# ID: svediakorp-gov374
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 57,396
# sentences: 1,658
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapct och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettionde första Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj i83r.
Fredagen den 3 Julii 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln,
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
e. m. den 3o Junii 182g.
S. D. Remitterades till
RidclarhusUtskottet:
Herr Ribens, Carl 'Wilhelin, den 26 dennes
e. m. på hordet lagde Motion, att RiddarhusFiscals-tjensten,
jemte de dermed åtföljande
löneförmåner, mätte, vid inträffande
vacance, förenas med RiddarhusSecreterare-befattningen,
jemte Herr Crusenstolpes,
Magnus, i anledning deraf, denne dag afgifne
yttrande. Ut Supra.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 3o sistlidne Junii e. m. i öfrigt fattade
beslut.
Föredrogs Förstärkta StatsUtskottets den
1 dennes under N:o 102 aflåtne Memorial,
3i H. I*
4
Den 3 Ju lii.
rörande beräkningen af StatsVerkets inkomster
i vissa delar, intill dess den vid nästa
Riksdag skeende Statsreglering blifver gällande;
och beslöt Ridderskapet. och Adeln,
att samma Memorial skulle till Stats- och
ExpeditionsUtskotten öfverlemnas.
Ånyo föredrogs Herr Hjertås, Gustafa
den 22 sistlidne Junii f. m. på bordet lagde
Motion, angående ett tillägg i 12 Capitlet
7 §. ÄrfdaBalken.
Remitterades till Lagutskottet.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Hjertås, Gustaf, den 22
sistlidne Junii f. m, på bordet lagde Motion
, örn ändring i 9 Cap. 3 §. GiftermålsBalken.
Ånyo föredrogs Friherre Anckarswärds,
Carl Henrik, den 22 sistlidne Junii f. m.
på bordet lagde Motion, att Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om tillkännagifvande af Kongl. Maj:ts
Nådiga afsigt i afseende på tiden för Bränvinsbrännings-förbudet.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skriftligen:
Då jag hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln gjorde vördnadsfull hemställan, huruvida
min Motion, angående branvinsbrän
-
Den 3 Julii.
5
ningens inställande under sommarmånaderne,
såsom ej behöflig, måtte få förfalla, sedan
Kongl. Maj:t, enligt dess till Rikets Ständer
aflåtne Nådiga Skrifvelse, behagat i ämnet
förordna, ägde jag skäl förmoda, det
någon vidare discussion ej skulle uppkomma;
men sedan Friherre Anckarsvärd, genom
ogillandet af mina åsigter, i ett särskilt
anförande sökt utveckla sin stora förmåga
att klandra hvad han ej finner för
godt gilla, och förfäkta egna meningar med
en sjelfviskhet, som, endast en med bans
jemförlig förmåga är mägtig bestrida, torde
det vara ett djerft, men behöflig!, ehuru
obehagligt, försök af mig att nu mot honora
uppträda.
Rättigheten För Representanten, att fritt
yttra sina tankar och åsigter, har
då anledningar till tal i detta ämne gifvits,
varit den lära Herr Friherren alltid hyllat,
men huruvida Herr Friherren emot mig iakttagit
renlärighet i detta fall, lämnar jag åt
hvarje oväldig att bedo nima.
Att tillrättavisa misstag, att vederlägga
stridiga meningar, sådant synes med erkänsla
böra anses ej endast af de åhörande,
utan äfven af den man sökt öfvertyga om
misstagen; men då bör ej tillrättavisningen
innefatta bitterhet, sårande tillmälen och
suppositioner, främmande för den, mot
ken de riktas, och endast qvarstående i
Den 3 J u 1 i i.
tocollen för dens räkning, sorn varit mägtig
dylika insinuationer.
Att vederlägga Friherre Anckarswärds
mot mig personligt rigtade anfall, för mina
olika tänkesätt i delta ämne, och för det
jag högeligen önskat hvad Regeringen för
Landets väl funnit sig föranlåten besluta,
dermed ämnar jag ej upptaga Högloft. Ridderskapets
och Adelns tid. Jag nyttjar således
den enda utväg, hvilken sig för mig
erbjuder, den nemligen, att öfverlemna hvad
som förevarit åt allmänhetens, åt Svenska
Folkets bedömmande, huruvida Friherre Anckarsvärd,
genom invectiver mot en enskilt
Motionär, går med lagern ur striden? Jag
vill aldrig bestrida, det Friherre Anckarswärd
i snart sagt allt äger hvad många
sakna, men hvarföre då ensidigt använda en
så stor förmåga? Det är endast i ett fall
jag upptar handsken lill täflan, det är i god
vilja. Må det förunnas mig, att vid Herr
Friherrens anmärkningar mot min Motion
göra några få eriridringar. Jag skall söka
hålla mig uteslutande vid saken.
Herr Friherren har såsom skäl för dess
anmärkningar mot mig anfört: Tiden för
min Motions af gifvande, såsom nära inträffad
med Regeringens Skrifvelse till Riksens
Ständer i samma ämne, samt min Motions
återtagande. Detta irriga begrepp om mitt
handlingssätt må upphöra eller bibehållas af
Den 3 Julii.
7
den eller dem som behaga; men mina tankar
i ämnet voro redan i en Tidning tryckta
, äfven som Motioner i de öfrige Stånden
väckte om Bränvinsbränningens inställande
under vissa månader; således Heres opinion
uttryckt, före det Kongl. Beslutets meddelande;
och skälet för min Motions återtagande
ligger i öppen dag, sedan den Nådiga
Skrifvelsen blef bekant. För öfrigt tror
jag, det hvarken Friherre Anckarsvärd sjelf
eller någon annan Motionair ännu anmält
sig i Regeringens Byrauer med förfrågningar,
om beslut blifvit tagne, innan Motionerne
afgifvits.
Herr Friherren påstår det Bränvinsförbudet
är klandervärdt, emedan Ständernes
hörande ej föregått, och ur skäl, att Ständernes
Skrifvelse den 20 December i8a3
innehåller underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t, att husbehofs — märk — husbehofsbränvinsbränningens
inskränkning ej måtte
komma i fråga, så vida ej krig, förenadt
med missväxt, skulle inträffa; samt att bränvinsförbud
ej ägde rum år 1826.
Jag anser i likhet med hvad Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie yttrat,
då denna fråga sist förevar, att sedan
Bränvinsbränningen fortgått åtta månader af
året, och sådana orsaker inträffa, som nu
förefinnas, har Regeringen icke allenast ägt
största skäl för beslutet, utan äfven full rätt
8
Den 3 Julii.
dertill, emedan frågan utgör ett ekonomiskt
mål. Det underdåniga förslaget till
Författning i ämnet från Rikets Ständer vid
1823 års Riksdag betager ej Regeringen en
sådan rättighet; och jag vågar hemställa, huru
vida ej de stora Bränvinsfabrikerne ostört
fått fortfara kanske till större ytterlighet
bela sommaren, och Regeringens afsigt förfelats,
om ventilation, föranledd af en Kongl.
Proposition, skulle inom Stånden ägt rum,
der i ordets bemärkelse enskilta in teresset
skulle bevakats genom bordläggning och långa
tal, samt beredande af den längsta möjliga
tids utdrägt, Delta allt har förekommits
genom Regeringens visa beslut, att på
en gång förbjuda Spanmålsutförsel, samt anbefalla
Bränyinsbränningens inställande. En
åtgärd, som erfarenheten 1826 tycktes påkalla,
och hvilken till sin välgörenhet erkännes
ej endast af allmänna rösten, utan
äfven troligen af en och hvar, som ej ur
lika synpunkt betraktar alla Regeringens åtgärder,
de må innefatta något till äfventyrs
begångit misstag, eller för Landet mest
välgörande Författningar; och jag betviflar
ingalunda, att om de åtgärder Regeringen
vidtagit, uteblifvit ännu en kort tid, skulle
dröjsmålet gifvit anledning till både grundade
och häftiga besvär för en sådan uragtlåtenliel,
kanske af samma personer, som
nu så ifrigt klandra det i rätt tid fattade
beslutet.
Den 3 Julii.
9
i8a3 voro Pistoriska inrättningar ock
Konstbrännerier så litet kända, att Rikets
Ständer då ej ansågo sig böra vidtaga åtgärder
till deras inskränkning. Likväl visade
det sig redan 1826, huru långt det hunnit
med FabriksBränvinsbränningen, nemligen
ända derhän, att oagtadt hungersnöden i
de flesta Landsorter var så stor, att den
knappast kunde ökas, och hungern måste
stillas med otjcnliga födoämnen, fortforo likväl
de stora BränvinsFabrikerne med deras
tillverkning. Just då brist på bröd ägde
rum, och då så betydligt qvantum spanmål
importerades, blef en så stor mängd bränvin
tillverkadt, att det för året ej kunde afsättas,
utan förblef ett öfverskott, som till
nedsatta priser försåldes, sedan 1827 års
rika skörd blifvit inbärgad. Månne det efter
en sådan erfarenhet ej är en medborglig
pligt, att söka motverka ett skadligt användande
af spanmål vid BränvinsFabrikerne,
i synnerhet nu, då införsel af utländsk
spanmål yrkats såsom behöflig. Huru står
det tillsammans, införsel af utländsk spanmål
och fortsatt Fabriksrörelse med bränvinsbränning?
Friherre
Anckarswärds calcid, äfven
grundad på en supposition, öfver det belopp
af spannmål, som kunnat förvandlas i bränvin,
om de stora Brännerierne fått äga sin
ostörda gång öfver sommaren, utgörande
11,000, men möjligen 5o,ooo tunnor, har
IO
Den 3 Ju lii.
Herr Friherren sjelf medgifvit icke vara tillförlitlig,
hvadan den ej påkallar någon vederläggning,
men likväl får jag i förbigående
nämna, att i BondeStåndet blifvit åberopadt,
det endast i Solna och Danderyds
Socknar, nära Stockholm, har dagligen afverkats
2,5oo pund gröpe som, beräknadt
efter 12 pund på tunnan, gör för hvarje
dag öfver 200 tunnor. Det är i alla fall
nog att veta, det en mängd i gång varande
större Brännerier skulle i bränvin förvandlat
ett ganska betydligt qvantum spanmål,
hvilket nu genom Regeringens förutseende
beslut förekommits.
Herr Friherre Anckarswärd påstår, det
Regeringens beslut att inställa Bränvinsbränningen,
hämtat sin tillvaro frän ett
ogrundadt rop af dem, som icke känna eller
begripa något annat af samhällets fordringar
, än beräkningen af ett eget ögonblickligt
och ej sällan illa förstådt interesse ,
eller från en Styrelses, utan föregången
undersökning, allt för hastigt lemnade afseende
åt mängdens någon gång från ensidig
egennytta sig härledande önskningar
om åtgärder i ekonomisk Lagstiftningsväg.
Jag skulle fästa uppmärksamhet å dessa tillmålen,
om jag vore BränvinsFabrikant, förfäktande
eget interesse, eller kunnat hinna
derhän, att jag föreslagit eller försvarat sådant,
sorn syftat åt eget interesse. Nu må
det återfalla eller drabba den, som känner
Den 3 J u 1 i i.
sig träffad; jag står här under lugnt medvetande
inför det upplysta RiksStånd, deraf
jag anser för min ära, att vara Ledamot,
utan den förebråelse, att hafva talat för beredandet
af egna fördelar, och således kail
jag äfven med liknöjdhet förbise Herr Friherre
Ånckarswärds yttrande, som skulle min
Motion innebära talande bevis_, huru enskifta
interesset förblindar åsigterne i anseende
till det allmänna bästa.
Regeringens Beslut är i min öfvertygelse
en gärd åt folkets önskningar, och syllan
hafva åtgärder i det allmänna vunnit
högre och mera väl förtjent bifall. Må det
derföre denna gång förlåtas mängden, som
enligt Herr Friherrens åsigt ej utgör den
opinion, hvartill Regeringen bör lyssna, om
den funnit sig lillfredsstäld. Må det förlåtas
mängden, om den heldre önskar bröd
än bränvin, hvarpå i allt fall ej uppstår
brist, och må det förlåtas mig om jag högre
önskar, det Svenska folket måtte, i afseende
på behofvet af bröd, ställas framför
kanske ett par hundrade BränvinsFabrikanter,
som skulle idkat rörelsen under sommaren,
öeh hvilkas interessen med så utmärkt
nit bevakats, men hvilka i alla fall
äro skadeslösa genom högre bränvinspris,
en gifven följd, då missväxtår inträffar, och
genom högre spanmålspriser. Det enda, som
ej kan lijelpas, är den beklagliga händelsen,
yitt några svinhjordar få under sommarmå
-
12
naderne bärga sig utan drank; men hvilket
är mera medborgerligt, att önska bröd
åt folket, eller drank åt svinen.
Herr Friherren har gifvit en egen tydning
åt min Motion, som skulle jag bestämt
bestridt nedsättning å tullen för utländsk
spanmål; sådant innehåller ej min Motion,
och sådan har ej min mening varit. Min
syftning var i önskningsväg, att medverka
till Bränvinsbrännings förbud, och för öfrigt
må mina uttryck tala för sig sjelfva. Jag
har sagt, att det ej bör undfalla Representationens
uppmärksamhet , hvad som kan bidraga
ej endast till förekommande af brist
pä bröd inom landet af egna skördar , utan
äfven förhöjning af spanmä/sprisen öfver
all höfva, som kan föranleda en ytterlighet
, lika betänklig för köparen, sorn den
varit bekymmersam för säljaren de sist
förflutne tvänne åren, då spanmål i flere
landsorter ej till något pris kunnat föryttras.
Det är till förekommande ej allenast
af befarad brist pä spanmål, hvarigenom
behof af införsel utifrån skulle uppstå af
denna vara, och kanske nedsättning af tullen
för utrikes ifrån kommande spanmål,
en åtgärd lika menlig och nedslående för
jordbrukaren, som invärkande pä beloppet
af beräknade Statsinkomster, utom det att
bristen pä penningar i landet, redan allt
för känbar, skulle hinna sin höjd, då capitaler,
vare sig i contant eller i exportva
-
Den 3 Ju 1 i i.
13
rorj blefvo använde till inköp och införsel
af utländsk spanmål; och det var ur sådana
skäl jag föreslog vördnadsfullt åtgärder
till beredande af Bränvinsbrännings förbud.
Herr Friherre Anckarsvärd har förebrått
mig äga en cliristlig omvårdnad om
dem, som hafva spanmål att föryttra. Innebär
min Motion anledning lill en sådan
förmodan, så anser jag det gerna kunna
qvittas mot Herr Friherrens föga christliga
deltagande för det sällskap, hvars interessen
han förfäktar.
Om jag varit vidlyftig, vågar jag hoppas
på Ridderskapets oell Adelns ädelmodiga
öfverseende, emedan min tystnad denna
gång torde varit mera klandervärd.
Hvarefter Herr Rothlieb munteligen
tilläde:
I afseende på formen för Friherre Anckarswärds
serskildte Motioner, gifver mig
5i §. Riksdagsordningen anledning att hemställa,
huruvida, då 3:ne Motioner blifvit
sammanfattade i ett Memorial, någon remiss
derå kan beviljas, eller Motionerne upptagas,
förr än de i stadgad ordning blifvit
fördelade och till bordet aflemnade.
Friherre Cederström, Jacob: Vid det
tillfälle Friherre Anckarswärd uppläste det
anftmande, som innefattar ifrågavarande Motion,
anmärkte jag genast, att detta Anfö
-
Den 3 Julii.
rande icke var öfverensstämmande med formen,
och således icke kunde, i dej skick
hvari det befanns, af Ridderskapet och Adeln
upptagas lill pröfning, eller de deri
innefattade Motioner komma till remiss; ty
i detta Anförande förekom så väl ett försök,
att emot 90 §. Regeringsformen draga Konungens
Beslut under Riksens Ständers eller
deras Utskotts pröfning, som ock en sammanblandning
af flere ämnen, innefattande
serskildta Motioner. Väl har jag sett, att
dessa Motioner uti föredragningslistan blifvit
uppförde under olika liumror, men Friherre
Anckarswärds till Protocollet afgifne
Anförande, som ännu ligger på hordet, var
icke afdeladt efter de serskild te Motionerne,
utan skrifvet i ett Sammanhang, innefattande
dem alla. Jag förnyar derföre min
protest mot Motionernes upptagande, öfvertygad,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke emot 90 §. RegeringsFormen och
5i §. Riksdagsordningen kan tillåta någon
remiss deraf.
Friherre jin ekar swärd, Carl Henrik:
Huru Friherre Cederström i mitt Anförande
kan framleta något, som är stridande mot
g o §. Regeringsformen, begriper jag icke,
och lär mig aldrig att begripa. Jag kan ej
fatta den slutsats af mitt Anförande, att jag
skulle hafva gjort ett försök, att draga Regeringens
beslut, rörande enskilde eller Cor- *
porationer, hvarom 90 §. handlar, under Ri
-
Den 3 Juli i.
15
kets Ständers pröfning. Jag hav, med anledning
af ett Regeringens beslut, väckt en
Motion; och dertill anser jag mig hafva den
mest obestridliga rättighet. Hvad 5i §. Riksdagsordningen
beträffar, får jag tillkännagifva
, alt jag icke anser min skrift innefatta
flere än ett mälj och detta mål är, åtgärder
sorn dels redan äro vidtagne, dels äro att
vidtaga i afseende på den befarade missväxten.
Medlen för ändamålet kunna vara otaliga,
men icke kunna dé förklaras för serskildta
mål af olika beskaffenhet, som enligt
5i §• ej få sammanföras i en skrift. Detta
har säkerligen icke heller varit Lagstiftarens
mening, som tydligen arden, att icke olikartade
och osammanhängande ämnen, må
sammanföras på sådant sätt, sorn skulle göra
deras upptagande och behandling af behörigt
Utskott omöjligt. Jag kan således
icke underkasta mig den arbiträra tydning
af Grundlags-paragraphen, som någre enskildte
medlemmar af Ståndet här framställt,
enär jag ingalunda är öfvertygad, att min
skrift är grundlagsstridig. Jag öfverlemnar
till Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln, att bestämma, huruvida
remiss å min nu föredragne Motion
kan vägras, och jag tvingas att underkasta
mig det beslut som fattas; men icke anser
jag mig pligtig att göra någon ändring i
mitt Anförande, på grund af enskildta Ledamöters
olika åsigt. Det må således ankom'
ma på Ridderskapets och Adelns pröfning
i6
Den 3 J u 1 i i.
att anse min Motion af så ringa värde, att
den ej förtjenar någon remiss. Tror Ridderskapet
och Adeln sig äga rättighet att
vägra remissen, skall denna vägran såsom
prejudicat för framtiden säkert blifva mera
nyttig, än skadlig för mig.
I afseende på hufvudfrågan och Herr
Rothliebs nu uppläste Anförande, skulle jag
tro mig fela alltför mycket, om jag upptog
Ridderskapets och Adelns tid för att besvara
detsamma, och ånyo inleda en discussion
om bränvinsförbudet. Jag öfverlemnar derföre
äfven å min sida till allmänheten att
dömma emellan Herr Rothlieb och mig;
men får tillika förklara, att min mening
icke varit att förolämpa Herr Rothlieb, och
att jag icke tror det någon sådan slutsats
kan dragas af mitt anförande.
Frågan om Remissen får jag slutligen
ånyo förklara, att jag hemställer till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens afgörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, det Friherre Anckarswärds
omförmälte Memorial väl vore,
jemlikt 56 §. Riksdagsordningen, af inträffade
omständigheter lagligen föranledt; men
då 5i §. Riksdagsordningen stadgade, att
uti en skrift flera mål af olika beskaffenhet
ej lingö sammandragas, samt Friherre Anckarswärds
nyssnämnde Memorial innefattade
Den 3 J u I i i.
17
icke allenast en Motion, angående bränvinsbränning,
utan ock 'en serskild om tull å
spannemål, hvilka sinsemellan ej ägde egentligt
sammanhang, anhöll Hans Excellence,
att Friherre Anckarswärd täcktes ur Memorialet
borttaga den sist omförmälte Motionen,
samt uti en annan skrift sedermera
inlemna den.
Friherre Anckarswärd: Som jag beklagligen
ej finner mig kunna dela Herr
Grefvens och LandtMarskalkens åsigt om
nödvändigheten att skilja min Motion i flere,
så lärer Motionen, sådan jag aflemnat
den till Protocollet, komma att qvarstå der
för min räkning. Jag får för öfrigt blott
tillägga, att det är mig fullkomligt likgilltigt,
om Remiss beviljas eller icke.
Friherre Cederström: Sedan Friherre
Ar.ckarswärd förklarat, att han icke ämnar
afdela sina Motioner,, och någon Remiss derförutan,
enligt Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förklaring, icke kan beviljas,
vill jag icke upptaga Ridderskapets och Adelns
tid med en nu mera öfverflödig ytterligare
bevisning, medelst ett återkallande
i minnet af Friherre Anckarswärds ifrågavarande
anförande, i hvilket ändamål jag
begärde ordet. Saken lärer i så beskaffade
omständigheter komma att förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan Hans
3i H. - a
18 Den 3 Julii.
Excellence tillkännagifvit sin åsigt, och Friherre
Anckarswärd i anledning deraf yttrat
sig icke önska någon Remiss, ankomme det
på Ridderskapet och Adeln att fatta dess
beslut i ämnet.
Friherre jéncltarswärd: Jag tager mig
friheten erindra vid Herr Grefvens och
LandtMarskalkens sednaste framställning,
att jag icke yttrat någon anhållan eller önskan,
att ingen Remiss skulle äga rum. Jag
har blott förklarat, att jag ej kan underkasta
mig det vilkor för Remissen, som blifvit
bestämdt.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Då Friherre Anckarswärd
i Plenum den 22 sistlidne Junii f. m. uppläste
sitt Anförande, i anledning af Herr
Rothliebs Motion, gillade jag det för min
del visserligen icke; men delta skall aldrig
kunna förleda mig att bestrida remiss af en
Motion, som en Ledamot af Ståndet väckt
i den öfvertygelse, att han dertill varit berättigad,
så snart nemligen denna Motion
uppställes i behörig och af Grundlagen föreskrifven
form. I öfverensstämmelse med
hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, hemställer jag derföre till Friherre
Anckarswärd,huru vida, då Ridderskapet
och Adeln medgifver remiss af de
tvenne Motionerne, Friherren icke sjelf finner,
att Ridderskapet och Adeln af samma
Den 3 Julii.
*9
skäl, det vill säga af aktning för Grundlagens
bud, dock icke kan medgifva remiss
å dem i deras närvarande skick.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, anförde
skriftligen:
Det höga beslut Kongl. Maj:t, i anseende
till den hotande missväxten, i Nåder
täckts utfärda, icke allenast för inställande
af bränvinsbränningen under Julii och Augusti
månader i år, utan äfven emot utförsel
af spannemål, med undantag af hvete,
skulle naturligtvis, under föregifvande af
ett stridigt enskildt intresse, frambjuda sig
såsom ett ämne för någras klander inom
Representationen; ty utom densamma har
ännu intet ogillande ljud öfver den vidtagne
författningen försports, ehuru våra tidningar
varit säkra befordringsmedel dertill,
i fall någon funnit sig befogad. Den allmänna
tystnad, som derföre hittills varit
rådande, med undantag af de bittra utgjutelser
författningens tillkomst föranledt inom
Riddarhuset, af två eller tre personer,
tyckes derföre bebåda, att det vidtagna beslutet
varit öfverensstämmande med samliälls-majoritetens
önskan; och man måste
härvid blott beklaga, att hos oss en dyrbar tid
för öfverläggningarne borttages, genom ändamålslösa
Motioner och discussioner i en sak,
som tyckes varit i naturenlig väg riktigt behandlad
utan att förnärma någon rättsgrund.
3l II. 2 *
20 3}ef> 3 Julii.
Denna är min åsigt af saken; och då
jag nu yttrar mig i anledning af Friherre
Anckarswards Memorial i ämnet', underkastar
jag mig gerna, att ifrån den ensidiga,
motsidan blifva beskyld för icke grundlighets
om jag, för icke 'vidlyftighetens skull
åsidosätter en afhandling (i fall jag äfven
vore densamma vuxen), huruvida frågan,
efter Statsekonomiska begrepp, är på ena
eller andra sidan rätt behandlad. Jag önskade
följaktligen att genast kunna komma
till det af Friherren föregifna målet för sitt
Memorial, nemligen till de nya Motionenle,
jemte de projecterade diverse underdåniga
Skrifvelserne ifrån Ständerna till Kongl.
Maj:t; men då Memorialet, i en obeskriflig
ultänjning, mera än sex ark hall tigt, för det
mesta andas grundfalska ideer, är jag nödsakad
uppehålla mig något, för att, om möjligt
är, följa författaren, emedan mig tyckes,
sorn vore det all anledning till anmärkning
emot den väld och den oskicklighet i
tankegångs sora här utmärkt Styrelsen inom
den lilla verlden, hvarmed filosofen
ibland menar menniskan; och jag tror, att
bäst vore, om detta så kallade Guds beläte,
någon gång äfven upprorisk emot sig
sjelf, först afsatte en och annan tjenstaktig
Minister från sin egen lilla kroppsstyrelse,
innan han tänkte på reformationer af de
yttre omgifningarne i den stora verlden.
Men sedan jag öfvervunnit några svårigheter
såsom vilkor för genomläsningen
Den 3 Julii.
äf Friherrns Memorial, dem nemligen, alt
förlora tiden genom den vidlyftighet hans
vanliga phraseologie påbjuder, samt att hafva
tålamod med de beständiga rediterne
motsägelserne och osammanhangen uti ideerna,
man allt jemt finnér, och såmedelst
ändtligen slräfvat läsningen till slut; synes
mig, som kunde man indela talet uti tvenne
olika arter, eller, först uti
Ett klander af förbudet emot bränvinsbränningen
;
och sedan uti
Nja Motioner med projecterade underdåniga
skrif ve/ser ifrån Ständerna till
Hans Maj:t Konungen.
För alt bevisa den första af dessa arters
tillvaro, torde vara tillräckligt att anföra
följande af Friherrns påståenden, nemligen:
Att Rikets Ständers tanka i denna
fråga af Regeringen först bordt inhämtas,
innan åtgärden beslutades; alt den oundvikliga
nödvändigheten af bränvinsbränningens
inställande skall bli föremål för en
undersökning, huruvida det utfärdade förbudet
varit väl grnndadt eller icke; att det
helas vinst är för liten för alt motsvara
det partiella lidandet, som genom förbudet
uppkomnjit; att kriget i förening med missväxt
endast bordt verka ett sådant beslut;
med mera dylikt, ända till trötthet att
upprep*.
32
Den 3 Julii.
För att säledes bevisa otjenligheten aF
det klandrade beslutet, framdrages såsom
skäl: att de, som ingått leverans-eontracter
af sin månadtliga bränvinstillverkning, icke
kunna uppfylla dessa, och det frågas derjemte,
om dylika transactioner att ingå,
kan tillskrifvas oförsigtigheten! — attsvinafveln
under sommarmånaderna går förlorad
i brist af drank, samt sluteligen: att
bönderne i Riket, som under bergseln skola
hafva bränvin, kosta hvad det kosta vill,
få betala det dubbelt dyrare, än om saken
fått gå uti sin ostörda gång — dock hvad det
stegrade priset vidkommer, återtages, ett
ark, eller något längre fram uti Memorialet,
att detsamma, i anseende till den stora
quantiteten, som linnes af bränvin, åter
faller> när speculations-hettan är förbi.
Med ett ord, uti föredraget, Memorialet
ända igenom, tyckes Motionären hafva
glömt, eller lotsat glömma, att hela affären
är en ekonomi-fråga, hvilken efter våra
nu gällande Grundlagar tillhörer Konungen,
att för Landets bästa afgöra, såsom
Honom godt synes; och att man med samma
skäl, ifrån ingen lag eller praxis hämtadt,
kunde fordra, att Konungen skulle
underställa de minsta detaljsaker af den ekonomiska
lagstiftningen först Ständernas tanka,
innan beslut fattades, som det kan påstås,
att sådant nu bordt varit iagttaget.
När således Ständerna endast hafva options
-
Den 3 Ju lii.
a3
rätten i dessa mål, hvarå Konungen följaktligen
kan göra det afseende Han behagar,
är det påståendet origtigt, att icke
säga vrångt, att förra Ständers underdåniga
önskan om icke inställande af bränvinsbränningen,
utan i fall af krig i förening
med missväxt, bordt positift verka till norm
för den nu beslutade åtgärden. Friherren
medgifver äfven i sitt Memorial, ”att en
"af dessa landsplågor kan vara tillräcklig
”för ett bränvinsbrännings-förbud," men
tror tillika, att missväxten ännu icke varit
nog constaterad för att påkalla det. Alla
underrättelser ifrån landsorterne voro likvist
högst oroande. Tidningarne, och serdeles
Friherrens egen, den sd kallade Medborgaren,
hvilken, om jag rätt minnes, bade
en egen artikel under titel ”Missväxten
hafva alla instämt uti målningar öfver
det tillstånd man bade att förvänta, och
som nödvändigt måste uppväcka all omtanka
bos landets Styrelse, att verksammast
söka förmildra det onda. Jag har väl bort
Friherrens klander öfver den vidtagne mesuren,
men jag bar icke bort honom uppgifva
något bättre för att rädda ifrån en
befarad hungersnöd! Ett Memorial i sådant
afseende skulle skörda åt författaren en mera
oförgänglig ära, än den vanskliga, alt
utan nyttig medföljd klandra allt samt alt
oroligt vilja nedrifva, utan att kunna åter
uppbygga.
Oagtadt Friherren, såsom jag förut
»4
Den 3 J u I i i.
nämnt, medgifvit, att en landsplåga (antingen
krig eller missväxt) vore tillräcklig
för inställande af Bränvinsbränningen, infaller
han likväl esomoftast dermed, att
krig i förening med missväxt endast bordt
verka derhän, emedan förra Ständer så i
underdånighet önskat. Jag frågar: månne
tillståndet krig varit just så lämpligt att i
önskningsväg framställa såsom vilkor för
hjelpen emot en annan landsplåga, som
utan krig kan påkomma? När krig inträffar,
om det skulle föras inom våra landamären,
blefve, äfven med den ymnigaste skörd hos
oss, troligen ändå alltid brist och hungersnöd;
ty egna och främmande härar skola
snart medtaga den sista kakan och förstöra
skördarne. Det är blott under fridens lugn,
mine Herrar, vi kunna tänka på våra ekonomiska
fördelar, samt genom önskningar
och bidrag söka förbättra den allmänna
ställningen. Under vapnens huller, tystna
lagarne, och sorn erfarenheten visat, att
Congresser icke mera kunna styra armeerna
till segren, inträder den dictatoriska
magten vid dessa tillfällen, då hvarje härförare
vanligtvis hushållar med landets kornbodar
efter behag. Man höjer under ett
sådant tillstånd förgäfves — ja, till och med
någon gång icke ostraffad rösten, äfven
emot det största våldförande af egande rätten,
och man får icke då processa, hvarken
med egna eller främmande härar, i
fall de förvandla sädesfälten till slagfält,
Den 3 Ju lii.
eller den i friden trotsige magnatens palats
till sjukhus och till casserner. Det var således,
i min tanka, öfverflödigt att frambära
till Thronell en önskan, huru med det
ekonomiska bör förhållas i krig, hvarföre
också ingen tänkare lärer förundra sig, om
derå intet afseende kunnat göras.
Huru Friherren vigilerar emellan stridiga
grundsatser, och begagnar dem alltefter
serskildta behof, visar sig äfven deruti,
att då han klandrar tullnedsättningen såsom
en fördröjd åtgärd, vid den inträffade
missväxten år i8a6, klagar han nu öfver
den icke fördröjda, eller, efter hans egna
ord: den, likt åskans hastighet, af Högsta
Magten inställda Bränvinsbränningen■ Man
behöfver blott angifva ett sådant osammanhang
utan alla ytterligare tillägg!
Vid den förmodade rubbningen af leverans-contracterne,
några köpare och säljare
emellan, tyckes Friherren fästa sig synnerligen,
äfvensom ganska öint dervid , att bonden
får betala sitt bränvin för dyrt,—■ ja,
ända till dubbelt — under skördetiden. Men
det är icke troligt, hvad t.ransaetionerne
köpare och säljare emellan vidkommer, att
åtminstone de sistnämnda, såsom sjelfve
Brun vinstillverkare, skulle vara okunnige om
Ständernas förr yttrade-underdåniga önskan ,
hvilken icke otydligt tillkännagifver den öfvertygelsen,
att tili mildrande af missväx
-
Den 3 Julii.
tens olyckliga följder, ett inställande af
Bränvinsbränningen vore en förberedande
anstalt, samt att Kongl. Maj:t i alla fall,
med stöd af Grundlagen, ägde sig denna
magt allena uppdragen; och då hvarje näringsidkare
gerna förskaffar sig kunskap om
de Författningar, hvarpå hans tillverkningsfrihet
beror, kan han således icke med skäl
vara missnöjd, när vilkoren förut varit honom
bekanta. Det förefaller mig jemväl i
betraktande häraf, att det gifves Bränvinstillverkare
inora landet, hvilka icke känna
sig serdeles smickrade af Friherrens målsmanskap
vid detta tillfället, der han icke
otydligt förklarar dem för medvetslöse uti
sina angelägenheter, eller, att de varit, så
tillsägande, insöfda i tankan på omöjligheten
af ett bränvinsbrännings-förbud. Hvad
det uppstegrade priset för allmogen vidkommer,
så har icke allenast Friherren härutinnan
sjelf vederlagt sig, utan det är ock
factiskt, att forsta kunskapen om den Kongl.
Författningen uppjagade priserna ganska
högt, men att desamma några dagar derefter
föllo, till och med under hvad som
färut varit gängse.
Vidare heter det uti Friherrens Memorial:
att han medgifver allt för gerna, att
det enskildta lidandet, ja till och med den
enskildta totala undergången, af Statsmannen
någon gång, ehuru för känslan påkostande,
mäste utur beräkning uteslutas, när
Den 3 Ju lii.
2 7
frågan är att befrämja det helas räddning
ifrån någon allt för öfverhängande fara &c.,
och längre fram ogillar Friherren en Styrelses
allt för hastigt lemnade afseende d
mängdens _, någon gång ifrån ensidig egennytta
sig härledande j önskningar om åtgärder
i ekonomisk lagstijtning.
Denna Friherrens lära har en sådan
latitud, att hon icke så lätt, eller med några
framkastade lösa ord, låter antaga sig
till tros-artickel; ty ett samhälle, mine
Herrar, hvars grundsats icke vore, att rädda
hvarje i fara och nöd stadd medlem, äfven
med uppoffringar i det yttersta eller
åtminstone, att aldrig godvilligt öfverlemna
den oskyldige individen till oförtjenta
lidanden, om ock det hela derigenom äfventyrades,
förlorar helt och hållet karacteren
af sin fria bildning, emedan garantien
för det ömsesidiga skyddet saknas; då
deremot förevänningar aldrig skola fattas,
för en hämdlysten magtinnehafvare, att beständigt
offra på denna maximens altare.
Jag kan blott beklaga, att ännu hos oss
skall finnas en röst, som hyllar grundsatsen
af en dylik lära, hvars bekännare lyda
under de Machiavellistiskt-Aristokratiska lagarue,
der liersklystnaden ömsom framträder
under despoliska, ömsom under republicanska
former, med det välkända valspråket:
”ändamålet helgar medlen!’' Att,
i ekonomisk lagstiftning åter, den stora mäng
-
28
Den 3 Julii.
dens önskan icke skall höras, eller hennes
behofver icke få tala, hjelper Friherren sig
slätt fram med, då frågan är om första lefnadsbehofvet,
eller födan; ty skulle, vid sådane
tillfällen, några lä individers ensidiga
egennytta göras gällande framför millioners
billiga anspråk, rubbades snart samhällsbanden,
genom de oordningar, hvartill de
olyckligas harmfulla förtviflan skulle leda.
Yi hafva många exempel på de excesser,
som i följd af monopoliserade Herrars tillvaro
inom ett land blifvit begångna. England
— det alltid åberopade fria England,
hvars fordna förhatliga spanmålslagar bidrogo
att öka lyxen hos jord-aristokraten,
under det att hoptals menniskor, af den
fattiga classen, hungrande dignade omkring
deras Herrlighelers lysande equipager, fournerar
oss med eftertänkliga minnen af oordningar,
som deraf blefvo en följd. Hos oss
torde man minnas uppträdet i Götheborg,
der blott en enda, då för tiden, agde rätt
alt tillverka bränvin, och dermed förlägga,
flere andra händelser att förtiga.
Med ett ord: man är efter min tanka
icke folkvänj om man än prunkar aldrig
så ofta med sin egenskap af folkrepresentant
j, då man icke gör afseende på önskningar
ifrån den stora mängden fattiga eller
eljest vanlottade inom samhället, enär
för dem icke mindre galler,, än uppfyllandet
af det första och förnämsta vilkoret
för deras lifs bestånd och fortsättning. *
Den 3 Julii.
a9
Lagstiftaren har derföre visligen hos
oss gifvit magten allena åt Konungen, att
vidtaga de författningar i ekonomisk väg,
Han finnér tjenligast, för att betrygga Sina
undersåtare ifrån den undergång, sorn eventuell
kan hota; och det är min öfvertygelse,
att en åtgärd mera ledande till det nu
åsyftade målet icke kunnat vidtagas, än
som skett, då en härjande missväxt synes
för handen. Opinionen har äfven denna
gång- flytt ifrån klandrarena af beslutet,
och det återstår, — för dem tyvärr — icke
annat, än att i detta fall beskedligt foga
sig efter mängdens billiga fordringar.
Den andra arten uti Friherrens Memorial
syftar på nya Motioner med projecterade
underdåniga skrifvelser ifrån Ständerna
lill Kongl; Majit; men måtte Friherren
förlåta min upprigtiga förklaring, att jag
ingalunda förstår denna långa mening, i
en utandning, hvarmed han börjar det af
honom tillkännagifna egentliga föremålet
med sin sex ark långa skrift. Jag vädjar,
mine Herrar, till hvem som helst, att deraf
kunna formera sig ett begrepp; och skall
jag för sådan orsak här nedan återgifva
strophen till sin första punkt, ord från ord,
med sina picturer noggrannt afskrifven. Den
lyder sålunda:
”Jag anser mig höra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet å nödvändigheten,
3o
Den 3 Julii.
”att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anfalla,
om tillkännagifvande af Dess Nådiga
afsigt, att längre utsträcka detta förbud,
och om det blifvande Statshushåll”nings-systemet
kommer att stadga den tillfälliga
och godtyckliga industri-inskränkningen,
eller förbuds-principen , såsom
”grundsats, till det resultat, att beräknin"garne,
och förläggandet af de ekonomiska
”företagen icke kunna sträcka sig längre, än
”ifrån månad till månad, och gör jag mig
”förvissad, att Rikets Ständer under åsido”sättande
af det ensidiga interessels inverkningar,
uppfatta vigten för näringsidkaren,
”att äga säkerhet för sin rörelse, äfvensom
”vigten för det allmänna, att den ekonomiska
lagstiftningen uppfattas efter såda”ne
åsigter, som omfatta samhällsinteresset
”i sin helhet, och icke förete endast ögon”blickliga
och tillfälliga kastningar, till förmån,
ömsom för ett interesse och ömsom
”för ett annat, under samhällets allt för
”synbara lidande, och omöjliga förkofran så
”länge osäkerhet i myntvärde, med osäkerhet
i industriföretagen, gemensamt motverka
den förkofran och framgång, som
”naturkrafterna utveckla, då friheten alt sätta
”dem i verksamhet, icke motverkas genom
”osäkerheten att i följd af oförväntad om”bytlighet
af Statshushållnings-systemer,
”kunna påräkna någon frugt af de ekonomiska
företag, hvaruti man nedlagt sin
”möda, sin omtanka och sitt capital.”
Den 3 Julii.
3i
För mig synes hela denna mening icke
innefatta något, som möjligen kan redas, för
att derifrån uppställa en underdånig skrifvelse
till Hans Maj:t Konungen. Jag afstyrker
fördenskull med min röst en sådan,
emedan det obegripliga icke kan beskrifvas.
Vare derföre långt ifrån mig, att med
denna anmärkning såra Friherrens skriftställareförmåga.
Den är vida öfver mitt
klander, och jag skall alltid minnas, om möjligt
är, hvad jag hört af en och annan Psycholog
afhandlas, nemligen: att snillet äfven
har sin apatlue under hvilken det endast
producerar obegripligheter. Jag vördar
för mycket naturens visa hushållning,
för att icke äfven vörda den lag, som bjuder
själskrafternas aftagande i mohn af
kroppens ansträngningar. Det enda correctivet
häremot lärer blott vara, att anstränga
lagom, och endast då, när behofvet påkallar,
och såmedelst spara sina krafter till
dess att det verkligen gäller; men äfven detta
lärer icke vara nog tillförlitligt i längden.
Sedermera öfvergår Friherren till förslag,
”att hos Kongl. Maj:t förnya förra
”Ständers underdåniga anhållan, det inskränkning
i tiden för Brän vinsbränningen
”icke må äga rum utan en föregången no”ga
prof ning j samt alt den minst en må”nad
förut bör vara kungjord i stadens el”ler
landets kyrkor, innan den träder i verksamhet.
” Ytterligare begäres ”af Kongl.
3a
Den 3 Julii.
”Majit ett förslag till Tallförfattning för
”spannemå!, hvarigenom af godtycket oberoende
beräkningar för spannemålshandeln
”kunna äga rum.”
Icke heller kan jag bär biträda med
min röst, emedan jag är öfvertjrgad, att vid
de tillfällen Konungen fattar sina beslut i
Regeringsärender, desamma äfven föregås
af en noggrann pröfning, hvadan en uppmaning
dertill vore lika olämplig om icke
olämpligare, än om en skrifvelse af dylik
syftning skulle emanera ifrån Regeringen
till Ständerna i deras sjelfbeskatlningsfrågor.
Hvad promulgationstiden vidkommer,
då ett bränvinsbrännings-förbud hädanefter
skall utfärdas, är projectet, efter min tanka,
icke förenligt med möjligheten att förutse
en missväxt tidigare än nu skedt, och
då måste beslutet genast sättas i verksamhet,
om det icke. skall förfela ändamålet.
Projectet rörande en oföränderlig Tullförfattning
för spannemål, ogillar jag likaledes
i den nu framställda formen, emedan
Motionen involverar en grundlagsfråga, i t hy
att Hans Majit Konungen derigenom skulle
affordras grundlagsrättigheten, att härutinnan
efter eget godtfinnande stifta ekonomisk
Lag.
Slutligen tror Friherren: ”att det vore
”lämpligast vid detta tillfälle begära, att
”Kongl.
D en 3 Ju 1 i i.
33
”K,ongl. Maj:t täcktes begagna iniativet/’
clå han förmodar, ”Styrelsen efter ett nioset
öfvervägande af de stridiga intressena
”häst kunna medla dem emellan.”
I sanning måste jag ännu en gång bekänna
min oförmåga att följa Friherren i
lians tankegång, eller att förstå hvad han
här menar. Icke för det etiquettfulla ordets
iniativet” skull, ehuru det vore önskligt,
att man i det populära talet (hvilket
ett Riksdagstal borde vara) bortlade alla
inblandningar, åtminstone i slutsalserne, af
mindre allmänt nyttjade främmande ord
med vidsträcktare definitioner; och jag hänvisar
i detta fall, om icke Hollberg är lärande,
då han uti en af sina Comedier låter
någon, ehuru mindre artigt, anmana en
annan, ”att tala modersmåletmen huru
jag än söker att vända denna Friherrens
förmodligen kraftinnebärande tanka rörande
initiativet, kan jag ändå icke stanna vid något
bestämdt. Den ArmeeChéf, som emot
en annan begagnar och förstår, att efter
alla criser behålla initiativen, är den roägtigaste,
är den segrande. Så hafva Cart.
Johan, och Napoleon handlat, under de
ärorika fälttågen, och före dem en Fredrik
II, en Gustaf Adolph den Store, en
Tilly, en Wallenstein med flere; men då
man, under Statsärendernas jemna och fredliga
gång, anmanar Styrelsen, att, med glan3i
H. 3
34
Den 3 Juli i.
sen af sin magt, begagna initiativen emot
Folket, utan ett närmare eller redigare bestämmande
af hvad man härmed, menar, kail
äfven den mest moderat sinnade blifva begrundsam,
och åtminstone förundra sig, huru
sådant kunnat undfalla klokheten och den
alltid uppträdande visheten. Vill återigen
Friherren med detta project, och med det
föreslagna iniativet förstå, att Kongl. Majit
skall begagna Sin uti Grundlagen medgifna
Höga rätt, att stifta efter godtfinnande uti
ekonomiska frågor, så är Motionen öfverflödig;
ty sådant lärer ändå ske och bör
ske, vår bön förutan, så länge Lagarne derom
äro gällande. Dock likväl får jag anmärka,
att om Friherren, uti denna sednare
intentionen framkallat tankan, innan
han börjat sitt långa dictaraen, bade troligen
hela hans opus uteblifvit.
Herr Friherrens Memorial har dessutom
den olyckan, att innebära en allt för
talande okunnighet om Rikets Grundlagar.
RiksdagsOrdningens 5i §. innehåller: att i
en skrift flere mål af olika beskaffenhet ej
må sammandragas. Friherrens skrift deremot
innehåller: 1:0 Den först omnämda
för mig obegripliga och andelösa meningen ;
2:0 att inskränkning i tiden för branvinsbränningen
icke må äga rum, utan en föregående
noga pröfning, och att den skall
först en månad efter kungörelsen derom i
kyrkorne sättas i verksamhet; 3.’o anhållan
4o
Den 3 Ju Ii i.
med hela den numeraire, som Extra Roteringen
utgör, emedan enligt all sannolikhet
ifrågavarande Rotehållare, i stället för att
prsestera karl, skulle då mangrannt begagna
den föreslagne legningsutvägen.
Jag kan således ej annat än dela de
Ledamöters af Utskottet åsigt, som reserverat
sig mot beslutet, och får derföre anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till afslag å Utlåtandet,
Friherre Wrangel^ Henning: Då Ridderskapet
och Adeln år 1810 medgaf extra
Roteringens införande, var sådant påkalladt
till Landets försvar. Det bevittnade en berömvärd
patriotisk anda, och jag vet icke,
hvarföre den nu skall återfalla på Adeln så
tungt, som möjligt? I krig är en lega ganska
dryg, och jag finner icke, hvarföre den
Extra Roteringsskyldige skall vara undantagen
ifrån den rätt, som tillkommer den Ordinarie
Rotehållaren. Man har ock nyligen
bifallit, att häst må kunna prassteras i stället
för karl i krig. Detta skulle icke mera
behöfvas, då man lättare kunde få en karl
af Beväringen, än hästar, som äro vida drygare
att uppköpa. Jag yrkar således bifall
till Utlåtandet.
Herr Lefre'nj Johan Pehr: Som tillåtelsen
för Extra Roteringsskyldige att lega
inom Beväringsmanskapet skulle alldeles tillintetgöra
de cpncessioner, hvilka gjordes
Den 3 Julii.
39
mot ändamålet med en NationalBevärlng s&
stridande, att densamma så länge den anses
böra fortfara, nödvändigt måste derigenom
lida; och om jag med detta förslag
tillika jemförer Stats- och EkonomiUtskottens
Betänkande N:o 36, hvarest tillstyrkes,
att en häst må af den Extra Roteringsskyldige
proesteras i stället för en karl, så måste
nödvändigt det resultat uppkomma, att
ingen skillnad är emellan den medellöses
son, och den rikes häst. Jag tillstyrker afslag
å förevarande Utlåtande.
Grefve Brahe, Magnus: Minnet af de
uppoffringar, som Sverige fått vidkännas,
för att, efter våldsamma skakningar och öfverståndna
faror, genom ökade försvarskrafler
söka förebygga framtida olyckor,
synes mig höra varna för all minskning af
våra stridskrafter, serdeles då verkligheten
icke bestyrker, att vi, såsom åtskillige vilja
tro, äga öfverflödige eller lillräcklige försvarsmedel.
Jag kan ej förena mig i Utskottets yttrade
grundsats, att för det vid hastig recrutering
det vore förenadt med svårighet
för Extra Rotehållare att skafFa manskap för
sine nummer, man borde i underdånighét
föreslå hos Konungen medgifvandet af en
åtgärd, som ganska bestämdt skulle hafva
till påföljd, hvad Utskottet sjelf förmodar,
nemligen, att minska Armeen i farans stund
38
Den 3 Juli).
gareklasser; härledde sig derifrån beslutet,
att all oroterad jord skulle extra roteras.
När sedan Beväringen år 1812 inrättades,
blef, såsom vilkor dervid fästadt, att extra
Roteringen skulle vara uppsatt, innan Beväringen
uttogs. Det skulle då vara att söka
undandraga sig större delen af hvad man
1809 trodde sig böra gifva för att jemna
Statsbördorna, om man biföll Utlåtandet;
emedan till en legning inom beväringsåldern
under krig icke skulle fordras mer än
några få Riksdaler, då karlen i alla fall
måste ut. Landets stridskrafter skulle derigenom
minskas i lika proportion med Rotarnas
antal. Jag har sjelf egendom, som
är underkastad Extra Rotering, men tvekar
likväl icke att protestera emot ett beslut,
sorn skulle återkalla hvad Rikets Ständer
1809 gjorde till jemnande af Statsbidragen
under krig. I följd deraf anhåller jag om
proposition till afslag å Utlåtandet.
Herr Ro sene]vist, Fredrik Leonhard:
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
har i sitt Utlåtande N:o 100 tillstyrkt, att
Rikets Ständer skulle förnya deras den 10
November 1823 afgifne underdåniga Skrifvelse,
hvarigenom Extra Rotehållare ansågos
berättigade att lega Soldater inom 3:dje,
4:de och 5:te Klasserne af Beväringsmanskapet.
Jag kan ingalunda dela denna Utskottets
tanka, ty jag anser blotta ordet lega
bland Beväringsskyldige redan innefatta något
Den 3 Julii.
37
tull å spannemål, hvilka ämnen voro af
olika beskaffenhet, och icke ägde med hvarannan
något egentligt sammanhang; samt
Friherre Anckarswärd, uppå Hans Excellences
till honom gjorde anhållan, ej eller
■velat dessa skiljaktiga ämnen uti serskildte
Memorial fördela, fann Hans Excelleuce sig
vid detta förhållande nödsakad förklara, att
Friherrens Memorial, i det skick, hvaruti
det för närvarande finnes uppstäldt, till följd
af 5i §. Riksdagsordningen, nu icke kunde
af Hans Excellence till någon åtgärd eller
Remiss inför Ridderskapet och Adeln föredragas.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 2 sistlidne
Maji under N:o 100 afgifne, och den
11 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande,
rörande yrkad rättighet för extra
Roteringsskyldige att anställa legning inom
beväringsåldern.
Friherre Cederström, Jacob: Jemte åberopande
af den Reservation jag i Utskottet
afgifvit emot beslutet att tillåta Extra Roteringsskyldige
legning inom Beväringsmanskapet,
får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att då Rikets Ständer åren 180g och
1810 öfverenskommo att genom ömsesidiga
concessioner jemna jordens onera under
krigstid, och att lika fördela andra onera,
sorn dittills olika tryckt olika medbor
-
36
Den 3 J111 i i.
1;an beviljas, i det skick saken nu är. Jag
skulle derföre önska, att Friherren skiljde
det tredje ämnet från de 2:ne föregående,
så mycket hellre, som den tredje frågan
redan varit under öfverläggning hos alla
4 RiksStånden i anledning utaf Herr af
Wingårds Memorial i samma ämne. Utskottets
Betänkande deröfver har ifrån alla
4 RiksStånden med serskilda anmärkningar
blifvit återremitteradt, de flesta innehållande
tillstyrkan eller bifall till Herr af
Wingårds åsigter. Detta mål skall åter nästa
vecka handläggas i Utskottet. Om derföre
Herr Friherren skiljer frågorna, har
]ag ingenting emot Remissen, men i annat
fall anhåller jag att den måtte vägras.
Hans Excellence Herr Grefven och
7,andtMar skalken yttrade, att då Ridderskapet
och Adeln torde önska slut i saken,
ansåg Hans Excellence sig böra ytterligare
tillkännagifva, att enär 5i §. Riksdagsordningen
stadgade, att uti ett Memorial flere
mål af olika beskaffenhet icke fingo sammandragas,
och häraf måste följa, att ett
Memorial, deruti flera ämnen af olika beskaffenhet
blifvit upptagne, icke kunde till
någon åtgärd eller handläggning lagligen
upptagas; alltså och då Friherre Anckarswärds
ifrågavarande Memorial innefattade
icke allenast en Motion, föranledd af det
nyss utfärdade bränvinsbrännings-förbud,
utan ock en serskild hemställan om viss
Den 3 Julii.
35
om ett forsla» till Tullförfattning för spannemål;
samt o att Hans Maj:t Konungen,
såsom den förmodade bästa Medlaren emellan
de stridiga intressena, täcktes begagna
initiativet m. m. Dessa skiljaktigheter äro
så påtaglige, att jag vördsamt underställer,
huruvida en remiss under denna oskickliga
form någonsin kunnat komma i fråga; men
oaktadt dessa ämnen hvar för sig skiljas,
bestrider jag ändå Remisserne, af orsak,
att de innebära antingen oredigheter3 eller
ock sådant, som behofvet ännu icke på-
kallat.
Jag anhåller fördenskull vördsamt om
Hans Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, att Friherre Anckarswärds
Memorial, på grund af de emot
detsamma nu gjorde anmärkningar, må förfalla.
Herr Thartij Wolrath: Jag arnar icke
yttra mig öfver innehållet af Friherre Anckarswärds
Memorial, ty om det remitleras,
lärer vederbörande Utskott nog göra det;
men då 5i §. Riksdagsordningen tydligen
innehåller, att flere ämnen ei må uti ett
Memorial sammanfattas, och ne två första
ämnena i Friherrens Motion äro rent ekonomiska,
men det tredje eller om spannemålshandeln,
enligt sin natur tillhör BevilluingsUtskottet,
tror jag icke att remiss
31 H. 3 *
Den 3 Julii.
4t
ären 1809 och 1810, för att motivera det
generella åtagandet af utskrifning, som Rikels
Ständer då åtogo sig, får jag på det
högsta yrka afslag å Utlåtandet.
Friherre Sprengtporten,, Jacob Wilhelm:
Den stora och verkligen ovanliga pluralité,
hvarmed Ridderskapet och Adeln härom
dagen medgaf, att kunna få uppställa hästar
i stället för manskap vid extra roteringen,
synes bevisa, att Ridderskapet och Adeln
inser fördelarne af en sådan åtgärd; men
då man önskar den, bör man ej sjelfmant
lägga hinder i vägen för dess-utförande,
hvilket ofelbart skulle ske, om förevarande
Utlåtande bifölls. Jag kan således icke annat
än tala för afslag derå.
Friherre Wrangel: Beväringen är säkerligen
större, än Extra Roteringen kan vara.
Således försvinner icke helt och hållet
det beslut Rikets Ständer tagit. Dessutom
finnes ingen rättvisa deruti, att den Ordinarie
Roteringen får lega inom beväringsåren,
men icke den Extra. Om Extra Roteringen
förbjudes att lega inom beväringsåldern,
hemställer jag, om det icke är skäl,
att förhållandet blir lika med den ordinarie.
Jag anhåller ännu en gång om bifall
till Utlåtandet.
Friherre Ulfsparrej Georg: Utom det
att jag till alla delar förenar mig med Grefve
Brahe, får jag tillkännagifva, att hvar
42
Den 3 Julii.
och en, som befattat sig med Beväringen,
erfarit, att den med nöje är tillsammans.
Genom den åtgärd, som nu är föreslagen,
skulle den minskas i farans stund. Jag instämmer
derföre med dem, som yrka afslag
å Utlåtandet.
Grefve Brahe: Jag får till alla delar
förena mig uti hvad Friherre Sprengtporten
nyss anfört, att om detta Utlåtande bifalles,
skall det förut fattade beslutet om
liästars hållande i stället för karlar af Extra
Roteringen, tjena till intet. Emellan
3 å 4,000 Nummer af vår effectiva styrka
skulle dessutom försvinna, om legning finge
ske i BeväringsClasserne. Jag yrkar således
afslag å Utlåtandet.
Herr Tham, Wollrath: Sedan Ridderskapet
och Adeln antagit, och, såsom jag
hoppas, äfven de andra Stånden antaga Konungens
Proposition, att hästar få anskaffas
af extra roterade Hemmansägare i stället
för karlar, kan utgången af denna fråga
vara mera likgiltig. Dock anhåller jag
att få göra några anmärkningar emot hvad
sorn är sagdt. Man har yttrat, att hela Beväringen
skulle vara onyttig, i händelse de,
som skola prcestera soldater, få lega inom
bevärings-åldern. Jag tror ej, att man beliöfver
befara det. Jag tror, att Beväringen
i de 2 eller 3 första klasserna, som först
uppbådas, är så tillräcklig, att jag skulle
Den 3 Ju lii.
4?
önska, det mitt fädernesland vore i sådant
skick, att det kunde utrusta och bevara dem
alla. Jag tviflar på, att den \ och den 5
klassen kunna någonsin uppbådas. Vi hafva
ej tillgångar att utrusta dem, och vi
kunna ej göra armeen större, än behofvet
och våra tillgångar medgifva. Detta är en
orsak, hvarföre det ej är farligt att bifalla
Utlåtandet. Jag hemställer dernäst
till Herrar Militairers bedömande, om man
icke, derest man skall taga utom beväringsåldern,
endast finge lega sådana, som
äro öfver s5 år gamla. Jag tror dock
ej, att det är vid den åldern, som man
helst önskar få Recruter. Månne man icke
önskar få personer, sorn äro under 25 års
ålder, och hvilka äfven derföre äro skickligare
att lära sig. Jag finner således ingen
fara för landet uppkomma genom bifall
till detta Utlåtande.
Grefve Brahe: Jag anhåller att få fär
sta uppmärksamheten deruppå, att när BoudeStåndet
antog förslaget om Beväringen ,
var det med det uttryckliga förbehåll, alt
Extra Roteringen skulle utgå, innan någon
klass af Beväringen uttogs.
Friherre Wrangel: Då Beväringen 1812
beslöts, skedde det utan vilkor. Jag anhåller
om bifall å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderska
-
Den 3 Julii.
pet och Adeln behagade bifalla EkonomiUtskottets
förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde Proposition
till afslag å EkonomiUtskottets berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Wrangel begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets Utlåtande, rörande
yrkad rättighet för Extra Roteringsskyldige,
att anställa legning inom Beväringsåldern,
voterar
Ja 5
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagit.
Hvilken Voterings-Proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs. Sedan 4r> 43» 4^ och 44
§§. i RiddarhusOrdningen blifvit uppläste,
börjades voteringen klockan tre qvart till 8
eftermiddagen, och befunnos efter voterin
-
Den 3 Jul i i.
45
gens slut klockan tre qvart till g eftermiddagen,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voterings-sedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit
som följer:
Ja —■ 66.
Nej —*• 118.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, det EkonomiUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet afslagit.
Upplästes StatsUtskottets denne dag
uqder N:ris rp4 oc^ *9^ aflålne 2:ne Memorial,
innefattande 2:ne anledningar till
anmärkningar emot Föredraganden för Handels-
och FinanceÄrenderne, hvarom remiss
begärdes till ConstitutionsUtskottet, inför
hvilket anledningarne uppgifvas skulle; och
blefvo berörde 2:ne anledningar till anmärkningar,
jemlikt 29 §. Riksdagsordningen,
till ConstitutionsUtskottet remitterade.
Företogs till pröfning BevillningsIJtskottets
ej mindre den 7 sistlidne Martii
under N:o i5 afgifne, och den 26 i samma
månad eft. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående Stämplade Pappersaf
-
46
Den 3 Jul ii.
giften; än ock den 2g sistlidne Maji under
N:o 2g meddeldte, och den 19 derpå följde
Junii e. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver de vid förstnämnde Betänkande gjorde
anmärkningar.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller,
att få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
vid en enda punkt, hvaruti jag
är nödsakad att begära ändring. Vid 4 §•
2 Mom. rörande Testamenten, som vunnit
laga kraft, har Utskottet både förra gången
och nu frånträdt 1823 års Förordning
i afseende på Testamentens chartering, på
sådant sätt att i sistnämnde Förordning var
stadgadt, att ingen charta skulle åläggas
Testamenten, då de voro under 3oo R:drs
värde; hvaremot Utskottet ändrat detta till
5o R:dr, på enahanda sätt, som Utskottet
gjort med Bevillningsafgiften af Testamenten.
Jag gjorde, då frågan om Bevillningsafgiften
förevar, dervid den anmärkning,
att sådant skulle bereda en obetydlig inkomst
åt Staten, men leda till förluster för
den, som får Testamente, genom den borgen
han måste ställa för Bevillningens liqviderande.
Förhållandet är alldeles detsamma
med charteringen. Dessa Testamenten
skola, vid uppvisandet för Domstolen,
endast vara försedde med 6 skill, charta,
men borgen för det högre chartasbeloppet
skall ställas, innan Testamentet får lyftas.
Enär Ridderskapet och Adeln redan ändrat
Den 3 Julii.
47
frågan om Bevillning af Testamenten, och
återfört den till hvad den var efter 1823
års Förordning, skalle jag anhålla att Ridderskapet
och Adeln äfven ville ändra detta
stadgande i likhet och enlighet med hvad
j823 års Ständer beslöto, eller att alla Testamenten
under 3oo R:dr skulle vara fria
från charta. Detta är den enda ändring
jag yrkar. För öfrigt har jag intet att
påminna.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
af hvad Herr Tham vid 4 §• 2 Morn.
rörande Testamenten ., som vunnit laga kraft,
föreslagit, nemligen: att alla Testamenten,
som i contant eller värde icke uppgå lill
och med 3oo R:dr Banco, borde fritagas
från chartering.
Ropades Ja.
Herr von Hartmansdorff> August: Jag
anhåller, att vid 16 §. angående borgens
ställande för Chartce-Sigillatce-uppbörd få
förklara, det jag, för min del, skulle önska,
att det stadgande, som hittills ägt rum,
1 afseende på den Chartas-Sigillatas-uppbörd
Domare hafva om händer, måtte få
fortfara, att nemligen inventering skall ske
2 gånger, och icke 4 gänger, om året, såsom
Utskottet föreslagit. Jag gör det hufvudsakligen
på de grunder, som Herr af
Geyerstam i sin reservation anfört. Felet
48
Den 3 Julii.
här i Sverige är vanligen, att man försummar
de controller, som finnas stadgade, och
att man, då missbruk uppkomma, häldre
än att efterse och bestraffa försummelsen,
fördubblar controllerne, hvarigenom de ännu
mindre blifva iagttagne. I stället för
att hålla sig vid de 2 inventeringarno, genom
hvilkas verkställighet missbruken ganska
väl kunde förekommas, har mai nu
föreslagit 4- De torde blifva ogjorde, och
då är det bättre att hafva 2:ne, som sättas
i verket, än 4» sorn blott stå på papperet.
Den punkt frågan rörer är den sista
i BevillningsUtskottets sednare Utlåtande,
och lyder sålunda: Ordinarie Domare_,
som ej för de dem lemnade chartor ställa
borgen j afgifva redogörelse för uppbörden
tillika med de influtna medlen fyra gånger
om året, eller inom den i5 Januarii j
i5 April, i5 Julii och i5 October; ägande
Vår Befallningshafvande, att hos Ordinarie
Domare j som ej ställt borgen j anställa
inventering, när så lämpligt prof vas. Herr
af Geyerstams reservation är af följande
innehåll:
”Äfven får jag reservera mig emot ett an”nat
Utskottets beslut, hvarigenom det blif’’vit
föreskrifvet, att inventering af det hos
”Domare befinteliga stämplade papper skulle
”hållas 4 gänger om året, derföre att jag
”icke anser det behöfligt, emedan Staten
vis
-
Den 3 Julli.
49
”visserligen icke torde fått vidkännas någon
”förlust på det af vederbörande Domare
”uttagna stämplade papper, i händelse den
"hittills gällande föreskriften, att invenie"ring
och redovisning borde 2:ne gånger
”om året hållas, blifvit behörigen verkställd ,
"samt derföre att Domare då skulle besvä”ras
af inventering under de tider, de äro
"sysselsatta med de ordinarie Tingen; och
"då de möjligen icke blifvit till fullo er"satta
för det belopp af stämpladt papper,
"de åt parter utlernnat, hvilken ersättning
"ej sällan mäste utsökas genom biträde af
"Krouobetjeningen.”
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: I anledning
af hvad här blifvit anmärkt, anser
jag mig böra fästa uppmärksamheten derpå,
att den mening i BevillningsUlskottets sednare
Utlåtande, som nyligen af Herr von
Hartmansdorff blifvit uppläst, angående Domares
iakttagande i afseende på stämpladt
papper, icke innehåller, att inventering skall
ske 4 gänger om året, eller att den förut
vidtagne mesuren blifvit fördubblad, utan
att redogörelsen för Chartorne skall ske 4
gånger om året, men inventering, när så
lämpligt pröfvas. Dessa mått och steg tror
jag vara ganska ändamålsenliga. Att redogörelsen
afgifves 4 gånger ora året, är ej
för mycket, och att inventering sker, när
så lämpligt pröfvas, vill ej säga annat än
3i H. 4
5o
Den 3 Julii.
att den sker, när balance kunde förmodas;
och då är inventering nödig. Jag kan ej finna
annat, än att meningen är sådan, och i
den händelsen innehåller stadgandet ej annat
än hvad som är riktigt.
Herr Tham, Wolrath: BevillningsUtskottet
har icke föreslagit, att inventering
skall ske \ gånger om året, utan endast
föreskrifvit, att den ordinarie Domare, som
ej vill ställa borgen, skall afgifva redogörelse
4 gånger om året, det vill säga, skicka
in räkning till Konungens Befallningshafvande.
Det beror af Konungens Befallningshafvande,
att hos den Domare, som
ej ställt borgen, göra inventering, när lian
så lämpligt pröfvar. Det kan ske flere gånger
om året, och det kan ske ingen gång.
Orsaken härtill utbeder jag mig få gifva tillkänna.
Ända till 1823 var det Domare ovilkorligen
ålagdt, att ställa borgen. I anledning
af en Motion, som då gjordes hos Riddel
skåpet och Adeln, afskaffades detta, emot
det alt inventering och redogörelse skulle
ske 2 gånger om året. Vid denna Riksdag
väcktes flere erinringar i anledning deraf,
att flere Domare uteblifvit med redogörelser,
och att balancer uppkommit. Utskottet
föreslog då i sitt första Betänkande, att
man åter skulle föreskrifva borgens ställande.
Deremot åter äro flere anmärkningar
gjorda, och det är numera upplyst, att den
största balancen blifvit liqviderad. För att
Ben 3 Juli i.
5t
undvika borgens ställande, och tillika göra
Statens säkerhet så mycket större, har Utskottet
ålagt Domare skyldigheten att afgifva
räkning 4 gänger om året. Att göra
inventering, beror på Konungens Befallningshafvande.
Det står ej, att den skall
ske 4 gänger om året. Jag medgifver visserligen,
att det kan falla Domaren besvärligt,
att under ett Ting uppgöra sin räkning,
men det är ej omöjligt att före afresan
hemifrån hafva den färdig. Jag tror
således, att förslaget kan bifallas, utan att
Domare-corpsen lider mehn i sina göromål.
Friherre Cederström_, Jacob: I anledning
af hvad Herr Tham yttrat, rörande
afsigten med det förslag Utskottet framställt,
nemligen att Domare 4 gänger om
året skola afgifva räkning, och inventering
hero på Konungens Befallningshafvande, anser
jag mig böra nämna, att en räkning angifven,
men overificerad, är detsamma, sorn
ingen räkning, och någon annan verification
på Chartae-uppbörd finnes ej utom i
förening med inventering. Således måste
räkningen uppgöras vid inventerings-tillfället,
och har balance då uppstått, blir den
genast anmärkt, hvarigenom Konungens Befallningshafvande
kommer i tillfälle att tillämpa
förfaltningarne emot de brottslige.
Hvad det beträffar, att räkning skulle afgifvas
utan inventering, så långt ifrån att
3i H. 4*
52
Den 3 Julii.
derigenom afvända balancer, skulle man få
dem till större belopp än hittills. Konungens
Befallningshafvande voro då fria för
ansvar, emedan de ej voro skyldige att misstänka
underslef, förrän det bevisligen blifvit
yppadt, och kunde således ej ansvara
för brister ne. Jag instämmer med Herr von
Hartmansdorff i den af honom gjorde anmärkning.
Herr von Hartmansdorff': Jag är till
det mesta förekommen af Friherre Cederström.
Om den så kallade redogörelsen
skulle beslå blott i en lös uppgift, utan att
bekräftas af inventering, så är den utan
tillförlitlighet. Om Konungens Befallningshafvande
hos några anställde inventering,
när så lämpligt pröfvas, skulle dessa anse det
såsom en chican, om ej dylik inventering
skedde hos alla, och Konungens Befallningshafvande
således nödgas att aldrig eller
alltid göra sådana. Kanske hände det
förra, snarare än det sednare. Jag tror således
bäst vara, om det gamla får stå qvar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den af Herr von
Hartmansdorff vid [6 §. angående horgens
ställande för Chartce-Sigillatce-uppbörd tillstyrkte
förändring, eller att det i Utskottets
sednare Utlåtande föreslagne tillägg må
erhålla följande lydelse: Ordinarie Domare
Den 3 Julii.
53
skola, ehvad de för de dem lemnade Chartor
ställa borgen eller icke, afgifva redogörelse
för uppbörden, tillika med de influtne
medlen, tvenne gånger om året, eller
inom den i5 Januarii och 15 Julii; vid
hvilka tillfällen Vår Befallningshafvande äfven
åligger att låta hålla inventering.
Ropades Ja.
Herr Lefren, Johan Pehr: Emot det
af Bevillningsutskottet vid 3 §. 5 Mom. i afseende
på controll vid handlingars chartering
föreslagne tillägg, har Herr af Billbergh
afgifvit en Reservation rörande chartering
af fastebref, hvaruti jag instämmer,
och hvilken innehåller ett så lydande förslag:
"Efter slutet af hvarje Ting åligger
■”det Domare att in dupplo till Kronofogden
aflemna uppgift på dnvid Tinget lag"farne
köp, hvarå tredje uppbudet blifvit
"meddeladt, innehållande ej mindre köpe”summan,
än det Chartse-belopp, hvarmed
"hvarje köpe- och fastebref är belagdt, och
"derest något tredje uppbud icke skulle haf"va
blifvit bevil juel t» bör bevis derom till
"Kronofogden afgifvas. Af dessa uppgifter
"behåller Kronofogden det ena exemplaret,
"för alt dermed verificera uppbörden, af per
"mille afgiften till Wadstena Krigsmanhus,
"och aflemna det andra exemplaret till Hä"rads-
eller Mantals-Skrifvaren, sorn,, vid
"Mantalsskrifningen äger fordra uppvisandet
af dessa köpebref med dertill hörande
54
Deu 3 Julii.
”fastebref, i den ordning de sista vid Domstolen
hinna utfalla, samt å dem anteckna
”intyg, att de blifvit företedde och befuu”ne
vederbörligen charterade.”
”1 Städerne erhålla vederbörande Mantalsskrifvare
enahanda uppgift ifrån Magi”straterne,
samt hafva lika åliggande med
”Mantalsskrifvare på landet,”
”Skulle någon vägra uppvisandet af des”sa
handlingar eller oriktigheter förefinnas,
”anmäles sådant genast till Konungens Befallningshafvande,
som befordrar den rät”telse
sakens beskaffenhet fordrar,”
Då vid början af Riksdagen man yr-,
kade, och det med skäl, att controll beböfdes
på denna uppbörd, anser jag, att
den af Herr af Billbergh föreslagne åtgärd
är med ändamålet mest förenlig. Jag anhåller
således om proposition i enlighet
dermed,
Herr Tham: Jag värderar ganska mycket
det af Herr af Billbergh gjorde förslag,
men kan ej dela den siste Talarens mening
att det nu skulle antagas. Det har många
förtjenster, men det är ofulländadt, ty det
innehåller ej, huru förfaras skall, om MantalsSkrifvaren
underlåter att efterfråga fasteoch
köpebref. Det står endast, att om oriktigheter
förefinnas, sådant skall anmälas hos
Konungens Befallningshafvande, som för
-
Den 3 Ju Ii i.
55
skaffar rättelse. Men det är ej uppgifvit,
af hvem eller huru rättelsen skall sökas.
Ett Lagförslag skulle då fordras i detta afseende,
och ett sådant beliöfves ej nu. Dessutom
skulle fråga uppstå, huruvida originalhandlingen
skulle uppvisas, eller om man
finge förete afskrift. Detta är förekommit
genom den af Utskottet nu föreslagna åtgärd,
att intet document får någonsin vid
publikt Verk uppvisas utan att vara charteradt.
Det får ej hjelpa, hvad hittills gillats,
eller alt på documentet stått att det
varit belagdt med charta. Nu skall det verkeligen
vara charteradt. Ingen lär derefter
underlåta, att hafva sina köpehandlingar
charterade. Då äro alla befarade missbruk
hjelpte, och intet skäl finnes, att antaga
en förändring, som skulle föranleda
till Lagstadganden, hvilka möta svårigheter
vid verkställigheten. Jag tror ock, att
Betänkandet i denna del är af 3 Stånd bifallit;
om så är, lärer ej det fjerde Ståndets
beslut föranleda någon förändring i
verkligheten. Någon votering inom Förstärkt
Statsutskott, i anledning af ett Stånds
från de öfriges skiljaktiga beslut, lärer ej
kunna äga rum, i afseende å en reglementarisk
åtgärd. Jag hemställer i anledning
häraf, alt Betänkandet mätte bifallas i denna
del.
Friherre Cederström: Det af Herr Lefrén
yrkade bifall å Herr af Billberghs för
-
56
Den 3 Julli,
slag, för att vinna controll på biläggningen
af stämpladt papper, medför ej dea
åsyftade verkan. Det är ej nog, att man
uppgifver, om en sådan biläggning af vederbörande
inlemnas til! Mantalsskrifningen,
ty ingen Författning finnes, som ålägger
en enskild man att komma fram med
en original-handling, utom då han behöfver
prestera den vid laga Domstol. Mea
det finnes en annan utväg, den att alla
handlingar skola vara skrifna på Charta,
Då vöre controllen gjord af sig sjelf; och
bestämningen vore gjord med några ord.
Derföre får jag föreslå att, om någon ändring
i detta fall skall ske, och om ej, såsom
Herr Tham yttrat, Betänkandet i denna
del redan är af 3 Stånd bifallit, den
förändring måtte vidtagas, att aila sådana
akter skola vara skrifne på Charta och ej
dermed belagde.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Utan
att vilja vara envis i förfäktande af dea
mening, jag uttryckt i min Reservation, får
jag dock besvara de deremot gjorde anmärkningar,
så vidt de icke åsyfta ändring
i hvars och ens enskilta öfvertygelse. I anledning
af hvad Herr Tham anfört emot
mitt förslag, att MantalsSkrifvarne borde, vid
Mantalsskrifningarne, controllera charteringen
af köpe- och fastebref, får jag erindra,
att desse handlingar synas vara i enahanda
cathegori med HyresContracter, hvilkas
Den 3 Julli.
uppvisande vid Mantalsskrifningen, till efterseende,
om de äro försedde med behörigt
belopp stämpladt papper, redan är föreskrifvit.
Dessutom ligger det i sakens
natur, att Konungens Befallningshafvande
skola hålla tillsyn öfver, att MantalsSkrifvarne
fullgöra de dem åliggande göromål.
Hvad åter angår Friherre Cederströms förslag,
att bouppteckningar, köpe- och fastebref
skola skrifvas på sjelfva Chartan, så
tror jag dels, att icke beloppet kan bestämmas,
förrän bouppteckningen är uppgjord
och färdigskrifven, dels ock att ChartEe-beloppen
till ifrågaställde handlingar skulle
blifva af så ojemn beskaffenhet, att tjenliga
valeurer dertill icke kunna anskaffas, utan
måste fyllas med BiläggningsChartor. I öfrigt
får jag vördsamt hemställa lill Ridderskapets
och Adelns eget bepröfvaude, att
i allo bifalla Utskottets förslag, eller fästa
afseende å min deremot gjorde Reservation.
Herr Tham: Det är i anledning af Friherre
Cederströms förslag om vissa handlingars
skrifvande på sjelfva chartan, som
jag anmält mig. Att skrifva bouppteckning
på charta, anser jag overkställbar!, enär
man ej, förrän den är färdigskrifven, kan
känna beloppet af det stämplade papper,
hvarmed den bör förses, så framt man ej
vill föreskrifva , att concept dertill först skall
uppsättas. Faste- och köpebref kunna icke
heller skrifvas å sjelfva det stämplade pap
-
58
Den 3 J u 1 i i.
per, som dem tillkomma, ty summorna variera
till så olika belopp, att alla möjligen
erforderlige stämpel-valeurer icke kunna finnas;
och skulle ett påbud härom dessutom
medföra den vidlyftighet och omgång för
invånarne i landsorterne, att genom correspondence
i Stockholm anskaffa den behöflige
Chartae-valeuren, enär det icke är tänkbart,
alt fullkomlig tillgång derpå i orterne
står alt tillvägabringa. Jag tror i öfrigt,
att allt befaradt missbruk är tillräckligen
förekommet, genom det i Utskottets sednare
Utlåtande föreslagne tillägg vid 3 §.
5 Morn. af ChartaeSigillatfe-Förordningen så
lydande: ”Dessutom skall hvarje förut upp”visad
original-handling, eller skrift, som
”är utgifven efter det denna författning bör”jat
tillämpas, då den vid Domstol eller
”annan Embetsmyndighet företes, vara för”sedd
med vederbörligt stärnplndt papper;
”och påskrift å handlingen, angående verk”ställd
chartering utan charta, vid intet tillfälle
gälla, utom då lagligen styrkas kan,
”att, behörigen annulleradt, stämpladt pap”per
varit bi lagdt, men förkommit.”—Jag
anhåller alltså om proposition lill bifall
härå.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr T ha ms sista anmärkningar får jag erindra,
att då en bouppteckning är uppgjord ,
är värderingssnmman äfven känd, och att det
följaktligen icke är svårt att uträkna Charlas
-
Den 3 Julii.
59
valeuren, samt vid renskrifningen af oonceptet
vara försedd med det erforderliga stämplade
papperet för att derå skrifva bouppteckningen.
Samma förhållande inträffar
äfven med köpe- och fastebref. Att erforderlige
stämplar till alla behöflig? valeurér
ej finnas i ChartaeContorot, är lätt hjelpt
med att de anskaffas, oell bör ej möta hinder,
då en förökad och säkrare inkomst
derigenom beredes Staten. Den befarade
correspondancen på Stockholm lill stämpladt
pappers anskaffande kommer icke i fråga,
då det är Konungens Befallningshafvandes
skyldighet, alt reqvirera stämpladt
papper af alla slag, och reqvisitionen grundas
på Konungens Befallningshafvandes och
Domarens gemensamma kännedom om ortens
behof. Skulle någon brist yppas, behöfver
man endast derom göra anmälan
hos Konungens Befallningshafvande , som då
reqvirerar behöfligt qvantum för ett helt
år. Något annat hinder för mitt förslag
finnes således ej, än anskaffandet af nya
stämplar, och denna kostnad ersätles fullkomligen
genom den säkerhet, som vinnes
emot all försnillning.
Herr von Hartmansdorff: Utom det
att jag instämmer med Herr Tham i hans
uppgifter, om hindren för verkställbarheten
af Friherre Cederströms förslag att skrifva
Köpe- och Fastebref på sjelfva chartan,
får jag upplysa, alt flere Domare nyttja,
6o
Den 3 Julii..
såsom mig synes mycket lämpligt, tryckta
formulairer till Fastor, hvari de nödiga ornständigheterne
af namn och summor med
mera dylikt skriftligen införas. Dessa skulle,
genom Friherre Cederström,s förslag,
tillintetgöras; och det myckna skrifveri, som
genom dem besparas, återkomma. I stället
för antagandet af Herr af Billberghs reservation^
skulle jag tillstyrka Herr af Geyerstams,
såsom varande mycket enklare. Den
lyder: ”Det af Herr Hjerta, Gustaf, inom
”Högloflige Ridderskapet och Adeln, samt
”af Anders Danielsson inom Hedervärda.
”BondeStåndet uppgifna förslag, att den hittills
bestämda chartering å köpeafhandlin”gar
skulle upphöra, oell i stället en deremot
svarande afgift för . dessa afhand.lin”gar
utgå, på det sätt Wadstena Krigsmans"husafgift
hittills utgifvits, anser jag medföra
flera förmåner, så väl derföre, att
”denna afgift då omöjligen kunde Staten undansnillas,
emedan Konungens Befallnings—
”hafvande, i händelse vederbörande Dorna”re
voro förbundne, att dit insända förteckningar
på alla inom hvarje Län gjor”da
köp, voro i tillfälle att tillse, det be”rörde
afgift blefve behörigt indrifven och
"redovisad, som ock derföre att sättet, hvar"på
Staten erhölle denna inkomst, vore
”mycket lättare och äfven mindre kostsamt,
”än det hittills begagnade; hvadan jag ock”så,
på dessa skäl, får reservera mig emot
”det af BevillningsUlskottet i denna sak fat
-
Den 3 J u 1 i i.
6t
”tade beslut.” Enär vederbörande Domare i
alla fall skola i och för afgiften till Wadstena
Krigsmanshus insända uppgifter till Landshöfdingen
öfver de inom Domsagan lagfarne
köp, så medför den föreslagne åtgärden
icke något nytt besvär, utan kunde verkställas
på samma gång. Då denna reservation
innehåller ett enkelt och verkställbar
förslag, tillstyrker jag antagande deraf.
Herr Tham: Till vederläggning af den
sista värde Talarens yttrande, anser jag mig
biott behöfva uppläsa Utskottets svar å den
ifrågasatte Motionen. Det är af följande lydelse:
”Utskottet har tagit detta allt i no”ga
öfvervägande, och först, i frågan om
”Köpe- och Fastebref, funnit deremot förekomma:
att per mille afgiften icke, på
”sätt man antagit, debiteras af Härads-skrif”varen,
eller uppbäres tillsammans med öfrige
KronoUtlagorna, utan debiteras och
”uppbäres alldeles serskildt af KronoFog”den;
att nya controller fordrades i afse”ende
på begge nyssnämnde Tjenstemän;
”och att den nya, nu föreslagna, metho”den
för denna afgifts indrifvande skulle
”icke så obetydligt öka deras förut mång”faldiga
göromål ; att detta uppbördssätt
”dessutom droge långt på tiden, helst om
”förteckningarne, i afseende på köpebrefs
”chartae-afgift, skulle lemnäs på en gång med
”dem öfver per mille afgiften, hvilka icke af”gifvas
förr än efter 3:dje uppbudet; att, i
Den 3 Julii.
”och för köpebref, en svårighet mötte derigenom,
att säljaren, derest icke serskild
”öfverenskommelse skett (om hvars inne”håll
man icke alltid kunde erhålla kännedom,
) bör betala halfva afgiften, men,
”innan uppbördstiden kunde sakna all tillgång,
vara bortftyltad eller död, hvilket
”äfven, så väl i fråga om köpebref som fastebref,
gäller för köparen, hvilken dessutom
före uppbördstiden kunde å nyo haf”va
afhändt sig egendomen, och att i allmänhet
Domarens kall fordrar lika, örn.
”ej högre, förtroende än Uppbördsmannens.”
Dessa äro Utskottets skäl för afslag till Motionen;
och jag tror, alt Utskottet så fullständigt
uppräknat alla följderne af förslagets
antagande, alt vidare dervid icke behöfver
tilläggas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarsknlken hemställde om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla det af
BevillningsUtskottet vid 3 §. 5 Mom. i afseende
nå controU vid handlingars chart
er in g foreslagne ofvanomförmälte tillägg,
hvarvid Herr Lefren nu gjort anmärkning.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarsknlken förklarade att, som, efter
hvad Hans Excellence tyckt sig finna, Ja
öfverröstat Nej, propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Den 3 Juli i.
63
Hans Excellence. Herr Grefven och
LaniltMarskalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
allt hvad BevillningsUtskottet i dess först
afgifne Betänkande i öfrigt föreslagit, Likaväl
under iakttagande af de förändringar
Utskottets sednare Utlåtande innehåller,
samt med undantag af de 3:ne punkter, uti
hvilka Ridderskapet och Adeln nyss fattat
beslut.
Ropades Ja.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Redan äro fyra veckor förflutna, sedan
Ridderskapet och Adeln till StatsUtskottet
återremitterade Betänkandet i den lika fameusa
som bedröfliga Skeppshandelsfrågan,
men som Utskottet sedermera icke låtit höra
af sig, oagtadt Utskottet fick ärendet
ganska noga och fullständigt utredt tillbaka
från både Ridderskapet och Adeln samt
BondeStåndet, fastän förhållandet bordt vara
precist tvertom, och det torde hända,
att Riksdagen, enligt hela allmänhetens önskan,
snart afblåses, hvarigenom den surprice
kunde möta, att den trefliga Skeppshandeln
korame att afslutas först fem år
härefter, då kanske en eller annan af hufvudpersonerne
redan nedträdt från skådeplatsen,
och således undsluppit den belöning,
hvaraf han gjort sig förtjent, så för
-
64
Den 3 Jul i i.
anlåtes jag, med anledning af 44 §• Riksdagsordningen,
föreslå, att StatsUtskottet
må föreläggas, att inom viss lämpelig tid,
till exempel den 24 innevarande Julii, hafva
aflämnat Utlåtande öfver de vid dess
första Betänkande gjorde anmärkningar. Jag
anhåller vördsamt, att PresteStåndet och
BondeStåndet, hvilka jemväl återremitterat
Skeppshandelsfrågan, måtte inbjudas, att
med Ridderskapet och Adeln sig häruti
förena.
Lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 6 sistlidne Junii:
N:o 160. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, rörande nedsättning i arrendet
för Kronohemmanet Berga | Mantal
på Lofön i Stockholms Län och Färentuna
Härad.
N:o i6r. Angående sökt nedsättning i
arrendet för Edeby Kronohemman på Lofön.
N:o 162. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå underdånig ansökning
om fortfarandet af beviljad minskning i arrendet
för Hogsta och Lambarudds Kronohemman,
samt om nedsättning i arrendeafgiften
för Hemmanet Norrby.
Den 3 Ju li i.
63
N:o 163. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, i fråga om upplåtelse af
en plats å Eskilstuna Kungsladugårds ägor,
för förflyttande dit af öster- och Vester-Rekarnes
Häraders i Eskilstuna Stad belägne
Lazaretts- och Curhus-inrättning.
N:o 164. I fråga om fortsättning af
det arrende Eskilstuna Stad innehar af
Eskilstuna Kungsladugård.
N:o i65. I anledning af erhållen remiss
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer den 19 December 1828, angående
fördelningen af de, genom en med
Kejserliga Ryska Regeringen afslutad liqvidations-convention,
influtne medel.
Af den 17 sistlidne Junii:
N:o 166. I anledning af gjorde anmärkningar
vid några af Utskottet afgifue Retänkanden.
N:o 167. Med anmälan, att verkställigheten
af Rikets Ständers, i anledning af
Utskottets Betänkande N:o 4o om inrättande
af en allmän Klubb för alla Fyra RiksSlåndens
Ledamöter, fattade beslut kommer
att uppdragas åt RiddarhusDirectionen samt
åt de 3:ne öfrige RiksStåndens CanzliDirectioner
gemensamt.
N:o 168. Angående väckt fråga om löneförhöjning
för Rikets Ständers Justitia?
Ombudsman.
3! H. 5
/
66
%
Den 3 Ju 1 i i.
N:o 169. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Utlåtande
N:o po. öfver ExpeditionsUtskottets
Memorial N:o aa. angående tillökadt
biträde vid correctursläsning.
N:o 170. Öfver väckt Motion om införskrifning
ifrån England, för Statens räkning,
af en cylindrisk Boktryckare-press.
N:o 171. I anledning af yrkad indragning
utaf de i Kong!. Kammar-, Bergs- och
Commerce-Collegierne varande PresidenlsEmbeten.
N:o 172. Angående indragning afVexelControlleurs-befatlningarne.
Nro 173. I anledning af väckt Motion
om anslag till iiiköp af trenne Taflor.
Nro 174* Angående ifrågnstäld belöning
för Assessoren J. P. Juringius.
N:o 175. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss af Iiandlingarne i Målet,
angående inköp af Hemmanet Mellby för
Staden Strömstads räkning af allmänna medel.
N:o 176. I anledning af återremiss af
Utskottets Utlåtande Nro 58, angående väckt
fråga om de så kallade Djekne-penningarnes
upphörande.
N:o 177. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss, rörande den Forselersättning,
som till Statsverket bör gifvas af de
Räntegifvare, hvilka blifvit befriade från
Den 3 Juli i.
67
skyldigheten att in natura leverera hö och
halm till Kongl. Hofstallet.
N:o 178. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss af handlingarne i målet, rörande
f. d. Arrendatorn af Gripsholms Kungsladugård,
Iospectoren U. Håkanssons underdåniga
ansökning om eftergift af obelaldt
arrende.
N:o 17g. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss uppå ÖfveiDirecteuren P. A.
Norstedts underdåniga ansökning, alt till
skatte få lösa den under Carlbergs Kungsgård
lydande Kronolägenheten Pihludden.
Från Stats- samt Jllmiinna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 25 sistlidne Junii:
N:o 37. Med anledning af gjord anhållan,
alt en del Socknar inom Åkerbo Härad
skulle få underhålla Grenadierer, i stället
för Hussarer under LifRegementsBrigaden.
N:o 38. I anledning af gjord anhållan
om anslag af allmänna medel till en
canals och flere nya communications-vägnrs
anläggande inom Stora Kopparbergs Län.
N:o 3g. Med anledning af framlagdt
förslag om en Jernrailvägs anläggande mellan
Sjöarne Wettern och Hjelmaren.
N:o 4°- I anledning af väckt fråga om
indragning af Strömsholms Stuteri.
3i H. 5*
1
68
Den 6 J111 i i f. m.
Frän BevillningsUtskottet:
N:o 35. Rörande de emot Utskottets
* under N:o 12. förut meddeldte Betänkande,
om inskränkning i Kongl. Kammar-Rättens
befattning med BevillningsÄrenden och inrättande
af en RiksPröfningsGommitle, gjorde
anmärkningar.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 6 Jula 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 6 sistlidne Junii afgifne,
och den 3 dennes på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 160. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, rörande nedsättning i arrendet
för Kronohemmanet Berga, \ Mantal,
på Lofön i Stockholms Län och Färentuna
Härad.
N:o 161. Angående sökt nedsättning i
arrendet för Edeby Kronohemman på Lofön.
D e ii 6 J u I i i. f. m.
<>9
Nro 162. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss uppå underdånig ansökning
om fortfarandet af beviljad minskning i ar- r
rendel för Hogsta oell Lambarudds Kronohemman,
samt om nedsättning i arrendeafgiften
för Hemmanet Norrby,
N:o 163. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss i fråga örn upplåtelse af en
plats å Eskilstuna Kungsladugårds ägor för
förflyttande dit af öster- och Vester-Rekarnes
Häraders i Eskilstuna Stad belägna
Lazaretts- och Curhus-inrättning,
Till pröfning företogs Stats- och BancoUtskottens
den 2 sistlidne Junii under
N:o 1. afgifne, och den 26 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, angående
myntvärdets upprätthållande, med
flere i sammanhang dermed till Utskotten
remitterade enskildte Anföranden i ämnet.
Herr Lagerhjelmj Pehr, uppläste följande
:
Trenne åsigter hafva inom Stats- och
BancoUtskotten sökt att göra sig gällande i
afseende på Rikets penninge-väsende. Alla
hafva velat bestämma myntets värde och
gifva kraft åt bestämningen; men man har
först och främst skiljt sig i frågan om sedelns
värde. * Den ena åsigten har härvid
velat tillfyllestgöra rättsanspråket af sedelns
7o
Den 6 J u 1 i i f. m.
lydelse; den andra har deremot fäslat sig
vid det värde, sorn sednare tidens handelsförhållande
gifvit åt sedeln. Att de rättsanspråk,
som den förra åsigten hyllar, blott
äga en tillfällig grund, samt att Statsverk
och Näringar deraf skulle lida; anser jag
vara ovederläggeligen ådagalagt, hvadan jag
dermed icke vill vidare uppehålla mig, än
blott tillägga, att uppskof med myntbestämningen
skulle göra all lönetillökning overkställbar
utan den största fara för så väl
StalsVerk, som Rikets skatlskyldige inbyggare.
De, som deremot fästat sig vid denna
sednare bestämnings-grunden, nemligen
128 sk,, hafva dock varit väsendteligen sk il jaglige
i afseende derpå, huruvida Realisationen
i och för sig sjelf och utan alla vidare
åtgärder, förer National-rikedom i spåren
och tryggar sitt bestånd, eller om Realisationen
blott är ett väsendteligt medel
att ordna och stadga den allmänna rörelsen
och egenteligen hämtar sitt bestånd från
National-rikedomen. I båda fallen är Realisationen
nyttig, men i det förra kan den
icke för dyrt köpas, man kan icke nog hastigt
bringa den i gång och den fordrar
intet yttre stöd för sitt bestånd; då man
deremot, i det sednare, anser sig hafva skäl
att göra något afseende på den kostnad,
som verkställigheten medför, samt att söka
grundvalen för dess bestånd i Nationens va1
u-öfverskolt, d. v. s. Nationens transportabla
rikedom. Jag bekänner mig till den
D en 6 J111 i i. f. ra.
71
sednare åsigten, och då de åtgärder, hvilka
synas mig stå i sammanhang rned Realisationens
bestånd, icke undergått Utskottens
pröfning, samt jag icke kunnat öfvervara
redaclionen och genom reservation fått dem
framställde, anser jag mig böra inför Ilögloflige
Ridderskapet och Adeln redovisa för
mina åsigler, hälst Utskottens Utlåtanden
och Förslag icke sakna intryck af alla de
tänkesätt, som vid ärendets behandling varit
med hvarannan i strid, och sökt göra
sig gällande.
Då man betraktar Rikets handels-ställning
med främmande folkslag för en längre
tid och således oberoende af den credits
belopp, som köpmannen begagnar; måste,
under fri utvexling af silfver, Bankens
tillgång af denna vara, tillsammans med värdet
af Rikets i öfrigt transportabla efiecter,
utgöra Rikets transportabla rikedom. Minskas
värdet af denna förmögenhet, så måste
Bankens silfver uttagas; ökas det, måste
delta silfver-qvantura, förr eller sednare,
ökas. Äfven med stigande varu-production
kan silfret utgå, om consumtion stiger i ett
större förhållande. Realisationens bestånd
bvilar således ej blott på varu-produclionen,
utan äfven på förbrukningen. Den
förra beror ej blott på industrien och arbetsamheten,
utan, hvad Sverige angår, i
högst betydlig mon på den välsignelse, som
skördarnes ymnoghet innebär och dess för
-
72
Den 6 J u I i i f. m.
ständiga användande. Den sednare beror
ej blott på Nationens behof och dess sparsamhet,
utan, hvad Sverige angår, i högst
betydlig nion på den välsignelsen, som kai-, .
las fred, och dess förståndiga begagnande.
Man kunde väl förklara Realisationen beståndande,
så länge en skilling finnes i Bankens
hvalf att erbjuda sedelhafvaren, och
vara obekymrad vid det gränslösa lidande,
som allmänna rörelsen skulle vidkännas genom
rörelse-medlets indragning; men jag
kan icke vara likgiltig för den olycka, som
derigenom skulle tillskjmdas Riket. Den
motsatta åsigten gör sig äfven förvissad, att
sådant aldrig kan inträffa; ty Realisationen
skall, säges det, medföra förtroende och
capital, och närings-friheten veta att deraf
begagna sig till den utveckling af industrien,
som ensam förer National-rikedomen
i spåren. Jag vet, att hvar och en,
som icke ovilkorligt och utan begränsning
erkänner denna sats, dömmes till okunnighetens
och fördomarnes mörker af dem, som
känna sig vara i besittning af tidens upplysning;
men jag har intet val, då öfvertygelsen
måste uttalas. Jag kan icke anse
Sverige, detta fattiga land, till den grad
vara oberoende af krigets olyckor, att Ständcrne
böra föresätta Konungen, hvilket årtal
Realisationen hör till verkställighet befordras,
äfven om jag i öfrigt ansåge det
lämpeligt. Man är i allmänhet ense derom,
att tvänne för Riket ganska gynnande
Den G J u 1 i i f. nj.
omständigheter understödde 1776 års Realisation,
nemligen ett ymnigt sill-fiske och
en mycket lönande frakthandel. Dessa tvänne
omständigheter förmådde väl uppväga
verkan af 1783 och 1784 årens missvexter;
men det sedermera inträffande kriget medförde
likväl den verkan , att utelöpande Bancosedelstocken
minskades från 6 millioner
till en million under den tiderymd af 14
år, hvarpå Riksgälds-sedlarne uppkommo.
Man är äfven ense derom, att i8o3 års Realisation
åtföljdes ej allenast af flere välgörande
ekonomiska författningar och åtgärder
från Styrelsens sida, utan äfven af den
fördelagtigaste jernhandel Riket någonsin
ägt. De fördelagtiga förhållanden, som understödde
och åtföljde dessa Realisationsperioder,
finnas icke nu. Sillen söker icke
i mängd Sveriges kuster. Om politiska förhållanden
skulle medgifva en gynnande frakthandel,
betviflar jag Rikets handelsflotta
vara i belägenhet, att rätt kraftigt begagna
en sådan conjunctur. För jernhandeln synes
mig, genom de mägtigaste folkslags
ökade production och förbättrade till verkningssätt
, icke någon fördelagtigare conjunctur
vara alt förvänta, hälst Svenska jernets
credit å utländska handelsplatser, under
sednare åren, börjat afLaga. Deremot har
spanmåls-productionen inom Riket betydligen
tilltagit. Med denna vara äger likväl
det egna förhållande rum i allmänhet inom
Sverige, med undantag af bränvinsbrän
-
ningen, att densammas öfverskott hvarken
ingår i andra varors production eller förvaras,
utan till det mesta förstöres genom
ökad oproductiv förbrukning. Sednare
tiders odlingar medföra således väl å
ena sidan den verkan, att Rikets behof i
vanliga missväxtår icke är så stort som fordom;
men deremot å den andra, att brist
på industri och capital vid denna varas förbrukning
eller handel, förvandlar öfverflödet
till en skadlig tryckning på spanmålspriserne,
hvaraf en oerhörd variation uppkommit,
hvilken medför de skadligaste verkningar
för flere medborgsklasser. För att
blott vidröra den directa inflytelsen häraf
på varurikedomen, vill jag anmärka: att de
ytterligt låga spanmålspriserne medföra lättja
hos den fria arbetaren, således en minskning
i Rikets dagsverksstyrka; att importhandeln
belastas med sådane landtmannavaror,
till flere millioners belopp enligt Herr
von Hartmansdorffs serskilda Motion, hvilka
kunde inom Riket lätteligen produceras,
hvarigenom spanmåls-productionens öfverskott
kunde till stor del befrias från förstöring;
och slutligen att låneunderstöd för
upplag af lorrkad säd inuti landet, skulle
medföra möjligheten af det återstående öfverskottets
förvaring, hvarigenom marknaden
befriades från den skadliga tryckningen
af öfverflödigt försäljningsbelopp, och
Rikets import från spanmål i missväxtår.—
Slutligen och för att fullborda jemförelsen
Den 6 J u 1 i i f. m.
emellan Rikets handelsställning under de
nämnde realisations-epokerna med den nu
varande, åberopar jag den allmänt medgiflia
sats, att förbrukningen af utländska öfverflödsvaror
tilltagit i en förskräckande
mån under sednare tider. För att blott
fästa uppmärksamheten på förhållandet under
det tiotal af år, som snart fulländas,
må jag endast åberopa att 1822 års FinanceCommitté
ansåg Banken böra realisera efter
120 skillingar; hvaremot man nu allmänt
är ense derom, att 128 skillingar måste antagas.
Medelcoursen för de 5 år, som föregingo
1822, var 119 sk., och för de 5, sorn
föregingo 1829, öfver 129 sk. Medelcoursen
af de sist förflutne 10 åren är 127 sk.
1 rtst. Detta stigande har ägt rum utan några
ovanliga olyckor eller tryckande omständigheter
i exporthandeln. Den som vill
härleda det från silfverköp; måste medgifva,
att den omständigheten icke upphört,
ty ännu skola 1,100,000 R:dr Silfver inköpas,
innan Realisation kan betryggas. Yill
man härleda det från 1826 års missväxt;
så måste man derjemte gifva agt derpå, alt
denna missväxt egentligen verkade 1827,
att medium af de 5 föregående årens cours
var 126 sk., att sådane år kunna återkomma.
Gifve Gud, ej svårare! Den, som vill
härleda förhållandet från 1823 års Tullsystem,
måste medgifva, att ehuru Ständernes
Tulltaxa i afseende på verkställigheten måste
öfvergifvas, likväl systemet bibehölls
76
Den 6 J u 1 i i f. m.
oell nu af opinion hland Stånden sannolikt
vidhålles, samt att Tullsystemet icke skulle
iiga så hastigt inflytande^ på coursen, om ej
Nationen lät sig behaga sjelfva förbrukningen.
Jag bekänner att jag anser denna omständighet
vara verksam, och att den fortfarande
kommer att verka.
Denna jemförelse emellan Rikets handelsställning
vid de epoker, då 2:ne försvunna
Realisationer inträdt, med förhållandet
vid närvarande tid, utfaller icke tillfredsställande.
Likväl anser jag Riket inom
sig äga krafter, som kunna uppkallas,
ja påräknas! Jag förbigår att vidröra den
stora Nationalvinst, som årligen går förlorad
blott derigenom, att Rikets förnämsta
exportvara, jernet, utskeppas nära vid, såsom
ett råämne, ehuru klagan deröfver, som
redan den store Polhem förde, snart är ett
århundrade gammal. Jag förbigår den, emedan
dess afhjelpande griper djupt in uti åldriga
former och arbetssätt samt mägtiga
och konstigt hopvuxna intressen, samt i öfrigt
ganska långsamt kan utföras; ehuru jag
måste beklaga att denna vigtiga näring drif—
ves nästan utan industri. Deremot vill jag
fästa mig vid Rikets modernäring och de
stora tillgångar, som nu försvinna oproductivt,
ja positivt skadligt. Samma theori,
som i fråga om Realisation fäster sig vid
silfret, såsom basis för crediten, ehuru denna
ej blott beror af myntets stabilitet, utan
Den G Juli! f. m.
77
äfven af låntagarens person ra. fl. omständigheter,
skall vid fråga om spanmålens öfverskott
trygga sig vid den enskilda speculationen.
Så länge allmänna MagazinsInrättningen
existerade, ansåg man sig icke
böra vänta uppenbarelsen af någon enskild
spanmålshandel. Sedan denna Inrättning
upphört, har raan likväl ändock väntat förgäfves.
Den conjunctur, som sistlidne höst
uppkom för spanmålsafsättning på England,
begagnades först af Danska Köpmän med
Svensk säd; men tillräcklige upplag fattades
vid kusten, och då desse hanno samlas,
var conjuncturen förbi. Men Sverige
är olika mot andra länder icke blott i afseende
på capitalstyrka och handel, utan
äfven för de svårigheter, som åtfölja transporten.
Funnes äfven t. ex. i Stockholm
en verklig spanmålshandel i stort, skulle
den ändock svårligen kunna upplägga de öfverskott,
som i det inre af landet uppstå,
för alt, vid framtida behof inuti landet,
kunna återfragtas. Ifrån Örebro till Stockholm
uppgick denna vår transportkostnaden
af en tunna hafra till 4° sk. B:co. — Huru
litet landtmannen i allmänhet lagt sig på
andra varors production än spanmål, må
hvarje erfaren jordbrukare bedömma. Likväl
uppgår, på sätt Herr von Hartmansdorff
utredt, värdet af sådane varors import lill
3 millioner. Den capital- och industri-brist,
som jag anser böra afhjelpas, påkallar åtminstone
för närvarande, och så mycket jag
«
7S
Den 6 J111 i i f. m.
förstår, alfvarliga åtgärder från Statens sida.
De åtgärder jag i sammanhang härmed ansett
mig böra föreslå Stats- och BancoUtskotten
bestå uti:
1:0 Att Rikets Ständer, vid Tulltaxans
öfverlemnande, i underdånighet föreslå K:gl.
Maj:t beläggandet af sådane landtmannavaror,
hvilka nu utifrån införas, men lätteligen
kunna af inhemska jordbrukare frambringas,
med så höga tullafgifter, som ändamålet
fordrar och vederbörlig controll medgifver.
Mig synes en successiv förhöjning
i nu gällande Tulltaxa på dessa artiklar,
den höga tullens fortfarande under tillräcklig
tid för industriens upplifvande, samt
tullens successiva nedsättning framdeles,
vara för ändamålet tjenlige åtgärder.
2:0 Att Rikets Ständer, vid bestämmandet
af Bankens lånerörelse för kommande
5 år intill nästa Riksdag, anslå 100,000 R:dr
B:co årligen af inflytande afbetalningar å
fastighetslån till räntefria lån på torrkad
spanmål, samt ersättningsfria byggnadsbiträden
till Magazin mot osviklig säkerhet,
under municipal, kostnadsfri förvaltning,
samt under vilkor, att kommande Ständer
må äga att efter 1 års uppsägning indraga
lånecapitalerne. — De öfriga detaljerne af
detta förslag skola inför Utskotten uppgifvas,
i händelse återremiss beviljas.
Under hopp att den Nationalkraft, som
nu förspilles, tages till vara, och att Natio
-
»
Deri G Julii f. m.
79
nens förbrukning af utländskt kram skall
både af princip och behof småningom aftaga,
bar jag medverkat till de förslag, som
Utskotten framlagt, med undantag af följande
vigtigare punkter:
1:0 Jag afstyrker Utskottens förslag (p.
78) att föreskrifva det årtal, hvarpå Kongl.
Maj:t borde låta Realisationen gå i verkställighet;
utan måge Rikets Ständers Fullmägtige
i underdånighet anmäla, när silfver
fo ii d e n vunnit föreskrifven förstärkning,
samt i öfrigt afvakta Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut.
2:0 Jag afstyrker Utskottens förslag (p.
76) att använda bela SpanmålsCreditivet
1,000,000 R:dr lill silfverinköp; men föreslår
att halfparten må dertill användas. —•
Om nu 5oo,ooo R:dr användas af ingående
fastighetslån till bildandet af spanmålsupplag
under 5 års lid, samt Kongl. Maj:t
äger ett Creditiv på 5oo,ooo R:dr, synes
mig denna styrelse-omsorg vara dermed tillfredsställd.
3:o Tvärt emot Utskottens förslag (p.
p4) anser jag RiksgäldsContorets Fullmägtige
böra, enär Stora Creditivet till större
eller mindre del varder lyftadt, deremot
utställa sådane skuldsedlar, som Fullmägtige
i Banken äska, och dervid utfästa sådan
ränta, som erfordras, på det att Banken må
kunna sälja dem utan capitalförlust.
8o
Den 6 J 11 i i i f. m.
I öfrigt tillstyrker jag bifall å Utskottens
Utlåtande N:o i, men anhåller om
återremiss af Utlåtanderne N:o 2 och 3.
Herr Hegardt, Christian Bernhard, ha- '
de inlemnat följande, som upplästes:
Då jag med Stats- och BancoUtskottens
pluralitet till alla delar instämt uti det
Utlåtande N:o 1 , som nu är understäldt
Höglofl. Ridderskapets och Adelns pröfning;
torde det anses öfverflödigt 'att något tillägga
till de deruti anförde skäl, hvaruppå
Utskotten grundat tillstyrkandet af en
myntbestämning och dermed, efter mitt begrepp,
oskiljaktigt förenad, så skyndsamt
som möjligt verkställd, Realisation, helst
nämnde Utlåtande för hvar och en, som
deraf tagit behörig kännedom, utan tvifvel
nöjaktigt, fullständigt och klart utredt
detta vigtiga ämne. Det är ock föga troligt,
att hvad som ytterligare deröfver kunde
anföras, skulle något verka på dem, som
uti den framställda lärorika taflan öfver
Bankens 160-åriga öden icke finna all behöflig
ledning för dmdömet samt en tillfylleslgörande
bestämmelsegrund för beslutet.
Med anledning likväl af flere värde Ledamöters
Utlåtandet åtföljande Reservationer,
utber jag mig dock vördsamt få fästa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på hvad jag, till vederläggning deraf,
Den 6 J u I i i f. m.
af, trott mig böra vid detta tillfälle yttra.
Man har uti desse Reservationer velat bestrida
nödvändigheten, nyttan och möjligheten
af myntbestämning och Realisation.
Hvad först beträffar nödvändigheten, så synes
mig de värde Reservanterne hafva förgätit,
att det gifves en nödvändighet, sora.
kallas den moraliska, att det gifves en rättspligt,
lika ovilkorligt bjudande för hela samhällen
som för'enskildta personer, för magtägande
som för underlydande; att ibland
Statens första och heligaste förbindelser är
den alt betrygga äganderätten; är den att
uti sine egne inrättningar förelysa med efterdömet
af ära och trq; att åtminstone icke
tillstädja hvad som dermed är mindre förenligt;
och alt om något .sådant i följd af
olyckor och misstag uppkommit, detsamma
så fort som möjligt afhjelpa och rätta. Nu
kan det icke nekas, att äganderätten, så vidt
den afser penningeförmögenhet, fordringar
och andra rättsanspråk, som i penningar uttryckas
och måste uttryckas, sedan 20 åt
i Sverige saknat och saknar det skydd och
den säkerhet, som endast genom en stadgad
ordning i penningeverket kari återvinnas;
att utgifvandet af sedlar från Ranken, utan
bestämdt metalliskt värde, att en fortfarande
obegränsad inställelse af förbindelsen, att
dem vid anfordran inlösa, icke är förenlig
med begreppet om redlighet; att vid ett sådant
förhållande, under omvexlande mynt3i
H. 6
Den 6 Juli i f. m.
försämring och myntförhältring, håde fordringsägare
och gäldskyldige ömsom blottställas
för oförskylta lidanden; ehuru de
förre varit de, som hittills oftast och svårast
måst vidkännas dem; helst den tidtals
genom vexelcoursen åstadkomne sedelmyntförbättring
sällan och för ganska få bland
dem kunnat medföra någon serdeles båtnad;
alt vidare den vid flere Riksdagar begagnade
utväg, alt genom tillverkning och
utgifning af nya BancoSedlar, utan insatt
metallisk valuta, tillskapa elt inbilladt så
kalladt rörelsecapital, uppfylla Statsbrister
och bestrida kostnader för mer och mindre
nyttiga eller onyttiga allmänna företag; att,
säger jag, sådane, de må väl kallas falska
Sedelemissioner, lill sin natur och verkan
äro alldeles likartade med de i flere länder
serdeles i äldre tider ofta vidtagne våldsamma
förändringar uti det metalliska myntets
balt; då man nemligen för att på elt
vigt sätt afbörda gamla i godt mynt åsamkade
skulder lät, under samma benämning,
slå ett till skrot och korn vida sämre, nödgade
Statens borgenärer att sig dermed åtnöja,
och tillät alla enskildta gäldenärer, att
på samma svekfulla sätt liqvidera sina skulder;
att slutligen ingen beskattning kan tänkas
mera orättvis, ojemn och betungande
än den, som genom dylika Sedelemissioner
drabbar blott en del af samhällets medlemmar;
så t. ex. blefvo genom den af 1809
och 1810 årens sedelutgifningar omedelbart
Den 6 Ju I i i f, ro.
83
vållade myntförsämring ganska många medborgare
på en gång beröfvade Öfver hälften
af sin förmögenhet; hvilket äfven genom
den hårdaste beskattning i vanlig och
laglig väg aldrig kunnat träffa dem.
Det anförda torde vara nog för att obestridligt
bevisa nödvändigheten af en Realisation,
som i sitt enklaste uttryck icke annat
är än en öfvergång från det nyss omtalta
förhållandet till en rättsenlig ordning
i Penningeverket. Härmed lärer ock frågan,
huruvida Realisationen är för landet
nyttig, vara besvarad. Visserligen torde
mångå dervid icke finna sin uträkning, likasom
inånga icke finna den vid goda lagar
och god lagskipning, vid allmänt rådande
lugn och ordning. Men hvad alla
lofliga näringsfång, all loflig idoghet beträffar,
så är det åtminstone för mig icke tänkbart,
att de i allmänhet och i sjelfva verket
skulle kunna lida mehn af en anstalt, som
oeftergifligt påkallas af rättsvisan och samhällsordningen;
jag tror tvertom, att ali sann
och varaktig förkofran forst derigenom kan
tiilvägabringas, ehuru den visst icke ensamt
deraf beror. Hvad möjligheten att verkställa
^Realisationen angår, så torde jag blott
behöfva hänvisa till de förslag, som de sammansatte
Stats-och BancoUtskottens Betäukanden
i detta hänseende innehålla; ehuru
jag icke till alla delar deri instämmer;
3* H. 6*
84
Den 6 J u 1 i i f. m.
hvilket mine dervid gjorde Reservationer
utvisa. För min del har jag med flere ansett
en ytterligare förstärkning af Bankens
silfverfond icke vara af nöden, och hyser
intet tvifvelsmål derom, att, med den inrättning
och reglering, som Banken för öfrigt
både kan och hör erhålla, Realisationen,
utan farhåga för utvexlingsfondens otillräcklighet,
genast kunde företagas. Detta
ämne tillhör dock egentligen Utlåtandet N:o
2, och kommer dervid i öfvervägande.
Om det nu lyckats mig att bevisa,
hvilket jag hoppas de värde Reservanterne
äfven medgifva, att Realisationen ur nödvändig,
nyttig och möjlig att verkställa,
så återstår ännu blolt ett inkast, hvilket,
att jag så må säga, just genom sin orimlighet,
på sätt och vis är svårt att vederlägga.
Men, säger man, skall ock denna,
änskönt lyckligt verkställda och någon tid
måhända lyckligt fortgående, Realisation
också för en längre framtid äga bestånd?
Kan ej den dermed återställda ordning och
laglighet i Fenninge- och BaneoVerk rubbas,
afbrytas, förstöras? Hvad som tillförene
håde här och i andra länder handt,
kan ju hädanefter hända? Jag vill vid besvarandet
häraf först fråga, om icke äfven
i en sådan beklaglig händelse det varit godt
att åtminstone för en tid, kanske under en
hel generation, hafva fått njuta frukterne
af denna ordning? För min del kan jag
Oen 6 Julii f. m. 85
icke inse, att det skulle vara bättre och önskvärdare
att fortfarande utan afbrott sakna
dessa förmåner; eller bade det väl varit
lyckligare för Sverige, om 1776 års Realisation
aldrig ägt rum, och vi nu kunnat i
stället för en 20-årig omtala en po- eller
ioo-årig oafbrutet fortfarande oreda i vårt
Penningeverk? Detta blott i förbigående
anmärkt, får jag öppet förklara, att jag af
alla argumenter emot Realisationen anser
det, som hämtas från ovissheten om dess
bestånd, för det sämsta; emedan det med
lika fog kunde användas emot hvilket företag
som helst, emot hvarje lag och samhällsordning,
emot all upplysning och all
förädling; ett återfall förblifver alltid tänkbart.
Om man vid ett sådant inkast skulle
stanna, skulle låta afskräcka sig att företaga
hvad man pröfvat rätt, godt och nyttigt;
så borde man ock aldrig bota något
öndt, aldrig söka någon förbättring i samhällsskicket.
Det kan man med skäl begära,
att uti sjelfva förslaget till en Realisation
eller hvilken annan anstalt det må
vara, icke skall ligga ett frö till det åsyftade
Verkets nödvändiga upplösning; men
icke kan man förniiftigtvis fordra garantier,
som icke slå i mensklig makt att gifva; garantier
emot alla möjliga händelser, emot
efterkommandes tanke- och handlingssätt.
Derföre, att den genom föregående Realisationer
återvunna ordning af inträffade
olyckshändelser eiler genom maktägandes
86
Den 6 J u 1 i i f. ra.
egennytta eller oförstånd blifvit förstörd,
och derföre att sådant framdeles kan ske,
hör man väl icke underlåta att återupprätta
denna ordning; eller under förebäran»
de af de obotfärdiges förhinder öfverlemna
omsorgen åt kommande Ständer. Hvad de
i detta afseende kunna och vilja göra, kan
ingen af oss förutse; men hvad vi kunna
och böra göra, det vete vi. Det är nu församlade
Ständers rätt att i detta ämne besluta,
och det är deras pligt att fatta sådana
beslut, att de må vinna kommande Ständers
och tiders aktning och erkänsla; att
afvikelsen derifrån skulle lända dem till förebråelse.
Beträffande slutligen den af. Utskotten
föreslagne grund för bestämmandet af BaneoSedelns
silfvervärde; så är jag öfvertygåd
att den skall gillas af en hvar, sorn inser
att härvid nödvändigt bordt fästas afseende
på närvarande förhållanden icke blott
emellan Banken och dess borgenärer och
gäldenärer, utan jemväl och synnerligast
emellan enskildte fordringsägare och gäld—
skyldige; att desse förhållanden måste bedömmas
efter deras allmännelighet och icke
efter de få undantag, som möjligen sedan
en tid af 20 år ännu återstå; och alt, fastän
det efter bokstafven vore rätt att inlösa
hvarje BancoSedelRiksdaler med En Riksdaler
i silfver enligt 1664 års myntfot och
1776 års Sedelmynts-bestämning, sådant *.i
Den 6 Julii f. m.
8?
sjelfva verket vore elen hogsta orättvisa nästan
utan undantag emot alla, som hafva
penningeförbindelser att uppfylla, alla hvilkas
egendomar äro för skuld intecknade, och
till och med mot de fleste sednare inteckningshafvare,
hvilka just derigenom skulle
gå förlustige möjligheten att utbekomma sine
fordringar. Också hör man ingen yrka
en sådan hastig återgång, hvars omöjlighet
dessutom är påtaglig; men på den vägen
ville dock, obekymrade om sine medborgares
ofärd, de framgå, som ifra för en så
kallad successiv myntförbättring, och som
af denna anledning motsätta sig det Realisations-förslag,
som har till föremål, icke
att smickra vinningslystnaden hos hvarken
creditorer eller debitorer, utan ett rättvist
medlande emellan deras stridiga intressen,
sorn har till föremål att skydda dem emot
de förderfliga följderne af deras egne villfarelser,
då de fästa sine förhoppningar på
vare sig myntförbättring eller myntförsämring,
och derföre icke vilja höra talas om
en myntbestämning, sorn- skulle göra slut
på desse förhoppningar, hvilka under fortfarande
oreda och vacklande myntvärde visserligen
hädanefter som hittills kunna för
en och annan, alltid på andras bekostnad,
tillfälligtvis uppfyllas; men som säkerligen
för de fleste och i allmänhet kanske snart
nog skulle på ett bedröfligt sätt tillintetgöras;
och då torde fruktansvärdt blifva
fråga om en Realisation, som gör sig gäl
-
88
Den 6 Julli f. ro.
lande, icke genom sin moraliska nödvändighet,
utan genom en nödvändighet åfelt
annat slag.
Det är från denna, för bevarandet af
Fäderneslandets sjelfständighet, ära och väl,
färd vigtiga synpunkt, som jag betraktar den
fråga, hvaröfver Högloft. Ridderskapet och
Adeln nu går att besluta; det är med öfvertygelse
och känsla af dess nära samband
dermed, som jag vördsamt tillstyrker och
anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall å Stats-och
BancoUtskottens Utlåtande.
Herr Hammarhjelm, Carl Fr edrik j anförde
skriftligen:
Jag finner mig pligtig inför Ridclerskapet
och Adeln utveckla de skäl och orsaker,
som föranledt mig, att i sammansatte
Stats- och BancoUtskotten med min röst
understödja myntbestämningen, och jag skall
söka 'göra framställningen härom i möjligaste
måtto korrt och enkel. I en så vigtig
och i hvar och en medborgares enskildta
förhållande så mägtigt ingripande fråga, som
den, hvilken nu är under'öfverläggning,
har det ej varit mig lätt, att bestämma min
egen mening. — Jag erkänner öppet, att,
sedan jag länge vacklat i min tanka, har
det först varit efter lärorika samtal med
kunnige Män, dels inom, dels utom Representationen,
långvariga discussioner inom
/
i
Den 6 Julli f. m.
Utskotten, läsning af de flere under Riksdagen
utkomné upplysande Skrifter och derpå
följande Meditation, som det varit mig
möjligt att härom stadga min öfvertygelse.
Sedan likväl denna öfvertygelse nu mera,
efter bästa förstånd, är fattad, så fordrar
pligten, att på detta rum fritt densamma
uttala, och medverka hvad jag kan, i ett
beslut, visserligen det vigtigaste i sina följder,
som under detta decennium hos Rikets
Ständer varit afgjordt.
Jag går nu till saken. Vi nödgas, ända
ifrån åren 1808 och 1809 intill närvarande
tid, följa vårt Fäderneslands Industri,
vid behandlingen af nu ifrågavarande
ämne. Uppmärksamheten måste först fästas
derpå, att, under dessa krigsåren och
efter Regementsförändringen, de många leveranserne
för krigsbehofven, continental.
systemet, spanmålsprisens stegring, lättheten
till credit i England, den ökade sedelutsläppningen
från Banken, inrättningen
af en ny Discont, och höjda creditiver för
de gamla, desse Di geon ters vidgade lånerörelse,
jemte deras utstäldta creditpapper,
att, säger jag, allt detta inlockade en mängd
personer, ända tili är 1815, att kasta sig
på vidtutseende egendomsköp och speculationer
i flere vägar, som ock under krigsåren
merendels lönte sig val. Men efter
den lyckligen ålervundna freden erhöll taflan
år 1815 och sedermera ett helt annat
Den 6 Jul i i f. m.
utseende. Desse personers förhoppningar
blefvo till en stor del bedragne. Jordbrukare
af alla stånd voro nedsänkta i skulder
för deras köpeskillingar, och hade att
kämpa mot missöden af flere slag. Finnland,
från Sverige skiljdt, lorsedde oss deremot
under tiden med de fleste födoämnen.
Speculanten på handel, åter, hade, genom
det upphörda continental-systemet, de hopade
nu mera utrikes ej afsättliga lagren af
colonial-varor, genom elen hastigt stigna ,
ständigt vacklande, Vexei-coursen och den
nu af hans utländske förläggare återfordrade
betalningen af sin skuld, sorn, beräknad
i främmande mynt, kräfde dubbel inhemsk
sedelmassa att godtgöra, blifvit satt i lika
svåra bekymmer; och denna handelns och
jordbrukets svåra belägenhet inverkade på
öfrige Näringsidkare. Alla voro skuldsatte,
alla behöfde låna, alla voro uppmärksamme
på Rikets S(,änders under penningebristen
vidtagande beslut, fruktande än en indragning
i rörelse-eapitalet, än en myntets
återföring till högre värde; begge delarne
för dem förderfliga.
När man å andra sidan betraktar deras
belägenhet, hvilka ägde penningar alt
utlåna, var deras ställning ej lyckligare.
Desse hade, genom Sedel-emissionen från
1809 till 1812 och inmängningen af Rikets
skuld i Rikets circulerande RörelseCapital,
sett deras förmögenhet till hälften minskad,
Den 6 Julli f. m.
91
och torftigheten inträngde nu ofta i de hemvist,
der välmågan förut bodt. Det Var ej
annat att vänta, än att Capitalisten skulle
hära farhåga, att, när Jordbrukaren och
Näringsidkaren befunnos 181 5 och följande
åren i brydsam belägenhet, till dem lemna
försträckningar. I anseende till varierande
Mynt-, Egendoms- och Spanmålsvärden,
ville han hvarken för längre tid stänga
sitt capital, eller placera det i inteckningar
, hälst han icke kunde påräkna, att desse
sednare skulle på dagen infrias, utan han
deremot befarade, att, efter executiva åtgärder,
slutligen nödgas sjelf, emot sin vilja,
stadna vid egendomen. Capitalisten fann
derföre för sig rådligast, att utställa sina
penningar endast i Hufvudstaden och några
få större Stapelstäder på korrt tids uppsägning,
beredd att genast förvandla dem
i exportabla produeter, vexlar, eller oek
möjligen alt placera dem utrikes, om Rikets
Ständers beslut i Finance-frågoraa vid
blifvande Riksdagår gåfvo anledning till ‘
hvälfning med penningeväsendet.
Så aflägsnades under kommande år capitalerne
mer och mer från industrien och
jordbruket, samt desse från capitalerne. Penningeägaren
och den penningbehöfvande
upphörde småningom att med hvarandra
hafva gemenskap, och medlen att närma
dem, existerade icke mera, sedan med FilialDisconternas
fallisement före 1818 års
92
Den 6 Julli f. m.
Riksdag, Juga inrättningar mera funnos, som
bedrefvo allmän upp-och utlånings-rörelse*
De kunde icke heller, i brist af en Myntbestämning,
uppkomma; ty, om de etablerades
på kortare eller längre tid, hvilken,
i hvad fall som hälst, icke kunde tilltagas
på mindre än 10 å i5 år, så visste capitalisten,
som så länge fjättrade sitt capital
såsom deltagare i inrättningen, likväl icke,
vid slutet af privilegium, hvad bans Bancosedel
gällde; och han var för all myntförsämring
i den vägen varskodd, sedan, vid
upplösningen af RiksDisconten och Götheborgs
Discont, han måste nöjas med ett
till mer än hälften försam rad t sedelmynt,
i utbyte för den metalliska fond , han såsom
grund capital i samma Disconter deponerade.
Capitalisten och Jordägaren, Borgenär
och Gäldenär, hafva, som nyss nämndt är,
genom tidernas skiften, således blifvit aflägsnade
från hvarandra, och möjligen äfven
fruktande hvarandra. Begge arbeta vid
Riksdagarne för motsatta interesse!), i stället
för att allas borde vara gemensamma, ty
alla äga sin utkomst och förkofran derigenom,
att Productionen och Industrien äro
lifliga och lönande. Skall jag behöfva upprepa
de flere exempel, som för fl ut ne Riksdagar
företedt, på de gäld bundnes och de
fordringsägandes inbördes strider mot och
för en myntförsämring eller myntförbätt
-
Den 6 J u 1 i i f. ra.
9^
ring? Dessa strider äro i så färskt minne,
att de icke här behöfva omnämnas. De
fortfara må luinda, beklagligtvis , ännu, ehuru
icke i så ytterlig gestalt, sorn fordom.
Det ena partiet bygger sitt hopp derpå, att,
sedan 1823 års Ständer förordnade om'metalliska
fondens consecuti va förökning , men
Sedelstockens bibehållande vid sin numerär,
tidpunkten förr eller sednare skall
komma, då Bankens säkra fordringar tillika
med metalliska fonden, den sednare beräknad
efter parien, eller något högre för
En R:dr i sedlar, skall motsvara BancoSedelstockens
numeraira belopp. Då först
ämna de yrka på en Realisation. Det andra
partiet åter beräknar, att nämnde Rikets
Ständers Förordnande om silfverinköp
till 120 å 128 sk. cours, icke sänker den
derunder, och alt det är möjligt alt silfver
värdet ytterligare kan försämras, om man
blott förmår vid kommande Riksdagar genomdrifva
nya emissioner af Bancosedlar
utan reell fond, under det att penningebristen,
eller landets oförmåga att bära skatter
och anslag, härtill tages som förevändning.
Då hvar och en lätteligen faller i ögonen,
att sådane strider och slitningar, emellan
olika interessen, ej äro för landet och
näringarne i allmänhet nyttiga och gagnande,
uppstår af sig sjelf dessa frågor: Huru
skall (latta hjelpas? Hvad är nu att göra?
94
Den 6 Ju lii f. m.-
Mången svnrar dervid, att en fortsältning
af i8a3 års finance-system vore det
enklaste, lättaste och bästa, men detta svar
torde, vid närmare undersökning, ej hålla
profvet. Om 1828 års Financiella beslut,
betraktade såsom en öfvergång till ett mera
stabelt och stadgadt system, voro för
någon tid goda och välgörande, måste man
likväl erkänna, att med dem syftningen icke
var, att de skulle fortgå beständigt eller
recommenderas till bibehållande i längden.
De antydde deremot den syftning, att vara
en beredning, eller en hvilopunkt, för
alt komma till en allmän pennin,gereglering,
hvilken omöjligen kan baseras på annat
än ett stabelt mvnt. 1828 års beslut
motverka visserligen Bancosedlens förbättring
för närvarande, medelst den iliiiniterade
silfverinvexlingen till minst 120 sk.
cours , men de lemna ock spelrum öppet
för speculalionen på bättre > ynt i framtiden3
ty om t. ex. i 20 års tid samma system,
utan afbrott, skulle fortsättas, vore
Banken med all visshet i tillfälle, att då
efter en mindre ziffra än nu inlösa sine sedlar.
1823 års system medförde, under dess
dubbla bemödande, att förekomma Vexelcoursens
hastiga fall och att consolidera
metalliska fonden, likväl den luckan, att
icke för närvarande göra en motvigt af myntförsämringen,
utan det blef i stället Öfverlemnadt
åt kommande Ständer, att genom en
myntbestämning den fylla. Erfarenheten
Den 6 J u 1 i i f. m.
har ock visat, att, i brist af silfverutvex]ing,
Rikets Medel-cours, från 1823 till 1827,
eller på 4 är, varieradt från 124 sk. 7 r:st
till 136 sk. 9 r:st, eller med ej mindre än
12 sk. 2 r:st per R:dr Hamburger Banco.
Ytterligare har man, genom 1820 års Filiance-plan,
icke kunnat undanrödja olägenheten,
att Rikets Sedelstock för den inre
rörelsen är fixerad inom 3o millioner, så
vida icke importerad metallisk valuta föranleder
en större utvexling af sedlar. En dylik
Sedelstockens begränsning inom en viss
ziffra, så att landets rörelse, allmänna behof
och stigande folkmängd härvid icke tagas
i betraktande, utan endast Bankens ställ-*
ning måste afses , kau ej annat än verka
högst ofÖrdelagtigt på Industrien och National
välmågan. I ett väl ordnad t samhälle,
och delta visar sig af våra rikaste och nuigtigaste
Stater, bör ej annan begränsning af
rörelse-capitalet äga rum, än den, som industriens
liflighet och productionens tillväxt
eller minskning antyder. Från dessa
synpunkter bör rörelse-capitalet höjas eller
sänkas; och lill dess vidmaglhållande på
denna ståndpunkt, måste användas icke blott
RiksBankens, utan äfven den enskildta förmögenhetens
credit och resourser.
Om det lyckats mig, att med sina sanna
färgor måla den tafla, som jag för Ridderskapet
och Adeln sökt framställa: taflan
nemligen, af de inbördes strideröe emellan
96
Den 6 Jul i i f. rn.
den skuldsatte och capitalisten om myntvärdet,
hvilka strider icke genom 1823 års
Finance-beslut äro afhjelpta, så öfverlemnar
jag till Ridderskapets och Adelns eget
upplysta bedömmände, huruvida något annat
medel finnes, till ernående af ett slut
på sådane missförhållanden, än Rikets Ständers
kraftiga beslut, att bestämma detta
myntvärde. Det utgör, efter min tanka,
enda möjligheten att bereda ett upphörande
af den 19-åriga oredan, som vållat så
många redliga medborgares fall, om man
skrider till en myntbestämning, som sanctioneras
af Konungen, och som icke kan,
utan Konungs och Ständers gemensamma
beslut, ändras. Ty huru är det tänkbart,
att handel, slöjder och näringar skola vinna
trefnad i ett land, der Varumätaren,
hvarpå dessas bestånd skall grunda sig,
sjelf oupphörligen och af alla möjliga tillfälligheter
undergår fluclnationer? Skall ej
derigenom en del medborgare oförskyldt
förlora, en annan elei oförskyldt vinna, utan
att någon ting annat än hazärden dertill
varit orsaken, utan att någondera genom
redligt arbete förtjent en sådan vinst, eller
sjelf genom ovarsamhet vållat en sådan
förlust.
Jag åberopar de skäl, som Utskotten
anfört, att myntbestämningen sker efter
128 sk. cours. Till lägre pris kan silfver
icke
Den 6 Julii f. ra.
97
icke för närvarande inbekommas. En lägre
cours vore risquabel för en större silfverexport;
och det är derjemte upplyst, att
128 sk. utgör ungefärliga medel-coursen under
sistförflutne tio åren.
De välgörande följderne af ett sådant
arrengement, böra af ingen betviflas, sorn.
å dem fäster uppmärksamhet. Sedermera
kunna utländska capitaler inflyttas i vårt
land, mot lindrigare ränta än den här gångbara.
Då kan man taga i öfvervägande de
många, dels här, dels i allmänt tryck yttrade
önskningar och förslager, att PrivatBank-systemet
här, likasom i andra Länder,
må uppkomma, hvarigenom de större
och mindre Capitalisterne blefvo satte i
verksamhet, att med sin förmögenhet biträda
Industrien, att bedrifva upp-och utlåningsrörelse
för myntets lifliga circulation
och att utställa egna noter, hvilka, löpande
i och underlättande bytesrörelsen,
inlösas vid anfordran med mynt och sålunda
bibehålla sitt värde. Jag är öfvertygad,
att, om desse etableras efter en förståndig
plan, med Konungens Nådiga bifall,
i en. efter behofvet lämpad scala, med.
afpassade statuter och garantier mot underslef
och missbruk, de kunna blifva af välgörande
följder. Actier uti en dylik PrivatBank
och dess Obligationer, blifva räntebärande
papper att förvara och att an-,
9S
Den 6 J u 1 i i f. ra.
vända vid förefallanda behof. Jordbrukaren
kan d3 möjligen också öppnas tillfälle
bos PrivatBanker belåna sine inteckningar,
må hända äfven sin spanmål. Jag tror äfven,
att spanmålshandel då får mera liflighet
och blir underkastad mindre omvexlande
priser, nu en följd af bristande capitaler,
att köpa både vid missväxter och
vid ymniga skördar. Tillfället medger icke
nu, att utveckla detta allt i detalj, men de
allmänna drag, under hvilka jag redan framstäf
saken, torde likväl upplysa om fördelarne
af myntbestämningen, så vida de
rätt begagnas.
Myntbestämning är grunden för en påföljande
Realisation. Man har invänt, att
silfret dervid skulle gå ur landet, likasom
.efter 1776 och 18o3 års Realisationer. Men
utom det, att icke klarligen är bevist, att
så skedde, tror jag man dervid förbiser,
att Sveriges cultur nu står på en vida högre
ståndpunkt än då, och att man nu, för
högst billiga priser, köper de handelsvågen
då så mycket betungande varu-artiklarne,
socker, bomull och caffe m. 111. En större
export af silfver kan dessutom icke komma
i fråga såsom en följd af myntbestämning,
utan endast af Realisationen; och i
afseende på den sednare, delar jag icke deras
öfvertygelse, som anse en myntbestämning
utan betydenhet, så framt ej silfverutvexlingen
börjar korrt derefter, ty be
-
Den 6 Ju lii f. m.
99
ståndet af den förra hvilar icke blott på
den sednare. Den har, i min tanka, tillräckliga
garantier i Konungens sanction och
i de under tiden ofelbart tillväxande resourser,
hvaraf följer, att kommande Ständer
icke förmå af egen kraft den ändra eller
upphäfva. Så snart ett väl etableradt
system för pri vat-creditrörelsen och penninge-circulation
är kommit i gång, är i
öfrigt en större export af silfvermynt vid
något tillfälle utan betydenhet. Bristen för
ögonblicket af penningar fylles genom creditpapperen,
och silfret återkommer sedermera
i betalning för våra exporter. Af creditrörelsen
och af si 1 frets ut- och införsel,
uppstår jemn tillgång på penningar, och
detta föranleder till jemna varupriser.
Sådane hafva i korrthet varit de skäl
och orsaker, och jag skulle kunna tillägga
många flere, som föran led t mig, att inom
Utskotten med min röst biträda pluralitetens
mening, att en myntbestämning vid denna
Riksdag, såsom välgörande för Fäderneslandet,
ovilkorligt bör ske. Desamma skäl
och orsaker, som hitintills ledt min öfvertygelse,
väcka ock hos mig den vördsamma
önskan och anhållan, att Högloft, Ridderskapet
och Adeln ville lemna bifall till
sammansatta Utskottens härom afgifne nu
förevarande Utlåtande.
Grefve von Schwerinj Fredrik Fogis3i
H. 7*
'• i
IOO
D e n ■ 6 J u 1 i i f. ni.
laus: Jag kallades vid sista Riksdag, att
deltaga i förvaltningen af Ranken, och kallades
dertill i ett ögonblick, sorn förebådade
öfvergång från en tid till en annan.
Jag fann det åligga mig, att, till ledning
för dem, som det framdelés skulle tillböra,
att i desse frågor definitift besluta, utreda
den gamla tidens oell den nya lidens
ömsesidiga förhållanden och anspråk. Detta
bär skett. Jag har vid denna Riksdag
blifvit kallad, att, sjelf "aldra, deltaga i
pröfningan af de åtgärder, som fordras för
öfvergången från en tid till en annan. Så
många till antalet om en åtgärd af denna
natur, står den enskild te under viljornas
herravälde, och bans ansvarighet kan ej
sträckas långt. Jag kan derföre ej åtaga mig,
alt utreda och försvara motiverne till alla
de förslag, som Utskotten ofgifvit. Långt
ifrån att kunna lugna andra, må bända tvekande
och villrådige, är jag tvekande och
villrådig sjelf. Min förvärfvade erfarenhet
säger mig, att consequence och sammanhang
i besluten, är föga att hoppas.
Dock, utgången må bli hvilken som
hälst, jag lyder ögonblickets pligt, och jag
går, alt öppet för Ridderskapet och Adeln
uttala mina opinioner om de opinioner, som
redan i denna fråga blifvit uttalade.
Utskottens svar på det framställda problemet,
angående myntvärdets upprätthål
-
Den 6 Juli) f. m.
JOI
lande, lyder: att problemet ej kan lösas;
att den svåra knuten synes bli mer och mer
invecklad, ju mer den bandleras; att svårigheterna
skulle ökas och med dem vådorna,
ju mera tid fruktlöst forspilies; att derföre
tråden borde afskäias nedom den mystiska
knuten, såsom vilkor för möjligheten,
alt jemväl vår nation må kunna inträda på
den läflingsbana, hvilken nu mera allmänt
godkännes såsom allena lofvärd och ärofull.
I följd af denna åsigt hafva Utskotten
föreslagit, att det gångbara så kallade myntet
borde till silfvervärde bestämmas, och
bestämmas till det pris, som det, under
en längre lid, i allmänhet haft.
Mot detta förslag hafva inom Utskotten
flere anmärkningar blifvit gjorde. Jag
anhåller alt få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet vid tvenne ibland dem.
Man har sagt, att RegeringsFormens
73 §., genom sin ordalydelse, att nemligen
”Rikets Ständer äga att låta Banken förvaltas
efter de ordningar, stadgar och reg”lemenlen,
hvilka redan gjorde äro, eller
”framdeles af Rikets Ständer göras kunna,”
— ger kommande Rikets Ständer full laglig
frihet och rättighet, att upphäfva eller förändra
allt eller delar af hvad nu församlade
Ständer afgöra och besluta i afseende
på myntregfering och Bankens förvaltning;
att derföre de af nu församlade Ständer, i
102
Den 6 Julii f. m.
förenämnde afseende, vidtagande mesurer,
icke kunna erhålla lagligen bindande kraft,
längre än till nästa Ständers sammankomst;
att vid tidpunkten af deras sammanträde,
framtiden stöde lika oviss, som om ingen
myntbestämning vid innevarande Riksdag
ägt rum. Häraf skulle följa, att det icke
vore värdt att ens tänka på någon myntbestämning,
förr än 72 §. blef ändrad; det
vill med andra ord säga: förr än Rikets Ständer
frånsagt sig den rättighet, sorn de förmodas
genom 72 §. äga, att efter godtfinnande
kunna besluta, icke allenast i frågor
som röra Bankens förvaltning, utan äfven
i myntregleringsfrågor.
Istället för att inlåta mig i bevisning
deraf, att 72 §. icke kan tolkas, på sätt
anmärkaren gjort, ber jag alt få framställa,
huru vårt samhälsskick skulle komma
att se ut, om någon så beskaffad Grundlagsparagraf
funnes, sorn Reservanten trott
den 72 kunna tolkas.
RegeringsFormens 79 §. stadgar om
Rikets mynt; den talar om mynt till skrot
och korn; Lagen känner ej annat mynt;
§. säger: alt myntets skrot och korn ej må
förändras, vare sig till förhöjning eller afslag,
utan att folkets Representanter dertill
samtyckt.
Genom denna §. är således bestämdt,
både huru långt Konungens rätt att låta
Den 6 J u I i i f. nu
slå mynt kan sträckas, och hvaruti Nationalrepresentationens
rättighet, att deltaga
uti myntregleringsåtgärder, består.
Jag säger: NationalRepresentationens
rättighet alt deltaga i myntregleringsåtgärder;
ty skulle genom någon §. i Grundlagen
ett vidsträcktare deltagande i myntregleringsåtgärder
befinnas medgifvet, medgifvet
genom RegeringsFormens 72 §. och medgifvet
Rikets Ständer, så kan denna rättighet
dock icke vara Rikets Ständer medgifven
i deras egenskap af folkets Representanter,
utan allena i deras egenskap afBankens
förvaltare. Här uppstod då den besynnerlighet,
att ett BankBolag, eller att
Rikets Ständer, derigenom att de tagit Banken
under garanti och vård, äga större rättigheter
i myntregleringsfrågor, än de äga
i egenskap af folkets Representanter.
Reservanten har vid bildandet af sin
åsigt lagt. serdeles vigt på orden: "ordningar,
stadgar och reglementen — som vidale
af Rikets Ständer göras kunna.” Men
det egenteligen vigtiga uti denna §. ligger
i desse ord: ”Bänken förblifver hädanefter,
”sorn den hittills varit, under Rikets Stanners
egen garanti och vård.” Genom desse
ord, garanti oell värd, äro skyldigheter
utmärkte, dem Rikets Ständer frivilligt
åtagit sig, då de frivilligt under garanti
och vård öfvertogo Banken, och förklarat,
Den 6 Julli f. ro.
att dervid skulle hädanefter säsom hittills
förblifva.
Hvad det vill säga, att taga under garanti
och värd, förklarar allmänna lagen,
byggd pä den förutsättning, att begrepp
om ärlighet och moralité förefinnas, och stiftad
för alt uppehålla dessa begrepp. Den
stadgar: att förtrodt gods skall vårdas som
eget; att om thet missföres, eller förkommer
af thens vangömmo eller vållande —
som förtroendet emottagit — skall han gälda
thet fullt åter. Der så klart bestämda
skyldigheter finnas, kunna inga rättigheter
finnas, att år 1834» med berådt mod, göra
om intet, hvad Rikets Ständer år 1829
gjort och beslutat, för att utur ett tillstånd
af oordning och laglöshet, komma in i rättstillståndet
tillbaka.
Reservantens misstag härrör tydligen
deraf, att lian fästat större vigt vid 72
än denna §. förljenar. Den kunde vara borta
utur RegeringsFormen, och Rikets Ständer
kunde lika fullt, om de skulle så för
godt finna, hafva en Bank under garanti
och vård. Men jag befarar, att en och annan,
i stället för att, lika med Reservanten,
öppet uttala sin oro öfver tillvarelsen
af en §., som synts honom lägga hinder i
vägen för vidtagandet af en ordningsåigärd,
den han förklarat sig önska, torde i tysthet
hylla och med sin voteringssedel kom
-
Den 6 Julii f. m.
ma att hylla en hos Rikets Ständer supponerad
magt, alt efter godtfinnande kunna
reglera och omreglera myntet — till oafbruten
försämring.
Och i sanning, denna, allt ifrän är
1812 utöfvade magt att från Banken bevilja
stora anslag till allmänna anstalter och
företag, jemte små sportel-anslag i låneväg
åt sig sjelf; detta egna Statslåne-system,
som icke al lenast ej fordrat några skattebidrag
till ränta och amortissement, utan derjemte
varit nyttigt för mångens individuella
lånesystem, och som, i motsats till
det i andra länder öfliga Statslåne-system,
medgifvit nedsättningar i den taxerade Bevil
1 ningen, jemte det, genom successiv nedsättning
af andras capital-för mogenhet, en
allmännare jemnlikhet blifvit befordrad ;
denna magt, säger jag, måtte synas allt
för behaglig för den, som icke på anpan
väg kan komma till magtutöfning, att icke
han gerna ville se den varaktigt grundad,
gerna ville se den hvilande på en lag, sorn
ej kan höfvas eller förändras, med mindre
lian sjelf lemnar bifall dertill.
Jag kan ej stort tadla dem, bland sålunda
tänkande Bankprincipaler, hvilka af
ministeriel politik inbjudne att befatta sig ,
med Banco, måhända icke känna att, för
att kunna förstå sig på Banco, man måste
känna IlandeisBalkcn, och äga ett öppet
Den 6 Julii f. ro.
sinne för den anda, som i dess i2:teCapi~
tel uttalar sig.
Men jag förmodar, att tadel icke lärer
uteblifva för dem, hvilka, om resultatet af
denna dagens voteringar inom BankBolagets
flere Kamrar skulle bli ett fortfarande
på den väg man hittills vandrat, skulle tveka
att fatta ett dem värdigt beslut, skulle
tveka alt skilja sig från ett Bolag, hvaraf
de icke längre kunna vilja vara medlemmar,
och dermed göra slut på ett oskick,
som redan varat för länge, och hvilket, om
det icke kommer att upphöra år 182Q, sannolikt
icke lärer slutas, ulan att derjemte
olyckshändelser inträffa.
Hvad under så olyckliga förhållanden
Ridderskapet och Adeln kan finna omsorgen
om sin ära fordra, anstår icke mig att här
uttala; men må det tillåtas mig att erindra,
att det fins andra icke mindre vigtiga förhållanden,
sorn, under detta Lagstiftningens
högtidliga moment, påkalla Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet.
Många finnas, som icke veta utaf någon
RegeringsFormens 72 mångå, som
forst genom lidanden och förluster, hvilka
oförskylt drabbat dem, blifvit underrättade
om dess tillvarelse.
Men ingen är, vare sig genom läsning,
eller tradition eller instinct, för hvilken in
-
Den 6 Julii f. m.
nehållet af Regerings-Formens 16 är
obekant; ingen, som icke kanner, att dea
sats, som denna §. innehåller, är äldre än
alla på pergament skrifne RegeringsFormer
och Chartor; att den är samtidig med
känslan, som förklarade samhällslifvet utgöra
menniskarrs bestämmelse; att denna
magt att rätt och sanning styrka och befordra,
att orätt och vrångvisa hindra och
förbjuda, utgör en tillflykt för dem, som
lida af mer eller mindre mägtige individers
eller corporationers orättvisa och förtryck;
få äro, som icke veta, att denna magt ej
blott utgör ett prerogativ för Kronor, utan
att den i alla samhällen utgör vilkoret för
deras bestånd, och hålles lika helig, samtär
lika vidsträckt, den, uti hvars hand dea
blifvit nedlagd, må heta Imperator, Konung
eller President.
Må det jemväl tillåtas mig, alt i minnet
återkalla en historisk sanning, den nemligen:
att, hittills beklagligen, perioderne
af en friare samhällsordning hos oss varit
åtföljde af oordning i Bank- och Myntväsen,
hvaremot perioderne af en mindre fri samhällsordning,
under fredliga tider, icke lidit
af dylika brister.
Och då för Folkrepresentanten, ännu
mera än för annan Svensk man, förpligtelse!!
att uppehålla den styrelseform, under
hvilken han lefver, bör vara helig, och ut
-
io6
Den 6 J ii lii f. m.
göra ledstjernan för alla honom åliggande
lagstiftningsåtgärder, så frågar jag, i händelse
andras samverkan till återinförande
af skick och ordning i Bank- och myntväsen
skulle uteblifva, — om Ridderskapet
och Adeln skulle vilja taga på sitt samvete
att låta dervid bero.
Det har blifvit sagdt: att realisation
ej borde företagas annorlunda, än med silfvermynt
mot sedel genast; att, då detta nu
icke kunde till vägabringas, utan genom tillkonstlade
medel och skuldsättning hos utlänningen,
borde ej heller myntbestämuing
nu anses nödvändigare, eller möjligare, eller
erbjudande större garanti för sitt bestånd,
än förhållandet var år 1&23.
Jag bekänner, att jag icke kan inse,
hvilka af de till silfverutvexlingens verkställande
föreslagne provisoriska åtgärder
skulle kunna föras under benämning af till*
konstlade medel, och hvarifrån man hämtat
anledning att befara utländsk skuldsättning.
Voro alla ändra åtgärder, sam de förenade
Utskotten föreslagit, lika enkla med
dem, som innehållas i de tvenne första Utlåtanden,
skulle jag tro, att kritiken icke
kunde bli serdeles sträng.
För min del hyser jag den tanka, att
sällan något funnits mera tillkonstladt, än
vårt nuvarande myntsystem. Vi äga ett
mynt, slagit till Riksgälds, som bade sin
Den 6 J u I i i f. m.
första 14-åriga gångbarhet att tacka den omständighet
allena, att myntet med skrot och
korn icke ville synas i dess sällskap, utan
höll sig inne; sin sednare 3o-åriga gångbarhet
har det att tacka derföre att ett så
kalladt bättre mynt fört det i släptåg. Och
detta så kallade bättre mynt, 33j- procent
bättre, än det sämre, hvaruti består dess
egenskap af bättre? Deruti allena, att, såsom
ordspråket säger: ingen så stor stackare,
att icke han har en större stackare
under sig. När detta bättre mynt intet annat
värde äger, än genom probabilitets-beräkningar;
när det är så litet fast, så litet
hardt, att i likhet med barometern, men i
omvändt förhållande, det faller för torka
och stiger för regn, så må det med skäl
kallas ett tillkonstladt mynt, samt de näringar,
som uppehållas genom detta mynt,
och det välstånd, som bygges på tillvarelsen
af detta mynt, vara tillkomne genom
till konstlade medel, och lofva föga garanti
för sitt bestånd.
Dock, detta mynt, hurudant det än må
vara, och jemte myntet näringarnes tillstånd,
handelns och säkerhetens om hvad
man äger — skuldsättning hos utlänningen
är ändå värre.
Man äger här ett bevis, huru ideers
emigration utur ett land, och personers
emigration undan ett samhälles ideer, med
-
I IO
Den 6 Ju lii f. m.
föra lika verkan; sannolikt hade ofvan uppställda
sats om vådan af utländsk skuldsättning
aldrig blifvit uttalad, om ej det metalliska
i 4° års tid varit under emigration.
Högeligen önskar jag, att det metalliska
myntets landtförvisningstid må upphöra,
och att det må bland oss tillgodonjuta
det anseende, som det ifrån Olof Skötkonungs
lid ägt; ty att, på sättsom skett sedan
1823, komma in på half lejd, och vid
Rikets gräns emottagas såsom arrestant, och
sedan hållas som arrestant, deraf kunde uppkomma
större skada, än gagn. Visserligen
är det hufvudsakligast för den materiella
nyttans skull, vårt land skall deraf hämta,
som jag önskar silfrets återinsättande i sina
fordna rättigheter; men då jag känner det
metalliskas egenskap att göra sig välkommet
öfver hela verlden, och att med detsamma
hana väg för ädlare meddelanden Nationerna
emellan, så önskar jag det äfven ur
det skäl, att den alltid något illiberala skillnaden
emellan inländsk och utländsk må
kunna upphöra.
Men för godkännandet af Utskottens förslag
finnas verkliga betänkligheter.
Om Rikets Ständer eller Ståndens pluralitet
skulle bifalla Utlåtandet N:o 1, eller
så kallade myntbeslämningsfrågan, men
sedan icke kunna förena sig om de åtgärder,
som fordras till silfver-utvexliDgen till
Den 6 Julii f. m.
ut
det pris, som sedeln åsatt, hvad vore gjordt
och hvad vore vunnit?
Intet vore gjordt till betryggande af
fordringsägares rätt; intet till större säkerhet
för beräkningen af Statsanslagen; intet
för näringarnes lifvande, för Folkets ryckande
utur den dvala, hvaruti ett osäkert
mynt försänkt det.
Men mycket vore gjordt för gäldenärerne,
för de, som äro berättigade att, i
stället för natura, personer eller värdet deraf
efter lidens pris, liqvidera sina skatter
i ett lill sitt värde oafbrutet fallande mynt;
mycket vore gjordt att lifva förhoppningar
hos dem, som erindra sig, huru det gått
förr med myntbestämningar utan åtföljande
silfverutvexling, som erindra sig att, innan
silfverutvexling år 1777 tillkom efter förhållandet
af 36 till 72, hade tvenne fruktlösa
mynlbestämningar ägt ruin; den ena:
år 1769 efter förhållandet af 36 till 4$;
den andra: år 1772 efter förhållandet af 36
till 60.
Garanti funnes då för den, som på myntförbättring
skulle förlora, men ingen garanti
för den, som skulle förlora på myntförsämring.
När härtill kommer att, enligt Utskottens
sednare förslag, samma hushållningssätt
med Banken, som under förllutne 20
Den 6 Julii f. m.
år ägt rum, kan befaras, att nemligen: till
utbetalning af Banken skulle anvisas de summor,
som Rikets Ständer, enligt Grundlagarne,
böra hålla Regeringen tillhanda; när
härtill vidare kommer det besynnerliga hinder,
som blifvit uppställt för möjligheten
af en omtänksam Bankförvaltning, för möjligheten
alt efter näringarnes behof utsträcka
lånerörelsen, att nemligen: Statens skuldförbindelser
till Banken för redan upptagne
lån eller framdeles görande lån, med
berådt mod, göras oanvändbara i Bankens
hand; när så ringa anledning företer sig
till den förmodan, att förflutna tiders misstag
verkat till bättre upplysning, kan jag
för min del icke tadla någon, som står tvekande
och villrådig i valet emellan Ja eller
Nej.
Men ehuru jag icke vill taga på mitt
samvete, att hafva öfvértalt någon annan,
får jag likväl öppet förklara, att jag, för min
del, är besluten att säga Ja lill Utskottens
i första Utlåtandet framställda förslag.
Mina skäl äro följande:
Ehuru öfvertygad jag är, i händelse
Myntbestämningsfrågan vid denna Riksdag
förblefve oafgjord, att, innan ett år framgått,
tonen i landet kommer att yttra sig
lika högt för de åtgärder, som torde förkastas,
sota den före Riksdagen yttrade sig
emot
Den 6 Jalil f. m. u3
emot densamma, väntar jag dock icke af
kommande Ständer större enhällighet och
consequence i besluten, än af de nu församlade.
Hufvudorsaken dertill ligger i
onaturligheten af Bankbolagets sammansättning;
deras antal, som draga fördel af oordningen
är för stort mot deras, som vrka
ordning, än att någon förening är att hoppas.
Den penningebrist, hvaraf marn finner
sig tryckt, kommer alltid att såsom biorsak
verka mot det ändamål, som sökes;
för att kunna förstå, att denna brist icke
annorlunda än genom ett annat myntsystem
kan häfvas, fordras misstroende till egen
insigt, och tro på andras; intetdera är att
hoppas.
Jag ser således ingen annan väg, att
komma utur ett ondt, hvaraf samhället lider,
än den, som leder genom ett än större
ondt; och för min del tvekar jag ej atfc
gå den.
Det andra skälet för mitt Ja grundar
sig på deri öfvertygelse jag äger, att, i en
fråga af natur att allmänna lagen derom
stadgat, ett RiksStånd icke behöfver vika
för medinteressenters vilja, när det genom
denna vilja finner sig kränkt i sin rätt att
ställa sina handlingar i öfverensstämmelse
med allmänna lagens bud.
Rikets Ständers rätt att förvalta Banken,
grundar sig icke derpå, att Rikets
3i H. 8
Den 6 J u 1 i i f. m.
Ständer äro folkets Representanter, i hvilken
egenskap de, till följe af 5^ §., bevilja
skatter. De förvalta Banken eller låta
förvalta Banken i egenskap af Rikets Ständer
och det i följe af ett erhållit privilegium,
utfärdadt långt efter deras första uppträdande
såsom Folkets Representanter, ett
privilegium, som Konungamagten nu mera
icke kan dem frånkänna, men som Domaremagten,
om den fick ha fria händer, lätt
kunde göra om intet. RiksStånd hafva förr
frivilligt frånsåg t sig ägande privilegier. Jag
inser ej, hvarföre icke det kunde ske i denna
fråga.
Jag ber de Herrar, hvilka idelina framställda
sats kunde vilja se en paradox, att
något närmare tänka på saken. Bankensinteressenter
äro förclelte i fyra afdelningar
i afseende på rösträttighet; på Bankens rörelse
kan bli vinst, kan bli förlust. Här
finnes således karakteren af Bolag, och enligt
HandelsBalkgns i5 Gap. 7 §. kan Bolagsman
yrka, att nytt aftal må göraSj eller
ock fordra att frän Bolaget skiljas.
Rikets Ständer hafva samfält under garanti
och vård öfvertagit Banken; de hafva
derigenom ställt sig till hvarje enskild
man, som i förlitande på denna'garanti o,ch
vård, åt Banken förtrott gods och penningar,
i det förhållande, hvaruti HandelsBalken
i 13 Cap. 2 §. ställt hvarje enskild,
sorn' under vård emottagit förtrodt gods.
Den 6 Julirf. m.
Antagom, att Banken, som nu heter
Rikets Ständers, tillhörde ett annat Bolags
att pluraliteten af detta Bolags interessenter
ville tillåta sig ett illoyalt handlingssätt;
att den envist framhärdade i detta handlingssätt
derföre, att den, i följd af träffad
öfverenskommelse med Domaremagten, förvissat
sig att i rättegångsväg någon menlig
påföljd icke vöre att befara; behöfde väi
minoriteten af Bolagsmännen, mot en lifli—
gare känsla af rätt, underkasta sig pluralitetens
vilja? Skulle den lemna obegagnad
den rätt lagen ger att fordra, det nytt aftal
må görasj eller ock fordra att frän Bolaget
skiljas?
Och ett Svenskt RiksStånd skulle vilja
finna sig uti hvad helst ödet om detsamma
besluter? Skulle vilja gifva androm ett
sådant föredöme af passiv lydnad?
Det tredje skälet, som bestämmer mig
att svara Ja till det framställda förslaget,
består deri, att jag tillförsel1 mig, det Regeringen,
som i denna, för samtid och efterkommande,
vigtiga fråga , tagit initiativet_,
icke borde förblifva passiv åskådare af dagens
resultater, om dragningen skulle lemna
flere niter än vinster. Jag känner Regeringens
benägenhet att lyssna till dem,
som befara att lida till deras väl; men Regeringen
är det icke obekant, att godheten
3i H. 8*
Den 6 Julii f. nr.
har sina gränsor, äfvensom att det fins en
gräns, utöfver hvilken man icke kan låta
den aflägsna sig ifrån rätt. Jag tillförsel
mig af Konungens Rådgifvare, att de, såsom
infödde Svenske män, känna Svensk
mannasinnet, högt värderande rätt, hvaremot
i alla tider godhet synts detsamma
en gåta.
Jag befarar ej, att Regeringen af Kungörelsen
den 18 Mars 1818 angående fortfarande
inskränkning tills vidare af silfverutvexling,
skall finna sig hindrad, att nu3
11 år sednare, handla efter sig företeende
omständigheter. Sant är, att i denna akt
Bankbolaget förklarat, det silfverutvexlingen
skulle förblifva inhiberad, intilldess annorlunda
af detsamma bifölls och kungordes;
sant är, att i denna akt Sveriges Konung
förekommer såsom passiv promulgator
af ett inträffadt förhållande; men vi veta
alla, att då för tiden huset på jerntorget
syntes oss Vaticandesse tider äro
nu förbi.
Nu har Konungen uti sin Nådiga Skrifvelse
af den 26 November 1828 erinrat Rikets
Ständer derom, att, ehuru Svenske
Medborgare i fullt mått åtnjuta personlig
frihet och säkerhet, saknades likväl ännu
åt lagarne, som röra grunden för egendomsrätten,
en behöflig oföränderlighet. Kongl.
Maj:t har sagt sig förvänta att, i följd af
Den 6 Juli! f. m.
beslutet om Bankens publicitet, sannare begrepp
om grunderne för Penningeverket
skola finnas spridde, och att förvärfvad
kännedom om förflutna tiders misstag skall
röjas i visare åtgärder; Kongl. Maj:t har
förklarat, att, då Kongl. Maj:t biföll Kungörelsen
af Rikets Ständers år 1818 fattade
beslut om silfver-vexlingens inställande,
Kongl. Maj:t icke föreställt sig samma
beslut annorlunda, än som en öfvergångsåtgärd
och en förberedelse till en annan
och bättre ordning, hvars snara införande
Kongl. Maj:t på det högsta önskar.
Kongl. Maj:t uppträder i denna anmaning
såsom Ombud för lidande näringar,
såsom Ombud för de medborgareklasser,
hvilka lida af en ofullständig lagstiftning,
såsom Ombud för Svenska namnets ära.
Dessa Konungsliga ord kunna ej blifva utan
påföljd.
Såsom första påföljd tillförser jag mig,
derest utgången skulle visa, att missräkning
skett på förmodade sannare begrepp om grunderne
för Penningeverket, på förmodad större
benägenhet att låta sig upplysas af fordna
tiders misstag, att deras röster, som ådagalagt
fulländade studier, måtte högre värderas,
än deras, som härutinnan visat'sig försumlige.
Jag tillförser mig den beslutsamhet ä
Regeringens sida — Bolagslnteressenternes
il8 Den 6 Julii f. m.
pluralitet må för sin del besluta som den
besluta vill — jag tillförser mig, säger jag,
att Regeringen, för ett färre eller större
antal Bankbolagsinteressenters skull, sorn
med liknöjdhet åskåda landets ställning, icke
tillstäd jer, att näringarne fortfarande skola
sucka efter frihet, förkofringåkraften borttvina
under saknad säkerhet, Svenska namnets
ära förblifva äfventyrad, och måhända
i en framtid äfven Statens politiska
tillstånd.
Från denna dag upphör enskild mans
förpligtelse, att isolerad verka för ändamålet,
och all vidare ansvarighet der viljan
hindrar möjligheten af öfvertygelsen. Med
denna dag, och det i följd af de sannare
begrepp, som under de förflutne fem åren
blifvit spridde hos dem, som kunna domina
i en fråga af denna natur — med denna
dag öfvergår ansvaret på Landets regering.
Desse äro de skäl, som bestämt mitt
Ja. Jag har redovisat för dem utan anspråk,
att mina skäl, mina farhågor, mina
förhoppningar skola inverka på andras
opinioner.
Herr Skogman j Carl David * uppläste
följande:
Nyttan och nödvändigheten af ett bestämdt
myntvärde för samhällets välstånd
och förkofran äro väl nu merafså allmänt
erkände , att detta axiom ej här fordrar en
Den G Juli! f. rrv.
"9
ytterligare bevisning; och olikhet i meningar
uppstår egentligen i frågan om tiden,
sättet och medlen att göra slut på den osäkerhet
i vårt penningeverk, som förflutna
tiders misstag alstrat. Erfarenheten har i
delta-hänseende ådagalagt:
Att en successiv myntförbättring, vare
sig genom indragning af sedlar eller andra
åtgärder, är för Nationalindustrien skadlig,
för mängden af enskildta förhållanden
orättvis;
Att myntvärdets upprätthållande medelst
en sorgfällig begränsning af sedelstockens
qvantitet är omöjligt, och att för öfrigt
en sådan begränsning är oriktig och
för näringarnes tillvext hinderlig;
Samt att den på en gång lämpligaste
och minst orättvisa utväg är, att, såsom
förenade Stats- och BancoUtskotten föreslagit,
uppgöra Myntbestämmelsen så nära
som möjligt efter nuvarande förhållanden
emellan Bankens sedlar och silfvervärdet.
Jag får derföre, under förbehåll af serskild
discussion rörande de öfriga Utlåtanden
angående sättet för myntregleringens utförande
och medlen dertill, vördsamt instämma
med de värde talare, som yrkat
proposition till bifall å Stats- och BancoUtskottens
tillstyrkande N:o r, att Bancosedelns
silfvervärde nu bestämmes lill 2 f
*30
Den 6 Julii f. m.
B:dr eller 128 sk:r i sedlar för 1 R:dr i
silfver, och att Kongl. Majrts Nådiga Sanction
å detta beslut i underdånighet begäres.
Jag anhåller, att få tillägga några ord
om måhända det enda hos flera qvarstående
inkastet emot en myntbestämning; nemligen,
att en sådan reglering vore utan ändamål,
emedan förra tiders exempel visat,
att derom vidtagne åtgärder icke ägt bestånd.
En reglering af penningeverketkan
utan tvifvel ej länge äga bestånd, om vid
påkommande behof dylika utvägar till utomordentliga
kostnaders bestridande vidtagas,
som börjades under 1788 och 1808 årens
krig, och bägge gångerne efter återvunnen
fred fortsattes; men bör man ej hoppas,
att en säkerhet deremot skall i framtiden
beredas
Genom allmännare spridda riktiga begrepp
om grunderna för penningeverket;
Genom publiciteten af Bankens förhållanden
och financeförvaltningen i det hela;
Genom de juridiska och constitutionella
garantier för beslutens helgd, som kunna
till vägabringas, och ändtligen
Genom införandet af ett på rätta grunder
befästadt och till ändamålsenligt användande
inskränkt Statslåns-system, som
gör, att man i nödens stund icke vidare
behöfver upptaga tvångslån i den värsta
D e n 6 Juli! f. m.
121
möjliga form, utgifningar af pappersmynt
utan fond.
Statslånssystemet har varit föremål för
ofta upprepadt klander, såsom innebärande
frö till alla möjliga olyckor för Fäderneslandet.
Man talar härom, liksom hade Sverige
aldrig ägt, eller i denna stund ej ägde
en Statsskuld. Jag medger gerna, att
det är bast, om statsskuld kan undvikas,
och utgifterne inskränkas inom inkomsterne
för året; att den ej är något positift godt;
att den ej tillskapar nya capitaler; att lättheten
till capitalers erhållande i låneväg
kari på många sätt missbrukas; men jag är
på andra sidan öfvertygad, att, då oundviklige
utgifter för Fäderneslandets försvar
eller framtida väl förefalla till ett sådant
belopp, att det ej kan genom årliga skattebidrag
fyllas utan productionskrafternas
förminskning eller förstöring, en fonderad
Statsskuld, ställd på riktiga grunder, det
vill säga, åtföljd af bestämda anslag till
ränta och amortissement, medelst accumulation
af sammansatt interesse, är vida att
föredraga framför andra utvägar till penningars
anskaffande för utomordentliga behof,
och att den, såsom medel för stora
och nyttiga ändamål, utgör en verklig förbättring
i samhällsmekanismen. Denna mening
är för öfrigt icke ny, till och med ej
i Sverige. Den antogs vid 1809 års Riksdag,
understödd af Johan Liljencrantz och
122
Den 6 Julii f. ra.
David von Schulzenheim; och ehuru emot
de då beslutade Statslånen med skäl torde
kunna anmärkas, att räntan var för hög och
afbetalningarne för hastiga och bundne lill
vissa tider, med åsidosättande af en amortissementsfonds
accumulerande kraft; skulle
likväl fullföljden af de derom fattade beslut
då verksamt ha förekommit de financiella
oredor, hvartill ett ytterligare anlitande
af Bankens credit förde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
kom me klockan half lill 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Cederströmj Jacob, anförde
skriftligen:
Stals- och BancoUtskolten hafva ändteligen
inkommit med Utlåtanden under rubriker:
N:o i. Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ls lill Rikets Ständer den 26 Nov. sistlidet
år aflåtne Nådiga Skrifvelse angående
myntvärdets upprätthållande med flere i sammanhang
dermed till Utskotten remitterade
enskildta anföranden i ämnet; N:o 2. Utlåtande
angående nödige provisoriske åtgärder,
innan silfverutvexlingen kan företagas;
N:o 3. Utlåtande angående Bankens
öfriga förhållanden lill Staten, jemte hufvudgrunden
för Bankens lånerörelse; N:o 4-  Utlåtande angående nödvändigheten af ej
mindre åtskillige Grundlagsförändringar, än
Den 6 Julii f. m.
ock en förbättrad lagstiftning för Banken;
N:o 5. Utlåtande om några lämplige ansedda
stadgande» för framtiden, i afseende så
väl på första enheten, som under afdelningarne
af det metalliska myntet i silfver;
och hafva dessa Utlåtanden åtföljts af 6
stycken Tabeller, de 4 första numererade,
de tvenne sista under litteris A & B. Alla
dessa Utlåtanden äro egenteligen icke annat
än momenter i ett och samma Betänkande;
ty afslås N:o i, förfalla alla de öfriga
så till sägandes af sig sjelfve, och kunna
icke antagas. Antages åter N:o i , så
kunna ej de följande afslås, om ock aldrig
så oförnuftiga, utan måste i sådant fall med
anmärkningar återremitteras; ty i händelse
de blefvo afslagne, skulle beslutet medföra
upphafvande eller tillintetgörande af det
till N:o i lemnade bifall. Alla dessa Utlåtanden
synas således böra på en gång
till afgörande upptagas, och dervid på en
gång antingen bifallas, afslås, eller i anledning
af anmärkningar, sorn kunnajiindra
antagandet, återremitteras. Uti Utlåtandet
N:o i hafva Utskotten, enligt deras eget
yttrande, icke undgått inse det nära sammanhang
ämnet äger med Statsregleringen
m. m., och derföre önskat långt före detta
inkomma till Rikets Ständer med Utlåtande
i ämnet, men då inom Utskottens
Beredning sig yppade den skiljaktighet i
åsigter, som innehålles i de handlingar,
hvilka bort tjena densamma till ledning för
Den 6 Julii f. ro.
omdömet, fordrade ämnets vigt och mäktiga
ingripande i alia nationella interessen,
att, före den slutliga pröfningen deraf, en
längre tid användes, alt upplysa hvarandra
och i någon mån sammanjemka de i strid
mot hvarandra stående meningarne. Utskottens
Beredning synas hafva ihågkomrait
svaret på frågan: ”hvem har ratt?” Utskotten
yttra vidare, att FinanceBeredningen
kom i följd häraf till visshet om nödvändigheten,
att genom lagstiftningens mellankomst
sluta en förvillelse i myntförhållandet,
som ej på annat sätt kunde redas,
och pluraliteten inom Beredningen fann,
att man för närvarande endast borde bestämma
det curserade myntets silfvervärde,
men till kommande Ständer öfverlemna bestämmandet
af tiden för silfverutvexlingen,
hvarvid dock svårigheten om ej omöjligheten,
att åt det sålunda fattade myntbeslämningsbeslutet
gifva någon garanti, redanför
Beredningen under arbetets fortgång sig
framställe.
Månne ej denna Beredningens slutsatts
härrört från känslan af det orättvisa, att
genom lag vilja bestämma värdet utaf ett
mynt, synnerligen då det sker af just den
auctoritet, som derigenom söker bereda sig
tillfälle, att undvika fullgöra ingångna förbindelser,
och under dess verkliga värde?
Det synes mig icke tänkbart, att Rikets Ständer
skulle kunna bifalla förslaget, alt un
-
Den 6 Julii f. m.
danrycka Banken ersättning för de förskotter,
Rikets Ständer sedan 1809 på Banken
anvisl; men om sådant det oaktadt inträffar,
skall jag icke blifva ibland dem, som
af häfderna komma alt stämplas såsom deri
deltagande. Om Rikets Ständer bereda Banken
tillfälle, att återfå hvad Banken till
StatsYerket, förskjutit, på ettsätt, som utan
någon ny beskattning å folket är verkställbar^
och hvilket jag längre fram kommer
i tillfälle att visa vara möjligt; så lärer icke
den afskrifning af circa i5 millioner af
Bankens fordringar hos Statsverket, som
Utskotten föreslagit, kunna medgifvas; och
då denna summa ibland Bankens tillgångar
åter upptages, förfaller af sig sjelf hela den
uppställning Utskotten uppgjort, för att bereda
sig tillfälle föreslå Rikets Ständer en
roynlbestämning, innebärande en banquerutte,
af den ytterlighet, att Banken skulle
berättigas med ^8 skir infria 128 sk:r
af dess utelöpande skuldsedlar. Utskotten
förklara sig, i mån af ämnets närmare bepröfvande,
hafva vunnit allt större fasthet
för den opinion, att realisationen är af rättvisan,
skyldigheten och den gemensamma
nyttan påkallad. Utskotten yttra vidare,
att om de kunde hoppas, alt under den
tid, söm till arbetets fullbordande åtgått,
opinionen för realisationen äfven hos Nationen‘och
Rikets Ständer, efter tagen kännedom
af de redan genom trycket meddelade
handlingar i ämnet, erhållit lika stad
-
126 D e n 6 J u 1 i i f. m.
ga, Utskotten nu endast behöfde uppgifva
sättet för densammas verkställande; men i
osäkerhet örn de meningar, hvilka ännu kunna
hos allmänheten och RiksStånden vara
rådande, hafva Utskotten ansett sig böra
lemna en öfversigt af BankoVerkets historia,
och af förflutna tiders åtgärder, under
likartade förhållanden med de närvarande.
Denna Utskottens aning, synes så mycket*
mera välgrundad, som opinionen om, att
realisationen är af rättvisan_, skyldigheten
eller af den gemensamma nyttan påkallad,
icke ens varit allmän inom Utskotten, hvilket
säkrast kan inhemtas af de många Utlåtandet
åtföljande reservationer. För den
historiska uppsattsen öfver BankoVerket håller
jag Utskotten räkning, i det den, efter
min öfvertygelse, bör vprka till aldeles motsatta
resultat, emot hvad Utskotten påräknat
nemligen, att underlätta bevisningen
deraf att realisationen, innan StatsVerket
återgäldat sina förskott från Banken, hvarken
kan blifva rättvis, utgöra en skyldighet
eller medföra allmän nytta. Vid den
så kallade Palmstruckska Bankens fall, funno
Ridderskapet och Adeln, Preste- och
BorgareStånden, att en Bankinrältning borde
åter upprättas, likväl icke genom enskildte
actieägare, uppå hvilkas redlighet
man icke ägde anledning att räkna, och
hvilkas motif icke möjligen kunde vara annat,
än den största möjliga enskildta vinst.
Följden deraf blef inrättandet af Sveriges
Den 6 Ju!ii f. m.
127
StatsBank, under Rikets Ständers förvaltning,
enligtsKongl. TillständsBrefvet af den
17 Sept. 1668; och skulle Bankens vinst
disponeras lill Kongl. Maj:ts och Fäderneslandets
heder och nytta, samt allmänt
gagneliga ändamål. Efter regementsförändringen
1772 öppnades Banken, enligtKongl.
Kungörelsen den 26 November »776, lill
utvexling af silfver, efter evalvationsgrund
af 72 marker. Detta beslut anse Utskotten
hafva varit en likartad åtgärd med den,
som nu synes Utskotten af förhållanderna
påkallad. Utskotten anföra sid. 24, att den
vid 1800 års Riksdag beslutade realisation
af i5 millioner Riksgäldssedlar, med allenast
några modificationer, tog sin början
den 29 Augusti i8o3, med ett afdrag mot
Specie å 33 procent. Beslutet 1800 var,
att realisationen skulle ske med ett afdrag
af 16 f priet. Det må vara Utskotten förbehållit,
att anse skillnaden emellan 16 f
samt 33 f pr:ct såsom allenast en modification
uti planen. Det hår icke inflytande
på ifrågavarande ämne, att ingå i "undersökning
om det rättsenliga i föregående realisationer,
och deribland den af Riksgäldssedlarne,
beslutad år 1800, samt frågan om
tillkomsten af de Riksgäldssedlar, sorn utöfver
i5 millioner åligga Banken att infria;
dessa ämnen hafva utgjort föremål för
Rikets Ständers öfverläggningar och beslut
vid Riksdagarne efter Regementsförändringen
år 1809; men i afseende på Riksgälds
-
120
Den 6 J u 1 i i f. m.
sedelstocken måste det ingå i beräkningen,
i afseende på frågan om liden för en realisation,
på sådant sätt, att alla ännu befintliga
Riksgäldssedel- måste anses och beräknas
såsom ett serskildt slag af Bancosedlar,
och upphöra i den mån Statens
skuld till Banken upphör. Fluctuationen i
Ständernes åsigter, rörande Statshushållningen
och Rikets Penningeväsen vid Riksdagarne
i8ia, 1815, 1818 och 1823, samt
det stridiga i dessa emot dem, som Ständerne
vid 1809 och 1810 årens Riksdagar,
ännu lifvade af den kraftfulla redbarhet
det återvunna constitutionella lifvet medförde,
bestämdt, har boredt oredor, som,
derest icke det 181 3 och 1814 lyckligen
utförda kriget medfört tillgångar och tillfällen,
att på en gång afbörda den utländska
skulden, skulle hafva bringat folket i en
vanmagt, hvilken ovilkorligen fordrat längre
tidskiften, för att kunna höfvas. i8a3 års
Ständer hafva sökt, att återkomma till de af
1809 och 181 o årens Ständer faststälde grundsatser.
I afseende på handeln, vanns jemväl
ändamålet till en del, men i afseen de på
den inre näringsfriheten, fattades besluten så
sent, att fastställelse derå i laglig ordning
icke kunde erhållas, innan Riksdagen upplöstes.
Rörande Bankens functioner och
ersättningen af SlatsVerkets skuld till Banken,
blefvo deremot besluten fullkomligt
stridande emot de, vid 1809 och 181 o årens
Riks
-
Den 6 Jul ii f. m.
129
Riksdagar, faststälde grundsatser. Rörelsecapitalets
belopp ansågs böra blifva i det
närmaste oförändradt; alla capital-afbetalningar
till Banken af StatsVerkets skuld instäldes;
lån på fastigheter beslöts, hvarigenom
Bankens sedlar, under en tid af många
år, icke ägde annan valuta, än död pant,
som först efter lånetidens slut, till Banken
åter inkommo, och hvarigenom Realisationen
under tiden icke är verkställbar annorledes,
än som nu föreslagit blifvit, genom
banquerutt. Resultaten af den historiska
uppfattningen öfver Bankens öden äro, att
då genom krigstillfälligheter, dervid andra
utvägar saknats till bestridande af krigskostnaderne,
Bankens credit blifvit anlitad,
att sedermera, då minnet af oförmågan, alt
utgöra nödvändiga krigsgärder, och af omöjligheten
att erhålla utländska eller inländska
lån, svarande emot behofvet, försvunnit,
har man, utan minsta hänsigt till de nationella
förluster och det ständiga qvarstående,
med otillräckliga tillgångar, som genom
myntet försämrande banquerutter alstrats,
likväl tid efter annan vidtagit den-,
na utväg, under det skenskäl, att den skuldsatta
delen af Nationen skulle förlora, i
händelse myntet förbättrades, och på grund
af den alldeles falska ideV att ett rörelsecapital
inom ett samhälle, utan de känbaraste
förluster och olägenheter, kan bestämmas.
Man bar trott sig genom öfverflöds3i
H. 9
i3o
Den 6 Jul ii f. m.
författningar och tvångslagar bereda sparsamt
lefnadssätt, och derigenom rikedom.
Motsatsen har Varit följden. Friheten, sorn
är den enda egentliga lifsprincipen för menniskahs
handlingar och bemödanden, våldförd,
alstrar försoffning, liknöjdhet och slutligen
en slapphet, hvarigenom all ansträngning
til! förkofran blir omöjlig. Misstag
är mensklighetens lott, men att icke låta
upplysa sig af erfarenheten, alt idkeligen
återkomma tilt samma misstag, är egentligen
en egenskap, som tillhör oförståndet,
och hvilken icke är förlåtlig hos ett fritt
folks Representanter, Att besluta en successiv
myntförbättring, enligt de år 1^65
derföre bestämda grunder, vore oklokt; men
all myntförbättring, som i naturlig väggenom
fullkomlig frihet i handel och näring,
samt lättade titvägar för rörelsen i allmänhet,
beredes, är nyttig och af rättvisan
högt påkallad, men deremot all ahnan myntbestämning,
likasom en tnyntförsämrande
banquerutt, skadlig. Det bör aldrig utstakas
någon gräns för en Banks lånerörelse
på korrt bestämd tid, emot lös pant afexportabel
effect, som för förskämning och
förstöring är försäkrad. Deremot bör under
intet villkor Bankens functioner med
lånerörelsen utsträckas till beläning af fastigheter;
och i Discontväg på namn, endast
till det belopp, hvartill full valuta i
redbart mynt i Banken finnes. Då nu för
närvarande alldeles motsatta förhållanden
Den 6 J u 1 i i f. m.
med Banco-lånerörelsen äga rum, det vill
säga, att i Banken endast metaller, såsom
lös pant, belånas, fastighets- och odlingslån
meddelas, samt i Discontvag på namn,
utan annan valuta än de pantförskrifna namnen;
så följer af sig sjelf, att oin man vill
bereda ett med Bankens föremål förenligt
förhållande, och sätta den i tillfälle, att
framdeles kunna realisera sina sedlar, utan
att göra banquerutt, fordras förändrade stadganden
för Banco-lånerörelsen på det sätt,
att fastighets-belåningen upphör i den ordning,
som afbetalningarne bestämma; att
aldrig mera några sådane från Banken få
utlemnas; att Bankens Discont-rörelse icke
utvidgas öfver det belopp den nu har, till
dess reella fonden lemnar utväg att, med
säkerhet för Bankens vexlings-skyldighet,
utvidga lånerörelsen i denna väg; att odlingslånen
likaledes skiljas från Banken,
såsom oförenliga med dess institution och
förflyttas till 9:de Hufvudtiteln; samt att
Banken ålägges belåna alla slags exportabla
effecter, hvilka för förskämning och förstöring
äro försäkrade, på 3 till högst 8 månaders
tid. Om derjemte de band, sorn
fjettra den inre och yttre näringsfriheten,
successive lossas, skall en liflig verksamhet
alstras, och National-förrnögenheten ständigt
tilltaga i bredd med den tillökning i
Bankens redbara fond, sorn årligen kunde
tillvägabringas genom uppköp af silfver,
3i H. 9*
, 13^
Ben 6 Julli f, m.
för hela beloppet af Bankens vinst, dervid
en motsvarande summa af StatsVerkets skuld
till Banken skulle årligen afloras. I den
mån näringarne och handeln derigenom blefyo
lifligare, Lief äfven Bunkens lånerörelse
utvidgad, och dess årliga vinstsåledes ökad;
myntet förbättradt i ett jemt och naturligt
förhållande till det stigande allmänna välståndet,
och sålunda oförmärkt och utan
minsta skakning eller rubbning i enskiltes
förmögenhet; Nationens trefnad beredd; och
krafter till framtida behof i förväg .samlade,
att användas, då behofvet det påkallar
för sjelfständighetens försvar, eller olyckor,
inträffade genom naturhändelser. En
onödigtvis tillstäld banquerutt, grundad på
ett beslut af Lagstiftande magten, som rubbar
myntfoten, samt i och med detsamma
de flesta enskildta förhållanden, skulle medföra
alldeles motsatta verkningar; och den
obetydliga reella fond Banken nu äger,
skulle försvinna från Banken, utan att i allmänna
rörelsen fylla behofvet af skiljemedel
i handel, och beröfva Banken allt förtroende.
Utskotten tillstyrka Rikets Ständer, att
nu bestämma Bancosedelns silfvervärde till
128 sk. i sedlar för 1 R:dr i silfver efter
1664 års myntfot; och detta tillstyrkes, ehuru
Utskotten i Utlåtandet N:o 2. yttra, att
det är obestridligt och af erfarenheten vitsordadt,
alt för beslutad myntbestämning
Den 6 J nl ii. f, ra.
någon annan egentlig garanti, än den redbara
metallens fria vexling, ej kan ställas,
och det icke allenast skulle innebära en
orättvisa, att genom öppnad rätt till oafbruten
silfverinvexling, efter den i Utlåtandet
N:o i, föreslagna evalvations-grund,
bereda säkerhet emot hvarje myntförbättring,
utan att genom bestämd utsigt till
utvexlingen , lemna mot myntförsämring
motsvarande säkerhet, utan ock genom silfvei
utvexligens uppskjutande till annan epok,
det med myntbestämningen åsyftade ändamål
skulle förfelas, hvadan Utskotten ansett
tidens bestämmande för utvexlingen
af silfver, böra blifva oberoende af kommande
Ständers beslut. Och i händelse Rikets
Ständer bemyndiga Herrar Fullmäktige,
att in- eller utrikes upplåna 5oo,ooo
R:dr i silfver, förmena Utskotten i83i års
slut kunna antagas såsom den tidpunkt, då
silfverfonden blifvit bragt till det nödigt
ansedda förhållandet, för att besörja vexlingen
af den utelöpande Sedelstocken,‘eller
som 5 till 8. I händelse det första af
hvad Utskotten i Utlåtandet N:o a. yttrat
erkännes vara grundad!, så lärer det blifva
obestridligt, att, enligt hvad Utskotten sjelfve
anfört, det tillstyrkta beslutet af myntbestämning
nu saknar all garanti, och innebär
en orättvisa. Om nu således beslutet,
enligt Utskottens egen tarka, icke äger
någon garanti och är orättvist, ehuru under
egidea af banquerutt decreteradt; huru
i34
Den G Juli i f. m.
mycket förkastligare blifver icke detta beslut,
då man dertill lägger, att förslaget
innefattar en sjelfmyndig frikännelse från
att till Banken återgälda StatsVerkets skuld,
och beröfva hvarje innehafvare af Bancosedel
genom ett enda penndrag 3o sk. af
48 sk. Denna afskrifning af StatsVerkets
skuld förekommer i Utlåtandet N:o 3. under
den lösliga upggift, att för de 14 millioner
607,587 R:dr 3p sk. 8 r;st., någon
fond till Bankens godtgörande ej varit afsatt,
likasom vore icke Bankens vinst, enligt
BancoOrdningen, bestämd till Fäderneslandets
nytta samt allmänt gagneliga ändamål,
att af Rikets Ständer disponeras för
detta ändamål, i händelse andra utvägar
saknas att bereda tillgång till en ersättning.
Huru benämnes allmänneligen och i lagen
den eller de, som söka undandraga sig att
betala skuld? Kan det väl linnas något skenbart
skäl, att fortfarande disponera öfver
Bankens vinst, för Rikets Ständer, innan
de fullt gäldat hvad de från Banken lånat?
Utlåtandet N:o 4* om föregifne nödige förändringar
i Grundlagen och en BankLag,
synes vara ett alldeles öfverflödigt besvär
Utskotten gjort sig; men då man vill handla
orättvist, kan det ej synas främmande,
att man söker omgärda sig af lagar, för att
på dem från personerne leda det rättsstridiga.
I afseende på Utlåtandet N:o 5. erfordras
förmodligen intet annat yttrande för
dess förkastande, än att fästa uppmärksam
-
Den 6 J u 1 i i f. ra.
135
lieten vid det löjliga af att låta mynta och
utgifva Riksgälds-silfver, Det oformliga af
att göra Rikets skuldsedlar till Rikets mynt,
har i alla tider varit erkändt, men att utgifva
riktigt silfvermynt, under benämning
af Riksgäld, innebär ett obegrepp, så framt
icke detta mynt är ett underhaltigt mynttecken,
sorn af ett bättre skall inlösas.
Jag tror mig nu hafva visat, att Utskottens
förslag äro till sine grunder orättvisa,
innefattande försök, att inleda Rikets
Ständer till beslut, derigenom de skulle undandraga
sig skyldigheten, att bereda Banken
full ersättning för de lånebiträden till
StatsYerket, som den lemnat; att förslaget,
långt ifrån att bereda allmän nytta, skulle
blifva skadligt; alt en obehöflig och således
ändamålslös lagstiftning blifvit förslagen;
att förslaget till förändring af Bankens
silfvermynt till Riksgälds-silfver, är ett oantagligt
påfund; och slutligen, att samtliga
Utlåtanderne böra i ett sammanhang och
på en gång till pröfning och afgörande företagas,
Ämnet är af för stor vigt, för att icke
med det största allvar behandlas, På dess
afgörande beror, huruvida Nationen skall
invecklas uti ett falskt peuningesystem, medförande
den verkan, att en stor del af
rörelsecapitalet hastigt kommer, att dragas
ur rörelsen, och de alldeles oberäkneliga
136
Den 6 J u I i i f. m.
förluster beredas, som genom lika hastigt
fallande varuvärden uppkomma, tills, genom
sjelfva ytterligheten af de fallna varuvärdena,
främmande mynt afhjelper bristen.
Måtte Rikets Ständer, såsom Representanter
för det redliga Svenska folket,
icke låta förleda sig, genom begäret att se
silfvermynt i allmänna rörelsen, till förgätande
af den grundsats, som för sjelfva
samhälls-institutionen är oeftergiflig, nemligen,
att samvetsgrant uppfylla ingångna
förbindelser, det må ske med hvad för uppoffringar
som hälst, och således hvarken
nu eller någonsin gilla förslager, att ej till
Banken betala de af densamma lemnade
försträckningar, aldrig förgäta att icke lagar
utan ensamt friheten är för näringarne
och allmänna rörelsen i landet, medlet för
välstånd och trefnad.
Jag tillstyrker, på grund af allt detta,
afslag å alla Utlåtanderne, rörande myntvärdets
upprätthållande.
Hvarefter Friherre Cederström muntligen
tilläde:
Under discussionen har man yttrat satser,
dem jag anser mig böra upptaga och
besvara. Deribland är i synnerhet en af
Grefve von Schwerin, hvilken sökt vederlägga
behofvet af förändring i 72 §. RegeringsFormen.
Grefven har i sin reservation
medgifvit, att ett beslut i detta ämne
Den 6 Jnl i i f. m.
stall kunna af kommande Ständer Lafvas,
mea icke deStomindre bifallit Utlåtandet
N:o i. Han har ansett Rikets Ständers garanti
icke kunna annorlunda betraktas, än
såsom ett Bolags. I sådant fall är det högst
besynnerligt, att Rikets Ständer fått sig
uppdragit att garantera Banken, och att Rikets
Ständer kunna öfver densamma besluta.
I annan händelse måste det finnas någon
annan autoritet, som äger denna beslutande
rätt. Denna måste likväl erkänna
Rikets Ständer för Svenska folkets Representanter,
och BancoStyrelsen kan icke blifva
annat, än Fullmägtige för Fullmägtige.
Grefven har ytterligare citerat ur i6§. RegeringsFormen,
att Konungen bör vrångvisa
och orättvisa hindra och förbjuda, och
på grund deraf har Grefven trott sig böra
göra den slutledning, alt Styrelsen skulle
kunna lemna bifall till att gifva 48 sk. i
stället för 128, då det deremot inbegriper
ingenting mindre än en orättvisa, att icke
betala sin skuld. Samma citation använder
jag i en motsatt riktning, och förmodar,
att Konungen icke kan lemna ett sådant
tillstånd. Bemälte Ledamot har, under förutsättning
af Bankens beskaffenhet, såsom
Bolag under Rikets Ständers styrelse, ytt•
rat, att RiksStånden kunde hvar för sig undandraga
sig fortsättande i Bolaget. Om jag
också för ett ögonblick skulle antaga premissen
häraf, eller att Banken vore ett Bolag,
lär det likväl bero på Bolagsreglorna,
138
Den 6 Julii f. m.
huruvida någon Intressent kan undandraga
sig delta Bolag. Om man i ett annat Bolag
icke fullgör sina förbindelser, upphör
man att vara ledamot, och andelen hemfaller
till de andras fördel. Herr Grefven
har äfven yttrat, att ifrån denna dags votering
upphör den enskildta mannen att vara
den organ, genom hvilken dessa frågor
böra pröfvas. Jag skulle förmoda, att ehvad
slut-voteringen än kan få, är det likväl Rikets
Ständers både rätt och skyldighet, att
deltaga i alla beslut om Banken. Herr Grefven
har slutligen anfort, att Konungen är
målsman för Svenska Folket. Det är just
detta målsmanskap jag vid detta tillfälle åberopar,
på det man icke må tro honom berättigad,
att efterskänka Folkets rättighet;
hvarföre jag ock anhåller om proposition
tili afslag å Utlåtandet,
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Den siste
värde Talaren har trott den lämpligaste utväg
vara, att på en gång bifalla eller afslå
alla Stats- och BancoUtskottets Utlåtanden
i detta ämne. Sådant kunde visserligen
gå an, om man, såsom Friherren, vore
bestämdt att afslå dem allesammans; men
detsamma uträttas naturligtvis blott genom
afslag å det första Utlåtandet, såsom han
sjelf anmärkt. Om deremot det första Utlåtandet
återremitteras, hemställer jag om
man icke, när saken återkommer från Utskotten,
och då företages till afgörande punkt
-
Den 6 J u 1 i i f. m.
vis, hvarvid liufvudfrågan först måste företagas,
blir i samma osäkerhet om besluten
för de följande punkterna. Jag tror derföre,
att en återremiss af det första Utlåtandet
icke bör komma i fråga; men om detta
hifalles, kan man återremittera de öfriga,
hvarom meningarne tyckas vara mera delade,
och när svaret återkommer, harman
tillfälle att företaga hvarje punkt serskildt
till afgörande. Jag skulle önska, att kunna
inskränka mitt yttrande endast till det första
Utlåtandet; men planen hänger så tillsammans,
att man ej gerna kan undgå att
kasta sina ögon äfven på de öfriga. Jag
skall dock, så vidt det låter sig gora, söka
hålla mig vid det första,
Då man vill företaga en vigtig saks utförande,
beror mycket på sättet, huruledes
man går till väga; man måste först eftersinna,
hvilket ändamål man söker, derefter
undersöka medlen; så tillsägande väga ändamålet
i ena handen och medlen i den andra,
jemföra dem, och då man noga öfvervägat,
huru långt medlen äro tillräcklige för
ändamålet, kan man taga sitt beslut, Hvad
ändamålet beträffar, tyckas meningarna nu
vara temligen eniga, att en myntbestämning
bör ega rum. Den siste Talaren har
dock yttrat sig i motsatt riktning, och trott
en myntförbättring kunna till vägabringas,
utan skakning och orältvisa, så att BancoSedelns
värde slutligen skulle uppstiga till
D e n 6 J u 1 i i f. ra.
48 &k. silfver. Då man vill ett mål, bör
man först föreställa sig det såsom upphunnit
så fullkomligt, som det kan tänkas. Om
vi således föreställa oss, att vi vore komne
till det bästa möjliga förhållande emellan -  Bankens utelöpande sedlar och reela fonden,
eller att Banken nu ägde 29 millioner
i silfver, så är det ingen fråga, att ju
Banken i morgon skulle kunna växla en
SpecieRiksdaler emot 48 skillingar i sedlar.
Hvad blefvo verkningarne deraf? BancoSedelns
förhållande mot silfver skulle då
vara lika man och man emellan, och någon
annan rubbning tyckes i första påseendet
icke böra äga rum, än att man hade
en SpecieRiksdaler i stället för Bancosedeln
å samma valeur. Likväl om man kastar sitt
öga på handelsförhållandet med andra länder,
uppstår ett annat resultat. Coursen på
Hamburg skulle då genast falla till 5o skillingar.
Exporteurens varor skulle icke betalas
mer än efter numerairen i HamburgerBanco;
stångjernet skulle falla till omkring
7 R:dr; bruksägaren kunde icke fortsätta sin
rörelse, och alla öfriga exportvaror skulle
falla i samma mån. Man hade då intet,
hvarmed man kunde betala allt hvad som
tages från utlänningen, hvaremot alla varor,
som införas i landet skulle kunna lemnäs
för en tredjedel af nu varande värdet. '
Följden blef, alt de utländska varorna måste
betalas med Speciemynt, som då skulle
uttagas från Banken och utskeppas ur lan
-
Den 6 Juli i f. m.
det, tills förhållandet åter satt sig. Om
detta, såsom jag tror, är en klar och tydlig
slutföljd, så hemställer jag örn icke detsamma
skall inträffa äfven vid en successiv
myntförbättring. Och om vi än föreställa
oss möjligheten, att kunna i Banken införa
29 millioner Specie, skall denna tid blifva
så aflägsen, att icke ens våra barnabarn
kunna upplefva den. Under tiden skola
alla näringar inom landet småningom aftyna
och landets välmåga småningom aftaga.
Det enda, som skulle lemna planen till en
långsam myntförbättring företräde för en
hastig, vore det, alt man säkerligen genast
vid några steg inpå denna bana skulle finna
omöjligheten att verkställa denna myntförbättring,
och nödgas öfvergifva densamma.
I ett land, der reelt mynt utgör hufvudgrunden
för rörelsen, kan visserligen ett
i vanvärde fallet pappersmynt förbättras,
emedan varuvärdet bestämmes af det reela
myntet; men så är icke förhållandet, der
pappersmyntet är enda rörelsecapitatet, och
varans värde, således genom myntförbättringen,
skulle falla. Om vi således finna,
att en sådan myntförbättring icke kan verkställas,
så är frågan: kan en myntförsämring
äga rum? Det är visserligen möjligt
genom utsläppning af sedlar utan valuta.
Men efter min tro äro få nu mera af den
tanka, att sådant kan hända. I alla fall
skulle, sedan Bankens ställning blifvit offentlig,
detta åstadkomma så häftiga rubbnin
-
Den 6 Julii f. m.
gar, att alla de, hvilka tro sig vinna pä en
myntförsämring, skulle blifva de första offren
derför. Alla fordringar skulle då på
en gäng sägas upp, och de, som hade penningar,
skulle, för att realisera sine capitaler,
söka slå under sig egendom på executiva
auctioner. Om således ingen anledning
är, att hvarken förbättring eller försämring
af mynlet kan åsyftas, utan näringarnes
förstöring och hela landets deraf
följande lidande, så frågar man med skäl:
finnes väl någon annan utväg, än att förblifva
vid myntets närvarande värde? Derpå
måste svaras Nej. Om man blott betänker,
att hvar och en, som önskat få silfver
för 128 sk., nu en lång tid äfven kunnat
få det, på samma sätt som Banken förskaffat
sig silfver, till detta pris, men att
man ej begagnat sig af denna utväg, emedan
silfret då skulle ligga såsom ett dödt
capital, och icke kunna ingå i rörelsen, så
torde man ock finna det närvarande ögonblickets
kraf, att erhålla ett bestämdt myntvärde.
Jag anser således det mål, som sökes,
böra vara: att erhålla ett bestämdt
myntvärde på ett sätt, som gifver den största
möjliga säkerhet för detta värdes orubblighet,
och tillika befordrar förtroendet och
penningens omlopp till befordrande af näringarnes
bestånd och förkofran. Är man
nu ense härom, så uppstår ett ytterligare
tvisteämne om medlen att verkställa ett sådant
beslut, och frågan blir då: hvad be
-
I
Den 6 Julii f. m.
j43
höfves för att verkställa realisationen? Är
det silfver, eller är det förtroende? Om
man vill betrakta, buru mycket silfver behöfves
i Banken till utvexling, så skall man
finna, att icke någon bestämd ziffra kan
tagas till grund. Beräknar man, burn mycket
silfver troligen bör ingå i den allmänna
rörelsen, så tror jag för min del, att 2
millioner äro tillräckliga, för att utbyta
småsedlarna i den inre rörelsen. Jag tror
likväl icke ens, alt detta utbyte beböfver
gå till så stort belopp, emedan Bancosedeln
alltid är nödvändig i Sverige under vanliga
förhållandem Men den stora omständigheten,
sorn behöfves, är förtroendet. Efter
de många beslut, som äro tagna, och de
löften, som blifvit gifna, är det icke underligt,
om ett stort misstroende till Banken
existerar. När man, om icke med uppsåt,
åtminstone i följd af händelserna bedragit
Folket, är det icke nog att säga: Nu är jag
hederlig karl, utan man måste vidtaga sådane
åtgärder, som kunna öfvertyga Folket
derom. Vidtager man åter åtgärder,
som störa det allmänna förtroendet, så hjelper
icke att skaffa silfver in i Banken. Jag
anser således den närvarande silfverfonden
verkligen tillräcklig för vexlingens början,
omförtroendet vore återställt; men att komma
till delta mål, fordras måhända några
föregående åtgärder. Om man nu genast
ägde en fond, svarande mot sedelstocken
såsom 5 till 8, tror jag ändå, att i den
Den 6 J u 1 i i f. m.
stund Banken öppnades, mänga skulle misstro
beståndet af Realisationen, och skynda
sig att ultaga sitt qvantum silfver, samt
gömma det för att vinna derpå. Först efter
en längre tids förlopp, sedan man funnit,
alt dessa operationer voro öfverflödiga,
skulle således silfret komma i omlopp. Det
var denna farhåga, som vid sisla Riksdag
ledde mig på den tanka, att utvexling af
silfver skulle föregå utvexlingen, derigenom
att man tillät silfvers insättande efter den
fastställda vexlingsgrunden, och att detsamma
sedermera ånyo finge uttagas emot sedelns
inlemnande. Härigenom skulle penningestocken
ökas, och samma förhållande
till en stor del inträda, som äger rum, sedan
allmän vexling i Banken börjat, och
enahanda fördelar i afseende på relationerne
till utländningen vara vundne, som genom
realisationen åsyftas. En hvar hade
då, genom utvägen att insätta silfver i Banken,
medel att sjelf förskaffa sig garanti,
att icke lida genom myntförsämring. Så föreställde
jag mig, att öfvergången skulle ske,
och förtroendet småningom återställas. Då
man såg Banken årligen öka sin silfverfond,
kunde detta snart uträtta, att icke något tvifvel
mera existerade om dess förmåga att
realisera, och Realisationen vore då gjord
utan alla anstallter af kostnader till räntor
och andra utgifter. Man invänder häremot,
att detta icke medför några garantier, att
)u
*
Den 6 J u 1 i i f. m.
ju förhållandet framdeles han blifva sämre.
Jag medgifver detta, emedan jag nogsamt
finnér, att den egentliga garantien hvilan
på Statshushållningen och egentligen på hushållningen
med Statens medel; ty frågan är
i sjelfva verket icke, huru inycket kan Banken
betala, utan huru mycket mäktar Svenska
Nationen betala till Banken. Då uppstår
det resultat, att den icke mäktar betala
all sin skuld, utan att man ur denna
synpunkt måste afstå från realisation al pari;
men en hufvudsaklig garanti tror jag finnas
i Utskottens förslag, att begära Kongl. Maj:ts
sanction å beslutet. När man stiftar en lag,
som Konung och Ständer gemensamt besluta,
kan den icke heller i annan ordning
upphäfvas, och det blir då icke möjligt för
Rikets Ständer att kunna rubba det en gång
vidtagna förhållandet. Man har mycket tält
om 72 §. RegeringsFormen, och att den gåfve
Rikets Ständer makt, att ensamme besluta
i detta afseende. Man bör då komma
i håg, huru denna §. tillkommit. Detta
skedde år 1809, då ingen annan utväg
fanns, för att betala krigskostnaderna, än
att utgifva nya sedlar utan valuta. Man
skref då 72 §. RegeringsFormen på ett sätt,
som visserligen kan tydas så, att Rikets
Ständer kunna utge sedlar utan fond, men
som icke i bokstafven innehåller någon beslutande
rätt, ty der står icke, att Rikets
Ständer skulle äga besluta, huruvida Ban
3i
H. /io
146
Den 6 Ju lii f. m.
tens sedlar må med mynt inlösas eller icke.
Om Rikets Ständer nu vilja gifva §;n den
tydning, att deruti innefattas blott rättighet
att förvalta Banken, och säga, huru dermed
skall tillgå, men icke att bestämma
dess betalningsskyldighet, utan erkänna, att
detta är föremål för Konungs och Ständers
gemensamma beslut; så medgifver man i
och med detsamma, att Rikets Ständer ej
äga att ensamme bestämma Bankens betalningsskyldighet,
och deruti finnes då den
juridiska garantien för myntbestämningens
bestånd. En bestämd säkerhet derföre finnes
äfven deruti att, efter den uppgjorda
planen, Banken årligen förkofrar sitt capital
och ökar sin betalningsförmåga. Deruti
finna vi den financiella garantien. Af
mera vigt torde dock de egentligen moraliska
garantierne vara. Efter min tanka finnes
en sådan deruti, att sedan beslutet blifvit
fattadt, upphöra de olika intressen, som
nu verka, och föranleda det osäkra och vacklande
tillståndet. Det är då gifvit, attpenningeägaren
skall finna sitt intresse fordra,
att detta beslut kommer till framtida bestånd.
Den gäldbundne har icke eller någon
anledning att önska ett annat resultat,
och jag är öfvertygad, att, om minsta farhåga
för ett motsatt förfarande uppkommer,
alla som äga fordringar, skola fordra förskrifningar
derå i silfver efter den fastställda
Realisationsgrunden, hvarigenom gäldenären
blir lika interesserad sorn fordrings
-
Den 6 Jul ii f. m.
>47
ägaren uti Realisationens bestånd. Då alla
intressen sålunda verka till samma mål,
måste icke resultatet kunna blifva annat,
än att hvad som besluLes, blifver beståndande.
Det är äfven uppenbart, alt hvarje förändring
deruti skulle blifva en verklig orättvisa,
och när hvar och en ser, alt en orättvisa
är i fråga, kan man vara öfvertygad,
att så starka röster skulle höja sig deremot,
att det vore förunderligt, om något sådant
kunde tillvägabringas utan de största omhvälfningar
eller de mest tumulluariska förhållanden.
Jag hyser således ingen betänklighet
att samtycka till mynlbestämningen,
ehuru utvexlingen icke genast tager sin början,
och föreställer mig detta förhållande
vara ungefär på samma sätt, som när en
på obestånd kommen person uppgör accord
med sine creditorer, och bestämmer den
utdelning de skola erhålla, men måste någon
tid uppskjuta utbetalningen af medlen.
Då planen erbjuder tillräcklig garanti, att
verkställighet skall följa, har jag vid dylika
tillfällen aldrig sett någon borgenär af
sådan anledning tveka, att gå in derpå.
Deremot tror jag penningeägaren bör snarare
fördraga ett sådant sätt lill realisation,
än att verkställa den med upplåning, hvilken
nödvändigt skall sätta Banken i sämre
förhållande, och derigenom minska säkerheten
för Realisationens bestånd. Att
upplåna pengar för att betala annan skuld
3i H. >ö*
Den 6 J u I i i f. tn.
med, är ingea realisation, det är blott en
omsättning af skuld; men det rätta sältet
tror jag vara, att förkofra sig så, att man
lian betala. När nu Utskotten utvisat medlen,
hvarigenom man kunnat förstärka Bankens
silfverfond, och behofvet af utrikes
lån icke visar sig större, än som svarar emot
Bankens inkomst för några få år, tycker
jag, att planen i detta afseende är så väl
uppgjord som den kan göras; och man skulle,
för att erhålla en realisation, med genast
börjad utvexling, göra en vida större
uppoffring än som svarar emot fördelarue
deraf. Blifva förhållanderna gynnande, skall
dessutom det föreslagna utländska lånet komma
att stanna vid den dertill lemnade tillåtelsen,
och densamma ej ens behöfva begagnas.
För mitt omdöme ligger derjemte
till grund den öfvertygelse, att man bör
undvika alla sådane mesurer, som verka lill
misstroende, hvilket sker, om man beslutar
att inblanda Banken i någon upplåningsrörelse.
Jag anhåller således om proposition
till bifall å Utlåtandet, under förbehåll
att framdeles få yttra mig om detaillerna,
och deribland omförslaget, att ställa
ett creditiv på Banken utan valuta, hvilket,
om det icke åstadkommer någon verklig
våda, åtminstone måste verka menligt
på mängdens omdöme.
Herr -von Hartmansdorff; August: Bland
de talare, som hitintills yttrat sig, har blott
Den 6 J11 (ii f. m.
en enda varit emot Utlåtandet N:o i, och
det på den grund, att han önskat en sedelförbättring.
Om denna önskan ginge i
fullbordan, skulle de gäldskyldige blifva
bankrutt; de skattskyldige oförmögne alt
betala sina utlagor, och näringsidkaren blifva
utan lån, till bedrifvande af sin rörelse,
emedan det vöre beqvämligare för Capitalisterne
att låta sina penningar ligga
till sig på kistbotten, än alt ömsom utlåna
och indrifva dem. Denna påföljd är så
ögonskenlig, att jag ifrån det hållet icke befarar
något väsendteligt motstånd mot myntbestämningen.
Derföre och då jag redan i
Utskotten haft tillfälle säga min mening,
vill jag ej upptaga tiden med någon utveckling
af hvad Utskottens tryckta Utlåtanden
innehålla; så framt icke någon skulle tala
mot desamma för att komma till sedelförsämring.
Nu skall jag blott yttra mig om
behandlingssättet, om behofvet att företaga
alla Utlåtanderne i ett sammanhang, eller
om möjligheten att behandla dem livar
för sig. Om N:o i, som angår ändamålet,
afslås; så följer deraf, att någon särskild
öfverläggning om de öfriga, hvilka blott
uppgifva sätt och medel, att vinna detta
ändamål, icke behöfves, utan de kunna då
genast återremitteras för att omarbetas efter
andra grunder, som möjligen antagas.
Skulle åter N:o i bifallas, så följer icke
deraf, att de öfriga äfven böra godkännas.
Ty fastän man är öfverens om ändamålet,
i5o
Den 6 J u 1 i i f. m. '
ian man till dess ernående vilja begagna
ganska olika medel. Således, ehuru jag tror,
alt detailutlåtanden böra undergå åtskilliga
förändringar, önskar jag dock bifall till N:o
i, emedan det endast uppgifver det mål,
hvartill vi skola sträfva. Det är blott en
vägvisare, sona hvarken bestämmer tid eller
sätt, att komma dit man vill. Det är
derföre ingenting, som hindrar att återremittera
de öfriga Utlåtanderne, fastän N:o i
bifalles. Jag anser det till och med nödvändigt,
att Rikets Stäuder nu och först
afgöra Utlåtandet N:o i, ty annars veta
ej Utskotten, vid erhållande återremiss,
huruvida Stånden gillat eller ogillat grunden,
hvarpå Utskotten byggt, och dessa
förblifva således i samma ovisshet som förut.
Inom Utskotten hafva vi ock bestämt
ändamålet först, och sedan sättet att det
uppnå. Om detta skulle, såsom jag hoppas,
blifva Ridderskapets och Adelns beslut,
i afseende på frågans behandling; så
får jag, rörande den Kongl, sanetionen,
hvarom Utskotten säga: ”Och lära Rikets
”Ständer, i händelse af till denna tillstyrkan
”lemnadt bifall, å beslutet härom i underdånighet
begära Kongl. Majrts Nådiga sanc"tion,
för att åt samma beslut gifva den
”kraft, som en af Konung och Rikets Ständer
gemensamt, i enlighet med 87 §. Re”geringsFormen,
stadgad lag bör äga;" vördsamt
erindra om ordalydelsen i den så mycket
omtvistade 72 §. RegeringsForm: ”Ri
-
Den 6 Julii f. m.
”kets Ständers Bank förblifver hädanefter,
”sorn den liittils varit, under Rikets Ständers
egen garantie och vård, så att den
"ostörd må förvaltas af de Fullmägtige,
"hvarje Stånd dertill förordnar, efter de
"Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvil"ka
redan gjorde äro eller vidare af Ri"kets
Ständer göras kunna &c." Denna §.
åsyftar tydligen, att gifva tillkänna, det
Regeringen ej får inblanda sig i Bankens
styrelse. Också hafva vi äfven uti 67 §.
RegeringsFormen en motsvarande föreskrift,
att det fordom brukliga Konungens Ombud
i RiksgäldsContoiret ej må bivista Fullmägtiges
sammankomster oftare, än de åstunda
att med honom öfverlägga. De ordningar,
stadgar och Reglementen, som i 72 §.
omnämnas, kunna naturligtvis endast hafva
afseende på Bankens inre organisation och
förvaltning; och ingalunda innefatta sådane
stadganden, sora ingripa i 3:dje mans
rätt; ty skulle meningen vara sådan, och
Ständerna ensamt kunna genom författningarne
om Banken, och det dermed förknipde
penningeväsendet, beröfva någon sin välfärd,
eller afhända honom sin egendom,
så stöde 72 §. RegeringsFormen i uppenbar
strid med 16 §. RegeringsFormen, hvilket
jag desto mindre kan antaga, som de
på samma gång stiftades år 1809, och sedan
förblifvit oförändrade. Enligt gällande
författningar,dem domstolarne böra handhafva,
och hvaröfver Konungen, geuom sin
Den 6 Julii f. m.
JustitiaeCanzler, äger vaka, är hvarje innehafvare
af Bankens skuldsedlar berättigad,
att för dem utkräfva full valuta i klingande
mynt. Om ej så varit, hade Ständerna
år 1818 icke behöft begära Konungens
medverkan till det då tills vidare utfärdade
jernbrefvet. Nu då man vill, att jernbrefvet
skall upphöra, och att sedlarnes infriande
mot förringad valuta må äga rum,
måste man äfven vända sig till Kongl. Majit
och begära bans sanction både å det nedsalta
belopp, Utskotten föreslagit, och på
tiden, då jernbrefvet skall upphöra, samt
den förändrade liquidationsgrunden taga sin
början. Utskottens framställning i detta
hänseendesynes mig följakteligen bådegrundlagsenlig
och nyttig; hvarföre jag tillstyrker,
att Utlåtandet N:o i, må bifallas, oberoende
af de öfriga, och önskar, att de talare,
som efter mig uppträda, måtte inskränka
sina anmärkningar till detta Utlåtande,
så att vi inom dygnet måtte få komma
till afgörande åtminstone deraf.
Friherre Rantzou, Johan Albert: Jag
anhåller, att i ett sammanhang få yttra mig
öfver alla Stats- och BancoUtskottens rörande
ifrågavarande ämne afgifne Utlåtanden;
emedan jag finner det aldeles nödvändigt,
att på en och samma gång omfatta
hela målet.
Hvarefter Friherre Rantzou uppläste
följande:
Den 6 Jtilii f. rn. i53
Ehuru jag är med Stats- och BancoUtskotten
ense i den princip, att den sanna
och fasta säkerheten för all besittning
och för alla näringar beredes genom stadga
i myntväsendet, och att det följaktligen vore
för Landet högst välgörande, om ett
oföränderligt förhållande skulle kunna bestämmas
emellan Bancosedlarnes värde och
det redbara myntets;' så kan jag likväl icke
med Utskotten dela den tanka, att tidpunkten
nu är inne för vidtagandet af den
föreslagna myntbestämningen, eller för att
åt det gångbara sedelmyntet, i förväg och
innan bestämningens verkställighet anses
möjlig, gifva ett fast silfvervärde. Skulle
jag rådfråga endast mitt enskilda interesse,
så blef väl mitt bifall till Utlåtandet N:o i
möjligt, men detta bifall blef tillika en
inkräktning på min Fosterlandskärlek och
min öfvertygelse; och då ett ämne af så
vigtig beskaffenhet, som det förevarande,
blifvit ett föremål för begrnndning, anser
jagFolkRepresentanten böra följa den grundsats,
att en åtgärd, som till sin utgång åtminstone
är tvifvelaktig, bör fördröjas, intill
dess tvijlet viker för öfv e r tyg elsen,
att-det beslut, man går att fatta, hvilar
på säkra grunder — icke på slumpens eller
den alltid vacklande beräkningen å tillfälliga
omständigheter. För min del, förblifver
jag städse i den tro, att det är
bättre uppskjuta en på ovisshet stödd, till
sina följder osäker, förändring, än att för
-
i54
Den 6 Juli i f. in.
hastadt lemna bifall till en handling, som
sä nära ingriper i snart sagdt Samhällets
alla förhållanden.
Mine Herrar! Jag bekänner det. Så
betraktar jag de af Stats- och BancoUtskotten
föreslagne åtgärder till en, i min
tanka, genom intet ovillkorligt behof till
afgörande påkallad, och, sådan den blifvit
föreslagen, till ingen allmän fördel ledande
realisation. Ty för att tillvägabringa
denna fördel, för att återvinna ett så länge
frustreradt förtroende till Banken, för
att med ett ord stadga myntvärdet, torde
man väl böra stödja en realisation på stadigare
grund, än på erkänd oförmåga att
densamma för närvarande verkställa, på
osäkra förhoppningar om gynnande utsigter
i framtiden, och aldraminst på ett nytt
serdeles inveckladt lånesystem, hvilket i sig
sjelf innebär sitt eget förderf. Den publicitet,
som numera åtföljer Bankens tillstånd
och förhandlingar, lemnar i öfrigt
hvar och en tillräckligt tillfälle, att bedomina
dess ställning, och denna ställning kan
åtminstone icke försämras, om det nuvarande
förhållandet får orubbadt fortfara,
och Rikets Ständer vid denna Riksdag icke
genom någon annan tillökning i sedelstocken,
än den för silfverköp, lägga hinder
i vägen för en framtida realisation.
Så stridiga dessa mina åsigter må va
-
Den 6 J u 1 i i f. ra.
155
ra med deras, hvilkas högre upplysning jag
eljest gerna låter vederfaras all rättvisa,
så tvinga mig pligten och min öfvertygelse,
att under närvarande omständigheter
högtidligt protestera emot denna för tidigt
föreslagna myntbestämning och derpå projecterade
realisation. Och hvad är val en
myntbestämning, som först med beräkningen
af lyckliga omständigheter, i en blifvande
tid torde kunna verkliggöras? Mig
förekommer den lika med någon skuldenär
anbud af ett (i sanning icke afundsvärdt)
accord till sine creditorer, med det
ännu mindre afundsvärda vilkor, att de skulle
vänta på betalningen så länge, tills accordsumman
kunde betalas, notabene om
lyckan stod bi — ty om den svek, skulle
de naturligtvis få nöja sig med ett nedsatt
accord — eller kanske med intet. Då
likväl nu hela Svea folk skulle utgöra creditorerne
vid den stora Nationalbanqueroutten,
så torde förhandlingens utgång vara
allt för viktig, att äfventyra ett sådant vågspel,
eller att medgifva liknöjdhet; och jemte
det jag till alla delar förenar mig uti
Herr von Heynnes, Utskottens Utlåtande
N:o i åtföljande, reservation, tager jag mig
friheten utbedja mig att få än ytterligare anföra
de skäl, hvarpå jag grundar min öfvertygelse,
att den föreslagna realisationen
hör uppskjutas, intill dess den kan tillvägabringas
med den säkerhet och trygghet,
som kunna göra den beståndande icke blott
för en kort tidj utan för alltid.
i56
Den 6 Julii f. m.
För det första anser jag Bankens metalliskafond
af icke fullt Sex millioner R:dr
ännu så mycket mindre tillräcklig att göra
tete mot en utvexling, som den tillika
snart sagdt utgör Sveriges enda silfvertillgång
lill fördelning på en folkmängd af lika
nära Tre Millioner —• att icke nämna
den del deraf, sorn ofelbart utvandrade till
Finland, der Svenska penningar ännu äro
mycket gängse; och jag frågar, hvad äro
väl Sex Millioner Riksdaler betraktade såsom
grundfond för transactionen om all
annan egendoms värde inom Fäderneslandet?
I andra länder, der icke allenast en
privilegierad StatsBank, utan en mängd PrivatBanker,
och ej blott Banker, utan enskilde
äga mer eller mindre betydliga förråder
af metallisk valuta, tillräcklig för circulationens
kraf, der kunna tilläfventyrs föt
retag, mer eller mindre likartade med det
nu föreslagna, äfventyras och lyckas. Men
jag tror icke,, att de här hvarken kunna
eller böra tjena till efterföljd. För det
andra. Man synes taga för afgjordt, att
coursen alltid skall förblifva låg, och att
Bankens fond lätteligen kan genom silfverköp
förstärkas till det erforderliga beloppet.
Jag är äfven i dessa hänseenden klentrogen.
Det är sant, att de fem förflutne
åren, serdeles det sednaste, talat till fördel
för Sveriges handelsbalance, men omständigheter,
hvilkas bestånd vi icke förliastadt
böra påräkna såsom orubbligt, haf
-
Den 6 Julii f, m.
,57
va dertill bidragit. Den oväntade händelsen,
alt Sverige, det förflutna året, kunde
till utrikes orter föryttra icke obetydlige
qvantiteter spannemål, hvars export ännu
i vår fortfarit, förenade sig med en högst
betydlig jernskeppning, härledd synnerligast
från en i de NordAmericanska Fristaterne
å jern beslutad tullförhöjning, hvilken,
kungjord tidigt på våren för att vidtaga
i början af September, föranledde under
tiden en mängd spekulationer i denna
väg, under hoppet att genom en snäll öfverfart
vinna besparing af tillökningen eller
2 R:dr R.'g:s per Skeppund. Dessa begge
omständigheter, jemte ovanligt nedsatta
pris å våra behof af Coionialprodukter, gåfvo
Sveriges handel den visserligen icke eljest
inträffade öfvervigt, att Rikets Barik,
genom de kloka åtgärder, som förra S t änder
i detta afseende beslutat, kunde förstärka
sin metalliska fond till det betydliga
belopp, som ägde rum, utan annan inverkan
på coursen, än den, hvilken fördelaktigt
hämmande en alltför hastig och
ofta lika ovaraktig, kursförbättring, på sådant
sätt, jemväl bidrog till bibehållande
af den lyckliga conjuncturen. Huruvida Sverige
än ytterligare, under detta eller kommande
år, kan påräkna förmonen af en Spanmålsexport,
är så mycket mer att betvifla,
som aspecterne till den blifvande skörden
påtagligt för närvarande tala deremot; och
det vissa är, att samma tuliförhöjning å
.58
Den 6 Juli! f. m.
jern i America, som sistliden sommar gaf
anledning till en liflig export vida öfver
det qvantum, som det årliga beliofvet kräfde,
i samma mån för innevarande år minskar
jernexporten; hvadan tillgången på vexlar,
åtminstone för i år, troligen inskränker
sig till den nödvändiga, för att motsvara
importens behof; och ehuru den lyckligare
ställningens följder ännu visa sig i
kursförhållandet, och jag äfven hoppas, att
de må kunna fortfara, så anser jag det likväl
alltid stridande mot den försigtighet,
som både förnuftet och erfarenheten ålägga,
att låta det vigtiga beslutet för en hel
oförutsedd framtid grunda sig på en för
ögonblicket fördelaktig, men lika lätt omskiftande,
conjunctur. För det tredje. Då
den projecterade realisationen icke stödjer
sig på säkrare garantier, och tillika utestänger
all möjlighet till transportsedlens förbättring,
men deremot lemnar öppet fält
för dess försämring, så befarar jag, att en
sådan realisation skall föranleda hvarje, åtminstone
betydligare, Capitalist, att genast
precavera sig för all ytterligare förlust genom
förvandlande af sina fordringar icke
blott till silfver, efter den fastställda beräkningen
, utan med ens till Hamburger Banco.
Mine Herrar! Jag hemställer, hvilken oreda
i penningeförbållanden härigenom skulle
uppkomma, då kanske de fleste gäldenärer
nödgades ingå på dylika vilkor, och
derigenom förvandla sig till veccelbehöfvan
-
Den 6 Julli f. m.
de så väl för capitalet, som räntan, alltid
i ovisshet, hur dryg denna ränta blefve;
och hvilka behof jemväl skulle bidraga till
kursens förhöjning.
För det fjerde förutser jag, att en kursförhöjning
— och hvilken den tilltänkta
realisationen icke synes kunna med någon
säkerhet förebygga — skulle, enär det lönte
mödan, genast föranleda silfrets exporterande
ur landet, och, om än sådant endast
ä*gde rum till inskränktare belopp,
skulle dock blotta underrättelsen derom,
och farhågan derför så desacreditera Bancotransportsedeln,
att hvar och en skulle
då, om icke förr, skynda att förvandla densamma
till silfver, för att, oviss om utgången,
skrinlägga det, som blifvit räddadt ur
det allmänna skeppsbrottet. Olycklige bl ef—
vo de, som kommo sist, för att få intet,
och olyckligt blef hela landet genom den
allmänna villervallan, och den visserligen
då säkert inträffande brist på penningar af
alla slag. Slutligen kan jag icke eller förbigå
den erinran, att en tilltagande dyrhet
torde blifva en följd af realisationen,
och att vanan fästfolket vid en annan norm
för Riksdalern, än den nu föreslagna, som
åter till en början blott komme att confundera.
Då jag likväl af den Kongl. Propositionen,
som Utskotten haft till öfverlägg
-
i6o
Den 6 Jul i i f. oj.
liing i detta hänseende, ej kan draga annan
slutsatts, än den önskan, jag eljest gerna
delar, nemligen dels om stadga i våra
penningeförhållanden och dels om åtgärder
till förhindrande, likaså mycket af en ytterligare
försämring, som af en för hastig,
och dymedelst till sina följder visserligen
då lika litet gagnande, förbättring af myntvärdet,
så vågar jag sluteligen såsom det
hästa medel till en framgent blifvande realisation,
och såsom en utväg till sämmanjemkning
i åsigter, vördsamt föreslå, att
Rikets Ständer uppdraga sina BancoFullmäktige
att intill nästa Riksdag, fortfara
med silfveruppköp, dock utan menlig inverkan
på kursen, så snart och när dessa
uppköp kunna verkställas till den åsätta
beräkningen af 128 sk:r och derunder per
R:dr, men med rättighet tillika för dem,
att det sålunda erhållna silfret, eller ock
tilläfventyrs en million derutöfver af den
nu innehafvande fonden, åter emot enahanda
norm utvexla, så vida kursen tilläfventyrs
skulle under tiden dertill gifva
behörig anledning; hvilket borde till Herrar
BancoFullmägtiges urskiljning och pröfning
öfvcrlemnas. Dymedelst vore en realisation,
så till sägandes med enahanda syftning,
som den af Utskotten föreslagna,
emedlertid, utan att man behöfde frukta
den sednares ovissa följder, tillvägabragt;
stadga i penningefövhållandet, så vidt detta
äger
Den 6 Ju lii f. m.
eger sammanhang med kursförhållandet i
■väsentlig mån åstadkommen, utan att våga
det helas bestånd; en för hastig kursförbättring
genom silfverköp af sig sjelft afhulpen,
och en erfarenhet vunnen om en
allmän utvexlingsnytta och möjlighet vid
nästa Riksdags Den farhåga, som hos mången
torde uppstå, att för mycket silfver
kunde tilläfventyrs inlevereras och öka sedelmassan,
är ej mera på delta sätt att
befara, än som eljest blefve förhållandet,
vid den nu föreslagna Realisationen, och
så länge Bankens förbindelser endast ökas
mot full och reel valuta , Ökas endast Bankens
bättre tillfälle till förmånligare utdelning.
Jag befarar dessutom ej, att dessa
silfver-leveranser blifva alltför betydliga,
då de naturligtvis snart genom sig sjelfva
stegra kursen, och således motverka möjligheten
att kunna i någon vidsträcktare
mån äga rum. Och för öfrigt vågar jag tro,
att den utelöpande sedelmassan icke är större,
än att den väl behöfvesj hvilket penningebristen,
synnerligast i landsorterne,
bäst torde bevisa.
Af dessa skäl anhåller jag om återremiss
å Utskottens Utlåtanden, samt att mina
anmärkningar må remissen åtfölja.
Friherre Boije, Ludvig: Sedan sista
Riksdag, då jag nitfullt motsatte mig det
3i H. ii
iGi
Den 6 Julii f. m.
Realisations-förslng, som då förevar, hafva
omständigheter inträffat, hvilka synas fördelagtiga
för Realisations-ideen, och åt hvilka
jag visserligen ej vill förhålla någon tillbörlig
rätt.
Det ar sanning, att det förslag till Realisation
, som man nu gör oss, är till stor
del mindre afskräckande, än det man vid
sista Riksdag hade bragt å bane; ty man
begär icke nu, att vi skulle skänka borrt
en tredjedel af Banken åt capitalister, under
namn af intagne Actie-ägare. Det är
också sanning, att handels-conjuncturen är
nu vida fördelagtigare, än den var då; och
det är ändtligen äfven sanning, att opinionen
för Realisationen är vida starkare
nu, i Hufvudstaden; ty i Landsorterne önskade
man aldrig Realisationen, hvarken
då, eller nu.
För alla dessa omständigheter hade jag
gerna,—jag förklarar det med fullt alfvar,—
gerna gifvit efter; icke derföre, som skulle
jag hafva öfvergifvit den grundsats, som
jag, vid sista Riksdag, framstälde; den,
nemligen, att så visst det är att våre framfarna
Realisationer aldrig varit annat, än
peremtoriska anstalter, så visst är det också,
att alla de Realisationer Sverige hädanefter
gör, aldrig skola blifva annat, än anstalter
af ingen ovillkorlig varagtighet; och
icke heller af svaghet att ej, i dag, uthar
-
Den 6 Julii f. m.
i63
da med en strid, som jag, i alla fall, snart
lemnar; men derföre, att då jag ser så många
agtningsvärda medborgare, om hvilkas
varma nit för Fäderneslandet jag icke kan
tillåta mig ett ögonblicks tvifvel, så ifrigt
förfäkta Realisationen, ville jag gerna misstro
mitt eget omdöme, fastän gruudadt på
en mångårig öfverläggning med mig sjelf;
och jag ville då gerna låta, emellan dem
och mig, erfarenheten gifva beslutet; ja,
om man velat behandla Realisationsfrågan
för sig sjelf, och åtnöjt sig med utvägar,
som icke ägt annan fara med sig, änden,
att silfret, som i goda tiden hunnit samlas,
fått löpa äfventyret att, i svårare tider,
gå förloradt; så hade jag gerna gifvit åt saken,
åt Utlåtandet N:o i. äfven mitt bifall;
och varit tillfredsstäld af den tanka, alt
jag til 1 fredsstält mine motståndare, utan att
mitt Fädernesland derföre varit olyckligt;
men man har icke unnat mig denna utväg;
ty då man med Realisationsförslaget förenat
ett, visserligen i serskildte fall, såsom
vid tillfälle af krig, lämpligt, men för Realisationsförslaget
alldeles främmande och
onödigt Statsskuldsättnings-system , och jemväl
medgifvit åt detsamma en sådan verkställighet,
som, efter min bästa öfvertygelse,
möjligen kan icke blott hämma allmänna rörelsen,
utan äfven förstöra allmänna lugnet;
så är mig icke mera tillåtet att lyssna tili
min inre röst för eftergifvenhet, en röst,
3i H. n*
i64
Den 6 Julii f. m.
sorn måste stå tillbaka för min pligt, såsom
Representant.
Hos mig liar ingen tvifvel uppstått derom,
att ju Realisationen kan verkställas utan
den utväg, som man nu fästat dervid. Jag
bar ej egenkärleken att tro, det de utvägar,
som af mig kunna finnas, ju icke också
varit lätt fund na af Utskotten, om man velat
det. Mig har synts, att 2:ne verkligen
voro att tillgå; den ena, att låta Banken
fortsätta uppköpet af silfver; men för nya
sedlar, och till det belopp, som fordrades,
så länge silfver ännu kan köpas för 128 sk.
Banco; och den andra, att, om man befarade,
det Sedelstocken derigenom fick en
skadlig förökning, man uppdrog åt RiksgäldsContoret,
att upplåna utur rörelsen det
belopp, som, genom den förra anstalten,
utkom. På sådant sätt skulle — jag är fullt
öfvertygad derom—ändamålet, siifverfondens
förökande, fullkomligen vinnas, utan
äfventyr, hvarken af skuldsättning bos utlänningen,
eller missbruk af Statsskulden
till en indragning från rörelsecapitalet, som
redan derförinnan är så otillräckligt, att
Nationen suckar af lidande derför. Då jag
nu besinnar, att dessa utvägar varit någre
Ledamöter af Utskotten meddelade, samt
att de, dessutom, ej legat utom någons förmåga
att sjelf finna; men att man heldre
valt den utväg, att till Banken, eller Ordres,
märken det, raine Herrar, eller Or
-
Den 6 J u i i i f. ni.
dies, gifva en obligation på 4,4°0>o°o R:dr
Banco, som så lätt kan belånas af utländska
Judar, till hvilka vi då blifva tributairer
ad infinitum, med förtrytelsen att,
sedan vi i 16 års räntor, sett silfverlånet
vandra utur Riket, likafullt vara skyldiga
hela capitalet; ja, när jag besinnar, att reservationerne
visa, det man ej nöjes dermed,
utan vill hafva, i stället för den ena
StatsObligationen, 44 sådana, på hvardera
100,000 R:dr Banco, hvilka, såsom också
till Ordres, möjligen, och i min tanka troligen
, skulle användas till upplåning af
Bancosedlar, hvilka, sålunda realiserade, väl
uppfyllde Bankens ändamål, men, tagne utur
allmänna rörelsen, lemnade der en lucka,
som skulle förskräckligt öka allmänna
lidandet; så bekänner jag, att det, någon
gång, förefaller mig, som vore Realisationen
blott en bisak, men deremot strypsystemets
fortsättning den hufvudsak, som
med operationen åsyftades; och då jag ej
kan bortlägga minnet af den sanning, att
alla Realisationer, i kraft af sjelfva deras
natur, verka till högre priser, och alltså
till en större otillräcklighet i rörelsecapitalet,
så fruktar jag, att denna Realisation skall
i förfärliga följder sätta kronan på det strypsystem,
som vi allt sedan 1812 varit underlagde,
och som nu gores ohjelpligt; ty
med elen omsorg man i Realisationsplanen
ger sig, att betaga Ständerne all förmåga
alt förordna en enda Bancosedels utgifvan
-
iG6
Den 6 Julii f. m.
de, skall också all mellankomst tili räddning
blifva omöjlig. En aktningsvärd Ledamot
har, i denna discussion, sagt oss, att
om Realisationen nu afslås, skola olyckor
följa; men jag förstår icke, hvari de skulle
bestå; hvaremot jag gerna lemnar åt hvarje
man, af någon kännedom om tillståndet
i Landsorterne, att dömma, huru uthärdeligt
det väl skulle blifva, om ännu en sådan
indragning skulle verkställas. För min
del är jag öfvertygad, att det skulle icke
dröja länge, innan det allmänna lugnet vore
stördt.
Jag har nu redovisat orsakerne för min
vägran af bifall till Utlåtandet; och jag anhåller
alltså om proposition till afslag derå;
samt begär, i händelse afslag bestrides,på
förhand votering.
Herr Rosenblad} Bernhard: Af Högloflige
Ridderskapet och Adeln hedrad med
förtroendet att vara Ledamot af det ena af
de Utskott, hvilkas Utlåtande nu är under
öfverläggning, anser jag det så mycket mer
vara min pligt, att detsamma försvara, som
det inom Utskotten erhållit mitt fulla bifall.
Då jag uppfyller denna pligt, känner
jag så mycket djupare svagheten af
min förmåga, som den sak, jag går att försvara,
utgjort föremålet för mina ifrigaste
medborgerliga önskningar, och åt dess befrämjande
all min förmågas bemödanden
varit ägnade, allt sedan jag kunde i dessa
Den 6 J u I i i f. tn.
167
ämnen fatta sjelfständiga tankar. Lyckligtvis
är saken så stark i sig sjelf, och har
funnit andra försvarare med större förmåga.
Bland de anmärkningar, som blifvit
framställda emot Utskottens förslag, skyndar
jag till den sista värde Talarens, hvilka
äro grundade på farhågor, som ligga
helt och hållet utom förslaget. Talaren
yttrar sin fruktan för StatsObligations-systemets
införande, men derom yttrar Utskotten
intet ord; den värde Ledamoten
erkänner systemets nytta vid tillfälle af krig,
men ogillar dess införande för närvarande,
och tror, att Utskotten åsyfta, att sätta Riket
i skuld. Jag frågar, hvarifrån anledningen
till en sådan förmodan kan hämtas;
jag frågar, hvarest Utskotten föreslagit
någon ny skuld på 4 millioner; jag frågar,
om icke denna skuld redan finnes, och
i4 millioner dertill, som Utskotten hänvisa
till framtida afskrifning; och jag frågar
sluteligen, om icke det billigaste afseende
på Bankens creditorer fordrar, att af
en skuld på nära 19 millioner, åtminstone
4 till betalning erkännas. Den värde Ledamöter!
har äfven lika origtigt befarat en
indragning i rörelsecapitalet; jag frågar,
hvar delta igenfinnes i Utskottens Utlåtande.
Tvärtom då man förr uti den utelöpande
Sedelstocken beräknat i Banken insatta
summor, hafva vi icke beräknat dem,
utan, med afdrag deraf, upptagit Sedelstocken
så mycket mindre, till fördel för cir
-
i68
Den 6 Jn lii f. m.
culalionen. Sedelstocken är nemligen upptagen
till 2f) millioner, dervid 2 millioner
insatta medel icke äro tagne i beräkning;
och dessutom hafva Utskotten föreslagit
ett medel till rörelsecapitalets förökande,
så mycket man vill, genom fri insättning
af silfver, hvartill jemväl kommer,
att ifrån den stund vi äga ett mynt, som
ej är inskränkt endast inom Sveriges gränsor,
den fördel skall för rörelsen vinnas,
att ej blott mynt kan införskrifvas, utan
ock crediten begagnas, sedan förtroendet
blifvit stadgadt.
En annan hufvudsaklig anmärkning
emot Utskottens förslag har man trott sig
finna, då man sagt, att det vore en orättvisa,
att genom lag bestämma myntet. Men
månne det ej är större orättvisa, att genom
olag göra myntet obestämdt; och jag
hemställer, om icke denna orättvisa redan
skett, då enligt redan gifven lag sedelns
värde skall vara En Riksdaler i silfver, men
likväl ett annat förhållande i verkligheten
finnes, skyddadt genom Rikets Ständers beslut,
så att sedeln endast gäller tre åttondedelar
af detta lagliga värde. Man säger,
att Banken småningom, eller Staten genast
genom återbärande af hela skulden, skulle
kunna återföra Bancosedeln till dess rätta
värde; men jag hemställer, om icke en
ännu större orättvisa derigenom skulle ske,
då kanske 3oo Millioner Svensk egendom
D e n 6 J u I i i f. m.
livilar i skuldsedlar, stälda i Banco. Landet
skulle blifva ruineradt, och rättvisan
vore i synnerhet då bruten. Detta hafva
Utskotten velat förekomma; och jag hemställer
äfven till dem, som göra anspråk att
få sina Bancosedlar fullt inlöste, eller åtminstone
till högre värde än nu är i fråga,
huruvida de icke finna det mera tillfredsställande,
att nu genast få något, än
alt ao eller 3o år härefter möjligen kunna
få mer, men också mindre. Jag har
hört här yttras, att det enda rätta sättet
för en myntförbättring, skulle vara ökad
industri; men jag hemställer, huru långt
man kunde hoppas komma på denna väg,
så länge näringarna äro i saknad af det första
medlet för deras existence, nemligen
ett säkert mynt. Man har ock lagt mycken
vigt på myntfoten, att den skulle vara
hög, men detta är en småsak. Jag hemställer,
hvad den verkat i de Länder, der
industrien är störst. Engelska myntet var
bättre före Elisabeths tid, ehuru näringarne
nu äro bättre; ty det är för näringsidkaren
likgiltigt, om myntfoten är en franc
eller £ sterling; men det är ej likgiltigt,
att myntet är orubbligt eller coursell vacklande,
så att den står till 138 sk. det ena
året, då landtmannen nödgas införskrifva
sina behof, men till 117 sk. det nästa, då
lian, såsom förlidet år, har öfverflöd.
I afseende på sakens behandling till
iyo
Den 6 Julii f. m.
formen, erkänner jag visserligen, att betänkligheter
kunna finnas för antagande af Utlåtandet
N:o i. serskildt; ty om man icke
skulle komma öfverens om verkställighets-
åtgärderna, tjenade den tomma förklaringen
ej till mer, än den lag vi redan äge om
sedelns värde å sk. i silfver; men för
min del är jag Öfvertygad, att äfven under
förutsättning, att de öfrige Utlåtanden icke
nu kunna bifallas, man likväl med säkerhet
kan antaga N:o i., och denna säkerhet
ligger i mitt förtroende till Svensk mannaredlighet
och upplysning. Vi, som äro Ledamöter
af Utskotten, minnas, att då vi
sammanträdde i October, funnos knappt 12,
som vågade uttala den opinion, hvilken,
genom det rättas seger öfver inbillade farhågor,
nu med stor pluralitet inom Utskotten
blifvit gällande. Samma förtroende hyser
jag till Utskottens Principaler, till Riksens
Ständer sjelfva; och vilje vi undersöka
de personliga garantierne, så äga vi äfven
dem. Så väl det år 1823 afgifne FinanceBetänkandet,
hvari åtskillige af Regeringens
Ledamöter deltogo, som ock Styrelsens
sedermera vidtagna åtgärder och
StatsSecreterarens för financerne i dag afgifne
yttrande, äro oss borgen för Regeringens
tänkesätt. Vi hafva också i den yttrade
opinionen hos Riddarhusets andra sida
en borgen för företagets godkännande af
dem, och kunna således, med visshet att
icke nödgas stadna på halfva vägen, bifalla
närvarande Utlåtande.
Den 6 J u I i i f. m.
17 •
Jag hade visserligen mycket att ännu
tillägga, men tiden ilar, och jag får blott
bifoga min önskan, att äran af lagliga ordningens
återinförande i Rikets Myntväsende
måtte tillkomma 1829 års Ständer. Grundlagen
bjuder, att Konungen bör rätt och sanning
styrka, ingen förderfva låta, eller afbända
något gods, löst eller fast utan ransakning
och dom; men jag hemställer, huru
detta blifvit iakttagit, då i ig år den
omyndiges rätt varit osäker, och Enkans
skärf underkastad nedsättning till en tredjedel.
Jag hemställer, om näringarna under
sådana förhållanden varit skyddade, såsom,
sig bordt; jag hemställer, om allmänna Lagens
hud, att gäld skall gäldas lika god,
som den bekommen är, på sådant sätt blifvit
uppfylld. Jag hoppas, att ordning skall
blifva följden af Utskottens Utlåtande, och
jag tillstyrker derföre bifall dertill, under
förhoppning, att Ridderkapet och Adeln
häruti instämmer.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag hemställer, om
icke Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln, i anseende till den
redan långt framlidna tiden, skulle finna för
godt att uppskjuta discussionen, och tillåta
mig, vid dess fortsättning i eftermiddag,
alt yttra mig i ämnet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderska
-
I72
Den 6 Julii e. m.
pet och Adeln behagade instämma i Herr
Hjertås berörde framställning.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 6 Julii 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Justerades Fem ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 3 dennes fattade beslut.
Fortsattes den i förmiddagens Plenum
började pröfning af Stats-och BancoUtskottens
den a sisllidne Junii under N:o i afgifne,
och den 26 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majrls Nådiga Skrifvelse, angående Myntvärdets
upprätthållande, med flere i sammanhang
dermed till Utskotten remitterade
enskildte Anföranden i ämnet.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag bekänner,
alt jag i närvarande ögonblick är obeslut
-
Den 6 J u 1 i i e. m.
sam, huruvida jag bör deltaga i debatten
öfver ett ämne, som redan blifvit på sitt
sätt så fullständigt utredt; men då jag anser
åtskilliga af de framställde anmärkningarne
af ganska betänklig natur, anhåller jag
att få besvara några, hvilka hittills ej blifvit
upptagne. Jag hade väl väntat, att öfverläggningen
ensamt skulle afse det Utlåtande,
som blifvit föredraget, men jag bör
tro, att det icke varit utan goda skäl, som
åtskillige i närvarande discussion inblandat
de öfrige af sammansatta Stats- och BancoUtskotten
afgifne Utlåtanden. För min del
skall jag söka att hålla mig vid Utlåtandet
N:o i, och undvika inblandning af detaljerna,
som nu icke böra komma i fråga;
men då min afsigt är, att upptaga och besvara
åtskillige af andre Ledamöter framställda
anmärkningar, måste jag bedja om
ursäkt, i fall jag nödgas öfverträda den
gräns för discussionen, som Herr Grefven
och LandtMarskalken vid föredragningen utstakat.
Jag finner det visserligen vara vådligt,
att fatta ett beslut i myntbestämningsfrågan,
utan att tillika tänka på sättet för
verkställigheten; men jag tror, att ett misstag
äger rum, eller att man ej gjort sig full
reda för saken, om man icke finner, att
sätten för verkställigheten äro så otaliga,
att sjelfva rättsfrågan först måste afgöras,
eller frågan om återförande af ett rättsförhållande,
som redan allt för länge varit afbrutet.
Jag skulle derföre anse de finan
-
174 ®en 6 Julii e. m.
ciela garantierne böra gifva vika för de juridiska
och moraliska. Hvad de sistnämde
eller de moraliska beträffar, skulle jag göra
orätt, om jag nu upptoge Ridderskapets och
Adelns tid med en utveckling af dessas vigt;
jag är öfvertygad att opinionen, i afseende
härpå, är så bestämd, att äfven de, som
nyttja andra skäl för Realisationens aflägsna
nde , likväl erkänna den moraliska nödvändigheten
deraf. Jag skall således endast
hålla mig vid den juridiska sidan. Flere
andra Talare hafva redan utredt, att juridiska
garantier verkligen finnas, och att
Ständernes rätt enligt 72 §. RegeringsFormen
endast angår Bankens inre förvaltning,
men icke dess förhållande till sina creditorer.
Jag skulle således hafva ansett öfverflödigt,
att äfven härom vidare utlåta
mig, om man icke ifrågasatt så mångå förslag
i detta hänseende, hvilka jag fruktar
kunna missleda. Grefve von Schwerin har
visat en tydlig syftning alt begagna resourcen
af Konungamagten och 16 §. RegeringsFormen,
samt slutligen ifrågasatt, attRid
derskapet
och Adeln skulle träda ur det
BankBolag, som han tänkt sig Rikets Ständer
utgöra. Jag befarar, att denna framställning,
som kanske i sig sjelf är riktig,
om man blott ser på sättet, huru 12 Ca
pitlet
HandelsBalken under 5 på hvarandra
följande Riksdagar blifvit tillämpadt, kunde
blifva vådlig för saken; ty här bör ej
tillvägabringas split, utan den största enighet.
\
Den 6 Julii e. m. 170
Utgången af den sak vi äro i begrepp att
besluta är oviss, och vi äro ej i författning,
att kunna bedömraa framtiden, eller göra
oss förvissade, att sådane tillfällige olyckshändelser
ej kunna inträffa, som skulle värka
derhän, att Realisationen möjligtvis kan
lända lika lätt till skada, som till fördel
för landet. Då vi således måste taga vårt
beslut efter sannolikheter, återstår endast
att följa rättvisan, på det vi må hafva för
oss, att vi gått sanningens väg, med stöd
af seklers erfarenhet och det hopp tidens
sundare grundsatser medföra. Det skulle
verkligen förefalla mig besynnerligt, om visdomar,
sorn behöft 20 eller 3o år att rotfästa
sig, nu på en gång skulle vara försvundne.
Yi veta, huru det tillgick på
i-y5o- och, 1760-talen, då nästan hvar och
en kände behofvet af en myntbestämning,
ehuru man icke kunde komma öfverens om
sättet; vi hafva sett, huru i ett sådant land
som England ett oredigt myntsystem funnit
försvarare bland de störste tänkare. Må
man derföre ej undra, att oredan äfven finner
försvarare hos oss. Orsaken ligger deri,
att man ej fäster det begrepp vid Banken
och dess förvaltning, som är det naturliga
och enda rätta. Jag hoppas likväl, att dessa
falska begrepp lätt skola afledas; ty om
man med blicken vid målet endast vill tänka
sig vår Bank, såsom en enskild Bank,
hvilken förvaltas ensamt för sin enskildta
förkofran, och skiljer den helt och hållit
176
Den 6 Julii e. in.
från Lagstiftande magten, så att den icke
behöfde befatta sig med att tillfredsställa
serskildta corporationers behof, skalle gatan
lätt vara upplöst. Jag vågar derföre påstå,
att då man å ena sidan ser Banken såsom
en enskild Inrättning vara på obestånd, och
å den andra sidan betraktar Rikets Ständer
blott såsom en Lagstiftande Auctoritet, hvilken,
utan afseende på Banken, ensamt måste
se på det allmännas bästa, skall man
ej hafva svårt att finna hvad parti man bör
taga. Här uppstår ej då, vid denna öfverläggning,
frågan, om Banken kan vexla, och
till hvad norm. Här bör besvaras den frågan:
efter hvad grund skall Svenska Folket
liqvidera i verkligt mynt de förskrifningar
det, i följd af otjenliga lagbestämmelser,
utgifvit uti ett diktadt? Och örn den
besvaras med Ja! Då måste Banken följa
med och vexla efter den allmänna normen;
ej efter sin egen, ty Banken kunde betala
4o sk. silfver för 48 sk. sedlar, om den utreddes
i närvarande stund. Jag ber, att få
fästa uppmärksamheten på en sak, som icke
blifvit framställd hvarken inom Utskotten
eller nu i Ståndet, men hvilken jag redan
vid Riksdagens början i tryck allmängjorde.
Jag hör mycket talas om medlen alt finna
den nödiga proportionen emellan Bankens
sedelstock och reela valutan; det bästa och
enklaste medlet härtill, är att låta Banken
hjelpa sig sjelf. Om en enskild man är
skyl
-
Den 6 J u I i i e. m.
skyldig, och finner att hans cassa ej kan
göra face mot ögonblickets utgifter, så lånar
han ånyo för att infria de gamla skuldsedlarne.
Hvarföre icke låta Banken göra
detsamma? Om, såsom jag i November föreslog,
Banken då blifvit öppnad till upplåning,
hade vi alla nu i Julii vetat skillnaden
mellan credit och mynt, och samma
resultat hade då redan vunnits, som
Utskotten på andra långt osäkrare vägar tillstyrkt,
eller ett förhållande emellan fond
och sedelstock som fern till åtta. Så enkel
är hela den åtgärd, som erfordras; men i
detta ögonblick är ej fråga om Bankens kraft,
utan blott att återföra samhället till ett nödvändigt
rättstillstånd och till ordning i förhållanderne
enskilde emellan; ty för närvarande
vet ingen hvad han får, eller hvartill
han förskrifver sig. Det är detta, som
i första rummet måste afhjelpas; och Utskotten
hafva i detta afseende antagit en
billig norm, då de föreslagit 128 sk. för
1 R:dr i silfver. Jag faster härvid icke afseende
på medelcoursen, ty den beror på
medium af dagens vexelslut, och utgör således
ingen norm för de enskildta vexeldragningarne;
men jag anser i alla fall 128
sk. vara den billigaste grunden för myntbestämningen,
och dessutom bör icke 1 å
2 sk. mer eller mindre här komma i betraktande,
emot fördelen af en beqväm proportion.
3i H. 12
178
Den 6 J uI i i e. m.
Sedan jag nu i det väsendtligaste framställt
min åsigt rörande Utlåtandet N:o 1 ,
anser jag mig pligtig att i sammanhang dermed
något närmare utveckla mitt påstående,
hvad Banken angår, att den bör sköta
sig sjelf; och jag får i sådant afseende fästa
uppmärksamheten på följderna af den
Bankens upplåning jag föreslagit. Om för
att komma till ett förhållande af 5 till 8,
Banken behöfde göra ett lån af t ex. 2 millioner
(och jag skall sedermera visa, hvad
som verkligen kan behÖfvas), så är jagöfvertygad,
att summan skulle erhållas inom
en månad; här finnas verkligen så stora
capitaler, att de 2 millionerna i ögonblicket
skulle vara tecknade. Den så kallade
strypningen vore då skedd; men hvad blef
resultatet? Jo, att i samma mån Banken
kom i erfarenhet deraf, att proportionen
mellan fond och sedelstock som 5 till 8,
vore öfverflödigt, i samma mån skulleden
efterhand inlösa sina obligationer; och jag
är öfvertygad, att om vi nu beslöto en sådan
åtgärd, och Banken i Augusti öppnades
till upplåning, skulle alla obligationerna
inom nästa års förlopp åter till Banken ingå.
En sådan upplåning blir ock i alla fall nödvändig,
ty om vi stappla Riksdaler på Riksdaler
i Bankens hvalf, utan att låta Banken
förvaltas på samma sätt, som hvarje
annan Bankinrättning,' skola vi förgäfves
tala om garantier för framtiden; om man
ej erkänner principen, att låta Banken skö
-
Den 6 Ju lii e. m.
*79
tas, som hvarje enskild Bank, skall den
Beständigt arbeta under sig, och den nu
ifrågavarande regleringen skall tjena till intet.
Jag tror derföre, att det kan tagas för
gifvet, att Banken måste öppnas till upplåning
sålunda, att. i samma stund den erfar
en starkare påkänning å reela valutan, gör
den lån i sedlar mot egna obligationer,
hvilka blott kosta den obetydliga räntan,
mot fördelen att rörelsen oafbrutet går sin
jemna gång. Härigenom vinnas förmåner
på bägge håll, och det blir den enda rätta
grunden för regleringen. Ty att låta BancoFullmägtige
göra utländska lån på 5oo,ooo
R:dr; att föreskrifva dem uppköp af silfver
till visst pris, då man, såsom Friherre Rantzou
riktigt anmärkt, ej vet hvad vexeln i
vinter kan komma att kosta; eller att anvisa
SpanmålsCreditivet, då man ej vet huru
mycket deraf kan indrifvas, eller på hvad
sätt det af Regeringen kan disponeras, anser
jag alltsammans felaktigt. Banken må
sköta sig sjelf; men här gäller det rättsfrågan,
om ordning skall återföras i enskildta
förhållanden, och om hvar och en
skall veta, hvad han äger, och hvad han
är skyldig. Det är denna fråga jag önskar
nu må besvaras med ja, utan återremiss.
Efter denna framställning af min åsigt
i ämnet, anhåller jag att få besvara några
invändningar af betänkligare art. Herr Last
H. is*
i8o
Den 6 Ju lii e. ni.
gerlijelm liar sökt göra den mening gällande,
alt Realisationens bestånd skulle bero
af landets industri. Det är den gamla satsen
från i-750-talet, att myntbeslämning ej
kan lyckas, utan" att exporten öfverstiger
importen. Den är helt och hållit falsk; en
myntbestämning kan lyckas i alla fall, och
kan aldrig verka derhän, att icke Handelsvågen
måste hjelpa sig sjelf. Denna har ej
heller någonsin för beständigt stått till nackdel
för någon Nation. Jag får äfven, då
man talar om näringarne och deras samband
med myntbestämningen, fästa uppmärksamheten
derpå, att många näringar
finnas, som icke hafva något direct sammanhang
med myntförhållandet till utlänningen;
att andra åter gifvas, som deraf
helt och hållit bero. Frågan är således endast,
att behålla jemnvigten emellan deni
alla, och denna består uti ett stadigt och
säkert mynt, men kan derförutan aldrig till—
vägabringas genom hvilka systemer som
helst. Jag ber Herr Lagerhjelm förlåta,
att jag tror han missförstår saken, då han
talar om näringarnas samband med myntbestämningen.
Näringarna kunna väl nedtryckas
genom en myntförsämring, mendet
är ej tänkbart, att de kunna hafva inflytande
på Realisationens bestånd. Realisationen
består, intilldess Styrelse och Representanter
glömma sina pligter, oeh med list taga
förmögenheten utur Folkets fickor, genom
pappersmynt, jernbref och Statsobligationer.
Den 6 J ali i e. m.
Alt upptaga Friherre Cederströms anmärkningar,
anser jag nästan öfverflödigt.
Friherren har yrkat en sats, som jag värderar,
emedan den går rakt på saken, den
nemligen att återgå till 48 sk:s cours} detta
är en ärlighet, som förtjenar aktning, helst
så många andra, som mena detsamma, blott
nyttja förvillande satser och orediga ord;
men Herr von Hartmansdorff har redan så
fullständigt besvarat denna anmärkning, och
visat följderne deraf, att den ej erfordrar
ytterligare vederläggning. Friherre Cederström
har vidare begått samma misstag,
som Herr Lagerhjelm, då han sagt, att den
enda rätta vägen för en myntbestämning
vore näringarnas medverkan; ty det är omöjligt
för näringarna alt reglera ett myntväsende,
som fordrar att tredubbelt upphjelpas,
för att återsättas uti full jemvigt. —
Skulle näringarne arbeta för denna jemvigt,
för att betala sina förläggare tredubbelt det
lånta capitalet? Jag kan ej fatta tänkbarlieten
häraf, oell tror, att Friherre Cederström
ej står ut med att bevisa en sådan
sats.
Friherre Rantzou bar ock yttrat sig
emot Utskottens förslag, och jag anser mig
så mycket häldre föranlåten att upptaga
Friherrens' yttrande, som då vi äga den lyckan
att hafva en af Hufvudstadens större
Handlande ibland oss, dess röst onekligen
är förtjent af en serdeles uppmärksamhet.
Den 6 J u 1 i i e. ro.
Jag kan ej neka, att Friherrens anförande
vackt min högsta förundran, och jag kan
ej tillbakahålla uttrycket avf den öfvertygelse,
att detta anförande innehåller så många
och stora misstag, att jag finnér deras
besvarande förenadt med ett visst obehag.
Friherren börjar med att medgifva vigten
af en myntbestämning, men vill icke medgifva,
att något fast värde gifves Bancosedeln
förr, än den kan realiseras. Här är
likväl blott fråga om att nu säga hvad som
bör ske. Jag har åtminstone ej fattat Utskottens
förslag annorlunda, än att de först
tillstyrkt, det en myntbestämning bör ske,
och sedermera att den må verkställas, så
fort sig göra låter. Jag medgifver visserligen
olägenheterna af lång mellantid mellan
beslut och verkställighet; men jag hade
väntat, att Friherre Rantzou med sina
praktiska kunskaper snarare skulle hjelpa
oss att' finna utvägar, huru denna verkställighet
genast kunde ske; jag hade trott, att
Friherren, som lättare än andra kan bedomina
in- och utländska handelsförhållanden,
skulle kunna uppgifva de tillgångar,
som kunna erfordras till fyllande af behofven,
och jag hade trott, att Friherren härvid
icke skulle förbise den idee jag angifvit,
att begagna utvägen af Bankens egna
obligationer. Jag frågar, huru Friherren
sjelf gör, när hans cassa anlites, och flera
vexlar väntas? Köper han upp silfver, eller
lånar han upp sedlar? Friherre Kant
-
Den 6 Julii e. m.
183
zou påslår vidare, att Realisationen ej Sr
af behofvet påkallad. Detta förundrar mig
isynnerhet. Jag kan ej fatta annat, än att
den redan i i5 år varit påkallad af behofvet,
allt sedan continental-systemet upphörde
; sedan England åter började directe handla
på Tyskland; sedan det blef upptäckt,
att våra köpmän endast varit commissionärer
åt utlänningen, och att de uppätit arfvodet;
sedan det röjt sig, att Sverige i
stället för att äga något förråd af colonialvaror,
ej förmådde liqvidera räntan på den
utländska skuld, sorn dess handlande ägde,
på annat sätt, än medelst 5 till 6oo
banquerutter; alltsedan tror jag, att en
myntbestämning varit af behofvet högt påkallad;
ty detta allt var endast följden af
vårt myntlösa tillstånd. Hade vi år 1812
haft ett ordnadt mynt, så skulle vi haft en
behållning, hvaraf spåren ännu hade visat
sig i en större liflighet och förmåga hos näringarna.
Vinsten försvann lik en väderil,
emedan vi ej ägde något mynt; vi gjorde
allt för att förkofra oss, men förgäfves; det
geck då, sorn det skulle gå, i bill näringarna
skulle upparbeta myntet till 48 sk.;
ty det ligger i sakens natur, att en Nation
utan mynt, måste arbeta utan behållning;
der kan ej bli fråga om annat, än att arbeta
för dagen. Detta förhållande visar sig
äfven nu. Vi hafva en missväxt af betänklig
natur att befara, isynnerhet om man låter
svårigheterna att i tid införa säd från
184
Den 6 J u 1 i i e. tn.
utrikes orter fortfara; men jag anhåller, att
få fästa uppmärksamheten på följderna af
denna missväxt. Man talar om vådan, att
under sådane omständigheter öppna Banken;
jag tror tvärtom, att det vore vida
lyckligare, om Banken redan vore öppnad
till silfverutvexling, så att silfver kunde
användas till inköp af spanmål, i stället
att man nu nödgas nedtrycka priset på sina
varor, genom en trugad afsättning på marknadsplatser,
som redan äro fullproppade
deraf. Jag ber Friherre Rantzou, såsom
köpman sjelf, säga mig, om han icke vid
införskrifning af 100,000 tunnor säd från
ett ställe, häldre skulle ditskicka silfver i
betalning, än ett förökadt antal trädv-erulaster,
som kanske flera år skulle ligga osålda.
Jag undrar på hvilkendera speculation
lian skulle vinna mest. Men detta förhållande
gäller ej endast om enskildte, utan
äfven om Staten. Om utförsel af 2 Millioner
erfordrades till inköpande af 6'oo,ooo
tunnor spanmål, och man saknar förlusten
för silfrets transporterande till 366,666 R:dr
32 sk., så skulle på hela detta qvantum säd
förlusten utgöra omkring en half Million
Riksgälds; men om man för anskaffandet
af samma qvantum säd, nödgades fullproppa
de utländska saluplatserna med våra trädoch
jernvaror, så är det naturligt, att man
icke kunde tilltvinga sig samma pris, som
förut, hälst de utländska köpmännen icke
i utbyte fingo aflemna sina vanliga varor,
Den 6 Julii e. ro.
185
ocli jag är öfvertygad, att förlusten skulle
blifva fyra gångor större. Detta är en sanning,
som jag ber att få öfverlemna till behjertande,
så väl af de mera djuptänkte,
som af de enklast tänkande i ämnet. Hvarje
land har i det metalliska myntet sin egen
lycka i handén; det förenar den inländska
och utländska handlandens fördelar; det utgör
grunden för credilen, och creditkraften
är den häfstång, som befordrar ej blott den
enskiltas, utan ock det allmännas bästa.
Friherre Rantzou liknar Realisationen vid
ett accord med creditorer, och benämner
den en National-bankrutt. Jag trodde oss
vara ifrån alt tala om saker, som ej äro i
fråga. Bankrutten gjordes isynnerhet i8i5,
ty så länge ett amortissement fanns, var
åtminstone meningen ärlig; den skedde således
för i3 år sedan, och jag anser det
alldeles onödigt, att gifva saken namn, som
endast förvillar. Friherre Rantzou anser
ock en fond af 6 Millioner för liten att börja
Realisationen med. Jag känner ingen Bank,
som äger en fond af 6 Millioner med blott
dubbel Sedelstock. Endast Franska Banken
bar ett förhållande emellan Cassa- och Sedelstock,
som kan jemnföras dermed, men
man bör ihogkomma, att denna rörer sig
med höga valeurer, och har en stor del
af sin inkomst af Statens räntebärande papper.
Om man likväl till de utelöpande
sedlarne lagger de rörliga actierna, som i
Franska Banken när sorn hälst kunna ut
-
i86 Den 6 Julii e. m.
fordra sedlar, får man nästan samma proportion,
som i vår Bank, men den Franska
utgifver blott sedlar på minst 5oo Francs;
vår Bank deremot har fördelen, att vara
den enda, som utgifver creditsedlar ända
ned till skillings valeurer, på en yta af 3,800
qvadrat mil; att desse sedlar gå i Kronans
uppbörd, och att dessutom äga en lånerörelse,
som sträcker sig till alla Rikets orter.
Jag frågar, hur det väl är tänkbart,
att en sådan Bank behöfver mer än half
valuta? Det är dessutom klart, att om, i
samma stund sedlarne strömmade häftigare
till, silfverfondens proportion förbättrades
genom upplåningen af sedlar mot Bankens
egna obligationer, kunde ingen stark påkänning
äga rum. Friherre Rantzou bar till
och med påstått, att en grundfond af 3
Millioner vore otillräcklig. För min del
har jag aldrig förr hört talas om anskaffande
af grundfond för en Bank, 160 är efter
dess inrättning. Vår Bank hade vid dess
stiftande en grundfond af 1,600,000 Plåtar,
men hvartill den nu skall behöfva någon
ytterligare grundfond, kan jag ej inse, då
den icke är i någon nöd; ty, mine Herrar,
vore här endast fråga om Banken och dess
förmåga, men icke om hela samhället, så
veta vi att, om Staten eller RiksgäldsContoret
endast skulle lemna 1,800,000 R:dr i
afbetalning på Statens skuld, är Banken i
den ställning att kunna betala sina creditorer
fullt upp, eller efter 4$ s^- cours,
Den 6 Julii e. ro, * 187
och att den således snarare har en liten
vinst, än den är i behof af någon ytterligare
grundfond. Jag vill likväl frångå detta
ämne, emedan jag vet, att många dervid
fästat sig, och emedan jag anser saken oskadlig,
hälst kommande Ständer icke lära underlåta
att indraga grundfonden, då de finna
den öfverflödig. Friherre Rantzou har
ock yttrat fruktan, att capitalisterna skulle
strömma till Banken, för att uttaga silfver
och sedan förvandla det till HamburgerBanco.
Friherren må förlåta, att jag ej förstår
hvad härmed menas. Ty om meningen
är, att man skulle vexla sin sedel mot
silfver i Banken, för att sedermera på vår
Börs köpa Hamburger Banco, vöre vexlingen
blott en omgång, enär sedeln gäller
lika mycket silfver på Börsen och i Banken,
och afståndet emellan dessa hus icke
heller är serdeles stort, så att det ej kunde
vara förenadt med något besvär för vexelsäljaren,
att sjelf förvandla sedeln i silfver,
i fall han fann sig i behof deraf. Meningen
lärer således vara, att man skulle
skaffa sig silfver, och utföra det, för att
göra det räntebärande i Hamburger Bank.
Jag önskar hvar och en lycka härtill, och
vet ej, hvarföre man skulle sätta sig emot
en speculation, att med 2 sk. förlust på
hvarje R:dr, utföra silfret för att i Hamburg
täfla om 2 procents ränta, då man här
kan få 6 procent. Jag tror, att silfret snart
skulle återkomma, om en sådan speculation
Den 6 J ulii e. ra.
ens vöre tänkbar, sedan myntbestämningen
en gång skett; men i allt fall är jag öfvertygad,
att Götheborg ensamt med sin credit
och tillgång till Engelska capitaler, skulle vara
i stånd att ersätta det från Stockholms capitalister
utgående silfret, och lia hela vårt
behof deraf. Friherre Rantzou har äfven hotat
oss dermad, att sedlarne alltför hastigt
skulle löpa in på Banken. Jag liar redan yttrat,
att detta är föga sannolikt, och jag har
erinrat, att i länder, der en Bank finnes
på hvar tionde qvadrat mils yta, ingen äger
så stor fond, som vår. Jag tror således faran
vara ingen; men om man ock föreställer
sig, att sådant kunde hända, månne det
verkligen skulle medföra någon yåda? Mig
synes klart, att i samma stund myntbestämningen
skett, och den enskildta crediten
och penning-förhållanderna till följd
deraf ordnat sig, skall behofvet af mynt
blifva mindre. Jag erkänner således, att
sedlarne i början kunde inströmma, men
detta skulle sannerligen ej afskräcka mig.
Jag är så säker, att den sista Millionen af
Bankens silfverfond aldrig kunde utgå, att
jag skulle våga sjelf sitta i Bankluckan med
skyldighet, att låta hudflänga mig, om vexlingen
någonsin behöfde att inställas. För
min del anser jag det således alldeles otänkbart,
att den reella fonden skulle kunna
utgå, så länge Banken är ensam om sin rörelse;
men annorlunda blir förhållandet io
år härefter, då kanske privata Banker upp
-
Den 6 J u 1 i i e. m.
189
komma. Jag har derföre redan i början
af Riksdagen, på grunder som jag anser nyttiga
under öfvergångsperioden, föreslagit
att öfverlemna till enskilta Banker lånerörelsen
på kortare tid, och att Banken blott
skulle behålla fastighetslånen för alt underlätta
jordbruksnäringens behof under tiden;
ty jag kan ej med Friherre Cederström
instämma, att fastighetslånen böra först
borttagas.
Sedan jag sålunda sökt besvara de anmärkningar,
som här på förmiddagen blifvit
framstälde, får jag slutligen yttra, att
jag till alla delar instämmer i Utskottens
tillstyrkande, att Konungens sanction å beslutet
begäres, för att deråt gifva den kraft,
som en af Konung och Ständer gemensamt,
i enlighet med 87 §. RegeringsFormen,
stadgad Lag bör äga. Föröfrigt, då jag hört
Herr Grefven och LandtMarskalken endast
föredraga Utlåtandet N:o 1, förbehåller jag
mig, att vid föredragningen af de öfrige
Utlåtanderne vidare få utveckla mina åsigter
om sättet för verkställighetsåtgärderna,
ehuru jag nu i förbigående angifvit det vigtigaste;
men denna ytterligare framställning
beror naturligtvis af det beslut Ridderskapet
och Adeln i dag fattar, och af det afseende
Ridderskapet och Adeln dervid behagar
göra på hvad jag nu anfört. Jag slutar
med en förnyad erindran, att fråga här
icke blott är, att kunna verkställa en rea
-
Den 6 Julii e. ra.
lisalion, utan att lägga linndén på sitt bröst,
och fråga sig sjelf, om icke pligten ovilkorligen
fordrar, alt i vårt Land återföra
ett rättsförhållande, som blifvit upplöst,
ett mynt, som finnes i alla länder, som
sjelfva vildén söker, och aldrig utan de
svåraste följder kan af något folk på jorden
undvaras. Jag tillstyrker bifall å Utskottens
Utlåtande.
Herr Sparre j Gustaf Mauritz: De af
Herr Grefve von Schwerin mot min, uti de
sammansatte Utskotten, afgifne reservation
gjorde anmärkningar, nödga mig att bryta
en tystnad, hvilken min ringa förmåga att '
uttrycka mig som talare, i annat fall skulle
hafva ålagt mig att fortfarande bibehålla,
och jag får på förhand utbedja mig Högloflige
Ridderskapets och Adelns tillgift, i
fall mitt ytlrande ej skulle blifva ordnadt
så, som det i en så upplyst samling bor
de
vara.
Till en början får jag tacka Pierr Grefven
för den rättvisa Herr Grefven behagat
göra mig i uppfattningen af motiverna till
min afgifna reservation, och för det Herr
Grefven icke, på sätt uti ett här nu afgifvit
skriftligt anförande skedt, rangerat dem,,
hvilka inom de sammansatte Utskotten ej
varit af pluralitetens mening, bland sådana,
hvilka varit återhållne af de obotfärdiges
förbinder.
Om jag ej orätt uppfattat, har Herr
Den 6 Ju Ii i e. m.
’9r
Grefven yttrat: att 72 §. RégeringsFormen
icke bör, och icke kan, så tolkas, sorn den
af anmärkaren blifvit tolkad; likasom att anmärkarens
misstag egenteligen tillkommit
genom en vid denna §. fästad större vigt
än densamma förtjenar.
Jag har uti min, inom de sammansatte
Utskotten afgifne reservation, medgifvit
nyttan af en myntbestämning; jag gör det
derföre, att jag anser det vara nyttigt efter
ett mångårigt conconrstillstånd, att en gång
erhålla liqvid; sättet är en underordnad
fråga, men, efter mitt begrepp derom, bör
liqviden göras i mån af gäldenärens alla
tillgångar. Jag hyser misstroende till beståndet
af en blifvande myntreglering, så
länge <72 §. RegeringsFormen qvarstår i dess
oförändrade skick. Så väl inom de sammansatte
Utskotten, som äfven nu hos Ridderskapet
och Adeln har jag hört yttras:
att garantie åt den föreslagna myntregleringen
skulle beredas genom en af Konung
och Ständer gemensamt stiftad CivilLag.
Jag medgifver nu, liksom jag i Utskotten
redan medgifvit, att en sådan CivilLag kan
lemna en nödig garantie för den blifvande
myntregleringen, intill Rikets Ständers nästa
sammanträde; men då i Grundlagen finnes
qvarstående den ifrågavarande §:n, som
berättigar Rikets Ständer att fritt disponera
öfver Banken, kan jag för min del ej inse,
huru en CivilLag skulle kunna ställas
Den 6 J u 1 i i e. m.
öfver denna Grundlags §., och jag tillägger,
att jag ej vill fatta möjligheten deraf.
Den ifrågavarande Grundlags §:n lyder
så, som den af Herr Grefve von Schwerin
blifvit citerad, att: Rikets Ständers Bank
förblifver hädanefter sorn den hittils varit
j under Rikets Ständers egen garantie
och vård, så att den ostörd må förvaltas
af de Fullmägtige hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de Ordningar, Stadgar och
Reglementen, hvilka redan gjorde äro, eller
vidare af Rikets Ständer göras kunna;
ägande Rikets Ständer allena rätt att genom
Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas. Jag finnér visserligen,
att det vore nyttigt för framtiden,
och för beståndet af den nu föreslagne myntregleringen,
att kunna tyda delta lagbud
såsom endast angående de reglementariska
stadganderna inom Banken, men jag kan icke
på sådant sätt fatta meningen deraf,
och tror mig äga någon grund för riktigheten
af mitt omdöme uti 5 föregående
Riksdagars sätt att förstå och tillämpa denna
så länge densamma existerar, kan jag
således ej förstå, hvad som skulle kunna
betaga nästkommande Ständer deras fria dispositionsrätt
öfver Banken, på enahanda
sätt som hittills; men huru en sådan fri
behandling skulle kunna blifva af menligt
inflytande på myntregleringen, öfverlem
nar
-
Don 6 Ju lii e. til. igl
/
nar jag till hvars och ens eget omdöme.
Huru denna Grundlags §. hittills blifvit
förstådd och tillämpad, utöfver hvad som
angår de reglementariska förhållanderna inom
Banken, är äfven upplyst i Utskottens
nu förevarande Utlåtande pag. 3f, som visar,
att VäxelBancoskulden, utgörande den
3i December 1809, R:dr 22,694,511, har
den 3i December 1828, stigit till R:dr
32,691,642, samt således blifvit ökad under
denna lid med R:dr 9,997,131; pag.
3i som visar, att sedan 1810 års Riksdag
hvarken för det Lilla Creditivet eller andra
tillfälliga creditiver vanligen någon annan
tillgång blifvit anvisad, än Bankens eller
RiksgäldsContoirets rätt att utgifva nya sedlar;
samt slutligen pag. 42 sorn visar, att
i följd af uppå Banken ställde anordningar,
från och med 1810 till och med 1828*
icke mindre än R:dr i5,54o,285: 26: 3,
mera blifvit derifrån uttagit, än inbelaldt.
Här äro nu några bevis, huru och på hvad
sätt 72 §. Regeringsformen hittils blifvit
tillämpad i afseende på BancoVerket, oell
det är — jag erkänner det uppriktigt —■
med farhåga för framtiden, som jag emotser
ett beslut för en myntbestämning annorlunda
än med en, i och med detsamma,
gjord förändring i denna Grundlags §.;
jag har öppet sagt detta uti min inom Utskotten
afgifna reservation, och upprepar
det här. Jag är lika böjd, som någon an3i
H. i3
>94
Den 6 J u 1 i i e. m.
nan, att se ett slut på oredan i penningeverket,
men jag önskar, att detta må göras
på ett sätt, att efter 5 år, eller att efter
nästkommande Ständers sammanträde,
man ej må återfalla i en ny och lika stor
oreda som hittils; och det är af sådan anledning
jag i min reservation föreslagit, att
ingen myntbestämning må äga rum förr,
än i sammanhang med en grundlagsenlig
förändring af 72 §. RegeringsFormen.
Utan att vilja söka inverka på andras
öfvertygelse, har jag nu redogjort för min,
och öfverlemnar till Högloflige Ridderskapet
och Adeln, att bedömma värdet af mina
uti förevarande ämne yttrade åsigter.
Friherre Jin char swärd.,, Carl Henrik:
Då jag inför Ridderskapet och Adeln tog
mig friheten framställa ett förslag till uppliäfvande
af Bankens moratorium, var min
afsigt, att med denna åtgärd bryta den oreda
i myntväsendet, som jag anser stödd
hvarken på rättsförhållanden eller på samhällets
bästa. Jag yttrade mig vid detta
tillfälle, att min önskan ej vore, att vinna
på någon annans bekostnad, men att jag
äfven önskade, att inga oförtjenta vinster
skulle bibringas annorlunda, än såsom följd
af väl förtjent arbete. Det var från denna
grundsatts jag yttrade mina åsigter öfver
myntförhållanderne, och då jag vid detta
tillfälle äger den tillfredsställelse, hvilken
Den 6 J u I i i e. m.
för mig är så mycket större, som jag sällan
äger den, att med en Konungens Minister
dela åsigter öfver en så magtpåliggande
angelägenhet, finner jag mig nöjd att
kunna yrka samma mening, sorn af Herr
StatsSecreteraren Skogman blifvit framstäld„
Den del af saken, som nu är under öfverläggning,
är blott ämne för en enda betraktelse;
det är här blott fråga, om myntbestämningen
skall äga rum, eller ej. Man
bör dervid först tillse, om närvarande myntförhållande
är för samhället fördelaktigt, eller
menligt. Myntoredans verkningar hafva
af så många ledamöter blifvit fullständigt
utredde, att det vore öfverflödigt af
mig att å nyo fullständigt upptaga dessa
förhållanden. Jag skall derföre så kort sorn
möjligt öfverskåda dem. Osäkerhet i alla
transaclioner man och man emellan, är det
naturliga förhållandet med ett myntrepresentatif,
som ej innefattar hvad det säger.
Osäkerhet i företag, omöjlighet alt speculera
från tid till annan, farhåga vid hvarje
Riksdag, att penningen skall undergå ändring,
speculation medborgare emellan på
vinster uppå hvarandras bekostnad, äro de
hufvudsakliga verkningarna af det myntförhållande,
som nu äger rum. Dertill kommer
omöjligheten för främmande capitaler,
att i ett iand, som vårt, göra sig gällande.
Yi måste ej dölja för oss, att den redbaraste
industriutveckling, som lemnat oss
3i H. i3*
Den 6 Ju lii e. m.
stöd och rikedom, ur tilllvägabragt genom
främmande capitäler och utländska personer,
på tider, du våra capitaler kunde hos
oss söka inträde och göra sig gällande. Yi
hänna allmänt, att det öfriga Europa öfverflödar
af capitaler, och att räntan der
är låg. Då vårt land lemnar så vidsträckta
tillfällen för capitalers användande, faller
det helt naturligt deraf, att detta hinder
att göra sig gällande är en af de väsendtliga
orsakerna till detta lands stillastående
ställning under det öfriga Europas
raska fart på förkofringens bana. Slutsatlsen
hos mig blir, att oredan måste häfvas,
och ett lagligt tillstånd införas i stället för
det olagliga. Derefter uppkommer såsom
föremål för granskning, huruvida den punkt,
vid hvilken Utskotten stannat, arden lämpligaste.
Man åberopar rättvisan. En talare
har omtalat Statens förpligtelse, att
återgälda alla sina skulder. Min mening
är ej att upptaga alla de skäl emot mjmtbestämning,
som blifvit anförde; men jag
är talaren förbindelse skyldig, då dess sattser
äro så positift stridande emot mina,
att ådagaläggandet af mina är all den vederläggning
jag behöfver åstadkomma emot
honom. Han har talat om rättvisan att
återföra myntet till ett förbättradt skick,
och sagt, att samhällets förkofran är deraf
beroende. Hvad rättvisan beträffar, får
den här icke hyllas som ett blott vördnadsbjudande
ljud, utan föregången undersök
-
Den 6 Jul ii e. ra.
»97
ning, och jag tror att den här saknar’ ali
möjlighet för tillämpning. Derefter står
billigheten ensamt qvar, såsom den enda
möjlighet, hvarefter man kan reda dessa
förhållanden. Jag tager mig friheten fråga,
om år 1809 de, som voro Capitalister,
rådfrågades i anseende till de åtgärder,
hvilka då vidtogos. Yi kunna icke neka,
att före 1809 hvarje ägare af 1 R:dr Bancosedlar
ägde 1 R:dr i silfver, och att det
endast är genom åtgärden 1809, som han
blef beröfvad sin egendom. Jag kan ej
undgå nämna, huru efter min öfvertygelse
verkställande magten år 1809 förbisåg, att
bevaka det allmännas interesse. Det är långt
ifrån, att jag härmed vill göra en förebråelse;
jag vill blott visa, att man då var
okunnig om hvad samhällets väl kräfde. Jag
har med förundran hört 72 §. RegeringsFormen
citeras, såsom lemnande Rikets
Ständer en rättighet, hvilken vore den mest
barbariska, något land kunde förevisa. Jag
hemställer, huru lagen kan ses från den
synpunkt, att ena statsmagten ensam, som
genom missförstånd kommit i en slags oberoende
administration af en Bank, till den
grad, att den kunnat störa alla rättsförhållanden,
ej skulle vara lika hunden under
lag, som hvarje annat Bolag, hvilket skall
verka för andras rätt. Jag föreställer mig,
att §:n ej kan tydas derhän, och jag äger
derom så mycket mera visshet, som i contractet
om Banken finnes stadgadt, att Ri
-
Den 6 J u 1 i i e. m.
kets Ständer ej få af Banken disponera annat
än Bankens vinst, och således ej äga
rättighet, att obegränsadt utgifva sedlar
utan valuter. Det är således genom förbiseende
af lagen, genom missförstånd, och
genom okunnighet om hvad vårt samhälles
fordringar kräfde, och hvad Styrelsen i anseende
lill det allmännas interesse borde
iakttaga, som ställningen kunnat blifva sådan
den nu är. Beviset, att verkställande
magten ansett sig äga rätt, att medverka
uti Bancostadganderne, ligger tydligen i det
sed naste stadgandet af 1818, och i Rikets
Ständers behof, att då begära Konungens
sanction å inställelsen af silfverutvexlingen.
Det synes tydligt, att man sluteligen återkommit
på rätta vägen. Huru vill man tala
om rättvisa i detta förhållande. Tror
man, att den kan åstadkommas derigenom,
att Staten skulle återgälda de 19 eller 20
millioner, som Staten uppburit af Banken,
så svarar jag, att man ej kastar blicken långt
i ämnet. Jag frågar då, om ej de, som
hade capitaler 180g, om ej deras rätt borde
göras gällande i anseende till deras förluster;
jag hemställer, huru många 100 millioner
skulle behöfvas för att återställa den
orättvisa, som, genom det oförsigtiga stadgandet
1809 påfördes så många medborgare
i samhället. Det blir aldeles omöjligt;
hvarföre då tala om rättvisa, enär den saknar
tillämplighet. Kunna vi med skäl säga,
att capitalisten nu äger större rätt, än
De n 6 J u 1 i i f. m.
199
180g flrs capitalister, hvilka fingo tåligt
släppa till deras förmögenhet för att afböja
ett ondt, hvarmed Fäderneslandet hotades.
Skola de närvarande capitalisterne väl
böra ställas i ett bättre förhållande, än att
de ej förlora något; och hafva de att klaga,
då man går så långt i billighet, altman
bjuder dem denna liqvid efter det närvarande
förhållandet; då man går så långt i
generosité mot dessa intressen, att man
med uppoffring talar om att från Statens
sida gälda något, ehuru man från rättsgrunder
ej kan finna annan anledning att gälda
något, än att lika så väl gälda 20 millioner,
som är Statens skuld. Jag tror, att
man kunnat, om man velat gå på den stränga
sidan, hvilken jag dock ej vill säga vara
min mening, neka all betalning från
Statens sida. Jag skulle tro, attpenningeägaren
nu har så föga att klaga, att en annan
slutsatts kunnat äga rum, och att man
helt enkelt såsom alternatif kunnat förslagsvis
framställa, att afskrifva hela Statens
skuld, likasom man anser oförenligt med
rättsgrund att gälda den ena delen. Hvilken
ställning skulle väl uppkomma genom
återgäldande af hela fordran? Jag tror i sanning,
att samhället då skulle komma att
se illa ut. Det är tydligt, att Bancosedeln
skulle återkomma lill sitt silfvervärde; men
jag frågar, om man ej bör fästa afseende
på de flästa medborgares belägenhet? Hvilken
rättvisa uppkomme väl derigenom, att
200
Den 6 Jul i i e. m.
den, som under närvarande förhållanden
blifvit gäldskyldig, skulle återgälda sin skuld
med 2 § gånger så mycket, som han uppburit?
Det blef omöjligt. Man måtte väl
ej vilja sätta Banken i ett sådant tillstånd.
Då finner jag ej, att man gjort, hvad man
kunnat göra; jag medgifver ej, att deruti
vore någon rättvisa; ty en rättvisa, som ej
kan meddelas åt alla i lika mått, åt alla,
som äro lika lidande, blir ej rättvisa, utan
mannamån, och vid detta tillfälle uppkommer
det förhållande, att de personer, som
till en mängd äro i en förändrad belägenhet,
hvilka 1809 voro capitalister, men nu
öfvergått till näringsyrken, just för Rikets
Ständers åtgärders skull, att dessa, säger
jag, voro de, hvilka blefvo mest lidande,
och som hade de mesta reclamationer. Att
fylla deras fordringar, skulle ej förslå, hvarken
100 eller 200 millioner. Således vöre
man uturståndsatt, att derutinnan tillvägabringa
någon verklig rättvisa. Men man
talar om att uppskjuta realisationen, hvilken
jag sätter i samma förhållande som
myntbestämning, ty en myntbestämning
utan realisation är blott ett tomt ord, ett
nonsens, som förvillar begreppen. Hvad
blir väl följden af den uppskjutna realisationen,
om man kan göra den till 128 sk.;
och här är ej fråga om annat, än viljan
att åstadkomma den; jag vill ej ingå på
området om sättet, huru den må ske. Här
blir nu endast fråga om behofvet, att lä
Den 6 J u 1 i i e. ni.
201
en realisation; sedan är frågan om sättet,
och möjligheten att komma till målet. Hvad
är väl meningen med uppskofvet? Ingen
annan än att till den grad förbättra Bankens
ställning, att den arma gäldskyldige,
som alltid först är svag och ej kan göra sin
röst gällande, blefve bragt i ännu sämre
tillstånd. Meningen med att uppskjuta är,
alt vinna på hans bekostnad. Det kallar
man rättvisa. Det är de stackars gäldsky 1-  dige det gäller, bland hvilka de mesta äro
i fullkomlig okunnighet om myntets förhållanden,
som ej känna sin olycka, förr än
den är ohjelplig, förr än täckelset faller och
de ej mera kunna bjelpas. Man talar här
emot en myntbestämning på den grund,
att man påstår, att alla realisationer misslyckats.
Detta är oriktigt. Ingen realisation
har missljmkats. De hafva alla lyckats,
men realisationerne hafva ej haft någon
del i de åtgärder, som sedan ägt rum
för att rubba dem, och hvilka ej haft något
sammanhang med realisationen. Omständigbeterne
äro nu tydeligen för oss,
ty en klarare dag måste hafva uppgått för
oss i anseende till upplysningen och den
publicitet, som Banken erhållit, hvarigenom
en sådan oreda, som nu existerar,
aldrig kan återinträda. Det är utan allt
tvifvel, att de gäldskyldiges äfventyr är
det största genom uppskofvet, ty derigenom
äfventyras förbättring, och det är lika
oriktigt, som försämring. Det är ingen
202
Den 6 Julii e. m.
fråga om, att ju icke capitalisten har sin
risk, men han spelar det bättre spelet, ty
han har något att äfventyra, men den andra
tål ej att göra några förluster. Vi måste
ej förgäta, att den tid ej är så aflägsen,
då vi voro på i^o sk. cours. Hade
händelsen varit sådan nu, är jag öfvertygad,
att man gerna antagit normen af 128
sk. Jag hemställer då, om man ej bör gå
medelvägen, och nöja sig med hvad man
kan få. Utskottens Utlåtande innefattar en
stor och hoppgifvande sanning, hvarpå jag
utbeder mig att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet; och kan hända den
största af alla garantier innefattas i de ord
jag anhåller att få uppläsa. De lyda så här:
Det fins dock ett inkast af högre vigt att
göra i anledning af ofvan angifne resultater
af Bankens historia, det nemligen:
att en Bank, stående under ledningen af
en auctoritet, som anser sig berättigad att
sjelf och ensam stifta lagar för sin förvaltning,
aldrig kan erbjuda lika garantie
med en Bank, som innehafves och förvaltas
af enskilde Män, bundne af lagar, som
utgått från en opartisk lagstiftande magt.
Detta inkast kan icke vederläggas. Dessa
ord äro ganska hoppgifvande. Det första
steget för oss är det, hvarigenom vi skulle
komma till sådana myntförhållanden,
som hafva mera likhet med andra länders,
och sorn skulle utveckla vår industri.
Jag har ofta framstält lill besvarande för
Den 6 JuIii e. m.
203
mig frågan om orsaken till det stillastående,
hvaruti jag finner Sverige vara, och
hvarföre ej Sverige fortgår på industriens
bana, och jag har ej kommit till annat
resultat, än att denna stagnation måtte
ligga i författningarne, i våra olycksaliga
myntförhållanden. Jag anhåller således,
att Ridderskapet och Adeln måtte fästa
uppmärksamheten derpå, och jag yrkar
bifall å Utskottens Utlåtande på den grund,
att jag tror att endast derigenom ordning
kan vinnas. Jag är nemligen öfvertygad,
att industri och goda samhällsförhållanden
ej kunna äga rum ulan mynt och säkerhet
för hvarje inbyggare. Jag tror saken vara
nödvändig, på det utländske capitaler skola
kunna göra sig verksamma till uppodlande
af våra ödemarker; på det man må kunna
förebygga kastningen i egendomsvärdet; på
det den stora osäkerhet måtte upphöra, som
äger rum vid hvarje Riksdag, i afseende på
egendomarnes värde; på det man icke må
gynna capitalistens intresse, ty det är det,
som minst af alla behöfver gynnas, emedan
det ligger i dess egen natur att gynna
sig sjelf; och på det den mängd af gäldskyldige
måtte räddas ur elände, som ej
inse det, förrän det trädt inom dörren, och
blifvit för dem på ett känbart sätt skadligt.
Det har blifvit sagdl, att Regeringens
målsmanskap fordrade att återföra Banken
till förmåga att inlösa sine sedlar med
silfver efter ordalydelsen. Men det tror jag
2i>4 Den 6 Julii e. m.
på intet vis går an. Följden skulle ej blifva
annan, än mängden af gäldskyldiges herbergerande
på gäldstugorne, och att det vore
omöjligt att herbergera alla, som komma
dit. Det är på dessa grunder jag till
alla delar förenar mig med de Talare, hvilka
yrkat bifall å Utlåtandet ]N;o i.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Efter
att vid trenne föregående Riksdagar hafva
efter min förmåga sökt medverka till utbildande
af den opinion, som gjort sig gällande
i Utskottens Utlåtande, är det mig
angenämt att nu vidare slippa tala till bevis
för nyttan af en Realisation, utan blott
behöfva instämma med dem, som redan
yttrat sig, samt serskildt besvara ett och
annat inkast. En värd Talare, Friherre
Kantzou har sagt, att han väl önskar en
myntbestämning, men att tiden ännu icke
är inne dertill. Detta är ett gammalt talesätt,
som man fört allt ifrån 1815 års Riksdag.
Tiden var icke heller inne år 1818;
icke år 1823. När man nu besinnar, att
man år i8i5 kunnat realisera till 96 sk:s
cours; år 1818 till 108 sk.; år 1823 till
120 sk., och nu åter till 128; så är ali anledning
att befara af ett uppskof till nästa
Riksdag, att man då nödgas göra det kanhända
till 136 eller 144 s^- Det är otvifvelaktig!,
att man skulle kunna börja utvexlingen
när som helst, om man blott hade
den erforderliga myckenheten myntpje
-
Den 6 Ju lii e. ra.
ao5
ser preglade. Jag instämmer nemligen fullkomligt
i en värd Talares anmärkning, att
en helt annan proportion emellan papper
och silfver fordras i ett tätt befolkadt land,
såsom Eugland och Frankrike, än i vårt
glest hebodda, der det dessutom blott finnes
en enda Bank, och hvarest comrnunicationerna
äro så svåra. Det är här en ren
omöjlighet, att 16 millioner sedlar kunna
dras ur rörelsen, och kastas in i Banken,
hvilket likväl skulle ske, innan silfverfonden
kunde uttagas. När man dessutom besinnar,
att 8 millioner omsättas i Disconterna
tvenne gånger om året; och att föga mindre
utgår i allmänna skatter; så bör ingen
skymt af farhåga finnas, att Bankens reela
fond möjligen skulle kunna medtagas. Det
är således blott för att tillfredsställa de vantrogne,
som man kunde medgifva det föreslagna
anståndet med Realisationen, på det
saken måtte röna så mycket mindre motstånd.
*—• Förstnämde värde Talare har vidare
yttrat, att om myntbestämningen nu
beslutasj men realisationen utställes pä tid,
skola capitalisterna förvandla sina tillgångar
i Hamburger-Banco, och sätta sina pengar
utrikes. Besynnerligt, om detta skulle
ske just då man bekommit någon säkerhet
för sina penningar; och hemställer om de
icke haft mångdubbelt större orsak, alt begagna
denna utväg hittills? Samme Talare
har yttrat, att silfret skulle, sedan Realisationen
blifvit börjad, föras ut ur landet.
2o6
Den 6 Julli e. m.
Denna farhåga är likväl numera något föråldrad.
Jag tror tvärtom, att hvarje realisation
med föibud mot silfverexport, är
orimlig. Det är helt visst mycket bättre,
att silfver, i brist på andra varor, föres ut,
än att man skuldsätter sig hos utlänningen.
Tvenne andra Talare hafva emot myntbestämningen
uppträdt såsom ett slags Representanter
af de mest motsatta meningar;
den ena för den mening, att myntet borde
förbättras, sä att Riksdaler kunde vexlas
mot Riksdaler; och den andra för den mening,
att Realisationen skulle i så måtto
vara en strypning, att hopp förlorades om
sedelstockens godtyckliga förökning 3 och
myntets deraf följande ytterligare försämring.
I stället för alt vederlägga dem, ber
jag blott, att de måtte taga i öfvervägande
det råd jag gaf redan år 1818, att öfvergifva
alla speculationer på myntets förbättring
eller försämring; utan gå halfva vägen
hvar, och nöjas med att få säkerhet för
hvad de nu äga. Jag gillar således helt
och hållit den plan, som Utskotten uppgifvit
i
en tvehogsenhet i afseende på uttrycket myntbestämning,
i första Utlåtandet. Jag bekänner
nemligen, att jag hittills godtroget ansett
detta uttryck af samma betydelse som realisation;
men sedan en värd Talare nu sagt,
att en myntbestämning kan göras utan realisation,
och att myntet endast genom Konungs
och Ständers gemensamma beslut kan
Den 6 J u 1 i i e. m.
207
bestämmas; så liar jag blifvit något skygg
för den orimligheten, att det första Utlåtandet
kunde bifallas, och de öfriga tilläfventyrs
afslås. Jag ger likväl mitt bifall
till det första Utlåtandet, i hopp att sam- *
ma pluralitet, som antager detsamma, måtte
inse omöjligheten, att stadga mynt med
trycksvärta. Ingenting annat, än silfver i
Banco-luckan, kan ge verklighet åt ett sådant
beslut.
' Här har också blifvit både sagdt och bestridt,
att behof vet af Kongl. Maf:ts sanction
vore stridande mot 72 Regeringsformen.
I stället för att ingå i någon vetenskaplig
pröfning af denna §. vill jag blott
påminna, det man hittills förstått den så,
att deruti vore förbehållit Rikets Ständer
allena att förvalta Banken, stifta dess lagar,
och bestämma våra myntförhållanden,
såsom ett slags integrerande del af deras
rätt att allena beskatta Svenska Folket. Att
§:n blifvit så förstådd, icke blott af Rikets
Ständer, utan äfven af Konungen, ber jag
att få visa, med åberopande af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse den 19 Februarii 1823,
der Konungen, med öfverlemnande af FinanceCommitteens
arbete, säger: ”Encir Re”geringsFormen
åt Rikets Ständer förbe’
hållit att utan något Kongl. Maj:ts delta”gande
besluta i ett ämnesom så högeli”gen
rörer Nationens väl, sä af häller Kongl.
”Majit sig ifrån alla anmärkningar om de
Den G Julli e. m.
åtgärder, som i detta afseende böra vid”tagas;’
och lill slut: ”Kongl. Maj.t skall
”anse för ett nöje och en pligt, att med
”Rikets Ständer medverka till dessa ända”mål,
vid alla tillfällen, då Rikets Stän”der
af Kongl. Majrt begära råd eller bi”träde.
” Man ser således tydligt, huru 72
§. hittills blifvit förstådd. Helt annat år,
huruvida förhållandet borde vara sådant.
Jag tror för min del, alt det vore ganska
nyttigt, att Konungen hade del i den financiella
lagstiftningen; så att Ständerna åtminstone
kunde slippa att ensamt uppbära
otack för hvad sorn blifvit gjordt. Men
detta kan icke ske blott genom det beslut
Rikets Ständer nu kunna fatta i form af
civil-lag; ty kommande Ständer äro deraf
lika litet bundne, som det utaf ConstitutionsUtskottet
med Rikets Ständers rätt nu
fattade beslut, hvarigenom en uppenbar öfverträdelse
af tryckfrihetslagen blifvit gillad,
kan upphäfva bemälte lagbud, eller
hindra kommande Ständer att göra det gällande.
Så gerna jag derföre än ville hafva
en sådan sanctionsrätt öfverlemnad åt Konungen,
anser jag likväl dertill fordras en
förklaring af 72 §.; och sättet att tillvägabringa
denna förklaring, föreskrifves i 83 §.
RegeringsFormen. En Motion derom ligger
redan på ConstitulionsUtskoltets bord, fastän
icke alldeles af samma innehåll, som här
är i fråga. Någon torde säga, att man emel"
ler
-
Den 6 Ju I i i e. ra.
209
lertid dd icke har säkerhet för realisationen
j när kommande Ständer hafva möjlighet
att tillintetgöra den. Men när man ser,
luiru opinionerna framgått från föregående
Riksdagar, synes mig ingen anledning vara
till ringaste farhåga, att kommande Ständer
skulle ogilla och vilja tillintetgöra hvad
man nu i delta fall beslutar; ulan tvärtom
skola de helt visst med tacksamhet erkänna
det goda, som vi gjort. Den tilltagande
upplysningen skull utan tvifvel blifva
den säkraste garantien för helgden af de
kloka beslut, som nu kunna tagas. Och 0111
också det värsta inträffade, eller att Banken
stängdes för vexling, så komrao vi blott
tillbaka på samma punkt som nu, och kunde
likväl glädjas åt, att emellertid hafva
i någon mån erfarit nyttan af att äga ett
reelt mynt.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm
, Carl Axel: Jag skall söka blifva så
fåordig, som möjligt, i ett ämne, redan behandladt
med så mycken talang af andre
Ledamöter, och der jag icke kan föreställa
mig annat, än att hvarje Representant under
denna långa Riksdag hunnit uppgöra
sitt eget samvetes och förstånds fordran.
Af lika skäl som jag önskar bestämdhet i
begrepp och lagar, af samma skäl älskar jag
►bestämdhet i myntet. Af detta skäl ger jag
mitt fullkomliga bifall till Utlåtandet N:o 1,
3i H. 14
210
Den 6 Julii e. m.
med förbehåll likväl, att i fråga om deta!
jerne , hafva min talan öppen. Jag skulle
liärvid sluta, om icke discussionen gifvit
mig anledning, att försöka några vederläggningar.
Den sednaste Talaren, äfvensom
en föregående, hafva ansett myntbestämning
och Realisation vara detsamma. Jag
medger, att de äro nära beslägtade, men
icke alldeles desamma. Jag anser skillnaden
häremellan vara den, att myntbestämningen
är ett depositum i Banken, der
allmänheten kan uppbära ett visst qvantum
silfver emot ett visst qvantum sedlar; deremot
är Realisationen en art tvungen åtgärd,
hvarigenom sedlarna försvinna ur rörelsen,
och blott silfver återstår. Detta har
hvarken varit Utskottens eller allmänna lankan.
En värd Talare, som yttrat de flesta
farhågorna mot Realisationen, har äfven
sagt, att capitalisterne derigenom skulle förmås
utföra penningen ur landet. Af en
hland våra störste köpmän, en snart sagdt
Europeisk handlande, hvars vidsträckta speculationer
omfatta flere verldsdelar, har jag
icke väntat en farhåga af denna beskaffenhet,
som säkert icke hyses afEnglands och
Frankrikes större handlande. Penningen
vandrar icke ulan skäl ur landet. Varor
måste vara införskrifna derför, och så länge
vexlar och varor finnas att exportera,
. lärer ingen med håde kostnad och förlust
utskeppa silfver. Är åter en sådan fara å
färde, att landets osäkra förhållanden för*
Den 6 Julii e. m.
må rika capitalister att emigrera, hvilket
den värde talaren synts befrukta, så är det
snarare förundransvärdt, att sådant icke
skett långt för detta, ty större än osäkerheten
nu varit i myntväsendet, kan den väl
aldrig blifva. En annan värd Talare har
anat, det Utskotten skulle hafva för afsigt,
att minska rörelsecapitalet i landet, genom
de 4 Millioner, som anvisas Banken till
återbetalning af StatsVerket. Jag har tvärtom
trott, att dessa 4 Millioner, som nu ligga
ofruktbara, då skulle i verkligheten kunna
öka rörelsecapitalet, om de blefvo representerade
af effecter, som kunde utbytas
mot verklig valuta. Jag slutar med förklarande
af min tacksamhet för Utskottens
bemödanden, och hoppas, att man vid denna
Piiksdag åtminstone skall lägga grundell
till en bättre tid, och emotse glädje Och
tröst för den osäkerhet man hittills lidit.
Herr Tharrij, Wolrath: Jag skulle icke
borttaga tiden med att yttra mig, efter en
så lång discussion, om jag icke ansåg mig
skyldig redovisa, hvarföre, då jag vid förra
Riksdagen talade och voterade emot Realisationen,
jag likväl genast vid början af
denna yttrade mig för densamma, utan att
jag derför anser mig hafva ändrat min öfvertygelse.
En värd Talare har anfört,
att detta Utlåtande borde afslås, tillika med
de öfriga fyra. Grunderna för detta ytt3i
H. »4*
a i a
Den 6 Jn ! i i e. m.
rande hafva redan blifvit så vederlagda af
Herr von Hartmansdorff och Friherre Anclsarswärd,
att jag icke behöfver något dervid
tillägga, iner än att Talarens påståenden
bevisa, huru lätt det är, att efter godtycke
uppställa principer och ifrån dem deducera,
då man icke gör afseende på verkställighetens
möjlighet, eller allmänt väl.
Jag anhåller deremot, att Utlåtandet N:o
i. måtte serskildt afgöras med bifall eller
afslag. År 1823 yrkade jag, att Realisationen
skulle uppskjutas, men icke, att den
ju en gång borde inträffa. Mina skäl voro,
att Banken intill den Riksdagen varit boi tgömd
under ett trasigt täckelse, som ändå
var tillräckligt att förvilla begreppen derom,
och att man under den Riksdagen ännu
icke kunde läsa sig in i dess förhållande,
för att derom fatta ett stadgadt omdöme.
Det andra skälet var, att genom ett långvarigt
skadeligt förbuds-system samma osäkerhet
äfven rådde om handelns ställning,
så att man icke kunde bedömma, om Svenska
Nationen derpå oupphörligt förlorade,
eller icke. Det tredje skälet var, att
grunden för Realisationen då byggdes, antingen
på ett stort utländskt lån af 3 Millioner
Hamburger Banco, eller också på
privata actieägares deltagande i Banken. Att
skuldsätta Nationen för en sådan summa,
stridde mot mitt begrepp om dess välfärd,
då den i alla fall skulle betala räntan för
denna skuld, ocji med förlust skatta till dessa
Den G J n I i i c. m.
2l3
penningar, om icke handelns ställning kunde
återföra dera i landet. Att åter intaga
främmande actieägare, ansåg jag farligt, ty
derigenom skulle enskildta intresset komma
i svår strid emot det allmännas, och
det sednare råka i fara, att uppoffras för
det förra, då fråga endast skulle blifva om
Bankens fördel, aldrig om Nationens. Slöjan
är nu borttagen, så att man kan bedomina
Bankens förhållande ifrån dess inrättning
på 1600-talet; orsaken till de oredor
deruti herskat, och gemenskapen emellan
Bankens ställning och de olyckor, som
träffat landet. Slöjan öfver handeln är äfven
borttagen genom de författningar, som
år 1823 vidtogos. Förhållandet har sedermera
visat, att Svenska handeln icke är så
ofördelaktig, då den sedan sista Riksdag,
oaktadt ett svårt missväxtår, och oaktadt
ett annat för våra exportvaror ofördelaktigt
år, ändå varit så öfvervägande, att man kun-?
nät införa en betydlig summa i silfver. Jag
skiljer icke emellan Realisation och myntbestämning,
och jag tillstyrker den derföre,
nu, emedan jag tror den kunna verkställas
utan utländska lånebiträden, så framt
man ärligt vill försäkra Banken om återbetalning
af en del af Statens skuld. PrivatBanker
äro förträffliga, men kunna icketippkomma
förr, än raan äger så mycket penningar,
att enskilde finna sin fördel vid att
dertill använda dera, det vill säga, förr än
penningeräntan faller under hvad den nu är,
Den 6 Julii e. m.
ty sådana Danker hafva icke kunnat uppkomma
i andra länder med 6 procents ränta,
eller med så litet penningar i förhållande
till folkstock och production, som hos
oss. Deremot tror jag rätta tiden vara inne,
att återbringa säkerhet och ordning i
myntet, och alla medborgare emellan, och
jag finner det vara nödvändigt, att genom
en myntbestämning och Realisation en gång
sluta den strid, som varit emellan de enskildta
intressena. Jag tror det vore oförsigtigt
af den, som vill försämra myntet,
alt genom ett uppskof i detta hänseende
bringa alla dem i harnesk emot sig, som
hafva penningar, och derigenom uppmana
dem, att försöka göra sin rätt gällande genom
alla de medel de hafva i sin hand.
Lika oförsigtigt vore ett uppskof i hopp
om myntförbättring, ty skuldsatt är dock
pluraliteten i vårt länd, och en återgång
genom pluralitetens beslut skulle då falla
tungt på myntförbättraren, då de andra nog
hårdhändt torde återtaga sitt interesse. Man
har sagt, att genom en Realisation penningarne
snart skulle försvinna ur Banken.
Denna farhåga bevisar, att man icke känner
vår ställning. Samme Talare hav till
min förvåning framställt ett annat förslag,
nemligen att då Banken ett eller annat år
invexlat en viss summa, skulle den återfå
utvexla vid stigande coursförhållanden. Detta
vore en förträfflig Börsspeculation; Stockholms
köpmän närmast tillhands skulle ge
-
Den 6 Julii e. m.
nast begagna tillfället, och använda alla
tillgångar, att utvexla den bestämda summan,
för att vid den höga coursen utsända;
när utvexlingen afstadnade, derigenom
att det dertill afsalia silfvercapital vore
slut, skulle Bankens sedlar förlora i sitt
värde, köpmännen derigenom få pretext,
att uppstegra sina varor, och bela landet
blifva lidande på en sådan åtgärd. Jag
frågar då, om det icke är bättre, att gora
en ärlig Realisation på en gång, i hvilken
alla kunna deltaga. Det förra skulle blott
rikta en dass medborgare på de öfrigas skada.
Man har också sökt väcka farhågor mot
Statslåns-systemet. Jag skall icke yrka detta
system, då nöden icke fordrar det; men
jag frågar, om 1809 eller 1812 eller i8i5
års Ständer valt denna utväg, för att med
lånta penningar återbetala Bankens förskotter,
under det villkor, att dessa i Banken
ingående penningar icke fått skrinläggas,
utan skulle hafva utgått i annan låneväg;
jag frågar om icke villervallan då blifvit
rättad, enär man icke behöfö sätta i fråga,
att genom Bevillning indraga de sedlar,
som man på en gång utkastat. Då vi
sett andra länder icke utan förmån begagna
lånesysternet när det behöfts, vet jag
icke, hvarföre vi skulle hysa en så gruflig
farhåga för den omständighet, att Staten
ger ut skuldsedlar för den skuld Staten redan
äger. Ty bär är ju icke fråga om någon
ny skuld, ulan blott om att återbetala
2l6
Don 6 Julli e. nr.
de 4 Millioner, landet redan är skyldigt
för krigskostnaderna. Detta är det enda lån
jag i afseende på Banken skall tillstyrka,
och jag tror BancoStyrelsen derigenom skall
få en tillräcklig fond, för att fullborda Realisationen.
Om Banken för denna summa
erhåller räntebärande sedlar, alt vid tillfälle
af behof hypoticera emot lån i silfver,
kan sådant lån vid gynnande handelsställning
åter betalas, och hypotheket af
Banken inlösas; och en sådan handelsställliing
tror jag vi ofta kunna beräkna. Denna
del af frågan har för öfrigt af Herr Rosenblad
blifvit tillräckligt utredd. Jag delar
fullkomligt Grefve von Schwerins mening
i afseende på 72 och <yc) §§. RegeringsFormen.
Jag tror, att 72 §. ålägger Ständerna,
att vårda Banken och ansvara för
den, samt ordna allt, hvad som hörer till
dess lånerörelse, men icke att förändra myntets
värde utan Kongl. Maj:ts bifall. Att
Ständernas rättighet härtill är inskränkt,
visade sig bäst, då Ständerna anliöllo hos
Kongl. Majit, att få inställa silfverutvexlingen,
hvilket eljest icke erfordras. Kongl.
Maj:ts sanction bör derföre begäras och är
äfven nödvändig, för att vidmakthålla verkan
af myntbestämningen, samt rättfärdiga
Ständerna för deras åtgärd i detta fall. Jag
anhåller om proposition till bifall å Utlåtandet
N:o 1, på hvilket, såsom väl grundadt,
jag bygger det hopp för Fäderneslandet,
att med en klok tillämpning vi åter
Den 6 J 11 I i i e. ra.
217
# skola upplefva den tid, då vi kunna få se
ordning i myntväsendet.
Herr Lefrén j Johan Pehr: Såsom Ledamot
af Utskotten, har jag följt discussionen
med uppmärksamhet, och antecknat
mig till minnes hvad man mot Utlåtandet
haft att anmärka, för att, i händelse af
återremiss, söka vederlägga dessa anmärkningar.
Men då ej någon begärt återremiss,
och dessutom alla anmärkningar redan äro
besvarade, vill jag ej dermed upptaga tiden.
Jag erinrar blott, att Utskotten icke föreslagit
alt begära Konungens sanction å annat,
än devalvationen från 48 sk. till 18 sk. per
R:dr. Detta kunde ej eller göras af Rikets
Ständer allena enligt 79 §.'RegeringsForDien,
som nu för första gången, sedan Grundlagen
stiftades, kommit i fråga att tillämpas.
, Jag anhåller om proposition till bifall
å Utlåtandet.
Herr Dalmanj Lars Johaiij anförde
skriftligen:
Ehuru jag sjelf varit ett offer för 1809
års revolutionaira sedel-fabrication, i Ihy
att jag genom en egendoms afsalu 1807 på
credit, ej kunnat realisera mer än en tredjedel
af min lilla fortuné, kan min opinion
i finance, hvilken jag dessutom föregående
Riksdagar uttalat, säkert ej vara
okänd. Ändamålet eller myntbestämning
kan ingen mera uppriktigt, än jag, rösta
2l8
Den 6 Jul i i •. m.
för; om ock fråga blef om ännu större
devalvation; hvad som var rättvist 1812,
att Banken gjorde full reda för sig, blefve
orättvist, ja skadligt, om ock möjligt 1829;
men vinnes väl, utan såsom hypothes, någon
bestämning genom de mesurer nu äro
föreslagna? Och då är det ju ej bestämning?
Eller kunna i alla fall questiones an et qvomodo
skiljas, då beslut skall tagas? Derom
tviflar åtminstone jag.
Jag yttrade vid förra Riksdagen, och
jag yttrar ännu: att endast inrättandet af
en National-Bureausorn ej finge annan
function än ut- och inveocling3 samt helgd
genom Grundlagen, kan lugna min fruktan
för ny oreda; då det yttersta blefve värre
än det första.
Jag föreslog, att en StatscreditBankj
på grund af hela Nationens garanti och
alla Bankens hjpotheker i inteckningar och
lösa panter, skulle, med tillhjelp af tillförväntade
privata Banker, sköta och tillvägabringa
öfriga transactioner, såsom Statsbidrag,
Creditiver, Lån, o. s. v.; af ränlevinsten
skulle silfver uppköpas, hvilket skulle,
emot silfversedlar, deponeras i SilfverBanken,
och motsvarande creditpapper förstöras.
Derigenom skulle i en framtid blott
en StatsBank, eller NationalBureau existera,
och all rörelse bedrifvas med silfver, om
om ock för Statens räkning af ett serskildt
Den 6 Julii e. ra.
Verk; aflöningen för begge Verkens betjening
bestriddes af LåneBankens vinst. För
mig har ock den omständighet synts af vigt,
att nu varande sedelmassa skulle inom viss
tillräcklig praescriptionstid presenteras för en
LiqvidationsCommission, som derföre lem~
nade en fjerdedel i silfver för i R:dr Riksgälds
och tre fjerdedelar deraf i invisning på
CreditContoret. Kan man på annat sätt
upptäcka numerairen af den effectivt utelöpande
sedelstocken, hvarförutan en financier
famlar i mörkret?
Mot det under öfverläggning förevarande
Utskottens förslag, hade jag visserligen
en mängd utförliga anmärkningar att göra,
men jag är dels förekommen af flere värde
Talare, och dels är jag ej okunnig om min
oförmåga, att uppträda emot en Grefve von
Schwerin, Friherre Anckarsvärd, Herrar
Hjerta, Stråle och Rosenblad. Jag får endast
helt kort antyda, att förtroendet till
Banken är genom dess publicitet, i mina
ögon, tillräckligt stadgadt, då silfver (Ann
ock till en del derföre nya sedlar komma
att öka rörelsecapitalet) årligen till högst
128 sk. cours uppköpes; alt således bestämningen
ej bör ske, förrän nästa Riksdag;
att framför allt de frätande utländska lånen
ej böra komma i fråga — likaså litet,
som i afseende på NationalBureauen eller
DepositionsBanken, de endast för LåneBanken
naturliga Statsobljgationerne böra fun
-
220
Den 6 Julli e. m.
deras. På grund af dessa och en mängd
andre betänkligheter nödgas jag, med min
röst, afstyrka för det närvarande beslutet
om bestämning; helst jag sannerligen ej inser
faran, att Sedelvärdet i fredstid skulle
synnerligen fluctuera, då förut uppgifna vilkor
noggrant iakttagas; åtminstone blir det,
i min tro, ej till de ängsliga gäldenärernas
nackdel; ty sedelförbättring synes väl ej
anledning frukta, men väl möjligen tvärtom.
För min del fruktar jag ingendera,
om ej krig och stora Riks-calamiteter inträffa,
och då tror jag väl mine Herrar, att
vi kunna komnfa öfverens, att Utskottens
8 månaders mödosamma arbete tjenat till
jemt ingenting. — Jag yrkar afslag å Utlåtandet
N:o i, såsom isoleradt.
Herr Franc SparreBengt Erland: Sedan
så många Ledamöter redan talat för
Utlåtandet, är det svårt att säga annat, än
förena sig dermed. Jag ber dock, att få
upptaga ett par anmärkningar. En värd
Ledamot har sagt, att Utskotten ville införa
ett strypsystem. Minst af allt hade jag
väntat den förebråelsen, då Utskotten uttryckligen
sagt, att sedelstocken skall blifva
densamma, som nu. Bankens lånerörelse
skall blifva sådan den nu är, och detta
är noga iakttagit i Betänkandet om låneregleringen,
hvilket snart inkommer. Den
anmärkning, att 4 millioner skulle indragas
utur rörelsen, vet jag ej huru den kun
-
Den 6 Julii e. m.
22 r
nät uppkomma. Troligen härleder den sig
derifrån, att sedelstocken är uppgifven till
29 millioner; men deri är ej inberäknad t
de temporära lånen, som Talaren säkert
saknat. Utskotten hafva således iakttagit,
att ingen förminskning i sedelstocken fått
äga rum. —- Hvad sjelfva saken beträffar,
anser jag det sätt man i sednare år begagnat,
att afhjelpa penningebristen, nemligen
genom nja lånebiträden från Banken,
likna en dryck, hvaraf man blott blifver
törstigare.
Ett annat vida förmånligare sätt, är,
att göra myntet godt; endast derigenom afhjelpes
penningebristen; ty derigenom sättas
penningar i rörelse. Det klagas öfver
penningebrist i landsorterne, och jag tviflar
icke, att denna klagan är grundad; men
olägenheten afhjelpes icke genom Bancosedlarnes
mängd, utan genom deras rörlighet.
"Vi befinna oss i ett besynnerligt förhållande
utan allt redbart mynt. I alla
andra länder, der sedelmynt finnes, finnes
derjemte redbart mynt och alla afhandlingar
göras i redbart mynt. I England t.
ex. göras afhandlingar ej i Banco-noter, utan
i £ Sterling. Här äro vi i den förvillelse,
att sedlar med vacklande värde kunna gälla
såsom mynt. Transactioner borde ovilkorligen
ske i reelt mynt, och ej såsom nu,
i Bancosedlar. Genom den nuvarande ställningen
har Bankens förhållande fått infly
-
222
Den 6 Julii e. m.
tande i alla enskildtes, och detta Isan ej
hjelpas utan att metalliskt mynt sättes i
omlopp. Om lagen föreskref, att alla förbindelser
skulle göras i silfver, så skulle
det enskildta och allmänna trasslet försvinna.
Det blir sedan en omsorg för efterkommande,
att ej kasta sig i samma oreda.
Om säkerhet i myntet gifves, skola främmande
capitaler invandra, och afhandlingar
kunna göras, som äga något bestånd; nu
kunna de på sin höjd äga bestånd från Riksdag
till Riksdag. Öfvertygad sålunda om
realisationens nytta och nödvändighet har
jag tillstyrkt densamma, och väntar stora
fördelar deraf för mitt fädernesland.
Äfven har här blifvit anmärkt, att för
lån" tiel är utsatt emellan beslutet och verk
o
ställigheten.
Denna tid är likväl ej annat, än
den, som fordras för att sätta beslutet i verkställighet.
Alla menskliga handlingar äro
af den beskaffenhet, att det måste uppkomma
en tid, innan man hinner verkställa sitt
beslut. Här är dock ej annan tid föreslagen,
än den, som fordras för att verkställa
myntning &c., hvilket allt borde kunna vara
gjort 1831. Man har sagt, att hinder
är lagdt mot myntets förbättring, men ej
emot försämring. Jag frågar, är ej utvexlingen
ett hinder mot myntets försämring,
och det enda verkligen säkra hinder, sorn
deremot kan läggas? Någon annan säkerhet
behöfves ej. Hvad garantierne för realisa
-
Den 6 Jul i i e. ra. aa3
tionens bestånd beträffa, så tror jag, att
de bästa ligga i sjelfva sakens beskaffenhet.
Om myntbestämning och realisation komma
att för sig gå, så är det ej möjligt att
kommande Ständer, så länge de minnas våra
olyckor, skola återfalla deri. Yi hafva
en stor garanti uti Bankens publicitet, ty
nu känner hvar och en förhållandet, och
det utgör ett allmänt ämne för tankan, som
nödvändigt måste utbreda klara och säkra
begrepp om penningeväsendets natur. De
framsteg vi redan gjort, synas af sjelfva
denna discussion. En sådan discussion skulle
ej kunnat före publiciteten äga rum, ty
BancoUtskottet måste då inkomma med förslöjade
Betänkanden, och söka, så godt det
kunde, dermed uppehålla crediten.
Med anledning af hvad jag nu haft äran
yttra, får jag anhålla om bifall å Utlåtandet.
Åtskillige ropade på proposition.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: I en fråga, af så stor vigt,
som den närvarande , af så ingripande egenskap
i hvarje medborgares enskildta och i
det allmännas väl, och hvaruti således ett
begånget misstag kan medföra högst betänkliga
följder, synes det mig vara hvarje Representants
pligt, att, efter mogen öfverläggning
och lugn pröfning af skälen, för
och mot, och framför allt med fullkomligt
åsidosättande, vare sig af ett lättsinnigt
224 Den 6 Julii e. m.
begifvande för andras öfvertygelse, eller af
äfven det mest långväga enskildta intresse,
för sig uppgöra siri mening i ämnet, och
öppet, men utan anspråk, yttra den, äfven
om den endast skulle tillfredsställa dess
eget hjerta. Ju mera dess ställning inom
samhället lemnar honom tillfälle att, i mera
eller mindre mån, kunna inverka på de
åtgärders antagande och verkställighet, hvarom
här är fråga, ju mera rättmätig, synes
mig, blir den fordran, som påkallar ett
offentliggörande af hans enskildta öfvertygelse.
Det är under denna dubbla åsigt,
som jag går att yttra den, jag vid detta
tillfälle hyser; och då jag blifvit förekommen
af flere värde Talare, som yttrat sig
till förmån för Utlåtandet, skall jag icke
länge inkräkta på Högloflige Riddcrskapets
och Adelns tid.
Jag delar fullkomligen de sammansatte
Utskottens tanka, att närvarande tidpunkt
är den lämpligaste till vidtagande
af ett, på orubbeliga grunder hvilande, beslut
om en myntbestämning, äfvensom för
sådane åtgärder, hvarigenom denna myntbestämning
kan blifva verklig och varaktig,
nemligen genomen framdeles skeende
utvexling af silfver emot sedlar; och då
jag genomgår den lärorika historiska uppställningen,
som Utskotten gjort, för att
bevisa den nu varande tidens lämplighet
der
-
Den 6 Julii e. m.
225
dertill, och för alt upprätta den, för oss,
högst fÖrraonliga jemförelsen emellan Rikets
närvarande financiella ställning och
den förflutna, erfar jag en djup känsla af
tacksamhet, den säkert hvarje redlig undersåte
med mig delar, emedan det är de
framgångar, Konungen vunnit, och den lugna
och lyckliga ställning, Han Fäderneslandet
beredt, som vi böra tillskrifva, att
vi nu, med något hopp om framgång, kunna
öfverlägga om förevarande vigtiga fråga,
som, ehuru den länge utvisat nödvändigheten
att afgöras, likväl, genom händelsernas
och sinnesstämningens förenade
kraf, hittils endast utgjort ett föremål för
fromma önskningar.
Då Konungen sålunda öppnat och banat
vägen för de åtgärder, som nu åsyftas,
så synes mig, af en lika naturlig följd,
som dess nödvändiga sanction begäres på
beslutet om sjelfva mynlbestämningsgrunderi,
att verkställigheten af dessa samma
åtgärder bör, i hvad tiden beträffar, öfverlemnas
till dess ovillkorliga och icke af något
förbehåll begränsade sanction. Jag ledes
dertill äfven af den af Herr Friherre
Anckarswärd åberopade och med rälta beklagade,
bristande samman verkan , emellan
de begge Statsmakterne, i hvad som rörer
myntförhållandet och de financiella anordningarne
sedan 1809, en sammanverkan,
3i H. i5
Den 6 Julii e. m.
sorn, efter den dyrköpta erfarenhet vi vunnit,
nu, genom ett ömsesidigt förtroende
dem emellan, på allt sätt bör till vägabringas.
Jag medger, att, då jag vidrört denna
senare sanction, jag inträdt på området
af Utlåtandet N:o 2, och att således samma
tillvitelse kunde mig göras, som redan
emot andre talare blifvit gjord, att jag afviker
från det egentliga öfverläggningsämnet;
men då jag icke kan anse dessa Utlåtanden,
ehuru serskildt fördelade, och
hvilka således böra serskildt afgöras, utan
allt samband sins emellan, tror j.ag mig
böra betrakta dem i ett helt, och åtminstone,
i afseende på grundprinciperne, eftersträfva,
att den ena nödvändigt må stödja
sig på den andra. Då jag derföre fullkomligen
förenar mig med Utskotten uti
det i Utlåtandet N:o 1 gjorde tillstyrkande,
att nu bestämma Bancosedelns silfvervärde
till 2,f R:dr, eller 128 sk. i sedlar
för 1 R:dr i silfver, efter 1664 års myntfot,
hvarå Kongl. Majlis nådiga sanction
skulle begäras, för att åt delta Rikets Ständers
beslut gifva den kraft, som en af Konung
och Rikets Ständer gemensamt, i enlighet
med 87 §. RegeringsFormen stadgad
lag, bör äga; tvekar jag ej, att såsom ett
lika nödvändigt tillägg dervid fästa, att,
enligt min öfvertygelse, i bredd med bifallet
till denna myntbestämning, ovillkorligen
bör antagas, att den Konungsliga sanction,
hvarom fråga förekommer i Ulskot
-
Den 6 J u I i i e, rn.
tens Utlåtande N:o 2, pag. 78, må på sådant
sätt bestämmas, som de emot denna
punkt talrika reservationer hafva åsyftat,
och följaktligen således, att, sedan alla föreskrifne
åtgärder blifvit fullbordade, BancoFullmäktige
skulle derom göra underdånig
anmälan hos Kongl. Majrt, som ägde,
efter föranledande af Rikets så väl inre
som yttre ställning, utsätta dagen, då
utvexlingen kunde börja, utan att, i detta
afseende, vara bunden af någon i förväg
fastställd tiderymd.
Då jag med Friherre Anckarsvärd deruti
instämmer, alt våra föregående realisationer
icke af andra orsaker misslyckats,
än genom afvikelser från de beslut, hvarpå
de voro grundade, afvikelser, som rättvisligen
ensamme böra uppbära den förebråelse,
som man synes vilja hvälfva på
sjelfva den väl beräknade, men i sin lagligen
utstakade gång störda, åtgärden; så
förbehåller jag mig, att i afseende på vissa
detailfrågor i Utskottens senare serskildta
Utlåtanden få, då fråga derom förekommer,
yttra mina tankar, och jag hoppas att,
understödd af mera kunnige personers omdöme
och insigter, än hvaruppå jag gör
något anspråk, vinna, i vissa af dessa detaiIler,
några jemkningar, utom hvilka, för
min öfvertygelse åtminstone, förefaller, likasom
man med ena handen skulle nedrifva
hvad med den andra blifvit appbygdt.
3i H. i5*
228 Den 6 Julii e. in.
Jag har, vid detta tillfälle, endast yttrat
och endast kunnat yttra min enskilta
m.ening. Men örn, som jag hoppas, genom
ett bifall å Rikets Ständers sida, denna vigtiga
fråga blifver Kongl. Maj:t undersLäld,
och jag således kallas att deröfver uttala
min mening i Konungens StatsRåd, tvekar
jag ej att här i förväg förklara, att jag äger
en för lång och för lycklig erfarenhet af
Konungens tänkesätt, och af det behof Dess
bjerta äger att gå Sitt folks önskningar till
mötes, så snart ett sådant begifvande å Hans
sida kan förenas med Hans egen öfvertygelse,
med Hans värdighet och med den
faderliga omvårdnad, Han för oss alla hyser,
att icke vara fullkomligen Öfvertygad,
att Konungen ej allenast skall höra, men
äfven icke ogilla den mening, jag här haft
den äran för Högloflige Ridderskapet och
Adeln framställa.
Jag får derföre vördsamt hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om proposition
till bifall å Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande N:o i.
Ropen på Proposition förnyades.
Friherre BoijeLudvig: Jag var icke
tillstädes, då Herr Rosenblad sökte att vederlägga
mig, men han har haft den godheten
sedermera säga mig, hvari hans vederläggning
skall bestått. Den värde talaren
har först frågat, hvarifrån jag tagit,
Den 6 J u 1 i i e. m.
229
att Utskotten tillstyrkt något lånesystem.
Må det tillåtas mig att omvända frågan.
Utskotten hafva de facto tillstyrkt utfärdandet
af en skuldförbindelse på fyra Millioner;
och det är i detta tillstyrkande jag
tagit mitt påstående om lånesystemet. Jag
lemnar åt hvarje sundt omdöme, att afgöra,
om jag häri misstagit mig. Vidare har
Herr Rosenblad äfven behagat framställa,
"hvar jag tagit Utskottens af mig föregifna
' tillstyrkande af 4 i Millioners indragning
"från allmänna rörelsen.” Jag nödgas äfven
till svar härå hänvisa honom till Utskottens
Utlåtande pag. gvt, der det står:
"Vid öfvervägande af detta förhållande och
”med fästadt afseende å angelägenheten der"af,
att Banken för framtiden, till bedrifvande
af dess rörelse, äger en bestämd
”summa, få Utskotten härmedelst tills ty r”ka
Rikets Ständer: att för Bankens grund”fond
må förklaras det i Calculen öfver
”Bankens ställning upptagne återstående belopp
Banco R:dr 4>4OI>432: '3* 2 af Statsverkets
capitalskuld för 1808 års krigskostnader,
samt i följd häraf Riksgäldskontoret
uppdragas att, efter skeende in”betalning
af de öfverskjutande Banco R:dr
”i432: 13. 3, å jemna summan af denna
”capitalskuld, 4'400>000 R;dr Banco” (jag
försäkrar att här står med tydliga ziffror
4,4oo,ooo R:dr Banco) "utfärda en dess förskrifning
å Rikets Ständers vägnar, (men
nu komma vi till det sanuskyldiga) "stäld
Den 6 Ju 1 i i e. m.
”till Banken eller Ordres och bärande 4
”procents årlig ränta på capitalet.” Mina
svar på de framkastade frågorna ligga alltså
uti Utskottens egna ord'. Innan jag i
öfrigt ingår i försvar af mina klandrade anmärkningar,
ber jag ati få erindra om en
grundsats af högsta vigt, den nemligen, alt
man vid all lagstiftning är pligtig att noga
efterse alla de följder den möjligen kan
hafva, och alt man gör allt för illa, om
man låter lagens nytta eller skada ankomma
på verkställarens sätt att verkställa. Jag
ber om förlåtelse, i fall jag skulle blifva
något vidlyftig, men saken företer sig
för mig ytterst maglpåliggande. Jag tror,
att då Utskotten föreslagit ordet ordres i
förskrifningen, och den således kan komma
i 2:dra, 3:dje, ja 2o:de handen, man de
facto börjat ett obligationssystem. Jag erindrar
mig ganska viii skillnaden emellan
Utskottens förslag och en del reservationer
i Utskotten, och alt jemväl Herr Rosenblad
tillstyrkt, att llere sedlar i smärre summor
må utgifvas å det ifrågavarande beloppet;
äfvensom att 2:ne Ledamöter Herrar Noreus
och Sanlesson föreslagit skuldsummans
fördelande uti 44 serskildta sedlar. I>et
är sant, att här står väl icke directe sagt,
att dessa summor skola indragas, men om
man ser mera på möjligheten och sannolikheten
af utgången, än på hoppet till BancoFuilmägtiges
generositet att hushålla med
Svenska folkets rörelsecapital, så måste man
Ben 6 Juli i e. m. a3i
A •
befara sedelstockens minskning, eller tror
man sig med 44 sädane reverser, utbytta
emot indragne och sålunda realiserade Bancosedlar,
kunna bibehålla rörelsecapitalet
oförändrad t? —- Sådant är mitt svar. Om
det ej tillfredsställt talaren, hoppas jag dock
alt det skall tillfredsställa allmänheten.
Friherre Anckarsvärd har framställ
den satts, att dröjsmål med realisationen
skulle medföra skada och förlust för de
gählskyldige, sorn derigenom kommo att
betala efter högre curs. Jag har uppgifvit
ett sätt till förekommande häraf. Om
realisationsgrunden nu bestämmes efter x 28
sk:rs curs, och man derjemte förordnar,
att verkställigheten ej får börjas, förr än
Banken sjelf skaffat sig eller har lillräcklige
medel dertill, så frågas, huru något lidande
då skall uppstå? Samma värde Talare
har yttrat, att ingen föregående realisation
misslyckats. Jag har redan förut
sagt, att alla realisationer äro, peremtoriska
och till sin utgång opålitliga; och
jag kan ej tro annat, än att de aine realisationer
vi öfverlefva!, verkeligen varit misslyckade
i den stund de upphört. Man invänder,
att sådant ej skett utan vissa dertill
föranledande orsaker; —■ Nå väl; men
allt har ju sin orsak. Herr Cederschjöld har
haft den godheten gifva mig och Friherre
Cederström en åtvarning, som jag ej tager
åt mig. Han har sett i Friherre Ceder
-
a3a
Den 6 Julii e. m.
strom och mig representanter af aine hvarandra
motsägande systemer, och det får
jag ej klandra, och han har förmanat oss
att gå halfva vägen hvar; men ej gå hvarandra
för nära. Jag kan dock säga, att
- jag sannfärdeligen icke vet mig någonsin
hafva yttrat någon önskan att gå för nära
in på Friherre Cederströms system. Herr
Tham har klandrat, att jag ogillat lånesystemet,
på samma gång som jag sagt, att
rörelsecapitalet vore för litet. Det är likväl
märkvärdigt, att han, som tillstyrkt
Millioners lån för realisationens befordran,
ej inser att hvad Banken upplånar, drages
ur allmänna rörelsen, och att hvad sora
förloras, icke är i behåll; och slutligen ber
jag Herr Tham påminna sig att jag, långt
ifrån att ogilla Statslånesystemet, tror att
vi få blifva glada att en gång kunna anlita
det; men just derföre vill jag icke, onödigtvis,
spilla dess krafter. Slutligen vänder
jag mig till mina motståndare med önskan
om vidräkning öfver hvad sorn står
oss emellan. Jag har redan sagt, att jag
gerna ginge in på realisationen, om den
ej vore förknippad med ett lånesystem
och osäkerhet att få behålla silfret inom
landet. Vi torde ännu minnas, huru beskaffadt
allmänna tillståndet blef, då- år
1818 alla Discontpapper indrogos, och \
Millioner afskrefvos utur allmänna rörelsen.
En Ledamot, för hvilken jag har en
upprigtig högaktning har, utom protocol
-
Den 6 J u I i i e. m.
*33
let, sagt mig, att de ifrågasatte \ Millio-.
nei ne ej voro något nytt lån, utan ett gam*
malt, som skulle inbetalas, genom omsätt*
ning, men jag tror, att denna skuld måste
blifva obetald, emedan den ej, utan att gö*
ra landet olyckligt, kan uttagas. Dessa äro
mina skäl hvarföre jag röstar l^ej till Ut*
låtandet N:o i,
Friherre Cederström, Jacob: Jag ber
att få*besvara några anmärkningar, som bl i f-^
vit gjorda vid mitt sista yttrande. Herr
Rosenblad har i afseende på hvad jag sagt
om orättvisan af myntbestämningen, yttrat,
att orättvisan bestod i den förutgående sedelutgifning.
en och icke i den nu fqreslagne
myntbestämningen. Förhållandet är likväl
tvärtom. B.ehofvet tvang till att låna af
Banken, och rättskänslan påkallar att åter*
betala det. Densamme värde Ledamoten
har med åberopande af 16 §. i Regerings*
Formen sökt bevisa Styrelsens pligt, att
medverka till Realisationen, samt omtalar
sin ifrån barndomen hysta öfvertygelse om
nödvändigheten deraf. Det lärer således
icke vara värdt att söka öfvertyga honom,
att han har orätt. Hans citation af g Cap,
i §. HandelsBalken utfaller mindre lyckligt
till styrka för hans satts, då lagbudet
lyder så här: ”Thet som försträckt är, skall
”å dag förelagdan, till Borgenären, eller
”hans Ombudsman, eller till then hans rätt
”innehafver, i samma slag, jemngodt och
Den 6 J u 1 i i e. m.
”till fullo återgäldas.” Jag tror mig genom
blotta uppläsandet häraf, hafva vederlagt
honom med sitt eget argument. Friherre
Anckarswärd har påstått, att rättsgrund här
icke vore tillämpelig, emedan Svenska folket
saknade förmåga att återgälda Bankens
fordringar af Staten, men Friherren måste
väl medgifva, att om Staten icke lånt af
Banken utan af enskildte, hade återbetalnings-skyldigheten
mäst fullgöras med räntas
erläggande å capilalet. Då Staten icke
äger någon rättighet att disponera mera än
Bankens vinst, så måste väl rättvisan och
ordhålligheten kräfva, att man återbetalar
till Banken hvad den i nödens stund derutöfver
försträckt. Friherre Anckarswärd
frågar, om capilalisterne rådfrågades, då sedelutsläppn,
ingen år 1809 beslöts, .lag förmodar,
att Rikets Representanter äfven böra
anses för capitalister, och då de beslöto
den öfverklagade åtgärden, hade någon
rådfrågan utom Representationen varit lika
olä mpelig, som ändamålslös; medlen fordrades
för att hindra fienden att taga Bankens
millioner, och om det inträffat, så hade
icke allenast sedelinnehafvaren förlorat
all valuta för sina sedlar, utan jemväl
landets försvar emot fullkomlig eröfring varit
omöjligt. Den, som minnes denna lid,
torde äfven erindra sig, alt det enhälligt
medgafs, att behofvet oundgängeligen påkallade
denna enda utväg att erhålla penningar,
och att allmänna frihetens bibehållan
-
Den 6 Julii e. m.
235
de deraf berodde. Friherren frågar vidare,
huru landet skulle se ut, om det
tvingades att betala Statens skuld till Banken.
Jag tror, att landet skulle vinna af
att fullgöra sina förbindelser till Banken.
Vore jag, mine Herrar, en främmande Magts
Ombud, så skulle jag med hvad medel som
hälst söka att befrämja bifall till Utlåtandet,
väl vetande, att det skulle kosta mig
föga besvär, om min principal det åstunpade,
att hastigt från Banken utvexla den
sista silfverpenningen , för att dymedelst
sätta landet ur allt tillfälle till försvarsstånd
, och således underlätta möjligheten
af att bemägtiga sig det. Så länge Bankens
tillgångar icke medgifva vexling efter
den gällande myntfoten,' kan jag aldrig gå
in derpå.
Grefve af Ugglasj Gustaf: Jag skulle
icke upptaga liden, om jag ej ansåg det
vara min pligt, att uttala min öfvertygelse
i ett ämne af sådan vigt, som delta. Jag
skall ej vara mångordig. De lära vara få,
som bestrida, att ordning i myntväsendet
utgör ett hufvud villkor för samhällsordningens
bestånd och medborgares vältrefnad,
och att, om denna ordning blifvit rubbad,
den bör, så fort ske kan, återföras. Frågan
synes mig således egenteligen bestå
deri, om rätta tidpunkten nu är inne fölen
myntbestämning. Jag tror, ^ilt förhållandet
så är, och förenar mig med de flere
236
Den 6 Julii e. m.
'fulare, som enligt min öfvertygelse så fullständigt
utvecklat, att en myntbestämning
nu kan beslutas, verkställas och äga bestånd,
Då jag således tror, att Realisationen nu
kan beslutas, anser jag det äfven för vådligt
att uppskjuta densamma, ty man kan
ej förutse, hvad verkan den fortsatta osä-s
kerheten kan hafva, innan Rikets Ständers
nästa sammankomst. I det hopp, alt Rrdderskapet
och Adeln måtte bifalla Stats-,
pcb BancoUtskottens förevarande Utlåtande,
anhåller jag, att Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes derå. framställa
proposition.
Åtskillige ropade åter på proposition.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhardj
hade inlemnat följande, som upplästes:
Jag skulle anse mig handla orätt, att
då en fråga af kanske den högsta vigt för
mine landsmäns väl skall afgöras, vara tyst
och endast med ett slutet Ja eller Nej yttra
mig.
Begge opinionerne om denna fråga önskar
jag tro vara styrde af känsla och öfvertygelse,
att vilja landets sanna bästa.
Framtiden endast kan lemna decision. De
flesta meningarne jag hört här yttras, hafva
varit för bifall till Utskottens Utlåtande,
och ibland dem befinner sig Föredragandens
för Handels- och FinnanceArenderue,
Den 6 Jnl ii e. m.
hvilken äfven funnit Statslåns-systemet böra
införas.
Att rlömma efter aspecterne, lärer alltså
Utskottens Utlåtande blifva af pluralileten
bifallit, och således den princip antagen, att
Bancosedelns silfvervärde är 2f R:dr, eller
128 skill, i sedlar för 1 R:dr i silfver efter
1664 års myntfot; hvilken valuta man likväl
ej en gång genast kan utbekomma, utan
först om Gud vill i832.
flvad är då en PappersRiksdaler värd
på mellantiden? Och hvilka speculationéi'
skola icke ockrare och andra speculanler
göra sig? Då jag likväl bekänner mig vara
af den motsatta opinionen, eller att myntbestämningen
och Realisationen bör uppskjutas,
och blott förberedande åtgärder så
hädanefter, som det skett sedan 1823 års
Riksdag, fortgå, torde detta mitt yttrande
få vara en min reservation för framtiden.
Här har varit fråga, antingen alt besvara
Stats- och BancoUtskottens alla fem 1
Utlåtanden i detta ämne, på en gång, eller
ock livart och ett för sig sjelft; jag tror,
att när man besvarat det första med Nej,
liar man äfven besvarat de fyra öfriga på
samma negativa sätt,
Likasom man vill, att Götha canal
skall draga central-försvaret med sig i släptåg,
likaså vill man ock, alt Myntreglerin
-
238
Den 6 Julii e. m.
gen eller Realisationen skall draga Slatslånesystemet
med sig.
Yi hafva just icke synnerligen väl rangerat,
hvarken för oss sjelfva eller för våra
efterkommande; och om vi äfven skola
lemna dem StatsObligationer i testamente,
så fruktar jag, att minnet af 18ap års Ständer
alltid skall återkallas med en hemsk
rysning.
Jag anhåller vördsamt om proposition
till afslag å Utlåtandet.
Friherre RantzouJolian Albert: Jag
bekänner mig icke äga förmåga, att med
den vältalighet jag önskade, och som till
en del mot mig blifvit använd, upptaga lill
detaljeradt svaromål alla de här gjorde anmärkningar,
som hänsyfta lill rubbning af
min opinion. Den rubbas emedlertid ej af
de anförde skälen, och vacklar i denna fråga
minst för granna theorier. Jag beklagar,
att jag ej kan tillhandagå Herr Hjerta
med det af honom begärdia förslag, till
anskaffande af den betydliga qvantitet silfver,
som han sjelf erkänner vara behöflig
för verkställigheten af den föreslagna Realisationen;
och huru stor än den capacite
må vara, som Herr Hjerta behagar tillräkna
mig såsom köpman, och hvarför jag i
öfrigt är honom förbunden, nödgas jag dock
möta honom med det svar, att de utvägar
han benägit uppgifver, icke öfverensstäm
-
Den 6 Ju lii e. m. a3q
ma hvarken med mitt commerciella begrepp,
eller nied min erfarenhet i denna väg. Mitt
anförande qvarblifver i Protocollet för mia
räkning, Herr Hjertås yttrande må der förblifva
för hans; det beror påRidderskapet
och Adeln, att bedömma halten af så val
den enes, som den andras. Herr Tliams
insinuationer om köpmanna-interesse m. m.,
tiro icke främmande från honom, som alltid
underrättar Ridderskapet och Adeln om
sin egen oegennytta; de äro dock för mig
fullkomligt likgiltiga. Skiljd från, allt eget
interesse, har jag ansett det vara min pligt
att yttra de åsigter, dem jag tror vara rigtiga
och för Fäderneslandet gagnande, och
efter denna regel kommer jag städse alt
handla. Jag förblifver vid min tanka; bestrider
mynlbestämningens och Realisationens
närvarande nytta och nödvändighet,
och fortfar att yrka ålerremiss.å de ifrågavarande
Utlåtanderne, men skulle Ridderskapet
och Adeln åter vilja förena sig om
afslag derå, förklarar jag mig ock dertill
beredvillig.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Då
så manga Talare redan yttrat sig för samma
mening, som jag i denna fråga hyser,
och jag haft tillfälle i ett föregående Plenum
redan uttala min öfvertygelse om nödvändigheten
af den föreslagne Realisationen ,
inskränker jag mig nu endast tilli alt förena
mig med de Herrar, hvilka önska bi
-
Den 6 J u 1 i i e. m.
fall till ifrågavarande under N:o i.afStatsoch
BancoUtskotten afgifne Utlåtande, och
hvaruppå jag anhåller om Hans Excellence
Herr Gref vens och LandtMarskalkens proposition.
Friherre Anckarsvärd: Jag utber mig
att blott i största korrthet få besvara några
emot mitt yttrande gjorde anmärkningar
af Friherre Boije, som med en stor talareförmåga
förenar en särdeles lycka, att
med satirens gissel kunna leda uppmärksamheten
från sina motståndares åsigter till
sina egna. Friherren har yrkat, att lagstiftaren
borde förutse alla möjliga följder af
den lag han stiftar. Jag vågar ej ingå i
Strid härom med en så beryktad jurist, sorn.
Friherren, men tror dock, att denna sats
äfven för Philosophen fordrar flera inskränkningar,
och serdeles vilkoret af, så vidt
mensklig ofullkomlighet det medgifver. Den
värde Talaren har tillagt mig ytterlighet i
mina farhågor för de gäldsatte, och sökt
att häfva dem med förslaget att antaga Realisations-grunden
efter 128 sk. cours, mea
inställa verkställigheten deraf, till dess Bankens
egna tillgångar så medgåfvo. Utan
anspråk på djupa insigter i rättsläran, vågar
jag tro, att ingen Konungamagt i Sverige
skulle kunna lemna sanction åt ett så
äfventyrligt förslag som detta, enär man
aldrig med visshet kari beräkna coursför
liål
-
\
Den 6 Julii e. m.
hållandet. För min del betviflar jag dock
ej, att Friherrens förslag innebär den verkliga
grund han trott vara nyttigast för vår
financiela ställning. Det har äfven af samma
Talare blifvit lagdt mig till last, att jag
sagt, det ingen föregående Realisation af
sig sjelf misslyckats. Jag är dock nöjd med
det erkännande denna mening af flera Ledamöter
inom detta Hus redan vunnit; Friherren
har framstält en sats, som innehåller
mycken anledning till munterhet, den
nemligen, att en Realisation, som blott innefattar
myntbestämning, icke är någonting.
Jag vet likväl ej, alt här varit fråga
om annan bestämning af myntet, än sorn.
ligger uti en verkelig Realisation. Förklarandet,
att gerna medverka till Realisationen,
om dermed icke vore förknippadt ett
Statslåne-system, begriper jag ej, hvartill
det tjenar, om icke för att inverka på opinionen.
Jag delar fullkomligt Friherre Boijes
motvilja för lånesystemet, men tror, att då
vi komma till detaljerne för Realisationens
verkställighet, medel gifvas att motverka
och förebygga lånesystemet, till hvars motverkande
jag visserligen har samma omtanka
som Friherren. Min fråga huru Sverige
skulle se ut, om Statens skuld till Banken
inbetaltes, har af Friherre Cederström
blifvit besvarad med det påstående, att Sveriges
ställning derigenom skulle blifva förmånligare,
och att Svenska folket ickesak3i
H. 16
Den 6 Julii e. tru
nade förmåga till denna betalnings fullgörande.
Jag deremot tror bestämdt, att denna
betalningsförmåga helt och hållet saknas,
och att Sverige, om denna skuld skulle
på en gång utprässas, korame att se ut sorn
verkningarne af 60 Millioner intecknade
skulders förvandling till en skuld af i5o Millioner,
utan någon de gäldskyldiges förskyllan,
eller fordi ingsägarnes värdighet eller
rättmätiga anspråk. Jag är likväl trygg för
denna tilldragelse, emedan en sådan Styrelse
visserligen icke finnes, som skulle ingå
på att så våldsamt låta förstöra landet.
Med stor förundran har jag hört Friherre
Cederströms förklaring, att om han vore
en utländsk Magts Ombud, skulle han gå
in på den föreslagne Realisationen. Jag
ville hoppas, att jag hört origtigt, men gör
mig emedlertid en ära af att i denna sak
tillhöra samma opinion som hyses af den
Statsmagt, hvilken det snarare än mig tillkommer,
alt tillrättavisa detta obehöriga
uttryck. Jag förnyar min anhållan om proposition
till bifall å Utlåtandet.
Flere ropade på Proposition.
Herr Rosenblad , Bernhard: Jag skall
utbedja mig, att med några få ord få besvara
Friherre Boijes anförande. Friherre
Boije tror sig i Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande finna ett stöd för införande af
StatsObligations-systemet. Han torde dock
erindra sig, alt eler endast står, att för den
Den 6 Julii e. tu.
redan befintliga skulden skulle nya Obligationer
utfärdas. Jag vill lugna den ädle
Friherren i afseende på dess fruktan förde
förskräckliga vådor af dessa sedlar, ined den
förklaring, att jag med flere beskådat arne
Obligationer, som redan för det närvarande
finnas i Banken på liela gamla lånesumman,
och således vida större, än de nu föreslagna.
Beträffande Talarens farhågor för de
reservationer, som af mig och flere andra
blifvit afgifne, så, om han beviljar dem
den uppmärksamhet, att genomläsa dem,
står det att Obligationerne ej skola förr säljas,
än det blir nödvändigt för Bankens rörelse.
Herrar Santesson och Noreus hafva
föreslagit, att de skulle hypothiseras för
att öka rörelsacapitalet; jag har deremot
endast tillstyrkt, att de skulle användas, i
fall Bankens silfverfond behöfde förstärkas.
Jag medgifver, att Friherren har rätt i en
sak, och jag orätt. Utskotten hafva verkligen
föreslagit en indragning i rörelsecapitalet.
Jag måste tillstå det. De hafva
nemligen föreslagit inbetalning af i,43a R:dr
i3 sk. 3 r:st. Detta är en verklig minskning
i rörelsecapitalet. Måhända torde Friherren
likväl finna sig tillfredsställd, då han
betraktar, att Utskotten varit så genereusa,
att de bestämt Sedelstocken till 4oo,ooo R:dr
mera, än förra årets; och dessutom lemnat
fritt lopp för silfverinväxling mot nya
sedlar. Efter Utskottens förslag upphör all
fixation af rörelcapitalet. Banken kommer
244
Den 6 Julii e. ra.
att sjelf låna upp och låna ut. Då står det
Banken fritt att, om landets behof så fordrar,
med nya sedlar komma landet till
hjelp. Alla vexelvinglerier af våra capitalister
upphöra genom Realisationen, ty då
blir för oss intet hinder, att begagna utländska
capitaler. Man blir ej beroende
af inhemska capitalister, då man kan få utländska
penningar för 4 a 5 procent. Jag
ser ej någon olycka deruti, ty man kastar
ej bort capitaler, då man lägger dera i Rikets
jord och annan fruktbar rörelse. Jag
erinrar mig, huru på 1600-talet, under den
store Gustaf Adolph, under sjelfva kriget,
näringarne gjorde framsteg. Det skedde med
utländska capitaler; visserligen erinrar oss
minnet och dagens tacksamhet och aktning,
att många af de utländska capitalisterne blefvo
qvar vid den jord de odlat, vid de malmfält
de gjort nyttiga för Riket, men en mängd
af audra gjorde det ej. Dock äfven dessa
hade icke fruktlöst använts. De bade framkallat
nya skördar, nya och förädlade jerntillverkningar,
som snart tillfullo betäckte,
till ränta och capital, de lånta summorna, då
de med dessa frambragta förbättringar qvarstodo,
en ny källa för Rikets välstånd, en ny
andel i dess förmögenhet. Jag ser således ej
något, som föranleder mig, alt gå ifrån den
mening jag hyser. Jag anser realisationen vara
det vigtigaste ekonomiska steg för Rikets
näringar, som är tagit sedan i8oq, och jag
anhåller om bifall å Utskottens Utlåtande.
Många ropade på Proposition.
Den 6 Ju lii e. m.
245
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Under en öfverläggning, der
så mycken skicklighet, så många kunskaper
å ömse sidor blifvit ådagalagde, är det
ej jag, som skall uppehålla tiden. Jag får
endast förklara, att jag med lifligaste bifall
anhåller om proposition till godkännande
af Utlåtandet N:o 1, och hoppas att detta
Utlåtande, när det åtföljes af kloka verkställighels-Atgärder,
skall åt mitt fädernesland
bereda Ökade fördelar, och till detsamma
inkalla flere utländske capitalister,
som både med sin industri oell sin förmögenhet
skola lifva näringar, och befordra
det helas stigande sällhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då en Ledamot
önskat, att de öfrige Stats- och BancoUtskottens,
i afseende å Myntväsendets reglering,
under N:o 2, 3, 4 oc^ 5 afgifne
Utlåtanden äfven måtte i sammanhang med
Utskottens nu föredragne Utlåtande till afgörande
företagas, ansåg Hans Excellence,
innan Hans Excellence för Ridderskapet och
Adeln föredrog sistnämnde Fyra Utlåtanden,
sig böra inhämta Ridderskapets och
Adelns tanka, huruvida Ridderskapet och
Adeln önskade, att Utskottens alla 5 omförmälte
Utlåtanden borde nö på en gång
till pröfning och afgörande företagas.
Ropades starka Nej.
Friherre Cederström: Jag vill ej hin
-
a 46
Den 6 Julii e. m.
dra afgörande!, men får till protocollet förklara,
att jag ej kan linna, det stadgandet
i 56 §. Regeringsformen riktigt tillämpas
derigenom, att man i ett serskildt Utlåtande
afskiljer en del af ett sammanhängande
ämne. I händelse af bifall till detta Utlåtande,
blir det ej möjligt att afslå de öfriga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall af Stats- och BancoUtskottens under
N:o i afgifne ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boije: Jag får den äran förnya
min förut gjorde anhållan om votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog derefter följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats- och BancoUtskottens
under N:o i afgifne Utlåtande
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående Myntvärdets upprätthållande,
med flere i sammanhang dermed till
Utskotten remitterade enskildte Anföranden
i ämnet, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition af Rid
-
Dea 6 Ju lii e. m. »47
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 4^ 0°h 44 §§• i
darhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till io e. m.;
och befunnos, vid voteringens slut klockan
ii e. m., sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — 177.
Nej — 73.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LahdtMarskalken förklarade, att Statsoch
BancoUtskottens ofvanberörde Utlåtande
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Friherre Falkenberg, Melcher Gustaf,
anmälte till Protocollet sin reservation emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från BancoUtskottet:
Af den 23 sistlidne Junii:
N:o 47* I anledning af väckt Motion,
att hälften, eller två tredjedelar af alla
a48
Den 6 Julii e. m.
Publika Verks behållningar i Banken måtte
i Discontväg utlånas.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 25 sistlidne Junii:
N:o 37. I anledning af väckte Motioner
angående Socknestämmor och KyrkoRåd.
N:o 38. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 26 förut
meddeldte Betänkande, angående väckt fråga
om upphörande af utsöknings-provision
och öfverränta för Skuldsedlar, som pantsättas
i ManufacturDisconten.
N:o 39. I anledning af gjorde anmärkningar
vid 3:ne till Utskotten återremitterade
Betänkanden.
N:o 40. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 16 förut
meddeldte Betänkande rörande väckt fråga,
att alla hus och gårdar i Städerne skulle
ovilkorligen vara underkastade brandförsäkring.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
