# ID: svediakorp-gov373
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 47,060
# sentences: 1,675
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Höglo flige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg ^ 1831.
Fredagen den 26 Junii 182g.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justerades ii ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
22 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af Ledamöter i nedannämnde Utskott;
och befunnos hafva blifvit utsedde i
ConstitutionsUtskottet:
Efter N:o 2152. Herr af Uhr, Carl David;
N:o 1191. Herr Anckarloo, David
Gustaf.
BancoTJtskottet:
Efter N:o 2002. Herr Hisinger, Wilhelm;
N:o 2093 A. Herr af Wetterstedt,
Niclas.
Lagutskottet:
Efter N:o 366. Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm;
N:o 84* Grefve Löwen; Fullmägtig
Friherre Stael von Holstein, Otto
Wilhelm.
/j, Den a 6 Junii f, m.
RiddarhusUtskottet:
Efter N:o i. Friherre Oxenstjerna af Eka,
Carl Gabriel, samt
N:o2io. Friherre Ehrencrona; Fullmägtig
Grefve Sparre, Carl;
N:o 357. Friherre Nordenskjöld; Fullmägtig
Herr Nordenskjöld,Carl, och
N:o 2000. Herr Adlerwald; Fullmägtig
Herr von Troil, Knut.
Herr af SillenGeorg Axeluppläste
följande:
Uti det af Ekonomiutskottet i ett sammanhang
afgifne, och af Ridderskapet och
Adeln i Plenum den 22 dennes f. m. till
Utskottet återremitterade, Utlåtande N:o i32
öfver de 9 serskildta Motioner, hvilka under
innevarande Riksdag blifvit väckte rörande
förändringar och rättelser uti Presterskapets
allöningssätt, af hvilka Motioner Anders
Danielssons inom BondeStåndet och
min hos Ridderskapet och Adeln närmast
öfverensstämma deri, att de utgå från den
synpunkt, att nämnde allöningssätt är olämpligt
och bör undergå en fullkomlig förändring,
har Utskottet, medgifvande, det en
sådan reglering, som jag föreslagit, i många
fall kunde vara billig och nyttig, likväl
afstyrkt bifall dertill, emedan Folkets tillgifvenhet
för den ecclesiastik^ indelning,
Den 26 Juni! f. m.
5
hvarvid det blifvit vandt, denna indelnings
mångfaldiga sammanhang med landets civila
indelning och kostnaden af en mängd kyrkors
ombyggnad eller förflyttning 0. s. v.;
för förslagets utförande synes fordra århundraden,
eller, om det skulle ske hastigt,
en brytning, som icke är af något påträngande
behof påkallad.
Det bar så länge varit insedt och erkändt,
att omförmälte aflöningssätt är mindre
lämpligt, att det tyckes icke vara för
tidigt, att med alfvar tänka på en reform
deri. Om det bärleder sig från en tid, då
Staten uppsteg ur mörjan af ett groft barbari,
då Missionärer började sprida Religionens
ljus, och inga bestämda vilkor för gäldandet
af deras mödor kunde vara, men
dels välviljan, dels undret vid ett nytändt
ljus föranledde till gåfvor och offer; så måste
väl nu klart inses, att de lämningar af
detta aflöningssätt, hvilka ännu framlysa,
svårligen kunna döljas under de vanlige så
kallade Conventioner, Församlingarne och
deras Pastorer emellan, och att i alla fall,
då dessa öfverenskommelser antingen ske
på obestämd eller på viss tid, och endast
angå de hufvudsakligastePastoral-inkomsterlie,
frågor om olägenheternes afböjande tidtals
återkomma, och Comministrarnes samt
KyrkoBetjeningens aflöningssätt likväl qvarstå
i sin gamla form.
6
Den 26 Junii f. m.
För mig har icke framställt sig de
betänkligheter för förslagets verkställande,
hvilka Utskottet anvisat. Den indelning eller
bestämda och oföränderliga afgäld af
hvarje hemman och lägenhet, hvilken jag
föreslagit, har på intet sätt gemenskap med
landels civila indelning; icke heller erfordras
derföre någon enda kyrkas ombyggande
eller förflyttande; ty om t. ex. af ett
Pastorat, bestående af i5o mantal, 120 mantal
indelades till Presternes och KyrkoBetjeningens
aflöning inom samma Pastorat;
så kunde de öfrige 3o mantal anvisas till
slik aflöning i ett mindre Pastorat, eller ock
på annat sätt disponeras; och jag kan icke
inse, att någon annan tanka kan hafva gifvit
anledning till det yttrande i Utskottets
Utlåtande, att en mängd kyrkor skulle ombyggas
och förflyttas för verkställandet af
den lönereglering, jag föreslagit, än den
från hvilken man har så svårt att slita sig
lös, att just den, sorn åhörer en ReligionsLärare,
och begagnar de förrättningar
hans kall honom ålägger, nödvändigt skall
gälda hans lön, men icke deltaga i någon
annans.
Det är ock gifvit, att verkan af denna
reglering icke borde egarum, förrän i mån
af afgång eller eget medgifvande af de Prester,
som före regleringen voro innehafvare
af Kyrkoherde- och Comminister-beställningar.
D e n 26 J u n i i f. ra. 7
*
Vid en sådan reglering borde, såsom
jag i min Motion äfven yttrat, Hemmanens
naturliga godhet och förhållande till hvarandra
blifva grunden för Prestelönens bestämmande
; men icke, såsom vid Conventioner
vanligen sker, Mantalsberäkningen eller
Hemmanens afkastning tjena till grund derföre;
ty nu händer, att fastän ett Hemman
icke är till öretal eller deremot svarande
beräkningssätt större, än hälften emot
andra i samma By, måste dock detta Hemman
utgöra Presterättigheterna till lika belopp,
som de andre dubbelt bättre lottade
Hemmanen; och tages återigen Hemmansafkastningen
till grund, hvilket är rätta följden
af systemet för Tiondens bestämmande eller
3o:dedelens utgifvandé af jordafkastningen
och tiondedelens af kreaturen till Pastor;
så får den arbetsamme samt den, som
väl sköter och vårdar sin jord, betala för
den late och försumlige och för den, sorn
tillbringar sin tid på krogen.
Genom en sådan beständig indelning,
som jag föreslagit, verkställd af sakkunnige
och upplyste män, kunna dessa olägenheter
undanrödjas och JordeboksRäntan, som
allmänneligen mera närmar sig ett relativt
skäligt förhållande Hemmanen emellan i
samma ort, än den högst felaktiga Mantalsberäkningen,
tagas till grund för Tiondesättningen
eller Preste-afgäldens bestämmande.
Då blefve ingen genom ett Soc
-
8
Den u6 Jun ii t. m.
ienstämmobeslut, tillkommet utan hans hörande
, såsom vid Conventioners uppgörande
ofta tillgår, orättvist beskattad, och
den, som antingen af liknöjdhet, eller af
välvilja emot sin Pastor, eller ock till äfventyrs
af farhåga för hans ogunst, nu kan
ådraga sin jord en beskattning, som trycker
hans efterkommande, skulle vid den af
mig föreslagne indelning icke kunna verka
till mehn för dem, emedan IndelningsCommitteen
borde lika så litet, om än Hemmansegaren
sjelf det medgåfve, åsätta Hemmanet
en större afgäld, än det rätteligen borde
åläggas, som den borde efterskänka något
eller förminska afgälden för en oskälig
protest.
Om Presternes Patriarchaliska förhållande
till sine åhörare, som Utskottet tror
genom detta löningssätt skulle rubbas, någonstädes
i någon mon förminskades, så
skulle åter annorstädes det opatriarchaliska,
som icke varit utan exempel, få en
mindre grundad näring, och Presten vore
ej betaget tillfälle, att då, likasom nu, i hårda
år kunna lindra dem, som till hans
aflönande vore anviste. Kronobetjeningens
mellankomst vid uppbörden, i annan, än
executiv-väg, blefve icke heller erforderlig;
ty Presten kunde så väl som den Militära
och Civila Indelningshafvare!! sjelf uppbära
sina räntor, och tiden för deras afbördande
blifva densamma som nu.
Den 26 Junii f. ra.
9
Hvad Nådåren beträffar, så hade jag
trott, att Presterskapet sjelf skulle inse
fördelen af deras utbytande mot en Pensionslnrältning,
hvilken mera än Nådåren
försäkrade Presternes enkor och barn om
någon säker inkomst efter mannens och fadrens
död, och att således PresteStåndet
icke skulle vilja , att såsom ett värn deremot
framskötos 1723 års Privilegier, utan önska
förändringen. Måhända skall ock Ståndet
taga saken på det sättet, ehuru ingen
Reservation emot Utskottets Utlåtande i
denna del af någon Ståndets Ledamot blifrit
gjord. Hvad jag tror vara säkert, är det,
att nu ofta händer vid en Prests frånfälle,
att Nådårsinkomsterne åtgå till fordringsegares
förnöjande. Då Pensioner hafva den
egenskap, att de icke gå till gälds betalning,
så är klart, att fördelen af den af mig
föreslagne förändringen stannade på Presterskapets
enkors och barns sida.
Jag har trott mig böra framställa dessa
tankar. Torde hända kunna de tjena till
sann vederläggning af de anförde betänkligheterna
emot hvad af mig i ämnet blifvit
föreslagit. Jag har trott mig hafva destomera
fog dertill, som Herr Anckarswärds
Motion om Conventioners ingående förutsätter
det vilkor, att de icke böra hindra
mellankomsten af någon allmän lönregleling,
samt han således erkänt, att en sådan
vore bättre, än de förre, hvilka ock
1
IO
Den 26 Ju nii f. m.
nödvändigt skola föranleda till oupphörliga
besvär för Församlingarne, för Consistorierna
och för andra EmbetsVerk, sorn dermed
hafva att skaffa.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
får åtfölja den redan beslutade återremissen
af Utlåtandet till Utskottet.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Herr af SillenGeorg 4xelJ anförde
skriftligen:
Yid LagUtskottets af Mderskapet och
Adeln den 9 dennes f. m återremitterade
Betänkande N:o 62, angående ändringar i
ConcoursLagen, tar jag mig friheten göra
följande erinringar.
2 Cap. 1 §.
Här är föreslaget bibehållandet af den
föreskrift, alt Borgenärerne skola genast inför
Rätten utse, elier ock sig emellan välja
och för Rätten nämna tvenne eller flera Gode
Män, helst bofaste och dem som sjelfve
Sakegare äro, att den afträdde egendomen
till förvaltning emottaga; samt att, då
boet är af ringa beskaffenhet, och Borgenärerne
vilja dess förvaltning åt en God Man
anförtro, det må vara tillåtet, om Rätten
pröfvar, att det ske må.
Den 26 Junii f. in.
För min del anser jag, att det icke börvara
någon föreskrift för Borgenärerne, att
de i något fall äro förpliktade att utse flere
Gode Män, och det af följande skäl. Ofta
kan en ensam mycket bättre förvalta ett
vidsträckt bo, än flere hafva förmåga att
sköta ett af ringa beskaffenhet. Ofta inträffar
äfven, att en man med verklig förmåga
och redlighet för ett sådant bestyr icke
vill sig det åtaga, för att icke komma i
strid med andras tänkesätt, och för att icke
dela ansvar med andra, till hvilkas skicklighet
för ärendet han icke har fullt förtroende.
Ju flere de äro, som hafva befattningen
med ett bos förvaltande, ju större
blifva också förvaltningskostnaderne eller
arfvodet för detta bestyr. Ofta händer
äfven, att det är svårt att få en enda God
Man, då Lagen likväl befaller, att de minst
skola vara två.
Jag föreslår fördenskull, att nämnde §.
får följande lydelse:
”Borgenärer, hvilka tillstädeskommit
”efter kallelser af Rätten eller Domhafvan”den,
som i 5 Gap. 1, 2 och 3 §§. säges,
”skola genast inför Rätten utse eller ock
”sig emellan välja och för- Rätten nämna en.
”God Man eller flere, helst bofaste och dem,
”sorn sjelfve sakegare äro, att den afträdda
”egendomen till förvaltning emottaga. Bor”genärerne
ege ock att meddela Gode Man”uen
eller Gode Männen föreskrift om för
-
Den 26 Junii f. m.
”valtningen, då sådant nödigt anses. Förordnande
för god man eller gode män ut”färde
Rätten.”
Dessutom förekommer i ConcoursLagen
den föreskrift, att Borgenärerne skola på
Proclamadagen utse Syssloman. Skillnaden
emellan God Man och Syssloman är ingen
annan än den, alt den förre förvaltar boet
före Proclamadagen, och den sednare efter
densamma. Merendels händer ock, hvilket
äfven bäst synes vara, att den, som före
Proclamadagen förvaltat boet, dervid förblifver
efter densamma. Mig synes således,att
föreskriften om Sysslomans väljande borde
utgå, och boets förvaltare så före som efter
Proclamadagen ega samma benämning, nemligen
antingen Gode Män eller ock Sysslomänj
och något val af förvaltare på Proclamadagen
således icke ske i annat fall,
än då, när antingen de, som förut förvaltat
hoet, förklara sig ej dermed vilja befatta,
eller också en eller flere af Borgenärerne
önska och för Rätten anmäla , att nytt
val af God Man eller Syssloman bör ske.
Mången förstår ej heller nu skillnaden emellan
God Man och Syssloman. .
5 Cap. 35 §.
Lagutskottet har afstyrkt bifall till Hr
Åluuds hemställan, att som stadgandet i
denna §., att Domaren endast i anledning
af jäf, som af gäldenär eller någon borge
-
Den 26 Jun i i f. m.
när .göres, eger pröfva hvarje fordrans giltighet,
tillskyndar ej mindre gäldenären än
fordringsegare skada och förluster, denna §.
måtte få följande lydelse:
. ”Utan hinder af den ed, som horge”närerne
gått, ege Rätten, att pröfva giltigheten
af hvarje fordran, äfvensom att
”bestämma ordningen och företrädet bor”genärerne
emellan efter Lag och fordrin”garnes
beskaffenhet, ändock att jäf ej gjordt
”är. Pröfvar Rätten någon fordran, 1 grund
”af en eller flere borgenärers jäf, antingen
”hel och hållen eller till någon del, böra
”försvinna, då gälle det till förmån för öfrige
borgenärer, ändock att de ej i jäfvet
”deltagit.”
Skälet för Utskottets afstyrkande af bifall
till Herr Ålunds förslag, som åsyftar
att återföra Concursdomaren till den skyldighet,
honom efter 1798 års Concursstadga
ålåg, att utan partens påstående pröfva
hans fordran och bestämma densammas giltighet
och förhållande lill de andre, enär
han den i behörig ordning bevakat, är det,
alt Domarens kall, att slita parters tvister,
icke kan väl förenas med den skyldighet,
att å ena partens vägnar göra anmärkningar
emot den andras kraf, och, så till sägandes,
vara samtlige parternes Sakförare.
För min del förslår jag icke, huru en
Goncursdomare skulle förfara, enligt sin för
-
Den 26 J11 ni i f. m.
sta pligt» som är att göra rättvisa, om lian
strängt följde den ordalydelsen, att han endast
i anledning af jäf, sorn af gäldenär
eller någon borgenär göres, eger pröfva
hvarje fordrans giltighet. Skulle han nu
helt och hållet förbigå all pröfning af de
andre fordringars giltighet, emot hvilka intet
jäf göres? När borgenär för Concursdomaren
upptedt och styrkt sin fordrans
beskaffenhet; så synes det böra vara Domarens
sk3ddighet, att pröfva, emden bör
gäldas , och i hvad ordning det bör ske, i förhållande
till de öfrige bevakade fordringarne,
om än borgenären icke förstår att yrka, i
hvilket förhållande det bör ske. Då han anmält
sin fordran och bevakat den, har han,
efter mittsätt att förstå Domares och andra
Embetsmäns pligt emot den enfaldige, att
opåminte befordra hans rätt, rättighet att
få denna fordran tillagd den giltighet Lagen
bestämmer, och så tror jag visserligen,
att i allmänhet tillgår; men Lagen bör icke
gifva rum för ett annat förfarande.
Jag yrkar fördenskull, att den redaction
af denna §., hvilken Herr Ålund föreslagit,
måtte af Rikets Ständer godkännas.
Om remiss häraf till Lagutskottet, för
att tagas i öfvervägande i sammanhang med
de öfrige anmärkningar, anhålles vördsamt.
Remitterades till Lagutskottet.
Den 26 Junii f. m.
Företogs till pröfning BevillningsUt- '
skottets den 22 sistl. Maji under N:o 28 afgifne,
och den i5 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkanden,
dels under N:o 7, om grunderna
för den blifvande allmänna Bevillningen,
samt för värdering af fastigheter; dels under
N:ö 8, öfver väckt Motion, om bevillning
för hvarjehanda öfverflödsvaror, och
dels under ÖI:o 9, angående väckte Motioner
om beskattning för kortspel,
I afseende å den uti Betänkandet N:o
8 behandlade fråga, rörande bevillning för
hvarjehanda öfverflödsvaror, bade Utskottet
uti nu förevarande Utlåtande yttrat, att Utskottet
så mycket hellre ytterligare afstyrker
den ifrågaställde allmänna Bevillningen för
bruket af utländska viner, caffe, the m, m.,
som nyssnämnde Betänkande redan blifvit
af Preste- och BorgareStånden antagit.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
proposition, blef BevillningsUtskottets Betänkande
N:o 8 äfven af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Rörande Betänkandet N:o 9, angående
väckte Motioner om beskattning för kortspel,
hade Utskottet uti ifrågavarande Utlåtande
anmält, att samma Betänkande re
-
Den 26 Jun i i f. m.
dan blifvit af Preste-, Borgare- och BondeStånden
bifallit.
Uppå gjord proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att för dess del
dervid låta bero.
De mot Utskottets Betänkande N:o 7,
om grunderne för den blifvande Allmänna
Bevillningen, gjorde anmärkningar hade Utskottet,
i anseende till deras mångfald och
olikhet, för tydlighetens och ordningens
skull, ordnat och upptagit i följande Hufvud-Afdelningar,
nemligen t
Första Hufvud-Af delningen:
Innefattande Utskottets svar å yttranden,
om Utskottets förmenta skyldighet att
afgifva åtskillige upplysningar och beräkningar,
i afseende på Bevillningens utgående
och fördelning sedan sista Riksdag.
Hvad Utskottet i denna Hufvud-Afdelning
yttrat, blef af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Andra Hufvud-Af delningen:
Innehållande Utskottets svar å anmärkningar
emot Utskottets Betänkande i allmänhet
och den deruti följde liufvudprincip,
jemte serskilde Talares förslag till förändring
eller till nya grunder för Bevillningen.
I af
-
Den iG Ju ni i f. ta.
*7
I afseende på de anmärkningar, som
af Friherre Cederström, Jacob, blifvit gjorde
deremot, att Utskottet ej antagit de af
Friherren föreslagne grunder till Bevillningens
utgörande, bade Utskottet, på anförde
skäl, afstyrkt allt antagande eller tillämpning
lill Bevillningsgrunderne af Friherrens
förslag.
Hvilken Utskottets framställning blef
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Likaledes godkände Ridderskapet och
Adeln det afslyrkande Utskottet lemnat så
väl å det af Friherre Cederström, Anders,
gjorde förslag, som å Friherre Boyes, Ludvig,
med flere Ledamöters , hemställanden,
rörande antagande i det hufvudsakligaste af
1810 års Bevillningsgrunder.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Redan vid 1800 års Riksdag föreslog jag
Bevillningens erläggande af behållen inkomst
eller ock af behållen förmögenhet, samt i
progressiv förhöjning till behållningens storlek.
Vid 1809, 10 årens Riksdag, som jag
af mitt vistande utrikes var hindrad att öfvervara,
hlefvo dessa grunder af Rikets Ständer
antagne, och gällde till ReactionsRiksdagen
1812, som jag blott få dagar kunde
bevista. Vid 1815 års Riksdag föreslog Hr
von Törne samma grunder, och likaledes
vid 1818 års; men som redan 1815 i stäl3o
H. 2
j8 Ben a6 Junii f. m.
let för behållen inkomst den blott synbara
förmögenheten Lief tagen till grund lor Bevillningen,
så passade ej mera deri progressiva,
emedan den då koni me att drabba likaså
mycket den mest skuldsatte egendomen,
som den ointecknade. Jag anser nu
fåfängt, att arbeta på återgåendet lill i8iO
års riktiga Bevillningsgrunder. Då första
Betänkandet i denna fråga förevar, gjorde .
jag anmärkningar vid de skäl Utskottet framställt
mot dessa grun r. Jag har nemligen
trott det alldeles icke tala till fördel
för det sedan 1812 gällande och nu åter
föreslagne Bevillningssystem , att det beredt
betydliga öfverskott af Statsinkomsterne utöfver
hvad man påräknat; ty jag anser denna
missräkning åtminstone likaså skadlig,
som den, hvarigenom Statsinkomsterne skulle
komma att något understiga den påräknade
summan. Sistnämnde missräkning kunde
afhjelpas genom ett Creditiv för den händelse,
att brist uppstod, och i allt fall kunde
erfarenheten af ibioårs missräkning begagnas
till förekommande af en ny. Jag
tillstår, att jag förundrar mig öfver Utskottets
raisonnement, för att visa nyttan af
öfverskott. Utskottet anser det alltid för en
fördel, att brist undvikes. Detta nekas också
icke; men denna säkerhet emot brist bör
icke sökas, på det sätt Utskottet föreslagit,
nemligen genom att uttaga Bevillning vida
öfver den behöflig» summan. Ty allt hvad
sorn öfversliger denna summa, fråndrages
Den a6 Junii f. m.
»9
productionen, hvilket är isynnerhet skadligt
1 ett Land, sora i allt fall har brist på penningeförlag,
och der productionen äfven af
denna orsak alldeles icke fortgår i den mån,
som Rikets mångfaldiga och rika naturliga
resurser, så väl i en till sin natur fruktbar
mark som i rå-ämnen, erbjuda. För öfrigt
tror jag, i enlighet med hvad jag redan år
1800 i tryck föreslagit, aLt Bevillning på
förbrukning af en del öfverflödsvaror, som
genom vanan slutligen blifva ett behof, t. ex.
tobak och caffe, häst kunde åläggas dem,
sorn äro födde efter ett visst år, t. ex. 1820,
om en sådan Bevillning nu skulle stadgaS,~"
hvarigenom föräldrar fingo anledning afhålla
sina barn åtminstone ifrån ett för tidigt
bruk af sådane saker.
Jag får reservera mig emot Utskottets
Betänkande, isynnerhet i afseende på de
grunder, som det föreslagit för Bevillningen.
Tredje Hufvud-Afdelningen:
Innefattande Utskottets svar å anföran*
den till vederläggning af Utskottets före^kgne
serskilda grunder för Bevillningen
o'ch värdering af fastigheter.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att, då Be»
villningsUtskottets förslag vore deladt uti
17 serskilda så kallade BevillningsGrunder,
Den j6 Jun i i f. ra.
hvarje Grund måtte serskildt för sig till pröfning
företagas.
Bifölls.
usta Grunden:
Personlig Skydds-afgift bör erläggas
af hvarje i Mantals-längd skattskrifven person,
utan afseende på Stånd, inkomst eller
förmögenhet, olika för mans- och olika
för qvinnspersoner, men lika för personer
af samma kön. Denna afgift utgår
årligen från och med fyllda 17 år till
och med fyllda 60 år, , då densamma upphör
för alia dem, sorn icke af egendom,
tjenst eller rörelse ega en inkomst af 100
R:dr, eller som icke utgöra bevillning af
lön, egendom, rörelse eller förtjenst.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
hemställer, om icke frågan angående Skyddsafgiftens
belopp må företagas serskildt ifrån
den, som rörer frågan om Bevillnings utgörande
vid en viss ålder och inkomst.
Herr Tham, Wolrath: I frågan, hu
ruvida
Skyddsafgiften bör bibehållas cl lejk
icke, har jag ingenting att tillägga lill hvad
Utskottet sagt. Det är allenast vid frågan
om förändringen i det belopp, för hvilket
Bevillning bör utgöras, från 5b till 100 Ridr,
som jag fäster mig. I det förra Betänkandet
liar Utskottet föreslagit, alt Skyddsafgiften
skall utgå från 17 till 60 års ålder,
Den i6 3 u n i i f. m.
2t
då dea upphör för alla dera, sora ieke ega
en inkomst af 5o R:dr ra. ra. Detta belopp
bär, utan anledning af anmärkning från något
af RiksStånden, nu blifvit ändradt till
ioo R:dr; men anledningen bar hemtats
derifrån, att sedan Utskottet i sitt förra Betänkande
föreslagit, att de Embetsman, hvilka
efter förra Beviilningsförordningen voro
frikände från Bevillning, då lönen icke
gick öfver 200 R:dr, nu åter skulle erlägga
Bevillning, när lönen gick öfver 5o R:dr,
så blef detta ändradt genom votering andra
gången, på så sätt, att man antog minimi-beloppet
till 100 R:dr. Denna anledning
är likväl oriktig och falsk. Den Bevillning,
sorn utgår af löner, utgår efter
Andra Artikeln; men hvar och en, som betalar
en sådan afgift, är likafullt skyldig
alt betala den personliga Skyddsafgiften,
hvilken utgöres af alla, Således var den
analogi falsk, som åberopats för delta beslut,
och en verklig orättvisa har derigenom
skett den fattige torparen och arbetskarlen,
sora icke liar annat än sin arbetsförtjenst
att betala för, vid 57, 58 eller 5o
års ålder. Frågan är då, om det är billigt,
att en annan bonde, som öfverlemna!- sin
egendom till sina barn, med ett hederligt
undanlag, skall vara fri från en sådan afgift.
Jag tror detta vara orättvist i mer än
ett afseende; ty genom denna förändring
uppkommer en förminskning i BeviJlningsbeloppet
af kanske 4°>ooo R:dr. Tål Slaten
33
Den 36 Jun i i f. ni.
vid denna minskning, sä är det mera skäl
att nedsätta Skyddsafgiften i allmänhet till
4o sk. perman, och 20 sk. för qvinna. Derigenom
uppkommer äfven en större lättnad
i debiteringen, och lindringen träffar hvarje
arbetskarl och hans hustru. Om åter ingen
nedsättning kan ske i summan, sa finnesintet
annat sätt att tillvägabringa ersättning
för minskningen, än att höja Skyddsafgiften
i allmänhet lill 1 R:dr samt 24 sk.,
och då befriar man den, som har inkomst,
och lägger tunga på den fattige, som icke
har någon annan inkomst än sina händers
arbete. Då jag sålunda visat, att Utskottets
beslut grundar sig på den falska principen,
att sammanblanda j:sta och 2:dra Artikelns
grunder, anhåller jag, att Ridderskapet och
Adeln täcktes afslå det sednare nu förevarande
Utlåtandet, och gilla det förra.
Herr Rothliebj Axel: Frånvarande,
när BevillningsUtskottets beslut i denna fråga
fattades, har jag icke deltagit i tillstyrkandet,
att Bevillning af behållen inkomst
skall beräknas först vid en- behållning af
100 R:dr, utan har delat deras tanka, som
ansågo den böra vidtaga vid 5o R:dr. På
sådan grund förenar jag mig i Herr Thams
åsigt, att inkomst-beräkningen må begynnas
vid 5o R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade i anledning af
f
Den 26 Jun i i f. in.
hvad Herr von Hartmansdorff anfört, att
frågan om Skydd sa fgifts erläggande lätteligen
kunde skiljas från frågan om densammas
utgörande vid en viss ålder och inkomst;
och hemställde Hans Excellence således
först, om Ridderskapet och Adeln biföll
Utskottets förslag, att personlig skyddsafgift
borde erläggas af hvarje i Mantalslängd
skattskrifven person, utan afseende på stånd,
inkomst eller förmögenhet, olika för mans
och olika för qvinspersoner, men lika för
personer af samma kön.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
Land.tMarikalk.en
den återstående sednare delen af ofvanberörde
första BevillningsGrund , eller alt denna
afgift borde utgå årligen från och med
fyllda 17 til! och med fyllda 60 år, då densamma
skulle upphöra för alla dem, som
icke af egendom, tjenst eller rörelse ega
en inkomst af 100 R:dr, eller som icke utgöra
Bevillning af lön, egendom, rörelse
eller förtjenst.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, alt Ridderskapet och Adeln,
med afslag å hvad Utskottet i förevarande
Utlåtande i denna del föreslagit, måtte bifalla
Utskottets motsvarande förslag i dess
första Betänkande, elier att denna afgift
*4
Den 26 Junii f. m.
borde utgå årligen från och med fyllda 17
till och med fyllda 60 år, då densamma
skulle upphöra för alla dem, som icke af
egendom, tjenst eller rörelse ega en inkomst
af 5o R:dr, eller som icke utgöra bevillning
af lön, egendom, rörelse eller förtjenst.
Ropades Ja.
2:dra Grunden:
Bevillning utgöres af all faslighet efter
värdet, utan afseende på dess natur,
med fortfarande likväl af bevillning å rusttjenst-marker
samt rotefrihetsafgiften.
Fastighet indelas i fyra klasser, nemligen:
a)
Jordbruket å Landet med allt hvad
dit, enligt 1, 2, 3, 4> 5 och 6 Mom. i 3
§. 2 Art. af nu gällande BevillningsFörordning,
kan hänföras och med derstädes utmärkte
undantag;
b) Hus och Jord i Städerna;
c) Bergverken, jemte derunder begripna
Grufvor, Masugnar, Bruk och Manufacturier
och allehanda andra dylika Verk
och Inrättningar;
d) Mjöl- och Sågqvarnar, Walk- och
Stampverk, så väl som skattlagde Fiskerier,
hvilka icke innefattas under Hemmanens
skattläggningar eller såsom Husbehofsinrättningar
i sednare lider tillkommit.
Den 26 Junii f, m.
Denna Grund blef, uppå framställd proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
3:dje Grunden:
En så kallad MinimiTariff upprättas,
hvilken upptager värdet inom hvarje Län
å de Hemman, sorn innebafvas undereganderätt,
äfvensom å alla Krono-, Annex- och
Stomhemman, samt sådana hemman och lägenheter,
hvilka äro anslagne till Hospitalen,
jemte Ecclesiastik-, Civil- och Militärboställen;
och må, vid uppskattning, samtlige
Hemmannen inom hvarje Län, under
det sålunda bestämda värdet, intill dess ny
BevillningsFörordning utkommer, icke nedsättas.
Herr Munck af Rosensköld: I enlighet
med mitt vid 1823 års Riksdag gjorde
bestridande af MinimiTariffen, förklarar jag
mig nu af samma skäl emot en dylik Tariff;
men som det säkerligen icke verkar
på Ridderskapets och Adelns beslut, får jag
blott på förhand reservera mig deremot.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef 3:dje BevillningsGrunden
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
4:de Grunden:
Bevillning af Handel, Rörelse, Handtverk,
Näringar, Fabrication, Konstflit och
Arbetsförtjenst, i Städerna och pä Landet,
Den 26 Ju n i i f, m.
utgöres nied vissa procent af inkomsten,
efter de afdrag, som i ny BevillningsStadga
bestämmas; med iakttagande af dylika
minimisumjnor och olika klassificationer,
som finnas intagne i 1820 års BevillningsFörordning,
samt med det tillägg, att Taxeringsman
må ega rättighet uppföra den person
till bevillning emellan tvenne af de
stadgade klasser, som de pröfva icke lämpligen
kunna påföras afgift efter några af
klasserna.
Bifölls,
5:te Grunden:
Enär af Fastigheter efter deras värde,
samt af handel, rörelse och näring efter
inkomsten bevillning utgår, så komma alla
utlånta Capital, af hvad beskaffenhet sorn
helst, icke att serskildt beskattas; men låntagare,
som afgiften till Staten förskjutit,
är vid liqvid af ränta, då densamma är
förskrifven till mer än 5 procent, berättigad
att afdraga ett sådant förskott, hvarvid
gälla de controller i8a3 års BevillningsFörordning
innehåller, utan annat undantag
än det deruti medgifna för så kallade
Sparbanker.
Herr Munck af Rosensköld: Utskottet
har afstyrkt all förändring uti stadgandet rörande
Capitalers beskattning, på den grund,
ätt erfarenheten visat, det alla föregående
författningar för detta ändamål blifvit illu~
Den 26 Junii f. m.
27
derade. Jag nekar ej, att så skett, men
deraf, att de ibland blifvit illuderadej följer
ej, att de blifvit det merendels. De
föreskrifter, som vid de sista Riksdagar i
stället för direct bevillning på capitaler
stadgades om Bevillningsafdrag å räntor,
hafva deremot i de flesta fall blifvit illuderade.
Jag hade föreslagit, att om räntan
ej vore betalt på dagen eller sednast i4
dagar efter dess förfallodag, skulle nämnde
Bevillningsafdrag ej erläggas. Utskottet
bar ej upptagit mitt förslag riktigt, utan
blott nämnt det första alternativet deraf.
Detta är en anmärkning mot redactionen af
Betänkandet, hvilken jag ber att få i Protocollet
såsom min reservation intagen.
Uppå derefter framställd proposition,
blef femte Grunden af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
6:te Grunden:
Bevillning utgöres af de inkomster utöfver
Etthundrade Riksdaler B:co, hvilka
i egenskap af lön, arfvoden, sportlar eller
tillfälliga förtjenster, tillfalla de personer,
som äro i Kongl. Maj:ts och Rikets eller
serskilda inrättningars tjenst.
Herr Tham: Jag anhåller om tillåtelse,
alt få förnya den anmärkning, som jag
gjorde förra gången, då Betänkandet förevar,
ehuru den minsta summa, som enligt
Utskottets förslag får beskattas, nu blifvit
28
Den 26 Jun i i f. m.
uppsatt till 100 Rrdr; men mina skäl äro
ändock desamma, som förra gången. Pluraliteten
af dem, hvilkas löner ej gå öfver
200 R:dr, liar intet öfver att skatta med.
Jag vill ej upptaga tiden med att upprepa
mina skäl, och jagar säker, att Ridderskapet
och Ådeln skall finna billigheten af
hvad jag yrkar, och af hvad 1823 års Ständer
beslöto. Jag hemställer, huruvida t.
ex. större delen af Underbefälet inom Armeen
eger något att skatta med, och om
det är billigt att af dem taga något, då
hela deras sammanräknade inkomst ej går
till mera, än som fordras till en bra gårdsdrängs
lön och föda. Staten bör ej af så
små löner taga någon bevillning. Principen
att taga bevillning af Statens Tjenstemäns
löner är alldeles oriktig, och bör åtminstone
icke utsträckas till dem, som ej
hafva någon behållning. Jag anhåller om
proposition till afsfag å båda förslagen, med
förklarande, att den, som ej har mera än
200 R:drs inkomst af lön , är fri från bevillning
å densamma.
Herr Nordenankar, Gustaf: Jag har
äfven reserverat mig inom Utskottet, så väl
vid det förra, som vid det sednare beslutet.
Om Utskottets förslag vinner bifall,
skall Staten få obetydligt, och afgiften endast
drabba den klass af TjenstemannaCorpsen,
sorn har mesta besväret och mia
-
Den 26 Junii f. m.
29
Sta lönerna. .Tåg förenar mig med Herr
Tham i anhållan om afslag å Utlåtandet.
Herr Cederschjöld_, Pehr Guslaf: Jemte
det jag instämmer i de siste Talarnes
anföranden, får jag fästa uppmärksamheten
på en annan omständighet. Det har hittills
varit stadgadt, att bevillningen skulle
utgöras efter den summa, som utgår i lönebelopp
utan afseende på de afdrag, som
ske i StatsContoret. Således om en person
t. ex. haft en lön af 200 R:dr; men ej fått
uppbära mer än ip8s har han likväl måst
betala bevillning. Härutinnan skulle man
väl kunna förmoda, att Utskottet åsyftat en
rättelse, då det säger, att bevillning skall
erläggas af inkomstj som uppgår till det
bestämda beloppet; ty inkomst lär ingenting
annat kunna kallas, än det man verkligen
får emottaga. Men för säkerhetens
skull vill jag likväl hemställa, att förhållandet
mätte blifva i BevillningsFörordningen
klart uttryckt, ty det är af vigt icke
blott för de sysslor, hvilkas lön jemt uppgår
lill det för Beviilnings utgörande lägsta
beloppet; utan äfven och nästan mer
för dem, hvilkas lönebelopp utgör öfvergången
tillen högre procentafgift. Jag hemställer
derföre, om icke det är nödigt, att
ehvad summa än fastställes, det vilkor bestämmes,
att bevillningen af lönen beräknas
först, sedan afdragen sk-edt i Stats^
Contorct.
3o
Den 26 Jun i i f. m.
Herr Tham: Jag kan ej bestrida prin»
cipen som den siste värde Talaren yttrat;
men jag hyser den fruktan, att alla utsträckningar
utöfver hvad jag nu yrkat möta
motstånd. Jag känner, att Preste- och
BorgareStånden återgått till hvad i8a3 års
Ständer stadgade, men tror, att BondeSlåndet
ej gör det. För min del anser jag
vara bäst återgå till i8a3 års Förordning.
Centonalen kan dessutom göra blott några
skillingar, och kanske man ej får fästa sig
vid denna småsak. Jag anhåller om afslag
å förevarande Utlåtande, och att Författningen
måtte i detta afseende blifva till ordalydelsen
lika -med hvad 1823 års BevillningsFörordning
stadgade.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskottet föreslagne 6:te BevillningsGrunden.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga samma Grund med den af Hr Tham
dervid föreslagne förändring, att den deruti
upptagne summa af Etthundrade Riksdaler
borde förändras till Tvåhundrade
Riksdaler Banco.
Bifölls.
7: d e Grunden:
Bevillning utgöres af de i 3:dje Mo«
Den 26 Ju n i i f. rn.
mentet 6 §. 2 Art. af i8a3 års BevillningsFörordning
uppräknade ActieBolag, Societeter,
Cassör, Verk och Allmänna Inrättningar,
efter det närmare bestämmande,
som kommer att i Författningen inflyta.
Bifölls.
8:d e Grunden:
Bevillning utgår med vissa procent af
Testamenten, Gåfvor, FideiCommisser, Arf,
Fynd och Vinstmedel. Från en dylik Bevillningsafgift
må dock undantagas Testamenten
till fromma Stiftelser, samt sådane
dispositioner, gåfvor och inkomster, som ej
i värde uppgå lill 5o R:dr B:co, eller hvilka,
så väl som arf, icke tillfalla personer
i det slägtskaps-förhållande, som 2 Art. 7
§. BevillningsFörfattningen såsom undantag
upprepar.
Herr Tham: Jag anhåller först, att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på den motsägelse,
som förefinnes i Utskottets förslag,
då Utskottet upphöjt den summa af lön,
som kunde erhålla beskattning, till 100 R:dr,
men bibehållit denna Testaments-Summa,
som just nedsattes till 5o R:dr för att blifva
lika med den första taxerbara lönen.
Jag får likvist upplysa, att resultatet härleder
sig inom Utskottet från 2:ne olika
utfallne voteringar. Goder åberopande af
hvad min nyss uppläste Reservation innehåller,
öfverlemnar jag frågan till Ridderskåpets
och Adelns godtfinnande.
3a
Ben 26, Juni! t', m,
1811 års Författning bjuder, att den,
som vill lyfta Testamente, skall ställa borgen
för bevillningen derför. Att nu betala
Bevillning af ett Testamente, innan saken
annu är afgjord, och då den kanske kan
slå så ut, att jag icke erhåller Testamentet,
är bra svårt för den dass af medborgare,
sorn ej sjelf kan bevaka sin rätt. Detta
ökar blott tvister och rättegångar emellan
dem, som ej sjelfve kunna utföra dem, och
följden blir, att de få litet eller intet öfver.
Jag skulle önska, att Ridderskapet och
Adeln nu ville återgå till i8a3 års beslut,
som utsätter 3oo R:dr såsom den minsta
TestamentsSumma, för hvilken Bevillning
behöfver erläggas. Jag bör dock upplysa,
att jag ej gillar, det 1823 års Förordning
fritog de Testamenten från Bevillning, som
voro gifna för trogen tjenst. Utskottet har
funnit, att Testamenten, som voro bortgifna
under denna pretext, ofta uppgingo till
2 å 3ooo R:dr. I denna del förenar jag
mig således med Utskottet, men i förra
punkten, eller att den minsta TestamentsSumma,
som bör erlägga bevillning, skall
vara 5o R:dr, skiljer jag mig från Utskottet,
och yrkar, att denna summa måtte uppsättas
till 3oo R:dr, i likhet med hvad 1828
års Ständer i detta afseende stadgade.
Hans Excellence Herr Grefven , och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
-
Den 26 Junii f. m.
33
fall å den af Utskottet föreslagne 8:de BevillningsGrunden.
Rppades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Acleln behagade bifalla
den af Utskottet föreslagne 8:de BevillningsGrunden
med dén förändring, att, på
sätt Herr Tham tillstyrkt, den deruti oraförmäldte
Summa af 5o R:dr borde upphöjas
till 3oo R:dr Banco.
Bifölls.
9: d e Grunden:
Bevillning utgöres efter serskilde bestämmanden
af personer i Städerna och på
landet, hvilka hafva sådana utvägar att sig
försörja, som icke lämpligen kunna hänföras
under ofvanupptagna Bevillningsgrunder,
hvarvid, i afseende på classification,
gäller hvad fjerde punkten här ofvan innehåller.
Bifölls.
io:dé Grunden:
Berednings-, Taxerings- och PröfningSCommittéerna
må ega, när grundade skäl
dertill äro för handen, att fastighet blifvit
uppgifven utöfver eiler under dess verkliga
värde, att detsamma nedsätta eller höja;
dock bora skälen dertill i Protocollet antecknas;
äfvensom det i MinimiTariflen be3o
H. 3
34
Den 36 Junii f. ra.
stämda förhållande i allmänhet icke får understigas.
Bifölls.
urte Grunden:
Hufvudsakliga Stadganderne i 3 Art. 2 §.
17, 18, ig, 30, 2i och 22 Mom. af 1823
års BevillningsFörfattning, om värdering af
fastigheter på landet, höra bibehållas; dock
med uteslutande af föreskriften, att icke
någon egendom får åsättas lägre värde, än
den kunde komma alt ega vid försäljning
utan tvångsmål.
Bifölls.
I2!te Grunden:
De i 1823 års BevillningsFörordning
gifna föreskrifter örn värdering af fastighet
i Stad fortfara, med den förändring, att
minimum af värde är det, hvartill hus blifvit
i allmänna inhemska BrandstodsBolag
till försäkring antaget; derunder nedsättning
på intet vilkor må ega rum.
Denna Grund godkändes af Ridderskapet
och Adeln.
i3:de Grunden:
Att Bergverken, med alla derunder inbegripna
och dertill räknade eller dermed
jemförliga Manufacturier, Verk och Inrättningar
på landet, böra uppskattas efter de
uti 1823 års BevillningsFörfattning stadgade
grunder, med uttryckligt tillägg i afseen
-
Den 26 Jun ii f. m.
35
de på Stångjernsbruken, huru jernets rätta
verkliga värde hvarje år skall bestämmas,
huru uppskattning skall ske för de till Bruk
börande masugnar och grufvor, som ligga
i annat taxerings-district än sjelfva Bruket,
samt att den afkastning af malm och tackjern,
som vid Stångjernsbruk tillhöriga grufvor
och masugnar kan uppkomma, genom
försäljning af den malm och det tackjern,
som brytes eller tillverkas utöfver Brukets
egna behof, behörigen beräknas vid bestämmandet
af Bruksegendoms värde.
Hvilken Grund, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln antogs.
i4:de Grunden:
Att, i stället för ordalydelsen 1 2 Art.
4 : "Masugnar, så vida de ej ingått i vär
”det
af den egendom de tillhöra,” det härom
i nya BevillningsStadgan skulle heta:
•”Masugnar och andelar deruti, hvilkas tillverkning
försäljes, så vida de nemligen
”icke ingått i värdet af den egendom, hvarunder
de lyda.”
Bifölls.
i5:de Grunden:
Att, i stället för orden: ”Grufvor an”dre,
” som finnas i 3 Art. 4 §• Pag* 33,
bör det heta: ”Grufvor och Grufvelotter
”andre.”
Bifölls.
3*
36
Dc-n 9,6 Junii f. m.
f I
iG:de Grunden:
De grunder för värdering af Mjöl- och
Sägdvarnar, Valk och Stampverk, som finnas
utvecklade uti 3 Art. 2 §. 20 och 26 Moni.
af 1823 års BevillningsFörordning, böra
bibehållas, men i fråga om det uti slutet
af 20 Mom. 1 §. 3 Art. omnämnda undantag
för Mjöl- och Sågqvarnar, tillägges vid
Momentets slut: ”eller sedermera såsom hus”behofs-inrättningar
tillkomne, emedan des”sa
qvarnar böra, vid hemmansvärdet, af”ses
och inberäknas.”
Bifölls.
17: d e Grunden:
Vårdet å Fiskerier, som utgöra sorski 1-  de, i Jordeboken upptagne, lägenheter, utan
att vara i hemmanens skattläggning inbegripne,
eller hafva i deras uppskatlningsvärde
ingått, bestämmes sålunda, alt behållna
afkastningen uträknas till capital genom
fem procent.
Hvilken Grund af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
Fjerde Hufvud-Af delningen:
Innefattande Utskottets svar å framställningar
om Bevillningens nedsättning,
lindring deri för flere orter, och åtskilligt
mera, hörande till fördelningen och det
reglementariska.
Hvad Utskottet i denna Hufvud-Af
-
Den 26 Jun i i f. m. 'åj
delning yttrat ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskottets
den 10 dennes under N:o 46 afgifne,
och den i5 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Berättelse, om den af Utskottet
förrättade granskning af BancpVerkets Räkenskaper
samt Styrelse och Förvaltning
efter sista Riksdag.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6 dennes uuder N:o i5c) afgifne,
och den tg derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af RiksStåndens
beslut, i fråga om den nu utgående
Saltpettergärden; fann Ridderskapet
och Adeln för godt att, under förblifvande
vid dess, i afseende å Saltpettergärdens upphörande,
redan fattade beslut, godkänna den
af StatsUtskottet, rörande denna fråga, föreslagne
voteringsproposition.
Föredrogos ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 5 dennes
under N:o 36 afgifne, och den 12 derpåföljde
e. m. på bardet lagde, Utlåtande,
angående vacanceafgifts erläggande till krigsfonden
af de Rust- och Rotehållare vid Båtsmansliållet,
hvilkas Båtsmän under krig afgå;
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi
-
38
Den 26 Junii f. m.
Utskottets den 2 sistlidne Maji under N:o
100 afgifne, och den 11 i samma månad
på bordet lagde, Utlåtande, rörande yrkad
rättighet för extra Roteringsskyldige, att
anställa legning inom beväringsåldern; och
blefvo dessa Utlåtanden ytterligare begärde
på bordet af Herr Nordenanckar, Gustafa
och Friherre Cederström., Jacob; i följd
hvaraf de, jemlikt §. Riksdagsordningen,
skulle derstädes förblifva h vilande.
Företogs till pröfning BevillningsUt6kottets
den 3 dennes under N:o 3o afgifne,
och den ig derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande BevillningsStadgans
tillämpning för 1834 och påföljande
år vid hemmansvärdets nedsättning
i vissa Län,
Herr von Hartmansdorffj August: För
min del anser jag de anmärkningar, som
KammarRätten gjort vid Taxerings- och
Pröfnings-Committeernes nedsättningar i
hemmansvärdet, icke hafva varit obefogade,
Genom den erfarenhet jag, såsom RiddarhusKamererare,
haft tillfälle att vid lånefrågor
inhämta, har jag funnit, huru olika
taxeringsvärdet är i olika Län. Äfven af
personer, till hvilka jag har skäl att sätta
förtroende, har jag hört sägas, att taxeringsvärdet
till ex. i Skaraborgs Län är så
Deij 26 Juu i i f. m.
39
högt, att något hvar skulle anse sig lycklige,
om de kuude få sälja sina egendomar
för samma pris, under det att man i Jönköpings
Län knappt kan vara belåten med
dubbla taxeringsvärdet såsom köpeskilling.
Skaraborgs Län finnes icke heller på den
tabell, som åtföljer Betänkandet, upptaget
bland dem, om hvilka KammarRättens anmärkningar
gälla, men väl de Län, der förhållandet
varit motsatt. Jag kan följaktligen
ej finna annat, än att en så betydlig
olikhet, som den nyssnämnda, gifver grundad
anledning till anmärkningar. Detta, i
afseende på hufvudsaken. Hvad sättet att
afgöra frågan beträffar, så enär en Kongl.
Proposition blifvit aflåten om afskrifning af
skattemedel, och denna naturligtvis i alla
4 RiksStånden skall omfattas med begärlighet
af många, som sjelfva äro intresserade
i saken, så förutser jag visserligen, att
följden skall blifva bifall till Betänkandet.
Men jag bör emellertid förklara, att jag anser
vådligt i ett grundlagligt samhälle, att
då en fråga blifvit såsom denna dragen under
Domaremagtens pröfning, den Verkställande
och Lagstiftande magten komma öfverens
att ingripa i rättvisans gång, och
på förhand inställa Domaremagtens åtgärd.
Denna gång skadar det icke, säger man;
ty nu handlar det endast om åtskillige skattskyldigas
befrielse. Men det blir dock ett
prejudikat, som kanske en annan gång åberopas.
Det är derföre, som jag reserverar
4<>
Den 26 J u n i i f. m.
mig emot åtgärden, hvilken jag finner oriktig,
äfven derföre, att då man vid denna
Riksdag ser, att otydlighetsfel i Ständernes
BevillningsFörfattningar rättas genom eftergift
af de medel, som derigenom blifvit tvistiga,
torde samma oaktsamhet i redactionen
ånyo begås och föranleda till samma
åtgärd en annan gång; hvilket icke är sättet,
hvarigenom Författningar fullkomnas.
Sluteligen skall följden äfven blifva, att då
vederbörande Tjenstemän finna, att de anmärkningar,
som de gjort, förfalla, utan pröfning
af vederbörande, och utan att anmärkarne
erhålla den procent, som bordt tillkomma
dem, skola de blifva mindre måne,
att göra anmärkningar, alldenstund Ständerjie
ånyo kunde finna för godt att likaledes
tillåta afskrifning. Staten skulle på detta
sätt äfventyra, att få sin tjenst i Kammar*
Riitten mindre väl vårdad. Emellertid då
saken tyckes instämma med alla andras fördel,
förutser jag, att mina skäl ej skola verka
på utgången, och vill derföre, då jag
håller för pligt, att, utan afseende derpå,
försvara hvad jag finner vara rätt, för min
del reservera mig emot Utskottets tillstyrkande.
Herr Nordenanckar., Gustaf: Jag kan
ej frångå den öfvertygelse, att samma Mom.
och §. af i8a3 års BevillningsFörfattning,
som KammarRätten åberopat till stöd för
de gjorda anmärkningarne, bör och kan äf
-
Den 26 Ju ni i f. m
Ven förstås i motsatt riktning, eller sålunda,
att Taxerings- och PröfningsCommitte'erne
haft full rätt till generel nedsättning.
Tredje Art. a §. 2 Mom. innehåller, att den
médgifne nedsättningen ”inom hvarje Taxe”rings-district
icke egentligen bör begagnas
”till allmän nedsättning å alla bemmans”värden,
” utan vore ändamålet, ”att förskaffa
sådane hemman, som förut varit oli”ka
eller emot värdet för högt taxerade,
”ett, efter förhållandet, lika värde med de
''öfrige.” Detta vill, åtminstone efter mitt
sätt att förstå språket, säga, att partiella
jemkningar i första rummet skulle ske, men
alldeles icke, att allmänna nedsättningar
voro helt och hållit förbjudne, helst en
nedsättning ända till 10 procent af Länets
hela totalvärde var uttryckligen medgifven.
Då man emedlertid nu icke kan komma ifrån
saken på annat sätt, än i den Kongl. Propositionen
blifvit föreslagit, och följden af
Författningens otydlighet är den, att så
väl de Commiltéer, hvilka vidtagit generella
nedsättningar, sorn de, hvilka icke gjort
det, trott sig följa ordalydelsen, finner jag
den bästa utvägen vara att nu bifalla Betänkandet;
men för öfrigt söka att göra Författningen
för framtiden tydligare. Jag anhåller
således om proposition till bifall af
Betänkandet.
Herr Tham, Wolrath: Lyckligtvis har
det vedan blifvit anmärkt, att Skaraborgs
4*
Den 36 Jun i i f. ns.
Läu icke är bland dera, der de nu ifrågavarande
nedsättningarne egt rum, och jag
behöfver således icke erindra, att jag ej har
något enskildt intresse af frågans utgång,
Det torde derföre tillåtas mig att yttra några
ord i ämnet. Jag bekänner väl, att
jag för min del icke tror Författningens
mening hafva varit, att medgifva generella
nedsättningar, och att jag således anser KammarRätten
icke hafva varit obehörig att göra
anmärkningar deremot, serdeles då nedsättniugarne
skett på sätt som i Malmöhus
Län; men jag medgifver, att Författningen
icke varit nog tydlig, och jag tror dessutom,
att det skulle blifva ganska svårt, att
fullfölja de gjorde anmärkningarne, enär
det, på sätt den vid Utskottets Betänkande
fogade tabell utvisar, lärer blifva omöjligt
för KammarRätten, att för alla ställen urskilja,
hvad som varit generel eller partiel
nedsättning. Det finnes nemligen Län, der
båda delarne egt rum; der så väl Taxeringssom
Pröfnings-Committéerne, utom jemkning
för vissa hemman, vidtagit generel
nedsättning, och det gifves andra, såsom
Calmare Län, der Pröfnings-Commilteen,
sedan de föregående Committeerne genom
generella nedsättningar understigit minimivärdet,
nödgats vidtaga en generel upphöjning
för vissa Härader. Jag tror icke det
skulle blifva möjligt, i synnerhet i Calmare
Län, att utreda dessa serskildta nedsättningar;
och då således anmärkningarnes
Den a6 Junii f. m.
43
fullföljande blott skulle föranleda till långvariga
rättegångar och svåra utredningar;
då åtskilliga af de personer, mot hvilka anmärkningarne
äro rigtade, dels äro döde,
dels bortflyttade, hvaraf följden skulle blifva
en mängd efterräkningar hos arfvingarne
och intrasslade utsökningar, samt härtill
jemväl kommer att fråga är om Bevillningsmedel,
som Staten icke behöft, tror
jag att Konungen vidtagit ett ganska väl
valdt steg, då han till Ständerne framställt
proposition, att låta anmärkningarne förfalla.
Något skäl till klagan öfver en sådan
åtgärd skulle blott de Län kunna ega,
som icke njutit samma generella nedsättning
till godo. Men då dessa Län icke ansett
sig vara i behof deraf, och då man kan
hoppas, att Författningen skall blifva tydligare
för framtiden, tror jag icke, att någon
afundsjuka bör lägga hinder för bifall
till Betänkandet, hvarom jag anhåller, såsom
medförande intet ondt, men mycket
godt.
Herr Rothlieb Axel: Sedan saken blifvit
så fullständigt utvecklad af Herrar Nordenanckar
och Tham, anser jag öfverflödigt
att vidare orda derom, och får blott förena
mig med dessa Herrar i begäran om
proposition till bifall af Betänkandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven ock LandtMarskalken framställd
a
44
Den 26 J u n i i f. m.
proposition, Lief JBevillningsUtskotlets ifrågavarande
Betänkande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken lilikännagaf, att Plenum
bomme klockan 6 i eftermiddag alt fortsättas.
Ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 17 dennes under
N:o 133 afgifne, och den 22 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt Motion, rörande Sågarelönens
utgörande vid Sågqvarnar.
Herr Tham, Wolrath: En lång erfarenhet
hade öfvertygat Kongl. KammarCollegium
äfvensom Regeringen, till följd af
KammarCollegii hemställan, om olämpligbeten
af Sågare-lönens bestämmande i penningar,
i jemförelse mot sättet för qvarntulls
erläggande, som utgår in natura, och
det var förmodligen af sådan anledning,
som Kongl. Brefvet af den 2 April 1828
utfärdades om upphäfvande af det fordna
förbudet att uppbära Sågarelönen i virke,
och stadgandet, att den ovilkorligen skulle
erläggas i penningar, efter upprättade taxor,
som aldrig efterlefdes, der de upprättades;
och på mångå ställen voro de icke ens någonsin
uppgjorda. Man fann, att Sågarelönen
borde bestå i en viss del af hvad
Den 3.6 Junii f. m.
45
sorn sågas, lämpad efter olika tillgång på
tillfälle till sågning och andr» localförhållanden,
och detta är äfven efter min tanka
det enda rätta. Att nu återgå till det gamla
stadgandet, anser jag således icke nyttigt,
och Utskottets förslag innehåller just
en sådan återgång; ty Utskottet har föreslagit,
att om frivilliga öfverenskommelse!’
om Sågarelönen ej kunna träffas, böra taxor
upprättas så väl uti virke, som uti contant,
och Yirkesegaren vara berättigad att välja,
livilketdera betalningssättet han vill. Men
då ingen Sågegare kan tvingas att såga, är
det naturligt, att det i alla fall blir han,
som kommer att bestämma betalningen. Ty
om Virkesegaren vill betala i penningar,
men Sågegaren vill hafva bräder, säger denne
helt enkelt: jag sågar icke om jag icke
får köpa bräderne till visst pris; och förslaget
föranleder således blott till ytterligare
prejeri, utan att blifva efterlefvadt.
Om Utskottet föreslagit, att taxan skulle
bestämmas till en viss del af det, som sågades,
skulle jag tro, att den kunnat efterlefvas;
men som detta icke skett, tillstyrker
jag afslag å Betänkandet, af samma skäl,
som föranledt den äldre Författningens upphäfvande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af EkonomiUtskottets förevarande Betänkande.
Ropades Nej.
46
Den 26 Junii f. ra.
Hvarefter Hans Excellences proposition
till afslag å berörde Betänkande blef af Ridderskapet
och Adeln med Ja besvarad.
Till pröfning företogs Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 17 dennes afgifne,
och den 22 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
Motion, att LagCommitte'ens förslag till CivilLag
måtte vid Universiteten föreläsas, och
nödig kännedom af detta förslag, jemte Rikets
Grundlagar och Allmänna Lag, ådagaläggas
af dem, som undergå Juridisk och
Erabets-Examen.
Herr Tham, Wolrath: Utskottet har
i slutet af Utlåtandet föreslagit, ”att Rikets
”Ständer borde hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det uttryckeligen stad”gas
måtte, i sammanhang med den förestående
regleringen af Rikets Allmänna Undervisningsverk,
att föreläsningar öfver Ri*'hets
Grundlagar skola hållas af vederbö”rande
Lärare vid Rikets Academier, och
”examina derutinnan anställas, med alla de
”Studerande, som egna sig åt den Civila
”Embetsmanna-banan.” Att de, som egna
sig åt Civila Embetsmanna-banan, hafva
kännedom om våra Grundlagar, anser jag
för en oeftergiflig pligt, och önskar derföre,
att Lärare vid så väl Gymnasier, som
Universiteter, tillhållas skyldigheten läsa
Den 26 Junii f. m.
47
och examinera i Grundlagarne. Men att
hålla föreläsningar öfver Grundlagen, eller
utlägga och förklara dess grunder, anser jag
för alldeles olämpligt, ty man skulle då
snart få lika många Grundlagsprinciper härledda
från rättsläran, som vi nu hafva olika
Moralphilosophier. Ungdomen, som beliöfver
fylla minnet och öfva förståndet,
skulle ej kunna bedömma, hvilken af principerne
vore rigtig, och då troligen icke
2 Lärare skulle deri hysa samma mening,
uppstod häraf blott förvillelse, istället för
nytta. En skulle tolka Grundlagen ur en
Democratisk, en ur en Aristocratisk, och
en ur en Despotisk synpunkt o. s. v. Om
derföre i den afgående underdåniga Skrifvelsen
föreslås, att ungdomen måtte undervisas
och examineras i Grundlagen, men inga
föreläsningar öfver dess grunder hållas,
så vore det rätta troligen funnit. Den, sorn
läser öfver Jus publicum, kunde derjemte
förklara de allmänna grunderne för Borgerliga
Samhällens inrättning, men att uppblanda
ungdomens hjärna med Grundlagstheorier,
anser jag olämpligt. Jag anhåller
om återremiss, på det Utskottet må så förändra
den underdåniga Skrifvelsen, att Ständerne
endast anhålla om ungdomens undervisande
och examinerande i Grundlagen, utan
några föreläsningar öfver dess grunder.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: I anledning
af den siste värde Talarens yttrande,
48
Den 26 Juni! f. ra.
får jag hemställa om det vöre riktigt att
examinera i något, som aldrig fprelästes.
Dessutom vore det väl ingen skada, utan
tvärtom högst nyttigt, att Grnndlagarne förelästes,
så att den studerande ungdomen
finge begrepp derom. Jag skulle tro, att
det till och med VQre ganska väl, om hvarje
Riksdagsman examinerades i Grundlagarne,
innan han erhöll poliett, för att ådagalägga,
det han åtminstone kände formerna för
möjligheten att försvara sina Committenters
rätt. Jag tror det varå högst nyttigt och
nödvändigt, att föreläsningar hållas öfver
Grundlagarne, samt historien af deras tillkomst
och utveckling. Derigenom skulle en
allvarlig kärlek för frihet och våra constitutionella
förhållanden säkrast bildas och
utspridas; och då skulle ej mer kunna inträffa,
att en frän Universitetet utexaminerad
yngling, som söker inträde i Konungens
Canzli, vid med honom anställd Canzliexamen,
befinnes icke ens känna namnen
på våra Grundlagar.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag ber att vördsamt få
erinra, att det är skillnad emellan att undervisa
om innehållet af Grundlagen, och
att hålla föreläsningar deröfver. Åfsigten
kan aldrig vara, att lemna ungdomen i okunnighet
om Grundlagens innehåll; men då
den alltid skall förstås efter ordalydelsen,
tror
Den 26 Junii f. m.
49
tror jag det hvarken vara nyttigt eller lämpligt,
alt Läraren gör förklaringar deröfver.
Det är nog, då ungdomen tillhålles att läsa
den, och genom examen utrönes, om han
kan lien. Hvad som blifvit sagdt om nyttan
af, att få det historiska i Grundlagens
utveckling framstäldt, låter ganska väl verkställa
sig vid antingen de historiska föreläsningarne,
eller vid föredragningen afJus
Publicum; men att tillämpa det vid sjelfva
Grundlagens läsande, skulle blott medföra
olika tolkningar och förvilla ungdomens begrepp,
i stället för att, om man stadnar
vid bokstafven, ynglingen får jemnt veta,
hvad lian bör vela. Jag anser derföre, alt
ungdomen gerna kan och bör examineras i
Grundlagen, utan att serskilda föreläsningar
deröfver hållas.
Herr Tham: Herr Cederschjöld har
sagt sig ej veta, huru en Lärare skulle kunna
examinera i en sak, hvaröfver inga föreläsningar
hållas. Jag vet dock, att förliden
vinter har vid Upsala Universitet både
lästs och examinerats uti Grundlagen, utan
att några föreläsningar deröfver blifvit hällne.
Jag har inhemtat underrättelse derom
af flere Studerande, som denna vinter bevistat
Upsala Academi. Samme värde Talare
har äfven behagat yttra, att Riksdagsmän
borde undergå examen i Grundlagarne,
innan Poletterne utdeldtes. Det vore
3o H. 4
5o
Den 26 Ju ni i f. m.
väl att fä veta, efter hvilken bole eller hvilka
principer denna examen skulle förrättas.
Yi hafva denna Riksdag hört så inånga serskilda
åsigter af Grundlagarne, än Herr Cederschjöld,
än andras, att vi slutligen helt
enkelt måst efter Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition hålla oss vid Grundlagens
ord. Så önskar jag äfven, att ungdomen
måtte göra, och ej förvillas af Lärarnes
olika principer, hvilket otvifvelaktig!
eljest skulle ske, om icke Regeringen
skulle uppgifva ett schema för undervisningarnes
hållande, hvilket väl icke heller vore
lämpligt. Det är ganska tillräckligt, att
ungdomens förstånd utvecklas af naturrätten,
och hvad dertill hörer, så att han som
Man kan fatta tillämpnings-grunderne på
samhälls-läran, och utan farlig förvillelse
af andras falska theorier sjelf tänka öfver
Grundlagsfrågor. Jag vidhåller min begäran
om återremiss.
Herr Cederschjöld: Den siste värde
Talaren har anfört exempel på, att Läraren
examinerat i ämnen, som han ej föredragit.
Jag medger det; men sådant kommer
troligen deraf, att vid Läroverket varit
för litet antal Lärare, så att ingen kunnat
medhinna att föredraga berörde ämne.
Enligt principen borde en Lärare hafva föredragit
allt hvad han fordrar af Examinandus.
En värd Ledamot har sagt, att
Grundlagen skall tillämpas efter ordalydel
-
v
Den 26 J u n i i f. m.
5i
sen, och att derföre ingen föreläsning deröfver
behöfs. Men de dagliga tvister vi här
haft om Grundlagarnes ordaförslånd bevisa
bäst, huru olika meningarne derom äro,
och huru väl det vore, om meningarne blifvit
vid Undervisningsverken derom stadgade,
så att vi här på Riddarhuset under Plena
sluppo dessa tidspillande vexelundervisningar.
Man talar om ordalydelsen; men det
fordras förstånd att fatta den, så länge man
ej hunnit lära trycksvärtan att tala.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
För hvar och en, som med uppmärksamhet
genomläst Utskottets Utlåtande, torde det
ej vara svårt finna, att Utskottet alldeles
icke föreslagit någon critisk föreläsning af
Grundlagen, serdeles som Utskottet i motiverne
sagt, att det ej vore lämpligt föreskrifva,
hvilken method en Lärare borde
följa. Men då ett stadgande, i afseende på
kännedomen af Grundlagarne, hitintills saknats,
och UppfostringsCommitteen icke eller
uttryckt någon bestämd åsigt i frågan,
har jag verkligen saknat skäl, hvarpå
jag billigtvis kunde motivera ett afslag å
den i detta afseende väckta Motion. Jag
väntar således, att få dessa skäl af Herr
Tham, om han fortfar att yrka återremiss,
hvilken jag dessutom bestrider, enär jag ej
kan finna ordet föreläsning så afskräckande,
att den borde beviljas ensamt, för att få
52
Den 26 Junii f. m.
detta uttryck förändradt. Jag begär proposition
till bifall eller afslag.
Friherre Boye, Fredrik: Jag vill icke
ingå i discussionen, utan blott svara Herr
Tham på hans fråga, hvilken skulle hålla
de ifrågasatte föreläsningarne för Riksdagsmän
i Grundlagarne. Jag, som enligt det
gamla ordspråket tänker, att bättre vara brödlös
än rådlös, hemställer, om, då här i Huset
redan finnes ett ställe, der de såkallade
Thamiske föreläsningarne hållas, Grundlagsföreläsningarne
icke skulie kunna äfven
hållas der. Om ej återremiss beviljas, begär
jag, att Utlåtandet må ytterligare få
hvila på bordet.
Herr Lefren, Johan Pehr: Om man
går ut från den förutsättning, att Lärarne
vid Universiteterne nödvändigt vilja förvilla,
så har man rätt uti, att ej tillåta Grundlagens
föreläsning; men om man deremot,
som sig bör, har fullt förtroende till desse
af Konungen tillsatte Ungdomens ledare, så
inträffar motsatsen. Jag är öfvertygad, att
Svenska Grundlagarne ganska väl tåla granskning
och föreläsning, och alt det icke finnes
något, som är så angeläget att väl och
rätt fatta. Jag yrkar bifall å Betänkandet och
förenar mig med Friherre Sprengtporten,
att det vore olämpligt att föreskrifva, huru
Lärarne böra undervisa.
Herr von Hartmansdorff, August: För
Den 26 J u n i i f. tn.
53
min del får jag äran upplysa, att åtminstone
vid ett Universitet, nemligen Upsalas,
och, om jag ej missminner mig, äfven vid
det andra, eller Lunds, hållas redan examina
i Grundlagen med de Studerande, som
ämna sig åt civila Embetsmannabanan. Jag
föreställer mig, att sådant icke kanske, utan
ordentliga föreläsningar; men vet likväl ej,
huru härmed sig förhållit. Under det LäroverksCommitteen
sednast var tillsammans,
emottog den en Kongl. Remiss, angående inrättande
af en serskild Profession vid Rikets
Universiteter för Lagarnes historia. Man
öfverlade då inom Committe'en, antingen,
denna Profession borde räknas till den Juridiska
eller den Philosophiska Faculteten,
och om examen följaktligen borde fordras
af alla dem, hvilka taga Magistergraden,
eller blott af dem, hvilka egna sig åt civila
Tjenstemannabanan. Jag minnes ej nu,
hvilken mening Committe'en understödde;
men hvilken det än var, så kan från en sådan
Profession icke uteslutas föreläsning om
vår gamla Konunga-Balk eller nuvarande
Grundlagar. Det synes alltså, att närvarande
fråga redan varit tagen i öfvervägande,
både af Kongl. Maj:t och LäroverksCommitte'en.
Friherre Sprengtporten har
väl sagt, att Committe'en icke bestämdt uttryckt
sin mening i ämnet. Jag vågar ej
bestrida det, då jag ej har Committéens underdåniga
Utlåtande till hands. Men för
egen del skulle jag tro, alt fordringen af
54
Den 26 Junii f. ra.
Grundlagarnes kännedom ej bör inskränka
sig inom civila Tjenstemannaclassen, utan
sträckas till alla dem, som taga examina
vid Rikets Universiteteter af Professoren i
Historien, och af den, som efter Committeens
förslag kan blifva förordnad för Statistiken.
Således borde, efter min öfvertygelse,
om någon underdånig Skrifvelse skall
i frågan till Kongl. Majit afgå, den icke vara
så inskränkt, som Utskottet föreslagit, utan
erhålla den utvidgning, jag här haft äran
nämna. Jag skulle dock förmoda, att en
underdånig Skrifvelse i ämnet är onödig,
enär Kongl. Majit redan tillkännagifvit sin
åstundan, att Grundlagen måtte blifva allmänt
känd. Yttrandet af samma önskan å
Ständernas sida skulle då se ut som en påminnelse
om något, som vore försummadt,
hvilket icke är förhållandet. Antingen bör
följaktligen hela frågan förfalla, eller ock
den underdåniga Skrifvelsen få den utsträckning
jag föreslagit.
Herr Tham: Den ordlek en Ledamot
tillåtit sig öfver de föreläsningar i en del
af Physiken, som hållas här å Riddarhuset,
hörer ej till saken, och förtjenar icke svar.
Jag kan ej åtaga mig den beskyllning att
hafva sagt, det Lärarne skola förvilla; men
jag har sagt, att de Lärda sällan instämma
i samma principer, utan oftast hafva helt
olika tillämpnings-grunder. Det är, i afseende
på Grundlags-föreläsningen, blott or
-
Den 26 Junii f. m.
55
det öfver densamma, som jag vill hafva
borrt. Jag har icke disputerat, utan är
tvertom öfvertygad om, nyttan af, att en
hvar kände Grundlagarne; men att det må,
såsom redan tillgått i Upsala, ske utan föreläsning
öfver grunderne, hvarigenom, med
bästa vilja i verlden, förvillelse icke kan
undvikas. Jag hemställer, huru ofta t. ex.
någon hos oss på Riddarhuset så tolkat
Grundlagarne, som Herr Cederschjöld, och
detta kan blifva händelsen med flere Professorer.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens vädjande till Ridderskapet
och Adeln, huruvida någon af dess
Ledamöter instämde i mina Grundlagstolkningarj
får jag äran förklara, att tid fordras
för stadgandet af opinioner i hvad
ämne som helst, och att jag i detta, som
i mycket annat, arbetat icke blott för det
närvarande ögonblickets skull, utan fastmer
för framtidens. Jag återvädjar emedlertid till
den värde Talaren, om han, då han första
gången uppträdde på detta rum, hade samma
erfarenhet i Grundlagens tillämpning,
som nu; och om han icke finner, att det
skulle varit tillfredsställande för honom sjelf,
och angenämt för Ståndet, samt kraftigt bidragande
till Riksdagens förkortning, om
lian erhållit denna högre kunskap på annat
sätt än genom de föreläsningar här in
plenis blifvit hällne? Vöre det icke väl om
56
Den 26 Junii f. m.
sådant varit undangjordt vid Academien, innan
Riksdagsmannakallet anträddes. Herr
von Hartmansdorff har, om jag rätt förstått
honom, upplyst, att UppfostringsCommittéen
ingått med en hemställning till K:gl.
Maj:t af ungefär enahanda syftning sorn
EkonomiUtskottets förslag , och derföre ansett
detta öfverflödigt. Men denna omständighet
bör endast gifva oss mera tillförsigt
till Utskottets förslag, hvilket vi derföre så
mycket tryggare kunna bifalla.
Hans Excellence Herr Grefvert och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid EkonomiUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf.
Ropades Nej.
Friherre Boye: Jag får vördsammast
äran erinra, att jag begärde Utlåtandet ytterligare
hvilande på bordet, i fall det ej
återremitterades.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, då ingen
förenat sig med Friherre Boye i begäran,
att ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
hvila, och 49 §• Riksdagsordningen
stadgade, att ett för andra gången föredragit
Betänkande icke, utan på flere Ledamöters
förenade begäran, finge å nyo bordläggas,
kunde afseende ej göras å Friherre
Boyes begäran; i följd hvaraf Hans Excel
-
Den 26 Junii f. ni.
57
lence framställde proposition till bifall å
Utskottets Utlåtande, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
den dennes afgifne, och den 22
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o
135. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 81 förut
meddeldte Betänkande, dels om tillägg i
föreskrifterna rörande afvittringsverket inom
Luleå Lappmark, och dels om behofvet
af åtskillige åtgärder till förekommande
af Lappska Folkstammens undergång.
N:o i3y. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 57 förut
meddeldte Betänkande, rörande väckt fråga
om förnyandet af Rikets Ständers underdåniga
anhållan, att de Ekonomiska Författningar,
som blifva utfärdade, först efter
en viss tid måtte sättas i verkställighet.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 17
dennes under N:q i36 afgifne, och den 22
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o ()5 förut med
-
58
Den 26 J u n i i f. m.
deldte Betänkande, angående yrkad förändring
i stadgandet om Lästeafgift för Fartyg,
som förses med Turkiska Pass; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den i4 sist—
lidne Maji af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde luggas till Handlingarne.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 5 dennes under N:o 33 aflåtne,
och den 1 g derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
i Memorial under N:o 22, förut meddeldte
Förslag till ändrad redaction af sednare
punkten i i5 §. Riksdagsordningen.
Uppå af flans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln att,
till den behandling 56 §. RegeringsFormen
föreskrifver, godkänna ConstitutionsUtskottels
i förstnämnde Memorial numera omarbetade
redaction af sednare punkten i i5
§. Riksdagsordningen.
Yid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 10 dennes under N:o
35 aflåtne, och den ip derpåföljde e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande
Förslag till ett tillägg vid i5 §. Riksdags
-
Den 26 Junii f. ra.
%
Ordningen, rörande Riksdagsmanna-valen
för BondeStåndet; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att berörde förslag, till den
Behandling 56 §. RegeringsFormen föreskrifver,
godkänna.
Å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den xo dennes under N:o 34 aflåtne,
och d. 1 g derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, med uppgift på de af samtlige
RiksStånden godkände Grundlagsänd
ringsförslag.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
tror mig böra fästa uppmärksamheten på
nödvändigheten, att Ständerne i en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t förbehålla
sig att framdeles, och sedan StatsUtskottet
utlåtit sig öfver frågan ora Instruction
för Revisorerne, få inkomma med deras
beslut öfver den föreslagne och sedan
sista Riksdag hvilande Grundlagsändringen
i 68 §. Riksdagsordningen, emedan jag befarar,
att Kongl. Maj:t eljest skulle finna Sig
liindrad, att låta ärendet hos Sig förekomma
till afgörande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Jag torde få bedja den siste
värde Talaren närmare utveckla sin mening,
emedan jag icke kan fatta, huru en Grundlagsfråga
har sammanhang med någon åtgärd
af StatsUtskottet.
6o
Den 26 Ju ni i f. m.
Herr Crusenstolpe: Då den siste värde
Talarens yttrande bevisar, att han icke
varit uppe i sista Plenum, och icke eller
uppmärksam på innehållet af sjelfva det nyss
upplästa föredragningsämnet, torde jag få
erinra, att Ridderskapet och Adeln förut
beslutat, att frågan om förändringen i 68
§. Riksdagsordningen skulle hvila, till dess
den föreslagne nya Instructionen för Rikets
Ständers Revisorer blifvit af StatsUtskottet
granskad och derefter af Ständerne afgjord.
På det Kongl. Maj:t må kunna upptaga
frågan, när den inkommer, anser jag
nödvändigt, att Ständerne i underdånig skrifvelse
anmäla skälet till dröjsmålet med 68
§:s afgörande, och förbehålla sig att dermed
framdeles få inkomma. Jag önskar
derföre, att Ridderskapet och Adeln ville
instämma i mitt förslag, och inbjuda MedStånden
att deri deltaga.
Friherre Cederström , Jacob: Grundlagen
innehåller ingen prasscriptionstid för
Grundlagsfrågors afgörande, och öfverlemnande
till Konungens sanction. I den ordning
de afgöras, öfverlemnas de till Kongl.
Maj:t, och det är alldeles öfverflödigt, att,
vid öfverlemnande af en grundslagsfrågas
förbehålla sig, att få inkomma med en annan
j ty det blir i alla fall, oaktadt ett sådant
förbehåll, Kongl. Maj:t alltid obetaget,
att begagna sin 5:te röst i Grundlagsstiftningen.
Den 26 J u n i i f. m.
6r
Herr Crusenstolpe: Det är första gången
jag hör Friherre Cederström sätta sig
emot en vördnadsbetygelse åt Kongl. Majit.
Vördnaden för Konungen bjuder, att Ständerne
ej inkomma med ett Grundlagsförslag
invid Riksdagens slut, utan alt hafva
prevenerat derom, och torde jag dessutom
få erinra, att Kongl. Majit vid sista Riksdag
undandrog sig att yttra sig i vissa Lagfrågor,
såsom försent inkomna. Delta torde
jemväl ådagalägga behöfligheten af det
förbehåll, hvarom jag väckt fråga.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Den
värde Talarens sista skäl bör icke föranleda
till återremiss; ty derigenom skulle tiden
än längre fördröjas, och äfventyret
ökas, att icke få alls några Grundlagsfrågor
afgjorda. Då är det bättre få de nu
beredde frågorna afgjorde, och risquera, alt
frågan om 68 §. i Riksdagsordningen allena
blir hvilande. Det vore likväl önskligt,
om någon af de bär närvarande Rådgifvarne
täcktes yttra sin mening härom.
Herr Crusenstolpe: Jag har aldrig i
detta ämne talat om återremiss, och då
icke eller någon annan mig veterligen derom
väckt påstående, lärer den ej heller
komma i fråga. Jag har blott åsyftat, att då
ännu en i lagenlig form hvilande Grundlagsfråga
återstår, Ständerne, vid öfverlemnande
af de andra, skulle sådant anmäla hos
62
Den 26 Junii f. m.
Kongl. Maj:t, för att kunna få äfven den i
sinom tid upptagen till afgörande.
Friherre Cederström: Då det är hvar
enda Riksdagsman obetaget, att, intilldess
RiksdagsTrumpeten gått, vända sig till ConstitutionsUtskottet
med förslag i Grundlagsfrågor,
och, om de bifallas, få dem till
Thronell öfverlemnade, då tiden till deras
afgörande inträffar, finner jag det oformligt,
att Ständerne skola inkomma med anmälanden
om hvad de tänka att framdeles göra.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
tror, att Friherre Cederström misstagit sig.
Här är ej fråga om något nytt Grundlagsförslag,
utanom ett, som redan hvilat från
förra Riksdagen, och hvars pröfning nu
blifvit uppskjuten, intilldess Revisorernes
Instruction blifvit afgjord. Sjelf är jag visserligen
en af dem, som högeligen interessera
sig för att tvisten om Revisorernes
rättigheter måtte blifva slutad vid denna
Riksdag. Men derföre, att denna fråga ännu
icke hunnit afgöras, anser jag ej de öfriga
Grundlagsfrågorna böra förhindras i sin
fortgång. Jag tror ej heller, att Kongl. Maj:t
vägrar gifva sin mening tillkänna öfver de
Grundlagsfrågor, som anmälas, derföre att
andra, hvilka med de förra icke ega gemenskap,
ännu kunde återstå. Något hinder
för den föreslagne framställningen finner
jag således icke möta hvarken hvad in
-
Den 26 J u n i i f. m.
63
neliållet eller behandlingssättet angår. Men
jag föreslår emedlertid, att StatsUtskottet
måtte genom ProtocollsUtdrag anmodas,
att skyndsamt inkomma med Utlåtande öfver
Instructionsfrågan.
Friherre Cederström: Så länge Ridderskapet
och Adeln ej beslutat den Grundlagsförändring,
som Herr Crusenstolpe synes
åsyfta, tror jag ej, att en underdånig
anmälan tjenar till något. Beträffande deremot
Herr von Hartmansdorffs nyss väckte
Motion, så förenar jag mig deri, med anhållan
om det tillägg, att StatsUtskottet måtte åläggas
inom 8 dagar efter erhållen del inkomma
med det äskade Utlåtandet, emedan
tillräcklig tid dertill redan eges.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då den af Hr
Crusenstolpe omförmäldte fråga, angående
ändring i 68 §. Riksdagsordningen, ännu
icke blifvit af Rikets Ständer afgjord, torde
det vara så mycket mindre skäl, att, i
afseende å denna fråga, göra något tillägg
uti Rikets Ständers blifvande underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majrt, som, i fall ett
sådant tillägg gjordes, men frågan sedermera
af något RiksStånd afslogs, och följaktligen
förföll, man skulle blifva nödsakad uti
en serskild Skrifvelse hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anmäla, att frågan förfallit.
Hans Excellence ansåg derföre, alt, i det
G4
Den 26 J u n i i f. m.
skick frågan nu vore, det icke öfverensstämde
med formen, att göra något tillägg; i
följd hvaraf Hans Excellence blott hemställde,
alt ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial måtte öfverlemnas till ExpeditionsUtskottet,
med anmodan, att, i afseende
på Kongl. Majrts Nådiga Sanction å
de i berörde Memorial upptagne Grundlagsändrings-förslag,
uppsätta underdånig Skrifvelse
till Kongl, Maj:t.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan icke
instämma i det af Friherre Cederström till
min Motion nyss föreslagne tillägg, utan anhåller
vördsamt, att Motionen må oförändrad
af Ridderskapet och Adeln bifallas,
derest den icke skulle nu anses först böra
hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då hvarje ny
Motion borde hvila på bordet, torde äfven
den af Herr von Hartmansdorff nyss väckte
böra, i händelse Ridderskapet och Adeln
så behagade, derstädes hvila.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelscr
till Kongl. Maj:t:
N:o 92.
¥
Den a6 J n n i i f. m.
65
N:o 93. Angående hemmansdelars med
olika nummer sammanslående under en Rök
eller hemmansdel.
N:o g3. Om bestämmande af vissa rättigheter
för Prestman, som antagas till Lärare
vid LancasterSkoIor, der minst ^5 barn
njuta undervisning.
N:o 94. Med anhållan, om stadgande
af uppgifne vilkor för competence till lediga
sysslor inom Kongl. Postverket. .
N:o 95. Med anhållan, att Wisby Hospitals-inkomster
måtte tills vidare, för uppförandet
af en ny Lazarettsbyggnad derstädes,
till oförminskadt belopp få användas.
N:o 96. Angående ett förändradt sätt
För saltpeters transporterande.
N:o 97. Angående inrättande af ett
Curhus i Söderhamns Stad.
N:o 98 Angående anslag af medel till
kostnaderne vid IlÖgtsalig Hennes Kgl. Höghet
Prinsessan Sophia Albertinas begrafning.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
3o IL
5
66
Deh 26 Junii e. m.
Fredagen den 26 Junii 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 26 sistlidne Maji afgifne, samt d.
egde dennes e. m. på bordet lagde, Memorial
i anledning af RiddarhusDirectionens
RiksdagsBerättelse , angående RiddarhusÄrenderne;
samt verkställd granskning af samma
Ärenders förvaltning, sedan sista Riksdag
m. m.
§• »•
1:0 Att i stället för den hitintills summariskt
förda afräkningen med alla Debitorerne
för hvarje fond, en serskild räkning
må upprättas med hvarje Debitor, samt
ett HufvudConto för ingående , och ett
för utgående, Balancen för hvarje år afslutas
vid hvarje räkning.
Herr Stråle, Nils Wilhelm, anförde
skriftligen:
Uti Memorialet, angående RiddarhusÄrenderne,
har RiddarhusUtskottet föreslagit
den ändring uti det nu brukliga sättet
till Räkenskapernes förande, att serskilde
Conto för in- och utgående balancerne samt
med hvarje Låntagare måtte föras. Denna
hemställan tyckes utmärka, att Utskottet
icke erhållit ett redigt begrepp om det nu
Den 26 Ju ni i e. m.
brukliga bokföringssättet, oeh jag anser mig
derföre böra härom meddela Ridderskapet
och Adeln åtskillige upplysningar.
Uti en räkenskap, på vanligt sätt inrättad,
finnas: 1:0 Ingående BalanceConto»
upptagande uti Credit alla skyldige personers
namn och summan af deras skuld;
uti Debet, hänvisning till CapitalConto; 2:0
InteresseConto, der äfven alla Debitorernes
namn uppföras, och den ränta de för
året böra betala utgör Credit, samt Debetsidan
lemnar öfverföring till CapitalConto;
3:o Då Bevillningsafdrag eger rum, måste
detta upptagas uti serskild Conto, uti hvars
Debet hvarje Låntagare uppföres och det
Bevillningsafdrag han tillgodonjutit, samt
Credit afförer slutsumman till CapitalConto;
4:o Serskild Conto med hvarje Låntagare,
som uti Debet påföres dess skuld vid
' årets början samt räntan för året, och uti
Credit godtgöres: 1:0 Bevillningsafdraget;
2:0 Inbetaide Räntor och Capital; och 3:o
till påföljande året balanceras hvad af skulden
vid årets slut återstår; samt slutligen 5:o
Utgående BalanceConto, der åter alla Gäldenärernes,
namn upptagas samt deras skulder
vid årets slut, hvilket utgör Debetsumman,
hvaremot Credit hänvisar till CapitalConto.
Då räkenskapen är mera invecklad
och öfverföringar ifrån den ena Debitorens
räkning lill en annan Debitors före
5*
-
68
Den 26 J u n i i e. ni.
komma 3ro alla dessa Contos förande å serskild,
ablad uödvändige; men redogörelsen för
Riddarhusets fonder är i allmänhet så enkel,
alt afräkningen med Debitorerne icke
innefattar andre än ofvannämnde summor.
Detta förhållande har gjort den förenkling
af räkenskapen möjlig, att i stället för ofvannämnde
5 serskilda Conto upprätta en
Tableau, kallad afräkning med Debitorerne,
deruti finnas serskilda columner för:
ingående Balancen, Räntan föråret, Bévillningsafdraget,
inbetaide Räntor och Capital,
samt utgående Balancen; och livar och
en af desse Columer motsvarar således till
alla delar de serskilda Conto derigenom, att
vid hvarje Columns slutsumma hänvisning
lemnäs till CapitalConto. Då Utskottet hemställt
om den föreskrifts meddelande, att
serskilda Conto för Balancerne och hvarje
Debitor skola föras, synes således Utskottet
hafva misstagit sig om nuvarande förhållandet,
ty serskildte Conto för desse poster
finnas nu verkligen, ehuru formen är olika
med den vanliga. Utskottets hemställan
skulle egentligen vara den, att, i stället
derföre att in- och utgående Balancerne,
InteresseConto och Bevillningsafdraget nu
upptagas uti Columner, de skulle utskrifvas
å serskilde blad i Hufvudboken, och att
afräkningen med Debitorerne, i stället att
såsom nu upptaga en enda rad för hvarje
Debitor, måtte upptaga 2:ne sidor. I hvad
måtto räkenskapen härigenom blifver full
-
De» a6 J u n i i e. ro.
ständigare eller redigare, torde Utskottet få
svårt att utreda; utan lärer den enda följden
blifva den, som livar och en lätteligen
inser, att räkenskapens vidd ungefärligen
so-dubbelt ökas, samt i följd deraf äfven
Redogörarens arbete oeh åtgången af
skrifmaterialier; ty 2.*ne sidor uti Räkenskapen
upptaga nu vanligen redogörelsen för
10 Debitorer, hvilka eljest skulle hvar för
sig fordra 2:ne sidor, och dessutom en rad
uti hvardera af de serskilda Conto för inoch
utgående Balancerne» Conto för Interesse
och Bevillningsafdrag. Dessutom innefattar
den nu brukliga Tablauen serskilda
Columner för obetalde räntor vid årets
början och årets slut, genom hvilkas jemnförelse
en lätt Öfversigt af förvaltningen i
denna del vinnes, och denna fördel skulle
genom förändringen gå förlorad.
Ämnet är visserligen i jemnforelse tned
andra ärender af ringa vigt; men jag har
trott mig böra upplysa förhållandet, öfvertygad
derom, alt Ridderskapet och Adeln
ej vill bifalla en förändring, som ej medförer
någon förmån utan blott olägenhet;
och jag kan åberopa flere i räkenskapers
förande kunnige personers intyg derom,
att den nu brukliga formen för Riddarhusets
Räkenskaper är lika säker, som den
vanliga, men medförer betydlig minskning
uti räkenskapens Volum och redogörarens
arbete.
jo
Den 26 Jun ii e. rn.
Hvarefter Herr Stråle tilläde mundtligen;
På
grund af de utaf mig nu gjorde anmärkningar
mot Utskottets förslag, får jag
vördsamt hemställa, om Ridderskapet och
Adeln skulle, finna för godt bevilja återremiss,
eller genast afslå förslaget.
Grefve Mörner, Carl: De Ledamöter,
som haft räkningarne till granskning inom
Utskottet, hafva anmält, att åtskilige svårigheter
vid granskningen skola mött genom
nuvarande räkenskapssätt, och derföre
föreslagit en annan method, som skulle
lätta denna granskning. Huruvida Ridderskapet
och Adeln vill godkänna Utskottets
förslag eller icke, beror naturligtvis på Ridderskapet
och Adeln, men om återremiss
beviljas, blir Utskottet i tillfälle att öfverväga
de af Herr Stråle gjorde anmärkningar.
Herr von Hartmansdorff, Augast: Sedan
Herr Stråle upplyst förhållandet, har
jag dervid ingenting annat alt tillägga, än,
att om man skulle förändra räkenskapssättet,
på sätt Utskottet föreslagit, kunde man
likväl, vid räkenskapernes granskning, icke
undgå att summera, och de granskande Ledamöterne
fingo då lika mycket att göra,
sorn vid det nu varande förhållandet.
Jag anhåller således äfven om afslag å
Utskottets förslag.
Den 26 J un i i e. ra.
7i
Herr Stråle: Jag tror mig böra upplysa,
att nuvarande bokföringssätt varit nyttjadt
vid Riddarhuset mera än 20 år, och vid
alla de förflutne Riksdagarne hafva räkenskaperne
undergått sträng granskning, utan
att någon anmärkning deremot blifvit gjord.
Det har då ej befunnits i någon måtto försvåra
granskningen. Möjligen är det vanan
vid en viss form för räkenskaper, som
föranledt de Utskottets Ledamöter, hvilka
granskat räkenskaperne, att anse den nu
brukliga formen mindre fullständig; men
så snart en närmare granskning deraf företages,
tror jag hvar och en skall finna, att
den är lika säker och tillförlitlig, som den
vanliga, endast med den skillnaden, att
den innefattar en mindre volum, och medförer
en lättare öfversigt.
Herr af Ekenstam , Israel: Jag är också
en bland dem, som funnit många olägenheter
vid det nuvarande räkenskupssättet.
Vid all räkenskapsföring måste formen nödvändigt
vara sådan, att Räkningen controllerar
sig sjelf. Detta är ej förhållandet
med den nu varande. Detta har jag bort
upplysa, och jag vet ej, hvarföre Ridderskapet
och Adeln skall behålla en otjenlig
form, som ej af någon annan Räkenskapsförare
brukas. Det måtte ej vara skäl
att bibehålla den, för det den varit brukad
i 20 år, ty af ännu mera skäl skulle den
då böra bibehållas, 0111 dea vöre 100 år
72
Den 26 Jun i i e. m.
gammal. Jag anhåller om proposition till
bifall å Utskottets förslag.
Q
Herr Stråle: I anledning af hvad en
värd Talare yttrat, får jag ytterligare tillkännagifva,
att det ifrågavarande Rakenskapssättet
alldeles icke är någon föråldrad
form, som annorstädes blifvit aflagd, utan
tvertom är en ny form, som ej i allmänhet
är känd. Det var min far, hvilken vid
Riddarhuset införde densamma. Många räkenskapsmäll,
som sett Riddarhusets räkenskaper,
hafva funnit bokföringssättet enkelt
och rigtigt, och önskat att äfven kunna
begagna detsamma; men som jag redan
nämnt, låter det icke begagna sig annorstädes,
än der redogörelsen är så enkel som
Riddarhusets; ty så snart räkenskapen blifver
mera invecklad, är det ej användbart.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af det nya af Riddarhus-Utskottet
föreslagne Bok föri ngssätt.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå Utskottets förslag, och bibehålla det
nu brukliga Bokföringssättet oförändradt.
Bifölls.
3:0 Att åtminstone hvart 3:dje år an~
Den 26 Junii e. m.
talet af de Gratificationer, som å framlidne
Riddarhus- Secreteraren Bungencronas
Fond böra utdelas, må varda faststäldt
till i5.
Utskottets berörde förslag blef af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
§• 2-
1:0 Att nuvarande RiddarhusCapitationsafgift
må intill slutet af det år, då nästa
Riksdag upphör ,fort farande utgöras med
1 R:dr B:co, af hvarje Mantalsskrifven Adelig
mansperson , som betalar Bevillning för
lön eller förmögenhet; i hvilket afseende
Ridderskapet och Adeln torde hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla , att Ridderskapets
och Adelns blifvande beslut varder
allmänneligen kun gjordt , äfvensom att med
uppbörden och redovisningen af dessa medel
må förhållas, pä sätt hitintills stadgadt
varit; dock med den förändring, att
sedan RegementsSkrifvarne numera blifvit
fritagne från ali leverering af allmänna
medalj ChefsEmbetena vid Vederbörande
Regementet' och Corpser må j i anseende till
en närmare controll å de personer, hvilka
äro underkastade ifrågavarande af gift , föreläggas
, att årligen insända, sä väl till
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sorn ock
till RiddarhusDirectionen , af RegementsSkrifvarne
upprättade Förteckningar å de
Adelsmän vid Regementet eller Corpsen,
74
Den 26 Junii e. m.
sorn det föregående året njutit så stor lörij
att Bevillning deraf bordt utgå.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Utskottet
tyckes icke hafva haft kännedom derom,
att Kongl. Maj:t efter sednaste Riksdag
vägrade att sanctionera Ridderskapets och
Adelns beslut om Capitationsafgift^», samt
svarade att endast de, som deltagit i beslutet,
kunde dertill bindas; det torde derföre
vära nödvändigt att uppteckna dem,
hvilka nu äro närvarande och bifalla förslaget;
ty det är väl icke lämpligt, att med
en ny skrifvelse besvära Kongl. Majrt i ett
ämne, hvarå man redan en gång fått afslag.
Grefve Mörner: Vid granskningen af
de utgifter, som RiddarhusCassan fått vidkännas,
har Utskottet funnit den högre Capitationsafgiflens
fortfarande vara nödvändigt,
och derföre tillstyrkt densamma. Det
beror naturligtvis på Ridderskapet och Adeln
att deruti göra ändring; men i sådant fall
skulle jag tro, att de nödvändiga utgifterna
icke blifva beläckta.
Herr von Hartmansdorff: Då nödvändiga
utgifter utöfver RiddarhusCassans tillgångar
förestå, så är det nödvändigt, att
Capitationsafgiften fortfar. Hvad åter angår
Herr Cederschjölds anmärkning, bör jag
npptysa, att ganska få Adelsmän, två å tre
Friherrar, men alldeles ingen Grefve, undandragit
sig Capitationsafgiften. En och
Den 26 Junii e. m.
75
annan Adelsman, som först vägrat, liar sedermera
erlagt den. Om ock Kongl. Maj:t
skulle ånyo neka sitt bifall, lära väl få af
Ridderskapet och Adeln ändock vägra betalningen.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandiMarskalken framställd proposition,
blef RiddarhusUtskottets ofvanberörde
förslag af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
2:0 Att en gratification af 100 R:dr
Theo må II idda rh lis Ka mer er ar en, Canzli Rådet
von Hartmansdorff, i och för den af
honom verkställde granskning af Riddarhus-Capitations-räkenskaperne
, af Capitationsmedlen
tillerkännas.
Bifölls,
3:o Att sä länge räkenskaps-föringen
och redovisningen för Capita t iöns medlen ,
samt granskningen och controllen å samma
medels ordentliga uppbörd, fortfara, ett serskildt
arfvode af 100 R:dr B:co årligen, motsvarande
omkring 4 procent af de sednare
årens uppbörd, mätte, frän i83o års början
räknadt, åt RiddarhusKamreraren af Capitationsfonden
anslås,
Bifölls.
§• 3-
Angående antalet af completterade Genealogiske
Tabeller, tillhörande såväl lef
-
76
Den 26 J u n i i e. ni.
alande, som utgångna, Atter; och angående
uppgift af de sedan sista Riksdag pä
Riddarhuset utslocknade och tillkomne Ätter.
Hvad Utskottet i denna §. omförmält,
ansåg Riddevskapet oell Adela icke erfordra
någon åtgärd.
§• 4-
Angående val, som af RiddarhusDirectionen
blifvit förrättade, så väl till Ridderskapets
och Adelns Ledamöter uti de årliga
revisionerne öfver BåncoDiscönt.Venhet
samt de i Götheborg och Malmö befintlige
LåneContor, som till ersättande af ledigheter
bland Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
dels af Rikets Ständers Revisorer
öfver Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken,
dels af Fullmägtige i Rikets Sländers
Bank.
Hvad RiddarhusUtskotlet i denna §. anmält,
ansågs icke erfordra någon åtgärd.
§.5.
Att RiddarhusUtskottet, utan anmärkning
dervid, att val till Suppleant efter
RiddarhusDirectionens Ledamot, Majoren
M. S. von Hohenhausen, blifvit förrättade,
hvilket Utskottet, vid jemförelse af stadganderne
i f och 6 usta Art. af Riddarhus
Directionens Instruction , väl funnit
icke af densamma ovilkorligen föranledi,
Den 7.6 J u n i i e. m.
77
men icke eller deremot stridande, i afseende
ä EacpeditionsSecreteraren G. Ulf sparres
behörighet, att till Suppleant väljas, med
instämmande uti den af BiddarhusSecreterar
en till Directionens Protocoll reserverade,
och på, i Utskottets tanka, bade klara
och giltiga skäl, grundade åsigt, ansett sig
böra hos Ridderskapet och Adeln anmäla
ifrågavarande förhållande; hvarjemte Utskottet
anmärkt, såsom icke enligt med lagligen
vedertagne reglor för omröstningar i
allmänhet, att z:ne Directionens Ledamöter,
ehuru deras mening, att med Suppleant
s-v alet borde uppskjutas, blifvit af pluraliteten
ogillad, likväl undandragit sig att
uti samma, sålunda i behörig ordning beslutade,
val deltaga.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: För
min tiel anser jag ingen annan åtgärd härvid
erfordras, än att, om Ridderskapet qcIi
Adelil skulle gilla RiddarhusUtskottets åsigt,
Utskottet får sig ålagdt, att i den blifvande
Instructionen för RiddarliusDirectionen
sådant observera.
Hans Excellence Herr Grefve Dela Gardie,
Jacob: I egenskap af Ledamot i Rid
darhusDirectionen,
och deltagande i det,
icke klandrade, men anmäldte, val af ExpeditionsSecreteraren
Ulfsparre, anser jag
mig skyldig förklara de skäl, som då grundade
mitt omdöme, och den åsigt, i hvil
-
78
Den 26 Ju n i i e. tn.
ken jag ännu fortfar. Jag har icke funnit
4i §. RiddarhusOrdningen utesluta andra
personer, än Ordinarie Föredragande StatsSecreterare.
Jag har ännu mera styrkts i
denna tanka så väl af den lista, som vid
1823 års Riksdag uppgjordes på de personer,
hvilka icke kunde inväljas till Ledamöter
i Förstärkta StatsUtskottet, som deraf,
att den nyssnämnde personen vid samma
Riksdag, om jag icke bedrar mig, just
var Ledamot i Utskott. En ytterligare anledning
finner jag deruti, att då jag härom
dagen, innan val till Förstärkt StatsUtskott
företogs, just hos Ridderskapet och Adeln
hegärde ett yttrande, huruvida sådane personer
kunde derifrån uteslutas, Högloft. Ridderskapet
och Adeln svarade, att de icke
kunde det. Således, långt ifrån att klandra
den gjorde hemställan, att häruti erhålla
en bestämd föreskrift, anser jag likväl
intet lagligt hinder emot ExpeditionsSecreteraren
Ulfsparres inväljande i RiddarhusDirectionen
hafva förekommit, och anhåller,
att få bestämdt uttryckt Ridderskapets
och Adelns tanka härutinnan; emedan
annars den kommande RiddarhusDirectionen
kunde stadna i samma bekymmer, som
egde rum vid det ifrågavarande valet.
Herr Ribenj Carl Wilhelm: Såsom Ledamot
af RiddarhusUtskottet hade jag önskat
och hoppats, att den anmälan, som
Utskottet varit ovilkorligen förbundet att
Den 26 J11 n i i e. m.
79
till Ridderskapet och Adeln afge, rörande
ExpeditionsSecreteraren Ulfsparres va 1 till
RiddarhusDirecteur, hade föranledt blott ett
enkelt beslut af Ridderskapet och Adeln,
om införande af en föreskrift uti Instructionen
för RiddarhusDirectionen, hvarigenom
Directionen varit hindrad att för framtiden
invälja innehafvare af sådane embetsbefattningar,
som den Herr Ulfsparre utöfvar.
Men då nu en Ledamot af RiddarhusDirectionen
behagat förklara de skäl, som
bragt honOm att biträda den väljande pluralitetens
mening, hoppas jag Ridderskapet
och Adeln icke skall illa upptaga, att äfven
jag framställer de motiver, sorn ledt Utskottet
vid öfverläggning af ämnet. Utskottet
har i största möjliga korthet framlagt
förloppet af valet, och jag beder, alt nu derom
ytterligare få lemna åtskilliga upplysningar.
De af Ridderskapet och Adeln år
i8a3 valde Suppleanter voro redan dels ingångne
i Directionen, dels med döden afgångne,
då Herr von Hohenhausen, den
sista af Suppieanterne, företog en längre
utrikes resa. En Ledamot, HofRättsRådet
Carleson, yrkade vid tillfället, att icke något
val efter Herr von Hohenhausen skulle
ske. Såsom skäl för detta påstående erinrade
han Directionen derom, att en person
bland Directeurerne nyss med döden afgått,
som i 4 år varit af sjukdom hindrad att
lemna sina rum; att göromålen icke destomindre
gått sin jemna gång; att sedan Rid
-
8o
Den 26 J11 n i i e. m.
derskapet och Adelil 1820 åtskiljdes, den
obehagliga händelse timat, att Gassan råkat
nära nog i obestånd; och Herr HofRättsRådet,
såsom en af dem, hvilka hade sig
uppdraget att bevaka Ståndets angelägenheter,
tyckte att det vore angenämt, att kunna
bereda, om icke en stor, åtminstone någon,
besparing för Cassan , derigenom att ett eller
två års arfvode innehölles. Han tillstyrkte
derföre, att platsen måtte stå vacant, tills
Ridderskapet och Adeln sammanträdde. Med
skyldig aktning för de personer, som utgjorde
pluraliteten, får jag dock uppriktigt
tillstå, att Hr Carlesons tillstyrkande tyckts
mig så öfvertygande, att det utgjort mia
förvåning, att af Directionens samtlige Ledamöter
blott en, nemligen Friherre Boije,
i detsamma instämt. Val anställdes, i följd
af pluralitetens beslut, och dervid begingo
Herr Carleson och Friherre Boije ett steg,
som jag åtminstone icke kan gilla; de deltogo
nemligen icke i. valet, derföre att de
blifvit öfverröstade i den förut uppställda
preliminära frågan, huruvida val borde anställas.
De ytterligare detaljerne af valet,
jemte valets resultat, har Ridderskapet och
Adeln redan inhemtat af Utskottets Memorial.
Nu återstår blott frågan, huruvida RiddarhusDirectionen
rätt förstått 4* §• Riksdagsordningen.
Må vara, att saken icke är
så tydlig att ju derom kunna hysas olika
åsigler; och just derföre, att den kanhända
är
Den 26 Junii e. m.
81
är otydlig, har Utskottet, för dess behandling,
valt det grannlaga sätt, att helt enkelt
till Ridderskapet och Adeln inberätta förhällandet.
Det beror nu på Ridderskapet
och Adeln, att fatta något bestämdt beslut,
som för framtiden kan lända till efterrättelse.
Med ExpeditionsSecreteraren Ulfsparre företedde
sig det förhållande, att i dea stund
han valdes, var han verkligen tillförordnad
Föredragande för sådane till KammarExpeditionen
hörande mål, som, innan deras
slutliga afgörande af Kongl. Maj:t i StatsRådet,
böra anmälas i Rikets Allmänna Ärenders
Beredning. Man må nu säga hvad man
vill, så är dock en ExpeditionsSecreterare,
som föredrar, Föredragande StatsSecreterare
för de mål han föredrar, och om icke
Grundlagen innehåller orden Föredragande
StatsSecreterare eller Föredragande ExpeditionsSecreterare,
kan det ganska väl komma
deraf, att man år 1809 icke trodde det
skulle blifva några föredragande ExpeditionsSecreterare,
då de förut varande 2:ne
StatsExpeditionerne sönderslogos till och
Lagstiftaren förmodligen icke tänkte sig, att
de från 2 till 4 förvandlade StatsSecreterarne
skulle behöfva så mycket biträde. Således,
om det är gifvet, att en Föredragande
ExpeditionsSecreterare icke kan vara Ledamot
i Utskott, och den, som icke kan
väljas i Utskott, icke eller kan bli Ledamot
af RiddarhusDirectionen, synes det åt3o
H. 6
Den 26 Junii e. m.
minstone mig påtagligt, att det gjorde valet
strider emot Grundlagens anda, om icke
mot dess tydliga bokstaf. Med ExpeditionsSecreteraren
Ulfsparre föreföll dessutom
det besynnerliga förhållande, att den
Ordinarie StatsSecreteraren erhöll Kongl.
Maj:ts Nåd. tillstånd, att vistas utom Stockholm;
det vill säga, han erhöll permission,
och under tiden förordnades ExpeditionsSecreteraren
Ulfsparre, att förrätta hela
StatsSecreterare-tjensten. Då var det icke
mera möjligt att komma ifrån, att han verkligen
var Föredragande StatsSecreterare; då
inträdde det curiosa och oerhörda förhållande,
alt Herr Ulfsparre sjelf anmälte, att
lian numera icke kunde deltaga i Directionens
göromål; och på denna anmälan beslöt
Direclionen, att som han nu vore tjenstförrättande
StatsSecreterare, ansågs hans rum
i Directionen under tiden stå ledigt, och
han finge komma tillbaka, när förordnandet
upphörde. Så skedde äfven, och på det
sättet har han a:ne gångor varit skiljd från
Directeursskapet, och platsen har stått vacant,
men sedermera blifvit af honom återtagen,
hvarigenom också Directionen tyckes
de facto hafva erkänt riktigheten af HofRättsRådet
Carlesons öfverröstade mening,
att man väl kunnat uppskjuta Directionens
completterande till Riksdagen. Då jag således,
sanningen till ära, måste säga, att
jag icke fullkomligen kan gilla Directionens
förhållande, är jag likväl långt ifrån att yrka
I
Den 26 Junii e. m.
83
någon anmärkning emot en Autoritet, som
bär så många andra anspråk på Ridderskapets
och Adelns erkänsla; men deremot föreslår
jag, att RiddarhusDirectionen, genom
ett förtydligande i Instructionen, måtte hindras,
att för framtiden invälja Föredragander
i Directionen; ett förtydligande, hvartill
RiddarhusUtskottet torde få uppgöra
förslag, Saken är icke alldeles så obetydlig,
som den vid första påseendet synes.
Hans Excellence Herr Grefve Dela Gardie
har Väl såsom skäl för ExpeditiönsSecreteraren
Ulfsparres val anfort, att Herr Ulfsparre
icke blifvit upptagen på listan Öfver
de personer, som ej kunde inväljas i Utskott,
Jag utber mig, att härvid få vördsamt
hemställa, om icke häri finnes någon
irring. Hvarken vid denna eller förra Riksdagen
har jag sett någon förteckning Upprättad
öfver personer, som icke kunna komma
in i Utskotten; men väl öfver dem, som
icke kunna komma i Förstärkt Utskott, och
det är något helt annat. Utskotten äro endast
beredande Committeer; de Förstärkta
Utskotten deremot handla med Rikets Ständers
rätt; de ega icke att ingå i några deliberationer;
de svara allenast med Ja eller
Nej på vissa af RiksStånden bestämda frågor.
RiddarhusDirectionens Ledamöter äro
att betrakta i vissa fall såsom Ridderskapets
och Adelns Electorer. De utse Fullmägtige
i Banken och RiksgäidsContoret,
6»
84
Den 26 Junii e. m.
samt Revisorer. Det är sannt, att sedan
år i8a3 dessa val icke varit många, emedan
Ridderskapet och Adeln då sjelf valde
Suppleanter till så väl Revisorer som Fullmägtige.
Detta har likväl icke skett förr,
och det beror på Ridderskapets och Adelns
behag att förrätta dylika val eller icke, och
i sednare fallet skall RiddarhusDirectionen
göra dem.
Hans Excellence Herr Grefve Be la
Gardie: Med mycken tacksamhet emot den
värde Talaren för den godhet han haft att
gilla Directionens handlingssätt i allmänhet
under den förflutna tiden, anhåller jag
dock, att, i afseende på ifrågavarande fall,
få nämna, hvarföre icke Directionens pluralitet
kunde vara af lika mening med IlofRättsRådet
Carleson. Instructionen föreskrifver
bestämdt, att fyra Ledamöter böra
vara närvarande, för att kunna fatta något
beslut. Bland Directionens 7 Ledamöter
hade en nyss dött. Öfverste Åkerhjelm
bade redan anmält sig till permission, för
att uppresa till sina bruk. GeneralMajoren
af Melin var beordrad till några förrättningar
å Fästningarne ned åt landet.
Jag skulle inom få dagar afresa till Skåne.
Således hade icke mer än 3 Ledamöter
varit qvar, och Directionen blifvit
inactiv under hela denna tid. Detta
var ett af de skäl, hvarföre pluraliteten ansåg
en ny Ledamot böra inväljas. Möjli
-
Den 26 Ju ni i e. m.
85
gen hade ju under tiden kunnat inträffa något
af de flere val, sora emellan Riksdagarne
Ridderskapet och Adeln uppdragit
sin Direction att besörja; huru skulle den
då, med bristande antal af Ledamöter emot
hvad Instructionen bjuder, hafva förfarit.
Skulle en Revisionsplats i Rikets Ständers
Revision, eller en Fullmägtigs i Banken eller
RiksgäldsContoret, hafva lemnats otillsatt;
jag och de Herrar i Directionen, hvilka
dela samma tanka, ansågo sådant ej böra
ega rum. Herr Riben har vidare anfört
Cassans mindre fördelaktiga ställning nu
mot 1823, såsom ett skäl till någon besparing
i Ledamöternes antal. Härvid torde
jag få upplysa Ridderskapet och Adeln, att
om denna tanka kunde gifva anledning att
kasta någon skugga på Directionen, så ligger
likväl icke felet hos nu varande Direction,
utan härrörer af förlusten i en Concours
år 1817, utan att sådant likväl kan
sägas härröra af den dåvarande Directionens
uraktlåtenhet, utan deraf, att den,
som borde betala penningarne, blef frikänd
derifrån genom Högsta Domstolens Utslag
i saken.
Hade Utskottet i sitt nu varande Memorial
föreslagit en förändring i redactionen
på sådant sätt, att för framtiden de
personer, hvilka Herrar Carleson och Boye
ansågo icke böra kunna blifva Ledamöter
af Directionen, derigenom blifvit formligen
86
Den a6 Junii e. ro.
uteslutne från rättigheten att väljas, så skulle
jag varit den första att gilla ett sådant
steg. Men nu då Utskottet, jag tror af godhet
för Directionen, endast anmält saken
utan någon anmärkning, befarar jag, att
den blifvande Directionen skall komma i
samma osäkerhet, och jag tror, att denna
Direction skulle mycket erkänna Ridderskapets
och Adelns omsorg, att i detta fall
gifva den en säker ledning.
Friherre Boye, Fredrik: I anledning
af Herr Ribens yttrande, att han funnit besynnerligt,
det jag icke deltog i valet till
den lediga Directeursplatsen, får jag upplysa,
att jag icke visste, att den dagen någon
Ledamot skulle tillsättas; men då frågan
väcktes i Directionen, och jag protesterade
mot den person, som föreslogs, hemställde
jag, för att få mera rådrum, att, då
Directionen i 4 års sett s*g fulltalig
med 6 Ledamöter, (dy under dessa 4 år
hade Friherre Lejonhufvud icke någonsin
varit uppe) valet måtte uppskjutas. Men
Directionen afslog min hemställan, och det
var derföre jag icke deltog i valet.
Herr Riben: Om jag i mitt förra yttrande
framställt RiddarhusCassans mindre
lyckliga belägenhet, på ett sätt, som kunde
synas lägga detta förhållande de nuvarande
RiddarhusDirecteurerne till last, så
får jag begära deras ursägt derföre. Jag
Den 26 Junii
87
skulle likväl tro, att någon sådan mening
icke kan dragas af mitt yttrande, och begagnas
nu tillfället att vitsorda Hr Grefve De la
Gardies uppgift, att Cassans obesLånd härleder
sig alldeles precist från det år Hans
Excellence uppgifvit, och från följderna af
ett beslut, som Ridderskapet och Adeln fattade
vid sista Riksdagen. Hans Excellence
har uppgifvit, att derest icke något val efter
Herr von Hohenhausen hade blifvit anstäldt,
Riddarhus-Directionens Ledamöter
icke skulle blifvit mer än tre, då de deremot
borde vara fyra. Detta skäl har äfven
till Riddarhus-Directionens Protocoll
blifvit uppgifvit. Jag får dock dervid den
äran erinra, att då frågan blott var om
sommarmånaderne, så har under denna tid
af året det förhållande verkligen mången
gång egt rum, att icke mer än tre Ledamöter
varit i Staden. Detta synes också
väl låta sig göra under denna korta tid, då
somlige resa hit och somlige dit. Jag anser,
att det väl var RiddarhusDirectionens
obestridliga rätt att complettera sig, mea
icke dess skyldighet. Det var också just
detta skäl IlofRättsRådet Carleson begagnade
i sin reservation.
Herr Cederschjöld: Då 48 §. af nuvarande
Riddarhusordning allenast utesluter
från möjligheten att blifva Ledamot afRiddarhusDirectionen,
de personer, sorn nämnas
i 41 §. Riksd. Ordu.j men deribland alldeles
88
Den 26 Junii e. m.
icke förekommer ExpeditionsSecreterare; så
fiuner jag för min del icke något skäl att anse
RiddarhusDirectionens förfarande stridande
mot Grundlagen. Ville man utesluta från
valbarhet till Ledamotskap i RiddarbusDirectionen
alla dem, som kunde komma alt
föredraga hos Kongl. Majit, så skulle icke
allenast ExpeditionsSecreterare, utan nästan
alla menniskor blifva uteslutne; ty jag vet
intet hinder för Kongl. Majit att utnämna
till föredragande hvem Han behagar. Till
det förslag, alt föreskrifva RiddarhusDirectionen
att för framtiden icke välja någon
ExpeditionsSecreterare, vågar jag för min
del icke tillstyrka bifall; ty Ridderskapet
och Adeln lärer väl icke kunna sträcka sina
föreskrifter längre än RiddarhusOrdningen
och Grundlagarne medgifva. Men jag
anser ändamålet tillräckligen vinnas genom
den anledning, som sjelfva denna discussion
lär gifva den blifvande Directionen
till sakens närmare begrundande.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, torde
jag blott få fästa uppmärksamheten derpå,
att man måste göra skillnad emellan sådane
personer, som kunna blifva constituerade
Föredragande]', och de, som verkligen äro
det. Herr Riben har för öfrigt sagt, att
det varit Directionens rättighet, men icke
skyldighet att återbesätta den lediga platsen
inom Directionen. Men 48 §• Riddar
-
Den 26 Jun ii e. ro. 8q
husOrdningen säger: Riddarhusets angelägenheter
besörjas och förvaltas af en Directiorij
bestående af sju Ledamöter. Huruvida
Directionen då kan ega att bestämma
ett annat antal af Ledamöterne, lemnar
jag derhän; för min del tror jag likväl,
att Directionen icke hade gjort rätt,
om den underlåtit att välja en ny Ledamot,
då antalet icke befanns fulltaligt.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Herr Bråkenhjelm har förekommit
mig i hvad jag ämnade yttra. Directionen
trodde sig lika litet berättigad att inskränka
det i RiddarhusOrdningen bestämda antalet
af sina Ledamöter, som den ansåg sig
berättigad att taga något beslut med ett mindre
antal Ledamöter, än Instructionen föreskref.
För öfrigt får jag tillägga, att om
Herr Riben misstänkt, det jag skulle tilltro
honom, att hafva åsyftat en beskyllning
mot Directionen förvållande tillden brist,
som nu finnes i RiddarhusCassan, så är det
ett misstag. Jag ville blott meddela den
upplysning jag afgifvit, i fall någon skulle
hafva tjrdt Herr Ribens ord till en sådan
beskyllning, ehuru det visst icke var fallet
med mig.
Herr Crusenstolpe: Då, så vidt jag kunnat
finna, ingen yrkat någon påföljd för
Directionen, i anledning af dess vidtagne
åtgärd, men deremot de fleste, som yttrat
9°
Den 26 J u n i i e. ro.
sig, önskat en föreskrift för framtiden, synes
mig frågan lätt vara upplöst. Jag får
blott erinra Herr Cederschjöld, att i 41
§. Riksdagsordningen står: tjenstgörande
StatsSecreterare; och då en person är förordnad
att vara Föredragande inför Kongl.
Maj:t en gång i veckan, måste han vara
tjenstgörande StatsSecreterare. Jag får ock
påminna, att under denna Riksdag hos Ridderskapets
och Adelns Bänkman en lista,
på hvilken en sådan person stod upptagen,
blifvit casserad, just på den grund, att han
ansågs vara i det praedicament, som berörde
Grundlagsparagraph omförmäler.
Herr Cederschjöld: Jag vet icke, om
Herr Ulfsparre var tjenstgörande Föredragande
i den stund han valdes. I sådant
fall hade han visserligen icke bordt väljas.
Men så vidt jag vid Memorialets flygtiga
äfhörande kunnat fatta förhållandet,
var han det icke; och jag slutar härtill så
ynycket mer, som han sedermera sjelf anmälte
såsom jäf emot sig, att handå blifvit tillförordnad
Föredragande.
Herr Riben: I anledning af Herr Cederschjölds
sednaste anmärkning, får jag
blott upprepa, att Herr Ulfsparre, i den
stund han invaldes till Ledamot i RiddarhusDirectionen,
var tillförordnad Föredragande
för alla sådane Kammar-ärender, som
passera Rikets Allmänna Ärenders Bered
-
i
Den 26 J unii e. m.
ning, och således, efter mitt begrepp, tjenstgörande
StalsSecreterare för livart och ett
sådant mål.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då fråga uppstått,
huruvida ExpeditionsSecreterai en Ulfsparre
rätteligen kunnat inväljas till Suppleant
uti RiddarhusDirectionen, hvilken fråga
berodde på tydningen af 41 §• Riksdagsordningen,
ansåg Hans Excellence sig böra
gifva dess enskilta öfvertygelse derutinnan
tillkänna; och som Grundlagarne, enligt
83 §. RegeringsFormen borde efter deras
ordalydelse i hvarje serskilt fall tillämpas,
samt bland de i 4' §• Riksdagsordningen
uppräknade ansvarige Embetsman förekommo
tjenstgörande SLatsSecreterare; roen
ExpeditionsSecreterare, hvilka, på grund af
förordnande, bestrida någon del af StatsSecreterareEmbetet,
icke kunde hänföras
till b enämningen af tjenstgörande SlatsSecreterare;
ty och då, enligt 48 § RiddarhusOrdningen,
RiddarhusDirectionens Ledaniöler
borde utväljas bland såfia ne Adelsmän,
hvilka voro behörige att vara Ledamöter
i Utskott, ansåg Hans Excellence ExpeditionsSecreteraren
Ulfsparre, hvilken ej
kunde såsom tjenstgörande StatsSecreterare
betraktas, lagligen hafva kunnat, på sätt som
skett, till Suppleant i RiddarhusDirectionen
inväljas; och fann Hans Excellence, i följd
deraf, sig ej eller ega rätt meddela propo
-
92
Den 26 Junii e. m.
sition å det väckta förslag, i afseende å föreskrift
för RiddarhusDirectionen, att hädanefter
icke förfara, på sätt som skett.
Hans Excellence frågade derefter, om
Ridderskapet och Adeln instämde uti den
af Hans Excellence sålunda framställde åsigt.
Ropades Ja.
Herr Crusenstolpe: Jag begagnar mig
af detta tillfälle för att reservera mig emot
Herr Grefvens och LandtMarskalkens afgifne
förklaring så väl nu, som på förmiddagen,
då Herr Grefven och LandtMarskalken
vägrade en annan proposition, såsom
stridande mot formerne. Jag hade önskat,
att åtminstone få veta den Grundlagsparagraph,
med stöd hvaraf en proposition kan
vägras på sådane skäl, och jag tror att Ridderskapets
och Adelns verkningskrets derförutan
kan slutligen blifva nog mycket inskränkt.
Jag anhåller, att denna min reservation
må antecknas i Protocollet.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att den af Utskottet väckte fråga,
angående de af Utskottet omförmälte tvenne
RiddarhusDirecteurers anmärkte förfarande,
att icke hafva i Suppleantsvalet deltagit,
finge förfalla.
Ropades Ja.
Den 26 Junii e. m.
93
§• 6-
Att en så beskaffad ändring uti nu
gällande Instruction för RiddarhusDirectionen
må beslutas, som tillåter RiddarhusSecreterare-tjenstens
förening med det Embete
i Statens tjenst, från hvilket Innehafvaren
ej kan, emot sin vilja, utan föregången
ransakning och dom, enligt Grundlagen
skiljas.
Herr Hjerta, Gustaf: För att bespara
Ridderskapet och Adeln det besvär, att vid
nästa Riksdag åter fatta samma beslut i detta
ämne, som vid 1823 års Riksdag, anhåller
jag om proposition till afslag å Utskottets
framställning. Jag finnér den så illa
motiverad, att jag knappt kunnat föreställa
mig möjligheten, att från RiddarhusUtskottet
få se ett förslag, som innebär det resultat,
att Ridderskapet och Adeln möjligen
vid en Riksdag skulle blifva utan den Secreterare
Ståndet vid en föregående Riksdag
sjelf utsett åt sig. Jag anser det vara
mera tillfredsställande för Ridderskapet och
Adeln att veta, det dess Secreterare beror
af Ståndet ensamt, och jag tror icke, att
lönen är så obetydlig, att något skäl till
förslaget derifrån kan hämtas, serdeles om
man tager de extra förmånerne och inkom-,
sterne under Riksdagarne i beräkning; ty
dessa extra inkomster äro öfverhufvud taget
ingalunda små. En RiddarhusSecreterare
bör kunna vara belåten med denna
9*
Den 26 J u n i i e. m.
tjensten ensamt, men deremot tror jag Ridel
erskapet och Adeln skulle vara mindre belåtne,
om en RiddarhusSecreterare, som tillika
vore Statens tjensteman, på grund deraf
anmälte sig vara hindrad från Secreterare-tjenstens
utöfning, samma dag Riksdagen
öppnades, eller under dess lopp.
Herr Crusenstolpe: Jemte det jag till
alla delar instämmer i Herr Ribens vid Utskottets
Memorial fogade Reservation, kan
jag ej tillbakahålla min förundran deröfver,
att då vi hafva samma RiddarhusSecreterare
nu, som sista Riksdagen, och omständigheterna
jemväl i allt öfrigt äro oförändrade,
Utskottet nu likväl, utan föranledande
af inom Riddersknpet och Adeln väckt
fråga, tillstyrkt ett beslut alldeles motsatt
hvad Ståndet sist beslutade.
Herr von Hartmansdorff: För min del
får jag äran förklara, att jag tror det Ridderskapet
och Adeln skulle äfventyra förlust,
snarare genom förbud för RiddarhusSecreteraren
alt innehafva Statens tjenst, än
genom tillåtelse dertill; ty om man förböd
det förra, borde man väl äfven utestänga
honom från Hofvets tjenst; och i sednare
fallet tar jag mig friheten erhindra om ett
exempel i framlidne RiddarhusSecreteraren
Silfverstolpe, hvilken derjemte var tjenstgörande
Kammarherre hos dåvarande EnkeDrottningen
Sophia Magdalena, och frågar,
Den 26 Junii e. m.
95
om anledning till missnöje derigenom gafs?
Sådane, som RiddarhusSecreterarens löneförmåner
nu befinnas, är det icke troligt
att någon ung man med de egenskaper,
som dertill erfordras, och som gifva förhoppning
om Statens högre Embeten, egnar
sig för hela lifstiden åt denna tjenstebefattning
allena. Följden af förbudet blefve
då, alt tjensten endast emottages i förbigående,
och under afvaktan på något bättre,
samt att Ridderskapet och Adeln måhända
finge ombyta Secreterare för hvarje
Riksdag, hvarmed Ståndet blifver illa belåtet,
då det fordras längre vana vid ärenderne,
i en befattning, der minne och kännedom,
om hvad som tillförene händt, så
ofta behöfves. Skulle man likväl vidhålla
det vid sistlidne Riksdag i detta afseende
fattade beslut; så blir det oundgängligt att
antaga Herr Ribens förslag, att, vid inträffande
afgång, indraga RiddarhusFiscals-tjensten
och anslå den dertill hörande lön åt
RiddarhusSecreteraren, som då jemväl borde
besörja allt hvad till RiddarhusFiscalens
Ombudsmannabefattning hörer, hvaremot en
Extra RiddarhusCanzlist kunde uppdragas
alt under Riksdagarne bestrida den RiddarhusFisculen
tillkommande tillsyn öfver
OrdningsStadgans efterlefnad, och upprops
förrättande med mera dylikt. Detta kunde
numera desto bättre låta sig göra, som
RiddarhusFiscalen får sitt Riksdagsarfvode
af de från RiksgäldsContoret utgående Riks
-
9<5
Den 26 Junii e. m.
dagskostnader. Men under intet annat vilkor,
än dessa tjengters och löners förening,
låter förbudet för RiddarhusSecreteraren att
hafva annan tjenst,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag instämmer fullkomligt uti de
åsigter Herr von Hartmansdorff yttrat, och
får endast tillägga, att framlidne RiddarliusSecreteraren
Silfverstolpe, jemte det han
var tjenstgörande Kammarherre, tillika var
HandSecreterare hos Högstsalig EnkeDrottningen
Sophia Magdalena. Jag tror ej, att
någon af Ridderskapet och Adeln, oaktadt
desse dubbla tjenstebefattningar of Herr Silfverstolpe
innehades, var missnöjd med hans
befattning som RiddarhusSecreterare. Äfvenledes
tror jag, att vi af den nuvarande
RiddarhusSecreteraren haft tillräckliga bevis,
att dess innehafvande af publik tjenst
icke hindrar göromålens gång hos oss. Jag
tillstyrker derföre bifall till Utskottets förslag.
Herr Tham, Wolrath: Då jag vid förra
Riksdagen var emot beslutet att förbjuda
RiddarhusSecreteraren innehafva någon
annan tjenst, är det naturligt, att jag biträder
ifrågavarande förslag. Jag tror, att
Ridderskapet och Adeln skulle göra sig sjelf
en stor otjenst, om det bibehöll ofvannämnde
förbud, hvarigenom Ståndet endast binder
I
-
Den 26 Junii e. m.
97
der händerne på sig vid utväljande af en.
skicklig RiddarhusSecreterare. Detta skäl
gäller så mycket mera nu, som, enligt förslaget,
man blott kan välja de, hvilka icke
innehafva amovihla tjenster, eller sådana,
hvarifrån de icke kunna skiljas, utan ransakning
och dom.
Herr Riben: Uti den Reservation emot
Utskottets förslag, som jag afgifvit, har
jag egentligen fästat mig vid formen. Jag
trodde inom Utskottet, och tror ännu, att
ett Riddarhusutskott icke hör, utan några
inträffade förändringar i förhållanden, tillstyrka
upphäfvandet af ett utaf Ridderskapet
och Adeln vid näst föregående Riksdag
fattadt beslut. Det är likvist, hvad nu skett.
Då Ridderskapet och Adeln vid sista Riksdag
voterade öfver frågan, var den i samma
skick som nu; enahanda omständigheter
företedde sig dervid, till och med den
lyckan att hafva samma RiddarhusSecreteterare,
som nu. Någon annan grund för
olikheten finnes icke, än att RiddarhusUtskottets
vid förslagets afgifvande närvarande
pluralitet tänkte olika med i8a3 års Ridderskap
och Adel. En värd Talare Herr
Tham har trott Ridderskapet och Adeln binda
händerna på sig, om de bibehålla sitt
förra beslut. Jag kan ej dela denna mening.
Jag anser, att erfarenhetens röst ej
är så alldeles att förakta, och att det, sorn
3o H. 7
98
Den 26 Junii e. m.
lyckats från i634 till 1818 äfven kan vara
användbart nu. Att RiddarhusSecreteraretjensten
skulle blifva osökt af andra, än de',
som ville hafva befattningen till ett hoppsteg
för vidare befordran, om min mening
antogs, tror jag icke. Väl är det sannt,
som man anmärkt, att RiddarliusSecreterarens
löneförmåner ej äro så stora som de
borde vara, men de äro dock ej eller så
små. Utom 600 R:drs årlig lön, bar lian
fria husrum, ljus och ved, jemte Introductions-afgifter,
samt hvart 5:te år under Riksdagarne,
om de ej antagas att räcka mera
än 5 å 6 månader, minst i5 å 1800 R:dr B:co.
Tillägges nu den af mig föreslagne löneförhöjning
> genom RiddarhusFiscals-tjenstens
indragning, så blir RiddarhusSecreteraren
ganska väl aflönt. Vid alla i sednare lider
företagne organisationer med Embeten och
tjenster, har man utgått från den princip,
att olika tjenstebefattningars förening bos en
person bör förekommas. Hvarföre skall Ridderskapet
och Adeln ensamt följa en annan
princip i fråga om den mest magtpåliggande
af Riddarhusets tjenster. Då KrigsBefälet
sednast var tillsammans, beslöt det, att Secreteraren
vid Armeens PensionsCassa ej
finge hafva publik tjenst; och jag hemställer,
hvilkens befattning är vigtigast; den sistnämndes,
eller RiddarhusSecreterarens? Det
har blifvit uppgifvit, att förre RiddarhusSecreteraren
Silfverstolpe tillika var tjenstgörande
Kammarherre. Jag erkänner mig
Den 26 Junii e. m. gg
I
icke hafva vetat detta förut; men finner icke
min mening vederlagd deraf. Det skulle
kunna uppstå ganska löjliga förhållanden,
om en Statens Embetsman, som tillika vore
RiddarhusSecreterare, fick ordres att i tjensteärenden
förfoga sig till en annan del af
Riket, just som Riksdag skulle hörjås. Det
har blifvit sagdt, att en RiddarhusSecreterare
skulle ligga af sig, om han ej hade att
syssla emellan Riksdagarne. Dervid får jag
erindra, att den, som är fallen för att ligga
af sig, kan ej gerna hindras derifrån.
Dessutom har RiddarhusSecreteraren inom
Riddarhusets murar så många anledningar
till sysselsättning, att tiden emellan Riksdagarne
snarare bör blifva för honom en
recreation, än en hvila. Slutligen ber jag
Ridderskapet och Adeln erindra sig, att
RiddarhusSecreteraren är NationalRepresentationens
enda stadigvarande tjensteman,
hvilket vid 1823 års Riksdag var ett bland
bufvudmotiven för mig att biträda förbudet
för RiddarhusSecreteraren, att innehafva
annan tjenst; och vid denna mening
förblifver jag ännu, enär inga förändrade
förhållanden i detta afseende inträffat.
Herr Printzensköld, Axel: Jemte det
jag får åberopa min emot ifrågavarande förslag
i Utskottet afgifne Reservation, och till
en del äfven Herr Ribens sista yttrande,
tager jag mig friheten besvara några af Herr
IOO
Den a6 Ju nii e. m.
von Hartmansdorffs anmärkningar. Herr
Vou Hartmansdorff har sagt, att om RiddarhusSecreteraren
förböds innehafva Statens
tjenst, borde han ur samma skäl äfven
förbjudas att innehafva någon Hoftjenst.
Denna jemförelse torde dock icke vara så
alldeles riktig, enär den sednare tjenstebefattningen
blott är att anse som ett bevis
af Konungens Nåd, och icke förbunden med
någon tjenstgöring för Staten. Om förbudet
skulle sträckas äfven derhän, så kunde
man med samma skäl förbjuda en RiddarhusSecreterare
att emottaga någon decoratioh,
om Konungen skulle fiona honom för
sina Riksdagsgöromål deraf förtjent. Beträffande
anmärkningen, alt man, i fall af
det föreslagna förbadet, skulle sakna en längre
vid tjensten qvarblifvaude RiddarhusSecreteraVe,
emedan tjensten blott skulle sökas
i afvaktan på befdrdran till något bättre,
så kan sådant lika lätt om icke lättare inträffa
nu, då RiddathusSecreterären såsom
Statens tjensteman har gifven befordringsrätt
till tjenster, hvarmed RiddarhusSecreterare-sysslan
ej kan förenas. Vår förra
RiddarhusKarrtererare blef JustitiieRåd. Vår
RiddarhusSecreterare kan äfven blifva detsamma.
Angående Herr Thams invändning
att correctivet Vore tillräckligt, då RiddarhusSecretérare-tjensteii
ej fick förenas med
något förtroende Embete, så torde detta
förbehåll vara öfverflödigt, enär med förtroende
Embete icke får eller kan förenas
/
Den 26 Juni i e. m.
tor
en befattning af ifrågavarande egenskap. Jag
tillstyrker afslag å Utskottets framställning.
Grefve Puke, Johan Carl: I anledning
af hvad Herr Riben yttrat angående det
sednast församlade Krigsbefäl, får jag äran
upplysa, att i och med detsamma KrigsBefälet
fråntog åtskilige af sine tjenstemän
rättighet, att jemte sine tjenster vid Arr
rneens PensionsCassa innehafva Kongl. Maj:ts
och Kronans tjenst, ökade äfven KrigsBefälet
deras förut innehafvande löneförmåner.
Herr Hjerta: Om det blott är RiddarhusSecreterarens
ringa lön, som ligger om
hjertat vid frågan om förbud för honom
att innehafva Statens tjenst, så erkänner
jag mig ej kunna finna, från hvilken jemförelsegrund
man utgår. Beräknar man efter
de lägre tjenstenranna-graderne, och till några
andra kan väl RiddarhusSecreterare-ljensten
icke hänföras, så tviflar jag, att många
hafva motsvarande löneförmåner, Dessutom
vore det icke oljenligt, om Ridderskapet
och Adeln gjorde det till en nödvändighet
för sig, att till RiddarhusSecreterare välja
en person, sorn sjelf hade goda vilkor, och
derjemte förenade håg för arbete inom Riddarhuset.
Jag tror det skall medföra en
gemensam fördel, om det sist vidtagne förbudet
bibehålies. Den reaction från i8a3
års åsigter, som nu synes vara i fråga, förefaller
mig högst besynnerlig, och föran
-
102
Den 26 Junii e. m.
leder mig att frukta en dylik vid nästa Riksdag;
hvarföre jag äfven fortfar att yrka afsläg
å Utskottets framställning.
Herr Printzensköld: Till hvad jag nyss
hade äran anföra, ber jag alt få lägga, det
jag förenar mig med Herr von Hartmansdorff
uti den önskan, att RiddarhusFiscalens
göromål och lön må i en framtid förenas
med RiddarhusSecreterare-tjensten. Att
Secreterare- och Ombudsmanna-göromålen
kunna bestridas af en person, ser man i
JernContoret, hvars fonder och lånerörelser
äro vida större än Riddarhusets, meli
hvarest ofvannämnde befattningar alltid varit
förenade, utan någon olägenhet hvarken
för Verket, eller för dem, som haft med
detsamma att göra.
Herr Bråkenhjelm: Herr Riben har så
väl i sin skriftliga Reservation, som i sitt
muntliga yttrande här, påstått, att Utskottet
brustit i grannlagenhet emot Ridderskapet
och Adeln, då det föreslagit upphäfvande
af ett beslut, som Ståndet under sista
Riksdag vidtog. Skall sidovördnaden sträckas
derhän, så blir hvarje förslag till ändring
i ett tagit beslut också ett prof af
missaktning. Reservationen är i öfrigt författad
i sådana ordalag, att jag hellre erkänner
mig som upphof och förfaltare till
ett förslag, som här af så många blifvit
klandradt, än jag viHe stå som författare
Den 26 Junii e. m.
io3
till Herr Ribens Reservation. Man har sagt,
att RiddarhusSecreteraren, genom innehafvande
embete i Statens tjenst och tourberäkning
derstädes, kunde från RiddarhusSecreterare-sysslan
möjligen belt oförmodadt
bortgå, och Ridderskapet och Adeln derigenom
vara mindre säkra om bibehållandet
af en utvald och skicklig man. På samma
gång har man påstått, att denna tjenst, såsom
ganska förmånlig, aldrig skall sakna
skicklige sökande. Huru dessa båda påståenden
stå tillsammans, lemnar jag derhän.
Då lönen, 600 R:dr, utgick i silfver, och
introductions-afgiften betaltes i ducater, kunde,
i förhållande till då varande varupris,
måhända inkomsterne bära sig; men den,
som tror att någon skicklig person nu finner
sig belåten med dem, enär han derjemte
är utestängd från all befordran i Statens
tjenst, han bedrager sig högeligen. RiddarhusSecreterare-tjensten
kan ej heller, såsom
Herr Hjerta påstått, jemföras med Statens
lägre tjenster hvad inkomsterne beträffar,
utan måste snarare sättas i bredd
med Statens högre tjenster, då från ingendera
af dem någon vidare befordran eger
rum. Jag anhåller om proposition till bifall
å Utskottets förslag, samt begär i förhand
votering.
Herr Crusenstolpe: Då jag, såsom instämmande
uti Herr Ribens Reservation,
finner mig berättigad till andel i den corn
-
Den 26 Junii e. m.
pliment, Herr Bråkenhjelm för samma reservation
gjort Herr Riben, får jag, för hvad
mig deraf tillkommer, hembära min tacksamhetsgärd
åt den värde Talaren, hvilken,
när han yrkat votering, innan ännu Herr
Grefven och LandtMarskalken framställt proposition,
och Ståndet således saknat tillfälle
att uttrycka sin tanka, lärer på förhand
noga beräknat och afvägt sina stridskrafter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å RiddarhusUtskottets ifråga varande hemställan,
angående RiddarhusSecreteraretjenstens
förening med sådant Embete i Statens
tjenst, från hvilket Innehafvaren ej kunde,
emot sin vilja, utan föregången ransakning
och dom, enligt Grundlagen, skiljas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog afslag
å Utskottets berörde hemställan, med förklarande,
att vid Ridderskapets och Adelns
vid Riksdagen år 1823, rörande RiddarhusSecreterare-tjensten,
fattade beslut borde
förblifva.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Herr Riben: Då votering nu blifvit
begärd, och de flesta, hvilka yttrat sig, delat
den öfvertygelse, att någon ökning i RiddarbusSecretei
arens inkomster borde berc
-
Den 26 J u n i i e. m.
io5
idas, om lian skulle förbjudas att innehafva
Statens tjenst; vägar jag vördsammast hemställa,
om icke Contrapropositionen kunde
få blifva i enlighet med min reservation;
så att, med ogillande af Utskottets förslag,
måtte sammanbindas RiddarhusFiskals-tjenstens
indragande och förenande med Secreterare-befattningen,
då Fiskals-functionerne
under Riksdag borde uppdragas åt en tjenstgörande
extra Canzlist.
Herr Bråkenhjelm: Jag får vördsam^
mast till Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställa, om den af Hr
Riben föreslagne Contraproposition kan antagas.
Då RiddarhusFiskalen är omnämnd
i RiddarhusOrdningen, och den följaktligen
förutsätter, att en sådan Tjensteman skall
finnas, tror jag ej, att, utan RiddarhusOrdningens
förändring, som åter icke eger rum
utan Kongl. Majrts sanction, en isådan proposition
kan framställas.
Herr Hjerta: För mindel kan jag icke
i RiddarhusOrdningen finna någon förbindelse
för Ridderskapet och Adeln, att aflöna
en RiddarhusFiskal. Det står blott föreskrifvet,
att en sådan skall finnas under
Riksdagarne, och då kan han ock ganska
väl för Riksdagen antagas, samt aflönas af
Riksdagskostnaderne. Jag får likväl underställa
Herr Ribens uppmärksamhet, om man
skall behöfva blanda ihop dessa saker, och
io 6
Den 26 Junii e. ra.
hvarföre icke den sednare kan få blifva en
serskild fråga, då det onekligen heror af
Ridderskapet och Adeln, vid en kommande
Riksdag, att gifva sin Secreterare i lön så
mycket Ståndet behagar.
Herr Riben: För min del skulle jag
gerna frångå den Contraproposition jag begärt;
men jag har tyckt mig finna, att flere
personer, som önskat vidhållande af det beslut
Ridderskapet och Adeln vidtog sista
Riksdag, äfven önskat att dervid foga detta
tillägg. Herr Bråkenhjelms yttrande är redan
så fullkomligt vederlagdt af Hr Hjerta,
att jag icke vidare vill upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med att inlåta mig i
en numera alldeles onödig bevisning om
hans misstag.
Herr von Hartmansdorff: Då votering
skall ske, får jag äfven instämma i den Contraproposition
Herr Riben uppgifvit. Yill
man förbjuda RiddarhusSecreteraren, att
hafva flera än denna tjenst, så bör man naturligtvis
göra den så förmånlig, alt han
icke föranlåtes vid första tillfälle till bättre
utkomst söka sig derifrån; ty en RiddarhusSecreterare,
som befinner sig i den författning,
att behöfva söka en Statens tjenst,
anser jag lika, om icke mera, beroende, än
den, som redan har en tjenst, från hvilken
han icke kan afsättas. RiddarhusCassans afkomst
förslår knappast till de henne redan
Den 26 Jun i i e. m. 107
åliggande utgifter, så alt, om någon tillökning
deri skall göras, vet jag icke, hvarifrån
medlen kunde tagas. Jag anser derföre
Herr Ribens Conlraproposition sa mycket
lämpligare, som de ifrågavarande befattningarne
ganska val kunna förenas.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han, i anledning
af Herr Bråkenhjelms nyss gjorde
framställning, ansåg sig böra förklara, alt
Hans Excellence väl icke faun något ställe
i Grundlagarne, som berättigade honom att
vägra proposition å Hr Ribens förslag, att
RiddarhusFiskals-tjensten, jemte de dermed
åtföljande löneförmåner, måtte, vid inträffande
vacance, förenas med RiddarhusSecreterare-befattningen;
men Hans Excellence
fann för dess del berörde förslag vara
af den beskaffenhet, att RiddarhusUtskottets
yttrande deröfver borde inhemtas, innan
detsamma till pröfning företoges; och trodde
Hans Excellence derföre, att denna nu väckta
fråga borde hvila på bordet; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma.
Herr Riben: Då Ridderskapet och Adeln
gifvit dess samtycke till Herr Grefvens och
LandtMarskalkens åsigt, att hänskjuta frågan
om RiddarhusFiskals-tjenstens indragning
till RiddarbusUtskottet, hemställer jag,
om icke äfven frågan angående RiddarhusSecreterare-tjensten
lämpligen kunde i sammanhang
dermed uppskjutas.
Dc n 26 J u ni i e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan discussionen
öfver förevarande ämne blifvit
fulländad, proposition framställd och votering
begärd, ansåg Hans Excellence ämnet
icke vidare kunna uppskjutas; utan finge
Hans Excellence föreslå följande Voteringsproposition:
Den,
som bifaller RiddarhusUtskottets
hemställan angående RiddarhusSecreteraretjenstens
förening med sådant Embete i Statens
tjenst, från hvilket innehafvaren ej kan
emot sin vilja, utan föregången ransakning
och dom, enligt Grundlag-en skiljas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Utskottets berörde
hemställan vara af Ridderskapet och Adeln
äfslagen, med förklarande att vid Ridderskapets
och Adelns vid Riksdagen år 1823,
rörande RiddarhusSecreterare-tjensten, fattade
beslut bär förblifva,
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4*» 42> 43 och 44 §§• i RiddarliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan J till g e. m.
Och befunnos vid voteringens slut kl.
10 om aftonen, sedan en voteringssedel
Dien 36 Jun ii e. m.
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 54.
Nej — ^3;
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Rodderskapet
och Adeln således afslagit RiddarhusUtskoltets
ofvanberörde hemställan, med
förklarande, att vid Ridderskapets och Adelns
vid Riksdagen år 1823, rörande RiddarhusSecreterare-tjensten,
fattade beslut
borde förblifva.
Upplästes följande från Stats- och BancoUtskotten
inkomne Ulåtanden:
Af den 2 dennes:
N:o 1. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående Myntvärdets
upprätthållande, med flere i sammanhang
dermed till Utskotten remitterade enskilde
anföranden i ämnet.
N:o 2. Angående nödige provisoriske
åtgärder> innan Silfverutvexlingen kan företagas.
Af den 10 dennes:
N:o 3. Angående Bankens öfriga förhållanden
till Staten, jemte hufvudgrunden
för Bankens lånerörelse.
I IO
Den 26 J u n i i e. ra.
N:o 4. Angående nödvändigheten af
ej mindre åtskillige Grundlagsförändringar,
än ock en förbättrad lagstiftning för Banken.
N:o 5. Om några lämpliga ansedda
stadganden för framtiden, i afseende på så
väl första Enheten, som underafdelningarne,
af det Metalliska Myntet i Silfver.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan en qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 00 Junii 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af RiddarhusUtskottets
den 26 sistlidne Maji aflåtne, och
den g dennes e. m. på bordet legde, Memorial,
i anledning af RiddarhusDirectionens
RiksdagsBerättelse, angående RiddarliusÄrenderne,
samt verkställd granskning
af samma Ärenders förvaltning sedan sista
Riksdag m. m.
\ t -•
Den 3o Jun i i f. m.
I
I 1 l
§• 7- *
Att något serskilt arfvode af RiddarhusCassan
under Riksdag icke vidare må
ät RiddarhusKamereraren ansläs; men att
bemcilte tjensteman må frän innevarande
års början och allt framgent tillgodob er akna
en tillökning uti sitt arfvode, vid fVadstena
Adeliga JungfruStiftsCassan, utaf
66 R:dr 3a sk. Banco, samt vid Adeliga
CadettScholcefonden af 33 R:dr 16 sk. B:co
årligen.
Hvad Utskottet sålunda hemställt, Lief
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
§• 3.
Att Utskottet uti serskilt Memorial af
den 3 sistlidne December tillstyrkt, att RiddarhusFiscalens
hitintills vanligen från RiddarhusCassan
anordnade Riksdags Arfvode
hädanefter alltid måtte af de till Riksdagskostnaderne
anslagne Statsmedel utgå, hvilket
Memorial, enär bemälte tjensteman numera
redan erhållit arfvode af Riksdagskostnadsmedlen,
Ridderskapet och Adeln
funnit böra läggas till handlingarne.
Utskottets yttrande i denna §. ansågs
icke föranleda lill någon åtgärd.
§• 9-
Att ett arfvode af 3y R:dr af sk. B:co
årligen måtte ifrån och med nästkomman
-
I I 2
Den 3o Junii ,f. m.
de är uppföras å Riddarhusets Statj för
att tilldelas den af Riddarhusets Extra
Vaktmästarej som af Riddarhus Directionen
dertill md anses förtjent.
Utskottets berörde hemställan blef af
Ridderskapet och Adeln bifallen.
§• io
ingående
ej mindre de pensionerj hvilka
sedan sista Riksdag äro vordne å framlidne
HofJunkar en Bergenstjernas samt Kamereraren
Stråles Testamentsfonder bildade
j än ock dej dels af Fröken Sara Charlotta
von Hauswolffj dels af Hans Excellence
Herr Friherre G. L. Cederhjelm sedan
sista Riksdag gjorde och under RiddarhusDirectionens
inseende ställde stiftelser,
m. m.
Utskottets yttrande i denna §. ansågs
icke föranleda till någon åtgärd.
11.
f
Att, såsom tillägg till de för Riddarhusets
Stipendier fastställde Reglementen
måtte inflyta det stadgandej att j enär en
RiddarhusStipendiat eller Cadett tillika erhåller
understöd af annan allmän eller enskild
stiftelse j eller eljest någon opåräknad
inkomstj hvarigenom tillfälle för honom
ber edes j att 3 utan det från Riddarhuset
-
Den 3o Jun i i f. in.
huset (mslagne understöd, kunna sina studier
vid Universitetet eller Krigs Academien
fortsätta, RiddarhusDirectionen må uga
att, efter sig företeende omständighet&
pröfva, huruvida Stipendiaten eller Fr’
Cad etten vid det af Riddarhusets mede1 utgående
understöd må varda biheJuVsn
Bifölls.
§• lJ’
Undertecknad Hdda rhus Secreterare afträd
de, dä nu förekm ett ärende, hvaröfver
serskildt Prolocll fördes.
Sedan underteckad derefter åter tillträd
t Protocollet, fo:sattes pröfningen af
PiiddarhusUtskottets frågavarande Memorial.
§• i»
Att Riddarhus Di regionens Protocoll,
vid det tillfälle, då de äerstående af Ridderskapets
och Adelns Pleni-Protocoller,
hvilka under Riksdagens lopp ej hunnit justeras,
efter densammas slut inför Directionen
varda justerade, illtid mätte, jemte
Ridderskapets och A (kins Protocoll på
StatsVerkets bekostnad till trycket befordras;
samt att anslag af allmänna medel
måtte tillvägabringas, för upprättande och
tryckning af Register öfver Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid 1815 års Riksdag.
3o H. B
Den 3o Joni i f. m.
Utskottets berörde hemställanden blefvo
af Ridderskapet och Adeln till StatsUtskottet
remitterade.
Herr Cederschjölds Pehr Gustaf: I händell
Register skall upprättas öfver i8i5
års RiqdagsProtocoller, hemställer jag, om
icke någon örkortning kunde ega rum mot
hvad som brukares vid sista Riksdagen. I
Registret öfver iSia^rs RiksdagsProtocoller,
som i öfrigt är gansa väl och förtjenstfullt
uppställdt, finna t. ex. Expeditioner
till Kongl. Maj:t uppgå 38 sidor, ProtocollsUtdrag
186 sidon. s. v., nästan alldeles
utan ändamål. Jag i.v derföre föreslå, att
sistnämnde Register lå tagas till efterdöme,
likväl med den förändring, att hän•yisningarne
borde läspas efter Protocollens
nuvarande indelnim i häften, utan afseende
på månad, och att de Articlar borde
utlemnas, som iniefatla ProtocollsUtdrag_,
Expeditioner till longi. Maj:t och alla UtskottsBetänkandei,
med undantag af RiddarhusUtskottets
hvaremot Rubriker å alla
mål, ehvad de blifvit väckte inom RiksStånden,
eller Utskotten* eller kommit från
Kongl. Maj:t, boide upptagas, samt hvarje
måls behandling ach fortgång utmärkas sålunda:
Remissen med R.; Utskottets Betänkande
med B.; Prof ningen deraf med
P.; Ater remissen deraf med A.; Utskottets
förnyade Utlåtande med U.; och målets
slutliga afgörande med A.; samt Expedi
-
Den 3o Ju ni i f. ra.
tionerij der sådan ägt rum, med E.; äfvensom
jag hemställer, alt, i händelse detta
förslag af Ridderskapet och Adeln bifalles,
RiddarhusDirectionen måtte derom
förständiga vederbörande, som med uppsättningen
af ifrågavarande Register kommer
att taga befattning.
Herr Cederschjölds berörde förslag blef,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
§. ,4-
1:0 Att den nu stadgade Maximisumman,
för lån emot pant å fast egendom,
må förhöjas till 3o,ooo Riksdaler Banco
till en och samma person eller på en och
samma pant; dock med iakttagande i öfrigt
af de i Lane Reglementets 2 , i af
seende
å Lånesummans förhållande till pantens
värde j lagde grunder.
Herr von Hartmansdorff, August: Ingenting
skulle vara för Riddarhusets Tjenstemän
och Direction beqvämligare, än stora
lån, emedan bokföring och bevakning
rn. m. af ett stort lån fordra mindre besvär
och tid, än samma åtgärder med många
små lån. Men jag befarar, att den summa
af 3o,ooo R:dr som Utskottet föreslagit,
att på en hand utlånas, är för betydlig,
alldenstund åtskillige fonder ej äro större,
än att 3:ne sådane då skulle kunna blifva
utlånte pä en hand.
8*
Den 3o Jun ii f. m.
Om genom inträffande omständigheter
Läntagaren blef urståndsatt, att betala räntan,
så lagsöker man honom vanligen ej
förr än ett års Ränta är obetald. Om då
Concurs utbryter, hvilken vanligen på 2
eller 3 år icke blifver utredd, erhåller man
kanske på 4 är ingen ränta för 3o,ooo R:dr.
Hvad skall man då göra? Cadetter, Stipendiater
och Pensionärer kan man icke bedja
vänta på sitt underhåll. Directionen måste
åt dem anskaffa medel, och någon annan
utväg dertill än lån finnes ej. Directionen
måste derföre betala Ränta, och äger
dertill inga andra än Capitationsmedlen,
hvilka äro oumbärliga för andra behof. Till
förekommande af sådan förlägenhet, tror
jag, att lånesumman bör nedsättas och ej
öfverstiga i5,ooo R:dr.
Jag anhåller om återremiss af Memorialet
i denna del.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Då jag anmälte mig, hade
Herr von Hartmansdorff ännu ej yttrat sig.
Det återstår nu icke för mig annat, än att
i allo förena mig med honom. Erfarenheten
har gjort, att jag äfven anser 3o,ooo
R:dr vara en för stor summa, och jag är
öfvertygad, att alla nyss uppräknade olägenheter
äro fullkomligt grundade.
Herr Riben s Carl Wilhelm: RiddarhusDireetionen
hade uti sin afgifne Riksdags
-
Den 3o J u u i i f. m.
117
berättelse fästat Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på åtskillige omständigheter,
som företett sig vid tillämpningen af
gällande LåneReglemente. Jag hade önskat,
att en Financereglering hade varit beramad,
innan Utskottet häröfver måst yttra sig,
men sådant har icke inträffat, och Utskottet
har sett sig nödsakadt, att lemna sitt
utlåtande, innan vi ännu veta, om någon
ordning i Financeväsendet är att hoppas af
denna Riksdag eller icke. Så stor villervallan
för det närvarande än är, så stort
misstroendet till andras säkerhet än må vara,
tror jag dock icke, att något äfventyras
med en tillåtelse för Directionen, att
få utlåna 3o,ooo R:dr på en hand. En stor
Possessionat t. ex. med i5o,ooo R:drs Egendom,
kan möjligen behöfva ett lån på
30 h 3o,ooo R:dr. Jag bör fästa uppmärksamheten
derpå, att fastän maximum är
3o,ooo R:dr, det dock beror på Directionens
omdöme att bevilja ett sådant lån.
Jag hoppas, att Ridderskapet och Adeln
hädanefter som hittills skall välja Ledamöter
i Directionen, på hvilkas omdöme man
kan förlita sig.
Grefve Mörnerj Carl: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Herr Riben, och
vill endast tillägga, att då RiddarhusFonden
uppgår till emellan \ och 5oo,ooo R:dr
B:co, Directionen ofta kan vara i förlägenhet
alt få utlåna inflytande medel. Om
Den 3o Jun i i f. m.
också genom inträffande Concurser Directionen
ej skulle få in ränta i behörig tid,
så kan dock Directionen genom ett skyndsamt
uppsägande af de summor, som mot
borgen utestå, betäcka de förefallande utgifterne.
Det är dessutom en fördel att på
ett ställe få utlåna 3o,ooo R;dr, och Directionen
lärer icke underlåta , att vid en så
stor utlåning se sig väl före. På denna
grund anhåller jag om bifall af Utskoltets
Memorial i denna del.
Herr Thanij Wolrath; Om RiddarhusCassan
vore en sådan fond, som bade andra
tillgångar än de räntor, hvilka inflyta
af utlånte capitaler, skulle det ingenting
betyda, om summan sattes till det af Utskottet
föreslagne högre belopp. Men då
Herr von Hartmansdorff och Hans Excellence
Grefve De la Gardie upplyst, i hvilken
förlägenhet Cassan skulle komma, om
ett stort capital blef inveckladt i en concours,
så anser jag det vådligt, att fatta
ett sådant beslut. Jag tillstyrker således,
att Utskottets förslag väl må bifallas, men
med den förändring sorn Herr von Hartmansdorff
föreslagit, att högst i5ooo R:dr
på en hand få utlånas; och jag får tillika
hemställa om icke RiddarhusUtskottets förslag
kan med förändringar antagas, ehuru
det första gången är före, på det en återremiss
må kunna undvikas. Derå anhåller
jag om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Den 3o Jun i i f. m.
Herr af Ekenstam _, Israel: Vid öfverläggningen
angående detta ämne i Utskottet
har jag varit bland de personer, som
ansett maximi-summan tor hög. Jag har
derföre reserverat mig, och ansett 20,000
R:dr vara nog, men har ej något emot, att
15,ooo R:dr blir det maximi-belopp som
antages; anseende till ock med denna sednare
summa vara alldeles tillräckligt stor,
ehuru jag ej förut trott mig kunna nedsätsa
summan derhän på de skäl, sorn gjordes
gällande inom Utskottet, men hvilka
nu blifvit vederlagde. Att det skulle vara
beqvämligare för Directionen att få denna
summan större, tror jag ej man bör göra
afseende på; enär en af dess Herrar Ledamöter
gifvit sin tanka tillkänna så bestämdt
i motsatt mening. Det är af vigt, efter
min tanka, att utgifter, som på bestämda
tider skola utgöras, med säkerhet kunna
utgå, och ej behöfva bestridas med lånta
penningar. Man har sagt, att det beror af
Directionen att icke gifva 3o,oooR;dr åt en
och samma person, när osäkerhet vore för
banden, Men jag skulle tro, att Directionens
omdöme ej kan sträcka sig till kännedom
om, huruvida de personer, som få
lån, kunna i framtiden göra Bankeroutte
eller ej, ty det är en sak, sorn ofta beror
på händelser, hvilka ej kunna förutses. Om
derföre summan icke kan nedsättas utan
återremiss, hvilket likväl efter min öfvertygelse,
är både möjligt, och enligt med
v . ■
120
Den 3o Junii f. m.
praxis, så anser jag en återremiss nödvändig
i detta afseende, och anhåller då derom,
i synnerhet som fråga äfven blifvit
väckt om att taga hort en annan säkerhet
i afseende på räntornes ordentliga liqviderande.
Man har nemligen ansett odieust för
låntagare att prestera borgen inom Stockholm
för räntans erläggande. Om denna
säkerhet går bort, blir förhållandet ännu
svårare för cassan, synnerligen då lånesumman
är hög.
Herr Printzenskjöldj Axel: Då Directionen
i sin Berättelse, under anförande af
svårigheterna, att få Riddarhusets medel
utlånte mot inteckning i fast Egendom, enär
högsta summan, som på sådant sätt
till en person får utlånas, är bestämd till
10,000 R:dr, hemställt, att den Directionen
medgifna rättighet att på kortare tid,
mot säkerhet af Reverser och Hypothek,
utlåna likaledes 10,000 R:dr, måtte utsträckas
till ett oinskränkt belopp, så har Utskottet,
då det ej kunnat tillstyrka bifall
till denna begäran, trott sig gå en medelväg,
då det föreslagit högsta Lånesumman
på en fastighet till 3o,ooo R:dr, och rättighet
för Directionen att, mot annan säkerhet,
utlåna äfven 3o,ooo R:dr. Utskottet
har nemligen föreställt sig, att den 0-  lägenhet, som uppkomme derigenom, att
endast 10,000 R:dr få på fast egendom utlånas,
skulle upphöra, om summan förhöj
'
- /
f
J
1
Den 3o Junii f. m.
121
des, emedan mången gerna skulle, för att
få siri skuld på en hand, taga ett större lån,
ehuru han nu icke bryr sig om att begära
en summa af 10,000 R:dr, hvilken på en
stor egendom ej kan betraktas annorlunda,
än såsom hörande till smålån. När derigenom
utlåningen emot pant af fastighet
lättades, trodde Utskottet, att den inneliggande
fonden, som kunde blifva ofruktbar,
skulle förminskas, och att således det skulle
vara tillräckligt, om totalsumman af lån
på lös pant eller reverser bestämdes till
3o,ooo R:dr. När man således jemkat på
båda sidor, tror jag ändamålet kunna fullkomligen
vinnas, och anhåller i följd deraf
om proposition å Utskottets ifrågavarande
framställning.
Herr von Hartmansdorff: Om man såsom
skäl, att bestämma en så stor utlåningssumma
på inteckning, som den Utskottet
antagit, skulle använda den grund
Herr Riben anfört, att då Ridderskapet och
Adeln sjelfve valde RiddarhusDirectionen,
borde åt hennes omdöme öfverlemnas, att
bestämma lånesummans storlek, så kunde
man sträcka förtroendet derhän, att för Directionen
ingen instruction behöfdes, emedan
Ståndet sjelf valde hennes ledamöter,
och kunde i alla mål förlita sig på deras
urskiljning. Men jag får erinra, att genom
de delar af instructionen, hvilka redan äro
fastställda, finnas föreskrifter, som bjuda,
122
Den 3o Jun ii f. m.
att om kostnaderne vid reparationer öfverstiga
ioo R:dr, skall företaget utbjudas på
entreprenade. Då Directionens egen pröfning
blifvit inskränkt i saker af så ringa
vigt, synes en begränsning i dem, som äro
vida betydligare, icke innebära någon motsägelse,
— Herr af Ekenstam bar ganska
riktigt anmärkt, att om låntagaren är aldrig
så säker, när länet lemnäs, kan han
sedermera träffas af olyckor, och fast Egendom
ofta öfvergå i annan mans hand.
Man har äfven erhindrat, att redan en säkerhet
för räntemedels utbekommande, nemligen
borgen för deras ordentliga betalning,
blifvit föreslagen till indragning, och att
vissheten om räntornas utbekommande i
rättan tid derigenom förminskas. Det är
sannt; men jag har dock intet emot, att
detta försigtighetsmått afskaffas. ty då de
fleste cassör i Stockholm göra enahanda
fordran; äro Stockholmsboar så öfverlupne
af anhållanden om sådane borgensförbindelser,
alt man har svårt vid att erhålla
dem och att få medlen utlånta, om denna
föreskrift skall iagttagas. För öfrigt afstår
jag gerna från begäran om återremiss och
tror, att om Herr Grefven och LandtMarskalken
ville göra proposition på den af
mig föreslagne mindre maximi-summan,
kunde man utan omgång besluta denna förändring
nu genast.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att, då ett Rid
-
Den 3o J u n i i f. m.
123
darhusUtskottets Memorial kunde, forsla
gången det till pröfning förekommer, med
förändringar antagas, ansåg Hans Excellence
det visserligen ankomma på Ridderskapet
och Adeln, att, i öfverensstämmelse
med hvad under discussionen af flere
Ledamöter blifvit yrkadt, antaga hvad RiddarhusUtskottet,
rörande MaximiSummans
bestämmande för lån emot pant å fast egendom,
hemställt med den förändring, att berörde
MaximiSumma fastställdes endast till
i5,ooo R:dr till en och samma person eller
på en och samma pant; men då åtskilige
Ledamöter äfven yrkat Proposition till
bifall å RiddarhusUtskottets ofvannämnde
hemställan, fann Hans Excellence sig först
böra framställa Proposition till bifall derå;
i anledning hvaraf Hans Excellence frågade,
om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla att, på sätt RiddarhusUtskottet föreslagit,
den stadgade MaximiSumman för
lån emot pant å fast egendom må förhöjas
till 3o,ooo R:dr Banco till en och samma
person eller på en och samma pant; dock
med iakttagande i öfrigt af de i LåneReglementets
2 §., i afseende å Lånesummans
förhållande till pantens värde, lagde grunder.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla RiddarhusUtskottets berörde förslag,
Den 3o J u n i i f. in.
under i akttagande af den förändring, att
MaximiSumman för lån mot pant å fast
egendom må förhöjas endast till i5,ooo
R:dr B:co till en och samma person, eller
på en och samma pant.
Bifölls.
2:0 Att stadgandet j det hvarje Lånsökande
ovilkorligen bör förete en öfver egendomen
efter Bankomethod upprättad värdering
, må ur LåneReglementet borttagas j
och Riddarhus Dir ectionen deremot lemnäs
öppetj att 3 derest så nödigt prof vas j en
slik värdering af Lånsökanden serskilt infordra,
innan länet beviljas; äfvensom att
Lånsökanden må åläggas vid dess ansökning
bifoga behörig uppgift ä det värde j
hvartill fastigheten under de 10 nästförflutne
åren varit till Bevillning taxerad;
samt att ett medium af dessa summor alltid
borde tagas till grund vid bestämmandet
af det lånebelopp, som efter stadgade
grunder må kunna beviljas.
Bifölls.
3:o Att föreskriften om skyldighet att
för räntan å lånet prcestera serskild borgen
må upphäfvas.
Bifölls.
4:o Att RiddarhusDirectionens förfarande
att vid medels utlånande mot säkerhet
af namn och borgen, understundom
Den 3o Junii f. m.
öfverskrida det i 2 §. 5 Mom. af LåneReglementet
för dylika lån stadgade maximi-belopp
af 10,000 R:dr B:co, varit af en
behörig omtanka påkalladt; samt att berörde
maximi-belopp må utsträckas till 3o,ooo
R:dr B:co; och ett maximi-belopp af 6000
R:dr B:co bestämmas, utöfver hvilket lån
emot säkerhet af lös pant eller borgen icke
må kunna till en och samma person
beviljas; äfvensom att minst f af Directionens
Ledamöter böra vara om beslutet
till ett slikt läns beviljande ense och
derföre personligen ansvara.
Friherre Boije, Fredrik: I anseende
till denna punkt, om maximi-summan för
utlåning på namn och borgen, önskade jag
få en upplysning. Utskottet föreslår, alt
berörde Maximi-summa, som förut varit
10,000 R:dr, må ökas till 3o,ooo R:dr, och
tillstyrker, att ett sådant lån må beviljas,
då Riddarhus-Directionens Ledamöter
äro ense om beslutet. Jag hemställer
till Ridderskapet och Adeln, om 4 ledamöter
förena sig derom, att ett sådant lån
bör beviljas, men en eller två ledamöter
reservera sig deremot, emedan de ej hafva
förtroende till den person, som begär lånet;
månne Directionens alla ledamöter,
eller blott de, som varit ense om beslutet,
skola ersätta förlusten, i fall den möjligen
skulle inträffa.
19.6
Den 3o Ju ni i f. m.
Herr Printzenskjöld: Till svar å hvad
Friherre Boije framställt, får jag anföra,
att principen och praxis vid de af honom
ifrågasatte händelser utan tvifvel blir densamma,
som vid alla andra collegiala öfverläggningar
äger rum nemligen, att den,
som ej deltagit i heslutet, ej eller ansvarar
för följderne deraf. Jag tror således
att, om af 7 närvarande ledamöter 3 förklara,
att de icke kunna på de företedde
handlingarne bevilja det sökta lånet, men
4 åter bevilja detsamma, måste endast dessa
fyra stanna i ansvarighet för medlens
rigtiga återbetalande.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Sedan
det blifvit afgjordt, att på fast egendom
får lånas i5,ooo R:dr, ligger det i sakens
natur att maximi-summan på namn
bör bestämmas till lika belopp, helst förlägenheten
att få utlåna penningar egenteligen
inträffar, då någon inbetalar ett lån
på fast pant. Derföre böra här lika stora
summor bestämmas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: För min del kan jag ej dela den
tanka den siste värde talaren yttrat. Jag
inser ingen analogie emellan lån på namn
och lån på inteckning. Det är just för svårighetens
skull att få utlåna emot inteckning,
som Utskottet vid förra Riksdagen
föreslog, aLt Directionen skulle få utlåna
Den 3o Jun i i f. m.
127
på namn. Då likväl åt samma person icke
får lemnäs mera än 6,000 R:dr, finner jag
i detta maximum ej någon skada, utan instämmer
med full öfvertygelse om nyttan
deraf i Utskottets förslag.
' : V •
Herr von Hartmansdorff: Det måtte
vara ett misstag i den framställning Herr
Bråkenhjelm gjort. Så vidt jag minnes Utskottets
Memorial, har man föreslagit, att
total-beloppet af lån på flere händer icke
må utgöra mera än 3o,ooo R:dr på namn,
men att den högsta summan på en hand
skall vara 6,000 R:dr. För min del tior
jag, att summan af 3o,ooo R:dr ej bör inskränkas;
den kan ändå vara fördelad på
flera händer, enär intet lån får öfverstiga
6.000 R:dr. Ehuru nuvarande Reglemente
icke tillåter Directionen, att hafva mera än
10.000 R:dr utlånta på namn, har Directionen
likväl redan en gång haft öfver 3o,000
R:dr således ullånte, och Ridderskapet och
Adeln har redan gifvit sitt bifall dertill,
emedan vissa fonder dessförutan skolat legat
oförräntade, och vederbörande blifvit
utan sina Pensioner. Händelsen bar varit
den, att genom Stjerncronska och Hauswolfska
testamentena til 1 föllo betydliga summor
Riddarhuset dels i contanta penningar,
dels i förskrifningar med borgen. Då
fanns ej något annat sätt, att göra dem
frugtbärande, och någon olycka har derigenom
icke timat. Under det, att andra allmän
-
128
Den 3o Junii f. m.
na Cassör haft betydliga summor outlånta,
har RiddarhusDirectionen varit lycklig nog
att alltid kunna förränta sina capital, just
genom det tillfälle Ridderskapet och Adeln
lemnat Directionen, att få utlåna på namn,
när lån på inteckning ej varit att erhålla.
Om Ridderskapet och Adela bifaller Memorialet
sådant det är i denna punkt, tror
jag, alt Riddarhusets bästa säkrast förvaras.
Herr Tham: Jag är förekommen af Herr
von Hartmansdorff, och förenar mig till alla
delar med honom.
Herr Riben: Herr von Hartmansdorff
har riktigt uppfattat meningen. Lika med
honom och Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie finner jag ej den ringaste analogi
emellan de tvänne omförmäite frågorne.
Jag är alldeles öfvertygad om förslagets
riktighet, och grundar denna öfvertygelse
på de underrättelser jag inhämtat af
RiddarhusDirectionens handlingar. Ett afslag
på Utskottets framställning skulle lända
Ridderskapet och Adeln till mehn, och
sätta Directionen i förlägenhet. Jag tillstyrker
alltså bifall till hvad Utskottet föreslagit.
Friherre Boije: Jag vill endast hafva
äran lemna en upplysning, emedan jag fruktar,
att Ridderskapet och Adeln ej rätt fattat
Herr von Harlmansdorffs uttryck, att
Di
-
Den 3o Ju ni i f. in.
129
Directionen skulle hafva öfverskridit den
bestämda Maximi-summan af ro,000 R:dr.
Förhållandet är ej sådant. Directionen har
aldrig utlånat på namn mera än 10,000 R:dr;
men Directionen fick genom donationer,
som endast voro i sedlar mot borgen och
namn, emottaga betydliga summor, så att
Directionen verkeligen en tid hade 20,000
R:dr utestående endast på namn. Directionen
hade likväl ej utlånat mera än 10,000
R:dr.
Herr Bråkenhjelm: Jag måtte i mitt
förra anförande hafva blifvit missförstådd
eller hafva orätt yttrat mig. Jag har aldrig
trott, att de 3o,ooo R:dr skulle få utlånas
till en och samma person emot en
enda skuldsedel. Jag var närvarande i Utskottet,
då saken förevar, och känner ganska
väl förhållandet; men jag fortfar, att
anse den föreslagne summan för hög, då
man anser i5,ooo R:drs maximum vara
tillräckligt till lån på en och samma fastighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
åRiddarhusUtskottets ofvanberörde hcmställanden,
hvilken Proposition med Ja besvarades.
§• i5.
Att ersättning för den Summa af 56
R:dr 36 sk. B:co RiddarhusCassan måsfi
3o H. 9
i3o
D « n 3o J n n i i f. m.
betala för en af Bokbindaren Wahlström
uti October månad är 182/f RiddarhusDirectionen
in gifven Räkning å för Riddarhusets
behof under i8q3 års Riksdag
verkstäldt åtskilligt bokbindare-arbete , borde
genom Remiss till StatsUtskottet tillvägabringaSj
samt att det hädanefter må åligga
RiddarhusKamereraren, vid ersättnings
ansvaratt inom 3 månader, efter hvarje
Riksdags slut_, sä vida icke laga förfall
inträffar, hvilket likväl inom nämnde tid
borde inför Riddarhus Directionen anmälas
och styrkas, hafva från vederbörande infordrat
och till RiddarhusDirectionen ingifvit
behöriga Räkningar ä sådant arbete,
som för Ridderskapets och Adelns behof
vid Riksdag verkställes > och sålunda
bör af Riksdagskostnadsmedlen betalas.
Herr von Hartmansdorff: För min del
har jag cj något emot det förslag Utskottet
framställt; men jag befarar, alt det
grundar sig på något misstag. StatsUlskottet
och Rikets Ständer, då de bestämma
Riksdagskostnadernes utbetalande, känna ingen
RiddarhusKamererare, utan endast RiddarhusSecreteraren,
såsom Ståndets Secreterare,
hvilken i likhet med öfriga Stånds
Secreterare är förbunden att uppgöra räkningarne.
Så har det ock hittills tillgått.
Endast såsom undantag har det handt, att
RiddarhusKamereraren, af under händer hafvande
medel, åt RiddarhusCanzliet förskjutit
Den 3o Junii f. m.
hvad som kunnat för vissa tillfällen behöf
vas.
Jag skulle således tro, att i stället
för Kamereraren borde sättas: Secreteraren.
Hvad tiden beträffar; befarar jag att
att 3 månader efter Riksdagens slut ingalunda
förslå till Protocollens tryckning. Föregående
Riksdagars föredöme bevisar åtminstone
motsatsen.
Herr Bråkenhjelm: Anledningen, hvarföre
Utskottet tillstyrkt bestämmandet af 3
månader efter Riksdagens slut, inom hvilken
Räkenskaperne öfver RiksdagsomkostHaderne
böra vara till StatsContoret öfverlemnade,
har varit, att Utskottet befarat,
det inom någon viss tid efter Riksdagens
slut Riksdagskostnadsräkningen skall i SfatsContoret
vara afslutad, och att således RiddarhusCassan
kunde komma att vidkännas
förluster derföre, att räkenskaperna icke
inom dell tiden härstädes voro uppgjorde.
Hvad åter beträffar Herr von Hartmansdorffs
anmärkning, att RiddarhusUtskottet
påbördat Kamereraren, hvad som tillhört
RiddarhusSecreternren, så medgifves väl,
att den sednare kan emottaga och öfversända
Documenter, Räkenskaper och Penningar
från eller till StatsContoret eller
RiksgäldsContoret; men detta kan ej hindra
Ridderskapet och Adeln från att föreskrifva
sin Kamererare, att räkenskaperne
öfver en viss förvaltningsgren böra inom
någon viss tid vara afslutade*
Den 3o Jun i i f. m.
Herr von Hartmansdorff: I anledning
af den anmärkning Herr Bråkenhjelm gjort,
tillstyrker jag, att det måtte införas i föreskriften
: att RiddarhusSecreteraren inom
den tidj som Rikets Ständer bestämma för
afgifvandet af de till Riksdagskostnadsräkningen
hörande verificatioer, skall till vederbörande
af emna alla dithörande räkenskaper,
Derigenom vore man säker, att beslutet
stöde fast. Men om Ridderskapet och
Adeln för sin del afgjorde, att det vore
RiddarhusKamereraren, och de öfrige Stånden,
att det borde vara StåndsSecreterarne,
som skulle dermed befatta sig, så måste
RiksgäldsContoret utan tvifvel rätta sig
efter 3 Stånds beslut, och ej efter Ridderskapets
och Adelns.
Herr Riben: Jag måste erkänna, att
Herr von Hartmansdorffs anmärkning förtjenar
uppmärksamhet, och anhåller att denna
punkt måtte blifva återremitterad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid 15 §. af RiddarliusUtskottets
ifrågavarande Memorial gjorde
anmärkningar böra föranleda till densammas
återremitterande.
Ropades Ja.
§• *6.
Att Riddarhusets brandförsäkrande icke
för närvarande må äga rumi men c,tt,
Don 3o Jun i i f. 111,.
133
deremot efter å nyo af tillförlitlig person å
Riddarhuset verkställd besigtning, de dervid
nödige befundne reparationer, för hvilka
kostnaden dock torde kunna betydligen
nedsättas emot hvad det af Professoren
Estenberg uppgjorde förslag upptager, mätte
af de till Capitationsfonden inflytande
medel varda bestridda.
Herr Riben: Emot det nu uppläste
tillstyrkandet af RiddarhusUtskottet har jag
reserverat mig. Man tyckes hafva tagit för
afgjordt, att ingen eldsvåda möjligen inom
Riddarhuset kan äga rum. Jag tror, att
man lika litet är fredad här, som i hvilket
annat bus som helst. Inom Riddarhusets
murar hor ett hushåll; på gården bo
3 eller 4- Dm' finnas stall med kuskar och
fodermaskar, som måste begagna ljus, då
de fodra hästarne. Jag kan ej begripa,
hvaruti omöjligheten skulle bestå, att icke
Riddarhuset kunde brinna. Man säger, att
de 2:ne posterne utanför huset snart skulle
se det. Detta är en supposition; den kan
slå in, men den kan också slå felt. När
olyckan vill komma, hjelpa sällan några
försigtighetsmått. Cassans förhållande alock
sådant, att efter det beslut Ridderskapet
och Adeln tagit rörande Capitationsafgiften,
kan Brandförsäkringen verkställas.
Jag anhåller således om afsiag å Utskottets
hemställan.
134
Den 3o Junii f. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag kan ej dela den af Herr Riben
yttrade tanka. Jag har ej funnit i Utskottets
Memorial, att der står, att elden
omöjligt här kan blifva lös; jag tror tvärtom
att det kan ske så väl här, som i andra
hus. Men hvad angår vådan af eld,
som uppkommer från angränsande hus, så
är den här mindre, än på de flesta ställen.
Utskottet har utredt delta så , att det
är för mig öfverflödigt att derom yttra mig,
Men tillika förekommer en annan omständighet.
Det kan ej vara Herrarne obekant,
i hvad ställning RiddarhusCassan är. Cassan
är skyldig, långt ifrån att äga något ca-?
pital. Hvarifrån skall man då taga summan?
Jag tillstyrker helt och hållet bifall
å Memorialet, enär ej medel för närvarande
finnas att besörja brandförsäkringen,
Grefve Mörner: Lika med Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie skulle
jag tro, att Brandförsäkring kan vara öfverflödig.
Den medför en betydlig utgift,
Visserligen vore det möjligt, att den genom
högre capitationsafgift kunde bestridas,
men derigenom kommer Cassan att alltför
mycket medtagas, då, enligt hvad Ridderskapet
och Adeln förut känner, de årliga
utgifterne äro ganska betydliga, och då nu
fråga är att godtgöra åsamkad skuld. Dessutom
är detta hus värderadt endast till omkring
66,000 R:dr, och jag hemställer, om huset
Den 3o Juni i f. in.
135
kunde till sitt fulla värde ersättas med flere
gångor 66,000 R:d. På sätt Utskottet anmärkt,
tyckes husets fristående beskaffenhet betydeligen
garantera för de faror, som genom
eld skulle kunna uppkomma, och jag tror
således, att Ridderskapet och Adeln, på de
skäl Utskottet vidare anfört, icke skulle behöfva
brandförsäkra Riddarhuset.
Herr Bråkenhjelm: Såsom hörande till
minoriteten i Utskottet, anhåller jag att få
förena mig med Herr Riben. Ridderskapet
och Adeln har nyligen beslutat för de följande
5 åren en capitationsafgift af hvarje
mantalsskrifven Adelsman, som betalar Bevillning
för inkomst af lön eller förmögenhet.
Jag har för de 5 förflutna åren granskat
räkenskaperne öfver capitationsafgiften, och
funnit, att den under dessa 5 år utgjort något
öfver 3000 R:dr årligen. Riddarhusreparationsfonden
lärer väl hafva qvar någon
skuld sedan sista Riksdag; men genom
Directionens berömvärda försorg är den likväl
så nedsatt, att både denna skuld, omkostnaderna
i och för den förestående reparationen
å Riddarhuset och Brandförsäkringspremierne
kunna betäckas med inflytande
Capitationsmedel för nästkommande
5 år. Jag tillstyrker derföre Brandförsäkringen,
men förklarar tillika, att jag finner
den försäkringssumma, som är föreslagen,
vara många gånger för liten. Jag föreslår
alltså en ny värdering, och att å
i36
Den 3o Junii f. m.
huset måtle sältas en Summa, som är svarande
emot rätta värdet. Dessutom får jag
nämna, alt Memorialets afslående här ej
gör tillfyllest; ty Ridderskapet och Adeln
har ej förut beslutat Riddarhusets brandförsäkrande;
det fordras således ett beslut
i denna fråga. Jag anhåller om proposition
till återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Utskottet,
som afstyrkt Riddarhusets brandförsäkrande,
bar lill skäl anfört, att ingen fara vore
för eld. Herr Riben har dock anmärkt,
att eld kunde uppkomma från de hushåll,
hvilka bo hur. Jag får dessutom påminna
om den eldnings-anstalt, som finnes under
denna Sal; att skorstenspiporne äro af en
invecklad och lutande beskaffenhet, så att
eld genom remnor på dem lätt kan uppkomma;
samt att takresningen är hög, och ganska
torr. Största faran tror jag således kunna
uppkomma inom huset. De poster, som
stå utanföre portarne, kunna icke så snart
märka elden, som det behöfdes. Om de
stodo vid eldstäderne, och på vindarne,
kunde de uträtta något; men nu litet eller
intet. Här finnas visst brandsegel och sprutor
rn. m. Men de förra åro ej så stora, att
de kunna täcka hela detta tak; och om
man tänker sig, att elden vore lös på vindarne
och upphettade kopparen, hvad skulle
de små sprutorna kunna uträtta för att
släcka den höga torra trädresningen? Man
Den 3o Jun i i f. m.
liar anfört, att om Riddarhuset brann, borde
Staten betala det nya huset. För min
del tror jag, att det vore bättre, att Ridderskapet
och Adeln förlitade sig på egna
krafter att freda detta hus, än att derom
anlita de öfriga Stånden. — Möjligheten att
betala denna brandförsäkringssumma, derest
inga oförmodade utgifter mellankomma,
tilltror jag mig att ådagalägga. Den Capitations-afgift
Ridderskapet och Adeln redan
åtagit sig lemnar en inkomst i medeltal af
2,200 R:dr B:co om året. Det gör för 5 år
11,000 R:dr. Ett års Capitations-afgift inneliggande
vid 1829 års slut, eller 2,200
R:dr, tillsammans med den sista summan,
gör 13,200 R:dr. Brandförsäkringen om den
genast inbetalas, kostar ej mera än 5,5oo
R:dr; Printzenskjöldska lånets förlust, som
af dessa medel skall betalas, gör 2000R:dr,
RiddarhusCassans skuld gör i,5oo R:dr; då
återstå ändå, för en behöflig större reparation
4,200 R:dr, hvilka kunna utgå innan
nästa Riksdag. Jag misströstar således ej
om möjligheten att kunna liqvidera Brandförsäkringen,
och om än några hundrade
R:dr vid nästa Riksdag skulle återstå att
betala, så är det obetydligt. — Jag skulle
visserligen tro, att Riddarhuset borde var
ra högre Brandförsäkradt än till 66,000 R:dr,
men om vi börja med denna summa, är det
intet, som hindrar oss att höja den, sedan
början är gjord. Jag begär således proposition
till afslag å Utskottets Memorial, och
138
Den 3o Jun i i f. m.
beslut, att Brandförsäkring för det uppgift
na värdet må till en början äga rum.
Friherre Boije: Ehuruväl jag, mig vet-*
terligen, aldrig tillstyrkt någon utgift, förr
än jag haft penningar i hand, kan jag dock
denna gången ej underlåta att förena mig
med dem, hvilka tillstyrka, att Riddarhuset
målte brandförsäkras, Jag kan ej dela
den åsigt, att det skulle vara mera fredadt
för eld, än andra ställen. Elden respecterar
icke en gång Monarken; 1697 uppbrändes
Slottet i Stockholm, så att Carl XI:s
lik måste undanflyttas, och med möda undkom
lågorne. Köpenhamns Slott har äfven
brunnit. Elden respecterar ej eller några
privilegier. Vi hafva nyss sett en prestgård,
der åskan tändt elden, alldeles nedbrinna.
Vi kunna således ej tro, att den
mera skall respectera de adeliga privilegierna.
På grund af de upplysningar Herr
von Hartmansdorff lemnat, får jag således
tillstyrka afslag å-Utskottets Memorial, och
att Riddarhuset måtte brandförsäkras.
Herr Cederschjöld: Så vida RiddarhusCassan
medgåfve det, skulle jag visserligen
önska, att Riddarhuset kunde blifva brandförsäkradt.
Men då jag besinnar, alt trädvirket
är det minst dyrbara, och att inom
Riddarhuset finnas skatter, som ej kunna
till något värde försäkras, nemligen vårt
archiv, anser jag brandförsäkringen min
-
Den 3o J u n i i f. m,
i3g
dre magtpåliggande. Jag får deremot hemställa,
om man ej borde vara omtänkt på
ett medel att kunna rädda detta oersättliga
archiv. Jag har sett ett slags små skåp
att sätta böcker uti, som äro mycket behändiga
och flyttbara. Dörren var lika fördjupad
som sjelfva Skåpet, och inrymde lika
mycket böcker. Om eldsvåda uppkomme,
tillsluter man endast dörren, då skåpet
med innevarande böcker lätt kan transporteras
lika som en kista, Om archivet
yore så försedt med flyttbara skåp, vore
det besynnerligt, om det ej kunde räddas,
Då vore sjelfva husets trädvirke mera likgiltigt.
Kan likväl Cassan tillåta Assurance,
så är det visserligen bättre än att vara utan;
men ej bör det särskilta räddningsmedlet
för archivet derföre slå tillbaka; och jag
skulle helst tillstyrka bifall till Memorialet
med de vilkor jag föreslagit. Dessutom
borde man vara försedd med vattenreservoirer
inom hus. Jag vet ej, om här finnes
någon inrättning för vattentillgång på
vindarne. Om dylika försigtighetsmått vidtagas,
måste faran ej blifva stor,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af den siste talarens
yttrande, anser jag mig skyldig lemna den
upplysning, att Directionen med lika nit,
soin Herr Cederschjöld, omfattat Archivet.
En mängd säckar äro i sådant ändamål inlagde
i hvalfvet för att begagnas till Ar
-
Den 3o J a n i i f. m.
chivets frälsande. För öfrigt finnas vattenkar
på vindarne, och från det rum, som
är midt emot RiddarhusSalen, äro öppningar
gjorde för att kunna få upp vatten å
de öfra vindarne af Riddarhuset. Jag tror
således, att Directionen ej något underlåtit
för det i alla afseenden dyrbara Riddarhusets
vård emot eldskador.
Herr von Hartmansdorff': Efter de upplysningar
Hans Excellence Herr Grefve De
la Gardie lemnat, vill jag blott erinra Ridderskapet
och Adeln, att ingen vigtig, eller
vigtigare, utgift för Riddarhuset kommer
att åsidosättas derföre, att Ridderskapet
och Adeln beslutar Brandförsäkringen.
Riddarhuset får ej använda capitationsafgiften
till annat än dylika saker. För min
del förnyar jag min vördsamma hemställan,
att Ridderskapet och Adeln ville afslå
Utskottets Memorial, och besluta brandförsäkring.
*
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition till bifall
å RiddarhusUtskottets i afseende å Riddarhusets
brandförsäkrande meddeldte yttrande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med afslag å
RiddarhusUtskottets berörde yttrande, behagade
besluta, alt Riddarhuset, med der
-
Den 3o Ju ni i f. m.
till hörande serskildte byggnader, borde
genom RiddarhusDirectionens föranstaltande,
till det af Directionen uppgifne värde
af 66,666 R:dr 3a sk. B:co brand försäkras.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag tar mig friheten föreslå, alt
Ridderskapet och Adeln till det nyss fattade
beslutet må foga det tillägg, attRiddarliusDirectionen
bör ombesörja Riddarhusets
brand försäkrande i den man tillgångarne det
medgifva.
Herr von Hartmansdorff: Om Ridderskapet
och Adeln skulle besluta, att brandförsäkringen
bör ske i den mån tillgångarne
det medgifva, kunde man tyda det så,
att man uppskjöt åtgärden, tills en summa
af 55oo R:dr hunnit samlas. Derigenom
lomme hon att ligga ofruktbar, och brandförsäkringen
att medföra större kostnad än
man eljest kunde göra den för. Bäst vore
väl, om Ridderskapet och Adeln stannade
vid det beslut, som redan är fattadt, och
öfverlemnade åt Directionen, att det med
minsta möjliga kostnad verkställa. Mig synes
det lättaste vara, att genast betala de
första 12 årens afgifter; att reparationsfonden
dertill lånte bristen af andra Riddarhusets
Cassör, och betalte dem medföljande
årens inflytande afgifter. Derigenom
vore saken på en gång uppgjord, och man
Den 3o J u n i i f. m.
beliöfde ej uppskjuta brandförsäkringen. Jag
hemställer alltså, att Ridderskapet och Adeln
måtte förblifva vid det beslut, som redan
är fattadt, och öfverlemna verkställigheten
till Directionens omsorgi
Friherre Boije: Jag förenar mig till
alla delar med Herr von Hartmansdorff, och
önskar, att brandförsäkringen måtte verkställas
ju förr desto hellre* emedan olyckan
kan inträffa när som helsti Skulle man
Uppskjuta brandförsakrings-åtgärdeu, kunde
Riddarhuset redan vara uppbrändt. Det förekommer
mig alldeles som då en viss Magistrat
uti en kungörelse påböd, att Stadens
sprutor skulle proberas hvarje år 3 dagar
förrän eldsvåda inträffadei
Hans Éxceltence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att något tillägg
till Ridderskapets och Adelns, i afseende å
Riddarhusets brandförsäkrande, nyss fattade
beslut, icke torde erfordras; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämmai
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla,
att, på sätt RiddarbusUtskoltet föreslagit,
de å Riddarhuset nödige befundne reparationer
må, efter af tillförlitlig person derå
anställd ytterligare besigtning, verkställas,
samt kostnaden dertill af Gapitations-med*
leil bestridaSi
Ropades Ja.
Den 3o Junii £ m.
i43
§• l1'
Att sedan Ridderskapet och Adeln vid
sista Riksdag beslutat, att ett prcemium af
5oo R:dr B:co skulle utsättas för den person
af Adelig bördj, som vid nästa Riksdag
visade sig ega fullkomlig färdighet i sä kallad
snällskrifning, den af Ridderskapet och
Adeln då bestämde taflin gstid, af en månad
från Riksdagens början, måtte utsträckas
till en månad ifrån det Utskottets förevarande
Memorial till, Ridderskapet och
Adeln inkommit; och att Ridderskapet och
Adeln dessförinnan måtte tillåta Ryttmästaren
F. O. Silfverstolpe och Notarien
L. J. Hjerta, hvilka sig hos RiddarhusDirectionen
till täfling om det utsatta snällskrifnings-prcemium
anmält, att, derest de
sådant åstunda, inför Ståndet aflägga prof
i snällskrifnings-methoden, efter fullgörande
hvaraf det torde fä ankomma på RidderskapeiS
och Adelns pröfning, alt, efter
de för dess beslut vid sista Riksdag lagde
grunder, bestämma, om det utsatta premium
må kunna någondera af de täflande,
eller deri ena företrädesvis, eller ock tilläfventyrs
dem båda gemensamt tillerkännas.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag för min del
skulle finna det oformligt, om profvet skedde
inför Ståndet, och vet ej, huru vi skulle
organisera oss för att utgöra Examinatorer,
Deremot tror jag, att ifrågavarande prof
rättast borde ådagaläggas inför Riddarhus
-
i44
Den 3o Junii f. m.
Utskottet eller RiddarhusDirectionen; och
anhåller jag vördsammast, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes framställa
proposition till bifall å denna punkt med
den förändring, att snabbskrifnings-profvet
må afläggas antingen inför RiddarhusDirectionen,
eller RiddarhusUtskottet.
Herr von Hartmansdorff: Innan Riksdagen
börjades, anställdes ett sådant skrifningsprof,
som det nu ifrågavarande, inför
RiddarhusDirectionen, hvilken således väl
icke ytterligare bör besväras med att i samma
sak examinera om igen. Med Herr Hjerta
är jag ense derom, att det vore olämpligt
upptaga Ridderskapets och Adelns tid
dermed. Jag tror således, att rälta stället,
hvarest profvet bör afläggas, vore inför RiddarhusUtskottet,
när discussion i något kinkigt
ämne der förekommer.
Herr Riben: Utan tvifvel vore det
olämpligt, att för andra gången besvära
RiddarhusDirectionen med anställande af
ifrågavarande profskrifning, men då RiddarhusUtskottet
icke har qvar något ämne,
hvaröfver en serdeles kinkig discussion kan
uppstå, hemställer jag, om det icke ginge
an alt Ridderskapets och ^delns a5 Herrar
Electorer anmodades, att sammanträda i Secreta-Utskotts-rummet
för att inför sig låta
anställa det ifrågavarande profvet.
Herr
Den 3o J u n i i f. m.
145
Ilerr Hjerta: Jag finner visserligen, att
den discussion, som hålles vid det ifrågavarande
'profvet, bör så mycket som möjligt
nalkas likheten af en vanlig Riksdagsdebatt;
men jag tror, att det vore olämpligt
verkställa profvet annorstädes än inför
Ridderskapets och Adelns serskildta Utskott,
hvilket är det enda, som, utan att hindra
våra öfverläggningar, kan sig dermed befatta.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
visserligen helst önska, att det ifrågastälde
profvet anställdes inför några Commitlerade
af alla RiksStånden, ty då skulle
man kunna yrka, att den utfästade belöningen
borde tagas af Riksdagskostnaderne
i allmänhet, såsom för ett Stånden gemensamt
rörande föremål; men i ärendets närvarande
skick, då saken rörer Ridderskapet
och Adeln allena, tror jag, att RiddarhusUtskottet
är den myndighet, åt hvilken
uppdraget tjenligast kan lemnäs.
Herr Printzenskjöld: Såsom Ledamot
af RiddarhusUtskoltet har jag visserligen
icke emot, att det ifrågavarande profvet anställes
inför detsamma, men hemställer vördsamt,
om icke Utskottet i sådant fall kunde
authoriseras alt tillkalla Talare bland
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter,
emedan Utskottet i annat fall, såsom
bestående blott af tolf personer, torde få
3o H. 10
t
Den 3o J u n i i f. i».
svårt att prestera en så fullkomlig discussion,
som ändamålet kräfver.
Friherre Boije: Jag hemställer, hvartill
ett nytt prof inför RiddarhusDirectionen
med samma Candidater skulle tjena,
enär Directionen derefter på sin höjd kunde
säga, att de utvecklat ytterligare skicklighet
i snällskrifningskonsten. Jag önskar
derföre, att någon annan authoritet måtte
uppdragas denna gransknings-ålgärd, och
tror att Herr Ribens förslag vore ganska
antagligt, men om Electorerne anses utgöra
ett för ringa antal, kunde de förstärkas
med Bänkmännen, då de tillsammans blefvo
76 personer.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: De
af Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter,
hvilka under Riksdagen här talat,
torde vid påseendet af sina yttranden tillräckligen
hafva funnit, till hvilken höjd Sökanderne
hunnit uti användandet af snabbskrifningsmethoden
vid talens uppfattande
till Protocollet, och deraf redan vara i tillfälle,
alt bedöma, huruvida de gjort sig förtjente
af den utfäste belöningen eller icke;
och jag skulle för min del tro, att ytterligare
prof vore öfverflödigt, och att till
undvikande deraf vi nu kunde besluta, att
belöningsbeloppet delades emellan begge
Candidaterne, enär det lärer blifva på en
gång svårt och obehagligt, alt på annat sätt
skilja dem emellan.
Den 3o J u n i i f. in.
»47
Herr Hjerta: Jag hemställer, om det
ej vore orättvist besluta delning af det utfästade
premium, innan profvet blifvit fullständigt
aflagdt. Om RiddarhusUtskottet
säger, att skickligheten är lika stor å Ömse
sidor, så uppstår fråga, om belöningen bör
till odeladt belopp lemnäs åt hvardera af
Sökanderne, eller om den bör dem emellan
fördelas. Jag anhåller, alt Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition till bifall å
Utskottets förslag med den förändring, att
profvet kommer att ske inför RiddarhusUtskottet.
Grefve Monier: I händelse Ridderskapet
och Adeln skulle uppdraga åt RiddarhusUtskottet,
alt låta inför sig anställa det
ifrågavarande skrifningsprofvet, är jag med
Herr Pri ntzenskjöld ense om nödvändigheten,
att Utskottet berättigas anmoda Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln att sammanträda
för till vägabringande af en discussion,
som jag icke inser möjligheten af att
på annat sätt åstadkomma.
Herr Bråkenhjelm: Jag bar visst ej
emot, att det ifrågavarande profvet aflägges
inför RiddarbusUtskottet; men då Sökanderne
äro anställde vid Ståndets Canzli,
och uti Plena härstädes, med tillämpning
af snabbskrifnings-methoden, föra Memorial
io
9
i 48
Den 3q Junii f. m.
protocoll, synes mig, att profvet lämpligast
kunde inför Höglofl. Ståndet verkställas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hvad RiddarhusUtskottet uti 17 §. af
förevarande Memorial tillstyrkt.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans ExcellencehemsVdMåe,
om Ridderskapet och Adeln behagade förordna,
att Ryttmästaren F. O. Silfverstolpe
och Notarien L. J. Hjerta ägde, att inför Riddarhus-Ulskottet
aflägga prof i snällskrif»
nings-methoden, hvarefter Utskottet borde
med utlåtande deröfver till Ridderskapet
och Adeln inkomma,
Bifölls.
§. 18.
Att Ridderskapet och Adeln mätte förklara
RiddarhusDirectionen dess tillfredsställelse
öfver det sättj hvarpå RiddarhusÅrendcrna
sedan sista Riksdag blifvit af
Directionen handhafde och förvaltade.
Bifölls.
Upplästes BancoUtskottets den 27 dennes
under N:o 54 aflåtne Memorial, med anmälan
om den vid Bankens Pappersbruk Tumba,
den 23 i denna månad, timade eldsvåda.
Lades på bordet.
Den 3o Jun i i f. m.
*4g
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
5 dennes under N:o 36 afgifne, och den 12
derpåföljde e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående hästars presterande
i stället för manskap af Extra Roteringsskyldige.
Herr Rosenqvist s Fredrik Leonhard:
Hvarje menniska, som vid begreppet om
detta ord fäster någon annan tanka, än att
menniskan och det oskäliga djuret äro lika
goda, och böra komma under samma categori;
hvarje obemedlad menniska måste väl,
efter genomläsandet af Stats-och »EkonomiUtskottens
Utlåtande N:o 36, angående hästars
presterande i stället för manskap af
Extra Roteringsskjldigej fasa för det förnedringstillstånd,
som den fattigare medborgareklassen
derigenom äfventyrar.
Utskotten hafva tillstyrkt, hvad Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition jemväl innehåller,
nemligen att det må på Extra Rotebållares
fria val bero, att till både allmän
och enskild nytta med Kongl. Maj:t och
Kronan ingå öfverenskommelse om hästars
presterande i stället för manskap under krig.
Om man läser Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets Betänkande af den 10
April 181 o, då Extra Roteringen af samma
Utskott tillstyrktes, så finner man föl
-
i5o
Den 3o J u n i i f. in.
jande strof till stöd för Utskottets tillstyrkan:
Då nu i följd häraf något annat medel
till försvar mäste utfinnas, har Utskottet
utgått ifrån den erikla och naturliga
grundsats, att hvarje medborgare i Staten,
som dertill äger krafter och förmåga, ovilkorligen
är pliktig, att utan allt slags afseende
på stånd, börd eller vilkor, gemensamt
bidraga till ett älskadt fäderneslands
värjande, enär det af flender hotas eller
anfal/es; och det är i denna öfvertygelse
sorn Utskottet ledt sin öfverläggning till de
ide'er om sjelfva sättet för verkställandet,
hvilka Utskottet här nedanföre får till Rikets
Högloft. Ständers egen granskning vördsammeligen
framlemna. Häraf torde det ej
blifva svårt att inse, det Extra Roteringen
tillskapades på de vackra grunder, att hvarje
medborgare af kärlek för fäderneslandet
skulle erbjuda sitt lif till fosterlandets försvar.
Denna vackra och sköna känsla var
väl ock den enda möjliga driffjädren, som
1809 års Män kunde begagna för att få Nationens
samtycke till en ny bevillning af
menniskolif, armar och ben, efter det kort
förut derpå lidna stora nederlag.
Jag erkänner mig hafva varit en af de
få, som då på detta rum fröjde min röst
emot nämnde Bevillning, och Ridderskapets
och Adelns Protocoll af den i3 April 1810
vitsordar mitt bestridande af hvad pluraliteten
beslöt.
Den 3o Juni! f. m.
Jag anför icke detta för att efter nära
30 års förlopp göra afsägelse af raina då
yttrade åsigter; — Nej! —■ långt derifrån;
tvertom äro de djupt förvarade i mitt hjelta
— oförändrade likasom 1809 års Mäns.
De framfarna åren hafva för mig icke visat
några nyttiga följder af det beslut jag då
motsade; och jag upprepar, att jag ännu
äger samma motvilja för det då införda
conscriptions-systemet. Känslan för fäderneslandet
synes nu vilja utsträckas ända derhän,
att menniska och häst böra betyda ett
och detsamma, och sättas i bredd med hvarandra.
För menniskovännen , för tänkaren och
för den rättsinnige är likväl föreställningen
härom sorglig och motbjudande; och bifalles
förslaget, så finner jag icke, att någon
ting bör kunna hindra den fattige Extra
Roterings-karlens suppleant hästen, att till
sällskap i spillan få bredvid sig placera hans
kamrat, som är menniska. 1823 års Ständer
hafva likväl uttryckligen beslulit, att
Extra Roteringsskyldigheten endast i manskap
skall utgöras. Mig tyckes alltså, som
både känslan för mensklighelen, och aktningen
för Ständers beslut talade emot Utskottens
Utlåtande. Dessutom, och om nu
skulle bifallas, hvad Utskotten föreslagit,
att nemligen häst kunde få lemnäs i stället
för en extra roteringsskyldig. menniska, så
finner jag par cousequence, att ett dylikt
>52
Den 3o Junii f. m.
förhållande borde få ii g a rum jemväl med
Beväringen, så att den, sora ville skicka
sin häst i stället för sio son, borde dertill
äga rättighet. På det sältet kunde man slutligen
komma till den punkt, att lottkastning
borde anställas emellan Beväringsynglingen
och hästen, då, lyckan likaså gerna
kunde träffa det oskäliga kreaturöt, som den
fria medborgaren. Jag har sjelf söner, och
jag är Gudi lof i den lyckliga ställning,
att kunna köpa hvilket slags kreatur som
behagades, att i mina harns ställe påfordras,
till fädernejordens försvar; men jag
skall likväl alltid afsky ett sådant förfarande,
såsom ledande till menskiighetens högsta
förnedring. Är det på detta sätt man
vill återföra de längesedan föråldrade fördomarne
och föraktliga begreppen, alt den
lägre, den fattigare medborgareklassen skall
af den rikare, och högt uppsatte böra anses
och behandlas som kreatur? Är det på
sådant sätt man vill hörja att grundlägga
ett nytt system i det gamla Sverige, och
utbreda läror om menniskans rättigheter?
Emellertid och som saken är oriktig
till sin grund, och vådlig i anseende till sina
följder, samt jemväl rakt stridande mot Rikets
Ständers förut fattade beslut, om Extra
Roteringsmanskaps presterande, yrkar jag,
att det ifrågavarande Utlåtandet må genast
varda afslagit; men i den oförmodade händelse,
att denna min önskan icke bifalles,
Den 3o Jun ii f. ra.
anhåller jag om återremiss, och alt della
yttrande må medfölja, med det tillägg, att
jag anser folk- och naturrätten vara heligare,
än hvarje annat motiv för ett deremot
stridande förfarande.
Herr Tham, Wolrath: Jag, för min
del, lefver i den förhoppning, att Svenska
truppernes så väl närvarande som kommande
Befälhafvare alltid skola veta att skilja
mellan behandlingen af menniskor och hästar,
och jag tror således, att alla de känslor,
hvari den siste värde Talaren uttömt
sig, icke höra till frågan. Beväringen utgöres
af alla, och har således jemna t skyldigheterne
alla medborgare emellan. Den
bör derföre icke förblandas med Extra Roteringen,
hvarom här är fråga, eller alt de
Extra Roteringsskyldige må i stället för att
i krig ställa soldat, uppsätta häst, i fall de
så önska; ty det beror helt och hållit af
den Roteringsskyldiges fria vilja alt välja
det ena eller andra, sedan Regeringen för
sin del förklarat sig beredvillig, att ingå
öfverenskommelser härom, såsom medförande
större förmån för det allmännare, än
att i behofvets stund nödgas uppköpa hästar,
hvaraf tyngden, genom ökad krigsgärd,
skulle falla tillbaka sä väl på den fattige
som den rike. Jag torde äfven få fästa
uppmärksamheten på en annan omständighet,
som talar för bifall till förslaget.
Alla våra talrika Bergslager äro, såsom be
-
154
Den 3o Jun ii f. ni.
friade från ordinarie Rotering, underkastade
extra Rotering jemte Beväringsskyldiglielen,
som de hafva gemensam med hela
Nationen. Allmogen i Bergslagerne måste
således vid utbrott af ett krig uppställa ej
allenast Beväring, utan äfven extra soldat;
den mister folk på tvänne sätt, då andra
göra det blott på ett; och härtill kommer
äfven, att Bergslagen icke utan större skada
än andra kan undvara sitt folk, men
deremot, såsom i allmänhet mera förmögen,
kanske har lättare än andra, att uppsätta
hästar. Då saken beror af frivillig
öfverenskommelse, då nyttan deraf är erkänd,
och då ingen annan derigenom skadas,
finner jag största skäl vara förhanden
att bifalla Utlåtandet, och anhåller således
om proposition derå.
Grefve Brahe, Magnus, anförde skriftligen:
*
Behofvet af hästar, jemförelsevis med
den tillgång vi äga och å Stat kunna påräkna,
är så stort, att tillbörlig omtanka
för Fäderneslandets väl fordrar, att man
är betänkt uppå, att i farans stund kunna
ersätta bristen i denna för en arraees bestånd
och framgång så väsendtliga del. Med
skyldig uppmärksamhet å hvad som utan
för mycken uppoffring kan åstadkommas,
har Konungen föreslagit, att extra Rotehållare
må, lill både allmän och enskild
nytta, enligt deras fria val, med Kongl.
Den 3o Jli n ii f. m.
i/>5
Maj:t och Kronan ingå öfverenskommelser
om hästars posterande i stället för manskap
under krig; och hvad är väl billigare
än att, jemte det en säker påräknad tillgång
på hästar heredes åt Kronan, man
dermed söker befordra den enskildtes fördel,
ty obestridligt är det, att för många
Provinser faller det sig mycket lättare att
vid påkommande krig postera häst i stället
för karl. Så väl här som uti Utskotten
bär blifvit yttradt, att en Fader häldre
uppoffrar sin häst, än sin Son. — Dessa
känslor äro så naturlige, att deremot är
intet hvarken att yttra eller att tillägga;
men det må vara mig tillåtet, att göra desse
ömma Fäder uppmärksamme på, att deras
Söner kunna lika så lätt falla offer för
bristande omvårdnad som för fiendens eld;
och om inga transportmedel finnas, huru
lunna fortskaffa ammunition, proviant, sjukhusattirailler
rrt. m. som erfordras tili förråden?
Erfarenheten har ty värr iemnat
för tydliga bevis på följderne, då alla dessa
nödvändighetsbehof saknas, för att det
här nu behöfver upprepas.
Hvad flere representanter i detta ämne
i Utskotten anfört, äfvensom att en mängd
extra Rotehållare under sednaste krig anhöllo
om samma fördel, som den nådiga
Propositionen nu tillbjuder, äro, enligt
hvad mig synes, öfvertygande bevis rörande
förmonen af detta förslag, och jag får
i56
Den 3o Junii f. m.
således vördsamt anhålla om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition till
bifall af Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Hufvudsakligen förekommen
af Herr Tham och Grefve Brahe, skulle
jag anse mig missbruka Ridderskapets och
Adelns tålamod, om jag längre upptog tiden
med detta ämne. Jag vill rjscföre blott
tillägga, att då den förmån, som medförslaget
åsyftas, är gemensam för alla, men
de olägenheter deraf, som den värde anmärkareu
trott sig finna, icke kunna drabba
andra än dem, som, efter frivillig öfverenskommelse,
sjelfve vilja äfventyra dessa
olägenheter, torde hvar och en lätt finna,
att häruti ej bör ligga något hinder
för bifall till Utlåtandet, hvarå jag ödmjukast
anhåller, att proposition framställes.
Herr Rosenqvist: Det är i synnerhet
för bibehållande af principen i denna fråga,
som jag ifrar. Den variSro, då extra
Roteringen och Beväringen inrättades, kärlek
för Fosterlandet, hvilken sköna känsla
framställdes såsom motif af de Herrar och
Män, hvilka genomdrefvo denna Folkbevillning.
Den högsta vältalighet användes, och
de mäst prunkande och flosculeusa tal hördes
från olla håll inom detta Hus. Som exempel
får jag äran uppläsa några fragmenter
utur det tal, som då hölls afen nu närvarande
Den 3o Junii f. rn.
Riddersman. Det i genfinnes i Ridderskap® ts
och Adelns Protocoll förden 13 April 1810,
pag. 462, och lyder sålunda : ”Om inom des”sa
murar, som vittna om Svenska vapnens
”ära; om, i granskapet af den odödlige Ko”nungs
bildstod, som befriade Svea land
”från ett främmande ok, och först skapa”de
en ITational-anda hos dess inbyggare,
”några ytterligare anmaniugar behöfdes, för
”att kraftigare tala till deras hjertan, som
”jag nu har den äran att hafva till mina
”åhörare, så åkallar jag Eder, J helige vålnader
af fallna Svenska Krigare, J som
”följde Gusta? Ericssons fana, som un”der
Gustaf II Adolph stridde för Tysklands
frihet och befästade den sanna upplysningens
seger; J, som med Carl X
”trottsade alla faror på Bältens hölja, som
”under Carl XI skyddade en dyrbar,
”och oaktadt alla Rikets sednare olyckor,
”ännu bibehållen eröfring, som under den
”Tolfte Carl troget buro lyckansoch motgångens
slag, både i Ukraines ödemarker
”och på Norges fjällar — och J, oss än"nu
närmare, som med Edert blod färgat
”samma berg, eller Höglands och Svensksunds
vågor, eller Walkisla slätter, eller
”fälten vid Sikajoki, Lappo, Revolax och
”Idensalmi — kommen förenen Eder alla,
”gjuten öfver Eclra Söner den anda, som
”iifvade Edert mod, sorn i Fäderneslandets
”mest hotande vågor aldrig fann Eder miss”tvöstande
om dess räddning, och som gjor
-
158
Den 3o J u n i i f. m.
”de till enda syftemåler för Edra handlingar,
att strida och falla, som sjelfständiga
”Svenske Män.” Den, som då hort detta och
flera dylika tal, men nu får höra, att man bör
äga rättighet, att emot en häst få utbyta
en menniska med fosterlandskänsla, den
kan väl ej annat än göra sorgliga betraktelser
öfver förändrade tiders förändrade
skick.
Lika med en Talare, som nyss yttrat
sig, erkänner äfven jag mig äga fullt förtroende
för Svenska Befälets omdöme, att
skilja menniskor och hästar, fastän jag icke
anser det vara rätta stället, att på sådant
vis sättas på prof. En värd Talare
har anfört, att Hans Maj:t Konungen i händelse
af krig har behof af hästar, och att
en Far helldre vill umbära sin häst, än
sin Son. I anledning häraf må det tillåtas
mig anmärka, att om hästar behöfvas
till Artilleri och Trossens förskaffande, så
behöfvas äfven oxar samt flere andra oskäliga
kreatur till Armeens provianterande,
hvaraf jag åter tror den slutsatts kunna dragas,
att om menniskan kan få utbytas emot
hästen, så kan äfven hästen få utbytas emot
oxen, af det skäl, att den ena alltid skall
remplacera den andra.
Jag anser mig emedlertid icke vara öfverbevist
om någon oriktighet i grundsattseu,
hvilken nödvändigt måtte blifva, att
Den 3o Junii f. m.
den fattige, som icke kan prestera en häst,
måste låta sin son gå i stället, hvaremot
den rike, som kan skaffa häst, låter hästen
gå i stället försonen, hvilket alltid af menniskovännen
måste anses orätt. Jag anhåller
om Ers Excellence Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till afslag å
Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af Stats- och EkonomiUtskottens
berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Herr Lefren, Johan Pehr: Ehuru det,
vid erindran om de strafford, som någon
gång blifvit använde emot dem, hvilka begärt,
att den värde Ledamoten ville afstå
från en yrkad votering, synes vågadt, att
åter uppträda med en slik önskan, tager
jag mig dock friheten hemställa till den
värde Ledamoten, som nu åter begärt votering,
huruvida han icke vill förskona oss
i6o
Den 3o Ju ni i f. ra.
från den tidsförlust en sådan medför, helst
lian af ropen till besvarande af den sednast
framställde propositionen, tillräckligen
kunnat förvissa sig om pluralitetens mening.
Jag anhåller, att den värde Ledamoten
icke må anse sin rättighet för nära
trädd, då jag nu vågar bedja honom afstå
från den begärdte voteringen.
Herr Rosenqvist: Af aktning för Ridderskapet
och Adeln skulle jag gerna afstå
från voteringen, derest här ej vore fråga
om en sak, hvars utgång så nära rörer
menskligheten. Dess rätt anser jag mig
för närvarande böra försvara emot dem,
som i det fallet icke behöfva något försvar.
Är det väl för mycket begärdt, att
man för en sådan sak skall använda 2:ne
timmar på en votering.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Med all aktning för den värde Ledamotens
rättighet, hvilken jag respecterar,
hemställer jag till honom sjelf, om
mensklighetens rätt här verkeligen kan anses
för nära trädd. Det tyckes, att så många
andra Ledamöter af detta upplysta stånd,
hvilka yttrat sig för en olika åsigt, borde
känna menniskans värde, så väl som den
värde Ledamoten, hvilken, från sin bänk
der borta, är aldeles ensam om den sak
han
Den 3o Ju ni i f. tn,‘
l6t
han förfäktar. Jag hemställer således till
honom, om lian icke vill bespara oss tiden
af en votering.
Herr Rosengvist: Ers Excellence var
sjelf närvarande 1810 bär på Riddarhuset,
då discussion förevar om Extra Roteringen
och Conscriptionen.
Ers Excellence afhörde då lika med
mig de granna tal och acclamationer, som
begagnades till detta storverks åstadkommande;
och Ers Excellence hör nu, hvartill
den då omtalade vackra fosterlandskänslan
uti Nalionalförsvararens bröst vill
realiseras. Jag förnyar min begäran om
votering.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarsfcalken yttrade, att då.Herr Rosenqvist
ej ville afstå från sin begäran om
votering, ansåg Hans Excellence sig böra
framställa följande voteringsproposition:
Den som bifaller Stats- och EkonomiUtskottens
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående hästars
posterande i stället för manskap af
Extra Roteringsskyldige, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
3o H.
102
Den 3o Jun i i f. ro.
Yinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan 6 i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 4*> 42» 4^ och 44 §§•> i Rid
darbusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan 12 på dagen, och befunnos,
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
ros terne hafva utfallit, som följer:
Ja — 152.
Nej — i4*
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Stats-och
EkonomiUtskottens ofvanberörde Utlåtande
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. en quart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 3o Junii f. m
i63
Serskildt Protocoll
hållet uti Högloft. Ridderskapets och Adelns
Plenum f. m. den 3o Junii 182g.
Riddarhus-Secreteraren, Kammarherren
Lagerheim uppstod från sin plats såsom
Protocollsförande och afträdde, hvarefter
undertecknad emottog Protocollsföringen;
då, under pröfning af RiddarhusUtskottets
den 26 sistlidne Maji aflåtne, och den g
dennes e. m. på bordet lagde Memorial, i
anledning af RiddarhusDireclionens Riksdagsberältelse,
angående Riddarhusärenderne,
samt verksläld granskning af samma
ärenders förvaltning sedan sista Riksdag
m. m. nu i ordning förekom.
Hvaruti PdddarhusUtskottet ansett de
af Utskottet uppffne omständigheter , hvilka
med några fä veckor utöfver den stadgade
tiden fördröjt af slutandet af tryckningen
utaf Ridderskapets och Adelns Protocoll
vid sista Riksdag, för RiddarhusSecreteraren
innefatta fullt giltiga förhinder,
samt hemställt, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt, att uti
detta yttrande instämma.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I anledning
af förevarande §. får jag beklaga,
att 106 Protocoller vid i823 års Riksdags
slut befunnos ouppsatta. Men om man jem
för
1823 års Riksdag med den närvarande,
, ,9
164
Den 3o Junii f. m.
och betänker, huru ofta protocoller då justerades
emot nu; så måste man frukta en
betydligt större rest af ouppsatta protocoller
efter denna riksdag, man kan derföre
ej annat än på det högsta beklaga, att betjeningen
ej med mera skyndsamhet nu
uppsätter Protocollen.
ConstitutionsUtskottet har sä väl vid
förra Riksdagen gifvit förslag till Riksdagsarbetets
förkortande, som äfven nu redan
börjat vara omtänkt om detsamma; men
så länge Rikets första Stånd omöjligt kan
få sina Protocoller uppsatta förr, än som
sker, samt 3 eller flera veckor åtgå, innan
ett mål ankommer till Utskotten, måste jag
verkligen misströsta om framgången af dessa
förkortningsförslag. Jag nödgas alltså
vördsammast anhålla, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes i möjligaste måtto
påskynda uppsättningen och justeringen af
våra Protocoller; förgäfves är annars hvarje
försök att förkorta Riksdagarne. Jag tycker,
alt t. ex. 8 dagar kunde bestämmas
såsom den tid, inom hvilken hvarje Protocoll
borde vara justeradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af RiddarhusUtskottets uti förevarande
§. afgifne ofvanberörde hemställan.
Ropades Ja.
In fidem Protocolli,
Z. J. Hjerta.
Den 3o Junii e. m.
*65
Tisdagen den 3o Junii 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Friherre Anckarsvärdj Carl Hennrik
hade inlemnat följande som upplästes:
Icke närvarande vid föredragningen af
Stats- och EkonomiUtskottens Utlåtande
angående Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
att Extra Roteringsskyldige skola medelst
hästars uppsättande vid tillfälle af krig få
fullgöra Extra Roteringsåliggandet, utbeder
jag mig, att emot det fattade heslutet få
till Protocollet anföra min reservation,
emedan jag icke delar den åsigt Utskotten
uti detta ämne framlagt. Jag anser den
af Riksdagsmannen Nils Månsson inom Utskotten
afgifne reservation vara så val motiverad,
att jag icke tvekat, att, på deruti
anförde skäl, afgifva min röst emot det beslut,
hvaruti pluraliteten stadnat. Jag är
öfvertygad, att principen uti denna fråga
varit af vida större vigt,, än man kanhända
föreställt sig, och jag tror, att Extra
Roteringsskyldige, genom detta beslut, vinna
en fördel å andre Roteringsskyldige,
hvartill de ifrån ingen rätts eller billighetsgrund
varit berättigade; och jag fruktar
äfven, alt ett af vilkoren för beväringsskyldighetens
åtagande blifvit brutet genom
det nu fattade beslutet; af dessa anlednin
-
Den 3o J u n i i e. m.
gar har jag trott mig böra begära att få i
Protocollet antecknadt, att jag i beslutet icke
deltagit.
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skrifteligen:
Jag är långt ifrån att blygas erkänna
mig vara en af de som i förmiddags
utgjorde den klena hjord, hvilken begärde
återremiss i ett ämne af en i Conlractets
helgd om NationalBeväringen så ingripande
egenskap. Mig synes, att det ej behöfver
sägas ett ord mer, än hvad Herr Friherre
Anckarswärd isin reservation anfört,
för att bestämma omdömet för alla andra,
än de Representanter, hvilka af slå återremiss,
blott derföre, att propositionen kommit
från Styrelsen.
Föredrogs ånyo och remitterades till
StatsUtskottet Herr von Hartrnandorflfs,
August, den 26 dennes f. rn. på bordet
lagde motion, att StatsUtskottet måtte anmodas
ofördröjligen inkomma med Utlåtande,
rörande de flere till Utskottet remitterade
förslag till Instruction för Rikets Ständers
Revisorer.
Ånyo föredrogs Herr Ribens, Carl Wilhelm,
den 26 dennes e. m. på bordet
lagde motion, att Riddarhus-Fiscalstjensten,
jemte de dermed åtföljande löneför
-
Den 3o Ju ni i e. m.
167
maner måtte vid inträffande vacance förenas
med RiddarhusSecreterarebefattningen.
Herr Crusenstolpe j Magnus Jacob:
Jag bekänner, att jag ännu icke stadgat
mitt beslut i frågan om RiddarhusFiscalstjenstens
förenande med RiddarhusSecreterarebefattningen.
Jag väntar mig ledning
af RiddarliusUtskottets blifvande utlåtande.
Emellertid ber jag att få fästa uppmärksamheten
derå, att sammanslåendet af
dessa båda tjenster i allt fall ej må äga
rum, förr än RiddarhusSecreteraresysslan
beklädes af en person, hvilken ej tillika innehar
någon Statens tjenst.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Ribens
v ifrågavarande motion, tillika med Herr Crusenstolpes
i anledning deraf afgifne yttrande,
måtte till RiddarhusUtskottet remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogos ånyo följande Stats- och
BancoUtskottens den 2 och 10 dennes afgifne
Utlåtanden:
N:o 1. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse, angående Myntvärdets
upprätthållande med flere i sammanhang
dermed till Utskotten remitterade enskilde
anföranden i ämnet.
N:o 2. Angående nödige provisoriska
168 Den 3o Junii e. m. ^
åtgärder, innan silfverutvexlingen kan företagas.
N:o 3. Angående Bankens öfriga förhållanden
till Staten; jemte hufvudgrunden
för Bankens lånerörelse.
N:o 4- Angående nödvändigheten af ej
mindre åtskillige Grundlagsförändringar, än
ock en förbättrad lagstiftning för Banken.
N:o 5. Om några lämplige ansedde
sladganden för framtiden, i afseende på så
väl första Enheten, som underafdelningarne
af det metalliska myntet i silfver.
Och skulle uppå Friherre Rålambs,
Claes, samt Herrarne Thams, "Wollrath,
och Crusenstolpes, Magnus Jacob, derom
gjorde anhållan, berörde fem Utlåtanden,
enligt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottets den 3 dennes
under N:o i3i afgifne, och den 12
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt fråga om
undanrödjande af hinder för enskildte Tbeatrars
inrättande i Stockholm och Rikets öfriga
Städer.
Grefve Pukej Johan Carlj anförde
skrifteligen:
Den 3o Jun i i e. ro.
169
Då jag i Plenum den 22 dennes begärde
detta mål hvilande på bordet, var
det allsicke min mening att opponera mig
emot återremiss af Betänkandet, i fall Ridderskapet
och Adeln önskar den; jag ville
endast, att denna återremiss skulle åtföljas
af svar på de anmärkningar, som redan voro
gjorda, samt af de upplysningar rörande
Kongl. Theatern, hvilka jag trodde mig
böra afgifva, på det Utskottet måtte hafva
saken framstäld för sig icke endast från
den ena sidan; men, enär discussionen hade
varat en längre stund, då jag ankom
bit, kunde jag ej genast svara på ofvannämde
anmärkningar.
Jag får lof att bekänna, att jag icke
rätt kunnat fatta hvad Friherre Boijes motion
åsyftar. Att Kongl. Maj:t en eller flera
gånger afslagit ansökningar, att i Hufvudstaden
få anlägga privata Theatrar, bevisar
ju ej, att icke Kongl, tylajit, nästa
gång en dylik ansökan inkommer, kan densamma
bifalla, i fall Kongl. Majit dertill
finner skäl. Icke måtte Friherre Boijes
mening vara, att Kongl. Majit ovillkorligen,
utan att få pröfva den persons skicklighet
och öfriga omständigheter, som sig
anmäler, skall lemna tillstånd åt en och
hvar att få inrätta Thea ter. Förlidet år
inkom till Kongl. Majit en suplik undertecknad
af Mathilda Hult; hon begärde att
här i Stockholm få anlägga en Theater för
170
Den 3o Junii e. ra.
att derigenom försörja sina fattiga föräldrar;
utaf ett bifogadt Prestbevis upplystes,
att hon var i5 eller 16 år gammal, och
nyss begått Herrans Nattvard, Motivet till
hennes begäran var visserligen vackert och
ömmande, men borde derföre saken bifallas?
Min enskilta tanka är, att flera Theatrar
inom Hufvudstaden skulle vara nyttiga,
och jag önskade, att dylika funnos. På
längden skulle ej Kongl. Theatern förlora,
kanske vinna deruppå; men de första åren
inträffade en gifven förlust genom minskning
i Kongl. Theaterns inkomster, och
hvem skulle ersätta den brist, som härigenom
uppkom?
Jag skall längre fram bevisa dessa inkomsters
otillräcklighet i alla fall. Då för
några år sedan Casortis Lindansaresällskap
tillbragte vintern här, var Kongl. Theaterns
förlust ganska betydlig; de så kallade Lotterna,
som vanligtvis utgöra 7 å 800 R:dr
B:co; nedgingo då till 520 R:dr B:co. Ett
dylikt förhållande skall alltid inträffa. Nyhetsbegäret
skall tillfredsställas,och dådetär
en gifven sak, att den summa publiken, icke
allenast i Stockholm, utan äfven i andra större
städer, depenserar på sina nöjen, sällan varierar
till något betydligt belopp i jemförelse
med sin storlek, så blir det på bekostnad
af hvad man redan känner, som
nyfikenheten tillfredsställes. Men inom någ
-
Den 3o J u n i i e. ra.
ra Sr jemka sig dessa förhållanden, och
jag tror ej, att Kongl. Theatern af detta
skäl (^anläggandet af privata Theatrar) skall
riskera sitt bestånd på längden. Men, som
jag redan haft äran säga, hvem skall afhjelpa
den förlägenhet i finanserne, sorn
uppkommer att börja med? Denna förlägenhet
kan blifva något långvarig, hvem
utbetalar då löner till de personer, som
derom äro försäkrade?
Tillståndet, att anlägga privata Theatrar
i Stockholm, måtte dessutom ej vara så begärligt,
som man skulle tro. Ett dylikt
privilegium finnes, men begagnas af ingen;
innebafvaren dertill var hos mig vid
denna tid förlidet år, och ville då utbyta
detta emot ett privilegium i Landsorten;
jag har hört, att åtskilliga villkor skola
med detla privilegium vara förenade, hvilka
göra det mindre begärligt, men då jag
ej sett sjelfva detta privilegium, kan jag ej
härom upplysa.
Inga privata Theatrar hafva hitintills
burit sig i Hufvudstaden. Kongl. Theatern
bär sig endast genom den strängaste hushållning;
jag Iviflar mycket, att privata
Theatrar framdeles komma att bära sig;
ett dylikt skäl finner jag visserligen aldrig
böra vara gällande, ty det skulle vara ett
barbari att hindra någon från att ruinera
sig bäst han kan, och dertill draga så mån
-
172
Den 3o Junii e, ra
ga han han med sig i förderfvet; men jag
vill anföra ett annat skäl, icke emot privata
Tlieatrar, men för den satts som jag vidhåller,
att tillstånd till deras anläggande
måste utdelas med noga urskillnad och bedömmande
af den person, som ett dylikt
tillstånd erhåller. I andra Länder finnes
en TbeaterCensur; en dylik har ej ansetts
behöflig här, enär Kongl. Majit uppdragit
Styrelsen af Kongl. Theatern åt en Embetsman,
hvilken blir Kongl. Majit ansvarig;
men skall nu hvem som helst, som sig anmäler,
erhålla tillstånd att anlägga en Theater,
utan att något band lägges på sjelfsvåldet,
hvad skulle troligtvis följden bli?
All skandal är en kärkommen sak, så väl
inom som utom vårt kära Fädernesland.
Den Theater, som utmärkte sig genom de
mesta personaliteterne, det grofsta ovettet,
blef åtminstone för ögonblicket den mest
besökta. Jag tror, att vi hafva alldeles öfverflödigt
af pasquiller i skrift, vi behöfva
inga i Aktion.
Slutmeningen af Utskottets Betänkande
finner jag ganska riktig, men jag förstår
ej, hvartill en sådan underdånig hemställan
hos Kongl. Majit är behöflig. Det
har visst aldrig varit Utskottets mening,
och det lärer ej vara någons alfvarsamma
mening, att Kongl. Majit ovillkorligen skall
bifalla hvar och en ansökan, utan att få
densamma pröfva. Tillstånd eller pri vile
-
Den 3o Junii e. m.
173
gier finnas för 5 Theatrar i Landsorten,
och för 1 i Hufvudstaden, som jag redan
haft äran nämna. Fastän Kongl. Majrt afslagit
ansökningar af Ä. och af B., har
Kongl. Maj:t aldrig sagt, att en ansökan af
C., om den inkommer, äfven blir afslagen.
Hela den underdåniga anmälan hos Kongl.
Maj:t tror jag derföre vara aldeles öfverflödig
och utan ändamål.
Jag borde sluta här, men då jag förmodar,
att icke alla af Ridderskapet och
Adeln äro af lika tanka med mig om denna
underdåniga anmälan, är jag skyldig
att besvara åtskilliga yttranden uti plenum
den 22 dennes.
Friherre Boije har sagt, att OperaTheatern
kon bära sig äfven med ett mindre
understöd, än hvad den nu har, samt
att den alldeles icke behöfver Dramatiska
Scenen till sitt biträde. Då Friherre Boije
i sitt anförande sjelf uppgifver, att den
kåikul Friherren uppgjort, är räknad för Almanachs-året
1827, lärer skälet ligga häruti,
hvarföre ziffrorne i denna kåikul ej
alldeles öfverensstämma med de anteckningar
jag har om Kongl. Theaterns inkomster
och utgifter, ty det så kallade spelåret,
för hvilket räkenskaperne vid Kongl.
Theatern afslutas, räknas fränden i:sta Julii
till den irsta Julii.
Jag har uppgjort en kåikul öfver hvad
en OpevaTheater allena skulle kosta; om
Den 3o Junii e. m.
Ridderskapet och Adelil önskar det, skall
jag uppläsa den, men jag tror att den blir
lång och föga rolig att höra, enär den endast
innehåller ziffror. I Fall återremiss
beviljas, och Utskottet då vill hafva en dylik
kåikul, skall jag den genast aflemna.
Skulle Operan helt och hållet skiljas från
den Dramatiska Scenen, uppkomma nya behofver,
t. ex.: Balletten måste nödvändigt
förstärkas. En OperaTheater med bara musik
o.ch ingen dans skulle ej länge blifva
besökt; den, som vet hvad Balletten kostar
vid utländska Tbeatrar, finner att denna
enda Artikel skulle göra en betydlig
förökad kostnad.
För det närvarande vandra Lyriska och
Dramatiska Scenerne ömsom stödjande ömsom
stödda af hvarandra; med sträng och
noga hushållning lyckas det att bibehålla
financiel jemvigt, men också huru många
saker, som voro både nyttiga och nödvändiga,
måste icke åsidosättas, huru många
billiga fordringar nödgas man icke afslå,
för att kunna bibehålla denna jemvigt i
finanserne. Det finnes t. ex. de, som spela
sin viol eller blåsa sitt valdhorn hela
året om emot 200 å i5o R:dr B:co; är detta
för mycket för en Artist? Jag kunde anföra
många andra och mera ömmande exempel,
men det vore endast att upptaga tiden.
Man jemnför gerna vår Kongl. Theater
med utländska Theatrar, men vanligt
-
I.
Den 3o Junii e. m.
vis sker detta endast partiel t; man intar
ej i jemnförelsen de stora skiljaktigheter,
som finnas i så många afseenden emellan
Kongl. Theatern och Utländska Theatrar.
Jag tar mig friheten, alt här anföra några
uppgifter, för att bevisa dessa olika förhållanden.
I Paris har Stora Operan i
årligt anslag 85o,ooo francs
Recetten gör ungefär.... 400>Q°0
Inkomst af andra Theatrar,
som skatta till Operan . . 3oo,ooo —
i,55o, ooo francs,
eller ungefär 775,000 R:dr B:co.
Dessutom finnes en serskild Ecole du
Musique, som har i anslag 136,000 francs.
Hela anslaget i Frankrike till Kongl. Theatrarne
och Skolorne gör 1,785,200 francs,
ungefär 892,600 R:dr Banco.
I London finnes intet anslag; Theatrarne
drifvas der genom Entrepriser, men hvilken
skillnad i priserne der emot här. Det
enda pris, som är bestämdt, är den så kallade
Parterren på Operan, den kostar 10
skilling 6 pence eller circa 6 R:dr B:co;
för de andra platserne variera priserne efter
tid och omständigheter. En Recett på
Operan i London gör ungefär detsamma i
Pund Sterling, som här på vår Kongl. Theater
i R:dr Banco.
Den 3'o Juni» e. nu
I Berlin har Kongl. Theatern 100,000
R:dr Silfver i anslag. Dessutom betalas
ofta uppsättandet af nya större pieser, och
ändå händer, att Kongl. Theatern råkar i
skuld.
I Wien finnas 2 Kejs. Theatrar, den
ena har i anslag efter Cursberäkning ungefär
60,000 R:dr B:co; den andra 73,000
R:dr B:co. För den senare eller OperaTheatern
har jag ej kunnat få uppgift på
årets inkomst; privata intressen lära opponera
sig emot ett sådant tillkännagifvande,
men den förra eller Dramatiska Theatern
har, jemte anslaget, ungefär 290,000 R:dr
B:co om året i inkomst. (Till grund för
denna kåikul är en florin Conventionsmynt
beräknad till 1 R:dr 16 sk. B:co; den utgör
2 fr-ancs 70 centimer.)
I Petersburg finnes anslag till alla dervarande
Theatrar:
Ryska och Tyska Theatrar
ne
hafva 65o,ooo Rubel.
Italienska Theatern har . . i5o,ooo —
Fransyska D:o
3o,ooo —
83o,ooo Rubel,
eller ungefär 415,000 R:dr B:co.
Dessutom underhålles en Skola af 120
Elever.
Re
-
Den 3o Junii e. ra.
17 7
Recetten på Stora Theatern i Petersburg
gör 38oo Rubel, eller ungefär 1000
R:dr B:co.
v
Den, som nu vill jemföra dessa förhållanden
med Kongl. Svenska Theaterns
tillgångar, skall finna, med hvad billighet
man bedömmer densamma, och huru störa
fordringar man kan göra sig. Den summa
som Kongl. Theatern kan påräkna, gör ungefär
om året i5o å 160,000 R:dr B:co,
nemi.: anslag
44>5°°-
Hyror af Huset ; 2,5oo.
47,000.
och årliga Recetten, som varierar emellan
100 h 110,000 R:dr B:co. Den dagliga Recetten
utgör, då hvarje Biljett är såld, 977
R:dr på Lyriska, och 728 R:dr B:co pä Dramatiska
Scenen.
Här finnes ingen Elev- eller SångSkola,
och om den någonstädes behöfves,
är det visst här; utomlands, der ändå Skolor
finnas, har en TheaterDirektör, om jag
så får yttra mig, endast 1’Embarras du Choix
emellan den mängd Debutanter, som anmäla
sig. Här är ett alldeles motsatt förhållande;
det är nästan omöjligt, att finna
en sångare; huru Kongl. Theaterns personal
i framtiden skall rekruteras utan någon
Skola, inser jag ej.
Utländska Theatrar hafva en annan
3o H. 12
Den 3o Junii e. m.
förmän deruti, att en större population
gör mindre variation af repertoiren nödvändig;
under sist förflutna spelår gafs på
Stora Operan i Paris 1.4 Operor och 10
Baletter, summa 24 serskildta stycken. Italienska
Operans repertoire under samma år
utgjordes af i4 Operor. Under 2:ne spelår,
som jag haft befattning med Kongl.
Theatern, har repertoiren utgjorts af
53 Lyriska Piecer
g4 Dramatiska d:o
i3 Baletter.
Summa 160 —
Jag frågar hvar och en, hvad en TheaterDirektör
i Stockholm, som hade de tillgångar
jag här uppräknat, och som dertill
ej behöfde gifva mera än några och tjugu
piecer på hela året, skulle kunna uträtta,
och hvad man med skäl af honom kunde
fordra. Jag har redan sagt, huru man ofta
får åsidosätta hvad man önskade att kunna
göra, endast för att hushålla ihop, så
att man ser sig i stånd betala löner åt fattiga
stackare, som derom äro försäkrade,
och som visst ej hafva för mycket.
Ännu ett förhållande måste jag nämna.
Alla rudimaterier och effekter köpas
utomlands för vida bättre pris och på stället;
när här behöfves en sminkburk, en
aln tyg till en costume m. m., skall detia
Den 3o Junii e. m.
'79
forskrifvas utifrån, och raan tackar underdånigst
för tillstånd att emot en betydlig
tullafgift få införa dessa varor.
Förr eller senare inträffar nödvändigheten
att höja priserne vid Kongl. Theatern.
Jag har redan här tagit mig fri heten
yttra, att publiken vore bortskämd genom
för låga priser; högsta priset bär utgör
ungefär 3 francs; i Paris 10 francs;
lägsta priset på Operan i Paris är 3 fr. 6o
centimer; jag skulle tro, att något misstag
ägt rum i den uppgift jag från Petersburg
erhållit om 4° Rubels Entreepris, men säkert
är att priserne här, i jemförelse med
fordringarne och behofven, äro alldeles för
låga.
Jag skulle ännu kunna tillägga åtskilligt,
men jag har redan för länge uppehållit
Ridderskapets och Adelns tid. De upplysningar,
som Utskottet kan anse behöflige,
är jag lika skyldig som villig att aflemna.
Slutligen finner jag mig skyldig, att
säga några ord; det är med ledsnad jag
uppfyller detta åliggande. Här hafva blifvit
riktade åtskilliga personliga anfall emot
mig, beklagligen har jag stundom hört våra
diskussioner förvandlas till personligheter;
huruvida detta är rätt, lemnar jag åt
en hvar att dömma. För min del skall
i8o
Den 3-0 J un ii e. m.
jag ej upptaga Ridderskapets oell Ådelns tid.
med besvarande af dylika anfall. För min
tjenstebefattning är jag Konungen allena
redo skyldig; då jag emottog denna befattning,
visste jag alltför väl, att både
förtjent och oförtjent klander skulle åtfölja
densamma; jag har sett denna befattning uppfyllas
af Män, med hvilka jag alldrig kan
mäta mig, som jag ej kan upphinna, om
jag blef aldrig så gammal, om jag lefde i
iooo år; jag har sett dessa Män vara utsatta
för tadel, således har jag aldrig4trott, att det
skulle uteblifva för mig, men jag har gjort
mig till föresatts, att aldrig ingå i något
svaromål. Aldraminst anser jag mig tillständigt,
att på detta rum ingå i ett dylikt
svaromål. Jag vet, med hvad vapen
och hvad känslor jag bör möta personliga
anfall, och jag skall så väl inom, som
utom, Riddarhuset svara, såsom en Riddersman
ägnar och anstår.
Friherre Boije, Fredrik: I anledning
af Grefve Pukes yttrande, att han ej rätt
förstått meningen af min Motion, får jag
endast anmärka, att då han med mig delat
lika tankar, såsom Herr Grefven nyss förklarat,
måtte Herr Grefven väl hafva förstått
mig. Hvad angår, att Kongl. Maj:t
skulle döma om de personers qvalification,
som vilja anlägga Theatrar, hemställer jag,
huru sådant skulle vara möjligt. En Boktryckare
missbrukar sina stilar, men dock
Dan 3o Junii e. m.
likväl får hvem, eom vill, blifva Boktryckare.
— Herr Grefven har sagt, att friheten
på Theatern skulle urarta till pasqvil1
er; Aristophanes i Athen, Moliére och Hollberg,
hvässte alla sina pennor emot sin tids
löjligheter, men intet ondt uppkom deraf;
och kanske bör det anses såsom nödvändigt.
För all öfverdrift äga vi polis.
Då Grefve Puke således önskar enskildta
Theatrars etablerande, förenar jag mig med
honom i anhållan om återremiss.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Ehuru,
, att döma af slutmeningen af Herr Grefve
Pukes anförande, det kan synas något
vågadt, att tillåta sig anmärkningar vid Herr
Grefvens yttranden, täger jag mig dock friheten
framställa mina tankar i ämnet, be*
redd att svara för dem, så inom som utom
detta Hus.
Herr Grefven tycks anse det tillhöra
Kongl. Maj:t, att pröfva deras skicklighet
och moralitet, hvilka önska inrätta enskilda
Theatrar i Hufvudstaden. Huru stegrade
anspråken än må vara på Styrelsens insigter
och verksamhet, hoppas jag dock man
aldrig skall fordra, att Kongl. Maj:t skall
sträcka sin höga pröfningsrätt till sådana
detaljer, som den, att bedömma dugligheten
hos hvarenda TheaterDirecteur. Det torde
i alla fall finnas personer med denna be
-
182
Den 3o Junii e. 111.
fattning, som ändock gifva Kongl. Maj:t nog
att syssla, och lemna tillräcklig anledning
till bekymmer och omtanka.
Herr Grefven berättar, att någon, blott
i5 eller 16 år gammal, sökt tillstånd att
inrätta en privat Theater, och finner i Sökandens
ungdom ett giltigt skäl till afslag
på ansökningen. Åldern bevisar i detta fall
ingenting. Man kan vid yngre år äga skicklighet.
Man skulle tilläfventyrs kunna förblifva
i saknad deraf, om man blir aldrig
så gammal. Allt beror på fallenhet och
naturliga anlag.
Herr Grefven gör emot tillåtelse att
inrätta enskilda Thealrar det inkast, att
man på dessa skulle tillfredsställa nyfikenheten
på bekostnad af Stora Theatern, hvars
stycken man redan känner. Må det härvid
tillåtas mig erindra, att Spectaclerna äro ett
nöje, och att nöjet till icke ringa del består
i omväxling. Det är illa, om man
ställer så tili, att den Kongl. Theatern ej
mäktar tillfredsställa allmänhetens äfven billiga
nyfikenhet.
Herr Grefven nämner, att ett privilegium
på privat Theater finnes, men hvilket
likväl icke blifvit begagnadt. Alltför
möjligt! Men jag inser icke hvad slutföljd
deraf vill dragas lill styrka för den sats,
Herr Grefven vid detta tillfälle yrkar. Begagnas
icke de privilegier, sorn sökas, så
Den 3o Jun i i e, m.
i83
mätte åtminstone ej den Kongl. Theatern
dymedelst blottställas genom någon för densamma
farlig täflan.
Herr Grefven anför, att Kongl. Theatern
bär sig blott genom den knappaste
hushållning. Jag tror det äfven, och är
långt ifrån att påstå, att anslagen till Theatren
äro hvad de borde, hvad de måhända
till och med kunde vara. Men relatift äro
de stora nog; det vill säga jemförde med
öfriga anslag till Statsbehofvens fyllande;
jemförde med det sätt, på hvilket allmänhetens
rättsenliga fordringar af Theatern
hittills blifvit uppfyllde. Kanske saknas
också ej all harmoni mellan den knappa
hushållningen och den torftiga anrättning,
som på Theatern uppdukas nu för tiden.
Herr Grefven yttrar, att den Theater,
der det grofsta ovettet och de värsta personaliteterna
vankades, skulle blifva den
mest besökta. Publiken skall visserligen,
som sig bör, hålla Herr Grefven räkning
för denna nya compliment åt Hufvudstadens
allmänhet.
Herr Grefven upplyser, att inträdesafgiften
på Parterren i London utgör omkring
6 R:dr B:co; finner denna afgift hos
oss mycket för låg; men hemställer huru
det skulle gå, derest man höjde den till
likhet med den Engelska? Detta föranleder
mig till en framställning, som törhän
-
i84
Den 3o Ja nii e. m.
da ligger utom gränsen för min omdömesförmåga,
men torde förtjena att af sakkunnige
begrundas. Skulle man nemligen ej
kunna belt och hållit borttaga vår så kallade
Parterr, och i stället utvidga Amphitheatern
ända fram till Orchestern, samt
på detta sätt till femte raden hänvisa en
del af dem, hvilka Herr Grefven i ett föregående
Plenum så naift satte i bredd med
Södertelges innevånare. Derigenom vunnes
det dubbla ändamålet: en ökad inkomst för
Theatern, och Södertelge-publikens förvisning
till den rätta och lämpliga platsen, i
närheten af taket.
Då jag ej rigtigt förstår, hvad Herr
Grefven menar med uttrycket, att det är
”svårt recrytera sujetter,” förmodar jag, att
frasen blifvit lånad från någon annan Herr
Grefvens tjenstebefattning.
Herr Grefven upprepar slutligen, att
Stockholms publik är bortskämd genom för
goda priser. Denna förklaring öfver hvad
Herr Grefven menar med piublikens bortskämning
var i sanning temligen behöflig;
men synes icke väl stå tillsammans med
hvad Herr Grefven nyss förut yttrat.
Vid min nu förnyade anhållan om återremiss
af Betänkandet fogar jag tillägget,
att dessa mina anmärkningar må få densamma
åtfölja.
Den 3o Junii e. in.
i85
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Ehuru Friherre Boije tillräckligen utvecklat
syftningen af dess Motion, hegar jag
dock Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på frågan för att bibringa Utskottet
andra åsigter, än resultatet af Betänkandet
innehåller. Jag tror, att först och främst
fråga ej varit om annat, än om Grundlagens
tillämpning, och huruvida Kongl. Theatern
gör ett undantag från det Monopoliiförbud,
som Grundlagen innehåller. Jag
kan ej finna, att en privat Theaters anläggande
kan vara annat, än en industrigren,
hvilken bör njuta samma skydd som andra
industrigrenar. Således bör den vara fri.
Man har medgifvit, att det vore nyttigt
för Theatern, om någon täflan ägde rum.
Jag förstår då ej, huru man vill försvara
ett tillstånd, som gör intrång i detta nyttiga.
Det är sagt, att fastän Konungen flere
. gånger afslagit Theatrars anläggande i
Hufvudstaden, bevisar det dock icke, att
ju tillstånd kunde komma att gifvas. Jag
tror det just vara föremålet för Motionen
att fästa uppmärksamheten på det förhållande,
som uppkommit genom dessa afslag,
och som gjort intrång i den stadgade grundsatsen,
att fritt få försöka hvilken industrigren
som helst. I motsats mot nyttan af
frihet, har man satt farhågan för minskade
inkomster. Hvad detta inkast beträffar, kan
jag icke se, att den Kongl. Theatern bör
uppehållas på bekostnad af ett större be
-
136
Den 3o Junii e. ra.
lief för allmänheten af elen större Theatern.
Jag kan ej dela en värd Talares mening att
scandalen så väl här som utom landet är
en kärkommen sak. Jag anser det vara ett
misstag. Jag tror ej något samhälle vara
så illa organiseradt, att scandalen skulle
utgöra första nöjet. Den Theater, som egnade
sig åt scandalen, skulle besökas af en
sådan publik, hvilken det ej är skada, om
den afträdde från en Theater, der den högre
smaken har sitt säte, och der ädla grundsatser
göra sig gällande. För öfrigt är det
mycket ordadt om jemförelsen emellan utländska
Theatrar och vår existerande Theater.
Af detta kan jag ej hämta någon annan
slutsats, än att det blir en orimlighet
att uppoffra något för en Kongl. Theater,
som ej kan bära sig på de vilkor Staten
lemnat densamma; och om prisförhöjning
skulle blifva en följd, anser jag ej något
ondt ligga deruti, särdeles om en minskning
i Statsutgifterne derigenom kunde uppkomma;
ty jag finner ej, och lär mig aldrig
att anse det vara landets åliggande,
att contribuera till Stockholms Theaters
upprätthållande, i synnerhet då ett sådant
monopolii-förhållande äger rum, att man ej
äger täflan i smak, utan hvilken, såsom Utskottet
yttrar sig, Theatrar mycket lätt kunna
nedsjunka till ett tomt och andelöst tidsfördrif,
Jag förenar mig således med Motionären
deruti, att en underdånig önskan
vore lämplig, och begär återremiss af Be
-
Den 3o Jun i i e. m.
187
tänkandet; men jag anhåller att få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
i anseende till grundsatsen, på huru i andra
länder förfarits, då Theatrarnes frihet
blifvit begärd. Då Theatrarnes frihet inför
Lagstiftande Församlingen i Frankrike begärdes,
voro petitionärerne: LaHarpe, sorn
förde ordet, och Herrar Dusis, Lemierre,
Champfort, Mercier, Sedaine, Maisonneure,
Cailhave, Chenier, Florian, Blin, Sauvigny,
Fergeot, Palissot, Framery, Murville och
Fenouillot. Dessa Herrar, alla litteratörer
och lärde, yrkade Theatrarnes frihet, såsom
ett vilkor för konstens stigande. Skådespelare-konsten
bör utan tvifvel vara lika fri,
som all annan industriutveckling. Denna
slags förmåga bör, ej mindre till följe af
förnuftets än af Lagens positiva stadgande
i 60 §. RegeringsFormen, intaga det rum
inom samhällsordningen, hvartill den är
berättigad, och det bör utan tvifvel vara
hvar och en tillåtit, att utöfva den under
iakttagande gf de stadganden för allmänna
ordningens bibehållande, som äro oskiljaktiga
ifrån all Statsorganisntion. — Det är
den fria täflan, det är friheten man har att
tacka för Theater-fullkomligheten, der den
finnes; och Utskottet har mycket väl uppfattat
följderna af det motsatta förhållandet.
Och hvarföre då stanna vid ett med
tiden och med vår samhällsställning så litet
förenligt resultat, att konstsinnet, den
fria täflan, allmänhetens behof, allt bör upp
-
i BB
Den 3o J ani i e. m.
offras för vådan att genom de ädlare grundsatsernas
hyllning en paradbyggnad möjligen
kunde falla genom tyngden af sin egen
oduglighet och genom allmänhetens offer
åt ett altare, som visste att mera tillfredsställa
dess fordringar, och uppbringa dess
smak. Jag ber att i minnet få återföra,
huru den Franska Lagstiftande Församlingens
beredande Utskott i samma ämne yttrade,
att följden af de Kongl. Theatrarnes
monopolium hade blifvit, att Skådespelarne
slutligen icke varit annat än underordnade
Hofman, sora mera sysselsatt sig med sträfvande!
efter de mägtiges gunst, än efter
allmänhetens bifall; att författare såsom evinnerliga
mål för eouliss-intrigen, hade, oaktadt
förtrytelsen öfver sina organers högmod
och ej sällan näsvisa oförskämdhet,
likväl oupphörligt varit blottställde förden;
att de verkliga talenterne deraf blifvit förtryckte,
och att författareskapet modfällts
genom denna inqvisiloriska censur, som uti
livarenda af deras vers efterspanade en förnufts-
eller frihets-sats, för alt utplåna den,
och för att ofta angifva den inför dem ,
som lefde af träldomen. På dessa grunder
anser jag mig äfven böra förena mig med
dem, hvilka yrka återremiss af Betänkandet,
samt anhålla om proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstecltj
Gustaf: Jag hade visserligen icke
ämnat ingå i denna Theatraliska discussion,
Den 3o Jun ii e. ro.
éfter jag tror, att vi hafva så många vigtigare
ämnen att afhandla, att denna torde
vara den öfverflödigaste afalla; men då Friherre
Anckarsvärd vidrört den constitutionella
delen af frågan, hvilken äfven i sista
Plenum blifvit omtalad, tror jag mig befogad
att något svara. Fråga har uppstått,
om Konungen gjort rätt eller ej, att neka
andra Theatrars inrättande i Stockholm. Man
stöder sig för motsatsen på 60 §. RegeringsFormen.
Skulle den kunna tillämpas, synes
det mera med Lagarne öfverensstämmande
att, långt ifrån att understödja en
återremiss för att fästa EkonomiUtskottets
ytterligare uppmärksamhet på saken, Talaren
vände sig till ConstitutionsUtskottet för
att göra en anmärkning emot de Rådgifvare,
som tillstyrkt Konungens beslut. Jag skulle
nästan råda honom att göra det, emedan
jag ej tvekar att öppet förklara, att utan
afseende på denna 60 §. jag skall, då en
sådan fråga förekommer, vid pröjningen endast
hålla mig vid hvad som är rätt för tillfället,
utan alt anse mig hunden af en §.
som efter min Öfvertygelse ej på ifrågavarande
fall är tillämplig. Jag känner ej epoken
af den citerade framställningen till de
Franska Hamrarne, men jag trodde mig höra
några litteratörers namn nämnas, hvilka
ej voro lefvande, då nuvarande Kamrat4 inrättades.
Jag tror mig med någon kännedom
kunna intyga, atti Frankrike efter restaurationen,
och i England, der visserli
-
{9°
Den 3o Junii e. m.
gea inga monopolier i andra yrken få äga
rum, för inrättningen af Theatrar i Paris
och London fordras bifall af Regeringen,
och här är ej fråga om något annat. Det
är blott denna upplysning jag velat lemna.
Då man förbinder en afvikelse från Grundlagen
med en önskan, torde det vara förlåtligt
för dem, som skola tillämpa Grundlagen,
och deltaga i rådslagen, om de begära,
att man skall göra Grundlagens bud
gällande.
Friherre Anckarswärd: I fall jag vid
detta tillfälle på något vis hade ingått i
klander af förflutne åtgärder, skulle det ej
förundra mig, att Grefve af Wetterstedt
uppträdt med sådana anmärkningar, sorn
han gjort. Men då jag blott ifrat för en
princip, så hade jag trott att den nu framkastade
del af frågan saklöst kunnat uteblifva.
Att Grefvens äfventyr ej är större,
än att anvisning nu som annars kan gifvas
till ConstitutionsUtskottet, lärer hvar och
en se, som inhämtat del af de slutsatser,
hvilka äro en följd af de anmärkningar, som
blifvit gjorde. Hvad anmärkningen i afseende
på epoken för den omnämnde framställningen
i Frankrike angår, tror jag mig
hafva sagt, att den skedde inför Lagstiftande
Församlingen, hvarigenom yttrandet rörande
den betviflade lifstiden aldeles lärer
förfalla. Här är ej fråga om att anföra klagomål
eller klander öfver beslut, som Ko
-
Den 3o Junii e. ra. im
nungens Rådgifvare tillstyrkt, blott att Lagstiftningen,
med den rättighet och det initiatif,
som Svenska Lagstiftningen äger att
frambära till sin Konung och göra sina
önskningar gällande, måtte framträda för
att lemna Konungen del af Rikets Ständers
åsigter, i anseende till nyttan eiler skadan
af en sak. Jag finner således icke den ringaste
anledning för Grefve af Wetterstedts
utflykt på ConstitutionsUtshottets bana vid
detta tillfälle, och kan icke tro att jag påkallat
den, eller gifvit anledning dertill.
Hvad sjelfva ämnet beträffar, anser jag det
ej vara af så liten vigt, som Grefven förutsatt,
och jag finner, att discussionen varit
så kort, att någon särdeles klagan öfver
tidspillan ej borde äga rum. Man det förundrar
mig, att af en af sjelfva konsternes
och vitterhetens förnämsta beskyddare, af
en af de 18 i Svenska Akademien, få höra,
att det som rörer skön konst, är af så litet
värde, alt det inom Lagstiftningen ej bör
komma under discussion. Detta erkänner
jag, alt jag i anmärkningsväg emot Herr
Grefven måste framställa. I öfrigt fortfar
jag att yrka återremiss.
Grefve Puke: I anledning af hvad Friherre
Anckarswärd yttrat, och det tvifvel
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
härvid framställt, får jag äran upplysa,
att National-Församlingen i Frankrike
år 1791 utgaf åtskilliga författningar röran
-
De ii 3o Junii e. ni.
de Theatrarne; dessa dekreter fann Napoleon
likväl skäl att afskaffa, och gjorde det
äfven 1806 eller 1807. Jag har dessa upplysningar
ur Le Code du Theatres, tryckt
i år i Paris, som jag nyligen erhållit.
Dessutom skulle jag icke tro, att sådana
dekreter, som utfärdades i början af
1790-talet i Frankrike, böra här framställas;
— emot dylika skall jag alltid opponera
mig, och jag tror att alla skola göra det.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Till svar å hvad Friherre Anckarswärd
sednast anfört, får jag yttra, att,
om jag rätt fattat hans ord, och jag vädjar
i detta afseende till Ridderskapet och
Adeln, han, då han talade om återremiss,
sade, att Grundlagsn icke hade varit följd.
Jag tror således, att jag hade anledning att
yttra mig, äfven med all föresats, att icke
ingå på det constitutionella området. Hvad
mina utflykter i detta afseende beträffar, så
lemnade jag derigenom tillfälle till en ny
utflykt mot en af de 18 i Svenska Akademien,
som ej är den första, och som tor
hända, under Riksdagens lopp, kan komma
alt uppgå till samma antal, som Ledamöterne
sjelfve.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg EkonomiUtskottets förevarande
Betänkande böra, på grund af
de
Deh 3o Juni; e. n>,
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boije: Jag hemställer till Ridderskapet
oell Adelil, huruvida det icke vore
skäl att återremittera delta Betänkande,
enär det redan för 8 dagar sedan är åtei'-  remitteradt af 2:ne utaf de Öfrige Stånden.
Tians Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
af EkonomiUtskottets ifrågavarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
dess förut gjorde proposition till återremiss
af samma Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
från BevillningsUtskottet inkomne, och den
22 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
3o
H. i3
ig4 Ben 3o Juni! e. m:
Af elen 5 dennes:
N:o 3i. Med en begärd Tableau öfver
Bevillningens fördelning på olika Folkklassei’.
Af den i3 dennes:
N:o 32. Angående väckte Motioner om
viss afgift å dels till Ilufvudstaden och dels
till Götheborg inkommande bränvin m. ro.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottets
den i3 dennes under N:o 33 afgifne»
och den 22 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o 17,
förut roeddelte Betänkande, angående väckt
Motion om afskrifning af anmärkningsmedel.
Herr von HartmansdorffAugust: Efter
mitt omdöme är det aldeles oriktigt,
att BevillningsUtskottet befattat sig med
detta ämne. Här är fråga om afskrifning
af ingående skattebidrag. Det Utskott, sorn
skall handlägga sådane ämnen, är StatsUtskottet.
Jag anser saken således vara kommen
på afväg, och såsom behandlad i BevillningsUtskottet,
böra förfalla; hvarefter
frågan bör Öfverlemnas till StatsUtskottet,
för alt grundlagsenlig! behandlas.
Grefve Cronhjelmj Otto August: De
skäl Herr von Hartmansdorff anfört emot
Utskottets Utlåtande hvälfva sig egentligen
Den 3o Jitnii e. ta» ig5
omkring formen. Jag skulle dock tro, att
då Motionen åsyftar en skrifvelse lill Konungen
osti afskrifning af vissa Bevillningsmedel,
i synnerhet uppkomne derigenom,
att otydlighet förefunnits i BevillningsFÖrfattningen,
skulle det vara ett skäl, att sak-en
tillhörer BevillningsXJtskottet. Samma anmärkning
är i BorgareStåndet af Lagman
Ståhle gjord. BevillningsXJtskottet har likväl
pröfvat och upptagit målet. Jag anhåller
således om bifall å Utskottets Utlåtande,
samt anser remiss till StatsUtskottet öfverflödig.
Herr Hjerta_, Gustaf: Såsom jag fattat
Grefve Cronhjelms Motion, har den väsendtligen
åsyftat ej allenast att få afskrifning,
utan äfven att få rättelse uti vissa
tvetydigheter i BevillningsFörordningen. Då.
Ridderskapet och Adeln från början remitterat
denna Motion till BevillningsUtskoltet,
och den af nämnde Utskott blifvit behandlad,
utan att Utskottet ansett sig obehörigt,
eller satt sig i beröring med StatsUtskottet,
skulle jag tycka, att det nu vore
öfverflödigt att ingå uti en formfråga,
och derigenom fördröja afgörandet af ett
Utlåtande, som i öfrigt synes mig vara af
den beskaffenhet, att Rikets Ständer ej kunna
hafva något emot resultatet. Hvarföre
skola vi här genom fina distinctioner nu
leda oss till det beslut, att remittera saken
i3*
l
Den 3o lunii e. m.
till StatsUtskottet. Här gr ej fråga om uppbörd,
endast om afskrifning af en uppbörd,
som ännu ej blifvit upptagen. Det är fråga
om sådana futtiga innevånare i Ilufvudstaden,
hvilka ej kunnat erlägga uppbörden.
Jag anser, att Utlåtandet mycket väl kan bifallas,
och anhåller om proposition derå.
Herr Tham, Wolrath: Hvilket Utskott,
som än afger utlåtande rörande denna sak
lärer dock aldrig kunna tillstyrka annat,
än en underdånig Önskan till Kongl. Maj:t,
att Konungen i anledning af de förekommande
omständigheter, som Utlåtandet innehåller,
ville låta undersöka, huruvida de
personer, som öro i fråga, kunna utgöra de
omtalte utskylderne, eller icke. Det Utskott,
som rätteligen bör lemna utlåtande i saken,
kan ej vara något annat, än BevillningsUtskottet.
StatsUtskottet skrifver ej förslag
till Bevillnings-Förordning; BevillningsUtskottet,
som har tillgång till alla handlingar
i detta afseende, så äldre som yngre,
kan äfven skaffa sig nödiga upplysningar
ifrån EmbetsVerken, och har således ej öfverträdt
gränsorne för sin befattning, då
det framställt frågan till Rikets Ständer.
Det är ej BevillningsUtskottet förbudit,att
framkomma med sådane önskningar. I vissa
fall äger det visserliger framställa mål, som
uteslutande tillhöra Rikets Ständer att afgöra,
men det hindrar ej BevillningsUtskottet,
eller något annat Utskott, att afgifva
Den 3o Xufiji e. ifi.
*97
förslag till underdåniga önskningar till Konungen.
Om Ridderskapet och Adeln i öfrigt
ej har något emot Utlåtandet, anser jag,
att man ganska väl kan bifalla det, utan
att vidare remittera ämnet fram eller åter.
Herr von Hartmansdorff: Om här blott
vore fråga om en förbättrad redaction af
BevillningsFörordningen, vore det rätt, att
saken blifvit af BevillningsUtskottet behandlad;
men då det tillika är fråga om afskrifning
af en summa -Statsinkomster, så får
saken ett annat skick. Man bör ej låta förvilla
sig af summans obetydlighet. Om
den i stället för att angå 8000 R:dr, hade
angått 80,000 eller 800,000 R:dr, så är det
väl troligt, att StatsUtskottet hade tagit henne
i beräkning vid Statsbehofvens uppgörande.
Om summan uppgått till detta sista
belopp, tror jag, att man skulle hafva
något betänkt sig, innan man sagt, att det
vore likgiltigt, hvilketdera Utskottet behandlade
frågan. Nu har frågan, efter mitt begrepp,
icke fått grundlagsenlig åtgärd.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Fögående
Talare hafva tillräckligen utredt anledningen,
hvarföre BevillningsUtskottet behandlat
detta ämne. Det är egentligen i afseende
på Herr von Hartmansdorffs sednaste
- yttrande, som jag ber få upplysa, att här
ej är fråga om någon afskrifning. Det är
endast fråga om eu underdånig önskan till
ig8 Den 3o Junii e. m.
Konungen, att låta undersöka, om tillgång
linnes eller ej, till de ifrågavarande medlens
betalande. I det hela är detta blott
en formfråga, ty effecten blir densamma,
om än skrifvelsen ej afginge. Men i afseende
på principen, att StatsUtskottet ej
blilvit bordt, får jag äran upplysa, att i
enahanda fråga, som angick en verklig afskrifning,
bar Ridderskapet och Adeln ej
satt i fråga, att StatsUtskottet borde böras,
nemligen, i frågan om den allmänna hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län. Den
frågan har ensamt blifvit remitterad till
BevillningsUtskottet; och det afgaf sitt utlåtande
med tillstyrkande, att frågan om hemmansvärdets
rättande skulle förfalla, hvilket
afven positift beslutades af Ridderskapet och
Adeln utan någon anmärkning. Jag anser
det således vara consequent, att nu äfven
bifalla, hvad Utskottet i denna del tillstyrkt,
och anhåller om en sådan proposition.
Herr Printzenskjöld, Carl: Jag förenar
mig uti de Rera grundliga skäl, som
blifvit anförde för afslag å Utlåtandet. Jag
kan ej se, hvartill det skall tjena att besvära
Konungen med en anhållan, att låta
undersöka, om medel finnas hos vissa personer,
då Författningarne redan uLtryckligen
stadga, att en sådan skall verkställas,
äfvensom alt om tillgång ej finnes, medlen
skola afskrifvas. Jag anhåller, att så väl
Motionen som Utlåtandet måtte afslås.
Den, 3o Jlinii e. ni.
J99
Herr af Billbergh i I anledning af hvad
den siste Talaren anfört, får jag äran gifva
tillkänna, att jag väl instämmer med honom
i anseende till den omförmälte värkan
af en sådan skrifvelse, som blifvit föreslagen;
men dock fäster mig hufvudsakligen
dervid, alt ett skäl nu förekommer,
som ej i vanlig väg äger rum, nemligen,
att Ständerne önska, derest Utlåtandet bifalles,
alt Konungen ville göra något afseende
derpå, att ifrågavarande rest kommer
att utgå på en gång för flere år. Då detta
är ett skäl, sota icke i rätts väg får tagas
i öfvervägande, tror jag att Rikets Ständer
förmodeligen finna lämpligt, att göra afseende
på Grefve Cronhjelms Motion, och
torde böra besluta en sådan skrifvelse , som
Utskottet föreslagit.
Grefve Cronhjelm: Tili en del är jag
grundeligen förekommen af Herr af Billbergh,
som uppgifvit den skillnad, hvilken
finnes emellan den uti den föreslagne underdåniga
skrifvelsen ifrågastäldte undersökning,
och den undersökning, sorn annars
skall, i anledning af Författningarne,
vidtagas, ty den sednare lemnar ej annat
resultat, än att med få undantag allt hvad
en skattskyldig äger tages ifrån honom för
att godtgöra hans rest. Här förekommer,
alt det är 5 års skatter, som äro i fråga,
och att sådant ej uppkommit genom dc
skattskyldiges eget förvållande, utan deri
-
300
Den 3o Jun ii e. m.
genom, att Committerade icke ansett sig
kunna påföra dem den omtalte skatten.
Denna rest vore för många ganska betydlig,
och utpantning blef nödvändig. Detta
är det ytterligare skäl, som bör framställas,
och nästan det enda framföre de nu gällande.
Jag tror, att BevillningsUtskottet
med rätta behandlat detta mål. Min Motion
har ej afsett annat, än att hjelpa de
nödlidande, som genom Författningarnes
otydlighet blifvit stadde i betryck. Då nu
målet är så utredt, att något vidare ej står
att önska, utan allt beror på den undersökning,
som af Konungen må bifallas, tror
jag att det vore skäl, att gilla Utlåtandet.
Den jemförelse Herr von Hartmansdorff
gjort emellan denna lilla summa, oell
en summ^ af 80,000 R:dr, förfaller af sig
sjelf. Conseqnencen, som Herr af Billbergh
sökt utreda, fordrar, att, då den stora af
honom omförmälte afskrifning beviljades genom
BevillningsUtskottet, den lilla torde
med mera skäl af Rikets Ständer böra på
samma väg beviljas. Jag tillstyrker således
bifall å Utlåtandet.
Herr Printzenskjöld: Den anmärkning,
som Grefve Cronhjelm sednast gjort emot
mitt yttrande, synes ådagalägga en förmodan
å hans sida, att anmärkningar för
flere år ej kunna uppstå emot andra personer
än dem, som finnas i Hufvudstaden.
Till Herr Grefvens upplysning härom får
Den 3o Jun i i e. m.
301
jag då försäkra honom, att sådane äfven
äga rum i Landsorterne. Skulle man göra
afskrifningar derföre, att en tid af några
år förflutit, och att anmärkningar derigenom
hopa sig, så skulle man verkeligen
komma nog långt på afskrifningsbanan.
Herr von Hartmansdorff': För dem af
Ridderskapet och Adeln, som ej voro tillstädes,
då Betänkandet örn ändringarne i
Hemmansvärdet förevar, får jag anmäla,
att jag äfven då reserverade mig emot sättet
för målets behandling. De nödlidande,
hvarom nu talas, äro Marketentare och
Spisqvartersidkare. De äro bland dem, sorn
ej hafva ringa förtjenst i närvarande tider,
då dryckenskapslasten har öfverhand hos
mängden af folket. Således, antingen man
betraktar saken från medellöshetens eller
rättsgrundens sida, har man goda grunder
att ej bifalla Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm: I anledning af Herr
Printzenskjölds yttrande får jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att, om den händelse
skulle uppstå i någon af Rikets provincer,
att 3 å 4 års skatter på en gång
hos den skattskyldige uttagas, så är det dennes
eget fel, ty han är dertill taxerad och
debiterad, men sådant är ej förhållandet i
denna sak. Här är beskattningen i domstolsväg
ålagd och drabbar de skattdragande,
utan att de veta deraf, för 5 år på eu
202
Den 3o Junii e. ro.
gång. Hvad Herr von Hartmansdorff^ anmärkning
angår, att de personer, hvarom fråga
är, skulle vara förmögna näringsidkare; så
lärer, om jag ej misstager mig, största delen
af dem vara enkor efter näringsidkare, eller
af sig komne näringsidkare, alla fattiga, som
ej hafva tillgång att betala den omtalte skatten,
uppgående för de fattigaste till 5o och
för de mindre fattiga till i5o R:dr. Båda
dessa summor äro för stora och känbara
för fattiga näringsidkare, hvaraf ganska många
finnas, emedan näringsidkarnes antal inom
Hufvudstaden är för stort, för att tillåta
någon allmännare välmåga.
Herr Printzenskjöld: Den så väl af Motionairen,
som af Herr af Billbergh, anförde
omständighet, att 5 års skatters utsökande
på en gång skulle böra föranleda tili
deras eftergifvande, kan jag ej antaga såsom
skäl till bifall å Utlåtandet. Man
skulle af samma skäl kunha anse hela anmärkningsväsendet
böra försvinna, då sällan
något år förflyter, med mindre än att 3 å
4 års skatter på vissa ställen måste på en
gång utkräfvas. De afskrifvas, om ej tillgång
finnes till deras gäldande; och jag
kan ej se, hvarföre man i denna fråga bör
annorlunda förfara.
Herr af Billbergh: Jag har begärt ordet
för att bjuda till alt reda saken. Här
är ej fråga om att bevilja afskrifning, utan
t
Den 3o Junii e. m. 2o3
att besluta en underdånig skrifvelse • till
Konungen. Ej heller är det ensamt de resterande
årens antal, som skall vara orsaken
till afskrifningen, utan det är en befinnande
bristande tillgång, som är föreslagen
att hufvudsakeligen ligga lill grund för
den afskrifning, hvarom underdånig skrifvelse
skulle till Kongl. Majit afgå. Hvad
åter angår frågan, huruvida dylika casus
kunna ytterligare uppstå, så är det en sanning,
att personer kunna komma att betala
för 3 år på en gång, men dock ej för 5
år på en gång, som bär blifvit sagdt. Enligt
hvad Utlåtandet utreder, hafva i denna
fråga så många invändningar blifvit gjorde
, dels emot KammarRättens dels ock
emot Konungens Utslag, som vållat tidsutdrägten,
att någon påföring af ifrågavarande
afgift ej kunnat äga rum, förr än för några
år sedan; Dylika försök att vilja omintetgöra
Domaremagtens åtgärder äro icke
att förvänta, och derföre är ej prmjudicatet
farligt. Jag anhåller således om proposition
till bifall å Utlåtandet.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: Man
bar synts frukta, att lemna bifall till Utlåtandet,
emedan det skulle innefatta ett
'vådligt prcejudicat för framtiden. Men jag
tar mig likväl å nyo friheten återkalla i
minnet, att saken är alldeles egen i sitt
slag. Förhållandet är nemligen, att Taxeringsmännen
ansågo ifrågavarande afgift icke
2g4 Den 3o Ju ni i e. m.
böra uttaxeras; men att sådant i Domstolsväg
ålades. Och som Rikets Ständer vid
sista Riksdag gillade TaxeringsMännens åsigt,
genom införande af bestämdare föreskrift
derom i BevillningsFörordningen,
samt Domstolarnes förhållande derigenom
blifvit i sjelfva verket underkändt; så anser
jag mig äga full anledning att tillstyrka
bifall till Utlåtandet, på det åtminstone
icke jag med min röst må hafva bidragit
till någon skillings uttagande af fattige medborgare,
emot deras mening och afsigt, som
stiftat författningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Bevillningsutskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja.
Herrarne v. Hartmansdorff och Printzenskjöld
anmälte till Protocoilet deras Reservationer
emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskoltcts
den i3 dennes under N:o 34 afgifne, och
den 22 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 18 förut
meddeldte Betänkande öfver väckt Motion
om Prostetunnors befriande från Bevillning.
Den 3o Juni i e. in.
ao5
Herr von Hartmansdorff, Jugust: Då
jag af en Utlåtandet åtföljande Reservation
inhämtar, att frågan, huruvida Prostetunnorna
skola vara frikallade från contributioner,
är afgjord genom PresteSlåndets
privilegier, och detta ärende följaktligen
måste anses för en pri vil egi i fråga, anhåller
jag, att Ridderskapet och Adeln, för
sin del, antingen ville låta den förfalla,
eller ock uppskjuta med beslut deröfver,
tills PresteStåndets beslut blir bekant. Om
nämnde Stånd vill afstå från frikallelsen
från'skatts erläggande för Prostetunnorna,
så möter ingen betänklighet för oss att besluta
denna afgifts åläggande; men eljest
skulle det vara föga grannlaga, alt pålägga
en dylik tunga, hvilken, utan PresteStåndets
bifall, ändock icke kan komma att
utgöras.
Herr Tham, TVollrath: Att jag instämt
uti Herr HofPredikanten Dillners Reservation,
visar Utlåtandet. Det var äfven mina
anmärkningar, som grundläde återremissen
af Utskottets första Betänkande. Då
frågan sednare gången var under öfverläggning
på Utskottets Afdelning, företeddes
Resolutioner, utfärdade dels af Kongl.
Majit, dels af KammarRätten, angående bevillnings
erläggande för de så kallade Prostetunnor,
hvilka Resolutioner nogsamt utvisa
en olika tydning af BevillningsFörordningen.
I den ort, jag bor,erlägges ingen
\
Den 3o Junii e. m. <
Bevillning för Prostetunnor, men på andra
ställen, såsom jag tror i de Norra Länen,
lärer, i följd af erindran från Kronans ErnBetsmän,
sådant ske, och i anledning af
deröfver anförde besvär, skall Kongl. Maj:t,
jag minnes nu icke om uti Finance- eller
KamroarExpeditionen, gillat denna beskattnings
åtgärd. Någon grund härtill igenfinnes
icke uti Rikets Ständers beslut, ty
der omnämnas icke Prostetunnor, såsom
bevillning underkastade. Jag yrkar, att med
ändring af Utlåtandet, Prostetunnor må anses
sorn arfvode och ersättning för resor
och dylike omkostnader, samt, lika med andre
Embetsmäns så beskaffade inkomster,
vara contributionsfrie.
Grefve Cronhjelm, Otto åugust: Lika
med hvad jag, då ärendet sist förevar, bade
äran yttra, anser jag, att det vore en olikhet
uti beskattnings-systemet, att belägga
Prostetunnor med bevillning, då alla inkomster,
hvilka betragtas såsom ersättning
för serskilde bestridde kostnader, äro befriade
från skatt. I de flesta Län lärer Bevil
1 ningsFörordningen äfven så tillämpas.
Utom det af mig nu anförde skäl, tillkommer
äfven, att frågan är af privilegii natur.
Jag yrkar följagtligen afslag å Utlåtandet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposistion till
Den 3o Jun i i e. ro.
207
Bifall af BevillningsUtskottets förevarande
Utlåtande.
Bopades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Cronhjelm: Jag hemställer, om
det ej vore bäst antaga Herr von Hartmansdorffs
förslag och invänta PresteStåndets beslut,
da saken redan troligen vore af tre
Stånd afgjord, och hvad vi ti 11 gjorde således
icke Slef af någon betydenhet.
Herr af Billbergh_, Johan Petter: Uti
tnin första Betänkandet i denna fråga åtföljande
Reservation har jag sökt visa, att
Prostetunnör genom flera äldre Författningar
varit fritagne från bevillning, och ansetts
lika med resepenningar, hushyror och
dylika inkomster. Jag fastslår således vid
den mening, att någon afgift icke bör erläggas
för Prostetunnor, men anser det vara
mera rättsenligt, att låta förhållandet
fortfara såsom det varit i mannaminne, än
att nu göra ärendet till en privilegii fråga.
Statens hela inkomst af denna afgift, om
den påböds, torde knappt uppgå till några
ioo:de R:dr, och det är blott i ett eller
^två fall fråga blifvit väckt om Bevillnings
utgörande för Prostetunnor, hvar
-
208
Den 3o Junii e. m,
till orsaken måste sökas i mindre tydlighet
uti i8a3 års BevillningsFörordning,
som endast i allmänna termer talat om de
från Bevillning befriade löneinkomster. Jag
yrkar alltså afslag å Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm: Jag ber att få uppläsa
några ord af PresteStåndets privilegier.
De lyda så här: lofvar och tillsäger, att
alla de personer, &c._, samt att Prostarne,
i anseende till deras myckna besvär med
resor, correspondancer m. m., skola oförryckt
och fri från all contribution njuta
en tunna spanmål af hvarje tillydande
Församlings Kyrkoherberge; häraf torde
vara klart, att man ej utan intrång i Prestprivilegierne
kan beskatta Prostetunnorna.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
det af privilegierne för PresteStåndet är
klart, att Prostetunnor äro skattfria, kan
jag för min del icke bifalla Utlåtandet,
utan får vördsammast tillstyrka Ridderskapet
och Adeln , att sjelfmant respectera helgden
af privilegier, som PresteStåndet i alla
fall helt visst icke skulle underlåta att göra
gällande. Jag yrkar alltså afslag å Utlåtandet.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har ingen
ling emot, att Bevillning icke erlägges för
Prostetunnor, enär det öfverenstämmer med
hvad 1823 års Bevillnings-grunder för till—
fällige
Den 3o Juni» e. m.
aog
fallige arfvoden fastställde, men reserverar
mig emot den åsigt, alt Ständernes beskattningsrätt
skulle kunna inskränkas af något
serskilt Stånds privilegier. GrundLagen säger
i detta afseende endast, att Konungen
läte samtelige Rikets Ständer deras privilegier,
förmåner och rättigheter åtnjuta. Detta
är för att skydda de enskilta för Konungamagtens
godtycklighet; men för folkets beslutande
rätt i skattefrågor finnes derigenom
intet undantag föranledt. Ingalunda inskränkes
Ständernes beskattningsrätt af några
Stånds privilegier, och emot en sådan falsk
princip reserverar jag mig ytterligare. Jag
anhåller om proposition till afslag å Utlåtandet,
samt att Ridderskapet och Adeln
behagade förklara, att Proste-tunnor böra
hänföras under samma catliegori, som restractamenten
m. m., och således vara fria
från Bevillning.
Herr von Hartmansdorff: Såsom ja g
läst 114 §. RegeringsFormen, innefattar den
skydd, icke allenast mot Styrelsens, utan
äfven mot tre Stånds, beslut, till inskränkande
af det 4;de Ståndets privilegier. Den
lyder så här: ”Konungen late samtelige Ri”kets
Ständer, deras privilegier, förmåner,
”rättigheter och friheter åtnjuta, beroende
”det på samtelige RiksStåndens öfverenskommelse
och Konungens bifall, att låta
”dem undergå de förändringar och jemiik3o
H. i4
210
Oen 3o Jun i i e. m.
'hiingar, som Rikets behof kunna fordra. In”ga
nya privilegier, ett RiksStånd rörande,
”kunna, utan Konungens och alla RiksStån”dens
vettskap och samtycke, utgifvas och
”meddelas,” Delta är ett bestämdt stadgande,
som gör undantag i Ständernes beskattningsrätt,
till exempel hvarpå jag endast
behöfver åberopa, huru det tillgått med Säterifriheten
och dylikt. För min del tror
jag således, att om äfven tre Stånd beslöto,
att Bevillning skall erläggas för Prostetunnor,
kunde den likväl icke, utan PresteStåndets
bifall, påföras till uttagande. Jäg
tillstyrker derföre ytterligare, att om ej
Utlåtandet kan genast afslås , vi måtte afbida
underrättelse om PresteStåndets beslut
i frågan.
Herr Hjerta: Jag har förut sagt, att
jag icke har något emot afslag å Utlåtandet,
emedan jag anser den föreslagne beskattningen
origtig, men jag förnyar min
protest emot den åsigt, att PresteStåndets
privilegier skulle kunna inskränka vår beskattningsrätt.
Jag tar mig friheten fråga
Herr von Hartmansdorff, om han vill läsa
och förstå den citerade GrundlagsParagrafen
så, att en del Städer till exempel ej
skulle kunna, såsom likvisst flera gånger
skett, påläggas Mantalspenningar och Saluaccis,
fastän de uti sina privilegier blifvit
uttryckligen försäkrade, att derifrån förskonas.
Jag reserverar mig alltså emot om
-
Oen 3o Juni i e. m.
211
förmälte skäl till afslag, men ej emot ett
så beskaffadt resultat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att då 2:ne Ledamöter
begärt, att BevillningsUtskottets
förevarande Utlåtande niåtle ytterligare hvila
på bordet, torde detsamma, i följd deraf,
få derstädes förblifva hvilande.
Herr Tham: Då denna fråga redan förevarit
2:ne gånger uti Ståndet, och Utskottet
i anledning af återremissen besvarat
de gjorde anmärkningarne, anser jag
Utlåtandet icke kunna ytterligare hvila på
bordet.
Herr von Hartmansdorff: Jag borde
ej behöfva erindra, att GrundLagen tillåter
ett måls förnyade hvilande på bordet, då
det andra gången föredrages. 49 §• 2 Momentet
af Riksdagsordningen är i detta
fall tydlig och klar. Jag har dessutom icke
yrkat målets hvilande, utan så framt Utlåtandet
icke genast afslås. Skulle Ridderskapet
och Adeln således icke medgifva
afslag, utan votering derom komma i fråga,
begagnar jag min rätt, och anhåller,
att målet må ytterligare få hvila.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att om det gick
så långt, att votering äskades, vore det för
sent att derefter begära målets ytterligare
hvilande.
au
Sen 3o Juni! e. m.
Herr Hjerta: Som jag hört, har ingen
yrkat bifall, men alla afslag å Utlåtandet,
och endast Herr von Hartmansdorff har
begärt, att det ytterligare må hvila på bordet.
PresteStåndet kan ej annat än afslå
Utlåtandet. Det samma må vi ock göra,
utan att behöfva en discussion till i frågan}
och då håfve vi ju varit de artigaste
i verlden, som föregått dem med ett för
dem behagligt beslut. Frågan synes mig
af alltför liten vigt. Summan gör ingen
verkan på Bevillningen, då den blott nu
är ungefär a4o R:dr, och jag ber att få
erindra Ridderskapet och Adeln, att Prostetunnorna
på sin höjd kunna vara lika
många, som klockstaplarne i Riket, hvilket
antal i sanning ej kan vara så stort,
att vi behöfva mycket bråka om en Bevillning
af inkomsten.
Herr von Hartmansdoff: Det synes
som mina motståndare vilja gå till samma
mål, som jag, ehuru deras bevekelsegrunder
äro olika; och enär bevekelsegrunderne
ej inkomma i ordet Ja eller Nej, som afgör
saken, förenar jag mig med demi begäran
om proposition till afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanätMarskalken förnyade deu af honom
förut gjorde proposition till bifall af BevillningsUtskottets
Utlåtande.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Den 3o Junii e. m.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande, under förklarande,
att Ridderskapet och Adeln för dess del fann
någon bevillning å Proste-tunnor icke böra
äga rum.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr RooSj Carl Ulrikj begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken framställde
följande Voteringsproposition;
Den som bifaller BevillningsUtskottets
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 18, förut
meddeldte Betänkande, öfver väckt Motion
om ProsteTunnors befriande från Bevillning,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit,
under förklarande, att Ridderskapet
och Adeln för dess del finner någon
Bevillning å ProsteTunnor icke böra
äga rum.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Den 3o Jun i i e. m.
Sedan 41» 4a» 43 och 44 §§• * Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till n e. m.j
Och befunnos vid voteringens slut klockan
half till io e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voleringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja *— 16.
Nej — 46.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Land.tMarskalk.en
pet och Adeln således afslagit Bevillningsutskottets
ofvanberörde Utlåtande, under
förklarande, att Ridderskapet och Adeln
för dess del fann någon Bevillning å Proste-tunnor
icke böra äga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, alt Herr von
Troil, Knut, i anseende till en för honom
angelägen afresa från Riksdagen, afsagt sig
den honom uppdragne befattning alt vara
Ledamot i RiddarhusUtskoltet.
Justerades 11 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 26 dennes f. m. fattade beslut.
Dsn 3o Judii e. ro»
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
f. m. den 3o Junii 1839,
S. D. Då nu ånyo föredrogs RiddarhusUtskottets
den 36 sistlidne Maji aflåtne,
och den 9 dennes e. m. på bordet lagde,
Memorial, i anledning af RiddarhusDirectionens
RiksdagsBerättelse, angående RiddarhusÄrenderne,
samt verkställd granskning
af samma Ärenders förvaltning sedan
sista Riksdag, m. m.; stadnade Ridderskapet
och Adeln i följande beslut:
§. l.
Ridderskapet och Adeln, sorn afslog
det af Utskottet tillstyrkte nya Bokföringssätt,
ansåg det nu brukliga Bokföringssättet
böra oförändradt bibehållas; hvarjemte Utskottets
förslag, att åtminstone hvart 3:dje
är antalet af de å Bungencronska fonden
stiftade gratificationer, som böra utdelas,
må varda fastställdt till i5, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
§• 2.
Hvad Utskottet i denna §. hemställt,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit.
§§. 3 och 4*
Hvad Riddarhusutskott i dessa §§.
ai6
Den 3o Junii e. ra.
omförmält, ansåg Ridderskapet och Adeln
icke erfordra någon åtgärd.
§• 5.
Ridderskapet och Adeln fann, med tillämpning
af 83 §. RegeringsFormen, 41 §•
Riksdagsordningen och 48 §• RiddarhusOrdningen,
ExpeditionsSecreteraren G. Ulfsparre
hafva lagligen kunnat, på sätt sorn.
skett, till Suppleant i RiddarhusDirectionen
inväljas; samt tillät, att frågan om de af
Utskottet omförmälte 2:ne RiddarhusDirecteurers
anmärkte förfarande finge förfalla.
§• 6.
Utskottets hemställan angående RiddarhusSecreterare-tjenstens
förening med sådant
Embete i Statens tjenst, från hvilket innehafvaren
ej kunde emot sin vilja utan föregången
ransakning och dom enligt Grundlagen
skiljas, blef af Ridderskapet och Adeln
afslagen, under förklarande, att vid Ridderskapets
och Adelns vid Riksdagen år 1823
rörande RiddarhusSecreterare-tjensten fattade
beslut borde förblifva.
§• 7 •
Hvad Utskottet i denna §. hemställt,
godkändes af Ridderskapet och Adeln.
§.8.
Utskottets yttrande i denna §. ansågs
icke föranleda till någon åtgärd.
§• 9-
Den 3o Junii e. m.
217
§• 9*
Utskottets hemställan, angående ett ärligt
anslag å Riddarhusets Stat, för alt tilldelas
en Extra Vaktmästare vid Riddarhuset,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit.
§• 10*
Utskottets yttrande i denna §. ansågs
icke föranleda till någon åtgärd.
§§. 11 och 12.
Hvad Utskottet i dessa §§. hemställt,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit.
§• »3.
De af Utskottet gjorde hemställanden,
dels att RiddarhusDirectionens Protocoll,
vid det tillfälle då de återstående af Ridderskapets
och Adelns PleniProtocoller, hvilka
under Riksdagens lopp ej hunnit justeras,
efter densammas slut inför Directionen varda
justerade, alltid måtte jemte Ridderskapets
och Adelns Protocoll, på StatsVerkets
bekostnad till trycket befordras, dels ock
att anslag af allmänna medel måtte till vägabringas
för upprättandet och tryckning
af Register öfver Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid i8i5 års Riksdag, blefvo af
Ridderskapet och Adeln till StatsUtskottet
remitterade; hvarjemte Ridderskapet och
Adeln, i afseende å formen för uppställnin3o
H. .5
2l8
Den 3o Junii e. m.
gen af nyssnämnde Register, fann nödigt
stadga, alt det öfver Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid 1823 års Riksdag författade
Register borde tagas till efterdöme,
endast med den förändring, att hänvisningarne
skulle lämpas efter Protocollens nuvarande
indelning i Häften utan afseende
på månad, och att de artiklar borde utlemnas,
som innefatta ProtocollsUtdrag, Expeditioner
till Kongl Maj:t och alla UtskottsBetänkanden,
med undantag af RiddarhusUtskottets;
hvaremot rubriker å alla mål,
ehvad de blifvit väckte inom RiksStånden,
eller Utskotten, eller kommit från Kongl.
Majit, borde upptagas, samt hvarje måls behandling
och fortgång utmärkas sålunda:
Remissen med R; Utskottets Betänkande
med B; Pröfningen deraf med P; Aterremissen
deraf med Ä; Utskottets förnyade
Utlätctnde med U; och målets slutliga afgörande
med A; samt Expeditionen, der
sådan ägt rum,, med E; hvarom RiddarhusDirectionen
borde förständiga vederbörande,
som med uppsättningen af ifrågavarande
Register komme att taga befattning.
§• i4-
Ridderskapet och Adeln biföll, att den
nu stadgade Maximi-summan för lån emot
pant å fast egendom må förböjas endast
till 15,ooo R:dr B:co till en och samma person,
eller på en och samma pant, under
iakttagande af de i LåneReglementets 2
Den 3o Junii e. m.
i afseende å lånesummans förhållande till
pantens värde, lagde grunder; hvarjemte
Ridderskapet och Adeln godkände allt hvad
Utskottet i öfrigt hemställt och tillstyrkt.
§• i5.
Denna §. hlef, på grund af dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitterad.
§• 16.
Med afslag å RiddarhusUtskottets, i
afseende å Riddarhusets brandförsäkrande,
meddelte yttrande, beslöt Ridderskapet och
Adeln, att Riddarhuset med dertill hörande
serskilte byggnader borde, genom RiddarhusDirectionens
föranstaltande, till det
af Directionen uppgifne värde af 66,666 R:dr
3a sk. B:co brandförsäkras; hvarjemte Ridskapet
och Adeln biföll, att, på sätt Utskottet
föreslagit, de å Riddarhuset nödige
befundne reparationer må, efter af tillförlitlig
person derå anställd ytterligare besigtning,
verkställas, samt kostnaden dertill af
Capitationsmedlen bestridas.
§• I7*
Ridderskapet och Adeln förorduade, att
Ryttmästaren F. O. Silfverstolpe och Notarien
L. J. Hjerta ägde, att inför RiddarhusUtskottet
aflägga prof i Snällskrifnings-methoden,
hvarefter Utskottet borde med utlåtande
deröfver lill Ridderskapet och Adeln
inkomma.
220
Den 3o Juni! e. m.
§. *8.
Hvad Utskottet i denna §. hemställt,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Ut Supra.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i förmiddagens
Plenum i öfrigt fattade beslut.
Upplästes ConstitutionsUtskottets den
20 dennes under N:o 36 aflåtne Memorial,
med Betänkande i följd af StatsRådsProtocollens
fullbordade granskning.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
