# ID: svediakorp-gov372
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 29,597
# sentences: 874
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 10 December f. lfl.
3oi
Konungens Nådiga omsorg att äfven i denna
angelägenhet, så vidt tillgångar det medgifvit,
i stöd af nämnde reglering, befordra
framgång och nytta. Men intagen af
det ämnets stora föremål, som under alla
synpunkter påkallar en nära uppmärksamhet,
och utgående från den grundsatts, att
Sveriges Cavallen blir starkast, då det kan
erhålla Svenska hästar, har jag i flera år
för mig sjelf anställt många försök med
hästars rätta uppfödande till härdad kraft
och natur, samt dervid utrönt de betydande
brister, hvilka hos oss råda och troligen äro
orsaken dertill att de bäst^ utarbetade planer
för vinnande af hästafvelns förbättring ännu
länge motarbetas. För mig har visat sig
tydligt, huru den anstallt, som vidtogs till
nedläggande af Ottenby Stuteri och förändring
till inskränktare omfattning af Strömsholms
och Flyinge Stuterier, verkade olyckliga
resultater. Från Strömsholm afskiljdes
Kungsöhr, som äger de yppersta lägenheter
till föhlens rätta uppfödande till och med
3:dje året (i min tanka den mäst ömtåliga
ålder för origtig vård och behandling),
och deremot qvarlemnades de med dystränder
försedda alla Strömsholms beteshagar,
i hög grad osunda för föhlen, som endast
af denna orsak nu kunna anses behäftade
med flere felagtigheter och gifna svaghetstecken.
Jag har sett den vackra Manegen,
hästkunskapens och hästkännedomens practiska
Arbetsskola, inom oss småningom för
-
3o2 Ben 10 December f. m.
svinna af brist på hästar dertill. Jag hat*
sett våra behof fyllas genom utifrån inkommande
illa uppfödde, ömtålige och dyra
hästar, hvilket jag, lika med hvad Motionen
innehåller, anser hafva mycket befrämjat
de förr i Skåne befintlige privata Stuteriernas
nedläggande, men derför icke ensamt
vill tillskrifva ett nedsatt mål å Cavallerie
Remonter, utan lika mycket det förändrade
Landtbrukssystem, som genom Enskiftesverket
af hela detta Land antogs. Jag har
vidare sett behofvet att för Sveriges Cavallen
införskrifva Danska hästar, och måhända
uppnår den contanta skatt vårt rörelsecapital
derföre lemnar GrannRiket den icke
obetydliga summan af | million R:dr B:co
årligen. Våra Stuterier äro, med allt detta,
qvarlemnade i vanmagt såsom profbitar
af besynnerliga croiseringsförsök.
Hvad beträffar Cavalleriet, må det vara
mig tillåtit yttra den enskilda öfvertygelse,
att detta vapens tactiska användande
för Sverige fordrar mera än det vackra utseende
och den till stor fullkomlighet vunna
Exercice, hvarutinnan detsamma hos
oss i sednare tider kan anses ha uppnått
målet för vår önskan. Det fordras att vara
användbart å alla lokaler, uti vidsträcktare
defensionsplaner, och såsom underlägset
äfven harcellerande veta begagna all
sin kraft å den utmattade fiendtliga anfallscorpsen,
för att våldsamt förstöra den. Det
Den io December f. m.
3o3
skulle således nu icke behöfvas, att fästa
högre uppmärksamhet vid annat än styrkan
hos hästen, i hvilket afseende jag trott
mig uti en särskildt tryckt afhandling böra
allmängöra några vigtiga omständigheter,
som påkalla all noggrann omtanka vid
vapnets fullkomnande, den jag här vågar
utbedja något afseende.
Som tvänne stora Konungar, Carl X
och Carl XI, redan i sin tid funno sakens
vigt och allmänna nytta för Landet vara
försäkrad äfven i hänseende till Sveriges
behof för framtiden i de af dem stiftade
och anlagde Kongl. Stuterier, skulle jag
visserligen, efter hvad jag äfven haft äran
nämna, icke kunna anmäla alla de nu uppkomne
bristers ändamålsenligare afhjelpande,
än då jag vördsamt anhåller det Rikets
Ständer, sedan de hunnit erfara alla
följder af de år i8oq vidtagne åtgärder i
denna sak, såsom uti Stats-Ekonomiskt hänseende
en ganska betydande missräkning,
hvilken åstadkommit den oerhörda Contribution
till Danmark vårt RörelseCapital
får vidkännas, så väl som den stora förlust
Cavalleriets rätta andvänbarhet derigenom
tillskyndats, och Landets ekonomiska
nytta tillbakavisad, hvilken skulle bestämt
visa sig uti de hästar, af Nordens
stammar förädlade, som på våra inhemske
förträfflige hårdländte localer rätt uppfödde
icke kunna i hela den kända verlden
*
3o/f Den io December f. m.
öfverträffas, borde vara en ren och ädel
inhemsk förkofringsgren, som i sakernas närvarande
skick, år från år dör af vanskötsel
— det Rikets Ständer, säger jag, inseende
allt detta, skulle finna nödigt låta
saken återkomma till det skick, hvari förenämnde
stora Konungar lemnat henne, och,
i den mon anslag för återupprättandet af
Rikets Stuteriinrättningar och Arrendatorernas
förnöjande kunna meddelas, ville
förordna Ottenby Stuteries återupprättande,
samt Strömsholms och Kungsöhrs förenande,
äfvensom Flyinge och Dahlbys återställande,
med föreskrifven Lönereglering
åStat, samt af Konungen utbedja sig i följd
deraf en i Nåder utfärdad Instruction för
dessa verks administration, skulle jag icke
misströsta om möjligheten att inom Landet
å nyo finna nytt lif i denna högst magtpåliggande
Nationens allmänna angelägenhet»
Jag har äfven genom min omförmäldta
afhandling trott mig böra visa huru
högst angelägit det vore, att urval af Ston
göres för afveln, som ock att föhlen genast
blifva rätt danade, för att vinna fotens och
benens samt hela physikens rätta styrka.
Skulle sådane Stuteri-regleringar uppkomma,
sorn medgifva detta, skulle jag tro, det vara
högst nödigt, att dervid fästa det villkoret,
att en Practisk LärdomsSchola för
Häslkunskapen, och en sådan Schola för
Rid
-
Den 10 December f. m.
Ridkonsten inrättades, hvilka af StuteriStyrelsen
underhållne vid hvarje Stuteri
(dock kunde den sednare förläggas hvar
hälst behofvet påkallade), så gör jag mig
försäkrad, att de ynglingar inom conscriptionsåldren,
hvilka som ca valler i-recry ter
der ville genomgå en nödig cours, skulle
åter utgå såsom i sin sak kunnige, och den
brist nu vidlåder hela denna inrättnings
omfång, nemligen lärda stallkarlar, sorn
förstå hästens rätta vård och dressering,
icke vara ett ibland de hufvudsakiigaste
skälen derföre, att hästars uppfödande inom
Sverige nu icke lönar sig.
Jag anser i öfrigt Motionen innefatta
de väl beräknade åtgärder till ändamålets
vinnande, hvilka jag vågar vördsammast
biträda, med full öfvertygelse om Rikets,
deraf uppkommande oberäkneliga fördelar,
och får jag, såsom följd af allt det jag nu
haft äran yttra, begära såsom ytterligare
Motioner i ämnet:
1:0. Den nödiga utvidgning, som möjligen
kan meddelas vårt Centralinstitut för
Veterinair- och Hästkunskapen.
2:0. Att i önskningsväg underdånig
hemställan till Kongl. Majit måtte göras,
att, då Han kan pröfva nödigt att med vederbörande
Rusthållare låta uppgöra särskildta
RemonteringsContracter för hvarje
3 H. *0
3o6
Den io December f. m.
Indelt Cavallerie-Regemente, Han i Nåder
täckes förändra de nuvarande ExercitieSqadronerne,
till stående ExercitieDepoter
för sådane Regementer, och dessas Remonteringar
sedermera ombesörjas af särskildta
RemonteringsCom missioner.
3:o. Förbud emot införande af alla
Danska hästar, dock med förutsättande af
Kongl. Maj:ts Höga rätt, att för olika behof
i denna del låta utfärda licencer.
Hans Exellence Herr Grefve De la
Gardie> Jacob: Instämmande fullkomligt i
hvad föregående Talare yttrat om behofvet
af Svenska Hästafvelns upphjelpande, får
jag äfven hufvudsakligen godkänna de dertill
föreslagne medel, men härvid erindra,
att ett af de största hinder för Stuteriernes
fortkomst och nytta, är tillåtelsen att till
Riket införa Danska Hästar. Tullspecialerne
visa, att icke mindre än 8,902 Hästar
inkommit till Sverige under de sex sista
åren; och jag befarar, att, då så många
blifvit förtullade, ett ännu större antal blifvit
infördt utan tullafgifters erläggande. När
man beräknar hvilken oerhörd summa sålunda
från Riket utgår för inköp af utländske
Hästar, och när man derjemte besinnar,
att största delen af desse Hästar äro svaga
och behäftade med sjukdomar, finner man
mer än tillräckligt skäl för hvad jag yttrat
em den skadliga inverkan Danska Hästarnes
Den to December f. m.
införande liar på Hästafveln i Sverige. I
den såsom stor Rikshushållare benämnde
Konung Carl XI:s tid, då Svenska Cavalleriet
bestod af vida större styrka än nu, remonterades
det helt och hållet med Svenska
Hästar; men då var Flyinge förenadt med
Dahlby, samt Kungsöhr med Strömsholm,
och Ottenby Stuteri var i godt stånd.
Han insåg nödvändigheten att förbättra
Landets Hästafvel, och förbjöd derföre införsel
af utländske Hästar, jemte allt som
kunde hindra en sådan förbättring. Den
värde Talaren, som i denna fråga först
yttrat sig, har rätt i sitt yrkande, att sådane
Stohållningar, som äro i Skåne inrättade,
borde spridas öfver hela Riket; men
jag skulle anse nyttigt, om de isynnerhet
utvidgades i Skåne. Jag talar ej för eget
intresse, hälst jag sjelf redan har en sådan
Stohållning och således hvarken kan eller
vill begära att ännu ytterligare öka den;
utan blott derföre, att jag tror Skåne vara
i anseende till Climat, större fodertillgångar,
vidlyftigare betesmarker, och den längre
lid af året de kunna begagnas, härtill tjenligare,
än andre Landsorter; och jag önskar
derföre att Stohållningen derstädes måtte
ökas. Jag anhåller att denna min tanka i
ämnet mätte till behörigt Utskott remitteras
och MedStånden communiceras.
Grefve Ridderstolpe > Carl: Jag skall
lika kort som sällan upptaga Ridderskapets
So8 Den lo December f. m,
och Adelns tid, hälst en hvar redan på
förhand lärer inse, att jag, i anseende till
jnilt yrke och öfriga förhållanden, ingalunda
kan hugfällas att ingå i annat klander
af Motionairens åsigter än det han sluteligen
sjelf önskar sig, så vidt med ändamålsenliga
anstalter förenade tillgångar medgifva.
Emedlertid, då den icke altid samtycker
som tiger, kunde jag kanske misstänkas
för ogillande eller orättvisa, om jag,
såsom snart sagt närmaste granne till Strömsholm
och fast dageligen vittne till der,
inom de sista 2:ne åren, föregångne förbättringar,
de samma icke vittsordade; och
hvem är det man derföre har att tacka,
om ej egenteligen den ypperlige man, som
vetat så väl tillämpa erhållne föreskrifter
till omständigheternes kraf. Hans visade
oegennytta och kraftansträngningar äro öfver
mitt låford; men mig torde likväl tillåtas,
anmärka, att han är allt för illa belönad
och vanlottad, då hans löneinkomst i ett
för allt, persedlar inberäknade, ej uppgår
till mera än i3oo R:dr. Detta måste ju
vara för honom otillräckligt, och åtgår
mindre för honom sjelf än för dem, som,
med eller utan ärende, taga sig anledning
bese Strömsholm och det, utöfver både
hvad man kunnat fordra och förmoda, förändrade
skick, hvaruti Stuteriet nu sig befinner.
Likaså otillräcklig en sådan inkomst
är, lika litet uppmuntrande är den äfven
för andra att egna sig åt en sådan befatt
-
Den 10 December f. m.
ning, sorn fordrar icke allenast sakkännedom
oell routine, utan äfven en särdeles
naturlig fallenhet och ihärdighet, jag kau
nästan säga sjelfförsakelse att uppoffra sig
åt lika beständiga som enformiga göromål,
hvilka knapt lemna någon ledighet till annan
sysselsättning, hälst på stället icke finnes
anstäld någon så till sågandes andrei
man, åt hvilken han kan anförtro sina ansvarsfulla
göromål, ehuru jag ej vill vara
orättvis emot nu varande underordnade,
som det visst icke förtjena.
I följd af allt detta anhåller jag vördsamt,
att ifrågavarande ärende måtte af
StatsUtskottet så behandlas, att tillräckligt
anslag beviljas ej mindre för Stuteriet, än
för den begärde tillökningen å Herr ÖfversteLieutenanten
Li11 jestolpes och lägre classernes
löner. Jag känner lika väl som någon
annan att i frågastälde tillökningar aritmetice
öka för närvarande våra utgifLer;
men jag vågar dock yttra den öfvertygelse,
att näppligen någon utgift mera säkert
i både ekonomiskt, mercantilt, politiskt och
militairiskt hänseende godtgöres, än de förskotter,
vi ändtligen göra till hästafvelns
upphjelpande, hvilka dessutom, hvad Strömsholm
angår, icke äro att betrakta annorlunda,
än som ersättningar för det bortryckte
Kungsöhr och andre lägenheter.
Friherre Lilljehorn j Gustafa uppläste
följande:
.3io Den io December f. m.
Af en väsendtlig nytta för Landet är
otvifvelagtigt den Författning, som nu mera
är vidtagen med Stuterierne. Genom
Hingstarnes kringspridande inom Provinvincerne,
kan man med skäl vänta en förbättrad
och god Häst-race, tjenlig för hvarje
Landtmannabehof och till Cavalleriernes
framtida remontering, hvarföre stora
summor årligen utgått till främmande Länder.
Kongl. Maj:ts visa Författningar, äfven
i denna del af Statshushållningen, hafva
redan visat hvad vi framdeles kunna
hafva att förvänta; det återstår endast att
bibringa Allmänheten känsla för detta dess
egna intresse, den vård och den skötsel af
Fölen, under de späda åren, som erfordras;
äfvensom alt de icke användas i släpsamt
arbete förr, än de vunnit fullkomlig
styrka och utbildning. Den egna fördelen
skall slutligen öfvertyga Allmänheten, om
förmåner, som de ändamålsenligaste föreskrifter,
ej förmå åstadkomma.
Vid Strömsholms Stuteri, som jag har
närmast tillfälle att känna, är Styrelsen anförtrodd
åt en Person, som an vändt hela
sin tid, att studera sitt yrke; och som förvaltar
denna tjenst, med en sorgfällighet,
den hans Förmän och Chef säkrast kunna
vitsorda; oss_, såsom närboende, faller dock
straxt i ögonen, att han, med ett vida större
antal hästar, än Staten medgifver, och
med den ration densamma bestämt, upp
-
Den 10 December f. in.
bringat de fordom aldeles utmagrade Fölstoen
till fullkomligt hull och Fölen till
ovanlig storlek. Denna förändring uti skötseln
af Stuteriet är förvånande för dem,
som ifrån längre tider följt Styrelsen deraf.
Sådant är allt en följd af ordning och
sakkännedom; men så förmånlig riglning
denna hushållniugsgren redan tagit, så nära
synes den äfven sitt förfall. Stallmästarens
inkomster äro så knappa, att han
vid saknaden af den särskilda tjenst han
hittills innehaft, nödgas lemna denna syssla.
Den slags representation, hvartill han,
på en dyr ort är förbunden; den oupphörliga
gästning, han ensam å stället måste
vidkännas; allt förmår honom slutligen,
att öfverlemna denna plats, till säker förlust
för Inrättningen och Staten. Stallmästarens
årliga Lön uppgår nu endast till
iooo R:dr B:co, 25 tunnor Spannmål, 800
Lispund Hö, en Täppa om | tunnas utsäde,
och fria Husrum, hvartill han dock
sjelf måste köpa veden. Man jemföre härmed
värdet af den Egendom han har under
sitt ansvar, den lön och de förmåner
hans företrädare innehaft, och man skall
finna att denne Tjensteman är i hög grad
vanlottad. Utan en betydlig förbättring i
Löneförmåner kan man icke påräkna att
nuvarande Stallmästare qvarstannar; att
skicklige ämnen för framtiden rigta deras
håg åt detta yrke; eller hoppas, att en In
-
Den 10 December f. m.
rättning, sora redan är Staten så kostsam,
kan bibehållas eller vinna stadga.
Jag har ansett mig böra fästa uppmärksamheten
härå, och får anhålla om
remiss till StatsUtskottet och comnranica-.
tion med de öfrige Stånden.
Herr von Qvanten, Carl: Jag förenar
mig till alla delar med dem, som yrka
nya anslag till förbättring af vår hästafvel.
Den är af mycken vigt och står till och
med i nära samband med vår sjelfständighet.
Stulerierne i de Södra Provincerne
höra i synnerhet upph.jelpas, emedan desse
delar af Riket äro för hästafveln t jeni igare,
än andre landsorter, hälst hästar der
kunna uppfödas för vida bättre pris i anseende
till de betydligt kortare vintrarna.
Det finnes hästracér på Öland, som taga sin
föda ute större delen af vintern. Detta oagtadt
bör dock äfven Strömholms Stuteri
utvidgas, såsom ensamt i medlersta delen
af Riket, hvarest det är angeläget, att hafva
en god race af erförderlige Beskällare
för de deromkring och mera nordligt belägne
Länen. Jag anhåller att desse mine
åsigter äfv,gn bifogas remissen till StatsUtskottet.
Herr Ribbing, Jr vi cl: Då nu åtskilliga
åtgärder torde komma att vidtagas för
hästafvelns förbättring, anser jag mig böra
Den io De c ernber f. m. 3i3
erinra, att, enligt hvad erfarenheten visat,
slättlandets hästar ej äro så uthållige sorn
berglandets. Sålunda äro hos oss i allmänhet
Skånsta hästarne mindre härdiga
än andra. Norra delen af Småland och vissa
delar af Östergöthland med ymnig spanmåls-tillgång
och högländta betestrakter torde
företrädesvis böra komma i åtanka såsom
bland de tjenligaste orter för hästars
uppfödande. Den satts jag yrkar är redan
bevist af de här yttrade exempel från sjelfva
Skåne, der Färs Härad gifvit hästar,
som för deras godhet och ihärdighet ställts,
lika med Ottenby-hästarne, i främsta rummet.
Lades på bordet.
Friherre Cederström j Jacob: Herr Bråkenhjelm
har nyss fästat vår uppmärksamhet
på ett ämne, som har nära sammanhang
med clet ifrågavarande och är af stort inflytande
på jordbruket. Det är nemligen
afgjordt, alt, då en förbättrad hälsovård
befordrat folkökningen, en bättre sjukvård
för kreaturen äfven skall medföra deras
föräring. Derföre är det angeläget och
af behofvet påkalladt, att i hvarje Province
äga en Läkare för djuren, likasom man der
har Läkare för menniskor. I följd deraf
får jag till Herr Bråkenhjelms Motion göra
det tillägg, att StatsUtskottet bör till Rikets
Ständer inkomma med Förslag till aflöning
på Stat för en DjurLäkare i hvarje Province
3i4
Den io December f. ni.
i likhet med hvad, som för ProvincialLäkare
är beviljadt.
Friherre Fock, Berndt Wilhelm: Jag
anser mig böra rätta ett misstag i Herr
Bråkenbjelms Motion, att nemligen VeterinärLäkaren
i Upsala Län har 700 R:drs
lön. Det förhåller sig ej så. Ilan bar ej
någon lön af Staten eller Länet, utan endast
100 R:dr Banco af Länets HushållsSällskaps
Cassa. I öfrigt förenar jag mig så mycket
heldre i hvad Friherre Cederström föreslagit,
som, om Hästafveln skall hafva framgång,
på sätt Herr Hjerta så väl anfört,
Staten äfven bör anställa DjurLäkare i LandsOrterne.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Såsom
svar på hvad Friherre Fock nu yttrat
om ett förment misstag af mig, får jag förklara
det jag aldrig nämnt, att VeterinairLäkaren
i Upsala Län har sig anslagen någon
lön på allmän Stat, utan endast sagt,
att Länet lönar honom med 700 R:dr.
Hvad åter angår Friherre Cederströms Förslag,
att på allmän Stat skulle anslås lön
för VeterinairLäkare, så anser jag det vara
bättre, att de aflönas af Länen på enskild
Stat. I annat fall torde Statsbidragets storhet
afskräcka StatsUtskottet från att föreslå
något anslag för Veterinairlnrätlningen.
Herr von Becker, Carl Johan: Jag
har endast begärt ordet, för att till alla
Den 10 December f. m.
3i5
delar förena mig med Friherre Cederström,
i afseende å nödvändigheten att i Provincerne
anställa DjurLäkare med lön af publika
medel; och tror jag, att hvad Herr
Bråkenhjelm föreslagit skulle i annat fall
icke leda till en nog vidsträckt nytta, utan
må hända blifva blott en halfmesure. Desse
Läkares lön på allmän Stat, skulle fixera
dem, genom en nog ringa summa, hvar å
sin ort, der de för öfrigt drogo inkomst
dels af sin praktik, och dels om så behöfdes,
från tillskott af innevånarne, hvilka,
betungade af många andra bördor, skulle
hafva svårt att bekosta allt, äfvensom att
komma öfverens om vilkoren, med en på
stället icke stationerad, person.
Friherre Cederström: I händelse samtlige
Provincerne i Riket vöre lika enige
i begreppen om behofvet alt underhålla
Läkare, så behöfde ej Staten aflöna ProvincialLäkare;
men erfarenheten har visat, att
Staten måste mellankomma, för att befordra
en allmännare Läkarevård; också har
man nyligen, der ProvirjcialLäkare-districterne
befunnits för stora, nödsakats sönderdela
dem och tillsätta ett större antal Läkare.
Samma förhållande inträffar med
DjurLäkares anställande; ty om de ej tillsättas
med lön på Stat, blifva de ej i Provincerne
antagne. Att så sker, är en direct
vinst för Landet, genom boskapssjukdornars
^förekommande och botande. Man
316
Den 10 December f. ra.
kan ofta på en encia dag, genom ett kreaturs
död, göra vida störe förlust, än beloppet
af hvad man på flere år skulle erlägga
till DjurLäkarens aflöning. Denna
afgift blifver högst obetydlig; och om man
kastar en blick på Folknummern, finner
man, att det blött behöfves i sk. afgift
utaf hvarje mantalsskrifven person, för att
öfverflödigt fylla behofvet till DjurkLäkarnes
aflöning och det goda ändamålet kan
således vinnas utan synnerligt betungande.
DjurLäkare böra på Stat anställas till lika
stort antal som ProvincialLäkare. Ett enda
fallet kreatur, som kanske genom blott
åderlåtning, en af de enklaste operationer
i VeterinairVetenskapen , kunnat räddas,
har ofta beröfvat ägaren dess välstånd. Serskildt
kan jag såsom Landshöfding på Gottland
vitsorda, att denna Province varit dessa
senare år ofta hemsökt af Boskapssjukdomar;
dervid ditskickade DjurLäkares föreskrifter
och bemödanden alltid medfört den
ypperligaste verkan till sjukdomarnes hämmande;
hvaremot, då sådane Läkares biträde
saknats, tusendetals Får och många
andra krealur störtat.
Friherre Fock: Herr Bråkenhjelm har
såvida justerat sitt anförande, att han medgifvit,
det VeterinairLäkaren i Upsala Län
ej har någon lön af Staten; men han tror
att denne Läkare lönas af Länet. Det betalar
likväl ej någonting till VeterinairLä
-
Dea to December f. m.
laren; lian har, såsom jag förut nämnt, ingen
annan lön, än ett arfvode af 100 R:dr
B:co utaf HushållsSällskapels fond. Jag anser
det vara af största vigt, att VeterinairLäkare
i Provincerne anställas med lön af
Staten; ty äfven i Upsala Län har man vid
inträffade Boskapssjukdomar sett svåra följder
af hrist på sådan Läkare.
Herr Bråkenhjelm: Jag instämmer visserligen
med dem, som yrka nödvändigheten
af DjurLäkares kringspridande i Länen,
och åberopar hvad jag i detta afseende
framställt i min uppläste Motion, der
nyttan af DjurläkareVetenskapens spridande
anföres såsom ett af de hufvudsakligaste
motiverne till detbegärdta anslaget. Men
att den af mig föreslagne mesure skulle
blifva en halfmesure, utan anslag af Statsmedel
till DjurLäkarnes aflöning, kan jag
ej medgifva. Att Staten ej behöfver aflöna
dem bevisas deraf, att knapt hafva 3:ne
sådane Läkare blifvit från härvarande VeterinairSkola
utexaminerade, förrän de blifvit
till DjurLäkare i Länen antagne, och af
innevånarnes egen cassa bekommit ti 11 rack—
lige löner. Så betalar, enligt hvad jag redan
en gång nämnt, Jönköpings Län 600
R:dr, Fahlu Län iyooR:droch Upsala Län
700 R-'dr B:co till sin DjurLäkare; ty då
Friherre Fock uppgifvit, att YeterinairLäkaren
i Upsala Län njuter lön af HushållsSällskapets
cassa derstädes, måste det väl
318
Den io December f. m.
vara detsamma, som att han aflönas af
Länet.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Jag får
så mycket häldre förena mig med Friherre
Cederström, som en olycklig erfarenhet
visat, att i det Län, hvars Styresman jag
är, sjukdomar hos boskap och hästar ej
sällan inträffa. Om Statsanslag till DjurLäkares
aflöning i Länet beviljas, skola Innevånarna
visserligen ej vägra att dertill
något bidraga; men erhålla ej desse Läkare
lön på Stat, så följer häraf den olägenhet,
att de ej kunna efter behag disponeras,
när man behöfver dem; hvaremot de,
såsom af Staten aflönte, skulle stå under
Landshöfdingens disposition. Jag anhåller
att detta mitt yttrande måtte få åtfölja frågan
till vederbörligt Utskott.
Friherre Fock: Jag är ledsen att längre
uppehålla Ridderskapet och Adeln vid detta
ämne, men jag är skyldig mig sjelf att,
i anledning af Herr Bråkenbjelms yttrande,
upplysa, att IlushållsSällskapets fond i
Upsala Län ej kan framgent användas till
VeterinairLäkarens aflöning, och att det
arfvode, som nu derifrån till honom utgår,
endast är provisionelt. Tillika får jag nämna,
att jag hört samtlige Innevånarne i Länet,
huruvida de vilja åtaga sig afgift till
en VeterinairLäkares aflöning; men af 82
Socknar ingingo blott 5 på förslaget. Det
Den io December f. m.
3rg
finnes i allmänhet icke nSgot tillfälle, då
ej Länets Innevånare mott Kongl. Maj:ts
önskningar och mine framställningar med
beredvillighet och bifall; men i denna omständighet
äro de af den mening jag härstädes
yttrat, att nemligen DjurLäkare i
Länen böra af Staten aflönas.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Utan att på minsta sätt bestrida rigtigheten
af hvad Friherre Cederström anfört om
nyttan af YeterinairLäbares anställande i Provincerne,
delar jag Herr Bråkenhjelms åsigt
om sättet att aflöna dem, och tror det böra
såsom princip antagas, att de skola aflönas
af Innevånarne. Jag vill dock medgifva,
att undantag härifrån bör äga rum
på vissa ställen i vårt land, såsom i de
Norra Provincerne, der befolkningen är
ringa, emedan Innevånarne kanske ej kunde
aflöna en DjurLäkare, och följaktligen
vid sjukdomstillfällen måste sakna tillgång
på Läkares biträde, om ej en sådan lönades
af Staten. När Staten underhåller Bildningsanstalten
för VeterinairLäkare, har Staten
gjort nog. De Provincer i allmänhet,
som ej vilja sjelfve löna sine DjurLäkare,
förtjena ej att af Staten påtrugas sådane.
— Här är af någon yltradt, att tystnaden
möjligen kan anses såsom samtycke till en
Motion. I anledning deraf får jag bifoga
den önskan, att hvad Friherre Toll föreslagit
om ExerciceSqvadroners bildande lill
3^0 Den io December f. m.
parraanenta Exercice-depots ej måtte korn»
ma att äga rum»
Lades på bordet.
Friherre Klingsporj Fredrik Philip,
uppläste följande:
Ett ibland de tecken, sorn utmärka den
tid, i hvilken vi lefva, och hvilket särdeles
är i ögonen fallande för den, som älskar
att med uppmärksamhet följa utvecklingen
af menniskoslägtets intellectuella bildning,
är en viss förnöjelse åt de skatter i lärdom,
vettenskap, konst och litteratur, för hvilka
vår tid har att tacka de förflutna tidehvarfven
och ett visst begär att conservera dem,
att samla, och i systematisk ordning uppställa
hvad en åt annat håll rigtad bildning,
i tider så olika våra, framalstrat. Det kan
ej höra till ändamålet för denna framställning
att undersöka huruvida en sådan hyllning
af fädernes förtjenst är ett utbrott af
ädel enlhusiasm raägtig att elda snillet till
efterföljd af höga exempel, eller om den
endast är en af de mångå ålderdoms-symptoxner,
som caracteriserar vårt tidehvarf. —
Allt nog, den existerar, och huru man än
betragtar den, måste man medgifva, att den
vittnar om förstånd, omtanka och conseqvence;
att den i en framtid, under lyckligare
förhållanden än dem, som för narva
-
I)en to December f. m.
Varande på åtskilliga ställen till äfvcntyrs
föreflnnes, kan kraftigt inverka på den allmänna
culluren, oell gora att efterverlden,
om den i flere nfseenden ej just har skäl
att beundra vår tid, åtminstone måste hos
densamma erkänna förljensten att hafva
underhållit de fria konsternas heliga eld,
och såmedelst gjort sig rättmätiga anspråk
på kommande slägters aktning och tacksamhet.
Äfven i Norden och i vålt Fädernesland
har denna i så många afseende» berömvärda
conservations-anda redan börjat
visa sig så hos Nation som Styrelse. Kraftiga
åtgärder hafva vidtagits, för att hägna
och fridlysa de Historiska minnesmärken
vi äga; Antiqviteter hafva blifvit samlade
och på ett förtjenstfullt sätt ordnade; de
Natura] historiske samlingar ne hafva betydligen
blifvit förökade och den Kongl. Propositionen
om inrättande af ett RiksMuseum
åsyftar en uppställning deraf, värdig
Linnes Fosterland; de allmänna Bibliotheken
hafva genom ökade anslag blifvit satta
i stånd att complettera sig, och följa äfven
främmande Länders litterära och vettenskapliga
bildning i dess gradvisa utveckling.
Kort sagdt i vetandets alla grenar röjer
sig ett med tidsandans kraf öfverensstämmande,
ädelt och allvarligt sträfvande att
ej blifva efter på bildningens stråt.
3 II. 21
322
Den io December f. m.
I afseende på de bildande Konsterne
liar likväl ej förhållandet varit enahanda,
och den likgiltighet, med hvilken de i sednare
tider blifvit behandlade, bör förefalla
så mycket mera förvånande, som de allt
ifrån den stund de i Sverige blefvo inhemska,
varit vane att af Folk och Regering
se sig omfattade och skyddade med den
ntmärktaste kärlek. De dyrbara konstsamlingar
vi äga bära derom det ojäfakligaste
vittnesbörd. Äfven utifrån erbjuda sig för
närvarande på nästan alla håll föredömen
till ett sådant hägn af de Fria Konsterne.
Inom sistförflutne decennium hafva nya
Museer uppstått i Munchen och Köpenhamn;
Muséerne, i Rom, Neapel, Milano, Venedig,
Paris hafva blifvit tillökte med nya, mer
och mindre praktfulla lokaler, hvarest sådane
konstsaker blifvit uppställde, hvilka
antingen legat borrtgömde i Magaziner, eller
hvaraf man nyligen gjort acqvisition. I
Frankrike har dessutom uti hvarje Departements
Hufvudstad ett Museum blifvit anlagdt,
och har man i allmänhet synts antaga
såsom grundsats, att dylika samlingar
äro ett mägtigt medel till befordran af
kärlek och smak för konsten, äfvensom till
befordran af studium derutaf. När man nu
ser ett sådant sträfvande i de Länder, der
de bildande konsterne äro så tillsägande
infödingar, och der klimat, och lefnadsåsigter
äro skapade att i all sin friskhet
bibehålla det ästetiska sinnet, så tyckes
Den io December f. m.
man kunna antaga att de Nationer, emot
hvilka naturen i detta afseende varit mera
njugg, skulle i samma mån använda större
bemödanden och omsorger, samt uppsöka
och begagna alla för dem möjliga utvägar,
för att åt de Fria Konsterne, detta det
möjligaste och skönaste af alla bildningsmedel,
bereda tillfälle att ingripa i den
allmänna culturen. Åtminstone är man berättigad
till den tron, att då hos en sådan
Nation lyckliga omständigheter tillvägåbragt
säkra och tillräckliga medel, till vinnande
af de mäst tillfredsställande resultater, i
detta afseende, de icke med likgilltighet
och köld skulle förbises, eller, hvad sorn
än värre är, på det oförsvarligaste sätt
vårdslösas. Sådant är likväl förhållandet
hos oss. Att vi äga en ganska dyrbar och
till en del af utmärkt vackra konstsaker
bestående antik Marmorsamling, är hvar
och en bekant, emedan åtminstone den betydligare
delen deraf redan 4» år varit på ett
tillfredsställande och värdigt sätt uppställd:
men att vi äga en nästan lika utmärkt samling
af Målningar, lärer vara en sak, som
endast få, för konsten särdeles inleresserade,
personer hört traditionsvis omtalas.
Af denna samling pryder någon del de
Kongl, rummen på Stockholms Slolt; resten
är på flere ställen förströdd, och en
del deraf ligger inpackad i skåp eller lårar,
allt i brist på utrymme och medel att
sätta Taflorne i stånd. Också äro de för
324
Den io December f. m.
så vida man kan dämma af dem, som uti
ett, till detta ändamål högst olämpligt,
hallt oell illa upplyst rum i Kongl. Slottet
äro upphängda, i ett tillstånd, som vacher
indignation och flere af dem utaf smuts
och damm oigenkännelige. För några år
tillbaka utgjorde detta rum ett Förmak eller
en Passage till Kongl. Bibliotheket, och
var ej sällan öppet både natt och dag. Nu,
med en något förbättrad administration har
detta ofog upphört; men hvad de, på detta
ställe förvarade konstsaker deraf lidit kan
hvar och en bedömma.
Den närmaste följden af ett sådant sakernas
förhållande är, att det förnämsta
ändamålet med dylika Samlingar helt och
hållet förfelas; jag menar en mera utspridd
men allmännelig konstodling. Ingen kan
rimligtvis föreställa sig, att en allmänhet
skulle två söknedagar i veckan infinna sig
i en trång halfmörk sal, för att se några
svarta, nedrökta målningar i dammiga föråldrade
ramar, och än mindre kan man
förundra sig öfver det ringa antal studerande,
som på detta otrefliga ställe söka
bekantskap med konstens mästare, hvilkas
productioner, ehuru samlingen tillhörige,
och figurerande i catalogerne, likväl ej för
dem äro tillgänglige. På sådant sätt är
denna med stor kostnad och mycken omsorg
sammanbragle collection i dess närvarande
skick ett dödt Capital, lyckligtvis
Den 10 December f. in.
325
ännu likväl alltid disponibelt, när ägaren
vill deraf draga den nytta eller den fördel
han rättvisligen af dess användande kan
vänta sig.
Men derigenom att denna samling på
det ofvan anförde sättet vårdslösas, att den
hålles dold för den allmänhet, till hvars
odling den är ämnad att lemna ett betydligt
bidrag, går ännu en fördel förlorad.
Samlingar i allmänhet, och i synnerhet
Konstsamlingar, på ett värdigt och behagligt
vis ordnade, hafva det egna, att de nästan
på ett magnetiskt sätt, tid efter annan
tilldraga sig andra omkring och bredvid
dem existerande samlingar. Genom detta
slags sammansmältning hafva större delen
af de förnämste så allmänna som enskildte
samlingar småningom vunnit tillväxt. Sorn
ganska troligt torde få antagas, att också
lios oss detsamma skulle inträffa. Mången
ägare af isolerade konst-stycken af värde
skulle lätteligen inse att det nöje han af
deras ägande rönte, ej motsvarade tillfredsställelsen
att se desamma fylla en plats i
ett väl och systematiskt ordnadt Museum;
och mången samlare skulle, häldre än han
ville veta den konstskatt han med mycken
möda och innerlig kärlek sammanbragt,
efter hans borrtgång förströdd och i profana
händer, öfverlemna den till en publik
anstalt, hvilken han på det sättet gagnade,
under det hans namn hedradt och heder
-
t
320 Den 10 December f. m.
Värdt, öfverginge till tacksamme efterkommande.
Att sådane gåfvor verkligen ägt
rum, bevisa alla vära offentliga samlingar
af hvad art sora hälst, och hvad jag nu
anfört är således ej att anse som en på
eget vis yttrad from önskan.
Ett annat motiv att ej lemna våra
konstsamlingar i det skick de nu befinnas,
och hvilket, ehuru jag medger det ej vara
så bindande som de förut anförde, likväl
ej bör åsidosättas, är den obehagliga verkan
ett dylikt förhållande gör på utlänningen,
som besöker Sverige. I våra tider, då ej
allenast alla moraliska distancer så mycket
som möjligt utplånas, utan äfven de physiska
afstånden genom den lätthet och den
hastighet, hvarmed de passeras, mindre
och mindre tagas i beräkning, kan man på
samhällena lämpa ett uttryck, som ofta om
individer begagnas — man kan om dem
säga att de börjat umgås. Att då emellan
dem ett förhållande måste uppstå, något
när liknande det som emellan individer
kallas ton eller convenence, synes naturligt.
Något måste således nu göras, för att behålla
anseendet och en önskad consideration
hos sina umgängesvänner. Jag betviflar att
det finnes en individ, ägare till en vacker
konstsamling, och i tillstånd att bibehålla
den, som ej, om också med någon uppoffring,
skulle för sitt eget anseende lika mycket
som för sitt och sin omgifnings båtnad
Den io December f. tn.
eller nöje, ordna den på ett anständigt
sätt. Han skulle säkert ej våga blottställa
sig för det oblida omdöme, sorn skulle
drabba honom, om han lämnade den vackra
samlingen inpackad eller rättare instaplad
i lårar eller skåp; och ibland dem, som
böra denna framställning, finnes troligen
ingen, som ej vore färdig att i sådant fall
kasta första stenen på honom. Hvad som
nu skäligen kunde anses som stötande, eller
åtminstone obildat och bizart hos en individ,
kan det i vår tid, med nu herrskande
åsigter, anses för något bättre hos en
Stat, och bör ej omdömet öfver denna sednare
snarare utfalla skarpare? Svaret härpå
kan ej blifva tvifvelaktigt. Sedan man gjort
mycket för det nyttiga, för sin säkerhet,
för sitt oberoende och sitt politiska anseende,
äfvensom för Nationens bildning i
många fall, bör man då alldeles uraktlåta
att göra något för de Fria Konsterna? Jag
tror äfven att Sverige i detta fall har ett
anseende att upprätthålla, och kanske är
det nu dertill hög tid, så framt vårt Fosterland
ej, på ett för detsamma nu mera
ovanligt sätt, skall blifva efter hvad andra
Nationer med ungefär samma tillgångar i
oftaberörde väg hafva uträttat.
Jag får derföre föreslå:
1:0 Att ett Anslag af 5ooo R:dr första
året och sedan iooo R:dr årligen till
nästa Riksdag ställes till Kongl. Maj:ts dis
-
Den 10 December £ m.
position för renovation och underhåll af
de, Kongl. Museum tillhörige Taller.
2:0 Att ett Anslag af i5o.,ooo R:dc
hvilka med 3;o,ooo R:dr årligen kunna uU
gå, äfvenledes ställdes till Kongl. Maj:l.s
disposition för anläggandet af en ny Musei!
byggnad på den plats oc Ib enligt den plan,
sorn framdeles dertill kunna yagda ansedde
lämplige.
Hvarefter Friherre Klingspor muntellgen
tilläde:
Såsom lämpligaste plats för ett sådant
NationalMuseum får jag ödmjukligen föreslå
den tomt å Carl XIII:s Torg, der gamla
ArSenalbuset ännu qvarstår; och anhåller
jag att denna min Motion måtte blifva
till StatsUtskottet remitterad samt de respective
MedStånden communicerad.
Herr von Qvanten, Carl: Det stora
anslag Friherre Klingspor ansett erforderligt
för iordningsättandet af vårt Museum
torde afskräcka en hvar att ingå på det
gjorde förslaget. Men något bör likväl göras
för vårt Museum, som förtjena}- uppmärksamhet;
och något anslag måste härtill
beviljas. Vårt Grannrike Danmark t. ex.
hvars Statsskuld uppgår till 120 millioner
Riksdaler Dansk courant, utgörande omkring
a/f° millioner R:dr i Riksgäldssedel-,
har likväl ett RilderGalleri, ett KonstCa
-
Den io December f. m.
binett, m. 11. märkvärdigheter, hvilket visar
devas omsorg att, trots mindre ymniga
tillgångar, likväl vårda deras nationalvärdighet
i afseende på de vackra konsterna.
Yi stå långt efter, under vida förmånligare
omständigheter, och derföre böra vi
åtminstone vidtaga någon åtgärd, så att
satnlingarne kunna uppställas och förvaras
mot tidens åverkan, samt både in- och
utlänningar finna nöje i att bese dem. Jag
begär att detta yttrande må åtfölja Friherre
Klingspors Motion till StatsUtskottet
och MedStånden.
Lades på bordet.
Friherre Klingsporj Fredrik Philip,
anförde skriftligen:
Till närmare upplysning om behofvet
af de fyra Slottsknecktar, Kongl. Maj:t, i
Dess Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof, föreslagit att uppföras
å RiksStatens i:sta Hufvudtitel, får jag vördsamt
tillkännagifva: att då af de 16 Slottsknecktar,
som nuvarande Staten upptager,
3;ne dagligen voro sysselsatte med lycktrengöring
och tändning ssmt de Öfrige i3
gemensamt skulle besörja vaktgörningen och
renhållningen omkring och inom Kongl.
ResidenceSlottet, och då, i anseende till
detta ringa antal Slottsknecktar, det inträffade,
att nattetid, när till förekommande af
eldsvådor och ljufverier, bevakningen är
33o
Den i o December f. in.
nödvändigast, Betjeningen efter raiddnalten,
af arbete uttröttad, befans otjenlig alt besörja
bevakningen, och om morgonen derifrån hindrad,
då samftia Betjening skulle sopa och
städa; så och enär mera folk nödvändigt
erfordrades för en bättre bevakning, särdeles
emot eldsvåda å det dyrbara ResidenceSlottet,
hvilket, om det förlorades, säkert
åtminstone icke, ulan den största ansträngning
af Riket, skulle kunna ersättas, hemställde
RiksMarskalksEmbetet i underdånighet
den 23 Februarii 1826, att fyra Slottsbetjente,
utom de å Stat uppförde, måtte
få antagas och genom extra anslag aflönas,
hvartill Kongl. Maj:t, uppå de anförde skälen,
den 6 Junii samma år täcktes i Nåder
bifall lemna.
Sådan var anledningen och sådan är
ännu det oundgängliga behofvet af den i
Nåder föreslagna tillökningen å Slottsbetjening:
och jag kan icke ett ögonblick tvifla,
det ju Rikets Högloft. Ständer derföre
bevilja anslag till deras aflöning, hälst detta
behof icke afser mindre än en nödvändig
vård af ett ResidenceSlolt, som till Rikets
heder, alltid intager ett utmärkt rum
bland de skönaste Byggnader konsten kunnat
frambringa.
Lades på bordet.
Herr Tham> Wolrath: Jag anhåller om
Ridderskapets och Adelns tålamod att höra
Den io December f. m.
33i
mig uppläsa en Motion, hvari jag ej har
att framställa någonting behagligt, enär den
innefattar klander af nyligen utkomne författningar,
ehuru kanske äfven ett och annat
förslag till rättelse af det felaktiga och
förekommande af dess skadliga följder.
Härefter uppläste Herr Tham följande:
Att en Nation, hvilken från mer eller
mindre missbrukad frihet småningom låtit
föra sig under godtyckets och despotismens
jernok och genom Despotens oförnuftiga nycker
och företag blifvit hragt till brädden
af undergång, men derifrån af en mild försyns
vårdande hand på ett nästan underbart
sätt blifvit räddad—att en sådan Nation
i glädjen öfver sin pånyttfödelse lifligt
påminner sig allt, som den anser hafva
varit orsak till dess olyckor och begärligt
omfattar alla medel, den tror kunna lända
till återinförande af välstånd, är en naturlig
följd af den menniskan medfödda drift
att söka befordra sin sällhet.
Att Svenska Nationen efter 1809 års
Revolution befann sig i sådan ställning lärer
icke kunna nekas.
Ibland andra klagomål öfver det onda
den förflutna tiden tillvägabragt, yppades
äfven det om öfverflöd på Embetsmän, förlamad
och långsam gång vid tillämpningen
af Lagar och Författningar och deraf uppkommande
svårigheter och hinder uti rätt
-
33a
Den io December f. rn.
visans gång och vid verkställigheten af sådane
åtgärder, sorn raan önskade skulle tagas,
för att återföra Nationen till välstånd.
Deruti samt i hoppet om möjliga Lönebesparingar
tror jag grunden skall igenfinnas
till de snart efter Revolutionen af Nationens
Representanter yttrade önskningar orri
Styrelseverkens förbättrade organisation.
Att i stället för Collegier med större
personal fördela göromålen emellan Ministrar,
till hvilka Collegiernas beslutanderätt
skulle öfverlåtas, dertill höll man kanhända
på att blifva förledd af den förut
fattade inbillningen om lättheten att inför
Nationalrepresentationen ställa dessa Ministrar
till ansvar. Må hända har erfarenheten
uppdagat att theorien om Ministrars
ansvarighet merendels i verkställigheten möter
svårigheter, som sällan kunna öfvervinnas,
och det är på denna förutsättning
jag tror, att det är lyckligare få Nationens
ärender långsammare afgjorda af Collegier,
hvilkas sammansättning innebär motstånd
emot herrskningsbegäret, än af mägtiga Ministrar,
hvilka då de, efter Iläfdernas intyg,
någon gång äro elake, flere år i Monarkens
namn kunna plåga Landet innan
Nationens harm kan truga dem att lemna
sina platser.
I Sverige hafva Ministrar aldrig ägt
denna magt, men andra Folkslags exempel
böra afskräcka oss att härstädes försöka
'dess införande.
Den 10 December f. rrt.
333
Under den långa tid, sorn åtgått lill
pröfning af Ständernas, angående Styrelseverkens
organisation, lill Konungen framburna
önskningar, har hufvud föremålet,
tjenstemanna-personalens minskning och derpå
grundade lönebesparingar, dels blifvit
bortglömdt, dels blifvit omöjligt, genom förökningen
af Folkmängden och Landets production,
genom nja näringars uppkomst
och andras tilltagande, samt genom en allmänt
ökad luxe och derigenom för Emhelsmännen
ökade behof.
Med en synbar håg att öka den inamovibla
BomareGorpsens magt har omskapningen
gått derpå ut, att så mycket möjligt
är ifrån de administrativa Styrelse Verken
afskilja alla, så väl ekonomiska, som
vettenskapliga, frågor och under den antagne
principen af juridisk enhet öfverlemna
den till domaremagten.
Jag bar uti ett föregående Memorial
yttrat, att man härigenom orsakat juridisk
oreda;* jag skall nu söka leda sådant i beris,
men får på förhand förklara, att mitt
syftemål dermed endast är, att söka förekomma
en ytterligare enligt min tanka skadlig
fortgång på den bana man begynt, och
att bereda hjelp för någon del af det onda,
som redan är åstadkommit, men aldeles
icke att begära upphäfvande af de i
dessa delar utkomna Författningar.
334
Den io December f. m.
Juridisk oreda tror jag derigenom förorsakas,
att sådane Embetsman, hvilka redan
hafva flere göromål än de ordentligen
sjelfve kunna medhinna, belastas med flera
och derigenom aldeles sättas utur stånd
att sjelfva sköta sina sysslor.
Juridisk oreda tror jag ock åstadkommes
derigenom, att sådana Mål, hvilka förut
kunnat vid en eller tvänne Domstolar
afgöras, nu skola handläggas vid två eller
tre, och ändtligen tror jag att den största
juridiska oredan derigenom uppkommer, att
sådane frågor, hvilkas afdömande fordrar
särskildte vigtiga kunskaper i alla instantier
dragas från de Embetsmäns handläggning
, hvilkas skyldighet det varit att förvärfva
sig samma kunskaper, till deras,
som dertill hvarken varit pligtige eller ägt
tillfälle.
Jag går att styrka mitt påstående med
exempel.
Den tydliga 1812 års Enskiftes-Författning,
hvars tillämpning erfarenheten redan
gjordt lätt, verkställdes åtminstone efter
en princip inom hvarje Län, om äfven
icke alla Herrar Landshöfdingar, som då
skulle tillämpa densamma, derom fattade
lika begrepp. Den ställning, hvaruti Herrar
Landshöfdingar nödvändigt måste vara
till jordbrukaren, gör för dem oundvikligen
nödvändigt alt förvärfva sig de ekonomiska
Den io December f. m.
335
kunskaper, som erfordras lill b ed öm man det
af de vida mer ekonomiska än juridiska
Enskiftesgöromålen.
Det lärer icke kunna motsägas att Häradshöfdingarne
i allmänhet äga mera göromål,
än de kunna medhinna, ty eljest
skulle de oupphörligt meddelade Förordnanden
för Extra Domare vara ett emot
Lagen stridande missbruk, hvartill jag icke
vill förutsätta att HofRätterna göra sig skyldige.
Oagtadt detta förhållande har man
ganska hetydeligt ökat Häradsliöfdingarnes
arbeten, då man till dem öfverlemnat verkställigheten
af nya Skiftesstadgan, och derigenom
har man äfven förstört den enhet
i tillämpningen, som förut inom hvarje Län
ägde rum, då lika många principer vid
användandet kunna komma att begagnas,
som Domare finnas inom hvarje Län, särdeles
som jag tror mig förut hafva visat
att Redaction af nämnde Författning dertill
ger tillräcklig anledning.
Att Häradshöfdingar sällan hafva tid
och icke heller af deras embete anledning
att underrätta sig om Jordbruket, och att
de unga män, som förordnas till extra Domare,
alldeles icke äga derom kunskap,
torde få lof medgifvas; Skiftesfrågornas afgörande,
som fordra sådan kunskap, torde
icke dervid vinna, men parterne så mycket
mer förlora.
336
Den 10 December f. m.
Kongl. Majlis Nådiga Författningar af
af den 17 April 1828, sora borttagit Landshöfdingai
nes, Kammar-, Bergs- och CommerceCollegiernas
domsrätt uti en mängd
förut såsom Administrativa ansedda frågor,
har uti många mål, der dels Landshöfding
garne, dels Collegierna utgjorde första Domstolen,
ökat instansernes antal, då målen
nu skola utföras vid 2:ne UnderDomstolar
och en ÖfverRätt. Den kostnad och tidsutdrägt,
, sora härigenom förorsakas för Parterne,
ökas vid en del frågor genom den
oreda, som uppkommer deraf att Bergmästare
och Häradshöfding, Lagmans-Rätl,
Bergscollegium och HofRätt skola bedomina
serskildta delar af ett och samma mål.
Den enda vinst, som häraf kan uppstå, är
Domarens Utslagslösen, men förlusten blif
ver
så mvcket större för Parten, hvilken
*/ 7
vid 5 Auctoriteter skall uppoffra tid och
penningar, då frågan förut kunde afgöras
af 2:ne.
Då en af ofvannämnde Kongl. Maj:ts
Nådiga Författningar ifrån Kongl, Bergscollegium
till Svea HofRätt öfverflyttat nästan
alla möjliga Bergs-ekonomiska frågor,
så väl som de dermed gemenskap ägande
brottmål, torde det icke vara otillbörligt
förmoda, att de Rådgifvare, som härtill
bidragit, för den juridiska enhetens skull,
skola försöka att fora alla dessa mål i första
in—
Den 10 December f. m.
337
instansen ifrån BergsTings till HäradsRätterne.
För hvarje fördomsfri tänkare måste
det ligga klart i dagen, att de Häradshöfdingar,
hvilka inom Bergslagerna äga Jurisdictioner,
härigenom skola få sina göromål
orimligt ökade och aldeles uturståndsättas
att sjelfve sköta dem. Domsagorna måste
då antingen undergå klyfning och nya anslag
dertill göras, eller ock skall ett ökadt
antal extra Domare tillförordnas, hvilka
nyligen ankomna från Academien, med de
vackraste theoretiska kunskaper och redligaste
vilja, dock merendels måste sakna
den menniskokännedom och den vana att
handtera både menniskor och allmänna ärender,
hvilken, endast genom erfarenheten
förvärfvad, gifver full skicklighet att värdigt
kunna uppfylla det vigtiga Domarekallet.
Förenämnde Kongl. Förordning upptager,
utom andra mål, som till HofRätten
nu mera dragas, frågor om Grufvors Utmål,
om intrång i Malmfälten inom andras
områden, om anklagelse för oloflig brytning
på band och pelare i Grufvor m. m.
De till desse med flere frågors hedömmande
gällande Kongl. UtmålsFörordningarne
af 1741 och l7$7’ Kongl. MasmästareOrdningen
af 1766, Kongl. JemvriikareOrd3
H. 32
338
Den 10 December f. m.
ningen af 1814 och Kongl. HammarsmedsOrdningen
af 1823 m. fl. bevisa tillräckligen,
genom de tecliniska termer de innehålla,
hvilka äro grundade på helt andra
än juridiska kunskaper, och hvilka äro nödvändiga,
för att icke genom vidlyftig omskrifning
behöfva determinera hvarje förhållande,
att lill de uti dessa Författningar
upptagne måls bedömande eller för
att förstå sjelfva Författningarne fordras
flere vettenskaper, än det hittills ålegat dem
att förvärfva, som gått den vanliga Domarevägen.
Huru vill den, som icke äger kunskap
i Mathematik, Mekanik, Physik och Chemi,
och som icke genom egen handläggning
förskaffat sig practisk kännedom af Bergsliandteringen,
med säkerhet bedöma bättre
rätt till Malmfyndigheter, på grund af
meddelade Mutsedlar och Utmål, samt i
följd af Malmlagrets donläge eller sänkande
i Fält, anlagde Fält- och Tvärortsarheten,
Stollar m. m.? Huru bedöma yrkad
ersättning för liden skada genom dålig gång
eller för tidig nedblåsning vid en Bergsmansliytta,
der inbrukarne hafva olika rede
och olycka kan uppkomma genom skärande
malmer, sura kohl eller Hyttearbetarnes
försummelse vid arbetet i MasugnsStället,
Blästerns och Formans skötsel m.m.?
Huru afgöra tvister emellan Smeder och
Bruksägare angående bortsmidt jern eller
Den io December f. m.
33g
bortsmidde kohl, hvartill orsaken kan finnas
i mer eller mindre oartadt tackjern,
ovigtig ställning i härden, med flere dylika
frågor, alla lika främmande för den rena
Juridiken. Dessa exempel torde vara
nog; jag vill icke fylla Protocollet med
uppräknande af flere, icke eller med införande
af de åberopade Fprfattningarnes ordalydelse,
men den, som vill göra sig mödan
genomläsa dem, skall besanna hvad
jag anfört.
För alt hjelpa Kongl. Svea HofRätt
från den förlägenhet man förutsett, anbefalles
i den Kongl. Förordningen, att upplysningar
skola ifrån Kongl. Bergscollegium
inhämtas, då HofRätten saknar de kunskaper,
som fordras att afgöra frågan, och
samma härliga utväg att döma om det
man icke begriper, kan tillämpas för Häradshöfdingarne,
att nämligen rådfråga Bergmästarne,
om desses domsrätt på de förre
skulle öfverflyttas.
Man har på detta rum yttrat, att då
Högsta Domstolen utan andra än juridiska
kunskaper måste afdöma de från Bergscollegium
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
d ragne mål, Svea HofRätt, äfven utan
fara för misstag, skulle kunna bedöma dem;
men man har härvid glömt, att Högsta
Domstolen kunnat hämta upplysning af så
väl BergsDomstolens, som Kongl. Bergs
-
340 Den io December f. m.
Collegii Domar, gifna med sakkännedom
och ansvarsskyldighet, och att deremot HofRätten
måste döma i andra instansen, och
sådant, i händelse BergsDomstolarne upphäfvas,
utan annan vägledning än de upplysningar,
som skola sökas hos Embetsman,
hvilka skäligen icke kunna tillförbindas
något ansvar för de Domar, som grundas
på sådana upplysningar, hälst om de
dömande icke förstå eller icke vilja tillämpa
upplysningarne eller de författningar,
med hvilka de böra vara öfverensstämmande.
Jag tror mig icke behöfva något ytterligare
tillägga, för att bevisa att mitt yttrande
om juridisk oreda hvarken varit
förhastadt eller ogrundadt.
Med anledning af hvad jag anfört och
för att förekomma de elaka följder, som
den dör mycket utvidgade juridiska enlietsprincipen,
redan och framdeles kan medföra,
vågar jag ödmjukast föreslå att Rikets
Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i
underdånighet ville anhålla, att BergsTingsRätterna
måtte orubbade bibehållas, i det
skick de nu befinnas och dervid de kunna
väsentligen gagna den till Fäderneslandets
väl så hufvudsakligen bidragande Bergs- och
Brukshandteringen, samt att Kongl. Majrt
i Nåder ville anbefalla, att då de göromål,
som från Bergscollegium till Svea HofRätt
nu äro dragne till stor del kunna sys*
Den lo December f. m.
sysselsätta en serskild Division, inga andra
Ledamöter framdeles till denna Division
måtte förordnas, än sådane som
efter afläggande af alla de academiska specimina,
hvilka hittills varit fordrade af
dem, som i Kongl. Bergscollegium blifvit
engagerade, sedermera inhämtat den practiska
kännedom af Bergshandteringen, som
för rätta tillämpningen af BergsOrdningarne
är oundgänglig. Rättvisans säkra skipande
måtte vara det mål, som Ständerna
önskat vinna och som Konungen vill befordra.
Om detta mål kan ernås utan de
kunskaper, som erfordras till bedömande
af de förekommande tvisterna, eller otn
säkerhet häruti kan vinnas då Domaren,
sjelf saknande nödig kunskap, på måfå skall
antaga eller förkasta andras råd, dem han
icke förstår, öfverlemnar jag till deras bedömande,
för hvilka fäderneslandets väl gäller
mer än orätt tillämpade principer.
Jag anhåller att detta Memorial måtte
med de andre Respective Stånden communiceras
och till Lagutskottet remitteras.*
Friherre EhrenborghCasper Wilhelm:
Herr Thams nu upplästa ganska sakrika
Memorial innehåller så mycket, att jag oberedd
ej kan i allt upptaga det till besvarande.
Jag vill likväl försöka att deremot
göra några anmärkningar, synnerligen der
-
Den io December f. m.
före att lian så mycket talat om elen juridiska
oreda StyrelseVerkens förändrade organisation
skulle komma att medföra, och
sökt bevisa detta genom sådane skäl, som,
i min tro, ingen ting bevisa. Han har sagt,
att det är blott för den juridiska enheten
Styrelse Verken till en del blifvit betagne
deras domsrätt. Jag skulle ej hafva vågat
framställa ett så högt klander af fordne
Ständers och Kongl. Maj:ts beslut. Jag
anser, att Rikets Ständer ej begärt och
Kongl. Majtt ej bifallit den förändrade organisationen
af StyrelseVerken, blott för
den så kallade juridiska enhetens vinnande.
Jag tror att Rikets Ständer vid föregående
Riksdagar lika mycket utvecklat och tänkt
i detta ämne, som någonsin Herr Tham.
Jag tror äfven, att Kongl. Maj:t på det
mest granhaga sätt svarat mot Ständernes
Önskningar i detta afseende, då Kongl. Maj:t
ej förr, än efter deras vid flere Riksdagar
förnyade framställningar, bifallit hvad de
begärt. Huruvida den demarcations linea,
som blifvit uppdragen emellan Domstolarne
och de Administrativa Verken, är den rätta,
ligger utom min förmåga att bedöma.
Men jag anser ej att något yrke bör hafva
prerogativ att äga särskild Domstol och
jag tror, hvad Bergsvetenskapen särskilt
angår, att den ej haft någon fördel deraf,
att hafva ägt ett sådant privilegieradt forum.
Andre vetenskaper och yrken borde ju då
äfven äga lika rätt dertill. Det är jemväl
Den io December f. m.
343
yttradt, att den ldott juridiske Domaren
dömer i bergsfrågor utan urskiljning. Nå
■val! han dömer också då utan urskiljning
i ännu vigtigare frågor, nemligen om menniskolif;
ty SundhetsCollegium har ju alldrig
haft domsrätt och Domarens beslut
grundas på Läkares attester; de som tänkt
i detta ämne och gjort sig rigtigt reda derför,
hafva funnit, att BergsAmtet i gamla
dagar gjort nytta såsom en vetenskaplig
Institution, men ej såsom domstol. Jag
vädjar till Herr Tham sjelf om bland BergsTingsRälternes
domböcker finnas vid ett
BergsTing 10 mål af vetenskaplig beskaffenhet,
då deremot 3o äro rent juridiska.
Detta ämne är af synnerlig vigt; och jag
anhåller att hvad jag nu yttrat måtte bifogas
Herr Thams Memorial till Utskottet
och MedStåndcn.
Friherre RidderstolpeFredrik: Såsom
innevånare i en Bergslagsort, kan jag ej underlåta
att instämma i Motionairens åsigter.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Det ämne,
som Herr Tham nu vidrört, är länge omtvistadt,
nemligen frågan om nyttan och
nödvändigheten af privilegierade Domstolar.
Det har varit föremål för stridigheter emellan
Sveriges störste Theoretici och Practici.
Att här ingå i något fullständigt yttrande
derom, vore för vidlyftigt; och jag vill
derföre nu blott anmärka i korthet några
344
Den 10 December f. m,
omständigheter, som hafva gemenskap med
Herr Thams anförande. Kongl. Maj:t har
genom de åberopade Författningarne fråntagit
Bergscollegium och andre Administrativa
Verk deras domsrätt i åtskillige ärender.
De olägenheter, som åtfölja privilegierade
domstolar, bestå nu hufvudsakligen
deri, att en Domare, som tillika är vetenskaplig
Embetsman, har svårt att på en
gång förena de erforderliga juridiska och
vetenskapliga kunskaperne. I annan ställning
var Domaren för ett sekel tillbaka,
då pretentionerne på en sådan Domares
skicklighet uti ingendera delen voro så stora.
Man har insett desse olägenheter, och sökt
afhjelpa dem derigenom, alt domstolarne
Berättigades att af sakkunige personer och
Auctoriteter infordra nödige upplysningar.
Jag har jemte Geschworner Rothoff erhållit
uppdragatt granska BergsFörfattningarne;
och dervid inkommo vi äfven på ifrågavarande
ämne. Vi hafva till Kongl. Majit i
underdånighet ingifvit våra tankar härom;
och ansett domstolarne icke böra vara i
saknad af den nödige sakkunskapen inom
sig. Det är således ännu föremål för Kongl.
Maj:ts pröfning, huruvida Domstolarne skola
hemta de erforderlige kunskaperne inom
sig, eller utifrån. Den förra åsigten öfverensstämmer
med Herr Thams. Men då han
sökt göra gällande den önskan, att BergsDomstolarne
skola bibehållas i deras gamla
skick, så skulle härvid möta samma svång
-
Den io December f. ra.
345
Iiet, som förr, att man nemligen i närvarande
lid ej lian begära fullständige kunskaper
i juridisk och vettenskaplig väg förenade
hos en och samma person. Detta
anförande torde få till Utskottet och MedStånden
åtfölja Herr Thams Memorial.
Herr Tham: Jag skall söka att ej
genom vidlyftighet trötta Ridderskapet och
Adeln. Jag har ej sagt, att Rikets Ständer
lill Kongl. Maj:t ingått med sine önskningar
uti ifrågavarande ämne på grund
af juridisk enhetsprincip. Jag har tydligen
utvecklat rätta förhållandet, och dervid
yttrat, att ända från år 1810, då denna
fråga väcktes, Rikets Ständer blott ansett
Embetsmanna-personalen för stor, samt önskat
alt, genom minskning deraf och en
bättre organisation af Collegierne, förbättra
och påskynda ärendernes långsamma och
förlamade gång. Men under elen långa tid
sorn sedermera förflutit, har man gått från
Ständernes första ide', till en annan bana,
der man sökt förvandla alla tvistemål till
rent juridiska och skilja dem från de privilegierade
domstolarne. Jag har sökt visa,
att allmänna Domstolarne, om de ock skulle
förstå desse mål, omöjligen kunna medhinna
att handlägga dem, och alt flere
Domare då skulle förordnas; hvilket jag åter
tror ej vore öfverensstämmande med Sländernes
önskningar. Friherre Ehrenborgh har
yllrat, att, om man granskar BergsTings
-
#
346 Den jo December f. m.
Rätternes domböcker, man skall finna vida
flere mål af rent juridisk än af vetenskaplig
beskaffenhet. Jag har i 3oår bevistat BergsTing,
och funnit förhållandet vara tvärtom.
Der finnas ganska få tvistemål, som ej grunda
sig på ekonomiska eller vetenskapliga
frågor. Jag har sett hvad en skicklig och
nitisk Bergmästare förmår uträtta såsom
Domare. Bergmästaren Troilius har öfver
3o år varit en FörlikningsDomare i sin ort,
derföre att han behandlat målen såsom ekonomiska
och vetenskapliga, samt derifrån
skiljt all juridisk advocatur. Också är han
välsignad af alla, som ej haft egennyttiga
och ensidiga afsigter; och jag tror ej att
någon Bergsman der i orten önskar att
målen skola öfverflyttas från BergsTingsRätt
till HäradsRätt. Der borde visserligen
målen kunna med mera skyndsamhet behandlas,
än vid BergsTing, enär HäradsTing
hålles 2 å 3 gånger men BergsTing blott
en gång om året; men erfarenheten har
visat att det går långsammare vid HäradsRätterne,
i anseende till målens onödiga
uppskof. Herr Lagerhjelm har yttrat, att
just den åsigten ligger till grund för den
vidtagne förändringen, att en Embetsman
har svårt alt förena de erforderlige juridiske
och vetenskapliga kunskaperne. Jag är öfvertygad,
att det är de vettenskapliga och
ekonomiska kunskaperne en Domare i Bergsfrågor
företrädesvis bör äga; och dä ej flere
klagomål anföras öfver Bergmästares dom
-
*
Den jo December f. m.
347
slut än andre Domares, bevisar detta, att
Bergmästarue afven förskaffa sig nödige juridiske
kunskaper. Såsom exempel, huru
väl det kan gå för sig att Domstolar från
andre personer och auctorileter infordra
upplysningar, har man anfört, att Domare
infordra Läkarebevis och derpå grunda sine
beslut. Denna liknelse är dock alltför haltande.
Läkaren gifver bestämdt utlåtande
och bekräftar det med ed. Sådane äro ej
de upplysningar, hvilkas infordrande uti
ifrågavarande Författningar åsyftas. Det är
alltid öfverlemnadt lill Domaren, om han
vill begagna desse upplysningar, och det
beror på, om han förstår att göra det. Med
all aktning för Domare i allmänhet, vågar
jag dock yttra, att man ej kan förstå hvad
man ej lärt.
Herr von Hartmansdorff\ August: Då
jag deltagit både i den Comité, som förberedde
frågan om en förändrad inrättning
af StyrelseVerken, och i Särskildta Utskottets
öfverläggningnr om samma ämne, kunde
åtskillige af Ridderskapet och Adeln möjligen
tro, att jag, som blott är Tjensteman,
varit en bland dem, som, för den
juridiska enhetens skull, medverkat att
bringa saken i det skick hon nu befinnes.
Jag får derföre vördsamt tillkännagifva,
att jag både i Comiten och i Utskottet hufvudsakligen
instämt i de åsigter Herr Tham
nu yttrat; men all jag på båda ställen blif»
348
Den io December f. m.
vit öfverrö’stad. Man liar bestridt Herr
Tharas påstående, att grunden till de föreslagna
och vidtagna förändringarne i dessa
afseenden varit hvad han träffande kallat
den juridiska enhets-grundsatsen; men
jag bekänner, att ehuru jag sökt med mycken
uppmärksamhet följa dessa Öfverläggningar,
har jag ej kunnat inse något annat
skäl till de vidtagna åtgärderna. I anledning
af hvad här blifvit yttradt om Rikets
Ständers tillstyrkande, att en sådan inrättning
afStyrelseVerken måtte vidtagas, sorn
den Herr Tham klandrat, får jag erindra,
att det var något tvifvelagtigt, emedan Särskildta
Utskottets Betänkande i början understäldes
Kongl. Maj:t blott af arne Riksstånd,
hvaremot de 2:ne andra, sorn i dylika
mål borde äga den mesta sakkännedom,
nemligen PresteStåndet samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln uppsköto sakens
pröfning till en kommande Riksdag. Men
Ridderskapet och Adeln, lät likväl sedermera
, i följd af en inbjudning från ett annat
Stånd, förmå sig frånträda detta beslut
och jemväl öfverlemna frågan till Kongl.
Majrts afgörande. Detta skedde likväl ej
förr än efter 2 voteringar och en allvarlig
strid, som jag vill minnas varade från klockan
5 eftermiddagen till klockan 2 på natten,
då jag äfven blef öfverröstad, och det
förra beslutet blott genom några rösters
pluralitet blef upprifvet. Slutligen får jag,
i afseende på den ton och det sätt, hvar
-
Den 10 December f. m.
349
med Herr Thams framställningar blifvit bemötta,
erinra att hvar och en, äfven den
högt uppsatte Domaren, bör ihogkomma,
pä hvilket rum han bär befinner sig. En
NationalFörsamling liknar en Vexelundervisning.
Enhvar måste här vänja sig att
höra och emottaga anmärkning och rättelser
af Landtmän, Bergsmän, eller hvem som
helst, äfven af dem, som i andra afseenden
äro ens underlydande.
Friherre Ehrenborgh: Herr Tham har
sagt, att den af mig anförde liknelse är
haltande. Jag kan ej medge det. Jag tror,
att förhållandet blifver ungefärligen enahanda,
när Domaren infordrar upplysningar
af en Markscheider, som då lian begär
sådane af en Läkare. Domaren är skyldig
lika afseende på begges, och dömer
derom efter sin förmåga, men är ej ovilkorligen
bunden dervid. I anledning af
hvad den siste Talaren yttrat mot mig enskildt,
får jag förklara, att jag tror mig ej
hafva genom något yttrande härstädes sårat
den granlagenhet, som jag är hvar och
en skyldig. Jag har sagt, att Kongl. Maj:t,
i följd af Rikets Ständers förnyade önskningar,
beslutat den förändrade organisation
af StyrelseVerken. Jag har rätt väl
känt Herr von Hartmansdorffs Utlåtande
om denna fråga, så väl i Comite'en, som i
Särskildta Utskottet, och jag respecterar
hans mening; men jag har äfven känt,
35o
Den [o December f. ra.
huru frågan af Rikets Ständer behandlades
och understäldes Kongl. Majit. Jag har
alltid föreställt mig, att hvad Rikets Ständers
pluralitet önskat, är grunden för Kongl.
Majits handlingssätt. Min enskilda opinion
om demarcationslinean emellan Domstolarne
och de Administrativa Verken har jag
ej tillkännagifva, utan förklarade i början
af mitt svar på Herr Thams Motion, att
detta lag utom gränsen af min omdömesförmåga.
Men den juridiska enlietsprincipeu
har jag ansett ej ligga till grund för
den vidtagna förändringen med StyrelseVerken.
Herr Tham har vid slutet af sin
Motion begärt, att en särskild Division i
Svea HofRätt mätte handlägga de mål, sora
blifvit dit öfverflyttade från Bergscollegium;
men då, enligt hvad jag tror, alla de mål,
hvilka till nämnde HofRätt äro flyttade från
Bergs- och CommerceCollegierne, ej uppgå
till större antal än omkring 200 om året,
hemställer jag huruvida det vore rätt, alt
dermed uteslutande sysselsätta en särskild
Division. Äfven har Herr Tham sagt, att
egentliga motivet till Rikets Ständers vid
föregående Riksdagar yttrade önskan om
en förändrad organisation af StyrelseVerken
varit, att vinna minskning i Embetsmännens
stora antal. Jag delar Rikets Ständers
önskan i delta afseende, och tror att
den skedda förändringen med StyrelseVerken
äfven leder till detta ändamåls vinnande,
till en början genom indragning af
Den io December f. m.
351
en Division i CommerceCollegium och större
delen af BergsCollegii Embetsman.
Herr Lagerhjelm: Elmru jag tror mig
hafva icke otydligt tillkännagifva, att min
åsigt i denna sak hufvudsakligen öfverensstämmer
med Herr Thams, får jag dock
ytterligare förklara, att, fastän jag anser
erforderlig sakkunskap höra finnas inom
Domstolarne, jag dock ej anser omöjligt
att ändra det gamla förhållandet med privilegierade
fora. Herr Tham har anfört
såsom skäl för gamla ordningens bibehållande,
att nuvarande Bergmästare skola äga
förmåga att förena insigter i de olika kunskapsgrenarne.
Det är svårt, om icke äfven
olämpligt, att här ingå i bedömande
af personer; men om äfven den tid funnits,
då kunskapernes omfattning medgifvit
denna förening, tyckes det dock vara naturligt
att under seklers lopp denna omfattning
skall så tilltaga, att fullständig vettenskaplig
och juridisk skicklighet ej kan
hos en person förenas. Fastän jag till en
stor del gillar Herr Thams åsigter, tror
jag dock att det gifves ett sätt att ernå
hvad han önskar, utan alt hvarken bibehålla
nuvarande Former eller öfvergå till
den nya juridiska enhets-ideen. Det är
nemligen en möjlighet att sammansätta Domstolarne
af både jurister och vettenskaps»
män. Men utvecklingen af en sådan fråga
vore ej här på sitt ställe, enär den
35a
Den 10 December f. m.
nr i Embetsväg väckt, och så måste behandlas.
Herr Tham: Jag lärer få lof att förklara
ett möjligen otydligt uttryck i min
Motion. Jag har ej önskat, att en särskild
Division i Svea HofRätt skulle uteslutande
sysselsättas med handläggningen af de ifrån
Bergscollegium till HofRätten Öfverflyttade
mål; min mening har blott varit, att
en Division i HofRätten måtte sammansättas
af personer, som äga erforderlige kunskaper
att bedöma desse mål. Jag har fått
ytterligare stöd för denna min tanka af
hvad Herr Lagerhjelm nyss yttrat, och
det är en tillfredsställelse för mig att lian
delat mine åsigter.
Lades på bordet.
Höglofi. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den io December.
Plenum klockan 6 eftermiddagen.
Herr Liljenstolpe3 Carl OttOj uppläste
följande: I sam
-
Den io December e. m.
353
I sammanhang med den af Herr Tham
väckta Motion angående Stadgan om Skiftesverket
i Riket af den \ Maji 1827, anhåller
jag vördsamt få bifoga följande: Indelta
Armeens löningstagare hafva genom
nämnde Förordning blifvit ålagd en ganska
menlig tunga, genom föreskriften uti
16 Gap. 2 §., som bestämmer: ”Att Mili”tiseBoställen
skola hädanefter, till lika an”del
efter hemmantal, vidkännas kostnader
”för Skifte och annan Landtmäteri-förrätt”ning,
” ehuru denna Kronans jord tillförene
varit befriad från desse kostnader.
Denna författning upphäfver, under namn
af Laga Skifte, föregående Storskiften, hvilka
förrättningar erfarenheten visat hafva
sin stora nytta. Enär nu Laga Skifte af
någon delägare uti ett Byelag begäres, så,
om ett Boställe deruti är beläget, skall kostnaderna
derföre (efter hemmantal räknadt)
drabba Indelningshafvaren. Hvar och en
vet huru betydliga dessa kostnader kunna
blifva genom flere års rättegångar och landtmäteriförrättningar,
som stundom uppgått
till 5o R:dr B:co och deröfver på hemmanet
om året. I allmänhet skulle inom Småland
vid sådane tillfällen halfva ärendet
eller inkomsten af Bostället beröfvas Indelningshafvaren;
och då det möjligen kan inträffa
, att man vid ett Boställe fått vidkännas
en sådan kostnad, skulle vid vun3
H. 23
354
Den 10 December e. m.
nen befordran eller transport, samma fråga
vid ett annat kunna uppstå, och på det
sättet skall den förut högst otillräckligt
lönte tjenstemannen fråntagas en betydlig
del af dess lönetillgångar.
Inom hvarje Provins finnas Landtmätare
å Stat, hvilkas löner i senare tider
blifvit förhöjda till skäligt belopp. Före
den nuvarande Skiftesförfattningen ålåg det
Landtmätare, att vid deras förrättningar
icke beräkna något arfvode för Boställen
eller andra föreskrifne Kronans hemman,
och var sådant förmodligen stadgadt med
beräkning på deras löner af Staten. Ytterligare
hafva desse Embetsmäns inkomster
blifvit ökade genom den nya Nådiga
Taxan på Arfvode för Landtmäteriförrättningar,
af den 5 Julii 1827. I Landsorten
anses, hvilket af Landtmätare sjelfve medgifvas,
det de, redan före den nya Taxan,
voro väl betalte för sine arbeten; men nu
mera äro i de flesta Provinser desse förrättningar
så allmänt fullbordade, att hvad
som återstår, icke gifver full sysselsättning
för det ökade antalet af desse Tjenstemän,
hvilka, bosatta på en ort, hvarken till en
del kunna, eller ofta icke vilja skaffa sig
arbete på en aflägsnare.
De rättigheter, som Kronans jord i
delta afseende ägt, torde derföre vara skäl
att den återfår, såsom icke förnärmande
Den io December e. m.
355
någons äldre rätt. I annat fall torde det
Lora bestämmas, att StatsVerket skall vidkännas
hvad den nya SkiftesStadgan i detta
afseende ålägger Indelningshafvare.
Granskningen af i frågaställde författning,
utsträckt till något läftgre än det som.
direct rörer MilitiaeBoställen, och grundad
på exempel uti tillämpningen eller erfarenheten
bör icke illa upptagas, synnerligast
som afsigten är en efter min öfvertygelse
nyttig rättelse för landet. — Uti detta välmenande
uppsåt antnäles äfven följande:
Denna författning lemnar med några få Provinsers
undantag, obestridlig rättighet, att,
då delägare uti Byelag begär laga Skifte,
det erhålla, oaktadt förut Storskifte i Byn
ägt rum, hvarigenom ej allenast hvar och
en ägare fått sig tilldeld dess teg eller skifte
, utan äfven utrönt blifvit att ägornes
beskaffenhet ej med gifven möjligheten af Enskifte.
Häraf blifver säkerligen den följd,
att uti ett Byalag, der flere hemmansägare
finnas, skil jäktige uti större och mindre
skicklighet, flit och förståndigt hushållningssätt
vid skötseln af sine hemmansdelar,
den ena delen inom få år gifver vida större
afkastning än den andra, samt i anseende
till skogens olika vårdande m. m.,
den ena får ett verkligt ökad t värde framför
en annan till hemmantalet lika del.
Med oordentlig lefnad och misshushållning
förenar vanligen tnenniskan ett missun
-
356
Den 10 December e. m.
samt sinne, hvarföre ofta af den orsaken,
gräl och processer uppkomma grannar emellan.
Genom den nya SkiftesStadgan lemnäs
nu tillfälle för en af ofvannämde orsaker
föranlåten hemmansägare ^och det beliöfves
dertill blott en i byen) alt begära
och få Laga Skifte; Derigenom åstadkommes
rubbning i den äganderätt, som hvar
och en förut ägt, genom ett för få år sedan
vunnit laga Storskifte, som, efter flere
års kostsamma Rättegångar och Landtmäteri-förrättningar,
omsider kommit med
en laga förening till slut. Anmälan att vid
föregånget Storskifte orättvisa blifvit begången,
är lätt att uppkasta, hälst med
biträde af den befintliga tillgången på Advocater,
som för enskildt intresse lemna
sin tydning och åsigler. Och så tillkommer
för den flitige och intet ondt anande
jordbrukaren en för dess väl högst vigtig
Rättegång, till hvars utförande han nöd vändigt
måste för penningar anlita en Advocat,
på hvars redlighet och skicklighet till
en stör del, och vid flere tillfällen helt
och hållit, sakens utgång beror. För en
Hemmansägare, sora trott sig med obestridlig
laglig rätt innehafva sitt hemman, och
i förtröstan derpå användt all sin kraft och
verksamhet lill dess förbättrande, är säkerligen
den rubbning, som en ny Författning
deruti åstadkommer bland det mest smärtsamma.
En större utveckling torde icke
behöfvas, för att visa, del den nya Skif
-
Den 10 December e. m.
tesStadgan är (jag vågar säga) i dessa afseenden
skadlig för landet, oaktadt dess i
många andra fall stora förtjenster af fullständighet
och redighet. Jag vågar derföre
vördsamt föreslå, det sådana Storskiften,
hvarvid blifvit utröndt att Enskifte
icke låtit sig verkställa, måtte återfå den
lagliga kraft, som de före den nja SkiftesStadgan
innehaft.
Lades på hordet.
Herr Rothlieb_, Axel j anförde skriftligen
:
Svenska folkets urgamla rätt att sig
sjelfva beskatta är förvarad i 57 §. Regeringsformen
som lyder: ”Svenska folkets
”urgamla rätt, att sig beskatta, utöfvas af
”Riksens Ständer allena vid allmän Riksdag.
”
Detta har också blifvit iagttaget. Likväl
har en åtgärd af Kongl. KammarRätten,
efter sistförflutne Riksdag, uti anmärkningsväg,
men hvad Calmar och Östergöthlands
Län angår ej förr än under nuvarande
år, blifvit vidtagen, som väckt den
största uppmärksamhet, och påkallar säkert
Rikets Höglofl. Ständers, så vida den åberopade
§. Regeringsformen skall helig
hållas.
Under 18a3 års Riksdag beslöts, att
Jordegendomars värde skulle få nedsättas
358
Den 10 December e. m.
till i o procent under då varande värdering
på jord, likväl så, att dessa procent icke
egentligen fingo begagnas tili någon allmän
nedsättning, eller under proportionerliga
andelen af den summa, hvilken såsom
den minsta för hvarje Län är faststäld, och
i upprättade Tabellen upptagen.
I Calmar och Östergöthlands Län, der
jag som jordägare ömsom och någon gång
i båda Länen bevistat Berednings- Taxerings-
och PröfningsComiteerne, känner jag
med visshet, att föreskrifterne ej lemnats
utur sigte. Uppmärksamhet åt Kongl. Maj;ls
och Kronans höga rätt, och den skattdragandes
förmåga, grundad på utskyldernes
jemna fördelning, enligt Bevillningsförordningens
lydelse, har iagttagits. Piigten hos
Comiteerne, såsom Rikets Ständers Deputerade,
samt den af hvarje Comiteens Ledamot
gifna eden äro ti 11 räck 1 i ge garantier
deremot, att ensidiga handlingssätt hvarken
bordt befaras, eller kunnat begås. Föreskriften
i ännu gällande BevillningsStadga
uti lil Art. 2 J. 2 Mora. lyder:
”Konungens Befallningshafvande bestämmer,
så fort sig göra låter, Terminerne för
BeredningsComitéernes sammanträden, så
att de inom förenämnde tid må vara slutade.
De Kungörelser härom, som öfver
hela Länet böra utfärdas och uppläsas,
skola innehålla bestämda föreskrifter, så
väl om de uppgifter till BeredningsComi
-
Den io December e. m.
359
teen, hvilka den skattskyldige Åligga, som
hvad af Comileen sjelf iagttagas hör.
Likaledes bör första gången da denna
Bevillningsförordning skall lända till efterrättelse,
i nyssberörde Kungörelse tillkänliagifvas,
att den nedsättning på Hemmansvärdet
i allmänhet, Riksens fiöglofl. Ständer
medgifvit, för att genom jemkning å
de Hemman, som nu kunna finnas för högt
värderade, få ett efter rätta förhållandet
lika värde Hemman emellan, icke får öfverstiga
Tio procent af den hittills varande
totalsumman och derföre inom hvarje
TaxeringsDistrict icke egentligen bör begagnas
till allmän nedsättning å alla hemniansvärden,
utan är ändamålet att förskaffa
sådane Hemman, som förut varit olika
eller emot värdet för högt taxerade, ett
efter förhållandet lika värde med de öfrige.”
III Art. 22 Mom. innehåller vidare:
”Vid den uppskattning af Fastigheter, sorn
efter de nu stadgade grunder först anställes,
åligger det BeredningsComiteerne, all,
med hänsigt till det förhållande för hvarje
Län, som särskildt bifogade Tabell utmärker,
lika noggrant som allvarligt utreda
de orsaker, hvilka i vissa orter mera,
än i de öfrige åstadkommit nedsättning i
Fastighetsvärdet, och med lika sorgfällighet
tillse, att, i den rnon dessa orsaker
upphört, eller i öfrigt icke instämma med
36o
Den 10 December e. m.
de här förut antagne grundsatser, detta värde
må återföras till dess rätta och sannskyldiga
belopp, så att alla Medborgare i
samhället draga lika bördor å deras egendom,
och den ene icke mer än den andre
derifrån undanbålles. Varande det Comiteen
obelagit, att så väl vid denna uppskattning,
hvilken i öfrigt blifver gällande
för år 1824 och de påföljande åren, så länge
denna Författning, i enlighet med 61 §.
af Re geringsFormen, länder lill efterrättelse,
som vid deremellan anställande årliga
sammanträden, jemka Egendomsvärdet till
den närmaste inbördes likhet, som kan till—
vägabringas och således detsamma för särskildta
Egendomar dels höja dels nedsätta;
men ingalunda må detta verkställas genom
ett allmänt och obestämdt omdöme,
eller und er proportionerlig^ andelen af den
summa, hvilken såsom de minsta för hvarje
Län är fastställd och i ofvannämnde Tahe]!
innefattad, utan skola skälen till hvarje
förändring alltid i Protocollet omständligt
anföras och TaxeringsComiteen underställas.
”
III Art. 5 §. 1 Morn., har följande
lydelse: ”För att granska Taxeringarne å
Näringar, Rörelse och Löneinkomst, och
att bestämma Egendomars värden i ett rättvist
förhållande både till Statens kraf och
Medborgares anspråk på jemnlik beskattning,
skall i hvart Län en PröfningsComité hål
-
/
Den 10 December e. m.
las, att med anledning af de anmärkningar,
som vid TaxeringsComiteWnes beslut
göras eller Comitéen i öfrigt finnér skäliga,
vidtaga alla nödiga rättelser och, efter
inhämtad noga kännedom, oväldigt hålla
hand deröfver, att fastighetsvärdet å Landet,
äfven med afseende på de skiljaktigheter,
som emellan TaxeringsDistricterne
sig förete, likväl icke i något fall, sättes
under dess rättmätiga belopp, och framför
allt icke under den Summa, som för hela
Länet blifvit påräknad, och i den bifogade
Tabellen upptagen.”
Slutligen innehåller IV Art. 5 §. följande:
”Sorn Ledamöter af Berednings- och
PröfningsComite rätteligen äro att anse som
Rikets Ständers Deputerade, hvilka äga,
icke endast, att verkställa bestämda föreskrifter,
utan ock att med Riksens Ständers
magt och myndighet afgöra och besluta uti
frågor, der endast den enskilda kännedomen
och öfvertygelsen om Medborgares olika
ställning och förhållanden, måste ligga
till grund för pröfningen, altså komma Taxeringsman
att i och för utöfningen af deras
kall tillgodonjuta enahanda skydd och säkerhet,
som uti lii §. RegeringsFormen
och 77 §. Riksdagsordningen är åt Riksdagsmän
försäkrad.”
Hvad sålunda BevillningsStadgan i uppläste
delar och öfrigt bjuder har af Öster
-
362
Den 10 December e. m.
göthlands och Calmar Läns Comiteer med
yttersta noggranhet blifvit verkstäldt; och
liar, såsom följd häraf, afgiften för hemmansvärden
ej allenast enligt Tariffen utgått,
utan en betydligt summa deröfver,
då ej de till nedsättning tillåtne 10 procent
blifvit för sådant ändamål allmänt Begagnade;
hvilket äfven upplyses af särskildt
öfver förrattningarne hällne Protocoller,
Att nedsättningen af hemmansvärden till
och med 10 procent under det belopp, hvartill
hemman inom Östergöthlands och Calmare
Län varit uppskattade från 1818 till
och med 1823, hade varit både billigt och
behöfligt, om rättigheten till så beskaffad
nedsättning begagnats, upplyses deraf att
till 182.3 års Riksdag stod hvarje hemman
i Östergöthlands Län uti värde till 47^9 thdr
och i Calmare Län till 5641 R:dr, således
enligt bevillnings-sammundragen bland de
högst uppskattade Län i Riket. Kongl. KammarRätten
har anställt den ifrågavarande
Anmärkningen, grundad på en, som jag
tror, egenmägtig förklaring af BevillningsFörordningens
lydelse. Anmärkningen för
Östergöthlands Län innehåller att de 10
procenten ingalunda böra begagnas till allmän
nedsättning &c. Ehuru Författningen
tydligen i 3 Art. 2 §. 2 Mom. lyder, att
den icke egentligen bör begagnas lill allmän
nedsättning. Då Comiteernes Protocoller
äfvensom Bevillningens utgörande
Den io December e. m.
363
för hemmansvärden, vida högre än om
io procents nedsättning i värdet ägt rum,
styrka att ej någon allmän nedsättning begagnats,
så synes mig som en något för
vida sträckt anmärkningslust varit rådande
i denna Kongl. KammarRättens RevisionsContoirs
handling, troligen härledande sig
från den låckande speculation på Anmärknings-procenten.
Kongl. Brefven af den iö
October 1816 och den i Februarii 1825 innehålla,
att innan Anmärkningar få utfärdas,
som röra en hel menighet, bör underdånig
hemställan göras hos Kongl. Majit och Dess
Nådiga beslut afvaktas. Väl har Kongl. KnmmarRätten,
jag tror under den 26 September
1827, för Upsala Län begärt i underdånighet
och erhållit Nådig föreskrift; men elter
all min forskning, har jag ej kunnat
finna någon sådan åtgärd för Östergöthlands
eller Calmar eller något annat Län i Riket
vara sökt mindre bifallen; och om Kongl.
Majit, på KammarRättens uppgift det ett
Län afvikit från BevillningsFörordningens
föreskrift, i Nåder tillåtit anmärkningar för
ett uppgifvit Län, så är det mer än troligt,
om en dylik fråga väckts för flere Län,
att den Nådiga föreskriften för anställandet
af anmärkningar blifvit helt annorlunda,
och möjligen fått bero, till Ständernes sammankomst,
i synnerhet som ej anmärkningarne
för de af mig uppgifne Län blifvit
förr utställde, än under loppet af innevarande
år. Jag anklagar ej KaramarRätten,
364 Den 10 December e. m.
utan nämner blott saken, till vinnande af
Lagenliga rättelser uti misstag nu och för
en framtid. Skulle KammarRättens genom
dess RevisionsContoirs gjorda anmärkningar
vid sig fästa några följder; så uppkom
deraf åter nya Berednings-, Taxerings- och
PröfningsComiteer för åren 1824 till oell
med 28; oell jag vågar underställa Höglofl.
Ridderskapet och Adelil om ej följden
slutligen skulle blifva den, att inga Ledamöter
i Comiteerne kunde erhållas.
Den misskände finnér alltid sin belägenhet
tryckande. Hvad böra då ej personer
känna, som efter gjord Ed och samvetets
föreskrift iagttagit sina åligganden
och fullgjort hvad Rikets Ständer föreskrifvit,
samt beklädande kallet af Rikets Sländers
Deputerade, likväl, om KammarRättens
åsigter få gälla, äro underkastade åtgärden
af ett Anmärknings- och RevisionsContoirs
uti ett Verk, som, så lill sågandes,
ser och dömer i egen sak.
Det är på dessa skäl jag vågar ödmjukast
hemställa det Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Anmärkningarne rörande Hemmansvärden
måtte inställas och blifva utan påföljd;
att beslut måtte fattas, det hädanefter Kammar-Rättens
anmärkningar ej må sträckas
till Rikets Ständers eller dess Deputerades
åtgärder, då åtagen Bevillning utgått, så
Den 10 December e. m.
365
vida cj tydlig afvikelse från BevilluingsFörordningarnes
lydelser blifvit begången,
b varigenom minskning i påräknad och åtagen
Bevillning, eller fel i ziffran uppstått,
samt Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd och
föreskrift för hvarje fall vunnits till Anmärkningars
utfärdande, i enlighet med hvad
stadgadt är; och att slutligen någon bestämd
tid måtte fastställas, inom hvilken
Anmärkningar böra göras, om de skola för
gällande anses.
Herr af Billbergh Johan Petter: Ehuru
jag är öfvertygad att Ridderskapet och
Adeln icke lärer vilja taga befattning med
en enskild fråga, som i Domstolsväg blifvit
anhängig, anhåller jag dock att få meddela
några upplysningar, icke för att redogöra
för Domstolens förfarande i denna
fråga, men för att utveckla sanna förhållandet.
BevillningsFörordningen medgifver
att nedsättning får ske, möjligen ända till
det stadgade minimum af fastighetsvärdet
inom hvarje Län, men den säger tillika,
att ingen allmännelig nedsättning af egendomsvärdet
får äga rum, emedan en speciel
pröfning skall föregå, hvars ändamål är
jemlikheti beskattningen. Af 25 Län hafva 11
förstått Förordningen så, att man kunde göra
en allmän nedsättning, och de 14 åter så,
att de borde göra den speciel, och sålunda
bereda jemlikhet inom Länen. Detta förhållande
gaf anledning till anmärkning, icke
Den ro December e. m.
af Kongl. KammarRätten, ty den kan icke
på en gång vara granskare och domare,
utan af KammarRättens RevisionsContoir,
som är i samma förhållande till KammarRätten,
som Actorer till andra Domstolar.
KammarRätten har intet intresse af anmärkningarne,
det är blott RevisionsContoiren,
som hafva en viss procent af det belopp
som fastställes. KammarRättens skyldigheter
och rättigheter äro utstakade i dess Instructionoch
BevillningsFörordningen. KammarRätten
har trott sin skyldighet vara,
*/ o 7
att svara mot sin pligt mot Konung och
Ständer, och har ansett en så betydlig olikhet
i Författningens tillämpning icke böra
lemnäs oanmärkt. Den allmänna nedsättningen
har på sina ställen blifvit så generel,
att, oaktadt BevillningsFörordningen
säger, att ingen nedsättning får göras
under egendomsägarens egen uppgift,
oaktadt han lemnat denna uppgift till en
bestämd summa, och oaktadt TaxeringsComiteen,
nedsatt egendomsvärdet, har man
likväl, då saken kommit till PröfningsComiteen,
beslutat ytterligare nedsättning lill
viss procent på alla egendomar utan undantag.
En sådan fråga uppkom först i
Upsala Län. Likmätigt ett särskilt till KammarRätten
ankommit Kongl. Bref, öfverlemnade
KammarRätten samma anmärkning
till Kongl. Majit, och i Nådigt svar förordnades,
att målet borde med vederbörande
communiceras. Sedan har enahanda an
-
Den io December e. ni.
367
märkning blifvit gjord i afseende pä de öfrige
Länen, som följt samma grundsatts.
Man har då communicerat målen utan någon
ytterligare förfrågan, och jag skulle
icke tro, att Konungen eller någon anser
det vara oriktigt förfarit, att man icke
besvärat Konungen med yttrande i hvarje
af dessa frågor särskildt, då de varit alldeles
lika med den första, rörande hvilken
Konungen gifvit sin mening tillkänna.
För ett Län är detta mål nu så långt kommit
att det endast beror på Konungens afgörande.
Det är allmänt kändt, ty det är
införd t i allmänna Tidningarne. — I sammanhang
härmed, äfvensom af Grefve Spens
och Friherre Ridderstolpe, har fråga på
förmiddagen blifvit väckt, huruvida det vore
KammarRättens RevisionsContoirs rätt
att göra sådane anmärkningar, och man har
ansett Berednings- och TaxeringsComite^rne
vara Auctoriteter, hvilka ej voro underkastade
någon controll. Granskningsrälten
är likväl bestämd uti 4 §• 4 Art.
BevillningsFörordningen och nödvändigheten
af denna controll innefattas uti samma
Författnings stadgande: att alla Medborgare
skola lika beskattas. Huru vore detta
verkställbar^ om Comitéerne ej voro underkastade
någon controll, för att ej omtala
de speciella mål, som i besvärsväg
måste afhjelpas. Jag vill blott påminna
om det exempel, som i dag förevarit, att
af 25 Län, 14 tillämpat Förordningen på ett
368
lien io December e. m.
.sätt, och ii på ett annat, oell måhända
hade likväl de i4 Länen mera behof af
en allmän nedsättning än de andra. Utan
KammarRättens controll skulle en sådan
ojemnhet ej märkas och ej kunna rättas.
En Domstol, huru den än handlar, har
alltid tillfälle att blifva tadlad. På sådant
sätt har en Talare på förmiddagen tadlat
KammarRätten för det den upphäft TaxeringsComiteens
Beslut, att en egendomsägare
för upphandling af Spannmål, som
lian förvandlade till Bränvin på sin egen
Egendom, skulle särskilt erlägga Bevillning
Såsom Spannmålshandlande. KammarRätten
fann ej skäl att belasta egendomsägaren
härmed, då han skattar för egendomen,
och man trodde, att det var en lycka
för landtmannen, ju flere som handlade
med spannmål, och ju flere speculanter
det vore på denna vara. —- Man har
sagt, alt Pröfnings- och TaxeringsComiteernes
åtgärder icke borde kunna åtalas eller
ändras. Jag utbeder mig alt få uppehålla
Ridderskapet och Adeln med förklarande
af milt förstånd af Författningen i
denna del. TaxeringsComiteerne hafva rättigheter
och skyldigheter lika som andra.
Deras rättigheter äro att taxera sine Medborgare,
och att vara frikallade från all
ansvarighet för deras Taxerings-åtgärder,
men deremot måtte det vara deras skyldighet
att rätt tillämpa de i Bevillnings
För
-
Den 10 December e. m.
369
Förordningen stadgade grunder för Taxeringen.
Der Comiteerne följt desse grunder,
kan, efter min tanke, ingen Auctoritet
till det minsta böja eller minska den
taxerade Summan, men i motsatt fall, eller
då origtiga grunder vid taxeringen blifvit
tillämpade, måste ändring beredas oell
ny Taxering ske. KammarRätten har så
granhaga afsett Taxerings- och PröfningsComiteWnas
ansvars frihet, att hon ej en
gång infordrat deras förklaring, ehuru måhända
någon Landshöfding af missförstånd,
eller för att gifva vigt åt förklaringen, infordrat
deras utlåtande, och för att befria
de taxerande från allt ytterligare besvär,
hav Kongl. Maj:t förordnat, att, då ändringar
skola ske, det ej må vara föreskrifvit,
alt samma personer skola komma tillsammans,
som förrättat den första taxeringen,
utan att målet skall öfverlemnas till nästa
TaxeringsComite. Ytterligare vill jag blott
tillägga den omständighet, att det synes
mig blifva ett besynnerligt förhållande, om
det skulle låta tänka sig, att a5 Auctoritcter
funnos, som skulle vara utan all slags
controll, och som skulle hafva Rikets Ständers
magt samt utöfva Rikets Ständers rätt.
Jag kan ej finna, att detta står i något samband
med den oonstitutionella sammansättningen.
Den måste hafva till vilkor, att
icke större fördelar beviljas åt den lagstiftande,
än åt den verkställande magten. Fast
3 H. 24
370 Den 10 Decerfiber e, m.
Rikets Stander förordna Revisorer, som
granska samtlige Kronans FörvaltningsVerks
Redogörelser, samt lill och med Kongl.
Maj:ts förvaltnings-åtgärder, vill man icke
medgifva att Rikets Ständers TaxeringsOmbud
skola vara underkastade någon controll,
äfven då egne Medborgares intressen äro
i fråga. Jag anhåller att desse mine tankar
må åtfölja remissen.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I anledning
af hvad Herr af Billbergh nyss
anfört, torde jag få hänvisa till milt yttrande
denna förmiddag, der jag ingalunda
nämner hvad som tillhör KammarRätten,
utan blott hvad som torde böra tillhöra
densamma. Hvad åter angår taxeringen på
den Possessionat, som handlat med säd,
vore det en stor obillighet mot det stånd
som betalar för sin rätt att handla, om elt
annat stånd nekade att gifva den lilla procenten
af behållen vinst å en sådan handel,
som tillkommer Staten. Vidare måste
jag besvara Herr af BiHberghs anförande
om Taxerings- och Pröfnings-Comite'erne.
Ehuru de ej äro permanenta Domstolar,
kan jag ej annat än taga dem i försvar, då
de äro ComiteW, i hvilka jag, i egenskap
af Landshöfding, inom Westerås Län är
Ordförande. Om dessa Comiteer icke anses
såsom Rikets Ständers Ombud, upphör
begreppet, att Svenska Folket beskattar
sig sjelf.
Den 10 December e. m.
Herr Tham> Wolfrath: Jag uther mig
först få göra den anmärkning, att den af
Herr Rothlieb gjorde Motion ej kan upptagas
af Rikets Ständer till pröfning, mera
än i det afseende, att BevillningsTJtskottet
och Rikets Ständer fästa sin uppmärksamhet
på de demarcationslinier, hvilka kunna
uppdragas emellan TaxeringsComitéerne
och KammarRätten. Huruvida KammarRätten
nu öfverskrida sin domaremagt eller
icke, tillhör ej Rikets Ständer att pröfva,
utan Konungen. Men deremot tror jag
det vara högst angelägit, att Rikets Ständer
göra Författningen så tydlig, att den
ej gifver anledning till onödiga och onyttiga
anmärkningar. jag säger onödiga
och onyttiga. Jag kanner ej förhållandet
i andra Län, men i Skaraborgs Län,
der jag bor, äro de af denna beskaffenhet.
1 Skaraborgs Län begagnades ingen allmän
nedsättning, utan endast partiela, der de
af behofvet påkallades. Effecten deraf blef,
att nedsättningen inom ett Härad utgjort
2 å 3 procent, inom ett annat 6, och så
vidare, men icke öfver 7 procent inom något;
och det oagtadt har RevisionsContoiret
gjort anmärkningar, som blifvit med
de skattdragande commtinicerade. Jag omtalar
ej delta, för att göra något anfall mot
KammarRätten, ty jag hoppas att, om ock
anmärkningen gillas af KammarRätten, den
likväl skall vinna rättelse i Högsta instantien.
Men just den händelsen, alt så onö
-
Den 10 December e. m.
dige anmärkningar blifvit gjorde, hör göra
det angelägit, att noga utsätta och afväga
termerne i Författningen, på det landets
innevånare, när de rigtigt uppfylla gifne
bud och befallningar, ej må blifva besvärade
med förklaringar, som äro onödige
och högst obehaglige för den skattdragande;
ty det är till denne som anmärkningarne
öfverlämnäs, då det likväl äro Comiteerne,
som borde förklara sig, och ej
den skattdragande. Jag anser detta vara
oformligt, och ej i öfverensstämmelse med
Författningen.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Jag
har begärt ordet i anledning af det påstående
en värd Talare framställt, att TaxeringsComiteWne
i Länen ej blifvit besvärade
med förklaringar öfver anmärkningar.
Hvad som skett i Länen äger jag ej kunskap
om; men att det skett i Stockholm,
derom tror jag mig vara säker. Jag har
här varit Taxeringsman å Ridderskapets och
Adelns vägnar,och har Comiteen, i anledning
af en skrifvelse från KammarRätten, flera
år derefter måst sammanträda, om jag rätt
minnes, för att afgifva förklaring öfver en
af KammarRätten faststäld anmärkning. Den
communicerades genom Öfver-StåthållareEmbetet,
och rörde taxering af dem, som
utminuterade bränvin. Jag vill minnas,
att Författningen stadgar, att de som ej
voro Borgare, skulle indelas i vissa classer,
men att de som vore det, skulle
I
Dea to De cera b er e. ra.
taxeras efter inkomsten. Denna norm följde
TaxeringsGomileen här, och sålunda
taxerades hvar oell en blott på ettdera
sättet. Deröfver gjorde KammarRätten anmärkning,
och påstod, att den bränvinsminuterande
Borgaren borde taxeras både
elter class och inkomst. KammarRättens
skrifvelse härom var så sträng, att i den
Comité, der jag var, ansågo vi oss nödsakade
att åberopa 113 §. RegeringsFormen.
Sedan den tiden har jag ej hört af saken,
hvars egentliga sammanhang jag för öfrigt
nu mera icke så noga kan erinra mig.
Herr af Billbergh: Jag vill blott i
anledning af Herr Thams yttrande hafva
äran upplysa, huru svårt det är att förekomma,
hvad som af andra kallas oriktiga
anmärkningar. Vi hafva nyss hort, och
det är af hvar och en kändt, att BevillningsFörordningen
i manga delar är olika
förstådd i olika Län. När hela Läns PröfningsComiteer
kunna hafva olika åsigler,
frågas, örn icke en Revision och en Domstol
äfven kunna hafva det. När en anmärkning
kommer till KammarRätten, kari
den på sin höjd finna tvetydighet i anmärkningen,
men i sådant fall ej ex incommunicato
afslå den, ty den kan bero på outredde
omständigheter, och man iar ej begära,
att domstolen för hvarje anmärkning
skall uppsöka dessa. Följaktligen måste
man communicera målet, och deruti mätte
374
Den io December e. ro.
väl ej vara något sårande eller stötande»
hvarken för den ene eller den andra, när
aldrig Taxeringsman blifvit besvärade med
utredning af desse ämnen. Det är ett oundvikligt
ondt, som träffar livar och en i en
Stat, der ordning och skick skall äga rum.
Deruti ligger ingen chicane och ingen betalning.
Den anmärkning, som nu är anhängig
mot Skaraborgs Län, är ännu ej afgjord.
Efter den åsigt Herr Tham framställt
deraf, är jag böjd tro, att den ej
skall blifva faststäld; jag vet det dock icke,
förr än man kommer till afgörandet.
Herr Cederschjöld bär behagat anmärka,
att en faststäld anmäkning communicerades.
Jag har förut nämnt, att en och annan
executor infordrat förklaringar af Taxerings-
och PröfningsComiteerne. Troligen
har det skett i Städerne, der det är lättare
verkstäldt, men när det säges, att det
var en faststäld anmärkning, som var i fråga,
så ligger deruti en contradiction. Händelsen
har troligen varit den, alt det var
KammarRättens beslut, som skulle befordras
till verkställighet, och det är något
helt annat.
*
Friherre Boije s Fredrik; Jag vill ej
blanda mig i denna strid, men blott upplysa
hvad jag känner och är historiskt
sant, i afseende på hvad Herr Cederschjöld
yttrat. Jag hade 1826, vid det tillfälle
han omtalar, det förtroendet att i ÖfverStåthållarens
ställe vara Ordförande i de
Den 10 December e. nr.
Comiléer, som hade sig uppdragit att göra
en uy taxering. Då stego de Heste Ledamöterne
upp och förklarade, att de ej trodde
sig vara skyldige alt verkställa ett så
beskaffad! uppdrag, emedan de voro Rikets
Ständers Representanter, och icke kunde medgifva
KammarRättens domsrätt öfver sig, i
anledning hvaraf de ock ville hos Kongl.
Maj:t hemställa, alt, sedan de en gång taxerat
efter sin ed , de icke måtte kunna åläggas
att taxera annorlunda. Detta gick till
Kongl. Maj:t. Jag har sjelf i egenskap af
Ordförande underskrifvit det. Konungen
fann billigt aLt icke en TaxeringsComité,
mot sin ed, kunde taxera annorlunda än
den gjort, och det beslöts sedan, alt då
sådane frågor uppkomma, skulle det påföljande
årets Comité göra en annan taxering.
Grefve Posse, Arviel: Äfven jag tror
alt den Motion Herr Rothlieb nu gjort, ej
kan blifva föremål för öfverläggning, så
vida man ej vill gifva den en sådan syftning,
som Herr Tham omtalat. Jag tror
att qo §. RegeringsFormen här är tillämplig.
Således kan jag ej yttra mig öfver saken;
men med afseende på Herr af Billberghs
anförande, är jag rättvisan skyldig
nämna, att hvad Herr Tham yttrat om
Skaraborgs Län, är enligt med rätta förhållandet.
Herr af Billbergh: Det var blott i anledning
af Friherre Boijes närmare ulveck
-
376
Den 10 December e. m.
ling af det ämne, som Herr Cederschjöld
väckte, som jag anhåller få anföra några
ord. Förhållandet är alldeles som Friherre
Boije nämnt, att Stockholms Stads TaxeringsComitc
ingick till Kongl. Maj:t och
Besvärade sig deröfver, att de efter nya
grunder skulle förrätta en ny taxering; men
vid den frågans afgörande stadgades icke
såsom grundsats att samma TaxeringsComitc
icke kunde förrätta ny taxering; utan,
i sammanhang med den frågan, förordnade
Konungen, att då KammarRätten ålägger
en ny taxering skall den hänskjutas
till nästa TaxeringsComites verkställande.
Således var det ej ett gillande af Stockholms
TaxeringsComites Besvär, utan stadgandet
äger sin grund deri, att en TaxeringsComite,
som fullbordat sin förrättning,
icke å nyo skulle Besväras med sammanträde
i och för speciela frågor, ofta af ringa
Betydenhet.
Herr von HohenhausenCarl: En alldeles
ovan Talare hoppas kunna påräkna
Ridderskapets och Adelns benägna öfverseende
med Bristerna i dess framställningssätt.
Jag tror mig böra tillkännagifva, att
såsom Ledamot af 1824 års PröfningsComité
i Upsala Län, emot hvars åtgärder,
Herr af Billbergh upplyst att anmärkning
först gjordes, jag var den, som inom Co
-
Den 10 December e. m.
377
miteen väckte Motion ora fulla begagnandet
af den nedsättning, hvilken Rikets Ständer
ansett möjlig att medgifva. Grunden
för mitt påstående, som emot Ordförandens
mening vann pluralitet, var den, att
i Upsala Län ligger 8 R:dr B:co pris på
tunnan säd till norm för egendomsvärdet,
då hvarje inom Länet bosatt person likväl
kände, att blott 5 R:dr var det verkligt
gällande. Jag trodde det öfverensstämma
med min ed och med den befattning jag
då bade, att yrka en sådan, af billigheten
påkallad, och med Statsbehofvens fyllande,
förenlig nedsättning.
Herr von Heyne> Georg: Med anledning
af förevarande discussion, tager jag
mig friheten öka KammarRättens anmärkningshistoria
med ett par exempel, utan
att derföre göra några anmärkningar mot
KammarRätten. Förlidet år har i de två
Län, der jag har egendomar, sådane anmärkningar
gjorts från KammarRätten mot
mig, att ett Tegelbruk, värderadt till 5oo
R:dr, ansetts af KammarRätten äfven skola
hafva en Tegelslagare behöflig och skatlskrifven.
Jag nyttjar likväl en torpare dertill,
och hela afgiften för Tegelbruket är
1 R:dr, då deremot minsta afgiften för en
Tegelslagare är 3 R:dr. Äfven bar jag en
Såg, värderad till 3oo R:dr, hvarföre afgiften
utgör något öfver 3o skillingar. Sågaren,
som KammarRätten anmärkt, att jag
378
Den io December e. ro.
borde hafva skattskrifven, skulle hafva betalt
2 R:dr B:co. Det är något högst besynnerligt,
att ett Verk, sorn betalar 3o sk:s
bevillning, skulle hafva en skattskrifven
person, som borde betala 2 R:dr. Af denna
anledning hemställer jag, att hädanefter
måtte stadgas, det sådane Sågar eller Tegelbruk
eller andra Lägenheter, hvilka ej
hafva så högt värde, att de skatta dubbelt
mot hvad för en vid dem anstäld person
bör i bevillning erläggas, ej må taxeras till
någon personel beskattning. Jag anhåller
alt delta måtte lill BevillningsUtskoltet remitteras,
på det Utskottet må äga tillfälle,
alt i Författningen meddela föreskrifter som
göra sådane anmärkningar onödige.
Lades på bordet.
Grefve Bark, Nils> anförde skriftligen
:
Bland vigliga ämnen, som påkalla vår
omtanka är vår Landtbruks-ekonomi, hvarå
jag anhåller få fästa uppmärksamheten.
Enligt våra närvarande beskatlningsgrunder
utgör den förnämsta källan för allas
vår bergning; det är Jordbrukaren, som
isynnerhet skall betala våra Skatter, upprätthålla
Finanoerna, Försvarsverket, aflöna
våra Embetsman, med ett ord, ansvara
för de flesta Statens utgifter. Hvilken
olass i samhället eger väl derföre mera rätt
Dch 10 December e. m.
till det allmännas omtanka än just denna»
hvilken (på det allmännas väl så väsentligen
beror?
Flere af Ståndets värda Ledamöter hafva
redan väckt frågor, hvilka åsyfta Landtmannens
intressen, men desse torde bäst
iakttagas, om vi skaffa oss utvägar till nya
Näringsgrenar, hvarigenom vårt välstånd
(ej såsom hittills) blefve ensamt beroende
af Bränvinsbränning och Sädesprisen.
Vår Landthushållning, eller snarare sagt
vårt Åkerbruk, har visserligen de senare
åren gjort betydliga framsteg, men att desse
ej svara mot vår tids fordringar och behof,
derom öfvertygas vi, då vi beräkna
hvilka ofantliga summor årligen gå ur Landet
för Kreatur, Ull, Lin, Hampa, Olja,
m. fl. Landtmannaproducter, dem vi kunde
skaffa oss sjelfve, om vi, i stället för
att rikta Utlänningen med införskrifningen
af desse Producter, sökte i vårt Land införa
de practiska kunskaper, som alstrat
deni, Följom häruti de efterdömen, hvilkas
nytta erfarenheten redan godkänt. Det
ekonomiska ljus Mögelin ländt i Preussen
och dess GrannLänder, Lohmens Stamschäferi
med flere i Sachsen, Fredriksborg i Dannemark
äro från oss ej långt aflägsna bevis
på nyttan af dylika Inrättningar, och
Tyskland har deni, jemte en StatsRådet
Thaer, en Grefve Hohenthal, med flere
andra insigtsfulla män alt tacka för de otro
-
/
38o
Dfiii so December e. m.
liga summor, de nu årligen skörda genom
de väckelser och kunskaper de gifvit åt
alla grenar af Landtmanna-industrien. Öfvertygad
om möjligheten att utveckla ett
lika lyckligt förhållande hos oss, har jag i
förutnämde Länder sökt inhämta de upplysningar,
hvilka en der redan bepröfvad
erfarenhet kan meddela uti de ämnen, sorn
anvisa hvilka åtgärder i ett Land snarast
och säkrast kunna sprida Landtmannakunskaper
och välmåga. I följd häraf får jag
för Ridderskapet och Adeln vördsamt projectera
inrättandet af en Landtbruksskola
vid en för ändamålet passande local, hvarest
våra Söner kunde erhålla pr adis k undervisning
och erfarenhet.
1:0 Uti Jordens behandling enligt
dess olika beskaffenhet, i förening med de
kunskaper uti Chemien, som dermed ega
sammanhang.
2:0 Undervisning och kännedom om
de Växter, hvilka kunna frambringas på
Svensk Jord, samt deras olika nytta och
användande.
3:o Kunskaper uti Kreaturs skötsel,
deras skiljaktige Raccr, behandling och fördelar.
Desse äro de hufvudsakligastc åsigter,
hvarpå en dylik anstalt borde grunda sig;
men mångfaldiga äro de insigter, hvilka i
Den 10 December e. fn.
följd häraf likasom sjelfmant kommo att
utvecklas, och våra Landtman skulle förvärfva
ett hittills i allmänhet saknadt begrepp
om sitt yrkes intresse och betydenhet,
samt vinna kunskaper, som betryggade
deras framtida bergning. Vår tids erfarenhet
talar bäst till oss om nödvändigheten
att taga detta i beräkning, då vi
sett så många Famillefäder tvungna att
lemna hus och hem, för det de ej förstått
sköta eller draga nytta af den Jord, som
skolat föda dem och deras Barn. Alla andra
medel vi kunde önska eller föreslå till
Landtmannens väl äro osäkra och mindre
allmänna i sina verkningar, än de som åsyfta
hvarje Jordbrukares enskilta bildning
för sitt yrke. Vilja vi i detta fall uppfora
en säker byggnad, måste vi begynna
med att lägga en säker grund, och hvar
finnes väl den, utom i Landtmannens egna
insigter och bemödanden.
Våra intressen, betraktade ifrån denna
synpunkt, hafva föranledt mig att väcka
denna Motion. Att den må vinna Rikets
Ständers uppmärksamhet, vågar jag så
mycket snarare hoppas, som jag är öfvertygad
det hvarje Svensk Medborgare, lika
med mig, inser, att vi ej äro födda endast
lill den skyldighet att försvara den Jord,
som ägdes af våra Fäder, utan äfven lill
omsorgen att odla och förbättra den; en
omsorg, sorn ofelbart ökar Landets väl
-
38 o*
Öen lo December e, fti.
Stånd, hvilket alltid utgör ett af dc säkraste
stöd för vår egen och efterkommandes
politiska och medborgerliga tillvarelse.
De till en sådan Inrättning beböflige
medel synas mig lämpligast böra utgå af
det öfverskott, som vinnes genom den förhöjning
uti bränvinsskatten, hvilken vid
denna Riksdag troligtvis kommer att äga
rum — då Landtmannen, För hvars nyita
denna Landtbruksskola bildades, också blefve
den, som dertill mest bidrog.
Grefve Bark anbÖll, att dess Motion
måtte remitteras till vederbörligt Utskott,
och med de öfrige RiksStånden communiceras.
Herr von Hartmansdorff i Åugust: Jag
anhåller, att få förena mig med Grefve
Bark i hufvudsaken af den framställning
han gjort. I den talrika LäroverksComitcen
yrkade jag ungefärligen detsamma, sorn
Grefven; men föga afseende gjordes derpå;
likväl har man i förbigående nämnt
saken såsom önsklig, ehuru den ej directe
blifvit föreslagen. För mig, sorn ej är landtman,
har det varit fägnesamt att höra en
man bland Ridderskapet och Ädeln, hvilken
i detta afseende är så utmärkt, påyrka
hvad min röst varit för svag alt uträtta.
Herr Rosenbladj Bernhärd: Jag vill
endast intyga den utmärkta och stora nyt
-
t)en io December e. m. 383
ta, som Inrättningen af Landtbruksskolan
på Mögel i n gjort i Tyskland. Det vore en
stor vinst för mitt Fädernesland, om det,
under en mans ledning, liknande den utmärkte
Thaer, kunde få en sådan Inrättning»
Lades på bordet.
Grefve Posse j Erik j uppläste följande
:
Enligt nu gällande Författningar, skall
lill Kongl. Maj:t och Kronan erläggas hvart
Tionde Skeppund eller Tunna, af den tillverkning,
som hämtas från Grufvor, på
, Krono- och Kronoskatte grund, hvilka icke
åtnjuta frihetsår. Jag behöfver ej nu göra
framställning om de stora bidrag, som
Bruksrörelse och Bergshandtering lemna till
StatsCassan, ty de äro kände; ej eller lärer
någon bevisning vara nödig, att beskattningen
af hvart io:de af tillverkningen
är högst obillig, och till det mästa omöjligt,
att med någon enskild behållning utgifva;
men jag anser mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att det är en verklig
Statsförlust, att fordra en sådan afgift,
ty följden deraf är, att frihetsårs prolongation
nu måste tillstyrkas och medgifvas
för många Verk, som icke kunde fortdrifvas,
om de skulle erlägga hvart io:de, men
med bestånd kunde utgifva hvart 3o:de eller
2o:de.
384
Den 10 December e. töi
Det är af denna anledning jag föreslår
upphäfvande af stadgandet uti Kongl. Pia»
catet den 27 Augusti 1728, §. 2 och att
i dess ställe bestämmes, att afgiften till
Kronan af Bruks- och Bergshandtering, sorn
hämtar Malm eller Mineral, på Krono och
Kronoskatte grund, efter frihetsårens slut,
hlifver hvart 3o:de af tillverkningen, eller
högst hvart 2o:de.
Vöre jag delägare i någon Grufva, på
Krono- eller Kronoskatte grund, så skulle
jag tveka, att göra denna Motion, då det
egna intresset kunde anses ensamt vara motivet,
men nu drager jag det icke i betänkande.
Såsom tillförene Ledamot i ett Collegium,
hvilket det åligger> att yttra sig,
öfver ansökningar om Frihetsår, har jag sjelf
funnit mig nödsakad, att tillstyrka förlängning
och befrielse från en omåttlig afgift,
då jag, om detta förslag varit gällande, och
afgiften således billig, med skäl hade tillstyrkt
afslag å ansökan.
Här finnas Bruksrörelser, och deribland
synnerligast Alunverk, som ehuru de icke
äro betungade med arbete i djupa Grufvor,
ändock torde tvingas att upphöra, om de
skola erlägga hvar io:de Tunna, eller ock
måste dem för alltid beviljas frihetsår.
Om remiss häraf till SlatsUtskottet an»
hålles.
Lades på bordet.
Herr
Don io December e. m. 385
Herr Gripenstedt, Jacobf anförde skriftligen
:
Då den så kallade Husbehofs Brännvinsbränningen
upprättades och först blef
tillåten, i afsigt att gagna Jordbrukare och
Jordegare, kunde man ej föreställa sig, att
den skulle urarta till BrännvinsFabrikers
anläggande för dem, som sjelfva icke äga
jord, eller på sin höjd äro Arrendatorer
af några tunnland till plats för sådana Fabriker.
Ätt förhållandet likväl nu mera
blifvit sådant, är en allmänt känd sak;
häraf kan man dömma huru våra Ekonomiska
författningar i allmänhet äro sammansatta
och handhafda; de kunna med
få undantag, så snart motiverna äro nog
talande, styrkas, för tydas och vändas tvärt
emot det ändamål, som de primitivt åsyftat,
eller åtminstone bordt åsyfta. Den
förut redan nog tryckta Landtmannen förtryckes
ännu mera, och medlen till hans
upphjelpande beröfvas honom, för att understödja
eller gynna ett inskränkt antal
speculanter, hvilka föga eller intet bidraga
till Statens underhåll och icke hafva någon
känning af de dryga utlagor, som dertill
fordras. Ändamålet med Brännvinsbränningen
bör vara, att kunna föda en större
mängd Boskapskreatur, hyilket alltid blifver
grunden för Landthushållningen. Det
är således på en gång orättvist och orimligt,
att Innevånafc i Släder, som icke äga
3 H. ‘
38G
Den io December e. nr.
Landtbruk, skola få Utöfva Brännvinsbränningsrältigheten,
hvilken uteslutande bör
tillhöra den bebyggda och bebodda jorden,
utan afseende på dess natur; alltså äfven
bebyggd och bebodd Stadsjord. BrännvinsPannorna
böra efter min tanka aldrig
få innehålla större rymd än 60 kannor,—
enkla, utan allt machinerie och fabriksmässiga
Inrättningar, hvaribland de så kallade
Pistoriska Verken och Rectificatorerne intaga
främsta rummet. Hvad sjelfva Brännvinet
angår, blifver deraf i alla fall beklagligen
allt för mycket tillverkadt, derom,
vittnar det dagligen tilltagande sedeförderfvet
hos hela den arbetande Folkklassen;
hvad jordbruket åter angår, så, långtifrån
att hämta någon nytta af Brännvinsfabrikation
i sin egentliga bemärkelse, lider det
kännbart deraf, emedan Landtmannen sorn
bränner i smått icke kan concurrera med
Fabrikanten, som tillverkar i stort och således
kan vara belåten med en mindre vinst
på ett större capital. Det ringa priset och
den ökade, snart sagdt omätliga tillgången,
på den olycksbringande varan beröfvar dessutom
Landtmannen större delen af de arbetskrafter
han annars bordt kunna påräkna
för drifvandet af sitt Åkerbruk. En 60
kannors Panna skulle den få begagna, sorn
med egen Afvel brukar en Egendom af
20,000 R:dr Banco taxeringsvärde, och i
proportion efter värde till \o,000 R:dr B:co;
då tvänne sådangi Pannor fingo brukas, men
Den 10 December e. m. 387
aldrig derutöfver pä samma Egendom. Om.
en och samma Person äger flere Egendomar,
som äfven brukas med egen afvel,
bör dock ej Brännvinsbränningen fä sammandragas
på en af dess Egendomar, utan på
hvarje ställe brännas enligt den rättighet
Egendomens värde gifven Sedan minskas
Pannorna i proportion efter Egendomarnes
och Hemmanens värden efter nu gällande
beräkningssätt. På delta sätt skulle förbränningen
af Säd och Potatoes betydligen
minskas, oell kanske äfven den enorma Potatoes-odlingen
inskränkas. Enligt milt begrepp
anser jag den ständigt utvidgade odlingen
af denna växt såsom högst vådlig
för Landtbruket i framtiden. Herr Montgommeries
förslag alt lägga 16 sk. afgift på
hvarje kanna Brännvin är otvifvelaktig! välment,
men jag är öfvertygad att det ej är
verkställbar!; om än så vore, skulle snart
Lurendrägare, hvarpå vi icke äga brist,
som man vet, snart uppfylla vårt Land
med Utländskt Brännvin, hvilket skulle
kunna säljas för bättre pris än vårt inhemska
med den höga konsumtionsafgiften. Vi
skulle då förlora i dubbelt afseende; våra
%
penningar gingo utur Landet och Jordbrukaren
skulle sakna det nödiga understödet
för sin Ladugård, sedan han icke kunde
bränna , i brist på afsättning af varan, hvilken
olyckligtvis nu mera blifvit en nödvändighets
artikel. Att bränna vissa månader
af året, och göra uppehåll deremel»
388
Den 10 December e. m.
lan, lian ej gå an, ty, sedan Boskapskrea*
turen blifvit vane vid Dranken, skulle det
omväxlade och afbrutna fodringssättet tillskynda
en betydlig minskning i den af Ladugården
påräknade vanliga afkastningem
De enda medlen att motverka det onda af
den öfverdrifna Brännvinsbränningen, äro
således, efter min åsigt, inskränkning af
Pannerjmden och förbud mot alla Fabrikseller
Konstbränner ier.
Herr •nora Heynnes Georg: Det är blott
en sak i Herr Gvipenstedts anförande, hvarvid
jag vill göra en anmärkning, den nemligen
att i den stund, då vi alla önska en
mera utsträckt näringsfrihet, vi icke eller
mätte motarbeta en sådan önskan genom
inskränkning för Städerne, att bränna för
deras jord. Jag anhåller att denna anmärkning
får till vederbörligt Utskott åtfölja
Herr Gripenstedts Memorial.
Lades på bordet.
Grefve Spens j Carl Gustaf > uppläste
följande:
I anledning af Kongl. Majlis Nådiga
Skrifvelse om en ny reglering af postafgiften,
utbeder jag mig få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på en del af
de stora frågor, som härstädes under förra
Riksdagen ventilerades. Ridderskapets och
Den io December e. ra.
389
Adelns beslut blef då, dels att stadga skyldigheten
för Postmästare, att uthänga afgående
Brefchartor, hvarmed man, som
Protocollerna visa, åsyftade en controll
öfver upphörden, och dels att hos Regeringen
anhålla, det lösen för recommenderade
bref ej utan Ständernas samtycke måtte
få höjas. Jag torde få genomgå hvardera
frågan särskilt.
Såsom anledning till önskan af ytterligare
controll öfver uppbörden anmältes
vid sista Riksdagen den besynnerliga omständighet,
att tillökningen i postinkomsten
icke motsvarat en hillig väntan, stödd på
1818 års stora förhöjning, då icke blott
allt porto höjdes 25 procent, utan äfven
dessutom flera runstycken här och der tillädes.
I sig sjelf kan, då rörelsen i landet,
och dermed förenadt behof af postcommunicationer,
icke kan antagas vara i
aftagande, nämnde resultat icke förklaras
iner än på två sätt, antingen såsom ett
tydligt tecken till behöfligheten af en ökad
controll å uppbörden, eller så alt den förhöjning
som 1818 skedde, yppat åtskilliga
missförhållanden i förut gällande Posttaxa,
och många förut ansenligen skattande couiinunicalionsbehof
sökt sitt tillfredsställande
genom andra utvägar än [tosten, häldre
än att draga den ökade porto-bördan. Jag
vill här en gång för alla hafva anmärkt,
att jag alldeles ieke inlåter mig på den van
-
3go
Den io December e. m.
liga banan att yttra eller ens för mig sjelf
fastställa en tanka om huruvida bägge, eller
endera af nämnde orsaker varit verkande
till det anförda resultatet. Min mening
är, då jag fordrar ytterligare controller, icke
att anklaga någon af Postverkets hvarken
högre eller lägre personal; mitt syftemål
är så ofta det kan undvikas aldrig någon
person, och här är det sä mycket mer
en skyldighet, som blotta förmodningar äro
möjliga, och inga bestämda skäl. Men just
derföre, alt man således mäste resonnera
blott om hvad som kan vara den möjliga
orsaken, ulan att ens kunna någonsin lä vela
den verkliga, hade jag önskat, att correctiver
blifvit stadgade, så väl emot det
ena som det andra, när frågan är af så
stor vigt som harl Och, när jag nu med
glädje funnit Regeringen lyssnande, till Nationens
vid sista Riksdag uttryckta röst,
förklara sig hafva låtit uppgöra af sakkunnige
Embetsman, ett förslag till jemnkad
PoslTaxa för hela Riket, som till Ständerncs
Utskotts ytterligare bepröfvande skall
blifva aflemnadt; när jag härigenom linner
grundad anledning till hopp, att den ena
bristen i var hittills varande Postinrättning
skall bli afhjelpt, har jag ej kunnat undgå
att väcka frågan om den andra.
Det underslef sorn nu kunde vara möjligt
vid postuppbörden, skulle bero på öfverenskommelse
emellan 2 Postmästare, och
Den io December e. m. 391
öfvcrsändandet från afgångsorten af dubbla
Postchartor hvaraf den eua, som upploge
alla bref, å ankomstorten uthängdes, och
den andra blcfvc den hvarå qvittenset skrefs,
och som till controll sedermera uppsändes.
Såsom correctiv häremot blef vid sista Riksdagen
föreslagit, och är om jag milis rätt
äfven stadgadt, att Landshöfdingen i Länet
skall äga rätt när han vill öfvervara postväskornas
öppnande, en slags controll, som
jag för min del måste anse både odieus
för Postmästarne, otillräcklig i sig sjelf,
emedan få Landshöfdingar medhinna sådant,
och dessutom olämplig på de grunder,
hvarom vidare kan läsas några Ledamöters
reservation mot BevillningsUtskollets
beslut i detta ämne, vid sista Riksdagen.
Om man deremot stadgade, alt så
snart posten vore afgången, skulle en charta
öfver de afgångne brefven inlemnas till
Magistraten i staden, eller Kyrkoherden å
landet, för att i Rådhusförstugan eller Sockenstugan
förblifva uppsatta en viss tid, och
dessa Chartor, med påtecknadt bevis om
verkställd sådan uthängning, blefve de som
af controllerande auctoriteter inom Postverket
jämnförde med dem, som ankomstortens
Postmästare hade qvilterat, synes
111ig en af de lämpligaste conlrollmethoder
vara begagnad. Sådant skulle nemligen dessutom
vara för ganska många brefafsändare
välkommil; de kunde då, när tiden så raedgaf,
på dessa Chartor efterse oin deras bref
Den to December e. m.
verkligen vore afgångna; just derigenom att
denna förmon för correspondenterna tillika
vanns, vore en sådan af Staten anbefalld åt-,
gärd icke det minsta chicaneus för en redlig
Postmästare, och den, som icke vore detta,
ägde tillika det alldra största band på
sig; lian kunde aldrig veta hvilket bref,
som på den uthängda BrefChartan blefve
eftersökt, och om dessa Chartor och blott,
en gång i månaden besågos af någon, gjort,
de möjligheten, att de kunde bli sedda samma
gagn. Man anmärkte sistlidne Riksdag
att en afskrifts tagande till detta ändamål
af afgående PostChartan skulle, alltförmyc-,
ket öka Postraästarnes besvär, och anför-,
de exemplet af Stockholms PostGontoir—
om det så är, så hemställer jag att anstalten
åtminstone vid!, de andra PostGontoiren i
Riket måtte vidtagas, man torde ej kunna
kalla den omöjlig der — och Stockholms,
PostContoir är såväl genom sin talrika per-,
sonal, som grannskapet med hela PostVer-.
kets öfverstyrelse, i allt fall mera. control-.
Icradt än de öfriga.
I afseende på de reoommenderade bref-,
ven innehåller det utdrag utur Kongl. Postordningen,
som finnes. Almanachorne bifogadt,
följande: ”När någon i, recominende”radt
bref afsänder penningar, bör han på
”alla de sedlar, som innehafva 5 R:drs vär”de
och derutöfver, kunna uppgifva num”mer
och datum, då man vid förefallen
Den io Decenibci; c. ra.
”olyckshändelse om ersättning för de för”komne
sedi arne anhållerliela delta stadgande
är högst dunkelt. Det lenanar ingen
bestämd underrättelse, om huruvida det är
afsändarens rätt att fä den ersättning sorn
omtalas, det står blott att han får anhålla *
derom; det står icke heller utsatt hurudan
Embctsmanna-attest som bör finnas på den
omtalta uppgiften å nummer och datum..
Alt en sådan atteslator bör vara postbe-.
(jente å afgångsorten är såväl tydligt i theo,
ri, sam gifvet i praktik, men dessa obestämdheter
äro i alla afseenden ej af liten
vigt, såvida som de lemna oafgjordt, huruvida
Staten, vid lemnandet af nämnde ersättning,
agerar som assuradeur för postgångens
ordentlighet och helgd, eller om den.
blott förskjuter ersättningen, till dess den
PostEmbetsman, som vållat brefvels bortkomst,
kan gälda den, eller de bortkomna
sediarne i Banken hinna bli förbud na oclt
förnyade. Den senare åsigten af brefs recommendalion
yttrades af ganska mångå
under debatten vid förra Riksdagen, och,
om mitt minne ej bedrager mig, hafva åtskilliga
myndigheter förklarat sig dela den.
Detta uttrycktes än ytterligare genom det
påståendet att sjelfva recommendationsafgiliteu
är blott en ersättning för det å PostGontoren
förbrukade lack och segelgarn,
meu alldeles ej. någon assuranceafgift, ej
beller någon del af sjelfva Postbevillningen.
Jag vågar hemställa om icke just det
39$
Den 10 December e. m.
väscndtliga ändamål, livårföre Rikets Ständer
af ålder åtagit sig poslbevillningen,
hvarföre den är orntalt i Grundlagen, och
hvarföre man har kunnat ingå på 1818 års
förhöjning, äfvensom förmodligen vid denna
Riksdag ej ifrågasätter alt ruhba inrättningen,
är det ovillkorliga behof, som rörelsen
i landet äger, af absolut säkerhet
för den correspondent, som iakttagit allt
hvad författningarna föreskrifva. Det är
med afseende härå jag föreslår, att nämnde
i Almanacliorne extraderade författning
må erhålla följande redaction :
”När någon i recommenderadt bref afsänder
penningar, bör han om numer och
datum på alla de sedlar som öfverstiga 5
R:drs värde, äfvensom beskaffenheten af
enskilda reverser eller andra penningevärde
ägande papper, kunna uppvisa ett intyg
af Postmästaren i afgångsorten, då han,
i händelse brefvet ej rigtigt framkommer,
erhåller ersättning af Postcassan.”
Äfvensom att i sammanhang härmed
måtte stadgas, att hädanefter recommendationsafgiften
måtte bestämmas af Ständerna
på samma sätt, som den öfriga poslbevillningen,
och ingå i postuppbörden, samt
ersättning för lack och segelgarn häldre
lemnäs de Postmästare, som derafäro i behof,
såsom löneförhöjning.
t
Den io December e. m.
395
Orri remiss till BevillningsTJtskoltet och
communication med respective MedStändcr
lär jag härmed ödmjukast anhålla.
Lades på bordet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, anförde
skriftligen:
Kunskap, erhållen derom alt i Hedervärda
BondeStåndet Motion skall vara gjord
om att från Snäfringe Härad i Westerås
Län få vid det till ocji med 1823 vanliga
levereringsstället Kungsöhr, lämna ränteliöet
in natura, ålägger mig att väcka Rikets
Högloft. Ständers uppmärksamhet å ett
förhållande, om hvars snara förändring
underdånig hemställan hos Hans Majit Konungen
torde böra göras, nemligen om
nådig befallning till Dess StatsConloir, alt
ej, medelst sitt sluLliga gillande af anbudet
å Stallbyggnaden vid Kungsöhr, afgöra deli
försäljning af förrådshuset för Räntehöet,
som kan komma alt blifva för Statsverket
ganska menlig, om i en framtid nödvändigheten
af ett dylikt förrådshus tvingar
Slaten att till uppbyggande af ett slikt påkosta
10 gångor så mycket, som nu erbjudne
auetionssumma inbringar.
Det historiska af detta mål är följande:
Genom Kongl. Brefvet den 26 April
1814 förordnades all denna Byggnad skulle
3gS Ben 10 December e. tu*
för Statsverket inlösas, men ställas under
tillsyn, neli vård af SloltsStatsbetjeningen
så att Ränlellöet och Halmen kunde deri
förvaras, samt att kostnaden dervid borde
bestridas till ena, hälften af de medel, sorn.
på Strömsholms och Kungsöhrs SlottsStat
lill reparationer bestås, och lill den andra
af Strömsholms SluteriCassas tillgångar.
I skrifvelse den 27 Julii 1827 har
RiksMarskalksEmbetet i underdånighet anmält,
alt kostnaden för underhållet af Stallbyggnaden,
enligt Ståthållarens på Strömsholms
Slott uppgift, då redan uppgått till
536 R:dr 18 sk. och att dertill nämnde år
skulle erfordras 128, R:dr 28 sk. 10 rst. B:co,
hvarföre, och då Räntegifvarne i Länet allt
sedan sista Riksdag, enligt Rikets Ständers
då fattade Beslut, med contant lösa Ränlellöet
och Halmen, samt denna Byggnad från
berörde tid af sådan orsak varit aldeles
obegagnad, RiksM.irskalksErnbelet i under-,
dånighet hemstält huruvida densamma, såsom
icke vidare behöflig, ina, till undvika
lule af underhållskostnader, få försäljas,,
eller, enär Byggnaden icke på något sätt
yorc till gagn för Strömsholms och Kungsöhrs
Sjo.UsSlaler, Statsanslaget för samma
Slott från all utgift lill Byggnadens underhåll
befri as.
I nådig skrifvelse den 21 November
1827 hyr Kungl. Maj:t, med bifall till hvad
15 e 11 io December e. m.
häTu timian af Kongl. Statstontoiret tillstyrkt
blifvit, i nåder förordna! ali Stallbyggnad en,
'efter föregången besigtning oell värdering
skall genom offentlig Auction, stim på en
och samma dag skall ske vid Kungsöhr
och Westerås Slott, till den högstbjudande
försäljas, med vilkor, alt Byggnaden inom
viss utsatt lämplig tid skall af Köparen
bortflyttas, så vida icke annorlunda kail
med Arrendatorn af Kungsgården öfverenskommas,
och att anbudets antagande beror
på Kongl. StatsContoirets pröfning.
Den 21 Febr. 1828 besigtigades oell
värderades Byggnaden Lill endast 4~5g Hulr,
i anseende lill skyldigheten att densamma
rifva och bortflytta. Den befans uppförd
af Furutimmer 25 hvarf bög på Stenfot,
85 alnar lång, 16 alnar bred med 16 btädfordrade
Knutar, 12 små Kinningar, \\.
par Följare, blott en brad ford rad gafvel,
efter den andra utgöres af långväggen på
det deremot stående ÅsStallet; har ett par
dubbla och en enkel Dörr, 1 par Dörrar
till Skullen, 4^ små fönster i bly, (mer
och mindre söndrige, samt några alldeles
borta) 44 spiltor med krubbor och häckar,
samt ett BrädContoir med Dörr; Golf och
spiltpallar af plank, i dåligt skick, och
vasarna derunder mer och mindre skadade;
Mellantaket eller Skull virket af Bräder,
hvaraf flere skadade; Takresningen består
af 29 Takstolar samt vid östra gafveln 5
3g8
Den i o December e. m.
halfva dito och derpå Bräder, läckte moel
spån, som är mycket ruttnad. Norra "Väggen
har tagit röta på flera ställen. Till
Skollen är en lång Bro på timrade kistor
i godt stånd, men Brotaket förlorat.
Den 23 Maj 1828 anstäldes auction,
då anbud gjordes med ^66 R:dr 32 sk.
Broo, hvilket af Konungens Befallningshafvande
hos Kongl. StatsContoiret anmältes,
med hemställan om icke försäljningen kunde
få ske med rättighet för Inroparen att få
låta Byggnaden qvarstå, efter, vid Kungsgårdens
bortarrenderande, något förbehåll
icke varit derom att densamma borde hortflyltas,
och hvarom fråga visst aldrig uppstått
om Kongl. Maj:t och Kronan sjelf bibehållit
Byggnaden, och densammas värde
derigenom för köparen skulle betydligen
ökas, då rifning och flyttning samt den dermed
förenade betydliga kostnad, knutarnas
skadande, takspånens förlorande samt brädfou
ringens och innanredets sönderbrytande
och förstörande undvekos.
I skrifvelse den 3i Julii 1828 förordnade
Kongl. StatsContoret, att Arrendatorn
af Kungsgården Pastor Hörstadius borde
tillfrågas om han medgåfve att Byggnaden
finge under hans arrendetid qvarstå efter
försäljning lill annan Man, som skedt, och
hvarpå Hörstadius mundtligt svarat Nej,
utan att vilja lemna skriftligt svar, som
till Kongl. StatsContoiret inberättades.
Den 10 December e. m.
I skrifvelse den 23 Octoher förklarade
Kongl. StatsContoiret att ny Auction borde
å byggnaden utlysas, med fortfarande vilkor
att inom föreskrifven lid af blifvande köpare
borlflyltas.
Den 2q November 1S28 för sig gick
den kungjorde nya Auctionen, hvarvid Moell
böd 4.75 och Hörstadius 510 R:dr Banco.
Härvid förekomma 2:ne anmärkningar:
1:0 Att Konungens Befallningshafvande
i orten häröfver aldrig blifvit hörd.
Ett förhällande så mycket obilligare, sorn
Landsböfdingar och ej CollegiiPresidenters,
minne hos en efterverld lider af allt hvad
som till Kronans fördel blifvit försummadt
under den tid Länestyrelsen varit hvar och
en af dem anförtrodd.
2:0 Att då Kronans fördel (att få
LifStallbyggnaden så mycket som möjligt
betald) berodde på att köparen skulle försäkras
om rättigheten att få denna byggnad
qvarstående, och ehuru Landshöfdingen
gjorde Kongl. StatsContoret uppmärksamt
å att nuvarande Arrendatorn ingalunda ägde
rättighet att fordra borttagandet af en byggnad,
som redan stod der vid contracLels
uppgörande och stått der alltsedan den
oförgätlige Konung Carl NI:te densamma
uppbygde, Landshöfdingen det oagtadt erhöll
befallning alt begära Arrendatorns samtycke
4oo Den 10 December e. ro.
och-, då detta af Arrendatorn nekades, för
andra gången utbjuda byggnaden emöt det
på anbuden ofördelaktigt inverkande vilkor,
att inroparen borde inom viss lid byggnaden
rifva och bortflytta, ett vilkor, sorn ej
till ursägt kan anföra någon 3:dje mans
derunder beroende vatt.
£ fall respective MedStånden skulle
häraf finna anledning att inför Thronell
nedlägga linderdånigste önskan, att, i frågor
om StatsVerkets fördel eller förlust,
Luca Lin c to r itc t er nes ansvariga utlåtande alltid
må varda allernådigst infordradt öfver
i afseende derå framstälde förslag; så är
jag tillfredsställd, att lill ett slikt iakttagande
hafva vördsamt gifvit anledning.
Om commnnication till MedStånden
och remiss till StalsUtskoltet får jag Ödmjukligen
anhålla.
La des på bordet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, uppläste
följande:
Den 18 December i8a3 täcktes Kongl.
Maj:t på RiksSalen, efter att hafva afgjort
en mängd Lagfrågor, i Nåder yttra sig till
Rikets Ständer på följande sätt:
”Beträffande de af Eder i öfrigt redan
”afgifne och än vidare inkommande förslag
”till
Den io December e. m.
“till ändring i, elior förklaring af allmän”na
Lagen, sä enär don af Riksdagen återstående
korta tiden icke tillåter att å des”sa
ämnen lemna den uppmärksamhet de”ras
vigt kräfver, föranlåtes Jag förklara,
”alt jag icke kan dessa Lagförslag nu antaga.
”
I följd deraf hafva också flera till Kongl.
Maj:t af Rikets Ständer mot slutet af sist—
lidne Riksdag öfverlemnade underdåniga
Skrifvelser ännu icke kunnat af Kongl.
Maj:t tagas i Nådigt öfvervägande. Men
som vissa af dessa underdåniga Skrifvelser
innehålla ämnen af största vigt, får jag
vördsammast hemställa, om icke samtlige
nu kunde till Kongl. Majit ånyo inlemnas,
nemligen:
1:0 Den i Bihanget till samtliga RiksStåndens
Protocoll under N:o 381 upptagna
underdåniga Skrifvelsen af den 8 December
18 a 3, angående föreslagen ändring
i iy Cap. HandelsBalken och 20 Cap. JrfdaBalken,
rörande förmånsrätter och förmynderskap.
2:0 D:o D:o af samma dag, under
N:o 38a, angående Rådmäns och Kämnärers
befrielse frän deltagande i ansvaret
för försummelse att lill ÖfverDomare insända
renoverade Domböcker och Protocoll.
3 H.
Den 10 Dncem lier e. m.
3:o D:o D:o nf samma dag, under
N:o 383, angående föreslagen ändring i
ConcursLagen af den 18 Juli 1818. Och
4:o Den delen af Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse, N:o 4I2> den 22
(20)? December i8a3, som rör upphäfvandet
af Kongl. Förordningen af den 7
December 1787, angående Lifsstraff för
obehöriga omdömen öfver de af Kongl.
Maj.t vidtagne författningar.
Lades på bordet.
Vidare uppläste Herr Cederschjöld följande:
Den
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
afsistlidne år bestämda rättigheten
till hemmansklyfninganses så allmänt för
yttersta gränsen af hvad sorn skulle kunna
medgifva», och af många för redan så öfverdrifven,
att det ej är utan efter mycken
tvekan, som jag nu går att väcka fråga om
en obegränsad jordklyfning. Men ehuru
ringa hqpp jag än hyser, alt idéen nu skulle
kunna utföras, anser jag likväl för min pligt
att uttala den, och att söka göra reda för
den samma; öfverlemnande åt tiden att
bringa den till mognad.
Alt en obegränsad jordklyfning öfverensstämmer
med rättsläran lärer knappt
b
Den 10 December e. m.
4o3
larfva några bevis. Ty min egendom, den
må vara lös eller fast, bör jag kunna få
föryttra i så stora eller små delar, som jag
sjelf behagar; och likaledes bör det på andra
sidan stå mig fritt att förvärfva så
mycket eller litet, hvarom jag kan med den
förra egaren öfverenskomma. Då för öfrigt
ingen gräns är satt för jordegendoms sammanhopande;
så synes icke heller någon
grälls 1’ättvisligeil böra finnas för dess klj'fning,
En fri och obegränsad jordklyfning
st;aile vara nyttig för den , soni ville stycka
sin jord. Den gäldbtindne skulle derigenom
kunna göra sig skuldfrioch sedan
arbeta tued större bog för sig sjelf och
sina baln, an förut för silla borgenärer.
Den skuldfrie skulle derigenom kunna förskaffa
sig contatita medel till den återstående
jordens bättre bruk; och sålunda belt visst
af den mindre jordrymden erhålla eli större
afkastning, än förut af den odelade egen-*
domen,
En sådan jordklyfning skulle vara
nyttig för den j som ville förvärfva jord.
Han kunde då få rätta sig efter sina tillgångar
och slippa att börja med en betydlig
skuldsättning. Hail kunde då få utvidga
sin besittning i samma nion, som hans
tillgångar ökades; och derigenom skulle hail
erhålla en jemn väckelse lill idoghet.
Den 10 December e. m.
Denna jordklyfning skulle i mångfaldiga
afseenden vara nyttig för det allmänna.
De tjenande skulle på nara håll
se hoppet om bosättning. Detta skulle
väcka dem till flit och sparsamhet. Fylleriet
skulle minskas. Flera ägtenskap skulle
ingås, och de oägta barnens antal förminskas.
Vid arfskiften skulle äfven de, som
ej ville qvarblifva på stället, likväl kunna
bibehålla äganderätten lill sin andel i fädernejorden.
Och på dessa sätt skulle allt
fler och fler menniskor fästas med fastare
band vid Fäderneslandet såsom sjelfständiga
medborgare och män för sig. Emedan hvar
och en alltid bättre vårdar sitt eget, än en
annans; så skulle också alla blifva mera
måna om sig sjelfva, sedan de blifvit sina
egne, och följderna skulle snart visa sig i
en allmännare idoghet, trefnad och sedlighet.
Folkstocken skulle ofantligt tilltaga,
och detta tilltagande skulle då blifva en
sann måttstock på Rikets förkofran i styrka
och välmåga, i stället för att man nu knappt
kan glädjas åt att Folkstocken tillväxer.
Ty så länge de besuttnas antal varit bestämdt,
har folkökningen endast måst förstora
klassen af tjenstsökande. Men då en
gräns fins för de besuttnas behof af tjenare,
så måste öfverskottet blifva tjenstlöse; och
detta bidrager i sin nion att förklara, hvarföre
brottslingarnes antal i fängelserna, och
i synnerhet de försvarslösas på arbetshusen
är i ett så rysligt tilltagande. Öfver allt i
Den 10 December c. m.
4.o5
det vidsträckta Sverige skulle man få se
nya fält uppodlas, nya boningar uppföras,
nya näringar utvecklas; och i samma mon
Jättingarnes, tiggarnes, och brottslingarnes
antal förminskas. Dessutom skulle jorden
derigenom stiga i värde, i samma mon den
kunde säljas i mindre delar, lika som en
vara på auction alltid betalas dyrare, då
den utbjudes i små partier, emedan Speculantcrnas
antal då är så mycket större;
och derigenom skulle för öfrigt den Svenska
jorden säkrast lättas ifrån den börda
af gäldbundenhet, hvaraf bon nu tryckes. (
Slutligen vill jag till besvarande upptaga
några af de väsendtligaste inkast, som
till äfventyrs torde göras emot omförmälte
jordklyfningsförslag, nemligen:
1:0 På alltför små jordlotter, säger
marij har åbon i brist på dragarej icke
magt att rigtigt bruka sin jord.
Men antingen kunde han lega dragare
af någon annan; eller ock med spade sköta
sin lilla åker, lika som en trägårdssäng,
och sålunda endast kunna reda den så mycket
bättre»
2:0 Då åbon hade mindre jordj än
som erfordrades för hans beständiga sysselsättning
och fullkomliga underhållskulle
han förfalla till lättja och till last för
fattigförsörjningen»
4o6
Den 10 December e. m,
Men cfet fordras en högst obetydlig
jordrymd för en inenniskas underhåll; och
desto mindre, jn mer arbete derpå användes,
En liten jordlott kan derföre gifva åt den
omtänksamme och idoge lika både sysseE
sättning och afkastning, sorn en mångdub-s
belt större åt en annan. Dessutom vore
det ej meningen, att åbon nödvändigt skulle
kunna lefva endast af sin jords afkastning,
Jag anser tvärtom just en sådan isolering
hinderlig för krafternas utveckling; och skulle
derföre önska, att åbon på något sätt ma-!
nades till binäringar, såsom slöjder, dags-*
Verkning o. d,
3:o Skjutsning j väghållning och dyliket
onera hvartill dragare erfordras skulle
icke kunna utgöras.
Men så länge dylika onera skola finnas,
kunde de småloltade åboarne om deras utgörande
öfverenskomma sins emellan, Ett
par kunde hafva en häst gemensamt, eller
ock kunde de lega af den större jordegaren.
Äfven i detta afseende kunde dessutom näringarne
derigenom komma att fördelas, så
att somliga*lunde försörja sig blott med en
häst, andra med några kor, andra med ett
pär oxar o. s. v.
4-0 Skogarne skulle utödas för stängsel
och byggnadsverke samt brännsle.
Men i samma mån trädvaror blefve mer
efterfrågade, skulle de stiga i värde, och
Den 10 December e. m.
skogarne följagtligen sorgfälligare vårdas,
samt deras utöda lide just derigenom säkrast
förekommas. Dessutom skidle behofvet snart
framkalla lefvande gärdesgårdar, lerbyggnader
o. d,
5:o Dylika små besittningar skulle kunna
förväirfvas af af straffade brottslingar
och blifva tillhåll för tjufband.
Men just derigenom, att de kunde förvärfvas
af afstraffade Brottslingar, öppnades
också för dessa en möjlighet till förbättring;
ty det måste för dem alltid vara
svårt att kunna erhålla tjenst, och i brist
deraf tvingas de nu att fortgå på lastens
bana. Om någonstädes en sådan koja blefve
ett tillhåll för tjufvar; så vore det i alla
fall en fördel alt der lättare kunna upptäcka
och åtkomma dem.
6’:o Lättheten att bosätta sig skulle åstadkomma
brist och dyrhet på Tjenare.
Men behofvet af Tjenare skulle också
betydligt minskas, dels genom sjelfva egendomarnes
förminskning och dels genom
den tillgång på arbetskraft, som hos åboarne
på de små jordlotterna kunde för tillfället
såsom dagsverke erhållas. Och
7:0 j)f senare tiders erfarenhet från de
sydligare Provincerna kan man redan
i smätt sej hvad oredor} fattigdom
4o8
Den io December e. m.
och elände skulle följa af en allmänt
frigifven jordklyfning.
Men root denna möjliga erfarenhet från
de sydligare Provincerna, kan man sätta
den urgamla, som Dalarne erbjuda, hvarest
den ofantliga hemmansklyfningen just
torde vara en af de väsendtligaste orsakerna
till den der så allmänt rådande mannakraften,
omtankan, idogheten, frimodigheten
och känslan för sjelfständighet. Dessutom
får jag påminna, att man ej må sluta
ifrån nuvarande förhållanden, och vill
endast tillägga, att, derest den af mig föreslagna
jordklyfning skulle fullkomligt kunna
lyckas, äfven andra författningar måste
vidtagas, till befrämjande af en bättre barnuppfostran,
till spridande af mera upplysning,
till väckande af mera omtanka och
idoghet, till vinnande af större säkerhet i
afseende på inteckningar o. d,
Om dessa skäl tilläfventyrs icke skulle
finnas kraftiga nog för att nu på en gång
alldeles besegra den urgamla meningen
om besuttenhet; så hoppas jag, att de åtminstone
skola göra tillfyllest att ådagalägga,
det denna fråga förtjenar ett närmare
begrundande.
Herr Cederschjöld anhöll om remiss
af denna Motion till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet.
Den io December e. m.
Herr Tham, Wolrath: Jag hade med
några korta anmärkningar ernat bemöta Herr
Cederschjölds Motion, men då lian till en del
sjelf upptagit och besvarat dem, samt den
vidlyftighet de äga gör, att jag ej nu vill
upptaga tiden, anhåller jag att framdeles,
sedan jag genomläst Motionen, få besvara
densamma.
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt j Jacob j uppläste fö i
Det
hvarken är eller kan vara obekant
för de fleste af mina Landsmän, det Skogarne
i Riket på sednare tider blifvit så
medtagne och förstörde, att inom kort tid
det är att befara en total brist på den
oumbärligastc af alla våra inhemska producter,
hvaraf vi ägt öfverflöd och kunnat
aflåta till andra Nationer. Vår olycka
skulle vara oberäknelig, den stund vi behöfde
tillita andra om livad vi ägt, men
genom misshushållning förstört. Vi kunna
ej bestå inför efterverldens dom, och
minst för våra egna barns rättvisa fordringar,
om vi icke ännu medan tid är söka
att förekomma och afböja sådane olyckor
och förluster, som sedan blifva både obotliga
och oersättliga.
Skogarne nedfällas och upphuggas utan
urskiljning och ulan den minsta omtanka
Den io December e. m.
för deras äter tillväxande. Rödjande, svedjande
och kohiande fortfar förbistrat, hvarigenom
också många härjande skogseldar
uppkomma. De olycklige bekymmerfull
syndare, som antingen genom sine Fäders
eller egen vårdslöshet bortmistat sin skog,
stjäla med ifver och utmärkt skickligt från
andra, som sökt och kunnat bespara och
behålla sin egen, hvarigenom slutligen och
i längden en allmän förstörelse skall uppkomma.
Att uppräkna alla de sätt, hvarigenom
skogarne misshandlas och förstöras, hlefve
allt för vidlyftigt. Jag är säker att hvarje
kunnig och uppmärksam Landthushållare
sett och känner dem alla; här är för
mig endast den vigtiga fråga att framställa.
Huru och på hvad sätt kan detta onda
afböjas, och skogarne bevaras, fredas
och besparas, på det man i framtiden icke
mätte försättas i den bekymmerfulla ställning,
att uti Nordens kalla cliinat vara utur
stånd alt freda sig för kölden, bereda
sin föda, och förädla jernet till våra vapen,
med mera, oumbärligt så väl till sjös
som lands.
Jag får derföre vördsamt yrka;
Att Lagen mot skogsåverkan måtte skärpas,
och att stöld å min olästa egendom:
skogen, mätte bestraffas i likhet med inbrottsstöld.
Den io Decena b er e. m.
Att uppsigten öfver skogarne måtte
klifva sträng och allvarsam, samt kraftiga
åtgärder vidtagas till skyddande af denna
håda allmänna och enskilda egendom.
Att skogsplanteringar måtte uppmuntras
och belönas med praemier, eller sådane
privilegier, som i framtiden kunna skänka
idogheten och omtankan någon nytta
och fördel,
Att hägnader af sten och jordvallar,
till besparing af skogen, mätte genom lämpliga
författningar åläggas hvarje Jordägare
eller brukare att verkställa årligen t. ex.
ungefärligen io famnar å hvarje fjerdedels
mantal; och slutligen;
Att våra skogsallmänningar måtte i stället
att begagnas till ntsyningar till skogshugge,
genom Jägerihetjeningen, hvilka ofta
till Landets stora skada missbrukas, blifva
indelte åt skoglöse hemman, med förbehåll
att under det strägaste ansvar vårda
, och årligen å de medtagne trakterna
plantera ny skog. Desse för både det allmänna
och enskifta magtpåliggande ämnen
och önskade åtgärder vågar jag vördsammast
påyrka; och anhåller att detta mitt
anförande måtte de öfrige respective Stånden
meddelas, och sedermera till vederbörande
Utskott blifva remitleradt,
Lades på bordet,
Den io December e. m.
Herr Lagerhjelms Pehr: Under Stalsoch
BankbUtskottens sammanträden vid sista
Riksdag förekom den Motion, att alla
Behållningar i Banken af olika Cassör skulle
sammanslås och öfverlemnas till disposition
åt en auctoritet, som skulle af Ständerne
sammansättas. Denna fråga lemnades då
utan uppmärksamhet. Här har sedan, under
denna Riksdag blifvit föreslagen samma
utväg, afen Ledamot, med RänteKammarens
behållning i Banken, och af en
annan Ledamot, i afseende på RiksgäldsCoutoirets
behållningar. Jag tillkännagaf
väl då, att Motion väcktes vid sista Riksdag
om utsträckning deraf till alla publika Verks
behållningar i Banken, men jag är osäker
om det samtal, som då hölls, ger rättighet
till samma Motions upptagande vid denna
Riksdag. Jag föreslår derföre nu, att Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken eller
RiksgäldsContoiret må äga rätt att i Diseontväg
utlåna hälften eller två tredjedelar
af alla Verks behållningar i Banken, såsom
StatsVerkets, RiksgäldsContoirets, ComrnerceCollegii,
JernContoirets, m. fl. Jag föreställer
mig, att, då en sådan auctoritet äger
att disponera alla behållningarne, de möjliga
utassigneringarne ej skola göra något
binder, ty den ena Cassan kan i sådant
fall understödja den andra. Ett reglemente
för en sådan inrättning borde utfärdas, hvarvid
jag får föreslå följande allmänna momenter:
-
Den 10 December c. m. 4^
1:0 Räntan beräknas ä 5 procent lill
inbetalningen och erlägges då.
2:0 Straffränta beräknas 8 dagar från
förfallodagen, och är 3 procent öfver vanlig
ränta.
3:o Lagsökningen sker 2 månader efter
förfallodag.
4:o Lån på 6000 R:dr och derunder
omsättas med £ afbetalning hvarje halfår.
5:o Lån meddelas ända till 10,000 R:dr
B:co på 1 å 4 månaders tid, emot full inbetalning
å förfallodag.
6:0 Låntagare äge rätt att inbetala
Lånet, när han det vill, innan förfallotiden.
7:0 Fullmägtige äge rätt att upptaga
lån emot 3 procent, då behofvet det fordrar.
Jag anhåller om remiss af delta anförande
till BancoUtskottet.
Lades på bordet.
Herr Estenberg_, Pehr^ hade inlémnat
ett Memorial, som upplästes så lydande:
Då Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
stiftade Wadstena PensionsJnrättning, till
Adeliga ogifta Fruntimmers förmon, blefvo
Pensionerna bestämde till 33 R:dr 16 sk.
B:co silfvennynt. Sedan den tid äro Löner
415
Den io December e. m.
af alla slag, Inqvarteringsafgifter, Fattiginrättningars
underhåll och allmänna anslag
ökade och satta i åtminstone någorlunda
förhållande till myntets under tiden försämrade
värde; denna af Högloft. Ridderskapet
och Adeln stiftade enskifta PensionsInrättning,
är den enda som i detta afseende
icke fått följa med tiden öch Baiicosedelns
minskade valeur, jag vågar derföre
vördsammast föreslå, att denna Inrättnings
årliga Pensioner 33 R:dr 16 sk. måtte
hädanefter ökas till 200 R:dr Bancosedlar,
hvilket understöd syiles stå i någorlunda
förhållande med värdigheten af håde
Höglofl. Ridderskapet och Adeln såsom
Stiftare, samt med Pensionairernes Ådeliga
stånd och behof. Med detta understöd,
sådant det för närvarande är* då det utgör
ungefär 4 sk. \ rst. om dagen, befinner
sig ett Adeligt Fruntimmer, som på en
bräcklig ålderdom endast har det att påräkna,
vida sämre lottad, än de af arbetande
classen, som på ett Fattighus finna
en fristad för sina återstående orklösa
dagar.
Till vinnande af medel för verkställigheten
af denna tillökning, får jag vördsammast
föreslå: 1:0 Att för hvarje delägare
uti Inrättningen, som ej ännu erhållit pension,
men åstundar komma i åtnjutande
deraf, efter denna nu föreslagna tillökning,
skall ytterligare inbetalas 216 R:dr 32 sk.
Den 10 Der,ernber e. m.
4x5
B:co tillika med G procents ränta derpå,
ifrån den tid då denna tillökning bordt inbetalas,
samt till förekommande af Cassans
förlust af det påräknade intresset, bör
dessutom räntan hvarje år läggas till Capitalet,
för att äfven på detta sätt förräntas;
den det ej vill, får ej beräkna sig tillgodo
den föreslagna pensions-påökningen; 2:0 De
som hädanefter åstunda att inskrifvas i detta
Stift, skola erlägga 2Öo R:dr B:co uti Inskrifningsafgift,
med den förändring, mot
hvad hittills varit brukligt, att lika afgift
erlägges för alla åldrar, emedan det fordras
för eli äldre person, samma tid till
erhållande af pension, som för en yngre,
allt i den ordning inskrifningen skett; 3:o
Att hvarje Famille, som ej förut haft någon
anhörig inskrifven uti denna Inrättning,
hör erlägga en frivillig gåfva, hvilken
likväl ej skulle understiga det minimum
af 200 R:dr B:co; samt 4:o Att StiftsStjernan
efter behag får emot lösen uttagas,
eller olöst qvarlemnas.
Alla de som redan äro pensionerade
af Inrättningen, då denna tillökning tager
sin början, höra betala den ökade inskrifningsafgiften
på 2:ne år genom afdrag å deras
påökade Pensioner, så att de blott bekomma
första året 33 R:dr 16 sk. och andra
året 116 R:dr 32 sk. B:co i Pension.
På det denna Inrättning icke må blifva beroende
af allmänt bidrag, så torde vara
416 Den 10 December e, ra,
nödigt att Pensionairernes antal förminskades,
efter de Pensionerades bortgång intill
dess Cassans fond uppnått den storlek att
nya Pensionairer åter kunna antagas i de
ledige platserna. Till välgörande anhöriges
upplysning torde ock blifva nödigt alt
uti Calendern utsattes vid hvarje Pensionerad
Delägares namn 33f, eller 200 R:dr,
för att tillkännagifva till hvad Pensionsbelopp
hvardera är berättigad.
Jag anhåller ödmjukast att detta mitt
vördsamma Förslag må till RiddarhusTJtskottets
beredning remitteras.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg Johan Henning,
bade inlemnat följande, som upplästes:
Sedan man, genom nyligen vunnen erfarenhet,
blifvit ytterligare upplyst derom
alt husägare i städerna icke kunna förbindas
till deltagande i Brandstods-eller Brandförsäkrings-föreningar,
torde man numera
och i öfverensstämmelse dermed finna* alt
en tvångslag i detta afseende icke bör kunna
ålägga landet större förbindelser* än
städerna, samt att föreskriften i 24 Cap.
ByggningsBalken, att af alla hemman i hä*
rådet skall brandstod gifvas efter hemmantalet
således borde upphöra, enär den innefattar
en tvungen brandförsäkring* likaså
orätt
-
Den io December e. m.
orättvis till sin grund, som medförande
ekonomisk skada i sin tillämpning. För
min del, och då denna inrättning icke kari
hänföras till barmhertighetsverk, kan jag
icke godkänna en Lag, som ålägger ett större
tvång i detta afseende på innehafvare af
Krono-, Skatte- och Frälsejord, än å annan
Egendom på landet, Säterier, Bruk,
Prästgårdar, samt Stadsegendomar, utan
anser jag förhållandet för alla medborgare
böra vara i detta afseende lika, allt efter
bepröfvande i allmänna brandfÖrsäkringsinrättningar
ingå eller icke. Men, jämte
det rättvisan i detta afseende yrkar lika
medborgerliga rättigheter, instämma äfven
flera ekonomiska skäl i samma fordran,
hälst det lärer medgifvns, att då en pålitlig
och bestämd beräkning af inkomst och
utgift lägger grund för ordning i den enskilta
hushållningen och bereder trygghet
för obestånd, böra allmänna författningar
icke derföre lägga hinder i vägen, utan
häldre dermed slå i det sammanhang och
leda derhän, att obestämda, oförutsedda
utgifter för hemmansbrukare, icke bero af
andre tillfällige förändringar, än sådane,
som icke kunna förekommas eller till belopp
bestämmas, och torde i det närmaste
kunna inskränkas blott till allmänna utskylder
och förändring i de få första nödvändighetsvarornes
värde, men hvaremot
tvungne, tillfällige, obestämde skyldigheter
3 H. 27
4 iS
Den io December e. m.
])öra undanrödja*, såsom med denna princip
ofövenlige, och hvartill brandstodsskyldigheten
bör hänföras, ofta så belydlig,
att på skoglösa orter, beloppet i brandstodsersättningar
öfverskjuter sjelfva Kronoulskylderne.
Min mening ar likväl icke,
att desse brandstodsinrättningar skola alldeles
upphäfvas, utan blott att Lagens tvång
skall försvinna, och det få ankomma på
hvar och en hemmansbrukare, att bos
Landshöfdingen få afsäga sig ett fortfarande
deltagande i brandstodsförening, om han
så för godt finner; börande för de i inrättningen
deltagande förhållandet vid brandskador
blifva sådant, att då sådane förluster
blifvit vid HäradsRätten pröfvade, och
ersättning fastställd, bör den blifvande ersättningen,
likasom nu sker, beräknas efter
hemmantalet i Häradet, men afgiften blott
af dem utgöras, som ytterligare åstunda
begagna inrättningen, i det förhållande och
till det belopp allena, som dem ålegat utgifva,
om samtlige hemmanen i Häradet,
deri deltagit; och om den brandskadade
erhåller en mindre ersättningssumma än
hittills, njuter han en deremot svarande
inskränkning i skyldigheten att kunna åläggas
gifva sådant biträde tillbaka. Billigheten
fordrar likväl, att tvånget lill brandstads
erläggande bör fortsättas för dem,
som tillgodonjutit brandstod, intill dess de
kunna bevisligen styrka, att de i brandskade-ersältning
utgifvit så mycket, som de
Den io December e. m. 419
sjelfva bekommil. Dä, efter hvad jag vördsam
ligen föreslagit, förbindelsen alt gifva
brandstod skulle upphora oell det skulle
få ankomma pä hvar och en hemmansbrukares
eget godtfinnande, att skilja sig ifrån
den genom Lagen anbefalte brandstodsföreliingen,
eller vid densamma förblifva* och
hemmansägare dessutom hafva öppet att i
Allmänna Brandförsäkringen för Landet
kunna deltaga; så kunna desse icke anses
i någor måtto blifva lidande* då de bibehållas
vid den utväg, att på ett eller annat
sätt njuta ersättning för brandskador*
titan att, med förnärmande af andras rätt*
Lagens tvång bibehålies. Jag anhåller vördsamligen
att detta yrkande må till LagUt**
skottets pröfning remitteras.
Lades på bordet.
Vidare hade Grefve Gyllenborg_* Jo/ian
Henningj inlemhat ett Memorial* sorn
upplästes, så lydande:
Förgäfves lärer jag nu mera kunna yrka
antagande af andra grunder för bestämmande
af bevillning för fastigheter å landet,
eller en noggrannare pröfning af hemmans
rätta Vardén, sedan elen nuvarande
praxis att bestämma praSsUmtiva värdell
nian noggran pröfning vunnit* i anseende
till dess vighet och skyndsamhet* en för
Taxeringsmänncn behaglig helgd, men* då
Den 10 De c era b er e. m.
desse prnesumtiva värden äro i allmänhet
uppfattade i en tid, då Landtegendomar
och deraf utgående produeter ägde minst
till en tredjedel högre värden än för det
närvarande, synes mig det vara en rätts
fordran, att i samma förhållande en tredjedel
af de fastighetsvärden, som nu äro
uppförde, må försvinna, och genom denna
nedsättning blott två tredjedelar af nu varande
fastighetsvärden blifva grunden för
bevillningen, så vida man icke vill öppet
förklara att man fordrar högre bevillning
af hemmansbrukare, än andre medborgare,
eller vill medgifva, att fastighetsbevillningen
får utgöras med jordbrukarens produet,
spannmål, efter markegång beräknad. Jag
anser äfven att förbindelsen för hemmansägare
att uppgifva prassumtivt värde å dess
hemman må upphöra, såsom utan ändamål,
då den ej verkar på Taxeringsmännens godtyckliga
pröfning, men är obehaglig för
hemmansägaren och taxeringsmännen, då
utan anförde skäl den förres uppgift af
taxeringsmännen oftare ogillas; och synes
mig att åtminstone den medlersta af de 3
taxeringsinstancerne må kunna, till inskränkning
i Stats- och Enskilte utgifter, indragas.
Då Statsutgifter böra i ett lika förhållande
af alla medborgare besörjas, aiÄer
jag den så kallade inspectors- eller fogde-a
fgiften i mon af Egendomens hemmantal,
såsom aldeles godtyckligt upphittad
och saknande grund i rättsprincipen,
Den 10 Decem her e. m.
421
alldeles böra upphöra, särdeles som mänga
Egendomsägare icke en gång hafva tjenare
under sådan benämning; och som jag
funnit den skiljaktighet i Debetsedlar, att
då i en del orter hvarje hemmans åsalte
värde samt deraf utgående bevillning rätteligen
specielt utsattes, finner man i andra
orter bevillning efter 2 Art. Bevil Iningsförordningen
collectift för flere hemman,
rusttjenst-marker m. m. vara hopförde, hvilket
betager utvägen till pröfning huruvida
man rätteligen blifvit debiterad, och hvari
yrkas* den rättelse, att den skattskyldige
må se grunderne för dess debitering, samt
att säd ane specielle debetsedlar må meddelas
för alla slags utgifter, som åligga
hemmanen, att utgifva och, så väl af vederbörande
Kronobetjente, som Regemcntsskrifvare,
iakttagas. Hvad vidare angår
bränvinsbevillningen för hemmanen efter
hemmansvärdet, utan afseende om man tillverkar
bränvin eller icke, så bestrider jag,
alt en sådan grundskatt på hemmanen,
som äro underkastade så många andra, må
vidare fortfara, utgörande en partiel bevillning
på en viss medborgareclass, utan motsvarighet
af andra, och hvarföre i en högre
bevillning för större bränvinspannor,
man kan vinna en tillräcklig ersättning.
Jag anhåller vördsammeligen alt della anförande
må till BevillningsXJtskottet remitteras.
Lades på bordet.
Den iq December e. m,
Herr Rosensvärdj Adolph Reinhold„
bade inlemnat följande, som upplästes:
Bland inrättningar i samhället, som afse
nyttan af medborgares meddelande sinsemellan,
intar Postinrättningen en bland de
främsta rummen. Att den derföre lika af
Representanten sorn af de Styrande bör
omfattas, anser jag enligt med det rälta.
Medborgarns rätt, att deri vänta sig de förbättringar
tillvägabragta, som af tid och
omständigheter kunna påkallas, bör i första
band erkännas af Inrättningens Styrelse,
från hvilken de förslag till förbättringar,
som kunna erfordras, också lättast böra
erbjuda sig,
Af Representanten, som oftast endast i
det praktiska lifvet hämtar kännedom af de
författningar, som ordna tillvaron af en
inrättning, bär man föga rätt, att vänta
mera än bemärkelser på det, som vid utökningen
kan förete sig såsom mindre svarande
mot ändamålet, än som af förhållanderna
med rätt kan påfördras.
Postinrättningens brister äro för mycket
allmänt öfverklagade, för att ytterligare
behöfva i sin helhet framdragas af den enskilte.
Det är blott vid ett förhållande i
detta afseende, som jag anser mig böra fästa
särskilt uppmärksamhet, såsom i och
för sig sjelf förtjent af rättelse, om sådan
också icke för det liela skulle finnas nödig.
Den io December e. m.
I hvarje Stad eller på hvarje stalie på
landet, där PostContoir linnes, njuta de
där boende korrespondenter sig tillgodo det
som med postinrättningen främst åsyftas:
att få till afsändning inlämna sina bref.
Men burn är derföre sörjd t för dem, som
äro boende på landet aflägse från PostCantoiren?
Sfldane korresponderande, hvilkas
lika rätt, att njuta inrättningen till
goda icke lärer behöfva visas, skicka i så
kallad lösväska sina bref antingen med eget
bud direkte lill PostContoiret, eller oekså
lill någon Postgård, för alt derifrån medfölja
den allmänna posten, till närmaste
PostContoir. I det senare fallet är det lör
mig åtminstone obekant 0111 det är något
åliggande för Postiljon eller den poslförande
att medtaga sådane väskor; jag tvillar
derpå, eftersom jag känner att fortskaHhingen
sker till följd af betalning, sorn erlägges
till den förande, enligt öfverenskommelse
och utan ansvarsförbindelse 0111 väskan
skulle förkomma. Sedan på det ena eller
andra af dessa sätt, postväskorna fortskafläts
till PostContoiret, möter dem där det gemensamma
öde, att mottagas äfen Postmästare,
som det icke åligger, att vara den
enskilta korrespondentens kommissionär för
alt öppna hans väska, ur den taga eller i
den inlägga bref, eller föra räkning. Den
korresponderandes rätt, synes mig bär vara
aldeles, slut. Ett enskilt förhållande inträder
mellan korrespondenten och Postmä
-
4a4
Den io December e. ni.
staren, der den sednares överlägsna ställning
är för mycket gifven, för att icke helt och
hållet utfalla till den korresponderandes
skada. Jag vill hlott nämna en enda omständighet,
som äfven då, när postmästaren
samtycker alt vara den enskiltes ombud, kan
tillintetgöra möjligheten af att begagna hans
åtagande; den nemligen, att lian derföre kan
fordra sådant arfvode, att den korresponderande
icke dermed kan vara i behåll. De
fall då personliga förhållanden kunna göra
det rent af omöjligt för korrespondenten,
att få skicka någon postväska till PostContoiret
vill jag icke upprepa; att de kunna
finnas är emedlertid nog, om de också icke
tillämpas, hvilket dock är mig förbehållit
veta att det sker, vid ett PostContoir
inom Riket,
Då jag anser mig hafva anfört nog,
för att visa nödvändigheten af ändring i det
af mig uppgifna förhållandet, lar jag mig
med anledning deraf friheten föreslå, det
Rikets Ständer på lagenligt sätt mätte tillvägabringa
åliggande för Postmästare ock
postförare j att hvar på sitt håll biträda
de korresponderande på landet, mot ett
efter sakens förhållande lämpadt arfvode,
med deras brefväskors fort skaffande och
brefs expedierande till och frän PostContoiren.
Jag anhåller om remiss häraf till
Stats- samt Besvärs- och EkonomiUtskot
-
Den io December c. m.
4^3
ten och meddelande till respective MedStånden.
Lades på hordet.
Herr Rosenqvist ^ Fredrik Leonhard >
hade inlemnat ett sa lydande Memorial:
Då de utmärkt skicklige och lärde
Män, hvilka författat 1734 års Lag, uti
27 Cap. g §. RättegångsBalken föreslagit,
att lagvadde och instämde saker skola genom
lott utdelas lill Ledamöterne i HofItätt,
torde afsigten med ett så klokt och
väl heräknadt förslag hafva varit, att icke
allenast på sådant sätt ordna sakerne till
föredragning Ledamöterne emellan, utan ock
förhindra, att icke någon Ledamot, sorn
hemligt eller uppenbart vore intime vän
med någondera parten, måtte blifva Föredragande
af saken. Som likväl erfarenheten
visat, att det goda ändamålet helt och hållit
förfelas, sedan Ledamöterne i ÖfverRätt
företagit sig att öppet och oförstäldt sinsemellan
byta, så väl lagvadde och instämde,
sorn äfven besvärsmål, efter det den i Lag
föreskrifne lottning för sig gått; så får jag
vördsamtligen föreslå, att, till förekommande
af ett slikt oskick, hvilket måste vara stridande
mot Lagens mening med lottning,
ofvanberörde Lagrum måtte få följande tilllägg.
- Lottning skall ske för öppna dörrar^
sedan dagen förut genom anslag blifvit
kungjordtj om hvilka saker lottas skall;
7
426
Den 10 December e« m.
och må_, vid förlust af (6~) sex månaders
Lön ingen Ledamot frän sig byta eller åt
annan person tillföredragning aflemna den
sakj vare sig af tvistemåls eller brottmåls
egenskap, hvilken vid den offentliga lottningen
fallit pä honom,
För öfrigt hemställer jag om icke ett
lika beskäffadt stadgande må äga rum jemväl
för alla öfrige Domstolar, samt Konungens
Nedre Justitiae-Revisions-Expedition,
der sakerue lottas.
Om remiss till Lagutskottet, samt cornmunication
med de öfrige Respeclive Med-»
Stånden anhålles vördsamt.
Lades på bordet.
Herr Zengerlein, Jacobx hade inlemnät
följande som upplästes;
Tidningsstäraplingen, ehuru grundlagd
på ett godkändt sätt, i hänseende lill säkerheten
för Bevillningsinkomsten af den periodiska
Pressen, och hvarmedelst föregående
Ständer hufvudsakligen åsyftat ersätta den
Tidningsbladen medgifna portofrihet, torde
likväl, jemte beskattningens dryga belopp
genom sältet af dess perceplion, medföra
de olägenheter och det tvång för Tidningsutgifvare]],
som få Näringar i Staten äro
underkastade, och som minst synas böra
förtynga ett yrke af så stor och Samhället
gagnande omfattning.
Den io December e. m.
Då all annan Bevillning utgår i slutet
eller efter det beskattade årets förlopp, mäste
Stämpelafgiften förskottsvis erläggas innan
stämpling tillätes; i följd hvaraf och
då en Tidningsutgifvare aldrig kan bestämma
eller förutse sina Prenumeranters antal,
synnerligen de första må nåd erne af året;
icke heller den tillfällige köparens ombytliga
behof af Tidningen, så är lian nödsakad,
att genom täta och ofta förnyade stämpelafgifters
lefvereringar, och ett öfverbchölligt
upplag, ombesörja en möjligen inträffande
större åtgång af Tidningen, och
tvingas således, att belasta sig med ett
öfvertryck till ofta betydligt belopp, och
som slutligen förblifver en till Maculatur
endast gagnelig vara, hvarföre den förskottsvis
utlagde Stämpelafgiften är en förlorad
{renning.
Papperets permanenta transport till
stämpling i RiksgäldsGontoirct medför dessutom
en ökad kostnad genom både tidspillan
och arbetsbiträden, och kan under en
sådan transport i fuktig och regnig väderlek
ett större eller mindre parti Tryckpapper
lätt impregneras af mögel, och blifva till
tryckning aldeles odugligt.
Vid sjelfva stämplingen i RiksgäldsContoiret,
heror åter Tryckeriägarens skada
eller fördel i väsendtetig nion af deri
med stämplingen sysselsatte persons uppmärksamhet
och skicklighet i de mechani
-
428
Den io December e. m.
ske handgreppen. Den minsta rubbning
eller skuffning af Tryckpappersmassan urståndsätta’
sedermera Tryckaren att med
sin vanliga ögonblickliga skyndsamhet upptaga
och i Tryckeri-ramen inpassa de arktal,
som icke vid återkomsten från stämplingen
befinnas kant i kant lika noga sammanfogade
och hoppressade, som de dit ankommit,
och erfordra ofta dubbel tid för
tryckningen, till känbar skada för Utgifvaren,
sorn genom en högre betalning till
Boktryckaren måste ersätta detta besvär.
Än flera obehageliga följder äfveutyras, om,
som väl kan hafva handt, ett eller flera
ark vid stämplingen skulle förbigås, och
äfven undfalla Tryckarens uppmärksamhet,
hvarigenom LJtgifvaren vore blottstäld för
den i thy fall påbudna plikt af Femtio
Riksdaler. Men dessa gifne större eiler
mindre förluster utgöra icke ensamme de
olägenheter, som besvära TidningsUtgifniugen,
och minska förmånerne deraf.
PostContoirets Embets- och Tjenstemän
äro tillerkände en sportelinkomst af
2 R:dr B:co för hvarje Tidningsnummer,
sorn de befordra till Landsorten, och aflemna
till Prenumeranterne derstädes. En afgift,
sorn, i det den med nära 5o procent
ökar Prenumerationskostnaden för Läsare
derstädes, återverkar på TidningsUtgifvaren,
så alt han, som i vanlig contributionsväg
skattar för behållen inkomst af sitt Blad,
i Tidningsstämplingen äfven betalar en ny
Den io December e. m. 429
skatt för samma Blad, £och som jag meil
säkerhet tror mig vela att flere ibland dem
dessutom med i6sk. Banco för hvarje TidningsExemplar
särskilt belönar PostBetjeningen).
TidningsUtgifvaren, som således
till ersättning för alla dessa onera jemte
förluster vid stämplingen borde i ett större
antal prenumeranter förvänta någon ersättning,
kan nu tvärtom anse sig, ehuru indirect,
betungad med denna Tidningen
åtföljande sportelafgift; emedan Tidningens
dyrhet måste betydligt minska antalet af
dess afnämare.
Sådane äro de tvingande och obehaglige
förhållanden, hvilka, oskil jäktige från den
inrättade stämplingen af Tidningarne, och
deras med PostEmbetsmännens arfvode ökade
dyrhet, i betydlig mån måste motarbeta
framgången och täflan i den erkändt nyttiga
Tidningspubliciteten, och hvaraf, utom hvad
jag på närmare håll erfarit under en flerårig
handläggning vid Stämpelafgiftsuppbörden
i RiksgäldsContoiret, jag dessutom ägt
tillfälle, att taga en nogare kännedom, och
får således hemställa, huruvida icke det
nu varande sättet för Tidningsslämplingen
må aldeles upphöra.
Skulle åter Stämpel- eller Postportoafgiften
anses böra fortfara, (ö hvilket fall
likväl rättvisa och billighet fordra, att här,
som i alla andra Länder, der Tidningar
stämplas, all annan beskattning på deni
43o
Den to December e. m.
och i synnerhet det nyssnämnde Postarfvodet
upphöra), vågar jag tro, hvad Stockholm angår,
att Stämpelafgiften skulle till lika belopp
och med lika säkerhet inflyta genom sjelfva
Prenumerationssedeins stämpling,på det sätt*
att för hvar och en sådan på en gång erlades
en Stämpelafgift, svarande emot den ttumer1'öljd
eller det arktal af Tidningen, hvarå
PrenumerationsSedeln lyden
Hvad åter angår afgiften för de Tidningar,
som afgå till Landsorterne, synes
väl icke något lämpligare eller rättsenligare,
an att denna afgift uppbäres och redovisas
af Postverkets Embetsman, som då de nu
hafva det uppdrag att incassera Tidningsprenumerationen
af Läsare i Landsorterne,
bäst äro i tillfälle att vid Liqvidation med
Tidningsutgifvare!!, innehålla det belöpande
Postporto, och hvarvid något underslef
lika litet bör kunna förmodas, sorn med
de vanlige Postmedlens Uppbörd och redovisning.
Slutligen och ehvad beslut an i detta
sistnämnde hänseende må fattas, får jag
å nyo fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att om jemte Bevillningen
för TidningsUtgifvarens behållna inkomst,
äfven Bevillning af honom skall
erläggas för sjelfva medlet, hvarigenom denna
inkomst herodes honom, nemligen Porton,
(^och Postmedlen anses som Bevillning)
en dubbel Bevillningsskatt af honom verk
-
.Ben 10 December e. m.
ligen erlägges lill Staten; och att således
en genom honom beredd dubbel tillgång
hos Statsverket finnes, att med särskilta
löneförmåner eller arfvoden utan hans vidare
betungande ersätta Postverkets Embets-
och Tjenstemän för deras besvär, hvarigenom
således denna deras Sportel-afgift af
2 R:dr Banco för hvarje afsänd och utdelad
Tidning, kali upphöra att fördyra TidningsPrenumerationen
för Läsare i Landsorlerne,
minska TidningsUtgifvarens antal
af Prenumeranter och sålunda lägga ett
band på en så nyttig anstalt, som Tidningscirculationen.
Och torde Höglofl. BevillningsUtskottet,
rörande Postverkets Embetsmäns
Sportel-ersättning, så mycket mer
äga anledning alt communicera sig med
Högloflige StatsUtskottet, som denna fråga
står i beröring med Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Högloflige Ständer
om Löne-lillökliing m. m. för Postverket.
Om remiss till Ilöglofl. Bevillningsutskottet
anhålles ödmjukligen.
Lades på bordet.
Herr Grönhagen, Gustaf \ hade inlemnat
ett Memorial, som upplästes, så lydande:
Då
behof uppkomma, äro tillgångar
nödvändiga. Af sådan anledning föreslår
jag vördsamt, att Gottlands NationalBeväring
må förändras lill en Conscription, i
*
4-32
Den io December e. m.
likhet med förhållandet uti den öfriga delen
af Sveriges Provincer, hälst Ön, i händelse
af fiendtligt allvarigt anfall, ändock
icke kan sjelf försvara sig. Följande förmåner
och inkomster tror jag genom nuvarande
Bevärings upphörande kunna uppkomma.
1:0 Besparing af den utaf Rikets Ständer
beviljade årliga underhålls- och aflönings-summan
af . . R:dr B:co 25,585: 16.
Årliga Räntan derå ....... i,535. —-
Ränta å capitalet för kanoner,
kulor, krut, gevär, sjöfragter,
för vari n gshus, lan d t-tra nsporter,
anskaffning af casserade vapen
m. m. omkring 16,000, *—
Vinsten eller besparingen för
Staten blir således årligen . . 43,120; 16.
2:0 En vinst för Åkerbruket
och Nä ringar ne af 80,000
dagsverken, sorn åtgå till Exercitie-
och Monstringfdagar,upptagne
till 24 sk- Per (b*g> gör 40,000. —
3:o Förmånen att af Ön Gottland
kunna, vid påkommande behof, till Marinen
med säkerhet påräkna ett betydligt antal
conscriberade, hälst 600 man utgöra
befarne Sjömän, och minst 2600 man idka
fiske i öppna sjöli; och kati ej den händelse
då inträffa, som timade under sista
kri
-
Den 10 December e. ni.
435
kriget, att om Konungen skulle påfordra
en Coi’ps af 600 man, sådant kan vägras.
Af anförde skäl och anledningar, och
då Gottlands NationalBeväring i fredstid
medtager det mesta af Öns intrader, och i
krigstid fordrar ett kanske dubbelt bidrag,
utan att medföra någon motsvarande nytta;
så hemställer jag om icke samma Beväring
kunde förvandlas till Conscription.
Om remiss till vederbörligt Utskott
och communication med de öfrige Stånden
anhålles vördsamt.
Lades på bordet.
Upplästes och lades på bordet följande
Bevillningsutskottets den 3 dennes aflåtne
Memorial och Betänkande:
N:o 1, om antagande af ytterligare
Cancellie-betjening.
N:o 2, angående återlemnande af Kongl.
Maj:ts till Utskottet remitterade Nådiga
Proposition om Saltpetlergärden, med åtskilige
Motioner i samma ämne.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
: i.a •latluif: sd oi * 5
r. ' i rf •' i' i
/.v. , ; rf G "* Ii: ■■ ■ >
tho .'i - .■'..Irjlfffi f!'>. olj:if>l;fTn "A
I;I' - V) Vi i 1 : irvoUii;.. i: u/l felfrii:!"cU *’
;i > '!.:- ■■ ■ !■. !> .. A' •
:r. ri.l.i !;»:> aisi/i *•-» :L-1 al
, H ,11 i r ' .iT ' . ,
■ * rno ; i ts'"A-:::a;! A - .i
.. ■ Lii tuli .1 . .(.•! . .t. . , /
. ‘ r rfr»’')',' ii; ‘ z-.: I ; f . )
• n7;lr. :>i il <> tib Lvm i »• rijsmrn j .!1
; Jtai: ■.HÖ7 emin*
.lainoJ fV.f sv bad
-■'A' ‘ I; torf J»i{ i ,{;;<) -q J
-A; tina li C risti rrx ;r I i i •>!>
, : .itay Ji.i ioriii)T.J r i> ,i
bir,'\ '-nJJ^ A; ainiertjn;; rno , i AL
.2rtiao[|jd-9:lISf'jnii3
.f*riQ/[ 3ö ofitjnfffBohoJi' ! :. .:ar’;?nn ,s rtA
n'2- i>»> A. 3' r. raj 1 Hn9'f j;,.. . A;JU ji;J
b 3 OJ . 11'„‘I )l fijiiU J J. ii ’ a i ‘ A X1JO ffohi-.:-
.smaii nmmoa i 'rjnotJoM
A.;'. JÅ (3-; AnM-i'? . Ib i
.nanoiii; ; u v» tinÅ rji- i; .-.i
• iAv.toA? tnal.l ftl
.UV'.‘:.;\'V32' -V .V. A)
