# ID: svediakorp-gov371
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,544
# sentences: 1,996
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


P r o i o
hållna
ho*
Högloflige
liiddcrskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Tredje Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg* 1829.
Måndagen den 8 December.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Upplästes följande från Plans Excclleh.
ce
til! Undertecknad RiddalliUsSecretefare aflåtne
skrifvelse:
^u!ti jag 8r lnndrad, att infinna mig i Ple*
nutti, förr än längre fram på dagen, får
jag anmoda Herr RiddarhusSecreteraren, att
sådant inför Högloft. Ridderskapet och Adelil
anmäla, på det den vid Pleni början när*
varande äldste Ledamot af Ridderskapet och
Adeln må kunna å den bestämda tiden öppna
Plenum. Stockholm den 8 December1
1828.
Carl de Geer.
I följd hvaraf Herr Grefve LewenhauptGustafa
såsom äldste närvarande
Grefven, tog Klubban och öppnade- Plenum^
Sedan 4*> 42> 4^ och 44 §§■ i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, företog
Ridderskapet och Adeln val af Bänkman,
för nedannämd? Bänkmans-afdelningar; och
4 Den 8 December f. m.
befnnnos* efter Valförrättningens slut, följande
Herrar hafva genom de fleste rösterne
blifvit till Bänkman utsedde:
För 42 Bänkmans-Afdelningen:
Efter N:o 2097. Herr von Franken,
August Fredrik;
N:o 2071. Herr af Pettersens , Herman.
För 5o Bankmans-Af delningen:
Efter N:o 2297, Herr Tamm, Pehr
Adolph;
N:o 228g. Herr Boij s Johan Fredrik.
Öppnades Herrar Electorers lista till
Val af Ledamöter i nedannämnde Utskott;
och befunnos följande Herrar hafva blifvit
dertill utsedde:
I BancoUtskottet:
Efter N:o 1936. Herr von Stockenström,
Erik;
N:o 642. Herr -von Beckerj Carl Johan.
I EocpeditionsUtskottet :
Efter N:o 44^* Herr Netherwood, Wilhelm;
N:o
2299. Herr von Beskow j Bernhard.
Den 8 December f. ra.
5
Justerades följande:
Utdrag al Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, e. m. den \
December 1828.
S. D. Remitterades lill
StatsUtskottet:
1:0 Friherre Anckarswärds, Carl Henrik,
den 28 sistlidne November e. ni. på
bordet lagde Motion, att StatsUtskottet måtte
anmodas till Rikets Ständer ofördröjligen
afgifva en specifik uppsats å det belopp,
som dels i allmänna Cassör, dels i ännu
icke influtne skatter eller utestående fordringar,
innefattas under den, enligt RiksHufvudBoken,
befintlige StatsVerkets tillgång
af omkring fem millioner Riksdaler.
2:0 Herr Hailencreulzs, Sten Engelbert,
den 28 sistlidne November e. m. på bordet
lagde Motion, angående uppresande af ett
monument vid Lutzen åt Konung Gustaf II
Adolph; jemte de af åtski 1 lige Ledamöter,
rörande samma ämne, afgifne yttranden.
3:o Herr von Yegesacks, Ernst, den
1 dennes på bordet lagde Motion , angående
ett årligt anslag till Militaire-Stipejulier,
jemte de af åtskillige Ledamöter, rörande
samma ämne, afgifne yttranden.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten:
1:0
Kongl. Maj:ts, den 19 sistlidne
November afgifne, och den 28 i samma
6
Den 8 December f, m.
månad e, m, på bordet lagde Kådiga Proposition
till Rikets Ständer om anslag af
medel till Navigations-Skolors inrättande;
jemte de af Herr von Hartmansdorff, Augnst,
i anledning deraf, afgifne yttranden,
2:0 Herr af Uhrs, Carl David, den
28 sistlidne November e, m. på bordet
lagde Motion oro ett ökadt anslag för Bergsskolan
i Fahlun, tillika med Grefve Hamiltons,
John, anförande rörande samma ämne,
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten;
i:q Herr Montgommeries, Gustaf, deh
28 sistlidne November e, m. på bordet
lagde Motion, angående en förhöjd Bränvinsskatt;
jemte de af atskiilige Ledamöter,
rörande samma ämne, afgifne yttranden.
2:0 Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den 28 sistlidne November e, m. på
bordet lagde Memorial, angående upphörande
af Karactersfidlmagter, eller bevillning
derå,
BancoUtskottet:
i:o Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
November e. m, på bordet lagde
Motion, att BancoUtskottet måtte anmodas
till Rikets Ständer inkomma med upplysningar,
så väl rörande Bankens närvarande
ställning, som fordna författningars
och åtgärders verkningar, i anseende till
Den 8 December f. m.
7
pen ilin ge- och credi(.rörelsen, samt vid samma
tillfälle yttra sig angående de olika förhållanden
, sorn i andra Länders Bankrörelse
förefinnas.
2:0 Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
November e. m. på bordet lagde Motion,
att BancoUtskottet måtte anmodas
till Rikets Ständer afgifva utlåtande öfver
ett af Herr Hjerta framstäldt förslag, hvarigenom
Rikets Ständers LåneBank skulle från
och med början af nästkommande år öppnas
för upplåning; jemte de af åtskillige
Ledamöter, rörande samma ämne, afgifne
yttranden.
Lagutskottet:
1:0 Herr Grundelstjernas, Axel Wilhelm,
den 28 sistlidne November e. m. på
hordet lagde Motion om en förändrad redaction
af t6 Gapitlet ÄrfdaBalken, rörande
testamente.
2:0 Herr Reulersvärds, Pehr Adam,
den 28 sistlidne November e. m. på bordet
lagde Motion, angående förtydligande af
stadgandet i nu gällande Expeditionstaxa,
i frågan om lösen för vederhäftighetsbevis;
jemte de af åtskillige Ledamöter, rörande
samma ämne, afgifne yttranden. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af Grefve
Horns, Claes Fredrik, den 28 sistlidne
November f. m. på bordet-lagde Memorial,
8
Den 8 December f. ra.
angående upptysning om de åtgärder RiddarhusDirectionen
vidtagit i afseende å den
nuvarande RiddarhusOrdningens promulgerande;
fann Ridderskapet och Adela för
godt anmoda RiddarhusUtskottet, att från
Riddarhus-Directionen infordra, samt tilt
Ridderskapet och Adeln afgifva upplysning
om och hvilka åtgärder RiddarhusDireetionen
vidtagit, i afseende å den nuvarande
RiddarhusOrdningens proniulgeraude. Ufc
Supra,
Herr Uggla ^ Carl Wilhelmuppläste
följande:
Jag ginnar i dag framdraga ett ämne,
sorn, om det vid första påseendet möjligen
kunde anses främmande för de egentliga
föremålen, hvaråt en Riksförsamling
bör rigta sina blickar, likvist icke mindre
förtjenar en allvarsam betraktelse, då man
ifrån mer än en sida skärskådar detsamma.
Jag ämnar nemligen fasta Högloflige
Ståndets uppmärksamhet vid det, som föregår
med offentliggörandet inför allmänheten
af våra förhandlingar.
Jag menar härmed, att vi äro, i kraft
af vår grundlag för tryckfriheten, omgärdade
af en mängd tidningar, hvilka med
begärlighet vänta, att ifrån oss kunna meddela,
hvar och en åt sin puplik, hvad som
tilldrager sig under våra öfverläggningar.
Men det fattas dessa Tidningar, med få un
-
Den 8 December f. m.
9
danlag, den oväld nian borde filina såsom
forsla vilkoret för uppfyllandet af ett ansvarsfullt
kall; det nämligen, alt gifva publiken
en noga och samvetsgrann redo för
hvad, som kan vara talat för_, eller emot
de principer, hvilka bär vilja göras gällande.
De omfatta heldre det piquanta,
det som i sig sjelf verkligen kunde anses
innebära något orosliftande, för att dermed
regalera en publik, som, ofta med ogillande
af grundorsaken för larmet, ändå finner
en slags förströelse uti kunskapen derom.
Någre Tidningsutgifvare räkna äfven
på den större debit de härmed ibland allmänheten
kunna förskaffa sig, ooh undvika
således sorgfälligt, att anföra de vederläggningar,
sorn kunna göras, oell hvari gerom
ett mindre interesse naturligtvis skulle
uppkomma för de högt uttalade och öfverspända
ide^rna i folkets namn— i detta
namn, hvilket så ofta blifvit användt,,
för att under popularitetens slöja endast
utveckla andra afsigter.
På sådant sätt beträda de fleste af
våra tidningar en bana, som endast borde
vara utstakad för det stora ändamålet, att
opartiskt leda tankarne i allmänna ärender
till en föreningspunkt, önskligt för samhällets
gemensamma väl. Dessa ephemera tolkare
af tidens händelser hafva väl hos
oss under mera än tre qvinqvennier påstått
sig vara slagne i en boja, hvarifrån deras
yttranderätt endast kunnat frampusta
io Den 8 December f. m.
halfqvädda visor, och hvilket tle icke ansett
förenligt meri det constitutionella uti
vårt samhällslif. De önska att denna boja
må lossas. De fästa sina blickar och siu
väntan på närvarande Riksförsamling, Men,
mine Herrar, under hvilka utsigter framträda
de väl? — Hafva icke Nationens Ombud
rätt att fråga: huru håfven J förvaltat
edert kall att vara publicister? Ären J
berättigade genom opartiskhet i edra omdömen,
genom den stilens tuckt och reda
vi hafva rätt att fordra, såsom bevis
på den moraliska hållningen, att få ännu
friare händer?— Tryckfriheten, mine Herrar,
i sin början, är likt ett sjelfsvåldigt
barn, som varsamt måste uppfostras. Huru
långt har man väl ännu hos oss hunnit
ined det kära fostret? — är en vigtig fråga
man kan göra sig. — Men nog härom.
Jag går till mitt egentliga ämne.
En tidning har uppträdt här i skötet
af denna församling. Jag hade velat föreställa
mig, att den skolat visa sig mera
värdig sin antagne benämning af RiksdagsTidning.
Den borde åtminstone såsom sådan
vara oväldig. Den borde ej, för sin
egen ära skull, fika efter slem vinning. Den
borde troget återgifva de principer, som här
yttras, om de äfven voro motsatta det retande
interesset för dagen, som tyckes fånga
den stora mängden. Men hurudan finner
jag henne? — Den Största partiskhet
Den 8 December f. ra.
råder. Ett tal, det må innehålla hvilka solismer
som hälst, blott del dundrar genom
dessa tidens ofta vansinniga genljud af höga
och påckande termer, återgifves i denna
tidning i hela sin vidd, då deremot vederläggningen
af dessa fraser, icke allenast
stympas i en oredig resumé, utan ock, efter
behag, tilläggas ord, sorn aldrig af talaren
varit sagde,
Detta är ibland annat händelsen med
hvad jag i Plenum den i:ste dennes här
hade äran anföra, RiksdagsTidningen af
den 3:dje innevarande månad, säger, att
jag uti detta tal bestred, ”att folken kun”de
upphinna styrelsernas ståndpunkt.” Så”dant
yttrande har jag aldrig fällt. Jag
bär endast sagt, alt ''innan jag finner
"ett annat förhållande, än som nu är rå”dande,
kan jag icke erkänna, att folket
”hos oss hastar till sitt mål, utan att af
”styrelsen kunna upphinnas,” Det är således
en tydlig förvrängning af mina ord,
till allmänhetens förvillande, och hvilket
sätt att behandlas, för en folkrepresentant,
icke bör vara likgilltigt. Samma Tidning
har äfven påbördat mig, att jag såsom bevis
för den illvilja och afund, hvarmed
den förste Wasa Konungen förföljdes, skulle
hafva nämnt Thure Jönson Roos. Jag har
deremot endast sagt Thure Jönson, Namnet
Roos liar aldrig undfallit mig vid detta
tillfälle, och då det icke funnits i mitt tal,
12
Den 8 December f. m.
— med hvad rätt, eller af h vad orsak gör
man dä detta tillägg ?
Men om jag, säsom förnärmad, icke
vill gå den allmänna åklagaremagten i förväg
med ett välförtjent åtal, är det likvist
min pligt och rättighet att efterfråga,
med hvad rätt denna Tidning intager Ridderskapets
och Adelns discussioner justerade
eller icke justerade. Att detta skett,
vittnar de hittills utkomne numi orne af Tidningen.
Mig vetterligt har likväl Ståndet
ännu icke lemnat sitt tillstånd för ett dylikt
offentliggörande; och enligt 2 §. 4 Morn.
Tryckfrihetslagen få RiksStåndens Prolocoller
ej utan särskild tillåtelse tryckas. Men
livad som här gäller för det hela, gäller
äfven för dess delar; det vill säga, att några
vissa af Ståndens dictamina ej heller
få tryckas, utan vederbörligt tillstånd.
En rättelse af ett så beskaffad t missbruk,
som det jag nu anmält, torde väl icke,
emot 90 §. Regeringsformen, genom ett direct
åtal af Ståndet kunna åstadkommas;
men miu tanka är likväl, att, då det icke bör
vara likgilltigt för ett RiksStånd, om stadgade
grundlagar efterlelvas eller ej, eller
om de illuderas lill förmån för enskilda
beräkningar, det skulle med ordningen öfverensstämma,
samt uti ingen lag vara förbjudet,
att Höglofl. Ståndet, hvars rättighet
att lämna särskilt tillstånd för sina pro
-
Den 8 December f. ra. i3
I
tocollers tryckning äfven är förnärmad, beslutade
en anmodan till HofCancelleren om
dess Embetsåtgärd, för att lagligen beifra
det, uti Riksdagstidningen, olofliga offentliggörandet
af Ridderskapets och Adelns
Protocoller; och hvilket jag härmed vördsamt
underställer, samt föreslår, att denna
min Motion må blifva remitterad till
RiddarhusUtskottet, hvars yttrande i saken
torde inhämtas, innan proposition i ämnet
framställes.
Herr Printzenskjöldj Axel: Jag våll
blott, i anledning af Herr Ugglas begäran
nli den af honom nu väckte Motion, alt
Höglo fl. Ridderskapet och Adeln måtte remittera
till Riddarhusutskott frågan, huruvida
det må vara tillåtit att låta trycka
enskilda delar af Ridderskapets och Adelns
Protocoller, utbe mig få påminna, det Ridderskapet
och Adeln redan beslutit, att
vederbörande tidningsredacteurer få afskrifva
eller låta afskrifva hvad de äska utur
justerade Protocoller. Hvad för öfrigt angår
Herr Ugglas tillmålen emot Riksdagstidningen,
att den skulle innehålla vrängda
framställningar, m. m. af hvad Herr
Uggla härstädes yttrat, så lärer detta vara
en fråga, som ej tillhör Ridderskapets och
Adelns upptagande eller bepröfvande, utan
äger Herr Uggla, om han så för godt finner,
att derom directe vända sig till behörig
auetoritet, i den ordning TryckfrihetsFörordningen
föreskrifver.
>4
Den S December f. m.
Herr Uggla: Jag lior i min framställning
ej föreslagit, alt mitt euskilta förnärmande
skulle åtalas, utan det är Ståndets
sak, sorn jag här ansett vara i fråga. Jag
liar trott det vara emot Ståndets rätt som
här blifvit brutet, och att ett sådant förhållande
borde åtalas.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: Jag
har i detta hus så ofta hört 90 §. RegeringsFormen
åberopas, att jag också en gång
skall göra det. Der står nemligen, att under
Pikets Ständers och deras Utskotts öjver
läggningar ej må, på annat sätt än
denna. Grundlag bokstafligen föreskri/ver,
komma frågor om enskilte medborgares och
corporationersförhållanden. Jag får då hemställa
om denna Motion, sorn så nära rörer
enskild man eller Corporation, nemligen
Rcdacteurerna af Riksdagstidningen, kan
komma under öfverläggning, och huruvida
den ens kan till Protocollet upptagas.
Herr Uggla: Hvirfveln utaf 90 §. RegeringsFormen,
uti hvilken så mångas önskningar
gått i qvaf, är mig icke obekant.
Denna §. är dock temligen klar, för att
icke här kunna tillämpas; ty om ett Riksstånd,
eller RiksStånden gemensamt, skulle
på ett eller annat sätt under sin sammanvaro
förorättas, är dem på intet ställe i
Lagen betaget, att söka upprättelse derföre;
tvärtom, 110 §, Regeringsformen medgifver
Den 8 December f. m. i5
det i vissa fall. Nu äro Ridderskapets oell
Adelns rättigheter verkligen förnärmade genom
den olofliga tryckningen afden^1 protocoller;
således finner jag icke allenast en
fullkomlig rättighet för Ståndet, att söka
den af mig uppgifna utväg till rättelse, utan
jag anser det äfven vara en Ståndets pligt,
att ej se genom fingrarne med hvad som
emot detsamma sig olagligen tilldrager.
Herr von 11 ejnne j Georg: På sätt Herr
Cederschjöld visat, är den Motion Herr Uggla
framstält alldeles stridande mot Grundlagarne.
Jag förenar mig således med Herr
Cederschjöld, och önskar alt den ej måtte
intagas i dagens protocoll, samt hoppas att,
så fort som möjligt är, må glömmas, alt den
blifvit hos Ridderskapet och Adeln väckt.
Friherre Boijej Ludvig: Herr Printzenskjöld
har erinrat om Ridderskapets och
Adelns beslut,, innehållande rättighet för
Dagblagsredacteurer att af RiddarhusSecreteraren
få del af förhandlingarne inom detta
Stånd, sedan protocollen äro justerade. Så
har jag åtminstone trott mig höra uppfatta
hans ord. Efter hvad mig synes, är väl
delta ej svar på hvad Herr Uggla yttrat;
men af de flere skäl, åtskillige talare i
öfrigt uppstält, får jag förena min röst med
deras, och tror all annan åtgärd, än att
lemna denna Motion utan afseende, vara
så mycket mera öfverflödig, som redacteu
-
Dem 8 December f. m.
ren af Riksdagstidningen är en Ledamot af
detta Stånd och känd för aktningsvärda
tänkdfktt, hvarpå jag grundar det förlitande
att, i fall lian af en händelse kommit
att brista i någon varsamhet, han nog hädanefter
skall taga sig bättre till vara.
Herr Cederschjöld: Det har alltid varit
brukligt att, om en Motion ej varit i laglig
form framstäld, den ej eller fått bordläggas.
Jag anhåller således, att Herr Grefven och
Ordföranden täckes göra Proposition, huruvida
Ridderskapet och Adeln finner den
af Herr Uggla gjorde Motion kunna lill prolocollet
upptagas»
Herr Grefven och Ordföranden Förklarade,
att sorn enskilde Medborgares och
Corporationers förhållanden icke lingö, enligt
po §. Regeringsformen, komma under
Rikets Ständers öfvei läggningar och pröfning,
ansåg Herr Grefven hvad Herr Uggla anfört
icke kunna blifva föremål för RidderskapetS
och Adelns handläggning, utan ägde Herr
Uggla, i afseende på det af honom uppgifne
förhållande, att vända sig till den
Auctoritet, som, enligt TryckfrihetsLagen,
vöre behörig att dermed taga befattning.
Häruti hördes Ridderskapet och Adeln
äfven instämma.
Herr Sandelhjelm j Paul: Jag utbeder
mig få erinra, att om 90 §. RegeringsFor
men
-
Ben 8 December f. m.
l7
men skulle vid livarje tillfälle tagas i den
vidsträckta bemärkelse, att Ridderskapet och
Adeln ej skulle kunna yttra sig om en förnärmelse
mot Ståndet af enskilt person eller
enskilte corporationer, skulle man utestänga
möjligheten att få sådane saker beifrade.
Jag tror, att afsigten med 90 §.
endast är, att utestänga möjligheten af hvad
som i fordna tider vid Riksdagar inträffade,
nemligen att man inom Stånden pröfvade
corporalioners och enskilte medborgares
förhållanden, samt upphäfde sig till
Domare deröfver; men ingalunda att hindra
Ledamöter att i sådant ämne yttra sin
mening. För öfrigt anser jag, hvad sjelfva
frågan nu angår, om hvilken jag i hufvudsaken
må hafva omdömet mig förbehållet,
att den bör i grundlagsenlig ordning behandlas.
Friherre Boije: Den siste Talaren har
fört mig till ett eftersinnande, som gifver
mig en fruktan, att genom ett prejudicat
nu lägga grunden till händelser, då man
orätt kunde finna en sak ej böra i Protocollet
upptagas. Bordläggningen bor ej kunna
bestridas. För sjelfva saken gör det detsamma,
ty Ridderskapets och Adelns rätt
är lika, och frågans utgång blir visserligen
också densamma, ehvad saken nu afgöres,
eller det ej sker, förr än den andra
gången förekommer; men prejudicatet kan
3 H. a
i8
Den 8 December f. m.
medföra fara. Jas; reserverar mig således
deremot, att Motionen ej får läggas på
bordet.
Herr Printzenskjöld: Som jag förstått
Friherre Boijes yttrande, skulle det gå
ut på att upprifva ett redan fattadt beslut.
Då Herr Grefven och Ordföranden
förklarat Motionen icke kunna komma under
pröfning, och Ridderskapet och Adeln
redan biträd t denna mening, lärer således
för Friherren ej annat återstå, än alt
mot beslutet reservera sig, i fall han det
ås t unda r.
Herr Cederschjöld: Jag skall utbedja
mig att ännu en gång i Ridderskapets och
Adelns minne få återföra den gamla praxis,
att nemligen, då en Motion ej kunnat upptagas,
discussionen deröfver ej eller fått
rum i Protoeollet. Det skulle synas oformligt,
om discussionen skulle bibehållas, roen
ej det som gifvit anledning till densamma.
Jag anser således hela discussionen böra
uteslutas, till följd af hvad sorn förr varit
brukligt.
Herr Sandelhjelm: Utan att vara bekant
med den procedure, sora till äfven*
tyrs här förr kan vara följd, skulle jag likväl
vilja göra den erinran, att exemplet
af en våda, som den synes innebära, måste
leda derhän, att proceduren i längden
Den 8 December f. ni.
'9
ej kan vinna bifall. Jag hemställer, om ej
den frågan, huruvida Herr Grefvens och
Ordförandens mening instämmer med Ridderskapets
och Adelns, må till Ståndet framställas,
innan beslut om ärendets nedläggande
anses taget.
Herr von Hartmansdorff\ August: Sedan
Herr Grefven och Ordföranden redan
för Ridderskapet och Adeln förklarat, att
han, på grund af en §. i Grundlagen, ansett
Motionen ej kunna upptagas, samt Ridderskapet
och Adeln yttrat sitt bifall dertill,
inser jag cj, huru beslutet skulle kunna
upprifvas. Dessutom, hvartill skulle
det tjena{ att låta på bordet hvila en sak,
som ej kan komma under öfverläggning?
Ridderskapet och Adeln torde erinra sig,
alt blott för några dagar sedan hände detsamma
som nu, att en motion förekom,
som LandtMarskalken ansåg olaglig, och,
ehuru den begärdes på bordet af tvänne
Ledamöter, förföll den, likväl sedan LandtMarskalken
förklarat sin mening samt Ridderskapet
och Adeln deruti instämt. Ville
man i en sådan fråga drifva saken vidare,
så nödgades man yrka en proposition,
af hvars vägrande skulle följa sakens
öfverlemnande till Constitutions-Utskottet.
Nu anser jag det i allt afseende öfverflödigt,
att vidare upptaga tiden med detta
ämne, och hemställer alt vi måtte få sluta
dermed.
20
Den 8 December f. iw.
Friherre Boije: Jag anhåller att Höglofl.
Ridderskapet och Adeln täcktes göra en
rättvis urskillning emellan sak och form.
I det sista yttrandet har jag ej rört vid
saken, blott talat om formen. I den uppstår
visserligen för mig ingen fara denna
gången; men faran ligger i prejudicatet.
Beslutet är nu rättvist, men det kan en annan
gång vara ett förhastande, som bestämmer
beslutet. Jag vill ej träda Herr Grefvens
och Ordförandes rätt för nära; men
min lagliga rätt. är att i protocollet få införd
min reservation emot behandlingssättet.
Friherre Cederström, Jacob: Det är
egentligen i anledning af Herr Cederscbjölds
anförande, attén Ledamots yttrande skulle
kunna ur protocollet uteslutas utan dess
eget bigifvande, som jag anhåller få yttra
mig. Sådant är ej lagligt, ty hvar och en
äger rätt att fritt yttra sig, och ansvarar
för sina yttranden efter Grundlagen. 49 §*
Riksdagsordningen bestämmer tydligen, att
hvar och en allmän fråga skall, då den
första gången förekommer, hvila på bordet,
så vida ej Ståndet enhälligt annorlunda beslutar.
Utan afseende på hvad som i denna
del blifvit taladt, bar jag blott velat gifva
sakens förhållande tillkänna. Möjligen skulle
kunna hända, att vid närmare granskning
en Motion kunde upptagas, hvilken man
vid åhörandet ansett ej böra till pröfning
förekomma. Jag vill ej påstå, att detta är
Den 8 December f. tn.
st
förhållandet nu, men det kunde någon gång
så inträffa. Jag tror det således icke vara
lagligt, alt saken ej får läggas på bordet.
Herr Tham, Wolrath: Jag får i alla
delar förena mig med Herr von Hartmansdorff.
Då jag tror, att denna discussion
räckt längre, än ämnet förtjenar, anhåller
jag att Herr Grefven och Ordförarden täcktes
förklara den slutad, så att vi få öfvergå
till vigtigare ämnen.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott nämna
några ord för att lugna dem, som finna
betänkligt att nedlägga frågan af fruktan,
att delta skulle kunna blifva ett för Ständerna
sjelfve vådligt prejudicat. Jag vill
derföre endast påminna, att 110 §. RegeringsFormen
berättigar Rikets Ständer att
låta beifra allvarsammare mål. Detta är
ett tydligt undantag från det allmänna stadgandet
i go §.
Herr Sandelhjelm : Jag utber mig endast
att, i anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
yttrat om ett nyligen timat exempel
af en fråga, som ej upptogs, få anföra ett
nästan lika nytt exempel, nemligen då frågan
om RiddarhusOrdningen förevar. Herr
LandtMarskalken yttrade sin öfvertygelse,
men hemstälde, huruvida det var med Ridderskapets
och Adelns mening öfverensstämmande,
att ämnet så behandlades. Jag frå
-
Den 8 December f. m.
gar, om icke sjelfva casus nu är densamma,
och om icke således enahanda behandling
nu äfven bör iakttagas?
Herr Printzenskjöld: Det är i anledning
af Friherre Cederströms yttrande, att
detta ämne skulle vara en allmän fråga och
i denna egenskap borde bordläggas, sorn
jag utbeder mig få anföra, att enligt min
öfvertygelse kan denna sak, efter den definition,
som i 44 §• Riksdagsordningen finnes,
på hvad som förstås med allmänna
frågor, ingalunda anses såsom sådan; den
angår en Ståndets Ledamot, och möjligen
hela Ståndet, men alldeles icke Rikets
Ständer, och kan aldrig till något deras Utskott
remitteras.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att sedan Ridderskapet och Adeln redan
instämt uti den af Herr Grefven och Ordföranden
framställde åsigt af ämnet, samt
således därutinnan fattat sitt beslut, torde
Ridderskapet och Adeln tillåta, att därvid
finge bero.
Ropades Ja.
Herr Uggla: Jag reserverar mig mot
det beslut, att min Motion, jemte discussionen
i ämnet, ej skulle komma att i Protocollet
inflyta.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag anser
Herr Uggla berättigad, att få sin Mo
-
Den 8 December f. tn.
23
tion i Prolocollet intagen, och att följaktligen
discussionen öfver densamma äfven
bör deruti uppfattas.
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
alt Herr Ugglas ifrågavarande Motion,
äfvensom den i anledning deraf förefallne
öfverläggning, visserligen komma att uti
Ridderskapels och Adelns Protocoll qvarstå.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har,
vid den Motion Herr Hjerta för några dagar
sedan gjorde om upplåning i Banken
mot 2 procent och utlåning i discontväg af
samma medel, förgätit att nämna en sak,
som jag anhåller att nu få tillägga, för att
åtfölja Remissen till BancoUtskottet; att nemligen
i händelse BancoUtskottet skulle tillstyrka,
det Banken må upplåna penningar
i sådant ändamål, denna upplåning snarare
må ske af Räntekammarens behållningar i
Banken, än af enskilte, och vinsten deraf
således tillfalla Staten, samt bidraga till
någon lindring i Bevillningen. Detta är
åtminstone mycket rigtigare, än att vinsten
af en sådan anstalt skulle tillfalla enskilte
personer i Stockholm. Räntekammarens
behållning är circa 700,000 R:dr. Då det,
som för dagen bör vara disponibelt, derifrån
afdrages, återstå dock åtminstone 5oo,ooo
R:dr, som kunna användas till utlåning.
Friherre Boije, Ludvig: Af den anledning
att jag understödde Herr Hjertås
<
Den 8 December f. m.
Motion, anhåller jag nu få dertill lägga några
ord, såsom rättelse i mitt yttrande,
och hvaraf jag anhåller, att del måtte lämnas
BankoUtskottet. Jag tror nemligen,
att löftet om 2 procents ränta ej framkallar
några lån till Banken. Jag anhåller, att
BankoUtskottet måtte bestämma, att dessa
upplåningar få ske för 3 procent. Vidare,
hvad beträffar den anmärkning Friherre
Cederström gjort, kan det väl synas likgiltigt,
om fonden tages från det ena hållet
eller det andra; men när man besinnar
förhållandet och följderne, ser man, att
dessa kunna blifva ganska olika. I ett jemnt
förhållande af inkomster och utgifter, då
extraordinaira händelser ej inträffa, äro Statsmedlen
att påräkna. De göra då samma
effect, som Capital ur rörelsen. Men om
händelser kunna inträffa, då Statsverket
sjelf måste begagna alla sina medel, kati
man ej glömma, att hvarje sådan händelse
åtföljes af en tryckande tyngd på allmänna
ställningen. Då skall den svårigheten inträffa,
att hela mesuren förfaller; ty då
StatsContoiret skall använda medlen, måste
de dragas ur discontrörelsen. Denna omständighet
är ej af så ringa betydenhet, att
den bör undfalla uppmärksamheten. Med
afseende derpå anhåller jag derföre, att det
måtte få förblifva vid hvad Herr Hjerta i
hufvudsaken föreslagit.
Herr von Hartmansdorff\ August: Den
idé Friherre Cederström uppgifvit är gan
-
>
Den 8 December f. m.
ska tänkvärd. Jag vill ej nu yttra, huruvida
en sådan lanke i det liela borde utföras,
emedan den sammanhänger med vidslräcktare
åsigter af Bankens rörelse och
discontering. Men om förslaget skulle finnas
antagligt, hvad StalsContoirets behållningar
angår; så kunde, för fullständighetens
skull, RiksgäldsConloirels behållningar
likaledes användas. Äfven der händer,
att i flere månader öfver i million Riksdaler
ligger undandragen den allmänna rörelsen.
Det vore visserligen en lättnad,
om man i densamma kunde insätta någon
del af dessa medel, så vida det kunde förenas
med andra omständigheter. Den farhåga,
som Friherre Boije yttrat, att Statsverket
skulle behöfva tillita dessa summor,
och för den skull oförmodadt återfordra
dem från låntagarne, synes föga grundad,
då Statsverkets utgifter äro reglerade inom
bestämdt påräknade utgifter, och då Creditiver
för de oförmodade alltid pläga af
Rikets Ständer medgifvas. Jag har velat
erinra detta, blott på det att, när Friherre
Cederströms framställning remitteras, vederbörande
Utskott måtte se detta ämne i
ett vidsträcktare sammanhang.
Friherre Cederström: Jag önskar, att
ingen måtte så missförstå mig, som om jag
skulle hafva tillstyrkt den af Herr Hjerta
föreslagne åtgärd. Jag har tvärtom bestämdt
afstyrkt den; men om saken skall ske, så
26
Den 8 December f. m.
är det mera skäl att Slaten njuter räntan,
än att vinsten blir till förmån för någre
enskilta af Stockholms köpmän. Resultatet
blir detsamma, nemligen, att då något behöfver
återbetalas af de fonder, som disponeras,
måste ett criditiv finnas för beliofvets
fyllande, och således bela denna
transaction ske, utan någon räntas betalande,
genom användande af credilivet direcle.
Herr Lagerhjelm , Pehr: Vid sista Riksdagen
väcktes fråga, huruvida icke alla
behållningar i Banken skulle gå till en gemensam
Cassa. Det var då ej fråga endast
om StatsContoirets eller RiksgähfsContoirets
behållningar, utan att alla de större Cassornas
behållningar i Banken skulle slås
tillsammans lill en generel cassa, på det
summan skulle kunna göras fruktbar. Derigenom
kunde en större del af behållningarne
disponeras, emedan alla cassör på
en gång kunna ej behöfva uttaga sitt bela
qvantum. Detta synes uppfatta saken ur
sin generella synpunkt.
Herr Grefven och Ordföranden hemstälde,
att såväl Friherre Cederströms nyss
gjorde förslag, att RänteKammarens behållningar
i Banken måtte af Banken upplånas,
som de af Friherre Boije, samt Herrarne
von Hartmansdorff och Lagerhjelm i anledning
deraf, afgifne yttranden, hvilka alla
ägde sammanhang med Herr Hjertås, Gustaf,
Den 8 December f. in.
37
den 4 dennes e. m. till BancoUtskottet
remitterade Motion, att Utskottet måtte anmodas
till Rikets Ständer afgifva utlåtande
öfver ett af Herr Hjerta framstäldt förslag,
hvarigenom Rikets Ständers LåneBank skulle
från och med början af nästkommande år
öppnas för upplåning, jemväl målte till
BankoUtskottet remitteras.
Bifölls.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottels
den 27 sistlidne November aflåtne,
samt den 4 dennes e. m. på bordet lagde
Memorial, angående Herr Generalintendenten
och Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden
F. d'Orchimonts behörighet att för
Adeliga ätten dorchimont N:o 2227 intaga
säte och stämma å Riddarhuset.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att sedan Ridderskapet och Adeln från
RiddarhusUtskottet erhållit alla de för pröfningen
af denna fråga erforderlige, och genom
Remissen lill Utskottet åsyftade, uppupplysningar,
mötte numera icke något hinder
för frågans handläggning; och som densamma
då den förra gången hos Ridderskapet
och Adeln förevar, torde hafva blifvit
fullständigt öfvervägd och discuterad, finge
Herr Grefven och Ordföranden, både
till tidens vinnande och till förekommande
af en i denna ömtåliga fråga tilläfven
-
i8
Den 8 December f. m.
tyrs öfverflödig discussion, genast göra den
erinran, att frågan verkligen berodde af
Grundlagens föreskrift, och således borde
alldeles efter densammas ordalydelse bedömmas
och afgöras. Enär derföre 3^ §.
Regeringsformen uttryckligen stadgade: ”att
”Adelskap ej må efter den, som sjelf
”blifvit adlad, tillfalla någon annan, än
”hans äldsta manliga bröstarfvinge i rätt
”nedstigande, led efter led, samt, efter den”na
grens utgång, Stamfadrens närmaste
”manliga afkomling,” o. s. v.; ansåg Herr
Grefven och Ordföranden, för dess del,
Generalintendenten d’Orchimont, på grund
af nyssberörde Grundlags stadgande, icke
vara för närvarande berättigad, att inträda
i sin faders, aflidne Majoren dOrchimonts
numer, samt att, i följd deraf, den Generalintendenten
dorchimont tilldelte IntrfidesPolIet
borde af honom återbegäras. Sådan
vore Herr Grefvens och Ordförandens
öfvertygelse, stödd på Grundlagens ordalyd
el se, hvarifrån han, enligt 83 §. i Regeringsformen,
icke finge i någor måtto afvika.
Herr af Ekenstam, Israel, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Ehuru jag anser Minoritetens tanka,
den jag inom Utskottet delat, vara tillräckligt
ledande till återremiss af dess Betänkande
i fråga om successionen i Adelskap
efter aflidne Majoren d’Orchimont, så får
V'. *
Den 8 December f. m.
jag vördsamt ytterligare tillägga ett annat
skäl, som, i min tanka, ofelbart måste verka
återremiss.
Herr Riben har i sin Motion härom
framställt arne frågor till besvarande, nemligen:
1:0
Anser Ridderskapet och Adeln Majoren
d’Orchimonts numer för utdöd eller ej?
och 2:0 Hvem bör, i sednare fallet, intaga
samma numer på Riddarhuset?
Utskottet liar, på grund af Remissens
lydelse, endast omtalat en individ, som, i
pluralitetens tanka, icke äger rättighet att
intaga nämnde numer. Millioner individer
äro i det förhållande, alt icke äga en sådan
rättighet; men deremot äges den blott
af en endcLj och denna person har Herr
Riben begärt mätte blifva bestämd, på grund
af gällande lag. Det positiva svaret på denna
sista, enda fråga, en gång gilladt, afklipper
all vidare discussion i ämnet; hvaremot
det negativa svaret, att idkeligen uppgifva
den icke berättigade, utgör en fortfarande,
ehuru tarflig näring för en infinit
discussion, om så behagas. Om Återremissen
ställes i öfverensstämmelse med sjelfva
Motionen, det jag nu vördsamt yrkar, så
förmodar jag, att vid öfverläggning derom
skola för Utskottet framställa sig de förvillelser,
till hvilka den nuvarande Majoritetens
tanka, antagen., skulle leda.
3o
Ben 8 December f. m.
Grefve Mörner> Carl: Herr af Ekenstam
har gjort den anmärkning, att Herr
Riben skulle väckt en annan Motion än Remissen
innehåller. Jag anhåller få fästa
uppmärksamheten deruppå, att Utskottet
ansett sig böra följa innehållet af Remissen.
Den innehåller, att Utskottet skulle
pröfva Generalintendenten d’Orchimonts
rätt att intaga Säte och Stämma på Riddarhuset
för sin faders numer. Sorn Herr
Riben, hvilken deltagit i det beslut, som
af pluraliteten inom Utskottet blifvit fattadt,
ej förändradt tanka eller yttrat någon
annan inom Utskottet, än den Ridderskapets
och Adelns Remiss innehåller, har Utskottet
ansett sig skyldigt att svara på den,
och då Herr Riben dermed förenat sig,
förmodar jag, att inga oriktiga tydningar
af Motionen kommit i fråga.
Herr Printzenskjöldj, Axel: Jemte det
jag instämmer uti hvad Herr Grefve Mörner
yttrat angående den anmärkning, som
bär blifvit gjord af en Utskottets Ledamot,
hvilken i Utskottet aldeles icke satt i fråga
hvad han nu anmärkt, får jag, under
förmodan, att hvarken denna anmärkning
eller andra, som nu möjligen kunna göras,
böra föranleda till återremiss, anhålla om
proposition till bifall eller afslag å Riddai;-  husUtskottets Memorial.
*
Friherre Boijej Fredrik: Jag vill endast
anmärka, att hvad angår frågan, hu
-
D e n 8 D e ce m b e r f. m. 31
ruvida Major d’Orchimonts ätt skulle anses
såsom död, denna mening är alldeles
falsk. Om Öfverste Dorchimont dör, och
ej lernnar barn efter sig, har Generalntendenten
rätt alt inträda i sin faders numer.
Således måste numera stå för hans räkning.
Generalintendenten hvarken kan eller är
skyldig inträda i sin broders numer, men
bär en ovilkorlig rättighet att blifva Adelsman,
om hans broders gren utdör.
Friherre Cederström , Jacob: Då detta
ämne förra gången förevar, hade jag äran
yttra min öfvertygelse, hvad Remissen till
RiddarhusUtskottet angick, att den var öfverflödig.
Denna Remiss har dock skett;
Utskottets utlåtande är nu under öfverläggning,
och Ridderskapets och Adelns Ordförande
har gifvit tillkänna, att han, likasom
jag, är öfvertygad, det Generallntenden
dorchimont ej är berättigad till pollet
för det närvarande. Jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att i en fråga, der
tankarne äro delade om Grundlagens rätta
förstånd, äger icke Ståndet att besluta. Frågan
kan ej besvaras med Ja eller Nej. Derföre
måste öfverläggningen ledas derhän,
att Ridderskapet och Adeln af Herr Grefven
och Ordföranden fordrar en sådan proposition,
som han nödgas vägra, på det
ConstitutionsUtskottet må komma i tillfälle
att afgöra saken, Min öfvertygelse är lika
med Herr Grefvens och Ordförandens; men
3a
Den 8 De ceni ber f. tu.
för att komma till ett resultat, anhåller
,jag, att Ridderskapet och Adeln måtte instämma
med dem, som yrka, att Generalintendenten
d'Orchimont hör få begagna
sin redan erhållne pollet.
Herr Riben , Carl Wilhelm: Hvad först
angar den anmärkning mot RiddarhusUtskottets
tillstyrkan, som här af en UtskottsLedamot,
Herr af Ekenstam, blifvit gjord,
är den visserligen utförligt besvarad af Utskottets
Ordförande och en annan Ledamot;
men för att ytterligare documentera, att
RiddarhusUtskottet till punkt och pricka
fullgjort sin skyldighet, och precist besvarat
hvad Ridderskapet och Adeln ålagt detsamma,
utbeder jag mig att få uppläsa Ridderskapets
och Adelns Protocollsutdrag af
den i 7 sistlidne November, som här blifvit
justeradt, och kommit Utskottet tillhanda.
Det innehåller Remiss å min ”den 12
”dennes (November) på bordet lagde Motion
, att Herr Generalintendenten och
”Riddaren af Kongl, Nordstjerneorden F.
’d’Orchimont, icke måtte anses behörig,
”att för Adeliga ätten d’Orcliimont N:o 2227
"iutaga Säte och Stämma å Riddarhuset.”
Jag erkänner att ordalydelsen i den
Motion jag väckt, ej står i fullkomlig öfverensstämmelse
med Protocollsutdraget; men
jag
Den 8 December f. n».
55
jag skulle tro, att det var Utskottets skyldighet,
att ställa sig till efterrättelse dea
Remiss Ridderskapet och Adeln beslutat»
och ej de mer eller mindre lyckligt valda
ordalagen af Motionären. Detta må vara
tillräckligt sagdt, i afseende på Herr af
Ekenstams anmärkning. En annan värd
talare, Friherre Boije, har inlåtit sig i betraktelse
om successionen efter Öfverste
Dorchimont. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
deruppå, att Utskottet, fast i föresatsen
att inskränka sig till Remissens innehåll,
ej sagt ett ord om hvilken som
skulle blifva arfvinge till Adelskapet. Remissen
var, huruvida Generalintendenten
dorchimont är berättigad, att på Riddarhuset
intaga Säte och Stämma för sin faders
numer. Deröfver har Utskottet yttrat dess
öfvertygelse, att han icke är berättigad.
Dertill har RiddarhusUtskottet inskränkt
sig. Efter den förklaring Herr Grefven och
Ordföranden nyss gifvit, känner nu Ridderskapet
och Adeln Herr Ordförandens
mening i detta ämne. Den öfverensstämmer
med Utskottets pluralitet, och, som jag tillhört
den, äfven med min. Jag anhåller
vördsamt hos Herr Grefven och Ordföranden,
att Herr Grefven täcktes inför Ridderskapet
och Adeln yttra sig, huruvida Herr
Grefven finner i Grundlagen något hinder
för sig att göra proposition på RiddarhusUtskottets
Memorial. Jag hörde ej rätt tyd3
H. 3
34
De*n 8 December f. m.
ligt, om äfven denna omständighet redan
finnes upptagen i Herr Grefvens nyss afgifne
yttrande. Om den står der, ber jag
på förhand om förlåtelse, att jag ej rätt
kunnat fatta det. Lika med Friherre Cederström
hyser jag den önskan, att frågan
måtte komma till Constitutions-Utskottet.
Det var detta mål jag afsåg, då jag väckte
Motionen, och äfven då jag yrkade Remiss
till RiddarhusUtskottet. Jag trodde nemligen,
att då man hade ett Utskotts Betänkande
att fästa sig vid, skulle discussionen
kunna blifva mera ogenerad, och att man
mindre skulle löpa fara att såra, ett förhållande,
som så lätt kunde förete sig i
en fråga af sådan beskaffenhet som denna,
der en grannlagenhet bör iakttagas, som vi
med så mycket skäl, äro skyldige en vördad
LandtMarskalk, de Herrar som med
honom deltogo i beslutet vid anteckningen,
och änteligen en aktad med Konungens
förtroende beklädd Embetsman, som, utan
sitt eget förvållande, blifvit föremål för en
discussion. För att komma till slut med
saken, får jag förnya min anhållan, alt
Herr Grefven och Ordföranden bestämdt
täcktes gifva tillkänna, om Herr Grefven
kan göra proposition på RiddarhusUtskottels
Memorial, eller icke.
Herr Hjerta ^ Gustaf: Herr Grefven och
Ordföranden har behagat gifva Ridderskapet
och Adeln tillkänna sin åsigt af detta
ämne; men jag är skyldig Herr Grefven
Den 8 December f. m.
och Ståndet, att fästa uppmärksamheten
deruppå, att då detta förklarande ej är
strängt enligt med Grundlagen, kan det ej
eller inverka på Ståndets afgörande-rätt.
Det står i 83 §. RegeringsFormen, att Grundlagarne
vid hvarje tillfälle skola efter ordalydelsen
förstås. Nu är här frågan, hvad
som i 37 §. RegeringsFormen menas med
ordet utgång. Herr Grefven och Ordföranden
förstår dermed blott utslocknad_, utdöd.
Jag anser det icke så, utan tror, att det
finnes mera än ett sätt alt utgå från en
Adelig ätt, nemligen genom ingående uti
en annan, derigenom att den äldsta grenen
blir en ny adelig ätt. Efter min öfvertygelse
är den nya ätten Dorchimont, som
förändrat slafningssältet af namnet och skrifver
sig med stort D, samt tagit annat Vapen,
en annan ätt än Majorens; och fadrens
äldsta efterträdare i gamla ätten dorchimont,
är den icke adlade, nemligen Generalintendenten.
Detta är min åsigt. Jag
vädjar till en hvar, om den kan sägas vara
bestämdt origtig, så vida man ej skulle säga,
alt Lagstiftaren blott menat ett sätt, med
ordet utgång. Men derom kan blott Ståndets
begrepp om ordaförståndet afgöra. Det
är min öfvertygelse, att Generalintendentens
rätt att här äga inträde nr tydlig; men då
detta icke är den allmänna åsigten, och
då en fråga här uppstått, hvars afgörande
skulle sätta Ridderskapet och Adeln i nödvändighet,
att antingen möjligen insätta en
36
Den 8 December f. rri.
icke adelig person i adelig värdighet, hvilket
icke tillkommer någon annan än Konungen,
eller att utesluta en person, som
vöre berättigad att här vinna inträde, tror
jag förhållandet vara sådant, att frågan ej
nu bör inom Ståndet genom dess pluralitet
afgöras. 83 §. RegeringsFormen säger:
Ej må någon för framtiden gällande förklaring
af Grundlagarne stadgas j utan på
det sätt, som, enligt föregående tvännc
vid ändringar i dem iakttagas bör. Denna
föreskrift vållar, £tt det väl ej kan sägas
vara någon bestämd form, att till Constitutionslltskottet
öfverlemna frågan; men jag
anser dock, att Ridderskapet och Adeln
har full rätt, att dit remittera den, och
att följaktligen Remiss af RiddarhusUtskottets
Memorial, sådant det är, kan ske till
ConstitutionsUtskottet, för att få del af Utskottets
åsigt i ämnet, samt att Ridderskapet
och Adeln, då målet återkommer, kan
utan vidare hinder deröfver besluta.
Herr Printzenskjöld: Då jag för en
stund sedan anhöll om proposition till bifall
eller afslag å RiddarhusUtskottets Memorial,
var mitt ändamål just detsamma,
sora Friherre Cederström sedermera angifvit.
Jag trodde mig ej, af Herr Grefvens
och Ordförandens yttrande, hafva rigtigt
inhämtat, om Herr Grefven ansåg en sådan
proposition stridande mot Grundlagen.
Mitt syftemål var, att Ståndet skulle yrka
Den 8 December f. m.
proposition, och att Herr Grefven och Ordföranden
skulle förklara frågan hvilande,
hvarigenom den kom till ConstitutionsUtskottet.
Jag tror delta vara det enda möjliga
sätt att komma ifrån den på ett fornaenligt
sätt. Herr Hjerta har förmenat, att
säken helt enkelt kunde till ConstitutionsUtskottet
remitteras; men då detta ämne
innefattar en tolkning af Grundlagen, samt
meningarne så väl inom RiddarhusUtskottet,
som Ridderskapet och Adeln deröfver
varit delade, kan frågan ej i annan väg, än
directe hos ConstitutionsTJtskottet, väckas
af någon enskilt Riksdagsman. Jag förenar
mig således med Friherre Cederström och
med Herr Riben, samt anhåller, att Herr
Grefven och Ordföranden täcktes förklara,
om han kan gifva oss proposition till bifall
eller afslag å RiddarhusUtskottets Memorial,
på det all discussion i ämnet sedan
må blifva öfverflödig, och frågan få gå
till ConstitutionsTJtskottet, till följd af Herr
Ordförandens vägrade proposition.
Friherre CederströmHerr Printzenskjöld
har redan besvarat den del af Herr
Hjertås anförande, som jag hade ämnat upptaga,
att nemligen Ridderskapet och Adeln
borde remittera frågan till ConstitutionsTJtskottet.
Enligt 81 §• Regei ingsFormen
får ingen sådan fråga till detta Utskott remitteras,
och får ej ens i Ståndens Plena
Väckas. Herr Grefven och Ordföranden har
38
Den 8 December f. m.
redan, i fullkomlig öfverensstämmelse med
RiddarhusUtskottets åsigt, förklarat sin öfvertygelse
vara, att General-Intendenten
dorchimont ej är berättigad, att här vinna
säte och stämma. Det är således ej möjligt,
att begära proposition på RiddarhusUtskottets
Memorial; ty Ståndet måste, för
att få vågrad proposition, begära en proposition,
som är i motsatts mot Ordförandens
mening. Det är då den, att Generalintendenten
d’Orchimont skall blifva bibehållen
vid den pollett han erhållit; det
är detta, som Ståndet bör begära, och jag
anhåller, att Herr Grefven och Ordföranden
ville till Ridderskapet och Adeln framställa,
om Ståndet yrkar den proposition,
att Genevallntendent&n dOcbimont måtte
få säte och stämma på Riddarhuset.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Sedan
Herr Grefven och Ordföranden sjelf
förklarat sig instämma uti RiddarhusUtskottets
utlåtande, hafva några värda Ledamöter,
som äfven dela samma mening, likväl
trott det vara oformligt att göra proposition
derå, blott derföre att de förmoda
andra bysa en motsatt åsigt af saken. De
mena, att det ej skulle vara formligt att
fatta ett beslut, som någre ansågo stridande
mot Grundlagen. Men det måste val
vara pluraliteten, som skall bestämma, om
en sak är stridande mot Grundlagen eller
ej; det är omöjligt, att minoritetens tanka
Den 8 December f. tn.
3g
derom kan tvinga Ståndet, att, emot Ordförandens
mening, hänvisa målet till ConstitutionsUtskottet.
Då kunde vi nästan ej
mera besluta om någon ting. Jag vädjar
nemligen till erfarenheten; i huru mångfaldiga
saker hafva icke enskilte Ledamöter
gjort invändning, under påstående af stridighet
mot Grundlagen? Det är först om
Ståndets Ordförande, eller åtminstone dess
pluralitet, anser en sak vara deremot stridande,
som den kan till ConstilutionsUtskoltet
känskjutas. En värd Ledamot har
hemställt och sökt utverka, att en sådan
proposition skulle begäras, som ej ens vore
i öfverensstämmelse med Utskottets utlåtande.
Om ock denna yrkades, samt Herr
Grefven och Ordföranden, till följd af stadgandet
i 39 §. Riddarlius-Ordningen, att
första propositionen bör göras till bifall,
vägrade densamma; så blefve följden ingen
annan än den, att ConstitutionsUtskottet
gillade Ordförandens handlingssätt. Då
blefve Ordföranden salt i nödvändighet att
göra en annan Proposition, och kunde, derest
Ståndet ytterligare yrkade andra orimliga
propositioner, nödgas med vägrandet
fortfara, ända till dess han finge framställa
den, som vore till bifall på Betänkandet.
Men emedan det närvarande förhållandet
är eget i sitt slag, nemligen att Ordföranden
ej anser en fråga stridande mot
Grundlagen, men att några enskilte äro af
en motsatt mening, hemställer jag, om Herr
4°
Den 8 December f. nj.
Grefven och Ordföranden ej skalle vilja
framställa den proposition, huruvida Ridderskapet
och Adeln anser en proposition
till bifall å RiddarhusUtskottets Utlåtande
kunna göras. Anser pluraliteten den kunna
göras, ser jag ej något hinder derföre.
Skulle Ståndets pluralitet deremot säga, att
den ej kan framställas; då tror jag, att frågan
borde formligen till ConstitutionsUtskottet
remitteras. Hvad slutligen sjelfva
saken beträffar, vill jag blott erinra, att,
enär det nya förslaget till ändring af Z"] §.
RegeringsFonnen tydligen innehåller, det
den nu ifrågavarande Generalintendenten
dorchimont ej skall vara Adelsman, skulle
en stor oformlighet uppkomma, derest
Ståndet nu förklarade honom Riddarhusinässig,
och lian, sedan förslaget tilläfventyrs
blifvit antaget, måste upphöra att vara
det,
Herr Hjerta: Jag får endast nämna,
att jag ej sökt någon ändring i eller något
upphäfvande af Grundlagen, i enlighet med
8s §. RegeringsFormen. Jag har sagt, att
enligt 83 §. kunde jag leda mig derhän,
alt få en förklaring af ConstitulionsUtskottet,
huru detta Utskott anser saken. Idelina
§. är ej förbjudit, att ju en sådan fråga
kan i Stånden väckas, och af ConstitutionsUtskoltet
besvaras; men något stadgande
får ej meddelas till efterlefnad på annat sätt,
än Si §. föreskrifver. För min del tror
Den 8 December f. m.
|ag, att detta är det enda sätt, att undvika,
att hvarken göra en person till Adelsman,
som cj är det, eller hindra en, sorn borde
kunna vara det, frän åtnjutande af dermed
åtföljande rättigheter.
Hans Exccllence Herr Grefve De ta
Gardiej Jacob: Den värde talaren Herr
Hjerta har förekommit mig. Då jag varit
en af dem, som deltagit i öfverläggningen
och heslutet rörande Generalintendenten
d’Orchimonts anteckning, och jag redan förut
yttrat mig i denna sak, är det öfverflödigt
för mig att något tillägga. För mig
har det synts så klart som dagen, att då
Öfverste Dorchimonts eller den äldste grenen
genom förvärfvadt Adelskap utgått, eller
rättare frångått sin första numer, kunde
det förra Adelskapet ej transporteras på
honom eller hans barn. Då tillika ätten ej
kunde vara utdöd, så länge ännu en son
af den aflidne fanns, som ägde rätt att ärfva
fadrens Adelskap; så har jag ansett, att det
var Generalintendenten eller andra ledets
ättemän, som var berättigad att inträda i
den numer den förre ej kunde intaga;
synnerligen då denne nu mera begärt och
erhållit Inträdespollet under sin egen, den
enda i min tanke honom tillkommande
numer. Men då här yttrats en annan mening,
då jag bär aktning för andras öfvertygelse,
och då jag ej tror Ridderskapet
och Adeln kunna afsluta denna sak, utan
42
Den 8 December f. m.
att förnärma den ena eller den andra; så
instämmer jag i det af Herr Hjerta föreslagne
medel att saken helt enkelt hänvises
till ConstitutionsTJtsfcottet. Jag tror del enligt
Grundlagen kunna ske, och anhåller
om proposition därå.
Herr Tham, Wolrath: I sjelfva frågan huruvida
Generalintendenten dorchimont, efter
tolkning af nu gällande Grundlag, är Adelsman
eller icke, förenar jag mig med hvad
Herr Hjerta och Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardieyttrat. Ett nytt skål derföre hämtar
jag deraf, att RiddarhusUtskottet ej kunnat
vägra och ej eller vägrat Öfverste Dorchimont,
att uttaga pollett för sin egen numer.
Detta bevisar, alt lian ej kan inträda i fadrens.
Hans son åter kan ej få annan rätt
än dess fader äger. Enär nu 37 §. RegeringsFormen
stadgar, att, då en gren är
utgången, Adelskapet tillfaller den närmast
berättigade, så tror jag för min del, att
Generalintendenten dorchimont är denne
berättigade. Men sedan Herr Grefven och
Ordföranden förklarat sig vara förhindrad
att göra någon annan proposition, än i
öfverensstämmelse med RiddarhusUtskottets
Memorial, så hemställer jag till Ridderskapet
och Adeln, i fall Ridderskapet och Adeln
skulle önska, att saken i tolkningsväg måtte
blifva hänvist till ConstitutionsUtskotttet,
om man icke kunde enklast vinna denna
önskan, derigenom att Ridderskapet och
Den 8 December f. m.
43
Adeln förenade sig att begära den proposition:
huruvida Ståndet finner de gjorde
anmärkningarne vara af beskaffenhet att föranleda
återremiss. Lika säkert sorn Herr
Grefven och Ordföranden lärer vägra den
proposition, att Generalintendenten dorchimont
skulle anses sotn Adelsman, lika
säkert måste han vägra denna proposition.
Då äro alla former bibehållne; ty när en
sak första gången från Utskott inkommer,
får man ej bifalla minoritetens mening, utan
måste först återremittera betänkandet. När
det åter andra gången till Ståndet återkommit,
äger Ståndet rätt att bifalla det med
hvilka förändringar, som kunna finnas lämplige.
På denna grund tror jag, alt bästa
sättet till vinnande af det mål man önskar
vore, att Ståndet yrkade återremiss.
Herr Printzenskjöld: Jag vill endast
yttra mig i anledning af Herr Cedersclijölds
begäran, att Ordföranden skulle inhämta
Ståndets tanka, huruvida Ståndet anser proposition
lill bifall å Utskottets Memorial
kunna göras. Jag tror det ej vara formenligt,
alt Ståndet yrkar en proposition,
innan Ordföranden förklarat om han vägrar
att göra den, hvilket förklarande jag
åtminstone ännu ej kunnat uppfatta. I öfrigt
hvad angår Herr Hjertås yttrande, att
denna fråga skulle kunna till ConstitutionsUtskottet
remitteras, såsom endast innefattande
en Grundlagsförkläring, hvilken Herr
44
Den 8 December f. m.
Hjerta tror kunna från Utskottet begäras;
så anser jag, att alla andra förklaringar öfver
Grundlagen, än de, som tillkommit på
sätt 8i och 8a §§. RegeringsFormen föreskrifva,
äro genom 83 §. RegeringsFormen
förekome. Är Grundlagen otydlig, måste
den likväl gälla, tills ändring i laglig
väg tillkommit; men frågor derom kunna
ej inom RiksStånden väckas eller derifrån
remitteras. Jag anhåller alltså ytterligare
om Herr Grefvens och Ordförandens förklaring,
huruvida Herr Grefven anser sig
kunna meddela proposition å RiddarhusUtskottets
Memorial, eller ej.
Herr von Hartmansdorff, August: De
många Talare, som redan skådat saken från
så olika sidor, torde hafva öfvertygat Ridderskapet
och Adeln om hvad sorn redan
utreddes, då frågan första gången förevar,
att nemligen, huru man betraktar den, innefattar
beslutet likväl en tolkning af 87 §.
RegeringsFormen. Friherre Cederström hade
visserligen rätt, då han yrkade, att frågan
hörde till ConstitutionsUtskottet, och
reserverade sig mot Remissen till RiddarhusUtskottet.
Jag underlät då, att instämma
med honom, blott för att icke uppehålla
Ridderskapets och Adelns öfvergång
till andra vigtigare ämnen,' som då voro
för handen. Men följden af denna origtiga
Remiss till RiddarhusUtskottet bar blifvit
det förvända skick, i hvilket saken nu*
Sen 8 December f. m.
45
kommit, och som bragt henne derhän, att
man nu blott önskar komma derifrån. Efter
hvad jag trott mig höra, har Herr
Grefven och Ordföranden redan förklarat
sig kunna göra proposition på Utskottets
Memorial, men ej på den motsatta meningen.
Det vore således onödigt, att höra
honom upprepa hvad han redan sagt. Men
ehuru min åsigt af saken instämmer med
Utskottets, skulle jag dock Önska, att dess
Memorial nu icke bifölles, utan att någon
Remiss beslutades; ty om Memorialet framställdes
till bifall, skulle det synas, som Ridderskapet
och Adeln ville taga sig den myndigheten,
att i detta fall allena afgöra hvem
som vore Adelsman, eller icke; hvilket jag
anser Ståndet af grannlagenhet böra undvika.
Men hvart skall Remissen göras? Återremiss
till RiddarhusUtskottet skulle ej tjena
till annat, än att få debattera denna fråga
en gång till. Remiss till ConstilutionsUtskottet,
såsom Hen1 Hjerta föreslagit, anser
jag ej lämplig på de skäl Friherre Cederström
anfört. Huru skola vi då få saken
till ConstitutionsUtskottet, hvilket jag
anser rigtigast? Ingen annan utväg anser
jag antaglig, än den Friherre Cederström
föreslagit, att vi nemligen yrka en proposition
på motsatsen af hvad Herr Grefven
och Ordföranden förklarat sin mening vara.
Derigenom få vi saken genast till ConstitutionsUtskottet.
Eljest uppkomma yt
-
46
Den 8 D o c e m I> e r f. m.
terligare discussioner, hvilkas slut jag ej
kan förese.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af den af flere Ledamöter framställde begäran,
att få proposition å RiddarhusUtskottets
Memorial, som jag anhåller få fästa uppmärksamheten
deruppå, att en sådan proposition
naturligtvis förutsätter möjligheten,
att derå svaras Nej eller Ja. Om nu dea
öfvertygelse skulle blifva rådande, som lemnade
bifall till Memorialet, skulle Generalintendenten
dorchimont blifva utesluten;
i motsatt fall, eller om propositionen besvarades
med Nej, skulle lian blifva bibehållen.
Herr Ordföranden har likväl förklarat
sig icke kunna meddela en proposition,
som innefattade denna sednare möjlighet.
Ingen proposition kan således göras
på Utskottets Memorial, just af orsak,
att om den besvarades med Nej, hade Generalintendenten
dorchimont vunnit inträde.
Herr von Hartmansdorff har förenat
sig med mig i hvad jag första gången
yrkade, och i öfverensstämmelse dermed
anhåller jag, att Herr Grefven och Ordföranden
ville inhämta Ståndets tanka, om
det begär en sådan proposition, som jag
då föreslog.
Herr Cederschjöld: Den förlägenhet,
hvari Ståndet befinner sig, i afseende på
denna fråga, är för synbar, att jag ej skulle
Den 8 December f. m.
47
ännu en gång våga framställa det af mig förut
gjorda förslag lill sakens mera formliga
behandling, medelst väntan på deri Lagförklaring,
som bereddes af förra Riksdagens
ConstitutionsUtskott, och som hvilar
till afgörande vid denna, uti hvilken Lagförklaring
förhållandet i denna sak tydligen
bestämmes. Antages den, är saken klar;
antages den åter ej, står saken lika öppeu
till afgörande då, sora nu. Enär alla Lagförklaringar
kunna tillämpas på ett retroactivt
sätt; hemställer jag, om Ståndet ej
skulle vilja begagna sin rätt att ytterligare
bordlägga målet och låta det hvila, intill
dess Grundlagsfrågan blifvit afgjord.
Herr Hjerta: För min del tror jag ej,
att man kommer till något mål derigenom,
att man tvingar Ordföranden att neka proposition.
ConstilulionsUtskottet besvarar
blott den frågan, om Herr Grefven och
Ordföranden skall göra proposition eller ej;
det yttrar sig hvarken om lagenligheten
eller lagstridigheten af sjelfva hufvudfrågan.
Saken blir således då i samma tillstånd
som nu, att man måste bedömma
den ifrågavarande personens rättighet, och
möjligen antingen fråntaga honom en rätt,
som han borde äga, eller bestämma inträde
på Riddarhuset för en person, som ej
är Adelsman. Mig synes derföre, att ej
annat medel linnes, än att remittera Riddarhus-Utskottets
Memorial till Constitu
-
48
Den 8 December f. ni.
tionsUtskottet, med begäran, att detta sed»
na re Utskott måtte med utlåtande i målet
inkomma. Jag anser en dylik Remiss icke
vara mot formen; och när här inträffat ett
oförutsedt fall, måtte den kunna göras.
Jag får således förnya min anhållan om
den proposition jag först begärde.
Herr Tham: Det är endast för att besvara
den framställning Herr Cederschjöld
gjort, som jag utbeder mig få anföra något.
Just det förslag han nu framställt,
gjorde äfven Friherre Åkerhjelm, då frågan
här förra gången förevar. Ridderskapet
och Adeln fann då, att det icke gick
an att uppskjuta en frågas afgörande tills
en lag han stadgas, som ännu ej fanns,
emedan det skulle strida emot all ordning,
att låta lagar verka retroactivt. Denna utväg
ansågs då af Ridderskapet och Adeln
ogörlig, och jag hoppas, att den äfven nu
blifver så ansedd.
Flere ropade på proposition.
Friherre Cederström: Jag önskar få uppskjuta
detta måls afgörande några ögonblick
i anledning af Herr Hjertås yttrande, på
det den villomening ej må hos någon fästa
sig, att ConstitutionsUtskottets svar å en
vägrad proposition blott skulle bereda ett
uppskof. När Ståndet yrkat proposition har
Ståndet uttryckt sin mening. Vägran derpå
och Remiss till ConstitutionsUtskottet
Don 8 D poem b oi- f. tn.
49
Förutsätter, att om Utskottet förklarar, att
propositionen skall göras, den också af
Ståndet vinner enhälligt bifall.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott med
några ord besvara den invändning en värd
Ledamot gjort mot mitt förslag att uppskjuta
denna fråga, tills förklaringen af 3^
§. RegeringsFormen blifvit afgjord. Jäg vill
nemligen ännu en gång påminna, att händelsen
är aldeles lika med alla Lagfrågor,
hvaröfver en UnderDomstol ej kan fatta ett
bestämdt beslut. Den begär en Lagförklaring
för tillfället, och den förklaring, som
då kommer, tillämpas, oaktadt sednare till
tiden, likväl vid det äldre målets afdömande.
Jag hemställer derföre, om man icke
med samina skäl kan på enahanda sätt behandla
äfven detta ämne. Alt remittera
hela RiddarhusUtskottets Memorial till ConstitutionsUtskoltet,
vore oformligt. Det
kunde ej komma dit i annan afsigt, än att
ConstitutionsUtskottet skulle gifva en förklaringi
ämnet; oeh det är tydligt sagdt,huru
Grundlagen skall förklaras. ConstitutionsUtskottet
kunde således icke annat än blott
yttra sin opinion om Z'] §. ordaförstånd,
och i det afseeudet lärer Ridderskapets och
Adelns omdöme och opinion vara lika giltig,
som Utskottets. Om saken åter öfverlemnas
till ConstitutionsUtskottet under form
af en utaf Ordföranden vägrad proposition,
3 H. 4
5o
D«n 8 December f. m.
vinnes blott ett uppskof; men kommer,
derest Utskottet förklarar att en olaglig
proposition icke kunde framställas, att befinna
sig jemnt på samma punkt som nu.
Jag förnyar derföre min hemställan, om
icke målet kunde hvila, tills lagförklaringen
blifvit afgjord.
Friherre Sprengtporten j Jacob Willielm:
Då flere Ledamöter, Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie och Herr Hjerta, yrkat
proposition å remiss till ConstitutionsUtskottet,
hemställer jag, om ej ändamålet
bäst skulle vinnas derigenom, att Herr Grefven
och Ordföranden inhemtade Ståndets
tanka angående en sådan remiss. Om propositionen
besvaras med ja, kommer målet
till detta Utskott; och kan Herr Ordföranden
ej meddela en sådan proposition, kommer
det äfven dit.
Undertecknad Riddarhus- Secreterare:
Det är ingalunda min tanka, att våga något
yttrande i hufvudfrågan. Endast i afseende
på formen anhåller jag få lemna några
upplysningar. Hvad först angår frågan om
proposition till bifall eller afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial, en åtgärd, som i
afseende på andra vanliga Betänkanden är
både öflig och riktig, företer sig här det
särskilta förhållande, att den hufvudfråga,
som innefattas i Utskottets Memorial, angår
rätta förståndet af ett ställe i Grundlagen.
.Den 8 December f. m.
5t
I dylikt fall lärer, såsom Friherre Cederström
erinrat, det icke vara Ridderskapets
oeh Adelns Ordförande tillständigt, att lemna
Ståndet tillfälle att afgöra, huru Grundlagen
skall förstås. Till en sådan åtgärd
äger Ståndet icke någon rätt i Grundlagen.
Ordföranden bör således derom gifva sin
öfvertygelse tillkänna. I afseende på den
andra formfrågan, eller huruvida ändamålet,
att ärhålla ConstitutionsUtskotlets yttrande
i ämnet,skulle lämpligast och bäst vinnas
genom en enkel remiss af målet till ConstitutionsUtskoltet,
får jag anmärka, att icke
allenast hvarje fråga om ändring i Grundlagarne
bör directe hos ConstitutionsUtskottet
väckas, utan ock att alla slags frågor om förklaringar
af Grundlagarne, af hvad natur
de än må vara, enligt 83 §. RegeringsFormen,
äfven skola på enahanda sätt som
frågor om Grundlagsändringar behandlas.
Frågor om förklaringar få därföre ej i Ståndens
plena väckas, än mindre remitteras,
ulan skola i ConstitutionsUtskottet directe
anmälas. Det kan likväl ofta hända, att
fråga i ett Stånd uppkommer om Grundlagens
rätta förstånd. I sådant fall är i 55
§. Riksdagsordningen stadgadt, att Ståndets
Ordförande böra gifva tillkänna sin öfvertygelse
derom, och, om Ståndet ej med
honom skulle instämma, ulan yrka en mot
Ordförandens mening stridande proposition,
förklara öfverläggningen hvilande, och öfverlemna
målet till ConstitutionsUtskottet.
Den 8 December f. m.
Endast på delta sätt lärer en fråga om
Grundlagens rätta förstånd kunna ifrån ett
RiksStånd i behörig ordning komma till
ConstitutionsUtskottet. I historiskt afseende
får jag äran nämna, att allt sedan 1809
intet tillfälle mig vetterligen förevarit, då
en dylik fråga blifvit genom vanlig remiss
till ConstitutionsUtskottet hänvisad. Slutligen
torde mig tillåtas, att i afseende å
den farhåga, att, om förevarande fråga genom
vägrad proposition öfverlemnades lill
ConstitutionsUtskottet, sjelfva hufvudsaken
ändock ej skulle blifva afgjord, få vördsamt
erinra, hvad hvar och en jemväl lärer finna,
att ConstitutionsUtskottets yttrande i afseende
å den vägrade propositionen visserligan
äfven de facto komme att afgöra hufvudsaken.
Grefve Frölich, , David: Jag har på
sätt och vis orätt att deltaga i discussionen,
då jag ej varit tillstädes när Utskottets
Memorial upplästes; men efter hvad mig
blifvit sagdt skall nämnde Memorial ej innefatta
den slutmening, att någon förklaring
af Grundlagen i 'Shy §. RegeringsFormen af
Utskottet anses nödvändig, utan skall Utskottet
i dess ställe endast hafva meddelat
sin tanka om hufvudsaken. Jag hemställer
då till Herrarne, huruvida icke Ridderskapet
och Adeln i denna fråga äro Domare,
och om ej hvar oeh en Domare måste,
vid bedömmande af en fråga, tilläm
-
* /
Den 8 Decem ber f. m. 53
pa en lag, sådan den är föreskrifven, utan
afseende på om i annan väg denna lags
tydlighet är salt i fråga. Jag hemställer
vidare om icke, då detta är förhållandet,
Ridderskapet och Adeln, eldigt nu för handen
varande Grundlag, borde helt enkelt
begära proposition på bifall eller afslag af
Memorialet. Jag har väl erfarit, att, innan
jag kom upp, Herr Grefven och Ordföranden
skall hafva yttrat, att han blott
på ett visst sätt kunde göra proposition;
men jag kan ej fatta meningen deraf vara
annan, än att Herr Grefven endast velat
gifva Ridderskapet och Adeln tillkänna sitt
enskilta omdöme om saken, och likväl ingalunda
betaga Ståndet, att på grundlagsenlig!
sätt behandla den. Jag anser således,
att Herr Grefven och Ordföranden
först bör inhämta Ståndets tanka, huruvida
återremiss till RiddarhusUtskottet kan
vara nödig och, derest Ridderskapet och
Adeln ej linner Återremiss behöflig, sedermera
göra proposition till bifall eller afslag
å Utskottets Memorial.
Herr von Hartmansdorff: Jag har varit
tillstädes i en Nationalförsamling, der
man röstade om Grundlagens mening, och
önskar att jag ej måtte få se eller deltaga
i en dylik åtgärd inom mitt Fädernesland.
Yåra Grundlagar hafva vidtagit det visa
försigtighetsmått, att, tillförekommande af
dylika händelser, gifva Talmannen eller
54
Den 8 December f. m.
Ordföranden vitsord, så att ingen ting annat
kan företagas eller beslutas, än hvad
han anser för lagligt; och om hans mening
ej godkännes af hans Stånd, går saken till
en högre myndighet, nemligen det af medlemmar
utur alla 4 Stånden, sammansatta
ConstitutionsUtskottet. Genom det origtiga
sätt, hvarpå denna fråga blifvit behandlad,
hafva vi kommit derhän, att stå nära
till att göra en felaktig votering; ty om
Ordföranden ej finnér proposition mera än
till bifall, vara laglig, så skulle, om Nej
vunne, eli beslut uppkomma, hvilket Ordföranden
ansåge för olagligt. Då nu ett
sådant ej får fattas, förr än CoustitutionsUtskottet
yttrat en motsatt mening mot
Ordförandens, så kan ej med Nej voteras
mot Utskottets Betänkande; och kan man
ej rösta med nej, så väl som med jcij så
är omröstningen icke fri, och tjenar till
ingen ting. Detta bevisar alt RiddarhusUtskottet
ej bordt höras eller inkomma
med utlåtande i denna fråga. Vill man
lik väj rösta om Utskottets Memorial och
framställa det till bifall, så inser jag intet
annat sätt att rädda formerne, än att ContraPropositionen
blir följande: Vinner Nej,
anses Ridderskapet och Adeln yrka den
proposition, som Herr Grefven och Ordföranden
vägrat framställa. Frågan går då
till ConstitutionsUtskottet, och ingen olaglighet
har förefallit.
Den 8 December f. m.
55
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
alt som någre Ledamöter förklarat sig
anse Generalintendenten dorchimont behörig
att begagna den redan erhållne inträdes
polletten; fann Herr Grefven och
Ordföranden, i följd af hvad han förut anfört
och jemlikt 55 §. Riksdagsordningen,
sig böra, ju förr desto heldre, i denna omständighet
utröna Ridderskapets och Adelns
tanka, och finge derföre fråga, om Ridderskapet
och Adeln yrkade, att den proposition,
att Generalintendenten d’Orchimont
må förklaras berättigad begagna den honom
redan tilldelte Inträdespollet, skulle
varda af Herr Grefven och Ordföranden
framstäld ?
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: RiddarhusOrdningen
stadgar i 39 §., att första propositionen
skall göras till bifall å hvarje Utskotts
Betänkande. Jag hemställer, om ej detta
stadgande äfven här bör iakttagas.
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
det han ansåg sig icke kunna framställa
någon Proposition, hvarken till bifall
eller afslag å RiddarhusUtskottets ifrår
gavarande Memorial.
Herr Cederschjöld: Jag får blott tillägga,
att när LandtMarskalk eller Ordfö
-
56
Den 8 December f. m.
jan de ej anser sig kunna meddela en sådan
proposition sorn äskas, bör han gifva
sina skäl tillkänna. Nu har Herr Grefven
pcb Ordföranden yttrat sig gilla hvad RiddarbusUtskottet
föreslagit, dag hemställer
då, huruvida Herr Grefven kan vägra att
göra proposition till bifall å sin egen med
Utskottets Memorial öfverensstämmande mening.
Herr Lefrén> Johan Pehr: Jag anhåller,
att Ridderskapet och Adelil täcktes fästa
uppmärksamheten på formen, som här
är hufvudsaken, Ett Utskotts Betänkande,
då del inkommer, skall läggas på bordet;
det kan å nyo begäras på bordet; slutligen
skall det afgöras. Då uppstå antingen
anmärkningar dervid, eller icke. Skulle
ingen anmärkning göras, är första propositionen
till bifall å Betänkandet. Då kan
hvar och en säga Ja eller Nej. Finner Ordföranden,
alt han ej kan framställa proposition
lill bifall, derföre att han anser satsen
eller motsatsen stridande mot Grundlagen;
så måste han conseqvent neka hela
propositionen. Om nu så tillgår, få vi målet
i lagenlig väg till ConstitutionsUlskottet,
som äger förklara, huruvida propositionen
skall framställas eller icke. Vi få
då ett ordentligt slut. Jag ser således ej,
hvarföre vi skulle gå öfver ån efter vatten.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att som han icke trodde sig kunna med
Den 8 December f. m.
s7
fullkomlig tillförsigt bestämma Ridderskap
pets och Adelns svar å den af honom nyss
gjorde Proposition, ansåg Herr Grefven och
Ordföranden, sedan, efter hvad han lyckt
sig höra, votering äfven blifvit begärd, sig
böra föreslå följande Voteringsproposition:
Den som yrkar, att Proposition skall
framställas derom, att Generalintendenten
d’Orohimont må förklaras berättigad begagna
den honom redan Lilldelte Inlrädespollet,
att för Adeliga Ätten dorchimont N:a
2227 intaga Säte och Stämma å Riddarhuset,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka berörde Proposition, samt
den Generalintendenten dorchimont lilldelte
nyssnämnde Inträdespollet i följd deraf
böra af honom återbegäras.
Grefve Horn, Claes Fredrik, anholt
om Proposition lill bifall å RiddurhusUtskottets
Memorial.
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
del han icke kunde meddela en
sådan proposition.
Herr Riben: Sedan Herr Ordföranden,
om jag ej misstar mig, bestämdt förklarat,
58
Den 8 December f. m.
att han ej kan framställa proposition till
bifall eller afslag å Utskottets Memorial;
vägar jag, i hopp att ej blifva missförstådd,
yrka en sädan proposition. Jag anhåller,
att Högloflige Ridderskapet och Adeln måtte
i denna begäran med mig sig förena.
Herr Hjerta: Jag förenar mig i den
åsigt att, för att få slut på saken, vi af Herr
Grefven och Ordföranden begära den framställning
till Ståndet: om Ridderskapet och
Adeln yrkar proposition på Utskottets Memorial.
Herr Printzenskjöld: Jag skulle, lika
med Herr Hjerta, önska att Herr Grefven
och Ordföranden täcktes inhämta, om Ståndet
yrkar den proposition Herr Grefven
nyss förklarat sig icke kunna meddela.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
Ridderskapet och Adeln måtte fästa afseende
pä den omständighet, alt om Ståndet
yrkar rättigheten att besluta öfver frågans
båda alternativer, sådant förutsätter,
att Ståndet skulle yrka rättigheten att göra
en grundlagsförklaring. Jag underställer derföre,
om icke en naturlig utväg vore, att
blott yrka andra alternativet, eller det, å
hvilket Herr Grefven och Ordföranden ansett
sig ej kunna meddela proposition; och
att Ståndet mätte förena sig, utan afseende
på olika tänkesätt, i den mening, som
Den 8 December f. m.
af Herr Ordföranden ej kan medgifvas.
Då först komma vi i det skick, att ConstitutionsUtskottets
Utlåtande blir afgörande i
afseende å hufvudfrågan; ty i fall ConstitutionsUtskottet
endast skulle utlåta sig,
huruvida propositon bör göras på RiddarbusUtskottets
Memorial, eller ej, kommer
man ej till något slut i hufvudfrågan. Jag
hemställer således, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle vilja förena sig uti att
yrka, det Herr Grefven och Ordföranden
må göra proposition derå, att Generalintendenten
dorchimont borde få rätt tili
inträde på Riddarhuset, oeh RiddarhusUtskottets
Memorial sålunda ogillas.
Herr Tham: Jag tror det icke vara
möjligt att komma till reda på annat sätt,
än att Herr Grefven och Ordföranden framställer
den proposition: om Ridderskapet
och Adeln önskar, att Herr Grefven och
Ordföranden skall meddela proposition till
bifall eller afslag å RiddarhusUtskottel Memorial.
Flere hördes häruti instämma.
i
Herr Lefren: Tvänne värde Ledamöter
hafva nyss anfört något, som gör frågan
svårare, än hon i sig sjelf är. De hafva
sagt, att, om frågan afgöres med Ja eller
Nej, sådant skulle innebära en förklaring
af Grundlag, hvartill vi ej äga rätt, emedan
det är en §. i Grundlagen, som här korn
-
6o
Den 8 December f. m.
iner i fråga. Jag hemställer, om någon
enda sak skulle kunna afgöras, i fall man
hvarje gång, då en §. i Grundlagen måste
tillämpas, skulle anses såsom tolkare af
densamma på ett Grundlagsstridig! sätt.
Yi få ej förblanda Grundlagsförklaring med
Grundlagstillämpning; det förra är oss i
Stånden förbjudet, det sednare är vår pligt,
så vida vi ej skola handla laglöst. Ståndet
kan å ena sidan icke förmenas att så förstå
§:s tillämpning, att frågan här kan och bör
förekomma till afgörande med Ja och Nej;
å andra sidan är det Herr Grefvens och
Ordförandens rättighet och pligt, att vägra
proposition , om linn finnér densammas
medgifvande Grundlagsstridig!. Men icke kan
Herr Grefven oell Ordföranden framställa
proposition till bifall å RiddarhusUtskoltels
Memorial, utan att på samma gång hafva
medgifvit rättigheten att afslå detsamma.
Saken synes mig klar. Frågan kan ej komma
till ConstitutionsUtskottet, dit man synes
vilja hafva henne, utan på så sätt, att
jRidderskapet och Adelil yrkar proposition
till bi fall eller afslag å RiddarhusUlskottets
Memorial; att Herr Grefven och Ordföranden
vägrar densamma, samt till följd deraf,
förklarar frågan hvilande, tills ConstitutionsUtskottet
afgjort, om propositionen
får framställas eller icke.
Grefve Frölich: Hvad den siste Talaren
yttrat, är blott en lyckligare utveckling
Den 8 December f. ro.
6r
af hvad jag nyss anförde. Jag ser inlct
hinder, att ju proposition kan göras till
Bifall eller afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial; men då Herr Grefven och Ordföranden
förklarat sig ej vilja meddela denna
proposition, lärer ej annat återstå, än
alt Herr Grefven förklarar öfverläggningen
h vilande.
Grefve af Ugglas_, Gustaf: Jag kan
ingalunda finna, att det vore oformligt, om
Ridderskapet och Adeln hegärde proposition
till bifall å RiddarhusUtskottets Memorial.
Herr Grefven och Ordföranden har yttrat
sig dela Utskottets åsigter, men förklarat
alt han likväl ej kunde göra proposition
till bifall derå, förmodeligen emedan, om
pluraliteten svarade Nej å en dylik proposition,
ett mot Grundjagen stridande beslut
skulle uppkomma. Då nu Herr Grefven
och Ordföranden, enligt Grundlagen,
skall gifva sina skäl för en sådan vägran
tillkänna, synes mig ConstitutionsUtskottet
komma i tillfälle, alt, när det utlåter sig
om Herr Grefven och Ordföranden handlat
rätt, äfven yttra sig i hufvudsaken.
Herr Grefven och Ordföranden tilIkönnagaf,
att Plenum komrne klockan half
till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Cederschjöld: Jag får med Herr
Lefren fullkomligt instämma i premisserne,
Den 8 December f. m.
att ingen annan proposition kan framställas
än till bifall å RiddarhusUtskottets Memorial;
äfvensom deruti, att det icke kan vara
Ståndet förmenadt, att uttala sin opinion
om sättet att tillämpa en §. i Grundlagen.
Eljest skulle vi hafva händerne alldeles
bundne. Det behöfdes ej mer än en eller
två Ledamöter, som ropade på strid mot
Grundlagen, och straxt skulle saken gå till
ConstitutionsUtskottet. Hvilken tidspillan
■skulle det icke medföra? Jag anser alldeles
olämpligt, att saken i denna form kommer
till ConstitutionsUtskottet. Dessutom får
jag erinra, att man blott uppskjöt afgöra lidet,
och vann intet i hufvudsaken; hvadan
och då med hvarje uppskof vanligen intet
annat vinnes, än att blott flere och större svårigheter
uppstå, jag hemställer, om icke Herr
Grefven och Ordföranden skulle behaga
meddela proposition lill bifall å Utskottets
Memorial, samt att, i händelse denna proposition
besvaras med Ja och Nej, eller
med Nej, Memorialet i sådant fall må blifva
till Utskottet återremitteradt.
Herr von Hartman s dorff: Om jag ej
orätt fattat hvad Herr Grefven och Ord föranden
yttrat, är det Herr Grefvens mening,
att proposition på förevarande Memorial
ej kan beviljas hvarken till bifall
eller afslag. Om så förhåller sig, är saken
ren, och intet vidare att erinra. Det återstår
blott för Ridderskapet och Adeln, att
Den 8 December f. m.
63
yrka denna proposition och votera. Jag
skulle derföre önska, att Herr Grefven och
Ordföranden täcktes bestämdt tillkännagifva
denna sin mening, på det vi derigenom
lunde snart komma till slut med saken.
Herr LagerhjelmPehr: Jag anhåller
få uppläsa 55 §. Riksdagsordningen, så lydande:
”LandtMarsknlk
eller Talman må ej kun”na
vägra proposition, utom i det fall, då
”han finnér en väckt fråga bokstafligen stri”da
mot Grundlagarnes lydelse; börande
”förut hafva skälen lill sitt vägrande an”fört.
Skulle ej Ståndet med bonom instämma
i begreppet härom, utan ändock
”yrka proposition, äge han att förklara öf”verläggningen
hvilande, och förvises må"let
till ConstitionsUtskottet, hvilket älig”ger,
att, inom kort förelagd tid, inkom”ma
med motiveradt och bestämdt utlåtande
öfver frågans stridighet eller enlighet
”nied Grundlagen. Hvad Utskottet förkla”rar
icke vara deremot stridigt, derå må
”proposition sedan icke vägras. Pröfvas
”det vara af motsatt beskaffenhet, må den,
”sorn motionen gjort, vända sig, der ho”xiom
så godt synes, till CunstitutionsUt”skottet,
på sätt som Regeringsformens 84 §.
”föreskrifver.”
Det förefaller mig således, att om Herr
Grefven och Ordföranden täcktes förklara
64
D e 11 8 1) e c e m b e r f. in.
sin vägran å proposilion, skulle Riddel*-  skapet och Adeln kunna yrka sjelfva framställandet
deraf, utan att determinera sig,
huru den skulle framställas. Sedan Ståndet
gjort ett sådant yrkande, kom saken af
sig sjelf till ConstitutionsUtskottet, i öfverensstämmelse
med den nyss uppläste §:n.
Undertecknad Piiddarhus-Secr eter are?
1 anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
nyss anfört, torde det tillåtas mig
Upplysa, att Herr Grefven oell Ordföranden,
efter hvad jag åtminstone till protokollet
fattat, redan tjMligen tillkänhagifvit,
det han anser sig icke kunna meddela någon
proposition hvarken till bifall eller
afslag å RiddarhusUtskottets ifrågavarande
Memorial. — Åtskiliige Ledamöter hafva
önskat, att samma form måtte nyttjas vid
Behandlingen af detta ämne, som i andra
frågor vanligen begagnas, att nemligen proposition
till bifall eller afslag å Utskottets
Memorial borde framställas. Det är visst
sannt, att när desse Ledamöter önska en
sådan form, det är deras lagliga rätt, att
få utröndt, huruvida Ståndet med dem instämmer
uti yrkande af berörde form. Men
jag hemställer, om det må anses nödvändigt
eller lämpligt, att genom en framtvingad
vägrad proposition särskildt afgöra denna
formfråga. Skulle votering derom begäras
och uppstå, måste voteringsproposi
tiönen
-
Den 8 December f. m.
65
tionen lyda sålunda: Den sora yrkar proposition
til! bifall eller afslag å RiddarhusTJtskottets
Memorial, voterar Ja; den det
ej vill, voterar Nej; vinner Nej, anses Ridderskapet
och Adeln icke yrka nämnde proposition,
i följd hvaraf den form för hufvudfrågans
behandling kommer att äga rum,
som Herr Grefven och Ordföranden framställt.
Genom en dylik Votering skulle
man visserligen utröna Ridderskapets och
Adelns öfvertygelse och vilja i formfrågan;
men jag hemställer, om Ridderskapet och
Adeln anser sistnämnde fråga Vara af sådan
vigt, att särskildt beslut derom bör
fattas. Mig synes, att sedan Herr Grefven
Och Ordföranden förklarat, att han ej kart
meddela proposition till bifall eller afslag
å RiddarhusUtskottets Memorial, samt tillika
tillkännagifvit sin enskilta Öfvertygelse
i hufvudfrågan, och redan hemställt, om
Ridderskapet och Adeln yrkade proposition
på motsatsen af Herr Ordförandens mening,
hvilken framställning blifvit med Ja och
Nej besvarad, det skulle vara vida lämpligare,
att genast företaga hufvudfrågan,
samt genom votering utröna, huruvida Ridderskapet
och Adeln kunde finna för godt
yrka den proposition, att Generalintendenten
dorchimont borde förklaras behörig,
att för Adeliga Ätten d’Orchimont N:o 2227
intaga Säte och Stämma å Riddarhuset.
5
66
Den 8 December f. m.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln yrkade,
att Proposition skulle af Herr Grefven
och Ordföranden framställas lill bifall eller
afslag å RiddarhusUtskottets ifrågavarande
Memorial.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
förklarade, att, enär den af Ridderskapet
och Adeln nu yrkade Proposition
, till bifall eller afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial, nödvändigt skulle föranleda
dertill, alt en fråga, i sjelfva verket
innefattande en tolkning af rälta förståndet
utaf 37 §. Regeringsformen, komme
att blifva föremål för Ridderskapets
och Adelns pröfning, och hvarvid äfven
tillfälle skulle beredas för den möjlighet,
att RiddarhusUtskottets Memorial kunde af
Ridderskapet och Adeln ogillas, hvarigenom
åter ett beslut, stridande mot det begrepp
om rätta förståndet af 87 §. Regeringsformen,
Herr Grefven och Ordföranden
tillkännagifva sig hysa, skulle uppkomma,
ansåg Herr Grefven och Ordföranden
följakteligen sig icke kunna å RiddarhusUtskoltets
Memorial meddela någon Proposition.
Grefve Frölich: Jag får vid detta tillfälle
förklara, att jag blott derföre ej yr
-
Den 8 December f. m.
6 7
kar votering, emedan propositionen är så
Beskaffad, att jag vid eu votering derom skulle
med mitt Ja komma till ingen annan
mening än den, sorn blefve resultatet af
Nej. Då nu Ridderskapet och Adeln vill
komma ifrån saken på hvad sätt som hälst,
reserverar jag mig blott; propositionen borde
väl eljest i min tanka nödvändigt innefatta
hänvisning till ConstitutionsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Efter den långa discussion,
som förevarit, har jag föga att tillägga,
för att fullkomna resultatet. Sedan Ridderskapet
och Adeln yrkat proposition, samt
Herr Grefven och Ordföranden vägrat den,
och saken kommit i sitt nuvarande skick, lärer
ej annat återslå, än alt Herr Grefven och
Ordföranden förklarar saken hvilande, och
att handlingarne till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnas.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att, sedan han vägrat att meddela den
af Ridderskapet och Adeln hegärde proposition,
finge hannu, jemlikt 55 §. Riksdagsordningen,
förklara öfverläggningen hvilande;
och komme frågan att förvisas lill
ConstitutionsUtskottet, som borde öfver
densammas stridighet eller enlighet med
Grundlagen sig utlåta; och hemställde Herr
Grefven, om icke Ridderskapet och Adelil
behagade anmoda ConstitutionsUtskottet, att
68
Den 8 December f. m.
inom 8 Jagar berörde Utlåtande till Ridderskapet
och Adeln afgifva.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller att
det malte blifva inom 8 dagar efter erhållen
del af saken, som ConstitulionsUlskoltel
skall yttra sig.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Ordföranden framställd Proposition, fann
Ridderskapet och Adeln för godt anmoda
ConstitutionsUtskottet at.t, inom 8 dagar,
efter deraf erhållen del, öfver den väckta
frågans stridighet eller enlighet med GrundLagen
sig utlåta.
Herr von Qvanten, Carl, anförda
skriftligen:
I)e tvänne sednaste Riksdagarne har
BondeSlåndet anmält olämpligheten af Sågoch
Mjölqvarnars skatlläggningsmethod, såsom
beräknad, enligt nu gällande stadgar,
lill en fjerdedel af hela inkomsten, ulan
afdrag af utgifterna.
Stats- och EkonomiUtskotten yttrade
sig sistlidne Riksdag i denna fråga luifvudsakligast
sålunda: Att de väl ansågo skattläggningen
till ett högt belopp beräknad,
men att de, som äga skäl till klagan öfver
oriktig tillämpning, synas höra hänvisas
att hos Kongl. Majrl direcle i underdånighet
Den 8 December f. m.
söka rättelse; samt att någon lindring uti
skattläggningsgrunderne, till minskning i
StatsVerkets inkomster, så mycket mindre
lärer kunna vid denna Riksdag ifrågakomma,
som derpå till en del b vi lar den beräkning
öfver StatsVerkets inkomster intill nästa
Riksdag, hvilken Rikets Höglofl. Ständer
bifallit; och kunna Utskotten ej finna, att
förevarande Motion föranleder till någon
åtgärd af Rikets Ständer. Treune Stånd
antogo Betänkandet; BondeStåndet återremitterade
det, men förgäfves; det förblef
ett Rikets’Ständers beslut.
Mot detta oriktiga sätt att behandla
cn fråga af så mycken vigt, nödgas jag
göra några anmärkningar, för att derigenom
söka leda nuvarande Ständer till blidare
och rättvisare åsigter.
Frågan angår onekligen endast en förändrad
skattläggningsmethod, ej att upphäfva
skedda skattläggningar, till mehn för
Statsverket eller rubbning af äganderätten;
den innebär endast skyldigheten att afskaffa
en föråldrad beskattningslag, hvilken aldrig
kunnat i sin stränghet tillämpas, då en
fjerdedel af inkomsten, utan afdrag af utgifterna,
utgjort grunden; en lag sorn ej
äger sin like i något Land, och, hvar hälst
den i sin stränghet utöfvades, onékligen skulle
medföra vådliga följder.
Hvad Mjölqvarnar angår, skall Kronan
hafva sin fjerdedel och mjölnaren vanligen
7o
Den 8 December f. m.
en fjerdedel af tullen; då återstår hälften,
af hvilken inkomst qvarnägaren skall erlägga
bevillning, inköpa stenar och underhålla
verk och byggnader, hvarigenom i
å 2 procent af Capital och byggnadsvärdet
skulle tillfalla ägaren, ehuruväl största delen
gamla Qvarnar, skattlagde på 16 och
i^oortalet, i allmänhet äga en högst obetydlig
grundskatt. Jag lemnar till hvar
och en sakkunnig att bedöma, om ej denna
Lag bör afskaffas af en upplyst Lagstiftning,
och om den ej borde föranleda till
någon åtgärd af Rikets Ständer, synnerligast
när denna förändrade Lag träder i
verksamhet, då endast fråga är om nybyggnad
af nedruttna men redan skattlagd»
Qvarnar.
RegeringsFormens 57 §. bjuder: ”Svenska
Folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af Rikets Ständer allena vid allmän
Riksdag.” Denna §. inskränker ej Rikets Ständer
inom rättigheten att endast uppgöra bevillningssumman,
ty det står att sig beskatta:
hvilket positiva Lagbud innefattar all beskattning,
och tillkommer det således, efter
min tanka, Collegier och Embetsverk, att
i förening med Rikets Ständer utreda dylika
frågor, öfver hvilka Rikets Ständer ensamt
äga rätt att besluta. Jag beder derföre
Höglofl. Rikets Ständer med uppmärksamhet
följa denna fråga, hvilken jag anser
Den 8 December f. m.
SlatsUlskottet, i förening med BesvärsUtskottet
böra afgöra. Ur denna synpunkt
går jag nu att afhandla ämnet, i hopp att
det hos nuvarande Ständer erhåller ett blidare
öde.
Kongl. Maj:t hav insett vigten af denna
fråga, och genom Dess Nådiga Proposition,
som ankom den 20 sisth November,
motiverat Sine åsigter, hvarjemte Kongl.
KammnrCollegium afgifvit sitt utlåtande,
hufvudsakligast af innehåll: ”Att vid Mjölkvarnars
skattläggning samma grund blifvit
följd, som vid Jordens beskattning i
allmänhet, att nemligen i ränta deraf skulle
erläggas £.'del af inkomsten, utan afdrag
af ulgifterne; — vidare att, genom an
tagandet
af denna grund, afvikelse veterligen
icke ägt rum från någon i äldre tider
gällande lindrigare method eller förr vanlig
praxis — —-, utan tvärtom vore obestridligt,
att, vid de i sednare lider skedde
skattläggningar å Tullmjölqvarnar, beräkningen
af tullinkomsten skett med den
skonsamhetj alt klagomål öfver för hög
ränta sällan försports; att deremot de i
äldre tider tillkomne Qvarnräntor voro långt
mera betungande, serdeles å sådane Qvarnar,
som från Krono till Skatte blifvit inlöste;
att Qvarnägare, då de ansett räntan
för bög, alltid ägt öppet att söka nedsättning,
och att det icke eller kunde Qvaruägarne
betagas att, då gällande skäl dertill
Den 8 December f. m.
förekomma, i den åsatte räntan söka oell
erhålla förmedling, &c.; hvarjemte KammarCollegium
ansett ungefär samma princip
böra råda så väl för Qvarnägare, som
Sågägare, med afdrag af husbehofssågning
och målning. Sågverksskatten har i de norra
Provinserne utgått med ys a T%:del,
3 Elfsborgs Län med TxT:del, i de södra
Provipserne med blott randel af behållna
inkomsten å T%:del; och framställer Kongl.
KammarCollegium derjemte ett alternativ
till underdånig pröfning, om icke lego-och
salu-sågar kunde behandlas såsom närings-»
eller fabriks-anläggningar.
Kongl. Kammar-Collegii Betänkande,
grundadt på lagar, kan i juridiskt afseende
ej klandras; men en beskattnings-lag,
sorn ej har efterlefvats och aldrig kan efterlefvas,
måste vara oduglig; åtminstone
finnes i den Provinsen, der jag äger fastigheter,
ingen Jord och inga Qvarnar, sorn
blifvit skattlagde till |:del af oafkortad inkomst;
och tviflar jag på att ett sådant
exempel finnes i hela Sverige, kanske med
undantag af några usla skattevrakshemman.
Således måste afvikelser från denna grund
ägt rum från någon i äldre tider gällande
lindrigare method eller praxis„ för att
nyttja Collegii egna ord. Denna orimliga
lag har visserligen påkallat skonsamhet,
och denna skonsamhet har ägt rum. Väl
har man haft skäl att begära och äfven,
Den 8 December f. nn.
73
emot tydlig lag, erhållit förmedling; men
huru måste också alla beskattningsfrågor
vandra genom alla instantier, till odräglig
tunga för dea skattdragande, hvilken ofta,
i brist på medel, ej fått åtnjuta den omtalta
godtyckliga skonsamheten. KammarCollegium
kan sjelf intyga, att knappast
någon ny skattläggning sker, utan alt besvär
deröfver äga rum, och huru mycket
skulle ej Collegii göromål förminskas, om
en billig och tydlig beskattningslag kunde
tillvägabringas. Skattehemmanen utgöra nog
Jidel af oafkortade inkomster, men dessa
skattebidrag utgå ej ensamt till Statsverket;
de utgå till Clereciet med dess betjening,
till Rust- och Roteringar, till Vägar,
Broar, Kyrkor, Prästegårdar, Tingshus &c»;
och då denna jord är så högt beskattad,
hvarföre då med en så högst obillig beskattning
söka qväfva den industri, som,
genom användandet af de till jorden hörande
Vattenfallen, möjligen kan uppkomma ’
Jag kommer nu till Kongl. Majits Nådiga
Proposition, som hufvudsakligen innehåller,
att Kongl. Majit ej eller finner
någon ny method för Mjölqvarnars skattläggning
vara af närvarande förhållande påkallad;
men hvad Sågqvarnar angår, antager
Kongl. Majit Collegii alternativ, att Sågqvarnar
endast böra betragtas såsom läbriks-inrättningar,
deraf årlig bevillning efter
deras uppskattade värde, grundadt på
74
Den 8 December f. m.
afkaslningen deraf, husbehofssågningen oberäknad,
kommer att såsom för Fabriker i
allmänhet erläggas, samt i Bevillningsförordningen
regleras och bestämmas till ett
sådant belopp, som motsvarade både den
nuvarande grundräntan och bevil/ningenj
hvarigenom någon minskning för Staten i
dess af Qvarnägarne hittills erhållne inkomster,
deraf grundräntan endast utgör
det mindre betydliga beloppet af i4,ooo
R:dr, icke synes vara att befara.
Den mindre tryckande grundskatten för
Sågqvarnar till ^?s:del skulle således försvinna
och ikläda sig bevillningsnatur, men
Mjölqvarnar, hvilka böra skattiäggas till
gretel, skola dervid bibehållas.
En sådan åsigt å Regeringens sida har
väckt min stora förundran, och jag skulle
trott, att Kongl. KanjmarCollegii utlåtande
snarare bordt fästa Regeringens uppmärksamhet
på nödvändigheten af en lagförändring,
än att, som nu skett, genom den
Nådiga Propositionen gifva ny styrka åt en
föråldrad lag, synnerligast när liberalare
principer i afseende på rättigheten att anlägga
Vattenverk göra en sådan åtgärd nödvändig,
då de endast genom monopolier
förmådde bära så dryga skattläggningar.
Det finnes likväl Provinser, der Sågverken
gifva sina ägare mångdubbelt mera
Den 8 December f. m.
afkastning, än alla Mjölqvarnar i samma
Provins, ja kanske i halfva Sverige, hvilket
lilla Creditivets användande i8a5 häst
vittnar. Men ehuruväl denna Kongl. Proposition
visar sig såsom förmånlig, torde
tillämpningen slutligen ej gifva samma resultat.
Om t. ex. ett större Sågverk taxeras,
enligt BevillningsFörordningéns 3 Art.
2 §. 26 Moment, till Capitalvärde 5o,ooo
R:dr, erlägger det, enligt 2 Art. 5 §., 100
JR:dr. Nu skall härtill läggas grundräntan;
(enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
som ej innefattar någon ändring af Lagen)
hvad utgör den? Jo, \ å xVdel af afkastningen,
utan afdrag af utgifterne. Rättegång
uppstår, som slutas så , att om Kongl.
KammarCollegium ej är slämdt för skonsamhet,
Sågvcrksägaren kan blifva dömd
betala årligen intill kommande Riksdag långt
högre grundskatt än förut, så vida ej EevillningsUtskottet
skulle tilldelas en rättighet
i denna fråga, den det tillförne aldrig
ägt.
Det är således nödvändigt, alt denna
beskattningslag afskaffas, och att en ny träder
i den föråldrades ställe, hvarföre jag
ödmjukast vågar föreslå:
1:0 Att grundskatten för Såg-och Mjölqvarnar
må i allmänhet tills vidare bibehållas.
3:0 Att ingen ny grundbeskaltning må
hädanefter äga rum, derföre alt man om
-
Den 8 D e c c in 1) c r f. m.
bygger en nedrutten Qvarn, eller samman»
bygger några enstaka, hvilka endast derigenom
sättas i sitt primitiva skick; hvilket
Tore att förqväfva och förhindra industrien
och all omtanka till förkofran.
3:o Att framdeles blifvande grundskatter
å alla Vattenverk må bestämmas till 3 a 5
procent af den af beskatlningsmännen pröfvade
och jemkade säkra afkastningen.
4:o Att de i sednare tider högt beskattade
Qvarnar, som ej kommit i åtnjutande
af skonsamhet, må söka ändring, till vinnande
af en på dessa grunder fotad billigare
beskattning.
5:o Alt ali skattläggning hädanefter bölske
på Kronans bekostnd, ej på Verkägarens,
och ej utgå, innan den är laga kraftvunnen.
Jag vill på intet sätt klandra Kongl.
KammarCollegii bemödande att bevaka Kronans
fördelar, men jag måste likväl beklaga
det skattskyldiga folket, hvilka ej äga
någon auetoritet, som upptager deras rättmätiga
klagan öfver obilliga beskattningslagar;
de hafva endast ett högre väsende
att anropa. Nära 20 år hafva förflutit sedan
vi afskuddade oss enväldets ok, och
lika länge hafva folkets sanna Representanter,
BondeStåndet, förgäfves väckt och sökt
ändring i denna fråga. Men, mine Herrar,
Den 8 December f. tn.
77
bör väl i ett constitutionell samhälle en sådan
casus kunna uppstå? Hvad fosterlands*
känsla skall väl deraf uppkomma; hvad begrepp
skall väl folket göra sig om dess Representanter,
då den ena Riksdagen efter
den andra med dryga kostnader förbigår,
utan att i spåren förmärkes minsta utsigt
till ändring och bättring? Tidehvarfvet framskrider
hand i hand med upplysningen, och
vi stå likväl på samma punkt i lagstiftningen,
som för ioo år sedan.
Vi böra derföre afskaffa föråldrade lagar,
som ej mera passa för vårt tidehvarf,
så i beskattnings- som lag- och ekonomifrågor.
Desse fordra en snar och kraftfull
handläggning, och endast härigenom kan
den lagliga och moraliska äganderätten i all
sin vidd åstadkommas, den vi sannerligen
nu på mångfaldigt sätt sakna. Ja, mine
Herrar, till lagbunden frihet fordras lagar,
som dermed öfverensstämma, och låtom oss
visa, att 1828 års Ständer utvecklat en allvarlig
vilja, att ej hädanefter i sådane frågor
behöfva bero af gammal praxis, af en
behaglig skonsamhet eller förödmjukande
Nådansökningar, hvilka kunna godtyckligt
antagas eller förkastas.
Jag föreslår derjemte, att Rikets Ständer
genom en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det alla oafgjorda
skaltläggningsfrågor må i Kongl. Kammar
-
78
Den 8 December f. in.
Gollegium tills vidare hvila, intill dess denna
fråga hinner utarbetas och afgöras.
Anhålles ödmjukast om remiss till Statsoch
EkonomiUtskotten, dit Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition i ämnet afgått.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Mar skalken ankom, samt emottog Klubban
af Grefve Lewenhaupt.
Herr von Becker, Carl Johan: I anseende
dertill, att jag nödgas om några
dagar återvända till min aflägsna hemort,
utan att säkert vela, när jag hit kan återkomma,
måste jag afsäga mig den plats
Ridderskapets och Adelns förtroende lemnat
mig i BancoUtskottet. Det sker med
verklig ledsnad att ej, åtminstone med ett
redligt bemödande, kunna svara mot delta
förtroende.
Anmältes och emottogs HojCanceller en
in. m. Herr D. von Schultzenheimj hvilken,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade
Kongl. Maj:ts den 6 dennes till Rikets Ständer
aflåtne Nådiga Skrifvelse om valet af
ett Hemligt Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCancclleren,
att till Kongl. Maj:t framföra Rid
-
Den 8 December f. m.
79
derskapets och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse skulle med första varda
till handläggning företagen.
Sedan Herr IiofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad , upplästes och
lades på bordet Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Skrifvelse.
Herr Tham, Wolrath: anförde skriftligen
:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
StatsVerkets tillstånd och behof,
upptager i början, att genom RiksHufvudboken
för 1826 skall vara ådagalagdt, att
StatsYerket äger en ifrån de förra åren
upplagd tillgång af omkring 5 millioner
R:dr Banco. Rätta förhållandet, tror jag,
upplyses af Kongl. StatsContoirets underdåniga
skrifvelse af den i6:de sistlidne
October , som innehåller, att StatsVerkets
tillgångar vid 1826 års slut utgjorde
5,543,3g6 R:dr 29 sk. 1 rst., men att deremot
StatsVerkets skulder vid samma tid
voro 4>949>°33 R:dr 6 sk. 8 rst., och att
således endast skillnaden emellan dessa
summor 5g4,363 R:dr 22 sk. 5 rst. kunnat
förtjena namn af upplagd tillgång, så vida
icke StatsContoirets Skrifvelse äfven upplyst,
att en stor del af detta öfverskott försvinner
genom Restantier, som skola af
-
8o
Den 8 December f. ni.
kortas, och Förskotter samt Proprie Balancer,
som skola afskrifvas.
Då genom Rikets Ständers Revisorers
Berättelser, hvilka förenämnde StatsContoirets
skrifvelse vitsordat, Nationen erhållit
den tillfredsställande upplysning, att
Statsinkomsterna sedan 1823 lemnat ovanligt
betydliga öfverskotter, äfven sedan alla
anslag, som påfinnas, kunnat derifrån utgå;
så måste det för de till Riksdagen ankomna
Nationens Representanter vara lika ovän»
tadt som smärtande, att icke allenast se
allt hopp försvinna för minskning af Nationens
bördor i proportion af de anslagen
öfverstigande inkomsterna, utan äfven att,
då dessa öfverskotter till ökade anslag nu
ingått i beräkning, Nationen under fortfarande
fred skulle vara nödsakad till Rikets
försvar skuldsätta sig genom stora Lån.
Hoppet att denna National-olycka icke
af behofvet påkallas, hvilar nu på Rikets
Ständers StatsUtskotts bemödande, att reda
dessa vigtiga frågor, inen skyldigheten ålägger
Representanten att icke förtiga de anmärkningar,
som känslan af Fosterlandets
ära och väl, i förening med nit för sanningen,
påkallar.
:s 80 §. innehåller,
för Krigsmagten icke
till
RegeringsForme
att Indelningsverket
Den 8 December f. n».
8r
till dess hufvudgrunder skall kunna rubbas,
intill dess att Konung och Ständer gemensamt
besluta att deruti göra förändring.
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
3:dje Hufvudtiteln inhämtas, att en
fullkomlig upplösning af Indelningsverket
mäste vara föreslagen i allt sorn angår KrigsBefälets
aflöning, hvilket Förslag skall vara
upprättadt enligt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 29 Julii 1823. Jag
förmodar icke, att Rikets Ständer i förhand
godkänt detta Förslag; jag tror tvärtom,
att de väntat sig att deraf få del, och att
den nya Löneregleringen, som på grund
deraf skulle upprättas, icke bordt komma i
fråga, förr än Ständerna efter pröfning af
grunderna desamma godkänt.
Härefter uppläste Herr Tham Rikets
Ständers nyssnämnde underdåniga Skrifvelse
af den 29 Julii 1823, samt tilläde:
Mundtligen får jag innan jag återgår
till läsningen, tillkännagifva den smärta
jag erfarit, att efter en sådan skrifvelse,
hvaruti Rikets Ständer uttryckt, att de ej
hade mera penningar att gifva för ändamålet,
ett förslag som delta ej blifvit oss
meddeladt, ehuru det förutsätter betydlig
tillökning i summorne, och rubbning af
hela Indelningsverket i hvad Befälet beträffar.
3 H.
6
82
Den 8 December f. m.
Hvarefter Herr Tham fortfor att uppläsa
följande:
Mig är berättadt, att vid uppskattningen
af KrigsBefälets Boställen ruan följt
den grund, att taxera dem efter det tillstånd,
hvari de vid undersökningen befunnos;
en princip, sorn på intet sätt öfverensstämmer
med den för all annan uppskattning
af Egendom eljest antagne enda
och rätta grunden, nemligen Jordens verkliga
naturliga beskaffenhet och Hemmanens
öfriga naturliga förmåner, utan afseende
derpå, om innehafvaren vid uppskattningstillfället
väl brukat eller vanskött dess innehafvande
Boställe.
Den stora Rikshushållaren , sorn inrättade
Indelningsverket hade säkerligen den
principen att fästa krigaren med kärlek vid
sitt Fädernesland, då han grundade dess
aflöning på jord och indelta spannmålsräntor.
Härigenom förenades krigarens intresse
med jordbrukarens, och olycklig för
Fäderneslandet är den stund, då detta föreningsband
brytesoch jordbrukarens intresse
blifver främmande för den, som emot utländske
fiender skall försvara honom.
Redan illa nog att sednare tiders tilltagande
luxe i lefnadssätt ” och uniformsgranlåter
gör det omöjligt för Officerare i
lägre graderna, att, såsom förr, genom giftermål
ytterligare fästa sig vid Fädernes
-
Den 8 December f. m.
83
landet; om derföre den utarrendering af
SubalternOflicerares Boställen, som hittills
Blifvit verkställd, kan vara nyttig, så måste
man dock önska, att sådan utarrendering
aldrig må komma i fråga för de i högre
graderna varande MilitairEmbetsmäns Boställen.
Att såväl Militairens som CivilStatens
indelta Spannmålsräntor skulle af Kronans
uppbördsman uppbäras, försäljas och Embetsmännen
i Contant aflönas, anser jag i
högsta grad skadligt; härigenom skall allt
intresse upphöra hos Em betsmannen för
jordbrukets välstånd, och Statens Embetsman
blifva förvandlade till Regeringens tjenare.
Ehuru Sverige nu äger en Konung, som
vill vara sitt Folks Fader, så neka oss häfdernas
vittnesbörd att tro på ett i tidens
längd alltid lika förhållande, och hvem kan
då ansvara derföre, att de till hvarje tjenstemans
aflöning nu anslagna räntor, som
af honom sjelf uppbäras, då, hopsamlade
uti en gemensam cassa,- hvilken af Regenten
disponeras, icke kunna genom gunstlingars
och lycksökares efterhängsenhet blifva
ryckta från deras rätta ändamål.
Om alla indelta Spannmålsräntor, på
sätt förut nämndt är, skulle för Statens räkning
uppbäras, så skall sådant åstadkomma
en mängd nyå kostnader, sorn nu för Siats
-
84
Den 8 December f. m.
cassan äro okända, såsom Magaziner, Magazinsbetjening,
Löner, Arfvoden, afskrifningar
och förskämning, och lill betäckande
af dessa onödiga Tillav skall den skattdragande
Medborgaren betungas med nya
anslag.
När ett eller Cera goda år inträffa,
skall den i Magazinen hopade spannmålen
blifva osåld eller bortvräkas till underpris,
och hvar skola då penningar tagas till Embetsmännens
aflöning? Hvem kan dessutom
förvägra räntegifvare, att in natura lefverera
Smör, Fisk, Lin, Mårdskinn och den
otaliga mängd andra artiklar, lian, enligt
Författningarne, äger rättighet att uppsäga
och in natura aflemna, och hvilka Räntetagaren
ganska väl kan emottaga och använda,
men hvilka i Kronans Magaziner
endast skulle öka kostnader och förluster?
Af alla nu anförda skäl nödgas jag på
det högsta afstyrka de principer, som äro
lagde till grund för det nya aflöningssättet.
Att fasställa ett Riksmarkegångspris eller
medelvärde, måste jag på lika grunder,
som Rikets Ständer vid 1820 års Riksdag,
äfven afstyrka. Detta medelvärde kan
under starkare ombyte af goda och onda
årsväxter ömsom skada Räntetagaren och
Staten, och då Embetsmännen lika väl måste
vara Medborgare som alla öfriga Folkklasser,
så finnes ingen billighet deruti, att
Den 8 December f. ni.
85
de på and ras bekostnad ensame skola vara
fritagne frårt följderna af stigande och fallande
priser. Denna billighets-princip har
StatsContoiret glömt uti dess förenämnde
underdåniga skrifvelse, men Representanten
måste, med hågkomst deraf, söka försvara
hemmavarande Medborgares rätt; och
är det på grund häraf jag ödmjukast föreslår,
dels att Rikets Ständer nu må antaga
samma princip för Riksmarkegången, som
vid i8a3 års Riksdag blef använd, dels att
ett lika minimipris af 6 R:dr B:co per tunna,
som då fastställdes för de Embetsman, hvilka
i sednare tider fått spannmål anslagen
på sina löner, att efter Riksmarkegången
utgå, nu äfven i lika afseende blifver antaget.
Med de förhoppningar man nu kan göra
sig om tillräckliga tillgångar af spannmål
inom Riket, kan man icke gerna förmoda
högre pris på Korn och Råg öfverhufvud,
än 6 R:dr B:co. Att derföre, på
sätt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition innehåller,
öka nämnde minimipris till 7 R:dr
B:co, vore att, utan anledning af billighet,
öka den ena Medborgarens förmåner på den
andras bekostnad.
Då Rikets Ständer, efter 1809 års lyckliga
revolution, fäste deras omtanka på
minskning af öfverflödiga Embetsmän och
en möjligen dermed förenad lönebesparing,
86
Den 8 December f. in.
förmodade de väl icke, att alla till utarbetande
af härtill hörande Förslager nedsatte
och ännu fortfarande Coniiteers göromål
skulle föranleda till ökning af Embetsmanna-antalet
och högst betydlig ökning af
lönerna. Emedlertid har så inträffat, enär,
till befrämjande af den juridiska enhetens seger,
genom förändring af Bergs- och CommerceCollegierna,
man genast blifvit tvungen
att öka Embetsmannapersonalen i Kongl.
Svea HofRätt, hvilket, sammanlagdt med
ett fortfarande bemödande att uppmuntra
och underlätta Rättegångar, och deraf uppkommit
behof af ökade Ledamöter i Rikets
öfrige HofRätter, orsakat, att Kongl. Majit
i Sin Nådiga Proposition för alla HofRätterne
begärt en ökad anslagssumma af icke
mindre än 36,ooo R:dr B:co.
Att de personer, som föreslagit och
befordrat de verkställda förändringarne aldrig
varit betänkta derpå, huruvida sådant
skulle orsaka ökade utgifter, lärer finnas
tydligt; och föga torde Nationen finna sig
vara dem någon tack skyldig för dessa omskapningsförsök,
hvilka, i stället för juridisk
enhet, torde åstadkomma juridisk oreda.
Att bedömma det Förslag, som Kongl.
KammarCollegium och StatsContoiret upprättat
för LandsStaternas lönevilkor, är icke
för Representanten nu möjligt, då detsamma
blifvit directe till StatsUtskottet öf
-
Den 8 December f. ra.
87
verlemnadt; men att LandsSecreterare, KronoFogdar
och Häradsskrifvare i allmänhet
äga sådane lönevilkor, som göra dem väl
belåtna och deras sysslor begärliga, torde
icke bestridas. Deremot skulle jag önska,
att StatsUtskottet ville fästa en särdeles
uppmärksamhet vid de lönevilkor, som för
LandsKamererare och Räntmästare äro föreslagna.
Att dessa Embetsman, jemförelsevis
med de förre, äro mindre väl lönte,
torde bäst af Herrar Landshöfdingar kunna
upplysas, så väl som att desse Embeten
äro af den vigt för Staten och medföra
den stora sysselsättning, alt deras innehafvare
böra vara så betalte, att de för en
skalig bergning icke behöfva söka andra
tillfällen till förtjenst.
KronoLänsmännens behof af sådan förbättring
på deras löner, som sätter dem i
tillfälle att icke behöfva söka deras fyllande
på andras bekostnad, har, särdeles af
Landtmannen, i långliga tider varit kändt.
Man bör derföre nu gerna önska, att detta
behof i lämplig mån blir afhjelpt.
Att ingå uti undersökning om alla de
särskilda titlar och deta il ler, som den Kongl.
Propositionen innehåller, dertill saknar jag
tid, förmåga och nödiga handlingar; men
i den händelse Idöglofl. StatsUtskottet skulle
finna, att hvad jag ofvanföre anfört,
är grundadt på sanning och rätta förhål
-
88
I
Den 8 December f. m.
landet, så hoppas jag att, i följd deraf, anledningar
icke skola fela, att föreslå betydliga
nedsättningar uti en del af de å
anslagen yrkade stora förhöjningar. Härigenom
skola, i den händelse Rikets Ständer
nu åtaga sig lika Bevillningar som vid
1S23 års Riksdag, och dessa Bevillningar
till Staten ingå med lika summor som under
föregående åren, behållningar uppkomma,
hvilka, väl administrerade , kunna användas
och uppfylla de angelägnaste behofven
af Försvaret till Lands och Sjös, och
Staten sålunda icke under fredens lugn behöfva
härföre skuldsättas, en åtgärd, som
inför Medborgare icke nu skulle kunna försvaras,
då alla bemödanden böra rigtas,
att så ordna Rikets allmänna penningeangelägenher,
att Banken med säkerhet för
framtiden må kunna uppfylla det ändamål,
som med dess inrättande varit åsyftadt,
och för hvars vinnande ett inrikes Statslån
torde kunna behöfvas, för att betala
Bankens bos Staten återstående fordran för
1808 års Krigs-skuld.
Att detta Memorial blifver med de öfrige
Respective Stånden communiceradt och
till StatsUtskottet remitteradt, derom anhålles
ödmjukast.
Herr ■von Troila, Emil: Det är vid eu
del af Herr Thams anförande, som jag fästat
mig, och anhåller att få yttra mig i
Den 8 December f. rn.
anledning deraf. Herr Tham har, som jag
tyckt, sagt, att det indelta löningssältet vöre
för Armeen det hästa. Jag är af en motsatt
öfvertygelse af följande skäl:
1:0 Kunna löner, hvaruti boställen ingå,
alldrig blifva fullkomligt lika indrägtiga,
af hvilken olikhet händer, att, daen vacance
skall completteras, ej al’e last de, som vinna
befordran, blifva flyttade till andra
Compagnie!', utan transport äfven sökes till
ny beställning inom samma grad ej sällan
af nästan alla öfriga Officerare, genom hvilka
täta flyttningar från ett Compagnie till
ett annat, Befälet hindras från att rätt lära
känna manskapet.
2:0 Då Indelningsverket stiftades, fördes
våra krig vanligtvis på främmande botten;
nu är förhållandet annorlunda, hvarigenom
händer, att då fienden tagit i besittning
en eller flere af våra provinser, Befälet
vid de Regementer, som derinom äro
indelte, blifver lönlöst, midt under kriget.
Orättvisan häraf kan ej misskännas, i synnerhet
som det troligen är just desse Regementer,
hvilka mest blödt för Fäderneslandet.
Fienden skall utan tvifvel seqvestrera
både boställen och räntor, och genom
inbjudning till indelningshafvarne, att personligen
inställa sig för att återfå dem, söka
göra deras trohet vacklande. Jag hänvisar
till ett uppmärksamt betraktande af den i
Kalix våren 1809 afslulade Capitulation.
9°
Den 8 December f. m.
Beträffande åter Indelningsverkets grundidé^,
att krigaren bör lill productiva yrken
använda den betydliga tid, sorn under fred
ej användes i tjensten, så instämmer jag
vist däruti; men jag tror ej, att detta produetiva
yrke uteslutande bör vara landtbruk;
ej en gång att detta är det mest passande
slag deraf. En landtbrukare kan ej
utan största förlust, synnerligen vissa årstider,
lämna sitt hem; derpå bör likväl
krigaren hvarje ögonblick vara beredd. Ett
landtbruk kan ej drifvas utan betydligt
förlag, hvartill månge militairpersoner sakna
tillgång; desse svårigheter åtfölja ej t. ex.
landtmäteriyrket, som dessutom i rent mi~
lita irisk hänsigt är nyttigt att utöfva. Under
freden är en militairs egentliga pligt alt
undervisa i sitt yrke; hvarföre skulle han
ej äfven vara färdig att meddela kunskaper
af andra slag, om lian ägde dem? Mångfaldige
flere utvägar till nyttig sysselsättning
finnas för duglige och fördomsfrie militairpersoner,
utan att de behöfva förmås att
blifva jordbrukare. Hafva de annars sjellve
lust och förmåga därtill, finnas allid
lägenheter att arrendera elier köpa.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Det är emot åtskilliga yttranden af Herr
Tham, som jag anhåller få göra några anmärkningar.
Jag bar gjort mig till en lag alt
aldrig yttra mig i andra ämnen än sådana sora
ligga inom kretsen af mitt yrke; och då
Den 8 Deceraber f. ra. 91
detta dertill hörer, kan jag ej underlåta att
anföra något. Här har blifvit jttradt, att
verkställigheten af sådane beslut, som Rikets
Ständer begärt, skulle gifva anledning lill
en juridisk oreda. Rikets Ständer hafva
vid alla Riksmöten sedan Regementsförändringen
begärt, att Kongl. Majrt måtte utse
Comite'er, för att från de administrativa verken
flytta de saker, som hörde till Domstolarne.
Det är detta Kongl. Maj:t nu,
ehuru varsamt, gjort, genom upphäfvande
af JustitiaeDivisionen i CommerceCollegium,
och genom flyttning af åtskillige mål ifrån
Bergscollegium till Svea HofRätt. Erfarenheten
tror jag blir rälta domaren, om man
häruti handlat rätt eller orätt. Att på förhand
säga, att det skall bereda en juridisk
oreda, tror jag, åtminstone för min del,
vara förhastadt. Jag suspenderar viddetta
tillfälle mitt omdöme om sjelfva saken, men
min enskilta förmodan är att det snarare
skall leda till reda än oreda. Då erfarenheten
hittills visat, att enahanda examina
bereda inträde till de juridiska ÖfverRätterne
sorn till CommerceCollegium, kan jag omöjligen
inse någon fördel deraf, att målen
afgöras i CommerceCollegii hus snarare än
i Svea HofRätts. Den åsigten att dessa öfverflyttningar
endast skulle hafva varit skälet
att begära ett ökadt antal Ledamöter i
HofRälterne, kan jag ej anse vara den rätta.
De civila Rättegångarne hafva betydligen
ökats, dessa sednare år, men jag har aldrig
91
Den 8 December f. m.
kunnat öfvertyga mig, att det skulle kunna
anses för enUycka för ett Land. I samma
mån ett Land .tiger i odling och folkmängd ,
i samma mån måste äfven tvisterne ökas.
Den tid Svenska jorden ej hade värde,
trätte man ej om den. Man tvistar säkert
ej så mycket om den jord, som ligger
kring Umeå, som om den, hvilken ligger
kring Malmö. Det är blott tillökningen af
de gröfre brottmålen, som bör väcka bekymmer;
dock äro dertill åtskillige orsaker, som
böra tagas i beräkning, och med tillfredsställelse
bör jag gifva tillkänna, att på flere
ställen af Riket dessa betydligen minskats.
Men den tankan, att ett land skulle
anses lyckligt derföre, alt civila rättegångar
minskades, kan jag för min del ej
dela.
HofRätten öfver Skåne och Blekinge bar
funnit sig nödsakad att begära tillökning
af 2:ne Ledamöter. Den har stödt en sådan
begäran på den grund, att då denna
llofRätt inrättades, var det antal af 6 Ledamöter,
som till denna ÖfverRätt bestämdes,
ett för ringa antal. Under den lid
som förflutit, sedan den stiftades, bar erfarenheten
visat, att populationen inom dess
Jurisdiction stigit med 37,000 personer. Jag
frågar, om för bedömmandet af en så ökad
folkmängds rättsförhållanden det är förmycket
alt få två nya Ledamöter. Hvad åter
de ökade lönerne angår, får jag gifva till
-
Den 8 December f. m.
93
känna, att, med minimi-beräkningen af 6
R:dr per tunna spannmål, en Ledamot i
ÖfverRätt ej bär mera än 800 R:dr Banco
i lön. Jag frågar, om detta kan anses såsom
en motsvarande lön för en Ledamot,
som i 12 månader från klockan 10 till 2
på förmiddagen, om eftermiddagarne och
mången gång om nätterne är sysselsatt. Älven
jag är fullt öfvertygad, att tidpunkten
för oss nu är inne att spara; men jag tror,
att då man sparar i otid, återkommer det
i dubbelt mått. I allmänna Statshushållningen,
likasom uti den enskilta, är snålhet
en lika så stor last, som sparsamhet,
rigtigt använd, en dygd.
Herr Tham: Då jag nedskref orden
juridisk oreda , ansåg jag mig skyldig att
bevisa hvad jag sagt. Det ämnar jag likväl
ej nu göra, men jag skall göra det innan
motionstidens slut i ett särskilt anförande.
Det är ej endast CommerceCollegium,
det är äfven ett annat Verk, Bergscollegium,
från hvilket domsrätten blifvit
flyttad i mål, hvaruti juridiska kunskaper
ej äro tillräcklige för bedömandet, utan
äfven andra erfordras. Om desse i förhand
ägas af HofRättens Ledamöter, är det mig
kärt. Jag tror ej, att de besitta dem. Om
lönernes tillräcklighet vill jag ej inlåta mig
i någon öfverläggning. Jag har fästat mig
dervid, att, då Rikets Ständer väntade minskning
af Embetsman, få de tillökning, och
\
94
Den 8 December f. m.
då de hade i afsigt minskning af utgifter,
få de äfven deruti tillökning. Då utgifter
varit påkallade af hehofvet, har jag alltid
tillstyrkt dem, och jag skall ej vara den,
som hushållar i otid, men jag skall ej eller
förhastadt säga Ja till hvarje hegardt
anslag. Om man anticiperar på Medborgarens
krafter i fredens lugn, hvar finnes
då den kraft, hvarmed han skall kunna
uppehålla fäderneslandet i krig.
Friherre Ehrenborgh: Det är endast för
att besvara den anmärkningen af Herr Tham,
alt Bergscollegium äfven ingått i kedjan af
de Verk, hvilkas domsrätt blifvit flyttad
lill de vanliga Domstolarne, som jag anhåller
få yttra mig. Jag vill ej upphäfva
mig till domare deröfver, om de scientifika
kunskapsgrenars kännedom, som fordras
vid inträde i Bergscollegium, är af väsendtlig
nödvändighet vid behandlingen af sådane
frågor, som blifvit öfverflyttade till
IIofRätterne. I osäkerhet derom vill jag
för ett ögonblick förmoda det, ehuru jag
verkligen ej tror det. Jag vill då fästa
uppmärksamheten deruppå, att dessa mål,
som blifvit så väl behandlade af Bergscollegium,
olyckligtvis i sista instantien skola
stanna i Högsta Domstolen, hvars Ledamöter
äro lika oexaminerade i Bergsvettenskaperne
som HofRättens. Jag hemställer
också, om icke Högsta Domstolen
nu mera, efter våra institutioner, är unge
-
Den 8 December f. m.
95
får detsamma som HofRätten fordom var.
Jag nämner blott detta för att besvara Herr
Thams anmärkning. I öfrigt har jag föreställt
mig, att, innan Kongl. Maj:t gjort
sin proposition, har Han tagit i noga Öfvervägande
behofvet af ökadt antal ÖfverRätts
Ledamöter. Jag kan ej eller föreställa
mig, att Konungens Rådgifvare skulle
hafva rådt till att öka antalet deraf, om
de ej ansett behofvet högst påkalladt. Jag
tror att tillökningen ej skall blifva betydlig,
då man besinnar att hela JustitiseDivisionen
i CommerceCollegium och en del
af Bergscollegium kan flyttas på IndragningsStat;
en begärd tillökning af 9 Ledamöter
på alla IIofRätterne måtte då ej vara
betydlig och skall efter min mening
snarare föranleda till besparing än tunga
för Staten, emot CommerceCollegii hela
JustitiasDivision och det större antal Ledamöter
och Tjenstemän i Bergscollegium.
Ytterligare upprepar jag, att de steg Konungen
tagit, äro vidtagne i följd af Rikets
Ständers önskningar vid alla förflutne Riksdagar,
och baserade på Särskilta Utskottets
Betänkande samt Rikets Ständers skrifvelse
vid sista Riksdag.
Herr Ribbing j Arvid: Då den fråga,
som nu afhandlas, äfven vidrör ett ämne,
hvarom jag vågat orda i ett föregående
plenum, nemligen tillökningen af Domarepersonalen
inom Rikets HofRätler, anser
Den 8 December f. in.
jag inig skyldig att uppgifva de skäl, som
legat till grund för hvad jag yttrat. Jag
har nemligen trott, att, innan tillökning af
Domarepersonalen hör sättas i fråga, man
häldre skulle söka att minska rättegångarne.
Alt denna minskning ännu blifvit så försökt,
sorn jag vågat föreslå, har ingen sagt. Intill
dess man bevisat motsatsen af den trolighet,
som jag temligen öfvertygande framställt,
att genom förändrad expeditionslösen
rättegångarne skulle minskas, bör man ej
ingå i det första alternativet; ty visserligen
vore det lyckligt, om rättegångarne kunde
minskas, ja lyckligare än om Domarepersonalen
ökades. Hvad Christianstads HofRätt
angår, företer sig i de handlingar,
som förslagen åtfölja, en nyhet, hvarpå man
mäste vara uppmärksam, den nemligen, att
det tillökade antalet ledamöter är föreslagit
till en del för det ändamål, att göromålen,
sorn till dem blifvit lottade, skola kunna
få beredas särskildt, utan att de under tiden
skulle vara besvärade af deltagande i HofRättens
allmänna göromål. Nu arbeta leda
möter ne i HofRätten samfäldt ungefär i5
å 20 timmar i veckan, på sätt Friherre
Ehrenborgh upplyst; hela den öfriga tiden
äro de frie, hvartill kommer den årliga
semestern. Under denna ledighet har ansetts,
att deras pligt borde vara att bereda
de mål, som i pleni-sammankomsterne förekomma.
Nu föreslås en ytterligare ledighet
för
Den 8 December f. m.
9!”
för denna infilens beredning. Vid detta förhfillande
anser jag mig böra fästa uppmärksamheten.
Det kan vara möjligt, att detta
kan behofvas för Christianstads HofRätt;
men det torde åtminstone böra förklaras.
Då CommerceCollegii- och BergsCollegiimål
så nyligen blifvit flyttade till Svea
HofRätt, har jag ej ansett mig vidlyftigt
böra vidröra frågan, ej eller ingår jag nu
i något vidare svaromål derå; men då det
blifvit anmärkt, att skäl till stillatigande
borde vara, att Rikets Ständer begärt åtgärden,
får jag nämna, att sfi ej förhöll sig,
och att uti det öfverlemnande till Kongl.
Majit, hvartill man slutligen begaf sig, voro
icke eller alla öfverens.
Friherre JEhrenborgh: Jag anhåller få
yttra mig i anledning af den sista talarens
anförande om den nya sats, som af HofRätten
i Christianstad skall blifvit använd,
att begära ett ökadt antal ledamöter, på
det alt HofRätten skulle genom en större
personal kunna lemna en del af sina Ledamöter
tillfälle, att få hemma på sina rum
utarbeta de mål, i hvilka de skola deltaga.
Så tyckte jag mig åtminstone fatta hans
mening. Jag erkänner att förhållandet verkligen
är sådant, att HofRätten begärt aine
nya Ledamöter utöfver de 6, som nu äro
på Stat. Jag ber Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Högloflige Ridderskapet
3 H. 7
9»
Den 8 December f. m.
och Adelli om förlåtelse, om jag upptager
ett ögonblick, för att utveckla ett ämne
så föga intressant, som en HofRätts inre
organisation. Jag måste det, desto häldre,
som den sista Talarens yttrande kunde hafva
inflytande, efter det kommit från munnen
af en jurist, och jag icke kan vänta,
att Ridderskapets och Adelns alla ledamöter
skulle kunna känna organisationen af
en HofRätt, aldraminst af en HofRätt, som
har en helt olika organisation med de öfrige,
då den blott arbetar med en Division.
Denna HofRätt bildades af Konungen,
för att bereda de Skånske och Blekingske
Provinserne en fördel att få sina
mål hastigare afgjorde, än som kunde ske
af en ÖfverDomstol, som Götha HofRätt,
redan öfverlastad af göromål. Ständernes
gillande af beslutet torde vara ett bevis,
att Konungen ej hade orätt uti att inrätta
den. Den stiftades med minsta möjliga
personal. Derigenom bände, att då lagen
förutsätter, att ej mindre antal personer
än 5 utgöra domför Rätt; uppkom den händelse,
att endast en Ledamot af desse sex
kunde få vara ledig, äfven då Presidenten
var närvarande. Det torde vara öfverflödigt
att härvid nämna, att Presidenten ej
alltid är i stånd att följa målen på arbetsrummen.
Chefskapet ger honom ofta vigtigare
befattningar, och han bar annat ändamål,
än att deltaga i afdömandet af
hvarje mål. Han kan sålunda ej tagas i be
-
Den 8 December t. ni;
frätning sorn Ledamot. Då finnes ej mera
an 6 Ledamöter* således blott eri mera ari
det domföra aritalet. Én af dem måstö
ämbulatöriskt vänta tjenstledighet* för att
få någon ledighet, till likhet med hvad Le-*
damoterrié i de öfrige HofRätterne hafva
tinder Somrtiarferierne; De andra båda Döf->
Rätterrie begagna sådana sommarferier. Hofa
Rätten i Christianstad är deremot permanent.
Således* och då populatiohen der^
jemte så betydligen Ökats, har HofRätten
ansett sig äga fullt skäl alt begära tillökning
aftvå nya Ledamöter* hvarefter tjenstgöringeri
skulle inrättas så* att 6 Ledamöter
alltid voro tjenstgörande* jemte Presidenten,
och 2 Ledamölefr tjeristfria 2 månader
hvardera under älta månader i mert
4 månader skulle alla 8 vara i tjenstgöring,
på det man då skulle kunna arbeta på a
Divisioner då det erfordrades* och öm det
åter icke behöfdes, på det att de tvä från
tjenstgöring ledige skulle hafva tid att utarbeta
vidlyftigare mål på sina rotlar* Deri
som litet följt juridiska ärender* lärer säkeit
hafva funnit* att arbetet på embelsrumrnet
är det ringaste* då deremot beredningstiden*
eller arbetet på kammaren, är
det vigtigaste, Herr Ribbing torde äfven
få medgifva* att det arbete* som en Häradshöfding,
likasom eri HofRätts Ledamot*
gör då hart icke är på Domstolen* fordrar
mera tid än den hatt uppoffrar der. Jag
kan ej tro* att denna upplysta samling skul*
l
100
Den 3 December f. m.
le tänka, att en Embetsman ej arbetade
under de lider han ej sitter på sitt Embetsrum.
Beträffande åter hvad Herr Ribbing
yttrat, att hans Motion om förändring af
expeditionslösen skulle förorsaka minskning
i rättegångar, så skulle jag visserligen önska
att den kunde antagas, och att följden
kunde blifva den han hoppas. Denna ide
är ej ny, den har af många Domare varit
delad, och vid 1809 års Riksdag väcktes
fråga härom af Häradshöfdingen Weidenhjelm.
Saken behandlades då mycket val
af Lagutskottet, och alla jurister hafva
länge önskat hvad han önskade; men huruvida
förslaget kan utföras, derpå vågar
jag tvifla. Man hör nu ofta klagas öfver
att Domare söla med expeditioner. Jag
hemställer, då ÖfverRätterne med det expeditionssätt,
som nu äger rum, ej kunnat
förekomma obehörig tidsutdrägt, hvad medel
man möjligen då skulle hafva, att få
Underdomaren att fullgöra sin skyldighet,
då han ensamt aflönas af Staten, och hans
skyndsammare eller mindre skyndsamma
arbete icke bereder honom någon ökad eller
minskad inkomst, likasom nu. Jag vet
visserligen, att det nuvarande löningssättet
är odieust, och skulle önska, att det
kunde afskaffas, men jag afstår tills vidare
att yttra mig derom; det torde blifva föremål
för en annan discussion.
Den 8 December f. m.
101
Herr Ribbing: Det egentliga ämnet,
som skulle blifva besvaradt af Friherre
Ehrenborgh, bestod deruti, om tillökningen
af Ledamöter var behöflig eller icke. De
ord, som flöto från mina läppar, uttalades
af mig mera såsom representant, än som
jurist. Jag anhåller emedlertid, att få ur
sjelfva handlingen uppläsa orden i delta
ämne, för att visa riktiga förståndet' deraf.
De lyda som följer:
Eller ock, då sådant icke ansåges behöfligt,
Ledamöterne lemnäs tillfälle att
ömsom j i mon af behof vet ^ utan att hindras
j genom deltagande i Hof Rättens gemensamma
göromål3 ostörde fä sjsselsätta
sig med beredningen och utarbetande af
de hvar och en af deni tillottade mål,
Det är detta behof, som är nytt, och
hvarvid jag fästat uppmärksamheten. Det
har funnits och finnes 7 Ledamöter i Christianstads
HofRätt efter dess belt nya inrättning,
och, efter bestämd föreskrift, utgöra
5 personer i alla mål domfört antal.
Fem ifrån sju, står två igen, hvilka således
skiftevis kunna hafva den vanliga ledigheten,
och HofRätten ändå arbeta med
samma arbetskraft, sorn Götha IlofRätts Divisioner.
Det var i5 å 20 arbetstimmar
jag omtalade för det gemensamma arbetet
på HofRätten; många återstå då för det
lika vigtiga hemma på rummet.
Lades på bordet.
Pen 8 December f, m.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skrift®
Hgen:
Vid 1818 års Riksdag väcktes af då
Varande Riksdagsfnllmägtigen för Tuna Läns,
jSefvedals och Aspolapds Härader i Calmare
Län, uti Bondeståndet fråga om bidrag af
allmänna medel till strömrensning uti den
så kallade Stångån från sjön Roxen vid
Linköping till sjön Findelo vid Wimmer»
By. IJti Kongl. Maj;ts till Rikets Ständer
vid 1823 års Riksdag aflåtne Nådiga Reia»
tion, angående nyttiga företag, yttrades,
att detta arbete borde verkställas. Vid 1818
års Riksdag bifölls bidrag af g:de Hufvud»
Titeln, men ännu bär intet blifvit tillgjordt,
Då frågan ej allenast är om vattnets afledande
från aila de ängar, som oftast långt fram
på sommaren äro så besvärade af öfver»
svämning, att höbergseln ej allenast är yt»
terst besvärlig, Utan ock på mångå ställen
overkställbar; då genom företagen ström»
rensning? endast nära Wimmerby, flere
tusende tunnland den ypperligaste jord
lätteligen skulle förvandlas i de mest frukt»
bara sädesfält, och då enskiUa förmågan
bär ej är svarande emot alla de både lidandes
och interesserades goda vilja, hvartill
kommer, att denna ort aldrig af all»
manna medel njutit någon uppmuntran, ehu»
ru andra orter fått fägna sig deraf; får jag,
åberopande de chartpr, kostnadsförslag oell
öfrige handlingar, som bifogas Motionen i
samma ämne från Loflige Borgare» och Bon»
Den 8 December f. m. io3
deStånden, ödmjukast anhålla om anslag
till ifrågavarande strömrensning, så att den
instundande sommar måtte kunna verkställas.
Om Remiss till behörige Utskott, samt
communication med de respective MedStånden,
anhåller jag ödmjukast.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacobf uppläste följande:
Då det så kallade gamla StenkolsBolaget
vid Höganäs uppfyllt det vilkor, Rikets
Höglofl. Ständer vid sistlidne Riksdag
behagade utfästa för Bolagets rätt till
Statsverkets fordran i framlidne En af Rikets
Herrar m. m. Herr Grefve Ruuths Sterbhus,
utgörande vid 1823 års slut ett belopp
af 199,560 R:dr B:co samt derå löpande
ränta, som då skulle afskrifvas och
på gamla Bolagslnteressenterne uti Stenkolsverket
öfverlåtas; får Bolaget vördsamt
anhålla om utbekommandet af den del, så
i capital som ränta, utaf dessa medel, hvilka
under loppet af tiden till Statsverket
blifvit inbetalte af Hans Excellence m. m.
Herr Grefve Ruuths Sterbhus, samt rättighet
att framdeles lyfta det öfriga, i den
nion penningarne, enligt vilkoren i Skuldsedlarne,
inflyta.
Den 8 December f. m.
Bolaget, hvilket nied full tillförsigt
påräknar hos nuvarande Ständer samma välvilja,
som utmärkte de af år i8a3, för ett
gagnande verk, hvarest flere af de förre
Interessenterne nedlagt en betydlig del af
deras förmögenhet och för ytterligare fortgången
af företaget gjort nya uppoflringar,
har ansett sig, till förvarande af sin
rätt, sedan Verket, i följd af ett vid 1828
års Riksdag fattadt beslut, genom en ny
och utvidgad Actieteckning öfvergått till
ett nytt Bolag och det gamla ej dermed
äger någon befattning, böra göra denna
framställning, som jag får anhålla måtte
de öfrige MedStånden communiceras och
till StatsUtskottet remitteras.
Herr af Uhr 3 Carl David: I anledning
af den Motion, som nu blifvit gjord af
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
får jag, såsom Ledamot af Directionen öfver
Höganäs Stenkolsverk, den äran upplysa,
att de föreskrifter i afseende på sjelfva
Grufvedriften och Redogörelsen derföre,
hvilka 1823 års Rikets Ständer fästade såsom
vilkor för afskrifningen af framlidne
Hans Excellence Herr Grefve Ruuths skuld
till Staten och densammas öfverlåtande till
gamla Bolaget, i allt hvad möjligt är, blifvit
iakttagne. Efter verkställd actieteckning bildades
ett nytt Bolag, hvilket emottog Verket
den 1 Augusti 1825, då den plan uppgjordes,
hvarefter Verket drifvils, och som
Den 8 December f. m.
io5
för framtiden kommer att följas, i full öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut.
1826 års Räkenskaper äro granskade af Rikets
Ständers sist församlade Herrar Revisorer.
1827 års, hvilka nyligen undergått
granskning af Bolagets Revisorer, komma
ofördröjligen att öfverlemnas till StatsUtskottet.
Men redogörelsen för innevarande
år kan ej uppgöras förr än vid årets utgång,
då räkenskaperne vid Verket hinna afslutas
och hit ingå. Directionen har derföre, jemte
anmälan derom till StatsUtskottet, begärt anstånd
med slutliga redogörelsen intill nästa
års början, då Directionen blir i tillfälle att
för Rikets Ständer framlägga en fullständig
öfversigt af Verkets ställning; att redovisa
de arbeten, som äro verkställde, och de åtgärder,
som äro vidtagne, till följd afStändernes
egna föreskrifter, samt att äfven understödja
den af Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie nu gjorde begäran, hvarigenom
Bolaget blir iståndsatt, att verkställa
ett ännu återstående arbete, hvilket
hittills icke medhunnits eller kunnat utföras.
Jag anhåller att, i fall Motionen meddelas
de öfrige Stånden, denna upplysning äfven
må få åtfölja.
Lades på bordet,
Friherre Duvall, Jxelj anförde skriftligen;
-
10$
Den 8 December f. ra.
Vid 1823 års Riksdag blef af åtskilliga
Ledamöter, så väl hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, sorn Hedervärda BondeStåndet,
fråga väckt om skärpning af det i
Kongl. Förordningen om Skogarne i Riket
den 1 Augusti i8o5 bestämda ansvar för
olofligt tillgrepp af Skog, hvilket af endel
Motionairer ansågs, såsom innefattande egenskapen
af stöld, böra som sådan bestraffas;
hvaremot andre åter väl funno betänklighet
vid att utsträcka tillämpningen af de vanärande
straffen för tjufnad till flere händelser
än dem, för hvilka de redan äro stadgade,
men dock föreslogo, att åverkan på
enskild Skog borde beläggas med lika böter,
som för åverkan å Kronans Parker, Gehäg
och Djurgårdar, eftersom något gällande
skäl icke skulle finnas, hvarföre enskild egendom
borde vara mindre fredad och tillgrepp
deraf straffas lindrigare, än tillgrepp af
Statens tillhörighet.
Sådan var anledningen, sådana Motiverne
till den af Konung och Ständer beslutade
ändring i 63 §. af Kongl. Förordningen
den irsta Augusti i8o5 om Skogarne
i Riket, promulgerad genom Kongl. Förordningen
den i8:de December 1823, deri
stadgas: ”Att åverkan 11 Allmänning, eller
å andras enskilda ägor, skulle beläggas med
lika böter j som 61 i i8o5 års Förordning
utsätter för åverkan å Kronans Parker\
Gehäg och Djurgårdar.”
Den 8 December f. m.
Min afsigt är icke att söka tillvägabringa
pågon ändring i detta af behofvet påkallade,
mot rättsgrund icke stridande Lagbud. Den
är allenast, att med hänsigt till den olika
tillämpning, sorn, efter hvad mig bekant
är, deråt af Lagskipande Makten blifvit
gifven, och för hvilken försvarsskal så å ena
sorn andra sidan icke lära saknas, vördsamt
fästa Rikets bjöglofl. Ständers uppmärksamhet
å behofvet af en Förklaring öfver nyssnämnde
Kongl, Förordning den 18 December
i823, på det densamma måtte af alla
Domstolar på enahanda sätt, och i öfverensstämmelse
med hvad Lagstiftaren åsyftat,
varda tillämpad,
Ehuru af hvad jag bär ofvan citerat
det synes klart, att fråga endast varit om
skärpning af straffet för olofligt tillgrepp af
Skog å Allmänning eller andras enskilda,
ägor, och ingalunda om ändring eller förhöjning
i det bölesansvar, hvarmed i8o5
års Förordning belägger öfverträdelse af
stadgad inskränkning i Skattemans dispositionsrätt
af Skogen å hans hemmans ägor,
så har likväl inom lagskipningens område,
så väl vid UnderDomstolar sorn vid ÖfverRätter,
den tanke blifvit nästan allmänt
lådande, att då 28 §. i Kongl. Förordningen
i8o5, som stadgar ”att om Skatteman
”å dess hemmans ägor fäller eller låter fälla
?,Ek utan lof, skall han ersätta värdet och
?’plikta som för slik åverkan å andras en
-
10S Den 8 December f. tn.
”skilda ägor," icke blifvit upphäfven eller
ändrad, så måste ock 1823 års Förordning
jemväl tillämpas till så beskaffad åtgärd af
Skatteman; hvaremot, å andra sidan åter,
sistnämnde Förordning ansetts allena utgöra
en för särskilda fall särskildt stiftad Lag,
hvars tillämpning man icke ansett sig tillständigt
utsträcka till andre eller flere, än
de i densamme bestämdt utmärkta händelser.
Enär nu tillgrepp af annans tillhörighet,
vare sig af hvad beskaffenhet som helst,
är och, oberoende af all Lagstiftning, måste
förblifva ett moraliskt brott, hvarunder
deremot ingalunda kan hänföras öfverträdelsen
af det Ekonomiska Lagbud, som
inskränker dispositionen af Ekeskogen å egne
Skattehemmans ägor; och då det för ingen
del kan med rättsbegrepp förenas, att brott
och förseelser, till sin natur så vidi från
hvarannan skiljda, skulle af Lagen, som
' alltid bör presumeras vara rättvis, med
enahanda straff beläggas; så tvekar jag
icke att hysa den tillfredsställande öfvertygelse,
att Lagstiftande makten låter sig
angeläget vara, att i det nu ifrågasatte,
liksom i hvarje annat likartadt, fall, undanrödja
all anledning till så beskaffad
lagtolkning; och det är med sådan tillförsigt
jag ansett mig böra föreslå den Förklaring
öfver Kongl. Förordningen den 18
December 1823, att densamma endast måtte
anses tillämplig till de deri bestämdt upp
-
Den 8 December f. m.
109
tagne händelser, då åverkan sker å Allmänning
eller å andras enskilda ägor.
I sammanhang härmed torde ej heller
oanmärkt höra lemnäs, att samma villrådighet,
som nu blifvit omnämd, jemväl ägt
rum i afseende på tillämpligheten af i8a3
års Förordning till de fall, då åverkan å
Kronohemmans eller Boställens ägor blifvit
af Åboen eller innehafvaren föröfvad,
eftersom 23 §. i i8o5 års Skogsordning
bjuder, att så beskaffad åverkan bör beläggas
med dubbla böter emot åverkan å andras
enskilda ägor, deraf ock, enligt först
antydda principen, skulle följa, att bötesansvaret,
med tillämpning af 1823 års Förordning,
borde blifva dubbelt emot det för
åverkan å Kronans Parker, Gehäg och Djurgårdar.
Att meningen likväl icke varit
sådan, derom upplyses man af Kongl. Majrts
Nådiga Circulaire till Rikets HofRätter af
den i3 December 1827, hvarigenom blifvit
förklaradt, att 1823 års Förordning icke
till delta fall äger tillämplighet; och häraf
torde ock den slutföljd kunna dragas, att
sistnämnde Förordning icke eller haft afseende
å det slag af åverkan, då Skatteman
å egna hemmatis ägor utan lof fäller eller
låter fälla Ek.
Om communication af denna min Motion
med de öfriga Respective MedStånden
no Den 8 December e. m.
och remiss till Lagutskottet anhåller jag
Vördsammast.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adelli åte
skiljdes klockan half till 3 eftermiddagen,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Måndagen deri 8 December,
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen,
Herr af Christjerninj Michael j hade
inlämnat följande, som upplästes:
Förekommen uti dert Motion jag ämnat
afgifva om upphörande af liäcktande för
skuld, anser jag dock denna fråga endast
till hälften väckt, så länge icke äfven yrkas
fri ränteberäkning; ty bägge delarne böra i
ett sammanhang betragtas, bägge gemensamt
antagas eller förkastas.
Om man besinnar burn onaturlig, ändamålsstridande
och omensklig bysättning
är; huru deu gifver tillfälle till missbruk
Den 8 December e. rfi. t it
deli cliicane; huru elen 1 einnar ett Öppet
fält för hämnd och upprörda passioner, ja
till och med för tillställningen att störta en
hvar, som man kan beräkna vara uti penningförlägenhet;
huru den kan försätta en
redlig, men af motgångar förföljd Medborgare
på yttersta gränsen af förderf, uti full
omöjlighet att anskaffa lifvets oundgängligaste
behof åt sig och åt en ofta talrik famille,
än mindre alt, genom sin obarmhertige
Borgenärs förnöjande, komma i stånd
att bryta sitt fängsel; om man besinnar
allt detta, säger jag, synes bysättning vara
en barbarism, oförenlig med den liberalitet,
till hvilken vår tid nu sträfvar.
Men frihet i transactioner Medborgare
emellan är en af tidens fordringar. Frihet
i räntas tagande och gifvande är, då bysättning
upphör, icke blott en sådan fordring,
utan ock en nödvändighet, hvilken
långt ifrån att störa crediten, skall consolidera
den, sådan den bör vara, och långt
ifrån att skydda och befordra ocker, skall
säkrast och kraftigast motarbeta det. Jag
är berättigad att förvandla mina capitaler
uti nödvändighetsvaror och om conjuncturen
så medgifver, uppstegra desse till det
odrägligaste pris. Hvilken oformlighet att
jag ej skall äga samma rättighet med mina
oförvandlade capitaler. På förra sättet
drabbar dock min vinningslystnad alla, äfven
de fattigaste klasser; på det sednare
tia
Den 8 December e. ra.
blott vinglaren och lycksökaren. Den förståndige
och redbare låntagaren betalar icke
högre ränta, än hans företag kunna medgifva.
Yppas det sällsynta tillfälle, att han
i förväg kan beräkna en stor vinst, t. ex.
20 p:ct, så är det icke obilligt att lian, om
så behöfves, häraf delar hälften, eller deromkring,
åt den, som genom sina capitaler
sätter honom i tillfälle att utföra det lönande
företaget. Den, som blott vill maskera sitt
obestånd, eller lysa för dagen, eller sätta
välfärden på spel, i försök att blifva rik
eller ruinerad, den endast skall få ondt
om tillgångar och förtroende, den endast
skall få göra uppoffringar, få kasta sig x
ar marne på procentare, och finna dessas
vilkor, om möjligt, ännu mera stegrade,
än hittills öfligt varit; ty då man ej med
bysättningsutslaget i band kan uppvagta förmögna
föräldrar och slägtingar, så får man
vara assuradeur för vinglarens både vilja
och förmåga att återbetala, och då är det
rätt och tillbörligt att man lämpar premien
efter risken.
Uti tvänne fall bör dock ränta genom
lag bestämmas. Det ena, då publika Verk
och Disconter gifva lån; det andra, då icke
ränta är tydligt utfäst, utan dess belopp
skall af Domaren bero.
All öfvergång från ett bäfdvunnit samhällsskick
till ett nytt förbättradt möter sina
s vå
-
Den 8 December e. m.
svårigheter; så äfven den ifrågavarande. Låugifvaren
skall öfverljudt ropa emot upphörandet
af en rättighet, iförtroende till hvilken
han lemnat ut sina penningar; hans
afsigt med utlånandet må varit hvilken som
hälst; den ränta han tagit, om ock io p:ct
i månaden; han har rätt att ropa. Men ett
correctiv finnes emot de missbruk, som annars
å låntagares sida skulle uppstå, om
blott Författningen till en början häfver
afseende endast på de lån, som hädanefter
upptagas, med den modification lik vist, att
om viss tid, högst 5 år, skall den vara retroactivt
gällande för alla lån.
Jag anhåller att denna Motion måtte
de respective Med-Stånden communiceras
och till behörigt Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Föredrogs ånyo Friherre Anckar swärds,
Carl Henrik, den i dennes på bordet lagde
Memorial, innefattande tankar om Sveriges
Försvarsanstalter.
Grefve Brahe, Magnus, uppläste följande:
Herr
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik
har inför Ridderskapet och Adeln föredragit
och genom trycket allmänt gjort
sine Tankar om Sveriges Försvarsanstalter.
3 H. 8
D«n 8 December e. m.
Ämnet är vigtigt och värdt den högsta
uppmärksamhet af hvarje medborgare, hvarje
vän af Fäderneslandet; och således äro
desse Friherre Anckarswärds Tankar icke
oväntade. Likväl kunna de icke, i samma
Bion de ådraga sig uppmärksamhet, undgå,
att till större eller mindre del gillas eller
förkastas, efter en hvars olika begrepp och
åsigler, och det är af sådan anledning,
med erkännande af allt hvad förslaget innehåller
nyttigt och möjligt, som jag önskar
alt med mine enskildte tankar få beledsaga
Herr Friherrens.
Det har icke undfallit mig den omständighet,
som dervid skulle inträffa, ty
Herr Friherren häruti sitt anförande utvecklat
sin mångsidiga kännedom af StatsEkonomien,
Politiken, Historien, KrigsVetenskapen
m. m., ehuru genom ett framställningssätt,
som icke alltid kan fritagas från
motsägelser.
De ämnen Herr Friherren afhandlar
fordra kanske en vidsträcktare granskning,
men för att ej för mycket anlita Ridderskapets
och Adelns tid, förbigår jag de Politiska
betraktelserne, så mycket hellre som
jag icke besitter den noggranna kännedom
om hvad i de utrikes ministérerne sig tilldrager,
som erfordras för att rätt kunna bedöma
de supositioner eller verkliga förhållanden
som anföras; men kan ej underlåta att
Den 8 December e. re.
med tillfredsställelse erfara Herr Friherrens
yttrande om Scandinaviens sjelfständighet,
enär det begrepp som dervid fästes, är så
fullkomligt öfverensstämmande med den sjelfständighet
vi åtnjuta, och som så vidt skiljer
sig från det irrbloss Herr Friherren
upptäckt, några rader ofvanföre, och så
rysligt heskrifver,
I slutet af Herr Friherrens tryckta
anförande, finnér man att ändamålet med
uppsatsen icke vore att ingå i några detailförhållanden,
utan endast att framkasta
idéer, och framlägga de yttrade åsigterne,
utan all slags förhoppning om någon framgång.
Det är verkligen skada att Herr Friherren
icke något omfattat dataillerne hörande
till de framställde satserne, man
skulle kanske derigenom allra lättast finna
om, oell i hvad mon de äro möjlige att
verkställa, eller om de endast böra läggas
till den redan nog stora samlingen: idéer.
Hvarföre de äro framlaggde utan all slags
förhoppning om framgång, blir svårt att
förklara, ty det dugliga, rätta och möjliga
vinner alltid framgång förr eller sednare,
då deremot ingenting är naturligare, än att
det omöjliga icke låter sig verkställa.
Hvad Herr Friherre Anckarswärds forsta
sats angår, nemligen: att Sjöförsvaret nu
mer för Sverige är olämpligt i anseende
till bristande förmåga att åstadkomma nå,-
Den 8 December e. ni.
got verkligt och att. anslagen för detsamma,
i följd häraf höra minskas m. m. så uppskjuter
jag härom allt egentligt omdöme, i
förväntan att någon sakkunnig och med ämnet
bevandrad person ville utförligt derom
yttra sig, men den enskilda öfvertygelse
kan jag likväl icke tillbakahålla, att ett
Sjöförsvar, i betraktande af Sveriges Geografiska
läge, synes af behofvet påkalladl, icke
för att ensamt i farans stund tillitas och
då utgöra enda räddningsmedlet, ulan för
alt gemensamt med Landtförsvaret verka
till gemensamt ändamål. Denna öfvertygelse
hämtar ett nytt stöd af de icke obetydliga
resultater, dem ett klokt användande
af sednare årens inskränkta tillgångar förmått
framkalla. Frågan torde således blifva i
livad förhållande Sjöförsvaret, bestående af
större eller mindre Krigsskepp eller Canonslupar,
eller och begge delarne, bör stå
till Landförsvaret, för att med den personal,
som kan påräknas, och de tillgångar som
dertill anslås, bidraga till sjelfständighetens
försvar. Att skärgårdsfartyg, särdeles med
begagnande af ångkraft, måste för kustlandet
vara ett hastigt och fruktansvärdt försvar,
skulle jag tro, men som jag redan
haft äran nämna, öfverlemnar jag detta åt
andra att utveckla.
Beträffande andra satsen eller frågan
om ett Befästningssystem, så finnes verkligen
ett sådant, upprättadt på Kongl. Maj:ts
Den 8 December e. m.
Nådiga befallning, och af llögstdensamme
gilladt redan löre 1823 års Riksdag; det
står i den närmaste gemenskap med Centralförsvaret,
i sammanhang hvarmed Wanås
Fästningsbyggnad blifvit företagen, och fortgår
i nion af anslag, sorn dertill äro eller
blifva anvisade. Att i BefästningsSysteraet
ingått plan till befästandet af Stockholms
avenuer, kan jag äfven nämna, och beror
verkställigheten deraf på erhållandet af de
medel, som dertill påräknats och uti Kongl.
Ma j:ts Nådiga propositioner finnas upptagne
bland behofven för Fortificationsarbeten. Om
de redan lemnade anslagen i öfrigt blifvit
ändamålsenligt använde, derom kail'kännedom
inhemtas af dem, som varit i tillfälle
bedöma de å Wanås och Kungsholmen med
Carlskrona avenuer företagne arbeten, och
jag är säker alt hvarje fråga i den delen
skall på ett tiilfresställande sätt besvaras.
Herr Friherre Anckarsvärd synes fästa
föga förtröstan till Centralförsvaret, att döma
efter dess yttrande, sidonie 5 och 3y,
der det på förra stället heter: "Om det i
sednare tider sä ofta nämnda Centralförsvaret
ifrån en sådan åsigt (,Skandinaviens
intresse att försvara sin inre frihet f)
heintar anledning till sitt ordf örstånd t så
skulle jag vara nöjd att finna en utväg
till förklaringen af ett uttryck _, som ännu
i mina ögon så otydligt utvecklat sig i
tillämpningenf och på det sednare: ”Jag
t 13 Den 8 December e. m.
har sett mångå i sednare tider förbryllas
utaf den vetenskapliga benämningen af ett
Centralförsvar." Sorn man vid alla företag
måste börja med något, och början nu på
goda skäl skett med Wanäs, så är utvecklingen
att förvänta i samma nion, som medel
till företagets verkställande finnas att
tillgå.
Hvad effect den vetenskapliga benämningen
än må utöfva på många, i dessa
sednare tider , så vill jag ej gå längre tillhaka
än till sednaste Riksdagen, för att
visa hvad förtroende Herr Friherren då
satte till ifrågavarande försvar. Den 6 Mars
1823 anförde Herr Friherren i Plenum ”att
Centralförsvaret är det enda, som med fördel
kan begagnas ,” och straxt derefter yttrar
Herr Friherren "Vi böra således, efter
mitt sätt att se, använda alla krafter på
Centralförsvaret, och ej afse något annat."
Att äfven andre värde Ledamöter då delade
Herr Friherrens tankar står ännu att inhämta
af Ridderskapets och Adelns Protocoller för
samma dag, hvaruti Herr Hjerta, Gustaf,
förenar sig med Herr Friherren angående
nyttan och nödvändigheten af ett sd kalladt
Centralförsvar; och gjorde det, sorn
orden föl lo : så mycket hellre och med så
mycken mera öfvertygelse, som Carl Johans
idde i detta fall synes för hvarje Svensk
i de murar, som höja sig på Wanäs."
Den 8 December e. m. ug
Herr Friherren tyckes vänta, enligt
hvad å sidan 7 yttrats, att om de årliga
anslagen efter i4 års fred, icke förmått åtminstone
underhålla Förråderne, vore det
fara värdi, att antingen misshushållning ägt
rum eller att systemet är felaktigt. Jag vill
icke tro någotdera; orsaken igenfinnes på
helt annan väg, nemligen derifrån, att Rikets
Höglofl. Ständer icke ansett sig kunna
bevilja de anslag, som Kongl. Maj:t under
sednaste i3 år till sådant ändamål begärt,
hvaraf följden blifvit, att uppå de af Kongl.
KrigsCollegium från 1815 till 1827 inlemnade
reqvisitionsförslager för underhållandet
och ökandet af Fästnings- och UtredningsFörråderne
afkortats, i anseende till
3:dje HufvudTitelns öfrige betydlige och
nödvändige utgifter, icke mindre än en
sammanräknad summa af 2,515,206 R:dr
38 sk. 7 rst., och med så betydlig minskning
uti påräknade eller begärde tillgångar,
lärer det väl icke förefalla underligt
alt förråderne icke kunnat förökas.
Lägges nu härtill att så väl den ordinarie
Stammen, som den exercerade delen af
Beväringsmanskapet, både i afseende på
Sjukattiraillen, äfvensom å beskaffenheten
af deras andra olika persedlar, äro bättre
försedde än någonsin fordom, och hufvudsakligen
grundade anmärkningar icke förekommit,
rörande fördelningen och användandet
af de anslagne medlen, så synes
misstankan, i hvad den rörer misshushåll
-
120
Den 8 December e. m.
ningen, saklöst kunna försvinna, och äfvenledes
Systemet, på ofvan anförde skäl,
få sin oskuld tillgodonjuta,
Pag. 38, fäster Herr Friherrensig dervid
att, som han säger: ”Militaira établis”sementet
uti Stockholm utvecklats allt mer
”och mer; dyrbara Cassern-anläggningar,
”ännu kostbarare Militaira Sjukhus äro dels
”fullbordade, dels å nyo anlagde.” Men
kan Stockholm såsom både Hufvudstad och
Gränsort vara förutan Garnison? Om delta
behof är nödvändigt, medför detsamma genast
ett annat oundvikligt behof, som kallas
Casserner och Sjukhus. Det under
byggnad varande benämnes här i allmänhet
origtigt med GarnisonsSjuklius, i stället för
allmänt MilitairSjukhusj hvartill det egentligen
är afsedt, särdeles af den orsak att
localen derstädes företer det lyckliga förhållande,
alt vid en inträffande farsot af
epidemisk natur, eller vid annat större
sjukdomstillfälle bland Militairen i Hufvudstaden,
eller vid inträffande krig, eller då
ett större antal Trupper äro der sammandragne,
man utom den byggnad, som nu
förehafyes, medelst hastigt inredande och
begagnande af de på stället varande baraquer
och mindre byggnader, inom kort tid
kan tillvägabringa ett etablissement för emottagande!
och vårdandet af en högst betydlig
sjuknummer, en omständighet, som till
sin särdeles vigt icke bör, såsom år 1808
Den 8 December e. m.
121
skedde, förbises, då Hufvudstadens enskilte
boningar till olycklige besmittade upplätos,
och hvilka ändå folio offer för vanvårdnad.
Denna upplysning torde, efter min förmodan,
lemna Rikets Ständer den öfvertygelse
att de till ändamålet af dem beviljade medel
icke äro, såsom det heter, i origtig väg
nedlagde.
Vidare tror Herr Friherren att NationalBeväringen
borde till beklädnaden formas
j medelst en allmän antagen NationalBeväringsdrägt,
ulan Statens betungande.
Uti ett Constitutionelt land, der hvarje Medborgare
äger fullkomlig frihet att nyttja
den klädedrägt han för godt finnér, kunna
svårligen lagar eller författningar någonting
föreskrifva i delta afseende.
Det vore visserligen af väsendtlig nytta,
att kunna införa den Nationaldrägt, hvarom
Friherre Anckarswärd talar; också har
Kongl. Maj:t på ett mera lämpligt sätt sökt
befordra denna vigtiga angelägenhet, men
utan all slags ersättning åt dem som den
anlägga, skulle måhända svårighet vid införandet
möta, enär antagandet beror af
hvars och ens godtfinnande, grundad t på
begreppet om nyttan deraf. För öfrigt kan
jag ej finna huruledes Staten, åtminstone
vid första uppsättningen, kan undandraga
sig något understöd eller bidrag i detta fall,
då det onekligen tillhör Staten att kläda,
beväpna, föda och löna sine försva‘rare,
122
Den 8 December e. m.
hvilka under en viss tid frånsäga sig en
stor del af sine borgerliga rättigheter, då
de underkasta sig Militaire-disciplinen, för
att vidmagthålla Nationens frihet och sjelfständighet.
Desse Medborgare höra naturligtvis
då understödjas af dem, hvilka de
försvara, och ej vidkännas, jemte krigstjensten
uteslutande börda, de känbara utgifter,
som beklädnaden med dess tillbehör
„ åtfölja.
Ått bildningen till Militairisk tjenstbarhet,
borde ingå uti folk-undervisningen
i allmänhet, är en idee, som redan af flere
värda Ledamöter, förutom Herr Friherren,
blifvit uppfattad och äfven under förflutne
Riksdagar yttrad, hvars förträfflighet,
enligt min öfvertygelse, aldrig kan betviflas,
som i tillämpningen blir af största
inflytande på kommande generationers öden,
och säkraste medlet att bibringa det uppväxande
Slägtet de första begreppen om
hvad som fordras af Fäderneslandets försvarare
Bevärings-systemet
bar öppnat en helt
ny époque i Europas Militaire-väsende i allmänhet.
Det har under form af skyldighet
återgifvit Folken den fria mannens ursprung
-
*) Jag hoppas alt UppfostringsCommitéens arbeten
rörande Skol-undervisningen icke lemnar
ett så angeläget ämne ulan nödig uppmärksamhet.
Den 8 November e. m.
liga rättigheter att bära vapen till sitt Lands
försvar, och ett folkfattigt Land, sorn hvarken
kan uppställa, eller på fredsfot hör underhålla
någon betydligare stående Annee,
måste på NationalBeväringen utan tvifvel
beräkna och finna sitt hufvudsakligaste försvar;
men omtankan fordrar också att, vid
denna som andra beräkningar, ej låta alltsammans
bestå i ziffran, utan äfven något
i möjligheten att verkställa. Det är således
med hänsigt till ej allenast Folkmängd,
utan äfven till ekonomiska förhållanden,
som Sveriges Bevärings-system bör tagas
i betragtande. Ehuru nyttigt det är att
vid inträffande krig en hvar vet sin plats
ifråga om försvärj så är det likväl icke
nödigt alt öfvergå till ytterligheter i fråga
om detta System.
Sverige har hittills iagttagit en medelväg;
och denna måtta, som bestämmer hvilka
krafter man vid ett infallande krig med
säkerhet bör påräkna, kan icke öfverskridas
utan på bekostnad af folkets trefnad
i fred.
Enligt Herr Friherrens förslag skulle,
efter föregången bildning lill Militairisk
tjenstbarhet, Bevärings-skyldigheten börja
vid ao:de och sluta vid 4o:de året, hvarigenom
en Beväring af 4o»,<)47 man erhölles;
om Bevärings-pligten, såsom ovillkorligt
åliggande, antoges endast till 3o:de året,
skulle man kunna påräkna 217,560 man.
124 Den 8 De ceni be r e. m.
Om alla 5 Classerne af Sveriges nuvarande
Beväring sammandragas, Sjöbeväringen
inbegripen, utgöra de circa S6,58o man.
Skillnaden är således minst i3o,c>8o; men
denna tillökade försvarsstyrka kan endast, i
den mon den äger medlen i händerne till
försvar, anses nyttig och uppfylla sin bestämmelse,
eller med andra ord; Då först
när denna styrka behörigen blifvit exercerad,
bevärad och försedd med nödig utredning,
(Beklädnaden vill jag ej nämna),
är den hvad den bör vara: Försvarare.
Anskaffandet af de erforderlige förnödenheterne,
torde likväl möta större hinder
än vid forsta påseendet synes, i anseende
till den högst betydliga kostnad Staten
såsom följd deraf måste vidkännas. Jag
skall bjuda till att i möjligaste korthet genom
uppgifvandet af desse kostnader visa
huru långt aflägsen den tid troligen är, då
detta förslag kan vinna fullbordan.
För 217,560 man skulle kostnaden för
anskaffning af Gevär med Bajonetter och
Kratsar, Bajonettbaljor och Gevärsremmar
göra enligt nu gällande
priser hulr 3,988,600. —
Samt kostnaden för anskaffning
af Remtygs
och personela utredningspersedlar
.... — i,()o3,65o. —
Anskaffning af Capolter — 3,480,960. —
eller tillsammans — 9,373,210. —
Den 8 December é. m.
För en styrka åter af
401,947 man Be värings
skyldige, som Friherre
Anckarswärd antagit
såsom möjlig att på en
gång kunna sammandragas,
kosta Bevärings-persedlarne
... — 7,369,028: 16.
Remtygs-persedlarne . . — 1,808,761: 24.
Och personela Utred
nings-persedlarne
. . — 1,708:274:36.
Samt Capotterne .... — 6,431,152: —
eller tillsammans R:dr 17,317,216": 28.
Då man för våra nu ägande 5 Classer
Beväringsmanskap, som saminanräknadt endast
utgör 86,58o man, icke kunnat utan
nya anslag anskaffa det erforderliga, så synes
tydligen huru långt aflägse möjligheten
att sätta den af Friherre Anckarswärd
upptagne styrka i ändamålsenligt skick måste
vara öj).
Sedan jag nu visat kostnaden, återstår
alt fästa någon uppmärksamhet vid andra
*) Jag har visserligen anmärkt att endast de Beväringsskyldige,
från 20 till 25 år, eller 110,878
man, skola vid påkommande behof, rycka ut i
fält; men då de Beväringsskyldige från 25 till
3o år — 106,182 man, vid fiendens inträngande
i Landet, skola dels utgöra Fästningsgarnisoner,
dels förstärka den activa hären,
så har vid föregående beräkuingar, begge de
sammanslagne Glasserne måst tagas till grund.
Den 8 December e. m.
omständigheter, hvilka i sin mon torde bidraga
att visa, det förslaget vid utförandet
möter äfven andra hinder äu brist på penningar,
och i främsta rummet framställer sig den
förlägenhet, hvari jordbruk och näringar
skulle försättas, derigenom att en så betydlig
del af till större delen arbetande
medlemmar rycktes från deras vanliga yrken
och sysselsättningar. Denna förlägenhet
skulle uti många olika former inverka
på hvarje individ, och följderna deraf äro
svåra, om ej omöjliga att förutsäga. I landsorter,
der, såsom norr ut, allmogen har
flere mil till kyrkan, skulle t. ex. den föreslagne
exercicen hvarje Söndag om sommaren
stundom för ynglingen medtaga 2
å 3 dagar, under hvilken tid han af föräldrar
eller husbonde skulle underhållas
och födas, utan att af dem kunna i arbetet
användas; flere andra mindre detailler
att förtiga.
Det oagtadt skulle jag ej draga i betänkande
att tillstyrka en måttlig utsträckning
af NationalBeväringsSystemet, för att
derigenom ytterligare bevara Rikets sjelfständighet
och för att i behofvets stund
kunna öka antalet af Fosterlandets försvarare;
men att brådstörtande öfvergå till
ytterlighet i uppsättning oph daning af dessa
unga krigare, anser jag medföra de största
svårigheter.
Den 8 December e. m.
127
Att Beväringens korta öfningstid icke
fullkomligt uppfyller sitt ändamål, deruti
instämmer jag allt för gerna med Friherre
Anckarswärd. Den har likväl, långt ifrån
att blott kunna anses som en lek med Geväret
, medfört den hufvudsakligt lyckliga
verkan, att all farhåga för militairisk tjenstgöring
blifvit derigenom undanröjd, och
derjemte hos ungdomen lifvat en krigisk
anda. Till afhjelpande af den så allmänt
öfverklagade brist i undervisningen, sorn
ofvannämnde korta exercicetid medför, äro
äfven förslag uppgjorda, hvarvid man sökt
förena, så mycket som möjligt, de militairiska
fordringarne med Landets ekonomiska
ställning och näringarnes intressen.
Likaledes kan jag ej annat än på det
högsta berömma och tillstyrka Herr Friherrens
förslag, rörande Beväringsmanskapets
instruction och uppmuntran i målskjutning;
men i hvad Herr Friherren säger
sid. 55 om Soldatens härdande, och
att behofvet åstadkommer detta, utan särskild
öfning, kan jag ej förena mig; ty efter
min tanka fordras det en hel annan
kraft och härdning för alt köra i åkern,
hugga ved och bära spannemål, än den
ihärdighet, som fordras, för att med geväret
j full packning, ammunition och 2 ä 3
dagars proviant marchera 3 å 5 mil om
dagen; vanan att marchera utgör således
en väsendtlig del af Soldatens bildning, och
128
Den 8 December e. m.
fälltågens iner elier mindre lyckliga utgång
beror ofta på långsammare eller hastigare
marcher.
Hvad Befälet till Beväringens exercerande
vidkommer, så delar jag den af Herr
Friherren yttrade öfvertygelsen, att bildningen
bidrager, eller rättare sagt, bereder
förmåga att föra befäl öfver andra; och på
den plats hvartill Konungens förtroende
tallat mig, skall det alltid, så länge jag
innehar densamma, blifva mitt yttersta bemödande
att befordra vetenskaplig bildning
inom Svenska hären; men i den mon jag
nitälskar för denna stora och vigtiga angelägenhets
framgång, önskar jag lika lifligt, att
ingen ytterlig och ensidig framställning deraf
måtte leda till ett missförstånd, som skulle
betaga den dess värde; ty om man skulle
strängt utföra Fri herrens system, skulle
man till Befäl för de föreslagne 401,947
man, äga egentligast unge män, visserligen
bildade, samt äfven lifvade af den bästa
militairiska anda, men ovane vid sitt yrke,
oerfarne vid Soldatens vård och tjenstens
öfrige fordringar — omständigheter,
som, särdeles i fråga om det unga Beväringsmanskapet
, äro af högsta vigt.
Jag tror mig icke behöfva för Herr
Friherren utveckla de oundvikliga följderne
af ett sådant förhållande. Våra häfder
sak
-
\
Den 8 December e. m.
»29
sakna icke minnen, som bedröfligt vittna
att mod och allmän bildning kunna lika
litet göra krigskonsten öfverflödig i våra
dagar, som densamma kan någonsin göra
dessa själens egenskaper öfverflöd!ga vid
ett lyckligt och ärofullt försvar af vårt land.
Man torde således höra söka en medelväg,
som möjligtvis kunde afhjelpa dessa ytterligheter,
och jemte den nationella uppfostrans
rigtning åt det militairiska, äfvensom
genom élit-classers formerande, (uttagne
bland Beväringsynglingarne) bereda
sig dugliga ämnen till SubalternOfficerare
samt UnderBefäl. Under äldre och erfarne
Officerares ledning kunde desse unge
män vinna öfning i sitt yrke och derigenom
hana sig väg till högre befordran efter
deras förtjenster.
Jag har nu för Herr Friherren ådagalagt
mina åsigter rörande åtskillige de vigtigaste
ämnen af Herr Friherrens anförande.
Det torde derefter tillåtas mig att, med
anledning af visse Herr Friherrens öfrige
i'eflectioner, ännu yttra några ord.
Lika med Friherren finner jag visserligen
i anseende till Rikets lyckliga ställning
i förhållande till andre magter, alt
någon fara ej är för handen, som kan inblanda
Sverige i ett krig, men äfven i likhet
med hvad Friherren på elt annat ställe
3 H. 9
Den 8 December e. m.
yltrar, kan man ingalunda beräkna varaktigheten
af ett sådant förhållande. Man hör
således ej allenast under freden icke åsidosätta
försvaret, utan äfven deråt egna all
möjlig omsorg, lämpad efter den utveckling,
sam andra länder gifva åt denna vigtiga omständighet
för Staters bestånd. Ett af de
egentligaste vilkor för bibehållandet affred,
är att vara beredd på anfall, det är sant,
men då man vid sådant förhållande vidtager
åtgärder, syftande till ändring i livad
en gång varit erkändt och bepröfvad! nyttigt,
bör förändringen utmärkas genom säkerhet
i beräkningarne, genom kraft i utförandet,
och icke för långt aflägsne resultater.
Herr Friherre Anckarsvärd anser äfven
uppmärksamheten böra fästas vid nyttan
och nödvändigheten att göra planen för
försvaret till ett ämne för den mest offentliga
behandling. I detta fall är jag af olika
tanka med Herr Friherren. Försvarsplanen
bör, enligt mitt sätt att se, endast vara
känd af högsta Befälhafvaren, och för dem
åt hvilka han finner nödigt att densamma
anförtro. Allmängöra denna plan, är detsamma
som att förkunna sin fiende att man
följer en viss väg med ett visst antal Trupper,
eller att man formerar sig på en viss
punkt, för att afvagta honom. Jag har ingenstädes
funnit att strategien någonsin antagit
en så ridderlig publicitet. Vi äga
mångå exempel, att stor militairisk rykt
-
Den 8 December e. m. i3i
barhet blifvit tillintetgjord, för det att krigets
forsta grunder blifvit åsidosatte. Rörelsernas
hemlighet medförer framgång i
krig; befinna sig öfver allt der fienden ej
anar det, är att till en del redan hafva
besegrat honom; och anförar ne bemöda sig
merendels vid alla tillfällen att inleda sina
motståndare i så många snaror, som på dem
bero.
Herr Friherre Ån ekar swärd yttrar, sidan
62: "slit StatsUtskottet, vid Statsförslagets
uppförande _, måtte denna gäng ingå
uti försvarssystemets granskning till alla
dess detailleratt en för försvaret af
Scandinaviens sjelfständighet y säkerligen
uppgjordj och det hela omfattande j defensionsplan
måtte af StatsUtskottet granskas
så i anseende till uppfattningen af det hela
som till detaillens sammanhang dermed.” Här
måste jag svara Herr Friherren alt StatsUtskottet,
enligt min öfvertygelse, ingalunda
kan befatta sig med uppgörandet eller
granskningen af Sveriges försvarsplan, än
mindre med Scandinaviska halföns, ty sådant
tillhör uteslutande de båda förenade Rikenas
Konung, i stöd af begge Folkens Grundlag.
Att försvarssystemet icke blifvit åsidosatt
och dermed gemenskap ägande planer
icke försummats, bevittnas äfven deraf
att Kongl. Maj:t, för längre tid sedan, för
-
i32
Den 8 December e. m.
ordnad t att öfverläggningar borde företagas
om livad dermed gemenskap äger samt med,
tidens fordringar öfverensstämmer. Sedan,
efter General Björnstjernas afresa, jag blifvit
i Nåder kallad att i desse öfverläggningar
deltaga, har jag öfvertygats att nyttiga
Förslager blifvit uppgjorde, och hvilka
föranledt de anslag Kongl. Majit af Rikets
Ständer begärt.
Jag har nyss utveckladt de skäl, hvar»
för jag anser den för Riket uppgjorde försvarsplan,
böra hemlig hållas, och icke allmänheten
meddelas; och får blott ytterligare
tillägga, att jag i dessa åsigter icke
ledes af några skrämässigt uteslutande principer;
och att lika litet som min företrädare
Grefve Björnstjerna, under förleden
Riksdag undandrog sig alt på ett liberalt
sätt och med grundlig sakkännedom lemna
de upplysningar, hvartill lian uppmanades,
lika mycket önskar jag, att, i nion af min
förmåga, kunna såsom bevis för de satser
jag nu haft äran anföra, biträda med alla
de uppgifter, som af StalsUtskottet möjligen
äskas.
Jag hade visserligen kunnat med mera
omständlighet än nu skett, andraga åtskilligt
i afseende ä Herr Friherre Ånckarswärds
tankar, men jag har icke längre velat trötta
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln med
upprepande af ämnen, som under förlid
-
Den 8 December e. m.
133
ne Riksdagar så mångå gånger utgjort föremålet
för de lifligaste discussioner inom
detta Stånd. Jag får endast tillägga, alt jag
fullkomligt värderar den möda Herr Frilierren
användt vid afhandlandet af så många
vigtiga föremål, öfvertygad, att, om än
ledde af olika åsigter, förenäs likväl alla
upprigtige och sanna patrioter vid målet
för de ädlaste bemödanden: Nationens ära
och Fäderneslandets väl.
Jag anhåller alt detta mitt yttrande
måtte få åtfölja Friherre Anckarswärds.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Cronstedtj Claes j anförde skriftligen
:
Om civilisationens framsteg i en framtid
skulle tillvägabringa en oafbruten inbördes
fred, som Herr Friherre Anckarswärd
i sin tryckta, här upplästa afhandling,
anser böra inträda, så vore det tid
— men ej förr — att förklara som nämnde
afhandling anförer, det försvarsbehofvet
är det största af allt samhällets onda; ty
enär intet försvar mera behöfdes, vore visserligen
alla bidrag dertill onödiga och således
ett ondt;; roen så länge ej civilisationen
uppnått detta framsteg (hvilket jag för
min del i alla fall aldrig tror frambringar
deu verkan af evig fred), måste hvarje Nation
och troligen mest den Svenska, sorn
134
Den 8 December e. m.
i urminnes tider varit fri och aldrig inkräktad,
vara ömtålig om sin sjelfständighet.
De uppoffringar, som i detta afseende
göras, måste således ej kunna hänföras
till någo^ samhälls-ondt, utan tvertom till
ett samhälls-godt, efter som det hereder
och underhåller sjelfständigheten. Den af
Friherren framställde sats, att de flesta
smärre Europeiska Stater ej kunna anses
såsom sjelfständiga Stater, kan jag ej gilla,
enär det beror, efter min åsigt, uppå hvart
och ett folks vilja att försvara sig och
helldre utrotas än underkufvas. Herr Friherrens
definition på, eller begrepp om,
hvad som menas med Scandinaviens sjelfständighet,
måste utsträckas äfvenledes till
om andra magter emot Svenska medborgares
personer eller egendom utöfvar våld;
ty om, sorn Herr Friherren vill att Scandinavien
skulle fortfara med en activ handel,
denna handel af annan magt skulle
angripas, lärer dessa Svenska medborgares
egendom, fastän flytande, vara lika berättigad
till Statens försvar, som dens egendom,
hvilken är hemma i landet, och icke
kunna, som Friherren framställer, anses
som miss vext-år, hvilka återkomma med
bättre skördar; emedan förlusten af Scandinaviens
handel skulle förinta Statsinkomsterna
till den grad att Stats-maschinen afstadnade.
Det är genom dylika tillgrepp,
äfvensom inblandningar i Staternas inre angelägenheter,
hvilket vi i förra tider sjelf
-
Den 8 December e. m.
va jemte andra mindre Stater erfarit, sorn
vi se dagligen inträffa och sorn således i
en framtid äfven l<unna uppstå, som jag ej
i likhet med Friherre Anckarsvärd tilltror
den säkerhet för andra magters inblandning
i våra angelägenheter, han synes äga.
Friherre Anckarsvärd framställer att icke
ett enda af alla krig sedan 1720 till 1809
varit oundvikligt och att det uppkommit
genom Styrelsens åtgärder; detta yttrande
tror jag ej vara rigtigt, då man vet att
1741 års och det så kallade Pomerska kriget
beslötos af Ständerna, och man äfven
vet att 1788 och 1808 årens krig voro försvars-krig,
och således intet af de anförda,
åstadkomna af Styrelsen. Det är väl att
Friherren åtminstone anser till försvarandet
af vår och sin sjelfständighet (utom
folkets känslighet för krigsorsaken och erkännandet
af krigets giltighet) att delta
folk hehöfver hjelpmedel, nemligen vapen
och krigsförnödenheter, men, manne ej det
hjelpmedlet är bortglömdt, som fordras att
leda dessa massor; såvida ej den princip
får antagas, som Fri herren vid sitt förslag
om allmän exercice och beväring anför,
att befäl ej skulle saknas till och med till
den uppgifna styrkan af 4ot,947 ifrån
de högre Scholorna och Undervisningsverken.
Enär han tillika anför, att det endast
är bildningen, som bibringar förmåga
att föra befäl, skulle man tro hans nfening
vara att Professorer och Adjunkter såsom
Deti 8 Decem ber e. m.
de mest bildade borde antagas som högre
befälhafvare. Med all aktning för dessas
bildning tror jag dock de ej dertill skulle
passa, ehuru de troligen ej skulle föra någon
skrårnessig behandling af sitt nya yrke,
sorn Friherre Anckarswärd tror krigsståndet
alltid iakttager. Herr Friherren anser
att Scandinaviens försvar bör bestå endast
af Linieflotta, men tillika anser eller
antager som ett axiom, att Sverige ej kan
underhålla sin till försvar behöfliga flotta
och derföre föreslår att alldeles ingen skulle
finnas betraktad som försvar, utan blott
några få Örlogsfartyg till handelns beskydd
och ett marin-etablissement, hvarifrån i hast
den behöfliga Skärgårdsflottan, i likhet med
hvad som skedde 1790, kunde utgå. Jag
kan ej i det hela dela denna åsigt, ty jag
anser att vårt Sjöförsvar bör bestå af alla
de slags vapen (vare sig Linieskepp, Ångbatteri
eller Canonjoll) som localen fordrar,
äfvensom, med den erfarenhet och
kännedom jag äger i följd af milt embete,
förklarar högtidligt och ansvarar före, att
Sverige kan underhålla sin till försvar behöfliga
Flotta.
Då jag tror att Sjöförsvaret intager första
rummet af Scandinaviens värn och säkerhet,
grundar jag det uppå det naturliga
begrepp örn försvar, som vårt geografiska
läge gifver. Sverige har sedan Hedenhös
haft flytande försvar, dess invånares
D c 11 8 December e. m.
i37
första hjelp lill sina Konungar för Rikets
skydd var grundadt på bidrag af fartyg
med besättningar, och nu, sedan Sverige
återgått Lill sina första och naturliga gränsor,
vill man förvandla oss lill en Landtmagt,
då håfven skölja våra gränsor. Man
bortglömmer att i ett land sorn Scandinavien,
ligga de flästa Städer vid stränderna,
att kusterna äro de folkrikaste och mest
odlade, och man vill, genom upphörandet
af försvar, låta alla dessas innevånares egendomar
blifva ett rof för fiendtliga härjningar.
Derefter kan det blifva lätt för en
fiende att inkräkta detta land, och först
efter ett tryckande ok, skulle det åter afskuddas;
men aktom oss att göra detta prof.
Sverige har i 3oo år aldrig, utom till en
liten del och en kort lid, sett fiende på
sin jord och jag fruktar att om denna fiende
en gång med fast fot och tillräcklig styrka
beträdt densamma, blifver den skada till
folk och egendom, Nationen derigenom skulle
lida, mångdubblad ett Sjöförsvars kostnad,
som hindrat eller försvårat densamma.
Herr Friherren, anför att ett krig till
sjöss hvilar på andra grunder än det till
lands, med de satser, att stridsfältet till
sjöss är enahanda för dc stridande och allt
annat lika, och således blir en underlägsen
flotta alltid slagen af en öfverlägsen.
Denna supposition alt allt är lika, inträffar
aldrig, ty lynnet hos ett folk måste väl
tagas i belragtaude vid dess användande,
138
Den 8 December e. m.
och då blir det ej antalet som bestämmer
öfverlägsenheten, utan skickligheten. Delta
var förhållandet vid den af Friherre Anekarswärd
bestridda, af mig yrkade sats, alt
nya verldens öde afgjordes vid Trafalgar
j8o5, enär Engelska flottan der var underlägsen
i antal, men öfverlägsen i skicklighet;
likaså förefinnes origtigheten af exemplet
af Napoleons bemödande att uppbringa
Franska marin till styrka alt mäta
sig med Englands; ty Napoleon hade förmycket
att tänka på land, för alt med
sanni alfvare tänka på sjön; han lät bygga
flottor, han anlade etablissementer, men
dessa flottor lågo stilla i hamnarna, och
dess besättningar begagnades ofta att ersätta
förluster vid hans armeer. Med sådana
åtgärder kan man ej säga eller påstå
att Napoleon ville bekriga England på sjön.
Hvad Herr Friherren anför att antingen
felaktighet i systemet eller misshushållning
ägt rum dessa sednare i4 år, kan jag ej
svara för annan del, än som rörer flottan.
H varken det ena eller det andra äger derstädes
rum, resultaterne af byggnader och reparationer
af fartyg och inrättningar vittna
motsatsen af detta Herr Friherrens anförande,
och är det egentligen sedan flottan
fått sin egen titel att ansvara för, som
dessa resultater visat betydlig framgång.
Dessutom får jag anföra rörande det förklarande
Friherren uppgifver, att de Linieskepp
vi äga qvar, voro en lemning från
Den 8 December e. m.
subsidie-tiden, alldeles är oriktigt; det flones
med få undantag intet enda, sedan dea
tiden, annat än till namnet, utan alla räkna
sin tillvaro inom de sednare tio åren.
Den flotta, som på 8o:lalet byggdes för
Franska subsidier, likasom den Skärgårdsflotta,
som å flera Rikets coopvaerdie-varf
byggdes emellan 1789 och 90, var så påskyndad,
att hvarken fullkomlighet eller
varaktighet kunde förväntas ; också försvann
den lika fort som den uppkom, ty viel
x8o8 års krig befunnos ganska få fartyg *
så väl större som mindre, qvar från denna
tid, utan alla hade mer och mindre,
redan då fordrat förbyggning. Just det
åberopade exemplet af Friherren, rörande
1790 års rustning, verkar i motsatt förhållande
till den sats, att från ett marin-etablissement
vid ett påkommit krig, ett Skärgårdsförsvar
snart kunde utgå, ty sorn jag
förut nämnt, visades visserligen för ögonblicket
möjligheten deraf, men också att
det var bortkastade penningar i anseende
till varaktigheten, och då man vill förena
fullkomlighet och varaktighet, har jag af
erfarenheten blifvit upplyst, att så väl Linicskeppet
som Canonjollen bör byggas långsamt
och ej brådskande.
Friherre Anckarswärd anför Grefve
Ehrenswärds åsigter och yttranden om två
tider och två summor, som skulle visa
skillnaden i Tersmedenska och Chapmauska
Den 8 December e. m.
varfsförvaltningarna. Om det är modesti af
Friherren att ej nämna person, som med
nit och drift utförde den omnämnda utrustningen
1790 af Skärgårdsflottan, då denne
Embetsman var Friherrens Herr Fader,
hade jag önskadt att samma återhållsamhet
i personlig benämning skett i de förra
fallen, då det alltid är obehagligt för efterkommande
slägter att här på stället höra
ventilation till klander eller bifall af sina
anförvandter. Herr Friherren säger sig vara
höjd att tro, att en likadan jemförelse till
fördel för den närvarande hushållsomtankan
äger rum, men som för Friherren icke
blifver annat bevis, än att det blott är
personelt och beroende af lyckskott och att
bristande stadga i former förefinnas. Efter
min åsigt tror jag, att berigtigade goda val
af personer ej kunna kallas lyckskott, och att
inga former, reglementen eller planer åstadkomma
nit och oegennytta, men att de
underlätta och biträda den personliga dugligheten,
det medgifves. Sedan jag nu genomgått
de för mig egentligen anmärkningsvärda
ställen i Friherrens anförande, får
jag framställa mina tankar, rörande möjligheten
för Sverige, att underhålla ett Sjöförsvar.
Alla rudimaterier till en flottas
byggnad finnas i Sverige; det är blott missbruken
som orsakat att de ej för det närvarande
fullkomligen motsvara behdfvet,
men de kunna frambringas i en framtid.
Om icke omvexlande och felaktiga vidta
-
Den 8 December e. m. i4j
%
ganden nf Ekeskogarnes vård och behandling
existerat, hade denna del af materielen
fullkomligt motsvarat ständiga behofvet, och
sorn frihet i äganderätten äfven af detta
jordens alster lärer blifva ett föremål för
nuvarande Rikets Ständers beslut och i följd
deraf Kronoskogsplanterhagars anläggande
nödigt befundne, förutser jag detta behofs
fyllande i en framtid. Om Städernas jord,
i stället för i allmänhet med landtmannaproducter
besådd, planterades med Hampa,
hvartill denar anvist såsom vilkor för dess
erhållande, så skulle icke heller denna artikel
mera behöfva införskrifvas. Friherren
anför att uppgifter om ett Linieskepps
kostnad upptaga hvad det kostar Kronan,
inen ej skillnaden mellan verkliga värdet
af ett dagsverke och Kronans utbetalning för
detsamma, som skulle göra att det kostade
Landet mera än som är uppgifvet. Jag får
härvid anföra att hela Båtsmanshållets indelta
räntor efter kronovärde göra 35,777
R:dr 38 sk. 3 r:st., och att enär den del af
båtsmanshållet som arbetar, utgör i;del af
hela styrkan, så blifver ej denna tillökning,
(om den äfven skulle ingå i beräkningen)
eller omkring gooo R:dr årligen, fördelad
på alla arbeten delta folk deltager uti, rätt
betydlig; jag tror således att man låter beräkningar
stå för hvad de verkligen äro —
sanna; äfven nämnes att till kostnaderne
borde byggnadsstaternas löningar under den
lid, som ingenting bygges, tilläggas, delta
Ben 8 December e> ni»
förhållande har jag aldrig erfarit. Med to
Titelns anslag och det nit som vid Flottans
alla stationer råder, fortgår Flottans fullbordande
efter den plan Kongl. Majit gillat,
och då det ej är mig till ständigt att densamma
här uppgifva, får jag endast hänvisa
till det resultat, som år i836 och kanske
dessförinnan förefinnes. Jag anser dessutom,
för att tidigare fullborda och sedan
utsträcka denna plan eller Flottans fullkomnande
och möjligheten att densamma sedermera
underhålla, det ovilkorligen fordras
att Dockbyggnaden i Carlskrona fullbordades,
och då jag begagnar Friherre Anckar»
swärds egna åsigter, att hvad som i raugtige
och rikare Stater tillvägabringas genom StatsCassan,
måste i vårt Statsförhållande åstadkommas
genom omtankan att förena den
mesta möjliga nytta med minsta möjliga
Statsutgift, tror jag mig icke misstaga mig,
om ej äfven hans tanka om möjligheten
för Sverige att underhålla dess Sjöförsvar
blifver förändradt, enär denna möjlighet
inträffar, så vida detta arbete fulländas.
Jag vill ej åberopa Nationaläran, som torde
äfven vid detta arbete kunna tillämpas, för
att få det fullbordadt; ej heller de stora
mäns minnen, som påbörjat detsamma, utan
jag endast vill framställa nyttan och nödvändigheten
af dess tillvaro och dess fullbordande.
Redan på 6’o-talet var denna Dockbyggnad
påtänkt, af samma orsaker sorn
Den 8 December e. m;
Friherre Atickarswärd anförer och med
samma åsigter som mina, för möjligheten
af ett Sjöförsvars tillvaro. Hade dess byggnad
sedermera fått fortgå till fullbordan,
skulle millioner R:dr länge sedan varit besparade.
De rikaste Nationers Sjöadministrationer,
nemligen Englands och Frankrikes,
inse den stora kostnad af en jemnt flytande
flotta; man anför Sverige och Carlskrona
Dockor som exempel att efterfölja
lill minskning i sina utgifter; man har redan
i dessa länder Dockor och Basinger med
staplar, hvarå de nybyggda skeppen stå
qvar till behofvets stund, i betydligt antal,
och man följer en plan att äga halfva flottan
flytande och andra hälften stående på
land. När dessa magter taga exempel ifrån
oss, stå vi ännu qvar på första trappsteget
af vårt påbörjade, allmänt aktade arbete.
Man behöfver ej mer än en gång taga detta
i betragtande, för att finna den fördel,
som minskning af underhåll och reparation
af det antal fartyg, som står i dockor, skall
medföra. Fullbordandet af Carlskrona Dockor
såsom den plan upptager som förefinnes,
skulle ej kosta mer än 3 års besparad
underhållssumma. Då i dessa Dockor kunde
behållas uppbyggda skepp, fregatter
eller ångbatterier, till ett antal af 18 stycken,
visar det sig, att enär dessa Dockor
och staplar voro färdiga, fartyg uti dem
uppsatte, skulle sedermera den årliga underhållskostnaden,
aproximativt upptagen,
,44
Den 8 December e. m.
alldeles försvinna som utgift och kunna lill
nybyggnad användas, och denna summa kan
minst tagas till 100,000 R:dr B:co årligen.
Hvilken besparing, mine Herrar, till Sjöförsvarets
fullkomnande skulle ej detta medföra?
Och jag tviflar uppå, att någon sedermera
kan ifrågasätta möjligheten för Sverige
att icke kunna underhålla sitt Sjöförsvar.
Friherre Anckarswärd säger visserligen
rigtigt att en lloltas styrka beror af dess
brukbarhet och denna åter af sjömanskapets
vana och befarenhet, och uppgifver tillika
att om än y:del af flottans personal skulle
kunna exerceras årligen, uppsteg denna
kostnad till omkring 100,000 R:dr. Jag
vill endast jemföra denna af Friherren anförda
dryga exercicefond med dess eget
förslag till samma ändamåls vinnande, nemligen
då han säger att vi böra äga ständigt
seglande på de mest besökta farvatten 8 å
jo större och mindre örlogsfartyg, som
skulle liksom bilda flytande consulater,
hvarigenom nya, vidsträckta och förmånliga
handelsföretag skulle uppkomma. Tror Friherren
alt denna kostnad afgår för mindre
summa än de uppgifna 100,000 R:dr? Jag
tror att den uppgår lill 4 gånger mera,
och huru då förklara alt Herr Friherren
föreslår denna fyrdubbla utgift, som af
Sverige borde utgå, men bestämt säger att
den mindre öfverstigcr våra krafter. Ingen
skid
-
Den 8 December e. m.
i45
skulle högre än jag önska, alt Rikets Ständer
ville anslå medel till detta Friherrens
project; det vore en vida större exercice
för Flottans personal, än hvad som någonsin
kunnat anas, och instämmer jag desto
heldre i detta Friherrens förslag, som det
Liefve för vår handel af verkligt stort värde,
nytta och säkerhet; tillika skulle derigenom
blifva en tänkbar möjlighet att i
samband eller förening med andra makter,
som dels äga en marin och dels ej hafva
den, fast handelsfartyg, att upphöra med
den skamliga tributen till BarbaresqueStaterna,
som uppgår till 100,000 R:dr i silfver
årligen.
Hvad Friherren anför rörande Flottans
besättningars antal och befarenhet samt
möjligheten till förhyrning af extra sjöfolk
med exempel tagna ifrån uppgifter på 4<>
och 5o:talet, får jag åter, ehuru jag kunde
gå tillbaka till 1790 års krig, då Sverige
bemannade 26 Linieskepp och 16 Fregatter,
utom den dåvarande betydliga SkärgårdsFlottan,
anföra exempel af det närvarande
tillståndet, som är, att, då man betragtar
Scandinavien i ett helt, måste Friherren
ej kunna neka oss äga tillfället till gemensamt
bruk af Coopvaerdiesjömanskap, Enroulering
i Norrige och Sjöbeväring i Sverige,
utom det fasta manskap som finnes, uppgår
alla dessas antal minst till 5o,ooo man,
3 H, 10
i46
Den 8 December e. m.
hvaraf åtminstone hälften är sjövant folk.
Hvad behofvet åter fordrar, får jag anföra
alt delta är icke mindre än förr, och i det
förhållande att samma skärgårdsstyrka till
resultat, nemligen i verkligt Canon-antal
sorn 1790 utrustades, kan nu framställas
med nära hälften mindre antal folk eller
besättning; detta torde förefalla Friherren
märkvärdigt nog och bevittnar, att upphofsmännen
lill skärgårds-vapnet, ej ens
anat den fullkomlighet det erhållit dessa
sednare åren. Det måste vara påtagligt,
att det första och det sista skottet vid ett
krig för Scandinavien blifver lossadt på sjön ,
ty jag tror aldrig att ett anföll öfver is till
Sverige kan försökas, än mindre lyckas;
och då jag tror att man ej skall förebrå
hvarandras yrke mer eller mindre historisk
tillit, i anseende till livarderas bidrag
såsom hufvudsaklig försvars-anstalt, utan
när krigarn uppfyller siri pligt, må han
tillhöra hvilket vapen som helst, så bör
lian åtnjuta fosterlands-vännens erkänsla och
aktning; får jag dock skärskåda detta historiska,
och då vi betragta de i Europeiska
Stater brukliga sätt att belöna krigaren,
återfinna vi, att de vackraste vedermälen
af tapperhet en Svensk krigsman kan
bära, är dem som stiftades efter tvänne
Sjöbataljer, nemligen Riddare af SvärdsOrdens
Stora Kors och SvensksundsMedaillen;
och att ännu en gång Sveriges fred
kan dicteras genom segrar af dess flotta.
Den 8 December e. m.
»47
J;ig reserverar mig för öfrigt till rle af
Friherren på slutet anförde åliggande för
StatsUtskottet, emedan jag i Grundlagen
icke kan igenfinna, ali det tillhör någon
annan än Kongl. Majit, att besluta om planer
till Rikets försvar.
Friherre af Nordin3 Carl Johan j uppläste
följande:
Utan att allt för mycket sätta Ridderskapets
och Adelns tålamod på prof, skulle
det ej vara möjligt, alt punkt för punkt
följa Friherre Anckarswärds anförande i
Plenum den i December, om Sveriges försvars-anstalter;
ty dels sjelfva anförandets
vidd, dels de deruti yttrade politiska reflectioner,
hvilka icke höra till ämnet, skulle
förvandla mina anmärkningar till en bok
i stället för ett anföranke i ett RiksStånd.
Men innan jag går att häröfver yttra
mig, må det tillåtas mig fästa uppmärksamheten
vid Herr Friherrens slutliga begäran,
att StatsUtskottet vid denna Riksdag
måtte ingå uti Försvarssystemets granskning
i alla dess delar, samt att en för försvaret
af Scandinaviens sjelfständighet säkerligen
uppgjord, och det hela omfattande
defensions-plan, måtte af StatsUtskottet
granskas.
Tillåten mig, mine Herrar! att emot
denna begäran få framställa blott en fråga.
148
Den 8 December e. m.
Hvilken tillhör, efter våra Grundlagar, högsta
Befälet öfver krigsmakten till lands och
» vatten?
i4 §. Regeringsformen, lemnar härpå
ett bestämdt svar:
Konungen ;
och det torde ligga öppet för hvar och en,
att Den, till hvilken detta högsta Befäl, i
kraft af vårt SamhällsContract, är uppdraget,
äfven äger, att efter Sina insigter,
(hvilka måste antagas i detta ämne för de
bästa i samhället, efter de kunna grundas
på närmare kännedom af förhållanderne, än
någon enskild kan äga) ordna det försvar,
sorn Honom ensam tillkommer att utföra.
Flere af Friherrens yttranden i detaillen,
instämma med min enskilda åsigt, och jag
erkänner öppet, att jag glädes åt, att se
en Svensk Riddersman framkomma med ett
anförande, som har till föremål att reda
begreppen om försvars-anstalterne för vår
sjelfständighet, ehuru detta anförande i vissa
delar utgår från en helt skiljaktig åsigt
med min; men att påkalla en granskning
i StatsUtskottet af Rikets defensions-plan,
i anseende till uppsättningen af det hela,
det är: alt tillerkänna detta Utskott, (och
följaktligen Rikets Ständer, af hvilka Utskottet
är delegeradt, och som i andra instansen
skulle företaga ämnets pröfning)
en delaktighet i just den del af Konungens
prerogativer, som Grundlagarne mest be
-
Den 8 De cerni) er e. m.
»49
slamdt och uteslulande ål honom försäkrat,
och hvilken det framför allt torde vara
angeläget att bibehålla orubbad. Vårt
SamhällsCoritract är för klart i denna del,
att det kan gifva minsta sken af lagenligbet
åt Motionärens begäran, och jag vädjar
till en hvar af Eder, mine Herrar! om annan
ordning, i öfverensstämmelse med våra
Grundlagar, kan äga rum, än att Konungen,
i Dess egenskap af Högste Befälhafvare,
ordnar försvaret, på sätt Han anser
Rikets säkerhet det kräfva, samt framlägger
för folkets Representanter de dertill
erfordcrlige behofven. Representationen
dernäst tillhör alt pröfva, huruvida
de begärte anslagen kunna, med bibehållande
af folkets trefnad oell belåtenhet, utgöras,
samt att tillse, det medlen icke vid
användandet ryckas ifrån sine föremål, äfvensom
att, i sådan händelse, ställa Konungens
Rådgifvare till ansvar.
Några andra controller känna icke
Grundlagarne, och dervid måste vi ock
stadna.
Samma begrepp, som Herr Friherren
fäster vid Scandinaviens sjelfständighet,
fäster äfven jag; men, i anseende till
medlen alt afvärja allt främmande anfall
eller inblandning i Statens inre angelägenheter,
äro vi skiljaktige. Det torde derföre
tillåtas mig att punktvis i denna del följa
Friherrens framställning.
i5o
Den 8 December e. m.
Herr Friherren yttrar, att Sjöförsvaret
ar olämpligt, i anseende till bristande förmåga
att åstadkomma något verkligt; alt
anslagen för sjöförsvaret, i följd häraf, böra
minskas till hvad sorn erfordras för underhållandet
af ett inskränktare marin-etablissement,
mer i afseende på handelns befrämjande,
än på Rikets försvar, men hvarifrån
ett Skärgårdförsvar snart kunde utgå
vid tillfälle af behof, om planen i sådant
afseende uppgjordes.
På ett annat ställe säger Friherren:
Jag är af enahanda tanka med dem, sorn
tro att Scandinaviens sjöförsvar nu mera
ej kan åstadkommas utan Linieflotta, men
jag är derföre icke öfvertygad, att Scandinaviens
ställning och krafter tillåta uppställandet
af ett Sjöförsvar till den betydenhet,
som ensamt lemnar hopp om tillfyllestgörande
vid behofvets stund.
Friherren medgifver sålunda, alt Sjöförsvaret
är nödvändigt, men tvekar om
möjligheten att, i anseende till Rikets tillgångar,
kunna ordna det ändamålsenligt,
och tillstyrker derföre dess upphörande såsom
försvarsmedel. Skulle emedlertid Rikets
tillgångar medgifva dess ändamålsenliga
ordnande, måste Herr Friherren alltså
vara af den tanka att det bör bibehållas.
Låtom oss derföre granska möjligheten
häraf.
Den 8 Decembei c. m.
År 1826 läcktes Kongl. Majit anbefalla
en noggran undersökning rörande tillgångar
och behof för en Linie- och SkärgårdsFlotta
af den storlek och sammansättning,
som enligt den af Kongl. Majit antagna generela
försvars-plan vöre oundgänglig. Vid
denna, med all möjlig omsorg och noggranhet
anställda granskning, utröntes att,
då Lots- och Båkanslagen undantagas, falla
de nu anvista medlen för Flottan i a:ne
nästan lika delar, nemligen den ena för
Personalen, den andra för Materieln; alt,
med användande af denna sednare, i öfverensstämmelse
med den fastställde planen,
Sjöförsvaret till sin Materiel, med
undantag af hvad till etahlissementernes
fullbordan erfordras, skulle med år i836
vara i fullt ordnadt skick; och bör jag härvid
icke lemna oanmäldt, alt 1827 och 1828
årens arbeten med flere procent öfverstigit
hvad år 1826 calculerades, så alt ali anledning
är för handen, att så vida de anslag,
sorn af Kongl. Majit för ioide HufvudTiteln
äskats, af Rikets Ständer bifallas,
Rikets Flotta vid ofvannämnde tid är i det
skick som Rikets försvar klafver.
Beträffande åter den nödige Personalen
för så väl den seglande som roende
Flottans bemanning, erfordras dertill 22,200
man, och då, med beräkning af den till
sjötjenst inskrifne Beväringen, 20,100 man,
linnas disponibla, brister för Flottans be
-
Den 8 December e. m.
manning icke mera än 2,i5o man, som genom
förhyrning af på Sjömanshusen inskrifne
Sjömän, hvilkas antal uppgår till 5,poo
personer, lätteligen bör kunna i behofvets
stund completteras.
Obestridligt är hvad Friherren anmärkt,
i afseende på FörsvarsSystemets olikhet nu,
och då Finland var med Sverige förenadt;
men deraf följer icke, att samma medel ej
äro erforderlige nu som då, ehuru de måste
på andra punkter användas.
Herr Friherren har derförutan förglömt
den visserligen i förhand oberäkneliga, men
utan all fråga vigtiga inverkan, som uppkommer
för en roende Flotta, af sednare
tiders uppfinning, att medelst begagnande
af ångkraften, såsom transportmedel, utan
tidsutdrägt eller svårighet, tillryggalägga
hvilka afstånd som helst. En roende Flotta,
stationerad i yttre Skärgården, kan, medelst
detta fortskaffningsmedel, möta en ankommande
Fiende, på hvilken punkt den skulle
vilja försöka en landstigning emellan Gefle
och Norrköping, och månne ej denna del
af Sverige är dels genom sin närbelägenhet
med Åland, dels genom sitt utskjutande läge
i Östersjön, den del af Riket som mäst hotas
af en fiendtlig landstigning? Och det
måste vara oemotsägligt, alt om vi icke
hafva något försvar till Sjöss, och således
fienden fullkomligen är Herre i östersjön,
/
Den 8 December e. m,
153
något anfall på vara kuster icke kan mötas,
förr ä_n det redan är verkstäldt, och att
Ståledes frågan huruvida Henden skall få
fast fot på Svenska jorden eller ej, ensamt
heror af en mer eller mindre lycklig utgång
af det första anfallet. Det torde icke heller
höra förbises, att en fiende, som icke behöfver
frukta något för sia communication,
kan efter behof påräkna både förstärkning
i Manskap och Krigsfornödenheter, hvaremot,
då vi äga en Flotta, om än slagen
innan fiendens första landstigning, den alltid
kan återsamlas och göra stridig den af
fienden påräknade undsättning. Jag tror
dessutom att ensamt tillvaron af ett Sjöförsvar
förökar de svårighrter, som vid ett
Landstigningsförsök komma i beräkning, så
betydligt, att månget sådant skall uteblifva,
och då jag derjemte helt och hållet bestrider
rigtigheten af den utaf Friherre Anckarswärd
framställda lära om proportionen
emellan ett Lands folkmängd och styrkan af
dess Sjövapen, så yrkar jag, såsom ett ocftergifligt
vilkor för vårt defensionssystem, tillvaron
af ett fullständigt Sjöförsvar, hvilket
efter min öfvertygelse icke öfvergår Rikets
förmåga att underhålla. Den utredning,
som af mig nyss blifvit åberopad, finnes
för öfrigt vidfogad StadsRådsProtocollet af
den 6 Junii 1826, och kommer således
af nuvarande ConstitutionsUtskott att läsas;
och jag gör mig förvissad, alt Utskottets
Ledamöter skola derigenom blifva i tillfälle
154
Den 8 December e. m.
inhemta, att Sjöförsvaret blifvit i hela sin
vidd, så på Freds- som Krigsfot, behandladt,
äfvensom jag med tillfredsställelse kan
försäkra den värde Motionären, alt några
skråbegrepp icke insmygt siur vid de serskilda
öfverläggningar, som för försvarets
ordnande ägt rum, och lärer bäst kunna
bevisas deraf, att Comiteerne till utarbetande
af så väl Sjö- som LandtFörsvaret
till en betydligare de! utgjorts af samma
personer, och att för öfrigt båda Comitéernes
arbeten underställdts Konungen, som
pröfvat, ömsom antagit och ömsom ogillat,
de ingifne Förslagen.
Att tillfälle till en större Öfning för
så väl Befäl som Manskap bör beredas,
instämmer fullkomligt med min öfvertygelse,
i hvilket afseende Kongl. Maj:t oek redan
gjort Rikets Ständer uppmärksamme
på behofvet af ökadt anslag härtill.
Friherren säger vidare: att Sverige påkallar
ett med mogen öfverläggning uppfattadt
befästningssystem, och föreslår i sådant
afseende en Fästnings anläggning emot
Åland, samt att arbetet på Wanås bör afstadna,
så länge medel för angelägnare
punkters befästande icke äro för handen.
I denna Friherrens framställning kan
jag icke instämma.
Vigtigt synes mig, att i hjertat af Riket
finnes en befästad plats, hvarest vapen
Den 8 December e. in,
i55
och förråder af krigsbehof kunna förvaras;
ty endast derigenom kan, efter en inträffad
motgång, möjligheten beredas, att med vapen
och utredning förse den ånyo sig samlade
försvarsstyrkan. Hvad åter serskildt beträffar
Wanås belägenhet, anser jag den fullkomligt
ändamålsenlig. Denna belägenhet
invid Wettern åstadkommer den fördel»
att alla effecter kunna sjöledes med lätthet
transporteras till den punkt, der Högste
Befälhafvaren finner ändamålsenligt alt samla
sina nya stridskrafter, vare sig i Nerike,
Östergöthland, Småland eller Westergöthland:
med ett ord, lian finner sig i medelpunkten
af Riket, och kan utan svårighet,
livar helst han finner lämpligt, anfalla med
öfverlägsen styrka en fiende, som, med
hvarje steg han gör framåt, allt längre skiljer
sig från sina förråder och lätteligen kan
derigenom helt och hållet afskäras, så länge
vi, genom en roende Flotta, äro Herrar i
våra större insjöar. För öfrigt må andra
Länders erfarenhet tjena oss till upplysning.
England, detta mäktiga land, då fråga är
om Sjövapnet, anlade icke förråden för sin
Landtarmée vid kusterne, då Napoleon hotade
med en landstigning. Ryssland , upplyst
af 1812 års campagne, om faran att
icke äga Centralfästningar, har en sådan
under byggnad; och osäkert är, huru resultaten
af 1814 års invasion i Frankrike
hade kunnat blifva, om detta land ägt Centrala
fästningar, under hvars skydd de sprid
-
I
i56
Den 8 December c. m,
da Trupperne åter kunnat sig förena. Att
upphöra med Wanås fästningsbyggnad, som
redan kostat Riket betydliga summor, oell
hvars arbeten betydligt framskridit, för
att börja en ny fästningsbyggnad vid sjökusten,
och som skulle blifva åtminstone i
mångfaldiga år den enda befästade plats i
norra och medlersta delen af Riket, och
sålunda den enda säkra förvaringsort för
vapen och krigsförnödenheter, det förefaller
mig åtminstone något mindre betänkt, enär,
genom denna fästnings cernerande, en fiende
helt och hållet skiljde oss från alla samlade
behof för krigets fortsättande. Min
öfvertygelse är alltså, att Wanäs fästningsbyggnad
är ändamålsenlig och bör fortsättas,
med den kraft, som nationalförmågan
kan medgifva, och att den af Friherre Anckarswärd
föreslagne fästningsbyggnad mot
Åland intar ett underordnadt rum, helst
befästning af vissa af Stockholms a veimer
på sjösidan, äfven utgör vida vigtigare föremål
för omtänksamheten.
I hvad Herr Friherren framställt, rörande
NationalBeväringen, instämmer jag
till en betydligare del; ty icke uppfyller
den närvarande öfningen ändamålet att gifva
folket den färdighet i handlerandet af
geväret, den hållning, uppmärksamhet och
kännedom af en Soldats pligter, som äro
oundgänglige, om fosterlandets fordran
af försvar skall i behofvets stund vinna
/
N
Den 8 December e. m.
uppfyllelse. Den önskan Herr Friherren
framställer, att NationalBeväringen borde
till Beklädnaden formas, medelst en allmänt
antagen NationalBeväringsdrägt, instämmer
med hvad Kongl. Maj:t redan i
Nåder beslulit, såsom en följd hvaraf, i
det till StatsUtskottet aflemnade förslag
öfver UtredningsDepartementets behof, finnes
upptagen en årlig ersättning till Beväringsskyldige,
som vilja med en sådan
nationaldrägt sig förse. Sådana förändringar
höra och kunna icke anbefallas; endast
genom fri vilja, uppkompien af öfvertygelsen
om nyttan och nödvändigheten, understödd,
åtminstone till en början, af det
allmänna, har Styrelsen trott det af henne
afsedda ändamål kunna till vinnande
påräknas. Men då denna öfvertygelse hvarken
genast kan allmänt göra sig gällande,
cj heller den derpå grundade allmänna viljan,
på en gång gå i fullbordan, har Styrelsen
trott sig icke ansvarslöst kunna under
tiden lemna behofven helt och hållet
ouppfyllda.
Sedan jag nu i korthet upptagit de vigtigare
omständigheter, Friherren i sitt dictamen
framställt, torde det tillåtas mig, utan
att ingå i en detaillerad framställning om
Rikets försvarsplan, hvilket icke är mig
tillständigt, då sådant hvarken tillhör det
Embete jag bekläder, ej heller efter min
öfvertygelse kan blifva föremål för Ridder
-
158
Den 8 December e. m.
skåpets och och Adelns öfverläggningar eller
pröfning, att med några korta drag
framställa min enskildta åsigt.
Jag tror, att i första rummet, ett Sjöförsvar
är oundgängligt, för att försvåra, dels
alla landstigningsförsök, dels också fiendens
communication med dess eget land, om han
till äfventyrs skulle hafva lyckats att på
någon af Rikets kuster landsätta någon del
af sill styrka, samt att i andra rummet ett
kraftigt anfall af den närmast stående delen
af armeen, och de angränsande provinsernes
5 BeväringsClasser hör ske, så tidigt,
att fienden ännu icke hunnit få fast fot;
och då en fiende, öfverlägsen i styrka,
på ingen punkt af medlersta och södra
delarne af Riket, kan, inom 4^5 dagar,
vara samlad, så hör ställningen för
en fiende, som icke mera äger sin communicationslinie
försäkrad, för ingen del
blifva afundsvärd. Men då alla mensklig»
beräkningar i detta fall äro underkastade
vapenlyckan, så anlagom, att fienden lyckats
att försäkra sig om en fast fot på Scandinaviska
halfön. Månne lian derföre vunnit
någon framgång, som försäkrar honom
om uppfyllandet af sine förhoppningar ?
Nej visserligen icke.
Då inträder i sin fulla kraft verkan
af ett Centralförsvar, väl ordnadt och bered!,
hvarigenom, till hvilken punkt som
Den 8 December e. m.
helst, genom anlagde Communications vägar,
skilda ifrån kustvägarne, håda folkens stridbara
män kunna sammanstöta, samt ifrån
Centralfästningen förses med vapen och
krigsförnödenheter; och ve den fiende, som,
under sådana förhållanden, dristar ett infall
mot Rikets inre bördigare provinser. Ja,
mine Herrar! jag är innerligen förvissad,
att vi kunna afvärja hvilket anfall som helst,
riglad t mot vår sjelfständighet, vår fädernejord,
blott en fast vilja och ett lugnt förtroende
till den Regent, som sitter på vår
Thron, sammanhåller våra bemödanden för
den heliga saken: Fäderneslandets försvar.
I della, som i många andra fall, tror
jag, alt talen göra mindre till saken, och
handlingen mer.
Grefve von Rosenj Adolph Eugene _,
anförde skriftligen:
Fullkomligt inser jag, under hvilka
ofördelaktiga omständigheter jag i dag uppträder
för första gången såsom talare inför
detta upplysta Auditorium, för att göra anmärkningar
emot en af dess vanda talares
satser; men då i Friherre Anckarswärds
dictamen af den i December finnes åsigter
af Sveriges försvar, dem jag icke kan dela,
och då Friherren deri vill tillintetgöra ett
vapen, hvilket utgjordt det käraste föremålet
för min barndoms drömmar och min
mannaålders mödor, och utan hvilket jag
rfio ' Den 8 December e. m.
skall anse Sveriges försvar, om icke tillintetgjordt,
likväl i högsta grad försvagadt; så
är jag skyldig fäderneslandet och detta vapen,
att, så godt jag förmår, söka vederlägga
Baron Anckarswärds åsigter i ämnet, och
vågar jag utbedja mig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns benägna öfverseende, om miu
förmåga blott illa tjenar min önskan, att
behörigen utveckla ämnet, samt tillika besvärja
en och hvar, som på detta rum finnér
sig ämnet mägtig, att med mig höja
sin röst, och icke tillåta att något, som
kan trygga Sveriges försvar, må rubbas eller
förstöras.
Ehuru jag, under de tio år jag i flere
rigtningar och på olika tider genomrest
Europa, kommit till helt olika bedömanden
af Statsskicket i allmänhet, än Herr
Friherren, och icke kan dela de flesta af
hans åsigter deraf, så vill jag likaså litet
utlåta mig öfver de samma, som öfver
Sveriges Landtförsvar och detaillerna deraf,
hvilka ligga alldeles utom min befattning;
utan endast inskränka mig till det som rörer
dess Sjöförsvar.
Att Sveriges yttre sjelfständighet, säkrast
skulle blifva tryggad genom Sjöförsvaret,
medgifver Friherren sjelf, men i och
med detsamma förkastar han detsamma,
såsom omöjligt för Sverige att åstadkomma,
och
Den 8 December e. m. ifit
r
och det i stöd af resonnementer, som mig
synes, något ensidiga och utan bekantskap
med nutidens Sjöförsvar och dess behofver.
Herr Friherren tager sig anledning att förkasta,
eller förneka Sveriges förmåga att
åstadkomma ett passande Sjöförsvar, af
exempel, hämtade ur vår SjökrigsIIistoria,
hvilken beklagligtvis blott äger få ljusa perioder:
Exempel kunna upplysa, men icke
bevisa, och för att exempel skola kunna
vara upplysande, bora de åtminstone, hvad
ställning och förhållanden rörer, hafva något
homogent med den tids förhållanden och
ställningar, till hvilken de appliceras. Emellan
Sjöförsvaret 1751, och det som existerar
1828, finnes nästan intet mera gemensamt,
fin att på begge tiderna, sker det på kroppar,
flytande på vattnet, samt dessa kroppars
bemannande med ett större eller mindre
antal menniskor; alla öfriga förhållanden
och detailler äro så förändrade, att
de hafva alldeles intet gemensamt; detta
är äfven förhållandet emellan 1808 och
nutidens, fast icke i så hög grad.
Jag förbigår således de förflutna tidernas
SjöHistoria, såsom alldeles icke applicabel
på denna tiden, och skall från densamma
icke eller hämta något bevis för
möjligheten, att i Sverige åstadkomma ett
tillräckligt Sjöförsvar, äfvensom, att jag
skall, så litet som möjligt, jemföra Sveriges
behof af detsamma med andra länders,
3 H. Ii
Den 8 December e. m.
Vöre tillingarne att bemanna en Örlogsflotta
i Sverige inga andra än de Herr
Friherren uppgifver; så medgifver jag visst
att det skulle blifva högst vanskligt att
åstadkomma, men lyckligtvis äga vi i Sverige
ett antal af 6000 befarne CoopvaerdiSjömän,
hvilka böra för de rättigheter, de
under fredens lugn njuta, också ikläda sig
skyldigheten att under kriget försvara Fäderneslandet
: denna omständighet tyckes
Herr Friherren alldeles hafva förbisett; antager
man nu, att endast hälften af denna
numeraire, skulle vid infallande krig vara
tillgänglig, samt ett lika antal minst alt
påräkna från Norrige, så uppkommer af
dessa summor en total af 6000 befarne
Sjömän; läggas nu härtill de 7000, dels
befarne, dels obefarne, hvilka enligt Friherrens
egen uppgift, nu i tjenst varande,
finnas alt tillgå, så uppkommer deraf åter
en total af i3,ooo, med en större proportion,
af befarne, än hittills varit brukligt
på andra Europiska flottor. Antager man
nu att på hvarje Linieskepp åtgår 600, och
på hvarje Fregatt 3oo man, så uppkommer
ett behof af i5,ooo man, för en flotta af
ao Linieskepp och 10 Fregatter, hvilken
Friherren ansett som minimum af den flotta,
som borde hållas, då härtill lägges jooo
man för mindre fartyg, så blifver hela beloppet
16,000 man, lemnande en brist af
3ooo, och då denna brist hufvudsakligen
bestod i marinsoldater, samt mindre be
-
T) c n 8 I) c c e ni b e r c. m.
i63
färne, så kunde det bristande antalet gerna
fyllas af landt- i stället för sjö-soldater,
och de obefarnes ställe med extra RoteringsBåtsmän,
och Sveriges flotta skulle ändock
i sina besättningars värde, såsom Sjömän
bafva en stor öfverlägsenhet Öfver den, som
dess fiende möjligtvis skulle kunna producera.
Sverige hehöfver således icke, mera
an nu, betunga sig med utlägg för besältningarnes
öfning, svårare blefve det med
befälets, men äfven härutinnan kunde med
litet ordning och någon omsorg åstadkommas
mycket. Om tjenlige förordningar och
stadganden utgåfvos, för att förmå dem,
hvilka erna sig att blifva CoopvaerdieCapitainer,
att gifva sig sjelfva den bildning,
hvilken de egentligen borde äga, då man
betänker hvilket ansvarsfullt kall de bafva
att uppfylla, oell man sedan ålade dem
pligten att vid förefallande krig tjena staten,
tillika försäkrade dem om den rang oell
det anseende, de borde hafva enligt de
olika classer af CoopvaerdieCapitainer de
tillhörde, så skulle Staten på det sättet hafva
att tillgå ett icke ringa antal af SjöOfficers-subalterner
samt T3nder-Oflicerare.
Om tillika allt sjöfolk inrullerades på samma
sätt som i Norrige, så skulle alltid, äfven
under freden, en viss ordning och disciplin
bibehållas i hela massan. För deras
bildning, som Staten ämnade till SkeppsChefer
och Befälhafvare, blefve det visst
164
Den 8 December e. m.
sedan en nödvändighet att sörja, men jag
tror det inga ansenliga uppoffringar derföre
blifva af nöden, i synnerhet om det
bruket, hvilket fordom varit gängse och nu
åter begynner att upplifvas, blefve mera
allmänt, alt nemligen låta SjöOfficerare dana
sig till Befälhafvare uti utrikes tjenst, hvilket
har den dubbla nyttan att icke allenast
personen bildas till yrket, utan äfven
att de framsteg, hvilka främmande nationer
gjort, derigenom införas i fäderneslandets
flotta.
På detta sätt blefve det möjligt, enligt
mitt sätt att se, att både bemanna och
commendera en flotta i Sverige, af den
styrka Herr Friherren uppgifvit. Då jag
emedlertid icke anser att Sverige behöfver,
för att trygga sitt oberoende, en flotta af
denna storlek, så vill jag icke längre utsträcka
bevisen för möjligheten af en sådans
uppställande och bemanning, utan går
derföre att utveckla skälen, hvarföre jag
anser dem icke behöfva en så vid utsträckning.
Af alla naturkrafter är onekligen värmen
den starkaste, och dess applicerande
till mechaniska ändamål genom ångmachiner,
har, under de sednaste femtio åren,
totalt förändrat verldens industriela och
commerciela ställning; men i intet har den
skapat en större förändring än i sjöväsendet.
Den 8 December e. m.
i65
Ångmachinernas applicerande till navigation
i allmänhet, har så väl till theori
som praktik förvandlat denna vetenskap till
en helt annan, än hvad den var för blott
tvänne decennier sedan ; den har lika som
ryckt det ena landet närmare intill det andra;
den ena jordhalfvan intill den andra;
och vinden och strömmen hafva redan upphört
att vara hinder för speculationen. Om
dess inflytande har varit och ännu mera
kommer att blifva stort i mercantilt nauticalt
hänseende, huru mycket större måste
icke dess inflytande blifva på sjökrigsväsendet.
Allt hvad man fordom förstod med
sjotaktik och sjömanskap är ifrån den stunden
förändradt; och aldrig kom vetenskapen
de smärre nationerna mera till hjelp,
än genom denna nyttiga upptäckt; detta är
så sannt och verkningarne så afgörande,
att sjelfva det stolta Albion börjar att inse,
det kanske snart hafvets spira skall
ryckas ur dess hand, af de folk, hvilka
blott för få år sedan, ännu nödgades blindt
följa de lagar det föreskref på detta element.
Men för intet land i Europa, kanske
i verlden, bör dessa förhållanden blifva
mera välgörande, än för Sverige. Detta
blifver ännu mera påtagligt, om man besinnar
Sveriges utsträckta kust, omjordad, om
jagså får uttrycka mig, med ett klippregn,
dess ringa befolkning, samt måttliga pecu
-
mk
»66
Den 3 December e. m,
»liera tillgångar. För den summa, hvilken
ett åttatio Canonskepp kostar, kunna 6 Äng»
bålar, af i 20 hästars kraft, produceras, och
dessa bestyckade med ett Artillerie, hvilket
gör tvänne sådane till mer än jemngoda
med ett Skepp af nämnde storlek. Men
dessa sex Ångbåtar behöfva icke mera än
femtio man hvardera, eller alla sex, icke
mera än 3oo, således blifver här åter en
ofantlig besparing i folk, och följaktligen
äfven utgifter. Betänker man nu vidare,
att dessa fartyg icke behöfva tackling eller
segel, samt att virket, som fordras för deras
constructiou icke är storverkstimmer,
sä skall man snart finna att Sverige inom
sig äger allt hvad sorn fordras att utrusta
en sådan flotta, samt äfven äger kraft
och folk nog att bemanna densamma.
Här är icke stället och ännu är icke
tidpunkten inne att jag bör lemna alla detaillerna
om dessa vårt försvars tillkommande
bålverk, må det vara nog det jag
försäkrar, att nu meru intet tvifvel finnes,
alt fartyg kunna rörås genom ångmachiner,
hvilka kunna så construeras, att så väl sjelfva
machinen, som ock hjulen blifva under
vattenlinien samt fullkomligt oåtkomlige för
fiendens skott, äfvensom att Ångbåtar kunna
så byggas, alt om de än blifva mycket
sönderskjutna öfver och i vattenlinien, så
blifva de ändock flytande,
Den 8 December c. ru.
167
Då detta är verkliga förhållandet, kan
det icke vara likgiltigt för Nationen att veta,
det t vän ne af dess egna söner, nemligen
Capitaine Ericsson och Lieutenant
Carlsund äro de personer, hvilka genom
sina stora upptäckter och förbättringar i
ämnet, bragt det till en fullkomlighet, hvarpå
man förr icke vågade hoppas, samt derigenom
tillika väckt det största uppseende
i främmande länder; och jag skall anse mig
icke hafva lefvat förgäfves, då jag med dem
under de trenne sista åren fått medverka
att hinna detta sköna mål.
Förgäfves skulle man vilja göra mig
den invändningen, att fienden kan alltid
hafva en större styrka än vi, samt älven
möta oss med Ångbåtar; segern blifver icke
alltid på styrkans sida, såsom Grekerna
senast i sina Sjöstrider bevisat, att förtiga
alla andra exempel, och dessutom äga
Ångbåtarne i förening med BombCanonen
en mycket större styrka såsom defensift,
än såsom offensift vapen; denna sanning
blifver lätt påtaglig,* om man besinnar, att,
för att till Sverige öfverföra en fiendtlig
aimée af 25,000 man, hvilken troligen torde
vara den minsta, med hvilken man skulle
våga anfalla oss, fordras en flotta af minst
3o Linieskepp och 200 Transportfartyg,
och vidare föreställer sig i hvilka ofördelaktiga
omständigheter denna massa skulle
låka i våra trånga farvatten, altaquerad af
Den 8 December e. m.
ångbåtar med bomber och glödgade kulor,
hvilka alltid kunna utan fara tillhandahållas
på de samma, då de icke utan största
fara kunna finnas på andra skepp. Lägger
man nu härtill, att en brännare-manoeuvre
med ångbåt knappt kan misslyckas, sedan
man icke mera beli öfver beräkna vinden,
Så kan man ungefärligen göra sig en föreställning
om, huru olika striden måste blifva
för massan, eller för ångbåtarne, agerande
hvar och en, såsom en enskild och
fullkomlig styrka, samt om den villervalla
och förvirring, sorn snart måste uppkomma.
Hvad jag har sagt om Linieförsvaret»
om jag så får kalla det, gäller äfven om
skärgårds- eller det mindre försvaret; ty
om ångmachiner appliceras på canonslupen
och canonjollen, så undanrödjas alla de
©fullkomligheter, hvilka nu vidlåda detta
vapen: nemligen att dess rörelser allt för
mycket bero af mer eller mindre hårdt vänder,
att det fordrar mycket folk, samt att
detta folk, i synnerhet under en kall årstid,
slite»' för ondt. Detta finnér man lätt,
om man besinnar att machinen gör fartyget
till sin rörelse oberoende af väder och
sjö, och att genom densamma äfven hälften
af besättningen, hvilken nu är nödvändig
för rodden kan besparas och således
den återstående få mera utrymme. Kanske
vill man härvid invända, att en sådan
mängd af ångmachiner skoja blifva för
Den 8 December e. ra.
169
kostsamma, men äfven här visar ångmachinen
sin öfverlägsenhet. En Canonjolle
kostar, som jag tror, circa 3ooo R:dr B:co;
en machin motsvarande fartygets storlek
samt den erforderliga hastigheten, kostar,
högt tagit, i synnerhet då mångå göras af
samma modell, circa 5oo R:dr B:co, hvilken
summa således blefve en tillökning i
första omkostnaden, men derigenom bespardes
dagligen 12 man, hvilka hvardera
minst kosta 16 sk. B:co per dag; denna
dagliga besparing blefve således per månad,
120 R:dr B:co, och hela machinens
kostnad blefve således inbesparad på mindre
än 5 månader, eller en sommar-campagne.
Skulle man åter anmärka, att de
af mig uppgifne priser äro för låga, så får
jag vördsamt äran upplysa, det jag derom
ofta raisonerat med personer af erfarenhet
i ämnet, och alltid kommit lill samma resultater,
som min egna treåriga handläggning
vid detsamma lemnat, och att då flere
macbiner göras af samma dimensioner,
blifver den stora modellkostnaden fördelt
på många, och således många machiner,
hvar för sig långt mindre kostsamma, än oin
en enda skulle förfärdigas. I följd af hvad
jag nu haft äran anföra, skulle jag således
vilja tillstyrka det Sveriges Sjöförsvar uteslutande
skulle komma alt bestå af ångfartyg,
men då vi nu äga en Liuieflotta af
tio skepp, och ett land, med så måttliga
tillgångar sorn Sverige, icke hör uppoffra
17o Den 8 Dateiuber e. in.
eller förändra mycket för blotta theorier,
vill jag för tillfället endast tillstyrka att
denna Linieflotta blefve förstärkt med eli
så stort antal ångbåtar, att de, agerande i
sammanhang med Linieflottan, samt understödjande
densamma, gjorde den i sina rörelser
oberoende af distancer samt väder
och vind; denna Linieflotta skulle då bemannad,
på det sätt jag föreslagit, vara
fullkomligt tillräcklig att hindra hvarje invasion
äfven af en i numerair långt öfverlägsen
styrka; och är jag öfvertygad att så
länge Göthernas söner veta att fästa striden
vid hafvet, denna deras fäders tummelplats,
skall ingen fiende landa på Svensk
botten, utan att vara svept i blodig skrud
till sista hvilan. Till stöd för hvad jag
här haft äran anföra om Sjöförsvaret, får
jag vädja till hvad Amiralerne Cochrane
och Sidney Smidth samt Capitaine Ross
yttradt i ämnet: män, hvilka alla äro fullkomligt
competenta att yttra sig deröfver,
och bland hvilka den sistnämnde på trycket
under detta år utgifvit en lång och detaljerad
afhandling om ämnet.
Med anledning af hvad jag nu haft
äran anföra, samt af hvad Grefve Cronstedt
förut yttrat, får jag vördsamt föreslå, att
icke allenast de 64°>000 R;dr B:co, hvilka
Kongl. Maj:t i sin Nådiga Proposition begärt
af Rikets Ständer, må till fullo beviljas,
utan äfven en ytterligare summa af
D c n 8 December e. m.
*7*
3oo,ooo R:dr B:eo anslås till fullbordande
af en Bassin i Carlskrona, hvari flottan
kunde torr bevaras samt till macbiners och
verkstäders byggande, och derigenom an*
senliga besparingar årligen uppkomma.
Att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
ingingo till Kongl. Maj:t med den underdåniga
anhållan att allt CoopvaerdieSjöfolk
i Sverige, af hvad dass det vara månde, blefve
inrulleradt samt ålagdt skyldigheten att
vid påfordran tjena Kongl. Maj:t och Kronan,
samt nödiga förordningar utgifne att
Coopvaerdiebefälet finge den bildning och
det anseende det så väl beböfver och förtjenar,
så att detsamma alltid vid krig vore
att påräkna såsom auxiliaire i Kongl. Flottans
Oflicerscorps Subaltern- och UnderOfficersgrader,
Att Båtsmanshållet skulle, såsom derigenom
till en del öfverflödigt, reduceras
och endast de Compagnie!- bibehållas, som
ligga närmast sjöstationer, och hvilka vid
påkommande rustning äro nödvändige på
varfven, såsom timmerkarlar och tacklare;
för de öfrige Båtsmännen skulle en nedsatt
vacanceafgift betalas, hvarigenom landets
tunga skulle minskas, samt eu årlig fond
erhållas aLt använda på Sjöbefälets och
Sjömilisens bildning och öfning.
Att allt Öfver- och UnderBefäl i Kongl.
Flottan blcfve ålagdt att söka förskaffa sig
472 Den 8 December e. m.
kunskaper i ångmachineriet och dess applicerande
till sjöförsvaret, samt tjenliga
uppmuntringar och belöningar Nådigst utlåfvas
åt de, hvilka hastigast gjorde sig
skicklige i denna vetenskap.
Om remiss till behörigt Utskott, samt
om meddelande till de öfrige RiksStånden
af detta yttrande, anhåller jag vördsamt.
Herr Lefrén Johan Pehr, uppläste
följande:
Det ämne som nu sysselsätter vår uppmärksamhet
är af stor vigt. Representanterne
för ett folk, som, likt det Svenska,
känner sin pligt att försvara den ärfda fädernejorden,
kunna ej annat än med allvar
öfverlägga om de frågor, som röra landets
krigsväsende. Jag är glad att se en Representant,
Friherre Anckarswärd, som förklarat
sig vilja af all förmåga motarbeta
bifall till Statsutgifter, dem han anser onödige,
framträda med ett förslag till system
för landets krigsväsende, hvars antagande
och utförande visserligen icke blefve mindre
betungande än det Styrelsen uppgjort och
anser tillfyllestgörande för landets framtida
säkerhet; emedan han derigenom högtidligen
tillkännagifvit att han hvarken sträcker
sparsamheten , hvilken äfven jag såsom
grundsats yrkar och önskar se iakttagen,
utöfver tillbörlighetens gräns, eller hör till
det, Gudi lof, inskränkta antal Svenskar.
Den 8 December e. m. i?3
sorn misströsta om fäderneslandets försvar.
Jag hembär Motionären min upprigtigaste
tacksamhet för det stöd han sålunda gifvit
dem, som af rent fosterlandssinne önska
att medborgare ej må afskräckas från att
omfatta frågorne om sitt försvar med den
värma, som höfves frie män, och med den
benägenhet till uppoffringar, som för ändamålets
säkra uppnående fordras, samt ber
Motionären vara öfvertygad om alt jag ej genom
detta yttrande har för afsigt att misstyda
hans åsigter. Vi äro ense i ändamål, men
oense i medlen för dess uppnående, hvarföre
jag nu och framdeles skall försöka att,
så godt jag förmår, vederlägga hvad jag
deri anser origtigt.
Lika med Motionären anser jag landels
säkerhetytferrf hvila på samtlige medborgarnas
förmåga och deraf uppkommande vilja
att personligen deltaga i dess försvar och att
ett väl ordnadt system för Folkets upplysning
och vapenöfningar utgör hufvudvilko»
ret för uppkomsten och bibehållandet af en
sådan förmåga. Men jag tror ej att vapenöfningarne,
ifrån det medborgaren ingår i
Beväringsåren, behöfva fortfara i 4 & 5 år,
vöre ock fråga blott om 12 dagars årlig
exercice, utan anser jag högst trenne lämpligt
långa öfningsmöten vara tillfyllestgörande.
Beväringsmannen vunne härigenom all
den skicklighet sorn fordras , för att inträda
i stående armeens StainCompagnier och med
>74
Den 8 December e. m.
»lern utrycka mot fienden, och folket små-*
ningom få den krigsbildning som fordras,
för att i nödens stund kunna gripa till vapen
och understödja den förra.
Jag vet att man 1 de fleste Europeiska
stater, der Beväringssystemet är infördt,
utsträcker vapenofningarne mångfalldigt längre
än hvad jag nu vågat anse tillräckligt,
äfvensom jag är innerligen öfvertygad att
<vära nuvarande BeVäringsöfningar äro alltför
inskränkta. En klok medelväg måste
väljas, och anser jag indelta armeen vara
den lämpligast organiserade starn för vår
Beväring; dess reduction vore en Nationalolycka.
I öfrigt gillar jag hvad Motionären
yttrat om Nationaldrägt, Målskjutningarm.m.
Denna åsigt är ej ny, den har icke
varit förgäten vid öfverläggningarne om försvarsplanen,
och det är mig ej tillständigt
här nämna de som derföre mest nitälska,
och hoppas att denna nationalangelägenhet
nitiskt blifver understödd af de bildade
folkclasserne, hvilkas heliga pligt det är,
att i allt som gagnar fäderneslandet, vara en
värdig föresyn för sine mindre upplyste
medborgare.
Lika med Motionären anser jag fästningar
vara en nödvändig beståndsdel i
länders försvarssystem i allmänhet och synnerligen
gagnande vid sådane länders försvar,
Den 8 Decembw e. ra.
t?5
som äro glest befolkade och mindre rike.
Men jag delar ej Motionärens ogillande af
det sä kallade Centralförsvaret. Jag anser
det vara enligt med så väl Theoretiska sorn
erfarenhetsreglor, och skulle våga påstå att
Motionärens yttrade ovilja mot detsamma
härleder sig från Canaler, som dermed in»
gen gemenskap äga, och från ett missförstånd,
må uttrycket ej såra, om hvad man
i allmänhet bör förstå med Centrala fästnings-systemet.
Jag skulle tro alt man lättast
inser dess vigtighet genom att betrakta
dess motsats: Gränsbefästningssystemet. Det
var en tid, då man trodde att fienden kunde
aldeles utestängas från ett land derigenom
att man späckade landets gränser med
fästningar. Man missräknade sig. Fienden
genombröt fästningslinien och inträngde i
landet, der ingen fast punkt fanns, under
hvars skydd förstärkningarne kunde organiseras
och den tillbakaslagne armeen stödja
sina försvarsoperationer. De många gränsfästningarne
fordrade talrika besättningar
och stora omkostnader till sitt försvar; den
activa armeen blef derigenom försvagad
och krigsförnödenheterne medtagne. Landets
innevånare, som trott sig skyddade
genom sina dyra gränsfästningar, kände sig
svaga i det inre; fienden använde en del
af sin annee att intaga de för honom fördelaktigaste,
och använde dem sedan till
att trygga sina eröfringar och fästa sig i
landet. Denna erfarenhet har väckt upp
-
Den 8 December e. m.
märksamheten på ett. sådant systems både
»tjenlighet och kostsamhet. I alla Euro-*
peiska länder och synnerligen i Frankrike,
der Gränsfästningssysteinet nått sin hogsta
fulländning, och der man haft den klaraste
erfarenhet om dess svaghet, har man begynt
vända uppmärksamhéten på det så
kallade Centrala fästningssystemets företräden,
såsom på en gång kraftfullare och
mångfaldigt mindre kostsamt att tillvägabringa,
underhålla och begagna. Man hav
nemligen, vid begrundandet af ländernes
naturliga beskaffenhet och de krig sorn tid
efter annan inom dem blifvit förde, märkt,
att i hvarje land finnas vissa naturliga anfallsvägar,
som leda till vissa i militäriskt
hänseende vigtiga nejder i det inre, hvilkas
eröfring är för henden af största vigt, så
vida han skall lyckas i det hela. Dessa
naturliga krigsvägar, ledande till hufvudknutarnei
försvarssystemet, måste den försvarande
förse med fästningar, för att på
dem stödja sina företag; och sålunda uppstår
det Centralafästningsystemet, lill skillnad
från det Peripheriska eller Gränsfästningssystemet.
Jag vågar ej trötta med en
utveckling af dessa systems speciella egenheter,
utan anmärker blott att då fråga
uppstår, såsom t. ex. i Sverige i närvarande
tid, att begynna anläggningen af den första
fästningen, hörande till ett sådant Centralsyslem,
så är det naturligt att man bör begynna
-
Den 8 December e, m.
177
gynna vid medelpunkten oell derifrån utgå
vid de öfriges anläggning; hörande desse
anläggningar till en annan tid, då tillgångar
och vunnen öfvertygelse om systemets
vigtighet det medgifver. Hvar och en inser
att ett sådant system är beräknadt att göra
ett allvarsamt och ihärdigt försvar möjligt,
men att det för ingen del är ämnadt att
utesluta försvaret på öppna fältet, inom de
delar af landet der fienden skulle försöka
att intränga, eller landstiga. Fienden bör
tvertom mötas genast af armeen, understödd,
om så behöfves, af det för tillfället väpnade
folket. Ett fattigt folk bör taga till
grundsats att göra korta men allvarsamma
fälttåg. Men Styrelsen, hvars pligt är att
bereda möjligheterne att fortsätta försvaret,
äfven i det fall att de första kraftiga bemödanderne
icke skulle krönas med framgång,
kan icke annat än fästa uppmärksamhet
vid det Centrala fästningssystemet, och
jag tror alt våra fiender (sådana äga alla
Nationer), veta att uppskatta dess värde
vid vårt försvar.
Motionärens åsigter, rörande skärgårdsflottan,
kan jag icke dela, då han tror att
detta vapen var nödvändigt så länge vi
ägde Finland, men onödigt, eller mindre
nödigt i vårt närvarande förhållande. Skärgårdsflottan
utgör, enligt min fasta öfvertygelse,
en af de väsentdligaste och der3
H. 12
178
Den 8 December e. m.
jemte minst kostsamma länkarne i vårt försvarsystem.
Ja, den har, i min tanka,
rummet näst efter Beväringens vapcnöfningar.
Motionären anser en Fästnings anläg<-  gande mot Ålands skären nödvändig. Jag
delar ej denna åsigt, såvida dermed menas
en Landt fästning , men jag tror att till
Skärgårdsförsvarets fullkomnande nödigt blifver,
att i Stockholms yttre skärgård anlägga
en befästad hamn, belägen så att den, äfven
vintertid, är omgifven af öppet vatten,
och oberoende af fasta landet; men denna
anläggning, ehuru i min tanka högst nyttig,
kan uppskjutas till de angelägnare försvarsanstallerne
först hunnit blifva ordnade.
Jag tror mig nitälska för mina medborgares
välstånd och trefnad, så mycket
som någon. Jag har aldrig underlåtit och
skall aldrig underlåta att på alla rum och
vid alla tillfällen, der min röst får höras,
ifra för sparsamhet med folkets krafter,
men jag känner mig vid detta tillfälle, då
fråga är om anslag för försvarsverket, uppmanad
att inför mina medborgare förklara:
att jag i de Comiteer, i hvilka jag varit
tillkallad, och der raan icke planlöst till—
vägagått, i många fall tillstyrkt vida större
anslags begärande för detta ändamål, än
som skett, samt att jag dertill funnit mig
uppfordrad af klar öfvertygelse om och
oförfalskadt nit för det allmännas väl.
Den 8 December e. m.
*79
Jag är född i den af Sveriges fordna
provincer, som rycktes ur moderlandets
sköte , för det man den tiden med giriga
liander tillbakahöll de utgifter, som bordt
göras till försvarets förberedande. Den
sorn sålunda förlorat sin födelsebygd och i
eder famn tidigt lärt att tacksamt och varmt
älska ett ädelt och minnesrikt fosterland,
den känner, måhända djupare än mångå,
vigten af det ämne nu förehafves. Jag sage
hellre att den jordtorfva, som en gång skall
betacka äfven mitt ringa stoft, redan vore
skuren, än att jag, misskännande mina medborgares
och fostrares uråldriga fäderneslandskärlek,
skulle skymlligt draga mig
undan och ej våga höja min röst att tillstyrka
bifall till de utgifter, som för landets
säkerhet äro nödvändige, äfven om
planen ej i alla delar skulle råka öfverensstämma
med hvad jag, måhända af egenkärlek,
eller bristande insigt, ansåge vara
den fullkomligaste. Slutligen iakttager jag
tillfället att, lika med Motionären, åter
upprepa nödvändigheten af att Nationerna
under fredens lugn bibehålla uppmärksamheten
fästad på de liufvudsakligaste olyckshändelser,
som kunna inträffa vid ett påkommande
krig, på det dessa då ej må
väcka modlöshet och misströstan. Men jag
her Motionären tillika behjerta, att intet är
så farligt för sjelfständigheten, som att göra
en inbillad, omöjlig, evig fred till talämne
och trosartikel i en Nalion och att idkeli
-
Den 8 December e. ra.
gen upphöja och beskrifva fredens fördelar;
hvilken känner och erkänner ej deni? och
att sålunda, vaggande folket till säkerhetssömn,
qväfva dess urgamla krigiska anda,
som stundom missledd, likasom dess helbroder
frihetskänslan, likväl utgjort och ännu
utgör vårt slutliga och egentliga varu
och tillflykt i nöden. Säg folket ärligt att
det har fiender nu sorn i alla tider, ty
detta är sannt; säg att krig icke kunna undvikas,
om man vill lefva sjelfständig; påminn
folket om dess fäders bragder, ty
folkets söner hafva obemärkte, meri med
fröjd stupat kring dessa sköldar, som här
hänga kring väggarne med Wasas i hjertat;
säg alt det icke nu mera än fordom saknar
krafter till sitt försvar, ty äfven detta är
sanning; att friheten och sjelfständigheten
är ett odalarf, som det icke äger rättighet
alt förslösa genom maklighet och karghet,
och man skall snart lyckas att åter upplifva
hos en ädel och storsinnad Nation samma
heliga kärlek till fäderneslandet, sorn
lågade i dess mest lysande tidskiften; denna
kärlek som är alla Öfriga samhällsdygders
moder.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr CoijetCarl Fredrik, anförde
skriftligen:
Friherre Anckarswärds Tankar om Sveriges
Försvarsanstalter, sorn blifvit Stats
-
Den 8 De c mber e. tn.
Utskottet meddelade, påkalla en stor uppmärksamhet
och föranleda till några erinringar
i hvad som egentligen rörer Skärgårdsflottan.
Möjligheten att uppställa 400,000 Krigare
till Landets försvar torde vid utförandet
icke sakna svårigheter, dem vi alla
med tillfredsställelse skulle se försvinna;
ty hvar finnes den Magt, sora icke skulle
studsa emot en så beväpnad Nation och
som icke skulle tillbakahAlla all tanke på
dess anfallande. Om denna föreslagne styrka
i verkligheten kunde närmas i fulltalighet
till dessa skrifna ziffror; så borde man
icke derföre försmå användandet af Skärgårds
vapnet i stor scala, som genom våra
nu varande förhållanden till östra GrannRiket
förvandlats, ifrån Armeens flytande
flygel, till dess flytande Avandtgarde, och
i anseende lill vundna förbättringar, mycket
öfverträffa hvad dess Instiftare åsyftat,
men icke kunnat utföra på sin tid. Vi sakna
icke derföre skäl till tacksamhet vid
Ehrensvärds minne, hvars bemödanden tillskapade
ett försvarsmedel så fullkomligen
Svenskt, att vi rätteligen kunna räkna dess
upprinnelse från våra stamfäders, de råa
Vi k ingar nes tider. ,
Den mörka taflan af Linieskepps-flot*
tans sjukdomsöden i 2:ne sednare krig är
beklagligen historiskt sannfärdig, och hade
182
Den 8 December e. m.
kunnat tillökas med flere skuggor ifrån 1741
års Ryska krig, då tre fjerdedelar af Flottans
besättningsmanskap på 21 Linieskepp,
bortryckte genom sjukdomarnes dödande
verkan, måste begrafvas i Finska viken eller
på dess stränder. Orsaken till dessa
olyckor kan ej sökas i annat än bristen af
sjö vandt folk lill flottans bemannande och
kan icke med någon ändamålsenlig anstalt
eller conscription fyllas. Erfarenhetens dyrt
betalte lärdom må alltså befria vårt fädernesland
från ytterligare försök i den vägen.
Vi borde inskränka oss, att med Fregatter
och mindre seglande Krigsfartyg göra
Svenska handelsflaggan på alla haf den
besöker respccterad; utom den öfning, som
deraf skulle vinnas för Flottans Befäl, och
hvilken i allt öfverträffade de mest kostbara
Exercis-expeditioner, skulle Handelsrnarinen
tillskyndas 2:ne vigtiga fördelar;
den ena i stödet för disciplin emellan Handelsskeppens
Captener och deras ofta nog
obändiga Matroser; den andra genom den
tillfällige läkarevård, som desse sednare, vid
af sjömansarbelet förordsakade skador och
andra sjukdomsfall, af Örlogsfartygens Läkare-anstalt
kunde bekomma.
Men ehuru ingen påräknar något försvar
af en vintertiden hvilande eller infrusen
Flotta, är den åsigt icke godkänd, att
Skärgårdsvapnet bör handteras såsom bi
-
Den 8 December e. 111.
iS3
siik, eller alt Skärgårdsfartyg, efter nuvarande
sammansättning, kan på kort tid anskaffa?
och behörigen utrustas.
Emellan Carl X.:s gång med Svenska
Armeen öfver Bälterne, och Ryska Cossackernes
försök öfver Ålands haf och Quarken
i sista Ryska kriget, är en tidsrymd
af i5o år, som påminner om stora händelsers
sällsamhet. Ett nytt försök på samma
väg, låter icke tänka sig såsom farligt
för någon annan, än den, som det ville
utföra. Den Armee, sorn sålunda kom, för
att anfalla oss, mäste åtminstone vara så
stor, alt dess Avantgarde utgjordes af 5o,ooo
man, och då hemställes till alla sakkunnige
Militairers bedömande, huruvida en sådan
Arrnée med sitt Artilleri och Tross
samt med Compassen till ledare skulle våga
öfvergången på en isbro af sådan längd
och osäkerhet, sorn den emellan Åland och
Sverige, hvilken, Gudi lof! icke alla vintrar
är farbar för en släda med postväskan.
Den Annee, som härtill skulle brukas, måste
väl icke heller vara aldeles känslolös
för köldens verkan under så lång marche
öfver isen, till ett land i fientlig afsigt,
af hvars innevånare den bör vänta vederbörlig
emottagning. Man måste således antaga,
att anfall i så stor Scala, att det
kunde förmodas vinna någon framgång, troligen
kommer att uppskjutas till den årstid,
då det med Flotta och Transportfar
-
*
184 Den 8 December,e. m.
tyg kan verkställas; emellan våra klippor
och skär skola Svenska Thermopyler di
finnas, icke obevakacje vill jag hoppas, utai
behörigen försedde med Canonslupar och
Ganonjollar, hvilka, med användande af
ångkraftens biträde, kunna vinna en roilighet
öfver all väntan, och således beredde,
att möta på alla puncter, som hotas
eller angripas; och med hvilket vapen man
hälst skulle rigta sina skott emot ju större
skepp, ju säkrare att träffa,
En påtaglig likhet i förhållanden emellan
Landt- och Sjö-försvaret framställer sig
deruti, att 0111 BefästningsSystemet vid det
förra skulle antagas såsom hufvudsak, större
delen af den activa Armeen skulle förvandlas
till Garnizoner för det passiva försvaret
af Fästningarne. Samma förhållande
inträffar i sednare fallet, när man sätter
Skeppsflottan i främsta rummet, ty bemannandet
af dessa flytande Fästningar,
uppslukar både Befäl och Manskap, så att
det activa vapnet, Skärgårdsflottan, antingen
göres overksamt eller ofullständigt för
det stora äudamålet, Fäderneslandets försvarande,
och hvartill den ovärderli ga gåfva
naturen gifvit oss i den förmur af tusentals
holmar och grund, antyder detta
medel, att jämna ali fientlig öfverlägsenhet
med ett väl ordnadt motstånd till vår
fördel. Såsom transportmedel för Armeen
är Skärgårdsflottan, genom Ångfartygens bi
-
Den 8 December e. m.
i85
träde, af en ofantlig nytta, då inga forcerade
marcher, som hafva truppernes fatigerande
till följd, kunna jämföras med fördelen
att framföra en ArmeeCorps flera
gånger hastigare, och uthvilad, till det ställe
på kusten, hvilket påkallade en sådan
rörelse.
Beskaffenheten afSkärgårdsflottans sammansättning
och underhåll för sitt ändamål,
fordrar likväl medel för dess bestånd,
hvarken tillhörande Personalen eller Fartygen,
utan utgörande blott locala anstalter
på hvarje station. Förhållandet härmed vid
Stockholms etablissement visar oss ämnet
från de ouppfylde behofvens mindre angenäma
synpunct, och sorn jag, med begagnande
af min Riksdagsmanna-rätt, hos Rikets
Ständer till afhjelpande härmed vågar
framställa.
Vi äga Fartyg för Skärgårdskriget i
tjenslbart stånd och ärhålla dagligen flera
genom nybyggnader, men äro i saknad af
skjul för åtskillige af de redan sedan längre
tid iståndsatte; Galérvarfvets kostbara
och med Fartyg fyllde Arsenaler äro
endast med trädplank omgifne och behöfva
fortsättning af en påbegynt Stängselmurs
byggande; vi hafva Mörsare och torde
snart få så kallade BombCanoner, men
äro utan Laboratorium för tillredelsen af
Feurverks-kropparne och det nu antagno
i86
Den 8 December e. m.
förträffliga antändningssätt med Knallkrut;
vi kunna icke undvara Timermän och Handtverkare
och få aldrig detta behof uppfyldt
så länge Casserner för dessa Arbetares nödige
logerande brister; endel af våra Verkstäder
äro blott provisionela, och slutligen,
då Skärgårdsvapnet utgöres af Artilleri-
och Kastpieser af svåraste caliber, erfordras
betydlige Krutförråd, så väl till
exercise, som krigsrustning; men vi äga
inga Kruthus till förvarande af den obetydligaste
qvantitet, flera andra brister och
behof alt förliga, med ett ord sammanräknade
beloppet af alla dessa i behörig ordning,
och tid efter annan till Flottans Administrativa
Styrelse insände Kostnadsförslager,
som ännu ej fått medel för verkställigheten
anviste, utgöra en rund summa
af 23o,ooo R:dr B:co, hvilka under
en längre tid ifrån io:de Hufvudtiteln icke
stå alt vänta. Under 5 år skulle denna
Station försättas i fullständigt och ändamålsenligt
skick, och finna alla dessa ofvan
nämde brister afhjelpte med 46,000 R:dr
om året, hvarom jag dristar anhållan göra.
Hvad som för närvarande hunnit vid
Stockholms Station, med sparsamma anslag,
att iordningsätlas, är, med gamla inxättningarnes
bibehållande, af så ansenligt
värde, att detta nu atimäldtc tillskott för
fullbordandet måste anses ringa, hälst om
Den 8 December e. m.
187
jämförelse göres med kostnaden i och fölen
Ny Anläggning för samma ändamål.
Om remiss häraf till StatsUtskoltet
anhålles ödmjukligen.
Friherre Anckarswärd> Carl Henrik:
Föremålet för min tankeyltring, angående
Rikets försvarsanstalter, har icke kunnat
vara annat, än att framkalla de olika åsigter,
hvartill detta vigtiga ämne föranleder,
på det Ledamöterne ide Utskott, dit denna
fråga för vises, måtte erhålla all möjlig
ledning och upplysning. Ehuru de motsatta
åsigter, jag nu hört framställas, icke verkat
på min öfvertygelse, tilltror jag mig
dock cj, att nu genast upptaga dem till
fullständigt besvarande, emedan jag cj vill
göra mig den förebråelse, att hafva låtit
undfalla mig någon anmärkning, som förIjenat
att vederläggas. Jag anhåller derföre,
att vid ett annat tillfälle, när, efter Motionstidens
utgång, Ridderskapets och Adelns
tid är mindre upptagen, få återkomma till
detta ämne, och utförligt besvara de emot
mina deri framstälde tankar gjorde anmärkningar.
Herr Montgommerie, Gustaf: Äfven
jag hade ämnat yttra mig öfver hvad Friherre
Anckarswärd i ämnet anfort, men
hufvudsakligen förekommen af de flore värde
Ledamöter, som nu gifvit sina åsigter
I
i88
Den 8 December e. in.
deröfver tillkänna, afstår jagså mycket häldre
derifrån, sorn jag för ögonblicket icke
är derpå beredd, och hemställer blott vördsammast,
att, enär Friherre Anckarswärds
tankar i saken äro genom trycket befordrade
till allmänhetens kännedom, så äfven
måtte ske med de deremot nu gjorde inkast.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, att så väl Friherre
Anckarswärds ifrågavarande Memorial,
som de af ålskillige Ledamöter, rörande
samma ämne, nu afgifne yttranden,
måtte till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten remitteras; hvilket
bifölls.
Hvarefter Hans Excellence^ i afseende
på den af Herr Montgommerie föreslague
tryckning, hemstälde, att det måtte få
ankomma på hvar och. en Ledamot, som
sig yttrat, att, om han så behagade, låta
på sin bekostnad till trycket befordra sitt
anförande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning ExpeditionsUtskottets
den 27 sistlidne November aflåtne,
samt den 4:^e dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående tryckning och
utdelning bland RiksStåndens Ledamöter af
Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Den 8 December e. m.
189
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf j anförde
skriftligen:
Orsa k erne, hvarföre tryckningen af Utskottens
Betänkanden vid sistlidne Biksdag
ej hann hålla jemna steg med ärendernas
gång, voro dels den, att tryckningen af
samtliga Utskottens Betänkande skulle verkställas
af det enda ExpeditionsUtskottet;
och dels den, att hela samlingen för hvarje
Utskott skulle fortgå i en och samma
numerföljd. Helt annorlunda måste förhållandet
blifva, om, såsom min mening
varit, hvarje Utskott sjelf besörjde tryckningen
af sina Betänkanden, samt hvarje >
Betänkande finge sin egen numerföljd, så
att ett och samma Utskott kunde på en
gång trycka mångfaldiga Betänkanden till
och med på särskilta tryckerier. I annat
fall skulle saken äfven nu misslyckas.
Den tillökning i ExpeditionsUtskottets
betjening, som Utskottet omnämner för correctur-läsning,
lärer finnas öfverflödig, derest
hvarje Utskott sjelf ombesörjer tryckningen
af sina Betänkanden.
Vid Högloflige Expeditions-Utskottets
uppgifne egentliga förslag torde för öfrigt
följande anmärkningar få göras, nemi.:
Vid 1: sta punkten , hvarest föreslås, att
hvarje act skall tryckas såsom ett särskilt
helt, och blott förses med ordningsnumer,
Den 8 December e. m.
holde 1 slutet tilläggas: skolande hvarje Utskott
sjelf ombesörja tryckningen af sina
egna Betänkanden; och ExpeditionsUlskottet
dels särskilt tryckningen af de handlingar,
som ej utgått från något Utskott;
samt dels hafva uppsigt derpå, att samtliga
Utskotten låta verkställa tryckningen efter
samma plan. Genom denna uppsigt
vore stadgandet i 59 §. Riksdagsordningen
uppfyldt.
Vid 2:dra punkten. Utskottet säger:
”Att derest en sådan (het) ej ensam skulle
”utgöra ett helt ark, då, efter som Expe”ditionsUtskottet
för hvarje fall kan finna
”lämpligast.” I stället för Expeditions
Utskoltet,
borde här endast stå Utskottet.
Vid 4'de punkten. Utskottet föreslår,
att hvarje Utskott skulle till ExpeditionsUtskottet
aflemna 2 Exemplar: men om
hvarje Utskott sjelf skall ombesörja tryckningen
af sina Betänkanden; så synes ej
mer än ett Exemplar behöfvas.
Vid 5:te punkten. Utskottet föreslår,
att de tryckta arken skola genom ExpeditionsUtskottet
till Stånden insändas. Men
om hvarje Utskott skall ombesörja tryckningen
af sina egna Betänkanden; så böra
de ock sjelfve aflemna dem directe tilt
Stånden, till undvikande af onödig tidsutdrägt.
Den 8 December e. m. 191
Dc exemplar, som till förvar i RiksgäldsContoret
skola aflemnas, synas böra
vara häftade, på det all förskingring af de
lösa adema desto säkrare må förekommas.
Hvad Revisorernas och JustitiasOmbudsmannens
Berättelser beträffar, så var min
mening icke, såsom Utskottet synes hafva
fattat den, att de borde ur Bihanget utgå:
utan blott att de för denna gången kunde
omtryckas, såsom utgörande andra samlingen,
i en mindre upplaga; samt för framliden
slippa att omtryckas, derest de emellan
Riksdagarne genast trycktes i vederbörligt
Bihangs-format och i tillräckligt stor
upplaga.
Orsaken hvarföre jag föreslagit, att
ProtocollsUtdragen böra komma i sista samlingen,
var endast den, att denna samling,
såsom af föga interesse för allmänheten,
och tjenande blott till controll på Riksdagsbeslutet,
skulle på sådant sätt kunna
af den, så för godt funne, uteslutas, utan
att lemna någon lucka i samlingarnes numerföljd.
Beträffande upplagans storlek, hvilken
Utskottet föreslagit till 1200 Exemplar; så
torde den åtminstone kunna nedsättas till
1000, helst ej mer än ^öo skulle erfordras
till utdelning! Stånden, och man, alt dömma
af erfarenheten, ej lär kunna påräkna
19a Den 8 December e. m.
någon betydlig afsättning i bokhandeln. Eller
kan hända vore det bäst, att till en
böljan trycka 1200 Exemplar, intill dess
man efter en månads eller 6 veckors förlopp
finge se, huru många prenumeranter
bade erhållits, eller huru afsättningen eljest
utfölle, samt sedan inrätta upplagans storlek
efter det då nogare bestämbara behofvet.
I anledning af dessa anmärkningar,
får jag vördsammsst anhålla om återremiss
af Utskottets ifrågavarande Memorial.
1
Herr von Hartmansdorff, Angust: Herr
Cederschjöld bar i sitt upplästa anförande
örnförmält en omständighet, som jag anser
vara af vigt, och anhåller att få ytterligare
anmärka, på det erindran derom må, med
Högloft Ridderskapets och Adelns tillåtelse,
få åtfölja återremissen lill ExpeditionsTJtskottet.
Det väsentligaste medlet, att fortskynda
Rikets Ständers öfverläggniugar, så vidt
de bero på kännedom af Utskottens Betänkanden,
består otvifvelagtigt deri, att dessa
lemnäs tryckta till Ståndens medlemmar,
hvilket åter svårligen låter sig göra, med
mindre hvarje Utskott besörjer tryckningen
af sina Betänkanden. ExpeditionsUlskottet
bar likväl ansett 5g §. Riksdagsordningen
häremot hinderlig, genom stadgandet: ”att
"det så kallade Bihanget till Riksens Ständers
"Pro
-
Den 8 December e. m. 193
”Protocoll, skulle utgifvas under Expedi”tionsUtskottets
uppsigt.” Denna föreskrift
gafs på en tid, dä man ej förutsåg mängden
och vidden af nuvarande Riksdagsförhandlingar,
eller det deraf följande behofvet, att
genast trycka Utskottens Betänkande!!, om
någon hvar af Ståndens Ledamöter skola
få tillräcklig del af deras innehåll. Sådant
kunde likväl, efter min tanka, ske utan
hinder af den ifrågavarande Grundlags
emedan det är skillnad emellan tryckningen,
som hvarje Utskott för sig skulle låta besörja,
och utgifningenj som tillhör ExpeditionsUtskottet;
emellan verkställigheten i
förra hänseendet, och ExpeditionsUtskottets
uppsigt deröfver, hvilken naturligtvis skulle
utöfvas efter det skrifna originalexemplar
af hvarje Betänkande, som ExpeditionsUtskottet
erhölle.
I början af Riksdagen, då få Betänkanden
inkommit, kunde väl FxpeditionsUtskottet
ensamt medhinna tryckningens
besörjande; men längre fram blefve det väl
ogörligt, utan antagandet afen altför talrik
betjening, under det att de öfrige Utskottens
Canzlister, som sluppe utskrifningen
af 3:ne exemplar, utaf de 5 förut vanliga,
bade mindre att göra än tillförene. Vill man
vinna ändamålet, måste man vilja medlet;
och detta är, så vidt jag förstår, ingalunda
oförenligt med 69 §. Riksdagsordningen.
3 H. i3
Den 8 December e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken heinstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande Memorial böra, i anledning
af Herrarne Cederscbjölds och von
Hartmansdorffs dervid gjorda anmärkningar,
till ExpeditionsUtskottet återremitteras,
Ropades Ja.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
ExpeditionsUtskoltets den 27 sisth November
aflåtne, samt den 4 dennes e. m. på
bordet lagde, Memorial:
1:0 Angående antagande af en Canzlist.
2:0 Angående en Summarisk sammanfattning
af innehållet vid slutet af hvarje
utaf Utskottens Betänkanden.
Herr von Hejnne Georg, anförde
skriftligen:
Taxeringsman på landet förbinda sig
uti aflagd ed att påföra hvarje förekommande
person den betkattning han bör vidkännas,
så att hvarken Kronan eller deri
skattskyldige förnärmas i deras tillständiga
rätt. Den lättsinnighet, hvarmed man vid
Taxeringar förbisett vigten af denna edgång
liar alltid väekt mitt bekymmer; man bar
liämtat anledning till denna lättsinnighet
Den 8 December e. m.
iq5
af föreskriften nti 3 Art. 2 §. i5 morn.
BevillningsFörordningen af den 18 December
1823, som från förra BevillningsFörordningar
blifvit bibehållen, samt från den
lilla qvarlefvan af den gamla surdegen,
som finnes qvar uti 17 mom. af samma §.
nemligen alt afslutade köp 1111 skola tjena
till vägledning och jemförelse, i stället för
grunda såsom fordna BevillniugsFörordningar
uttryckt sig.
Om nu till exempel 1 mantal äges af
4 Åboer, och detta 1 mantal är uppskatladt
till 4ooo R:dr, men |:dels mantal i samma
by försåldes till 2000 R:dr, Som verkligen
någon gårig kunnat inträffa, har man då
någonsin, utan att bryta sin ed, kunnat
uppföra den försålda £tdelen till 2000 R:dr,
utan att uppföra hela mantalet till 8000
Rrdrs värde och alla därmed jemförliga
hemman till lika fördubbladt värde, hvarigenom
minimi-Tariffen äfven skulle för ett
sådant Län fördubblas? Är detta förhållande
förenligt med den ed Taxeringsman
aflägga? eller böra icke alla andra föreskrifter
huru värdering skall ske uteslutas ur
nya BevillningsFörordningen, än de, som
i 17 mom. uttryckas, nemligen: att på
grund af den locala kännedom BeredningsComiteen
bör äga, åligger densamma att
utröna egendomarnes beskaffenhet till utrymme,
jordmån, åbyggnad, belägenhet,
afsättningstillfälle, formoner och oneraj
Den 8 December e. m.
hvarvid afseende äfven bör göras därå, om
den ifrågavarande egendomen genom eldsvåda,
vattenflöde, eller andra olyckshändelser
blifvit försämrad; varande det i
öfrigt Comiléens pligt, att på ära och samvete
icke sälta någon egendom till lägre
värde, än den skulle komma att gälla, om
den utan tvångsmål skulle säljas. Med Nationens
snart 20-åriga Taxeringserfarenhet
anser jag alla andra värderings- och vägledningsföreskrifter
mera förledande, än upplysande
för Taxeringsmännen, än de jag
ofvan före nämnt; hvarföre jag föreslår:
1:0 att i5 mom. uti 3 Art. 2 §. BevillningsFörordningen,
som ålägger Domare,
att till Kronofogden såsom vägledning
för Taxeringarne uppgifva alla vid HäradsRälterne
uppbudne fastigheter, måtte ur den
blifvandeBevillningsFörordningen uteslutas;
och
2:0 att ur 17 mom. samma Art. och
§. måtte i blifvande BevillningsFörordningen
utelemnas all ledning af några skedda
köp å till Taxering förekommande egendomar.
Lades på bordet.
Herr af Grubbens j Nils Wilhelm ^ uppläste
följande:
Det är af erfarenheten så besannadt,
alt någon bevisning därom icke behöfves,
Den 8 December e. m.
'97
alt deri arbetande klassen, isynnerhet inom
Febi i kerne och Handtverkerierne, mer och
iner försämras både till physik oell sedlighet.
Då det tillhör Lagstiftningen, att vidtaga
sådane åtgärder, hvarigenom det oivia
hindras att gripa omkring sig; så har jag
trott mig böra föreslå följande, rörande
husbönders och tjenares inbördes förhållanden.
Det torde vara klart, att det husliga
lifvet har sin olyckliga motsats uti krogens
förströelse, och ju mera den senare sökes,
destornindre behof finner man af det förra.
Det vore därföre af största vigt, att
hvarje tjenare allt mer och mer fastades
vid den husliga krets, till hvilken han hörer
och att det aflägsna förhållande husbönder
och tjenare emellan, som ofta hittills
ägt rum, upphörde; och tror jag, att
bland det kraftigaste medel härtill vore,
att hvarje husbonde höll sina arbetare med
husrum j mat och nödige arbetskläder.
I händelse det icke skulle befinnas
öfverensstämmande med närvarande tids
Lagstiftningsprinciper, att stadga ett dylikt
contraherande enskilde personer emellan
såsom Lag, så tror jag, att man indirect
skulle vinna samma ändamål, om vid Mantalsskrifningarne
och Taxeringarne cn noga
19B Den 8 December e. in.
I
skilnad gjordes emellan de tjenstehjon och
arbetare, som hos husbönder njuta mat
och husrum, samt dein, som emot bestämda
vecko penn ingar njöto mera sjelfständighet
och oberoende; detta oberoende, ehuru
beqvämt det än må vara för husbönderne,
och ännu mera för matmödrarne, befordrar
endast eoncurrencen på krogarne och bränvinsconsumtionen.
Arbetarne, småningom
vande vid det oordentliga lefnadssättet,
blifva, såsom en följd af deras beprisade
frihet, lill själ och kropp förslappade och
modfälde; hos deras husbönder skuldsatte
slafvar samt oduglige att någonsin erhålla
medborgsmannarält inom samhället.
Det borde derföre stadgas, att för de
arbetare, som sålunda icke kunna räknas
till deras husbondes buskrets, erlades en
Bevillning 3 ä 4 gånger större, än för dem,
som dertill kunna räknas, och inom hvilken
de äga sin boning och erhålla sin mat.
Jag tror det skulle då öfverensstämma
så väl med husböndernes, som tjenarnes interesse,
och dessa tjenare, med förbigående
af krogen, tillvänjas ett ordentligt lefnadssätt
uti husböndernas hus.
De många chimeriska Mantalsförteckningarne
skulle äfven derigenom, i anseende
tillden dryga kostnaden, ansenligt minskas;
ej så många fuskare och lösdrifvare
njuta försvar af dem, de ej se oftare än
Den 8 December e. m.
*99
när de betala afgiften för försvaret; ej så
inånga lösa qvinnor blifva skrifne som kardsätlerskor
m. m., och Stockholms Stads
Fattigförsörjningar ej vintermånaderne vara
öfverhopade af en mängd usliga timmeroch
murarbetare.
Jag hänvisar hvar och en, som nitälskar
för Nationens förkofran, till skärskådande
af våra närvarande förhållanden; till
Kongl. PolisKammarens Protocoller, och
lill hvarje Näringsidkare inom Hufvudstaden
och öfver allt skall man finna, alt det närvarande
icke duger, och att en snar bot
behöfver sökas.
I sammanhang med detta mitt anförande
får jag äfven hemställa, att alla Gesäller
komma under legostadgan, samt att
Gesällherhergena matte upphöra; emedan
all möjlig oordning nu derigenom uppkommer;
anhållandes jag ödmjukast att delta
Memorial, måtte till Allmänna Besvärs-och
Ekonomiutskottet remitteras.
Lades på bordet.
Herr Silfverskjöld } Carl, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Det är med fullkomlig tillförsigt till
Högloflige Ridderskapels och Adelns alltid
visade beredvillighet att understödja och
uppmuntra hvarje ädel och god handling*
200
Den 8 December e. m.
i synnerhet då den äger till föremål hjelp
och lindring i den fattiges och olyckliges
ställning, som jag nu anhåller om en slunds
uppmärksamhet. .
Redan för mer än ett år sedan fastades
min uppmärksamhet vid en af en fattig
Skomakare i Stockholms Dagblad införd
Tacksägelseadress till en Fabriqueur, vid
namn Godlund, för det denne sednare, genom
Electricitetens användande, återställt
Skomakaren till fullkomlig hälsa, efter en
total lamhet i vänstra armen, hvilken varat
en längre tid och beröfvat honom all
möjlighet att kunna försörja hustru och
fem srqå barn. Sedermera såg jag som oftast
flere dylike tacksägelser införde i samma
Dagblad; jag beslöt då att sjelf förskaffa
mig ytterligare upplysning; besökte
mannen, och fann der flere af hans patienter,
som då begagnade Electriciteten, och
af hvilka en del voro genom densamme
fullkomligen återställde. Sjelf, efter en svår
attaque af slag i hela högra sidan, äfvensom
på målet, hvarigenom jag i flere månader
hindrades att komma utur mine rum,
har jag i 3:ne månader hos Herr Godlund,
med mycken fördel begagnat Electriciteten.
Under denna tid såg jag hos honom
3:ne större och en mindre Electriciletsmachin,
hvilka Godlund sjelf sammansatt,
och om hvilkas kraft samt goda och fullkomliga
verkan till ändamålets vinnande
Den 8 December e. m.
201
han äfven framledde bevis af så väl optiske,
som mathematiske Instrumentmakare,
jämte en Journal, innehållande förteckning
å alla dess patienter, med anteckning af
sjukdomarne och tiden samt dem, som
fullkomligen blifvit återstälde, hvilka då
utgjorde omkring i5o. Hela antalet af
dem som begagnat Electriciteten uppgick
lill 200 personer, hvaraf 5o genom Tidningarne
tillkännagifvit denna hans välgörenhet,
och hemburit honom sine tacksägelser;
öfver hvilket allt verifieationer
här medfölja.
Jag för min del anser delta Herr Godlurids,
på egen bekostnad, med uppoffring
af tid och möda samt utan all egennytta,
gjorda vackra företag så hedrande, alt jag
i anledning deraf vågar hemställa, om ej
en dylik handling förtjenar uppmuntran
och understöd, på det han derigenom må
komma i tillfälle att fortfara, hälst de fleste
af hans patienter varit af den ringare
och fattigare classen, af hvilka han ej undfått
annat, än deras hjertliga tacksägelser,
men likväl måst underhålla allt som i och
för detta företag erfordrats, äfvensom en
person till sitt biträde. Jag känner allt
för väl, att samma resource till hälsans
återvinnande jemväl finnes hos Herrar Läkare;
men jag tror tillika att deras tid ej
kan tillåta dem, att så vidsträckt utvidga
sine åtgärder i denna gren af deras vet
-
202
Den 8 December e. m.
tenskap, och torde äfven en stor del af
dem sjelfve vara i saknad af Electi icitetsmachin;
hvarföre jag är så mycket mera
förvissad, att detta Herr Godlunds hedrande
förelag är ej allenast gagneligt och välgörande,
utan äfven förtjent af uppmärksamhet,
uppmuntran och ett billigt understöd
årligen, emot vilkor, alt han hädanefter
som hittills bispringer de fattige och
olycklige, som anlita honom; hal dst den
fattige, som icke äger annan gärd, än
sin tacksamhet, alt hembära, tror sig ej
en gång kunna eller ens böra våga begära
en Läkares hjelp, då han deremot genom
daglige exempel af sine likar, hvilka genom
Herr Godlund återvunnit hälsan, lättare
söker hjelpen hos honom.
Jag får således vördsamt anhålla, att
denna min Motion, må med de andre respective
Stånden coromuniceras och till
vederbörligt Utskott remitteras.
Vid hvilket Memorial voro bifogade
följande handlingar:
Den 8 December f. m.
Förteckning pä sjuke af mig botade genom
Electricitet under åren 1826,
1827 och 1828 j bestyrkd med Patienternes
egne bevis af nedanstående
data.
Bevis af
1826. Jan.
„ Dec.
1827, April
„ Maji
„ Maji
„ Maji
» Maji
„ Maji
3i
1
3o
9
12
12
27
VictualieHandl. Gellerstedt;
blifvit botad för svår värk i
axeln och armen, att lian icke
kunde kläda sig utan hjelp.
Vaktmästaren P. Forsman;
för tandvärk.
Kongl.Hejduk. M. Österberg;
för värk i hela kroppen och
susning i öronen.
Källarmästaren C. Bohnsack;
för värk i högra armen och
axeln.
Handlande J. P. Gallander;
för värk och döfhet i öronen
samt värk i benet.
Kamm.Music. J. Preusmark;
för lamhet i båda händerna,
susning i öronen och darrniug
i kroppen.
Gelbgjutare-Frun Boström;
för stark tandvärk.
Snickaren C. Ekman;
för lamhet i båda benen och
ögonsjukdom.
2o4 Den 8 December e. m.
CO
Maji
3o
Kamrer J. G. Ahlborn;
för af värk från ryggen och
bröstet förordsakad andtäppa.
99
Junii
6
BondeDotlren C. Olsdotter;
för lamhet i hela högra sidan.
99
Junii
a3
Vaktmäst. F. Fahlgren;
för värk i högra knäet.
99
Junii
23
Vaktm. Lundbergs 12-åriga
Dotter;
för susning och döfhet i bada
öronen.
99
Junii
27
SidenFabrik. A. Dahlbom;
för värk i vänstra armen och
axeln samt frossa.
99
Junii
3o
Provisor F. Helledaij;
för tandvärk.
99
Julii
21
Coopv.Skepparen J. Nyberg;
för värk och svimning i huf-  vudet, och en svulnad oell värk
i öfra läppen.
99
Juli i
28
Handelsbetjenlen J. Ericson;
för hufvud- och örvärk samt
ögonsjukdom.
99
Julii
3o
Hofslagaren J. Hemberg;
för värk i högra sidan och
höften.
99
Aug.
7
Tapetseraren A. Bylin;
för ögonsjukdom.
99
Aug.
'4
Handelsbetjenten G. Eggers;
för svår tandvärk.
99
Au g.
25
Capelldrängen Englund;
för svår giktvärk.
Den
8 December e. m. aoS
Se Alleania af
1827. Aug.
3o
Gelbgjutaren J. Boström;
för öron- och ögonsjukdom.
Sept.
11
Vaktmästaren E. Lund;
för döfhet.
17
Sept.
i5
Instrumentarb. E. Broberg;
för svår tandvärk.
17
Sept.
20
Hofdamas.hustrun Lilljedahl;
för värk i vänstra axeln och
armen samt domning i båda
händerna.
11
Sept.
27
Väbeln C. Frölen;
för en svulnad på högra sidan
af hufvudet, samt svår tand-  värk.
11
Oct.
16
Handlanden E. G. Karth;
för svår hufvudvärk.
Se Allehtda af
1827. Oct.
18
Skomakaren Wästerberg;
för lamhet i vänstra armen och
axeln.
»
Oct.
22
Demoiselle Åkerström;
för tandvärk och värk i vänstra
örat samt hufvudet.
»
Nov.
20
Revisor J. Landelius;
för hufvudyrsel, gikt i högra
armen från barndomen samt
värk i vänstra ögat och huf-  vudet.
»
Dec.
21
IIofRättsRådet C. Boije;
för lamhet i vänstra låret.
»
Dec.
22
Skrädd.Frun C. Holmström;
för susning och döfhet i båda
öronen.
2 00
1827. Dec.
„ Dec.
j, Dec.
„ Dec.
„ Dec.
„ Dec.
1828. Jan.
„ Jan.
„ Febr.
„ Febr.
„ Febr.
„ Mars
Den 8 December e. m.
24
27
!9
3o
Skräddaren A. Holmström;
för värk och styfhet i högra
knäet.
Bokhållaren A. Brandelius;
för en ovanligt stor vårta på
vänstra långfingret samt lamhet.
SkräddareGesällen Åhgren;
för ögonsjukdom.
Vaktmästar Molins ti-åriga
Dotter;
för krampdrag i vänstra sidan.
VaktmästarHustrun Molin;
för värk i båda armarne, stundom
i h da kroppen.
Provisor R. Edman;
för döfhet..
Demoiselle Björkman;
för döfhet och susning i vänstra
örat.
Bildhuggaren Witting;
för svår giktvärk i hela kroppen.
Gelbgjutaren B. Hofgren;
för värk i hufvudet och högra
armen.
Jungfru C. Thorsen;
för döfhet i båda öronen och
susning.
Demoiselle Grentzelius;
för tandvärk.
Gelbgjut.-Gesällen Lidberg;
för hufvudvärk och ögonsjukdom.
Den 8 December e. m.
207
Se Daghi, af
1828. Junii
„ Junii
Se Daghi, af
1828. Julii
„ Julii
St> Daghi, af
1828. Julii
„ Julii
Se Daghi, af
1828. Aug.
Aug.
Se Daghi, af
1828. Sept.
Oct.
Nov.
4
'4
16
27
4
20
Notarien Hasselhulm;
för lamhet i hela kroppen.
Källarmästar N. Lutteman;
för svår giktvärk.
Demoiselle E. Collin;
för lamhet i högra armen, lår
och ben, samt hade icke förmåga
att tala.
Skrädd.-Gesällen Ramstedt;
för värk i högra axeln och armen.
Actuarien Rylander;
för lamhet och värk i högra
armen.
Demoiselle Svanberg;
för tandvärk.
Bokhållaren A. Brandelius;
för giktvärk med efterlemnad
lamhet.
Klensmeden O. Jonson;
för värk i hela kroppen, stundom
lamhet i högra armen.
Stenhuggaren Anderson;
för lamhet i vänstra armleden
och handen.
Tjenstflickan Bergström;
för svår tandvärk.
Kongl. Secret. Ingelman;
för nervukomma i högra armen
och tum leden.
Den 8 December e. m.
Se Daghi. af
1828. Nov.
„ Nov.
„ Nov.
„ Nov.
„ Nov.
Se Daghi. af
1828. Nov.
15
16
24
25
26
29
Drängen Petterson;
för värk och förlamning i båda
händernas yttre delar, samt
äfven en lika lamhet i båda fotbladens
yttre halfdel.
SidenbandFabrik. Tillman;
för värk i vänstra armen.
Instrum.Gesällen Rundgren;
för värk i vänstra axeln, armen,
äfven lamhet i fingrarne.
Urmakaren C. Carlson;
för värk och styfhet i halsen
samt värk och yrsel i hitfvudet.
TracteursEnkan Arnquist;
för svår värk i vänstra armen
och axeln.
SidenFabrik. Dahlboms Son
J. Åberg;
för döfhet och susning i båda
öronen.
Att ofvanstående 60 särskilte bevis äro
till sitt hufvudsakliga innehåll instämmande
med oss föreviste originaler; det varder
härmed intygad t. Stockholm den t
December 1828.
O. D. Grundal j
vice Notarie.
P. ti. Lindien>
Notarie.
Utom de ofvan antecknade, hafva äfven
flerfalldige personer, efter ordination
af Läkare, med fördel begagnat Electrici
teten
-
Den 8 December e. m.
209
telen hos mig, för åtskillige sjukdomar;
såsom gikt, hufvud- och öron värk, döfhet,
ögonsjukdomar, lamhet, frossa, nervsjukdomar
m. m. Antalet af dessa personer utgör
tillika med de ofvannämnde 324.
Stockholm den i December 1828.
J. Godlund,
Fabriksidkare.
Afskrift.
På begäran af Herr Fabriqueur J. Godlund
hafva undertecknade öfversett åtskillige
för närvarande fyra stycken af honom
sammansatte Electricitetsmachiner med dertillhörande
Laddflaskor, Isoler-pallar m. m.
och befunnit desse Machiner äga en utmärkt
styrka, enligt deras construction och således
fullkomligt tjenlige, så väl för experimenter,
som till medicinskt behof. Stockholm
den 20 December 1827.
C. E. Collin, Joli. Hofgren,
Optisk Instrumentmakare. Matematisk Instrumentm.
(L. S.) (L. S.)
Likheten med Originalet betyga
P. //. Lindien, O. D. Grundal,
Notarie. vice Notarie.
Undertecknad iråkade en svår belägenhet
den g sistlidne September. Utan att
känna minsta sjukdoms-symptomer begaf
jag mig till hvila om aftonen och sof lugnt
liela natten, men vid uppstigandet påföl3
H. i4
i
2 10
Don 8 December e. m.
jande morgon, befalis min vansta arm alldeles
förlamad att ej minsta känsel var uti
bonom. Uli denna svåra belägenhet bad
jag min hustru hjelpa mig med påklädandet,
då hon tröstade mig och sade, att armen
säkerligen var bortdomnad och går väl plågan
snart öfver, men förgäfves; det hlef
ej någon bättring, utan fortfor lamheten.
Den i4 September korn jag alt tala viden
menniskovän, som rörd af min belägenhet,
visade mig lill Fabrikören Godlund, som
han förut vidtalt, att jag skulle få gå till
och begagna dess ElectricitetsMachin, för
alt göra försök, om detta medel kunde
hjelpa mig till hälsan. Glad öfver denna
tidning, att kunna få någon förhoppning
alt blifva frisk, häldst som jag är i mina
hästa år, och i afseende på arbetsförmågan
alt försörja hustru och fem små barn, begaf
jag mig åstad lill nämde Herr Godlund,
hvilken låt mig begagna Electriciteten ,
hvarmed början skedde den 14 i ofvännämde
månad, och fortfor jag dagligen
2:ne gånger lill den 22 derpåföljande, då
den lama banden, utan tillhjelp af den
liögra, kunde träda fram genom rockärmen,
emedan den högra handen förut måste
utträda fingrarne på den vänstra handen,
som lade sig dubbla i rockärmen, då jag
skulle kläda på mig. Jag fortsatte ytterligare
begagnandet af Electriciteten, till och
med den 1 innevarande October, med den
glädje för mig, min hustru och barn, att
Den 8 December e. m.
ar r
jag nu är alldeles frisk, genom ofvanbemälde
Herr Godlunds omsorgsfulla bemödande ,
hvarföre jag och min familj alltid stanna
i tacksammaste förbindelse.
Stockholm den 18 October 1827.
C. G. 7 Vesterberg j
SkomakareMiistare.
Lades på hordet.
Grefve Hamiltony Jacoby hade inlemnat
3:ne Memorial, hvilka upplästes, så
lydande:
Vördsamt Memorial!
Inom hvarje ordnadt Samhälle tillhör
det, efter min tanka, den Lagstiftande magten,
alt med sorgfällig omtanka undersöka
skatternes fördelning och, där de äro för
tryckande, söka, utan att direct intränga
i andras eganderätt, skaffa lindring; och
utgående ur denna synpunkt ber jag att få
fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på Småländska jordbrukarnes
tunga roteringshörda; jag säger tunga roteringshörda,
ty de rotar, som höra lill
Kronobergs- och Jönköpings Regementen äro
beräknade efter endast ma nial till hvarje
hel Soldat, då däremot andra provinser i
Riket räkna 2 till och med 2J mantal till
knektehållet. En rote i Småland hetalar i
ett för allt om året, då Soldaten lager penningar,
66 R:dr 32 sk.; dertill kommer
212
Den 8 December e. m.
nuvarande passevolaneen 8 R:dr oelt beklädnadsafgiften
l\ R:dr 3a sk., tillsammans
79 R:dr iösk. B:co, som mantal årligen
betalar, eller 52 R:dr 42 s^- 8 rst* för
hvarje mantal; då i andra fertila Län ej
betalas af hvarje helt hemman öfver 3q
R:dr 3a sk., hvilket missförhållande blir
så mycket större, då det eftersinnas, att
Småländska jorden i allmänhet ej afkastar
mycket; och att verklig anledning till klaganfinnes
för rotehållarne inom Jönköpings
Län, därom torde tillräckligen vittna Konungens
Befallningshafvandes i nämnde Län
underdåniga berättelse om förloppet af extra
rotejemnknings-förrättningarne år 1826,
hvaruti det bland annat heter: ”Jönköpings
”Län består af 3,8p4 hemman, men på de
”fleste gifva åkrarne mera slö än strid säd,
”och ängarne mindre gräs än ljung och
”lingonris. Och vida sträckor äro der alldeles
ofruktbara, vittnande med en sorglig
”yla om en död natur. Sällan vet landt”mannen
i många af dessa bygder af annat
”än svaga skördar; också är det endast gedom
tarflighet och en särdeles omtanka
”han hittills kunnat utgöra sina bidrag till
”Staten; varandes bland dessa, det ställ”diga
knektehållet tyngst” &c. &c.
Till någon lättnad uti roteringsskyldigheten
för de rotar, som höra till Kronobergs-och
Jönköpings Regementen föreslår
jag vördsamligen: att dessa rotar md hä
-
Den 8 December fe, in.
2l3
danefter befrias i :o från det ärliga beklädnadsbidraget
och 2:0 från allmänna bemllningen
efter andra Artikeln.
Om remiss häraf till Stats- och BevillningsUtskotteu
anbålles vördsamligen.
Vördsamt Memorial!
Största delen af Östbo- och Westbo
Härader inom Jönköpings Län är så aflägse
beläget från Länets ResidenceStad, att
innevånarne i denna trakt af landet ej
utan största svårighet kunna begagna sig
af Jönköpings Lazarätt, eller anlita den
därstädes boende ProvincialLäkaren, hvaraf
äfven följden ofta är, att inånga inenniskor
i denna del af Länet, af brist på läkarelijelp,
antingen blifva offer, eller också för
evigt obotade. Det är, med anledning häraf
och med öfvertygelse att det är ett
billigt anspråk, att fordra af den Lagstiftande
magten, det den bör, med mindre
en för stor uppoffring för Staten ej däraf
följer, söka tilldela, så vidt möjligt är, de
skattdragande lika förmåner, som jag tager
mig friheten hos Rikets nu församlade Ständer
vördsammast anhålla:
1:0 Att för förutnämde Östbo- och
Westo härader, med undantag, af de socknar,
som närmast gränsa tili Tveta och
Mo härader, må anslås årlig lön till en
ProviucialLäkare.
Den 8 December e. m.
2:0 Tillstånd för ofvannämde arne härader,
att erhålla utdelning af Länets Lazarättscassa
och fond, i proportion af det
de dertill bidragit, för att deraf vid Wernamo
uppbygga ett Lazarätt, öfver hvilket
ProvincialLäkaren skulle åläggas hafva tillsyn;
och
3:o Att samma Lazarättsafgift, som
nu utgår af dessa båda härader, får till
ifrågavarande Lazarätts underhåll disponeras
efter enahanda grund, som de öfrige Lazarätterne
i Riket.
Jag hav föreslagit Wernamo till byggnadsställe
för Lazarättet af det skäl, att
det ligger ungefärligen i centern af Östbo
och Westbo härader. De mäst aflägse boende
hafva ej dit öfver 4 a 5 mil, då de
däremot till Jönköping hafva 11 å nf,
hvilket afstånd är förskräckande, då det är
fråga om menniskor, som vid hastigt inträffande
sjukdomar eller vid olyckshändelser
behöfva Läkares biträde.
Om remiss af detta mitt Memorial till
Stats,- Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiTJtskotten anhålles vördsamligen.
Vördsamt Memorial!
I alla Länder där upplysningen går framåt,
afskaffas de under veckan särskildt inträffande
helgedagar; och äfven här i Sve
-
Den 8 December e. m.
213
lige liar lid efter annan samma ålgärd
blifvit vidtagen; men ännu återstå högtidsdagar,
hvilkas firande jag för min del anser,
dels kunna ega ruin på Söndagar, dels
alldeles upphöra.
Utom det att dessa under veckan infallande
högtidsdagar ofta leda till oordning
ibland den arbetande klassen, så alt de,
i stället för all medföra en moralisk nytta ,
åstadkomma motsatsen, äro äfven af mycken
vigt de mångtusende dagsverken, landet
vinner genom indragningen och förflyttningen
af förutnämnde helgedagar.
Jag föreslår derföre vördsammast: att
Maricebebådelsedag, Långf redag och Christ
ihi mmelsfärdsdag _, må förflyttas på Söndagar
_, och att Trettondedagen jemte Annandag
Pingst må försvinna.
Om remiss af detta milt anförande lill
vederbörligt Utskott anhålles vördsamligen.
Dessa 3:ne Memorial lades på bordel.
Grefve Gyllenborgs Johan Hennings
hade inlemnat följande, som upplästes:
Då jag genom den nu omsider till
trycket befordrade Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer om StatsVerkets
tillstånd och behof, kommit i tillfälle
alt derom inhämta någon kännedom,
2l6
Den 8 December e. ro.
och mine åsigter i flere delar icke instämma
med hvad i nämnde Proposition blifvit
i Nåder föreslagit, har jag, i närvarande
förhållande, ansett mig icke sakna anledning
att, förr än StatsUlskoltet med Betänkande
derom till Rikets Ständer inkommer, mine
omdömen i förväg StatsUtskottets pröfning
underställa. Oförmodadt har det mig förekommit,
att hemmansbrukarens billiga
förhoppningar, att, vid nedfallne försäljningspris
på hemman och jordbrukets produeter,
i Bevillningen njuta till. godo en
nedsättning, skulle mötas af förslag tili
beskattningstyngder i flere vägar och i större
skala än någonsing tillförene; uppgående
den föreslagne BevillningsSummau allena till
omkring g millioner Riksdaler, eller fjerdedelen
af Rikets rörelse-capital, och hvem
hade väl kunnat ana, då den första Statsregleringen
1810 bestämde Statsutgifterne
till omkring 3 millioner Riksdaler, att de
18 år derefter, under fortfarande fredslugn,
skulle äskas till tredubbelt belopp, och då
i belragtande kommer, att från Landets penningerörelse
utgår ej allenast denna dryga
beskattning, utan äfven penningeutgifter unde}’
andra benämningar, såsom Passevolance-,
Beklädnads- och Saltpetermedel m.
m., som utgå från Provincerne, men icke
genom några vid lagné messurer dit återkomma,
är lätt att finna, det klagan öfver
penningebrist och förlägenhet i orterne icke
är ogrundad, utan alt den ordentliga
Den 8 December e. m.
217
hushållaren äfven deraf tryckes. Det är
icke min afsigt, att nu ingå i omdömen
om de för alla HufvudTitlar föreslagne nya
behof, nogsamt öfvertygad att de komma
att undergå StatsUtskottets noggranna pröfning,
äfven huruvida de på behörige HufvudTitlar
äro uppfattade, men oväntadt har
det mig förekommit, att, utan mellankommen
försämring i myntvärdet och vid nedsättning
i kostnaderne för lifvets första behof,
alla anslag skola anses otillräcklige,
alla Hufvudtitlar fordra förhöjda anslag, ej
allenast för äldre behof och bestämda nya,
utan äfven i betydligare runda utgiftssummor
till obestämde föremål. Hvad först
angår den föreslagne förändringen i Löningssättet
för Militaire och Civile Embetsoch
Tjenstemän med indelte löner; så anser
jag, under medgifvande af Löneförbättring
för mindre val lönte Embets- och
Tjenstemän, att flere betänkligheter emot
förändring mola, samt alt i afseende å Militären
det godkända Indelningsverket bör
utan rubbning få förblifva i sin helgd, serdeles
som för verkställigheten oöfvervinnerliga
hinder sig framställa. Om Staten skulle
emottaga militaira och civila boställen,
så öppnar detta uppdrag ett omfång af omsorger,
besvär och möjliga förluster, som
icke kunna beräknas, ulan att likväl vara
af nödvändigheten, Statens eller Löntagares
fordringar påkallade; och då Stalén,
jemnlikt Förslaget, skulle öfvertaga alla ci
-
2l8
Den 8 Dcccm ber e. m.
vile oell militaire Embetsmäns indelle löningsräntor,
så frågas huru dermed skulle
tillgå, om räntegifvare uppsade lill lifgifvande
in natura deras räntepersedlar, spannmål,
hö, ved m. m. Huru skulle väl Slaten
disponera dem och hvar skulle val Kronan
förvara denna spannmål, uppgående årligen
kanske lill närmare 100,000 tunnor,
som den utblottade hemmansbrukaren icke
förmådde med penningar lösa och hvilka
spannmålsräntor kunde flere år å rad ut—
gifvas in natura, hvartill likväl tillräcklige
förvaringsrum nu saknas, sedan, efter Allmänna
Magazins-Inrättningens upplösning,
flere större Magaziner blifvit lill andre föremål
upplåtne och Staten icke dessmindre
är förbunden alt af krontionde-, afrads- och
arrendegifvare emottaga årligen nära g0,000
tunnor spannmål, som de äro berättigade
att in natura utgifva? Men vid sådanc förhållanden
skulle likväl penningelönerne utgå,
och hvar skulle väl dertill finnas medel,
om den påräknade inkomsten icke genom
spannmålsförsäljning utgick och om
den derföre till underpris måste brådstörtande
försäljas, skulle detta verka menligt
på den enskildta spannmålshandeln till nedsättning
i pris och hinder för försäljning i
täflan derom med Staten. Vid förslagen att
Båk- och Lotsmedel beräknade till 5o,ooo
Riksdaler samt Krut och Salpeters försäljningsmedel
lill 60,000 Riksdaler, icke skulle
upptagas ibland Statsverkets inkomster, utan
Den 8 December e. m.
särskilde räkningar deröfver upprältas, får
jag anmärka, att derigenom skulle de allfordrande
3:dje och io:de Hufvudtitlarnes
anslag på elt mindre uppenbart sätt ökas
och öfverskottet af desse medel utöfver behofven
ytterligare förstärka tillgångarne för
desse Hufvudtitlar till obestämda föremål.
Rikets Ständer hafva med inrättande af särskilde
Hufvudtitlar otvifvelaktigt vid första
Statsregleringen år xSio haft till föremål,
att i ett sammanhang bestämma alla Statsutgifter
och för dem fordra redovisning;
och inrättande af sådane särskilde räkningar,
som för Statsutgifter nu äro föreslagne,
skulle i framtiden möjligen kunna
illudera Rikets Ständers ändamål med föreskriften
om Hufvudtitlar, och med sådane
särskilde räkningar kunde, enligt hvad
nian af redovisningssättet för krutförsäljning
å utrikes orter erfarit, möjligen redovisningen
blifva mera inskränkt, än hvad
som för Hufvudtitlarnes granskning är föreskrifvet.
Hvad vidare angår förslaget alt
Capital-räntebevillningen skulle directe till
StatsContoret ingå, att upptagas ibland Statsverkets
extra ordinarie inkomster; så, ehuru
vid annat förhållande än det närvarande,
det borde vara likgiltigt i hvilken af
Statens cassör, desse medel inflöto, får jag
likväl nu och sedan skillnad är gjord emellan
Statsmedel och Riksgäldsmedel, med inskränktare
dispositionsrätt för Rikets Ständer
af de förre, anmärka, att ett medgif*
\
220 Den 8 December e. m.
valide synes mig stå i strid med Rikets
Ständers beslut, att Statens medel borde af
RiksgäldsContoret emottagas och förvaltaltas,
ytterligare förnyadt vid Riksdagen 1823, att
nemligen Tullmedlen, äfven af Bevillnings
egenskap,borde af RiksgrsContoret emottagas.
Sedan jag nu sökt fästa uppmärksamheten
vid förenämnde förslager fortskyndar
jag till det hufvudsakligaste föremålet
för detta anförande, nemligen förslaget
till införande af Statsobligationer till
icke mindre än beloppet af halffjerde million
Riksdaler; i hvilken summa jag likväl
förmodar att StatsUlskottet, som otvifvelaktig!
ifrån KrigsCollegium och Förvaltningen
af Sjöärenderne fordrar upplysning oni
nuvarande behållningar i alla de Departernenter,
hvartill nu anslag fordras, och
som äger tillgång till calculerna vid sista
Riksdag för behofven i desse afseenden,
torde finna anledningar att föreslå inskränkning.
För min del har jag hyst
den förhoppning, att BelägringsArtilleriets
iståndsättande icke nu mera än förra Riksdagen
af nödvändigheten vore påkallad t,
samt att inskränkning i den föreslagne summan
af nära En million för UtredningsDepartementet
torde medgifvns, då, som
jag förmodar, Beväringens behofver torde
förnämligast vara föremålet för desse utgifter,
enär indelta armeens behof, som i annan
ordning i orterna bestridas, icke lära
vara föremål för detta anslag; jag förmo
-
Den 8 December e, m.
221
dar ock, att StalsUtskottet till nedsättning
i förslagssummorne noggrant pröfvar de anmälte
behof 120,000 R:dr, till fullbordande
af Allmänna GaruizonSjnkhusel, samt
70,000 R:dr, till fullbordande af Andra
LifGardets Cassernbyggnad, samt meddelar
Rikets Ständer omständliga upplysningar i
i desse ämnen, hvarvid, i anseende till kostnaderne,
den allmänna uppmärksamheten
länge varit fästad. Då i Kongl. Majrts Nådiga
Proposition är föreslagit att 3,591,000
R:dr skulle för desse föremål på en gång
i räntebärande Statsobligationer beviljas, att
inom fem år successive utgå, synes mig
deri innefattas en tvetydighet , nemligen att
desse Tre och en half millioner Statsobligationer
skulle på en gäng beviljas, men
successive begagnas, som, i den olyckliga
händelsen att Statsobligationer komma att
utgifvas, borde undanrödjas genom uteslutande
af uttrycket: på en gångj och då,
med förutsättning af successivt utgifvande
på fem år, jag anser möjlighet att, med
undvikande af Statsobligationer, i Statens
nuvarande och inom desse fem år blifvande
tillgångar finna utvägar att uppfylla de omförmälde
Statsbehofven, som jag likväl förmodar
efter en noggrannare granskning af
StalsUtskottet torde kunna betydligen inskränkas,
torde det tillåtas mig att till Ridderskapets
och Adelns pröfning framställa
ett förslag i detta afseende, hvarvid jag likväl
icke upptager i beräkning de fem mil
i
-
•>.ii Den 8 December e. m.
lioncr R:dr, som, enligt Konungens Nådiga
lillkännagifvande, äro i Statsverket att
tillgå, och som icke torde vara lika lätt
att till disposition åtkomma, som de medel
jag till användande föreslår, då aldeles
intet af desse millioner blifvit, till lindring
i Statsutgifterne, till begagnande föreslagit;
men desse Tre och en half millioner R:dr
anser jag utan svårighet och säkert kunna
utgå på följande sätt: 1:0 begagnas behållningen
i RiksgäldsContoret, utgörande icke
såsom uppgifvit är Två millioner, utan blott
En och en half million R:dr; 2:0 af Bankens
behållna vinst omkring 470*000 R:dr
årligen, borde begagnas de 200,000 R:dr
som till Riksgäldskontoret hvarje år lemnäs,
utgörande på fem år tillsammans En
million R:dr, hvarigenom icke någon rubbning
i Bankens nuvarande förhållanden föreslås,
emedan den öfriga delen af Bankens
vinst kan till lika belopp, som nu till inköp
af silfver begagnas; 3:o beräknas tillgång
i Statsverkets blifvande ännu outredde
öfverskotter för åren 1827 och 1828 till
En million R:dr, som af vederbörande medgifvas
dertill åtminstone böra uppgå, och
hvarigenom det högsta behofvét af Tre och
en half millioner utan svårighet kan erhållas;
och det har förekommit mig att vid
desse lycklige förhållanden till behållningar
och säker inkomst, oberäknadt den i
Statsförvaltningen icke uppenbarade tillgång
af Fem millioner, alt alternativet till Stats
l
-
Den 8 December c. m.
223
obligationers införande mera torde afse framtidens
dolda fordringar, än de nu frarnstälde,
hälst det går lätt att assignera på
framtiden, då man tillsluter sin egen cassa.
Erfarenheten deraf har jag vunnit vid
Riksdagar och sist den 1823, då ersättning
uti RiksgäldsContorets obligationer meddelades
de handlande för sjöförluster och uppbringningar
efter min öfvertygelse, stundom
på rättvisans bekostnad, likasom på Statens,
hvilket visserligen icke hade medgifvits,
om bevillningen derigenom måst ökas. Skulle
den olyckan inträffa att CreditSystemet
med Statsobligationer införes, är jag öfvertygad
att många ännu dolda utgiftsförslag
komma i ljuset och mången beställsam Molionair
framträder med förtjenstfulla förslag
för utgifter, som mindre säkert torde bestridas,
då de skola godtgöras af framtiden
allena. Den mening, som de gäldbundne
torde hysa, att det föreslagne StatsLånsSystemet
ökar samhällscapitalet och alt införande
deraf bereder lättnad för deras penningebehof
i ett större rörelsecapital, anser
jag mig böra möta med erinran om deras
misstag, att nemligen ovedersägeligen
delta System skall blifva dem, icke allenast
utan nytta, utan äfven skadligt, då
det ligger i öppen dag att tillgångar till
Lån, som nu kunna hos Capitalister finnas,
skulle tillstängas, då desse hos de gäldbundne
uppsade deras fordringar och förvandlade
dem till Statsobligationer. Pen
-
X
224 Den 8 December e. m.
ningeförlägenheten skulle otvifvelaktig! för
de gäldbundne blifva mera tryckande, än
den nu är, då tillgångar till Lån bos enskilde
inskränktes och de penningar, som
emot Statsobligationer i RiksgäldsContoret
inflöto, kunde dels längre tider blifva obegagnade,
dels utgifvas i Hufvudstaden och
de orter, der de Lånbehöfvande i låneväg
icke deraf kunde hämta någon nytta. Jag
anser mig äfven emot införande af StatsLånsSystemet
äga anledning att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
det omdöme derom, som vi hafva att af
främmande Magter förvänta, då, efter ett
mångårigt fredslugn och goda skördar, vi
öppet bekänue att vi icke af egne tillgångar
kunna bestrida våra vanliga Statsbehof;
och då till omdömet derom orsakerne sökas,
huruvida man skall tro sig finna dem
i vanmagt eller misshushållning, befarar
jag alt vårt hushållningssätt och utsträckningen
af våra Statsbehof i fredstid skola
verka menligt till Utlänningens omdöme
om vår förmåga, i det fall att StatsLånsSyslernet
måste antagas, hvilket deremot
icke skulle föranledas deraf att en indragning
i fredstid af några Tusende man Soldater
genom vacancer och till lättnad i Statsutgifterne
bifölles. Måtte det SlatsLånsSystem,
som hotar de större och på resourcer
rikare Stater med faror för undergång,
blifva för oss varnande exempel att i vår
in
-
Den 8 December e. m.
inskränktare krets icke ingå på samma bana
oell icke hos oss införa ett sådant System,
utan hellre sjelfve bära de oundviklige
beskattningstyngderne, än kasta dem
pä efterkommande; mätte vi njuta tillfredsställelsen
öfver vårt handlingssätt och derigenom
förtjena samtidens högaktning och
efterkommandes erkänsla.
Att detta anförande måtte, till StatsUtkottet
remitteras anhålles ödmjukligen.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg Johan Henning>
bade ytterligare inlemnät följande, som upp*
lästes:
I en tid då mati* genom anläggande
och förbättrande af vägar och canaler, sorgfälligt
sökt lätta communicationen i Provincerne,
har det förekommit mig såsom en
förgätenhet, att man icke sökt undanrödja
svårigheterne för communication emellan
södra Provincerne af Riket, Södermanland,
Östergöthland och Småland m. fl. samt de
Norra, Westmanland, Dalarne och Upland
m. fl., då de vägfarande* under framfarten
dessa Provincer emellan, oundvikligen måste
begagna färjor, antingen vid Hjelmare
sund i Södermanland, der öfverfarten stundom
flere dagar å rad kan af storm hin3
H. i5
220
Den 8 December e. m.
dras, eller vid Qvicksund i Westmanland,
der strömmens häftighet ofta, under storm
och högt valten, lagger hinder i vägen för
fortkomst till och med flere veckor, i synnerhet
om våren.
En obehindrad communication desse
Provincer emellan är otvifvelaktig! en rättsfordran,
då nu stundom händer, alt innevånare
i södra Provincerne, som i handelsärender
besöka de större höstmarknaderne
i Arboga, Köping, Sahla, Westerås och
Upsala, hindras att i behöflig lid, till desse
marknader framkomma, då storm vid Hjelmaresuud
ofta för dem vållar ett längre
uppehåll. Bredden af vattendraget vid Hjelmaresund,
minst en half fjerdingsväg, hindrar
väl möjligheten af broanläggning, ehuru
vattnets djup icke är betydligt; men
på något afstånd ifrån Q vicksunds färgställe
förmodar jag, att en bro med sluss kunde
anläggas. En sådan skulle bereda allmän
nytta, och hemställer jag derföre vördsamligen,
om icke underdånig anhållan om undersökning,
huruvida en sådan broanläggning
kunde verkställas, samt, i sådant fall, om
kostnadsförslags upprättande kunde bos
Kongl. Majit anmälas, och föreslår jag, att
utgifterne dertill må bestridas af anslaget
till Strömrensningar, om det kommer att
fortfara och hvilket de sednare åren synts
hafva mera uppfyllt den enskildes, än den
allmänna nyttans fordringar.
Den 8 December e. m.
Att delta förslag må till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskolten
remitteras anhåller jag vördsammast.
Friherre Ridderstolpe } Fredrik: I anledning
af Grefve Gyllenborgs sist uppläste
Motion, får jag äran vid handen gifva, att
inom det mig Nådigst anförtrodde Län en
brobyggnad öfver det så kallade Borgåssund
ansetts för nyttig och blifvit föreslagen.
Då arrendet på den färginrättning, som
emellertid utgör communicationsmedel öfver
sundet, tilländalöper med innevarande år,
hemställde jag hos KammarColIegium och
StatsContoiret, att nämnde Arrende finge
förlängas på blott ett år, för att under
tiden kunna besöyja nödig Actieteckning
lill brobyggnadens verkställande. Denna
hemställan afslogs likväl af nämnde Embetsverk
af det skäl, alt gällande författning
stadgade, det arrende af slik lägenhet
borde ske på i5 år. Jag har derföre
nödgats underställa frågan Kongl. Majrts
Nådiga pröfning.
Detta har jag velat anmäla, för att
visa, det LäneStyrelserne kunna, och icke
böra försumma, att tillvägabringa nödiga
communicationer, genom enskildes försorg,
utan Statens betungande.
Lades på bordet.
Den 8 December e. m.
Herr Boij , Jolian Fredrik, anförde
skriftligen:
Den ståndpunct på hvilken jag befinner
mig uti samhället, såsom Chef för Kongl.
Jämtlands Fältjägare Regemente, i förening
med den som Representant för en stolt
Nation, dicterar min anhållan, och gör det
till en helig pligt och kär skyldighet för
mig sjelf, att få för Eder gode Herrar och
för våra MedStander framställa en tafla,
mörk till sin natur, men hvilken det är
Eder förbehållet att belägga med ljusare
färgor, samt alt på samma gång sprida
lycka och trefnad uti våra led.
Försynen eller ödet har anvisat det
under mig varande Befäl en local för deras
verksamhet, så väl i militairiskt, som
ekonomiskt hänseende, hvilken i raport af
det sednare ger fritt utrymme för deras tankeförmåga,
och hvarvid de äga den njutningen
att må hända genom en större
bildning, som de varit i tillfälle att förvärfva,
kunna gagna deras omgifning; men
såsom motvigt härvid har den äfven pålagt
det krossande bekymret, att icke ens äga
den tarfligaste utkomst, och förgäfves sträfvar
man efter målet af en sorts sjelfbestånd
eller oberoende, äfven med ansträngning
af de physiska krafterne, då händelserne
dervid foga så oomkulstötliga hinder,
som hos oss, nemligen att den fond, hvarpå
existencen, och ofta ännu mer hedren.
t
beror, är så ringa, att den, mine Herrar!
säkerligen icke allenast väcker Eder förundran,
utan, må Ilända, Ufven ädlare känslor.
Jag känner allt för val, att det ensamt
är det kalla förnuftet, som skall skåda och
bedömma; men jag känner äfven och anser
mig lycklig, då jag äger det hopp, att
ett lidande, det må vara tillkommit af en
eller annan ordsak, bos Eder, mine Herrar!
finnér varma deltagare, och apellerande
till så väl Statsmannen, som den känsliga,
varma och rättsinnige medborgaren,
liar jag äran anföra våra närvarande årliga
löneinkomster, sedan dervid räntorne för
accorderne äro afdragne: min egen — under
nära 5 års Chefskap — mindre än intet.
Att utveckla detta särskilta förhållande,
är icke här ledande till mitt ändamål.
ÖfversteLieutenanten .... 84o R:di B:co.
i:ste Majoren 362 ,,
2:dre Majoren  85 „
RegementsQv^rtermästaren .173 „
i:ste Adjutanten 187 „
2:dre Adjutanten 146 ,*
En Capitaine 206 „
— —  207
Den 8 December e. m.
En Lieutenant .... 120
R:dr B:co
—
T— .... i32
99
—■
— . . . . 144
M
—
— ./. . . 115
99
—
.... 125
99
—
— .... 169
99
—
— .... no
99
—
— .... 113
99
—
— ....lil
99
—«
— .... 169
99
'—■
.... l42
99
—
— .... 87
99
—.
— .... IO7
99
En UnderLieutenant 173
99
—
— 95
99
—
~ 98
99
—
- 98
99
En UnderOflicer ... 3o
99
■—
— ... 49
99
—i
— ... 33
99
—
— ... 54
99
— . . . 42
99
—
— ... 3a
99
—
— ... 37
99
—
— ...41
99
—
— ... 44
99
—■
— ... 43
99
—■
— ... 53
99
—
... 32
99
—
•— ... 27
99
—
— ... 27
99
—
— ... 38
99
Den 8 December e. ni.
En Unde! Officer
a4 R-dr B:co.
29 „
27
25 „
46 »
3i „
22 „
38
21
24
26
27
11
11
99
99
99
99
99
99
99
Ridande Jägarnes aflöning är uti samma
förhållande med desse. För vidlyftighet
e n undgår jag upprepa dem.
Desse inkomster, under alla tider och
å alla ställen inom Scandiens landamären,
otillräcklige för existencen, hafva varit det
ännu mer derigenom, att sednaste missväxtår
skuldsatte Befälet för en icke mindre
Summa än 8000 R:dr B:co för Undsättningsspanmål,
som det, besynnerligt nog, lyckas
oss alt till större delen dels afliqvidera
och dels betacka genom nästan omensklig
stränghet vid. inbetalningar till Regementets
DistrictMagazin.
Endast genom den fasta föresatsen att
bistå hvarandra i nöden, och då, äfvensom
under glädjen räcka hvarandra handen, un
-
Den 8 December e. m.
der medvetandet att hvarje handling haft
ett ädelt syftemål, har det lyckats oss hittills
afböja naturens ordning, som pekat på
fullkomlig upplösning; i längden kunna sådane
konstigt uppstapplade systemer med
så ofullkomliga grundvalar ej bära sig; sjelfva
sorgen skulle vara tillräcklig att förin-»
ta dem, och örn ej hoppet att vår Nådiga
Konung och Rikets Ständers Representanter
skulle ömma för denna deras Krigares
belägenhet i Fjällen, vöre vår, såsom jag
tror af Embetsman inom Scandiens landamären
den mäst vanlottade, — en verklig
afgrund.
Känslan vid att begära understöd, tillhör
icke krigaren, men hade Ni, ädle Män!
som jag inträngt uti deras hyddor, och läst
den ofta dolda tanken i deras inre, och
hade Ni som jag samma vänskap och fö i -  hindelser till dessa Vapenbröder, medvetandet
af att döden uti sina tusenfaldiga
former är för dem ett intet mot den jämna
och eviga striden med behofvet, du
skullen J ädle Män ursäkta och befrämja
denna min Motion, som har till afsigt att
anhålla det Rikets Ständer måtte anslå, till
fyllande af detta omtalade behof, en för ändamålet
lämplig fortgående Summa, beräknad
från och med 1829 års början intill
dess, som vi hoppas, den af Kongl. Maj:t
Nådigst föreslagne, högst behöflige Löneförbättring
för Armeen blir af Rikets Ständer
beviljad.
\
Den 8 December e. m.
233
Om remiss till behörigt Utskott och,
om så erfordras, till de öfrige Stånden anhåller
jag vördsammast.
Lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Åf den 29 sistlidne November:
N:o 3. I anledning af Kongl, Maj:ts
Nådiga Remiss, angående sökt befrielse
från tiondes utgörande, för Alun-tillverkningen
vid Loweis Bruk, samt om uppmuddrande
af hamnen vid Degcrhaunis
Lastageplats på Öland.
N:o 4' I anledning af Kongl. Majlis
Nådiga Remiss uppå Fendriken L. W. Munthes
underdåniga besvär, rörande ulbekommaude
af skogsåverkan böter.
Frän BancoUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 4- 1 anledning af väckte Motio
ner
om rättighet, för BankoFullmägtige,
med särskildt afseende på det nu inträffade
coursförhållandet, att vidtaga aila till ändamålet
ledande anstalter, om Silfver-köp,
som med Bankens säkerhet kunna vara för-'
enlige.
234
Den 8 December e. tn.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 2 dennes:
N:o i. Angående antagande af 4 Canzlister,
med lika många arfvoden.
N:o 2. Innefattande hemställan, alt RiksStåndens
Canzlier måtte åläggas, att, då ett
mål lill 2:ne eller flere Utskott remitteras,
till hvardera af dessa Utskott aflemna ett
tryckt eller skrifvit exemplar af den handling,
hvars remiss åberopas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till iooni aftonen.
In fidem Protocolli, j
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den io December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Som Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken icke var närvarande,
tog Herr Grefve Lewenhaupt, Gustaf, såsom
älste närvarande Grefven, Klubban,
samt öppnade plenum.
Den io December f. m.
235
Justerades Sex ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 8 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold,
uppläste följande:
I anledning af Högloft. Ridderskapets
och Adelns beslut uti Plenum den 8 dennes,
i frågan om Herr d’Orchimont’s rättighet
att begagna den honom tilldelte inträdespollet,
för att på Riddarhuset intaga
säte och stämma efter sin aflidne fader,
anhåller jag att få anföra följande:
Som Höglofl. Ridderskapet och Adelil
lärer vara föga belåtet med den enda åtgärd
vid detta mål, hvartill Rikets Ständers
ConstitutionsUtskott, enligt 55 §. Riksdagsordningen,
är berättigadt, emedan dervid
den förlägenhet ingalunda är afhjelpt,
hvarutinnan det Höglofl. Ståndet vid denna
frågas afgörande sig befunnit; så antages,
att, såsom jag äfven hört yttras af
dem, som påkallat frågans omedelbara remiss
till ConstitutionsUtskottet, Ridderskapet
och Adeln väntar sig, det ConstitutionsUtskottet,
såsom i högsta instansen utöfvande
Rikets Ständers andel i den Grundlagsstiftande
magten, skall öfver sjelfva hufvudfrågan
sig yttra; och är det emot ett
sådant ConstitutionsUtskoltets inblandande
uti enskilde Riksdagsfrågor, i någon annan
236
Den 10 December f. ni.
ordning eller under någon annan form, än
uti RiksdagsOrdningens ap:de §. föreskrifves,
som jag härmedelst mig reserverar.
Principen är klar och enkel, samt utgör
första vilkoret för borgerlig frihet; den
heter: Lagstiftande och lagskipande magt
1’å ej hos en och samma, concreto eller
moraliska, person förenas. Denna stora
och vigtiga, men, såsom allt stort, enkla
grundlag finnes uti Riksdagsordningen och
RegeringsFormen på flere ställen tydligen
uttryckt; men häremot ligger i rak motsägelse,
att samma auctoritet, som stiftar
grundlag, skall den i enskilda, om än aldrig
så tvistiga, fall tillämpa. Då vidare
Regeringsformens 83 §. uttryckligen förbjuder
all förklaring af Rikets grundlagar i
hvarje annan, än föreskrifven lagstiftningsväg,
synes mig detta tydliga förbud, jemfördt
med den här ofvan åberopade, af
våra grundlagar lika tydligt stadgade, af
hvarje tänkande varelse allmänt antagne
princip, bestämdt förklara, att ingen auctoritet
, ingen magt på jorden finnesj som
äger att j för tillämpningen på enskilda
fallj våra grundlagar förklara. Detta stadgande
är äfven uti RiksdagsOrdningens 83 §.
tydligen uttryckt, då det heter: ”Efter de”ras
ordalydelse skola de i hvarje enskildt
”fall tillämpas;” genom dem ligger den
enda absoluta magt, den enda oinskränkta
magt, som uti ett fritt samhälle kan och
Den io December f. m.
bor finnas, förvarad hos lagen. I dessa
enida ord, mine Herrar, ligger ju den yttersta
garanti för vAr fria samhällsförfattning.
Gör ConstitutionsUtskottet, eller hvilken
annan auctoritet som heldst, lill våra
grundlagars tolkare, och vi skole snart se
magten och våldet å den ena sidan, sjelfs»
våldet och passionen å den andra, inför
denna allsvåldiga Areopag drifva sill gäckande
lek med vår frihet. Man åberopar
exemplet af Konungens Högsta Domstol,
hos hvilken UnderRätterne äga begära lagförklaringar
uti tvetydiga fall; men grundlagen
förbjuder ej, utan tvärtom tillåter en
sådan förklaring; och hvad lagstiftande magt
utöfvar väl derigenom Konungens Högsta
Domstol? Dessa förklaringar blifva ju sedermera
framlagde till Rikets Ständers
granskning, för att af Konung och Ständer
gemensamt stadfästas eller upphäfvas, utan
att Konungens Högsta Domstol dervid äger
någon den minsta del uti afgörande rätten.
Mine Herrar! jag öfverlemnar till hvar och
en bland Eder att bedöma rigtigheten och
den stränga nödvändighet, som ligger uti
dessa slutledningar. Min ungdom och oerfarenhet
anstår det kanske illa, att offentligen
förklara mig emot ett RiksStånds beslut.
Men den frihet mitt hjerta dyrkar,
och för hvars försvar milt lif voro blott
ett alltför ringa offer, ålägger mig här i
förväg offentligen förklara, att jag alltid
måste anse ConstitutionsUtskottet med en
a38
Den to December f. m.
profaneronde hand hafva vidrört den heliga
rolen för vår [medborgerliga frihet, i
samma ögonblick, 'sorn detta Utskott befattar
sig med afgörandet af hufvudfrågan,
huruvida Herr dorchimont bör få bibehålla
den honom tilldelte Inträdespollet,
eller ej.
Herr Dalman, Lars Johan: Jag anhåller
få förena mig med Herr Bråkenhjelm i
den af honom nu uppläste reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och
L,andtMarskalken ankom, och emotlog klubban
af Grefve Lewenhaupt.
Öppnades Herrar Electorers lista till
val af en Ledamot i BancoUlskoltet, efter
N:o 642 Herr von Becker, Carl Johan; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1947* Herr Odencrantz_, Carl.
Upplästes Högvördige PresteStåndets
ProlocollsUtdrag af den 1 dennes, innehållande
remiss till StatsUtskottet och communication
med de öfrige RiksStånden af
Professoren och Contracts-Prosten S. P.
Bexells samt Kongl. ÖfverHofPredikanten
m.m.Doctor J. J. Hedrcns Motioner, angående
anskaffande af tjenlige Sessionsrum vid Riksdagarne,
så väl för de 3:ne OfrälseStånden,
Den io December f. m. 23g
sorn ock för Rikets Ständers Allmänna Utskott
m. m.; ock blefvo de båda, ProtoeollsUtdraget
åtföljande, Memorialen äfven
uppläste.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: För
mili del får jag så mycket heldre understödja
ifrågavarande Motion, som jag sjelf
ernat framställa ett dylikt förslag. Jag vill
blott härvid göra ett tillägg. Det är ej nog,
att Utskotten erhålla rum, der de kunna
sammanträda vid Riksdagarnes början; det
är äfven nödigt, att de hafva Bibliothek i
de ämnen, hvarom de rådpläga. Sålunda
borde ConslitutionsUtskottet förses med alla
de Grundlagar, Sverige från äldste tider
haft; äfven vore väl, om Utskottet ägde
andra Länders Chartor och Grundlagar. BevillningsUtskottet
behöfde de fordna BevillningsFörordningarne,
för att jemföra dem
sins emellan och med den närvarande, samt
derigenom af erfarenheten hemta råd vid
uppgörandet af nya Förslag. Lagutskottet
borde hafva en samling af alla Lagar och
Författningar i Riket uti de ämnen, som
tillhöra dess handläggning. Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet framför allt
behöfde serskildta rum till hysande af de
otaliga Ekonomiska Författningar, utan hvilkas
ägande Utskottet ej kan utarbeta någonting
fullkomligt. Jag anhåller, att desse anmärkningar
måtte få åtfölja remissen af ifrågavarande
Motion lill vederbörligt Utskott.
Den 10 December f. m.
Tillika får jag vördsamt hemställa, om icke
den del,af Motionen, som rörer RiddarhusTomten,
bör genast remitteras till RiddarhusUtskottet.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
förmodar, att det nu uppläste ProtocollsUtdraget
från Högvördiga Preste-Ståndet
kommer att hvila på bordet, innan remiss
deraf till Utskott beslutes. Om så sker,
uppskjuter jag framställningen af mina tankar
i ämnet, intills dess remissen kommer
i fråga, då jag torde få tillfälle yttra mig;
och jag anhåller derföre vördsamt att Herr
Grefven och LandtMarskalken täckes upplysa
mig, om frågan blifver hvilande på
bordet.
Hans Exellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att detta mål,
likasom alla andra, då de första gången
föredragas, komme att hvila på bordet.
Grefve Spens, Carl Gustaf, uppläste
följande:
I afseende på Allmänna Bevillningens
Ilufvudgrunder, är för en Riksdagsman*
som icke tillika är Ledamot af Bevillningsutskottet,
väl den egentliga tiden alt yttra
sig, när Utskottets i §. 3.i af Riksdagsordningen
föreskrifna första Betänkande till
Slån
-
Den to December f. m.
Stånden inkommer, och ert granskning af
några det nuvarande Beviliningssättets detailler
torde således synas onödig, då den.
nya förordningen blott kan komma att låna
detailler från den gamla, i fall samma hufvudgruuder
oförändrade bebehållas. Men
då den Bevillningsprincip, eller rättare det
aggregat af sådane, som 1812 antogs, allt
sedan visat sig försvaradt af högst mägtiga
intressen och opinioner, enligt en erfarenhet,
som jag, efter min åsigt, icke kan annat
än kalla högst bedröflig, är det att
förmoda och frukta, att någon hufvudsaklig
ändring icke heller nu står att vinna; och
i så fatta omständigheter går jag att hos
Ridderskapet och Adeln anhålla om en remiss
redan nu till BevillningsUtskottet af
några an märkningar emot underordnade principer
af nuvarande BevillningsFörordning,
framställde under förutsättning af den hufvudprincips
bibehållande, som jag dock förbehåller
mig öppet, att när tid blir, så
långt min förmåga räcker, bestrida.
Sjelfva Titelbladet innefattar en oriktighet.
Det står: ”Bevillning för år 1824
”och påföljande år, intill slutet af år 1828,
”såvida ej inom denna tid Urtima Riksdag
”infaller.” Man borde här, och öfverallt
i sådana fall, nyttja Grundlagens egna ord,
och således, enligt 61 §. RegeringsFormeri,
här säga: intill slutet af det år, under hvars
3 H. 16
Den 10 December f. m.
lopp en ny Bevillning af Rikets Ständer
fastställd blifver. Jag anhåller nu om iakttagande
häraf vid uppsättandet af nästa
BevillningsFörordning, och torde en gårig
få utveckla de menliga följderna af närvarande
redaction uti serskilt Memorial öfver
en fråga, som hör under Expeditionslktskottets
handläggning.
Art. II. §. 3. mom. 3. pag. 25.
Rusttjensskatten upptages här i Be vi 11-  ningsFörordningen. Sådant har, om jag
minnes rätt, skett i alla de föregående sedan
1809, och det är dock alldeles olämpligt.
Adelsfarieskyldigheten hör mindre till
dem, som åläggas Svenska medborgaren efter
60 §., än till dem, som omtalas i 80
§. RegeringsFormen. Rusttjenstskattens införande
bland ordinära skatter, och dess
behandlande ensamt som ett föremål för
StatsUtskottels åtgärder, synes mig vara i
atla afseenden af sakens natur påkallad.
Kanhända vore det nödigt och nyttigt, att
påbjuda en allmän jemkning och granskning
af denna skatts nuvarande skick; sedan kunde
den förvandlas till varor efter någon
engång för alla antagen grund, och derefter
icke undergå ändring, mer än andra
grundskatter i Landet. Möjligheten att Adelsfanan
skulle uppsättas är icke ens tänbbar.
Art. II. $. 3. mom. 5. pag. 26.
Med Rotefrihetsafgiflen synes mig vara
samma förhållande, som med Rusttjenst-sköt
-
Den 10 December f. m.
ten. Men då nu alla oroterade heitman
snart komma att elFeetivt blifva roterade,
torde all fråga härom af sig sjelf försvinna;
dock anhåller jag, att, i den händelse sådan
skatt ännu kan komma i fråga under nästa
Bevillningslermin, det måtte blifva bestämdt
stadgadt, om denna afgift skall införas på
brukarens debetsedel, eller, lika med Frälsebevillningen,
på ägarens. För flera år
sedan skedde det förra, och dock samman*
ställes denna afgift, i sjelfva Förordningen,
med bevillningen efter egendomsvärde, och
med rusttjenstbevillningen.
Art. II. 6‘. morn. 1. pag. 3j.
Skall väl äfven nu den orimligheten
få förfara, att olika bevillning och olika
ränteafdrag stadgas för intecknade och ointeeknade
Capitaler? Hyser man den barnsliga
tron, att den som annars hade velat
hafva sina Capitaler obundna vid fastighet,
skall fasta dem för Tedels procent högre
ränta? Eller den barnsligare fallenheten
att straffa dem, som använda Capitaler annorlunda,
än några Lagstiftare vilja? Det
historiska ursprunget till denna olikhet är
kändt. Fem procents afdrag på räntan, eller
för sex procents Lån 3 R:dr per iooo, var
före 1818 års Riksdag i allmänhet stadgadt
för utlånade medel. Capitalisterna, ännu
ovana vid afdraget, voro i allmänhet förtretade
deröfver, och mången, med varm
känsla för lag och moralitet, ansåg det ej
*44
Den 10 December f. m.
vara hvarken orätt eller skamligt, att neka
detta afdrag, ehuru han, då concurs utbrast,
återbar beloppet. Å andra sidan
voro låntagarne till stor del missnöjde öfver
att så sällan få tillgodonjuta hvad lagen
dem tillerkände. På samma tid slodo,
genom Rikets financiella ställning, låntagare
och långifvare uti upphettadt harnesk
emot hvarannan, alla financefrågor debatterades
med mer och mindre humeur å
ömse sidor, och de mindre afgjordes ofta
genom tyst öfverenskommelse hastigt, blott
för att undvika debatten. En Ledamot af
Ridderskapet och Adeln väckte då här fråga
om obilligheten, att, när en egendom
taxeras till 2 R:dr per 1000 af värdet, det
deri intecknade Capitalet skall betala 5
procent af räntan, eller 3 R:dr per 1000.
Hans raisonnement, ehuru, som jag skall
söka visa, skenbart, förorsakade ändring i
Bevillningsstadganderna. Jag vädjar till
dem, som på detta rum 1818 hörde denna
sak afgöras, om ej hela Bevillningsafdraget
af ränta den tiden ansågs för något
så chimeriskt, att man litet eller intet vårdade
en detailstadga derom. Så uppkom
nämde anomalie i Bevillningsförordningen
genom en ställning i Landet, som sjelf var
den största anomalien. Denna ställning är
nu helt annorlunda — hvad som årets tanklösa
opinion 1818, kosta hvad det ville,
önskade kullkasta, har ramlat, och såväl
skakningen, som till en stor del bullret,
Den io December f. m.
245
är förbi — med htfad skada för industrien,
det lior icke hit. Landet är nu lugnt
i de flesta af sina penningerelationer, lugnare
åtminstone, än det på länge varit;
det är så lugnt, att många säkerligen jemte
mig hitkommo med det hopp, att få sysselsätta
oss med annat än dessa vandringar
af och an i Financetheoriens labyrinter,
och slippa se vid denna Riksdag, hvad
man vid tvänne föregående kallat Stats-och
BancoUtskottens stora betänkande. Dessa
angenäma förhoppningar hyser jag väl redan
icke mer, men tror mig dock saklöst
kunna bringa detailfrågor, sådana som denna,
å bane, utan att äfventyra den spänning,
som 1818 öfverallt var att befara.
Ilvad visar sig då vid lugn öfverläggning
om det ifrågavarande Bevillningsafdraget?
Ingenting annat än det, som nästan öfverallt
förekommer, att 1812 års Bevillningsprincip
icke har, i afseende på billigheten,
de förmåner, som man påstod, medan reactionen
var på modet emot allt hvad
1809 års Ständer hade gjort. Enligt nämnde
års bevillningsprincip tyckes raisonnementet
vara ordagrannt rigtigt, att då all
bevillning rättas efter Capital värde, och
fastigheten betalar 2 per 1000, bör det i
samma fastighet intecknade Capitalet också
betala 2 per 1000. Men jordens värde är
likväl uträknadt efter 5 procent af behållna
inkomsten, och capitalets efter 6, (\se
de 4 sista BevillningsFörordniugarnes Taxe
-
Den ro December f. in.
rings-instructioner); jorden betalar således
två per 5o af behållen inkomst, då deremot
det jordfästade Capitalet betalar 2 per
60, och alla andra ännu 2 per 40. Och
likväl var hela 1812 års bevillningsprincip
angifven som ett surrogat för 1809 års,
hvars större billighet man ofta erkände,
men påstod den äga olägenheter i verkställigheten.
För min del tror jag, att, om
man ock skall behålla 1812 års princip,
vore bär möjligt och tillbörligt, att stadga
2 per 5o af räntan, såsom för alla Capitaler
gemensamt bevillningsafdrag; (det
vore ett medium af hvad som nu ärålagdt,
och tillika, som nyss sades, det mest öfverensstämmande
med fastighetens skattbelopp)
men förklarar tillika, att jag anser
hvilken siffra, som stadgas, bättre än att,
såsom nu, hafva två classer Capitaler, öfvertygad
att förordningen i denna del, till
och med mer än annorstädes, behöfver den
högsta möjliga bestämdhet och enkelhet,
för att någonsin blifva efterlefd.
Af samma grund klandrar jag de ord,
sorn längre fram i det citerade momentet
förekomma: ”under villkor i bägge dessa
”fall, att ränta till 6 procent är bestämd.”
Jag tror det böra tydligen utsättas, att intet
ränteafdrag äger rum, så snart den i
reversen öfverenskomna räntefoten understiger
58, 57I eller 57 per iooorde, allt
efter som beslutet i hufvudfrågan utfaller.
Den io December f. m. 247
Momentets sednare perioder innefatta
en mängd correctivstadganden på det, sam
icke på sådant sätt kan corrigeras. Det vore
långt bättre att med ganska få ord säga,
att vid all lagsökning, med eller utan
eoncurs, är ingen högre ränta betalningsgild,
än efter afdraget. Vill man tillhålla
räntetagare!! genom annat band, alt icke
begagna den magt han ofta bar öfver gäldenären,
så tjenar åtminstone stadgandet
af ränta å de föregående årens bevillningsafdrag
till litet eller intet. Deremot är
iakttagandet häraf till det största besvär
för ovana räknare; det förorsakar således
en förargelse mot hela paragraphen, och
hvarje sådan är ett frö Lill elusion, icke
blott af det partiella stadgandet om bevillningsafdrag
å ränta, utan af hela författningen
om afdraget.
Hvad angår edgång om bevillningsafdrag,
behöfva flera offentliga edsformulairer
underkastas granskning, hvilket dock
ej hör till BevillningsUlskottels handläggning;
emedlertid anhåller jag, att äfven BevillningsFörordningen
måtte så skrifvas, alt
edgångaren ej som hittills blir ålagd besvära
mer, än han verkligen kan. Således borde
det hår vara utsatt, att man besvär de
ifrågavarande bevillningsqvittencernas vigtighet,
blott för den tid man sjelf varit
fordringsägare.
248 Den je December f. rn.
Art. II. §, 6. Morn. 4' Pa8' 3g.
Att sätta ut, det man vid beräkningen
af en vinst på NumerLotteriet får afdraga
det insatte beloppet, är en naiv ostyl;
det tyckes, som om scribenten ansåg, hvad
som väl ock i visst afseende kan vara sannt,
insatsen såsom en redan vid insättningen
skeende förlust, och att, så snart man ej
Bestämdt stadgade motsatsen, borde redan
förmonen, att slippa helskinnad ifrån NuraerLotterispelarens
vanskliga näring, anses
som vinst. Måtte denna näring vid
denna Riksdag förbjudas, och det privilegierade
Spelhuset cn gång försvaras af mindre
verksamma intressen.
Art. lil. $. 1. Mom. 1.
Här synes mig ett stadgande saknas,
nemligen att den skattskrifvare, som utan
laga förfall försummar sig, sjelf bör vara
förfallen till böter, som Konungens Befallningshafvandes
vid skattskrifningen närvarande
ombud bör vara skyldig att ovilkorligen
genast ålägga. Det går nu ibland så
till, att skattskrifvaren på utsatt tinuna skickar
sin renskrifvare med muntlig hälsning
till den, som sitter i Landshöfdingens ställe,
och sjelf ej kommer förr än till underskriftstiden.
Detta är lek med myndighet.
Art. lil. Ji*. 2. Mom. 16.
När lagstiftaren här förbjuder Commilte'en
aUt nedsätta, mert tillåter den att höja
Den to December f. ra.
^49
elt uppgifvet värde, har han förbisett, huruledes
Bevillningstaxeringen redan bestämmer
åtskilliga Financeförllållanden emellan
enskilta personer och allmänna verk, och
att den framgent nödvändigt måste allt mer
och mer komma att bestämma sådana, sålänge
ingen säkrare värderingsmethod af
fastigheter ännu är uppgifven; att härvid
allmänna crediten ovilkorligen fordrar, det
ej en offentlig auctoritets stämpel påtryckes
uppenbara origtigheter, och att, som
Förordningen nu lyder, det kan bli uträkning,
att i några år betala en mycket för
hög bevillning, endast för att få åberopa
ett högt beskattningsvärde. Jag tror således,
att antingen detta 16 Mom. bör alldeles
utgå, hvilket vore det bästa, eller
ock bör det tillika utsättas, att, i den händelse
Berednings-och TaxeringsCommitteer11a
finna ett uppgifvet värde för högt, i jemförelse
med de andra hemmanens inom districtet,
åligger det dem, att sådant i längden
anmäla, hvilken anmärkning, angående
det värde Committeen ansett vara lämpligare,
bör sedermera upptagas i alla attester
om taxeringsvärdet, på det sätt att
ägarens uppgift blir grunden för bevillriingens
utgående, men Committeens åsättning
gällande vid alla de tillfällen, der eli afseende
på bevillningsvärdet af fast egendom
är genom författningar och instructioner
föreskrifvet.
l
25o
Don io December f. ni.
Art. III. $. 2. Mom. 2 och 22. /mg. 44*
45 och 4g.
liela den såkallade Minimilabellen ålen
i historiskt afseende underlig utväxt på
1812 års bevillningsprincip. Hvad som 1809
års bevillningsmethod på ett ganska enkelt
sätt åstadkom, och som man dock 1812
påstod att den icke gjorde (just det, sorn
man då förnämligast sökte vinna, nemligen
säkerhet för Bevillnings summans utgående)
befanns 1818 icke vara vunnet, och en n_y
påbyggnad af Förordningen dertill behöfvas.
Att discutera denna Minimitabell, är
icke nu tiden; jag har gjort det förr, och
hoppas, eller rättare fruktar, alt få göra
det, när Utskottets i RiksdagsOrdningens
§. 3i föreskrifna första betänkande ventileras;
men Förordningens detailler i afseende
på denna minimisumma, hvilken 1823
nedsattes för alla Lån 10 procent af dess
förra belopp, äro för märkvärdiga, att ej
nu böra till ändring anmälas, för den händelsen
att Minirnitabellen ej blifver borlvoterad.
Denna Minimitabell åtföljer nu
EevillningsFörordningen bland andra formulairer
af så liten vigt, att de komma
först efter uiiderskrifterne, och dock är
denna tabell icke mindre än hela Bevillningens
angifna regulator. Stadgandet derom
är i de bägge Morn., jag nyss nämnde,
utfördt, visst icke med fö ord, men huru
mörka de äro, och huru de föranleda till
en belt annan utgång, än lagstiflarnes plu
-
Den io December f. m.
ralitet har åsyftat, må den, som läser dessa
Morn., sjelf döma. Jag förmodar nemligen,
att lagstiftarnes pluralitet med dessa
stadganden menat, hvad jag hört alla de
individer jag derom frågat påstå sig hafva
menat, när de antogo nedsättningen, att
nemligen den minskning i bevillningsbeloppet,
som statsutgifterna tilläto, och på grund
hvaraf minimisummau kunde nedsättas, verkligen
skulle komma ägarne af Sveriges fasta
egendomar till godo. Sjelfva billigheten
fordrar, att för Jordbrukarens bevillning
lika väl stadga en maximi, som en
minimigräns, i synnerhet som 23 Mom. verkligen
utsätter två sådana gränsor till och
med för Brukspatrons-intressets öden och
missöden, hvilket man dock någon gång
har påstått vara med vårt nuvarande Representationssätt
sämre bevakadt, än jordbruks-intresset.
Dock jag vill här gerna medge,
att i sig sjelf är denna Brukspatronernas
förmon af två gränsor icke stort att afundas,
då den inskränker sig till att icke
under någon förevändning skatta för mer
än y, likasom ej för mindre än i af skeppundet
privilegieradt smide. Deremot äro
för Capitalistens, för Näringsidkarens, för
Löntagarens, till och med för Livrebetjentens
skatt sådana gränsor i sjelfva bevillningssättet
inneslutna. Men en maximigräns
för jordbrukarens skatt hade bestämdt vun'liits,
om — och kunde aldrig annorlunda
vinnas, än att — man hade stadgat rättig
-
Den 10 December f. m.
het och skyldighet för PröfningsCoinmitteen,
att, sedan de underlydande Committeerna
jemkat hemmans- och lägenlietsvärdena
efter hästa förstånd, och PröfningsCommitteen
sjelf fulländat denna jemkning
genom afgörande af alla klagomål, icke
hlott, såsom orden lyda i Art. III. §. 5.
Mom. i, ”oväldigt hålla hand öfver, att
”fastighetsvärdet å landet framför allt icke
”sättes under den summa, som för hela
”Länet blifvit påräknad, och i den hifoga”de
Tabellen upptagen;” utan äfven lika
bestämdt hindra_, alt Länets sammanlagda
fastighetsvärde ej öfverstiger Tabellbeloppet.
Att ett sådant öfverstigande, så väl
vid 1819 års första taxering, som i synnerhet
vid 1824 års, skulle vara en nödvändig,
eller åtminstone trolig, följd af
taxeringsmethoden, är kanske icke svårt att
visa. Skälen till det påstående, alt år 1819
det hlef alla de vid särskilta BevillningsCommitte'er
ex oflicio närvarande Embetsmäns
håde skyldighet och interesse att framför
allt söka få bevillningen höjd, finnas i
åtskilliga protester, inlemnade af Ledamöter
ur flera Stånd till det årets Committeer.
Jag förbigår dem, då de egentligen ej höra
hit. Ett factum lärer vara, att 1823,
åtminstone inom de flesta Länen, taxeringssumman
öfversteg det då varande minimibeloppet;
och den kunde också svårligen
någorstädes understiga. Under alla de år,
1818 års BevillningsFörordning galli, skulle
Den 10 December f. m. a53
nödvändigt hvarje efterföljande Ars TaxeringsCommitte,
äga en rättelse för sin åtgärd
i det förra årets PröfningsCommittés
beslut; der taxeringen var för liten, der
öppnade man alla utvägar till ändring; men
man tycktes vilja tillstänga dem, när han
från början råkat blifva för stor. Alla orsaker
skulle bidraga att öka, ingen att minska,
den skattdragandes börda. — Men nu
utkom 1823 års BevillningsFörordning, som
säger, i det citerade Mom. 2, att:
”Första gången, då denna Bevillningsförordning
skall lända till efterrättelse,
”bör tillk^nnagifvas, att den nedsättning å
"hemmansvärdet i allmänhet, Rikets Hög”loll.
Ständer medgifvit, för att genom jemkning
å de hemman, som nu kunua finnas
”för högt värderade, få ett efter rätta för”hållandet
lika värde hemmanen emellan,
”icke får öfverstiga Tio procent af den hit—
”lills varande Totalsumman, och derföre
”inom hvarje Taxeringsdistrict icke egent”ligen
bör begagnas till allmän nedsättning
å alla hemmansvärden; utan är ända"målet,
att förskaffa sådana hemman, som
”förut varit olika eller emot värdet för högt
”laxerade, ett, efter förhållandet, lika värne
med de öfriga.”
Och i Mom. 22:
”BeredningsCommitte^rna åligger, att,
”med hänsigt till det förhållande för livar
-
154
Den io December F. m.
”je Län, som serskildt bifogade Tabell ut*
”marker, lika noggrann t, som allvarligt,
”utreda de orsaker, hvilka i vissa orter,
”mera än i de öfrige, åstadkommit nedsättning
i fastighetsvärdet” —
samt vidare.*
”Varande det Comniitteen obetaget,
”att — — — dels böja, dels ned
sätta;
men ingalunda må detta verkställas
”genom ett allmänt och obestämdt omdöme,
”eller under proportionerliga andelen af
”den summa, hvilken för hvarje Län är
”fastställd och i ofvannämnde Tabell innefatta
d, utan skola skälen till hvarje förändring
alltid i Prolocollet omständligt anföras,
och TaxeringsCommitteen under”ställas.
”
Betraktar man dessa märkvärdiga ställen
i BevillningsFörordningen, synes det
klarligen, att, vid de flesta BeredningsCommitteer,
den närvarande Iläradsskrifvaren
skulle ex officio protestera, enligt Mom.
3o i samma §., dels emot hvarje nedsättning
af mer än io procent å något hemman,
dels äfven emot en så stor eller mindre
nedsättning å alla hemman inom Distriktet.
Man påminne sig härvid, hvad en Häradsskrifvares
protest på embetets vägnar måste
betyda inför en BeredningsCommitte',
som till stor del består af mindre dristig
allmoge; man ihågkomme den arilhmetiska
Den ro December f. m.
nödvändigheten, att då intet hemman nedsättes
under ro procent, och blott några
vinna någon nedsättning, kan det hela af
nedsältningen aldrig gå på långt när till io
procent af förra totalsumman. Betänker
man nu alla de hinder, som det omständliga
Protocoll, hvilket författningen tyckes
fordra, mäste lägga i vägen för vanliga
BeredningsCommitteer att med olika eller
afskrifne skäl, särskildt för hvarje hemmanslott
(]såsom några lära vilja påstå, att
förordningens mening skall vara); nedsätta
värdena, ett Protocoll, som icke ens kan
hinna skrifvas på den korta tid, som för
en BeredningsCommitte ofta finnes utsatt;
betraktar raan det besynnerliga bannlysandet
i §. 22 af allmänna omdömen, som
dock, när ett oell samma skäl förefinnes
för Districtets alla eller flera hemman, måste
kunna vara lika sanna som de speciella,
och som på intet vis, i och forsin allmänna
natur, förtjena att förblandas med obestämda
yttranden; beskådar man slutligen,
huruledes (^oaktadt nämnde bannlysnings
hela kraft verkligen är i den föregående
delen af samma moment borttagen genom
den uttryckliga tillåtelsen att göra nedsättning
för orterhvilket endast sker i följd
af ett allmänt, ehuru bestämdt, omdöme)
likväl möjligheten af en sådan allmännare
nedsättning på ett annat ställe, nemligen
i Mom. 2, är beskrifven genom de märkvärdigt
dunkla orden: ”icke egentligen bör
Den to December f. m.
”begagnas till allmän nedsättningså förvånas
raan icke vidare öfver, att så liten
nedsättning kommit de skattdragande fastighetsägarne
till godo. När raan nu tillika
hör berättas, att ett helt Läns, Östergöthlands,
samtlige Pröfnings-, Taxerings- och
BeredningsCommitteer, med alla dertill hörande
personer, hafva fått sig från Kongl.
KammarRälten meddelad en anmärkning
på innestående bevillning för flera millioners
fastighetsvärde, på grund deraf, att
nämnde Committéer alla ansett sin rättighet,
att, sedan den enskilta jemnkningen
försiggått, göra en allmän nedsättning, svarande
emot den summa, som återstod på
de io procenten, vara förvarad i det obestämda
af orden: icke egentligenj och i den
bestämda tillåtelsen att nedsätta för orter;
så blifver man frestad alt i denna sak ursäkta
den anmärkande auetoritet, hvilken
skall applicera ett sådant Embetsverks åsigt
till en sådan förordning, ehuru man på
samma gång måste beklaga invånarne i en
provins, som hastigt uppskrämmas genom
en anmärkning, hvilken omtalar summor,
större an alla de, med hvilka de
dittills hafva kommit i collision. Förhållandet
med en sådan anmärkning, hvilken
verkligen har skett, hör icke till detta Memorial;
kan hända försöker jag, om ingen
annan, att ännu en gång väcka Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på detta
ämne
Den 10 December f. m.
ämne. För det närvarande inskränker jag
mig vid att anhålla, det författningens ord
må blifva klarare, och att för jordbrukarens
bevillningsbelopp må sättas en lika bestämd
maximi, som minimi gräns, genom begagnande
af de utvägar, som minimitabellens
idé erbjuder; alltid under den förutsättning,
att sjelfva denna oformliga idé icke vill
upphöra att göra sig gällande på denna
Riksdag.
Mycket mer kunde med skäl sägas om
i8a3 års BevillningsFörordning, men detta
må vara nog. Jag anhåller om remiss till
BevillningsTJtskottet, och communication
med respective MedStänder.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Då nu
fältet är öppnadt för anmärkningar emot
den hittills gällande BevillningsStadgan, får
jag äran att, conformerande mig med den
siste talaren, till hans anmärkningar försöka
några tillägg:
Sidan 28 förekommer: ”Den som med
”annans bortarrenderande &c.” meningen
saknar egenskap af att vara Svenska.
Sidan 3i står: ”Masugnar, så vida de
”ej ingått i värdet af den Egendom de till”höra.
” Detta torde i stället böra redigeras
sålunda: Masugnarsom sälja sin produetion.
3 H. 17
a53
Den 10 December f. m.
Sid. 36. 5 moni. af 5 §. ”1 öfrigt sko~
”la Taxeringsman, utan hinder af ofvan stad”gade
classer &c.” Härvid torde böra tilläggas,
att Taxeringsman äga rätt att, enligt
innehafvande kännedom, med det dyra
ansvaret af aflagd Ed, och i förhållande
till andre Egendomar inom Districtet, nedsätta
Taxeringsvärdet å den Egendom, hvars
värde de finna vara af ägaren utöfver verkliga
förhållandet uppgifvet.
Om vid förlidne Riksdagar Rikets Ständer,
i stället för att tillskapa krångliga
controller å deras Representanter, Taxeringsmännen,
hade bevärdigat dem med förtroende
till deras heder, samvete och localkännpdom,
skulle Banken ej, som nu, behöfva
endast hålla sig till i8i3 års Taxeringsvärden,
sedan de följande åren mången
Possessionat, för att få vidgad lånerätt hos
private, uppgifvit ett Egendomsvärde, som,
ehuru öfverdrifvet, det ej var TaxeringsCommitteerne
tillåtet alt rätta.
*
För framtida rättelse förenar jag mig
i afseende härå med Grefve Spens, och
får dessutom tillkännagifva, att Herr Kleman
i BorgareStåndet den 4 December föreslagit,
alt Taxeringsman icke måtte bindas
af annat än ed och samvete.
Föregående anmärkning gäller äfven
om slutet af 17 mom. af 2 §. sid. 48.
De» 10 December f. in.
45g
Sidan 49- §• 2. mom. 23. Bäst tolde
vara, att i anseende till utaf läge, egen
Masugn , lättare koliltillgång, granskap till
afsättning, m. m. beroende prodnctionsvinst,
(hvilken hittills alla år varierande
upptagits) Bruken inom hvarje Län sattes
i 3:ne Classer och derefter årligen betalade
för productionsvinst.
Sidan fy. mom. 23. Manufactursmiden
höra skatta enligt produclionsvinsten föregående
året.
Sidan 5i. Mom. 25. ”Kungörelse af
den 17 Julii 1810.” Den är upphäfven oell
hade således ej hordt citeras.
Sidan 5i. Morn. 2G. ”Tillämpning af
de grunder, som för värdering af hemman
brukas” &c. Detta confunderar; ty vid
Hemman och Bruk aro högst olika grunder
för taxeringen.
Sidan 70. Mom. 3. På sätt enligt delta
Moment tillgår vid PröfningsCommitteerne,
torde äfven böra tillgå i Kongl. KammarRätten,
hvilken Rätt torde höra revidera
till ZifFran, men aldrig gifva Utslag i egen
sak, utan i dess ställe anbefalla sine underordnade
att anföra besvär, hvilka slutligen
borde dragas under Kongl. Maj:ts egen
Nådiga pröfning, emedan Konungen och
ingen annan borde döma i en tvist emel
-
Den 10 December f. m.
Ian det sig sjelf beskattande folkets representanter
och Kronans räkenskapsverk. Till
bevis på att denna vördsamma anmärkning
ej saknar anledning får jag anföra följande.
Hvarefter Friherre Ridderstolpe uppläste
följande:
Lyckan att vara född i ett land, der
ifrån Hedenhös folket ägt rätt att sig sjelf
beskatta, ålägger mig att göra Rikets Ständer
uppmärksamme å bibehållandet af deras
värdighet, så väl emellanj som under
Riksdagarne. I beskattningsväg föreställas
Rikets Ständer emellan Riksdagarne af de
Berednings-, Taxerings- och Pröfnings Committeer,
hvilka enligt gällande BevillningsStadga
äro sammansatte, och hvilkas vitsord,
grundadt på noggran localkännedom,
skyddadt af ed, samvete och öfvertygelse,
samt framkalladt af Landsmäns bevisade
högaktning, hör af hvilket Statens Embetsverk,
som hälst, bemötas med behörig consideraliou.
Under sommaren 1826, då det lyckats
mig att nedtvinga priset å säden, fann jag
att i flere Socknar, det oagtadt, auctioner
ägde rum, der Possessionater å auction med
3 å 4 månaders credit aflat Råg lill behöfvande
för omkring 25 R:dr Riksgälds,
tunnan.
Såsom Landshöfding lemnade jag då
Häradsskrifvarne i Länet befallning, att vid
Den io December f. m.
261
hvarje TaxcringsComité, der jag af andre
embelsgöromål vore hindrad att sjelf föra
ordet, göra Comitéen uppmärksam å de §§.
i då gällande BevillningsStadga, hvilka ålägga
hvar och en medborgare att till Statshehofs
fyllande afstå en viss liten andel
af åtnjuten produetionsvinst. Comiteerne
delade med mig den åsigt, att den Possessionat,
som handlar med säd, bör derföre
skatta, af samma skäl, som hans medborgare,
Sädeshandlaren. Pr ö fningsCo mi te^n
stadfästade TaxeringsComiteens beslut, hvaröfver
blott en enda Possessionat fullföljde
lios Kongl. KammarRätten sine besvär, med
den framgång att Kongl. KammarRätten^
på grund af 2:11c Klagandens Landsmäns
betyg, frikände Klaganden från afgiften,
hvilken han ägde att ur Ränleriet återfå.
Innan jag, öfverhopad af andra göromål,
hunnit anskaffa ett enda bevis på
sanningsenligheten af TaxeringsComiteens
grunder, förgick fatalietiden; men för känslan
af det rätta återstår detta nu begagnade
tillfälle, att göra Rikets Ständer uppmärksamme
å en tilldragelse, der ett betyg,
gifvit af 2:ne personer, hvilka aldrig
deröfver å Ed varit hörde och hvilkas egenhändiga
namnteckning tilläfventyrs ej inför
laglig myndighet blifvit intygad, gällt mera
inför ett Statens Embetsverk, än inför
Rikets Ständers Representanter.
Den to December f, m.
Det tillhör Medborgaren att med sira
uppmärksamhet kringskansa en lycklig sakernas
ordning, för att åt Lagstiftande Magten
lemna tillfälle lill sådan Redaction af
Författningarne, som kan motarbeta den
oberoende privatmannens motvilja att underkasta
sig enskild uppoffring för allmän
nytta.
Härefter tilläde Friherre Ridderstolpe
munteligen;
Slutligen har jag en anmärkning att
göra, som man kanske ej väntar afen jordbrukare,
och än mindre af en Embetsman;
men sanningen har, för att åstadkomma
rättvisa, intet afseende å sine tolkares, yrken,
hvadan jag vågar yttra den åsigt, att
billigt vore, det Smeder vid Bruk, som
vida bittidare än andra arbetare blifvit orkeslöse,
borde fem år förr än andre få
komma ur mantal. Den sorgfällighet, hvarmed
Bruksägare inom Wästerås Län vårda
åldrige Smeder och hindra dem från att
falla Församlingarne tili last, gör mig denna
anhållan till en pligt.
För att inhämta huruvida mine åsigter
äro de rätta, och i det fallet huru rättelse
lämpligast kan vinnas, anhåller jag vördsamt
om meddelande till respeclive MedSlånden
och om Remiss till Bevillningsutskottet
af desse mine anmärkningar,
Den io December f. m.
Grefve Cronhjelm_, Otto August: De
siste värde Talarne hafva endast vidrört
de bristfälligheter i BevillningsFörordningen,
som befunnits vid dess tillämpning på
landet. Då jag varit Ledamot uti innevarande
års TaxeringsComite, för Stockholms
Stad, äfvensom stundom ordförande i PröfningsComite,
och dervid nödsakats nogrant
följa denna Förordnings stadganden, var
äfven jag i tillfälle att anmärka ålskilligé
brister deri, dem jag, ehuru ringa min
erfarenhet är, anser vara af vigt att meddela,
för att af BevillningsUtskottet tagas i
belragtande vid den nya BevillningsStadgans
utarbetande. Men då jag i dag ej är
beredd alt framställa desse anmärkningar,
och de dessutom äro ganska vidlyftiga, får
jag endast reservera min rätt alt skriftligen
bifoga dem vid remissen till Utskottet, äfven
om jag ej skulle medhinna det före
Motionstidens slut.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 6
dennes aflåtne, och den 8 derpå följde f.
m. på bordet lagde Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer om valet af ett Hemligt
Utskott; och anmodade Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken Herrar
Electorer, att i morgon sammanträda,
för att utse Ledamöter uti nämde Utskott.
Den 10 December f. m.
Friherre Boije s Fredrik: Till en början
får jag äran nämna, att den Motion jag
går att göra ej har till föremål något ökadt
Stats anslag, utan blott rörer en enskild
industrigren. Den torde till och med framdeles
kunna föranleda till besparing för
Staten.
Hvarefter Friherre Boije uppläste följande:
Vår
tid har varit utmärkt af bemödanden
att skydda yttrande rätten, att befordra
den allmänna bildningen, att gynna
näringsfliten genom dess befriande från de
fjättrar, som fordna dagars missförstådda
välmening pålagt henne. Svenska Lagstiftningen
har med värma omfatta-t dessa ämnen,
och jag vågar således hoppas, att
det föremål, hvarpå jag önskar fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet, ej
skall anses oförtjent deraf, emedan det står
i det närmaste samband med dem alla tre.
De upplystaste Nationer hafva insett
skådeplatsens verksamma inflytande på sederna,
på nationalandan och den allmänna
sinnesodlingen; vården om denna stora
moraliska vehikel till de andeliga statskrafternas
utveckling har också derföre ingått
i Styrelsernas angelägna omsorger, och till
och med på sina ställen sammansmält med
religionen. Det gifves nu intet hyfsadt
Land, der man icke egnar Theatern det
Den 10 December f. m.
265
skydd och det understöd den förtjenar,
och äfven Sveriges Ständer hafva ej undandragit
henne det. Anslag för Kongl. Theatern
har utgjort en stående artikel i Statsbudgeten,
och vid det ökade anslag, som
Ständerne vid sista Riksdag erbjödo Kongl.
Majit, fastades den underdåniga önskan,
att Kongl. Majit måtte täckas deraf lemna
Theatern det bidrag den kunde behöfva.
Sådant har äfven skett. Hans Majit Konungen
gifver dertill årligen 36,ooo Rldr;
hvarförutan II. K. H. Kronprinsen och II.
K. II. Kronprinsessan betala sina platser;
Theatern erhåller äfven af Staten en serskild
summa af 4,5oo Ridrsamt 300 famnar ved
och begagnar det stora Operahuset, hvars
reparationer den icke en gång behöfver
bekosta. Man kan med visshet uppskatta
det understöd, Theatern på detta sätt erhåller,
till mellan 5o och 60,000 Ridr Bico,
eller till nära tre gånger så mycket, som
det Staten består till vitterhetens och de
fria konsternas uppmuntran inom Fäderneslandet.
Det tyckes då vara, å både
Styrelsens och Rikets Ständers sida, nog
gjordt för denna anstalt. Jag ämnar icke
heller anklaga Kongl. TheaterStyrelsen för
en dålig förvaltning af sitt uppdrag; jag är
tvärtom öfvertygad , att dess Directörer,
hvilka varit litterärt utmärkte och agtningsvärde
män, gjort allt hvad de förmått, att
väl uppfylla sitt svåra och ansvarsfulla kall.
Men, Mine Herrar, denna inrättning har
366
Den io December f. m.
blifvit en
ér äro icke förenlige med tidens anda och
■vår Grundlag. Det är väl sant, att ingen
ting finnes stadgadt, som uttryckligen medgifver
rättigheten till enskilda Theatrars
anläggning; men för att vara conseqvent,
torde denna näringsgren icke böra fjättras
mera än andra, hvars uppräknande här
skulle blifva för vidlöftigt. Hit kommer
ingen utländsk, ganska medelmåttig virtuos,
som man ej tillåter att draga nytta af sin
talang och som våra egna Artister ej täfla
om att understödja i sitt företag; ingen
främmande speculant på allmänhetens nyfikenhet
besöker vårt Land, som man förnekar
att visa sina dockor, sina djur eller
sina små färdigheter; endast den infödde,
som vill anlägga en Theater, förmenas det.
Alla andra Stater hafva tillåtit enskilda
Theater-inrättningar; skola vi ensamme vara
mera illiberala? Stockholm har fordom
haft åtskillige sådane; skulle de nu, i vår
liberala tid, icke kunna tillåtas? Det är
endast genom täflan man kommer fullkomligheten
närmast, och den Kongl. Theatern
skulle i min tanka vinna genom en sådan
täflan; skulle åter den Kongl. Theatern
med 60,000 R:drs understöd icke uthärda
en sådan täflan, så slår dock hufvud-principen,
fri näringsrättighet, fast, och hufvudändamålet:
ästetisk bildning i förening
nied nöjet är vunnit, och det utan något
Statsanslag.
Den 10 December f. m. 367
Huru Kongl. Maj:t vill behandla et!
till dess Idof hörande inrättning, kan ej
bli föremål för någon annans bedömande,
äfvensom denna inrättnings tillvarelse ej
bör kunna hindra andras uppkomst. Jag
är öfvertygad, att det blott behofves fästa
en rättvis och liberal Regerings uppmärksamhet
på detta förhållande, för att erhålla
Dess bifall till en billig frihet åt litteraturen
och industrien äfven i detta hänseende,
och min tanka är således, alt Rikets
Ständer måtte till Kongl. Maj;t inkomma
med en underdånig anhållan, att inrättandet
af enskilda Theatrar i Stockholm och
Rikets öfriga Städer ej måtte å Regeringens
eller Städernes auctoriteters sida beläggas
med något hinder.
Jag anhåller att detta Memorial måtte
blifva de andre respeclive Stånden rneddeladt
samt lill vederbörligt Utskott remilleradt.
Flera hördes häruti instämma.
Herr Montgommerie, Gustaf: Jag anhåller
att få förena mig med Friherre Boije,
så mycket heldre, som då Tryckerier, Bokhandel
och Tidnings-utgifning för hvar och
en äro tillåtlige, en med Litteraturen så nära
gemenskap ägande anstalt sorn Theatern,
icke eller borde kunna fjettras af några
skråmessiga band, i synnerhet som RegeringsFormens
60 §. är bestämdt stridande
268
Den io December f. m.
deremot, men hvilken §. hittils blifvit förbisedd
och nästan gäckad.
Jag anhåller att detta yttrande mätte
få åtfölja Motionen till vederbörligt Utskott.
Herr von Becker > Carl Johan: Äfven
jag får till alla delar, både i tankeledning
och syfte, förena mig i hvad Friherre Boije
så val anfört. Det förhåller sig med de
vackra konsterne som med allt sträfvande
till fullkomlighet. Detta sträfvande existerar
ej utan full frihet till täflan. Denna
täflan är lifsprincipen deruti. För att få
vår Litteratur, våra fria konster, våra Theatrar
blomstrande, för att derutinnan kunna
framgå i bredd med andra upplysta Nationer,
måste vi önska och bereda en sådan
täflan.
Jag anhåller äfven att delta yttrande
måtte få åtfölja Motionen till vederbörligt
Utskott.
Lades på bordet.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold j
uppläste följande:
Bland de anstalter och uppoffringar,
som till den enskildes förmon af Staten
göras, böra otvifvelagtigt sådane intaga det
första rummet, som, under det de sätta
menniskosnillets outtömliga kraft i verksamhet
emot naturens förstörande våldsam
-
Den ro December f. m.
269
het, trygga den enskildes lif och egendom»
och derigenom i rikt mått betala sig sjelfve.
Gäller det då tillika hufvudkällan för
en Nations välstånd och trefnad; så lärer
ej allenast billigheten, utan äfven klokheten,
föreskrifva en uppoffring, som i sina
följder innebär den mest afgjorda vinst.
Sveriges förnämsta näring är åkerbruk,
men första vilkoret för denna närings möjlighet
och förkofran är boskapsskötsel; hvarförutan
denna sednare, i synnerhet hästoch
får-afveln, har ett afgörande inflytande
på alla andra näringsgrenar. Besinnar
man derjemte huru dyrbara dessa verktyg
för Nationens bestånd äro, huru stor del
af landtmannens förmögenhet ligger uti hans
stall, uti hans ladugård; så lärer det vai'a
utan allt tvifvel det ju Statens första åliggande
är, att, med fästadt afseende på en.
mångdubbel vinst i och för upprätthållandet
och fullkomnandet af boskapsskötseln,
gå den enskilde till mötes uti sådane nödvändiga
anstalter och uppoffringar, som
öfverstiga denne sednares krafter.
Näst inhemskt krig och missväxt, gifves
för landtmannen ingen mera förstörande
landsplåga, än boskapssjuka. Hvar man
vet, att detta onda många gånger hemsökt
vårt fädernesland och lemnat efter sig den
rysligaste förödelse.
Hvad man egentligen kallar vår historia,
som dock egentligen intet annat är,
Den 10 December f. m.
än våra fordna Regeringars historia, förbigår
vanligen sådane phaenomener, sorn i
första hand utgöra källan till INationens
styrka och välstånd, eller svaghet och obestånd,
i det de ega ett omedelbart inflytande
på individens, på familjens krafter
och naturliga rikedom; men dessa phffinomener,
dessa merendels rysliga uppträden
af naturens våldsamma ingrepp uti menskliga
hushållningen lefva i Folkets historia;
minnet af dem fortgår frän slägte lill slägte
under formen af tragiska sagor om en
okänd, öfvernaturlig, fiendtlig magt, som
understundom öfvar sin förstörande lek på
oskyldiga menniskors timliga välfärd.
För att upplysa, att dessa olyckor på
nära intill hvarandra gränsande tidpunkter
inträffat, och således, om de lemnäs utan
uppmärksamhet, äfven hädanefter sannolikt
skola infinna sig lika ofta, behöfver man
blott nämna, att åren före Christi födelse
^38, 446, 346, 44 och efter Christi födelse,
åren 809, 940, 978, 1042, io58—.1060,
1124, I 144» I 187, 1223, 1238, 1282, 1283,
i3i5, 1346—1349, 1674, 1682, 1715, 1756
—1764, »774» *786, 1816, 1817, 1824—-
1826, härjade boskapssjukdomar nästan alltid
samtidigt i alla på dessa tidepunkter
kända delar af Europa, bland hvilka den,
som härjade korrt före medlet af i4:de seklet,
uppkom i China, utbredde sig öfver
hela den då kända verlden, bortryckte ett
Den io December f. m.
»räkneligt antal djur och öfver 13,000,000
menniskor. Af denna cronologiska uppställning,
hämtad ur tillförlitlige historiska källor,
finner man, att de olyckliga åren följa
tätare på hvarandra i sednare tider, än
i fordna, en naturlig följd deraf, att de
historiska upplysningarne om de förra ävo
mera utförlige, och således med mera sanning
uppenbara, huru ofta det onda verkligen
inträffat. Men alla dessa uppgifter
angå endast sådana stora olyckor, som öfvergått
hela verldsdelar och stater; hvem
vill bestämma den oerhöda skada boskapssjukdom
förorsakat i enskilda provincer,
endast inom vårt fädernesland? Hvem vill
räkna huru mången väl behållen landtman
fått gå från hus och hem samt med
hustru och barn taga till tiggarestafven
derföre, att hans dyrbaraste lösegendom,
hans boskap, fallit för sjukdom? Skadan är
oerhörd. Besinnar man, att landet minst
hvart io:de år hemsökes af mera allmänt
gångbara och förödande, men hvarje år,
utan undantag, mindre vidsträckt härjande
boskapssjukdomar och derjemte tager i betragtande,
att hvarje gång boskapssjuka
kommit från Dannemark till Skåne, har
endast denna provins förlorat minst 100,000
kreatur; så häpnar man för den summa i
vårt närvarande mynt, hvartill den årliga
förlusten uppgår.
Uti de flesta Europeiska Stater hafva
i sednare tider stora anstalter med lysande
Den 10 December f. m.
framgång blifvit vidtagne för hämmande
af detta onda.
Berlin äger en VeterinairSkola, hvars
anläggning kostat 140,000 R.'dr, och hvars
årliga underhåll medtager 3o,ooo R:dr, utom
redan använde 12,000 R:dr till understöd
för sådane vetenskapsmän i ämnet,
som besöka utrikes Veterinair-inrättningar.
Uti Dresden består Staten årligen 7000
R:dr till VeterinairSkolan, utom ved och
kohl.
1
Uti Wien, der VetcrinairSkolans byggnader
ej ännu på långt när äro fullbordade,
hafva redan på dem blifvit använde
1.200.000 R:dr.
Uti Munchen är det årliga anslaget
15.000 R:dr.
VeterinairSkolan i Köpenhamn har kostat
i anläggning öfver 80,000 R:dr, njuter
i årligt underhåll 3o,ooo R:dr, utom 3o
tunnland jord på Amager. Alla dessa summor
äro beräknade uti Svenskt Banco.
Öfverallt drifves konsten framåt med
raska steg; öfverallt anser man för en gifven
vinst alla de uppoffringar, som enligt
vetenskapens och erfarenhetens resultater
ofelbart leda till målet.
Äf
-
Den 10 December f. ra. 273
Äfven hos oss, mine Herrar! var det
en tid, då den våldsamma naturen visade
sig som menniskosnillets lydiga barn, då
hela det Södra Europa blickade med vördnad
upp åt Norden endast, och i Svenske
män igenkände sine Herrar uti de reella
och practiska vetenskaperna. Omkring medlet
af i8:de århundradet, då bland 8 platser
för utrikes ledamöter, som finnas uti
det ryktbaraste vetenskapliga samfund i verlden,
l’Academie Royale des Sciences i Paris,
samtidigt 7 fylldes af Svenske män.
Det var Berghmans, Sche'eles, Acrells, Melanderhielms,
det var den stora Linnes tidehvarf,
då i naturvetenskapernas alla utgreningar
verlden sökte sine lärare uti Sverige.
Min känsla öfverväldigar mig hvarje
gång min tanke höjer sig till denna mitt
Fosterlands fordna storhet. Såsom en ättling
från denna lysande period har hos
oss under de sista åren uppstått Kongl.
Veterinärinrättningen i Stockholm, och sådan
den hittills visat sig, synes hon ej vanslägtas.
Professoren P. Hernqvist, Linnes
lärjunge, anlade år 1780 en VeterinairSkola
uti Skara. Vid denna Skola och under
denna lärare bildades nuvarande förste läraren
och föreståndaren vid Veterinärinrättningen
här i staden. Denna anlades år
1820, på tillstyrkan och förslag af Förste
Archiatern och Commendeuren von Weigel,
med kännedom af hvad i Berlin och
3 H. 18
274
Den io December f. m.
Kjöpenhamn i samma väg var nträttadt, och
med öfvertygelse om otillräckligheten af
Inrättningen i Skara, och att rätta localen
för en sådan Inrättning vore Hufvudstaclen.
Hvad denna Inrättning är, hvad den under
sin åttaåriga tillvarelse, uti sitt einbryoniska
skick, redan uträttat, torde vara
mindre passande att beskrifva, såsom
jag med egna ögon det erfarit; emedan det
skulle måhända synas vara att slösa smickrande
loford på dess nuvarande Lärare,
Föreståndare och Styrelse. Dock hvad uti
allmänna ticlningarne Inrättningens årsberättelser
gifva vid handen, det må äfven
här summariskt anföras.
Per medium hafva årligen 33 Elever vid
Inrättningen njutit undervisning uti djurläkarekonsten,
beslagskonsten och alla dithörande
vetenskaper, anatomie, botanik och
chemie m. m. Under de åtta år Inrättningen
existerat, hafva 6 Elever med beröm aflagt
Djurläkare- och 7 Hofslagare-examen, hvilka
från Inrättningen utgått till Djurläkareoch
Hofslagare-beställningar i Länen och
vid CavallerieRegementerne. Från alla de
ställen, der de börjat sin practique, ankomma
dagligen nya underrättelser om den
storax framgång och om det deraf följande
uteslutande förtroende, de hos allmogen
och folk af alla klasser vunnit.
Efter hvad man för mig berättat, lärer
Jönköpings Län, aflöna sin från Vele
-
Den ro December f. m.
3.75
rinairlnrättningen utexaminerade Djurläkare
med 600 R:dr B:co; Fahlu Län sin
med 666 R:dr 3a; Upsala sin med 700 R:dr
B:eo, jemte lägenhet för Sjukstall och Smedja,
samt Anatomie-sal; den sednare af vida
ypperligare beskaffenhet, än den, hvarmed
Veterinärinrättningen uti Stockholm
blifvit ihogkommen.
Årligen hafva likaledes per medium
45g husdjur af alla slag, dock större delen
hästar och hornboskap, på Inrättningens
sjukstallar blifvit skötte, och af de
större djuren per medium ej flere än 22
dolt. i854 kreatur hafva dessutsom der
blifvit uppviste så väl i afseende å deras
sjukdom, som för att erhålla upplysningar
om de friska djurens värde. i452 sjuka
husdjur hafva utom Inrättningen, i Hufvudstaden
och i Låndsorterne af Inrättningens
Lärare och Elever blifvit vårdade;
tillsammans ,8765 stycken årligen. Med
hvad framgång de af Inrättningens Elever,
hvilka till Gottland och Roslagen och andra
landsorter blifvit vid uppkomna smittosamma
boskapssjukdomar försände, öfvat
sin redan förvärfvade skicklighet och hämmat
sjukdomarnes härjande; derom hyser
sjelfva detta rum för många vittnen, alt
jag dervid skulle behöfva uppehålla mig.—
Men jag har kanske redan gått för långt i
dessa detailler. — Ett enda märkvärdigt
förhållande må det likväl vara mig tillå
-
278 Den i° December f. ro.
tet att nämna, och minnet deraf förvaras
uti Ridderskapets och Adelns Protocoller,
i fall sparsamheten med Statens medel skulle
besegra de Vetenskapsmäns tålamod, hvilka
hittills gifvit Inrättningen sitt lif, och
således denna Inrättning innan korrt helt
och hållet upplösas. Uti Tyskland och
Danmark härjade den så kallade Lungrötan
samtidigt, och äfven ett år förr än i
Sverige. Denna sjukdom gjorde rysliga förödelser
uti Tyskland. Fredriksbergs Stuteri
på Seeland nästan utdog. Det varade
länge innan man i någotdera af dessa länder
lärde känna sjukdomens natur och kurxnethod.
Vid Veterinärinrättningen uti
Stockholm dogo först i början 2:ne hästar
i denna sjuka. De obducerades; sjukdomens
natur upptäcktes genast, och ifrån
det ögonblicket dog ej hvar 25:te häst,
som, behäftad med denna sjukdom, kommit
under Inrättningens vård.
Denna Inrättning, mine Herrar! är på
vägen a!t upplösas, att upphöra i brist på
anatomie-sal, tjenlige rum för sine Elever,
förvaringsrum för sina samlingar och anatomiska
preparater, på hvilka Eleverne
dagligen undervisas, och hvilka, genom den
utmärkta outtröttlighet, med hvilken de
blifvit beredde, redan stigit till ett antal
af 1 t å 1200. De fordna bränneribyggnaderne
äro väl åt Inrättningens Elever
och ena Lärare till boningsrum upp
-
♦
Den to December f. m.
låtne; men dels äro rummen osnygge och
för få till antalet, så att 3 å 4 Elever nu
i ett och samma rum äro hopträngde; fastän
de sällan i dessa rum vistas, utom då
de äro stadde i sådane arbeten och studier,
som fordra ensamhet och ett ostördt lugn.
Allt detta, jemte det att rummen äro belägne
innanför hvarandra, och utom Inrättningens
territorium, verka högst menligt
på den nödvändiga discipliue bland Elever,
som från alla orter af Riket ankomma,
till och med från Norge, hvilka sednare
nu äro 4 till antalet. Men Anatomiesal,
Preparationsrum och Förvaringsrum för
de Anatomiska och Botaniska samlingarne,
Pharmaceutiskt laboratorium saknas helt och
hållit, till den grad, att det står livar och
en öppet med egna ögon se, huru Lärarnes
egna rum och Inrättningens enda Auditorium,
äro uppfyllde af Chemiska och
Pharmaceutiska inventarier, af skeletter och
Anatomiska preparater, af brist på utrymme
hopade på hvarandra. Hvad disci piili
en bland Eleverna beträfFar, så inser hvar
och en dess stora vigt vid en Undervisningsanstalt,
der hvarje Eleve i hvart enda
ögonblick af dygnet måste vara tillhands
vid den vigtiga delen af undervisningen,
nemligen vid behandlingen af de sjuka djur,
som dagligen och stundligen till Inrättningen
ankomma. Man kan ock lällligen föreställa
sig, alt ehuru , såsom förhållandet
hittills varit, dessa lärjungar vid deras i
278 Den 10 December f. ni.
behörig ordning och efter undergången godhänd
examen verkställde utgång från Inrättningen,
ega den från all slags vetenskaplig
skicklighet pch talent oskiljaktiga,
må hända icke så låga bildningsgrad; så
tarfva dock dessa lärjungar vid deras inträde
till Inrättningen, såsom vanligen hämtade
ur de lägre fattigare folkklasserna, en
ganska noggran och ögonblicklig tillsyn.
Kortligen, Inrättningen upplöser sig af sig
sjelf, sedan den nu gjort allt hvad den
kunnat och långt mer, än man borde hafva
väntat, med dess ringa tillgångar och
usla local. Små, obetjnlliga löner lära ej
hunna qvarhålla skickliga män på en plats,
der de se sig bedragne i förhoppningen
om fullbordandet af deras verk.
Jag får af ofvannämnde grund v äran
föreslå:
1:0. Alt icke mindre de 060 Rrdr till
8 Elevers underhåll, an de 260 R:dr till
byra för nödvändige betesmarker, samt 1000
R:dr för extra utgifter, hvilka alla summor
blifvit blott intill nästa Riksdag åt
Kongl. Veterinärinrättningen beviljade, må
af Rikets Häglofl. Ständer anslås, att hädanefter
uppföras på Inrättningens årliga
beständiga stat, hälst de ändamål, till
hvilka dessa anslag skola användas, äro af
den beskaffenhet, att de aldrig upphöra,
att vara oumbärlige, så länge Inrättningen
existerar j
Den io December f. m.
279
2:0. Alt Rikets Ilöglofl. Ständer lill
en nybyggnad för boningsrum åt Eleverna
och den ena Läraren, för Pharmaceutiska,
Chemiska och Anatomiska preparalionsrum ,
för förvaringsrum till Inrättningens Anatomiska
och Botaniska samlingar samt för
Auditorium, i ett för allt anvisar en år
iS3o disponibel summa af (4o,ooo) fyratiotusende
R:dr B:co. Grunden lör denna
Byggnad finnes redan lagd på Inrättningens
tomt; ordentligt kostnadsförslag och
ritning dertill lära äfven vara färdige.
Invänder man, alt denna uppoffring
är för för stor; så svaras, alt den är absolut
nödvändig för Inrättningens bestånd,
hvilket en bedröflig erfarenhet skall utvisa,
i fall anslaget vägras, eller nedsältes.
Invänder man åter att Staten är lör fattig,
och det just i närvarande Ögonblick, för
en sådan utgift; så frågas: kan samhället
lättare förlora 4°>000 b;dr Sv. B:co, eller
4o,ooo boskapskreatur? om jag härmed offentligen
erbjuder mig alt med antaglige
bevis ådagalägga, det Inrättningen under
sin korta existence, räddat ett långt större
antal åt allmänheten?
Den, som känner Inrättningens local,
torde slutligen invända, alt till de uppgifne
ändamålen kan begagnas det f. d. SpanmålsDirectionen
tillhörande hus, som Inrättningen
redan har sig upplåtet; men lör
Den to December f. ra,
den, sora kan göra sig ett begrepp om ett
för det practiska behofvet hvarje ögonblick
tillgängligt Naturaliecabinette, om en Anatomie-sal,
der årligen 4o a 5o hästar, utom
en mängd andra djur, såsom hornboskap,
hundar och fjäderfän af 3o a 4» Elever
dissikeras, om en för dessa Elevers
disciplin nödvändig iocal-enhet i hela anläggningen;
för honom är det en gifven
sak, att förändringen af det så kallade Ladugårdslandsbränneriet
till dylikt ändamål
måste uppgå till vida högre kostnad än 4o,ooo
R:drB:co; emedan dervid tillbyggnad nödvändigt
måste komma i fråga; utan att man
med denna högre uppoffring skulle vinna
en bland de hnfvudsakligaste fördelarne af
den föreslagna nybyggnaden i sin helhet,
nemligen den så nödvändiga disciplinen
bland Eleverne, hvilken det i närvarande
skick, med yttersta vaksamhet å Lärarenas
sida, varit till den grad omöjligt vidmagtliålla,
att på denna korta tid 8 Elever mäst
från Inrättningen förvisas.
För Sveriges Allmoge är denna Inrättning
den vigtigaste, som, uti industriel väg,
kanske på århundraden kommer i fråga. För
den rike godsegaren betyder förlusten af
några husdjur ej serdeles mycket; sällan
är han ruinerad, om äfven större delen af
hans Ladugård faller; men bland hundrade
bönder finnas ej t vänne, som ej se sin
timliga lycka förstörd, om de förlora sin
Desi 10 December f. ni.
boskap, och för de fleste är förlusten af
ett eller annat klafhundet nöt eller häst
redan ganska känbar, om ej alltid ledande
till fattigdom och elände. Yrkar hedervärda
BondeStåndet bifall till denna min Motion,
så finner jag ej huru StatsUtskottet
skall kunna annat än bifalla densamma.—
Till detta Högloft. Utskott anhåller jag
vördsammast, att denna Motion må varda
remitterad, äfvensom med de öfrige respective
Stånden communicerad.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf Adolph, uppläste
följande:
Såsom t. f. Chef för StuleriStyrelsen i
Riket, ålägger mig min skyldighet, att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på en för Landet högst vigtig gren af allmänna
hushållningen, nemligen Hästafveln.
Dess inflytande på näringarne, på jordbruket,
på handeln och på Försvarsverket,
är så afgjord, att ej några bevis derå i denna
upplysta samling af mig behöfva anföras;
men beklagligen stå vi, i anseende till Hästculturen,
lika som i många andre afseenden,
ännu långt efter nästan alla andre Europeiske
Länder.
Man karn med skäl säga, att Hästafveln
i vårt Fädernesland blifvit i sednare tider
202
Den 10 December f, m.
systematiskt motarbetad. Ännu för 3o a
4o år sedan ägde Skåne flere private Stuterier,
hvilka lemnade förträffliga Hästar,
men en lika falsk, som löjlig ide'e, hvilken
vid den tiden vann burskap, nemligen att
Cavalleriet, för att äga rörlighet, borde vara
beridet på små Hästar, orsakade att brist
på afsättning från de med stor Race remonterade
Skånska Stuterierne nödgade deras
ägare att deni nedlägga. Strömsholms
Stuteri hade vid denna tid ännu i behåll
sitt oersättliga understöd Kungsöhr. Ottenby
_, detta redan af Konung Carl X anlagde
Stuteri var då ännu i full gång och lemnade
Hästar, hvilka i härdighet och kraft, uthållighet
och rena vätskor säkerligen icke
af någre andre kunna öfverträffas; men
1809 års Ständer, hvilka efteriemnat så
många andra gagneliga Inrättningar, förbisågo
alldeles denna nyttiga gren af Statshushållningen.
De fråntogo Strömsholm
Kungsöhrs Kungsgård samt indrogo Stuterierne
vid Ottenby och Flyinge. Det senare
af dessa blef dock snart åter upprättadt;
men Stuteriet vid Ottenby finnes ej
mer och för Strömsholm är förlusten af
Kungsöhr oersättlig, i anseende till dess
för Hästafveln så väl passande förträffliga
betesmarker.
En om hvarje Ekonomisk Inrättning
uti Riket Huld Regering bardock för Hästafvelns
återupphjelpande gjort allt hvad
Den to December f. ni.
a83
som -kunnat göras med de små tillgångar,
som för detta ändamål varit disponible,
men knapphet i tillgångar har vid detta,
som vid de fleste tillfällen, alstrat knapphet
i resultat, och det är till afhjelpande häraf
som jag förtröstansfullt vänder mig till
Rikets nu församlade Ständer.
Strömsholms Stuteri, som vid flere af
senare liders Riksdagar väckt Rikets Ständers
uppmärksamhet, utgjorde äfven vid 1823 års
Riksdag ett ibland föremålen för dess omtanka,
och tydligen ådagalades då, att Stuteriet
ej gjorde Staten det gagn man vid
jemförelse af dess kostnad hade skäl alt
påräkna. För att sätta Stuteriet i tillfälle
att bättre svara emot sitt syftemål, Hästafvelns
förbättrande, anbefallde Kongl. Maj:t
år 1824 en Comité att för Stuteriet utarbeta
plan till en förbättrad organisation,
hvilken.plan Kongl. Maj:t sedermera till
det hufvudsakligaste antog och stadfästade,
i öfverensstämmelse med hvilken Stuteriets
förvaltning ifrån och med år 1827 fortgått.
Enligt denna plan befinnas nu vid Strömsholms
Stuteri, utom femårige Unghingstar,
48 stycken Beskällare, af hvilka ett antal
af 4° stycken under springningstiden från
Stuteriet årligen utgå och stationeras i
Provincerne. De vid Stuteriet underhållne
Ston äro endast beräknade alt remontera
halfva antalet af desse Hingstar, hvaraf den
a84 ®en 10 December f. m.
andra hälften förmodas kunna erhållas genom
upphandling i Landet. Möjligheten
för denna förändrade organisation grundar
sig till stor del på den af Kongl. Maj:t
Nådigst efterskänkta rättighet, att från Stuteriet
årligen till Hofstallet utvälja i5 Hästar,
så att den förbättrade organisation
Stuteriet nu vunnit, till väsentlig del bör
tillskrifvas denna Kongl. Maj:ts Nådiga eftergift.
Förmånen af den sålunda beredda
förbättring visar sig klarast då jag nämner,
att de å Strömsholm underhållne Beskällare,
hvilka förut inom och utom Stuteriet i medeltal
endast betäckte ett årligt antal af
349 Ston, år 1827 betäckt i843, samt innevarande
år 1790 Ston.
Jag bör vid detta tillfälle icke underlåta
att omnämna, det ordning och hushållning
vid Strömsholm för närvarande
äro, jag vågar säga det, uti det bästa möjliga
skick. Stogången, som tillförene merendels
befanns uti utmagradt tillstånd, är
nu, oaktadt | delar deraf i år burit fohl',
uti fullkomligt godt skick. Föhlen hafva
genom en bättre föda samt en ändamålsenlig
behandling synbarligen, ja nästan otroligen,
höjt sig till växten. Jag vågar med
full tillförsigt vädja till hvar och en bland
här närvarande Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, som sett Strömholms Stuteri
uti dess fordna skick och dess närvarande;
och jag är öfvertygad, alt icke någon af
De n io December f. ra.
dera skall kunna jäfva mitt vittnesbörd,
utan med mig vitsorda, att den hastiga
förbättring detta Stuteri undergått ar öfverallt
hvad man på så korrt tid haft lätt att
fordra, eller ens kunnat vänta.
Det goda skick Strömsholms Stuteri
sålunda vunnit bör i första rummet tillskrifvas
dess nu varande Chef. ÖfversteLieutenanten
Liljenstolpe; men då han, till vinnande
af detta ändamål, hvaruti han så
väl lyckats, med outtröttligt nit och omtanke
uppoffrar hela sin tid och all sin
verksamhet, skulle jag önska kunna säga,
att han derföre åtnjöte motsvarande löningsförmåner.
Ty värr är dock förhållandet
aldeles motsatt. ÖfversteLieutenant Liljenstoipes
lön, såsom Chef för Strömsholms
Stuteri, utgör endast 1000 R:dr Banco i
penningar, 25 Tunnor Spannmål, 800 Lispund
Hö och ett planlerland af 1^ Tunnlands
vidd jemte Bostad, så alt hela hans löningsinkomst
sammanlagd icke kan uppskaltas
till mera än omkring i3oo R:dr Banco.
Hans plats ålägger honom dock en slags
representation på en mycket dyr ort, och
om han ej ännu innehade tjenst, såsom
Ryttmästare vid Lif-Regementets Husarer
skulle han omöjligen kunna subsistera. Detta
förhållande af dubbel tjenst kan dock ej
länge räcka, och mig synes, som Statens
första Stuteri borde kunna äga en Styresman
så lönad, att han utan bi-tjenster hade sin
a86
Den io December f. m.
utkomst. Jag får derföre vördsamt föreslå,
så väl för att kunna vid Stuteriet få bibehålla
ifrågavarande förtjentfulle Chef, som
på det för framliden någon måtte anse mödan
värdt dana sig för detta yrke, att en
lönetillökning för Chefen vid Strömsholms
Stuteri af i5oo R:dr Banco årligen måtte
anslåshvarigenom hans samfälldta löneinkomst
komme att utgöra omkring a foa
R:dr Banco.
Någre mindre löneförhöjningar för
andre tjenstemän vid Strömsholms Stuteri
nödgas jag i sammanhang härmed äfven
föreslå: nemligen
För andre Beridaren från 2Öo till 3oo R:dr
” Läkaren från ia5 till 2a5 ”
” SkoleLäraren från . . 100 till 200 ”
” två Fodermaskar från 1^5 till 200
och 3o Stalldrängar från 60 till 66f ”
hvardera.
Jag vågar hoppas alt Ridderskapet och
Adeln ej kan annat än finnaäfven desse Senare
löneförhöjningar förenlige med den strängaste
billighet samt att då de sammanlagde
icke uppgå lill större belopp än 5oo R:dr
Banco årligen, desamme ej måtte afslås.
Ehuru nyttig ofvannämnde förändrade
organisation af Strömsholms Stuteri varit,
har den dock endast kunnat sträcka sin
verkan lill de Stuteriet närmast omgifvande
Provinccr, eller niedlersta delen af Landet,
Den 20 December f. m.
287
nemligen Stockholms,' Upsala, Westmanlands,
Södermanlands, örebro och Östgötha
Län samt lill någon ringa del äfven till
Skaraborgs, Wermlands, Gefleborgs och
Jönköpings Län. Uti Skånske Länen hafva
Flyinge Stuteris Hingstar, äfvensom Esquadrons
och PraemieHingstar med Stobetäckning
betjenat Landet. För att uti de Småländske
Länen afhjelpa bristen på LandtBeskällare
har på Kongl. Majrts Nådiga
befallning Nio stycken Hingstar af Norrsk
race blifvit inköpte samt derstädes hos
private emot öfverenskommen betalning stationerade;
men eir del af de Vestra och
Södra Länen, äfvensom hela Norra delen
af Riket hafva ännu icke kommit i åtnjutande
af denna nyttiga Inrättning. Åtskilige
af Her rar Landshöfdingar i dessa Län
hafva hos StuteriöfverStyrelsen anmält denna
brist, men då medel saknats, så väl
till inköp som underhåll af de erforderlige
Beskällarne, så har endast nekande svar å
de i detta afseende gjorde reqvisitioner kunnat
följa. De Län, som ännu äro utan
LandtBeskällare eller annan deremot svarande
Inrättning, äro Norrbottens, Westerbottens,
WesterNorrlands, Jemtlands, Gefleborgs,
Elfsborgs, Götheborgs, Hallands
och Blekinge, Län, tillsammans ett antal
af Nio Län, och då det minsta, som för
dessa blefve behöfligt, är fyra Beskällare
för hvarje Län, så erfordras för delta ändamål
30 stycken Beskällare. Gottland,
a88
Den 10 December f. m.
Wermeland och de Småländske tre Länen
äro äfven i behof af Beskällare utaf ädlare
slag till ett antal af ,två för hvarje Län,
hälst de uti sistnämnde Län befintlige Nio
Norske Hingstar endast äro påräknade att
betacka Allmogens Ston, hvilka i desse Provincer
äro af ett serdeles litet slag. Jag
får derföre föreslå: att nödige medel måtte
anvisas „ så väl till inköp som till underhåll
af desse Hingstarj 46 tiM antalet.
Inköpet torde kunna ske för 35o å 4°°
R:dr Banco stycket samt underhållet genom
Herrav Landshöfdingars bemedling å
dertill tjenlige stationer för 100 B:dr B:co
årligen för hvarje Hingst.
Till desse kostnader kommer äfven
transporten till vederbörlig ort, samt remonteringen
af de Hingstar, som framdeles
af en eller annan orsak kunna komma
att afgå, hvilken senare kostnad dock ej
kan blifva af större betydlighet, enär man
i allmänhet räknar, att en Hingst bör vara
brukbar såsom Beskällare i åtta till tio år.
Utgående från den princip att Hästens
förädling endast från fadrens sida blott är
half och att, för bildandet af en fullkomligt
god och ädel race äfven goda moderston
fordras, har, till följd af Kongl. Maj:ts
sedan sistförflutne Riksdag meddelade Nådiga
Beslut, genom öfverenskommelse med
åtskil
-
Den to December f. m. 589
åtskillige Possessionaten i Skåne, 10 stycken
så kallade FilialStUterier med sex Ston å
hvardera, eller tillsammans sextio Ston blifvit
inrättade, hvilka Ston årligen skola betäckas
af ädlare Hingstar, hälst Från Flyinge
Stuteri. Staten bidrager till underhållet af
hvardera af dessa Ston med 4o R:dr Banco
årligen; hvaremot Stoägaren måste bekosta
så Väl första uppsättningen, som den årliga
rcmonteringen och derjemte Vara ansvarig
att hvarje Sto inom Tio år lemnar
minst fem Fohl. Under de 4 är som denna
Inrättning fortgått, har resultatet visat
sig öfverstiga sistnämnde beräkning. Härigenom
har en början blifvit gjord till återupprättande
af de private Skånske Stuterierne,
hvilka, enligt hvad förut är nämdt,
lill det mästa Vöre nedlagde, med undantag
likväl af det väl ordnade Stuteri, som
Herr Grefve Erik Piper vid dess egendom
Snogeholm underhåller, och hvarifrån bemälde
Herr Grefve af verklig patriotism
till nedsatte priser årligen försäljer ett icke
ringa antal goda Hästar. Man har ansett
denna så kallade Stohållning Vara en kostsam
Inrättning, och jag medgifver att vid
första påseendet kan så synas serdeles då
man fäster sig dervid att Staten för de utbetalte
medlen aldrig kan få någon contant
ersättning, emedan både Sto och Fohl tillhöra
den enskildte; men då man på andra
sidan betracktar Inrättningen såsom en ut3
II. W
29°
Den io December f. m.
vidgad Stuterianstallt oell ihågkommer att
Stogångarne vid Sverigesbåda StamStuterier,
tillsammans ej utgöra mera än Sjuttiosex.
Ston, och att Stohållningen således, så tilli
sågandes, nära fördubblar detta antal, hvilken
tillökning endast kostar Staten 2,/joo
R:dr årligen, så torde man medgifva, att,
ehuru produeten af denna Stuteriinrättning
ej tillfaller Staten, kan dock i Stuteriväg
ej någon ting för billigare pris erhållas.
Den förmånliga inverkan på Ilästafveln,
som denna Inrättning kommer att medföra
är obestridlig; men då den nu endast sträcker
sin verkan till Skåne, och det är angeläget
att öfrige delar af Landet äfven komma i
åtnjutande af denna nyttiga anslallt, anser
jag densamma böra till Rikets öfrige Provi
ncer utsträckas och får derföre föreslå:
att erforderligt penningeanslag måtte beviljas
för underhållet af ännu Tio eller
Femton dylike Filial Stuterier med sex Ston
å hvarderaj hvarvid dock Staten borde förbehålla
sig rättighet, att för ett fixeradt
pris få derifrån köpa de Unghingstar, hvilka
till Landlbeskällare finnas tjenlige.
Sedan, enligt hvad redan är nämndt,
genom Strömsholms förändrade organisation
Betäckningen för dess Hingstar så betydligen
ökats, har af samtlige på Statens
bekostnad underhållne Beskällare 1G0 stycken,
ett antal af 5()73 Ston år 1827 blifvit
betäckte samt innevarande år 5gn. —
Den ro December f. m.
Af (le år 1837 skedde Sto-betäckningar hafva
i år omkring ij(>5 Fohl blifvit födde.
Ridderskapet och Adeln behagade häraf inhemta,
att, jemfordt med de små tillgångar
för hästafvelns förbättrande, som i Landet
finnas, har dock detta resultat Varit någorlunda
tillfredsställande, och om man blott
kunde beräkna . att hälften eller tredjedelen
af dessa Fohl blefve ändamålsenligt uppfödde,
så skulle den nu varande bristen på
hästar, åtminstone på remonter för Cavalleriet
försvinna, och des^e ej behöfva, såsom
nu ofta sker, från utrikes orter införskrifvas;
men förhållandet är, ty värr, ej
så fägnande. De fleste af dessa Fohl tillhöra
personer, hvilka endast afse förmånen
att erhålla ett Fohl, men ej den att
detsamma väl uppföda, hvartill de också
understundom torde sakna förmåga. De låta
sine Hingstföhl betacka vid två års ålder,
hvarigenom så Väl Fåhlen sjelf skadas,
som, hvad än värre är, en usel afföda uppkommer,
och ju mera Föhlen visa liflighet
och styrka, desto förr tämjas och begagnas
de till alla körslor, hvilket ofta sker vid
andra, nästan aldrig senare än vid tredje
året. Häraf kommer förnämligast, att dell
annars till sin typus så goda Svenska Hästen
nu är liten och klen, samt ofta kraftlös,
och man må för Hästafvelns förbättrande
göra hvad uppoffring som hälst, blir den
dock med säkerhet i obetydlig mån verkande,
så länge förenämnde onda ej hotas.
203
Den i o December f. m.
Delta utgör, att jag sä må säga, en kräfta
för Svenska Hästafvelns förkofran. Kunde
den afhjelpas, skulle det kraftigaste medlet
vara funnit till Häst-culturens hastiga upplijelpande
och jag tror att hvad uppoffring,
som derå af Statens medel ändamålsenligt
gjordes, är ibland de för allmänt gagn
bäst använde penningar. Genom Förordningar
och förbud kan det onda ej hjelpas.
Det enda säkra medlet är att öfvertyga
Fåhl-ägaren om nyttan af alt väl uppföda
sin Fåhle; oell då den contanta inkomsten
i Ekonomiskt afseende alltid är den
mäst . öfvertygande om ett företags nytta,
så tror jag att prcemier för dem som väl
uppföda sina unga Hästar, vore den mest
verkande driffjädern att i berörde afseende
uppväcka täflan och derigenom hos Allmänheten
bereda kärlek för Hästafveln. Jag
får derföre föreslå: att prcemier af 5o R:dr
Banco finge utdelas till alla dem, som uppvisade
fjhle 4 ärs Yngst en , felfrie, minst
9 (/varter 3 tum höge , mätte bakom sedeln,
bevisligen inom landet födde, ej ännu tämjde
eller till någon körning brukade samt,
om de voro Hingstar, ej till betäckning betäckning
begagnade; börande dock från desse
prasmier undantagas dc Fohl, som fallit
vid de så kallade Stohållningarne, emedan
deras uppfödande redan af Staten bekostas.
Det ligger uti sakens natur, att
allt hvad som göres för Hästafvelns förbättrande
verkar långsamt, men jag hyser
Den io December f. ni.
a93
Hen öfvertygelse, att om desse premier
beviljades, så skulle det goda resultatet deraf
visa sig hastigare, än som genom någon
annan åtgärd kunde åstadkommas.
Jag bär uti det föregående omnämnt,
alt Ottenby Stuteri af Rikets Ständer vid
1809 års Riksdag blef indraget. Efter 1826
års markegång utgjordes StatsCassansinkomst
af denna indragning 4444 IL dr Banco. Men
huru litet jemförlig är ej denna vinst med
den förlust, som Hästafveln i Landet derå
lider. Vi hafva redan sett att ett ytterligare
antal af 46 Hingstar erfordras endast för att
med det nödvändigaste antal Beskällare förse
Landet. Men äfven detta ringa antal Hingstar
kan troligtvis ej inora Landet på en
gång erhållas. Om likväl sora jag hoppas
Ridderskapet och Adeln samt Rikets Ständer
skulle inse nödvändigheten af desse
Beskällares anskaffande, så fruktar jag alt
uppsättandet deraf ej, såsom ske borde, genast
kan verkställas utan endast småningom
till vägabringas, så framt ej Kingsta»
från Utrikes orter dertill skola införski ifvås,
hvilket jag dock af många skäl anser otjenligt
och äfvenledes allt för dyrt. Önskar
man att Hästafveln i Sverige skall uppfulla
Landets behof af Hästar, så måste framdeles
LandtReskällaresysteraet än vidare utsträckas,
eller torde hända öfvergå till det
ännu mera omfattande af Sockne-Hingstar,
men hvarest då finna tjenlige ämnen, om
294
Den 10 December f. m.
ej flere än nu befintelige Stuterier med 60
blingstar och 76 Ston af Staten underhållas.
Af desse orsaker vågar jag vördsamt föreslå:
att Ottenby Stuteri åter må varda upprätt
tadt, Närvarande Arrendatorns arrendetid
å denna Kungsgård räcker väl till år 1843,
men jag har full anledning tro, att öfverenskommelse
med honom härom skulle kunna
träffas, så mycket heldre, som hatt sjelf
för Ilästafvelns upphjelpande nitälskar. Säkerligen
finnes inom vårt Fädernesland ingen
ort mera tjenlig till Stuteri än Ottenby.
På sunda betesmarker, be växte med fint
gräs på kalkgrund eller grus, uppfödas
Hästarne här i fritt tillstånd eller såsom
ulgångshästar, De fordna Ottenby Hästarne,
äfvensom ännu Färs Härads Hästar i Skåne
bevisa tillfyllest att liflighet, kraft, uthållighet
och rena vätskor, ära de egenskaper,
som hos sålunda uppfödde Hästar sällan
eller aldrig saknas, hvartill kommer att
underhållet för ett Stuteri, grundadt på
utgångshästar ej uppgår till hälften af det
för ett vanligt Stuteri, Enligt en af Herr
Generalen Grefve Björnstjerna uti dess mycket
förtjenstfulla arbete, angående HästCulturen,
åberopad Calcul, skulle uppsättandet
af ett sådant Stuteri med circa 200
Hästar, kosta omkring 35,000 R;dr Banco,
samt årliga underhållet deraf, såsom utgångsStuteri
vid Ottenby Kungsgård, sedan antalet
lill 3oo Hästkreatur af alla åldrar blefve
ökadt, i5,ooo R:dr Banco, hvilken sist
-
Den 10 December f. m.
295
nämnde summa dock skulle minskas så
snart Stuteriet komme i det skick, att afsalu
derifrån kunde äga rum. I fall Rikets
Ständer ville härtill anslå medel, vore så
mycket angelägnare, att början med Stuteriets
återupprättande ofördröjeligen företogos,
som, enligt de upplysningar jag erhållit,
ännu någre Ston af den förr omnämnde
förträffliga Ottenbyracen i trakten
deromkring torde kunna erhållas.
Måhända skall man anse de nu af mig
föreslagne utgifter för Hästafvelns förkofran
inom Fäderneslandet kostsamme och öfverstigande
våra krafter; men, mine Ilerrar!
då våra Tullspecialer bevittna, att närmare
3ooo Hästar hvarje år införskrifvas, för
hvilka omkring en half million R:dr Banco
årligen utur Landet utgå, då af inhemsk
afvel icke ens kan remonteras det otillräckliga
Cavallen vår Armee äger; då, i händelse
af ett krig, det skulle bero af Utlänningen
huru vida vi skola kunna completlera
det antal Hästar, som erfordras till
Cavallen, Artilleri och tross, samt, om
äfven detta tillätes, Remonteringen ändock
måste ske medelst Hästar, som äro slappe,
magtlöse och saknande all förmåga alt uthärda
fatig; då vi till och med, knappast
kunna erhålla ett par duglige vangshästar af
inhemsk afvel; då, Mine Herrar! tror jag
det nu vara hög tid, att för ett så maktpåliggande
ändamål, som upphjelpandel af
Den io December f. m.
vårt eget Lands HästCultur, så ytterst vigtigt
i Politiskt och Ekonomiskt afseende,
göra några uppoffringar. Jag kan utan
öfverdrift påstå, att alla Europeiska Länder,
der ordning råder, längesedan insett nödvändigheten
af dessa uppoffringar. Jag vet
allt för väl, att våra financiella tillgångar
ej kunna jemnföras med deras; men så kunna
de här föreslagne bidrag än mindre
jemnföras med de uppoffringar desse Länder
å sin HästCultur gjort. Jag vill derå
blott exempelvis anföra, att vid ett enda
af KonungaRiket Båjerns Stuterier år 1822
befunnos 7,656 Hästar, hvaraf på en gång
endast i Meklenburg uppköptes 65a stycken
för tillsammans 260,800 R:dr Banco,
i Svensk myntberäkning; samt att vid Kongl,
Wiirlenbergska Stuteriet inom loppet af 6
år, utom Hästar af Engelsk och audre racer,
endast Arabiske och Egyptiske Beskälare
och Ston till ett antal af 65 inköptes,
för en sammanräknad summa af omkring
1,200,000 R:dr i Svenskt Banco, Och då
vi ofta uppmanas att uti Patriotism likna
andre constitutionelle Länder, kan jag ej
underlåta att här äfven erinra om den
märkvärdiga Debatt, som uti Franska Deputerade
Kammaren år 1823 föreföll, då en
fråga af samma beskaffenhet som denna
derstädes förevar. Ministern för Inrikes
Ärenderne hade nemligen för Hästafvelns
befrämjande af Kammaren begärt ett anslag
af 1 million Franc, Han klandrades starkt
Den io December f. m. 297
af oppositionen för det han till ett så vigtigt
föremål begärt för litet, oell Han tvangs,
efter en liflig debatte, att emottaga den
fordrade summan fördubblad.
Jag skulle med serdeles tillfredsställelse
bär emottaga ett dylikt klander.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan 6 i eftermiddag att fortsättas.
Grefve Brahe, Magnus, anförde skriftligen:
Att
upphjelpa och förbättra Hästafveln
inom Riket, är ett ämne, som icke bör
undgå att fästa den allmänna uppmärksamheten.
Om det antages såsom en nödvändighet,
att under freden icke åsidosätta vidtagandet
af sådane anstalter, som, vid inträffande
krig, kunna lända till ett lands
försvar, och dervid kommer i betraktande
att bland de mångfaldige olika medel, som,
för beredandet af ett väl ordnadt sådant
försvar, erfordras, äfven hästar för Armeen
utgöra ett af de hufvudsakligare; så torde,
med erkännande af denna sanning, lätt
finnas huru otillräckligt Sveriges behof af
hästar för ett Fälttåg kan, genom tillgångarne
inom landet afhjelpas.
Den io December f. m.
Svårigheten att under fredstid med
tjcnlige iulärulske hästar fylla Armeens minsta
möjliga fordran, bestyrker mer än tillräckligt
detta förhållande.
För t. ex. Artilleriets inöfvande i enskild
ridning och oundviklig exercis, lunman
nu endast att tillgå ett högst inskränt
antal hästar; behofvet för Armeen på krigsfot
skulle deremot, efter det beräkningssätt,
som hos oss och äfven i andra Länder
följes, utgöra för:
Fäll Artilleriet med dertill hörande Park,
sedan det nu ägande häst-antalet afdragits,
Ivid- och Drag-hästar circa 3,1/jo.
Belägrings Artilleriet 3 hvars antal icke
på förhand kan bestämmas, emedan
det beror af omständigheter,
hvilka icke kunna förutses, omkring 2,800.
Eller för hela Artilleriet 5,<)40*
För en Ponton-train upptages hästantalet
till  45o.
Cavalleriet behöfver äfven ett vida
större antal hästar under krig än på
fredsfot och upptages derföre bchofvet
af så väl Rid- som Tross- eller
Draghästar lill ett sammanräknat belopp
af circa 3,900.
Infanteriets behof af hästar för forslandet
af den tross, som skall åtfölja
Bataillonerne, blir icke heller ringa,
i synnerhet då man besinnar dea
Déir 10 December f, m.
*99
mängd af Ammunitions-, Tross-och
Sjuk-vagnar samt Medicinal-kärror
m. m., som för en större styrka erfordras,
hvarföre behofvet för detta
vapen icke torde kunna beräknas till
mindre än ungefärligen
2,000.
Af hvad jag ofvan haft äran anföra inhämtas
således, att örn Armeen, med det
på densammas alla vapen fördelade Beväringsmanskapet
skulle försättas på activ
krigsfot, uppkommer ett behof af icke mindre
än 12,290 hästar, oberäknadt det antal,
som erfordras för transporten af Proviant
samt Fouraget, och hvartill de Provinsers
hästar, hvarigenom trupperne tåga,
äro påräknade att användas, och jag frågar
derföre: huru afhjelpa detta genom de tillgångar
landet erbjuder, om man ej i tid
är betänkt på, att genom vidtagne ändamålsenlige
åtgärder upphjelpa och föröka
hästafveln, och derigenom, utom den oberäkneliga
nytta, som för den jordbrukande
Allmogen och Landets inre förkofran skulle
blifva en följd, förekomma den förlägenhet
och kostnad, som vid ett möjligen
infallande krig blefve oundviklig, om <zrcdre
tillgångar, än Landets egne, behöfde
anlitas?
Jag kan således icke underlåta att förena
mig i hvad Herr Hjerta så välgrundat
föreslagit, och får derjemte på det högsta
tillstyrka, alt, då de Norra Provinserne, i
3oo
Ben 10 December f. m.
afseende på medlen lill hästafvel lis förkofran,
verkligen äro de sämst lottade, enär,
genom deras afskiljda läge, några beskälare
lill stobetäckning icke kunna dem från
StamStuterierna tillsändas, Allmogens bemödanden
för bibehållandet eller anskaffandet
af en god och tjenlig häst-race, måtte,
på sätt Herr Hjertås förslag innehåller,
underlättas genom ett visst antal hingstars
anskaffande för dessa Provinsers behof.
Jag anhåller vördsammast alt desse
mine tankar måtte få åtfölja Herr Hjertås
Motion i detta ämne.
Friherre Toll, Gustaf Philip, uppläste
följande:
Då denna Motion omfattar ett ämne,
som af mig enskildt alltid varit räknadt
såsom eu af Rikets vigtigaste angelägenheter
så väl i anseende till Cavalleric-vapnets
kraft och styrka, som äfven de mångå ekonomiska
fördelar, det skulle medföra, anhåller
jag vördsamt få afgifva de yttranden
derom, som, grundade på erfarenhet,
möjligen kunna gagna vid sakens närmare
utredande. Jag hör i förbigående blott
hafva äran förklara, det jag förr aldrig ägt
ett önskadt tillfälle att uti denna vigtiga
fråga afgifva mine tankar; det hade äfven
varit förmätit af rnig, alt göra annat, än
afvakta alla resultater af de åtgärder, som
voro påkallade af behofveu, genom 1809
års församlade Ständer, så oek de genom
