# ID: svediakorp-gov370
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,217
# sentences: 1,908
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige *
Ridderskapet och Adeln,
I *
vid
Laetima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugondenionde Hä ftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg } i83r.
Måndagen den ti Junii 1829.
Plenum klockan Nio Förmiddagen.
Justerades fem ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
19 dennes för- och eftermiddagen fattade
heslut.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till
val af Nio Electorer efter:
N:o 42. Grefve Gyllenborg, Johan Henning.
N:o 116. — Anckarsvärd; Fullm. Herr
Tersmeden, Pehr Reinhold.
N:o 329. Friherre Adlerbeth, Jacob.
N:o 1160. Herr Hökenberg, Fullm. Herr
Åkerhjelm, Conrad.
N:o 1703. Herr Blomcreutz; Fullm. Herr af
Geyerstam, Gustaf Emanuel.
N:o 1867. Herr Stenfelt; Fullm. Grefve von
Rosen, Axel.
N:o 1877. B. Herr Carleson, Carl Fredrik.
N:o 1906. Herr Engelcrantz; Fullm. Friherre
Ridderstolpe, Gustaf.
N:o 2245. Herr von Hedenberg, Carl August.
Och befunnos följande Herrar hafva blifvit
till Electorer utsedde:
4
Den as J unii f. m.
N:o i4i. Grefve Posse, Carl Henrik.
N:o 34o. Friherre Löwensköld, Salomon.
N:o 354. Friherre Fock, Berndt Wilhelm.
N:o 687. Herr von Post, Adolph Ludvig.
N:o 912. Herr Appolof; Fullm. Herr von
Schantz, J. C.
N:o 1088. Herr Leyonflyckt, C. A.
N:o 215o. Herr von Hohenhausen, Carl.
N:o 2172. Herr Lorichs, Carl Fredrik.
N:o 2276. Herr Berzelius, Jacob.
Hans Excellence Herr Grefven och
IandtMarskalken tillkännagaf, att Friherre
Fock, Berndt Wilhelm, afsagt sig den honom
uppdragne Electors-befattningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skal ken anmodade Rirlderskapets
och Adelns Herrar Electorer, att i morgon
sammanträda, för att utvälja 5 nya Ledamöter
i nedannämnde Utskott, nemligen i
ConstilutionsUtskotlet :
efter N:o 2i52. Herr af Uhr, Carl David.
B ancoUtskottet:
efter N:o 2002. Herr Hisinger, Wilhelm.
Lagutskottet:
efter N:o 366. Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm.
\
Den aa Junii f. in. S
RiddarhusUtskottet:
efter N:o i. Friherre Oxenstjerna af Eka,
Carl Gabriel;
N:o 210. Friherre Ehrencrona; Fullm.
Grefve Sparre, Carl.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 6 dennes under N:o 158 afgifne,
och den g derpåföljde, e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående öfverlåtelse
till Stockholms .Stad af en del utaf
Kongl. Majrts och Kronans Tomt, Beridarebanan
kallad^ till Hötorgets utvidgande.
Föredrogs till remitterande Herr Rothlieb
s j Axel, den 19 dennes f. m. på bordet
lagde motion, angående bran vinsbränningens
inställande under instundande Julii, Augusti
och September månader.
Herr Rothlieb, Axel: Sedan Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse i detta ämne ankommit,
och afsigten med min motion om
bränvinsbrännings-forbud således är vunnen,
får jag ödmjukast hemställa, om icke berörde
motion kunde få förfalla.
Grefve Hornj Claes Fredrik, anförde
skrifteligen:
Ridderskapet och Adeln emot tog, i plenum
den 19 dennes f. m., i sammanstäm
-
6
Den 11 Junii f. m.
ning med Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, om vidtagne åtgärder i anseende
till den befarade missväxten, äfven
en motion af Herr Rothlieb, hvilken motion
det synes nu mera vara så mycket öfverflödigare
att remittera, som motionairens hufvudsyfte
bränvinsbränningens inställande,
enligt den Kongl. Skrifvelsen redan blifvit
påbudit. Det torde likväl icke vara öfverflödigt
att granska förslaget, väckt inom representationen
på samma gång den vigtiga
frågan blifvit af Regeringen afgjord. Representanten
äger under sådane förhållanden
den största anledning att misströsta öfver det
bristande förtroende mellan Styrelsen och
Folkets Ombud, som yttrar sig i den märkliga
tilldragelse, alt Regeringen, under Rikets
Ständers sammanvaro, vidtager en åtgärd
så djupt ingripande i nationens ekonomiska
och commerciela angelägenheter,
utan att af Rikets Ständer begära de upplysande
råd, som från folk-representationen
torde i detta fall säkrare kunna påräknas,
än från någon annan Corporation inom Staten.
Det är med smärta man erfar, huru
misstaget om verkliga behofvet af en Regeringens
mellankomst i denna angelägenhet delas
lika af Styrelsen och motionairen. Den
hotande utsigten af missväxt lärer närma sig
till full visshet, ty om än höstsädet bär och
der i landet låfvar en medelmåttig skörd,
kan man med fullkomlig säkerhet förutse,
att vårsädes-skörden blir högst ringa eller å
Den 22 Jun i i f. m.
7
flere orter ingen; men fruktansvärdarehotas
Landet med foderbrist, hvilken blir svårare,
om ej omöjlig, att afhjelpa, då deremot
spanmålsbrist aldrig på det hela hör kunna
uppstå, om icke de ovanligaste naturförhållanden
i förening med felaktiga Regeringsåtgärder
samfält inträffa. Man känner
allmänt, att på andra sidan Östersjön frugtan
för missväxt föranledt, att Preusen redan
förbudit spanmåls-utförsel, och likvist
dröjer Svenska Regeringen att till möjligaste
minsta belopp nedsätta ingående Tullen
på denna vara, då hvarje ögonblicks uppskof
härmed gifver sken af sanning åt de lika
skadliga, som för Regeringen menliga, rykten
om befordrade hemliga handelsspeculationer.
Jag nekar ej, att Styrelsen heredt sig
sjelf en betydlig svårighet, att i denna sak
handla så raskt och ändamålsenligt, som sig
borde, genom den klandrade tractaten om
Finska handeln; men ännu olyckligare för
Sverige skulle det begångna felsteget visa sig,
om Styrelsen icke varit i tid betänkt uppå
följderna och sättet att i någon mån afvända
deras menliga inflytande. Utvägen,
att i denna stund förebygga det onda, torde
dock vara lätt funnen, enär Tullen på
inkommande Spanmål hör blifva i det närmaste
ingen.
Den åtgärd Regeringen nu offentligen
vidtagit, nemligen bränvinsbrännings-förbu
-
l
8
Ben 22 Junii f. m.
det, är efter min tanka den sämsta af alla
utvägar till förekommande af missväxtens
följder, och så fullkomligt i strid mot all
sund Stats-ekonomi, att man med skäl kan
klandra föregående Ständer, som till Regeringens
godtfinnande i denna del gifvit en
ehuru missförstådd anledning, enär Ständernas
heslut år 1823 framställes i form afen
underdånig anhållan, att inskränkning i liusbehofs-bränvinsbränningen
icke må komma
4 • • »
i fråga,- så vida ej krig förenadt med missväxt
skulle inträffa. Ändamålet med förbudet
skall nu vara att förhindra en större
spanmåls-consumtion, och dymedelst motverka
sädesprisernas öfverdrifna stigande. Vore
dermed allt vunnet, skulle visst mindre
skäl till anmärkning mot åtgärden förspörjas;
men väger man de förbudet åtföljande
olägenheterna mot den åsedda fördelen, så
visar sig utslaget annorlunda. Främst skall
man varsebli de moraliskt onda verkningarne
uti ett hastigt uppjagadt bräll vins-pris, så
mägtigt inflytande på begäret, att åtminstone
till någon del dela vinsten med dem, hvilka,
genom aning om eller förutseende afförbudet,
redan skördat stora fördelar, och lagbrotten
skola blifva lika många som svåra att beifra;
man torde äfven få erfara, huru Lurendräjaren
förstår att bedrifva näringen med utländskt
bränvin. I ekonomiskt afseende måste förbudet
inverka ganska betänkligt på Landtmannanäringen,
emedan osäkerheten för den industriösa
landthushållare!! att ordna sin liusjiållsplan
Den 22 J u n i i f. m.
9
för det blifvande året, efter möjliga beräkningar
på en mer eller mindre conseqvent följd
åsigt, eller fortsatt Styrelse-grundsats, måste
vara gifven; lika omöjlig blifver den handlandes
beräkning på spanmålsbehofvet, så
vida ej dess speculationer grunda sig på säker
kunskap om blifvande författningar. Men
ännu enklare ocb fattligare visar sig det förhållande,
att då landet äfven lider af foderbrist,
måste denna i första rummet afses, såsom
svårare att afhjelpa, än sädesbristen.
Om man derföre gifver anledning till ett
fortsatt bränvinsbrännings-förbud för nästa
brännår, såsom ganska tänkbar, emedan orsaken
till samma förbud säkerligen kommer
att fortfara, ger man med detsamma en dödsstöt
åt vår redan förut ganska illa vårdade
boskapsskötsel, som riktigt eller oriktigt,
likväl i många orter, sedan flere år grundar
sig på den så kallade husbehofs-bränningen,
hvilken hushållning icke skulle kunna,
utan jordbrukets alltför kännbara förlust,
på en gång förändras. Regeringen har funnit,
huru mycket det återstår för Sverige
att i denna väg åstadkomma. Den har med
verklig förtjenst vändt sin uppmärksamhet
på den, för landets uppkomst, högst vigtiga
fårafveln, och likväl vill man på samma gång
rakt motverka denna stora ekonomiska angelägenhet.
Man bör nemligen besinna, att
tillgång på drank kan blifva af nöden för
de redan här i landet med stor möda och
kostnad anlagde Schäfeiier af finulliga får,
10
Don 22 J ii u i i f. m.
hvilka i Preusen sålunda å flera ställen utfordras.
Det kan väl icke undfalla en högre
uppmärksamhet, hvad som vår motionair
från sjelfva orten, der Boskapsafveln häst
frodas, förbisett, att om, hvad jag påstår vara
gifvit, foderbrist inträffar, måste bränvinsbrännings-fprbudet
mer än eljest och i
allo verka högst menligt på Landtbruket,
hälst om förhållandet allmänneligen skulle
blifva sådant jag enskilt hört motionairen försäkra,
nemligen att gräsbetet i hans ort skall
vara så ringa, att en kalf deraf knappt har
nog. — Jag vill likväl icke påstå, att bränvinsbränningen
under sommarmånaderna för
Boskapsafvelns egentliga underhållande är
nödig, men säkerligen skall dess upphörande
i betydlig mon skadligt inverka på Svinafveln,
hvilken för landet är af hög vigt, så
länge ett stort qvantum fläsk årligen införskrifves.
Hvad man nu endast befarar af
missväxten, synes vara höga spanmålspriser,
men man besinnar ej, huru lätt det bör vara
att genom lämplig Tull hålla dem vid en
billig höjd, relatift till jordbrukets bestånd
vid en knapp skörd. Skulle förhållandet
emellan varans mängd och prisets höjd icke
vara någorlunda jemnadt, vore det fruktansvärdt,
att ett för lågt snarare än ett för
högt spanmålspris skulle alstra den hungersnöd
man ville förebygga, emedan producenten,
jordinnehafvaren, genom det förra blefve
urståndsatt att lemna utväg för den fattige
att genom arbete förtjena födan, som till
Den 22 Ju n i i f. m.
sitt minimi-belopp alltid är lika bade i goda
och onda år, då jordägarens förmåga, att
bestrida produetions-kostnaden för en vara
i vanpris, snart måste upphöra.
Ehuru jag således skulle önskat, att Styrelsen
icke vidtagit bränvinsbrännings-förbudet,
såsom efter mitt begrepp i flere afseenden
skadligt och stridande mot Rikets
, Ständers beslut, skulle det kanhända vara
ett större nit att se detta förbud lika plötsligt
återtaget, som utfärdadt; men af högsta
vigt anser jag det vara, att Styrelsen bestämdt
afger det förklarande, att ingalunda
dess afsigt vore att under hvad omständigheter
som helst utsträcka förbudet emot bränvinsbränning
till längre tid, än den redan angifne,
allenast den olijelpliga olyckan icke skulle inträffa
, att Sverige genom krigstillstånd blefve
utestängd från all införsel af utländsk
spanmål. Förbudet mot utförsel af Svensk
spanmål, med undantag af hvete, finner jag
lika litet ledande till ändamålet, helst den
tillåtnc utförseln af hvete motsäger den i
öfrigt visade farhåga för en inträffande spanmålsbrist
med åtföljande hungersnöd; likasom
det visar sig för mig ganska betänkligt,
att Regeringen vidtager en dylik åtgärd, den
der icke, efter min tanka, grundar sig på någon
laglig rättighet.
Min ödmjuka anhållan är derföre, att
Ridderskapet och Adeln täckes bevilja, jern
-
I 2
D e n 2 2 J u n i i f. in.
te communication med de Respective MedStånden,
remiss till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet af detta mitt anförande
i afsigt att bereda förslag till en Rikets Ständers
underdåniga anhållan, att Kongl. Majit
täcktes ofördröjligen nedsätta och bestämma
införsel-Tullen på utländsk råg så låg, Kongl.
Majit genom ministeriella upplysningar om
utrikes tillgångarne på detta sädesslag finnér
lämpligast för befordrandet af en skyndsam
import; äfvensom att upphäfva införsel-tullen
på all vårsäd och alla foderväxter; i
förening hvarmed Kongl. Majit täcktes i nåder
återtaga förbudet mot utförsel af spanmål,
och såmedelst trygga handelsspeculationen
mot en möjlig import öfver behofvet;
att Kongl. Majit derjemte i Nåder täcktes afgifva
den lugnande försäkran, att Dess höga
afsigt ingalunda är, att låta förbudet mot
liusbehofs-bränvinsbränningen utsträckas till
längre tid, än redan bestämdt är, eller till
och med Augusti månads utgång; tryggande
derigenom i möjligaste mon Landtbruket
mot den större olycka, hvarmed foderbristen
hotar.
Friherre Anckar swärd , Carl Henrik,
uppläste följande;
Då Representanten framträder med förslag,
i afsigt att befrämja det allmännas fördel
och nytta, är dess första pligt, att så
grundligt ådagalägga den han åsyftar, att
den motsatta meningen endast har att ve
-
Den a2 Ju nii f. in.
derlägga beräkningsgrundens riktighet, för
alt derifrån hämta den enda gällande bevisningen
emot förslagets lämplighet.
Herr Rothliebs Motion rörande Bränvinsbränningens
inställande, under önskan,
att den höga Tullen å spanmålen måtte fortfara,
såsom utvägar att betrygga Landet
emot de hotande följderne af en mera än
trolig missväxt, framträdde i sanning i ett
ögonblick och under ett förhållande, sorn
gör, att man gerna vill tro Motionairen äga
mycket vidsträcktare kunskaper uti Statshushållningsläran,
och om lagstiftarekallets
fordringar, än dem, som uti Motionen helt
och hållit saknas; och man vill tro, att Motionairen
vid detta tillfälle endast derföre
ansedt öfverflödigt, att utveckla några grunder
för sin framställning, att han, åt sin
Motion, sjelf icke ville gifva anseende af annat,
än en öfverenskommen förelöpare till
det några minuter sednare ankomne Kongl.
Budskapet rörande ämnet, hvilket Motionens
återtagande ytterligare synes styrka.
Genom den brist å angifne skäl jag sålunda
trodt mig uti Herr Rothliebs Motion
äga anledning att beklaga, finnér jag mig
således uturståndsatt, att i vederläggningsväg
göra mina åsigter öfver frågan gällande,
och äger till ändamålets vinnande ingen annan
utväg, än att ådagalägga de grunder,
hvilka för mig visa sig såsom talande emot
Den 11 Jun i i f. m.
elen nu sä hastigt vidtagne åtgärden af Bränvinsbränningens
inställande, och hvarigenom,
jag anser mig föranledd, att väcka en Motion
ifrån en, emot Herr Rothliebs, alldeles
stridig åsigt.
Tämmeligen allmänt lärer man ännu
påminna sig, huru den osäkerhet, som ända
till 1815 åtföljde Bränvinsbränningen, i
anseende till det godtyckliga inställelse-systemet
var öfverklagad; och der minnet i
sådant afseende skulle fela, synes mig beviset
å opinionsstämningen i detta hänseende
ligga’ öppet uti de allt sedan den tiden
af Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelser
i detta ämne upprepade ordalag, hvilka
äfven igenfinnas uti Rikets Ständers slutliga
underdåniga anhållan af den 20 December
i8a3, det Kongl. Maj:t, som orden lyda,
täcktes icke allenast i nåder till verkställighet
befordra innehållet af Rikets Ständers
Skrifvelse om en förnyad författning
rörande Bränvinsbränningen och den derföre
bestämda afgift, utan ock att husbehofsBränvinsbränningens
inskränkning icke måtte
komma i fråga, såvida ej krig, förenadt
med missväxt, skulle inträffa, och göra denna
åtgärd oundvikeligen nödvändig.
Äfven under medgifvande, att hvardera
af de sålunda sammanställde Landsplågorne
kunna vara tillräcklige, att hvar för
sig bilda en oundviklig nödvändighet till
Den 22 3 u n i i f. m.
i5
förtanka, i anseende till dermed förknippade
samhällsplågor, vågar jag likväl tro, att
den oundvikeliga nödvändigheten, af den inställda
Bränvinsbränningen, ännu icke såsom
sådan är ådagalagd, och jag tror äfven, att
den ofvan åberopade Rikets Ständers Skrifvelse
hade kunnat gifva mera än tillräcklig
anledning för Styrelsen, alt öfver ämnet
inhämta Rikets nu församlade Ständers
tankar, innan åtgärden beslutades.
Ofvan åberopade ordalag uti Rikets Ständers
skrifvelse hafva i sammanhang med den
14-åriga erfarenhet af det afseende, hvilket
Styrelsen hitintills derå fästat, stadgat förtroendet,
att ett system åtminstone i denna
del vore antaget; och den omständighet,
att 1826 års missväxt icke medförde någon
inskränkning uti bränvinsbränningen, samt
den deraf vundna erfarenheten, att ingen
derifrån öfverklagad olägenhet försports, då
verkningarne blefvo, att bränvinsprisen tidigt
på sommaren 1827 redan så betydligt
folio, att rörelsen derigenom inskränktes af
sig sjelf, med en Spanmål, hvars pris motverkade
fördelen af dess förvandlande till
bränvin; har äfven ingifvit ekonomen ett
så beskaffad! förtroende, till denna del af
Statshushållnings-Systemets varaktighet och
stadga, att han med skäl vågat grunda sina
beräkningar derå, och bränvinsbränningen
har, i följd deraf, antagit en vida fördelak
-
i6
Den xx Junii f. m.
tigare utveckling, än den, under den fordna
ovissheten, någonsin företedt.
Den ound vikeliga nödvändigheten af bränvin
sbränningens inställande, lärer nu böra
utgöra hufvudsakligaste föremålet för undersökningen,
till vinnande af stadga i öfvertygelsen,
huruvida det utfärdade förbudet
varit val grundadt, eller icke.
Den ound vikeliga nödvändigheten af bränvinsbränningens
inställande i detta ögonblick,
bör först och främst hämta sin grund, uti
den sädesbesparing, som uppkommer genom,
för Julii och Augusti månader inställd bränvinsbränning,
och det är i anseende härtill,
jag utbeder mig få fästa uppmärksamheten
å förhållandet, sådant det framställer sig
för mig.
Ibland de 172,586 bränvinspannor, hvilka
tillsammans innefatta en pannerymd af
3,583,253 kannor, upptaga pannor ända till
och med 25 kannors rymd, ett sammanräknadt
belopp af 2,353,5c>4 kannors rymd; pannorne
ifrån och med 26 till och med 49
kannors rymd uppgå till 1,029,160 kannors
rymd, af hvilka- säkerligen ej en enda under
loppet utaf sommarmunaderne bränner
något bränvin. 5o-kannors pannor upptaga
ensamt 82,1)00 kannrum, och af dessa
äro troligen äfven ganska få i verksamhet.
Ifrån och med 51 -kannors pannor, till och
med
Den 11 Ju n ii f. rn.
*7
med 8o-kannors pannor, upptaga en kannrymd
af 109,556 kannor, bland hvilka kanhända
flere under sommarmånaderne äro uti
verksamhet, och pannerymden ifrån och med
81 till och med 120 kannor upptager en
kannrymd af endast 47\924 kannor, allt
efter uppgifterne uti 1826 års Piikshufvudhoksslut.
— Och det är hland dessa man isynnerhet
torde höra söka dem, som under
sommarmånaderne tillverka något bränvin.
Af 90-kannors pannor, räknas 34o stycken,
ibland hvilka 24 uti städerne, och 3i6 uppå
landet. — Utan att i anseende lill slutsatsen
, äga tillgång till någon pålitlig uppgift
öfver Brännerier, hvilka här i landet
äro så inrättade, att de om sommaren kunna
hedrifvas, tror jag mig likväl kunna förutsätta,
att vid Julii månads ingång, icke
100 nittio-kannors pannor, eller deremot
svarande kannerum, under dessa må 11.'ider
äro uti gång med hränvinshränning utaf säd,
och om jag, öfver hufvud tagit, för dessa
i verksamhet supponerade roo nittio-kannors
pannor antager en månatlig tillverkning
af 90,000 kannor bränvin, så gör detta
för arne månader ett sammanräknadt belopp
af 180,000 kannor, och för 3:ne månader,
som var målet för Herr Rothliebs Motion,
270,000 kannor, hvilka fordra en Sädesconsumtion
af omkring 16,000 Tunnor för 3:ne
månader, och således circa 1 1,000 Tunnor
för 3:ne månader, som nu skulle utgöra den
29 H. 2
i8 Den 7.1 Jun ii f. m.
med bränvinsbränningens inställande, till
hungersnödens afvärjande, åsyftade besparingen
af Säd.
I fall jag icke alltför mycket misstagit
mig, så frågar jag, om ett sådant resultat
billigtvis kan anses såsom tillfredsställande
vilkoret af en oundviklig nödvändighet för
bränvinsbränningens inställande. — Åf Herr
Rothlieb väntar jag mig i sanning lika litet
något tillförlitligt svar i detta hänseende,
som jag sjelf icke vågar fästa påståendet af
vissheten vid min beräkning; men jag förmodar,
att den Minister, hvilken undertecknat
Konungens beslut i denna del, ej lärer
underlåta, att behörigen tillrättavisa mina
ganska möjligt begångna misstag, äfvensom
allmänheten ifrån denna källa säkerligen
lärer vänta sig den authentika uppgiften å
de förevarande beräkningsgrunder, hvilka
kunnat föranleda Styrelsen, att, inomen industrigren,
åstadkomma en så våldsam brytning,
som nödvändigt måste blifva följden
af ett förbud, hvilket man vant sig, att såsom
intrång och afbrott i sin rörelse icke
mera frukta.
Skulle omkring 11,000 Tunnors besparing
utaf säd vara all den vinst, som möjligen
genom* det utfärdade förbudet kan
uppkomma; skulle jag ännu till den grad
hafva misstagit mig uti min beräkning,
att besparingen ginge till fyradubbelt den
-
Den 2a Junii f. m. ig
ila summa, eller att 5o,ooo Tunnor Säd,
derigenom icke skulle till bränvin förvandlas,
sä vägar jag i ailä fall tro, att det helas
vinst härutaf, ar för liten, för att motsvara
det partiella lidande, som härigenom
uppkommer, och det hinder, för all industri-utveckling,
som hlifver en följd af osäkerheten
i näringsföretagen, då deras resultater
af näringsidkarne aldrig kunna föreses,
när det heror af Högsta Makten, att,
likt åskans hastighet , i ett ögonblick, göra
slut på alla Näringsidkarens häst öfverlagda
beräkningar.
Jag väntar mig, med ett verkligt intresse,
att af Konungens Minister blifva upplyst,
om de förhållanden i dessa delar, som
nödvändigt mäste grunda sig, på kända facta;
jag gör mig förvissad, att den Minister,
som undertecknat hränvinsbränningens inställande,
efter en i5- eller 16-årig oafbruten
gång, icke kunnat tillstyrka åtgärden,
utan att bestämt känna, huru många bränneriet’
uti Riket, sorn under somrnarmånäderne
vanligen äro uti verksamhet; jag för-’
modar, att de här närvarande många Laildsliöfdingar,
hvar för sig, kunna uppgifva förhållandet
i denna del inom deras respective
Län; och jag bekänner gerna, att jag Varit
tvekande, huruvida jag under ett sådant förutsättande
bordt våga framträda med mina
tvifvelsmål, men fruktan för egna förödm ju
a
*
Den 22 Ju tili f. ra.
le gisén af ett begånget misstag, har här bordt
gifva vika, för pligten, att som Representant
vid detta, tillfälle söka framkalla allt
hvad som hos allmänheten kan medverka
till en grundad öfvertygelse om Styrelseåtgärdens
riktighet, eller att ådagalägga behofvet
af en förnyad undersökning, till vinnande
af fullkomlig säkerhet för framtida
Regeringsbeslut i samma afseende.
Man lärer icke kunna neka, att den för
hränvinsbränningens bedrifvande tillvarande
författningen; att den, af Rikets Ständer ända
till ytterlighet drifne önskan af krigets
förening med. missväxten, såsom enda anledning
till hränvinsbränningens inskränkning;
att Styrelsens vid flere, sedan i8i5
inträffade, tillfällen af missväxt, härå fästade
afseende; för näringsidkaren lämnat anledning
till ett förtroende, som snart nog
kan hänföras lill samma grunder sorn det,
hvilket stöder sig å ett formligt kontrakt.
På dessa grunder hafva åtskilliga individer
trodt sig kunna ställa sin hushållning
i denna del på en större, och jag vågar
säga, en mera ändamålsenlig scala. Ifrån
kännedom om det stora cjvantum fläsk, som
ännu ifrån främmande Länder införes uti
Riket, har man trott sig kunna speculera
på någon fördel af Bränvinsbränningens uteslutande
förening med ett större underhåll
af Svin-kreatur.
Den 22 Junii f. m.
ai
Eli sådan husliållsberäkning är likväl,
i stort, alldeles oskiljaktig ifrån säkerheten,
att hela året om få obehindradt begagna
Brähvinsbrännings-rättigheten, ehuru behofvet
deraf, under sommarmånaderne, nalurligtvis
är mindre, genom det biträde den
omtänksamme Landtmannen, under denna
tid, hämtar ifrån foderväxten, då sådan icke
genom inträffande torka, såsom nu, omintetgöres,
I fall det ej kan nekas, att all industriutveckling
blifver förmånlig i den mohn,
ett större Capital till Näringens bedrifvande
kan användas, så blifver det troligen en
felaktig Statsekonomisk åtgärd, om, genom
förhastade beslut, en alltför hastig rubbning
åstadkommes uti dessa Capitalers verksamhet.
Ganska få äro de, som inom vårt Land
ännu efter dessa åsigter bedrifva Bränvinsbränningen.
Möjligheten att verkställa den
uti en sådan plan, liar påkallat inhämtandet
af kunskap om de medel, som i andra
Länder uppfunnits för att kunna vinna ändamålet;
och ganska kostsamma hafva de
anläggningar varit, som i sådant hänseende
blifvit gjorde, och jag vågar tro, att dessa
Näringsidkares blifvande lidande bordt tagas
i betraktande vid beslutets utfärdande.
Jag medgifver alltför gerna, att det enskildta
lidandet, ja, till och med, den enskildta
totala undergången, af Statsmannen
Den 23 J u n i i f, m.
någon gång, ehuru för känslan påkostande,
matte utur beräkningen uteslutas, när frågan
är, att genom en sådan uppoffring af
ett underordnadt intresse, kraftigt befrämja
det helas räddning ifrån någon alltför påtagligt
öfverhängande fara; men jag påstår
deremot, att det individuella lidandet äger
den mest grundade anledning till klagan,
om det räknar sin tillvaro, antingen ifrån
ett ogrundadt rop, af dem som icke känna,
eller begripa något annat af samhällets fordringar,
än beräkningen af ett eget ögonblickligt,
och ej sällan illa förstådt intresse,
eller ifrån en Styrelses, utan föregången undersökning,
alltför hastigt lämnade afseende,
å mängdens, någon gång från ensidig egennytta
sig härledande, önskningar, om åtgär^
der i ekonomisk Lagstiftningsväg.
Jag erkänner helt öppet, att jag, för min
del, tror händelsen vid detta tillfälle varit
sådan; och ingen tillfredsställelse skall
hos mig öfvergå den, att blifva öfvertygad,
om det motsatta förhållandet; och jag skall
Säkerligen sjelf, efter vunnen öfvertygelse
härom, finna mig obefogad, att klaga öfver
det lidande, sorn genom åtgärden öfvergår
dem, som nu äro ett mål derföre; men som
i annat fall hos mig blifver qvarstående, såsom
ett ytterligare bevis å den öfvertygelse
jag hyser, att för samhället ingen ting är
olyckligare, än bristande kännedom om de
verkliga förhållanderna, som äro så angeläg
-
Den 11 Junii f. ra.
a3
lia att känna, för en Styrelse, som genom
Grundlagstydningen tillvällat sig en med
den Constitutionella samhälls-inrättningen
må hända ej alltför väl öfverensstämmande
makt, att snart sagdt godtyckligt stifta ekonomiska
lagar.
Månne det kan tillskrifvas oförsigtigheteö,
om man, i följd af en 14-årig erfarenhet,
varit i god tro, att bränvinsbränningen
obehindradt kunnat utöfvas?
A
Månne det, i följd häraf, kan tillskrifvas
©försigtigheten, att man, som Näringsidkare,
öfver lämnat Börs-spelet å prisförändringarne,
åt ett annat slags Speculanter, och sjelf åtnöjt
sig med ett redan förlidne höst ingånget
månatligt LeveranceContract om sin
tillverkning ?
Månne det nu är billigt, om man utan
någon afgjord, å grundlig undersökning fotad,
oundviklig nödvändighet, genom Bränvinsbränningens
så hastigt öfverkomne inställelse,
uturståndsättes, att fullgöra sine ingångna
förbindelser, och om man derigenom
nödgas kan hända till mera än 3-dubbelt
belopp gälda den?
Sådan är likväl följden af det fattade
beslutet, i anseende till den Näringsidkare,
som byggt sin beräkning å något vidsträcktare
åsigter, än de, som vanligtvis vidlåda
den löjligt nog såsom husbehofs benämda
Brän vinsbränn ingen.
Den 22 Ju 11 ii f. m.
Härtill kommer ytterligare det verkliga
bekymret för en betydligare Svinafvels uppehållande,
under sådane omständigheter.
Alltför få äro vid denna årstid i tillstånd,
att genom Slagtarknifvens användande kunna
realiseras.
Den totala missräkningen å foderväxter
omintetgör det biträde, som härifrån vanligen
är beräknadt, och sjelffödan för kreatur,
sorn dervid icke äro vande, medför en afgång
lill beloppet oberäknelig.
Under sådane förhållanden återkommer
jag alltid till den slutsats, att det allmännas,
alltid öfvervägande, fördel, bör vara
samvetsgrant ådagalagd, innan det enskilta
lidandet beslutas, såsom utväg till åstadkommande
af den fördel Styrelse-åtgärden
åsyftat.
Följden af Bran vinsbränningens inställande
visade sig genast uti ett öfver all liöfvan
uppstegradt pris.
Fördelen härutaf tillkommer ensamt
Speculanlen, och särdeles den, som haft en
lycklig aning om möjligheten af det inträffade
förbudet.
Den, som varit lycklig nog, att, i anseende
till bristande efterfrågan och felande
afsättning, hafva sin tillverkning i behåll,
tillgodonjuter en vinst, hvarå lian likväl
aldrig egt något grur.dadt anspråk; men con
-
Den 22 Jun i i f. m.
snmentén, som utgör den betydligaste delen
af Nationen, får vidkännas en prisförhöjning
af minst hundrade p:ct, och Rikets Allmoge,
som nästan uteslutande begagnar den
pannerymd af 2,353,594 kannor, som upptages
af pannor lill och med 25 kannors
rymd, är vid denna tiden af året, med allt
för få undantag, bland köparenas antal. —-  .Bonden måste till bergsell! hafva bränvin,
kosta hvad det vill, och då han, såsom följd
af bränvinsbränningens förbjudande, får betala
delta sitt behof dubbelt dyrare, än om
saken fått gå uti sin ostörda gång, så frågas,
hvilkeyi vinsten för det hela blifver, i
fall bränningsförbudet ej medförer spanmålsbesparing
till högre belopp än till 12, högst
20,000 tunnor, och äfven i min tanka möjligen
vida derunder; då consumentens förlust
deremot kan calculeras så oändligt mycket
högre?
Herr Rothliebs Motion hade utomdess
den olyckan, att innebära ett alltför talande
bevis, huru det enskilda intresset alltför
lätt förblindar åsigterne i anseende till det
allmännas verkliga behof.
Herr Rothliebs Motion om bränvinsbränningens
inställande, under yrkande af spanmålstullens
fortfarande, bevittnar utan tvifvel
en större omsorg, för deras bästa, som
icke hafva sin hushållning ställd på sommarbränning,
och som hafva osåldt bran
-
Den 22 J unii f. m.
vin; än för dem, som i stöd af samma gällande
författningar inrättat sin hushållning
på annat sätt, och förbundit sig, att till
öfverenskommit pris lefverera sin tillverkning
äfven för Julii månad; eller för dem,
hvilka i egenskap af consumenter nu äro i
behof att köpa bränvin; eller för dem, som
i följd af bristen inom landet blifva i behof
af utländska spannmålens medverkan
till oskäliga prisers styrande, med afseende
å dem, som eljest genom Herr Rothliebs
mening om samhällets behof, möjligen kunna
komma att förgås af svält, under Motionairens
christliga vårdnad om den, som kommer
att hafva någon spannmål att afyttra.
Herr Rothlieb täcktes ursägta denna anmärkning;
den är ingalunda rigtad emot
dess begrepp om saker, eller omdömesförmåga
såsom enskild man; den afser helt
och hållit den egenskap af rådfrågad, som
Herr Rothlieb utan tvifvel företer, genom
det nära samband, som dess Motion med
Styrelsens beslut synes utvisa, ej mindre i
anseende till innehåll, än till tiden för framställningen;
och då ingenting är naturligare,
än att Styrelsen uti en så betydlig fråga
rådfört sig med de för Statskunskap och
kännedom af landet af Styrelsen bäst kände
representanter; när af för mig okända
anledningar, representationen icke blifvit
rådfrågad; så måtte äfven ingenting finnas
billigare, än att en sådan de rådgifvandes,
Den 22 Junii f. m.
27
på anförde skäl förmodade rådgifvare uppmanas,
att offentligen ådagalägga grundliglieten
af de skäl, som kunnat inverka på
beslutet; och hvilkas vigt jag är ursägtad, att
ej hafva insett, då de uti Motionen ej till
ringaste del finnas redovisade.
Att det olika intressets skiljagtiga åsigter
i anseende till de större samhällsangelägenheterne
alltid söka göra sig gällande, är
ka Öfverensstämmande med tingens vanliga
gång, som medlandet dessa intressen emellan
utgör ett af alla Styrelsers mäst afgjorda
bestämmelser och föremål.
Det förundrar mig ingalunda, om Styrelsen
råkat i villrådighet i anseende till
mångas ensidigt uttryckta öfvertygelse, att
Fäderneslandets hjelp påkallar uteslutande
afseende, å det intresse, hvilket för dagen
förmått göra sig gällande, och som i detta
fall är tillfredsställt, så snart det ännu hos
Landtmannen oförsålda bränvin hunnit, medelst
första ögonblickets speculations-anledning,
någorlunda fördelaktigt realisera sig,
och det skall ej mycket förundra mig, om
de hvilka nu mest skörda af den oförväntade
åtgärden, blifva just de samme, som,
vid de naturlige återverkningarne, komma
att mest beklaga sig öfver misstaget. — Jag
kan likväl icke återhålla den tankeyttring,
att de stridige åsigterne, hade förtjent att
vid detta tillfälle af Styrelsen betraktas i
28
Den 22 Jun i i f. rn.
ett sammanhang. Jag hade trott, att kännedomen
om Leverancecontrakters tillvaro
grundade på en mera än förlåtlig öfvertygelse,
att bran vinsbränningen ej kunde så öfverraskande
inställas, sedan dess fria gång
vunnit en sådan stadga emot all farhåga för
den godtyckliga förändringen af Statshushållningssysteraet
uti denna del, hade bordt
föranleda något afseende å rättsförhållandet
härutinnan, då Stju-elsen ej i och med förbudet
kunnat upphäfva alla förbindelser, hvilka
derigenom blifva omöjlige att uppfylla,
annorlunda än genom 'de betydliga uppoffringar,
som dermed blifva förknippade.
Jag hade trott, att den genom bränvinsförbudet
åstadkomne, i min tanka, högst
obetydliga sädesbesparing hade bordt visas
vara af en vida större betydenhet, innan
förbudsåtgärden blifvit vidtagen, och jag hade
trott, att consumentens lidande, igenom
det högre priset, äfven bordt finna afseende,
särdeles under den otvifvelaktiga kännedomen
om det betydliga bränvinsqvantum,
som för närvarande i Riket finnes;
ocb som kommer att verka, att priset, utan
all fråga, återfaller, när första speculationshettan
är förbi, och när mängden af säljare
kommer att ingifva köpare farhågor, i
anseende till de slut, som kan hända redan
äro oförsiktigt gjorde.
När jag i minnet återför styrelseåtgärderne
i anseende till missväxten år 1826,
Den aa J u n i i f. m.
29
så stadnar jag uti en verklig förundran, att
den enda, i min tanka vid den tiden vidtagna
riktiga Statsmannaåtgärden var att
icke inställa krän vinsbränningen, och att
denna åtgärd deremot nu vidtager så tidigt,
att beslutet derom dateras ifrån den
i3 Junii, då Tullnedsättningen deremot vid
förra tillfället icke vidtogs förr, än den 1 September.
Detta förhållande kan ej annat än
lämna rum för forskningen efter anledningar
och orsaker, till så förändrade åsigter,
i anseende till Statshushållningens fordringar,
för ett tillfälle, hvarvid erfarenheten,
långt före detta, synes kunnat vara vunnen,
till fullkomlig stadga uti grundsats. — Det
hlifver vid en sådan undersökning föga talande
för Styrelsen, om man skulle komma
till den slutsats, att verkningarne mera härleda
sig ifrån personlighetens ombytlighet,
än ifrån grundsatsernes stadga, och jag hyser
den öfvertygelse, att ingen åtgärd är
vådligare inom ettså fattigt land, som vårt,
än den, som åstadkommer någon våldsam
rubbning uti i rörelsen nedlagde capitalers
verksamhet.
Yi höra icke lämna utur sigte, mina
Herrar, att det är, genom Bränvinsbränningen,
Landtbruket vunnit den utveckling, att
Spanmålsbristen, oaktadt den starka bränvinsbränningen,
på flere år ej mera utgjort en
Sveriges fordom så vanliga landsplåga. —
Yi höra för tillfället icke glömma den kla
-
3o
Den 21 Junii f. rrt.
gan, som ofta nog högljudt blifvit yttrad
öfver sädesprisens fall, oagtadt en som öfverdrifven
öfverklagad bränvinsbränning,
oell vi böra icke glömma, hurudane prisförhållanderne
skulle varit utan denna bränvinsbränning,
och vi böra, som Statsmän,
noga ihogkomma, att den industriella verksamheten
icke med fördel låter kasta sig
emellan farhägorne för följderne af mera eller
mindre uleblifne regnskurar, och att förebyggandet
af missväxtens alltför bedröfveliga
följder påkallar helt andra åtgärder,
än det bränvinsbrännings-förbud, som nu i
anseende härtill efter mitt begrepp verkat
alldeles ingenting.
Om ett verkligt misstag, genom denna
Styrelseåtgärd, är begånget, så blifver upptäckten
deraf redan för Styrelsen tillräckligt
obehaglig, och jag inser således obehörigheten
af, att nu i anseende till den vidtagna
åtgärden föreslå Rikets Ständer någon
medverkan till vinnande af ändring härutinnan;
men jag anser mig böra fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet å nödvändigheten,
att bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
om tillkännagifvande af dess nådiga afsigt,
att längre utsträcka detta förbud, och
om det blifvande StatshushållningsSystemet
kommer att stadga den tillfälliga, och godtyckliga
industri-inskränkningen, eller förbudsprincipen
—• såsom grundsats till det
resultat, att beräkningarne, och förläggan
-
Den 22 Junii f. ra.
3i
det af de ekonomiska företagen, icke kunna
sträcka sig längre, än ifrån månad till
månad, och gör jag mig förvissad, att Rikets
Ständer, under åsidosättande af det ensidiga
intressets inverkningar, uppfatta vigten
för näringsidkaren, att äga säkerhet för
sin rörelse, äfvensom vigten för det allmänna,
att den ekonomiska lagstiftningen uppfattas
efter sådane åsigter, sorn omfatta samhällsintresset
i sin helhet, och icke förete
endast ögonblickliga och tillfälliga kastningar,
till förmån, ömsom för ett intresse, och
ömsom för ett annat, under samhällets allt
för synbara lidande, och omöjliga förkofran,
så länge osäkerhet i myntvärde, med osäkerheten
i industri-företagen, gemensamt motverka
den förkofran och framgång, som naturkrafterne
utveckla, då friheten, att sätta
dem i verksamhet, icke motverkas genom
osäkerheten att i följd af oförväntad ombytlighet
af Statshushållningssystemer kunna påräkna
någon frugt af de ekonomiska företag,
hvaruti man nedlagt sin möda, sin omtanka
och sitt capital. —- Jag anhåller således,
att Rikets Ständer täcktes inse nödvändigheten,
att hos Kongl. Maj:t förnya förra
Ständers anhållan, det inskränkning i tiden
för hränvinshränningen icke måtte ega
rum utan en föregången noga pröfning af
den oundvikeliga nödvändigheten, och att
en sådan förbudsförfattning aldrig måtte träda
i verksamhet förr, än minst en månad
32 Den 22 Jun ii f. m.
efter sedan den uti stadens eller landt församlingens
kyrka är uppläst.
Uti samma underdåniga skrifvelse tager
jag mig friheten föreslå Rikets Ständer, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära ett
förslag till sådan tullförfattning för spån mål,
hvarigenom af godtycket oberoende beräkningar
för spanmålshandeln kunna ega rum,
och hvilket andra länders erfarenhet tillräckligt
torde såsom Statsekonomisk grundsats
hafva stadgat.
Jag tror, att denna utväg är den enda
möjliga, hvarigenom Styrelsen kan lätta sig
ifrån det odrägeliga bekymret, att, vid hvarje
farhåga för en mindre gynsam skörd, nödgas
till det ondas afhjelpande utfinna nya
utvägar, hvilka vid slutliqviderna sällan funnits
vara de ändamålsenligaste och bästa,
och alltid för samhället ganska känbara att
godtgöra.
Då skördarnes omvexlande utslag äro
ett i sjelfva naturen grundadt oundvikeligt
ondt, gifves i min tanka deremot ingen
annan naturlig hjelp, än att den enskildta
speculationen under det goda årets ymnoga
tillgångar lockas, att beräkna den betydliga
vinsten af derunder samlade upplag för
den tid, då sädesprisen utaf bristen höjas;
men en sådan rörelse, hvarigenom spannmålens
alltför låga fall skulle förekommas lika
myc
-
Den 22 Jun i i f. m.
33
mycket, som prisets alltför oskäliga stegring,
är alldeles omöjlig att tillvägabringa, utan
sådane stadganden, hvarigenom speculanten
i förväg kan beräkna sin möjliga vinst, hvilket
under närvarande förhållanden är omöjligt,
lika som det för Staten hlifver det,
att åstadkomma undsättnings-anstalter hädanefter
såsom hittills på myntvärdets bekostnad.
Ehuruväl Rikets Ständer ega att i detta,
såsom i andra, mål framlägga sine förslager
uti önsknings väg, tror jag det vara lämpeligast,
att vid detta tillfälle begära, att Kgl.
Maj:t täcktes begagna iniatifvet, då det hör
förmodas, att Styrelsen, efter ett moget öfvervägande
af de stridiga intressena, ensam
är i tillfälle att till samhällets största båtnad
medla dem emellan. Jag anhåller om
remiss till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten.
Friherre Cederström, Jacob: Det har i
sanning väckt min förundran, att, med anledning
af en enskild motionairs motion,
man ingått i klander af en Styrelsens åtgärd
tvärt emot 90 §. Regerings-Formen. Jag är
ej i tillfälle, att känna de grunder, som föranledt
Regeringens beslut, men intet af de
skäl, som blifvit anförde, är af beskaffenhet
att visa, att det beslut, som Regeringen fattat,
varit ogrundadt. De svårigheter, hvilka blifvit
29 H. 3
34
Den aa Junii f. m.
uppställde, synas egentligen åsyftande den
förlust, som bränvins-fabriLunterne i stort
Jcunde tillskyndas. Den allmänna nyttan kan
ej bestridas af någon. Om det medgifves,
hvad äfven af Friherre Anckarswärd blifvit
yttradt, att den stora massan af jordbrukare,
hvilka tillika idka bränvinsbränning, ej
idka den under sommaren, så träffar förbudet
endast fabrikerne, och det är också dessa
, som förstöra det mesta qvantum säd på
minsta tid. Denna tid är också den, då
bränvin ej tillverkas af annat än spanmål,
ty all potatis och andra jordfrukter äro redan
consumerade. Om en total missväxt
skulle inträffa, hvilket jag likväl ännu hoppas
icke uppkommer, derest regn snart inträffar,
och i hvilket fall jag är öfvertygad,
att all farhåga för brist kommer att upphöra,
ty vårsäden kan ännu taga sig, så skulle
jag förmoda att Svenska folkets rättighet
att fordra, det Styrelsen skall vara betänkt på
deras frälsande från hungersnöd genom beredande
af spanmåls-tillgång, måtte öfvergå den
farhågan, att svinafvein skulle minskas. Svinen
kunna om sommaren bäst födas på skogarne
utan tillskott af dranken, och om fabrikanter
af bränvin ej hafva mera än några
få tunnland jord, må de inhyra sina svin
hos dem, som hafva skogar. Sådant arden
enskilta omtankan öppet att begagna, och
gör förlusten mindre. Det har blifvit ytt-»
rädt, att enskilta intresset legat till grund för
Den ai Junii f. tn.
dem, som hemligen varit rådgifvare. Jag
lan ej veta, om sådant ägt rum; jag tviflar
på att det skett, och tror det vara otillbörligt
att supponera det. Grefve Horn har
föreslagit, att det skulle affordras Styrelsen
ett bestämdt förklarande, att förbudet ej skulle
utsträckas längre än tillden tid, som redan
är bestämd. Detta är ej lagligt. Rikets
Ständer kunna i ekonomisk väg ej besluta
annat än önskningar; de kunna frambära
sådana önskningar i hvilket fall som
helst, men de kunna ej fordra af Styrelsen
några förklaranden. Friherre Anckarswärd
har sagt, att erfarenheten af 1826 års missväxt
visat, att bränvinsbrännings-förbudet
vore öfverflödigt. Det är sannt att förbud då ej
inträffade, men om det då hade ägt rum, hade
ej det qvantum spanmål behöfts, som sedan
blef införskrifvit och verkligen behöfdes
för samhället. Han yttrar vidare, att
han vill anställa en undersökning, om åtgärden
är väl grundad eller ej. Delta tillhör
ej Rikets Ständers plena; ett Regeringens beslut
får ej komma derunder. Det står Friherren
öppet att sjelf undersöka och till ansvar
ställa de rådgifvande personerne, om beslutet
ej är väl grundadt. I annan väg är
det ej lagligt, och det till och med är icke
vid denna Riksdag tillåtit. Det har ytterligare
blifvit yttradt, att sådana Regeringens
beslut uti ekonomiska frågor göra slut på
näringarnes calculer. Då det är kändt, att
3*
36
Dr ii 22 Jun i i f. in,
Konungen har rättighet, när han vill undvika
hungersnöd, att förbjuda bränvinsbränningen,
mäste speculanten taga det i beräkning.
Det mätte icke kunna komma i fråga
att tvista derom, att fullkomlig frihet i
näringar är den lmfvudsakligaste grunden för
deras trefnad, ty när ett folk kommit derhän,
att den enskilta industrien fått en sådan
utveckling, att allt kan öfverlemnas åt den
enskilta speculationen, då äro förbud öfverflödiga
och skadliga; men vi äro ännu ej der.
Här finnas inga spanmålshandlande; här finnes
ingen enskild handel, som svarar ens
emot en enda liten stads behof. Så länge
detta mål ej är hunnit, när man vägrat att
i sådant afseende försträcka capitaler, när
man vägrat, att få belåna säd under säkra
garantier, så länge må ej representanten yrka,
att Styrelsen skall uraktlåta att vidtaga
de åtgärder , hvarigenom den förekommer ej
brist, men hungersnöd. Det har blifvit anfördt
af Grefve Horn , att Styrelsen genom
en grundlagstydning tillvällat sig den ekonomiska
lagstiftningen. Jag vill i detta afseende
fästa uppmärksamheten på 8g §. RegeringsForinen.
Jag tror ej någon tydning
här behöfves. Den lyder sålunda; Uti Rikets
Ständers plena må frågor väckas om
förändringj förklaring och upphäfvande af
Lagar och Författningar, som Rikets allmänna
hushållning röra; om sädane nja
Lagars stiftande samt om grunderna för
allmänna inrättningar af alla slagj hvilka
Den 11 Juni i f. m.
37
frågor skola till utredning af Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet förvisas. Rikets
Ständer äge dock icke magt, att i dessa
mål annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar, att hos Konungen
anmälas, och hvarå Konungen, sedan
Stats Rådet deröfver blifvit hör dt, gore det
afseende Han för Riket nyttigt finnér. Det
måtte ej behöfvas någon förtydning, för att
det är klart, att Styrelsen äger denna magt.
Det har blifvit yttradt, att spanmålsprisens
stigande eller fall blifvit motverkadt genom
den fria bränvinsbränningen. Jag skulle förmoda,
under medgifvande att detta till en
del är riktigt, att om ett ymnigare år bade
ägt rum år 1826, hade prisen här blifvit så
låga, att säden för vida högre pris kunnat afyttras
utrikes till förmån för samhället. Detta
vare i förbigående anfördt, för att säga,
att, intill dess enskilta speculationen blifvit
liflig, man ej kan uppgöra något för upprätthållande
af prisen till hvad de böra vara.
Friherre Anckarswärd har funnit, att han ej
vill medverka till upphäfvande af det nu
uppgifne förbudet. Det är verkligen beskedligt,
att ej vilja hvad man ej kan. Rikets
Ständer hafva ej förmåga att ändra sådana
saker, endast en önskan kunna de i. det afseendet
framföra. Friherre Anckarswärd har
begärt remiss å sina anmärkningar, och att
Författningar i detta afseende ej må träda
i verksamhet, förr än en månad efter sedan
de äro kungjorde. I afseende derpå lärer
38
Dea 22 Junii f. m.
det ej eller blifva annat, än en önskan, som
af Styrelsen ej kan medgifvas, emedan det
är omöjligt att förutse, om det ej blir nödvändigt
att utfärda en sådan Författning,
som ögonblicket efter kungörandet måste vara
gällande. Vid ett annat tillfälle kunna
sådane Författningar finnas, som kunna kungöras
flere år, innan de skola efterlefvas. Det
är således ej lämpligt att begära en bestämd
praescriptionstid, emedan den kan behöfva
vara i hvarje fall olika. Jag hemställer till
Herr Grefven och LandtMarskalken, huruvida
de af Grefve Horn och Friherre Anckarsvärd
gjorde anmärkningar äro af beskaffenhet
att kunna till Utskott remitteras, och
lill pröfning upptagas.
Herr Rothlieb: Jag vill ej nu i äm
net
vidlöftigt orda, då det ännu är oafgjordt,
huruvida Ridderskapet och Adeln tillåter,
det min motion må förfalla, sedan
afsigten dermed blifvit uppfylld genom det
af Kongl. Maj:t anbefalldte bränvinsförbudet.
Men jag anhåller få vidare yttra mig i afseende
på Friherre Anckarswärds framställningar,
när saken nästa gång, i anledning
af Friherrens motioner, förekommer. Jag
vill dock på förhand förklara, att jag ingalunda
äger den sakkännedom i afseende på
Regeringens åtgärder, att jag kan blindt gilla
allt, och ännu mindre den stora förmågan
alt klandra allt, som kommer från Regeringen.
Dea 32 Juni i f. m.
39
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Sedan Friherre Cederström
yttrat sig, torde det synas öfverflödigt af
mig, alt något tillägga, då jag fullkomligen
instämmer med honom; men jag har hört
uttryck fällas, påståenden göras, i hvilka
jag ej kan ingå, och som ej äro riktiga; och
jag ber derföre om förlåtelse, att jag måste
säga mina tankar. Man har yrkat, att Regeringen
borde bestämma en tid, då Bränvinsbränningen
åter finge börja, som ej öfverskred
den, hvilken redan är bestämd. Jag
tror, att Regeringen hvarken kan eller bör
utfästa sig dertill. Ännu är osäkert, till hvad
grad missväxten blir stor. Yi böra öfverlemna
denna sak till Regeringen. Den är
då ej i andra, än faderliga händer. Jag
hör nu lastas, att man så tidigt förbjuder
Bränvinsbränningen. Jag hörde 1826 en
motstridande klagan, att förbudet kom för
sent. Jag vet ej, i hvilken tid Regeringen
skall utfärda sina bud, för att göra dem
nöjde, som med intet äro tillfreds. Man
kallar Bränvinsbränningen för Husbehofsbränning,
men så kan jag aldrig anse den
bränning, som skeri Julii, Augusti och September
månader. Den sträcker sig ej till
andra, län de stora fabrikerna. Om de under
dessa månader hindras att göra spannemålen
öfverdrifvit dyr, tror jag ej, att
Regeringen förtjent klander, utan tvärtom
vår uppriktiga tacksamhet. Man har talat om
godtycke hos Regeringen, och vådan deraf
4o
Den 22 Junii f. m.
vid ekonomiska Författningar. Men om en
godtycklighet äger rum vid våra Författningars
förändrande, tror jag, att vi lika mycket
hafva oss sjelfva derför att tacka, som
Regeringen. Yi begära vid den ena Riksdagen,
hvad vi ändra vid den andra. Om
personer i stöd af 1823 års Bränvinsförfattning
inrättat sina Brännerier, och nu måste
förändra dem i följd af den blifvande
Författningen, så frågar jag, hvilka af dessa
förändringar äro mera skadliga; åtminstone
ej mera den ena, än den andra. Man
bar sagt, att Bonden nu till hö- och sädesbergningstiden
beliöfver köpa bränvin, och
att han genom förbudet skulle få betala det
dyrare. Jag tror, att det icke är någon bonde,
som ej försett sitt hushåll med det lilla
qvantum han behöfver. Hvem skall då
förlora; jo, endast de stora Bränvinsfabrikanterne.
I följd deraf önskar jag, lika med
hvad jag gjorde förra gången, bifall till Herr
Rotbliebs Motion, men då Konungens Skrifvelse
sedermera ankommit, anser jag den
af Herr Rothlieb väckte och af mig biträdde
fråga böra förfalla.
Herr Tham, Wolrath: I afseende på
Herr Rothliebs Motion, har jag intet att ytti’a,
ty sedan han begärt, att den må förfalla,
finnér jag allt utlåtande deröfver onödigt.
Hvad åter angår besvarande af det
klander man gjort af Regeringens .beslut, så
hörer det mig icke till, och det behöfver
Den 22 J u n i i f. ra.
4«
jag ej; men då andra anse sig berättigade
att yttra deras tänkesätt genom klander, är
det min rättighet att yttra mitt, om jag ej
anser saken klandervärd, utan nyttig, och
att säga mina skäl. Jag har ej kunnat fösta
mitt tycke vid för hastiga förändringar
med ekonomiska Författningar. Jag har trott
högst nödvändigt att ej ändra dem utan behof.
Det var derföre jag med fägnad delade
Regeringens åtgärd 1826, då Bränvinsbränningen
ej inställdes för hvarken längre
eller kortare tid, och jag erfor med ytterligare
tillfredsställelse, att Konungen i Sin
Berättelse till Rikets Ständer vid Riksdagens
början förklarade orsaken vara den, att han
fann en sådan inskränkning skadlig för ladugårdsskötseln.
Detta har gifvit mig den
öfvertygelse vid detta tillfälle, att Konungen
ej contradicerar hvad han sagt, och ej
förbjuder Bränningen för höst- och vintermånaderne,
ehuru hannu förbjudit den för
Julii och Augusti. Man har yrkat, att Konungen
hade bordt rådfråga Ständerna; det
hade varit detsamma som att icke gifva ut
ett sådant förbud. Om en skrifvelse derom
nu inkommit, skulle den hafva blifvit bordlagd,
remitterad, ventilerad, återremitterad,
och förmodeligen hade man sett den 1 September,
innan Rikets Ständers beslut blifvit
fatladt, ty det enskilta intresset hade motverkat
all åtgärd. Om Regeringen fann nytta
af förbudet; var det således tydligt, att
ingen rådfrågan till Ständerné kunde äga
4'2 Den 22 J u ni i f. ra.
rum. Af samma skäl tror jag, att ekonomiska
Författningar kunna vara af den hastiga
nödvändighet, att det blir oriktigt, att
utsätta någon viss tid, inom hvilken de
icke få verkställas. Sådane händelser kunna
inträffa, att Regeringen ej kan känna beliofvet
så långt förut, och att således promulgation
komrae, sedan den nyttiga verkan
vore förbi. Att Regeringen nu baft anledning-
till förbudet, utan att jag känner,
hvilka som varit rådförde, eller befattar mig
med att ingå uti suppositioner derom, finner
jag af de händelser, sorn 1826 års missväxt
föranledde. Då fanns ej missväxt hos
våra grannar, hvilket man likväl nu säger
skall äga rum. Oaktadt stora tillgångar på
utländsk botten då funnos, och man kunde
införskrifva säd, skedde det likväl icke utan
stora förluster för landet. En million af
Bankens penningar måste användas till spannemålshandelns
upphjelpande; afskrifningar
hafva måst göras för behöfvande provinser.
Om man kan undvika sådane händelser genom
försigtiga restrictioner för ögonblicket,
derigenom att man inskränker Bränvinsbränningen,
för en tid, då den i allmänhet icke
för Landtmannen behöfves, för den tid af
året, som ej af någon Bonde dertill begagnas,
örn han ej kommer i bränvinsbrist för
något bröllopp eller någon begrafning, så
är det en nyttig åtgärd. Jag öfverlemnar
till Ridderskapets och Adelns bedömmande,
huruvida man bör till Utskott remittera frå
-
Den 22 Junii f. ra.
43
gan derom, att Bränvinsbränningen icke må
inställas tinder vintermånaderna. Det skall
ej vara mig emot, om det sker i den åsigt,
att derom ingå med en önskan, att påfordra
det, hafva vi ingen rätt, och för att
tranquillisera dem, som ej lika med mig
tro, att Regeringen håller de principer den
antagit, och hvilka bestämdt yttrades, då
Rikets Ständer voro närvarande vid Riksdagens
öppnande på RiksSalen. Den, som ej
delar denna mening, må gerna besluta en
remiss till Utskott, och en sådan önskan
må gerna göras. Jag är öfvertygad, att den
finnér bifall, emedan jag tror, att Konungen
icke ändrar den sunda princip, som han
verkstält och gillat. Hvad åter angår frågan
om en bestämd tull å spannmål, för att
hindra fluctuation i spannmålspriserne, har
jag så mycket mindre deremot, som jag till
alla delar yttrat mig i samma åsigt, då
Herr af Wingårds Motion förevar. Jag har
önskat en fix tull, ehuru ej sådan, som i
Betänkandet öfver nämnde Motion föreslås.
Men då denna fråga är väckt af Herr af Wingård,
och förevarit i alla Stånd, då BevillningsUtskottets
beslut i detta ämne är återremitteradt
från Ridderskapet och Adeln och
PresteStåndet, samt således kommer under
ny öfverläggning, hemställer jag, om någon
ny Motion bör göras, enär en redan är gjord
och skall af Rikets Ständer besvaras, samt
Rikets Ständer skola yttra sig till Regeringen,
om de tro, att en fix tull bör bestäm
-
Den 22 Ju n i i f. in.
mas. Men skulle Ridderskapet och Adeln
finna, att Friherre Anckarswärds anförande
hör i detta fall bifogas, har jag intet deremot
att påminna, dock får jag erinra, att
Herr af Wingårds Motion ensamt af BevillliingsUtskottel
blifvit behandlad.
Herr Hjerta, Gustaf: T vänne Talare
hafva ansett besynnerligt, att man från Herr
Rothliebs Motion kommit att ingå i betraktelser
öfver den Författning, som Konungen
med Ständerne communicerat att han
utfärdat. Först anser jag mig skyldig att
tillrättavisa i detta fall, då det förefaller
mig, som Herr Rothliebs Motion innehåller
en månads längre Bränvinsförbud, än det
redan utfärdade. Det är af vigt, att vid
remissen må blifva afgjordt, om Rikets Ständer
önska en sådan förlängning. Det är då
nödvändigt att ingå i frågan om principen.
Det faller af sig sjelf, att en sådan fråga
skulle föranleda, att Författningen måste
nämnas. Hvad angår att principen blifvit
klandrad, kan jag ej deruti finna något lagstridigt,
obehörigt eller onyttigt, emedan det
måtte vara af vigt, att Ständernes tankar i
detta fall blifva Regeringen communicerade,
antingen för de ytterligare åtgärder, som
genast torde komma i fråga, eller i afseende
på nödvändigheten att ändra system. Jag
tror, att man gagnar Styrelsen och det allmänna,
då man framställer alla de olägenheter,
hvilka kunna följa af Författningen.
Den 22 Junii f. m.
45
Det är af yttersta vigt, då en sak är af Konungen
beslutad utan Rikets Ständers börande,
som likväl 1815, 1818 och i8a3 års
Ständer ej ansett vara i Konungens magt att
vidtaga, om ej krig, förenadt med missväxt,
inträffade, att söka genom en Skrifvelse iörebygga
dess skadliga följder. Herr Tham
har sjelf föreställt oss långsamheten af våra
former. Man ser dock, att frågor om
tacksägelse- och lyckönsknings-adresser gå
fort. Utskottet hade snart kunnat uppgöra
grunderna för sitt förslag. Sedan Herr Rothlieb
nu frånträdt dess Motion, men Grefve
Horn och Friherre Anckarsvärd yttrat sina
tankar, och visat att det vöre af vigt, att
trygga de förhållanden, näringar och contracter,
som Regeringens beslut oroat, anhåller
jag, att dessa framställningar måtte
anses såsom nya Motioner och hvila på bordet,
för att nästa plenum remitteras. Jag
anser, att de framställningar, som af Friherre
Cederström blifvit gjorde, ej förtjena
uppmärksamhet. Han har på sitt vanliga
sätt sökt återföra oss till den honom
kära belägenhet, att vi hvarken skulle kunna
besluta eller önska. Då det är fråga om
beslut, talar han blott om den ekonomiska
sidan; liksom man kunde ålägga någon, att
skatta för en handtering, som man ej finge
sköta. Det vore likasom om Konungen
ville göra Skomakare-embetet till Regalt,
och Skomakarne ändå fingo skatta. Vill
man åter anmäla något i önsknings vä g, så
46
Den 22 Jun i i f. m.
säger lian att 90 §:n RegeringsFormen, att
den ekonomiska lagstiftningen, är deremot
stridande. Jag liar ej hört Friherre Anckarswärd
begära annat, än att man i önskningsväg
borde fästa uppmärksamheten vid Bränvinsbränningens
vigt för landtbruket. Han
bar visserligen yttrat, att den åtgärd Regeringen
nu vidtagit, snarare skulle skada än
gagna; men han har ej gjort tadlet lill hufvudsak,
och ej begärt annat, än att vi efter
Augusti, månad måtte vara fria för Bränvinshränningsförhud.
Det är hvad talarne tyckas
hafva förbisett. Det visar sig för en
hvar, som ser tableaun öfver bränvinspannorne,
att hela resultatet ej kan blifva mera
än besparandet af 10 å i5 tusende tunnor
säd. Hvad förslår det, emot att hindra
lielgden af ingångne contracter. Kan man
tänka sig en större förvirring, än att man
förskrifver sig till uppfyllande af vissa contracter,
grundade derpå, att Rikets Ständer
lågt en skatt på näringen, att Rikets Ständer
gjort till vilkor för skattens erläggande,
att Bränvinsbrännings-förbud ej måtte ske,
utan vid det tillfälle då krig och missväxt
tillsammans gjort det nödigt. Är det väl
tänkbart, att man då i fredliga tider förbjuder
bränvinsbränningen, utan att tillika lemna
jernbref för dem, som afslutit contracter?
Och hvar finnes en sådan i eganderätten
ingripande anstallt, lemnad till Regeringens
godtfinnande? Men detta visar,
huru oformligt och oriktigt det är att Sty
-
D en 22 Junii f. ra.
47
reisen styr näringarne, Ufven då missväxt
är i fråga. Det har blifvit yttradt, att Friherre
Anckarswärd obehörigt påstått, att
ekonomiska Författningar minst en månad
före verkställigheten borde kungöras. Jag
tillstår, att jag, med afseende å närvarande
fall, ej kan instämma i Friherre Anckarswärds
mening, men af ett helt annat skäl,
att jag nemligen anser det Bränvinsbränningen,
så länge skatten utkräfves, ej kan undergå
någon modification, utan genom representationens
medverkan. Men jag finner
billigt, på sätt Friherre Anckarswärd framställt,
att åtminstone det vilkor stadgas, att
förändringen i tid tillkännagifves, emedan
jordbruksnäringen är den, som af alla fordrar
den mesta betänketid. Att den fordrar
betänketid bevisas bäst deraf, att Rikets
Ständer begärt, det Bränvinsbränningen
alltid måtte få fortfara, så vida ej krig
förenadt med missväxt gör dess inställelse
nödig. Jag finner en sådan sak högst nödvändig,
på det enskilta hushållningen skall
veta, huru den skall bete sig. Friherre Cederström
har slutligen yrkat en sats, hvars
våda Rikets Ständer så tydligen pröfvat, atfc
jag ej annat kan än motsäga den. Denna
sats är, att Svenska Folket skulle hafva rätt
att fordra det Styrelsen besörjer, att spannemål
må finnas till behofvens fyllande. Styrelsen
bör aldrig gå längre, än att vidtaga
åtgärder så att spannemål kan finnas; men
ej att den finnes; ty jag förstår möjligheten
48
Den 22 Juni i f. ro.
för den enskilte, att när Regeringen stadgat
tillåtelsen, eller angifvit beliofvet, kunna
hålla allmänheten spannemål tillhanda;
jag förstår äfven möjligheten, att begagna
på sådant sätt utlänningens production; men
att Styrelsen skulle kunna åläggas att hålla
spannemål at allmänheten, det är omöjligt,
onyttigt, förstörande. Det leder oss in uti
det olyckliga spannemålssystem, sorn vi för
några år sedan kullkastade. Ett det oformligaste
af alla systemer. Ett system, sorn
helt och hållit förstört all spanmålshandel i
Riket, och som ej gjort annan nytta, än att
förskaffa aflöning åt en hop 'embetsman,
och sätta några förstörde pössessionater i
tillfälle att kunna uträkna den tid, då de
skulle göra banqueroute. Jag bestrider, att
man utgår från dylika åsigter vid behandlingen
af så vigtiga frågor. Jag anhåller,
alt de anföranden, sorn blifvit framställde
må anses såsom nya Motioner, och remitteras
till Ekonomiutskottet, samt att Utskottet
måtte inkomma med förslag till underdånig
skrifvelse, innehållande begäran, att
Konungen täcktes, med afseende å de grunder,
som Rikets Ständer afgifva, för framtiden
förklara sig ej ämna förlänga Rränvinsförbudet,
på det jordbruket må blifva
tryggadt för vacklande emellan tillstånd och
förbud. Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens yttrande, huruvida Herr
Grefven och LandtMarskalkea anser denna
hega
-
Den 25 Juni i f. m.
49
begäran kunna uppfyllas, emedan, då discussion
i nästa plenum härom uppstår, jag
önskar tillägga några ord om vigten deraf,
att hastiga förändringar ej vidtagas i fråga
om ekonomiska författningan
Herr Manck af Rosenskjöld_, Eberhard:
Jag har begärt ordet, äfven derför, att jag
med ingen af de Talare, som uti ifrågavarande
ämne yttrat sig, är af lika tankar. Jag
kan icke hylla Friherre Cederstförns mening,
att Ständerna icke skulle ega rättighet, att
yttra sina tankar och framföra dem inför
KonungaThronen, rörande de under Riksdagens
lopp af Regeringen vidtagne beslut.
Eli sådan mening skulle icke kunna ega rum
hos de Styrande sjelfve. Man kan väl undersöka
nyttan af en åtgärd, utan att derföre
göra en anklagelse. Herr Hjerta har
nämnt om förstörde Possesionater. De fleste
af desse hafva blifvit det genom Rikets
Ständers egna strypande financiella mesurer,
och genom dels af dem påkallade, dels icke
motverkade, isynnerhet för jordbrukaren
skadliga, statsekonomiska Författningar. —•
Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, är jag
och har alltid varit af den tanka, att Bränvinet,
så skadligt jag än anser det såsom
daglig dryck, dock, så länge det nyttjas, bör få
tillverkas med den minsta kostnad, och att
det således är en oriktig princip, att genom
inskränkning af pannerymden förstora
29 H. 4
So
Ben a» Junii f. in.
pi’oductionskostnaden, då Staten i det liela
förlorar i samma mon, som liela det för
Riket behöfliga qvantum tillverkas med mera
kostnad. Jag tror det äfven vara riktigt i
principen, att Bräuvinsbränningeh får idkas
hela året, men jag tror, att det är med
denna princip, som med hvarje ekonomisk,
att den någon gång tåler undantag. Då efter
1826 års missväxt Regeringen tillät Bränvinsbränningen,
så var efter min tanka denna
mesure icke att klandra, äfven derföre
att foderbrist inträffade på samma tid, och
den var riktig i samma mon som en friare
spanmålsinförsel tillika medgafs. Men om
någon åtgärd då var klandervärd, så var
det den, attén betydlig införseltull å spanmål
bibehölls, sedan bristen var gifven.
Denna inkomst för Statskassan var både
opåräknad oeh obehöflig, och kunde ej ersätta
skadan deraf, att de mest behöfvande,
ja hungrande fattige, fingo mest vidkännas
denna i intet afseende för Staten gagneliga
vinst. Denna införseltull bade icke en gång
den nyttan med sig, såsom i många andra
fall, att vara en skyddstull för den inrikes
producenten, ty nu behöfde större delen af
Jordbrukare sjelfve köpa, och fingo således
sjelf ve erlägga denna förmenta skyddstull.
Då nu Regeringen beslutat,attBränvingsbränningen
skall inställas för Julii och Augustimånader,
är jag ense med flere .värde Talare,
att denna åtgärd icke medför någon
betydlig besparing af spånmål. Men den
Deu aa Juuii f. xn.
5i
torde kunna hafva den vigtiga följden, alt
om Landet hotas med missväxt, den tillfredställer
opinionen hos massan af Nationen.
Denna opinion liar sedan sista missväxtåret
blifvit så mycket mer bestämd emot
en oinskränkt tillåtelse till Bränvinsbränning,
som denna tillåtelse så oförsigtigt, till skada
ej blott för Staten och de sädesbehöfvande,
utan äfven för Bränvinsproducenterne sjelfve,
blef begagnad till den grad, att millioner
kannor Bränvin lago oförsållde, sedan följande
eller 1827 års ymniga gröda var inbergad,
så att flere Brån vinsfabrikanter ledo
oerhörda förluster, till liten beder för deras
enskilta speculation och deras deltagande i
hungrande medmenniskors nöd. För min
del är jag ej benägen, att åberopa utländska
Författare, i afseende på Statsekonomiska
åtgärder inom vårt Land. Men då man så
ofta citerar den liberalaste af dem Adam
Schmidt till försvar för en oinskränkt frihet
i Handel och Näringar, må det tillåtas mig
uppläsa hvad han yttrar om lagarne rörande
spanmål, som hafva gemenskap med dem
om Bränvins-bränning. ”Lagarne rörande
spännemål,” säger han, ”kunna i alla Länder
jemföras med lagarne rörande Religionen.
Folket känner sig sjelf så mycket interesseradt
i hvad som angår antingen dess
uppehälle i detta lifvet, eller dess lycksalighet
i ett tillkommande, att Regeringen måste
jemka sig efter dess fördomar, och för
4*
52
Den 22 J un i i f. ui.
att bibehålla allmänna lugnet, etablera det
systern, som folket bifaller,’* I närvarande
fall tror jag, att Regeringens beslut af folket
i allmänhet bifalles. Herr Hjerta anser
fri handel tillräcklig, att bereda förråd vid
inträffande missväxt, men hos oss saknas både
speculation och isynnerhet tillräckliga ensia!
ta capitäler dertill.
Friherre Anckarsvärd: Då jäg i min
motion sökt utveckla grunderna för den, så
mycket i min förmåga stålt, anser jag olämpligt
att ytterligare upptaga tiden med besvarande
yf de invändningar, sorn blifvit
gjorde, särdeles som jag har att emotse en
framdeles discnssion i ämnet. Det är blott
några jag vill upptaga, och först den, huru
olycklig jag är att, äfven då jag stride
rättar mig efter de föreskrifter, som af Friherre
Cederström hyllas, det omöjligen kan
lyckas mig att grundlagsenlig! handla. Han
har åberopat 89 §. RegeringsFormen, som lyder
sålunda: Uti Rikets Ständers plena må
frågor väckas om förändring j förklaring
och upphäfvande af Lagar och Författningar
som Rikets Allmänna Hushållning röra.
Således måtte äfven min rätt vara obestridlig,
att väcka fråga om upphäfvande af den
nuvarande Författningen, hvilket jag likväl
ej gjort; om sådana nja Lagars stiftande
samt om grunderna för allmänna inrättningar
af alla slag, hvilka frågor skola till utredning
af Allmänna Besvärs- och Ekonomie
-
Den 22 Jun ii f'. m.
53
Utskottet förvisas. Rikets Ständer äge dock
icke magt, att i dessa mål annat eller mera
besluta, än föreställningar och önskningar.
Jag tror mig äfven häruti hafva inskränkt
mig till önskningar, ehuru jag ägde
rätt till föreställningar. Det är hlotten
önskan jag fram stalt, och det vöre besynnerligt,
om jag ej linge utöfva min Riksdagsmannarätt.
Hvad en annan Ledamots anmärkning
vidkommer, angående min begäran,
att Konungen ville taga initiativet i
afseende pä tullen å spanmålshandeln, så får
jag begära talarens uppmärksamhet derå att
det just är derföre, att motionen är under
Ständernes pröfning, och medför långsamhet,
som jag begärt att Styrelsen ville blifva medlare
emellan intressena, ty man kan ej dölja
för sig, att de olika intressena mäste vara
verksamma, och att de ej annorlunda än genom
den tredjes mellankomst kunna slitas,
samt alt Styrelsen måste vara denna mellankommande
person. Herr Grefve de la
Gardie har mycket misstagit sig, då han anser
såsom en contradiction att jag nu yttrat
mitt missnöje med Författningen, men gillat,
att i8a6 hränvinsbränningen blifvit förbuden
ilen i September. Jag har gillat berörde
åtgärd, för det att intet förbud då
agde rum, och det är detta påstående, sorn
i mitt anförande förekommer. Jag säger just,
att den enda åtgärd jag då ej ogillade, nu
vidtages såsom en primitiv åtgärd. Nu vidtages
denna åtgärd genast, ehuru tullnedsält
-
54
toen aa Jan i i f. in.
ningen då likvid icke skedde förr än den i
September. Jag anser denna sednare åtgärd
böra vara den första, och, om den göres, ej
böra göras småningom och i små portioner.
Jag tror ej, att inverkan deraf på spanmålspriserne
blir större än den, som en annan
Ledamot trott sig kunna hämta derå af bränvinsbränningen.
För öfrigt uppskjuter jag
att vidare ingå i frågan, lills den i behörig
ordning förekommer.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af hvad Herr Hjerta nyss yttrat, som
jag begärt ordet. Han har för att bevisa sin
sats framställt det exempel, om Regeringen
skulle vilja göra SkomakarcEmbetet regalt.
Det må vara honom förbehållet att anse detta
exempel tillämpligt. Han har ock sedermera
tillagt mig yrkanden, hvilka jag icke
framställt. Jag har aldrig yttrat, att Styrelsen
bör hålla allmänheten spanmål tillhanda;
men detta är ett sätt att bevisa, nemligen
att tillägga Talare andra ord än de
yttrat, hvaremot jag icke kan annat än protestera.
Orsaken, hvarföre Regeringen icke
kunde eller borde öfverlägga med Rikets
Ständer i förevarande ämne, torde igenfinnas
i slutet af 3i §. Riksdagsordningen, der
det stadgas, att om Konungen vill afgöra något
mål gemensamt med Rikets Ständer, detsamma
skall, likasom lagfrågor, i allmänhet
behandlas. Sådant skulle varit att förvandla
detta mål till formen af allmän Civillag,
Den 23 Jun ii f. m.
55
hvartill sanction på Rikssalen erfordras. Ytterligare
har blifvit framstäldt så väl af
Herr Hjerta, som af Friherre Anckarsvärd,
åtskilligt emot hvad jag åberopat ur grundlagen.
Friherre Anckarsvärd anser besynnerligt,
det han af mig blifvit tillvitad att
hafva handlat emot Grundlagen. Han har
uppläst 89 §. RegeringsFormen såsom stöd
för sin satts; men just i anledning af denna
§. får jag fästa uppmärksamhet på den
verkliga ordalydelsen, att der icke är fråga
0111 Regeringens beslut till en ögonblicklig
åtgärd, utan om gällande Författningar för
framtiden. Rikets Ständer äga väl rätt att
begära upphäfvande af redan gällande föreskrifter;
men i fråga om beslut förbestämda
fall, strider det emot 90 der det står:
Under Rikets Ständers eller deras Utskotts
öfverlägga ingar och pröfning, må icke —•
komma frågor
Regerings-
och Domaremakternas beslut, Resolutioner
och Utslag. Man kan således, efter
min tanka, icke begära upphäfvande af
ifrågaställde beslut i en enskild sak, som icke
innehåller någon allmän Författning, utan
endast ett parlielt beslut för Julii och Augusti
månader.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af Friherre Anckarsvärds
yttrande tar jag mig friheten nämna
, att jag verkligen missade mig, då jag
kom att yttra, att bränvinsförbudet 1826
56
Den 22 Junii f. in.
icke klandrades. Min mening var den, att
man klandrat, att åtgärderna då vidtogos för
sent, men nu deremot laster sig vid ett motsatt
förhållande. Jag har sedermera i Bränvins-BevillningsFörfattningen
af år 1826 trott
mig finna nya skäl till vederläggning af hvad
Friherre Anckarsvärd yrtrat i afseende på
krigs förening med missväxt, för att berättiga
Regeringen till ett bränvinsbränningsförbud „
då der nemligen i 1 §. står, att fri bränvinsbränning
skall vara tillåten hela året igenom,
så framt icke högst vigtiga omständigheter
föranleda inställandet af denna tillverkning.
Hvad för öfrigt angår den uppgift
jag gjort i afseende på husbehöfs-bränningens
beräkning för 8 månader, får jag deruti
äran hänvisa till 7 §. samma Författning,
hvarest står: I de händelser då för längre
eller kortense tidj Vi skulle i Nåder finna
nödigt att påbjuda Bränvin sbränningens inställande
, skall pannerymds-afgiften förminskas
till en åttondedel för hvarje månad
ett slikt förbud varar, utan beräknande
af Junii, Julli, Augusti och September
månader. För mig åtminstone synes det,,
som dessa månader skulle anses undantagne
från beräkningen af den årliga bränvin&brännings-rättigheten,
fastän sådant icke står bestämdt
utsatt, hvarför jag icke eller, uti Ständernas
skrifvelse, kan finna något skäl att
klandra den nu utfärdade Författningen.
Grefve Horn: Jag utber mig få afgifva
några förklaringar i anledning af de an
-
Den 11 Junii f. rn.
57
märkningar som blifvit gjorde emot mitt anförande.
Friherre Cederström har misstagit
sig, då han trott mig vilja affordra Regeringen
någon förklaring. Jag har blott yttrat
att saken vore af vigt, och att man derföre borde
ingå till Regeringen med en underdånig
anhållan i ämnet, hvilket icke lärer vara detsamma,
som att bestämdt fordra en sak.
Friherre Cederström har äfven trott, att folkets
fordran på spanmål vore vigtigare,, än
svinafvelns befrämjande. Denna sanning ligger
äfven i mitt anförande, då jag säger, att
det förefaller mig obegripligt, att man icke
vill gå denna fordran till mötes genom be<-  v fordrad införsel af utländsk Spanmål. Man
påstår också, att Konungen uteslutande äger
den Ekonomiska Lagstiftningen. Äfven jag
erkänner detta i ett afseende; men tror, att
man mycket missförstått grundlagens stadgande
härom. Jag anser nemligen Konungen
väl äga rätt att ogilla hvad Rikets Ständer
härutinnan önska, eller göra hvad afseende
Konungen å dessa önskningar finnér
lämpligt; men jag tror icke att Konungen
äger obegränsad, rätt att godtyckligt utfärda
dylika Författningar, hvilka icke grunda sig
på något föregående Rikets Ständers beslut.
Förhållandet med bränvinsbränningens inställande
ingriper dessutom i sjelfva beskattningsrätten.
Hvad Herr Thams yttrande beträffar,
att ett rådförande på förhand .med
Rikets Ständer icke kunnat äga rum i denna
sak, emedan deras tanka icke kunnat in
-
58
Oen aa J u ni i f'. ra.
hemtas före September månad; så kan deremot
svaras, att då man redan ander vintermånaderne
funnit anledning till missväxt,
liar ifrån denna tid ett tillräckligt rådrum
varit för Regeringen att rådgöra med Rikets
Ständer om de ändamålsenligaste mått och
steg, som borde vidtagas, i händelse missväxten
med säkerhet kunde förutses. Följderne
af de skuldsatta Provincernas hushållning
sedan 1826 års missväxt, drabbar
icke Ständerna, utan snarare Styrelsen, emedan
hela villervallan härrör af ett rakt frånträdande
från Rikets Ständers beslut rörande
undsättningarne i allmänhet. Jag förnyar
min anhållan om proposition till remiss
af min och Friherre Anckarswärds motioner.
Friherre Anckar swärd: Då Friherre Cederström
för ögonblicket icke är närvarande,
anser jag mig icke behöfva besvära Rid- .
derskapét och Adeln med någon bevisning
mot hans tolkning afr>o§., emedan jag hoppas,
att bland hela samlingen icke finnes
någon, utom Herr Friherrn, som är i behof
af en sådan motbevisning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då de flere nu
väckte nya Motioner blifvit begärde på bordet,
kunde desamma icke för närvarande
till någon handläggning förekomma; men
enär Herr Rothlieb sjelf anhållit, att dess
Motion måtte få förfalla, ansåg Hans Excel
-
Oen 11 Junii f. ra.
%
lence sig böra hemställa om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Herr Rothlichs
ifrågavarande Motion fmge förfalla.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottels den 3 dennes under N:o
i ?)■?. afgifne, och den 12 derpå följde e. m.
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väck Le Motioner, rörande Prästerskapets
aflöning.
Herr Anckarswärd , August: Det är en
slags tillfredsställelse för mig och öfrige Motionärer
i deniia sak, att Ekonomiutskottet
medgifvit oss full befogenhet till de förändringar
vi yrkat. Utskottet har ytterligare
gått tillhanda, då det upplyst, att redan
år 1689, eller 8 år efter stadgans införande,
Konung Carl XI sjelf medgifvit den
vara olämplig och overkställbar. Det oaktadt
har Utskottet icke tillstyrkt något, som
kan lända till ett resultat, utan blott återupplifvat
fordna stadgar, hvilka under en
längre tid visat sig hafva gagnat till ingen
ting. Ingen har i min tanka bättre uppfattat
ideen af denna sak, än Friherre Cederström,
i hvars reservation jag således instämmer,
under anhållan om återremiss, på det
Utskottet må fästa litet mera afseende å sjelfva
saken, och icke endast afspisa Motionärerna
med fagra ord. Om en underdånig
6o
Den 32 Jun i i f. m.
Skrifvelse härom, i den anda Friherre Cederströms
reservation innehåller, af Ständerna
adresserades till Konungen, och Hans Majrt
derå fästade nådigt afseende, så skulle i min
tanka ett oenighetsfrö förstöras, som nu finnes,
der frid och samdrägt bäst behöfde och
borde råda; ty den spänning, som nu existerar
i afseende på aflöningssättet, synnerligast
vid livarje ombyte af Pastorer i församlingarna
, lärer icke kunna nekas vara
högst obehaglig både för lärare och församlingar.
Herr Ribbing, Arvid: I förevarande
fråga afläto Rikets Ständer vid sista Riksdag
en underdånig Skrifvelse, innehållande underdånig
framställning det Kongl. Majrt ville
anbefalla öfverenskommelsers upprättande
med innevånarne i Gonsistoriela Församlingar,
så snart vacancer inträffade, om
blifvande Pastors aflöning, och att dessa
öfverenskommelser måtte i redan stadgad
ordning upprättas. Jag instämmer i Friherre
Cederströms och Herr Anckarswärds
önskningar, ätt dessa öfverenskommelser måtte
utsträckas äfven till de regala Pastoraterne,
men jag fruktar, att det icke går an
att Konungens Befallningshafvande ensamt
får handlägga dessa frågor då de i vanlig
besvärs väg fullföljas, utan att dermed måtte
förhållas, på sätt redan är stadgadt, så
att Kongl. Majrt i sista instantien äger att
till efterrättelse jemka och fastställa en ifrå
-
Den 12 Ju ni i f. m.
61
gasatt förening. Jag tillstyrker således förnyande
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
med tillägg, att äfven inom Regala och
halst inom alla Pastorater öfverenskommelser
måtte åvägabringas. Jag föranlåtes till
denna anmärkning så mycket mer, som Utskottet
i ett föregående Betänkande om Prästvalsförordningen
uttryckeligen lofvat, att en
min Motion af samma innehåll skulle besvaras
i detta Betänkande, hvilket likväl icke
skott.1 Det är visserligen möjligt, att Utskottet
tänker serskildt yttra sig deröfver;
men jag skulle likväl icke tro det, emedan
man ej så kan behandla ett och samma ämne
serskildt eller i olika Betänkanden. Jag
anhåller derföre om återremiss på det Utskottet
måtte sättas i tillfälle att åter taga
ärendet under pröfning.
Hans Excellence Herr Grefve De la
GardieJacob: Jag instämmer så mycket
heldre med Herr Anckarsvärd, som jag sjelf
erfarit både felaktigheten af det närvarande
aflöningssättet, och möjligheten att åstadkomma
ett mera fördelaktigt. Jag önskar
derföre en återremiss, desto heldre, som för
närvarande till Kongl. Maj:t inkommit en
framställning om förändring i ett härmed
sammanhang ägande missbruk i Rikets södra
Provincer, nemligen af de så kallade
offren; ett sammanskott som församlingen
nedlägger åt Prästen på altaret under sjelfva
gudstjensten vid afsjungandet af en psalm
02
Ben 22 J n n i i f. w.
och under det Prästen står för altaret, ett
bruk som, jag vet ej i de öfrige Rikets provincer,
men åtminstone i Skåne ocli Halland
allestädes brukas, och, i min tanka väcker
mycken förargelse, såsom högst otillbörligt;
en olägenhet det äfven har, är att af de
mindre bemedlade många häldre afhålla sig
ifrån att bevista gudstjensten , än utsätta sig
för blygseln att ge intet eller obehaget af
Prästen, om de gifva för litet.
Herr Tham, Wolrath: Behofvet af en
bestämd författning i delta ämne är så gifvit,
att man icke torde behöfva tillägga några
nya exempel. Annars skulle raan kunna
finna ett talande skäl uti den i Tidningarne
införda rättegången om en likstod,
som en Prest väckt fråga om att med tvångsmedel
uttaga hos en fattig enka. Det är naturligt,
att efter den närvarande författningen
de svåraste följder skola uppstå vid en
ledighet, då fråga ofta uppkommer hos de
väljande, att acordera om Pastoratet med
den sökande, som vill tillköpa sig det emot
så litet som möjligt. Jag får derför tillägga
den önskan, att Utskottet måtte föreslå, att
öfverenskommelse!’, der de icke förut skedt,
vid Pastoraters ledighet ovilkorligen skola
uppgöras, antingen de begäras af församlingen
eiler icke; det bör vara C.onsistorii skyldighet,
alt bringa contractet till verkställighet,
då Consistorium äger tillfälle att å Pastors
vägnar bevaka hans rättigheter, och
Den a a J n n i i f. ro.
63
man icl<o behöfver befara, att judetta blir
fullkomligt iakttagit. Emedlertid skall sådant
alltid förekomma röslvärfningar i afseende
på pastoraliernes utgörande.
Hans E.vccllence Herr Grefven neli
LandtMarskal ken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot EkonomiUtskottets
Betänkande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskoltets
den 22 sistlidne Maji under N:o 28 afgifne,
och den i5 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets förut meddeldte Betänkande om
Grunderne för den blifvande Allmänna Bevillningen
samt för värdering af Fastigheter,
Friherre Anckar swärd, Carl Henrikt
och Herr Hjerta} Gustaf, begärde, att detta
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på bordet;
hvilket Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken förklarade, enligt
4,9 §• Riksdagsordningen, icke kunde förvägras.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 22
sistlidne Maji under N:o 68 afgifne, och den
12 dennes e. m. på bordet lagde Betänkande,
i anledning af väckt Motion alt, i arfsrätt,
ingen skillnad emellan kön må äga rum.
64
Den 11 Juni i f. m.
Herr Tham, Wolrath: Jag känner väl,
alt jag uppträder emot de nu rådande opinionerna
i afseende på denna fråga, men då
jag följer min öfvertygelse, torde Ridderskapet
och Adeln ursäkta mig. Jag tror,
att Utskottet förbisett den egentliga grunden
till arfstägtens olikhet, som härleder sig från
de urgamla tider, då Svear och Göther med
svärdet i handen gingo ut i andra Länder,
att Förskaffa föda åt hustru och barn. Utskottet
har äfven förbisett, att Fäderneslandets
försvar ännu är lemnadt endast åt mankönet,
som utgör qvinnans värn och beskydd,
och del tyckes då, att större skyldigheter bora
medföra större rättigheter. Utskottet har
äfven glömt, huruledes mankönet bekläder
alla Statens Embeten, hvilket kräfver en
mera kostsam uppfostran, och jag frågar,
om icke detta äfven hör tagas i betraktande
i afseende på arfsrätten. Jag känner också
dem, som önska att Ridderskapet och Adeln
skall såsom Stånd till sin existence upphöra,
och detta Stånd förintas, på det Staten må
förvandlas till. en Republik, samt derföre
önska att förstöra Adelns förmögenhet, såsom
ett verksamt medel att upplösa dem,
och sätta dem ur stånd att uppfylla sina
skyldigheter. Men om man vill försöka,
att theoretiskt bevisa nyttan af att undergräfva
detta Stånds existence, hemställer jag
dock, om man bör vilja förstöra RondeStåndet,
som utgör kärnan af Nationen, och
hvars
Den n Junii f. m.
65
hvars afkomlingar inträda inom de andra
Stånden, derigenom att man borttager nuvarande
arfsrätten och sålunda befordrar en
utvidgad hemmansklyfning, ^försvårar lösningsrätten
af Bondesonens ärfda jord, och
tvingar den illa lottade Bondedrängen att.
icke längre eftersträfva en väl uppfostrad
flicka, utan blott en, som har pengar, och
hvilken långt ifrån att Arara en duglig husmor,
ofta skall förleda sin man att förstöra
bådas förmögenhet. Man har åberopat den
lika arfsrätten i Småland; men man har
glömt orsaken, som var, att qvinnorna försvarade
sin fosterbyggd emot fienden. Man
har också åberopat arfsrätten i Preste- och
BorgareStånden; men jag frågar, om icke
detta, åtminstone hvad BorgareStåndet bekräftar,
är en Tysk utväxt på den Svenska
Lagstiftningen. Om man har en god Lag
med vissa undantag, så frågar jag om man
skall förstöra hela Lagen för undantagen
skull. Utskottet har äfven i detta Betänkande
föreslagit en förändring i Lagen om
giftorätt. Denna giftorätt existerar äfven i
Preste- och BorgareStånden; men Utskottet
har icke omtalat den olikhet, som äger rum
hos Adel och BondeStåndet, att hustru der
skall hafva morgongåfva. Jag tror derföre,
att. om man bör göra en Lagförändring, bör
den göras fullständig, och då borde tillika
vara utsatt, att föreskriften om morgongåfva
skall förfalla. Annars kommer man ge29
H. 5
66
Den 22 Junii f. m.
nast till en Lagförklaring, sorn icke liade
varit af beliofvet påkallad. Ytterst får jag
hemställa, huruvida det kan vara passande,
att nu komma med en Lagförändring, sådan
som denna, då man väntar ett allmänt
förslag till Civil- och Brottmålslag. Kanske
är meningen, att då man funnit allmänna
opinionen icke gynnande för det nya Lagförslaget
i sin helhet, önskar man att nu,
genom ett partielt bifall, binda händerna
på Rikets Ständer, att äfven bifalla det kommande,
som har sammanhang dermed. Det
är detta, som jag med motvilja emotser, och
då jag vet, att Betänkandet redan är återremitteradt
från ett Stånd, anhåller jag hos
Herr Grefven och LandtMarskalken om enahanda
proposition.
Herr Hjerta_, Gustaf: Hvad hufvudsaken
eller den lika arfsrätten beträffar, anser
jag mig icke höra upptaga Ridderskapets
och Ådelns tid med något vidlyftigare
anförande, enär Utskottets Betänkande innehåller
motiven för en sådan arfsrätt, så
fullständigt, att dervid intet är att tillägga.
Jag anhåller blott att få anföra några ord,
i anledning af den siste värde talarens yttrande.
Jag medgifver Herr Tham gerna,
att den olika arfsrätten leder sitt ursprung
från Gothicismens tider, likasom att våra
redan införde Lagar om lika arfsrätt härleda
sig från den upplysning, hvarmed' andra
länder föregått oss. Men jag vill icke
I)en 22 Junii f. rn.
67
ens åberopa detta, såsom skäl för det beslut,
hvilket efter min mening bör tagas;
jag åberopar endast den allmänna ekonomiska
fördel förslaget skall medföra, och jag
hämtar stödet för denna min öfvertygelse
ifrån den sats, att en jemn fördelning af
förmögenheten säkrast befordrar ett Folks
välstånd. Den olika arfsrätten deremot befrämjar
olikhet i förmögenhet, och skall fortfarande
ställa Sverige långt bakom andra
länder i förkofran.
Jag kari för min del ej finna, att något
stöd för den motsatta meningen står att
hämta från Wärend. Den der gällande arfslagen
m-åste snarare bevisa nyttan, ali skadan,
af lika arfsrätt. Ty invändningen, att
rättigheten blifvit tilldelad qvinnorna i Wärend
, såsom belöning för ett modigt försvar,
kan ej leda till annan slutföljd, än att samma
rättighets meddelande öfver hela Riket
skulle uppmuntra könet, att i allmänhet försvara
sig bättre.
Hvad det speciella förhållande angår,
som här blifvit omnämdt, att BondeStåndet
icke gillat Betänkandet, så får jag erindra,
att BondeStåndet alldeles icke förklarat sig
emot den lika arfsrätten, utan endast yrkat
lösningsrätt för broder framför syster, och
på denna grund återremitterat Betänkandet,
Jag tror äfven för min del, att en sådan
68
Den 32 J un ii f. m.
modification vore billig, och fruktar ingalunda,
att resultatet af förslagets antagande
skulle blifva så kallade penningefriare bland
allmogen. Genom den jemna fördelningen
af arfslotterne skola de unga Bonddrängarne
tvärtom få flera att välja på, och således
bättre kunna ordna sitt val bland flera
förmögna flickor.
Jag instämmer deremot med Herr Tham,
i afseende på den anmärkte bristen i Utskottets
förslag, att stadgandet om Morgongåfva
i 9 Cap. 3 §. GiftermålsBalken blifvit
lemnadt oförändradt, och jag anhåller
på grund deraf om återremiss, med begäran
att till Utskottets granskning få öfverlemna
följande förslag till ändring i nyssnämnde
lagrum:
"Hustru njute ej morgongåfva, der hon
"Barn med Mannen häfver; dör Hustrun
"förr än Mannen, då vare ock morgon"gåfvan
död. Morgongåfva skall af Mannens
enskifta lott i boet tagas.”
Om redactionen blifver sådan, kommer Morgongåfva
alltid att försvinna, då Makarne efterlemna
Barn; och om de icke hafva Barn
efter sig, och Hustrun dör först, blir naturligtvis
ej eller fråga om Morgongåfva; dör
hon åter efter mannen, tages Morgongåfvan
ut af Mannens enskildta lott.
I afseende på den hos BondeStåndet
yrkade lösningsrätten, torde det äfven tilla
-
Den aa Ju ni i f. ra.
69
las mig alt underställa Utskottet det förslag,
att 6 §. 12 Cap. ÄrfdaBalken lemnäs oförändrad,
men att 7 §. må erhålla följande
tillägg:
"Broder äge lösa Syster ut, ändock de
"hafva lika lotter.”
Genom dessa redactioner tror jag ändamålet
skall vinnas, och något annat tillägg till
Utskottets nu afgifne Betänkande kommer
icke att erfordras,
Herr Tham har äfven ansett methoden
af partiella lagförändringar förkastlig. Men
då Herr Tham redan i början af Riksdagen
tillräckligen antydt sin åsigt af hela det nya
lagförslaget, kan jag ej betrakta hans inkast
mot partiella lagförändringar annorlunda,
än såsom ett medel att hindra alla förändringar
af vår nu gällande Lag. För min
del tror jag, att man aldrig bör störta sig
i nya förhållanden, utan småningom jemka
dem till den bättre anda mensklighetens
ställning och tidens upplysning fordra; och
härtill äro partiella förändringar det enda
sättet, dervid arfslagarne, såsom af största
vigt så väl i moraliskt som ekonomiskt afseende,
böra intaga främsta rummet.
Jag får sluteligen förklara, att jag önskar
bifall till den sak Utskottet föreslagit,
på de motiver, som Betänkandet innehåller,
och hvilka jag till alla delar gillar; men att
jag för närvarande anhåller om återremiss,
7 0
Den 22 Jan i i f, m.
för att få de tillägg jag föreslagit antagne.
Skulle likväl Ridderskapet och Adelil finna
för godt att nu genast.bifalla Betänkandet,
hvilket jag äfven för mili del tror utan skada
kunna ske, anhåller jag, att de tvänne
redactionsförsläg, jag afgifvit, må såsom serskild
te Motioner behandlas,
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Under
fullkomligt instämmande uti LagUtskottets
åsigt, anhåller jag att få tillägga några
ytterligare skäl till bifall af ifrågavarande
Betänkande. —- Hvad den olika årfsrättens
ursprung beträffar, tror jag att, 4om man
rådfrågar Historien, man skall finna, att den
härleder sig från de tider, då menniskorne
ännu lefde i ett slags nomadiskt tillstånd,
utan fast egendom, och då vapnen voro enda
qvarlåtenskapen efter en afliden, helst
hans öfriga egendom uppbrändes tillika med
honom, och bålets storlek var ett tecken till
den större äran. Då således vapnen endast
återstodo, var det naturligt, att sonen, sorn
ensamt kunde göra bruk deraf, äfven skulle
blifva ensam arfvinge. Arf betyder också
i de gamla Nordiska språken, 'vapen, likasom
Arrow ännu i Engelska språket betyder
pil. Men i samma mån culturen tillväxte,
satte man större värde på egendom,
och andra arfslagar gjorde sig i samma mån
gällande. Derföre hafva ock Lagarne för
Borgare- och PresteStånden, som äro vida
yngre, än Adeln och BondeStåndet, anta
-
Den 22 Jun i i f. m.
7i
git den lika arfsrätten; och jag finner den
för alla så mycket billigare, som det är naturligt
att dottern, med vida mindre förmåga
att försörja sig sjelf och draga sig fram
i verlden, skall vara i större behof af understöd
än sonen. Den bättre ställning,
hvari dottern försättes genom lika arfsrätt,
lemnar henne äfven tillfälle att iakttaga mera
varsamhet i valet af Man, likasom den
större förmögenheten gifver henne större
hopp att blifva gift; och förslaget medverkar
således till ett af Lagstiftningens högsta
ändamål, som är att befordra Giftermål,
hvilket isynnerhet i våra tider så väl beliöfves.
Hvad det förslag beträffar, som en värd
talare uppgjort till ändring af lagens stadgande
om Morgongåfvaj så är det bekant,
att Morgongåfvan härleder sig från bruket
att den nygifte mannen, morgonen efter bröllopet,
öppet constaterade sin vunna erfarenhet
om den rätt, hvarmed bruden burit
sin krona; och jag tror således att det nu
mera vore stort skäl att afskaffa åtminstone
namnet. Men jag anser icke detta ämne stå
i omedelbart sammanhang med den nu förevarande
frågan; och tillstyrker derföre bifall
till Betänkandet, under önskan att Herr
Hjertås förslag må behandlas såsom ny Motion.
Herr Berg von Linde, Johan Albert:
I anledning af Herr Thams anmärkning, att
72
D e u 22 J u 11 i i f. m.
Utskottet skulle hafva förglömt, att 1 sammanhang
med förslaget till förändrad arfsrätt och
giftorätt, äfven föreslå en förändring af Lagens
stadgande om Morgongåfva, får jag upplysa,
att någon glömska härvid icke ägt rum; men
Utskottet har ej funnit den väckta Motionen
nog vidsträckt, för att anse sig berättigadl,
att på grund deraf upptaga frågan om Morgongåfva,
enär denna fråga ej har samma
omedelbara sammanhang med arfsrätten, som
Utskottet funnit giftorätten äga, om hvilken
sistnämnde Utskottet ansett nödvändigt att
utlåta sig i förening med arfsrätten, ehuru
ingen Motion derom blifvit väckt. Den nu
angifne orsaken har föranledt Utskottet, att
blott förhandla arfs- och giftorätten; men
det gifves äfven ett annat skäl, hvarföre frågan
om Morgongåfva icke blifvit vidrörd.
Jag skulle nemligen tro det falla af sig sjelf,
att om giftorätten blifver lika efter Stadsrätt
och Landsrätt, måste äfven Morgongåfvan
blifva lika och således ali tillämpning af
stadgandet om skillnad i Morgongåfvorätten
i förhållande till den olika giftorätten i och
med det samma upphöra, utan behof af
något serskildt stadgande derom. Vid detta
förhållande, har Utskottet desto häldre ansett
sig böra afvakta en serskild Motion i
detta ämne, som i händelse Utskottets Betänkande
gillas af Rikets Ständer, och förslaget
vinner Konungens sanction, så att
man och hustru till det gemensamma boet
erhålla lika rätt, fråga torde böra uppstå
Den 22 J u n i i f. m.
7^
om icke Morgongåfvo-rätten, såsom absolut
rättighet, bör belt och hållet upphöra, och
då Herr Hjerta nu afgifvit förslag till ny
redaetion af g Cap. 3 §. GiftermålsBalken,
kommer Utskottet i tillfälle att yttra sig
öfver frågan.
I sjelfva saken får jag för öfrigt blott
åberopa de skäl, som finnas upptagne i Betänkandet.
Herr Tham har icke ens försökt
att vederlägga de rättsgrunder, hvarpå för-,
slaget är bygdt. Han har endast från föregifna
politiska skäl sökt hämta stöd för den
olika arfsrättens fortfarande. Jag lemnar
dem i sitt värde; men då jag deltagit i Utskottets
mening, är det naturligt, att jag för
min del ej kan instämma i någon motsatt.
Herr Tham har trott sig kunna härleda den
olika arfsrättens ursprung från en annan orsak,
än den Utskottet angifvit. Mig synes
en tredje kunna igenfinnas deri, att qvinnan
ej fått deltaga i Lagens stiftande, och att
frågan således i så måtto blifvit ensidigt behandlad,
att de politiska skäl som kunna
anföras för likhet i arfsrätt icke blifvit gjorde
gällande. Men hvilka politiska skäl man
än må åberopa, står det dock enligt min
Öfvertygelse alltid fast, att efter rättsgrund
barn af samma föräldrar, äga lika naturliga
anspråk på deras ömhet och omvårdnad och
följakteligen äfven till deras qvarlåtenskap.
Jag anhåller derföre om proposition till bifall
af Betänkandet.
Den 22 J un i i f. m.
Friherre Anckar swärd , Carl Henrik:
Jag instämmer så till alla delar uti Utskottets
Betänkande, att jag blott förenar mig
med de Talare, som yrkat bifall. Men jag
anhåller derjemte att för några ögonblick
få fästa uppmärksamheten på de skäl, som
blifvit framställde för den motsatta meningen.
Man har sagt, att sönerne äro i behof
af en kostsammare uppfostran. Jag tror att
häri ligger den största motbevisningen emot
, den slutföljd man häraf velat draga, emedan
då sönerne så ofta redan före arfvets skiftning
uttaga till sin uppfostran en så betydlig
brorslott, det är så mycket obilligare
att ännu ytterligare gynna dem vid arfskiftet.
I afseende på rättsgrunderne för förslaget
är jag förekommen af Herr Berg von
Linde, och tror med honom, att om qvinnan
deltagit i Lagstiftningen, skulle mångå
considerationer kommit i öfvervägande, hvilka
man nu förbisett. Men vi böra icke utöfva
styrkans rätt emot dem, som äro urståndsatte
att försvara sig. Jag finnér den faderskänsla
onaturlig, den broderskänsla obillig,
sorn ej vill dela lika mellan syskon, och
jag bestrider så mycket mindre, att Lagen
om olika arfsrätt härleder sig från de uråldriga
tider, då styrkan gällde för rätt; men
jag finnér häri en anledning mer, att, med
de rättsbegrepp sednare tiders upplysning
medfört, fastställa andra grunder för Lagstiftningen.
Jag vill icke åberopa de olika
utvägar till förkofran och de mångfaldiga
O en 22 Ju ni i f. ni.
75
fördelar Mankönet i detta afseende äger framför
qvinnan; men jag hemställer, om man
äfven vid arfskiftet hör göra dottern vanlottad,
och derigenom sätta henne ur stånd
att någonsin finna sin utkomst, under det
hela verlden är öppen för sonens verksamhet.
Man hav frågat, om Ridderskapets och
Adelns förmögenhet bör förstöras genom en
förändrad arfsrätt. För min del tror jag,
att omsorgen i detta afseende icke är af serdeles
värde, sedan förstörelsen till största
delen redan är tillvägabragt, utan medverkan
af den nu föreslagne förändringen. Man har
äfven frågat, örn BondeStåndet skall förderfVas
genom ett öfverhand tagande penningfrieri.
Jag tror att magnetens dragningskraft
i penningen redan är så stor, att den icke
lärer hejdas af ett afslag på Betänkandet.
Men deremot frågar jag å andra sidan, om
det kan vara en för våra tider passande Lagstiftning,
att det beror på stället, hvarest
en person dör, huru stor del af arfvet tillkommer
hvardera arfvingen, Detta är likväl
1111 förhållandet, då en person ärfves
olika, allt efter som han dör i Stad eller
på Landet. Jag hemställer, huru en sådan
princip kan godkännas och gillas. Men i
afseende på rättsfrågan anser jag öfverflödigt
att ingå uti någon vidare deduction, och
hvad de Politiska skälen beträffar, så tvekar
jag icke att förklara, att der rättvisan
är gifven, der måste de politiska skälen
gifva vika. Jag anhåller på denna grund
Den 21 Junii f. m.
om bifall till Betänkandet, såsom en gärd
åt tidens fordringar och grundsatsens rättsenlighet.
I hela Europa är, såsom jag tror,
den lika arfsrätten mellan son och dotter
införd, och det skulle vara smärtsamt för
min känsla, om Sverige vore det enda Land,
der en så allmänt erkänd grundsats ej kunde
göra sig gällande.
Herr Tham: Jag förnyar det erkännande
jag gjorde vid början af discussionen, att
jag har föga hopp att vinna min önskan;
men då min öfvertygelse är, att detta stadgande
skulle medföra mycken skada för fäderneslandet,
kan jag ej underlåta att yttra
mig i frågan. Man har sagt, att denna sak
livilar på rättsgrunder. Jag anser det vara
falskt, ty jag frågar, hvilken rätt livilar på
annat, än uppfyllande af skyldigheter. Hafva
båda könen lika skyldigheter att uppfylla,
så bör qvinnan ärfva lika med mannen,
men kan han uppfylla den pligt, som hon
ej kan uppfylla, så håller den sattsen ej
profvet. Jag har hört upplysas, att BondeStåndet
yrkat, det mannen skulle få lösningsrätt
framför qvinnan. Det är det mest
olämpliga, som kan göras. Om man ej vill
bibehålla sonen vid dess större arfsrätt, så
är detta ett afvikande från grundsatsen, och
skadligt, emedan det skulle alstra disputer
i hvarje bo. Då man ej kom öfverens om
priset, i synnerhet om dottern vore omyndig,
skulle det föranleda derhän, att man
Den 11 J un i i f. ra.
77
i de flesta fall komme att gå till domstol.
Jag tror, att det vore ett lyckligt fält för
juridiken att vinna på, och det är den önskan
man söker genomdrifva, att få kasta
allt under juridikens jernspira. Min Önskan
åter är, att sådana stadganden måtte vidtagas,
att rättegångar i möjligaste måtto blifva
obehöfliga. Är qvinnan gift, beror det
på hennes man, om lian vill taga den lösen,
som föreslås. Jag anser delta tillägg
vara ett rent misstag, och lika mycket skadligt
för BondeStåndet, som jag för detsamma
anser gagneligl, att det fordna stadgandet
bibehålies. Hvad morgongåfva angår,
har Herr Hjerta uppställt ett nytt förslag,
men dervid ej bibehållit rättvisan de båda
könen emellan. Han har bibehållit rättigheten
för qvinnan att få morgongåfva, då.
mannen dör, och ej lemnar barn efter sig,
men han har ej lemnat mannen någon motsvarande
förmån. Om detta är rätt, eller
om deruti ligger någon naturlig rätt, det
lemnar jag derhän. Jag lemnar äfven i sitt
värde Herr Cederschjölds anmärkning, att
mera penningar äfven gifva mera förstånd.
Jag tror visserligen, att de kunna finnas tillsammans,
men ofta utestänger lätt tillgång
på pengar förståndets användande. Man får
gunås alltför ofta komma i erfarenhet deraf.
Här har. blifvit sagdt, att Utskottet icke
talat om morgongåfva, derföre att den frågan
ej var upptagen i Motionen. Jag lemnar derhän,
huruvida Utskottet hade rätt att upp
-
78
Den ii Ju ni i f. m.
taga elen saken eller icke, ty Utskottet, sorn
får en Motion till sig, får icke förbise de
frågor, som dermed äga sammanhang. Det
får ej bero af en Motion, som åsyftar pröfning
af Lagens grund, att utestänga pröfningen,
om och huru Lagen kan tillämpas,
på det icke den klagan må kunna föras, att
man föreslår lagar, som föranleda till missnöjen.
Att brådstörta lagförändringar, har
aldrig varit min önskan. Jag anser det förevarande
nya lagförslaget mindre lämpligt,
derföre att det så starkt griper in i den nya
lagboken. Jag tror, att om man, i stället
för att gifva oss en ny lag, hvars principer
tagas från andra nationer, nöjt sig med
lagens öfverseende, hade man ej inledt oss
uti en ny lag, utan jemkat den gamla, som
är för oss passande. Men detta strider emot
nuvarande ideer; ty likasom man vill instörta
Regeringen i revolutioner i politiska
ärenden, likaså vill man gifva oss en ny
lag. Detta har mött motstånd både hos Do.
mare och hos Nationen; och derföre söker
man, att nu få in en och annan kihl af
den nya lagen. Jag yrkar återremiss, och,
om jag ej vinner den, återstår för min tillfredsställelse
att reservera mig emot detta
det skadligaste af alla hittills gjorde förslager
till Lagförändringar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till sex i eftermiddag
att fortsättas.
Den 22 Junii f. m.
79
Herr Hjerta: Jag vill ej ingå uti något
loftal öfver det nya förslaget till allmän
CivilLag. Jag vill ej bestrida Herr Tharas
satts, att mycket vunnits, om det blifvit
bebandladt på annat sätt. Men jag bar bordt
yrka den satts, att det är nödvändigt för
Ständerna och Konungen, att begagna hvarje
af en värd Ledamot så kallad kihl, för
att bereda oss de Lagar, hvilka jag hoppas
för närvarande och kommande tider skola
vara gagneliga. Det torde falla en hvar
ganska tydligt, att hvad Herr Tham yttrat
om företrädet vid lösningen af. arfs-lotter
är enahanda, antingen brodern skall ärfva
två tredjedelar eller hälften. Det är naturligt,
att värdet först skall vara uppgjordt;
och derom synes tvisten lättare afgöras på
systerns sida, då hon får hälften, än då
hon ej får mera än en tredjedel. Jag skulle
tro att hvad dylika svårigheter i verkställigheten
angår, så finnas de ej, och behöfva
ej besvaras, utan att tvärtom lättnad skall
•vinnas genom det nya förslaget. I afseende
å hvad man nämnt, att söners skyldighet
att underhålla sina föräldrar derigenom skulle
minskas, så kan jag ej godkänna detta
skäl. Jag får fästa uppmärksamheten derpå,
att Lagen ej ålägger sonen en större skyldighet
att underhålla föräldrar, än dottern,
utan aldeles lika. Således är det en otjenlig
anmärkning. Hvad åter angår orsaken,
hvarföre jag föreslagit att Morgongåfva icke
alldeles skall upphäfvas, utan inskränkas till
det fall, då mannen lemnar hustrun barnlös
efter sig, så är den grundsats, hvarifrån
jag utgår, densamma, som vår gamla Lag
erkände, när man i den gifvit hustrun rätt
till Morgongåfva af boet. Den ligger nemligen
deruti, att mannen äger, att genom
disposition af sin förmögenhet gifva Morgongåfva.
Lagen bör endast hindra det, när
harn finnas, hvilkas rätt skulle förnärmas,
och då hustrun inträder i sin rätt, såsom
den der med mannen aflat. Det synes mig
ingen oformlighet deruti, att för del enda
fallet bibehålla Morgongåfvo-rätten, då hustrun
ej har barn och således ingen arfsrätt.
Hvad sluteligen angår hufvudfrågan om bifall
eller återremiss, så får jag förklara, att
jag ej bestrider bifall till Betänkandet, utan
önskar det, och skulle tro att de två redactions-förändringar
jag föreslagit kunde nästa
plenum afsändas, såsom nya Motioner.
Derigenom kan saken nu bifallas, och Utskottet
likväl få tillfälle att närmare granska
frågan om Morgongåfva, samt uppgifva,
om det varit af glömska eller af bestämda
skäl Utskottet ej upptagit detta ämne. Jag
anser samma förhållande kunna äga rum
med frågan om lösnings-rätten, och tror,
att denna rätt, hvilken BondeStåndet begärt,
har stora fördelar, emedan örn det finnes
en måg, som är mera passande att emottaga
egendomen, än sonen, han kan gifva honom
något i afträde. Det är förmån för hela
famil
-
1
Den a a J u n i i f. m. 81
familjen. Jag anhåller således om proposition
till bifall å Betänkandet. Men skulle
det ej lemnäs, utan återremiss beslutas, då
anhåller jag att mina anmärkningar måtte
till tidens vinnande få åtfölja Betänkandet,
hvarigenom en ny discussion öfver ämnet
undvikes.
Herr von Hartmansdorff\ August: Utskottets
grunder, hvilka Herr Berg von Linde
ej ansett vederlagda af de talare, som
redan yttrat sig mot Betänkandet, innehålla,
att jemnlikheten i arfsrätt stödde sig
i:o på rättvisans och den naturliga billighetens
fordringar. Men jag känner ej något
allmänt gällande moral- eller rältsbud, som
föreskrifver jemnlikhet i arf. I sådant
fall skulle Engelsmän, Svenskar och Österrikare,
som ärfva olika, vara mindre moraliska
folk, än Fransmän och vissa andra
Tyskar, som ärfva lika. Testamente, hvarigenom
både söner och döttrar förlora all
arfslott i vissa andelar af föräldrars egendom,
skulle vara en ännu värre immoralisk
handling, och aldravärst det liberalaste
stadgandet, att föräldrar må, utan åtskillnad
på deras eget fång, gifva ali slags
egendom eller qvarlåtenskap åt hvem de
behaga af barn eller oskylda. Tvertom synes
klart, att arfsrätt är en politisk inrättning,
som hvarje folk, efter sin ställning
och sitt omdöme, olika bestämmer.
2g H. 6
8?.
Den 11 Jun i i f. m.
Den första grunden Utskottet lagt svigtar
således genast.
2:0 på den inbördes jemnlikheten mellan makar.
Denna jemnlikhet finnes icke; och
ehvad bemödanden lagstiftare må använda
för att införa den, så är det fåfängt,
emedan naturen sjelf sorger för deras olikhet
, den ingen lagstiftare kan göra om.
Naturen har gjort mannen till qvinnans
herre, och ehvad samhället är mer eller
mindre utbildadt, så tillhör han bade det
offentliga och enskildta lif vet, hon det sednare
allena. Efter denna olikhet i bestämmelse
och behof, mäste arfsrätten, såväl
som andra rättigheter i samhället, ordnas
och afmätas. Vill man tilldela qvinnan
lika rättigheter med mannen, så bör man
äfven af henne göra samma fordringar , som
af honom. Hon borde i Samhället äfven
vara domare, krigare, Prest, Embetsman,
RiksdagsFullmägtig, och inom bus hafva
med mannen lika herravälde, eller måhända
med honom draga lott derom, för att
ytan tvist afgöra, hvilkendera som för dagen
borde vara den rådande eller den
lydande. Man må icke säga: att detta är
öfverdrift, det är blott en sträng fullföljd
af grundsatsen; och då Friherre Anckarswärd
nyss yttrat, att den nu gällande
oliheten i arf vore en följd af qvinnans
uteslutande från lagstiftningen, så se vi ju
i verkligheten en vink, att man borde haf
-
\
Den 22 Junii f. m.
«;
va icke allenast Riksdagsman utan äfven
Riksdagsqvinnor. Den orimlighet, hvartill
grundsatsen leder, bevisar tillräckligt
hans origtighet.
3:o på likheten i 2:ne Stånds, Presters och
Borgades , arfsrätt. De sednares är dock
för jord på landet olika såsom för andra
Stånd. Att hus och tomt i staden skiftas
lika mellan son och dotter, ehvad Stånd de
tillhöra, synes hafva sin goda grund deri,
att sådan egendom, hvars afkastning består
i hyror, ej fordrar samma' förlag, skötsel
och omtanka, som en landtegendom, utan
kan snarare anses liksom en skeppspart, en
actie eller annat frugtbärande rörligt gods
eller kapital, hvilket utan skada hvarken
för egendomen eller ägarne kan inneliafvas
samfäldt af huru många bolagsmän,
som häldst. Man bör således icke jemnföra
sådan egendom med landtbruk, eller
arfslagarne för de förre med arfslagarne fpr
det sednare, hvarom jag sedan skall tala.
Angående den lika arfsratten för Presters
barn har man väl åberopat, att Ståndet
redan vid Johan Hirs kröning i56q begärde
att få den sådan. Men man bör erhindra
sig, att tillåtelsen för Presterna att
gifta sig, då ännu icke var 5o år gammal,
och att det då icke var längre sedan, all
den jord, som af dem innehades, tillhörde
6*
84
Den 22 Junii f. m.
kyrkan. De ansägo sig sjelfve, och ansågos
af folket för hvad de voro, och ännu för
det mesta äro, boställshafvare. Det var då
icke underligt, om deras qvarlåtenskap snarare
ställdes i likhet med borgarens rörliga
gods, än med jordbrukarens fasta egendom.
Mig synes följagtligen att de jemförelser, Utskottet
uppdragit, nog mycket halta. Dessutom
får jag påminna om Herr Thams yttrande,
att om origtiga Författningar i ett land
möjligen finnas, borde man snarare rätta dem,
än att, i omvändt förhållande, taga de felagtiga
till mönster, och upphäfva de rigtiga.
Så skulle man, efter min tanka förfara,
om man upphäfde den olika arfsrätt,
som hittills varit gällande, för att göra den
lika hädanefter.
4:o på efterdömet af den lika arfsrätt_, hvilken
såsom undantag ägt rum i en lajidsort_,
det gamla Yärends Härad i Småland,
utan att medföra skadliga följder. Men jag
tror, att exemplet icke är bevisande. Man
bör ihogkomma, att den ifrågavarande orten
är en skogstragt,der hemmanen äga vidsträckt
ägorymd, och der deras klyfning ej
verkar så hastigt och förderfligt till åboernes
försvagande. Men på slättbygderna,
hvarest den odlingsbara jorden redan är
upptagen och mycket sönderdelad, der anser
jag den lika arfsrätten vara för BondeStåndet
ganska skadlig. Den skulle betaga
sönerne förmåga att lösa sina systrar
Den 22 Junii f. in.
85
ut; den skulle ännu mera splittra hemmanen,
än SkiftesStadgan och Författningen
om jords afsöndring, i alla fall skola
göra. Då en ytterlighet redan ligger i dessa
stadgar, så behöfver den motarbetas af
arfslagarne. Om äfven dessa skulle draga
åt samma håll, så finge man desto förr
se BondeStåndets hemmansdelar förringade
till de mindsta möjliga bitar, som för
Besutenhet antagas. Vöre det väl lyckligt
för Riket att hafva en sådan allmoge? Hvad
sjelfständighet kunde man väl påräkna hos
ett Bondestånd, hvars sjelfägande medlemmar
voro så klena, att ett missväxt-år, eller
förlusten af några kreatur, gjorde dem
oförmögna att betala sin skatt, och behålla
sina hemmansdelar? Följden skulle
blifva för Staten afskrifningar i allmänhet,
sådane man nu får göra för vissa Län,
och för jordägarne att ytterligheten af söndring
skulle framkalla sin motsats, sammanhopning
af altför stora egendomar, dem
penningeägaren, vid dylika nödens stunder,
skulle för ringa pris kunna slå under sig.
Jag anser förhållandet vara med jordbruk
såsom med all annan besittning, att nyttigast
är, det både stora, medelmåttiga
och små egendomar finnas blandade om
hvarannan. Att ställa de båda ytterligheterna
tillsammans, är deremot vådligt. Ett
säkrare sätt än detta att förvandla Sveriges
sjelfägande allmoge till hemmansbrukare
åt andra, kan icke gifvas, och bör
86
Drn Junii f. ra.
derföre motarbetas af en hvar, som inser
följderna. Allmogens försvagande genom
dessa åtgärder är, på sitt sätt, en ytterlig
democratie, sorn leder till despotisme, ett
sätt att försvaga detta lands frihet, och
att betaga oss det samhällsskick, hvarigenom
våra förfäder försvarat deras sjelfständighet.
Ej mindre för Ridderskapet och Adeln,
än för Allmogen vore den lika arfsrätten,
förderflig. Få ätter inom vårt land äga någon
särdeles förmögenhet, med undantag af
dem, sorn hafva FideiCommisser. Dessa äro
äfven få och icke sällan otillräckliga. Blefve
arfsrätten lika, så skulle Adelns egendom
ännu mera förminskas genom de andelar,
som förmedelst giftermål gå till ofrälsemän.
Hvar skulle Adelsmannen taga medel till att
uppfostra sina söner för Statens tjenst, eller
Lagstiftarens värf, hvarmed skulle han betala
sönernes accord och underhålla sig sjelf
vid Riksdagarne? Följden blefve, att sönerne
finge en mindre god uppfostran, att Riddarhuset
blefve ännu glesare besatt af Adelsmän
, som icke bo i hufvudstaden, att både
Embetsmanna- och Riksdagsmanna-göromål
blefve mindre väl utförda. Skulle Adelns
söner, som nu vanligen egna sin ungdom
åt Statens tjenst, innan de träda i ägtenskap,
nödgas, utan förmögenhet och utan underbyggnad,
speculera på att först skaffa sig
rika giften, för att sedan få Embeten; så
Den 22 Junii f. m.
S7
skulle de redan omtalade penningefrierierna
få ännu mera insteg. En Adlig yngling
finge då börja sin bana med att sälja sig
sjelf för att sedan med hustruns penningar
köpa sig ett Statens Embete, stort i den nion
medlen förslogo till accord m. m. Men då
blefve det förmodligen icke de egenskaper,
som mest gagnade Statens tjenst, om hvilka
ynglingarne vinlade sig. Jag frågar, om
Samhället skulle vinna på ett sådant förhållande?
Nej, både det allmännas värf, och
Adelns personliga duglighet, skulle derigenom
förlora.
Men icke nog dermed, att den föreslaglie
förändringen skulle skada Samhället och
mannen; den skulle sträcka sina menliga
verkningar äfven till hushållet och qvinnan.
Det rätta förhållandet, att mannen bör försörja
hustrun skulle omvändas; ty om de
än ärft lika förmögenhet, så skulle dock hans
särskildta, genom dyrare uppfostran och uppehälle,
samt omkostnader på tjenst m. m.
vara, vid ägtenskapets ingående, öfverhufvud
ringare än hustruns. Han skulle sakna
tillfredsställelsen att vara husets upprätthållare;
gnarare finna sig beroende af hustruns
förmögenhet, och derigenom försvagas i sin
ställning, såsom herre i huset. Hustrun deremot
skulle förlora en fattig flickas hugnad,
vissheten att vara vald för sin egen skuld,
och ej för sin medföljande förmögenhet. Beliofvet
att eftersträfva den sednare skulle i
SS
Den 21 J u n i i f. m.
vårt fattiga land gifva rikedomen ännu mera
vigt, och föranleda likgiltighet för de personliga
egenskapernas utveckling och förädling
äfven hos qvinnan.
I hvilket samhälle se vi medborgerliga
dygder mera blomstra, personlig duglighet
mera utbildad, och det husliga lifvet meia
lyckligt än i England, hvarest äldste sonen
älfver föräldrarnes förmögenhet ostyckad,
och de yngre barnen af båda könen egentligen
icke få annat än uppfostran. Men denna
erhålla de också desto bättre; ty fadren
liar, genom den ärfda förmögenheten, kunnat
gifta sig tidigt, öfverlefva barnens ungdom
och gifva dem alla, i mon afsina ostyckade
tillgångar, lika god uppfostran, fastän
arfvet blifver olika. Derföre ser mansa
ofta, att de yngre sönerne i England, hvilka
behöfva söka Statens tjenst eller ingå i
näringarne, utmärka sig så fördelagtigt genom
kunskaper och skicklighet. Den man,
som nu äger det berömdaste namn i England,
och som står i spetsen för dess styrelse,
är just en sådan yngre son, som trädt
ur sin fäders hus, utan utsigt till arf. Hvad
döttrarne beträffar, så är det en allmän sägen,
att man i England lättare finnér en
man med 10,000 pund i årlig inkomst, än en
flicka med lika summa i capital; och få måste,
till följe af arfslagarne, dc flickor vara,
som der äga någon förmögenhet. Likaså måste
det förhålla sig med de ägtenskap, som
Den 22 Ju ni i f. m.
3<)
för penningar ingås, och ingen återkommer
från England, utan att prisa den husliga
sällhet, som der äger rum. För ägtenskapets
ingående är det likgiltigt, på hvilkendera
sidan förmögenheten finnes. Blott
utväg på endera gifves till bergning, så uteblifver
sällan ägtenskapliga förbindelser. Att
då, liksom i England, rigta förmögenheten
åt mannens sida, hvarigenom ägtenskapets
ändamål synes säkrast vinnas, anser jag följ—
agteligen vara det rätta.
Sedan jag nu betragtat ämnet i allmänhet,
anhåller jag att fä upptaga en och annan
anmärkning, hvilken ej redan af föregående
talare blifvit besvarad.
Man har sagt, att det vore en påtrugad
välvilja emot BondeStåndet, att försvara dess
olika arfsrätt, enär det sjelft önskade motsatsen.
Huru dermed förhåller sig, lemnar
jag derhän; ty åtskilliga Ledamöter lära hafva
yrkat afslag, och att återremiss beslöts, är
säkert. Dessutom är det möjligt, att detta
Stånd kunde misstaga sig om sitt eget bästa,
emedan förändringen ögonblickligen bereder
rikare giften. Det händer ju, att den
vattusigtige icke önskar något högre än att
dricka, ehuru han till och med vet, att det
är honom skadligt? För öfrigt är det blott,
efter sin egen öfvertygelse om ondt och godt,
Ridderskapet och Adeln bör, i detta, säsong
i andra mål, fatta sitt beslut.
9°
D e n 11 J un i i f. m.
Man har föreslagit, alt lösningsrätt lill
fastighet borde bröder tillerkännas, och med
detsamma tillfälle dem beredas att lösa systrarna
ut och bibehålla jorden. Men man
bör ihogkommn, att med lösningsrätten får
man ej löseskillingen, enär arfslotterna äro
lika. Jag vet exempel på en Adelig ätt, hvarest
öfvérenskommen lösningsrätt endast vållade
förställda byten och oenighet utan någons
båtnad. Måbända ginge det äfvenså inom
BondeStåndet.
En Ledamot har erhindrat oss om beskaffenheten
af arf i fordna tider, att det
bestod, såsom ordet betyder, i pilar eller vapen
, hvilka för qvinnan voro af föga användbarhet
eller värde. Jag medgifver det;
men arf betydde äfven jord, såsom gårdsnamnen
i somliga orter ännu vitsorda, t. ex.
på Gottland Sven ^-arfvet, Vbls-arfvet o. s. v.
Man har sagt, att just emedan sönerne
behöfde och äfven utbekommo mera till sin
uppfostran än döttrarne, borde de sednare
få lika mycket som- bröderna vid arfsdelningen.
Detta har en skenbar billighetsgrund,
i fall föräldrarne öfverlefva barnens
uppfostran; men dö de dessförinnan, så är
det klart att en arfslott, som vore tillräcklig
för en dotters, skulle blifva otillräcklig
för en sons uppfostran. Då man- ihogkommer
att det är Statens pligt att närmare vårda
sina omyndiga medlemmar, när de äro
%
D e n 22- J u n i i f. ra. g t
fader- oell moderlösa, så finner man lätt att
arfsrätten grundar sig på ett medgifvande af
Staten, att föräldrarnes qvarlåtenskap må öfvergå
till tarnen, på det Staten må slippa
af egna medel bekosta deras uppfostran. Om
denna skall motsvara sitt ändamål, måste
det äfven vara Statens pligt oell rättighet, att
göra arfsdelningen olika efter könens olika
behof.
Man har väl sagt, att qvinnan bättre än
mannen behöfde taga arf, emedan hon mindre
än han ägde tillfälle till förtjenst. Men
den ogifta qvinnans behof äro ej större, än
att hennes arbetsförmåga räcker dertill; och
att försörja ett hushåll är icke hennes, utan
mannens sak. Att blifva hans hustru och
biträde, är hennes ändamål. Jag upprepar
derföre, att man icke hör taga medlen från
den, som är pligtig att försörja hushållet,
och tillägga dem en annan, söm endast i underordnadt
mått har denna förbindelse.
En talare har yttrat, det Adeln redan
vore så fattig, att det icke lönade mödan
alt vilja hejda dess ytterligare förarmande.
För min del vill jag aldrig anse någon sak
så förlorad, att man icke bör försöka att
hjelpa den, eller någon tidpunkt inträffa,
då man af misströstan bör låta allmänna angelägenheter
gå vind för våg.
Man liar påstått, till bevis på den olika
arfsrättens otillbörlighet, att han vore så
Deri 22 Junii f. m.
tillfällig, att om en ofrälseman flyttade från
en ort till en annan, berodde barnens arf
på händelsen, om han allede i stad eller på
landet. Men detta är ett misstag; ty om
mannen bodde i stad, men bade egendom
på landet; så skiftade barnen arf efter landsrätt,
och tvärtom, i motsatt förhållande.
En ledamot har förklarat, att emedan
vår gamla lagstiftning icke vore passande åt
vårt närvarande samhällsskick, borde man
begagna hvarje kil, som kunde öfverkommas,
för att sönderrifva den. Jag är af alldeles
motsatt mening, och undrar, hvilken mästare
i lagars tillverkning äger den kännedom
af vår samhällskropp, att han på förhand
kan uppgifva den snitt, som skall passa
bättre. — Säkrare tror jag det vara, att
vi bibehålla de författningar vi af våra förfäder
ärft, och med hvilkas iagttagande både
de och vi funnit oss väl belåtna.
/ N
En ledamot af Lagutskottet bar sjelf
uppgifvit, att motionairen ej väckt fråga om
något annat än likhet i arf; och alt LagUtskottet.
sjelf tillagt frågan om giftorätt.
Men detta är, då Lagutskottet icke äger någon
motionsrätt, en olaglighet. Betänkandet
kan således icke antagas, äfven om Ridderskapet
och Adeln skulle gilla innehållet.
Jag anhåller om afslag derå.
Friherre Anckarswärd,, Carl Henrik:
I en fråga, der känslan yttrar sig så starkt
Den 22 Junii f. in. 93
och öfvertygelserna äro så stadgade, att det
torde vara föga förhoppning kunna verka
på dem, synes det mig nästan öfverflödigt,
att utsträcka en sådan discussion som den
förevarande. Jag ber likväl, att ännu få
yttra några meningar emot den värde Ledamot,
som trodde sig finna skäl kullkasta
Utskottets Betänkande derföre att arfsrätten,
såsom han sagt, är en politisk inrättning,
den hvarje Land bestämt efter sina förhållanden.
Just ifrån detta förhållande uppslår
nödvändigheten att göra sina olika åsigter
gällande, oaktadt man från andra sidan får
höra, att de vilja omstörta författningar,
regeringssätt och lagar, som understödja civilisationens
hilliga kraf af förändring i lagstiftningen.
Det är öfverallt de liberala grundsattsernas
öde, att få emottaga sådana beskyllningar,
emot hvilka man icke äger annat
vapen, än en sansad aktning för motsatta
meningar, hvilka jag åtminstone aldrig
skall tillåta mig att härleda ur mindre ädla
motiver. Man har yrkat, att skyldigheter
och rättigheter måtte vara motsvarande
hos qvinnan; men i en fråga, der philosophien
har en så djup andel, hemställer jag
om någon !af oss kan ingå i någon afvägning
af de åligganden, som tillhöra qvinna.
ns bestämmelse, utan att inträda på ett
område, som af Skaparen visligen blifvit
stängdt för menskliga forskningar. Qvinnan
och mannen utgöra efter min tanka endast
tillsammans ett helt, och hvardera för sig
94
Den 21 Junii f. m.
är endast en halfhet i skapelsen. Samhällets
bestånd och förkofran består på deras
gemensamma samverkan; och skulle man
ingå i någon beräkning af gränsorna dem
emellan, så tror jag, att qvinnan äger en
betydligt vidsträcktare andel, än mannen,
i detta samhällets bestånd. Tag horrt qvinnan,
och allt samhälle skall upphöra. Man
svarar mig genast härpå, tag horrt mannen,
så skall detsamma inträffa; men jag åtminstone
har aldrig hört ifrån qvinnan yrkas
några inskränkningar i mannens rättigheter,
då man nu deremot sätter i fråga att nyttja
styrkans rätt emot henne. Tag horrt qvinnan
— hvilken anledning återstår väl mannen
till fäderneslandets försvar, då han icke
mera äger något ändamål i sin husliga lycka.
Om detta, mina Herrar, icke jäfvas af
eder känsla, att qvinnan är anledningen,
och mannen medlet, till försvaret, så frågar
jag, hvar vill man väl bestämma skälet
emellan medlet och anledningen. Man har
ock såsom ett skäl för den olika arfsrätten
framdragit detta Stånds fördelar. För min
del tvekar jag icke att säga, att en sådan
åsigt icke hos mig kan komma i ringaste
betragtande. Jag känner icke något Stånd,
der jag ser samhället i sin helhet, utan menniskan
blott såsom menniska, hon må vara
frälse eller ofrälse. Man har förebrått mig
ett misstag, då jag åberopat olika förhållande,
om en person dog på landet eller i staden;
men jag bör härvid anmärka, att jag
Den 22 Junit f. in.
95
icke yttrat mig öfver förhållandet emellan
fast och lös egendom, utan blott sagt, att
en person, som flyttar från landet lill staden,
också ärfver efter Stadsrätt. Man har
ytterligare sagt, att Staten, genom en lika
arfsrätt, skulle förlora tjenare. Jag vet icke,
huruvida denna anmärkning består i detta
fall, då lagen icke gör någon skillnad emellan
frälse och ofrälse, och jag frågar om
de sednare personerne-visat sig mindre skicklige
i Statens tjernsten, än de förre. Detta
Stånd hemtar dessutom sin tillvaro ifrån
de öfriga, och vanligen ifrån skicklige Embetsman,
som härstädes inträda. Mali hav
också framställt exemplet af en vattusigtig,
med tillämpning på deras bemödande,
som yrkat ett försvar för den olyckliga
dottern, för att så mycket som möjligt
förekomma, att döttrarne skola ligga enskilde
och det allmänna till last, just genom
det, att de icke få' dela den lilla portion
af arf, som, otillräcklig för sonens behof,
kunde vara nog för hennes utkomst; men
jag anser öfverflödigt alt besvara denna allusion
, då den synes sjelf bäst visa sin orimlighet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Det har blifvit så mycket taladt för bifall
till Utskottets Betänkande, att jag anser öfverflödigt,
något vidare tillägga; men jag
kan likväl icke undgå att både som Representant
och Far högt yttra min ovilja mot
V
96
Den 23 J u n i i f. m.
det gamla Lagrummet, som, efter dess nu
varande ordalydelse, förråder den största
obillighet Syskon emellan. Jag hemställer
till den känslofulle Fadren, om icke hans
hjerta säger, att håde Son och Dotter äro
honom lika kära, och att dem i allo bölske
enahanda rätt. Då detta åstadkommes
genom antagande af Utskottets Betänkande,
har jag ingen minut tvekat, att till alla delar
förena mig med de värde Talare, som
önskat bifall derå.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Jag hade ämnat afhål
la
mig från allt yttrande i förevarande ämne,
men jag anser det så ingripande uti Statens
alla intressen, att det är hvars och ens
pligt att öppet uttala sina tankar. Med fara
att benämnas illiberal, ämnar jag att bestrida
den föreslagne lika arfsrätten. Det
gifves ett måhända farligare tadel, som väntar
mig utom Riddarhuset, af det vackra könet,
som säkerligen skall ogilla mitt tänkesätt;
men detta tadel skall jag äfvenväl med
tåligt lugn bära.
Frågan utgår så väl utur förmente philosofiska
som statistiska principer. Man vill
stödja sig på en likhetslära, som jag anser
grundfalsk. Den absoluta likheten man vill
uppställa, äger ingen grund i Naturen, der
tvertom allt är stäldt i olika förhållanden, och
så
-
Den 11 Junii f. m.
97
sådan var den stora Aristokratens, Skaparens
vilja, som icke låtit tvenne ekar, icke
tvenne djur, icke tvenne ax vara hvarannan
fullkomligen lika. Ja, ännu större är
olikheten i den intellectuella verlden, der
krafterna äro så olikartade, och jag vädjar
till samma Herrar, hvilka med snille och
insigter yttra sig öfver Statens vigtigaste föremål,
om de skulle vilja ställa sig alltid i
bredd med deras mindre begåfvade åhörare?
Nu vill man gå ännu längre i theorien om
den absoluta likheten, och ställa qvinnan i
lika rättigheter med mannen.
Mine Herrar, likhet i rättigheter kan
endast blifva ett resultat af likhet i skyldigheter;
och det tarfvas ej lång bevisning
för alt utreda skillnaden emellan den blygsamma
flickan, som uppfostras att blifva en
ömsint husmoder, och mannen, som danas
till att vara landels odlare och försvarare.
Man har låtsat tro, att det är derföre,
att qvinnan ej deltagit i Lagstiftningen, som
bon blifvit vanlottad. Jag tror det ej. Jag
lyckönskar oss att ej fruntimren deltaga i
våra öfverläggningar, och kan ej föreställa
mig, att det deraf skulle uppkomma mera
enighet. Jag hoppas, att vi framgent skola
fortfara att stifta Lagar för dem, lika som
för oss sjelfva.
Man har framdragit exemplet af de arne
ofrälse Stånden för att visa, att den lika
29 H. 7
93
Den aa Ju 11 i i f. ra.
arfsrätten icke är skadlig, och att utur dessa
Stånd utgått många Statens ypperligaste
Embetsman; men förhållandet är ej lika hos
dem, som hos Adeln. De ofrälse Ståndens
ynglingar välja vanligtvis, närde ingå i Statens
tjenst, den civila vägen, der de icke
mötas af dryga accorder och otillräckliga löner,
hvadan de behöfva mindre enskilt förmögenhet.
Man har anfört en annan tlieoretisk
sats, den nemligen, att ju mera man delar
förmögenheten i ett land, desto mer beredes
landets framgång. Här åter en af de
theorier, jag ingalunda kan antaga, och
torde mothevisningen icke blifva svår att
åstadkomma. Jag frågar nemligen de Herrar,
som äro så invigda uti landets financiella
ärender, i fall de skulle förmå att verkligen
dela ali egendom lika emellan alla landets
harn, hvilken då skulle beqväma sig
att arbeta åt den andra, och huru landet
skulle bestå med sådana grunder. Men, så
är det med dessa abstracta theorier, som kastas
fram; man vill tillämpa grundsatsen till
en del, men genomdrifves den till sitt högsta
resultat, till sin högsta polens, så sammanfaller
den till intet. Nej, Samhället består
så i financielt som intellectuelt hänseende
af olikheter, och dessa olikheter äro enda
vilkoret för det helas bestånd. Ja, om
alla daglönare och handtverkare ägde lika
mycket som vi, hvem skulle väl arbeta åt
Den aa Jun i i f. m.
99
oss, medan vi rådpläga om Statens angelägenheter?
Eller månne dessa aktningsvärda
individer icke skulle vilja intaga vårt rum.
För öfrigt har denna theori om förmögenhetens
sönderdelande, uppkommen under revolutionstiden
i Frankrike, och länge drifven
uli Belgien, redan Börjat sin återgång
lika med andra tillfällighetssystemer, och
Börjar redan sakna anhängare.
En Ledamot af Riddersknpet och Adeln
har sökt aflägsna den för Adelns anseende
och förmögenhet af honom likväl erkända
faran, med den satsen, att litet mer eller litet
mindre obestånd kunde vara likgiltigt.
Jag vill ej bestrida detta arguments factiska
värde, utan öfverlemnar det till Ridderskapets
och Adelns eget ompröfvande.
Herr von Hartmansdorff har ganska riktigt
åberopat Englands förhållanden, derinom
Adeln all egendom hvilar på Majorater,
och qvinnorna icke dela lika arfsrätt. Jag
kan härtill lägga ett annat exempel, nemligen
Tysklands, der förhållandet ar enahanda;
men der blir också flickan gift icke för
den hemgift man fåfängt ville efterleta, utan
för sina individuella egenskaper och det hopp
man har, att i henne finna en god maka och
en öm moder. En Ledamot af Ridderskapet
och Adelil har med mycken värma och
sanning upphöjt qvinnans förträffliga egen
n
J
-
I oo
Den 11 Junii f. in.
skaper, och visat, huru mägtigt hon bidrager
genom sina dygder till samhällets trefnad
och bestånd, och den, som gjort denna
framställning, är för sin egen del fullt
berättigad att så tänka. Ingen skall häldre
än jag, som äfven varit lycklig, deltaga i
denna rättvisa gärd åt qvinnokönet; men
den får ej öfverdrifvas, ej anföras som tillräckligt
motiv att ställa de båda könens rättigheter
och skyldigheter i bredd med hvarandra.
Herr Tham: Trenne emot mig framställde
anmärkningar föranleda mig, att åter
uppträda till deras besvarande. Herr Hjerta
har vidare utvecklat sitt förslag till förändring
af stadgandet om Morgongåfva, och
såsom stöd derföre sagt, alt det vore orätt,
att hindra mannen från ett frivilligt utfästande
af Morgongåfva. Men jag får erindra,
att den nu gällande Lagen icke stannar
vid ett sådant medgifvande; den tillägger
hustrun rätt till bestämd Morgongåfva,
äfven der mannen icke utfäst någon. Detta
Lagrum torde således äfven fordra ändring,
så vida man ej vill tilldela hustrun större
rätt i boet, än mannen. Herr Hjerta har
äfven anmärkt, att omsorgen för ålderstigna
föräldrar tillhör så väl dotter, som son. Men
om dottern är gift, står hon i beroende af
sin man, och denne torde icke kunna förutsättas,
serdeles hos Allmogen, vara benägen
för samma omvårdnad för Svärföräldrar
Den 11 Junii f. ra.
101
sorn egna Föräldrar. Mågen vill ofta blott
ärfva, och lemnar åt sonen ensam tyngden
af föräldrarnes underhåll. Friherre Anckarswärd
har åter ansett såsom ett skäl,
talande för hans mening, att mycket åtgår
redan före arfskifte! till sonens uppfostran.
Men jag får påminna, att det står fadren
fritt, att skrifva sonen till boks allt hvad
som åtgår tilldess uppfostran, ifall han anser
dottern derigenom förnärmad, och då
måste sonen vid arfskifte! sjelf vidkännas
kostnaden för sin uppfostran. Mycket kunde
väl vara att tillägga i afseende på de
öfrige anmärkningar, som blifvit gjorde, men
jag vill ej längre uppehålla Ridderskapet
och Adeln vid denna redan nog långa discussion,
utan anhåller endast om återremiss.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Hufvudsakligen
instämmande med Herr Berg
von Linde, inskränker jag mig till ett försök
att besvara åtskiliga anmärkningar emot
honom. Man har talat om svårigheten att
öfvergå från ett system, som blifvit rotfästadt
genom ett uråldrigt bruk. Jag medgifver
denna svårighet; den åtföljer alla nya
förhållanden, och jag är öfvertygad, att vi
derförutan redan långt för detta skulle hafva
sett det på billighet och rättsgrund stödda
systemet göra sig gällande; men i samma
mon det nya vinner tillämpning, skola dessa
svårigheter försvinna, och det torde vara
tid att nu göra början. Man har anmärkt
102
Den 22 Junii f. m.
att egendomen alltför mycket skulle delas.
Jag hyser ingen farhåga i detta afseende;
men äfven om man anser egendomens sammanhållande
af nöden, så kan detta hädanefter
ske lika väl genom giftermål, som förut
genom arf. I afseende på BondeStåndet,
och den anmärkning, att förslaget skall vara
stridande emot detta Stånds intresse, torde
jag till bevis om motsatsen blott få erindra
om tvänne omständigheter, nemligen först,
att Motionen, som föranledt Utskottets förslag,
blifvit väckt inom BondeStåndet, och
för det andra, att detta Stånd återremitterat
Betänkandet, men icke afslagit detsamma,
hvilket säkerligen skett, om saken befunnits
i strid mot Ståndets intresse. Man har äfven
mycket talat om det penningfrieri, som skulle
uppkomma. Jag lemnar derhän, huruvida
det verkeligen i högre grad, än förut, skulle
äga rum; men jag tror, att det onda i sådant
fall måste lemnäs att corrigera sig sjelft,
och att det egentliga och sanna botemedlet
deremot alldraminst bör sökas i bibehållande
af en obillig och principlös olikhet i arfsrätten.
Man har sagt, att förslaget innebär
ett försök att tvinga Nationen in på de nya
LagstifningsTheorier, som man önskar göra
gällande. För min del kan jag icke häruti
se något tvång; jag tror tvärtom, att partiella
Lagförändringar äro enda sättet, att
utan våldsamhet lossa de band, som behöfva
ombindas. Hvad Herr Hjertås förslag i
afseende på Morgongåfva beträffar, och de
Den 22 Ju nii f. m.
io3
anmärkningar, som deremot blifvit framställde,
så torde jag, då förslaget lärer komma
att hvila på bordet, vid remissen deraf, få
tillfälle att yttra mig. En värd Ledamot
har talat om Juridikens jernspira. Jag älskar
visserligen inga jernspiror, och cm någon
rangordning kunde uppställas i mit hat
till dom alla, skulle Juridikens visst icke
intaga sista rummet. Men för att hålla mig
vid Utskottets Betänkande, finnér jag detsamma
så reda och förenkla förhållanderne,
att det långt ifrån att göra Rättvisans svärd
tungt, snarare bidrager att göra den hand
lätt, hvarmed hon förer sitt välde. Man
har äfven sagt, att den lösningsrätt BondeStåndet
yrkat, och för hvilken Betänkandet
der blifvit återremitteradt, vore skadlig. Det
blifver då så mycket lämpligare, att genast
bifalla Betänkandet, hvilket jag ock nu sluteligen
yrkar. För öfrigt kan jag ej tilltro
mig att vederlägga Herr von Hartmansdorff!?
långa och vackra anförande, men jag tror,
att motiverne för LagComitcns förslag tili
ny CivilLag innefatta en så fullständig vederläggning,
att jag endast behöfver hänvisa
till dem. Tiden tillåter icke 1111 deras uppläsning,
och för att icke längre uppehålla
Ridderskapet och Adeln, får jag, då här på
bekostnad af döttrarne blifvit taladt så mycket
för sönerne och deras omsorg för sina
föräldrar, blott erindra att Historien väl
omtalar en Antigone j men också den förlorade
Sonen.
Den 32 Juni i f. ra.
Herr Cederschjöld: Det är verkeligen
med förundran jag här hört så många skäl
uppräknas mot en sak, som jag ansett så
enkel och gifven, att jag knapt trodde den
kunna motsägas. Men det går mig här, som
vid läsningen af medicinska skrifter; ju flere
medicamenter jag finner uppgifne mot en
sjukdom, desto mera viss är jag, att intet
är tillförlitligt. Jag anhåller emellertid, att
i korthet få upptaga och hesvara ett och
annat af hvad har blifvit anfördt. Man säger
att Adeln skulle blifva utarmad3 om
dess döttrar med lika arfsrätt gifte sig inom
andra Stånd. Men då så många Adelsmän
göra rika giften inom BorgareStåndet, och
dervid njuta den förmån, att deras hustrur
ärfva lika med sina bröder, skulle det vara
obilligt, om man ville förneka de öfrige
Stånden samina rätt tillbaka; det skulle synas
alltför egennyttigt, att sjelf vilja taga
lika arf med sin hustrus bröder, men neka
att dela lika med sin systers man. Man
har äfven sagt, att förslaget skulle bland
BondeStåndet föranleda till ökade hemmanskljfningar
och en deraf följande af tagande
sjeif ständighets- och Fosterlandskänsla. Men
om den lika arfsrätten verkligen skulle bidraga
till hemmansklyfningar, vore det för
mig ett nytt skäl till bifall; ty jag tror att
dessa, långt ifrån att bidraga till minskning
af Nationens känsla för sjelfständighet och
Fädernesland, just äro säkraste medlet att
befrämja och underhålla denna känsla, enär
Den 22 Junii f. ra.
10 5
hvar och en, som sjelf är fästad vid jorden,
säkerligen håller den mera kär än den, som
är lösryckt derifrån och Wolt arbetar för
andra. Man har åberopat exemplet af Englandj
der äldste sonen tager arfvet} och man
har trott sig deri finna orsaken till Nationens
sedlighet och kraft. Men här gäller det gamla
ordspråket: Non post hoc; ergo propter
hoc. Att vilja anse bemälte Lands arfslagar
såsom grunden och orsaken till dess sedlighet,
vore att begå samma fel, som en viss
Tidning hos oss, hvilken betraktar allt ondt.,
som händer inom Fäderneslandet, såsom bevis
på Representationssättets oduglighet. För
min del tror jag tvärtom, att det åberopade
Landets sedlighet och moraliska kraft är ett
bevis, att national-dygder, som grunda sig
på lielgden af uråldriga vanor och bruk,
kunna motstå verkningarne äfven af obilliga
arfslagar. Men dessa arfslagar äro kanhända
likväl icke utan menliga följder äfven i
det land, der National-andan mest är utvecklad;
och man synes kunna misstänka,
att orsaken, hvarföre de rikaste och mägtigaste
män ofta i Pärs-kammaren och Parlamentet
visa sig så eftergifvande för Styrelsen,
är att kunna förskaffa sina bröder och
yngre söner lönande Embeten och Sinecurer.
Man har slutligen sagt, att Skaparen gjort
begge konen olika_, och att Lagstiftaren ej
borde mcistra Skaparens verk genom införandet
af en onaturlig likhet dem emellan.
Men jag får förklara, att min Skapare ned
-
io6
Den 22 Jun i i f. m.
lågt elen känsla i mitt hjerta, att son och
dotter, ifall jag hade någon, skulle dela lika
min kärlek och välvilja, likasom jag och
mina bröd er låtit våra Sj^strar dela arf lika
med oss. Jag yrkar derföre bifall till Betänkandet.
Herr Ribbingj Arvid: Jag har föga att
tillägga det yttrande en värd Ledamot Herr
von Hartmansdorff afgifvit. En annan Ledamot
har förklarat Herr von Hartmansdorffs
anförande för långt och vackert; hvarje
omdöme heror af den bedömandes uppfattning;
mig må det vara tillåtit, att förklara,
det jag funnit Herr von Hartmansdorff?
anförande fullständigt och grundligt.
Arfsrättens högsta ändamål är uppfostran,
och de olika behofven, de olika medlen
härför hos hegge könen, måste derföre
tagas i noga betraktande, så vida Statens
institutioner för detta ändamål skola vinna
en nödvändig öfverensstämmelse med rättvisan.
Är ifcke kroppen detsamma för själen,
som de yttre verktygen och redskaperne
äro för kröppen. Men qvinnans kropp
är af naturen svagare, mannens kraftfullare,
och denna sednare fordrar derföre större
utrymme, och flere medel för sin verksamhet.
Hvad kostar icke lill ex. en bosättning
vid det ringaste jordbruk för mannen,
i jemförelse med anskaffandet af verktygen,
som qvinnan behöfver för sin vanliga verk
-
Den 22 Jun i i f. m.
samliet? Visar icke värdet af begge könens
arbete, dagspenning eller årslön, samma olikhet?
Jag ser således blott en orättvisa deruti
att gifva den mindre, som behöfver mera.
Man bar sagt, att Adelns söner, genom
en kostsammare uppfostran före arfvets skiftning,
redan vunnit ett företräde, Men jag
frågar, om deras behof stannar dervid, och
om de icke i början af sin tjenstemannabana
ännu länge behöfva understöd?—- Vidare
är mycket ordadt om nyttan af partiella
Lagförändringar, framför mera generella
principei'. Jag bar ofta här bort talas än
mot den ena, än mot den andra af dessa
grundsatser, allt efter omständigheterne vid
den sak, för hvilken man önskat framgång.
Men för min del anser jag de partiella Lagförändringarne
åtminstone leda till upplösning
och förstörelse af det belas samband;
och jag tror, att följden deraf skall blifva
förklaringar på förklaringars förklaringar.
Man bar ock ohöljdt framställt elen föreslagna
Lagförändringens ändamål, att befordra giftermål.
Må bända skola giftermål i allmänhet,
men på bekostnad af de lycklige, och
således endast i början, ökas; ty hvad lycka
är att vänta med en man, som för sin
högsta jordiska sällhet hufvudsakligen beräknar
ägodelars anskaffande, och som sålunda
utan realitet, åtminstone i sitt sinne, mera
är att anse som en slagruta, än ett tänkande
efter förädling sträfvande väsende. Sjelf
bar lian afsagt anspråk på annan sällhet än
Den 22 Ju ni i f. di.
den penningen gifver, och hans maka skall
finna sig bedragen i en förmälning, som
skett egenteligen med hennes cassa. Den
anmärkning, som blifvit gjord mot ofullständigheten
i Utskottets förslag, i det hänseende
att stadgandet om Morgongåfva icke
blifvit upptagit till förändring, har man
sökt besvara dermed, att ingen Motion om
en sådan förändring blifvit väckt, under det
man kort förut eller kort efter, jag minnes
ej livilketdera, ansett Utskottet berättigadt
att inlåta sig i ett annat ämne, nemligen
giftorätten, hvarom icke heller någon Motion
är väckt. Detta bevisar, huru man äfven
gör grundlagen tjenande under sin vilja
och sina afsigter. Sluleligen får jag erindra
om ett skäl, som blifvit åberopadt,
men redan af andra talare är upptaget och
besvaradt, nemligen att den olika arfsrätten
härledt sig derifrån, att lagstiftningen
skett af män, och icke af qvinnor. För att
vara consequent, lär man således för framtiden
förmodligen önska, att qvinnorna äfven
deltaga i stiftandet af våra lagar. För
öfrigt får jag tillägga, att de ord en värd
Ledamot yttrade, och en annan upptog, folio
verkeligen så, att den förre påstod det
arfsrätten förändrades allt efter som en person
ombytte bostad. Men sådant är likväl
icke förhållandet, då man nemligen betraktar
det i sin allmänlighet, hvilket bevisas
genom en jemförelse mellan värdet på lös
och fast egendom. Då man i så många an
-
Den 12 Junii f. m.
dra frågor visar en sådan fallenhet att låta
lyngdlagarne eller massan gälla, vet jag icke,
hvarföre denna fallenhet här åsidosättes. Ty
då jordegendomen är så mångfaldigt större
och mera värd, än den lösa egendomen, bör
lagen äfven stiftas för det allmännare förhållandet,
och någon förändring i arfsrätten
till fast egendom efter bostaden äger icke
rum. En annan värd Ledamot, hvars upprigtiga
mening och rättskänsla jag visst icke
misskänner, har sagt, att hos honom blifvit
nedlagd en lika kärlek och välvilja för son
och dotter, om han hade någon; och detta har
varit ett skäl för honom, att tillstyrka bifall
till Utskottets förslag. För min del skulle
jag tro, att samma kärlek och välvilja bör
leda till ett motsatt resultat. Ty icke vinner
qvinnan derpå, att hon förgylles, om
hon ock derigenom får en man, som egentligen
söker det ytliga; ändamålet är, att
hennes naturegenskaper skola förädlas, så
att de göra henne förtjent af .en man, sorn
tillika är henne värd. Jag yrkar afslag å
Betänkandet.
Herr Bergenschjöld, Erik Johan: Min
mening är ej, att nu yttra mig öfver det
princips- och rättsenliga i LagUtskottets förslag.
Jag skall blott söka fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
då man vill förändra grunderna för giftorätt
och arfsrätt, hvilka i flere Sekler varit
följda , skall det betydligt ingripa på alla öf
-
no
Oen 22 Junii f. m.
riga dermed gemenskap ägande lagstiftningsfrågor.
Herr Hjerta har t. ex. nämnt hvad
det skall verka på frågan om morgongåfva.
Andra omständigheter förekomma äfven, såsom
angående skyldigheten för makar att
deltaga i gäld, hvarom i xi Gap. 7 §. GiftermålsBalken
stadgas, att hustrun skall gälda
med en tredjedel; och huruvida det kan
instämma med det nu föres lagné stadgandet,
lemnar jag derhän. Lagbestämmelserne, ej
mindre om Testamenten, än om Börd- och
Arfskiftesdelningar, för så vidt en större
lott-ägares rätt i dessa sednare 2:ne hänseenden
är i Lagen afhandlad och bestämd,
synas äfven efter mitt omdöme inverka på
ifrågavarande Lagförslag; och jag skulle derföre
tro, att ämnet hade hort vidsträcktare
än som skett af Lagutskottet behandlas. Då
Utskottet tilltrott sig, att, i anledning af de
flere frågor, som blifvit väckta om en förändrad
arfsrätt, äfven föreslå nödiga ändringar
i Stadganderne om Giftorätt, hade Utskottet
äfven kunnat och bordt antyda alla
de rum i Lagen, som i sammanhang och följd
dermed tarfvade förändring, och dertill uppgifva
förslag. För detta ändamål anhåller
jag om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff': Det är blott
ett par anmärkningar, jag vill tillägga. Man
har anfört de ofrälse Ståndens lika behof af
uppfostran med Adeln, derföre att de hafva
samina tillgång till Statens embeten, som
Den 22 Junii f. m.
m
Ridderskapet och Adeln. Hvar och en annan,
än Adelsmannen är likväl icke genom
sin börd sjelfskrifven att vara offentlig man.
De öfriga äga ej rätt att inträda uti lagstiftningen,
utan genom val, och äro följagteligen
icke heller förbundna att äga de till
lagstiftning erforderliga kunskaper, såsom
Adelsmannen är. Hvar och en annan, som
man förebrådde bristande bildning, kunde
svara att det ej anginge någon, att ingen
beliöfde lemna honom något förtroende o.
s. v., men så är det icke med Adelsmannen.
Detta anser jag vara skillnaden emellan
Ridderskapets och Adelns, samt de ofrälse
Ståndens, pligt, i afseende på uppfostran.
Såsom skäl till bifall af Motionen har man
anfört, att den vore väckt inom BondeStåndet,
och att man således kunde vara utan
farhoga, hvad detta Stånd beträffade. Men
just åberopandet af detta skäl gifver mig
anledning misstänka, att man med flit låtit
Motionen der framföras, för att sedan kunna
derpå fästa vigt och uppmärksamhet. Man
bar så ofta sett, att BondeStåndet framkommit
med Motioner, hvarom man här straxt
efteråt, förmärkt icke otydliga genljud. En
Ledamot har ansett sig icke böra trötta Ridderskapet
och Adeln med uppläsande af de
skäl Utskottet anfört. Det vore ock verkeligen
öfverflödigt, ty de äro så troget afskrifna
utur LagComileens motiver lill den
nya Civil-lagen, att det vid collationering
torde blifva svårt finna någon skiljaktighet.
lil
Den ii Junii f. rn.
En ledamot Herr Cederschjöld har liknat
mängden af invändningar mot det nya lagförslaget,
vid mångfalden af otillförlitliga
botemedel för en sjukdom. Men jag tror,
att denna bild med mera skäl kan lämpas
till de mångfaldiga nya lagförslag, hvarmed
Lagutskottet öfverhopar oss. Då dec synes
befara, att den nya CivilLagen i sin helhet
skulle allt för mycket bära emot; så söker
det bibringa oss densamma i smärre doser.
Jag bar väl yrkat afslag på Betänkandet,
men skall ej sätta mig emot återremiss, i
händelse pluraliteten skulle den åstunda.
Herr af Malmborg _, Abraham: Jag bar
med mycken uppmärksamhet läst LagUtskottets
nu förevarande Betänkande om införande
af lika arfsrätt för bägge Könen af Adelsoch
BondeStånden, och jag har med tillfredsställelse
funnit det vara grundadt på
så rättsenliga skäl för tillstyrkandet af bifall
å den från BondeStåndet i detta ämne
till Utskottet remitterade Motion, att jag anser
mig såsom Representant böra uttrycka
min uppriktiga önskan, att Ridderskapet och
Adelen täcktes bifalla Betänkandet.
Det bar väckt min förundran, att, inom
detta upplysta och för rättvisa kända Stånd,
böra en eller annan yrka afslag å Betänkandet,
hvartill man, bland annat, förnämligast,
såsom förmente skäl, anfört, att den
före
-
Den 22 Jun i i f. m,
förp,slagne lika arfsrätten, i synnerhet för
detta Stånd, skulle vara förderflig, då Söners
uppfostran skall fördra vida större kostnader,
än Döttrars. Detta tycker jag tvärtom
utgöra ett stort skäl till bifall af Betänkandet,
då derigenom för Döttrarné kan beredas
en utväg, att i någon, fast obctydelig
nion, få ersatt hvad de njutit mindre än
deras Bröder, hvilkas hopp om större arf
erfarenheten visat oftast hafva befordrat lättja
och odugelighet, då det döfvar all omtanka
för deras fortkomst, för hvilken de
ansett sig icke behöfva arbeta eller tänka*
utan endast litat på ett stort arf, hvarförutan
någon här yttrat sig tro, att en Adelsman
icke kan draga sig fram; men jag kan
icke finna något antageligt skäl härtill vara
anförd t.
Att jag fått uppfostran och undervisning
i de stycken som fordrats till min fortkomst,
derpå vågar jag väl förmoda ingen
lärer tvifla; men jag får upplysa, att jag,
sedan min uppfostran vid 16 års ålder var
slutad, icke af någon fått det minsta understöd
eller arf, och jag har ändå med flit
och omtanka förmått sträfva mig fram, hvilket
af hvarje tänkande torde anses bevisa,
att det går an ulan rikedomar, som jag tror
vara drygast, då man sjelf med flit och omtanka
redeligen förvärfvar dem.
Skulle någon härvid vilja anmärka, att
jag icke hunnit långt, svarar jag, att jag al
2Q
H. 8
Den 22 Junii f, m.
drig besvärat någon med ansökningar att binna
längre, och att jag har det tillfredsställande
medvetande, att hafva efter yttersta
förmåga noga uppfyllt mine pligter, hvarföre
Höga Öfverheten nådigst förklarat mig
hafva förtjent upphöjelse till detta Stånd.
Jag får tillika uppriktigt bekänna, att
jag icke begriper, hvarifrån någon af Ståndet
skall kunna hämta hederliga och antageliga
skäl till yrkande af den olika arfsrättens
fortfarande, då jag aldrig hört någon
enda af de oräkneliga antal Adelsmän,
som gift sig i Borgarehus, vara missnöjde
dermed, eller funnit skäligt beklaga sig deröfver,
att de för Hustrurne fått taga lika
alf med dessas Bröder.
Jag frågar då — kan det förenas med
heders- och rättskänsla, att neka sin egen
Syster, njuta lika rätt? Jag vill icke såra
med uttrycket af svaret härpå. — Det ger
sig uppenbart sjelf. — Här bar blifvit sagdt,
att den föreslagne lika Arfsrätten skulle vara
skad elig äfven för BondeStåndet, der man
föregifvit, att Mannen får vidkännas vida
större omtanka och besvärligheter än Qvinnan,
och att han derföre bör njuta större
lott än hon.
Detta yttrande bevisar ingen ting mer
och ingen ting mindre, än fullkomlig okunnighet
om sanna förhållanderne i de fleste
Bondehus.
Den 22 Junii f. m.
Under det jag i snart 49 år förvaltat
DoniareEmbetet i flere Domsagor, har jag
haft många tillfällen inhämta fullkomlig erfarenhet
om dessa förhållanden, och jag har
häraf blifvit fullkomligen öfvertygad derom,
att en Bondes välstånd heror hufvudsakligen
derpå, att han har en förståndig och
dugelig Hustru. Der den finnes, är välmågan
säker och synbar, om ock Mannen icke
duger till annat än slägtets fortplantning,
ty hon sköter hushållet, uppfostrar Barnen,
om hvilka Mannen sällan behöfver bekymra
sig; hon får derföre ofta vaka, när han
sofver.
Der åter Bonden har en odugelig Hustru,
är merendels alltid ett förstördt hus;
Mannen må vara så skickelig som hälst.
Jag tycker derföre, att man borde, för
befrämjandet af Qvinnans naturliga rättigheter
inom denna största folkclass i samhället,
visa mera rättvisa, än några här yttrat.
— Det är ock anmärkningsvärd!, att
jag under min mångåriga Domarebefattning
aldrig varit besvärad med någon enda arfstvist
emellan arfvingar i Presthus, der arfsrätten
är lika; men deremot hafva nästan
vid hvarje Ting uti de flere Domsagor jag innehaft
sådane tvister från Bonde- och Ståndspersoners
Sterbhus varit anhängiga, och det
just derföre, att den olika arfsrätten der
8*
Den 22 Junii f. m.
strider emot all naturlig rättvisa och billighet.
Detta styrkes vidare af förhållandet
inom det sa kallade Wärends Land i Kronobergs
Län, hvarest alla äro nöjde med den
der gällande lika arfsrätten, hvarom aldrig
några tvister uppstå. — Jag förstår derföre
icke, huru någon kan eller vill så tillsluta
sin känsla för rättvisa och billighet, att han
emot naturens Lag bestrider Qvinnans lika
rätt med Mannen.
Hvad Utskottets Betänkande upptager
utom det ämne, hvarom den dit remitterade
Motionen handlar, anser jag för närvarande
icke böra till pröfning förekomma,
och innehåller derföre nu allt yttrande deröfver.
Skulle Betänkandet återremitteras, anhåller
jag, att detta anförande måtte få remissen
åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandiMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad;
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de emot
LagUtskottets ifrågavarande Betänkande gjorde
anmärkningar höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Den 22 Jun ii f. in.
n7
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde Proposition till bifall å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarjemte Herr Thatrij Wolrath, begärde
votering.
Herr Ribbing: Då jag anmälte mig i
anledning af hvad Herr af Malmborg yttrade,
var det ej för att å nyo ingå i discussion,
huruvida den ena eller andra meningen vore
riktig eller ej. Herr Grefven och LandtMarskalken
har redan inliemtat Ståndets mening,
att discussionen är fulländad. Jag
vill nu blott framställa såsom skäl för återremiss,
utan att bestrida en gammal mans
förtjenster, om icke hvad sist yttrades af
Herr Bergenschjöld rörande det osammanhang,
som skulle uppkomma i lagstiftningen,
derest åtskilliga andra delar deraf icke lempades
efter det nya förslaget, borde föranleda
den önskan, att en återremiss måtte
beviljas. Jag anhåller om förnyad Proposition
till återremiss.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken å nyo framstält Proposition
till su väl bifall som återremiss af
Betänkandet, och desse båda Propositioner
åter blifvit med Ja och Nej besvarade, förklarade
Hans Excellence, att då han ej kunnat
tillförliteligen utröna Ridderskapels och
Den 22 Junii f. ni.
Adelns pluralitet, samt votering blifvit begärd,
densamma äfven komme att för sig
gå; hvarefter Hans Excellence föreslog följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller LagUtskottets Betänkande,
i anledning af väckt Motion, att i
arfsrätt ingen skillnad emellan kön må äga
rum, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 442> 4^ ocb 44 §§• i Riddar
husOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
kl. half till 3 e. m. Och befunnos
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voterings-sedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer v
Ja — 4°.
Nej —- 57.
I följd hvaraf och sedan det Öfver Voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att LagUtskot
-
Den 22 Junii f. m.
”9
tets ofvanberörde Betänkande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitteradt.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 4 e- m*
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 22 Juna 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Hjerta} Gustaf: Jag anhåller vördsamt,
att, i anledning af hvad i förmiddags
förelupit, få anmäla 2:ne Motioner. Den
ena“ är: att 9 Cap. 3 §. GiftermålsBalken
må erhålla följande lydelse: Hustru njute ej
morgongåfva3 der hon barn med mannen
kafver; dör hustrun_, förr än mannen, då
vare ock mogongåfvan död. Morgongåfva
skall af mannens enskihlta lott i boet tagas.
Den andra Motionen är, att följande tillägg
måtte göras vid 12 Cap. 7 §. ÄrfdaBalken:
jBroder äger lösa syster ut, ändock de hafva
lika lotter. Genom detta tillägg skulle
lika arfsrätt befordras emellan bröder och
120
Den 22 Junii e. m.
systrar i allmänhet. Jag anhåller om remiss
af dessa Motioner till Lagutskottet.
Lades på hordet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 22
sistlidne Maji under N:o 69 afgifne, och den
12 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt Motion om den ändring af
7 §. i 8 Capitlet ÄrfdaBalken, att oägta barn
må berättigas taga arf efter deras mödrar.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Bland
de skäl, hvarpå Utskottet grundar sitt afstyrkande
af Motionen, har det tredje i ordningen
följande lydelse: ”att Lagstiftaren
”bör låta sig angelägit vara ej allenast att
”gynna lagliga giftermål, utan ock att sä
”föranstalta, att olofliga och osedliga könsförbindelser
erfara bestraffning af sina
”egna verkningar.”
Det synes mig obegripligt, huru modern
bestraffas för en oloflig förbindelse, derigenom
att barnet göres arflöst. Det synes mig
ungefär, som när smeden blef i sagan straffad
för det brott bagaren begått. Sedan Utskottet
längre ned yttrat, ”att känslan af
”medlidande ej får i lagstiftningen hafva
”någon röst, då den råkar i strid mot sam”hållets
högsta ändamål ” säger Utskottet
slutligen, ”att Lagstiftaren synes redan haf”va
gjort tillbörligt af seende på denna kans
-
Den 22 Juni i e. m.
121
”la, då han förordnat, att oägta barn sko”la
af fader och moder njuta nödtorftig
”föda och uppfostran,” &c.
Det synes verkligen underligt, att Utskottet
ansett Lagstiftaren hafva gjort nog,
då han ålagt föräldrarna att luta barnet lefva,
och icke svälta ihjäl. Jag kan icke instämma
häruti; utan anhåller om återremiss.
Jag vill likväl icke yrka ovilkorligt bifall
tili Motionen; ty jag tror, att det oägta barnet
icke hör utan en viss inskränkning ärfva
sin moder, nemligen endast då hon sjelf
samtyckt till barnets arfsrätt. Men derest
hon födde barn i hemlighet, och sedan gifte
sig, utan att hafva förut erkänt detsamma;
vore det obilligt, att detta harn skulle
falla mannen till last och taga arf tillika
med hans barn. — För öfrigt, då Lagen
tillåter modren att ärfva sitt oägta harn;
borde den väl ej heller neka barnet, att
äfven ärfva sin moder.
Herr Hjerta, Gustaf: Hvad först angår
den anmärkning Herr Cederschjöld gjort
emot det af Utskottet begagnade tredje motif,
så inser jag visserligen, att en förändring
i ordalydelsen tillintetgör detsamma.
Jag kan likväl icke ogilla, att Utskottet fästat
någon vigt å nödvändigheten af en billig
bestraffning, om jag så får kalla det, af
dylika könsförhållanden, åtminstone synes
det mig tydligt, att det skall leda till vä
-
122
Den 22 Junii e. m.
sendtligt inflytande å Qvinnans lefnadssätt.
Med modrens känslor och ställning till sitt
harn, mäste man visserligen iakttaga den
försigtighet, att Lagen icke alltför hardt bestraffar;
men åtminstone icke barnet sättas
i alldeles samma ställning, som genom modrens
giftermål, så attdetoägta barnet gynnas
på det ägtas bekostnad; — om det ock
skulle låta litet strängt, att Lagens hämnd
skall falla på en oskyldig varelse. Hvad
åter Herr Cederschjölds förslag beträffar, så
frågar jag, huruvida han gör det oägta barnet
någon tjenst dermed. Om modren sedermera
blifver [gift med någon annan än
barnets fader, skulle barnet utan tvifvel hafva
att förvänta sig förföljelser och vanvård,
samt blifva lemnad utan något skydd uti
en ställning, der begge föräldrarne finna
det vara sig till skada, den ena såsom erindrande
förhållanden man önskar glömma,
den andre eller fadren, då han ser ett sådant
barn för framtiden lägga hinder för
sina egna barns arfsrätt. Jag ansér det derföre
vara bättre, att modren allenast fritt
får sörja för det oägta barnets första uppfostran,
och sålunda, utan de andras förfång,
gifva ett långt bättre arf åt detsamma.
Jag bifaller derföre Utskottets Betänkande.
Herr Cederschjöld: Det är just för att
förekomma hvad den sista värde Talaren
befarat, som jag gjorde det tillägg lill för
-
Den 22 Junii e. m.
123
slaget, att modren skulle, innan hon trädde
i gifte, hafva erkänt sitt oägta harn. Jag
får tillbaka påminna honom, att förhållandet
med ett ägta harn vore då i detta afseende
alldeles lika som med ett ägta stjufbarn;
och hemställa till honom sjelf, huruvida
han skulle hafva en sådan känsla, sorn
han omförmält, för ett lagligt stjufbarn. Jag
förmodar derföre, att detta hans argument
förfaller.
Herr Hjerta: Jag kan icke gilla Herr
Cederschjölds analogie af jemförelsen emellan
detta förhållande och det af stjufbarn
och ägta barn. Ett stjufbarn har skydd icke
allenast af sina öfriga slägtingar, utan äfven
af modren sjelf, vida mer än hvad någonsin
kan påräknas åt ett oägta barn, som
icke har någon annan än modern till sin
beskyddare. Jag anser således den gamla
lagens föreskrift tillfyllestgörande.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarska/ken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter berörde Betänkande, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken framställd Proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Den 22 Jun i i e. m.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 27 sistlidne Maji under N:o 70 afgifne,
och den 12 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af gjordt förslag
till ändring af 16 Capitlet GiftermålsBalken,
angående medgift , och liemföljd.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och' EkonomiUtskottets den 3 dennes
under N:o 127 afgifne, samt den 12 derpåföljde
e. m, på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 26 förut meddeldte Betänkande,
angående Rotehållares vid Båtsmanshållet
åliggande att vid GeneralMönstringar
sig inställa; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af de öfrige 3:ne
RiksStånden bifallet, för dess del dervid
låta bero.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs
och EkononjiUtskottets den 3 dennes
under N:o 128 afgifne, och den 12 derpå
följde e. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 33 förut meddeldte Betänkande
rörande Landsfiskalstjensternes indragning;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den 16
sistlidne Februari e. m. af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Den 22 Junii e. m.
19.5
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- oell
EkonomiUtskottets den 3 dennes under N:o
12g afgifne, och den 12 derpåföljde e. m.
på hordet lagde, Utlåtande angående föreslagne
medel till Boskaps-skötselns befrämjande.
Herr Ribbing, dr vid: Då detta Utlåtande
angår åtgärders vidtagande för Boskapsskötselns
befrämjande, ett ämne, sorn
bar omedelbart sammanhang med Bevillningsutskottets
återremitterade Betänkande angående
Stora Sjötullen, hemställer jag, om
detsamma icke må återremitteras, för att i
sammanhang med det återremitterade Betänkandet
afgöras, sedan Ekonomiutskottet
lemnat BevillningsUtskottet del af nu ifrågavarande
Utlåtandes innehåll.
Herr Tham, Wolrath: Jag är icke i
stånd att rätt fatta den siste värde Talarens
mening; men om den var, att Utlåtandet
skall hvila, så tjenar det till ingenting; ty
frågan om Tullmedlen hörer till BevillningsUtskottet,
och Piidderskapet och Adeln kommer
att besluta om dem vid TullBetänkandets
återkomst. Jag anhåller derföre om Proposition
till bifall å förevarande Utlåtande.
Herr Ribbing: Jag har kanske uttryckt
mig otydligt, men min mening var icke,
att begära Utlåtandet på bordet, utan att
det skulle återremitteras, för att behandlas
gemensamt af Ekonomi- och Bevillnings
-
-
i?.6
Den 11 J11 nii e. m.
Utskotten, sedan Ridderskapet och Adeln
återremitterat SjötullsBetänkandet, på grund
deraf att Ekonomiutskottet äfven skulle ta
någon del i frågan, om hvilket hushållssystem
horde följas.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vet icke, att
något mål, som directe tillhört Bevillningsutskottet,
blifvit af Rikets Ständer återremitteradt,
för att Ekonomiutskottet skulle deröfver
utlåta sig. Detta sker allenast, då det
är fråga om sådana inrättningar, hvilka
bestämdt äro af Ekonomisk natur. Ekonomiutskottet
har nu afstyrkt Boskapsskötselns
uppmuntrande genom export-premier, och
vidare sagt, ”att beträffande Tullens förhöjande
å visse victualier, hvilka, så vidt de
”äro utländske, till största delen från Finland
införas, anser Utskottet något särskilt
”yttrande härutinnan nu icke vara af nöden,
”enär Rikets Ständer, genom det beslut de
”komma att fatta rörande Tulltaxan, tillika
”lära afgöra denna fråga.” Jag skulle således
tro, att Ekonomiutskottet uträttat allt
hvad det har för sin del i saken att göra.
Jag är i vissa delar af samma tanka, som
Herr Ribbing, nemligen att tullen på victualie-varorna
förtjenar någon uppmärksamhet,
heldst nu, då våra ladugårdar måste
våldsamt förminskas, samt tror, att något
skydd af tull derföre behöfdes för Boskapsskötseln;
men hvad detta Utlåtande beträffar,
linner jag icke något skäl till återremiss
Den 22 Ju ni i e* m.
127
deraf, utan anhåller om Proposition till bifall
derå.
Herr Tham: Jag påminner mig väl Herr
Ribbings, och någon annan Ledamots tillförene
härstädes gjorde försök, att förvandla
Rikets Ständers beskattningsrätt till ett önskningsmål;
men derföre att TullBetänkandet
återremitterades, är det väl icke sagdt, att
pluraliteten af Ståndet ingått på dessa Herrars
mening. Jag kan också försäkra, att BevillningsUtskottet,
i afseende på återremissen,
alldeles icke ämnar alt rådfråga något
annat Utskott, och för öfrigt strider det
emot grundlagen, att återskicka ett Utlåtande
till annat Utskott, än det, hvartill det
först blifvit remitteradt. I frågan åter om
exportpremier, tror jag Ekonomiutskottet
hafva gjort mycket rätt, hvarföre jag ock anhåller
om proposition till bifall.
Herr von Hartmansdorff., August: I
sjelfva saken får jag yttra, att jag tror det
ännu måhända hafva varit för tidigt, att
afstyrka exportpremierna. Hvad den formella
frågan beträffar, så enär Herr Tham
yttrat, att här varit Ledamöter, som sökt
förändra Rikets Ständers rätt att sig beskatta,
tili ett önskningsmål, får jag, i fall den
värde Ledamoten dermed åsyftat hvad jag
sagt om EkonomiUtskottets rätt att uppgöra
inia ti vet till sjelfva näringssystemet, och om
BevillningsUtskottets åliggande att upprätta
I2Ö
Den 22 J u n i i e. m.
tulltaxan, erindra honom, att ingen ting
träffar, utan det som är sannt. "Vill man
således anföra något till en annans vedei'-  läggning, så hör man yttra sig öfver hvad
han sagt och ej öfver något annat. I afseende
å sjelfva formen, linnes för öfrigt intet
olagligt deruti, att remittera ett ämne*
som förevarit i ett Utskott, äfven till ett
annat, för att gemensamt med det förra behandlas.
Herr Ribbing: Då jag linner, att frågan
är hänskjuten till afgörande i sammanhang
med frågan om tullen på Yictualievaror,
så afstår jag från yrkande om återremiss.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMurskalken framställd proposition,
blef EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallet.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 3 dennes
under N:o iBoafgifne, samt den 12 derpå
följde e. m. på hordet lagde, Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 35 förut meddeldte Betänkande,
angående väckt fråga om registrering
af otryckte Riksdagshandlingar; fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att, enär
sist
-
Den aa Jan ii e. ra.
sistnämnde Betänkande redan blifvit af de
öfrige 3:ne RiksStånden Rifallet, för dess
del dervid låta bero.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Ribbings, Arvid, den 12
dennes e. m. på bordet lagde Motion angående
undan rödjande af den stridighet, som
skulle uppstå emellan ej mindre a3 §. i 17
Capitlet RättegångsBalken än ock Kongl. Brefvet
den 23 Mars iy38 och Kongl. Resolutionen
den 7 Augusti iy53 i afseende å jäf
emot Vittnen, i fall den lagförändring Utskottet
föreslagit i 8 §. af 17 Capitlet RättegångsBalken
skulle komma att äga rum.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 10 dennes under N:o 46 afgifne,
och den 1 5 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Berättelse om den af Utskottet förrättade
granskning af BankoVerkets Räkenskaper,
samt Styrelse och Förvaltning efter
sista Riksdag, hlef ifrågavarande Berättelse
af Herrar Rosenqvist_, Fredrik Leonhardj och
Dalmanj Lars Johanj ytterligare begärd på
bordet; hvilket Hans Excellence Herr Gref -  ven och LandtMarskalken förklarade icke kunde,
enligt 49 §. Riksdagsordningen, förvägras.
9
Den aa Juni! e, ra.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 5 dennes
under N:o 35 afgifhe, och den 12 derpåföljde
e. m. på hordet lagde, Utlåtande, angående
Yacance-afgifts erläggande till Krigsfonden
af de Rust- och Rotehållare vid Båtsmanshållet,
hvilkas Båtsmän under krig afgå.
Friherre Palmstjernaj Carl Otto: På
de skäl jag anfört i den serskilta mening,
som åtföljer Utskottens Utlåtande, anhåller
jag om återremiss. Utskotten hafva icke fullständigt
utredt förhållandet; man saknar upplysning
om Båtsmanshållets skyldigheter före
1812, eller hurudane desse skyldigheter,
i afseende på Båtsmännens beklädnad, för
närvarande äro efter nu gällande Författningar.
Utskotten hafva blott citerat en paragraf
utur 1812 års Författning, angående
Beväringsmanskapet, hvilken jag ej kan finna
hafva något sammanhang med det uti
Kongl. Majrts Nådiga proposition framställde
ämne; och hvilken paragraf Utskotten hafva
gifvit en tydning, som öfverensstämmer
med det af Utskotten sökte resultat. Denna
tydning är derjemte stödd på en analogi,
hvilken vid minsta ljus, som kastas
derpå, reduceras till intet. Utskotten säga,
att som Rotehållarne vid de indelte InfanteriRegementerne,
genom 4 §• af Kongl. Förordningen
den 3o December 1819, uttryckligen
äro befriade från allt bidrag till munderingens
underhållande, under hela den tid
Den aa Junii e. m. t3t
kriget fortfar, så anse Utskotten Båtsmanshållet
äfven böra befrias från vacance-afgifts
erläggande i krig för den vacanta Båtsmannens
beklädnad. Eller med andra ord:
eftersom Rotehållare vid Infanteriet äro frikallade
från att utgöra en afgift, som det
aldrig ålegat dem utgöra, så böra Rust- och
Rotehållare vid Båtsman shållet äfven frikallas
från en utgift, som det alltid ålegat dem
att utgöra. Jag kap ej finna detta vara någon
gifven slutföljd, och anhåller derföre om
återremiss, med önskan att Utskotten ville
närmare undersöka förhållandet, och derefter
afgifva ett nytt Utlåtande, som då måhända
föranleder till ett annat resultat, än
det nu framlagde.
Friherre Cederström* Jacob: Äfven jag
har reserverat mig emot Utskottens Utlåtande,
och åberopar hvad jag i reservationen anfört.
Det vilkor, som 1812 bestämdes för Beväringsskyldighetens
åtagande, var, att Rotehållare
skulle slippa recrutering under krig, men detta
medförde ingalunda befrielse frånbeklädnadsskyldigheten,
der den förut ägde rum. Båtsmanshållet
har alltid haft åliggande, att bekläda
sin Båtsman under krig; och jag finner
det icke billigt, att de, som händelsevis
få sina Rotar vacante under kriget, skola
befrias från detta åliggande. Det är angeläget
att icke genom misstydning af Författningarne
bereda olikhet i skattebidragen;
det är angeläget att tillse, det utgifterne isyn
9*
-
Den 33 Junii e. m.
nerhet för ett krig blifva någorlunda jemnt
fördelade, på det icke den Rotehållare, hvars
karl lefver, må betungas högre, än den, sorn
förlorat sin karl. Jag anhåller på dessa skäl
om återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan ej förstå,
huru frågan om Beklädnadsskyldigheten
kan blifva inblandad i förevarande fråga om
vacance-afgift. Jag linner Utskottens behandling
af hela frågan ganska besynnerlig och
oriktig, ehuru jag på andra motiver kommer
till samma resultat med Utskotten, att
nemligen ingen vacance-afgift bör äga rum.
Den Kongl, propositionen omnämner, att afgiften
borde gå till Krigsfonden. Men att
tänka på bildandet af en sådan fond under
fred, anser jag alldeles oriktigt, enär den
icke finnes upptagen på någon af Hufvudtitlarne.
Jag vet icke, hvarföre en permanent
afgift skulle bestämmas att gå tili Krigsfonden,
hvilken rätteligen blott kan bildas af
subsidier och för tillfället beviljade skattebidrag,
till utförandet af ett redan utbrutet
krig. Jag finner dessutom hela den föreslagne
vacance-afgiften under krig onaturlig, emedan
det måste vara gifvet, att antingen fordrar
kriget, att den afgångne karlen verkeligen
ersättes, och då kan någon vacanceafgift
ej komma i fråga, eller ock behöfves
karlen icke, och då finner jag det obilligt,
-att af Rotebållaren utkräfva någon afgift.
Man skall väl icke handla med menniskor!
Den 2a Junit e. tu.
i33
Och på sådant sätt göra sig en inkomst på
andras bekostnad. Någon vacance-afgift till
Krigsfonden tror jag således aldrig bör komma
i fråga. Jag anser för öfrigt 1812 års
beslut om National-Beväringen ganska tydligt.
Då man för försvaret åtog sig denna
uppoffring, gjorde man på samma gång det
förbehåll, att recrutering under krig ej fick
ske på annat sätt, än att Beväringsmanskapet
insattes i de afgångna Soldaternas ställe.
Om Båtsmanshållet härvid icke uttryckligen
blef nämdt, var det en följd af ren glömska,
som icke bör hindra Rotehållaren vid Båtsmanshållet
att komma i åtnjutande af samma
fördel, som den hvilken förlorar sin soldat;
och denne har blifvit försäkrad att icke,
förr än 3 månader efter slutadt krig
behöfva uppsätta ny karl. Saken innefattar
afven den största billighet, enär det naturligaste
måste vara, alt hela Staten drar
tungan af ett krig, men icke alt den drabbar
en viss jord eller en viss folkklass. Riktigheten
af denna åsigt torde ännu mera bestyrkas,
om man besinnar, att så länge Soldaten
eller Båtsmannen är borta, får vanligtvis
hustrun vara i åtnjutande af torpet,
men genom en vacance-afgift skulle man gifva
Rotehållaren rättighet att utdrifva hustrun
och barnen. Jag finner således, att Utskottens
pluralitet haft rätt i hufvudsaien, ehuru
jag med Friherrarne Cederström och Palmstjerna
erkänner, att Beklädnadsskyldigheteu
cj hör till ämnet; men jag kan icke bi
-
134 Den 22 Junii e. m.
falla den Kongl. Propositionen, hvarken i
afseende på bildandet af en Krigsfond under
fred, eller erläggandet af en vacance-afgift
under krig, emedan det innebär en bandel
med menniskor.
Friherre Palmstjerna: Jag kan ej förklara
Herr Hjertås yttrande på annat sätt,
än att det härledt sig från ett missförstånd
om den Kongl. Propositionen och Utskottens
deröfver afgifne Utlåtande. Här är icke
fråga om någon vacance-afgift för sjelfva Båtsmannen,
eller derföre att Roten under krig
blir vacant, utan frågan är här om en afgift
för befrielsen från den beklädnadsskyldighet,
som äfven under krig åligger Båtsmanshållet.
Mot slutet af den Kongl. Propositionen
benämnes denna afgift med namn
af vacance-afgift, och jag medgifver att man
kunnat göra ett lyckligare val af ord, äfvensom
jag förmodar att Herr Hjerta deraf
tagit sig anledning att tro frågan vara om
afgift för Rotarnes vacance, såsom hans yttrande
om handel med menniskor och dylikt
tyckes utvisa. Men förhållandet är icke
sådant. Äfven jag tror Båtsmanshållet vara
inbegripet i Lagen af 1812, men denne
angår endast recruterings-skyldigheten, icke
den från äldre tider tillbaka Rotehållaren
vid Båtsmanshållet åliggande skyldigheten att
bekläda sin Båtsman under krig, hvilket äfven
bevisas deraf, att contracten ännu innehålla
, att denna beklädnadsskyldighet un
-
Den 22 Jun ii e. m.
135
der krig skall fullgöras livar tolfte månad.
Hvad den anmärkningen beträffar, att Rotehållaren
genom den ifrågavarande afgiften
skulle anse sig berättigad, att sätta Båtsmannens
hustru och barn på bara backen; så
tror jag icke, att någon farhåga i detta afseende
kan ega rum. Jag får för öfrigt erinra,
att hustrun har ingen rättighet att sitta
qvar på torpet, sedan Båtsmannen är afgången,
likasom hon ej har rätt att uppbära
någonting af Båtsmannens lön, så länge
han är commenderad. Jag förnyar på dessa
skäl min anhållan om återremiss.
Friherre Cederström: Att nämna Krigsfonden
under fredstid lärer väl icke vara värre
än att tänka sig möjligheten af ett krig,
ty då måste en sådan Krigsfond finnas och
anskaffas medelst afgifter, som utgå genom
Bevillning; men denna Bevillning blir större
i samma mån man befriar vissa klasser
från bestämda skyldigheter genom en orättvisa,
som drabbar alla andra, hvilka måste
bidraga till denna krigsfond, som Herr Hjerta
ej vill hafva nämd. Hvad Beväringsskyldigheten
beträffar, så är den ingen Nationaluppoffring,
utan endast uppfyllande af en
Nationalpiigt, att försvara Fäderneslandet,
hvilken ingalunda får kallas uppoffring; men
den har icke gjort någon rubbning i Rustoch
Rotehållets äldre sk}ddigheter, för hvilka
contracterne ensamt ligga till grund, och
dessa hafva från början varit olika för Sol
-
136
Den 32 Jun ii e. tn.
clats- och BåtsmansRotar. Om försvaret kunde
utgå jemnt ur conscriptionen, skulle det
visserligen vara lyckligt; men jag tror icke,
att sådant kan till vägabringas, så länge icke
liela Indelningsverket upphört. Man måste
derföre vara betänkt på, att icke den personella
försvarsskyldigheten begagnas på sådant
sätt, att Rotehållarnes skyldigheter derigenom
uppliäfvas, med mindre man vill erkänna
riktigheten af den princip, att lindra
vissa medborgarklasser på de öfrigas bekostnad.
Herr Hjerta bar sagt, alt genom erläggande
af vacance-afgift skulle Rotehållaren
berättigas att bortdrifva enkan från torpet.
Detta är så mycket oriktigare, sorn
enka efter afgången karl i krig, enligt gällande
Författningar, icke har rätt att qvarsitta
längre än 4 månader, men under fredstid
derjemte får hälften af hemkallet. Om
således Roten ålägges att medelst en lämplig
afgift uppfylla sin pligt alt bekläda sin
Båtsman, kan detta ej inverka på enkans rätt.
I 1812 års Författning är Rotehållet så
väl för Soldater sora för Båtsmän uttryckligen
inbegripet i befrielsen från den förut
begge åliggande recruteringsskyldigheten under
krig; men intet ord finnes i denna författning
nämnd t om den Båtsmanshållet serskildt
åliggande Beklädnadsskyldigbeten, och
befrielsen derifrån skulle således blifva ett
ytterligare tillägg på bekostnad af alla öfrige
skattdragande, enär Staten, enligt sam
-
Den 11 Junii e. m.
ma 1812 års Författning, bekostar beklädnaden
för det Beväringsmanskap, som insättes
i de afgångnas ställe. Jag tror med
Friherre Palmstjerna, att Utskotten ej tillräckligt
utredt förhållandet, för att visa, huru
välgrundad den Kongl. Propositionen är,
såsom stödd på rättvisa emot Båtsmanshållet,
och billighet emot öfrige skattdragande,
och jag anhåller derföre om återremiss.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Friherre
Cederström har sökt bevisa, att Beväringsskyldigheten
ej är någon uppoffring. Jag är
af motsatt tanka, och tror, att den måste
betraktas såsom en uppoffring och ökad pålaga
för alla Rust- och Rotehållare, hvilka
ingått på Indelnings-Verket just under det
vilkor, att derigenom vara befriade från ali
annan rusttjenst eller utskrifning. Jag tror
med Herr Hjerta, att vacance-afgift för bekläduingen
är i den Kongl. Propositionen
oriktigt begärd, ty jag vet icke, hvilken af
Rotehållarne skulle beklädas, sedan hans
Båtsman afgått. Åaudra sidan blifva äfven,
genom en sådan befrielse från beklädnadsskyldigheten,
förhållanderne, mera jemnade
mellan den Rotehållare, som förlorar
sin karl, och den mera lycklige, som får
behålla honom; ty om den sednare får vidkännas
en fortfarande beklädnads-skyldighet,
får deremot den andra vidkännas kostnaden
af en ny dyrlejd karls uppsättande.
Jag förenar mig äfven med Herr Hjerta, i
afseende på hvad han yttrat om hustruns
138
Den 22 Juni i e. m.
bortdrifvande. Ty det är naturligt, att genom
en vacance-afgift skall det vanliga, om
också ej lagliga, förhållandet snart upphöra,
att låta hustrun sitta qvar på torpet, till
dess ny RoteBåtsman antages.
Herr Tham, Wolrath: Jag befarar, att
något misstag här äger rum, antingen hos
Utskotten, Reservanterne eller Anmärkarne,
eller kanske hos dem alla. Utskotten hafva
icke utredt, huruvida här är fråga om
vacance-afgift för karl eller för beklädnad.
Är det meningen, att afgiften skulle erläggas
för karlen, så hafva Utskotten rätt, att
den ej bör äga rum; ty alla Rotehållare äro
sedan 1812 befriade från skyldigheten att
under krig uppsätta ny karl i den afgångnes
ställe. Men jag tror icke, att detta är
meningen, utan att liär är fråga om afgift
för den Båtsmanshållet åliggande beklädnadsskyldigheten.
Ty Utskotten säga: ”Då härtill
kommer, att Rotehållarne vid de indel”te
InfanteriRegementerne, genom 4 §■ i Kgb
”Förordningen om dessa Regementens beklädande
den 3o December 1819, uttryckligen
äro befriade från allt bidrag till munderingens
underhållande, under hela den
”tid kriget fortfar, hafva Utskotten, som i
detta stadgande funnit en till förevarande
”fråga tillämplig analogi, på dessa skäl vördsamt
skolat afstyrka” &c. Utskotten säga
sig således för bedömandet af frågan hafva
hämtat analogi från 181 g års Förordning,
som befriar Rotehållarne vid Indeldla Infan
-
Den aa Junii e. ra.
teri-Regementerne från Beklädnadsskyldighet
under krig, och som Utskotten, i anledning
häraf, ansett förhållandet enahanda
med Rotehållarne vid Båtsmanshållet, hafva
de kommit till den slutsats, att ,den ifrågaställde
vacance-afgiften ej borde äga rum.
Men då frågan således är om afgift för beklädnaden,
tror jag att Utskotten hafva orätt,
och att Friherre Palmstjerna har rätt. Denna
tvetydighet torde likväl lättast utredas,
om den Kongl. Propositionen i ämnet upplästes,
och jag anhåller derföre hos Herr
Grefven och LandtMarskalken om uppläsning
deraf.
Herr Hjerta: Jag skulle tro, att Ridderskapet
och Adeln snart skulle förvandlas
till en UtredningsComitee i stället för
ett beslutande RiksStånd, om vi här skulle
sysselsätta oss med att utreda meningen i
Utskottens Betänkanden. Jag tror derföre
det bästa vara, att genast återremittera detta
'Utlåtande och bedja Utskotten skrifva så,
att det kan begripas. Ty jag hemställer till
hvar och en, örn icke, då man läser det
ifrågavarande Utlåtandet och deraf endast
finnér, att den Kongl. Propositionen innehåller
ett förslag om vacance-afgift för Båtsmanshållet,
man måste tro att fråga är om
afgift för vacance på sjelfva karlen. En afgift
för beklädnaden kan hvarken i expeditionsstil,
eller efter allmänt språkbruk, kallas
vacance-afgift. Jag anhåller derföre nu
Den 11 Ju ni i e. m.
blott om proposition till återremiss. Jag vet
ganska väl, att Enkan etter afgången karl
endast har rättighet att sitta qvar några månader,
men jag vet också, att under sista
fälttåget ingen enda Enka i hela landet blef
bortdrifven från torpet, emedan man ansåg
för en moralisk pligt, att låta henne sitta
qvar, så länge som möjligt. Jag erkänner
likväl, att detta är en sak, som icke hör till
ämnet, ifall frågan är om beklädnadsafgift.
Herr Ribbing, Arviel: Då så manga talare
redan yrkat återremiss, förenar jag mig
med dem i denna begäran, med tillägg att
jag anser Utskottens Utlåtande nog tydligt
för hvar och en, som har den Kongl. Propositionen
i minnet, och att den, som läst
Friherre Palmstjernas reservation, lätt lärer
finna, hvem sorn har rätt, eller hvem som
bar misstagit sig.
Herr Lefren, Johan Pehr: Visserligen
kan Ridderskapet och Adeln till förekommande
af tidens vinnande besluta en återremiss.
Men då detta icke lärer vara meningen,
anhåller jag att få lemna några upplysningar,
som torde föranleda till bifall af
Utlåtandet. Med vacance-afgift menas i allmänhet
en afgift för vacance under fred.
För att utreda förhållandet i krig, måste
m ai gå tillbaka till 1812 års Författning,
rörande Beväringsskyldigheten. Der ser man,
att alla Rust- och Rotehållare blifvit 1’ritag
-
Den aa Juni i e. m.
ne från”skyldigheten att under krig åter uppsätta
karl i den afgångnas ställe. Då derefter
fråga ytterligare uppstod om Beklädnadsskyldigheten
för Indeldta Armeen, förklarades
i 1819 års Förordning, att då karlen
är vacant, är äfven munderingen vacant.
På denna grund hafva Utskotten citerat denna
Författning, och ansett, att då fråga nu
uppstod om Beklädnadsskyldigheten för Butsmanshållet,
förhållandet borde vara enahanda
, söm för Indeldta Armeen, helst 1812
års Författning gäller lika för dem båda.
Jag tror således icke, att saken blir hvarken
mer eller mindre klar genom en återremiss.
Den är helt enkel, såsonl jag nu
framställt den; och jag kan ej finna annat,
än att det är stridande mot 1812 års Författning
att ålägga Båtsmanshållet en afgift
för beklädnaden, sedan karlen är afgången;
ty det synes mig klart, att då Rotehållaren
blifvit befriad från karlens återuppsättande,
måste han ock vara fri från Munderingen,
och när detta redan gäller för Armeen, hör
det äfven gälla för Båtsmanshållet. Jag tillstyrker
derföre bifall till Utlåtandet.
Friherre Palmstjerna: Jag ber den siste
värde talaren om ursägt, att jag måste
förklara, det jag icke tror hans meddelade
upplysningar vara till fullo öfverensstämmande
med förhållandet. 1819 års förordning
har frikallat Rotehållarne vid Indeldta
Armeen ifrån all beklädnads-algift under
Den an Junii e. ro.
lerig, på den grund att det aldrig varit Rotens
skyldighet att bekläda Soldaten i fält.
Rusthållai'ne vid Arméen deremot hafva aldrig
blifvit befriade från den skyldighet de
från början haft, att bekläda sina Ryttare
eller Dragoner i krig, och samma förhållande
är med Båtsmanshållet. Här är icke fråga
om afgift för den vacanta Båtsmannen, hvilket
tydligen kan inhämtas af den Kongl.
Propositionen, som Utskotten ansett öfverflödigt
att låta omtrycka i Utlåtandet. Här
är endast fråga om en afgift för den frihet
en under krig afgången Båtsmans Rotehållare
njuter från den beklädnadsskyldighet,
som skulle hafva ålegat honom, om karlen
lefvat, och denna afgift har i slutet af den
Kongl. Propositionen blifvit kallad vacanceafgift,
för att få den på något sätt benämd.
Jag tror således förhållandet vara sådant,
som jag från början framställt det, och fortfar
i min begäran om återremiss.
Friherre Cederström: Jag är i afseende
på Rotehållarne vid Arméen och deras skyldigheter
förekommen af Friherre Palmstjerna.
I afseende på Rusthållarne får jag tilllägga,
att räkningar lemnäs dem om ej förr
vid hemkomsten på de nya munderingar,
som under kriget blifvit uppsatte. Med Båtsmanshållet
är förhållandet enahanda, emedan
det har samma skyldighet att bekläda
sin karl under krig. Men det är, för att
undvika dylika räkningar, som den Kongl.
Den 32 Junii e. ra.
143
Propositionen innehåller ett förslag, att i
stället bestämma en viss summa att utgå
under kriget af de Rotar, som blifva vacanta;
ty de öfrigas beklädnads-skyldighet måste
utgöras in natura, ocb kan ej umbäras.
Jag finner derföre den Kongl. Propositionen
nyttig, för att undvika den stora olikhet,
som ofta företer sig i Räkningarne, och
drabbar olika rotar till ocb med inom samma
Compagnie, då den ena Räkningen kan
gå till 5o, men den andra till 100 R:dr,
allt efter möjligheten för CompagnieChefen,
att på olika tider och orter anskaffa munderingen
för olika pris; och jag skulle anse
som en orättvisa, ifall Rikets Ständer ville
tillämpa 1819 års förordning på Båtsmanshållet,
men icke på Rusthållare vid Armeen.
Jag förnyar på dessa skäl min anhållan om
återremiss.
Herr Hjerta: Sedan en värd Ledamot
af de sammansatta Utskotten nu yttrat sin
önskan att saken genast afgöres, vill jag,
såsom jag i början af discussionen förklarade,
för min del ej hindra Utlåtandets antagande,
emedan jag finner resultatet riktigt, att någon
vacance-afgift till krigsfonden ej bör äga
rum. Jag får väl härvid förklara, att jag
finner Friherrarne Palmstjernas och Cederströms
anmärkning riktig, att någon full
analogi med Rotehållarne vid Arméen här
icke inträffar, emedan Båtsmanshållet står i
analogi med Rusthållarne. Men jag får i
I
i44
Den 33 Junii e. m.
detta afseende fästa uppmärksamheten på de
underdåniga skrifvelse!’ Rikets Ständer så
väl vid 1818 som 1823 årens Riksdagar aflemnat,
örn lindring i betungandet af Rusttjenstens
utgörande i krig. Rikets Ständer
talade äfven i dessa skrifvelser om det oformliga
och alltför tryckande för Rusthållare,
att nödgas betala sådane Räkningar, som här
blifvit omnämde, hvilka uppgå till 3o, ja,
kanske till 100 R:dr. Jag har sjelf sett en
sådan Räkning från i8i4års campagne, som
upptog 70 R:dr B:co endast för skoning af
en häst. Det var för att vinna ordning och
skick i dessa förhållanden, som Ständernes
nyssnämnde skrifvelse aflåtos; men derpå
har intet afseende blifvit gjordt. Då nu
Båtsmanshållet är utsatt för samma våda, .
som man ansett obillig i afseende på Rusthållet,
frågar jag, örn det icke är lämpligt
att jemka skattebördorna, åtminstone der det
är möjligt, och om icke de Båtsmansrotar,
som under kriget blifvit vacante, åtminstone
böra befrias från den tryckande beklädnadsskyldigheten.
Jag anser det derföre vara
rätt, att Ständerne svara, det de icke kunna
samtycka till den ifrågavarande Kongl.
Propositionen, och jag hoppas tillika, sedan
Motion derom blifvit väckt inom BondeStåndet,
att de föregående skrifvelserne, rörande
Rusthållarne, skola vid denna Riksdag,
med större framgång än förut, blifva
förnyade.
Herr
Den 33 Juni! e. m.
i45
Herr Tham: De skäl Herr Hjerta nu
sednast anfört, styrka min öfvertygelse, att
en återremiss är nödvändig. Ty om Rikets
Ständer nu afslå den Kongl. Proposition,
som angår utbyte af Beklädnads-skyldigheten
vid Båtsmanshållet emot en bestämd
afgift, skall detta naturligtvis lägga binder
i vägen för bifall å Regeringens sida till
Ständernes begäran om en sådan ändring
och rättelse i afseende på Rusthållare. Men
om deremot Rikets Ständer, sedan saken
blifvit tillräckligen utredd för att förvissa
sig om Båtsmanshållets närvarande Beklädnads-skyldighet,
nu skulle samtycka dertill,
att denna skyldighet förvandlades till en
fix afgift för de Båtsmansrotar, som under
kriget blifvit vacante, så skall detta blifva
en anledning mer för Rikets Ständer att
sedermera begära, det samma åtgärd måtte
vidtagas äfven för de Rotar, som icke blifva
vacante, så väl vid Båtsmanshållet, som vid
Rusthållet, hvarigenom den olika tunga, som
Räkningarne medföra, skulle försvinna. Jag
finner således häri en förnyad anledning till
återremiss, och tror, att ett motvilligt afslag
å den Kongl. Propositionen endast lägger
hinder i vägen för det större resultatet,
som man sjelf synes önska.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder'skåpet
och Adeln ansåg de emot Slats- och
29 H. 10
Den 22 Ju ni i c. m.
Ekonomilltskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Högvördige PresteStåndets
den 4 dennes allåtne, och den 12 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
af innehåll, att PresteStåndet beslutat
anmoda ConstitutionsUlskottet, att utan
afvaktan af Rikets Ständers beslut, rörande
den föreslagne förändringen i 68 §. Riksdagsordningen,
ofördröjligen inkomma med
fullständig redaction af de uti samtelige RiksStånden
gillade Grundlagsändringsförslag, på
det underdånig skrifvelse derom till Kongl.
Maj:t måtte skyndsammeligen kunna expedieras;
uti hvilket PresteStåndets beslut de
öfrige RiksStånden blifvit inbjudne, att sig
med PresteStåndet förena.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Defc
är visserligen ej min mening, att lägga mig
emot bifall till Högvördige PresteStåndets
inbjudning; men jag hemställer likväl, om
icke ett tillägg erfordras uti den afgående
skrifvelsen, på det hela frågan om ändring
af 68 §. Riksdagsordningen icke må förfalla.
Ty, då det är stridande emot hittills
bruklig form, att vid samma Riksdag ingå
till Kongl. Majrt med tvänne serskildta förslag
till Grundlagsförändringar, skulle jag
Den 11 Junii e. m. a^7
tro, att inan, i den underdåniga skrifvelse
sora nu är i fråga att aflåtas med alla öfrige
vid denna Riksdag beslutade Grundlagsförändringar,
borde förbehålla sig att
framdeles ytterligare'fä inkomma med förslag
lill ändring af 68 §. Riksdagsordningen;
så vida Rikets Ständer derom sig förena,
och jag hemställer, om det icke derföre
vore lämpligt att en sådan mening uttrycktes
i den skrifvelse, som kommer att
afgå till Kongl. Maj:t. Jag fruktar, att hela
frågan i annat fall kommer att förfalla.
Herr IIjertaj Gustaf: Oviss, huruvida
jag misstagit mig om Herr Crusenstolpes mening,
eller icke, får jag likväl erindra, att
PresteStåndets inbjudning endast angår en
anmodan till ConstitulionsTJtskoltet att ofördröjeligen
inkomma med sitt Memorial rörande
de redan beslutade grundlagsandringarne,
men alldeles icke någon skrifvelse
till Kongl. Majit. Ehuru jag således ganska
väl inser, att man icke vid samma Riksdag
kan ingå till Konungen med tvanne efter
hvarandra följande förslag till grundlagsändringar,
utan äfventyr att icke få det sednare
pröfvadt, vet jag likväl icke, hvad sammanhang
detta har med förevarande ämne,
helst alldeles ingen skrifvelse till Kgl. Majit
nu kan komma i fråga, då det är första Riksdagen,
vid hvilken de ifrågavarande grundlagsändringarne
varit före.
\
H&8
Den 22 Junii e. m.
Herr Crusenstolpe: Jag får erinra Herr
Hjerta, att en skrifvelse i ämnet till Kongl.
Maj:t visserligen kommer att afgå, enär här
är fråga om de sedan sista Riksdag hvilande
och vid denna beslutade grundlagsändringar.
Men om min mening så blifvit fattad,
som skulle jag hafva trott, att fråga nu vore
om denna skrifvelse till Kongl. Majit, så
har jag uttryckt mig orätt. Min mening är
endast att erindra om intagande af ett sådant
förbehåll i samma skrifvelse, som jag
omnämt, emedan jag fruktar, att, om det
icke inkommer i skrifvelsen, skall det efterföljande
förslaget till ändring af 68 §. Riksdagsordningen
icke af Kongl. Majit emottagas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den
omständighet, som den siste värde talaren,
omnämt, har ConstitutionsUtskottet, om jag
ej misstager mig, redan iakttagit. Utskottet
har efter den begäran, som redan från tvänne
Stånd till Utskottet ankommit, afgifvit
sitt Memorial, angående devid denna Riksdag
förut beslutade grundlagsändringar, och
Utskottet har ansett så mycket nödvändigare
att dessa snart öfverlemnades till Kongl.
Majit, på det tid icke skulle saknas till deras
pröfning, som Riksdagen redan är långt
framliden, utan att man ännu visste, när
StatsUtskottet skulle afgifva sitt Utlåtande
öfver den fråga, som står i sammanhang med
68 §. Jag tillstyrker således bifall tili Pre
-
Den 22 Junii e. m.
>49
steStåndets inbjudning, helst den deri innefattade
begäran redan af ConstitutionsUtskottet
är verkställd, eller rättare sagdt, ändamålet
vunnit, genom Utskottets redan vidtagne
åtgärd.
Herr Hjerta: Efter den upplysning Herr
Crusenstolpe lemnat, förenar jag mig med
honom, emedan jag anser af vigt, att då
alla grundlagsändringar icke kunna i ett sammanhang
öfverlemnas till Konungen, man
förbehåller sig, att efteråt få inkomma med
ett ytterligare förslag. Jag får för öfrigt
blott rätta mitt misstag i afseende å de grundlagsändringar,
som här äro i fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att som ConstitutionsUtskottet
uti Memorial af den io dennes,
som den 19 derpå följde e, m. till Ridderskapet
och Adeln inkommit, redan aflemnat
uppgift på de af samtlige RiksStånden
godkände förslag till Grundlagsändringar,
och hvad PresteStåndet genom ifrågavarande
inbjudning åsyftat, således blifvit
uppfyldt, torde Ridderskapet och Adeln anse
nämde inbjudning numera komma att förfalla.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den i3
sistlidne Maji under N:o 111 afgifne, och
j5o
Den 22 Jun i i e. m.
elen 4 dennes e. ra. på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 67 förut meddeldte Betänkande,
i anledning af Rikets Ständers åren
i8a5 och 1827 församlade Revisorers Berättelser
om granskningen af RiksgäldsVerket,
GeneraiAssistanceContoret och f. d. Filia
IDiscontlnrättningarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, enär
StatsUtskottets under N:o 67 i målet afgifne
första Betänkande redan blifvit af de öfrige
3:ne RiksStånden bifallit, Ridderskapet
och Adeln behagade för dess del dervid låta
bero.
Bifölls.
Herr Hjerta, Gustaf: I afseende på
Ridderskapets och Adelns nyss fattade beslut,
rörande StatsUtskottets Utlåtande N:o 111,
anhåller jag att få reservera mig, på den
grund, att StatsUtskottet, som från 2:ne
Stånd emottagit återremiss af Betänkandet
N:o 67, likväl säger, att detta Betänkande,
i vissa delar, redan var bifallet af 3 Stånd,
och således endast ingått i ny pröfning af
de återstående delarne; en origtig uppgift,
som jag ej kan gilla.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: I anledning
af hvad Herr Hjerta anfört, får jag
upplysa, att BorgareStåndet bifallit Betan
-
Den 22 Junii e. m.
landet N:o 67 med undantag af den enda
puncten, i afseende på 2:dra afdelningen af
1827 års Revision, §. 1., hvilken punct återremitterades.
Huruvida ett sådant förfarande
är formenligt, eller icke, lemnar jag derhän;
men StatsUtskottet har, vid så beskaffad!
förhållande, ej trott sig kunna förfara
annorlunda, än som skett.
Herr Hjerta: Just i anledning af det
förhållande Friherre Palmstjerna omnämt,
har jag undvikit att öppna discussion i ämnet.
Jag har blott velat reservera mig emot
det resultat, sorn blifvit föranledt af BorgareStåndets
åtgärd, att styckevis antaga och
återremittera ett Utskotts Betänkande, första
gången det är under öfverläggning.
Föredrogs ånyo RiddarliusUtskottets den
26 sistlidne Maji aflåtne, och den 9 dennes
e. m. på.bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande, i anledning af RiddarhusDirectionens
Riksdags-Berättelse, angående
RiddarhusÄrenderne, samt verkställd granskning
af samma Ärenders förvaltning sedan
sista Riksdag m. m.
Herrarne Crusenstolpe, Magnus Jacob,
och Rosenqvist j Fredrik Leonhard_, begärde,
att detta Memorial måtte ytterligare hvila
på bordet, hvilket Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
Den 32 Junii e. m.
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, icke kunde
förvägras.
Friherre Boije, Fredrik: Jag tager mig
friheten vördsamt hemställa, om icke EkonomiUtskottets
Betänkande N:o 131, som
redan 3:ne Plenidagar legat på bordet, nu
borde företagas.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 3 dennes under N:o
131 afgifne, och den 12 derpå följde e. m.
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt fråga om undanrödjande af hinder
för enskilde Theatrars inrättande i Stockholm
och Rikets öfrige Städer.
Friherre Boije, Fredrik, uppläste följande
:
Efter 7 månaders förlopp har Ekonomiutskottet
aflemnat sitt Betänkande angående
väckt Motion om undanrödjande af hinder
för enskilde Theatrars inrättande jemväl
i Hufvudstaden, och denna tid bör icke
anses för lång, när man finner, med hvilken
möda och skicklighet, man skulle kunna
säga: diplomatisk fullkomlighet, Utskottet
behandlat frågan, för att komma till ett
resultat —• som. är i uppenbar strid med
dess egen åsigt.
Då Utskottet, hvad hufvud- eller principfrågan
angår, icke trodt sig tillständigt
besvara den, såsom liggande utom gränsen
Den aa Junii e. m.
153
fortess bedömande, måste jag denna gången
inskränka mig till några anmärkningar
mot den aesthetiska och ekonomiska delen
af Motionen, eller den, hvaröfver Utskottet
yttrat sig.
Bland flera af dessa förträffligen yttrade
åsigter, säger Utskottet (pag. n): friheten
är det element, hvari all skön konst
säkrast fortgår och tillväxer, och hvarje
tvång är missgynnande för densamma &c,
(pag. 12). Huru mycket, till konstens fullkomnande,
dess fria utöfning och deraf uppstående
täflan måste bidraga, synes således
vara afgjordt, äfvensom de möjliga
hindren derföre af ett motsatt förhållande
ingalunda kunna undgå uppmärksamheten
&c. &c. Utskottet medger, att om blott en
enda monopoliserande Theater finnes, den
måste menligt inverka på den National-Dramatiska
Litteraturen, ty, säger Utskottet,
hvem finner icke, att en Theater-inrättning,
som ser sitt bestånd väsendtligen försäkradt
genom uteslutande rättighet till konstens
utöfning, utan särdeles äfventyr kan
åsidosätta såväl konstens, som det allmännas
fordringar. Satt utom all fara för medtäflan,
behof ver den icke vara nogräknad
i valet af de produkter, som den framställer
; den kan förhärda sig i den ensidigaste
smak, och, med förbiseende af sin högre
bestämmelse, nedsjunka till en anstalt
för ett tomt och andelöst tidsfördrif; den
i54
Den aa Junii e. m.
han slutligen förstöra allt sanni intresse för
det dramatiska sköna &c. &c.
Efter dessa yttranden och flera dylika,
som alla vittna om Utskottets öfvertygelse
om nyttan och nödvändigheten af enskilda
Theatrars inrättande, har Betänkandet fått
den slutmening, att de för Hufvudstaden
måtte tillåtas med den inskränkning, att vissheten,
att derstädes ega en god och i fullständigt
skick fortfarande T heater, icke genom
en sådan tillåtelse må äfventyras.
Jag äger icke Utskottets kunskap, och
förmåga att bedöma, huruvida vår nuvarande
Theater med visshet kan sägas vara god;
men jag vet med visshet, att tankan derom
varit och är ganska delad; och i alla fall
består det befarade äfventyret således endast
deri, att den, genom täflan med andra,
skulle kunna blifva ännu bättre; ty Utskottet
är öfvertygadt, att den nuvarande Theatern,
i täflan med hvarje enskild, alltid
skall bibehålla öfvervigten. Ännu mindre
tyckes äfventyret komma i beräkning, då
Utskottet sjelf förklarat, ytt förlusten endast
kan träffa ofullkomligheten, och vinsten
stanna pä konstens, den högre förtjenstens,
sida. Då vår nuvarande Theater alltid
bibehåller öfvervigten i täflan med hvarje
enskild, så är ju vinsten för densamma
gifven och ofelbar,
Den 22 Junii e. m.
i55
Utskottet erkänner, att för Hufvudstaden
en i större och mera lysande scala
inrättad Tlieater är oundvikligen nödvändig ;
det vill säga: den såkallade Lyriska Scenen
eller stora Operan; och deruti är jag fullkomligen
af samma tanka med Utskottet.
Men Utskottet fruktar, att enskilde T heatrar
skulle undergräfva hela den nuvarandes
bestånd och föranleda dess upplösning; samt
grundar på denna supposition sitt resultat,
att man icke hör äfventyra vissheten att
ega en sådan.
Jag hoppas genom följande facta kunna
öfvertyga Utskottet och hvarje fördomsfri
rättvis man, att denna fruktan är ogrundad,
och förhållandet tvärtom.
Det har påståtts, att, oaktadt det betydliga
understöd Kongl. Tkeatern åtnjuter
af Staten och Kongl. Familjen, den icke
skulle kunna ega bestånd, utan fortfarande
egenskap af en monopoliserande inrättning,
emedan den lyriska scenen, hvilken den måste
underhålla , erfordrar så stora kostnader,
att den icke skulle kunna åvägabringas, om
icke den Dramatiska Scenen komme förlusten
å den Lyriska till betäckning. Om man
undersöker Theaterns räkenskaper, upptäcker
man lätt, huruvida detta föregifvande
är grundadt, eller icke. Utgående från denna
princip, eller att det är Lyriska Scenen,
som fordrar den förnämsta kostnaden, och
i56
Den 22 Junii e. m.
till hvars upprätthållande anslagen uro bestämda
skall jag undersöka förhållandet för
ett enda år. — Jag har valt härtill året
1827, (Almanachs-året nemligen) det sista
för hvilket Theaterns räkenskaper äro afslutade,
och som kan tagas till norm för de
öfriga.
Under nyssnämnde år gaf Theatern 73
Lyriska Spektakel, för hvilka dagkostnaden
utgjorde R:dr i4>78i. —
Omkostnads-fondens utgifter
för nämnde år stiga till en
summa af 19,160 R:dr B:co;
man kan icke bestämdt urskilja,
hvad som af detta
gått till den Lyriska, eller
till den Dramatiska scenen;
men om man räknar, att
den sednare upptagit endast
6160 R:dr, och förer
de öfriga på Sång-scenen,
har man åtminstone icke
räknat för knappt. De utföras
således till — l3,000.—
Kongl. HofCapellet kostade
nämnde år .’ — 25,185.—.
Balletten — 12,481.—
Choeuren .
— 7,335.—
SexSujettcr, endast tjenstgörande
vid Sångscenen, hade
i inkomst, med fruntim
-
Transp. 72,782. —
Den 2 a Jun i i e. m.
Transport R:dr 27,782. —
mernas Kläd-penningar,
men utan Recetterna ... — g,3o5. —
(Några af Theaterns Sujetter
tjenstgöra äfven i Sångpjeser;
men deras biträde deruti
motväges fullkomligen
af Choeurens och Ballettens
tjenstgöring i Tal-pjeser,
samt Orchesternsialla dramatiska
spektakel, hvarföre
de här icke upptagas.)
Hela kostnaden för Lyriska
Scenen för året är då, när
härtill lägges Sångmästarens
arfvode — t,333: 16.
B:co R:dr 83,420: 16.
När man nu antager att hela det offentliga
understödet behöfts för Lyriska Scenen,
hvilket också är fallet, så hefmnes Theaterns
inkomst vara:
Af Staten R:dr 4>5oo.—
Af H. M. Konungen — 36,000. —•
Af H. K. H. Kronprinsen . —• 4>000*~*
Af H. K. H. Prinsessan Sophia
Albertina — 1,000.—
200 famnar Vedå5R:d. famn. — 1,000.—
I hyror för Källare och Värdshus
— 2,45o. —i
(Theatern disponerar dessutom
hela huset, hvars re
Transp.
48,950.—
i5S
Den 22 Jun i i e. m.
Transport R:dr 48>95o.—-  parationer elen ej behöfver
bekosta, samt alla dess under
4o år samlade effecter,
hvilket har ett värde af alldraminst
10,000 R:dr om
året, men som icke upptagas,
emedan cle ej synas
i räkenskaperne.)
Omkostnaclsfonden njuter en
inkomst på vissa fordom
Kongl, platser vid Sångscenens
spektakel, af . . . — 3,jo4-—~
Inkomsten af Lyriska Representationer
. —• 53,674. —‘
B:co R:d. 106,328. —
När man härifrån afdrager
kostnaden
—• 83,4^0: 16.
Uppkommer på Lyriska Scenen
en behållning af . . R:dr 22,907: 32.
Af denna behållning aflönas Förste och
Andre Directeuren, Kamererare, Secreterare
och åtskillige andra Embetsmän, hvilkas aflöning
utgör den icke obetydliga summan af
omkring 14,000 R:dr, hvadan i alla fall blir
ett öfverskott af nära 9000 R:dr; oberäknadt,
att till Gala- och Frispektakel stundom anslås
en serskild summa, såso?n händelsen
varit 1826 vid Hertigens af Skåne födelse.
Häraf synes klart, att stora Operan kan
bära sig, äfven med ett mindre understöd
Den 22 Junii e. m.
än hvad den för närvarande erhåller, och
att den åtminstone alldeles icke behöfver
den Dramatiska Scenen till sitt biträde.
Kär nu, såsom jag hoppas, det är fulleligen
bevist, genom räkenskaper, dem hvar
och en äger tillfälle att granska i Kongl.
KammarRätten, att vår nuvarande Lyriska
Scen, stora Operan, kan bibehållas i all
sin glans, och ef ter en större mera lysande
scala_, utan några vidare bidrag af Staten,
än hvad den för närvarande eger — utan
att någon dervid tjenstgörande Individ mister
det ringaste af sina inkomster, och —
utan att det allmänna går miste om deri
oundvikliga nödvändighet att ega ett sådant
Spektakel; sä måtte väl Utskottet finna, att
Stora Operan genom enskilde Theatrars tilllåtande
ingen ting äfventyrar. Men jag vill
än yttermera upptaga ett inkast, som inom
Utskottet varit under öfverläggning, och
hvilket Utskottet trott sig hafva uttrjmkt,
i sitt Betänkande, ehuru kanske icke fattligt
för hvar och en, det nemligen: att enskilde
Theatrar slutligen skulle gå in pä Lyriska
Scenens gebit, det vill säga, sjelfve kunna
gifva stora Operor, och derigenom väsendtligen
åstadkomma den Kongl:s upplösning.
Ehuru det icke är troligt eller ens tänkbart,
att en enskild Tlieater någonsin skall kunna
göra sådana uppoffringar och speculationer,
som fordra tunnor guld i förlag, är äfven
detta inkast lätt besvaradt. I andra länder,
160 Den 11 Junii e. m.
och äfven hos oss, eger redan det förhållande
rum, att enskilde Theatrar i deras reglementariska
föreskrifter äro ålagda, att icke gifva
föreställningar af sådane stycken, de der
finnas pä Kongl. Theaterns Repertoir. Detta
är förhållandet med den nuvarande Djurgårds
Theatern, och borde äfven blifva det för
andra enskilda* i anledning hvaraf Utskottets
slutmening torde kunna få följande redaction:
må tillåtas med den inskränkning
j att de enskilde Theatrar i Iiufvudstaden
icke gifva föreställningar af sådane
Lyriska stycken, hvilka finnas pä Kongl.
Operans Repertoir > eller af dess Dir edion
äro utsedde att under äret gifvas.
Det torde icke behöfva anföras mera
för att bevisa, det ingen ting äfventyras för
Kongl. Theatern genom enskilda Theatrars
tillåtande, utan något i vägen lagdt hinder
af Regeringen eller andra Auctoriteter; och
jag anhåller således, i anledning af hvad
jag haft äran anföra, om Betänkandets återremitterande,
desto häldre, som Borgareocli
BondeStånden redan återremitterat detsamma.
Herr von HartmansdorffAugust: Den
värde Ledamot, som nyss yttrade sig, har
först beklagat sig deröfver, att Utskottet
förfarit med hans Motion, såsom man brukade
säga under parti-tiderna, nemligen,
att
Den 22 Junii e. m.
att raan complimenterat > och af slagit den.
Huruvida Utskottet gjort det ined rätta, torde
tåla en närmare undersökning. För min
del tror jag, oaktadt hvad sora blifvit anfördt
till förmon för flere Theatrars inrättande
i Hufvudstaden, att man först hör
tillse, att den Skådebana man redan äger,
icke må gå under, innan man vet, hurudana
de Theatrar kunna blifva, som i dess
ställe komma att inrättas. Motionären har
väl sökt utreda, att den Lyriska Scenen ganska
väl kan hära sig sjelf; men jag tror det
icke vara nog, hvarken för publikens fordringar,
eller konstens utöfning, att allena
hafva en Lyrisk Scen af bättre beskaffenhet.
Den Dramatiska är, såsom bildningsmedel,
måhända af ännu större värde, och bör vara
så väl försörjd, att den- är ett Kongl, skådespel
i hufvudstaden värdig. Man vet, alt
i andra Länder Theatrarne hafva stora Statsanslag
; men så är icke här förhållandet. De
måste således försörja sig sjelfva i en Stad,
som ej är rik hvarken på folk eller penningar.
Man må då icke tro, att den sökta
tillåtelsen skulle bereda någon serdeles täflan
i det slag af skådespel, der de ädlaste
menskliga handlingar framställas, och hvartill
de utmärktaste egenskaper hos Skådespelaren
erfordras. Täflan mellan Theatrarne
torde egentligen komma att äga rum uti
sådane stycken, som tilldraga sig de flesta
åskådarne, och följagtligen inbringa dömesta
29 II. 11
I
16a Den 12 Ju n i i e. m.
penningarne; ty clå den sköna konsten behandlas
såsom Näring, måste hon söka att till
sina kunder få den stora mängden, på hvilken
man vet, att den största vinsten städse är att
göra. Om vi t. ex. ihågkomma förhållandet
med Caffe, så var förbrukningen deraf obetvdlig,
så länge denna dryck njöts endast af de
högre klasserna; men då den började sträcka
sig till hvarje hus, till rodderskor och
månglerskor, så blef förbrukningen och vinsten
på liandelsnäringen dermed ansenlig.
Enahanda skulle förhållandet äfven bli med
Theatrarna. Behofvet att sänka den stora
mängden, och att gifva skådespel efter hennes
smak, skulle slutligen söka dem till lindanseri,
osynliga, som man får si o. s. v.
Man har i en här utkommande tidskrift läst,
att i sjelfva Paris den stora Theatern står
tom, under det de små Theatrarna äro öfverfyllda
med åskådare, och att konsten faller,
just derföre att hon äfven der hlifver
hopens tjenarinna. Enligt samma tidning
finnas i Chinas hufvudstad, Peking, tooo
Theatrar, och man kan af antalet lätt sluta
till, hurudana de skola vara. Jag skulle
således tro det vara rättast att bifalla Betänkandet.
Herr Crusenstolpe , Magnus Jacob: Lika
med den siste Talaren bifaller jag premisserna
i Betänkandet; men hvad conclusionen beträffar,
förenar jag mig med Friherre Boije.
Jag är för min del ganska öfvertygad, alt
Den 11 Jun i i e. m.
i63
elen Kongl. Stora Theatern rätt väl skall
bära sig i bredd med de smärre Theatrarna;
men först måste man, det är sannt, önska
att allden uselhet blir undanröjd, för hvilken
vi varit blottställde under de sednaste
åren, såväl på Scenen, som bakom Sceneriet,
om man till det sista får döma af den ryktbara
tvist;, som ägt rum emellan Förste TheaterDirecteuren
och vissa af sujetterna. Friherre
Boije har, i stället för Utskottets slutmening,
föreslagit ett annat försigtighetsmått
till Stora Theaterns bestånd, nemligen, att
stycken på dess repertoir icke skulle få uppföras
på de små Theatrarna; men jag tror
detta icke eller skulle behöfvas, emedan i
allt fall den Kongl. Theatern, om den är
sådan den bör, icke beböfver befara medtäflan
af de smärre Theatrarna. I alla fall
tror jag hvarken, att vi skola komma att
få ett så stort antal, som det, hvarmed Herr
von Hartmansdorff hotat oss, eller att, om
så vore, dessa ändock kunde komma att
blifva i sämre skick, än den enda stora,
som nu finnes.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
i samma åsigt sorn Friherre Boije, och tror,
att det af honom uppgifna förslag skulle
blifva en säker regulator derpå, att Theatern
blef så god, som man skäligen kunde begära,
emedan en sådan täflan utan tvifvel
skulle befordra, att om nya pjeser blefvo
11 *
Dtn 25 Juni! e. m.
upptagna af de enskilda Theatrarna, och
dessa pjeser lyckades, upptogos de äfven af
den stora, hvarigenom smaken och allmänheten
skulle gemensamt vinna derpå. Herr
von Hartmansdorff har framkastat många
tvifvelsmål emot möjligheten för flere Theatrar
att bära sig, dem jag ej kan finna
giltiga. Det är på förhand tillräckligt ve-'
derlagdt af Friherre Boije genom de uppgifter
han meddelat .enligt 1827 års bokslut,
och hvilka till alla delar öfverensstämma
med de, hvilka jag erhållit. Då dessutom
den Stora Theatern icke kan komma i någon
täflan med de enskildta, förr än dessa
skulle blifva inrättade i större scala, kan
jag icke inse någon fara för konstens räkning,
emedan i sjelfva friheten ligger ett
frö till utveckling och fullkomnande af det
skick, hvari Theatern nu befinner sig. Jag
vill icke ingå uti någon critik, huru denna
inrättning nu handhafves. Jag ser saken
endast såsom en rättighet, i grundlagen tillerkänd
hvarje Svensk man; men jag skulle
önska, att kunna förena med denna frihet
de opinioner, som visat sig så mäktiga att
mostå densamma, och jag finner i Friherre
Boijes förslag ett förträffligt medel till
denna jemkning.
Herr von Hartmansdorff, som sörjer,
att icke Caffeförbudets tider ännu qvarstå,
vill ock drifva massan fram till smak och
förädling, medelst att hindra lindanseri,
Den 22 Junii e. m.
osynliga, som man får si o. s. v., samt endast
lemna den valet af Kongl. Theatern
till förströelse, men jag kan icke fatta hvarken
någon skyldighet eller rätt för Staten,
att gifva massan föreskrifter för sina nöjen,
emedan jag tror henne hafva rätt, att söka
dem på hvad sätt som heldst, förenligt med
seder och Anständighet. Jag tror åtminstone,
att ett sådant tidsfördrif, som enskilta
Theatrarne skulle erbjuda Folket, skulle vara
vida bätti’e, än att nödgas välja emellan
att jäspa på den Kongl. Theatern, eller förnöta
sin tid på krogarne. Jag anser det
således icke hafva någon fara med en så
begränsad frihet, som Friherre Boijes förslag
innehåller.
Friherre Boije: Jag finner det ganska
conseqvent af min vän Herr von Hartmansdorff,
som ifrar för prohibitifsystemet i allmänhet,
att äfven sträcka sin omtanka till
detta ämne; men då den värde Talaren lemnat
underrättelser ur en Tidning om Theatrarna
i Peking, hvilket icke alldeles torde
höra hit, så anhåller jag att få uppläsa ett
annat stycke ur samma Tidningsblad. Der
påstås nemligeit: ”att det icke förhåller sig
”med den Dramatiska, som med annan skön
”konsts utöfning. En dålig tafla, en illa
”sculpterad byst &c. finna ingen afsättning,
”derföre böra dessa konstidkares rättigheter
”vara obegränsade; men étt dåligt spektakel
”besökes likafullt, i trötts af bättre, som
i66
Den 22 Juni i e. m.
”finnas att tillgå; derföre Bör deras tillvaro
”förekommas genom prohibitivförfattningar."
Utan att tala om inconseqvensen i denna
princip, är i min tanka raisonnementet icke
riktigt, och innebär en nästan stark beskyllning
mot vår theaterpublik, som den icke
förtjenar, och som gifvit flere bevis, att den
ganska väl vet skillnaden emellan hvad som
är godt eller dåligt, och så vidt det på en
Kongl. Thea ter är tillåtit, stundom ganska
tydligt gett det tillkänna. I anledning af
hvad Herr von Hartmansdorff yttrat, att enskildta
Theatrar icke skulle bära sig, får jag
säga, att jag visserligen finnér det vara en
låfvärd omtanka att, ehuru på rättsprincipens
bekostnad vilja varna eller tvinga medborgare
att icke ingå i företag, som kunde
vålla deras ruin; men Rikets Ständer skulle
få nästan mycket att göra, om de anse sig
pligtige, att utsträcka denna omtanka till
alla näringsgrenar och individuella förhållanden.
Dessutom om obestånd för dramatiska
speculanter skulle uppkomma, är jag
öfvertygad, att Rikets Ständer icke underlåta
vid en kommande Riksdag, att ädelmodigt
bispringa dem, hvarom så många ojäfaktiga
bevis skulle kunna uppräknas, och, utan
att nämna flera, Götha Canals speculanter
stå främst på listan. Jag kan dock icke underlåta,
att äfven i fråga om Nationens välvilja
att utöfver Statsanslagen till den Kgl.
Theatern stundom skänka densamma och dess
personal extra bidrag, här anföra, ali en
-
Den 22 Junii e. m.
ligt en Kongl. Skrifvelse af den 7 December
i8a5, contrasignerad af StatsSecreteraren
Skogman, 3ooo R:dr B:co anslogos af
extra utgiftsmedlen, att an vändas: dels till
ersättning ät lottagarecassan för dess förlust
genom inställda representationer efter
branden, dels till skadestånd för den af
Theaterns personal , sorn vid eldsvådan mäst
förlorat &c. &c.” Häraf erhöll också verkligen
Cassan 1400 R:dr, och 1600 distribuerades
åt vissa personer, hvilka till namn
och de erhållne summorue äro uppräknade.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Egentligen
förekommen af Herr Hjerta i hvad jag
ämnade anföra, nemligen att saken bör betraktas
från rättssidan, utan att inblanda det
aestetiska, ämnade jag blott framställa till
Herr von Hartmansdorff den fråga, om Herr
von Hartmansdorff icke vid detta tillfälle förbisett,
hvad grundlagen i 60 §. Regeringsformen
stadgar, nemligen: att Konungen icke
må, till vinning för sig och Kronan, eller
enskilde personer och corporationer, några
monopolier fastställa. Det är nu allenast
genom ett monopolium, som Kongl. Theatern
äger bestånd, och hvarföre man fruktar
dess fallande under medelmåttan, i fall
detta monopolium icke skulle få fortfara.
Jag instämmer med dem, som önska attén
privat-theater må kunna inrättas i Hufvudstaden,
så mycket mer, som jag tror att alldeles
intet lagligt hinder deremot finnes.
i68
Den 22 Jun i i e. m.
Hans Excellence Herr Grefve de 7a Gardiej
Jacob: Hindrad att öfvervara början af
discussionen, kan jag, i saknad af att hafva
hört åtskilliga här afgifna yttranden, endast
gifva min enskildta åsigt öfver detta ämne tillkänna.
Jag kan aldrig anse Theatern såsom
en Fabriks-anstalt, hvilken kan hänföras under
monopolier. Jag tror, att lika angeläget
det är att hafva en Theater, lika skadligt
är det att hafva en dålig. Jag befarar
att med den lilla population vi hafva,
mer än en Theater icke kan äga bestånd. Visserligen
kunna sådane trupper, genom ett
nedsatt pris på sine entre-billetter, till någon
tid locka dit folk; men icke utan den
större Theaterns skada. Mig synes, att Utskottet
lemna t all den möjliga latitud, som
fordras i detta afseende, då den satt till vilkor,
att den redan i fullständigt skick fortfarande
Theaterns bestånd icke må äfventyras.
Friherre Sprengtporten, Jacob Willielm:
Då jag icke kan tillkänna mig förtjensten af
den diplomatiska skicklighet, med hvilken
Betänkandet blifvit uppfattadt, är det mig
också likgiltigt, om det återremitteras, efter
det föga verkar på saken. Men åtskillige anmärkningar
hafva blifvit gjorda, hvilka jag
önskade besvara. Jag kan icke finna den
stora contradiction, som man velat uppsöka
emellan Utskottets premisser och dess conclusion;
ty omjag fattat Friherre Boijes yttrande
lätt, har han yrkat nära nog detsain
-
Den 22 J u n i i e. m.
169
ma, som Utskottet tillstyrkt. Inom Utskottet
uppstod verkligen den fråga, huruvida
man skulle gå så in på detaljerna, att till
och med vidröra repertoiren; men man ansåg
Rikets Ständer hafva för många vigliga
ämnen att sysselsätta sig med, för alt äfven
gå in i sådana småsaker. Hvad Herr
Hjerta yttrat om monopolier, kan visserligen
vara tillämpligt i fråga om industriella
inrättningar; men då fråga är om en sedeanstalt,
hvilket Theatern utan tvifvel är, så
kan den, icke skiljas från allmänna polisuppsigten,
och dess privilegium kan följaktligen
icke få namn af något monopoli um.
Jag anser i följd häraf Utskottet hafva lemnat
åt den enskilde all den latitud, som är
behöflig.
Herr Hjerta: Jag tillstår, att jag hvarken
betraktar Theatern ensamt såsom en fabriks-
eller ensamt såsom en sede-anstalt,
emedan den skulle illa svara emot båda dessa
begrepp, och jag hade icke tänkt, att man
skulle behöfva ifrågasätta någotdera. Jag tror
belt enkelt, att den Kongl. Theaterns ändamål
är detsamma, som alla andra Theatrars
ändamål. Den enda olikheten består
i de kostnader, som åtfölja ett Kongl. Spectakel.
Jag har således icke talat emot, att
Staten skall deltaga i dessa kostnader, och
icke satt i fråga, att Kongl. Maj:t skulle understödja
den Stora Theatern. Jag har blott
sökt att vinna lagarnas helgd bredvid den
Den 7.1 Junii e. m.
enskildes förmån, på det man måtte kunna
tvinga den Kongl, Theatern att följa med
sin tid. I städer af vida mindre population
än Stockholm, finnas redan goda enskildta
Theatrar utomlands, och jag är öfvei^gad
att de skulle väl hära sig i Stockholm.
Just det åberopade exemplet från äldre
tider visar bäst, att en sådan Theater kan bestå
vid sidan af enskild te, emedan vi i Gustaf
III:s tider hade enskildta Theatrar, som gåfvo
spektakler, under det den Kongl, i alla fall
var ständigt besökt. Nu, när det är ådagalagdt,
att det Dramatiska Spectaclets förflyttning
till Operan icke bör medföra någon
förlust för Cassan; när anslagen äro så
dryga; när till och med vid GallaSpectakler
man tagit serskildta anslag af Statsmedlen;
så frågar jag hvad man väl bar att befara.
Jag kan icke tänka mig någon värre följd af
en enskild Theaters inrättande, än att en
oformligt stor loge, som här finnes, för att
inrymma högre och förmögnare Hof-Embetsmän,
och hvilken icke existerar i andra länder,
kommeatt något inskränkas, och att dessa
Herrar fingo låf att maka åt sig för den
publik, som håde på ena och andra sättet
betalar. Jag anhåller om återremiss.
Friherre Boije: Jag vill allenast besva
ra
Friherre Sprengtportens yttrande. Utskottet
anför: Friheten är det element,
hvari ali skön konst säkrast jortgår och
tillväxer, och hvarje tvång är niissgjnnan
-
Den 22 Junii e. m. 171
de för densamma. Nu hemställer jag, om
icke tvång här är i fråga. Då Utskottet
likväl straxt nedanför yttrar: såvida det utsträckes
utöfver lagarne mot ett immoraliskt
missbruk deraf, synes Utskottet derigenom
hafva fallit i en nog tydlig motsägelse, och
genom sin slutsats bortskämt premissen. Såsom
förhållandet nu är, äger icke Regeringen,
enligt grundlagen, rätt att förbjuda enskilte
Theatrars inrättande, men detta argument
har Utskottet icke upptagit. Genom
ett sådant medgifvande, som Betänkandet
innehåller, skulle Rikets -Ständer i sjelfva
verket upplåta åt Kongl. Maj:t en rättighet,
som vore stridande mot 60 §. RegeringsFormen.
Ty, vid hvarje fråga om en enskild
Theaters upprättande, skulle Kongl.
Majit ju kunna anse en dylik inrättning menlig
för sederna. Jag har förut tillkännagifvit,
att aine Stånd redan återremitterat förevarande
Betänkande, och hvartill tjenar
det då, att här neka återremiss.
Grefve Horn: Friherre Sprengtporten
bar vidrört en princip-fråga af stor vigt,
då Friherren ansett Konungen äga rätt till
monopolium på sedeanstalter. Detta är en
idee, som jag högeligen bestrider, emedan
i sådant fall Konungen äfven skulle hafva
rätt att förbjuda enskildta undervisningsanstalter,
hvilka icke eller lära vara annat än
sedeanstalter.
Den 22 Junii e. m.
Hans Excellence Herr Grefve de la Gardie:
I anledning af hvad en värd Ledamot
yttrat, torde jag få svara, att jag äfven så
väl som han tanner, att under Konung Gustaf
l±I:s tid, då Operan var i sitt största lior,
en å tvenne andra theatrar existerade jemte
densamma; men jag ber den värde Talaren
erinra sig hvad den då kostade och hvad
den nu kostar. Den hade då ett årligt bidrag
af 80,000 R:dr i silfver, som den nu
icke kan och icke bör hafva. I afseende på
frågan om den stora Logen, behagade den
värde Talaren erindra sig, att Konungen betalar
ett underhåll till Theatern af egna medel,
emot rättigheten att der disponera vissa
platser, stora Logen nemligen; och jag
ser ej det ringaste skäl, att Hans Majit, mindre
än någon annan, icke skulle kunna lemna
rum derstädes åt hvem han behagar; en
rättighet, som hvar och en, hvilken köper
en Loge, äger, måtte ej kunna förnekas den,
utom hvars biträde till kostnadernas bestridande
ingen stor Opera finnes.
Jag är, kanske mindre än den värde
talaren, kunnig om förhållandet i andra länder;
men jag har likväl besökt några ställen,
och får nämna en hufvudstad, nemligen
Berlin, der det icke fanns, de 2lne gånger
jag varit der, mer än en Theater, just
för det den må äga bestånd, och denna Siad
är likväl vida folkrikare än Stockholm.
Den 22 J11 n i i e. m.
Grefve Puke, Johan Carl: Jag har af
en händelse blifvit underrättad, att detta
ämne nu vore å bane, och har derföre icke
hort början af discussionen. Det är rutt ledsamt
att jag alltid skall komma, för sent att
yttra mig, då något, som rör mig, förekommer.
Detta är mitt eget fel, det vet jag;
men jag har många andra göromål, och kan
icke sitta här och passa på beständigt. Således,
då jag icke kan besvara de gjorde anmärkningarna
nu, anhåller jag, att saken
måtte få hvila på bordet till nästa plenum,
för att kunna afgifva mitt yttrande med återr
em issen.
Jag tror mig icke vara så förfaseligt
okunnig i detta ämne, som kanske en stor
del tror; ty om jag vore så förfaseligt okunnig,
hade jag väl icke emottagit det Embete,
som Kongl. Maj:t i Nåder anförtrott mig.
För öfrigt får jag instämma med Herr Grefve
De la Gardie, att Theatern under Konung
Gustaf III:s tid hade 83,333 R:dr i6
sk. i Silfver årligen, och ändå betaltes skulder
allt som oftast. I andra länder betalas
också vida större entre'-afgifter, än härstädes;
men bär har publiken i detta afseende
blifvit bortskämd. Den sämsta platsen
på femte raden ä KoiAjl. Operan i Paris
kostar mera än den första härstädes, och priset
på den första förhåller sig emot den härvarande,
som io till 3. Jag har hört flere
smärre anmärkningar;| men anhåller att få
besvara allt på en gång i nästa plenum.
>74
Den 22 Junii e. m.
Friherre Sprengtporten: Så vida Friherre
Boije vill, att jag skall medge contradiction
i Utskottets Betänkande, måste
han äfven sjelf medge den motsägelse, som
ligger imellan den premiss han gillat, och
det resultat han önskat komma till, och som
åtminstone åsyftar ett privilegium exclusivum
för Lyriska Scenen; hvilket icke eller
står tillsammans med begreppet om fri täflan.
För öfrigt må det vara Grefve Horn
förbehållet att tro, det jag misstagit mig i
frågan om 60 ; men jag tror det icke,
och är öfvertygad, att Theatern bör anses
som en sede-anstalt; utan att de offentliga
tidsfördrifven derföre kunna betraktas
under samma synpunkt, som uppfostringsanstalterna.
Herr Hjerta: Jag anhåller endast i anledning
af Herr Grefve De la Gardies yttrande
att få nämna, att om det är sanning
att Konungen betalar till Theatern 36,000
R:dr årligen, bör man likväl afdraga hvad
HofCapeliet kostar Theatern. Det kostar ungefär
25,ooo R:dr, drager man dem ifrån
36,ooo R:dr, så återstå 11,000 R:dr. Jag
lemnar derhän, om detta svarar emot Stora
Logen och de ofri *3 platser, sorn af Konungen
och Dess Hof begagnas.
Herr Crusenstolpe: Man har anmärkt,
att en Theater icke vore en fabrik. Deruti
instämmer jag visserligen, men just derföre
Den 21 Junii e. m.
i75
borde man icke på sådana ställen undfägnas
med fabriksvaror. Nu sedan Directeuren
för Kongl. Maj:ts Spectakier ankommit
och beklagat sig öfver, att ej hafva från
början afhört discussionen, skall jag gå honom
tillhanda med en anmärkning, hvilken jagsparat
i afbidan på Herr Grefvens personliga
närvaro. Tvänne spelterminer hafva
förflutit sedan Rikets Ständers sammanträde.
Uppmärksamheten emot dem synes hafva
fordrat, att man visat något, som uppmuntrat
dem till de bidrag de å Statens
vägnar lemna; men de hafva i det afseendet
ej erhållit någon tröst. Grefve Puke
har sagt, att publiken är bortskämd. Han
må vädja till sitt eget samvete, om han ej
får taga den hufvudsakliga delen deraf på sig.
Grefve Puke: Jag har sagt, att Publiken
vore bortskämd genom för låga Entreepriser
vid Kongl. Theatern; men då Herr
Crusenstolpe annorlunda uttydt mitt yttrande,
kan jag ej undgå säga, att Publikens
smak också verkligen är bortskämd. Jag har
varit tvungen att gifva sådana pjecer, som
man ej borde gifva i Södertelje. Jag vill
ej här nämna dem och deras författare, ty
jag vill ej nämna personer vid namn och ej
såra någons egenkärlek. Det har varit sådane
dåliga Melodramer' och Farcer, som
jag sett mig tvungen att gifva, för att få
inkomst, att dermed kunna betala löner åt
dem, hvilka derom äro försäkrade. När man
176
Den 22 Jun i i e. m.
ger goda Comedier och Tragedier, får man
knappt igen dagkostnaden, och någon gång
får man sätta till på desamma. Detta är
sanning. Jag bestrider ej återremiss, men
anhåller, att Betänkandet måtte få hvila på
hordet, på det jag måtte få besvara de anmärkningar,
som blifvit gjorde.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Det är i anledning af ett yttrande
utaf Herr Hjerta, som jag begärt ordet. Jag
har tyckt mig höra, att han yttrat det jag
skulle hafva sagt, att Theatern hade ett biträde
af Konungen af 36,000 R:dr. Det är
möjligt, att den har det, men jag vet det
ej, och liar således ej sagt det. I Frankrike
betalar hvarje liten Theater visst till
den Stora, som dessutom har 800,000 Francs
af allmänna medel. Théatre Francais liar
4oo,ooo Francs.
Herr DanckwardtMagnus Georg: Jag
utbeder mig endast att, i afseende på det
under discussionen af någre värde Ledamöter
framställde påstående, att, i följd af
60 §. RegeringsFormen, tillåtelse till enskildte
Theatrars anläggande i Stockholm icke
kunde lagligen förvägras, få äran upplysa,
att en anmärkning, rörande nekadt tillstånd
för HofSecreteraren Åbergsson att inrätta en
Theater i Hufvudstaden, blef vid sista Riksdag
af Grefve Horn gjord i Constilutions
Ut
-
Den 11 Jun i i c. rn.
177
Utskottet, men af Utskottet afslagen, på sätt
följande i Utskottets såkallade DechargeBetänkande
upptagne yttrande innehåller: ”Då
”den i io:de punkten citerade 60 §. af Re"geringsFormen
synes desto mindre lillämp”lig,
som Kgl. Theaterlnrättniugarna i Stock”holm,
långt för detta tillkomna, aldrig medfört
för Kongl. Maj:t och Kronan någon uteslutande
vinning, utan tvärtom betydliga
"kostnader, och då derjemte beviljandet af
'■'ett nytt TheaterPrivilegium, nu, likasom
”alltid förut, beroende på Kongl. Maj:ts Nå”diga
välbehag, skulle troligen, vid en ökad
”concurrence, hafva beredt den enskilde En”trepreneurens
undergång, och de redan be”fintliga
mot Hufvudstadens folkmängd nog
”svarande Theatrarnes skada, kan den upp”gifne
anmärknings-anledningen af Utskot”tet
icke gillas.”
Friherre Boije: Hvad först de af Herr
Grefve De la Gardie anförde anmärkningar
angår, att ingen Theater burit sig fordom
i Berlin bredvid den Stora, så är det längesedan
afhulpit. Man bar der inrättat Königstädter
Theater. Det är ifrån den, sorn
den bekanta Mamsell Sontag kommit. Flere
författare uppgifvas skrifva endast för den.
Beträffande Con'stitutionsUtskottets nu uppläste
yttrande, måste jag säga, att det varit
väl för då varande ConstitutionsUtskott, att
detta icke blifvit uppläst. Det bevisar, att
29 H. 12
178
Den a?. Junii e. m.
Utskottet icke rätt läst 60 §. RcgeringsFormen.
Detta blifver ej en norm för det
närvarande, tj vi hafva sett, att ConstitutionsUtskottet
i år, och 1823 års ConstitutionsUtskolt,
äro någon ting helt olika. Hvad
Grefve Pukes begäran angår, att denna sak
måtte ytterligare hvila på hordet för hans
räkning ensam, så finner jag det icke billigt,
och hemställer, om ett sådant, jag vill nästan
säga, sjelfsvåld hör äga rum. Det är
honom obetagit, att, äfven sedan saken är
afgjord, inkomma med anmärkningar. Jag
anhåller om proposition till återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag är ledsen att åter behöfva
trötta Ridderskapet och Adeln med ett yttrande
i denna sak; men det är i anledning
af hvad Friherre Boije sagt, som jag
utbeder mig få nämna något. Jag tror mig
ej hafva yttrat annat, än att, då jag var i
Berlin, der ej fanns någon annan Theater
än den Kongl., och det är sanning. Hvad
Königstädter Theatern angår, tror jag visserligen
att den finnes, men vill påminna
mig, att den höll på alt spela hanqueroutte,
när Mamsell Sontag geck derifrån, och att
det endast var några vänner af Directeuren,
som lijelpte honom.
Friherre Boije: Jag vill endast upplysa
, att ännu för 3 veckor sedan var Königstädter
Theater i full gång; då hade jag
Den 23 Junii e. m.
»79
underrättelser derifrån. Hvarföre Mamsell
Sontag geck derifrån, var icke, att Directeuren
skulle spela banqueroutte, men derföre
att lion begärde så mycket, att han icke
kunde gifva det. Hon bar sedan varit på
åtskiliga ställen, och är nu åter i Berlin,
der hon af Konungen i Preussen, utom andra
agrementer, har 5ooo R:dr årligen, och
det villkor att ej stå under Capellmästaren
Spontinis befäl.
Herr LefrenJohan Pehr: Jag, anser
mig ej kallad att på Svenska Riddarhuset
ingå i Recensioner öfver Svenska Theaterpjeser,
eller deltagande i en discussion om
Mamsell Sontag och hennes öden. Det är
blott för det olämpliga yttrandet, att det
skulle vara ett sjelfsvåld af Grefve Puke,
att begära detta Betänkande ytterligare på
bordet, som jag begärt ordet. 4ö;de §. i
Riksdagsordningen stadgar, att ett Betänkande
får för andra gången läggas på bordet,
antingen derom varit discussion, eller
ej, i fall flere personer förena sig om en
sådan begäran. Till fullgörande häraf förenar
jag mig nu med Grefve Puke i dess
begäran, att detta Betänkande mätte ytterligare
få hvila på bordet.
Hans Excellenee Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, då 4,9 §•
Riksdagsordningen innehöll, att en fråga,
12*
i8o
Den 22 Junii e. m.
sorn frän Utskott återkommit, och en gång
blifvit bordlagd, kunde vid nästa föredragning,
ebvad öfverläggning egt rum, eller ej,
på flere Ledamöters förenade begäran, åter
hvila; ansåg Hans Excellence Grefve Pukes af
Herr Lefrén understödde begäran, att EkonomiUtskottets
ifrågavarande Betänkande måtte
ytterligare få hvila på bordet, icke kunna
förvägras.
Upplästes följande från Hedervärda BondeStåndet
tid efter annan ankomne ProtocollsUtdrag:
Af
den 12, 17, 20, 21, 22, 24 och 28
sistlidne November, innefattande:
1:0 Remisser till
ConstitutiojisUiskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss, i frågan
om rättigheten till utnämning af BondeStåndets
Notarier.
StatsUtskottet:
Af följande Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner:
Om StatsVerkets tillstånd och
behof; om fortfarande af det vid sednaste
Riksdag beviljade anslag till anläggande af
en vattenledning till Carlskrona; angående
yrkad befrielse från Rotering, för Tynderö
Socken i "WésterNorrlands Län; angående
jemkning i grunderne för RecognitionsSkogarnes
skattläggning; om förhöjning i Rote-'
Den 12 Jiinii e. m. 181
hjelpen för svaga Rotar i Kronobergs och
Calmare Län; om upplåtande aftvänne tunnland
jord från Eskilstuna Kungsgård till begrafningsplats
för Eskilstuna Stads och Landtförsamling;
— Af Rikets Ständers Revisorers
Berättelser: Om de åren i8a5 och 1827
verkställde granskningar af StatsVerkets och
åtskillige andre Fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning; öfver Revisionen af Allmänna
Magazinslnrättningens förvaltning och medel,
äfvensom rörande fortgången af dess utredning;
i anledning af åren 1825 och 1827
verkställde granskningar af de under Kongl.
Maj:ts och Rikets CommerceCollegium ställde
fonder och medel; af Riksdagsfullmägtigen
Nils Månssons Motioner, att frågan om
Löneförhöjningar må pröfvas i sammanhang
med den om behofvet af en ökad Sedelstock;
äfvensom angående skyldighet för hvarje Riksdagsman,
att inlösa ett tryckt exemplar af
sitt Stånds Protocoli; och om tryckning af
Utskottens Betänkanden; af Riksdagsfullmägtigen
Nils Strindlunds Memorial, om rättighet
för Ståndets Ledamöter att för nedsatt
pris, mot det i Bokhandeln gångbara, erhålla
deras exemplar af Protocollen.
Stats- och BancoUtskolten:
Af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
angående rättighet för SparBanker att få i
BancoDisconten insätta Medel mot Ränta;
— af Rikets Ständers Revisorers Berättelser
om de af dem åren 1825 och 1827 för
-
j82
D*n 22 Junii e. m.
rättade granskningar af RiksgälsdsVerket, GeneralAssistanceContoret,
samt Götha CanalBolags-
Götheborgs- och Malmö f. d. Discontinrättningar.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Af Kongl. Majrts Nådiga Propositioner:
om afhjelpande af den årliga bristen i Saltpetterfonden,
och om ett förändradt sätt för
Saltpettergärdens uppbärande; angående förändrade
grunder för Lego- och Salu-Sågarssamt
Valk- och Stampverks beskattning.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner:
Om ytterligare anslag af Medel till understöd
för utflyttningar vid ägoskiften, äfvensom
till fortskyndande af AfvittringsVerket
i Rikets Norra Provinser; angående Yacanceafgifts
erläggande af Rust- och Rotehållare
vid Båtsmanshållet, då Båtsmän under krig
afgå; rörande Hästars presterande i stället
för Manskap af Extra Roteringsskyldige; af
RiksdagsFullmägtigen Jacob Petter Anderssons
Memorial, om upplag af Spanmåi till
undsättning vid inträffande missväxt.
BevillningsUtskottet :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om upphörande af CertePartiers Chartering
för Fartyg, som begagnas till Inrikes Sjöfart;
af Riksdagsfullmägtigen Botvid Jons
-
Den 11 Juni i e. m.
f83
sons Memorial rörande nedsätlning af Bevillningsafgiften,
enligt 2 Art. 3 §. Bevillningsförordningen;
samt af Anders Anderssons
Memorial om Bevillning för Titlar.
BancoUtskottet:
Af Rikets Ständers till Stats-* Bancooch
RiksgäldsVerkens öfverseende förordnade
Revisorers Berättelse om verkställd Revision
af BancoVerkets afslutade Räkenskaper
för åren 1822 och 1823 samt Styrelseoch
förvaltning från sednaste Riksdag; af
Riksdagsfullmägtigen Anders Pelirssons Memorial
om förändradt betalningssätt af räntan
på Fastighetslån i Banken.
Lagutskottet:
Af JustitiasOmbudsmannens afgifne EmbetsBerättelse;
af Riksdagsfullmägtigen Anders
Håkanssons Memorial om rättighet för
Fordringsägare att antingen låta bysätta Gäldenär,
som icke kan godtgöra sin skuld,
eller ock låta honom aftjena skulden med
arbete.
Lag-,samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
att 1827 års förordning om hemmansklyfning,
samt söndring åfjord, må gälla äfven
i afseende å Säteri, Rå- och Rörs- och Frälsehemman,
samt att föreskrifter ne om Säteri-byggnads
underhållande må upphöra; äf
-
i84
Den 22 Jun i i e. m.
vensom af Riksdagsfullmägtigen Nils Strindlunds
Memorial om utfärdande af en Författning,
att ej någon må till Landshöfdinge
befordras, som icke förut undergått Academisk
Examen i Ekonomiska och Juridiska
författningar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Riksdagsfullmägtigen Eric Svenssons
Memorial om afskaffande eller nedsättning
af vitén för Rothållare vid reeryteringar.
2:0 Bifall till
StatsUtskottets
hemställan, att utom den i 24 §• Riksdagsordningen
bestämde CancelliBetjening, få
ytterligare antaga en Secreterare, en Kamererare
samt 2:ne Cancellister.
3:o Läggande till Handlingarne:
Af Kongl. Maj:ts i Nåder aflemnade Berättelse
om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit
sedan sista Riksdag; och Rikets Ständers
till Tryckfrihetens vård förordnade Committerades
Memorial, om verkstäldt uppdrag
af Grundlagarnes och Riksdagsbeslutets tryckning.
Af den 1, 4, 8, ro, 12, i5, 17, 18,
19, 22, 23 och 24 sistlidne December, innefattande;
1:0
Remisser till
Den 22 J un i i e. m.
i85
ConstitutionsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med öfverlemnande af förslag till ny Prästvalsförordning;
— af Riksdågsfullmägtigen
Anders Danielssons anmälan om anledning
till anmärkning emot Konungens Föredragande
i Krigsärender.
StatsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner:
Rörande fördelning af influtne Medel, genom
en med Kejserliga Ryska Regeringen
afslutad LiqvidationsConvention; angående
Låneunderstöd till Staden Borås; om Låneunderstöd
till TrollhätteCanal- och Slussverks
Bolag; rörande bidrag af StatsVerket
till Arméens PensionsCassa och AmiralitetsKrigsmansCassan;
angående Låneunderstöd
för Staden Norrköping; om Anslag till fullbordande
af de i Hufvudstaden anlagde Correctionslnrättningar;
af följande Riksdagsfullmägtiges
Memorial: Anders Svenssons,
om Löntagares contanta aflöning, samt att
Fjerdingsman ej måtte aflönas af Staten; Pehr
Burges och Pehr Mårtenssons, om LazarettsInrättningen
på Gottland; och om Lönetillökning
för Befälet vid Gottlands NationalBeväring;
Fahle Burmans, om Arfvoden, efter
taxa, för AfvittringsLandtmätare i Norra
Provinserne; Olof Nilssons, om kostnaden
för Fångars forsslande; Anders Nilssons,
från Wermlands Län, om Anslag till
väghållning inom Nordmarks Härad; och
i86
Den 22 Juni! e. m.
angående förbättring af Länsmäns Löner;
Anders Danielssons, om Lön för Fjerdingsman
på Landet; om befrielse för Mölndahls
Qvarnägare från skyldigheten alt mot . nedsatt
Tull förmala spanmål, som åtgår till
Garnizonernes och Fångarnes underhåll i Götheborg
och på Ny Elfsborgs fästning; om
anstånd för åtskillige orter, med betalning af
undsättningsspanmål; om Allmogens åtagande,
att erlägga lika lösen som Ståndspersoner,
för af LandsSecreterare och LandsKamererare
utfärdade Expeditioner; om förbättrade
Lönevilkor för LandtRäntmästaren
i Götheborg; samt att tiden för Kronofogdars
Redogörelser må förflyttas till den 24
Maji; Peter Anderssons, om afskaffande af
AssistanceContoret; Eric Svenssons, med anmärkningar
i afseende på användandet af de
till Garnizonssjukhusbyggnaden härstädes anslagne
medel; Andreas Johanssons, om bortarrenderande
af UnderOfficerares och Musikanters
Boställen; Anders Anderssons från
Skaraborgs Län, om inrättandet af ett PostContor
på Grästorps Gästgifvaregård; angående
Boställe till Häradshöfdingen i Kållands,
Barne, Åse och Wiste Härader; om anslag
till fullbordande af Veterinärinrättningen i
Hufvudstaden; Jacob Petter Anderssons, om
Boställe för Domaren i Göstrings och Aska
Härader; Anders Hanssons, om rättighet för
innevånarne i de orter, der spannemål är
enda näringstillgången, att med denna vara
få utgöra sina Kronoutskylder; Peter Pehrs
-
Den 21 Jun i i e. m.
,87
sons, om ersättning af Statsmedlen åt Gflundaliults
hemman, för den jord Ädelforss
Guldverk af hemmanets ägor upptager; Lars
Nilssons, om förhöjd Lön för Landshöfdingen
i Norrbottens Län; J. J. Ruthbergs, om
minskning i kostnaderne för RiksStåndens
Klubbar; Carl Ericssons, angående lön för
en Expeditionsfogde i Elfdalils Härad; Anders
Anderssons från Östergöthlands Län,
angående nedsättning af räntan på Lån i
publika Cassör; om upphörande af Skjutsersättningar
till Mönsterherrar; Eric Andersson
Bångs, att Kronofisken i Herjeådahlen,
må få lösas till Skatte; Olof Janssons,
om Boställe åt Häradsskrifvaren i Tunaläns
och Aspelands Häraders Fögderi; Anders
Svenssons, att Fjerdingsman ej måge aflönas
af Staten; Samuel Jönssons och Pehr
Jönssons, att de af Allmogen på Öland, som
icke hafva barn, må till Skatte få inlösa
• sine inneliafvande Kronohemmansdelar; Daniel
Anderssons, om Anslag till minskning
af en Backe, inom Grums Härad af Wermland;
Botvid Jonssons, att när Författningar
ändras, de måtte helt och hållit omtryckas;
Johan Bengtssons, om skyldighet
för Staten, att hygga och underhålla Fängelserne
i WesterNorrlands Län; Pehr Pehrssons,
angående Anslag till Deras Kongl. Högheters,
Hertigarnes af Skåne och Upland Hofhållning;
och om förhöjning af Skjutslegan;
Pehr Pehrson Lundströms, om uppförande
af ett Curhus i Skellefteå; Nils Månssons,
188
Den 22 Jlini i e. m.
att Kongl. Seraphimer-OrdensGillet må till
Malmöhus Läns Hushålls-Sällskap aflemna
den Fond, sorn tillhör Malmö Barnhusinrättning;
Yice Talman Jon Jonssons, om
verkställighet af beviljade Indelningsjemnkningar;
Olof Olssons, om förbättring af Länsmäns
löner; och om understöd afaoooRrdr
till Arvika Stad; Anders Ericssons, om Anslag
till Lazaretterne vid Hälsobrunnar; Tufve
Larssons, om rättighet för visse Hemmansägare,
att i stället för arbete till Sundby
Kungsgård, få derföre erlägga betalning
efter Markegångspris; Johan Anderssons, om
förhöjning af Skjutslegan; Carl Ericssons,
angående kostnaden, för de i Wermland anlagde
nya vägars indelning, samt om upphörande
af visse afdrag på Embetsmäns Löner;
Anders Pehrssons, om Anslag till underhållande
af Hamnar vid Wettern; Pehr
Jönssons, om uppförande af ett Magazin vid
Mörbylånga Köping; Samuel Jönssons, om
förändring i afseende på betalningssättet af'
Kronotionde; Casper Wikmans, om ersättning
tili Gästgifvare för nattqvarter åt fångar;
samt om skattläggning på de af Bricken
emot Recognitions-afgift innehafvande
Kronoskogar; Nils Håkanssons, om indragne
Officersboställens inlösande till Skatte;
Nils Pehrssons, om vedergällning till den,
som griper förrymde brottslingar; Peter Jönssons,
om förökadt Anslag till Institutet för
Blinda och Döfstumma; Börje Börjessons, om
förökade Löner eller Boställen åt Härads
-
Den sa Juni i e. m.
189
hofdingar; Carl Henricsson Bergmans, om
inrättande af Ångbåt emellan Stockholm och
de Norra Orter ne; Anders Johanssons, om
ersättning till Assessoren Hellberg för liden
skada på inropad lefverance af Artillerihästar
år 1808.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om Ghrhusafgiftens fortfarande; af Riksdagsfullmägtigen
Anders Danielssons Motion, om
nedsatt Bevillning för och anslag till Fiskrarne
i Bohusländska Skärgården; Andeis
Nilssons, om nedsättning i afgiflen för nya
Tull-väderqvarnar; samt Casper Wikmans,
om upphörande af afgiften till Veneriska
smittans hämmande.
Stats-, Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten:
Af Riksdagsfullmägtigen Caspar Wikmans
m. fl. Motioner, rörande lindring i
Postföringsskyldigheten.
Stats- och BankoUtskotten:
Af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om Myntvärdets upprätthållande; af Riksdagsfullmägtigen
Anders Nilssons, Motion
om antagande af Norrska Specie-daler i KronoUppbörden,
samt inrättande af VexelContor
för sådant Mynt; Pål Jönssons, om
inrättning af LåneContor till befordrande af
utflyttningar efter ägoskiften; Pehr Erics
-
>9°
Den 23 Ju ni i e. in.
sons, om cassation af Bankens och RiksgäldsContorets
utslitne Sedlar; Eric Pehrssons,
om afskrifning till Capital och Ränta af
•StatsVerkets skuld till Banken; samt Andreas
Håkanssons, om grunder för cassation af
Bankens utslitne Sedlar.
Stats-j Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten :
Af Riksdagsfullmägtige, Anders Svenssons,
Petter Anderssons och Börje Börjessons
Motioner, rörande dispositions-rätten till de
så kallade Kyrkohemman i Halland; Petter
Pehrssons, om olägenheter, som äro förenade
med forsslandet af Kronotionde; Olof Månssons,
om befrielse från Båtsmans-indelning
för Lotshemman; Tufve Larssons och Anders
Pehrssons, om rättighet till skogsfång
och mulbete på Ombergs KronoAUmänning.
Stats-j samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner,
om anslag af medel till NavigationsSkolors
inrättande; samt om fortfarande anslag till
strömrensningar och lättade vatten-communikationers
befrämjande; Af följande Riksdagsfullmägtiges
Motioner: Fahle Burmans, om
upprensning af Torneå Alf; Anders Nilssons,
angående dispositionen af de fattigas andel af
Bouppteckningar; Lars Nilssons, om anläggning
af en Corrections-inrättning i Norrbottens
Län; Pehr Pehrssons, rörande sättet
Den 11 Junii e. ra.
*9*
för leverering af Lönings-Spanmål till Lunds
Academie; samt om undersökning i afseende
på Skånska roteringsverket; Joli. Jacob Rutbergs,
om jemnkning i roteringen vid Westerbottens
Regemente; äfvensom om ogillande
af ett rustnings-contract, emellan Kongl.
Majrt och Kronan samt Jemtlands Fältjägare;
Olof Olssons, angående uppmuddring af Motala
Ström; Eric Andersson Bångs, om Herjedalens
återförening med Gefleborgs Län;
Tufve Larssons, om anslag för brobyggnad
inom Östra och Westra Göinge Härader; Anders
Anderssons, om Sjön Wenerns sänkning;
samt om anslag till underhåll af de
så kallade flo-mador i Skaraborgs Län; Jan
Eric Janssons, om öppnandet af en båtled
emellan Filipstad och Sjöänden; Andreas
Johanssons, angående vägförändring i Bohus
Län; Eric Svanbergs, om rättighet för
Allmogen att få till Kronan inbetala sina
räntor till indelta Arméen; Anders Danielssons,
om befordringar inom Postverket; angående
rättighet att inlösa Kronotionde med
penningar; samt att de hemman, som utgöra
Krono-Brefbäring, måtte åtnjuta deremot
svarande förmoner; Olof Olofssons, om inrättande
af Allmänna Magaziner; Pehr Jönssons,
om rättighet för tionde-gifvare, att
få lösa sin tionde-spanmål efter Markegångspris;
Nils Månssons, om förlängd slitningstid
af Skånska Infanteri-Regementernes beklädnad;
Nils Insulins, om upprensning af
Segelfarten i åtskillige Sund; Olof Nils
-
Den 22 Junii e. m.
sons, om sänkning af Sjön Wenern; P. Lundströms,
om anslag till en Djurläkare i Westerbottens
Län; Peter Pehr ssons, om antagande
af Kongl. Maj:ts Proposition rörande hästars
posterande; Olof Janssons, om Strömrensning
uti Stångån; Anders Anderssons, i
samma ämne; Samuel Jönssons, om rättighet
för Ölands Allmoge, att på KronoMagaziner
få aflemna Löne-spanmål; Daniel
Anderssons, om Sjön Wenerns sänkning;
Anders Håkanssons, om lindring i Brefbärings-skyldighet;
Eric Erssons, om anslag
till DahlElfvens upprensande; Casper Wikmans
och Johan Erikssons, i samma ämne;
Peter Anderssons, om SpanmålsMagazins inrättande
i Thorshälla; Olof Pelirssons, om
anslag till vattnets afledande från Börstills
måsar; Gustaf Pehrssons, om understöd till
upprensning af Segelleden emellan Kärtuna
och Biskopstuna; Lars Ericssons, om förekommande
af vatten-öfversvämningar i Helsingland;
Jan Olssons, om bidrag i samma
ämne för Noi’a Socken i Westmanland; Carl
Falanders, om transport af Westerbergslagens
nödige krutförråd; äfvensom om anslag tili
väganläggningar och Canaler inom Kopparbergs
Län; Eric Norbergs, angående hjelpedagsverken
till Kungsholms Kungsgård; Pehr
Anderssons, om KronoBrefbärings skyldigheten
i Södermanlands Län; Sone Nilssons,
angående Bytesbristerne; Lars Bygdens, om
Lancasterundervisningen; Botvid Jonssons,
om
Den 22 Junii e. m.
om uppköp af Spanmål i goda år, samt om
anslag till ProvincialLäkare; Anders Svenssons,
om uppbyggande af Halmstads bro;
Anders Brismans, om lösen af Kronotionde
efter Markegång; Anders Ericssons, om en
bro i Sundbo Härad; Pehr Nilssons, om
lindring i det Lima Socken ålagde Knektehåll;
Lars Anderssons, om befrielse för Allmogen
i Wadsbo Härad från dagsverksskyldighet
till Marieholms och Cathrinebergs
Kungsgårdar; Jonas Nilssons, om Spannemåls
upphandling för Statens räkning; Lars
Olssons, om reduclion af Regementerne i
Jemtland; samt om lindring i rustningsskyldigheten;
Hans Hanssons, om Pension till
Fru Ekenmark; Carl Ericssons, om anslag
till underhåll af Läkare inom Frykdahls
m. fl. Härader i Wermland; Eric Påhlssons,
om uppköp i goda år af Spannmål för Statens
räkning.
BevillningsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
Post-taxor för inrikes gående Bref;
af följande Riksdags-fullmägtiges Motioner:
Nils Pehrssons, om högre tull för inkommande
Humla; Eric Svenssons, om ändring
uti i Art. af sista Bevillningsförordningen;
Johannes Svenssons, om befrielse för visse
hemmansegare i Småland från Bevillning efter
2 Art. Bevillningsförordningen; Hans
Janssons, om BevillningsCommittéers afskaf29
H. 13
Den 22 Ju ni i e. ra.
fande; äfvensom att vid lysnings-uttagande
få erlägga Penningar, i stället för att förse
sig med stämpladt papper; Carl Ericssons,
om nedsättning i utlagor för Elfdalens hemmansägare;
Nils Månssons, angående Kongl.
KammarRättens rättighet till nedsättning af
fastighetsvärden; Nlls Strindlund», rörande
stadgad föreskrift om Bevillningsafgiften för
Sågare; Casper Wikmans, om capitations afgiftens
upphörande; Eric Norbergs, angående
Charteringsfrihet för Underhafvande Bönder;
Jan Eric Janssons, om formulair till
Debetsedlar; Anders Danielssons, om befrielse
från Bevillning för den fattigare delen
af Allmogen i vissa delar af Skaraborgs och
Elfsborgs Län; Lars Olofssons, om Berednings-
och TexeringsCommitteers hållande på
samma gång; samt Eric Andersson Bångs,
om deras sammanträdande blott hvart femte
år.
JSeviUnings- och FÅonomiUt skotten:
Af följande Riksdagsfullmägtiges Motioner:
Olof Olofssons, om tull på utländsk
Ull; samt om förändrad reglering af Postföringsskyldigheten;
Carl Ericssons, om Bevillning
af dem, som idka Jagt och Djurfång;
Johan Eric Janssons och Pehr Pehrsson
Lundströms, om förökning i Skjutslegan;
Peter Anderssons, om skärpning i straffet
för införsel af förbjudne vahror; Nils Håkanssons,
om högre Tull på finska Producter;
samt Eric Olofssons, om afgift af6r:st.
Den 32 Juni i e. rn.
för hvarje person till dem, sorn besväras af
inqvartering.
BancoUtsktotet:
Af följande Riksdagsfullmägtiges Motioner:
Nils Månssons, om förökning af Odlings
Lån; samt om åtskillige ändringar vid LåneContoiret
i Malmö; Andeis Anderssons, angående
lättade Jåne-utvägar för Allmogen;
Olof Mathiassons, om granskning af Bancoförfatlningarne;
Petter Pehrssons, om ytterligare
anslag till fond för Fastighets-lån;
samt om tillökning af Discont-fonden; Casper
Wikmans, om nedsättning uti afbetalningen
för DiscontLån till en io:de del af
Capitalet. hvarje halft år; Anders Danielssons,
med förslag till ändringar i åtskilliga omständigheter,
rörande BancoDisconten; Anders
Anderssons, om tillökt anslag till Fastighets-lån;
Lars Pehrssons, om låne-rätt
på Tackjern; Nils Pehrssons, omförändring
i betalningssättet för Fastighets-lån i Banken
; Carl Ericssons, om rättighet för Wermlands
Läns innevånare, att, om erhållande
af Discont-Lån, få vända sig till LåneContoret
i Götheborg; vice Talmannen Jon
Jonssons, om inrättande af ett Contor i Banken,
för invexling af Silfvermynt; samt
Anders Nilssons, angående förlängning af
omsättningstiden för Lån i Disconlen.
Lagutskottet:
Af följande RiksdagsFullmägtiges Motio
i3*
-
Den 22 Ju ni i c. ra.
ner: Lars Nilssons, om råitt till utförande af
andras talan; Petter Petterssons, om syskons
arfsrätt; Lars Anderssons, om skyldighet för
oförmögne Gäldenärer, att med arbete aftjena
deras skuld; Botvid Jonssons, om skyldighet
för Utjordar att deltaga i byggnad
af Kyrko- och Fattighus; Peter Anderssons,
om införande af Jury i brottmål; om föreskrifter
i afseende på löst folk; äfvensom rörande
bestraffning; Nils Insulins, angående
införande af åtskillige LagCommitteens förslag
om åläggande för Domare att noga utföra
de Domskäl och Lagrum, hvarpå besluten
sig grunda; om beedigande af lösöreköp;
samt att allmogen må tillåtas utföra
andras talan; Eric Svanbergs, rörande
nya Lagverket; Anders Danielssons, angående
omröstning till beslut vid Domstolarne;
samt om förändrad rättegångstimma å Landet;
Eric Svenssons, angående ändrings sökande
i skuldfordringsmål; och om verkställighet
af HäradsRätts Utslag i berörde mål;
Andreas Håkanssons, om lösen af förpantad
Frälsejord; Peter Pehrssons, angående gärdesgårdsdelning;
om kungörelse rörande personers
myndighetstillstånd; samt om inteckning
af undantag; Fahle Burmans, om skärpning
af straff för tjufnadsbrott; Johannes
Svenssons, om afskaffande af urtjufva-ed;
Olof Olssons, om executiva Auctioners hållande
vid marknader, samt om Lagmansrätternes
indragning; Börje Börjessons, om
förklaring af 11 Cap. 2 §. RättegångsBalken;
Den 11 Junii e. m»
>97
Pehr Ericssons, om ändring i 3 och i5Cap.
5 §. ÄrfdaBalken; Nils Håkanssons, om tjenstehjons
skyldighet att före afflyttning godtgöra
sine skulder till husbönder; Lars Larssons,
om odlingar af mossar; Anders Ericssons,
angående skärpning af straff för stöld
utur Potatoes-grop; Eric Anderssons, angående
Domare-förordnanden; Eric Erssons,
om Prästval; Anders Jönssons, om tillägg
till GoncoursLagen; Anders Nilssons, angående
förmedlade Hemmans rättigheter vid
fråga om afgifter till Tings- och FångshusLyggnader;
samt om förskrifningar; Nils
Pelirssons, angående Testamentstagares skyldighet
att deltaga uti bouppteckningskostnaden
m. m.; Joban Rutbergs, om upphörande
af Landshöfdingarnes Domsrätt i Policemål;
Johan Olssons, om Förmyndarekammare
å Landet; Johannes Anderssons, om
förändring i 1802 års Kongl. Förordning, angående
stängselskyldigheten; Lars Ericssons,
om FörlikningsDomstolar; Johan Eric Janssons,
om ArbetsDomars upplifvande; samt
Hans Janssons, om tillstånd för Syskoneharn
att få gifta sig, utan särskild anmälan
hos Kongl. Maj:t.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
Rikets mått, mål och vigt; af följande
RiksdagsFullmägtiges Motioner: Lars
Larssons, Tufve Larssons, Nils Slrindlunds,
Den 22 Juni! e. m.
Casper Wikmans, P. Lundströms, Johannes
Anderssons, vice Talemannen Jon Jonssons,
samt Jonas Nilssons, om upphäfvande eller
ändring i nu gällande SkiftesSladga; Eric
Pehrssons, angående Hemmansklyfning; Andreas
Hanssons, om underhåll af byaväg;
Olof Nilssons, om skyldighet för hvarje Härad
att underhålla de inom dess område befintlige
vägar; Ola Jeppssons, om skyldighet
för Fabriker, Manufakturverk och dylika
Inrättningar, att deltaga i Lands- Häradsoch
Socknevägars samt broars anläggande och
underhållande; Olof Månssons, om Förklaring
af Kongl. Förordningen den ig December
1827, angående hemmansklyfning; Olof
Olssons, om inskränkning i rättighet att
hämta myrmalm; Eric Pehrssons, om rättighet
till svedjande å Skattehemman; Joli.
Rutbergs, om stadgande, som förbjuder föreslående
af utgifter vid Sockenstämmor; samt
om rättighet att välja Ordförande till Sockenstämma;
Anders Brismans, om Författning
att arbetsför person, utan försvar, icke
må tillåtas bo för sig sjelf, utan antaga laga
tjenst; samt sluteligen 32 serskilda Motioner,
rörande Bränvinsbränning och minutering,
samt ansvar för fylleri m. m.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
DykeriVerket; af följande RiksdagsFullmägtiges
Motioner: vice Talmannen Jon
Jonssons, om inrättande af en Policemagt
Den 22 Junii e. m.
»99
på Landet, till förekommande af sedeförderf;
Jan Eric Janssons, angående Brohållningsskyldigheten;
Anders Danielssons, angående
Presterskapets löningsvilkor; om lösen
för vederhäftighetsbevis; samt om förekommande
af obetänksamme giftermål bland
tjenstehjon; Carl Bergmans, om förvarande
af Kronans MunderingsPersedlar; Carl Falanders,
rörande förändring af tiden för tjensteiijons
flyttning; om fritt uppköp af tackjern;
om Dömares skyldighet att ersätta sin
Vicarius; samt om en utvidgad smidesrättighet;
Lars Larssons om Smålands HusarRegementes
förändrande till Infanteri; om
nogare bestämmande af tid och ort i Pass;
samt om afskaffande af hjelpe-dagsverken;
Lars Nilssons, om beklädnadsbidrag inom
Piteå Socken, äfvensom om vidsträcktare rätt
till tjäru-bränning; Nils Insulins, om byggnadshjelp;
om Nämndemännens i Stockholms
Län befrielse från Håll- och Reserveskjuts;
om förändrad votering vid Markegångssättningar;
om afskaffande af Dykeri-och BergningsCompagniet;
angående upphäfvande af
Inrikes Tullförpassningen; samt om förändring
i parmmätning; Joban Bengtssons,
om skyldighet för Åsele Lappmark att deltaga
i allmänna Beväringen; Olof Janssons,
att väghållningsskyldige må berättigas sjelfve
underhålla sine vagar; RiksdagsFullmägtiges
från Gottlands Län, om undervisning
derstädes för Barnmorskor; samt om förbud
emot vidare utgräfningar af myror och kärr
200
Den 32 J11 ni i e. m.
på Gottland; Petter Petterssons, om indragning
af Landsfisealstjensterne; samt om inqvarterings-skyldigheten
på Landet; Eric
Erssons, om underhåll af sådane personer,
som flytta från den ena Församlingen till
den andra, utan att kunna sig försörja; Eric
Svenssons, om rättelse i Expeditions-taxan;
Casper Wikmans, om lindring i skyldigheten
för Landtmannen att förpläga tågande
trupper; om upphäfvande af Upsala Läns
Byordning; om grunden för roterings utgörande;
samt om förändring vid utkröning af
SkogsefFecter; Anders Anderssons, att fångar
hädanefter må färdas till fots; Nils Månssons,
angående vägars begagnande öfver andras
ägor; Peter Pehrssons, om förbud mot
införsel af Danska hästar, samt om anställande
af Fiscaler vid Consistorierne; Göran
Anderssons, om slitpenningar m. m. för Soldater;
Johan Olssons, att i Almanachan må
införas Extract af PostTaxan; Jacob Petter
Anderssons, angående Strörotes-skyldighet vid
Soldats uppsättande; Eric Norbergs, om utgörandet
af Räntehö; Anders Anderssons från
Östergöthlands Län, om Svedjerättighet; om
förbud mot hälften-sågning; samt om förändring
i Tullafgiften för sågare; Nils Nilssons ,
om inrättande af SockneSkolor; Olof Mathiasson,
om förändring af Beväringsmanskapets
vapenöfningar; samt om skyldighet för
Kyrkoherdar att årligen från Predikstolen låta
uppläsa taxan på deras löneinkomster;
Eric Anderssons, om löner för tjenstefolk;
D«n 11 Jun i i e. m.
ao t
Pehr Pehrssons, om rättighet för Landtmannen
att i Städerne försälja färskt kött, m. m.;
Sune Nilssons, angående Landtmäteri-förrättringar;
Anders Johanssons, om förekommande
af tiggeri; Anders; Nilssons, om upplifvande
af Kongl. Förordningen om Prästerskapets
i Skåne upphörd; Andreas Johanssons,
rörande omflyttning af Utrotar; Olof
Olssons, angående Fångars transporterande;
Talmannen Johan Olsson Longbergs, om visse
rättigheter för Allmogen i Ofvansjö och
Thorsåkers Bergslager; Pein- Jönssons, angående
cassation af Remonter och Monderingspersedlar,
samt om Stampverks- och Mjöl—
qvarnars anläggande; Nils Håkanssons, om
befrielse från skyldighet att lösa LagfartsProtocoller;
Eric Janssons, om afgift till
Danviks Hospital, samt om lefverering af
Räntehö till Kongl. Hofstallet; Ola Jepjissons,
om Lancasters-Skolors inrättande på
landet; Anders Pehrssons, om uppbådande
till skallgång; om skyldighet för Soldat att
under fred reparera sjelf Bristfälligheter på
sitt torp, samt om Syner å Soldattorp; Pehr
Mårtenssons, om upphörande af Gottlands
Nationalbeväring; Lars Pehrssons, om uppliäfvande
af visse föreskrifter vid tackjernsblåsning;
samt oinskränkt rättighet tili kolförsäljning;
Joli. Rutbergs, angående tjärubränning;
Nils Pehrssons, om upphörande
af Bevärings-exercice; samt Eric Pålssons,
örn vite för dem, som hos sig skattskrifva
barn och tjenstefolk, utan att kunna föda dem.
202
Den 22 Junii e. m.
2:0 Äterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden, nemligen:
StatsUtskottets:
Om befrielse från Tiondes utgörande
för Aluntillverkningen vid Lowers Bruk;
samt om uppmuddrande af Hamnen vid Degerhamns
Lastageplats på Öland.
BevillningsUtskottets:
I anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
och inom Ståndet väckte Motioner,
rörande bristen i Saltpeter fonden, och
Saltpetergärdens utgörande.
B ancoUiskottets :
Angående rättighet för BancoFullmägtige
att, under nuvarande CursförhåHanden,
vidtaga alla till ändamålet ledande anstalter
för silfveruppköp, som med Bankens säkerhet
voro förenlige.
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
StatsUtskottets :
Angående inköp af Landsorts och Korsö
Fyrbåkar; om anslag till anläggande af en
vattenledning lill Carlskrona; rörande tryckning
af de så kallade FemårsBerättelserne;
med hemställan, att få antaga ännu fyra per
-
Den 22 Jun i i e. m.
203
söner till biträde vid Utskottets Cancellie; i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppå
Fendricken L. W. Munthes underdåniga besvär,
rörande utbekommande af Skogsåverkans-böter;
samt rörande utbetalningen och
redovisningen af Riksdagskostnads-medlen.
BevillningsUtskottets :
Om rättighet att få antaga Cancelliebetjening,
utöfver det i Riksdagsordningen
bestämde antal.
BancoUtskottets:
Om antagande af ett tillökt antal af Notarier;
angående inlösen af 600 Exemplar
af Herr Grefve F. B. von Schwerins arbete,
Författningar rörande BancoVerket; äfvensom
angående silfverköp.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Om tillstånd att få antaga ett tillökt
antal Cancellister.
ExpeditionsUtskottets:
Med hemställan om antagande af en Cancellist,
utöfver det i Riksdagsordningen bestämde
antal; om en summarisk sammanfattning
i slutet af Utskottens Betänkanden, utaf
Betänkandets innehåll; samt rörande tryckning
oell utdelning bland RiksStåndens Ledamöter
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll.
Den 11 J u n i i e. ru.
Af den 5, g, i5, 21, 26 och 3o sistlidne
Januarii, innefattande:
i:mo Remisser till
ConstitutionsUtskottet:
Af 2:ne från StatsUtskottet ankomne
Memorial, med anmälan, att anledning vore
till anmärkning mot Föredraganden för
KrigsÄrenderne, samt mot Föredraganden för
Handels- och FinanceÄrenderne.
StatsUtskottet:
Af BancoUtskottets Memorial angående
tryckningens bestridande af BancoFullmägtiges
berättelse.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
:
Af Herr Grefve Hamiltons, Jacob, väckte
Motion, om anslag till årlig lön för en
ProvincialLäkare i Östbo och Westbo Härader;
af Andreas Håkanssons, m. fl. anföranden
i anledning af Friherre Anckarsvärds
C. H., Motion, rörande försvarsverket.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten.
Af Anders Ericssons Motion, om annan
grund för utgörande af böter för försummade
Uppbördsstämmor.
Lagutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
Den 12 Junii e. m.
om Strafflag emot Negerhandel och delagtighet
deruti.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
nj Stängsel-förordning; af Anders Danielssons
Memorial, rörande SkiftesStadgan.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Herr Santessons Motion, om ändring
dels i CommerceCollegii Kungörelse, angående
Lästafgift för fartyg, som med Turkiska
Pass förses; dels ock om förslag till allmänt
stadgande, om vitens bestämmande;
af Samuel Jönssons Motion om ett förändradt
sätt för Presterskapets aflöning.
2:0 Jterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden, nemligen:
StatsUtskottets:
Rörande tryckningen af BondeStåndets
Protocoller vid innevarande Riksmöte, samt
deras aflefverering till RiksgäldsContoiret.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
I anledning af föreslagne åtgärder till
Skogs besparande; angående Barnmorskelärlingars
på Gottland undervisande och examinering
af någon Läkare derstädes; rörande
väckt fråga om hemmansdelars sammanslående
under en Rök.
ao6
Den 22 Junii e. ra.
ExpeditionsUtskottets:
Angående tryckningen af RiksStåndens
ProtocollsU tdr ag.
3:o Bifall till följande XJtskottsBetänkanden:
StatsUtskottets
:
Angående etj; Jordbruks-Contoirs inrättande;
om ersättning till Marstrands Stad för
utgjord inqvartering; i fråga om sökt ersättning
af Capellmästaren Hteffner för inneliafd
Lön; rörande de i Armeen qvarstående
Officerares tjenstgörings-skyldighet; i
fråga om Stipendiers inrättande för Armeens
Officerare till bövistande af krig utrikes; angående
Färjemans-Bolagets i Helsingborg befrielse
från stämpladt papper på deras BåtPass;
rörande tryckningen af RiksStåndens
Protocoll; i fråga om anslag af medel för
fullbordande af en Yattenafloppstrumma i
Landscrona; angående ett Lunds Academie
frånkändt Tionde-Anslag; rörande af Herr
Öfversten Carl Silfversköld ytterligare sökt
ersättning för accord; om uppförande af ett
Kongl. Slott vid Helsingborg; angående utdelning
af Ridderskapets och Adelns Protocoll
vid 1817 och 1818 samt 1823 årens
Riksdagar; rörande indragning af mathållning
på Statens bekostnad vid den så kallade
LandtMarskalksKlubben; angående aflöningen
vid innevarande Riksdag för RiksStåndens
och deras UtskottsSecreterare, Cancel
-
Den 22 Junii e. m.
207
lier oell Vaktbetjening; rörande verkstäld
tryckning af Landshöfdingarnes fem-års Berättelser;
samt om Instruclion för BancoUtskottet.
LagUtskottets:
Om tillstånd för Utskottet att ytterligare
antaga en Cancellist; angående ändring af
9 Cap. 11 §. HandelsBalken; ifråga om öfverseende
och tillägg uti Instruction för Rikets
Ständers Justitiae Ombudsman; rörande
ändring i 26 Cap. 1 §. ByggningaBalken.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Om förbud mot utgräfning af myror på
Gottland; att BeväringsYnglingar icke måtte
samlas till vapenöfning, förr än de uppfordras
till Rikets försvar; rörande yrkad jemnkning
i Beklädnads-bidragets utgörande inom
Piteå Socken; angående rättighet för Nämndemän
till skjuts och tractamente för alla
förrättningar i tjensten; om Åsele Lappmarks
skyldighet att deltaga i allmänna Beväringen;
rörande inskränkning af dagar för Marknaders
hållande; i fråga om insamlande af
Stamboks- och Collectmedel; rörande ändring
i nu gällande stadgar om vintervägars
underhållande; om Marknaders aflägsnande
från Kyrkors granskap; angående upphäfvande
eller nedsättning af vitet för försummad
anskaffning af Karl till recruteringar;
om tryckning af förteckning öfver Kgl.
Propositioner, Motioner och Remisser.
Den 11 Jun i i e. m.
ExpeditionsUtskottets :
Angående tryckning af Bihanget till
RiksStåndens Protocoller; om ytterligare antagande
af 2:ne Cancellister; om de öfrige
Utskottens förständigande i afseende å tryckningen
af Bihanget.
4:o Beroende vid LagUtskottets Utlåtande,
rörande ändring i Instructionen för
Rikets Ständers JustitiasOmbudsman.
5:o Färhlif-vande vid BondeStåndets redan
fattade beslut angående utdelningen af
Utskottens tryckta Betänkanden ibland RiksStåndens
Ledamöter.
6:0 Inbjudning att med BondeStåndet
sig förena , uti det af Ståndet fattade beslut,
att genom en stor Deputation inför Hans
Maj:t Konungen och det Kongl. Huset frambära
deras underdåniga vördnad och ljrckÖnskningar,
i anledning af Hennes Kongl.
Höghet Kronprinsessans lyckliga förlossning
med en Prins.
7:0 Läggande till handlingarne af nedannämnde
Utskotts Utlåtanden:
ConstitutionsTJtskottets :
Om bestämmandet af tiden för Riksdagsmannavalen.
Be vi/lningsUtskottets:
Angående jemnkning i räntorne för Tullväderqvarnar;
i fråga om förbud mot införsel
-
Den 22 Jun i i e. m.
209
sel af utländska yppighets varor; samt rörande
Saltpetergärden.
Af den 3, 6, ia, 16, ig, a\, 23 och
26 sistlidne Februarii, innefattande:
1:0 Remisser till
ConstitutionsUtskottet:
Af StatsUtskottets Memorial N:o 5^, om
anledning till anmärkning emot Föredraganden
för KrigsÄrenderne.
StatsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, med
förslag till förnyad Instruction för Rikets
Ständers Revisorer öfver StatsVerket; af Joban
Ericssons och Lars Pehrssons anföranden,
i anledning af StatsUtskottets Betänkande
N:o 54, angående beräkningen af StåtsVerkets
inkomster.
Stats-j Banco- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående den till undsättning i missväxtår
anslagna Creditiv-fonden, samt f. d. Allmänna
Magazins-Inrättningens slutliga utredning.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser, angående
Fårskötselns och Ullproductionens
29 H. i4
210
Den 22 J11 n i i e. m.
befrämjande i Riket; äfvensom rörande Reglerandet
af Båtsmanshållet för Städerne i
Riket,
BevillningsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
ny Tull-taxa.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af Anders Danielssons m. fl. anföranden,
i anledning af väckte Motioner om
Gårdfari-handelns afskaffande.
Allmänna Besvärs- och EkojiomiUtskottet:
Af Herr Johan J. Löwenströms Motion,
angående Postverket; samt af Pehr Pehrssons
anförande, i fråga om Malmvågars begagnande
vid Masugnar.
2:0 Jterremisser af nedannämde Utskotts
Memorial och Utlåtanden, nemligen
StatsUt skottets:
Om uppförande af ett KronoMagazin
vid Mörbylånga Köping; om ändring i tiden
för lefverering af Krono-arrenden; angående
den förste KammarMusicus, Direktören
Berndt Crusell tillagde pension; om
inrättande af en allmän Klubb för alla fyra
RiksStåndens Ledamöter; om förändring
i vilkoren för Bergsbruks anläggande; angående
anslag till vägars förbättrande och
underhall; i fråga om Djeknepenningarnes
Den 22 Jlin i i e. m. 211
t
upphörande; äfvensom angående beräkningen
af StatsVerkets inkomster.
BancoUtskottets:
Om inställelse af BancoAuctioner i visse
fall.
LagUtskottets:
Angående rättighet för DomCapitlet att
meddela oenige makar, hvilka för kif och
osämja blifvit vid Domstol tilltalade, tillåtelse
att flytta från hvarandra, under den
tid rättegången varar.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
I fråga om sammanbyggande af kyrkor;
om spridda roteandelars sammandragande;
att GeneralMönstringar måtte bållås
endast hvart tredje år, utan andra Mönstringar
deremellan; att både ryttare och
soldater måtte beklädas med vadmal; angående
rättighet att lefverera räntehö och
halm in natura för HofStallets behof; om
förbud mot otillåtna Landtmarknader; angående
lindring i skjutsningsbesväret vid
Ekevirkes forsslande; rörande lindring i den
så kallade Byggnadshjelpens utgörande; om
grunden för beräkningen af planpenningar;
om befrielse från bjelpedagsverks-skyldiglietens
utgörande till åtskillige boställen; oni
Arbets-commenderingars upphörande; om
\ipphörande af NationalBeväringen på Gott
-
/
iia
Den aa Juni i e. m.
land; angående Helsinge Buldans stämplande;
om nya EvangeliiBoksförslagets antagande.
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
StatsUtskottets:
Angående understöd af Statsmedlen till
Carlskrona Stads Fattigvårdsinrättning; om
afskrifning af NumerLotteriets fordran hos
HamnbyggnadsDirectionen i Helsingborg; om
öfverlåtande till Staden Hjo af Kronans andel
i der fallande Sakören; i fråga om Räntors
utgörande af någre Thorshälla Stad upplåtne
Hemman; äfvensom om öfverlåtande
af en Kronan tillhörig Tomt åt Oelreichska
Enkhuslnrättningen i Landskrona.
BancoUtskottets :
Om inrättande af SockneBibliothek på
Bankens bekostnad.
LagUtskottets:
Om närmare bestämmande af HofRätts
pröfningsrätt i understäldte brottmål; angående
noggrann efterlefnad af Kongl. Förklaringen
den i4 Maji i8o5, samt öfrige lagbud,
rörande lagfart å fast egendom; i fråga
om stiftande af en Lag, hvarigenom gäldenär
betages tillfälle att, medelst digtade
Köpeafhandlingar, undanhålla sine borgenärer
de tillgångar han kan äga, till betalning
af sin skuld; örn tillägg till 27 Gap.
Den 22 Junii e. ai. 213
j) §. RättegångsBalken; om upphäfvande af
2 Cap. 3 §. GiftermålsBalken, och 22 Cap.
RättegångsBalken; om afskaffande af Urtjufva-ed,
samt klämtning vid andra tillfällen
än då eldsvåda inträffar, äfvensom om inskränkning
i nu brukliga ringningar; angående
Skrifvelse till Kongl. Maj:t om Rådmäns
och Kämnärers befrielse från deltagande
i ansvaret för försummelse, att till
ÖfverDomaren insända renoverade Domböcker
m. m.; om stadgande att lägrad qvinna,
som till sitt barns försörjande vill njuta
understöd af Fattigvårdsinrättning, skall
åligga att uppgifva sin lägersman; angående
väckt förslag, att alla vitén och böter,
vid bristande tillgång, skola förvandlas efter
de grunder som 10 Cap. 1 §. UtsökningsBalken
och 5 Cap. StraffBalken stadga.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
I anledning af väckt fråga om den gamla
Psalmbokens aflysande från bruk och nyttjande
vid offentliga Gudstjensten; om tillstånd
att få anställa Marknader, som förut
icke ägt runi; angående förändring i stadgan
att Rotehållare vid Båtsmanshållet skola
vid äfventyr af böter personligen sig vid
Generalmönstringar inställa; om en Köpings
anläggande i BobusLäns Skärgård; om undersökning
i afseende på möjlig nedsättning
af Skeppsumgälder å Svenska fartyg; angående
Landsfiscalstjensternes upphörande; om
registrering af åtskilliga otryckta Riksdags
-
2l4
Den 22 Junii e. m.
handlingar; om befrielse för Skärgårdshemniansägare
från Kronoskjutsens utgörande;
1 frågan om allmän och kostnadsfri rättighet
till fiske i de stora fjerdarne af yttre
skären på Kronans vatten; angående Gästgifvaregårdars
anläggande å Wermdön; om
antagandet af ett gemensamt mynt; om förhud
mot Bränvin af Spanmål; rörande förvarandet
af Kronans MunderingsPerscdlar i
Trossbodarne, i stället för uti Rotekistorne.
4:o Godkännande af ConstitutionsUtskottets
vid sista Riksdag rörande nedannämnde
Grundlagsändringar afgifne Memorial
;
Om förändring af 102 §. Regeringsformen;
om tillägg af en punkt vid slutet af
28 §. och förändring i 3:dje punkten af 79
§. Riksdagsordningen; angående ändring i
2 Mom. af 33 2 Morn. af 3y §. och 79
§., samt ett tillägg i 2.‘dra punkten af 75 §.
Riksdagsordningen; angående rättelse i Inledningen
till nu gällande Tryckfrihetsförordning;
om förändring af 6 Mom. i första
§.; om ett tillägg i 7 Mom. 1 §. och
4 Mom. 2 §., äfvensom att sednare delen i
7 Mom. och hela 9 Mom. af 5 §. nämnde
Förordning må uteslutas; om upphörande
af Konungens två röster i Högsta Domstolen,
och deraf föranledde förändringar
i 5, 17, 19, 21, 23 och 88 §§. af Regeringsformen;
om afstyrkt bifall till Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, den 16 October
Den 22 Junii e. m.
1823, om upphäfvandet af OpinionsNämn
den
öfver Högste Domstolens Ledamöter;
med förslag till ändring af 49 §• 1 Morn.
och 2 punkten Riksdagsordningen; angående
ändring af i3 §. 2 Mom., och tillägg af
ett 6 Mom. i 14 §- Riksdagsordningen; rörande
ny redaction af 3^ §. Regeringsformen;
om ändring i 63 §. Regeringsformen;
om ett tillägg till 98 §. Regeringsformen;
samt om ändring i 23 §. Riksdagsordningen.
5:o Instämmande uti Herr Rosenblads,
Bernhard, Motion angående en Medails preglande
på Bankens bekostnad, i anledning af
Deras Kongl. Högheters, Hertigarnes af Skåne,
Upland och Östergöthland födelse; uti
BorgareStåndets beslut, att det sedan sista
Riksdag hvilande förslag till ändring i 68
§. 2 punkten Riksdagsordningen, icke må
företagas förr än det ifrån StatsUtskottet förvälitade
förslag till ny Instruction för Rikets
Ständers Revisorer inkommer.
6:0 Afslag å följande ConslitutionsUtskottets
sedan sista Riksdag hvilande förslag
till Grundlagsändringar:
Om de, i anledning af serskildta Utskottets
Betänkande, rörande ny reglering
af StyrelseVerken, ifrågakomne förändringar
och tillägg i 5, 6, 8, 9, 10, i3, 26, 27, 28,
34, 35, 42, 43, 99, 106 och 107 §§. Regeringsformen,
29 och 41 §§. Riksdagsordningen
och 2 §. Tryckfrihets-förordningen;
ai6
Den 22 Ju ni i e. m.
om ändring af 21 §. Riksdagsordningen; om
tillägg i 1 Mom. af 37 §. Riksdagsordningen;
att 8 Mom. i 4 §• Tryckfrihets-Förordningen
må alldeles upphäfvas och uteslutas;
angående tillägg till x Mom. af 56 §.
Regeringsformen; om ny redaction af RiksdagsOrdningens
5p §.; rörande förändrad
lydelse af x5 §. Riksdagsordningen; samt
om ett nytt Moment vid slutet af 68 §. Regeringsformen.
7:0 Beroende vid Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets Betänkande, i anledning
af väckt fråga om inrättande af en Fiscalstjenst
i Consistorii-mål.
8:0 Läggande till Handlingarne af BancoUtskottets
Memorial om utdelning till RiksStåndens
Ledamöter af det genom BancoStyrelsens
föranstaltande från trycket utgifne
arbete: Handlingar och upplysningar rörande
Banker i andra Länder &c.
Af den 2, 5, 9, i3, 16, 19, 23, 26
och 3o sistlidne Martii, innefattande:
1:0 Remisser till
StatsUtskoltet:
Af RiksdagsFullmägtigen Gustaf Larssons
Memorial, angående en jemnare fördelning
utaf de af Skattejorden utgående grundräntor;
af Sune Nilssons anförande, i anledning
af StatsUtskottets Betänkande, om beräknandet
af StalsVerkets inkomster; samt af
Den 21 Juni i e. m.
217
Eric Paulssons Memorial, i frågan om aflöning
för Utskottens betjening.
Stats- och BankoUtskotten:
Af Johan Bengtssons m. fl. anföranden,
i frågan om Götha Canals fullbordan; af
Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, angående
afskrifning af de till Hjelmare Canal- och
SlussverksByggnad lemnade Låne-understöd.
Stats- Banco- och LagUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående förändring och tillägg i ansvarighets-lagarne
för Rikets Ständers Fullmägtige
i Banken oell RiksgäldsContoiret.
Stats- Banco- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af Lars Olssons anförande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
den till undsättning i missväxt-år anslagne
Creditiv-fonden.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af Peter Pehrssons Memorial, i frågan
om Passevolancen för Indelta Infanteriet och
Cavalleriet; af Johan Anderssons Memorial,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om anslag af medel till understöd
för Läroverken i Riket; af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse, angående inqvarteringsbesväret;
af Kongl. Majrts Nådiga Proposi
-
Den 12 J u n i i e. m.
tion, i afseende på Ekeskogarne i Riket; af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i afseende
på undsättnings-skuldernes Iiqviderande i
Skaraborgs Län.
BevillningsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
BevillningsStadgans tillämpning för
1824 och påföljande år, i frågan 0111 Hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län.
Lagutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om ändring uti 25 Cap. 1 §. RättegångsBalken.
Lag- och BevillningsUtskotten:
Af StatsUtskottets Utlåtande, angående
borgen för TestamentsBevillningen.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Anders Nilssons Motion, om Skattelösen
af Presterskapets i Skåne tillhörige
hemman, som ej äro af Boställs-natur.
2:0 Jterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och ULlåtanden, nemligen:
SlatsUt skottets :
Angående Låne-anslag till en Brobyggnad
öfver Tranarps Å; i anledning af Rikets
Ständers Revisorers, åren 1825 och 1827,
afgifne Berättelser till Rikets Ständer örn
Den 22 Ju ni i e. m.
219
samma,, år verkställde granskningar af StatsYerkets
tillstånd, Styrelse och Förvaltning,
åren 1822, 1823, 1824 och 18^5; om försäljande
till Skatte af Indelningarne vid
AdelsfaneRegementet, iden mån nu varande
innehafvare afgå; i frågan om bidrag till
underhållandet af Hallnäs bro i Westra Härad
af Jönköpings Län; rörande väckt fråga
om StatsVerkets rätt till öfvermåls-kappar
å den Ecclesiastique-Staterne anslagne Kronotionde
Spannmål.-
Stats- och BancoUtsköttens:
Om ytterligare anslag af allmänna medel
till Götha Canal-hyggnads fullbordande.
BancoUtskottets:
Angående förslag till förändring med
anmauingare vid BancoDisconten.
LagUtskottets:
Om rättighet för en och hvar, att emellan
Riksdagarne till Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till ändring i författningar; i
anledning af Rikets Ständers JustitiaeOmbudsmans
Embetsberättelse!’ och Redogörelse för
den, sedan sista Riksdag, förflutne tid; i
anledning af väckt Motion, att Kongl. Förordningen
den i3 Junii 1800, huru med
städsel och lego af jord på landet förhållas
bör, må utsträckas lill arrenden af jord i
Släderne.
t
320
Dun 22 J n n i i e. in.
■Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten :
Om rättighet för Magistraterne i Landshöfdinge
ResidenceStäderne, att utfärda pass
för desse Städers Borgare.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets :
Om bestämmande af rättigheten att på
hafsstränderne upphämta hafstång; om KammarRättens
rättighet att i vissa fall fullfölja
gjorde anmärkningar; om upphörande af
Ekonomiska besigtningar hvart 3:dje år å
Soldate-torp; angående utvidgad smidesrättighet,
samt om upphäfvande af det nu
varande smidesförbudet på vissa ställen inom
Bergslag; rörande fri kohlförsäljning för hemmansägarne
i Tossebo Härad af Elfsborgslän;
om skyldighet för hus-, tomt- och jordägare
i Städer, att deltaga i Borgerskapets
onera; om en från Tofta hemman frånskild
skogsparks återgång till nämnde hemman; om
vägning af hö, i stället för parm-mätning;
om ny organisation af HushållsSällskapen;
om vissa lielgedagars försvinnande eller förflyttning
till Söndagar; samt om inköp afen
Entomologisk samling för RiksMusasi räkning.
ExpeditionsUtskottets:
Med förslag till underdånig Skrifvelse,
angående afskrifning i Räkenskaperna utaf
IVummerLotteriets fordran hos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg.
Den 22 Jun i i e. m.
22r
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
StatsUtskottets :
Angående inrättande af en Paket-post;
rörande bötesmedels ingående till StatsVerket,
hvilka förut uppburits af Allmänna BarnhusDirectionen;
om anslag af medel till fullbordande
af de i HufvudStaden anlagde
Correctionslnrättningar; om upphäfvandet af
förbud mot de å Öland befintlige Kronohemmans
försäljande till Skatte; om ersättning
till Staden Philipstad och andra Städer för
Tullbetjenter samt deras Enkors och Barns
underhåll; angående anslag åfjord till ökadt
utrymme för Eskilstuna Stad; i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss uppå LandsKamereraren,
Herr KammarRådet Sellings
ansökning om dess pensionsrätt vid afskedstagande!;
angående Stenkols-verket vid Höganäs.
B an coUtskottets:
I anledning af RevisionsBerättelsen, rörande
ändring i 3 Art. 2 §. amom. af Reglementet
för OdlingsLån; om afskrifning
för 600 R:dr Banco, som år 1825 genom
inbrottsstöld förkommit utur ett i Banken
befintligt skåp; om formulaire till Revisorernes
Ed; angående afskrifning af någre i
Bankens räkenskaper vid 182-7 års slut balancerande
summor; om nödvändigheten att
Banken måtte från Avestad förses med behöfligt
kopparskiljemynt; om några bestäm
-
322
Den 22 Junii e. m.
mandén, i fråga om guld och silfver, som
från Banken, eller för dess räkning, å'Kongl.
Myntet, emottages.
LagUtskottets:
Om granskning af alla de Lagförändringar,
som utan Rikets Ständers samtycke
blifvit gjorde, i synnerhet emellan åren 1786
och 1809; om stadgande, att rättighet till
återlösen af förpantad frälserätt må upphöra,
så snart den i förpantnings-bref vet utsatta
tiden tilländagått; om förhöjning af
afgiften till Kyrkan för förnyad t lägersmål.
Lag- samt. Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens :
Om bestämmande af vissa skyldigheter
för dem, som företaga odlingar af mossar
m. m.; om skyldighet för blifvande Landsliöfdingar
att förete Academiska betyg öfver
aflagde prof på kunskap i allmänna samt
hushålls-lagfarenheten; om utgifvande på
Stålens bekostnad af en fortsättning af den
så kallade LagSamlingen.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Angående rättighet för Barnmorske-lärlingar
på Gottland, att undervisas och examineras
af någon Läkare derstädes; om upphörande
af NationalBeväringen på Gottland;
angående föreslagne åtgärder till skogs besparing;
rörande uppsägning af burskap för
medellöse Borgersman i Städerne.
Den 22 Junii e. m.
223
EccpeditionsUtskottets :
Om expediering af Rikets Ständers beslut
vid sista Riksdag, i afseende på Kongl.
CancelliStyrelsens HandCassa.
4:o Instämmande uti Högvördige PresteStåndets
beslut, att genom underdånig uppvaktning
inför Kongl. Maj:t uttrycka undersåtligt
deltagande uti den djupa sorg och
saknad, som, genom Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Sophia Albertinas frånfälle, träffat
Kongl. Huset och hvarje trogen undersåte,
samt att ExpeditionsUtskottet skulle
anmodas, att i anledning deraf uppsätta en
underdånig Skrifvelse.
5:o Öfverlemnande till Allmänna Besvärs-och
Ekonomiutskottet, af StatsUtskottets
Utlåtande, i anledning af Anders Nilssons
i Tottarp motion 0111 Skatte-lösen af
Presterskapet i Skåne tillhörige hemman;
äfvensom till ConstitutionsUtskottet alt afgöra,
af hvilket Utskott Herr Gustaf Grönhagens
Motion, rörande ändring i Instructionen
för Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman,
bör behandlas.
6:0 Afsla^ å följande Utskotts Utlåtanden,
nemligen:
SlatsUtskottets:
I anledning af Kongl. Maj:ts Remiss,
rörande nedsättning af Grosshandlanden Weners
arrende för Svartsjö Kungs Ladugård;
Den 11 Ju n i i e. ra.
i frågan om Statens ordinarie räntors utgörande
i Skåne, Blekinge och Bohus Län.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskottets:
I frågan om Planpenningar.
ExpeditionsUtskottets:
I anledning af vackt fråga om ProtocollsUtdrags
intagande i RiksStåndens tryckta
Protocoll.
7:0 Beroende vid StatsUtskottets Memorialer,
dels angående den förste KammarMusicus
B. Crusell tillagde pension; dels rörande
sökt befrielse från Tiondes utgörande
för Alun-tillverkningen vid Lowers Bruk,
samt om uppmuddrande af hamn vid Degershamns
lastageplats.
8:0 Läggande till Handlingarne af nedannämnde
Utskotts Utlåtanden:
ConstitutionsUtskottets:
Angående verkstäld granskning af JustiteOmhudsmannens
Diarier och Registratur
från sistförflutne till nu varande Riksdags
Början; rörande StatsUtskottets anmärkningsanledning
så väl, i fråga om Herr GeneralMajoren
m. m. Friherre von Schulzenheims
Befrielse från yrkad accords-ersättning; som
vid gjord disposition å Militias-BoställsCassan
för inköpandet af ett Boställshus.
Stats
-
Den 22 Ju ni i e. m.
225
Stats Utskottets :
Uti frågan om inköp af Landsorts och
Korsö fyrbåkar; om Stipendier för Officerare,
till bevistande af krig utrikes; angående
raserandet af en gammal Kyrkogård vid
Landskrona Stad; rörande ett Lunds Academie
frånkändt Tionde-anslag; samt om aflöningen
vid. innevarande Riksdag för RiksStåndens
och deras Utskotts Secreterare,
Canzlier och Betjening.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUIskottets:
Angående den gamla Psalmbokens aflysande
från bruk och nyttjande vid offentliga
Gudstjensten.
Af den i, 6, 9, i3, i5, 21, 24, 29,
och 3o sistlidne April, innefattande:
1:0 Remisser till
ConstitutionsUtskottet:
Af StatsUtskottets Memorial N:o io3,
om anledning till anmärkning emot StatsRådet
samt Föredraganden för Krigsarenderne;
af RiksdagsFullmägtigen Petter Anderssons,
i den form 29 §. Riksdagsordningen
föreskrifver, framstälde anledning till anmärkning
mot Föredraganden för Ecclesiastik-Ärender.
StatsUtskottet:
Af en, i sammanhang med den uti Utskottets
Utlåtande angående StatsVerkets In29
H. i5
Den 22 Jun i i e. m.
komster, förekommande fråga om NummerLotteriet,
väckt Motion, atti händelse denna
inrättning klefve af Rikets Ständer bibehållen,
Directionen icke må äga rättighet,
att före Lotteri-dragningarne förbjuda spel
å vissa Numror.
Stats- och BancoUtskotten:
Af Anders Danielssons och Anders Anderssons
m. fl. anföranden, i anledning af
väckt Motion, att Deputerade af Rikets Ständer
måtte företaga en resa, för att besigtiga
Götha Canal.
Stats- och BevillningsUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om upphäfvande af den nu medgifne moderation
i Postporto för Bref, som väga öfver
8 lod.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUt skotten :
Af Olof Månssons anförande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, omMötes-Passevolancen.
BevillningsUtskottet :
Af Peter Pehrssons anförande, angående
stämplade Pappers-afgiften.
Lagutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner,
så väl angående förmånsrätt för Upsala Aca
-
Den 11 Juni i e. m.
demie hos dess uppbördsman, i afseende å
medel, som af dem för Academiens rökning
blifvit uppburne; som ock om lagförklaring,
rörande rätta grunden för förvandling till
fängelse vid vatten och bröd af böter, som
ådömas för sådane stölder, hvilka, enligt
Lag, ligga i tveböte emot annan tjufnad.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af Nils Strindlunds Motion, angående
inställande af de i vår pågående Laga skiften;
samt af Jan Eric Janssons Memorial,
i fråga om förändring af grunderne och
vilkoren för Hemmans-klyfning.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Casper Wijkmans anförande, i afseende
å bemälde Utskotts framstälde förslag,
om Gästgifveri-skjutsen.
2:0 Återremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
BancoUtskottets:
Om ytterligare åtgärder för Silfverköp,
samt fortfarande Silfver-utvexling å 128 sk.
per R:dr, till och med den 3o September
innevarande år.
BevillningsUtskottets :
Om grunderne för den blifvande Allmänna
Bevillningen, samt för värdering af
Den 22 Junii e. m.
fastigheter; angående befrielse från Bevillning
af Recognitions-smide; i frågan om inskränkning
i Kgl. KammarRättens befattning
med Bevillnings-ärender; angående Stämplade
Pappers-afgiften; samt om afskrifning
af åtskillige anmärknings-medel.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens:
Om förbud emot införsel af, eller tull
å, utländsk Tvål, "CJ11 och Ost.
LagUtskottets :
Om ändring af 17 Cap. HandelsBalken;
om stadganden, hvarigenom må förek ommas,
att personer, som uppnått myndighets-ålder,
men ändock blifvit under förmyndare stälde,
under detta omyndighets-tillstånd ådraga
sig gäld; om ändring af 3 §.21 Cap. RättegångsBalken;
angående strafflag emot Negerhandel
och delaktighet deruti; samt om ändring
af 2. och 3. §§. i 14 Cap. MissgerningsBalken.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens :
Om ändring i Kongl. Förordningen deri
ig Dec. 1827, angående grunderne och vilkoren
för Hemmansklyfning; samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från Hemman;
i anledning af gjorde anmärkningar
vid SkiftesStadgan.
Den 22 Ju n i i e. tn.
229
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlshotlets :
Rörande Forväsendet samt Skjutsanstalterne;
om tillägg i föreskrifterne rörande
afvittringsverket inom Luleå Lappmark.
ExpeclitionsUt skottets:
Angående gjord ansökning, om Beviljande
af frihets-år från Tiondes erläggande af
Lowers Alun verk; om utgifvande af en fortsättning
utaf Lagsamlingen.
3:o Bifall till nedannämnde Utskotts
Utlåtanden, nemligen:
ConstitutionsUtskottets :
Om ändringar och tillägg i JustitiaeOmhudsmannens
Xnstruction.
StatsUtskottets:
Angående utbetalning af aflöningen till
tjenstgörande vid RiksStånden och Utskotten
; om anslag af medel till kostnaderne
vid Högtsalig Hennes Kongl. Höghet, Prinssessan
Sophia Albertinas begrafning.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUIskottens:
Om anslag af allmänna medel till vägars
anläggande samt broars underhållande;
om bidrag af Allmänna medel till odlingsbara
Kärrs och .Mossars aftappning på Gottland,
äfvensom till Sjön Wenerns sänkning;
rörande befrielse för Tynderö Socken i We
-
200
Den 22 J n ni i e. m.
sterNorrlands Län, att deltaga i ordinarie
rotering; angående lindring i vissa onera,
som åligga Militias-Boställen; i anledning af
gjord framställning om Frosspatienters emottagande
till vård och underhåll vid Allmänna
Garnizons-sjukhuset i Stockholm.
B ancoUtskottets :
Om förekommande af missbruk med enskildes
Ässignering på Banken; ompräglande
af en Skådepenning till minne af deras Kongl.
Högheter, Hertigarnes af Skåne, Uppland
och Östergöthland födelse; med anledning
af hvad 1837 års RevisionsBerättelse förmäler
om det skick, hvaruti Trossbottnar ne i
det så kallade Archivi- eller mindre Bancoliuset
sig befinna.
Bevilln ingsUtskottets :
Om bevillning å kortspel; angående
serskildte förslag till förenklande af Berednings-
och Taxerings-Committéernas förrättningar.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens:
Om ändring af 4 §• i underrättelser ne
till 1836 års Tull-taxa.
LagUtskottets:
Om ändring i Kongl. Förordningen,
angående vissa delar af växel-handeln; om
stiftande af en Ansvarighets,Lag för Sakfö
-
I
Den 22 Ju ni i e. m.
rare, samt om stadgande af rättighet för
Sakägare till fritt val af Rättegångsombud;
rörande tillägg i eller förtydligande af 1686
års KyrkoLag; om inrättande af FörmyndareKamrar;
om jordägares rättighet, att
för dess fordran hos Landbo erhålla förmonsRätt
till Landbos gäldbundna egendom; rörande
stadgande, att Infekningar, till säkerhet
för medel, som till fromma Stiftelser
äro eller blifva anslagne, alltid skola
bibehålla sin gällande kraft, utan att behöfva
förnyas; om ändring af 24 §. i Kgl. Förordningen,
angående inteckning i fast egendom.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottens :
Om ändring i 24 Cap. ByggningaBalken;
i anledning af väckt fråga, att alla
bus och gårdar i Städerne skulle ovillkorligen
vara underkastade brandförsäkring; rörande
undersökning af grunderne, på hvilka
Allmänna BrandFörsäkringsVerkets Landtfond
livilar; angående ändring i gällande
författningar, om Utmål till Grufvor; om
jemnkningar i den af Kongl. Maj:t i Nåder
utfärdade Taxa på arfvode för Landtmäteriförrättningar;
om Konungens Befallningshafvandes
skyldighet, att till JustitiaeCanzleren
och JustitiaeOmbudsmannen insända ett
exemplar af de af dem utfärdade Kungörelser;
om skyldigheten att bygga och underhålla
broar och vägar; angående förändradt
sätt för Kungörelsers publicerande i Kyrkorne.
9.32
Den 22 Junii e. m.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Om skyldighet för dem, som anmält
sig till Prest-Examen, att ådagalägga tillräcklig
kunskap i VexelundervisningsMethoden;
angående LancasterSkolors inrättande;
och om inrättande af en Allmän UndervisningsAnstalt
i Eskilstuna.
ExpeditionsUtskottets :
I afseende på formen för reservationer,
som åtfölja Utskottens Belänkanden.
4:o Afslag å följande Utskotts Utlåtanden
:
StatsUtskottets:
Angående utbetalningen af det utaf Piikets
SLänder beviljade förskott af 100,000
R:dr Banco, till fullbordande af Götha Canal;
i frågan om tillökadt biträde vid korrectur-läsning.
BancoUtskottets:
Om antagande af en i Byggnads-yrket
erfaren person för BancoHusens underhåll
och vård m. m. emot å Stat uppfördt årligt
arfvode.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets :
Om förändring i nu gällande föreskrifter,
angående tiden för väglagning; i fråga
om sältet och villkoret för kruts transporterande
genom landet för Bergslagernes behof.
5:o Beroende vid Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets Utlåtande, i frågaa
om
Den 22 Junii e. m.
233
om den så kallade Byggnads-hjelpens utgörande.
6:0 Läggande till tlandlingarne af nedannämnde
Utskotts Utlåtanden:
Constitution sUtskottets:
Rörande StatsUtskottets anmärkningsanledning
mot dispositionen af Åbo Academiefonden;
i anledning af Friherre C. H. Anckarswärds
anmärknings-anledning i afseende
på ProtocollsSecreteraren Brummers och vice
Consuln Knudtsens endtledigande från deras
befattningar; rörande Grefve C. F. Horns
anmärknings-anledning, i afseende på MötesPassevolancens
fortsatta utgörande; angående
Herr von Qvantens anledning till anmärkning
vid behandlingen af frågan om
jords afsöndrande; angående den af DomProsten
Lidman anmälde anledning till anmärkning,
i afseende på behandlingen af
målet, rörande Kyrkoherde-val inom Torpa
Församling; i anledning af Anders Danielssons
anmärknings-anledning, med afseende
på Roterings-jemnkningen i Jemtland; rörande
Herr C. Hallenborgs anmärkningsanledning,
i afseende på MötesPassevolancen
vid Skånska Infanteriet.
StatsUtskottets:
Angående åtskillige, genom Kongl. Majrts
Nådiga Remisser, till Rikets Ständer öfverlemnade,
Svenske Medborgares reclamationer,
i afseende på ersättning för lidna förluster
29 H. 16
a34
Den 22 Junii e. m.
genom skepps uppbringningar; i frågan om
tryckning af Allmänna IndragningsStaten för
år 1828.
Be vllin ingsUtskottets:
Om bestämmande af viss tid för utfärdande
och pröfning af KammarRättens anmärkningar
emot skattdragande och Uppbördsmän.
LagUtskottets:
Om rättighet för en och hvar, att emellan
Riksdagarne till Kongl. Maj:t inkomma
ined Förslag till ändring i författningarne;
angående skyldighet för hus-, tomt- och jordägare
i Städer att deltaga i Borgerskapets
Onera.
7:0 Anmodan till ExpedifionsUtskottet
att uppsätta Constitutorial för HofRättsRådet,
Häradshöfdingen och Riddaren Carl
Peter Törnebladh, att vara Rikets Ständers
Justitieombudsman, samt för Lagmannen,
Justitie Borgmästaren och Juris Doctorn Jonas
Ullberg, att vara JustitieOmbudsmannens
efterträdare, i fall han innan nästföljande
Riksdag, skulle med döden afgå.
Alla dessa ProtocollsUtdrag lades till
bandiinga rne.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från B ev il In in gs Ut skottet :
' Af den 5 dennes:
N:o 3i. Med en af Friherre Anckarswärd,
Den 22 Jun i i e. ro.
235
C. H., begärd Tableau öfver Bevillningens fördelning
på olika Folk-classer.
Åf den i3 dennes:
N:o 32. Angående väckte Motioner om
viss afgift å dels till Hufvudstaden och dels
till Götheborg inkommande Bränvin m. m.
N:o 33. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 17,
angående afskrifning af anmärkningsmedel.
N:o 34. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 18
öfver väckt Motion om ProsteTunnors befriande
från Bevillning.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 17 dennes:
N:o 133. I anledning af väckt Motion, rörande
Sågarelönens utgörande vid Sågqvarnar.
N:o 134- I anledning af väckt Motion,
att Lag-Committeens förslag till Civil-Lag
måtte vid Universiteten föreläsas, och nödig
kännedom af detta förslag, jemte Rikets
Grundlagar och Allmänna Lag, ådagaläggas
af dem, som undergå Juridisk och EmbetsExamen.
N:o 135. I anledning af väckt fråga,
dels om tillägg i föreskrifterne, rörande Afvittrings
verket inom Luleå Lappmark, och
V
iZ6
Den ii Juni i e. ni.
dels om beliofvet af åtskillige åtgärder till
förekommande af Lappska Folk-stammens
undergång.
N:o i36. I anledning af gjorde anmärkningar
emot Utskottets Betänkande N:o 95
angående yrkad förändring i stadgandet om
Läste-afgift för Fartyg, som förses med Turkiska
Pass.
N:o i37. I anledning af gjorde anmärkningar
emot Utskottets Betänkande N:o
57, angående väckt fråga om förnyande af
Pikets Ständers underdåniga anhållan, att
de Ekonomiska Författningar, som blifva
utfärdade, först efter en viss tid måtte sättas
i verkställighet.
Lades på bordet.
Upplästes följande från RiddarhusUtskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan till detta Protocoll.)
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Bilaga
till
Hög). Ridd. och Adelns Protocoll
för den 2^ Junii e. m.
Hörsam ste Memorial!
G enom utdrag af Högloflige Ridderskapets
och Adelns Protocoll för den 9 sistlidne
April, har RiddarhusUtskottet erhållit del
af den, samma dag, förefallne discussion,
i anledning af Utskottets den 7 förutgångne
Mars afgifne Betänkande, med Förslag
till ändringar i nu gällande Riddarhusordning;
och går Utskottet nu att besvara de
vid nämnde förslag framställda anmärkningar.
—
Utskottet får likväl härvid anmäla, att,
då under öfverläggningen åtskillige inkast
af mindre betydenhet förekommit, som härledt
sig från missförstånd eller mindre kännedom
angående Utskottets i Betänkandet
yttrade mening, och hvilka anmärkningar
genast derpå blifvit af andra Ledamöter, i
A
Utskottes talida, nöjaktigt besvarade, Utskottet
anser icke nödigt att nu upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med ett särskildt
upprepande af hvad i omförmäldte
afseende blifvit anfördt.
Hvad nu först angår det af Herr Bråkenhjelm
P, R. inför Ridderskapet och Adeln
framlagda Förslag till Riddarhusordning,
så enär uppställningen deraf befinnes helt
och hållet afvikande från den ordning och
fördelning af stadganderne, som uti den af
Högloflige Ridderskapet och Adeln vid sista
Riksdag godkända Riddarhusordning är vorden
iakttagen, och hvilken Utskottet jemväl
för dess del anser vara den lämpligaste;
har Utskottet icke funnit sig böra å
Herr Bråkenhjelms ofvannämnde förslag lemna
afseende, så vidt nemligen det åsyftar
förändring i de af Utskottet, vid uppfattandet
af RiddarhusOrdningens särskilda föreskrifter,
i allmänhet följda och af Högloflige
Ståndet vid sista Riksdag gillade
grunder.
Vid 2 §. har blifvit anmärkdt, att de
deruti citerade Kongl. Förordningar af 1773
och 1800 icke borde omnämnas, emedan,
derest Konungen skulle finna för godt att
förändra dessa förordningar, förändring i
och med detsamma skulle göras i RiddarhusOrdningen;
utan har man ansett lämpligare
att införa det allmänna stadgande,
C 3 )
"att Introduction skall sökas inom den tid
"oell vid den påföljd, sorn författningarne
”föreskrifva, eiler af Konungen kan blifva
”bestämd.”
Utskottet åter hyser den mening, att
då ett stadgande meddelas i stöd af en allmänt
gällande Författning, bör densamma,
utan afseende på möjligheten af framdeles
deruti skeende förändringar, åberopas sådan
den finnes samt under det datum och
år, den är utfärdad; hvaremot Utskottet
anser en så obestämd föreskrift, som den
af anmärkaren åsyftade icke böra finna rum
uti en af ett Riksstånd föreslagen och af
Kongl. Majit sanetionerad författning.
Vidare är, i anledning af 2§., yrkadt,
att, i likhet med hvad för närvarande finnes
i 5o §. RiddarhusOrdningen stadgadt,
någon föreskrift borde i förstnämnde §. införas,
huru med Introductions beviljande
under Riksdagarne skall förhållas.
Enligt hvad de till i §:n i Utskottets
förra förslag anförda Motiver utvisa, liar
Utskottet funnit lämpligt att flytta alla stadganden
angående sättet för Introductions meddelande
från RiddarhusOrdningen tilllnstructionen
för RiddarhusDirectionen, hvilken
myndighet Utskottet ansett ensamt böra tillkomma
alt, så väl emellan som under Riksdag,
bevilja Introduction. Utskottet äger
C 4 )
neuri, den öfvertygelse, att den så kallade
Introductionen, eller nied andra ord in-numereringen
på Riddarhuset, icke kan nekas
någon, af Konungen uli Adlig, Friherrlig eller
Greflig värdighet upphöjd person eller
hans efterkommande, så framt de i och för
introductions vinnande meddelade föreskrifter
varda behörigen iakttagne, och Utskottet
håller således före, att formaliteten af
sjelfva Introductionen numera endast åsyftar,
dels att controllera ali de till Kronan
och Riddarhuset bestämda afgifter i och
för den erhållna upphöjelsen vederbörligen
erläggas, dels att förse den upphöjda slag—
ten med det Numer, under hvilket densamma,
enligt RiddarhusOrdningen, bör representeras;
hvadan berörde åtgärd, i Utskottets
tanka, ingalunda är att anse såsom
ett nytt prof, som den upphöjda personen
har att undergå, innan han kan anses värdig
till inträde på Riddarhuset, och vid
hvilket tillfälle hans personliga behörighet
till ett sådant inträde skulle kunna pröfvas
och bedömas. Af dessa skäl och enär
stadgandet, ali Ridderskapet och Adeln under
Riksdagarne bör in Pleno gifva tillstånd
till Introduction, jemväl förutsätter
rättighet att densamma vägra, (hvilket åter
ej står tillsammans med Utskottets nyss
yttrade åsigt), samt RiddarhusOrdningen ej
eller bör föranleda framställandet af Propositioner,
de der icke kunna mer än på
ett sätt besvaras, och dessutom, utur den
C 5 )
liär ofvan angifne synpunkt, pröfningen af
sjelfva praestanda för Introductionen endast
utgör ett mindre vigtigt ekonomiskt ärende,
hvilket icke synes böra upptaga en under
Riksdagarne för Ridderskapet och Adeln
dyrbar tid; har Utskottet alltså ansett det
ifrågaställda stadgandet, angående Ridderskapels
och Adelns bifall till Introduction,
som under Riksdag meddelas, icke böra i
RiddarhusOrdningen införas.
Stadgandet uti 3 §. om tillstånd att,
med Kongl. Maj:ts bifall, upptaga utdöd
ätts namn eller vapen, har ansetts dels böra
utgå, dels böra bibehållas, med tillägg af
bestämdt förbud mot upptagandet af annan
ätts numer på Riddarhuset.
Utskottet får, i anledning häraf, anföra,
att, då Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd är
föreskrifvet såsom vilkor för rättigheten
att upptaga annan ätts namn eller vapen,
sådant bör vara ett tillräckligt Correctif mot
missbruket af denna rättighet; att det synes
Utskottet obilligt att förneka en man, som
af Konungen adlas att, med Konungens
tillstånd, få bibehålla sitt förra namn och
dermed inträda på Riddarhuset, äfven om
detta namn vore lika med det som fordom
af en Adelig ätt innehafts; samt att då
Grundlagen bestämdt föreskrifver vi Ikoren
för Adlig värdighets erhållande, och Rid^
darhusOrdningen stadgar, alt hvarje Adlad
C 6 )
person bör, vid utsatt påföljd, begära lii—
troduction på Riddarhuset, vid hvilket
tillfälle ätten tilldelas dess numer, efter
den ordning, hvari den inmatrikuleras,
något förhud emot upptagande af annan ätts
numer icke synes vara af behofvet påkalladt
eller missbruk i detta fall att befara.
5:te §., innehållande definitioner på
Stamfader, Hufvudman och Ättemän, har
man ansett mindre tydlig, emedan af den
föreslagne definitionen å Hufvudman, att
han nemligen vore äldste ättemän, den
slutlöljd skulle kunna dragas, att Stamfader
vore utesluten från Hufvudmannaskapet för
sin egen ätt, och således jemväl från rättigheten
att för densamma å Riddarhuset intaga
säte, hvilket, enligt nästföljande §.,
endast tillkommer Hufvudman, Ättemän eller
Fullmägtig. Utskottet kan visserligen icke
dela den farhåga, att den som sjelf blifvit
upphöjd i Adligt stånd, skulle vägras säte
för den af honom bildade ätt, helst han,
efter nu gällande Grundlagar, är den enda
af Ätten; men då Utskottet finner §., sådan
den var föreslagen, i detta fall, på sätt anmärkdt
blifvit, erfordra förtydligande, har
Utskottet i definitionen å Hufvudman tillagt
ordet Stamfader. Hvad åter beträffar
den i öfrigt af Herr Cederschjöld föreslagna
förändring i redactionen af ifrågavarande
§, så enär densamma icke öfverensstämmer
med Utskottets uti förra betänkandet
C 7 )
i detta hänseende angifne åsigter, och ej
eller, eller hvad Utskottet kan inse, innebär
en större tydlighet än Utskottets förslag,
har Utskottet deraf icke funnit sig ega
anledning att frånträda sin en gång i denna
del yttrade öfvertygelse.
Med föranledande af Herr Bråkenhjelms
förslag, hvilket under en §. upptager alla
laga hinder för representationsrättens utöfvande,
har Utskottet, som insett både den
större redighet och korthet, hvilka genom
berörde uppställning vinnas, uti 7 §. infort
de uti förra Förslagets 7, 9, 10 och
i 1 §§. beskriliie hinder för Adelsman att
intaga säte på Riddarhuset. — Af denna
7 §. inhämtas äfven, alt Utskottet, med gillande
af anmärkningen emot rättigheten
för den person, som svurit främmande magt
trohetsed, att såsom Svensk medborgare representera,
nu från en sådan rättighet uteslutit
Adelsman, hvilken befinner sig i nämnde
förhållande.
Deremot har Utskottet ansett den som
är i fiendtlig fångenskap, men vistas 1 fäderneslandet,
böra vara berättigad att utöfva
Riksdag,smanna-rätten i hela dess vidd,
enär nemligen en sådan person icke kan
anses ställd i något moraliskt beroeude af
den magt, i hvars fångenskap han är, samt
dessutom den, i nuvarande Riddarhusordning,
förutsatta händelse, att något ärende
C 8 )
skulle förekomma, som rörer den främmande
magten, enligt nu antagne former, sällan
eller aldrig torde inträffa.
Då nu alla hinder, som göra en person
oberättigad till utbekommande af inträdes-Pollet
å Riddarhuset finnas upptagne
uti ifrågavarande 7 §., så följer deraf, att
alla, för hvilka dessa hinder ej existera
äro berättigade att sjelfve eller genom fullmägtige
dei’as Riksdagsmanna-rätt utöfva;
hvadan Utskottet uteslutit det uti 1 punkten
af 9 §. i det förr ingifne förslaget införda
stadgande, om rättighet för Hufvudman,
som i Konungens ärender rest utrikes,
att utgifva fullmagt.
Ytterligare och då denna §. äfven bland
hinder för erhållande af säte och stämma å
Riddarhuset anförer, att Adelsmans ättledning
icke kan af de Genealogiska Tabellerne
styrkas, samt, vid sådant förhållande, hvar
och en, som af detta hinder kan hafva olägenhet,
torde medelst kännedom af berörde
stadgande tillräckligt erinras om nödvändigheten
af att hålla sin ätts Genealogie i
fullständigt skick; har Utskottet ansett sig
kunna utur RiddarhusOrdningen utesluta
den föreskrift om de Genealogiska Tabellernas
complettering, som innefattas uti
12 §. af förra förslaget; varande Utskottet
betänkt på att uti RiddarhusDirectionens
Instruction föreslå det i detta afseende nödiga
stadgande.
C 9 )
Vid det formulaire till Fullmagt, som
uti 8 §. finnes föreslaget, är den anmärkning
gjord, att, för att sätta dessa Fullmagter i
full öfverensstämmelse med 22 §. Riksdagsordningen,
borde efter orden: ”säte och
stämma, äfven införas: och att deltaga i
rådslagen och besluta om derstädes förekommande
ärender; men då hvar och en
person, som vid Riksdagen har säte och
stämma ovilkorligen äger den ofvannämnde
rättigheten, hvilken uti RiddarhusOidningens
1 §. uttryckes med orden ”Pä Riddarhuset
äger hvarje introducerad Att säte och
stämma så har Utskottet trott sig böra
bibehålla det hittils brukliga formulaire,
enär detsamma icke befinnes i strid med
Riksdagsordningen, utan tvertom, ehuru i
andra ordalag, tillkännagifver enahanda mening,
samt då i öfrigt 12 §. Riksdagsordningen
väl föreskrifver, att RiddarhusOrdningen
skall vara i öfverensstämmelse med
Grundlagarne, men ingalunda, att den skall
vara en afskrift af dem.
i3 §., nu den 10, som handlar om
antecknings-förrättningarne vid början af
Riksdag, bar man ansett otydlig i så måtto,
att föreskriften, det LandtMarskalk ej
deltager i besluten vid nämnde tillfälle,
på annat sätt än såsom i Ståndets Plena,
skulle stå i strid med det sednare stadgandet,
att, i händelse af Paria vota, den
främste Ledamoten af RiddarhusDirectionen
skulle äga votum decisivum.
( IO )
Ulskottet, som icke kunnat inse den af
Anmärkaren antydda motsägelse eller otydlighet,
finner ej skäl till andi ing i det uppgifna
förslaget.
Med anledning af den vid i5 , som
nu blir den 13, gjorda väl grundade anmärkning
rörande redactionen af stadgandet om
rättighet för Fullmäktig, sorn blifver Hufvudman
för egen ätt och intager säte för
densamma, att qvarblifva såsom Ledamot i
Utskott m. m., har Utskottet förändrat ordalydelsen
i detta afseende.
Till Utskottet har äfven den önskan
blifvit framställd i afseende på denna
att Utskottet mätte utfinna något coirectif
emot den olägenhet, som, i afseende på
oinbyte af Ordförande i Utskott, skulle kunna
uppkomma, genom en Ledamots uppflyttning
till högre numer. — Efter öfverläggning
rörande detta ämne, har Utskottet,
för sin del, icke funnit något annat sätt
att förekomma den befarade olägenheten,
än att betaga en på Riddarhuset till högre
värdighet elier numer framflyttad person
sin plats i Utskott, hvilket Utskottet dock
icke vågar tillstyrka.
Utskottets uppmärksamhet bar äfven
blifvit fästad på nödvändigheten af en föreskrift,
det alla Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, som på längre eller kortare
C «« )
tid från Riksdagsorten afresa, böra aflemna
deras Polletter, så att ättens runi må
vara ledigt att intagas, derest någon annan
af Slägten anländer lill Riksdagen. Utskottet
medgifver väl, att det skulle medföra
åtskillige fördelar, om vid afresa från
Riksdagen Polletterne ordentligen aflemnades;
men då Utskottet icke kan finna någon
verksam controll på iakttagandet afen
i detta afseende meddelad föreskrift, har
Utskottet icke trott sig böra föreslå densamma,
helst den stundom inträffande uraktlåtenheten
i denna del just icke kan sägas
orsaka stora olägenheter.
Den ig §., som nu blir den 16, angående
uppvisande af Pollet för inträde å
Riddarhuset, har man trott böra, till följd
af Ridderskapets och Adelns beslut om Publicitetens
medgifvande, undergå förändring
i redactionen; men Utskottet, som aldeles
icke funnit något i denna §., som står i
strid med nämnde beslut, har ansett sig
böra bibehålla densamma oförändrad och
införa stadgandet om främmande personers
inträde under Ståndets öfverläggningar i en
särskild §., i fullkomlig enlighet med Ridderskapets
och Adelns beslut.
Det har jemväl blifvit anmärkdt, att
de uti förevarande §. gifne stadganden egentligen
hörde till Ordningsstadgan. Utskottet
har dock trott, att enär RiddarhusOrdnin
-
C 13 )
gen föreskrifver, ej mindre att InträdesPollet
bör en Riksdagsman meddelas, än
ock beskaffenheten af samma Poliet, vore
det jemväl lämpligast, att uti denna ordning
inflöte föreskrift, huru och hvartill
berörde Poliet skall begagnas.
I anledning af gjord anmärkning mot
uteslutandet af den i 17 §. af nu gällande
Riddarhusordning föreskrifne indelning af
Bänkarne i Riddarhussalen, har Utskottet
tagit denna fråga under nogare öfvervägande,
dervid Utskottet väl funnit, att införandet
af en föreskrift i denna del icke står
fullt tillsammans med den af Utskottet fattade
grundsats, att alla stadgande!! som röra
ordningen i Riddarhussalen borde finna
rum endast i Ordningsstadgan; men då
Utskottet deremot inser, att en uti RiddarhusOrdningen
i dettå afseende saknad
föreskrift möjligen skulle kunna förorsaka
mindre behagliga förändringar af placeringen
och numereringen på Bänkarne, har
Utskottet trott sig i denna omständighet
kunna afvika från ofvannämnde allmänna
principe, och har derföre föreslagit en ny
§.,deng, innefattande föreskrift, huru Bänkarne
i Plenirummet böra numreras och
Ätterna derpå fördelas.
Emot Utskottets förslag, att Bänkmännen
skulle upphöra och Electorer af Ridderskapet
och Adeln in Pleno utväljas, hafva
väl anmärkningar blifvit framställda, med
C 1.3 )
yrkande, att Bänkmännen borde bibehållas;
men som de för sistberörde mening uppgifne
skäl aldeles icke vederlägga de vid
flere Riksdagar anförda och af Utskottet
godkända motiver för Bänkmännens afskaffande,
så liar Utskottet icke ansett sig kunna
i denna del dess förra tillstyrkande frånträda.
Beträffande åter det af Utskottet i förra
förslaget uti den 21 §., nu den 18,
föreslagna sätt för Electorers utväljande i
massa, så har dervid blifvit anmärkdt, dels
att berörde ordning för Electors-valen skulle,
uti verkställigheten vid början af en Riksdag,
blifva högst besvärligt och upptaga en
alltför lång tid, helst i det fall att, såsom
Utskottet tillstyrkt, 25 Eleetorer och 20
Suppleanter på en gång borde utses, dels
att ett sådant valsätt skulle medföra den
olägenheten, att om en Opinion lyckades
att vid valet göra sig gällande, den helt
och hållet utestängde en annan.
De svårigheter, som kunna möta vid
Val med Listor å 45 personer, undföll visserligen
icke Utskottets uppmärksamhet,
då Utskottet vid förra tillfället framlade ett
förslag i detta hänseende, men Utskottet
trodde sig likväl, för att kunna i denna
omständighet fatta en bestämd Opinion,
behöfva en ledning af de inom Ståndet rörande
denna vigtiga fråga rådande meningar
och föreslog derföre ett Valsätt, sorn
C >4 )
Utskottet fortfar att. anse för ilet mest principenliga.
— Då Utskottet nu af de under
discussionen af”ifne yttranden inhemtat, att
ruan funnit Valet medelst en Lista å ett
så stort antal personer, som det nyssnämnda,
helt och hållet olämpligt, samt ansell
samma val åtminstone böra inskränkas till
utseende af 25 Electorer, har Utskottet deraf
heintat anledning att nogare öfverväga
ifrågavarande Valsätt, dervid företett sig
alt, derest icke Suppleanter utsåges på samma
gång som Electorerne, den följd uppkomrae,
att Ridderskapet och Adeln sedermera
vid hvarje Electors ledighet blefve
nödsakade att i massa anställa nytt val,
hvilket åter skulle upptaga en ganska betydlig
del af Ridderskapets och Adelns dyrbara
tid; och har sådant, i förening med
de här ofvan uppgifne öfrige olägenheterne
af Valsättet i massa, föranledt Utskottet
alt i stället föreslå, det Ridderskapets och
Adelns a5 Electorer må utväljas in Pleno
af Ståndet, fördeladt i 5 lika delar, så att
hvarje del inom sig utser 5 Electorer, hvilka,
om de under Riksdagen afgå, genom
lika beskaffadt val ersättas. — Detta val
medför fördelen af ringa antal personer på
hvarje Valsedel, möjligheten för olika opinioner
alt vid valet göra sig gällande, samt
slutligen mindre tidsutdrägt vid inväljande
af nya Ledamöter efter dem, som under
Riksdagen på ett eller annai sätt upphöra
att vara Electorer.
C 'r> )
Anmärkning har blifvit gjord vid 26§.,
sorn nu blir den 23, rörande stadgandet
om Ordförandes rätt att bevilja ledighet åt
3 Ledamöter i Utskott, hvilket antal man
ansett blifva för stort i åtskillige Utskott,
i förhållande till personalen. — Utskottet
bar derföre nu föreslagit, att högst -§-:del
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter i
hvarje Utskott må kunna permitteras.
Utskottet får äfven, i sammanhang härmed,
besvara Hr Lefrens J.P. väckta Motion,
om införande i denna §. af föreskrift för
Ridderskapet och Adeln, att, när någon dess
Ledamot erhåller ledighet från dess befattning
i Utskott, enahanda ordning må iakttagas,
som skall vara de andra 3:ne Stånden
i 79 §. Riksdagsordningen ålagdt, nemligen
att ny Ledamot i den permitterades
ställe inväljes.
Då Motionairen stödjer sin berörde
Motion helt och hållet på nämnde §. i Riksdagsordningen,
beror således dess antagande
eller förkastande på tydningen af samma
§., hvilken Utskottet, för sin del, icke
uppfattar så, som Herr Lefrén synes göra
det.
Efter stadgandet, huru tillgå skall, då
Riksdagsman af Preste- Borgare- och B011-  deStånden önskar ledighet att resa från
Riksdagsorten eller att afhålla sig feån
Riksdagsöfverläggningarnej föreskrifves, att
C *6 )
om ledigheten beviljas och Riksdagsmannen
är Ledamot i Utskott, skall nytt val till
Utskotts Ledamot genast förrättas. Utskottet
tviflar derpå, att af detta stadgande den
slutföljd får dragas, att den nye invalde
Ledamoten skall lemna sin plats åt den,
som en gång erhållit permission, när denne
sednare åter skulle vilja inträda, utan tror
Utskottet fastmer, att den, som på föreskrifvet
sätt undfått ledighet, derigenom ock
blifvit skiljd från sin befattning i Utskott.
Denna mening vinner stöd af den följande
punkten i 79 §., sorn stadgar: sådant, (nemligen
val till ny UtskoltsLedamoQ, må äfven
för sig gå då Ledamot, flere än 3:neg ånger
å rad, från Utskottets sammanträden, utan
laga förfall, sig afhållit. Skulle nu den
Ledamot, som på sådant sätt sig från Utskottet
afhållit, hafva rätt alt, när han funne
för sig beqvämligt, återtaga sin befattning,
så kunde ju hända, att han vore borta
4:ra gånger men återkomme den 5:te, då
den emedlertid invalde Ledamoten finge
bevista Utskottets sammankomst endast en
gång, och det är lätt alt finna till hvilken
oordning sådant skulle leda.
Då således de på ofvanskrefne sätt invalde
nya Ledamöter, enligt Utskottets tanka,
icke äro att anse såsom Suppleanter,
hvilka i öfrigt på intet ställe i Riksdagsordningen
finnas omnämnda, utan såsom
de
C »7 )
de der böra inlaga och bibehålla de afgångnes
platser i Utskott, så har Utskottet icke
ansett sig kunna tillstyrka ett tillägg i RiddarhusOrdningen,
som skulle stå i strid
med Riksdagsordningen. Skulle åter Herr
Lefrens mening vara, att en Ledamot af
Ridderskapet och Adeln icke skulle erhålla
ledighet från Utskott, utan att förlora sin
derstädes innehafvande plats, hvilket Utskottet
tror vara fullkomligt enligt med hvad
som är stadgadt för de 3 ofrälse stånden,
så är Utskottet af den tanka, att en slik
föreskrift skulle vara vida menligare för
Riksdagsärendernas behandling, än den omständighet,
att, vid en och annan votering
i Utskott, Ridderskapets och Adelns närvarande
Ledamöter äro de andra Ståndens
till antal underlägsne; hvadan Utskottet,
äfven i detta afseende, tror sig böra afstyrka
bifall till Herr Lefrens Motion.
Hen af Herr Ribbing, Arvid, framställda
och till Utskottet remitterade Motion
om viss tids förskrifvande för vederbörande
att anmäla de Ledamöter, hvilka, utan förfall,
från Utskotten sig afhålla, skall Utskottet
taga i öfvervägande, vid upprättande
af förslag till ordningsstadga, dit denna
fråga egentligen hörer.
Då LandtMarskalks åligganden äro tydligen
utstakade uti •>. mom. a3 §. samt i
C »8 )
45, 46 oc'h 47 §§• Riksdagsordningen, har
Utskottet trott sig desto hellre kunna utesluta
de i dessa afseenden uti nuvarande
3i §. af RiddarhusOrdningen meddelade
stadganden, som dels den nu föreslagne
29 §. innehåller föreskrift, huru förhållas
skall när någon tillåter sig personligen förolämpande
uttryck, dels 45 §• Riksdagsordningen,
som tillägger LandtMarskalk rätt
att vidmagthålla ordning vid Ståndets sammankomster,
gifver LandtMarskalk fullkomlig
makt att tillrättavisa den som i öfrigt
sig otillbörligen förhåller, samt slutligen
det icke alltid är möjligt för LandtMarskalk
att till verkställighet befordra allt hvad
Ståndet beslutar, och stadgandet härom såled
es kan anses öfverflödigt.
Likaledes har Utskottet, vid närmare
granskning af dess förra förslag, funnit stadgandet
uti 3i §., att Ridderskapet och
Adelil, i händelse LandtMarskalk dör under
Riksdag, skulle afvakta, att en annan af
Konungen utnämnes, öfverflödigt, om ej stridande
mot Riksdagsordningen, enär nemligen
af denna §. den slutföljd skulle kunna
dragas, att Ridderskapet och Adeln, efter
LandtMarskalks inträffade död , icke
kunde tillsammankomma förr, än Konungen
utnämnt en annan LandtMarskalk, hvaremot
Riksdagsordningen uti 1 mom. 33 §.
stadgar, ”att om LandtMarskalk under Riksdagen,
af sjuklighet eller andre anmälte
C [9 )
laga förfall, hindras att föra ordet, lians
ställe företrädes af den efter matrikeln förste
närvarande Grefven; och har Utskottet
af sådane anledningar ansett jemväl berörde
31 §. i förslaget böra utgå.
Emot Utskottets förslag i 36, nu den
3i §. att blott ett upprop vid val och
voteringar skulle äga rum, hafva åtskilliga
anmärkningar blifvit framställda, men hvilka
icke varit af den beskaffenhet, att de
gifvit Utskottet anledning att frångå dess
ofvannämnde Förslag.
I anledning af Ridderskapets och Adelns
beslut om offentlighet vid Ståndets öfverläggningar,
har Utskottet infört en ny
den 39, innehållande stadgande örn tillstånd
för fremmande personer att; såsom åhörare,
bevista Ridderskapets och Adelns plena, på
det sätt och med de vilkor, Ridderskapet
och Adeln serskildt föreskrifver.
Utskottet, som funnit de vid den föreslagna
redaclionen af 45 §., sorn nu blir
den 41 §’n’ gjorda erinringar grundade,
har, i enlighet dermed, förändrat lydelsen
af denna §.
Slutligen får Utskottet anmäla, att Utskottet
undvikit att nämna någon annan af
Ridderskapets och Adelns Tjenstemän än
RiddarhusSecreleraren, på det Ridderska
-
C 30 )
pet och Adeln alltid må hafva fria händer
att, utan hinder af RiddarhusOrdningen, besluta
om Regleringen af Riddarhusets Tjenstemanna-Personal,
på sätt Ståndet godt
synes.
Och har Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad här ofvan anfördt blifvit, författat
ett förnyadt förslag till Riddarhusordning,
hvilket, jemte åtskillige Ledamöters
serskilda mening, härhos bifogas. Stockholm
den 6 Junii 1829.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
Utdrag af Protocollet hållet, hos Hög*
loflige RiddarhusUtskoltet den 6 Junii
1829.
S. D. Vid justeringen af RiddarbusUtskotlets
Betänkande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid dess den 7 sistlidne
Mars afgifne Förslag till ny Riddarhusordning,
anmältes följande Reservationer nemligen:
— af
Herr Grefven och Ordföranden, som
yttrade:
Jag kan ej instämma i den del af Utskottets
nu afgifne förslag till ny Riddarhusordning,
som innefattar dels sättet att
C 31 )
utvälja Ridderskapets och Adelns Electorer
och dels afskaffandet af andra uppropet vid
Voteringen. — dag yrkar antagandet af det
Förslag till Val af Electorer, som RiddarhusUtskottet
vid sistlidne Riksdag afgifvit,
samt åberopar i öfrigt hvad jag förut yttrat
i förenämnde båda frågor.
Enär anmärkning icke blifvit gjord
mot 3i §. af Utskottets förra Förslag till
ny Riddarhusordning, hvari stadgades, huru
förhållas skulle, om LandtMarskalk med
döden afgår, kan jag destornindre finna uteslutandet
af denna §. i sednaste redactionen
hafva varit nödig eller vigtig, som då
uti a3 §. Riksdagsordningen stadgas, att
vid Riksdags öppnande utnämner Konungen
LandtMarskalk, och att enär LandtMarskalk
af sjuklighet eller andra anmäldte
laga förfall hindras att föra ordet, hans
ställe företrädes af den efter Matrikeln förste
närvarande Grefven, saknaden af ett
bestämdt stadgande i Grundlagen, huru förhållas
bör, om LandtMarskalk dör under
Riksdagen, möjligen skulle föranleda dertill,
att, i sådant fall, främste närvarande
Ledamoten bland Ridderskapet oell Adeln
komme att förblifva dess Ordförande till
Riksdagens slut.
Friherre Oxenstjerna, Carl och Herr
af Ekenstam j Israélj förenade sig med Herr
(Trefven och Ordföranden uti reservation
C 22 )
nen emot Förslaget till afskaffande af an~
dra uppropet.
Herr Riben_, Carl Wilhelm j ansåg ett
tillägg uti 18 §. af det nu ingifvande Förslaget
höra äga rum, hvarigenom uttryckligen
stadgades, att de i 4* §• Riksdagsordningen
omnämnda personer icke fingo
uti Electors-valet deltaga, utan horde desamma
uteslutas vid den Valet föregående
fördelning af Ridderskapets och Adelns Ledamöter.
Och skulle dessa serskilda meningar
åtfölja betänkandet till Högloflige Ridderskapet
och Adeln. Ut supra
Ex Protocollo,
W, F. Dalman,
C 33 )
Förnyadt Förslag till Riddar- Jlots»*jadn<1'
SJ. i Riddar
-
C
husOrd'ning.
husOrdn. af
d. 18 December
i823.
På Riddarhuset åge hvarje i
tnro
-
ducerad ätt, efter den vid 1809
års Riksdag stadgade nummerföljd,
säte och stämma, på sätt
denna Riddarhus-Ordning föreskrifver.
De personer, hvilka af Kongl. 5o§. i mom.
Maj:t blifvit till Greflig, Friherrlig
eller Adelig värdighet upphöjda,
böra, inom :?:ne år derefter,
hafva sig lill vinnande af
iutroduetion å Riddarhuset anmält,
och de derföre erfoderliga
prestanda fullgjort, vid äfventyr
att, enligt Kongl. Förordningen
den 8 Maji 1778, jemförd med
Kongl. Brefvet den 1 t Februarii
1800, förlora alla med upphöjelsen
åtföljande förmåner och rättigheter;
så framt ej Kongl. Maj:t
täckes, genom särskild Nådig Resolution,
den försulna tiden återställa.
Då Iutroduetion begäres, åligger Nytt Mom.
den sökande, ej allenast att inför
RiddarhusDirectionen uppvisa så
val Konungens Nådiga Diplom i
C A )
Original,sorn vederbörliga qvittencer
öfver de i författningarne påkudna
Introductionsafgifter, utan
ock att till densamma ingifva
Sköldebrefvet i afskrift, jemte vapenplåt,
och fullständigt upprättad
Biographisk Genealogie öfver
alla till ätten hörande personer;
hvarefter introduction honora
meddelas.
§. 3.
33 S Ej må någon upptaga annan
lefvande eller utdöd ätts namn
eller vapen, med mindre han
dertill undfått Konungens Nådiga
tillstånd, efter att, i händelse
attén ännu lefver, hafva inför
Kongl. Majit uppvisat ättens samtlige
medlemmars samtycke.
§• 4-
7 $ Alla deCommendeursätter, hvil
ka
tillkommitföredenöJunii 1809,
bibehålla det högre säte å Riddarhuset,
de nu innehafva. Dock må
hädanefter icke någon ny sådan
ätt bildas, ej eller någon ätt ur
sin ordning flyttas,
§. 5.
a och 8 5$. Stamfader för en ätt är den,
som till samina 5tts värdighet
C 35 )
först upphöjd blifvit, och Ättemän
hvar och en, som deraf sedermera
är lagligen delaktig vorden,
och som sjelf ej innehafver
högre värdighet på Riddarhuset.
Hufvudman är Stamfadren, och
efter honom äldsta Ättemannen af
den ättegren, som i hvarje led
varit äldre än någon af de öfrige
lefvande grcnarne af ätten.
Äldre Ättemän är den som förr,
och .yngre Ättemän den som sednare
kan ärfva Hufvudmannarätten.
§• 6.
När Riksdag hållas skall ege 3 £.
Hufvudman, sorn sig vid den i:a
eller 3:a af de i io och ii §§:ne
omförmäldte anteckningar anmäler,
rätt att säte för Ätten intaga.
Har Hufvudmannen vid andra antekningen
sig icke infunnit, äge
annan Ättemän samma rätt, och
bland flere, den som är Hufvudmannarätten
närmast. Har icke
eller någon Ättemän sig anmält,
må Säte för Ätten intagas af Fullmägtig,
som Hufvudmannen, eller
den hans rätt utöfvar, på sätt
här nedan föreskrifves, förordnat.
Under Riksdagens lopp vare Hufvudman,
Ättemän, eller Fullmäg
-
C 26 )
6 §. 1 mom.
9, 10, 11,
52 §§:ne.
tig, som sig först anmäler, berättigad
att säte för ätten intaga.
Af dem, som påen gång sig anmäla,
äge Hufvudman företräde
framför Ättemän, äldre Ättemän
framför yngre, samt Ättemanframför
Fullmägtig.
§• 7-
Utom de personer, som, enligt
18 §. Riksdagsordningen, icke såsom
Riksdagsmän i något Stånd
kunna godkännas, vare från rättighet
till Säte och stämma å
Riddarhuset uteslutne:
1:0 Adelsman, som bysatt är.
2:0 Adelsman, som för nesligt
brott, genom behörigt, sedermera
icke lagligen upphäfdt, Utslag,
antingen blifvit till straff fälld,
eller med mer än halfva skäl besvärad,
så att Domaren funnit
saken böra till framtiden lemnäs.
3:o Adelsman, som utur Riket
afvikit, intill dess han återkommer,
och derefter 3:ne år här i
Riket skattskrifven varit.
4:o Adelsman, som främmande
magt genom tro och huldhetsed
förbunden är.
( 27 )
5:o Adelsman, som flyttat sitt
bo och hemvist utrikes, på sätt
§. 32 af 1723 års Adeliga Privilegier
omförmäler, samt sådan
Adelsmans Sou, intill dess han
åter till Fäderneslandet inflyttat,
och lagligen styrkt, att hans förbindelse
med främmande magt
upphört; att han sig med Konungen
med ny Tro och Huldhetsed
förpligtat, samt att han, de trenne
sisla åren, förr än han sig till Säte
oell Slämma anmäler, här i Riket
skattskrifven varit, eller egendom
eller Embete innehafver.
6:0 Afkomling i fjärmare än
irsta led från en på ofvannämnde
sätt utflyttad Adelsman, intill
dess han uppfyllt de i 5:te punkten
föreskrifne vilkor, och dessutom
erhållit Konungens särskilda
Nådiga tillstånd att inträda i
sina förfäders rättigheter.
7:0 Adelsman, hvars ätteledning
från Stamfadren ej af Riddarhusets
Genealogiske Tabeller tydligen
utvisas, eller, der dessa befinnas
bristfälliga, sådan ätteledning
ej styrka gitter.
8:0 Adelsman, som är Landt- Nytt mom.
Marskalk eller Talman eller Riksdagsman
af annat Stånd.
C 38 )
§. 8.
6,§ a mom. Hufvudman, som fyllt 21 år,
och som, utan afseende å åldern,
sjelf vore berättigad att representationsrätten
utöfva, må kunna
befullmägtiga annan introducerad
Adelsman att intaga Säte och
Stämma för ätten. Får Hufvudman,
enligt denna Riddarhusordning
ej utgifva fullmagt, då
inträde för tillfället närmaste Ättemän,
för hvilken något lagligt
hinder icke möler, uti full Hufvudmannarätt.
Fullmagt, som af
annan person är utgifven, kan i
intet fall såsom gällande anses.
För öfrigt bör Fullmagten, som
antingen skall vara med utgifvarens
Stil öfverallt skrifven och
underskrifven, eller ock lagligen
bestyrkt, ovilkorligen vara författad
efter följande formulair:
Tillden Lagtima (^TJrtima) Riksdag
som i N. skall hållas (hålles)
tager (tagit) sin början den (dag
och år) befullmägtigas härmed
(Titel och Namn) att för
Grefliga 1
Friherrlig, L
Lommendeiirsl
Adeliga J
intaga Säte och Stämma på Rid
-
C a9 )
dårhuset, hvarvid han ovilkorligen
förpligtas att ställa sig till
efterrättelse den af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer antagne och
besvurne Regeringsform af den 6
Junii 1809, jemte Riksdagsordningen
af den 10 Februarii 1810
och öfrige gällande Grundlagar.
Ort och Datum.
Namn.
Sigill.
Titel.
. §- 9\
Bänkarne i Pleni-rummet nu- l7 $-  jnereras så, alt ?:sta Bänken blir
den främsta till höger om LandtMarskalksBordet,
2:dra, den främsta
till venster, 3:dje, den andra
till höger o. s. v. Vid början af
hvarje Riksdag bestämmas alla
lefvande ätters säten å Riddarhuset,
så alt de främsta intaga
i:sta Bänken, de derefter följande
2:dra, 0. s. v.
§. 10.
Så snart LandtMarskalk, enligt 1,2,3 mona.
5a §. Regeringsformen och a3 §. 12
af Riksdagsordningen, blifvit af
Konungen i Nåder utnämnd, och
af de 2.‘ne äldste närvarande Grefvar,
till hvilka Kongl. Maj:t ho*
C 3o )
norn öfverlemnar, lill Riddarhuset
beledsagad, emottages han derstädes
vid ingången, af RiddarhusDirectionen,
RiddarbusSecreteraren
och de öfrige till RiddarhusCanzliet
hörande personer.
Derefter sammanträder, följande
dagen, å utsatt timma, efter föregånget
anslag, RiddarhusDirectionen,
för att förrätta anteckningen,
under LandtMarskalkens Ordförande,
hvarvid han likväl ej
deltager i öfverläggningarne och
besluten, på annat sätt, än såsom
i Ridderskapets och Adelns Plena.
Med anteckning förstås den
åtgärd, hvarigenom en Adelsmans
begäran om inträde å Riddarhuset,
såsom Riksdagsman, varder,
på sätt denna Riddarhusordning
föreskrifver, behörigen pröfvad;
samt, derest något hinder icke möter,
hans namn och värdighet införd
i en för sådant ändamål på
alla lefvande ätter, efter stadgad
numerföljd, inrättad uppropslista,
och honom tillställd en med
Riddarhusets Sigill påtryckt Pollet,
med påskrift af ättens numer
och namn, den antecknades
förnamn samt numer på den
bänk, der hans ställe är honom
anordnad!. Skulle emellan de per
-
C 3r )
söner, hvilka anteckningen sålunda
förrätta, olika meningar uppstå,
afgöres frågan efter de fleste
rösterne. Uppkomma paria vota,
galle den mening, för hvilken den
främste Ledamoten i RiddarhusDirectionen
sig förklarar.
ii §.
Sådana anteckningar höra vara 4 °ch 5
2:ne och förrättas hvardera med mo"i. af
arne upprop; hörandes första an- ?
teckningens båda upprop ske på
serskilda dagar, men efter hvarandra,
så framt ej helgedag inträffar,
då det sednare uppropet
blifver nästa söknedag. Andra
anteckningens håda upprop ske
på en dag, hvilken bör vara den
närmast helgd fria före den, sorn
Konungen i Nåder bestämt till
Ständernes sammanträde på Rikssalen.
Derefter må anteckning verkställas
och Pollet meddelas, endast
inför Riddarhus-Utskottet,
hvilket i sådant ändamål sammanträder
^ timma före hvarje Plenum.
Ej må någon antecknas eller
Pollet erhålla, som icke personligen
sig anmäler. Vid anteckningen,
och då Inträdespollet er
-
hålles, tilldelas hvarje Ledamot
ett tryckt Exemplar af denna Riddarhusordning.
12 §.
Häfver Ättemän i behörig ordning
antecknad blifvit, äge i sådant
fall Hufvudman rättighet
att, i grund af behörig Fullmagt,
säte för annan ätt intaga. Har
Hufvudman Fullmagt utgifvit vare
han för den Riksdagen skiljd
från utöfningen af Riksdagsmannarätt,
utom i de fall, då Fullmägtig
aflidit, sin rätt förlorat,
utrikes rest, eller sin Pollet till
RiddarhusUtskottet återlemnat.
Dör, under påstående Riksdag,
den som Fullmakt utgifvit, lemne
Fullmägtig det säte, han på grund
af samma fullmakt innehaft.
Blifver, under påstående Riksdag,
Fullmägtig Hufvudman för
egen ätt, och intager säte för densamma,
vare han bibehållen vid
innehafvande befattning såsom Elector,
Utskotts eller Nämnds Ledamot.
Lag samma vare med den,
som under påstående Riksdag blir
Hufvudman och intager säte för
en ätt af högre värdighet.
§. i3.
C 33 )
{. .3,
Dert, hvilken första gången i4 fsåsom
Riksdagsman sig anmäler *
åiigge att om sin ålder* i fall
sådant äskas, uppte bevis genom
utdrag af Kyrkoboken ifrån den
Församling, der han född är. Finnes
ej Kyrkobok, galle då bevis
af någon Konungens Embetsman
i Örten. Företet sig anledning,
att inlemnadt betyg är origtigt,
blifve inlemnaren genast tilltalad
i laga ordning, och erhålle ej
inträdespollet, innan han sig inför
Domstol rättfärdigat. Innehålla
de å Riddarhuset befintliga Genealogiska
Tabeller fullständig underrättelse
om den Sökandes födelseår
och dag, är ej annat bevis
af nöden; men påstår den
sökande, att Genealogiens uppgifter
äro origtige, hvile frågrtu om
pollets erhållande, till dess hart
ahskaffar bevis. Anmäla sig på
en gång flere, sorn göra anspråk
på Hufvud mannarätt för samma
ätt, eller på närmare Ättemanna1'ält,
eller klagar någon deröfver;
att pollét blifvit utlemnad på
grund af förment ovigtig Genealogie,
då blifve, eller fortfare att
vara antecknad den, som enligt
Genealogien är närmast berätti
-
C 34 )
gad, till dess den andre sin bättre
rätt med antaglige bevis vederbörligen
styrkt.
§• *4-
>6 §• Uppvisas vid en och samma
anteckning tvenne eller flere Fullmagter
för en och samma ätt,
varde alla, ehuru af behörig man
utgifne, ogillade. Anmälas sådane
Fullmagter vid olika anteckningar,
galle den som först uppvisad
blifvit. Den som med obehörigt
utgifvande af en eller flere
fullmagter beträdes, kommer för
ett sådant förhållande, hvilket
uti RiddarhusUtskoltet undersökas
bör, att anses Säte och Stämma
på Riddarhuset, för längre eller
kortare tid, förlustig, allt efter
hvad Ridderskapet och Adeln in
Pleno derom kan rättvist pröfva.
§. 15.
Ny §. Den, hvars anhållan om Inträdespollet
icke blifvit beviljad, vare
berättigad, om han det äskar,
att få förhållandet genom Ordföranden
i RiddarhusDirectionen eller
RiddarhusUtskottet anmäldt i
först intr,äflande Plenum bos Ridel
erska pe t och Adeln, på hvars
slutliga afgörande frågan kommer
att bero.
C 35 )
§• *6.
Tugen må på Riddarhuset in- *8
träda, innan han för vakthafvande
UnderOflicern uppvist den honom
lemnade Inlrädespollet. Utlånar
Ledamot sin Pollet åt någon
till inträde på Riddarhuset
icke berättigad person, för att
honom såmedelst inträde förskaffa,
vare den som Polletten utlånt,
Säte och Stämma, den Riksdagen,
förlustig. Frågan härom
hör i RiddarhusUtskottet undersökas,
för alt sedermera af Ridderskapet
och Adeln in Pleno afgöras.
§• *7-
Innan andra anteckningen för 29
sig gått, må ej beslut fattas uti
Ståndet, rörande ämnen, hvilka
tåla uppskof.
§. ,8.
Sedan Riksdagen af Konungen >9
blifvit å RiksSalen öppnad, hör
nästa Söknedag derefter, så vida
Plenum Plenornm icke å samma
dag är anbefaldt, val af Electorer
verkställas. Med detta val
förhålles så, att, enligt anteckningslistan,
samtlige Ridderskapets
och Adelns hela antal delas
uti 5 särskilda, men till beloppet
C 36 >
lika delar, hvarvid, o ra något
mindre antal skulle öfverblifva,
detsamma på de sista afdelningarne
med en person på hvardera
fördelas bör. Sedan detta blifvit
verkställdt, och tryckt förteckning
på afdelningarne utdelad,
utväljer hvarje Afdelning inom
sig, på sätt som i §§. 3i och 33
för val i allmänhet föreskrifvet
är, 5 Electorer. Afgår Electusunder
Riksdagen, välje den afdelning
till hvilken han hört, en
annan i hans ställe, på sätt stadgadt
är.
§• 19-
Electorerne åligge att, inom
den tid RiksdagsOrdningens 28 §.
foreskrifver, välja Ledamöter till
samtelige der omnämnda Utskott,
samt till Expeditions- och Riddai-husUtskotten.
— Innan detta
val skedt, må ingen Elector afsäga
sig denna befattning. Derefter
må det vara tillåtet under
enahanda vilkor, som för Utskotts
Ledamot stadgade äro. Electorerne
åligge äfven att tillsätta Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln
i alla de Utskott, hvilka Rikets
Ständer, med anledning af 36 §.
Riksdagsordningen, finna vara af
nöden, samt att, vid inträffande
ledigheter, välja andra Ledamö
-
C 3, )
ter i de afgångnas ställe. De kunna
ej till Ledamot i Utskott kalla
annan person, än den som till
Säte och Stämma antecknad samt
å Riksdagsorten närvarande är,
och som af ji §. Riksdagsordningen
icke hindras att förtroendet
emottaga. Do förrätta deras
val serskildt för hvarje Utskott
med slutna Sedlar; hörandes hvarje
Sedel innehålla namn på så
mångå personer, som antalet af
de platser, hvilka för tillfället
skola besättas. Electorerne må
ej sammanträda till val, utan föregånget
in Pleno af Ridderskapet
och Adeln fattadt beslut, samt
derefter gjordt anslag; och böra
minst i3 närvarande i valet deltaga.
ValProtocollet bör genast,
af minst samma antal Electorer
undertecknadt, försegladt till RiddarhusSecreteraren
aflemnas.
§. 20.
Varder Elector till UtskottsLedamot
vald, upphöre han att
vara Elector, så framt han ej, på
sätt 25 §. omförmäler, befattningen
i Utskott sig afsäger. Elector,
som kallas till Ledamot i Förstärkt
Utskott eller Nämnd, bibehålle
sitt uppdrag såsom Elector.
29 f.
C 38 )
§. ar.
24 5- Tillstånd att på högst 3:ne vec
2
inom. kors (_itj frän Riksdagen afresa,
må LandtMarskalken bevilja 4 eller
5 af Eleetorerne, i den ordning,
de sig dertill anmäla.
§. 22.
21 §. I Utskott föres ordet af den
Ridderskapets och Adelns Ledamot,
som hland de närvarande
har främsta sätet på Riddarhuset.
§. 23.
§• Den som blifvit vald till Le
damot
af Utskott, äge rätt att i
samma Plenum, Vallistan blifvit
öppnad, eller i det nästföljande,
denna befattning sig afsäga. Sedermera
må afsägelse icke äga
rum, utan med Ståndets samtycke,
eller efter anmälan hos LandtMarskalken
och Pollettens återlemna
nde, hvarmed én på sednare
sättet afgången Ledamots utöfning
af Riksdagsmannarätt för den Riksdagen
upphör.
Ledighet på högst 3 veckor
må Ordförande i Utskott kunna
bevilja högst en tredjedel i sender
af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter i samma Utskott, iden
ordning de sig derom anmäla.
C 39 )
Ifrån befattning i Hemliga Utskottet
kan likväl, sedan detsamma
blifvit i verksamhet satt, Ledamot
icke, utan Konungens tillstånd,
alldeles eller på bestämd
lid entledigas.
§• 24.
Elector eller Utskotts Ledamot, *6 $.
må, utan laga förfall eller erhållen
ledighet, icke uteblifva från
Electorernes eller Utskotts sammanträde,
vid den påföljd, som
i Ordningsstadgan särskildt finnes
föreskrifven. Sker det ändock tre
på hvarandra följande sammankomster,
vare han sin Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustig.
Lag samma vare, om Elector
eller Utskotts Ledamot, utan
styrkt laga förfall, tvänne veckor
utöfver erhållen ledighet uteblifver.
— Börandes sådant af Electorernes
eller Utskotts Ordförande
genast hos Ridderskapet och
Adeln tillkännagifvas.
§. 25.
Hvad med laga förfall förstås 20 $•
bestämmes uti allmänna Lagen
12 Cap. 1 §. RättegångsBalken.
Skulle andra synnerlige, der icke
nämnda orsaker till förfall anmälas,
må pröfningen deraf på Ridderskapet
oeh Adeln in Pleno ankomma.
C 4* )
§. 26,
38 §. Med anslag till Plenum och Utskotts
sammanträden, förfares på
sätt 46 §• Riksdagsordningen föreskrifver.
Anslag till Electors
sammanträden, skola ske sist klockan
8 om aftonen dagen förut.
Om under varande förmiddags
Plenum fortsättning pröfvas nödig
på eftermiddagen/bör anslag
derom innan klockan 1 på dageii
vara gjordt.
§• 27 •
äa f, Under hvarje Riksdag skallett
fullständigt Diarium öfver alla i
Ståndet förekommande ärender
föras, och i RiddarhusCanzliet
vara att tillgå.
§■ 28.
33 $, Väcker någon muntligen en frå
ga,
som på bordet lägges eiler remitteras,
eller med de öfrige RiksStånden
communiceras, bör anförandet
till Protocollet dicteras,
och afskrift deraf till bordet aflemnas,
innan nästa Plenum. Gör
någon munteligen sådane anmärkningar
vid ett Utskotts Betänkande,
att de till detsammas återremitterande
föranleda, böra de
inom 8 dagar vara skrifteligen
uppsatta och inlemnade till Rid
-
C 4' )
darhusCanzliet, vid påföljd att
anmärkningarna, i annor händelse,
sådane de till Protocollet blifvit
uppfattade, till Utskottet afgändas.
§• 39'
Uppstår fråga, om någon tillJåtit
sig personligen förolämpande
uttryck, pröfve Ridderskapet och
Adeln, om han derföre af LandtMarskalken
varnas bör om saken
pf ett Utskott skall närmare pröfvas,
eller ock alldeles förfalla.
Förvises saken till Utskott, skall
ett sådant sättas af 12 Ledamöter,
hvilka till hälften utnämnas
af LandtMarskalken och till hälften
af den person, hvarom fråga
är. Detta Utskott pröfve genast
målet och lemne deröfver till
Ridderskapet och Adeln sitt betänkande,
innehållande, tillstyrkande
antingen till befrielse, eller
att med saken skall förfaras enligt
1 :sta punkten af 110 §. RegeringsFormen,
eller ock att den
ifrågavarande personen skall uteslutas
från Säte och Stämma på
Riddarhuset för den Riksdagen,
till hvilket uteslutande fordras ett
lika antal röster som nyssnämnde
§. för sättande under laga tilltal
bestämmer.
37 §•
i morn.
C 4* )
§. 3o.
38 §. Uti alla mål, hvilka personligen
röra en eller annan af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter,
höra densammas närmaste
anhörige, lill och med Syskoneharn,
ingen rösträttighet äga, utan
skola de, sedan så väl den sorn
saken angår, som de sjelfva haft
tillfälle lill Protocollet andraga
hvad de nödigt aktat , jemte honom,
när beslut skall fattas, från
Riddarhuset afträda.
Skulle någon eller några, som
på ofvanberörde sätt hefunnos
slägt vara, uti sådan fråga hafva
voterat; vare han eller de Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen
förlustige, och voteringen ogiltig,
i fall i nästa Plenum styrkes, att
densamma kunnat hero af hans
eller deras röster.
§. 3i.
4t och Då val eller votering förrättas
42 §§• skall, anmode LandtMarskalken,
eller den hans ställe företräder,
Sex Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln att jemte honom vid
hordet sitta. Af dessa föra 4
serskilda Protocoll. Uppropet
skall förrättas efter anteckningslistan.
De som till en och sam
-
( 43 )
ma bänk höra, träde inom skranket
när deras bänknumer uppropas
och hvar och en framlägge
vid upprop af dess namn, sin
val- eller voteringssedel på det
pappersark, som hålles af en Ledamot
vid bordet.
§. 32.
Votering sker för öfrigt, med 43 §•
iakttagande af hvad 53 §. Riksdagsordningen
föreskrifver. Under
påstående votering, böra tryckta
‘voteringssedlar alltid finnas alt
tillgå på serskilda ställen i RiddarliusSalen,
och får emellan de
med ja och nej tecknade, någon
skillnad i öfrigt icke finnas.
§. 33.
Alla val skola, efter förutgån- Ny 5>-  get anslag, förrättas med skrifna
Listor, på sätt Riksdagsordningen
71 §. föreskrifver. Vid de
tillfällen, då ett visst antal Suppleanter
tillika skola väljas, för att
inträda i målin af inträffad ledighet,
skall valet ske på det sammanlagda
antalet af Ordinarier
och Suppleanter, hvarvid de flesta
rösterne bestämma, hvilka personer
blifva Ordinarier, äfvensom
den ordning, hvarefter Suppleanterne
böra tillkallas.
C 44 )
Mellan arne eller flere personer,
som fått lika antal röster»
skiljes genom lottning, när så
behöfves.
§. 34-
44 S- Sedan voterings- eller valupp
ropet
är slutadt, öppnas sedlarne
af Ordföranden, samt granskas
af honom och af dem som vid
bordet sitta, ibland hvilka fyra
föra hvardera särskildt Protocoll,
som efter fulländad votering eller
val, collationeras. Derefter upprättas
ett omröstnings- eller Valprotocoll,
hvilket underskrifves
af alla dem som vid bordet sitta»
och genast uppläses.
5. 35.
45 §. Med val af Fullmägtige uti Ri
kets
Ständers Bank och RiksgäklsContoir,
samt förordnande af Revisorer
till de i Riksdagsordningen
anbefalldte granskningsförrättningar,
förfares på sätt §§. 66,
67, 68, 69 och 70 af Riksdagsordningen
föreskrifva. Fullmägtige
och Revisorer taga sina säten,
efter de ätters ordning på Riddarhuset,
hvilka de tillhöra.
§. 36.
47 §• Riddarluis-Utskottet består af
Tolf Ledamöter. Inför delta Ut
-
C 45 )
skott skola Ledamöter af Ridderskapet
och Adela, hvilka efter
de tvenne första anteckningarne
vid Riksdagen sig infinna, styrka
deras behörighet till Säte och
Stämma, och utbekomma polletter.
Detta Utskott tillkommer
att öfverse Riddarhus- samt Adeliga
Jungfru-Stifts-ärendernes förvaltning
, sedan förra Riksdagen,
revidera Riddarhus-Cassan
och Adeliga Cadette-Schola» Fonden,
såsom ock alla öfrige under
Directionens styrelse ställda Cassör,
Donationer och Legater; hörandes
öfverallt detta samt öfver
RiddarhusDirectionens afgifvande
Riksdagsberättelse, Utskottet till
Ridderskapet och Adeln aflemna
yttrande, med förslag till de förändringar,
hvilka Utskottet i något
hänseende kan finna nödiga,
så tidigt, att Ridderskapet och
Adeln må kunna inom tre månader
från den dag då Riksdag enligt
27 §. Riksdagsordningen tager
sin början, pröfva, huruvida
Direclionen må hafva dess åligganden
rätteligen fullgjort. I öfrigt
äger Utskottet att ställa sig
till efterrättelse hvad denna Riddarhusordning
stadgar, äfvensom
de i Gvundlagarne för Rikets
Ständers Utskott gifne föreskrif
-
C 46 )
ler, hvilka kunna pä RiddarhusUtskoltet
lämpas.
§• 37-
43 §. Genom val in Pleno, utser
Ridderskapet och Adeln vid hvarje
Riksdag en af sju Ledamöter
bestående Direction, hvilken, enligt
särskild utfärdad Instruction,
som äfven innehåller föreskrifter
för Riddarhusets Tjenstemän, besörjer
och förvaltar Riddarhusets
angelägenheter. Ej må Ledamot
af RiddarhusDirectionen derjemte
kunna vara Fullmäglig i Rikets
Ständers Bank eller RiksgäldsContoir,
eller Revisor öfver dessa
Verks samt StatsVerkets styrelse
och förvaltning, ej eller sådan
person, som enligt 4r §•
Riksdagsordningen icke kan lill
Ledamot i Utskott väljas.
§. 38.
49 §• Med RiddarhusSecreterarens äf
vensom
Riddarhusets öfrige Tjenstemäns
tillsättande vid inträffande
ledighet, för hålles på sätt
Ridderskapet och Adeln derom
förordnar.
§• 3p.
Ny §• Fremmande åhörare må kunna
bevista Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar, på sätt och med
C 47 )
de vilkor, Ridderskapet och Adela
särskildt derom föreskrifver.
§. 40.
Till befrämjande af nödig ord- 46 §
liing vid Ridderskapets och Adelns
sammankomster, bör en särskild
Stadga upprättas, och till efterrättelse
i RiddarhusSalen anslås.
§• 4».
Yäckes fråga in Pleno om än- §
dring uti denna Riddarhusordning,
bör en sådan alltid remitteras
till RiddarhusUtskotlet, som
med sitt betänkande deröfver till
Ridderskapet och Adeln inkommer.
Besluter Ridderskapet och
Adeln, i anledning deraf, någon
ändring eller tilläggning uti Riddarhus
- Ordningen, öfverlemnas
samma beslut till Konungens Nådiga
stadfästelse, och blifver, derest
det oförändradt gillas, genast
efter slutad Riksdag gällande. Skulle
Konungen icke för godt finna
att Förslaget i dess helhet i Nåder
antaga, äger Ridderskapet och
Adeln rättighet att, vid samma
Riksdag, till Kongl. Majit öfverlemna
nytt Förslag till den eller
de §§., Konungen, uti Dess lill
Ridderskapet och Adeln aflåtande
Nådiga Svar, förklarar hindra det
C 48 )
helas gillande. Öfverlemnar icke
Ridderskapet och Adein sådant
nytt Förslag, eller varder detsamma
af Konungen icke godkändt,
blifve den förra RiddarhusOrdningen
oförändrad gällande,
Varder under påstående Riksdag,
i den ordning 8a §. RegeringsFormen
föreskrifver, någon
sådan ändring uti Grundlagarne
antagen, som gör en derefter lämpad
rättelse af RiddarliusOrdningen
nödvändig, bör RiddarhusUtskottet
sjelfmant till Ridderskapet
och Adelil inkomma med förslag
till dylik rättelse,
§.
54 §. Sedan Kongl. Maj:t på RiksSalen
åtskiljt Rikets Ständer och
deni hemförlofvat, samt LamltMarskalkeli
derefter på Riddarhuset
afslutat Ridderskapets och
Adelns sammankomster, aflemnar
LandtMarskalken Stafven till den
efter Matrikeln äldste närvarande
Ledamoten, hvilken med sex
Deputerade af Ridderskapet och
Adeln genast uppträder till Kongl,
Maj:t , för att LandtMarskalksStafven
i underdånighet återlemna
, och må sedermera någon sammankomst
för Ridderskapet och
Adeln, den Riksdagen, ej äga rum,
