# ID: svediakorp-gov369
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 30,356
# sentences: 885
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dea ig Jun i i e. ffla
gifva en så ringa import deraf, att den icke
kan skada de i dessa till verkningar uppväxande
inhemska näringarne, utan blott
tjena dem till prof eller modeller för deras
egen undervisning och förbättring, enär de
i mindre qvantitet införtullas. Att så väl
denna skyddstull, såsom äfven den för annat
ostämpelbart, nu förbudet, gods föreslagne,
icke undanstjäles Staten genom oloflig
införsele tillhör Tulltjenstemännen vid kusterna
att tillse Och förhindra.
Det sista skälet jag anfört mot skyddstull
sprincipen, såsom af åtskillige och af
många framstäldt, att höga tullafgifter reta
till tullförsnillning, går jag nu att upptaga.
Det kan ingalunda bestridas, att ju lägre
tullafgifter, desto mindre anledning att
tullförsnilla, och man skulle, endast utgående
från denna sats, lätteligen kunna anse,
att låga tullafgifter undanrödja förbrytelser,
leda till lydnad och aktning för författningar,
och demoralisera ej den vinningslystne.
Men om denna verkan genom lagstiftningen
för Tullväsendet skulle vinnas,
borde också ingen förbudsförfattning mot någon
varas införande existera, ty om höga
eller så kallade skyddstullar väcka retelse
hos en eller annan, ja kanske flere, att välja
det olofliga för det lofliga, och uppoffra
lagar, heder och medborgerlighet för enskild
fördel, så måtte förbudet, att äfven på lof-*
Den 19 Junii e, m.
ligt sätt, det vill säga att mot tillbörliga avgifter
till Staten, få följa en fri och i moraliskt
hänseende, laglig viljas önskningar,
ännu mera reta till afvikelser, ty ingen lärer
neka, att den lagstiftning, som förbjuder,
är svårare att åtlyda, än den som tillåter.
Men säger man, tullafgifler sorn uppgå
till j-:del, eller hälften af en varas värde,
äro de facto förbud, och böra således
anses i det närmaste åstadkomma samma
verkan som totala förbud. Jag medger detta,
och har icke framställt skyddstullsprincipen
på annat sätt, med afseende på dess
allmännare inflytelse i hänseende till den
vinningslystnad, som nu uttrycker sig genom
lurendrejande; men jag vågar dock tro,
att en, äfven dyrköpt, rättvis tillåtelse, innebär
ett mindre corruptionsmedel, än ett
totalt förnekande, och att skyddstullsprincipen
således leder till mindre demoralisation,
än förbudsprincipen, enär denna sednare utgör
ett obilligt tvång på de oskyldigaste
önskningar.
Emot den visserligen synbart riktiga
sats, att ju lägre tullafgifler, ju mindre tullförsnillning,
har erfarenheten likväl franstedt,
och framter än i våra dagar, flere
exempel som bevisa motsatsen, och som således
höra till undantagen från regeln. Få
äro de beslag, som blifvit gjorde, der icke
tullförsnillade varor, äfven emot lindrigare
tullafgifler till införsel tillåtna, mången gång
Den 19 Jan ii e. m.
3o3
utgjort en betydlig andel af det i beslag
tagna godset. Tullen å Caffe t. ex. nedsattes
1826 från 5 sk. till 3 sk. skålp., och
mångfaldiga beslag på tullförsnilladt caffe,
hafva sedan den tiden ägt rum. Det gifves
i detta afseendet, såsom i alla andra
fall, der man genom lagar vill bestämma
gränsorna för menskliga företagen, vissa inre
och yttre motiver, som antingen göra
dessa lagar så starka, att de blifva obehöfliga,
eller också göra de strängaste föreskrifter
otillräckliga, äfven om de afen lefvande
rättvis kraft Jiandbafvas. Grundsatser
och tänkesätt äro de inre, behof och
tillfällen äro de yttre, motiverne, som äfven
verka på individers handlingssätt, reia
tift till Tullförfattningar.
Äro de förra falske eller svage och lättsinnige,
och de sednare stora och förledande,
begagnas hvarje möjlighet att åtkomma
enskild vinst eller fördel, utan afseende på
den allmänna eller enskilda skada derigenom
åstadkom mes, och denna bedröfliga sanning
gäller i slikt fall så väl för förbrytaren,
som för den, hvars pligt det är att
beifra förbrytelsen. Der förledande tillfällen,
nemi: der lokala förhållanden och mångfaldiga
afsättningstillgångar reta till oloflig
varu-trafik, måste vaksamheten ökas, och
det är just på denna grundsats af ökade försvarsanstalter
mot det af dylika omständigheter
gynnade missbruket, som det nu exi
-
3o4
Den 19 J u n i i e. m.
sterande TallbovakningsSystemet hvilar, hvilket
redan lemnat några förhoppningsgifvande
exempel om dess blifvande nytta, såsom,
värn och skydd mot slik varutrafik.
Vid jemnförelsen således emellan förbud
på vissa för näringa nies bestånd verkliga
eller inbillade inflytelseägandé varu-artiklar,
eller skyddstull för samma ändamål,
tror jag den sednare utgå från en billigare
grundsats än den förra, och, med uppmärksam
bevakning och ändamålsenliga Författningar,
innebära lika skydd mot skadlig
täflan, som den förra. Men då jag efter
min mening om saken sökt visa detta, torde
det tillåtas mig att få tillägga, i hvilka
fall jag anser allmän införsel-tillåtelse, med
skyddstull å vissa varor, äfven äga företräde
för förbuden, så i administratift, som
moraliskt, hänseende.
Genom borttagande af förbuden, förenklas
undersökningen om en varas egenskap,
såsom lagligen berättigad att inkomma
i Riket, till vinnande af ett enda resultat,
det, om bon är för tullad. På sätt
jag förut haft äran visa, styrkes detta, genom
åsatt stämpel och öfvertygelsen att densamma
är äkta. Någon strid eller tvekan
om varans rätta beskaffenhet, såsom hörande
genom sina beståndsdelar och sin sammansättning
till slaget förbudna eller tillåtna
-
Den 19 J u n i i e. m.
3o5
na varor, som nu åstadkommer så mycket
kif mellan Godsegare oell Tullverket, och
som ofta föranleder till långvariga, kostsamma
rättegångar, kan då icke uppkomma,
hvarken vid förtullningen, elier när
varan är i beslag tagen. Att både Domstolarne,
Tullverket och Godsegare härigenom
skola mindre besväras, synes mig böra
antagas, äfvensom att tullbehandlingen
af stämpelbart gods med ökad skyndsamhet
då bör kunna handhafvas.
Samma enkelhet, som denna i administratift
hänseende häraf vundna, uppkommer
äfven härigenom vid bedömmandet af
tullförsnillningsbrott, såsom moralisk och
lagförbrytelse. Det kommer då icke att finnas
mera än ett brott mot tullförfattningarne
nemi. tullförsnillning eller oloflig varuinförsel,
och detta är så mycket straffvärdare,
som handlingen är mot viss afgift till
staten tillåten. Tullförsnillning är således
med andra ord uttryckt, nära detsamma,
sorn att stjäla, hvad man får köpa, en
handling, som åtminstone icke kan få några
offentliga medhållare. Att detta bör
hafva fördelaktig inflytelse på opinionen om
förbrytelser mot tullförfattningarna, det vill
säga, att tullförsnillaren icke erhåller den
ursägt i omdömet, som nu stundom på
liera ställen både passift och actift uttrycker
sig för lurendräjaren, anser jag äfven
28 H. 20
3o6
Den 19 Junii e. m.
blifva en följd af skillnaden i verkningarne
af en tillåtelse och af en förbuds-författning.
Så länge import- och exportrörelsen i
ett land är underkastad en viss ordning,
vissa iakttagelser, och vissa afgifter derföre
erläggas, måste allt detta genom lagar och
författningar bestämmas. Att dessa nödvändigt
skola innebära något tvång, är ovedersägligt,
men intet annat än det enskilda på
sig sjelf endast tänkande intresset kan likväl
önska deras upphörande, då det lärer
vara en obestridlig satts, att tullafgifter, det
vill säga den skatt, som sluteligen faller på
consumtionen, är, enär den hvilar på riktiga,
billiga och väl uttänkta grunder, den
minst tryckande för skattdragaren, och i
allmänhet, det säkraste värn mot beliofvet
af ökade ordinarie skatter för folken, såsom
i alla länder, likasom i Sverige, utgörande
en af de största extra ordinarie inkomstkällorna.
Men detta sista, för samhället hälsosamma,
resultat vinnes efter min tanka
icke genom den principens uppställande,
att bestämma tullafgifterne i allmänhet till
så låga belopp, att ingen tullförsnillning
bör äga rum; ty först och främst visar det
af mig citerade exemplet med den låga caffetullens
försnillande, jemte hvad jag för öfrigt
i denna del af ämnet haft äran anföra,
det ingen utgift är så låg, att icke den
vinningslystne söker undvika den, och för
Den 19 Junii e. m. 307
det andra skulle ett sådant förhållande sannolikt
åstadkomma en instörtning af varor
i Landet, som i brist af motsvarande afsättning
skulle först fylla nederlagen, och
sedan ruinera importören, som nödgades
betala hvad han icke kunde försälja.
Under första året af en sådan sakernas
ordning, skulle visserligen så mycket
varor inkomma, att deras mängd godtgjorde
hvad deras låga tullbelopp förminskat,
men snart skulle följderne häraf visa sig,
äfven på ett högst menligt sätt för tullintraderna,
och då vore en sådan nedsättningsprincip
så mycket skadligare, som öfvergången
till en motsatt för att afhjelpa det
onda, träffade ett handelslillstånd, då varulagren
voro öfverdrifne och deras ägare
utarmade.
Uti alla Tulltaxor, i synnerhet de sednare
årens, har den principen i allmänhet
blifvit följd, att bestämma tullafgiften i förhållande
till en varas afsättbarhet och lätthet
att fördela och insmugla, det vill säga,
att sätta högre tull på en nödvi i Ii dig
consumtions- och förbrukningsvara, som genom
sin beskaffenhet vid införseln och vid
undersökningstillfällen är svår att dölja och
lägre tull på den vara, som lämpar sig till
en motsatt behandling. Derjemte har äfven
vid tullafgifternas bestämmande, fästats
20*
3o8
Den 19 Junii e. m.
afseende på varors beskaffenhet af råämnen
eller förädlade, och de förra har man belagt
med lägre och de sednare med högre
tull; dock alltid med afseende derå, att
varan ej så betungas, att dess afyttring ej
lemnar ägaren tillbörlig vinst.
Genom dessa, för hvarje så beskaffad!
serskildt varuslag iakttagne, beräkningsgrunder,
kan man med skäl säga, att ett i möjligaste
måtto billigt resultat vunnits, så väl
med hänsigt till varuägarens rätt, som i afseende
på Statens båtnad. I denna anda
och till ytterligare närmande af detta resultat,
hafva nästan årliga rättelser i Tulltaxorne
genom Regeringens omsorger sedan 1824
blifvit anbefalde, och är det äfven på dessa
grunder i allmänhet, som GeneralTullStyrelsen
uppgjort dess underdåniga Förslag
till sista Tulltaxan, och som BevillningsUtskoltet
nu uppställt sitt väl utarbetade Betänkande
och förslag i ämnet.
Med skäl lärer man kunna anse Tullafgifters
erläggande för inkommande varor,
endast utgöra ett förskott, utlagdt af Importeuren,
som af varornes afnämare honom
sedan vid deras försäljning godtgöres.
Skulle det icke vara förhållandet i allmänhet,
att Köpmannen och Fabrikanten vid försäljningen
af deras vara, uti priset derföre
inneslöto beloppet af alla för varans erhållande
och förvarande af dem utlagde urn
-
Oen ig Junii e. m.
gälder, och derjemte en efter deras behof
eller önskningar lämpad vinst, nödig för
deras utkomst eller berikande, så skulle inga
Köpmän och Näringsidkare existera och
således icke eller någon handel, eller några
på utländska rå-ämnen grundade Fabriker
och Verkstäder. Man behöfver derföre icke
frukta, att varor i allmänhet icke hära högre
afgifter än sådane, som äro beräknade i
afsigt att förekomma all anledning till tullförsnillning.
Bland de mångfaldiga olikartade
meningar öfver Tullsystemers etablerande,
som under vår tid gifvit sig tillkänna,
har äfven den satsen framstått, att lika
afseende borde göras på alla Näringar
vid tullafgifters bestämmande, och att en
så kallad naturlig tull d. v. s. en sådan tull,
som understiger lurendrejarens och tullförsnillarens
omkostnad för deras olofliga
rörelse, borde stadgas; och man har ansett,
att detta mål träffas medelst io å i5 procent
å varuvärdet, äfvensom att tnllförsnillning
och lurendrejeri derigenom skulle upphöra.
Med erkännande af det synbart riktiga
i theorien om den naturliga tullen, vore
detta likväl en lagstiftning, som dels blefve
svår att med sakkännedom uppgöra, så
vidt man ej ville öfverlemna dess författande
åt sjelfva tullförsnillarne, och lita på
att de i detta utförande voro ärligare, än
de äro i utförandet af deras pligt att åtly
-
3(0
Den ig Junii e. ra.
da de Lagar som finnas, dels mäste normen,
hvarefter den naturliga tullen borde
regleras, jag menar Lurendrejarens och Tullförsnillarens
omkostnader, vara mycket varierande,
allt efter localernes olikhet, der
smuglerierne bedrifvas, samt i förhållande
till åtskillige andra, under sjö- och landttransporter
inträffande, oförutsedda svårigheter,
som äfven i den lofliga Handelsrörelsen
tillskapa varierande omkostnader. Jag
fruktar således, att icke ett så riktigt belopp
för den naturliga tullen skulle kunna träffas,
som lemnade tillräcklig säkerhet, att
genom den de nu öfverklagade missbruken •
utrotades. För öfrigt uppstår åtminstone i
min tanka, härvid alltid samma betänklighet,
sorn vid frågan i allmänhet om så låga
tullar, att tullförsnillning derigenom skulle
förekommas, att så länge någon tullafgift
är anbefald, finnas också alltid vinningslystne,
som vilja undvika denna utgift, och
10 å i5 procent fruktar jag, blir i detta
fall en ej så ringa lockmat, hälst jag tror,
att omkostnaderne vid smuglerie-rörelsen
visst icke alltid uppgå till detta belopp.
Att afseendet vid Näringarne i Tulltaxors
uppgörande visat sig, i mohn af de
förstnämndes behöflighet och nytta för Samhället,
hade jag trott vara en riktig sats.
Stjufmoderligt behöfva derföre icke de endast
tilltänkte eller mindre nödige Näringsgrenar
af Staten behandlas. Ett olika afse
-
Den 19 Jun i i e. m.
ende i detta fall, hav jag således ansett låta
förena sig med principen af ett billigt
och ändamålsenligt skydd åt alla Näringar.
Med dessa åsigter af saken, och i ändamål
att i förhållande till varors beskaffenhet
och handelsrörelsens tillväxt, samt
genom utsträckning af det i alla hänseenden
nyttiga medel — Tullsystemet på
vissa dertill sig lämpande varuslag bereda
Staten en på billiga grunder tillökad
inkomst af Tullverket, uppgjordes underdånigt
Förslag till den Tulltaxa, som nu undergått
granskning i BevillningsUtskottet,
och hvaröfver så väl Kongl. CommerceCollegium
som Hufvudstadens Handels- och FabriksCorporationer
efter deraf erhållen del
afgifvit till Utskottet äfven remitterade och
i dess Betänkande upptagne yttranden. Uti
dessa yttranden, ogillas förslaget att borttaga
förbudet, och i några, har man ansett
att dess bibehållande till och med borde
utsträckas till flere varuartiklar än som nu
äro förbudne, äfvensom man i allmänhet
icke instämt uti de få partiella tillökningar
i tullafgifter, som Tullstyrelsen projecterat,
hvaremot medel-tullsystemet på Ull och
Socker vunnit bifall.
Tullstyrelsen stadnade således i de flesta
delar af sitt Förslag isolerad, ty CommcrceCollegium
associerade äfven i det hufvudsakliga
sina åsigter med förenämnde
3i4
Den 19 Jun ii e. ra.
årens förändringar i den då varande inneburo.
Men då dessa sednare visat en hälsosam
verkan så för Staten, som i allmänhet
för trafikationen, borde Tullstyrelsen förmoda,
att förändringar och rättelser i samma
anda och syftning, som dessa, skulle
bedömas efter den afsigt, som föranledt dem—i
successif förenkling och förbättring i grunderne
för verkställigheten af Tullbehandling
i Landet.
BevillningsUtskottet har också, styrdt
af enahanda åsigter i detta ämne som 1823
ars Ständer i deras Tullförslag främlade,
och de åberopade Tulltaxe-förändringarnc
innehålla, icke tvekat att grunda sitt ifrågavarande
förslag till Tulltaxa på utvecklingen
af det friare Tull-systemet, och har,
som jag förut anfört, i följd deraf äfven
adopterat SkyddsTu 11 i förbudens ställe. Men
Utskottet har, vid bestämmandet af beloppet
för denna SkyddsTull, icke gått högre än
till 33f procent å varuvärdet vid införseln,
men deremot sökt förhöjning i detta värde.
Verkan af denna method och den Tullstyrelsen
följt, blir visserligen nära densamma,
och skillnaden mellan Utskottets
och TullStyrelsens förslag är således endast
den, att det förra har mindre utseende af
förbuds-tull än det sednare, hvaremot Utskottets
värdeberäkning är mera fictiv, och
Den 19 Jun ii e. m.
ende i detta fall, har jag således ansett låta
förena sig med principen af ett billigt
och ändamålsenligt skydd åt alla Näringar.
Med dessa åsigter af saken, och i ändamål
att i förhållande till varors beskaffenhet
och handelsrörelsens tillväxt, samt
genom utsträckning af det i alla hänseenden
nyttiga medel — Tullsystemet på
vissa dertill sig lämpande varuslag bereda
Staten en på billiga grunder tillökad
inkomst af Tullverket, uppgjordes underdånigt
Förslag till den Tulltaxa, som nu undergått
granskning i BevillningsUtskottet,
och hvaröfver så väl Kongl. CommerceCollcgium
som Hufvudstadens Handels- och FabriksCorporationer
efter deraf erhållen del
afgifvit till Utskottet äfven remitterade och
i dess Betänkande upptagne yttranden. Uti
dessa yttranden, ogillas förslaget att borttaga
förbudet, och i några, har man ansett
att dess bibehållande till och med borde
utsträckas till flere varuartiklar än som nu
äro förbudne, äfvensom man i allmänhet
icke instämt uti de få partiella tillökningar
i tullafgifter, som Tullstyrelsen projecterat,
hvaremot medel-tullsystemet på Ull och
Socker vunnit bifall.
Tullstyrelsen stadnade således i de flesta
delar af sitt Förslag isolerad, ty CommcrceCollegium
associerade äfven i det hufvudsakliga
sina åsigter med förenämnde
3l2
Den 19 J u 11 i i e. in.
Corporationers. Egeateliga orsaken till dessa
skiljaktigheter, tror jag vara den omständighet,
att uti TullStyrelsens motiver ingeck
äfven det, att, i likhet med hvad till—
tillförene vid Tuiltaxeförändringar iakttagits,
i vissa delar, d. v. s. på några få nödvändiga
allmänna, och till stora qvantiteter
i landet inkommande, Consumtionsartiklar,
vinna tillökning i tullintraden. Den
sats jag tagit mig friheten redan yttra, att
consumtionen godtgör Importeuren tullumgälderna,
och den omständigheten, att en
liten tullförhöjning på delarne af en importerad
stor varumassa, gör sammanräknad en
betydlig summa för Staten, men deremot
en omärkelig utgift för consumenten, enär
varan vanligast kommer i hans hand, i högst
ringa qvantitet, torde rättvisa, som jag hoppas,
delta tillökningsförslag. För öfrigt återstår
efter min tanka alltid det giltiga skälet
lill försvar för tullafgifternes lämpande
efter Handelns oell Näringarnes förkofran,
att den deraf följande ökade Tullbevillning,
enär densamma utgår från billighetsprincipen,
så tili belopp som till fördelning, är
icke allenast rättvis, utan befriar äfven dess
erläggare från en vida känbarare utgift såsom
skattgifvande i den ordinaira, tvungna
Be villningen.
Skyddstull i förbudens ställe är den
enda egentliga förändring i grunderna för
Tullafgifterna, som GeneralTullStyrelsen fö
-
Den 19 Jun ii e. m.
313
reslagit, af hvilken orsak jag också trott
det vara nödigt, att här utveckla förhållandet
med denna förändring, då enahanda princip
ligger till grund för Utskottets förslag.
De öfrige delarne af Styrelsens underdåniga
förslag äro endast tillägg eller fortsättningar
af redan existerande grunder för Tullafgifternes
beräkningar och belopp med hänsigt
till importens och afsättningens till- eller
aftagande. Dessa förändringar utgöra således:
1:0 Utsträckning af inedel-Tullprincipen
egenteligen till Socker och Ull, såsom
ett förenklande af tullbehandlingen och
ett medel att undvika misstag i varans bedömande,
till skada för Staten eller varuegaren,
och att bespara denne sednare kostnad,
tidsförlust och besvärliga rättegångar,
samt bereda Staten på billiga grunder cn
snarare ökad än minskad inkomst; 2:0 Jernkningar
i de uppförde värdena, för att närma
dem de allmännast gångbara, d. v. s.
partieprisens belopp i lossningsorten med
tillägg af vissa umgälder; en värderingsberäkning,
som tjenar till grund, när varor
skola vid förtullning värderas, och slutligen
3:o jemkningar i ingående och utgående
tullafgifter, i allmänhet medelst nedsättning,
och på det hela, å ett mindre betydligt
varu-antal.
Total-resultatet af TullStyrelsens förslag
innebär således mindre detaille-förändringar
i nuvarande Tulltaxa, än 1826 och 1827
3i4
Den 19 Jun ii e, m.
årens förändringar i den då varande inneburo.
Men då dessa sednare visat en hälsosam
verkan så för Staten, som i allmänhet
för trafikationen, borde Tullstyrelsen förmoda,
att förändringar och rättelser i samma
anda och syftning, som dessa, skulle
bedömas efter den afsigt, som föranledt dem —
successif förenkling och förbättring i grunderne
för verkställigheten af Tullbehandling
i Landet.
BevillningsUtskottet har också, styrdt
af enahanda åsigter i detta ämne som i8a3
års Ständer i deras Tullförslag framlade,
och de åberopade Tulltaxe-förändringarne
innehålla, icke tvekat att grunda sitt ifrågavarande
förslag till Tulltaxa på utvecklingen
af det friare Tull-systemet, och har,
som jag förut anfört, i följd deraf äfven
adopterat SkyddsTu 1! i förhudens ställe. Men
Utskottet har, vid bestämmandet af beloppet
för denna SkyddsTull, icke gått högre än
till 33-f procent å varuvärdet vid införseln,
men deremot sökt förhöjning i detta värde.
Verkan af denna method och den Tullstyrelsen
följt, blir visserligen nära densamma,
och skillnaden mellan Utskottets
och TullStyrelsens förslag är således endast
den, att det förra har mindre utseende af
förbuds-tull än det sednare, hvaremot Utskottets
värdeberäkning är mera fictiv, och
Ben ig Juni i e. m.
315
Styrelsens närmare det verkliga förhållandet.
Någon égentelig anmärkning mot denna
skillnad anser jag emedlertid för min del
af intet väsendtligt skäl påkallas.
Sedan Utskottet framlagt hvad Rikets
Ständer vid 1823 års Riksdag i afseende på
förtullnings-principerne utarbetat och föreslagit,
innefattande bland annat Kongl. Majrts
rätt att uti den projecterade fria införselprincipen
göra undantag, äfvensom att nedsätta
Tull-afgifterne, när omständigheterne
gjorde det nödigt, har Utskottet uppgifvit
åtskilliga hälsosamma resultater af den friare
införseln, och medelst serskildta tabeller
styrkt sina uppgifter.
Utskottet anser, att den tillökning i Svenska
och i synnerhet i Utländska Fartyg,
som i Svenska hamnar visat sig de sednare
åren efter de underrättelser Utskottet sig
förskaffat, bevisar fördelen af reciprocitetstractater
med främmande Magter. Detta är
visserligen en sanning, ehuru mera bevisande
orsaken till det ökade antalet utländska
fartyg såsom mera gynnade genom
de lägre afgifter, som utlänningar, iklädande
sig Svensk natur i Sverige, erlägga, i jemförelse
med hvad de i eget land och andra
länder få vidkännas; ett förhållande, som
härflyter, dels ifrån deras i allmänhet högre
Tulltariffer och Skeppsumgälder, dels
från deras bättre mynt. Men den fördelen,
3x6
Den 19 Junii e. in,
som emedlertid obestridligen härigenom beredes
Svenska Rederierne och handeln, fruktar
jag med skäl kan anses i afseende på den
förra, såsom den enda under närvarande
Conjunctur, ty den täflan om fragtförtjenst
de möta, i synnerhet af Engelsmän och
Amerikanare, slår ej ut till deras förmån.
Att handeln deremot i sitt slut-resultat i
allmänhet här sig, d. v. s. att Sverige årligen
genom export erhåller mera penningar,
än det utgifver för import, har Utskottet
sökt bevisa. Grunden för detta bevis ligger
i den omständigheten, att det i Tulltahellerne
upptagne vädet ä import och export, är
i visst fall fictift, såsom endast utgörande
ett närmande till partiepriset i lossningsellcr
lastningsorten, och hör, i synnerhet,
i afseende på exporten, ökas med, dels kända,
dels okända Summor, som kommit Svenska
Handeln och således Svenska Staten tillgodo.
De förra äro alla de Tull- och Skeppsumgäldei',
som antingen erläggas i Sverige
af Utlänningen, när han med egne fartyg
besörjer Svenska producters exporterande
härifrån, eller när de af Svenska exporteuren
förskottsvis erläggas, för att af utländska
afnämare honom sedan godtgöras; de
sednare summorna, som skola tilläggas exportvärdet,
och som icke en gång approximativ
kunna beräknas, är det öfverskott
utöfver productens inköpspris till inhemske
producenten, som Svenske Köpmannen, såsom
vinst eller provision af den utländske
Den ig Junii e. m.
afnämaren erhåller. Att således exportsumman
i verklighet varit högre än importsumman,
måste vara en riktig uppgift, ty vore
den ej det, skulle Coursell icke fallit och
hållit sig inom ett, sedan många åt ansedt
minimum, och icke eller någon förmögenhet
och soliditet finnas bland våra Köpmän. Beträffande
för öfrigt verkan af Reciproqua
Handelstractater, så tror jag att den är likasom
verkan af alla andra Contracts förhandlingar,
varierande till mer eller 'mindre
fördel för de Contraherande, allt efter
conjuncturernes ofta nog slumplika bevågenhet
eller ovilja. Sidsta tractaten om våra
Handels-relationer med Finland synes mig
dock i sin effect visa en opartisk fördel för
begge Nationerna, ett förhållande, som icke
kan sägas existerade under den förra, ty
vågskålen vägde då synbart åt den Finska
sidan.
Utskottet har ej delat TullStyrelsens
tanka i afseende på förhöjning i tullen, vid
utförseln af stångjern och trädvaror. Utan
att begära verkställighet af detta förslag, enär
detsamma hvarken instämt med hvad Kongl.
Majit, såsom princip om export-tullen i allmänhet,
i Dess Nådiga Skrifvelse anfört, eller
af BevillningsUtskottet är föreslagit, ber jag
likväl att få upplysa, det Styrelsens förslag
icke allenast hade afseende på beredandet af
en ökad inkomst för Staten, utan grundade
sig äfven på den omständighet, att utförsel
-
3i8
Den 19 Junii e. m.
tullen på dessa varor, vanligen och sedan
flera år tillbaka, lämpats efter ersättningens
och de kända försäljningsprisens af- eller
tilltagande. Såsom exempel, att stångjernet
emedlertid under lägre vågpriser än nu och
således i mindre värde, varit med högre
utförsel-tull belagdt, än den Gener alTullStyrelsen
föreslagit, torde få anföras, att ifrån
och med 1812 till och med 1816, då vågpriset
i Stockholm utgjorde per medium 9
R:dr 24 sk. Svenskt Banco Skeppundet, var
utförsel-tullen derå 24 sk. Ilamb. B:co, eller
efter 128 sk. cours ett coursbelopp, som,
i fall mitt minne ej felar, är lägre än hvad
medelcoursen var förenämnde år r R:dr 16
sk. Svenskt B:co. Med 18 R:dr 32 sk. å 19
R:drs vågpris, har sedan 1824 tullen å stångjern
varit 36 sk. Svenskt B:co. Tullstyrelsen
har, i sitt underdåniga förslag till Tulltaxa,
förslagsvis utfört 1 R:dr samma mynt.
På den grund, att trädvaru-exporten, ehuru
visserligen icke blomstrande, likväl, om ej
i allmänhet åtminstone i några sorter ökats,
föreslog GeneralTullStyrelsen en jemkning
i tullen å åtskilliga slag deraf, bestående så
väl i lämplig förhöjning, som i lämplig nedsättning,
under förutsättning, i afseende både
på den föreslagne förhöjningen å jernet
som å trävarorne, att den utländska afnämaren
skulle godtgöra den Svenska försäljaren
denna högre afgift, som i godt mynt,
nemligen i den förstnämndes, knappt varit
märkbar.
Den 19 Junii e. m.
3ig
Med anledning af CommerceCollegii samt
Handels- och Fahriks-Societeternes-anförande,
alt ingen säkerhet finnes uti varustämplingen,
emedan stämplar kunna förfalskas,
och att öfverenskommelser emellan Tullbetjente
och Tullförsnillare vid slika tillfällen
lätt kunna göras, har Utskottet, ehuru ej
delande dessa misstankar liknande farhågor,
likväl uti sitt Betänkande föreslagit, att
all varustämpling i Stapelstäderne skall förrättas
i närvaro af Fabriks- och HandtverksSocieteternes
Ombud, och att ett af dessa
skall äga att, jemte Tulltjenstemännen, teckna
sitt namn å Placatstämpeln, och Utskottet
tror säkerhet emot stämpelförfalskning
härigenom häst kunna vinnas. Jag kan ej
dela denna Utskottets åsigt. Såsom den der
sannolikt kommer att besörja om verkställigheten
af detta förslag, i fall det öfvergick
till beslut, är det min pligt, att i tid framställa
de skäl jag tror mig inse emot dess
nytta och verkställbarhet, så att ansvaret
sedan ej må drabba mig.
Förslaget skall innefatta en controllerande
åtgärd, som lemnar större säkerhet,
än den nuvarande controllen å afstämplingarne.
Men härvid möter först den betänkligheten,
att utförandet häraf kommer att
bero af personer, som ingalunda af någon
Lagstadga kunna härtill tvingas, tyFabriksoch
Handtverks-Societeterne kunna väl ej
åläggas, att vid påföljd af ansvar för urakt
-
Den 19 Junii e. m. 3ao
låtenhet, hålla beständiga Ombud vid varustämplingarne
i Tullkammare eller Packhus.
Härigenom lemnar också denna föreslagne
åtgärd ingen garanti, att den iakttages,
äfven om man gör sig förhoppning, att
enskilda intresset förmår vederbörande af
dessa näringar, att som oftast uppoffra sin.
tid och sine göromål, för att beskåda Tullstämplingarne.
Sedan förekommer härvid
den omständighet, att då det icke finnes
Fabrikanter af stämpelbara fabrikater i allmänhet,
mera än i Stockholm, ty i Norrköping
och Götheborg inskränkes deras antal
inom några få slags fabrikater och i de
öfrige Rikets Stapelstäder finnas inga väfnadsfabriker,
så skulle detta stadgande i fall
det åtlyddes, endast komma att gälla för
Stockholm, oansedt flere slags väfnader importeras
i andra Städer. Ytterligare kan jag
icke inse någon större säkerhet erhållas att
en Placatstämpel ej förfalskas, derföre, att
en Fabrikör eller Handtverkare undertecknar
densamma, och i afseende på den anförde
lättheten för öfverenskommelsers uppgörande
emellan Tullbetjente och Tullförsnillare
vid dessa tillfällen, emot hvilkas
til 1 väga br i riga nd e dessa Ombud naturligtvis
skulle vara ett hinder, så har jag redan haft
äran visa, huruledes Controllväsendet å varustämplingen
vid Tullverket är stäldt, och
torde deraf synas, att det fordras en utgrening
-
»
Den 19 Junii e. m.
ning af öfverenskommelse!’ med flere både
af stämplande, bevakande och reviderande
Tulltjensteman, för att med deras medgifvande
eller deltagande åstadkomma en falsk
afstämpling. Tillvarelsen af en hel kadja
bedrägerier skulle således äga rum, för att
åstadkomma dylika missbruk, och kan man
misstänka flere Tjenstemän om slika företag,
då skulle man ju äfven kunna utsträcka denna
misstänksamhets-böjelse till de controllerande
Ombuden sjelfve, ty hvar finnes gränsen
för misstankar, då man tror, att egennyttan
och tillfället till dess tillfredsställande
icke kunna motstås. För min del anser
jag emedlertid de nuvarande controllerande
anstalterne i detta fall, leda till något för
Staten och Fabrikerna vida gagneligare, än
obevista misstankar, jag menar upptäckter
af missbruk, enär de verkligen äro begångne.
Beträffande Utskottets förslag, att, till
uppmuntran för exporten af inom Sverige
förädlad vara af utländsk rudimateria, tillverkaren
skall vid varans utförsel i restitutionsväg
återbekomma den erlagda införseltullen
å så stort qvantum af sjelfva rudimaterie!!,
som han styrker hafva åtgått tili
förädlingen af den utförda varan, så är omisskänneligen
afsigten härmed den, att uppmuntra
Svenska fabriksvarors exporterande genom
detta slags premium. Att förena denna
åsigt af saken med det constaterade och
28 H. 21
322
Den 19 Junii e. m.
i Utskottets Betänkande omnämnde förhållandet,
att vi ännu på långt när icke upphunnit
ett tillverkningsbelopp af inhemska
fabriksvaror , svarande mot inhemska behofvet,
låter sig svårligen göra; ty om den i
Statsekonomiska principer i näringsväg skulle
gälla, att vi genom egen näringsflit och skicklighet
skola göra oss oberoende af utlänningen,
som man kan blifva, då man inom landet
äger nästan intet råämne för de ädlare
fabriksslöjderne, så måste väl första omsorgen
vara att tillse, det vi tillräckligen kunna
fylla våra egna behof med hvad vi tillverka.
Föröfrigt kan jag icke inse, huru den ifrågavarande
exporteuren någonsin skall kunna
så fullständigt styrka, hvad af en förarbelad
rudimateria ingått uti en förädlad vara, att
restitutionen af Tullverket med nödig räkenskaps
säkerhet derpå skall kunna grundas.
För detta styrkande lärer han ej kunna förete
annan verilication, än utdrag af sine
egne annotationer, måhända påtecknade af
hans egen Fabriksmästare, ty något ojäfaktigt
intyg häröfver måste icke kunna presteras.
Efter min tanka tror jag premie-systemet
med varsamhet böra behandlas, och åtminstone
icke utsträckas till mindre betydliga
föremål. De bästa premier för uppmuntrande
af den enskilda industrien, synas mig
vara, den vinst som man erhåller genom
Den 19 Junii e. m.
323
sin verksamhet, och dertill bidrager mera frihet
i verkningskrets, öppnade och lättade
communicationer för producternes afsättning,
och i låneväg försträckta förlags-capitaler,
än några små omärkliga gratificationer, ty
annat namn lära så beskaffade premier, som
det ifrågavarande, icke kunna få. Jag tror
derföre detta förslag sakna realitet, och afstyrker
således vördsamt dess antagande.
Rörande tullen å spannemål, anmäler
Utskottet upplysningsvis, att den fixa tull
å denna vara, som Utskottet föreslagit, icke
blifvit i Tableau upptagen, emedan införsel
deraf med nämnde tull i vanliga år d. v. s.
med vanlig skörd, icke är att beräkna, och
att det i alla fall beror af Kongl. Maj:t, att
antaga eller förändra detta tullsystem för
spannemål. Utskottet hänvisar derföre ämnets
undersökning och behandling till dess
utlåtande i anledning af Herr af Wingårds
derom gjorde Motion, och följande denna
hänvisning afvaktar jag detta utlåtandes återkomst
från Utskottet för att då yttra'mig i
saken. Utskottets tillägg till den af Tullstyrelsen,
till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut, föreslagne redaction i nuvarande 4 §•
Tulltaxe-underrättelserna, rörande helfrihets
åtnjutande för alla fartyg emot fribrefs företeende,
att nemligen samma anstånd med
nytt fribrefs presenterande, då det förra är
förloradt eller årsgammalt, måtte förunnas för
y
3t»4 Den 19 Jun ii e. ra.
utgående fartyg, likasom 1111 mot stadgade
vilkor är för inkommande medgifvit, måste
jag tillstyrka. Till denna möjliga modifikation
i föreskriften tror jag den, att fribref
måtte stå att erhålla hos hvarje Länsstyrelse,
inom hvilkens Län Städer vidhafskusten
finnas, horde tilläggas.
För det när varände är det hlott i Commerce-Collegium,
som dessa för ett år gällande
Handlingar kunna erhållas. I England,
i NordAmericanska Staterna och i Holland,
erhållas slika Nationalitetshevis hos
LocalAuctoritelen och gälla, för Engelska
och Americanska skepp, så länge de icke ombyggas.
Enligt i Sverige gällande Författningar,
äro fribref bevis på rättighet till
erläggande af hlott helfri tull för lasten,
hvaremot saknadt fribref medför skyldigheten
att erlägga ofri tull. Undantags tillåtelsen
för i Sverige inkommande Svenskt fartyg,
som är utan fribref elier medför ett
utlupet, medgifver väl ändå tvänne månaders
anstånd med nytt fribrefs anskaffande
och företeende, och tillåter att tullen emedlertid
får, mot vissa säkerhetsbetyg, som helfri
genast clareras och skeppet lossa; men
om samma fartyg långt före dessa två månaders
utgång åter lastar och är färdigt att
utgå, hvilket nästan alltid inträffar, så verkar
icke det medgifne anståndet, om fartyget
expedieras på utrikes ort. Det ytterligare
ändamålet med fribrefs ägande nu me
-
D e ii i g J u n i i e. m.
3s5
ra uttryckt i elen sist derom utkomne Författningen,
är visserligen att bereda Svenska
Handeln och Rederierne åtnjutande af
de förmåner, som äro dem genom reciprocitets-traktater
försäkrade i åtskillige Länder,
och det skulle derföre synas, som hörde
hvarje Redare vara så mohn om, att ej
gå miste om dessa förmåner, att han i tillbörlig
tid ombesörjde, att hans fartyg ej saknade
fribref, i hvilken hamn eller på hvilken
polhöjd det sig befunne. Men då jag
likväl af Tullverkets handlingar och under
min embetsutöfning funnit, att detta icke
varit förhållandet, utan att många skepp i
flere år afseglat utan fribref från Svensk hamn,
destinerade till utländsk ort —- en omständighet,
som i sednare lider ådragit flere
Tullkammare de strängaste anmärkningar—>
bör jag tro, dels att det uti handelsrörelsen
och skeppsfarten måste förekomma sådane
händelser, att den uppmärksammaste
Redare icke beständigt kan låta sina skepp
mötas af nya fribref, dels att bristen på
dessa sednare icke måtte hafva medfört vägrande
i utländsk hamn af reciprocitetsfördelarne,
emedan klagomål deröfver då
säkerligen hade försports. Emedlertid och
då nyttan af stadgandet, att skepp skola vara
försedde med Nationalitets-handlingar af mig
ingalunda bestrides, tror jag likväl, att de
nu framställde förslagen, om de tilläfventyrs
skulle antagas, icke deruti åstadkomma
någon rubbning, i synnerhet genom den
V 1 .
326 Den 19 Junii e. ra.
anstalten, att fribref kunna erhållas uti, eller
nära den stad, der skeppet skall utgå,
hvarigenom fribrefvens erhållande i allmänhet
skulle komma att påskyndas.
Vid uppgörandet af medeltull å socker
och ull, ett förslag som äfven Gener alTullStyrelsen
framställt, har Utskottet genom
en föreslagen omreglering af Tolagen, funnit
en utväg, att, utan trafikationens betungande,
bereda en betydligen högre tullintrad.
Med oskyldig tillförsigt till säkerheten och
billigheten af grunderne för Utskottets förslag
i detta fall, anser jag det vara ett verkligt
fynd, som jag blott önskar ej måtte
qväfvas af några mellankommande omständigheter.
Uti 33 §.. af underrättelserne,
bade GeneralTullStyrelsen, med anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, föreslagit
ett successift upphörande af den så kallade
lindringen för seglation på aflägsnare
länder. Utskottet framlägger samma åsigt
och utvecklar skälen derföre. Till dessä ber
jag att få bigga ännu ett ytterligare, föranledt
af, sedan förslagets uppgöi’ande, förekomne
fall. Detta skäl är, att förenämnde
lindring, som nu tillämpas på vissa, med
oss i reciproque handelsväg allierade Nationer,
hvilka i vida större scala, än vi, kunna
komma att deraf draga nytta, icke kan
erbjudas oss bos dem, ty de äga ej, åtminstone
mig veterligen^ ett sådant undantags
stadgande. Denna eftergift i Tull-intraden
Den 19 Juni) e. iu.
framstår således nästan som en uppmuntran
för utländska Navigationen, och då den åsladkommer
• förtninsknipg i Svenska Tullintrader
och är nu mera för Svenska skeppsfarten
af föga nytta, tror jag den också på
föreslaget sätt saklöst kunna försvinna.
Ganska visligen har Utskottet i afseende
på grunden, hvarefter tullen å väfnader
hör beräknas, infört vigt i stället för alntal.
Men då Utskottet icke utsträckt detta
system till bomulls- och ylleväfnader, begagnar
jag nu detta tillfälle att upplysa, det
intet hinder ligger i vägen för tillämpningen
af denna hälsosamma grundsats, äfven
på sistnämnde varuslag. Utan minsta tillökning
i tullafgiften, och med bibehållande
af skillnad i tullbeloppet så väl relatift till
olika varuslag, sorn tili olika qvalitet inom
samma slag, kan en sådan beräkning göras,
sedan man, genom profyägningar i Stockholms
packhus, utrönt hvad viss längd gör i vigt.
Värdet för den förra får då öfverföras på
den motsvarande qvantiteten af den sednare,
och samma procent sedan beräknas på
denna, då aldeles samma tullbelopp uppkommer
på samma värde.
Nyttan af väfnaders förtullning efter
vigt är i afseende på controllens fullständighet
och skyndsamhet vid förtullningsbehandlingen
obestridlig. Det är nu alldeles omöjligt
att uppmäta allt alngods, ty dertill fin
-
3a8
Den 19 Junii e. m.
nes hvarken tillräcklig tid eller nödigt antal
tjenstemän. Undersökningen vid denna
varas tullbehandling måste således inskränkas
inom utrönandet af varans beskaffenhet
och uppmätningen af ett eller annat stycke,
och för upplysningen om det summariska
totalbeloppet, hvarpå tullberäkningen skall
grundas, får man åtnöja sig med anteckning
å varustyckena, och med factura uppgifterna,
när factura företes. Genom införandet
af förtullning efter vigt, försvinner
denna osäkerhet i beräkningen och iooo:de
väfnadsstycken kunna då expedieras till förtullning,
medan ett stycke under närvarande
förhållande uppmätes. I Franska, Danska
och Norrska Tulltaxorne är också vigtsystemet
för väfnaders förtullning etableradt.
Dessa äro de observationer och tillägg
jag ansett nödige i detaillerne af Utskottets
Betänkande, hvilka observationer, i händelse
Betänkandet återremitteras, jag anhåller
Utskottet måtte benäget behjerta. I allt öfrigt
af hvad Utskottet föreslagit, förenar
jag- mig och tror, att det är både verkställbar
och ändamålsenligt.
Att föreslå ett Tullsystem, som vinner
allmänt gillande, är ett fåfängt försök, minst
uti ett land som Sverige, der så många olikartade
interessen och behof framställa lika
många olikartade åsigter och fordringar.
Näringars bedrifvande med utländska
Den ig Junii e. m.
råämnen äro hos oss mera artificiela anstalter,
än i mångå andra Länder, genom vårt
aflägsna läge från dessa ämnens productionsort
och från de Länder, der den större och
allmännare byteshandeln bedrifves. Denna
omständighet, i förening med den, att vi
endast medelst ett mindre antal inhemske,
dels råämnen, dels förädlade, kunna deltaga
i denna handel, och att vår ringa befolkning
gör varuafsättningen inom landet mindre
betydlig än för större handels-speculationers
befrämjande är nödig, gör hvarje
steg betänkligt, som förer oss från föreningen
af ett skydds- och frihets-system i afseende
på handel och näringar. Inom gränsen
af denna förening synes mig det ifrågavarande
Tullsystemet sig befinna, och ingen
kan högre än jag önska, att, om det antages
, resultatet måtte rättvisa det välmenande
i uppsåtet, och som jag tror det riktiga
i åsigten.
Herr Skogman, Carl Davidj anförde
skriftligen:
Det synes mig öfverflödigt, att här ingå
i en fullständig pröfning af de stridiga
meningarne, mera skil jäktige i ord än isak,
huruvida det skydd emot utländsk medtäflan,
som för inhemska slöjder och näringar
åsyftas, bör tillvägabringas genom införsels-
och utförselsförbud, eller genom
höga tullafgifter. Denna fråga har oskiljaktigt
sammanhang med deLagstifningsåtgär
-
33o
Den 19 Junii e. m
der i ekonomisk väg, som bero af Kongl.
Majit, att efter inre och yttre, ständigt omvexlande,
förhållanden vidtaga. Jag förbigår
äfven de ofta upprepade skäl för och
emot sjelfva den skyddsprincip för inhemska
industrien, som BevillningsUtskottet
erkänt; men i afseende på Utskottets förslag
om principens tillämpning, får jag
vördsamt anmärka, att det är omöjligt, att
utan den noggrannaste undersökning om de
mångfaldiga omständigheter, som inverka
på varors productionskostnad i serskildta
Länder och vid serskilda tider, genom en
i förväg för alla bestämd procentberäkning,
bereda hvad man kallar ett lämpligt skydd
emot främmande täflan. Den ziffra, hög eller
låg, som för en del varor innebär ett
monopol åt inhemska tillverkaren, vållar
för andra, att deras frambringande inom
Landet icke kan ske utan förlust, och måste
upphöra. De afgifter, som under en
tidpunkt lemnat erforderligt skydd, kunna
snart, i följd af förbättrade productionsmedel
eller förändrade författningar i andra
Länder, blifva alldeles otillräckliga för det
ändamål, man åsyftar. Önskligt hade måhända
varit, om alla de konstlade åtgärder,
som tid efter annan blifvit vidtagne
för inhemska näringars uppmuntran samt
produclionskrafters och capitalens riktning
till vissa föremål, ifrån början ansetts endast
såsom inventionspremier, meddelade på
bestämd tid för bestämda vigtiga företag.
*
Den jg Jun i i e. m. 33 r
Nationerne skulle då gerna hafva underkastat
sig en tillfällig uppoffring för en beständig
fördel, och ingen skulle hafva klagat deröfver,
att de konstiga stöden undanrycktes,
då byggnaden var färdig. Men ett annat
förhållande blir det alltid, att förändra villi
oren för industriföretags utöfning i ett
Samhälle, der Lagar och Författningar, med
eller utan skäl, under en längre obestämd
tid gifvit en serskild riktning åt produetionskraften,
och då man erkänner nyttan
och behofvet af så kalladt skydd för inhemska
näringar, bör man ock besinna omöjligheten,
att å priori säga, om detta skydd
vinnes genom i5, 33- eller 5o procents afgifter,
samt i följd deraf med förtroende
öfverlemna åt den ständigt verkande Styrelse-makten,
att under constitutionell ansvarighet
härom besluta på det sätt, som,
efter pröfning af förhållanden, finnes bäst
befrämja allmän och enskild nytta. Man
talar om grunder för ett Statshusbållningssystem,
om brist på ett sådant, likasom
i detta hänseende något annat system kunde
i förväg uppgöras än det, att med uppmärksamhet
följa de industriella krafternes
utveckling, nu hastigare och mångfaldigare
än någonsin; att derefter lämpa sina åtgärder;
att varsamt förändra inrättningar, sorn.
icke vidare passa för tidan; att ej envist
bibehålla former, som förvandlats till hinder;
att sprida kunskap och färdighet i alla
yrken; att söka göra kunskapens makt
33a
Den 19 Junii e. m.
begriplig för slentrianen; samt att på detta
sätt, utan våldsam rubbning af närvarande
förhållanden, med aktning för alla
lagligen förvärfvadejrättigheter, med skonsamhet
äfven för vanor och fördomar, småningom
sträfva till den frihet i handel och
näringar, som är grundad på en sann upplysning
och af täflan underhålles.
Efter denna allmänna framställning ber
jag att få fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på några serskilda i
Betänkandet förekommande omständigheter.
Yid de af BevillningsUtskottet föreslagne
grunder för den blifvande Tullbevillningen
anser jag, för min enskilda del,
anledning till erinran ega rum endast vid
urte punkten. Utskottet föreslår nemligen
en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att
Kongl. Maj:t må i Nåder vidtaga alla de
mått och steg, som i afseende på en för
Svenska handeln förmånlig reciprocitet med
fremmande Länder äro med Rikets bästa
förenliga. För mig synes det icke klart,
huruvida en sådan underdånig anhållan åsyftar
äfven det medgifvande af rättighet till
Tullens förhöjning på utländska varor, hvarom
Kongl. Maj:t i sin Nådiga Skrifvelse
gjort framställning, och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln torde finna angelägenheten
af ett bestämdt yttrande i denna fråga,
helst Utskottet i ii:te punkten vidare till
-
l
Den 19 Junii e. m. 333
styrker, att rättighet att nedsätta Tullafgifterne
må till Kongl, Majit öfverlåtas. Öfverlåtelse
af en sådan rättighet tror jag deremot
icke vara af nöden, enär densamma
redan enligt 60 §. af Regeringsformen tillhör
Kongl. Majit.
Vid afgifternes bestämmande har Utskottet
i allmänhet följt den grundsats,
som erfarenheten både här och i andra länder
bekräftat, att måttligt höga Tullafgifler bereda
för StatsCassan den säkraste inkomst,
och bäst motverka olofliga handelsföretag.
Såsom exempel härpå må anföras, att
förtullade qvantiteten Caffe, sedan afgiften
nedsattes, nära fördubblats att förtullningen
af färgad t rödt Bomullsgarn, som
år 1827 vid 20 sk. tull på skålpundet, utgjorde
3o,3oo ®, steg år 1828, sedan tullen
blifvit till 8 sk. nedsatt, till 62,065
samt att förtullningsbeloppet af The, som
vid 24 sk. tull på ® år 1827, gjorde 17,700
©, uppgick år 1828, efter tullens nedsättning
till 8 sk., till 51,294 ®.
För att ådagalägga af huru ringa vigt,
såsom inkomstkälla, många i TullTaxan upp
-
*) Gaffe', för tullad t, medium före 1825 1,410,000 U
1825 .... 1,706,000 -
"1826 .... 1,928,000 -
1827 .... 2,58r,Ö23 -
1828 .... 2,689,000 -
334
Den 19 Junii e. m.
tagne artiklar äro, får jag vördsamt upplysa,
att af import-tullen år 1827, som, med
afdrag af Spanmålstullen utgjorde 1,468,000
R:dr, fem artiklar inbragte tillsammans
854,000 R:dr ,T), 16 andra artiklar tillsammans
426,ooo R:dr <Kf), eller följaktligen
21 artiklar i,38o,ooo R:dr, hvaremot alla
öfriga importvaror gifvit i tull endast 68,000
Riksdaler.
Med de åsigter jag haft; äran framställa,
anser jag icke nödigt, att göra alla detaljerne
af TullTaxan tillföremål för granskning
på detta rum, och jag får slutligen
blott fästa uppmärksamheten på angelägenheten
deraf att, i händelse denna vigtiga
fråga icke kan så tidigt afgöras, att en för
-
*) Tobak . 224,000.
Vin . . 180,000.
Socker . 175,000.
Caffe' . 154,000.
Salt . . 121,000.
854,ooo.
Väfnader
78,000.
Bomullsgarn
66,000.
Fiskvaror .
48,000.
Färger . .
28,000.
Lin . . •
25,000.
Ost . . .
25,000.
Hampa . .
23,000.
Smör . .
23,000.
Oljor . ,
2 1,000.
Kumm . .
20 ,OOQ.
Cognack
19,000.
Arrac . .
17,000.
Talg . . .
17,000.
.Risgryn . .
17,000.
Ull . . .
I 2,000.
Ved . ... .
I 1,000.
426,000.
Den ig Junii e. m.
I
335
nyad TullTaxa hinner sist inom 3 & 4
nader bli utfärdad, densamma ej må träda
i verkställighet förr än år i83i, i hvilket
fall den förändring i BevillningsUtskottets
förslag äfven torde finnas nödig, att den
lindring i tull, som nu eger rum för Svenska
sjöfarten på aflägsnare länder, må fortfarande
åtnjutas till i83i års utgång, och
då nedsättas till hälften, samt således minskad
beräknas till 1834 års slut, hvarefter
den komme att upphöra.
Om återremiss sker, anhåller jag, att
delta yttrande må till BevillningsUtskotlet
få åtfölja.
Herr Anckar swärdh August j uppläste
följande:
BevillningsUtskottet synes hafva gjort
sig en utmärkt möda, att reda detaljerne
af vår handel, hvarföre man alltid stadnar
.i största förbindelse, äfven om man ej kan
instämma med Utskottet i de föreslagna
Tullbestämningarne; de lemnade statistiska
uppgifterne blifva ändå alltid lika upplysande,
om de äfven skulle föra tankan till
olika slutledningar, mot Utskottets, hvilket
synnerligast för mig är förhållandet med
artikeln Ull. Utskottet uppgifver ganska
rigtigt, i stöd af 3:ne års import-listor, alt
så väl grof, sorn fin, Ulls import varit i
jemnt tilltagande, men att derjemte införseltullen
genom ett årligt minskadt tull
-
336
Den ig J 11 n i i e. m.
värde å varan äfven årligen blifvit nedsatt,
som en följd hvaraf Utskottet, med
all sannolikhet, att rigtigt hafva bedömt
förhållandet, anser, att underslef blifvit
begångna vid classificeringen af ullens egentliga
qvalitet, och på grund hvaraf Utskottet
föreslår en bestämd medel-tull för
all inkommande ull, såsom correctif mot
den origtiga värderingen. Att det föreslagna
correctivet är radicalt, är obestridligt,
då, i fall det skulle antagas, någon värdering
aldrig mera behöfdes; men för min
del, och efter ett allvarligt begrundande
af saken, finnér jag denna åtgärd lill en
bestämd tull för en vara, der, under lika
benämning, dess olika qvaliteter dock göra
många hundrade procents olikhet i värde
inom samma vigt, innebära en påtaglig
orättvisa, som åtminstone i Lagstiftningsväg
ej borde begås, så länge medel kunna
uppgifvas till de öfverklagade missbrukens
hämmande, och skulle jag derföre, såsom
alternatif mot Utskottets förslag, vilja föreslå
: att tullen å inkommande ull bestämdes,
likasom i den nu gällande TullTaxan,
efter 2lne klasser, fin och medelfin i den
ena, samt grof uti den andra, med så mänga
procents tull, som föröfrigt kan finnas
tjenligt, af varans värde; meri att deremot,
vid bestämmande af varans verkliga
värde, ingalunda facturan eller Godsegarens
uppgifna inköpspris finge tagas till grund,
utan
Den 19 Junii e. m.
337
utan borde, med beräkning af Ullhandelns
närvarande tillstånd i Tyskland, tullen u
inkommande Ull bestämmas för hvarje år
på en gång, eller vid slutet af Junii månad,
efter de priscouranter, som våra Ministrar
och HandelsConsuler borde genast
insända till Kongl. CommerceCollegium,
sedan Ullmarknaderne hållits i Berlin, Leipzig,
Stettin och Giistrow, hvilka äro de
handelsplatser, hvarefter vår importerade
medelfina ull med större säkerhet, än efter
facturan, kan bestämmas; och för den
mycket grofva ullen, som under namn af
Polsk, Jutsk och Isländsk införskrifves,
torde utan svårighet samma utväg kunna
vidtagas, genom Kongl. CommerceCollegii
försorg, till bestämmande af ett årligt tullvärde.
Skulle det sedan befinnas nödigt
att öka värdet med frakt och assurance,
så böra dessa omkostnader lätt kunna tilläggas,
då de otvifvelaktig! böra vara kände
af Kongl. CommerceCollegium, och om
det derjemte stadgas, att Ullimporten ej
är tillåten förr än vid Julii månads ingång
hvarje år, eller, som är detsamma, sedan Ullmarknaderne
och dermed gemenskap egande
affairer blifvit uppgjorde på Continenten,
så kunde aldrig någon sammanblandning
af olika årspriser uppstå; och slutligen,
för att i möjligaste mån betrygga mot
underslef i denna handel, vågar jag föreslå,
att Ullimporten i Riket endast tillätes
Städerne Stockholm, Norrköping och Gö28
H. 32
338 Den 19 Junii e. m.
theborg. Då öfrige Rikets Stapelstäder ej
Lafva några, eller åtminstone högst obetiga
Yllefabriker, och då Allmogen visserligen
ej är köpare af Ull i Städerne, med
undantag af några Härader i Westergöthland
och Halland; så kan jag ej finna, att
någon orättvisa skedde de Stapelstäder, som
förnekades den directa Ullhandeln med utländningen;
men min oförgripliga tanka är,
att många underslef skulle förekommas, om
denna åtgärd vidtages. Om Ull importen
endast tilläts uti nämnde 3:ne Städer, borde
det blifva mycket lätt för Tullstyrelsen,
att inom sin talrika tjenstepersonal
till bevakningen å dessa platser utsöka sådana
personer, som sjelfva voro förbundna
ega kunskap uti ullens erforderliga egenskaper,
och således äfven blifva ansvariga
för rigtigheten af classiliceringen till tullens
erläggande, hvarefter de vid sådane besigtningar
tillkallade sakkunniga personer, i
fall en sådan åtgärd skulle pröfvas nödig,
endast behöfde blifva rådgifvande och controllerande,
i fall någon mannamån skulle
förmodas hos tulltjenstemannen, hvars oefgifliga
pligt det vid all ullbesigtning borde
vara, att undersöka hvarje ullbal eller
säck, ej allenast i ytan, utan ända igenom
till utrönande af, att det förtullade ullpartiet
verkligen vore af en och samma qvalitet,
och ej dessutom inneholle varor af
af ett högre tillvärde. Beträffande åter sjelfva
bestämningen af den procent, som för
Den 19 Junii e. m.
33g
livarje ullsort bör erläggas i tull, så synes
det mig, att det för närvarande är den
grofva och den medelfina ullen, som ensam
bör tagas i beräkning; ty hvad den
högfina ullen beträffar, befarar jag, att våra
Fabriker ännu icke lärt sig att ändamålsenligt
begagna den, och att den således
ännu ej kunnat med fördel införskrifvas
i anseende till dess höga pris, och är
det således i min tanka ingen olägenhet
vid att förena hög- och medelfin ull i en
dass till förtullning; och skulle jag anse
den i nu gällande Tulltaxa bestämda i5
procents tull vara tillräckligt skyddande för
de inhemska Schäferierne, och äfven kunna
utan olägenhet erläggas af Fabrikörer--  ne, hvarföre jag tror, att den borde oförändradt
bibehållas; deremot synes det mig,
att endast 2 procents tull på den grofva
ullen är alldeles förlitet. Det visar sig utaf
de för de sednaste tvenne åren uppgifna
förtullningsvärden å grof och fin ull,
att den grofva ullen alltid Öfverstigit halfva
värdet af den fina, och måste importen
af den grofva ullen således ganska väl kunna
bestå med 5 procents tuil af varuvärdet,
hvilket jag skulle vilja föreslå både såsom
ett jemnare förhållande de båda ullsorterne
emellan, och äfven såsom ett möjligt
medel att något öka värdet af den inhemska
ullen, och såmedelst framtvinga Landtmannens
uppmärksamhet på detta för när
32*
-
34o
Den rg Junii e. nr.
Varande i så hög grad försummade medel
till den mindre jordbrukarens bättre utkomst.
Jag har sedermera under discussionen
hört ett förslag af Frihere Åkerhjelm,
att ylleväfnader skulle förtullas efter
vigt. Jag anser detta förslag vara bättre
än mitt, och instämmer deruti, emedan
jag tror det kunna verkställas.
Utskottet har i allmänhet, för att följa
en hos sig stadgad princip, ur den
blifvande TullTaxan alldeles velat borttaga
ordet förbud, och deremot med hög tull
söka skydda de näringar, som derutaf kunna
vara i behof, och under medgifvande,
att detta visserligen vore det mest systematiskt
rigtiga, återstår att undersöka, huruvida
Utskottets förslag i denna del verkeligen
motsvarar det skydd, som på sådant
sätt sökes. Utskottet har till exempel
föreslagit införselstillstånd för alla förut
till införsel alldeles förbudna Yllefabricater
mot erläggande af en fixerad tull för
alnen, utan afseende på cjvaliteten; men
jag befarar, med den närmare kännedom jag
haft tillfälle inhemta på sjelfva de utländska
Fabriksorterne, att den föreslagna skyddstullen
ej för närvarande skulle uppfylla
sitt ändamål, då våra inhemska Yllefabricater
säkerligen ej skulle kunna uthålla täflan
med de Tyska Fabrikernes producter,
med antagande af den nu föreslagna skyddstullen;
ty säkerligen skulle snart det för
-
Den ig Ju nii e. m.
hållande uppstå, att Commissklädet blefve
det encia, sora ej kunde införas mot
2 R:dr tull per aln, och således äfven blefve
det enda, som här med fördel kunde
till verkas; deremot skulle alla medelfina
kläden, och sedan hela vägen uppföre till de
alldrafinaste, ej synnerligen generas af denna
skyddstull. Jag medgifver gerna, att
ett sådant förhållande ej länder våra Fabrikörer
till något beröm, som så illa begagnat
den långa tid, under hvilken proliibitioner
af alla slag varit stadgade till
deras förmån; men då det icke kan nekas,
att dessa sednare årens inhemska Klädestillverkningar
äro i stigande till förbättring,
så skulle det väl synas vara skäl ifrån
denna synpunkt, att lemna rådrum till fabrikaternes
ytterligare fullkomnande, och
skulle jag derföre tro, att skyddstullen borde
bestämmas efter varans värde uti ett
progressivt stigande, med antagande af 2
R:dr till lägsta tullen för kläde, och ej generejt,
såsom Utskottets förslag innehåller.
Vid ett motsatt förfarande skulle den i sednare
tider nedlagda kostnad, omtanka och
flit af de omtänksammare Fabrikörerne, vara
alldeles förlorad, om brådstörtande åtgärder
vidtagas just i en tidpunkt, då ett
verkligt bemödande till Fabrikernes bättre
bedrifvande visar sig.
Utaf hitintills så väl till in- som utförsel
förbudue varor, hvilka Utskottet nu,
Den 19 Junii e. ro.
i enlighet med sin princip, ansett böra lemnäs
fria mot den skyddande tullen, nödgas
jag anmärka mot artikeln Jern, att jag
anser systemets tillämpning på Stångjernets
införande och Tackjernels utförande ej vara
yerkställbart, åtminstone ej utan flere
föregångna åtgärders vidtagande; ty först
och främst skulle exporten af Tackjern,
om den vore möjlig mot 4 R:drs tull, hviltet
jag äfven ej anser alldeles omöjligt med
beräkning af vårt Tackjerns godhet, helt
oeh hållet rubba alla stadgade förhållanden
och gällande författningar i Brukshandteringen,
då hela Stångjernssmidet är grundadt
på närvarande tillgång af Tackjern.
Skulle derföre Tackjernet tillåtas till utförsel
utom det qvantum, som enligt tractater
årligen utgår till Finland, borde såsom
en preliminairanstalt alla band lossas för
Stångjernssmidet, och hvarje Bruk få smida
huru mycket det kunde, och skatta efter
tillverkningen, och ej efter sina privilegier,
hvilken åtgärd, ehuru kanske rigtig
till sin princip, dock torde förete stora betänkligheter
att vidtaga; men att, utan afseende
på det hela, partielt ändra underordnade
delar af gamla stadgade förhållanden,
tror jag blott skulle leda till villervalla
och grundade missnöjen. Jag vågar
derföre yrka, att tackjernet måtte förblifva
till utförsel förbjudet, likaväl hädanefter
sorn hittills.
Oen tg Junii e. tn.
343
Beträffande åter tillståndet för importen
af Stångjern mot tull af 6 R:dr *2 sk.
per Sk:®, så är beklagligen tillståndet med
jernhandeln sådant för närvarande, att Svenska
Stångjernet ej är skyddadt genom denna
tull; t}' då Engelska valsade jernet nu
är nedsatt till det oerhördt låga pris af
6 Sterling per ton, så gör det vid pass
<7 R:dr Banco per Sk:® Svensk Stapelstads
vigt; och torde vådan af tillåtelsen, att här
emot tull få införa utländskt Stångjern, härutaf
visa sig klart för livar och en, sorn
fördomsfritt begrundar saken. Jag refererar
mig dessutom på de utaf GrosshandelsSocieteten
afgifne, och i Utskottets Betänkande
anförde yttranden , för att yrka fortfarande
förbud emot införsel af fremmande
jern, lika med hvad nu gällande tullstadga
innehåller, som, efter mitt omdöme,
det ej vore minsta skäl eller båtnad vid
att nu förändra,
Den utaf Utskottet föreslagne tullförhöjning
å sill, salt och fisk, kan jag ej biträda.
Dessa import artiklar äro de oumbärligaste
varor för den fattigare arbetande
klassen; och synes det mig isynnerhet, att
närvarande tidpunkt, med så godt som af
gjord missväxt i landet, vore illa passande
för en sådan förändring; hvarföre jag äfven
vågar föreslå tullens oförändrade bibehållande
å dessa artiklar.
344
Den 19 Junii e. m.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: De
anmärkningar jag nu går att göra, skola
endast röra sjelfva Tulltaxan, hvilken jag
skall genomgå, i den ordning, som artiklarne
förekomma. Jag får dervid först påminna,
att jag i synnerhet vill tillse, huruvida
den är upprättad i fullkomlig öfverensstämmelse
med de principer Utskottet
sjelf framställt, och hvilka jag ej annat kan
än gilla. Sålunda har t. ex. Ambra, som
kostar 10 II:dr lodet, fått 10 procents tull,
eller 1 R:dr. Det tyckes strida emot 4;de
punkten, hvarest säges, att tullen skall sättas
så, att den icke föranleder till Tullförsnillning
eller underslef.. En vara, som är så
dyr, horde heläggas med mindre tull, om
man vill hoppas att undvika tullförsnillning.
Elfenben, arbetadt, är upptagit till
ett tullvärde af 8 R:dr skålpundet, och får
införas mot en tull af 1 R:dr 24 sk. Jag
anser oriktigt, att värdera denna artikel ef- 1
ter vigten. Det är vanligen endast konstarbeten,
som tillverkas af denna vara, och
deras värde står merendels i motsatt förhållande
till deras vigt. De äga sitt värde
i samma mån de äro fint arbetade eller
väga litet. Månget sådant arbete, som går
vida under 1 fg:s vigt kan ej vara hetalt
med flera hundrade Riksdaler. Jag tror derföre,
att ej något tullvärde hör utsättas,
utan blott att en viss procent af värdet
skall betalas, t. ex. lika som för artistiska
producter, så vida annars någon tull hör
Den 19 Junii e. m,
345
sättas på en konstproduct, som ej sällan
lan jemföras med pretiosa. Ben af edla andra
slag, oarbetade, äro upptagne till 8 sk. tullvärde
per L®, och utförseln höjd till 3i procent
af värdet. Det måtte vara alltför olämpligt.
Jag medgifver gerna, att det vore väl,
om dessa hen kunde användas här i landet,
men jag tror ej, att någon industri låter
frambringa sig genom förbud. Det vore bäst,
att låta dem föras ut emot låg tull, lill dess
industrien här vaknar till deras användande.
Bensvart, Benkol eller Bister, är förut
upptagit till ett värde af 4 sk. per ®, men
i det nya förslaget till 1 Rrdr 32 sk. Jag
vill blott anmärka, om ej detta kunde vara
skriffel i den nya, eller tryckfel i den
gamla taxan. Berberis-rötter äro bestämde
till ett värde af 24 sk. per L®, och tullen
till 8 sk., lika håde för import och export.
Jag kan för min del ej förstå, hvarföre man
lika tungt vill försvåra både import och export;
endera borde väl uppmuntras. Bildthuggeri-arbeten
afträd och architektoniska
arbeten hade förr en tull af 25 Rrdr på 100
Rrdrs lull värde; nu är den endast satt till 10
R:dr. Detta contrasterar emot artikeln Decorationer,
som står till 3o Rrdrs tull; ty
då under denna senare titel höra sådana
konstprodueter, som här näppeligen kunna
erhållas, och som för öfrigt lättare skulle,
i anseende till deras mindre volum, kunna
tullförsnillas; så tyckes, i förhållande till
dem, de architektoniska prydnadernas tull
hafva blifvit nog mycket nedsatt. Blyarts
346
Den 19 Junii e. m.
står npptagen till ett värde af 2 R:dr 3a
sk. L@ i den gamla, men fgrdet i den nya.
Det måtte vara ett skriffel. Den är belagd
med 1 R:dr 16 sk:s tull eller 5o pocent,
och deremot Bly artspennor. med 8 sk., på
4o sk:s värde, eller med 20 procent. Det
är något ovanligt, att den mera förädlade
varan skall draga högre tull än råämnet.
Boksvärta är bestämd till 24 sk. tullvärde
och 5 sk. 4 rst. importtull, samt 2 sk:s utförsel-tull.
Det tyckes vara något för hög
export; eller för låg import-tull. Böcker på
Svenska tryckte äro belagde med a5 procents
införsels-tull. Afsigten är ganska riktig,
att icke en Svensk skall låta trycka sina
skrifter utrikes, och taga förtjensten från
våra boktryckare. Men man bör komma i
håg att numera finnes utom Sverige ett land,
der Svenska språket är inhemskt, nemligen
Finland; och detta Land bör väl njuta samma
rätt som Tyskland, Frankrike och andra
länder, nemligen den att tullfritt få hit—
skicka sina litterära alster. Något undantag
bör således göras för böcker, som äro tryckte
i Åbo, eller de städer i Finland, der
Svenskan är det allmänna språket. Cacao,
som är värderad till 20 sk. ■©, är belagd
med 5 sk. tull eller 25 procent, då Chocolade,
såsom den förädlade varan, har jemt
samma tullprocent nemligen 12 sk. på 1 R:drs
värde. Det tyckes vara menligt för egna
cliocolade-tillverkare. CJnnabark, omalen,
är satt till 2 R:drs värde, och blott 1 sk;s
1
JDen 19 Junii e. m, 347
tull. Denna tull är så mycket obetydligare,
som värdet ej går lill hälften, nej icke
ens till fjerdedelen af hvad China kostar
efter taxan, nemligen 7 å 8 R:dr för 28 lod.
Då China är en artikel, hvaraf så stort qvantum
importej-as, kunde det väl löna sig att
belägga den med samma tull, som andra
medicinalier, eller med 10 procent. Visserligen
är det välment mot den sjuka; men
han får ändå förmodligen betala lika mycket.
Deremot är malén China belagd med
1 R:drs tull på ©:det. Det tror jag vara
för högt, så länge man icke här kan mala
China till den finhet den borde hafva. Dess
verkan beror till väsendtlig grad på den
finhet, till hvilken den males. Här i Sverige
har man hittills, åtminstone var det
händelsen för några år sedan, ej kunnat mala
den rätt fint. Försök gjordes då i detta
afseende, och prof derpå uppvisades uti LäkareSällskapet.
Man fann en sådan skilnad,
att jag skulle önska en måttlig tull på malen
China, ända till dess man lär sig att
här mala bättre. Chrystalli Tartari är o med
ett värde af 20 sk. ©, satte till 2 sk:s tull.
Men man råkar längre ned en annan artikel,
Cremor Tartari, hvilken är värderad
till 3a sk, © och belagd med 8 sk:s tull,
då likväl hela skilnaden dem emellan är
den, att det ena pracparatet är i chrystallform,
och det andra pulveriseradt. Formar,
Krukor och Potten för Sockerbruken
äro i den gamla taxan värderade till 1 sk.
343
Den 19 Junii e. m.
4 rst. ffi, men i den nya till 24 sk. och
samma tull bibehållen. Jag hemställer örn
det ej kan vara skriffel; ty skilnaden i värdet
synes nog betydlig. Under artikeln:
Färger och färgningsämnen förekommer så
stora olikheter i tullafgifterne, jemförde med
värdena, att jag ej vill trötta Ridderskapet
och Adeln med en detaillerad jemförelse,
utan blott fästa uppmärksamheten på en iller
annan artikel. Garmin till 54 R:drs värde
för ©, är belagd med 8 R:dr tull. Un
vara så dyr, som denna, borde belägges
med mindre tull, om man vill att den skall
förtullas. Drakblod är värderad till 2 R:dr
4 sk. skålpundet, och belagd med 24 sk. tull;
men då det är ett medicament, borde det
icke hafva högre tull än som är lagd på
öfrige medicinalier, det vill säga 10 procent,
eller 10 skillingar. Gummi Gutta värderadt
till 2 R:dr, har 14 skillingars tull. Här gäller
detsamma; den borde ej hafva mera än
10 skillings tull. Deremot liar Indigo med
ett tull värde af 4 Rtdr 16 sk. per ® blott
4 sk:s tull. Naturligtvis är det derföre, att
den är oumbärlig för färgerierne; men då
borde t. ex. Kermes, som är värderad till
2 R:dr 44 hafva mindre tull än i4sk.,
som det här är utfördt till. Ultramarin,
som är värderadt till 60 R:dr (§, har fått 8
Rrdrs tull. Här gäller samma anmärkning
sorn om Garmin. Det är för hög tull fölen
så dyrbar artikel, som denna. På Galgunt
är värdet satt till 8 skill. ©:det med
Den ig Jun i i e. m. 349
t
a sk. tull. Det är för högt; den hör ej vara
högre än 10 procent. Galläpplen: Värdet
är 28 sk., och tullen 4 sk* 6 r:st. Här
är således äfven samma förhållande. Gummi,
alla slag, ej specificerade, är värderadt
till 4o sk. skålpundet med 2 sk. tull. Det
gör 5 procent. Det är för lågt, helst man
deribland har Gummi Arabicum, Gummi
Amoniacum, Gummi Guajaci m. fl. hvilkas
värde till och med vida öfverstiger det utsatta
tullvärdet. Humla är värderad till 5
R:dr Lffi med 1 R:drs tull. Det är nästan
för hög tull, då humla är en vara, som är
af stort behof för bryggerierne, och hvilket
landet ännu ej kan fylla. Mastix, ar värderad
till 2 R:dr per ■©, och tullen är utsatt till 15
sk. Den borde ej vara högre.än för andra Medicinalier,
nemligen i o procent. Deremot har
Muscus eller Desman blifvit belagd med i3
R:dr 16 sk:s tull på i33 R:dr 16 sk. värde,
eller 10 procent, hvarvid jag hemställer, om
man kan hoppas att få Muscus förtullad med
en så hög afgift. Mjrrha är endast belagd
med 3 sk:s tull af 1 R:dr 12 sk. tull värde.
Den borde vara dubbelt. Nejlikor, värderade
till 1 R:dr 3a sk. flkdet, äro belagde
med 16 sk:s tull. Den borde ej vara
mera än hälften så hög, emedan äfven de
höra under medicinalier. Detsamma gäller
om Sandarak. Den bär fått 7 sk. tull af
28 sk. tullvärde. Den borde ej vara meiva
än 3 sk., efter den i allmänhet för sådana
varor antagne procent. Sköldpadd, oarbe
-
35o
Den 19 Jun i i e. m.
tad, är belagd med 10 procents tull. Det
tyckes vara för högt för ett råämne. Stenkol
äro värderade till 1 R:dr 3a sk. per
tunna ined 20 skillings tull, efter 25 procent.
Det tyckes vara för högt, då man ej
har något hopp, att vår inhemska tillgång
skall kunna fylla våra behof af denna vara,
som kan sättas i bredd med råämnen,
eller tjenande till andra varors förädling.
Trculvaror, sämre slag, såsom alm, bok,
björk, ek, m.jl. ej specificerade, äro belagde
med 33f procents utförsel-tull. Det är besynnerligt
nog, att man så vill försvåra utförseln
af dessa trädslag. För öfrigt vill
jag blott taga mig friheten att erinra i allmänhet,
i afseende på sådana varor, som
icke kunna produceras inom landet, men
oundgängligen behöfvas, såsom Salt, Specerier
och dylikt, huruvida det är rätt alt
de beläggas, såsom Utskottet föreslagit, med
25 procents tull och deröfver? Hvad slutligen
det förslag beträffar, att med en medeltull
belägga vissa slags varor, som kunna
vara af ett mvcket olika värde, t. ex.
Socker, Tobak, Vin, m. 11. så vinnes derigenom
visserligen en stor lättnad vid tulltägten;
men högst obilligt tyckes det vara,
emedan den derigenom bildade consumtionsafgiften
drabbar dem tyngst, som ej hafva
råd att njuta annat än mindre dyra varor,
men deremot helt obetydligt dem, som njuta
de dyrare. Jag vet väl, att stora missbruk
kunna äga rum, om förhållandet blir
Den 19 Junii e. m.
sådant som förr; men det är ett sätt, som
på andra ställen, och i synnerhet i Köpenhamn,
brukas eller åtminstone har brukats
med alla varor, och hvilket jag tycker äfven
här kunde användas med de ifrågavarande,
nemligen att varorne försäljas på
auction i Packhuset. Importeuren finge då
inropa, örn han så ville, sin egen vara, och
derefter betala tullen. För dessa auctioner
borde likväl ingen provision erläggas. Man
kan invända, att d.et kunde gå an i de större
städerne, men ej i de mindre. Men man
hade 2 utvägar till correctif; den ena att
ej tillåta importen af sådana varor annorstädes
än i de större städerne, såsom Stockholm,
Götheborg, Malmö, Norrköping och
Gefle; den andra att gifva tullbetjeningen
uppdtog att bevaka Kronans rätt vid auctionen,
hvarigenom jag föreställer mig, att
missbruken lätt kunde förekommas.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard 3
anförde skriftligen:
Öfvervigt i Rikets Handel är otvifvelaktigt
det angelägna mål, hvartill Allmänna
Hushållsförfattningar böra syfta, och utom
hvars område en varaktig ordning och säkerhet
i Penningeverket aldrig lärer kunna
förväntas. Till detta stora ändamål äro endast
2:ne vägar ledande: den ena, att icke
från Utlänningen hemta andra, ände oumbärligaste
varor, icke öfverflöds, eller sådane,
som, inom eget Land, genom egna med
-
352
Den 19 Jun i i e. m.
borgares flit, kunna erhållas. Den andra,
att drifva varu-productionen och förädlingen
till största möjliga höjd. Genom väl afpassade
Tull-författningar och Taxor kunna dessa
ändamål kraftigt befrämjas.
Lurendrejeri och Tullförsnillning hafva
stigit till en ovanlig höjd; inhemska fabriker
och slöjder blifvit derigenom nedtryckte
och undergräfde; Rikets redbarheter utsopade
för Lux-artiklar och bjefs, deraf alla
handelsbodar äro fullproppade, och hvarmed
äfven drifves en lika oblyg, som ansenlig
kammar-handel. Bör då icke sådant påkalla
ett snart och kraftigt correctif? Men månne
de af Bevillnings-Utskottet uti detta Betänkande
gjorde framställningar och förslag leda
till ett sådant mål? Kan man anse det vara
väl beräknadt, att föreslå, det Sverig^ skall
blifva en frimarknad för alla möjliga varor,
som framalstras emellan de bägge Polerne?
Jag vill icke lemna min röst till ett sådant
förslag, under det egna Landsmäns durabla
tillverkningar föraktas, blott för det de äro
Svenska. Jag vill ej medverka dertill, att
inhemska Fabriker skola afstadna; att Svenska
Fabriksägare och Manufacturister förvandlas
till Comissionairer åt Utländningen;
och att deras arbetare i brist af syslosättning
fylla lastens boningar. Jag tror, att ett
redligt Svenskt hjerta är lika varmt under
den inomlands tillverkade rocken, som under
den utifrån lurendrejade.
Den
Den 19 Junii e. m.
353
Den Svenska National-caracteren liar, "*
om icke alldeles, åtminstone högst märkeligt,
försvunnit, och lemnat blott ruiner
af hvad den fordom varit. Allt inhemskt
till och med föraktas. Det utländska, ehuru
mångå gångor sämre, prefereras, blott
för att det är utländskt. Ja det onda har
till den grad stigit, att ett radicalt botemedel
ovillkorligt måste snart vidtagas. Om
man vill ett ändamål, mäste man ju äfven
vilja medlen; och dessa äro inga andra, än
ett rakt förbud mot bruket af alla sådane
varor, som inom vårt egel Land kunna tillverkas;
hvaremot låg Tull borde sättas på
rudimaterien, som vi behöfva. Men så synes
icke Utskottets mening vara. Utskottet
marquerar sig älska Handels-friheter, men
det tyckes vara den utländska, på bekostnad
af den inhemska industrien. Jag vet
icke, att Fabriksidkare och Manufacturister
äro bland dem, som äro frikallade från
Contributioner; bör man då göra det om
icke omöjligt, åtminstone nära så, fördem,
att skaffa sig lifsbergning, och Staten en
viss påräknad skatt. Då man fordrar något
af någon, så bör det väl vara för något,
som denna fordran göres. Förra Ständer,
ehuru deras generosde' visst ej var serdeles
stor, funno likväl icke rådligt, att just directe
slå FabriksSocieteten för pannan, eller
rakt knäcka den, oaktadt en god början
gjordes. De biföllo likväl ej Kläde, eller
28 H. a3
354
Den ig lunii e. tn.
Siden i Bomull och Linne-väfnader till införsel,
mot hvarken Skydds- eller annan
Tull; men 1829 års Bevillningsutskott har
visat sig beredvilligt att uppgräfva grafven
åt Svenska Näringsidkaren och Fabrikanten.
På ett sätt kan det vara en slags consequence
deruti, om nemi. afsigten är att göra Rikskroppens
alla delar nära fullkomligt lika
vanmägtige. Annorlunda tänka och handla
våra grannar Ryssarna; och jag hänvisar till
Tidningen Journal de St. Petersburg, för att
inhemta, hvilka förträffliga inrättningar der
i Landet blifvit de senare åren vidtagne till
Manufacturernes upphjelpande. I Sverige åter
äro alla Fabriks- Slöjde- och Näringsidkare,
BränvinsPatroner undantagne, alldeles styfmoderligt
behandlade; och min öfvertygelse
är, att om BevillningsUtskottet varit sammansatt
af Engelsmän, Fransmän, Ryssar
och Holländare, tror jag icke, att deras förslag
till TullTaxa skulle med deras interessen
kunnat blifva mera öfverensstämmande.
För att få måttet fullt, vore det skada,
om icke Realisationen i största bast blefve
verkställd, och alla Sedlar inlöste, så att
inom några år vårt sista Silfverkorn kunde
blifva till utländningen lefvereradt, i utbyte
mot bans öfverproduction af allt, och vi
på köpet blifva beskrattade och utskrattade.
Dessa äro mina åsigter; man må betrakta
dem hurusom häldst, så äro de likväl Svenska,
och efter min öfvertygelse ledande till
mine Landsmäns sannskyldiga bästa.
Den 19 Junii e. m.
355
Att dömma efter förutgångne beslut under
denna Riksdag, kommer jag säkert att
tillböra minoriteten, äfven i denna fråga,
men mitt eget medvetande säger mig, att
jag derföre icke behöfver rodna eller slå ner
ögonen, då mina Landsmän, som Ordspråket
lyder, se mig i synen.
BevillningsUtskottet har ansett sig först
böra uppfatta hvad i ämnet vid i8a3 års
Riksdag beslöts, med upplysande uppgifter
angående verkställigheten och verkan af berörde
beslut, förmodeligen för att lätt och
med minsta bråk och besvär få ett vidlyftigt
opus att öfverlemna åt Ständerna; dernäst
att redovisa för hvad under denna Riksdag
blifvit till Utskottets handläggning remitteradt.
Men härmed har Utskottet icke mycket
gått på djupet; ty liksom af BränvinsMotionerna
blef en Cateches, så har det
af detta blifvit en A.B.C.D.-Bok, hvarest
man äfven finnér första grunderna till räknekonsten;
och slutligen har Utskottet, så
sorn det behagat yttra sig, föreslagit de grunder
för den blifvande TullBevillningen, hvilka
Utskottet trott förena gemensam båtnad
för Staten och Näringarne, och som blifvit
tillämpade i det serskilda förslag till Ny
TullTaxa, som nu jemväl blifvit öfverlemnad
till Rikets Ständers pröfning och antagande.
— I den sednare strophen skulle
efter mina åsigter och bedömande af de re
23*
-
356 Den 19 J unii e m.
♦ '
sultater, sorn jag tror uppkomma af denna
Tulltaxa, orden båtnad för Staten och Näring
arne kunna utbytas till, båtnad för Utländningen,
eller ock om egenkärleken såras
af utbytet, kunde man tillägga framför
Staten ordet Utländska, samt taga bort bokstafven
n från Staten och sätta r i stället,
så att redaction finge följande lydelse: gemensam
båtnad för Utländska Stater och
Näringar; liksom jag äfven tror, att ordet
antagande kunnat sparas, ty det vöre i sanning
-högst beklageligt, om Utskottets förslager
skulle antagas. Utan att säga hvarken
för mycket eller för litet, tror jag ändock,
att Utskottet gerna kunnat förbigå, att upprepa
hvad 1823 års Ständer beslutit i fråga
om Näringarnes upphjelpande, så framt
icke meningen är att visa, det 1S29 års
Bevillningsutskott ännu mera aflägsnat sig
från målet.
Om 1823 års Syste'ms inverkan på Näringarne,
säger Utskottet, att det väl ingen
ting bevisar i comparatift afseende; men
har dock blifvit bifogadt hufvudsakligen för
att framlägga obetydligheten af Fabrikernas
tillverknings-qvantiteler, om man undantager
Klädes-, Siden-, Socker- och TobaksFabrikerna.
Hvad är Utskottets mening härmed?
Att anföra någon ting, som man sjelf medger
ingen ting bevisar, hvartill tjenar det,
om ej att åstadkomma ledsnad hos läsaren,
och förargelse hos tänkaren?
Den 19 J un i i c. ra.
357
Är det af den orsak, alt sådane Fabriker,
som förut kunnat framlägga obetydlig
tillverknings-qvantitet, nu skola kunna framlägga
inga , som Utskottet föreslagit den nya
TullTaxan, oell lemna t äfven fri införsel
mot 2 R:dr på en aln Kläde och Drapp, 16
sk. alnen för Boj, Fris och Frisad, 3a sk.
aln. för Helsiden, Taft, Kypert och Sallin,
6 sk. aln. för Bomulls, Bomullslärfls och
Callico-väfnader m. m. I Tabellen N:o 2.
visas Klädesfabrikernas tillstånd samt Importen
af Ull från och med år 1752, till
och med 1827, och att dessa Fabrikers tillverkning
varit snarare i af- än tilltagande.
Är det derföre, som Utskottet vill hjelpa
dem till en snar och gifven undergång? Förmodcligen
är anledningen hämtad af det gamla
ordspråket: långsam sjukdom är säker
död. Snällare Läkare att ge resultat ha Klädesfabrikerna
väl aldrig kunnat få än 1829
års Bevillningsutskott. Vidare säges: ”Att
"fastän Klädesfabrikerne njutit ett oafbru”tit
skydd af förbud emot införsel, och icke
"blifvit styfmoderligt behandlade i annan
"skydds- eller uppmuntringsväg, berörde Fabrikers
tillverkningsqvantilet likväl till rin”ga
mon svarat emot det calculabla behof"vet
af Kläde, hvadan ock det måste oväldigt
medgifvas, att förbudet emot införsel
"af denna varu-artikel lika litet verkat till
"Fabrikernas förkofran, som till utestängande
af utländskt Klädes införande — så att
"endast Lurendrejaren dragit vinsten af delta
358
Den 19 Junii e. ra.
"förbud, lika mycket på Statens, som Fa"briksidkarnes
bekostnad.”
Väl har det varit ett slags förbud mot
införsel af Kläde, men huru har det blifvit
handhaft? Och hvarlill tjenar goda författningar
då de icke efterföljas?
Att Fabrikerna icke äro styfmoderligt
behandlade i annan skydds- eller uppmuntringsväg,
måste väl icke vara Utskottets
mening och allvar, då Utskottet vet, att
jemt hälften af den fond, som af 1823 års
Ständer anslogs till Fabrikernes och Näringarnes
bistånd, blef inom kort tid använd
tvärt deremot, och dragen till Smedjan i
Motala, som väl aldrig kan få namn af Fabrik,
lika litet som Ankarsmedjan i Carlskrona.
Jag anser alltså förbudet mot utländska
Klädens införande böra fortfara;
och jag anhåller, att Utskottet föreslår förbud
mot alla sådana tillverkningar, som
inom Landet kunna i tillräcklig qvantitet
produceras; äfven som jag anser den föreslagrie
förhöjde Tullen på alla sådane utländska
varor, dem vi icke kunna umbära,
såsom till exempel Salt, Sill, Fisk och Socker
m. fl. böra nedsättas, emedan sådant är enda
möjeliga sättet, att förekomma och hämma
Lurendrejeriet.
För öfrigt anser jag mig vara sanningen
skyldig den bekännelse, att ehuru Utskottets
förslag till den nya Tulltaxan synbar
-
Deu 19 Junii e. in.
359
ligen icke kan hafva annat ändamål, än att
inbringa penningar i StatsCassan, och såmedelst
fylla de enorma utgifter och förökade
Statsbidrag, hvarom i synnerhet under
denna Riksdag så många framställningar blifvit
gjorda, sådant likväl på intet sätt låter
göra sig annorlunda än på bekostnad af en
otalig mängd Medborgares hela timliga välfärd;
och då må man väl fråga, om icke
euren är vida sämre, än sjukdomen?
Att Betänkandet må varda återremitteradt,
derom anhåller jag vördsamt, äfvensom
att detta anförande må åtfölja.
Hvarefter Herr Rosenqvist munteligen
tilläde:
En värd Ledamot föredragande StatsSecreteraren
Herr af Skogman har föreslagit,
alt Rikets Ständer borde åt Styrelsen
öfverlemna en oinskränkt rättighet i afseende
på Tullens bestämmande. Ehuru jag
erkänner mig vara fullt öfvertygad, att om
Styrelsen ägt denna rättighet, vi då varit
mera tillfredsställde med en af denna Statsmakt
utfärdad Tulltaxa, än med den, som
vi nu fått projecterad af BevillningsUtskottet;
likväl och då ett sådant medgifvande
innefattar en utvidgning af den ena Statsmaktens
rättigheter på den andras bekostnad,
hälst Svenska folket äger ensamt rättighet
att sig sjelf beskatta, alltså nödgas
jag på det högsta afstyrka den värda Leda
-
36o
Den 19 Junii e. ra.
moteus förslag. — Med Herr Cederschjöld
kan jag icke förena mig i afseende på Tull
å Träd varor och Decorationer. Jag tror att
Decorationer af alla möjeliga slag höra blifva
rakt förbudne till införsel, emedan inhemskt
öfverflöd derpå är stort nog, utan
att det af ulländningen behöfver okas.
Herr Munck af Rosensköld Eberhard:
Jag vill icke upprepa allt hvad jag uti förevarande
ämne anfört vid föregående Riksdagar;
ehuru jag är af samma öfvertygelse
nu, som då. En af den moderna Statsekonomiens
hufvudsalser är den, att om man
genom premier och uppmuntringar, eller ock
genom införseltull och införselförbud-, söker
befrämja någon viss eller vissa näringsföretag,
man då afleder arbetskraften och rörelsecapitalet
från sådana näringsgrenar, som
utan dylika utomordentliga understöd sjelfve
kunna bära sig, och således för ett Land
äro mer naturliga. Jag tror, att man från
denna grundsats bör göra flere undantag,
nemligen 1) för att så mycket möjligt, i
händelse af ett krig, bereda ett Lands oberoende
af Utlänningen för sina lifsförnödenlieter,
hvarföre deras produclion bör genom
lämpliga uppmuntringar och skyddstull befrämjas;
och äfven 2) för att bereda samma
oberoende i afseende på försvarsmedel,
hvarföre införseln af Saltpeter bör försvåras;
3) för att befrämja den husliga industrien,
hvilken är af så Stor vigt i vårt eli
-
Den 19 Juni i e. m.
mat, som lemnar så många stunder lediga
från jordbruket, hvarföre man med utförselpremier
och lämplig införseltull eller
förbud bör uppmuntra tillverkningen af sådana
varor, som husfliten kan i tillräcklig
mängd och godhet åstadkomma. Äfven får
jag erinra, att all hastig öfvergång från ett
system till ett annat, till och med från ett
sämre till ett bättre, bör undvikas; ty den
gör osäkerhet i speculationen och äfven ingrepp
i éganderätten.
Särskilt får jag denna gång fästa uppmärksamheten
på det förhållande, som utmärker
Sverige från andra Länder i afseende
på beskaffenheten af dess import-och
export-artiklar. De förra äro till större
delen mer och mindre öfverflödsvaror och
af mindre solid och varaktig egenskap. Våra
exportartiklar deremot bestå hufvudsakligen
af rudimaterier, och till en del sådane,
sorn TJtländningen ej kan Umbära. Bland
dessa intager järn främsta rummet, och af
det fins en sort, Dannemora-järnet kalladt,
som i godhet, öfverträffar allt järn inom
hela den bekanta verlden. Detta slags järn
kan TJtländningen således icke bekomma
annorstädes än i Sverige, och icke umbära
för de finaste och varaktigaste järn-arbeten.
Men på denna järn-sort hafva vi för förbrukningen
inom vårt egit Land en fullkomlig
brist, emedan den icke finnes i Sverige
offentligen till salu, och för en längre
36a
Den 19 J u ni i e. in.
tid skall vara till England exclusivt bortaccorderad.
Om man har, äfven blott en
aflägsen, utsikt till en mindre öfverflödig
tillgång på jordbrukets alster, så förbjudes
utförseln deraf eller pålägges en hög utförsel-tull;
men ehuru det alltid varit svårt
och ibland omöjligt för den Svenske Medborgaren
att få köpa af det bästa järnet
inom dess egit Land, så har ändå aldrig fråga
uppstått om en högre export-tull på det,
än för de sämre järnsorterne, och jag torde
nu, icke utan att väcka förundran eller misshag,
kunna väcka fråga derom. Detta med
mycket mera visar, i hvad mon andra Producenter,
och i synnerhet Jordbrukarne
äro i Sverige missgynnade af Författningar,
ja fördomar och vanor, i jämförelse med
Bruksegare. Således då BeviliningsUtskottet
förkastat GeneralTullStyrelsens förslag till
en något förhöjd export-tull på allt järn,
hade man med mera skäl kunnat anmärka
att det underlåtit föreslå en betydligt högre
export-tull på den sort, som Utländningen,
nästan till hvad pris som hälst måste köpa
af oss, än på de andra järnsorter. De af
GrosshandlareSocieteten anförde skäl mot
en högre export-tull å järn, kunna således
ej användas i afseende på Dannernora-järnet.
Det borde i synnerhet blifva den Utländske
köparen, som skulle komma att vidkännas
den förhöjda export-tullen, hvilken han
godtgör sig till en del vid försäljningen
af de af detta järn tillverkade arbeten. Och
Den 19 Jun ii e. tn.
363
skulle, så länge ännu Contractet om en uteslutande
försäljning till visse Utländske Speculanter
räcker, äfven Egarue till dessa
järnbruk komma att vidkännas förhöjningen
så är jag förvissad om, att de sjelfve ändå
anse den billig, då denna uppoffring till
Staten är så obetydlig emot den de från längre
tider gjort till Utländningen, som tills för
ett par år sedan fått köpa detta järn mot
ända lill 5o å 60 p:ct lägre pris, än det
sedan utomlands sållts för, och man nu för
det bekommer eller åtminstone skulle kunna
bekomma.
I afseende på sjelfva Tulltaxan i detaille
vill jag icke uppehålla Ridderskapet
och Adeln med några anmärkningar, oaktadt
äfven jag kunde hafva anledning göra
nästan de samma, som vid sistlidne Riksdag.
Jag vill dock instämma uti anmärkningen
mot den förhöjda tullen på Salt,
Sill och torkad fisk, emedan i synnerhet
de arbetande och medellösare klasser få
vidkännas den. Dessutom får jag särskilt
åberopa de anmärkningar jag vid 1815 års
Riksdag framställt emot den då af särskilta
Utskottet föreslagna betydliga förhöjning i
tullen på en del utländska varor. Jag kan
icke nog yttra min förundran i Stats-ekonomiskt
afseende, kanske för det jag ej
känner några politiska skäl till åtgärden —
att man sedan Finland upphörde, att vara ett
Svenskt Landskap, genom förnyade Tracla
-
364
Den 19 Ju n i i e. m.
ter förlängt nedsättningen i införsel-tullen
på Finsta varor, utan afseende derpå, att
Finland, sorn äfven påfört oss varor från
öfriga Ryssland under namn af Finska, haft
en verklig öfvervigt i handeln med Sverige,
det vill säga, sållt till oss mycket mera varor,
än det från oss köpt. Detta förhållande har
isynnerhet ägt rum sedan år i8i5, då Styrelsen
olyckligtvis gjorde så mycket afseende
på Ständernes af särskilta Utskottets Förslag
föranledda önskningar, att den betydligt
förhöjde Tullen på en del utländska
varor, utan att på samma gång tillerkänna
Stockholm Nederlags-frihet för dem, hvarigenom
Finnarne tvungos att lära sig raka
vägen till aflägsnare utländska Handelsplatser,
för alt derifrån taga colonial- och andra
utländska varor, som de förut tagit i
Stockholm, och derigenom Stockholm förlorade
en betydlig del af sin Transito-handel.
Till afhjelj lande af denna olycka föreslog
jag vid den påföljande Riksdagen i8iy, således
så tidigt som det stod i min förmåga,
en sådan Nederlags-frihet för Stockholm,
men mitt Förslag afstyrktes af StatsUtskottet
och afslogs af Ständerne. Ett par år
efter vidtog Styrelsen samma åtgärd, sora.
jag föreslagit, men nära för sent, och med
tillagd föreskrift om Consulat-bevis, hvarigenom
Finnarne hindrades att lurendreja
in varorna till Finland, och således
kunde desto mindre betala för varorna i
Sverige.
Den 19 J u n i i e. m.
365
Jag får slutligen göra den anmärkning,
att om en hög tull vore i sin princip aldrig
så riktig, bör man likväl rätta den efter
hvart Lands särskilta läge och lättheten, att
insmyga varan. Sveriges vidsträckta kuster,
och inskränkta medel, att dem bevaka, en
dels af dem nära granskap med betydligt
trafikerande Länder, göra, att en hög lull
på utländska varor, hvilka utomdess till
större delen intaga en liten volum, merendels
skall blifva mera en from önskan,
än verkligen erlagd. Och man bör härvid
icke glömma den enkla satts, att ingen tullafgift
gagnar, utan den som verkligen erlägges,
men att den för höga tullen åtminstone
skadar derigenom, att den ger anledning
till lurendrejeri och tullförsnillning,
försämrar moraliteten, och gör opinionen
likgiltig för brott af denna beskaffenhet.
Innan vi erhållit ett tillräckligt rörelsecapital
jemte en viss säkerhet och stadga i
myntväsendet och i Författningar, skola
våra Fabriker, oaktadt alla Författningar,
svårligen kunna concureva med Utländningens,
isynnerhet så länge Capitalisten i
England och Frankrike, m. fl. andra Länder,
gerna nedlägger sina penningar i en
Fabrik, blott han derföre kan påräkna 5
å6 p:ct årlig vinst, då väre få Capitalister
ej gärna vilja använda sina penningar i en
sådan rörelse, utan att kunna påräkna io
å 20 p:ct.
För öfrigt anser jag icke hufvudsakliga
366
Den 19 Juni i e. m.
ändamålet med Tullförfattningar endast vara,
att öka Statens inkomster, utan äfven,
att befrämja den inrikes industrien och productionen.
Och man hör ihogkomma, att
hvarje tillökning i statsinkomsterne, som åstadkommer
en minskning i Nationens förmögenhetstillstånd,
och ett afltjnande af production
och industriella företag i allmänhet,
genom att derifrån draga det nödiga förlagskapitalet,
i längden skall bereda förlust
och minskade inkomster äfven förStatsCassan.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff,August: Innan
jag börjar göra några anmärkningar vid
bristerna i Utskottets Betänkande, anser jag
för en pligt, att erkänna den förtjenst i formen_,
sorn det äger framför dem, vi tillförene
i samma ämne emottagit. Det nu förevarande
visar fullständighet i tabeller, ordning
i uppställandet af grundsatser, och deras
tillämpning, samt arbetsamhet i utförandet.
Serskildt hör jag fästa Ståndets uppmärksamhet
vid den aktning för enskilta
näringsidkares meningar, hvilken CommerceCollegium
visat, då det låtit afhöra dem
inför sig, på sätt det vanligen sker i England,
då Parlamentet nedsätter Committeer
öfver dylika frågor. Jag beklagar blott, att
icke flera än en handtverkare blifvit hörd;
i annat fall skulle Utskottet utan tvifvel erhållit
flera anmärkningar, som gjort åtskilli
-
Den J9 Junii e. m.
ga på detta rum öfverflödiga. Men äfven i
formen förefinnas betydliga brister. Dessa
bestå egentligen deri, att emot föreskrifterne
i 34 §• Riksdagsordningen, och med öfvert
radande af 31 §. Riksdagsordningen, BevillningsUtskottet
(sidan 67, med flere) yttrat
sig öfver ämnen som icke tillhöra dess
utan EkonomiUtskottets handläggning. Denna
öfverträdelse är redan inom Utskottet så
riktigt utredd af Herr af Rolen, med hvilken
Herrarne af Geijerstam och Cron sig
förenat, att jag anhåller få uppläsa hvad
de yttrat.
Herr von Hartmansdorff uppläste Herr
af Rolens vid Utskottets Betänkande fogade
skriftliga reservation; hvarefter Herr von
Hartmansdorff fortsatte:
Ordningen för Tulltaxans uppgörande
hade således bordt vara, att Ekonomiutskottet
föreslagit och Rikets Ständer afgjort,
så vidt det på dem berott, de allmänna
grunderna för närings- och handels-sjstemet,
och att BevillningsUtskottet sedermera
föreslagit Tulltaxan för varor, som äro
tillåtna till in- eller utförsel. Att några andra
hädanefter skola blifva det, äger BevillningsUtskottet
icke tillstyrka. Det kan
på sin höjd säga: om andra hittils förbudna
varor blifva i rikets handel tillåtliga,
så bör tullen derå vara den eller den. Skilnaden
mellan behandlingen af den allmän
-
368
Den 19 Junii e, m.
na och af to//-bevillningen synes mig följakteligen
bestå deri, alt då både grunderna
för den förra och tillämpningen deraf föreslås
af BevillningsUtskottek, är det, i fråga
om handeln, Ekonomiutskottet allena,
som bör uppgöra grunderna. Tillämpningen
åter fördelas mellan BevillningsUtskottet,
som upprättar Tulltaxan, och Lagutskottet,
som föreslår straffbestämmelser för
lurendrejeri och tullförsnillning, uppgör beslagsförfattningar
och så vidare. Hade denna
ordning blifvit följd; så hade saken varit
i sitt rätta skick. Nu har Bevillningsutskottet
i sin ifver att göra tillämpningen,
förr än grunderna för handelsfriheten voro
lagda, blifvit hänfördt, att sjelf föreslå dylika,
och att med detsamma öfverskrida sitt
område. Jag hoppas likväl, att detta icke
skall verka menligt i lmfvudsaken; ty innan
återremissen kommer tillbaka från BevillningsUtskottet,
hafva Rikets Ständer troligen
från Ekonomi-Utskottet erhållit en
framställning i hufvudsaken och deröfver
beslutat. Om jag icke haft denna utsigt till
ämnets grundlagsenliga behandling, så skulle
jag yrkat, att detta Betänkande från BevillningsUtskottet
icke företagits förr, än Ekonomiutskottet
yttrat sig öfver grunderne
för handelsfriheten, eller ock, att BevillningsUtskottets
förevarande Betänkande blefve
i hänseende till dessa grunder remitteradt
till EkonomiUtskottets föregående Utlåtande.
Se
-
Den ig Junii e. m.
36g
Sedan jag sålunda yttrat mig Öfver felen
i behandlingssättet, anhåller jag att få
anmärka felaktigheten i de grunder, hvarifrån
Utskottet härleder sina förslag i sjelfva saken.
Det första felet synes mig vara, att
Utskottet eftersträfvat hög tullinkomst och
beqvämlig uppbörd pä näringarnes bekostnad.
Att Utskottet så gjort, synes mig bevisas
deraf: a) att Utskottet tillstyrkt ökad
införsel-tull på salt, torkad och insaltad fisk,
(Tab. i4) eller på sådane lif smedel, sorn ingå
i hvarje arbetares födoämnen. Lifsmedlens
dyrhet höjer arbetslönerna, försvårar
följakteligen all varuförädling, hvilket åter
måste skada näringarnes bedrifvande i all—
mänhet. Utskottet anmärker val, aLt de fiskslag,
som här sättas i fråga, egentligen komma
från Norrige och således endast betala
half tull. Men ehvad pris varan förut må
hafva haft; så skall en stegring deri genom
tullförhöjningen föranledas, såframt den icke
motverkas af andra obekanta skäl till
prisets fällande; b) att Utskottet föreslagit
f örhöjd utförsel-tull å vissa trädvaror (Tab.
i5). Då man vet, att somliga landskaper
eller orter i riket hufvudsakligen nära sig
af träd varuförsäljning, och att denna handel
redan är i ringaste måtto lönande, så
är det tydligt, att dessa orters innebyggare
skola, genom en förökad utförseltull å
deras vara, försättas i ett ännu mera näringslöst
och förarmadt tillstånd; c) att Utskot
28
II. 24
370 Den ig Junii e< m.
tet föreslagit lika införsel-tull, på bättre och
sämre hampa, på finare och gröfre ull,
titan urskilning af varornas olika värde,
olika användbarhet för tillverkningar och
olika svårighet att frambringa. Följden af
den sämre eller passhampans lika förtullliing
med den bättre, skall, i händelse den
förra icke förbjudes, såsom Herrar Grosshandlare
och Skeppsredare tillstyrkt, förmodligen
blifva dåligt och bedrägligt tågvirkes
frambringande. Följderna af lika tull
på sämre och bättre ull till skada för fårafvelns
förbättring, har en annan ledamot,
med mera sakkännedom än jag, redan utredt;
d) att Utskottet tillstyrkt frihet att
utföra tackjern, införa bränvin och handtverkerivaror.
Utförseln af tackjern, hvarigenom
utländningen finge tillgång till våra
goda malmer i oförädlad form, skulle icke
allenast fördyra råämnet förvara Bruksägare,
utan äfven beröfva hammarsmederna deras
näring, och jernbruken deras afsättning,
eller med ett ord betaga riket vinsten af
tackjernets förädling till stångjern. — Införseln
af bränvin skulle, genom prisets möjliga
nedsättning å denna vara, icke allenast
förringa våra jordbrukares vinst på en tillverkning,
hvilken de säga sig så väl behöfva;
utan varans låga pris skulle om möjligt
öka det redan ändock Öfverbänd tagande
fylleriet med alla dess förderfliga följder.
— Om färdiggjordå skor och kläder finge
införas; skulle man skada icke blott Skoma
-
Den 19 Junii e. m.
kare oell Skräddare utan äfven Garfvare och
Klädesfabrikörer. Man bör erindra sig, att
i Länder, som hunnit vida längre än vi uti
varuförädling, hållas ofantliga magaziner af
färdiggjorda kläder. Således har Herr Ternaux
i Paris, för att vinna afsättning på
sin stora klädestillverkning, låtit deraf göra
färdiga kläder till försäljning i öppna hodar,
hvaraf en, åtminstone efter skylten,
skall innehålla 20,000 kapprockar o. s. v.
Om blott mindre delar af dessa lager skickades
hit från modernas hufvudstad, skulle
våra Skräddare förmodeligen icke få arbete
af några andra än dem, som icke hade råd
till att köpa Fransyska kläder; och på samma
sätt skulle det gå med Skomakarne. Våra
handtverkare skulle endast få gröfre arbeten
att förfärdiga, och föröfrigt nedsjunka
till lagare af de hitförda Fransyska till—
verkningarne, när de började gå sönder. Följden
af handelsfriheten skulle således blifva,
att handtverkerierna gingo baklänges i stället
för framåt.
2:0. Ett annat fel i grunderna för Utskottets
åsigter, är äfven, att det (s. 11—13)
ansett en ökad handel, flera ankomna och
afgångna fartyg, samt större tull-inkomst
för bevis på näringarnes stigande välstånd.
Men sådant bevisar ofta motsatsen. I länder,
som endast hafva råämnen att aflåta,
särdeles då dessa fordra stort utrymme, så
24*
-
Den ig Junii e. rn.
sorn trädvaror och torr fisk, hos våra grannar
i Norrige, och der nästan alla förädlade
varor skola hemtas från utländningen,
såsom förhållandet var i Norra America,
innan det började skydda den inhemska varuförädlingen,
der behöfver man förhålls vis
allid flera fartyg, för att utföra råämnena
och återhämta de förädlade varorna, än i
ett land, hvarest råämnena förädlas och
förbrukas utan att utföras. Den inhemska
konstfliten och välmågan kunna således vara
ganska ringa, fastän både sjötulls-inkomsten
och sjöfarten äro betydliga, och derpå är
icke blott Sverige, utan ännu mera Norrige,
talande bevis. Utskottet har ock, istället
för att visa, huru de ut- och införda
varorna förhålla sig lill hvarannan, lemnat
oss en Tabell (N:o 6) öfver de derföre influtna
medlen. Penningen är alltid behaglig,
och utan tvifvel angenämare att skåda,
när man icke vet, hvarifrån han kommer,
än om Utskottet hade genom en uppgift på
sjelfva varorna, visat oss, huru mycket smör,
kött, talg, med flera varor, som vi sjelfva
kunnat, frambringa, eller umbära, bidragit
till ifrågavarande tullmedels belopp.
Utskottet har visserligen erkänt, att
våra inhemska näringar behöfva skydd
mot utländningens medtäflan; men det har
begått det felet i sätt och medel, att
anse blott eli enda, eller höga tull afffter,
böra begagnas. Men det förhåller sig
Den 19 Jun i i c. m.
med egennyltan, såsom med hvarje annat
ondt, att icke ett enda botemedel är ofelbart,
under hvad förhållanden som häldst;
utan flera olika måste, efter omständigheterna,
begagnas. I sådant afseende finnas,
utom tullafgifter, förbud, strängare beslagsförfattningar,
rikligare straffbestämmelser,
o. s. v. Dem förutan, går det med Tullarméen,
såsom med hvarje annan här, hvilken
saknar reser ve, att när linien är genombruten,
så är allt förloradt. Ilar en
tillåtlig vara en gång kommit igenom tulllinicn
utan afgift, så är hon för alltid fri;
emedan tullförsnillningen icke synes på henne.
En förbjuden deremot, som blifvit lurendrejad,
är sedermera utsatt för beslag,
emedan hon ofta i sjelfva sin art och beskaffenhet
bär vittne mot sig sjelf. I stället
för att göra afseende på denna af CommerceCollegium
med flera anmärkta väsendteliga
skillnad, fäster sig Utskottet vid en annan,
som blott är skenbar, den nemi. att då
förbud endast vore eli ekonomisk stadga, hvars
billighet man ej alltid erkände, men tullförsnillning
en moralisk förbrytelse, jemförlig
med stöld; så gjorde man klokare,
alt följa den derefter rättade allmänna meningen,
och häldre begagna höga tullafgifter,
än förbud till näringarnes skydd. Men
Tulltaxan är icke en moralstadga, mera än
förbudsförfattningarne, utan af lika ekonomisk
beskaffenhet, som dessa; ty moralbuden
äro af den allmänna giltighet och oför
-
374
Oen 19 Juni! e. m.
Underlighet, att hvad som är stöld det ena
året, är så äfven det andra; hvad som är
det i ett rike, är det äfven hos grannarne.
Tulltaxorna deremot omvexla icke blott i
olika länder, utan äfven inom samma rike,
så att vissa varors införsel utan afgift,
det ena året, skulle vara tullförsnillning och
stöld; men del andra året oskyldigt och lofligt.
Dessa fina distinctioner äro i alla fall
onödiga; ty lurendrejaren och tullförsnillaren
befatta sig icke med deras utredande,
utan söka sin vinning, på hvilketdera sättet
de kunna den ernå. En hög tull kan
vara lika frestande till försnillning, som förbud
till lurendrejeri; ty varans försäljningspris
rättar sig efter hennes begärlighet, och
denna kan vara större efter något, som är
belagdt med hög tull, än efter ett annat,
som är förbjudet. Utskottet omtalar sjelf,
(s. 63) att utländningen försäkrar lufendrejeriet
på Sverige till vida lägreproceiitj än
hvartill skyddstullen blifver faststäld. Om
så är, inser jag intet skäl för den oärlige,
att hädanefter betala denna skyddstull; ty
det lönar sig bättre att begagna ifrågavarande
•försäkringsanstalt till varornas tullfria
insmygande i riket, desto häldre, som
de sedan mindre äfventyra beslag. Redan
hafva enligt Utskottets eget erkännande (s.
61) beslag till större belopp blifvit gjorda
å tull för snillade än å förbjudna varor. Månne
icke detta förhållande bevisar emot Utskottets
egen sats, och kullkastar dess (s. 64)
Den 19 Jun i i e. m.
anförda skäl, hvarföre förbuden skulle rara
mera frestande till öfrerträdelser än
tullafgifter? Att utrota egennyttans afsteg är
ogörligt. Om de undanrödjas under en form,
så uppträda de under en annan. Utskottet
är likväl så intaget af sin mening, att det
(s. 89) anser sig icke behöfva, till skäl för
den stora förändringen, att föreslå skyddstull
i stället för nuvarande förbud å de på
Tab. 17 upptagna varor, anföra annat, än
ett slags ordlek, af innehåll, att Utskottet
häldre med ziffror än med ord vill bereda
skydd åt de inhemska näringarne. En
ordlek bör med en dylik besvaras; och jag
får erindra, att en ziffra i dagligt tal betyder
något lika så tomt och oväsend tligt,
som ett ord, utan eftertryck. Jag befarar
ock, att hvad Utskottet i detta fall ansett
för sjelfva redbarheten, innebär motsatsen,
och att uttrycket således, emot Utskottets
egen mening, blifver riktigt.
Utskottet har väl (s. 6a) fästat mycken
vigt vid 'varustämplingenJ för att derigenom
hindra tullförsnillning; men om otillräckligheten
af detta medel, torde ej behöfva
erindras niera än hvad sakkunniga
personer (s. 21) redan anfört, nemi.: att
det är lättare eftergöra en stämpel, än en
förbjuden vara, som är sin egen angifvare,
och att somliga varor icke kunna stämplas.
Utskottet har på flera ställen yttrat
Den 19 Junii e. m.
sin förtröstan, att dess Tullsystem skulle
lyckas genom nuvarande TullStyrelses duglighet
och nit. Tacksamt erkännande beggedera,
måste jag likväl erinra, att den endast
genom underbetjente kan utöfva sin vaksamhet,
alt dessa väl till stor del bestå af
samma personer, som hittills), då lurendräjeri
och tullförsnillning så ansenligen egt rum,
och att de, i alla fall, icke kunna af Staten
så rikeligen aflönas, att ju icke lurendrä
jare och tullförsnillare kunna sätta deras
sjelfförsakelse på alltför svåra prof.
Såsom ett fel af Utskottet måste jag
anmärka, att det ej besvarat Konungens begäran
£s. 5o), att Rikets Ständer ville till
Kongl, Maj:t öfverlemna, att inom bestämdt
maximum förhöja tullen å inkommande varor,
med afseende på de förändringar, som
emellan Riksdagarue kunna inträffa både i
handelns allmänna gång, och uti motsvarighets-förhållanden
med fremmande makter.
Utskottet har (s. 70), blott omtalat den
sednare omständigheten, och endast tillstyrkt
rättighet för Kongl, Maj:t att nedsätta
TullTaxan. En bestämd fråga från
Kongl. Maj:t bör af Rikets Ständer bestämdt
besvaras, äfven om det skulle ske med vägrande.
Men i närvarande händelse, synes
mig Konungens framställning böra bifallas.
Sedan jag således genomgått det allmänna
af Utskottets grunder och förslag,
d
Den 19 Junii e. m.
377
anhåller jag att få fästa mig vid det omständliga,
eller
1:0 vid Tabellen 14> öfver mmsJ<ad införseltull
på åtskilliga varor. Som Utskottet
icke har (s. 72) uppgifvit några skäl,
hvarföre denna minskning egt rum, torde
det ursägtas mig, örn jag efterfrågar dem.
Tabellen upptager:
Garni Bomulls, äfven färgadt, tvinnadt,
dubblerad t.
Kamulls eller Regarn d:o d:o d:o
Linne, ofärgadt
färgadt.
Kan Linnegarnet icke tillverkas i Riket?
Eller Bomulls- och Ullgarnet få den
behandling här omtalas? I annat fall, hvarföre
icke uppmuntra, i stället att försvåra
dylika företag.
Glasj Burkar och flaskor under £ kanna
grönt Fönsterhvitt
dito.
Samma hemställan, destomera, som Tab.
5 visar, utförsel af denna vara, ungefär
motsvarande införseln; eller är Glastillverkningen
så vida kommen, att hon, med ringare
tull, uthåller fremmande medtäflan?
Jag betviflar det.
Instrumenter 1 Fältskärs
För
i5 år sedan förfärdigades sådana
378
Den 19 Junii e. m.
i Stockholm af den godhet, att SundhetsCollegium
deraf gjorde sina beställningar
för Armeens behof. Samma tillverkare lefver
ännu. Antingen måtte hans" vara hafva
så stigit i fullkomlighet, att utländsk
medtäflan icke är farlig, eller ock hafva så
försämrat sig, att Herrar Chirurger ej kunna
deraf begagna sig. Ingendera delen synes
mig trolig.
Kimrök.
Linser.
Beggedera kunna framalstras i Landet.
Hvarföre då minska anledniugarne för inhemska
näringsidkare att frambringa dem
i erforderlig mängd?
Ljus, Talg
Vax- gula.
Af de förra infördes t82Ö för 11,/joe)
R:dr, och af de sednare för 3,43o R:dr. Om
det är så illa, att vi ännu skola sakna
bland våra Landtmanna-varor erforderlig
tillgång på Talg och Vax, är likväl konsten
att förvandla dem till Ljus, så ringa,
att denna arbetsförtjenst både kunde och
borde förvaras åt egna landsmän.
Lök.
Jag vet ej att denna vara utgör något
så allmänt eller någonstädes bristande eller
dyrt födoämne, att tullen derå behöfver
nedsättas.
Den ig Junii e. m.
379
Mjöd.
Derom gäller samma anmärkning.
Papperj blått eller brunt omslagsCardus
grått
Maculatur
Tobaks.
Af Tulluppgifterne inhemtas väl, att
i8a5 infördes Papper, för 28,000 R:dr. Men
det var förmodligen finare Holländska slag.
De här ifrågavarande äro blott gröfre, för
hvilkas tillverkning 1 Sverige, hvarken lump
eller konstfärdighet kan saknas.
Rentungor.
Kunna endast införas från Norrige eller
Finland. Då begge dessa Länder åtnjuta
så betydlig Tullnedsättning i allmänhet,
vet jag ej, hvarföre de serskildt skulle gynnas
med denna på bekostnad af orter, som
redan af naturen äro nog vanlottade.
Smör.
I stället för att minska införsel-tullen
på denna land Imanna vara, som 1826 infördes
till belopp af 102,000 L:®, och 1827
till ett värde af 515,000 R:dr, borde man väl
snarare öka den, till förmån för vår boskapsskötsel,
om tractaten med Ryssland,
angående Finlands handel, sådant medgåfve.
Socker.
Då Utskottet icke tillstyrkt någon tull
-
38o
Den 19 Jun ii e. m.
nedsättning för rädt} borde det väl icke
hafva så gjort för krossadt lump-socker,
emedan det sednare undergått en bearbetning
som kan göras här, och derföre borde
tillskyndas, men icke undandragas, våra
närigsidkare.
Tegel.
Hvarföre skulle tullen derå nedsättas,
dådet öfverallt i landet tillverkas? Och då
tillverkningen är så fri, att öfverdrifven
dyrhet icke bör befaras? Månne icke våra
Landtmän behöfva denna förtjenst.
Tobakj Knaster
Spunnen
Stänger och Carotter.
Tabellen 5 visar utförsel af Tobak; råämnet
växer till en del i landet, och bearbetningen
kan här göras. Den, som vill
röka knaster, eller de finare slagen, kan ock
betala lika hög tull, sorn hittills.
Tråd, Stål, Koppar och Messings.
Tab. 5 visar utförsel af de sednare,
ända till 26,000 R:dr. Det måtte således
endast vara finare slag, såsom till strängar
och dylikt, hvilka förekomma bland införseln.
Att låta dem erlägga samma tull,
som förut, skulle ju uppmuntra våra näringsidkare
att förbättra deras tillverkning.
Trädj Linne.
Kan den icke färgas här?
Den 19 Junii e. m.
381
Träclvaror, Enträd och Enstafrar.
Hvartill behöfvas de så nödvändigt,
att införseltullen å dem skulle nedsättas?
Tabellen 14 innehåller äfven de varor,
å hvilka införsel-tullen blifvit ökad. Redan
har jag uti de allmänna anmärkningarne
gjort mina erinringar vid Fisk, Salt
och Ull. Nu vill jag blott uppehålla mig vid
Hudar och Skinn, oberedde, torra,
saltade.
Då denna vara hörer till dem Landtmannen
inom Riket borde kunna anskaffa;
och då deraf infördes år 1826, ett värde
af 653,ooo R:dr B:co,så hemställes om det
är nog, att höja införsel-tullen derå, endast
med 4 r:st- på Skålpundet för de torra,
och med 3 r:st. d:o för de saltade?
Utskottet har föreslagit, att Tolagen
borde fråntagas Städerne å vissa varor
såsom: Färgträd, Hudar, Silke och Ull,
(s. 73, 74, 85) Men frågan, huruvida denna
inkomst kan Städerne fränkännas af Rikets
Ständer allena, synes mig hafva bordt
närmare utredas. I fall Städerne, på grund
af deras privilegier, åtnjuta denna inkomst,
och BorgareStåndet ej vill efterskänka den,
så lärer det vara inför Domarernagten, som
Tullverket skulle komma att med hvarje
Stad tvista om hvarje förekommande vara,
derå Tolag bordt erläggas. Man bör i detta
%
38a
Den ig Junii e. ni.
fall icke vara mindre män om att akta
eganderätten, då den angår Städerna, än
då den angår landtman, t. ex. Jus Patronalus,
sorn nyligen af en värd Ledamot,
hörande till BevillningsUtskottet, så bestämdt
försvarades. Till undanrödjande af
dessa tvifvelsmål hade det kanske varit bäst,
äfvensom med våra former enligast, att icke
sammanblanda denna fråga med Tulltaxan,
utan göra henne till ämne för ett serskildt
Betänkande. Skulle nu Tolagen möjligen
blifva åt Städerne bibehållen, och det torde
ej vara så lätt att frånvinna dem hvad
de redan åtnjuta, så blefvo afgifterne för ofvannämnde
varor fördubblade.
På Tabellen 16, bland varor, sorn förut
icke varit i Tulltaxan intagna , men nu
blifvit ditsatta med föreslagen tull, förekommer
äfven Tallkottar eller Tallstrunt.
Det synes såsom vore det samma sak. Men
det förra utgör frugten, och den sednare de
unga skotten af trädet. Dessa alster finnas
dessutom så ymnogt i vårt land, att det
synes hafva varit öfverflödigt att för dem
bestämma någon införsel-tull.
Utskottet har lemnat oss en sersikld
Tabell N:o 17, öfver de varuartiklar, hvilka
, enligt -nu gällande Tulltaxa, äro till
in- eller utförsel förbjudna, men af BevillningsUtskottet
blifvit föreslagne att beläggas
med skyddstull. Då jag likväl anser
Deh rg Junii e, m. 383
Ekonomi- och icke BevillningsUtskottet behörigt,
att yttra sig öfver de hittills gällande
förbudens upphäfvande, vill jag ej,
mera än redan skedt, lala om de särskildta
föremålen på denna Tabell, förr än Ekonomiutskottet
inkommit med sitt Betänkande
deröfver.
Jag yrkar återremiss af BevillningsUtskottets
förslag, under anhållan, att ämnet
icke måtte åter-förekomma, förr än Rikets
Ständer, på grund af EkonomiUtskottets
framställning, fattat deras beslut öfver
förbuden eller friheten i handelssystemet.
Herr Tham j lVolrath: BevillningsUtskoltet
har tagit för regel, att söka alla
möjliga upplysningar i de frågor, hvilka
äro af den vigt, som denna. Jag skall ej
motsätta mig en återremiss. Jag skulle hafva
blifvit ganska korrt, om ej samma anfall
blifvit gjordt emot Utskottet, i afseende
på dess skyldighet att efterlefva Grundlagen,
som vid sista Riksdagen. Redan då
började man yrka, att BevillningsUtskottets
Ledamöter skulle blifva skrifmachiner.
Likväl har 70 §. RegeringsFormen sagt, att
detta Utskott skall uppgöra grunderne för
Bevillningens fördelning. Jag frågar, om det
är detsamma, som att uppgöra taxan. Grunder
äro tankar och begrepp om saker. Utskottet
hade handlat illa, om det icke sökt
upplysningar och icke begagnat sina tan
-
384 Den 19 Junii e. m.
Isar. Jag tror ej, att de48 Ledamöterne i Bevillningsutskottet
behöfva låna dem af andra
Utskott. Det ena Utskottet har ej rätt,
att klandra det andras åtgärder. Det är Rikets
Ständer, som skola bedömma dem,
ej det ena Utskottet det andra. Det är på
denna grund Utskottet sökt göra sig begrepp
örn hvad grund för tullens utgörande
det skulle antaga. Grunden för tull är
handel, och för den är införsel och utförsel.
Hade Utskottet förfarit annorlunda,
hade det varit ovärdigt det förtroende det
erhållit. Så länge Rikets Ständer ej bortskänkt
rättigheten att sjelfve sig beskatta,
blir 70 §. RegeringsFormen den enda grund,
hvarefter Utskottet skall handla. Jag frågar
eljest, med hvad skäl man låter Utskottet
uppgöra den allmänna Bevillningen,
utan att höra de andra Utskotten; jag frågar
om icke deruti äfven ingår lika många
ekonomiska frågor. År det ej ekonomiskt,
grunderne, hvarefter landtbruk, handel,
handtverkerier m. m. skola taxeras? Men
hvad är orsaken, att man ej klandrat detta?
Jo, orsaken är, att Rikets Ständer hafva
i alla tider haft rättighet att skrifva denna
BevillningsFörordning, men rättighet att
skrifva TullBevillningen, ej förr än iSog.
Vi voro då oskyldige nog, att ej begagna
denna rätt; vi öfverlernnade den till Konungen.
Först vid 1818 års Riksdag föreslog
en Ledamot i BevillningsUtskottct, att
Ut- ■
Den 19 Junii e. m. 385
Utskottet skulle lyda grundlagen i detta afseende.
Detta utvecklades sedan 1823. Det
är denna ide, sorn motsträfvas af de Herrar
med hederskänsla och välmening, som
misstaga sig om Grundlagens mening; oell
de hafva stort understöd af det enskilta intresset,
som på denna punkt ärmeraactift
än på någon annan, och som verkar emot
det, som leder till allmänt godt. Denna
förklaring må vara gifven å pluraliletens
vägnar inom Utskottet. Jag vet, att tre
dess ledamöter reserverat sig deremot. Jag
lemnar deras öfvertygelse derhän, men tror,
att de hafva ett oriktigt begrepp om saken,
och att pluralitelen, likasom 1823 års Ständer,
haft rätt. Man kan ej hjelpa, om Rikets
Ständer nu fatta ett annat beslut, om
de få annandagsfeber^, men jag tror det
icke. Då skall jag åtminstone icke mera
sträfva efter den hedern att blifva ledamot
i BevillningsUtskottet; då må sådant lemnäs
åt dem, som underordna den allmänna
nyttan de enskilta intressena. Emedlertid
har det varit mera behagligt, att arbeta
i detta ämne nu än förr. Utskottet
hade vid förra Riksdagen ensamt sin öfvertygelse
och andra länders erfarenhet att
grunda sig på, men ej Sveriges. Nu har
man erfarenhet, och tillfälle att deruppå
bygga. Vi hafva haft hvad mera är: en
verksam Tullstyrelse och Regeringens bifall,
ty i Konungens tal till Ständerne vid
28 H. a5
38S
Den t g Junii e. m.
Riksdagens början erinrade han, att det nya
systemet gjort nytta, oell att det borde fullföljas.
Det bar väpnat Utskottet emot alla
enskilta och allmänna anfall i tal och tidningar.
Utskottets sinneslugn och håg att
fortgå på den väg, som utvecklas i förslaget,
hafva deraf ej blifvit rubbade. Meri
dertill hörer, såsom Friherre Åkerhjelm
sagt, att Författningarne blifva goda, starka
och väl efterlefvade. Jag får, i anledning
af den sista talarens anmärkning, anmäla,
att dessa har Utskottet ej ansett sig
ensamt kunna vidröra. De äro af mycken
vigt, ty om tullsystemet skall hafva god
verkan, skola Författningarne hållas vid
magt. Sådant måtte vara påtagligt, och
BevillningsUtskottet har derom trädt tillsammans
med de öfriga Utskotten, som
skola utarbeta delta ämne. Det måtte ej
Vara olämpeligt, att Utskottet äfven deltager
häruti, för att kunna yttra sig öfver
de förslag, som Lagutskottet egenteligen
skall afgifva. Jag vill ej ingå uti något
svaromål angående sjelfva systemet, det
prohibiliva eller det liberala. Om de föraktade
ziffrorne, hvilka likväl gjort mera
nytta i verlden, än ord, vore det nu otillbörligt
att ingå uti svaromål. Jag vill ej
tillägga något till hvad Friherre Åkerhjelm
så väl anfört, men har en anhållan att göra
till honom, att han ville till allmänhetens
upplysning låta trycka sitt anförande.
Det är en handling, som tjenar till
Den 19 Junii e. m. 387
ledning för den, hvilken ej vill med flit
gå emot strömmen, äfven der den går rätta
vägen. — I afseende på de enskilta anmärkningar,
som blifvit gjorda, vill ja g
först upptaga några af dem, hvilka Friherre
Åkerhjelm framställt. Hvad angår 6 §.
af underrättelserne, som BevillningsUtskottet
föreslagit, och som rörer åtgärder för
att förekomma oriktig stämpling, så tilltror
jag mig icke att dömma öfver verkställig—
heten, men får anmäla motivet till förslaget.
BevilIningsUtskottet hade föresatt sig
att, så vidt på det ankom, söka uppleta
alla medel, som kunde försäkra mot tullförsnillning
samt mot oloflig införsel och
oriktig förtullning. Man trodde, att i en
så vigtig sak för fabrikernes intresse, borde
väg vara öppen för dem, att deltaga
uti stämplingen, om de det behagade. Vilja
de det icke, så har Utskottet likväl gjort
sitt till. Jag lemnar derhän, om det är
verkställ bart; man får vidare öfverlägga
derom uti Utskottet. Samma motif, nemligen
fabrikernes vidmagthållande, var äfven
orsaken till de premier, som Utskottet
föreslog. Då Utskottet hade sig bekant
de märkvärdiga händelser, som ej sällan
inträffat, att producter, hvarpå det länge
varit brist, ökat sig till dén mängd, att
man kunnat exportera dem; då man vet
att fabrikater kunnat exporteras af flera sorter,
så har man trott, att det kunde uppmuntra
mera, än förbud, hvilka ej kunna
25*
388 Den ig Jun i i e. m.
hindra insmugling, och således fabrikernes
förstöring. Om Ulskottet tagit miste i dess
system, får det trösta sig med den händelse,
alt då man år 1828 första gången i Sverige
inkom,med förslaget, yppades deri frågan
i Engelska parlamentet, och då vi nu
understödja den, hafva 149 röster emot 18
förkastat alla försök alt åter införa Prohibitionerne.
Den talare, som der yttrat sig,
har tackat Gud, att det finnes en högre
magt, som motverkar prohibitionen, nemligen
smyghandeln, och han har åberopat
sig derpå, att den man, som ifrån Majland
under höjden af sin magt skref sina proliibitiva
decreter emot England, endast i
denna sak ej kunde verkställa sina planer,
emedan han motverkades af sina egna smyghandlare,
hvilka hade skicklighet nog, att
från Archangel till Paris skaffa sig en så
säker väg, att assuranser kunde ske på deras
varor lika säkert i Bordeau och Leipzig,
som i London. Det har blifvit yttradt
af Herr Anckarswärd, alt det borde lemnäs
någon tid för öfvergångeh. Jag kail ej
dela denna tanka. Den productionsgren,
som haft hufvudsakeliga förmonen af prohibitifsystemet,
har ej gått framåt, ehuru
folkmängd och lux gått framåt, och ehuru
det måste erkännas, att man ej kan hindra
införsel af finare och bättre productioner
i de södra orterne. Man skulle kanske
till och med kunna hitta på dem i
Stockholms bodar; de som vilja köpa va
-
Den 19 Junii e. m.
389
rome, hitta åtminstone rätt på dem. Det
lönar ej mödan, att. göra ett 5 eller 10
års nytt försök. Om våra fabrikanter vilja
lära sig samma konstflit, som utlänningen,
och nöja sig med mindre vinst, men
skaffa större tillverkning, samt lefva måttligt,
kunna de lefva så väl som han. Jag
kan således ej förena mig om något uppskof;
lika litet som jag kan förena mig uti
den yttrade fruktan rörande utförsel af
Svenskt tackjern; ty att det ej kan utföras
olofligen, måste medgifvas. Menar man, att
4 R:drs tull är för litet, så kan man ju
sätta högre tull, men med 4 R:drs tull kan
ingen specuiation derå göras. Att tillåta
införsel af Engelskt jern i Sverige, tror jag
ej eller vara farligt, i synnerhet då man
sett, att ett Engelskt fartyg från Canada,
från sjelfva engelska Colonierne, har gått
förbi England, och nu kommit till Götheborg
för att hämta jern. Men anser man,
sorn sagdt är, den föreslagna tullen för låg,
s$ sätt den högre. Vill man åter förbjuda
en artikel, så är hela systemet rubbadt.
Dessutom tror jag, att Ständerne så mycket
mindre böra göra det, som Konungen,
hvilken förklarat, att Han skall iakttaga sin
rätt, så att näringarne fredas, kan förbjuda
både införsel och utförsel, om Han finner
behof deraf. En hufvudsaklig anmärkning
har blifvit gjord af Herr Skogman,
och af Herr von Hartmansdorff understödd,
den alt BevillningsUtskottet ej tydligt nog
Den 19 J11 nii e. m.
svarat pä Kongl. Maj:ts framställning rörande
rättighet att öka tullen. Uti Konungens
framställning står inom ett visst maximum.
Detta maximum har Utskottet föreslagit,
men det har ej föreslagit, att Regeringen
skall få öka deröfver. Att minska tullen
hafva vi erkänt vara Konungens rätt, men att
bortlemna rättigheten att öka den, vore att
bortskänka beskattningsrätten. Då kunde
man alldeles låta bli alt yttra sig om tulltaxan,
utan öfverlemna hela saken åt Regeringen.
Det må ursäktas mig, om jag
för min enskilta del yttrar, att erfarenheten
i alla länder och tider visat, att den
enskilta egennyttan aldrig underlåter att
göra sig verksam, der den kan vinna insteg.
Möjligtvis, kunde en gång en sådan
StatsSecreterare för Financerne finnas, att,
vid ett tillfälle, då ett stort lager af en vara
vore inkommit, en hög tull lades på
samma vara, på det en ensam person skulle
blifva monopolist. Det har handt i andra
länder, och skulle äfven kunna hända
bär. Att lemna bort den rättigheten, vöre'
farligt, är ej behöfligt, och ej nyttigt.
Detta har ingått uti Utskottets princip;
det må äfven gälla såsom svar på Herr
Munck af Rosenskölds anmärkningar. Herr
Cederschjöld har yttrat sig om hvarjehanda
speciella ställen i tulltaxan. Jag vill ej
uppehålla Ridderskapet och Adeln med alt
genomgå dem alla; jag vill blott lemna några
Den 19 Junii e. m.
upplysningar. Det är ett misstag, att Cacao
och Chocolade äro belagde med lika
tull; den ena artikeln har 20 oell den andra
20 procent. Orsaken, hvarföre malen
China har högre tull, än den omalna, är
den, att det förut varit förbudet att införa
malen china. Utskottet har här följt
samma principe, som för alla andra artiklar,
hvilka förut varit förbudna, eller att
bestämma tullen till 33j. p:ct. Efter den
upplysning Herr Cederschjöld lemnat, att
China ej väl kan malas här, har Utskottet
fått ett nytt bevis på, huru odugliga förbudsförfattningar
äro, då de förbudit en
vara, sorn här är behöflig, men ej här kan
lill verkas. Delta blir eli anledning för Utskottet,
att ytterligare profva denna artikel.
I afseende på de af Herr von Hartmansdorff,
allmänhet gjorde anmärkningar om nedsättning,
får jag erinra, att en del af nedsättningarne
ej äro gjorde af Utskottet, utan af
Kongl. Majrt de sednare åren, och Utskottet
har ej funnit anledning att höja tullen
på mera än ett par ställen. De öfriga
nedsätlningarne härleda sig derifrån, att Utskottet
velat vara trogen den grundsats att
bibehålla 33j- p:ct, såsom allmän skyddstull.
Om Författningarne noggrant iakttagas,
är det fullkomligen tillräckligt. Att det ej
minskar tull-intraderna, skall man finna,
om man fäster sig vid Tabellen N:o i\. Der
är förlusten utförd, som förmodas uppkomma
genom den nedsatta tullen. Den går
3gi
Den 19 Junii e. ra.
ej till mera än 1596 R:dr. Det är obetydligt
emot den ökade vinsten. En särskild anmärkning
är gjord af flere personer i afseende på
salt, sill, fisk och lax. Hvad salt beträffar, får
jag lemna den upplysning, att förhöjningen
är 4 sk. Likväl gör denna förhöjning, sorn
för köparen är obetydlig, och ej gör mera än
1 sk. för det hushåll, som behöfver £ tunna
salt, och som således är omärkbar, en
ökad inkomst af 10,000 R.-dr, efter säker
calcul. Hvad åter angår tullen på de andra
varorne, får jag nämna, att lax införes
från Finland mot half tull, och sill
samt fisk från Norrige; den tull som derå
verkeligen betalas, blir således låg; det torde
derföre ej vara något fel, att man gjort
denna förhöjning. Så mycket mera, haiman
trott sig böra lemna bifall till TullStyrelsens
förslag att försöka skaffa högre
inkomster, som Utskottet såsom Riksdagsmän
ej kunde undgå att känna behofven,
hvilka eljest ej torde kunna fyllas på annat
sätt än genom lån. För att kunna consolidera
en lånings-fond, torde det ej vara
skadligt om man kunde skaffa en ökad inkomst.
Finner man ej behofven så stora,
kan man nedsätta en motsvarande summa
på de directa Bevillningarne. Utskottet har
fruktat, att det behöfdes så mycket, sorn
man billigen kunde förskaffa. Måhända hade
Utskottet bordt lemna sitt förslag äfven tili
Ekonomiutskottet. Det lemnar jag i sitt
Värde, men tror ej, att BevillningsUtskottet
Den 19 Junii e. m.
393
% . •
kommer att göra det, så länge det tänker
på att åt oss bibehålla den gamla Svenska
beskattningsrätten. En anmärkning af Herr
von Hartmansdorff vil! jag upptaga, den
nemligen att vi skulle höjt tullen på trädvaror.
Det måtte då vara någon enda liten
punkt, hvarå man sökt göra tullen mera
jemn. Annars har man bibehållit den nedsättning,
som Konungen föreslagit. Der är
åtminstone ingen förhöjning, som förtjenar
klander eller tadel. Att vi, trogne föresatsen
att utesluta alla förbud, hafva tilllåtit
införsel af Bränvin, är ej farligt, då
man derå lagt 16 sk. B:co tull. Hvad handtverkeri-varor
angår, så örn Franska Skräddare
skulle hitsända kläder, för godt. pris,
skulle det sannerligen vara en för många
välkommen olycka, ty ehuru man väl ej
kan klaga öfver våra landl-skräddare, måste
man erkänna att man dock så mycket
mera bar att klaga öfver våra Stadsskräddares
prejerier och brist på ordhållighet.
En annan punkt vill jag äfven yttra mig
om, nemligen om Tolagen, att man i afseende
å den ej skulle förnärma Städernes
egande-rält. Det vore nöjsamt för Utskottet
att få veta, hvarifrån denna egande-rätt
förskrifver sig. Väl bar man funnit, att
till år 1816 Städerne, på grund af Konungens
beslut, haft rättighet att beräkna tolag
af vissa varor, men icke af alla. Jag anser
det som ett misstag, att, vid Redactionen
af tull-taxan 1823, de uti Tol3gs-rättighe
-
394
Oen 19 Junii e. m.
ten gällande inskränkningar icke blefvo tydeligen
införda; sedan den tiden hafva Städerne
beräknat tolag på alla varor. Derigenom
hafva deras inkomster blifvit så förhöjde,
att det finnes en del mindre Städer,
som ej veta, hvad de skola begagna dem
till, och hvilka sagt, att de hafva mera,
de göra med. Nu har BevillningsUtskoltet,
som funnit, att Städerna beskatta
sina öfriga medborgare utan någon laglig
rättighet, yrkat, att en icke betydlig förändring
måtte ske i denna, utan Ständernes
samtycke, erhållna rätt; det är icke på mera
än 5 artiklar, som den skulle borttagas,
och det är sådane, å hvilka Städerne ej
uppburo Tolag före 1823. Nu hafva de likafullt
Tolagen på alla varor, för hvilka
den utgick till 1823, på flera, som då derifrån
voro fritagne och på alla dem, som
blifvit tillåtne till införsel efter år 1823.
Jag tror, att den tillåtelsen att uppbära tolag
ej olagligen blifvit förminskad, och anser
det vara nyttigare för det allmänna,
om det, genom denna förändring, kan få
en större inkomst. Dessa anmärkningar anhåller
jag måtte få åtfölja återrernissen.
Grefve von RosenAxel: Jag skulle
ej vidare upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, hvilken redan så länge blifvit förspild,
om jag ej, då en återremiss nu torde beviljas,
önskade fästa mig vid tvenne frågor,
af hvilka den ena icke är omnämnd i Ut
-
Den 19 Junii e, m.
3g5
skottets Betänkande, och den andra stridande
emot den mening jag hyser. Jag
vill icke allenast instämma i de af Herr
Anckarsvärd yttrade tankar om Ull-förtullnings
inskränkande till Städerne Stockholm,
Götheborg och Malmö; utan tror en sådan
inskränkning nödig för alla de varor, hvilka
i Tabellen N:o 17 äro specificerade. Jag
hemställer delta i den öfvertygelse, att om
Rikets Ständer bifalla, och Konungen sanctionerar,
införseln af alla dessa artiklar, skall
största importen i annat fall ske i de smärre
Städerne. Jag tror, att vår Tullstyrelse
då skulle få mycket att göra, och stor
kostnad, för alt hämma möjliga underslef.
Jag grundar min öfvertygelse i detta afseende
äfven på hvad i England eger rum,
nemligen att, sedan det liberalare systemet
der blifvit infördt, flere artiklar äro inskränkte
lill införande endast i 3 Städer,
och att oaktadt bemödande från flere Städer
att få förtullnings-rält å dessa artiklar,
det blifvit afslagit. Edingburg, sorn med
sin sjöhamn Leith hyser i5o,ooo innevånare,
bar till exempel begärt denna rätt a gånger
för silke, men det bär i Parlamentet blifvit
afslagit. Den andra omständigheten, i
afseende å hvilken jag önskade alt få min
tanka bifogad, är beloppet af skyddstullen.
Då saken var före i Utskottet, tyckte jag,
att den var nog hög. Jag har blifvit styrkt
deruti genom en händelse i Götheborg. Derär
en ny fabrik, som är nära färdig, af
3g6 Den 19 Junii e. ni.
större omfattning än någon annan fabrik
af samma slag i Sverige. Den kostar omkring
120,000 R:dr B:co. En compagnion
i den erinrades, att tendencen tycktes vid
denna Riksdag vara för en liberalare tulltaxas
införande, och att lian således risquerade
mycket genom sin anläggning. Han
svarade, att de ej tänkte spinna annat än
af de finare sorterne ifrån N:o 25 till N:o
60; att de ej önskade annat skydd än samma
förhållande som hittills varit, nemligen
iop:ct tull, och ansago sig då fullkomligen
belönade för sin anläggning och sin
stora kostnad. Jag tycker, att det äfven
kunde lampas på andra artiklar. Jag tror,
att 2op:ctärnog; närman beräknar frakt,
assurance, commissions-arfvode, med liei e
kostnader, uppkomma säkert 33|- p:ct i totalafgift,
hvilket nu är maximum. Min öfvertygelse
är, att, om fabrikerne skola vara
grundade på trefnad, fordras ingenting annat
än måttliga priser på lifsföi nödenheterne,
måttliga dagspenningar och skatter,
kunskaper, skicklighet och sparsamhet hos
egarne. De 3 första saknas ej inom vårt
land, och jag tror ej eller de senare. De
skulle utveckla sig, om de kommo i täflan
med utländningen genom måttliga tullafgifter.
Skall man åter gå på den gamla
vägen och lifva fabrikerna genom höga tuilafgifler,
eller förbud och lurendrejeri, så
blir det endast en national-industriens drifhus-inrättning,
der man väl kan frambringa
Den 19 Jun i i e. m.
397
alster, men hvilka alltid, lika elen framtvingade
växten, skola sakna några af de naturliga
alstrens egenskaper, samt kosta mycket
för producenten, och ännu mera för
den olycklige consumenten, som är tvungen
dyrt köpa en sämre vara. Jag anliåller
alt detta yttrande måtte få åtfölja
ålerremissen.
Herr LagerhjelmPehr: Ehuru förekommen
af flera värde Talare och serdeles
af Herr Anckarswärd, har jag dock att anmärka,
dels emot Utskottets behörighet att
behandla TullStadgan i den utvidgning, som
skett, enär utförsel af Malm och Tackjern
blifvit frigifven; dels emot Utskottets consequens.
I förra fallet åberopar jag Herr
af Roléns reservation, jemte 53 och 70 §§.
RegeringsFormen samt 3i, 33, 34 och 3^ §§.
Riksdagsordningen, hvilka tydligen utstaka
områdena för Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens verksamhet.
Om alla de andra Utskotten på samma
sätt utsträcka sin verkningskrets, som
BevillningsUtskottet gjort i detta fall, skulle
Ekonomiutskottet onekligen blifva öfverflödigt.
BevillningsUtskottets handläggning
föranleder i öfrigt till Ständers beslutj
hvaremot Ständerne, i frågan om fri utförsel
af Malm och Tackjern endast kunna i underdånighet
hemställa, emedan frågan är rent
administratif. Den är dessutom nu, på Rikets
Ständers egen begäran} under Ernbels
-
3g8
Den 19 Junii e. m.
handläggning jemte Bergsförfattningen i öfrigt,
hvadan Rikets Ständer medelst denna
frågas behandling vid denna Riksdag skulle
genom förtidig pröfning gripa in uti
Embets-åtgärder, som de sjelfve föranledt.
Slutligen måste jag erkänna, att uppbäfvandet
af det nu existerade förbudet syns
Committerade för Bergsförfaltningens öfverseende
högst betänkligt. Så mycket mera
afundsvärdt är det då att erfara, med hvilken
lätthet Bevi IlningsUtskottet behandlat
ämnet. Att Jernmalm och Tackjern alltsedan
Rikets jernhandtering började uppmuntras
och skyddas af prohibitiva Styrelseåtgärder,
varit till export förbudet, äfvensom
att verkställigheten af detta förbud
i början satte Riket i bekymmersamma
politiska förhållanden, kan icke vara
Utskottet obekant. De skäl, hvarpå detta
förbud hvilar; dess inflytande på Rikets
jernhandtering; det förhållande, hvaruti mer
än tvenne århundradens stadgar ställt Malmegaren
till Tackjernsblåsaren, och denne till
Bruksegaren, äfvensom den fördelning af
jernexportens totalvärde emellan näringens
trenne serskilda klasser (Malmbrytare»,
Tack jerns-b låsa ren, Stång jerns-sm i daren),
samt emellan dem och den kolande eller
den forslande, som deraf uppstått; allt detta
har dock ej gjort Utskottet något bryderi;
ty den theoretiska principen of frihet
i handelnj fordrar blott ett penndrag i
Den 19 Junii e. m.
Tulltaxan, för att öfvergå till practisk verklighet.
Emot den consequens, hvarmed Utskottet
behandlat sina egne principer, vill jag anmärka,
att ehuru Utskottet (pag. 65) uppgifvit
sitt mål vara skydd för Åkerbrukj
Näringar och Handel &c., Utskottet likväl
icke gjort något afseende på den Motion
Herr von Hartmansdorff väckt rörande
högre tull å sådane Landtmannavaror,
hvilka årligen hemtas utifrån för icke mindre
belopp än 3,000,000 R:dr; oaktadt dessa
varor kunna produceras inom Riket. Jag
utgår härvid från den åsigt, att Spanmålen
de flesta år produceras till öfverskott; att
jordproductionen borde vändas på andra
Landtmannaproducter (såsom : Smör, Fläsk,
Talg, Humla, Pottaska, Blår, Kött, Lin,
Ost, Ull, m. fl.,) för att dymedelst afleda
en del af Spanmåls-öfverskoltet från Marknaden,
hvarest öfverskott verkark vanpris;
att Sveriges jordbrukare i allmänhet sakna
hithörande kännedom och industri, samt
att den inrikes handeln icke befattar sig
med sådane artiklar, emedan utländningen
förer dylika varor direcle i consumenternes
händer; att den största consumtion eger
rum i Rjkets större Städer, hvartill utländningen
har beqvämare transport, än
många inhemska producenter; att till industriens
väckelse och till i gång bringandet
af en inrikes handel med dessa varor, er
-
4oo
Den 19 Junii e. m.
fordras i förstone en betydlig vinst; att en
sådan vinst endast kan åstadkommas medelst
tull eller praemier; att jag, lika med
Utskottet, anser lull tjenligare än praemier;
att en sådan tull borde småningom stiga;
samt efter viss tid och sedan industrien
blifvit väckt, samt inrikes handeln lifvats,
småningom nedsättas för att i framtiden
återgå till hvad Utskottet 1111 förelagit. Då jag
anser Landtmanneas yrke vara på en gång
det bekymmersammaste och det med Statskroppen
närmast förenade af aila, kan jag
ej annat än anse Herr von Hartmansdorff^
ifrågavarande Motion, för en bland de vigtigaste,
som äro föremål för Rikets Ständers
pröfning. Måtte Utskottet behjerta de
vigtiga omständigheter, som tala för en ändring
i detta hänseende, på det Tulllaxau
måtte i verkligheten blifva hvad Utskottet
velat göra den till, förmedelst den princip,
som jag här ofvan åberopat!
Slutligen kan jag ej undgå att göra
några detaljanmärkningar. Om fri utförsel
af Malm- och Tackjern skulle medgifvas,
måste man betänka: att en del Svenska Malmer
och Tackjernssorter äro högst tjenliga
för stålberedningen; att denna förädling
inom Sverige är uti sin linda; att ståljern
bär vida högre tull, än annat jern; att
Svenskt Tackjern blott i och för dess utsmältning
med trädkol, är vida mera värdt
för
Den ig Ju n i i e. m.
för mångå behof, (ehuru icke för Gjutningar)
än utländskt, med stenkol verkadt
Tackjern; att så kalladt trädkolsjern i England
betalats med ände till \ £-pr Ton
mera än vanligt Engelskt jern, d. v. s. f
£ pr Skeppund Tackjernsvigt; att Tack jernet,
med 4 fbdrs tull, (så vida Utskottet
menar Sk:® Tackjernsvigt, hvilket ej är bestämdt)
nu kan skeppas för 12 R:dr B:co,
ett pris, som ej är utan exempel inom
Sverige. Det förtjenar tilläggas, att Svenska
jern till verkningen ingalunda kan uthärda
jemnförelse med utlandningens, hvadan
rätta tidpunkten icke eller synes vara inne,
att sätta utländningen i tillfälle att förädla
Svenska råämnet. Yid remissen af
Herr von Ilartmansdorffs ofvan åberopade
Motion, anförde jag exempel af det skydd,
som Engelska TullLagarne gåfvo under nya
Engelska jernberedningens uppkomst och
utveckling; som de Franska och NordAmerikanska
ännu gifva åt jernberedningens utveckling
inom dessa länder. De mest industrieusa
och capitalrikaste folkslag hafva
behöft en skyddstull af omkring n5 procent
under utvecklingen af deras jernhandtering;
skulle ej Skånska åkerbruket behöfva
samma hjelp? Jag ber om återremiss.
Herr Marks von Wurtenberg, Gotthard
Wilhelm, hade inlemnat följande,
som upplästes;
28 H. 26
4oa Ben 19 Junii e. m.
Då de Motioner, sorn under denna Riks»
dag blifvit väckte rörande In- och Utförselssystemetj
blifvit remitterade både till
Ekonomi* och BevillningsUiskotlen, bade
jag föreställt mig, att, till åtlydnad af Ståndens
remisser, frågan om Införsels- och
Ulförselssystemet bordt bli föremål för en
gemensam handläggning eller beredning af
begge Utskotten, eller åtminstone att Utskottens
Betänkanden i ämnet, om ock serskilt
afgifne, bär bordt på en och samma
gång förekomma till öfverläggning, alldenstund
de röra en och samma sak, en och
samma fråga. Jag finner emedlertid, att jag
misstagit mig i denna föreställning; och om
orsaken till en så besynnerlig behandling
Yore, att man måhända ej utan skäl förmodat,
att EkonomiUlskottets Betänkande i
ämnet skulle bli utaf en helt annan syftning
än BevillningsUtskottets, så finner jag
visst icke underligt, att vissa interessen
kunnat önska, att BevillningsUtskottets Betänkande
först måtte förekomma, på det
Högloft. Ståndet sedermera, då EkonomiUtskottets
Betänkande förekommer, så till
sägandes måtte lia sina händer bundne. Men
huru fördelaktigt äfven ett sådant frågans
behandlingssätt må vara för vissa interessen
och för vissa planers framgång, måste
jag dock finna det beklagligt med hänsigt
till formerne; och med afseende på den
ställning, hvaruti en ej obetydlig samhällsklass
derigenom finner sig försatt. Sjelf med
-
Den 19 Jun i i e, ra.
lern af denna klass, eller af de Fabriksoch
Slöjdidkande näringarne, hade jag ansett
mig, såsåom tillika Ledamot af detta
Stånd, uppfordrad att, vid öfverläggningén
om denna alla samhällsinteressen rörande
fråga, pligtenligt meddela Ståndet alla de
upplysningar om industriens interessen, hvilka
den egna erfarenheten inom ett industriel
yrke, samt begagnandet af andras erfarenhet
och någon eftertanka deröfver, satt mig
i tillfälle att imhemta. Jag bade dock hoppats,
att Ekonomiutskottets Betänkande redan
varit afgifvit och till en stor del gjort
dessa meddelanden från min sida öfverflödiga.
Sviken i denna förhoppning, inser
jag visserligen ganska väl att, om jag
nu skulle upptaga till vederläggning alla de
punkter i BevillningsUtskottets Betänkande,
som efter min öfvertygelse och erfarenhet
framställa sig såsom oriktigheter och
misstag, jag då skulle löpa fara, att helt
och hållet uttrötta Ståndets tålamod. Hvar*
ken Ståndets, eller min egen, tid medgifver
en sådan utförlighet. Jag nödgas derföre
nu inskränka mina anmärkningar för
motiverandet af återremissen till några få
hufvud punkter, angående dels principerna,;
dels en och annan detalj; i hopp att något
annat tillfälle torde yppas, då, i fall
sådant vore nyttigt, det öfriga kan tilläggas,
som nu måste förbigås.
Hufvudändamålet, som Utskottet velat
36*
4°4
Den 19 Ju n i i e. m.
uppnå, visar sig ganska synbart ha varit
Tullinkomstern.es
någonstädes funnit anmärkt, har Utskottet
i denna hänsigt troget trampat GeneralTullStyrelsens
fotspår* eller följt ledningen af
det project till ny Tulltaxa, hvilket utaf
GeneralTullStyrelsen blifvit Utskottet meddeladt.
I afseende härpå torde det visserligen
af mången anses ursäktligt, måhända
äfven af en och annan behörigt, att en
Embetsman eller ett Embetsverk visar sig
nitiskt för skatternas ökande och icke tror
sig nog kunna höja deras belopp, för att
skaffa Regeringen tillgångar till dess många
utgifter. Tillvaron af ett slikt nit skulle
då ock göra lätt förklarligt, att man,
vid uppgörandet af förslagen till skatternes
förökning, ej så noga kommit att afse principernes
riktighet, billighetens fordringar,
enskiltas grundade anspråk och vigtiga Samllälls-interessens
rättvisa kraf. Men om ett
så beskaffadt nit och deraf föranledde skatteföröknings-projekter
kunna ursäktas, ja,
vara behöriga utaf en agent åt den verkställande
makten; så måste det dock, lindrigast
sagt, väcka förundran och förefalla
oväntadt, om man finner att en Corporation
af Medborgarej att ett Utskott af Folkets
Representanterj med allt för litet
återhåll öfverlemuar sig åt samma nit och
ingår på enahanda skatteförhöjnings-projekte'r.
Och i synnerhet måste ett sådant
handlingssätt, BevillningsUtskottets i före
-
Den 19 Jun i i e. ra.
4o5
varande fall—väcka förundran, när, såsom
nu är händelsen, ett annat Embetsverk,
nemligen CommerceCollegiura, i afseende på
ifrågavarande omständighet ganska grundligt
och öfvertjgande upplyst, att uppgörandet
af en Tulltariff ej är blott en beskattnings
utan äfven eu Statshushållnings angelägenhet
j och att icke endast inbringandet
af ett visst skattebelopp, utan äfven
andra icke mindre vigtiga Statsförhållanden,
dervid måste med lika uppmärksamhet, med
lika öm omvårdnad, afses. I en ny Stat,
och äfven hos ett äldre folk, hos hvilket
Statsmakten icke genom prohibitioner och
artificiella anstalter, icke genom ledning och
förmynderskap, uppmuntran eller tvång,
bragt enskiltes krafter och capitaler, under
löften om bestånd och utsigt om egande-i
rätts helgd, in uti sysselsättningar och anläggningar,
till hvilka de annars måhända
ej skulle vändt sig — i en sådan Stat må
Tulltariffen gerna vara en ren beskattningsaffär;
men hos oss, i vårt Fädernesland,
der just så beskaffade förhållanden, som de
nyssnämnde, i ett sekel egt rum och ännu
förefinnas med full kraft, der måste, åtminstone
förrän öfvergången till en annan sakernas
ordning redan är gjorda TullLagstiftningen
vara något annat än ett purt arithmetiskt
plusmakeri; der måste högre begrepp:
begreppen om löftens helgd, om
aktning för eganderätt, om Medborgares,
familjers och hela näriugsklassers välfärd,
4o6
Den 19 Jun i i e. m.
samt om redan tillvarande Samhällscapitals
och konstskicklighets räddande undan
förstöring, utgöra ledstjernorna för lagstiftaren.
Jag anhåller, alt BevillningslJlskottet
må anmodas att, i öfverensstämmelse
med denna synpunkt, helt och hållet omarbeta
sitt afgifne Betänkande, och åberopar,
till undvikande af onödig vidlyftighet,
i afseende på principen för en sådan omarbetning,
hvad CommerceCollegiutn i denna
del så välgrundadt anfört, och hvarpå
jag i det föregående redan tagit mig friheten
att fästa Ståndets uppmärksamhet.
Då jag sagt, att hufvudändamålert för,
och hela syftningen af, Utskottets arbete,
verkligen synes vara Tullinkomsternes eller
de indirecta skatternes ökande, så tror
jag mig äfven med några specialiteter höra
bevisa detta påstående. En sådan syftning
uppenbarar sig nemligen ej blott i
förhöjningen af inkommande tullen på flera
af de betydligaste och betydligare import-artiklarne
, såsom Socker, Tobaksstjelk,
Hampa, Silke, Bomullsgarn, Linneväf, The,
ja till och med på de för den arbetande
klassen oumbärliga förnödenhelsvarorna
Torrfisk, Saltfisk och Salt; utom äfven på
åtskilliga exportartiklar, såsom Ekbark, Ben,
Enbär, Rödfärg, Jernskrot, Messing och
deribland Lill och med på vissa Tiädvaror,
! oaktadt conjuncturen för dessa sistnämnde
för närvarande är högst missgyn
-
•Den ig Ju ni i e. tu.
407
nantie. Förrän jag ingår i någon detaljgranskning,
har jag trott mig, på sätt sorn
nu skett, med en speciel bevisning böra i
korthet men klart ådagalägga denna uteslutande
syftning i Utskottets arbete till uppdrilvande
af Tullinkomslerne och de indirecte
skatternes ökande, 1:0 af det skäl att
denna syftning i allmänhet motiverar och
förklarar Utskottets förslag och alla dess
antaganden, resonnementer och så kallade
grunder, och 2:0 emedan ifrån denna syftning,
eller såsom ett medel till hufvudändamåjets
uppnående, äfven serskildt deriverar
6ig tillstyrkandet, att upphäfva de
hittills gällande förbuden mot införsel af
utländska väfnadsartiklar i ylle, silke och
bomull, och i dessa förbuds förbytande i
höga tullafgifter, eller så kallad skyddstull,
ett tillstyrkande till hvilket jag nu öfvergår,
för att i det speciela göra mina anmärkningar
emot Utskottets Betänkande.
Det är i synnerhet för England och
Frankrike, som antagande och verkställig-!
het af Utskottets tillstyrkande af tillåtelse
till införsel af utländska ylle- siden- och
bomullsfabrikater, skulle bli nyttigt. Des<sa
länder iakttaga ett strängt prohibitivsystem
emot oss, det förra i afseende på införseln
af Svenska träd varor, det andra i
afseende på Svenska jernet. Ingen utsigt
är ock att i dessa länder, hvarken för närvarande,
eller i den beräkneliga framliden,
4o8
Den 19 Jim ii e. m.
någon lindring skall äga rum i delta på
två af Sveriges vigtigaste näringar så ofördelaktiga
prohibitivsystem; derom vittna
Grefve Wedel Jarlsbergs fruktlösa mission
lill London, och resultaterna af Franska
Handels- och TullCommittéens förhandlingar
innevarande år. Märkvärdigt, ja högst
märkvärdigt är det väl då, att Utskottet,
oaktadt dessa förhållanden, och utan all
hänsigt till reciprocitets-grundsatsen, afsitt
olyckliga nit för tullinkomsternes ökande,
kunnat låta hänföra sig till föreslående af
en införselsfrihet, som hufvudsakligen skulle
k omma dessa länder till godo. Deuppliäfna
förbud, de tullnedsättningar, som sedan
sista Riksdagen ägt rum, och som beredt
icke obetydliga handelsfördelar i Sverige
åt nyssnämnde Nationer, lia icke medfört
några motsvarande fördelar i reciprocitetsvägförSvenskaproducenter
och skeppsredare.
Dessa länders handelspolitik emot
Sverige synes vara att taga emot alla fördelar,
men att ge inga tillbaka. Är det då
Utskottets mening, att ock den sista handelsfördelen,
som Sverige kan erbjuda ifrågavarande
Stater, skulle bortskänkas> utan
återerhållandet af någon reciprok förmån;
hvarigenom skulle hända, att de å sin sida
för hela framtiden saknade allt intresse att
ingå på reciprocitels grundsatser i sina commerciella
förhållanden med Sverige, likasom
vi ock å vår alla medel att förmå dem
dertill. Jag kan ej neka, att Utskottet sy
-
Den rg Junii e. m.
4og
nes mig hafva blifvit ledt ända till en sådan
ytterlighet utaf hoppet, att genom den
förmodade tullinkomsten å Engelska och
Fransvska fahrikater bereda administratio
v
nen
någon ökad medelstiilgång. Man har
hört omtalas Ministrar, som önska täta handelstraktater,
blott för de dosor och andra
emolumenter, som åtfölja undertecknandet,
utan att de i öfrigt just bry sig serdeles
om hvad traktaterna innehålla, och om de
äro fördelaktiga eller ej; och Utskottets
handlingssätt tyckes innebära någon likhet
med en sådan Statskonst. Svenska näringarnes
hopp är dock, att en slik politik
aldrig måtte bli Svenska Regeringens_, och
att den nationella sjelfständighet, som äfven
uttrycker sig i bevarandet af handelsreciprociteten
med främmande magter, aldrig
skall bli uppoffrad för snikenheten efter
en temporär, på fosterländska intressens
ruin grundad, tillökning i tullmedlen.
Emot det system af höga tullafgifter
eller så kallad skyddstull, hvilket Utskottet
tillstyrker måtte införas i afseende på
väfnadsartiklar af ylle, bomull och silke,
med upphäfvande af de ännu återstående,
för de betydligaste af dessa artiklar, gällande
införselsförbuden, måste jag först anmärka,
att detta förslag röjer mycken orättvisa
och obillighet, när man opartiskt jemförer
det med den långt mera gynnande
behandling, som Utskottet tilltänkt produ
-
Den i g J n n ii e. m.
centerna af åtskilliga andra inhemska producter.
Utskottet har föreslagit 5o procents
tull å utländsk spannemål, och ändå
antagit ett öfverdrifvet högt tullvärde å
spannemålen. Utskottet har föreslagit 16
sk:rs tull å utrikes ifrån infördt bränvin» en
afgift således vida öfverstigande 5o procent
af värdet; och Utskottet har änteligen å
stångjern och metaller, öfverhufvud taget,
föreslagit en införselstull af ifrån 33f- till
4o å 5o procents lull. Men betraktar man
saken närmare och utan att låta dåra sig
hvarken af ziffror eller ord, så utgöra dessa,
för de sistnämnda produeterna föreslagna,
tullafgifter i sjelfva verket nästan detsamma
som inf örsehförbud, när man, som
sig bör, tager i beräkning ej mindre den
höga frakten och de dryga omkostnaderna
å dessa varor, än den nära till omöjlighet
gränsande svårigheten att i tullförsnillningsväg
införa den; Utskottet har med få ord
befriat den inhemska producenten af spannemål,
bränvin och jern in. m. från all
farhåga för utländsk medtäflan. Helt annat
åter är förhållandet med och verkan
af de a5 till 3o och 33| procents höga avgifter,
som Utskottet föreslagit å väfnadsmanufacturartiklarne.
Den stora retelsen,
att tulIförsnilla dessa artiklar, som de höga
tullafgifterna innebära, och den, om
möjligt ännu större, lättheten, att i tul 1-  försnillningsväg verkligen inpraktisera dem,
hvilken såväl varans stora v«irde inom en
Den 19 Junii e. m.
ringa voluni, som värt Tullverks, vår lokals
samt bevakningsanstalternas och conti
ollernas egenheter innehålla; dessa omständigheter
i förening måste ovilkorligt
föranleda en så i stort drifven tullförsnillning,
att de höga tullafgiflerna blott bli
nominella, och ett gäckeri, utaf absolut
samma verkan, sorn en införsels tillåtelse,
nästan utan all afgift. Det är min innerliga
öfvertygelse, grundad på den,kännedom
och erfarenhet jag och hvar och en
annan fabriksidkare kunnat inhemta, att resultatet
så skulle utfalla med deraf följande
oundviklig undergång för de inhemska
förädlingsyrkena, i fall Ständer och Regering
skulle bifalla BevillningsUtskottets förslag.
Men huru har då Utskottet iakttagit
rättvisa och billighet, att icke tala om statsklokhet,
när, under en skenbar och förrädisk
likhet, Utskottet så olika behandlat
serskilda näringar, att åt den ena förunnas
ett införselsförbud de facto, men den
andra blottställes för en införselsfrihet nästan
utan all afgift, att den ena skyddas
emot utländsk medtäflan, men den'andra
lemnäs utan allt skydd deremot? Dock ej
nog dermed; likasom för att kröna orättvisan
i detta förfarande, är det just de
näringar och intressen, som jemförelsevis
mindre behöfva ett skydd emot främmande
medtäflan, hvilka Utskottet gynnar dermed,
då åter de, som mäst af ett sådant
skydd äro i behof, finna sig hotade med
Den 19 J11 nii e. m.
mistningen deraf! I sanning, långt bättre
hade då varit, att Utskottet å alla slags
främmande producter, med hvilka de inhemska
landtmanna- bergsmanna-och statsmanna-näringarne
concurrera, hade föreslagit
en uniform införselsafgift af i5 eller
10 procent på sätt Riksdagsfullmägtigen
Donner ifrån Wisby i sin reservation yrkat,
förutsatt nemligen att Utskottet kunnat
förvissa om, att äfven en så måttlig afgift
verkligen skulle utgått och blifvit erlagd,
för hvilken förutsättning dock, åtminstone
under närvarande förhållanden,
ingen sannolikhet visar sig. Retelsen till
tullförsnillning hade då varit i någon mån
ringare, och i något hänseende hade åtminstone
alla näringar blifvit mera lika och i
så måtto mera rättvist behandlade. Den
sophism, som Utskottet, för att gynna vissa
icke namngifna näringar, uppställer i den
a:dra af sina så kallade grunder: ”eller att
"”de producter, hvilka icke behöfva utifrån
"införas, utan kunna i tillräcklig mängd och
"godhet här i landet alstras och frambringas
&c.denna sophism har den olyckan
alt ej kunna dölja den orättvisa, som den
är ämnad alt bemantla, likasom den ock
ej lyckas att tillintetgöra sanningens och
rättvisans kraf. Ty hvad har Utskottet med
denna sophism annat gjort än i sjelfva verket
erkännt, att för de ifrågavarande, gynnade
produkterna, någon sådan gunst icke
behöfves. Har Utskottet allt igenom
Den 19 Junii e. m.
4t3
röjt bemödandet, att rikta StatsCassan, på
näringarnas och industriens bekostnad, så
måste det dock erkännas, att Utskottet härifrån
gjort ett ampelt undantag till spannemåls-
och bränvinsproducenternas samt jernoch
rnetalltillverkarnes förmån. Jag forskar
ej efter orsaken till detta undantag, öfver
hvilket de nyssnämnda producenterna och
tillverkarne kunna lyckönska sig;, och jag
lemnar derhän, om skälet verkligen varit,-  att Utskottet fruktat, att hela dess system
skulle blifvit kastadt öfverända, i fall Utskottet
icke gjort detta undantag, utan också
behandlat de ifrågavarande mäktigare intressena
på samma sätt, som de industrie
och slöjdeidkande klasserna. Jag förbigår
vid detta tillfälle den statistiska teckning,
som Utskottet lemnat af Fabrikernas tillstånd,
af beskaffenheten och beloppet af
deras tillverkningar, äfvensom af de stora
fördelar, af hvilka de förmenas vara i åtnjutande.
Denna teckning är uppdragen i
afsigt att rättfärdiga Utskottets förslag, att
beröfva fabrikerna det skydd de hitintils
haft i införselsförhuden; jag undrar således
ej på, att teckningen utfallit sådan, den nu
visar sig. Att vederlägga alla ensidigheler
deruti, skulle nu föra mig för långt; dertill
skulle fordras en serskilt afhandling.
På samma sätt förhåller sig ock med den
målning utaf verkningarne af 1823 års system,
hvilket Utskottet lemnat för ett analogt
ändamål, eller för att rättfärdiga delta
4.4
Den 19 J un i i e. ra.
såkallade system. Men ett beriktigande nu
af allt det ensidiga i denna målning, skulle
likaså leda mig i allt för många och
vidlyftiga detaljer. Blott ett par erinringar
dervid vill jag för närvarande ej lemna oanmäldta,
nemligen 1:0, att uti den summa
af Ettbundradeåttioniotusende Riksdaler,
som skall i medeltal lia utgjort beloppet
under åren 1825, 1826 och
ne tullmedel å de varor, som förut förbjudne,
efter systemförändringen, varit tillå
t n e till införsel; att uti denna summa
tullinkomsten å införde manufacturartiklar
af ylle, siden och bomull icke något år
uppgått till 100000 Riksdaler, utan tvertom
i 2:ne år högst betydiigt understigit
detta belopp, hvilket förhållande väl måste
ådagalägga, att fördelen för StatsCassan
af en tillåten införsel, utsträckt till alla
ylle- bomulls- och silkesfabrikater, ej lofvar
att bli så stor som Utskottet i perspectiv
målat sig den; och 2:0 att under de 3
nyssnämnde åren, tullinkomsten af de efter
1834 tillåtne bomulls- silkes- och yllefabrikaterne
var störst år 1825, men under
de följande åren successift minskades, och
det så betydligt, att den 1827 nedsjönk
med i;del under dess belopp år 1825; hvilket
förhållande, enär priserne å dessa alla
artiklar under tiden fallit, samt consumtionen
och tillgången deraf notoriskt tilltagit,
solklart lärer utmärka, att deras olofliga
införsel i tullförsnillningsväg uti en
Den 19 Junii e. m.
4i5
förvånande progression ökats, samt att det
hufvudsakliga resultat, som en till alla fabrikater
utsträckt införselsfrihet mot hög
tull, efter all sannolikhet, skulle medföra,
endast vore en i ännu större skala drifven
tullförsnillning.
Men det är sannolikheten af detta resultat,
som Utskottet med all magt söker
bestrida. Det gäller ock för Utskottet, att
kunna vederlägga denna sannolikhet; ty annars
faller sjelfva principen, som Utskottet
antagit och lagt till grund för hela Tariffen,
nemligen de höga tullafgifterna. Invändningen:
att höga tullafgifter endast
föranleda tullförsnillning, var också förut
gjord, både af enskildte representanter i
Riksstånden, af de inför CommerceCollegium
hörde Fabrikanterne, och sluteligeri
bemälte Collegium; Utskottet kunde följakteligen
ej undgå, att upptaga den till
någon slags vederläggning, och att åtminstone
försöka, att försvara sin princip. Men
bura totalt misslyckadt är ej detta försvar?
Utskottet säger, (sidan 63) ”att det öfver”ensstämmer
med allmänna tänkesättet och
”med GeneralTullStyrelsens yttrade erfarenhet,
alt det är lättare, att lurendreja, än
”att lullförsnilla.” Detta påstående, sorn
måste försätta hvarje sakkunnig i en ovilkorlig
förvåning, ger på förhand en idee
om satsen af detta försvar, som för öfrigt
är sig likt allt igenom. Om Utskottet be
-
D e ii 19 J u n i i e. rn.
hagat uppkalla och upplysningsvis höra erfai
ne och afFärskunnige handlande, så skulle
det dock säkerligen fått höra alla utan
undantag intyga det motsatta, eller att tullförsnilla
är lättare än lurendreja, äfvensom
att tullförsnillning är svårare alt förekomma
än lurendrejeri; och utan tvekan vågar
jag yttra den mening, att hvad Utskottet
öfver denna punkt behagat kalla för allmänna
tänkesättet, just utgör motsatsen af
det verkeliga allmänna tänkesättet. På ett
annat ställe åter, till svar på den invändningen,
att en förbuden vara anklagar sig
sjelf, hvarest den trälfas, men att en tullförsnillad
vara är fri, blott den kommit öfver
gränsen, yttrar Utskottet sig ”tro det
”vara egenteligen på gränsen, som olaga införsel
både i ena och andra fallet bör fö”rekommas.
” Härvid är likväl att anmärka,
att ehuru riktig Utskottets tanka är, att
olaga införsel bör förekommas vid gränsen,
emedan införsel ej kan ske på annat ställe,
än just vid gränsen, så kunna dock controller
ges äfven inuti landet, utan att man
just derföre behöfver tänka på Tullkamrar
eller bevakningsstalioner, och det är för
dessa controller, sorn man påstår, att den
förbud 11a och lurendrejade varan med mycket
mera visshet är blottställd än den tullförsnillade.
Olyckligt vore det, om Utskottets
tanka vore sådan, att, uti det inre af
Landet, inga emot oloflig införsel återhål
lan
-
Den 19 Jun ii e. m.
4i7
lande controller och anstalter behöfvas eller
böra finnas; då vore det i sanning så
godt, att för en stor mängd af varor tillstyrka
upphäfvandet af både afgifter och
förbud, och införandet af en fullkomlig tullfrihet.
Vidare tillägger Utskottet på samma
ställe; ”att då lurendrejaren alltid har
”ett mägtigt stöd af opinionen, som ogillar
‘'tvånget på den fria handlingen att få Hjusta
hvad man kan betala, men hvar och en
”anser tullförsnillning förett vanärandebrott,
”ligger häruti ett kraftigt stöd för skydds'"tulls
företräde för förbud.” Detta kraftiga
stöd ar dock temmeligen imaginärt, ty
Opinionen tyckes ungefär anse båda, lika
mycket eller lika litet, vanärande, Om en
skilnad fört jente att göras, blir åter en annan
fråga. Utskottet anser derefter: ”att
”varans stämpling är lika bevisande, att
”den undergått förtullning, som varans förbjudna
egenskap medför sin egen bevis»
”ning.” Derpå svaras, att om ej visi ta—
tionsrätten åter införes, åtminstone för någon
tid, sä är stämplingen en nästan Öfverflödig,
ja till intet tjenande formalitet,
ehuru det å andra sidan medgifves, att också
förbuden, utan denna rättighet, äro ord
utan betydelse. Utskottet vill också emot
invändningen: ”att tullförsnillning är svå»
”rare att förekomma än lurendrejeri, finna
”ett bevis uti det uppgifna erfarenhetsför”hållandet
under de sednare åren, att be» ,
28 H. 37
4i8
Den ig Junii e. m.
”slag till större belopp blifvit gjorde å tull”försnillade,
än å till införsel förbjudna va”ror.
” Men detta förbållande, långt ifrån
att bevisa något för Utskottets sats, utmärker
deremot blott, att sedan löaö, efter förbudens
uppliäfvande och hög tulls sättande
på så mångå varor, tullförsnillningen utomordenteligt
tilltagit, eller att det verkeligen
inträffat, som man borde vänta. Nyssnämnde
förhållande är ej underligare än
att detsamma i ännu högre grad mäste förekomma,
om, efter denna Riksdag, ytterligare
förbud upphäfvas och ännu flera varor
emot hög tull kunde införas. Och skulle
Utskottets ledamöter upplefva den dag,
då alla förbud blifvit upphäfna, så skulle
Utskottet ock säkert få komma i erfarenhet
af, ätt alla beslag, som gjordes, skedde å
tullförsnillade varor, och inga å lurendrejade.
Men icke bevisade ett slikt förhållande
med beslagen det ringaste emot den
sats, att tullförsnillning är svårare att förekomma,
än lurendrejeri.
Hvad inkastet rörande säkerheten i
stämplingen och mot stämplars förfalskning
beträffar, har Utskottet anfört, att det icke
tviflar, att ju sådana controller i denna
del kunna stadgas, som förekomma förfalskning.
Också jag anser ej detta omöjligt,
men tror dock saken på intet vis vara så
lätt eller så snart verkställbar, som Utskottet
synes föreställa sig den. Utan tvifvel
Den 19 Junii e. m.
vöre det ock i sin ordning, om Utskottet
uppsköt att tillstyrka upphäfvandet af förbuden,
tills säkerheten i stämplingen vore
vunnen, och de nya controllerna i den vägen
redan pröfvade, hvilka Utskottet kommer
att uppge. Öfverenskommelse!! emellan
tullförsnillare och tullbetjente tror Utskottet
mindre vara att befara med en vaksam
TullStyrelses tillsyn. I denna punkt
tänker jag dock olika med Utskottet, och
tror, att dessa öfverenskommelser ej kuuna
utrotas eller ens särdeles minskas, utan
en föregången välordnad organisation af
personalen inom Tullverket, såsom DomProsten
Fellenius i sin reservation yttrat.
Utskottet föreslår också: ”alt det skulle
”lemnäs öppet åt Fabriks- och Handtverks”Societeterna,
att hafva sina ombud i alla
”Stapelstäder.” Vöre manufacturvarors införsel
här inskränkt, såsom de Franska siden
varornes i England, till två å tre Stapelstäder,
så skulle detta förslag vara både
nyttigt och verkställbart; i sakernas närvarande
skick kan det till ingenting gagna.
Slutligen yttrar Utskottet, likasom
sjelf medvetande af det intet bevisande i
alla dess, uti det föregående anförda och
vederlagda, skäl till försvar för sin princip,
att: ”de betydliga qvantiteter, som
”blifvit förtullade af varor, som år 1824
”till införsel voro förbjudne, utgöra det
”mest talande skäl för skyddet af tull,
4aq Den ig Jupii e, TO,
^framför det af förbud.’1. Hvad detta Uu
skottets sist anförde skäl beträffar, så har
jag, för hvad det rörer väfnadsaitiklar af
ylle, bomull och silke, redan i det före-,
gående dedueerat, huru det bevisar emot
Utskottets princip och ej för den; och der-»
till tillägger }ag nu blott, att den omständighet,
att kalk, lim, kimrök, bäckladtlin,
tegel, ljuskronor, champagne och en mängd
dylika artiklar möjligen blifvit ordentligen
förtullade, väl aldrig någonsin mätte kun-,
na bevisa, att dyrbara och lättsmuglade
ylle-, bomulls-, och siden-varor också skulle
ha blifvit eller skola blifva behörigt förtullade,
så länge en hög tull retar till de-.
ras olofliga införsel, och föga eller inga
hinder förefinnas emot en sådan införsel
uti StatsMagteus anstalter.
Jag har nu punkt för punkt upptagit
alla Utskottets skäl för förbudens upphäf-.
vande och skyddstulls införande, samt, så-,
som jag hoppas, vederlagt dem. Jag an-,
håller om återremiss.
Friherre Palmstjerna± Carl Otto: I afseende
på BevilfningsUtskottets förslag, att
belägga till utförsel förbudet silfver med
Export-tull till en Udel af dess värde, tar
jag mig friheten fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten,
att dröja med beslutet härom, intill dess
Stats- och BankoUtskottens Betänkande oin
t
Den 19 Jnnii e. ro. 421<
pikets penoingeväsende inkommit, samt Rid-*
derskapet och Adeln uti detta ämne fattat
sitt beslut- Då Sil frets directa inflytande
på Myntförhållanderne är ögonskenligt, och
således den större eller mindre friheten vid
dess export, det är lättandet eller försvå-i
l andet af denna varas circnlution, blir roed
Bankens och Penningeväsendets tillstånd af
oskiljagtigt sammanhang, så hoppas järden-»
na min framställning gillas.
Dessutom kan jag icke inse, hvad än-*
damål Utskottet sökt vinna genom denna
export-tull. Den är så beskaffad, att den
är detsamma som ett förhud. Jag kan så-*
ledes icke anse detta förslag annorlunda,
än såsom hyllning af en grundsatts genom
ord, hvilka genom gerniugen tillintetgöras.
Jemväl förekommer det mig besynnerligt,
att RevillningsUtskottet föreslagit en
tull af 5o Rtdr per Sffi. för så väl in- som
utförsel af myntade Kopparslantar, Jag
hoppas Utskottet tager detta i närmare öfvervägande,
och anhåller om återremiss.
Herr Ribbing, Arvid.' Jag anhåller,
att få förena mig med de Herrar, som yrkat
den enkla sats, att ämnen, som röra
Rikets allmänna hushållning, böra till sina
grunder behandlas i Rikets Ständers EkonomiUlskolt,
Antager man icke här denna
grundsatts, så skola styrelseåtgärderne
råka i allt för mycken strid med Re vili»
422
Den 19 Junii e. m.
ningsLagarne. Det skulle kunna inträffa,
att under ett tillfälligt Bränvinsförbud, sådant
som det närvarande, hvars hufvudsakliga
ändamål vore, efter hvad jag skulle
önska, äfven bränvinets ansenliga fördyrande,
den fastställda införseltullen gjorde
liela denna styrelseåtgärd om intet. Drager
man de Ekonomiska ärenderne under
Ständernes envälde, för det att man med
dem förenar frågor om en så kallad tullbevillning,
så måste ännu större osäkerhet
i Ekonomiska Lagstiftningen och deraf beroende
företag uppkomma, efter som ett
BevillningsSystem icke med visshet kan påräkna
mera än 5 års varaktighet. Det har
visserligen blifvit yttradt af en Ledamot i
BevillningsUlskottet, att ett förbudssystem
vore skadligare, ärv det nu föreslagna , hvilket
velat bevisas deraf, att under den längre
tidsföljd af år, hvarunder ett sådant
inom vålt Fädernesland varit rådande, de
näringar, som genom förbuden skyddats,
icke stigit eller förkofrat sig; men man må
undersöka, huru detta System verkställts,
och efterse, om icke i verkställigheten ligger
något fel, som möjeligen orsakat, att
de goda följder, man väntat, uteblifvit.
Jag förenar mig med Herr Anckarswärd
uti hvad han yttrat angående vådan af att
antaga Utskottets förslag 0111 tull å kläde
och ull, med tillägg, att man bör fästa
samma uppmärksamhet vid tullen å vad
-
<
Den 19 Joni i e. m.
4^3
mai oell så kalladt klädmakaregarn, hvilket
sednare blifvit belagdt med 12 sk;s afgift,
utan afseende på om det är finare eller
gröfre, då priset likväl varierar från
skillingtal till g R:dr ©. Med den siste
värde talaren delar jag den öfvertygelse,
att då man icke kan i handling följa ett
system, lönar det icke mödan att göra det
i ordom, ty derigenom öppnas blott ett
fält för missbruk, hvilka eljest kunnat undvikas.
Man sätter t. ex. tullen så hög å
visse inkommande artiklar, att den i sig
sjelf utgör ett förbud, men genom det att
nian ej rent af utsagt sin mening att förbjuda,
uppslår större svårighet, att controllera
Författningens efterlefnad. En vara,
som ej får införas, bör vara confiscabel,
ehvar den finnes, och ingen derföre
våga att bära eller hysa densamma; men
helt annat måste förhållandet blifva med
den hög tull åsätta och tullförsnillade, som
icke kan confisceras blott för det, att det
är en möjelighet, att den på riktig väg eller
emot tull inkommit. På dessa grunder
anser jag förbud mot yllefabricaters m. fl.
varors införsel bättre, än hög tull; vill man
en sak, så måste man äfven vilja medlen,
och hvad som är lofligt, kan man lika litet
frukta alt låta se, sorn man bör låta
fördomen mot husvisitationer göras gällande.
Man talar om tjenstemäns otillräckeliga
löner, men vill icke ställa så till, att
utvägar beredas för dem som skola utgifva
4a4 Den 19 Jun 11 e. m.
desamma, att deraf återfå en skilling ge»
norn fabrication af löntagarens kläder och
fyllande af andra hans behof; utländning
gen skall hafva allt» och deraf föijer fal»
tigdom och oförmåga, att bekosta hvad som
inom Landet erfordras, Utskottets Förslag
att tillåta införsel af bränvin, sytieS knappt
vara på allvar, och hvad tjenar det till att
i uppställningen söka utföra grundsatser,
Som i tillämpningen sakna och böra sakna
verkställighet. Förbud emot införsel af krut
Forde äfven följt, då man förbjudit in»
försel af saltpetter. Jag skulle önskat, alt
Utskottet i förevarande Betänkande uppta»
git Herr Forsslinds Motion om befrämjan»
de af Boskapsskötseln m, m. som synes stå
i närmaste sammanhang med Herr von Hart*
mansdorffs om högre införseltull å sådane
Varor, som af Svenske landtman produce*
ras, Då emedlertid Utskottet tillstyrkt ned*
sättning, t. ex. å tullen för smör, så sy*
nes föga vara alt hoppas af Utskottet i Ekonomiskt
gagneliga förslag. Den nu fortfa*
rande stränga torkan, och deraf följande missväxt
och brist på foder till kreaturens fram*
födande, torde emedlertid, åtminstone för
tillfället, väcka uppmärksamhet på nödvändigheten
af ett förbud mot införsel af kreatur
och kott. Droge icke Regeringen i detta
afseende en huld omsorg För landtm amien,
Så är det troligt, att lian icke allenast skul*
le se sin ladugård förminskad, utan äfven,
då
Den 19 Junii e. ra.
4^5
då kreaturen icke med någon fördel kunde
afsättas, sakna nödige medel för inköp
af spannemål under missväxten äfven på säd.
Jag anhåller om återremiss, för att få
Betänkandet i grundlagsenlig ordning af vederbörande
Utskott bearbetadt, och på Ekonomiska
grunder stödl, samt med detsamma
denna sednare framställning, i anledning
af den under Riksdagens lopp inträffade
torkan, serskildt upplagen och till
framställning såsom en underdånig önskan af
Ekonomiutskottet understödd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillningsutskottets
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Herr Bråkenhjelms Pehr
Reinholdj den 21 sistlidne Maji e. m. på
bordet lagde Motion, att det till Nyköpings
Schola gjorde anslag måtte indragas och
fördelas på andra Scholtelnrättningar.
Justerades 3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den i5 dennes f. m. fattade beslut.
28 H.
426
Den 19 Junii e. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e. m.
den :5 Junii 1829.
S. D. Uppå derom af Herr Riben, Carl
"Willielm, gjord framställning, beslöt Ridderskapet
och Adeln anmoda RiddarhusUtskottet,
att låta, under form af Bilaga
till Ridderskapets och Adelns Protocoll för
den 9 sisth Mars e. m., som innefattade
RiddarhusUtskotlets den 7 i samma månad
aflåtne Memorial och'Förslag till ny Riddarhusordning,
till trycket befordra ej mindre
5oo Exemplar af berörde Memorial och
Förslag, tillhörande den bestämda upplagan
af Ridderskapets och Adelns Protocoll,
än ock derutöfver serskildt på RiddarhusCassans
bekostnad 5oo Exemplar deraf, för
att bland Ridderskapets och Adelns vid Riksdagen
närvarande Ledamöter utdelas. Ut
Supra.
Justerades 2 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den i5 dennes e. m. i öfrigt fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frun. ConstitutionsUtskottet :
Af den 5 dennes:
N:o 33. I anledning af återremisg å
Den 19 J u n i i e. m.
427
Utskottets Förslag till ändrad redaction af
sednare punkten i i5§. Riksdagsordningen.
Af den 10 dennes:
N:o 34. Med uppgift på de af samtelige
RiksStåndens godkände Grundlags-ändringsFörslag.
N:o 35. Med föreslående af ett tillägg
vidi5§. Riksdagsordningen, rörande Riksdagsmanna-valen
för BondeStåhdet.
Från StatsUtskottet:
Af den 6 dennes:
N:o i5g. I anledning af RiksStåndens
Beslut i frågan om den nu utgående Saltpetergärden.
Frän BevillningsUtskottet:
Af den 29 sistlidne Maji.
N:o 29. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande om Stämplade
pappersafgiften.
Af den 3 dennes:
N:o 3o. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse lill Rikets Ständer, rörande
BevillningsStadgans tillämpning för
1824 och påföljande år vid hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län.
Lades på bordet.
4^8 Den 19 Junii fe. m.
Högloll. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
