# ID: svediakorp-gov368
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,659
# sentences: 2,334
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
t
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugondeåttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Trjckta hos Johan Hörberg * x83i.
Fredagen den 12 Junii 182g.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag* innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
9 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Herr af II [singer > Wilhelm, hade inlemnat
följande, sorn upplästes:
Hos Eders Excellence och Höglofl. Ridderskapet
och Adeln får jag den äran tillkännagifva,
att jag, i anseende till en bortresa
för längre tid, är nödsakad afsäga mig
den plats uti BancoUtskoltet, hvarmed Ridderskapet
och Adeln behagat mig hedra.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 16 sistlidne April under N:o io5 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i frågan om dispositionen
af de till Barnhusinrättningen i Malmö gjprde
donationer.
Herr Anckarswärdj August: Jag instämmer
fullkomligt i den åsigt Herr Lagerhjelm
yttrat i sin Reservation emot detta
Dea ia Junii f. ra.
Utlåtande, nemligen att målet är af administratif
egenskap, och att Utskottet vid dess
handläggning öfverskridit gränsorne för sin
befattning. Jag tror Utskottet icke hafva
bordt vidtaga någon annan åtgärd, än hänvisa
Motiouairen att i rättsväg göra sine anspråk
gällande inför vederbörande Autoriteter.
Utskottets förslag, att Rikets Ständer
måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes pröfva desse anspråk, synes
mig så oformligt, att jag anser det icke
kunna antagas; och jag anhåller derföre att
Utlåtandet måtte till Utskottet återremitteras.
Herr Tharrij Wolrath: Jag är i sjelfva
saken förekommen af Herr Anckarswärd,
men jag hemställer, om en återremiss i detta
fall väl kan gagna till något, och om
icke, enär frågan erkännes vara af administratif
egenskap, det rättaste är att rent af
afslå Utlåtandet.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
Äfven jag förenar mig med Herr Anckarswärd,
i hvad han nyss yttrat, blott med
ett tillägg. Utskottet säger: ”för bedöm”mandet
af denna fråga erfordras, i Utskottets
tanka, att äga en tillförlitlig känne"nedom
om tillkomsten af de Malmö Barn"huslnrätlning
nu tillhörande Fonder, vi 1-  ”kören som blifvit fästade vid de af Motio”nären
omnämnda Testamentariska disposi
-
Den is Junii f. m.
"tioner, med flere för målets pröfning vä"sendtliga
upplysningar.” Jag tycker, att
Utskottet ganska väl kunnat förskaffa sig
dessa upplysningar, som lätt erhållits af
Konungens Befallningshafvande i Malmö;
och då hade kanske saken kunnat afgöras,
utan att besvära Kongl. Maj:t med någon
sådan hemställan, som den föreslagna.
Herr j4rickar swärd: Jag begärde återremiss
af Utlåtandet endast derföre, att jag
tyckt det vara praxis härstädes, att icke
utan återremiss afslå något sådant; men på
det skäl Herr Tham nyss anfört, förenar
jag mig nu med honom i anhållan om afslag
å detta Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets förevarande Utlåtande.'
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 16
sistlidne April under N:o 106 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lågde, Utlåtande,
angående begärdt understöd af Allmänna
Medel för Ortopediska Institutet i
Stockholm.
6
Den la Junii f. ra.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jemte
det jag betygar mili fägnad deröfver, att
Utskottet proponerat ett anslag till förmån
för det Ortopediska Institutet, måste jag
dock nämna, det jag förutser, att detta anslag
föga kommer den fattiga delen af Allmänheten
till nytta. Bland den fattigare
Folkclassen äro nemligen sådane sjukdomar
mera sällsynte, som på ett Ortopediskt Institut
kunna afhjelpas, Desse äro egentligen
blott ryggradens krökningar åt sidorne;
hvaremot nästan intet kail uträttas till
botande af egentlig puckelryggighet, hvilken
sjukdom är mera allmän bland det fattigare
Folket. Orsaken, hvarföre ryggradens
krökningar åt sidan icke äro så vanlige hos
den lägre Folkclassens barn, som hos de
Förnämas, är förmodligen den, att de förre
njuta en naturenligare uppfostran. De
ammas af sine Mödrar, och få mer vistas i
fria luften. Jag skulle derföre såsom Läkare
önska, att äfven rika och förnäma Mödrar
ville återgå till den natuliga ordningen
att uppföda sine barn med egen mjölk,
och låta dem mer vistas i fria luften, samt
under sina egna ögon, i stället för att anförtro
dem åt Ipgohjons vård. Då skulle
ifrågavarande sjukdomar äfven bland dem
blifva sällsyntare, och Ortopediska Institutet
blifva mindre behöfligt, likasom det nu är
föga påkalladt af de fattigas behof. Jag inser
ej, att det kan behöfvas eller blifva af
ringaste nytta för det lägre Folket, åtmin
-
Den 12 Junii f. ra.
7
stone i Landsorterne; men kanske likväl för
en och annan inom Hufvudstaden. De förmögne
åter, som behöfva begagna denna
Inrättning, borde väl sjelfve bestrida kostnaderne,
utan något bidrag af Staten. Jag
finner således det projecterade anslaget icke
vara nödvändigt för det ändamål Utskottet
dermed afsett. Men jag anser det deremot
vara nyttigt i StatsEkonomiskt afseende,
nemligen derigenom, att de, som äro i behof
af att begagna en sådan inrättning, sättas
i tillfälle att vinna sin önskan inom landet,
och slippa depensera mångdubbelt större
summor utrikes. På denna grund tillstyrker
jag bifall å Utlåtandet.
Herr Anckarswädj August: Enligt hvad
den siste värde Talaren, med kännedom af
medicinen, anfört, är det otvifvelaktigt, att
ifrågavarande anslag till Ortopediska Institutet
sällan kan komma de fattige till godo,
emedan de sjukdomar, som der botas, äro
bland dem sällsynte. Således skulle endast
de förmögne hafva fördelen häraf; och jag
kan då icke under någon ekonomisk synpunkt
tillstyrka anslagets beviljande, hälst
jag tror vi hafva behof att hushålla äfven
med den minsta skärf af Statens medel. Mig
tyckes, att de Familier, som äro nog olycklige
att behöfva begagna sig af en sådan
Inrättning, väl kunna gå ut med att sjelfve
betala de härtill erforderliga omkostnader,
som här måste blifva ganska ringa i
6
Den t a Jun i i f. m.
jemförelse med dem, som för detta ändamål
erläggas utomlands, såsom i Frankrike,
der de skola uppgå ända till 3oooR:dr
för en enda plats. Dessutom skulle det till
och med, i min tanka, vara obehagligt för
de förmögne, att i detta fall emottaga något
understöd. Jag yrkar följakteligen förkastande
af Utskottets tillstyrkande, att anslå
i,5oo R:dr årligen till det Ortopediska
Institutet. Deremot hemställer jag, att den
föreslaghe belöningen af i,333 R:dr 16 sk.
till Doctor Åkerman, såsom den der inrättat
det första Ortopediska Institut i Riket,
måtte beviljas. Jag anser detta lika
förtjent och billigt, som jag finner det ändamålslöst
och olämpligt att gå in på det
tillstyrkta årliga anslaget till Inrättningen,
isynnerhet för vårt Stånd, hvars medlemmar
det egenteligen skulle komma till nytta.
Då kanske en återremiss af detta Utlåtande
är nödvändig, emedan man icke får afslå
en del deraf, och bifalla en annan del, när
det första gången i ett Stånd förekommer
till pröfning, så får jag anhålla, att Utlåtandet
måtte blifva till Utskottet återremitteradt.
Herr Hjerta, Gustaf: Äfven jag tror
det vara rätt att skilja emellan de två anslag
Utskottet i detta Utlåtande tillstyrker.
Den föreslagna gratificationen till Doctor
Åkerman finner jag, lika med den siste värde
Talaren, vara billig och förtjent, då Doc
-
Den 12 Junii f. m.
9
tor Åkerman först visat möjligheten att äfven
i vårt land tillvägabringa, och jemväl
sjelf inrättat, ett Ortopediskt Institut, hvilket
han visserligen ej kunnat göra ulan enskilta
uppoffringar. Men att genom årliga
anslag för framtiden understödja denna Inrättning,
synes mig vara, minst sagdt, obehöfligt.
Är den nyttig, såsom Herr Cederschjöld
vitsordat, så blifver den nog begagnad
af de förmögne, som icke sakna förmåga
att genom tillräcklig betalning bidraga
till dess underhållande. Den fattiga FolkClassen
åter är, såsom redan blifvit yttradt,
sällan i behof att anlita detta Institut. Åtminstone
är det endast de fattige i Hufvudstaden,
som i delta fall kunde komma i
fråga. Och då Hufvudstaden sjelf äger så
högst betydliga Fonder, vore det besynnerligt,
om icke den kunde deraf bekosta
sine Fattiges vårdande vid Institutet, utan
bidrag af Statsmedel. Vi bevilja nog ändå
onödiga anslag till Stockholms förmån, då
likväl denna ort är den enda i Riket, der
ett ökadt välstånd förmärkes. Följakteligen
afstyrker jag det proponerade anslaget af
i5ooR:drtill Institutet; och anhåller derföre
om återremiss af Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff \ August: Jag
vill ej bestrida hvarken anslaget lill Inrättningen
eller det till personen, som till vä—
gabragt densamma; men för hans eget bästa
nödsakas jag i allt fall yrka återremiss
10
Den ia Junii f. m.
af detta Utlåtande. Det är nemligen allmänt
bekant, att Doktor Akerman befinner
sig under Concurs; och den föreslagna
gratificationen, skulle sålunda tillfalla hans
Creditorer, örn icke sådant vid sjelfva gifvandet
förekommes. Jag anhåller derföre,
att StatsUtskottet måtte föreslå något sätt,
hvarigenom gratificationen må komma honom
personligen till godo. Detta är så
mjmket angelägnare, som jag i en Comité
varit i tillfälle att se, huru hans Borgenärer
ville der anordna om ett understöd,
som var för Doctor Åkerman i fråga, i anseende
till några Läroböcker, som han utgifvit.
På denna grund förenar jag mig med
dem, som begärt ulerremiss af Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUlskottets ifrågavarande
Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till delsammas återremitterande.
Ropades Ja,
Föredrogos å nyo och bi föllos följande
från StatsUtskottet inkomne, och den 4
dennes e, m. på bordet lagde, Utlåtanden:
Af den 27 sistlidne April:
N:o 108. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 25 förut meddeld
-
Den 12 Junii f. m.
II
te Betänkande, rörande tryckningen af BondeStåndels
Protocoll vid innevarande Riksmöte,
samt deras aflefvererande till RiksgäldsContoret,
Af den i3 sistlidne Maji:
N:o ii2. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 16 förut meddeldte
Betänkande, rörande afledne Kamereraren
vid GeneralSjöTullsGontoret Anders Peter
Evers’s Systerdöttrars underdåniga ansökning
örn befrielse från Sterbhuset Adömd
ersättning af Bevillning, som af Evers i
lifstiden icke blifvit behörigen beräknad och
innnehåller å f. d. GeneralTullArrende-Societetens
Fullmägtiges Löner och Arfvoden.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
i3 sistlidne Maji under N:o i 13 afgifne,
och den \ dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, angående ifrågaställde Löne-ersättningar
till LandtRäntmäStarne i Götheborgs-
och Bohus- samt Malmöhus Län,
jemte ersättning åt LandlRäntmästare i allmänhet
för förluster genom cassering af
Sedlar.
Grefve von Rosen, Aocel: StatsUtskottet
har afslagit löneförhöjning för LandtRäntmästaren
i Götheborgs och BohusLän,
ehuru han, enligt RikeLs Ständers och Kongl.
Majlis beslut, var vid tjenstens tillträdande
Den ra Junii f. m.
försäkrad att i lön erliSlla 1,200 R:dr B:co,
nien dock icke bekommit mera, än för åren
1824 och 1825, 865 R:dr 8 sk. 10 r:st. årligen,
år 1826, 1,180 R:dr, år 1827, g5o
R:dr 3o sk. 3 r:st. samt år 1828, gog R:dr
12 sk. 5 r:st. Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, om väl denne Tjensteman
möjligen kan hafva sin utkomst med en så
ringa lön, helst han ej har tillfälle till någon
biförtjenst, då han alla Söknedagar,
både före- och eftermiddagen, måste vara
tillstädes på sitt Embetsrum. När man derjemte
beräknar, hvad han måste betala till
en person, som bestrider ChartaeSigi 1 lataeförsäljningen
i hans ställe, och hvad sorn
åtgår till hyra för boningsrum, så har han
af lönen icke mera qvar alt lefva af, än
ungefärligen 3oo R:dr. Öfverväger man detta,
och tillika tager i betraktande, huru mycket
Matpriserne i Götheborg variera; så finner
man, att hans belägenhet förtjenar att
behjertas och förbättras. Såsom motskäl har
Utskottet endast anfört, att han blifvit befordrad
till tjensten, efter det den nya löneregleringen
vidtog. Men han blef utnämnd
till Räntmästare år 1824, och kunde således
icke veta, att lönen blifvit minskad. Jag
anhåller om återremiss af Utlåtandet,
Herr von Hartmansdorff, Jugit st: Jag
erkänner visserligen de billighets-grunder
Grefve von Rosen anfört, till stöd för sitt
yrkande af löneförhöjning för Räntmästa
-
Den ra Junit (. rö.
<3
ren i Götheborgs och Bohus Län; men då
heslutet om den nya löneregleringen fattades
redan år tSaö, och den person, som
nu Innehar tjensten, icke utnämndes dertill
förrän år 1824, så kände han lönevilkoren,
och måste nu åtnöja sig dermed. Lönen
är beräknad i spannmål; och Staten rår
lika litet som han derför, att priset fallit,
så att lönen, förvandlad i penningar, icke
uppgår till det belopp, hvartill den blifvit
beräknad. Beviljas åt denne Tjensteman någon
ersättning för den sålunda uppkomna
bristen, så kunna alla andre Tjenstemän
med spannemåislön skäligen göra dylika anspråk
för sig; och hvarifrån skulle väl Staten
få medel att förnöja dem? Jag tior derföre,
att Utskottet i detta fall ej kunnat
stanna i något annat beslut, än det gjort,
och jag tillstyrker således, att Utlåtandet
måtte bifallas.
Grefve von Rosen: Jag lärer hafva i
mitt sista yttrande uttryckt min mening
otydligt, emedan Jlerr von Hartmansdorff
missförstått den i afseende derpå, huruvida
den person, som nu innehar LandtRänimäStaretjensten
i Götheborgs och BohusLän,
kunde känna lönevilkoren vid denna tjenst,
innan han dertill befordrades. Rikets Ständers
beslut Om den nya löneregleringen
fattades visserligen år 1823, men Författningen
emanerade ej förr än året derpå,
och samma år befordrades den nuvarande
*4
Den ra Juni i f. m.
Räntmästaren till tjensten, innan markcgån
gen
för påföljande året var bestämd; och
således kunde han omöjligen veta, att lönen,
i följd af det låga markegångspriset,
icke skulle i penningar motsvara det utfästade
beloppet af 1200 R:dr. Jag förnyar
min anhållan om återremiss af Utlåtandet.
Grefve von Schwerin „ Fredrik Bogislaus:
Det torde tillåtas mig att åberopa
ännu ett skäl för den mening, att det är
bäst låta bero vid Utskottets Utlåtande. Detta
skäl är, att LandtRäntmästarnes löner
äfven äro upptagne i den allmänna löneregleringen
för LandtStaten, som Utskottet
vid denna Riksdag föreslagit; och måhända
bade Utskottet gjort rättare, om det i sammanhang
dermed pröfvat ifrågavarande Motioner,
och icke, såsom nu skedt, upptagit
dem serskildt. Jag hemställer följakteligen,
att Utlåtandet måtte bifallas.
Herr Anckar swärd, August: Jag är
förekommen af Grefve von Schwerin, och
instämmer således i hvad han äfvensom Herr
von Hartmansdorff yttrat. Jag tror det skulle
vara ett farligt prejudicat att, på sätt här
blifvit yrkadt, öka visse Tjenstemäns löner,
för det de några år uppgått till mindre
penningebelopp, än vanligt, i följd af låga
spannemåls-priser. Rikets Ständer skulle då
snart öfverhopas med dylika anspråk af alla
Tjenstemän, som fått erfara samma förhål
-
f
Den 12 J u n i i f. m.
lande. Dessutom är det anledning förmoda,
att spannemålsprisen innan korrt höja sig
betydligt, och då vinna desse Tjenstemän
en nöjaktig ersättning för lidne förluster
genom spannemålens vanvärde. Min önskan
är således, att Utskottets Utlåtande må bifallas.
Grefve von Rosen: I anledning af hvad
Grefve von Schwerin nyss yttrat, får jag
förklara, det jag ej minnes, om StatsUtskottet,
i dess förslag till allmän reglering
af LandtStatens löner, tillstyrkt någon förhöjning
af LandtRäntmästare-lönerne; och
jag anhåller derföre, att Grefven täcktes upplysa
mig derom.
Grefve von Schwerin: Jag hade nyss
uppslagit detta ställe af StatsUtskottets förslag
till regleringen af LandtStatens löner,
men kan icke nu genast återfinna detsamma;
och då jag icke vill upptaga Ridderskapets
och Adelns tid genom att åter uppsöka
denna del af Förslaget får jag blott förklara,
det jag säkert minnes, att den föreslagna
löneregleringen äfven angår LandtRäntmästarelönerne.
Grefve von Rosen: Någon förhöjning
af den ifrågavarande LandtRäntmästarelönen
tror jag likväl icke vara föreslagen vid
den allmänna löneregleringen; men det är
just en sådan förhöjning som påyrkas, och
i6
Den 12 Jani i f. m.
som Utskottet i förevarande Utlåtande afstyrka
Hans
Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till återremiss
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter berörde Utlåtande, uppå derom
af Hans Excellence framställd proposition,
af Ridderskapet och Adela bifölls.
Grefve von Rosen: Då jag icke hört
någon instämma i den mening jag yttrat,
anser jag mig icke böra besvära Ridderskapet
och Adeln med yrkande af votering om
denna fråga, men anhåller att få till Protocollet
anmäla min reservation mot det
nu fattade beslutet.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den i3 sistlidne Maji, under N:o 114
afgifne, samt den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
Motion om sättet för utgörandet af ArrendeSpannmål
för Domkyrko-hemman.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
i3 sistlidne Maji under. N:o ii5 afgifne, och
den
Den 12 Junii f. m.
17
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i frågan om understöd af Statsmedlen
till Götheborgs Stads Fattigvårdsinrättning.
Herr Bjerta_, Gustaf: Jag får till Ridderskapet
och Adeln vördsamt hemställa,
om icke detta Utlåtande bör lill StalsUtskottet
återremitteras. Utskottet har förut
tillstyrkt fortfarande Statsanslag till fattigvården
i Carlskrona, men afstyrker nu allt
sådant bidrag till Götheborgs fattigvård ; och
såsom skäl till denna olikhet anför Utskottet,
att ehuru Carlskrona hvarken i handel
eller en allmännare välmåga kan jemföras
med Götheborg, äger Staden dock, i förhållande
lill folkmängd och tillgångar, en betydligare
fattigpersonal, som med flere hundrade
menniskor öfverskjuter det afMolionärerne
för år i8i.5 uppgifne antal i Götheborg.
Jag tror visserligen, att förhållandet
är sådant, och jag har ej något emot,
att Utskottet fästat afseende derpå, till förmån
för Carlskrona, på den grund, att Borgerskapet
i de städer, der större Garnisoner
finnas, nödsakas derifrån på sine fattighus
emottaga en mängd personer, som
tillförene ej varit dem tili någon nytta. Men
på samma sätt förhåller det sig äfven i Götheborg,
som bar betydlig Garnison; och
om det efter princip är rätt, att hafva beviljat
Carlskrona fattigvård eli Statsanslag, så
28 H. 2
18
Den i?. J u n i i f. m.
hör man äfven medgifva Götheborg något
sådant, fastän kanske icke till lika stort belopp.
Utskottet kan för ett förslag i detta
afseende linna en norm i de upplysningar
Utskottet är i tillfälle att inhemta om antalet
afde fattige, sorn från Garnisonspersonalen
betunga Stadens fattigvård. Jag önskar
återremiss af Utlåtandet, mindre för att få
något Statsbidrag åt Götheborg hevi 1 jad t för
ifrågavarande ändamål, emedan jag erkänner,
alt Götheborg i detta fall har kanske
mera råd, än andre städer, att sjelf bestrida
fattigförsörjningen än för att få en princip
för dylika frågor stadgad, på det man
må undvika, att vid hvarje Riksdag få nya
motioner väckte, om understöd för fattigvården
i Städer med Garnison, hvilka anspråks
framgång nu tyckes bero derpå, hvilkendera
har de bäste förespråkarne i Utskotten
och inom RiksSlånden. Är saken billig,
bör den öfverallt införas efter bestämd
ersätlningsgruud.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Hvad Carlskrona beträffar, så är det
föreslagne bidraget till fattigvården derstädes,
blott en fortsättning af hvad förut ägt
rum. Garnisonen och arbetarne för Flottans
behof äro ock der i ojemnförligt större antal,
än Garnisonen i Götheborg, och proportionen
mellan Militären och Borgarpersonalen
på begge ställen helt olika, äfvensom
Carlskrona är långt under Götheborg
Den 12 Ju n i i f. m.
'9
i afseende på tillfälle till arbetsförtjenst.
Utskottet har genom de upplysningar, som
af flere Militärer erhållits, blifvit öfvertygadt
om oskälet af Götheborgs begäran.
Den Garnisonerande Militären derstädes faller
ganska litet Staden till last. Den träder
ofta ur tjernsten i sina bästa år, och
flyttar tillbaka, till hemorten. I Carlskrona
deremot äro innevånarnes bidrag till Militärens
fattigvård ganska betungarde. Då
Götheborg dessutom har fördelen af ett lätt
tillfälle till arbetsförtjenst och en Sparbanksinrättning,
fordras ju blott å Stadens sida
att förmå folket alt i Sparbanken insätta öfverskolten
på dess dagspenning för alt bilda
sig besparingar. Hvad angår Herr Hjertås
fordran af StatsUtskoltet, att utveckla principen
för de ifrågavarande bidragen i allmänhet
för kommande tider, så hemställer
jag, om icke hvar dag må lia sin tyngd och
sin omsorg för sig. Denna Riksdagen bar
isynnerhet varit arbetsam för StatsUtskottet.
Om vi nu blifva så lyckliga att få en
myntbestämning, så att kommande Statsutskott
endast behöfva sysselsätta sig med
den allmänna Slatsregleringen, torde liden
bättre räcka till, att då ingå i pröfning af
allmänna principfrågor. Jag tillstyrker derföre
bifall till Utlåtandet.
Herr Ribbing Anvid: Efter den siste
värde talarens yttrande, har jag ej mycket
att tillägga. Jag vill blott, i afseende på
2*
20
Den 12 Junii f. m.
i
frågan om den råtta principens uppställande,
förklara, att jag ansea1 Utskottet hafva
gjort en god början dertill, då det afslagit
det nu begärdte understödet för inqVarterad
Garnisons fattigförsörjning. Jag vet ej
något skål, hvarföre Släderne med större
folkmängd skola vara mera berättigade än
landet, att slippa underhålla sina gamla krigsmän.
Det är väl sannt, att Stockholm i detta
afseende redan har ett företräde, men tillvaron
af ett missbruk bör man ej låta lefia
till flere, eller att medgifva detsamma
för andra Städer. Jag anser nyttigt för principen,
att man, såsom Utskottet nu gjort,
börjar med att afslå det serskildt väckta påståendet,
och jag tillstyrker derföre bifall
till Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff, åugust: För
min del tror jag ej, att de Städer, hvari
Garnisoner äro förlagde, lämpligen kunna
jemföras med landet, i afseende på skyldigheten
att försörja afskedade krigsmän. Den
indelta Soldaten är vanligen född i orten,
der han ingår i tjenst, och skulle således i
alla fall på sin ålderdom hafva fallit Socknen
till last. Nu får han efter afskedstagande!
merändels uppbära Krigsmans!} usmedel,
och blir derigenom mindre betungande
för Socknen än hån blifvit, om han
icke varit Soldat. Städernes Garnisoner åter
bestå af ungt folk, som anvärfvas från alla
orter och sällan återflytta till hembygden,
utan bosätta sig efter afskedstagande! i tjenst
-
Den 12 J u n i i f. m.
21
görings-orten, der de ofta ingått ågtensknp.
Hvad Götheborg särskildt beträffar, tror jag,
att inan ej blott bör ihågkomma den tillliga
föidust, Stadens fattigcassn uppgiftfes
hafva lidit genom förändrade Handelsförhållanden,
utan ock taga'i öfvervägande, att
då. Stockholm och Carlskrona redan åtnjuta
den ifrågavarande fördelen, finnes intet
billigt skäl att neka Götheborg allt bidrag.
Hui u stort detta bidrag bör vara, i förhållande
till Stadens folkmängd, förmögenhctslillstånd
oell andra omständigheter, vill jag
icke bedöma, enär dertill torde erfordras en
serskild undersökning; men det är dock skillnad
émellan intet och något. Jag yrkar således,
att man må erkänna, det något hör
beviljas. Man har sagt, att Utskottet fått
de upplysningar, att det icke stöde så illa
till med Götheborgs Fattiginrättning. Götheborgs
Stads Riksdagsfullmäktige, 3 Lill
antalet, hvilka efter sina principalers uppdrag
afgifvit motionen, hafva likväl anfört,
alt ”faltig-pei sonalen år 1826 uppgick till
”785 barn och 1 106 äldre personer, med en
”kostnad stor 3o,a5o R:dr, men år 1827,
”908 barn och 1 1 35 äldre personer, med en
"kostnad stor R:dr 35,o45, allt Banco, öf”verstigande
för dessa båda åren Inrättningens
inkomster, hvilka för 1826 utgjorde
”26,085 och 1827 29,990 R:dr, med sam"manlagdt
9,000 R:dr.” Mig synes att så länge
man icke vederlagt dessa facla, det svårligen
later säga sig, att Inrättningen icke
33
Den 13 Junii f. ro.
befinner sig i behof, eller förtjenar att understödjas.
Jag yrkar derföre återremiss af
Utlåtandet.
Grefve von Rosen_, Axel: Jag förenar
mig med den siste värde talaren, och får
blott tillägga, att de upplysningar en annan
värd Ledamot sagt att Utskottet erhållit, äro
till en del sanna, men till en del grundade
på misstag. Ty lika sällan der, som på
andra ställen, återflyttar Soldaten vid afskedstagande!
till sin hemort, sedan han i
flere år varit bosatt och gift i Garnisonsorten.
I Götheborg finnes dessutom ett förhållande,
som jag tror är ensamt i sitt slag
till befordrande af inflyttningar. Af Garnisonen
utcommenderas nemligen vexelvis 2
Compagnier till fästningarne i Warberg och
Marstrand, och vid hvarje ombyte återkomma
12 å 15 man med hustrur och barn, hvilka,
då karlen nästa gång går ut och förtärer
sitt gage borta, ofta komma fattigvården
lill last. Jag bestrider ej, att vid en
jemförelse mellan Götheborg och Carlskrona
proportionen kan vara avantageuse för
den sistnämnde Staden, så vida alt omsländigheterne
der snarare tala för ett understöd;
men vid en jemförelse med Stockholm
är förhållandet motsatt, och jag tror att Götheborg
bör i proportionen stå emellan dessa
begge städer. Fråga om allmänt understöd
hade likväl nu icke blifvit väckt, så
vida ej Stadens Auctoriteter selt sig nöd
-
De n la J u o i i f. ni. x3
sakade att gifva uppdrag derom St Stadens
Riksdagsfullmagtige till följd af den betydliga
förlust i inkomster, som varit en verkan
af det antagna reciprocitets-systemet med
Utlänningen.
Friherre Wrangel; Henning: Så länge
Götheborg hade en fördelaktig handel, var
aldrig fråga om alt begära understöd af allmänna
medel. Då det nu skedt, torde detta
redan i någon mån visa, att ett understöd
verkligen är behöfligt, och jag tillstyrker,
att det gifves både i följd af rättsprincip,
att hvar och en bör försörja sina fattiga,
och derföre att jag är öfvertygad om behofvet.
Götheborgs fattigvård är så väl skött,
och behandlad med en sådan ordning, alt
det vore synd, om Staden, i brist af ett så
billigt allmänt bidrag, skulle tvingas antingen
att uppoffra ännu mer än den gjort, eller
att inskränka och försämra Inrättningen.
Jag tror dessutom, alt Götheborgs Stad mer,
än någon annan i sin mon, i sednare tider
bidragit till Statsiukomsteine; och detta
torde äfven vara ett skäl, som bör komma
i beräkning. Jag vet ej heller, hvarföre Kronan
ej sjelf skall underhålla de fattige bland
dess folk och manskap, då hvarje Socken
måste underhålla sine fattige. Jag tillstyrker
på dessa skäl återremiss af Utlåtandet.
Herr Tham, Wolrath: Jag bekänner, att
jag hyser en serdeles vänskap och förkär
-
Den 12 Junii f. m.
lek för Götheborg, och derföre gerna skulle
önska denna Staden alla fördelar, som
möjligen kunna den medgifvas. Jag öfverleronar
ock derföre åt Ridderskaoet och A
i
deln
sjelfve, att återremittera Utlåtandet,
eller icke. Men då man till stöd för den
begäran, som blifvit framställd, åberopat
ett skäl, hvars oriktighet synes mig ligga i
öppen dag, anser jag mig vara sanningen
skyldig att vederlägga detsamma. Man har
åberopat, att fattigvårdsanstalterne, genom
det antagne reciprocitets-systemet, förlorat
Lästafgiften af alla ankommande främmande
fartyg, hvilken uppgått lill 3,ooo R:dr
13:co om året. Jag känner icke, om denna
afgift gått till FattigCassan; men det är i aila
fall de Handlandes fel, om denna förlust
icke blifvit ersatt. Af de officielle tabellerne,
rörande sjöfarten, som äro bifogade
Tullbetänkandet, finner man, att sedan 1823
ej blott Götheborgs, utan äfven alla andra
Stapelstäders, handel i betydlig grad tilltagit.
De ingående Svenska fartygen hafva ökats
med 28,000 läster, och de utgående
med 20,000 läster. Långt ifrån att reciprociteten
varit skadlig, har den således medfört
mycken nytta för handeln, och det har
bordt vara de Handlandes skyldighet, att
af sin vinst återgälda FattigCassan dess tillfälliga
förlust, serdeles som vid granskning
af nyssnämnde tabeller visar sig, alt den
Svenska köpmannen vunnit vida mer än den
Utländska, på det antagna systemet. Göthe
-
Den ti Junii f. m.
k
borg har dessutom fått äfven en annan ersättning
utöfver behofvet för den enskildte
förlusten, då Staden ej blott fått bibehålla
den gamla Tolagen, hvilket varit riktigt,
ulan äfven, genom ett misstag eldigt min tanka,
fått sig tillagd rättigheten att uppbära
tolag af alla sådane artiklar, som förut varit
befriade derifrån. Det har vä! nu blifvit
föreslagit, att i afseende på åtski 1 lige
artiklar återgå till det gamla; men det återstår
dock alltid en tillökning i tolagen ej
blott för 20 eller 3o artiklar, som förut
varit frie, utan ock för alla nya artiklar,
som förr varit förbjudne till införsel,
och detta torde icke vara Så obetydligt, dä.
det är fråga örn ett varuvärde af öfver en
million. Jag tror således icke, att Götheborg
med skäl kan säga sig vara vanlottad;
men alt nu påyrka samma lyckliga förhållanden,
som under Continenlal-systemet,
anser jag vara nog pretencieust. De voro
en följd ef ett serskildt tillfälligt förhållande
i Europa, hvilket, om det äfven inträffade
ännu en gång, kanske icke med samma
fördel för oss kunde begagnas; jemförer
man deremot närvarande förhållanden
med liden efter continental-systernets upphörande,
tror jag man skall finna, att handeln
stigit. Jag bar ansett mig skyldig lemna
dessa upplysningar, men upprepar för
öfrigt, att jag öfverlemna!’ till Ridderskapet
och Adeln sjelfve, huruvida de finna skäl
till återremiss, eller icke.
Den 12 Juni! f. m.
Herr Rosenquist, Fredr. Leonard: Som
jag icke är förkär i Götheborg, utan hyser
samma kärlek till alla Rikets Städer, önskar
jag bifall till Utlåtandet; ty jag fruktar
att om det äskade bidraget för Götheborg
nu lemnades, skulle det blifva ett farligt
prejudikat för andra Stäcler med Garnisoner,
och deribland flere i Skåne; men
dertill har Staten icke råd.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Det är långt ifrån mig att
vilja betaga Götheborgs Stad de förmåner,
som skulle kunna förunnas dess Fattigvårdsinrättning.
Jag känner den omsorg, hvarmed
den skötes, den ordning, hvarmed den
handhafves. Men jag fruktar, att om det
nu äskade bidraget bi föl 1 es, skulle flere andra
Städer med samma skäl kunna begära
detsamma. Hvar och en känner, att bland
de Skånska Städerne äro flere, i synnerhet
Malmö, Christianstad och Landskrona, som
i proportion af folkmängd och förmögenhet
hafva vida större Garnisoner, än Götheborg.
I Malmö ha varit förlagde 3oo man Cavallen
och 4°° man af Konungens Eget
Värfvade Regemente, dessutom äfven något
Artilleri. Konungens Regemente är väl numera
upplöst, men en mängd af manskapet
med deras hustrur och barn fortfar att
betunga Staden. I Landskrona är äfven en
betydlig Garnison. Om icke dessa Städer
bade åliggande att försörja de fattiga, äfven
af Garnisonerne, skulle liela orten snart
öfversvämmas af kringstrykande tiggerskor
Den 11 Junii f. ro.
27
och barn; den är det ty värr det oagtadt
redan mer än mycket, och hvar och en
känner olägenheterne deraf. Jag tillstyrker
derföre bifall till Utlåtandet, för alt
undvika ett farligt prejudikat.
Grefve von Rosen: Jag instämmer med
• Herr Tham om den allmänna fördelen af
det antagna HandelsSystemet, men jag tror,
att han begått ett misstag, då lian sagt det
vara utan grund, hvad jag anfört om en
förlust, som genom detta system uppkommit
för Götheborgs Stads Fattigcassa. Denna
Cassa uppbar 4 s^- Pei' låst af alla inländska
Fartyg, och 8 sk. per läst af de
utländske; men genom reciprocitets-systemet
har den sistnämnde afgiften blifvit nedsatt
till likhet med den förra, eller till 4
sk. Min uppgift torde härigenom vara bestyrkt.
Hvad prejudikatet beträffar, tror jag
icke, alt det skulle vara farligt, då alla
billighetsgrunder tala för Götheborg. Slockholm
är redan i åtnjutande af den ifrågavarande
fördelen, och de öfrige Städer,
som kundé komma i fråga, tror jag icke
uthärda någon jemförelse med Götheborg, i
afseende på redan gjorda uppoffringar för
Garnisonerne. De skola på enahanda vilkor
gerna åsidosätta alt begära något bidrag;
ty Götheborg har bland annat uppbyggt en
Casein, som kostat 200,000 R:dr. Räntan
derför gör ensamt i5,oooR:dr, eller 5 gånger
mer än den summa, som 11 u begäres.
Jag tror, att prejudikaterne således snarare
tala för tillstyrkande af återremiss.
28
Den 12 J u n i i f. m.
Hörr Lefren, Johan Pehr: StntsIJl.slottet
har afstyrkt det äskade understödet hufvudsakligen,
emedan det strider emot grundsatsen,
att hvarje local §kail sörja för sine
fattige. Åtager sig Staten att lemna bidrag
härtill på ett ställe, tror jag att det ej går
väl i längden. Men Utskottet har derjemte
föreställt sig, att Garnisoner ej ensamt
aro betungande för den Stad, der de äro
förlagde, utan äfven vinstgifvande. Mig vetterligen
finnes intet land, utom Sverige,
der Städerne förebära, att de hafva olägenheter
af sina Garnisoner; man vill Iverlom
gerna behålla dem för vinsten af ökad varuafsättning.
Af egen erfarenhet för omkring
25 år sedan vet jag, att äfven här
en Stad, som begärde befrielse från Garnison,
sedan deri fått sin önskan uppfyid,
beklagade sig deröfver. Städerne hafva äfven
mycken nytta af Garnisonerné, såsom
handräckningsmanskap, serdeles om Sommaren,
då handelsrörelsen fordrar större
tillfällig handräckning. Som jag icke funnit
de framställde anmärkningai ne vara af dea
beskaffenhet, att de kunna föranleda lill äler
remiss,
tillstyrker jag bifall af Utlåtandet.
•
Herr Ribbing* Man har framställt invändningar
emot den grundsats jag yrkat,
att jemföra fattigvården i Städerne och på
landet. Är del, såsom en värd Ledamot
nu sist yttrat, att Götheborg liar fördel af
sina fattiga, så är all vidare bevisning öf
-
- i
• 'g;_-v v'-‘
Den 12 Junii f. m.
29
verflödig; ' men hafva Städerne liksom ländta
tunga af de fattiga, vet jag ej, hvarföre
icke Soldaterne i Städerne kunna jernföras
med Soldaterne på landet. De sednare
äro merendels fattige, och man ser
ej sällan deras harn gå omkring att tigga.
Hvad är orsaken? Jo, att föräldrarne, då
de på ålderdomen blifva orkeslöse, måste
lemna sitt hem och den jord de förut brukat.
Och hvarföre måste de lemna den?
Jo för det att Statens tjenst krafvel’ en annan
yngre och raskare Soldat, efter hvilkens
antagande samlelige Jordegarne inom
Församlingen måste bidraga'till den afskedade
Soldatens underhåll. Vissa andelar af
jorden hafva visserligen blifvit afsatte för
Soldaternas underhåll, men endast för de
raske och tjenstbare. Om de Handlande
och öfrige Näringsidkare i Städerne ville
afsätta en viss del af sin vinst till fattige
afskedade Soldater och deras hushåll, skulle
all fråga om serskildt understöd försvinna.
Hvad åter den anmärkningen angår,
att Soldaterne på landet underhållas efter
afskedstagandet genom pensioner, får jag
erindra., att pensionerne utdelas lika för
alla så val värfvade som indeldte Soldater;
och i afseende på de uppbyggda Caserner
man omtalat, torde de kunna jemföras med
de mångfaldiga SoldatTorp, som landet måsle
uppbygga och underhålla. För min del
kan jag ej finna annat, än att, då principen
är gifven, att hvarje Församling skall
3o
Den n J u n i i f. m.
underhålla sina fattige, hör den sträcka sig
så väl lill Städerne som till landet; och
jag inser ej något skäl alt utsträcka undantagen
från denna princip längre, än söm
redan skett.
Grefve von Rosen: Jag har ej önskat
att blifva af med de GarnizonsTroupper,
hvaraf Götheborgs Fattigvård stundom får
draga lunga, utan blott velat upplysa, att
då folkmängden räknas till emellan 25 och
3o,ooo Personer, någon analogie emellan
Stadens egna och Garnizonsmanskapets fattige
ej äger rum.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Om jag ej orätt fattat Herr Thams yttrande,
har han påstått, att Götheborgs belägenhet
ej vore så lycklig nu, som under
Continentalsystems-liden. Man skulle dock
knappt kunna tro detta, då under nämnde
period Götheborgs Handlande sjelfve högljudt
yttrade sitt missnöje med detta system,
och firade hvar seger, som bidrog
till dess upphörande. Beträffande hufvudfrågan,
vill jag ej neka, att Götheborg,
liksom de fleste andre Städer, behöfver bidrag
till sin Fattigförsörjning. Men man
bör ej glömma, att dessa bidrag skola till
en del uttagas af Medborgare, som äro nära
likså fattige, som de, åt hvilka understödet
skall gifvas. Jag delar den yttrade
tankan, alt vissa Städer kunna i ekonomiskt
Den ia Junii f. m. 3i
hänseende hafva gagn af Garnizonstrupper;
men andra åter få vidkännas en stor förlust
och tunga deraf. Del förra inträffar,
då Staden, såsom Stockholm, har behof af
den arbetskraft, som Garnizonsmanskapet
kan melbin tjenstgöi ingstiderue meddela,
och då Staden ej, såsom t. ex. Malmö, på
egen bekostnad nödsakas nybygga Caserner
och Stallar. Om man i andra Länder anser
det vara en ekonomisk fördel för Släderne,
alt hafva Garnizoner der förlaggda,
så kommer det deraf, att Staten der påkostar
Casernbyggnaderne, samt underhåller
manskapets barn och påkostar deras undervisning.
I Potsdam t. ex. underhåller Kronan
och låter undervisa icke mindre än 1800
Soldatbarn, och i Berlin äfven ett ehuru
ej så betydligt antal. Jag har sjelf sett deni
väl klädda och födda, samt isynnerhet på
förra stället, friska och frodiga. Förmodligen
är det ännu för tidigt, att väcka fråga
om Statens pligt, alt påkosta tjenliga
Underhålls- och Undervisningsanstalter för
Soldalbarnen i Garnizonsstäderne; men säkerligen
skulle icke någon förlust, utan
tvärtom vinst för Staten, deraf uppkomma,
genom barnens uppfostrande till njrttige
Medlemmar i Samhället, ja äfven genom en
lättad recrutering, helst dessa barn äro till
större delen födda af kraftfulla Föräldrar.
Herr Lefren: En värd Talare har förblandat
inqvarterings-skyldigheten med fat
-
Den 12 J u n i i f. m.
tig försörjnings-skyldigheten. Det är orätt,
att bortblanda skälen, då man vill bevisa
en sak. Då man ej vill vidkännas inqvarteringen
i egna hus, bygger män casserner,
om nian har råd dertill. Herr Ribbing har
omtalt tiggerier af Soldatbarn. Jag tror
dock att de sällan inträffa, emedan dessa
barn oftast äro på ett eller annat sätt försörjde.
Beträffande Städernes fördelar af
Garnizons-trupper, så har jag erfarit, att,
då de i Vadstena förlagde Correctionister
flyttades derifrån, voro Stadsboerne verkligen
missnöjda dermed, och sakna ännu denna
Garnizon, ehuru troligen den obehagligaste
af aila.
Grefve von Rosen: En värd Ledamot
har omtalat skyldigheten att uppfostra Soldat-barn.
Jag får dervid upplysa, alt uti
den så kallade Prins Oscars Skola i Götheborg
uppfostras 60 Soldat-barn efter Lancaslerska
Melhoden. I anledning af hvad
sorn nämnts om förblandning af inqvartering
med fattigförsörjning, får jag äfven
er indra, att ingen Stad byggt så dyrbara
Caserner som Götheborg, med undantag
af Stockholm, som dock haft och har betydliga
bidrag dertill. Jag förnyar min begäran
om å tene miss.
Grefve, von Schwerin: Jag anhåller få
fästa uppmärksamhet på de skäl, sorn Mo
lio
-
Ben 12 Junii f. m.
33
tionairerne hufvudsakligen åberopat till stöd
för deras petition. De uppgifvas vara: ”en förvånande
tillökning uti fattigpersonal, för”medelst
öfverhand tagande fattigdom, för”tjenstlöshet,
lättja och liderlighet.”— Genom
Herr Tham har blifvit upplyst, att Götheborg
ännu drifver en vidgad handel. Fattigdomen
är således ej allmän; och i alla
Länder är det den förmögnares skyldighet
alt skaffa arbetsförtjenst åt den fattigare
classen. Derigenom bör fattigdomen undanrödjas,
och ej med Stals-anslag, till underhållande
af sysslolösa. Beträffande den öfverhand
tagande lättjan och liderligheten,
så må den ej betviflas, då Götheborgs Representanter
sjelfva omtalt den, men lill
afhjelpande af detta loenia lyte måtte andra
anstalter, än penninge-bidrag från främmande
Landskaper, vara lämpligare. Jag
tillstyrker, att Utlåtandet må bifallas».
Hans Excellence TIerr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till återremiss
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
28 H. 3
34 Den 12 Juni i f, m.
Grefve von Hosén’. Jag får begära Votering,
så framt återremiss ej beviljas.
Grefve von Schwerin: Jag vill ej be
strida
återremiss, om votering derigenom
undvikes.
TIerr Rosenqvist: Jag bestrider återremiss
af ifrågavarande Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, finge Hans Excellence föreslå
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
i frågan om understöd af StatsMedlen
till Götheborgs Stads Fattigvårdsinrättning,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan , 42, 4^ och 44 §§• 1 RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan 11 förmiddagen; och befunnos
efter voteringens slut, klockan £ till
1 eftermiddagen, sedan en Voteringssedel
Den i a J u n i i f. m.
35
/
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige Voteringssedlarne öppnade, röslerne
hafva utfallit sorn följer:
Ja —• io5.
Nej — 29.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Mars kalken förklarade, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Å nyo föredrogs och bifölls StatsUtskottets
den i5:de sistlidne Maji under
N:o 116 afgifne, samt den 4:de dennes e.
m. på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af väckt fråga, om Mölndals Qvarnägares
befrielse från skyldigheten, att emot fastsläld
Tull af en kappe på tunnan verkställa
målning för Kongl. Maj:ts och Kronans
räkning.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
i5:de sistlidne Maji under N:o 117 afgifne,
samt den 4;de dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, rörande GeneralAssistansContorets
indragning.
Friherre af Nordin j, Carl Johan: SlatsUtskottet
har tillstyrkt, att GeneralAssi
-
J
. I
36
Den 12 Junii f. in.
stancen skall upphöra Sr i832, samt att åt
Styrelsen öfver Stockholms stad må öfvcrlemnas
en summa af 100,000 R:dr, att under
loppet af 10 är räntefritt begagnas till
låneanstalt för de fattigare classerne i Stockholm.
Utskottet medgifver nödvändigheten
af en Lombardinrättning, men -anser det
icke vara Statens skyldighet att bekosta den.
Frågan delar sig efter min tanka i tvänne
delar; den ena, om Lombard-rörelsen kan
indragas, sedan den existerat i 60 år, utan
att en annan inrättning sättes i dess ställe;
den andra, om det kan åläggas Stockholms
Stad att inrätta en sådan. Utan tvekan
anser jag mig kunna besvara båda frågorne
med Nej. Nödvändigheten af inrättningen
ligger klart ådagalagd, då man af
den bilagde tabellen finner, att lån till 5
R:dr $>ch derunder utgått för ett år till ett
antal af 63,831. I dessa låns mängd och.
beloppens ringhet ligger beviset, att en Lombard-iurältning
behöfves. Jag tror för öfrigt,
att om Ridderskapet och Adeln hade
varit i tillfälle att taga kännedom om, huru
låntagare af små summor blifva behandlade,
då desse lån på privat hand erhållas,
skulle ingen bestrida nödvändigheten
af en sådan inrättning. Det återstår således
blott att redogöra för den andra frågan,
eller om Stockholms Stad kan åläggas
att öfvertaga inrättningen. Att sörja för
de fattiges underhåll tillhör hvarje församling,
och i det afseendet fullgör Hufvudsta
-
den sina åligganden på ett hedrande sålt,
men att den skulle bekosta en Discontinrättning
på pant för de fattiga, torde vara
att drifva saken något för långt, och då
Stockholms Stad vägrade att ingå på Konungens
Proposition i detta afseende, i anledning
af i823 års Ständers beslut, föreser
jag, att Staden nu äfven vägrar, att ingå
på detta förslag, . enär den, ehuru 100,000
R:dr fingo begagnas, likväl årligen skulle
vidkännas en förlust af 7,800 R:dr. En reflexion
torde dessutom tillåtas mig, att, då
det ej undfallit Utskottet, att Assistancens
upphörande menligt skulle inverka på Stockholms
Stad, Utskottet likväl föreslagit att
detta skulle blifva samtidigt med myntbestämningen;
ty efter Utskottets förslag skall
Assistancen upphöra i832, och efter ett annat
Betänkande, om myntregleringen, som
redan i Utskottet lärer vara färdigt till tryckning,
har Utskottet för realisationen föreslagit
samma tid. Jag fruktar, att hos den
mindre upplysta delen af Stockholms innevånare
skail det missnöje, som uppkommer
genom Assistancens upphörande, kastas på
mvntbestämningen, och att den öfvertygelse
skall blifva allmän, att det är realisationen,
som verkar de menliga följder den
mindre bemedlade delen af stadens innevånare
vid denna tidepunkt få vidkännas.
Jag anhåller derföre om åter rem tes, och
att StatsUtskottet måtte förlänga liden för
Assistancens upphörande, så alt det ej måtte
38
Den 12 Junii f. m.
inträffa på samma tid, som realisationen,
i fall den bifalles, skall börjas.
Herr Cederschjöld3 Pehr Gustaf: Jag
tror lika med den sista talaren, att det skulle
vara betänkligt, att indraga Assistancen
i synnerhet vid den tid, då realisationen
börjas; men jag tror visserligen att det borde
tillkomma Stockholm, att sjelf underhålla
en sådan inrättning; då det likväl
kanhända icke låter sig göra inom den af
Utskottet föreslagna tid, är det väl bäst
att låta inrättningen fortfara till nästa Riksdag;
så mycket heldre, som dess upplösning
skulle vara förknippad med större
kostnader, än dess underhållande, i anseende
till de expectancelöner, som borde
utgå vid inrättningens upplösning. Men jag
hemställer i händelse af återremiss, om man
ej borde vidtaga några mått och steg för
att i framtiden minska kostnaden af Verkets
upplösning, nemligen att de tjenstemän,
som hädanefter tillsättas, ej blifva försedde
med fullmakter, eller erhålla hopp om
expectancelöner, utan få det vilkor sig förelagdt,
att lönen kommer att upphöra med
Verkets upplösning. I sådant fall blefve
det kanske nödvändigt, alt fastställa större
arfvoden; men det vore i alla fall en ren
vinst för framtiden, då Verket skulle upplösas;
ty jag hoppas att den tid måtte snart
inträffa, då Stockholm åtager sig underhål
-
Den u Ju ni i f. m,
39
let af en inrättning, hvaraf staden ensam
har nytta.
Herr von Hartmansdorff_, August: I
sjelfva hufvudsaken skall jag ej yttra mig,
utan blott upplysa, att den åtgärd, sorn
Herr Cederschjöld önskat med Assistancen,
att nemligen hela lönen icke måtte belasta
Staten, i händelse af Verkets indragning,
redan är vidtagen, och i närvarande ögonblick
har StalsUtskottet också föreslagit, att
åt de tjenstemän, som hädanefter tillsättas,
blott en gratification måtte lemnäs, då Verket
upplöses.
Herr Tham, TVolratli: I likhet med
Friherre af Nordin tror jag, att det icke
kan åläggas Stockholm, att på egen bekostnad
och med egen förlust inrätta en låneanstalt;
men jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, om det kan åläggas de öfrige
delarne af Riket, att inrätta en sådan
ensamt för Stockholm. Det ena ä*1 lika
orätt, som det andra. Om Stockholm på
Statens bekostnad skall hafva en sådan anstalt,
så hemställer jag, om icke de öfrige
stora Städer i Riket äfven borde hafva rättighet
att pretendera, att Staten för dem
skulle uppoffra något i detta afseende, och
om icke förhållandet blefve likadant i landsorterna.
Om man vill bibehålla enheten,
är Staten lika litet skyldig att hålla en sådan
inrättning för Stockholm, sorn för an
-
Den 12 J u n i i f. m.
dra städer och landet. Jag kan ej frångå,
alt tillstyrka verkställighet af det beslut,
som Rikets Ständer' vid sista Riksdag fattade,
då det vilkor icke kunnat uppfyllas,
att förlusten på inrättningen ej skulle öfverstiga
3ooo R:dr. Enär det nu visar sig,
att den går till 7000 R:dr, bör beslutet gå
i verkställighet. Hvad åter tiden angår, har
jag ej emot, att den förlänges till i834-  Af samma skäl, som Ridderskapet och Adeln
tog det beslut, att NumerLotteriets öde ej
förrän i834 skulle vara bestämdt, tillstyrker
jag, att återremiss af detta Utlåtande
må beviljas, med tillägg, att upplösningen
bör ske år 1834- Då kan ingen skuggbild
tagas deraf, att den skedde samma år, sorn.
realisationen. De hafva ej med hvarandra
något att göra. Härmed vore ingen förlust
för Staten, då jag finner att Statens förlust
på expectancelönerne från i83a till i834,
efter 1828 års stat, skulle vara ganska stor.
Den reglering, som sker, bör göras så, att
ingen ny embetsman erhåller fullmagt, utan
om någon afgår, som skall återbesättas, bör
det ske med arfvode och utan någon rätt
att erhålla lönen på indragningsstat. Man
bör emotse, att kumla vinna någon besparing
i de utgifter, som gå till löningsstaten.
Dessa anmärkningar anhåller jag måtte
få åtfölja återremissen, i fall den beviljas.
Friherre af Nordin: Jag' medgifver riktigheten
af det yttrande den sista Ledamo
-
Den 12 Junii f. m.
ten haft, nemligen att det icke med rättvisa
kan åläggas det allmänna, att understödja
de fattige, och att med samma skäl
som Stockholm, äfven andra städer kunde
pretendera biträde härtill; men härvid förekommer
dock att denna Inrättning redan
i 60 år har existerat, och att det ej är så lätt
alt gå tillbaka, och sakna all anstalt i denna
del, då man en längre tid haft en sådan.
Man bör för öfrigt vid alla förändringars
vidtagande gå med försigtighet tillväga,
men aldramest torde Rikets största Stad
förtjena denna uppmärksamhet. Härförutan
förekommer, att genom dess egenskap af
Hufvudstad hitflyltar från Landsorterna en
mängd främmande personer, hvilka sluteligen
falla hufvudstadens Fattiginrättningar
till last, utan att de rätteligen dithora, och
många af desse, äfvensom flere icke inom
Hufvudstaden ständigt boende, begagna Assistancen.
Att denna Stad har, framför Rikets
öfrige Städer, behof af en Låneinrättning
på pant, det torde lemnäs obestridd
Hvad åter angar den frågan, alt tjenstemännen
vid Assistancen endast skulle erhålla
constitutorialer, så, om ej mitt minne missleder
mig, har Utskottet redan anfört, att
ett sådant stadgande är af 1823 års Ständer
faltadt. Jag förnyar min begäran om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till återremiss.
Herr Ribbingj Arwid: Alla de talare,
hvilka yttrat sig, äro öfverens om att an
-
42
Den 12 Ju n i i f. m.
se Assistancen som en barmlierlighets-inrättning.
Det vöre, att nu göra sig rigtigt
förtjent af den beskyllning för orättvisa, sorn
några Ledamöter påstått vara begången emot
Götheborg, i frågä om underhåll för Garnizonens
fattige, om man nu skulle gifva Stockholm,
som redan fått så många fördelar,
ett ytterligare bevis, att man vill fortfara
att på de öfriges bekostnad gynna detta
bortskämda barn. Jag medgifver, att då ett
sådant förhållande äger rum, att Stockholm
blifvit bortskämdt genom för mycken välvilja,
går det ej an att gå för häftigt till väga
vid indragningen, men jag hemställer,
om StatsUtskottet gjort det, då roan besinnar,
att denna Stad under io är erhåller
ett räntefritt lån för att underlätta anstalten.
Det gör på joårej mindre än 60,000
R:dr Banco, hvilket för en underordnad fattigvårds-anstalt
är ett ansenligt anslag. Det
är af en värd talare, som för öfrigt delar
de tänkesätt jag yttrat, medgifvit, att upplösningen
kunde fördröjas på samma skäl,
som Lotteriets, men derföre måtte ej samma
skäl kunna ligga till grund, då detta gifven
inkomst, men Assistancen medför en
utgift, hvilket gör ett motsatt förhållande
och gifver olika resultat. Jag finner mig,
om jag då skall inskränka mig till att åtnöjas
med att bifalla det ansenliga anslaget,
åtminstone böra låta dervid förblifva,
och får anhålla om proposition till bifall å
Den 12 J n n i i f. m.
43
StatsUtskottets redan nog genereusa utlåtande.
Herr Munck af RosensköldEberhard :
För min del anser jag så mycket obilligare,
att Stockholm skall hafva någon utgift
för i fråga varande inrättning, sorn Stockholm
i alla fall derpå förlorar, genom lättheten
att blifva af med, och få lån på
tjufgods.
Herr Cederschjöld: Emot mitt förslag att
låta Assistaricen fortfara till nästa Riksdag,
och att emedlertid icke utnämna några Embetsman
med fullmagter, på det indragningen
skulle kosta så mycket mindre, har
blifvit erinradt, att denna utväg redan är
vidtagen. Jag får dock anmärka, att ju
längre dermed fortfares, ju färre blifva de
tjenstemän, som qvarstå med fullmagter
och komma på indragningsstat; ty efter några
år måste alla vara bortgångne, som voro
till expectance-löner berättigade. För öfrigt
har en annan Ledamot uppgifvit, att
upplösningen borde uppskjutas till år i834-  Deremot får jag erinra, att då skulle nuvarande
Ständer fatta ett beslut, som först
skulle gå i verkställighet, sedan nästa Ständer
sammankommit, och det lär väl ej gå an;
ty efter min räkning skola nästa Ständer
samlas inom i833 års slut.
Herr Ribbing: Om det skulle vara någon
förlust på de första åren af att indra
-
I
44
Den 12 J u n i i f. m.
ga Assistancen i anseende till Embetsmännen,
så hemställer jag, om man jemför den
mångfaldigt större vinst, som några år efter
uppkommer, då inrättningen, som årligen
kostar r4,ooo R:dr, upphör, om icke det
skall blifva behållning för Staten, enär skilnaden
emellan en sednare och förr skeen-i
de upplösning omöjligen kan gå till denna
summa, i hvad utgifterne för tjenstemännen
angår.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde Proposition
till bifall af StatsUtskottets berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Tham: Jag skulle hemställa, om
vi icke kunde få återremiss. Ridderskapet
och Adeln har ju i j^lla fall sin rätt öppen,
alt afslå eller antaga förslaget. Nu kan man
ej annat än afslå eller antaga Utlåtandet.
Då meningarne äro delade, och det är fråga
örn modificationer, torde en återremiss
vara lämpligast.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förn jade de af honom nyss
é
Den 12 J u n i i f. in.
45
gjorde Propositioner, hvilka håda åter med
Ja och Nej hesvarades.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Då mig synes, att den största
skilnad, som varit hos de personer, hvilka
yttrat sig för eller emot Utlåtandet, endast
legat uti tiden, hemställer jag, otn
icke, till undvikande af votering, Herr Grefven
och LandtMarskalken ville förnya sin
Proposition till återremiss, då vi möjligen
kunde förena oss derom, och en dyrbar tid
besparas till andra vigtiga och angelägna
föremål.
Herr von Heijnnej Georg: Jag fruktar,
att målet icke kan nu lämpeligen afgöras
utan föregången återremiss. Mig synes det
vara häst, att, såsom Herr Cederschjöld föreslagit,
uppskjuta AssistanceContoiets indragning
intill nästa Riksdag, samt under
tiden förse de Tjenstemän vid Verket, sorn
antagas, endast med förordnande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie förenade sig med Herr von Heijnne.
Herr von Hartmansdorff: Ehvad heslutet
må blifva angående Assistancen, tror
jag ingenting vara förderfligare än ett uppskof
till nästa Riksdag, och att låta Verket
imedlertid stå på indragning, hvarigenom
det hl ifver svårt att sammanhålla det, ty
då man blott har tjenstemän för dagen, eller
ett slags daglönare, hvilka ej hafva nå
-
46
Den ii Jun i i f. m.
gon utsigt till befordran, eller stadigvarande
lön eller pension i framtiden; så kan man
ej påräkna dugligt och pålitligt folk, utan
Verket upplöser sig sjelft. Jag önskar således,
att beslutet nu mätte tagas; fastän
jag såsom en af Verkets förmän anser mig
ej böra tala i sjelfva hufvudfrågan, emedan
man troligen skulle anse mig pjartisk, antingen
jag yttrade mig för eller emot upplösningen.
Herr Cederschjöld: Jag får i anledning
af hvad de siste talarne yttrat blott den
äran förklara, det min mening ej varit, att
Rikets Ständer nu skulle besluta, att Assistancen
nödvändigt skulle upphöra vid nästa
Riksdag eller år i833; utan blott att
man skplle vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom
nästkommande Ständer kunde sättas
i tillfälle att besluta upplösningen med mindre
kostnad; ty nu skulle den åtminstone
de första åren kosta i3,ooo R:dr årligen.
Detta var orsaken, hvarföre jag önskade,
att upplösningen icke nu skulle ske, utan
möjlighet endast beredas åt nästkommande
Sländer, att obehindradt fatta beslut i ämnet.
Herr von Hartmansdorff: Jag får erinra,
att förlusten på indragningen nu skulle
göra omkring 4,000 R:dr, eller rättare
4,23a R:dr, utöfver hvad den skulle utgöra,
om anstalten fortsattes. A nyo upprepar
jag min önskan att saken måtte afgöras,
och om dertill fordras, att votering
Deri 12 Junii f. m.
47
begäres; skall jag gerna göra denna tjenst
åt formen, på det vi måtte komma till slut
med målet.
Hans Excellehce Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande,
rörande GeneralAssistanceContorets
indragning, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berprde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde Anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41, 42> 4^ och 44 §§• * RiddarbusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan i eftermiddagen, och befunnos
vid voteringens slut, sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
'röslerne hafva utfallit, som följer:
Ja •— 47*
Nej — 46.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
48
Den 12 Ju nii f. m.
Landt Marskalken förklarade, alt StatsUtskotlets
ofvanberörde Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 12 Junii 182g.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Å nyo föredrogs och lades till Handlingarne
StatsUtskottets den 23 sisth Maji
under N:o 119 afgifne, och den 4 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid några af
Utskottet förut meddeldte Belänkanden.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
från StatsUtskottet inkomne, och den \ dennes
e. hi. på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 120. I anledning af gjorde Motioner,
om eftergift af Kronans fordringar
hos euskilte för Bytesbrister.
Af
Den 13 Junii e. m.
49
Af den 3o sistlidne Maji:
N:o i3i. I fråga om tillåtelse för Ca,
pitainen C. R. af Robsahm, att med 33^
procent få inlösa sin Borgensförbindelse för
Kronofogden Karströms Uppbördsbrist.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den i3
sistlidne Maji under N:o 154» afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet Jagde, Utlåtande,
angående öfverskotten å StatsVerkets
Inkomster samt dispositionerne derå.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, och
Herr Nordenanckar, Gustaf, anhöllo, att
detta Utlåtande måtte ytterligare blifva hvilande
på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då flera
Ledamöter begärt, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande ytterligare måtte hvila
på bordet, kunde sådant, enligt 4g §.
Riksdagsordningen, icke förvägras.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den i3
sistlidne Maji under N:o i55, afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående de utgifter, som dels före
och dels efter sista Riksdag blifvit af
Öfverskotten på StatsVerkets inkomster be
28
H. 4
5o
Den ia Junii e. m.
stridde, och funnits böra hos Rikets Ständer
anmälas till ersättning eller afskrifning.
Herrarne Hjerta, Gustaf, och Nordenankar,
Gustaf, anhöllo att ifrågavarande
Utlåtande måtte ytterligare hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att denna begäran
icke kunde, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
förvägras.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den i5 sisth Maji under N:o i56
afgifne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt Motion,
om erhållande af upplysning angående
en uppgifven behållning hos Statsverket
af omkring 5 millioner Riksdaler; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Utlåtande
endast borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
ad sistlidne Maji under N:o iö^aflåtne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af RiksSlåndens Beslut
öfver vissa delar af Utskottets förslag, rörande
beräkningen af StatsVerkets Inkomster,
intill dess nästa StatsReglering varder
gällande.
i:sta InkomstTiteln Ordinarie Ränta,
Indeldt och behållen.
Den 12 Junii e. m.
5i
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess i afseende
å denna punkt redan fattade beslut.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att Markegångsvärdet 9000 R:dr å Strömsholms
Stuteries på Stat uppförde HemmansRäntor
måtte, på sätt StatsUtskottet föreslagit,
samt Preste-och BorgareStånden beslutat,
qvarstå på den Indeldta delen af
Ordinarie Räntan.
Bifölls.
4:de InkomstTiteln Krono- och KyrkoTionde-lösen
efter bestämda priser.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att enär, i
frågan om den af StatsUtskottet föreslagne
undersökning, rörande beräkningen af Krono-
och KyrkoTionde-lösen efter bestämda
priser, efter hvad StatsUtskottet nu anmält,
Två Stånd stadnat emot Två, denna fråga
alltså borde såsom förfallen anses.
14. InkomstTiteln Mantalspenningar.
Herr Hjerta Gustaf: Jag kan icke rätt
fatta, antingen det är en aning af Utskottet,
att Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
skola lättare frångå sina beslut, än
4»
52
Den 12 Jun i i e. m.
de öfriga Stånden, eller om det är någon
afsigt derunder, alt Utskottet uppgör jemkningen
på det sätt, att allenast Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet skola frångå
deras beslut, men icke Preste- och BorgareStånden.
Det måtte också kunna finnas en
annan mening, som uppkommer derigenom,
att de sednare Stånden frångå deras beslut.
För min del kan jag icke finna annat, än
att Ridderskapet och Adeln bör förblifva
vid sitt beslut, helldre än att ensamt vara
det Stånd, som skulle ändra sin tanka. Jag
anser vårt redan fattade beslut vara rätt.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Enligt 6g §. RegeringsFormen åligger
det StatsUtskottet ovilkorligen, att först
föreslå ett jemknings-project emellan RiksStåndens
olika tankar. Detta måste naturligtvis
inrättas efter den åsigt, som Utskottets
pluralitet ägde, innan frågan förelädes
RiksStånden. Pluraliteten har i denna
punct varit för, att Mantalspenningarné böra
upptagas till 3oo,ooo R:dr; således måste
förslaget framställas till jemkning hos de
Stånd, som icke förut godkänt detsamma.
Att anmoda alla 4 Stånden att jemka sig,
skulle kunna föranleda, att Stånden i tanka
att jemka sig till hvarandra, kommo att
byta roler; att till ex. Ridderskapet och
Adeln och BondeStåndet adopterade Presteoch
BorgareStåndens beslut, samt tvertom.
För öfrigt har vid delta tillfälle, så litet
Den 12 Junii e. m.
53
afsigt ingått i Utskottets handlingssätt, att
tvertom jag och flere Ledamöter med mig
önska, att någon jemkning i Ridderskapets
och Adelns beslut icke måtte ske.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: I anledning
af den anmärkning Herr Hjerta
gjort, utber jag mig blott få påminna, att
Ridderskapet och Adeln samt BondeStåndet
bifallit Utskottets första Betänkande, och
de bägge andra Stånden det sednare. När
nu Utskottet skolat uppgifva förslag till
jemkning, sävar det naturligt, att det måste
ske i öfverensstämmelse med det sista
Betänkandet, som bör supponeras vara det
förståndigaste. Jag vill derföre likväl icke
tillstyrka Ridderskapet och Adeln, att frånträda
sin mening, utan tror, att efter som
man i alla fall måste hafva förstärkt Statsutskott,
äfven denna fråga må dit hänskjutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LändtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess, i afseende å
Mantals-penningarnes beräkning, redan fattade
beslut.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln godkände den
af StatsUtskottet rörande nämnde fråga föreslagne
voterings-proposition.
Bifölls.
54
Den is Jan ii e. m.
I
25:te InkomstTiteln, Krut- och Saltpetermedel.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken yttrade att Utskottets anmälan,
i afseende å denna punkt, icke för
närvarande erfordrade någon åtgärd.
27:de InkomstTiteln, Nummer Lotter iemedlen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess, i afseende å
NummerLotteriets upphörande, redan fattade
beslut.
Ropades Ja.
1^ anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde om Ridderskapet och Adeln god- «
kände de af StatsUtskottet, rörande NummerLotteri-Inrättningen,
föreslagne voterings-propositioner.
Bifölls.
InkomstTitlarne N:o 29. Danska fyringsmedel
och N:o 3o. Ersättningar.
Herr Hjerta: Jag föreslår så mycket
heldre bifall till förslaget, att Ridderskapet
och Adeln måtte förena sig i BondeStåndets
beslut, som jag anser, att dylika
titlar, hvilkas belopp beror af serskildta
omständigheter, också bör förblifva under
Den 12 Junii e. rn.
55
serskildta rubriker. Jag medger att jag,
under de förra öfverläggningarne härom,
yttrade att man borde sätta in dessa medel
under en gemensam rubrik: Ersättninningar.
Men jag har sedan insett, att denna
afgift snarare bör stå under serskild rubrik,
emedan just dessa medel äro ett bevis på
nödvändigheten för Rikets Ständer, att undersöka
sina InkomstTitlar. Dessa Fyringsmedel
hafva nemligen uti flera års Riksstat
varit bortglömda och blefvo först år
1818, om jag mins rätt, återfunne afStatsUtskottet.
Jag anhåller derföre om proposition
derpå, att Fyringsmedlen måtte
under serskild rubrik uppföras,
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj
Gustaf: Jag yttrade mig äfven förra
gången, då fråga om Danska fyringsmedlen
förevar. Jag gör det nu å nyo, i synnerhet
som jag icke kan instämma i det yttrande,
att desse medel så till sägande blifvit
påfunna. Deras uppbärande blef af kriget
afbrutet, men de ingingo sedermera till
deras primitiva årliga belopp. Således kunna
de alldeles icke anses, såsom något hittegods,
det man förut haft till föremål att
undandölja. På det icke eller framdeles någon
anklagelse derom måtte ske, begärde
jag förra gången, att de måtte uppföras bland
Statsinkomsterna, under Titel af Danska Fyringsmedel,
men icke till någon bestämd
summa, emedan denna är beroende af en
56
Den 13 J un i i e. m.
diplomatisk öfverenskommelse, hvilken måhända
kunde leda till dessa inkomsters förökning
för Sverige; men som åtminstone ger
en öppen anledning att blifva förebygd, om
de uppföras till ett bestämdt belopp.
Grefve von Schwerin: Hvad som serdeles
föranledt Utskottet att föreslå båda
Titlarnes bibehållande sådane de förut varit,
är den omständighet, att den gemensamma
Titeln lätt kunnat förvilla begreppet
om, huru långt de Danska ersättningarne
sträcka sig.
Jag instämmer således i Herr Hjertås
önskan, att Ridderskapet och Adeln täcktes
bifalla, att Fyringsmedlen må under serskild
rubrik uppföras.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Efter den upplysning Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt lemnat,
och då i annat fall en förlust för Statsverket
kunde uppkomma, skulle jag åter
önska, att Ridderskapet och Adeln måtte
förblifva vid sitt en gång fattade beslut,
och att dessa medel upptagas gemensamt
under samma Titel, med ersättningar, men
under namn af Danska Fyringsmedel. Det
vore illa, om Riket annars skulle gå i mistning
af en möjlig vinst af en framtida diplomatisk
underhandling.
Herr Hjerta: Jag kan icke fatta, huru
Riket skulle gå i mistning af en påtänkt till
-
Den 12 Junii e. ro.
57
ökning af de Danska Fyringsmedlen, antingen
man insätter dessa medel på rubriken
ersättningar, eller på en serskild. De
diplomatiska underhandlingarne måste ändå
hafva fritt fält. Om i framtiden våra håkar
komma att kosta mer och lysa bättre,
så torde kanske Danska Regeringen ersätta
oss med en högre summa. Jag får likväl,
i anledning af en värd Ledamots yttrande,
förklara, att dessa medel, allt ifrån år 1807
till 1815 icke uppburits, hvilket afbrott troligen
varit orsakadt af krigshändelserna; jag
har åtminstone aldrig beskyllt Styrelsen derföre.
År i8i5 eller 1818 fann StatsUtskottet,
jag mins ej med säkerhet hvilkendera
Riksdagen, att dessa medel icke voro infordrade;
och att Danska Kronan sedermera
inbetalt en större summa på en gång för
de år de icke uppburits, torde icke vara
Herr Grefve af Wetterstedt obekant.
Hans Excellence Herr Grefve aj Wetterstedt:
Jag har alldeles icke någonting
emot ett bifall å StatsUtskottets förslag. Då
jag förra gången log ordet, skedde det i
anledning af Herr Hjertås yttrande, hvarå
jag trodde mig böra begära bans förklaring,
emedan han sade det vara nödvändigt bibehålla
denna post under en serskild rubrik,
på det icke dessa medel, som blifvit påtunna,
måtte kunna under en gemensam
rubrik undandöljas. Sedan Herr Hjerta närmare
förklarat siu mening med detta yttran
-
58
Den 12 Ju ni i e* m.
de, liar jag ingenting vidare alt påminna
vid StatsUtskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
oell Adeln behagade instämma i BondeStåndets
beslut, att Danska Fyringsmedlen
borde, såsom hittills ägt rum, under serskild
Titel bland StatsVerkets Inkomster
upptagas.
Ropades Ja.
3/j:de InkomstTiteln, Sjötullsmedel.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade om Ridderskapet
och Adeln behagade förblifva vid dess, i
afseende å Sjötullsmedlens beräkning till
brutto 2 millioner Tvåhundrade Tusende
Riksdaler Banco, redan fattade beslut.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln godkände den
af StatsUtskottet, rörande denna fråga, föreslagne
voterings-proposition.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att sedan, till följd
af Ridderskapets och Adelns nyss fattade
beslut, åtskillige frågor koramo att till Förstärkta
StatsUtskottets afgörande öfverlemnas,
finge Hans Hxcellence hemställa, om
Den 12 J u n i i e. m.
%
icke Ridderskapet och Adeln behagade å nästa
Tisdag den 16 dennes företaga val af
de 21 Ledamöter, hvarmed StatsUtskottet,
jemlikt 69 §. Regeringsformen, borde förökas,
äfvensom vid samma tillfälle utvälja
sex Suppleanter uti nämnde Utskott; och
föreslog Hans Excellence, att 27 personers
namn måtte upptagas å hvarje lista, deraf
de 31, som erhålla de fleste rösterne, borde
anses vara Ordinarie Ledamöter, och de 6,
hvilka bekomma det största antal röster dernäst,
blifva Suppleanter.
Bifölls.
Herr Tham, Wolrath: För att förekomma
alla misstag på voteringslistorne, anhåller
jag att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes förklara, hvilka Ledamöter
icke äro valbare till Förstärkta StatsUtskottet.
I detta hänseende äro meningarne olika,
huruvida Ridderskapets och Adelns Electorer,
med bibehållande af denna befattning,
kunna inväljas. Jag vet väl, att detta icke
kan ske till andra Utskott, men jag skulle
tro, att Electorerne icke äro förbundne att
lemna deras platser såsom Electorer, för det
de ingå i Förstärkta StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: I anledning af hvad Herr
Tham nyss yttrat, får jag vördsamt hemställa
till Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln, om icke
6o
Den 12 J11 n i i e. m.
nu m5 vidtagas samma åtgärd, som vid
sisllidne Riksdag, att nemligen upprätta en
Lista på de personer, hvilka icke äro valhara
till Ledamöter i Förstärkt Statsutskott.
Derigenom skulle alla misstag undvikas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att en Lista uppå
de personer, hvilka, enligt 41 §• RegeringsFormen,
icke få till Ledamöter i Utskott
inväljas, varit sistförflutne Riksdag i
RiddarhusCancelliet uppgjord, hvilken Lista
Hans Excellence uppläste, under tillkännagifvande,
att en lika beskaffad Lista äfven
nu lomme att i RiddarhusCancelliet upprättas,
och sedermera lill efterrättelse i RiddarhusSalen
anslås. Hvad åter beträffar den
af Herr Tham väckte fråga, huruvida Ridderskapets
och Adelns Herrar Electorer skulle
kunna uti Förstärkta StatsUtskottet inväljas,
så enär 22 §. i RiddarhusOrdningen
innehöll: Harder Élector till Utskotts Ledamot
vald, upphöre han att vara Elector,
och böra genast Bänkmännen sammanträda,
och en annan utvälja; ansåg Hans Excellence
häraf tydligen följa, att Herrar Electorer
icke kunde med Electorsbefattningen
förena den, att vara Ledamöter i Förstärkta
StatsUtskottet.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
O111 allt i Grundlagen ovilkorligen skall
Den 12 Junii e. m.
61
förklaras efter ordalydelsen, så utesluter visserligen
den af Herr Grefven och LandtMarskalken
åberopade §. Ridderskapets och
Adelns Electorer från att väljas till Ledamöter
i Förstärkta StatsUtskottet. Men ser
man derpå, att, i stället för att ett vanligt
Utskott endast har att reda och utlåta sig
öfver ärenderne, ett Förstärkt Statsutskott
deremot beslutar i Rikets Ständers namn;
så synas Electorerne icke böra vara derifrån
uteslutne, enär deras befattning intet
annat föremål äger, än att med Ja eller Nej
besvara framställda frågor, en rättighet den
de, ehuru Electorer, inom Stånden utöfva.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han ansåg
sig böra följa ordalydelsen, hvilken Hans
Excellence uppläst, och som, efter Hans
Exceliences omdöme, vore fullkomligt tydlig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Hvad jag nyss hade äran yttra, var
i anledning af ett RiddarhusUtskottets Memorial,
som jag nyligen haft tillfälle att se,
der Utskottet, dock utan att klandra, anmärker,
attRiddarhusDirektionen invalt till
dess Ledamot en person, som väl icke var
ordinarie Statssekreterare, men som varit
tillförordnad föredragande inför Kongl. Maj:t.
Jag vet dessutom, att vid förra Riksdagen
tvist var, om sådane personer voro behörige
eller ej till Ledamöter i Förstärkta Stats
-
62
Sen 12 Junii e. m.
Utskottet. Till förekommande af misstag
af så väl de väljande, som de, hvilka pröfva
vallistornes giltighet, tror jag derföre
vara bäst, att namnen på de personer, som
ej äro valbare, uppsättas på en serskild Lista.
Herr Grefven och LandtMarskalken
bar nyss behagat för oss uppläsa den Lista,
som vid förra Riksdagen upprättades,
men jag saknade der helt och hållit de personer,
som, enligt hvad jag haft äran nämna,
RiddarhusUtskottet, det må nu vara med
eller utan skäl, ansett vara bland dem, som
icke få valjas till sådane befattningar, som
den ifrågavarande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan ej förstå
huru Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle kunna känna, hvilka bland Ridderskapets
och Adelns Ledamöter varit för
tillfället tillförordnade Föredragande inför
Kongl. Maj:t under loppet af de 5 år, hvilka
sedan sista Riksdagen förflutit. Jag skulle
derföre tro Herr Grefve De la Gardies
förslag vara omöjligt att verkställa. En annan
fråga är, om det är enligt med Grundlagarne.
De nämna, så vidt jag vet, ingenting
derom. Under Ståndets öfverläggningar
kan ej någon fråga uppstå, som står i
beröring med förenämnde personer. Om
Grundlagarne utesluta Konungens Rådgifvare
från deltagande i valen inom Stånden,
så hafva de dock rättighet att deltaga i besluten;
och här är fråga om att fatta be
-
Den 12 Junii e. m.
63
slut. Jag tror, att desse Föredragande, eller
om jag så får kalla dem, halfministrar,
måtte få fritt utföra siu representationsrätt,
och kunna obehindradt väl ja eller väljas till
Ledamöter i Förstärkta StatsUtskottet, så
snart de hafva den lyckan att vara befriade
från anmärkningar af ConstitutionsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Min mening är visserligen ej, att
söka från valet utestänga dem, som varit
tillförordnade Föredragande inför Konungen;
men för att förekomma misstag och ovisshet
hos dem som välja, äfvensom hos dem,
hvilka pröfva valbarheten, önskar jag ett bestämdt
förklarande i detta fall. Om den åberopade
Grundlagsparagraphen förklaras böra
förstås så, att blott de Ordinarie StatsSekreterarne,
men icke de tillfälligtvis Föredragande,
äro från valet utestängde, så har
jag ej något deremot att anmärka, och är
nöjd med den Lista på de ovalbare personer,
som förra Riksdagen uppgjordes, och
nu blifvit af Herr Grefven och LandtMarskalken
uppläst.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att då någon anmärkning
vid sistförflutne Riksdag icke blifvit
gjord mot den då upprättade af Hans
Excellence nyss uppläste Lista, å hvilken endast
de personer, hvilka, i egenskap af Or
-
64
Den ia Junii e. ni.
dinarie tjenstemän, inneliaft de i 41 §• Riksdagsordningen
uppräknade Embeten, ansåg
Hans Excellence den Lista, hvilken nu
lomme att uppgöras, likaledes blott böra
upptaga de personer, som för närvarande
innehafva nyss omförmälte Embeten.
Å nyo föredrogs och bifölls LagUtskottets
den 5 sistlidne Maji under N:o 65 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt Motion
om förklaring öfver ii Capitlet 2tdra
§. RättegångsBalken.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 22
sistlidne Maji, under N:o 66 afgifne, samt
den 4 dennes e. m. på bordet lagde Betänkande,
öfver väckte Motioner om den ändring
i 2 och 3 §§. af 3:dje Capitlet ÄrfdaBalken,
att syskonbarns rätt, att, vid arftägt
emellan Sidoarfvingar, träda i sin aflidne
faders eller moders ställe, må utsträckas
till Syskons Barnabarn och deras afkomlingar.
Herr HjertaGustaf: På grund af Herr
Berg von Lindes reservation, anhåller jag
om detta Betänkandes återremitterande till
Lagutskottet. LagComiten har föreslagit lika
beskaffad ändring af ifrågavarande §§.,
som
Den 12 Juni! e. m.
65
sorn Motionairerne yrkat, men Utskottet afstyrkt;
och jag gillar desto heldre LagComilens
förslag i detta afseende, som det synes
mig vara skäl, att vi härutinnan söka
följa de arfsprinciper, som i andre Länder
gälla, och hvilka äro naturligare, då de mera
gynna arfvingar i rät nedstigande linea
än bakarf. Jag vill ej onödigtvis upptaga
tiden med något vidare anförande, utan inskränker
mig till att åberopa innehållet af
reservationen, som föreslår den nya redactionen
på grund af de motiver, LagComiten
fullständigt utvecklat, och innefattar, i
min tanka, tillräckliga skäl till återremiss
af Betänkandet, hvarom jag förnyar min
anhållan.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Om
orimligheten af den Lag Motionairerne vilja
hafva upphäfven, har jag af egen erfarenhet
haft tillfälle öfvertyga mig. För omkring
20 år sedan förlorade jag genom döden
en Bror, som efterlemnade fyra späda
barn. Yi voro, efter hans död, fem lefvande
Syskon, och korrt efter honom dogo
en vår Farbror, Faster och Moster, alla
ogifta. Enligt då och ännu gällande Lag,
skulle vår aflidne Brors Barn icke få med
oss dela det lilla arfvet efter desse Slägtingar;
men vi ryste alla för obilligheten af
detta stadgande, och lemnade dem lika arfslott,
som deras Far skulle hafva varit be28
H. 5
66
Den 12 Junii e. m.
rättigad till, om lian lefvat. Då stadgades
lios mig öfvertygelse» om denna Lags orimlighet,
och jag föresatte mig att ej försumma
något tillfälle, att få densamma upphäfven.
Jag instämmer derföre i Herr Berg
von Lindes reservation och i hvad den
siste värde Talaren anfört; men i min
tanka hafva så väl dessa, som LagComiten
betraktat saken nog ensidigt och ifrån
en alltför inskränkt synpunkt. Mig synes
Lagstiftarens mening icke kunnat vara, att
blott söka verkställa den aflidnes presumtiva
vilja, och derefter bestämma arfsrätten.
En sådan presumtion vore alltför osäker
och i så måtto olämplig till princip för
Lagstiftaren, som han väl alltid hör göra
afseende endast på det rätta och på det allmännas
bästa. Jag anser derföre arfsrätten
hafva blifvit införd för att befria Samhället
från skyldigheten att draga försorg om
hvarje afliden persons barn och andra behöfvande
anhöriga. Principen för Syskons
arfsrätt är ej någon annan, än den, att arfvet
anses hafva fallit tillbaka till föräldrarnc,
och då de äro döde, ärfva Syskonen,
såsom företrädande Föräldrarnes ställe. Arfvet
anses således såsom komme det från Föräldrarne,
och deraf följer klart, att det
lika litet bör vara någon gräns för arfsrättens
utsträckning åt sidan till syskonsbarn
och deras afkomlingar, som någon gräns
finnes för arfsrätten i rät nedstigande linea.
Jag anhåller derföre om ålerremiss af Be
-
Den 12 Junii e. m.
67
tänkandet, för att antingen få det af Utskottet
omarbetadt, eller bereda tillfälle för
Ridderskapet och Adeln alt bifalla den föreslagna
Lagförändringen, när frågan nästa
gång härstädes förekommer, på det vi småningom
må adoptera de principer, sorn i
LagComitcns Förslag till ny CivilLag äro
framställde, och sålunda småningom undanrödja
hindren för det helas antagande.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag uppträder ej för att bestrida återremiss,
i anledning af de anmärkningar, hvilka blifvit
gjorde. Frågan är af synnerlig vigt och
måste noga öfvervägas. I anledning af hvad
Herr Hjerta anfört, rörande främmande länders
Lagar, bör jag hafva äran upplysa, att
de Fransyska Lagarne före revolutionen innehöllo
samma stadgande, som vår Lag lili
innefattar, men i Napoleons Lag infördes
den så kallade collaterala arfsrätien ad infinitum,
hvilken man nu härstädes föreslagit.
Erfarenheten visade likväl, att genom
denna collaterala arfsrätts tillämpning på
aflägsna arfsleder, så många rättegångar Uppstodo,
att, ehuru, under de stora reaclioner
efter revolutionen, ärfslägarne i Code
Napoleon i öfrigt bibehållits, man likväl
i denna omständighet nödgats frångå den
collaterala arfsrätten och återtaga den förra
lagen. Detta exempel torde bevisa meia
än den nya theori man nu önskar göra
5*
68
Den 12 Junii c. m.
gällande. Skulle i öfrigt de collaterala arfsförhållanderna
nu antagas, borde de äfven
iakttagas, i afseende å bakarf m. m. Jag
anser vådligt att göra någon ändring i livad
från uråldriga tider varit föreskrifvit, och äfven
allmänna Lagen för närvarande härom
stadgar. Jag medger väl, att någon obillighet
derigenom understundom kan uppkomma,
men samma orättvisa uppkommer
genom den collaterala arfsrättens bibehållande
i nionde led o. s. v. Då arfsrätt, efter
mitt omdöme, ej är i lag grundad, förmodar
jag att den framdeles torde alldeles
försvinna, hvilket jag skulle anse vara rigtigast,
men intill dess torde nu gällande Lag
uti ifrågavarande omständighet rättast böra
bibehållas.
Herr Silfverstråle, Gustaf, anförde skriftligen
:
Skälen, hvarföre Utskottet icke tillstyrkt
bifall till den ifrågavarande Motionen, uppgifvas
hufvudsakligen deruti, att Utskottet
ej velat, vid arfsföljds bestämmande, tillåta
vidare afsteg ifrån det antagna Slägtberäkningssättet,
som fått namn af Computatio
Civilis.
Men alt denna Computation, vid arfsföljdens
bestämmande, likväl helt och hållet
är otjenlig, och ledande lill origtiga resultat,
är hvad jag tror vara lätt att visa.
Det enklaste bevis på en regels rigtigliet
är: att den tål att consegvent utbildas
Den 12 Junii e. m.
69
och tillämpas, Vöre denna computation vid
arfsföljdens bestämmande naturlig och rigtig,
då skulle icke undantag ifrån densam^
ma vara af rättskänslan så högt påkallade.
Nödvändigheten af undantag ifrån dess
conseqventa efterföljd har också alltid, till
och med i sjelfva det ögonblick, då arfsföljden
derefter först bestämdes, gjort sig
gällande, och ehuru hårdnackadt forntida
Lagstiftare, vid arfsföljdens stadgande, bemödat
sig, att följa nyssnämnde computation,
hafva de likväl ej i 1^34 års Lag förmått
tillämpa den på aflidnes egna Bröstarfvingar,
eller på dess Bröder och Systrar
samt deras barn. Hade ej genom dessa undantag
ifrån Computationens begagnande,
densamma vid de oftast inträffande arfsfall
livilat obegagnad; så hade visserligen orimligheten
af sjelfva Regeln om dess begagnande
fallit för klart i ögonen, för att icke
långt för detta vara förkastad; men då den
endast trädt i verksamhet vid mera sällsynta
fall, bar man åtnöjt sig med att förvånas
öfver de vidunderliga resultat den boredt,
utan att göra sig mödanatt dem, för
framtiden, förekomma.
I nödvändigheten af dessa undantag
ligger emedlertid beviset för rättsvidrigheten
af den regel, som stadgar denna Computations
användande vid arfsföljdens bestämmande,
då deremot den Regel, utur
hvars rot undantagen utspirat, alltid fram
-
7o
Den 12 Junii e. m.
står lika enkel som allmänt giltig, den nemligen
att personer, af närmaste gemensampia
ursprung med den aflidne, äfven äro
närmast till dess qvarlåtenskap — till arf.
$åledes först den dödes egne Bröstarfvingar.
Dernäst — då de ej äro lill — den dödes föraldrar
med deras bröstarfvingar; och först,
då icke någon af dessa finnes, Faderfader,
Fadermoder, Moderfader och Modermoder
?ned dera§ Bröstarfvingar o. s. v.
Det onaturliga och det rättsvidriga i den
pu varande arfsföljden (så snart den afviker
ifrån sistnämnde Regel, och lämpar
sig efter det slägt-beräkningssätt, som häremot
strider,) gör sig tydligast känbart uti
den hemska ovisshet, hvari gamla barnlösa
personer och deras anförvanter hållas derigenom,
att först, genom dödsfallens ordning,
bestämmes hvart arfskapen skola gå;
och deri förvåning den likgiltigt skådande
Allmänheten ovilkorligt erfar, då stora arf
oförmodadt genom en oväntad dödsfallsordning
frånryckas slägtgrenar, som dem under
decennier påräknat, och tillfalla andra
okände arfvingar, som derom aldrig haft
aning, motsäger ej eller, att något origtigt
och onaturligt finnes i en Lag, som i stället
att vara den eviga oföränderliga rättvisans
uttryck, synes närma sig till organ för
lia zard spelets nyck.
Ämnet är af vigt! Ehuru följderne
gf det origtiga af närvarande Lagstadgan
-
Den i a J u n i i e. m.
de icke trycka hela Allmänheten, falla de
likväl ofta, och då med så mycket mera
tyngd, på enskilda individer, och aldra oftast
på barn, som haft den olyckan att i
sin späda ålder förlora föräldrar. Hvarföre
skall då, på sätt genom nu varande lagstadgande
är tillskapadt, med Föräldrars
tidigare bortgång, äfven förenas förlusten
af den arfsrätt till barnlösa sidosläglingars
stundom stora ägodelar, som, deräst Föräldrarne
lefvat, varit dem tillerkänd/ Hvarföre
dessa Fader- eller Moderlösa äfven försättas
i armod, på det ägodelarne måtte,
till följd af en endast skenbart rigtig Arfsföljdsregel,
odelade öfvergå till de barn,
som derjemte haft lyckan, att längre få njuta
Föräldrars omvårdnad?
Jag öfverlemnar dessa frågor till Ridderskapets
och Adelns behjertande, och anhåller,
att hvad jag nu anfort, må få åtfölja
den återremiss, hvarom jag gör mig förhoppning.
Herr Hjerta: Sedan jag, genom det anförande,
som nu sednast blifvit uppläst, är
förekommen, har jag intet att tillägga i hufvudsaken,
utan vill blott erinra, alt om man
i Frankrike ansett sig böra återgå från en
senare införd Lagstiftning, till den äldre
ordningen i afseende på Arfsrätten, ensak,
jag ej visste, och som jag tillstår jag, oagtadt
Friherre Ehrenborghs yttrande, icke ännu
Den ia Junii e. rn.
anser vara så säker, torde detta likväl ej
bevisa mycket, då man i så många andra länder
ej funnit samma svårigheter, hvilka Friherre
Ehrenborgh omtalat såsom orsaker till
ålergången i Frankrike, t. ex. de Tyska Staterne,
som i sednare tider förbättrat sine
lagar. Hvad svårigheten beträffar att hålla
reda på arfslederne och undanrödja anledningar
till Arfstvister, i samma mån, som
arfsrätten utsträckes, tror jag att den lätt
skulle liäfvas genom utstakande af en bestämd
norm, som vore förenlig med allmänna
känslan för rätt och billighet. Jag
tror derföre, att om Utskottet skulle tillstyrka
den ene Motionärens förslag, som utgår
endast på arfsrättens utsträckning till
Syskons barn och deras afkomlingar, samt
Utskottet dervid föreslog, att denne arfsrätt
skulle upphöra t. ex. med 5:te ledet, skulle
ingen synnerlig fara för oreda kunna
uppstå; och som jag anser detta åtminstone
förtjena att af Utskottet tagas i öfvervägande,
anhåller jag om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Ehuru föga värdt för mig
det kan synas, alt ingå på en bana, der man
har alt strida emot ett hundraårigt bruk, en
hundraårig vana, skulle jag dock anse mig
fela i min pligt, om jag icke vid detta tillfälle
höjde äfven min röst emot den himmelsskriande
orättvisa Lagens närvarande stadgande
innehåller, i fråga om arf mellan Sy
-
I
Den 12 Junii e, m.
73
ston och deras afkomlingar. Jag har sjelf
sett de olyckliga följder detta stadgande
medfört, och jag har funnit de uteslutne
arfvingarnes lidande så stort, att, ehuru svag
min röst kan anses och äfven vara i sjelfva
verket, jag likväl skulle förebrå mig, om
jag icke, så vidt jag förmår, sökte bidraga
till en förändring häruti. Man har åberopat
den varsamhet, hvarförutan åldriga bruk
ej böra afskaffas, och man har sagt, att arfsrätten
alltid här varit sådan den nu är. Ingen
kan mer än jag bära farhåga för hågen
att förändra, att afskaffa allt gammalt, endast
för nöjet att försöka nytt; men jag hemställer
om det ej bör vara tid att en gång
afskaffa en Lag, som så högt strider mot
all billighet och rättskänsla. Man har talat
om den oreda arfsledernes mängd skulle
medföra; men jag vet icke, hvad ondt skulle
kunna härflyta deraf, då i alla fall ingen
derigenom lärer komma att ärfva mer,
än honom rätteligen tillkommer, det vill
säga mer, än hvad dess principal-arftagare
om han eller hon lefvat, bort hafva enligt
nu varande lag. Det är sagdt, att anledningarne
till rättegångar genom en utsträckning
af arfsrätten skulle ökas. Jag beklagar
om så skulle hända; men om rättvisan
ej kan vinnas utan rättegång, kan jag ej deri
se något skäl att gynna orättvisan för att
afböja rättegången. Jag får på grund af dessa
skäl biträda den reservation en värd Ledamot
af detta Hus, Herr Berg von Linde,
74
Den 12 Juni i e. m.
bifogat Utskottets Betänkande, och önskar
återremiss deraf, ifall ej Ridderskapet och
Adeln skulle medgifva, att detsamma afslås.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfningLagUtskottetsden
22 sistlidne Maj under N:o 67 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt motion om inskränkning
af den i i5 Capitlet 5 §. ÄrfdaBalken
stadgade praescriptionstid för inländsk arfvinge,
hvars vistelseort är okänd, samt om
föreskrift, huru hans rätt under nämnde tid
må bevaras.
Herr Ribbing ^ Arvid: Af det upplästa
Betänkandet lärer Ridderskapet och Adeln
nogsamt hafva inhemtat den lagförändring
Utskottet här föreslagit, nemligen att i stället
för det frånvarande arftagares rätt hittills
varit nästan oinskränkt, i det att han
haft öppet tillfälle att vid hvilken tid som
helst göra sin rätt gällande, så snart han
visat, att häri utan eget förvållande varit
urståudsatt dertill inom den utsatte pre
-
Dun 12 Junii e. m.
75
scriptionstiden af 20 år, så har Utskottet
ej allenast inskränkt denna prescriptionstid
till 10 år, utan ock borttagit rättigheten
att visa laga förfall, och i stället antagit
ett kungörande, som förmodlingen skall ske
i Allmänna Post- och InrikesTidningarne.
Jag hemställer, om detta är billigt. Det
är sannt, att vi nu lefva i fredliga tider,
inen vi hafva exemplet ännu i minnet, då
Fäderneslandets söner blifvit en längre tid
uppehållne utom Riket, och dådet, för att
de med lugn och glädje skulle kunna uppfylla
sina pligter, varit ett behof för dem
att veta, det Fäderneslandets Lag beskyddade
deras rätt och deras egendom från
sköfling. Grunden för det nya förslaget
är åter endast den materiella beräkningen,
att Capitalet ej må ligga dödt och ofruktbart.
Är en sådan grund bättre och ädlare,
än den gamla, så har jag intet att säga;
men jag öfverlemnar afgörandet till Ridderskapet
och Adeln, som kanske är närmast
att blifva blottställd för följderne af
den nya Lagen. Dessutom har vid redactionen
influtit den hufvudsakliga förändring,
att då det hittills varit lagdt på Domarens
ansvar att tillse, det den frånvarandes arf
icke förskingrades, har Utskottets förslag
lagt säkerheten i Borgesmäns händer. Vi
vete, huru mycket denna säkerhet i våra
tider gäller. Vi hafva i dag afgjort ett
Betänkande från StatsUtskottet, som visar,
huru Borgesmän för Borgesmäns Borges-*
Den 12 Junii e. m.
män, hela raden igenom, cederat Lonis',
och Staten slutligen måst accordera med
de sista för att få något i stället för intet
annat än rätt att bysätta. Detsamma
kan inträffa för en frånvarande person
i afseende på hans arfsmedel, och göra
den lidande föga belåten med Utskottets
förslag. För öfrigt har Utskottet äfven föreslagit
en så obegränsad och i afseende
på hvilka arfvingens slägtingar så obestämd
rättighet att mot borgen lyfta Capitalet,
att jag fruktar, det den skall föranleda till
processer, i synnerhet som lyftningen är
särdeles förmonlig, då, så vidt Betänkandet
gifver vid handen, den får ske utan
ränta. Sexton årsränta gör, som man vet,
ett fördubbladt Capital, och förmånen af
lyftningen är följaktligen så stor, att flere
slägtingar säkerligen skola täfla derom och
söka att blifva delaktige deraf. Men dessa
mina senare anmärkningar röra detaljerne
af Utskottets Betänkande. Jag återvänder
nu till den första anmärkningen, och hemställer,
om icke Riddarskapet och Adeln,
i betraktande af de skäl, som tala för bibehållande
af det gamla Lagstadgandet, skulle
finna lämpligast att afslå Betänkandet, men
anhålla, att det i annat fall åtminstone må
återremitteras.
Herr von HartmansdorffAugust: Som
jag ämnat yttra mig i samma mening sorn
Herr Ribbing, och ingen talat för motsatsen
j så afstår jag.
Den 12 Junii e. ra.
77 >
Friherre Ehrenborgh 3 Casper Willielm:
Jag kan icke rätt fatta grunden för
den värde Talarens ena anmärkning, nemi.
vådan af Utskottets förslag, att tillåta fjermare
arfvingar rätt till lyftning af arfvet
emot borgen, då detta är ett ordagrant
återgifvande af det nu gällande stadgandet.
Jag tror således, att detta varit ett misstag
af Herr Ribbing. Utskottet har i öfrigt
blott återfört prescriptionstiden för frånvarande
arfvinge till io år, och Utskottet
har härvid hämtat hufvudsakligaste anledningen
derifrån, att prescriptionstiden för
andra fordrings-anspråk blifvit nedsatt från
20 till io år. Utskottets ändamål har således
varit att sätta Lagen i harmoni med
sig sjelf. I flera Länder är prescriptionen
för arfvinge inskränkt till 5 år, i andra till
4, och LagCommitteen har äfven i sitt förslag
till ny CivilLag tillstyrkt en prescription
af endast \ år, så att Utskottet ingalunda
kan sägas hafva gått för långt, då
det antagit io år. För min del hyser jag
den öfvertygelse, att om en person icke
inom io år gör sina arfsanspråk gällande,
är det föga sannolikt, att han skall göra
det inom 20 år. Jag kan derföre ej inse någon
grund för Herr Ribbings mening; men
skulle denna af Ridderskapets och Adelns
pluralitet gillas, finner jag ingen vinst af
en återremiss. Det naturligaste blir i sådant
fall att afslå Betänkandet, då den gamla
§. kommer att oförändrad qvarstå. Jag
Den 12 Junii e. ra.
får derföre anhålla om proposition till bifall
eller afslag å Utskottets Betänkande.
Herr Ribbing: Med den underordnade
frågan, sorn den siste värde Talaren omnämnt,
huruvida Utskottets förslag i afseende
på fjermare arfvinges rätt till lyftning,
emot borgen, är ett fullkomligt återgifvande
af den gamla §:n, vill jag icke uppehålla
mig, då denna fråga kan vara likgilltig,
i händelse Ridderskapet och Adeln finner
skäl att taga min hufvudsakliga anmärkning
i öfvervägande. Jag har icke nu Lagboken
till hands, så att jag kan citera ordalagen,
men de innefatta ganska säkert, att det
ligger å Domarens vårdnad, att arfvet bevaras
åt den frånvarande arfvingen. Samma
värde Talare, som gifvit mig anledning
att yttra detta, har sagt, att om arfvet icke
inom io år blef kändt för arfvingen, skulle
det troligen ej heller blifva det inom 20
år. Härutaf skulle Ridderskapet och Adeln
kunna förmås att tro, det nuvarande Lagen
inskränker frånvarande arfvinges rätt till
endast 20 år, men det förhåller sig icke
så; arfvingens rätt är, såsom jag förut nämnt,
nästan obegränsad, enär han äfven efter dessa
20 år kan göra sin rätt gällande, om han
haft laga förfall, på sätt samma Lagbok
visar. Man har åberopat, att praescriplionen
i andra länder är inskränkt till 5 år.
Jag vet det, men jag vet äfven, att våra
Lagar genom bevarandet af deras rätt, som
Den 12 Junii e, m.
79
■under krigstider eller under andra företag
utom Fäderneslandet ofta vågat allt för detsamma,
åsyftat ett skydd, som kanske i betydlig
mån bidragit till den Fosterlandskärlek,
hvilken alltid utmärkt Svensken,
och jag tror icke det vara skäl atti utbyte
häremot taga mönster från andra Länder.
Jag yrkar derföre afslag af Betänkandet,
emedan jag instämmer med den värde Talaren,
att dess återremitterande är utan
ändamål.
Friherre Ehrenborgh: I afseende på
Herr Ribbings första anmärkning, vili jag
icke neka, att Utskottet utgått från den
synpunkt, alt bestämma io års prasscription,
ehvad laga förfall företes, eller icke;
ty Lagens föreskrift i detta afseende har
det varit lätt att illudera, och jag bekänner
således, att Utskottet här gått till väga med
full öfverläggning. Hvad åter den sednare
anmärkningen beträffar, vill jag, som har
Lagboken till hands, gå Herr Ribbing till
mötes med uppläsning af det ifrågavarande
Lagrummet. Det lyder sålunda: Nu vet
man hans inländske Arfvinge , men ej , hvar
han är; då skall arfvet under säkert förvar
sättas, till dess han kommer, eller
emot full borgen af fjermare lyftas. Kommer
han ej inom ao år; vare från arfvet
skiljd, der han ej laga förfall viser. Utskottets
förslag åter lyder på följande sätt:
Nu vet man hans inländske Arfvinge, men
8o
Ben 12 Jun ii e. m.
ej hvar han är, läte då Domaren i Allmänna
Tidningarne j tre gånger j minst en
månad mellan hvarje gång , och första
gången sist inom tre månader ifrån den
dag, då Boupptekningen till Rätten ingifven
blifvit, kungöras , att arf fallit honom
till; sätte ock arfvet i säkert förvar , eller
under God Mans vård, till dess han kommer.
Vilja fjermare thet arf lyfta; vare
thet tillåtet, ther the för lyftningen ställa
borgen, som af Rätten godkännes. Kommer
ej then frånvarande arfvingen inom
Tio år ifrån then dag, tå kungörelsen
tredje gången i Tidningarne införd är;
vare från arfvet skiljd, ehvad han laga
förfall visar, eller ej. Jag hemställer nu,
om icke meningen, i frågan om Borgen, är
densamma på bägge ställen, ehuru icke orden
äro precist de samma. Jag får föröfrigt
repetera, hvad jag ofta förut i mina juridiska
strider med den värde anmärkaren
anfört, nemligen att det är häst, att genast
skrida till votering. Jag ser ingen anledning
att förmoda, det Utskottet skulle förmås
att frångå sin yttrade mening, genom
Herr Ribbings framställning af en åsigt,
som redan varit under öfverläggning till
följd af Pehr Ericssons Motion. Då fråga
således här icke är om någon moditication,
utan endast om gamla §:n skall bibehållas,
hvilket blir följden af afslag, eller om den
skall förändras, på sätt Utskottet tillstyrkt,
hem
-
V
Den 12 Jun ii e. m. 81
hemställer jag, om återremiss kan vara af
någon nytta; ty frågan har redan inom Utskottet
blifvit till fullo ventilerad och inga
nya skäl äro framdragne. Resultatet blir
således förmodeligen det samma, nemligen
att antingen förmår Herr Ribbing göra sin
mening gällande om §:s oförändrade bibehållande,
eller ock antages den redaction
Utskottet nu föreslagit.
Herr Ribbing: Jagmedgifver visserligen
genvägen deraf, att genast afgöra hvarje
sak genom votering, men Ridderskapet och
Adeln torde ej misstycka, om någon önskar
att först framställa skälen för sin åsigt.
Hvad citationen af Pehr Ericssons framställning
beträffar, så frågar jag, om någon bland
Ridderskapet och Adeln utom den siste värde
Talaren och jag ens tagit kännedom om
hvad Pehr Ericsson yttrat, och om så är,
det icke då är nödigt, att detsamma å nyo
af mig framställes. För uppläsningen af det
ifrågavarande Lagrummet, är jag den värde
Talaren förbunden. Der står, att arfvet skall
under säkert förvar sättas eller emot full
borgen lyftas; hvilketdera är således, till
arfvingens desto större säkerhet, öfverlemnadt
till Domarens ansvariga pröfning, och
den säkerhet, som en nedsättning i allmänna
förvaringsrum, såsom Landtränterierne
eller Banken, lemnar, är ofta bättre, än utlemnande
mot borgen, serdeles som, med
28 H. 6
I
8a Den 1a Junii e. m.
lyftnings-rättigheten, ingen skyldighet att
erlägga ränta är förbunden. Utskottets förslag
innehåller väl, att arfvet skall sättas
i förvar, eller under God Mans vård, men
tillägger: ''Vilja fjermare thet arf lyfta;
vare thet tillåtit3 ther tke för lyftningen
ställa borgen, som af Rätten godkännes.”
Fjermare arfvingar få således en ovilkorlig
rätt att lyfta arfvet; och jag hemställer om
icke i våra vanskliga tider den frånvarande
i sin rätt sålunda mera förlorar än vinner
på Lagförändringen, som föreslås.
Herr von Hartmansdorff: Ifrågavarande
Betänkande har visserligen sina förtjenster,
men äfven sina brister. Af sednare slaget
synes mig vara inskränkningen i prasscriptionstiden
från 20 till 10 år, ehvad den
frånvarande laga förfall visar, eller icke;
samt förslaget att kungörelsen om det arf,
som tillfallit den utrikes vistande Slägtingen
skulle införas endast i allmänna Tidningarne,
hvarmed troligen förstås våra Post-och
Inrikes-Tidningar, hvilka blott här i landet
äro gängse. Men vi äro nu, mera än förr,
i beröring med främmande folk, och hafva
oftare Slägtingar i andra Länder, ja i andra
Verldsdelar. Sjelf har jag en Slägting, som
fastän qvarstående i Svensk tjenst, likväl
tjenar i Södra Amerika; men jag vet ej säkert,
hvarest han der befinner sig, om han
är fången eller fri; och jag vore okunnig
om, huru jag skulle kungöra honom någon
Oen 13 Junii e. m.
83
arfslägenhet, om sä behöfdes. Genom införandet
i Svenska Post- och InrikesTidningen
afen underrättelse derom, lyckades
det visst icke; och genom användandet af
blott detta medel skulle troligen de fleste
utomlands vistande Svenskar förlora deras
arfsrätt härstädes; emedan Post- och InrikesTidningen
måhända är, af alla StatsTidningar,
den minst kringspridda. Jag
yrkar fördenskull återremiss dels på det att
prasscriptionstiden måtte förlängas till 20
år, ehvad den frånvarande visar laga förfall
eller ej, dels på det att någon Utländsk
Tidning, som i allmänhet upptager Svenska
underrättelser, och vidsträckt läses, såsom
någon af de Hamburgska, mätte i stället
af Utskottet uppgifvas.
Friherre Ehrenborgh: Alltid trogen den
grundsatts, att icke bestrida återremiss, då
anmärkningar, åsyftande modificationer eller
upplysningar, framställas emot ett Betänkande,
i hvars afgifvande jag som UtskottsLedamot
deltagit, vill jag visserligen icke
eller nu sätta mig emot den yrkade återremissen
af ifrågavarande Utlåtande. Herr
von Hartmansdorff har gjort Lagutskottet
den rättvisa, att, i motsatts till livad Herr
Ribbing lagt Utskottet till last, hafva sökt
förskaffa större säkerhet åt utrikes vistande
Svensk Man i afseende på hans arfs-angelägenheter
inom Fäderneslandet; äfvensom
84
Den 12 J unii e. m.
Herr von Hartmansdorff har hållit Utskottet
räkning för dess bemödande, att bestämma
skyldigheten emellan Domaren och
inländsk Arfvinge, att underrätta den utom
Landet varande Arfvingen om det fallna
arfvet. Härvid får jag äran förklara, att
Utskottet i anledning af den i ämnet väckta
Motionen sett sig föranlåten förtydliga hvad
1734 års Lag stadgar om underrättelses
meddelande åt inländsk Arfvinge, hvars vistelseort
är okänd, då arf honom inom Riket
tillfaller, och att Utskottet ålagt Domaren
denna skyldighet. Säkerligen hade
äfven Utskottet, såsom Herr von Hartmansdorff
yrkat, föreslagit denna underrättelses
införande i Hamburger-Correspondent, om
icke Utskottet ansett sig bunden af Författningar,
deri Kongl. Majit förklarat, att förut
stadgade kungörelsers införande i Tidningen
Hamburger-Correspondent nu mera icke
skulle äga rum. Skälet dertill torde varit,
att nämnde Tidning, som fordom varit ett
allmänt Verldsblad, genom tillkomsten af
flera så in- som utländska Tidningsblad, upphört
att äga sin fordna publicitet. Och
Utskottet har i förlägenhet, om hvilket Tidningsblad
borde anses för det allmännaste,
och således tjenligaste att föreslås till begagnande
uti ifrågavarande fall, föredragit
att icke utnämna någon viss Tidning. Jag
vill visst icke bestrida Herr von Hartmansdorffs
påstående, att kungörandet bör ske
genom något Utländskt Tidningsblad, men
Den 12 Junii e. ra.
85
jag vet sannerligen icke, hvilket dertill
borde tagas. Då jag medgifvit återremiss
af Betänkandet, torde det tillåtas mig att
derjemte fästa uppmärksamheten på vidtagandet
af den utväg, att hvarje gång Svensk
Auctoritet borde föranstalta om ifrågavarande
Kungörelse, ägde den dermed vända sig till
Stats Ministern för Utrikes Ärenderne, hvilken
derefter på allmän bekostnad ombesörjde
införandet deraf i den Tidning han
anser lämpligast.
Herr von Hartmansdorff': Jag har endast
begärt ordet, för att förklara, det jag
anser Friherre Ehrenborghs förslag i anseende
till kungörandet vara bättre än mitt,
och att jag derföre instämmer deri.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Äfven
jag förenar mig med Herr von Hartmansdorff,
att anse Friherre Ehrenborghs
förslag om kungörandet af här i Riket till
utomlands vistande person fallet arf ändamålsenligt.
Jag inser jemväl, att Utskottet genom
sitt förslag sökt bringa praescriptionstiden
för detta fall till likhet med all annan, eller
tio år; men då Utskottet tillika föreslagit,
och, såsom migsyries, ganska rigtigt, upphörande
af den nu befintliga rättigheten,
att obegränsadt efter praescriptionstidens slut
kunna medelst styrkande af laga förfall göra
sina anspråk gällande, hemställer jag, om
86
Den 13 Juni! e. m.
ej öfvergången från nu varande förhållanden
blifver nog skarp, och om det ej vore skäl,
att tills vidare åtminstone låta hero vid
den sednare delen af Förslaget, och således
bibehålla den längre praescriptionstiden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar,- till Utskottet återremitteras,
,
Ropades Ja,
Herr Ribbing, Arvid: Då det är min, lika
som hvarje annan Representants rätt,att, i
anledning af redan väckte Motioner, framställa
nya, som dermed äga sammanhang, begagnar
jag nu denna rättighet, och begär att
få uppläsa följande Molion,
Hvarefter Herr Ribbing uppläste följande:
Enär
Rikets Ständer, utom PresteStåndet,
antagit det Förslag till Lag i 8 §. af
17 Cap. RättegångsBalken, att inga andra
jäf, än de genast och fullt bevislige, få
hindra vittnens hörande, ehvad ”skäl eller
omständigheter förekomma," sorn jäfven styrka;
men denna af Lagutskottet så kallade
förändrade redaction, så vidt jag förstår,
desto mindre instämt med Lagparagrafens
Den 12 Jun i i e. m;
87
grund och mening, som den icke handlar
om jäf i allmänhet, utan endast om tillvitelser,
som göras mot vittnen för att jäfva,
eller, som det heter, stänga dem från vittnesmål,
och Lagförslaget dessutom, om det
vinner nådig sanction, råkar i bestämd strid
ej allenast med den efterföljande 23 §.,
der, för en lika bevekelsegrund som i 8
§. till vittnens hörande, eller för dödsfall
skull, detta hörande likväl är förbjudit,
”om skäl till jäf äro,” samt det nu föreslagna
Lagbudet ora ett så ovillkorligt och
prompt anställande af vittnesförhör jemväl
upphäfver Kongl. Brefvet d. 23 Mars 1^38,
innehållande, att Domaren alltid först noga
bör undersöka, om ett vittne har godt namn
och rykte, samt Kongl. Resolutionen d. 7
Aug. 1753, attnär Domaren finnér, att den
som skall vittna, ar okunnig i Christendomen
och tarfvor undervisning, kan han förut
förvisa vittnet till Presterskapet att förhöras
och upplysas; så och på det att för Lagens
tillämpare det måtte varda möjeligt, att
icke bryta mot Lagens föreskrift, hvilket
ty värr inträffar, då det ena Lagbudet är
tvärt emot det andra, emedan det enas efterföljd
just innebär det andras kränkande,
anhåller jag, att Lagutskottet måtte, så vidt
möjligt är, sätta de af mig anförde Lagrum
i öfverensstämmelse med det till förändring
föreslagna, hvilket jag visserligen
önskade måtte kunna ske, utan att upphäfva
de Lagbud, som omtänksamme Lagstiftare
88
Oen 12 J u ni i e. m.
gifvit till förekommande af missbruk med
den till sin helgd icke för mycket aktade
vittneseden. Men huru än detta månde
lyckas, anhålles, att Lagutskottet täcktes
föreslå åtgärder, hvilka undanrödja ovissheten
om hvilka Lagar och författningar, som
härutinnan skola gälla eller icke.
Jag anhåller ödmjukast, att denna fråga
måtte öfverlemnas till Lagutskottet.
Lades på hordet.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 20 sistlidne
Maji under N:o 34 afgifne, och den
4^de dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 6 förut meddeldte Betänkande,
rörande väckt fråga, att Rådstufvuoch
KämnärsRätter må erhålla Exemplar af
utkommande författningar; äfvensom KämnärsRätterne
tillhandahållas den så kallade
Författningssamlingen.
Herr ■von Schulzenheim, David: Då de
förenade Lag- och EkonomiUtskottens första
utlåtande öfver denna fråga, under N:o
6, förevar hos Ridderskapet och Adeln, hade
jag äran yttra en mening, hvilken en värd
Ledamot, Herr Rosenblad, sedermera i ett
skrifteligt anförande ytterligare utvecklat,
nemligen att den öfverklagade långsamhe
-
Den 12 Junii e. m.
89
ten, vid Författningssamlingens utdelande,
mera måhända borde skrifvas på årstryckets,
än på Författningssamlingens räkning,
hvarjemte jag hade äran upplysa att från
och med innevarande års början sådana anstalter
blifvit vidtagne, att Författningssamlingen
nu mera utkommer åtminstone samtidigt
med årstrycket, om icke äfven skyndsammare.
Jag vill ingalunda nu bestrida
Betänkandets antagande, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna en så beskaffad
underdånig framställning, som den Utskotten
föreslagit, vara af något verkeligt
behof påkallad; men då Utskottens yttrade
öfvertygelse, om årstryckets företräde till
en stor del synes grunda sig på den pag.
7 uttryckta förutsättning, ”att, då det in”ginge
i planen för Författningssamlingen,
”att utkommande Författningar tryckas i
"oafbruten följd efter hvarannan, så att to”raa
sidor ej lemnäs, skulle en förordning,
”sorn endast upptager en eller annan sida,
”i afvagtan på det antal Förordningar, som
”erfordras att fylla arket, möjligen kunna
”blifva hvilande en å tvåmånader,” så anser
jag mig böra härvid erinra, att ett så
beskaffadt dröjsmål nu mera icke kan inträffa,
ty, efter den nu antagna förändrade
planen, utgifvas Numror på halfva ark, om
materialier att fylla ett helt ark någon gång
skulle saknas, och dessutom har den förr
existerande skillnaden upphört emellan den
egenteliga Samlingen och det så kallade Ser
-
9®
Den 12 Junii e. in.
skildta Bladet, ämnade, den förra, att innehålla
alla förordningar och allmänna kungörelser
m. m. samt det sednare sådana
Kongl. Majrts eller EmbetsVerkens Bref och
Beslut, sorn eljest icke hade blifvit tryckte,
jemte förteckningar på i StatsRådet afgjorda
enskildta mål, så att då en Förordning
nu emanerar, tryckes den genast, och
bladet fy lies med någon handling af mindre
allmänt intresse för ögonblicket, eller
i brist deraf med uppgifter på afgjorda mål,
hvartill hvarje veckas Conseil lemnar en ny
och fortfarande tillgång.
Att Författningssamlingen för det närvarande
icke kan användas såsom medel till
alla offentliga Handlingars officiella promulgation,
härrör ingalunda från någon bos
densamma inneboende bristfällighet, utan
deraf att Kongl. Maj:ts för Årstrycket utfärdade
Nådiga Privilegium ännu till sin
kraft och verkan fortfar, och först, om jag
rätt minnes, år 183r tilländalöper. Jag föreställer
mig, att Kongl. Maj:t, vid denna
tidepunkt, icke lärer underlåta att i Nåder
pröfva, huruvida Författningssamlingen då
vunnit den grad af fullkomlighet, att den
kunde till alla delar ersätta årstrycket, eller
användas i dess ställe, och jag skulle
således, för min enskilta del, anse all underdånig
framställning i.detta ämne alldeles
öfverflödig. Jag önskade fastmera, att
Rikets Ständer icke nu ville vidtaga sådana
Den 12 Junii e. m.
91
åtgärder, som i större eller mindre mån skulle
motverka en inrättning, hvilken de sjelfve
önskat, och som framför den förut existerande,
elier Årstrycket, efter min öfvertygelse,
har det tredubbla företrädet af större
rikhaltighet, mindre volum och vackrare
typografiskt utseende.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag får förnya
hvad jag, då ärendet sist förevar, yttrade,
eller att det vore ändamålsenligare bringa
Författningssamlingen till nödig fullständighet,
än att bibehålla Årstrycket derjemte.
Man behöfver blott se det sednare, för att
linna oformligheten af att hopsamla en sådan
mängd med luntor, hvaraf en del blott
innehåller några rader, och flera sidor endast
rubriker. Om Författningssamlingen
ändamålsmässigt redigeras, skola ämnen för
densamma troligen icke tryta. Domare och
Embetsman kunna då lättare följa med förändringarne
i Lagstiftningen, och samma ändamål,
som genom Årstrycket, hastigare och
fullständigare uppfyllas. Vårt sträfvande
att få bort Årstrycket, torde dock ej vara
rådligt att fullfölja, så länge Författningssamlingens
redaction beror på enskild persons
godtycke och ordentlighet. Controll
bör finnas. Jag önskar derföre, att det må
öfverlemnas till Kongl. Maj:t, att vidtaga
nödiga åtgärder, så att Rikets Ständer vid
nästa Riksmöte icke må behöfva fatta nytt
beslut i saken. Jag underställer den siste
ga Den 12 Junii e. in.
värde Talaren, om icke den förändring borde
göras i de af Utskotten pag. 8 nyttjade
ord, då de förklara sig tro annat tillägg
i förra beslutet nu icke böra äga rum, ”än att
”med detaf Utskotten föreslagna utdelande af
”Årstrycket jemväl till authoriteter, som erhålla
Författningssamlingen, måtte fortfara,
så länge och intill dess Författningssamlingen
kan bringas till den fullkomlighet,
att Författningarnes promulgerande
”genom densamma må kunna äga rum, och
”således allt vidare behof af Årstrycket derigenom
upphöra;” näst efter ordet: "fort”fara,
” infördes: ”så länge Kongl. Maj:t an”ser
Författningssamlingen icke äga den fullkomlighet
och vara ställd under de con”troller,
” &c. &c. Jag anhåller om proposition
till bifall å Utlåtandet med Hen nu
föreslagne förändring.
Friherre Ridderstolpe , Fredrik: Alla,
som tillförene yttrat sig, hafva talat för bibehållande
af Författningssamlingen, men
yttrat åtgärder till dess större utveckling,
och åtskillige hafva emedlertid önskat, att
Årstrycket måtte fortfara att fullständigt utdel
as. I anledning deraf får jag föreslå en
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder
i afseende på Författningssamlingen,
att Förordningars promulgerande, genom
densamma, må kunna äga rum, och allt vidare
behof af Årstrycket derigenom upphö
-
Den 12 Juni i e. m.
95
ra; äfvensom att Kongl. Maj:t, i sammanhang
härmed, behagade i nåder föranstalta om en
sådan reglering i afseende på Författningars
fullständiga och ordentliga utdelning lill vederbörande
auctorileter, att de nu anmärkte
brister i detta afseende blifva afhulpne.
Detta kunde leda til! ett önskndtmål,
hälst Författningssamlingens redaction redan
hunnit den grad af fullkomlighet, hvarpå
1823 års Ständer knappt vågade räkna.
Friherre Ehrenborgh_, Casper Wilhelm:
Jag fruktar, att man icke gjort sig reda för
innehållet af Utskottens förevarande Utlåtande.
Här finnes ett Kongl. Maj:ts Bref,
som stadgar, att vederbörande Domare skola
döma efter de Författningar, hvilka finnas
intagne uti Årstrycket. Således är Årstrycket
fqr vederbörande Domare alldeles
oumbärligt, och kan icke för närvarande indragas.
Utskotten hafva nu föreslagit, att
utdelandet af Årstrycket jemväl till auctoriteter,
som erhålla Författningssamlingen,
måtte fortfara endast så länge och intilldess
Författningssamlingen kan bringas till den
fullkomlighet, att Författningarnes promulgerande
genom densamma må kunna äga
rum. Sker detta, så behöfves derefter icke
vidare Årstrycket; men att nu genast, såsom
man synes önska, borttaga Årstrycket,
skulle blifva ganska vådligt, och föranleda
dertill, att vederbörande Domare ofta kun
-
94
Den 11 Junii e. m.
de blifva nödsakade alt så lill sägandes döma
på måfå. Jag medgifver visserligen riktigbeten
af Herr Hjertås anmärkning, att
Årstrycket har ett otjenligt format, samt
innehåller mycket onödigt papper; men att
endast derföre upphäfva det, går ej an. Intilldess
alla nya Lagar och Författningar, i
följd af Kongl. Majrts derom meddeldte beslut,
varda i Författningssamlingen behörigen
promulgerade, måste Årstrycket bibehållas;
men så snart denna förändrade, af
Utskotten nu äfven föreslagne, promulgation
äger rum, kan och bör, på sätt Utskotten
jemväl tillstyrkt, Årstrycket upphöra.
Jag tror derföre, alt det ändamål
Ridderskapet och Adeln önskar kan genom
bifall å Utskottens Utlåtande vinnas.
Herr Hjerta: Jag åsyftar icke något annat,
än hvad Friherre Ehrenborgh yttrat
sig sjelf åsyfta. Ehuru jag yrkat, att Årstrycket
skulle försvinna, medger jag likväl,
att, så länge det existerar, det må utdelas
till alla dem, som förut fått det. Men jag
skiljer mig från honom deruti, alt han anser
den af Utskotten föreslagna redaction
af förslaget lill underdånig skrifvelse i detta
ämne vara fullständig, då jag deremot
önskar alt det måtte utsättas, alt Årslrycket
må utdelas, så länge och intilldess Konungen
anser Författningssamlingen kunna
bringas till den fullkomlighet, och vara
Ställd under de controller, att Författnin
-
Den ia Junii e. m.
95
gars promulgerande genom densamma må
kunna äga rum. Det är den stora skillnaden
emellan Friherre Ehrenborghs mening,
och mitt förslag, att Friherre Ehrenborgh
tror ändamålet kunna vinnas genom de blotta
orden: "intill dess Författningssamlingen
”kan bringas till fullkomlighet,” och att jag
tror det Rikets Ständer böra hos Konungen
anmäla saken, med anhållan, att han
måtte låta vidtaga sådane controller, alt Samlingen
får den säkerhet till bokstafven, att
den kan tillämpas. Jag underställer Ridderskapet
och Adeln, om icke en så vigtig
sak som denna, hvilken genom häfd blifvit
lika med Lagen, det vill säga att ingen Författning
tillämpas, innan den är promulgerad,
kunde föranleda mig att föreslå en bestämd
ordalydelse, och om vi ej utsätta oss
för olika tydningar, derest vi ej säga, att
Konungen utan Ständernas beslut kan göra
förändring häruti. På denna grund föreslår
jag, att de orden mätte införas: ”intilldess
Konungen anser Författningssamlingen
kunnat bringas lill den fullkomlighet
och vara ställd under de controller,
'■”att Författningars promulgerande genom
‘'densamma må kunna äga rum.” Då Konungen
finner, att saken så kunnat beredas,
lärer Han ej underlåta, att anbefalla
Årstryckets upphörande, och med detsamma
gifva alla vederbörande tillkänna, att de
skola rätta sig efter Författningssamlingen,
samt låta utmärka de Författningar, hvilka
96
Den 12 Juni i e. m.
böra å Predikstolarne kungöras. Då få vi
en enkel samling, hvilken till volumen är
lättare att transportera mellan Tingsplatserne,
och vederbörande embetsmän samt
andra personer blifva satte i tillfälle att
kunna bedömma, hvad som i öfrigt sig i
styrelsen tilldrager. En större bildning,
och mera säkerhet i alla företag, blir den
goda följden deraf. På denna grund anhåller
jag om proposition å den ändring i
redactionen, som jag föreslagit.
Herr von HartmansdorffAugust: Då
FörfattningsSamlingens utgifvande vid förra
Riksdagen beslöts, talade jag deremot, emedan
jag ej ansåg den så fullständigt inrättad,
som den borde vara. Men sedan den
utkommit, anser jag henne, sådan hon är,
dock vara mycket att föredraga framför
Årstrycket. Man skulle således hafva orätt
att vidtaga anstalter, hvarigenom hon upphörde,
och endast Årstrycket stöde qvar.
Att, såsom Utskotten yrkat, anhålla, det
Årstrycket måtte fortfara, tills FörfattningsSamlingen
blifvit fullkomligare, anser jag
ej vara skäl, emedan det sker vår begäran
förutan, ty Årstrycket kan, till följd af
privilegium, ej upphöra förrän i83i. Jag
tror följagteligen att framställningen bör
vara riktad, ej på Årstrycket, utan på Författningssamlingen.
Hvad henne angår, så
är det lika lätt att kungöra, det Domare
äga
Den 13 Jnnii e. m.
97
äga att rätta sig efter exemplar af FörfaltningsSamlingen,
som efter riem af Årstrycket;
och om jag ej bedrager mig, är
det redan föreskrifvit, att FörfattningsSamlingen
skall utdelas, äfven till Domare, t, e.
Häradshöfd ingar. En god början att gifva
henne samma kraft som Årstrycket är då redan
gjord. För min del vilie jag således, med
vidhållande af den anmärkning jag tillförene
gjort, vördsamt föreslå att beslutet
måtte blifva följande: ”att Rikets Ständer
”hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes i Nå”der
vidtaga sådane åtgärder i afseende på
"FörfattningsSamlingen, att Förordningars
”kungörande, genom densamma, må kunna
”äga rum, och således allt vidare behof af
”Årstrycket upphöra; äfvensom att Kongl.
”Maj:t, i sammanhang dermed, behagade
”i Nåder föranstalta om en sådan reglering
”i afseende på Författningars fullständiga
”och ordentliga utdelning till vederbörande
”Embetsverk, att hvarje sådant och hvarje
”Domstol måtte erhålla sitt exemplar, oberoende
deraf, attén Domare vore gemensam
för flera Domstolar.” Denna redaction
är till en del uppgjord af mig sjelf,
och till en del af en annan, men måtte ej
förringas deraf, att två personer hafva andel
deri.
Friherre Ehrenborgh: Jag får den äran
förklara, att jag ej har något emot alt ReH.
7
Den i? Junii e. m.
dactionen af Utskottens Utlåtande jemkas,
antingen efter hvad Herr Hjerta eller efter
livad Herr von Hartmansdorff föreslagit. Då
förevarande ämne är ett önskningsmål, torde
det vara nästan likgiltigt, hvilka termer
man brukar uti den underdåniga skrifvelse,
som kommer att till Kongl. Maj:tafgå. Utskotten
hade gerna gjort afseende å Herr
von Hartmansdorffs yrkande, att hvarje Domstol
borde erhålla ett exemplar af hvarje Författning,
oberoende deraf, att en Domare
vore gemensam för flera Domstolar, men
Utskotten fruktade, att denna anstalt genom
den mängd exemplar, som blefvo nödige,
skulle förorsaka en alltför stor kostnad. Om
erforderlige medel dertill anslås, medgifver
jag alltför gerna denna ändring.
Herr Hjerta: På sätt jag hade den äran
nämna i mitt förra yttrande, anser jag icke
saken, såsom Friherre Ehrenborgh, i allo
som ett önskningsmål. Jag vill påminna
mig, att jag sett Årstrycket redan af i65otalet,
och tror mig ej bedraga mig, då jag
säger, att jag sett det redan af 1626 eller
1627. Jag är öfvertygad, att det tillkommit
såsom ett Lagstadgande, eller ett Rikets
Ständers beslut, hvilket man då ansåg
såsom Lag, eller möjligtvis till följd af
Konungens och Ständers gemensamma beslut.
Jag trodde, att Konungen kanhända
ej gerna skulle frånträda en sådan Lag eller
häfd, som införlifvat sig med vår Lag, om
Den ia Jun i i «. ra.
99
ej Rikets Ständer uttryckte deras tanka, att
den kunde upphöra. Derföre har jag ej
ansett det vara nog, hvad Utskotten föreslagit.
Herr von Hartmansdorff har uppgifvit
en annan redaction, hvilken är densamma,
som finnes i en tryckt skrift. Den
är närmare mitt, än Utskottens förslag.
Om der stod: och Årstrycket således upphöra
j skulle jag gerna gå in derpå; men
iler står: och således allt vidare behof af
Årstrycket upphöra. Då skulle Konungen
sättas isamma belägenhet, som genom Utskottens
förslag, ty enär Ständerne ej bestämdt
begärt, att Årstrycket skulle upphöra,
fick det fortfara till 1834» i stället
för att det annars kunde upphöra kanske
i83o. Jag hemställer alltså, om ej saken
bättre vinnes genom mitt förslag; men vill
dock ej vara envis.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på Friherre Ehrenborghs anmärkning, om
dyrheten af ett större antal exemplar, får
jag blott erinra, att sedan ett ark är satt,
kostar tryckningen obetydligt; det är då
blott papperet och en ringa tryckarelön,
som ökar kostnaden, så att den, jemförelsevis
med vinsten, ej vore att förlikna. I
afseende på Herr Hjertås anmärkning, att
istället för de ordalag jag begagnat, måtte
införas: och Årstrycket således upphöra;
vill jag gerna gå in derpå, emedan jag
ioo Den 12 Junii e. m.
tror, att våra meningar öfverensstämma i
liufvudsaken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han ansåg
sig först böra hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Utskottens utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition till bifall af berörde Utlåtande,
under iakttagande af den utaf Herr
Hjerta deruti föreslagne förändring.
Ropades äfven Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence framstäld
proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt bifalla Herr von Hartmansdorfls
förslag, eller att Rikets Ständer borde
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täcktes i Nåder vidtaga
sådane åtgärder, i afseende på Författningssamlingen,
att Förordningars kungörande
genom densamma må kunna äga rum,
och Årstrycket således upphöra; äfvensom
att Kongl. Majit i sammanhang dermed behagade
i Nåder föranstalta om en sådan
Den 12 Junii e. ra.
IO(
reglering, i afseende på Författningars fullständiga
och ordentliga utdelning till vederbörande
EmbetsVerk, att hvarje sådant
och hvarje Domstol måtte erhålla sitt exemplar,
oberoende deraf, att en Domare
vore gemensam för flere Domstolar.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 20
sistlidne Maji under N:o 35 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition med öfverlemnande af Förslag
till Ny PrestvalsFörordning.
Herr von Hartmansdorff, August, anhöll,
att detta Betänkande måtte ytterligare
få hvila på bordet, uti hvilken anhållan
Herr Ribbing, Arvid, instämde.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att enär ifrågavarande
Betänkande blifvit af flera Ledamöter
ytterligare begärdt hvilande på bordet,
kunde sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke förvägras.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
20 sistlidne Maji under N:o 36 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärknin
-
103
Den 12 Junii e. m.
gar vid EkonomiUtskottets under N:o 43
förut raeddelte, Betänkande, rörande förklaringar
och tillägg i Kongl. Kungörelsen
af den 17 Mars 1824, om Ekonomiska Besigtningar
å KyrkoherdeBoställen m. m.
Herr Hjerta } Gustaf: Under instämmande
i Herr Biskop TegneVs, vid ifrågavarande
Utlåtande, bifogade reservation,
anhåller jag att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på olämpligheten
deraf, att bestämma Skjutsersättning åt Kronobetjente
och Nämndemän för inställelse
vid sådane förrättningar, som här äro i fråga,
eller besigtningar å Kyrkoherdeboställen,
Jag föreslår derföre, att endast början
af 3:dje punkten må bifallas, hvarigenom
denna punkt skulle erhålla följande
lydelse; De Ekonomiske Besigtningarneförrättas
å tjenstens vägnar, utan dagtractamente
, skjutsersättning eller arfvode för
expedition af Besigtnings Instrumentet. I
afseende å 4-de punkten tillstyrker jag den
ändring, att, i stället för stadgandet: ”att
"Kronobetjenten bör af Besigtningslnstru”menlet
till Prosten aflemna dels concept"exemplaret,
som Prosten skall tillställa
”Boställslnnehafvaren, dels ett utskrifvit
"exemplar, hvilket Prosten inom årets slut,
"eller sist med Nyårs-expeditionen, der så"dan
är bruklig, skall till Consistorium insända,
att i dess Archi v förvaras;” må föreskrifvas:
att Kronobetjenten j som Besigt
-
Den 12 Junii e. m.
ningen förrättat, bör af Besigtnings Instrumentet
skyndsamt lemna 2:ne exemplar till
Prosten, som skall tillställa Boställslnnehafvar
en det ena, samt insända det andra
inom årets slut, eller sist med Nyårs-expeditionen,
der sådan är bruklig, till Consistorium
, för att i dess Archiv förvaras.
I allt öfrigt tillstyrker jag bifall å Utskottens
förevarande Utlåtande.
Herr Bibbing, Arvid: Jemte instämmande
i den siste värde Talarens anmärkningar,
anhåller jag att få framställa en
annan, nemligen, att, genom det förslag
som nu är under öfverläggning, en stor del
af de ämnen, hvilka nu tillhöra Domarens
pröfning,kan komma att flyttas under Kronofogdens
med biträdeaf2:ne Nämdeman. Detta
ginge väl an, om det icke inträffade, att
så länge Domarens befattning med af- och
tillträdes-synerna bibehålles, en serskild
sammanblandning kommer att ske emellan
Domare och exsecutiva Makternas åtgärder.
Det är af Utskotten föreslagit, att om
vederbörande, hos hvilken synen hålles, är
missnöjd dermed, äger han att fullfölja sin
klagan; men det hindrar icke, att om en
Kronofogde på ett Kyrkoherdeboställe anställer
en-sådan syn, hvarigenom t. ex. de
laga husens antal inskränkes, och denna
syn vinner laga kraft, fråga uppstår, om
vid en derefter blifvande laga af- och
tillträdes-syn Domaren äger rätt att upp
-
Den 12 Jun i i e. m.
häfva verkan af Fogdens öfverklagade eller
efter klagan lagakraftvunna instrument, och
i sitt beslut följa Lagens föreskrift om hvad
som lagligen bör byggas eller icke. Jag får
derföre, under yrkande af de åsigter, som af
Herr Törnebladhidenna fråga tillförene blifvit
yttrade, föreslå följande tillägg i första
punkten: Dock må icke annat vara föremål
för desse besigtningar, än tillsyn &
fullgörande och vidmagthållande af de byggnads-
eller underhållsskyldigheter den föregående
Laga af- och tillträdessynen upptager,
äfvensom å nybyggnad af de hus,
hvilka synen upptager, men som under en
innehafvares tid förfallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfvcrläggningen fulländad,
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
pra Ridderskapet oph Adeln behagade tillår
ta, att förevarande Utlåtande, som innefattade
Sex särskilte punkter, finge punktvis
till pröfning företagas.
Ropades Ja.
Första Punkten.:
Ekonomiska Besigtningar å Kyrkoherde-boställen,
Capelians- och Klockarebord
samt de så kallade PresteStomhemman, sorn
icke äro till skatte köpte, skola, i den ord
-
Den 12 Junii e. m.
io5
ning Kongl. Kungörelsen af den 17 Mars
1824 stadgar, förrättas. Der dessa besigtningar
icke ännu blifvit hällne, böra de,
på första året efter Kongl. Maj:ts härom
utkommande Nådiga Kungörelse, verkställas.
Efter laga husesyn må dock icke, utan
synnerliga skäl, sådan besigtning hållas,
förr än 5 år efter husesynen förflutit.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LandtMär skalken gjorde proposition till bifall
af denna Punkt.
Eopades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
berörde Punkt med det af Herr Ribbing
dervid föreslagne tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag kan icke fatta, att
Herr Ribbing rätt förstått andan af Utskottens
Utlåtande, då han yrkat ett tillägg i
denna punkt, hvilken endast har afseende
på Ekonomiska besigtningar. Jag kan icke
inse, huru fråga här kan uppstå om en
laga kraftvunnen husesyn.
Herr Ribbing: Det är ganska riktigt
anmärkt, att här icke kommer i fråga någon
af- och tillträdessyn, men jag medger
derföre icke, att ju det kan äga rum, att
en sådan besigtning, som är föremål för Utskottens
afhandling, kan vinna laga kraft,
io6
Den i a J u ti i i e. m.
och sålunda inverka vid en blifvande af- och
tillträdessyn. Att en besigtning kan vinna
laga kraft, är klart, enär 5:te punkten innehåller
föreskrift, huru missnöje öfver besigtning
må fullföljas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
förut gjorde Proposition till bifall af Första
Punkten uti Utskottens förevarande Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Andra Punkten:
ContractsProsten anmäle, tidigt på året
och sist inom Februarii månad, hos Konungens
Befallningshafvande , hvilka Ekonomiska
besigtningar inom Prosteriet, enligt
nyss anförde Kongl. Kungörelses föreskrift,
eller i anseende till förekommande
vidtiga skäl, erfordras. Konungens Befallningshafvande
gifve genast derefter den
Kronobetjent, som skall besigtningen förrätta,
dertill behörigt förordnande, med föreskrift
att, i samråd med Prosten, minst
en månad innan hvarje förrättning, dertill
utsätta dag, om hvilken Prosten genast
derpå gifve Boställs-innehafvaren underrättelse.
Der Församlingen har vid bostället
byggnadsskyldighet, åligge Boställsinnehafvaren,
att låta Församlingens Ledamöter
kallas till ordentligen utlyst Sockenstämma,
för att utse Fullmägtige, som
Den 12 Juni i e. m.
vid Besigtningen må Församlingens rätt
bevaka.
Denna Punkt blef, uppå derom af Hans
E.xcellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, äf Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Tredje Punkten:
De Ekonomiska besigtningarne förrättas
å tjenstens vägnar, \ utan dagtractamente,
skjuts-ersättning eller arfvode för expedition
af Besigtnings-instrumentet, dock
med det undantag, att, vid besigtningar ä
Kyrkoherde-boställen, Krono-betjenten och
Nämndemännen må enligt Bese-reglementet
njuta skjuts-ersättning, hvilken bekostas af
Kyrkoherden, derhän ensam har byggnadsskyldigheten
sig ålagd, men af Församlingen,
der den ensam bygger Prestgården,
samt af Församlingen och Kyrkoherden till
hälften hvardera, der byggnadsskyldigheten
är mellan dem delad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Tredje Punkten af Utskottens
Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde Proposition till bifall af berörde Punkt
toS
Den i a Ju n i i c. m.
under iagttagande af den utaf Herr Hjerta
deruti föreslagne ändring.
Ropades Ja.
Fjerde Punkten:
Af Besigtnings-Instrumentet aflemne
Krono Betj euten , som besigtningen förrättat
, skyndsamt concept-exemplaret till Prosten
, som tillställe Boställs-innehafvarén
detsamma; tillika aflemne KronoBetjenten
till Prosten ett exemplar, som denne skall
inom årets slut, eller sist med ny år s-expeditionen,
der sådan är bruklig, till Consistorium
insända, att i dess arcliiv förvaras.
Der byggnadsskyldigheten hel och
hållen eller till en del åligger Församlingen
, skall Kyrkoherden, ä dertill lagligen
utlyst Sockenstämma, inom fjorton dagar,
sedan han af Prosten Besigtnings-Instrumentet
erhållit, af detsamma gifva Församlingen
del.
Hans Excellence Herr Grefven och
Bandt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla denna
Punkt, under iakttagande af den utaf Herr
Hjerta deruti föreslagne ändring.
Ropades Ja.
Femte Punkten:
Bristerna varda i Besigtnings-Instrumentet
värderade och i penningar utförde,
äfvensom deruti skall utsättas den tid, inom
De,n 12 Jun ii e. m.
hvilken bristerna böra, genom den byggnadsskyldiges
försorg, vara afhulpne. Den,
som är med BesigtningsFörfattningen missnöjd,
tillkänna gifve sådant vid besigtningen,
och läte då å Besigtningslnstrumentet
anteckna, att han vill rättelse söka, samt
anmäle derefter, inom 3o dagar från den
dag han af Besigtningslnstrumentet erhållit
del, hos vederbörande Domare sitt missnöje
, med anhållan om laga sjn till rättelses
vinnande. Der detta uraktlåtes, och
den byggnadsskyldige icke inom den förelagde
tiden byggnadsskyldigheten fullgör,
anmäle Prosten sådant skyndsammast hos'
Consistorium, som har att vidtaga de åtgärder,
hvilka prof vas nödige för boställets
och efterträdarens rätt, antingen medelst
begäran hos Konungens Befallningshafvande,
att genom dess Embets-åtgärd
bristerna må blifva för lego, å den byggnadsskyldiges
kostnad, afhulpna, eller att
hos den byggnads-skyldige må sökas för
husröte-bristen immission i hans lön eller
annan fullgod säkerhet.
Bifölls.
Sjette Punkten:
Dä Prosten fullgör hvad i Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse af den iy Mars 1824
och ytterligare här ofvan är såsom hans
åliggande stadgadt, vare han befriad från
vidare Besigtningar å Kyrkoherde-bo stål
-
I 10
Den 12 Junii e. m.
len , som i Kongl. Kyrko-Ordningens 2 4 Cap.
1g §. äro honom Alagde.
Denna punkt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr Rosenquist s Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Af StatsUtskottets Utlåtande N:o i56,
i anledning af Friherre C. H. Anckarswärds
Motion om erhållande af upplysning
angående en uppgifven behållning hos Statsverket
af omkring 5 millioner Riksdaler, inhämtar
man väl en hop artiga och okända
läror om hushållningen med Statens medel,
men alldeles inga upplysningar, hvarest
de, såsom behållning uppgifne, fem Millioner
månde finnas.
Man förnimmer, att Stat-sutgifterne på
bestämde tider om året måste utgå, men att
Stats-intradernas deremot i följd af det antagna
beskattningssystemet till stor del först
efter årets utgång inflyta; att det af ålder
för Statsverket varit nödigt att äga en Reservefond,
som årligen förskottsvis tillitas; att
det ej varit obekant, att en sådan fond, icke
nu först vunnen, varit i StatsVerksFörvaltningen
inlagd, men att dess belopp, betydligen
större än man förmodat, först genom
det med år 1821 vidtagne Riksboksslutet
kunnat bestämdt utrönas; att, efter den nu
nyttjade method, ett års RiksBokslut ej förr
Den ia Ju nii e. ra.
111
än 18 månader efter årets utgång kan vara
fullbordadt; och ändteligen att StatsYerkets
ställning, till fordringar och skulder
j är nu ej med visshet känd för en
närmare tid, än slutet af år 1826; och att
den 3i December sistnämde år, enligt af
Utskottet uppgjordt förslag, de förra utgjort
5,543,3(56: 29. 1.
och de senare .... 5,199,033: 6. 8.
Difference, hvarmed fordrin
garne
öfverskjuta . . 344>363: 22. 5.
Afräknas StatsVerkets egen skuld till Ban
ken,
som betalas med de medel, hvilka af
Riksg:dsContoiret lefvereras 4,675,836: 5-4-  blifver behållningen . 5,020,199:27.9.
deraf likväl någon del kommer att försvinna
såsom svarande emot hvad af reslantierne
blifver afkortadt, och hvad som kommer
till afskrifning utaf förskotterne och proprie-balancerne,
så att den verkliga StatsVerkets
på ofvannämde sätt befintlige behållning
kunde anses utgöra omkring 5,000,000
R:dr. Detta är allt hvad Utskottet behagat
meddela i det så högst vigtiga ämnet,
hvadan resultatet är, att en behållning af
5,ooo,ooo skall finnas, men att den likväl
icke kan disponeras. Nu frågar jag: Hvad
är en behållning eller ett Capital, som icke
är användbart eller får begagnas till hvad
Riksnödigt behof som hälst? Och bör det
gifvas namn af Behållning? Utskottets lära
är: att Statsverket, genom denna behållnings
användande för de ordinära behofven,
112
Den 12 Junii e. ra.
undviker de kostsamma och besvärliga anticipationer
på inkomsterna, som i andra
länder äga rum. Jag erkänner, alt jag icke
förstår hvad meningen med detta yttrande
kan vara; ty om afsigten är att bibringa
Nationen den öfvertygelse, att StatsVerket
har 5,ooo,ooo R:dr i behållning, så motsäges
sådant derigenom, att de ej äro disponibla,
emedan man för att kunna anses hafva
något, måste äga att disponera detsamma.
Hvad hafva vi med andra länder att
göra uti det som intet duger?
Om Motionärens frågor varit besvärliga
att besvara, så har han också fått ett
svar, som ej rubbat någons öfvertygelse, då
man hörde omtalas denna stora behållning
af 5,ooo,ooo R:dr, att nemligen det var med
dem, som med kräftorna, hvilka till bärarens
glädje, väl voro i brefvet, men, icke
funnos, emedan de krupit ut från den honom
anförtrodde korgen, hvaruti de förvarades.
Efter hvad Utskottet sålunda anfört, är
altså förbållandet det, att det först 18 månader
efter årets utgång kan utredas, hvilka
Statsutgifterne under redogörelse-året varit,
och, att med Rikets financer imedlertid
under loppet af i± år skulle kunna hushållas
efter godtycko. Är sådant rätt och
skäligt? Om Rikets undersåtare voro aldrig
-
Den 12 Ju n i i e. m.
drig så rika, så vöre ett sådant system i
alla fall högst origtigt, och ännu mera förkastligt
och förhatligt måste det vara i ett
fattigt land, der folket dignar under Statsbördor
och utskylder af alla upptänkliga namn.
Nationen måste ju, i följd af ett sådant
förvaltningssätt, ligga 2§ år i förskott för
alla utgifterna. Bör sådant få fortfara, och
skola mörka, obegripliga och konstigt sammansatta,
förklaringar i evighet undanrödja
all möjlighet att få reda och enkelhet i redogörelseverket?
Månne
man ej kan hit applicera en viss
Tygvaktares förklarings hvarföre i oo st. filtar,
som i det ena qvartalsförslaget upptogos
såsom nya, uti det påföljande antecknades
såsom odugliga, fastän de icke varit
brukade; det kom, sade han, af omöjlighetens
egen verkan öfver möjlighetens högsta
förmåga.
Frånvarande, då Ridderskapet och Adeln
beslöt, att omförmälte Utlåtande skulle läggas
till Handlingarne, återstår för mig endast
att vördsamt anhålla, att detta nu afgifne
yttrande må, såsom min serskilta reservation,
få dela Utlåtandets afgjorda öde.
Upplästes Högvördige PresteStåndets
ProtocollsUtdrag af den 4 dennes, hvaraf
28 H. 8
Den 12 Junii e. ra.
inhämtades, att PresteStändet beslutat, att,
med bifall till hvad af Prosten Anjou blifvit
föreslagit, anmoda ConstitutionsUtskottet,
att, utan afvagtan af Rikets Ständers
beslut, rörande den ifrågaställde förändringen
i 68 §•’ Riksdagsordningen, ofördröjligen
inkomma med fullständig redaction af
de i samtlige RiksStånden gillade Grundlagsändringsförslag,
på det underdånig skrifvelse
derom till Kongl. Maj:t måtte skyndsamligen
kunna expedieras; och hade Prosten
Anjous ofvannämde Motion blifvit med
de öfrige RiksStånden communicerad, med
inbjudning att sig i PresteStåndets deraf föranledde
beslut förena.
Lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 5 dennes:
N:o 35. Angående Vacance-afgifls erläggande
till Krigsfonden af de Rust- och
Rotehållare vid Båtsmanshållet, hvilkas Båtsmän
under krig afgå.
N:o 36. Med anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående hästars posterande
i stället för manskap af Extra Roteringsskyldige.
D e n la J u n i i e. m.
Lagutskottet:
Af den 22 sistlidne Maji:
N:o 68. I anledning af RiksdagsfulU
mäktigen från Jönköpings Län Petter Petterssons
Motion, att, i arfsrätt, ingen skillnad
emellan kön må ega rum.
N:o 69. Öfver väckt Motion om den
ändring af 7 §. i 8 Cap. ÄrfdaBalken, alt
oäkta Barn må berättigas att taga arf efter
deras mödrar.
Af den 27 sistlidne Maji:
N:o 70. I anledning af väckt Förslag
till ändring af 16 Cap. GiflermålsBalken,
angående medgift och hemföljd.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af den 3 dennes:
N:o 127. I anledning af gjord anmärkning
vid Utskottets Betänkande N:o 26 angående
Rotehållares vid Båtsmanshållet åliggande,
att vid General-mönstringar sig inställa.
N:o 128. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
33, rörande LandsFiscals-tjensternes indragning.
N:o 129. Angående föreslagne medel
till Boskaps-skötselns befrämjande.
8»
Den 13 Junii e. m.
N:o i3o. I anledning af anmärkning
vid Utskottets Betänkande N:o 35 angående
väckt fråga om registrering af otryckta
Riksdagshandlingar.
N:o i3i. I anledning af väckt fråga
om undanrödjande af hinder för enskildte
Theatrars inrättande i Stockholm och Rikets
öfriga Städer.
N:o i3a. I anledning af väckte Motioner,
rörande Presterskapets aflöning.
Lades på hordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt'
sliiljd.es
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den i5 Junii 1829.
Plenum klockan q Förmiddagen.
Till pröfning företogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den
20 sistlidne Maji under N:o 35 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, med öfverlemnande af
förslag till eu ny PrestvalsFörordning.
Den i5 Junii f. m.
117
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anhåller, att
få göra några anmärkningar vid ifrågavarande
Betänkande. I första §. af förslaget
till ny PrestvalsFörordning hafva Utskotten
föreslagit bibehållande af stadgandet,
att hvarken frågo- eller val-dag bör utsättas
på Böne- eller annan stor Högtidsdag.
Detta länder till mehn för Församlingarne
uti åtskilliga orter. I allmänhet torde man
kunna taga för säkert, att i de norra orterna
är det just vid dessa Högtidsdagar,
Församlingen talrikt samlas, och då man
kan få kunskap om pluralitetens tanka. Om
förhållandet kan vara likgiltigt i andra trakter,
är det likväl i de mera glest bebodda
ej likgiltigt, att kunna på Högtidsdagar få
fullända sådane förrättningar. Jag skulle
tro, att uti allt, der man kan befordra, i
stället för att afstänga, valrätten, och således
kan välja sådane dagar, då folket ej
är för mycket sysselsatt, förfar man orätt,
enär man gör ett motsatt förhållande till
ett lagstadgande. Det måtte blifva församlingens
ensak, att med valförrättarne öfverenskomma,
att han väljer sådane dagar,
hvilka äro häst passande. I 19 §. hafva
Utskotten föreslagit, att arrendatorer skola
få rösta, celi uteslutit ägaren, deräst han
icke förbehållit sig sådant i contractet. Jag
finner häruti en besynnerlig lagstiftningsgrundsats.
För min del anser jag naturligare,
att ägaren alltid skall hafva rätt att
rösta, ty i fall han vill afhända sig denna
118
Den i5 Jun i i f. m.
rätt, kan han alltid göra det genom fullmagt,
men om lagen bestämmer, att arréndatorn
skall rösta, så tvingar lagen ägaren,
att i det enskiita contractet öka de
redan nog många stadganden, som lian måste
der införa. I 26 §. föreslå Utskotten
bibehållande af ett gammalt bruk, att alla
Magistratspersoner i Stockholm få deltaga
i val af Kyrkoherde i Storkyrkan. Mig förefaller,
att detta icke hade bordt bibehållas.
Det må vara, att bruket är gammalt,
men det är olämpligt. Jag tror, att
Utskotten snarare bordt föreslå upphäfvande
af ett sådant bruk, då det kommit till
Utskottens kunskap. Det står så mycket
mindre tillsammans med Utskottens förslag,
sorn Utskotten längre fram yrkat, att hvarken
Kyrkobetjente eller Fiscaler skola få
vara närvarande vid valen. Utskotten tyckas
hafva skygghet för att låta Authoriteter
öfvervara dem. Huru kunna dessa båda
saker stå tillsammans. Det afviker från
grunderne, att ingen annan må deltaga än
den, som hörer till Församlingen, och de
kunde alltför mycket inverka genom sina
myndigheter på de lillstädesvarande. I 3i
§. föreslås, att valförrältaren äger att afslå
Församlingens begäran om 4;de profpredikant.
Sådant anser jag obilligt. Jag skulle
snarare önska, att få fästa Utskottens uppmärksamhet
på billigheten af, att aldrig
afslå någon församlings begäran om fjerde
man. Det skulle vara mera öfverensstäm
-
Den i5 Jun ii f. m.
“9
mande med den billiga friheten i val af
själasörjare, att icke utestänga någon, och
att icke lemna i en prests hand att bestämma,
huruvida församlingen får välja
den fjerde profpredikanten. Utskotten begå
här en besynnerlig olikhet, då Utskotten
åberopa alla de fall, som hindra prester
att kunna blifva valde, men lemna i
valförrättarens skön att bedömma fallet. Jag
anhåller, att denna §. måtte så förändras,
att pröfningen icke lemnäs åt valförrättaren,
utan på vanligt sätt åt Consistorium.
Jag utber mig äfven få fästa Utskottens
uppmärksamhet deruppå, om det icke vore
tjenligast att Utskotten, med bibehållande
af regala pastoraters rätt att begära fjerde
man, äfven ville föreslå för de consistoriella
en sådan åtgärd, då församlingarne
sjelfve kunde afhjelpa behofvet af bättre
ämnen, än de stundom finna på Consistoriernes
förslag. I 34 §. föreslå Utskotten,
att då det är fråga om valet af fjerde man,
röstningen skall ske efter det antal, som
finnes närvarande samt äger röster, och
icke efter samma grunder, som vid prestval.
En sådan skiljaktighet finner jag besynnerlig.
Är det rätt, att man röstar efter
egendom i det ena fallet, så är det äfven
rätt i afseende på fjerde man. Jag
anser således Utskottens förslag otjenligt,
och icke kunna bibehållas uti en lag, der
principerne böra vara stadgade. Det leder
lill ett ökadt tillfälle, och till många för
-
120
Den ID Junii f. m.
sök, att missleda allmänheten, ett förhållande
som i detta fall vanligen öfverklagas,
och bör ändras, samt röstberäkningen återföras
till hvad den eljest är. Jag skulle
äfven anhålla, i fall af återremiss, att Utskotten
ville närmare pröfva, huruvida 1793
års Förordning är så oskadlig att den hör
bibehållas, eller huruvida Utskotten böra
ytterligare yrka den satts, att rättelse och
tillägg vid vallängden ej böra göras, annat
än på frågodagen. Jag kan ej i denna sak
hedömma, hvad som är bäst. Jag har derom
hört så olika omdömen. Jag har endast
velat fästa uppmärksamheten på vigten deraf.
Utskotten yttra sig deröfver helt korrt.
Mig är det sagdt, att 1793 års Författning
ej ländt till mehn inom FÖrsamlingarne,
men att Presterne klagat öfver något besvär
vid dess tillämpning, och att FÖrsamlingarne
varit nöjde. Om så är, bör det
sednare verka mest, och Författningen förblifva
i sin kraft. I 56 §. hafva Utskotten,
såsom jag redan yttrat, föreslagit, att
hvarken Fiscaler eller Kronobetjente få vara
närvarande vid Prestval. Jag kan ej annat
än hoppas och tro, att de tider äro förbi,
då en embetsmans närvaro bland en
menighet skulle verka till skada. Jag tror,
att våra menigheter hunnit till den upplysning,
att de ej behöfva genom sådant
förmynderskap befrias från inflytelser. Jag
tror, att Utskotten i alla fall lösligen behandlat
den saken, ty då valet sker öppet,
Den i5 Junii f. m.
är det, som mig synes, en fördom att Embetsmäns
närvaro kunde skada; emedan, om
närvaron af en sådan tjensteman kunde göra
inverkan på någon enskild Bonde, tjenstemannen
i alla fall kan veta, huru Bonden
röstat, när sådant sker öppet. Jag anhåller,
att detta stadgande, som står qvar
sedan en tid, då misstroende ägde rum emellan
menigheten och embetsmän, mätte utgå.
Jag her äfven, att Utskotten måtte utur
lagen bortskaffa den skillnad emellan
verldslig och andlig domstol, som Utskotten
bibehållit. Jag skulle tro, att med andlig
domstol menas något annat, än att man
med skäl skulle kunna kalla våra Consistorier
för andliga domstolar. När man har
ordet Consistorium, bör det utsättas; eller
ock laga domstol. Derigenom slippa vi de
ord, hvilka kunde komma Högvördige Presterskapet
att glömma, att vi alla äro menniskor.
Utskotten föreslå endast 14 dagar
för lottning, då fråga är om att två personer
hafva lika röster. Först ber jag Utskotten
betänka, att i4 dagar äro för kort
tid i våra glest bebodda orter, där vederbörande
ej hinna hvarken att blifva underrättade,
eller att komma fram i rättan tid.
Om således detta stadgande skall qvarblifva,
bör tiden åtminstone nödvändigt förlängas.
Jag skulle likväl tro en oriktighet
vara i detta stadgande. Lagen borde säga,
att lottning skall ske inora Församlingarne,
och ej annorstädes. Jag anser den
1 22
Den i5 Junii f. m.
alltid böra ske i Kyrkan, och inför Församlingen.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
måtte få åtfölja återremissen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Utskotten
hafva väsendteligen afstyrkt det alternativa
förslaget, att Församlingarne skola
förlora rättigheten att tillsätta sina själasörjare;
men de skäl Utskotten derföre
anfört, synas mig tämmeligen svaga, till den
grad, att det nästan ser ut, som vore det
blott ett slags tvungen hyllning åt närvarande
opinion, i hopp att den genom de
fortfarande missbruken snarast skall ändras.
De skäl Utskotten pag. 16 anfört, att allt
andeligt rike är ett valrike, äro för lagstiftningen
föga tillfredsställande. När man
dessutom pag. 4° seY,<"att, med bibehålian”de
af de nu bruklige Prestval, Utskotten,
”mot de frän alla dylika val nästan oskilj”aktiga
missbruk, anse inga strängare be*'straffa
ingar, än de, som i förslaget fm"nas,
hunna med hopp om någon framgång
”stadgasnär man således ser Utskotten
förklara missbruken oskiljaktiga från nuvarande
förhållande, och likväl afstyrka alla
sätt att komma derifrån, synes det knappt
hafva varit Utskottens alfvar, att i längden
bibehålla Församlingarne vid deras valrätt,
i synnerhet som Utskotten på alltför lösliga
grunder afstyrkt det förslag jag gjorde
om valens förrättande med siutne sedlar.
Det är på tre skäl Utskotten afstyrka det.
♦
Den i5 Junii f. ra.
Det forsta är, "att det ändamål, som der''med
'välment åsyftas , förekommande af
"obehörig inflytelse på mindre kunnige el"ler
mindre sjelf ständige röstägande , der"igenom,
enligt Utskottens öfvertygelse, all"deles
icke skulle vinnas. En förslagen
"röstvärfvare skall aldrig sakna utvägar,
"att i allt fall, genom oberäkneliga, för
"hvarje tillfälle uppfunna, ränker, inver”ka
på den af honom beroende klenmodige
” röst gifvaren, och lätt skaffa sig under”rättelse,
huru denne voterat.” Det synes
mig vara något svårt att föreställa sig, huru
röstvärfvaren skulle skaffa sig tillfälle
att veta, huru någon voterat, om denne
vill förståndigt begagna den rätt lian har
genom den slutna sedeln. Det andra skälet
är, att ”detta förslag synes hvila på
"den förutsättning, att ett gifvet löfte
’’borde fä ryggås, endast det sker i hem”ligliet,
samt att, i stället för öppenhet
”och ärlighet, Svenska Folkets urgamla
”berömmelse , en slug förbehållsamhets-, att
yej säga, falskhets-vana härigenom tillstyr"kes
och skyddas, grundsatser, hvilka väl
”aldraminst vid valet af Religionslärare,
”det öppna oförställda förtroendets före”mål,
böra hyllas.” Detta låter ganska
vackert, och jag är ej bland dem, som
vilja betaga Svenska Folket sitt beröm för
ordhållighet. Men jag skulle önska, att Presterne
också kunde berömma sig af redlighet
vid Prestvals förrättande, och ej nytt
-
124
Den i5 Junii f. m.
jade något olagligt inflytande. Jag anser
detta lika önskansvärd!, och känner ej något
annat correctif deremot, än att sätta
den röstägande i tillfälle att brista i ordhållighet
mot den, som brister i laglydnad.
Jag tviflar ej, att ju den slutna voteringssedeln
skulle vid Prestval vara lika
välgörande, som i RiksStånden, till förekommande
af värfningar och olofliga inflytanden.
I samma mohn som Presterne ledsnade
vid att söka corrumpera de röstande,
skulle icke heller dessa sättas i frestelse att
brista i ordhållighet. Således bör man icke
hafva någon tvekan, att antaga detta röstningssätt.
Sluteligen säga Utskotten: "Då
härtill kommer att i verkställigheten af
"en sådan sluten omröstning mångfaldiga
"svårigheter_, i synnerhet för controllen å
"frånvarandes röste-utöfning skulle mö"ta’’
m. m. Men controllen tycker jag borde
blifva ganska lätt. Man behöfde nemligen
blott tillse, att ingen aflemnade flere
slutna sedlar, än han hade röster. Samma
controll kunde således iakttagas som
bär på Riddarhuset. Jag kan följaktligen
ej annat än vördsamt hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle täckas bevilja
återremiss af Betänkandet, på det Utskotten
måtte få taga i närmare öfvervägande
hvad nu blifvit anfördt.
Herr Tham_, Wolrath: Då dels flere Ledamöter
inom Utskotten reserverat sig mot
Den i5 Junii f. ra.
Betänkandet, och dels åtskillige anmärkningar
redan blifvit gjorda, hvilka torde föranleda
till återremiss, anhåller jag alt äfven
få afgifva några erinringar. Jag förenar
mig med Herr Hjerta om olämpligheten
af det stadgande, som tillägger Arrendatorer
ovilkorlig rösträttighet, så vida ej
jordägaren serskildt förbehållit sig densamma
i Contractet. Jag tror, att den förut
gällande Lagen är mera billig, som förutsätter
rösträttighetens bibehållande hos jordägaren,
så vida han ej uttryckligen öfverlåta
den på Arrendatorn. Men jag får äfven
anmärka ett annat misstag, som Utskotten
begått, då de fråntagit Säteriägare,
som ej bor inom församlingen, rättigheten
att rösta för sina Frälsehemman. Då alla
nu mera äro lika berättigade att besitta hvilken
jord som helst; kan den ifrågavarande
rättigheten ej betraktas såsom någon
Ståndsrätt, utan såsom åtföljande jorden,
och jag har alltid bestridt, liksom jag alltid
skall bestrida, alla försök att genom ändring
af de förmåner eller onera, som tillhöra
jorden, rubba dess värde, till lika obillig
förlust för den ene, som opåräknad vinst
för den andre. Förslaget att öfverflytta rösträttigheten
på Frälsebonden, skall ock föranleda
till mycken misshällighet; ty antingen
tager Frälsebonden, emot sin egen
öfvertygelse, voteringssedeln af Husbonden ,
eller ock gör han Husbonden emot, hvilket
föranleder till oenighet och uppsägning.
Den i5 Junii f. m.
Mea Lagstiftaren hör vakta sig för stadganden,
som gifva anledning till Rättegångar
och misshälliglieter. Jag yrkar derföre
återgång till det gamla, i afseende på
Säteriägares rösträttighet. Att vallängden
hör vara att tillgå, och uppläsas samma dag
valet förrättas, samt att till och med rättelser
derutinnan då må göras, på sätt nu
sker, anser jag riktigt, och instämmer således
äfven häri med Herr Hjerta; likasom jag
med honom tror, att benämningen af Andeliga
Domstolar bör borttagas, såsom en lemning
af den Calholska tiden, då andeliga
och verldsliga makten förde en strid om öfverväldet,
som med vår upplysning ej ens
kan komma i fråga. En annan talare har
klandrat, att Utskotten ej ingått på det alternativt
framställda förslaget, hvarigenom
Församlingarnes valrätt skulle upphäfvas.
Jag kan ej bestrida, att missbruk, ja ganska
vanhedrande missbruk, ej sällan nu ega
rum vid utöfningen af denna valrätt; men
jag torde äfven få påminna om det tidehvarf,
då Regeringen sålde Regala Pastorater
till den mestbjudande; och jag frågar,
om detta missbruk var mindre än något
annat, eller om man kan anse sig fullkomligt
säker för missbruk, i händelse tillsättningen
skulle öfverlemnas till Consistorierne?
Jag, för min del, vågar åtminstone
icke att hålla på deras hand. De missbruk
vid valen, hvaröfver man nu med så
mycket skäl klagar, tror jag på tjenligaste
Den t5 Junii f. m.
127
sältet skola rättas genom ingående af föreningar
på 5o år, rörande löneinkomsterne.
Sådane äro redan på flere ställen ingångne,
och böra genom kraftiga åtgärder än vidare
uppmuntras. Yi hafva i dessa dagar sett
Ekonomiutskottet inkomma med förslag att
afgifva nya underdåniga påminnelser i detta
ämne, och jag tror, att för ändamålets vinnande
blott fordras foglighet å Presterskapets
sida och kraft å Styrelsens. Yore en
sådan förening träffad, skulle ej församlingens
röster kunna köpas afden, som erböd
sig för bästa priset, och största anledningen
till de öfverklagade missbruken vore på
sådant sätt häfven. Gerna skulle jag för öfrigt
med Herr Cederschjöld rösta för införandet
af sluten votering, hvilket jag anser
vara förträffligt vid hvarje omröstning,
som sker per capita; men då den här verkställes
efter hemmantalet, hemställer jag,
huru den skulle inrättas, för att uppfylla
ändamålet. Jag kan åtminstone ej finna något
annat sätt, än att utanpå sedeln tecknades
hemmanets namn och den röstandes
andel deri; och jag frågar då, om det ej
blifver ganska lätt att upptäcka, huru hvar
och en röstat, eller hvad nytta den slutna
voteringen skulle medföra ? Jag anhåller, att
dessa anmärkningar må åtfölja återremissen.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talaren
har missförstått mig, då han trott, att
jag klandrat Utskotten derföre, alt de af
-
128
Den i5 Junii f. in.
styrkt det alternativa förslaget, hvarigenom
Församlingarne skulle förlora sin valrättighet.
Jag har tvertom klandrat Utskotten,
för det de brukat alltför svaga skäl försitt
afstyrkande, samt icke nog bemödat sig att
göra det tillstyrkte förslaget så riktigt, att
det kunde vinna förtroende. Samme talare
har äfven emot den af mig föreslagne slutna
voteringen invänt, att man i alla fall
kunde upptäcka huru hvar och en röstat,
enär, såsom den värde talaren trott, en sådan
votering ej kunde låta sig göras utan
att skrifva storleken af den röstandes Hemmansdel
utanpå voteringssedeln. Men mitt
förslag lärer hafva fallit honom ur minnet;
ty det innehöll, att rösterne skulle bringas
till enheter, antingen efter minsta hemmansdelen
i Församlingen eller efter minsta
afgiften till Presten, och att hvar och
en skulle aflemna lika många röster , som
den antagne enheten innefattades i det Hemmantal
den röstande ägde, eller de afgifter
han erlade. Härigenom skulle alla olägenheter
förekommas, och jag kan ej inse
minsta skymt till utväg att illudera ett sådant
valsätt, eller att dervid begå sådane
missbruk, som nu äga rum. När man dessutom
besinnar, att i fordna tider Parti-Cheferne,
i anseende till den slutna voteringen,
ej hade annan utväg för att controllera, huru
deras anhängare uppfyllde sina löften, än
att gifva olika format åt voleringssedlarne;
hem
-
Den 15 Juna f. m.
129
hemställer jag, om ej samma nytta kan påräknas
af den slutna voteringen vid Prestval;
ty någon controll på köpta röster bör
ej finnas.
Herr Tham: Jag anhåller att få tillägga
några upplysningar, i anledning af den
siste värde Talarens anförande, att jag skulle
hafva glömt hans förslag att bringa rösterne
till enheter. Jag får erindra , att detta
möjligen skulle kunna verkställas.på slättbygden,
der Hemmanen sällan äro styckade
i mindre lotter än J:dels mantal, men att
det deremot är alldeles overkställbar! i den
stora mängden af våra skogsbygder och
Bergslager, der Hemmanen äro delade i så
små och olika lotter, att, om alla skulle indelas
efter minsta lotten, hela dagen ej skulle
förslå till deras blotta hopsummerande.
Jag vet ett åttondedels Hemman, som har
g åboer, af hvilka hvars och ens andel utgör
ett olika bråk emot de öfriges. Hvar
skulle dessutom härenhet finnas, som gick
jemt upp i alla öfriga Hemmansdelarne. Den
slutne voteringen med så många valsedlar,
som här enligt förslaget voro i fråga, lemnar
äfven rum för det sjelfsvåld hos många, att
dela rösterne på flere eller alla Candidaterne,
hvilket vid öppen votering ej går an, och
äfven i författningarne är förbjudet; ty så
snart en ägare af flere röster afgifvit sin
första röst, skola, enligt nu gällande för28
H. 9
13o
Den i5 Jun i i f. m.
t
fattningar, hans öfrige röster afgifvas för
samma man eller ock för ingen. På de
grunder, att det slutna voteringssättet ej är
verkställbart, och föranledande lil! missbruket
att dela rösterne, kan jag således ej
tillstyrka dess antagande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardies Jacob: Då jag förmodar, alt återremiss
kommer att äga rum, i anledning
af de inkast, som redan blifvit gjorde emot
Utskottens förslag, torde det tillåtas mig
att bifoga några anmärkningar, på hvilka
jag anser nödigt fästa Utskottens uppmärksamhet.
I 8 §. hafva Utskotten föreslagit,
att rösträttigheten bör valveras i R:dr, sk.och
rst. Detta anser jag omöjligt att verkställa.
Jag tror visserligen, alt flere Församlingar
gifvas, der detta beräkningssätt skulle blifva
lätt, och befordrande hastigheten vid rösternes
hopsummering; men deremot linner
jag det overkställbar! i andra Församlingar,
t. ex. i den Församling, som för några få
år sedan hos Kongl. Majrt anförde klagomål
öfver ett förrättadt Prestval, dervid handlingarne,
som granskades i Rikets Allmänna
Ärenders Beredning, utvisade, altröster
funnos i brutna tal, hvilka hade 6 siffror
i både Täljare och Nämnare. Hvad Herr
Cederschjölds förslag att reducera rösterne
till enheter beträffar, så hemställer jag på
samma grund, huru det skall låta sig göras,
eller huru många tusendetals röster en stör
-
Den i5 Junii f. m.
re Godsägare skall aflemna, der enheten måste
motsvara ett bråk med 6 siffror i Täljare
och Nämnare. Jag tror derföre det
vara bäst, alt-förblifva vid det förra beräkningssättet.
I 19 §. hafva Utskotten tilllagt
Arrendatorer rättighet, att rösta för
den jord de innehafva, så vida ej ägaren
genom contracl sjelf förbehållit sig röslrättigheten.
Jag kan ej inse någon nytta af
denna förändring. För min del har jag ansett
rösträttigheten från uråldriga lider vara
förenad med ägande-rätten till jorden, och
sådan, att den icke utan ägarens uttryckliga
samtycke kan öfvergå till innehafvaren eller
Arrendatoren. Jag finner så mycket mindre
nödvändighet, alt skapa en ny Lag efter
motsatt princip, som den endast skall tjena
alt försvåra Contracters uppgörande, och
mångdubbla de försigtighetsmått en Ägare
'nödgas iagttaga, utan att meli föra någon
fördel, eller förekomma något missbruk,
enär det icke lärer blifva svårare att använda
konster vid Prestval, om jag så får
uttrycka mig, ehvad Arrendatorn eller jordägaren
innehar rösträttigheten. Jag gillar
Herr Hjertås anmärkning att valen böra
kunna ske på större Högtidsdagar. Menigheten
är då talrikast församlad, och isynnerhet
medför det beqvämlighet för de mera
aflägset boende i vidsträckta Församlingar.
Jag instämmer äfyen i Herr Hjertås anmärkning
vid 3i §., i afseende på Cousistoriella
9*
Den 15 J u n i i f. m.
>
gälls rättighet att begära en 4;de profpredikant.
Jag vet icke, hvarföre dessa gäll
skola betagas denna rättighet, mer än de
Regala. Förbudet i 56 §. för Kronobetjente,
eller Fiskaler att öfvervara valen, finnér jag
icke af någon nödvändighet påkallad t. Farhågan
för dessa Embetsmäns större inflytande,
än många andra personers, är obetydlig,
men deremot anser jag det vara en
"verklig orättvisa att utestänga dem från
personligt deltagande i valet, då de oftast
hunna hafva Boställe eller enskild egendom
inom Församlingen. Hvad lottningen vid
lika röster angår, kan jag ej inse något
hinder för dess verkställande genast på
stället, genom Församlingens Deputerade.
Med Herr Tham instämmer jag, angående
Frälseägares rätt, att sjelf rösta för sina
Frälsehemman; men deremot kan jag ej instämma
med Herr Hjerta uti upphäfvande
af Magistratens i Stockholm rätt att deltaga
i val af Pastor i Storkyrkan. Denna kyrka
har af ålder varit ansedd såsom Stockholms
allmänna kyrka, och Magistraten har af sådan
anledning fått en urgammal rätt att
deltaga i val af Pastor derstädes, hvilken
rätt jag icke tror kan den betagas. På
grund af hvad jag nu anfört, jemte de flere
anmärkningar, som blifvit framställde, anhåller
jag om återremiss.
Herr Cederschjöld: Man har ytterligare
emot mitt förslag anmärkt, att betydlighe
-
Den i5 Juni i f, ni.
ten och olikheten af de brutna tal, hvari
Hemmanen äro fördelte, skulle göra det
omöjligt att finna en enhet för dem alla.
Men jag får erindra, att jag icke föreslagit
någon enhet, som absolut skulle passa för
alla olika Ilemmanslotter, utan blott approximativt.
De alternativa förslag jag framställt
torde det tillåtas mig att i minnet
återkalla ur Protocollet för deri i sistlidne
December. Första Alternativet: ”Den min”sta
Hemmansdel inom Församlingen tages
”till enhet; och hvarje voterande aflemne
”så många slutna sedlar, som han äger dy”lika
hemmansdelar alt rösta för.” Andra
Alternativet: ”Hvar och en Röstande af”gifve
en sluten voteringssedel för hvar Riksdaler,
som af hans egendom, efter de 5
”sista årens medeltal, årligen utgjorts till
”Prestens ordinarie aflöning.” Den nästföljande
§. lyder sålunda: Första Alternäs
3’tivet. ”Derest någon Hemmansdel utgör
”ett bråk, hvari enheten ej jemt kan inne”liållas;
så afgifves för hvad sorn uppgår
”till en half enhet, en röst; men för det
•”sorn mindre är, löstes icke.” (Manskulle
således icke behöfva göra afseende på de
ofantliga klyfningarne af ett eller annat
Hemman, utan endast hålla sig till runda
tal.) Andra Alternativet: ”För det som
”uppgår till en half Riksdaler, afgifves en
”röst; men för det som mindre är, röstes
”icke.” Jag tror således, alt den anmärkta
olägenheten af sluten votering, skulle efter
/
l34 Den i5 Junii. f. m.
tegge förslagen helt och hållet förfalla, och
vallängden blifva mycket lättare att upprätta
och summera, än nu.
Man har älven invänd t, alt om den
Väljande fick begagna flera sedlar, skulle
detta gifva tillfälle för samma person att
Välja på flere. Jag tror icke, att någon
skulle vara så oklok eller enfaldig, att han
skulle vilja minska sin egen valrätt och siLt
inflytande på valets utgång, hvilket sker i
samma mån han delar sina röster mellan
flere. Delas de jemt mellan alla Candidaterne,
blir resultatet detsamma, som ifall
den väljande röstat på ingen, och olyckan
vore ej större, än om han icke voterat.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Herr Cederschjöld har ej funnit sig tillfredsställd
af de skäl Utskotten anfört emot det
alternativa förslaget i Kongl. Propositionen.
Jag får derföre tillägga några ytterligare skäl,
som verkat på min öfvertygelse. Förslaget
innefattar en minskning i Konungens och
menigheternes rätt, samt ett förökande af
Consistoriernes. Men om man betraktar vår
Historia, tror jag man skall finna, att då
Presterskapet hos oss har ett så betydligt
inflytande på ordnandet af hela vårt Samhällsskick,
Lagstiftaren ej gjort orätt, att
dela rättigheterne af Presternes tillsättande
mellan Konung och folk med en bemedlande
myndighet hos Consistorierne, utan alt
Den i5 Junii f. in.
i35
göra denna sistnämde så öfvervägande, sorn
det alternativa förslaget innehåller, och hvilket
jag fruktar skulle castifiera vårt Presterskap,
så att vi om 5o eller 100 år skulle
äga ett Catholskt i stället för ett Protestantiskt
Presterskap.
Man har talat om de missbruk, som
öfvas vid menigheternes val. Att sådane
missbruk äga rum, är naturligt; ty det ligger
i caracteren af alla val, och jag tror icke
att de skulle förekommas genom en slu.
ten votering. Detta skulle blott befordra en
ytterligare immoralitet, genom frestelsen att
taga betalning från begge sidor. Man har
klandrat, att Utskotten icke till valförrättningarne
utsedt Bönedagar och större Högtidsdagar.
Den Kongl. Propositionen innehåller,
att valen borde förflyttas till och.
reed från vanliga Söndagar till Onsdagar, i
i anseende till de oordningar och utsväfningar,
som vid valen pläga föröfvas. Men
Utskotten, som icke tilltrott sig kunna tillstyrka
en sådan förändring af flere skäl, som
i Betänkandet finnas upptagne, och jemväl
med fästadt afseende på obekvämligheten
för de aflägset boende, serdeles i norra orterne,
hafva likväl, på de i Kongl. Propositionen
anförde grunder, ansett sig böra undantaga
de större Högtidsdagarne, isynnerhet
som Gudstjensten då räcker längre och
skulle alltför mycket försena valet. I afseende
pä anmärkningarne emot den rösträt
-
i36
Den i5 Junii f. m.
ti gliet Utskotten medgifvit åt Arrendatorer,
torde jag blott få erindra, att det af Konungen
öfverlemnade Förslag åsyftar en ovilkorlig
rösträttighet för innehafvären af jorden
, men att Utskotten föreslagit en medelväg,
hvilken således måhända ej är så
förkastlig. Magistratspersonernes i Stockholm
deltagande i val till Pastor i Storkyrkan
är grundadt på urgammalt bruk, som
torde blifva svårt att borttaga. Likaledes
är bruket, atti fråga om 4'de profpredikanten
voteringen sker per capita, gammalt,
och stöder sig, om jag ej misstager mig,
på en äldre författning, hvilken jag ej anser
nyttigt att upphäfva, emedan jag tror
det vara riktigare att en sådan fråga afgöres
genom ett slags acclamation, än genom
röstberäkning efter Hemmantalet. Hvad anmärkningen
emot uttrycket: Andeliga Domstolar
_, beträffar, så torde den ej böra föranleda
till återremiss, enär den endast angår
en obetydlig redactions-form. Slutligen
får jag, rörande förbudet för KronoBetjente
att vara tillstädes vid Prestval, påminna,
att det grundar sig på äldre författningar.
Jag lemnar derhän, om det medfört
någon nytta; men då man så allmänt
klagar öfver de missbruk, som vid Prestvalen
äga rum, torde man böra besinna sig,
innan man borttager de controller, som
finnas.
Herr Ribbing, Arwid: Då nu ej är fråga
om utvidgning af Consistoriernes rätt att
Den i5 Junii f. m.
tillsätta Pastorer, och diseussion härom ej kan
föranleda till något resultat, så tror jag att
man gerna kan lemna detta ämne å sido. Beträffande
valförrättningens förflyttning från
Helgedag till hvardag , så förete sig skäl både
root och med. Till anmärkningen, att ett
färre antal väljande skulle infinna sig vid
val å Söknedag, än vid val å Helgedag, kan
äfven läggas den, att, på de orter, der afståndet
från kyrkan är långt, skulle sådant
isynnerhet vara att befara; hvaremot med
skäl kan anmärkas att förrättningar af så
verldslig natur, som erfarenheten visat dessa
val oftast vara, icke borde inskränka firandet
af de få Helgedagar, som Allmänheten
i dessa orter bevistar. Jag hemställer
derföre vördsammast, om man ej skulle kunna
antaga den medelväg att utsätta prestvalsförrättningen
till antingen dagen före,
eller dagen efter en helgedag, derigenom
vunnes, att man slapp göra särskild resa inom
de vidsträcktare Församlingar såsom i Norrland,
der man ofta använder 3:ne dagar till
hvarje kyrkofärd, nemligen den första att
resa till Kyrkan, den andra att vistas på
stället, och den tredje till hemresan. Hvad
angår den i 19 §. af 5 Artikeln Frälse-eller
Landtbonde!- förunnade valrätt, så instämmer
jag fullkomligen deri, att endast
själavårdens begagnande borde antagas som
grund för rösträttigheten, så vidt detta kunde
med äganderättens helgd förenas. Vidkommande
Magistratspersons och KronoBe
-
i38
Den i5 Junii f. m.
tjents närvaro vid prestval, beklagar jag,
att deraf skall kunna befaras något menligt
inflytande på valet, men vågar ej neka att
så verkligen är, och att erfarenheten visat
det. Bästa correctivet mot missbruken i detta
afseende vore visst, om Herr Cederschjolds
förslag angående sluten votering
kunde verkställas. Då detta Betänkande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
torde komma att återremitteras, anhåller
jag att få fästa Utskottens uppmärksamhet
på en ytterligare anmärkning, nemligen
om den föreslagne straffbestämningen
för Prestman, som beträdes med röstvärfning
och löneaccords uppgörande före valet.
Utskotten hafva varit i val emellan antagande
af antingen en strängare eller lindrigare
straffbestämmelse, och antagit den sednare,
synnerligast af det ganska goda skäl,
att Lagen så mycket säkrare skulle tillämpas,
och ej, såsom ofta händer, straffet just
för sin stränghet skull eftergifvas, samt således
föreslagit suspensionsstraff i stället för
afsättning från Embetet. Utskotten hafva
likväl iråkat en contradiction, då de icke
vederlägga, utan sjelfva anföra: ”Den me
”ning
har väl inom Utskotten blifvit discu”terad,
att en Prest, som beträdes med någondera
af de i denna Artikel förekommande
Lagbrott, borde såsom förvunnen
”förbrytare mot sin Presterliga Ed, samve”te
och pligt från PrestEmbetet alldeles skil”jas;
men Utskotten, ehuru icke misskän
-
Den i5 Junii f, m.
i3g
*’nande denna strängare menings sanna nw"raliska
grund, hafva dock fruktat, att än”damålet
derigenom snarare förfelas än vinges,
enär erfarenheten visat, att de strän”gaste
straffbestämmelser oftast leda till brottets
fördöljande” &c. När Utskotten yttrat
detta, och således högtidligen förklarat,
att den Prestman, som efter deras ifrågavarande
förslag skall suspenderas, vore att
anse såsom förvunnen förbrytare mot sin
Presterliga Ed, samvete och pligt, så tyckes
det att uppmärksamheten äfven bordt
fästas på det förnedrande för Församlingen,
att nödgas återtaga en sådan förbrytare till
sin själasörjare, hvilken icke vidare bör kunna
betraktas såsom själasörjare, utan i den
mening som sörjde han deröfver alt han
spillt sin egen själ och sålunda aflagt prof
på sin egen ovärdighet att vårda andras själar.
Jag föreslår derföre, att antingen ur
formulairet för PrestEden måtte uttagas förpligtelsen,
att ej genom olagliga medel söka
sin befordran, eller ock att ett sådant
Edbrott måtte bestraffas med tjenstens förlust.
Jag känner ingen häri möjlig modification,
och öfverlemna!’ derföre denna
anmärkning till Utskottens samvetsgranna
pröfning.
Grefve von Schwerin> Fredrik Bogislaus:
Jag instämmer uti de af Herr Hjerta
gjorde anmärkningar, men anhåller alt serskildt
få tillägga, det jag anser 1790 års
Den i5 Jun i i f. m.
Författning icke Lora förändras. Det är ej
rätt att anse Vallängdens uppläsande på frågodagen
för justering deraf; det innefattar
endast en justering af HäradsSkrifvarens concept
till vallängd. Derföre har äfven hvarje
försigtig Valförrättare brukat, att å valdagen
åter uppläsa Vallängden, och tillfråga
Församlingen, om anmärkningar dervid
voro att göra. Det skulle ej skada, att det
uttryckligen stadgades, att så borde tillgå.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Hvad angår den af Herr Cederschjöld föreslagna
slutna votering, så inser jag väl den
goda afsigten dermed, men äfven hinderna
för verkställigheten, hvaraf man i första
rummet hör afse den väljande menighetens
okunnighet och oförmåga att controllera röstsättet.
Derjemte skulle valförrättningen genom
detta röst-sätt betydligen förlängas,
och svårligen kunna slutas på en dag; äfvensom
den betänklighet kunde uppstå, att
hela valet finge omgöras, blott för det en
voterings-sedel vore origtig. Nu deremot
är det i val-protocollet utsatt, hvad hvarje
väljande har att rösta för, och deri införes
blott namnet på den person, som väljes.
Jag röstar för bibehållandet af gamla
valsättet. Angående Arrendatorers och
Landtbönders rösträttighet, instämmer jag
fullkomligt uti hvad Kongl. Majrts Nådiga
Proposition derom innehåller. Då alla onera
till Prestens aflöning och kyrkobyggnad ut
-
Den i5 Junii f. m.
gå af Hemmanet, är det ock billigt, att den,
som brukar det får välja sin Prest, och några
förbehåll deremot böra icke i Contractel
få inflyta. Den enda modification jag
skulle önska, vore att Arrendatorn, för att
få rösträttighet för det arrenderade hemmanet,
borde hafva Contractet uppgjordt på
minst fem års tid. Och anhåller jag, att Utskotten
ville taga denna anmärkning i öfvervägande.
Hvad beträffar Förslaget, att
den 4;de ProfPredikanten bör utses per capita,
tror jag väl, att sådant är det skyndsammastesättet,
men inser i öfrigt ej, hvarföre
valsättet skall vara olika emot andra
Prestval. KronoBetjeningens uteslutande från
Prestval finner jag förödmjukande för menigheten,
då det förutsätter, att desse tjenstemäns
blotta närvaro skall kunna inverka
på valet. Vöre det frågan om val till representant,
skulle jag dela ide'en, men nu
anser jag den vara utan grund och ändamål,
ty KronoBetjeningens förmåga att influera
på valet är derigenom icke upphäfven,
att han ej får vara personligen tillstädes,
då det förrättas. Dessutom, anser jag
det vara hårdt, om t. ex. en KronoFogde,
som ofta kan vara betydlig jordäre inom
Församlingen, skulle undergå den förödmjukelse,
att ej få sjelf aflemna sin röst
till Prestval, utan vara tvungen att skicka
sin Dräng dermed. Jag tillstyrker alltså,
att det föreslagna stadgandet härom må utgå.
Icke heller inser jag, hvarföre Helge
-
Den i5 Junii f. m.
dagarne böra upphöra att vara Valdagar, lika
litet som de uteslutande böra vara del;
och jag kan ej finna, att Prestvals-förrättningen
blir mindre helig, för det den sker
på en annan dag, än en Helgedag. Uti frågan
om vallängdens uppläsande endast på
frågodagen, är jag af lika mening med Grefve
von Schwerin, och tror, att då förändringen
endast skulle medföra beqvämlighet
för val-förrättaren, den bör vika för
respecterandet af menighetens vana vid vallängdens
justering på sjelfva valdagen, och
att det äfven vore bäst, om denna vana förvandlades
till ett bestämdt lagstadgande.
Af dessa anledningar anhåller jag om återremiss
af Betänkandet.
Herr Ribbing: Jag glömde att i mitt
sista yttrande tillägga, att så vida Utskotten
förblifva vid deras förslag, att för Prestmans
förtida accorder utsätta endast suspension
från PrestEmbetet, d.et då är nödvändigt
att detta Förslag icke af Utskotten särskildt
tillstyrkes, utan att för dess antagande
uttryckligen utsattes såsom vilkor, att,
på samma gång, den af mig föreslagna ändring
i PreslEden af Ständérne i underdånighet
begäres och af Kongl. Majit i Nåder
sanctioneras. Jag hemställer vördsammast
till Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln, huruvida
detta mitt förslag om PrestEdens förändring,
såsom varande egenteligen en Lag
-
Den 15 Junii f. m.
i43
fråga, behöfver att särskildt till Lagutskottet
remitteras, eller om den icke må åtfölja
återremissen till båda Utskotten, sorn
kunna sjelfve, efter förekommande omständigheter,
i grundlagsenlig ordning dela frågorne
sig emellan.
Friherre Wrangel, Henning: Sedanllerrarne
Hjerta och Tham så omständligen yttrat
sig, ansåg jag öfverflödigt att vidare
tillägga något i detta ämne, desto häldre
som jag delar lika tänkesätt med nämnde
Ilerrar; men Friherre Anckarswärds anmärkning,
om Arrendatorers och Landlbönders
valrättighet, har väckt min uppmärksamhet,
och aftvingar mig den erinran, att
hvarken Utskotten eller Friherren synes
hafva ihågkommit, att då Arrendatorn ej
mägtar betala de af Hemmanet utgående onera,
får egaren göra det, äfvensom att Arrendatorn,
då han ej fullgör Contractet,
skiljes från Arrendet, i hvilken händelse det
ej synes rättvist att frånkänna Jordegaren
rösträttighet för sitt Hemman, och är det
att förmoda, att en egare, som bör hafva
mera interet att få en förtjenstfull själasörjare,
icke så lättsinnigt låter inverka pä sin
röst, som den, hvilken fränden ena dagen
till den andra kan skiljas från den lägenhet
han brukar och bebor.
Herr Cederschjöld: Jag anser den af
mig föreslagne slutna Voteringen vid Prest
-
i44
Den i5 Junii f. ui.
val vara så vigtig, att jag måste be om
ursägt för det jag upptager tiden med att
derom ännu yttra några ord. Det liar blifvit
sagdt, att Voteringen med slutna sedlar
skulle för röst emes beräknande och uppsummering
medtaga för mycken tid; men
då vallängden redan förut blifvit uppgjord,
och rösternas antal för livar och en Röstande
bestämdt, samt vallängden på frågodagen
justerad; så vågar jag påstå, att valet
skulle efter mitt förslag vara mycket enklare
och gå vida fortare än nu, samt blifva
vida lättare att förrätta. Jag fruktar visserligen,
att mitt förslag nu ej vinner framgång;
men jag har likväl, så mycket i min
förmåga stått, velat undanrödja de invändningar,
som deremot nu blifvit gjorde, för
att bereda möjligheten af dess antagande
en annan gång.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld
Proposition, blef Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Betänkande, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återreniitteradt.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 26 sistlidne Maji
linder N:o 120 afgifne, och den 4 dennes
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt Motion om inrättande af
FattigColonier. Herr
Den 15 J d n i i f. m.
.45
Herr Hjertaj Gustaf: Då detta Utlåtnnde
redan är bifallet af 2 Stånd, och så*
ledes all utväg afstängd, att leda beslutet
till någon verkan, anhåller jag endast att
till protocollet få yttra, att min afsigt hufvudsakligen
var, att bereda anledning till,
att vid nästa Riksdag i ämnet besluta, samt
att jag önskat, det Utskottet yttrat sig på
ett bestämdare sätt, om det trott, att dylika
colonier kunna genom enskilta uppoff*
ringar tillvägabringas. Jag anser det vara
omöjligt, att sådant i början kan ske utan
biträde af allmänna medel, och saken har
bland annat sammanhang med skatte-frihet.
Jag vill endast nämna detta på det att, om
saken i alla fall förekommer vid nästa Riksdag,
delta yttrande måtte finnas att tillgå.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att då, enligt hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Utskottets Utlåtande blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
28 H.
10
Don i5 Jun ii f. ib.
Å nyo föredrogs och bifölls följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 2 sistlidne Maji afgifne, och den 4
dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 121. I anledning af väckt motion
angående förbättrade anstalter med PionierCorpsen
å Wanäs Fästning.
N:o 123. I anledning af väckte motioner
angående de i Riket vistande Judar.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottets den 26
sistlidne Maji under N:o 122 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion om
inrättande af MunicipalStyrelser i Orterne;
blef detsamma, på begäran af Friherre Wrangel,
Henning, och Herr Hjerta, Gustaf, jemlikt
49 §• Riksdagsordningen, ansedt böra
ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 26 sistlidne Maji under
N:o 124 afgifne, och den 4 dennes e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckte motioner om behofvet af lönetillökning
för Gymnasii- och ScholasLärare.
Herr Hjerta3 Gustaf: Jag får hemställa,
om ieke detta Utlåtande kunde få hvila,
Den ! 5 J u n i i f. m.
»47
tills hufvudfrågan om undervisningsverken
förekommer, emedan det står i sammanhang
dermed. Jag tror icke, att denna sak lämpeligen
kan afgöras förr än tillsammansmed
StatsRegleringen.
Herr von Hartmansdorffs August: Om
jag icke läst Utlåtandet orätt, innehåller
det endast en hänvisning till det Betänkande,
som StatsUtskottet tillika med Ekonomiutskottet
afgifvit i detta ämne. Om
Ridderskapet och Adeln [således bifaller förevarande
Utlåtande, har det intet inflytande
på hufvudsaken.
Herr Hjerta: Uti ifrågavarande Utlåtande
står: Hvad åter beträffar de, i sammanhang
med hufvudsaken _, af åtskillige
Talare framstälde anmärkningar deremot y
att donationer och legat er, hvilka antingen
enskilde personer eller corporationer
tillagt Lärare vid vissa ScholeVerk, blifvit
upptagne i beräkning af löner på Stat/
så finnér Utskottet icke skäl, att för sin
delj dessa anmärkningar godkänna. Om
Ridderskapet och Adeln nu bifaller detta
Utlåtande, är principen stadgad. Jag anser
det vara af vigt, att dylika principfrågor
afgöras i ett sammanhang; ty om man nu
gillar en sådan grund, blir man sedan nödsakad
att räkna på annat sätt, än man kanske
annars skulle göra.
148
Den i5 Juni i f. m.
Friherre Anckarswärd} Carl Henrik:
Jag instämmer i Herr Hjertås yttrande.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att ifrågavarande Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet,
lunde, enligt 49 §• Riksdagsordningen, sådant
icke förvägras.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den i3 sisllidne Maji under N:o 154 aflålnc,
och den 4 dennes e. m. på bordet
Jagde, Memorial, angående öfverskotten å
StalsYerkets inkomster, samt dispositionerne
derå*
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar anhålla
om återremiss till StatsUlskoltet af
detta Memorial. Jag finnér nemligen, att
Utskottet icke tillräckeligen utredt de förhållanden,
som kunna föranleda till afskrifning
af dispositioner å öfverskotten. Utskottet
har delat in dessa dispositioner i
vissa hufvudafdelningar, som jag finner ändamålsenliga
och riktiga. Först sådane dispositioner,
som. uppkommit i följd af bristerne
på utgiftstittlarne. Men jag får fästa
uppmärksamheten derpå, att jag trodde,
det Utskottet skulle komma lill andra
resultater, än att endast omtala bristerne
såsom ersatte af öfverskotten. Jag hade trott,
att Rikets Ständers Skrifvelse år 1823 an
-
\
Den i5 J u n i i f. m.
»49
gående Öfverskolten, och StatsUtskottets
gillade betänkande vid samma års Riksdag,
N:o 5^8, skulle föranledt till helt andra
åtgärder. Jag finner en farlig tendence i
afseende på hvad Utskottet yttrat i sitt Betänkande
om IndragningsStaten, der Utskottet
tyckes anse, att besparingar på nämnde
Stat kunna äga runi, såsom om den vore
en serskild hufvudtittel, och här åter,
att öfverskotlsmedlen kunna fylla bristerne
i samma Stat. —• Derigenom uppstår det
besynnerliga förhållande, att Konungen mellan
Riksdagarne bestämmer, hvilka personer
inkomma på den, då den likväl ej är
någon hufvudtittel. Hela denna IndragningsStat
synes ej vara till för annat, än
att ej belasta de öfriga Tittlarne med obestämda
anslag för en personal, som icke
tjenstgör. Derföre är den inrättad; der
kunna väl besparingar äga rum, men ej af
den art, som på IlufvudTitlarne. Ty döden
besparar, och Konungen kan ej ge
nytt lif åt personen. Hela denna Stat utgör
personella anslag. Utskottet omtalar
likväl, att Öfverskotter äro använde till IndragningsStaten
år 1824 genom pensioner
åt Embets- och Tjenstemän, som erhållit
afsked med bibehållande af deras lön på
denna Stat, utan anmärkning, utan framtida
rättelse. Hvad angår andra classen,
så hänför Utskottet dertill sådane, ”sorn
dels varit en följd af Rikets Ständers be?
slut, dels haft oskiljaktigt sammanhang med
i5o
Den i5 Junii f. m.
uppbörden, och hvilka senare i annat fall
skolat minska densamma.” Summan uppgår
till ej mindre än 170,i5p R:dr 6 sk.
Om dessa siiges icke ett ord. Detta synes
likväl hafva af Utskottet bordt blifvit utredt.
För den enskilte Ståndsledamoten är sådant
omöjligt. Jag såsom representant vid
afgörandet af detta Memorial står här i en
stor samling af ziffror, utan att likväl se
dem, som fordras för att utreda saken. Jag
vet ej, huru stor andel står i sammanhang
med Rikets Ständers beslut, eller uppbörden;
jag ser blott en stor summa. Det förundrar
mig, om det behöfdes anslag för
något, som står i sammanhang med uppbörden.
Jag trodde den så stadgad, att inga
betydligare summor dertill behöfdes. Det
är af stor vigt att veta i sammandrag, hvilka
de äro. Jag t vi fia r på, att Rikets Ständer
besluta så stora anslag, som begäras,
förr än de med tydliga ord få se denna
sak bestämdt ötredd, samt innan de få se
både det eller de Rikets Ständers beslut,
Utskottet omtalar, samt summan och datum
för hvarje Konungens disposition. Då
först kan man bedömma, om allt är enligt
med förhållandet. Hvad sist den tredje rubriken
angår, så komma derunder sådane
poster, hvilka till afskrifning hos Rikets
Ständer anmälas. De åter förekomma i
StatsUtskottets nästföljande Memorial N:o
155. Jag behöfver således nu ej ingå uti
pröfning derom. Den princip Utskottet i
Den i 5 J u n i i f. m.
slutet af förevarande Memorial framställt,
att inga anslag af Rikets Ständer för framtiden
böra beslutas på hufvudtilllarne, anser
jag vara ganska tjenlig, oell innefatta
ett stadgande, som bör antagas, och som
förr än nu bordt vara vidtagit. Jag erkänner,
att det för framtiden skall sätta
oss i tillfälle, att ej behöfva så stora dispositioner
från Regeringens sida, då bon
ser, att Rikets Ständer ej sjelfve anse sig
böra räkna på dessa medel, hvilka helt
och hållet böra vara fredade, så att Rikets
Ständer kunna använda dem, till nedsättande
af bévillningen. Ty olägenheterne
af vår 5-åriga budget äro redan förut nog
stora, för att ej behöfva ökas medelst öfverskottens
tillgripande, och sålunda orsaka
ökade skatter. De borde snarare vara
ett medel att för framtiden medgifva en
minskning deruti. Då jag anser dessa anmärkningar
af vigt, anhåller jag om återremiss.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag förenar mig till alia delar uti de anmärkningar
Herr Hjerta gjort. För mig är
denna sak lika mörk, som Herr Hjerta ansett
den vara för sig; ty jag, likasom han,
finner mig vara omgifven af ziffror, hvilkas
tillkomst jag ingalunda kan förklara.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Memorialet Nto 154 är blott en cal
-
Den i5 Junii f. m.
dilation, en uppgift på zaffer förhållanden,
meddelade Rikets Ständer, för att justei»
deras opinion örn den möjliga behållningen
på öfverskott^!]. Här finnes ingen sura-?
ma, som behöfver bevil jas elier afslås; allt
är förut uppgifvit; allt har undergått revision;
allt finnes i Revisorernes berättelser
och i capitnlräkningen från StatsContoret,
hvilka blifvit allmänheten genom trycket
meddelade. Alla dessa poster hade Utskottet
rent af kunnat låta bli att nämna. Utskottet
gjorde det för ätt borttaga den felaktiga
opinionen om de stora behållningar-?
lie, och för att sätta Rikets Ständer i tillfälle
att rnognare pröfva* då det blir fråga
om anslagen.
En sådan utförlighet, ledande till klar-?
het, bör ej läggas Utskottet lill last. Det
går ej an nu mera, att så knapphändigt
expediera Rikets Ständer med afskrifnings-?
poster, som det förr låtit sig göra.
StatsUtskottet har i sin framställning
noga skiljt alla de poster, som fordra Rikets
Ständers beviljande för att afskrifvas,
Dc finnas i Memorialet N:o 155. Alla de
andru posterne, af Revisorerne lemnade
utan anmärkning, äro bär upptagne endast
för att göra framställningen fullständig,
Hvad de 170,159 R:dr 6 sk. beträffar, som
Herr Hjerta säger stå uti en rund summa,
får jag upplysa, af hvad natur de äro.
Den i5 Junii f. m.
153
Grefve von Schwerin uppläste nu en
specification af de poster, hvilka tillsammans
utgöra denna summa.
Hvarefter Grefve von Schwerin fortfor
sålunda:
Samma summor och specification derå
finnas i den tryckta capital-räkningen. Jag
hemställer då till Ridderskapet och Adeln,
huruvida det kunde vara nödigt att öka
trycket med sådane specificationer, som en
hvar, hvilken varit Revisor eller StatsUtskotts-Ledamot,
känner. Dessa äro, hvad
man i StatsContoret kallar, formella utgifter,
hvilka afskrifva sig sjelfva och ej fordra
Rikets Ständers bifall för att afföras. I afseende
på hvad som blifvit anmärkt om indragningsStaten,
att inga besparingar der
kunna vara, så är blott calculationsvis beräknadt,
hvad man supponerade kunna bli
förminskad utgift eller besparing. Hafva
under tiden pensioner blifvit beviljade, är
sådant föremål för Revisorernes uppmärksamhet.
Vidare får jag nämna, att bristerne
på hufvudtittlarne äfven äro calculationsvis
beräknade. Det är helt naturligt, när
man uppgör en Stat för fem år, att man
icke kan räkna på runstycket. När man då
beräknar besparingarne och bristerne, och
subtraherar besparingarne från bristerne,
återstå 3 å 400,000 R:dr, hvarmed bristerne
öfverstiga besparingarne. Differencen
ligger hufvudsakeligen i remisslage, rese
-
154
Den 15 J « n i i f. m.
och tractamentspenningar, restitutioner och
serdeles i anslaget för fångars underhåll.
Detta allt är sådant, som måste vara. Sannolikt
har man vid i8a3 års Riksdag beräknat
desse utgifter för lågt, och brislerne
derigenom uppkommit. Jag skulle tro,
att den värde talaren torde finna de upplysningar
jag nu lemnat nöjaktige, men
skulle Ridderskapet och Adeln bifalla återremiss,
hemställer jag, om icke Herr Grefven
och LandtMarskalken ville fråga Ridderskapet
och Adeln, huruvida icke Ståndet
ville tillåta, att den special-räkning Herr
Hjerta fordrar, kunde slippa tryckas, och
räkningen endast bitskickas. Tryckningen
ökar kostnaden, och hinner ej utan mycken
tidsutdrägt fulländas.
Herr Hjerta: Jag får först nämna, att
det icke är min afsigt, att en specifik tryckning
skulle verkställas med utdrag ur StatsContorets
böcker; jag har blott trott mig
kunna begära, alt få afskiljda de summor,
hvilkas disposition skett i följd af Rikets
Ständers beslut, som jag anser böra bestämt
uppgifvas, och de, hvilka hafva sammanhang
med uppbörden. Jag vet också,
att uppbördskostnaden ibland måste ersättas
af tillfälliga medel, men denna kostnad
är verkligen icke så stor, och om den någon
gång blir det, förtjenar sådant utan
tvifvel att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet.
Jag anhåller således, att Utskot
-
Den i5 Junii f. m.
i55
tet blott måtte upptaga sådane rubriker,
livika äro en följd af Rikets SUinders beslut,
utan att detta behöfver innefatta specificerade
räkningar, och dessa rubrikers
antal skall då på sin böjd blifva 9 å 10.
Hvad åter angår det beslut StatsUtskottet
vid sista Riksdag föreslog Rikets Ständer,
bör jag först rättfärdiga Utskottet från beskyllningen,
att hafva lika lösligt behandlat
saken, som nu. Detta är icke händelsen.
Uti StalsUtskottets vid sista Riksdag
under N:o 5^8 afgifne Utlåtande står väl:
”Beträffande de öfrige anvisningarne, uppegående
sammanräknadt till 493,719 R:dr
"21 sk. 1 r:st.; så, emedan de bestå af så"dane
utgifter, hvilka dels varit af Rikets
"Ständer an viste, att af öfverskotten utgå,
"dels härrört från uppkommen brist uti
"åtskillige förslagsvis gjorde anslagsberäk”ningar,
fordrades ingen annan åtgärd, än
"att i RiksStaten afskrifvas, dertill Rikets
"Ständer lärer finna godt bifalla.” Men i
samma Utlåtande äro alla dessa Summor
förut redo viste, och i StatsContorels Berättelser
för 1818 och 1828 uppgifne; ty,
äfven 1815 års öfverskotter voro inne i denna
Summa, hvilkas dispositionsrätt åter var till
följd af 1812 års Riksdagsbeslut Konungen
medgifven; men som 1818 upphörde. Detta
uppkom i följd af 1818 års Ständers skrifvelse,
om den betydliga mängd anslag, hvaröfver
i RevisionsBerättelserna anmärkningar
afgåfvos. Jag tar mig härvid friheten lä
-
156
Den i5 Junii f, m.
sta uppmärksamheten derpå, alt nedanföre
i samma Utlåtande orden lyda sålunda;
”Men Utskottet anser härvid annan åtgärd
”nu mera icke återstå,” (sedan det angifvit
de ej lagliga dispositionerne) ”än att hos
”Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
”dylika dispositioner å Öfverskolten hädanefter
icke må äga rum, samt i allmänhet
”dessa medel icke ålitas för andra utgifter,
”än dem Rikets SLänder derå anvisat, eller
”förr än deras begifvande dertill erhållits.”
När man ändtligen kom till den ordning
med öfverskottsmedlen, som Rikets Ständer
så bestämt fordrade, och öfverskotten således
icke kunde få tillgripas; så synes det
mig, att man år 1823 icke kunde göra mera
än man gjorde, och hvilket StatsUtskottet
föreslog. Nu återigen, då ett dylikt
yrkande af Rikets Ständer angående Statsmedlens
dispositioner derigenom finnes, synes
mig, alt man kan fordra ansvar på
dem, som tillgripit öfverskotten. Jag förnyar
derföre min anhållan, att Utskottet
för det första må söka närmare utreda förhållandet,
om de brister, som befinnas på
UlgiftsTitlarne, äro af beskaffenhet, att man
bör erkänna dem, eller om man icke kan
minska anslagen för framtiden, i följd af
de detaljer, som förete sig, åtminstone hvad
IndragningsStaten beträffar, samt för det
andra, tillse, hvilka utgifter härleda sig af
uppbörden eller af Rikets Ständers beslut,
Den i5 Ju ni i f. m.
på det man måtte kunna jemnföra summorne
med besluten, samt upptäcka, om någon
felaktighet i uppbörden blifvit begången.
Grefve -von Schwerin: Jag Öfverlemnar
till Ridderskapet och Adeln att bedömma,
huruvida grund saknas för det anförande jag
gjort, att nemligen här icke är fråga om att
föreslå några afskrifningar, utan att Utskottets
Memorial blott innehåller ett upprepande
af förhållanden af hvad förut varit
under Revisorers granskning. Äro utgifter
gjorda, sora Regeringen icke varit befogad
till, har det tillhört Revisorerne, att anmärka
sådant. Här är nu blott fråga om
att upplysa, huru det står till med behållningen
på öfverskotten. Detta hade ej kunnat
framställas tydligt ulan fullständig calcul,
omfattande approximatift jemväl åren
1827, 1828 och 182g.
Herr Tham, TVolrath: Frågan tyckes
hero derpå, om Ridderskapet och Adeln vid
denna Riksdag vill hysa lika förtroende till
sitt Statsutskott, som vid sista Riksdagen;
samt huruvida man tager för gifvit, att Stats
Utskottet antingen ärligt eller oärligt uppgifvit
sina poster. För min del skulle jag tro,
att med samma skäl Ridderskapet och Adeln
vid sista Riksdag hyste förtroende till dåvarande
Statsutskott, för en summa af
4oo,ooo R:dr, med samma skäl kunna vi
ock nu godkänna denna calcul, serdeles
.58
Den 15 Juni. f. m.
d5 man finner, att ingen enda Ledamot
inom Utskottet varit af olika tankar. Jag
skulle icke tro, att hvarenda Ledamot inom
Utskottet skulle vilja missleda Rikets Ständer.
Jag tycker således äfven, att en Aterremiss
icke tjenar till annat, än att förlänga
Riksdagen, och åstadkomma förökade
kostnader, så väl för dem, som hålla sig
sjelfve härstädes, somför dem, hvilka måste
betala de öfrige.
Herr Hjerta: Det är visserligen ganska
tidödande; men jag nödgas i anledning af
Grefve von Schwerins yttrande bedja Ridderskapet
och Adeln tillåta mig få uppläsa
hvad Utskottet vid sista Riksdagen i ämnet
säger. Utskottet uppräknar först alla Rikets
Ständers anvisningar, och jag kan således
icke finna, att Utskottet behandlat
saken lika ofullständigt och oredigt, som
nu. Åtminstone kan jag icke annat än finna
en stor skillnad mellan de båda Utlåtanderna,
då det förra Utskottet bestämdt föreslog,
att ingenting framdeles skulle få tas af öf»
verskotten. För öfrigt får jag fästa Herr
Grefvens uppmärksamhet derpå, att det
visserligen kan anses, att Utskottet föreslagit
någon åtgärd till medlens afskrifning;
men om Herr Grefven täcktes observera, att
Utskottet i det följande Memorialet N:o i55
alls icke omtalat förhållandet med de 170,000
R:dr, utan blott omnämner de 320,000,
så kan denna sak, om den nu slappes, se
-
Den i5 Junii f. ra.
dermera icke på något sätt rättas, utan man
står afstängd från all möjlighet dertill vid
denna Riksdag. Jag finner visserligen, att
detta Memorial icke slutas med någon fordran
å Rikets Ständers bifall eller afslag;
men något resultat måste väl i alla fall
uppkomma af ett sådant beslut.
Herr Skogmanj Carl David: Jag anhåller
blott att, i afseende på den brist, å
allmänna IndragningsStaten, som blifvit af
öfverskotten godtgjord, få upplysa alt densamma
uppkommit derigenom, att sådane
Embets- och Tjenstemän dit öfverflyttats,
som hafva en i författningarne grundad
rättighet, att afgå från sina tjenster, med
åtnjutande af full lön, samt att beloppet
af dylika pensioner år 1824 blef större,
än hvad som svarade emot besparingarne
på IndragningsStaten, af den orsak, att Rikets
Ständer år 1828' tilläde Embets- och
Tjenstemän rättigheten, att kunna taga afsked
med lönens bibehållande vid 65 års
ålder i stället för 70 års, hvaraf följde, alt
flere på en gång begagnade denna förmån.
Deremot hafva besparingarnepåIndragningsStaten
alltid blifvit förde öfverskotten tillgodo,
på samma sätt som besparing å anslaget
för den under Penningelöner beräknade
Spannemål; varande brister å sistnämnde
anslag af samma skäl fyllda utaf
Öfverskotten. Meningen med Rikets Ständers
vid sista Riksdag aflåtna skrifvelse an
-
löo
Den i5 Junii f. m.
gående dispositioner på öfverskotten kunde
för öfrigt ej vara* att förhindra deras
användande till fyllande af en något år uppkommande
bristå sådana förslagsvis beräknade
summor, derå besparingarne lill öfverskotten
ingå, eller till bestridande af
utgifter för allmänt nyttiga föremål, dem
Rikets Ständer sjelfve till utförande hos
Kongl. Maj:t anmält, utan att dertill anvisa
serskilta anslag. Att, såsom framstäldt
blifvit, i dylika fall hellre disponera mindre
Creditivet än Öfverskotlsmedlen, bade
åtminstone icke medfört någon besparing
för Staten. De af Kongl. Maj:t gjorde dispositioner
på öfverskotten hafva år ifrån år
minskats till både föremålens antal och
summornas belopp.
Utan att nu kunna uppgifva något bestämdt
tillfälle, tror jag mig ihågkomma,
att tillförene, vid Kongl. Prinsars födelse,
en serskild gärd under namn af faddergåfva
någon gång ägt rum.
Grefve von Schwerin: Jag får ännu en
gång göra Herrarne, uppmärksamme derpå,
att de summor bär blifvit upptagne för åren
1821, 22, 23, 24 och 20, redan undergått
Revision. För år 1826 åter, inkommer
Utskottet med ett serskildt Betänkande.
Detta Memorial är således afgifvit,
blott för att upplysa Rikets Ständer om förhål
-
Den i5 Jun i i f. m.
hållandet. Nu frågar jag: skulle sådane utgifter
här underställas Ståndets pröfning
och afgörande, som t. ex. tryckningskostnaden
för RevisionsBerättelserna, några återbäringar
af Vacance-afgifter o. s. v. Om
Ridderskapet och Adeln befaller, skall visserligen
en sådan uträkning göras; men jag
hemställer, om icke tryckningen häraf kommer
att förlänga Riksdagen, och anhåller
derföre, alt det i sådant fall måtte tillåtas
Utskottet, att skrifteligen inlemna dessa
upplysningar för att läggas på Ridderskapets
och Adelns bord.
Herr Rosenqvist: De få anmärkningar
jag ämnat göra, äro redan af andra Herrar
Ledamöter framställde. Jag vill blott
tillägga, alt det synes mig som hvarje calcul
bör göras så tydlig, att den kan förstås
och begripas.
Beträffande Herr Thnms yttrande, alt
det af 1823 års Statsutskott afgifne Betänkande
varit nog knapphändigt i en sådan
sak som denna, så tror jag, att 1828
och 1829 årens Statsutskott utlåtit sig ännu
knapphändigare. Herr Tham har oek
nämt, att Rikets Ständer böra hafva ett blindt
förtroende till sitt Statsutskott. Hvarföre
så det? Och hvad anledning har man dertill?
Då provenuen af arbetet blifvit så
knapp, alt den på ett halft års tid näppe28
H. xi
l62
Den i5 Juni i f. m.
ligen kunnat skönjas, vet jag ingen ting, sona
kan stärka förtroendet. Hvad åter beträffar
Herr Thams yttrande om Riksdagens förlängning,
så bar jag anmärkt, att dylika skäl
alltid begagnas af vissa talare, när de vilja
hafva en sak i hast afgjord, eller åstadkomma
surprice. Det heter då, att den vill
förlänga Riksdagen, som ej genast skriker
ja till både likt och olikt.
Jag anser mig således på intet vis vara
öfvertygad, att jag kan frånträda min begäran
om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtRZarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
ifrågavarande Memorial gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence gjorde
proposition till bifall å berörde Memorial,
hvilken proposition besvarades med
starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Friherre Anckar swärd j Carl Henrik:
Jag tar mig friheten hemställa till den värde
Talaren om det kan vara ändamålsenligt
att votera, ehuru jag till det mästa delar
den åsigt, som anmärkarne uttryckt. Jag
Den i5 Ju ni i f. m,
i63
uther mig få fästa uppmärksamheten på det
förhållande, att slutsatsen i Utskottets Memorial,
i min tanka, aldeles icke leder ens
till godkännande af någon af summorne.
Ty, på sätt Grefve von Schwerin yttrat, är
icke frågan om någon afskrifning, utan blott
att berättelsevis omnämna, hvilka summor
äro disponerade. Således ser jag icke, att
ett bifall eller afslag skall leda till något
annat, än att vi genom det förra bifalla
StatsUtskottets grundsatts,nemligen en hemställan
till Rikets Ständer, att framdeles
icke göra några anvisningar på öfverskotlen,
utan att dylika utbetalningar framdeles
må anvisas på RiksgäldsContoiret. Det
är således blott sjelfva denna princip, som
utgör resultatet, hvarföre jag icke tvekar att
lemna bifall dertill, då jag icke derigenom
lemnat något godkännande till riktigheten af
de summor, som blifvit tagna på öfverskotten.
Jag hemställer om tiden bör upptas
med en votering, hvars utgång man i alla
fall kan förutse.
Herr Hjerta: Om Friherre Anckarswärd
kan öfvertyga mig, att de 170,000 R:dr, som
bär äro till spillo gifna, såsom man sagt,
i följd af 1823 års Rikets Ständers Beslut,
men som jag högtidligen förklarar jag ej
tror, någonsin vidare kunna komma i fråga
till öfverläggning vid denna Riksdag, så
skall jag gerna afstå från min begäran, erne
-
i64
Den i5 Junii f. ra.
dan jag böljade att yttra, att jag fann slutet
af Memorialet riktigt; men att Utskottet
i öfrigt satt oss ur tillfälle att bedöma
sakerna, kan jag, och åtar mig att, bevisa.
Dessutom afser jag ännu en sak. Man
står nu på den punkt, att allmänna indragningsStaten
öfvergått till en ny HufvudTitel
tvärs emot sin bestämmelse. Jag
anser denna sak för vigtigare än den synes
mången, och ländande till ytterligare misshushålning
med Statsmedlen. Jag vet, att
tillfällen finnas, då pluraliteten afslår sin
lagliga rätt, bara för det, att den icke gifvit
sig tid, att taga kännedom af förhållandet;
roen jag kan för min del icke göra det,
då detta är det enda Memorial, hvilket kommer
i fråga, i afseende på denna sak. Jag
anhåller således, att, enär votering redan
blifvit begärd, den genast måtte företagas.
Herr Rosenquist: Det är en stor tillfredsställelse
för mig, att hafva fått emottaga
Herr Friherre Anckarswärds invitation
att afstå från min begäran om votering;
men då en annan värdig Ledamot delat mina
åsigter i sjelfva ämnet, och jag således
får taga för afgjordt att lian delar dem äfven
i frågan om voteringen; så öfverlemnar
jag åt nämnde värde Ledamot att sjelf bestämma,
om han anser den begärde voteringen
nödig, eller ej.
Friherre Anckar swärd: Jag anhåller
ora tillgift, för det jag begär upplysning,
Den i5 Ju ni i f. m.
i65
huruvida nian genom ett bifall till detta
Memorial, som blott innefattar ett inberättande,
kan anses afgöra afskrifningsfrågan.
Om så är, har jag orätt och skall
visserligen förena mig i begäran om återremiss.
Det kan ingalunda ingå i min mening,
att efterskänka någon Rikets Ständers
rätt, eller uppoffra den i och för en bristande
undersökning af ämnet; men jag
upprepar, att jag icke förstår, huru ett bifall
lill detta Memorial kan betaga oss granskningsrätten
af dispositionerna. Jag önskade
derföre, att Grefve von Schwerin läcktes
ha den godheten upplysa, om denna
summan aldrig mer kommer under granskning.
Grefve von Schwerin: Jag har väl icke
till hands någon specification på de anmärkte
170,000 R:dr och deras disposition; men
jag får anmäla, att inga andra poster, än
de, som Revisorerne funnit påkalla anmärkning,
kunna upptagas af StatsUtskottet; också
hafva alla de poster, som varit föremål
för anmärkning hos 1825 och 1827 årens
Revisorer, jemväl blifvit pröfvade af Utskottet.
Alla till och med år 1826 utbetaldte
poster finnas i de till Rikshufvudböckerne
hörande tryckta Capitalräkningar.
Herr Hjerta: I det Memorial N:o 155,
sorn kommer näst efter detta, och innefattar
alla de utgifter, hvilka böra till ersätt
-
i66 Den i5 Junii f. m.
ning eller afskrifning anmälas, finnes icke
ett enda ord om de 170,000 R:dr, hvilka
här äro i fråga. Det lian visserligen icke
vara min mening, att få någon redogörelse
för hvar och en tryckningskostnad på
6 Riksdaler, o. s. v., utan endast att få
posterna sammanfattade i naturliga hufvudrubriker,
der man åtskiljt hvad som är i
följd af Rikets Ständers beslut, och hvilka
beslut, hvilka Skrifvelser, och hvad sorn
har sammanhang med uppbörden , och hvilken
del af densamma, Statsmedlen eller
Riksgäldsmedien o. s. v. Jag har icke begärt
annat, än att få veta Rikets Ständers
beslut, och huruvida de blifvit följda, eller
icke, och de äro säkerligen inskränkta lill
8 å 10 skrifvelser vid hela förra Riksdagen;
ty flera hafva ej kunnat angå sådane
angelägenheter, der penningar erfordrades,
som Rikets Ständer ej anslagit. Det andra
rörer uppbörden, och är nödigt att veta,
för att kunna bedömma anledningen,
hvarföre kostnaden derför ökats eller minskats,
samt huruvida sjelfva uppbörden varit
ordentlig eller icke. Det bör icke vara
någon hemlighet inom StatsUtskottet.
Friherre Anckarsvärd: Med anledning
af det svar Grefve von Schwerin lemnade,
anser jag nödvändigt att yrka återremiss.
Saken är ej positift besvarad. Jag kan ej
finna, att det bör gifvas två sätt, alt göra
afskrifningar. Här är nu ett Memorial,
Den i5 lunii f. m.
167
hvars innehåll angår afskrifningar, och ett
annat i hvilket en högst betydlig summa
är i fråga, men hvaraf följden, i fall det
hifalles, skulle blifva en afskrifning. Det
öfvergår mitt begrepp, och jag måste således
yrka återremiss.
Herr Tham: Jag tager mig friheten
hemställa till Ridderskapet och Adeln, om
sådana beslut, hvilka Ridderskapet och Adeln
redan fattat, nu skola åter pröfvas.
Bland de 170,000 R:dr, som här äro omnämnde,
finnas summor, som böra afskrifvas
i följd af dels Rikets Ständers beslut,
dels UppbördsVerkets beskaffenhet. Två
summor tillhöra åren 1821 och 1822, och
äro granskade af 1825 års Revisorer; två
andra äro tillhörande åren 1823 och 1824.
Dessa äro granskade af Revisorerne 1827,
bland hvilka den siste talaren varit en. Jag
kan icke förmoda, att man skulle finna nödigt,
att de summor, hvilka äro granskade
1825 och 1827, och vid hvilka inga anmärkningar
blifvit gjorde, nu skulle å nyo genomgås;
och att man derföre behöfde återremiss.
Det enda, som ej är granskadt af
1825 och 1827 årens Revisorer, är utgifterne
för år 1826. Men vid dessa utgiftsposter
har StatsUtskottet ej funnit anledning,
att göra någon anmärkning. Jag hemställer
nu till Ridderskapet och Adeln, om det
är anledning, att återremittera förevarande
Memorial. Frågan är blott, huruvida vi
i68
Den i5 Junii f. m.
böra hysa förtroende till nuvarande Statsutskott
i afseende på hvad detsamma tillhört
att granska, och om saken i sådant
afseende förtjenar återremiss. Jag kan ej
förena mig deruti.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att, då votering
blifvit begärd, ansåg Hans Excellence sig
böra framställa följande Voteringsproposition:
Den
som bifaller StatsUtskottets Memorial
angående öfverskotten å StatsVerkets
Inkomster, samt dispositionerne derå, voterar
Ja;
f
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Memorial
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af !Ridderskapet
och Adeln godkändes; samt anslogs.
*
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
bomme klockan 6 i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 41» 42» 4^ och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
Den i5 Ju nii f. m.
voteringen klockan £ till i e. tn.; och befunnos,
efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 126.
Nej — 42.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade,, att StatsUtskottets
ofvannämde Memorial således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den i5 Junii 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Justerades Elfva ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plena
den 12 dennes för- och eftermiddagen
fattade beslut.
Den i5 Ju nii e. m.
Herr RibenCarl Wilhelm: Ridderskapet
och Adeln har i ett föregående plenum
beslutat, att RiddarhusUtskottets förnyade
förslag till Riddarhusordning skall serskilt
tryckas, och bland Ridderskapets och
Adelns Ledamöter utdelas.
Till åtlydnad af detta beslut har RiddarhusUtskottet
äfven gått i författning om
tryckningen, och jag tror, att Utskottets
nyssnämnde förslag kan nästa Måndag utdelas.
Men jag anser min skyldighet vara,
att inför Ridderskapet och Adeln anmäla,
att ändamålet eller en fullständig
granskning af ämnet ej vinnes, om icke
Utskottet anmodas att på enahanda sätt låta
trycka och utdela äfven dess förra den
7 sistsidue Mars afgifne Memorial och Förslag
till ny Riddarhusordning. Detta skulle
blott omkring tre dagar fördröja utdelningen
af senare förslaget, och tillökningen
i tryckningskostnaden blef ganska ringa. Jag
får derföre anhålla, om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till bifall härå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, i anledning af
Herr Ribens nyss gjorde framställning, anmoda
RiddarhusUtskottet, att låta, under
form af Bilaga till Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den <) sistlidne Mars e. m.,
sorn innefattade RiddarhusUtskottets den 7
Dea i5 Junii e. m.
i samma månad aflåtne Memorial och Förslag
till ny Riddarhusordning, till trycket
befordra ej mindre femhundrade exemplar
af berörde Memorial och Förslag, tillhörande
den bestämda upplagan af Ridderskapets
och Adelns Protocoll, än ock derutöfver
serskildt, på RiddarhusCassans bekostnad,
femhundrade exemplar deraf, för
att bland Ridderskapets och Adelns vid
Riksdagen närvarande Ledamöter utdelas.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den
26 sistlidne Maji under N:o i25afgifne, och
deri 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver väckt fråga om Nämndemäns
inom Stockholms Län befrielse från Hålloch
Reserv-skjutsens utgörande.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 26 sistlidne
Maji under N:o 126 afgifne, och den
4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om alternatif utöfning
af Jus Patronatus, den ena gången
afPatronus och den andra af Församlingen.
Herr Rosenqvist, Fredrik, Leonhard:
Utskottets åberopande af 7 §. i 1723 års
Adeliga privilegier, såsom skäl för afstvrkande
af bifall till min motion, att Jus Pa
-
172 Den i5 Junii tn.
1
tronatus mätte hädanefter den ena gången
af Patronus och den andra af Församlingen
utöfvas, hade jag trott så mycket mindre
kunna förväntas, som dels Ridderskapet
och Adeln i senare tider visat sig ej
vilja begagna vissa dem tillerkända prerogativer,
utan frivilligt afsagt sig dem, dels
tidehvarfvets upplysning fordrar uppoffrande
af gamla fördomar och bruk af enskildte
Medborgare på mängdens bekoslnad.
Jus Patronatus är väl en bland de
mäst orimliga saker, som forntiden lemnat
oss, då man betraktar, att derigenom en
enda Person i en försa mlins skall få utvälja
själasörjare åt flera hundrade eller, som
är detsamma, att tusendetals menniskor skola
åtnöjas med den Lärare en deras Medborgare
behagar utse åt dem. Om nu denne
Patronus händelsevis vore en Person,
som ingen bildningj ingen urskiljning, intet
vett och förstånd ägde, så kunde man
just icke vänta sig något val af motsatta
egenskaper hos den valde, och huru vanlottad
vöre icke den församling, som ägde
en sådan Patronus. Vöre icke det med en
billig rättvisa öfverensstämmande, att åtminstone
församlingen hvarannan gång fick
välja, då den hvarannan gång blef påtrugad
en Lärare.
Skulle man antaga hvad Utskottet liksom
velat antyda, att nemligen betalning
Den i5 Junii e. m.
i73
erlades af den blifvande Prästmannen till
Patronus, så blir ju resultatet, att ett Patronelt
Pastorat är en handelsvara, hvarmed
man kan, liksom med skepp och fregatter,
schackra och vrassla, i hvilket fall
det är den låga egennyttan, som skall försvaras.
— Det onda härleder sig emedlertid
efter min öfvertygelse ifrån den tid,
då den råa hopen ansåg Patronus liksom
ett slags väsende af ett högre och upphöjdare
värde, hvars minsta nyck var en lag.
Men, pris vare upplysningen, denna ohyggliga
tid har försvunnit, och synvillan har
skingrats till den grad, att man bemödar sig
glömma detta mensklighetens förnedringstillstånd.
Den kloke, den fördomsfrie Medborgaren
anser den bestjernacle men kunskapsfattige
Mannen för jemt så mycket,
som han ärj en menniska, som icke rår
för, att han blifvit så decoreradj och så
välmående.
Jag yrkar vördsamt återremiss af Utlåtandet,
och att detta anförande må få följa
med.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie Jacob: Ehuru försäkrad jag borde
vara, att den, som här talar och gjort Motion
om Jus Patronatus, fullkomligt känner
saken, anser jag mig dock böra yttra
mig öfver några skiljaktigheter. Här gifves
för närvarande innehafvare af Jus Pa
-
»74
Den i5 Junii e. m.
tronatus, hvilka köpt denna rättighet för en
summa vida utöfver hvad Staten nu skulle
kunna återbetala. De finnas, hvilka byggt
Kyrkor, Prästgård, Klockare-boställe, anslagit
Lön åt Präst och Klockare, disponerat
af sin förvärfvade Egendom hemman
för evärdeliga tider, som desse Kyrkans
tjenstemän innehafva, och för allt detta erhållit
den nu omtvistade rättigheten. Jag
hemställer derföre, om det vore billigt fråntaga
dem denna deras dyrköpta rätt, för
det en enda Ledamot af Ridderskapet och
Adeln så yrkar, oaktadt all den vältalighet
den siste värde Talaren i sine bevisningsgrunder
härå slösat. Man har sagt, att
Pastorater nu på flere ställen voro en handelsvara
i någre få enskildtes händer, och
att församlingarne emot deras vilja påtrugades
Lärare, som de ej ville hafva. Jag
hemställer dock, om det ej är sämre, att
Prästen trugar sig på Församlingen genom
värfning af röster, genom hot, intalande,
eller andre lika obehörige, lika olaglige
medel, som äfven säges stundom hafva skedt.
På grund af billighet och rättvisa yrkar jag
bifall å Utskottets utlåtande.
Herr Rosenqvist: Den siste värde Talaren
har genom sitt yttrande styrkt min
salts, att nemligen egennyttan ligger till
grund för bibehållande af Jus Patronatus.
Månne således icke den conclusion häraf
bör dragas, att den rättighet bör afskaf
-
Den i5 Junli e. m.
t ?5
fas, hvilken har till syftemål endast egna
fördelar, med uteslutande och undertryckande
af andras, och änskönt det för någon
enda serskild casus kan antagas, att
Förfäderne hafva genom uppoffring af fördelar
förskaffat sig Patron-rättigheten , hafva
uppoffringarne dock i allt fall under tidens
längd blifvit öfvermåttan väl godtgjorde,
genom de inkomster, som Patronus vanligen
åtnjuter för nyssnämde rättighet.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Herr Tham3 Wolrath: Så länge äganderätten
inom vårt Land är helig, skall
det alltid vara fåfängt, att från jorden vilja
borttaga de med densamma åtföljande
rättigheter. Då Ridderskapet och Adeln 180g
bortskänkte största delen af sina rättigheter,
skedde sådant dock med vilkor, att
vid jorden bibehålla de den samma åtföljande
rättigheter, och hvar och en köpare
af denna jord, han må vara Frälseman eller
icke, har vid köpet äfven beräknat denna
fördel. Så vida ej äganderätten skall
vara en lekboll, anhåller jag om bifall till
Utlåtandet.
Herr Rosenqvist: Utaf de anmärkningar,
hvilka Herr Tham gjort, finner jag ingen
ting, som förtjenar att besvaras.
Då Ridderskapet och Adeln långt för
detta af god vilja bortskänkt sina rättighe
-
Den i5 Junii e. m.
ter, tror jag att det ej skulle vara conseqvent,
att nu ångra sådana ädla handlingar.
Jag anser för min del ämnet vara i
det skick, att endast Proposition till återremiss
återstår, och det är derom jag vördsamt
anhåller.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Ehuru det synes mig öfverflödigt,
att svara en person, som anser äganderätten
för ett intet, får jag dock upplysa, alt
personer gifvas, som med 800 Marker Silfver
köpt rättigheten af Jus Patronatus,
och då måtte äganderätten vara otvifvelaktig,
äfvensom orättvisan ådagalagd, att
utan ersättning fråntaga desse personer deras
Egendom, de må i längre eller kortare
tid den innehaft.
Jag anhåller örn bifall å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridclerskapet
och Adeln ansåg de vid EkonomiUtskottets
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr
Deu i5 Junii e. m.
*77
Herr Rosenqvist begärde votering.
Herr von Hartmansdorffj August: Efter
hvad jag tyckt mig höra, har pluraliteten
varit så bestämd för bifall af Utlåtandet,
att det skulle vara utan ändamål,
att, borttaga tiden med votering. Jag hoppas,
att den värde Ledamot, som begärt
votering, ville derifrån afstå, af agtning
för Ridderskapets och Adelns behof att
bättre använda sin tid.
Herr Rosenqvist: Af aktning så väl för
Högloft. Ridderskapet och Adeln, som för
den värde Ledamot, hvilken önskat, att
jag måtte afstå från min begäran om votering,
må dervid få bero.
I följd häraf förklarade Hans Excellence
Herr Grefven och Land/Marskalken,
att, då, vid besvarande af den utaf Hans
Excellence sednast framställde Proposition,
Ja öfverröstat Nej, EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande således blifvit af Rid^*
derskapet och Adeln bifallet.
Å nyo föredrogs BevillningsUtikottets
den i5 sistlidne Maji under N:o 27 afgifne,
och den g dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande angående Stora SjöTullsBeyillningen;
men blef, på begäran af Friherre
WrangelHenningsamt Herr Rosenqvists
Fredrik Leonhard, och Herr Ane28
H. 12
178 Den i5 Junii e. m.
karswärdj August, jemnlikt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare lagdt på bordet.
Då nu å nyo föredrogs Högvördige PresteStåndets
den 4 dennes aflåtne, och dea
12 derpåföljde e. m. på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
hvarigenom de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, att instämma i
PresteStåndets beslut, att anmoda ConstitustitutionsUtskottet
att, utan afvaktan af Rikets
Ständers beslut, rörande den föreslagne
förändringen i 68 §. Riksdagsordningen,
ofördröjligen inkomma med fullständig redaction
af de uti samtlige RiksStånden gillade
Grundlagsändringsförslag, på det underdånig
Skrifvelse derom till Kongl. Maj:t
måtte skyndsammeligen kunna expedieras;
så begärde Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob
_, och Herr Rosenqvist ^ Fredrik Leonhardj
att denna fråga måtte ytterligare få
hvila på bordet.
I anledning hvaraf Hans Ecccellence
Herr Grefven och Landt Mar skalk en förklarade,
att, sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke kunde förvägras.
Till pröfning företogs Stats- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottens den
25 sistlidne Maji under N:o 34 afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition i afseende på Ekeskogarne
Den i5 Junii e. m.
>79
i Riket, jemte flere i detta ämne väckte
enskilte motioner.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anhåller, att
få vid Utskottens Utlåtande göra några anmärkningar.
Utskotten hafva tillstyrkt: "att med
"bifall till det af Kongl. Maj:t Nådigst fram"lagde
förslag, 25,ooo Tunnland tjenlig jord,
"hälst uti de sydliga delarne af Riket belägen,
må för framtiden afses, att, i mån
"af behof, för Ekeskogsplantering användas,
"i öfverensstämmelse med redan föreslagne
"grunder, samt under förbehåll, att inga
"andra lägenheter härtill användas, än så-’
"dane, som äro belägne vid eller nära in"till
öppen farled, till undvikande af ali—
"mogens betungande med besvärliga landt"transporter.
” Jag anser detta tillstyrkande
ej vara tjenligt. Genom ett sådant beslut
skulle vi vid denna Riksdag binda händerna
på efterkommande Ständer. De kunna
sedermera, efter detta beviljande, icke
gå tillbaka, om de efter t. ex. 20 år skulle
finna, att Ekeplantering icke tjenar till
någonting ting. Jag frångår mitt yrkande,-  att icke alls göra någon Ekeplantering; men
tillstyrker, att Ständerne i en Skrifvelse till
Kongl. Maj:t ville svara, att de icke nu
anslå mer än t. ex. 5ooo Tunneland jord,
men framdeles skola anslå mera, i den mohn
12*
i8o
Den 15 J u n i i e. m.
de finna, att Ekeplantering för Statens räkning
kan blifva nödig och nyttig.
Hvad Utskotten föreslagit i andra delen
af Skrifvelsen, nemligen alt ”början
”med Ekeplantering och planteringshagars
”inhägnande må verkställas vid BispMota”la
Kungsgård i Aska Härad af Östergöthland,
hvilken efter nu löpande Arrende”lids
tilländagående, år 1831, till Kronan
”hemfaller;” så vill jag ej neka, att denna
local kan vara tjenlig, och skall gerna ingå
på dess anvisande; men jag tror, att
man bör bestämt uttrycka, att detta är den
enda local, som vid denna Riksdag anslås,
så att man icke ingår i löften, hvilka man
sedermera ångrar. OmRikets Ständer öfverlemnade
BispMotala, med alla tillhörigbeter,
till Ekeplantering, synes mig tillräckliga
medel kunna erhållas, genom utarrendering
af den ej till Ekeplantering behöfliga
jorden, och allt anslag af de 25,ooo
R:dr vara obehöfligt.
Det förslag Utskotten uppgifvit, att Kronoskattehemman
må tillåtas lösa de å dem
befindtlige Ekar, för att derigenom få Ekeskogen
vårdad, finner jag mig böra antaga,
ty under äganderättens helgd blifver
den alltid bättre aktad, och man befarar
mindre rubbning deruti, såsom tillförene
någon gång handt. Ehuru man nemligen
år 1789 fick fri disposition öfver sin Ekeskog,
förlorade man likväl åter år 1792
Den i5 Junii e. m. 181
denna rätt. Men jag tror, att Utskotten
misstagit sig i hufvudprincipen, och att
deras Utlåtande bör undergå den modification,
att lösen endast ifrågakommer i de
17 Län, der Eke allmännast växer. I de
andra Länen synes det mig vara bäst, att
nu genast bestämt lemna fri dispositionsrätt
öfver Eket, då det möjligen kommer
alt någonstädes trifvas; och föreslår jag således,
att lösen sker blott i de 17 Länen,
och att de öfrige må erhålla fri dispositionsrätt.
Jag anser högst otjenligt, att på sätt
Utskotten föreslagit, vid ”ifrågavarande Skatteköp
af Kronan tillhörande hemman och
"lägenheter serskild lösen för Eketräd skall
"till Kronan erläggas.” De, som ämna köpa,
utöda naturligtvis Ekeskogen före köpet,
och man framkallar således brott genom
della stadgande. Mig tyckes, att man
bör lennia Kronoskatte äfven fri dispositionsrätt
efter vissa år, som t. ex. kunde
bestämmas till 5 år. Jag tror äfven, att
det vore rättast, om man i stället för Utskottens
förslag: ”att från berörde köp undantagas
alla sådane uppå Kronoskattejord
”nu växande Ekar, hvilka, vid den af Öfverste
af Borneman verkställde besigtning,
"blifvit, såsom goda och för Flottan använd"bara,
utmärkta, och hvilka Kronan förbe”håller
sig, att, i mån af behof, få fälla
"och afföra, emot betalning efter bestämd
Den i5 Junii e. m.
”taxa;” stadgade helt enkelt: ”att, efter 5
”års tid, skulle äfven de Kronoskattehemman,
hvilkas Ekar blifvit af Öfverste af
"Borneman såsom användbara utmärkta, få
”lösa dessa Ekar, samt derefter ega en fri
”dispositionsrätt öfver bela sin Ekeskog;” ty
det ligger i sakens natur, att så snart Ekeskogen
är under enskild äganderätt, blir
den annorlunda vårdad. Lika så inträffar,
om efter 5 år dispositionsrätten blefve
fri för Kronohemman och Boställen. Utskottens
förslag om praemier och gratificationer
kan jag ej gilla. Om man erkänner
det, frångår man principen om fördelen af
den fria dispositionen, Om man fortfar med
premier, hvem skall bevilja dem, och på
hvilkens förord? Skall Landshöfdingen göra
det, eller Skogsbetjeningen? Och skall
denna sednare Auctoritet endast derföre bibehållas;
och hvarföre skall man sätta under
styrelse, hvad som icke behöfver någon
styrelse.
Denna industrigren påkallar icke flere
uppoffringar, ty man skall om 5o år säkert
få se, att Eket till den grad är utan värde,
att man år i83o icke skulle behöft
några uppoffringar för Ekeplanteringen.
Att gifva gratification till dem, sorn.
komma med stora och rara pjeser, hvilka
sedermera ruttna på harfven, kan jag ej
gilla, ty det blir svårt att controllera, om
Den i5 Junii e. ra.
i83
pjecen är vuxen inom eller utom lands,
och följden blir godtyckliga styrelser och
godtyckliga premier.
Vid Utskottens förslag: ”att de medel,
”hvilka, såsom lösen för Ekeskog å Krono”skattejord,
nu eller framdeles Statsverket
”tillflyta, skola, tillika med den summa Ri”kets
Ständer för Ekeplanteringar nu till
”en början bevilja, samt de serskilda inkomster
af härtill anslagne Kungsgårdar
”och Kronoparken som genom upplåtet beke
eller försäljning af utgallrade träd, m.
”m. kunna uppkomma, i RiksgäldsContoret,
”uppå serskild räkning upptagas och afsät”tas
för att sammanlagde utgöra tillgång
”för bestridande af de med Ekeplanterings”hagars
anläggning och framlida underhål”lande
förenade kostnader;” får jag anmärka,
att jag tror det visserligen går an, att
i RiksgäldsContoret afsätta en sådan fond,
men den bör icke användas till Ekeplantering,
utan dertill blott begagnas inkomsterne
af BispMotala Kungsgård.
Utskotten hafva sagt, att denna lösen
uppgår till i3o,ooo R:dr.
Jag har visat i min zifferberäkning, att
y5o,ooo R:dr roed ränta på ränta i i5o år
gör otaliga millioner. På denna grund anser
jag, att man bör handla försigtigt med
anslagen lill den trögvexta Ekeskogen.
i84
Dan i5 Ju ni i e. ni.
Då jag Jemnat oanmärkt Utskottens så
kallade politiska synpunkt, har det endast
skett derför, att jag känt mig för svag,
att motstå den pådrifvande strömmen, som
■vid denna Riksdag framrusar, »tt offra penningar
till ändamålslösa allmänna anslag. I
ekonomiskt afseende, anhåller jag, att Utskotten
ville taga kännedom af min calcul
och jemföra den med Doctor Pfeils. Jag
har i min calcul upptagit ränta på ränta
efter 3 procent, och min calcul är således
så lindrig som möjligt. Jag har endast tagit
3o R:dr för Tunlandet, och jag har utgått
från en princip, som Utskotten ej kunna
vederlägga, den nemligen att Staten ej
har någon inkomst af sin jord, samt att
vårt land är sådant, att planteringar af
Slögdevirke för allmän räkning aldrig kunna
i aflägsne orter löna sig. Slutligen skulle
jag tro, att Rikets Ständer borde hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att
tjenlige upplagsställen mätte utses, der under
Flottans uppsigt Ekevirke kunde emottagas,
för att vräkas och säljas. Om sådane
upplagsställen utsågos, uppkom all nödig
lättnad för den enskilda industrien.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Till
de redan gjorde anmärkningarne utbeder
jag mig få lägga några ord.
Den 15 J u n i i e, ra.
Om det å ena sidan är Representantens
bedröfliga pligt, att anmärka och beifra
Styrelsens brister, är det å andra sidan
ett icke mindre vigtigt, icke mindre
oeftergifligt åliggande, att, medan tid ännu
är, söka undanrödja anledningar till
misstag. Ur sådan synpunkt nödgas jag
emot förevarande Utlåtande anmärka det
generella uppdrag, Utskotten lemnat Regeringen,
att sjelf bestämma localerna för den
föreslagne ekeplanteringen. Min anmärkning
är ej föranledd af misstroende till Konungens
vishet, eller till Hans Rådgifvares redliga
afsigter, utan af den öfvertygelse, att
Styrelsen, huru den än härutinnan besluter,
alltid skall stöta något enskildt intresse
för hufvudet. Om deremot Rikets Ständer
blefvo hörda öfver hvarje till plantering
utsedd local, innan den för ändamålet användes,
skulle antingen tadlet uteblifva, eller
åtminstone Regeringen ej blifva dess föremål.
Herr Hjerta anser BispMotala vara
den lämpligaste platsen för Ekeplanteringar,
hvilket omdöme i så måtto jemväl är
Hans Excellence Grefve von Plåtens och
Landshöfdingen Grefve Hamiltons, som de
förklarat sådant vara förhållandet inom
Östergöthland. Men deraf följer icke, att
Östergöthland är den lämpligaste Provinsen
för ändamålet inom Sverige. Det torde kunna
tagas för gifvet, att Skåne, Blekingen
och sydligaste delen af Småland äro det
ännu mera och egentligen. Förslaget är emed
-
186
Den i5 Junii e. m.
lertid grundadt på en så kallad Öfverjägmästare
Eberts utlåtande: en person, om hvilken
man aldrig förr liört talas. I stället
har man förbigått att höra tjenstgörande
Öfver Jägmästaren i Länet, på hvars vitsord
mera horde litas. Det kan icke annat än
både förundra och förtryta en hvar, att i
ett land, der man har en VetenskapsAcademie
och tvenne Universiteter, der allmänt
kände Vetenskapsmän finnas i Naturalhistorien,
att säger jag, i Linnés och
Retzii fädernesland, man, med förbigående
af dessa, åberopar ett Tyskt arbete af en
Doctor Pfeil, hvars rykte är så långt underlägset
våra egnas, och hvars kännedom om
våra localförhållanden måste vara vida ringare
än deras. Jag anhåller om återremiss
af Utlåtandet.
Friherre Sprengtporteny Jacob Wilhelm:
Jag bekänner mig ej så noga hafva
uppfattat de förnyade förslag till underdåniga
framställningar, som Herr Hjerta uppgifvit;
men om jag ej misstagit mig på deras
syftning, gå de egenteligen derpå ut,
att det lär vara ovisst, huruvida Ekeplanteringarne
få den åsyftade framgången, och
att om Kongl. Maj:t lemnades för stor latitud
i detta fall, det vore att befara fortsättningen
af en misslyckad åtgärd, äfven
sedan den såsom sådan vore erkänd och
ådagalagd! Jag delar i intet af dessa afseenden
Herr Hjertås farhågor, och kan således
ej gilla hans förslag.
Den i5 Jun i i e. m.
187
Herr Hjerta begär äfven, att den föreslagna
24 s^:s lösen ej skulle utsträckas
längre, än till de 17 Län, der Ek växer.
Jag vill blott dervid anmärka, att då lösningsskyldigheten
ej är ovilkorlig, lärer det
ankomma på hvar och en, som ej finner
sin räkning att lösa, att låta bli. Att Krono,
som löses till Skatte, skulle erhålla sin
Ek till skänks, strider, efter min tanka,
mot all rättvisa.
Beträffande premierne, så är detta egentligen
en afskrift af Ständernes önskan vid
förra Riksdagen; skulle härigenom ej så stora
resultater till vägabringas, sker åtminstone
ingen skada. Fastän Stateu befattar sig
directe med en sak, kan äfven den enskilda
omtankan förtjena uppmuntran.
En annan talare har önskat göra bekantskap
med Herr Ebert; jag får då nämna
att det är en Tysk forstman af skicklighet,
som här blifvit begagnad; och ehuru jag
visserligen ej bestrider värdet af våra stora
Botanister, nödgas jag likväl bekänna,
att vi i skogshushållningen, hvari Botaniken
blott sora en beståndsdel ingår, hitintill
stått långt bakom Tyskarne,
Herr Hjerta bar äfven uppställt en calcul,
hvars resultat synes något förskräckande.
—« Det är mig ej eller obekant, till
hvilken summa i millioner man skall komma,
då man endast vill beräkna ränta på
i88
Den l5 Jun i i e. m.
ränta å några runstycken i en serie af år;
men jag bestrider liktigheten af en sådan
uppställning vid beräkning af Statens utgifter,
och tror det vara sannare, att säga:
Staten använder 25,ooo R:dr och 125 tunneland
om året för att göra sig oberoende
af utlänningen i en vigtig del af sitt försvar,
och för att i en angelägen hushållsgren gifva
ett föredöme åt den enskilda.
Jag anhåller om proposition till bifall
å Utlåtandet.
Herr Hjerta: I anledning af Friherre
Sprengtporten yttrande, huruvida lösningsrätten
borde utsträckas utom de 17 Län,
hvilka af Utskottet omförmälas, får jag blott
nämna att i Utlåtandet föreslås: ”Att Ri”kets
Ständer skola i underdånighet anhålla,
att i händelse, inom Rikets öfrige här
”ofvan icke uppräknade Län, hvarest, i anseende
till Ekarnes fåtalighet, serskild undersökning
och besigtning ansetts Öfverflö”diga,
hemman och lägenheter skulle fin”nas,
der en eller annan Ek växer, åtgärder
torde i nåder blifna vidtagne, hvarigenom
egare af sådane hemman må korndia
i åtnjutande af samma fria dispositions”rätt
till Ekeskogen, som nu blifvit i allmänhet
föreslagen.” Ergo, för alt dessa
Län må vara säkra, att Ekarne tillhöra
egarne, skola dessa nådiga åtgärder föregå.
Jag frågar, om det ej är gifvit, att de då
heldre afhugga Ekeplantan, så snart den
Den i5 Jn ni i e. ra.
189
blir synlig. Hvad åter beträffar att Friherre
Sprengtporten ej skulle hafva uppfattat
min mening, får jag förklara, att, efter
hvad jag funnit, bar han alldeles rätt uppfattat
den; men det är den skillnad emellan
honom och mig, att jag icke antagit
det för ett gifvit axiom, att Regeringen alltid
väl verkställer hvad Ständerne besluta,
i synnerhet då resultatet beror på sekler.
Om Ständernes pluralitet nu beviljar
de ?.5,ooo Tunneland jord, blir följden,
att, i fall vi efter i5 å 90 år finna hela
förslaget vara odugligt, äro vi ej i tillfälle
att ändra oss. Dessutom har jag funnit ett
yttrande, som icke bör lemnäs oanmärkt,
det nemligen att man skulle kunna afhända
oss vår dispositionsrätt öfver Kronans
jord. Det förundrar mig verkeligen. Folkets
dispositionsrätt bör väl ej vidare sättas
i fråga; om Folket säger, vi skatta med
penningar i stället för Eke, så är det Regeringens
ovilkorliga skyldighet att antaga
det. Hvad angår de Tyska beräkningarne,
så har man tillräckligen sett dem , för att
känna deras halt. Vanligen är det någon
liten Ober-Forst-Meister, eller Ober-HofForst-Meister,
som vill göra sig märkvärdig
hos de skatter behöfvande små Tyska Furstarne,
och som då lagar så, att han får
någon Professor, som skrifver Förslaget åt
sig, och visar beräkningen så mycket förmonlig
som är möjligt. Om han ej räknat
i
t go D e n 15 J u n i i e. m.
rätt, kommer det sig ej så noga; ingen annan
tror i alla fall på dessa räkningar. Så
synes det nu vara hos oss. Alltihop är
stäldt på så låga värden som möjligt, och
Utskottens ändamål synes hafva varit, att
Ständerne skulle hjelpa sig fram i beräkningarne,
så godt de kunde.
Herr Crusenstolpe har sagt, det jag
yttrat, att BispMotala vore den bästa localen;
jag har ej sagt det, ty jag vet, att
i de södra Provincerne finnas tjenligare
ställen. Mitt ändamål har för öfrigt endast
varit att försöka, det vi så snart sorn
möjligt måtte komma ifrån hela den stora
planen för Ekeplantering på Statens bekostnad
och för dess räkning.
Friherre Jnckarswärd} Carl Henrik:
Det är utan tvifvel ett bland de vigtigaste
föremål för den Ekonomiska Lagstiftningen,
det ämne, som afhandlas uti förevarande
Utlåtande. Hufvudsakligaste hindret
för våra Ekeskogars tilltagande har
otvifvelaktigt legat i författningarne, som
frånkänt Skattemannen äganderätt öfver den
på hans eget hemman växande Eken. Man
behöfver blott att genomresa de orter, der
Ek växer på Skattejord för att se, huru vanvårdad,
qvistad och stympad den är; ett
ganska naturligt förhållande, då Jordegaren
ej har lof att nedhugga hvad som finnes
å hans egen jord, utan tvingas att hata
Den i5 Junii e. m.
sjelfva den späda Ekeplantan, sorn liotar
alt blifva till förargelse, om ej för egaren
sjelf, åtminstone för hans efterkommande.
Jag tror derföre, att tidpunkten är inne
att frigifva dispositionsrätten öfver Ekeskogarne,
såsom enda medlet för att i framtiden
erhålla duglig Ekeskog, men nödgas
derjemte erkänna, att jag betviflar, det målet
kan vinnas genom de af Utskotten föreslagne
mått och steg, ehuru jag medgifver
det goda sjTte, som otvifvelaktigt legat
till grund för Utskottens förslag. Jag
hetviflar det liushållningssystem vara enligt
med naturlig ordning, som först beräknar
afkastning om ioo:de år; och tror det ej
vara förenligt med annat än ett Statslånesystem,
hvarmed det äfven synes ganska
nära förknippadt då tillgångarne skola tagas
från RiksgäldsContoret, som vi veta
icke kan anskaffa penningar utan genom
n}ra lån. Planen torde alltså vara allt för
vidtomfattande, att kunna antagas; serdeles
innan de angelägnaste Statsbehofven ännu
blifvit fylda. Dessutom tror jag ej, mine
Herrar, att vi stå på den punkt, att vi
kunna bortskänka revenuen af 25,ooo Tunneland
jord, och afbida ersättningen derföre
i 200 år. Hvar tid har sin omsorg,
och vi torde hafva tillräckligt för oss, utan
att behöfva inkasta oss i hushållsplaner för
kommande Sekler.
Emot detaljerne i Utskottens förslag i
afseende å Ekens friköpande, får jag an
-
Den i5 Junii e. m.
märta, att jag ej med en värd Ledamot
kan finna detta friköpande villkorligt, då
det heter: ”Utskotten få alltså vördsamt
”tillstyrka, att egare af Kronoskattehemman
inom nedannämnde, af Herr Öfversten
af Borneman åren 1819—1822, i afseende
å Ekeskogen, besigtigade Län, och
”hvilka skola omfatta den del af Sveriges
”område, hvarest Eketrädet i allmänhet trif”ves,
nemligen Blekinge, Christianstads,
”Malmöhus, Calmare, f. d. Ölands, Kronobergs,
Jönköpings, Linköpings, Nyköpings,
”Westerås och Örebro Län, äfvensom inom
”Stockholms, Skaraborgs, Elfsborgs, Götheborgs
och Bohus, Hallands och Gottlands
”Län, hvilka sistnämnde, med undantag af
”Stockholms Län, sedan år i8a3, under”gått
en lika beskaffad, men till sina när”mare
detailler Utskotten icke meddelad
”undersökning, skola, för hvarje helt Kro”noskattehemman,
och i proportion för de
”mindre, deribland inberäknade så dane Kro”noskattelägenheter,
som ehuru lill hemmantal
icke uppskattade, likväl kunna alices
motsvarande -j%:del, erlägga tjugofyra
”skillingar Banko, såsom ärsättning till Sta”ten,
för det den afstår dess nu gällande
”oinskränkta anspråk å den Ekeskog, som
”framdeles kan af sig sjelf, eller som följd
”af verkställde planteringar, å Kronoskatte”jord
uppväxa.” För min del kan jag ej
finna något mera positift uttryck för skyldig
-
Den i5 Junii e. tn«
digheten att betala blott för möjligheten,
att jorden kan bära Ek. Detta synes ännu
mera af den i Utlåtandet uppgjorde
calcul, enligt hvilken de 17 Län, inom
hvilka Eketrädet anses äga växtlighet och
trefnad, innehålla a6,o3i Mantal Kronoskatte,
för hvars disposition äfven öfver
Ekeskogen, skulle erläggas, å 24 sk. för hvarje
hemman, tillsammaustague i3,oi5 R:dr
24 sk. I öfrigt får jag angående frilösningen
anmärka, att det synes obilligt, att alla
hemman i ett och samma Län skola erlägga
lösen, för det Länet i allmänhet har
växtlighet för Ekeskog, fastän flera hemman,
ja Härader derinom kunna finnas,
som icke haft eller kunna få någon Ek. Så
är förhållandet i det Härad jag bebor eller
Örebro Härad, af Örebro Län. Deremot
har jag ingenting att invända emot
BispMotala Kungsgårds öfverlemnande åt
Styrelsen i ändamål som Utskotten föreslagit,
på det Styrelsen måtte komma i öfvertygelse
om de enorma kostnader utöfver
calculen, som komma att erfordras. Det
må förlåtas, om jag har misstroende till
calculer uppgjorda af Styrelsen, enär vi
ännu aldrig sett någon sådan, hvilken icke
slagit fel på ioo:de procent. Då resultatet
af denna plantering likväl ej skall visa
sig förr än om 200 år, tycker jag, att man
gerna kan till kostnadens besparande fördröja
det i 20 år till; och hemställer der28
H. i3
ig4 Den i5 Junii e. in.
före, att Utskotten ville, med uppmärksamhet
härå, föreslå, att BispMotala Kungsgård
öfverlemnas till Styrelsens disposition
på 20 års tid, och att anslaget pu desse
åren fördelas; hvarefter Rikets Ständer blifva
i tillfälle att se, om företaget bär sig,
och om ej Styrelsen dessförinnan funnit,
att calculen icke slår in. All anvisning på
RiksgäldsContoret afstyrker jag dock på det
högsta, emedan jag aldrig medgifver något,
som har minsta skymt af Stats-lånesystem.
Då må medlen häldre uttagas genom bevillning,
om de vanliga Statsbidragen icke
förslå. Jag anhåller om återremiss, och
att dessa anmärkningar måtte få åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefve De Ja
Gardiej Jacob: Den mening, som den siste
värde Talaren uttryckt, eller alt Eken
icke får värde för Jordegaren förr än han
äger dispositionsrätt deröfver, delar äfven
jag, och önskar derföre, att den föreslagne
frilösningen måtte beviljas, men jag är
långt ifrån att dela de åsigter, som han och
de tvänne föregående Talarne yttrat om den
inkräktning å andras rätt de velat finna i
Utskottens Utlåtande. En tjugoårig erfarenhet
af Skogsplantering är detsamma, som
ingen. Utskottens förslag om BispMotala
Kungsgårds öfverlemnande, så framt, hvil—
* ket jag ej känner, denna ort är så fördelaktig
till Ekeväxt, som i yttrandet säges,
måste i sin helhet antagas, om deraf skall
Den i5 Junii e. m.
väntas något nöjaktigt resultat, och följaktligen
(le föreslagne 25,ooo R:dr äfven tillhandahållas
i mån af behofvet. Jag vet
ganska väl, att det säges, att man får utländskt
Ekevirke för bättre köp än det inländska,
men om äfven så är, kan ju under
krigstider inträffa, att vi icke kunna
erhålla något utländskt Ekevirke utan måste
skaffa oss inom Landet. Derföre tror
jag, att Ekeplanteringen bör uppmuntras,
synnerligen i de södra orterne såsom Skåne
och Blekinge, hvilka, så till sin jordmån
som närbelägenhet till Flottans hufvudstalion
Carlskrona, dertill äro särdeles tjenliga.
Den föreslagne 24-sk:s-afgiften finner
jag i jemnförelse till den större frihet, som
derigenom vinnes, så obetydelig, att den
ingalunda bör kunna anses hinderlig för
planens utförande. Af dessa skäl önskar
jag proposition till bifall på Utlåtandet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm.*
Jag kan ej neka mig att yttra några ord i
ett så vigtigt ämne som detta. Den, som
är bekant med värdet af Ekskog, skall säkert
villigt medgifva, att Ekeplantering,
der den lyckas, medförer stora ocb nyttiga
resultater. Jag är sjelf ägare till betydliga
Ekeskogar, och anser dem hafva så stort
värde, att jag gerna skulle önska, att all
min jord vore bevuxen med Ek. Jag tror
att jag deraf skulle skörda större fördel,
Den i5 Junii e. rn.
än då den är besådd med hvilket sädesslag
som helst, om det äfven vore med Majs.
Jag måste bestrida påståendet alt Ekeplantering
blir skadlig derföre, att Styrelsen
befattar sig dermed, då min egen erfarenhet
säger mig att de skogsplanteringar, som
bäst lyckats i den Province jag bebor, antingen
varit ombesöjda af Regeringen eller
af någon Possessionat. Man får ej börja i
alltför liten scala, om man vill vänta ett
stort resultat; och då jag erindrav mig med
tacksamhet, hvad en omsorgsfull Regering
gjort i min hemort, som säkerligen varit
öfversvämmad af flygsand, om ej Styrelsen
för 80 år sedan der föranstaltat nödig
skogsplantering, på icke mindre än 600
Tunneland; så kan jag ej qväfva den öfvertygelse
jag eger, att man för sådana företag
bor vara Regeringen högst tacksam, och
för befrämjandet gå hennes Önskningar så
vidt möjligt är till mötes. Jag kan icke heller
underlåta den erindran, att då man så
ofta och högt talar om folkets rätt, bör man
äfven låta folkets röst gälla; — när den
uttrycker sig sjelf — och sådant är förhållandet
här, der just BondeStåndet sjelf begärt
att få lösa Eken. Motivet för denna
önskan är, att Bönderne genom lösen vilja
försäkra sig om en mera orubbelig dispositionsrätt,
än de tro följa af ett enkelt
öfverlemnande af Ekeskogen, sorn de frugta
lika enkelt kan återtagas. Jag befarar
visst icke, att sådant inträffar, under den
Den i5 Junii e. m.
»97
styrelseform vi nu ega, men måhända vore
det icke omöjligt, att sådant kan ske
uti en aflägsen framtid, och jag tror, att
den ringa afgift, som nu är i fråga för fri
dispositionsrätt af Ekeskogen å Skattejord,
skall af Skattemanuen betragtas såsom en
ren vinst. Sjelf äger jag icke något enda
Skattehemman, så att för mig enskilt är
frågan alldeles likgiltig; men jag har sett,
huru högst besvärligt mina grannar af Skatte-allmogen
finna deras ovilkorliga besittningsrätt,
och huru gerna de med stor uppoffring
skulle villa vinna eganderätt lill den
Ekeskog, som växer på deras egor. Beträffande
den af en värd Ledamot föreslagna
inskränkning i upplåtandet af BispMotala
Kungsgård på endast 20 år, tror jag det
vara så mvcket olämpeligare, som något
resultat af en skogsplantering icke rimligen
kan begäras på 20 år, och allt hvad Utskotten
föreslagit, utom de 25,000 R:dr,
sorn skulle förskottvis genast erläggas, icke
utgör någon stor uppoffring för vinnandet
af ett så stort resultat. Ehuru jag anser
många anmärkningar kunna göras mot detaljerne
af Utskottens Utlåtande, tillstyrker
jag ändå bifall dertill, enär deri föreslås,
att öfverlemna utförandet åt Styrelsen, som
har erfarenhet af, huru sådana företag,
såsom i Skåne och flera Provincer skett,
skola lyckas, och som sålunda bättre än
både Utskotten och Rikets Ständer, efter
min mening, blir i tillfälle att ordna utförandet
till ett ändamålsenligt resultat.
Den i5 Junii e. m,
Friherre Sprengtporten: För att bibringa
Friherre Anckarswärd min öfvertygelse,
att den föreslagne inlösningen af Eke icke
är ovilkorlig, får ]ng fasta hans uppmärksamhet
på sid, 23 i Utlåtandet, hvarest tydligen
omtalas, huru förfaras skall med SockneComitens
beslut Öfver afslutade köp, ochk
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes skyldighet
att å bestämda tider till KammarCollegium
insända uppgift å de hemman och
lägenheter, hvilkas Ekeskog blifvit försåld.
Detta torde tillräckligen utvisa, att skatteköpet
icke är någon HemmansEgaren ovilkorligen
ålagd skyldighet. Beträffande Herr
Hjertås anmärkning om de i mitt yttrande,
efter hans mening, förekommande betänkligheter,
så hänvisar jag endast till i3Cap.
ByggningaBalken, hvilket om jag rätt minnes
afhnndlar ämnet. Nödvändigheten af
Kongl. Majrts sanction till afskaffande af
denna inskränkning i Skaltemans dispositionsrätt,
lärer således ej kunna ifrågasättas.
I öfrigt får jag blott tillägga den upplysning,
att uti de sammansatte Utskotten var
det i synnerhet Ledamöterne af hedervärda
BondeStåndet, som ifrade för skatteköp.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: En
värd Talare har klagat öfver, att Inländske
Vetenskapsmän icke blifvit rådfrågade, utan
endast en Utländning. Men då man besinnar,
att denne utländning endast uppgifvit
3ooo cubikfots afkastning såsom möjlig af
Den i5 Junii e. ra.
»99
étt tunland efter 160 å 200 år, och Utskotten
deremot calculerat på 5ooo cubikfot;
så vore det verkligen interessant att veta,
hvarpå Utskotten egenteligen grundat denna
sin beräkning, hvilken nu synes hafva
tillkommit blott för att stämma sinnena till
större benägenhet för förslagets antagande.
Friherre Anckar swärd: Hvad sjelfva
skatteköpsfrågan beträffar, får jag förklara,
att jag ej är deremot, men endast tror, att
Utskotten kunnat föreskrifva mindre ovilkorlig
skyldighet dertill. Jag är ej emot,
att den betalar, å hvars hemman Ek växer,
för fri disposition deraf, men finner det
orimligt, att erlägga lösen för den ännu
ofödda Eken, och för rättigheten att plantera
Ek. Beträffande anmärkningen, att
planleringsförsöket på 20 år ej skulle visa
något resultat, så är jag fullkomligen öfvertygad,
att det efter denna tid skall helt
och hållet frånträdas af Styrelsen med ledsnad
öfver felslagna förhoppningar; och det
är just derföre som jag önskar, att denna
'tid derföre måtte utsättas. Jag vet ej,
huru skogsplanteringarne i Skåne lyckats,
men här uppe i Landet hafva de ej visat
något gynsamt resultat, hvilket bland annat
kan ses af de vid Hjelmare Slussverk
planterade 100 stycken Ekar, hvilka efter
5o års förlopp ej ännu fått serdeles trefnad.
Att planteringsförsöket helt och hållet
skall misslyckas för Styrelsen, synes
aoo
Den i5 Junii e. m.
mig klart blott af svårigheten att på en så
vidsträckt local sora 25,ooo Tunneland erhålla
tillräckligt antal nitisk Skogsbetjening.
Det af mig föreslagna 20-åriga dröjsmålet
måste alltid vara af ringa belydeidiet, då
resultatet är 200-årigt. Angående BispMotala
Kungsgårds upplåtande, och möjligheten
af tjenligare local närmare Flottans
liufvudstation, så har jag ej emot, att en
sådan utses till ett försök på 20 år, men
tror likväl, att den af Utskotten föreslagne
är lika lämplig, emedan det är ganska
ovisst, hvad behof Flottan om 200 år härefter
har af Ek, då deremot det torde vara
säkert, att Götha Canal alltid får behof
deraf; och då har jag, som aldrig röstat
för anslag till Götha Canal, den glädjen
att ändock på något sätt hafva fått bidraga
till detta storverk. Jag förnyar min anhållan
om återremiss.
Herr Hjerta: Jag ber Ridderskapet och
Adeln om ursäkt, att jag nödgas ytterligare
upptaga tiden för att vederlägga Friherre
Ehrenborghs sats, att detaljerne skulle
vara af föga vigt. Jag kan åtminstone ej
se saken från en sådan synpunkt. Jag finner
tvärtom de detaljer Utlåtandet innehåller
af största vigt, då här är i fråga,
att ytterligare fördyra kostnaden för Staten
genom premier för planteringar, och
gratificationer för utmärktare Ekepjecer; då
jag ser en afsigt att fordra skattelösen, äf
-
Den i5 Junii e. m.
201
ven der Eken ej växer eller man ens kan
ana, att flen någonsin skall växa. Jag tror
att sådane omständigheter fordra närmare
öfvervägande, äfvensom det torde böra tagas
i betraktande, huruvida RiksgäldsContoret
skall beräkna ränta på ränta för de
inflytande medlen, som der skola deponeras.
Dessutom har Friherre Sprengtporten
nu gjort mig uppmärksam derpå, att allmänna
Lagen innehåller ett stadgande i ämnet,
och detta gör äfven en återremiss nödvändig,
på det Lagutskottet må sättas i
tillfälle, att i sammanhang med denna fråga
inkomma med förslag till ny redaction
af i3 Cap. ByggningaBalken, som måste ändras.
Hvad BondeStåndet beträffar, har
det ingalunda ingått på Utskottens förslag;
ty BondeStåndet har väl förklarat sig heldre
vilja lösa sina Ekar, än betagas fri dispositionsrätt
öfver dem, men Ståndet återremitterade
likväl sistlidne Fredag Utlåtandet,
i anseende till åtskilige brister i detaljerne.
Jag får på grund häraf förnya
min anhållan om återremiss, helst jag med
Friherre Anckarswärd tror, att man till en
början borde inskränka sig till försök på
20 år, emedan jag är öfvertygad, att dessa
skola vara ti 11 räck lige att tillintetgöra
bela förslaget. Tjugu år, mine Herrar, äro
ej i detta afseende så ringa, som man kanske
föreställer sig. Det är sannt, att Ekeplantorne
efter denna tid ännu äro obetydlige;
men man skall likväl då kunna sluta
203
Den i5 Junii e. m.
till kostnaden under de återstående 180
åren, som i vårt climat erfordras, innan
Eken blir fullmogen. Om det efter dessa
30 år visar sig, att inkomsterne af slöjdevirke,
af den åker-och ängsskötsel samt af
det mulbete, hvartill Ekeplanteririgarne kunna
lemna tillfälle, netto blifva tillräcklige
till aflöningar och uppsyningskostnaden, så
skall det ock visa sig, att hela förslaget
kommer, efter min calcul, att på 200 år
kosta 52 millioner i förlorade capitaler och
räntor.
Herr Crusenstolpe: Då jag sednast hade
ordet, trodde jag i sanning icke, att
beviset för deri sats jag framställde skulle
ligga så nära till hands, som det sedermera
visat sig genom de olika åsigterne, i afseende
på lämpligheten af den tili Ekeplantering
utsedda Kungsgården BispMutala.
Herr Hjerta har bestridt, men Friherre
Anckarswärd vitsordat denna lämplighet,
hvilket tillräckligen bevisar, huru olika meningarne
i denna sak ännu äro, och torde
vara en spegel, huru det skulle komma att
se ut, om Ständerne nu berama saken utan
att tillika bestämma, hvilken local skall begagnas.
Jag har derföre begärt ett uppskof
af 5 år, som jag anser obetydligt, då det
är fråga om att besluta en sak, hvars nytta
först efter 200 år kan visa sig. Friherre
Anckarswärd har yrkat ett uppskof af
20 år; miu fordran är således vida min
-
Den t5 Jun i i e. ra.
203
dre. —i En annan värd Talare har besvarat
min anmärkning rörande den Tyska
Jägmästaren, dermed, att han sagt det våra
Landsmän stå så långt efter Tyskarne i
skicklighet och kännedom af skogsväsendet,
att de ej tåla någon jemförelse. Jag bestrider
ej detta förhållande, men jag beklagar
det, och jag väntar af den värde
Talarens kända och af mig aldrig betviflade
nit för den sak han förestår, alt de personer,
sorn nu mera befordras till Jägeribefattningar,
måtte vara så qvalificerade,
att de kunna jemföras med utlänningen»
Friherre Ehrenborgh: I anledning af
det ytterligare stöd, som Herr Hjerta velat
hämta forsin mening från den anmärkning,
att Lagutskottet behöfde höras i ämnet,
får jag erindra, att Ständerne vid alla
förflutne Riksdagar ansett sig böra i önskningsväg,
men icke såsom förslag till Lagförändringar,
framställa de ändringar, hvarom
de varit ense i afseende å en mängd
föreskrifter, hvilka, likasom stadgandet om
Skattemanna-skogarne, finnas intagne iByggningaBalken,
enär man ej kunnat undgå att
erkänna, det denna del af Civillagen till
största delen innefattar bestämmelser, som
tillhöra den Ekonomiska Lagstiftningen. Jag
kan således ej finna, att någon åtgärd af
Lagutskottet nu, mera än förr, är af nöden.
Hvad Friherre Anckarswärd sagt om
kostnaderne för Ekeplantering, vill jag in
-
204
Den i5 Junii e. m.
galunda bestrida. All skogsplantering, ställd
på vinst, först i en aflägsen framtid, är
förenad med betydliga kostnader, och detta
galleri synnerhet om Ekeplantering. Just
derföre är det efter min mening angelägit, aLt
Styrelsen mellankommer; ty sällan har den
enskildte håg och styrka, att nedlägga stora
förlag på en sak, som i allmänhet fordrar
5o å 60 år, och hvad Ekeskogen beträffar,
ända till 200 år, innan den gifver
afkastning. Detta skäl har stadgat min öfvertygelse
om nyttan af Styrelsens mellankomst;
och jag tror ej, att det kan kallas
fÖrhastadt, om man nu skulle komma till
något resultat, efter 70 års meditationer;
ty under så lång tid har frågan varit föremål
för både Styrelsens och representationens
omtanka, ehuru den nu först blifvit
bragt å bane, på ett sätt, som tyckes leda
till målet. Jag är för öfrigt ej bland
dem, som skulle vilja rösta för ett anslag
af i5o,ooo R:dr, om det skulle utkräfvas
genom skatter för något annat ändamål;
men då jag är öfvertygad, att aldrig någon
så kär skatt blifvit affordrad Svenska Folket,
som den föreslagne för rättigheten att
fritt disponera Ekeskogen, och då härmed
ett så stort ändamål är åsyftadt, har jag
ej tvekat, att för min del gilla förslaget.
Om detta förslag nu skulle af Ständerne
bifallas och af Konungen godkännas, tror
jag dock, att, innan verkställigheten, detaljerne
torde fordra en närmare granskning,
Den i5 Ju ni i e. m.
ao5
hvilken för närvarande, jag upprepar det
ännu en gång emot Herr Hjerta, är af föga
vigt, emedan den verkställes vida tillförlitligare
från Styrelsens sida, än af representationen.
Jag har ofta här hört, huru
man klandrat, att Styrelsen ej uppgör
detaljerade förslag; nu synes man deremot
vilja utgå från en motsatt åsigt. — Jag kan
ej frångå min mening, att Utlåtandet bör
bifallas, såsom ledande till ett stort och
önskvärd t ändamål.
Herr Printzenskjöld_, Axel: Närvarande
i BondeSlåndets Plenum, då ifrågavarande
Utlåtande der var under öfverläggning,
hade jag tillfälle att inhämta, det
Ståndet med värma omfattade sjelfva hufvudfrågan,
men att olika begrepp uppstodo
om den föreslagne skattelösen. Detta
anser jag likväl endast böra tillräknas en
otydlig redaction af Utlåtandet. Ty om
man läser detsamma, utan att med noggran
eftertanka följa hela förslaget, skall
man lätt tro, att Utskotten pag. 21 och 22
tillstyrkt lösen, såsom en ovilkorlig skyldighet;
men vid den calcul, som längre
fram blifvit uppställd, öfver de summor,
som denna lösen skulle inbringa, yttra sig
Utskotten i början sålunda: ”Till upplysning
om beloppet af den inkomst, h vil—
”ken, genom allmänt begagnande af den
”Skattehemmansägare medgifna lösningsrätt^
”möjligen skulle komma att Ekeplanterings
-
20Ö
' Den i5 Junii e. m.
"fonden tillflyta, få Utskotten vördsamt uppgifva
&c” Här synes det således, att Utskotten
betraktat lösen endast såsom enhällighet,
hvilken möjligtvis ej allmänt skulle
begagnas. Skulle förslaget innebära en skyldighet
till lösen, erkänner1 jag, att det är
orättvist, men jag tror icke, att detta varit
Utskottens mening, ehuru deri rälta blifvit
ofullständigt ultryckt. För öfrigt äger
jag ej nog sakkännedom, för att vidlyftigare
utlåta mig i ämnet; men jag bekänner,
att det hittills gällande forbudet mot
huggande af Ekar på Kronoskattehemman,
synes mig så förhatligt, att den föreslagne
fria dispositionsrätten öfver Ekeskogen framställer
sig för mig, såsom ensamt utgörande
full anledning till bifall af Utlåtandet.
Friherre Sprengtporten: I anledning af
en värd Talares lill mig ställda uppmaning,
med önskan att skickligare personer måtte
utses till Jägeribeslällningar, får jag blott
förklara, att jag icke kan gå hans önskan
till mötes, emedan jag icke har någon befattning
med dessa tjensters tillsättande.
Friherre Anckarswärd: Jag beklagar,
att jag ännu längre nödgas uppehålla Ridderskapet
och Adeln med förklaringen om
mitt sätt att uppfatta Utskottens Utlåtande.
Herr Printzenskjöld har trott, att Utskotten
icke åsyftat någon ovilkorlig skyldighet
till skattelösen. Jag tror det ej el
-
Den i5 Junii e. m. 207
t
ler, ty det vore orimligt; men der denna
lösen icke erlägges, der blir ej eller, enligt
Utskottens förslag, dispositionen fri för
framtiden, om än inga Ekar för närvarande
finnas, och det är delta, som jag anser
orätt. Det gifves trakter inom de af Utskotten
omnämnde Län, till ex. i Örebro
Län, der Ekar aldrig vuxit, och der det
knappt är möjligt att de någonsin skola
växa. Att ägaren af ett sådant hemman
skulle erlägga lösen, kan således ej komma
i fråga, men då står ock förbudet qvar,
i händelse Eken der i en aflägsen framtid
skulle kunna trifvas. Jag billigar fullkomligt,
alt lösen erlägges, der Ek nu finnes,
emedan det utgör enda säkerheten för den
fria dispositionen, men jag önskade, att
stadgandet inskränktes endast till de hemman,
der Ek nu finnes; emedan jag anser
obilligt, att nödgas lösa sig till en framtida
frihet, hvaraf fördelen är så osäker, att
rättigheten gerna kunde skänkas af Staten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot SLats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Utlåtande.
/
208
Den i5 Jun i i e. m.
Ropades starka Ja blandade med Nej.
Friherre Anckarswärd begärde votering.
Under det VoteringsPropositionen uppsattes,
begärdes ordet å nyo af
Friherre Anckarswärcl, som yttrade:
I anseende till en vigtig upplysning,
som jag just nu erhållit, torde det tillåtas
mig försöka, om icke meddelandet deraf
kunde föranleda Ridderskapet och Adeln,
att mera bestämdt förena sig om återremiss
af Utlåtandet. Det har af en sakkunnig
person blifvit mig sagdt, att det hittills
gällaude förbudet mot fri disposition
af skattemannaskogen gäller ej blott Eketräd,
utan äfven Bok och Storverksträd. Jag
tror, att Utskotten hade bordt vidröra äfven
denna inskränkning i äganderätten och
att uraktlåtenheten deraf bör vara ett nytt
skäl till återremiss.
Friherre Sprengtporten: I anledning af
den siste värde Talarens yttrande, får jag
upplysa, att något förbud mot den fria
dispositionen af Bok å Skattehemman för
närvarande ej äger rum; och hvad Masteträd
beträffar, hafva Utskotten uti ett serskildt
Betänkande tillstyrkt afskaffande af
den nu föreskrifne hembudsskyldigheten,
hvilket Betänkande redan är justeradt och
med det snaraste lärer inkomma till RiksStånden.
Herr
Den i5 Junii e. ift.
309
Herr Hjerta: Jag anhåller endast att
i korthet få upplysa, att i3 Cap.. 1 §. ByggningaBalken
visserligen innehåller förbud
ej allenast i afseende på Ek och Bok, utan
och i afseende på Apel och Oxel; men efter
den Lagstiftningsprincip, som nu synes
göra sig allt mera gällande, och äfven
följes vid Universiteterne, lärer det ena
stadgandet ej mer än det andra i hela denna
del af Lagboken tillhöra vår CivilLag.
Ekonomiska Författningar ändra den. Jag
skulle likväl tro, att en sådan princip ej
bör gälla såsom grund för ett Rikets Ständers
beslut, och att det ännu bestående
lagrummet således måste ändras af Konung
och Ständer gemensamt; till följd hvaraf
jag fortfarande tror, att en återremiss är
af nöden, för att öfverlemna frågan till
behandling äfven af Lagutskottet.
Friherre Ehrenborgh: Jag vill endast
gå Herr Hjerta tillhanda med den upplysning,
att den af honom äskade förändring
af 13 Cap. i §. ByggningaBalken redan skett
i afseende på Apel, Oxel och Bok genom
1788 års Förordning och i8o5 års Skogsordning,
så att deraf för närvarande endast
återstår förbudet, rörande Ekskogen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalden föreslog derefter följande
Voteringsproposition:
28 H. *4
210
Den i5 Junii e. m.
Den som bifaller Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotlens Utlåtande,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition i afseende på Ekeskogarne i Riket,
jemte flere i detta ämne väckte enskilte
Motioner, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Yinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 4^ och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till g om aftonen;
och befunnos, vid voteringens slut, klockan
^ till io e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit sålunda:
Ja — g6.
Nej — 75.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Ex cellen ce Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Den 16 Junii.
au
ifrågavarande Utlåtande blifvit af Ridder
O
skåpet
oell Adeln bifallit.
Uppläste BevillningsUtskottets den 33
sistlidne Maji undev N:o 28 afgifne Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 7 förut meddeldte Betänkande
om Grunderna för den blifvande allmänna
Bevillningen, och för värdering af
fastigheter; samt
BancoUtskottets den jo dennes under
N:o 4ö afgifne Berättelse om den af Utskottet
förrättade granskning af BancoVerkets
Räkenskaper samt Styrelse och Förvaltning
efter sista Riksdag.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 16 Junii 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Sedan 69 §. RegeringsFormen, 3o §. 3
Morn. Riksdagsordningen, samt 4g 42t 4^
14*
213
Den 16 Junii.
och 44 §§• RiddarliusOrdningen blifvit uppläste,
företog Riddersknpet och Adeln val
af 21 Ordinarie Ledamöter och 6 Suppleanter
i Förstärkta SlatsUtskoltet.
Valet fortsattes, hvarunder Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
klockan half till 2 eftermiddagen aflemnade
Klubban till Grefve Gyldenstolpe * Anton
Gabriel* samt bortgick.
Efter valförrättningens slut och sedan
valsedlarne blifvit öppnade, befunnos följande
Herrar genom de fleste rösterne hafva
blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
röster
N:o aa. Friherre Bane'r, Johan Gustaf
213.
■— 53. — Leijonsköld; Fullm.
Herr Tham Wolrath i48.
—- 5g. — Rålamb, Claes,. . . 149*
— i4o. — Leuhusen, Wilhelm
Reinh.,genom Lottning
med N:o 1867,
IierrStenfelt; Fullmägtig
Grefve von
Rosen, Axel, . . . 145.
— 199. — Wrangel af Adinal,
Henning 213.
— 236. — Stjerneld, Algernon, 146.
— 246. — Manderström; Full
mägtig
Herr Franc
Sparre, Bengt Erland,
i49.
Den 16 Junii. ai3
röster
275. Friherre Sprentporten, Jacob
Wilhelm,. . 214.
829. — Adlerbeth, Jacob, 147.
377. — Reuterskjöld, Axel, l^g.
771. Herr Starenflyckt; Full
mägtig
Herr Törnebladh,
Gustaf, ao4-
834- — Stael till Wapnö,
Mathias, l5o.
io33. — Hammarhjelm, C.
Fredrik, 2i3.
io53. *— Hammarberg; Full
mägtig
Herr K.uylenst
jerna, Erik
Magnus, 147.
119». — Ankarloo, David
Gustaf, 147.
1917. —• Berg von Linde,
Johan Albert, . . 2o5.
1985. — Nordenankar, Gustaf,
146.
2151, ■— Liljenstolpe, Carl
Otto 147.
2160. — Munck af Rosen
sköld,
Eberhard, 2i4«
2245. — von Hedenbergh,
Carl August,. . . 148.
2298. — af Billberg, Joli.
Peter, 147-
Suppleanter:
1867. Herr Stenfelt; Fullm.
Grefve von Rosen,
214 Den 16 Junii.
Axel, genom Lottning
med N:o 140
Friherre Leuhusen,
Wilhelm Reinhold
i45.
N:o
Gustaf, 142.
Rääf i Småland ;
Fullm. Herr Ribbing,
Arvid, . . . i38.
af Ekenstam, Israel,
i38.
Hegardt, Christian
Bernhard , . . . . 187.
af Schmidt , Georg
Lars i36.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 6 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 19 Junii 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
— 189.
—• 2220.
— 2262.
—- 2236.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMar skalken tillkännagaf, att sedan
Grefve Lagerberg, Claes, under Riksdagens
Den ig Juni! f. m. ai5
lopp aflidit, samt åtskillige bland Ridder
skapets
och Adelns Herrar Bänkmän, i anledning
af bortresa från Riksdagen, afsagt
sig deras befattning, voro för närvarande
flere Bänkmansplatser lediga, nemligens
I 2 Bänkmans-Af delningen:
Efter N:o y5. Grefve Lagerberg, Claes.
1 6 Bänkmans-Afdelningen :
Efter N:o i. Friherre Oxenstjerna af
Eka, Carl Gabriel.
I 12 Bänkmans-Afdelningen:
Efter N:o 3o5. Friherre von Lingen;
Fullm. Grefve Mörner, Gustaf.
I 14 Bänkmans-Af delningen:
Efter N:o 366. Friherre Ehrenborgh,
Casper Wilhelm.
I 16 Bänkmans-Afdelningen:
Efter N:o ii. Herr Bonde, Knut.
I 18 Bänkmans-Afdelningen:
Efter N:o 137. Herr Eketrä; Fullm.
Grefve De la Gardie, Axel.
I 24 Bänkmans-Afdelningen:
Efter N:o 8i4* Herr Gyllenhaal, Lars
Herman.
I 33 Bänkmans-Afdelningen:
Efter N:o 1662. Herr Nordenfelt, Olof
-
3l6
Sen ig Junii f. m
Och tillkännagaf Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken j att val till
återbesättande af de lediga platserna inom
ofvannämnde Bänkmansafdelningar komme,
enligt sistlidne gårdag gjordt anslag, att i
eftermiddag klockan 6 förrättas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Ridderskapets
och Adelns Herrar Bänkman, att med första
sammanträda till val af Electorer efter
åtskiIlige, som dels blifvit invalde till Ledamöter
af Förstärkta StatsUtskottet, dels
afsagt sig deras befattning, i anledning af
bortresa från Riksdagen; varande desse af.
gångne Ridderskapets och Adelns Herrar
Electorer, enligt nu uppläst förteckning,
följande:
N:o 42> Grefve Gyllenborg, Johan Hen
ning.
—■ 116. Grefve Anckarsvärd; Fullm.Herr
Tersmeden, Pehr Reinhold.
—■ Friherre Adlerbeth, Jacob.
— 1160. Herr Hökenberg; Fullm. Herr
Åkerhjelm, Conrad.
— 1^03. Herr Blomcreutz; Fullm. Herr
af Geijerstam, Gustaf Emanuel.
— 1867. Herr Stenfelt; Fullm. Grefve von
Rosen, Axel.
— 1877.2?.Herr Carleson, Carl Fredrik.
— 1906. Herr Engelcrantz; Fullm. Fri
herre
Ridderstolpe, Gustaf.
— 2245, Herr von Hedenberg, Carl August.
Den 19 Jmnii f. rrr. i\j
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmälte vidare, att åtskilige
Utskotts Ledamöter bland Ridderskapet
och Adeln, till följd af bortresa från
Riksdagen, afsagt sig deras befattning, nemligen
/
ConstitutionsUtskottet:
N:o 3i52. Herr af Uhr, Carl David.
I Lagutskottet:
N:o 366. Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm.
I RiddarhusUtskottet:
N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka,
Carl Gabriel, och
N:o 210. Friherre Ehrencrona; Fullm.
Grefve Sparre, Carl.
Herr Rothlieb, Axelj uppläste följande:
Då den i de flesta Landsorter jämt
fortfarande torkan, om också här och der
afbruten genom fallit regn, äfvensom Råga
mes utseende i allmänhet, nu mera bådar
en mindre gynnande, ja till och med
klen skörd, bör det ej undfalla Representationens
uppmärksamhet, hvad som kan
bidraga, ej endast till förekommande af
brist på bröd inom Landet af egna skördar,
utan äfven till förhöjning af Spannemålspriserne
öfver all höfva, som kan föranleda
en ytterlighet, lika betänklig för
ai8
Den 19 Junii f. ra.
löparen, som den varit bekymmersam för
säljaren de sist förflutne arne åren, då Spannemål
i flere Landsorter ej till något pris
kunnat föryttras. Det är till förekommande
ej endast af befarad brist på Spannemål,
hvarigenom behof af införsel utifrån
skulle uppstå af denna vahra, och kanske
nedsättning af Tullen för utrikes ifrån kommande
Spannemål, en åtgärd lika menlig
och nedslående för jordbrukarne, som inverkande
på beloppet af beräknade Statsinkomsten,
utom det att bristen på penningar
i Landet, redan alltför känbar, skulle
hinna sin höjd, då Capitaler. vare sig i
Contant eller Exportvaror, blefvo använde
till inköp och införsel af utländsk Spannemål;
jag vågar fästa Höglofl. Ridderskapets
oell Adelns uppmärksamhet på detta för
Landet högst vigtiga ämne, samt vördnadsfullt
föreslå, det underdånig skrifvelse måtte
skyndsammast till Kongl. Maj:t afgå ,
med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t
läcktes, i anseende till den mindre gynnande
utsigten till skörd förbjuda Bränvins-bränningens
fortfarande under Julii,
Augusti och September månader, helsiden
nu hädanefter företagna Bränvinsbränningen
egentligen fortsättes genom användande
af Spannemål, och ej kan betraktas såsom
husbehofsbränning. Jag anhåller ödmjukast,
att de Respective MedSlånden måtte
genom ProtocollsUtdrag inbjudas, att uti
ett lika beslut deltaga.
Den 19 Junii f. m.
Herr Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Min tanka hade varit att
framkomma meden dylik Motion, som den
Herr Rothlieb nyss uppläst; men då den
i allo öfverensstämmer med hvad jag ämnade
hafva äran yttra, anser jag det öfverflödigt,
och får blott förena mig med
honom.
Friherre Anckar sw är d > Carl Henrik,
begärde Herr Rolhliebs Motion på bordet;
och härmed förenade sig Grefve Florn, Claes
Fredrikj samt Friherre FVrangel j Henning.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- oell
EkonomiUlskottets den 26 sisth Maji under
N:o 122 afgifne, och den 4 dennes e. m.
på bordet lagde, Utlåtande i anledning af
väckt Motion om inrättande af MunicipalStyrelser
i Orterne.
Friherre TVrangel, Henning: Jag delar
icke Grefve Hamiltons sätt att organisera
Municipaliteter; men jag tror ändå,
alt det vore lämpeligt, om Utskottet ville
framlägga en mera ändamålsenlig plan dertill,
än den ifrågavarande; emedan tillfälle
dertill finnes i våra vanliga KyrkoRåd och
Sockenstämmor. Sålunda skulle man, utan
att besvära Landshöfdingen, kunna erhålla
dylika Municipaliteter. Utskottet hade nemligen
kunnat ge en större latitud åt KyrkoRådet.
Jag har icke hunnit genomläsa
320
Oen 19 Junii f. ro.
Utlåtandet, men om återremiss beviljas,
förbinder jag mig att inkomma med ett
skriftligt anförande, hvari jag skall lemna
Utskottet all den upplysning jag kunnat inhemta
uti ämnet.
Friherre Sprengtporten , Jacob Wilhelm:
Så vida Friherre Wrangels förslag
ensamt åsyftar en förändrad organisation
af Sockenstämmor och KyrkoRåd, får jag
äran upplysa, att ett serskildt Betänkande
i detta ämne inkommit till Ridderskapet
och Adeln. Det torde derföre vara lämpligare,
alt Grefve Hamiltons Motion nu
bifalles, emedan den egentligen åsyftar en
förändrad organisation i förvaltningen af
den ekonomiska delen af LandshöfdingeEmbetel.
Jag anhåller således om Proposition
till bifall å Utlåtandet.
Friherre Wrangel: Om det Betänkande,
som Friherre Sprengtporten omförmält,
har för afsigt att lemna en utvidgning af
församlingarnes rätt i municipalväsendet,
så är jag af samma tanka söm Friherren;
men om det blott har för afsigt, att gora
jemkningar i den författning om Sockenstämmor
och KyrkoRåd, sorn nu finnes,
då anhåller jag om återremiss af förevarande
Utlåtande, emedan jag tror, att man
ganska väl kan förena hvad Grefve Hamilton
åsyftar, och hvad som tillhörer Kyrkoledet.
Den 19 Junii f. m.
321
Herr Tham, Wolrath: Då Motionen
egentligen icke angår KyrkoRådet, utan innefattar
ett helt nytt förslag, att organisera
en MunicipalStyrelse under Landshöfdingens
ledning, hemställer jag, om det
förslag Friherre Wrangel framställt kan
ens hänföras till detta Utlåtande. Deremot
kan Friherrens förslag om utvidgning af
KyrkoRådels makt passa, när EkonomiUtskottets
Betänkande om KyrkoRådet förekommer.
Jag anhåller derföre, att förevarande
Utlåtande måtte bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid EkonomiUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till dess återremitterande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition till bifall af berörde
Utlåtande; hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 3o
sistl. Maji under N:o 122 afgifne, och den
4 dennes e. rn. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kamereraren G. A. af Sillens
underdåniga ansökning om förhöjning i lön.
Herr af Sillén, Georg Axel, hade
inlemnat ett skriftligt anförande, hvaraf
292 Den 19 Junii f. m.
uppläsningen börjades, men afbröts genom
ankomsten af HofCanzleren och Commendeuren
af Kongl. Nordstjerne-Orden Herr
D. von Schulzenheim; hvilken, å Kongl.
Ma j:ls Ilöga vägnar, aflémnade Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
af sistlidne gårdag, angående vidtagne åtgärder,
i följd af nuvarande utsigter för
årsväxten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren,
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse skulle med första blifva till
handläggning företagen.
Sedan Herr HofCanzleren blifvit på
vanligt sätt utbeledsagad, fortsattes läsningen
till slut utaf Herr af Sille'ns påbörjade
ofvannämnde anförande, som lydde sålunda
:
Det är icke utan med något obehag
jag uppträder för att orda i egen sak, eller
öfver Högh Stats-Utskottets Utlåtande N:o
122, angående min Ansökning om så kallad
lönförhöjning; men då Kongl. Majrt, efter
inherntande af Kongl. StatsContorets underdåniga
.Utlåtande i ämnet, till StatsUtskottet
remitterat omförmälte Ansökning,
och Utskottet, utan att pröfva balten af de
uti StatsContorets Utlåtande anförde skäl,
Den 19 Junii f. m.
21Z
deri instämt; så ser jag mig skyldig mig
sjelf, sanningen och rättvisan, att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
det oriktiga uti detta Utlåtande.
Först utbeder jag mig få erinra, att
Rubriken på Utskottets Utlåtande är förvillande.
Det är icke någon lönförhöjning
i'ag söker. Det är en fyllnads-ersättning för
lortmistad lön. Det är något, som jag egt
och förlorat, sorn jag söker att återvinna.
Hvad beträffar tilldragelserna, när min
Revisorstjenst indrogs, så är förhållandet
dermed följande.
Då, i anledning af Kongl. Brefvet den
s5 Februarii 1818 till MagazinsDirectionen,
med nådig befallning, att inkomma med underdånigt
Förslag till tjenstcrnas reglerande
vid Verket, det förmodades, att någre
indragningar deraf skulle ske, ingaf jag, efter
föregånget aftal med Verkets Ordförande,
sommartiden samma år, till Directionen
en skrift, deri jag förklarade mig
nöjd att derifrån afgå, med det uttryckliga
förbehåll, så vida det skedde med bibehållande
af min innehafvande lön, men
alldeles icke sökte jag då att blifva RevisionsCommissarie;
ty den tjensten fanns då
icke vid Verket, utan tillkom först genom
Kongl. Brefvet af d. 23 Jan. 1819. Men
då uti delta Bref Kongl. Maj:t, i anledning
af Directionens hemställan om indragning
234
Den 19 Jun i i f. m.
af min Revisorstjenst, utan att förklara, det
jag borde afgå, endast förordnade, att då
det skedde, jag icke finge bibehålla min
lön, sökte jag icke afsked, som skall synas
af StalsContorets Utlåtande, utan jag
sökte endast att blifva förordnad till RevisionsCommissarie,
emedan af de 4 Revisorerne
en borde indragas, och således här
var tillfälle att få honom employerad.
Detta afslog Directionen, hufvudsakligen
ur det skäl, att jag var Contorsförman
i Kongl. KrigsCollegium, och icke skulle
kunna tillika vara det vid Directionen. Till
RevisionsCommissarie antog Directionen en
fremmande, en som var och någon tid derefter
förblef Kamererare vid den upplösta
KrigsGommitte^ns slut-redogörelse, och tillika
var och ännu är Revisor i KammarRätten.
Jag anförde underdåniga Besvär, dels
öfver mig nekad befordran till RevisionsCommissarie,
dels öfver mitt uteslutande
från Revisorstjensten. Kongl. Majrt gillade
Di rectionens beslut i förra afseendet; men
återförviste till Directionen att pröfva, hvilkendera
af de 4 Revisorerne borde afgå. Directionen
pröfvade, att det skulle vara jag,
som anmält mig till indragning, ehuru vilkoret
derföre icke kunde uppfyllas. Mina
nya Besvär öfver utslaget af denna prof
-
Den 19 Juni i f. m.
225
ning föranledde till det uti StatsContorets
Utlåtande omförmälte Kongl. Bref af år
1821, hvarigenom mig i nåder förunnades
en extra lön af 200 R:dr årligen att utgå
retroactift ifrån det min tjenst indrogs.
Kongl. StatsContoret foar grundat sitt
afstyrkandé af bifall till min underdåniga
Ansökning, på de förmenta skäl, att den
mig tillagde lön-ersättning icke är någon
Expectancelön, utan en extra lön af gunst
och nåd tillkommen för bortrnistade löneinkomster,
samt att andra förhållanden egde
rum, då min tjenst indrogs, hvadan
till mig, som många är förut reducerades,
icke skulle kunna lämpas Rikets Ständers
beslut år 1823, att alla, som vid MagazinsDirectionen
indrogos, skulle få bibehålla
sina löner. Meri jag öfveriemnar till Ridderskapets
och Adelns upplj^sts pröfning,
om uti distinctionen emellan Exoectanceoch
Extra lön ligger negon väsendtlighet.
Den, som icke låtar förvilla sig af grundlösa
ordställningar, utan håller sig till sakens
grund, finner säkert* att elen blir densamma,
och att, ehvad det heter Expectance
eller Extra, är det en ersättning för
förlorad lön. Hvilka de förhållanden äro,
som Kongl. StatsContoret menar, har clet
på intet sätt uttryckt, och jag är säker på
att om det vore mig tillåtit, att derom göra
Kongl. StatsContoret en förfrågan med
28 H. i5
Defi fg Junri f. ifl.
rättighet till srar, skulle svaret blifva gattska
serdeles. För mia del har jag icke
kunnat utstudera, hvilka andra förhållanden
äro bil lämplige, än det, alt åren
1818 och 1819, utgjorde Kamererarelönen i
KrigsCollegium öfver 1000 R:dr, och nu utgör
den endast 777 R:dr, samt det, att då
hade Kamererarne i Kongl. StatsContoret
och Förvaltningen af Sjöärenderne lika lön
med Kamererarne i KrigsCollegium, men
nu hafva de förre 1200 R:dr, när de sednare
hafva 777 R:dr, och dessa förhållanden
kunna väl icke rimligen tala för afstyrkande
af bifall till _min underdåniga
Ansökning,
.Tåg anhåller vördsamt om återremiss
af Utlåtandet, på det Stats-Utskottet måtte
täckas pröfva, om icke samma skäl, som
föranledt Rikets Ständer att tillägga alla
dem, hvilka efter deras beslut år 1823 indrogos,
full löneersättning, äro så mycket
mera tilian ylige på mig, som jag började
min tjenstebana vid MagazinsDirectionen såsom
Extraordinarie redan år 1795; som
jag står på samma Aflöningslista, som de,
hvilka år 1824 indrogos, med den märkliga
skillnad, att en Kammarskrifvare eller
Canzlist, hvilken tjent endast ett eller annat
år, har större lönärsättning än jag, som
der tjente på 24.’deåret; som emellan 1819
och 1824 icke äro många år såsom Kongl.
StatsContoret beräknat tiden, utan efter all
-
Den ig Jun ii f. m. 227
tnänt begrepp endast få år3. och som änskönt
mig tillerkändes skillnaden emellan
200 R:dr och 333j-, hvarom nu frågan är,
jag i alla fall kommefatt få mindre lönärsättning,
än de år 1824 indragna Revisorer,
emedan deras Expectancelön utgör öfver
400 R:dr.
Skulle återremissen bestridas, anhåller
jag vördsamt om Votering; men jag hoppas
att StatsUtskottets Ledamöter sä väl inom
Ridderskapet och Adeln som BorgareStåndet
sjelfva tala för återremissen*
flans Excellence Herr Grefvert och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Grefve von Schwerin t Fredrih Bogislaus:
Då Herr af Sil len klagar, att honom
skett en orättvisa, eller att Utskottet icke
skänkt nog uppmärksamhet åt hans fordran,
hemställer jag, om icke återremiss må kunna
ega rum, emedan jag icke nu så noga
kanner förhållandet, att jag här kan yttra
mig, huruvida han har rätt eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
i5*
Dén tfg Juft i i f. m.
LandtMarskalken förnyade den förut framställde
propositionen till återremiss.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att Ridderskapet och Adeln bifallit
propositionen, och att StatsUtskottets
Utlåtande således, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, blifvit återremitteradt.
Upplästes och lades på bordet Kongl.
Maj:ts nyss ankomne här ofvan omförmälte
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, af
förliden gårdag, angående vidtagne åtgärder,
i följd af nuvarande utsigter för årsväxten.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den i3
sistl. Maji under N:o i55 aflätne, och den
4 dennes e. m. på bordetlagde, Memorial,
angående de utgifter, som dels före och
dels efter sista Riksdag blifvit af öfverskotten
på StatsVerkets inkomster bestridda
, och funnits böra hos Rikets Ständer
anmälas till ersättning eller afskrifning.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonard:
Den, som deltager uti ett nöje, hör ju äfven
dela alla depenser, som jouissancen
medförer. Detta torde af ingen kunna motsägas.
Af sådan anledning, och då Brödra
-
Den 19 Junii f. m.
229
folket lika med oss njuter, samt drager aldeles
oberäkneliga fördelar af det Kongl. Husets
förökande, anser jag ock, att samma
folk lika med oss bör deltaga uti alla kostnadernas
bestridande vid D. D. K. K. H.
Id. Hertigarnes af Skäne och Upland födelse.
Den förra glada högtidligheten har ansetts
böra kosta Svea Land 34,797 ^:c^r
sk. 2 r:st., den andi’a x5,412: 28. 2.
Månne icke med billighet är Öfverensstämmande,
att desse kostnader repartiseras
lika på Brödrafolket? Då detta är rakt förbisedt,
tror jag, att Utskottet icke handlat
regelrätt, och icke heller gjort rättvisa åt
den af en värd Ledamot inom detta Hus
yttrade mening, att Ridderskapet och Adeln
borde för sitt Statsutskott hafva ett blindt
förtroende. Men innan denna fördelning
sker, tror jag första frågan bör blifva, om
icke, då Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
har sitt apanage, alla vid dylika tillfällen,
som det ifrågavarande, blifne och blifvande
utgifter böra af berörde apanage bestridas?
Skulle denna fråga besvaras med Nej, så
återstår endast granskning af födelseutgifterne.
Vid jemförelse emellan båda Ceremoniernas
kostnader, befinnes, att oaktadt
Hans Kongl. Höghet Hertigens af Skåne födelse
kostade öfver dubbelt mera än Hans
Kongl. Höghets Hertigens af Upland, hafva
likväl Courirumgäl derna vid senare tillfället
gått till 9,368 R;dr 34 sk. eller nära tre
-
Den ig Junii f. m.
dubbelt emot hvad de utgorde vid det förra,
som var endast 3,268: 42, 2- Hvad
månde orsaken vara till så öfvermåttan stora
olikheter; icke blott i detgenerela, utan
äfven i det speciella, till hvilket senare jag
hänförer Courirkostnaderna. Af Utskottets
Memorial får man icke veta det. Är då
meningen, att endast suppositioner och gissningar
skola blifva föremålet för nämde Memorial?
Omsåar, vet jag icke hinder, hvarföre
icke Courirkostnaderne, lika sorn alla
de öfrige, kunnat äfven så gerna uppgått
lill 10 gånger så mycket, efter allt hvad
som är utgifvit, anses för rätt, och föreslås
böra af Staten betalas, blott för att det
är utgifvit. Skola sådane maximer t få gälla
och antagas, så vet Gud allena, när en
gräns skall blifva satt för alla utgifter. Interessant
vore det likväl få veta, hvarifrån
i ali synnerhet den nära tredubhla Courirkostnaden
gjvid Hans Kongl. Höghet Hertigens
af Upland födelse härleder sig?
Hvad de stora summorj.beträffar, hvilka
åtgått till resor, Committeer, och Committerade,
så, och enär totalsumman derå
uppgår till ej mindre än 102,772 R:dr 3g
sk. 3 r:st Jkco, och ännu intet nyttigt resultat
deraf visat sig till Statens förmån,
föreslår jag, att Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t ville anhålla, det så beskaffade resor
och Comittéer måtte till så ringa antal,
som möjeligt är, anbefallas,
Dea 19 Jutiii sa.
I anledning af den afskrifning å arrén»
det, som Arrendatorn af Eldgarns Kronoäng
år 18ig erhöll; föreslår jag att den nogaste
undersökning hädanefter måtte göras,
innan slike afskrifningar varda tillåtne, och
anser jag Utskottet höra upplysa, huruvida
en legal undersökning föregått ifrågavarande
afskrifning af 8i2R:dr ask. 11 r:st. För
att vinna denna med flere andra högst nödiga
upplysningar, anhåller jag, att Memorialet
måtte varda återremitteradt; och att
dessa anmärkningar må fa åtfölja.
Friherre An kar swärd, Carl Henrik:
Jag hyser antingen ett alltför oriktigt begrepp
om öfverskottsmedlens natur, eller
ock har StatsUtskottet på ett alltför otillräckligt
sätt upplyst deras disposition. Utskottet
säger: "För alla här nedan upptagna
utgifter, hvilka dels härrört från uppkomna
brister uti förslagsvis gjorde anslag,
”dels ock grundat sig på och föranledts ifrån
”Rikets Ständers beslut, tillstyrker Utskot”tet
Rikets Ständers bifall till deras afskrifning
i räkenskaperna.” Af denna ingress
skulle man icke kunna slutd till annat, än
att alla de nedan uppgifne afskrifningsföremål
stödde sig på Rikets Ständers beslut,
eller varit deraf föranledde. Genom vid sista
Riksdag vidtagna åtgärder och fastställde
stadganden bestämdes, att ingen disposition
skulle få- göras på Statsmedlen, utan
i följd af Rikets Ständers beslut. Jag utber
mig få uppläsa hvad Rikets Ständer derom
Den 19 Juftii f. m.
skrifvit: lik väl och då Rikets Ständer inhemtat,
att uti berörde summa äro inbegripna åtskilliga
utbetalningar j som i följd af E. Kongl.
Maj:ts Nådiga förordnande ägt rum_, men
icke egenteligen synas bordt belasta öfverskotta1
(här uppräknas dessa utgifter,) heldst
till dessa utgifter först bordt användas besparingarna
på de Hufvudtitlar, hvartill
utgifterna kunnat hänföraSjfä Rikets Ständer
alltså hos Eders Kongl. Maj:t anhålla,
det dylika dispositioner på öfverskotten hädanefter
icke måtte äga runi, samt i allmänhet
dessa medel icke ålitas för andra
utbetalningar j än dem Rikets Ständer derå
anvist, eller förr j än Rikets Ständers begifvande
dertill erhållits. För mig visar sig
detta stadgande såsom det mest positiva af
allt hvad Rikets Ständer kunnat förordna.
Jag kan i följd deraf icke undertrycka min
förundran, att StatsUtskottet icke fästat Rikets
Ständers uppmärksamhet på detta heslut,
och huruvida afsteg derifrån ägt rum,
hälst jag icke är nog lycklig, att finna mer
än en enda af de punkter, som förekomma
i Utskottets Memorial, så qvalificerad, att
den grundar sig på Rikets Ständers beslut.
Öfverskotten äro efter mitt begrepp af Rikets
Ständer anvisade, att oafkortadt ingå
till RiksgäldsContoiret. De mäste således
innefattas inom det begrepp man gör sig
om Riksgäldsmedel, och stå under de t',skydd,
68 §. RegeringsFormen lemnar dessa medel,
sorn äro förbudna att förryckas från sitt
Den 19 Junii f. m. 233
t
ändamål, under hvad förevändning som
helst.
Bland de föreslagne postcrne förekommer
först en ersättning till Hofstallet för
Sundbyholms Kungsäng. Det ifrån och med
midfastan 1820 gällande nya arrendeeontractet
om nämnde Kungsgård, innefattar
icke vilkoret af lefverering af I10 in natura.
Jag saknar den del af Bihanget tili lliksStåndens
Protocoll, hvari Rikets Ständers
beslut härom befinner sig, så att jag nu icke
kan producera detsamma; men örn mitt
minne icke för mycket bedrar mig, behandlade
StatsUtskottet vid sista Riksdag denna
fråga icke så knapphändigt, som nu. Om
jag icke allt för mycket missminnér mig,
så är i beräkningen afdrag gjordt för den
brist, som uppkom derigenom, att man icke
kunde påräkna höets lefverering in natura.
Meningen är kanhända, att afskrifningen
rörer den brist, som uppkommit före
år r8a3; men jag bade trodt, att detta
borde vara mera tydligt utredt.
I fjerde punkten förekommer ett arfvode
för Januarii och Februarii Månader 1822
af 4i R:dr 3a sk. till en i KammarRätten
adjungerad ledamot. Det förefaller mig besynnerligt,
att en så stor besparing på en
titel icke skulle funnits, att man derifrån
skulle kunna bekommit denna summa, utan
att belasta öfverskotten.
334
Den 19 Junii f. tn,
Femte punkten innehåller: kostnader
vid af mätningen af Ljusnedahls Kronoallmänning,
enligt Kongl, Brefvet den 5
Februarii 1822 till Landtmätaren Sundius.
Jag kan icke förstå annat, än att dessa utgifter,
som skett före år 1823, då bordt
framställas för Rikets Ständer, såsom förut
anvisade på öfverskoltsmedlen, hvarifrån jag
ej kan finna att de bordt utgå. Meningen
i Memorialet slutas dessutom sålunda: och
för afmätning, hvaraf något i afseende
pä kostnaden icke är i författningen bestämdt.
Jag kan icke häri finna något skäl,
att anvisa kostnaden på öfverskottsmedlen.
Samma förhållande är med det i sjette punkten
omförmälte 1822 års arfvode till Widegrenska
RiksBokslutsContoiret. Då.en extra
utgifts-titel finnes afsatt, för att bestrida
säd ane utgifter, hvartill Rikets Ständer
icke gjort några anslag, så borde dylika dispositioner
tagas deraf. Jag finner väl, att
denna titel i sådant afseende blir otillräcklig,
enär den användes till föremål, hvartill
den aldeles icke är anslagen, nemligen
till CabinettsCassans förstärkande; men jag
hade trott, att när Rikets Ständer bestämt
ett visst belopp för CsfbinettsCassan, borde
denna summa icke få öfverskridas, och jag
ser icke, huru man under någon synpunkt
ifrån otillräckligheten af denna titel kan
komma in på öfverskotten,
Utskottet säger i 7 punkten: ”att utbe
-
Den ig Junii f. ta.
a35
"talningen af tryckningskostnaden för sam”lingar
af de till Krigs-, Commerce- och
"Bergs-Collegiernes befattningar hörande författningar
och stadganden, varit föranledd
"af Rikets Ständers underdåniga framställning,
om samlandet och utgifvandet af gäldande
Ekonomiska författningar." Plär finner
jag äfven en hrist i uttryck om hvad
som menas med ordet föranledd. Är det
Väl derföre, att Rikets Ständer önskat sjelfva
saken, eller hafva de bestämdt anordnat
utgifter dertill på öfverskottsmedlen. I förra
fallet finner jag icke den slutsattsen med
gällande författningar förenlig, att öfverskotten,
tvärt emot Rikets Ständers beslut, få
tillgripas och användas till sådane önskningar,
hvartill Rikets Ständer icke förordnat
några medel,
8:de punkten upptager: "Inbetalning å
"de EnkeDrottningen Hedvig Elisabeth Charlotta
i lifstiden tillhöriga Götha Canal"Aclier.
Denna med liera utgifter år i8a3
"anmäldes hos Rikets Ständer, som enligt
"deras underdåniga skrifvelse den 20 November
samma år förordnat om Actiernes
"öfverlemnande till RiksgäldsContoiret.” Detta
är äfven nog knapphändigt; ty huru man
ifrån Rikets Ständers föreskrift om deras öfverlemnande
till RiksgäldsContoiret kommer
till en anvisning på öfverskotten, är svårt
att förstå.
i2:tc punkten innehåller: "Restitution
236
Den ig Jun i i f. m.
”till Flyinge och Dalby Kungsgårdar för
”dagsvcrkslösen 14.870 R:dr 3i sk. 5 r:st.”
Jag hemställer, om icke en Kongl. Proposition
bordt föregå denna ersättning, och huru
den kunnat uppstå på öfverskottsmedlen.
Det är också obegripligt, huru de Kongl.
Brefven kunna varit daterade d. 7 December
i8i3 och den 6 Junii 1820, utan . att en
sådan post förekommit hos 1823 års Ständer,
då utgiften härleder sig från 1820 och
äldre lider.
i5:de punkten upptager: ”För krigs"skulders
betalande, till Krigsfonden lef”vererade,
jemlikt Kongl. Brefvet den 16
”Januarii 1821, 60,000 R:dr. Ersättning
”härföre skulle erhållas af Fondens fordringar,
och har till en del deraf äfven vun”nits,
samt är än vidare att påräkna, så
”väl inom landet, som ifrån Norrige och
”Spanien. Utskottet har i öfrigt i Betänkandet
N:o 62 tillstyrkt underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t, örn skyndsam iu”drifning
af hvad på samma fordringar åter”står.
” Här är likväl hela summan föreslagen
lill afskrifning, och jag saknar all öfverensstämmelse
med Utskottets förslag i en
lika beskaffad fiåga, pag. 4*5 och ^16, om
ersättning till en stallbyggnad för Veterinärinrättningen,
der Utskottet yttrar: ”Uti
”vid denna Riksdag aflåten nådig proposition
angående Curhusafgiftens fortfarande,
”har Kongl. Maj:t i Nåder äfven föreslagit
Den 19 Ju ni i f. rn.
”afskrifvandet af LänsLazaretternes skulder
/'till nämnde Fond med ett belopp af r 1,457
”R:dr 3i sk. a r:st; men som Utskottet,
”vid förehafvandet af Högstberörde Nådiga
■”Proposition, enär i de Län, der desse skul”der
icke ännu blifvit godtgjorda, Curhus”afgiften
ej utgöres till högsta beloppet 5
”sk., utan blott med 3 till 4 i sk., samt
”ersättning för ifrågavarande fordringar jemväl
redan till någon del ingått, funnit sig
”icke kunna tillstyrka afskrifning, utan trott,
”att förnyad underdånig anhållan bör om
”berörde medels återgäldande göras; så föreslås
ock nu, att, med afdrag af hvad
”sorn utaf ofvannämnde summor influtit,
”återstoden må fortfara att i räkenskaperne
balanceras.” Samma fall synes vara för
banden äfven på det sednare stället. Utskottet
har här uppdagat en möjlighet, att
få ersättningar från Norrige och Spanien,
och då kan jag icke finna, hvarföre någon
afskrifning skall ske mera på det ena, än
på det andrå stället; ty det är lättare att
se, huru mycket ingår på ett belopp, som
balanceras, än på ett, som alldeles försvinner
ur räkenskaperna.
i6:de punkten innehåller: ”Till liqvi”derande
af Eskilstuna GevärsFactories lån
”af CivilStatens Pensionsfond, återstå 62,072
”R:dr 3g sk. 4 r:st., hvilka till följd af Rikets
Ständers beslut den 12 Julii 1823 sko”la
på öfverskotten afskrifvas.” Då Utskot
-
a38
Den t g Jlin i i f. in.
tet för detta enda fall utsatt, att afskrifningen
sker på grund af Rikets Ständers beslut,
så visar det sig för mig, att Utskottet varit
ovilkorligen förpligtadt, att äfven för
andra fall utsätta, om afskrifningarne varit
grundade på Rikets Ständers beslut eller icke.
Nu är man oviss om förhållandet, och
Representanten sättes i den obehagliga ställning,
att kunna af misstag göra anmärkningar;
men för hvilka lian måste urskuldas,
då han endast har valet emellan att äfventyra
ett misstag, eller att åsidosätta sin pligt.
T yrde punkten lyder: ”1 anledning af
’ Rikets Ständers beslut om förändring i Ri”kets
mått, mål och vigt, har på Kongl.
”Majrts Nådiga befallningar den 24 November
1824, och den 21 December i825_,
”Kongl. Vetenskaps-Academien föranstaltat
”undersökningar i detta hänseende. Utgif”terne
härvid äro på öfverskotten anviste
”med 3206 Rrdr 38 sk. 8 rrst.” Här tar
jag mig friheten fråga, af hvem dessa medel
hafva blifvit anvisade på öfverskotten.
Summan är anordnad efter sista Riksdagen.
Detta kan således icke hafva skett utan öfverträdelse
af Rikets Sländers beslut. Ilar
det åter skett af Rikets Ständer, så anser
jag det vara ett stort fel af StatsUtskottet,
att hafva försummat utsätta det.
Nästföljande i8:de punkt rörer Ständernas
beslut om indragning af Medico Theo
-
Den ig Junii f. m.
logiska Stipendierna. Der förekommer i slutet:
”Så har Kongl. Maj:t i förening med
”stadgad förändring af Stipendiernas antal
”från 5o till 20, den i5 October 1824 i
”Nåder funnit skäligt förordna, att de me”del,
som till förbindelsers uppfyllande emot
”äldre Stipendiater utöfver anslaget erfor”dras
borde, skulle å Statsinkomsterne anordnas,
att vid nästa Riksdag till afskrifning
anmälas.” Här ha vi åter en ny benämning
nemligen Statsinkomsterne. Jag
tar mig friheten fråga, om vid denna nya
titel menas öfverskotten, eller hvad som
auctoriserat Styrelsen till detta steg i ett
mål, hvari Rikets Ständer vid sista Riksdag
så vidsträckt och utförligt yttrade sig.
I ig:de punkten rörande gränsregleringen
med Ryssland, förekommer en summa
af icke mindre än 60,000 R:dr B:co. Här
synes icke, till hvad del Rikets Ständers
beslut föregått. Jag skulle tro, att en så
betydlig summa icke gerna borde föreläggas
Rikets Ständer till afskrifning, innan
Kongl. Maj:t genom proposition begärt sådant.
Jag anser för min del, att Styrelsen
mycket snarare och mera lagenligt kunnat
för dylika ändamål tillgripa creditivet, än
ofverskottsmedlen, då Styrelsen i alla fall
visat sig äga så fri dispositionsrätt öfver creditivet,
att den tillåtit sig använda det såsom
en räntegifvande fond, Det förundrar
mig i sanning, att StatsUtskottet iallamöj
-
2/{o . Den 19 Jun ii f. m.
liga hänseenden blundat för vådan af, at€
Rikets Ständers beslut så föga aktas, som
bär i anseende till öfverskottsmedlen blifvit
iakttagit. I denna punkt förekommer
ytterligare följande slutmening: "Utgifterne
”i detta afseende anvisades och utgingo äf”ven
af anslaget till rese- och tractäments”penningar
på andra Hufvudtiteln; men som
”berörde anslag endast utgjorde 10,000 R:dr,
”och var beräknadt blott för de årliga vari”liga
utgifterna, och serskild tillgång såle”des
erfordras för detta extra ordinarie be”hof;
så har Kongl. Majit förstnämnde dag
”förordnat, att kostnadevne skulle påöfver"skotterne
af StatsYerkets inkomster affö"ras.
” Jag tar mig friheten fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten,
att antingen inga stadganden
af Rikets Ständer föreskrifvas, eller ock, att
de stadganden, sorn gifvas, måtte vinna något
mera afseende och aktning. Det måste
också vara den första bestämmelsen hos ett
Statsutskott, att så utreda målen, att representanten
icke äfVentyrar, att i brist af
vägledning komma tili oriktiga slutsattser.
Man talar om att Bevillningen minskas vid
hvarje Riksdag; men då man får sig förelagda
till afskrifning på Öfverskotten vida
större summor, än den minskning, hvarmed
man dårar folket; hvad är väl detta annat,
än att bedra folket i anseende till rätta förhållandet
med deras skattebidrag.
Så
Den 19 Ju n i i f. m.
Så förhåller det sig också med de i 20
punkten omförmälte kostnader vid Hertigens
af Skåne födelse. Jag måste bekänna, att
jag trott Rikets Ständers bestämmande åren
1809 och 1810 af vissa gifne hufvud titlar
och faststälda stater, så att äfven de förut
brukliga bandpenningar för Rikets Drottningar
uteslötos mot ersättning af en rund
summa, haft en annan afsigt. Jag tar mig
åter friheten upprepa, hvad Rikets Ständers
Skrifvelse år 1823 innebär, att dylika dispositioner
på öfverskotten icke böra äga
rum, samt dessa medel icke ålitas för andra
utbetalningar än Rikets Ständer derå
anvist, eller förr, än deras begifvande dertill
erhållits. För min del anser jag denna
utgift ovillkorligen hafva bordt vara företrädd
af någon Konungens Proposition, som
antydde ett sådant behof. StatsUtskottet
måste förlåta mig, om jag säger, att 3^ §.
Riksdagsordningen icke berättigar Utskottet
att göra några nya förslag i sådana delar,
som effeclivt innefatta nya anslag. Jag kan
icke begripa StatsUtskottets öfverseende med
sådana frågor. Jag har sjelf såsom Revisor
trott mig böra lägga Rikets Ständers beslut
till grund för mina omdömen, och jag tar
mig friheten hemställa, huru en rätt pligtutöfning
af Utskottet under annan synpunkt
kan verkställas. Jag kan försäkra, att det
icke innefattar det behagligaste uppdrag att
vara en sådan anmärkare j men ändå obe28
H. 16
Den 19 Junii f, ni.
liagligare är det, att gå ifrån sin pligt. Genom
dylika exempel af StatsUtskottet, att
icke ens omnämna hvad som finnes anmärkningsvärdt,
skall äfven för framtiden hvarenda
Revisor anse sig frikallad från att göra
några anmärkningar, utan blott finna allt
i riklig ordning. Hvad detaljerna af ifrågavarande
punkt beträffar, så anser jag det
föga öfverensstämmande med rättvisa och
billighet, att torparen i sin stuga, som kanske
knappt har en trasa att omhölja sin nyfödda
unge, skall bidraga lill praktfulla GallaSpektakler
i liufvudstaden för tillfället af
en furstlig födelse. Om det är obehagligt,
att få höra sådana anmärkningar, är det ett
lika stort obehag, att sättas i nödvändighet
att göra dem, då skyldigheten emot folket
icke medger, att förbise denna det constitutionella
samhällets lifsprincip, utan äfventyr
att förlora den. Ytterligare har jag i
anseende till ziffran en anmärkning vid en
post, hvars sammanhang jag icke kan förklara.
Det står blott, att CabinettsCassans
ersättning för Courirkostnader, vid Hertigens
af Skåne födelse, uppgått till 3a68 R:dr
42 sk:r 8 r:st., och vid Hertigens af Uplands
födelse, till 9368 R:dr 34 sk:r B:co.
Detta förelägges Rikets Ständer såsom en trosartikel,
utan ringaste upplysning, hvari
skillnaden består. Jag anser StatsUtskottet
här hafva brustit uti känslan för Rikets
Ständers billiga anspråk på StatsUtskoltcls
slutförmåga, då Utskottet icke gått Rikets
Den ig Junii f. m.
a43
Ständer till mötes med några upplysningar;
ty för hvar och en, som blott ser dessa summor,
visar det sig såsom den största af all
oformlighet, att en courirresa vid det ena
tillfället skall kosta 3 gånger mera, än vid
det andra. Jag föreställer mig, att denna
omständighet kunnat på ett tillfridsställande
sätt förklaras, och man hade då undgått
den obehagliga anmärkningen, om man icke
betraktat Rikets Ständer såsom ett blott
echo af StatsUtskottets tanka. Det är olyckligt,
att, såsom hos oss, representationens
ställning är sådan, att allt beror på våra
Utskott, och att Utskotten ensamt bilda något
helt, hvaraf också skall följa, att de
småningom tillvälla sig makten; att de afgöra
för Rikets Ständers räkning; och ty
värr fatta sådana begrepp, att kunna behandla
oss på sätt vi nu förnummit.
I anledning af dessa anmärkningar, anhåller
jag att Utskottets Memorial måtte
återremitteras.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Då jag nu går att meddela några upplysningar
i anledning af Friherre Anckarswärds
anmärkningar, sker det ingalunda i
mening att bestrida återremiss. Det är Representantens
rättighet att få förklarad hvarje
punkt i ett Betänkande, och det är en
pligt för Utskottet, som afgifvit det, att
a44
Den 19 Junii f. rri.
nöjaktigt meddela en sådan förklaring. Utskottet
får dervid icke afse de mödor detta
förorsakar; men hvarje Ledamot deraf
har rätt att få sin opinion respecterad, och
lemnad fri utan försök till impuls. Jag upptager
först anmärkningen emot Utskottet,
att icke hafva fästat sig vid de uti räkenskaper
ne från år 1822 till 1825 upptagne
poster. Jag får dervid erindra, att Revisorerne
sjelfve äro enligt 2 §. i deras Instruction
berättigade, att af StatsContoiret infordra
alla för räkenskapernes granskning erforderlige
handlingar. När Rikets Ständers
Revisorers Berättelse af Ständerne vid Riksdag
öfverlemnas till deras Statsutskott, synes
detta Utskotts åtgärd dermed inskränka
sig till att fästa sig vid de af Revisorerne
gjorde anmärkningar, utreda och underställa
dem Ständernes pröfning. Till någon ny
revision skulle Utskottet lika så litet hafva
tid, som det torde vara lämpligt, att förordna
controll på controll; hegge Autoriteterne
äro representanter af samma principaler.
Uti Revisionsberättelsen finnes icke
ett ord af anmärkning vid de nämnde
posterne; ej heller af 1823 års Statsutskott.
Då synes närvarande Statsutskott ursäktadt,
att icke hafva eftersökt anmärkningar; dess
pligt är endast att granska StatsRevisorernes
berättelser, och räkenskaper ne för den
derefter passerade tid. Hvad beträffar det
speciella af Friherre Anckarswärds anmärkningar,
så är det visserligen möjligt, att
Den 19 Junii f. ra.
a45
skäl dertill kunde synas finnas, härrörande
från obestämdhet i uppgift och framställning.
Så må till exempel förhållandet vara
med i6:de punkten eller de, till liquiderande
af Eskilstuna Gevärsfactoris lån af CivilStatens
Pensionsfond, afförde medel. Att
de icke förr afskrefvos, härrörde förmodeligen
deraf, att beloppet var okändt. Så äfven
med det under i4:de punkten afförde
anslag till Monumentets uppförande efter
Högtsalig Hans Kongl. Höghet KronPrinsen
Cari. August. Här fordrades nemligen ännu
utgifter för åren i8a3 och 1824, hvarföre
de uppfördes på samma afskrifningsfond,
emedan anslag dertill saknades på någon
af hufvudtitlarne. i:sta punkten handlar
om ersättning för arrendehö till Hofstallet,
och härrör från ett nytt arrende,
hvarigenom minskning i den påräknade qvantiteten
uppkommit. Beträffande 1 egde punkten
eller kostnaderne för gränsregleringen,
så har Friherre Anckarswärd anmärkt att det
synes honom mindre klart, huru desse kostnader
blifvit godtgjorde. Jag får upplysa,
att godtgöringen skett till Titteln, och ej
till Staten. Friherrens hemställning, hvarföre
de under i5:de punkten för krigsskulders
betalande afförde medel icke blifvit behandlade
på samma sätt, som ersättningen
för en stallbyggnad vid Veterinair-inrättningen
härstädes, besvarar jag med åberopande
af Ständernes beslut, att den sistnämnde
ersättningsposten skulle balanceras. Jag vill
*46
Den 19 Junii f. m.
likväl medgifva, att det utgör en brist i
räkenskaperne, att balancera så beskaffade
medel, och icke i stället rent af utstryka
dem, samt sedermera creditera StatsContoiret
för de tillgångar, hvilka småningom skulle
godtgöra förskottet. Utskottet ämnar, såsom
det omförmält i dess under N:o 63 afgifne
Betänkande i slutet af 2:dra punktens
i §. till Rikets Ständer inkomma med serskilt
förslag i detta afseende. Ridderska
{>et
och Adeln äger för öfrigt en obestrideig
rätt att säga, om de för krigsskulders
betalande af Utskottet afförde 60,000 R:dr
skola afskrifvas eller ej. Jag hemställer dessutom,
om det ej tillhört Revisorn att för
den tid räkenskaperne för honom legat öppna,
göra erforderlige anmärkningar, och om
det icke således ålegat honom att göra ifrågavarande
anmärkning, 1 fall fog dertill funnes;
i stället för att lägga en sådan underlåtenhet
StatsUtskottet till last, enär Utskottet
eller någon dess Ledamot icke kan anses
förbunden att taga sig tid till göromål,
som tillkomma annan authoritet. Friherre
Anckarswärd bar måhända rätt deruti, att
kostnaderna för Deras Kongl. Högheters, ArfFurstarnes,
Hertigarnes af Skåne och Upland
födelse bordt, i stället för hvad nu
skett, uppföras på i:a Hufvudtitteln, men
då 36 personer, hvaraf StalsUtskottets personal
består, varit ense om att icke göra
det, torde åtgärden ej böra läggas en enskild
Ledamot till last. Det beror nu på
Den 19 Junii f. m,
247
Rikets Ständer, om de, såsom Utskottet i
denna fråga gjort, vilja följa sin känsla, eller
blott den strängaste pligtutöfning. Frånvarande,
då dessa räkenskaper i Utskottet
förehades, fastän jag icke funnit skäl att
skilja mig från Utskottets unanima tanka,
liar jag trott mig böra taga närmare kunskap
om desse kostnaders beskaffenhet för
att derom kunna redovisa för Ridderskapet
och Adeln. Kostnaderne vid den presumtiva
Thronarfvingens, Hans Kongl. Höghet
Hertigens af Skåne, födelse äro fördelade under
fem serskilta rubriker, nemi.: 1:0 till
rums inredning i Kongl. Slottet 3,182 R:dr
16 sk., 2:0 för högtidligheter jemte Galaoch
Frispektakler 19,966 R:dr 12 sk. 6 r:st.;
3:o till meublering af de för Hans Kongl.
Höghet utsedde rum, 8,349 R:dr 4 sk., 4:o
CabinetsCassans ersättning för Courirkostnader
3,268 R:dr \2 sk. 8 r:st; samt 5:te
arfvode för kungörandet af döpelseacten 33
R:dr 16 sk. Det synes mig obestridligt,
att för en presumtiv Thronarfvinge borde
serskilta rum inredas. Kostnaderne för Gala-
och Frispektakel hade måhända kunnat
skiljas från de öfrige högtid!ighetskostnaderna.
Då Husgerådskammaren ej hade tillgång
på lämpliga meubler, skulle de väl
ock skaffas; äfvensom när CabinetsCassan
fordrade ersättning för Courirkostnaden, den
måste utbetalas. Det beror på Ständerne,
om de vilja afskaffa detta uråldriga bruk,
att genom serskilta Sändebud underrätta det
348
Den 19 Junii f. m.
Kongl. Husets höga Anför vand ter om det
Kongl. Husets till vext. Jag medger väl,
att dessa utgifter varit ganska betydliga och
kunde inskränkas, om man frångick gamla
vanor och bruk i dylikt hänseende; men
det torde dock vara flera, som måste bibehållas,
särdeles som man sannolikt alltid vid
dylika tillfällen fått vidkännas slika kostnader.
Ridderskapet och Adeln må sjelf
dämma öfver följande detaljuppgifter. Episcopalbiträdet
vid äldsta Hertigens födelse
kostade i5oo R:dr, och vid Hertigens af
Upland 1333 R:dr 16 sk. Gratifikation till
Storkyrkan, efter gammalt bruk, 5oo R:dr.
Högtidligheterne vid Hertigens af Skåne födelse
gingo till 10,000 R:dr, och Gala-samt
Frispektaklet vid samma tillfälle till 9,966
R:dr 13 sk. G r:st. TheaterDirecteuren hade
först begärt 8000 R:dr till bestridande
af kostnaderne vid nämnde Spektakel, men
fick sedermera det öfriga beloppet af nämnde
summa, efter ingifne räkningar. Vid
den andra Prinsens födelse, påkostades ej
något Gala- och Frispektakel. Orsaken, hvarföre
kostnaderne för den senare högtidligheten
äro mindre, består, utom förenämnde
skäl, deri, att åtskillige för begge gemensamma
utgifter voro redan vid första tillfället
besörjde, såsom de Furstliga, rummens
inredning och meublering. Vid Hertigens
af Upland födelse, inskränktes utgifterne till
de aldranödigaste. De enda, som serskilt
kunna anföras, äro kostnaderne för tryck
-
De n 19 Jun i i f. m.
24g
ningen af en viel tillfället hållen predikan,
samt några få till ett par hundrade Riksdaler
uppgående reparationer på Haga Lustslott,
fastän detta Slott har sitt serskilta
anslag. Den anmärkte skillnaden uti Courirkostnaderne
vid Deras Kongl. Högheters
födelse, och orsaken till att de vid första
tillfället endast kostade 3,268 R:dr 42 s^*
8 r:st., men vid det sednare g,368 R:dr 34
sk., ligger deri, att vid det förra utskickades
endast 2:ne Courirer men vid det sednare
3:ne; samt att i desse kostnader äfven
inbegripas inköpspriset af den present, hvarmed
härvarande Österrikiske Ministern begåfvades,
såsom utsedd att vid döpelsen föreställa
Hans Maj:t Kejsarens af Österrike
höga person, hvilken Konungen behagat bjuda
till fadder åt den unga Fursten. Jag
får upprepa, att ehuru anledningar till anmärkningar
och återbäringar skulle kunna
förefinnas, StatsUtskottet dock icke ansett
sig befogadt, att i första hand dervid taga
någon åtgärd, men om RiksStånden återremittera
Memorialet, blifver det Utskottets
pligt, att yttra sig öfver hvarje detaljfråga
serskildt.
Friherre Änckarswärd: Jag anser mig
ingalunda vara skuld till den scandal, sorn
uppkommit, genom meddelandet af redovisning
för detaljer af så lumpen beskaffenhet,
som dem vi nu fått höra. Då StatsUtskottet
ej funnit för godt att inom sig
Den 19 Ju n i i f. m.
fästa uppmärksamhet vid de anmärkte posterne,
hade vi numera gerna kunnat blifva
förskonade från framställningar af så obehaglig
och för mig åtminstone till och med
förhatlig beskaffenhet; men så sårande det
än är för min känsla att fästa mig härvid,
kan jag, då desse detaljer nu framträdt i
dagen, icke underlåta uttala min förundran
öfver, att den Episcopala kostnaden vid äldste
Arffurstens döpelse uppgått till i,5oo
R:dr, och att denna kostnad skall i skatteväg
utprässas äfven af den fattigaste Torpare
i Riket, som alltid får ålita endast sina
egna tillgångar vid sina barns dop. Jag
tror, att Utskottet kunnat och bordt i annan
väg framställa dessa utgifter, än att på
detta sätt framlägga dem för Svenska Folket,
ja för hela Verlden, hvilket, jag upprepar
det ännu en gång, ganska mycket sårat
min känsla. I anseende till hvad den
värde StatsUlskotls Ledamoten lagt StatsRevisorerne
till last, tror jag, ehuru misstag
icke äro omöjligare för dem, än hvilken
annan som helst, att 1827 års Revisorer icke
förbigått något anmärkningsvärdt, och torde
de för sin noggranhet i detta afseende fått
skörda mera tadel, än bifall. Det är emedlertid
ganska oväntadt, att Revisorerne nu
skola beskyllas för en underlåtenhet, begången
af StatsUtskottet, och jag kan alldeles
icke godkänna den princip, att StatsUtskottets
gransknings-skyldighet i afseende på
StatsFörvaltningen under de år, hvilka va
-
Den ig Jun i i f. m.
rit föremål för Rikets Ständers Revisorers
granskning, inskränker sig derhän, alt blott
och hart anmäla och yttra sig öfver de anmärkningar,
som Revisorerne framställt. En
sådan grundsats är i strid emot 3o §. Riksdagsordningen,
som ålägger StatsUtskottet
att till alla delar granska och utreda, samt
för Ständerne uppgifva Stats- och RiksgäldsYerkens
tillstånd, förvaltning och behof,
hvarigenom det otvifvelaktigt är Utskottets
pligt, att anmärka allt hvad som under en
slik utredning förefaller anmärkningsvärdt,
om eljest 68 §. af Riksdagsordningen skall
blifva af något värde, och man icke skall
vänja sig, att alltid lita på Ständernes erkända
böjelse för öfverseende med hushållningen
af Statsmedlen. Hvad angår den öfverklagade
bristen på tid, har sådant icke
förmärkts, då fråga varit att framställa Revisorernes
anmärkningar till ogillande, och
den torde då äfven, om man så velat, varit
tillräcklig för att tillse, om Revisorerne
underlåtit något af deras anmärkningspligt.
Att taga någon impuls af 36 personers omdöme,
så att de af mig ifrågasatte utgiftsposterne
icke borde anmärkas, anser
jag ieke öfverensstämmande med den frihet
i omdöme, hvarom här alltid talas så
mycket. Ehuru jag ej nekar UtskottsLedamoten
att följa sin opinion, fordrar jag
dock, att den skall vara i öfverensstämmelse
med Grundlagen, och icke allenast
med Ledamotens inre känsla. Uti ett Con
-
252
Deh 19 Junii f. m.
stitutionelt Samhälle måste lagen och icke
känslan vara Folkrepresentantens säkraste
rättesnöre. Han får icke dagtinga med grundsatser,
eller låta considerationer segra öfver
Statsprjnciper, uttryckta i Grundlagen. Skall
StatsUtskottets lära antagas, så liotar den
sannerligen samhället med samma undergång,
hvarmed landet nu hotas af torkan.
Den Representant, som lånar sig till täckemantel
för öfverseende med Styrelsens felsteg,
är sämre, än den, som öppet hyllar godtycket,
och jag förklarar öppenhjertigt, att,
om Representationens beslut endast skola
tjena till att öfverskyla och gilla godtycket
och orättrådigheten, så vore sådant vida
farligare, än att öfverlemna godtycket, helt
och hållet, åf sig sjelf. Det har äfven af
den värde StatsUtskolts-Ledamoten blifvit
sagdt, att sannolikt alltid sådane kostnader,
som de för de båda äldsta ArfFurstarnes
födelse nu uppförde, vid slika tillfällen egt
rum. Det är förvånande höra omtalas sannolikheter
af StatsUtskottets Ordförande, då
Utskottet eger tillträde till alla möjliga StatsContorets
handlingar, hvarifrån full visshet
kan hemtas. För min del kan jag icke finna
sannolikheten, då jag Öfverlefvat minst
fem Kongl. Barns födelse af fordna Dynastien,
utan att några nya eller extra ordinarie
kostnader derföre utpressats af Folket.
Skulle jag likväl irra mig häri, så är
felet egentligen icke mitt, utan StatsUtskottets,
sorn afspisat med sannolikheter. Emed
-
Den ig Jun ii f. m.
253
lertid ber jag få fästa Riddcrskapets och
Adelns uppmärksamhet, på att jag ingalunda
klandrar sjelfva de anmärkte utgiftcrne,
utan endast att de blifvit öfverförda på ofverskotten.
Hade serskilde anslag derföre
begärts, så hade något serdeles motstånd
för deras beviljande icke mött. Jag vet
ganska väl, att allt hvad man nu här säger,
rörande ifrågavarande Memorial, enär
3:ne Stånd redan bifallit detsamma, endast
tjenar till att bibehålla en fredad känsla,
och den värdighet, hvarmed det icke bör
vara Ridderskapet och Adeln likgiltigt, att
underlåta fästa en närmare uppmärksamhet
vid StatsUtskottets här ådagalagde förbiseende
af Styrelsens directa öfverträdelse
af Ständers beslut; och serdeles torde det
vara nödvändigt i en tid, då Ridderskapets
och Adelns känsla för sjelfständighet
och upplysning snart icke torde hafva
att påräkna något stöd af sådane Representanter,
som här uppehålla sig endast på
den enskild ta förmögenhetens tillgångar; och
förundrar det mig sannerligen, att, under
de resultater detta Riksmöte förete, ännu i
dag inom Huset kunna räknas flere, sorn',
utan andra relationer med Riksdagen än
pligtkänslans, uthärda att deltaga i öfverläggningar,
som så litet synas medverka till
någon det allmännas båtnad. För principens
skull måste jag således yrka återremiss,
ehuru jag vet, att den till ingenting tjenar.
Herr Lagerhjelm ^ Pehr: Ehuru ej när
-
a54
Oen ig Junii {, m.
varande i Utskottet vid beredningen af de
frågor, hvarom Memorialet handlar, anser
jag mig dock upplysningsvis höra nämna
några ord. Man har här uppläst Ständernes
vid sista Riksdag till Kongl. Maj:t aflåne
underdåniga skrifvelse, angående öfverskottsmedlen.
Den deri gjorde begäran om
öfverskottsmedlens icke användande står illa
tillsammans med Ständernes derefter gjorde
anmälanden om behofvet af flere utgifter,
än hvartill Statsanslagen förslogo. Det
måtte vara klart, att då medel oundgängligen
erfordras, och ej finnas annorstädes,
än på öfverskottsmedlen, måste de tagas der
de finnas. Denna grundsats har Representationen
gillat i afseende på Correctionslnrättningen
här i Hufvudstaden, som Ständerne
ansett nödvändig, och Kongl. Majit
ombesörjt med öfverskottsmedlen till ett belopp
af 104,000 R:dr, och nu ytterligare
hegärde 4i»ooo R:dr. Den åberopade underdåniga
skrifvelsen torde således icke vara
tillfyllest bindande för StatsUtskottets
omdöme i denna punkt. Man har i öfrigt
påstått, att det vore Utskottets pligt så utreda
ärenderne, att anmärkningar hlefvo
Öfverflödiga, och till en början åheropat i:a
punkten, angående ersättning till Hofstallet
för mistadt arrendehö, men man har förbisett,
att ny reglering med Sundbyholms
Kungsäng beslöts vid 1823 års Riksdag och
verkställdes år 1824, då hvarje Representant
likväl borde känna, att StatsReglerin
-
Den 19 Ju ni i f. m.
a55
gen måste vara uppgjord, innan man Iian
bestämma sådane utgifter, som den ifrågavarande,
samt att, enär Contractet rörande
Sundbyholms Kungsäng upphörde 1822, men
den Statsreglering, som derefter vid i8a3
års Riksdag skedde, icke kunde vidtaga
förr än 1824, en brist skulle uppkomma.
Beträffande anmärkningen örn arfvodet till
en Ledamot i KammarRätten, så är äfven
min tanka, att det ej bordt anvisas på Öfverskottsmedlen,
utan på 2:dra HufvudTitelns
besparingar, men Utskottet ansåg denna summa
af icke fyllest 5o R:dr, icke utgöra tillräcklig
anmärkningsanledning emot Föredraganden.
Skulle Utskottet verificera alla
de utgifter, det nödgas anmäla för Ständerne,
erfordrades en gränslös vidlyftighet och
nedflyttniug af Volumtals Räkenskaper från
StatsContorets Archiv; men om något förtroende
finge påräknas för Utskottets Ledamöter
af de, som valt dem, torde det vara
rättare dröja med detalj-upplysningen,
till dess någon anmärkning blifvit gjord,
serdeles då ingen häfd lemnat Utskottet någon
föreskrift i detta afseende; och kunde
måhända denna tillit begäras, utan att derföre
billigtvis blottställas för tillvitelsen att
vilja förvandla Utskottets Betänkanden till
Tros Artiklar.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke
j Gustaf: Jag finner mig föranlåten
nästan bedja om ursägt, för det jag faller
256
Den 19 Junii f. m.
in i denna allvarsamma discussion med upplysning
i en detaljfråga af mindre betydenhet,
men noggranhet är en art af pligt uti
alla ämnen, som blifva föremål för offentlig
behandling, och hvarå allmän uppmärksamhet
fästas. Det har blifvit sagdt, att
* GallaSpektaklet soiia gafs, i anledning af H.
K. H. Hertigens af Skåne födelse, först calculerades
kosta 8,00*0 Ridr, men att Förste
Directeuren öfver Kongl.' Majits Spektakler
sedermera hegärde och erhöll ett tillskott
af 1,900 R:dr, med tillägg af något hrutit
tal. Någon irring har häri egt rom; ty förhållandet
är icke alldeles så. Ferdinand Cortez,
hvilken gafs som GallaSpektakel vid ofvannämndé
glädjefulla tillfälle kostade 12,700
Ridr, och var den kostsammaste, som blifvit
uppsatt på vår scen, sedan Operan Gustaf
Wasa. Jag begärde dock icke af Kongl.
Majit mera än 8000 R:dr i och för GallaSpektaklet,
påräknande att det återstående af
kostnaden successivt skulle ersättas genom
det tillopp den förmodades gifva, då den
uppfördes åt Allmänheten. Det öfriga tillskottet,
som af Kongl. Majit i Nåder . erlades,
utgjorde betalning för de 2ine frispektaklcr,
som efter GallaSpektaklet på Kongl.
Majlis Nådiga befallning gåfvos, och hvilka
beräknades efter 972 Ridr för aftonen,
som gör brutto-inkomsten för fullt hus. Det
är endast desse upplysningar jag har velat
hafva äran meddela, i afseende på en förfluten
-
/
Den 19 Junii f. ro.
fluten mig anförtrodd befattning, hvilken
tillfälligheten nu fört å bane.
Herr von Hartmansdorff, August: Angående
öfverskottsmedlens tillgripande, liar
jag långt före detta yttrat min öfvertygelse,
att inga andra dispositioner borde göras af
Statsmedlen, än dem som öfverensstämde
med Ständernes beslut; men då bör ock Regeringen
hafva tillgång på ett betydligare
belopp till Extra utgiftsmedel än 100,000
R:dr årligen, hvilket jag alltid ansett för
ringa, och som livar och en borde inse vara
otillräckligt för bestridande af extra Statsutgifter
för ett helt år. Då man ej är nog
liberal, att gifva hvad som verkligen erfordras,
får man hålla till godo att öfverskottsmedlen
användas till fyllnad af bristande
tillgångar. I sjelfva England, der de constitutionella
formerne hunnit en vida större
och högre utveckling, än hos oss, händer
esomoftast att betydliga utgifter göras
öfver de årliga anslagen på Styrelsens eget
bevåg. Ministeren underrättar sjelf derom
Parlamentet, som vanligen, dock efter pröfning
af omständigheterne, lemnar Ministeren
decharge. Det speciella af anmärkningarne
bar redan blifvit upptaget af 2:ne af Statsutskottets
Ledamöter, så att jag ej behöfver
dervid uppehålla mig. Jag hade önskat,
att man ej inlåtit sig i öfverläggning,
angående omkostnaderne vid Deras Kongl.
28 H. 17
258
Den 19 Junii e. m.
Högheters ArfFörstarnes födelse, utan att
man nöjt sig med den granskning, som föregått
i StatsUtskottet, och bifallit afskrifningen
af den för ändamålet använda summan.
Så tillgick det vid sista Riksdag i
fråga om utgifterne för II. K. H. Kronprinsens
utrikes resa. Lika med Friherre Anckarswärd
hade jag visserligen önskat, att
sådane småsaker, som en Ledamot af StatsUtskottet
uppräknat, icke blifvit här nämnde,
'.-nen jag hade äfven önskat, att de anmärkningar,
som måhända föranledt dessa
detaljers omförmälande, uteblifvit. Vid frågan
om kostnaden för H. K. H. Prinsessan
Sophia Albertinas begrafning böjdes ingen
enda röst deremot. Är det då endast vid
de sorgliga tillfällen, då Konungahuset minskas,
och ej äfven vid de glädjefulla, då
Konungahuset tillväxer , till säkerhet för
Landet, som man bör visa sig benägen, att
bestrida omkostnaderna? Slutligen får jag
blott tillägga, att jag önskar, det vi måtte
så snart som möjligt afgöra saken, emedan
en återremiss tjenar till intet, då trenne
Stånd redan fattat deras beslut i ämnet.
Herr Rosenqvist: Af en värd Ledamot
Herr Grefve von Schwerin hafva visserligen
förklaringar blifvit afgifne öfver Friherre
Anckarswärds och mine anmärkningar
vid StatsUtskottets Memorial, men om de
erhållne upplysningarne varit så tillfredsställande,
som man haft skäl förvänta af
Den 19 Jun i i f. m.
Utskottets Ordförande, och om deras framställningssätt
mera tillhör etourderiet, ändelicatessen,
det öfverlemnar jag åt Opinionen
att hedömma.
Yi hafva hört omtalas de särskilta omkostnaderne
vid de Kongl. Furstarnes Döpelse;
men icke fått nöjaktigt besked på
öfverskottsmedlens behöriga eller obehöriga
användande.
Mig förefaller den erliållne förklaringen,
som då en viss decorerad ande förklarar
gamla skrifter.
Med verkelig förundran har jag hört,
huru en annan Ledamot af detta Stånd tillåtit
sig, att liksom vilja reprochera de Talare,
som gjort anmärkningar öfver detta
så högst anmärkningsvärda Memorial. Jag
beklagar, om den tiden skall vara för handen,
då den ena Representanten får uppbära
förebråelser af den andra, för det redo
foixlras, huru Statens medel användas,
synnerligast då påtagligen synes, att dermed
vårdslösas.
Jag förnyar min begäran om återremiss
af förevarande Memorial.
Grefve von Schwerin: Den Ledamot,
som började anmärkningarne emot ifrågavarande
Memoria], fästade sig hufvudsakligen
dervid, att sådane poster blifvit anmäldte
260
Den ig Junii f. m.
till afskrifning, som härledt sig frän år 1821
till 1826, och har trott Revisorernes åtgärd
eller försummelse deraf icke hindra StatsUtskottet,
att i sin helhet granska alla till
dem öfverlemnade Räkenskaper, och deröfver
afgifva utlåtande. Jag får dock ännu
en gång göra den värde Talaren uppmärksam
derpå, att StatsUtskoltet omöjligen medhinner
en sådan Revision, och att den skulle
föga tjena till något, då Revisorernes anmärkningar
böra vara motiverade; samt att
man bör föreställa sig, att hvad Revisorerne
ej anmärkt, dertill kunna icke heller
StatsUtskottets Ledamöter finna någon anmärkningsanledning.
Förtjente posterne om
Arrendehöet och Gränsregleringen anmärkning,
hvarföre gjordes den ej af Revisorerne?
Det måtte varit lättare för dem, än det
är för StatsTJtskottet att granska räkenskaper
ända från år 1821. Äfvenledes anmärkte
den värde Ledamoten, att jag nyttjat ordet
sannolikt om tilldragelserne vid framfarna
Kongl. Prinsars födelse. Jag nyttjade
detta ord, emedan jag ej ville begagna något
affirmatift, då jag ej var fullkomligt säker.
Jag tror ej, att man kan åberopa historien
i detta afseende längre tillbaka än
till Gustaf den III:s födelse, ty i Carl XI:s
tid existerade inga vissa hufvudtitlar, hvartill
utgifterne borde hänföras, utan berodde
tillgångarnas användande helt och hållet
på Regeringens godtycke. Jag minnes
sannerligen icke, huru det tillgick med kost
-
Den 19 Junii f. m.
361
naderne vid Högstsalig Konung Gustaf III:s
födelse 1744. Jag instämmer med Herr von
Hartmansdorff om otillräckligheten af de för
extra utgifter anviste 100,000 R:dr årligen.
Om man afdrager 62,073: 39, 4» för Krigsskulders
betalande; 5i,485: 4o, 11. för Gränseregleringen;
32,228: 47» 10. för Roteringsjemkningarne;
så utgör den föreslagna Afskrifningssumman,
utgifterne för de glada
tilldragelserne af Deras Kongl. Högheters ArfFurstarnes
födelse inberäknade, ai tcammans
fördeladt på 8 år 20,000 R:dr för året; en
summa, som man icke borde kunna kalla
betydlig, om man medger, att utgifter i och
för Staten måste äga rum. Det skulle vara
mig okärt, om jag sårat någons känsla derigenom
att jag ingått i detaljer i frågan om
kostnaderne för högtidligheterne vid deras
Kongl. Ilögbeters döpelser. Det plägar ej
vara min vana. Jag har omtalt åldriga
bruk, men icke nämnt några namn. Jag
trodde mig derföre icke böra bedömmas så
strängt, då jag endast citerat plägseder till
den rättelse eller tillämpning på närvarande
tider, de anses förtjena. Friherre Anckarswärd
bar ytterligare sagt, att man borde
endast följa Lagen och sin pligt, men
icke lyssna till känslan i sitt bröst. Detta
är sannt, hvad beträffar Domaren; han har
denna hårda skyldighet, men FolkRepresentanten
torde, i financiela och andra affairer,
ej vara så blindt bunden vid den döda
bokstafven. Så tillgår det i andra Con
-
Den. ig Junii f. m.
stitutionella Länder, der Ministéren öppet
tillkännager de afsteg från anslagen, hvartill
den varit tvungen; och då Representationen
finner petitionen billig, suspenderas
Lagen, och Minislerens framställning bifalles,
hvilket kallas att leuterera. Så är efter
min mening andan af vår GrundLag;
och jag kan icke öfvertyga mig, att StatsUtskottet
haft orätt i sin tystnad i afseende
på utgifterne vid de begge glada liändelserne
af ArfFurstarnes födelse. I mål, der
jag endast har äran vara Referent för Ridderskapet
och Adeln, öfverlemnar jag gerna
till deras mogna vishet att afgöra frågan;
och har följakteligen ingenting emot
Memorialets återremitterande*
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag bär
en djup aktning för Friherre Anckarswärds
yttrande i denna fråga och ber att uti Protocollet
få för va rädt, att jag till alla delar
härutinnan instämmer med honom. Jag hade
visserligen icke ämnat att säga mera, om
jag ej med förvåning hört StatsUtskottets Ledamöter
försvara öfverträdelser af Lag. Herrar
Lagerhjelm och von Hartmansdorff hafva
sagt, att då brist på de anslagne medlen
uppstod, man till verkställande af beslutade
nödige utgifter icke hade annan utväg,
än att taga af öfverskottsmedlen. Detta
är verkligen oväntadt mäst af den, som
gjort stränga granskningspåståenden i afseende
å irsta IIufvudTiteln eller Ilofhåll
-
Den 19 Junii f. m.
a63
ningen. Om Ständerne, såsom jag nu befarar,
ej alllid äro så conseqventa, att de
anvisa medel till alla de utgifter, söm beslutas;
tror jag dock, att det vore bättre
anlita Creditivet till beslutade, än lill andra
af Styrelsen sjelf uppfunna, ofta af mindre
vigt varande, utgifter. Jag finner visserligen,
att StatsUtskottet har mycket ogjordt
i denna fråga, och beklagar blott, att 3:ne
Stånds redan fattade beslut hindrar Utskottet
från anmärkningarnas upptagande och
besvarande. Jag anser dock Ridderskap 3ts
och Adelns värdighet fordra återremiss, så
mycket mera, sorn jag instämmer uti det
af en värd Ledamot fäida yttrande, att
lioggranhet är en pligt.
Friherre Anckar swärd: Som stora och
vigtiga principfrågor här äro å bane, nödgas
jag ännu trötta Ridderskapet och Adeln
med några anmärkningar. Grefve von Schwerin
har åter uppträdt för att påstå, det Revisorernes
anmärkningar lågo till grund för
StatsUtskottet, och exempelvis åberopat förhållandet
med utgifterne till GränseRegleringen.
Jag, som icke är StatsUtskotts Ledamot,
känner dock, att räkningarne rörande
desse utgifter icke passerat någon annan revision
än StatsUlskottets, och då måtte det
vara dess ovilkorliga pligt att tillse, det
lägligt tillgått härmed. Då det äfven är
StatsUtskottets pligt, att tillse, örn Revisorernes
anmärkningar äro grundade på verk
-
264 Den ig Junii f. m.
liga förhållandet, och, såsom jag nyligen
hade äran nämna, tid icke saknats att till
ogillande framställa äfven Revisorernes mäst
grundade anmärkningar, måtte väl Utskottet
äfven hafva tid att efterse, om Revisorerne
förfelat och åsidosatt sina åligganden
i granskningsväg. Grefven har ytterligare
ifrågasatt, om Representanten borde i penningefrågor
handla med Domarens pligt, att
endast hålla sig vid Lagen, och icke rådfråga
känslan; oell Grefven har besvarat
frågan med Nej, då jag deremot måste besvara
den med Ja. Jag tror det vara alldra
rigtigast, att denna princip iagttages
af FolkRepresentanten. Leuterations-rätten,
hvarom Grefven ordat, är det just, som jag
genom mina anmärkningar söker att komma
till, enär Utskottet icke framställt frågorna
iden form, att Ständerne kunna leuterera,
ty dertill fordras, alt factum är constateradt,
hvilket icke här äger rum. Jag
säger icke, att jag ej skulle hafva bifallit
afskrifningen, om formen varit rigtig, så att
tillräckliga upplysningar vunnits. Jag förstår
ej, huru man kan motsäga, att det är
Utskottets pligt att så utreda frågorna, att
de kunna genast afgöras; men nog inser jag,
hvartill denna lära skulle leda oss. Lagen
måste vara lika väl till för Representanten,
som för Domaren; och då känslan sättes i
stället för Lagen, är det förbi med friheten.
Om man skulle antaga Herr von Hartmansdorlfs
salts, att man finge hålla till
-
Den 19 Jun i i f. m.
265
godo, att medel till utgifterne togos, hvar
de funnos, vet jag ej hvartill alia Riksdagskostnader
och Revisors sammanträden tjena.
Jag vill icke heller lemna Herr von
Hartmansdorff chanchen af alt ensam paradera
med lojmala känslor. Yi utgöra visst
en stor och aktningsvärd Samling inom oss,
men en större finnes utom oss. Det är allmänna
Opinionen, som må döma emellan
Herr von Hartmansdorff och mig. Innan
man framställer jemnförelser, bör man tillse,
att de åberopade förhållanden äro något
jämna. Här har likväl Herr von Hartmansdorff
såsom motstycken till frågan om
kostnaderne för Deras Kongl. Högheter ArfFurstarnes
födelse framställt tilldragelsen
med anslaget till ersättning för H. K. H.
KronPrinsens Utrikes Resa och kostnaden
för H. K. II. Prinsessan Sophia Albertinas
begrafning, samt att någon invändning deremot
icke gjordes. Deremellan förefinnes
likväl den himmelsvida åtskillnad, att de
båda sistnämnde frågorna grundade sig på
Kongl. Majrts Nådiga Proposition eller enskild
Motion, mea att den förstnämnde härrör
af en utaf Utskottet förbisedd öfverträdelse
af Ständers beslut. Det är lindrigast
sagdt obilligt, att skryta på en annans bekostnad
med vackra känslor. Jag vill dock
icke ingå i strid med Herr von Hartmansdorff,
men skall alltid söka att med honom
täfla i fråga om ren afsigt i handlingssätt.
a66
Den 19 Jun ii f. n*.
Herr Tham ^ Wolrath: Jag Ian ej dela
den Åsigt, att öfverskottsmedlen skola
tillgripas derföre, att extra utgiftsmedlen
ej förslå till bestridande af utgifter, beslutade
af Ständerne, utan att anslag dertill
pA samma gång blifvit gjordt; men jag hemställer,
hvarest väl medel till desse utgifter
skola tagas, då anslag dertill saknas, och
örn annan utväg återstår, än att antingen
icke verkställa de begärde utgifterne, eller
taga dertill af öfverskottsmedlen? Om man
vill decretera, att öfverskottsmedlen aldrig
få användas, bör man ock anvisa medel till
hvarje utgift man beslutar. Detta kan tillämpas
på alla de anmärkte utgifterne, som
skett före år 1828; men beträffande de sedermera
verkställde, så vet jag sannerligen
icke, hvartill Revisorer skulle tjena, om det
icke bör stanna vid deras anmärkningar,
samt StatsUtskotlet blott granska och framställa
dem till Ständernes afgörande. Revisionskostnaderne
voro eljest öfverflödiga,
och StatsUtskottets arbeten skulle genom
denna nya Revisions åtgärd blifva så förökade,
att Riksdagarne troligen kommo att
fortfara 2 år å rad. För öfrigt ville jag cj
bestrida återremiss, i anledning af de gjorde
anmärkningarne, utom dem, som angå
utgifterne för Deras Kongl. Högheter ArfFurstarnes
födelse, om nemligen något ändamål
dermed vanns, men då Memorialet
redan är bifallet af tre Stånd, och jag högeligen
ogillar de omnämnde anmärknin
-
•Den ig Junii f. m.
267
garne emot utgifterne vid ArfFurstarnes födelse,
bestrider jag all återremiss. Äfven
tror jag, att Representanten liar rätt, att
skilja Lagen från känslan, oell någon gång
följa den sednare, serdeles då, såsom här
inträffar, den är Svenska Folkets allmänna
känsla, och densamma, som trängde sig till
hvarje bröst, då PronPrinssessan här landsteg,
och som förnyades, då Hon skänkte
ThronArfvingar åt Landet. Då denna känsla
kunnat delas från Ilufvudstaden till hvarje
Landsort, måste äfven Representanten kunna
få följa den, så mycket häldre, som den
i stället åberopade Lagtolkningen icke torde
vara mera ofelbar, än känslan; till bevis
hvarpå vi endast behöfva erindra oss
de många juridiska misstag, som af Domare
begås.
Herr Skogman, Carl David, åberopade
dess, vid pröfningen af StatsUtskottets
Memorial N:o 154 angående öfverskotten å
StatsVerkets inkomster samt dispositionerne
derå, i Plenum den i5 dennes f. m. afgifne
yttrande, som äfven omfattade nu förevarande
ämne.
Herr von Hartmansdorff: Om Friherre
Anckarsvärd funnit min anmärkning träffande,
måtte den äfven inneburit någon sanning;
den hade eljest förmodligen icke blifvit
till besvarande upptagen. Den föreburna
obehörigheten af min jämnförelse emel
-
a68
Den jgJunxif. m.
lan Begräfningskostnaderne för H. K. H.
Prinsessan och utgiffcerne vid Deras Kongl.
Högheter ArfFurstarnes födelse, kan jag icke
inse; ty lika litet, som man kunnat uppskjuta
eller underlåta den förras begrafning,
eller påbörda den öfriga Kongl. Famillen
kostnaderna dervid, lika litet har man kunnat
så göra i hänseende lill DD. KK. H1I.
ArfFurstarnes döpelse.
Enda skillnaden, jag finner, består deri,
att anslaget till begrafningskostnaden begärdes
samtidigt med utgiften, och att anslaget
för döpelse-koslnaderna begå res några
år sednare än utbetalningarne ägt rum. Men
det kunde icke äskas förr, emedan Ständerne
icke varit förr än nu tillsammans; om
afskrifningen nu medgifves, så är ock bifallet
till de gjorda omkostnaderna lika behörigen
lemnadt.
Friherre An ekar swärd: Jag är högeligen
förundrad, att af Herr Tham, som sjelf
varit Revisor, höra, det inga andra anmärkningar,
än dem Revisorerne gjort, kunde
komma i betraktande hos StatsUtskottet. Jag
har icke begärt någon ny revision af StatsUtskottet,
men att det ville tillse, om dispositionerne
voro enlige med iStändernes beslut.
Man har sagt, att ingen Lag förbjuder
att bifalla utgifter. Jag har också blott
klandrat sättet, hvarpå desse blifvit fordrade,
och funnit mig dertill ovilkorligen
Den 19 Junii f. nr.
369
förpligtad af GrundLagen, då Rikets Ständer
uttryckeligen förbjudit anordningar på
öfverskottsmedlen. Jag tror, att då Ständernes
önskningar om nya utgifter ej äro
förenade med anslag, de gerna kunna förbises
af Styrelsen, och att så t. ex. det allt
för gerna kunnat ske med roteringsjämnkningen,
hvaraf någon annan fördel icke följt,
än att tillökning i Roteringen blifvit föreslagen.
Något ondt hade således visserligen
icke följt af att lämna Ständernes önskan
härom utan afseende. Då Regeringen så ofta
lemnar utan uppmärksamhet Ständernes
önskningar i ämnen, som angå principer, kan
den allt för väl låta bli att verkställa de,
som angå utgifter, då medel dertill icke äro
an viste. Tvärtemot hvad en Ledamot af Styrelsen
vid ett föregående tillfälle yttrat, finner
jag en stor besparing kunna uppstå, nemligen
en besparing för Styrelsen, att ej handla
emot Ständernes beslut. Då man vill förvilla
omdömet, är det alltid bäst tala om
saker, som ej höra till ämnet, och då kan
det passa sig, att åberopa sina känslor för
Konungahuset, såsom skäl till bifall till en
utgift. Jag föreställer mig, att ingen, som
granskar discussionen, skall misskänna, att
mina anmärkningar haft afseende endast på
formen, och ej på sjelfva utgiften. Det torde
visserligen icke vara behöfligt, att återföra
uppmärksamheten å det egna uti Herr
von Hartmansdorffs anmärkning, att jag
upptagit och besvarat den, endast derföre
270
Den 19 Junii f. m.
att den emot mig varit träffande och sann.
Jag hemställer blott till honom sjelf, om
han har anledning till den slutsats, att jag
talar mot bättre vetande, eller söker förvilla
genom sophismer, och om icke mitt
sträfvande deremot alltid varit ställdt efter
motsatta principer. Om det vore lämpligt
att framdraga det löjliga, hade jag visst ett
ypperligt tillfälle dertill i Herr von Hartmansdorff?
framställning om en obegrafven
Kongl. Person. Jag upprepar ännu en gång,
att jag icke talat emot ändamålet för utgifterne,
utan emot formen, hvari de tillkommit.
Jag hade visserligen sjelf största anledning
att göra grundlagsenliga anmärkningar
emot Rådgifvande Personalen i och
för dessa dispositioner, men det närvarande
ConstitutionsUtskottet har så ofta öfvertygat
mig om fåfängligheten af, att i Dess
närvarande sinnesstämning vända sig dit,
att jag trott det vara lämpligare att StalsUtskottet
enligt 3o §. Riksdagsordningen
gjort denna framställning, och det är i sådant
afseende jag fortfar att yrka återremiss.
Herr Tham: Ehuru ogerna jag förlänger
denna discussion, kan jag dock icke
emottaga beskyllningen att söka förvilla. Jag
hemställer, om man ej sjelf förvillar, då man
säger, att undersökningen i afseende på Roteringsjämnkningen
kunnat uppskjutas. Denna
undersökning önskades likväl af hela
Svenska folket på det ifrigaste, och begär
-
Den 19 Juni! f. m.
271
des af dess Representanter, samt har åtminstone
i den Province, der jag bor, medfört
stor nytta derigenom, att man förhjelptes
från en på många ställen orättvis rotering,
hvilket ortens Innevånare ännu alltid med
tacksamhet emot Styrelsen och Ständerna
erkänna. Man har sagt sig ej vilja förvilla,
men då man åberopar lagens efterföljd, såsom
det enda rätta, så frågar jag om lagtolkningen
icke är den väg, på hvilken man
oftast förvillas; om icke Domaren ofta förvillar
sig sjelf, Advocaten parterna, och
dessa honom och sig sjelfva? Det måste alltid
så vara, då flera olika meningar kunna
dragas af ett Lagbud. Vid de tillfällen, då
Lagen icke är påkallad, tror jag det derföre
vara bättre att följa den inre känslan;
ty man blir då säkrare, utan förebråelse.
Friherre Anckarswcird: I anledning af
Herr Thams ifrande för Roterings-jemnkningen,
får jag erindra, att jag tror det
varit ganska nyttigt få uppmärksamheten
fästad på vigten af att ej besluta utgifter,
utan att anvisa medel dertill. Hvad Herr
Tham anfört i afseende på förvillelse, torde
böra vändas, dit det hörer, och ej till mig.
Jag har aldrig yttrat 111ig om saken, blott
om formen.
Grefve Horn: Herr Tham har sagt, att
man här velat förvilla. Om så är, måtte
Herr Tham sjelf deruti hafva en stor del.
273
Den 19 Junii f. m.
Det må vara en annan fråga, huruvida han
äfven velcit förvilla; att Herr Tham sökt att
förvilla, vill jag Levisa, ty han har sagt,
att inga andra utvägar funnits till utgifternes
bestridande än dem han uppgifvit. Jag
har likväl sökt visa, att Rikets Ständer anslagit
ett creditif till sådane behof, som man
ej kunnat förutse. När man nu vill förbise
detta förhållande, och söker till att få den
meningen gällande, att Regeringen ej kunnat
vidtaga denna utväg, så säger jag, att
man söker förvilla.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag skall ej länge upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, men jag anser
mig skyldig lämna en upplysning öfver den
stora skilnaden, som äger rum i afseende
på kostnaderne för Courir-resor vid Hertigens
af Skåne, och Hertigens af Uppland
födelse. Ridderskapet och Adeln torde påminna
sig, att för Hertigen af Skåne voro
Konungen och Drottningen af Bayern , samt
Hertiginnan af Leuchtenberg, faddrar. I enskild
väg var redan förut underrättelse vunnen,
att de ville emottaga detta uppdrag.
Således, med undantag af tvänne mindre
kostsamma Estafetter från Hamburg, inskränkte
resorne sig då blott till en Courirresa
med underrättelse om födelsen. Ett
annat förhållande ägde rum i afseende på
Hertigen af Uppland. En särskild Gourir
af
-
Den 19 Junii f. m. 273
afsändes då till vår Beskickning i Wien för
att aflemna fadderbrefven. Den återkom innan
Dopet, ty ett gammalt bruk fordrar,
att faddrarnes namn borde i Ceremonielet
införas. Dessutom måste en Courir skickas
till Munchen, och en till Wien med underrättelse
om dopet. Detta förklarar, att
Courir-resekostnaderne stiga till tredubbelt
mera än vid förra tillfället. Men icke nog
dermed; Kejsaren i Österrike uppdrog sin
Chargé d’ Affaires vid vårt liof Kammarherren
Grefve Woina att, å Dess Höga vägnar,
vara vid DöpelseActen närvarande. Åt
honom lemnades enligt bruket en dosa, som
kostade 3o66 R:dr 3a sk. Detta bringar
hufvudsumman till något öfver gooo R:dr.
Denna upplysning har jag trott mig böra
meddela. Hvad som här blifvit sagdt om
tillbörligheten af att använda extra utgiftsmedlen
till CabinettsCassans behof, vill jag
nu ej bestrida, då jag säkerligen snart, när
andra HufvudTitteln förekommer, torde få
tillfälle att utreda och besvara de anmärkningar,
som mot beloppet af MinisterStatens
anslag torde blifva gjorde. Flere Ledamöter
hafva nämnt, att sedan tre Stånd fattat
deras heslut, en återremiss väl ej skulle
leda lill någon åtgärd, men att Ridderskapets
och Adelns värdighet fordrade denna
återremiss. Jag öfverlemnar till Ridderskapet
och Adeln att bedömma, huruvida,
då det ej leder till något resultat, någon
värdighetskänsla dermed kan vara förenad.
28 H. 18
374
Den ig Juni i f. m.
Grefve Horn: De interessanta underrättelser
och vigtiga Diplomatiska upplysningar,
som StatsMinistern för Utrikes Ärenderna
lemnat, torde likväl ej leda till vägran
af återremiss, ty Grefve af Wetterstedt
har ej sökt visa olämpligheten af en
sådan. Jag anhåller således att den måtte
heviljas.
\levv
anhåller blott, att med några ord, få vederlägga
det yttrande en af StatsUtskottets
Ledamöter Herr Lagerhjelm här afgifvit, att
det arfvode, som enligt Kongl. Rrefvet d.
7 Mars 1831 blifvit anslagit för en adjungerad
Ledamot i KammarRätten, ej bordt
af öfverskotten utan af besparingarne på
Andra IIufvudTiteln anordnas. Då vid
1818 års Riksdag Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t begärde, att en Comité skulle nedsättas
för Styrelse Verkens förbättrade organisation
och i sammanhang dermed för de
Ekonomiska Författningarnes sammandragande,
anslogo Rikets Ständer tillika för kostnadernes
bestridande härtill en summa af
3ooo R:dr med rätt för Kongl. Maj:t att af
öfverskotten på StatsVerkets inkomster anordna,
hvad derutöfver erfordrades. Vid
verkställigheten af Rikets Ständers ofvannämde
begäran, förordnade Kongl. Maj:t en
af KammarRättens Ledamöter, att öfverse
och granska alla till KammarRättens
omfattning hörande Författningar; och i
Den ig Juni i f. m.
275
denna Ledamots ställe mäste en person adjungeras
inom KammarRätten för görom"-  lens oafbrutna gäng derstädes. Till denna
Ledamots aflönande Lief det ifrågavarande
Arfvodet anordnadt, och det lärer således
finnas, att äfven denna disposition å öfverskotten
har sin behöriga grund.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
StatsUtskottets Memorial gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition till bifall af StatsUtskottets
berörde Memorial.
Ropades starka Ja, blandade med Neji.
Herr Rosenqvist och Friherre Anckarswärcl
begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller StatsUtskottets Memorial,
angående de utgifter, som dels före
18*
Den 19 J11 nii f. m.
I
och delfi efter sista Ritsdag blifvit af Öfverskottén
på StatsVerkets Inkomster bestridda,
och funnits böra bos Rikets Ständer anmälas
till ersättning eller afskrifning, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Memorial
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till StatsUtskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 4^ oc^ 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
. voteringen kl. 1 e. rn.; och befunnos, efter
voteringens slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 15g.
Nej — 66.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit StatsUtskot
tets
ofvanberörde Memorial.
Den ig Junii f. ro. 277
■ »
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 19 Junii 182g.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Sedan 4c 4a, 4^ och 44 §§• i RiddarhusOrdningén
blifvit uppläste, företog Ridderskapet
och Adeln val till återbesättande
af de lediga Bänkmansplatserna inom nedannämde
BänkmansAfdelningar; och befunnos,
efter Valförrättningens slut, följande
Herrar genom de flesta rösterne hafva blifvit
till Bänkman utsedde:
För a: dr a Bänkmans Afdelningen'.
Efter N:o 75. Grefve Lagerberg, Claes;
N:o 60. Grefve Mörner, Carl.
För 6:te Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 1. Friherre Oxenstjerna af Eka,
Carl Gabriel;
N:o 141 * Grefve Posse, Carl Henrik.
3^8 Den 19 Junii e. m.
För is:te Bänkmans Af delningen:
Efter N:o 3o5. Friherre von Lingen; Fullroägtig
Grefve Mörner,
Gastaf;
N:o 296. Friherre Ruuth, Erik Henrik.
För i4:de Bänkmans Af delningen:
Efter N:o 366. Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm;
N:o 367. Friherre Ulfsparre, Georg.
För i6:de Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 11. Herr Bonde, Knut;
N:o 49. Herr Bratt; Fullm. Herr Roos
af Hjemsäter, Carl Ulrik.
För i8:de Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o Herr Eketrä; Fullm. Gref
ve
De la Gardie, Axel;
N:o 189. Herr Rääf i Småland; Fidlmägtig
Hr Ribbing, Arvid.
För s 4-'de Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 81 Herr Gyllenhaal , Lars Hér
man.
N:o 834- Herr Stael till Wapnö, Matthias.
För 33:dje Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 1662. Herr Nordenfelt, Olof;
Den 19 Ju ni i e. m.
279
N:o i 723. Herr Gunther, Claes Ephraim;
genom lottning med
N:o 1696. Herr Bergenstråle,
Carl Axel, och
N:o 1718. Herr Dalman,
Lars Johan.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den i5 sistlidne Maji under N:o 27 afgifne,
och den g dennes e. m. på hordet lagde,
Betänkande, angående Stora SjöTullsBevillningen.
Friherre Åkerhjelm ^ Gustaf Fredrik:
Då jag nu fått ordet, anser jag min första
skyldighet vara, att anhålla om Ridderskapets
och Adelns undseende vid afhörandet
af det anförande jag har att uppläsa. De
upplysningar jag går att lemna, äro till sin
Beskaffenhet vidlyftiga, och jag har ej trott
mig böra tillåta mig någon ofullständighet.
Hvarefter Friherre Åkerhjelm uppläste
följande:
Bland de ämnen, hvilka närmast röra
Statens intressen och bidraga till dess upprätthållande
äger väl det, som innefattas uti
BevillningsUtskottets förevarande Betänkande,
ett utmärkt rum; det handlar, detta
Betänkande, om icke mindre än Statens
största inkomstkälla, om grunderne och sätten
lbrdess utgörande, och om Controllerna,
som dervid böra iakttagas, för att på en
a8o
Deii 19 Junii e. ra.
.gång försäkra och bereda den Skattdragandes
och den Skattgifvandes billiga ömsesidiga
rätt.
Af Konungens Nådiga förtroende, ställd
i spetsen för Svenska Tullväsendet, åt hvars
Styrelse verkställigheten af allt detta är öfverlemnadt,
och med det främsta och således
högsta ansvaret, att denna verkställighet
både lagligen och ändamålsenligt tillvägabringas,
har jag, då här nu framlägges frukten
af BevillniugsUtskottets bemödande, att
af de till detsamma ingångne upplysningar
utarbeta ett förslag till TullSysteme, ansett
min pligt vara, att anföra min mening i
ämnet.
Men då jag nu går alt uppfylla denna
pligt, kan jag ej göra detta, med af mig
möjligen fordrad fullständighet, utan att omnämna
hvad af nuvarande Tullstyrelse på
Kongl. Maj:tS Nådiga befallning blifvit i
afseende på nya Författningars vidtagande
och föreslående tillgjordt, enär Kongl. Maj:t
i Nåder öfverlemnat den af General-TullStyrelsen
i underdånighet föreslagna Tulltaxa
jemte åtföljande motiver och underrättelser
till Rikets Höglofl. Ständers upplysta
pröfning, och dessa handlingar utgöra en
del af de upplysningar, dem Bevillningsutskottet
begagnat för utarbetandet af sine
förslag, och dessa i det liufvudsakliga af
grunder och detailler öfverensstämma med
TullStyrelsens.
Den ig Junii e. ra.
281
Det skulle möjligen kunna synas, att
en mechanisk verkställighet och en hlind
lydnad af föreskrifter utgjorde enda föremålen
för en TullStyrelses skyldiga verksamhet,
och att denna Styrelse, saknande den officiella
Bekantskap med näringarnes tillstånd,
sorn CommerceCollegium årligen inhämtar,
aldrig komme i tillfälle att utgöra någon
tänkande personalitet inom National-industriens
område. Men ehuru visserligen medgifves,
att TullStyrelsens mäst synbara och
hufvudsakligaste sysselsättning, är iakttagandet
af gifne föreskrifter, samt Controllen
och tillsynen öfver deras utförande, med
flere på den underordnade personalen vid
TullStaten verkande Reglementariska åtgärder,
blir det dock, just genom denna verkställighet,
för en tänkande förvaltning af
detta verk synbart, att icke allenast ett samband
finnes mellan TullSystémets beskaffenhet
och Handelns, Näringarnes, Lagskipningens,
och jag tillägger, moralitetens tillstånd
i Landet; utan äfven, till hvilken grad commerciela
tractater med främmande Magter
äro för Svenska Handeln och Skeppsfarten
fördelaktiga, och i hvad mon åtskilliga existerande
författningar verka till lättnad eller
tunga på dessa Näringsgrenar.
Uti en tid, som vår, der ljus och undersökningar,
uti alla för menniskotankan
synbara ämnen, utgöra ett af tidsandans
behof, och der frukten af denna tidsanda
282
Den 19 Junii e.' ra.
icke sällan uttrycker sig uti uppställande
af theorier, yrkande af deyas utförande och
försäkran om deras framgång, uti en sådan
tid anser jag de verkande tankarne i administrationens
machineri äga dubbel pligt,
att förena tänka med handla i sitt ämne, och
att så. vidt de förmå, öppet framlägga de
upplysningar, som de under utöfningen af
sitt kall kunnat inhämta.
För att rätt uppfatta och bedömma TullSystemets
verkliga beskaffenhet, och bereda
sig tillfälle att inse dess mer eller mindre
nyttiga inflytelse på flera allmänna Närings-,
Handels-oell Statsförbållanden, dess harmonie
med dessa förhållanden och med principen
af ordning utan tvång, och frihet utan
sjelfsvåld, samt sluteligen, huruvida dess
utöfning leder lill betydliga Statsinkomster
utan orättvisa ålagde och utgående, är det
icke nog att skärskåda Tulltaxan och dess
underrättelser, utan måste äfven dennaskärskådning
sträckas tili alla de författningar,
som äro emanationer af denna Taxa eller
AfgiftsTariff. Naturen af Bevakningsorganisationen
vid Tullverket och dess locala verkningspuncter;
föreskriften för ordningen uti
Seglationen vid kuster och inom landet; Förpassnings-systemet
för varuförslingen i begge
dessa fall; stadgandet för upptäckande och
behandlingen af förbrytelser emot TullLagarne,
äro Cardinal-författningar, hvilkas
bokstaf och anda böra vara sådalie, att de,
Den 19 J u n i i e. in.
283
under vilkor af deras punktliga verkställande
från Tullverkets sida, innebära fullständiga
garantier för ändamålets erhållande med
ett väl ordnadt och uttänkt Tull-system.
Att de verkställande af dessa författningar,
enär de med tillbörlig uppmärksamhet
på ämnet handhafva detsamma, lättast
och närmast kunna upptäcka systemets och
föreskrifternes mer eller mindre ändamålsenliga
beskaffenhet, lärer ingen betvifla. Bristerne
och egenskaperne af de rådande pririciperne
i dessa påbjudna stadgar, låta således
först känna sig bos deras verkställande
Auctoritet, såsom bland StatsAdministrationens
organer första föremålet för klagomålen
öfver de förra, och pligtskyldigaste personäliteten
att i första ämnet inse och värdera
de sednare, och GeneralTullStyrelsen har
derföre, med dessa åsigter af saken, trott
det tillhöra sig, att i behörig ordning och
tid framlägga frukten af dess eftersinnanden
i berörde afseenden. Att dessa TullStyrelsens
begrepp om dess tjenstepligter öfverensstämt
med Kongl. Maj:ts och Regeringens
sätt att bedöma detta förhållande, är tydligen
ådagalagt genom de flerfalldiga af denna
höga Auctoritet så väl från GeneralTullDirectionen
som från den sedan organiserade
Tullstyrelsen , infordrade underdåniga
utlåtanden och förslag i flere vigtiga med
Tullväsendet gemenskap ägande så väl verkställighets-
som princip-frågor, och jag skulle
284
Den 19 Junii e. m.
tro, att den grundsats, att det icke är Embetsverken
mera förment än hvarje annan
undersåte, att hos Rikets Styrelse anmäla
hvad de finna hinderligt för en ordningsfull
frihet, och för ernåendet af allmänt
och enskildt välstånd, enär detta vigtiga ernående
kan till mer eller mindre del hero
på deras verksamhet, är härigenom sanctionerad,
och hvad mera är, att detta medgifvande
är till och med dem ålagdt att
iakttaga såsom pligt.
t
Sedan man redan före 1823 års Riksmöte
hörjat införa åtskilliga rättelser och
förbättringar inom Tullväsendet, såsom Tulluppbördens
upphörande vid LandtTullarne,
och deras förminskande, framskred man under
och efter 1823 ännu mera på förbättringens
väg, och man ansåg, att det ej var
ändamålsenligt, att låta ett administratift
verk, som fordrade kraft, lif och skyndsamhet,
släpa sig fram under tyngden af Collegiala
former, och att ett oblidt prohihitif-systeme,
som då var förhållandet, lade skadligt
tvång på handeln, heröfvade näringarne
nödig täflan för deras förbättring och möjliga
utgång från barnåldern, qväfde den allmänna
friheten, och monopoliserade en enskilt
, samt öppnade fältet för egennyttan,
att bryta mot lagar och författningar, sorn
missgynnade hennes industriösa afsigter,och
beredde lättsinnigheten anledning, att anse
dessa förbrytelser, mera såsom upprättelser
Den 19 Jun i i e. in.
285
för lidne orättvisa förluster, än som medborgerlig
vanära.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter
af saken, framlade Rikets Ständer vid 1823
års Riksmöte första grunderne till ett omskapadt
Tullväsende, och liberalare Tulltariffer
utarbetades. Följderne häraf äro kända.
Den stående Tullbevakningen inuti Landet
förminskades, tid efter annan frigåfvos
till införsel åtskillige förut förbjudne varor,
och å vissa tillåtna nedsattes Tullafgifterne.
Efter det förra stadgandet ökades importen
och inkomsterne, och efter det sednare, visade
sig väl såsom påföljd en ökad import
af vissa artiklar, men deremot också en
mindre Tull-intrad af åtskillige , hvaraf det
resultat uppkom, att total-inkomsten af alla
dessa med lägre Tullafgifter belagde varuartiklar
blef mindre allt efter nedsättningen,
än den var året förut.
Uti principen för Tullverkets nya organisation,
ingick äfven den afsigt, att genom
förbättrade lönevilkor bereda Tulltjensteman
och Betjente i allmänhet hjelplig utkomst,
och göra dem under bergningens
synpunkt oberoende af egennyttans förledelser.
Genom denna hälsosamma anstalt, kom
Verkets Styrelse i tillfälle att med rättvisa
kunna öka anspråken på underordnades nit,
redlighet och bemödanden för uppfyllande
af åtagne tjenstepligter, och, att i valen af
286
Den 19 Junii e. m.
personer, som antogos eller befordrades
vid Tullverket, inom alla tjenstsgrader fordra
mera vitsordade egenskaper, än hvad
fordom under ett högst ojemnt, och i många
fall med möjlighet af dräglig utkomst
oförenligt, löningssätt ens kunde allmänneligen
sättas i fråga. Det ny-organiserade
Tullverkets Chef, underlät också icke att
begagna dessa fördelar på ett sätt, som gjort
Staten nytta och hans urskiljning, nit och
verksamhet heder.
Uti denna anda, och under årliga rättelser,
ledande till Tullverkets förbättring,
fortsattes förvaltningen af detta vigtiga omskapade
Verk med kändt och erkändt nit,
under de tvännc Styresmäns upplysta och
verksamma ledning, som föregått mig i Embetet.
Men ehuru mycket då uträttades,
ligger det i sakens natur, att en administrationsgren,
som så ingriper i flere activa
Statsförhållanden som Tullverket, och som
sjelf är en recipient af inflytelsen från deras
ombytande lif, måste under sin gång ,
visa behofvet af jemkningar så i principen
som i detailler, nödige för att hålla den i
höjd med tidens billiga fordringar, och förskaffa
den närande förmåga, jag menar ändamålsenliga
stadgar, för att kunna befrämja
den lofliga industriens framgång.
Med erkännande af angelägenheten, att
söka all den stabilitet i grundsatserne för
Den 19 Junii e. m.
287
Tullförfattningar, som med ämnets beskaffenhet
står att förena, och utan rubbning i
detta erkännande, var det en pligt af närvarande
Tullstyrelse, att i öfverensstämmelse
med föregående åsigt följa den bana för Tullsystemets
började utveckling, som Regering
och Ständer öppnat, och att således vara betänkt
på förslags uppgörande i alla de delar,
der ändamålets närmare upphinnande ännu
aflägsnades genom organisations-och författningsbrister,
sorn icke medhunnits att af-,
hjelpa, eller icke upptäckts. Innan likväl
något företogs i detta afseende, bemödade
jag mig, att i bredd med utöfningen af min
vigtiga Embetsbefattning, och under inhämtandet
af det närvarande tillståndet, göra
mig bekant med det förflutna, och derjemte
i möjligaste måtto söka utröna, så väl den
talrika tjenande Tullpersonalens hufvudsakligaste
beskaffenhet, och individuella förmåga,
relatif till naturen af deras verkningskrets,
såsom äfven de olika localer och
deraf följande olika industrie-förhållandens
tillstånd, hvarest Tullverkets organer ägde
rätt och pligt att verka till lättnad och ordning
vid varu-trafikationen, och till controll
mot missbruk. Genom tjenstens oafbrutna
utöfning, mönstringar och Inspections-resor
af mig och TullStyrelsens Ledamöter utförda,
vunnos dessa afsigter till den grad
vår förmåga medgaf, och Styrelsen ingick till
Kongl. Maj:t år 1828 med ett fullständigt
utarbetadt underdånigt förslag till en för
-
288
Den 19 Junii e. m.
ändrad organisation af det existerande BevakningsSystemet.
Grundsatsen, hvarifrån
detta underdåniga Förslag utgick, var, att
genom bevaknings-personalens, anställande
i möjligaste måtto hålla Landets kuster otillgängliga
för oloflig varu in- och utförsel,
d. v. s. göra sig till mästare af nyckeln till
porten, genom hvilken allt skulle passera,
och deremot befria det inre af Landet för
all stationair Tullbevakning, som icke var
oundgängligen nödig för varu-trafikationens
egen beqvämlighet. I följd häraf skulle Hafskusten
längs Sveriges stränder från Torneå
till Norrige, späckas med dels Stationaira
dels rörliga Tullbevakningar, i talrikhet
lämpade efter rörelsens betydenhet
och lättheten af missbruk inom de olika
Tull-districterne, hvaruti landet är indeldt,
samt de rörliga bestå uti gående, ridande,
roende och seglande kust-uppsyningsmän;
de 3:ne större och folkrikare Stapelstäderne,
största afsättningsorter för utländska varor,
skulle bibehålla Tullbommar, och omgifvas
med en rörlig bevakning, som, inom
en viss territorial linea omkring och utom
Staden, ägde att förrätta undersökning hos
inkommande såsom vid Tullbom; till ytterligare
controll, huru kust-bevakningen gjort
sin skyldighet, skulle Rese-Inspectorer, valda
bland bildade personer, inställas i vissa
Län, der varu-forsling till lands från kusterna
inåt Landet mäst äger rum, och
der
Den ig Junii e. m.
der beklageligen flere verkställde beslag berättiga
till den öfvertygelse, att Tullförfatillingarne
derstädes öfverträdas, och sluteligen,
skulle, i enlighet med detta system,
tullbommarne inuti landet försvinna, och
endast en, föf förpassnings expeditioner och
i beslag tagne varors förvarande och behandling
behöflig, Tulltjensteman i hvarje
Stad anställas.
Detta underdåniga förslag vänn, efter
skedd pröfning, Kongl. Majrts Nådiga gillande,
och GeneralTullStyrelsen erhöll derefter
Nådigste befallning, att uppgöra och
inkomma med förslag till Förpassnings-stadga
och Tulltaxa, hvilka jemte öfriga dermed
gemenskap egande författningar samma
år uppgjordes, och i underdånighet ingåfvos.
Så väl föreskriften öfver bevakningsorganisationen,
såsom äfven förpassningsstadgan,
äro, den förra i sin helhet satt i
utöfning, och af den sednare är så mycket
i Nåder kungjordt, som, för den åsyftade
hufvudsakligare lättnaden för trafikationen,
är af erfarenheten och behofvet påkalladt.
Yid uppgörandet af underdåniga förslaget
till Tulltaxa, sådan hon af Kongl.
Maj:t till Rikets Ilöglofl. Ständers skärskådande
öfverlenmades och till Bevillningsutskottets
handläggning remitterades, blfef
det i första rummet nödigt, att taga i be^
28 H. 19
29°
Den ig Jun ii e. m.
traktande de stridiga intressen, som fordrade
skydd, fördelar, frihet och vinning, k
ena sidan yrkade man Tullförfatillingarnes
uppställning efter förbuds- och tvång-systemets
principer, och å den andra ville man
hafva dem grundade på frihets- eller tillåtelsesystemet.
Begge dessa meningar i sin
ytterlighet betraktade, tillsloto ögonen för
hvarandras billiga rätt och fördel. Den
förstnämnde sökte näringarnes exclusiva
vinst, ecb trodde sig finna den garanterad i
utsträcka förbuds- och ytterst stränga controllforfattningar;
den sednare ville icke höra
omtalas några consideratiöner till fördel
för eller upprätthållande af den ena industri-grenen
eller individen, mera än den
andra. Den förra af dessa sattser var således
det totala prohibitifsystemets, den sednare
det totalt liberalas. Emellan dessa
från hvarandra vidt aflägsnade interessen,
befinner sig det nu existerande Tullsystemet,
såsom icke varande hvarken fullkomligt
prohibitift eller fullkomligen liberalt.
Men då det likväl tydligen närmar sig det
förra, så länge förbud existera och lägga
band på den fria viljan, att äfven lagligen
kunna förskaffa sig hvad dess behof eller
önskningar göra nödvändigt, och GeneralTullStyrelsen
trott sig finna, att, med upphäfvanrle
af detta tvång, ett billigt och lika
säkert skydd för våra, med utländska råämnens
förädling, sysselsatta näringar mot
utländsk förderflig täflan, likväl stod att
Den 19 Junii e. m.
erhålla genom andra än förbudsmedel, förmodade
GeneralTullSty reisen tiden vara inne,
för ett ytterligare framskridande åt den
liberala gränslinien, och föreslog derföre, i
den omnämnde taxan, förhudens upphäfvande
och i dess ställe en tillräcklig skyddstull
å alla nu till införsel för bjudne varuslag.
En starkare öfvergång från vårt nuvarande
partiela Tullförbuds-system, har GeneralTullStyrelsen
icke ansett sig höra i underdånighet
tillstyrka, enär håde Englands
och Continentens ManufacturVerk genom talrika
machinerier upphunnit en högst betydlig
och jemnt växande production, som,
åstadkommen inom kort tid af få händer,
erhålles emot en såringa arbetslön, att länder,
der dessa arbeten hufvudsakligen af
den lefvande kraften skola utföras, dermed
icke kunna mäta sig, om än födoämnenas
och myntets lägre värden, såsom förhållandet
är i Sverige, skulle kunna föranleda till
erhållande af arbeten för lindrigare priser.
Följden af dessa lätt bekomna, öfverdrifna
varutillverkningar, har också blifvit den,
att deras egare i alla länder söka afyttra
dem, och att, snart sagt, ingen trakt är så
nordlig och så fattig, att den icke af deras
handelsexpeditör i detta ändamål besökes.
Detta förhållande, i förening med den omständighet,
att våra verksammare Väfnadsfabrikers
tillverkningar uppnått, om ej en
. *9
29*
Den 19 Junii e. m.
erforderlig qvantitet för inhemska behofvet,
likväl så mycken förkofran i varugodhet,
att deras productioner i allmänhet närma
sig de bättre utländska Fabrikernas, och
att många samhällsmedlemmar af den mest
behöfvande folkclassen vid dessa Fabriker
sysselsättas och njuta bergning, hvarförutan
de sannolikt skulle blifva kringstrykande lösdrifvare
eller correctionshjon, föranledde GeneralTullStyrelsen,
att i sitt underdåniga
förslag välja medelvägen, och endast utbyta
förbuden mot skyddstull.
Den enda förening, som är möjlig att
åstadkomma emelian de förutnämnde stridiga
intressena, skulle härigenom, enligt GeneralTullStyrelsens
mening vinnas, då skydd
mot skadlig täflan lemnäs det ena, och frihet
att fylla ett lofligt begär beredes det
andra; ty med den skyddstull af från och
med 33 £ procent och i vissa fall derutöfver,
som GeneralTullStyrelsen föreslagit, kan
ingen loflig införsel af varor med skyddstull
belagde, ske i stort utan förlust, och
således ingen handel dermed bedrifvas, utan
måste endast under sådane förhållanden lofligen
kunna i handel införas, hvad en eller
annan individ, som ej gör afseende på
kostnaden, i liten qvantitet låter för eget
bruk och nyttjande inkomma, för att erhålla
en vackrare eller bättre tillverkad vara,
än man i Sverige ännu kan åstadkomma.
Och då härtill kommer, att, enligt
Den 19 Ju nii e, ra.
förslaget till ny Tulltaxa, i beslag tagen
tull försnillad vara, som varit belagd med
skyddstull, skall försäljas på exportauction
för att åter utföras, måste det bli ovedersägligt,
att ingen skadlig täflan kan, genom
detta tillåtelsesystem, för våra egna näringar
uppkomma, 0111 tullbevakningen gör sin
skyldighet, och om controller, bevakningsanstalter
och författningen mot oloflig varu
in- och ut-försel, befordra förbrytelsers upptäckande,
och afskrämma från försöken, att
åtkomma en brottslig vinning på samhällets
bekostnad.
Att bevakningsanstalterne i möjligaste
måtto redan erhållit ett för dessa afsigters
befrämjande ändamålsenligt skick, vågar jag
försäkra, och det återstår nu endast i afseende
på det theoretiska af saken, att författningar
ne rättas i de delar, der de icke
öfverensstämma nied principen att förena
strängare controller med liberalare grundsattser.
Bland dessa författningar är den
mot oloflig varu in- och ut-försel i Landet,
den vigtigaste och mest i behof af lämplig
skärpning, för att bereda dess verkställare
laglig möjlighet, att fullständigt kunna beifra,
upptäcka och lill lagligt ansvar befordra
tullförsnillare och lurendrejare. Att detta
låter sig göra utan inqvisitoriska åtgärder,
är en möjlighet, som jag vågar tro GeneralTullStyrelsen
i sitt på Kongl. Maj:ts
Nådigste befallning uppgjorde underdåniga
ag4
Den tg Junii e. m.
förslag till förenämnde författning, tydligen
ådagalagt. Yi kunna således förvänta oss
att, sedan lagstiftande Magten afgifvit sin
mening öfver Tullsystemet med hvad dermed
äger gemenskap, kommer den, genom
ämnets meddelande med Rikets Ständer hos
Kongl. Maj:t uppskjutne pröfning och handläggning
af Tullförfattningarnes fullkomnade
lämpande efter tidens skick och Statens
fördel, att åter fortsättas, och Tullväsendet
derefter snarligen att genom Regeringens
omsorger erhålla ett tillstånd, som endast
fordrar vaksamme, nitiske och tänkande verkställare,
för att i möjligaste måtto svara mot
sitt ändamål. Men säger man, lemnar då
skyddstull ett lika tillräckligt värn åt de
inhemske näringarne, som förhud, enär tullförsnillad
tillåten vara är svårare att upptäcka,
än lurendrejad förbuden, ja i vissa
fall omöjlig, och höga tullafgifter snarare
reta till, än afskräcka från, tullförsnillning.
Dessa invändningar mot det slags liberalare
system, som uttrycker sig genom skyddsafgifter,
äro under loppet af detta Riksmöte
så mycket och så offenteligen framstälde
i tal, skrift och tryck inom och utom
representationen, att de vid detta tillfälle
påkalla ett upptagande, och en jemnförelse
med det föreslagne systemet.
Under förutsättning, att genom bevakningsanstalternes
beskaffenhet de flesta och
för olagliga varulossningar beqvämligaste lo
-
Den ig Junii e. ra.
kålerna på våra kuster, äro med Tullbetjen
te
besatte, eller af dem bevakade, måste
det vara lika lätt för dessa, att der upptäcka
en oloflig införsel af tillåtna varor,
som införseln af förbjudna. Handla då dessa
Tullbetjenter vid upptäckandet häraf med.
uppmärksamhet och enligt sin pligt, blir i
begge fallen missbruket upptäckt och beifradt;
försumma de den, eller låta de besticka
sig af insmuglaren, så synes det klart,
att den förbjudna varan lika oskadd skall
införas i landet, som den tillåtna, emedan
samma intresse leder i begge fallen den lagbrytande
varuforslaren och den bedrägliga
tullbetjenten.
Följer man sedan denna, till införsel
lyckade, vara inuti landet, så är hon, såsom
förbuden eller tillåten, under lama beslagsförfattningar
lika svår och under kraftfulla
lika lätt att upptäcka, då hon är stämpelbar;
ty hon mäste i begge fallen vara försedd
med stämpel, som under förbuds tiden
visar henne vara Svensk tillverkning, och
om förbud är borttagit, visar henne vara
förtullad. Men stämpelbart förbudet gods
kan ej hafva Svensk hallstämpel, tullsigill
eller placatstämpel, utan att de äro falska,
det vill säga gjorde genom efterapning utrikes
före varans införande i landet, eller
åsatt sedan, genom bedrägligt handlingssätt
af dem, som besörja dessa afstämplingar,
eller af varuägaren genom sig olofligen för
-
I
ag6 Den Junii e. m,
skaffade stämplar. På enahanda sätt förhåller
det sig med det tillåtna stämpelbara
godset, om det lyckats att detsamma i landet
utan tulls erläggande införa, och det lita
fullt sedan hefinnes försedt med tullsigill
eller placatstämpel.
Häraf följer således, att förbudet eller
tillåtet stämpelbart gods, som saknar stämpel,
blir i begge fallen i beslag taget och
förhrutet dömdt. Men, säger man, när varan
såsom utländsk tillverkning är till införsel
förbjuden, upptäckes likväl detta bennes
utländska ursprung, sedan hon i landet
är inkommen, af bennes högre egenskap och
företräde framför den Svenska af samma
slag, hon må vara såsom stämpelbar, med
falsk hallstämpel försedd, eller då hon utgör
blott en del af ett stycke, utan stämpel,
eller då hon är osiämpelbar. Hvad de
förstnämnde af dessa fall beträffar, eller
enär misstänka uppkommit, ätt varan i sitt
ostyckade skick, eller en del deraf, är af
utländsk tillverkning, oansett den i förra
händelsen är med stämpel försedd, så måste
sådant utrönas genom sakkunnige mäns
besigtning, som med edgångsbevis, enär det
af parten fordras, böra styrka deras påstående
att varan är af utländsk tillverkning,
om det inför lag skall gälla och föranleda
till hennes confiscation och förlust för ;i«aren,
med deraf följande stränga ansvar,
hvarförutan, i händelse hon varit stämplad,
Den 19 Junii e. tu.
297
stämpelns falskhet äfven skall bevisas. Att
en sadan edgång icke är omöjlig att erhålla,
vill jag ingalunda påstå, ty fall hafva
inträffat, der Besigtningsman med fästad ed
afgifvit ett aldeles motsatt bedömmande öfver
samma vara, en omständighet som försatt
saken i ännu tvätydigare skick, än hon
var förut, och domstolen i en förlägenhet,
som intet annat kunnat afhjelpa, än den
lyckliga lagprincipen, att vid slika tillfällen
heldre fria anfalla; men betänkligt måste
det alltid blifva , att med slik förpligtelse
fästa ett bedömmande, som till sin
grund ofta nog närmar sig gissningens, och
jag frågar, om det icke bör i synnerhet väcka
tvekan att besvärja den enskilta öfvertygelsen,
det t. ev. en stuf kläde, vadmal,
calico, blaggarnj bolstervar, dräll, canfas,
lärft, segelduk, buldan, ty annat än stufvar
blir sällan upptäckt, så länge undersökning
i salubodar icke kan utföras; eller bland
ostämpelbara varor, att skor, stof or, klädespersedlar
med mera dylikt äro förfärdigade
utrikes, enär med undantag af det
finaste klädet, alla dessa varor kunna tillverkas
inom landet till lika godhet, med
de flesta utländska. Denna utväg att utröna
en varas utländska ursprung, medger jag
icke kan begagnas, då förbud mot hennes
införsel icke existerar; men utom det att
jag finnér nämnde utväg svagt bevisande och
odieus till sin natur, af hvilken orsak jag
anser dess upphörande ej värdt ljågon sak
-
Den 19 Junii e. m.
nåd, tror jag, att det, 1 afseende på eontrollen
å stämpelbara varor, ligger i ett riktigt
organiserad t controllväsende, fullkomlig
säkerhet, att upptäckten, huruvida stämplarne
äro falska å en ostyckad stämpelbar vara,
sällan bör uteblifva, utan att man beliöfver
försäkra sig om detta olofliga och
bedrägliga handlingssätt, medelst tvetydiga
edgångsbevis.
Genom en kort beskrifning af förhållandet
med den varustämpling, som vid
stämpelbara varors förtullning nu äger rum,
torde jag kunna ådagalägga bevis på den
sats jag vågat framställa.
Tryckta blanquetter af placatstämplar
utgifvas årligen’ af Tullverkets KammarContoir
till vederbörande Inspectioner och
Tullkammare på deras requisition. Dessa
placatstämplar bokföras, och debileras reqvirenten
inom samma Contoir, inför hvilket
lian årligen redovisar hvad som åtgått.
Hvarje placatstämpel innehåller nummerordning,
fartygets namn, hvarmed den afstämplade
varan är kommen, samt skepparens
namn, som för fartyget, jemte orten,
hvarifrån lasten kommer, äfvensom varans
beskaffenhet, längd eller vigt; under placatstämpeln
sättes datum, årtal och 2:ne närvarande
Tulltjenslemäns egenhändiga namnteckning,
och igenom densamma och tyget,
å hvilken den sattas, drages en tråd, vid
Den 19 Junii e. m.
299
hvars ändar knutar göras, som inslås i en
blypenning med ett aftryck af Tullverkets
sigill.
Denna afstämpling annoteras i afstämplings-journalen
på hvarje ställe, der stämplingen
skedt, hvilken journal årligen ingår
till Tullverkets RevisionsContoir, hvarest
dess innehåll jemnföres med KammarContoirets
förenämnde debitering, med den derstädes
gjorde redovisningen för erhållne placatstämpel-blanketter,
och med hvarje skeppares
märkrulla, som infort afstämplade varor.
Att allt detta med yttersta noggranliet
i RevisionsContoiret mäste verkställas,
ligger i sakens natur, ty dels är detta åliggande
Contoirets tjenstepligt, dels medförer
hvarje anmärkning Contoiret gör emot misstag,
försummelser eller bedrägliga förhållanden
lill Tullverkets skada, en betydlig procent,
som utgör Contoirets hufvudsakligaste
extra ordinarie inkomst. Allt hvad som således
ådagalägger, att falsk stämpling skedt
nemi. flere stämplar afl samma nummer,
nummertal utöfver det utgifna antalet stämplar,
oriktigheten i skeppets, skepparens eller
de under skrif vandes namnvaruslaget
eller qvantitetenj kan, enär en visiterande
tullbetjent misstänker en placatstämpels riktighet,
icke allenast i RevisionsContoiret,
utan äfven vid den i placatstämpeln utmärkte
Tullkammaren upplysas. Det fordras
derföre endast, att hvarje visiterande
3oo
Den 19 Junii e. m.
Tulltjensteman ålägges, att icke allenast tillse,
det stämpelbara varor äro med stämplar
försedde, utan afven, huruvida stämplar ne
gifva någon anledning till misstanka om deras
ägthet, eller om i öfrigt vid undersökning
efter olofligen infördt gods, sådane omständigheter
förekomma, som kunna föranleda
till efterspaning, om de å varorne befundne
stämplar äro journaliserade vid vederbörlig
Tullkammare, och att, intilldess
detta är utrönt, öfverlåta den misstänkta
varan i taka kander.
Beträffande åter ostämpelbara, för det
närvarande förbudna, varor, så blir visserligen
förhållandet med dem, att, om förbudet
är upphäfvet, det icke genom besigtning
kan utrönas, om de såsom möjligen
tullförsnillade kunna confisceras. Men alla
de af dessa slags varor, som genom deras
beskaffenhet lättare låta inpractisera sig, äro
ospecificerade handtverkeriarbeten, som, till
en betydlig del, bestå af lux- och modeartiklar,
hvilka dels äro af sådane ämnen,
dels genom sådane machinerier och med
sådan skicklighet förfärdigade, att man i
Sverige ännu icke kunnat närma sig deras
förtjenst.
Emedlertid har man i förslaget till nya
Tulltaxan äfven belagt dessa sednare varu-'
artiklar med skyddstull, för alt i likhet med
principen för de stämpelbara, endast med
-
