# ID: svediakorp-gov364
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,138
# sentences: 2,053
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
lios
II ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Ådcln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829»
Tjugonde sjette Häftet.
STOCKHOLM»
Tryckta lios Johan Hurberg) i83i»
Fredagen den 22 Maji 1829.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen»
Förelogos lill pröfning i ett sammanhang
följande StalsUlskottets den 16 sisllidne Aplil
afgifne, och den 7 dennes e. m. på
bordel lagde, Utlåtanden:
N:o 133. Angående regleringen af Utgifterne
under PiiksStatens fjerde HufvudTitel.
N:o i34- Angående väckt Motion om
tillök t anslag för Upsala Piidskola.
N:o 135- Angående ett Lunds Kongl.
Akademi år 7810 frånhändt penningeanslag,
N:o 136- I anledning af väckte Motioner,
angående anslag till löner för visse
Lärare-befattningar vid Gymnasier och Universiteter,
samt förökadt anslag för detGymnastiska
Centralinstitutet i Ilufvudstaden.
N:o 137. Angående hegardt fortfarande
löneanslag åt Lärarne vid Stockholms
Stads Undervisningsverk.
N:o 138. I anledning af väckt Motion
om publikt understöd åt Författaren af
4
Den aa Maji.
Svenska Folkets Historia under Konungarne
af Wasa-Ätten.
N:o i3g. I anledning af väckt Motion
örn anslag af Statsmedel för författandet af
en fullständig Historia om Konung Carl XJ:s
Regering, samt den så kallade Frihetstiden.
N:o i4o. I anledning af väckt Motion
om Statsanslag för utgifvandet af nyttige
böcker åt de fattigare Folkelasserne.
N:o 141 - Angående hegardt fortfarande
anslag för Elementar- eller ProfSkolan
i Stockholm.
N:o i4s. I anledning af väckte Motioner
om förökade anslag för vissa LäroInrättningar
m. m.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Sedan
StatsUtskottet afstyrkt en belöning åt
Författaren till det förtjenstfu11n arbetet:
Svenska Folkets Historia under Konungarne
af Wasa-Ätten, hvarom Herr Netherwood
väckt Motion; liar Utskottet, i anledning af
Hans Excellence Grefve Flemings Motion
dels på RiksgäldsContoret anvist en summa
af 2000 R:dr till den, som framlemnar en
sådan Historia om FörmyndareRegeringen
under Konung Carl XI:s omyndiga år samt
bans egen regeringstid, hvilken, behörigen
granskad, af Kongl. Maj:t kan finnas värdig
en sådan belöning; dels afslagit den del af
Motionen, som afser bidrag till fortsatt ut
-
Den 22 Maji.
5
gifvande af RiksdagsHandlingarne efter år
1719. Jag åsyftar visserligen icke ändring
uti det första Utlåtandet, ehuru jag skulle
önskat, att Utskottet yttrat sig alldeles tvertom.
Det är nemligen problematiskt, oin
Herr Strinnholm velat underkasta sin afhandling
det enskilda omdömet, då saken
betraktas ur synpunkten af en prisfråga.
Deremot hade jag önskat, att StatsUtskottet
tillstyrkt utgifvande på allmän bekostnad
af RiksdagsHandlingarne, så mycket
hellre, som Herr Cederschjölds förtjeustfulla
arbete i denna väg nogsamt visar,
hvad nytta för det historiska studium deraf
kan hemtas. Att åter uppdraga Regeringen
belöna den okände, kanske lill och
med ännu ofödde, Författaren af en Historia
om Carl XI, anser jag vara alldeles oriktigt,
då man icke sett något prof på beskaffenheten
af denna Historia, och då Ständerna
kanske, i sitt bedömande af bokens
halt, möjligen äro af alldeles motsatt mening
med Regeringen. Jag anser vara bättre,
att afbida, det en sådan afhandling
blifvit allmängjord, innan man belönar den,
hvarigenom man ock sparar Regeringen obehaget,
att i detta afseende blifva klandrad
af kommande Ständer. Då tillståndet med
vårt StatsVerk är sådant, att den icke obetydliga
besparingen af aooo R:dr kan komma
väl till pass., anser jag dem jemväl böra
besparas. Jag anhåller således om återremiss
af Utlåtandet N:o 139.
6
Den 22 Maji.
Herr von Hartmansdorff \ August: Jag
finner det också besynnerligt, att Utskottet
afstyrkt all uppmuntran för ett arbete, som
blifvit påbörjadt och eger, åtski 1 lige föi’-  tjenster, men tillstyrkt belöning för ett, som
man blott önskat och ännu ej sett i dagsljuset.
Det synes dcck vara en gifven regel,
att först förbättra det, som finnes, och
i andra rummet vårda det, som skall få en
tillvarelse. Jag tror således, att Historien
om Konungarne af Wasa-ätten borde, under
samma vilkor, som uppgifvas för Carl
XI:s historia, eller så vida Konungen, efter
vederbörandes hörande, finner den förtjena
uppmuntran och understöd, företrädesvis
komma i åtnjutande deraf. I afseende
på Utlåtandet N:o i36, der Utskottet tillstyrker
iooo R:dr till Gymnastika Centralinstitutet,
att från f.de Hufvudtiteln utgå;
vill jag ej göra någon anmärkning hvad
summan beträffar, men önskade, att man
fästade uppmärksamheten vid fördelningen
emellan Föreståndaren och Lärarne; samt
droge försorg om, att detta Institut måtte
varda stäldt under någon uppsigt, så att
Rikets Ständer kunde vara förvissade, att
medlen till ändamålet användas. Om Directionen
öfver Stockholms Undervisningsverk
äfven finge uppsigten öfver detta, så
skulle man säkrare kunna hoppas, att se
något varaktigt gagn för framtiden deraf
härflyta.
Den 22 Maji.
7
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Gymnastikens
nytta anser jag vara af erfarenheten
så bekräftad, att jag skulle önska,
att Staten ville kraftigt bidraga lill fullkomnande
af inrättningen bär i Stockholm.
Den är ett af de säkraste medel ej allenast
att stärka svaga kroppar, utan äfven till
botande af många krämpor ock kroniska
sjukdomar. Erfarenheten härom är så allmän,
att den af ingen lär kunna betviflas,
Jag får derföre till StatsUtskottet hemställa,
om medel ej skulle finnas, att på ett
kraftigare sätt nu understödja denna inrättning,
på det man mätte kunna draga nytta
af den förtjenstfulle Stiftarens ännu återstående
verksamhet, hvilken hans redan
framskridna ålder nekar att kunna blifva
serdeles långvarig.
Grefve Horn, Claes Fredrih: Jag anser
mig pliktig understöd ja det förslag, som
Herr Cederschjöld framställt. Jag kan af
egen erfarenhet intyga Gymnastikens stora
nytta, och tror ej, att man på bättre sätt
kan gifva sin aktning tillkänna för en person,
sorn lemnat så många prof på sakeus
förträfflighet, än att understödja en inrättning,
hvilken är den enda i sitt slag. Jag
anser det vara Rikets Ständer värdigt att
söka understödja en förtjenst, som väckt för
liten uppmärksamhet hos Styrelsen, hvarföre
jag instämmer med Herr Cederschjöld,
och tror, att StatsUtskottet mätte finna lill
-
8
Den 23 Maji.
fälle att fördubbla summan; hvilket på det
liela obetydliga anslag mäste af en motsvarande
nytta för Samhället fullt uppvägas.
Friherre Palmstjerna, Bror Knut, uppläste
följande:
Stats-Utskottet bär i Utlåtandet N:o
i36 tillkännagifvit, "att redan vid sista
”Riksdag af Rikets Ständer erkändes, det
"den allmänna fördelen af Gymnastiska Institutet
blifvit af erfarenheten vitsordad,
”hvarföre Institutet borde af Staten åtnju”ta
ett erforderligt understöd för inrättningens
framtida bestånd.” Utskottet har
nu funnit, ”att Institutet kommit i stör"re
behof af flere Lärare, i anseende till
"Gymnastikens mera allmänna begagnande
”vid Läroinrättningarne och Regementerne,"
och som Utskottet äfven anser ”det vara
”af vigt, att ifrågavarande inrättning icke
"saknar nödige tillgångar för dess underhållande
nu och framdeles i det skick och
”i den utvidgning, som erfordras för att
”kunna åt alla delar af Riket bereda skick”lige
Lärare;” inser jag icke, huru Utskottet,
med en så välgrundad öfvertygelse om
Institutets nytta för det allmänna, kunnat
inskränka sig till att endast föreslå en förhöjning
af iooo R:dr B:co. Om Utskottet
trott sig härigenom hafva uppfyllt Institutets
behof, synes det mig som Utskottet
gjort sig ett allt för högt begrepp om ”de
”inkomster, sorn inflyta af dem, hvilka in
-
Den 22 Maji.
9
”riiltningen begagna;” och att Utskottet ingalunda
beräknat, att den tid, sorn åtgår
för dessa inkomsters inbringande, lages på
bekostnad af den tid, hvarpå Lärareulhildningen
skulle ske.
. ; t
Jemföres det af StatsUtskottet erkända
bebofvet af en större Lärarepersonal vid
Institutet med den föreslagne fördubblingen
af Statsmedlen till 2000 R:dr B:co, finner
man lätteligen, huruvida det af Utskottet
åsyftade ändamål kan vinnas eller
icke, nemligen det af ett tillräckligt antal
Lärare, så att de ”medhinna att bibringa
”alla dem erforderlig undervisning, hvilka
"såsom elever behöfva inhämta både de
"theoretiska och practiska delarue af kon"sten;”
och alt lönevilkoren blifva sådane,
alt de ”kunna uteslutande dertill egna he"la
sin tid."
Då Gymnastiken, och Centralinstitutet,
hvarifrån den utgått, i så hög grad
förvärfvat sig det allmänna förtroendet, lärer
icke vara någon, som dervid glömmer
den mans förtjenst, hvilken gjort Gymnatikens
utarbetande till sin hufvudsak och
för densamma uppoffrat sin kraftigaste ålder;
och likväl förbiser StatsUtskottet det
tillfälle, som nu erbjuder sig att af tacksamhet
för det nit och den sjelfförsakelse
som städse utmärkt denna man, försäkra
honom, Herr Ling, örn en anständig lön
vid tilltagande högre ålder.
JO
Den 11 Maji.
I händelse återremiss beviljas, hvarom
jag vördsamt anhåller, och StalsUtskottet,
vid sakens ytterligare öfvervägande, icke
anser sig kunna tillstyrka hela den af
Herr von Vegesach föreslagne summan, skulle
jag önska, att Utskottet åtminstone föreslog
för Institutets Föreståndare i5oo R:dr B:o,
för ÖfverLäraren . . iooo — —
för 3:ne UnderLärare . . i5oo — ——
samt att, i anseende till det återstående,
såsom för de vid Institutet nödvändiga föreläsningar
i Anatomien tillämpad Gymnastiken,
för dissectioner, Vaktmästare-arfvode
och utfodring för en Voltigeringshäst,
Utskottet förenade sig i den reservation Friherre
C. O. Palmstjerna vid Utskottets Utlåtande
afgifvit.
Herr von Vegesach, Achilles, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes så lydande:
Då,
under sednare tidsloppet, allmänna
uppfostran utgjort ett så vigligt syftemål
för Staten, då numera alla delar af undervisning
tagits i öfvervägande, och då en
intellecluel förhöjd bildningskraft fordrar
normalt kroppsliga beling, hvarigenom den
skall göra sig gällände; så har äfven en sednare
tid försäkrat sig om nödvändigheten
af en ordnad kroppslig utbildning. Jag
hemställer likväl, huru denna kroppsliga utveckling
skall kunna erhållas, om ej Gymnastiska
Centralinstitutet understödjes, der
-
Den ii Maji.
ifrån alla GymnnstikLärare böra utgå. Det
måtte vara lätt för livar och en att finna,
att de af StatsUtskottet tillstyrkta Ettusende
R:dr Bancos tillökning icke är tillräckligt
att organisera oftanämnde Institut på
ett sätt, som svarar mot det ändamål dermed
bort åsyftas.
På grund af hvad jag anfört om otillräckligheten
af de medel, som Utskottet föreslagit,
får jag begära återremiss på StatsUlskottets
Utlåtande, med anhållan, att i
händelse 1 och för Statens många behof
Utskottet icke kan tillstyrka hvad jag i mili
Motion föreslagit; Utskottet åtminstone måtte
tillstyrka en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t af innehåll, att i den mån besparingar
å fade HufvudTiteln det medgifva,
och Kongl. Maj:t så finner nödigt, för
Gymnastiska Centralinstitutet derutaf måtte
anvisas, hvad som ytterligare kan oundgängligen
erfordras.
lie fr af Grubbens, Nils Willielm: Jag
förenar mig med hvad Herr Cederschjöld
och de öfrige Herrarne sagt till Gymnastiska
Centralinstitutets förmån. Det är otvifvelaktigt,
att, det befordrar helsa oell styrka,
och nyttan bevisas än mera deraf, att
det årligen mer och mer besökes af ynglingar;
men då dessa ynglingar betala 12
R:dr Banco i månaden, tyckes det, att inrättningen
kunde bära sig med det anslag
13
Den 32 Maji.
af Staten det förut haft, enär det kan beräkna
en icke obetydlig inkomst. Jag anhåller
således, alt anslaget icke måtte ökas
öfver de nu medgifne 2000 R:dr, hvilka
jag visst icke vill bestrida, och hvilken
summa jag anser vara ganska tillräcklig jemte
det, som erhålles af dem, hvilka Gymnastisera.
Herr von Hartmansdorff: Jag får förnya
hvad jag nyss yttrade, att jag ej vill
föranleda någon förminskning i anslagssumman,
men jag hemställer, örn det icke vore
lämpligt att vidtaga några försigtighetsmått,
på det att, medan den förtjenstfulle stiftaren
af Gymnastiken i vårt land ännu lefver,
courser kunde blifva utarbetade, så att
man vore säker, alt när han faller ifrån,
det hela icke faller med honom. Ehuru
Institutet redan haft anslag till Lärare och
lärjungar i många år, finnes ännu ingen lärobok
i ämnet, hvarken ti^ckl, eller jag fruktar
ens skrifven, utan det beror på eleverne
ensamt att tillämpa stiftarens undervisning,
efter hvad minnet och vanan säga.
Derföre om Staten skall gifva några ytterligare
anslag, så bör den ock försäkra sig,
att de redan gjorda och tillgörande kostnaderna
icke skola vara för framtiden förlorade.
Anslaget torde således böra gifvas
under förbehåll, alt lärobok utarbetas, och
att den ifrågavarande Directionen, eller den
styrelse, under hvilkens uppsigt Institutet
Den aa Mn ji.
i3
ställes, ålägges vaka öfver verkställigheten,
så att man kan hafva någon annan nytta
af Institutet än den tillfälliga praktiken för
ögonblicket.
Friherre Cederström3 Jacob: Då StatsUtskottet,
såsom grund derföre att det ej
tillstyrkt anslaget för Veterinärinrättningen,
ej anfört annat, än att Statens tillgångar
äro knappa, tror jag ej, att ett sådant skäl
bör gälla, ty när StatsUtskottet vitsordat
nyttan af saken, hade Utskottet endast hort
utreda, om det begärda anslaget varit för
högt beräknadt, och derefter tillstyrka beviljande
af hvad som befunnits nödigt. Jag
anhåller, att denna anmärkning må åtfölja
den återremiss, hvilken förmodligen lärer
beviljas.
Friherre Palmstjerna: Som jag finner,
att Herr af Grubbens misstagit sig i den
uppgift: ”att Gymnastiken besökes af en
mängd ynglingar, sorn betala 12 R:dr B:co
i månaden;” inskränker jag mig till att endast
tillrättavisa honom, då jag får äran gifva
tillkänna, att den mängd ynglingar han omtalar,
vanligen utgöres af 5o å 60, aldrig
öfverstigit 70 på hela året, samt att de, för
det qvartal deraf de Gymnastiken begagna,
blott betala 8 R:dr B:co. Obemedlade, de
enda, som mer anett qvartal om året kunna
påräknas besöka Gymnastiken, hafva aldrig
förvägrats densamma kostnadsfritt begagna.
»4
Den 27 Maji.
Herr Cederschjöld: En värd Talare
har tvekat, att tillstyrka någon förhöjning
i det af StatsUtskottet föreslagne anslag,
emedan ingen lärobok eller cours i Gymnastiken
utkommit, och han derföre fruktar,
att denna sak med stiftaren förfölle, och ej
komma Staten lill fortfarande nytta. Just
deraf hemtar jag en ny anledning till begäran
om ökadt anslag. Mankan ej vänta,
att en man, som nödgas hela dagen träla
för brödet, skall hafva tid att utgifva böcker
i en sak sådan sorn Gjminastiken, hvilken,
såsom varande en ny vettenskap, och
så mägtigt ingripande i mångfaldiga andra,
fordrar ett djupt och långvarigt begrundande,
för att kunna rigtigt afhandlas. Det enda
sältet är att genom ett ökadt anslag bereda
honom lugn och tid till ett sådant
arbete.
Herr von Hartmansdorff: På sätt Ridderskapet
och Adeln af Utlåtandet N:o \f\i
inhämtat, erfares, att det anslag af 34oo
R:dr, som för Elementar- eller ProfSkolan
i Stockholm är föreslagit af StatsUtskottet,
icke angår den StatsReglering, hvilken skall
börja den i Januarii nästa år, och gälla till
nästa Riksdag, utan angår anslaget från den
i Julli innevarande år till årets slut, emed
an ide förut af Kongl. Maj:t beviljade medlen
ej räcka längre än till den i Julii. Om
Ridderskapet och Adeln skulle täckas bifalla
detta Utlåtande serskildt, sker ändå ingen
Den 27 Maji.
i5
rubbning i den allmänna regleringen, emedan
Tillarne angå förhållandet frän den i
Januarii i83o, men icke färe samma dag,,
hvarom här är fråga.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde serskildte propositioner
till bifall å StatsUtskottets under
N:ris 134, 135, 137, i/\o, 141 och 142
meddeldle Utlåtanden, vid hvilka några anmärkningar
icke blifvit framställde; hvilka
alla Propositioner biföllos.
Hvarefter uppå derom af Hans ExcelJence
Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde serskildte Propositioner StatsUtskottets
under N:ris 133, i36, i38 och i3t)
afgifne Utlåtanden, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, lill Utskottet återremitterades.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 18
sisllidne April under N:o 143 afgifne, samt
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående RiksStatens Femte HufvudTitel.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Om
man betraktar anslagen på denna Titel endast
till beloppet, så äro de af ringa betydenhet.
I sjelfva principen deremot, till
en del af stor vigt. I sjunde punkten före^
kommer ett anslag till invexling af silfverjeltoner,
jemte underrättelse, att utdelning
i6
Den 35 Maji.
af sådana jettoner eger runi vid flere Akademiers
sammanträden. Jag skulle tro, att
dessa sammanträden äro af större omfattning
och betydelse, än att de behöfva uppmuntras
genom dessa jettoner. Det malle
vara den vetenskapliga framställningen och
en sysselsättning af högre lyftning, som skall
ditlocka åhörare, och icke blott en liten
drickspenning, som man der erhåller. Jag
tillstyrker således, att alla så beskaffade anslag
måtte försvinna. I 8 och r) punkterna
förekomma anslag till Dramatiska Spectaclet:
det förra af 45oo R:dr till byggnadens
underhåll, det sednare till ved- och ljuspenningar.
Omständigheterna äro nu förändrade,
sedan det förra anslaget beslöts.
Dramatiska Theatern har uppbrunnit, och
några sådana dramatiska produkter af stort
värde och mycken omkostnad, att de behöfva
genom serskildt anslag uppmuntras,
hafva sedan den liden icke blifvit gifna.
De bägge Thealrarne hafva nu blifvit sammanslagna,
och det större utrymme, som
derigenom vunnits för den Dramatiska scenen,
bör nu måhända fullt ersätta dessa
45oo R:dr, hvilka sålunda kunna besparas
för StatsYerket.
Friherre Klingspor_, Fredrik Philipj anförde
skriftligen:
Ehuru jag alltför lätt inser, att, ty
värr, den tidpunkt ännu torde vara långt
af
-
Den aa Maji.
»7
aflägsen, då Statens tillgångar medgifva uppförandet
af den utaf mig föreslagna Riks—
Musei-byggnad, till förvarande af de dyrbara
konstsamlingar, vi äge så väl af Sculptur-
och Målare-arbeten, som af Anti-ker;
skulle jag likväl anse mig handla nog Lättsinnigt,
om jag, för det tillgångar dertill
för det närvarande säknas, afstod från ett
förslag, som åsyftar att äfven i Sveriges Hufvudstad
tillvägabringa en inrättning, hvarmed
Europas öfrige Hufvudstäder samt flere
Städer af andra rangen redan äro försedde;
och anhåller jag derföre ödmjukast,
att för min räkning till Protocollet måtagas
min begäran, att nästa Riksdag, ja,
snart sagdt hvarje Riksdag, intill dess min
i ämnet väckte Motion blir gillad och till
verkställighet godkänd, densamma, om ock
jag är frånvarande, må, vid uppläsning af
denna MufvudTitel, blifva till öfverläggning
framtagen; hvarjemte jag, såsom local för
ifrågavarande Musei-byggnad, föreslår Carl
XIII:s Torg. Om communication häraf med
de öfrige respective RiksStånden anhålles
vördsammast.
Hvarefter Friherre Klingspor raunteligen
tilläde:
Jag anhåller vördsammast, att detta
icke mätte blifva förgätet, utan införas i
Protocollet till framtida verkställighet.
26 H. 2
i8
Den 22 Maji.
Herr Danckwardt j Magnus Georg: Jag
anhåller, att StatsUtskottet, i händelse denna
Hufvudtitel återremitteras, ville taga i
öfvervägande en omständighet, sorn i Utlåtandet
blifvit af den anledning förbigången,
att StatsContoret icke derom i dess underdåniga
Berättelse om StatsVerkets tillstånd
gjort anmälan. Den angår öfverflyltningen
till ÖfverlntendentsEmbetets Stat å Andra
HufvudTiteln af de å Akademiens för de
Fria Konsterne Stat på Femte HufvudTiteln
uppförde löner, hvardera om 5oo R:dr
för a:ne Architecter, nemligen i för Kongl.
Slott och större byggnader samt Trädgårdsanläggningar,
och i för Bro- och Katten-'
byggnaderbegge med tjenstgöringsskyldigliet
vid ÖfverlntendentsEmbetet. Dessa löner
hafva alltid innehafts egenteligen för
tjenstgöring vid sistnämnde Embete, och
tillhöra icke rätteligen nämnde Akademi.
Vid bortgifvandet af en af desse löner år
1825 fann man oreda uppkomma deraf, att
de stodo på Akademiens Stat, och, i anledning
af erhållen befallning att föreslå en
lämpligare reglering deraf, hemställde ÖfverlntendentsEmbetet
och StatsContoret, att
de borde å ÖfverlntendentsEmbetets Stat öfverflyttas
och, med tillskott af en indragen
lön derstädes, således löner för 2.-ne
Architecter å denna Stat uppföras. Detta
biföll ock Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref
den 3i Januarii 1826, dock endast ad interim
och tills frågan vid denna Riksdag
Den aa Maji.
»9
blifvit för Rikets Stander anmäld och af dem
medgifven. Jag hemställer således, att ifrågavarande
löneomflyttning vid återremissens
besvarande måtte iakttagas.
Herr von Hartmansdorff', August: På
VetenskapsAcademiens Stat liar, till aflöning
för de 3.*ne Intendenter, hvilka ega vården
om de zoologiska, botaniska och mineralogiska
samlingarne, blifvit hegardt ett anslag,
1,666 R:dr 32 sk. Utskottet har, ehuru den
sistnämnde Intendenten icke åtnjutit någon
aflöning för tillsynen öfver Mineralcabinettet,
blott tillstyrkt t.ooo R:dr, och således
afknappat de 666: 3a. För min del
skulle jag tro, att då YetenskapsAcademien
icke allenast befrämjar sitt vetenskapliga ändamål,
utan äfven tjenar Staten såsom rådgifvare
i en mängd förvaltningsärender, borde
man icke spara på desse 666 R:dr 32 sk.,
utan när man funnit sig föranledd bevilja
den större summan, kunde man äfven tillägga
denna mindre.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag borde kanske icke
upptaga tiden med besvarande af Herr Crusenstolpes
yttrande i det vigtiga ämnet, rörande
VetenskapsAcademiens Silfverjeltoner,
isynnerhet som det kunde förebrås mig, att
vilja tala i egen sak; men jag bör likväl
förklara, att jag anser, det ingen af dem,
2 ^
20
Den aa Maji,
som erhålla dessa jeltoner, emottaga dem
under benämning eller förutsättning, att de
äro en drickspenning, gifven med en Statens
mellankomst. Jag betraktar snarare deras
utdelande såsom ett gammalt, från hvad
vid andra Academier varit öfligt, hemtadt
bruk, hvilket Rikets Ständer hittills icke ansett
såsom en onyttig utgift; men som, för
de Ledamöter, hvilka erhålla dem, likväl är
en ökad inkomst. Då nu Staten icke ger
något större bidrag, än utvexlingen af dessa
jettoner, skulle jag tro hela anmärkningen
icke vara af synnerlig vigt. Herr Crusenstolpe
har äfven omtalat 4>5oo R:dr, som
utgått till Dramatiska Spectaclet. Det är visserligen
sannt, att om denna summa varit
anslagen endast till underhåll af byggnaden,
skulle anslaget vare ändamålslöst, sedan
byggnaden uppbrunnit; men jag är öfvertygad,
att det leder sitt ursprung från annan
orsak, än blotta byggnadens underhållande,
och om Herr Crusenstolpe täckes återkalla
minnet af fordna dramatiska producter,
skall han måhända deruti finna ett skäl
att bibehålla detta anslag.
Herr Crusenstolpe: Då Hans Excel
lence
Hr Grefve af Wetterstedt ansett Silfverjettonerne
oumgängliga, att ge en ökad lustre
åt de lärda Samfunden, vill jag visst icke
vidare lägga mig emot deras bibehållande.
Hvad åter anslaget för Dramatiska Theatern
beträffar, skulle jag väl äfven vilja tro, att
Den 11 Maji.
31
det icke blott varit ämnadt till byggnadens
underhåll; mea att döma af de producter,
vi i sednare lid sett uppföras, kan man åtminstone
icke sluta, att det tjenat till något
annat, än att upprätthålla grundmurarne
af huset.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Om jag rätt påminner mig, och
jag vädjar i detta fall till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, tror jag icke, att jag betjenade
mig af det uttryck, att Silfverjettonerne
skulle ge någon ökad lustre åt VetenskapsAcademien.
Jag medger, att lustre
alltid finnes i Silfverjettoner, isynnerhet när
de äro nya; men jag kan icke medge, alt
icke Academiens Ledamöter, äfven utan dessa
jettoner, ega tillräcklig lustre, utom hvad
mig sjelf beträffar, som visserligen icke gör
anspråk på någon sådan.
Uppå derefter af Hans Excellence Hr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremittera
dt.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den i8
sisth April under N:o144 afgifne, och den
7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående regleringen af utgifterne under
RiksStatens 6:te HufvudTitel, för Milda
Stiftelser.
33
Den 23 Maji.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I ^Ae
punkten af Utlåtandet finner man, att Staten
årligen bidrar till Stora Barnhuset i
Stockholm med icke mindre än 17,29.5 R:dr
B:co. Men oaktadt Staten nu gör så mycket
för denna Inrättning, svarar den likväl
ingalunda emot sitt ändamål, att förekomma
värnlösa, och isynnerhet oägta barns
förstörelse i Hufvudstaden. Oägta barn ,
hvilkas mödrar antingen icke hafva 3 lefvande
barn förut, eller ock gjort sig förfallne
lill Fängelse eller Kurhuset, kunna
nemligen icke inkomma i Allmänna Barnhuset,
utan emot en betalning af 66 R:dr 3a
sk. B:co. Men som ganska få mödrar kunna
genast på en gång anskaffa denna summa;'
så bortlemna de merändels barnen till fattigt
folk, hvarest de förstöras genom vanskötsel.
Och när modren, antingen genom
den erforderliga summans anskaffande, eller
genom sitt inträde i Fängelse eller i Kurhuhet,
hunnit förvärfva det stackars oskyldiga
barnet rättighet, att blifva i Allmänna
Barnhuset intaget; så är det redan så ohjelpligen
förderfvadt, alt det blott kan inkomma
för att afvakta döden.
På delta onda tog jag mig vid sistl.
Riksdag friheten att fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet; och de ingingo, i anledning
deraf, till Kongl. Maj:t med underdånig
Skrifvelse, hvari de yttrade den önskan;
att ogift moder i Stockholm mätte för all~
Den 22 Maji.
23
tid fä till Allmänna Barnhuset aflemna sitt
barn, mot skyldighet, att antingen der förblifva
ett år såsom amma, eller ock att erlägga
en betalning af 1 R.dr 16 sk. i veckan,
under loppet af 5o veckor.
Men sorn Ständernes bemäldte önskan
icke blifvit uppfylld, emedan Stockholm,
som allena har nytta af Barnhuset, likväl
ej velat till dess underhåll, ännu mindre
till dess åsyftade utvidgning, bidraga med *
den ringaste direcla afgift, eller dertill använda
det ringaste af dess redan beviljade
betydliga fattigmedel; så vågar jag nu vördsammast
hemställa, om ej Rikets Ständer
skulle, såsom det enda för dem återstående
medel lill det stora ändamålets vinnande,
finna för godt, att nu göra till ett oeftergifligt
vilkor för anslagets beviljande, hvad
de vid sistlidne Riksdag framställde såsom
en underdånig önskan, nemligen: att Allmänna
Barnhuset ovägerligen skall för alltid
mottaga hvarje spädt oägla barn, mot
skyldighet för modren, att antingen under
ett års tid derstädes göra tjenst såsom amma,
eller ock erlägga 1 R:dr 16 sk. Bxo i veckan,
under loppet af 5o veckor. Derigenom
skulle Stockholms Stad, för att erhålla
anslaget, tvingas att tillskjuta hvad som tarfvades
för ett ändamålsenligt underhållande
af dess eget Barnhus,
Jag vågar derföre vördsammast anhålla
om återremiss, och att få till Utskottet öf
-
Den 22 Maji.
verlemna ett utdrag af hvad vid sistlidne
Riksdag i detta ämne tillgjordes.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Jag instämmer så mycket
hellre i den siste värde Talarens yttrande,
och den satsen, att Stockholms Stad borde
i någon mera mån bidraga till fattiga barns
underhåll och det tilt detta ändamål inrättade
och nu i alla afseenden så väl ordnade
Stora Barnhuset härstädes, som jag, i
egenskap af Ledamot uti SeraphimerGillet,
nogsamt känner, att icke mindre än i,goo
tunnor spanmål, som fordom varit använde
till ett Barnhus i Malmö, allt sedan Förmyndare-regeringen
under Konung Carl XI:e
blifvit från Skåne öfverflyttade till Stora
Barnhuset i Stockholm, utan att hvarken
Malmö Barnhus, Skåne eller den öfriga delen
af Sverige deraf drager den ringaste
njaita. De penningar, som nu under namn
af uppfostrings-hjelp allt sedan slutet af
1770-talet ifrån SeraphimerGillet utdelas öfver
hela Riket till fattiga barns understöd,
är en ny gärd, utgående ifrån det förenämnde
Malmö Barnhus till mer än f, och till
ungefär -§ eller något mindre ifrån en lika
enskild Inrättning uli Upsala Län.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Den 22 Maji.
25
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Företogos till pröfning i ett sammanhang
följande StatsUtskottets den 18 sistl.
April afgifne, och den rj dennes e. m. på
bordet lagde, Utlåtanden:
N:o i45. Angående RiksStatens Sjunde
HufvudTitel, innehållande PensionsStalerne.
N:o i46. Angående bidrag af Statsverket
till Armeens PensionsCassa och Amirali
te ts-KrigsmansCassan.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
får, i anledning af Utlåtandet N:o 146,'åberopa
hvad jag i går yttrat vid granskningen
af Tredje HufvudTiteln , då jag tog mig
friheten yrka, att de 4>3oo R:dr, som Kgl.
Maj:t äskat för Armeens PensiönsCassas behof,
måtte, såsom af högsta vigt för reglering
af Armeens pensioner, beviljas och anslås,
enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposition.
Vid förra tillfället nämnde jag äfven,
bura detta kan ske, utan StalsVerkets ytterligare
betungande.
Herr von Hartmansdorff; August: Redan
förut har en del af Statens pensionsmedel
blifvit öfverflyttad till Armeens PensionsCassa,
och en dylik åtgärd arnu äfven
20
Den 22 Maji,
föreslagen i afseende på den civila Pensions»
Staten, Det har redan blifvit anmärkt af
en annan värd Ledamot, och jag instämmer
deri, att det är orätt, att åt en myndighet,
som icke är Statens, utan som af
enskilde delegare utnärnnes och erhåller decharge,
öfverlemna förvaltning af SLatens
medel. Härigenom kunde det hända, att
Directionen öfver Armeens PensionsCassa
t. ex. erhölle decharge af delegarne; men
att Rikets Ständers Revisorer sedermera
emot henne gjorde anmärkningar. Hvad
ansvar kunde väl då Slaten af sådane män
äska. Samma tvetydighet gäller jemväl i
afseende på den civila Pensionslnrättningen.
Jag för min del anser allt sådant
söndrande af Statens medel till serskilda
Verk oriktigt, och yrkar derföre återremiss
till erhållande af rättelse.
Herr af Billbergh; Johan Petter: I anledning
af den siste värde Talarens anförande,
anser jag mig skyldig upplysa, hvad
den civila Pensionslnrättningen angår, att,
enligt det för denna Pensionslnrätlning af
Kongl, Majrt i Nåder utfärdade Reglemente,
är det Kongl. Majrt, som, på PensionsDireetionens
underdåniga anmälan af Pensionssökande,
fastställer pensionsbeloppen, och
sålunda disponerar detta anslag af Statsverket,
äfvensom PensionsDirectionens åliggande
är, att vid hvarje Riksdag lill Rikets
Ständers Statsutskott och emellan Riksda
-
Den 11 Maji,
27
garne till Rikets Ständers valde Revisorer
öfverlemna afslutade Räkenskaper, för att ej
mindre till ziffran, än i afseende på sjelfva
förvaltningen, af dessa Autoriteter granskas.
Det återstår således icke något af de betänkligheter
Herr von Hartmansdorff yttrat, i afseende
å vården af dessa medel, mer än vådan
för Directeurernes vederhäftighet. Denna
våda skulle jag likväl tro icke vara synnerligen
stor, då man icke kan förmoda,
att en hel corps'väljer personer, hvilka icke
skola rättvisa ett sådant förtroende, och då,
äfven om afskedade Tjenstemän skulle väljas,
man bör förvänta, att valet faller på
så dane män, hvilkas pålitlighet och redbarhet,
i anseende lill en lång vana vid Embetsmanna-ordning,
man icke torde behöfva
sätta i tvifvel. Jag finnér således intet skäl,
hvarföre man nu skulle rubba den enhet
uti Pensionsregleringen, som är vunnen derigenom,
alt både den publika och enskilta
pensioneringen ornhesörjes af en och samma
Auctorilet, hvars Ordförande och a:ne
Ledamöter af Konungen tillsättas. Jag anhåller
om bifall Lill Utskottets Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff> Jag bestrider
saken, icke blott i afseende på äfventyret
att öfverlemna Statens medel åt enskildta
personer, hvilka ej hafva Embetsmanna-ansvar,
utan ännu mer i afseende
på grundsatsen att söndra Statens medel
till trenne Verk: Armeens PensionsCassa,
28
Den 22 Maji.
CivilStatens PensionsCassa och Kongl. StatsContoret,
i stället för det sistnämnda allena.
Skulle man väl, såsom en Ledamot påstått,
kunna anse det för enhet i förvaltningen
att draga alla pensionsmedel till en
PensionsCassa allena. Man skulle då äfven
kunna påstå, att den serskildta förvaltningen
af Enke- och PupillCassan äfven borde
dragas in ibland Armeens och CivilStatens
Pensionslnrättningar, för att göra sammanblandningen
af allmänna och enskildta medel
desto fullständigare.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, Jacob,
såsom Ordförande uti Directionen för Sällskapet
till Vexelundervisningens befrämjande,
aflemnat 60 billetter till den sammankomst
å nästa Onsdag, som å Sällskapets
årliga Högtidsdag kommer att ega rum; och
egde de Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, hvilka åstundade dylika billetter,
alt sådant hos RiddårhusFiscalen tillkännagifva.
Grefve Cronstedt, Claes: Vid Utlåtandet
N:o 146 tar jag mig friheten göra en
anmärkning, som jag anhåller må få åtfölja
ålerremissen af n:de HufvudTiteln. Utskottet
har tillstyrkt, att AmiralitetsKrigsmansCassan
må erhålla samma fördel, som Arméens
PensionsCassa, nemligen att begraf
-
Den 22 Maji.
29
ningshjelpen för såclane Officerare, som tillika
äro delegare i Cassan, må dit inflyta.
Men Utskottet liar icke tillagt denna Gassa
samma fördel, som den Civila och Armeens
PensionsCassa ega, nemligen af de såkallade
liggemånaders lönbesparingar. Jag skulle
likväl tro, att AmiralitetsCassan, lika väl,
som de tvenne andra, är berättigad till besparingen
af denna liggetid. Den andra anmärkningen
rorer slutet af Utlåtandet. Utskottet
bar deruti ganska lösligt vidrört delningen
af den så kallade En per mille-afgiften,
hvilken Ständerna, år 1812, förklarade
böra tillhöra blesserade krigsmän. Utskottet
har icke utlåtit sig öfver den af AmiralStaterne
begärda fördelning emellan Cassorna,
och jag anhåller derföre, att Utskottet
ville göra en underdånig hemställan,
det Kongl. Majrt täcktes göra denna fördelning,
på sätt honom lämpligt synes.
Friherre Lagerbjelke ^ Johan: Före
kommen
af Grefve Cronstedt, med hvilken
jag lill alla delar förenar mig, får jag blott
anhålla om återremiss.
Herr Lefre'n} Johan Pehr: Jag bade
ej ämnat yttra mig nu, då fråga blott är
om återremiss; men jag har begärt ordet,
i anledning af en värd Talares yttrande,
för att erindra, att Kongl. Majrt säkrast lärer
verkställa fördelningen emellan krigsmagten
af de anslag Rikets Ständer bevilja,
3o
Den 22 Maj}.
och att Ständerne lätteligen skulle misstaga
sig, om de ville göra fördelningen sjelfve.
För öfrigt får jag tillägga, att i afseende på
pensioner har SjöStaten vida mindre att beklaga
sig Öfver, an någon annan; ty våra
Generalers pensionsbelopp uppgår ej högre
an en Fastage-förvaltares vid Amiralitetet,
som bar 5oo R:dr i pension.
Grefve Cronstedt: I anledning af hvad
Herr Lefren yttrat, får jag upplysa, att ett
beslut af Rikets Ständer i förevarande fråga
ingalunda kan gå Konungens rättighet
förnär. Ty vid 1812 års Riksdag bestämde
Ständerne afgiften till Krigsmanshuset,
och då Konungen nu öfverlemnat en Proposition
i ämnet, skulle jag anse det olämpligt,
om Ständerne förklarade sig icke ega
att göra den ifrågavarande fördelningen.
Hvad pensionsbeloppet för SjöStaten beträffar,
så har Herr Lefren rätt i afseende
på Befälet, men deremot finnes intet visst
antal af pensionsberättigade bestämdt, utan
de måste vänta till dess ledighet yppas.
Hvad åter angår gemenskapen, så få de åter
forst pension vid 60 års ålder, ehuru de
ofta nödgas taga afsked vid 4° år.- Vid Arnuen
är deremot Soldaten pensionsmässig
vid 5o års ålder.
Herr Lefre'n: Det är väl sannt, att icke
hvar och en af AmiralitetsKrigsmansCassan
kan få pension vid afskedstagande, utan att
Den 21 Maji.
3i
der endast finnes ett bestämdt antal pensionsberättigade;
men 24 §. i Reglementet
bestämmer deremot, alt den Officer, sorn ej
ban få pension, får stå qvar och behålla
sin lön under tiden; hvilket tyckes vara en
skälig ersättning för hans Väntan, Sådant
går icke an i Armeen.
Grefve Cronstedt: Han- får icke stå
qvar, med. lön på Stat, utan så vida lian
tillika gör tjenst; och då torde fördelen
icke vara så betydlig.
Herr Lefren: En pensionsmässig Sjö
Officer
har optionsrätt att tjena, eller ej,
under afvaktan af ett ledigt rum å PensionsStaten,
Vill han ej lemna tjensten, förrän
pension erhålles, så får han ej anmälas lill
afsked.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Lan dt Marskalken framställde
propositioner, blefvo StatsUtskottets under
N:o i45 och 146 meddeldte ifrågavarande
Utlåtanden, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitterade.
Föredrogos ånyo i ett sammanhang följande
StatsUtskottets den 18 srStjiclne April
afgifne, och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden;
N:o 147* Angående RiksStatens Atton
-
32
Den 22 Maji.
de IIufvudTitel för allmänna och extra utgifter.
N:o i48. I anledning af väckte Motioner,
rörande förändring i nuvarande fångföringssätt,
samt ersättning för brottslingars
gripande, vårdande och förseende med sängkläder.
N:o 14p. I anledning af Kongl. Maj:ts,
i Dess Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof, gjorde framställning,
angående medel lill ombyggnad af
den så kallade Lejonbacken vid Stockholms
Slott.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Den
Kongl. Propositionen föreslår, att anslaget
af 5ooo R:dr till jordersättningar för Södertelge-
och Götha Canaler, hvilket hittills
varit uppfördt på g:de HufvudTiteln, borde
öfverflyttas på den nu förevarande 8:de
HufvudTiteln. Utskottet har deremot ansett
det böra qvarstå på den g:de, såsom
varande ett anslag för handeln och näringarne.
Men då GöLha Canal väl någon gång
måtte blifva färdig, och icke erfordra vidare
anslag, synes det vara riktigare, att
efter Kongl. Maj:ts åsigt uppföra dessa jordersättningar
här bland extra och således
tillfälliga utgifter. Jag tillstyrker derföre
bifall lill den Kongl. Propositionen i denna
del.
Herr
Den 11 Maji.
33
Ilerr Hjerta, Gustaf Adolf: Utskottet
liar uti sitt Utlåtande, rörande frågan
om Hästafvelns förbättrande, alldeles missförstått
den del af min Motion, som handlar
om Stohållningar i Skåne, då Utskottet
säger, att jag yrkat medels anvisande ”för
”underhåll af ytterligare tio eller femton
”Ston vid hvardera af dessa så kallade Fi”1
ia !S tu te rier.” Jag har aldrig proponerat
någon tillökning af FilialStuterierne i Skåne,
men väl att nya sådana måtte inrättas
i andra delar af Riket, på det nyttan
af denna inrättning måtte sträcka sig till
alla delar af landet. För' öfrigt bekänner
jag, att jag finnér den summa'af 7000 R:dr,
som Utskottet anslagit för Hästafvelns förbättrande,
vara knapp, och hvar och en
med sakkännedom inser lätt, huru litet i
Stuteriväg dermed kan uträttas; men med
kännedom om de svårigheter Utskottet haft
att finna tillgång, äfven för detta ringa anslag,
vågar jag nu ej yrka dess förökande.
Hvad åter angår de 1000 R:dr, som Utskottet
anslagit till löneförbättringar åt Tjenstemän
och Betjente vid Stuterierne, önskade
jag, att utväg till någon tillökning deruti
kunde finnas. Ty om ifrån dessa 1000 R:dr
afdrages den löneförbättring, som oundgängeligen
erfordras för ringare betjente, så
återstå blott 3oo R:dr åt hvardera af Cheferne.
Jag minnes väl ej bestämdt, till huru
högt belopp deras nu varande löneför26
H. 3
34
Den aa Maji.
måner bestiga sig, men att de utgöra mellan
12 å i3oo R:dr, är hvad jag med visshet
erinrar mig. Med ett tillägg af blott
3oo R:dr skulle StuteriCliefernes löner ej
uppgå till mer än omkring 1600 R:dr B:co,
alla förmoner inberäknade, och således blifva
3oo R:dr mindre, än hvad Utskottet föreslagit
för en Andra Major vid indeldta
Cavalleriet. Jag öfverlemnar nu till livar
och en med kännedom af förhållanderne
att döma, om dessa båda Tjenstemäns tjensteåligganden
ens kunna jemföras, och om en
Chef för ett Stuteri, med dagliga, ja stundeliga
tjenstegöromål, och meden oundviklig
Representations-skyldighet, kan anses
född med 1,600 R:drs löneinkomst. Huru
skola skicklige, kunnige och oegennyttige
StuteriChefer erhållas, om de ej kunna påräkna
åtminstone en tarflig utkomst. Utskottet
säger slutligen: ”1 afseende på Ottenby
f. d. Stuteri, får Utskottet upplysa,
”att Arrendet å Kungsgården först med Mid”faslan
år 1842 tilländagår; hvadan Utskot”tet,
då frågan om dess upphörande dessförinnan
icke i behörig ordning blifvit
”väckt, anser sig om Stuteriinrättningens
”återupplifvande derstädes nu icke kunna
”afgifva yttrande.” Jag anhåller, att Utskottet
måtte tillägga, att, om de återstående
arrendeåren af Ottenby Kungsgård, genom
träffadt accord skulle kunna med ringa
kostnad inlösas, Kungsgården då måtte
anslås till Stuteriinrättning, utan afdrag
Den 11 Maji.
35
eller minskning i de anslagne 7000 R:dr B:co,
hvilket icke torde böra anses vara för högt
beräknadt, enär Ottenby enligt nu varande
Arrendecontract endast gifver ^26 T:r 20
k:pr Spanmål, hälften Råg och hälften Korn,
samt Ottenbylund icke mer än 4ooo Lfg hö.
Friherre Klingspor, Fredrik Philip,
anförde skriftligen:
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition omnämner
att, ehuru förslaget öfver kostnaden
till ombyggnad af Lejonbacken vid Kongl.
Slottet sitl.Riksdag uppgafs endast till 120,000
R:dr, det sedermera visat sig, att samma
kostnad medtager omkring 200,000 R:dr.
Detta missförhållande anser jag mig, i
egenskap af Chef för Slottsbyggnaden vid
Kongl. ResidenceSlottet, pligtig att upplysa,
och får med anledning häraf äran nämna,
att då detta arbete först kom i fråga,
uppgjordes tvenne alternativa förslager, nemligen
ett för verkställandet med grofhuggen
granit på 141,299 R:dr 32 sk., samt ett i
finhuggen sådan sten, på i5g,j25 R:dr 16 sk.
Kongl. Maj:t täcktes derefter genom
Nådig Skrifvelse af den 29 Januarii 1824
anbefalla, att arbetet skulle verkställas i likhet
med den förut uppförda Logårdsmuren,
vid hvilken det sistnämnde alternativet, eller
finhuggen granit, är begagnad.
3*
36
Den a i Maji.
i
Väl är det mig bekant, att, på Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning, ett förslag blifvit
npprättadt, soni upptog en ringare summa,
men med detsamma hafva hvarken jag eller
Architecterne vid det Verk, för hvilket
jag ansvarar, haft någon slags befattning.
Då likväl äfven nämnde af mig nppgifne
förslagssumma af nära 60,000 R:dr,
sedermera befunnits otillräcklig, är det min
skyldighet förklara, det jag vågar hoppas, alt
Rikets Höglofl. Ständer täckas gunstigt i öfvervägande
taga, alt betydliga svårighel&r
möta vid uppgörande af kostnadsförslag till
ett arbete af den beskaffenhet som det ifrågavarande,
hvilket i mångå afseenden fordrar
grannlagenhet, och visserligen icke kan
jemföras med något annat i Sverige. Det
står nästan icke i mensklig förmåga, att vid
denna beräkning förekomma felaktigheter,
helst en mängd omständigheter dervid ej
kunna utrönas, förr än sjelfva arbetet blifvit
börjadt, och ofta ej förr än det till mer
eller mindre betydlig del hunnit framskrida.
Deribland räknar jag hufvudsakligen,
utom utvidgning i den först uppgjorde planen,
beskaffenheten af den sten, som till
denna byggnad måste begagnas, hvars användbarhet,
aldrig förr, än under sjelfva bearbetandet,
kan utrönas, såsom t. ex. bland
annat, då en skärf springer ur en skarp och
nära färdighuggen kant, hvarigenom en kost
-
Den 22 Maji.
h
Lar sten, oaktadt all dervid använd försigtighet,
möjligen kan göras obrukbar, och
hvaraf vållas kostnader, som omöjligt på
förhand kunna bestämdt uppgifvas.
Jag vågar likväl försäkra, att all möjlig
hushållning varit och skall blifva vid
arbetet iakttagen. Dock torde Rikets Högloft
Ständer behaga öfverväga, alt denna
byggnad måste så verkställas, att den står
i förhållande till det öfriga af ResidensSlottet,
hvars fullkomliga hela jag alltid
skall tro Nationen ega en lika högtidlig,
som dyrbar, förbindelse, att åtminstone icke
låta ' försämras; hvarför ock detta arbete
torde böra betraktas ifrån en annan synpunkt
än vanliga Byggnadsfrågor, vare sig
ofvan eller under jord, så i afseende på
Ekonomi sorn nödvändighet. Tiden skall visa,
jag smickrar mig dermed, att det praktfulla
och solida jag åsyftat, slutligen skall
så blifva befunnit.
Jag anhåller, att detta anförande varder
remilteradt till StatsUtskottet, och med
de öfrige RiksStånden communiceradt.
Herr Nordenanckar, Gustaf: I enlighet
med det yttrande .jag afgaf i början af Riksdagen,
i anledning af Herr Hjertås Motion
om Stuterierne, tager jag mig friheten erinra
om behöfligheten och ändamålsenligheten
af en Stuteriinrättning vid Ottenby
Kungsgård, då i Småland, der ett Husar
-
38
Den 22 Maji.
Regemente är förlagdt, ingen Stuteriinrättning
förut finnes, hvilket gör remonteringarne
både svåra och dyra. Olägenheten
häraf tror jag kunna afhjelpas genom den
föreslagne Stuterilnråttningenvid Ottenby,
helst flere af de Herrar, som förstå saken
bättre än jag, förklarat, att localen är tjenligare
för en sådan Inrättning än något annat
ställe i Sverige. För min del skulle jag
i denna fråga gerna se, att ungefär samma
förhållande inträffade, som då Parlamentet
i Frankrike tvang Ministern att mottaga
dubbelt mot hvad han begärt för Hästafvelns
förbättrande. Utskottet liar för Stuterierne
föreslagit ett sammanlagdt anslag
af 8,000 R:dr. Jag skulle vilja föreslå, att
detta ytterligare ökades med arrendet af
Ottenby Kungsgård, och jag får dervid tillägga,
att ehuru det nuvarande arrendet ej
tilländalöper förr än 1842, tror jag mig dock
med säkerhet känna att Arrendatorn mot
billiga vilkor är färdig att afstå derifrån. Jag
har tillskrifvit honom härom, och införväntar
med det snaraste hans svar, hvilket jag utbeder
mig, få meddela Utskottet. I händelse
Utskottet då skulle finna, att vilkoren ej
äro alltför dryga, torde det ej vara olämpligt,
om anslaget för Hästafvelns förbättrande
ökades med öfverlemnade af Ottenby
Kungsgård, för alt der anlägga en StuteriInrättning.
Grefve von Schwerin, Fredrik Fogis
-
Den 22 Maji.
39
laus: I anledning af StatsUtskottets Utlåtande
N:o 149, rörande medel till Lejonbackens
ombyggnad, utbeder jag mig att få yttra några
ord. Bland de Handlingar, hvarpå Utskottet
baft tillgång till ledning vid frågans
bedömande, bar, hvad köstnadsförslagerne
och de redan bestridde utgifter beträffar,
endast en promemoria af Hof-Intendenten
Pfeifer och Hof-Archilecten Nyström kommit
Utskottet tillhanda, enligt hvilken första
koslnadsförslaget upptager 130,000 R:dr,
och det sednare 80,000 R:dr derutöfver, eller
tillsammans 200,000 R:dr. Å denna
Promemoria finnes en påteckning af Ståthållaren
Friherre Klingspor, så lydande:
”Härvid anser jag mig böra anmärka: att
”hvad kostnaden beträffar, oaktadt jag med
”fullt förtroende fäster mig vid Architecter”nes
åtgärd och bedömande vid Calculens
”uppgörande, jag icke vågar anse föreskrif”ne
totalsumma böra kunna bestämdt upptagas;
utan för min del tror, att någon
”ännu ytterligare tillökning i kostnaden bor”de
påräknas, ja ända till 200,000 R:dr.”
Men nu uppgå kostnadsförslagen redan tili
300,000 R:dr, och torde derföre Friherre
Klingspor sjelf förklara sin mening med denna
påteckning. Vidare torde jag få fästa
uppmärksamheten derpå,att arbetet hittills
bedrifvits med lånta penningar till ett belopp
af 155,ooo R:dr, hvilka skulle liqvideras
med 8,000 R:dr, hvilka årligen afsattes
af Slottsbyggnads-anslaget, som inalles
4°
Den 21 Maji.
utgöv 25,ooo R:dr. Men dessa 8,ooo R:dr
räcka ej ens lill räntorne. Utskottet har
derföre föreslagit all 120,000 R:dr nu på
en gång måtte betalas. Det återstår icke
destomindre en redan åsamkad skuld af några
och 3o,ooo R:dr, till hvars liqviderande
på förutnämnde sätt åtgår 7 eller 8 år,
oberäknadt den ytterligare kostnaden för arbetets
fullbordande. Kongl. Majit har likväl
icke velat begära mer än 120,000 R:dr,
i den förmodan, alt de öfrige kostnadeine
skulle kunna bestridas med en sådan årlig
afsättning af Slottsbyggnads-anslaget. Den
kan likväl omöjligt räcka till, med räntebetalningar,
och följden mäste blifva, att vid
nästa Riksdag visar sig ny skuld. Jag skulle
derföre anhålla, att Friherre Klingspor
ville upplysa, hvad han förstår med de orden:
ja ända till 200,000 R:dr y äfvensom
huruvida kostnadsförslagen blifvit granskade
af ÖfverlnlendeutsEmbetet,
Herr Ribbingj Arvid: Då erfarenheten
visat, att Ottenby Stuteri gifvit de bästa
och härdigaste hästar och det för det bästa
köp, emedan hästarne der kunna gå ute
både vinter och sommar, skulle jag anse
som en verklig misshushållning, att icke
begagna lägenheten för en Stuteri-Inrättning.
Jag yrkar derföre ej■»blott att Kungsgården
dertill upplåtes, utan ock att ett anslag
beviljas för en gång till hästars inköp, emedan
sådant nödvändigt fordras för inråttan
-
Den 22 Maji.
de af ett Stuteri. Och då det märkliga förhållande
här inträffar, att 2:ne vigti ga ändamål,
som väl eljest vanligen fordra sine
serskildte anslag, här vinnas genom ett,
nemligen en god hushållning för Riket i det
hela, och ernående af ett vilkor för Rikets
försvar, att Cavalleriet är beridet på dugliga
hästar, enär man vet att de Danska hästarne,
som hitföras, e.j äro serdeles duglige
för krigstjenst, så anhåller jag, attStatsUlskoltet
ville taga denna sak i ett serdeles
behjertande och ej för mycket hushålla, der
tillfälle gifves till en så rik ersättning.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Först
anhåller jag att få förena mig med Herr
Crusenstolpe mot Utskottets förslag, alt låta
anslaget lill jordersättningar för Götha
Canal qvarstå på rpde Ilufvudtiteln, och ej
i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
öfverflytta det till den 8:de. Jag
grundar min anmärkning derpå, att Rikets
Ständer förbundit sig att godtgöra alla de
ersättningar för jord , som fordrades i och för
Götha <Cannls anläggande, och hvilket också,
så vidt möjligt var, skett i jord eller Hemmansräntor,
eller af Statens Ordinarie inkomster,
sorn deraf förminskats; men någre
få af desse ersättningar, och egentligen den
till Söderköpings Hospital, måste i brist af
jord eller räntor lemnäs i contant. Hade
desse ersättningar kunnat gifvas äfven i jord
eller räntor, hade, ingen fråga uppstått att
4*
Den 22 Maji.
föra anslaget på q:de Hufvudtiteln, och jag
ser således icke något skäl, att det af denna
Titel utgår, och förminskar Titelns tillgångar
för dess egentliga behof, dertill ständigt
fortfarande utgifter för Canal-anläggningar
icke lämpligen kunna räknas. Jag
yrkar derför, lika med Herr Crusenstolpe,
att den Kongl. Propositionen om anslagets
uppförande å 8:de Titeln må bifallas, intilldess
man möjligen funnit utväg att till
desse ersättningar anordna jord eller Hemmansräntor.
I sammanhang med anslaget för fångars
skjuts och underhåll, har Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer, att hos Kgl. Majrt
i underdånighet anhålla: ”alt, till minsknings
beredande för öfrigt i Fångkostna”derne,
vederbörande Embetsman och Au”ctoriteter
allvarligen anbefallas, att iakttaga
”de af Rikets Ständer i deras underdåniga
”skrifvelse af den 23 Oct. iSaö i sådant
”ändamål föreslagne åtgärder, i afseende på
”inskränkning i Fångforslings-anstalterne i
”allmänhet.” Jag får i anledning häraf upplysa,
att Kongl. Majrt, uti ett d. 29 Januarii
1824 aflåtit Nådigt CirculärBref, anbefallt
iakttagande af en del af de af Rikets
Ständer föreslagne föreskrifter i ämnet, samt
ålagt Landshöfdingarne, dels att yttra sig
om de öfrige, dels sjelfva uppgifva de vidare
anstalter, som kunde till fångkostnadernes
förminskning på hvart ställe synas
Den 22 Maji.
43
lämplige. Sedan desse Landshöfdingarnes
Utlåtanden inkommit, utfärdades ett nytt CirculärBref
af d. i3 October samma år, hvari
de vidare stadganden i frågan meddeldtes,
som ansågos kunna leda till ändamålet, äfvensom
KammarCollegium och StatsContoret
anbefalltes att föreslå de ytterligare anstalter,
som de sedermera kunde utfinna för att
minska ifrågavarande kostnader. Jag tror
således att allt, som i berörde ämne lämpligen
kunnat göras, redan är gjordt, och
att det icke, tjenar till något, att anbefalla
iakttagande af så nyligen utfärdade föreskrifter.
Friherre Klingspor synes i dess afgifne
yttrande vilja antyda, som skulle den i
Kongl. Majrts Proposition vid sista Riksdag,
rörande Lejonbackens ombyggnad , dertill
upptagna kostnadssumma af omkring 120,000
R:dr icke vara grundad på Friherrens förslag,
utan att deremot de af Friherren uppgifne
kostnadsförslag uppgingo, det ena till
141.299 R:dr 32 sk. med grofhuggen granit,
och det andra till i5g,2j5 R:dr 16
sk. med finhuggen granit. Att likväl desse
kostnadsförslag, enligt Friherrens egen
uppgift i sin till StatsUlskottet aflemnade
Promemoria, till Kongl. Maj:t ingifne
vid slutet af år 182.3 icke kunde grundlägga
Kongl. Maj:ts Proposition i frågan, aflåten
i Januarii samma år, lärer vara klart,
och att således andre kostnadsförslag der
-
V
44
Den 22 Maji.
före begagnats. Jag erindrar mig med mycken
säkerhet, att innan Kongl. Maj:t vid slutet
af år 1822 fattade sitt beslut om framställning
i frågan till Rikets Ständer, kostnadsförslag
var genom Friherre Klingsfors åtgärd
uppgjordt, uppgående till högst 180,000
Rrdr. Detta förslag, hvilket syntes mig nog
lipgt, lät jag enskildt granska af ÖfversteLieutenanten
Lidströmer, sorn nedsatte detsamma
till ii.3,ooo R:dr, Balustraden oberäknad,
hvartill materialier, efter hvad han
trodde, serskildt skulle finnas alt tillgå;
och i anledning häraf uppgafs kostnaden
vid sista Riksdag till omkring 120,000 R:dr.
— Om, såsom Stats Utskottet föreslagit, det
begärdte anslaget af 120,000 R:dr, nu beviljas,
t vi fia r jag icke, att utvägar skola finnas
till bestridande af de öfrige kostnaderne,
utan vidare anslag; serdeles som det
sista kostnadsförslaget blifvit granskadt af
ÖfverlntendentsEmbetet, ocb ingen anledning
är att detsamma skall öfverskridas.
Friherre Sprengtporten s Jacob Wilhelm:
I samma mån, som Statens tillgån
gar
äro knappa, är det angeläget att så använda
desatnma, att de blifva t il I rack I i ge
till ändamålens vinnande, och dertill fordras,
att man anförtror företagens ledning
och utförande åt skicklige personer; men
skickligheten bör belönas, och det är ej att
förmoda, att personer allt framgent skola
finnas, hvilka med egen uppoffring åtaga
Den 2a Maji.
45
sig så ansvarsfulla befattningar, som en StuteriChéls.
Jag förenar inig derföre med.
Herr Hjerta i anhållan om tillökning i det
anslag StatsUtskotlet tillstyrkt för Stuteri
O
t «/
Clieferne vid Strömsholm och Dahlby. Likaledes
är jag ense med Herr Hjerta i hvad
han anfört om en Stulgiilnrätlning vid Ottenby.
Friherre Klingspor: I anledning af
hvad någre Talare här nyss anfört rörande
anslaget till Lejonbackens ombyggnad, får
jag ytterligare förklara, att från det Embetsverk,
hvars Chef jag har den äran alt vara,
har icke något annat kostnadsförslag
öfver denna byggnad aflåtits till Kongl.
Majrt, än de anie jag i mitt skriftliga anförande
omnämnt, nemligen ett fi i/jfjooo
R:dr B:co för byggnadens uppförande afgröfhuggen
granit, oell det andra på närmare
,160,000 R:dr, för användande af finhuggen
sådan sten. Och som Kongl. Maj:t behagade
i Nåder föreskrifva, att Lejonbacken
skulle .byggas af på samma sätt behandlad
granit som Logårdsmuren, eller den å Slottets
östra, sida, nemligen finhuggen granit,
så antogs det sednare förslaget. Jag är ej
okunnig om, att en person afgifvit ett annat
kostnadsförslag å denna byggnad , enligt
hvilket den skulle kunna fullbordas för
en mindre summa; och det är också möjligt,
att den personen tilltrott sig verkligen
kunna uppföra byggnaden i enlighet
r
46 Den 22 Maji.
med detta förslag; men åtminstone kan jag
våga försäkra, att han då omöjligt kunnat
göra det med den sorgfällighet och nog
granhet,
som nu blifvit iakttagen. Hvad
åter angår min påteckning å Herrar Archi-'
tecters uppgift på den ytterligare summa,
som de ansågo fordras till byggnadens fullbordande;
så vgr förhållandet dermed, att
Architecterne ansågo byggnaden kunna fulländas
för tillhopa 180,000 R:dr; men jag
sade, att jag ej vore vän af för knappa
kostnadsberäkningar, och att det vore bättre
att taga till för mycket och återlemna
öfverskottet, än.calculera för liten kostnad;
hvarföre jag också påtecknade, att jag trodde
kostnaden för arbetets verkställande till
slut säkerligen komma att uppgå nära till
200,000 R:dr R:co. För öfrigt får jag tillägga,
att jag icke skall underlåta meddela
StatsUtskottet alla de upplysningar Utskottet
i delta ämne önskar.
Grefve von Fersenj Hans j uppläste
följande:
Vid StatsUtskottets under öfverläggning
varande Utlåtande (N:o 147) innehållande
8:de HufvudTitelns Statsreglering, tagerjag
mig friheten anföra några ord, i anledning
af det utaf StatsUtskottet föreslagne
anslag af allmänna medel till hästafvelns
förbättrande inom landet, och torde det
tillåtas mig i nämnde ämne få yttra mina
åsigter. Enda utvägen till vinnande af häst
-
I»
Den 22 Maji.
47
afvelns förbättring i vårt land, hvilken i
hög grad af nöden påfordras, är, enligt
min öfvertygelse att från grunden bilda ett
systematiskt behandlande af hästculturen,
och, då StatsVerkets för andra oundgängliga
behof hardt anlitade tillgångar ej kunna
medgifva stora anslagssummor, bör man använda
de medel Staten till ändamålet kan
bestå, för att med säkra steg komma till
målet, och ej, med omtankan endast fästad
på förskaffande af större qvantitet, förbise
qvaliteten af det som produceras, samt
icke heller med palliativer qvarhålla oss,
hvad hästculturen beträffar, på den låga
punkt, hvarpå vi äro. Ett annat lands författare,
hvilken bearbetat detta ämne, har
uppgifvit några punkter, hvilka oungängligen
böra tagas till grund, då fråga är om
upphjelpande af ett lands hästafvel. Dessa
punkter, hvilka jag till alla delar gillar,
torde jag få äran anföra, emedan från dem
är man tvungen utgå, om man vill göra
något väsendtligt i denna sak. Första punkten
innehåller:
Alt enda och bästa medlet till förbättrandet
af hästafveln uti ett land, är en på
Statens bekostnad underhållen LandtstuteriInrätlning.
I '
Den andra: Ett hufvud vilkor för Landtstuterilnrättningens
ändamålsenliga bedrifvande,
är att ej beskällare af olika racer,
utan endast af en, kanhända högst z:ne,
48
Den 22 Maji.
en af rid- och en af vagnshästslag, med uteslutande
af alla öfriga, begagnades till betäckning
i landet.
Den tredje: Att endast Hingstar af ädel
ouppblandad blod böra begagnas såsom
“landtbeskällare, och härtill ej utväljas oädla
med uppblandad blod.
I följd af dessa hufvudpunkter, tager
jag mig friheten lästa uppmärksamheten på
i hvad mån vi, inom vårt land, vid våra
Stuterier ega dessa reqvisita. Hästculturn
har, såsom Herr Hjerta, med största skäl i
dess Motion anmärkt, blifvit systematiskt
motarbetad. Vid våra Stuterier ega vi att
framvisa en profcharta på alla länders hästracer,
ehuru till det mesta uppblandade,
få rikligt ädla, och allsingen bestämd ren
race, som otvifvelaktigt vore den ändamålsenligaste
till landtracens upphjelpande. Likväl,
enligt mitt satt alt fatta våra Stuteriers
organisation, äro de af både Stam- oell
Landtstuferinatur; det vill säga, att Stuteriet
remonterar till en del Landtstuteriet,
och således uppföder de flesta af de beskälare,
som sedermera till betäckning i
landet utgå. Men något Stamstuteri, hvarifrån
Landtstuteri remonteradés, endast af
2:ne inom sig fullkomligt bibehållna rena
och ädla racer, ega vi ej. I följd härutaf
får jag vördsammast, i händelse af återremiss,
Utskottets bepröfvande underställa:
att
Den •xo. Maji.
49
att den föréslagne anslagssumman 8000 R:dr
B:co må förhöjas till 10,000 R:dr B:co årligen,
örn möjligen tillgång dertill funnes,
eller ock, att de 8000 R:dr B:co om året,
Utskottet föreslagit, åtminstone oafkortadt,
utan afdrag af löneförhöjningar, måtte komma
hästafvelns förbättrande till godo, och
användas uteslutande till bildandet af ett
Stamstuteri vid det af nuvarande Stuterier,
hvars loeal för ändamålet vore bäst passande;
och att vid detta Stamstuteri endast måtte
propageras ren-ädel ouppblandad race,
på det att Landlstuteriet, som från detta
Stamstuteri remonterades, ehuru först småningom,
dock i framliden mätte blifva sammansatt
af beskällare af endast ädel fullblods-race,
till förbättrande, eller kanhända
rent af till bildande af en god landtrace i
landet. — Jag styrkes så mycket mer i denna
anhållan otn penningeanslagets användande
till Stamstuteri, som, utom det alt
man då en gång började utgå från den
punkt, hvarifrån man borde utgå, antalet
af i Sverige på allmänna medel underhållne
beskällare, ej är så ringa, och lill och
med enligt lågt upptagen calcul, bör det,
som finnes, kunna suppleera T% och till och
med nära nog £ af landets årliga hästbeliof.
Således är vårt land, hvad numerairn
af landtbeskällare beträffar, ej i proportion
långt efter många länder. — I öfrigt om
Utskottet skulle fästa någon uppmärksam
26
H. 4
5o
Den 17. Maji.
liet vid det jag nu föreslagit om anslagets
användande, får jag äfven vördsammast föreslå,
att, då ofta förnyade häst-transporter
medföra förökad kostnad, förutsatt att
Stamstuteri icke utan införskrifning från
främmande länder kan hildas, den summa,
som anslaget för dessa 5 åren utgjorde, vore
disponibel att lyftas å en eller tvenne
bestämda terminer, då ÖfverSlyrelsen öfver
Stuterierne försattes i tillfälle, att, på
ett för ändamålet gagnande sätt, kunna på
en gång uppgöra större köpslut, och dessutom
ej för mycket af anslagssumman komme
att åtgå till transportkostnad.
Dessa äro de få ord jag har att, i afseende
på Statsmedlens användande till hästafvelns
förbättrande, anföra, och får jag, i
händelse Utlåtandet skulle blifva återremitteradt,
hemställa, att detta yttrande måtte
få åtfölja återremissen med vördsam anhållan
hos Utskottet, att ej utan afseende
lemna det af mig föreslagne bildandet af
ett Stamstuteri för anslagssumman, hvilket
Stamsluteri tillika med Landtstuterilnrättningen,
enligt mitt begrepp, är den enda
säkra grundvalen, hvarpå vi kunna bygga
hoppet om förbättrandet af liästafveln uti
landet.
Utgående från den synpunkt, att ej
häst-afvelns förbättrande uteslutande kan
byggas endast på Stuterierne, utan, likasom
Den 52 Maji.
5i
i alla andra Länder, der denna näringsgren
hunnit till någon höjd, förnämligast måste
vara en följd af individens medverkan
till det allmänna nyttiga och goda, tager
jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att ringa eller intet har man att inom
Fäderneslandet vänta sig af den enskilda
industrien i denna väg. Mången tror jag
skulle medverka till det allmänt gagneliga
ändamålet, hästafvelns upphjelpande, och
derigenom öppna sig utväg, att på detta
sätt kunna realisera de i vanvärde fallne
landtmanna-producterne, om endast någon
utväg vore till afsättning för de hästar, som
inom Landet produceras. Brist på afsättning
är vid hästculturen, likasom vid hvar
annan näringsgren, det band, som mest återhåller
dess fortskridande. Hvad hästhandeln
beträffar, äro vi på den punkt, att
den, som vill köpa, har svårt få en vara,
värd det äskade priset, och en säljare är
nödsakad att hålla sin vara dyr, för att vara
något skadeslös för de mödor, omkostningar
och risque, han i och för dess production
haft. Den förra olägenheten upphör,
så fort god och bepröfvad vara kan presteras,
hvilket ofelbart bör inträffa genom
Landtstuteri-inrättningens ordentliga handhafvande
och skötsel. Då varan är god,
betalar köparen derföre gerna ett drygare
pris, och är den goda varan begärlig och
afsättning derå kan påräknas, öfvertygas
4*
Den 11 Maji.
producenten om nyttan af, att endast producera
det som är godt, emedan afsättningen
af det dåliga uteblifver. Men brist på
afsättning, äfven af god vara, hindrar individen,
att utan egen uppoffring medverka
till hästafvelns förbättrande. Genom lättad
afsättning åter tror jag hästafveln inom
Landet snart skulle resa sig, och oss, på
spillrorne af en tili det mesta försvunnen
inhemsk landt-race, kunna för framtiden
bilda en ny. För alt i någon mån lätta
afsättningen får jag vördsammast äran föreslå,
att Rikets Ständer måtte i underdånighet
hos Kongl. Maj:t anhålla, det hädanefter,
så väl vid de yärfvade som indeldta
CavalleriRegementerne, endast till remonter
insattes i Sverige födda hästar, till en
början företrädesvis, och sedan Öfverstyrelsen
öfver Stuterierne i Riket anmält, det
hästafveln i Landet befann sig på den punkt,
att behofvet, åtminstone hvad årliga remonteringen
af våra CavalleriRegementer beträffar,
både till qvalitet och qvantitet stod att
inom Landet finna, då uteslutande Cavalleriet
endast af i Sverige födda hästar skulle
blifva remonteradt; äfvensom, att Kongl.
Maj:t Nådigst måtte tillåta Rusthållare, att
i deras vacanta hästnummer insätta målfyllige
fyllda 3 års inom Sverige födda föl,
hvilka ej för fel m. m. såsom remonter äro
oantaglige. Jag vågar hysa det hopp, att
desse föreslagne åtgärder verksammare, än
några få penninge-premier, skola bidraga
Den 22 Maji.
53
till förbättrandet och utvidgandet af hustculturen
inom vårt Land, och om än någon
elier någre skulle anse det jag föreslagit
till en höljan menligt för Cavalleriets
tjenstbarhet och fulltalighet, hoppas jag desamma
med mig skola instämma deruti, att
dessa åtgärder, ledande till hästafvelns förbättrande,
otvifvelaktigt med liden skola
gifva dubbel styrka åt denna del af vapnets
materiel, då Cavalleriet blifver beridet på
hästar af härdad, inhemsk och samma race.
Uti min föregående Motion har jag sökt,
att i någon, ehuru ringa, mån bidraga till
afsättning af de genom individers försorg
producerade hästar. Föremålet med denna
åter är, att, ehuru endast till obetydlig grad,
söka undanrödja en af de många svårigheter,
som ligger i vägen för möjligheten af
att sätta individen i tillfälle, alt förskaffa
sig goda och lill hästafvelns upphjelpande
passande hästar. För få lärer det vara obekant,
att i Meklenburg och Preussen (för
att ej nämna England) produceras hästar,
hvilka äro lill ändamålet gagneliga. Men
utom alla andra hästuppköpen vidlådande
svårigheter och risque, hafva vi ännu en
mer än alla andra Länder, den nemligen:
transport-svårigheten. I följd häraf får jag
äran föreslå en underdånig anhållan till
Kongl. Maj:t, att tillstånd blef lemnadt att
med Ångpaqueten emellan Greifswald och
Ystad kunna få ofvan däck öfverföra ett visst
54
Den 11 Maji.
antal hästar med hvarje Paquet. För många
tyckes kanhända denna anhållan vara öfverflödig;
men af egen erfarenhet känner
jag svårigheten, att få hästar hit öfverförda
från Nordtyska kusten; och då vi dessutom
ega få till ändamålet förbyggde fartyg, samt
en längre sjöresa alltid är menlig och mera
risque underkastad vid hästtransporten, tror
jag tillfället, att kunna få hästar med Ångpaqueten
från Greifswald till Ystad transporterade,
skulle vara af stor vinst för Landets
hästcultur och till lättnad för individen.
Jag styrkes i den förmodan, att ej
stora hinder och svårigheter häremot må
uppstå, deraf, att med nästan hvarje Ångpaquet
emellan London och Hamburg hästar
blifva till Conlinenten öfverförde.
Grefve Horris Claes Fredrik: Jag gör
fullkomlig rättvisa åt de Herrars nit, som
här uppgifvit förslag till hästafvelns förbättrande
och befordrande i Riket; men jag
fruktar, att de icke insett alla de svårigheter,
som härvid möta. Grefve von Fersen
har ganska riktigt anmärkt, att ett bland
de största hinder för hästafvelns fortkomst
i Landet, är det låga priset på hästar hos
oss; men Grefven typkes icke hafva gjort
sig riktigt reda för orsakerne härtill. Hästarnes
låga värde är hufvudsakligen en följd
af deras vanskötsel; och hvarföre vanskötas
de? Jo, för det större delen af Allmogen
på sätt och vis icke rår om sina hästar. De
Den 22 Maji.
55
disponeras nemligen och misshandlas af andra
vid skjutsningar, denna landsplåga, såsom
jag flere gångor förut tagit mig friheten
benämna skjutsskyldigheten. Just i den
ligger det svåraste hindret mot liästculturens
förbättring. Allmogens barn, som uppvexa
under vana, att se hästar vid skjutsningar
illa behandlas, sätta icke värde på
och vårda icke så dessa ädla djur, som fordras
till hästafvelns förkofran och underhållande.
Landtmannen vill icke eller skaffa
sig dyra hästar, då han måste risquera dem
vid våldsamma skjutsningar. Detta allt verkar
äfven derhän, att det blifver svårt att
erhålla personer, som hafva håg och skicklighet
att väl sköta hästar; och sådant lägger
ock hinder i vägen för enskilda Stuteriers inrättning
och fortkomst. Jag tror, att ehvad
man än må företaga till vinnande af en förbättrad
landtrace af hästar, jag talar alldeles
icke om någon luxrace af rid- eller vagnshästar;
så skall man häruti icke hafva någon
framgång, innan man genom skjutsningsplågans
afskaffande och andre åtgärder förstår
att gifva Allmogen känsla för hästarlies
värde och omsorgsfulla behandling. För
öfrigt bestrider jag belt och hållet Grefve
von Fersens åsigt, att, såsom medel till
häst-productionens upphjelpande, Rusthållare
måtte förbjudas, att till remonter insätta
andra än inhemska hästar. Rustningsbesväret
är nog tungt ändå; och så länge
utländska hästar kunna lättare erhållas och
56
Den 22 Maji.
för ringarepris än inländska, hvilka åtminstone
i en och annan ort icke finnas, hör
det åtminstone stå Rusthållaren fritt att
välja. Jag tror det i alla fall snart blifver
ganska svårt, att bekosta anskaffandet af remonter
till och med från utrikes orter. Dessutom
skulle ett sådant påbud, om remontering
med endast inrikes hästar, föranleda
till det allrastörsta arbitrage, i afseende på
bevisen om deras inländska födsel.
Grefve von Fersen: Till besvarande
af Grefve Horns anmärkningar mot mitt
skriftliga Anförande och mina tvenne Motioner,
rörande hästafvelns upphjelpande,
utbeder jag mig få nämna några ord. Jag
medger visserligen, alt nuvarande skjutsningsskyldighet
lägger hinder i vägen för
liästculturens förkofran, och, om anskaffandet
på ändamålsenligt sätt kunde tillvägahringas,
skulle detsamma befrämja hästafvelns
förbättrande. Den skjuts-inrättning,
som uppkoinme, genom nuvarande skjutsinrättnings
förändring i likhet med andra
Länders, blef otvifvelaktigt mera kostsam
att anlita, och i följd deraf mera allmänt,
att till resor begagna egna hästar. En följd
åter häraf vore, att man sökte förskaffa sig
goda och uthålliga hästar, och vore ej, som
nu, belåten endast med ett kreatur på 4
ben. Men äfven med bibehållandet af skjutsen
i dess nuvarande skick, ehuru än ett
tryckande onus, inser jag ej, hvarföre man
Den 23 Maji.
5/
ej bör vidtaga ändamålsenliga utvägar till
liästafvelns upplijelpande i Landet, och bibringa,
om möjligt är, något system vid
hästculturen. Min öfvertygelse är, att en
förbättrad race och ordentligt uppfödningssätt
skulle äfven i hög grad gagna deskjutsningsskyldige
sjelfve. Hvad den anmärkningen
beträffar, att bästarne i Landet äro
i lågt värde, och häst-uppfödningen följaktligen
ej lönande, tror jag, att, endast på
det vis jag föreslagit, en möjlighet är, att
utan känbart inflytande för köparen hålla
säljaren skadeslös, emedan productionspriset
å en 3-års häst kan nära nog beräknas
ej uppgå till mera än hälften emot en 5-  åring; och då jag härtill lägger, att med
god race och ändamålsenlig uppfödning kunna
med säkerhet hästar framvisas, som vid
3 års ålder äro lika stora till vexten, lika
utbildade och användbare, som vanligen de
fleste af våra nuvarande 5-års hästar, tror
jag, att ej det må vara tvifvel underkastadt,
att desse föreslagpe åtgärder skola leda till
godt resultat. Exempelvis, att hvad jag 1111
haft äran anföra, ej endast är suppositionsvis,
torde jag få citera, huru förhållandet
är i andra Länder, der häslafveln är vida
bättre än hos oss. I dessa Länder begagnas
3-års gamla hingstar med fördel till
betäckning, då man hos oss ej anser en
hingst med fördel kunna betacka förr än
Vid Sår; och förutsatt, att propagation med
outbildade föräldrar cj kan hafva annat än
58
Den 22 Maji.
menligt inflytande på fostret, och att de 3-  och 4~5rs hingstar, som i andra Länder användas
till betäckning, lemna ett godt resultat,
tyckes det bevisa, att en häst vid
3 år kan vara mera utbildad och användbar,
än man för närvarande hos oss föreställer
sig.
Att vanskötsel och okunnighet om en.
hästs ans äro till stor del orsakerne, hvarföre
våra hästar i allmänhet äro dåliga, deruti
instämmer jag; men jag delar ej den
åsigt, alt detta är uteslutande en följd af
skjutsnings-skyldigheten. Jag för min del
anser förnämsta orsaken ligga i den svältprincip,
som fullföljes vid hästarnes uppfödning.
Bättre correctiv emot detta onda,
kan ej i min tanka vara, än att målfyllige
fvllda 3-års hästar fingo vid Cavallerierne
insättas, då hvar och en öfvertygades om
egna nyttan af ett ändamålsenligt uppfödningssätt,
och månget godt ämne frälstes i
spädare åren från svält och dålig behandling.
Hvad åter angår Grefve Horns anmärkning
emot mitt förslag, att blott Svenska
hästar måtte till remonter antagas, delar
jag ej den åsigt, att detta skulle öka den
tunga, som vidlådar rustnings-skyldigheten.
För mig tyckes Indelningsverket vara grundadt
på prestationer in natura; således tyckes
det mig vara enligt med principen, och
vida mindre känbart lärer det otvifvelaktig!
Den aa Maji.
%
.blifva för hvarje rustande, att till 3 ärs ålder
uppföda en antaglig remont, än köpa
en Dansk eller annat häst för 200 R:dr B:co,
hvilket jag tror vara vanliga remontpriset.
Någon arbitrage härutinnan kan ej komma
i fråga, isynnerhet om, såsom i andra Länder,
de efter Landtbeskällare fallne fölen
vid ett års ålder märktes med Landtstuteriets
brännmärke; och i alla fall om än
denna utväg ej begagnades, bör det ej vara
stor svårighet underkastadt, att kunna
styrka, huruvida ett föl är födt inom landet
eller ej, då i förra händelsen ett afgjordt
prerogativ dermed vore förenadt.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard:
De af Utskottet föreslagne 8000 R:dr, deraf
1000 R:dr skulle disponeras till löneförbättringar
för Tjenstemän och Betjente vid
Stuterierne, och 7000 R:dr användas till
Hästafvelns förbättrande, anser jag så mycket
mindre böra beviljas, som en mångårig
erfarenhet redan visat, att alla de summor,
hvilka blifvit använda på Hästafvelns förbättrande,
äro rent bortkastade, och hafva
icke medfört den ringaste nytta; ty Svenska
Hästracerne i allmänhet äro lika små
och dåliga nu, som för 100 år tillbaka;
och nästan alla Remonter äro idel utländska
hästar, införde för det mesta från Danmark.
De till ombyggnaden af den så kallade
Lejonbacken vid Stockholms Slott upp
-
6o
Den 21 Maji.
rättade kostnadsförslag äro behäftade med
samma fel och oskickligheter, som kostnadsförslagen
till Götha Canal-byggnad. Yid
hvarje Riksdag förebär man missräkningar
och misstag, och vid hvarje Riksdag begäras
nya bidrag af Folket till denna grusbackes
ordnande efter en bättre smak. Redan
äro 120,000 R:dr Banco nedgräfde i
Lejonbacken, och ändock fordras ytterligare
80,000 R:dr dertill. Hvem ryser icke
för Lejonbacken, då han ser densamma,
utan att på minsta sätt kunna upptäcka hvart
de 120,000 R:dr B:co tagit vägen, ehuru
likväl för en så considerable summa ett ypperligt
Palats bort kunna höja sig utur gruset.
Jag tillstyrker alltså, att ingen summa
utöfver det årliga byggnadsanslaget för
Stockholms Slott må beviljas.
Herr Ribbing: Jag anhåller att få förena
mig i allt hvad Grefve von Fersen i
fråga om hästafvelns upphjelpande anfört.
Det vore önskligt, att man för detta ändamål
nu använde lika stora summor af Statens
medel, som för i oo år sedan, då skulle
snart hästculturen bringas till ett vida
bättre skick än det, hvaruti den nu befinner
sig. Lika med Grefve von Fersen, anser
jag icke skjutsningsbesväret vara det
svåraste hindret för hästafvelns förbättring,
och tror att man icke deraf bör afskräckas
från att vidtaga åtgärder till detta ändamåls
vinnande. Säkraste sättet att skona
Den 22 Maji.
de unga* hästarne från en hård medfart,
vare sig för skjutsvagnen eller plogen, är
att, såsom Herr Grefven föreslagit, få insätta
dem unga till Remontér, då man bör
hoppas, att en skonsammare och klokare behandling
vunnes. I andra länder brukar
Kronan med förmon, att köpa sådane unga
ämnen till remonter, för att under den lid,
då de sätta sig i växten, lemna dem mera
frihet och derefter insätta dem till tjenstgöring
vid Regementerne.
Friherre Ridderstolpej Fr edrik, anförde
skriftligen:
Då, i brist af nödige medel, Regeringen
varit nödsakad att neka anslag till strykning
med oljefärg af Slottstaket i Westerås,
får jag vördsamt anhålla, det Rikets Ständers
Statsutskott må genom anvisande af medel
sätta Regeringen i tillfälle att, medelst anordnande
af denna högst nödiga reparation,
undvika en betydande utgift för Statsverket.
Såsom anledning till denna min vördsamma
hemställan får jag meddela utdrag
ur, rapporter ne af den 8 Maji 1829 från
LandsKameréraren och från en Rådman, som
deltagit i besigtningen å Slottet i Westerås.
”Westerås den 8 Maji 1829.
”Med posten i afton hitkom en afskrift
”af Konungens Nådiga Skrifvelse, som bland
”annat till nästa år uppskjuter oljestryknin”gen
af Slottstaket. Detta är så mycket led
-
62 Den 22 Maji.
* 1' I ' - '
”sammare, som nämnde taks plåtbetäckning
”redan är till den grad råstad, att jag be”farar
dess totala förstöring, örn med olje”strykningen
skall fördröjas till nästa år.
”Om, såsom jag hoppas, Herr Baron dessa
”dagar tillkommer, får Herr Baron tillfälle
”öfvertyga sig om sanningen af min fruktan.
L. O. Alm,"
”Jag tager mig friheten nämna, att
”Slottstaket isynnerhet på Norra sidan är
”till den grad af råst angripit, att om ej
”i sommar denna oundvikliga reparation
"blir verkställd, Statsverket får innan kort
”säkert till någon del åtminstone låta pålägga
nytt, med större kostnad. Detta förhållande
har jag trott mig skyldig meddela.
J. N. Bergmark.”
Om remiss häraf till StatsUtskottet får
jag härmedelst vördsamt anhålla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets under N:o 148 afgifne
Utlåtande, vid hvilket någon anmärkning
icke blifvit framstäld.
Bifölls.
Hvarefter, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde propositioner, StatsUtskottets under
N:o 147 och *49 afgifne Utlåtanden,
på grund af de dervid gjorde anmärknin
-
I
Den aa Maji. 63
gar, af Ridderskapet och Adeln till Utskottet
återremitterades.
Grefve von Fersens tvenne Motioner
lades på hordet.
Foretogs till pröfning StatsUtskottets
den 18 sistlidne April, under N:o i5o, afgifne,
och den 7 dennes e. m. på hordet
lagde, Utlåtande, angående RiksStatens Nionde
HufvudTitel.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
faller af sig sjelf, att om anslaget för jordersättningarne,
på sätt jag hade den äran
yrka vid föredragning af Åttonde HufvudTiteln,
dit öfverflyttas, det på Nionde Titeln
för hesagde ändamål uppförde belopp således
kommer att försvinna.
Grefve Posse, Arvid: Kongl. Maj:t har
i sin Nådiga Proposition föreslagit, att 20,000
R:dr skulle anslås till Egodelningsverkets befordran
i Rikets alla provincer. Detta har
StatsUtskotlet i förevarande Utlåtande afstyrkt,
men i ett annat gemensamt med Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet afgifvit
Utlåtande har anslaget blifvit tillstyrkt,
och på denna grund anhåller jag om
återremiss af det nu föredragna Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets i frå
-
/
f
64 Den 22 Maji.
gavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den 27
sisllidne April under Nio i5i afgifne, samt
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående regleringen af anslagen
under RiksStatens Tionde IIufvudTitel.
Grefve Cronstedt, Claes, anförde skriftligen:
Då
jag aldrig kan frångå den tro, att
Kongl. Majit eger full rätt att inom hvarje
Titel disponera medlen, huru han finnér
bäst öfverensstämmande med Titelns ändamål,
skulle efter denna min öfvertygelse
och åsigt ganska få anmärkningar behöfva
göras vid loide Titeln; men upplysningsvis
vill jag dock meddela dem, som jag
anser högst nödiga.
Jag får för det första betyga Utskottet
min aktning för dess erkännande, ”att
”io:de Titelns anslag ej motsvarar behofven,
”och är otillräckligt,” som orden lyda, enär
detta är första gången, mig vetterligt, StatsUtskottet
inedgifvit något sådant. Men jag
kan icke instämma i Utskottets tanka, pag.
33t), ali af denna anledning, äfvensom af
den, att Kongl. Majit icke i sin Nådiga Pro
po
-
1
Den 22 Maji. 65
position begärt större bidrag, Rikets Ständer
skulle behöfva göra framställningar till
Kongl. Maj:t om de inskränkningar och besparingar
i utgifterne för Sjöförsvaret, som
äro förenade med Rikets säkerhet, och Nationens
förmåga; ty jag tror, att Kongl.
Majit redan vidtagit dessa åtgärder, enär
Kongl Majit ej velat af Ständerne begära
ytterligare nödiga bidrag, ulan endast fäst
sig vid de högst angelägna. För att öfvertyga
Utskottet om dess fullkomliga misstag
i dess anförande, pag. 33p, ”att vid Flottans
reglering 1824 en del af materiella
”anslaget, emot dess bestämmelse, blifvit
”användt till aflöningar,” får jag öfverlemna
medföljande documenter Litt A och B,
som visa, att samma sätt, som vid GardesRegementernes
och Artilleriets förändring
ifrån Passevolance-inrättning till fasta löner
begagnats, blifvit, vid S jöArti 1 le riets reduction
af CompagniChefernes löner, iakttagit;
och inärkeligt är det, att Utskottet
ogillar denna beräkning af öfverflyttning af
beklädnad å torde Titeln, men deremot
icke anmärker en lika beräkning å 3:dje
Titeln, pag. tpp och 200, vid ti 1 lök ni n gs—
summan för ArlilleriRegementerne, der beklädnadssumman
för 200 man öfvertagen af
Konungens Regemente omnämnes, såsom
ökad tillgång.
StatsUtskottet påstår, att 3o,5oa R:dr
3 sk. p rrst. blifvit vid den år »824 sked26
H. 5
66
Den 11 Maji.
da reglering med Kongl. Flottans AflöningsStater,
tagne från Statsanslaget lill Försvarsverket
i allmänhet, samt använde till
Lönings Staten, oell således äro på ett, som
SlatsUtskoltet förmenar, mot medlens bestämmelse
stridande sätt begagnade. Utskottet
har likväl derjemte bestämdt medgifvit,
alt förstnämnde Statsanslag, eller det
till Försvarsverket i allmänhet, vid samma
reglering blifvit, som -orden lyda: lättadt
genom öfverjlyttning lill AflöningsStaten
af Coopvaerdie-karlars underhåll , m. m.
med x 4,000.
samt genom minskad beklädnadskostnad
för reduceradt Sjö Ar ti 1—
leri-manskap, med 18,000.
tillsammans med R:dr 32,ooo.
Då nu öfverjlyttningcn af förstnämnde
summa ovilkorligen mäste öka LöningsStatens
belopp, kunna åtminstone icke med
något slags rimlighet dessa 14,000 R:dr af
ofvannämnde 3o,5o2 R:dr 3 sk. 9 r:st., hvarmed
1823 års Ständers anslag till aflöning
skall vid regleringen vara öfverskridet, sägas
vara tagne eller anviste af anslaget till
Försvarsverket i allmänhet; ty om öjverflyttningen
icke skett, skulle beloppet onekligen
hafva qvarstått på och utgått af Statsanslaget
till Flottans underhåll och nybyggnad.
Hvad åter angår den minskade beklädnadskostnaden
för SjöArtilleriet till ett
värde af 18,000 R:dr; så torde det icke
Den 22 Maji.
6 7
Jeunna påstås, att SjöArtilleristers beklädnad
hörer till Flottans materiel, eller, hvilket
vill säga detsamma, att minskning i denna
beklädnadskostnad ovilkorligen bör förstärka
anslagen till materielen, utan lärer
man snarare kunna med skäl yrka, att en
sådan minskad kostnad, såsom härledande
sig från personalen, bör anslaget för densamma
tillgodokomma, antingen genom ti 11-  ökt samt förbättrad beklädnad, eller på det
sätt, sorn skett, till CompagniChefernes ersättning
i löningsväg, och, som bäst synes,
ligger i denna beklädnad, enär vid Konungens
Regemente och Prinsens Hussarer löni
ngarne för CompagniCheferne äro högst
små, i jemförelse emot deras likar vid Gardet
och Artilleriet.
Jag får således högtidligen förklara StatsUtskottets
misstag i detta fall, och tillika
yttra, att Kongl. Maj:t aldrig använt besparingar
å materiela fonden till löningar,
arfvoden eller personella fördelar, och att
jag således anser Utskottets hemställan, pag.
34o, att Kongl. Maj:t ej skulle å 3:dje och
jorde Titlarne få disponera besparingarne,
högst olämplig, och dessutom stridig emot
Ständers förut fattade beslut.
Utskottets beräkning, pag. 332, å den
brist, som uppkommer i Flottans ansedda
årliga behof af så väl de första fem åren,
5*
68
Den 22 Maji..
sora derefter, Sr felaktig deruti, att underhållet
ej kail vidtaga meri fartyg, som ännu
ej äro bygdå, enär Flottans antal ej ännu
är complett, och derjemte har Utskottet
ej afdragit ifrån denna uppgifna så kallade
brist de 48,5oo R:dr, som blifvit io:de Titelns
materiel af Utskottet tillagd efter Utlåtandet,
pag. 328—33g.
Yid StatsUtskottets summariska uppställning
af ordinarie LöningsStatsanslagen
för kommande fem år bör anmärkas, att
spannmålen under lönerne blifvit utförd
till 14,54 r tunnor, men utgör rätteligen endast
i4,533 tunnor, hvilket härrörer deraf,
att uti Kongl. Majrts Nådiga RegleringsStat
af den 2 Nov. 1824, sorn StatsUtskottet lärer
hafva följt, misskrifningar eller misstag,
sora vid 1825 års Nådiga Staters utfärdande
blefvo rättade , i så måtto egt rum,
att spannmålen under lönen för en ExpeditionsBokhållare
vid Carlskrona station blifvit
upptagen till 5o tunnor, i stället för 3o
tunnor, men att deremot en Vaktmästarelön
vid samma station eller 140 R:dr, med
derunder beräknade 12 tunnor spannmål,
blifvit alldeles uteglömd, i följd hvaraf
StatsUtskottets beräknade totala aflönings*
anslag i penningar 435,535 R:dr 36 sk. jemväl
bör tillökas med sagde 140 R:dr; men
deremot anslaget i spannmål under lönerne
med 8 tunnor förminskas.
Vidare erindras, att, sedan erfarenhe
-
Den 11 Maji.
69
ten numera vitsordat, att Civilpersonalen
vid Kongl. Flottans station i Stockholm och
Götheborg vid RegleringsStatens uppgörande
1824 blifvit för ringa beräknad, densamma
ovilkorligen måste, utöfver nämnde,
af StatsUtskottet följda, RegleringsStat, tillökas
med nedannämnde Tjenstemän och löneförmåner,
nemligen:
Vid Stockholms Station:
Pennin- Spannmål ungar.
der löner.
1 Revisor 5oo 3o tunnor.
1 Bokhållare .... 400  3o —
1 Kammarskrifvare 220 i5 —
1 Contorsskrifvare i5o. .... 10 —
Vid Götheborgs
Station:
1 Revisor 5oo 3o —
1 Kammarskrifvare 220 i5 —
Summa R:dr 1990. Sp:m. i3o tunnor,
hvilken tillökning i personalen hufvudsakligen
öfverensstämmer med den i Kongl.
Maj:ts Nådiga Förvaltnings- och RedogörelseReglemente
för Flottan af d. 29 Aug. 1825
för nämnde StaLioner utförda personal, och
jemväl blifvit provisoriskt på fyra år tillåten
genom Kongl. Brefven d. 29 Aug. 1825
och d. 22 October 1828.
Vid regleringen af anslaget för Försvarsverket
till sjöss i allmänhet får anmärkas
att, då Kongl. Maj:t för hvarje år
7°
Den 22 Maji.
serskildt i Nåder förordnar, huru detta anslag
i detail skall användas, det icke synes
böra bestämmas, att 10,000 R:dr deraf
skola ovilkorligen hvarje år afsältas till oförutsedda
utgifter.
I afseende på StatsUtskoltets hemställan,
alt af anslaget till Försvarsverket i allmänhet
fyllnaden i behofvet för Flottans
indragnings stat må tills vidare, såsom hittills,
få utgå, dock ej lill högre belopp, än
3o,ooo R:dr årligen, får jag anmärka, att
den af Utskottet så kallade IndragningsStatens
anslag, vid öfvervägande af hvad
förut är anfördt, ingalunda kan sägas hafva
hittills utgått af anslaget till Sjöförsvaret i
allmänhet eller materielen, samtatt, då en
anslagssumma skall utdelas till mer än 100
personer, hvilka alla hafva lika rätt, att
på runstycket utbekomma, hvad dem förut
lagligen blifvit tillerkändt, det måste blifva
alldeles otänkbart, att med en för knappt
tilltagen rund fyllnadssumma kunna tillfredsställa
allas lagliga anspråk, så vida
icke någre oförmodade och betydlige tillgångar
genom personers afgång från denne
så kallade IndragningsStat hastigt beredas,
och hvilka ingalunda med någon säkerhet
kunna påräknas; men dessutom, då jag förut
omnämnt Kongl. Majrts rätt att inom Titeln
disponera medlen, måste denna uppgift från
Titeln utgå. Upplysningsvis vill jag dock
meddela att, enligt Lit. A och B., synes,
Den 22 Maji.
71
att ExpectanceStaten nedsjunkit från 77,165
R:dr till 5r,c>5(j R:dr, och att således örn
summan skulle uppföras, blefve 34,000 R:dr
dertill behöflige, i stället för 3o,ooo, som
Utskottet anfört. En enkel calcul visar förbållandet,
då, enligt Litt. 13, tillgångarne
inom collinan å Staten utgöra . . . 18,000.
hvad Utskottet föreslagit 3o,ooo.
Summa R:dr 48,000;
men deremot behöfver Expectance-Staten
52,ooo R:dr.
Vidare bör erindras, att StatsUtskottet
icke observerat, att efter den nu existerande
Flottans Extra och Expectance- eller så kalla- t
de IndragningsStat fordras, utom contante
penningar, 120 tunnor spannmål in natura,
hvilka ovilkorligen måste anvisas och utgå,
samt att på samma Stat äro anviste under
lönerne 1781 tunnor spannmål, för hvilka
tillökning i penningar, då Riksmarkegången
öfverstiger 6 R:dr tunnan, efter hittills
gällande stadganden, lika ovilkorligt måste
utgå, men hvartill StatsVerket, utan serskild
föreskrift, icke eger någon disponibel
tillgång.
Jag får dessutom vid Utskottets Utlåtande
anmärka, att icke Danske Fyringsmedel
äro omnämnde såsom tillgång i och
för Fyr-inrättningen, och får åberopa de i
detta ämne förut gjorde anmälanden och
reservationer. Likaledes anser jag, att hela
7*
Den 22 Maji,
den influtne summan af BåtsmansVacauceroedlen
bör utgå lill exercice, och icke, såsom
är föreslagit, med afdrag. Jag får tillika
anmärka otillräckligheten af de å Titeln
uppförda respenningar 3333 R:dr 16 sk.,
som än ytterligare blifva det, genom den
af Utskottet föreslagne åtgärd, att från 2:dra
Titeln öfverflytta kostnaden för de militaire
personers arfvoden, som från Flottan sitta
i KrigsHofRätten,— Då på detta anslag utgå
27 Båtsmans-CompagniChefers respenningar,
de flerfalldiga commenderingar och
flyttningar, så väl af dessa Officerare, som
af andre, Flottans stationer emellan, räkenskapers
öfversänduing, årliga mönstringsförrättningav
m. m., torde denna uppgift snart
inses, och anser jag att detta anslag åtminstone
borde vara 6000 ll:dr.
Jag får äfven anmärka, att Utskotlet
icke följt samma princip vid io:de Titeln,
som vid den 2:dra och 7.'de, nemligen att
upplaga serskildta Motioner i och för tillökningar
af löner. — Vid 2:dra och 7:de
Titlarne har Utskottet tilltrott sig uppföra
ökade löner och bidrag på serskildta Motionärers
anföranden, äfvensom nya anslag
utan någons begäran; och då hade jag trott,
att Utskottet kunde fästat afseende vid en
af dess Ledamöters gjorda anmälan, rörande
någre separate lönetillökningar för C011-  structionsCorpsen, i likhet med IngenieurCorpsen,
och hvartill skäl fullkomligen kati
Litt. A.
Jemförclse-Calcul emellan Staten 1824 och den 1825 jemte Extra och
Expectance-Staten och t ill gängar nc dertill vid samma är.
1824 tlrs Stat.
Banco.
182S ärs luter. Stat.
Banco.
492414
32
3
I penningar Ord. Stat
Spanmål in Natura 5,g43 T:r å
5f: R:dr
4'3780
31696
36
_
Pä ATy byggnads Staten.
___
Coopv. karlarnes cont. underhåll
6717
34
—
440,476* 86.
D:o inquartering .
D:o beklädnad . . .
1000
1800
i
Pä BeklädnadsStaten.
D:o Spanm. in natu-  ra 5ogT:r å 5f
Machinist vid Dockan
Arfvoden tilt Båtsmans-Corpora-
2714
5oo
i4oo
32
zi
SjöArtilleri-Gorpsen per medium
årligen '
Sängkläder
Matroser och Jungmäns beklädn.
Skeppsgossars d:o
32236
3l20
6750
. 6680
4140
4*
47
21
I I
8
S:a i4,i32: 18.
200 allm. Arbetskarlars d:o . . .
Pä BeklädnadsStaten.
02,928: 14. 7.
Sjö-Artilleri-Regementerne per
medium årligen
Capotter, beräknade till halfva
498S3
3o
4
Extra och Expectance-Staten.
med alla derå upnförde
77165
7321
3i4o
6680
4* 4°
6
I
Skeppsgossarnes beklädnad . . . .
200 allmänna Arbetskarlars d:o .
71,166: 20.
47
21
I I
8
Tillgång S:a
5777i3
22
3
Behof S:a (575570
2
7l
Anm. Då man jemför 1825 års Stat med den nya verkliga Ord. för flottan, finnes att skillnaden
dem emellan utgör 44>6oo R:dr, som är anslagen till ExpectanceStatens behofver,
och uppkommer genom 8 vacanta Gommend. Capt. löner å 2000 . . . 16,000. — —
i5 d:o Premier-Löjtn. a 4°0 * 10,000. — —1
Inkomst af bortarrenderade BåtsmansCompagni-Chefs Boställen circa . . 1,800. — —
g4 permitterade SjöArtill. i 11 månader och otillsatte Matroser och Jungmän 14,200. — —
af skillnaden i Summorne
2,600. — •—
44,öoo.
26 II. p. 73.
Litt. B.
Jemförelse-Calcul emellan 1824 och 1829 års Stat, Expectance-Stat och
tillgångar dertill.
1824 <*rs Stat.
182g års Stat.
Jemte alla andra stater å andra
Calculen till samma Summa upp-  tagne
I penningar, OrdinarieStaten . .
Tillsatte vacante löner, 4 Com-  mend. Capitainers och l Prem.
Lieutenants sedan för lidet år,
först i i83o års Stat synlige,
men uppkomne af besparing
från Expectance-Staten . . . .
LotsStatens IndragningsStat af öf-  ve rlopps-Lotsar
43386g
6800
74°
I 2
—
/
Penningar
440409
12
—
/
Spanmål in natura Garnizons-  mål 5924 T:r å 5-jj- R:dr . . .
3 r
32
—
/
t= 472,oo3:44-
/
På Beklådnads-Statcn :
/
i likhet med hvad å andra Cal-  culen är upptaget för 1825,
emedan all beklädnad är ta-  gen per medium årligen....
Extra och Expectancc-Statcn:
52928
‘4
7
/
^77713
*>
5-959
Tillgång Summa
577713)22
3
Behof Summa
576891
[O
7
Anmärka. Skillnaden emellan detta års Stat och
den lätta Ordinarie är 18,072 R:dr 4° sk.
som iiro anslagne till ExpectanceStatens behof
och uppkomma genom ännu vacant-varande
16 Prem, Lieutenants-Löner å 4°°
R:dr  6,4oo. —
Arrendet för Båtsmans Chefs-Boställen 1,800. —
Skillnaden i Summorne  800. —
permitlerade Sjö-Artillerister och
otillsatte Matroser rester  9-.°72t 4°-
Summa 18,072: 4o*
När således, i mohn af afgång å ExpectaneeSlaten, denna skillnad emellan Staterne, som
nu belinnes, upphör, blifva derefter alla å ExpectaneeSlaten upptagne besparingar en fördel
för 10 HufvudTitelns Materiel och skulle desto förr inträffa, om de indragne tjensternes personal
(åtminstone de Civila) finge, liksom vid alla andra Verk, öfverflyttas på Allmänna IndragningsStaten
i stället för att gravera Flottans Stat.
Litt. C.
Stats-sJnslag för Försvars-lerket till Sjöss.
Penningar.
Spanmål
in natura
å 5 R:dr
Tunnan.
Spanmål
under Lö-  nerne.
1:0. Ordinarie AJlonings-Staten
438515
36
6423
Anraärkn, StatsUtskottet upptager pennin-  gar  •  435,535: 36. -
Tillkommer: för Construc-
tions-Olficerare  85o. — -
För åtskillige Civile personer 1,990. —- -  „ En Vaktmästare  i4o.
14J.UU J
S.'a 438,515: 36. -
Stats-Utskottet upptager Spanmål under Lö-  nerne  l4,54i:
Tillkommer: För 1 Vaktmästare. 12.
„ Åtskilige Civile
personer ... i3o.
Summa i4,683.
Afgår, hvad StatsUtskottet upptagit för mycket,
för en Expeditions-Bokhållare 20. —. -
Återstå 14,663 T:r.
2:0. Extra-Ordinarie Staten för Försvars-Verket i
allmänhet, hvarutaf Extra och Expectance-Sta-
tens penninge-anslag jemväl utgår
För Extra och Expectance-Staten, som med tiden
försvinner, erfordras dessutom för närvarande .
590000
—
—
V
3ooo
120
—
1781
—
3:o. Indeldte Räntor i Krono-Vardie för Båtsmans-  Indelningen 14,7«7 B.‘dr 40 sk. 7 runst. och för
Lotseri-Staten 65 B.:dr 8 sk. eller tillsammans
14,783 B:dr 7 runst., upptagas i enlighet med
1823 års Rikets Ständers StatsReg-
lering . . . 35,777: 38. 3.
samt SkatteTjäran från Gottland, jem-  likt Stats-Utskottets Betänkande,
3g3£ T:r å 1 R:dr 16 sk  524: 16. -
363o2
6
3
4:o. Spanmåls-upp handling och Bagerikostnader. . . .
20000
—
———
Transport
1084S17J42
3|
9543]
-1
164441
—
Penningar.
Spanmål
in natura
a 5 R:dr
Tunnan.
Spanmål
under Lö-  nerne.
Transport
ts
CO
CO
0
3
9543
.
16444
..
5:o.* Skrifmaterialierj Ved och Ljus samt Expencer
tor Förvaltningen af SjöÄrenderna, samt Gene-  ralAdjutants-Expeditionen för Flottan
n5oo
6:0. Rese- och Tractaments-penningar för Flottans
Militaire och Civile Embets- och Tjenstemän,
nuvarande anslaget 3,333: 16. -
Erforderlig tillökning 2,666: 32. -
6000
7:0. Till Öfningar för Flottans bemanning
25ooo
—
—
—
—
8:0. För Lotsen- och Fy rings-S ta terne
5oooo
—
—
—
*-
Summa
1168317
42
3
9543
—
16444
—
Värdet af 9,543 tunnor Spanmål in natura uppgår
å 5 R:dr Tunnan till
477i5
—
—
——
—
Hela Stats-Anslaget utgör således i Contant | i2i6o3a|4?| 3
Den 22 Maji.
7"J
inhämtas i Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
den 20 December 1828, hvarföre jag
får begära, att den tillökning, som härtill
fordras, mätte å Staten uppföras, nemligen:
För en Capitaine eller Major. ..... 3oo,
„ 2:ne PremierLieutenanter eller Ca
pitainer
å 200 R:dr hvardera . . 4°o.
„ 3:ne Under-Constructeurer ä 5o
R:dr hvardera i5o.
eller B:eo R:dr 85o.
Hvad Utskottets öfrige mångahanda calculer
beträffar, får jag endast hänvisa ifrån
dessa sifferberäkningar till resultaten i verkligheten
af Flottans fortskridande.
Såvida Utskottet anser, att Generaler
vid 65 års ålder kunna erhålla pension å
IndragningsStaten, i likhet med Landshöfdingar,
hoppas jag, att Utskottet äfvenledes
sätter Amiralerne i samma predicament.
StalsUtskotlet torde upplysa, hvaruti
består, eller hvartill de å rnaterielen upptagne
indeldte räntor 2621 R:dr 32 sk. äro
anslagne, emedan detta icke kan igenfås i
Utlåtandet, ej heller i 1828 års Statsreglering.
Med de ändringar, jag nu föreslagit,
skulle torde Titelns anslag blifva i likhet
med Litt. C.
Herr Crusenstolpe^ Magnus Jacob: Jag
anhåller till en början att få uppläsa föl
-
74
Den 22 Maji.
jande period af ifrågavarande Utlåtande.
Den lyder så här: ”Sorn förstärkning af
”medel för de nu kände behofven ej allenast
är högst behöflig, utan äfven synes
”dertill otillräcklig; har af denna sednare
”omständighet, i förening med den, att
”Kongl. Maj:t det oaktadt ej begärt någon
”ytterligare tillökning i anslagen, Utskot”tet
hemtat anledning till den förmodan,
”att Kongl. Maj:t lärer i nåder vara betänkt
”på sådane inskränkningar och besparingar
”i utgifterna för Sjöförsvaret, som, med iakttaget
beredande af Rikets säkerhet, öfverensstämma
med Nationens förmåga att utgifterna
åstadkomma;” hvadan Utskottet
tillstyrkt en underdånig framställning. Efter
vanlig sund slutkonst synes mig, som,
derest man annars vill draga någon mening
af hela den mystiska perioden, detta vill
säga med andra, mera begripliga , ord: Som
anslagen å denna Titel på långt när ej räcka
lill, utan densamma tvertom dag från dag
mera arbetar under sig; men Kongl. Maj:t
likväl underlåtit, att begära hvad till de
oumgängliga behofvéps fyllande erfordras;
så anhålla nu Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t
täcktes alldeles upplösa och förstöra denna
HnfvudTitel. I likhet med hvad Herr von
Schantz i sin reservation mot denna punkt
af Utlåtandet anmärkt, anser jag den föreslagna
underdåniga Skrifvelsen, lindrigast
sagt, ingalunda behöflig eller ens lämplig;
och medelst sjelfva strophen synes mig Stats
-
Den 11 Maji.
75
Utskottet liafva smidt sista länken i det system,
hvilket tyckes hafva för afsigt, att
hringa hela Svenska Sjöförsvarets materiel
under auctionsklubban.
Herr Nordenskjöldj Otto Gustafuppläste
följande:
Yid granskning af den af StatsUtskottet
uppgjorde io:de HufvudTiteln har jag
funnit mig ega skäl att göra följande anmärkningar,
som jag vördsamt anhåller att
få framställa.
Då Kongl. Maj:t, för handelns bästa
och säkerhet, begärt att få disponera hela
Båk- och Lotsafgiften, har säkerligen, ulan
att detta specielt blifvit nämndt, äfven deri
inbegripits de Danska Fyrmedlen, som, ehuru
uppburne i Helsingör, dock äro en afgift
i och för underhållet af fyrbåkarne Nådingen,
Kullen och Falster, hvadan jag
tror, att äfven dessa medel borde till Kongl.
Majlis disposition öfverlåtas, så mycket helldre,
som den uppförde Lots- och Båkmedelssumman
5o,ooo R:dr så litet öfverstiger,
hvad hittills till detta ändamål blifvit användfc,
eller omkring 48,000 R:dr, att föga
båtnad är i förbättringsväg att förvänta.
Om öfning för Aromen är ytterst nödvändig,
så gäller denna sanning i ännu högre
mått, i hvad sjömanskap tillhörer. Kongl.
Maj:t har dertill begärt a5,ooo R:dr, och
76
Den 22 Maj!.
detta är säkert det alldraminsta, som för
ett så vigtigt ändamål kan anslås, af en
Stat, nästan alldeles kringfluten af vatten.
Allt för litet har således Utskottet anordnat,
eller blott i5,ooo R:dr. Jag skulle tro, och
har äfven vid 1823 års Riksdag hört de mest
sträfviga bland StatsUtskottets Ledamöter
yttra, såsom deras öfvertygelse, att det alltid
vore Kongl. Majrts rättighet att anbefalla
uppfyllandet af alla vacanta Båtsmäns
håde Stads- och Landtnummer, för att sedan
åter sätta så mångå på vacanceafgift,
som fredstjensten möjligen kunde tåla, och
att med den sålunda inflytande vacancesumman
gifva resten den så nödiga öfningen,
att den fullt ut skulle kunna svara
emot den kärna, som fordras, när Fäderneslandet
activt påkallar sitt sjöförsvar, dag
hemställer vördsamt till Utskottet, att, i följd
af denna ide, allden vacanceafgift, som kan
inflyta för det antal Båtsmän Kongl. Maj:t,
utan att förtynga fredstjensten, behagar låta
stå vacanta på sådant sätt, som kan vara
mest förenligt med Rotehållarnes väl, må
få emplojeras till öfnings-expeditioner lör
den uppsatta delen; och hvarigenom det
först blifver möjligt, att allt hvad Staten anslår
till Sjöförsvarets upprätthållande, oförryckt
således kan emplojeras.
Iden skuld af 109,000 R:dr, hvari Flottans
administration, af oförutsedda händelser,
råkat, är visst betydlig, och väl vore,
Den 32 Maji.
77
om den med ens kunde liqvideras; men allt
hvad Utskottet för öfrigt yttrat om skulder
för ekvirke, stationers underhåll m. m. är
på intet sätt farligt för Flottans bestånd;
dels mäste omtankan så ställas, att man
har ekvirke i beredskap för kommande år;
dels äro contracterne sådane, alt de först
efler reqvisition, i mån af penningetillgångarne,
skola uppfyllas; och väl vöre, om
man för ett eller flere sekel kunde ingå
dylika contracter, då man ej behöfde fundera
på några ekeplanteringar; jag är således
ganska öfvertygad, att med den välvilja
StatsUtskottet visat iorde HufvudTiteln,
Flottan verkligen, hädanefter som hittills,
skall gå framåt, och häraf tror jag äfven
följa, afl det ej vore lämpligt, att till Kongl.
Maj:t göra några framställningar om Flottans
ekonomiska ställning, den han, mer än
troligt, redan ganska väl känner; äfvensom
jag vördsamt anhåller om den förändring,
att det, hädanefter som hittills, må vara
Kongl. Maj:ts rättighet att disponera om
HufvudTileln och dess så kallade besparingar,
såsom honom godt synes, helst under
min fleråriga erfarenhet jag väl funnit, att
besparingar å löneanslagen ofta fått godtgöra
brister i materiel-anslaget, eller uppfyllt
nya behof i materielen, men ännu har
jag icke sett motsatsen.
Ett misstag har Utskottet begått, då
fråga varit om grad- och löneregleringen vid
78
Den 22 Maji.
Flottan, emedan äfven första året en fast
obetydlig besparing tillskyndats materielen,
och då småningom ExpectantStaten upphör,
skall den stiga lill omkring 37,000 R:dr. En
annan Ledamot har till siffran bestämdt uppgifvit
detta misstag, som tillkommit deraf,
att SjöArlilleristernas beklädnad ansetts tillböra
ordinarie Staten, då den alltid tillhört
den extraordinarie, men omöjligt skulle det
vara , att nu blott anordna 3o,ooo R:dr lill
denna ExpectantStat, sorn påtagligen fordrar
mera, men som årligen minskas och
snart skall totalt försvinna; rättast tror jag
vara, att Kongl. Majit inom Titeln anordnar
härom.
Att detta yttrande må få åtfölja återremissen
af loide IdufvudTiteln, anhåller
jag vördsammast.
Hvarefter Herr Nordenskjöld munteligen
tilläde:
Derjemte anhåller jag att få förena
mig med den af Herr ContreAmiralen von
Schantz emot Utlåtandet afgifne Reservation
angående lönetillökning för Flottans ConstructionsCorps,
i likhet med hvad FortitlcationsCorpsen
åtnjuter.
Friherre äf NordinCarl Johanj anförde
skriftligen:
Den af Utskottet uppgjorde calcul öfver
tillgång och behof för Sjöförsvaret skul
-
Den 2a Maji. 7a
]e visserligen ega sin vigtighet, derest på
förhand calculeras kunde, hvad Flottan under
en tidrymd af fem år skall komma att
behöfva, dels till större reparationer, dels
till nybyggnad; men då arbetskraften finnes
upplagen på ordinarie Staten, och de
i och för arbetsplanen upptagne medel hufvudsakligen
afse anskaffning af de materiela
behofven, samt då den af StatsUtskottet
omnämnda, år 1826 uppgjorde och fastställda,
plan för Flottans nybyggnad och underhåll
antager, att etablissementernes fullbordan
endast i mån af tillgång, sedan Flottan
blifvit completteräd, skall företagas; —
och då dessutom förekommer, att, af det
för en gång begärda anslag till nybyggnad
af Fregatter och Ångfartyg, ersättning till
io:de Titeln bör utgå för de effecter eller
den arbetskraft, som af densamma förskjutes;
ti or jag, att den farhåga Utskottet hyser
om anslagets otillräcklighet är för vida
sträckt, ehuru jag visserligen icke vill
bestiida, att den största noggranhet i controll
och beräkning erfordras, för att, medelst
det begärda anslaget, fullfölja den år
1826 i Nåder utstakade byggnadsplan; och
hade visserligen anslagen, så väl för 3:dje
som iorde Titeln , rundligare begärdts, derest
ej Kongl. Maj:t vid delta som vid alla
andra tillfällen varit ledd af den öfvertygelse,
att endast det mest oundgängliga borde
äskas. Då Kongl. Maj:t sålunda sjelf i
Nåder inskränkt de begärda anslagen under
8o
Den 22 Maji.
livad Utskottet tror vara oungängligt, kail
jag icke inse behofvet af elen underdåniga
hemställan Utskottet i denna del föreslår,
hvadan jag densamma för min del afstyrker.
I anledning af den reglering af Flottans
personal, som Kongl. Majit år 1824 i
Nåder täcktes anbefalla, yttrar Utskottet
att, genom denna vidtagne reglering, en
del af anslaget för Försvarsverket i allmänhet,
blifvit mot dess bestämmelse använd
till aflöningar, samt hemställer i anledning
deraf, ”alt vid Kongl. Majrts dispositionsrätt
af besparingarne inom HufvudTitlar"ne
måtte, hvad beträffar de Titlar som
”röra Försvarsverket, fästas de vilkor, att
”besparingar, som uppstått å anslagen till
”de materiela behofven, ej få användas till
”reglering eller förbättring af löner, samt
”att uppkomne lönebesparingar böra i förestå
rummet användas till betäckande af
”brister, sora möjligen under samma tid
”kunnat uppstå å de till fyllande af materiela
behofven beviljade anslag.”
Den förutsättning, hvarifrån Utskottet
utgår, tror jag lika litet öfverensstämmer
med verkliga förhållandet, som den deraf
dragne slutsatsen, äfvensom att tillstyrkandet
hvarken står tillsammans med Grundlagens
anda eller de af 1809 och 1810
årens Ständer för Statsregleringen antagne
grunder.
För
Den 22 Maji.
8r
För att möjligen tomma till det resultat,
hvaruti Utskottet stadnat fordras, att
ur calculen uteslutes beklädnaden för VolontärRegementerne,
hvilket ock Utskottet
gjort, på den anförda grund, att beklädnaden
tillhör materieln och icke personalen,
samt att densamma 1823, vid då verkställd
reglering, upptogs på anslaget för
Försvarsverket i allmänhet.
Så väl på 3:de som iorde Titeln har
alltsedan år 1810 de värfvade Trupparnes
beklädnad upptagits bland anslaget för materieln;
men då fråga uppstår om reduction
af ett eller flere värfvade Regementer, lärer
väl, i calculen deröfver, likasåväl den
derigenom hesparda beklädnaden som löner
och gage, böra, räknas; ty ehuru sjelfva anskaffningen
af beklädnaden kan sägas tillböra
materieln, så, i samma stund den utdelas,
tillhör den ovedersägligen den personela
LöningsStaten; och då 1823 års personela
Stat utgjorde . . 4cp,4i4: 32. 3.
Minskningen i beklädnaden
för f. d. VolonlärRege
mentet
18,000.
samt Coopvaerdikarlarnes
underhåll, ifrån anslaget
för Försvarsverket i allmänhet,
öfverflyttats till
personela Staten med • 14,000. — —.
Så uppkommer härigenom
en tillgång af ... . 5^4»414: 32.3.;
26 H. 6
8»
Den 23 Maji.
då deremot 1824 års InterimsStat
utgjorde . * . 445,47^: 36. —•
samt IndragningsStaten . 77,44°-
och således S:a utgift R:dr 522,916: 36. —
hvaraf synes, att en besparing redan första
året uppkommit af 1,497: 44* 3., och
hvilken ökes i samma mån afgång å IndragningsStaten
inträffar; så att, då alla å
IndragningsStaten uppförda afgått, och ordinarie
Staten vunnit fullständig tillämpning,
Flottans materiel erhåller ifrån personela
Staten, genom den i Nåder anbefallde
reglering, en tillökning i årligt anslag
af 34,337 R:dr 44 3 r:st. Genom
denna enkla, på ziffran grundade, framställning
hoppas jag fullständigt hafva visat, det
Utskottet saknat grund för dess framställning,
att ifrån anslaget för Försvaret i allmänhet
medel dragits till personela löner;
men jag är dock af den bestämda öfvertygelse,
att motsatsen likaväl kunnat, i fullkomlig
öfverensstämmelse med våra constitutionela
Stadganden, anbefallas, i händelse
Kongl. Majit pröfvat sådant nyttigt och
ändamålsenligt. Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 3o April 1810 innehåller
de grunder, som i allmänhet ännu
tillämpas vid Statsregleringen, och svårligen
lärer någon kunna bättre uppfatta Grundlagens
anda och föreskrifter, än samma
Ständer, som den utarbetat och antagit. I
ofvan åberopade Skrifvelse öfverlemna Ständerne
till Kongl. Majit, såsom orden lyda,
Den 22 Maji.
83
att under hvarje HufvudTitel fritt och obehindradt
disponera anslagssummorne, och
detta stadgande står i fullkomlig öfverensstämmelse
med 3o §. Riksdagsordningen,
som stadgar ansvar, om emot Rikets Ständers
beslut de till hvarje HufvudTitel anslagne
summor befinnas dragne till andre
ändamål än dem, som under samma HufvudTitel
höra, eller något af Rikets Ständer
faststäldt anslag öfverskrides.
På dessa skal finner jag mig nödsakad
yrka, att Utskottet frånträder dess förslag
att inskränka Konungens hittills obestridda
dispositionsrätt inom Titlarne; emedan sådant
vore en inskränkning i den lagliga
rätt, som tillkommer Konungen, och emedan,
om den princip Utskottet synes nu
vilja införa, i sin helhet tillämpades, den
Konungen genom 64 §• RegeringsFormen tillagde
dispositionsrätt helt och hållet skulle
upphöra att hafva någon betydelse, hvilket
lika litet bör med stillatigande medgif.
vas, som en framställning, syftande till inskränkning
af Rikets Ständers fri- och rättigheter;
varande det min öfvertygelse, att,
endast genom noggrant bibehållande af Konungs
och Ständers genom Grundlagen förvarade
ömsesidiga rättigheter, Samhällsbyggnadens
bestånd och Svenska Folkets trygghet
och välmakt kunna för framtiden försäkras.
6*
84
Den aa Maji.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Sora jag i
StatsUtskottet får del af de emot ifrågavarande
Utlåtande gjorde anmärkningar, vill
jag i allmänhet till dess uppskjuta att yttra
mig öfver deni, men en värd Talare
har framställt en för skarp anmärkning,
att den något ögonblick kan lemnäs obesvarad.
Sådane sportlar för besväret äro
så hårdsraälte, att de måste genast återremitteras
till utdelaren. Han har nemligen
sagt, alt vanliga sunda förnuftet bort vara
tillräckligt för att vägleda Utskottet vid behandlandet
af denna fråga, så att anslagen
för hela Sjöförsvaret på en gång bordt föreslås
tillräckliga, att sätta det i vederbörligt
skick. Utskottet har ej kunnat dölja
för sig och sina Committenter den brist,
som för Sjöförsvarets försättande i ändamålsenligt
stånd verkligen existerar, men
på egna och Medbröders vägnar, protesterar
jag emot tillvitelsen, att Utskottet umgåtts
med någon plan att upplösa och förstöra
Sjöförsvarets upprätthållande, eller,
som Talaren trott, varit sysselsatt med att
smida sista länken i det system, hvilket
skulle hafva för afsigt, att bringa hela Svenska
Sjöförsvarets materiel under Auctionsklubban.
Jag måste återassignera denna tillvitelse
på den, som tillåtit sig att göra den.
Herr Crusenstolpe: Herr Lefre'ns sista
yttrande gifver mig anledning beklaga, att
StatsUtskottet innan det inkom med sina
Den 32 Maji.
85
förslag om 3:dje och jorde HufvudTitlarne,
ej afgaf sitt Utlåtande i afseende på de
serskildte, lill utgående på en gång föreslagne
3,5qi,ooo R:d. Det vill blifva svårt för
Rikets Ständer, att i afseende på detalj fr ågorne
vid de begge Titlarne stadga sitt beslut,
innan de fått tillfälle inhemta Utskottets
åsigt om hufvudfrågan, eller det stora
anslaget, som går löst på millioner. Jag
anhåller, att Utskottet, innan det inkommer
med nästa Utlåtande om Stals-regleringen,
målte gifva sin mening tillkänna i denna
sak.
Herr Lefrén: Någon tid efter remissen
af den Nådiga Propositionen, hade vi
den stora fördel att få höra ganska uppbyggeliga
lectioner, huru StatsUtskottet borde
förfara, och i hvilken ordning det med sina
Utlåtanden borde inkomma. Den sidan,
lill hvilken Herr Crusenstelpe tyckes hafva
allin i let, yrkade, alt man borde först inkomma
med förslag till de ordinarie utgifterne,
och sedan framställa frågan om
de öfrige; och om Utskottet nu följt denna
ordning, ehuru ej dertill tvunget af lectionerne,
mätte sådant ej vara obehagligt för
dem, som yrkat en sådan behandling. Alt
Utskottet icke sammanblandat utgifter, som
skola uppföras på årlig Stat med dem, som
utgå blott för en gång, är naturligt. Att
Utskottet får anmärkningar vid återremissen
är äfven naturligt, och jag hoppas att
86
Den 21 Maji.
följden skall blifva för Fäderneslandet gagnelig.
Denna Titel har minst att beklaga
sig öfver Utskottet. Afprutningen är här
ej större än 10,000 R:dr. Jag får för öfrigt
förklara, på Utskottets vägnar, att vi
aldrig haft en enda tanka af begär att undergräfva
och förminska Sjö-försvaret. Yi hafva
med all förmåga sökt följa vår pligt, och
om det ej lyckats oss att tillfredsställa alla
fordringar, hafva vi åtminstone den glädjen,
att få anmärkningar med hvarandra i rakt
motsatta meningar.
Herr Crusenstolpe: Oaktadt den ut
bildning
våra parlamentariska former i sednare
tider erhållit, har jag likväl ej, förr
än i detta ögonblick af Herr Lefren, hört,
att här finnas några andra sidor, än de,
som bestämmas af numrorne på bänkarne.
Vid förra Riksdagen hade jag min plats på
andra sidan, nu på denna, och om några
ätter till nästa Riksdag utdö, torde jag då
äfven få öfverflytta mig till den andra. Hvad
föreläsningar angår, hafva de aldrig varit
min sak. Jag hoppas, att Ridderskapet och
Adeln gormig den rättvisan, att jag aldrig
försökt något dylikt; ehuru vissa Utskottsbetänkanden
ådagalägga, att, om jag egt talang
och förmåga, de icke otjenligt användts
på lectioner, huru sakerna bort behandlas.
Hvarefter StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, uppå af Hans Excellence Herr
Den 22 Maji.
87
Grefven och Landt Marskalken gjord proposition,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitterades.
Föredrogos ånyo och lii föl lös följande
Allmänna Besvärs- och EkoriomiUtskottets
den 1 dennes afgifne, och den ri derpåföljde
på bordet lagde, Betänkanden:
N.‘o 101. I anledning af väckte Motioner,
om förbud emot införsel af Danska
hästar.
N:o 102. I anledning af väckt fråga,
om skyldighet förr Norrländska Allmogen,
att vara försedd med bevis alt de varor,
som af bemälde Allmoge försäljas i Stockholm,
äro af egen gårdsafvel.
N:o io3. I anledning af åtskillige föreslagne
åtgärder till lindring i rustningsbesväret.
N:o io4- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 65 förut
meddeldte Betänkande, rörande väckte frågor
om upphörande af ekonomiske besigtningar
hvart tredje år å Soldattorp, samt
angående soldatens skyldighet att sjelf underhålla
Torpet.
N:o io5. I anledning af väckt fråga,
om rättigheten till dubbel tjensteårs-beräkliing
för Lärare vid en LancasterSkola i
Gefle, och för Lärare vid alla i Riket in
-
88 Den ai Maji.
rättade LancasterSkolor, der minst ioobarn
njuta undervisning.
Föredrogs ånyo och gillades Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 12 dennes under N:o 22 afgifne, och
den 19 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
tractamente för Städernas Magistrater och
Borgersman, då de till besigtningar m. m.
för Kronans räkning varda kallade.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 12
dennes under N:o 23 afgifne, och den 19
derpåföljde e. m.' på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde hemställanden om
uppmuntran till J. E. Ekenmark, dess hustru
och 2:ne systrar, för af dem införde
förbättringar i Yäfnadskonsten.
Herr Anckar swärd, August: Jag kan
ej instämma i Utskottets Utlåtande. Jag
finner saken af så enskild natur, och så litet
ingripande i det allmänna, att jag ej
anser våra Statsbidrag böra sålunda användas.
Det är så många vjgtigare saker, hvilka
komma att åsidosättas, att jag yrkar afslag
å Utlåtandet. Den Ekenmarkska väfkonsten
är verkligen redan så spridd, alt
inga bidrag behöfvas till dess ytterligare
Den aa Maji.
%
spridande. Jag anhåller om proposition till
afslag å Utlåtandet.
Friherre Cederström^ Jacob: Utskot
ten
hafva haft tillfälle taga kännedom af
ämnet, innan de afgifvit deras Utlåtande;
de hafva besett och granskat de Yäfstolar,
som äro i fråga. Skillnaden emellan de
nya och de fordna Väfstolarne är betydlig,
och resultatet är så påfallande, att ingen,
som sett de förra, kan undgå att vitsorda
nyttan deraf. Om husslöjd måste erkännas
vara nyttig, i det, genom nyttiga
producters frambringande, allmänna välståndet
ökas, så skulle jag förmoda, att det obetydliga
anslaget till befordrande af detta
ändamål kan medföra betydlig nytta derigenom,
att en stor del varor, som nu måste
från utländningen köpas, kunde undvaras.
Jag tillstyrker således bifall å Utlåtandet.
Herr von HartmansdorffJfugust: Det
är vanligt, att då en Näringsidkare vill be*
gynna ett företag, begär han påförhand understöd
af Staten. Oftast misslyckas det,
utan alt Staten återfår sina förskjutna penningar.
I närvarande fall är förhållandet
omvändt. De personer, sorn här äro i fråga,
hafva börjat och utfört deras företag på eget
äfventyr och egen kostnad, hvarföre en Ledamot
kunnat säga, att ytterligare uppmuntringar
ej behöfdes. Men man bör ej vara
9°
Den u Maji.
så otacksam, att lemna dem utan all belöning,
när de haft den sjelf-försakelsen, att
börja med egna krafter. Jag anser Utlåtandet
välgrundadt, och tillstyrker bifall derå.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag eger
väl icke fullkomlig kunskap i detta ämne;
men om jag ej bedrager mig, tror jag, alt
de Ekenmarkska väfnaderne egentligen haft
lux-artiklar till föremål. Jag anser derföre,
att anslaget ej vore på sitt ställe. Vi
hafva mera behof af uppmuntran till husväfnader,
sådane som Allmogen sjelf förbrukar.
Herr Anckarsvärd: Jag instämmer fullkomligen
i Friherre Cederströms mening, i
hvad angår principen för husfliten; men jag
tror den ej vara tillämplig i närvarande
fall. Jag instämmer äfven deruti, att den
Ekenmarkska väfnadskonsten gjort nytta,
men endast bland de förmögnare classerne.
Boken har varit omfattad med synnerlig välvilja,
och ej orsakat utgifvaren någon förlust.
Derjemte hafva syskonen Ekenmark
gjort resor och gifvit lectioner, hvarvid de
alltid haft flere elever, än utrymmet medgifvit.
Jag ser då ej, att det kan vara behöfligt
att för detta ändamål kasta ut penningar
af det allmännas medel. Vore det
fråga om att tillvägabringa en ny sak af
ekonomiskt värde, skulle jag ej anse 3,ooo
B:dr vara illa använda; men då saken nu
Den 23 Maji.
91
gör sig sjelf, finner jag ej billigt, att kasta
ut penningar för en idee. Hvad Herr von
Hartmansdorff omnämnt, att summan skulle
gifvas såsom en belöning, är en annan fråga.
Det är en ny Motion, hvilken såsom sådan
bör af Utskotten blifva behandlad. Jag anhåller
om afslag å Utlåtandet, såsom innehållande
en onödig utgift, då vi säkerligen
hafva nödvändigare, som utaf bristande tillgångar
ändå måste afslås.
Friherre Cederström: Den undervisning,
som systrarne Ekenmark hittills gifvit,
har varit riktad till de förmögnare classerne,
eller till mera konstiga väfnader. Det
sednare förslaget är åter, att med förenklad
method sprida konsten till alla folkelasser,
och jemväl att med enklare uppställning
kunna frambringa de konstigaste mönster.
BondeStåndets Ledamöter i Utskotten, hvilka
sett inrättningarne, hafva samtlige och
enhälligt tillstyrkt bifall å förslaget, på det
det deras hustrur må kunna få så enkla Väfstolar,
hvilka kunna begagnas utan annan
kunskap, än den hvar och en, som väfver,
förut eger. Då man yttrar sig emot ett
ämne, borde man förut hafva tagit kännedom
deraf. Skillnaden är den, att hvad
som förr gjordes med 36 skaft och 900 uppbind
ni ngsändar, kan nu göras med 6 skaft
och 9 uppbindningsändar. Yäfstolarne äro
så enkla, att det ej fordras många dagars
försök, för att på dessa Yäfstolar tillverka
92
Den 22 Maji.
drälsväfnader af de konstigaste mönster,
hvartill förut fordrats utlärde Linväfvare.
Med denna redskap kan hvilken bondhustru
som helst uppsätta drälsväfvar i sin stuga.
Jag lemnar derhän, om det icke skall hafva
inflytande på välståndet, och om icke
de 3,ooo R:dr, som i sådant ändamål blifvit
föreslagne att af ManufacturDisconten
utgå, äro väl använde, då boken kan spridas
till ett nedsatt pris. Jag tillstyrker bifall
å Utlåtandet.
Herr Tham, Wolrath : Jag har begärt
ordet för att vederlägga några framställningar,
dem jag anser strida emot verkliga förhållandet
och allmän nytta. Det har blifvit
sagdt, att man icke bör ge uppmuntringar
åt något, som kan ge anledning till
lux; ett yttrande, som icke torde bålla profvet
vid närmare granskning af nu förevarande
fråga. Den väfnadskonst, som blifvit
utspridd genom Ekenmarkska familjens
bemödande, lärer icke kunna få namn af
lux, efter som den egentligen rör finare
linneväfnad. Jag hemställer åtminstone, om
det icke är bättre, att kunna tillverka sådan
väfnad inom Riket, än att köpa den
hos utländningen. Jag hyser den tanka,
alt det är bättre uppmuntra denna konst
såsom lnisflit, än som fabrikation. Jag kan
icke heller dela den tanka, att, då man
dagligen ser våra Fabrikörer begära lån och
föiskolter, samt icke ens nöja sig med dessa
Den 22 Maji. 93
understöd, utan äfven yrka förbud, genom
Författningar, som hindra näringens fria utveckling;
men deremot ser, att husfliten
icke begär förskotter, ingen välvilja i penningebidrag,
och inga förbud, man icke bör
uppmuntra sådane försök, som äro ämnade
alt bringa busfliten till mera fullkomlighet.
Fri b pire Sprengtporten, Jacob Willielm:
På sätt Friherre Cederström upplyst, består
Ekenmarkska familjens förtjenst egentligen
i alt hafva gjort inom Landet bekant
en förut okänd Väfstol till finare väfnaders
förfärdigande; men då Riket har ett Tecknologist
Institut, hvarest undervisning lemnäs
i alla hithörande ämnen, och lill hvars
pligt det hörer, att göra dylika utländska
uppfinningar inom Landet bekanta, hade
jag för min del trott, att icke så stor belöning
borde lemnäs åt en enskild person.
För öfrigt borde man väl göra någon jemförelse
emellan denna utgift och flere andra.
Då man nyss afslagit det begärda understödet
för en författare, som skrifvit en
förtjenstfull Svensk Historia, finner jag intet
skäl, att till ifrågavarande ändamål bevilja
3,ooo R:dr B:co; hvarföre jag anhåller
om afslag å Utskottens Utlåtande.
Grefva Posse, Arvid: På sätt Friherre
Sprengtporten anmärkt, består icke Ekenmarkska
stägtens förtjenst uti att hafva inventerat
en ny väfstol, utan uti att i Sve
-
94
Den 21 Maji.
rige hafva gjort bekant en i England uppfunnen.
Äfven detta anser jag likväl förtjent
af någon uppmärksamhet, och skall
icke hafva något emot en efter omständigheterna
lämpad belöning. Rätta vägen att
vinna den, hade dock i min tanka varit
att vända sig till Kongl. Majit, som har
medel för dylika ändamål att disponera.
Men om Rikets Ständer i delta afseende vilja
lemna något understöd, skulle jag likväl
tro, att 3ooo R:dr är nog mycket, i jemförelse
med de belöningar, som blifvit lemnade
för större förtjenster. Jag anhåller derföre,
att Utlåtandet måtte, om icke afslås,
åtminstone återremitteras.
Grefve Horn: Grefve Posse har i min
tanka rätteligen upplyst, huru med ifrågavarande
sak bör förhållas, nemligen att vederbörande
ega vända sig till Kongl. Majit, som
har medel till sådane uppmuntringar. Jag
har yttrat, att uppmuntran borde gifvas till
husfliten, och icke till konstväfnader, hvilka
sednare bättre torde bära sig vid Fabrikerna.
Men i alla fall instämmer jag helt
och hållet med Grefve Posse.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande bora, på
grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Den 21 Maji.
95
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 12 dennes afgifne, och
den 19 derpåföljde e. m. på hordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 24. I anledning af gjord hemställan
om anslag af Allmänna medel till
utvidgande och förbättrande af Warbergs
Hamn.
N:o 25. I fråga om yrkad indragning
af RegementsPastors- och BataljonsPredikants-sysslorne
vid Regementerne.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d. 12 dennes
under N:o 26 afgifne, och d. 19 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af flere väckte Motioner om anslag
af Allmänna medel för Arbets- och
Correctionslnrättningar i ålskillige delar af
Riket.
Herr Ribbing^ drvid: Jag förenar mig
med de af Herrar Fullmägtige från Götheborg
yttrade åsigter, i afseende på en Correctionslnrättning
icke blott i Götheborg,
utan äfven i Norrköping och Malmö. Jag
gör det så mycket hellre, som StalsUtskottet
tillkännagifvit, att en af de betydliga
orsakerna, hvarföre de medel, som Rikets
Ständer sista Riksdag anslogo för fångforslin
-
96
Den aa Maji.
gen, iclce varit tillräckliga, bestått just deri,
att man nödgats transportera en mängd Correctionister
till Hufvudstadeti. Detta skulle
naturligtvis undvikas, om Correctionshusen
voro mera spridda inom landet. Dessutom
innefattar det, på sätt redan blifvit sagdt,
en verklig orättvisa emot öfriga orter i Riket,
alt icke på samma gång bevilja dem
en förmån, hvaraf denna ort redan kommit-
i åtnjutande.
Grefve Posse, Arviel: Stats- och EkonomiUtskotten
hafva visserligen ej bestridt
behofvet att äfven i Götheborg anlägga en
Arbets- och Correctionslnrättning; men de
hafva ansett sig ej kunna för det närvarande
tillstyrka något anslag dertill, enär alla
de Statens medel, som kunna användas till
Correctionslnrättningar, redan blifvit disponerade
till dem i Stockholm och Malmö.
De anmärkta dryga omkostnaderne för fångars
forslande hafva icke ensamt härrört
af den vanliga fångskjutsen i allmänhet,
utan i synnerhet blifvit ökade genom transporten
af en mängd allmänna arbetsarrestanter
från det upplösta Arbetshuset i Wadstena
lill de nya Correctionslnrättningarne
i Malmö och Hufvudstaden. Skulle nu en
sådan Inrättning äfven verkställas i Götheborg,
så bidrog detta snarare att öka än
minska fångskjutskostnaden, då förmodligen
dit skulle föras fångar från Malmö- och
Stock
-
Den 11 Maji.
97
Stockholms Correctionslnrättningar. Det är
också orätt att säga, det endast sistnämnde
aine Släder och de derintill närmast belägna
orter njuta fördel af dessa CorrectionsInrättningar,
och att Götheborg ej har någon
förmån deraf; ty från alla orter i Riket
och äfven från Götheborg sändas försvarslöse
personer till omförmäldte Correctionshus.
Då således Utskotten icke afstyrkt
anläggandet af en Correctionslnrältning jemväl
i Götheborg, utan blott förklarat, att
Staten för närvarande saknar tillgångar att
bestrida de dertill erforderliga betydliga
utgifter; så tror jag detta Utlåtande böra
bifallas, och jag anbåller om proposition
derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
Utskottens berörde Utlåtande.
Ropades Ja.
26 H.
7
98
Den aa Maji,
Ånyo föredrogos och biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 12 dennes afgifne, och
den 19 derpåföljde e. m. på hordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 27. I anledning af gjord hemställan
om Ombergs Kronoparks försäljning under
Skatterätt till de deromkring närmast
belägne Socknar.
N:o 28. I anledning af väckt fråga
om ett förändradt sätt för saltpetters transporterande.
N:o 29. I anledning af yrkad granskning
af de, rörande Skogshushållningen i
Riket, gällande Författningar.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs-och Ekonomiutskottets den i3 dennes
under N:o 106 afgifne, och den 19 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt Motion om uppbäfvande af
allt tvång i afseende på lefverans af kol
till vissa bruk.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den i3 dennes under
N:o 107 afgifne, samt den 19 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Betänkande, angående
väckt Motion om controller i afseende
på tackjerns godhet m. m.
Den aa Maji.
99
Herr Tham, TVolrath, anhöll, att delta
Betänkande måtte ytterligare få hvila på
bordet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, förenade
sig med Herr Tham.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan flere
Ledamöter begärt, aLt detta Betänkande
måtte ytterligare hvila på hordet, kunde
sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen, icke
förvägras.
Ånyo föredrogs och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den i3 dennes
under N:o 108 afgifne, och den inderpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt förslag om medel till uppmuntran
för Fiskare, att bosätta sig i BoliusLäns
Skärgård.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtkottets den i3 dennes
nnder N:o 109 afgifne, och den 19 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående föreslagne åtgärder lill inrättande
af en låneanstalt till förmån för Tackjernstillverkarne
i Riket.
Herr von Hartmansdorff, August: Som
en framställning i samma ämne, hvarom ifrå
7*
-
IOO
Den 22 Maji.
gavarande Utlåtande handlar, är inom korE
att förvänta från BancoUtskottet, anhåller
jag, att delta Utlåtande måtte, för alt konna
behandlas i sammanhang med BancoUtskottets,
få ytterligare hvila på bordet.
Häruti instämde Herr Tham, Wolrath,
och Friherre Ridderstolpe, Fredrik.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt sedan flere
Ledamöter förenat sig i begäran, att EkonomiUlskottets
förevarande Utlåtande måtte
ytterligare få hvila på bordet, kunde sådant,
enligt 4ö §• Riksdagsordningen, icke
förvägras.
Friherre von Duben, Carl: Då Statsutskottets
Utlåtande rörande RiksStatens
3:dje IIufvudTitel i går på förmiddagen
härstädes förevar till öfverläggning, hade
så mångå Talare anmält sig, alt jag saknade
tillfälle att yttra mig; och eftermiddagen
b 1 eF jag hindrad alt vara tillstädes vid
discussionens fortsättning, hvarigenom jag
förlorade tillfället att framställa hvad jag
önskade säga i detta ämne. Sedermera har
jag satt mina tankar på papperet; och jag
anhåller nu, att få aflemna detta skriftliga
anförande till Protocollet, och att det måtte
få åtfölja återremissen af Utlåtandet till
StatsUtskotlet.
Den 21 Maji.
101
Hvarefter Friherre von Duben uppläste
följande: -
Äfven jag nödgas skilja mig i de åsigter,
StatsUtsköttet utvecklat för tillvägabringandet
af en löneförbättring för indeldta
Armeen. Det är väl möjligt, alt
StatsUtsköttet i sitt Utlåtande haft för afsigt
en löneförbättring; men om jag än
skulle medgifva möjligheten af en aflägsen
tid för förslagets realiserande, vågar jag
dock påslå, att följden blefve en löneförsämring.
Då StatsUtsköttet ej funnit utvägar,
att ingå på Konungens Nådiga Proposition
i detta afseende; hade jag trott det
varit bättre, att rent af utgå från annan
grund, den enda, som efter min öfvertygelse
är den rätta, den nemligen, att återföra
indeldta Armeen till sitt gamla löliingsskick,
samt låta hvarje Regemente inom
sig uppgöra sine löneförhållanden med
alla de tillgångar, som finnas i Indelningsverket,
och under så väl fordna, som sednare,
lider blifvit detsamma fråntagne.
Man måste medge, att perspecliver böra
inom hvarje tjenstemannagren finnas, och
livar böra de väl inom Armeen bestämmas,
om ej i Capitens- och Regem en tsOfficersgraderne.
Desse perspectiver försvunuo, då
Bevärings-befälet inympades på Armeens
gamla Löningsstat. Konung och Ständer
hafva gemensamt beslutat Nationalbeväring;
dertill fordras Befäl och materiel, bägge
102
Den 22 Maji.
böra väl då bekostas af Staten, af Nationen;
ty vill man ändamålet, måste man
vilja medlen att det tillvägabringa. 1,600
R:dr är det enda anslag, sorn tillagts b varje
Regemente, sedan det fått en ökad Befälspersonal
af f af den gamla. Jag har sagt,
att resultatet af StatsUtskottets förslag är
en lönförsämring, och behöfver, till styrka
för detta mitt påstående, blott anföra det
orimligt höga pris, hvartill den indeldta
spanmålen är beräknad, äfvensom antagandet
af de boställs-värderingar, som af Committerade
äro uppgjorde, och hvilka skyllra
med stora summor på papperet. Jag skiljer
mig ifrån de Herrars åsigter, som ansett
Generalslönerne öfverflöd ige. Man måste
väl medge, att en Armée behöfver Generaler,
och att desse böra aflönas under
fredstid, för att kunna vara att tillgå vid
krig; och då Konungens Nådiga Proposition
till så ringa antal upptagit Generalspersonalen,
måste jag för min del erkänna,
att en anmärkning emot deras tillvaro är
oförväntad. På i6g6 års Löningsstat upptagas
Generaler, fastän deras löner under
tiden blifvit indragne; hvadan jag instämmer
i Utskottets åsigt, att desse löner böra
anslås oberoende af Indelningsverket, men
i det minsta till det belopp, som den Nådiga
Propositionen innehåller. Hvad Generalspensioner
beträffar, delar jag fullkomligen
samma åsigter med Grefve Brahe och
Friherre Sparre m. fl., som talat för desse
Den aa Maji.
it>3
pensioners uppförande på Stat. Jag är af
den öfvertygelse, att Underofficerare i och
för Beväringen äro mindre nödvändige att
på Stat uppföras, emedan, vid inträffande
krig, ingen svårighet yppar sig, alt få tillräckligt
antal skicklige UnderOfficers-sujetter
ur sjelfva Beväringsclasserne. Jag anser
mycket nödvändigare, att de Underofficerare,
som höra finnas vid gamla stammen
af Regementerne, böra vara så väl
lönte och försedde med så goda Boställen,
att det blifver en möjlighet att härtill skaffa
duglige ämnen, hvarå bristen för närvarande
torde medgifvas af hvarje Regementschef,
af hvarje indeldt Officer; ty hvilken
duglig person vill i närvarande förhållande
emottaga en UnderOfficersheställning, hvars
hela inkomst oftast ej uppgår till i5o R:dr.
Man torde ej gjort sig nog reda förde extra
depencer, som åtfölja den indeldta Officeraren.
Endast dess resor, alt förtiga allt
annat i och för tjensten, medtager månget
år CompagnieOfficerarens halfva lön. Resten
torde medtagas, och mången gång ej
vara tillräcklig, för accordsräntans utgörande.
Jag inskränker mig till dessa anmärkningar,
och yrkar återremiss af Utlåtandet,
samt önskar, att Utskottet måtte finna anledning,
antingen att i hela dess vidd tillstyrka
Konungens Proposition, eller också
helt enkelt återgå till Indelningsverket för
Befälet af gamla stammen, samt föreslå nya
anslag för 3:dje Bataljonens Befäl, äfvensom
Den 2a Maj!.
för den Generalspersonal, som Konungen
Nådigst uppgifvit behöflig för Armeen, hvarefter-Kongl.
Maj:t blir iståndsatt, att Regexnents-vis
låta förrätta löneregleringen.
Friherre RidderstolpeFredrid: Jag
anhåller, att få instämma i Friherre von
Dubens nu uppläste Anförande.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
remitterades Friherre von Dubens
Anförande, jemte Friherre Ridderstolpes, i
anledning deraf, nu afgifne yttrande, till
StatsUtskoltet.
Justerades 4 ProtocolIsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 2j dennes för- och eftermiddagen
fattade beslut.
Upplästes och lades på bordet ConstitutionsUtskottets
den 18 dennes under N:o
28 afgifne Memorial, angående Herr F. L.
Rosenqvists af Åkerhult anmärkningsanledning,
i afseende på grunden för en sökandes
uteslutande från förslaget lill ett Pastorat.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den a5 Maji.
Måndagen den 25 Maji 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justerades 7 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 22 dennes fattade beslut.
Föredrogos ånyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 2 dennes afgifne, och den 11 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 96. Angående yrkade förändringar
i stadgandet om utkröningars beviljande
å HäradsAllmänningar.
N:o 98. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 12 förut
meddeldle Betänkande, i fråga om hemmansdelars
utaf olika nummer sammanslående
under en rök.
Till pröfning företogs Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den i3 dennes
under N:o 107 afgifne, och den 19 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående väckt Motion om Controller
i afseende på Tackjerns godhet rn. m.
Herr Tham, Wolrath: Jag anhåller, att
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk
-
io6
Den ao Maji.
samhet på de förändringar i Kongl. Förordningen
af den 17 Maji 1814» soni Ekonomiutskottet
i dess nu förevarande Betänkande
föreslagit. 1814 års Förordning stadgar,
att allt Tackjern skall vara märkt med för
hvarje masugn tillåten stämpel, och det
vid Bergmanshyttor tillverkade dessutom
med hvarje hyttegares bistämpel. Detsamma
innehåller Utskottets förslag; men då
1814 års Förordning bestämmer, att om
uti någon Tackjernspost stycken träffas, som
icke med sådane märken äro försedde, men
de ej öfverstiga tiondedelen af hela postens
vigt, intet åtal skall ega rum, har Utskottet
föreslagit en nedsättning från 10 till 6
procent af den qvantitet, som ansvarsfritt
får vara ostämpladt. Vidare stadgar 18r4
års Förordning, att ansvaret, der det eger
rum, skall drabba tillverkaren, hvaremot
Utskottet föreslagit, att det skall drabba
säljaren, med rättighet att söka ersättning
och skadestånd hos sin fångesman. Jag hemställer,
om denna sednare ändring vore ny ttig.
Jag tror, att det skulle försvåra afsältningen
af Tackjern genom den nödvändighet,
hvari köpmannen försattes, att undersöka
hvarje bit han emottog, för att ej
exponeras för ansvar vid försäljning deraf.
Men den tredje förändringen, vid hvilken
jag i synnerhet fästat mig, är att 1814
års Förordning innehåller följande mening:
”Dock bör härvid iakttagas, att, om vid
”besigtningcn utrönas kan, det märket blif
-
Den i5 Maji.
”vit otydligt eller förstördt, genom det uti
”några Bergslagsorter vidtagna sätt att här”da
Tackjern och det sedermera i tjenliga
”stycken sönderslå, må något åtal derå ej
”ega rum, så framt Tackjernet eljest är svars"godt.
” Men denna mening har Utskottet
i sitt förslag alldeles uteslutit, hvilket innefattar
ett indirect förbud att härda Tackjern.
Det skulle således transporteras så
sandigt och smutsigt det från början är, och
hvarigenom en osäkerhet i vigten uppkommer.
För min del tror jag ej, att det omnämnde
tillägget i i8i4 års Förordning kail
borttagas. Jag besvarar väl ej heller, att
Utskottets förslag skulle hos Konungen bifallas,
enär jag är öfvertygad, att Kongl.
Maj:t ej lärer underlåta, alt i ämnet höra
vederbörande Embetsman, som med sakkännedom
skola utreda förhållandet; men
jag tror, att Rikets Ständer icke böra besvära
Kongl. Majit med oriktiga och till
och med skadliga hemställanden, och jag
anhåller derföre om återremiss af Betänkandet,
för att åtminstone få rättelse i den
sednast anmärkte omständigheten.
Herr af Uhr, Carl David: Ekonomiutskottet
har nu handlagt ett mål, sorn
tillhör den administrativa Styrelsen, men
icke Rikets Ständers omedelbara behandling,
och åter föreslagit en underdånig Skrifvelse,
hvarå, i fall densamma skulle beslutas,
Regeringen säkerligen icke fäster något
Den 25 Maji.
afseende, då hvad man vill begära redan
finnes föreskrifvit i våra allmänna Författningar.
Deruti är förut bestämdt, till huru
stor procent Tackjern får vara östämpladt,
innan posten anses förbrulen, och jag får
den äran upplysa, att Tackjernet icke på
alla ställen, enligt Utskottets förslag, kan
gjutas i så kallade Gjösar.
Uti flera Bergslager, hvarifrån Tackjernets
försäljning egentligen sker, finnas
mångå hyttor med så inskränkt utrymme,
en följd af gamla byggnadssättet, att utslagen
ej kunna verkställas annorlunda, än så
att Tackjernet utsläppes uti en enda massa,
hvilken , sedan densamma något stelnat,
sönderbrytes uti större och mindre delar,
men alla af irreguljer form, hvarigenom
det blir omöjligt, att de i sanden intryckte
hyttemärken med någon redighet kunua urskiljas.
Den ordning Utskottet velat åstadkomma,
är således icke verkställbar, och derföre
utan ändamål att vidtaga, innan sjelfva
byggnaderne förut undergått förändring.
Den är icke heller af behofvet påkallad,
emedan någon klagan emellan köpare och
säljare aldrig föispordts, och hemställes derföre
vördsamt , att nu ifråga varande Betänkande
må af Ridderskapet och Adeln förkastas,
då den föreslagna åtgärden icke finues
vara af behofvet påkallad.
Den 25 Maji.
Hans Excellence Herr Grefven och
Land.tMarska.lken
och Adela ansåg de vid ifrågavarande Betänkande
gjorde anmärkningar hö: a föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Ribbing, Arvid: Då fråga här endast
är om en sådan jemkning i de nu gällande
Författningarne, att den qvantitet
Tackjern, som får vara ostämplad, skulle
nedsättas från jo till 6 procent, men en
serskild Committé redan fått sig uppdragit,
alt i ett sammanhang öfverse alla Bergsförfattningarne,
anser jag det vara så litet lönt
att besvära Kongl. Maj:t med en serskild
Skrifvelse i denna sak, att jag hemställer,
om ej Betänkandet bör afslås.
Herr Hjerta, Gustaf, förenade sig med
Herr Ribbing i anhållan om afslag å förevarande
Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af EkonomiUtskottets Betänkande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde Betänkande; hvilken proposition
med Ja besvarades.*
I IO
Den a5 Maji.
i
Ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets elen i3 dennes under
N:o 109 afgifne, och den 19 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
föreslagne åtgärder till inrättande af en
Lånanstalt, till förmån för Tackjernstillverkarne
i Riket.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anser mig böra gifva tillkänna, att fråga
om lån på Tackjern äfven förekommit i
BancoUtskottet, och blifvit af Utskottet
tillstyrkt, men att denna fråga ej kommer
att serskildt underställas RiksStåndens pröfning,
utan i sammanhang med Bankens lånerörelse
i allmänhet; jag hemställer således,
om icke det nu ifrågavarande Utlåtandet
borde under tiden hvila?
Herr Tham, Wolrath: För min del
har jag väl ingen ting emot Herr von Hartmansdorffs
framställning, att EkonomiUtskottets
ifrågavarande Utlåtande om en låneanstalt
för Tackjernstillverkarne må hvila,
lill dess frågan om belåningsrätt i Banken
på Tackjern förekommer; men jag får
likväl erindra, att dessa båda frågor ej hafva
minsta sammanhang med hvarandra. Frågan
om belåningsrätten i Banken mot hypothek
af Tackjern beror helt och hållet
på den säkerhet och nytta för Banken man
anser det medföra. Här är åter fråga, att
bereda Bergsmän ett lika tillfälle till för
-
Den i5 Maji.
lagslån, sorn Bruksegare hafva i JernContoret.
Man har härvid väl omnämnt ett
bidrag af Banken, på samma sätt, som JernContoret
nu njuter, men för öfrigt hafva
håda frågorne lika litet sammanhang, som
en Bruksegares lånerätt i JernContoret har
med dess belåningsrätt i Banken mot hypothek
af sitt Stångjern. Jag hemställer
derföre till den värde Talaren, huruvida
han ej sjelf finner, att Utlåtandet nu genast
kan afgöras och bifallas.
Herr von Hartmansdorff: Jag trodde
alt den ena anstalten kunde göra den andra
öfverflödig; men om så icke är, utan
hegge erfordras oberoende af hvarandra, har
jag för min del ingen ting emot, att Utlåtandet
bifalles.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt bifalla Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskottets
berörde Utlåtande.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotlets den i3 dennes
under N:o 110 afgifne, och den ip derpåföljde
på bordet lagde Utlåtande, rörande
väckt fråga om skattelösen af Ecclesiastique-hemman
i Skåne.
Herr Cederschjöld} Pehr Gustaf: Uti
detta Utlåtande saknar jag all bevisning för
I 12
Den a5 Maij.
den deri gjorda uppgiften, att desse ifrågastälide
hemman äro af sådan natur, att
de icke kunna till skatte försäljas; och då
jag föreställer mig, att Presterskapet skulle
tilläfventyrs hafva mera fördel af hemmanens
försäljning till skatte, än af deras bibehållande
i nuvarande skick, helst dessa
hemman naturligtvis skulle af sjelfegande
bönder vida bäLtre odlas, och följaktligen
kunna inbringa åt Presten vida mer genom
den årliga tiondens förökning, än genom
den nuvarande städjan; så anser jag icke
omöjligt, alc det Högvördiga Ståndet ju
skulle kunna vilja sjelf samtycka lill försäljningen,
och sålunda undanrödja hindret,
äfven af ett privilegium. Jag yrkar derföre
återremiss af Utlåtandet för att åtminstone
få uppgift på de Författningar, som
förmenas ligga i vägen för den proponerade
skalteförsäljningen; så mycket mer, som
jag väl vet, att något dylikt förbud lär ega
rum i afseende på Stomhemman, emedan
de äro ett slags boställen för PrestEnkor;
men jag icke känner, huruvida detsamma äfven
gäller angående Mensalhemman.
flans Excellence Herr Grefven och
Zandt Mar sk al hen frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansäg Herr Cederschjölds anmärkningar
emot EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande böra föranleda till detsa
m m as å terrerni tterand e.
Ropades Ja och Nej.
Hvar
-
Den 25 Maji.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att som, enligt hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs ånyo och bifölls SlatsUtskottets
den 19 sistlidne Januarii under N:o
37 afgifne, samt den 3 sistlidne Februarii
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
fortfarande af det understöd af Statsmedlen,
Carlskrona Stads Fattigvårdsinrättning hittills
åtnjutit, samt om tillökning deri.
Till pröfning företogs ConstitutionsUtskottets
den 23 sistlidne April under N:o
21 aflåtne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande förslag
till ett tillagg i i5 §. Riksdagsordningen,
åsyftande Frälsehemmans-egares representationsrätt;
hvarjemte upplästes Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUtdrag af den
7 dennes, innehållande, att ConstitutionsUtskottets
förslag blifvit af BondeStåndet
26 H. 8
Den a5 Maji.
antagit till grundlagsenlig behandling nästa
Riksdag; och fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att berörde förslag, till
den behandling 56 §. RegeringsFormen föreskrifter,
godkänna.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 25 sistlidne April under N:o
22 aflåtne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande förslag
till ändrad nedaction af i5 §. Riksdagsordningen,
- i afseende på högsta antalet af Härader,
som kunna förena sig om en Fullmäktig;
i sammanhang hvarmed upplästes
Hedervärda BondeStåndets ProtocollsUtdrag
af den ii dennes, hvaraf inhemtades, att
ConstitutionsUtskottets Memorial blifvit, på
grund af anmärkning, som förklarats utgöra
Ståndets gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottel
återremitterad t.
Herr von Schulzenheim_, Davidj anförde
skriftligen:
Vid ConstitutionsUtskottets Memorial
N:o 22, utbeder jag mig vördsamt, att få
göra några erinringar, dem jag vågar underställa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns
upplysta pröfning.
Jag delar fullkomligen de 2:ne Motionärernes
yttrade öfvertygelse om de olägenheter
och missförhållanden, som skulle, åt
-
Don a5 Maji.
minstone i en aflägsnare framtid, kunna
uppstå, i händelse det stadgande i i5 §.
Riksdagsordningen, som medger flere Härader
rättigheten att förena sig om en enda
Fullmäktig, skulle framgent förblifva
alldeles obegninsadt. Allmännare än hittills
tillämpad, skulle denna föreningsrätt
kunna nedsätta det Hedervärda BondeStåndets
personal till ett så ringa antal, att
Ledamöter i Utskotten skulle kunna saknas,
och dessa sednare således blifva inactiva,
samt Rikets Ständer derigenom hindrade,
alt, på det sätt Grundlagen föreskrifver,
handlägga Riksdags-ärenderne. Men
icke nog»härmed; om sådane sammansättningar
af io till 20 eller ännu flere Härader
om en Fullmäktig skulle öfver hela
Riket ingås, hvarpå exempel, ehuru sällsynta,
likväl icke alldeles saknas, blefve i
förhållande till den öfriga Riksdagsmannapersonalen
en nog utvidgad verkningsförmåga
öfverlemnad åt dessa få Fullmäktige.
Sträcktes detta ännu längre, skulle slutligen
hela Sveriges Allmoge kunna komma
att representeras endast af några få eller
möjligtvis af blott ett enda Ombud.
Constitutions-Utskottet har väl icke för
sin del trott, att alla dessa eftertänkliga följder
voro att i verkligheten befara, men det
har dock ansett den närvarande oinskränkta
föreningsrätten icke stå väl tillsammans,
8*
Den 20 Maji.
hvarken med Grundlagens mening eller med
Ståndets värdighet, eller med Rikets gagn,
och under åberopande dessutom af analogien
med hvad 14 §- föreskrifver för de mindre
Städerne, har Utskottet funnit föreningsrätten
i sitt närvarande skick kräfva någon lämplig
begränsning. Instämmande till alla delar
i denna sista åsigt, vågar jag dock sätta i
tvifvel, huruvida Utskottets nu uppgifna redactionsförslag
innehåller ett fullkomligen
ändamålsenligt och tillräckligt correctiv; jag
befarar fastmera att, om detta förslag antoges,
skulle man äfven framgent löpa fara
att finna sig blottställd, åtminstone till
någon del, för samma olägenheter, som man
nu velat förebygga.
När man bar för afsigt att uppställa
en gräns emot ettbefaradt allmännare missbruk
, torde väl denna gräns böra så beräknas,
alt icke missförhållanden redan inom
densamma kunna hinna vidtaga, och då
det åtminstone måste som en möjlighet få
förutsättas, att det af Utskottet föreslagne
maximum af sju Härader blefve mera allmänt
tillämpadt vid de sannolikt allt mera
och mera tilltagande föreningarne, torde
det äfvenledes blifva nödigt att tillse,
hvilka förhållanden derigenom skulle kunna
uppkomma. Om nemligen af Landets
3ai Härader eller Tingslag, 7 öfverallt skulle
förena sig om en Fullmäktig, blefve BondeStåndets
personal inskränkt till blott 46.
Den aå Maji.
Då nu deremot Utskotten sammanräknade
erfordra af hvarje Stånd el t antal af 58
Ledamöter, blir det påtagligt, att den ofvannämnde
personalen klefve otillräcklig,
så framt icke en och samma person antages
böra vara Ledamot af flere Utskott, ett
förhållande, hvaremot jag visst ej har något
att invända, då det sjelfmant inträder
såsom en frivillig gärd af medhröders större
och allmännare förtroende, men som dock
icke synes höra få blifva en nödtvungen
följd af en för inskränkt personal, eller
såsom sådan ingå i beräkningen, då fråga
är om en Grundlagsförbättring. Den
största och med Statsbördor tvifvelsutan
mest betungade folkklassen skulle dessutom,
om det föreslagna maximum antages, möjligen
få deltaga i representationen med det
minsta antalet Ledamöter, och hela Län
skulle finnas, t. ex. Blekinge och Gottland,
hvilka, om de förenade sig med utom dem
belägna Härader, kunde komma att sända
alldeles inga Ombud, då likväl stadgandet i
3i §. i Mom. Riksdagsordningen åtminstone
förutsätter, att ingen provins skulle vara
alldeles orepresenterad vid Riksdagen.
I förbigående torde jag äfven få fästa
uppmärksamheten derpå, att en och annan
Landsort, t. ex. Dalarne, icke är indelad i
Härader, samt att, i händelse vid ordet Härad
samma betydelse skulle fästas som vid
Tingslag, denna sista benämning icke eller
Den ao Maji.
öfverallt uttrycker samma begrepp. Wadsbo
Härad i Skaraborgs Län innefattar t.
ex. flere, jag tror, fyra Tingslag, då deremot
på Öland hvarje Tingslag eller så kalladt
Mot består af flere Härader.
På dessa skäl afstyrker jag för min del
ConstitutionsUtskottets förslag till ny redaction
af slutmeningen i i5:de och lager
mig friheten, att i stället vördsammast
underställa Ridderskapet och Adeln, att såsom
princip måtte antagas, att rättigheten
för flere Härader eller Tingslag, att förena
sig om en Riksdagsman icke må få sträcka
sig längre, än att från hvarje Domsaga komme
minst ett Ombud, då slutet af i5:de §.
kunde erhålla ungefärligen följande lydelse:
”Vilja flere inom samma Domsaga be”lägna
Härader eller Tingslag förena sig om
”en Fullmäktig, vare sådant dem obetaget;
”hörande dock denna Fullmäktig vara behörigen
vald till Riksdagsman för det bland
”samma Härad eller Tingslag, inom hvilket
”han är boende och besutten.”
Jag medger väl, å ena sidan, att de
Härader, som hvart för sig utgöra en serskild
Domsaga, härigenom skulle förlora
rättigheten att förena sig med andra, men
dervid torde å andra sidan böra tagas i
betraktande, att dessa Härader, få till antalet,
äro i anseende till folkmängd och
hemmantal större, än mångå af flera Hära
-
Den a5 Maji.
“9
der eller Tingslag bestående Domsagor, hvarföre
de också hittills sällan eller aldrig lära
hafva förenat sig med andra. I Riket
finnas 91 Domsagor, och då sålunda detta
antal skulle utgöra minimum af BondeStåndets
personal, tror jag en hillig medelväg
vara funnen emellan den alldeles obegränsade
föreningsrätten och den motsatta ytterligheten,
som skulle uppstå, om den
hvarje Härad eller Tingslag facultatift medgifna
rättigheten att sända sin serskilta Fullmäktig,
blefve förvandlad till ett positivt
åliggande.
I händelse Högloft. Ridderskapet och
Adeln skulle täckas finna dessa mina nu
framställde åsigter vara af den beskaffenhet,
att de antingen oförändrade eller med några
kanhända nödiga tillägg och rättelser, kunde
förtjena att läggas till grund för ett uttryck
af Ridderskapets och Adelns gemensamma
tankar, vågar jag anhålla, det mitt
anförande må få åtfölja den återremiss till
ConstitulionsUtskottet, som i sådant fall
torde komma att beslutas.
Herr Ribbing, Arvid: Då jag finner i
Herr von Schulzenheims anförande ett uttryck
af min enskilta tanka, anhåller jag,
att dermed få förena mig; dock anser jag
ett tillägg nödigt i anseende till möjligheten,
att Domsagor kunna klyfvas emellan
Riksdagarne, och att det då bör vara gif
-
I 20
Den 25 Maji.
vet, huruvida Fullmäktige höra utses från
hvardera delen, eller från Domsagorne sådane
de nu äro, då lagen stiftas. Det är
blott i detta afseende jag önskade ett tillägg.
Det rättaste torde vara, att Fullmäktig
väljes för Domsagan, sådan den nu är,
tills Rikets Ständer funnit det böra stadgas,
att ett annat förhållande skall äga
rum, eller att en Fullmägtig minst skall
väljas för hvardera delen.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag instämmer
i den framställning Herr von Schulzenheim
gjort, att föreningen endast hör sträcka sig
inom Domsagan. Jag anser likväl hvad han
yttrat om Tingslag och Skeppslag, huruvida
de äro att anse såsom Härad, ej böra
göra något till saken, emedan det bör förstås
den del, som förut valt Riksdagsman
tillsammans, och då det varit i vissa orter
Skeppslag, i andra Tingslag, kommer
det att så fortfara. Men jag ber att få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på vigten af att noga göra sig reda för
följderne af den princip man stadgar, att
man ej skulle kunna väljas för andra Härader,
så vida man ej är vald till Riksdagsman
för det Härad, der man sjelf är besuten.
Ett dylikt stadgande finnes väl i
i5 §. Riksdagsordningen, men den synes
åsyfta, att i allmänhet hvarje Härad skall
välja för sig, och då blir förhållandet annorlunda.
Nu, då man vill gifva laglig kraft
\
Den a5 Maji.
i 21
åt bruket, att flere förena sig, bör man
n>e<l försigtighet gå lill väga. Om man
lomme i det tillstånd, att intriger vid valen
egde rum, kunde en Svensk bonde blifva
utesluten från möjligheten alt blifva
Riksdagsman för andra orter, blott det lyckades,
att få honom utesluten för det Härad
, till hvilket han hörer. Detta är vigtigt,
tv fi ån den stund det inkommer i lagen,
att man kan ingå sådane föreningar,
komma de fleste af BondeStåndet att förena
sig inom Domsagorne, dels i anseende
lill kostnadernes minskning, dels ock i anseende
till mera allmänt förtroende inom
orlerne. Om man således antager principen,
att flere få förena sig, men stadgar
det vilkor, att den, som väljes, skall vara
vald för det Härad, derhän är boende,
inskränker man de Öfriges frihet, och ger
makten friare spelrum. Hvad Herr Ribbing
anfört, att i afseende på möjligheten af
Domsagors klyfning mellan Riksdagar ett
serskilt förslag skulle behöfvas, anser jag
öfverflödigt. Om klyfniugen sker före valen,
är det gifvet, att endast de kunna förena
sig, som höra till samma Domsaga.
Om verkställigheten åter ej egt rum före
Riksdagsmannavalen, kan det icke hindras,
alt de förena sig som förr. Om man antager
det uttryck, som Herr von Schulzenheim
föreslagit, tror jag, att föreskri fterne
äro tillräck 1 i ige. Då vid återremiss
af detta Memorial lill ConslitutionsUtskot
-
122
Don 25 Maji.
let det åligger oss, att förena oss ora de
anmärkningar, sora böra utgöra återremissen,
anhåller jag, alt Herr Grefven och
LandtMarskalkeu först täcktes inhemta Ståndets
tanka, om det förenar sig uti Herr
von Schulzenheims förslag, att de Härader,
sorn äro inom samma Domsaga, få förena
sig om en Riksdagsman, men att Herr Grefven
och LandtMarskalken ville derifrån skilja
det stadgandet, att sådan Riksdagsman
skulle vara vald äfven för det Härad, der
han bor; och sedan framställa den frågan,
huruvida mitt yttrande kunde få åtfölja såsom
en serskild tanka.
Friherre Cederström > Jacob: Med Herr
Hjerta instämmer jag deruti, att, i händelse
förändring kommer att ega rum, följden
deraf blir, att allmänna föreningar komma
att insås hos BondeStåndet till undvikande
af kostnad för hvarje Härad. Men
jag inser ej något skäl, hvarföre den skillnad
skulle göras, som Herr Hjerta föreslår,
att man icke behöfde vara vald för det
Härad, der man är boende. Den saken faller
af sig sjelf. Förenar sig icke Domsagan,
så är det tydligt, att hvar och en får
välja för sig; det faller af sig sjelf, att de,
som förena sig, skola välja en person bland
sig. Det Härad, som ej vill förena sig med
de andra om en person, som det bäst bör
känna, måtte ej kunna åläggas, att hafva
förtroende just för den personen. Om man
i
Den a5 Maji.
123
således ej på ena sidan går in på en förening,
måste man väl söka en annan person
boende inom sig. Jag tror Herr von Schulzenlieims
redaction vara rättast och enligast
med Grundlagens anda, och medförande
den minsta rubbning i i5 §. Riksdagsordningen,
der det tydligen står, att Allmogen
inom livart Härad skall till Riksdagsman
välja en person inom sigj och der det visserligen
varit menadt, att hvart Härad borde
välja en representant.
Herr Tham, Wolrath: Jag förenar
mig fullkomligen uti Herr von Schulzenlieims
förslag, att rättaste sättet för BondeStåndet,
att inskränka antalet af representanter
måste stadgas så, att minst en
skall väljas från hvarje Domsaga, och tror
ej, att något tillägg behöfves i afseende på
Domsagors klyfning emellan Riksdagarne ,
emedan sådant icke kommer i fråga, utom
då folkmängd och produclion så tilltaga,
att det blir nödvändigt att göra tvenne
Domsagor af en, och då kunna gerna två
representanter väljas. Men jag är också ense
med Herr Hjerta att, då nödvändigt en
Riksdagsman skall väljas från hvarje Domsaga,
och det icke mera säges, att en skall
väljas från hvarje Härad, så behöfver det
ej stadgas, att den, som till exempel väljes
af de tre Häraderne, äfven skall vara vald
af det fjerde, der han hor, I3' örn detta ej
skulle vilja förena sig med dem, som vil
-
Den 25 Maji.
ja Ii afva ca och samma, måtte det vara
detta Härad obetaget, alt taga en annan,
då det sjelf måste bekosta den personen.
Det måtte då få taga utom eller inom Häradet.
Jag tror ej, ali analogien kan vara
lämplig i afseende på städer, tj hvad om
dem är stadgadt, torde hafva afseende derpå,
alt man icke skall välja en person, som
ej är Borgare. Jag förenar mig sålunda i
Herr von Schulzenheims framställning, att
en Riksdagsman skall väljas åtminstone inom
hvar Domsaga, men yrkar tillika, att
intet vilkor måtte bestämmas, att han skall
vara vald af det Härad, der han bor.
Herr Ribbing: Då Lagar merendels tolkas
efter det förhållande, sorn var, då de
stiftades, skulle jag tro, att något afseende
borde fästas på det af mig uppgifne förhållande
om olika tolkning af Lagen, i händelse
en Domsaga skulle blifva klufven; men
då ingen af de Ledamöter, hvilka yttrat
sig, ansett förhållandet lika med mig, vill
jag ej vidare söka göra min åsigt gällande,
tillfreds med att hafva väckt frågan, ock
anseende att de discussioner, som nu föregått,
lemna tillräcklig ledning vid bedömandet
i framtiden af Lagstiftarens mening.
Hvad angår Herr Hjertås förslag, alt det
borde vara tillåtit, att utom sig välja Riksdagman,
så vill jag ej för min del deremot
yttra mig; det beror på serskild pröfning.
Jag vill blott framställa, i afseende på for
-
Den 25 Maji.
125
men, att det är ett serskildt ämne, som
torde böra i grundlagsenlig ordning väckas
och behandlas, ty det nu ifrågavarande angår
blott, huru många få förena sig, och
alldeles icke om någon förändring skall ega
rum i de redan stadgade öfrige föreskri fterne
för valen.
Friherre Anckar swärd } Carl Henrik:
Jag är af Herr Tham förekommen, och får
endast förklara, att jag är af enahanda tanka
med honom.
Herr von Schulzenheim: Under förutsättande
af händelser, som visserligen kunna
ligga inom möjligheternas område, men
hvilka jag dock hoppas inom vårt Fädernesland
aldrig skola inträffa, och knappt
skola kunna inträffa, har Herr Hjerta bestridt
den del af mitt framställda redactions-förslag,
som innehåller, att den, som
väljes af en hel Domsaga eller af flere Härader,
borde jemväl vara vald till Representant
för det Härad, der han är bosatt.
1 besvarandet af denna Herr Hjertås anmärkning
har jag hufvudsakligen blifvit förekommen
af Friherre Cederström, och inskränker
mig således inom ett ytterligare
åberopande af analogien med hvad i i4 §•
4 Mom. Riksdagsordningen finnes stadgadt
om Städerne. Det står der: Alla Städer
af de tvenne högsta classerne vare förbundnej
att sända minst en Fullmägtigj men af
I2Ö
Den a5 Maji.
de öfrige hinna tvä, högst tre förena sig
om en person, hvilken dock mäste vara till
Riksdagsman vald för en af desse Städer,
der han sjelf Magistratsperson eller Borgare
är. Jag anser denna analogie emellan
landet och städerne, i en fullkomlig
likartad fråga, vara af stor vigt; och jag
hemställer således ånyo, om icke Ridderderskapet
och Adeln skulle täckas förena
sig om, att såsom dess gemensamma tanka
anse det af mig framställde förslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
anser mig böra, till Ridderskapets och Adelns
protocoll förklara, att jag i Utskottet
ej delade pluralitetens mening i afseende
på detta förslag. Jag trodde, att denna
Grundlagsförändring ej vore högst nödig,
och således ej hade heliöft föreslås. Jag
trodde, att då man hade en urminnes praxis,
som ej visat några menliga följder, vore det
vådligt att meddela föreskrifter, som kunna
gifva anledning till oförutsedda oredor. Huru
mägtig gammal praxis är, kan tillräckligen
inhemtas deraf, att det i våra Grundlagar
ej ens behöft utsättas, hvem som skall
förrätta valen för BondeStåndet. Jag får
för öfrigt påminna, att i Utskottet uppstod
många betänkligheter i afseende på denna
sak. Uti vissa landsorter nemligen, finnas
ganska få sådane hemman, som nu äro till
val berättigade, och der nästan allt är frälsehemman.
Sådane äro vissa trakter af Bie
-
Den Maji.
127
lunge, Skäne, med flere. Der skulle tungan
för dem, som skola hålla Riksdagsmän,
kunna blifva ganska stor, om de ej
fingo gå utom Domsagan. Det finnas dessutom
flere Härader i serskildta Domsagor,
t. ex. i Blekinge och Skåne, som frän urminnes
tider alltid lära hafva förenat sig
om en person. Allt detta, som mer eller
mindre eger rum i alla orter, skulle vålla
obehagliga brytningar; och då dessutom af
den förra friheten att förena sig, ingen
större olägenhet uppkommit, än att personalen,
oaktadt en person nu är Representant
för 20 eller 21 Härader, likväl utgöres
af omkring 120 personer; så tyckes intet
behof ännu påkalla en sådan förändring,
i synnerhet som det ej torde vara många,
hvilka kunna förvärfva sig ett allmännare
förtroende. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
på en fråga af största vigt:
Skola vqlen förrättas såsom hittills inom
hvarje Härad serskildt; eller skola Electorerne
från hela Domsagan förena sig uti
en Electorsförsamling och tillsammans välja
en eller flere Riksdagsmän? I förra fallet
blir det nödvändigt antaga hvad Herr Hjerta
yrkat, nemligen att man må välja äfven
utom Häradet, endast det sker inom Domsagan;
men helst skulle jag önska, och hemställer,
att det måtte stadgas såsom ett vilkor,
derest Domsagan skall vara den krets,
inom hvilken man skall hålla sig, alt alla
Electorerna skola samlas på ett ställe, och
Den a5 Maji.
der utse sina Riksdagsmän, det må vara en
eller llere. Ju talrikare valförsamlingen är,
desto klokare val bör den kunna göra, och
deslo mera kan man vara tryggad emot obehörigt
inflytande på densamma. Jag föreslår
således det tillägg, att alla Electorer11
e inom Domsagan skola samlas på ett ställe,
och der gemensamt utse Riksdagsmän.
Herr Hjerta: Jag anser mig böra fästa
den siste Talarens och Ståndets uppmärksamhet
på den verkliga nödvändigheten,
att stadga några föreskrifter i detta afseende.
Det har undfallit den siste Talaren,
hvad som skulle blifva första följden
af en obegränsad förening. Hvar och en
inser, att ett sådant förhållande icke kan
härleda sig från annat än, dels större förtroende
bland en större massa af personer,
dels allmogens önskan att vinna besparing
i Riksdagskostnaderne. Detta allt måste
vara motiverne. Men hvilken skulle följden
blifva? Jo, den skulle blifva, att de
Härader, som skulle vara böjde för att fästa
sina val vid personer af liberalare tänkesätt,
skulle förena sig om en eller 2 eller
3 utmärkte Representanter. Andre åter,
der intrigerne lyckades att välja personer,
som t. ex. redan äro vistande här uppe i
Stockholm, eller trakten deromkring, eller
annars äro så kände, alt man önskade deras
val, utsedde sina Representanter af motsatt
-
Den a5 Maji. 12g
satt syftning, en för hvarje Härad, ofta mera
aflönad af andra, än af sina Committenter.
Röstberäkningen inom Ståndet sker efter
personalen, och ej efter antalet af Härader,
som man representerar. Således förlorar
just den frisinnade sidan derigenom
sin kraft, och godtyckets öfvermagt står qvar.
Deraf uppkomma inom vårt BondeStånd en
slags Representanter, liknande de Engelske
förr så kallade Rotten-boroughs. Det skulle
blifva ett olyckligt resultat, om en frisinnad
allmoge i 20 å 3o Härader skulle slå sig
ihop i sina val, men deremot en liknöjd
och okunnig allmoge valde en hop svage
och vanmägtige Ombud. Det är på denna
grund jag tror det vara nödvändigt, att
genast rätta detta förhållande. Herr von
Schulzenheim har sagt, att det icke kunde
hända, att intriger vid valen hos oss egde
rum. Det torde icke vara obekant, att de
i smått redan egt tillvaro. 1823 valdes för
i3 Härader en person, men ej för det Härad,
der han bodde. Han måste flytta från
det Häradet till ett annat, der han äfven
bade egendom, för att kunna godkännas.
Det skulle förundra mig, om detta förhållande
och dess anledningar voro den välde
Ledamoten okände. Att Borgare-Ståndet
gjort till ett vilkor för sig, att man skall
vara vald för den stad, der man bor, bör
ej vara en norm. Vi böra ej fördölja, alt
BorgareStåndets organisation grundar sigSpå
26 H. 9
i3o
Den 25 Maji.
deras behof af skydd för ett samhällstillstånd
inom sig, sorn innebär corporationsoch
skråsystemets bibehållande. Det är ofta
vigtigt för en Stad, hvad som kan vara skadligt
för Landet på det hela. På sätt Herr
Tham yttrat, kan det hindras, att 3 å 4
Härader förena sig om en person, derigenom
att ej det Härad, der lian bor, väljer
honom till Riksdagsman. Jag medgifver,
hvad Herr Cederschjöld uppgifvit, att en
inskränkning inom Domsagan kommer att
ändra förhållandet med nu brukliga val inom
en eller annan ort. Men det jemnar
sig snart. Jag tror, att då det är fråga om
en ny institution, får man ej så noga räkna
på ögonblickets förhållande. Jag tror
ej, att några synnerliga svårigheter möta,
och skulle de uppkomma, kunna de lätt
hjelpas, om i5 §:n Riksdagsordningen får
följande lydelse: Allmogen i hvart Härad
välje, efter hemantalet, till Riksdagman af
BondeStåndet, en inom Domsagan besuten
Krono-j Kronoskatte- eller Frälseskatte -  Hemmansegare, hvilken icke tillförene hört
till annat RiksStåndj eller någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst innehaft. Vilja
flere Härader inom samma Domsaga förena
sig om en Fullmägtig, vare sådant dem
obetaget. Om man nyttjade dessa uttryck,
vore ändamålet vunnet.
Friherre Cederström: Det är egentli
gen
endast i afseende på ett exempel, som
Den a5 Maji.
Herr Hjerta anfört, att intrig skulle vara
begagnad vid val, sorn jag vill fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att i 112 §:n RegeringsFormen finnes
ansvar af tjenstens förlust för den, som verkar
på valen. Orden lyda sålunda : Uti
Riksdagsm anna-valen må icke någon Em~
bets- och Tjensteman med sin Embetsmyndighet
obehörigen verka. Gör någon det,
miste sysslan. Jag tror således, att yttranden
derom, att sådant skall skett, fordra
bevisning, eller ock böra anses obehörige.
I afseende på hufvudfrågan förenar jag mig
med Herr von Schulzenheim, och begär proposition
å hvad han föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag vill alldeles icke ingå
i stridigheten om intrigerne i afseende på
föreningar om Riksdagsmän. Det kunde hända,
attalia dessa föreningar, som äro stämplade
med uttrycket af ett allmänt förtroende,
hafva lika mycken grund i intriger, som
andra val kunna hafva det. Jag tror ej, att
dessa ämnen stå uti något egentligt sammanhang
med redactionsförändringen. Jag
kan ej annat än förena mig i det förslag,
som af Herr von Schulzenheim blifvit framstäldt,
och i afseende på den inskränkning,
sorn af Herr Hjerta blifvit yrkad, förenar jag
mig äfven med hvad Herr von Schulzenheim
anfört, såsom öfverensstämmande med 14
9*
132
Deri i5 Maji.
§. Riksdagsordningen. Jag anhåller om Hr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
i detta afseende.
Friherre Anckar swärd: Jag kan icke
dela den siste värde Talarens åsigt. Jag
tror för min del, att denna inskränkning
icke kan medföra några nyttiga följder. Jag
ser såsom en möjlighet, att inom en Domsaga
af flere Härader den händelse kan inträffa,
att tvenne personer bo i ett Härad,
af hvilka den ene förvärfva! sig största delen
af det allmänna förtroendet. Om nu
valet måste ske inom det Härad, der den
valde bor, och de öfrige Häraderne icke ega
en så qvalificerad person, som de önska,
men icke eller önska den, på hvilken de
andra röstat, så skulle ju förslaget komma
att innefatta den besynnerliga inskränkning,
att inom samma Domsaga icke få välja den
dem godt synes. Jag saknar all analogi
emellan detta förhållande och hvad för BorgareStåndet
blifvit stadgadt; men skulle tro,
att snarare det sednare borde ändras, såsom
mindre principenligt. På denna grund
anhåller jag, att Ridderskapet och Adeln,
vid bestämmandet af den gemensamma tankan
för återremissen, behagade fästa uppmärksamhet
vid hvad jag nu haft äran yttra.
Herr von Hartmansdorff, August: I afseende
på alla de Representanter, som inom
vårt Land väljas, synes Grundlagens me
-
Den a5 Maji.
133
ning hafva varit enahanda, nemligen alt
hvarje Riksdagsman bör vara från den ort,
hvars talan han förer, på det han må hafva
kännedom om dess tillstånd, och Riket i
det hela derjemte försäkras derom, att från
alla orter ega ombud. Skulle man nu tillåta
så många Ilärader, som hittills, att förena
sig om en Fullmägtig, ginge denna
grundsats förlorad. Redan synes Lagstiftarens
mening hafva varit, att valrättigheten
borde inskränkas inom Domsagan, och jag
instämmer så mycket hellre deri, som BondeStåndet
varit af samma mening. Hvad
beträffar den sednare frågan, eller att en
Riksdagsfullmägtig borde vara vald inom det
Härad, i hvilket han är boende; så synes
den, jemnlikt grundsatsen och ConstitutionsUtskottets
förslag, vara den rättaste, och
dermed instämmer äfven Herr von Schulzenheims
framställning. Men om Fullmägtig
icke får väljas utom Domsagan, torde det
vara mindre magtpåliggande, att han skall
vara vald äfven af det Härad, inom hvilket
han har sin bostad. Jag anser således
mindre vigtigt, antingen man antager
Herr Hjertås eller ConstitutionsUtskottets
redaclion.
Grefve Frölich, David: Lika med de
flere Herrar, hvilka ansett nödigt att försäkra
sig om, det BondeStåndet icke må
blifva för fåtaligt, och att alla orter i Riket
af delta Stånd må varda representerade,
134
Den a5 Maji.
finnér Sfven jag nödigt förändra i5§. Riksdagsordningen
derhän, att en Riksdagsman
bör blifva vald för hvarje Domsaga. Men
derföre kan jag icke anse nödigt, att inskränka
BondeStåndets valrätt så långt, ali
det icke skulle vara tillåtet att taga en Riksr
dagsman, som bor utom Domsagan, i fall
en pejson funnes inom nästa Domsaga, som
bade större förtroende. Å andra sidan vill
jag icke inskränka valrätten derhän, att om
inom Domsagan flere än en funnos, hvilka
bade allmänt förtroende, det dock må vara
tillåtet att välja flere. Då jag således redogjort
för de åsigter, enligt hvilka jag går
att föreslå en redactionsförändring, hoppas
jag den skall innehålla, hvad Herrarne allmänt
synas önska, och hvad som är förenligt
med en nödig frihet för Landet. Jag
föreslår, att i5 §. Riksdagsordningen må
erhålla följande lydelse: Allmogen i hvarje
Domsaga välje, efter hemmantalet, till Riksdagsman
af BondeStåndet, minst en Krono-,
Kronoskatte-, Frälse- eller Frälseskatte-Hemmansegare,
hvilken icke tillförene
hört till annat RiksStånd, eller någon ordinarie
beställning i Rikets tjenst innehaft.
Genom en så beskaffad redactionsförändring
har Allmogen full rätt att välja en
eller flere Ledamöter inom eljer utom Domsagan.
Följden häraf skulle likväl blifva,
att man icke kom att välja Häradsvis, utan
Domsagevis, hvilket jag tror vara öfverens
-
Deu Maji.
135
stämmande med Friherre Cederslröms förslå",
då Häradernes Electorer fingo under
en Ordförande öfverenskomma, hvilken person,
inom eller utom Domsagan, de ville
välja. Detta tror jag innefatta all den frihet
ett RiksStånd börega, utan alt hindra
dem, som vilja hafva flere än en, och tillika
en säker garanti, alt Representanterne
blefvo minst go, hvilket lärer utgöra Domsagornas
antal.
Friherre Cederström: Det har blifvit
yttradt af en värd Ledamot, att om Riksdagsmanna-valen
af BondeStåndet förenades
inom Domsagorne, kunde det vara likgiltigt,
om en person valdes inom det Härad,
der han bor. 1 anledning deraf får jag fästa
uppmärksamheten på, att Grundlagen
förutsätter valet af en sådan person, som
eger allmänt förtroende inom den ort, der
han är bosatt. Om inom ett Härad en person
icke är så väl känd, att han väljes af
sin egen ort, synes det besynnerligt, att
en sådan skall kunna väljas för Härader,
der han icke är känd annorlunda, än genom
Tidningarne och sina Anföranden; men
icke till sina personliga egenskaper. Jag anser
således vigtigt, att bibehålla det vilkor,
Herr von Schulzenheim föreslagit, hvilket
ingalunda bör uteslutas, om ej afsigten är,
alt få sådane personer valde, som jag nyss
omnämnt.
Herr von Schulzenheim: Jag är före
-
i36
Deu a5 Maji.
kommen af Friherre Cederström, med hvilken
jag i allo förenar mig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Lika angeläget, som jag anser,
att icke öfver all höfva öka antalet af
BondeStåndets RiksdagsLedamöter, lika angeläget
tror jag det vara, att detta antal
icke under all måtta nedsättes. Lika skadligt
anser jag också derföre det sätt, som
hittills varit öfligt vid RiksdagsmannavaIcn,
då en mängd Härader äfven ifrån skiljda
Län förenat sig om en och samma Fulimäglig;
ett fortfarande häraf, ja kanhända
ett ytterligare utvidgande af delta missbruk
(ty Lagens andemening kan det aldrig vara)
skulle slutligen kunna möjligen leda derhän,
att hela det Hedervärda BondeStåndet
representerades af 18 å 20 personer; olägenheterne
och följderne deraf behöfver jag
ej nämna, ty de ligga klarligen för hvar
och en. Jag förenar mig derföre deruti,
att minst en Fullmägtig bör sändas ifrån
hvarje Domsaga af en derstädes besuten
Frälseskatte- eller Kronoskatte-Hemmansegare.
Om deremot en sändes från hvarje
Härad, skulle antalet blifva för stort, och
så vida Riksdagsmannen bor inom Domsagan,
bör han dock förmodas hafva en fullkomlig
kännedom om ortens behof och angelägenheter,
för att befordra dess önskningar,
föreslå behöfliga förändringar och yrka
dess rätt.
Den 25 Maji.
i37
Grefve Frölich: Sedan jag förra gån
gen
hade ordet har min uppmärksamhet
blifvit väckt derpå, att den af mig föreslaglie
redaction möjligen kunde leda derhän,
att flere Riksdagsmän valdes, än Härader
funnos i Domsagan. Som detta icke varit
min mening, medgifver jag gerna den rättelse
uti redactionen, sorn i delta afseende
må anses nödig; hvarefter några sådana
inkast, som här blifvit gjorda, icke vidare
med skäl torde kunna ega rum mot §:ns
ordalydelse.
Herr Hjerta: Det är väl möjligt, att,
såsom Grefve Frölich yttrat, icke något vidare
af de inkast kan framställas emot hans
redactionsförslag, hvilka hittills blifvit gjorde;
men många andra inkast skulle likväl
kunna göras deremot. Det skulle nemligen
till en början alldeles ändra valsättet, då
Electorerne skulle sammanträda Domsagevis
i stället för lläradsvis, hvilket skulle
leda både till förändringar och oriktigheter.
Ju mer man kan inskränka valen inom
trånga districter, desto säkrare erhåller
man ett uttryck af allmänna opinionen. I
förra fallet sitta Valmännen på ett ställe,
i det sednare på 2, 3 eller 4, och det ena
Häradets Valmän kunna då icke så mycket
inverka på de andras beslut. Af mitt förslag
blifver första följden, att om flere Härader
vilja förena sig om en representant,
så behöfver icke afses, om han är boende
I,
i i8 Den i5 Maji.
inom Häradet, utan blott inom Domsagan.
Den andra följden är, att inga andra Härader
än de, hvilka tillhöra samma Domsaga,
kunna förena sig om samma Fullmägtig;
och jag tror icke principen bör uttryckas
vidare. Om Grefve Frölichs förslag
åter antoges, skulle följden blifva, att endast
den Allmoge, som bor omkring Stockholm,
och hvilken kunde åtaga sig fullmägtigskapet
för vida mindre pris, skulle komma
att väljas. Sålunda borde, i mintanka,
valen inskränkas lill Län och Domsagor.
Detta är äfven förenligt med Grundlagens
esprit, som vid val af BevillningsUtskottets
Ledamöter förutsätter, att de böra känna
ort-intressena. Jag anhåller ännu en gång, att
den redaction jag föreslagit må blifva framställd
till proposition. Den innebär för öfrigt
all likhet med Herr von Schulzenheims,
utom det, att Fullmägtigen icke behöfver
vara vald för sitt eget Härad.
Herr Cederschjöld: Emot det förslag,
Grefve Frölich uppgifvit, har den siste värde
Talaren invändt,att allmänna opinionen
säkrare uttryckes för hvarje local, genom
val Häradsvis. Men då det finnes Härader,
sorn icke lära innehålla i4 å i5 valberättigade
hela hemman, inser man lätt, huru
möjligt det vore, att inverka på dessa val,
hvarest endast några få personer fordras, för
att utgöra pluralitet. Dessutom hafva sådane
småval samma olägenhet, sorn våra
Den 25 Maji.
Bänkmansval, och böra af samma skäl afskaffa.
Om detta likväl, emot hvad jag hoppas,
icke skulle vinna Ridderskapets och Adelns
bifall, så anser jag Hr Hjertås förslag
ganska väsendtligt, enär det innehåller det
vigtiga correctiv, att de väljande icke nödvändigt
äro bundna inom Häradet. En annan
Ledamot har deremot invändt, att den,
som icke har förtroende inom sitt eget Härad,
icke eller bör blifva Riksdagsman för
något annat. Härvid får jag blott påminna;
att det Härad, sorn är så missnöjdt med
en sådan person, ju kan välja en annan,
och antingep underhålla honom sjelf, eller
ock nog få något annat Härad att sig derom
förena.
Jag skulle således helst se, alt Grefve
Fröhchs förslag antages, men i annat fall,
att åtminstone Herr Hjertås correctif må
blifva bifallit.
Grefve Frölich: Herr Hjertås och mitt
förslag skiljas blott deri, att lian anser för
en stor förändring mot hvad Grundlagen
nu föreskrifver, om valet skulle ske Domsagevis
i stället för Häradsvis. Om äfven
detta är en förändring, ser jag dock icke,
hvarföre den ej bör ske, i fall den är nyttig.
Jag tror icke, att den stadga Grundlagen
nu innehåller, funnits i verkligheten,
om ock i orden emotsvarad. Jag har mig
väl bekant, att vid val af representanter i
Den a5 Maji.
BondeStåndet vanligen så tillgår, att Häradshöfdingen
nästan alltid på förhand känner,
hvilka personer kunna eller vilja komma
i fråga att blifva valde. Det händer således
nu nästan alltid, då Electorerne samlas
Häradsvis, att Domaren, om han så för
godt finner, är i tillfälle öfvertala desse,
att välja samma Riksdagsman, som i ett
annat Härad blifvit utsedd. Jag lemnar då
åt en hvar att bedöma, huruvida icke valfriheten
blir större, om Electorerne samlas
på en gång, i stället att deras opinion nu
ofta blott är Häradshöfdingens eller KronoBetjeningens,
som vet att göra sig gällande.
Jag kan således icke finna annat,
än att mitt förslag innefattar en stor och
väsendtlig förbättring, för att få uttryckt
det allmännas vilja. Den anmärkning Herr
Hjerta gjort, att i sådan händelse Allmogen
möjligen skulle välja persouer, boende
omkring Hufvudstaden, är något som jag
icke fruktar skall inträffa. Jag tror, att Allmogen
snarare uppoffrar sin representationsrätt,
om den finner utgifterna för dyra;
men derhän tror jag icke känslolösheten går,
att de skulle välja en person, hvarom de
icke förvärfvat sig någon kunskap. Elt temmeligen
extant bevis härpå är, att Riksdagsmännen
vanligen hilkorama, belastade
med Motioner förden ort, hvarifrån de äro
sände, och då är det icke gerna sannolikt,
att man skulle välja någon, om hvilken man
icke vore säker, att han skulle frambära
Den a5 Maji.
dessa Motioner. Jag anser mig härigenom
hafva vederlagt det väsendtliga i Herr Hjertås
anmärkning, ehuru jag för öfrigt finner
hans förslag vida bättre än Herr von Schulzenheims.
Herr Tham: Jag hemställer, om Grefve
Frölichs förslag, ehuru jag i principen
ej ogillar det, icke utsträckes öfver Grundlagen,
och således icke är förenligt med i5
§. Riksdagsordningen. Yi hafva ej rätt,
att såsom anmärkningar vid en Grundlagsfråga
göra ett sådant förslag. Deremot instämmer
jag uti Herr Hjertås modification,
att välja Häradsvis med rättighet att välja
någon person inom Domsagan och det för
hela Domsagan. Då äro alla meningar förenade,
och ett sådant förslag är troligen
mest öfverensstämmande med Motionen, och
häst i öfverensstämmelse med Grundlagen.
Jag har säkra anledningar, att Domare ofta
icke sammakalla Electorerne Häradsvis,
utan alla på ett ställe; så tillgick åtminstone
vid sista valet inom Lagman Svalanders
Domsaga i Skaraborgs Län. Jag ser ej någon
föreskrift som hindrar det, om Electorerne
dermed äro nöjde. Den Riksdagsman,
som från denna Domsaga är vald, valdes
på en gång, men Häradsvis. Jag tror derföre
ej någon förändring af Grundlagen är
nödig, helst jag bör tro, alt Domrarne icke
söka inverka på valen; det är möjligt, att -W
detta någon gång handt, men nu tror jag
1 42
Den 25 Maji.
ninn hör frikalla dem från en sådan beskyllning.
Jag skulle på dessa skäl föreslå
alt antaga Herr Hjertås förslag, som jag äfven
tyckte i det aldranärmaste öfverensstämma
med Herr von Schulzenheims.
Herr von Hartmansdorff: Det sista beslut
Ridderskapet och Adeln fattade, var,
att lill Grundlagsenlig behandling godkänna
ConstitutionsUtskottets förslag i första
punkten af förevarande Grundlags-§., men
sednare punkten, som innehåller: ”Allmo”
gen i hvart Härad välje, efter Hemmanotalet,
till Riksdagsman af BondeStåndet
o en inom Häradet boende och besuten Kro”no-,
Kronoskatte-, Frälse- eller Frälseskat”te
Hemmansegare , hvilken icke tillföre"”ne,
m. m.” kan icke nu så ändras, att
man derigenom upprefve det redan fattade
beslutet. Jag tror sålunda, att vi ej längre
böra uppehålla oss vid det irsta Mom. I afseende
på det sednare Mom. hemställer jag
att, till förening af de serskildta yttrade
meningarne, ordalydelsen måtte blifva följande:
Vilja flere Härader, hörande till
samma Domsaga, förena sig om en, inom
dess område boende, Fullmäktig, vare sådant
dem obetaget.
Jag anhåller att proposition måtte göras
till godkännande af detta förslag.
Herr Hjerta: I anledning af hvad den
siste Talaren anfört, får jag påminna, att
Den a5 Maji.
väl Ridderskapet och Adeln, men ej BondeStåndet,
gillat ConslitutionsUtskottets förslag
i afseende å i Mom. af i5 §. Riksdagsordningen;
att således ej hinder för oss
uppstår, att ytterligare pröfva irsta Momentet.
Jag får tillägga , att jag icke anser
Grefve Frölich hafva gjort sig fullkomligt
reda för följderna af sitt förslag. Om t. ex.
6 Electorer voro från hvart Härad, och 5
Härader skulle välja d. v. s. 3o Valmän;
skulle det kanna hända, alt en stor pluralitet
öfverröstade ett visst Härad, så att det
kunde påtvingas en Riksdagsman, som Häradet
ej ville hafva. Jag tror, att Grefve
Frölich förbisett, att den olägenhet han
vill undvika, just inträffar. Mitt förslag innehåller
den minsta förändringen, trysgar
Häraderne, att få förena sin om en Riksdagsman
inom Domsagan, och tvingar elem
ej att välja inom Häradet. Jag anhåller
derföre om proposition derpå.
Grefve Frölich: Lika med Herr Hjerta
finner jag mig ej hindrad af det föregående
beslutet, emedan det ej bade afseende
på denna fråga, utan endast huru vida
Frälsebönder borde få ega Valrättighet. Hvad
åter beträffar Herr Hjertås anmärkningar,
kan jag ej finna, att jag lagt något hinder i
vägen för Electorerne att votera samfäldt,
om de derom öfverenskomma. Sådant är ej
uttryckt i den redaction jag föreslagit.
Det behöfver icke sägas, att om de
Den a5 Maji.
icke alla förena sig, de skola välja hvar för
sig Häradsvis, eller ock några Härader tillsammans,
allt eftersom de öfverenskomma
derom. Om t. ex. det vore 5 Härader inom
en Domsaga, och 2 förenade sig om en
Riksdagsman, men 3:ne valde hvar för sig,
så uppkommo 4 Riksdagsman. Jag kan ej
eller gilla den andra anmärkningen. Visserligen
kunde det hända, att flera Domsagor
valde på samma person, men som det
vore förbudet, gick valet om. Men jag kan
väl icke föreställa mig, att man hädanefter,
så lösligen som hitintills, utser Candidater.
Ett utbildadt constitutionelt Samhällsskick
skall väl verka, att förr än just
det ögonblick, då RiksdagsKungörelsen uppläses,
man tänkt på Candidat till Riksdagsman.
Och då lagen bjuder att inom hvarje
Domsaga välja en, tror jag ej communicationerne
vara så stängda, att man icke
uti ena Domsagan skulle veta, hvem man
ämnar välja uti den andra Domsagan.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
På de af Grefve Frölich och flera värde
Talare anförda skäl, anser äfven jag valen
böra ske på ett enda ställe inom Domsagan.
Ske de serskilt i hvart Härad, är inflytelsen
på dem lättare, och äfven mångfaldigare,
ja sjelfva Länsmannens kan då komma
till. Lika med Grefve Frölich, tror
jag äfven, att hvar och en annars valbar,
blott
Den 25 Maji.
i45
blott han är inom Riket boende och besuten,
bör kunna väljas; men jag föreslår, att,
om någon inskränkning härutinnan skall
ske, tvertemot hvad som eger rum i afseende
på val af Folkrepresentanter i de fleste
andra constitutionella Länder, bör den åtminstone
ej stadgaS inom trångare område,
än Länet. En Bonde kan, hvarpå vi äfven
hafva flera exempel att åberopa, vara ganska
väl känd af Allmogen i hela Riket, och
således äfven i hela Länet, der han bor,
för sitt förhållande såsom Riksdagsman; men
lian kan just derigenom, och för det han
beifrat vederbörande Auctoriteters, äfven inom
sjelfva Länet, orättvisa och godtyckliga
åtgärder, hafva ådragit sig desse lätt på
valen influerande Etnbets- och Tjenstemäns
ovilja, eller åtminstone beredt deras tjenstviliighet
uti att hindra en sådan Riksdagsmans
återväljande. För öfrigt ju mer ett
valsätt uttrycker den stora pluralitetens mening,
dess mer kan man hoppas, att män
af en oegennyttig och oafhängig caracter
blifva valde; somlige Härader hafva icke
1-V‘ltd så många väljande och valbare, som
ett annat. Åtminstone är detta fallet i Skåne,
der t. ex. Skytts Härad består nästan endast
af Skattebönder, men det mycket mindre
folkrika Jerrestads mest af Frälse, icke Skattebönder.
Jag tillstyrker derföre, alt väl
minst en Fullmäktig bör väljas för hvar
Domsaga, men att den valbara ej behöfver
26 H. 10
Den 25 Maji.
vara vald af det Härad, i hvilket han är
bosuten, för att få väljas af andra Härader,
icke heller behöfver vara bosuten inom Domsagan,
utan blott inom Länet, (ehuru jag
helst ville, att han endast behöfde vara det
inom Rikef), samt att valet sker på ett enda
ställe för alla Häraderne inom Domsagan.
Den, som blefve vald af flera Härader,
än han fick vara representant för, skulle
sjelf bestämma, hvilkas val han anloge.
Friherre Cederström: Jag får endast
anhålla, att RiddarhusSecreteraren ville upplysa,
om BondeStåndet afslagit ConstitutionsUtskottets
förslag lill redaction af i:sta Momentet
i i5 §. Riksdagsordningen.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Enligt hvad BondeStåndets för en stund
sedan uppläste ProtocollsUtdrag innehåller,
bar BondeStåndet antagit ConstitutionsUtskottets
af Hr Friherren omförmälte förslag
till den behandling 56 §. RegeringsFormen
föreskrifter.
Friherre Cederström: Jag anhåller äfven,
att få veta, huru de andra Stånden afgjort
denna fråga.
Undertecknad R i dd a rhus-Secr eter are :
Någon underrättelse derom har ännu icke
från de öfrige RiksStånden ankommit.
Friherre Cederström: Då Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet redan godkänt
Den a5 Maji.
>47
ConstitutionsUtskottets förslag till i Mom.
af i5 §. Riksdagsordningen, vore det högst
besynnerligt, om man , vid öfverläggningen,
rörande 2:dra Momentet, skulle upprifva det
förra beslutet. Jag tror således, att de serskildta
nu gjorde Redactions-förslagen böra
förfalla. Herr Rosenskölds förslag, att välja
inom Länet, tror jag ej vara förenligt
med Grundlagen, synnerligen som BondeStåndet
derigenom skulle erhålla så få Ledamöter,
att Riksdagsgöromålen betydligen
skulle komma att lida.
Herr von Schulzenheim: Jag har begärt
ordet för att vördsamt förklara, det
jag ingalunda vill motsätta mig antagandet
af Herr von Hartmansdorffs förslag, helst
jag tror, att det måhända bäst förenar alia
de här yttrade meningarne. Lika med Friherre
Cederström anser jag, attdåRidderskapet
och Adeln redan afgjort ConstitutionsUtskottels
Memorial N:o ar, torde någon
öfverläggning icke vidare böra ega rum
öfver första perioden af i5 §. Skulle dock
Ridderskapet oell Adeln af detta beslut icke
finna sig hindrad att pröfva ett förslag,
som äfven omfattade den usta perioden,
så föreslår jag följande sammanjemkningsproject:
Allmogen i hvart Härad ege att
välja, efter hemmantalet, till Riksdagsman
af BondeStändet en inom Domsagan boende
och besuten, Krono, Kronoskatte, lurdise
D e n 25 M a j i.
eller Frälseskatte Hemmansegare, hvilken
icke tillförene hört till annat RiksStånd_,
eller någon ordinarie beställning i Rikets
tjenst innehaft.. Hilja flere inom samma
Domsaga belägna Härad förena sig om en
så beskaffad Fullmägtig, vare sådant dem
obetaget.
Hans Excellence Herr Grefve af'Wetterstedt:
Jagar hufvudsakligen förekommen
af Herr von Schulzenheim och får endast
förena mig med honom, synnerligen som
jag linner hans förslag vara nästan detsamma
som Herr Hjertås, kanske med någon
mera tydlighet, blott med det tillägg, att,
om flere Härader inom Domsagan vilja förena
sig, må det vara dem obetagit. Hvad
beträffa i anmärkningen mot obehörigheten
att här upptaga denna sak till öfverläggning,
får jag till Herr Grefven och LandlMarskalken
hemställa, huruvida sådant verkligen
kan hindras af det förra beslutet.
Herr Hjerta: För att förkorta discussionen
i detta ämne, får jag förklara, att
jag finner en sådan likhet emellan mitt och
Herr von Hartmansdorffs förslag, att hvilketdera
som antages, samma ändamål vinnes.
Derigenom vinnes ock, hvad som undfallit
mig, när BondeStåndets ProtocollsUtdrag
upplästes, att det förra beslutet icke
rubbas. Hvad angår det uti Herr von Schulzenheims
förslag influtue uttryck om en li
-
Den Maji,
*49
ka beskaffad Riksdagsmanj anser jag detta
uttryck ej vara behörigt, och sålunda böra
ändras. Jag afstar från mitt förslag, och
förenar mig med Herr von Hartmansdorff.
Friherre Anckarswärd förenade sig med
Herr Hjerta.
Herr Cederschjöld: Jag fruktar, att
Herr Hjertås ändamål förfelas, derest han
ingår förening med Herr von Hartmansdorff;
ty i i Mom. af §. står: ”inom Häradet
boende.” Men då fråga nu uppstått,
huruvida Redactionen af i Mom. skulle kunna
ändras, då ett förslag till ändring derutinnan
redan blifvit godkändt; får jag påminna,
alt bemälte förslag endast bestod
deruti, att ordet frälse tillädes ibland de
jordnaturer, hvilkas egare få deltaga i valen.
Jag finner således ingenting hindra,
att ju en annan ändring kan i samma punkt
beredas, uti ett serskildt förslag, så att båda
må kunna antingen tillsammans antagas,
eller ock endast ettdera oberoende af det
andra. Jag tror således ej, att det ena förslaget
bör utesluta det andra.
Herr Munck af Rosensköld: Det måste
vara för den constitutionella frihetens sanna
vänner smärtande att erfara, huru litet
den ännu hos oss hunnit att utbilda sig.
Flere förslag som här, äfven af så kallade
liberala Representanter, blifvit framställde
till ett förbättradt valsätt för BondeSlåndet,
Den 25 Maji.
öfverensstämma deruti, att de flerfaldigt
inskränka valbarheten, under det de utvidga
tillträdet för obehöriga inflytelser. Jag
har, för alt göra milt förslag antagligt af
desse Herrar, något närmat mig deras, då
jag medgifvit, tvärtemot den rätta principen,
valbarhetens inskränkning till besuttne
inom Länet. Friherre Cederström har anfört
emot mitt förslag, att det ej är förenligt
med Grundlagen. Men här är ju nu
fråga om att förändra Grundlagen, nemligen
i i5 §. Riksdagsordningen. Han tror
äfven, att BondeStåndet genom mitt förslag,
att välja inom Länet, skulle erhålla
för få Ledamöter. Men äfven jag har ju
tillstyrkt, att minst en Fullmägtig för hvar
Domsaga bör väljas, så att Ledamöter lingö
väljas lika många, antingen valbarheten
blefve inskränkt lill de inom Riket, inom
Länet, eller inom Domsagan boende och
besuttne.
Grefve Frölich: Förrän man öfvertygat
mig, att ett föregående beslut, fattadt
i ett annat ämne, än det ifrågavarande, kan
lägga hinder för ett sednare beslut i öfverläggningsämnet,
förr kan jag ej öfvertygas,
att det förra beslutet, som endast hade afseende
på Frälseegares Valbarhet, nu kan
hindra oss att ändra orden: inom Häradet
boende till inom Domsagan boende. En sådan
åtgärd kan derföre icke innebära ett
upprifvande af det förra beslutet. Lika med
Den a5 Maji.
Herr Cederschjöld finnér jag att anmärka
mot Herr Hjertås förslag, sedan han numera
förenat sig med Herr von Hartmansdorff,
att det skulle leda till en uppenbar
strid, emellan första och sista Momentet i
paragrafen. Ty då man i första Momentet
bibehåller orden: inom Häradet boende >
hemställer jag, huru man i sednare Momentet
kan göra ett sådant undantag eller upphäfvande,
att man utvidgar valbarheten till
hvar och en inom Domsagan boende. Jag
vet icke, hvarföre man först skallsäga, att
den valde skall bo inom Häradet, och strax
derefter, att han endast behöfver bo inom
Domsagan? För min del kan jag ej finna
detta vara annat än ett obehörigt sätt att
stifta Grundlagar. Här är endast fråga, om
BondeStåndet skall välja Häradsvis, eller
Domsagevis, på det sätt att Electorerne
från hela Domsagan komma tillsammans på
ett ställe. Men som jag icke eger någon
förmåga att göra min mening gällande, och
det således är möjligt, att en annan blir
segrande, skulle jag i sådant fall tillstyrka
Herr Grefve af Wetterstedts förslag, såsom
det enda i min tanka rätta.
Herr Tham * Jag kan ej finna, att det
förra beslutet rörande ändring i i Mom. af
paragrafen, lägger hinder i vägen för den
nu ifrågavarande ändringen af orden inom
Häradet till inom Domsagan; enär det förra
heslutet blott afsåg Frälseegares rätt att del
-
Den a5 Maji.
taga i valen och blifva valde. Men detta
öfverlemnar jag till Herr Grefvens och
LandtMarskalkens afgörande. Skulle det förra
beslutet ej lägga något hinder, bekänner
jag, att mig synes Herr Hjertås förslag .
till redaction vara det tydligaste och bästa.
I motsatt händelse ser jag åter intet
hinder, att antaga Herr von HartmansdorfFs
förslag. Valen kunna väl icke på samma
dag ske i alla Häraderne, då de skola hållas
af samma valförrättare; men det är ingen
omöjlighet för det 2:dra, 3:dje eller 4^de
Häradet i ordningen, att före valet skaffa
sig underrättelse, huru de föregående Häraderne
valt. Då det sednare Momentet sålunda
skulle innehålla ett bestämdt undantag
från första Momentet, kan det ej sägas
stå i strid dermed. Om således Herr Grefven
och LandtMarskalken skulle finna, alt
det redan fattade beslutet rörande första
Momentet lagger något hinder för den ändring
man nu önskar, ingår jag för min
del på Herr von Hartmansdorff förslag, men
i annat fall tillstyrker jag Herr Hjertås.
Hans
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att ehuru den
Motion, som förauledt ConstitulionsUtskot
-
Den iS Maj!.
tets förevarande Grundlagsändrings Förslag,
endast afsåg, att ett bestämdt maximum af
Härader, hvilka kunde ega om en Fullmägtig
sig förena, måtte bestämmas, innefattade
likväl ConstitutionsUtskottets berörde
förslag äfven en annan omständighet, den
nemligen, att ”en Fullmägtig, om hvilken
”flere Härader, högst sju, kunde sig för”ena,
borde vara vald till Riksdagsman för
”det bland samma Härader, inom hvilket
”han vore boende och besuten;” och hade,
emot de af Constitutions-Utskottet framställde
båda omständigheter, anmärkningar
blifvit af flere Ridderskapets och Adelns Ledamöter
gjorde. Herr von Schulzenheim
hade föreslagit, att ”flere inom samma Domsaga
belägne Härader eller Tingslag kun”de
få förena sig om en Fullmägtig, ii vil—
”ken dock borde vara behörigen vald till
”Riksdagsman för det bland samma Härad
”eller Tingslag, inom hvilket han vore bo”ende
och besuten.” Herr Hjerta hade instämt
uti förra delen af Herr von Schulzenheims
förslag, men icke uti den sednare.
Herr von Hartmansdorff hade liksom förenat
de af Herr von Schulzenheim och Herr
Hjerta gjorde anmärkningar uti det förslag,
”att flere Härader, hörande till samma Domsaga,
borde få förena sig om en, inom dess
”område boende, Fullmägtig;” och ansåg
Hans Excellence sig alltså böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade förklara
Herr von Hartmansdorffs berörde an
-
i5 4
Den a5 Maji.
märkning utgöra Ståndets gemensamma tanka,
och på sådan grund böra jemlikt 56 §.
RegeringsFormen till ConstitutionsUtskottet
hänvisas.
Ropades Ja.
Grefve Frölich: Jag anhåller blott att
för min enskildta del få till Protocollet antecknad
min Reservation mot Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den j8
sistlidne April under N:o i5a afgifne, och
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående reglering af Allmänna
IndragningsStaten.
Herr Rosenqvist s Fredrik Leonhard:
Som, oaktadt StatsUtskottets Utlåtande N:o
i52 rörande Allmänna IndragningsStaten en
längre tid legat på bordet, det likväl ännu
icke lärer vara tryckt, emedan någon utdelning
af tryckta exemplar åt Ridderskapets
och Adelns Ledamöter icke skett; så
får jag vördsamt anhålla, att samma Utlåtande
må fortfara att hvila på bordet.
Med fästad uppmärksamhet på denna
händelse, får jag äfven väcka den Motion,
att hos Ridderskapet och Adeln icke må
tagas under öfverläggning något från Utskotten
ankommit Betänkande, förrän en Plenidag
förflutit, efter det de tryckte exem
-
Den 25 Maji.
i55
plavén af Betänkandet till Ridderskapet och
Adeln inkommit.
Jag tror mig ega så mycket större fog
till denna Motion, som ändamålet med tryckningen
tyckes vara, att hvarje Ledamot af
Ståndet skall få tillräckligt rådrum, att lära
känna innehållet af saken, som skall diseuteras;
hvilket ändamål alldeles förfelas, i
händelse nödig tid icke lemnäs åt hvar och
en, att få tillfälle genomläsa Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, August: På
samma skäl, som Herr Rosenqvist anfört,
anhåller jag om uppskof med föredragning
af Utlåtandet, rörande Allmänna IndragningsStaten.
Jag vet likväl icke, huruvida
detta Utlåtande redan förut en gång förevarit.
Herr Grefven och LandtMarskalken
torde täckas der°m upplysa oss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, ehuru Statsutskottets
ifrågavarande Utlåtande, hvilket
den 7 dennes e. m. första gången blifvit
lagdt på bordet, och den ii derpåföljde
förklarats böra ytterligare hvila, nu syntes
lämpligen kunna till afgörande företagas,
ansåg Hans Excellence likväl, enär flere
Ledamöter önskade, att berörde Utlåtande
ytterligare måtte hvila, intilldess det kunde
blifva tryckt och utdeladt, sig böra hemställa,
om Ridderskape,t och Adeln, då utdelningen
af nämnde Utlåtande innan korrt
i56
Den 25 Maji.
Icomme att ega rum, behagade bifalla, att
detsamma intilldess finge ytterligare hvila
på bordet.
Bifölls.
Herr Rosenqvists nu väckte ofvanberörde
Motion lades på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtskoltets den 18
sistlidne April under N:o 58 afgifne, och
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt Motion om
ändring eller förklaring af 18 och 1 9
i Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818,
angående inteckning i fast egendom.
Herr Stråle , IVils Wilhelm, anförde
skriftligen:
Vid LngUtskottets Betänkande N:o 58
angående förändring af 18 och 19 §§. uti
Inteckningsförordningen anhåller jag alt få
framställa någre anmärkningar:
1:0 Det före^lagne innehållet af 18 §.
utesluter helt och hållet det stadgande, som
innefattas uti den nu gällande §:n, om sättet
huru en, gemensamt med andre, inlecknad
fastighet må derifrån frigifvas. Det synes
såsom hade Utskottet åsyftat, att en
sådan eftergift ej skulle kunna ega rum annorledes,
än att så mycket aflånesumman,
som belöper på den del af panten, som re
-
Den a5 Maji.
laxeras vill, ovilkorligen borde betalas, emedan
ej någon förutsättning är gjord deraf,
att, på sätt nuvarande stadgande innehåller,
hela ansvarigheten skulle på den återstående
pantén öfverflyttas. Det kan likväl
ofta inträffa, att denna är fullt vederhäftig
icke blott för hela det lån, hvarföre
den serskilda fastigheten jemväl är intecknad,
utan ock för de sednare inteckuingshafvares
fordringar; att desse således samtycka
till relaxationen; och det synes då
vara obilligt, att en sådan förändring icke
skulle af Lagen tillåtas.
2:0 Af stadgandet uti nu gällande 19
§. uti InteckningsFörordningen är det en
följd, att om vid yppad Concours det finnes,
att flere af gäldenärens egendomar äro
gemensamt för gäld inteckuade, men en eller
annan deraf sedermera behäftad med serskilde
gravationer, den äldre inteckningen
kommer att utgå af den del af panten, sorn
ej häftar för annan gäld, och det återstående
blifver så mycket mera tillräckligt för
de sednare intecknade fordringarne. Detta
stadgande rörer således i sin rätta tillämpning
egentligen förhållandet emellan inteckningshafvare
och oprioriterade fordringsegare;
men detta förhållande har genom
den af Utskottet föreslagne redaction undergått
en verklig forändriug. Enligt detsamma
skall, äfven om alla de intecknade
1'astigheterne äro uti gäldenärens hand, en
i58
Den 25 Maji.
fördelning af den gemensamt intecknade
gälden ske. Deraf belöper då blott en del
på den fastighet, hvaruti ingen sednare inteckning
finnes, och öfverskottet deraf tillfaller
oprioriterade fordringsegare; hvaremot
den del af panten, som är besvärad
med sednare inteckningar, blifver till deras
gäldande så mycket mera otillräcklig. Utskottet
medger, att stadgandet uti 19 §. sådan
den nu lyder, är rättvist; och det är
då att förmoda, att Utskottet ej i sjelfva
verket åsyftat den förändring, som af dess
förslag skulle blifva en följd.
För mig har det sy^nts, såsom borde
de nu gällande 18 och 19 §§., mot hvilkas
stadgande!! någon anmärkning icke egentligen
blifvit gjord, förblifva oförändrade,
och Lagförslaget inskränka sig till, alt fylla
den lucka, som finnes, medelst saknadt
stadgande om förhållanderne emellan inteckningshafvare
sins emellan och egare sins
emellan, dä fastigheter ne kommit uti olika
egares händer, men att stadganderne skulle
förblifva oförändrade, så snart de serskildt
intecknade fastigheterne ännu befinnas förenade
uti Gäldenärens hand. Den fördelning
af intecknad gäld, som Utskottet föreslagit
böra ega rum, så snart en del af panten
är serskildt intecknad, skulle kanhända
för mången inteckningshafvare synas vådlig
och medförande osäkerhet för pantens tillräcklighet.
Det kan nemligen hända, alt
Den a5 Maji.
i5g
af flere hemman sorn gemensamt äro intecknade,
det ena råkar att vara uppskattadt
ganska högt utöfver det verkliga värdet,
det andra långt derunder. Vid fördelningen
kommer då på det förra en högre anpart
af lånesumman, än som vid försäljning
kan erhållas, och ehuru den öfriga panten
hade varit fullt tillräcklig, blir fordringsegaren
lidande på en del af sin fordran.
Det är möjligt och till och med troligt, att
en sådan förlust sällan skulle inträffa; men
farhågan derföre skulle likväl verka menligt
på crediten för fastighets-lån, och kanske
tvinga förvaltare af alla allmänna Cassör,
alt genomgå sine utlåningar för alt tillse
om Cassan, genom lånesummans stadgade
fördelning hade full säkerhet eller icke.
Många låntagare skulle troligen blifva besvärade
med nya praestationer för att styrka
pantens vederhäftighet. Det synes således
betänkligt, att genom det nu föreslag,
ne Lagstadgandet förändra de förhållanden,
sorn hitintills egt rum och i förlitande hvarpå
alla nuvarande intecknade lån blifvit utgifne;
ty det är ganska säkert, att då långifvaren
hitintills haft rätt att hålla sig till
den del af panten, som lättast kunde realiseras
och haft säkerhet derföre, alt om
den ena delen af panten ej upppginge till
påräknadt värde, han skulle få fyllnaden
ur den andra, långifvaren ej så noga fästat
sig vid hvarje dels serskilda värde, och förklarat
sig nöjd alt antaga densamma ensam
i6o
Den 25 Maji.
såsom säkerhet för en del af lånet. Dessutom
har jag, äfven orden synpunkten, att
till stärkande af landtmannéns credit, all
möjlig säkerhet borde inleckningshafvaren
beredas, föreslagit, att då fastigheterne säljas
på auction, köpeskillingarne böra blifva
grund för fördelningen, men ej taxeringsbeloppet,
emedan det sednare möjligen kan
föranleda förlust för inteckningshafvaren,
men ej det förra; och blott i det fall, att
ej auction sker, synes taxeringsvärdet böra
tjena till rättelse.
Dessa anmärkningar torde kanhända
förtjena en närmare utredning af Utskottet,
och föranleda-'Betänkandets återremitterande;
hvarvid jag äfven i afseende på redactionen
af i8§. får föreslå, att i stället för
orden: sv a re dä den fastighet för det odelade
inteckningsbeloppet &c. må sättas: svere
dä den fastighet för så stor del af det
odelade i ntec, k n in g v beloppet, sorn derå belöperj
i förhållande af samma fastighets serskilda
till alla de gemensamt intecknade fastighetern.
es
ket mera bestämdt torde uttrycka meningen.
Herr Ribbing, Jrvid: Då jag ej var så
lycklig, att. noga kunna höra den siste värde
Talarens anförande, ber jag om ursäkt,
i fall jag kommer att upprepa något af hvad
han redan anmärkt. Min anmärkning emot
Ut
-
Den 25 Maji.
Utskottets Betänkande består hufvudsakligast
deri, att Utskottet i slutet af den föreslagna
redactionen till 18 §• af Inteckningsförordningen
stadgat, att då en fastighet,
som förut serskildt blifvit intecknad,
sedermera intecknas gemensamt med annan
fastighet, så skall från den serskildt intecknade
fastighetens uppskattningsvärde den första
inteckningssumman afdragas, och biolt
hvad derefter återstår tagas i beräkning vid
bestämmandet af hvardera fastighetens ansvarighet
för den gemensamma inteckningen.
Men nu händer, emedan uppskattningsvärdet
ofta ej uppgår lill mer än tredjedelen
af det gångbara värdet, att den ena
fastigheten blifvit serskildt intecknad för
hela uppskattningsvärdet. Då återstår, vid
subtraction af första serskildta inteckningssumman
från värdet, noll, och fastighetens
ansvarighet för den gemensamma inteckningen
hlifver således äfven noll, hvarigenom
egaren till den gemensamma inteckningen
går miste om en säkerhet, som nu honom
lagligen tillkommer. Jag tror, att man hör
akta. sig för en Lag, som på sådant sätt beröfvar
en fordringsegare innehafvande säkerhet
för dess egendom. Men i händelse
jag icke med min framställning kunnat göra
förhållandet fnIiligt, torde det tillåtas mig
att genom ett exempel upplysa, huru saken
tillgår. Tvenne heraman äro uppskattade
till 6000 R:dr hvardera. Det ena intecknas
26 H. ii
Den 20 Maji.
först serskildt för 6000 R:dr; sedermera intecknas
begge hemmanen gemensamt för
12,000 R:dr, så att hela inteckningssumman
är 18,000 R:dr. Vid försäljning uppgår
hvardera hemmanet lill 9000 R:dr, och begge
tillsammans lemna således efter den nu
gällande Lagen full tillgång till hela inteckningssumman
18,000 R:dr. Men efter Utskottets
förslag skola de serskildt intecknade
6000 R:dr först afdragas från det ena
hemmanets uppskattningsvärde, och ansvarigheten
i den gemensamma inteckningen
beräknas endast efter återstoden. Der återstår
då noll. Detta hemman utgår således
ur ansvarigheten för de gemensamt intecknade
12,000 R:dr, och denna ansvarighet
drabbar ensamt det andra hemmanet, hvars
försäljningspris uppgår till qooo R:dr, hvarigenom
inteckningsegaren lider en förlust
af 3ooo R:dr, ehuru begge hemmanens försäljningspris
räckt till för full betalning,
och enligt Lag, som nu gäller, och som
gällt, då inteckningen beviljades, skolat dertill
användas. På denna grund torde man
finna, att Utskottets förslag ej går an. Då
Utskottet för öfrigt sagt sig till det mesta
instämma i mitt vid förra Riksdagen
afgifne förslag i detta ämne, tager jag mig
friheten, för att visa, hvari det skiljer sig
från Utskottets, att ånyo till närmare granskning
öfverlemna åt Utskottet detta mitt förslag.
Men för att icke trötta Ridderskapet
och Adeln med dess uppläsning, vill jag
Den 25 Maji.
»63
endast hänvisa till Bihnnget till RiksStåndens
Protocoll vid sista Riksdagen, der förslaget
igenfinnes i 7 Samlingen a:dra Bandet,
pag. 1,286 och följande. Men i den af mig
föreslagne redaction af 11 §. skulle jag önska
ett tillägg, näst efter 2:dra punkten deri,
som slutas med orden: ”i mohn derefter,
skedt,” så lydande: till dessa förrättningar
skola såväl Jord- som Inteckningsegare lagligen
kallas, och ega de, att sjelfve sins
emellan öfverenskomma om fördelningen,
eller, i brist af öfverenskommelse, vid värderingen
bevaka deras rätt och talan; den
med Rättens beslut missnöjde öppet lemnadt,
att i vanlig ordning i HofRätten söka
ändring.
Vidare får jag anmärka emot Utskottets
Betänkande, att ehuru Utskottet väl föreslagit
en rättelse eller fördelning i afseende
på de inteckningar, som redan skett
gemensamt i flere fastigheter, har Utskottet
likväl icke sörjt för, huru sådane inteckningar
för framtiden skola blifva åtskilde i hvar
och en af de serskilda fastigheterne, så alt
man kunde från början veta, för huru stor
summa hvardera häftar, utan låtit samma
trassel, som förut, äfven framdeles ega rum.
Den rubbning och svårighet för fordringsegare
och låntagare, som nu ifrågavarande
ganska angelägna lagförändring, om
11 *
i64
Dea a5 Maji.
äfven på bästa sätt utförd, medför, torde
likväl fordra, att den icke förr än efter någon
viss tid bringas i verkställighet. Jag
föreslår 2 år, hvarinom så väl skuldsatte
som fordringsegave kunna få rådrum, att
sins emellan så rangera, att de kostnader
kunde undvikas , som äro förenade med värderingar
och dylikt. Dessa anmärkningar
anhåller jag måtte få åtfölja återremissen,
hvilken jag förmodar, att Ridderskapet och
Adeln lärer bevilja.
1
Herr Stråle: Till hvad jag redan haft
äran yttra, ber jag att få tillägga en erinran,
om nödvändigheten deraf, att bestämdt
bör uttryckas, huruvida det af Utskottet
gjorde Lagförslag innefattar en ändring af
nu gällande stadganden uti Inteckningsförordningen,
eller en förklaring deraf. Utskottet
har föreslagit, att de nuvarande 18
och 19 §§. uti Förordningen skola utbytas
mot andra. Deraf skulle det synas, att, genom
förslagets antagande, en ändring komme
att ega rum; men deraf blefve äfven
en följd, att den tolkning Förordningen hitintills
erhållit, äfven skulle tillämpas på alla
ännu oafdömde mål, och kanske äfven på
alla frågor om inteckningar, som blifvit meddelade
före lagförändringen. Många skola
derigenom blifva lidande. För mindel har
jag trott, att hvad som nu stadgas, i sjelfva
verket utgör ett Lagstadgande i ett ämne,
hvaruti förut ingen bestämd Lag finnes,
Den i5 Maji.
165
och att det således bör tillämpas såsom lagförklaring.
Är åter Utskottets åsigt annorlunda,
torde den böra bestämdt uttryckas.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef LagUtskottets förevarande
Betänkande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Ånyo föredrogs Grefve von Schwerins,
Fredrik Bogislaus, den 19 dennes f. m. på
bordet lagde Motion, att StatsUtskottets förslag
till ökade Statsutgifter icke måtte företagas
till slutligt afgörande, förr än frågan
om värdet af det gångbara myntet blifvit
afgjord.
Herr von Hartmansdorff\ August: Då
Motionen väcktes, instämde jag med Grefve
von Schwerin; men då en del af de anmärkningar,
som blifvit gjorde emot StatsUtskottets
Utlåtanden, angående utgifterne
på HufvudTitlarne och beräkning af grundskatterne,
öfverensstämma med Grefve von
Schwerins inom StatsUtskottet afgifne reservation,
och följaktligen med hans ifrågavarande
Motion, så anhåller jag, att den
måtte till StatsUtskottet remitteras, på det
Utskottet måtte komma i tillfälle, att i ett
sammanhang yttra sig i ämnet.
Herr Tham> Wolrath: Jag instämmer
i66
Den 25 Maji.
så mycket hellre uti Herr von Ilartmansdorffs
yttrande, som jag förmodar, att Ridderskapet
och Adeln ej vill binda händerna
på sig vid afgörandet af Realisationsfrågan,
och allas intresse, så väl de betalandes
som löntagares, oundvikligen måste vara
att få ett stadgadt myntvärde. Jag tror,
att äfven i BorgareStåndet anmärkningar blifvit
gjorda af enahanda syftning, som Grefve
von Schwerins Motion; och jag yrkar
derföre, att densamma må remitteras till
StatsUtskottet.
Herr RosengvistFredrik Leonhard:
Att uppskjuta med afgörandet af Statsutgifternas
bestämmande, till dess frågan om
värdet af det gångbara myntet blir afgjord,
anser jag skulle betydligt leda till Riksdagens
förlängande; och, utan afseende å,
huru på densamma går till, tror jag likväl,
att Svenska Folket önskar snarare att se Riksdagen
hastigt slutad, än att få honom förlängd.
Ehuru jag hade önskat, att Motionen
blifvit genast afslagen, likväl, och enär
Herr von Hartmansdorff m. fl. önskat Motionens
remitterande till Utskott, vill jag
hellre förena mig med dem derom, än bestrida
detsamma. Af sådan anledning uppskjuter.
jag med vidare yttrande öfver sjelfva
saken.
Grefve von Schwerin: Uti den reservation,
som jag låtit åtfölja StatsUtskottets
Den 25 Maji.
Utlåtande N:o 124, liar jag sökt att tydligare,
än som synes af Utskottets Utlåtanden
om utgifterne, visa hvad af Ständerne
blifvit äskadt. För mig har det alltid visat
sig klart, att en myntbestämning måste
föregå beviljandet af hvilket Statsanslag
som helst. Jag har deri äfven blott föjlt
Regeringens exempel, då, vid definitiv lönereglering
för vissa Stater, lönens beräkning
i silfver blifvit föreslagen, samt att
Bancosedeln skulle för löntagare från Riksdag
till Riksdag ställas i visst förhållande
till silfver. Regeringen har derigenom sökt
assurance för de löntagande. Jag deremot
söker bereda samma fördel för de skattdragande,
på det de 7 å 800,000 R:dr, hvilka
begäras i ständiga Statsanslag utöfver
hvad förr blifvit beviljadt, samt de 3, 4
till 5 Millioner, som fördras i extra anslag,
och till en del torde behöfva upplånas, icke
måtte, genom förbättring i sedelmyntets
värde i förhållande till silfver, med ökad
tyngd drabba de betalande. För min del
begär jag visserligen icke, att min Motion
skall anses så utredd, att den genast må
kunna afgöras, utan må den gerna såsom
alla andra Motioner, hvilka tillhöra Statsregleringen,
till StatsUtskottet remitteras.
Grefve Frölich > David: Jag måste tillstå,
att jag för min del ej kan göra klart
för mig, luiru det kan blifva fråga om alt
afgöra en Motion, innan den varit remitte
-
*68
Den a5 Maji.
råd till behörigt Utskott. Jag tror derföre,
att Herrar Thams och von Hartina nsdorffs
mening varit icke att ifrågaställa, huruvida
remiss å Motionen skulle ske, eller
om den nu definitift borde afgöras, utan
belt enkelt, om ifrågavarande förslag borde
behandlas serskildt, eller i sammanhang
med flera andra af dylik beskaffenhet. För
egen del erkänner jag gerna, att jag är
oviss om hvilken form, som är den rättaste.
Jag önskar, att inga andra bidrag måtte
beviljas än de, som nödvändigt erfordras
till fyllande af de angelägnaste behofv.
en på IlufvudTitlarne, innan frågan om
myntbestämning blifvit afgjord; och skulle
således, å ena sidan, tro, att Grefve von
Schwerins Motion borde preliminariter afgöras,
men å andra sidan, inser jag att,
om MedStänderne i detta fall ej delade vår
åsigt, skulle det blott föranleda derhän,
att Ridderskapet och Adeln kom efter i arbetsvägen.
Jag ville derföre anhålla, att
de, sorn ega närmare kännedom af detta
ärende, behagade utreda frågan. Men medan
jag ännu har ordet, tar jag mig friheten
yttra, att jag anser någon Statsreglering
icke böra uppgöras, innan alla frågor,
som bero på Stats- och EkonomiUtskottens
handläggning, blifvit afgjorde, emedan man
eljest icke vet, hvar de nya anslagen stanna,
och det troligen händer, nu såsom vid
förra Riksdagen, att sedan bevillningssumman
blifvit uppgjord, kommer man med
Den a5 Maji.
nytt appendix till Statsbidrag, hvilka föranleda
till lån och transactioner emellan
Banken och RiksgäldsContoiret, hvaraf åter
myntet allt mer och mer försämras. Visserligen
bör man arbeta på Riksdagsgöromålens
slut, så fort som möjligt, men tillika
får man icke åsidosätta nödig varsamhet,
så att alla nya item i anslagsväg undvikas,
och en fullständig budget kunde erhållas
en gång, så väl i detta Land, som
på andra ställen. Jag anhåller ytterligare,
att de personer, hvilka ega närmare kännedom
i ämnet, än enskilde Riksdagsmän kunna
ega, ville deltaga uti discussionen och
maddela upplysningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LavcltMarskalken hemställde, att Grefve von
Sclnverins ifrågavarande Motion måtte, jemte
de af åtskillige Ledamöter i anledning
deraf nu afgifne yttranden, till StatsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
Till pröfning företogs Banco- och LagUtskottens
den 14 dennes under N:o /\Z
afgifne, och följande dagen på bordet lagde,
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
BancoUtskottets under N:o i3 förut meddeldte
Betänkande, i anledning af väckt Motion
om inställelse af BancoAuctioner i de
fall, der efterlefnad af nuvarande och 19
»
Den 25 Maji.
§§. i 181S års Inteckningslag kunde för någondera
egaren bereda möjligt lidande
Herr Ribbing„ Arvid: Då jag liar mig
bekant, att i BancoUtskottet fråga blifvit
väckt om att ställa Banken såsom fordringsegare
endast under allmänna Lagar och författningar,
så anhåller jag, att detta Utlåtande
antingen mätte såsom öfverflödigt afslås,
eller ock förklaras hvilande, till dess
förstnämnde fråga förekommer. Afslag vore
troligen dock det rättaste, då i alla fall
en Lag, tillkommen i och för en förut inträffad
händelse, ej på densamma kan hafva
retroactif verkan.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag fruktar, att
Herr Piibbing missförstått Utlåtandet, då
han trott, att deri är fråga om stiftandet
af ny Lag. Den inskränker sig deremot
blott till en åt BancoFullmägtige lemnad
rättighet, att få afse och förekomma enskilde
personers lidande vid tillfälle af så kallade
BancoAuctioner. Det är blott en Instructionsförändring,
sådan som hvar Principal
kan när som helst vidtaga, och icke
någon Lagförändring, som nu är i fråga.
Jag tillstyrker derföre bifall till ifrågavarande
Utlåtande.
Herr Ribbing: Måhända är det rättare,
att kalla förslaget en InstructionsfÖrändring
än en Lagföra o d ring, men detta förändrar
icke min åsigt, att Utlåtandet bör
I
Den 25 Maji.
hvila eller afslås, emedan om alla Bancoförfattningar,
såsom föreslagit är, upphöra,
och Banken kommer under samma Lagförhållande,
som andra fordringsegare, så passar
icke mera hvarken den nu gällande Instructionen
för Bankens Tjenstemän, eller
den deri föreslagne förändring.
Herr von Hartmansdorff\ August: Det
förhåller sig verkligen så, sorn Herr Ribbing
uppgifvit, att Motion blifvit väckt om uppliäfvande
af alla nu gällande Bancoförfattningar,
men det torde vara ovisst, huruvida
Ständerna bifalla denna Motion. Beträffande
det, som uti förevarande Utlåtande föreslås,
så är det ganska oskyldigt, och kan
utan allt äfventyr bifallas; ty om behof af
serskilde föreskrifter uppstår, lära de icke
vara svåra att erhålla.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde proposition till
bifall å Banco- och LagUtskottens ifrågavarande
Utlåtande, hvilken proposition med
Ja besvarades.
Företogs till pröfning BancoUtskottels
den 25 sistlidne April under N:o 36 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet lögde,
Betänkande, i anledning af så väl 1827
års RevisionsBerältelse, som BancoStyrelsens
anmälanden, jemte serskilte Motioner,
Den 25 Maji.
i fråga om bibehållande af de från Banken
meddelade lån på hus, Brandförsäkrade i
den upplösta f. d. StadsFonden af Allmänna
Brandförsäkringsverket.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
I detta Betänkande har BancoUtskottet framställt
Brandförsäkringsverket i Skåne såsom
mindre säkert, i anseende till dess Brandförsäkringsbrefs
pantsättning i Banken såsom
hypthek för lån. Jag skulle trott, att
BancoUtskottet vid detta tillfälle haft för
ögonen, eller i minnet, Malmö- eller Skånes
f. d. Disconts-Bankrutt och att detta
inverkat på Utskottets åsigt i denna sak.
Men då jag besinnar, att Allmänna Brandförsäkringsverket
också, samt mycket sednare,
gjort bankrutt, kan jag ej tro, att
Malmö Disconts varit skälet, hvarföre BancoUtskottet
nekat samma credit i Banken
åt Skånska, som åt Allmänna Brandförsäkringsverket.
Att BancoUtskottet verkligen
varit i förlägenhet om skäl för sin mening
och för rörelsecapitalets ytterligare ledande
åt Hufvudstaden, synes tydligen deraf,
att såsom hufvudsakligt skäl anföres, att i
Skånska Brandförsäkringslnrättningens reglemente
förekomma tvenne punkter, den
iryde och 2o:de, så beskaffade, att de minska
Bankens säkerhet, då likväl den ena af
dessa §§. är ord från ord afskrifven af
1822 ars Reglemente för Allmänna Brandförsäkringsverket,
och den andra är öfver
-
Den i5 Maji.
i73
ensstämmande med stadgandet i de två Engelska
BrandförsäkringsCompagnierne Phoenix
och Alliance, hvilkas Brandförsäkringshref
antagas i Banken med endast en persons
borgen, då två borgensmän fordras af
delegarne i Skånska Brandförsäkringsverket,
om deras försäkringsbref skola godkännas
såsom hypothek för lån. Äfven anser BaucoUtskottet,
att de io Skånska Städernes
sammanlagda ansvarsförbindelse, för Skånska
Brandförsäkringsverket, ej kan motsvara
säkerheten af 4° Städers , emedan hittills
blott 2 å 3 millioners Brandförsäkringsvärde
finues i den Skånska, då io millioners
skall blifvit tecknad i den Allmänna Brandförsäkringslnrättningen.
Härvid torde jag
få erinra, att skillnaden emellan antalet af
Städer, som deltaga i Skånska Inrättningen,
och de 4° Städer, som deltaga i den allmänna,
icke är så stor, som den emellan
antalet af de hus, som lätt kunna brinna
i dessa 4o Städer, och af de, sorn lika lätt
kunna brinna i de Skånska Städerne. Jag
tror, att då summan af io millioner, som
skall utgöra Allmänna BrandförsäkringsVerkets
teckning, är högst 4 gång01’ så stor,
som den Skånska, äro åtminstone 4° kanske
ioo gångor flere hus lätt förstörde af
eldsvåda i de 4° Städerne, än i Skånes io.
I Skåne nemligen finnas inga trädlms i Stael
erne, och det är redan en del år, sedan
halmtaken afskaffades. Sedan 1782, då Allmänna
Brandförsäkringslnrättningen börja
-
Den 25 Maji.
de, har den bevisligen ej betalt till Skånska
Ständerne mera än 10,000 högst 10,000
R:dr B:co, mende hafva betalt 2 ä 3oo,ooo
R:dr till denna Inrättning och det, oaktadt
under en viss tid af denna period
halmtak ännu funnos på en del hus. Jag
undrar således icke, att man så gerna vill
hafva de Skånska Städerne med i Allmänna
Brandförsäkringen. Att i Skåne, såsom
Utskottet säger, Städerne äro mindre, än en
del af de 4» Städer, skulle jag tro snarare
tala för större säkerhet i Skånska Brandförsäkringen;
tjr ju mindre Städerne äro,
dess färre hus kunna brinna. Det kommer
ej an på antalet eller storleken af Städerne,
utan på huru stor den tecknade summan
är, söm utgör fonden, samt i hvad
mån husen äro bränbara, eller ej. Jag tror
således, att Brandförsäkringslnrättningen i
Skåne gifver vida större säkerhet för Banken,
då fråga är att hypothisera Brandförsäkringsbref
för lån, än den Allmänna, man
må betrakta saken i theorien, eller taga till
rättesnöre erfarenheten. Det är så mycket
angelägnare, att detta mål blir återremätteradt,
som här ej blott är fråga om att facilitera
lån, utan äfven att bibehålla husens
i Skåne hypothekvärde i allmänhet,
hvilket skulle för mycket lida, i händelse
Betänkandet ej blef i den delen förändradt,
som angår Skånes Brandförsäkringsbrefs säkerhet,
såsom hypothek för lån. Jag tror,
att man ej bör onödigtvis inskränka credi
-
Den 25 Maji.
ten, hvars rubbning så mycket ökar penningebrislen,
hvilken åter är en följd af
1818 års Ständers beslut till indragning af
rörelsecapitalet. Af älla dessa skäl anhåller
jag om återremiss.
Herr Hjertaj Gustaf: Då den olyckan
timade, att BrandförsäkringsVerkets Stadsfond
gick öfverända, i följd af förnyade
eldsvådor, började man med mera uppmärksamhet
följa förvaltningen af denna fond,
än hittills. Då befanns, som jag vill minnas,
att mera än som var utbetaldt till
brandskador, var betaldt till aflöning åt Verkets
Embetsman bär i Stockholm. Detta
skulle naturligtvis vålla i orterne, att man
insåg olägenheterne af sådane concentrerade
anstalter; att man sökte undandraga sig
dem, och ville undvika desse kostnader,
hvarigenom penningar allt mera drogos från
orterne till Hufvudstaden. I Skåne, hvarest
husen, mestadelen af korsvirke, äro mindre
utsatte för eld, väcktes först uppmärksamheten
derpå. I Götheborg, der redan
ett Brandförsäkringsbolag fanns, som var inskränkt
till ungefär 54 hus, och som ej
ville intaga flere delegare, började man påtänka,
att inrätta ett nytt. Båda vände sig
till BancoFullmägtige med begäran, att deras
Brandförsäkringsbref skulle godkännas
till lika säkerhet, som det Allmänna BrandförsäkringsVerkets.
Det hängde på ganska
litet, att denna rättighet genast blifvit dem
v
176
Den a5 Maji.
tillerkänd. Jag vågade strida för den sats,
att man snarare borde befordra Landsorternes
bemödanden, än hindra dem. Jag utgick
från den grundsats, att det icke var
skäl, för att bibehålla Ombudsrnanna- och
Embelsmanna-intresset i Hufvudstaden, att
sätta Landsorterne i beroende, och bestrida
dem, att ingå enskilta föreningar. Jag
är äfven nu af samma öfvertygelse, och ber
att få ådagalägga, att de skäl, som blifvit
anförde emot saken, äro de mest obetydliga,
och söka visa, att det ligger hufvudsakligen
i sträfvandet att concentrera allt
här i Hufvudstaden, ett sträfvande, som iså
många afseenden framlyser. Det anmärkes,
att Skånska Bolaget ej ansvarar för eldskada,
uppkommen genom fiendens härjande,
eller explosion af publika krutförråd. Det
är sanning, att detta finnes i reglorne. Men
vigten af denna anmärkning förfaller, då
man tänker sig, att lika litet som det allmänna
kan ansvara, om fienden härjar Landet,
lika litet kan Skånska försäkringsbolaget
ansvara för dylika skador. Den dråpliga Assurancelnrättningen
här sprängdes af några
eldsvådor, midt i fridens lugn. Det hade
varit märkvärdigt, att se den utbetala Bankens
panter, om fienden här våldgästat och
mord bränt. Det synes i alla fall vara mera
skäl, att Banken lider, än att man skulle
utpanta i de Orter, der fienden härjar.
Således tror jag, att detta skäl genast vid
för
-
*
Den a5 Maji.
'77
första påseendet förfaller. För Skånska Bolaget
är äfven stadgadt, att det icke ansvarar
för skador genom explosioner af publika
krutförråd. Detta är ganska nödvändigt
för delta Bolag, ty några af Städerne
i Skåne äro omgifne af Fästningsverk, der
krut förvaras. Städerne hafva ofta anhållit
att förskonas från att inom Städerne
hafva krutkällare, men hittills har intet afseende
blifvit gjordt på deras begäran. Dels
i följd deraf, att hittills ingen sådan explosion
skett, dels i hopp att, genom Militärens
försorg, och iakttagande af nödiga
försigtighetsmått, det icke skulle ske, uppstod
fråga om att icke inrycka denna punkt;
men man ansåg sig likväl slutligen tvungen
dertill. Om den händelse inträffade,
att Christianstad eller Landskrona förstördes
genom en krutexplosion, så är det billigare
att Banken kom att lida, än att Skåne
finge ersätta en hel Stad, för det Regeringen
ej vill lägga Krutmagazinet mera
aflägset. Hvad åter angår Götheborgs Brandförsäkringslnrättning,
så nämner Utskottet,
att det anser den mindre säker, men uppgifver
ej anledningen dertill. Det står blött:
att berörde Inrättning sä i anseende till
dess inskränktare omfång och verkningskrets
j som ätskillige uti dess Reglor upptagne
vilkor och f örbehåll erbjuder ännu.
mindre garantie för en långifvare, än den
ofvannämnde Skånska j hvilken dock fun26
H. I2
178
Den 25 Maji.
nits i flera hänseenden ej -vara jemförlig
med Allmänna BrandstodsBolaget och fastmindre
motsvara eller ersätta den säkerhet
som för Banken gått förlorad genom
upplösningen af Allmänna BrandförsäkringsVerkets
Stadsfond. De punkter, som sålunda
vållat, att BancoUtskottet afstyrker förhållandet,
blifva ej framdragne, och ganska
få af Ståndets Ledamöter torde veta,
hvilka de äro. Jag anhåller, att Utskottet
bestämdt måtte uppgifva, hvilka det anser
ofördelaktiga. Jag har sökt med uppmärksamhet
genomgå dem, och jag har funnit,
att de äro ungefär desamma, som finnas i
Allmänna Brandstodslnrättningens föreskrifter,
och att skillnaden endast är vållad genom
den säkerhet Götheborg eger genom
sitt byggnadssätt; ty för det gamla fordras
att husen skola vara med brandmurar och
brandbottnar försedde, i det nya kan väl
äfven andra hus intagas; men en hvar vet,
att de nybyggda stenhusen i Götheborg äro
ganska starkt byggde, och nästan alla försedde
med brandbottnar. Jag tror, att Götheborgs
Brandstodslnrättning är vida säkrare,
än någonsin Stadsfonden kunnat anses,
och att deras bref böra anses såsom
bättre än dessa. Hvar och en finner, huru
svårt det skulle vara för dessa husegare,
att söka borgen. Hvar och en finner ock,
kuru litet det är att befara, att i hus af
sten och korsvirke så vidsträckta eldsvådor
skola uppkomma, som gjorde, alt in
-
Den 25 Maji.
!79
rönningarne gingo öfverända. Hvar ocli ea
torde lätt inse, att privata crediten lider,
om ej Banken visar sig villig, att belåna
dem såsom goda panter; och att orterne
lida, om de ej få vara nog för sig sjelfve.
Skälen finnas ej emot saken uti annat än
yttre förhållanden, hvilka jag angifvit. På
denna grund yrkar jag återremiss, och får
tillägga att jag anser af vigt, att Utskottet
icke endast utlåter sig, huru förhållas skall
med dem, som redan ega lån, utan äfven
huru skall förhållas med dem, som hädanejter
söka lån, och att man ej, genom försummelse
att derom yttra sig, mätte sätta
dem i nödvändighet att ingå i det gynnade
Brandförsäkringsverket i Stockholm.
Herr von Hartmansdorff, August: En
värd Ledamot har sagt, att Brandförsäkringsverket
i Skåne vore säkrare, att anse, än
det allmänna BrandstodsBolaget i Stockholm,
och att BancoUtskottet derföre haft
orätt, som af husegare i Skånska Bolaget
fordrat större säkerhet än af delegare i det
nya i Ilufvudstaden. Såsom skäl derföre,
har han anfört, att husen i de Skånska städerne
brinna mindre än i andra orter, och
till bevis derpå anfört, att ett mindre belopp
i penningar blifvit ulbetaldt för eldsvådor
i Skåne jemnförelsevis med andra
delar i Riket. Det är möjligt, att ett sådant
historiskt factum finnes; men om Ban
-
i8o
Den a5 Maji.
coUtskotlet hade uppgifvit det skäl, att husen
i Skåne brinna mindre än på andra orter,
så hade det förmodligen icke blifvit
antaget. Man har sagt, att husen i Skånska
städerna ej voro af träd, såsom annorstädes
i landsorterna, utan blott af sten eller
korsvirke. De sednare äro likväl många
och af bräcklig beskaffenhet, samt jemväl
eldfängde. Någon skillnad till fördel
för de Skånska städerna har Utskottet på
så löslig grund icke kunnat göra. Det väsendtliga
skälet, hvarföre Utskottet ansett
den Skånska BrandfÖrsäkrings-Inrättningen
mindre tillförlitlig, än den allmänna, är af
Utskottet åberopadt, att nemligen det allmänna
har io millioners teckning, och det
Skånska blott 2 millioners. Ju mindre capitalförmögenheten
är, ju mindre kan man
påräkna Bolagets betalningsförmåga och varaktighet
i händelse af en större brandskada.
Man har anmärkt, att 19 §. i Skånska Bolagets
reglor är alldeles lika med en §. i
den gamla Brandförsäkrings-Inrättningens
reglor; men att recommendera ett nytt Bolags
reglor, genom likheten med det gamlas,
hvilket gått Öfverända, synes ej antagligt.
Äfven har man sagt, att 20 §. vore
lika med en §. i Phoenix-Compagniets stadgar,
hvars försäkringsbref man likväl antagit
såsom erforderlig säkerhet för Banken.
Jag får erindra, att sådant blott skefTtifls
vidare, och att man ej antagit PhoenixCompagniets
Brandförsäkringsbref såsom nå
-
Den 25 Maji.
gon fortfarande säkerhet, hvilket de Skånska
Brandförsäkringsbrefven borde blifva.
En annan Ledamot har ansett det vara
Ombudsmanna- och Embetsmanna-intresset,
som ville i Hufvudstaden sammanhopa alla
Inrättningar, och förringa de Inrättningar,
som i landsorterna kunna bildas. Då jag,
för min del, likasom de öfrige Ledamöterne
i BancoUtskottet, ej är hvarken Ombudsman
eller Embetsman i Banken, så anser
jag denna anmärkning ej höra hit, eller böra
här till något besvarande upptagas. Det
har blifvit sagt, att BancoUtskottet, i afseende
på Götheborgs Brand försäkrings-förening,
ej uppgifvit några skäl, hvarföre den
vore mindre säker, än den Stockholmska och
den Skånska. Jag får dock fästa uppmärksamheten
derpå, att sid. 15 i Betänkandet är
anmärkt, att Götheborgs BrandförsäkringsInrättnings
Reglemente ej blifvit af Konungen
sanctioneradt; och det innehåller jemväl
sådane stadgar, att sanctions erhållande
synes otrolig, utan betydliga förändringar.
Ytterligare är det uppgifvit, sid. 17, att
det dessutom funnes ett äldre Bolag i Götheborg,
och att den sednare föreningen,
hvars bref skulle gälla för lån i Banken,
är så ringa, att den ej omfattar mera än
84 stenhus, samt att Inrättningens fond,
ehuru den, såsom nyligen bildad, ännu ej
öfverstigit 6000 R:dr, skall, efter erläggandet
af sådana redan bestämda afgifter, för
hvilka serskild säkerhet är ställd, belöpa
182
Den a5 Maji.
sig blott till circa 36,ooo R:dr. — När således
det Götheborgska Bolaget icke allenast
är inskränkt till en enda stad, utan
blott till en del deraf, och då man, serdeles
i Götheborg, sett huru betydliga delar
af staden ofta afbrunnit, hvad säkerhet
skulle Banken hafva att återfå sina penningar,
när de fleste af Bolagets delegare på en
gång voro brandskadade sjelfve? Här har
blifvit yttradt i allmänhet, och serdeles om
det Skånska Bolaget, att om husen i dessa
Städer skulle afbrinna genom fiendens härjande
eller explosioner af allmänna krutförråd,
vore det snarare Banken, som borde
betala sådant, än de enskildte. Detta
må vara en vacker philantropisk tanka; men
icke hade jag trott, att den skolat yttras af
en BancoFullmägtig. Att någon Ledamot
af BancoUtskottet skall tillstyrka, att Banken
må förlora i första hand, kan jag ej
förmoda, utan tvärtom att Banken bör blifva
den siste af alla, som förlorar. Följer
man icke denna grundsats för dess lånerörelse
i allmänhet, så skulle Banken komma
på obestånd, dch med detsamma alla de
förlora, som innehafva dess sedlar, och hvilka
äro ojemförligt flere, än låntagare på
hus i städerna. Jag yrkar således bifall å
Betänkandet,
Herr Munck af Rosensköld: Den siste
värde Talaren har visserligen besvarat mitt
anförande, men enligt min tanka utan att
Den 25 Maji.
i83
vederlägga det. Han har icke kunnat neka,
alt brandförsäkringsbref af arne utländska
AssuranceCompagnier hittills varit med större
credit i Banken antagna, än den, som nu
blifvit föreslagen för det Skånska, oaktadt
en dylik §. som den, hvilken anföres såsom
skäl för inskränkandet af Skånska brandförsäkringsbrefvens
credit i Banken, äfven förekommer
i Reglementet för nämnde utländska
Compagnier. Må det derföre tillåtas mig
uppläsa 7 §. af BrandförsäkringsReglementet
för Fenix- och Alliance-Compagnierna,
så lydande: ”Detta Compagni är ej ansvarigt
”för den förlust eller skada, som orsakas
”genom eller under fiendtligt infall, upp”ror,
upplopp eller borgerligt krig, ej hel”ler
för skada genom eld och brand, härledande
sig från jordbäfningar eller orka”ner.
Men brandskada, som timmar genom
”åskeld, ersättes,”
I afseende på byggnadssättets i Skåne
större eller mindre säkerhet emot eldsvåda,
får jag först åberopa erfarenheten af de sista
ioo åren, under hvilken tid flere städer
i det öfriga Sverige nära nppbrunnit, än
boningshus i Skåne. Flere städer i Skåne
hafva på ett sekel icke förlorat ett enda
boningshus genom eldsvåda. Dessa husarö
för öfrigt byggda mest af korsvirke, och
flere af grundmur, men icke af träd; åtminstone
om sådane finnas, äro de kanske
icke tre i alla städerna i Skåne liilsam
-
184
Den 25 Maji.
mans. Hus af korsvirke äro icke betydligt
mer underkastade eds våda, än grundmurade
hus, och i ett annat afseende äro de så
mycket mer tryggade mot vidsträcktare elds-r
vådor, som de kunna lättare nedi ifvås. Hvad
Bankens säkerhet för öfrigt beträffar, höiman
icke glömma, att den hvilar icke blott
på silfver, hypolhek och stränga reglementer,
utan äfven på allmänna välståndet och
crediten inom landet. Jag vill sluta med
den anmärkning, att om Skånska Brandförsäkringsfonden
är 4 gångor mindre än den
tilltänkta allmänna Brandförsäkringsverket?,
så äro de i detta brandförsäkrade husen åtminstone
4° gäng01’ mera brännbara, un de
i det Skånska.
Herr Hjerta: Jag har haft äran upplysa
ur pag. 19 i Utskottets Betänkande,
att Utskottet icke uppgifvit de skäl, hvarföre
Utskottet ansett det Götheborgska; Bolaget
osäkert, ulan blott sagt, att det funnit
detsamma i flere afseenden icke jemförligt
med BrandstodsBolaget i Stockholm.
Således finnas här inga skäl, ty det står
blott, att Utskottet så funnit. Det står visserligen
i ingressen åberopadt, att Kongl.
Maj:t icke sanctionerat detta Bolag; men sådant
har skett derföre, att nämnde Corporation
icke har ansett sig behöfva begära
Konungens sanction, emedan det är en inbördes
försäkran, för hvilken i Lagen icke
finnes någon föreskrift om att' den måste
Den ?.5 Maji.
185
sanctioneras för att vara gällande. Hvad
den värde Ledamoten för öfrigt yttrat, om
mitt sätt att såsom BancoFullmägtig i denna
sak tala och handla, att jag nemligen
skulle mindre afse Bankens säkerhet, ände
enskilda Inrättningarnes bästa; så finnér jag
visserligen, att den värde Talaren gör sig
noga reda för sina skyldigheter, såsom den
der svurit BankoEden. Men hvad mig angår,
har det alltid varit min grundsats, under
det jag tror mig redligt hafva iakttagit
denna Ed, att icke hela Sverige bör förstöras,
hara Banken står, utan snarare motsatsen,
om ett af de två nödvändigt skulle behöfvas.
Då fienden härjar, eller ett krutförråd
springer, anser jag det vida bättre, alt Banken
förlorar några panter, än att den skall
utpanta i orter, der fiendens härjningar nyss
öfvergått, eller der gäldenärernes hus sprungit
i luften. För min del kan jag icke finna
annat, än att föreskrifterne för Götheborgska
Bolaget äro fullkomligt enliga med
dem, som utomlands äro brukliga, och säkert
vida bättre än de reglor, som gälla
för allmänna Brandförsäkringsverket. Det
Skånska Bolaget innehåller i öfrigt blott en
ytterligare punkt, som icke finnes i det Götheborgska,
men som fanns i gamla BrandförsäkringsReglementet,
nemligen att anstallten
eger ingen skyldighet alt betala,
då eldsvåda uppkommer genom mordbrand
af husegare. Detta är sålunda åtminstone
ej ett skäl alt neka båda; men jag yrkar bi
-
i86
Den 25 Maj!.
fall för begge, att antagas såsom Bankens
säkerhet. Af dessa skäl anhåller jag om
återremiss och får yttra, att mina ord i
Protocollet skola tydligt visa, att jag icke
syftat på några Commissionärer uti BancoVerket,
utan endast omtalat Brandförsäkringsverket.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag får för
min enskildta del tillstyrka bifall å Betänkandet.
Jag har icke den tanka, att Banken
bör blifva en capital-samlingsmachin,
som blott accumulerar landets penningar;
men då jag på intet vis gillar denna ytterlighet,
så tillåter jag mig än mindre den
tanka, att Banken bör anses såsom en källa,
ur hvilken aila må ösa eftersmak. Banken
är depositair för den fond, som skall
ansvara för landets mynt, och således, om
man vill anse dess lånerörelse såsom hufvudsak,
så att Banken icke kunde göra rätt
för sig, skulle det blifva att gå från den
ena till den andra ytterligheten. Vi äro
just nu sysselsatte, att göra en banquerout
för att reda våra affairer, för att derefter
kunna börja ånyo uppfylla våra skyldigheter;
och jag tror då icke, att Utskottet
begärt mer, än hvad som varit dess
skyldighet för Bankens väl. Man har i
min tanka nog erfarenhet af vårdslöshet
i Bancoaffairer, för att nu genast börja
en oriktig bana, innan man ens slutat den
gamla.
Den i5 Maji.
187
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BancoUlskottets ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar
Bora föranleda till detsammas återremitterande,
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till Bifall å Berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej;, hvarjemte
Herr Hjerta Begärde votering.
Herr Munck af Rosensköld: Jag an
håller
vördsamt, att Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes tillkännagifva,
huru Hans Excellence fattat Ridderskapets
och Adelns svar å de framställde
propositionerne,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att det icke
varit för Hans Excellence möjligt att af Ridderskapets
och Adelns svar å de gjorde propositionerne
tillförlitligen utröna pluralitetens
mening.
Herr Munck af Rosensköld: Jag vill
endast i anledning af Herr Lefrens yttrande
hafva äran nämna, att detta blott innehöll
allmänna af oss alla erkända satser,
utan att på något sätt vidröra detaljerne af
det ämne, som nu är i fråga.
i88
Den a5 Maji.
Herr Lefrén: Om jag icke ingått i
detaljer, utan hållit mig vid hufvudsaken,
och hufvudsaken Sr riktig, så lära detaljer11c
falla af sig sjelfve.
Friherre Anckarswärd , Carl Henrik:
För mig visar det sig såsom ett besynnerligt
förhållande, om man, när fråga är
att stadga principer, blott vill göra ett undantag
för några Brandstodsbolag på andras
bekostnad. Jag tror derföre, att man
väl kunde bevilja en återremiss, då sådant
vid så många andra tillfällen blifvit medgifvet,
och jag hort så mångå skäl tala snarare
för än mot densamma. På denna grund
tar jag mig friheten framställa begäran om
förnyad proposition, då vi kanske kunde
förena oss om återremiss.
Herr Lefrén: Jag har för min enskil-,
da del visserligen ingenting emot återrerniss;
men ville då blott tillägga den önskan,
att Utskottet icke måtte inkomma med
denna sak isolerad, utan behandla den i
sammanhang med öfriga grundsatser om
Bankens blifvande lånerörelse.
Herr von Hartmansdorff: Jag har vid
mångå tillfällen sett Friherre Anckarswärd
lika mycket ifra emot återremiss, som jag
denna gången gjort, och äfven förmå oss
till votering, för att hindra den; men detta
skulle visserligen icke inverka på min önskan,
att nu få frågan genom omröstning
Den a5 Maji.
189
afgjord. Deremot skulle jag alltför mycket
misslaga mig på BancoUtskottets tänkesätt,
i fråga om Bankens bästa och säkerhet, om
jag trodde, att Utskottet skulle kunna gå in
på de grundsatser, sorn Herr Hjerta framställt.
Förmodligen skulle jag ock misstaga
mig om den värde Ledamotens vanliga
ihärdighet, om jag trodde, att han kunde
förmås att utan omröstning vika från sin
begäran om återremiss. Något annat medel
att komma till slut lärer således icke
återstå, än att votera om saken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog derefter följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller BancoUtskottets Betänkande
i fråga om bibehållande af de från
Banken meddelade lån på hus, brandförsäkrade
i den upplösta f. d. Stadsfonden af
Allmänna Brandförsäkringsverket, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras;
Och hlef denna Voteringsproposition
godkänd af Ridderskapet och Adeln, samt
derefter anslagen.
igo
Den 25 Maji.
Sedan 41» 42> 4^ och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen kl. 2 e. m.; och befunnos vid
voteringens slut, kl. 3 e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 27.
Nej — 3o.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att BancoUtskottets
ifrågavarande Betänkande blifvit af
Piidderskapet och Adeln till Utskottet återrernitteradt.
Föredrogs StatsUtskottets den 23 dennes
under N:o 118 afgifne Memorial, innefattande
anmälan om en anledning till anmärkning
emot StatsRådet samt Föredraganden
för Handels och FinanceÄrenderne,
hvarom remiss begärdes till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningen skulle
uppgifvas; och blef berörde anledning till
anmärkning, jemlikt 29 §. Riksdagsordningen,
till ConstitutionsUtskottet remitterad.
Friherre Åkerhjelm^ Gustaf Fredrikj
uppläste följande:
Hindrad af sjukdom att vara närvaran
-
Den a5 Maji.
cle, då StatsUtskottets Utlåtande, rörande
Anslagssumman för fångars skjutsj underhållj
medicarnenter m. ni. hos Ridderskapet
och Adeln, den 22 i denna månad, förevar
och återremitterades, anhåller jag, att nu
få lemna några upplysningar i ämnet, i afsigt
alt de må få åtfölja återremissen till
Utskottet.
Det är visserligen en fullkomlig riktighet,
att, enligt hvad StalsUtskottet yttrar,
skjutslegans förhöjning för fångforsling, fängeise-underhålls-utgifternes
ökande i förhållande
till arrestanternes tillvexla antal, samt
i följd deraf tillökta kostnader för fängelseinventariers
inköp och förbättrande, med
mera öfrigt med fångars underhåll och forslande
gemenskap egande omkostnader, varit
orsaker till de betydliga summor, utöfver
det å Stat anslagne belopp, som åtgått
sedan sista Riksmöte för ifrågavarande ändamål.
Äfven är den andra uppgifne orsaken
till de ökade utgifter, nemligen fångars
tätare och talrikare transporterande under de
åren, synnerligen 1826, då Wadstena Correctionslnrättnings
correctionister förflyttades
till Stockholm och Malmö, en sann och
temporärt verkande omständighet; men beklagligtvis
gifves ett permanent skäl, hvarföre
omkostnaderne för fångars underhåll år
från år sedan längre tid tillbaka stigit, och
detta skäl består uti deras nästan årliga tillökning
utöfver deras afgång, hvarigenom
Den 20 Maji.
en ökad fångnummer år från år uppkommit.
Att orsaken till detta resultat hufvudsakligen
och synbarast ligger i folkökningen,
kan med visshet antagas för gifvet,
utan att man derföre behöfver förmoda, att
ett större och vidsträcktare sedeförderf deruti
har någon del, eller ens existerar nu
utöfver hvad det för flere år, ja föj längre
tiderymd sedan, verkligen visade sig vara.
Men om man antar, att immoralitet och
lättsinnighet stå på samma punkt nu, som
för i5 a , 20 år sedan, och detta antagande
tror jag vara temligen nära rätta förhållandet,
så är det ju tydligt, att antalet förbrytare
alltid står i samma förhållande till
antalet menniskor, bland hvilka de befinnas,
och att Således en större population
är plantskola för en större mängd brottslige,
vanartige och lättingar, än en mindre
population. Att detta onda skall afhjelpas,
eller åtminstone förminskas, genom förbättrade
Corrections- och Uppfostringsanstalter,
bör man förmoda, och början med de förras
danande är åtminstone gjord. Sammanräknar
man emellertid antalet fångar i Piikets
Länshäkten, såsom det befanns 1827 i
Januarii månad, för hvilken tidpunkt detta
antal af JustiliasOmbudsmannen i dess sista
BerättelseTrnmlägges, med antalet fästningsfångar,
arbetsmanskap i Carlskrona och Correctionister
å de af Staten underhållne Correctionslnrätlningar,
som vid April månads
slut
>
Den 25 Ma ji.
slut lietta år derstädes befunnos, så uppgår
fångnummern till 4.333 personer. Om
från dessa afgå de i Norrköping och Götheborg,
samt en del af dea Norra Correctionslnrättningen
i Stockholm varande correctionshjon
af qvinnokönet, hvilka genom
serskilda Statsanslag underhållas, så återstå
icke mindre än 3,911 fångar, hvilka af de
å 8:de HufvudTiteln anslagne tillgångar skola
till alla delar underhållas. Med beräknande
af allt, som för fångars förvarande, beklädnad,
kosthållning, bevakande m. m., erfordras,
kan kostnaden, fördelad på hvarje
individ af dem, omöjligen icke upptagas till
mindre än 6 sk. B:co om dagen, hvilket
utgör en summa af 175,993 R:dr 10 sk. 3
r:st. för deras årliga underhåll; när härtill
kommer underhållskostnaden för Wanås 3oo
man starka Pionniercorps, uppgående till
närmare 3o,ooo R:dr, och alla fångtransporter,
så synes, att beräkningen af 200,000
R:dr B:co, såsom årliga behofvet i och för
delta anslag, är för det närvarande ett
minus. De inkomster, som, vid de dels
nya, dels förbättrade, Correclions-Inrättningar,
börjat till vida betydligare belopp,
än fordom, af fångarnes arbeten att erhållas,
hoppas jag dock skall göra detta minus
tillräckligt, och om Fångstyrelsens afsigter,
önskningar och bemödanden mötas
med möjlig framgång, i framliden åstadkomma
en ytterligare sänkning af delta stora
26 H, i3
194
I)en 25 Maji.
och, i anseende till sin orsak, bekymmergi.
fvande Statsanslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att Friherre
Åkerhjelms berörde Anförande, såsom afgifvet
i anledning af StatsUtskottets under N:o
i/yj meddeldte, och den 22 dennes af Ridderskapet
och Adeln återremitterade Utlåtande,
angående RiksStalens Atttonde HufvudTitel,
för Allmänna och Extra Utgifter,
jemväl måtte till nyssnämnde Utskott remitteras.
Bifölls.
Herr Ribbingj Arviel: Då få Barm
liertighetsanstalter
lära uti varaktiga välgörande
verkningar kunna förliklias vid Institutet
för blinda och döfstumma, enär erfarenheten
ådagalagt, att den religiositet,
och deraf följande sedlighet, som man förmår
att bibringa dessa af naturen vanlottade,
mindre störes af verldens ondska och
frestelser, hvilka äro mindre fattlige för den
blinde och döfve. Då andra Barmhertighetsverk
mera allmänt och af hvar och en
bunna utöfvas, men så icke är förhållandet
med denna, emedan en serskildt Inrättning,
serskilda kunskaper och måhända serskilda
gåfvor för hennes utförande erfordras; då
liela Riket icke eger mer än en sådan Inrättning;
då, efter hvad mig sagt är, iden
-
Den a5 Maji.
samma stå lediga flera tomma rum, der man
linnde begagna en undervisning, som icke
kostar mer att meddela till ökadt antal elever,
än till de redan varande; då slutligen
det underhåll, som för en elev fordras, är
så ringa, att med ett årligt tillökadt anslag
at endast 2,000 R:dr icke mindre än de i3
befintlige ledige platserne lära kunna fyllas;
så, och derest detta uppgifna förhållande
är grundadt, hvarom StatsUtskottet säkerligen
är i tillfälle att erhålla tillförlitlig
kunskap, vågar jag ödmjukast hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
skäl att tillstyrka detta tillökade årliga anslag
af 2,000 R:Jr under en tid, då visserligen
det allmänna öfverflödet på kläder och
föda, samt tillfälle att med ett ringa arbete
förtjena sitt uppehälle, troligtvis gör icke
allenast tillskott till mångå andra Barrnhertighets-inrättningar
öfverflödigt, utan jemväl
kunde föranleda till indragningar.
Uppå derefter af Hans Excellence Hr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Herr Ribbings Anförande,
såsom innefattande anmärkning vid StåtsUtskottets
under N:o 144 afgifne, och den
23 dennes till Utskottet återremitterade, Utlåtande,
angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Sjette HufvudTitel, för
Milda Stiftelser, remitteradt till StatsUtskottet.
i3*
ig6
Den a5 Maji.
Upplästes följande från Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet inkomne Utlåtanden:
Af
den i3 dennes.
N:o lii. Öfver väckt Motion om bestämda
föreskrifter för befordringar inom
Postverket och till derunder lydande befattningar.
N:o 112. Öfver gjorde Motioner om
fullkomlig frihet i afseende å köp och salu
af Tackjern, äfvensom vid Jerntillverkningen
i allmänhet.
N:o ii3. I anledning af återremiss å
Utskottets Betänkande N:o 4°> angående
klagan deröfver, att Bergsmännen inom Nerikes
och "Westmanlands Bergslager blifvit
ålagdt, att vid Masugnarne begagna Malmvågar
i stället för skoflar, m. m.
N:o 114- Rörande yrkadt förbud mot
otillåtna Landtmarknader samt om Militära
Marknadsvakler, och inställande af en Marknad
i Borås.
N:o 115. Rörande väckt fråga om rättighet
att lefverera Räntehö- och halm in
natura för Kongl. HofStallets behof.
N:o i iG. Angående väckt fråga om åtgärders
vidtagande till spridda Roteandelars
sammandragande.
N:o 117- I anledning af väckt fråga om
I
Den ag Maji, igy
upplösning eller förflyttning af Invalidlnrättningen
vid Ulricsdahl.
N:o ii8. Rörande väckt fråga om anläggande
af en Köping vid Fiskeläget Fjellbacka
i Bohus Läns Skärgård.
N:o 119. I anledning af väckta Motioner,
rörande förändradt fångföringssätt.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan half till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O, J. Lagerheim.
Fredagen den 29 Maji 1829.
Plenum klockan § till 6 Eftermiddagen.
Öppnades Ridderskapets och Adelns
Herrar Electorers Lista till val af en Ledamot
i ConstitutionsUtskottet, samt en
Ledamot i Lagutskottet, och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
I ConstitutionsUtskottet:
Efter N:o 277, Friherre Mannerheim, Lars
August;
N:o 2276, Herr Berzelius, Jacob; och
igS
Den 29 Maji.
I Lagutskottet :
Efter N:o 20Ö2, Herr Hultenheim; Fullm.
Herr Bergenstråle, Georg Rudman i
N:o 922, Herr Berghman; Fullm.
Herr Printzensköld, Carl.
Herr Berzelius hade inlemnat följande,
som upplästes:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har
liedrat mig med det förtroende att invälja
mig till Ledamot af ConstilutionsUtskottet
efter Friherre Mannerheim. Ehuru smickrande
detta förtroende är, och ehuru obehagligt
det är att undandraga sig att svara deremot,
när man gerna önskar fullgöra, hvad som
ålägges, så måste jag dock i detta ögonblick
afsäga mig det. Ett vetenskapligt arbete
sysselsätter mig redan sedan någon tid ti 11-  Raka, hvilket icke kan afbrytas utan skada,
då eftertankan mäste allvarligt fästas vid andra
föremål. Dessutom komma, inom ganska
korrt tid, befattningar, hörande till min
tjenst såsom YetenskapsAcademiens Secreterare,
att taga större delen af min tid i
anspråk på ett sådant sätt, att jag för dessas
vederbörliga fullgörande måste vara alldeles
obunden från annat håll. Dessa befattningar
äro af den natur, att jag icke kan
derifrån dispenseras, och utgöras dels af
tillsyn vid den nu påstående reparationen
af VetenskapsAcademiens nya hus, och dels
af tillsyn vid och ombestyrandet af Veten
-
Den ag Maji.
*99
skapsAcademiens och dess tillhörigheters
flyttning, son) kommer att för sig gå under
månaderne Junii och Julii. Jag har, vid.
anförandet af dessa detaljer, haft för afsigt
att för Höglofl. Ridderskapet och Adeln ådagalägga,
att jag af oundvikliga skäl, och ej
af hugskott, föranledes att afsäga mig dess
förtroende, alt vara Ledamot af ConstitutionsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalk en anmodade, i anledning häraf,
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att välja en ny Ledamot i ConstilutionsUtskottet
efter Herr Berzelius.
Herr af Schmidt, Georg Lars, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Då StatsUtskottet icke gjort afseende
på Kongl. Maj:ts Proposition om LandsSecreterares
löneförbättringar, och LandsSecreteraren
i Westerbottens Län har, enligt
de uppgifter Utskottet eger för sin ledning,
högst knappa och otillräcklige lönevilkor,
till egen och familjs bergning; så får jag
den äran tillstyrka, att då Utlåtandet hos
Utskottet kommer att till ytterligare granskning
och omarbetning företagas, Utskottet
täckes närmare skärskåda behofvet af löneförbättring
för bemäldle LandsSecreterare,
och får jag äran vördsamt föreslå, att förhöj
-
/
200 Den 2y Maji.
ningen må blifva i likhet med hvad för
LandsKamereraren stadgadt blifvit.
Att detta anförande måtte få åtfölja
återremissen, derom anhåller jag ödmjuk»
ligen.
Remitterades till StatsUtskottet,
Friherre Boye} Ludvig: I Ridderskapets
och Adelns sista Plenum har förevarit
LagUtskottets Betänkande N:o 58 uppå min
Motion, angående förklaring öfver 18 och
It) §§. i 1818 års InteckningsLag. I anledning
af då gjorde anmärkningar, blef Betänkandet
återremitteradt; och jag känner,
att äfven det Högvördige PresteStåndet gifvit
återremiss. Man torde kunna antaga,
att återremissen icke ännu hunnit företagas
i Utskottet; och det är af sådan anledning,
som jag nu vördsamt anhåller, att få äfven
göra den anmärkning vid samma Betänkande,
ifrån hvars framställning jag förut af
sjukdom varit hindrad.
Jag har ej haft del af de, som blifvit
gjorda, och jag kan alltså ej yttra mig om
deni; men med tacksamhet för Utskottets
förslag att förtydliga de felaktiga Lagbuden,
utbeder jag mig att få fästa Utskottets
egen uppmärksamhet på det tvifvelaktiga,
som åtföljer Betänkandets form, hvaraf
man svårligen kan bedöma om det för
-
Den 29 Maji.
201
slag, sorn göres, skulle blifva en Lagförklaring,
eller en Lagförändring. Skillnaden
deremellan är dock af mycken vigt. I min
Motion liar jag begärt en Lagförklaring, icke
Lagförändring, som, efter min tanka, ej är
af nöden; och den värde Ledamot, som understödt
min Motion, Herr JustitiaeRådet
Stråle, har deri med mig instämt.
Jag hade i Motionen ådagalagt, hvad
Utskottet visserligen vitsordar, nemligen
att samma Lagbud hafva af olika Domare
blifvit så olika tillämpade, att man på dem
grundat domar, i resultaten rakt motsägande
hvarandra; och denna omständighet måste
å båda sidor erkännas såsom bevis på
den otydlighet, hvilken påkallar förtydligandet,
förklaringen 5 men ingalunda en förändring
mera, än blott i redaction.
Ger man nu åt den vidtagande Författningen
namn och form af en Lagförändring,
så säger man åt den ena sidan af
de Auctoriteter, som dömt: ”Ni har ej dömt
efter Lagen, utan Ni har vrängt den;” och
detta säger man just då, när man likväl
i sjelfva Författningen antager och gör gällande
samma Domares moraliska åsigt af
ämnet; det vill säga, man klandrar hvad
man sjelf antager. Jag vet sannerligen icke,
hvarföre man skulle hvarken klandra den
ena eller smickra den andra sidan; då man
så lätt kan undvika båda delarne, blott
202
Den ig Maji.
derigenom, att man, sanningen likmätigt,
låter felet ligga der det legat, nemligen i
otydligheten, som afhjelpes genom Lagförklaringen.
Ett skäl af ännu större vigt talar
också derföre. Ger man en Lagförklaring,
- så ger man en universal rättelse åt
omdömet; men ger man en Lagförändring,
så skall otvifvelaktigt hända, att i alla frågor,
angående inteckningar, gifne i tiden
emellan 1818 och 1829, den ena parten
skall fordra iakttagande af den Lag, som
" gällde, då inteckningen gafs, och bestrida
all retroactif verkan af den sednare Författningen.
Jag vill ej nu yttra mig öfver
utgången af en sådan invändning; men jag
tror att bättre är, att i tid undanrödja all
anledning till den.
På dessa skäl anhåller jag, att Utskottet
föreslår oss Författningen, såsom Lagförklaring;
och tror, att sjelfva Expeditionen
bör af Lagutskottet, icke af ExpeditionsUtskottet,
författas.
Jag anhåller, att detta yttrande må genom
remiss Lagutskottet meddelas.
Remitterades till LagUtskollet.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 18
sisth April under N:o 152 afgifne, samt den
7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående reglering af allmänna IndragniugsStaten.
Den 29 Maji.
10Z
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: I g
punkten af detta Utlåtande har Utskottet,
i afseende på tiden för det tillstyrkta fortfarandet
af f. d. Landshöfdingen Järtas pension,
nyttjat ett annat uttryck, än vid förra
Riksdagen begagnades. Då beviljade Rikets
Ständer denna pension intill derpåföljande
Riksdag; nu deremot har Utskottet föreslagit,
att pensionen måtte utgå än vidare.
Jag önskar att detta uttryck måtte rättas
till likhet med det vid sistlidne Riksdag
nyttjade, så att berörde pension tillstyrkes
alt utgå intill nästa Riksdag, hvilket troligen
också är Utskottets mening. — I afseende
på i3 punkten af Utlåtandet måste
jag, ehuru fullkomligt erkännande Hans Excellence
StatsRådet Grefve Rosenblads förtjenster
under en lång Embetsmanna-bana,
likväl instämma med dem, som i Utskottet
reserverat sig mot uppförande på IndiagningsStat
af de 1600 R:dr B:co, Hans Excellence
förut åtnjutit såsom arfvode på TullVerkets
Stat. Jag önskade visserligen en
jemngod tillökning i inkomster för samtelige
StatsRåden; men då detta icke kan ske,
lärer det icke vara lämpligt alt bevilja sådant
åt någon af dem serskildt och såmedelst
öppna vägen för sträfvandet efter biförtjenster,
oförenlige med ett värdigt utöfvande
af det vigtiga Rådgifvare-kallet, —
Till pensioner åt Högtsalig Hennes Kongl.
Höghet Prinsessan Sophia Albertinas Hofstat
har Utskottet föreslagit en rund sum
-
I
/
Den 2g Maji.
i, »'
ma, ulan alt uppgifva, huru den skulle fördelas;
och då det derförutan är svårt för
Rikets Ständer att bestämma, hvad för ändamålet
i sjelfva verket erfordras, anhåller
jag, alt Utskottet måtte uppgifva så väl personalen,
som pensionsbeloppen.
Grefve Mörner_,Carlj uppläste följande:
I anledning af väckt Motion derom,
att den från långliga tider tillbaka existerande
dagsverksskyldigheten till Kronobergs
Landshöfdinge-boställe borde genast upphöra,
och StatsYerket öfvertaga den afgift till
boställshafvaren, som af hvarje inhyseshjon
inom Länet erlägges , bar StatsUtskottet, under
godkännande af Motionairens framställning,
ansett StatsVerket böra gifva Landshöfdingen
årlig ersättning för det belopp,
hvartill lösen derföre efter medeltalet af
de sistförflutne åren vederbörligen kan finnas
uppgå.
Jag bör icke annat än förklara mig företrädesvis
mera belåten med eli löningssätt,
hvarigenom jag undgår obehaget att
låta uttaga \ af mina inkomster hos den
torftigaste delen af allmogen; men då, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut, ifrågavarande
löneförmån kommer att vid 1835 års
slut helt och hållit upphöra för Landshöfdingen
i Kronobergs Län, lärer det dock
vara både med Kongl. Majrts höga vilja och
min rätt öfverensstämmande, alt jag intill
Den 29 Maji.
ao5
nämnde tids förlopp oförminskad åtnjuter
den lön jag för närvarande innehafver, och
som det hufvudsakligen beror på antalet af
år, hvarefter uträkningen sker, om eller i
hvad mån jag får vidkännas förlust, eller
icke, så och med anledning af det obestämda
i hvad Utskottet stadgat i denna del, får
jag vördsamt anhålla, att Utskottet ville bestämma
de fyra eller högst fem sistförflutne
årens medeltal, såsom grund, förden mig
tillerkände löneersättning å IndragningsStat,
hvilken rättelse således torde kunna göras
i StatsUtskottets förevarande Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff\ August: En
värd Ledamot har redan anmärkt, att StatsUtskotlet
föreslagit en rund summa till pensioner
åt Hennes K:gl. Höghet Prinsessan iSophia
Albertinas HofStat, utan att bestämma,
till hvilka personer, och till huru stort belopp
för hvardera den skulle fördelas. Samma
anmärkning gör äfven jag. Derjemte får
jag fästa uppmärksamheten på en grundsats,
hvilken jag äfven vid sistlidne Riksdag framställde,
ehuru utan framgång, men som jag
icke skall upphöra att påyrka, så länge jag
eger en röst på detta rum, den nemligen,
att HofStaten i allmänhet ej bör åtnjuta
pensioner, som till deras belopp öfverstiga
alla andre Civile och Miiitaire Embets- och
Tjenstemäns. Om en person blott några
månader innehaft en Hofsyssla, så plägar
densamma, vid den Kongl, personens från
-
io6
Den ag Maji.
fälle, få bibehålla bela lönen såsom pension,
för lifstiden, då deremot en Civil Embetsman
icke får åtnjuta en sådan förmån, förrän
lian tjent 4° är och uppnått 65 års ålder,
med så försvagad helsa, att han är
oförmögen till tjenstens ordentliga bestridande.
De Militaire äro ännu mera vanlottade,
emedan de nödsakas för det mesta
pensionera sig sjelfve, genom afgifter af deras
löner, ehuru otillräckliga de må vara.
Då likväl Hofsysslorne äro de beqvämaste
befattningar, hvartill inga kunskapsprof fordras,
och hvarvid lif och lemmar icke synnerligt
äfventyras; så kan jag ej finna skäl,
hvarföre deras innehafvare skola så öfverdrifva
pensioneras. I afseende på pensioners
tilldelande åt Hof-fruntimmpr, gäller
i allmänhet detsamma. Men då de fruntimmer,
som erhålla pension af Statsverket,
skola vara Enkor eller ock befinna sig i
torftig belägenhet; så erhålla Ilof-fruntimren
deremot pensioner, utan afseende på
deras behof deraf, äfven om deras Män äro
lefvande och försedda med de högste och
bäst lönade embeten i Staten. — Utskottet
har äfven föreslagit 23oo R:dr till gratificationer,
svarande mot g månaders lön, åt
de personer af Hennes Kongl. Höghets Hofstat,
som icke finnas berättigade till pension,
samt att detta belopp må af den för
innevarande år uppkommande besparing af
Hennes Kongl. Höghets underhållssumma
anordnas, för alt, efter Kongl. Maj:ts Nådiga
Den ag Maji.
godtfinnande, vederbörande emellan fördelas.
Jag är icke emot, att det så må tillgå;
men jag tror ordningen fordra, att äfven
här uppgifves, hvilka personer skola
erhålla gratificationerne; helst jag icke vet
någon annan grund alt följa vid anslående
af en sådan rund summa af StatsVerket,
än en bestämd uppgift på personalen.
I afseende på Herr Järtas pension, har
Utskottet tillstyrkt, att merberörde pension
må, med de vilkor, Rikets sednast församlade
Ständer dervid bestämt, än vidare till
nästa Riksdag utgå och uppföras med 2000
R:dr. Jag anser det vara ovanligt och orätt,
att sålunda ställa en Embetsman på pensionsstat
blott för fem år i sender, och ej
för alltid, intill dess han åter inträder i
Statens tjenst med motsvarande lön. Herr
Järta synes mig dessutom så förtjent af
Rikets Ständers erkänsla, att de äfven fördenskuld
borde på sistnämnde vilkor bevilja
honom ifrågavarande pension, och icke
göra den till föremål för obehagliga öfverläggningar
och serskildta beslut vid hvarje
Riksdag.
Utskottet har afstyrkt Rikets Ständer,
att fästa något afseende på Kongl. Maj:ts
Remiss af Assessoren Wahlströms ansökning,
att blifva uppförd till något underhåll
på IndragningsStaten; men Utskottet
synes dervid hafva utgått från en oriktig
2oS
Den 29 Maji.
åsigt af frågan, nemligen den, huruvida
"Wahlström, såsom afskedad Kronofogde,
vore berättigad till pension. Hade lian haft
en sådan rättighet, så hade Kongl. Majit
kunnat bevilja honom pensionen, utan remiss
derom till Rikets Ständer. Nu åter
är fråga, om icke sådane ömande omständigheter
förekomma, att Wahlström, ehuru
icke till pension berättigad, må på IndragningsStaten
erhålla något understöd. Jag
tror dessa omständigheter vara sådane, att
de förtjena afseende, och jag anhåller, att
Utskottet måtte taga deni i noga öfvervägande.
På dessa grunder yrkar jag återremiss
af Utlåtandet.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: I
anledning af Grefve Brahes Motion, om en
tillökning af 5,000 R:dr i den af Rikets
Ständer år iSi5 anslagne summa af 10,000
R:dr årligen, såsom fond till Expectancearfvoden
för lönlöse Officerare, bar Utskottet
sig yttrat, att då, genom inträffande afgång
eller skeende inflyttning å ordinarie
Stat af Officerare, som nu innehafva Expectancearfvoden,
tillfälle bör kunna beredas,
att, utan Statens ytterligare betungande, efter
hand förse de lönlöse Officerarne med Expectåncearfvoden,
som dertill finnas berättigade,
har Utskottet icke kunnat till Rikets
Ställ
-
Pen 29 Maji.
209
Ständers bifall understödja Grefve Brahes
förberörde hemställan. För den händelse,
att Ridderskapet och Adeln, såsom jag förmodar,
återremitterar ifrågavarande Utlåtande
till StatsUtskottet, anhåller jag, alt få
fästa Utskottets uppmärksamhet på den omständighet
i afseende på Grefve Brahes förslag,
att Svenska Militär-väsendet, likasom,
andra Nationers, ej kan i fredstid bibehållas
på samma fot, som krigstid fordrar. Derföre
äro i Frankrike och England en mängd
Officerare ställde på half sold under freden,
för att vid krigstillfälle vara att tillgå;
och jag tror, alt härmed skulle kunna
jemföras den åtgärd hos oss, att, genom
Expectance-löner åt Officerare i fredstid,
kunna uppsätta nödigt Befäl vid utbrytande
krig, så mycket nödvändigare, som om
bela Beväringen blefvc uppbudad, skulle vid
hvarje Regemente Befäl saknas för 4^de Bataljonen.
Jag hemställer derföre, om icke
i Grefve Brahes Motion ligger grunden till
en hushållnings-princip; och anhåller således,
att Utskottet måtte tillstyrka det begärda
anslaget af 5,000 R:dr.
Herr Nordenanckar_, Gustaf: Då jag
känner den Assessor "Wahlström, som Herr
von Hartmansdorff nyss omnämnde, samt
hans torftiga belägenhet med en stor familj,
anser jag mig pligtig upplysa, att
han varit en nitisk och skicklig Tjensteman,
26 H. 14
2io
Den 29 Maji.
samt verkligen är berättigad till pension;
men gått miste derom af brist på erforderligt
Läkarebetyg. Han var Kronofogde i
Ölands Norra Mot; men körde omkull och
skadade sig dervid så illa, att han blef
oskicklig till Kronofogde-befattningen, och
derföre måste begära afsked, hvarvid han
ock anhöll om pension. Han erhöll afsked,
men pensionen afslogs, emedan Läkarebetyg
saknades. Vid samma tid inrättades den
provisoriska Länsstyrelsen på Öland, hvarvid
Wahlström blef förordnad till LandsKarnererare,
och han yrkade derföre icke
vidare på pension, förrän denna befattning
och dermed förenad inkomst för honom
upphörde. Emellertid dog den ProvincialLäkaren
på Öland, som vårdat Wahlström
under hans omförmälde sjukdom, utan att
Wahlström af honom förskaffat sig det för
pensions erhållande nödige betyget; och någon
annan Läkare kan icke nu intyga Wahlströms
sjukdoms-tillstånd för 8 eller 10 år
sedan. Vid ett sådant förhållande kan jag
ej annat, än förena mig med Herr v. Hartmansdorff
i den åsigt, att det är billigt tilldela
Wahlström, såsom en skicklig och pålitlig
Tjensteman, hvilken för sjukdom nödsakats
lemna tjensten, något underhåll på
IndragningsStaten.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard j
hade inlemnat följande, som upplästes:
Jag känner icke de så kallade patrio
-
Den 29 Maji.
211
tiska åtgärder, hvilka f. d. Herr Landshöfdingen
Hans Järta vidtagit, för att göra
sig utmärkt och ryktbar ända till den grad,
att 1823 års Ständer kunnat anslå honom
en pension af 2,000 R:dr B:co, att intill nästa
Riksdag få åtnjutas, så framt Herr Landshöfdingen
icke under tiden utnämndes till
något Embete med motsvarande lön; men
att åtgärderne måste hafva varit af en serdeles
art, det bör man kunna sluta icke
blott af pensionens storlek, utan äfven af
det oväntade steg, att Pensions-författningarne
ansetts böra, i anseende till Hr Järta,
förlora deras gällande kraft. Historien lärer
emellertid icke underlåta, att teckna Hr
Järtas patriotiska gerningar med deras rätta
färgor; och då efterverlden en gång skall
afsäga hans dom, torde det visa sig, hvil—
ketdera varit mest utmärkningsvärdt, antingen
sjelfva gerningarne, eller den lön de fått.
Då likväl en stor man aldrig plägar
med sina företag stadna på halfva vägen,
och Nationen har rättighet, att af Hr Järtas
verksamhet och grundsatser vänta, att han
med sina patriotiska åtgärder icke afstadnar,
utan 1 en ädel täflan med andra liktänkta
hedersman fortsätter dem, så snart
tillfälle dertill erbjuder sig, så bör ock Hr
Järta vara förvissad, att han då icke skall
glömmas; men intill dess sådant inträffar,
och det dessutom varder närmare bestämdt,
14*
21?
Den 29 Maji.
hvad redbara tjenster han hittills verkligen
gjort sitt fädernesland, bör han vara
nöjd med den pension Ivan redan åtnjutit;
och jag, för min del, kan således icke annat,
än bestrida Herr Järta all rättighet till
fortfarande pension, helst Statens knappa
tillgångar, otillräckliga till många andra högst
angelägna behof, sådant förbjuda, och Herr
Järta för sitt innehafde, men bortsålde,
Landshöfdinge-embete i allt fall fält ett
ganska hederligt accord, fastän hvarken ålderdom
eller bristande skicklighet hindrat
honom, att längre fortfara i Statens tjenst.
Herr Tolly Florus_, hade inlemnat ett
så lydande Anförande:
I anledning af del Utlåtande, StatsUtskottet
öfverlemnat Rikets Ständer, rörande
ÖfversteLöjtnant de Motlonis ansökan 0111 löneersättning
från den tid Regementet Royal
Svedois upplöstes, får jag den äran göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamme uppå
den Nådiga Fullmagt, hvarmedelst Högstsalig
Hans Maj:t Konung Carl XIII, under
den 12 Julii i8r4» confirmerade Hans Majrts
vår nuvarande Konungs, den 2 Januarii
samma år, utfärdade Nådiga Constitutorial
för ÖfversteLöjtnant de Mottoni, att vara förste
Major vid Regementet Royal Svedois, med
vördsam erinran, att under d. 1 Augusti, allt
samma år, lönevilkoren af Högstsalig Konungen
bestämdes i likhet med dero för Officerare
af lika grader vid Hans Majit Konun
-
Den ag Maji.
gens Eget Yiirfvade Regemente, i händelse
Regementet Royal Svedois blefve upplöst.
Som Krigsfonden emellertid upphörde, tillädes
ÖfversteLöjtnant de Mottoni en Ma*
jors-Expectancelön af 200 Rldr; och i saknad
af tillgångar till utbetalning af den
lön, ÖfversteLöjtnant de Mottoni genom förenämnde
Kongl. Fullmagt och Resolution
blifvit försäkrad, har Hans Maj:t Konungen
ansett sig böra afslå de underdåniga ansökningar
ÖfversteLöjtnant de Mottoni i underdånighet
inlemnat, om nämnde löneersättning.
Ehuru StatsUtskottet föreslagit de
bestämda lönevilkoren för det tillkommande,
liar Utskottet likväl icke funnit lämpligt,
att tillstyrka den retroactiva loneersättningen,
hvilken dock, enligt min öfvertygelse,
bör utgå; och jag får derföre vördsamt
föreslå Höglofl. Ridderskapet och Axleln,
att med en underdånig hemställan lill Hans
Majit Konungen ingå: det läcktes Hans Majit
Nådigst uppå någon af HufvudTitlarnes besparde
medel, för den förflutne tiden, arisia
en ersättning till ÖfversteLöjtnant de
Mottoni; och får jag, af denna anledning,
vördsamt anhålla, att propositionen om bifall
till StatsUtskottets Utlåtande måtte derjemte
erhålla det tillägg, jag nu haft äran
föreslå, eller att en underdånig Skrifvelse
till Hans Majit Konungen afgår derom, att
Hans Majit i Nåder täckes anbefalla, att af
besparde medel ÖfversteLöjtnanlen de Mot
-
Den 29 Maji.
toni erhåller lönersättning från den tid Regementet
Royal Svedois upplöstes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar höra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence förklarade,
att, som, efter hvad han tyckt sig
finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet och
Adeln bifallit den framställde propositionen.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 10
sistl. April under N:o 124 afgifne, samt d.
7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af någre, i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, förekomne allmänna frågor.
Herr Crusenstolpe^ Magnus Jacob: Jag
får endast åberopa, hvad jag vid föredragningen
af Utgifts-Utlåtanderne anförde vid
hvarje HufvudTitel.
Grefve Posse, Arvid: Då gruriderne
för Utgifts-Utlåtanderne redan äro discuterade
och återremitterade, samt detta endast
är en resumé' af nämnde Utlåtanden, anser
jag härvid ej annat vara att göra, än att
äfven återremittera detta.
Den 39 Maji.
Herr Skogmanj Carl David, uppläste
följande:
Jag anser för min del öfverflödigt, alt
nu ingå i en omständlig granskning af hvad.
StatsUtskottet yttrat, rörande de vid Statsregleringen
förekorane allmänna frågor. Tiden
synes ej vara inne, att i sättet för skatters
och löningars utgörande tillvägabringa
de förändringar, som ett förbättradt samhällsskick
påkallar; men jagar öfvertygad,
alt, sedan ett stadgadt myntvärde blifvit
infördt, och ändamålsenliga åtgärder vidtagne
för dess bibehållande, förändringar,
som nu möta många inkast och svårigheter,
snart skola med allmänt bifall påbjudas,
såsom naturliga följder af rhyntbestämningens
fördelar. Må det blott tillåtas mig,
att anmärka olämpligheten af nuvarande
spanmålsberäkning under penningelöner, så
vida den betraktas såsom ett correctiv emot
myntvärdets omvexling, och icke såsom en
tillfällig löneförbättring. Ty om ock spanmålens
medelpris under en längre tidrymd
utgör en tjenlig måttstock för andra värden;
så är dock dess pris ifrån det ena året till
det andra underkastadt större föränderlighet,
än sjelfva det Pappersmynt, emot hvars
ombytlighet spanmåls - beräkningen skulle
trygga löntagarne; och intet skäl finnes,
hvarföre, endast i följd af några Riksdalers
högre pris på en vara, som föga verkar å
Tjenstemannens utgifts-summa i det hela,
2i6
Den 29 Maji.
lians aflöning skall ifrån ett år till ett annat
stiga 20 till 3o procent.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller, att få reservera mig mot den
grundsats, som i Utlåtandet sid. 19 är yttrad,
att någon förändring i skatternas beräkning
ej borde ega rum från sedel- till silfvermynt.
Det är detsamma som att förklara
sig för det ostadiga, och mot det stadiga i
allmänna beräkningar. Jag hade verkligen
icke väntat, att StatsUtskottet skolat yttra
en sådan mening, innan det ännu fulländat
sina gemensamma arbeten med BancoUtskottet,
af hvilka en motsatt slutföljd
uppkommit. Jag hoppas likväl, att då Rikets
Ständer, såsom jag förmodar, besluta
myntets stadgande, så skall äfven StatsUtskoltet
ändra öfvertygelse.
De åtgärder Kongl. Majit föreslagit till
förenkling af Statens uppbörd, utgifter och
bokföring, anser jag för min del vara ledande
till ordning och besparing af onödig vidlyftighet.
Jag inser sålunda ej något godt
skäl, hvarföre StatsUtskottet i allmänhet
dem afstyrkt. Om de nu icke gillas, skall
tiden dock äfven i detta hänseende uttaga
sin rätt, och jag vill icke underlåta att genast
uttala min öfvertygelse derom. För
öfrigt får jag instämma uti den reservation,
som Grefve von Schwerin bifogat Utlåtandet.
Jag har dock redan i detta afseende
Den 2y Maji.
217
uttalat min öfvertygelse 1 delta Sinne, då
Grefve von Schwerins sista Motion remitterades,
men i händelse Motionen och detta
Utlåtande på olika tider komma att af
Utskottet handläggas, har jag äfven nu velat
uttala mia mening.
Uppå Hans Exccllence Herr Gref vens
och LandtMarskalkens derefter gjorde proposition
blef StalsUtskottets berörde Utlåtande,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtkottels den 1 dennes
under N:o go afgifne, och den 7 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga, att KrigsAcademien
på Carlberg måtte såsom ElementarLäroanstalt
upplösas.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 18
dennes under N:o 3o afgifne, och den 19
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Majrls Nådiga Proposition
om ökadt anslag till understöd för
utflyttningar och vid egeskiften m. m.
Herr Munck af Rosensköldj, Eberhard:
Om jag ej hört orätt, är Utlåtandets före
-
n8
Den 29 Maji.
mål, att tillstyrka anslag till befordrande
af Enskiften. För min del anser jag dessa
anslag, gifna såsom skänk, mindre uppfylla
ändamålet, än låneunderstöd mot låg
ränta och en successif, åtminstone de första
åren ringa, afbetalning. Jag vet väl, att
10,000 R:dr årligen varit anslagne, såsom
skänk, till enskiftningen i Skåne, men jag
vmt ock, att denna ringa summa, fördeldt
på så många händer, i allmänhet mindre
understödt de behöfvande enskiftare, än inlockat
dem till företag, som de ej utan en
betungande, ja ibland ruinerande, skuldsättning,
kunnat utföra. Deremot tror jag, att
om en Enskiftes-lånefond varit inrättad, der
man mot t. ex. 2 h 3 procents årlig ränta
och högst 2 procents afbetalning på capitalet,
erhållit medel till utflyttningar, så
hade enskiftningen i Skåne redan för många
år sedan varit, åtminstone på slättbyggden,
fulländad, samt med beqvämare och
hälsosammare nybyggen verkställd, och den
ruinerande skuldsättningen till Disconten
och Procentare undvikits. Jag anhåller örn
återremiss af Utlåtandet.
Grefve Posse, Arvid: Jag kan för ingen
del förena mig med Herr Rosensköld.
Skåne, den Province han såsom exempel anfört,
och som erhållit betydliga gåfvor lill
Enskiften, har just öfvertygat mig om motsatsen
af hvad Herr Rosensköld velat bevisa.
Herr Rosenskölds förslag är blott ett
Den 29 Maji.
219
nytt sätt för Jordbrukaren att kunna skuldsätta
sig, och då nöden tvingar, använder
man alla möjliga medel, och sålunda äfven
detta, utan att jag tror, det Enskiften derigenom
befordras. I Skåne hafva Enskiften
genom denna utflyttningslijelp framskridit
med stora steg, och med den kännedom
jag eger om förhållandet i Skaraborgs
Län, är jag fullkomligen säker, att Enskiften
der ej kunna försiggå , om man borttager
denna utflyttningslijelp. Jag anhåller
således om bifall å Utlåtandet.
Herr Tham, Wolrath: Jag har ej någonting
att tillägga , hvad Grefve Posse nyligen
anfört. Jag vill blott erinra, att Herr
Rosenskölds anmärkning är en alldeles ny
Motion, öfver hvilken Utskotten visst icke
kunna yttra sig, då den under form af anmärkning
kommer Utskottet tillhanda, ty uti
den af Kongl. Maj:t afgifne Proposition finnes
icke ett ord om Lånefond. Om Herr
Rosenskölds begäran anses, som en ny Motion,
har jag ej deremot, men i sjelfva saken
förenar jag mig alldeles med Grefve Posse.
Jag har en fullkomlig visshet, att utflyttningshjelpen
såsom gåfva varit ett ganska
verksamt medel att påskynda enskiften, såväl
i Skaraborgs Län, som i Skåne. Jag
anhåller derföre om bifall å Utlåtandet.
Herr Munck af Rosensköld: Jag skulle
vara af lika tanka med den siste Tala
-
/
220 Den 29 Maji.
ren, om underlåtandet af den af mig nu
föreslagne låneanstalt kunnat hafva tillföljd,
att de enskiftande icke begagnade mer förstörande
låneinrättningar, såsom Disconten
mot hög ränta och äfven hög öfverränta.
Skulle dessa obetydliga anslag, gifna såsom
gåfvor, varit orsaken till enskiftenas fortgång
i Skaraborgs Län, så befarar jag dock,
att de. äfven varit en af orsakerne till Jordbrukares
i samma Län svåra belägenhet,
hvilken hos många gränsar nära till undergång.
Jag anser dessa små skänker hafva
lockat en del af Allmogen till företag, som
den sedan ej haft nog styrka och capital till
att utföra. För öfrigt skall jag gerna efterkomma
Herr Thams önskan, i det jag förändrar
min anmärkning om företrädet äfen
Enskiftes-låneanstalt till en ny Motion, i
fall icke Odlingslånefonden skulle kunna blifva
bestämd i synnerhet för enskiften.
Herr Tham: Jag har blott velat rätta
ett misstag i den siste Talarens anförande.
Den del af Skaraborgs Län, der förlägenheten
varit så stor, är just den, der Skiftesverket
icke gått framåt, och just derföre
är Jordbrukaren der skuldsatt. Då Jordbruket
genom enskiften blir upphjelpt, blir
äfven förlägenheten afhjelpt. Jag anhåller
om bifall å Utlåtandet.
Herr Munck af Rosensköld: Jag vågar
äfven försäkra, att den Allmoge inom Skå
-
D t n ag Maji.
aa i
ne, sora är mest skuldsatt, är just den,
som blifvit inledd uti enskiften. Dessa äro
i det hela visst nyttiga för det allmänna,^
men icke för alla dem, som blifvit uppmuntrade
eller tvungna till att taga dem.
Herr Ribbing j Arvid: För min del
tror jag både bidrag och lån vara otillräcklige,
så länge Skiftesstadgarne äro så stränga,
sora nu. Man har till och med bort,
att åboer blifvit tvingade lill skifte, ehuru
kostnaden derföre uppgått till fulla värdet
af den deras egendom, som skolat skiftas,
hvaraf ej sällan varit följden, att de måst
gå ifrån densamma. Jag tror att detta anslag
kunde besparas, om man vidtog den
föreslagna åtgärden, alt då kostnaden uppgick
till mera än vissa procent af egendomens
värde, enskifte icke finge ega rum.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Land t Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda till återremiss
deraf.
tRopades några Ja, jemte starka Nej.
Herr von Hartmansdorff_, August: För
min del anser jag säkraste sättet att bespara
sådana utgifter, som den ifrågavarande,
uppkomma derigenom, att man icke gör
111
Den 2g Maji.
så stränga författningar, som Skiftesstadgan,
alt den mera stjelper, än hjelper. Jag anser
det således vara häst att återremittera
denna fråga, och uppskjuta dess afgörande,
intilldess man får se, hvad Ständerna göra
med Skiftesstadgan.
Grefve Posse: Denna fråga beror endast
och allenast derpå, huruvida Enskiften
äro nyttiga, eller icke. Skiftesstadgan
inverkar i detta afseende alldeles icke, emedan
man, med hvad Skiftesstadga som helst,
liar sett, att bidrag, varit nödvändiga, der
Enskiften skolat verkställas; ända sedan i8o3
har Skåne haft 10,000 R:dr årligen. Skaraborgs
Län har haft 3ooo R:dr och i sednare
tider g å 10,000 R:dr, men delta har
befunnits otillräckligt. Jag är af en helt
annan tanka än Herr Ribbing, och jag vågar
öppet yttra, att utan Enskiften kommer
Skaraborgs Län aldrig att uppnå någon
'välmåga. Då de erforderliga kostnaderne
härtill öfvergå den enskiltes förmåga, så inträder
Statens skyldighet att lemna bidrag.
Förut har till Skaraborgs Län och till Skåne
ensamt åtgått 16,000 R:dr, nu är föreslagit
20,000 R:dr för de öfrige provincerne,
och detta tyckes icke vara för mjfcket.
Jag kan ej erkänna Herr Rosenskölds anmärkning,
ty den gamla satsen, att ju mera
man lånar, ju mera sätter man sig i
skuld, måtte väl ännu stå fast.
Den 29 Maji.
123
Friherre Palmstjerna , Carl Otto: Efter
Grefve Posses sednare yttrande, återstår
för mig endast, att förena mig med
honom. Herr Rosensköld har trott, att
nämnde anslag skulle befordra skuldsättning;
jng tror åter, att det just förekommer
Jordbrukarens skuldsättning. Det är
af vigt, alt då författriingarne ålägga den
enskilte kostnaden vid skiften, Staten äfven
underlijelper, der den enskilta förmågan
brister. Otillräckligheten af närvarande anslag
är öfverflödigt bevisad, och med den
nu föreslagna tillökning, smälter ändå summan
snart bort i anseende till de många
Provincer, hvarpå den skall delas; men det
blir i alla fall någon hjelp. Tillfällen för
Jordbrukaren att skuldsätta sig, äro redan
så talrika, att jag icke anser någon vidare
förökning i denna del vara af behofvet påkallad.
Ändamålet med Enskiften, som är
att förbättra Jordbrukarens ställning skulle
förfelas, om de medförde ökade tillfällen
och anledningar för honom att skuldsätta sig.
Det är ej genom ökade odlingar och i samma
mån ökad skuldsättning, som välståndet
befordras, utan genom de odlingar, som
ske för en besparad penning, besparad arbetskraft;
ej genom sådane företag, då man
tärer på framtiden och anticiperar på en
arbetskraft, som ej förr än då kan åstadkommas,
och sålunda tager framför sig på
det, som bör förbehållas kommande tider.
Jag anhåller om bifall på Utlåtandet.
Den 29 Maji.
Herr Ribbing: E11 värd Talare Grefve
Posse har trott, alt ifrågavarande understöd
icke hade sammanhang med Skiftesförfattningen,
men han har sjelf bevittnat
motsatsen, då han åberopat Skaraborgs Läns
och Skånes behof af understöd för Enskiftenas
och utflyttningarnes fortgång. Nu och
då fråga är om verkställighet af så kallade
Laga skiften, blir behofvet af delta understöd
vida större än fordom, i synnerhet
om den nya författningen skall fortfara att
vara utsträckt äfven till Norra Provincerne,
då deremot, om billigt afseende fästes på
de inom PiiksStånden deremot gjorde anmärkningar,
och Skiftesförfattningen icke
dit tillämpas, behofvet af detta anslag blir
i samma mån mindre, som desse Landskap
mindre komma att anlita detasmma. Sammanhanget
mellan delta Utlåtande och det
om Skiftesväsendet är således detsamma,
som alltid det ovilkorliga emellan behof
och åtgång. Derföre tror äfven jag, att detta
Utlåtande bör hvila, till dess omnämnde
fråga är afgjord. Jag kan ej ingå på
den här en gång yttrade princip, att för
den så kallade allmänna nyttan pådrifva
odlingar, oaktadt en och annan enskilt derigenom
skulle komma att gå under; ty om
en eller hundrade på detta sätt våldföres,
blir orättvisan lika stor. Vi hafva hört Riksdagsmän
från de orter, hvilka skulle hafva
största behofvet, och således äfven största
för
-
Den 29 M a j i.
förmänen, af att de anslag, som nu äro i
fråga, beviljades, beklaga sig öfver den nya
Skiftesförfattningen, eller som nära är detsamma,
att Enskiftesväsendet införes i deras
orter, till den grad, att de ansett alla
anslag till utflyttningslijelp otillräcklige alt
ersätta de förluster, som dem, genom dessa
författningars fortfarande bestånd, skulle
tillfogas. För min del tror jag, att det
vore bäst, om pådrifvandet af Skiftesverket
till förment vinst för allmän nytta något
finge hvila, och öfverlemnas åt enskilt
omtanka. Det bar visserligen blifvit antagit
för ett axiom i Statshushållningen, att
Ökad production är ökad välmåga, men man
besinnar ej, alt om den ökas Öfver consumtionen,
blir försäljningen så mycket mindre
lönande.
Tlerr Munck af Rosensköld: Enligt
Grefve Posses yltrande, skulle några tusende
R:drs anslag, såsom skänk, till de enskiftande
i Skaraborgs Län, förekomma behofvet
för dem, att skuldsätt^ sig, Delta
är fägnesamt, att få höra, om verkliga förhållandet
är sådant, Men jag befarar, att
låneinrältningar nog ändå i delta Län behöft
och behöfva af de enskiflande alt anlitas.
Åtminstone skulle en sådan summa
knapt förslå till att befria en af de större
Socknar i Skåne från behofvct att skuldsätta
sig vid inträffande enskiftning. Jag
26 H. i5
29.6
Den 29 Maji.
hemställer, om en så ringa summa, fördeldt
på så många händer, kan i betydlig
mån skaffa förlag för dem, som antingen
sjelfmant begära enskiften, eller tvingas dertill
genom andras begäran derom, men sakna
det dertill nödiga capital, i synnerhet
på orter, belägna långt ifrån skog. Det är
just för att förekomma en tryckande, ja
ofta förstörande, skuldsättning, som jag önskar,
att man ej ville till kostsamma företag
inleda penningefattige Jordbrukare med
skänker, som äro försmå, för att förekomma
deras behof af lån, men ändå stora
nog, för att uppmuntra dem till enskifte.
Jag, som äfven tilltror mig ega någon kännedom
om sak och personer i den Landsort,
der jag bor, vågar på grund deraf försäkra,
att enskiftningen icke blifvit på ett för
de enskiftestagande förmånligt sätt befrämjad
genom otillräckliga understöd,som föranledt
en för många ruinerande skuldsättning,
fastän man äfven der känner: att ju mer
man lånar, ju mer sätter man sig i skuld.
Men Lagstiftaren borde också känna, alt ju
mer man lånar mot dryga vilkor, dess svårare
har man, att återbetala sin skuld.
Grefve Posse: Det är endast, i anledning
af Herr Ribbings sista yttrande, som
jag får upplysa, alt äfven, då gamla EnskiftesFörfaltningen
var gällande öfver liela
Riket, befanns det förra anslaget, till un
-
Den 29 Maji.
derstöd för Skiftesverkets befordran, icke
vara tillräckligt.
Herr Hammarhjelm_, Carl Fredrik: Jag
får endast upplysa, att på den afdelning af
BancoUtskottet, der jag har äran vara Ledamot,
är, i följd af Motioner inom de öfrige
3:ne Stånden, under öfverläggning en
fråga om förändring af Odlings-lånefonden,
så att densamma, utgörande 3oo,ooo R:dr,
skulle komma att användas till understöd
för Skiftesverkets fortgång; och att Betänkandet
deröfver förmodligen oförtöfvadt inkommer
lill Rikets Ständer. Jag hemställer
derföre, att delta Utlåtande, som nu
är under afgörande, måtte återremitteras,
dels på det att BancoUtskottets nyssnämnde
Betänkande under liden må inkomma
och skärskådas, dels ock för att, såsom
Herr Ribbing yrkat, afvakta, hvad förändring
kan beslutas uti SkiftesStadgan.
Friherre TVrangels Henning: Grefve
Posse och Herr Tham hafva så fullständigt
utvecklat ämnet, att föga återstår för mig
att tillägga; men i följd af de anmärkningar,
som här blifvit gjorde mot Utlåtandet,
får jag äran nämna, att med den kännedom
jag tror mig ega om Enskiftesverket
i Skåne, har jag sällan funnit, att det varit
andra, än mindre goda hushållare, som
blifvit ruinerade genom enskifte, helst ut
15
'
Den 29 Maji.
flyttningshjelpen rikeligen ersatt de uppoffringar,
som blifvit gjorde af den utflyttande.
Säkerligen hade en sådan person genom
tillgång af lån i det stället blifvit satt
i förlägenhet.
Jag tillstyrker således, att Utlåtandet
må bifallas.
Hans Excel lence Herr Grefve De la Gardiej
Jacob: Jag skulle anse mig fela mot
mig sjelf, mot sanningen, och mot den landsort,
der jag har egendomar, om jag ej med
tacksamhet erkände nyttan af de penningebidrag,
som för Enskiftenas fortgång i Skåne
blifvit lemnade. Visserligen hafva de
icke varit tiliräcklige för alla, som deraf
varit i behof. Aldrig har jag sjelf, och mig
vetterligen ingen af Skånes Possessionater
begagnat sig af denna förmån; men Enskiftesverket
har i allmänhet tillskyndat landet
en så väsendtlig fördel, att det vore
en ren förlust, om man borttoge de medel,
som befrämjat detsamma. Det är på alla
dessa skäl, som jag anhåller om bifall till
ifrågavarande Utlåtande.
Herr Ribbing: Då den enas ja torde
vara så godt som den andras nej, anhåller
jag tills vidare för min del blott att få med
1807 års EnskiftesFörfuttning, så snart jag
kan erhålla den, visa, att den ej var, såsom
Grefve Posse påstått, gällande äfven i
de Norra Provincerne.
Den ag Maji. 22g
Grefve Posse: Jag har egentligen he
gart
ordet för alt fästa uppmärksamheten,
derpå, att denna fråga ej har sammanhang
med de emot SkiftesStadgan gjorde anmärkningar.
Om äfven de föreslagne lånebiträ-»
den beviljas, så erfordras dock detta understöd.
Derjemte får jag förklara, att om Enskiften
endast skola till vägabringas genom
skuldsättning, blir jag, som hitintills med
all ifver sökt befrämja dem, den, hvilken,
så länge jag har lyckan vara Landshöfdinge
i Skaraborgs Län, skall med all ifver motarbeta
dem. Hvad Herr Ribbing sist anfört,
bevisar, att han ej rätt fattat min mening,
eller att jag ej nog tydligt uttryckt den.
Jag har ej menat, att sista EnskiftesFörfattningen
varit gällande för de Norra Provincerne,
utan allenast, att den gällt öfver allt,
der den föregående EnskiftesStadgan gällde.
Herr Tham: Man har yttrat, att an
slagen,
som blifvit gifna till befordrande
af Skiftesverket, blott inlockat jordbrukare,
alt deri ingå till deras förstöring. . Jag tror
det ej, och tror icke eller, att andra begära
enskifte, än de, som "hafva styrka att bära
den dermed förenade kostnad, eller ock af
enskildta speculationer dertill föranledas,
hvilka endast, då de äro oriktiga, förfelas
och medföra speculantens undergång; men
just derföre, att den förmögnare kan tvinga
den fattigare, att ingå uti enskifte, och således
tvinga honom till kostnader, öfver
-
Den 2g Maji.
stigande hans tillgångar, är det, som jag
anser Staten vara skyldig att komma emellan
med hjelp. Hvad beträffar den omnämnde
förändringen med en del af Odlings-lånefondens
anslående till Skiftesverkets
befordrande, så inverkar det ej på närvarande
fråga, och minskar icke behofvet
af understöd, så länge den nya Stadgan fortfar
att vara gällande med sina ännu strängare
tvångsband, än den förra, till att deltaga
i ett hegardt skifte. Jag yrkar derföre
bifall å Utlåtandet.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag får förena
mig med dem, som önska bifall till Utlåtandet.
Jag har gjort mig den föreställning,
att med detta anslag åsyftades, att
lemna medel i Regeringens bänder till lättande
af utflyttningar, hvilka serdeles i stora
byalag möta betänkligheter, och hvilket synnerligast
är fallet å stora slättbygder. Jag
anser derföre det vara i strid emot en sund
hushållsprincip, och mot den, som jag tyckt
mig finna, hos Rikets Ständer etablerade
princip att befrämja Skiftesverkets framgång,
om man nu ville upphäfva de bruklige
och föreslagne understöden, i synnerhet
då de utgå, såsom gåfva, och icke såsom lån.
Jag anhåller alltså om bifall till Utlåtandet,
och tror, att då anslaget endast kan användas
till utflyttningshjelp, det icke kan föranleda
någon skuldsättning. Om än förhållandet
i Skåne varit, att en del skiftesta
-
Den 29 Maji.
gare der råkat i skuld, tror jag dock, att
på sätt i öfriga orter utflyttningarne underhjelpas
af byamännen, genom dagsverken
ocb materialier m. m. samt medelst små,
men väl använda, understöd af dylika anslag,
ingen ny skuldsättning skall ifrågakomma.
Herr Ribbing: Ehuru jag nu har i mili
hand den Författning jag sist åberopade, anser
jag öfverflödigt citera den, sedan Grefve
Posse medgifvit hvad ock allmänt är
kändt, att de Norra Provincerne icke varit
inbegripne i någon EnskiftesStadga, förrän
den nu gällande allmänna SkiftesStadgan
underkastade dem de för de förra enskiftena
i allmänhet gällande Lagar. Man har
sagt, att det för de Norra Orterne blott fordrades
anslag tillÅfvittringsverket; men denna
uppgift är, efter hvad jag tror, äfven
oriktig, ty det är ju klart, att skifte kan
komma i fråga på många ställen, der afvittring
förut för sig gått. Derpå äro exempeln
ingalunda sällsamma. Anslag eger således
der rum först för afvittring, och sedan
för skifte, allt för den allmänna landets
odling, under det alt de enskildte,
som uppbära gåfvorne, sucka under bördan
af denna slags välvilja, och det allmänna
under öfverproduetion af landtmannavaror.
Herr Munck af Rosensköld: Jag har
redan förklarat, alt, om min anmärkning
I
a32 Ben 2g Maji.
om nyttan af Enskiftes-lånefond skall anses
för en ny Motion, är jag benägen att framställa
en sådan, sedan jag dock först fått
se, huru Odlings-lånefonden kommer alt
blifva bestämd. Men jag kan ej frångå min
öfvertygelse, att då vår nya EnskiflesStadga
ännu mer, än den förra, kommer att tvinga
en mängd jordbrukare tilj enskifte, sorn
ej hafva nog' förlag och styrka dertill, så
blir en ökad skuldsättning icke förekommen
genom de nu ifrågavarande anslag, hvilka
tvärtom locka dem tiil företag, som intrassla
(lern i ett olyckligt lånesystem, och att således
man bör bereda tillgång till sädane
lån, som äro mindre tryckande, än de hittills
mest af jordbrukare begagnade i Disconlen
och publika Cassör mot allt för hög
ränta, samt äfven hos enskildte ockrare,
och som småningom amorteras.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde roposition
till bifall af Stats- samt Allma» na Besvärsoch
EkonomiUtskottens ifråga arande Utlåtande.
Bopades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfvcrröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit Utskottens
Utlåtande,
Den 29 Maji.
233
Föredrogs ånyo och bifölls ConstilutionsUtskottets
den 8 dennes, under N:oa5
aflåtne, och den i4 derpåföljde på bordet
lagde, Memorial, angående vackt Motion
om en förändring i 26 §. af Justitiae-Ombudsmans-Instructionen.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den i3 dennes,
under N:o ii3 afgifne, och den 25 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 4° förut meddeldte Betänkande,
angående klagan deröfver att Bergsmännen
inom Nerikes och Westmanlands
Bergslager blifvit ålagde, att vid Masugnarne
begagna malmvågar i stället för skoflar
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkande redan blifvit
den 19 sistlidne Februarii f. m. af Ridderskapet
och Adeln afslagit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till Handlinga
me.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den i3 dennes under N:o
114 afgifne, och den 25 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 38 förut
meddeldte Betänkande, rörande yrkadt förbud
mot otillåtne Landtmarknader, samt
Deti ag Maji.
om Militaire-marknadsvakter och inställande
af en Marknad i Borås.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har ansett
mig böra begära ordet i anledning af Utskottets
sista yttrande angående den så kallade
marknaden i Borås. Denar icke marknad,
den är endast en torgdag, men är af
den skillnad från vanliga torgdagar, att, då
en stor del af den kringliggande allmogen
drifver landthandel, samlas den der för att
uppgöra sina liqvider, och deraf får samlingen
utseende af en marknad i anseende
till mängden af menniskor, som ditkomma.
Den finnes ej upptagen i Almanackan, ej
eller kallas den på andra ställen marknad.
Jag anhåller om afslag å Utskottets Utlåtande.
Sedan Utskottet nu frångått sin mening
om militair-vakters förordnande vid
marknader, och detta, såsom förr, beror på
Konungens Befallningshafvande, tror jag,
att i hela detta Utlåtande ingenting finnes,
som behöfver någon åtgärd. För min del
anser jag, att om det skulle förbjudas denna
ort, att vid marknaden i Borås få sälja
en häst, eller något dylikt sins emellan,
och om man af en så liten sak ville göra
det till en marknad, skulle orten tillskyndas
ett stort lidande i afseende på hästhandeln,
ty den har naturligtvis sammanhang
med folkets öfriga inbördes liqvider.
Jag anhåller således om proposition till
afslag.
Den 29 Maji.
235
Herr Tharrij Wolrath: Jag ämnar ej
ingå uti något yttrande, om denna marknad
är marknad eller ej, ty den må vara
det, eller icke, är den dock en ekonomisk
alTaire, i afseende hvarå man ej behöfver
besvära Konungen med någon anmälan, så
länge det linnes Länsstyrelse, ty de, sorn
äro besvärade af denna marknad, hafva der
vägen öppen att klaga. Jag tror icke, att
Rikets Ständer böra besvära Konungen med
skrifvelser i sådana mål, som LänsStyrelserne
kunna afhjelpa. På denna grund förenar
jag mig i anhållan om proposition
till afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
af EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln fann
för godt att afslå berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Till följd hvaraf Hans Excellence förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således afslagit Utlåtandet.
D c ti 29 Maji.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkononiiUtskottets den i3 dennes under
N:o 115 afgifne, och den 25 derpåföljde på
hordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 36
förut meddeldte Betänkande, rörande väckt
fråga om rättighet att lefverera ränteliö och
halm in natura för Kongl. HofStallets behof.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag skulle visserligen
tillstyrka bifall af Utskottets Utlåtande,
så vidt det rörer skyldigheten att
på vissa ställen aflemna räntehö, men får
deremot fästa uppmärksamheten på den förändring,
som är i fråga, af en skyldighet,
hvilken förut ålegat jorden, den att vid
Thomas-dag bestämma, om den vill erlägga
räntan in natura, eller contant. Denna
grund blifver nu ändrad på ett väsendtligt
sätt, såsom jag tror, till skada för en stor
del af Uppland och Westmanland. I dessa
trakter, der allmogen till en stor del,
åtminstone hvad de contanta tillgångarne
angår, lefver af foror, är det omöjligt för
dem, att i Augusti månad beräkna sin fodertillgång.
Utskottet har orätt i den princip,
att man kan i medio af Augusti känna
fodertillgången. Den blir ej då bekant; icke
derföre, att ju icke årsväxten då är känd,
utan derföre, att allmogens vanliga näringsfång
i dessa orter först börjar i November
eller December, när föret kommer, och att
man då först kan bedömma, hvad man be
-
Dea 29 Maj i.
hofver. Jag anhåller derföre, att den delen
måtte skiljas från det öfriga i Utlåtandet,
och att Utlåtandet må bifallas, men
utan rubbning af den hittills räntegifvare
förvarade rätt att vid Thomas-dag bestämma,
om de vilja lemna varan i contant,
eller in natura. Det ärsannt, att det kommer
att göra ett försvårande i beräkningen
af hötillgångar för Hofstallet, men det
måtte icke komma i betraktande viden sådan
fråga, och de skyldigheter, som ålegat
jorden, måtte vara af mera vigt, än denna
lilla omtanka hos StallStyrelsen.
Grefve Possej Arvid: Förhållandet är
sådant, att räntegifvarne från Westmanland
begärde, icke allenast vid sista Riksdag,
utan äfven vid flere föregående, att det
måtte tillåtas dem att betala räntehöet med
penningar. Vid sista Riksdagen bifölls detta,
och i följd deraf blefvo magasinerne,
eller de förvaringsställen, der höet emottogs,
till en del bortsålde. Nu äro räntegifvarne
ångerköpte, ocb begära tillbaka sin
fordna rätt, att erlägga in natura; de begära
optionsrätt, hvilken icke tillkommer
någon räntegifvare ensam, utan både. räntegifvare
och räntetagare, i fall de vilja betala
eller uppbära räntan in natura. Detta
skall ske inom Thomas-dag. Nu begära de
denna optionsrätt endast på sin sida. Utskottet
har tillstyrkt, att de skola få den;
men då Utskottet föresett, att skyldigheten
Den ag Maji.
att lefverera höet inom Domsagan, skulle
blifva en kostnad för Staten, och att om
de ej bestämde sig före Thomae-dag, det
skulle blifva omöjligt för Stallet, att uppköpa
hö för samma pris, som markegången,
har Utskottet, enär det medgifvit denna
ovanliga förmån af optionsrätt, tillika
föreslagit, att räntegifvarne i Augusti borde
bestämma sitt val. Detta är ingen inskränkning
uti deras rätt, utan en jemkning af
ömsesidiga skyldigheter, som utfaller till
fördel för räntegifvarne.
Herr Tharrij Wolrath: Jag anhåller få
flista Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
deruppå, att det förra af Utskottet
afgifne Betänkandet är, enligt hvad Utskottet
i förevarande Utlåtande förmäler, af Ridderskapet
och Adeln bifallit. Jag vet således
icke, om det passar Ridderskapet och
Adeln att upprifva hvad som är bifallit,
men det bör ej vara Ridderskapet och Adeln
förment, att gilla det tillägg, som är
föreslagit till förmån för tydligheten, och
för att lefverancerne skola vara bestämde
till vissa ställen. Jag hemställer, om proposition
kan göras på något, som är stridande
emot hvad Ridderskapet och Adeln
förut bifallit.
Herr Hjerta: I fall så skulle vara, som
Herr Tham trott, förmodar jag, att det icke
kan blifva något beslut i denna fråga. För
-
Den 29 Maji.
a3g
hällandet kommer då att blifva detsamma,
som hittills, ty 2 Stånd stanna emot 2. Jag
skulle tro, att orten, om den förstod sitt
eget bästa, vore mera belåten med förhållandet
sådant det är, än den blir belåten
med en optionsrätt, som blir ömsesidig.
Det är klart, att då våra gamla beskatlningsgrunder
innehålla, att ömsesidig uppsägning
skall ske innan Thomse-dag, bör
sådant ej rubbas, så vida det ej leder till
så stora fördelar, att något lidande för räritegifvaren
ej kan uppstå. Jag ser så många
fall, då han kan komma att lida, alt det
gamla hellre må qvarstå. För att fa slut
på saken skulle jag anse, att om Ridderskapet
och Adeln qvarblef vid sitt förra
beslut, kunde man nu hålla sig endast vid
det tillägg, som angår lefverancen har i
Stockholm. Jag förenar mig alltså i den
åsigten för denna gång, emedan sådant gör
ingen rubbning i förhållandet, enär 2 Stånd
stanna emot 2.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt, sedan Ridderskapet
och Adeln redan den ipsistlidne
Februarii f. m. bifallit Utskottets i förevarande
ämne först afgifne Betänkande N:o
36, samt Utskottet i dess sednare nu ifrågavarande
Utlåtande, under vidhållande af
sitt i första Betänkandet afgifne förslag,
dervid fogat det tillägg, att den plats, som
kunde varda anvisad för verkställigheten af
Den 29 Maji.
praestationen in natura, borde utsättas inom
Lagsagan eller vid Kongl. Hofstallet i
Stockholm; så ansåg Hans Excellence endast
delta tillägg nu kunna utgöra föremål
för Ridderskapets och Adelns öfverläggning;
och hemställde Hans Excellence till följd
häraf, om Ridderskapet och Adeln fann för
godt att godkänna det af Utskottet uti ifrågavarande
Utlåtande föreslagne tillägg.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den i3 dennes under
N:o 116 afgifne, och den 25 derpåföljde på
hordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 27
förut meddeldte Betänkande, angående väckt
fråga om åtgärders vidtagande till spridda
Roteandelars sammandragande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle våga
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
å hvad Utskottet här yttrar angående
nödvändigheten att bibehålla de gamla
taxeringsgrunderne vid utby te af spridda
roteandelar. Utskottet, som i sitt första Betänkande
tillstyrkt, att man ej borde medgifva
sådane spridda Rotars utbyte, då de
äro utom Socknen, har nu medgifvit den
princip, att utbyte kan ske, äfven då andelarne
ligga i olika Socknar, en sak, som är
af
Den 29 Maji.
af stor vigt för landet och ledande till beqvämlighet
vid Regementerne; men Utskottet
har bibehållit den gamla grundsatsen,
att audelarne borde vara lika taxerade, och
derom anhåller jag få nämna några ord,
enär jag anser det öfverflödigt. Utskottet
yttrar sig på följande sätt: Vidkommande
äter det yrkade undanrödjandet af de omförmälde
vilkoren för verkställighet af Rotejlyttningar;
så, enär det är oeftergifveligen
nödigt, att Rotar, sorn emot hvarandra
utbytas, äro uti Indelningsverket lika
taxerade, emedan ett motsatt förhållande
dels skulle leda till rubbning i indelningen,
dels dertill, att en hemmansdel kunde blifva
med drygare roteringstunga belastad,
än hvarmed den i tidens längd kunde uthärda,
så kan Utskottet icke tillstyrka upphäfvandet
af detta vilkor. Om detta vilkor
bibehålies, är ganska ringa del af det
stora ändamålet vunnit. Det faller sig tydligt,
att man skulle kunna citera många hundrade,
ja kanske tusende fall, der en sådan
sammanjemkning kunde för sig gå genom
inbördes öfverenskommelse!-, när Landshöfdingen
och RegementsChefen hade att vaka
öfver jemkningens lämplighet, så vida ej såsom
vilkor fästes, att roteandelarne skola
vara lika taxerade. Det skulle lätta möjligheten,
att få Rotarne nära hvarandra.
Nu är förhållandet, att tiden upptages med
att fara af och an, för att aflemna pree26
H. 16
Den 29 Maji.
stationer, tala vid Rotmästaren, eller tala
vid karlen. Allt detta förekommes, om dessa
jemkningar ega runi. Jag kan icke begripa,
hvarföre Utskottet fästat en sådan
helgd vid den gamla taxeringsprincipen i
Indelningsverket. Det är klart, att om 2
delar, den ena af och den andra af
vilja byta, och de komma öfverens derom,
samt hafva gemensam fördel deraf, måtte
ingen rubbning derigenom uppkomma i principen
för Indelningsverket, så vida behörigen
tillsedt blifvit, att hemmanen äro tillräckligt
starka, för att fullgöra skyldigheten.
Jag kan ej finna, hvad det kan leda
till för en oordning eller rubbning i framtiden.
Det är på denna grund jag ej kan
inse någon skada af sådane byten, och anhåller,
att Ridderskapet och Adeln ville fästa
sig vid denna punkt, samt bifalla Utlåtandet
i öfrigt, men icke dervid fästa det
vilkor, att hemmanen ovilkorligen skola vara
lika taxerade efter Indelningsverket, utan
att det öfverlåtes åt Konungens Befallningshafvande
och RegementsChefen alt medgifva
jemkning äfven utan det vilkoret, så vida
den ena hemmansdelen åtager sig samma
andel i Roten, som den andra och anses
kunna den bära. Något annat vilkor kan
jag ej begripa vara af nöden.
Grefve Posse> Arvid: Jag instämmer
med Herr Hjerta deruti, alt på många orter
erfordras rotebyten, äfvensom jag är
Den ag Maji.
343
ense med honom derom, att det storsta
hindret deremot, är det vilkor man fästat
dervid, att roteandelarna skola vara lika
taxerade. Det oaktadt är jag skyldig att
gifva tillkänna, att, efter min öfvertygelse,
skulle det leda till stora olägenheter, om
man borttager detta vilkor. I Skaraborgs
Län äro rotarne taxerade till 25 Daler
hvardera, hvaraf Stamroten utgör t. ex.
I2§ och hjelprotarne tillsammans i2| Daler,
Om nu en utrote, som är taxerad till
8 Daler, ville byta meden, som är taxerad
till 6 Daler, så kom den ena bela roten
att stadna för 27, och den andra för blott
23 Daler. Man kunde visserligen svara, att
när denna skillnad uppstår genom en frivillig
öfverenskommelse, så är dervid intet
att erinra; men det gäller allenast för den
närvarande innebafvaren; ty jag öfverlemnar
till Ridderskapets och Adelns bedömande,
om det icke vore lätt för en roteinnehafvare,
att, med uppoffring af 1 å
200 R:dr tillvägabringa ett sådant byte med
ett annat hemman, hvilket sedan i nästa
egares hand funnes otillräckligt, att kunna
bära den börda, som blifvit det pålagd.Jag
afstyrker således helt och hållet det af Hr
Hjerta föreslagna tillägg.
Herr Hjerta: Om det någonsin vöre
min mening, att lemna en så godtycklig
rätt i afseende å rotebyten, som Grefve
16*
^44
D e ii 29 Maji.
Posse tyclses förutsätta, skulle jag anse mig
hafva felat håde emot princip och säkerhet
för individernes bestånd; men del har icke
fallit mig in; ty det finnes ett tillräckligt
motskäl deruti, då jag föreslagit, att dessa
rotebyten skola pröfvas af Landshöfdingen
och RegemenlsChefen, och om desse båda
finna att ingen fara är å förde, hvarken för
karlen eller hemmanet, så får jag fästa
Grefve Posses egen uppmärksamhet på, om
hans skäl kan betyda något. Hvar finnes
väl en garantie, att icke den rote, som är
skattlagd till 8 Daler, är vida sämre, än
den, som är skattlagd till 6, och att ej den
mindre taxerade ibland dessa står ut med
mycket mer? Jag tror bättre garantier
vinnas, om saken hänskjutes till Landshofdi
ngens ock RegementsChefens gemensamma
pröfning, än att göra en likartad taxering
till grund, såsomen laglig rätt att byta
rotar. Deremot är det en gifven följd
af det gamla sättets bibehållande, att man
på 2 sätt skall komma till ett sämre, emedan
antingen blifver det svårt, att finna lika
taxerade roteandelnr, eller blifver det
en speculation, der sådane finnas, för de
dåliga hemmansegare som villigt åtaga sig,
att göra ett sådant utbyte, emot tillfällig
ersättning, och sedan vanvårda sin karl och
sitt hemman.
Grefve Posse: Det synes visst, som
om, då frågan öfverlemnas till Landshöf
-
Den 39 Maji.
»45
dingens och RegementsCliefens gemensamma
bedömande, ingenting vöre att befara
vid de ifrågavarande rotebyten; men detta
kan i alla fall icke tillgå'1 på annat sätt, då
desse omöjligt personligen kunna taga alla
hemmanen i ögonsigte, än att ansökningarna
remitterades till Kronofogden å Landshöfdingens
och en CompagniOflicerare å RegementsChefens
vägnar, för att hålla undersökning;
och deras tillförlitlighet skulle vara
ganska stor, om jag i egenskap af Landshöfding
skulle våga på en sådan undersökning
bifalla ett rotebyte, som utgör en
verklig rubbning af Indelningsverket, om
också ej så stor, att Grundlagen lägger något
hinder deremot; och man skulle snart
få erfara, att det vore nästan detsamma,
som att uppgöra ett nytt Roteringsverk. Om
det då sedermera skulle hända, att det ena
hemmanet icke uthärdade med sin rotering,
så skulle det naturligtvis falla på
Landshöfdingen och RegementsCliefens räkning,
som icke bevakat det allmännas rätt.
Dessutom då Utskottet förslagit, att Rotejemkningen
må ske inom olika Socknar, och
den sålunda kan utsträckas till hela Regementet,
tror jag, att all den säkerhet är
vunnen, som mankan hafva skäl att fordra.
Herr Hjerta: Jag vågar allenast fästa
uppmärksamheten derpå, att 0111 Ridderskapet
och Adeln skulle fatta det beslut jag
vågar tillstyrka, blefve den värsta följ
-
Den 29 Maji.
den, att frågan måste underställas Kongl.
Maj:ts sanction, och Kongl. Maj:t blef då i
tillfälle att taga i närmare öfvervägande
Landets och Armeens sanna fördel. Jag
tror visserligen, lika med Grefve Posse, att
flere utbjten skulle ske, än hittills på de gamla
vilkoren; men desto större fördel skulle
Landet draga deraf. Derföre tycker jag
åtminstone det icke vore för mycket, att
öfverlemna saken till Kongl. Maj:ts sanction,
på det pröfningen må bli fullständigare, och
man åtminstone måtte söka få den princip
erkänd, att de missförhållanden böra afhjelpas,
som äro en lemning från i5o-åriga
föreskrifter, då vårt Land såg helt annorlunda
ut än nu.
Grefve Posse: Dm Ridderskapet och
Adeln skulle förena sig med Herr Hjerta,
anhåller jag för min del åtminstone, att i
den underdåniga skrifvelsen måtte förklaras,
att Rikets Ständer insett de stora svårigheter,
som skola uppkomma af skeende
rotebyten utan afseende på’ rotarnes taxation,
och att Kongl. Maj:t derföre måtte
bifalla innehållet af Rikets Ständers beslut,
så vidt sådant finnes görligt; ty jag tar
fullkomligen för afgjordt, att då ämnet blir
närmare utredt genom skeende undersökningar,
1 Kongl. Maj:t lärer finna sig icke
kunna bifalla Rikets Ständers anhållan.
Uppå derefter framställd proposition,
Det) 2^ Ma {i.
247
Lief EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den i3 dennes afgifne, och den 25 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 113. Öfver gjorde Motioner, om
fullkomlig frihet, i afseende å köp och salu
af tackjern, äfvensom vid jerntillverkningen
i allmänhet.
N:o 117. I anledning af väckt fråga,
om upplösning eller förflyttning af InvalidInrättningen
vid Ulriksdahl.
N:o 118. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 29 förut meddeldte
Betänkande, rörande väckt fråga om anläggandet
af en Köping vid Fiskeläget Fjellbacka
i BohusLäns Skärgård.
N:o 119. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 3o förut meddeldte
Betänkande, i anledning af väckte Motioner,
rörande förändradt fångförings-sätt.
Föredrogos ånyo och remitterades till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
Grefve von Fersens, Hansj den 22 dennes
på bordet lagde, Motioner:
a48
Den 29 Maji.
1:0 Angående remonteringen vid CavalleriRegementerne.
2:0 Att underdånig anhållan måtte hos
Kongl. Maj:t göras, om tillstånd att å Ångpaketen
från Greifswald till Ystad få öfverföra
hästar.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
Herr von Troils, Emil, den 21
dennes e. m. på bordet lagde, Motion, angående
ansvar å den, som, i och för en tjensts
erhållande, gifver större accord, än Reglementet
föreskrifver.
Herr Akrell, Carl Fredrik, hade inlemnat
ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
I en Motion, den 17 sisth December,
har jag vördsamt sökt fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på det olagliga,
och mot föregående Ständers beslut stridande,
förfarande, som egt rum, då, vid försäljning
af ett f. d. Kronohemman Tofta i
Adelsö Socken af Stockholms Län, en dit
hörande och derunder skattlagd skog, med
ett derå beläget torp, blifvit från hemmanet
afsöndrade; hvarjemte jag vördsamt anhållit,
att Rikets Ständer måtte till KonglMaj:t
afgifva en underdånig önskan om
Den 29 Maji.
^49
rättelse härutinnan, medelst skogens och torpets
återställande tili hemmanet, sorn för
dessa lägenheter drager ränta. Rikets Ständers
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott,
till hvilket denna Motion blifvit remitterad,
har, likväl endast i afseende på formen,
densamma ogillat, och i sitt, af samtlige
RiksStånden numera godkände, Betänkande
förklarat sig icke kunna, mot föreskriften i
90 §. RegeringsFormen, detta besvärsmål
upptaga.
Med anledning häraf, och på grund af
den rättighet 56 §. Riksdagsordningen medgifver,
får jag härmedelst vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer täcktes fatta det beslut,
att ifrågavarande obetydliga och, så väl genom
sin beskaffenhet som sitt läge, för Kronan
nästan onyttiga skog skall, med derå
beläget torp, på öppen auction lill den
mestbjudande försäljas, och optionsrätt till
högsta anbudet åt Tofta Hemmansegare förunnas.
Jag anhåller om remiss till Stats- och
EkonomiUtskotten, samt om communication,
medelst ProtocollsUtdrag, till Respective
MedStänder.
La des på bordet.
Justerades 11 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 25 dennes fattade beslut.
n5o
Den ag Maji.
Upplästes följande frän de öfrige Respect.
RiksStåuden tid efter annan ankomne
ProtocollsUtdrag:
Från Högvördige PresteStåndet:
Af den 17, 18, 20, 22, 24 och 28 sisth
November, innehållande:
1:0 Remisser till
ConstitutionsUtskottet:
Af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, angående
utnämnande af BondeStåndets tvenne
Notarier.
StatsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, angående StatsVerkets
tillstånd och behof, jemte StatsContorets
dithörande underdåniga Berättelse, om StatsVerkets
förvaltning, tillstånd och behof; om
vidare anslag af medel till understöd för
utflyttningar och fortskyndande af Afvittringsverket
i Rikets Norra Provincer; angående
jemkning i grunderne för Recognitionsskogarnes
skattläggning; om fortfarande
af det vid sista Riksdag beviljade anslag
till anläggande af en vattenledning till Carlskrona;
samt om afhjelpande af årliga bristen
i Saltpeterfonden och omj ett förbättradt
sätt för Saltpetergärdens uppbärande;
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, angående
fördelning af de genom en med Kej
-
Den 29 Maji.
serliga Ryska Regeringen afslutad LiqvidationsConvention
influtne medel; af Rikets
Ständers Revisorers afgifne Berättelser: 1:0
om RiksgäldsVerket m. m., af den December
i825; 2:0 om Statsverket m. m.,
af samma dag; 3:o om Allmänna MagasinsInrättningen,
af den i3 i närande månad;
4:o angående de under CommerceCollegium
ställde fonder och medel, af den 14 isamma
månad; 5:o om RiksgåldsContoret m.
m., af d. i4 December 1827; 6:0 om granskning
af StatsVerkets förvaltning och räkenskaper,
af den i5 i sistnämnde månad, och
7:0 om de under CommerceCollegium ställde
fonder och medel, af den 7 i nyssberörde
månad; och af Prosten Åstrands Motion,
om tidigt anskaffande till hvarje serskild
Riksdag af tjenlige rum för Rikets Ständers
Utskott, jemte Biskopen m. m. Doctor
af Wingårds i samma ämne gjorde anförande.
Stats-, Bevillning.1;- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående förändrade grunder för Lego- och
Salusågars, samt Valk- och Stampverks beskattning.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
om förhöjning i rotehjelpen för svaga Rotar
inom Kronobergs och Calmare Län.
25a
Den 29 Maji.
BevillningsUtskottet :
Af ContractsProsten Sivertssons Memorial,
rörande sammanslående af Mantalsskrifning
och BeredningsCommittéei ne till
en sammankomst, tillika med Prosten Dill—
ners dervid gjorde anmärkningar,
Bevillnings-j Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten :
Af Prosten Broomes Memorial, angående
det förderfliga i öfverflödigt bruk af
bränvin, jemte flere inom PresteStåndet vid
samma Memorial gjorde tillägg och anmärkningar.
BancoUtskottet:
Af Rikets Ständers Revisorers afgifne
Berättelser, om BancoVerkets afslutade räkenskaper
för åren 1822 och 18a3; och om
samma Verks räkenskaper för åren 1824
och 1825.
Lagutskottet:
Af ContractsProsten Östbergs Memorial,
angående förändring i. vissa §§. af nu gällande
ConcursLag, med dertill af Prosten
Doctor Svedelius gjorde tillägg; af Prosten
Nordins Motion, om förändringar i Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 18r3, mot
fylleri och dryckenskap; och af Rikets Ständers
JustitiasOmbudsmans Embets-Berättelse,
af den 4 sistlidne November.
Den ag Maji.
a5a
Lag- samt Allmänna Besvärs-"och
EkonomiUtskotten :
Af Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
att Förordningen angående hemmansklyfning
samt jords eller andra lagenheters afsöndring
äfven må gälla i afseende på Säteri-,
Rå- oell Rörs-, samt alla slags Frälsehemman,
och att Säteribyggnads-skyldigheten
må upphöra; och af ConlractsProsten Doctor
Svedelii Memorial, om vidtagande af
kraftiga åtgärder till förekommande af landstrykeriet,
jemte de af Prostarne Forslind
och Broome i samma ämne afgifne yttranden.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner,
angående Vacanceafgifts erläggande af Rustoch
Rotehållare vid Båtsmanshållet, då båtsmän
under krig afgå; angående hästars presterande
i stället för manskap af extra roteringsskyldige;
och angående yrkad befrielse
från Rotering för Tynderö Socken i
WeslerNorrlands Län; af Prosten Dillners
Motion, om granskning och omarbetning af
nu gällande Legostadgan; och af ContractsProsten
Sivertssons Motion, rörande förändradt
sätt att insamla beviljade Stamboksoch
Collectmedel.
2:0 Bifall till följande Utskotts Memorial:
-
254
Den 29 Maji.
StatsUtskottets:
Om antagande af en Secreterare, en
Kamrerare och tvenne Canzlister, utöfver
det antal Betjening RiksdagsOrdningens 24
§. för StatsUtskottet bestämmer.
BancoUtskottets:
Om tillstånd att nu genast för hvardera
af dess Beredningar antaga en Notarie eller
Protocollsförande och att, i händelse ännu
en afdelning framdeles befunnes nödig, då
utan vidare anmälan tillsätta en tredjeNotarie,
utom hvad angår Utskottets i sammanhang
härmed gjorde hemställan, i afseende på
aflöningen för Utskottets CanzliBetjening af
de för Riksdagskostnaderne anslagne allmänna
medel, hvilken fråga PresteStåndet
remitterat till StatsUtskottet.
3:o Beslutj att så väl PresteStåndets
Protocoll vid innevarande Riksdag, som Bihanget
till samtlige RiksStåndens Protocoll,
genom vederbörandes försorg skulle till
trycket befordras, med samma vilkor i afseende
på upplagornes storlek och försäljningspris
m. m., som vid sistlidne Riksdag
fastställdes; med uppdrag derjemte åt StatsUtskottet,
att inkomma med förslag till
tryckningskostnadens bestridande af de medel,
hvilka till Riksdagsutgiflerne anslås.
4:o Läggande lill Handlingarne af
Kongl. Maj:ts Nådiga Berättelse om hvad
Den 29 Maji.
a55
sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista
Riksdag, och af Herrar Committerades till
Grundlagarnes och sistlidne RiksdagsBesluls
tryckning afgifne Memorial, innefattande Berättelse
om verkställigheten af det Herrar
Committerade lemnade uppdrag.
Af den 1, 4> 8, 10, 12, i5, ij, 1 g,
22, 23 och 29 sistlidne December, innehållande:
1:0
Remisser till
ConstitutionsUtskottet :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med förslag till ny PrestvalsFörordning; och
af Professor Bexells Motion, rörande allmän
tidsbestämmelse för Riksdagsmannaval.
StatsUt skottet:
Af Kongl Majrts Nådiga Propositioner,
angående upplåtande af tvenne Tunnland
jord på lotten N:o 8 af Eskilstuna KungsLadugårds
ägor till inrättande af en ny Begrafningsplats
för Eskilstuna Stads- och LandsFörsamlingar;
otn fortfarande anslag till
Strömrensningar och lättade Vattencommunicationers
befrämjande; angående anslag af
nödige medel till fullbordande af de i Hufvudstaden
anlagde Correctionslnrättningnr;
angående låneunderstöd till återuppbyggande
af Staden Borås, tillika med ett i anledning
af sistnämnde nådiga Proposition
a5ö
Den 29 Maji.
af ÖfverllofPredikanten Doctor Hedren afgifvet
anförande; samt angående bidrag af
StatsVerket till ykrmeens PensionsCassa och
AmiralitetsKrigsmansCassan; af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående låneunderstöd
för Staden Norrköping; af ContractsProsten
Heurlins Motioner, dels om ny Instruction
för Pikets Ständers Revisorer öfver Statsverket;
och dels om befrielse för Inhyseshjon
i Kronobergs Län, att utgöra dagsverke
till Kronoborgs Kungsgård; af OrdensBiskopen
Doctor Wallins Memorial om
fortfarande löneanslag af behaglig tids förläningsspanmål
till Lärare vid Stockholms
Stads Undervisningsverk; samt Motioner dels
om begagnande af byggnaden vid Tanto f.
d. KronoBränneri till Läro- och Arbetsanstalt
för vanvårdade barn i Hufvudstaden,
i hvilken Motion, som med Respective MedStånden
blifvit communicerad, flere PresteStåndets
Ledamöter instämt; och dels om
årligt anslag af 1000 R:dr Banco till Stockholms
Storkyrka, hvilken sednare Motion
jemväl blifvit med Respective MedStånden
communicerad ; af ContractsProsten Östbergs
Motion, om användande af RiksgäldsContorets
local lill Sessionsrum för de 3:ne
01 rälse-Stånden vid Riksdagarne, allmänna
Utskott m. m.; af Biskopen Doctor Faxes
Motion, om ett årligt anslag af 20,000 R:dr
Banco för Deras Kongl. Högheter Hertigarnes
af Skåne och Upland Hofhållning, hvilken
-
Den 29 Maji,
ken Motion blifvit med Respective MedStånden
communicerad; af Professoren Geijers
likaledes med Respective MedStånden communicerade
Motion om allmänt understöd
för Academiska Ridskolan i Upsala ; af
Prosten Anjous Memorial, rörande lönetillökning
för Kyrkoherden och Slotts- samt
GarnizonsPredikanten i Waxholm; af Doctor
Svedelii Motion, angående anslag till
underhållande af Strömsholms Kongl. Lustslott;
af Professoren Hasselrolhs Memorial,
rörande Allmänna Penninge-förlägenheten
hos Jordbrukare i Skaraborgs Län; af Prosten
Grapes Motion om löneförhöjning för KronoFogdarne
i Rikets Norra Län; af Kyrkoherden
Lylhs Motion om ökadl löneanslag
för Befälet vid NationalBeväringen på
Gottland, tillika med Proslarne Dedekinds
och Afzelii dervid gjorde anföranden; af
Professor Bolmeers Memorial , angående
Lunds Acadcmie år 1718 frånkänd Kronotionde;
och af Professoren Lidbecks Memorial,
om återfående af ett Lunds Academie
frånkändt anslag.
Stats- och BancoUtshottcn :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
om rättighet för Sparbankerne i Riket att
emot ränta i BancoDisconten insätta en del af
deras fond, för att i mon af bchofvet kunna
åter derifrån uttagas och disponeras; angående
ytterligare anslag af allmänna medel
26 H. 17
a58
Den 39 Maji.
till Götha Canalbyggnads fullbordande och
angående låneunderstöd af Allmänna medel
till Trollhälle Canai- och Slussverks Bolag
för fullbordandet af en Canalanläggning vid
Ströms Säteri i Bohus Län; af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående Myntvärdets
upprätthållande; och af Prosten Sivertssons
Memorial, rörande Myntrealisationen m. m.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko
nomiUtskotten:
Af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om anslag af Allmänna medel till NavigationsSkolors
inrättande; af ÖfverHofpredikanten
Doctor Hedrens Memorial om upplåtande
under tio år af f. d. Marias K10-  noBränneri, och anslag af 3,333 R:dr 16 sk.
Banco till en Normal Skola i Ilufvudstaden
för Vexelundervisningen; af Professoren Gravanders
m. fl. Memorialer och Anföranden,
rörande inrättande af ny postgång på olika
orter; och af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse,
angående DykeriVerket.
BeviilningsUtskottet:
Af ContraclsProsten Sivertssons Motion,
om beskattning å kortspel; af Kongl.
Majrts Nådiga Propositioner, angående Curhusafgiftens
fortfarande; och om upphörande
af Certepartiers Chartering för Fartyg, som
begagnas till inrikes sjöfart; af Prosten
Anjous Motion om upphörande af KammarRättens
granskning af Allmänna Bevillnin
-
Den 29 Maji.
gens totalbelopp; af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, angående de, enligt Rikets Ständers
vid i8a3 års Riksdag gjorde underdåniga
anhållan, upprättade förslag till förnyade
PostTaxor för inrikes gående bref;
af Biskopen Doctor Faxes Motion om frihet
från Bevillningsafdrag vid utlåningar
af vissa donerade låne-capital, i hvilken
Motion jemte dervid gjorde tillägg PresteStåndet
instämt och till alla ad pios usus
anslagne Cassör af hvad namn de vara må
utsträckt; af LifMedici Ekströms Motion,
med hvilken flere af PresteStåndets Ledamöter
sig förenat, om afgift å till Hufvudstaden
ankommande bränvin till understöd
för dervarande sjukvårds- och välgörenhetsanstalter;
af Prosten Dillners Memorial om
frihet från Bevillning å de så kallade ProsteTunnorne;
af ContralsProsten Grapes Memorialer,
angående förtydligande af stadgandet
i BevillningsFörordningen om hos
Allmogen hemmavarande harns befrielse från
Bevillning efter 3 Artikeln; och rörande personella
bevillningen för personer öfver 60 år;
af ContractsProsten Wahlströms Memorial om
rättighet för Embetsmål!, att vid Skattskrifningarne
från skatt befria personer, som till
dess erläggande äro oförmögne; af Prosten
Grevelii Motion, jemte af flere Ståndets Ledamöter
gjorde tillägg, att Mantals- och
Skattskrifning icke må få utsättas till dag
näst före Helgedag och icke hållas utom
’7Ö
a6o
Dc-h 29 Maji.
Districtet; af Theologias Lectorn Doctor
Häggblads Motion, om ändring i ChartaeSigillntas-afgift
för Fullmakter och ålskillige i
samma ämne afgifne tillägg; af Professoren
Gravanders Memorial, om beloppet af LysningsCharla
för utländsk man, som här vill
ingå ägtenskap; af Prosten Åstrands Memorial,
om jemnare fördelning af Embetsoch
Tjenstemäns lönebevillning; af Kyrkoherden
Ahlqvists Memorial, om åläggande
för Häradsskrifvare, att ovilkorligt följa det
föreskrifne Formulairet för Debcts-sedlar;
af ContractsProsten Heurlins Memorial, innehållande
anmärkningar vid beräkningen
af Lysningssedlars Chartering samt controll
deröfver; af DomProsten Doctor Fellenii
M emorial, rörande förbättrad redaction af
2 §. 3 Mom. 4 År t. BevillningsFörordningen,
om afkortningar; och af ContractsProsten
Nibelii Memorialer , dels om rättighet
för Socknestämmor, att befria medellöse
personer frvån Kronoutskylder; och dels
om indragning af kostnaderne till Chartering
af ägtenskapslysningar samt afgifternes
deponerande i Ränterierne.
Bevillnings-, .Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotlen:
Af ContractsProsten Sivertssons Memorial,
rörande medel emot Öfverflödigt bränvinssupande.
Den ag Maji.
BancoUtskottet:
Af Herr Tharas, Wolrath, och vice
Talmannen, Lagmannen Noréi med PresteStåndet
comtnunicerade Motioner, om upphandling
af Silfver för Bankens räkning;
af Biskopen Doctor Faxes Motion, angående
lån emot full säkerhet af Banken till
Lunds Domkyrka; af ContractsProsten Peterssons
Motioner, dels om förändring i tiden
för återbetalning af Discontlån och användande
af Discontvinsten, jemte flere Ledamöters
i berörde ämne afgifne yttranden
och tillägg; och dels om lån ur Banken till
Landskrona Stadskyrka; af Prosten Elfströms
Motion, om låneunderstöd ur Banken till
Calmar Domkyrka; och af ContractsProsten
Nibelii Motioner om Bancolån för Lunds
Stifts Presterskap till liqviderande vid tillträden
af öfverbyggnad; och om penningeförlägenhetens.
afhjelpande genom inskränkt
öfverflöd, utvidgad Discontrörelse, in. m.
Lagutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
med öfverlemnande af Förslag till ny Prestvalsförordning;
af Prosten Dedekinds Motion,
angående bestämmande af de böter
KyrkoRåd eger att ålägga; och Memorial,
rörande cöntroll i afseende på säkerheten,
att RiksStåndens underdåniga önskningsmål
må blifva 'inför Kongl. Maj:t föredragne,
med hvad i ämnet i öfrigt blifvit anfördt;
Den 39 Maji.
af ContractsProsten Heurlins Motion om ersättning
för enskilde vid yppad brist hos
Allmän Uppbördsman, och dervid af Biskopen
Doctor Wijkman samt ContractsProsten
Agrell gjordt tillägg; af Kyrkoherden
Lyths Memorial, rörande tillägg till 1 Cap.
12 §. RättegångsBalken; af ContractsProsten
Afzelii förslag till nytt orriröstningssätt vid
Prestval; af Prosten Grevillii Motion om ändring
i InteckningsFörordningen, rörande
intecknings förnyande för fonder ad pios
usus; af ContractsProsten Petterssons med
Respective MedStånden communicerade Memorial,
angående correctiv emot obehörige
Advocater och stiftande af en Lag för Fullmägtige
vid Rättegångar; af densammes Motioner
om rättighet för DomCapitlen, att
tillåta oenige makar under Rättegångstiden
flytta ifrån hvarandra; och angående skyldighet
för husmän och krigsfolk att utgöra
dagsverken vid Kyrkobyggnad, m. m.
med några anföranden i ämnet; af Professoren
Bexells Motion om upphörande af
nu varande Expeditionslösen; af Prosten
Hvassers Motioner, dels om ändring i 7
§. 8 Cap. ÄrfdaBalken och tillerkännan
de
för oägta barn af full arfsrätt efter sine
mödrar, hvilken Motion blifvit af flere
PresteSlåndets Ledamöter understödd; och
dels om arfvodes upphörande för LagCommitteens
Ledamöter och bestämmande af
viss tid för slutet af deras arbeten, jemte
dervid af någre PresteStåudets Ledamöter
Den ag Maji.
gjorde anmärkningar; af ContractsProsten
Agrelis Memorial, angående vite för Domare
eller Kronofogdar, hvilka försumma,
att enligt Kongl. Kungörelsen den 27 Äng.
1823 lill Preslerskapet aflemna förteckningar
å personer, som för brott blifvit dömde
eller under framtiden ställde; hvaruti
många af PresteStåndets Ledamöter instämt;
af densammes Motion, rörande ny redaction
af Kongl. Förordningen d. 3 April 18100m
böter till Kyrkorne för Lägersmål; af DomProsten
Holmströms Motion om tillägg i I11-  struclionen för Rikets Ständers JustiliaeOmbudsman;
af ContractsProsten Nibelii Memorial,
dels om slrafllagarnes skärpande för
föröfvade rån och iribrottsstölder, och dels
om lägrad qvinnas åliggande, då fattigförsörjningsanstalter
tillåtas; af Biskopen och
vice Talmannen Doctor af Wingårds Motion
om förmånsrätt för DomCapitlen vid Concours
efter ConsistoriiNotarier; och af ContractsProsten
Hallströms Memorial, om berustade
Säteriers deltagande i Prestegårdsbyggnad.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af ContractsProsten Nibelii Memorial
om vidtagande anstalter emot brist på tjenstehjon
och deras öfverdrifna löneanspråk;
af Biskopen Doctor Thyselii Memorial om
vissa lagbeslämmanden, rörande fattigvården;
och af Prosten Forslinds Memorial,
a64
Den 39 Maji.
angående förtydligande i Författningarne
om fattighjonsflyttningar.
I
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Prosten Dedekinds Motioner, dels
om uppförande af en Lazarettsbyggnad i
Wisby, hvilken Motion blifvit med Respective
MedStånden eommunieerad; och dels
om lån till verkställande af myrodlingar på
Gottland, hvaruti Kyrkoherden Lyth instämt;
af Prosten Hvassers Motion, om inrättande
af arbetshus i hvarje Län, jemte
flere Ledamöters i ämnet afgifne yttranden;
af Kyrkoherden Lyths Momorial, rörande
hindren för verkställighet på Gottland af
Kongl. Förordningen om Enskiftesverket d.
4 Maji 1827; af Contracts-Prosten Nordins
Motion, orri befrielse för Rotar i Småland
från Passevolanceafgift eller från Bevillning
efter 2 Artikeln, och ersättning för Comministrarne
derstädes för öfverrotering, tillika
med HofPredikanten Gumeiii dervid gjorde
anförande; af densammes Memorial, rörande
manskaps beklädande med inländsk
Vadmal; om befrämjande och uppmuntran
af Orgelbyggeriet i Riket, samt om behof
af Läkarevård i Östbo och Westbo Härader
af Jönköpings Län, jemte ContractsProsten
Hallströms cch LifMedici Doctor
Ekströms afgifne yttranden i detta ämne; af
ContractsProsten Afzelii Memorial om upphäfvande
af böter för vanvård af Ekar, m.
m.; af Herr Montgommerys, Fabian, med
Den 29 Maji,
PresteStåndet eommunicerade Motion, angående
förändradt sätt för Kungörelsers publicerande
i Kyrkorne; samt Biskopen Doctor
Faxes enahanda Motion, i hvilka båda
Motioner PresteStåndet enhälligt instämt;
af Biskopen Doctor Tegnérs Motioner, dels
om gamla Psalmbokens aflysande från bruk
virl allmänna Gudstjensten till nästa Kyrkoår,
jemte Biskopen och vice Talmannen
Doctor af Wingårds i ämnet gjorde yttrande,
och dels om rättighet att vid Biskopsvisitationer
döma till sammanbyggnad af
Kyrkor; af ContraetsProsten Wahlströms
Memorial, om Marknaders hållande endast
på Onsdagar och Thorsdag»!1, samt om förbud
emot Auctioners förrättande på de dagar,
hvilka Predikodag omedelbarligen föregå
eller efterfölja ; af Professoren Gravander
Motioner, rörande förtydligande af åtskillige
§§. i Kyrkolagen; rörande Pastors och
Kyrkovärdars deltagande vid yppad brist i
Cassör under deras förvaltning; och em
närmare bestämmelser i Kongl. Kungörelsen
den 17 Mars 1824 om Ekonomiska Be~
sigtningar å Ecclesiastika Boställen, jemte
Biskopen Doctor Faxes och Prosten Lector
Kjellanders, i anledning deraf afgifne
yttranden; af Professoren Hasselroths Motion
om förbud emot Marknader, som af
vederbörande icke blifvit tillåtne; af Biskopen
Doctor Wallenbergs Motion om anskaffande
af Marknadsplatser vid Kyrkor;
af Professoren Moréns Motion, att Fattig
-
266
Den 2g Maji.
procenten i Sterbhus måtte i Carlstads Stift
få ingå till Församlingarnes FattigCassor
och icke ti i 1 Hospitalet i Carlstad; af ContractsProsten
Sivertssons Motion om understöd
för Bohusländska Fiskerierne, jemte
Biskopen och vice Talmannen Doctor af
Wingårds anförande i samma ämne; afContraclsProsten
Hallströms Memorial, angående
Förvaltningen af SpanmålsMagaziner; af
Prosten Forslinds Memorialer, rörande upplijelpande
af Boskapsskötseln; och om Registratur
af Riksdagshandlingarne frän och med
1809 års Riksdag; af Theogiae Lectorn Doctor
Häggblads Motion, rörande löneanslag
för ännu en ProvincialLäkare i Westernorrlands
Län; af Prosten Elfströms Memorial,
angående SocI.neSkolors inrättande
i LandsFörsamlingarne; af Biskopen Doctor
Thyselii Motion, angående inrättandet af en
Paedagogie i Eskilstuna Stad; af ContractsProsten
Agrells Motion om behofvet af serskild
ProvincialLäkare för en del af Westra
Helsingland; af Prosten Dillners Motion om
otillräckligheten af SkoICollegernes löner,
tillika med åtskillige i delta ämne inom Ståndet
afgifne yttranden; af ContractsProsten
Nibelii Memorialer, angående granskning af
grundernes soliditet för Landets Allmänna
BrandförsäkringsFond och Verkets ekonomi;
om lindring i Skånska roteringen under
fredstid; och rörande Skolmästares aflöning
vid VexelundervisningsSkolor å Landet;
af ContractsProsten Doctor Rönbecks
Den 29 Ma ji.
Motion, angående inköp af en NaturalHistorisk
samling till RiksMuseum, tillika med
LifMedicus Doctor Ekströms dervid gjorde
anmärkning; af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående Rikets mått, mål och vigt;
af Prosten Anjous Memorial rörande inskränkningar
i Gårdfarihandel, tillika med
flores inom PresteStåndet dervid gjorde anföranden;
och af ContraclsProsten Östbergs
Motion om fri och skyndsam tryckning af
Bönerne å det nya EvangeliiBoks-förslaget,
jemte Heres rörande förenämnde Motion inom
PresteStåndet gjorde anföranden.
2:0 Jterremisser af BancoUtskottets Betänkande
om rättighet för BancoFullmägtige,
med serskildt afseende på det inträffade
coursförhållundet, att vidtaga alla till
ändamålet ledande anstalter om silfverköp;
och af ExpeditionsUtskottets Memorial, rörande
den af Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf,
väckte Motion, att alla Kongl. Majrts
Nådiga Propositioner och Skrifvelse!', samt
från Utskotten under loppet af Riksdagen
inkommande Handlingar, måtte genast tryckas
och till RiksStåndens Ledamöter utdelas.
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
StatsUtskottets :
I anledning af gjord framställning angående
utbetalningen och redovisningen af
2*38
Den 59 Maji.
Riksdagskostnads-medlen ; i anledningaf Kgl.
Maj:ts Nådiga Remiss, angående sökt befrielse
från Tiondes utgörande för Alun-tillverkningen
vid Lovers Bruk, samt om uppmuddrande
af Deger hamns Lastageplats; i
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss
uppå Fendriken Munthes underdåuiga besvär,
rörande utbekommande af Skogsåverkan
böter; med anmälan om nödvändigheten
att till tjenstebiträde ytterligare antaga
fyra personer, samt anhållan, att om
desse personers tillsättande efter sig företeende
behof gå i verkställighet; öfver väckt
Motion, att Landshöfdingarnes sednast afgifne
så kallade FemårsBerättelser måtte
skyndsamligen på Statens bekostnad varda
till trycket befordrade; rörande tryckningen
af dylike Berättelser, hvilka efter innevarande
Riksdag varda afgifne, samt deras
utdelning; i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga .Skrifvelse, angående inköp för Statens
räkning af Landsorts och Korsö Fyrhåkar;
och i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om fortfarande af det vid
sednaste Riksdag beviljade anslag till anläggande
af en vattenledning till Carlskrona.
BevillningsUtskottets:
Om antagande af ytterligare CanzlieBetjening.
B ancoUt skottets:
Angående tryckning af den från BancoFullmägtige
till BancoUtskottet vid denna
Den 29 Maji.
269
Riksdag afgifne Berättelse; och angående inlösen
och utdelning bland RiksStåndens Ledamöter
af Grefve von Schwerins, Fredrik
Bogislaus, arbete: Författningar rörande
BancoVerket &c.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Om antagande, utöfver hvad Riksdagsordningen
föreskrifver, af fyra Cauzlister
med lika många arfvoden.
ExpeditionsUt skottets :
Med hemställan att på sätt, som vid de
föregående Riksdagarne egt rum, ytterligare
få tillsätta en Canzlist med beräknande för
honom af aflöning från antagnings-dagen;
öfver väckt Motion, att samtlige Utskotten
måtte anmodas, att alltid i slutet af sine
Betänkanden, synnerligen när de äro af vidsträcktare
omfattning, göra en korrt framställning
af deras förslag, hvilken måtte tiena
till öfversigt af det hela, och till bestämd
rättelse vid beslutets fattande och
expedierande; och rörande gjord hemställan,
att samtlige de öfrige Utskotten måtte
af Rikets Ständers beslut, angående nyssnämnde
summariska sammanfattning af innehållet
utaf Utskottens Betänkanden vid
slutet, till behörig kännedom och iakttagande
erhålla del.
4:o Gillande dels af BancoUtskottets
Memorial med förslag till formulaire för
Den 29 Maji.
den Ed, som Ledamöter af BancoUtskottet
och de vid dess Cail li anställde Tjenstemän
vid nu varande Riksmöte böra aflägga;
och Utlåtande i fråga om föreslagen
rättighet för BancoFullmägtige, att fortfarande
efter nästa års ingång vidtaga anstalter
om Silfverköp; och dels af ExpeditionsUtskottets
Memorial angående tryckning
och utdelning bland RiksStåndens Ledamöter
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll,
samt afgifne förslag till underdånige
Skrifvelser till Kongl. Majit angående utbetalningen
och redovisningen af Riksdagskostnads-medlen;
och med uppgift å utsedde
Ledamöter i Hemliga Utskottet.
5:o Anmodan till ExpeditionsUtskottet
att uppsätta förslag till underdånig Skrifvelse
till Kongl. Majit med uppgift på de
bos samtlige RiksStånden valde Ledamöter
uti Hemliga Utskottet.
610 Läggande till Handlingarne afBevillningsUtskottets
Memorial, angående återlemnande
af Kongl. Majlts till Utskottet från
BondeSlåndet remitterade Nådiga Proposition
om Saltpetergärden med åtskillige Motioner
i samma ämne.
Af den 9, 12, 21, 26 och 3o sistlidne
Januarii, innehållande:
1:0 Remisser till
ConstitutionsUtskottet:
Af tvenne från SlatsUtskottet anmälde
Den ag Maji.
a7i
anledningar till anmärkning, den ena emot
Föredraganden för KrigsÄrenderne, och den
andra emot Föredraganden för Handels-och
FinanceÄrender.
StatsUtskottet:
Af RiksdagsFullmägtigen Anders Nilssons
från Malmöhus Liin, från Bevillningsutskottet
återlemnade, Motion, om jemkning
i räntorne för Tullväderqvarnar; och
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, ined
förslag till förnyad Instruction för Rikets
Ständers Revisorer, i afseende på deras befattning
med StatsVerkets granskning.
Stats- och BancoUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående den till undsättning i missväxtår
anslagne Creditiv-fonden samt f. d. Allmänna
Magazins-Inrättningens sluteliga utredning,
med flere dermed sammanhang egande
ämnen.
Lagutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner,
dels angående Strafflag emot Negerhandel
och delaktighet deri; och dels angående en
ny StängselFörordning; samt af väckt fråga
om sättet för utfärdandet af ändringar eller
tillägg i gällande Författningar.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Herr Santessons, från Lagutskottet
återlemnade, Motion, dels om ändring af
Den ag Maji.
CommerceCollegii Kungörelse den 29 Julii
i8o3, angående lästafgift för fartyg, sorn
med Turkiska pass förses, och dels om förslag
till allmänt stadgande om vitens bestämmande;
af Herr Löwenströms, Johan
Jacob, från Lagutskottet ålerlemnade, Motion
om öfverseende och förbättring af Författningarrie
rörande Postverket; af Grefve
Hamiltons, Jacob, från Be villningsUtskottet
återlemnade, Memorial, om anslag till
årlig lön för en ProvincialLäkare i Östbo
och Westbo Härader; af RiksdagsFullmägtigen
Peter Anderssons från Hallands Län,
från sistnämnde Utskott återlemnade, Motion,
om förbud emot införsel af utländska
yppighetsvaror m. m.; och af Kongl.
Majus Nådiga Skrifvelse, angående ytterligare
åtgärder lil! Fårskötselns och Ullproductionens
befrämjande i Riket.
2:0 Aterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden;
StatsUtskottets :
I anledning af aflidne Kamereraren Anders
Peter Ewers Systerdöttrars, till Utskottet
i Nåder remitterade, underdåniga
ansökning, alt af gunst och nåd varda befriade
från den, af KammarRätten Sterbhuset
ådömde, återstående ersättning af Bevillning,
som Ewers i lifstiden icke behörigen
beräknat och innehållit; angående raseran
-
Den 29 Maji.
randet af en gammal Kyrkogård vid Landskrona
Stad samt dess ordnande till en allmän
Trädgårds- eller Promenadplats; öfver
väckte Motioner om utdelning till Ridderskapets
och Adelns Medlemmar af Ridderskapets
och Adelns tryckta Protocoll vid
1817 och 18 f8 årens samt 1823 års Riksdagar,
och angående öfverlemnande till hvarje
LandshöfdingeEmbete af ett exemplar af
så väl nyssnämnde Protocoll, som af de
Irenne öfrige Ståndens Protocoll vid ofvanherörde
tvenne Riksdagar, jemte Bihangen
till dessa Protocoll.
LagUtskottets:
I anledning af väckte Motioner, dels
om öfverseende af den för Rikets Ständers
Justitieombudsman utfärdade Instruction,
och dels om tillägg deruti; om ändring i
samma Instruction; öfver väckt Motion om
stiftande af en Lag, hvarigenom må förekommas,
att Gäldenär medelst diktade köpeafhandlingar
undanhåller sine Borgenärer de
tillgångar han eger till sin skulds betalning;
och öfver gjordt förslag till ändring i 36
Cap. 1 §. BygguingaBalken.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Rörande yrkad inskränkning af dagar för
Marknaders hållande, och att Auctioner ej må
förrättas å dagar, som omedelbart föregå eller
efterfölja en predikodag; angående yrkad
26 H, 18
374
Don 29 Maji.
rättighet för Kronohemmans och Nybyggesåboer
i Norrbottens Län, att utan utsyning
m. in. få till tjärubränning använda stubbar,
vindfällen och förtorkade träd å deras
område; rörande väckt fråga om hemmansdelars
sammanslående under en rök, utan
afseende på deras olika nummer; och i anledning
af väckt Motion om olägenheterne
för Linköpings Stad deraf, att LifGrenadierRegementernes
MusikCorpser bo i Staden
och ej på Rotarne.
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden :
Cons ti t ut ion sUt skottet s:
Öfver Kongl. Maj:ls Nådiga förslag till
förändrad redaction af en period i 24 §.
Riksdagsordningen.
StatsUtskottets:
I fråga om sältet för utfärdandet af
ändringar eller tillägg i gällande Författningar;
rörande verkställigheten af den beslutade
tryckningen af Landshöfdingarnes
sednast inkomne så kallade FemÅrsBerättelser;
om ett JordbruksContors inrättande;
angående af Marstrands Stad sökt ersättning
för utgjord inqvartering; angående af CapellMästaren
Haeffner sökt ersättning för inneha
fd lön; angående de i Armeen qvarstående
Officerares tjenstgöringsskyldighet;
i fråga om stipendiers inrättande för Ar
-
Den 29 Maji.
meens Officerare, till bevistande af krig utrikes;
rörande sökt befrielse för FärjemansBolaget
i Helsingborg från stämpladt papper
å deras båtpass; rörande G. Hjortsbergs
och aflidne Lagmannen Aspelins efterlemnade
Enkas född Hjortsbergs ansökning om
förnyelse af tvenne Trollhätte Slussverks
Lottsedlar; i anledning af SlottsSnickaren
J. Dumraths ansökning, om bestämmande
af en viss tid, efter hvars förlopp den uti
Sökandens här i Stockholm belägna fasta
egendom, RiksgäldsContoret beviljade inteckning,
till säkerhet för meddelad förnyelse
af en förkommen, af nämnde C011-  tor på VcxelBanken utgifven, Assignation,
måtte till all kraft och verkan upphöra;
rörande tryckningen af RiksStåndens Protocoll
vid innevarande Riksdag och Bihanget
dertill, försäljningspriset samt de medel,
utaf hvilka tryckningskostnaderne skola
bestridas; om nedsättning i priset för de
exemplar af BondeStåndets tryckta Protocoll
vid innevarande Riksmöte, å hvilka
Ståndets medlemmar utfästat sig att prsenumerera;
rörande tryckningen af BondeStåndets
Protocoll vid innevarande Riksmöte,
samt deras aflefverering till RiksgäldsConloret;
angående anslag af medel för fullbordandet
af en Vattenaflopps-trumma i Landskrona
Stad; angående af Öfversten Carl Silfverskjöld
ytterligare sökt ersättning för accord
m. m.; om uppförande af ett Kongl.
18*
Den 29 Maji.
Slott vid Helsingborg; i anledning af Banco»
Utskottets framställning, att aflöningen för
Utskottets Secreterare, Notarier och Canzlister
jemte Vaktbeljeningen måtte, från nuvarande
Riksdag, anordnas af de för Riksdagskostnaderne
anslagne allmänna medel;
i anledning af ett, utaf Herr LandtMarskalken
samt Herrar Talmännen upprättadt
och till StatsUlskollet ingifvit, förslag
till så väl Herr LandlMarskaikens och Talmännens
representationskostnad, som till
utgifter för RiksStåndens Canzlier och Klubbar;
och rörande indragning af all mathållning
på Statens bekostnad vid den så kallade
LandtMarskalksKlubben, samt omförminskning
i Statens utgifter för Klubblnrättningarne.
LagUtskottets:
Rörande ökad CanzliBetjening; och öfver
föreslagen ändring af 9 Gap. 11 §. Hände
IsBal ken.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Rörande väckt fråga, om föränd rädt
sätt att insamla Stamboks- och Collectmedel;
rörande föreslagne åtgärder till skogs
besparande, dels genom trädens qvistning
vid allmänna vägar, dels genom grenars eller
qvistars begagnande vid uppställning af vintervägar;
i fråga om Åsele Lappmarks församlingars
skyldighet, att deltaga uti Allmänna
Beväringen; angående yrkad rättig
-
Den ag Maji.
a77
het för Barnmorskelärlingar på Goltlanil att
undervisas och examineras af någon Läkare
derstädes; rörande föreslagen ändring i nu
gällande stadganden om vintervägars underhållande
genom så kallade Plog-lag; rörande
föreslagen ändring vid uppbådandet af
skallgång till rofdjurs dödande; angående
vackt Motion, det Beväringsynglingarne icke
måtte samlas till vapenöfning förr än de
uppfordras lill Rikets försvar; rörande yrkad
jemkning i Beklädnadsbidragets utgörande
af Soklatrotarne inom Piteå Sockeu;
angående marknaders aflägsnande rån granskapet
af Kyrkor; om förbud mot utgräfning
af myror och kärrängar på Gottland, då
tvist derom emellan delegarne uppstår, intill
dess att EgodelningsRätten pröfvat oeh afgjovt
både om behofvet och tjenligheten af dylika
utgräfningär, och jemväl om den framtida
fördel, som deraf kan vara att påräkna;
om rättighet för Nämndemän till skjuts
och tractamente för alla förrättningar i tjensten,
och om upphäfvande eller nedsättning
af vitet för försummad anskaffning af
karl till recruteringar.
Expedit ion sUtskottets :
Angående de öfrige Utskottens förständigande,
om iakttagelser i afseende på tryckningen
af Rihanget till RiksSlåndens Protocoll;
angående ökadt Canzli-biträde för
correcturläsning; med förslag till underdånig
Skrifvelse, angående tryckning och ut
-
278
Den 29 Maji.
delning af Landshöfdingarnes FemärsBerättelser;
i anledning af väckt Motion, att RiksStåndens
ProtocollsUtdrag icke mätte till
deras fullsländiga * innehåll i Protocollen
tryckas; om upprättande och tryckning af
förteckning öfver Kongl. Propositioner, Motioner
och Remisser, och angående sättet
för meddelandet af samtlige Utskottens i
tryckta exemplar till Rikets Ständer afgifvande
Utlåtanden och Betänkanden.
4^0 Godkännande af Expedit ionsUt skottets
afgifne förslag till Lyckönskningsadresser
lill Hans Maj:t Konungen, Hennes Maj:t
Drottningen, Hans Kongl. Höghet Kronprinsen
samt Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertinas i anledning af Hans
Kongl. Höghet Arfprinsens födelse.
5:o Instämmande uti Ridderskapets och
Adelns med PresteStåndet communicerade
heslut, delsalt, i anledning af Hennes Kgl.
Höghet Kronprinsessans inträffade lyckliga
förlossning med en Prins, Rikets Ständer,
genom en stor Deputation, inför Hans Maj:t
Konungen och det Kongl. Huset borde frambära
deras underdåniga vördnad och lyckönskningar
uti en ikdress, den ExpeditionsUlskoltet
skulle anmodas skyndsamligen uppsätta;
och dels om återremiss af LagUtskottets
Utlåtande, i anledning af väckte Motioner
om öfverseende af den för Rikets
Ständers Justitieombudsman utfärdade lii
-
Den 29 Maj i.
struction, och om tillägg clernti; samt i
BorgareStåndets och BondeStåndets beslut,
att, uppå anförde anledningar, hos Kongl,
Maj:t underdånigst anhålla om Riksdagens
förlängande på en månad, sedan den i 1057
§. Regeringsformen och 80 §. Riksdagsordningen
föreskrifne tid af trenne månader,
ifrån det Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
om StatsVerkets tillstånd och behof, den
i5 sisth November, till Rikets Ständer öfverlemnades,
förflutit.
6:0 Afslag å ExpeditionsUtskottets Memorial,
angående falsningen och häftningen
af de exemplar utaf Bihanget lill RiksStåndens
Protocoll, som i Stånden successive
utdelas.
7:0 Fägran att instämma, dels uti Riddershnpets
och Adelns samt BondeStåndets
inbjudning till de öfrige RiksStånden, att
sig med dem förena, uti anmodan till StatsUlskottet,
att, inom visse föreslagne tider,
till Rikets Ständer afgifva de så kallade Inkomst-
och UtgiftsBetänkanderne; samt BondeStåndets
beslut, om anmodan till Statsoch
BevillningsUtskotten, att lill Ständerne
inkomma med så beskaffade Utlåtanden i
de ämnen ett af Riksdagsfullmägtigen Anders
Danielsson från Elfsborgs Län afgifvit
Memorial omfattar, som uti samma Memorial
blifvit föreslagne; och dels uti BondeStåndets
inbjudning till MedStånden, att
Den ag Maji.
sig med BondeStåndet förena, om ett serskildt
Utskotts tillsättande, Lill upptagande,
utvecklande och meddelande af fullständigt
Utlåtande öfver så väl de inom BondeStåndet,
om jemkning i Ståndsprivilegierne, som
ock de lios Ridderskapet och Adeln väckte
Motioner, om jemkning af jordnaturen, och
om undanrödjande af den nuvarande olikhet
i jordens beskattning, genom införande
afen enda allmän Beskattningsmethod, lämpad
efter inkomster, äfvensom de inom BondeStåndet
och Ridderskapet och Adeln gjorde
Motioner, om jemkning i rusthålls- och
roter i ngs-skyldighe terne.
8:0 Upplysning, i anledning af StatsUtskottets
anmälan af de hinder, som mött
för nämnde Utskotts arbeten, derigenom att
någre, i de Respect. RiksStånden gjorde,
Motioner och afgifne Anföranden icke tilt
Utskottet ankommit; attalia uti PiesteStåndet
väckte Motioner, med dervid gjorde tillägg
eller anmärkningar, redan innan den
3r sisth December, blifvit StatsUtskottet,
äfvensom öfrige Rikets Ständers Utskott,
genom ProtocollsUtdrag meddelade.
g:o Läggande tili Handlingarne af nedannämnde
Utskotts Memorial:
ConstitutinnsUtskottets :
Med återlemnande af en till Utskottet
remitterad Motion, örn tidsbestämmelse för
Riksdagsmaiina-valcn.
Den ag Maji.
BevillningsUtskottets :
Örn återlemnande af' Kongl. Maj:ts frän
BondeSlåndet till Utskottet Återremitterade
Nådiga Proposition, om Saltpetergärden»
jemte åtskillige i ämnet afgifne yttranden.
BancoUtskottets :
I anledning af väckt Motion, om utdelning
till RiksStAndens Ledamöter af det,
genom Bancostyrelsens föranstaltande, från
trycket ntgifna arbete: Handlingar och upplysningar,
rörande Banker i andra Länder.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets :
Med anmälan, om det af BondeSlåndet
gjorde val af Suppleanter i nämnde Utskott.
Af den 3, 6, 9, 12, 16, 19, 21, 23, f.
och e. m., samt 26 sisll. Februarii, innehållande:
1:0
Remisser till
ConstitutionsUtskottet :
Af Domprosten Holmströms, Prosten
Dedekinds och Herr Klemans Motioner, angående
ändringar och tillägg i Inslructiolien
för Rikets Ständers JustiticeOmbudsman,
för att afgöra tili hvilket Utskotts behandling
berörde Motioner böra förvisas;
af en utaf StatsUtskottet emot Föredraganden
för KrigsÄrenderue anmäld anledning
282 Den 29 Maji.
till anmärkning, och af en anmäld anledning
till anmärkning emot Föredraganden
för EcclesiastikÄrenderne.
StatsUtskottet :
Af ExpedilionsUtskottets Memorial N:o
22, angående anslag för anskaffande af erforderligt
biträde i och för skyndsam tryckning
af Hillänget till RiksStåndens Protocoll.
Stats-j Banco- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
i afseende på undsättnings-skuldernes liqviderande
i Skaraborgs Län.
BevillningsUtskottet :
Af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående förslag till förnyad
Taxa för Tullafgifterne å inkommande
och utgående varor.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet :
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
regleringen af Båtsmanshållet för
Städerne; samt Proposition, i afseende på
Ekeskogarne i Riket.
2:0 Aterremisser af ned a 11 nämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
StatsUtskottets:
Angående ett Tionde-anslag, som år
Den 39 Maji.
283
1718 skall blifvit Lunds Academi frånkändt;
angående afllöningen vid innevarande Riksdag
för RiksStåndens och deras Utskotts Secreterare,
Canzlier samt Yaktbetjening; angående
utskylder till Staden Nyköping af
Landshöfdinge-Residencehuset derstädes, äfvensom
afgifter till Städerne i allmänhet
för Kronans deri varande egendomar; angående
beräkningen af StatsVerkets inkomster;
och om uppförande af ett Lazarettslius
på Gottland.
BancoUtskottets :
Om inställelse af Bancoauctioner i de
fall, der efterlefnad af nuvarande 18 och
*9 §§• 1818 års InteckoingsLag kunde
för någondera egaren bereda möjligt lidande.
Lagutskottets:
D
Om anstalt till beredande af noggran efterlefnad
af Kgl. Förklaringen d. 14 Maji i8o5,
samt öfrige Lagbud, rensande lagfart å fast
egendom; om upphäfvande af HofRätternes
leuterationsrätt; om nppbäfvande af 2 C-ap.
3 §. GiftermålsBalken; öfver gjordt förslag
till en Lag, att, då oenige makar, som af
undergången varning ej låtit sig rätta, blifva
för kif och osämja ställde under tilltal
vid vederbörlig Domstol, DomCapitlet må
ega tillåta makarne, att flytta från hvarandra,
under den tid rättegången varar m. m.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
Om en Köpings anläggande i Bolms
284
Den 29 Maji.
Läns Skärgård; rörande förändradt fångföringssätl;
om Landsfiskals-tjenstei nes upphörande;
rörande väckt fråga, om rättighet
att leverera räntehö och halm in natura för
HofStallets behof; i anledning af väckt fråga,
om sammanbyggande af Kyrkor; rörande
Motioner, dels att den ännu beridna delen
af Smålands HusurRegemente måtte få afsitta,
dels att Generalmönstringar malte hållas
endast hvart tredje år, utan några andra
mönstringar deremellan, och dels att
både ryttare och soldater måtte få beklädas
med vadmal; rörande yrkadt förbud
mot otillåtne Landtmarknader, samt om Militär-marknadsvakter,
och inställande af en
marknad i Rörås; angående klagan deröfver,
att Bergsmännen, inom Nerikes och
Westmanlands Bergslager, blifvit ålagde vid
Masugnarne begagna malmvågar i stället för
Skoflar, samt att till deras hyttarbetare ovilkorligen
lemna kostpenningar m. m.; i anledning
af väckt fråga, om förklaring och
tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 17 Mars
1824, rörande ekonomiska besigtningar å
Kyrkoherdeboställen m. m., och angående
Helsingebuldans stämplande.
3:o Bifall till följande af ConstitutionsUtskottet
vid sista Riksdag beredde och till
den innevarande på bordet b vilande förslag
till Grundlags-ändringar: \f 3y §., 56 §.
2 morn., sista punkten, 56 och 81 §§., 60
§. 2 punkten, 63 §., 69 §. 5 punkten, 97
Den at) Maji.
a85
§. 3 punkten, p8§., tillägg vid slutet samt
ytterligare tillägg, 103 §. 7 punkten, io3
§. 3 punkten, och io8§. 4 punkten RegeringsFormen;
af i3 §. 3 Moni., hvari följande
förändring införes: utse hvardera tvenne
Ordinarie Professorer; 14 §. 4 oc'8 5
Moni., jemte tillägg af ett 6 och el t 7
Morn., i5 §., 17 §. 2 Mom. sista punkten,
19 §. sista punkten, 21 §,, 22 §. förra och.
sednare punkten; 23 §. 1 Mom. 3 punkten,
24 §• 1 Moni. 2 punkten, 29 §. 3 Morn.,
3i §. 1 Moni., 33 §, 2 Mom.; 34 §• 1 Morn.,
37 §. I Moni., tillägg af en ny punkt vid
slutet, .87 §. 2 Moni., 49 §• 1 Mom. 2 punkten
och tillägget af ett 4 Moni. vid slutet
af samma §., 52 §., 57 §. 1 Mom. 2 punkten,
5p §. sednare punkten, 62 §. 1 punkten,
63 §. 2 Moni, 2 punkten, samt ett
tillägg vid slutet, jemte ett ytterligare tillägg
till samma §., 64 §• 3 punkten, 65 §.
2 punkten, 73 §. sednare punkten, 78 §.
2 punkten och 79 §. Riksdagsordningen;
och af i §. 4 Morn. med ett tillägg vid
slutet, 6 Morn. 2 punkten och 7 Mom. sednare
punkten af samma §.; 2 §. 4 Morn.
samt punkten nästföre den sista i samma
Moni.; 5 §. 7 Morn., samt uteslutande af 4
§. 8 Morn. och 5 §. 9 Mom. TryckfrihetsFörordningen.
4:o Bifall till nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
a 86
Den ag Maji.
StatsUtskottets:
Angående framställdt förslag alt hvarje
Utskott måtte undfå några tryckta exemplar
af de till dess handläggning remitterade
Motioner; angående Sörforss KronoLaxfiskes
Arrendatorers ansökning om eftergift
i Taxan för 3 år ru. m.; i anledning
af Mjölnaren Erik Wässells underdåniga
ansökning om nedsättning i arrendet för
Carl Gustafs Stads Kronotullqvarn; angående
den Förste KammarMusicus Berndt
Crusell tillagde pension; angående fortfarande
af det understöd af Statsmedlen Carlskrona
Stads Fattigvårdsinrättning hittills åtnjutit,
samt om tillökning deri; om inrättande
af en allmän klubb för alla Fyra
RiksStåndens Ledamöter; i anledning af i frågaställd
förändring i tiden för lefvereringen
af Kronoarrenden; angående understöd
af Allmänna medel för Arvika Köping; i
fråga om uppresandet af en Minnesvård vid
Lutzen, der Konung Gustaf II Adolf stupade;
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå underdåniga ansökningar om
nedsättning i arrendet för Hemmanen Rörby
och Barkarby; angående uppförande af ett
KronoMagazin vid Mörbylånga Köping på
Öland; angående inrättande af ett Rikets
Ständers Archiv; angående låneanslag till
en Brobyggnad öfver Tranarps å; angående
anslag af Allmänna medel till åtskillige
vägars förbättrande, anläggning och un
-
Den 29 Maji.
clerlutll; om yrkad förändring i stadgandet
uti Kongl. Placalet den 27 Augusti 1728;
angående vilkorcn för Bergsbruks anläggande;
rörande nedsättning af Grosshandlanden
Weners Arrende för Svartsjö Kungsladugård;
om afskrifning af räkenskaperne
af NurnmerLotteriets fordran lios HamnbyggnadsDirectiouen
i Helsingborg; i anledning
af väckt fråga om de så kallade
Djek nepenningarnes upphörande; om öfverlåtande
lill Staden Hjo af Kronans andel
i der fallande sakören; angående grunden
för ränlornes utgörande af någre Thorshälla
Stad upplålne hemman; och i anledning
af väckt Motion, om öfverlåtande af
en Kronan tillhörig tomt åt Oelreichska
Enkhuslnrättningen i Landskrona.
liancoUtskottets:
Öfver framställdt förslag om inrättande
af SockneBibliothek på Bankens bekostnad;
och i anledning af väckt Motion, alt
Instruction för BancoUtskottet borde vid
Riksdagens början meddelas.
LagUtskottets :
Öfver föreslaget tillägg till 27 Cap. q
§. RättegångsBalken; öfver gjord Motion att
UnderRätts Utslag i mål, der någon blifvit
tilltalad eller dömd för brott, hvarå Fästningsstraff
med eller utan arbete bör följa,
hädanefter må HofRätts pröfning underställas;
om närmare bestämmande af Ilof
-
288
Den 29 Maji.
Rätts pröfningsrätt i underställda brottmål;
ofver föreslaget upphäfvande af 22 Cap.
samt 27 Cap. 9 §. RättegångsBalken; i anledning
af väckt Motion om angelägenheten
af en lag, som bestämmer, i hvad förhållande
Pastorer och Kyrkoherdar, eller andre
Förvaltare af Kyrko- och FattigCassor,
böra ansvara för yppad (kassabrist; öfver
gjorde Motioner om afskaffande af klämlning,
vid andra tillfällen än då eldsvåda
inträffar, samt om inskränkning i nu brukliga
ringningar; om afskaffande af den i 48
och 49 Capitlen MissgerningsBalken, föreskrifne
urtjufvaed; öfver väckt Motion, att
Rikets Ständers den 8 December 1828 till
Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse,
angående Rådmäns- och Kämnerers befrielse
från deltagande i ansvaret för försummelse,
att till ÖfverDomaren insända renoverade
Domböcker och Protocoll m. m.,
måtte A nyo till Kongl. Majit inlem nas; i
anledning af gjord Motion, att den del af
Rikets Ständers den 22 December 1823 till
Kongl. Majit aflåtne underdåniga skrifvelse,
som rörer upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 7 December '787, angående
lifsstraff för obehörige or.domen öfver de
af Kongl. Majit vidtagne Författningar, måtte
å nyo till Kongl. Majit iulemnas; om föreskrift
för HofRätterne, att utan anlitande
af Konungens Befallningshafvandes handräckning,
brefvexla med Uinlei Domstolar i
de mål och ärender, der dessas åtgärd af
Hof
-
Den 29 Maji.
% *
289
HofRätterne påfordras; och öfver gjordt förslag,
att alla vitén och böter skola, då tillgång
till deras gäldande hos den sakfällde
ej finnes, förvandlas efter de grunder, sorn
i xo Gap. 1 §. UtsökningsBalken och 5
Cap. StrafFBalken äro stadgade.
Allmänna Besvärs- och B honom iUt .skottets :
Rörande Motioner, dels om tillstånd att
få anställa marknader, som förut icke egt
rum, och dels att frimarknader mätte till
enskilda Marknader förvandlas; om inrättande
af en Fiskalstjenst i Consistoriimål;
angående grunden för beräkningen af Planpenningar
eller det bidrag Stamrotarne böla
af Strörotarne erhålla; om vederbörlig
befrielse från hjelpedagsverks- och stängelskyldighetens
utgörande till vissa nämnde
boställen; rörande yrkad förändring i stadgandet,
att Rotehållare vid Båtsmanshållet
skola vid äfventyr af böter, personligen sig
vid GeneralMönstringarne inställa; om åtgärders
vidtagande till spridda Roteandelars
sammandragande i möjligaste mån; i
anledning af väckt hemställan om lindring
för Allmogen i den så kallade Bj^ggnadsbjelpens
utgörande; örn undersökning i afseende
på möjlig nedsättning af Skeppsumgälder
å Svenska fartyg; om Registrering
af åtskilliga otryckta Riksdagshandlingar;
om den gamla Psalmbokens aflysande
från bruk och nyttjande vid den offentliga
Gudstjens'ten; i anledning af väckte frågor
26 H. 19
om arbetscommenderingars upphörande m.
m.; om upphörande af NationalBeväringen
på Gottland; om häfvandet af en inom
Upsala Län fastställd Byordning; om befrielse
för Skärgårdshemmans-egare från
Kronoskjutsens utgörande; om antagandet
af ett gemensamt mynt; om en allmän och
kostnadsfri rättighet till fiske i de stora
Fjärdarne af yttre skären på Kronans vatten
m. m.; om Gästgifvaregårdars anläggande
å Wermdön: om skyldighet för Ordinarie
Domare att af egna medel ersätta alla
de resekostnader hans Vicarius i och för
sitt förordnande får vidkännas utom Domsagans
gränsor; angående ytterligare förekommen
fråga om uppbud till Skallgång,
och om disposition af jagtmedlen i Östergöthlands
Län; om rättighet för enskilde
Jordegare, Byalag och Städers Borgerskap,
att utan hittills brukliga omgångar anlägga
Begrafningsplatser; om förvaltning af enskilda
Bolags eller Socknars SpanmålsMagaziner;
om förbud mot bränvin af Spanmål,
och om samma varas tillverkande endast af
potatoes; om åtgärders vidtagande till förekommande
deraf, att vägfarande icke förhindras
begagna vägar, som i laga ordning
blifvit anlagde; angående väckt Motion, att
Kronans Munderingspersedlar måtte förvaras
i Trossbodarne, i stället för uti Rotekistorne;
om fri Kolförsäljning för Hemmansegarne
i Tossebo Härad af Elfsborgs
Län; om förnyandet af Rikets Ständers un
-
Oen 29 Maji.
291
derdåniga anhållan, att de ekonomiska Författningar,
sorn blifva utfärdade, först efter
en viss tid måtte sättas i verkställighet;
om skyldighet för Hus-, Tomt- och Jordegare
i vissa Städer, att deltaga i Borgerskapets
onera; om en från Tofta Hemman
frånskild skogsparks återgång till nämnde
Hemman; och om vägning af hö i stället
för Parmmätning, samt om begagnande af
krönta tunnor vid försäljning af brännkol.
5:o Godkännande af följande ExpeditionsUtskottets
afgifne förslag till underdåniga
skrifvelser: om fortfarande af det vid
sednaste Riksdag beviljade anslag till anläggning
af en vattenledning till Carlskrona;
angående de i Lappland från Svenska
Församlingarne inflyttande Nybyggares skyldighet
att deltaga i Allmänna Beväringen;
angående Riksdagens förlängande på en månad;
angående Fendriken Munlhes besvär
öfver vägradt utbekommande af Skogsåverkans
böter; angående Marknaders aflägsn^n-^* " <
de från Kyrkors granskap; och angående
bestämmande af förhöjde prasmier för rofdjurs
fångande och dödande.
6:0 Gillande af Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets yttrande, i anledning
af Hedervärda BondeStåndets Talmans,
Johan Olsson Longbergs Motion, om utvidgad
Smidesrätt för Ofvansjö och Thorsåker
Bergslager i Gestrikland.
'9*
%
Dcu 2g Maji.
7:0 Instämmande, dels uti Herr Rosenblads,
Bernhard, med PresteStåndet communicerade
Motion, om en Medaljs pränglande,
på Bankens bekostnad i anledning
af Deras Kongl. Högheters, Hertigarnes af
Skåne, Upland och Östergöthland födelse,
och dels i BorgareStåndets inbjudning, att
icke till afgörande företaga den från sista
Riksdag hvilande frågan om förändring af
68 §. Riksdagsordningen, förr än i sammanhang
med det, i anledning af Kongl.
Majtts Nådiga Proposition och enskilda Motioner,
ifrån StatsUtskottet förväntade förslag
till ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer.
8:0 Af slas, å följande från sista Riksdag
hvilande, dels afKongl. Maj:t i Nåder framställde,
dels af då varande Konstitutionsutskott
beredda förslag till Grundlagsändringar,
nemligen af 5 §., samma §:s 1
punkt, 6 §., 8 §., 9 §., 10 §., 13 §., 17
§., 19 §., 2t §., 28 §.,.26 §., 27 §., 28
§., 34 §•» 35 §., 42 §• 2 Morn., 43 §-, 56
§. t Morn., 68 §. med tillägg af ett nytt
Morn., 88 §.2 punkten, 99 §., 102 §., io3
§., 104 §•> 106 §. och 107 §. 1 Mom. RegeringsFormen;
af 10 §. 2 Mom., 28 och
79 §§., 29 §. 2 Morn., 2 och 3 punkterne,
4i §., 43 §•, 44 §• 1 Morn., 89 §. första
punkten och 64 §. Riksdagsordningen; samt
af 2 §. 4 Morn. TryckfrihetsFörordningen.
Den 29 Maji.
293
9:0 Föreskrifter i afseende dels på
tryckningen och utdelningen af ej mindre
StatsUtskaltets än öfrige Utskottens Memorial
och Betänkande.*! eller Bihanget lill
RiksStåndens Protokoll, och dels på insändandet
deraf till RiksStånden.
10:0 Svar till BondeStåndet, i anledning
af dess begäran, att PresteStåndet,
sora tiflkännagifvit sig icke kunna instämma
uti BondeStåndets inbjudning att deltaga
uti beslutet örn sättande af ett Serskildt
Utskott för handläggningen af vissa uppgifna
så väl hos Ridderskapet och Adeln,
sona BondeStåndet väckta Motioner, utan
remitterat berörde Motioner med hvad i anledning
deraf blifvit inom PresteStåndet anfördt
lill Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
måite undanrödja verkan af den
beslutna remissen, så att BondeStåndet, derest
icke ett Serskildt Utskott för Motionernes
behandling komme att sättas klefve,
i tillfälle att, utan några i förväg lagda hinder,
kunna förordna om, och första gången
utsätta, tili hvilket eller hvilka Utskott Motionerne
om jemkning i Ständsprivilegieme,
hvilka Motioner ännu hos BondeStåndet hvilade
på bordet, höra gå, och samma Remiss
icke eller föranleda till någon collisie!» i afseende
på öfrige frågorne, som af de Stånd,
inom hvilka de äro väckte, blifvit förviste
äfven till andra och flera Utskott än Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet; hvar
-
294
Den ag Maji.
vid PresteStändet, sorn beslutit förenämnde
remiss af Motionerne till Ekonomiutskottet,
i afseende på det sammanhang, hvari de
stodo med de inom PresteStändet både förut
och i anledning af ifrågavarande Motioner
gjorde anföranden, tillkännagifvit, att
PresteStändet derigenom hvarken kunnat
eller haft för afsigt lägga hinder i vägen
för BondeStåndets fria beslutande rätt om
remiss af de inom BondeStåndet väckta och
ännu på bordet hvilande Motioner, eller i
afseende på redan beslutade Remisser föranleda
någon collision, enär hvarje Utskott,
enligt 43 §• Riksdagsordningen, med annat
eller andre Utskott för ärendernes behöriga
utredning eger sammanträda,
11:0 Förblifvande vid PresteStåndets
förut fattade beslut rörande visse föreskrifter
för Utskotten, i afseende på sättet att
meddela RiksStånden deras Betänkanden,
Utlåtanden och Memorialer.
12:0 Läggande till Handlingarne af
ConstitutionsUtskottets Memorial till Ridderskapet
och Adeln, dels om Grundlagsstridigheten
eller enligheten af en fråga,
hvarå yrkad Proposition vägrats; och dels
i anledning af gjorde anmärkningar mot en
af Kongl. Maj:t föreslagen redactionsändring
i 24 §• Riksdagsordningen.
Af den 2, 5, 9, 11, i3, 16, 19, 28,
Oen 29 Maji.
26 e. m. samt den 3o sistlidne Mars f. och
e. m. innehållande:
1:0 Remisser till
ConstilutionsUtsIcottet :
Af Herr Grönhagens, Gustaf, från LagUtskottet
återlemnade Motion, rörande ändring
i Instructionen för Rikets Ständers
JustitiaeOmbudsman, för att afgöra, hvarthän
nämnde fråga borde förvisas.
StatsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående anslag till förmån för LäroVerken
i Riket, tillika med ett af Professoren Lidbeck
afgifvit anförande; och Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse angående Inqvarteringsbesväret.
Stats- och BancoUtskotten:
Af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse angående
afskrifning af de från Banken och
RiksgäldsContoret till Hjelmare Canal och
Slussverks byggnad lemnade låneunderstöd.
BevillningsUtskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande
BevillningsStadgans tillämpning för
1824 och påföljande år i frågan om hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län.
Lagutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner,
angående ändring uti a5 Cap. 1 §. Rätte
-
ag6
Den ag Maji.
gängsBalken och i sammanhang dermed äfven
uti 12 Cap. 2 §. 2 Mom. samma Balk,
sådant det lyder i Kongl. Förklaringen den
io September i8a3; och angående förändring
och tillägg i AnsvarighetsLagarne för
Rikets Ständers Fullmägtige i Banken och
Riksgäldskontoret samt Directeurerne vid
LåneContoren i Götheborg och Malmö.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående den så kallade Mötespassevolancen
för Indeldta Infanteriet och Cavalleriet.
2:0 Jterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
StatsUtskottets:
Angående Rikets Ständers Revisorers
åren rSaS och 1827 afgifne Berättelser om
samma år verkställde granskningar af StatsVerkets
med dertill hörande Allmänna Fonders
tillstånd, Styrelse och förvaltning åren
1822, 1828, 182/f och r8a5; angående inrättning
of en Paket-post; och i anledning
af väckt fråga om bidrag till underhållandet
af Hallnäs bro i Westra Härad af Jönköpings
Län*
Stats- och BancoUtskottens :
Om ytterligare anslag af allmänna medel
till Götha Canalbyggnads fullbordande,
