# ID: svediakorp-gov363
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 56,823
# sentences: 1,535
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 182g.
Tjugondefemte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg3 i83i.
Thorsdagen den 21 Maji 182g.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justeradés 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena dea
19 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard
Zacharias: Då jag i Plenum den 19 dennes
f. m. begärte, att BancoUtskottets sednaste
Betänkande rörande silfveruppköp,
skulle få hvila på bordet, var det mig obekant,
att åtski 11 ige anbud om contrakter för
silfverköp redan till BancoFullmägtige ingått.
På det beslutet, rörande delta ärende,
icke längre må fördröjas, får jag vördsamt
hemställa, om icke BancoUtskottets berörde
Betänkande nu kunde företagas lill pröfning,
oaktadt början redan skett med StatsUtskottets
Betänkanden, rörande HufvudTitlarne.
I anledning häraf företogs till pröfning
BancoUtskottets den 9 dennes under N:o
42 afgifne, och den 11 derpåföljde på bordet
lagde förnyade Betänkande, i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottets un
-
4
Den ai Maji f. m.
der N:o 3i förut meddeldte Betänkande
om ytterligare åtgärder för silfverköp, samt
fortfarande Silfverinvexling.
Herr Bruncrona_, Gustaf Adolf} uppläste
följande:
Jag har ej något hufvudsakligt att erinra
emot BancoUtkottets Betänkande rörande
förstärkande af Bankens reela tillgångar.
Bifall dertill skall i siri mån bidraga
till det ändamål man dermed sökt.
Jag har dock ej kunnat undgå anmärka åtskilligt
vid uppställningen. Då Utskottet i
vissa delar frångått sitt förra yttrande, synes
mig som Utskottet bort närmare än som
skett uppgifva de egentliga skäl, hvilka ligga
till grund för dess förändrade tillstyrkande,
helst ett Stånd bifallit det förra Betänkandet,
och de anmärkningar, som till förändringen
föranledt, varit många och i flere
Stånd väckte. Jag finner ej heller någon
giltig orsak, hvarföre, då silfver genom uppköp
fritt lefvereradt i Banken icke får öfverstiga
128 sk. och för invexlingen är fastställd
enahanda maximipris, tiden för den
förra åtgärden är obegränsad, men för den
sednare inskränkt till den 3o nästkommande
September. Om någon skillnad härutinnan
bort ega rum, hade den kanhända
bort vara i omvändt förhållande. Då åter
denna skillnad blifvit gjord, synes mig, att
Utskottet icke bort lemna utan uppmärksamhet
den fråga jag väckt, huruvida silf
-
Den a t Maji f. m.
5
verlefverering utan förskott, ehuru grundad
på afhandling, icke snarare må anses för
vexling, än köp. Anledningen, hvarföre inköp
och invexiing af guld icke denna gång
likasom förr må ega rum, har jag ock
svårt att inse. Det vore slutligen att anmärka,
att i Utskottets hemställan ej ingår,
om medel till silfverköpen skola tagas af
Bankens blifvande behållna inkomst, eller
om nya sedlar utöfver närvarande circulationsbelopp
dertill skola utgå. Men sorn
jag föreställer mig, att vid regleringen af
Bankens förhållanden sådant framdeles kommer
att observeras, torde all anmärkning
på förhand i denna del förfalla, ehuru det
icke skulle varit ur vägen, att Utskottet
derom i dess Betänkande bestämdt antydt;
och då den åtgärd Utskottet tillstyrkt, således
icke kan vara annan än preliminär,
erkänner jag ock, att de öfrige anmärkningar
jag gjort, om än grundade, icke nödvändigt
påkalla förändring i hvad Utskottet
tillstyrkt, så vida icke, såsom ett tillägg,
förbehåll skulle göras, att vid ofvanberörde
framtida reglering vilkoren, liden
och sättet, för köp och invexiing af ädla
metaller närmare måga bestämmas.
Jag önskar i detta, som andra fall, för
BancoFullmägtige bestämda och fullständiga
föreskrifter. Väl finner jag att dessa
icke böra sträcka sig till en småaktig detail,
hvarigenom BancoStyrelsens åtgärder
6 Den at Maji f. m.
/ .
skulle förlamas, men ett alltför obegränsadt
öfverlemnande till Fullmägtiges godtfinnande,
ehuru smickrande detta förtroende
för dem vore, torde icke heller vara i
sin ordning, och skulle må hända kunna
föranleda efter olika caracterer hos Fullmägtiges
personal antingen till för stor försigtighet
eller för stor vågsamhet. En Instruction
lika den BancoReglementet upptager,
utgående från allmänna grunder,
förmodar jag således icke lärer uteblifva
till Fullmägtiges efterrättelse, sedan Riksdagen
blifvit afslutad, dåde icke mera hafva
tillfälle att i tvetydiga och betänkliga
fall rådföra eller begära speciella föreskrifter
af sina principaler*
Herr Munck af Rosensköld: Då BancoUtskoltets
första Betänkande i ämnet förevar,
tog jag mig friheten, att dervid göra
åtskillige anmärkningar, af hvilka en besvarades
af en Ledamot i BancoUtskottet
dermed, att cursen uppgafs endast i December
månad förlidet år hafva varit så låg,
sorn 120 sk. Jag ansåg lämpligast, att då
icke gifva något svar härpå, emedan en Ledamot
af BancoUtskottet, som dessutom är
känd för sina djupa financiella kunskaper,
borde känna förhållandet bättre än jag,
som den tiden icke ens fanns i landet. Jag
kunde ej vänta, att Ridderskapet och Adelil
skulle sätta mera förtroende till min uppgift,
än den värde Ledamotens af Banco
-
Den 2: Maji f. tu.
TJtskottet. Sedermera liar jag likväl af ÖfVerVexelControllören
Bergius erhållit uppgift
på noterade cursförhållandet under October,
November och December månader
föll idet år, hvaraf befinnes, att cursen varit
i November månad den ^:de 119! sk.,
den i8:de 120 sk., den 2i:ste, den 25:te
och den 28:de 1 19 sk. Det var således ej
blott i December, som cursen var nedfallen
till den af mig uppgifne grad.
Sedan jag sålunda besvarat det factum,
roan uppgifvit såsom en vederläggning af
mina uppgifne facta, får jag vid sjelfva Betänkandet
göra åtskillige erinringar. Först
att Utskottet icke upptagit, än mindre besvarat
flera bland de anmärkningar, sorn
blifvit gjorde så väl i detta, som de öfrige
Stånden. Delta sätt att behandla målen,
medför den följd, att anmärkningar, som
göras i ett Stånd, blifva alldeles obekante
för de öfrige, hvarigenom, om anmärkningarne
äro af vigt, det resultat kan uppkomma,
att de öfrige RiksStåndens beslut
blifver helt annorlunda, än om målet blifvit
behandladt, som sig bort, och anmärkningarne
upptagne i Utskottets Betänkande,
om än det icke skett till besvarande.
Vidare, då en del anmärkningar innefattat
klander af BancoFulimägtiges föregående åtgärd
rörande silfveruppköp, kanske ogrundadt,
men åtminstone icke vederlagdt, instämmer
jag med den siste värde Talaren,
8
Den ai Maji f. m.
att det synes olämpligt, att Utskottet, utan
att hafva upptagit desse anmärkningar, tillstyrkt
alt åt Herrar BancoFullmägtige upplåta
en ännu större myndighet och frihet
i handlingssätt, än de förut haft. Som
detta likväl är ett ämne, sorn tids nog kan
framställas, då frågan om Herrar BancoFullmägtiges
decharge förekommer, inskränker
jag nu mitt förslag dertill, att Riksens
Ständer ville i Banco-Utskoltets tillstyrkte
förslag endast göra den förändring, att i
stället för det Utskottet föreslagit det silfveruppköp
finge ske, "pä sätt BancoFullmägtige
finna lämpligt /'sättas de orden: vmed
iakttagande i öfrigt af hvad 1823 års Reglemente
i afseende på silfveruppköp föreskrifver.
” Jag anhåller om proposition i
enlighet med detta mitt förslag.
Herr Tham, Wollrath: Då återremiss
icke kan komma i fråga vid ett Betänkande,
som andra gången förekommer, får jag
för min del tillstyrka bifall till Betänkandet,
och dertill uppgifva några skäl. BancoFullmägtige
hafva icke uti detta Betänkande
blifvit tillerkände några större rättigheter,
än dem Fullmägtige, enligt t823
års Ständers beslut, utöfvat under åren
1825, 1826 och 1827, och hvilka icke af
något Stånd blifvit klandrade, utan tvertom
funnits medföra goda följder. Anmärkningarne
emot Utskottets första Betänkande
grundade sig just derpå, att Betänkan
-
Den 21 Maji f. m.
9
det innehöll en inskränkning, som man
ansåg skadlig, såsom motverkande det dubbla
ändamålet att förstärka Bankens reella
fond och1 öka sedelstocken i mån af ökad
production och folkmängd. Desse olägenheter
äro nu i det sednare Betänkandet afhjelpte.
Det innehåller ett förslag att införskrifva
silfver, på sådant sätt, att derigenom,
i mån af productionen och förmånliga
handelsförhållanden, tillfälle gifves att
underlätta Nationens behof af tillräcklig
myntstock. Fullmakten för Herrar BancoFullmägtige
kommer dessutom icke enligt
förslaget att räcka längre än till dess Riksens
Ständer hunnit fatta ett definitivt beslut,
rörande financeregleringen, och dessförinnan
tror jag icke, att någon inskränkning
i de förra föreskrifterne bör ega rum.
Hvad åter silfverinvexlingen beträffar, eller
den åtgärden, som endast afser en ren
vexel, så är den grundad på en curs af
128 sk., hvilken måttstock Riksens Ständer
enhälligt synas vara böjde för att antaga.
Jag anhåller derföre om proposition till bifall
af Betänkandet, såsom väl afsedt för
landets nytta och sakens framgång.
Herr Munck af Rosensköld: I den siste
värde Talarens yttrande, rörande sjelfva
saken, instämmer jag så mycket mer,
som det innehåller satser, dem jag sjelf yrkat
vid 1818 års Riksdag. Jag har ingenting
att-anmärka emot invexling af silfver
IO
Den 2i Maji f. m.
till bestämd curs, eller emot uppköp af
silfver, ty jag skulle då göra anmärkning
emot åtgärder, som jag sjelf föreslagit. Jag
har blott yrkat att i stället för BancoUtskottets
tillstyrkande, att silfveruppköp efter
de uppgifne grunderne skulle få ske ”på
sätt BancoFullmägtige i öfrigt'finna lämpligt,
” desse ord må förändras till följande:
”med iakttagande i öfrigt af hvad 1823 års
Bancoreglemente föreskrifver,” och jag förnyar
min anhållan om proposition derpå.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
I det reglemente, som 1823 års Ständer
utfärdade för BancoFullmägtige, står i
afseende på reella fondens förstärkande,
att ”då alltför stränga och bestämda föreskrifter
kunna mera skada än gagna, ville
Riksens Ständer, med fullt förtroende till
Banco-Styrelsen åt densamma öfverlemna,
att, efter fastställde allmänna grunder, sköta
den angelägenheten.” Desse allmänna
grunder hafva blifvit följde, ehuru man
skulle kunna anmärka en eller annan afvikelse
från ordalydelsen. Så lill exempel
står der icke, att förskott skulle få lemnäs;
BancoFullmägtige insågo för år i8a5 behofvet
deraf; Riksens Ständers Revisorer
hafva icke tadlat Fullmägtiges åtgärd i denna
del. BancoUtskottet ger genom förslaget,
att låta BancoStyrelsen besörja åtgärderne
till reella fondens förstärkande, på sätt
den finner lämpligt, ej någon större rättig
-
Den su Maji f. ra.
ii
het åt Fullmägtige än de haft förut. Den
föreslagne föreskriften är dessutom endast
interimistisk och påkallad af ögonblickets
behof, men det blir ofelbart af nöden att
Riksens Ständer sedermera besluta närmare
bestämmanden för den långa tiden af 5
kommande år. Jag tillstyrker derföre bifall
till Betänkandet, så mycket mer, som
Fullmägtige, i händelse af behof, äro i tillfälle
att hos BancoUtskottet söka råd.
Herr von Hartmansdorff, August: De
anmärkningar, som blifvit gjorde utan att
åsyfta ogillande af Utskottets Betänkande,
anser jag icke behöfva besvaras, för att ej
onödigt upptaga tiden. Men Herr Munck
af Rosensköld har gjort en anmärkning om
förändring af Betänkandet, så vida att i
stället för det BancoUtskottet föreslagit att
silfverinköp skulle få ske, på sätt Herrar
BancoFullmägtige finna lämpligt, dock med
vilkor att ingen Riksdaler lefvererad i
Banken skulle blifva dyrare än 12S sk. i
sedlar, har den värde Talaren ansett de
orden böra införas: ”med iakttagande af
hvad BancoReglementet i afseende på silfverinköp
föreskrifver.” Herr Munck af Rosensköld
synes hafva trott, att Utskottet,
genom sitt förslag, gifvit Fullmägtige en
vidsträcktare rättighet, än de förut haft enligt
i82Ö års BancoReglemente. Förhållandet
är likväl omvändt. Med undantag af
den enda frågan, rörande förskott, som
15
Den a i Maji f. to,
Grefve von Schwerin redan omnämnt, hafva
Fullmägtige, enligt Utskottets förslag, en
inskränktare rättighet än förut. Reglementet
säger, pag. 53, bland de bestämda allmänna
grunderne för silfverinköpet:
”Fullmägtige må ega rättighet att gesnora
enlreprenad-auction eller annan läm”pelig
utväg söka träffa aftal med en eller
”flere personer eller corporationer, som åta”ga
sig att till visst bestämdt pris lefverera
”större eller mindre del af hvad för året
”bör inköpas.”
”Finna Fullmägtige en omedelbar upphandling
vara för Banken förmånligare, må
”densamma företagas antingen inom Riket
”eller medelst uppköp af vexlar å utländsk
”ort, hvarföre myntbar metall derstädes er”liålles
och till Riket införes.”
s’För upphandlingen bestämmes icke nä”got
visst pris; men Fullmägtige må icke
”erlägga mera än 128 skillingar för 1 Riksdaler
Specie uti silfver, förrän erfarenheten
under en längre tid af flere månader
”visat, att myntbart silfver och guld till
”nämnde pris icke kan erhållas.”
Häraf torde således inhemtas, att Fullmägtige
varit enligt Reglementet berättigade
att betala mer än 128 sk.; och så väl
Riksens Ständers Revisorers Berättelse, som
BanooStyrelsens, i början af Riksdagen, af
-
Den a t Maji f. ra.
låtne Berättelse, intyga äfven, att medelpriset
för de föregående åren varit i3osk.;
men åtgärden har icke destomindre hittills
blifvit godkänd. Fullmägtige hafva således
nu ingalunda fått någon större rättighet än
förut. Dessutom innehåller Reglementet pag.
56 följande: ”1 följd af hvad sålunda blif”vit
stadgadt, autoriseras Herrar BancoFull”mägtige
att, för ofvanberörde 66,666 R:dr
”3a sk., tillse det myntbara metaller ovilkorligen
må varda för Bankens räkning årligen
inköpte, utan att Fullmägtige i af”seende
derå blifva bundne af det mer el”ler
mindre fördelaktiga Cour sförhållande,
”sorn eljest kunde anses lägga hinder för
”silfverupphandling.” Detta stadgande har
tagits så strängt, att, såsom Ridderskapet
och Adeln torde erinra sig, 1827 års Revisorer
ålade BancoStyrelsen att, för hvad
pris som helst, införskaffa silfver för den
årligen bestämda summan. Då, enligt Utskottets
förslag, Fullmägtige nu ej skulle
få uppköpa silfver till högre pris än 128
sk., visar det sig, att deras rättighet, i flere
afseenden blifvit inskränkt. Tillåtelsen
för BancoFullmägtige att lemna förskott,
är blott gifven för att med större säkerhet
kunna påräkna silfvers erhållande, enär erfarenheten
visat, att man det förutan får ett
ganska obetydligt belopp; ty det är naturligt,
att köpmannen ej på andra vilkor gerna
kan ingå på ett sådant företag, än ett
förut bestämdt invexlingspris, alldenstund
Den 21 Maji f. ro.
han eljest möjligen förlorade på den lägre
cours, som vore gällande vid silfrets
presenterande till invexling i Banken. Det
är ock naturligt, alt Utskottet ej kunnat föreslå
de ifrågavarande åtgärderne för längre
tid, än till dess ett nytt BancoReglemente
hinner utfärdas. Utskottet har derföre
inskränkt tiden till nästkommande September.
Att silfverin vexling bör ega rum,
synes för öfrigt vara klart med mindre man
nu ville bandia efter stridiga åsigter mot
dem, som hittills blifvit följde.
Herr Munck af Rosensköld: Den siste
värde Talaren har anmärkt, att BancoUtskottets
Betänkande skulle innefatta inskränkning
i BancoFullmägtiges myndighet. Jag vill
medge detta i afseende på förbudet att ej
öfverskrida 128 sles cours i inköpspris, men
jag påstår, att Utskottet deremot utvidgat
BancoStyrelsens magt genom tillåtelsen att
meddela förskott, hvilket blir en stor fördel
för dem, som erhålla det, serdeles om
de få lika betalning för silfret, som de,
hvilka icke undfå något i förskott, och att
jag icke föreslagit det tillägg i Utskottets
Betänkande, att Reglementet i allt borde
iakttagas, utan endast, att det borde i
öfrigt iakttagas, det vill säga med undantag
af bestämmelsen att 128 skirs cours vore
det maximum, hvarefter silfveruppköp
finge ske; och jag kan ej finna annat än
att denna förändring är behöflig.
Den 21 Maji f. ju.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, blef BancoUtskottets ifrågavarande
Betänkande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr Munck af Rosensköld anmälte
till Protocollet sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det är
anledning till anmärkning ernot de StatsRåclets
Ledamöter, hvilka år i8a5 voro Konungens
Rådgifvare; hvarom remiss begäres
till ConstitutionsUtskottet, inför hvilket
andelningen skall uppgifvas.
Hvarjemte Grefve Horn till Protocollet
aflemnade ett förseglad t convolut.
Och blef berörde anledning till anmärkning,
jemlikt 29 §. Riksdagsordningen,
till ConstitutionsUtskottet remitterad.
Upplästes till Justering och godkändes
följande från Expeditionsutskott intomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 74. Angående ett heviljadt förskott
till Götha Canalarhetets fortsättande.
N:o 75, Om förrättadt val af Justitieombudsman
och dess Suppleant.
Den 11 Maji f. m.
N:o 76. Förordnande för Justitieombudsmannen,
HofRättsRådet och Riddaren
C. P. Törnebladh, att vara Rikets Ständers
Justitieombudsman.
N:o 77. Förordnande för JustitieBorgmästaren
J. Ullberg, att vara Rikets Ständers
JustitieOmbudsmans Suppleant.
N:o 79. I anledning af väckte Motioner
om jemnkningar och rättelser i den af
Kongl. Maj:t år 1827 utfärdade Taxa på
arfvode för Landtmäteriförrättuingar.
N:o 80. Om inrättande af en Allmän
Undervisningsanstalt i Eskilstuna.
• N:o 81. Angående profs afläggande af
Klockare å för Barna-undervisningen nödige
kunskaper.
N:o 82. I anledning af väckt fråga om
skyldighet för dem, som anmäla sig till
Prestexamen, att ådagalägga kunskap i Yexelundervisningsmethoden.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 16 sistlidne April under N:o i32 afgifne,
och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående regleringen af
Utgifterne under RiksStatens Tredje HufvudTitel.
Herr von Troil> Emil: Då Ridderska
pet
•v
-
Den 21 Maji f. m.
»7
pet och Adeln redan återremitterat de båda
första Hufvudtitlarne, och icke lärer besluta
angående den 3:dje, förr än StatsUtskottet
besvarat de anmärkningar, som nu
kunna framställas, får jag till Herr Grefven
ocb LandtMarskalken vördsammast hemställa,
om icke ifrågavarande Utlåtande kunde
få företagas punktvis, såsom ländande
till mera ordning och redighet vid våra öfverläggningar,
och af stor fördel för StatsUtskottet,
som eljest torde få svårt att, vid
förnyad öfverläggning rörande hvarje punkt
af Utlåtandet, tillrättafinna alla de densamma
rörande anmärkningar, hvilka kunna
finnas spridde i en mängd långa Anföranden.
Grefve PosseArvid: Jag för min del
hemställer åter vördsammast, att vid öfverläggningen
örn denna Hufvudlitel må få
tillgå på samma sätt, som vid de föregående
titlarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att det visserligen
berodde på Ridderskapet och Adeln att
afgöra, antingen ifrågavarande Utlåtande
borde företagas punktvis eller i dess helhet;
men då Utlåtandet nu första gången
förevar, och vid flere delar deraf anmärkningar
sannolikt kommo att göras, hvilka
Ridderskapet och Adeln torde finna, böra
till återremiss föranleda, hemställde Hans
25 H. 3
i8
Den 21 Maji f. m.
Excellence, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att berörde Utlåtande finge
på enahanda sätt, som tillgick med Statsutskottets
Utlåtanden i afseende å första
och andra Hufvudtitlarne, i dess helhet till
granskning företagas.
Ropades Ja.
Friherre af Nordin, Carl Johan, anförde
skrifteligen:
I anledning af Kongl. Majrts, på KammarCollegii
och StatsContorets underdåniga
hemställan, till Rikets Ständer afgifne
förslag, att de till LandsStaten och Militien
såsom lön anviste indelta räntor borde till
StatsVerket indragas, hvaremot Statens Embets-
och Tjentemän roed löner i fast mynt
skulle förses, har StatsUtskottet hufvudsakligen
anfört, att, med förutsättande deraf
att indelningarne äfven skulle contant till
StatsVerket ingå, Utskottet icke kan motsäga
principens vigtighet, samt att en högst
angelägen förenkling uti Statsbestyret, så
till uträkning, som uppbörd och redovisning
skulle vinnas, och att, under desse förhållanden,
Utskottet icke skulle hafva dragit
i betänkande att tillstyrka vidtagandet af
den föreslagne förändringen; men då, för
närvarande, räntornes ingående i penningar
inöter mångfaldiga svårigheter, hvaribland
Utskottet hufvudsakligast anser böra räknas
bristen af en lifligare omsättning, härröran
-
Den ai Maji f. m.
*9
de ifrån myntvärdets ostadighet, samt att
in natura-praestationerne af de till EcclesiastikStaten
anviste indelta räntor, äfvensom
Frälse- och Augmentsräntornes utgörande in
natura, i alla fall skulle komma att qvarstå,
hvarigenom ojemnhet i beskattningen
skulle ega rum, och således det stora ändamålet
ändock icke uppfyllas; så anser
Utskottet sig icke kunna för närvarande
tillstyrka vidtagandet af den föreslagne förändringen.
Vigten af den betänklighet Utskottet
hemtat från ett vacklande myntvärde, kan
jag icke annat än fullkomligen erkänna,
och jag har alltid ansett den föreslagne åtgärden
af de indelta räntornes indragning
till StatsVerket stå i ett så nära sammanhang
med ett ordnadt myntväsende, att jag
är öfvertygad, det åtgärdens vidtagande alldrig
i Nåder blifvit till Rikets Ständers
ompröfvande framställd, derest icke den
öfvertygelse legat tili grund, att, i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af d. 26 November 1828, nu församlade
Rikets Ständer skulle göra slut på
den snart 20 år existerade oredan i Rikets
penningeväsende, och som, derest den längre
får fortgå, helt och hållit skall störta
alla näringar genom bristande förtroende
man och man emellan, samt tillintetgöra
möjligheten af ali verklig Nationalförkofran.
2*
t
Den ai Maji f. m.
Men då jag alltså förutsätter att, vid detta
Riksmöte, Fäderneslandet skall erhålla
ett verkligt mynt, torde frågan böra blifva:
Kan och börden, äfven af StatsUtskottet,
till sin riktighet i princip erkända åtgärden,
samtidigt med regleringen af myntet,
vidtagas, eller böra verkningarne af
ordning och stadga i detta sednare äfvaktas?
För min enskilda del tvekar jag icke
alt besvara denna fråga sålunda: att, utan
ringaste fara, båda åtgärderne kunna samtidigt
företagas; men då en motsatt öfvertygelse
af Utskottet och många andra hyses,
så tror jag mig böra för närvarande
afstå ifrån allt yrkande i denna del, tillfredsställd
att principen i allo blifvit erkänd
och gillad, samt öfvertygad att det
sanna och rätta alltid gör sig gällande, om
ock vid första framställningen deraf det
mötes af betänkligheter. Men om jag nu
medgifvit uppskjutandet till en annan tid
af den föreslagne åtgärden i anledning af
Utskottets första skäl, kan jag deremot icke
medgifva riktigheten af det sednare, att
nemligen, då Ecclesiastik- Frälse- och AugmentsHemmansräntorne
skulle fortfara att
uppbäras såsom hittills, och ojemnheten i
beskattningen i alla fall komma att qvarstå,
och det stora ändamålet följaktligen icke
vore vunnit, det icke vore skäl vidtaga den
föreslagne partiela åtgärden. Att förändringen
med skatternes afbördande i penningar,
i stället för prajstationer in natura,
Den 21 Maji f. m.
21
är af största inflytande, lärer icke bestridas,
och då alla mera ingripande förändringar
böra tillvägabringas med största
varsamhet och till en större del genom erfarenheten
af dess nytta göra sig gällande,
så kan jag icke dela Utskottets yttrade mening,
att på en gång alla räntor bort föreslås
till indragning, helst, hvad Augmentsoch
Frälseräntorne beträffar, de fordra en
helt serskild behandling, derest icke eganderätten
skall trädas för nära; och likaså
öfverlygad jag är, att äfven ifrågavarande
räntor måste i tidens längd upphöra att
in natura utgå, likaså nödvändigt anser jag
det blifva, att genom erfarenhetens inverkande
förmåga detta säkrast beredes.
Då emellertid Utskottet, på de grunder
som föreslagne voro, ansett sig icke
kunna tillstyrka den till sin nödvändighet
vitsordade Löneregleringen för Indelta
Arméens Befäl, har Utskottet deremot för
verkställigheten deraf framställt följande nya
förslag, och hvilket till större redighets
vinnande, torde kunna i 7 hufvudpunkter
indelas:
tro att Löneregleringen blifver generel,
så att de bättre lottade Regementernes
indelningar minskas, för att bereda någon
tillgång till de sämre lottades förbättring;
2:0 att omflyttningen af boställen må
ske till vinnande af mera öfverensstämmel
-
22
Den 21 Maji f. m.
se emellan deras godhet och motsvarande
grader;
3:o att ett tillökadt Statsanslag af
24,i65 R:dr 42 sk. 6 r:st. blifver nödigt,
som å 3:dje Titeln kommer att uppföras;
4:o att de af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagne
tjenstegrader bibehållas med boställen,
hvilkas uppskattade afkastning afräknas
ifrån de för hvarje grad fastställde
löner;
5:o att de som icke, enligt det Nådiga
förlaget, erhålla boställen, må på lön få
sig anviste vissa andelar af Boställsarrenden,
att i lika ordning med annan löneinkomst
tillträdas;
6:0 att Skånska InfanteriRegementerne
böra förses med boställen af dem, som vid
Skånska CavalleriRegementerne blifva till
öfverlopps; och
7:0 att ett nytt AccordsReglemente måtte
i Nåder utfärdas på de af Kongl. Maj:t
föreslagne grunder, samt att i och för detta
ändamål ett creditif af högst 100,000
R:dr må på RiksgäldsContoret anvisas.
I detaljen har Utskottet nedsatt de för
en och annan tjenstegrad föreslagne löner,
och hvarom jag här nedan skall yttra mig;
men innan dess torde mig tillåtas få vid
de föreslagne grunderne framställa en och
annan anmärkning.
Den 21 Maji f. rn.
Uli 5:te punkten yttrar Utskottet, att
de Löningstagare, sorn icke erhålla boställen,
må på lön få sig anviste vissa andelar
af Boslällsarrenden, att i lika ordning
med annan löneinkomst tillträdas.
Efter de Boställsvärderingar, som egt
rum, utgör behållne afkastningen af Boställen
46o,3io R:dr ao sk. 1 r:st., oell efter approximatif
calcul, komma boställen, med en
behållen afkastning af något öfver 220,000
R:dr, att anvisas för sådane tjenslegrader,
med hvilka boställe åtföljer, och boställsjord
med behållen afkastning af omkring
240,000 R:dr, att utarrenderas. Den utarrenderade
boställsjordens värde, efter 4 procent
förvandlad till capital, skulle alltså
utgöra sex Millioner.
Efter min öfvertygelse beror verkställigheten
af Utskottets förslag helt och hållet
derpå, huru och för hvilkens räkning
den föreslagne utarrenderingen skall verkställas,
och hvarom Utskottet sjelft synes
hafva varit tvekande; åtminstone har Utskottet
härutinnan icke tydligt uttalat sin
mening, ehuru det vill synas, som afsigten
varit, att utarrenderingen skulle komma
att ske Regementsvis; en åtgärd, som
skulle på det högsta försvåra verkställigheten
af den beslutade Löneregleringen, hvilken,
utsträckt till en tiderymd af minst 20
år, redan derigenom har svårigheter att öf
-
*4
Den 2i Maji f. tn.
vervinna, sorn icke utan den mest oafbrutna
uppmärksamhet och de allvarligaste bemödanden
kunna öfvervinnas.
De hinder jag tror mig förese mot Regementsvis
verkställd utarrendering, äro
’i:o att, i händelse af en eller flere Arrendatorers
mindre noggvanhet eller förmåga,
att utgifva det stadgade arrendet, sådant
direct kommer att inverka på Löningstagarnes
rätt, och sålunda desse, utan allt deras
förvållande, till större eller mindre del
för ett eller flere år kunna komma att beröfvas
de löneförmoner Sta "n försäkrat
dem: en orättvisa, som väl hittills ägt rum,
men som icke bör längre kunna få fortfara;
2:0 att, då Utskottet i första punkten
stadgat, att de bättre lottade Regementerne
böra gifva ifrån sig af deras inkomster
till de mindre väl lottade, den Regementschef
eller RegementsDirection, som har
uppsigt öfver boställena, deras utarrendering
och uppbörden af de inflytande arrendemedlen
vid dessa Regementer, icke
har något eget intresse att bevaka, enär det
uppkommande öfverskottet skall till annat
Regemente aflemnas; 3:o att ifrågavarande
240,000 R:dr utgöra en ganska betydlig del
af det yngre och lägre Befälets löneanslag,
och att således, för desse, de högst ombytliga
Spanmålsprisen komma att till den betydenhet
inverka, att de i sig sjelf förut
nog knappa lönerne icke skola uppgå till
Den ii Maji f. ro.
mer än hälften af hvad de utgjort ett föregående
år, oaktadt att, i samma mån inkomsterne
äro ringa, det är vigtigt att de
äro säkra och icke fluctuerande, om möjligen
någon beräkning i och för lefnadskostnaden
derpå skall kunna grundas. Vidare
synes mig af ett stort intresse för Samhället
på det hela, att odlad jord, till ett
Capitalvärde af icke mindre än 6 millioner,
blifver brukad och skött på det mest
ändamålsenliga sätt; men dertill erfordras:
1:0 en längre besittningstid; 2:0 helt andra
grunder för utarrenderingen än de som hittills
varit stadgade, och 3:o att Arrendatorn
icke betungas med underhåll af andra
hus och byggnader, än de, som oundgängligen
äro erforderlige. I afseende på grunderne
för utarrenderingen, tror jag att de,
som en af Kongl. Maj:t nedsatt Committee
utarbetat, äro de mest ändamålsenlige, nemligen:
att Arrendebeloppet utrönes och bestämmes
på det noggrannaste, med fästadt
afseende på den blifvande Arrendatorns
framtida bestånd, och hvaröfver det årliga
arrendet sedermera icke får höjas, samt att
Auction endast afser den städja, som för
hela Arrendetiden på en gång vid tillträdet
skall erläggas, och att sålunda denvidAuctionstillfället
erbjudne högre eller lägre
städjan blott bestämmer företrädet till arrendet.
Men en sådan hushållning med
Kronans jord låter dock svårligen förena
sig med det yngre och lägre MilitärBefälets
Den 21 Maji f. m.
intresse, som hufvudsakligast måste afse
den största möjliga löneinkomst under de
år det tjenar inom de grader i Arméen,
som af Arrendeinkomsten erhålla sina löner.
På dessa skäl tar jag mig friheten
vördsamt afstyrka Utskottets förslag i denna
del, jemte hemställan, att utarrenderingen
af alla öfverblifvande boställen måtte
verkställas för Statens räkning, och deremot
den af dessa boställen i och för Löneregleringen
påräknade inkomst af Statsverket
utbetalas. Jag föreser att häremot
följande invändningar komma att göras: 1:0
att Staten härigenom möjligen kan tillskyndas
förlust, då Arrendespanmålen är vid
Löneregleringen beräknad till högre pris,
än hvartill den af Utskottet anses hädanefter
komma att uppgå; och 2:0 att Staten
belastas med en ytterligare Spanmålsintägt.
Jag medgifver att den förra betänkligheten
visserligen kan inträffa för ett och
annat år, men tror, enligt hittills vunnen
erfarenhet, att medium af 5 å 6 års beräknad
och verkligt influten inkomst icke
ens skall blifva skiljaktig med några få
procent; och då, för Samhällets trefnad
och förkofran på det hela, det synes mig
af ett ganska direct inflytande, att Regementernes
samtlige yngre Befäl på säkert
sätt lönas, äfvensom att odlad Svensk jord
för ett värde af sex millioner icke längre
må vanskötas, tror jag att en möjligen in
-
Den 21 Maji f. m.
27
träffande förlust af några få procent på
240,000 R:dr icke, för dessa större ändamåls
uppnående, bör kunna lägga hinder.
Hvad åter den ökade Spanmålsintägten beträffar,
kan den, vid de efter hand uppgörande
Arrendecontracten, förekommas, derigenom
att i Contracten bestämmes, att
arrendet efter Markegång skall utgöras, och
hvad de nu beslående Contracten angår,
är jag förvissad att, om Kongl. Maj:t och
Kronan afsäger sig, i ond och god tid, dess
optionsrätt att in natura uttaga det stipulerade
arrendet, mot det att Arrendatorn
å sin sida afstår ifrån rättigheten att
in natura lefverera arrendet, så komma i
flera Provinser många Arrendatorer att härpå
ingå; och då härtill kommer, att beklagligen
ett större antal af nuvarande Arrendatorer
är i den ställning, att deras
ingångne arrenden, med nuvarande Cautionisters
borgesförbindelsers upphörande,
falla tillbaka till Kronan, kan farhågan för
ökad Spanmålsintägt åtminstone icke behöfva
blifva långvarig. Äfven torde Utskottet
böra upplysa, af hvilken Fond ersättning
skulle utgå till den nu i tjenst varande personal,
som komme alt förlora, om, på sätt
Utskottet tillstyrkt, den belöpande andelen
af arrenden skulle lika med all annan
lön tillträdas. För öfrigt instämmer jag i
Friherre Palmstjernas reservation om nödvändigheten
af, att Kongl. Maj:t fritt må
reglera, i öfverensstämmelse med af Rikets
28
Den 21 Maji f. ro.
Ständer antagne generella grunder, allt hvad
som rörer Indelta Arméens Befäls löner,
emedan vid tillämpningen visserligen flere
omständigheter, föranledda af locala förhållanden,
påkalla jemnkning och undantag.
Vid detaillerne af den föreslagne Löneregleringen,
får jag, för det första, göra
följande anmärkning: att den nedsättning.
Utskottet tillstyrkt, af de utaf Konungen
föreslagna löner, icke är med billigt afseende
å de efter Utskottets egen åsigt för
högt beräknade Spanmålspriser förenlig,
emedan, då indelta räntor och boställen
skola ingå efter den högre beräkning, sorn
varit en följd af sednare io års medelpriser,
de anslagne lönerne vid lägre Spanmålspriser
icke komma, på långt när, att
uppgå till de nu fastställde belopp, och att, i
stället för att åt indelta Arméens Befäl bereda
framtida belåtenhet genom den af Utskottet
till sin nödvändighet vitsordade lönereglering,
för större delen af Indelta Arméens Befäl
vid de Regementer, som hitintills varit
någorlunda lönte, endast obelåtenhet och
missnöje beredes. Ehuru detta gäller utan undantag
för alla grader, för hvilka nedsättning
i inkomst egt rum, kommer det att
menligast inverka på Öfverste- och RegementsSkrifvaretjensterne
vid Infanteriet, samt
på Öfverste-, Ryttmästare- och RegementsSkrifvaretjensterne
vid Cavalleriet, och åberopar
jag i denna del, för att undgå vid
-
Den 3i Maji f. m.
a9
lyftighet, Friherre Palrnstjernas välgrundade
reservation i 2:dra och 3:ci je punk terne.
Hvad åter beträffar de Skånska InfanteriRegementerne,
så uppkommer, enligt Utskottets
förslag, en bestämd nedsättning i
nu innehafvande löner, och detta måtte väl
icke kunna vara Utskottets mening? I anledning
häraf nödgas jag vördsamt anhålla
om återremiss, under hemställan till Utskottet
att icke genom en för långt sträckt
sparsamhet föranleda dertill, att för Kongl.
Maj:t vid verkställigheten sådane betänkliga
förhållanden framstå, att antingen hela
regleringen måste uppskjutas, eller om den
i verket sättes, den det oaktadt måste vid
nästa Riksmöte blifva föremål för nya öfverläggningar,
och derigenom Armeens Befäl
ännu i fem år förblifva i osäkerhet om
en tarflig utkomst.
Utskottet har ansett, att de af Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagne g Generalslöner
böra nedsättas för 6 FördelningsGeneraler
från 7,000 till 6,000 R:dr, och för CavalleriInspecteuren,
Generäl-FältTygmäslaren och
Generalen för Forlification från 5,5oo till
4,5oo R:dr. Utan att yttra mig öfver lämpligheten
af den föreslagne nedsättningen af
FördelningsGeneralernes löner, anhåller jag,
alt få fästa Utskottets uppmärksamhet derpå,
att General-FältTygmästare- och FortificationsGenerals-tjensterne,
äfvensom CavalleriGenerals-plalsen,
äro för alla dem,
3o
Den ai Maji f. m.
som tjena inom dessa 3:ne Vapen, det enda
och högsta mål, hvartill de kunna sträfva;
och då en större vetenskaplig bildning är
oundgänglig vid de förra, samt förutan en
större och utmärktare skicklighet vid det
sednare Vapnet, ifrågavarande tjenstebefattningar
aldrig böra kunna uppnås, äro de
af Utskottet föreslagne löner icke motsvarande
hvad de, som tjena inom dessa 3:ne
för Försvarsverket så vigtiga Vapen, med
billighet, kunna förvänta. Den lön, som
1696 års Stat upptager för GeneralQvartermästaren,
utgör 3,000 Daler, som, med beräkning
af 2^ Daler på tunnan, motsvarar
i,333f tunnor spanmål, hvilka, förvandlade
till penningar, efter 6 R:dr tunnan, göra en
årlig lön af 8,000 R:dr. Så lönade Rikshushållaren
Carl XI Chefen för Fortificationen,
och nu anser StatsUtskottet den af
Kgl. Maj:t föreslagne lön, 5,5oo R:dr, böra
med 1000 R:dr nedsättas. Jag yrkar, att
vid hvad uti Konungens Proposition blifvit
föreslagit, må förblifva, åtminstone hvad
beträffar de serskildt af mig nämnde 3:ne
Generals-platser.
Utskottet har, genom uppförande å Allmänna
IndragningsStaten af 2:ne peusionsrum,
erkänt rättvisan och billigheten deraf,
att, vid afgång, de å Stat föreslagne g
Generaler skulle vara berättigade till pension,
lill enahanda belopp med livad som
för Landshöfdingarne, enligt gällande För
-
Den 21 Maji f. m.
3t
fattningar, är stadgadt; men den grund,
som vållat den gjorda inskränkningen, att
blott 2:ne pensioner på en gång få utgå,
har jag icke kunnat göra för mig fattlig,
enär för alla Civile Tjenstemän, som äro
berättigade till pensioner på denna Stat,
någon sådan inskränkning icke finnes stadgad.
Är tilldelandet af underhåll ett Statens
åliggande emot den ålderstigne Civile
Tjenstemannen, och eger sådant utan undantag
rum, så har den Militaire Tjenstemannen
samma rätt, att yrka och erhålla
omvårdnad, då helsa och krafter icke längre
medgifva honom att tjena. Jag anser såsom
en följd häraf, att Staten borde pensionera
hvarje vid en hög ålder ur tjenst
afgående Embets- eller Tjensteman, vare
sig Civil eller Militaire, och att endast Statens
knappa tillgångar kunna anföras såsom
ursägt förden mindre omvårdnad, som allt
hittills iakttagits emot dem, hvilka beträdt
den Militaira banan. Man torde häremot
vilja invända, att genom de Statsbidrag,
som lemnats till Armeens PensionsCassa,
har Staten tillräckligen sörjt för den Militaira
Tjenstemanna-corpsen. Likaså är numera
förhållandet med Civilstaten, sedan
vid sista Riksdag icke obetydliga anslag för
detta vigtiga ändamål anvistes; men CivilSlatens
rätt, att vid afskedstagande och
uppnådd 65 års ålder bibehålla hela lönen
såsom pension, är dock oförändrad. Under
så i alla afseenden lika förhållanden kan,
3a
Den ai Maji f. m. *
ulan verklig mannamån, den af Kgl. Maj:t
framställda ganska billiga önskan, att de
på Stat blifvande g Generaler må anses berättigade
till pension, icke afslås; en rättvisa,
som föröfrigt blifver lika mycket fördelaktig
för den vid Armeen tjenande personalen
i allmänhet, som för den eller de
individer, hvilka deraf directe komma i åtnjutande.
Utskottet, som tillstyrkt det af Kongl.
Majit önskade anslag för KrigsAcademiens
Stat, bär dervid fästat det vilkor, att den
uppförde summan endast må utgå, så länge
KrigsAcademien till organisation oförändrad
fortfar, och att hvad framdeles genom skeende
reglering kan besparas, må blifva en
tillökning i anslagen för Undervisningsverken.
Jag instämmer fullkomligen i den öfvertygelse,
som synes mig hafva legat till
grund för denna Utskottets framställning,
nemligen att förbättrade Undervisningsanstalter
böra på allt möjligt sätt understödjas
och beredas, såsom utgörande ett det
kraftigaste medel till befordran af Nationens
lycka, trefnad och framtida förkofran;
men jag kan dock icke lemna mitt tillstyrkande
till det föreslagne vilkoret, emedan
en af Statsregleringens hufvudgrunder derigenom
skulle rubbas, och anslagen å en
HufvudTitel dragas till föremål, som tillhöra
en annan, hvilket blefve händelsen,
om
Den 2i Maji f. m.
33
om ett anslag å 3:dje Titeln anvistes för
Undervisningsverken i allmänhet, hvilka finnas
uppförde under 4ide HufvudTiteln. För
öfrigt, som Rikets Ständer hvart femte år
reglera Statsanslagen, och då äro i tillfälle
att återföra en genom ny reglering möjligen
uppkommande besparing till den HufvudTitel,
som deraf kan pröfvas vara i behof,
tror jag den summa, som för ett eller
.annat ar kunde blifva bespard, icke förtjena
det afseende, att derföre Statsregleringens
nu gällande grunder sönderryckas, helst
derigenom äfven en inskränkning göres i
den Konungen hittills lemnade rättighet,
att fritt och obehindradt för Titelns föremål
disponera alla å 3:dje Titeln uppkommande
besparingar. Jag hemställer vördsamt,
att Utskottets föreslagne tillägg må
uteslutas.
Sedan Utskottet medgifvit, att den 13-  netillökning, som blifvit genom Kgl. Brefvet
af den 19 Februarii i8a3 tillagd Befälet
vid LifGardet till häst, endast utgör en
fyllnad till vinnande af likhet med de lönebelopp,
som Officerarne vid de a:ne GardesRegementerna
till fot åtnjuta, afstyrker
Utskottet dess uppförande på Stat, af skäl,
att detLa Regemente synes nog dyrt, och
förmodar att, genom någon minskning i
Befälets personal, tillgång kunde beredas
för de qvarblifvandes löneförbättring. På
25 IL 3
34
Den 2i Maji f. m.
enahanda sätt yttrar sig Utskottet, rörande
hegardt högre anslag för de a:ne GardesRegementerne
till fot, och, sedan Utskottet
utredt, att för det lägre Befälets löneförbättring
skulle erfordras 8,179 R:dr 8 sk.
vid hvardera af de 2:ne GardesRegemenlerne
till fot, anvisar Utskottet blott 4ooo
R:dr, att uppföras på Stat. Om ock den
åtgärd, som Utskottet föreslagit, att, medelst
minskande af det högre Befälet vid
de 3:ne ifrågavarande Regementerne, bereda
en nödig förbättring såväl för det qvarblifvande
högre, som ock för det nog illa
lönta Underbefälet, skulle kunna vidtagas,
så torde Utskottet böra taga i betraktande,
att den föreslagne åtgärden icke kan på flere
år medföra den af Utskottet afsedda tillgång,
emedan afgången ibland det högre
Befälet icke kan, emot 16 §. RegeringsFormen,
i annan ordning beredas, än efter som
hvar och en individ sjelf finner för godt
att ur Rikets tjenst afgå, samt att, då den
afgående måste anses berättigad till den ac
O
1
cords-ersättning, som han sjelf bevisligen
erlagt, men inga serskilda medel dertill af
Utskottet blifvit anvista, äfven denna utgift
måste, och det i främsta rummet, af den
indragne lönen godtgöras. Jag anhåller, att
Utskottet täckes vederlägga riktigheten af
denna min vördsamma anmärkning, och
att, om sådant icke sker, rättelse i det anmärkta
må ega rum; ty icke kan det vara
ändamålsenligt, att genom ett af Rikets Stan
-
Den 21 Maji f. m.
35
der nu fattadt beslut gifva löuingstagarne
vid desse Regementen hopp om förbättrade
löneförmåner, men låta uppfyllandet af detta
hopp helt och hållet bero på nästkommande
Ständers, vid då blifvande Statsreglering,
fattande beslut.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
är qvantileten af bafra, hö och halm,
som erfordras för 1,289 s^- hästars fourageling,
uppgifven, och har serskildt Utskottet
tillhandakommit den Fourage!ingsstat,
hvarpå dessa qvantiteter sig grunda; och
lärer Utskottet troligen funnit den meddelade
Fourageringsstaten icke öfverstigande
behofvet för en hästs dagliga framfödande,
då derifrån icke hemtats några skäl till det
afstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag i denna
del, som Utskottet ansett sig ega fog att
göra, i anledning deraf, att de beräknade
prisen, enligt Utskottets tanka, äro vida
högre, än de för närvarande gångbara, samt
att tillgång till fyllande af möjligen uppkommande
brister kunna påräknas af uppå
Titeln uppkommande besparingar.
Ett är, att afstyrka en gjord framställning;
ett annat, att derföre framställa sådane
skäl, att de kunna öfvertyga andra,
som tillförene egt en annan öfvertygelse.
Jag erkänner öppet, att Utskottets sätt att
behandla denna fråga mera förundrat mig,
3*
36
Den 21 Maji f. m.
än det inverkat på min öfvertygelse. Man
kan anvisa otillräckliga anslag för personal
och materiel, ty den förre får hjelpa sig
så godt hankan, och den sednare kan lemnäs
i otjenstbart skick; men hästens föda
kan icke förknappas. Att priset för närvarande
är under hvad Utskottet anser gångbart,
kan jag icke medgifva; ty om hö och
halm kunna inköpas för en och annan skilling
under det Kongl. Maj:t i Dess Proposition,
såsom ett förslagspris, uppgifvit, så
kostar tunnan hafra omkring i R:dr mera,
och således kommer det lägre och högre
priset att qvitta hvarandra; men då Kongl.
Maj:t uttryckligen sagt, att de uppgifne prisen
endast voro att anse såsom caieulationspriser,
enär det ena årets besparing å anslaget
borde ingå till öfverskotten, likasom
ett annat års brist borde ifrån samma håll
fyllas, måste det vara högst likgiltigt, om
de nu gängse prisen äro högre eller lägre,
än det förslagsvis calculerade. Jag medgifver,
att så länge det med Kronprinsens Husarer
ingångne Fourageringscontract icke af
Regementet uppsäges, så bör den kostnad,
sorn ett eller annat år kan uppkomma genom
ett uppjagadt pris på hafran, fullt betäckas
genom ett annat års lägre pris på
samma sädesslag; men detta förhållande inträffar
icke med fourageringen af Gardets
och Artilleriets hästar. Kronan betalte i
passevolance till Gardet till häst för fourageringen
iooR:drB:co, eller samma sura
-
Den a t Maji f. m.
37
ma, som nu af StatsUtskottet föreslås; men
Regementet uppsade dock Fourageringscontraclet.
Tror Utskottet, att för Kgl. Maj:ts
och Kronans räkning inköp och vård af
fourage kan ske för bättre pris och med
mera omsorg, än då sådant af enskild man
för egen räkning verkställes, så är jag fullt
öfvertygad, att Utskottet misstager sig; och
var anslaget, 100 B:dr, otillräckligt för den
enskilde, så hlifver det äfven lika otillräckligt
för Staten, Hvad åter beträffar, att af
Titelns besparingar anvisa det bristande i
anslags-summan vid inträffande mindre god
äring eller missväxt å fourage-artiklarne, så
förekommer, att hädanefter blifva visserligen
besparingarne på 3:dje Titelns område
ganska ringa, och hvilket jag förmodar icke
kunnat undfalla Utskottet, enär de hittills
på 3:dje Titeln uppkomne besparingar till
det mesta härrört deraf, att kostnaden för
Beväringsmanskapet, samt bageri- ochdurchinarche-kostnaderne,
varit uppförde till högre
belopp, än hvartill de utgått; men nu,
sedan, i enlighet med Kongl. Maj:ts Proposition,
Utskottet nedsatt med 20,000 R:dr
desse anslag, samt Utskottet funnit skäl att
tillstyrka begrafnings-hjelpens förflyttande
till Arnmens PensionsCassa med circa i5,ooo
R:dr om året, torde med någorlunda visshet
kunna antagas, att å de på Staten uppförde
anslag föga eller intet kan besparas
till betäckande af den variation, som i fourageringen
kan och måste uppkomma. Då
38
Den 2t Maji f. m.
det för Öfrigt vill synas mig vara Kongl.
Ma j:ts ostridiga rätt, att få de anslag, som
Rikets Ständer finna för godt bifalla, på
säkert sätt anvisade, och då alltsedan 1818
års Riksdag fourageringen af Kongl. HofStallets
hästar utgått efter enahanda grunder,
som Kongl. Maj:t nu föreslagit för fourageringen
af det värfvade Cavalleriets och
Artilleriets hästar, samt deraf ingen olägenhet
uppstått, men en nödig säkerhet vunnits,
nödgas jag yrka, att den Kongl. Propositionen
i denna del antages, och att, örn
återremiss bifalles, Utskottet frångår dess
nu gjorda hemställan.
I sammanhang härmed utbeder jag mig
få fästa uppmärksamheten derpå, att Utskottet
afstyrkt den ersättning Kongl. Maj:t
begärt i och för kostnaden under framfarna
5 år för fourageringen af det värfvade
Cavalleriets och Artilleriets hästar utöfver
hvad å Stat dertill vid sednaste Statsreglering
anvistes, utgörande den begärda ersättnings-summan
i32,35a R:dr 3^ sk. 2 rst.
I' afseende härpå upplyser Utskottet, att
vid sista Statsreglering anslaget blifvit uppfordt
icke efter någon viss persedel-beräkning,
utan efter förut varande PassevolanceContracter,
hvilka, efter skedd uppsägning,
icke kunnat på billiga vilkor förnyas. Hvad
Utskottet sålunda anfört, såsom skäl för afstyrkande
af Kongl. Maj:ts Nådiga framställning,
förekommer mig suarare såsom skäl
Den 21 Maji f. m.
39
lill bifall; ty sednaste Ständer kunde icke
anvisa mera, än livad soin då var erforderligt;
men genom den oförutsedda händelse,
att Contracten af Passevoluntörerne uppsades,
har bristen uppkommit, och är sålunda
en tillfällig, vid Statsanslagets fastställande
icke beräknad, utgift, hvarföre ersättning
icke bör, efter min tanka, med billighet
kunna nekas. Den anvisning Utskottet
lemnar, att summan kan liqvideras af
bespnringarne förde 2tne sista åren, skulle
visserligen kunna ega rum, derest icke de
blifvande besparingarne redan af Kgl. Maj:t
voro afsedda för andra högst vigtiga ändamål,
hvaribland må nämnas, att för complettering
af indeldta Armeens brukbara Capotter
erfordras, utöfver den årliga afgången,
5,3oo stycken , eller det antal, hvars anskaffning
under de sista 4 åren måst uppskjutas,
och hvarom Utskottet kan vinna fullkomlig
visshet, i händelse Utskottet skulle
finna för godt jemföra KrigsCollegii Reqvisifiöns-förslag
för nämnde år med Kongl.
Majrts Nådiga Stater; hvarjemte jag upplysningsvis
får nämna, att, derest icke de blifvande
besparingarne, jemte redan deraf förskottsvis
disponerade 57,985 R:dr, afsetts
till Capotters anskaffning, så hade kostnaden
för desse 5,3oo Ca poller, jemte flere
andra behof, måst uppföras ibland erforderlige
medel, att anvisas för en gång; och
antingen måste således indeldta Armeen förblifva
utan ifrågavarande antal Capolter, el
-
4°
Den 2i Maji f. m.
ler ock den ersättning lemnäs, som Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagit.
För KrigsCollegii Departementer till
FörsvarsVerkets materiella årliga behof har
Kongl. Maj:t föreslagit att uppföras:
för ÅrtillerieDepartementet .... io3,ooo.
för UtredningsDepartementet . . . 5oq,ooo.
och för FortificationsDepartementet 5o,ooo.
Summa R:dr 662,000.
Utskottet tillstyrker för dessa behof endast
592,000 R:dr eller 70,000 R:dr mindre
än Kongl. Maj:t äskat, och är den af Utskottet
tillstyrkta Summa alldeles densamma,
som år 1828 för samma ändamål anvisades,
endast med tillägg af 34,000 R:dr
för Krut-tillverkningen i Riket.
Utskottet medgifver, att Speciela utredningar
blifvit Utskottet tillställda, men
att Utskottet icke kunnat ingå i någon närmare
pröfning af alla de mångfaldiga till
detta ämne hörande mindre detoiller, hvadan
Utskottet helt enkelt, under åberopande
af brist på tillgång, anviser hvad redan
under 5 år anmälts hafva varit för ändamålet
otillräckligt. Då jag baft tillfälle taga
kännedom af de speciela utredningar Utskottet
förklarar skolat inleda Utskottet i
pröfning af alltför vidlyftiga detaille-frågor,
kan jag icke dölja rain ledsnad deröfver att
finna, det Utskottet synts hellre vilja lem
-
Den 21 Maji f. m.
na behofven för Armeens materiel ouppfy
1 Ida, än ingå i pröfning af lemnade fullständiga
upplysningar, emedan jag tror, att,
vid en verklig pröfning af det äskade anslaget,
dess oundgänglighet skolat blifva synbar.
Jag finner det emellertid förtjena att
anmärkas, det Utskottet, försedt af Kongl.
Majit med alla nödiga detaille-upplysningar,
anser sig kunna föreslå Rikets Ständer, att
hos Kongl. Majit anmäla afslag å Dess gjorda
framställning, i ett för Rikets framlida
säkerhet så vigtigt ämne, som Armeens materiels
underhåll, under det att Utskottet
öppet förklarar, att det af de lemnade liandlingarne
icke tagit kännedom, åtminstone
icke den, som erfordras för alt derifrån
kunna hämta stöd för dess yttrade mening.
Då jag, i anledning af detta förhållande,
nödgas begära återremiss af Utskottets Utlåtande,
anhåller jag att dervid få tillägga,
att om Utskottet icke finner lämpligt
föreslå tillräckliga medel för Armeens materiels
årliga underhåll, följden deraf oundvikeligen
blifver, att de förråd, som, genom
anslag för engång, tilläfventyrs blifva fyllda,
och hvarvid Kongl. Majits afsigt varit,
att Rikets förråder allt framgent skulle bibehållas,
understundom måste tillitas, och
Rikets Ständer ånyo om några år erfara,
att de tomma förråderne påkalla ett förnvadt
anslag för deras iståndsättande. Jag
yrkar, att Utskottet bör till Rikets Ständer
framställa detta ovilkorligen inträffande för
-
42
Den 21 M a ji f. m.
hållande, i händelse Utskottet på redan anförda
skäl fortfar med vägrande af det hegärdta
anslaget.
Utan att på något sätt vilja åstadkomma
en vidlyftig discussion, som skulle upptaga
mycken tid och icke föranleda till något
resultat, anhåller jag endast till Utskottets
granskning få aflemna ett här bilagdt
sammandrag öfver de anslag, som från och
med 1810 till och med 1828 af Rikets
Ständer blifvit anviste till fyllande af Armeens
och Flottornes materiella behof. Såsom
resultat af detta sammandrag framstår,
att år 1810 an vistes af Rikets då församlade
Ständer för ifrågavarande behof en
million Riksdaler, jemte fri disposition af
öfverskotten, och utgör medium af de anslag,
som tillgodokommit Titeln från och
med år i8ro lill och med 1818, årligen
i,5i5,893 R:dr 3^ sk. 10 r:st., hvaremot,
hvad som till samma ändamål erhållits från
och med 1819 till och med 1828, inräknaclt
hvad å mindre Gredilivet 1821 och
1822 lyftades, icke utgör mer än 1,3^3,167
R:dr 4o sk. 8 r:st. BancoSedlar. Ännu betydligare
blifver skillnaden emellan de fö*r
och nu anvisade summor för oftanämnde
behof, om myntets olika värde tages i beräkning.
Vid 1817 års Riksdag fästade
Kongl. Majrt, i dess då afgifne Nådiga Proposition,
Rikets Ständers uppmärksamhet
på den menliga verkan, som genom det
Den ai Maji f. m.
43
fallna myntvärdet hade uppkommit uppå
ett anslag, hufvudsakligen afsedt till inköp
af rudimaterier och färdige eifecter, hvilkas
qvantiteter icke kunde minskas, men
hvilkas pris i allmänhet stegrats i samma
förhållande som myntvärdet fallit, hvadan
Kongl. Maj:t föreslog, att den i8ioanviste
million måtte derefter utgå med ett tillägg,
motsvarande skillnaden emellan den cours
i Hamb. Banco, som noterades, då millionen
år 1809 af Kongl. Maj:t begärdes och
den år 1817 gällande medelcours. Coursell
var den 5 Julii 1809 oc^ ^en
29 Nov. 1817 104 sk., och'utgör den summa,
som efter denna grund skolat tillkomma
FörsvarsVerket, utöfver hvad under 10
år eller från och med 1819 till och med
1828 erhållits, en difference af icke mindre
än 5,oi8,32i R:dr 25 sk. 9 r:st.; och
beräknas skillnaden emellan 62 sk:s cours,
som var dagens cours den 5 Julii 1809 och
medelcoursen för åren 1819 till och med
1828, så uppkommer en skillnad af 9,85i,654
R:dr 41 sk' 9 r'st., som för Armeens och
Flottans materiela behof under de sista 10
åren mindre blifvit anvist, än hvad 1809
och 181 o årens Ständer ansågo oundgängligt
för bevarandet af Rikets sjelfständighet.
Jag anhåller, att Utskottet vederlägger
riktigheten af det bilagcle Sammandraget,
eller i annat fall upplyser Rikets Ständer
om dess öfverensstämmelse med verkliga förhållandet,
såsom bidrag till ett oförvilladt
44
Den 21 M a j i f. m.
begrepp om orsakerne till närvarande betänkliga
förhållanden med FörsvarsVerkets
Materiel, äfvensom om nödvändigheten att
en gång för alla gifva myntvärdet den säkerhet,
som fäderneslandets sanna intresse
i alia afseenden så högt påkallar, och hvarförutan
nya yrkanden på anslag alltid skola
blifva Rikets Ständer af en uppmärksam
Styrelse gjorda.
Anslag till FörsvarsVerket.
lr 18 10 •
1,000,000. •— -
,, i8n . . . \
1,000,000. — -
» 1812  1,000,000,
-
Till Capotter för Extra Ro
teringsManskapet
q6,ooo. — -
o r  __ 1,096,000.
År i8i3 1,000,000. — -
}?. 1814 1,000,000. — -
Ofverskottcr och besparingar
för åren *810, 1811
,°Ch ‘8ia i,45o,95i: 29- 9- a,4,r;n.^i: 3g.9.
Ar i8i5 1,000,000.— -
Ofverskottcr och hesparingar
förar ,8x3 . . . ,,355,066:3gJ. a,355>o66; 3g ,4,
År 1816 1,000,000.— -
Ofverskottcr och besparingar
förar 1814.. 368,334:4o*~
Af dea 1816
års öfverskotter
anslagne
200,000 R:dr,
sedan skillnaden
emellan
Stats- och
Hiks-Markegångspriset
å
Spannemålen
linder Civile
PenningeEö
Ber
afgått .131,259:30.6. r , ,,
» _489,594: 12.6. l 489 594:,a 6
Transport jo,39i,6i2'. 33. 7.
Den 21 Maji f. m. 45
Transport 10,391,6x2:33.7.
År 1817
1,000,000. — -
Öfverskotter
och besparingar
för år
i8i5 . . . i,5o4>22i:24«3.
Af de å 1817
års öfverskotter
anslagne
200.000 K: Jr 65,373: 8.2. ,^ 5^, 32- 5-
2,569,594: 32.5.
Afgå de till liqviden med
f. J. Kongl. Familjen afsatta 400,000. 2>16g,504: 32. 5.
Ar 1818 . . » . . . . 1,000,000.— -
Besparingar
för är 1816 .. 26,7i3: 4. 6.
Af de å 1818
års öfverskotter
anslagne
200.000 R:dr 55,123:3o.io. 8l>836:35. 4. ^ ^ ^ ^
Summa R:dr i3,643,o44: 5. 4*
Medium häraf utgör för året l\:dr i,5x5,893: 37. 10.
År 1819
l,3oo,ooo.— -
Besparingar för är iSi7 . 462:24. - ,.w/[^. ^ .
År 1820 i,3oo,ooo. — -
Besparingar för är iSi8 . 125. ^
År 1821 i,3oo,ooo.— -
Lyftning af Mindre Cre
ditivet
3oo,ooo — -
Besparingar för år 1819 . 6.090:46.3. ^06,090: 46.3.
År 1822 i,3oo,ooo-
Lyftning af Mindre Crc
ditivet
100,000. /
1,4.00,000. — -
År 1823 i,3oo,ooo. — -
,, 1824* Tredje HufvudTi
teln
780000. — -
Tionde Dito . . 585,ooo.
i,365,ooo. — -
,* 1820. Dito  i,365,ooo.
,, 1826. Dito ........ i,365,ooo.
„ 1827. Dito  i,365,ooo. — -
„ 1828. Dito  i,365,ooo. — -
Summa IV.dr 13,731,678:22.3.
Medium häraf utgör för året R:dr 1,373,167: 4°- 8.
46
Den 21 Maji f. m.
Kongl. Maj:t äskade, uti Nådig Proposition
till Rikets Ständer af den 29 November
18 f 7, att den för Försvarsverket anslagna
En million R:dr måtte från och med
påföljande året utgå på det sätt, att den
årligen förhöjdes med ett belopp, svarande
emot skillnaden emellan den cours i Hamburger
Banco, som noterades, då densamma
år 1809 af Kongl. Maj:t först begärdes,
och ett medium af den gällande.
Tages denna skillnad emellan coursen
den 5 Julii 1809, sorn var 62 sk., och den
29 November 1817, som var io4 sk., så
blifver den 4^ sk-, och förorsakar en ökning
i millionen af 875,000 R:dr årligen;
så att från och med år 1819, då nya Statsregleringen
vidtog, lill och med år 1828,
eller för 10 år, anslaget
bordt utgå med R:dr 18,750,000: —. —•
men de utgångne utgöra
endast ofvanstående 13,731,678: 22.3.
hvadan en brist af R:dr 5,oi8,32i: 25.9.
Tages åter skillnaden emellan 62 sk.
och den årliga medel-coursen, som för år
1819
var
123 sk.,
och således skillnaden 61 sk.
1820
99
13 r sk.
99
99
69 sk.
1821
99
122 sk.
99
99
60 sk.
1822
99
1 24 sk.
99
99
62 sk.
1823
99
125 sk.
99
99
63 sk.
1824
99
128 sk.
99
99
66 sk.
1825
99
I25sk.
99
99
63 sk.
Den 21 Maji f. m.
47
1826 var i3osk., och således skillnaden 68sk.
1827 „ 137 sk. „ „ 75 sk.
1828 „ 127 sk. „ ,, 65 sk.
'tillsammans 65ask.
så blifver tillökningen för
alla tio åren. . . . i3,583,333: 16. -
och efter tillägg af ordinarie
anslaget . . . 10,000,000. — -
utgör Summan , som i detta
fall för dessa år bordt
utgå  23,583,333: 16. -
hvadan, efter afdrag af de
utgångne 13,731,678: 22. 3.
Bristen uppgår till R:dr 9,881,654: 41* 9*
Grefve Brahes Magnus s uppläste följande:
Oaktadt
jag är öfvertygad, att Högloflige
StatsUtskottet vid utarbetningen af förslagen
för Reglerandet af hvad med 3:dje
Hufvudtiteln och Armeens angelägenheter
gemenskap eger, varit lifvadt af sannaste
nit, och önskan att åstadkomma det rätta,
och arbetet äfven, enligt min öfvertygelse,
åsyftar att tillvägabringa hvad som för framtiden
bör förekomma oordningar samt klagan,
kan jag ändock ej underlåta att, begagnande
min Riksdagsmannarätt, till Ridderskapets
och Adelns upplysta pröfning
söka göra gällande de åsigter, hvarföre jag
anser nödigt samt vördsamt begär ålerre
-
48
Den 21 Maji f. m.
miss af clet nu till öfverläggning föredragne
Utlåtandet.
Hvad Utskottet först hemställt, rörande
Generalitetets aflönande, sjmes mig ej
motsvara hvad man bort förvänta. Kongl.
Maj:t har i Sin Nådiga Proposition säkerligen
föreslagit det minsta antal af Generalsgraden,
som är förenligt med möjligheten
för tjenstens ändamålsenliga och verksamma
gång. 1696 års Stat upptager af endast Caval
leriet och Infanteriet 8 Generalsplatser,
således 2:ne mer än hvad nu är föreslaget,
ehuru Armeen genom Beväringsmanskapets
tillkomst vunnit så stor tillökning; och hvad
är väl billigare än att högsta värdigheten
inom Militär-hierarchien af Staten njuter
sådane löningsförmåner, att med vissheten
om anständig utkomst för dem sjelfva och
familj, äfven kan förenas möjligheten att
uppfylla det för en Chef så nödvändiga åliggandet
af tillbörlig representationsskyldigliet
förenadt med tillfredsställelsen att åt en
och annan underhafvande, som ej förut eger
ett hemvist, kunna erbjuda ett sådant.
Utskottet har troligen föreslagit minskning
i de för Generalitetet i Nåder projecterade
löningsförmåner, under förmodan,
att deras tjenstebefattning skulle inskränkas
till hvad som åligger nuvarande Inspecteurer
och BrigadGeneraler, men afsigten är, att
desse
Den 21 Maji f. m.
49
desse båda befattningar skola förenäs, och
åt desse Embetsman således lemnäs en betydligt
vidsträcktare verkningskrets an hittills
varit bestämd, förenande med Befälet
öfver alla inom Districtet förlagda Regementer
och Corpser äfven högsta ansvaret
för de inom Provinserne belägne Fästningar,
Förråder eller Militair-e'tablissementer.
När i sådant afseende Generalspersonen är
nödsakad ho troligen i någon Stad, i centern
af de Trupper och Fästningar m. m.,
som blifvit åt dess öfverinseende anförtrodde,
samt af sin lön bekosta alla resor inom
dess till arealen vidsträckta Generalbefäl,
så må väl de äskade lönevillkoren ej
anses öfverdrifne. — I fråga om fouragerings-penningarne
framter sig väl ett olika
förhållande, mot hvad Utskottet förment,
för dem som äro pligtige inspectera 3 å 4
Regementer och derutöfver, ofta af olika
vapen, under dessas alla vapenöfningar,
mot dem som det åligger blott exercera
ett nära dess hem stationeradt Regemente.
— Jag vågar således tro, att hvad Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i denna del innehåller,
förtjenar Utskottets närmare pröfning,
och ej tål nedsättning.
Af hvad jag nyss haft äran nämna, lärer
hvarje opartisk lätteligen inse, att de
hos Generalerne anställde Adjutanter, serdeles
till så inskränkt antal Utskottet hem25
H, 4
5o Den 21 Maji f. m.
ställt, icke komma att sakna trägen sysselsättning,
hvadan jag ej kan undgå att fasta
uppmärksamheten på det ringa arfvode, sora
serdeles åt första Adjutanten är projecteradt.
Att i stället för hvad Konungen äskat,
nemligen att alla 9 Generalerne, vid upphunnen
hög ålder och viss tjenstetid , skulle
komma i åtnjutande af pension, blott 2:ne
förunnas denna förmon, synes mig så mycket
mindre rättvist, som denna framställning
grundades på hvad samtlige Landshöfdingarne
vid sista Riksdag tillerkändes,
och för hvilka ej gjordes sådant undantag
som det ifrågasatte.
Vid sakens närmare eftersinnande torde
man finna billigheten af, att de fatiguer
och ansträngningar, som vanligen åtfölja militärtjensten,
åtminstone erhålla lika belöning
som hvarje annan tjenst i samma förhållande.
— Det minskade antalet pensioner
skuMe dessutom ofördelaktigt äfven inverka
på lägre grader af Armeens befäl,
derigenom att befordringar eller transporter
blefvo vida trögare än hittills. — Örn
RegementsCheferne för närvarande ej äro
väl lönte, så hafva de åtminstone utsigten
att medelst någon utaf de 24 Generalsplatserne
erhålla framtida bergning, äfvensom
ytterligare uppmuntran i tjensten. När nu
deremot antalet af dessa sednare tjenster,
utan pensionsförmon för dem alla, och utan
Den 2i Maj! f. m.
5i
att RegeraentsChefernas vilkor ökas till hvad
de voro innan 1813 och 1816 årens organisation,
synes tydligen, att Regements- och
Bataljons-Chefernes belägenhet» efter hvad
Utskottet hemställt, skulle blifva vida mindre
fördelaktig än hvad den hittills varit
och nu är, så väl i fråga om befordran, sora
i ekonomiskt hänseende.
Gardes-Regementerne.
StatsUtskottet upptager i 14 och i5
pnnkterne af dess Utlåtande rörande anslagen
för Svea och Andra LifGardesRegementerne,
en tillökning för UnderBefälets
lönereglering af 8179 R:dr 8 sk. för hvardera
Regementet, hvilken summa är öfverensstämmande
med hvad Kongl. Majrt i och
för detta ändamål äskat; men ehuru Utskottet
rnedgifvit nödvändigheten af nämnde
lönereglering, på sätt Utlåtandet innehåller,
föreslår likväl Utskottet för detta
behof ett ökadt anslag af endast 4000 R:dr,
med besparing af 307 tunnor spannmål,
som förut utgått såsom douceur till Fältväblar,
Batailjons-Adjutanter och Corporaler,
och tror, att tillgång för förbättrandet af
UnderBefälets löner skulle vinnas i de besparingar
som uppkommo, om minskning i
Compagniernes antal kunde ega rum.
Då Konungen ensam eger att bestämma
militära fördelarne af Regementernes
organisation på t. ex. 8 i stället för 10 Com
4*
-
5a
Den a i Maji (. m.
pagnier, sä är derom nu ej nägot annat att
yttra, än att uti en Hufvudstad, med en,
i förhållande till Stadens omfång, så ringa
garnison, måste man ej allenast proportionera
Befälets antal efter hvad tjenstgöringen
inom Regementet och Compagnierne
fordrar, utan äfven efter hvad som behöfves
till vakter och andra tillfälliga comruenderingar
inom Hufvudstaden; skulle nu
n:ne Compagniers befäl indragas, så blefve
SubalternOfficerarnes antal efter 8 Compagnier
och 2 Officerare på hvarje Compagnie
endast 16; en tredjedel af dessa är berättigad
till semestre; till tjenstgöringen återstodo
då ej mer än 10 å 11; antages vidare
alt genom sjuke, beständiga veckhafvande,
och commenderade ytterligare afgå 3 å
4, så skulle till den vanliga vaktgöringen
jemte tjenstgöringen inom Compagnierne
återstå ej mer än 6 å 7 SubalternOfficerare.
På vakt äro hvarannan dag commenderade
af hvardera Regementet 3 SubalternOfficerare,
och skulle sålunda Officerarne komma
att gå på vakt med endast 3 nätters
frihet — det orimliga deri lärer förmodligen
en hvar lätt inse, och svårligen någon
underkasta sig det besvärliga af en sådan
tjenstgöring.
Med Underofficerare och Corporaler
skulle genom indragningen uppstå i det närmaste
enahanda förhållande; och då i händelse
af Compagniernes förminskande till 8,
4
Den 21 Maji f. fn.
53
samma numeraire af detta Befäl, i och för
vaktgöringens bestridande, ändå måste bibehållas,
skulle någon besparing deraf icke
uppkomma. Om Konungen åter funne för
godt att göra någon förändring i Regementernes
organisation på det sätt, att Majorerne
icke hade några Compagnier, så skulle i
stället för deras Capitaines-löner, som nu
ingå i deras Majors-löner, anslås verklige
Majors-löner jemte ersättning för förlusten
af Compagnierne, hvarigenom ej allenast
ingen besparing, utan tvärtom förökade utgifter
skulle drabba StatsVerket.
Skulle åter Majorerne bibehålla sine
Compagnier, så borde de indragne Compagniernes
accords-ersättningar utgå, och
besparingarne blefve i detta fall obetydlige,
om ej inga, och medförde, åtminstone i
början, förlust för StatsVerket.
Den af Utskottet åsyftade förminskning
i Compagniernes antal skulle således på intet
sätt befrämja den besparing af öfver
4ooo R:dr, som felas för den föreslagne
löneregleringens verkställande.
Återstoden af den summa Kongl. Maj:t
för dessa Regementen äskat, utgörande 1846
R:dr 33 sk. bar Utskottet under benämning
af lönetillökning för det högre Befälet alldeles
afstyrkt; häVaf utgöra likväl 84o R:dr
egentligen icke lönetillökning, utan rationseller
fouragerings-penningar för de Office
-
54
Den 21 Maji f. m.
rare, hvilka i och för sine tjenstebefattning
gar ovilkorligen skola hafva hästar, beräknadt
å 120 R:dr per ration.
Det äskade anslaget härtill grundar
sig på den öfriga Armeens löningsförmåner.
Officerarne vid Cavallerie- och ArtillerieRegementerue
hafva fouragerings-penningar,
äfvensom de Officerare af Indeldta Armeen,
sorn skola hafva hästar, äro ti 11 d eld te
löner med afseende å denna drygare kostnad.
Adjutanterne vid GardesRegementerne
deremot hafva ingen högre lön än för
deras grad; 2:dra Adjutanten är lika lönt
med Fändrikarne, och den irsta lika med
Lieutenanterne; RegementsQvarlermäslaren
har endasL 100 Rrdr mer än StabsCapilainerne;
2:dra Majoren endast 100 Rrdr och
irsta Majoren blott 400 Rrdr mer än Capitainer;
alla dessa personers lönevilkor blifva
således med hänsigt till oundviklige öka.
de utgifter försämrade, då de erhålla transport
eller befordran till de uppräknade platserne,
hvilket påtagligen strider emot all
militärorganisation.
För dessa beställningar är endast beräknad
tillökning för hvad en hästs utfodring
om året kostar, och äfven, med erhållande
af denna ringa och billiga ersättning,
återstår dock alltid en dryg kostnad
för hästens inköp, sadelmundering m. m.
Jag kan således icke underlåta den hem
-
Den 3i Maji f. m.
55
ställan att Kongl. Maj:ts Propositioner äfven
i hvad de röra GardesRegementernes anslag
måtte blifva oförändrade.
Lif-Gardet till Häst.
För LifGardet till Häst har StatsUtskottet
förminskat det begärda anslaget af y4>34°
R:dr io sk. 6 rst. till 67,374* 5- 6., utom
fourageringsanslaget, derigenom att Utskottet
ej kunnat tillstyrka den för Befälet uppförde
lönetillökning af 3,25o R:dr, och nedsatt
den för Underbefälet äskade lönetillökningen
från 6,829 R:dr 16 sk. till 3,2i3
R:dr n sk.; förmodande att, hvad Befälet
beträffar, genom någon minskning i dess
personal, tillgång kunde beredas för de qvarblifvandes
löneförbättring. Denna löneförhöjning,
sorn nu är projecterad att uppföras
på ordinarie Stat, grundar sig på den
år 1823 af Kongl. Maj:t i Nåder beslutade
reglering af LifGardets till häst Öfver- och
Underbefäls (jemte vederlikars af Ci vilStaterne)
löner, i likhet med hvad åt GardesRegementerne
till fot sedan 1816 varit anslaget.
Ehuru mycket emot denna nedsättning
i det framställda behofvet vore att anföra,
serskildt med hänseende till LifGardet till
häst, torde jag likväl böra inskränka mig,
att endast hänvisa till de för GardesRegementerne
till fot bär ofvan gjorde anmärkningar,
så vidt de å LifGardet till häst kunna
tillämpas. Jag kan ej underlåta, att ser
-
56
Den ai Maji f. m.
skildt fästa Utskottets uppmärksamhet på
Underbefälets vid värfvade Regementerne
i allmänhet vilkor, serdeles å en så dyr ort
som Stockholm. Desse, Staten tjenande,
äro sannerligen högst vanlottade; och jag
anhåller, samt vördsamt förväntar noga undersökning
af denna angelägenhet, öfvertygad
att Representationen skall finna anledning
till sakens behjertande.
K r o n - P r i n s e n s Husarer.
Den för Kronprinsens HusarRegemente
föreslagne tillökning af 974 R:dr 23 sk. har
StatsUtskottet ansett vara af behofvet mindre
påkallad, enär dermed endast åsyftas
en löneförbättring för det högre Befälet,
hvadan Utskottet icke kunnat tillstyrka
densammas beviljande; det torde likväl
tillåtas mig lemna den upplysning, att ifrågavarande
974 R-’dr a3 sk. icke utgöra någon
egentlig tillökning i det högre Befälets
löner, utan hufvudsakligen en ersättning till
de Regementsofficerare, som, enligt Chefens
uppgjorde och af Kongl. Majit i Nåder gillade
förslag, till StabsRyttmästare skola afstå
sina Esquadroner. Af sådan orsak torde
äfven StatsUtskottet finna billigt, att ifrågavarande
tillökning tillstyrka.
Sedan StatsUtskottet ifrån de för Svea,
Götha och Wendes ArlilleriRegementen föreslagne
Stater, tillsammans utgörande 327,937
R:dr 34 sk. 6 rst., afdragitde, genom deruti
ingående silfver-beräkning, uppkomne
Den si Maji f. m.
5?
ojemna tillökningar emot Banco, liar Utskottet,
efter uppgjorde Stater, tillstyrkt,
att för dessa Regementer nu skulle å Stat
upptagas 324,70-7: 34.6., hvaraf, sedan förra
ArlilleriStaterne, 247,194: 3. 6, och för Konungens
Eget Värfvade Regemente 49>53o:
i4-> derifrån afgålt, återstoden skulle såsom
tillökadt anslag uppföras med 27,983: 17.
Detta tillökade anslag synes visserligen till
siffran öfverstiga den af Kongl. Maj:t för
Artilleriet äskade tillökning af 22,3i8: 17.;
men då den genom Konungens Eget Yärfvade
Regementes indragninguppkomne, och såsom
tillgång till förminskning i Artilleriets anslag
af Kgl. Maj:t upptagne, besparing af 1,979
t:r spanmål, i penningar utförde till 9,895
R:dr, icke, efter hvad StatsUlskotlet förmäler,
såsom någon sådan tillgång blir att anses,
enär samma spanmåls-besparing är för
andra behof inom 3:dje IIufvudTiteln af
Utskottet påräknad, så uppstår emellan det
af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition
anmälde behof, och det anslag SlatsUtskottet
tillstyrkt, en brist af 3,23o R:dr,i sorn
jag hemställer att StatsUtskottet, genom anvisande
tillgångar, måtte afhjelpa.
Den af Kongl. Maj:t äskade tillökning
i Allmänna GarnisonsSjukhusets Statssumma,
har StatsUtskottet icke kunnat tillstyrka,
utan ansett det för en sjuknummer af
160 man beräknade förra anslag 3i,3i9:
9. 4* kunna blifva för behofvet tillräckligt,
llärvid må det tillåtas mig göra den erin
-
58
Den 21 Maji f, m.
rån, att det i calculen beräknade sjukantal
af 200 man per medium dagligen, eller 4°
man mera, än som vid förra Statens uppgörande
påräknades, icke bör anses för liögt
tilltaget, då under ett halft års tid, eller
från och med den i October 1828 till och
med den sista Mars detta år, sjuknummern
per medium utgjort 2iy man dagligen, oberäknadt
det antal lindrigare sjuke, som vårdats
i Regementernes Casernér. Tages 1111
derjemte i beräkning, alt desse sednares medicamenter
äfven bekostats af GarnisonsSjukhus-fonden;
alt sjukligheten bland Garnisonen
någon gång varit så stor, att ÖfverCom
mend anten för bristande antal sängar
å Sjukhuset nödgats förbjuda de sjukas dittransporterande
• att vid inträffad större sjuklighet
inom Hufvudstadens eller granskapets
Militär, eller genom Garnisonens förökande,
eller genom Arbels-commenderingars hitbeordrande,
en betydligare sjuknummer uppkommer,
samt slutligen behofvet vid ett inträffande
krig, så torde lätteligen inses, att
det till 200 man dagligen uppförde sjukantalet
icke i beräkningen kan eller bör
förminskas, och följaktligen icke eller den
calculerade kostnaden, 3y,5oo R:dr, nedsättas.
Den högre kostnad, som vid jemnförelsen
emellan SerafimerLazarettet och Allmänna
Garnisonssjukhuset visat sig å sjuksäng
vid det sednare emot det förra, här
-
Den 21 Maji f. m.
59
leder sig ej allenast derifrån, att åtgångssura
mome till grund för calculerne äro tagne
på ett år, då Garnisonssjukhuset hade nödgals
vidkännas högst betydliga utgifter för
upphandling af In ventarii-persedlar af olika
slag, utan äfven från den skiljaktighet, som
emellan dessa begge inrättningar nödvändigt
måste uppstå, och af efterföljande kan
inhemtas, Å Serafimer-Lazarettet intages
circa i44 personer, deraf minst en tredjedel
qvinnor; hälften af detta sjukantal kan
troligen anses sängliggande. Qvinnorne nyttja
lika ofta sina egna, som Sjukhusets persedlar.
De sjuka vårdas i circa 27 rum,
och eldslädernes antal är omkring 47- a
Underläkare bo på stället. 6 tjenstgörande
Läkare hafva ingen aflöning, utan biträda
endast för sin undervisning.
A Allmänna Garnisonssjukhuset hafva varit
intagne ända till 283 personer dagligen,
deraf endast karlar. Af detta antal anses
tvåtredjedelar kunna gå uppe, äta full portion,
inberäknad frukost, som ej bestås på
Lazarettet, och slita Sjukhusets kläder.
De sjuka vårdas i omkring 5o å 60 rum,
och de hegagnade eldstädernes antal har
varit 91. 8 Underläkare och 6 Medicinal
drängar
hafva aflöning, Medicamenter för
de utom Sjukhuset skötte Militärer hafva år
1828 ensamt uppgått till i,836 R:dr 20 sk.
Beträffande fourageringen för värfvade
6o
Deo 11 Maji f. m.
Cavalleriets oell Artilleriets 1,289 hästar, så
har Kongl. Maj:t i Nåder uppgifvit behofvet
dertill erfordra 142,692 R:dr 23 sk. 4
rst., hvaremot StatsUtskoltet icke tillstyrkt
större anslag, än 118,873 R:dr. Utskottet
har, hvad Kronprinsens HusarRegemente
beträffar, icke ansett något ökadt anslag för
detta Regementes fouragering erfordras, enär
EsquadronsCheferne icke uppsagt de med
dem år 1815 ingångne PassevolanceContract.
För LifGardet till häst har likaledes
ingen tillökning i fourageringsanslaget ansetts
af nöden, i den förmodan, att det för
hvarje häst i Staten uppförde fourageringspris
vore, med iakttagande af noga hushållning,
tillräckligt.
Artilleriet har deremot erhållit en tillökning
för dess förut egande 2Ö2 hästar,
och äfven för dess tillökta 100 hästar, till
lika pris som LifGardets till häst.
Likväl torde af Utskottets Utlåtande
svårligen kunna utfinnas skälen, hvarföre ej
Kgl. Majrts Nåd. Proposition, sådan den blifvit
framställd, kunde bifallas; ty icke kunna
de uppgifne erforderlige qvantiteterne
hö, bafra och halm anses för högt beräknade,
och icke eller kunna prisen derå sägas
vara öfver de gångbare.
Skulle dessutom något år det beräknade
rationspriset af iooR:dr vara tillräck
-
Den 3i Maji f. ro.
61
ligt, så inträffa mot ett sådant år flere af
motsatt förhållande, och derigenom blir ingen
besparing att förvänta. Att EsquadronsCheferne
vid Kronprinsens HusarRegemente
finna sig belåtne med den passevolance, som
år i8i5 med dem ingicks, bevisar blott den
olikhet, som företer sig i underhållet för
ett Regemente, stationeradt i Hufvudstaden,
eller i en af Landets bördigaste Provincer.
Svårigheten, förenad med kostnaden,
att under missväxtår framföda Regementernes
hästar, har här under sednare åren icke
otydligt visat sig. Då man, vid bristande
tillgång af fourage, sökt att emot betalning
få dem utställde på landet, bar ej någon
i sådant fall anmält sig. Har man genom
auction sökt försälja hästarne, hafva
få eller inga köpare infunnit sig, och om
hästarne ändtligen blifvit försålda, bar priset,
i anseende till foderbristen, blifvit högst
ringa emot det, som vid större tillgång å
fourage man nödgats betala, då hästar skolat
återköpas.
Af dessa skäl, och till förekommande
af den förlust, som af ett dylikt förfarande
måste blifva en följd, hoppas jag, att Statsutskottet
finner tillräcklig anledning att det
äskade anslaget utan nedsättning tillstyrka.
Kongl. Maj:t har i Nåder föreslagit, att
uppföras följande årliga summor för Krigs
-
62
Den 21 Maji f. ro.
Collegii Departementer till Försvarsverkets
materieia behof, nemligen:
För ArlilleriDepartementet . io3,ooo,
„ Utrednings Dito . . . 509,000.
„ Fortifications Dito . . . 5o,ooo.
eller tillsammans R:dr 662,000.
hvaraf Utskottet inalles tillstyrkt 626,000
R:dr, deruti inberäknadt 34,000 R:dr för
kostnaden af krut-tillverkningen i Riket.
Utskottet bar, efter eget yttrande, väl
fått emottaga speciella uträkningar öfver de
såsom behof uppgifne summor, men det oaktadt
icke ingått i någon närmare profning
af de till ämnet börande mindre detaljer.
Huruvida ett sådant förfarande varit
för Utskottet upplysande, eller kunnat bibringa
Utskottet öfvertygelsen om angelägenheten
af att anvisa medel till de uppgifne
behofven, lemnar jag derhän; men
den öfvertygelse vågar jag hysa, att inhemtad
kännedom af de till ämnet hörande så
kallade mindre detaljerne säkerligen medfört
ett annat resultat, än den föreslagne
nedsättningen i anslags-summan. Vid närmare
pröfning af dessa mindre detaljer hade
Utskottet skolat finna nödvändigheten af
materiellens iståndsättande, completterande
samt årliga underhållande; och hade nödvändigheten
en gång funnits, hvem vill då
Den 21 Maji f. m.
63
säga mig, att, i sådant fall som detta, skyldigheten
ej skolat erkänna hvad den förra
fordrat. Jag har förr inom detta rum haft
äran uppgifva de skäl, som våliat att Fästnings-
och Utrednings-förråderne icke kunnat
hvarken förökas, eller som sig bordt
underhållas, och jag anser ämnets vigt fordra
att ytterligare upprepa, att då Rikets
Ständer under sednaste i3 år aldrig ansett
sig kunna fullt ut bevilja de anslag Kongl.
Maj:t för materielens upphjelpande begärt,
ulan genom afkortniugar och nedsätlningar
blott afhjelpt en del af det nödvändiga krafvel,
så bör det ej falla oväntadt, att vid
hvarje Riksdag de gamla bristerne åter framträda
i afvaktan på nya anslag.
De materiela behofvens uppfyllande
först i behofvets stund är vådligt, om ej
omöjligt; man bör således under fredens
lugn bereda de försvars-anstalter, som aflägsna
kriget, eller, då det inträffar, bidraga
till framgång. Uppoffringar och åtaganden
äro deraf en följd; men en Nation,
ömtålig om sina rättigheter, bör vara lika
mån om uppfyllandet af sina skyldigheter.
Sedan sekler har man funnit, att utan Almeér
och Flottor bevaras ingen sjelfständighet;
och det folk, sorn aldrig tvekar i
de uppoffringar denna sjelfständighet fordrar,
men alltid är färdigt att möta sin
fiende, är säkrast att få njuta ett ostördt
lugn.
t
64
Den 2! Maji f. m.
De, som ej kunna eller vilja inse nödvändigheten
af hvad jag här haft äran yttra,
anföra visserligen, såsom stöd för deras mening,
flere af våra sköna historiska minnen,
hvarigenom öfvertygelse vunnits, att man
haft endast Svenska modet hos dess krigare
att tacka för Sveriges frälsning; men Europas
Armeer voro då ej hvad de nu allmänt
äro, och en alltför stor trygghet under fredslugnet
vid hugkomsten, att man en och annan
gång på så förvånande sätt kunnat frälsas
från förtryck, kan lätteligen försänka
fosterlandet i vådor och olyckor.
Anslaget till oförutsedde Militaire behof,
som i Kongl. Majrts Nådiga förslag
upptages till 53,142 R:dr 33 sk. 9 rst. har
Utskottet ansett kunna utföras till jemna
5o,ooo R:dr. Något skäl för den gjorde afprutningen
har Utskottet icke uppgifvit; det
torde således blifva svårt att utfinna, hvarföre
denna nedsättning ansetts möjlig å en
Titel, som, efter hvad erfarenheten visat,
fordrat vida större anslag, än det föreslagne.
I fråga om indeldta Armeen har Utskottet
visserligen medgifvit, att densamma
har behof af en löneförhöjning; att
spanmålens beräknande till 7 å 8 R:dr är
för högt; att önskligt och billigt vore,
om det väckta förslaget, att de utskylder,
som nu åligga Militären för deras tjenster,
kunde
D e n o-r M a j i f. m.
65
lunde försvinna, samt, i anledning deraf,
deras inkomster beräknas lill netto behållning;
men det oaktadt föreslår Utskottet en
så betydlig minskning, som 3p,og6 R:dr 3a
sk., å de af Kongl. Majit till löneregleringens
verkställande äskade nya anslag. Ej
nog härmed, Utskottet vill tillstyrka bifall
å en del af hvad som är hegardt, utan att
likväl göra afseende på de förmåner, genom
hvilkas medgifvande det begärda anslaget
endast skulle kunna lemna åsyftad förmån
för de löntagande. I främsta rummet hör,
i sådant full, nämnas, att regleringen istället
för att, enligt hvad den Nådiga Propositionen
innehåller, ske genast, samt nästan
pä en gäng, är, enligt Utskottets förslag,
lemnad till verkställighet först i en mycket
aflägsen framtid.
Omöjligheten, att under sådane förhållanden
den mot behofvet så ringa nya anslags-summan
af a4,i65 R:dr 42 sk. 6 rst.
B:co skall kunna för hela Öfver- och Underbefälets
af indeldta Armeen löneförhöjning
vara tillfyllestgörande, är lätt ali inse.
Jag kan ej bli så obillig alt påstå, det Utskottet
skulle anslå mera medel, än soln åt
dess disposition äro anviste; men .jag vågar
tro, att Höglofl. Utskottet skulle gjort sig
Armeen förbunden, om, innan afprutning,
å hvad som begärts, egt rum, Utskottet till
Ständernes behjertande framställt, att de
25 H. - 5
66
Den ar Maji f. m.
äskade anslagen voro med billighetens for~
dringar öfverensstämmande, ehuru Utskottet
ditintills saknade medel att fylla dessa
behof, eller ock utvecklat hvarföre, om1 så
blifvit ansedt, anslags-beloppen varit för
högt tilltagne.
Jag hyser den stadgade öfvertygelsen,
alt den Aflöningstariff, som Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition innehåller, ej tål någon
förminskning. Vid densammas uppgörande
behandlades ämnet med skyldig noggranhet,
och den betydliga del af Allmänheten,
som är i tillfälle att opartiskt bedöma
Befälets inom Armeen ställning, kan
visserligen ej annat, än erkänna behöflig—
beten af detsammas föi hjelpande till bättre
vilkor, äfvensom att de föreslagne tillökningarne
i denna del ej äro öfverdrifna.
Kan man t. ex., med kännedom af de
utgifter, som åligga en indeldt InfanteriRegementsChef,
anse att 3,Goo R:drs löneinkomst
är för mycket, serdeles då af hela
Arméens RegementsChefer, af alla VapeHj
endast q ega möjligheten, att kunna hinna
lill högre inkomst; eller äro circa 1,800
R:dr för en i:ste Major, som är Chefens
närmaste man, ofta med honom vicarierande
i befattning, och hvars tjenst är så magtpåliggande,
samt 85oR:drB:co för en CompagnieChef,
icke de minsta summor, sora
gerna kunna projecteras, serdeles då man
Den 21 Maji f. m.
67
eftersinnar, att minst sju åttondedelar af Arnieens
Befäl ej avancerar längre, än lill sistnämnde
grader.
Om man afräknar från de nämnde lönebeloppen,
ränta å accord, Kronoutskylder,
resor i och för tjensten, ränta å iilventarii-kostnader,
vanlig vapenöfnings-utgift
hemma i Landet, så blir lätt att bedöma,
huru litet som återstår till betäckande af
de i alla lifvets förhållanden så billiga anspråk
på föda, kläder, utväg för barns uppfostran,
och förkofrad bildning i det yrke
man valt. Lika förhållande inträffar äfven
med UnderOfficerarne; ty 240 R:dr B:co, som
högsta lönebelopp för denna tjenstemannaclass,
är väl icke för mycket.
Jag tror mig ej böra upptaga tiden med
flere exempels anförande.
Hvad jag haft äran framställa, rörande
indeldte InfanteriRegementerne, kan med
ännu mera skäl lämpas till indeldta Cavalleriet,
för hvilket mig synes att Utskottet
projecterat förminskningar, så mycket svårare
att vidkännas, som hästars och sadelmunderingars
anskaffning och underhållande,
jemte ökad betjening, medföra fördetta
Vapens Befäl så känbara utgifter. Grenadierbataljonerne
hafva äfven vederfarits sådan
förändring i AflöningsStaterne, att än
5*
-
68
Den 21 Maji f. in.
damålet med löneförbättring ingalunda kan
anses på långt när uppfyldt.
I fråga, att till Kongl. Maj:ts visa omsorg
öfverlemna verkställigheten af en åsyftad
lönereglering, får jag förena mig i hvad
Friherre Palmstjerna framställt i sin reservation;
ty med bästa vilja, att på förhand
bringa allt till ordningsfullaste skick, är
det omöjligt bestämma, huruvida ej localeller
andra oförutsedda omständigheter i tillämpningen
torde kräfva någon ändring i
hvad som projecterats, och endast sådant
ej medför ökade utgifter för Staten, är dermed
intet förloradt.
Jag skulle Önska, att, i fall ej Höglofl.
Utskottet gillar de af mig nu gjorde anmärkningar,
detsamma vid nytt Betänkandes
afgifvande måtte, till ledning förRiksstånd
evis beslut, uppgifva orsakerne till fortfarande
stridande åsigter mot hvad Kongl.
Maj:ts Proposition innehåller.
Enligt hvad jag haft äran anföra, kan
jag ej inse huru, med förutsättning af att
vinna ändamålet, man kan förminska hvad i
Nåder är äskadt såsom anslag till den ifrågavarande
Titeln, med mindre än att äfventyra
att Befälet endast till en del skulle erhålla
en länge efterlängtad och af behofvet högt
påkallad hjelp, och kommande Ständer å
nvo besväras med anhållanden af denna art.
Mig synes, att man ej förhastat sig i denna
Den 2i Maji f. m.
69
angelägenhets beredande och handläggning,
hvarföre det blefve så mycket olämpligare,
örn Ständernes åtgärd aj skulle hafva kraftig
tillfyllestgöi ande påföljd. Men skulle detta
oaktadt Utskottet ej finna skäl till ändring
i dess afgifne Utlåtande, så och då man
med skäl yrkar, i möjligaste måtto, bibehållandet
af Indelningsverket, nödgas jag
fästa Representationens uppmärksamhet på
billigheten att, till förekommande af ytterligare
olägenheter samt jemnande af dessa
förhållanden, Armeen må återfå de Boställen
och öfrige inkomster, som tid efter annan,
sedan IndelningsVerkets början, blifvit
från densamma indragne, äfvensom att
i sådant fall löner åt det i 1696 års Stat
upptagne Generalitet må bestämmas, och
slutligen det oundvikligea nödvändiga 3:dje
BataljonsBefälet förses genom anslag med
löner, grundande sig på rättvisans och billighetens
fordringar, det vill säga svarande
mot de andra Bataljonernes löneinkomster,
och det åt detta Befäl anförtrodde ädla uppdrag,
att i farans stund dana det för Statens
sjelfständighet så dyrbara, ehuru oöfvade
Bevärings-manskapet; öfverlemnande
genast allt detta åt Kongl. Maj:t, alt i detalj
regleras, på sätt lämpligt finnes, och
derefter vid Rikets Ständers nästa sammanträde
dem meddelas, och å ordinarie Stat
uppföras.
I händelse detta sednare alternatif an
-
7°
Den 3i Maji f. m.
tages, förbehåller jag mig vördsamt att till
Utskottet få afge sådane förslag, som enligt
min öfvertygelse för verkställighetens
befordrande deraf vore af nöden, samt att
äfven få ingå i ytterligare förklaring eller
bevis af hvad i öfrigt detta mitt anförande
innehåller, i fall Höglofl. Utskottet anser
dess åtgärder derigenom kunna underlättas.
När man hör så mycket andragas mot
Statens betungande med ökade anslag, är
det med bekymrande känsla man går att
öka framställningarne i denna del, men
då mer än 4000 individers väl är i beroende
deraf, bör all tvekan i denna del försvinna.
■ \ -
Jag anser pröfningen af, huru den brydsamma
financiella ställning, i hvilken Arméens
Befäl sig befinner, tillkommit, ej höra
egentligen till ämnet, hvarföre jag ej tror
mig böra upptaga tiden dermed, nog af
detta bekymmer 'är ganska grundadt. Min
pligt har det varit, att, hedrad med det ansvarfulla
kall, alt inför Konungen och Nationen
bidraga till bevakande af Arméens
fördelar eller billiga anspråk, öppet framställa
detta bekymmer, äfvensom en del af
FörsvarsVerkets materiela brister, som måste
afhjelpas, så vida man vill se bibehållit
det förbättrade skick, hvilket man med möda
sökt och åstadkommit i Arméen; hvilken
Den li Maji f. m.
7‘
pligt för mig är sä mycket mera hugnande
att uppfylla, som Armeen genom skicklighet,
nit och ett berömvärdt uppfyllande af
sina åligganden gjort sig förtjent af Konungens
Nåd, allmän välvilja och Nationens representanters
deltagande i dess bekymmersamma
belägenhet.
Grefve Posse, Carl Henrik, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Jemte det jag får förena mig med hvad
Herr Grefve Brahe och Friherre af Nordin
anfört, får jag göra några anmärkningar
emot Utskottets förslag till Lönereglering
för Armeen.
Det vill synas som om Utskottet önskat,
att kunna helt och hållet afstyrka regleringen,
och i följd deraf upprättat ett förslag,
som, efter min tanka, är nästan overkställbart,
och i stället för att reglera lönerna,
förorsakar en större oreda än närvarande
förhållande.
Ett rent afstyrkande hade i min tanka
varit bättre, än ett project sådant som det
nu framställda.
Då, i anseende till ett vacklande och
ostadigt mynt, må hända tiden icke är inne
för Staten att återtaga dess till lönetagarne
öfverlåtna uppbördsrätt af räntorna,
och således i detta afseende Utskottet icke
trott sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts Nå
-
Den 11 Maji f. m.
diga förslag, hade jag likväl icke trott alt
Utskottet bordt föreslå nedsättande af de
utaf Kongl. Maj:t föreslagne löner, för Cavalleriet,
för förste Majoren, och CompagnieStaten
vid Infanteriet; detta förslag var
öfverlämnadt lill Utskottet mera för att visa
grunderna för den föreslagna anslagssumman
än alt Utskottet skulle ingå i jemkning
af de mindre detaljerne. De i Kongl.
Ma j;ts Nådiga förslag här ofvan nämnde löner
anser jag vara de minsta möjliga, öfverensstämmande
med tjänstebefattningarna
och proportionerade efter 1696 års Stat och
närvarande penningeförhållande.
Utskottet har framställt såsom en hufvudorsak
till ojemnlieten uti Armeens lönevilkor,
att BeväringsBefälets löner till större
delen utgå på den stående Armeens bekostnad,
i ett sådant förhållande, och då StatsUtskottet
icke trott sig böra belt och hållet
tillstyrka Konungens förslag, hade det
varit lättast att afhjelpa denna olägenhet,
om Utskottet föreslagit löner för 3:dje BataljonsBefälet.
Efter Utskottets förslag till
denna aflöning skulle dertill fordras en summa
af 112,000 R:dr. Häraf har Armeen redan
till aflöning omkring 28,000 R:dr; skulle således
återstå 84,000. Utskottet har föreslagit
ett anslag af 24,000 R:dr; om nu härtill
kommer en summa af 60,000 R:dr, och
Staten får dispositionsrätt af inkomsterna
utaf alla sådane boställen, sora icke af Era
-
Den 3i Maji f. m.
73
hets- och Tjenstemän komma att direele
gagnas, är jag öfvertygad, alt lönereglering
på ett ändamålsenligt sätt hastigare och fullkomligare
kan verkställas.
Må det vara mig tillåtit att utan egennyttig
afsigt anmärka det i mitt tycke så
besynnerliga förhållande, att då 23 Landsliöfdingar
på en gång möjligtvis kunna njuta
pension af Staten, del skulle endast tillåtas
3 Generaler att uppbära pensioner. Medel
till löneregleringen förmodar jag, alt
Utskottet må kunna uppfinna, om sådane
anslag, som för andra behof äro tillstyrkta
skulle kunna uppskjutas till nästa Riksdag,
med mera skäl, än denna för Armeen
så högst nödvändiga reglering; jag önskar
och vågar hoppas, att den välvilja Nationen
hyser för dess försvarare, måtte viddetta
tillfälle komma i beräkning hos Nationens
representanter.
Herr Tham, Wolrath: Det tillhör visserligen
icke mig att ingå i några betraktelser
om hvad som i förevarande fråga rörer
krigsvetenskapen; men då jag lifligt önskar,
att alla skäliga anspråk på förbättring
i MilitärBefälets lönevilkor må kunna uppfyllas;
så torde det tillåtas mig att yttra
min öfvertygelse åtminstone i det ekonomiska
af saken. Orsakerne till Befälets vid
Armeen nuvarande ringa och otillräckliga
löner, tror jag hufvudsakligen kunna hän
-
74
Den 21 Maji f. 111.
förås till 3:ne, nemligen: Först olikheten
mellan lönerne för Tjenstemän af lika grad;
för det andra, det ovilkorliga behofvet af
nya löner åt ett tillökt Befäl för Beväringsmanskapet;
och måhända för det tredje, de
i sednare tider vidtagne förändringar i afseende
på Generalers och Öfverstars lönereglering,
hvarigenom det gamla indelningsverket
blifvit rubbadt. Så väl Konungens
Proposition, som Utskottets Utlåtande
tyckes åsyfta, alt tillvägabringa en fullkomlig
likhet i lönerne inom hvarje grad
uti hela Armeen; men jag hemställer, om
väl denna princip är riktig, då lefnadssättet
är så olika kostsamt på de serskildta
orter, der Regementerne äro förlagde, och
dessutom absolut jemlikhet är något, som
aldrig kan åstadkommas. Åtminstone kan
likhet i lönerne icke införas och existera,
så länge boställen skola bibehållas för en
del Officerare, och ingå i löneberäkningen.
Att åter helt och hållet borttaga alla boställen,
kan jag icke eller tillstyrka. I andre
länder, der troupperne äro på värfvad
fot, äro de förlagde på vissa orter, der de
hafva gemensamma boningsställen. Svenska
indeldte Soldaten är deremot kringspridd
ilandet, samt en sort mindre jordbrukare;
och om han skall kunna tillses och vårdas
så som sig bör, är det nödigt, att Befälet
hor ibland manskapet. Detta kan åter icke
utan stora svårigheter ega rum, om Befälets
boställen indragas; men bibehållas des
-
Den ai Maji f. m.
se, så är det också rent af omöjligt att med
säkerhet kunna bestämma lika löner för allt
Befäl af samma grad, aldraminst med dea
uppskattning och beräkning man nu föreslagit
för afkastningen af desse boställen,
efter olika spannmålspriser i olika orter,
och efter olika omdömen af olika Committerade,
som icke kunna se med samma ögon
eller döma efter samma grunder. Följden
häraf skulle blifva, att Officerare af lika grader,
men inom olika Regemente!-, skulle blifva
för mycket olika lönta. Lika med Utskottet
anser jag för det närvarande icke
lämpligt att borttaga de indeldta räntorne.
Det bör ej komma i fråga, så länge obestämdhet
och osäkerhet i myntet fortfar,
och rörelsecapitalet icke, utan konstlade åtgärder,
i naturlig ordning får ökas i samma
proportion, som folkmängden och productionen
i landet stiger, och så länge icke
frihet i handel och näringar, som är lifs—
principen, gifver myntet jemn fart genom
landet och förekommer dess hopande på
vissa ställen, samt, i förening med lättade
communicationer, skaffar landtmannen säkerhet
att kunna till penningar förvandla
jordens alster. Intilldess alla dessa hinder
blifvit undanröjde, tror jag det vara högst
skadligt att ålägga landtmannen, att uti penningar
utgifva hvad han nu in natura lef,
vererar. Jag hemställer derjemte, om icke
en sådan föreslagen förändring skulle vara
en orättvisa och halfmesur, så länge Eccle
-
76
Den 3i Maji f. m.
siasliqueStatens löner fortfarande utgå in
natura. Det skulle leda lill olika beskattningssätt
medborgare emellan , hvaremot
jag anser både rättigheter och skyldigheter
i så vigtiga fall böra, så mycket som möjligt,
lika fördelas. För öfrigt tror jag äfven,
att Staten skulle blifva öfverhopad och
generad af öfverflöd på spannemål, som i
goda år låg till förskämning, och hvarigenom
brist i Statens tillgångar skulle förorsakas.
Man bar sagt, att boställena skulle
Lortarrenderas, icke mot spannemål, utan
mot contant afgift i penningar; och jag
lemnar derhän, om det är rätt; men enligt
min öfvertygelse skulle sådant medföra en
betydlig nedsättning i arrende-beloppen.
Emellertid är löneförhöjning för Armeens
Befäl obestridligt påkallad af behofvet; hvilket
ingen lärer kunna motsäga, som utom
annat känner och erindrar sig KrigsAkndemiens
organisation, der äfven fattiga ynglingar
danas till Officerare, som, när de
nu träda i tjenst, icke på länge få någon
lön eller åtminstone en så liten och otillräcklig,
att den icke ens räcker lill inköp
och underhåll af uniformspersedlarne; hvaraf
följden bl ifver, att de genast måste skuldsätta
sig. Detta förhållande anser jag vara
ett hufvudsakligt motiv, att förbättra lönerne
för Armeens Befäl. Men en'total reform
och reglering i detta afseende synes mig
ännu vara för tidig, innan det är afgjordt,
om Indelningsverket kan eller bör rubbas.
Den 21 Maji f. m.
77
Utskottets förslag om en del Boställens afskafiånde
och en annan dels bibehållande,
samt tillskott af det ena Regementet till ett
annat, innefattar ock en fullkomlig rubbning
af Indelningsverket, den jag alldeles
ej kan gilla. Detta förslag finnér jag vara
sämre, än att rent af borttaga alla Befälets
boställen och aflöna Befälet helt och hållet
nied contanla penningar. Då jag således
ej kan instämma i Utskottets förslag i denna
del, vågar jag till vederbörandes behjertande
föreslå, att man nu icke må söka
åstadkomma någon total reform af lönerue
i hela Armeen, utan att till hvarje Regemente
må öfverlemnas att undersöka sine
tillgångar till lönereglering och dertill använda
dem inom sig. Vid de Regementer,
sorn dervid befunnos hafva tillräckliga utvägar
till det gamla Befälets aflöning, beliöfdes
då anslag endast för det nja Befälets
lönande. Om något Regemente, efter
en behörig tilldelning af löner åt det gamla
Befälet, befunnes hafva genom boställen
och indelning något Öfverskott, kunde delta
blifva cn tillgång alt underlätta löneregleringen
för Tredje Bataljonens Befäl. De
Regementer åter, som saknade full tillgång
att nöjaktigt reglera lÖnerne för gamla Befälet,
borde dertill få bidrag genom nya
anslag af Staten, så att allt Befäl blef i en
riktig proportion aflönt. Likaledes skulle
af Staten fyllas bristen i det nya Befälets
aflöning i samina förhållande som det gam
-
78
Den 21 Maj! f. m.
la. För att kunna uppfylla dessa fordringar,
tror jag det vara bäst, att Rikets Ständer
anslå intill nästa Riksdag ifrån och med
nästa år en årlig rund summa lill Konungens
disposition. Dermed kunde Konungen
under tiden lemna understöd ät det
mest behöfvande Befälet. Emellertid skulle
inom hvarje Regemente ordentliga och tillförlitliga
calculer öfver Befäls-lönernes reglering
uppgöras, hvilket bör kunna ske intill
nästa Riksdag, då ett fullständigt förslag
i ämnet skulle Rikets Ständer föreläggas;
och om vi då äro så lyckliga, alt vi
ega ett stadgadt mynt, kan totala löneregleringen
med säkerhet beslutas, och dervid
afgöras, om det är nyttigt att gifva Befälet
contant lön med bibehållande af boställen,
eller om desse skola indragas. Jag lemnar
derhän, om det är nödvändigare nu, än
förr, att hafva DivisionsGeneraler. Kanske
skulle man kunna återgå till det gamla förhållandet,
så att Öfverstarne, med återfående
af sina gamla löner, kunde af Konungen
utses, och förordnas att jemväl, emot serskildta
arfvoden och ersättningar, förrätta
de inspectioner och resor, som åligga Fördelnings-Generalerne
och Cavalleri-Inspecteurerne,
hvilka blefvo öfverflödiga. Då
skulle en betydlig besparing vinnas i anslaget
lill de 7 Generals-lönerne, och det
öfriga behofvet så mycket lättare kunna
fyllas. Men jag underställer detta deras
bedömande, som känna desse saker bättre,
Den 21 Maji f. m.
79
än jag. För öfrigt förenar jag mig med
dem, som anmärkt lönerne för GenernlFältty
g mästaren och FortificationsGeneralen
vara alltför knappa, äfven om serskild ersättning
lemnäs dem för reseomkostnader.
— Utskottet har vid sitt förslag till lönereglering
antagit såsom grund för utarrenderande
och afkastning af boställen ett spannemålspris
af -7 å 8 R:dr B:co för tunnan,
efter de 10 sista årens medelpris, enligt
markegång. Denna' grund synes mig så
mycket osäkrare, som man, med det stora
hopp mae har om åkerbrukets förkofran,
med säkerhet kan antaga, att en tunna säd
icke kommer att framdeles i markegångspris
beräknas hvarken till 7 eller 8 R:dr
B:co; och markegången sättes dessutom på
de tider af året, då allmänna priserne ej
äro stadgade, det vill säga, 0111 hösten. Såsom
exempel på denna osäkerhet att räkna
efter markegången får jag nämna, att i Skaraborgs
Län bestämdes markegången år 1826
för en tunna Råg till 10 R:dr B:co, men
priset derå uppgick under vintern till i3
R:dr 16 sk. B:co; hvaremot 1827 års markegångspris
för Rågen fastställdes till 6 R:dr,
men föli snart till blott 5 R:dr nämnde mynt
och derunder för en tunna Råg. Då markegångssältningarne
alltid ske om hösten, kunna
de ej annat än beräknas efter förmodan
och på höft. — Jag vill ej ingå i något
yttrande om behofvet af FältMarskalkar hos
oss, utan dervid blott inskränka mig till
8o
Den qi Maji f. ni
-
dén erindran, att Fredrik den Ende icke
ansåg sig behöfva någon annan FältMarskalk,
än sin bror Prins Henrik; och kanske
kunna vi, åtminstone i fredstid, undvara
sådane. — Herr von Heynne har, i dess
afgifna reservation mot Utskottets förslag
till lönereglering för Arméens Befäl, grundligt
utvecklat detta ämne; och jemte det
jag häruti instämmer, anhåller jag, alt Utskottet,
vid frågans förnyade pröfning, i följd
af blifvande återremiss, måtte taga Herr von
Heynnes anförande i noga öfvervägande. —
Äfven får jag tillägga, att i händelse Utskottet
och Rikets Ständer skulle vilja ingå
på mitt förslag att anslå en viss summa
att från nästa års början årligen af Konungen
disponeras till löneförbättringar för
Krigsbefälet, så bör Utskottet kunna beräkna
det härtill erforderliga beloppet med
någorlunda säkerhet och detsamma hos Rikets
Ständer föreslå. — Sluteligen vill jag
blott göra en anmärkning dervid, att Utskottet,
pag. 186 i dess Utlåtande, föreslagit
Rikets Ständer att anvisa på RiksgäldsContoret
en summa af 100,000 R:dr
B:co till accords-reglering inom Arméen.
Jag kan ej förstå, hvad Utskottet menar dermed,
att denna summa skulle återbetalas;
ty jag vet sannerligen ej, huru detta skall
kunna ske. Men jag skulle gerna medgifva
detta anslag, äfven med förutsättning, att
det aldrig återbetalades, endast jag vore
Den ai Maji f. m.
försäkrad, att det onda, som accorderne
medföra, derigenom hämmades, och att de
sålunda kunde antingen alldeles upphöra
eller bringas inom viss föreskrifven gräns.
Men då erfarenheten af 17£)3 års AccordsRegleinenle
i detta afseende inger ett skäligt
misstroende, och jag icke sett något
nytt förslag till sådan controll ens vara uppgjordt,
samt Utskottet icke heller sagt, på
hvilken fond, antingen genom Bevillning
eller lån, berörde summa skall anskaffas,
så kan jag ej annat än bestrida detta anslag,
intilldess Utskottet upplyser, hvarifrån
medlen skola tagas, och huru vidare
missbruk genom accorder för Militärtjenster
hädanefter må kunna förekommas. —- Jag
anhåller, att detta mitt anförande måtte få
åtfölja återremissen af Utlåtandet till StatsUlskottet.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland, hade
inlemmat ett Anförande, som upplästes,
så lydande:
Vid reglerandet af IngenieurCorpsens
Stat har Secréteraren vid samma Corps icke
till någon löneförbättring blifvit uppförd,
och jag anser mig derföre pligtig tillkännagifva,
att han är den i hela Corpsen,
som jag anser företrädesvis dertill mest berättigad.
Han har väl icke dertill blifvit
uppförd i Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
men det bör jag anse såsom mitt fel (dock
a5 II, 6
Den 21 Maji f. m.
oskyldigtvis), ty jag var frånvarande i tjenste-angelägenheter,
när det Nådiga projectet
uppgjordes, och derigenom icke i tillfälle
att bevaka hans angelägenhet. Jag gör
mig den förhoppning, alt, om underdånig
anmälan af beliofvet då blifvit gjord, han
äfven i Nåder blifvit intagen bland dem,
som till löneförbättring behöfde ihågkommas.
Förhållandet är korteligen detta: Secr.
eteraren vid IngenieurCorpsen har af ålder
i rang och löneberäkning varit ansedd
lika med Capitainerne, men genom tid efter
annan skedde förändringar blifvit skiljd
från denna paritet. Vid 1816 års lönereglering
erhöll han 5oo R:drs lön med deri
inbegripne 4° tunnor spannemål, hvilket,
i anseende till penningelönen, var till ziffran
lika med DepartementsSecreterarnes i
KrigsCollegium, men i verkligheten, genom
skillnaden emellan beräkningen af spannemålspriserne
på Militär- och CivjlStatejne,
på 11 år till 1827 utgjorde en förlust för
denne af 1124 R:dr Banco.
Med anledning häraf, och då rättelse,
oaktadt gjord underdånig anhållan, icke 1816
kunde vinnas, begärde jag i underdånighet
åter 1827, att detta ämne måtte tagas i Nådigt
behjertande, och Kongl. Maj:t täcktes
då i Nåder tillägga honom en löneförbättring
af 100 R:dr och 10 tunnor spannemål,
hvarigenom han åter kunde anses i likhet
med DeparlementsSecreterarne, dock utan
ersättning för den förflutne tiden. •
Den ai Maji f. ra.
83
Nu är dock förhållandet åter ungefärligen
lika, som det var 1816. Sedan den
rätta och lika så väl för tjensterne som för
individen gagneliga princip blifvit antagen,
att efterhand så reglera Embetsverken, att
ett mindre antal bättre lönte personer besörja
göromålen, motser KrigsCollegii Tjenstemanna-personal
en redan i flere andre
Embetsverk verkställd tjenste- och lönereglering,
hvarigenom DepartementsSecreterarne
komma till löner svarande mot tidens
kraf och myntvärdet; och då blir åter
Secreterare!! vid IngenieurCorpsen, hvilken
såsom ensam ej genom indragningar kan
lijelpas, lemnad utan den löneförbättring,
som alla hans vederlikar erhålla, och skulle
endast ega en osäker förhoppning att
om fem år kunna dertill förhjelpas, om icke
saken vid Staternes reglerande denna Riksdag
kan tillvägabringas.
Jag kan icke veta, hvad DepartementsSecrelerarne
i KrigsCoIlegio vid en skeende
lönereglering erhålla, men i de verk,
der omreglering af lönerne redan skedt,
hafva Kamererare och Secreterare 1000 å
1200 R:dr och Notarier 800 R:dr. — Jag
föreslår derföre, att Secreterare-lönen vid
IngenieurCorpsen måtte höjas till 900 R:dr,
och att Utskottet ville söka utvägar till
denna icke betydliga ökning i utgiften till
rättvis förmon för en Tjensteman, som är
84
Den 21 Maji f. m.
ensam i det Verk han tillhör, och derigenom
mäste betrakta sin sysla såsom den
sista han erhåller, utan förhoppning att i
andre främmande Verk vinna någon befordran.
Jag anhåller, att detta må vid återremissen
till Utskottet få åtfölja, och recommenderar
saken, såsom grundad på verkeligt
behof, till Utskottets och Rikets Ständers
behjertande.
Friherre Ulfsparre, Georg: Det är ej
min tanka, att ingå i en detaljerad granskning
af StatsUtskottets Utlåtande, rörande
nu ifråga varande Hufvudtitel. Jag har blott
velat framställa en önskan, deri jag redan
hufvudsakligen blifvit förekommen af Herr
Tham, nemligen att Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i afseende på löneregleringen
för indeldta Armeen mätte nu genast af
Rikets Ständer bifallas, såsom af behofvet
i högsta måtto påkallad. Såsom ytterligare
skäl härtill får jag anföra, att när våra
unga kamrater, sorn utgå från Carlberg med
god underbyggnad och de mest lofvande
förhoppningar om sig, återkomma till landsorterne
och blifva placerade på Regementerne,
händer det ofta, att de 3 k 4 år få
tjenstgöra utan lön; att den första lönen
de erhålla, utgör omkring 200 R:dr, och
att de dermed få åtnöjas i 6, 7 å 8 år. Följden
är, att de redan i början nödgas åsamka
Den 21 Maji f. m.
8f
sig skuld, som sedermera ej kan godtgöras,
hvarigenom handt, att många af dessa unga
kamrater nödgats lemna en bana, som de
med värma omfattat, och der de kunnat
blifva nyttige medlemmar i samhället och
en prydnad för Regementet. Jag anhåller
derföre vördsamt, att Ridderskapet och Adeln
täcktes behjerta denna omständighet, och genast
bifalla den Kongl. Propositionen rörande
detta ämne i hela sin vidd.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Man
kan ej annat än beklaga det släta tillstånd,
hvari Statsverket sig befinner, då man blott
i anseende dertill finner sig uppmanad att
framställa anmärkningar mot vissa af de föreslagne
lönebeloppen, såsom alltför dryga ,
jemförelsevis mot andra. Sådant är förhållandet
med 6 bland FördelningsGeneralernes
föreslagne löner. Jag är långt ifrån
att påslå, det dessa lönebelopp i och för
sig sjelfve äro för höga, för Militärer af
denna upphöjda rang; men vid jemförelse
med de löner, som blifvit föreslagne för
StatsRåden, StatsSecreterarne och HofRättsPresidenterne,
lärer man svårligen kunna
neka, att Fördelnings-Generalerne blifvit
avantagerade på sina vederlikars bekostnad.
Här har väl af Friherre af Nordin och Grefve
Brahe blifvit sagdt, att FördelningsGeneralerne
äro de högste i sitt fack, och
derföre måste vidkännas en dryg representationskostnad;
men samma förhållande är
86
Den 3i M n j i f. m.
mecl de Embetsman jag nyss omnämnt. Ty
om FördelningsGeneralen har förbindelse,
att se hos sig hela den så kallade uppvaktningen,
så är förkållandet enahanda med
t. ex. StatsSecreteraren för Krigsärenderne,
hvilken på köpet måste hos sig se sjelfve
FördelningsGeneralen. — Men äfven en annan
jemförelse leder till samma resultat.
De föreslagne nya lönerne för Generalitetet
uppgå till ett sammanlagdt belopp af
4g,5oo R:dr, hvaremot hela det tillstyrkte
anslaget till löneförbättring för indeldta Armeens
Befäl, hvilken förbättring så val vid
sista Riksdagen som nu af StatsUtskottet
blifvit erkänd att vara för en stor del af
Befälets personal utaf behofvet påkallad,
uppgår endast till något öfver 2^000 R:dr,
och således ej till hälften emot det förstnämnda
anslaget. Antalet af indeldta Arméens
Befäl utgöres dock af 44°° personer,
men Generalitetet blott af g. Min mening
med desse anmärkningar är likväl icke att
beröfva Arméen de ringa anslag, som Utskottet
åt densamma föreslagit; jag ville blott
hemställa, att fördelningen deraf skedde på
ett sätt, hvarmed hela Arméen vore bättre
belåten. Om de 6 Fördel ningsGeneralernes
löner nedsattes till 45oo R:dr, hvarvid
man ändock vid jemförelse med andra högre
Embetsman ej kunde påstå, att de voro
vanlottade, skulle en besparing uppstå af
9000 R:dr; och om häraf 43oo R:dr anvisades
fördel, enligt Konungens Proposition
Den 21 Maji f. m.
87
af den i3 sistlidne December, erforderlige
anslaget till Armeens PensionsCassa, skulle
jag tro, att desse medel kommo Armeens
Befäl på det bela mera till nylla. I afseende
på detta anslag för Armeens PensionsCassa,
har StatsUtskottet i elt annat Betänkande
i sammanhang med ^rde HufvudTileln,
sedan Utskottet tillstyrkt öfverlåtelse
till Armeens PensionsCassa af den så kallade
Begrafningshjelpen för Militärpersoner,
utlåtit sig, alt Utskottet, ”under förmodan,
”att behofvet af Pensionsförbättringarne så”lunda
till största delen kan afhjelpas, icke
”ansett sig böra föreslå, att något derutöfver
må af 3:dje HufvudTitelns besparingar
dertill anordnas, enär desamma, på”räknade
till mångfaldige andre utgifters
”bestridande, genom afskiljande derifrån af
”ifrågavarande besparingsmedel, komma att
”betydligen förminskas.” Jag skulle för min
del anse, att det i Kongl. Propositionen begärdte
anslag bör bifallas, och att det utan
svårighet kan utgå af den besparing, sorn
uppkommer af en sådan nedsättning i FördelningsGeneralernes
löner, hvilken jag föreslagit,
hvarigenom man ej allenast finnér
utväg till de för Armeens PensionsCassa
erforderlige ^,Zoo R:dr, utan Statsverket
dessutom får en årlig behållning af en ungefär
lika stor summa.
Utskottet har vidare för KrigsCollegii
Departementer till FörsvarsVerkets mate
-
88
Den 2i Maji f. m. 1
riella behof, hvartill Kongl. Maj:t begärt
662,000 R:dr, föreslagit en summa af 626,000
R:dr, hvilken Utskottet Jförmodar blifva
Jför (le materiella behof ven vid Försvars■’Verket
till Lands tillräcklig , så vida nödige
medel dessutom af Rikets Ständer
”beviljas j att till of vanberörde QVa näs och
”Kungsholms) Fästningsbyggnader och För”rådernes
behöriga completterande, för en
"'gäng utgå/’ Jag bekänner uppriktigt, alt
om jag skulle draga någon slutsats af denna
mening, kunde den ej blifva till förmån
för Utskottets handlingssätt. Då Utskottet
utan anfördt skäl nedsatt det af Konungen
begärdte anslaget, hade jag önskat, att Utskottet
gifvit Rikets Ständer upplysning, huru
Utskottet ärnade bedöma den stora frågan
om de serskildt för FörsvarsVerket
begärdte öfver 3i millioner. Ty om Rikets
Ständer nu biföllo, såsom en besparing,
den af Utskottet tillstyrkte nedsättning,
men Utskottet sedermera framkom
med tillstyrkan af ett totalt bifall till de
serskildt äskade 3,5pi,ooo R:dr, kunde liänderne
vara bundne på Rikets Ständer i afseende
på den sednare frågans afgörande,
genom den förklaring, att den förra nedsättningen
skett med förutsättning, att allt det
öfriga skulle beviljas. Jag anhåller derföre,
att, om återremiss, såsom jag förmodar,
kommer att ega rum, Utskottet måtte be-stämdt
yttra sig öfver den sednare frågan
innan eller i sammanhang med det föreslag
-
Den 21 Maji f. ra.
89
ne anslaget till KrigsCollegii Departementer
för FörsvarsVerkets materiella behof.
Min sista anmärkning rörer elen omständighet,
alt då Utskottet vid alla de öfrige
H11 fvudtitlarne hopsummerat de serskildte
anslagen, till öfversigt af hela Hufvudtitelns
anslag, har Utskottet förbigått detta
i afseende på fielje Hufvudtiteln.
Friherre Sparre^ Sixten_, anförde skrifteligen:
Högloflige
StatsUtskottets afgifne Utlåtande
i följd af Konungens Nådiga Proposition,
rörande dels Tjenstemäns aflöning i
Bancosedlar, beräknade emot silfver efter
gifven cours; dels indelningarnes indragande
till StatsVerket, för en del af Arméens
Befäl, lemnar jag till mera upplyste och
sakkunnige Statsmäns bepröfvande. Men då
StatsUtskottet funnit billigt, hvad Konungens
Nådiga Proposition, grundad på StatsContorets
gjorda framställning, innefattar,
angående ”olämplighelen deraf, att de af
”Slaten lönade Embets- och Tjenstemän
”dels lill Kronan erlägga contribution af de
”löner de åtnjuta, dels vidkännas afdrag af
”dessa löner till förmån för vissa inrättningar
m. m.;” så då, enligt StatsUtskottets
egna ord, ”billigheten och ordningeu väl
”tala för ändring härutinnan,” men detta
ämne egentligen rörer BevillningsUtskottet,
anser jag StatsUtskottet hafva bort uti sjelf
-
Den 21 Maji f. m.
va löneregleringsförslaget närmare utveckla
detta ämne, eller åtminstone alternatift uppgöra
löneberäkningen, på så sätt: att om
grunderne för den blifvande Allmänna Bevillningen
skulle i detta afseende blifva
oförändrade, borde anslagen för beloppet
af Tjenstemännens löners netto-behållning
ökas med summan för contributioner å serskildte
löner 100,000 R:dr, samt för centonalen
af lönerne 1 procent med 3o,ooo R:dr,
oberäknadt Flottans löner; och i motsatt
fall löneanslaget calculeradt på minus dessa
summor. Då hade RiksStånden satts i
tillfälle att härom besluta, och genast kunna
gifva en ledning i detta afseende för
BevillningsUtskottet. StatsUtskottet har äfven
helt kort blott ansett, ”att alla öfrige
"afgifter och innehållningar af löner tills
”vidare äfven mätte fortfara.” Jag anser af
samma skäl, som förut, att Utskottet också
härutinnan icke riktigt handlat.
Om Höglofl. StatsUtskottet på ringaste
sätt delat allmänna rösten om det trängande
behofvet af snar hjelp till förbättrade
lönevilkor för Armeens Befäl, så hade visserligen
Utskottet, i likhet med Armeens
och säkerligen Nationens förmodan, satt i
främsta rummet ett bestämdt, tillräckligt
och genast utgående, anslag till denna lefvande
oumbärliga kraft för Sveriges sjelfständighet,
och derefter, oberäknadt hela
FörsvarsVerkets materiel, som nödvändigt
Den 11 Maji f. m.
91
, mäste fortgå i bredd med personalen, beräknat
pä framtiden och blifvande tillgångar,
i brist på för handen varande, anslagen
till de döda tingen, och serdeles till
de inrättningar, visserligen alltid nyttiga
och lill en stor del ganska nödiga, men
hvarpå synnerligen hvarken hela landets
välstånd eller bestånd beror.
Strömrensningar, vattuledningar i Carlskrona,
inköp af fyrbåkar och utländska räntegods
i Halland, m. m., uppgående förslagsvis
till circa 866,000 R:dr, utom diverse
lånebiträden, äro visserligen lika ojäfaktiga
prof på en vis Regerings faderliga
omtanka, som på upplyste Ständers välmening
och Fosterlandskänsla; men enär tillgångar
saknas att på en gång verkställa alla
dessa stora, vackra och nyttiga, företag, så
fordrar jag i Nationens namn, att först måtte
göras afseende å det högst nödvändiga,
som är Statens Tjenstemäns säkra utkomst,
då jag i Arnmens namn kräfver, att genom
Statens biträde dess Befäl genast måtte ryckas
ur det armod och betryck, hvaruti förra
tiders stiftelser bringat det.
Det är på dessa grunder jag anser icke
allenast billigt, men fullkomligen rättvist,
och vågar föreslå: alt det löneanslag, som
ämnas Armeens Befäl, måtte utgå af ordinarie
eller extraordinarie intrader, framför
alla de uti efterföljande Hufvudtitlar
92
Den 21 Maji f. m.
äskade anslag, hvilka, om icke annorlunda,
kunde successift utgå af blifvande besparde
eller öfverskottsmedel. Den, som icke
vill gilla denna min fordran, uppmanar jag
att öppet framlägga sina skäl deremot.
Man talar om det gamla Indelningsverket
såsom Sveriges palladium, om dess
helgd, och om dess återförande i dess primitiva
skick.
Man vill påstå, att den sednaste organisationen
af Generalitetet är den egentliga
rubbningen af Indelningsverkets gamla
grunder, och hufvudorsaken till det öfriga
Befälets försämrade lönevilkor; man vill till
och med framvisa ett Generalitet, såsom alldeles
öfverflödigt. Har väl någonsin någon
Regent eller någon Stat skapat, underhållit
eller fört, någon Armee utan Generaler.
Oväntadt och fremmande förekommer
mig ett här gifvit yttrande, ”att efter en
”lång fred det icke är Generalerne, hvilka
■”under freden njutit de stora lönerne, som
”komma att anföra Armeen, utan att det
”alltid blir några af de yngre Öfverstarne
ur hvilken Krigshistoria bar väl Talaren
herntat denna anledning?
Icke ur Carl XII:s, icke ur Fredrik
den Stores; då dessa stora krigare öppnade
sina första och lysande campagner, var
det éfter den längsta fred deras Armeer då
Den 21 Maji f. m.
93
någonsin egt; de ägde båda just då ett
gammalt Generalitet, och hela Europa fick
vidkännas kraften deraf.
Om Svenska Armeen 1773 beröfvades
dess Generalitet, så vädjar jag lill hvarje
Svensk, om detta factum kan gifva stöd
åt Talarens här så oväntade framställning.
Hvarje redlig Svensk skulle visserligen med
mig önska, om det vore möjligt, att Historien
kunde lemna en lucka, eller beslöja
större delen af Svenska vapnens Krigshändelser
under denna för vår krigsära så
litet gynnande tiderymd, till deri tid, då
Svenska Ammen återfick dess Generalitet.
Alt måhända någon ung Öfverste för
alltid missräknat sig på ett pretenteradt Generalsbefäl,
kan aldrig komma att störa den
för alla tider gällande princip, att en Å.rmee
icke kan bestå utan Generaler, och Carl
XI äfven insåg det, då han jemte Indelningsverket
tillika inrättade ett visst antal
Generaler på Stat. Och då jag finner både
enligt nied alla tiders bruk och måhända
ganska förmonligt, att Generalspersoner ega
egna Regemente)'; så hoppas jag, tveremot
den värde Talarens framställning, alt aldrig
Svenska Armeen någonsin måtte komma
alt öppna en campagne under endast
unga Öfverstars Generalsbefäl.
Alt olika tiders krigskonst och stridssätt
förändrar antalet af Befäl, i förhållande till
94
Den 21 Maji f. m.
Trupperne, kan icke nekas; men det är just
derföre, som jag vädjar till mera upplyste
krigsmäns sakkännedom, att, då 8 Generaler
ansågos vara tillräckliga till Carl XI:s
Annee, ett större antal Generaler är nödvändigt
till en nu större Arrrme. Beväringen
kan icke uteslutas från Armeen. Det Generalitet,
som Konung Carl Johan nu till
vår Arnme föreslår, måtte vara det verkliga
erforderliga; och ingen Amme, efter Europas
nuvarande krigssält, kan heller vara
utan en permanent GeneralAdjutant, fast
Napoleons kallades MajorGeneral; äfvensom
FältMarskalkar. Hos Fredrik den Store voro
Schwerin och Keil FältMarskalkar.
Då man talar om Indelnings-verkets
helgd, så tyckes man vilja glömma eller
förtiga, hvad som hufvudsakligen och efter
ett århundrades häfd beklagligen kanske för
äfven kommande tider rubbat dess grundval.
Indragningen af de första Generalernes
Löningsstat på 1720-talet; de första Cavalleriernes
reducering till Infanterier; Regementernes
sönderdelning från en till flere
Corpser; och slutligen hufvudsakligast en
mängd af Regemenlernes boställens bortryckande
från Ar meen. Se der, Indelningsverkets
hufvudslöt, träffad långt före vår
tid; den tid, då snart sagt ingenting var
heligt, icke en gång Statsmachinens grundvalar,
och då ingen gräns fanns för den nya
öfvermaktens nyss till vallade utöfningsrätt.
Den 21 Maji f. m.
9*
Det var ej nog med det onda, som då
skedde, men exemplet gafs åt kommande
Lagstiftare, att än ytterligare fullföl ja samina
reductions- eller plundrings-system på
Armeens område.
Men detta Lief ändå icke nog. Beväringens
tillkomst fordrade ett serskildt Befäl.
Konungen mäste uppsätta ett sådant, utan att
dåvarande Ständer beviljade tillräckligt anslag;
då slutligen äfven det gamla indeldta
Befälet måtte göra än ytterligare uppoffringar
af deras nu återstående afknappade lönetillgångar.
Kan väl af något Lands historia något
enda sådant exempel framvisas.
Då, efter en slutad campagne, någon del
af en större Aimee reducerats, under beräkning
på en längre fred, så bar den reducerade
andelen af Befälet blifvit salt på
en mindre eller half sold; men bar väl något
permanent Befäls aflöning minskats, då
en Aimee ökats, eller då mera tjenstgöring
uppkommit?
Huru skall väl det förklaras, att StatsUtskottet
observerar vid StatsVerkets Inkomstförslag
spanmålen till endast 5 R:dr;
men förbigår belt och hållet denna observation
vid Arméens nu beräknade löneinkomst.
Det är ju klart, att, om en RegementsOfficer
blifvit genom boställs- och lö
-
i
Den ai Maji f. m.
neinkomst påförd alt åtnjuta 5oo tunnor
stian mål å R:dr tunnan, oell denna spanmål
icke skulle uppgå till högre än 5 R:dr,
han då kommer i en mistning af i,25o R:dr;
då deremot om Armeens nuvarande spanrnålsinkomst
förslagsvis upptoges i likhet
med StatsVerkets, syntes visserligen Arméens
behof och det dertill erforderliga anslaget
större, men blefve alltid effectivt mindre,
enär markegången vore högre, och ingen
Tjensteman utsattes för den orättvisa,
att icke alla år komma i åtnjutande af dess
verkliga löneanslag.
Jag begagnar delta tillfälle att vördsamt
föreslå, det StatsVerkets Spanmålsintrad
förslagsvis måtte beräknas å 5p R:dr
tunnan, äfvensom Tjensteniännens.
Men huru skall vidare förklaras, att,
då alla Civile Tjenstemän beviljats pensioner,
efter viss uppnådd ålder, utan något
bestämdt antal af pensionärer på en gång,
hvaribland 24 Landshöfdingar alla 24 kunna
på en gång åtnjuta pension; så faller
det Utskottet in, att endast tillstyrka pension
åt högst 2 Generaler utaf 9?
Rörande Arméens begrafningshjelp, kan
jag icke fatta meningen med, att Utskottet,
pag. 2C)4> tyckes tillstyrka densamma , såsom
ingående uti Arméens PensionsCassa-inrättning,
då Utskottet förut, pag. 24, 25, specifikt
-
Den 21 Maji f. m.
97
cifikt med andra afgifter, upptager densamma
till circa 20,000 R:dr, och då blott helt
kort anser, att dessa afgifter tills vidare
måste fortfara, och då Utskottet på samma
gång tillkännagifver, huruledes Civilstaten
får till dess Pensionslnrättning använda sin
begrafningshjelp.
Jag anhåller pä det högsta, att Armeen
i detta fall måtte ske lika rättvisa; och i
det hela, om Statens Tjenstemän böra anses
såsom Statens barn, fordrar jag, att de,
som ödet bestämt att för Statens försvar
och sjelfständighet uppoffra sina lif, icke
längre måtte såsom stjufbarn behandlas.
Slutligen, vid StatsUtskottets föreslagne
lönereglering för Armeen, hvaruti kan
väl grunden ligga, att generelt alla löner
blifvit nedsatta under Konungens Nådiga
Proposition, oaktadt Utskottet nogsamt kände,
och äfven medgifvit, den uti samma beräkning
för högt upptagna närvarande lönetillgång,
hvarigenom den lön, som, enligt
den Nådiga Propositionen, syntes blifva 3,600
R:dr, icke kunde blifva effectivt mera än
2,35o R:dr o. s. v.
Med afseende å allt detta, vågar jag
vördsammast föreslå: att den Lönetariff, som
Konungens Nådiga Proposition bestämmer,
måtte i dess helhet följas och till alla delar
antagas, samt att, vid utvecklingen af
25 H. 7
98
Den ai Maji f. m.
lönernes serskilda uppskattning och beräkning,
spanmålen förslagsvis upptages lika
med StatsVerkets Intradsspanmål; och slutligen,
att sedan, efter desse gifne grunder,
hela löneregleringen måtte i underdånighet
öfverlemnas till Kgl.Maj:t, att i Nåder Sjelf
öfvertaga verkställigheten, medelst Länsstyrelsens
och Arméebefälets biträde inom
hvarje province; då vid nästkommande Riksdag
Kongl. Maj:t täcktes meddela Rikets
Ständer, hvad Kongl. Maj:t i Nåder beslutat.
Vördsammast anhåller jag om återremiss,
och att dessa mina anmärkningar måtte
få åtfölja.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
kornme kl. \ till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Leijonflychtj Carl Albrecht, uppläste
följande:
De löneförmåner, som Kongl. Maj:t i
Dess Nådiga Proposition föreslagit böra åtfölja
Tjenste befattningarne i Armeen, synas
mig vara så sparsamt tilltagne, att de ej
tåla den afprutning, som StatsUtskottet i
dess Utlåtande projecterat.
Fäster man tillika uppmärksamheten
deruppå, att boställen och persedel-räntor,
hvaruti lönerne egentligen bestå, äro högt
Den 21 Maji f. m.
99
uppskattade, samt att nuvarande myntvärde
fortfar alt vara obestämdt; förefinnes ett
ytterligare skäl, hvarföre lönebeloppet ej
bordt nedsättas under den summa, som Kgl.
Maj:t i Nåder föreslagit.
Då Herr Grefve Brahe, Friherre afNordin,
med flere Talare, så omständligen afhandlat
Armeens angelägenheter, anser jag
mig ej hafva anledning till en större vidlyftighet
i denna sak, utan slutar med att
förklara, det jag förenar mig med deras
åsigter, samt vördsamt begär återremiss af
Utlåtandet.
Herr Dorchimont, Willielm, hade inlemnat
ett Anförande, sorn upplästes, så
lydande:
Vid genomläsandet af StalsUtskottets
Utlåtande finner man, att, vid de upprättade
Stater och Anslag, billigheten fordrat
ökadt anslag af löner, och, i anseende till
ökade göromål, äfven nya Tjenstemän ; samma
rättvisa har ej vederfarits indeldta Arméens
Befäl. Jemför man i6q6 års Stat
med den nu föreslagne, torde det för hvar
och en visa sig, att en mängd indragningar
till Statsverket blifvit gjorde; jag vill blott
nämna:
De till General-FörrådsCassan indragne
löner och indelningar;
7*
! 00
Den 21 Maji f. m.
De afsutne Cavalleriernes Hästhemmans
räntor och Häst-vacancemedel, samt de, enligt
samma Stat, upptagne Generalslöner;
af hvilken anledning SlatsUtskottet tillstyrkt
Rikets Ständer, att lemna anslag för de af
Kongl. Maj:t hegärde g Generaler. Indeldta
Armeen kommer således i framtiden att återfå
Öfverstelönerne, hvilket blifver en ökad
tillgång, då det en gång inträffar; intill dess
blifver 24.165 R:dr 44 ® rst* det enda
anslag StatsUtskottet ansett sig kunna tillstyrka.
Befälets ställning vid ett af de gamla
InfanteriRegementerne af indeldta Armeen
har alltsedan nya organisationen i allmänhet
varit, att sedan de ofvanuppräknade indragningar
blifvit verkställde, skulle i Öfverste,
3 Regementsofficerare, 36 CompagnieOlficerare
, i RegementsQvartermästare
och 3 Adjutanter, summa 44 Officerare och
63 Underofficerare, aflönas med samma anslag,
Carl XI:te lemnade för a Regementsofficerare,
a4 CompagniOflicerare, i RegementsQvartermästare,
summa 27 Officerare
samt 4o Underofficerare. Det enda anslag,
som hittills blifvit lemnadt för det ökade
Befälet, är r,6oo R:dr på hvarje Regemente;
ty de anslagne Rotelönerne äro en minskning
uti Armeens effective styrka, och befinnas
i närvarande ögonblick endast 3:ne
Capitainer och RegementsQvartermästaren.
vara i åtnjutande af de löner 1696 års Stat
Den 21 Maji f. na.
ioi
upptager; alla öfriga, från Öfversten till
yngsta Fändriken, tjena för löner, som varit
bestämda för en lägre grad. Verkan
har ej uteblifvit, och Befälets ställning är
verkligen sådan, att den förtjenar Rikets
Ständers behjertande. Vill man nu, för
sanningens skull, afdraga räntorne å accorderne
och andra afdrag, blifver den egentliga
lönen så ringa, att man ej gör sig ett
begrepp derom, utan att närmare känna
förhållandet.
Detta förhållande har föranledt till Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition, att indelningar
och boställen, med några undantag för hvarje
Regemente, skulle indragas till StatsVerket,
och Armeens Befäl blifva aflöndt contant.
De föreslagne lönerne torde, i jemförelse
med andra Statens Embetsmän, hvilka
icke betalt accorder, ej öfverstiga närvarande
tids fordringar; men det oaktadt
har StatsUtskottet föreslagit nedsättning till
ett belopp af 39,096 R:dr 32 sk., hvilket
jag anser så mycket mindre billigt, som lönerne
icke utgå i contant.
Jag får derföre yrka återremiss, samt
bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
Skulle StatsUtskottet ej kunna frångå
sitt fattade beslut, att indeldta Befälet framdeles
skall upptaga sina löner i natura-persedlar,
yrkar jag återgång af Indelningsver
-
103
Den 2i Maji f. m.
Iset, samt anslag för det tillökade Befälet,
eller 3:dje Bataljon, hvarefter en provisionel
Stat för hvarje Regemente kunde uppgöras,
och anslaget för 3:dje Bataljonen användas
till lemnande af iönerne, så vidt
möjligt är, tili likhet af de belopp, Kongl.
Maj:t föreslagit.
För min del anser jag bibehållandet af
de för RegementsChefen och a:ne Bataljonschefer
vid hvarje Regemente å gamla Staten
anslagne boställen nödvändiga, af orsak,
att desse boställen till en stor del äro bebyggde,
och Boställscassan ej är i tillfälle
att låta uppföra Caractershus å andra boställen,
som för dein kunna blifva anslagne.
Tillgång för de begärde anslag för det
ökade Befälet kan ej saknas, om indeldta
Armeens Befäl återfår några af de indragningar,
som blifvit gjorda sedan 1696 års
Stat, och nu så mycket lättare, som Utskottet
föreslagit löner åt några Generaler.
Om StatsUtskottet, vid omarbetningen
af den del af 3:dje HufvudTiteln, som rörer
indeldta Armeens Befäl, mindre ingick
uti detaljer, skulle arbetet blifva lättare;
Utskottet behöfver endast anslå de bidrag,
StatsVerkets tillgångar medgifva, samt öfverlemna
till Kongl. Maj:ts Nådiga bepröfvande,
att derefter göra elen fördelning Konungen
linner lämplig; ändamålet torde derigenom
säkrare vinnas.
Den 3i Maji f. ra.
IOJ
Likaledes, och då det icke torde kunna
åläggas nuvarande Generaler, Indelningshafvare
af de gamla öfverstelönerne, att
lemna dem och emottaga de nu föreslagna
conlanta Generalslöner, torde det äfven böra
lemnäs till Kongl. Majrls Nådiga godtfinnande,
att bibehålla dem vid de bästa af
de gamla Öfverste-indelningarne, och disponera
beloppet af anslagne Generalslöner till
löneförbättring inom indeldta Armeens Befäl;
och anser jag i öfrigt rättvisa och billighet
fordra, att de från tjensten afgående
Generaler af alla grader blifva berättigade
till pension, vid fyllda 60 års ålder, forsin
öfriga lifstid, efter enahanda grunder, som
för afskedstagande Landshöfdingar äro eller
blifva fastställde.
Anmärkningsvärdt förekommer mig Utskottets
yttrande öfver de af Kongl. Maj:t
begärde s:ne löner åt FältMarskalkar, som
under krig utnämnas; månne här ej varit
tillfälle för StatsUtskottet, att låta Nationens
erkänsla få visa sig, så väl som vid
andra tillfällen, der Kongl. Maj:t ej directe
begärt anslag, men StatsUtskottet af billighet
och rättkänsla funnit behofvet påkalla
en sådan.
Månne det är billigt att bifalla löuer
åt 2:ne FältMarskalkar, som under ett framtida
krig kunna utnämnas, och icke nu länka
på FältMarskalkarne Stedingk och Sandels?
Den 21 Maji f. ra.
Efter den vid StatsUtskottet befintliga
uträkning öfver gamla Öfverstelndelningarne,
utgör den lön, Hans Excellence Stedingk
innehar endast 5,629 R:dr 29 sk. 10 r:st.,
och ehuru den Indelning Hans Excellence
Sandels nu innehar visar ett belopp, öfverstigande
de föreslagne lönerne, torde billigheten
fordra, att StatsUtskottet nu genast
ansloge de 2:ne begärde FällMarskalkslöner,
och öfverlemnade ät FältMarskalkarnes eget
bepröfvande att genast få tillträda dem eller
bibehålla deras indelningar; vid hvilket
sistnämde förhållande Kongl. Maj:t egde
att disponera de anslagne contante lönerne
till Löneförbättring för Indelta Armeens
Befäl.
Slutligen bör jag ej underlåta fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den verkliga fördel, som skulle tillskyndas
Indelta Arméens Befäl, att under
K #
loppet af aflöningsåret kunna qvartaliter förskottsvis
få uppbära deras löner, beräknadt
efter ett faststäldt minimibelopp, hvilket
utan någon risque skulle kunna låta sig göra,
om Regementet lemnades rättighet, att
ifrån närmaste LandtRänteii förskottsvis utbekomma
de för hvarje Qvartal faststälte lönebelopp,
hvilka af RegementsSkrifvarne vid
redogörelseårets utgång med Ränteriet liqviderades,
och kan Ridderskapet och Adeln
bäst bedöma vigten af denna framställning,
då allmänt kändt är, att Indelta Arméens
Den 2i Maji f. m.
Befäl måste vänta nära i5 månader, innan
de få uppbära sine indeldte löner.
Herr von Platen, Achates Carl} hade
inlemnat följande, som upplästes:
Högloflige StatsTJtskottet har tillstyrkt,
att blifvande innehafvare af de g till uppförande
å Stat föreslagne Generalslöner i
penningar må erhålla rättighet att lika med
Landshöfdingar, och i enlighet med hvad
Författningarne om afskedstagande Civile
Embetsmäns pensionerande föreskrifva, vid
65 års ålder efter erhållit afsked, till pensions
åtnjutande för den öfriga lifstiden uppföras
å Allmänna IndragningsStaten; dock
att på en gång ej flere än 2;ne sådane pensioner
bestås.
Denna inskränkning till ett visst antal
pensioner kan af mig ej finnas vara öfverensstämmande
med billighet och rättvisa.
Hos de Generalspersoner, hvilka till ifrågavarande
höga och ansvarsfulla beställningar
på Stat utnämnas, måste förutsättas bepröfvade
och utmärkta förtjenster, och böra derföre
alla dessa Generaler, när de efter en
lång tjenstetid hunnit till den ålder, då
vanligen hälsa och krafter börja aftaga, vara
försäkrade om lika fördelar vid afskedstagande^
så att det ej må bero af slumpen,
att den ena erhåller anständig utkomst
under sina återstående lefnadsår, och den
andra åter blir i saknad af denna utkomst.
Den 21 Maji f. tu.
Utskottet, som funnit en reglering till
förbättrade lönevilkor för en stor del af
indeldta Armeens Befäl vara af behofvet påkallad,
bär i afseende på denna reglerings
verkställande, föreslagit:
Att löneregleringen för bela indeldta
Armeen bör göras generel, så att de bättre
lottade Regementernes indelningar minskas
för att bereda någon tillgång till de
sämre lottades förbättring, samt att, der localen
sådant medgifver, omflyttning af boställen
må ske till vinnande af mera öfverensstämmelse
emellan deras godhet oell motsvarande
grader; och har Utskottet derjemte
tillstyrkt Rikets Ständers bifall till livad
Kongl. Majrt i Nåder föreslagit, angående
det vissa af Befälet må fortfarande vara
försedda med boställen, men ehuru Utskottet
medgifver olämpligheten deraf, att Subalterner
och de till vissa stationer ej inskränkte
Tjenstemän vid indeldte Regementerne
till eget bruk erhålla boställen; hemställer
Utskottet likväl, att äfven desse, der
tillgången sådant medgifver, må på lön få
sig anviste vissa andelar af Boställsarrenden,
att i lika ordning med annan löneinkomst
tillträdas.
En närmare och bestämdare utveckling
af denna sednare Utskottets hemställan
hade varit önsklig. Väl torde kunna
förmodas, att Utskottet afser, det ifrågava
-
Den ai Maji f. m.
107
rande boställen äfven framgent skola utarrenderas
för Indelningshafvarnes räkning, i
likhet med hvad hittills egt rum, men de
med skäl öfverklagade och af erfarenheten
vitsordade ofta inträffade högst menliga följder
af desse utarrenderingar ej mindre för
boställena, än äfven för Indelningshafvarne,
påkalla andra och sådane åtgärders vidtagande
, hvarigenom Indelningshafvarnes
rätt till erhållande af de till deras tarfliga
utkomst anslagna lönevilkor blir bättre tryggad,
än hvad förhållandet hittills i detta afseende
varit, och hvarigenom derjemte boställenas
vanhäfd och förfall må förekommas.
Instämmande med Utskottet deruti,
att inga andra boställen må till eget bruk
tilldelas åt Befälet än de, som kunna användas
lill bostäder och såsom sådane äro
föreslagne att bibehållas, anser jag de öfverblifvande
böra till StatsVerket indragas,
att på längre tid för dess räkning utarrenderas
emot det alt StatsVerket till Regementerne
ansvarar och godtgör beloppet af
de arrenden, som erhållas. Endast härigenom
synes mig kunna gå i verkställighet,
hvad Utskottet föreslagit, alt vissa andelar
af Boställsarrenden må på lön blifva anviste,
att i lika ordning med annan löneinkomst
tillträdas.
Utskottet, som uti en närmare pröfning
af den gjorde Boställsuppskattningen
ej kunnat ingå, har likväl dervid anmärkt.
Den 21 Maji f. m.
att den så väl derunder som under indeldte
lönerne ingående Spanmålen, efter medium
af de näst före år 1827 förflutne 10
årens Markegångar, är upptagen till ett liögt
värde af 7 å 8 R:dr Tunnan, hvadan Utskottet
efter en sådan högre beräkning lämpat
beloppen af de blifvande lönerne, hvilka
äfven med iakttagande af detta förhållande
Utskottet ansett kunna i allmänhet
för det högre Befälet och i synnerhet vid
Skånska InfanteriRegementerne, der några
accorder ej ega rum, blifva mindre än hvad
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit, uppgående
de nedsättningar, som Utskottet således trott *
sig böra föreslå, vid Cavalleriet, till en sammanräknad
summa af . R;dr 12,870: —
och vid Infanteriet sammanräknade
till . . „ 26,226: 32.
Summa R:dr 3g,og6: 32.
Då Utskottet funnit, att den under lönerne
och Boställsafkastningarne ingående
Spanmål är beräknad till ett högt värde
af 7 a 8 R:dr Tunnan, således 1 å 2 R:dr
högre per Tunna, än hvartill den Spanmål,
som är inbegripen under de från Statsverket
utgående contante löner till Civilstaten
och värfvade MilitärCorpser, dem beräknas,
så synes Utskottet, som uti ett annat
dess Betänkande N:o 124, pag. 17 yttrat,
att man icke saknar anledning till den
förmodan,att Spanmålsprisen hädanefter snällare
falla än stiga, äfven snarare haft skä
-
»
Den ai Maji f. m.
lig anledning att godkänna om icke förhöja
de af Kongl. Maj:t Nådigst föreslagne lönebeloppen,
än att föreslå deras nedsättning.
Kronotionde och Afrad ingå till en betydlig
del uti de indeldta lönerne, och oftast
utgör Boställsafkastningen halfva löneinkomsten
och derutöfver; en icke ringa
minskning uti de föreslagne lönebeloppen
tillkommer således redan deraf, att Spanmålen
under lönerne i år af endast medelmåttig
äring ej kan förvandlas till penningar,
efter det högre värde, hvartill densamma
blifvit uppskattad, efter medelmnrkegången
för io år från 18(7 till och med
1826, en minskning, som öfverhufvud vid
alla de löner, hvilkas innehafvare fortfarande
komma att vara försedda med boställen,
säkerligen ej kan beräknas till mindre
än 10 till 12 procent af lönernes nominella
belopp till aflöningsstaten, hvilken
minskning alltså utgör en verklig nedsättning
af detta lönernes nominella belopp,
som valej ytterligare af Utskottet bordt förminskas,
helst de för hvarje grad af Kongl.
Maj:t Nådigst föreslagne löner, sedan alla
mångfaldiga afdrag af Ränta för Tjensteaccordet,
Bevillning, Centonalafgift till PensionsCassan,
Uppbördsprovision m. m., jemte
andra i och för tjensten nödvänige utgifter
derifrån afgått, ej lemna större behållning
än hvad som kan fordras till tarflig
utkomst.
I IO
Den ai Maji f. m.
Efter de af Utskottet föreslagne nedsatte
AflöningsStater skulle summan af indeldta
Armeens löner blifva R:dr i,o36,5i6: 32.
Sedan till utgörande af desse R:dr
i,o36,5i6: 32. blifvit använde Armeens indeldta
löner i hemmansräntor och Kronotionde,
samt boställens behållna afkastning
uppgående (de af Generalitetet ännu innehafvande
Öfverste-Indelningar häruti inberäknade)
till .... R:dr 868,8go:4i* 8.
samt hvad å Stat är anslagit
i contant för Skånska
Infanteri-Regementerlie,
till SecondBefäls och
BataljonsLäkares aflöning i43,45p: 43. io.
Summa R:dr i,oi2,35o: 37. 6.
brister R:dr 24>,65:42* 6.
Hvilka medel Utskottet hemställer må å 3:dje
HufvudTiteln blifva uppförde till Kongl.
Maj:ts Nådiga disposition med öfverlemnande
till Kongl. Maj:t att successive, och i
den raon genom blifvande vacancer tillgångar
kunna vinnas, lönerégleringen låta verkställa
på sätt kan pröfvas lämpligt.
Från Artneens förenämnde tillgångar
lära sådane dock för närvarande böra afdragas,
hvilka först framgent, såsom beroende
på innehafvarnes inträffande afgång
blifva disponible för löneregleringen, och
hvilka för nämnde ändamål alltså till större
delen ej kunna påräknas förrän efter en
Den ai Maji f. m.
oviss, måhända längre, tids förlopp af io
till 20 år.
Dessa tillgångar äro:
1:0 De Öfverste-Indelningar, som ännu innehafvas
af Generalitelet, uppgående till
sammanräknadt belopp af . R:dr gg,2ZZ.
2:0 Hvad vissa bättre lönade Regementers
Indelningar m. m. öfverskjuta
de för dem föreslagne
nya AflöningsStater, uppgående
vid 3 Cavalleri-och 4 InfanteriRegementer
och Corpser sammanräknadt
till omkring . . . R:dr 3Q,5oo.
eller tillsammans R:dr 128,783.
Med hvilken summa den af Utskottet uppgifne
brist af R:dr 24,i65: 42• 6. finnes vara
förökt, intill dess förenämnde tillgångar
blifva disponible, och uppgår bristen alltså
för närvarande till nära 153,000 R:dr.
Tydligt visar sig häraf, att den åsyftade
och af beliofvet högeligen påkallade
förbättringen uti lönevilkoren för en stor
del af Befälets personal vid indeldta Armeen
endast i ringa nion kan verkställas
roed det af Utskottet härföre tillstyrkte
anslag af 24,000 R:dr; äfvensom att om Utskottets
förslag antages, att löneregleringen
bör ske successive i den mon genom blifvande
vacancer tillgångar vinnas, den orättvisa
skall inträffa emot det nu tjenande Be
-
lia
Den ai Maji f. m.
fälet, att, under det en stor del af de nuvarande
lönernes otillräcklighet medgifves,
de dermed försedde likväl ej komma i åtnjutande
af den derutinnan nödig befunne
rättelse och förbättring, som först kan till—
godokomma deras efterträdare; ett förhållande
som ingalunda inträffar med löneförbättringarne
för Civilstaten och för öfrige
MilitärCorpser, som ej tillhöra denindeldta
Arméen, hvilka blifvit föreslagne att
verkställas på en gång, och ej successive.
Då Utskottet till antagande af Rikets
Ständer ej ansett sig kunna tillstyrka de
grunder, hvilka af Kongl. Maj:t blifvit föreslagne
för löneregleringens tillvägabringande,
icke successive, men på en gång,
så synes billighet och rättvisa fordra, att,
till detta ändamåls ernående, den af Utskottet
för löneregleringen tillstyrkte summa
af R:dr 24,i65: 6. varder föröktmed
ett temporärt anslag, utgörande skillnaden
emellan förenämnde summa och den verkliga
brist, som vid större delen af Regementer
och Corpser, efter afdrag af för
närvarande af dem innehafvande tillgångar
uti Hemmansräntor, Kronotionde, Boställs-afkastningar
och Statsanslag, förefinnas
till erhållande af de lönevilkor, som
genom nya AflöningsStalerne blifva fastställdte,
hvilket anslag årligen lomme att
förminskas i den mon påräknade tillgångar,
ge
-
Den a i Maji f, m.
n3
genom Öfverste-Indelningarnes återgång till
Regementerne och öfverflyttande af inkomster
från bättre till sämre lönade Regementer,
blifva disponible vid inträffande vacancer.
Jag anhåller vördsamt, att Utlåtandet
blir till Utskottet återremitteradt, och att
dessa mina anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Herr Liljenstolpe> Carl Otto, uppläste
följande:
Vid StatsUtskoltets Utlåtande N:o i32
angående regleringen af utgifterna under
RiksStatens 3:dje HufvudTitel får jag vördsamt
afgifva följande anmärkningar.
Redan Vid sisth Riksdag hafva Rikets
Ständer insett behofvet af en lönereglering
för indeldta Arlne'en, och Uti Skrifvelsen af
den 2g Julii 1823 deras underdåniga önskan
i det hänseendet till Kongl. Maj:t framburit.
Detta har föranledt till de Utredningar
och calculer i ämnet, som, jemte
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, nu blifvit
StatsUtskottet meddeldte, och hvarigenom
tydligen visas, det närvarande svåra
förhållandet med indeldta Armeens aflöning,
då somlige löner kunna anses öfverflödige,
men de mesta högst knappa; och derföre
har StatsUtskottet rättvisligen börjat med
25 II. 8
Den 3i Maji f. m.
den förklaring vid iorde punkten (sid. 178)
indeldta Armeens Befäl: 4tt en reglering
till förbättrade lönevilkor för en stor del
af Befälets personal vore af behofvet påkallad.
— Då således behofvet af löneförbättringar
för indeldta Armeen är gifvet,
är det äfven öfverflödigt att vidare ingå uti
bevisning derom, ehuru den, som nära ser
och deltager uti nöden, lifligen intages, och
känner vigten af utgången med ifrågavarande
lönereglering, samt tycker sig svårligen
kunna tala och handla tillfyllest för ändamålet.
Till en början får jag fästa uppmärksamheten
på de betydliga summor, som
StatsYerket, tid efter annan, tillegnat sig af
Indelningsverket, och hvilka för närvarande,
hörande till Statens ordinarie inkomster,
bestå uti: Hästvacance-spannemål, och flere
slag af Vacance-och Rotefrihets-afgifter,
utgörande årligen, efter beräknadt pris å 5
R:dr per tunna, i63,8oo R:dr. Dessutom
ingå till StatsVerket flere boställen och räntor,
som från indeldta Regementer och
Corpser, synnerligen från de, som blifvit
från Cavallen till Infanteri förvandlade,
finnas indragna, och äro bland Statens ordinarie
räntor upptagne, dels äfven till GeneralFörrådsCassan
samt allmänna BoställsCassan,
äfvensom afgifter till Krigsmansliuset,
och hvarmed allt nödige utgifter bestridas,
utan kostnad för StatsVerket, hvil
-
Den a t Maji f. ro.
let det i annat förhållande tillkom. Vid
IndelningsVerkets början åtnjöto Generalenie
penningelöner af Staten, sorn äfven
blifvit indragne, och vid hvarje Corps reduction
från Cavalleri till Infanteri (hvarigenom
Statens intrader blifvit ökade) har
äfven, med hänseende till det mindre lönebelopp,
som ett InfanteriBefäl bör tillkomma
mot det som håller hästar, desse afsuttne
Corpsers Befäl, i jemförelse med andra
InfanteriRegementer, kommit uti knappare
lönevilkor. Och det som sluteligen
liufvudsakligast har ingripit uti indeldta Befälets
löner, var sättet hvarpå, vid Beväringsmanskapets
tillkomst, tredje Bataljonens
Befäl vid hvarje indeldt InfanteriRegemente,
jemte något ökadt Befäl för samma behof
vid serskildta Corpser, organiserades.—•
Detta skedde, som hvar man känner, nästan
helt och hållet på indeldta InfanteriBefälets
bekostnad, genom uppflyttniilgen
af lönerna från en lägre grad till den högre,
och slutligen till Underofficers aflöning
med N:r. — Staten bestod endast härtill
några få penningelöner.
På detta sätt har indeldta Armeens Befäl
kommit uti närvarande ganska svåra löneförhållande,
hvarjemte den för fäderneslandet
nu i många år åtnjutna fred verkar
i motsatt förhållande på Befälets affärer,
mot på landets eller StatsCassans. — Det
8*
Den ai Maji f. m.
är nu kommit sä långt, att nödvändigheten
fordrar, det man icke allenast skall tänka
och skrifva förslager till indeldta Armeens
lönereglering, utan i verkligheten handla
till det trängande behofvets afhjelpande.
Kongl. Maj:t, som, upphöjd och opartisk,
tillhörer hvarje medborgare och medborgareklass
i samhället, har otvifvelaktigt, med hela
dess landsfaderliga hjertelag , omfattat ifrågavarande
lönereglering och dervid noga beräknat
det minsta, hvarmed man kunde vara
belåten, för att i möjligaste målto skona
Staten för alltför betungande anslag. Uti
öfverensstämmelse härmed har Kongl. Maj:t
öfverlemnat Nådig Proposition och Förslag
till Armeens lönereglering, hvarmed en Statens
Tjenstemanna-personal, af icke mindre
än nära 44°° personer, skulle, genom ett
årligt tillskott af 98,000 R:dr, vinna nödig
bergning. —- Möjligheten att kunna tillvägabringa
detta stora resultat, med denna jemförelsevis
ringa summa, uppkommer genom
den uti det nådiga förslaget ingående beräkningen
af en jemkning eller öfverflytt—
ning af inkomster från den bättre till den
sämre lottade. För att på en gång kunna
sådant verkställa, måste ersättning tilldelas
dera, som för det närvarande njuta högre
löneförmoner, än för graden föreslagne äro,
och hvarföre den Kongl. Propositionen framställer
det oundgängliga behofvet, att utvägar
härtill måste af Rikets Ständer bere
-
Den 21 Maji f. m.
117
das, sora dock endast till en tid komma
att behöfvas.
Yid regleringen af det högre Befälet
inom Armeen har Kongl. Majit, för en nödig
minskning i utgifterna, reducerat antalet
af Generals-löner, ifrån 24 tilip, deraf
endast 7 egentligen tillhöra linietroupperne.
De af Generalerne nu innehafvande
indeldta Öfverste-löner äro af Kongl.
Majit beräknade, att till Regementerne återgå,
och lemna tillgång för löneregleringen,
hvarföre nya penningelöner i nåder föreslås
till den nya GeneralitetsStaten. Äfven
har Kongl. Majit uti Dess Nådiga Proposition
fästat uppmärksamhet på nödvändigheten,
att bereda utväg för Generalspersoner,
att, vid tilltagande ålder, försäkra
sig om anständig utkomst, utan att för
detta ändamål behöfva qvarstå i tjenst, äfven,
då hälsa och krafter börja aftaga; och
derföre har såsom tjenligaste utvägen i Nåder
blifvit föreslagit, att innehafvarne af
de 9 på Stat föreslagne Generals-lönerne
måtte erhålla rättighet, att med bibehållande
af lönen eller undfående af pension, svarande
emot hvad för Landshöfdingar finnes stadgadt,
på allmänna IndragningsStaten blifva
öfverflyttade, i likhet med hvad redan för
bela Civilstaten är vidtagit. Detta Nådiga
förslag förekommer mig, äfvensom hvad
föröfrigt Nådigst blifvit framställdt, till alla
delar billigt, i synnerhet då man håg
-
Den 2f Maji f. na.
kommer de bidrag, hvilka Staten hittills lemnat
för pensionering af Armeens Befäl, sora
består uti tre-femtedelar af Krigsmanshusets
gamla inkomster, svarande emot hvad
som utbetaltes till Underofficerare och Betjente
med deras vederlikar, innan Armeens
PensionsCassa öfvertog samma skyldigheter;
och således har Staten hittills icke lemnat
något till Officerares pensionering.
Då nu uti korrt sammandrag blifvit
framställdt förhållandet med Befälets vid
indeldta Armeen aflöningsbehof, jemte innehållet
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om hvad som fordras för behofvens
afhjelpande, öfvergår jag till granskningen
af Högloft. StatsUtskottets Utlåtande, för att
efterse, huruvida det motsvarar Utskottets
yttrade öfvertygelse, alt löneregleringen för
Arméen är af behofvet påkallad, äfvensom,
om hvad deruti Rikets Ständer föreslås är
för ändamålet tillfyllestgörande. Häremot
torde följande få anmärkas:
1:0 Utom det oformliga, att å en högre
lön afdraga och på en lägre ända
till har Högloft. StatsUtskottet i allmänhet
utöfvat en nedsättningsrätt å de i Nåder
föreslagne lönerne, som jag för min del
icke kan finna vara hvarken rättsenlig eller
billig; ty då man jeinförer hvad som
nu för tiden fordras, för att någorlunda
kunna lefva å motsvarande plats i samhället,
kan jag för ingen del medgifva, att de
Den 11 Maji f. i».
u9
na i Nåder föreslagne lönebelopp tåla den
minsta nedsättning. Den, som opartiskt gifver
sitt omdöme, kan icke undgå alt häruti
instämma med mig.
2:0 Vid den för Generalerne i Nåder
föreslagne nya Stat, erkänner Utskottet sig
så mycket hellre instämma uti hvad Kongl.
Majit i Nåder framställt, sorn å 1696 års
RiksStat finnas, för lika många Generaler,
som nu äro i fråga, penningelöner uppförde.
Men vid frågan, att desse Statens Emhetsmän
skulle komma i åtnjutande af samma
pensionsrätt, som är Civilstaten lemnad,
gör Utskottet den obilliga skillnad, alt, då
för Civilstaten denna pensionsrätt icke är
inskränkt inom vissa rum, för Herrar Generaler
endast 2ine sådane pensioner på en
gång skola få utgå.
3:o Höglofl. Utskottet har (sid. 181)
tillkännagifvit, att vid Armeens så väl räntor
som boställen, hvilka blifvit uti spannemål
beräknade, är tunnan upptagen till
ett högt värde af 7 å 8 R:dr. Och när för
en säker beräkning, Högloft. StatsUtskottet,
vid StatsVerkets inkomster, icke ansett sig
kunna upptaga priset å tunnan spannemål
till högre än 5 Ridt, borde häraf följt, om
samma benägenhet att akta sig för att endast
å papperet få en högre summa, änden
verkliga, blifvit iakttagen, att priset å spannemålen
uti Armeens löneberäkning icke
Den 21 Maji f. ra.
blifvit högre upptagit, än hvad som för
StatsYerket blifvit calculeradt, Från StatsCassan
skulle derföre icke komma all utgå
mera, än det föreskrifna lönebeloppet; men
löningstagaren blef derigenom rättvisligen
skyddad för att icke komma i saknad af
hvad honom tillhörde,
För att fylla dessa behof och fordringar,
har Höglofl. StatsUtskottet endast föreslagit
a4,i65 R:dr 42 sk. 6 rst.; emedan,
i enlighet med den framställning, som af
Utskottet blifvit gjord för anslagen till de
nya Generalslönerne, fördelen för indeldta
Armeens lönereglering blifver ganska aflägsen,
och således icke att beräkna förafhjelpandet
af det närvarande trängande behofvet.
Dessutom är det endast de 6 FördelningsGeneralernes
för närvarande egande indeldta
löner, som med tiden skulle komma
Armeens lönereglering till godo. De 3:ne
öfrige Gerteralslönerne bestå för närvarande
uti contant, och blifva således icke något
nytt anslag inom HufvudTiteln, utan endast
en öfverflyttning från en Stat till en
annan. Desse 24,000 R:dr vinner Staten,
genom den af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagne
besparing å anslaget till Lifmunderingen
för indeldta Infanteriet. Då Utskottet,
genom lönernas nedsättning, trott,
att denna summa skulle blifva tillräcklig,
kan man komma på den beklagliga förmodan,
att Höglofl. StatsUtskottet icke ämnat
Den ai Maji f. ra.
131
indeldta Armeen mera till löneförbättringar,
än hvad som hädanefter kan besparas
på soldatens beklädnad. För min del känner
jag lifligen en ganska smärtsam känsla
deraf att veta, det de anslag, som med öfvertygande
skäl fordras till förbättring af
Befälets löner, tagas genom en inskränkning
af soldatens beklädnad, hvilken är så påtaglig,
att soldaten sjelf icke skall kunna
undgå alt få kännedom om detta förhållande.
På grund häraf, och med stod å Rikets
Ständers vid sistlidne Riksdag i ämnet
gjorde underdåniga hemställan, som föranledt
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och
förslag till ny lönereglering för Armeen,
yrkar jag, under uttalande af Armeens sak,
och med den rätt Representanten tillkommer,
att, efter den återremiss, som jag nu
å ifrågavarande Utlåtande begär, och hoppas
bifalles, till följe af gjorde anmärkningar,
Höglofl. StatsUtskottet så uppgör Statsregleringen,
att fulla tillgångar lemnäs för:
1:0 Å ordinarie Stat, för hela beloppet
af hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innehåller för Armeens lönereglering.
2:0 Å IndragningsStat, för hvad som
kan erfordras för att denna i Nåder föreslagna
lönereglering må komma Armeen
på en gång, samt med nästa års början,
till godo.
122
Den 21 Maji f. m.
3:o Att, vid beräkning af inkomsten
för Arméens räntor och boställen, priset å
tunnan spanmål blifver rättadt till 5 R:dr
och tillgångarne derefter beräknade; och
4:o Att Herrar Generalers pensionsrätt
måtte blifva i fullkomlig likhet med CivilStatens,
utan att vara inskränkt inom föreskrifne
rum.
När Statens tjenst fordrar Embetsman,
är det, efter min tanka, i första rummet
Statens skyldighet, att, i mån afbehofven,
lemna desse Embetsman tillräckliga löner
att lefva af. Detta bör derföre, i bredd
med Landets försvar, först regleras. Och
om tillgångarne för serskilda stora företag
inom Landet derigenom skulle blifva anticiperade
för en längre tid af kommande år,
så kan, efter mitt begrepp, ingen derom
säga eller tänka annat, än att ett sådant
förhållande är rättvist. Således kan den
förklaring icke här blifva gällande, att Statens
tillgångar nu icke medgifva hela beloppet
för Ärméens lönereglering; utan är
man (som Utskottet förklarat) öfverens derom,
att lönereglering för Arméen är af beliofvet
påkallad, bör fulla beloppet af hvad
dertill fordras icke kunna med grundade
skäl vägras. Dessutom hafva Rikets Ständer,
sedan Höglofl. StatsUtskottets beslut uti
ifrågavarande Utlåtande fattades, öfverenskommit,
att en ökad beräkning uti Statens
Den 21 Maji f. m.
n3
inkomster kan göras å Sjötullsmedlen till
100,000 R:dr, hvilket gifver en god tillgång
för ökade anslag, der de af behofvet påkallas.
Sedan nu de generela anmärkningarne
vid Utlåtandet och öfver ämnet blifvit afgifne,
anser jag mig lika pligtig, att äfven
vid detalje-förhållanderne göra några, efter
mintanka, lika grundade anmärkningar, under
vördsam anhållan, att Höglofl. StatsUtskottet
äfven deråt behagade lemna en
tillbörlig uppmärksamhet.
Uti den föreslagne nya Staten för de
i Ammen varande a:ne Grenadierbataljoner
förekommer, att Chefens lön blifvit nedsatt
med och Majorens lön, utan någon likhet
eller princip, blifvit från hvad Kongl.
Maj:t Nådigst föreslagit afprutad. Och på
det hela har StatsUtskottet nedsatt den i
Nåder föreslagne Staten för hvardera af desse
bataljoner med i,5o6 R:dr 32 sk., då endast
i,oo3 R:dr 16 sk. blifvit hvarje helt
Regemente frånkände. Det torde härvid böra
liågkommas, att BataljonsStaten för ett helt
Regemente, fördeldt i a:ne serskilda oberoende
Corpser, som, genom deras frånskilda
läge, icke kunna sammanslås, utan måste
hafva 2:ne Chefsskap, 2:ne förste Majorsbefattningar,
samt flere andra Tjenstemän,
lika med ett helt Regemente, såsom RegementsQvartermästare,
Regements- ocli^Ba
-
124
Den 21 Maji f. in.
taljons-Läkare , Regements-Auditör, Regements-Pastor,
Regements-Skrifvare , Regements-Trumslagare
och Regements-Väbel,
nödvändigt skall, om rättsprincip följes,
blifva dyrare, än hvad hälften af ett Regemente
kostar; men sora rättelse till största
delen häruti vinnes, då anslagen blifva (sorn
jag hoppas) i enlighet med Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, så återstår för mig nu endast,
alt till större delen förnya min förut
afgifne vördsamma anhållan, att, enär Grenadierbataljonerne
hvardera beslå af4Compagnier
gammal stam och 2 Compagnier
Beväring, eller hälften af ett InfanteriRegemente,
Befälet vid Grenadierbataljonerne
äfven måtte i den nya Staten i förhållande
dertill uppföras, som vill säga, ökas med
livad som nu saknas å hvarje bataljon, nemligen:
2:ne Capitener, å 600 R:dr hvardera;
1 BataljonsAdjutant och 5 Compagnie-UnderOfficerare.
Behofvet af detta Befäl är så
gifvet, att dertill icke beböfves bevisning,
alldenstund samma antal Befäl är funnet
nödigt vid Regementerne. Dock, hvad det
minskade antalet af Underofficerare vidkommer,
anser jag saken så vigtig, att jag trott
mig böra visa omöjligheten af att dermed
blifva belåten. Den nya Staten upptager
för hvarje Grenadierbataljon i/j Underofficerare,
och Reglementet föreskrifver bestämdt
såsom nödvändigt, att för en serskild
Infanteri-bataljon fordras": 1' Rege
mentsväbel;
1 BataljonsAdjutant och 3:ue
Den 11 Maji f. m.
Fanjunkare för Fan-plutonen. Vid Smålands
Kongl. Grenadierbataljon borttager
dess Jägaredivision 4 Underofficerare, och
för exercisen af hvarje 100 man Beväringsmanskap
och recruter erfordras 4 Underofficerare.
Om icke rättelse vinnes uti den
i Utskottets Utlåtande föreslagne nya Löningsstaten,
skulle vid de tillfällen, då Bataljonen
är commenderad, eller Compagnierne
af gamla stammen äro under marche
och Bevärings- samt Recrutmöten påstå, oberäknadt
andra commenderingar eller sjukdom,
ingen tillgång på Underofficerare finnas,
hvarken för Bataljonen eller för dess
Recrutcompagnie, som året efter Generalmönstring
har bestått af öfver 6o man,
och fordrar således minst 3:ne Underofficerare.
Herr af Wetterstedt, Erik, anförde
skriftligen:
I anledning af StatsUtskottets Utlåtande
N:o i32 får jag vördsamt anföra.
Då Tabellen Litt. B. endast medgifver
uti löneanslag för Grenadier-Bataljonerne
samfäldt 35,760 R:dr, anser jag ett missförhållande
i jemförelse med Regementerne
i allmänhet derigenom uppkomma, som uppgår
lill en summa af 1610 R:dr. — GrenadierBataljonerne,
som hvardera ega 4 Compagnier
gammal Stam, och 2:ne Compagnier
Beväringsmanskap uti årlig exercise.
126
Den 21 Maji f. m.
och således tillsammans kunna uppställa en
lika styrka med hvilket Regemente som
hälst, borde ej vederfaras denna för dem
menliga åtskillnad. — Genom deras afsöndrade
läge ifrån hvarandra har 2me Chefskap,
2:ne MajorsExpeditioner, arne RegementsQvartermästare,
2:ne RegementsTrumslagare,
2:ne RegementsVäblar och nära ett
dubbelt antal Civile och Ecclesiastik-Tjenstemän
uppkommit, sorn, utöfver ett vanligt
Regemente, fordra ett större Statsanslag
och ej mindre, som Utskottet har förmenat.
Beträffande LifRegementsBrigadens Grenadiercorps
får jag endast omnämna, att,
oberäknadt Civile och Ecclesiastik-Tjenstemän,
åtnjuta Staben och CompagniBefälet
för närvarande 17,759 Rrdr 44 st. 3 rrst.
uti årligt Statsanslag, det mesta i contant.
Kongl. Propositionen föreslår i stället
16,640 Rrdr och StatsUtskottet i5,?.3oRdr;
uti ena fallet gör förlusten 1119 Rrdr 44
sk. 3 rrst., och uti det andra 2,529 Rrdr
44 sk. 3 rrst.; men då i betraktande tages,
att Chefs-lönen nedsättes till 1000 Rrdr under
en annan sådan lön, Majors-lönen på
samma sätt till 5oo Rrdr, och att BataljonsAdjutanter,
2:ne SecundCapitainer och 5
Underofficerare alldeles saknas bland den
erforderliga personalen för ett halft Regemente,
tyckes mig som hushållningen här
Den ar Maji f. ra.
ia7
liar sträckt sig nog långt på tjenstbarlietens
bekostnad, hälst för en Corps, hvarest den
försvåras så mycket, genom dess läge i 3:ne
serskildta Län.
Uppå dessa skäl får jag vördsamt anhålla,
att så väl Chefs- som Majors-Iönen
måtte få uppflyttas och återföras till samma
belopp, som andra Regementens Chefsoch
Förste Majors löner, och alt tillökning
uti den af mig uppgifne saknade personalen
göres, i hvilket sednare fall nödigt vore,
att Rikets Högloft. Ständer i önskningsväg
ingingo till Kongl. Maj:t med en underdånig
hemställan härom, hvarföre jag äfven
anhåller om återremiss, med begäran att
få vidfoga de upplysande uträkningar, som
dervid torde behöfvas.
Skulle detta mitt anförande ej vinna
framgång, anhåller jag, att GrenadierCorpsen
får fortfara i orubbad besittning af gamla
Staten, hvilken är densamma som Konung
och Ständer år 1816 utfärdat.
Den 21 Maji f. m.
Gamla Staten för Kongl. Lif Regementets
Grenadiercorps med derå i Lönerne ingående
spanneniålj efter 10 års Riksmarkegängspriser
ä y Rulr 16 sk. 1\ r. B:co
för tunnan.
Banco.
RegementsOffi cerare ;
K: dr
sk
r
1 SecundChcf
I Förste Major, utom contant lön
1000 R:dr jemte spanncmåls-för-  höjning, åtnjuter afkastningen
af ett boställe utöfver Jorde-  BoksRäntan, uppgående till 36
tunnor Säd
2i33
i444
26
_9
_7
3577
35
7
StabsOffi cerare.-
1 RegementsQvartermästare . . .
1 RegementsAdjutant
,
666
3go
37
3
—
io56
4o
_
CompagnieOffi cerare .-
a Capitainer å 880: 6.
2 StabsCapitainer . . . å 640: 3.
4 Förste Lieutenanter . å 3go: 3.
4 Andre dito . å 326: 34-
2 Fändrikar ä 276: 34-
a StabsFändrikar . . . å ai3: 17.
1760
12S0
i56o
i3o6
553
4a6
12
6
12
4o
20
34
1 1 II II 1
68S7
28
Underofficerare af alla
Grader :
4 Fältväblar å 208:, 7 af Indrag-  ne Nummer 3ao R:dr af Stats»
Verket
8 Sergeanter å >4®^ 7 af dito
240 R:dr af dito
8 Förare å 128:, 7 af dito 160 R:dr
af dito
4 Fourirer å xoo:, af dito 4oo R:dr
5ia
944
864
2
4
4
4
8
8
2320
11
8
Transport|1384a | 1913
¥
Lönings-Stat för Befälet och Militaire Tjenstemän viel Kongl. Lif-Regcments Brigadens Grcnadier-Corps, enligt:
E.egements
Officerare.
R:dr. sk. r.
Sta. 'S
Officerare.
& R:dr. sk.
Compagnie
Officerare.
R:dr. sk. r.
Kongl. Propositionen .
Stats-Utskottets Förslag,
Gamla Staten
Under-Officerare
af alla Grader.
R:dr
Öfver-Tim merman
Spel och Trumslagare.
► 111 =
a R:dr. sk. r. 3
» I Ib
3a
Bevä
rings
handt
-
Corporal er.
>1 i I 1=
s 'R:dr. sk. r. j 3
5
2 2 20 ÖOO
20
sorn
IÖkar med ....
Minskar d:o ....
fökar d:o . . .
Minskar d.*o . . .
— 248 44 8 — 3i6 24  365 36  —
— ‘7
— 22 12 5 — 243 8
3i2 20 —
10
10
— 11 8 12 8 2450 41
— 20
600
20
11 8 12 8 2507 25 1 600 —
Summa.
R:dr.
44
1119
i 2529
— 27
— 27
Kongl. Propositionen oKp Stats-Utskottets Förslag, jemförde med dem, som äro uppgjorda för Regementerne i Allmänl
Kongl. Propositionen för halft Regemente
SlatsUtskottets Förslag för d:o d:o
fökar med . .
[Minskar d:o . .
(Ökar d:o .
. ' ■
Den 21 Maji f. m.
Transport
Öfver Timmer man j Spel och
Trumslagare c
j ÖfverTimmerman
1 MusiqueDirecteur, 20 Pipare
och 12 Trumslagare, aflönas
utom 8 N:r af Indragna Trumpetarc-bostallcn,
som efter 10
års verklig afkastning lemna
per medium
Bevar in g s Tia ndtv erkar e :
l Pistolsmed och 1 Stockmakare
aflönas med en Nummer hvardera
.
Corporaler :
20 Corporaler aflönas utom egen
Num:r från Stats Verket å 3oR:r
3229
24
6ooi—
Banco.
K:dr
i384a
33i7
600
25
Summa R:dr B:co 177^914413
jdnmcirkning. Civil- och EcclesiastiqueStaten upptages
ej här, emedan den aflönas genom afkastningen från
Indelningar, som egas samfält af LifRegementsBrigaden,
utom ioo R;dr tillskott af StatsVcrket för Läkaren och.
ioo R:dr likaledes till Predikanten. UppbördsStatens
personal begagnas gemensamt af alla 3 Corpserne.
Förslag till LöningsStat. för Kongl. LifRegements
Brigadens Grenadiercorps.
Löne
Summa
anslag
Banco.
Re gement sOJfi cerare ;
Il;dr
sk
r.
i Öfverste med Fouragemcdel
och Taffelpenningar
36oo
—
—
i Förste Major
1826
32
—
5426
32
—
25 H.
Transport| 54a6j3a| —
9
i3o
Den 21 Maji f. m.
å 853: iG.
å 600. —
å 4oo. —
a 306: 3a.
å 253: 16.
StabsOfficerare .-  1 RegementsQvartermästare
1 RegementsAdjutant . . .
ComjiagnieOffi cerare.■
4 Capitainer .
2 dito . .
4 Lieutenanter
4 Andre dito .
4 Fändrikar. »
Underofficerare af alla
Grader.'
Bataljons Adjutant
Regementsväbel
Fahnjunkare . . . . å 240.—■■
dito . . å 200.
Sergeanter å 160.
dito  å 80.
Spel.-
1 RegementsTrumsIagare . . . .
5 Fältmusikanter. . . å 80.
8 Hornblåsare .... k 26: 3a. -
R:dr 19,320.
Civile- och Ecclesiastic/ueTjenstemdn.
'
1 RegcmentsLäkare
1 Bataljons dito
1 RegementsAuditeur
1 Regementspastor
1 RegementsSkrifVare
2 Mönsterskrifvare . ä 200
R:dr 2746: 3a.
Löne-
anslag.
Summa
Banco.
R:dr
sk
r.
—
—
5426
32
—
853
16
—
520
—
=
»373
16
—
34i3
16
—
1200
—
—
söoo
—
—
1226
32
—
ioi3
16
8453
»6
—
200
200
—-
—
960
—*
—
4oo
—
—
96°
—
—
480
—
3aoo
—
—
253
16
400
—
—
2l3
16
—
866
32
"
600
253
16
—
4oo
—
—
400
—
—
693
16
—
400
■
2746'
32
—
R:dr
B:co j 22066J 321
—
Anmärkning. För Befälet och Militär-Tjenstcmän finnes
tillgång uti gamla Staten med 17,759 R:dr 44 s^-- 3r-,
sä att tillskottet skulle utgöra i56o R:dr 3 sk. 9 r. För
Civile och Ecclesiastiquie Tjenstemän finnes utom 200 R:dr,
som Doctor och Predikant hälften hvardera af Statsverket
erhåller, uti deras med LifRegementsBrigadens dylike
Tjenstemän gemensamt egande indelningar, i så mycket,
som på GrcnadierCorpsen belöper sig, öfverflödig tillgång.
Den ai Maji f, m.
i3t
Herr Nordenankar, Gustaf, anförde
skriftligen:
Att reglering oell förbättrande af lönerne
för Indeldta Armeens Befäl är af
behofvet högt påkallad, tror jag vara så
allmänt erkändt, att meningarne derom ej
äro delade; men huru och på hvad sätt,
är måhända ej så lätt att bestämma. Jag
för min del gillar fullkomligt de principer,
som legat till grund för StalsUtskottets
Utlåtande, att boställen och löningsräntor
qvarblifva, och sådane, som de nu äro, ingå
i löneberäkningarne, samt att alla Officerare
af samma grader få lika löner, vid hvilket
Regemente som helst; men i utvecklingen
kan jag ej dela Utskottets tankar. De
anslag Utskottet tillstyrkt, äro egentligen
blott att tillöka lönerne vid några af de Norra
Regemenierne; af de öfrige, äro en del bibehållne
ungefär vid hvad de haft förut;
andre deremot skulle få mindre än de nu
hafva, och således gifva ifrån sig. Reglering
kunde delta väl kallas; men åtminstone
ej förbättring af lönerne. Om Rikets
Ständer ville till Indelningen återlemna allt
hvad den är fråntagit, sedan dess första inrättande,
är det mycket säkert att, oaktadt
den ökade personalen af befäl för 3:dje Bataljonen
, skulle visserligen ej något nytt
anslag behöfva?. Det vore måhända en rättsprincip,
men då någon allvarlig fråga der
-
Den 21 Majt f. m.
om förmodligen ej uppstår, kan jag åtminstone
för min del ej undgå att anse de af
Utskottet föreslagne löner i allmänhet vara
för knappa; helst, enligt hvad Utskottet
sjelf antyder pag. 181, den i lönerne
ingående Spanmålen är upptagen och beräknad
till det höga värdet af 7 å 8 R:dr
B:co Tunnan; hvaraf följer, att när, hvilket
nu är fallet, den verkligen ej gäller, eller
är i Markegången upptagen till mer än
5 å 6 R:dr, så får exempelvis Smålands
HusarRegementes Befäl , hvilkas Boställsafkastningar
äro beräknade att uppgå till
5,596 Tunnor Spanmål, öfver 10,000 R:dr
mindre om året, än Utskottets förslag anvisar;
och då tror jag, att man med skäl
kan säga, att lönerne äro för knappa. Det
var en tillfällighet, att medium af de näst
före 1827 förflutne 10 årens Markegång blef
så högt; men billigtvis kan val ingen nu
vilja tro, att blifvande medelprisen för Råg
och Korn skulle uppgå till 7 å 8 R:dr. Jag
anser att 5f, maximum 6, R:dr är det högsta
man kan och bör beräkna dem till. Lönerne
borde således derefter beräknas och
heldre till något högre än mindre belopp,
än hvad Utskottet föreslagit. Det skulle
visserligen göra någon tillökning i anslaget;
men jag tror, att det kan och bör ökas.
Det tillhör ej mig att ingå i närmare detaljer
af detta ämne, öfvertygad att Herrar
Militärer sjelfve tillräckligen och bäst utveckla
dem; men jag beder blott, att få
Den ai Maji f. m.
j 33
fasta uppmärksamheten derpå, att när en
sak af så stor vigt och omfattning skall utarbetas,
som reglering af lönerne för nästan
hela Arméens Befäl, är angeläget tillse och
noga öfverväga att ingen blir vanlottad ; och
om än nya anslaget dertill skulle blifva betydligen
högre, än hvad Utskottet nu föreslagit,
tror jag ej, att Nationen skulle annat
än gilla den åtgärd, hvarigenom Militären
i hvarje grad sättes i tillfälle, att möjligen
kunna lefva af sin lön, hvilket nu verkligen
ej är händelsen. Den utväg Utskottet
tillstyrkt, för alt vinna en betydlig besparing
i erforderligt tillskott, att löneregleringen
för hela Indeldta Arméen bör göras
generel, så att de bättre lottade Regementernes
indelningar minskas, för att
bereda någon tillgång till de sämre lottades
förbättring, kan jag omöjligen gilla eller
finna billig. Vi känna nog och erkänna,
att flere Regementers indelningar och
löner äro för knappa och behöfva att ökas;
men jag tror ej, att någon med full och säker
öfvertygelse kan påstå, att något Regementes
Befäl har för mycket. Och då vi
nu nära halftannat århundrade vant ossvid
att anse och finna IndelningsVerkets inrättande,
som en djupt uttänkt och väl utarbetad
grundpelare i Sveriges Statsförfattning,
kan jag för min del ej förlika mig
med den tanken, att det kunde vara med
rättvisa och billighet förenligt, att göra en
sådan brytning i förhållanderne, att man
134
Den 21 Maji f. m.
skulle taga ifrån det ena Regementet och
gifva till det andra. Det enda rätta , efter
min öfvertygelse; måste vara alt hvarje Regemente
får behålla hvad det har; men man
bör likväl undersöka, om det har nog för
den löneberäkning Utskottet för hvarje grad
kommer att föreslå; i hvilket fall Regementets
boställen derefter böra regleras, och
om verkställigheten hvaraf Kongl. Maj:t torde
nådigst täckas låta besörja, eller om det
har för litet; i hvilket fall brister genom
nytt anslag skulle fyllas. Så utförd, tror
jag att löneregleringen skulle bli mest rättvis
och ändamålsenlig; och det anslag Kongl.
Maj:t i dess Nådiga Proposition upptagit,
tror jag vara beräknadt på så säkra och
med största noggranhet undersökta och utredda
grunder och förhållanden, att någon
betydlig minskning eller nedsättning deraf
ej bör ega rum. Någon tillökning i Bevillningen,
för att fylla det derigenom uppkommande
behofvet, kan i alla fall ej komma i
fråga. Jag är öfvertygad, att åtminstone de
fleste förena sig med mig i denna åsigt, att
löneregleringen nu står, så att säga, nästan
i första rummet för Rikets Ständers uppmärksamhet;
och hvad dertill erfordras, är
tillgång nog att uppföra på ordinarie Staten;
hvaremot, utan synnerliga betänkligheter,
bidragen till Strömrensningar, Carlskrona
Vattenledning, med mera sådant, gerna
må anvisas att tagas af blifvande öfverskottsmedel.
De komma troligen att räcka
Den 3i Maji f. ni.
135
dertill, oell äfven bli öfver; men om möjligtvis
äfven motsatsen skulle kunna inträffa,
så anser åtminstone jag desse visserligen
nyttige och välgörande företag likväl
böra stå långt efter Armeens behof, som
vi nu önska måtte ändamålsenligt blifva uppgjorde.
Herr Kuylenstjerna j Gustaf j hade inlemnat
följande, som upplästes:
Jag anhåller om återremiss å Statsutskottets
Utlåtande, angående 3:dje Hufvudtiteln,
och utber mig att få fästa Höglofliga
Ståndets uppmärksamhet på följande
anmärkningar, i afseende på hvad deruti
rör Indelta Befälets löner.
j:o Jag anser hvad Kongl. Maj:t föreslagit
till Befälets löner vara det minsta möjliga,
om godt Befäl skall kunna bibehållas,
isynnerhet, som beräkningen af Spanmålsvärdet,
åtminstone för de fleste Regementer,
är så högt, i jemförelse med gångbara
priser, att de föreslagna lönerne ändå
icke efter ziffran kunna utgå.
2:0 Säkerligen vore beqvämast, om lönerne
kunde utgå qvartaliter uti penningar,
oell följaktligen alla indeldta Räntor ingå
till Staten; men upplyst af de skäl Utskottet
framlagt, är jag öfvertygad, att detta för
närvarande icke är möjligt..
3:o Jag förenar mig till alla delar uti
136
Den 21 Maji f. m.
hvad Friherre Palmstjerna i sin reservation
sagt uti i:sta och 3:dje Momentet.
4:o Sorn jag icke tjent vid Cavalleriet,
och således icke fullständigt känner kostnaden
af uppköp och underhåll af Hästar och
Munderingar dertill, bör jag icke eller yttra
mig bestämdt deröfver; men min öfvertygelse
är, alt hvad Kongl. Majit föreslagit
åt Cavalleriets Befäl, är i proportion
mindre, än det för Infanteriet, och bör således
minst kunna nedsättas.
5:o Hvad anledning Utskottet haft alt,
vid LifRegementet och Smålands GrenadierBataljoner,
nedsätta Befälhafvarens och isynnerhet
Majorens lönebelopp så betydligt,
kan jag icke förstå. Denna Major, som är
ensam, måste hafva lika mycket att göra,
som förste Majoren vid ett helt Regemente,
hvilken stundom delar en del af Majorstjensten
med de öfriga tvenne, och Befälhafvarne
hafva nära samma tjenstskyldigheter
och depencer, som RegementsChefer.
6:0 Då jag antager rättsprincipen, att
lika grader böra hafva lika löner, är det
omöjligt att förena mig med Hr von Heynnes
uti dess reservation yttrade åsigter, ty derigenom
skulle nära samma olikheter uppstå,
som nu förefinnas, och CompagnieOfficersBefälet
få nästan ingen löneförbättring.
Den 21 Maji f. m.
7:0 Efter dessa generela anmärkningar
tager jag mig friheten föreslå: a) att lönerne
och Staterne fastställas efter Kongl.
Majrts proposition; att således det begärta
anslaget beviljas, ocb, intill nästa Riksdags
slut, årligen till Kongl. Maj:t öfverlämnäs,
som låter fördela det Regementerne emellan
efter behof. Inom Regementerne fördelas
det sedermera på Befälet efter en af
RegementsCheferne uppgjord, och af Kongl.
Maj:t faststäld, stat. Vid nästa Riksdag äro
förmodligen alla möjliga missräkningar vid
Boställsuppskattningen kända, hvarefter lönerne
bestämt kunna fastställas för hvarje
plats och derefter i vanlig väg utgå; b')
att all indelt Lön och Kronotionde, som
nu finnes vid Regementerne, der qvarblifver,
och, som hittills skett, uppbäres; c) att alla
Boställen qvarblifva vid Regementerna,
men fördelas efter godhet vid skeende afgång
Befälet emellan; cT) att de Boställen,
som icke med förmån kunna till Indelningsliafvares
bruk öfverlåtas, må af Chef och
Landshöfding få utarrenderas på ända till
100 år; att dessa icke böra b3'ggas annorlunda
än vanliga bondhemman, och att KrigsColtegii
befattning med alla Regementerne
ti 11 d eld ta Boställen upphör, samt inkomsten
deraf uppbäres af indelningshafvare!!.
8:0 Anslaget var vid i8a3 års Riksdag
143,459; Kongl. Maj:t har nu begärt
206,722; Utskottet har föreslagit 167,625;
9
i38
Den a t Maji f. m.
således för indeldta Armeen till löneförbättring
24.167 R:dr Banco, eller 3g,096 mindre
än Kongl. Maj:t begärt; hvilket anslag,
fördeldt på indeldta Armeens Befäl, gör, äfven
med tillägg af de successift återgående
Chefs-indelningarne, högst obetydligt på.
hvarje, och om härvid ihågkommes, att anslaget
för indeldta Infanteriets Lifmundering
är minskadt med 24,000 R:dr, så är
Statsanslaget för indeldta Arméens beklädnad
och Befälets löner egentligen icke mer
än 167 R:dr högre, än år 1823.
Herr Boy, Johan Fredrik, anförde
skriftligen:
Redan under förra Riksdagen hafva Rikets
Ständer erkänt otillräckligheten af Arméens
löneinkomster. Icke allenast i anseende
till principen, utan äfven såsom en
moralisk pligt, åligger det måhända nu Ri*.
kets Ständer, att förbättra ett förhållande,
som, med begrepp om rätt, ingen kan finna
riktigt, då det visar det bedröfliga resultatet,
att för närvarande 3:dje BataljonsBefälet
inom nästan hvarje Regemente aflönas
på det öfriga Befälets bekostnad. Lägger
man härtill den mindre lyckliga ställning
erfarenheten framvisar uti hela militära
området, och att det verkliga hehofvet
påkallar en löneförbättring, så hör det
ej förefalla underligt, att då Staten redan
i många andra grenar af administrationen
Den ai Maji f. m.
i3g
afhjelpt bristerne, vi inom Militären tycka
oss hafva skäl hoppas, det man icke allenast
skall låta oss vederfaras en lika rättvisa med
de Civila Embetsmännen, utan äfven att
man må taga Militärens billiga pretentioner
i öfvervägande; åtminstone de af dess fordringar,
som en juridisk rättskänsla ej kan
Vägra sitt bifall.
Utgående från rättsprincip, skulle man
måhända icke obilligt kunna framställa Armeens
lönereglering utur denna synpunkt:
1:0 Att då Rikets Ständer beslutit och,
i förening med den andra Statsmagten, beviljat
anslag till Beväringens omkostnader,
så väl till underhåll som beklädnad, tillhör
det äfven dem, att gifva anslag åt det dertill
hörande Befäl.
2:0 Hela Europas Arme'er hafva Generaler.
Under Konung Carl XI:s tid funnos
ett lika antal å Stat uppförde, som nu
äro upptagne af StatsUtskoltet. Armeen är
ökad med Beväringen. Generalerne lära
således ej kunna uteslutas. Denna rättvisa
torde ej kunna vägras de krigare, hvilka
äfven dela de öfrige bördor som tillhöra
Landet, och på hvilkas Stat man redan förut
af Indelningsverket indragit ett ganska
betydande belopp, uppgående, enligt StatsUtskottets
Tabeller, till no,5gp R:dr B:co
årligen; men hvilken summa dock, i anseende
till närvarande låga markegång, ej torde
Den ?.i Maji f. m.
liera beräknas till mer än 80 å go.ooo R:dr.
Uti denna summa äro ej Häst-Vacancemedlen
inberäknade, äfvensom flera andra artiklar,
hvilka härtill höra.
Antager man åter billigheten till grundval,
skulle såsom följd deraf uppstå, att allt
vid Armeen befintligt Befäl, som är mindre
aflönt, än hvad Kongl. Majrts Nådiga
Proposition föreslår, borde aflönas efter densamma,
så snart Riksdags-beslutet derom
hunnit utfärdas.
Vid den första af dessa principers antagande
åtföljer den olägenheten, att några
af Regementerne blifva bättre aflönade än
andra; alt Befälet vid gamla stammens 2.’ne
Bataljoner af hvarje Regemente blifver det
mest vanlottade o. s. v.
Till rättelse häri kan jag för tillfället
ej inse andra medel, än att antaga en Minimi
tabell, och att hela anslaget ställes under
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition, som
provisionelt till nästa Riksdag förordnade
om medlens fördelning.
Skulle åter billighets-principen följas,
får den emot sig, att en alltför stor summa
erfordras af Staten, hvilken måhända
uti närvarande förhållande, med dess sätt
att se, vore svår att erhålla.
Antages, mot min önskan, StatsUtskotlets
förslag, uppstå deraf såsom gifna följder:
Den 21 Maji f. m.
Att denna reglering icke låter verkställa
sig på mindre än i5 å 20 år;
Att den äfven då icke visar de påräknade
resultaterne, utan troligen inom ganska
kort tid, såsom omöjlig att realisera,
öfverändakastas af kommande Ständer;
Att löner ne, som nu visa på papperet
ett ganska vackert utslag, icke uti verkligheten
hinna på långt när till de utförde
summorne; och slutligen att äfven hoppet,
både om rättvisa utaf Nationen, och att
någon gång uti en framtid få en plats, hvaraf
man kan ega en sorts utkomst, till belöning
för val uppfyllda pligter, är för alla Militärer
helt och hållet försvunnet.
Jag anhåller vördsamt, att dessa anmärkningar
få åtfölja återremissen till StåtsUtskottet.
Herr von Schantz, Jan, hade inlemna t
följande, som upplästes:
Af sjukdom hindrad, såväl att personligen
kunna uttala hvad, efter mitt omdöme,
linnes anmärkningsvärdt vid Höglofl.
StatsUtskottets Utlåtande N:o i32, som att
kunna detta fullständigt skriftligen uppfatta,
får jag endast inskränka mig till den anhållan,
att få förena mig med de Herrar Talare,
hvilka yrkat återremiss af berörde Utlåtande,
på grund af anmärkningar, att, i
Den 3i Maji f. m.
afseende på Utskottets förslag till lönereglering
för Armeen, den saken icke blifvit
så ordnad, att full tillgång lemnäs till bela
beloppet af hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i detta ämne innefattar.
Enskildt, i afseende å Smålands Kongl.
HusarRegemente, får jag äran yttra, att då
StatsUtskottet för detta Regemente afdragit
3,276 R:dr 32 sk. fränden summa af 41
R:dr 16 sk., som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
å ny Stat för Regementet Nådigst föreslår;
och Regementets närvarande tillgångar
äro ungefärligen årligen (med den föränderlighet,
som olika markegångar orsakat)
47»0^1 R;dr, hvaraf dock till Statsverket,
General-FörrådsCassan, Wadstena
Krigsmanshus- och MilitiaeBoställs-Cassan
årligen ingå omkring 4.356 R:dr; så, enär
den nya Staten ökar Regementets Tjenstemannapersonal
med 1 HäslLäkare, 7 Underofficerare
och 6 SecondTrumpetare, och
endast minskar den närvarande Staten med
1 Mönsterskrifvare och 1 Timmerman, samt,
efter min kännedom och öfvertygelse, ingen
vid Regementet kan anses hafva öfverflödig
lön, inser jag icke, huru någon nedsättning
uti de lönelillgångar, som Regementet
för närvarande eger, kan verkställas, om
lönerne någorlunda skola blifva tillräckliga
för deras ändamål.
Äfven får jag äran anmärka, det för
jnig klarligen visar sig, att StatsUtskottet
Den ii Maji f. ra.
i43
uti en större proportion nedsatt lönerne vid
CavalleriRegementerne än för öfrigt uti Armeden,
ehuru den vida kostsammare tjenstgöringen
fordrar ett motsatt förhållande.
Slutligast anmärkes, det Utskottet yttrat,
att beräkningen af räntor och Boställen
hafva för Armeen skett till ett högt
pris af 7 å 8 R:dr tunnan spanmål, utan
att Utskottet detta till rättelse befordrat,
hvarföre, om ingen ändring häruti iakttages,
indeldta Löningstagarne skola få vidkännas
denna förlust såsom minskning uti
deras löner. Vid Smålands HusarRegemente
utgör sammanräknadt Boställens afkastning
i spanmål 5,596 tunnor, hvaraf visas, huru
stor förlusten för Regementet blifver, om t.
ex. tunnan spanmål vore upptagen till 2
R:dr mera, än dess verkliga värde.
Att dessa mina yttranden må åtfölja
återremissen af StatsUtskottets Utlåtande,
samt der tagas uti tillbörlig beräkning, derom
anhålles vördsamt.
Herr Stjerngranat j Henrik, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Då nu en ny och förbättrad lönereglering
för indeldta Armeens Befäl ändtligen
hunnit komma i fråga, har detta ämne,
i sig sjelf af så mycken vigt, hos mig, såsom
Chef för ett Regemente, hvars Befäl
är försedt med bland de svagaste lönevil
-
>44
Den ai Maji f. m.
kor i Armeen, väckt det lifligaste interesse.
Äfven jag har ansett mig böra, ehuru korrt
och enkelt, biträda det goda ändamålet; och
om än mina uttryck synas svaga, är dock
min öfvertygelse stark om behofvet för indeldta
Armeens Befäl, att vinna, efter förändrade
tiders kraf, lämpade löneinkomster,
åtminstone till tarflig bergning, hvarutaf
verkligen ganska många för närvarande äro
i saknad.
Konungen, alltid ledd af en upplyst
faderlig omvårdnad för sina trogna undersåtare
af alla classer, har insett Armeens behof
af förbättrade löne vilkor, och, hänförd
af sin känsla för billighet och rättvisa, deruppå
behagat lemna ett förnyad t och ojäfakLigt
bevis, då Hans Maj:t afgifvit Dess
Nådiga Proposition, om förbättrade lönevilkor
för indeldta Armeens Befäl. StatsUtskottet,
till hvars granskning denna Nådiga
Proposition blifvit aflemnad, har deröfver
afgifvit dess Utlåtande. Det tillhörer
Statsmannen, och således icke mig, att bedöma
riktigheten af de anmärkningar StalsUtskoltet
gjort, i afseende på detaljen och
sättet till lönernes utgående i spanmål och
räntor, eller genom förvandling i penningar.
Jag får likväl äran förnya den mening,
jag förut anfört, att jag ej finner Indelningsverket
till det minsta rubbadt, utan
tvertom nyttigt derigenom, att Befälet i
vissa
Den 2i Maji f. m.
i45
vissa grader af indeldta Årme'en icke sjelfva
bruka och bebo sina boställen. Men jag
vill blott fästa mig vid tvenne omständigheter
i StatsUtskottets Utlåtande, nemligen
den nedsättning StatsUtskottet föreslår af
den Nådigst proponerade Tariffen för lönerne
inom hvarje grad, och den betydliga
minskningen af den begärde anslags-summan,
samt sjelfva sättet, på hvilket denna
lönereglering skall verkställas, och hvarigenom
förmodligen minsta delen af det nu
tjenande Befälet lärer kunna komma i åtnjutande
af de förbättrade lönevilkor, hvilka
likväl af beliofvet, icke allenast för framtiden,
men äfven för närvarande, så mäktigt
påkallas.
Hvad den i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
föreslagne Lönetariff beträffar, så
lärer livar och en opartisk granskare visserligen
icke finna den öfverdrifven. Frågan
är icke om öfverflöd, men blott omen
tarflig utkomst och lönevilkor, lämpade efter
de utgifter, hvilka i och för tjensten,
för hvar och en af Befälet, inöm den grad
lian innehar i Armeen äro oundgängliga.
Om Staten, å ena sidan, med rätta af dess
Embetsmän i allmänhet fordrar ett noggrant
och outtröttligt uppfyllande af dem åliggande
tjenste-skyldigheter; om den, med
förtroende till Armeens hederskänsla och
Dit för sina plister, lemnar åt dess vård
25 H. 10
Den ai Maji f. ra.
det dyrbara och ärofulla kall, att, med uppoffring
af lif och blod, mot utländska fiender
och inhemskt våld skydda Fäderneslandet
och upprätthålla Lagar och ordning;
åligger det äfven Staten, å andra sidan, att
så aflöna Armeens Befäl, att hvar och en
icke i och för tjenste-åliggandens uppfyllande
behöfver använda, som ofta sker, egna
knappa tillgångar, ruinera sig sjelf och sin
familj, skuldsätta sig, tjena längre, än krafter
och förmåga räcka, till föga båtnad för
tjensten; och ändlligen afgå, för att med
ett tillfredsställande minne af väi uppfyllda
mödosamma pligter, men med förstörda affärer
och i knappa omständigheter, afträda
en bana, som under tiden slutat med brist
och armod.
Denna skildring, Mine Herrar, är mörk,
men den är ej öfverdrifven. Den är sann,
och kan ej blifva annorlunda, om ej snar
hjelp mellankommer. Jag vet, att Statsbördorne
äro tunga, och de begärde anslagen
många och dryga; men vid fråga om
förnyade anslag, är väl Armeen, hvilken
tryggar landets säkerhet, den, som bör ställas
i sista rummet, då den likväl, när försvaret
af Rikets sjelfständighet och medborgares
frihet är i fråga, har den äran att
stå idet första? Säkert lära Rikets Ständer,
och i synnerhet Ridderskapet och Adeln,
icke finna ett sådant förhållande med billighet
och rättskänsla öfverensstämmande.
Den ai Maji f. m.
'47
Deremot lärer ingen kunna neka, att
för indeldta Arme'ens Befäl i alla grader
fordras förökade löneinkomster, och en jemnare
fördelning af desamma; icke så, attén
utsigt af hopp för framtiden om förbättrade
lönevilkor, genom timad afgång i Armeen,
småningom beredes, utan så, att äfven
det nu tjenande Befälet, som är i trängande
behof deraf, och ej förverkat denna
rättvisa, må med första komma i åtnjutande
af dessa förmåner; hvarföre jag såsom
enda sättet dertill yrkar, i nuvarande omständigheter,
att det af Kongl. Maj:t Nådigst
proponerade anslag för regleringen af indeldta
Aramens löner måtte oafkortadt utgå,
och af Rikets Ständer till fullo varda
beviljadt, hvarigenom ändamålet vinnes,
och ett palliatif undvikes, som säkert
blifver utan bestämd och önskad verkan.
Jag anhåller, att detta anförande må
få åtfölja de öfrige anmärkningarne till vederbörligt
Utskott.
Herr Anckarswärd, August, uppläste
följande:
Formationen af en serskild Stat för Generalitetet
synes mig stå uti ett nära samband
med hvad som uti io punkten förekommer
om ny reglering med indeldta Armeens
Befäl, och tror jag att dessa frågor,
åtminstone uti anmärkniugsväg empL Utskottets
förslag, kunna behandlas uti samman
-
148
Den ai Maji f. ra.
hang, samt tager mig derföre friheten yttra,
att jag först och främst omöjligen kan
inse nyttan med inrättningen af ett serskildt
Generalitet; dessa höga Militärplatser hafva,
enligt formationen af vår Annee, som endast
är skyldig till activ tjenstgöring 17
dygn om året, ingenting att i tjensteväg sysselsätta
sig med utom denna korrta tjenstgöringstid;
ty att på mellantiden fyra gängor
örn året sammanfatta qvartalsförslager,
och ingifva förslag till vacancers ersättande
och afskedsansökningar, förtjenar säkerligen
ej att nämnas såsom antagliga skäl för behofvet
af dessa höga militärgrader med derefter
svarande löner, då detta allt lika väl
förrättas af RegementsCheferne utan något
Generalsbiträde; och under sådan åsigt af
saken kan jag ej finna, hvarföre Staten skulle
belastas med en AflöningsStat för Generalitetet,
då landet sannerligen ej är uti den
belägenhet, att man samvetslöst kan bortslösa
dess skattebidrag, endast för att här
söka tillämpa en princip för andra länders
stående Arméer, utan beräkning, att vår
stående Armée är till sin formation så utan
all jemförelse olika med alla andra länders;
och vågar jag, med fästadt afseende på
denna vår Armées så högst olika formation
med andra länders militärstyrka, påstå, att
organiserandet af ett serskildt GeneralsBefäl,
utom olämpligheten att uti ett fattigt
land utgifva betydliga summor utan nytta,
äfven medförer en verklig skada; ty det ska
-
Den 21 Maji f. m.
*49
dar väsendtligen RegementsChefernes rang
och anseende, att hafva dessa Generalsvärdigheter
öfver sig, och det strider synbarligen
mot grundidéen för hela Indelningsverket,
som fastställtRegementsChefs-tjenstgöringen
lill den högsta inom Armeen, med
en vidsträckt verkningskrets, och derefter
svarande löneförmåner; jag vädjar till hvar
och en ibland oss, som ännu påminner sig
indeldta Arméens ställning, innan den så
kallade nya organisationen vidtog, om ej
rubbningen uti RegementsChefernes ställning,
så till omfånget af deras verkningskrets,
som förändringar i deras lönevilkor,
skakat bela inrättningen och betydligen vållat
all den oreda, som nu skall hjelpas medelst
ökade anslag af Ständerne. Innan den
nya organisationen gick i verkställighet, bildade
RegementsCbeferne en af de mest verkande
och magtpåligggande Corporationer
inom landet; deras ställning var sådan, att
de fullkomligt kunde i ekonomiskt afseende
föra den representation, som är oskiljaktig
från deras tjenstebefattning; och huru många
unga obemedlade Officerare bade ej den
tiden att tacka sina RegementsChefer för
uppfostran och beredda utvägar till framtida
bergning; den tiden voro alla nöjda och
belåtna; ingen klagan hördes öfver lönernes
otillräcklighet, och jag tror, att med all
den egenkärlek, som vanligen alltid åtföljer
menniskolynnet, det ändå skall blifva
svårt bevisa, att Arméens hållning och
i5o
Den ai Maji f. m.
tjenstbarhet under Öfverstarne Jernefeldt,
Sprengtporten, Fieandt, Wrede, Mörner,
Friesendorff, Wachtmeister m. fl., hvilkas
namn jag nu ej minnes, ej var lika god,
som den nu kan vara efter den systematiska
formationen i Brigader och Divisioner;
ty om Armeen nu är grannare, hvad beklädnaden
beträffar, än uti förra tider, så
torde förtjensten derutaf få sökas uti Rustoch
Rotehållares ökade bidrag dertill, och
derutaf försämrade egna vilkor, och således
ej kunna läggas förändringen till någon
förtjenst.
Sedan förändringen, under namn af ny
organisation, vidtog, har allt förändrat sig.
De gamla goda Chefslönerna hafva så till
sägandes gått utur Armeen, och representationskostnaden
för Chefskapet blifvit lagd
på de gamla ÖfversteLieutenants-lönerne;
och, genom ökadt Befäl alla grader igenom,
tjena nu Majorer med Capitains, .Capitainer
med Lieutenants, och SuhalternOfficerare
ofta med Underofficers och simpla Rotelöner;
alla hafva nu för litet, och alla klaga
med skäl; och sedan man nu så ganska
olyckligt inkommit på ny organisationsbana
i denna väg, så är det ej svårt att förutse,
att svårigheter skola hopa sig på svårigheter,
och att organisationer skola komma att
följa tätt på hvarandra, åtminstone visa sig
för mig inga lugnande förhoppningar på
varaktigheten af de förslag, som nu äropå
Den ai Maji f. m.
bane att hjelpa det onda. Jag skulle derföre
tro, att det vore så godt ju förr dess
hellre, att vidtaga det enda verksamma medel,
och hvilket ändå ohjelpligt till slut måste
begagnas, för att återföra ArmeeBefälets
ställning lill det slags välstånd, de hafva
rätt alt fordra för sine tjensler, och som
är det enda förenliga med landets förmåga,
det nemligen, att Styrelsen, under åsidosättande
af den sårade egenkärleken, att erkänna
sig hafva begått ett misstag, ville nu
låta den så kallade nya organisationen gå
tillhakars, på så sätt, att RegementsCheferne
åter inträdde uti sina gamla så lönesom
tjenste-rättigheter och skyldigheter; alt
sedermera hvart Regemente inom sig, med
de tillgångar, som redan förefinnas, kunde
få reglera och jemka sina löner till ett passande
förhållande alla grader igenom; och
ej såsom nu är föreslaget, löner tagas från.
ett Regemente och lemnäs till ett annat,
hvarvid utan tvifvel ganska betydliga missräkningar
skulle komma att ega rum; jag
vågar derjemte tro, ehuru förmätet det kan
vara att påstå det, att hela det i sednare
tider tillkomna 3:dje Bataljons Befäl borde
successift indragas, emedan det utan tvifvel
är denna ökning, som åstadkommit den
största villervalla i lönerna; och kan jag
ej erkänna, att Beväringsexercicen påkallar
detta ökade Befäl, ty för 12 dagars sammandragning
om året af Beväringsmanskapet,
behöfves visserligen ej det ökade Be
-
Den 21 Maji f. ra.
fälet, som åter verkar, att lönerne måste
fördelas på så många och på så sätt blifva
otillräcklige för alla; men om det, efter en
sådan återgång från den nja organisationen,
skulle befinnas vid ett och annat Regemente
behöfligt, att med ökade anslag
förbättra Befälets löner, så må det då gerna
ske, och kan omöjligt blifva rätt betydligt;
deremot synes det mig åtminstone, att utaf
hvad Utskottet nu föreslagit, är 54,700
R:dr B:co ny Stat för Generalitetet både onödig
och skadlig, och 24,165 R:dr till förbättrande
af Arméens Befäls-löner bortkastade
utan väsendtlig nytta, om ej Öfverstarne
först återfått sina gamla boställen
och löneförmåner. Jag afstyrker således
för min del allt bidrag till lappande af det
närvarande löneförhållandet inom Arméen,
ehuru jag fullkomligt erkänner, att klagomålen
öfver för knappa vilkor inom Arméen
äro rättvisa; men då jag, efter mitt
begrepp om saken, sökt antyda det bristfälliga
och möjlighet att hjelpa det, tror jag
mig äfven såsom Representant gjort nog i
detta fall; ty min fasta öfvertygelse är, att
klagomålen ej skola upphöra, utan möjligen
villervallan blifva ännu större, om de nu
föreslagne ökade anslagen bifallas, och organisationen
sedan får fortgå, efter den uppgifna
planen. Utaf hvad jag haft äran yttra
faller äfven, i fall något afseende skulle
derå fästas, att GeneralFälttygmästaren och
GeneralQvartermästaren fortfarande måste
Den 21 Maji f. m.
i53
förblifva vid de Stater, der de försl varit
aflönade, hvarvid äfven ingen olägenhet
försports. Ä.tt nu bestämma en Stat
för arne FältMärskalkar, såsom Utskottet
föreslagit, kan jag ingalunda biträda; ty jag
kan ej inse beliofvet af denna höga militärgrad
inom vår Armee, aldraminst såsom
upptagne på Stat med bestämd lön;
finnes denna bestämmelse, gör jag mig äfven
förvissad, att platserne blifva fyllde
under den första campagne Armeen kunde
komma att göra. Skulle någon hög Militär
förtjent uppstå, och vara så lycklig att rädda
fäderneslandet, eller eljest tillskynda det
förmåner genom vapenlyckan, anser jag det
då böra förvaras åt framtiden, alt med belöning
erkänna sådane tjenster, i hvilket
fall det säkerligen äfven ej stort skulle komma
i beräkning, hvad vi nu kunde finna
för godt bestämma. Jag föreslår derföre,
att hela detta förslag borde afslås.
Att för ÖfverCommendantsExpeditionen
i Stockholm öka anslag, måste jag reservera
mig emot, då det för mig visar sig oemotsägligt,
att hela utgiften i och för denna
Stat, utan skada eller rubbning uti den militära
tjenstgöringen inom Hufvudstaden,
kunde indragas, och dessa medel användas
på långt angelägnare behof; men då förhållandet
med ÖfverCommendantsExpeditionen
redan vid remissen af den Kongl.
Propositionen blef anmärkt, och antydt,
»54
Den 21 Maji f. m.
huru i fordna tider GeneralAdjutanten för
Armeen äfven hade öfverbefälet i garnisonen
inom Stockholm, utan att Utskottet
dervid fästat något afseende, så smickrar
jag mig visserligen ej, att nu, genom återupprepande
af hvad redan i denna väg är
yttradt, kunna tillvägabringa någon förändring;
jag blott beklagar, att så säkra och
antagliga möjligheter för besparingar åsidosättas
och försmås, under en tidpunkt, då
behof och fordringar på ökade anslag, snart
nog uti alla administrationens grenar, föreläggas
Ständerne att afhjelpa. Det torde
vara ursäglligt, om, med sådane bevis för
ögonen, man skulle anse denna allmänna
klagan på otillräcklighet, äfven till stor del
härröra från bristande afseende på nödig
sparsamhet vid organiseringarne i allmänhet.
Den betydliga tillökning Utskottet föreslår
för båda GardesRegementerne till fot,
anser jag äfven vara af den natur, att den
utan någon olägenhet tål ett afslag. Compagnierne,
af 80 mans storlek med fullt
Befäl kunna otvifvelaktigt ökas, och om således
2.’ne CompagniStater indragas på hvardera
Regementet, skulle derigenom tillgång
beredas till de föreslagne utgifterne, utan
StatsCassans betungande,
Lifmunderingen för indeldta Infanteriet
haV StatsUtskottet föreslagit, i likhet
med den Kongl. Propositionen, böra räcka
Den 21 Maji f. m.
i55
oeh beräknas till 4 ärs slitniugstid, men
jag skulle anse, utan den minsta fara för
misstag i denna del, 6 års slitningstid kunna
bestämmas för Lifmunderingen. Om man
för 6 år sammanräknar Regementernes excercisetid,
skall den ändå visa sig alltför korrt,
för varaktigheten af en så beskaffad mundering,
och torde mest af allt de Cassör,
som uti BeklädnadsDireetionernes vård finnas,
bevisa möjligheten för en nedsättning
i landets bidrag till detta ändamål,
StatsUtskottet föreslår äfven ett ökadt
anslag i och för KrigsAcademien; men ehuru
jag erkänner, att Ajcademiens närvarande
Styresman på ett högst förtjenstfull sätt
infört väsendtliga förbättringar inom Academien,
finner jag de nu föreslagne ökade
anslagen på intet vis .motiverade. Det förefaller
besynnerligt, att, under ett jemt
fallande i varuvärden, kostnaderne för Academien
ändå skola vara uti stigande. Jag
kan ej finna annat, fin att pensions-beloppet
för Cadetterne borde ökas, i fall de
anslag, som nu gifvas, befinnas otillräckliga;
hvilket säkerligen af föräldrar och målsmän
ej skulle finnas obilligt, då Statens uppoffring
ändå är så ganska betydlig i detta fall.
Friherre Stjerncronaj Davidj anförde
skriftligen:
Vid StatsUtskottets nu förevarande Utlåtande,
angående den af Kongl. Maj:t i Nå
-
156
Den 11 Maji f. m.
der föreslagne lönereglering för Armeen,
anhåller jag att fa göra några anmärkningar,
hvad Cavalleriet beträffar.
Kongl. Maj:t har föreslagit 55oo R:drs
lön för en Inspecteur för hela Cavalleriet.
Utskottet, som hyser den tanka, att en Regementschef
vid Cavalleriet bör hafva 4000
R:dr i lön, bar likväl ansett, att Inspecteuren
icke borde innehafva mera än 45oo
R:dr. Då emellertid Inspecteuren vid Cavalleriet
säkerligen innehar den största verkningskretsen
inom sitt vapen, och desskall
i följd deraf är ett af de besvärligaste och
ansvarsfullaste, torde det väl icke vara sakenligt,
att en sådan Tjenstemans lönevilkor
endast med 5oo R:dr öfverstiga en RegementsChefs;
så mycket mera, då Inspecteuren
tillika är högsta Befälhafvare» inom
ett helt vapen. Förgäfves lärer man i andra
länders Statsregleringar få leta efter ett
sådant exempel, att en Officer, sorn coniin
end erar 5oo man, har endast 5oo R:dr
mindre i lön, än högste Befälhafvare» inom
vapnet. Som jag anser detta förhållande
icke vara grundadt på någon riktig princip
eller åsigt, yrkar jag rättelse häruti.
Utskottet bar vid den verkställda uppskattningen
af boställena anmärkt: att den
derunder ingående spannemålen efter medium
af de näst före i8ay förjlutne 10 årens
markegångar är upptagen till ett högt värde
af y ä 8 R:dr B:co per tunna. Jag före
-
Den 21 Maji f. m.
ställer mig, att Utskottet under målets beredan
de icke kunnat undgå att inse, hvilken
högst betydlig nedsättning härigenom
skall till vägabringas för alla dem bland Befälet
uti indeldta Armeenr som äro föreslagne
alt bibehålla boställen. På slättbygden,
der jordens hufvudsakligaste afkastning
består af spannemål, blifver minskningen
uti lönen för alla Boställsinnehafvare,
emot den uti Tableauen uppförda, högst
betänklig. Jag vill blott, för att göra detta
åskådligt, anföra ett exempel. Vid Skånska
DragouRegementet uppgår boställenas beräknade
spannemålsafk ast ning lill i8,883
tunnor. Efter min öfvertygelse är en minskning
af minst i R:dr per tunna att emotse
på det derå i Tableauen åsätta värde,
hvarigenom hvarje Boställsinnehafvare äfven
kommer att vidkännas en minskning af
i R:dr per tunna å hela den vid bostället
beräknade spannemålsafkastningen uti det
lönebelopp, hvartill han i Tableauen är uppförd.
Detta har Utskottet omöjligen kunnat
förbise, men bar likväl föreslagit en ytterligare
minskning uti lönernes belopp. Då
jag under sådane vilkor är af den tanka , sera
jag hoppas delas af hvarje opartisk sakkännare,
att de af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagne
lönebelopp icke tåla någon förminskning,
hoppas jag, att Utskottet ville ytterligare
taga i öfvervägande de skäl, som tala
emot hvarje nedsättning af de föreslagne
lönebeloppen.
iS8
Den ai Maji f. m»
Utskottet liar vid indeldta Cavalleriet,
som endast utgör 38oo man, föreslagit en
besparing af 12,870 R:dr uti det för detsamma
af Kongl. Majit begärdta anslag, men
deremot tillstyrkt en besparing af endast
26,226 R:dr 32 sk. för hela indeldta Infanteriet.
Utskottet måtte således ansett, att
Cavalleriet fått sig tilldeldte för stora löneförmåner
uti det uppgjorda förslaget till
en ny lönereglering. Jag vädjar till hvarje
sakkunnigs omdöme, om sådant är förhållandet,
när man tager i betraktande de
större utgifter, som åligga CavalleriOfficern
för inköp och underhåll af tjensthästar och
sadelmunderingar, samt underhåll af stalldräng.
Jag kan icke ett ögonblick hysa
den tanka, att Utskottet visat väld emot
ett vapen framför ett annat, men anhåller
likväl på det högsta, att denna märkbara
omständighet vid återremissen benäget måtte
tagas i ytterligare skärskådande.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att Staten
för Kronprinsens HussarRegemente skulle
förökas med 974 Ridr 23 sk. och 2 tunnor
spannemål. Utskottet har afstyrkt denna
tillökning på den grund, att det ansåg härmed
åsyftas endast en löneförhöjning för
det högre Befälet inom Regementet. Jag
tror, att Utskottet misstagit sig häruti. Efter
min förmening har Regeringen egenteligen
härigenom begärt, endast hvad som
felades för att kunna lemna tillräcklig lön
Den 21 Maji f. m.
åt de tvenne Majorerne, ocli skilja dem från
revenuen af sina hitintills egande Esqvadroner.
Härtill fordras mycket mera än den
hegärdta förökningen i anslag, men resten
tillvägabringas dels genom minskning uti
EsqvadrousChefernes inkomster, dels genom
indragning af Underbefäl m. m. Jag
tror, att ingen kan bestrida riktigheten af
den ide'e, att hvarken Chefen eller Majorerne,
såsom controllerande Auctoriteter,
böra tillika vara Esqvadrons- eller CompagniChefer,
i synnerhet vid värfvade Regementen
Då härtill äfven kommer, att vi
på fredsfot ega för litet Cavallen emot hvad
vi behöfva på krigsfot, och detta Regemente
således, hädanefter såsom hittills skett, vid
infallande krig troligen kommer att ökas
till 900 å 1000 hästar, så äro två Majorer
af nöden, med lönevilkor oafhängige af
EsqvadronsStatens. Vid öfvervägande häraf,
hoppas jag, att StatsUtskottet ville frångå
sitt afstyrkande af den af Hans Maj:t föreslagne
förhöjning i anslag till Regementet, för
att icke motarbeta en förbättrad organisation
vid ett Regemente, som, under de sist förflutne
25 åren, haft tillfälle att uti krig mest
utmärka sig utaf Svenska Cavalleriet, och
som äfven under fred fullgör sitt PassevolanceContract
utöfver hvad Staten äfven med
den strängaste granskning eger rättighet att
fordra.
Jag är i allmänhet af den öfvertygelse,
att, om StatsUtskottet icke ansett sig kunna
16o Den ai Maji f. ip.
tillstyrka l\ongl. Maj:ts Proposition i sin helhet,
hade det varit bättre, att Utskottet
helt och hållit afstyrkt densamma. Jag tror,
att om indeldta Armeen återfinge alla de
indelningar och räntor, som vid indelningen
densamma anslogos, och serskildta anslag
nu beviljades för aflönandet af Befälet
för 3:dje Bataljonerne vid Infanteriet, skulle
derigenom en lönereglering bäst kunna lillvägabringas
inom indeldta Armeen, utom
vid Regementerne i de conqvelerade provincerne,
der räntorne utgå efter 36 sk. per
tunna, och således bristande tillgångar serskildt
genom anslag borde beredas.
Herr von Weigel, Christian Ehrenfried',
hade inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Uti Bilagan Litt. B. till Höglofl. StatsUtskottets
Utlåtande, angående regleringen af
utgifterne under RiksStatens tredje HufvudTitel,
har Utskottet, som föreslagit 600 R:dr
i årlig lön för samtelige öfrige RegementsLäkare
vid Kongl. Majrts Armee, endast tillstyrkt
5oo R:dr för RegementsLäkarne vid
de Skånska InfanteriRegementerne; troligtvis,
emedan äfven alla öfrige löner vid dessa
Regementer, der accorder ej ega rum,
till ett mindre belopp blifvit upptagne, än
vid de öfrige, der accorder äro införde. Men
då en sådan skillnad ej kan göras emellan
RegementsLäkareljensterne vid de Skånska
Den ai Maji f. rn.
i6i
InfanteriRegementerne och Armeens öfrige
Regemente!-, emedan accorder lika litet erfordras
till erhållande af de sednare, sorn
af de förre; och RegementsLäkare-bestallningarne
vid hela den indeldta Armeen således
äro af alldeles enahanda beskaffenhet,
samt Kongl. Maj:t, troligtvis på grund häraf,
i Nåder täckts föreslå 600 R:dr i årlig
lön äfven för RegementsLäkarne vid de
Skånska InfanteriRegementerne, kan jag,
för min del åtminstone, ej finna något skäl
till den nedsättning af lönerne för RegementsLäkarne
vid dessa Regemente!-, hvilken
Utskottet tillstyrkt, och önskar så mycket
mera, att lönerne för deni måtte blifva
lika med dem för de öfrige RegementsLäkarne,
som de olägenheter, hvilka hittills
uppkommit deraf, ali RegementsLäkarne
haft olika löner, hvaribland endast må
nämnas täta transport-ansökningar, eljest till
någon del äfven framdeles skulle komma
att fortfara.
Jag anhåller vördsamt, att detta anförande
måtte, i händelse af återremiss af
StatsUtskottets Utlåtande, få detsamma åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om icke, enär
flere Ledamöter ännu anmält sig att tala i
della ämne, Ridderskapel och Adeln beha»
25 H. 11
16a Den ai Maji e. m.
gade tillåta, att öfverläggningen finge till
eftermiddagens Plenum uppskjutas.
Ropades Ja.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 21 Maji 1829.
Plenum klockan half lill 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddagens Plenum
Började pröfning af StatsUtskottets den rG
sistlidne April under N:o i32 afgifne, och
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Tredje IIufvudTitel.
Grefve Puke, Johan Carl: Jag anser
mig skyldig anföra några ord i anledning
af hvad StatsUtskottet i delta Utlåtande yttrat
om Kongl. Majlis LifGarde till häst.
Utskottet har afstyrkt den för Befälet äskade
lönetillökning, emedan underhållet af
denna corps, i förhållande till dess storlek,
syng£ Utskottet redan vara nog dyrt, och
Den 21 Maji f. m.
i63
Utskottet fcimodar, att, genom någon minskning
i Befälets personal, tillgång kan beredas
för de qvarblifvandes löneförbättring.
Jag tror mig kunna med tillräcklig sakkännedom
och säkerhet förklara, att någon vidare
indragning af Befäl vid detta Regemente
ej kan ega runi, än den af fem Underofficerare,
såsom Kongl. Maj:t föreslagit,
och Utskottet tillstyrkt, hälst tjenstgöringen
är högst trägen, och afgången på manskap
så stark, att Recrutérnes exercerande
fordrar allt det Befäl, som finnes. Att Regementet
kostar betydligt, kan jag väl ej bestrida;
men någon öfverdrifven kostnad synes
det mig icke vara, då anskaffning och
underhåll (icke allenast födan, utan kläder,
hästmundering m. m.) af 456 personer med
477 hästar, inberäknade flere hästar för hvarje
Officer, hittills årligen ej uppgått lill mer
än 33o å 34o R:dr B:co för karl och häst.
Om det af Kongl. Majit proponerade förhöjda
anslag för detta Regemente beviljades,
skulle hvarje person med häst, Befälet
inberäknadt, kosta högst 36o R:dr B:co
om året; och jag hemställer, om väl detta
är så dyrt i Hufvudstaden. Jag kan ej bedöma,
huru mycket det på landet kostar
att underhålla häst och dräng; men det vet
jag, att sådant icke kan ske i Hufvudstaden
för sistnämnde summa, alldraminst när
jag beräknar den summa, som årligen måste
afläggas eller hopsparas för att köpa en
11*
i64
Den ii Maji e. m.
ny häst, när den raan har, dör, eller hlir
för gammal. Utskottet har tillstyrkt några
afdrag äfven på de lönebelopp Kongl. Maj:t
för Regementets Underbefäl föreslagit; men
då desse äro obetydliga, vill jag ej uppehålla
mig dervid, ehuru jag anser Underbefälet
vara så illa aflönadt och hafva så
sträng tjenstgöring, att all den löneförhöjning,
som det kan få, är fullkomligt förtjent.
Jemte det jag för öfrigt får fästa
Utskottets uppmärksamhet på, att all den
tillökning i anslag Kongl. Maj:t i Dess Nådiga
Proposition föreslagit för LifGardet
till Häst, icke är för mycket tilltagen, utan
skäligen bör beviljas, anhåller jag att detta
mitt anförande måtte få åtfölja återremissen
af ifrågavarande Utlåtande till Utskottet.
Herr Hjerta, Gustaf Adolf, uppläste
följande:
Uti hvad Herr Grefve Brahe och Herr
Friherre Stjerncrona rörande ifrågavarande
Utlåtande yttrat, får jag till alla delar mig
förena, med tillägg, att örn med lönereglering
menas, att Officerare af lika grad skola
hafva något nära samma utkomst, så tror
jag, lika med hvad Herr Friherre Palmstjerna
uti sin Reservation vid berörde Utlåtande
yttrat, att lika penninge-inkomst ej
dervid får tagas såsom enda grund, utan
alt localförhållanden äfven måste afses. —
Detta gäller i synnerhet för Cavalleriet, der
den nödvändiga, men dyrbara, artikeln hä
-
Den ai Maji e. m.
i65
star, sS i afseende 5 remontering, som syUnerligast
födan, i olika orter medför högst
olika kostnad. Härå anhåller jag få nämna
blott ett exempel, nemligen, att då, enligt
de underrättelser jag erhållit, en Officer i
Skåne kan få en häst till föda inaccorderad
hela året för j5 å 80 R:dr, så nödgas Officerare
i trakterne af Hufvudstaden derföre
betala 20 R:dr i månaden eller 240 R:dr
för året, och jag frågar då, örn med lika
löneinkomst dessa båda Officerare kunna anses
hafva lika utkomst. Jag anhåller derföre
vördsamt, alt om, såsom jag förmodar,
ifrågavarande Utlåtande blifver återremitteradt,
Utskottet måtte vid det af mig
nu anförda missförhållande fästa nödigt afseende.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Det borde visserligen vara ett företal, men
jag skall ej dermed Uppehålla, ulan endast
fråga, hvar skall allt detta tagas?
Hvarefter Herr Rosenqvist uppläste följande:
GeneralitetsStaten:
De
enorma summor, hvilka Utskottet
utan något uppgifvit skäl, och utan alt på
minsta sätt visa nyttan eller nödvändigheten
deraf, föreslagit såsom löner på denna
Stat, nemligen 16,000 R:dr åt 2:ne FältMarskalkar;
36,ooo R:dr åt sex FördelningsGeneraler;
i35oo R:dr åt en Cavallerilnspec
-
i66
Den 21 Maij e. m.
teur, en GeneralFälttygmästare och en FortificationsGeneral;
i3,5oo R:dr åt tre andra
Generaler; och 4600 R:dr åt desse Generalers
Adjutanter; afstyrker jag helt och
hållet, så mycket hellre, som dessa Herrars
tjenstgöring i fredstid, då Svenska Armeen
icke garnizonerar, är så godt som ingen,
hvarföre ock deras nu innehafvande
löner böra anses ganska tillräckliga. — Jag
beklagar, om någon speculant på FältMarskalks-tjensterna
missräknat sig, men det
kan ju ersättas genom Hoftjenster. Utskottet
har väl frikostigt projecterat den respectabla
summan af 100 R:dr åt hvardera af
sex FördelningsLäkare, men då jag icke kan
finna annat, än att ett sådant förslag måtte
vara uppstäldt blott som en contrast mot
de modesta Generals-lönerna, så bör jag
derom endast yttra, att då förslaget i det
bela torde förkastas, lärer detsamma äfven
i berörde detaille dela samma öde.
Gener al-^djutants-Expeditionen:
Denna Expedition har Utskottet ansett
böra idkeligen lönas. Jag deremot tror,
att, om göromålen, på sätt en värd Ledamot
af Ridderskapet och Adeln anmärkt,
anförtros åt innehafvare af någon af de
bättre RegementsChefs-lönerne, så kunna
io.ooo R:dr B:co om året derigenom besparas,
och då denna summa icke bör föraktas,
förmodar jag, att Utskottets förslag
ogillas.
Den 21 Maji e. na.
167
Öfver-Commendants-Expeditionen
i Stockholm:
Denna Expedition, såsom äfven i de
sednare oskyldiga tiderna tillkommen, anser
jag så mycket mindre behöflig, som jag
rätt väl minnes, då hvarken Öfver- eller
UnderCommendant fants i Stockholm, utan
samma tjenstebefatlningar bestriddes af GeneralAdjutanten
och en af Majorerne vid
Gardet, hvilka derföre icke betungade StatsCassan.
Garnisonen var dock den tiden
större, än den nu är.
Under loppet af flydda tider bar garnisonstjensten
gått sin jemna gång efter den
gamla ordningen, och som inga synbara
förmåner försports deraf, att den nya Expeditionen
dragit årliga summor ur StatsCassan,
inser jag icke, hvarföre den skalL
bibehållas. Åtminstone är det icke skäl,
att öka Statsutgiflerne för berörde Inrättning.
Artilleri-Staben:
Utskottet bar ansett, att till arfvoden*
ved och ljus, samt skrifmaterialier och extra
utgifter, bör anslås 1000 R:dr mera än
förut. Hvartill behöfvas mera extra utgifter
nu, än förut? Hvad skrifves mera nu,
än förut? Utskottet tyckes älska det system,
alt allt, hvad som begäres, bör bifallas.
Detta lärer dock icke bära sig i fortsättningen,
och jag afstyrker allt afseende på sådane
skäl.
i68
Den a; Maji e. m.
Commendants-Stciten :
Här har Utskottet ej eller varit sig
olikt, ty Utskottet har projecterat för denna
Slät 3o4o R:dr B:co mera, än förut. Men
då intet skäl härtill blifvit uppgifvit, så är
ock intet skäl att bifalla förslaget.
Krigs- Academien :
Af intet annat skäl, än att den till denna
Militärskola an slag ne Statssumma 29,680
Rrdr 6 sk. 7 r:st. med derunder beräknade
1 i46 tunnor spannemål icke velat räcka till,
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka .en
tillökning af 6319 Rrdr 41 sk* 9 rrst.
Då Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
bestämma anslagssummor, under de nuvarande
10 HufvudTitlar, och dervid upptages
hvad hvarje Stat, Corps, Verk och Inrättning
eger att för sitt behof disponera,
är anslaget alltid grundadt på sådane förslag
och calculer, att summan skall räcka
till, och att den äfven verk eli gen gör det,
derpå äro de på dessa HufvudTitlar blifvande
öfverskott ett talande bevis. — Om
derföre förvaltningen på ett eller annat ställe
icke är bättre, än att brist uppstår, då
mera användes, än hvartill man har rättighet,
så bör undersökning och ansvar derpå
följa; men icke bör en sådan tilltagsenhet
autorisera till en större anslagssumma, för
att kunna dermed göra en ännu större misshushållning.
Hvartill skola eljest vissa be
-
Den 21 Maji e. m. 169
slämda anslag tjena? Och hvad båtar det,
att Rikets Ständer dermed befatta sig? Handlingarne
visa, att vid Krigs Akademien åtgått:
år 1824 R:dr 4>8oo; år 1825 R:dr
4,5oo; år 1826 R:dr 7,249: 11. 9.;-år 1827
R:dr 9,108: 2. 9.; år 1828 R:dr 8,790: 43.
9., mera än anslaget medgifvit. Är väl sådant
försvarligt? Och hade icke sådane arrangementer
bordt vidtagas, att sparsamhet
och deraf blifvande tillgång varit en följd?
Jag afstyrker alltså all ytterligare påökning
för KrigsAcademien, och yrkar i det stället
att Inrättningen må ställas på den fot,
att den förut beviljade summan må kunna
räcka till.
Lif Gardet till häst:
I stället för de af Utskottet tillstyrkte
ökade utgifter, föreslår jag, att de måge
minskas, hvilket utan synnerlig afsaknad
kan gå för sig, om en Esquadron indrages,
sedan en dylik i stället från Norrige tillkommit;
och skulle denna Lifvakt ökas till
2 Esquadroner, dem Brödrafolket icke lärer
undandraga sig att underhålla, kunde en
ännu större inskränkning af det kostsamma
HästGardet ega rum.
Svea och Andra LifGarderne :
Äfven vid dem synes en inskränkning
af ett Compagnie vid hvardera kunna gå
för sig. Och som derigenom beredes tillgång
till de öfriges bättre lönande, utan
170
Den 21 Maji c. m.
n9got betungande för StatsVerket, lärer Kgl.
Maj:t, om underdånig anhållan derom af
Rikets Ständer göres, i Nåder dertill lemna
bifall.
Artilleriet:
Allt hvad Utskottet i anseende till detta
berömda Vapen föreslagit och tillstyrkt, lärer
så mycket hellre böra bifallas, som
Sveriges försvar till betydlig del beror derpå,
att vårt Artilleri är i respectabelt stånd.
Anslaget till oförutsedde Militär-behof
5o,ooo R:dr lära icke böra beviljas,
enär hvarje behof är under sin . serskilda
Titel upptaget och beräknadt.
Indelnings - Verket:
Allt hvad derom är proponeradt och
tillstyrkt anser jag böra afslås, på den grund,
att intet motsvarande kunnat anvisas, och
det för öfrigt synes vara obestridligt, att
en förändring deruti skulle leda till ökade
utgifter för StatsVerket. Jag delar fullkomligt
de åsigter i detta ämne, som Herr von
Heynne i sin reservation vid Utskottets Utlåtande
tillkännagifvit, och anser en årlig
penningetillökning inom hvarje Regemente
åt dem, som ega de knappaste indelningarlie,
böra ega rum.
Återremiss af Utskottets Utlåtande yrkas,
och torde mina anmärkningar få åtfölja.
Den 21 Maji e. m.
Gref ve Hornj Claes Fredrik: Jag uppträder
härstädes denna gång med förlägenhet,
för att yttra grundsatser, som visserligen
af många inom detta Hus ogillas. Det
är ock möjligt, att mina tänkesätt i detta
ämne ännu skola sakna stöd äfven utom Representationen;
men jag tror, att en Representant
icke bör frukta att underkasta sig
en sådan ogillande opinion, sorn är en följd
af saknad utbildning i begreppen. Jag erkänner
att min öfvertygelse är, att vårt föråldrade
och förstörda Indelningsverk icke
kan upplappas och förbättras, samt numera
motsvara det ändamål, för hvilket det inrättades,
emedan det icke kan stå tillsammans
med nyare tiders fordringar. Yäl medgifver
jag, att våra trupper äro förträffligt
hällne, och tvifvelsutan skola i farans stund
uppfylla allt hvad man af dem kan fordra;
men jag trorj likväl, att Landets försvar
kan på ett bättre och lättare sätt åstadkommas,
än genom en stående Amme, som här,
i proportion till folkmängden, är den största
något Rike eger, men i alla fall högst
otillräcklig för Landets försvar, hvilket måste
hufvudsakligen grundas på Nationalbeväring,
så vida man ej helt och hållet vill
öfvergå till sjö-försvar. Någon har härstädes
yttrat, att Indelningsverket är af sådan
vigt och helgd för Nationen, att ej någon
ärlig Svensk kan önska denna inrättnings
afskaffande. Jag är, detta oaktadt, af den
lanka, alt Indelningsverket bör upphöra.
Den 21 Maji e. m.
och jag fruktar ej derföre nyssnämnde oblida
omdöme; ty jag är van att blifva omildt
bedömd. Kanske skulle denna inrättning
ännu några år kunna motsvara tidens kraf,
om det vore möjligt att återföra den till
dess första hufvudgrunder; men dertill fordras
helt annan anda och andra grundsatser
hos Krigs-departementet, än den närvarande
planlösa Ministeren visat sig hysa.
Kanske är det dock orätt att säga Ministéren;
ty de till Försvarsverket hörande ärenden
bero hos oss på flere serskilda Auctoriteter,
som handla utan plan, och motverka hvarandra.
Det är ej mindre än 5 sådane, som
med olika åtgärder korssa hvarandra, utan
synbar ri-gtning till något system, hvarken för
Sjö- eller Landtförsvaret. Underså beskaffad
förvaltning anser jag det vara obetänkt,
att nu, till bestridande af de fordrade anslagen,
tillgripa alla de resourser, som kunna
finnas, så att man vid utbrott af ett krig
ej har något annat att förlita sig på, än
den flärdfulla ytan af en stående Annee.
Man har ansett det vara nödvändigt, att-bihehålla
ett serskildt Generalitet för vår Aimee.
Blott detta visar, huru mycket man
afvikit från Indelningsverkets grunder. F.n
Talare före mig har i detta afseende erinrat,
att då Konung Carl X.I:te upprättade
indeldta Armeen, insåg han, att en sådan
* Landtmilitär fordrade i hvarje province en
liögste Befälhafvare, och det blef en Öfverste
för hvarje Begemente. Då man nu vill
Den ai Maji e. ra.
i73
skapa högre befäl öfver Öfversten, så är
liela grunden för Indelningsverket försvunnen;
tillsynen på manskapet och Rotarne
Försämrad; och Olficerarne i saknad af den
punkt, kring hvilken de förut concentrerade
sig, nemligen: Öfversten för Regementet.
Nu har en sällan föga heder eller skam
af Regementets duglighet eller dålighet, emedan
allt hvilar på Brigad- och DivisionsGeneralen.
Man har erinrat, att Carl XI:!e
äfven inrättade ett Generalitet. Jag vet det
väl; men då var det olika förhållande, att
en större del trupper ännu voro värfvade,
och att Sverige på andra sidan Östersjön
hade flere provincer, som invecklade Riket
i beständiga krig; alltså borde Armeen vara
organiserad på en ständig krigsfot. Nu måtte
deremot en Generalstab utan trupper vara
bos oss alldeles öfverflödig i fredstid, helst
jag förmodar, att stora Lustläger hädanefter
ej komma att ega rum, emedan en hvar
inser, att sådane ej äro förenliga med Landets
sanna nytta och militäriska behof, samt
ekonomiska fördelar. Jag skulle tro, att
Inspectörernes eller DivisionsGeneralernes
befattningar och göromål, hvilkas nytta och
nödvändighet jag ej bestrider, utan olägenhet
kunna af Kongl. Maj:t uppdragas åt Öfverstar,
hvilka, i följd af deras practiska
tjenste-utöfning, förvärfvat större skicklighet
och förmåga alt bedömma truppens hållning,
än Generalspersoner, som ej hafva
något direct befäl öfver någon Corps. Må
174
Den 21 Maji e. m.
det tillåtas mig, att i Herrar Militärers minne
återföra de förträffliga inspectioner, sora förrättades,
innan serskilda InspectionsGeneraler
existeade. Få sådane förrättningar i sednare
tider torde kunna jemföras med dem,
som en Öfverste vid ett CavalleriRegemente
förut verkställde. Jag afstyrker derföre allt
anslag till Generalslöner; men anser likväl
General-Fälttygmästaren och FortificationsGeneralen
böra uppföras på Stat, såsom hittills.
Tillökning i IngenieurCorpsens Stat
är föreslagen; jag tror man gör nog i detta
fall, om man blott beviljar det ti 1 lök ta anslaget
för Conducteuren. En serskild AdjutantsStat
anser jag öfverflödig, och jag
tror det vara nyttigare, att Officerare ur
Armeen commenderas till tjenstgöring såsom
sådane StabsOfficerare, för att öfvas i
dessa göromål; hvarföre jag också afstyrker
allt anslag till en serskild AdjutantsStab.
Utskottet har ej upplyst, hvarföre
en serskild ArtilleriStab skulle hehöfvas,
och jag inser ej dess absoluta nödvändighet.
Icke eller inser jag behofvet af en
Commendant i Haparanda och en i Grisslehamn,
emedan på obefästade platser en
CommenderingsChef är tillräcklig. Om anslaget
för KrigsAcademien gör jag samma
anmärkning, som Herr Anckarswärd, att
nemligen det är något besynnerligt, att utgifterne
derstädes stigit, under det varuvärdet
fallit; och jag tror förhållandet härmed
böra utredas, innan tillökning i ansia
-
Den 11 Maji e. m.
i75
get beviljas. Hvad Armeens lönereglering
angar, finner jag dervid så stora svårigheter
möta, att jag anser det vara alldeles
omöjligt att tillvägabringa någon generel
lönereglering för hela Armeen. Om någon
sådan skall kunna ske, måste den verkställas
inom hvarje Regemente serskildt, på
det sätt, att man så mycket som möjligt
atergifver de gamla lönerne äfven åt RegementsCheferne,
och att 3:dje Bataljonens
Befäl indrages. Beväringsmanskapets korta
exercis kan utan svårighet verkställas af de
2 återstående Bataljonernes Befäl, enligt
hvad äfven flere nitiske och skicklige Officerare
sagt mig, helst Beväringsynglingarne
skola med lätthet lära sig exercisen, i
mångå delar till och med lättare, än de
gamle trupperne. Jag har förut sagt, att
om ändamålet med Beväringen skall kunna
vinnas, bör den gamla stammen af Armeen
uppdrifvas lill den fullkomligaste färdighet.
Derföre bör man kullslå så stor del deraf,
alt återstoden kan öfvas till den fullkomlighet,
att hvarje karl kan blifva en Instructör.
Det är icke jag, som är af den tanka
Herr Grefve Brahe ogillat, nemligen att
mannamodet hos Nationen vore tillräckligt
för Landets försvar. Modet är en alltför
liten egenskap hos en Öfverbefälhafvare eller
Befälhafvare i allmänhet, och gagnar till
intet, om icke dermed förenas skicklighet;
men jag tviflar ej att, om blott Befälet är
skickligt, tappre soldater aldrig felas; derom
176
Den ai Maji e. rn.
vittnar alla tiders och Länders Krigshistoria.
Men manskapet har ej mod, utan förlitande
på Befälets duglighet. De fleste Underofficerare
tror jag kunna afskaffas vid den indeldta
Armeen, emedan min öfvertygelse
är, att skicklige Corporaler och Instructörer
äro nyttigare, så väl för manskapets disciplin
och exercis, som för tillsynen på
Rotarne. Man anser nödigt öka anslagen för
GardesRegementerne till fot; men jag tror
tvertom, att en besparing vid dessa Regementen
kan tillvägabringas, om de ändamålsenligt
organiseras. Det är oförklarligt,
huru man kan tillsätta 2 RegemenlsStaber,
2 Chefer, 6 eller 8 Majorer och 20 CompagnieChefer,
för en styrka af blott 1,600
man. Jag tror, att Slabsbefälet och CompagnieChefernes
antal ganska val kan nedsättas
till hälften. Med de häraf uppkommande
tillgångar kunde de öfrigas löner förbättras,
sedan begge Regementerne blifvit
sammauslagne till ett. Äfven kunde besparing
tillvägabringas med LifGardet till häst,
som är en af de djn-aste Militärcorpser man
kan tänka sig. Jag finner Utskottet icke
eller hafva nöjaktigt upplyst, hvart det antal
tunnor spanmål, som blifvit bespardt
genom reducerandet af Konungens Yärfvade
Regemente, tagit vägen, och yrkar derför,
att Utskottet måtte härföre närmare redogöra.
Att anslå Artillerihästar efter indeldt
plan, och underhålla dem genom ac
cor
-
f
Den 21 Maji e. m. 177
corder med Rusthållare, finner jag icke behöfligt,
utan anser det mindre kostsamt och
lika nyttigt, att Artilleriet inköper sine hästar
när de behöfvas, såsom förr skett. Fourageringen
för de värfvade Cavallen- och
Artilleri-Regementerne synes mig nog högt
beräknad, då den är calculerad på samma
grund, som fourageringen vid det Kongl.
Hofstallet. Der äro hästarne större och behöfva
större rationel’, samt fodras på Stall
hela året om, hvaremot Cavallen- och Artilleri-hästarne
sommartiden kunna släppas
på bete. Jag tror i allmänhet det vara nödvändigt,
då så stora anslag begäras för uppgifne
behof, att dessas verklighet och nödvändighet
noga utredes, innan anslagen beviljas;
men det synes mig, som Utskottet
i alla dessa frågor icke sjelf tagit nog kännedom
om förhållandet, än mindre derom
upplyst Rikets Ständer. Jag väntar derföre
en närmare redovisning för RiksStatens 3‘dje
HufvudTitel, och utredning af behofverne
för densamma, vid återremisséns' besvarande.
Sex års slitningstid för soldatens lifmundering,
finner jag vara för korrt, och
yrkar, att den mätte beräknas till 8 år, sorn
ej är för mycket. En möjlig farhåga för
mindre modern snitt å munderingen, i fall
slitningstiden beräknas saläng, bör väl icke
härvid lägga något hinder i vägen. Anslaget
för oförutsedda militära behof är för
högt och bör nedsättas, emedan det eljest
a5 H. 12
178
Den 21 Maji e. tn.
gifver tillfälle, att deraf använda en del till
sådane löneförhöjningar, som Rikets Ständer
vid denna Riksdag afslå; och detta är
ej förenligt med Rikets Ständers beskattningsrätt.
Sluteligen anser jag Utskottet böra vid
nästa Utlåtande öfver denna HufvudTitel
foga en ny Tabell, emedan den vi erhållit
icke är så utförlig, som man haft skäl att
vänta.
Herr Ter smeden, Gustaf Reinhold, uppläste
följande:
Jag vill ingalunda bestrida nödvändigheten
af en lönereglering och löneförhöjning
för Befälet inom Armeen. Jag medger
den tvertom. Jag medgifver äfven,
att Statens Tjenstemän ega ett rättmätigt
anspråk på Representationens beviljande af
medel, så vida Tjenstemännen ega för knappa
vilkor till följd af, att Staten ger för
litet för den tjenst den fordrar; och på Representationens
biträde med råd och upplysningar
i fråga om nödiga reformer, ifall
Embetsmanna-personalens knappa lönevilkor
befinnas hafva sin orsak endast och
allenast uti en felaktig organisation. Det
är således icke löneregleringen och löneförhöjningen
jag vill bestrida. Men det är
deremot en enda skillings, mycket mera
den af StatsUtskottet föreslagna summans,
beviljande från Representationens sida, som
Den 21 Maji e. ra.
»79
jag på det hogsta bestrider. Första frågao
Representanten mäste göra, och den lian måste
söka få hesvarad, innan han kan yttra
sig om de hegärde bidragen, är naturligtvis
den t Betalar Staten för de tjenster den
fordrar uppfyllda för litet? Man måste göra
en noga skillnad emellan denna fråga
och emellan en annan, som möjligen af de
flesta torde göras, den nemligen: Eger den
nuvarande Embetsmannapersonalen tillräckliga
löner att lefva på? Nödvändigheten af
att gora en noga skillnad emellan dessa båda
frågor; och tydligheten af att på dem
icke alltid, ja jag tror man skulle kunna
säga aldrig, samma svar kan följa, torde
vara för en hvar klar; emedan, genom en
felaktig organisation, Staten kan ega en tvåtill
tredubbel Embetsmannapersonal emot
hvad som är behöfligt i och för utgörandet
af de tjenster, som Staten nödvändigt fordrar,
och således Embetsmännen, knappt betalda,
möjligen kunna svälta, under det Staten
icke allenast tillräckligt, utan till och med
Öfverflödigt, betalar för de tjenster, som densamma
fordrar. — Då nu, efter hvad jag
begriper af saken, den forsta frågan, eller
den: Betalar Staten för litet för de Militär—
tjenster den under freden nödvändigt behöfver
uppfyllda, omöjligen kan besvaras
med annat än: Nej; så mäste man undersöka,
om icke MilitärBefälets knappa löner
äro orsakade af en öfverflödig personal, och
t 2 *
Den ai Maji e. m.
och om icke, i händelse denna personal reduceras,
de lönelillgångar, som finnas, blifva
mera än tillräckliga. Största beviset på,
att hvad Staten ger Militären icke allenast
vore tillräckligt för en efter tjensteutöfningen
proportionerad personal, utan äfven är
tillräckligt för den nu öfverflödiga personalen,
är, alt då det begärde anslaget till löneförhöjningen
uppgår till några och nittio
tusende Riksdaler, Officerarne inom Armeen,
till följd af genom lagöfverträdelser
tillkomne högre accorder, få tillgodonjuta
nära 200,000 R:dr mindre, än hvad de nu
befintelige lönerne göra. Beviset på, att
den Officerspersonal, som nu finnes inom
Armeen, är under freden öfverflödig, är,
att, såsom jag tror mig veta, vid nästan
alla Regementen 6 h 8 Officerare sällan eller
aldrig inom Regementerne göra tjenst,
utan ega andra ständiga commenderingar;
och att det oaktadt tjensten inom Regementerne,
ehuru ganska orättvist, bestrides
af ett vida mindre antal Officerare, än som
vid Regementerne njuta lön. — Jag anhåller
således, att StatsUtskottet, vid omarbetningen
af tltlåtandet, måtte fästa uppmärksamheten
på möjligheten, att för en behöflig
Officerspersonal bereda utvägar till tillräckliga
löner utan Statens betungande med
nya anslag.— Yid indeldta Armeens Infanteri
skulle, efter mitt sätt att se, och till
följd af de uppgifter jag gjort derom, att
tjensten nu vid Regementerne bestrides af
I
Den 3i Maji e. m. i8r
ett vida mindre antal Officerare, än söm
njuta lön, tredje Bataljonens Befäl under
freden kunna reduceras. — Inom Cavalleriet
visar organisationen af LifregementsHussarer
ett det mest bevisande exempel
af en öfverflödig Officerspersonal, då denna
corps, bestående af 5oo hästar, eger en Chef,
2 Majorer, minst 2 Adjutanter, 8 Ryttmästare
och 16 SubalternOfficerare, och Underofficerare
i samma proportion, och detta
blott emedan denna corps är organiserad
på Esqvadroner med några och 60 hästar,
ehuru, om icke alla, åtminstone de fleste
öfrige indeldte Cavallerierne äro organiserade
på dubbelt så starka Esqvadroner,
Denna troupps ställande på 4 Esqvadroner
skulle för Staten medföra en icke obetydlig
vinst; och det är så jag åtminstone skulle
önska få se en lönereglering verkställd.
Hvad Under-Officers-personalen beträffar,
skulle jag tro, att hälften af hvad den nu
gör, kunde reduceras; och jag anhåller att
StatsUtskottet söker göra sig underrättadt,
om, huruvida alla de till UnderOfficevares
underhåll anslagne Boställen och Nummerlöner
verkeligen äro använda till aflöning åt
tjenstgörande Underofficerare. — Jag påkallar
StatsUtskoltets uppmärksamhet på nödvändigheten,
att, åtminstone hvad Befälet
beträffar, söka tillvägabringa hvad man k ajlar
Armeens ställande på fredsfot, hvarigenom
möjligen en inkomst för Staten må
kunna vinnas, i stället för beständigt öka
-
l
j8j
Den ai Maji e, m.
de skattebidrag, i utbetalningen hvaraf Folket
förr eller sednare, till följd af oförmåga,
icke kan annat än svika. Jag har vidrört
Arméens accorder, och anser mig således
pligtig, att något närmare yttra mig
derom. Jag finnér det vara mera än oklokt
af Representationen, att bevilja anslag till
löneförhöjning, då behofvet deraf är till
en stor del förorsakadt af Oflicerscorpserne
sjelfva, derigenom att de tvertemot accordsreglementet
genom deras conventioner gifvit
stabilitet åt de uppdrifne accorderne.
Jag yrkar, att StatsUtskottet måtte föreslå
Ständerne, att till Kongl. Majit ingå med
underdånig anhållan om utfärdandet af en
Lag, som bjöd, att alla accorder, inom en
tid af högst 3o år, genom Ofiicerscorpsernes
egen försorg ovilkorligen skulle vara
nerbringade till det belopp, som Accordsreglementet
stadgar. Hvad sedermera, efter
den tidens förlopp, blir det klokaste
att af Lagstiftande Makten vidgöra, är naturligtvis
svårt, om icke rent af omöjligt,
alt nu säga. Men nog ville jag gerna tro,
att Lagstiftande Makten då kan hafva uppnått
den grad af klokhet, att den, efter vidtagne
åtgärder, att få de accorder, som då
återstodo, afskaffade, stadgade en Lag, hvilken
förbjöd att taga accord, och stadgade
straff derföre såsom för procenteri. Accorder
kunna väl icke så lill vida afskaffas, att
icke någon eller några, som vilja lemna sine
inuehafvande tjenster, med andre åter,
Den 21 Maji e. ra.
i83
sorn vilja hafva och tro 6ig kunna få dem,
sous main ingå handel derom; men det
blefve för köparnes egen räkning, om de
vid skeende afgång, då de blefvo säljare,
icke träffade köpare, som ville betala, och
således gingo i mistning af cjen ulbetaldte
köpeskillingen. Med ett ord, jag tror att
dylika och andre dåraktiga företag ega uti
sin egen ytterlighet det bästa och kanske
enda correctivet; och att det sämsta af allt
är, att, genom Accordsreglementen och conventioner,
gifva stabilitet åt accorderne.
Om en och annan, som betalt en summa
i accord, och vid afgåendet icke finge den
åter, samt i följd deraf blef till sina affärer
alldeles derangerad, så skulle andre
förr eller sednare af någre förnyade sådane
exempel ledsna vid en dylik dåraktig
och skamlig handel. — Jag anhåller att
dessa anmärkningar må få åtfölja återremissen.
Herr Hederstjerna, Erland: För att ej
trötta med upprepande af hvad förut blifvit
anfördt, får jag, under förutsättning att
Utlåtandet blifver återremitteradt, blott förena
mig med Friherre Palmstjerna, och instämma
i dess Reservation rörande löneregleringen
för indeldla Arméens Befäl. Jag
inskränker mig derföre till den anhållan,
att Utskottet, vid ny pröfning af frågan,
ville taga denna Reservation i noga öfvervägande.
*84
Den 21 Maji e. ra.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag erkänner mig icke hafva den kännedom,
som fordras för att ingå i alla detaljer
af ifrågavarande Utlåtande; jag vill
derföre blott göra några allmänna erinringar.
—- I alla constitulionella Stater anses
det vara af vigt, att Armeen vet, det den
för sin lön och underhåll, samt för hvarje
förbättring deri, har att tacka den Lagstiftande
Magten. Då jag år 1815 föreslogen
löneförbättring för de penningelöntagande,
så väl Civilesom Militäre Embetsman, skedde
det under vilkor af och med uppgift på
sådane utvägar, som icke i betydlig mån
ökade Statsutgifterne. Dåvarande Statsutskott
tillstyrkte Förhöjningen för de Civile
efter bestämda grunder, men föreslog, att
Ständerne borde öfverlemna åt Konungen
att bestämma grunderna för förhöjningen
för de penningelöntagande MilitärEmbetsmännen.
Jag tog mig dervid friheten erindra,
att Rikets Ständer sjelfve borde äfven
bestämma grunderne för de Militära
lönernes förbättring, och denna åsigt blef
äfven så vida gällande, att Ständerne ingingo
till Kouungen med en underdånig anhållan,
att löneförbättring för de penninglöntagande
MilitärEmbetsmännen måtte verkställas
efter samma grunder, som Rikets Ständer
bestämt för Civilstaten. Denna underdåniga
anhållan, hvilken bordt anses såsom
beslut i ett ärende, der Rikets Ständer hafva
ensamt beslutande rätt, blef likväl idke
Den 21 Maji e m.
iakttagen, i så måtto, att då de Militäre
liksom de Civile Embetsmännen, fnigo sin
halfva lön utsatt i spannemål, beräknades
denna till ett par Riksdalers lägre pris för
de Militäre, ari för de Civile Embetsmännen.
I anledning häraf skulle jag, såsörn en enkel
och billig utväg till löneförbättring för
de penningelöntagande Militäre'Embetsman,
som deraf äro i behof, vilja föreslå, att 1815
års Ständers underdåniga anhållan vid denna
Riksdag förvandlades lill ett Rikets Ständers
bestämda beslut.
En enda detaljfråga anhåller jag att
härjemte få vidröra. Af StatsUtskottets Utlåtande
bar jag funnit, att de så kallade Surnumeräre
SubaltérnOfficerare vid fndeldta
Cavalleriet i Skåne, hvilka dock alltid varit
uppförde på Stat, ännu hafva liela lö- *
nen i contant, och icke fått tillgodonjuta
Rikets Ständers beslut i8i5, att hälften
borde beräknas i spannemål, hvilket ock
föranledt den Kongl. Propositionen, omen
tillökning i anslaget för desse Officerare.
Jag får derföre föreslå, alt ehvad den Kongl.
Propositionen i öfrigt bifalles eller afslås,
dessa penningelöntagande Officerare må få
tillgodonjuta, såsom alla andra, Ständernes
Beslut vid 1815 års Riksdag.
Herr Ribbing, Arvid: Då jag tillföre
ne
angående hufvudprinciperne för den föreslagae
löneregler ingea vid Arméen så ut
-
t
i86
Den 3i Maji e. m.
förligt yttrat mig, att jag nu ej har något
att tillägga, vill jag blott korteligen återhämta
åtskilligt af hvad jag förut upptagit
och besvarat, och deribland den sats, som
vi hört i dag här upprepas, att nemligen
det af Rikets Ständers egen framställning
vid sista Riksdagen skulle vara föranledt,
att nu ytterligare tillskott fordras för Armeens
Befäl. Jag får härvid påminna, att
på samma gång Rikets Ständer begärde en
lönereglering för MilitärBefälet i allmänhet,
anmälte de, att StatsVerket saknade tillgång
till ytterligare tillskott för detta ändamål.
Behofvet må derföre vara så obestridligt,
som helst, vet jag dock icke, hvartill
sådane klagodagar, som denna, skola tjena;
ty om ordningen att klaga i dag varit hos
Militären, kommer den en annan dag till
Landtmannen, en tredje till Fabrikanterne
och så vidare. Det torde blifva svårt att
afgöra, hvilken har mesta skälet för sin
klagan, och då ingen kan säga, hvar det
skall tagas, som hvar och en yrkar måtte
gifvas, uträttas föga med blotta höfligheten
att ömsevis medgifva behofvet. Emellertid
bevisas bäst, genom denna ömsesidiga
klagan, den allmänna oförmågan; ty kan
man på ett naivare sätt, än dåde, som yrka
förhöjning i sina löner, såsom skäl dertill
uppgifva, att priset på säden så ansenligen
fallit, kan man, säger jag, på ett
naivare sätt bevisa, huru svårt det måste
blifva för dem, sorn skola emottaga eller
Den ai Maji e. ro.
187
bibehållas vid brukningen af jorden, att gifva
ännu mera ifrån sig? Hvad är då att
göra, om icke att återgå till den egna kraften,
som blifvit hos hvar och en nedlagd?
Jag hade derföre trott, att de förslag, som
blifvit framställde att möta och uppmuntra
denna kraftutveckling, och i hvilka man
sökt genom tillfällens beredande till egen
förtjenst för Militären ersätta bristen i Statens
förmåga, medelst uppmuntran till sysselsättning
med Landtmäteri eller dylikt,
åtminstone förtjenat, att Utskottet deröfver
yttrat ett omdöme, ,om än ogillande. Deremot
finnas desse förslag icke ens upptagne
i Utskottets Utlåtande. Der är blott
fråga om lön eller contanter. Endast för
dessa har Utskottet haft ett öra; och detta
förbigående af ett ämne, hvarpå Utskottets
uppmärksamhet blifvit väckt, bar skett, under
det Utskottet verkligen upptagit och
godkänt förslag, som äro stridande mot den
Kongl. Propositionen, och af ingen Riksdagsman
blifvit väckte.
Den Kongl. Propositionen innehåller
i afseende på Wermlands FältjägareRegemente
ett förslag till löneförhöjning, som
var ämnadt egenteligen till förbättring af
StabsCapitainernes löner. Utskottets Utlåtande
upptager deremot förslagsvis en disposition
af det förhöjda anslaget, som hufvudsakligen
kommer RegemenlsOfficerarne
till godo, hvilka fått behålla sina Comgagni
-
i88
Den ar Maji e. in.
revenuer. Der finnes dessutom en disposition
till Musiken vid samma Regemente
af 5oo R:dr, hvartill ingen anledning blifvit
gifven i den Kongl. Propositionen, eller
af någon enskild Riksdagsman. Det är
likväl ett Rikets Ständers Utskott, som inlåtit
sig deri. Jag skulle åtminstone trott,
att en Riksdagsmans förslag förtjena! samma
afseende, som andras, hvilka, så vidt
jag kunnat inhämta förhållandet i förevarande
fall, ej äro Riksdagsman, eller såsom
sådane det framställt.
Den gamla frågan, om det är bättre
att borttaga eller bibehålla Indelningsverket,
skulle inleda oss i en för vidlyftig
discussion, hvilken så mycket mindre behöfves,
som de fleste Militärer sjelfve, hvilka
här yttrat sig, icke tyckas vilja utbyta
det gamla Indelningsverket ens mot det
erbjudne ytterligare årliga anslaget af 24,000
R:dr. Man har förmodligen insett, alt det
icke vore så vist handladt, att utbyta den
gamla fastigheten mot en osäkrare lösegendom.
Det förefaller i sanning ganska märkvärdigt,
att ingen tycks vara nöjd med Utskottets
förslag, icke ens de, sorn hittills
haft de svagaste lÖnerne, eller nästan mindre
än intet, och hvilka åtminstone tyckas
bordt vara belåtne, att få lika med de öfrige;
men icke heller desse hafva varit
nöjde med Utskottet. Detta torde bevisa,
att Indelningsverket ändock ej är att för
-
Den 21 Mnji e. m.
189
kasta, och att den enda återstående utväg
är, att återgå till det tarfliga arbetsammare
lefnadssätt landlmannen vanligen förer. Men
de fall och lefnadsomständiglieter, som göra
det nödvändigt för indeldta Officeraren,
att öfvergå till ett sådant lefnadssä't, kunna
ej vara bundne vid vissa grader. Jag
inser således icke, hvarföre Utskottet velat
utesluta Subalternerne från möjligheten att
återgå till detta lefnadssätt. Kanske skall
behofvet förr eller sednare ändock göra det
nödvändigt.
Af dem, som yttrat serskildta meningar
inom Utskottet, kan jag ej neka, att
Herr von Ileynne närmast öfverensstämmer
med mig. Innan korrt oell före nästa Riksdag
komma de förderfliga Boställsarrenden
att försvinna. Derigenom skola olägenheterne
i någon mån aflijelpas, och om man
sedan, på sätt Herr von Ileynne föreslagit,
jemkade boställena inom hvart Regemente,
och såsom en annan Talare före mig, Herr
Änckarswärd, yrkat, i allt möjligt återgick
till det gamla, tror jag största delen af
det nu öfverklagade onda kunna afvändas;
och jag hemställer, om det icke är bättre,
att, innan man ännu helt oell hållet vändt
upp och ned på allt, taga sitt förehafvande
något i betraktande, så att man dessförinnan
kunde komma att inse, hvad som
från början varit rätt beräknadt och anställda
-
igo
Den 21 Maji e. m.
Herr von Troil, Emil: Jag vill icke
upptaga tiden med att säga min tanka om
de ämnen, som redan blifvit vidlyftigt discuterade,
utan är det blott några ställen i
förevarande Utlåtande, hvilka synas mig
anmärkningsvärda, och som ej förut blifvit
vidrörde, hvarpå jag anhåller alt få fästa
Husets uppmärksamhet.
Utskottet säger, sid. 184.’ ”det har väl
”blifvit anmärkt, att indehlta Armeens Be”fäl
kunde tili en mindre personal reduce”ras,
än den, som i den föreslagna regleringen
finnes upptagen; men då Utskottet
”i någon pröfning häraf ej kunnat ingå, har
”Utskottet skolat tillstyrka, att hos Kongl.
'*Maj:t underdånig hemställan må göras om
”vidtagandet af någon sådan förminskning,
”der den lämpligen kan ega rum.” Denna
åtgärd synes mig i sanning sämre, än ingen,
emedan antingen måtte väl Representationen
för Styrelsen kunna uppgifva någon förändring,
sorn den anser nyttig och verkställbar,
eller ock bör den alldeles icke ingå
med någon underdånig Skrifvelse. Ty
att blott påminna Styrelsen, att göra hvad
den sjelf anser lämpligt, måtte på en gång
vara det mest meningslösa, onyttiga och
ohöfliga, med ett ord det mest opassande
man kan tänka sig. Beträffande sjelfva frågan,
vill jag nu icke ingå uti någon undersökning
om behofvet af ett visst PersonalBefäl
i förhållande till ett visst antal troupp
Den 21 Maji e. m.
*9*
oell beväring; men jag har ej kunnat undgå
att anmärka, att, då förslaget till organisering
af indeldta Infanteriets Befäl svnes
åsyfta likhet emellan Regernenterne, liar likväl
denna likhet ej sträckt sig till mer än
18 utaf dem, då deremot 2:ne andra, nemligen
de båda Skånska, fått en serskild organisation.
Om denna sednare skulle göras
gemensam för alla 20, uppkom en besparing,
enligt Utskottets aflöningsförslag, af
mer än 4^,000 R:dr B:co; minskningen af
Befäl blef summa 36, eller 2 på hvardera
Regementet, nemligen en 3:dje Major och en
3:dje Adjutant. Jag tror ej, att denna minskning
i fredstid kunde åstadkomma någon
märkbar afsaknad, enär erfarenheten af ålder
visat, att 2:ne Majorer äro til 1 räcklige
för Expeditionsföringen, och om vid exercistiderne
flere BataljonsChefer behöfvas,
kunna dertill för tillfället commenderas de
äldste eller de skickligaste af CompagniCheferne.
Detta vore långt ifrån att för
dem medföra något ökadt besvär, utan vore
det tvärtom en nyttig och nästan nödvändig
öfning, emedan de under krig alltid
böra vara beredde att kunna förrätta
denna tjenst. Jag tror till och med, att
det i militäriskt afseende vore rent af nyttigt,
att icke så många Regementsofficerare
uti fredstid funnos, ty då ett Regemente
skulle sättas på krigsfot, och behöfva 4 eller
minst 3 BataljonsChefer, borde dertill
befordras de skickligaste af CompagniChe
-
Den ai Maji e. m.
ferne, och detta vore för dem en standig
väckelse, att vid sådant tillfälle finnas förtjent»
af denne utmärkelse. Dessutom tror
jag, att det för Styrelsen i sådant ögonblick
vore fördelaktigt, att ej genom förut
skedda utnämningar hafva händerna bundna,
enär det ej lärer kunna nekas, att i alla
länder under en längre fredstid de militära
befordringarne alltid i mer eller mindre mån
afvika från de rent militära grundsatserne.
För öfrigt har jag ej kunnat undgå anmärka,
att då Utskottets förslag till reglering
vid flere Regementer upptager en större
personal af CompagniBefäl än den nuvarande,
så upplyser Utlåtandet ej med ett enda
ord detta förhållande. Jag gör ingen anmärkning
vid sjelfva förslaget, emedan jag
tror, att denna tillökning af CompagniBefäl
kan vara nyttig för försvaret, men det
synes mig besynnerligt, att Utskottet ej
omnämnt förhållandet, hvarigenom kunnat
bända, alt någon mindre uppmärksam Representant,
då han lemnat sitt bifall Lill
denna punkt af Utlåtandet, hade trott sig
blott bevilja högre löner för redan varande
Tjenstemän, ehuru han i och med detsamma
beviljat helt nya löner.
Ingen del synes mig mera ofullständigt
afhandlad, än frågan om accorderne.
Utskottet säger, att ”då detta häfdvundna
"missbruk ej utan de största uppoffringar
å
Den 2i Maji e. m.
«93
‘*5 Statens sida står att helt och hållit afskaffa,
så bör det genom stränga föreskrifter
inskränkas inom bestämda gränsor;”
men Utskottet uppgifver icke, hvilka dessa
stränga föreskrifter skola vara, ej eller, huru
de skola erhållas, ännu mindre några
garantier för deras efterlefnad. Utskottet
säger väl, ”alt Kongl. Majit lärer vara betänkt
på utfärdandet af ett nytt Accordsteglemente;”
men om också denna Utskottets
förmodan öfvergått till fullkomlig
visshet, eller redan gått i verkställighet,
så frågar jag, hvilket} säkerhet derigenom
ensamt vore vunnen? Vi hafva erfarenheten
af 1793 års Reglemente, sorn aldrig blifvit
upphäfvit, och följaktligen ännu lagligen
är lika gällande, som då det nyss var utfärdade
Detta Reglemente åsyftar accordernes
successiva förminskning, och likväl
hafva desse i trötts deraf uppstigit till en
mångdubbelt större summa. Man säger väl,
att myntet sedan den tiden försämrats, men
man må beräkna rriynt-valvalionerne och
mynt-försämringarne, huru man behagar,
skall man likväl alltid komma till det resultat,
alt summan af accorderne är större
nu, än den var 17p3. Hade vi ej denna
erfarenhet om AccordsReglementets efterlefnad,
tror jag, alt man genom blotta eftertankan
borde kunna öfvertyga sig, alt förhållandet
skulle blifva sådant, så länge det
helt och hållit vore öfverlemnadt åt Regen25
H. i3
194
Den 21 Maji e. m.
tens godtycke. Yi måste komma ihåg, i
hvilka förhållanden Regenter måhända ofta
befinna sig, bestormade genom böner af de
personer, som genom en eller annan utväg
lyckats att förvärfva deras gunst. Om en
sådan kommer i financiel förlägenhet, torde
han framställa erhållandet af ett accord
såsom enda utvägen till sin räddning; någon
annan torde som en nåd anhålla att
få betala detta accord, och måhända saknas
ej tjenstfärdiga vänner af dem båda,
hvilka framställa den ifrågavarande accordsmannen
såsom just den, hvilken i alla fall
vore mest förtjent af den ifrågavarande befordran;
när man då kommer ihåg, att,
ehuru största tyngden af de uppdrifne accorderne
kommer att återfalla på de lägre
Tjenstemännen, såsom deltagare uti de stora
successionerne, kunna likväl deras rop
af missnöje ej hinna fram till Regentens
öra, för att motverka de omgifvande gunstlingarnes
begärelse; och derföre tror jag,
att det vore obilligt att vänta eller ens begära,
att Regenten ensam skulle motstå alia
dylika oförsynta försök, så länge han ej
till sitt stöd eger någon lag, som det ej beror
af honom att upphäfva, eller till verkställigheten
suspendera. Det torde kunna
lyckas för en Konung, kanske för två eller
flere, men det är alltid en tillfällighet, som
icke i längden är att påräkna. Utskottet
säger sig hafva insett olägenheten af tjensteaccorderne
inom Armeen, och att deras till
-
Den 11 Maji e. ra.
Varö mycket inverkar på behofvet af löneförbättringen.
Jag skulle härutaf vilja draga
den slutsats, att Utskottet icke insett
hela olägenheten af accorderne, ty då hade
det sannolikt sagt: att dessa ensamt föranleda
detta behof, och alt, om de ej funnos,
skulle Staten långt ifrån att till delta
ändamål behöfva göra nya anslag, tvertom
på de redan varande kunna göra betydliga
besparingar. Jag tror, att detta låter bevisa
sig genom en ganska enkel arithmetisk
beräkning. Den af Utskottet föreslagne summa
lill indeldta Arrneens löneförbättring utgör
24,000 R:dr B:co, när dertill lägges
36,ooo R:dr B:co, som gå till ersättning åt
FördelningsGeneralerne, hvilkas indelningar
skola ingå till löneregleringen, så utgör
summan, som Utskottet anser erforderlig,
60,000 R:dr B:co. Uti ett underdånigt
Memorial, som år 1826 af dåvarande GeneralAdjutanten
för Armeen till Kongl. Maj:t
inlemnades, förekommer: ”Det inom Armeen
”bevisligen betaldta accordsbeloppet uppgår
”till den ofantliga summan af 3,334,402 R:dr
”B:co.” Herr GeneralAdjutanten fortfar, ”att
”Kongl. Maj:t likväl förminskat denna sum*’ma
med 35r,5oo R:dr B:co, som Han af
”serskild Nåd och Egna tillgångar afbetalt
"å Generals- och Öfverste-accorderne.” Jag
lemnar derhän, huruvida ej denna förminskning
åtminstone till någon del blifvit omintetgjord
derigenom, att sådane höge Tjen
i3*
-
196
Dan 31 Maji e. m.
stemän, som af Kongl. Maj:t återfått den
accordssumma de erlagt, sedermera vid afskedstagande
af efterträdaren dessutom erhållit
en kanhända större summa. Jag följer
blott Herr General-Adjutantens beräkning,
som leder till det resultat, att de återstående
inom Armeen bevisligen utbetaldte
accorder utgöra en summa af 2,982,961
R:dr, hvarå årliga räntan utgör 180,000 R:dr
B:co, eller 3 gånger hvad Utskottet ansett
behöfligt till löneförbättringen; hvaraf synes,
alt om accorderne ej funnos, skulle af
de gamla löneanslagen årligen kunna besparas
120,000 R:dr B:co, och hvarje Armeens
medlem skulle ändock ega lika stor
löneinkomst, som han genom Utskottets förslag
kan erhålla. Jag har kanske orätt, att
säga lika, då ofelbart mångå individer skulle
ega större behållen inkomst; nemligen alla
de, som äro nödsakade att i låneväg uppnegociera
sine accordsummor, och hvilka,
om de beräkna resor, commissionsarfvoden ,
m. m. oftast derföre erlägga mera än 6
procent. När således accorderne ej allenast
för individerne äro förderfliga; ej allenast
motverka en god esprit inom TjenstemannaCorpserne,
hvilka se att befordran ej erhålles
som belöning för förtjenst, utan köpes
forpenningar; när de sätta Tjenstemannen
i ett förnedrande och beroende förhållande
till andra personer, af hvilkas godtycke
det heror, huru länge han får fortfara att
tjena Fäderneslandet, ehuru dessa måhän
-
Den 21 Maji e. m.
»97
da ej ega annat värde, än förmågan att hafva
kunnat förskjuta tjenstemannen de accordssumrnor
han behöft; när utom detta,
det hefinnes, att accordssystemet haft ett
så betydligt och ett så ofördelaktigt inflytande
på förhållandet med Statens inkomster
och utgifter, så tror jag det ej vara
obilligt, att jag finnér mig förundrad, det
Utskottet ej behagat göra något afseende på
den framställning jag under början af Riksdagen
tog mig friheten göra om nödvändigheten
af garantier deremot, att icke just
sjelfva löneförbättringen skulle blifva en anledning
till accordernes stegrande, hvarigenom
lätt kan hända, att årliga räntan af
accordernes totalsumma förökes med hela
beloppet af löneförbättrings-anslaget, derigenom
skulle inträffa, att löntagarne åter
befunno sig i samma ställning, som nu,
ehuru Staten fortfarande kom me att betungas
med en årlig utgift af 60,000 R:dr B:co.
Jag ber dessutom att få erinra, att dessa
accorder, som jag och flere med mig kallat
lagstridiga, äro vida mer; de äro nemligen
bestämdt Grundlagsvidriga; enär 28 §. RegeringsFormen
föreskrifver, att vid sysslors
till sättande endast får göras afseende på de
sökandes förtjenst och skicklighet; hvarmed,
väl ej lärer kunna menas förmågan och viljan
att utbetala en summa penningar. Föranledes
detta stadgandes öfverträdande genom
någon af Konungens constitutionella
Rådgifvare, så är visserligen djm constitu
-
»
ig8 Den a t Maji e. m.
tionella ansvarighetslagen tillämplig. Jag
tror likväl, att felet i denna del mindre ofta
lärer linnas hos dem, än hos de Embetsman,
hvilkas åliggande det är att till Kongl.
Maj:t inkomma med underdåniga förslag
till lediga tjensters tillsättande. Om någon
af dem dervid rättar sig efter accords aftal,
så begår han ej allenast en orättvisa
mot den person, som han antingen uteslutit
från förslaget, eller tillfogat en betydlig
och onödig utgift, utan äfven ett groft
brott emot Samhället, emot hela folket, då
han förvillat Konungen till Grundlagens öfverträdande.
Som våra närvarande accordsförhålla«den
ej lära medgifva, att alldeles
förneka tillvaron af sådana förseelser; synes
det mig vara en lucka, som behöfver uppfyllas
uti vår criminella Lagstiftning, att
deruti icke finnes något stadgande för att
motarbeta dem. Det är af dessa anledningar,
som jag, med begagnande af den rätt
Grundlagen mig lemnar, att, i anledning
af redan väckte frågor, göra nya Motioner,
vördsamt får framlägga följande förslag till
strafflag mot olagliga tjensleaccorder;
Söker någon genom erläggande af accordj
utöfver hvad genom af Kongl. Maj:t
utfärdadt accordsreglemente finnes föreskrifvitj
bereda sig befordran, miste den
tjenst han sig pä sådant olagligt sätt förskaffat;
äfvensom den hvilken den olagliga
accordssumman erhållit, skall densam
-
Den 3i Maji e. m.
*99
ma åter utbetala, hälften till angifvaren,
och hälften till Wadstena Krigsmanshus.
Om någon Embetsman, hvilken det
åligger att till Kongl. Maj:t inlemna underdånigt
förslag till tjensters återbesättande
j dervid föreslår någon, som honom
veterligen genom accord medverkat till ledighetens
inträffande vare han suspenderad
3:ne månader. Söker denna eller annan förman
, att genom hotelser eller öfvertalande
tillvägabringa något olagligt accordsaftalj
miste tjensten,
Jag anhåller ej allenast om remiss häraf
till Lagutskottet, utan äfven att den
måtte få åtfölja återremissen af förevarande
Utlåtande till StatsUtskottet, hvilket jag
vördsammast anhåller ville taga i betraktande,
om det icke verkligen vore skäl föreslå
Rikets Ständer att, såsom vilkor för de ifrågavarande
löneanslagen, fordra Nådig sanction
på det Lagförslag, hvilket Lagutskottet,
som jag hoppas lärer utarbeta i anledning
af det utkast dertill, som jag nu tagit
mig friheten framlägga.
Uti 22 punkten, om Gottlands JVationalBeväring
har Utskottet väl afstyrkt de
gjorda Motioner om förökadt anslag, men
det synes mig, att Utskottet bordt finna,
att det redan varande 25,585 R:dr är alldeles
för stort. Ändamålet med underhållandet
af BeväringsBefäl i fredstid kan ej
200
Den 21 Maji e. m.
vara något annat, än att gifva Beväringsmanskapet
elen krigiska bildning, som gör
det skickligt, att i behofvets stund inträda
i ledet bland Fäderneslandets försvarare.
Till detta ändamål har hittills uti Halland,
med mer än dubbel befolkning emot Gottland,
ej funnits mer än aine Compagniers
Befäl. I den folkrikaste af våra provinser,
i Skåne, som har vid pass nio gånger så
stor folkmängd, sorn Gottland, då det förra
räknar 3.37.000, och det sednare 38,000
menniskor, erfordras enligt Utskottets förslag
18 Compagniers Befäl sammanräknadt
för den inom pro vinsen roterade Infanteristyrkan
och för Beväringen. Om jag alldeles
utelemnar det indeldla Infanterimanskapet
ur beräkningen, och anser detta Befäl vara
endast för den Skånska Beväringen, så
skulle Gottlands behof af BeväringsBefäl i
förhållande derefter vara ?.:ne Compagniers,
och om således en sådan bataljon, som den
föresiagne i Halland, skulle komma att der
förläggas, så torde finnas, att det jemförelsevis,
vore mer än tillräckligt. Kostnaden
derföre har Utskottet uppgifvit till 600a
R:dr, och skulle således en besparing af mer
än 19,000 R:dr årligen efter hand kunna
tillskyndas StatsVerket. Då Utskottet utan
tvifvel vid denna Riksdag är nödsakadt föreslå
Rikets Ständer många nya utgifter,
skulle jag tro, att det äfven borde med uppmärksamhet
eftersöka, hvad som åtminstone ,
framtiden, kan leda till deras förminskande.
Den ai Maji e. m.
201
Vid 23 punkten, Hallands Beväringsbataljon
vill jag ej undersöka, huruvida de
föreslagne lönerne i sig sjelfva äro för stora,
eller för små, utan blott anmärka en
comparatif besynnerlighet, att de äro vida
större, än lönerne för motsvarande grader
vid Wermlands Fältjägare, hvaraf måtte
följa, att antingen de å ena stället äro föreslagne
för stora, eller ock på det andra
för små, enär jag ej kan inse någon orsak,
hvarföre JägareBefälet skall aflönas sämre,
än det vid Beväringen, då det sednare sannolikt
ej lärer vara besväradt med något slags
expeditionsföring, hvilket likväl åligger JägareRegementets
CompagniOflicerare.
Friherrre Wrede j Carl Henrik j anförde
skriftligen:
Då StatsUtskottet ej kunnat följa Kongl.
Majrts Nådiga Proposition i dess helhet, hade
jag önskat, att Utskottet tagit Indelningsverket
enligt prima plan till grund
för sitt förslag, likväl med den nådigst föreslagne
förändringen, att SubalternOflicerare
ej sjelfve skulle bruka Boställen, utan
afkastningen ingå till deras aflöning; och att
Utskottet upprättat en Stat för 3:dje BataljonsBefälet
i likhet med Skånska Infanteriernes;
men då Utskottet i stället uppgjort
ett aflöningsproject, som efter min tanka
ej kan leda till ändamålet, får jag deremot
först anmärka, att Utskottet nedsatt
den af Kongl. Maj:t nådigst proponerade
702
Den ai Maji e. m.
stat, hvilket synes mig så myeket mer obilligt,
som den nådigst föreslagne tariffen
icke är högre beräknad, än att de deri
upptagne löner verkligen behöfvas för dem,
som skola lefva deraf. Då man besinnar,
att Militären i allmänhet ej eger någon möjlighet
till biförtjenst, om lian aldrig så gerna
vill söka den, en förmån, som för Civila
Tjenstemän alltid står öppen; att med
hans tjenstgöring en myckenhet resor inom
Regementet på syner, besigtningar, krigsrätter,
kyrkparader, m. m. äro förbundna, hvarför
han ingen ersättning åtnjuter; att hans
lilla indeldta lön aldrig utfaller lill gifven
tid eller summa; så torde den nedsättning,
som Utskottet föreslagit, ehuru obetydlig
den för somliga kan synas, ändå blifva betydlig
för den, hvilken af sina löneinkomster
skall taga hela sin bärgning.
För det andra anmärkes olämpligheten
af det sätt, som Utskottet föreslagit till
vinnande af dess projecterade löneförhöjning.
Utskottet har uppställt sin beräkning
på indragning af en hop indelningar, som
ännu icke äro vacante, och hvilka i mån
af innehafvarnes afgång successift skulle
komma Armeen till godo. Det vill säga,
att Utskottet hänvisat Militären till en för
dem båda lika osäker framtid, utan att betänka,
om eller när denna indragning kan
ega rum, eller ihogkomma, att just genom
denna ovisshet ingen hjelp skulle vinnas för
Den ai Maji e, m.
ao3
liela det nuvarande så högst vanlottade MilitärBefälet.
I min tanka vore det högst nödvändigt,
att LöningsStaten borde grundas på
samma Spanmålspris, som förra Ständer fastställt,
nemligen 6 R:dr B:co tunnan, emedan
medium af io års Markegång hädanefter
ej är att påräkna till högre belopp;
samt sedermera att Utskottet, i stället för
de indelningar, som ännu ej äro vacante,
mätte till dess de så småningom blifva det,
till en början anvisa medel till löneförhöjningens
utgående från någon viss tid, såsom
från början af år i83i. Detta anslag
skulle sedermera minskas, i mån af de
nämnde indelningarnes skeende indragning.
Endast genom en sådan bestämdhet kan
någon hjelp erhållas för MilitärBefälet, och
att en sådan är af nöden, lärer väl ej af
många kunna bestridas. Utskottet lär säkerligen
svara, att tillgångarne ej medgifva
större anslag, och alt Statsmedeln blifvit
fördeldte enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposition.
Jag medgifver, att detta svar är
afskräekande; men om man betraktar, att
Utskottet kanske beräknat tillgångarne nog
knappa, och dessutom icke frånsk il jt sådana
utgifter, som kunna hafva anstånd, eller
långsammare utgå, utan ansett alla lika angelägna,
så hoppas jag mera tillgång skall
finnas till lindring i Arméens betryck. Om
204
Den 21 Maji e. m.
den princip af Utskottet iakttogs, att ändamål
och utgifter classilicerades efter deras
oundvikliga nödvändighet, och Utskottet då
tog Militärens existence och användbarhet
i jemförelse med inrättningar, arbeten och
företag af åtskilliga slag, hvilka så småningom
kunna fullföljas, så torde, vid en sådan
granskning, ett tjenligt anslag till upprätthållande
af hela Rikets Krigsmakt icke
komma att stå i sista rummet.
Herr Uggla_, Carl Wilhelm: Jag förenar
mig i deras åsigt, som tillstyrka Armeens
löneförbättring; ty då nödvändigheten
ovilkorligen påkallar en Aimee, måste
den ock lönas försvarligt. Äfvenledes tror
jag, att indelningen i Brigader och Divisioner
bör bibehållas, emedan sådant instämmer
med, huru det, efter nu varande tactiska
grunder, bör förhållas i krigstid, och
det fördenskull är nyttigt, att under freden
vänja sig dervid. Efter de många försvarsprojecter
jag här hört uppställas, är
det väl möjligt, att någon Svensk Carnot
kan uppstå, samt utfinna ett bättre Krigssystem,
men intill dess sådant inträffar,
torde vi få hålla oss till det gamla, som är
bepröfvad!. Utskottets Utlåtande, i hvad
det angår pensioner för de föreslagne Generalerne,
förefaller mig högst besynnerligt.
Med antagande af nio Generalslöner
på stat, vill man endast anslå tvenne pensioner,
att utgå vid 65 års ålder. De ofri
-
Oen ii Maji e. m.
gä 7 Generalerne måste således, om de gå
ur tjensten, expectera. Vid omnämnde ål'
der är det vanligen icke mycket att räkna
på en längre lifstid, derest icke desse på
stat föreslagne Generaler blifva förunnade
en längre lefnad, än andra menniskor. Jag
vet sannerligen derför icke, hvad som kunnat
motivera Utskottet till detta förslag,
om icke en hugsvalelse af egen art dervid
blifvit beräknad, eller att med sorgetåren
öfver en bortgången gammal medbroder,
borde blanda sig en glädjetår öfver den tillfallande
pensionen. Jag föreslår derföre såsom
billigt och rättvist, att, då vi antaga
nio Generalslöner, vi också böra fastställa
lika mångå pensioner.
Beträffande Herr von Troils förslag till
strafflag för öfverlrädelser emot accordsreglementet,
önskar jag blott, att, om det antages,
det ej måtte få någon retroactif verkan;
emedan säkerligen både han, jag och
flere, då skulle, som man säger, få dubbelt
hugg för öfverträdelser i detta fall,
såsom dels accordsgifvare, dels accordstagare.
Friherre Fleetwood j Carl j uppläste
följande:
Jag hade icke trott, att det lilla anslag,
som StatsUtskottet utan tvekan föreslagit
till förbättrande af lönerne vid Wermlands
Fältjägare, skulle föranleda till nå
-
Den ai Maji e. m.
gra anmärkningar; men då detta inträffat,
vill jag försöka besvara dem. Det tillhör
icke mig att besvara det klander, som blifvit
gjordt å repartitionen af anslaget, enär
den är föranledd af en Promemoria från
Konungens GeneralAdjutant för Armeen;
men jag bör icke förtiga, att den skiljaktighet,
som förekommer emellan Kgl. Majrts
Nådiga Proposition och GeneralAdjutantens
Promemoria, tillkommit på Regementsbefälets
önskan, emedan detsamma, i egenskap
af Passevolantörer, skulle förlora vid den
först föreslagne löneregleringen, och detta
står visserligen ej tillsammans med Rikets
.Ständers önskan eller Ko'ngl. Maj:ts Nådiga
vilja. RegementsOfficerarne skulle, oberäknadt
en förminskad årlig inkomst, äfven
förlora på utgifna accorder, då den mindre
lönen ej kan betalas så högt som den större.
Derjemte hade de öfrige Officerarne ej fått
någon tillökning. Deras loner äro visserligen
ändå för små; men om Statens tillgångar
icke medgifva, att alla dess Embetsman
få en behöflig inkomst, borde likväl en analogie
finnas emellan de mer eller mindre
vanlottade; och på denna grund lärer det
icke anses obilligt, att Officerarne vid Wermland
Fältjägare fingo åtminstone samma löneförmåner
som Befälet vid Hallands Beväring,
hvilket utom mötestiderne ej har
någon tjenstgöring, och icke erlägger accorder;
hvaremot Officerarne vid Wermlands
Fältjägare, såsom en värd Talare redan an
-
Den 21 Maji e. m.
207
fört, tjenstgöra 3:ne månader ärligen, utom
möten, och betala ej obetydliga accorder.
Utan att klaga öfver för små inkomster för
Regementsbefälet, åtminstone inom Majorsgraden,
måste jag dock nämna, att Chefslönen
är vida mindre, än hvad sorn är föreslaget
inom den öfriga Armeen, till ett
belopp af circa i,3oo R:dr; och med Majorerne
är det förhållande, att då deras löfner
endast med 3oo R:dr, efter projecterad
förhöjning, öfverstiga CompagnieChefernes,
blir det en gifven förlust att befordras till
denna grad, då ränta för accord och omkostnader
i och för tjensten afdragas, hvilket
alltid är och blir ett missförhållande
inom ett Regemente,
StabsCapitainerne anses likväl af mig
vara de sämst lottade, helst det visar sig,
att ofta denna grad ej uppnås på mindre
än i5 å 20 år under närvarande förhållanden,
och det är icke uppmuntrande, att
efter en sådan tjenstetid ej hafva tillträdt
en lön af mer än 4^° R.‘dr, hvartill den
blifvit förhöjd från 35o, hvaraf man, med
afsägande af de flesta beqvämligheter, ej kan
lefva oberoende. Soubalternernes belägenhet
är föga bättre, och de civile Tjenstemännens
och UnderOfficerarnes kanhända
ännu sämre. Jag vill blott anföra ett exempel
på hvad jag nu yttrat: En SiabsCapitaine
vid Wermlands Fältjägare skulle få 400
R:dr mindre än en Capitaine vid indeldta
208
Den ai Maji e. m.
Infanteriet; 25o R:dr mindre Jin en Capitain
vid Skånska InfanteriRegementerne, och
i5o R:dr mindre,än alla BeväringsCapitainer,
Derjemte må anföras, att de 5öo R:dr,
som äro anslagne till Musiken, endast är en
ringa ersättning för hvad Regementet förlorat
till detta ändamål, genom Philipstads Bergslags
befriande från Vacance-afgift, hvilken
varit Regementet anslagen och uppgått tili
680 R:dr årligen. Detta anslag är dessutom
påkalladt af nödvändigheten, då Jägare till
största delen böra comrpenderas med signaler,
och kan sålunda ej anses befordra någon
serdeles musikalisk lux. Jag vill icke trötta
med anförande af flere siffer-jemförelser eller
detaljer, hvilka sjelfmant framställa sig vid
granskningen af de olika Staterne, under
förhoppning, att hvad jag anfört är tillräckligt
att bestämma känslan af rätt och orätt
vid regleringen af lönen förden, hvars kall
är att försvara Fosterlandet.
Friherre Cederström, Jacob: Jag äm
nar
ej fästa mina anmärkningar vid StatsUtskottets
Utlåtande i allmänhet; men, i
anledning af hvad af en Ledamot, Herr v.
Troil, blifvit yttradt, vill jag upplysa, att
han synes icke hafva kunskap om Gottlands
organisation, i afseende på Beväringen. Han
har uppställt sin beräkning på folkmängden,
ej correct uppgifven, i jemförelse med Halland
-
Den 21 Maji e. m.
209
land och Skåne, och ansett Befälet för talrikt
för tjenstgöringen i fredstid. Jag får
i anledning deraf nämna, att Hallands Bataljons
Befäl är uppsatt för extra Roteringen
i Halland. Gottlands Beväring utgöres
af hela provincens population emellan
i5 och 5o år. Summan går till 8,ioo man,
oell för dem finnas ^5 Officerare. Alt med
mindre antal exercera en sådan styrka tror
jag ingen kan åtaga sig. Jag hemställer,
om man kan anse mindre antal tillräckligt,
eller förhållandet der jemförligt med hvad
sorn eger rum i andra orter. Hvad som är
säkert, är att Sveriges intresse i besittningen
af Gottland icke medgifver, att inskränka
Befälets antal, som tvertom måste ökas,
för attega Beväringen riktigt tjenstbar, och
hvarförutan denna Ö aldrig kan komma i
försvarsstånd. Blefve Gottland en gång taget
af fienden och tillräcklig styrka der
förlagd, vore det svårt att återtaga denna
Ö. Är Beväringen väl försedd med Befäl
och vapen, kan den försvara Ön. Dertill bör
t. ex. det Artilleri, som der är förlagdt,
förses med nödigt antal Olficerare. I sådane
omständigheter tror jag ej, att någon
besparing för andra föremål här kan påräknas.
Detta har jag upplyningsvis velat nämna,
och bar ej annat att tillägga, än att
de flesta Compagnier utgöras af 3oo h 4oo
man, och hvar Bataljon af Landets Beväring
;if öfver 2,000 man.
25 H. 14
aio
Den 21 Maji e. m.
Friherre Silfversköldj Carl: I förmodan
af återremiss, anhåller jag alt få lemna
några upplysningar lill vederläggning af
hvad Grefve Horn anfört, om Artillerihästar
och ArtilleriStahen. Grefve Horn gillar ej
förslaget om Artillerihästars anskaffande genom
contract med Rusthållare vid de af- »
sutne CavalleriRegementerne. Jag tror deremot,
att på delta sätt de med minsta kostnad
kunna anskaffas. Behofvet af dessa hästar
för Artilleriet skall jag söka utreda.
Vid åkande Artilleriet behöfvas i,q32 stycken
till 12 batterier, och vid det ridande
856 till 4 batterier. Konungen har i Nåder
föreslagit, och StatsUtskottet har tillstyrkt,
att vid pass en åttondedel skall af
Staten ständigt underhållas, och en annan
åttondedel genom conlracter med Rusthållare
tillhandahållas under exercis-tiderne.
Yid ett krig kunna då hästar finnas för en
fjerdedel af behofvet, och mindre bör väl
ej vara i beredskap i Sverige, som saknar
tillgång på brukbara hästar för Artilleri vapnet.
Kostnaden för Staten blir den minsta
möjliga genom dessa contracter. Hvad åter
hästarne för öfningen angår, så är beräkningen
gjord för halfva antalet af exercisbatterier.
Artilleristen kan ändå ej få i manöver
mera än 3o timmars öfning, och likväl
beror på manövern ofta vapnets ära och
batteriets räddning. I afseende på enskilda
ridningen, som utgör ett af hufvud-elementerne
för FältArtilleriets danande; så
t
Den 21 Maji e. m.
211
om man än förbiser, att större delen af häslarne
måste vara på bete under 2:ne månader
af året, och antager, alt hvar häst
går hvarannan dag, får hvar karl likväl
ej rida mera än i5 timmar om året, och
då äro ej recruter och mnladretter serskildt
beräknade. Jäg tillstyrker således bifall
till hvad StatsUtskoltet i detta afseende
föreslagit. Hvad åter Staben angår, så önskar
Grefven förut utredt, hvarföre en Arti
11 er i Stab skall finnas, förrän anslag beviljas
densamma. Om man än ej antager beliofvet
af denna som ett axiom, blir det
dock ej svårt för StatsUtskottet att bevisa
det. Artilleriets Befälhafvare behöfver väl
några Tjenstemän sig till biträde. Slutligen
finge han annars sjelf göra ritningar
och förrätta renskrifning. Här är föröfrigt
ingenting annat föreslaget, än att de summor,
som redan förut utgått, skola på Stat
uppföras. I afseende på de 4oo R:dr, som
äro anslagne för tvenne Officerare, hvilka
hafva befattning med materielen, har Konungen
funnit behofvet deraf redan 1826.
Ändamålet var, att genom tillgång på i de
teckniska ämnena kunnige Officerare bereda
en bättre tillsyn vid de arbeten, som gjordes.
Detta blir ändå nödigare, om en större
tillverkning skall ega rum.
Herr von Troil: Friherre Cederström
liar sagt, att det förhållande emellan ser
i4*
-
212
Den ai Maji e. m.
skilda provincers folkmängd jag omnämnt
ej vore noggrant uppgifvet. Jag medgifver,
att jag ej beräknat bråk oell decimaler; men
i öfrigt är det i enlighet med hvad till Rikets
Ständer blifvit uppgifvet efter Tabel 1-  Commissionens beräkningar. Hvad åter angar
antalet af Beväringen, så är 8,000 man väl
mycket; men jag tror likväl, alt deras exercerande
kunde ske af mindre än ^5 Officerare,
örn Beväringen indelades i flere districter,
som efter hand exercerades. Att en vida
större personal behöfves, när man går mot
fienden, inser jag ganska väl; men när högsta
befälet öfver Krigsmagten är i samma Persons
hand, som leder våra politiska förhållanden,
lärer Han ej underlåta att till Gottland
commendera nödigt Befäl, när ett anfall
på Ön kan vara att befara. Jag tror,
att rlet finnes flere delar af Sverige, der
det kan komma i fråga att gå ut man ur
huset, för att utkasta eller förstöra en inbruten
fiende. Skåne t. ex. lärer lika lätt
kunna angripas som Gottland. Då kunde
Skåne uppställa 5o,ooo man. Likväl skulle
hvar och en finna olämpligt, att i fredstid
inom provincen underhålla allt del Befäl,
som kunde erfordras för att manövrera
dessa för en korrt tid uppbådade massor.
Friherre Cederström: Herr von Troil
har uppgifvit folkmängden till 38,000 personer;
den utgör nära 4°>000* Han har
yttrat, att Beväringen kunde exerceras af
Den nt Maji e. m.
mindre än y5 Officerare, derföre att exercisen
kunde ske i olika districter successivt.
Detta visar, att han ej beräknat att den
personal, som utgör Beväringen, just arden
arbetande folkclassen, och att den ej kan
frånryckas sina näringar. Exercistiden måste
derföre väljas så, att arbetarne då kunna
undvaras, och detta inträffar ej mera än
några få dagar om sommaren. Då måste
alla på en gång exerceras. Hvad åter blifvit
anfördt omändra punkter af Sverige, så
är förhållandet ej lika emellan en provins,
sorn är sammanhängande med sjelfva Landet,
och en isolerad Ö, som kan vara en
längre tid utan communication med detsamma.
I öfrigt är delta ettämne, som ej hörer
till frågan. Då jag nu kommit till ordet,
anhåller jag äfven, att StatsUtskottet
måtte upplysa, af hvad anledning det förmodar
en förändrad organisation af Beväringen
på Gottland komma i fråga.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition, blef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
i5 sisth April under N:o io afgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på bordet
Den *21 Maji e. m.
lagde, Utlåtande, i anledning af Kgl. Maj:ts
Nådiga Proposition om anslag till förmån
för Undervisningsverken i Riket.
Grefve FrölichDavid: Jag var en
Bland dem, som andra gången begärde detta
Utlåtande på bordet. Jag hade verkligen
ock ämnat, att, när det förekom, gå in i
någon utförligare granskning af det Betänkande,
som Committe'eu för Undervisningsverkens
öfverseende afgifvit, enär det blifvit
lagdt till grund för Konungens Proposition
till Ständerne, om anslag till Undervisningsverken,
och enär Stats- samt EkonomiUtskotten
åberopat delta Betänkande,
såsom grund för det tillstyrkte anslaget. Jag
bar likväl sedan funnit, att, för att ingå i
granskning af detta Betänkande, en större
vidlyftighet hade blifvit nödvändig, och att
om jag uppläst ett Anförande på i5 å 16
skrifna ark, hvilket jag förmodar härstädes
med föga uppmärksamhet blifvit afhördt, så
bade jag i alla fall med för mycken korthet
behandlat ett så rikt ämne, och lupit
fara att bli missförstådd. Jag har derföre
beslutit att inskränka mig till några få anmärkningar,
hufvudsakligen i afseende på
anslaget. Jag skulle tro det vara i sin ordning,
att, när det är fråga om att anslå
medel till en sak, göra sig reda för ändamålet.
Af Konungens Proposition finner
man, att Cornmitterade för Undervisningsverkens
öfverseende föreslagit en summa af
Den 21 Maji e. m.
2l5
168,000 R:dr årligen, och Kongl. Maj:t har
funnit, att 60,000 R:dr årligen deraf borde
nu anslås. Jag linner ej, huru nian kan
ingå i pröfning om nödvändigheten af detta
anslag, utan att man genomstuderat Committerades
Betänkande af 5oo sidor i qvart.
Väl har jag gjort det; men jag finner der
den stora frågan ganska litet utredd: huruvidt
Staten bör sträcka sin befattning med
Undervisningsverken; om det är rätt, atti
den väg, som insamling af allmänna medel
sker till andra Statens ändamål, fonder samlas
till bekostande af Uppfostringsverket!;
och slutligen, om Statsmagterne ega uteslutande
rätt att reglera undervisningen. Att
detta är en angelägenhet, som rörer hela
samhället, är visst; men om Statsmagterne
äro de Autoriteler, som böra förvalta, leda
och styra denna sak, är en annan fråga.
Utredningen af denna fråga är, i min tanka,
ej fullständig eller nöjaktig i Committera*
des Betänkande. Jag anser den likväl böra
utredas, innan man går in på att anslå medel.
Om man sedan skulle finna det vara
emot princip, att bevilja ett sådant anslag,
så vore det orätt att på förhand anslå det.
Ilär förekommer dessutom den märkvärdighet,
att, i frågan om anslag hafva Committerade
och Konungen endast fästat sig vid de
högre Läroverken, Aeademierne och Gytnnasierne;
men alldeles icke vid FoIkSkolorne,
eller föreslagit någon den ringaste
penning, hvarmed Staten skulle befordra
2l6
Den 21 Maji e, m.
eller underhålla sådane. Det finnes dä, att
den stora massan eller Allmogen, som eger
lika behof af att upplysas, får skatta tilt
de högre Skolorne, och dessutom serskildt
underhålla och bekosta sina egna, eller FolkSkolorne.
Vid ett sådant förhållande kan
jag ej finna, att något anslag hör för de
högre Skolorne bifallas; ty är det en riktig
princip, hvarefter anslag till Folkskolor
ne blifvit nekadt, så måste den gälla allmänneligen,
eller oek orsakerne till undantagen
klarligen demonstreras. När nu dessutom
det resultat, hvartill Committeen slutligen
kommit, i anseende till undervisningsmethoderne,
ej har till afsigt, att förbättra
■våra- Undervisningsanstalter, hvaröfver elt
långvarigt klagomål egt rum; ja, jag upprepar
det, när ej är fråga om någon förbättring,
utan Kongl. Maj:t tvertom förklarat,
att den saken bör hvila, så förstår jag
icke, huru man ändock kan samtycka till
att bifalla grofva anslag? Hvad anledning
har man väl att tro, att de nya anslagen
skulle användas till förbättring af Läroverken,
innan man är ense onr, huruvida någon
och hurudan förbättring borde ske? Då
jag ej heller kan tro, att förbättring uppkommer
endast genom nya löner, så tillstyrker
jag afslag. Endast i en enda fråga,
hvilken jag finner sammanhängande med
denna, ville jag göra undantag, nemligen i
afseende på anslag af en måttlig summa för
Läroböckers och lärda Afhandlingars utgif
-
Den 21 Maji e. m.
vande. Detta är ett ärende, sorn kunde
verka på upplysningen, och som vöre allmänt
för alla classer i samhället, samt ej
uteslutande för någon viss.
Herr von Hartmansdorff, August: Man
har salt i fråga, huruvida det anslag, som
här är föreslaget, borde beviljas, emedan
det skulle vara en oafgjord fråga, huruvida
Regeringen borde befatta sig med att förvalta
de offentliga Läroverken, och man har
trott denna först böra afgöras, innan medel
gåfvos. Jag får dervid erinra, att sådan
som vår samhällsinrättning sig nu befinner,
är det verkligen Styrelsens sak, att
vårda den allmänna uppfostran. Det igeniinnes
till och med i vissa §§. af vår Regeringsform,
t. ex. der en viss StatsSecreterare
är bestämd för dylika mål. Vill man
förändra detta, så måste man derom väcka
fråga i ConstitutionsUtskottet. Stats- och
EkonomiUtskotten hafva endast föreslagit,
att gifva medel åt Läroverken, sådane de
äro. Ett enda nytt, nemligen Profskolan,
är det, för hvilket anslag tillika är hegardt.
Allt det öfriga skulle fördelas på de gamla
Läroverken. Ett skäl, hvarföre icke något
borde dem beviljas, har en värd Ledamot
trott vara, att inga medel i Betänkandet
blifvit föreslagna åt Folkskolorne, utan endast
åt de högre Läroverken. Jag bör dervid
vördsamt fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att LäroverksGom
-
t
2l8
Den 21 Maji e. m.
jnittéen , enligt hvars åsigter Konungen framställt
sin Proposition, ansett undervisningen
i folkskolorne vara en sak, som tillhörde
hvarje menighet för sig, och ej Staten
i det hela att besörja, icke allenast med
afseende på denna undervisnings innehåll,
utan ock derföre, att erfarenheten i mägtigare
Riken, än vårt, visat omöjligheten för
Staten att med sina bidrag besörja den allmänna
folkundervisningen, om ej föräldrarlie
inom hvarje hus, eller der de ej sjelfve
kunna, för fattigdom, undervisa sina barn,
menigheterna draga försorg derom. Ty föräldravården
kan, i detta fall, icke af Staten
ersättas hvarken i moraliskt eller pecuniairt
hänseende. Napoleon gjorde ett fåfängt försök
med primair-skolorne i Frankrike, men
det fanns så kostsamt att det ej kunde utföras.
Man har sagt, att intet borde gifvas,
emedan man ej föreslagit förbättring,
der den bäst behöfdes. Hvar den bäst skulle
behöfvas, är icke uppgifvit, så vida man ej
menar folkskolorne, och derom har jag redan
yttrat mig. I Committerades mening
var det ElementarLäro verken , som bäst beliöfde
förbättring, och för dem har Konungen
ock föreslagit det mesta, eller 42>00°
R:dr af 60,000 R:dr. Således synes Konungens
Proposition vara i öfverensstämmelse
med deras mening, som voro Ledamöter af
Committeen. Att de kunnat hafva orätt,
är en sak, som visserligen bör tagas i öfvervägande.
På min egen röst inom Corn
-
Den ii Maji e. m.
219
mitteen begär jag icke att Ridderskapet och
Adeln skall göra något afseende; men någon
uppmärksamhet torde Ridderskapet och
Adeln väl böra fästa på en mängd Lärares
röster, valde inom Universiteten och ElementarLäroverken,
och hvilkas namn äro
sådane, att Fäderneslandet vid dem fästat
stort förtroende redan förrän de syntes under
Committéens Betänkande, hvarå jag yrkar
bifall.
Grefve Frölich: Den sista värde Talaren
har sagt, att jag fastställt den princip,
det Staten eger skyldigheten, att lemna bidrag
till folkskolorna. Jag har deremot
sagt, att jag nu ej vill ingå i utredandet
af denna princip; att den är outredd, men
borde praeliminärt utredas. Jag har sagt,
att när man vill yrka den princip, att Staten
skall underhålla och bekosta de högre
UndervisningsVerken, så bör denna princip
äfven utsträckas till folkskolorna. Principen
bör ej användas mot en viss dass medborgare,
och för en annan dass, den bör
vara generel. Så var min mening, men kanske
uttryckte jag mig något mörkt.
Visserligen är det ett alltför ofantligt
företag för Staten att bekosta Folkskolorna,
man häpnar för den dermed förknippade
stora kostnad, och derföre är det också
troligen som Committeen i sitt Betänkande
ansett, att Gommunerna sjelfva böra besör
-
320
Den al Maji e. ra.
ja Folkundervisningen. Der liar Committeen
stölt på elfecten af en princip, som
tålL litet närmare undersökning, men som,
då den en gång blir etablerad, äfven bör
utsträckas till andra Undervisnings verk ; jag
bar ansett, att jag vid detta tillfälle icke
borde fördjupa mig i utredandet af det rätta
eller orätta i denna princip. Denna fråga
är dock af så mycken vigt, att jag icke
kan begripa, burn man, innan densamma
blifvit afgjord, oell således innan mankommit
till något resultat, kunnat af oss begära
några medel. Ibland de Undervisningsverk,
åt hvilka man begäranslag, äro Aeademierne
och ElementarSkolorne. Dessa
Undervisningsverks löner utgå i spannemåL
Klagan öfver desse löners otillräcklighet är
en följd af spannemåleus fallna värde, hvilket
åter till stor del torde härröra af Nationens
minskade förmögenhet, af minskad
consumtion, minskad rörelse. Är det val
billigt, att en lönetillökning i synnerhet af
sådan art skall beviljas, då Nationens egen
förmögenhet aftynar. Stiger den sednare,
så stiga äfven spannemålsprisen, och då öka
sig lönerne i samma mån, som Nationens
förkofran fortgår. Att lemna uppfostran alldeles
kostnadsfri, såsom Committeen yrkat»
då den begärt, att Staten skulle underhålla
Undervisningsverken utan några bidrag från
dem, som njuta undervisningen, är en annan
stor principfråga, underordnad den förra,
men som nödvändigt borde afgöras, in
-
Den 11 Maji e. m.
221
nan några bidrag beviljas. Dessutom må
vi.ihogkomma, att om vi bevilja de begärde
60,000 R:dr, så synas vi erkänna de facto
sjelfva de principer, som ännu äro opröfvade.
Vi gifva derigenom en slags sanction
åt Committeens åsigter, som Kongl., Maj:t
förklarat tåla närmare skärskådas, och måhända
blir det dä en gifven följd, att vi
vid nästa Riksdag fä bevilja alla de 168,000
R:dr B:co, som Commilteeu föreslår. Då
Upsala Academi, oberäknadt sitt döda capital,
eger hvarjehanda inkomster lill ett
belopp af omkring 80,000 R:dr B:co årligen,
en summa som efter \ procents ränta
svarar mot ett capital af 2 millioner, och
ändock fordrar mycket större bidrag, än
Utskottet nu oss föreslagit, så hemställer
jag till Er, mine Herrar, om icke vi der
hafva ett haf öppet, i hvilket vi kunna kasta
våra håfvor, utan hopp att de någonsin
bottna. Innan man tagit närmare kunskap
och kännedom af de speciella anslagens
behof, anser jag mig ej så lättsinnigt
kunna uppoffra en så stor summa, då jag
ej vet, hvad resultat, i och för en förbättrad
undervisning, deraf skulle följa, hälst
då Betänkandet, i enlighet med pluralitetens
åsigt, egentligen ej tillstyrker några
förbättringar, utan hufvudsakligen innehåller,
att allt redan .är godt förut, men att
nya löner behöfvas. Jag nekar dock icke
att i detta Committeens Betänkande finnas
många förträffliga materialier och många an
-
111
Den ai Maji e. m.
ledningar till nya forskningar för deni, sorn
interessera sig för en så vigtig sak, sorn
uppfostran; Fäderneslandet står i mycken
förbindelse för de lemnade upplysningarne
och för de afhandlingar, i synnerhet rörande
nyare undervisningsmetoder, sorn i
Betänkandet och i synnerhet i en af Reservationerne
äro att igenfinna. Men då
Kongl. Maj:t sjelf funnit resultatet ej vara
annorlunda, än att frågan borde ytterligare
hvila, vet jag ej, huru man kan komma
till den conclusion, att utan någon vidare
undersökning och utredande vi blott skulle
bevilja stora anslag.
Friherre A nekar swärd, Carl Henrik:
Utan att ingå i principfrågan, om Staten
bör företrädesvis lemna undervisning åt de
högre Classerna i samhället framför Folkbildningen,
tror jag mig dock ej kunna bifalla
Utskottens ifrågavarande Utlåtande på
grund deraf, att Styrelsen ej funnit sig kunna
lemna annat resultat, än att frågan i sin
helhet bör hvila, till dess allmänna opinion
hunnit mera utveckla sig. Då jag eger den
innerliga öfvertygelse om vissheten utaf de
nyare metodernas företräde i undervisningssätt
framför det gamla, skulle jag fela i min
pligt, såsom FolkRepresentant, om jag tillstyrkte
ett anslag, som ej skulle medföra
annat ändamål, än att fördröja opinionens
utveckling i denna del.
För mig visar det sig besynnerligt, att
Den 2i Maji e. m.
• 223
man för öfvertygelsens vinnande, om hvilkendera
methoden vore fördelaktigast, beliöft
anlägga en Profskola.
Jag trodde, att erfarenheten redan kommit
till den stadga i det afseende, att man
utan denna Profskola kunnat ernå något
resultat. Jag gör det lill en pligt, emedan
jag vid andra tillfallen yttrat mig emot
KrigsAkademien, och då grundat delta på
den erfarenhet jag ifrån denna undervisningsanstalt
hämtat, att nu förklara, det
KrigsAkademien genom den utveckling af
bättre undervisningsmethoder, som nu dagligen
derstädes visar sig, godtgjort allt det
onda, som den förut åstadkommit. Men jag
hade trott, att vissheten, sorn man der inhämtat
om de nyare methodernas förträfflighet,
varit mer än tillräcklig för att stadga
omdömet i denna del, och jag finner
således kostnaden för Profskolan vara alldeles
ändamålslös, så mycket mer som jag
tviflar, att man derifrån erhåller ett så praktiskt
resultat, som vid Carlberg. Jag finner
det föröfrigt högst besynnerligt, att då allmänna
omdömet ännu ej är stadgadt om undervisningssättet,
man dock tror det vara så
stadgadt om behofvet af förökta anslag, att
man i tillskottsväg lemnar oss ett perspecti v af
168,000 Piidr. Man begär väl nu blott 60,000
R:dr, men för att vara så mycket säkrare att
nästa gång erhålla fyllnaden. Jag är dock
öfvertygad att genom planmässiga förändringar
mer än tillräckliga medel finnas,
Den 21 Maji e. m.
uti de redan egande inkomsterna, för att
tillvägabringa långt större resultat än dem
man nu synes vilja vinna. Om Elementarskolorna
sammanslogos med Gymnasierna,
skulle man kunna förminska Lärarepersonalen
under hälften; och jag är till den
grad öfvertygad om tillräckligheten af de
medel Läroverken redan ega, att jag tror,
att man, genom planmässiga och kloka beräkningar
af dessa medel, icke allenast skulle
erhålla tillräckliga tillgångar, utan äfven öfverskott,
med hvilka man kunde anskaffa
böcker och instrumenter för undervisningen.
Det torde således vara omöjligt tillstyrka
bifall å Utlåtandet, synnerligen som
Lagstiftaren bör gå lika långt i försigtighet
som Committéen och Styrelsen gått, för
att stadga sitt omdöme, rörande förbättringar
af hvad som nu är i så eländigt tillstånd,
att om speciela fall vore lämpliga,
att här uppgifva, man skulle finna sig förvånad
öfver den vårdslöshet, som nu eger
rum vid vissa af våra Undervisningsverk;
och att under sådane förhållanden tro sig
genom ökade anslag kunna afhjelpa det onda,
är en omständighet, som för mig åtminstone
icke är fattlig. Det är väl sant,
alt detta hitintills har varit enda utvägen
i våra organisationer, och det är äfven den
lättaste, att bara begära penningar, och tro,
att man dermed kan uträtta allt. Man bar
sagt, alt löneförbättringar voro nödvändiga,
att
Den 21 Maji e. ra.
225
att man i eli e borde tvifla derpå, och man
liar, såsom skäl anfört, den mängd af Lärare,
som deröfver yttrat sig. Jag hemställer,
om detta skäl är serdeles bevisande,
eller om inom vår representation det skulle
vara ett bevis på behof af lönelillökningar,
att Embetsmännen, sorn just sjelfve
skola tillgodonjuta denna förökning, vitsorda
bebofvet af densamma. Det ligger inom
menskliga svaghetens område, alt man
gerna önskar sina egna fördelar; men det
tillhör Lagstiftaren, att se på det allmännas
fördel; och det är på denna grund,
som jag tager mig friheten utbedja mig Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
nödvändigheten att afslå Utlåtandet, emedan
bifallet lill de Go,ooo R:dr, som nu
begäras, blott skulle blifva ett bifall till de
168,000 R:dr, som i Utskottets Utlåtande
äro lemnade oss i perspecliv. Jag anhåller
således om afslag på Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff: Jag får bedja
om ursägt, i fall jag kommer alt omnämna
det förut, som bort komma efteråt,
men jag ämnar följa samma ordning, som
de värda anmärkarne.
Man har sagt, att den grundsats Committeen
yttrat, angående det Allmännas vård
om undervisningen, äfven hade bordt omfatta
Folk-Skolorne. Den, som genomläa5
H. j5
Den 2i Maji e. m.
ser Committeens Betänkande från början,
skall finna alt FolkSkolorne äfven stå under
en allmän uppsigt, nemligen Presterskapets.
Allmänna bidrag har Committén äfven ansett
böra deråt lemnäs, när menigheterne
voro oförmögne, att sjelfva anskaffa undervisning
åt sina barn; samt slutligen att Staten
borde underhålla en Normalskola för
bildandet af Lärare åt FolkSkolorne, så vida
desse ej kunna bildas inom vederbörande
menigheters Skolor, eller, med ett ord,
enskild försorg.
Man har sagt, hvartill skola dessa anslag
tjena, då man ej vet gränsen för ytterligare
anspråk. Detsamma gäller om alla
anslag, gränsen kan ej förutses; ty så
länge Samhället stiger i odling och välstånd,
fordras nya bidrag, och kunna i samma mån
äfven utgöras. Man har sagt, att Committe'en
velat göra den grundsats i allmänhet
gällande, att undervisningen skulle vara kostnadsfri
för de högre folkclasserna, och att
denna grundsats skulle leda derhän , att Staten
blefve oförmögen att bekosta hvad som
nödtorftigast erfordrades för de lägre. Jag
får då uppisa, att Staten bestrider ej hela
undervisningskostnaden för någon folkklass.
Föräldrarne måste utom kläder, föda
och honing, anskaffa läroböcker, bidraga
till Lärarnes underhåll, o. s. v. Men
den del af allmänna uppfostran, som är
kostnadsfri, är det lika för alla folkclasser,
Den 21 Maji e. m.
227
eller för hvilkens barn, som vill begagna
Läroverken. Att afvika frän denna grundsats,
vore måhända betänkligt, innan man
närmare undersökt saken. Den fria undervisningen
i vårt land har gjort, att de lägre
folkclassernas barn städse uppstigit bland
de högre, hvarigenom dessa sednare allt
jemt blifvit rekryterade från en frisk grund.
Hyddans son har hos oss derigenom, oftare
än i andra länder, uppstigit till granskapet
af Thronell. När man på en gång
säger alt Läroverken äro i ett eländigt skick,
och med detsamma vägrar, att anslå medel
till Undervisningsverkens förbättrande, så
synes man ju vilja bibehålla eländet i stället
för att afhjelpa det? Vill ej Staten bidraga
till goda uppfostringsanstalter, så
skola vi få odugliga Embetsman, dåliga Lärare,
klena Vetenskapsidkare, och illa uppfostrade
barn. Staten skall få göra i det
hela, såsom en vårdslös fader inom sitt
hus, d. ä. att på sjukhusen, fängelse och
förbätti ingshusen få upphemta sina förlorade
söner; och sådant kostar mera och gagnar
mindre, än att genast uppfostra dem väl.
Man har sagt, att Upsala Academie är så
rik, att, om den ej sjelf kunde löna sine
Lärare, det ej vore skäl för Staten att kasta
sine bidrag i ett så bottenlöst djup. Jag
kan ej ingå i bestridande af de uppgifter,
som här blifvit gjorda, emedan de ej äro
med facta bestyrkte, och emedan jag ej
i5*
Den a i Maji e. m.
liar Committéens Betänkande här; men jag
vill blott erinra, att Staten hitintills gjort
så godt som intet för denna Academie, utan
det är en stor Konung, som af sin årfda
Fäderne-jord allt hittills underhållit detta
Lärosäte. Den ringa skärf, som Svenska
StatsYerket lemnat, är föga värd att räkna.
Man har sagt, hvartill behöfves en profskola?
Man känner ju redan tillräckligt de
nya methodernes förträfflighet? Om någon
varit öfvertygad om deras företräde, så är
det visserligen jag, som i ett halft Ar tvistat
med mine närmaste vänner, för att försvara
dem. Men det skulle dock hafva varit
högst förmätet af mig, att tro mig ega
en så djup insigt och ofelbar insigt, att jag
skolat yrka, det de genast måtte öfverallt
införas utan att lemna erfarenheten tid att
tala. En hvar, som önskar, att sanningen
mätte segra, mäste äfven lemna den tid att
pröfvas, om man ej skall äfventyra, att
förhasta sig. Derföre och då de fleste äldre
SkoleLärare varit emot förändringen,
tror jag att Svenska Folket borde med tacksamhet
anse det af Kongl. Maj:t bestämda
dröjsmålet.
Man har sagt, att KrigsAcademien, genom
de verkningar den visat, gjorde nog
för ProfSkola, och att man ej behöfde någon
annan. Men förhållandet är icke så.
Vid Carlberg emottagas ynglingarne vid i3
Den a t Maji e. m.
är och derutöfver, Vid offentliga Skolorne
inträda barnen vid 8 år, och tvisten
har just varit om hvilken method, som un
t
m 7
der de mellanliggande 5 åren skulle vara
tjenligast. Vid KrigsAcademien lefva ynglingarne
under ett Militäriskt Befäl, häfva
mera uppsigt öfver sig och bo tillsammans.
Vid de allmänna Läroanstalterne äro de
spridda i åtskilliga boningar, och nästan lemnade
åt sig sjelfva. På förra stället höra
läroämnena till ett visst slag allena, och
ynglingarne erhålla en viss riktning, ifrån
början till slut. I de allmänna Skolorna
danas ynglingarne till alla yrken. Man måste
ihågkomma, att det ej är nog att säga,
att de nya metlioderne skola införas. Dertill
fordras äfven Lärare, som känna methoderna,
och hvar skola de bildas? Dertill
fordras läroböcker, hvar skola de författas,
om ej i ProfSkolan? En ny Skolordning,
rättad efter de nya methoderne, måste
införas; och denna kan ej på förhand
efter blotta Tbeorien uppgöras; den måste
grundas på erfarenhet, och kan följaktligen
icke uppkomma förrän med och genom en
ny Skola.
Man säger, alt om förändringarne göras,
finnas redan så ömnoga tillgångar, alt
om dessa användas, inga nya anslag behöfvas.
Men då man erinrar sig, att en Collega
endast har a5 tunnor Säd, såskall man
lätteligen inse svårigheten att för denna
Den 2i Maji e. m.
lön erhålla skicklige SkolLärare. Vöre det
ej vägen till goda Pastorater, så skulle Skolorne
säkerligen stå öfvergifne af Lärarne.
Ridderskapet och Adeln torde derföre finna,
att det ej varit, för att bereda en fördel
åt Lärarne, utan åt Nationen i allmänhet,
som Committe^n föreslagit den begärda
löneförhöjningen. Det är hårdt, ja, orättvist,
att se egennyttan framställas såsom bevekelsegrund
för de personer, som deltagit
i Committeen, synnerligen som de fleste redan
äro i den ställning, att de icke komma
i åtnjutande af den föreslagna förhöjningen.
Huru må man begära, att bos
oss hafva Vettenskapsmän, då näringsomsorgen
nekar dem att sysslosätta sig med
•Vettenskaper, när vår störste Mathematicus
nödgas, för sig och sin talrika familjs utkomst,
sköta PrsebendePastorat o. s. v.? Vill
man således förbättra och understödja Regeringens
goda afsigter, måste man medgifva
de kostnader, som fordras för öfvergången
till det bättre, och det är således ej skäl,
att afslå Utlåtandet, hvarå jag anhåller om
bifall.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Frågan, i hvad mån Regeringen eger bestämma
undervisningssättet i FolkSkolorne, är
af så mycken vigt och omfattning, att den
svårligen nu kan blifva föremål för öfverläggning
härstädes. Jag vill derföre blott
nämna, att förhållandet härmed är så olika
Den 2i Maji e. m.
a3i
i serskilte Länder, att t. ex. Lancasterska
methoden för undervisningen blifvit af Styrelsen
påbjuden i ett Land, men förbjuden
i ett annat, allt uuder åberopande af Regeringens
rättighet att bestämma läromethoderne.
Då fråga är om nya anslag af Statsmedel
till LäroVerken, bör man naturligtvis
undersöka, hvilka tillgångar finnas till
behofvens fyllande. Jag tror, att Sverige
härtill har tillräckliga utvägar, utan att man
för detta ändamål ökar Nationens Skattebördor,
helst, när man betraktar dessa tillgånger
i sin helhet. En del Embetsmål!
och Kyrkoherdar, äfvensom Kyrkor, befinnas
hafva öfverflödiga inkomster, som kunde
och borde minskas, och öfverskottet deraf
för Läroverken användas. Det finnes
dessutom några mindre kände tillgångar,
som äfven kunna härtill begagnas, och jag
vill anföra ett exempel derpå. Sedan Skåne
blifvit förenadt med Sverige, anslog Konung
Carl X, af omsorg för de lägre FolkSkolorne,
en icke obetydlig del af Kronotionde
Spanmålen, under namn af helgonskyld,
åt Klockare inom Lunds Stift, med vilkor
att de, hvar i sin Församling, skulle lära
Allmogens barn läsa, skrifva och räkna.
Småningom hafva Klockarne förstått att befria
sig från detta åliggande, och man har
sökt förmå FÖrsamlingarne att serskildt löna
Skolmästare, hvilket ock på de flesta
ställen skett. Flere Klockarelägenheter hafva
sålunda blifvit så förmånliga, att man
Den 21 Maji e. aa.
ansett elem vara för mycket lönande för
den vanlige Klockarebefattningen, otili derföre
användt dem till lön ät Comministrar
eller Kyrkoherdarnes Adjuncter; genom hvilken
åtgärd helgonskylden slutligen blifvit
i sjelfva verket endast ett anslag till Kyrkoherdarne,
hvilkas medhjelpare deraf lönas,
i stället för, enligt dess ursprungliga
bestämmelse, till Skolundervisningen för
Allmogen. Genom rättelse af delta missbruk,
skulle någon tillgång på medel tili
Folkundervisningens befrämjande kunna vinnas.
I stället för hvad StalsUtskottet föreslagit
såsom tillökning i en del Kyrkoherdars
aflöning, skulle jag tro det rätta
vara, att vissa Kyrkoherdars öfverflöd i inkomster
användes till att fylla de andras
brist deri, men sådant innefattar en privilegiefråga
och kan derföre icke nu komma
i beräkning. Utskottet har tillstyrkt ett anslag
af 18,000 R:dr, i anledning af Kongl.
Maj:ts Proposition, till lönejemnkningar för
Professorerne vid Rikets Universiteter. Denna
summa är visserligen ej för högt tilltagen,
dä vid Lunds Akademie finnas flere
lönlöse Professorer, som tillkommit derigenom,
att, under den sista CanzlersStyrelsen,
ett mycket större antal Professorer tillsattes,
än Staten anslagit lön till. Så funnos
vid detta Universitet i NaturalHistorien
5 Professorer, hvaraf likväl, under
den närvarande Höga CanzlersStyrelsen, två
blifvit befordrade till andra Embeten; men
Den 21 Maji e. m.
a33
om det är nödigt, att vid Universiteterne
fästa Lärare, som utmärka sig genom kunskaper
och skicklighet, så är det ock angeläget
förekomma deras bortgång från Universiteterne
till Pastorater, för att vinna
större löneförmoner. Det är således för närvarande
nödigt, att Lagstiftande Makten anslår
medel till förbättrande af löner för en
del Lärare vid Universiteterne; men jag
tror mig dervid böra tillstyrka den ändring
i Utskottets förslag, att anslag beviljas ej
allenast till jemnande af Professorernes löner,
utan äfven lill förbättrande af Adjuncternes;
ty förhållandet är så olika emellan de
begge Universiteterne, alt Professorerne i
Lund hafva i allmänhet större löner, men
Adjuncterne vida mindre, än de i Upsala.
Och, som det icke kan vara utan stor svårighet
för StatsUtskottet och Rikets Ständer,
alt bestämma denna lönejemnkning, föreslår
jag, att en rund summa för delta ändamål
må anslås, och att för öfrigt till
Konungen må i underdånighet öfverlåtas alt
om löneregleringen förordna, såsom Kongl.
Majit lämpligast linner.
Grefve Posse_, Arvid: Jemte det jag
instämmer med Herr von Hartmansdorff i
hvad han hufvudsakligen anfört, tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
att frågan om Statens skyldighet att bekosta
FolkSkolorne nu icke lärer böra blifva
öfverläggningsämne härstädes, enär Ridder
-
234
Den 21 Maji e. m.
skåpet och Adeln redan fattat sitt beslut
härom, då Ridderskapet och Adeln förut
gillat Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
serskildt afgifne Utlåtande i detta
ämne. I förevarande sak vill jag för öfrigt
nu icke yttra mig; ty då Ridderskapet och
Adeln tyckes hafva antagit, att icke definitift
besluta öfver någon del af Statsregleringen,
förrän Rikets Ständer afgjort frågan
om myntregleringen, tager jag för gifvet,
att samma åtgärd äfven kommer alt
vidtagas i afseende på ifrågavarande del af
Statsregleringen, så att återremiss deraf nu
beviljas; och i sadan händelse får jag framdeles
tillfälle att granska och besvara Friherre
Anckarswärds och Grefve Frölichs anföranden.
Jag anhåller således om återremiss
af detta Utlåtande.
Herr Lefrétij Johan Pehr: Ridderskapet
och Adeln torde tillåta mig, som någon
tid haft befattning med Skolinrättningar,
att yttra min mening om ifrågavarande
Skola. Jag har i 8 år sökt göra sådane
grundsatser practiskt gällande, som jag
tror leda till förbättring af undervisningen
i allmänhet. Dervid har jag visserligen funnit
stora svårigheter och ofullkomligheter,
men jag har derjemte å andra sidan kommit
i erfarenhet af, att en sådan förbättring
kan tillvägahringas. Sedermera har
har haft Nåden att blifva kallad till Ledamot
i den Committé, som fick det vigliga
Den ai Maji f. m.
235
uppdrag, att utarbeta förslag till förbättrande
af TJndervisningsVerken. Der sökte jag
äfven göra mine grundsatser i saken gällande,
men möttes naturligtvis af mångå
motsägelser, i följd af andras olika åsigter.
Detta var likväl likaså nyttigt för mig, sorn
det Undervisningsverk jag har äran styra;
ty jag blef genom denna nötning af tänkesätt
öfvertygad, att det icke var rätt att
våldsamt göra förändringar. Förr var jag
böjd att gå för mycket laconiskt till väga i
detta fall; numera är jag öfvertygad, att
man äfven härvid, för att kunna vinna målet,
mäste följa verldens allmänna gång.
Det fordras öfvertygelse bos Allmänheten
om nyttan af förändringarne; och det är
ej ledande till målet, att söka tvinga Allmänheten
att skynda dit fortare än den vill
och kan. Men för att förmå den att icke
gå alltför långsamt, måste man genom
erfarenheten ådagalägga och öfvertygas om
förändringarnes nytta. Af denna orsak har
jag i Committéen uppbjudit all min förmåga
för att göra gällande ide'en om inrättning
af en ProfSkola. Denna Skola bör sättas i
samma förhållande som de Allmänna Skolorne,
och taga emot barnen vid lika ålder
som dessa. Jag tror det vara mindre
angeläget att komma hastigt, än säkert till
målet, och att man vinner hvarken i säkerhet
eller i tid, genom att vilja framtvinga
de nya ideerne. Jag vet väl, att
många SkolLärare ogilla desse nya satser,
Den ai Maji e. m.
att flere deremot gilla dem, och att ändå
andr* flere tveka emellan gillande och ogillande
deraf. Nog mötes den åsyftade reformen
af svårigheter; men jag hoppas, att
ändamålet uppnås, om man går klokt och
billigt till väga. Härtill fordras, att man
nu ej nekar de begärde anslagen till Läroverken
och Lärarne derstädes. Det är högst
nödvändigt, att Lätarne icke tryckas af behof
och fattigdom, såframt man skall kunna
ens tänka på alt åstadkomma någon förbättring.
Jag yrkar derföre, med innerlig
öfvertygelse om nödvändigheten af en reform
i Läroverken, och med godt samvete,
bifall till de af StatsUtskottet tillstyrkte anslag
i denna del, försäkrad, att Fäderneslandet
skall i framtiden hafva gagn och heder
af dessa anslag till Läroverkens förbättrande;
och att denna visade välvilja och
detta förtroende vida säkrare, än hvilka andra
medel som helst, skola befordra de önskade
reformerne.
Friherre An ekar swärd: Om jag kunde
dela den siste värde Talarens förhoppning,
om de lyckliga följderne af ett bifall till
ifrågavarande Utlåtande, skulle jag visserligen
icke tveka, att genast bifalla detsamma.
Men då jag är af motsatt öfvertygelse,
och tror det vara oformligt, att man nu ingår
i pröfning af en fråga, hvartill fordras
en noga undersökning af ett arbete på 5oo
sidor, om hvilket ganska få ännu hunnit
Den ai Maji e. tn.
taga någon närmare kännedom; måste jag
anse det vara orätt, att på blind tro bevilja
de tillstyrkte anslagen till Läroverken.
Antingen äro Lärarne nu redan skicklige,
och då är en löneförhöjning för dem icke
behöflig, i anseende lill det anförda skälet,
att härigenom frambringa en större skicklighet;
eller ock äro de icke skicklige, och
i sådan händelse blifva de det icke eller
genom tillökning i deras löner. Jag tror
således, att en reform af Läroverken och
Lärarne bör föregå frågan om löneförhöjning
för de sednare, och jag har så mycket
större anledning, att tro denna ordning
vara den rätta, som dermed är förknippad
den lyckliga utvägen, att kunna genom befordringar
till Pastorater vinna nödige vacancer
bland Lärarepersonalen , utan att betunga
Staten med anslag till pensioner. Men
jag begagnar detta tillfälle för att säga, det
jag gerna sett ett undantag häri göras, genom
serskildt anslag till ökade löner för
Lärarne vid Carlbergs KrigsAcademi, emedan
reformen derstädes dels redan är gjord,
dels dagligen framskrider, och Lärarepersonalen
också blifvit behörigen inskränkt. Min
öfvertygelse är, att Skolor och Gymnasier
böra sammanslås, och Lärarnes antal sålunda
nedsättas till hälften; men jag vet, att detta
icke kanske i ett ögonblick, emedan Skolbyggnadernes
beskaffenhet är hinder deremot;
och likasom för att framställa ännu
större svårigheter mot en sådan reform,
238
Den 21 Maji e. m.
verkställer man icke eller efter nyare methoder
de byggnader för Läroverken, som
nu förehafvas. Det måtte likväl icke kunna
i längden gå an, att på detta sätt fortfara
alt ändamålslöst utösa penningar, som de
skattdragande med moda sammanskjutit. Jag
anser det icke lämpligt, att nu ingå i någon
afhandling om frågan, huruvida Staten
bör bekosta FolkSkolorne; men då Staten
redan gör det i så hög grad, bör man väl
söka tillvägabringa en nödig reform deri, då
den kan ske utan Folkets vidare betungande;
ocb jag tror, att Rikets Ständer skulle hafva
anledning bifalla ifrågavarande Utlåtande,
om man kunnat framlägga exempel af
redan företagen förbättrad organisation af
Läroverken, och derjemte visa, att, oaktadt
Idokt användande af för banden hafvande
tillgångar och medel, brist uppstått, till
hvars fyllande Statens biträde påkallades;
men intill dess är jag fast i den öfvertygelse,
att de tillstyrkte nya anslagen böra
vägras, såsom blott verkande till den gamla
ordningens rotfästande, i stället för att leda
närmare till det sökta målet. Den, som
sett KrigsAcademien vid Carlberg, den nya
läromethod, som der följes, och de framsteg,
som deraf blifvit en följd, undrar säkert
icke, att man ifrar för saken och visar
farhåga för befrämjande af åtgärder, som
man anser stridande mot ändamålet ocb ledande
till det gamlas bibehållande. Gerna
skulle jag likväl ingå på ett amendement
Den 2t Maji e. in
-
till detta Utlåtande, så att Rikets Ständer
beviljade anslag af medel till de Undervisningsverk,
der reform redan skett, och i
den mån Styrelsen vidare tillvägabringar
sådan reform, samt andra medel dertill brista;
men omöjligen kan jag gå in på, att,
utan någon garanti, att reform kommer att
ega rum, bifalla det oerhörda anslaget af
brutto 168,000 R:dr till Läroverken. Jag
begriper ej, huru man kan fordra bifall till
detta anslag, då Staten saknar utvägar att
tillfredsställa så många andre Embetsmäns
löneanspråk vid detta Riksmöte, och huru
man vill lägga Representationen till last,
att den i en så vigtig och outredd fråga,
som den närvarande, fordrar betänketid, innan
beslut fattas om skattebördornes ökande.
Någon har här framställt den lyckliga följden
af bifall till det begärdta anslaget till
Läroverken, alt Staten skulle derigenom
återfå förlorade söner, som nu uppfylla Fängelser
och Correctionshus; men jag har icke
förmärkt något sådant lyckligt resultat af de
verkligen stora summor, som Staten förut
bekostat på Läroverken, och jag betviflar,
att ökade löner för Lärarne skola göra dem
skicklige att bibringa lärjungarne en så hög
grad af moralite, att alla laster och brott
derigenom förebyggas, och att Staten, i
stället för förlorade söner, skall erhålla
sådane, som blott skänka idel tillfredsställelse,
och sålunda motsvara de skattdragandes
uppoffringar. Jag anhåller följ
-
Den 21 Mn j i e. m.
aktligen om afslag på Utlåtandet, oell får,
i anledning af en Ledamots erinran, att
frågan ej bör afgöraä förrän i sammanhang
med Stalsregleringen i det bela, göra den
anmärkning, att Stalsregleringen icke lider
af ett afslag å Utlåtandet, och något annat
förmodar jag icke komma i fråga.
Herr Bråkenhielm, Pehr Reinhold: Jag
förenar mig med dem, som yrka afslag åtminsthne
på en del af ifrågavarande Utlåtande,
så vida icke med det föreslagne anslaget
förenas vilkoret af Läroverkens förbättrade
organisation. Jag tror, att Nationen
gerna skulle betala, cm den kunde öfvertygas,
att någonting med blotta penningar
här stod att uträtta; men sådant tiricke
förhållandet. Man har sagt, att Lärarnes
löner vid Elementar-Läroverken äro så små,
att de i hvad fall som helst måste ökas,
så vida ej brist på skicklige Lärare skall
uppkomma. Sannt är, att lönerne äro små;
men jag hemställer till en livar, om icke
dessa Lärarebeställningar ändock sökas företrädesvis
af de skickligaste, som ingå i
Stiften. Åtminstone är jag af egen äldre erfarenhet
så öfvertygad härom, att jag skulle
förvånas, om de 2 å 3 sednaste åren gjort
en sådan förändring härutinnan, att någon
brist på skicklige Lärare nu vore för handen.
De små lönerne ersättas genom lofvande
utsigter på de bättre Pastoraterne.
Den 21 Maji e. m.
Jag afstyrker således det ifrågavarande bidraget
till Elementar-Läroverken; men anser
deremot, såsom jag förut i en Motion
förklarat, det föreslagne anslaget för Universiteten
högst måttligt och behöfligt, och
jag instämmer derföre i den delen med Utskotten.
Åtminstone skulle jag ej under annat
vilkor vilja bifalla ett ytterligare anslag
till Elementar-Läroverken, än att Rikets
Ständer dermed förenade en underdånig
anhållan, att Kongl. M.ajrt, vid regleringen
och organisationen af dessa Läroverk,
täcktes i Nåder afse möjligheten för föräldrar
och målsmän, att vinna upplysning om barnens
framsteg och Lärarnes skicklighet. Öfverallt
harfolkfriheten luingskansat sig med
controller och Embetsman, så att det icke
gifves någon gren af administrationen, med
undantag af den utländska politiken, hvari
icke Folket har insigt. När det gäller våra
penningar, våra åkrar och ängar, hafva vi
Domstolar och ombud; men endast då det
är fråga om deras barn, kunna medborgare
af en förmäten SkolLärare afvisas. Jag tror,
att åtminstone något i detta afseende bör
göras.
Tvenne Ledamöter i Committeen hafva
bär omtalat ändamålet med den inrättade
ProfSkolan. Detta är visserligen lätt
att finna; men hvad som för öfrigt berättigar
Committeen till en dylik inrättning,
25 H. 16
Den 11 Maji e. ra.
torde äfven tåla att litet närmare undersökas.
För mig synes det betänkligt, att sålunda
anställa experimenter med barn; eller
kan det vara rätt, att gossarne skola förstöras
för ett misslyckadt försök? För min
del tror jag, att bär varit rätta stället att
låta öfvertygelse!! genast gälla, och få det
rätta i saken afgjordt genom en votering,
hvarigenom det gamlas eller det nyas företräde
blifvit bestämdt. Den medelväg man
valt, anser jag vara stridande mot förnuft,
mot mensklighetens och lijertats fordringar.
Man liar äfven sagt, att från denna ProfSkola
voro att förvänta Läroböcker och curser
för de nya methoderne. Jag beklagar,
om Rikets intellectuella rikedom skulle vara
inskränkt inom denna Skola; och jag tror,
att man äfven kan se sig ikring utom densamma.
Den löneförhöjning för Lärarne vid Carlberg,
som varit föremål för en serskild af
mig väckt Motion, önskade jag, i händelse
af återremiss, att StatsUtskottet, till hvilket
Motionen blifvit remitterad, ville taga
i öfvervägande i sammanhang med frågan
om anslag till Läroverken i allmänhet. För
öfrigt får jag slutligen upprepa, att jag anser
de 18,000 R:dr, som äro ämnade till
Universiteten, vara af högsta behof påkallade.
Grefve Frölich: Jag anhåller, att få
erinra Ridderskapet och Adeln, på hvilken
Den 21 Ma ji c. ro.
243
besynnerlig väg man är i begrepp att afgöra
denna anslagsfråga. I stället att någon
förbättring i Undervisningsverken ännu
är beslutad, har man sagt sig icke vara ense
om läromethoderne, hvarom man anställer
försök, hvilka af mängden kanske högeligen
ogillas. Ehuru således ingen förändring till
förbättrande af sjelfva Undervisningsverken
kan komma i fråga, förr än Corn mitteens
arbete, hvilket Konungen 1111 förklarat hvilande,
i, sin helhet till granskning förekommer,
äro vi dock nu inne på vägen, att på
förhand bevilja medel; men till hvad? Åtminstone
icke till förbättring af Undervisningsverken;
således till löneförhöjning åt
Lärarne vid Verk, om hvilkas ofullkomlighet
man dock är ense. Innan man sett,
huru sjelfva hufvudfrågan om Undervisningsverkens
organisation afgöres, och det är af
Committeens Betänkande snarare att förmoda,
att man skall motsätta sig de förbättringar,
som redan blifvit införda vid Carlberg
och ProfSkolan, vet jag icke, huru några
medel till Läroverken kunna anslås.
H ade man redan beslutat en allmän förbättring,
och här endast vore fråga om sättet,
hvarpå förändringarne borde ske, samt
i hvad mån Staten med allmänna medel
eller Communerne enskildt härtill borde bidraga,
då voro vi åtminstone på en riktig
väg, att först hafva sjelfva saken afgjord och
derefter öfverlägga om medlen. Men nu är
Den ai Maji e. m.
liär endast fråga om att anslå medel, utan
någon garanti, att det skulle lända tillförbättring
af Undervisningsverken.
Man hav talat om ett vilkor för det
ifrågavarande anslaget, eller att löneförhöjningen
borde beviljas i den mån reformerne
vid hvarje Läroverk blifvit införde. Men,
mine Herrar, då måste man ju först vara
ense derom, att reformer böra ske, och det
är just detta, som Committe^ns pluralitet
sagt icke behöfvas. Är det då möjligt, att
nu föreskrifva ett sådant vilkor, och hvart
skulle det leda? Jag tror icke, att ens de
värde Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
som äro medlemmar af Committeen, och
hvilka således äro i tillfälle atffeär utveckla
den princip, som legat till grund för Committeens
vidlyftiga Betänkande, med skäl
skulle kunna yrka bifall på förhand å Rikets
Ständers sida till det nu begärdte anslaget,
under ett blindt förtroende att Committéens
Betänkande i mån af de der föreslagne
förbältringarne, skulle leda till det
ändamål Committeen trott sig dermed uppnå.
För min del har jag redan förklarat
mig beredd att ingå i hufvudfrågan, och färdig
att uppläsa hvad jag länge öfvertänkt,
och hvilket kanske skulle visa att Committeens
Betänkande torde tåla att modifieras
och återföras till andra principer, än dem
Committeen ansett sig böra följa. Men i hufvudfrågan
har jag ej trott Ridderskapet och
Den 21 Maji e. m. a45
Adeln nu kunna ingå, sedan Konungen förklarat
den tills vidare hvilande, och Utskotten
äfven deri instämt. Då likväl Herr
von Hartmansdorff sagt, att ett afslag å det
ifrågavarande anslaget vore att bibehålla
eländet, samt tillika insinuerat, att de, som,
hylla en sådan mening, ej inse vigten af
uppfostran, kan jag ej anse detta för annat
än en declamation; ty sådant kan ej med
skäl tillvitas den, som kanske med lika
mjmket nit, som någon annan, ifrar för
uppfostran, mea icke i förtid vill bevilja
ett anslag, innan man bar någon garanti
att det leder till en verklig förbättring,
utan snarare har anledning att frukta motsatsen,
eller att det gamla föråldrade derigenom
ytterligare rotfästes.
Herr Thanij Wolrath: Som jag icke
är fullkomligen öfvertygad, att det ifrågavarande
anslaget af 60,000 R:dr är af ett
verkeligt behof, på sätt Utskottet antagit,
påkalladt, har jag ej håg, att bifalla Utskottens
förevarande Utlåtande; men då jag
inser viglen af frågan, kan jag ej heller
instämma i afslag derå, utan jag anhåller
om återremiss, och utbeder mig att derföre
få anföra några skäl. Då Regeringen funnit,
likasom flera Lärare och kanske många andra,
att de gamla undervisningsmethoderne
ej stå så långt efter de nya, som jag för
min del tror, förundrar det mig icke, alt
Regeringen gillat hvad Gommittcen föresla
-
1
246
Den 21 Maji e. m.
git i afseende på Profskolans inrättande.
Jag tror derföre det vore mindre väl betänkt,
att stöta så mångas opinion genom
att nu på en gång bortvotera det för detta
ändamål begärdte anslag till nästa Riksdag.
Härtill kommer att, vid de lägre UndervisningsVerken,
så väl Elemenia! Läro verken,
sorn de så kallade Apologist-skolorne
eller lägre Folkskolorne, en del Lärare äro
så illa lönte, att de verkligen behöfva någon
hjelp, och att ett anslag torde vara angeläget
lill löneförhöjning åt dem. Jag är
öfvertygad, att de nya methoderne hafva
så stort företräde framför de äldre, att jag
tror deras införande i alla de lägre UndervisningsVerken
skulle medföra största förmån
ej blott för Eleverne, utan äfven för
Lärarne, derigenom att ett mindre antal
Lärare på sådant sätt bättre skulle kunna
uppfylla hvad ett större antal nu dåligt gör,
och utväg sålunda lätteligen finnas till det
erforderliga antalets skäliga aflönande. Men
om derföre en sådan reform bör verkställas
så hastigt, sorn åtskillige yrka , det lemnar jag
derhän, likasom huruvida det vore lämpligt,
att införa den nya methoden afVexelundervisning
äfven vid Akademien. Jag
hemställer blott, då återremiss blifvit beviljad
i så mångå ämnen af vida mindre
vigt, att den afven nu mätte beviljas, på det
Utskotten må komma i tillfälle att upptaga
och besvara alla de vigtige anmärkningar,
som blifvit gjorde, och på det Ståndets|rät„
Den 21 Maji e. m.
247
tighet må bevaras, att då Utlåtandet återlommer,
afslå eller antaga det till en del
eller med förändringar, hvilket nu icke låter
sig göras.
Herr Lefrén: Jag skulle vara otack
sam,
om jag ett ögonblick tvekade att yttra
mig till förmån för dem, som dagligen med
mig dela, eller rättare sagt ensamme draga,
mödan af undervisningen vid det Läroverk,
hvars vård blifvit mig i Nåder anförtrodd;
men jag är öfvertygad alt då frågan
om deras löneförbättring förekommer,
Ridderskapet och Adeln ej skall vägra alt
visa deni sin bevågenhet, och att något således
äfven för dem ar att vänta, oberoende
af nu ifrågavarande anslag. — Man har
sagt, att de nya lärometbodernes antagande
borde stadgas såsom vilkor för anslaget.
Jag tror det skulle vara ett farligt experiment
att sålunda köpa opinioner. Jag skulle
åtminstone ej vilja hafva sådane Lärare,
hvilka för penningen, och i hopp att blifva
bättre betalte, skulle frångå sin öfvertygelse
om den ena eller andra melhodens företräde.
•— Man bar önskat controller på Lärare.
Jag önskar dem äfven, och tror att
dagen redan ljusnat för det rätta, genom
den vaknade känslan hos föräldrar för sine
barns uppfostran. Ty jag minnes de lider,
då föräldrar knappt visste, om deras barn
gingo i Skolan, och då Läraren behandlades
föga bättre än Laquejen; men dessa
248
Den 2i Maji e. m.
tider äro nu förbi. —- Man har i afseende på
Profskolan sagt det vara farligt (ja till och
med nyttjat än strängare ordalag) att experimentera
med ynglingar, af fruktan att de
kunde uppoffras. Jag förstår icke, huru en
sådan fruktan kan motiveras. Är det då så
gifvet, att Lärarne vid denna Profskola, som
med urval blifvit sökte, skola ledvrida och
förderfva gossarne? Är det ens rimligt att
tro, det de personer, som hafva öfverinseende!
sig anförtrodt, skola så vårdslösa
eftersynen, att något kan befaras, isynnerhet
med den offentlighet, som vid denna
Skola eger rum? Jag vågar säga, att den nuvarande
Directionen ej går så samvetslöst tillväga,
att den försummar vaka öfver gossarnes
välfärd. Dessutom är det icke egentligen med
Elevernej sorn experimenterne ske, utan med
curserne och med sättet att dem föredraga.
— Här har af en värd Ledamot blifvit sagdt,
att pluraliteten af Committéen ej tillstyrkt
några förbättringar i UndervisningsVerken.
Jag hänvisar till Committeens Betänkande.
Det ådagalägger, att vissa förbättringar af
flerehanda art blifvit föreslagne, ehuru ingen
radikalform i läromelhoderne; och att
våra Skolverk, äfven med bibehållande af
de gamla läromelhoderne, ansenligen kunna
förbättras med tillhjelp af större tillgångar
och medel, erkänner jag gerna. Det vore
obilligt, om jag ej gjorde det, ehuru jag
i frågan om methoderne, varit och är af
olika
Den 11 Maji e. m.
olika tanka. — Herr Tham sjnes hysa dell
mening, att Vexelundervisnings-methoden
bör vara densamma föi Folkskolan, ElementarLäroverken
och Akademien. Jag fruktar,
att en sakblandning här egt rum; ty jag tror
icke, att man får förblanda läromethoderne
vid Folkskolan och ElementarLäroverken,
och ännu mindre vid Akademien, der ingen
menniska täpkt på att införa någon ny
Vexelundervisnings-melhod. Akademien är
sjelf en Vexelundervisningsanstalt, der ideer
ne fritt måste utvecklas och utbytas. Jag
hoppas derföre, att Utskottens Utlåtande bifalles,
emedan jag ej inser något skäl till
återremiss.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Friherre
Anckarsvärd har yttrat, att han ej
vore obenägen att tillstyrka anslag, i fall
man såg, att Styrelsen gjorde något för att
införa de nya undervisningssätten, och om
detta införande endast motarbetades af församlingarnes
oförmåga att med egna tillgångar
gå denna förbättring tillmötes; men
att Friherren hittills saknat exempel å bemödandet
från Styrelsens sida. Jag får i
anledning häraf nämna, att i Westerås Län
finnas 2:ne VexelundervisningsSkoIor, sorn
man lyckats inrätta, den ena i Westerås
och den andra i Arboga, sedan Hans Majit
Konungen under sina resor i Länet Nådigst
behagat lemna bidrag till löner åt dessas
a5 H. 17
23Q
Den 21 Maji e. m.
SkolLärare. Jag anhåller derföre, att, om
återremiss af detta Utlåtande kommer att
ske, Utskottet måtte föreslå, att desse lö*
ner af 100 R:dr till hvarje SkolLärare öfverflyttas
från Konungens HandCassa, hvar*
Utur de nu utgå, på RiksStaten,
Herr Munck af Rosensköld: Äfven jag är
öfvertygad, att en reorganisation af Under*
visningsVerken är af behofvet påkallad, men
då den dertill förordnade Committéens förslag
ännu ej kommit till Rikets Ständers
pröfning, få vi väl tills vidare bibehålla
det gamla som det är, och derföre i det
väsentliga bifalla ifrågavarande Utlåtande.
Detta anser jag så mycket nödigare, som
då Akademiske Lärare, enligt nu gällande
BefordringsLagar, i allmänhet hafva öfvervägande
meriter till erhållande af de bästa
Pastorater, hvaraf somlige svara emot
dubbla Professorslöner och äfven derutöfver,
det fordras mycken sjelfuppoffring hos en
mindre väl Jont Akademisk Lärare, att försaka
indrägtigare tjenster inom EcclesiastikStaten.
Om derföre Universiteternes Lärare,
icke blott Professorerne, utan äfven
Adjuncter och Docenter, ej skola frestas,
att söka sig ifrån Universiteterne till Kyrkoherde-beställningar,
är nödigt, ej allenast
att reorganisera.UndervisningsYerken, utan
äfven, att förändra BefordringsLagarne, eller,
om man det ej vill, att antingen löna
Professorerne, såsom de bäst lönte Kyrko
-
Den 21 Maji e. m.
herdar, eller ock förminska en del Kyrkoherdars
inkomster.
Friherre Anckar swärd: Jag har blott
begärt ordet för att förändra min anhållan
om afslag å Utlåtandet till att instämma i
den begärde återremissen.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, på grund af
de dervid gjorda anmärkningar, till Utskotten
återremitteradt.
Herr Bråkenhjelm: Med begagnande af
min Grundlagsenliga rätt, att väcka ny Motion
i anledning af redan upptagen fråga,
föreslår jag, att, som Nyköpings Skola afstannat,
i brist af tillräckligt antal Elever,
det Lill nämnde Skola gjorde anslag måtte
indragas och fördelas på andra Skolinrättningar.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr af
Geijerstam, Gustaf Emanuel, i anseende till
förestående afresa från Riksdagen, afsagtsig
att vara Elector, äfvensom alt af enahanda
skäl Friherre Mannerheim, Lars August, afsagt
sig sitt rum såsom Ledamot i ConstitutionsUtskottet;
i anledning hvaraf Hans
232 Den 21 Maji e. ro.
Excellenee anmodade så väl Herrar Bänkmän,
att utse en Elector i Herr af Geijerstams
ställe, som Herrar Electorer att utvälja
en Ledamot i ConstitytionsUtskottet,
efter Friherre Mannerheim.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
