# ID: svediakorp-gov362
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 23,219
# sentences: 584
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 19 Maji e, ra.
delen af mina Landsmän, hoppas jag, att
de icke skola förtydas.
Uti Utskottets Utlåtande N:o 128, angående
Reglering af RiksStatens 2:dra HufvudTitel,
har blifvit föreslagit, alt följande
Löner måtte förhöjas, nemi. Herr Justitia»
StatsMinisterns från 5849 R:dr till 65oo,
Herr StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderne från 684g R:dr ... —- ^500,
De 6 Herrar StatsRådens från 4182
R:dr 24 sk. för hvardera . . , «—> 5ooo.
Herrar JustiticeRådens från 3100
R.dr t,..*.,*,,,,,** ,~m' ^ooo.
Då det icke förmärkts, att någon af
välbemälte Herrar klagat öfver för ringa
Löne-anslag, eller bristande utkomst, och
det icke eller af deras lefnadssätt och den
train de föra kunnat förmärkas, att lönerne
äro för knappa och otillräckeliga, så vet
jag icke, om någon lönetillökning för desse
Konungens och Rikets Embetsman är af
behofvet påkallad, eller bär beviljas i en
tid, då Nationens tillgångar äro så knappa,
och milliontals Riksdaler vid hvarje Riksdag
ändock anslås till Canaler och mera
dylikt, hvaraf ingen sannolik nytta någonsin
biifver att påräkna.
Man hörer en allmän klagan öfver allt
för dryga och tryckande Contributioner;
man ser fattigdomen, nöden och penningebristen
vara i ett jemt stigande inom den
Den 19 Maji e. ra.
jordbrukande classen, som är den egenteligen
skattdragande delen af Nationen, och
man hör beständiga önskningar, att utskylderna
måga nedsättas, och folkets bördor
lättas. Men derpå göres intet afseende, och
någon lindring påtänkes icke. Månne det
då är med en sund Politik och en rätt
Statslära förenligt, att vid hvarje Riksdag
tillskapa nya Utgifter, och framkomma med
oupphörliga projecter, hvilka alla gå ut på
progressiv förhöjning i folkets utlagor, för
att kunna skaffa medel och tillgångar till
de enorma utgifternas bestridande och de
gigantiske projecternes genomdrifvande.
Nöden är stor, ganska Stor bland pluraliteten
af Jordbrukarne, och äfven inom
de andra folkclasserne, som höra till medelståndet,
Näringsidkare och arbetande hopen
inom Städerne, Handeln, den egenteliga
och rätta källan till ett Lands välmagt och
styrka, är i ett jemt aftagande. Exporterne
svara på intet sätt mot Importerne. Jordbruket
finnér ingen uppmuntran; Landtmannen
arbetar och -— suckar. Han nekar
sig äfven den minsta beqvämlighet, blott
för att kunna skrapa ihop så mycket contante
penningar, som behöfs till Krono-utlagors
afbördande, och räntors samt tjenslefolks
löners betalande. Han missbjudes för
sine varor, och får mången gång med tårfulla
Ögon återföra ifrån Städernas torg den slöjdeproduct
han derstädes för en |:del af
värdet bönfallande utbjuder till salu. Fa
-
Den 19 Maji e. m.
297
brikerne, Slöjtlerne och Näringarne hafva
redan i flera år varit i aftagande; och de
mesurer, sora vidtagas, tyckas icke på något
sätt vara ämnade att återgifva denna
betydliga del af Rikskroppen dess aftynande
lif; den lux, som råder i Stockholm;
de med utländska och kostbara meubler
fullproppade stora våningarne; de dyra calaserna,
de brillanta Equipagerna, och de
utstofferade Laquejerne, som man här finner
i myckenhet, allt detta är visserligen
rätt fägnesamt, och skulle vara det ännu
mera, om icke en bedröflig erfarenhet så
ofta vitsordat, att sådant merendels är bländverk,
och utan all nödvändighet påhittadt
blott för att i det längsta underhålla en
föraktlig högfärd, och ett brottsligt bemödande,
att skaffa sig credit. Men då dylika
gyckelspel således alldeles icke innefatta
bevis på verkelig välmåga i allmänhet,
utan tvärtom för det mästa äro oförskämda
Concoursers förelöpare, så bedrager man
sig jemmerligt, om man från sådana Arlequinader
tager sig anledning att tro, det
välmågan i det hela är stor, och att allt
större och större bördor kunna påläggas
hela Nationen.
Desse skäl, sannfärdige till deras grund
och smältande till deras beskaffenhet, hafva
ingenting lemnat åt sannolikheten af det,
som genom en noggrann undersökning skall
förvandlas till fullkomlig visshet; och jag
Den ig Maji e. rn.
som Representant skulle derföre handla allt
för lågt, och anse mig förtjent af det djupaste
förakt, om jag, för att förvärfva några
vissa Personers ynnest, eller bereda
mig sjelf några enskildta fördelar, skulle
fördölja sanningen, tala emot min öfvertygelse,
och gifva min röst till något förslag,
som strider mot mina Landsmäns sannskyldiga
hästa,
Jag anser mig alltså vara af nödvändigheten
uppmanad, att icke i närvarande
tidpunkt medgifva de föreslagne Löneförhöjningarne
för Herrar Stats-Ministrarne,
Stats- och JustitiaeRåden,
För hvardera af de fyra Herrar StatsSecreterare,
äfven som för Herr JustitiaeCancelleren,
hvilka hvar för sig nu hafva
i årlig lön 2736 R;dr 3a sk., har blifvit föreslagit,
att lönerne mätte okas till 35oo R:dr,
Långt ifrån att anse detta obilligt, är
det, tvärtom min öfvertygelse, att StatsSecreterareEmbelen
icke allenast äro ibland
de vigtigaste och ansvarsfullaste i Riket,
utan ock de mäst mödosamma, och som i
utöfningen fordra elen alldrastörsta skicklighet
och ihärdighet,
Att anförtro dessa Embeten åt Personer
utan erfarenhet, utan underbyggnad,
utan öfning och utan en uthållande arbetsväg,
skulle derföre icke lyckas lika väl,
Den ig Maji e. m.
?99
gom med vissa andra ännu högre Poster,
der oskickligheten döljes genom underordnade
Personers skicklighet, och der namn-,
skrifning, eller ett utan stor möda afgifvit
munteligt yttrande, är allt det besvär, som
Embetet medförer, så framt man icke af
egen drift vill -— och med egna kunskaper
kan — intränga djupare i sakerne.
StatsSecreterarne, utom det dem, enligt
io §. RegeringsFormen, åligger utarbeta
och föredraga de till StatsExpeditionerne
hörande Ärenderne, äro jemväl likmätigt
samma Grundlags 9 och 106 §§. förbundne,
att uti alla mål, som hos Konungen
i StatsRådet förekomma, yttra och förklara
sina meningar äfven såväl, som StatsMinistrarne
och StalsRåden. De äro således
ojemförligt mera sysselsatte än StatsRåden,
och dela med dem lika ansvar. Hvar
finnes således något enda lagligt och antagligt
skäl, hvarföre StatsSecreterarne skola
hafva vida mindre lön än StatsRåden? Är
det då den högre rangen, eller den större
ledigheten, som skall betalas? Jag kan icke
inse någon annan orsak. Som likväl dylike
nu för tiden mindre användbare roaterialier
böra gifva vika för det mera redbara
och lön värda, och den satsen står fast,
att en StatsSecreterare har en vida större
och mödosammare verkningskrets, samt lika
ansvarsfullt Embete, som ett StatsRåd;
så är det min tanka, alt han bör af Staten
lönas åtminstone lika med den sistnämde.
3oo
Den 19 Maji e. m.
Det smärtar mig visserligen, att af dessa
mina Asigter föras till ett förslag, sorn
ökar Statsntgifterne; men här talar saken
för sig sjelf, och rättvisan understöd jer densamma
för mycket kraftigt, att icke bifallas
af Pxikets Ilöglofl. Ständer, hvilkas frikostighet
under denna Riksdag redan vid
• andra långt mindre magtpåliggande tillfällen
visat sig så ganska stor. Således föreslår
jag, att lönen för hvardera af de fyra
StatsSecreterarne må förhöjas från 2^36 R:dr
3a sk., till 4'82 R:dr 24 sk., med derunder
beräknade 260 tunnor Spannemål. JustititeCancelleren,
hvars Embete är af icke
mindre vigt, och fordrar icke mindre skicklighet
och möda, än StatsSecrelerarens, bör
derföre njuta lika lön med dem; och det
är sådant jag härmed får föreslå.
Men deremot finnér jag intet skäl, att,
såsom Utskottet jemväl tillstyrkt, öka lönen
för Herr HofCancelleren till lika belopp,
som för Herr JustitiaeGancelleren eller
StatsSecreterarne. I afseende på Embetets
vigt och betydlighet kan HofCancelleren icke
sältas i bredd med StatsSecreterare eller JustitiaeCanceller.
Han är egenteligen icke annat
än en slags Vicarius eller Adjunct åt
SlatsMinistern för Utrikes Ärenderne, och
har ingen direct ståndpunkt, som StatsEmbetsman.
Då hans Embete således icke är
af den egenskap, att det i ordets rätta bemärkelse
inverkar på Riksärendernas gång
Den 19 Maji e.. m. 3oi
och förvaltning, hör ock den lön af 2^36
R:dr 32 sk., inberäknadt 260 tunnor Spannemål,
som nu åtföljer Embetet, icke höjas.
För fem Herrar RevisionsSecreterare,
hvilkas antal borde ökas till 6, bar Utskottet
föreslagit en löneförhöjning från 1260
R:dr till 1600 R:dr för hvardera. Äfven
desse Embetsman hafva ganska magtpåliggande
Embeten, och fullkomligt lika sa
mycket, om icke mera att göra, än JustitiaeRåden.
Icke nog dermed, att RevisionsSecreterarne
skola utarbeta, bereda och i
Högsta Domstolen föredraga de till Kongl.
Maj:t inkommande talrika och oftast lif och
välfärd rörande JustitiaeÄrender, de skola
äfven ansvara för Expeditionernes enlighet
med Protocollet, och hafva band öfver deras
utfärdande. Undantagandes rösträttigheten
och ansvarigheten i Grundlags väg,
skiljer sig RevisionsSecreterareEmbetet föga
eller intet från StatsSecreterareEmbetet;
och på sådan grund synes ock rättvisa samt
billighet fordra, att föga skillnad i lönen
bör äga rum. Jag anser det alltså vara en
ovilkorlig skyldighet alt föreslå, det lönen
för hvardera af de 6 RevisionsSecreterarne
liöjes ifrån det nuvarande alltför ringa beloppet
1260 R:dr till 3ooo R:dr, med derunder
begripne 120 tunnor Spannemål.
De Kongl. HofRätterne.
För dem har Utskottet föreslagit åtskilliga
förbättringar i Lönevilkoren. Då
302
Den rg Maji e. m.
en President i en Kongl. HofRätt icke blott
bär rang och värdighet framför ett StatsRåd,
utan äfven vida trägnare Embetsfunc
7
O
tioner än den senare, så är det ock billigt,
att Presidenten af Staten njuter en större
lön; likväl icke så att förstå, alt det är den
större rangen, utan endast det större ar»
betet, som bör belönas. Att Herrar Hof»
RättsPresidenternes Löner således, såsom
Utskottet föreslagit, Ökas från 2849 R:dr
46 sk. 5 rst. till 4S00 R:dr, inberäknadt
27r tunnor Spannemål, och i000 R:dr i
taffelpenningar, för hvardera, det bör icke
rättvisligen kunna bestridas. Lika rättvist
är det ock, att alla de öfrige för .Kongl.
HofRätterna föreslagne löneförbättringar bi»
fallas, så att bland annat ett HofRättsRåd,
i stället för 1260 R:dr, får 1600 R:dr, och
en Assessor i stället för 86gf R:dr får 1200
R:dr, hvilket ändock är bra knappt för Personer
med så trägna och ansvarsfulla Embeten.
Likväl anser jag icke den för Herrar
Vice Presidenterne i Svea och Götha
HofRätter föreslagne löneförhöjning ifrån
1414 R:dr 16 sk. till 2000 R:dr böra bifallas;
ty då desse Embetsman äro befriade
från skyldigheten att vara Referenter, hvilket
är den besvärligaste befattningen för Hof»
RättsLedamöterne, och Vice Presidenterne
följaktligen hafva en ganska commod tjenstgöring,
böra de ock vara belåtne med lika
lön, som HofRättsRådeine. Den högre rangen,
hvarpå många sätta ett så stort värde,
Den 19 Maji e. m.
3o3
den större ledigheten från arbete oell hufvudbry,
samt de dubbla Ljuspenningarne
kunna ersätta resten.
Kongl. KammarRntten.
För Herr Presidenten derstädes har Utskottet
föreslagit 1000 R:dr i Taffelpenningar,
men för den öfriga Personalen intet t
eftersom Kongl. KammarRätteU håller på att
undergå en ny organisation. Enar nu den
senast utnämde Presidenten tillika innehar
en annan hög befattning, derföre han njuter
en ansenlig lön, och hans tid således
icke medgifver honom, att endast sysselsätta
sig med PresidentsEmbetet, finnes intet
antagligt skäl, att belasta Staten med
de ifrågavarande 1000 R:dr. Åtminstone
bör dermed uppskjutas, intilldess organisationen
af hela verket gått för sig,
Fahlu BergsSchola.
Det dertill förut beviljade anslag af
2,800 R.‘dr kan vara nog; och den nu fo*
reslagne tillökning af 1000 R:drbör således
ogillas, hälst resultaterne af berörde Inrättning
ännu icke visat sig hafva tillskyndat
Bergshandteringen någon väsendtlig nytta,
och skäl för tillökningen dessutom icke blifvit
nöjaktigt uppgifne.
Kongl. SunclhetsCollegium.
För underhåll och begagnande af eri
ElectricitetsMachin till Fattige sjukes kost
-
3o4
Den 19 Maji e. m.
nadsfria betjenande, har blifvit föreslagit
600 R:dr årligen till Kongl. Collegii disposition,
att utgå intill nästa Riksdag.
Som Machinen är befunnen vara nödvändig,
synes något anslag af allmänna medel
bora beviljas; men då, enligt uppgiften,
berörde Machin, är tillgänglig endast fyra
dagar i veckan och 3 timmar om dagen,
samt underhållet af Machinen hittills i flera
år icke kostat mera än omkring /jo R:dr årligen,
utan att hvarken den Läkare, sora
pä sjuke applicerat Electriciteten, dermed
upphört, eller den arbets-karl, som
kringdragit skifvan, afsagt sig sådant besvär,
oaktadt Läkaren och arbets-karlen derföre
icke njutit betalning af Staten, så är det
påtagligt, att ansenliga sportlar äro förenade
med bruket af denna Electricitet. Att
nu, såsom Utskottet tillstyrkt, bestå Läkaren
24 s^- i timman, arbets-karlen 36 sk.
om dagen samt i3aR:dr allt B:co årligen,
för Machinens underhåll, det är både obilligt
och orimligt.
På dessa skäl föreslår jag alltså 200
R:dr om året för ofvannämde Inrättning,
hälst en dylik till fattige sjukas tjenst förut
finnes å Lazarettet härstädes.
Ljuspenningar.
Dessa har Utskottet ansett böra upphöra
för de Embets- och Tjenstemän samt
Be
-
Den 19 Maji e. m.
3o5
Betjente, hvilka nu kunna få förökade löneinkomster;
äfvensom för efterträdare till de
tjenster, för hvilka ingen sådan förökning
blifvit föreslagen; hvarjemte Utskottet gått
så långt i välvilja mot den högst vanlottade
lägre Tjenstemanna-Classen, att Utskottet
till och med föreslagit indragning af de
Ljuspenningar, vanligen svarande mot värdet
af Ett helt Lispund Talgljussora Embetsverken
äga att anslå åt sådane Extra
Ordinarier, hvilka utmärkt sig för flit och
arbetsamhet inom det Embetsverk, der de
vunnit inträde.
Att tillstyrka sparsamhet och hushållning
i Förvaltningens hela omfattning, det
är visst af högsta nöden påkalladt; men då
StatsUtskottet icke på minsta sätt låtit denna
grundsats hos sig vara gällande, när det
angått de Högre och Högste Embetsmännen,
så hade Utskottet, för att handla consequent,
icke bordt vara sig så öfvermåttan
olikt, då det angått de Lägre och Lägste.
Månne icke ett sådant handlingssätt kan
kallas, att sila Myggor och svälja Kameler;
och månne icke den Lägste Tjenstemanncn
får lika så väl göra rätt för sin VadmalsRock
och sitt Svagdricka, som den Högsta
för sin SammetsTalar och sitt Champagne-vin.
Det strider för öfrigt mot all rättslära,
att gifva med den ena handen och
24 H. 20
3o6
Den 19 Maji e. m.
återtaga med den andra. I synnerhet vöre
det grymt, att borttaga från Extra Ordinarierne
den enda årliga Inkomst de för träget
arbete kunna få af Staten, innan de
hunnit efter flere års svält-cur arbeta sig
till någon Ordinarie lön.
Jag hoppas alltså, att Utskottets oväntade
hushålls-idee i denna del varder rättvisligen
ogillad.
Lands-Staterne.
Denna Class af Civilen från och med
Landshöfdingarne till och med Enspännarne
är den bäst lönte; och det är således
obegripeligt, huru den af vederbörande Embetsverk
förslagsvis uppgjorde Reglering af
LandsStats Löuerne kan förutsätta ett förökadt
Statsbidrag af minst i53,i23 R:dr 3a sk.
11 rst, B:co årligen, oaktadt alla Fjerdingsmäns-löner
skulle indragas. På det denna
stora Utgift emedlertid må undvikas, hälst
det alldeles icke är nödvändigt, att några
nya arrangementer i den vägen företagas, så
vida icke meningen är att först börja med en
billig och rättvis jemkning i LandshöfdingeLönerne,
hvilka i de fleste Länen äro alltför
stora och frikostigt tilltagne i jemförelse med
livad deras vederlikar, såsom t. ex. Vice Presidenter,
GeneralMajorer och ContreAmiraler,
af Staten åtnjuta; så anser jag bela frågan
om LandtStatsLönerne böra till en lägligare
tid helt och hållit uppskjutas. Det
Den ig Maji e. m.
liar minst i Etthundrade år rätt väl burit
sig på den gamla foten; och då de fleste af
den mängd nya projecter, som nu inom
några år blifvit utspeculerade, icke gått ut
på annat, än att belasta StatsCassan och
betunga Folket med allt högre och högre
skatter och utlagor, utan att någon motsvarande
nytta kunnat deraf skönjas eller utrönas,
om man undantager, att löner åt
några tillskapade nya Embetsmän blifvit
till vägabragte, tror jag det vara bäst och
råd ligast, att icke undanrödja och kullkasta
det gamla förr, än man har något bättre
och redbarare att sätta i stället, De för
LandsKamererarne i Blekinge och på Gottland
föreslagne löneförbättringar torde dock
bora bifallas, emedan desse Embetsmäns
löner äro alltför ringa i jemförelse med det
arbete och det ansvar, sorn Befattningarne
åtfölja; men deremot tror jag mig icke böra
understödja Utskottets likartade förslag i
fråga om LandsKatnererareLÖnerne uti Westerbotten,
Norrbotten och Jemtland; ty
då försök, fastän på goda grunder, men
ändock förgäfves, redan vid 3.‘ne Riksdagar
blifvit gjorde att få den nu till Jemtlands
Län lydande Provincen Herjedalen återlagd
till Gefleborgs Län, dit den förut hort, och
det vid i8a3 års Riksdag jemväl blifvit
kraftigt påyrkadt, att Jemtland måtte upphöra
att vara ett särskildt Län, torde det
för tämmeligen säkert kunna antagas, att
20a
3o8
Den 19 Maji e, m.
de år 1810 tillskapade LäneStyrelserne både
i Jemtland och Norrbotten snart torde
upplösas, då Jemtland åter förenas med
"Westernorrlands Län, och Norrbotten med
Westerbottens Län, hvarigenom LandsKamérerare
med de flere nya Lönerne i Jemtland
och Norrbotten blifva Staten besparade,
och LandsKamererarens i Westerbottens
Län inkomster varda förökade.
Herr von Weigelt Christian Ehrenfried
anförde skriftligen:
Uti Utlåtandet N:o i3o har StatsUtskottet
afgifvit yttrande angående begärde anslag
för Veterinärinrättningen i Stockholm m. m.
innefattande, bland annat, ett utdrag så väl
af Herr Bråkenhjelms Motion, som af hvad
Kongl. SundhetsCollegium uti detta ämne i
underdånighet anmält, jemte berättelse om
Rikets Ständers, vid sednaste Riksdag, uti
samma ämne fattade beslut, samt Kongl.
Maj:ts, i anledning deraf, Nådigst anbefallde
åtgärder, till undanrödjande af en del
af de ofullkomligheter vid nämnde Inrättning,
hvilka enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till 1823 års Ständer ansetts
böra afhjelpas; hvarefter Utskottet sluteligen
ansett sig böra tillkännagifva, att, då
Utskottet icke kunnat uppgifva några tillgångar,
hvarken till det af Herr Bråkenhjelm
föreslagne anslag af 40,000 R:dr, eller
den Summa af 35,832 R:dr 21 sk. 4 r:st.,
som SundhetsCollegium funnit erfordras för
Den 19 Maji e. tn.
3og
nybyggnader åt Veterinärinrättningen, Utskottet
ej eller kunnat tillstyrka bifall till
hvad i denna del blifvit föreslagit; men att
Utskottet, som vid behandlingen af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, rörande f. d. Allmänna
Magazinslnrättningens Utredning m.
fl. dervid sammanhängande ämnen, vill taga
i öfvervägande, huruvida något utvidgadt
utrymme för Veterinärinrättningen må
kunna beredas, genom upplåtande åt densamma
af flere af de byggnader och lägenheter,
som tillhöra f. d. Ladugårdslands
Bränneri, samt någon mindre summa för
nödig inredning af sådane lägenheter anvisas,
förbehållit sig, att framdeles få i detta
ämne utlåtande till Rikets Ständer afgifva.
För att kunna fatta ett beslut till bifall
eller återremiss af detta Utlåtande, torde
det, enligt min tanka, vara nödigt att
undersöka, huruvida härvarande Veterinärinrättningen
verkeligen befinner sig uti en
sådan ställning, att, för att bringas till den
fullkomlighet denna Inrättning bör erhålla,
och för att kunna uppfylla sin bestämmelse,
den tillstyrkte utvidgningen af dess local
är oundvikeligen af behofvet påkallad,
eller icke; och sedermera, i händelse denna
fråga skulle med ja besvaras, huruvida
det är sannolikt, att genom upplåtande af
flere af de Byggnader och lägenheter, som
tillhöra f. d. Ladugårdslands Bränneri, samt
anvisande af någon mindre summa för de
-
3io
Den 19 Maji e. m.
ras nödiga inredning, ändamålet skall tillfyllest
kunna vinnas, eller om dertill ej
oundvikeligen blifver nödigt, att en egen
Byggnad måste uppföras, på sätt ÖfverDirecteuren
Norling föreslagit, och SundhetsCollegium
i underdånighet tillstyrkt;
samt således erforderliga medel i detta afseende
höra anvisas.
Hvad den första af dessa frågor beträffar,
har Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga remiss
till StatsUtskottet af den 4 sistlidne
Februarii täckts förklara, att Kongl. Maj:t,
som vid föredragningen af SundhetsCollegii
underdåniga skrifvelse, angående utvidgad
Jocal för Veterinärinrättningen i Stockholm,
funnit behofvet deraf vara nogsamt ådagalagdt,
i Nåder velat hafva öfverlemnat samma
skrifvelse till Rikets Ständers Statsutskott
o. s. v, såsom Utskottets Utlåtande
omnämner; och då dessutom StatsUtskottet,
som, i anledning af de till detsammas
granskning öfverlemnade handlingar,
och en på stället anstäld noggran besigtning,
äger fullkomlig kännedom om Veterinairlnrättningens
närvarande ställning
uti dess Utlåtande ej funnit anledning bestrida
Inrättningens behof af utvidgad local,
utan tvärtom medgifvit ett sådant behof,
då det förbehållit sig, att med förslag
till dess afhjelpande framdeles få inkomma,
så torde det kanske synas mindre nödigt,
att till bevis derå ytterligare något anföra;
Den ig Maji e. ro.
men då afgörande af denna fråga förefaller
mig af största vigt vid ifrågavarande öfverläggning,
och, enligt min tanka, flere vigtiga
skäl finnas anförde uti SundhetsCollegii underdåniga
skrifvelse af den 25 sistlidne September,
hvilka Högloft. Ridderskapet och
Adeln ej haft tillfälle att granska, på grund
hvaraf en snar utvidgning af Inrättningen
torde anses af behofvet oundvikeligen påkallad,
så anhåller jag vördsamt, att få uppläsa,
hvad SundhetsCollegium i detta afseende
i underdånighet andragit.
"Att Veterinärinrättningen i Stockholm,
" säger Collegium, ”med de lägenheter,
hvilka åt densamma nu äro upp”lålne,
någonsin skulle kunna uppnå den
"fullkomlighet en sådan Inrättning bör äga,
"anser Collegium omöjligt, emedan den"samma,
utom boningsrum för Förestånda"ren
och den andra Läraren, tvenne sjuk"stall
och smedjan, hvilka svara emot behofvet,
ej äger lill boningsrum för tredje
”Läraren och för Eleverne, samt rum för
"Auditorium och AnatomieSal andra lägenheter,
än de för det närvarande dertill
"provisoriskt upplåtne, hvilka för dessa än"damål
äro högst olämpliga, och för öfrigt
"saknar alldeles utrymme till förvarande
”af Bibliothek och Samlingar, samt till in"rättande
af ett Apothek med dertill hö”rande
förvaringsrum, hvilka vid Inrätthingen
borde finnas, så väl i afseende på
3ia
Den 19 Maji e. ra.
"sjelfva undervisningen, som emedan Inrättningens
inkomster dymedelst ej obe"tydeligen
skulle kunna förökas; samt ytterligare
till inrättande af ett Marketenteri,
hvilket, då det skulle förekomma
”nödvändigheten för Eleverne, att besöka
”Spisqvarter, näst ändamålsenliga boningsrum
för dem, der de kunde vara under
”ständig tillsyn, i synnerhet skulle bidraga
att bibehålla sedligheten ibland dem."
"Det är således, enligt Collegii under"dåniga
tanka, endast af anförda skäl oum”gängeligen
nödvändigt, att förenämnde britter
afhjelpas; men detta torde visa sig ännu
"mera af behofvet påkalladt, enär afseende
tillika fästes på den verkan, ett längre
fortfarande af dessa brister förr eller
"senare ej kan undgå att hafva på Lärar”ne
vid Inrättningen. Att erhålla skicke”lige
Lärare för denna Inrättning, hvilka,
"enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Reglemente,
böra vara vetenskapligt bildade
"män och, enär de såsom Lärare blifvit
"antagne, utan annan utsigt till inkomster
"än dem lönen gifver, och utan hopp att
"till bättre tjenster kunna befordras, äro
"förbundne, utan att ferier för dem inträffa,
att dageligen, flere timmar, sysselsätta
sig med mindre bildade ynglingars
"undervisning och med den besvärliga sjuk"vården
af alla slags husdjur, så väl inom
”Hufvudstaden, som äfven vid tillfällen i
Den 19 Maji e. m.
313
"Landsorterne, har ej varit lätt, då den
”tid Veterinärinrättningen i Stockholm inrättades,
utom ÖfverDirecteuren Norling,
”ingen tillgång fanns på personer, som till
”Lärare vid denna Inrättning hade kunnat
”antagas. Det har likväl sedermera lyc”kats
så, att Inrättningen för det närvarande
äger Irenne Lärare, utom Öfver”Directeuren
Norling, hvilka med fullkomiig
skicklighet förena ett utmärkt nit att
”uppfylla de dem åliggande skyldigheter;
”men detta har naturligtvis skett hufvudsakligen
i det förutsättande, att Inrätt”ningens
nuvarande ofullkomligheter, som
”hindra Lärarne att med bästa vilja och
”ospard möda åstadkomma den nytta, som
”i motsatt fall skulle blifva en följd af deras
undervisning, snart skulle blifva af”hjelpta;
hvarföre Collegium tror sig haf”va
anledning befara, att, om utvägar ej
”snart vidtagas till afhjelpande af dessa o"fullkomligheter,
Lärarne vid Veterinärinrättningen
möjligtvis skulle kunna trött”na,
och då det ännu för ingen af dem
”är för sent söka andra tjenster, med i det
”liela bättre inkomster, med mindre mödosamma
och obehagliga åligganden och
”mera utsigt att kunna åstadkomma verke”lig
nytta.”
Af hvad jag sålunda haft äran anföra,
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Remiss
till StatsUtskottet, Utskottets nu under
öfverläggning varande Utlåtande och
3i4
Den 19 Maji e, m,
SundhetsCollegii underdåniga skrifvelse,samt
hvad i öfrigt Herr Bråkenhjelms motion innehåller,
hoppas jag, att Ilögloflige Ridderskapet
och Adeln torde finna första frågan
vara nöjaktigt besvarad, och att således
Veterinärinrättningen snart bör erhålla
den tillstyrkte utvidgning af dess local,
om den skall kunna bestå och vinna
den fullkomlighet den bör äga, för att vederbörligen
kunna uppfylla dess för Riket
vigtiga bestämmelse, nemligen elen, att ej
hlolt bilda Djui Läkare för Provincerne och
RegementsHästLäkare samt Hofslagare för
Kongl. Majrts Armé, utan äfven att, i likhet
med hvad Veterinärinrättningar i alla öfriga
civiliserade Länder uträtta, bidraga till
Veterinärkunskapens allmännare spridande,
och att meddela undervisning uti de dertill
hörande ämnen äfven åt mera bildade
personer, hvilka antingen såsom Cavallen»
Officerare, Läkare eller ägare af Husdjur m.
m. kunna vara i behof, att en sådan undervisning
söka; hvarföre jag således vänder mig nu
till undersökningen af den andra frågan, huruvida
det är sannolikt, att genom upplåtande
af flere af de Byggnader och Lägenheter,
som tillhöra f. d. Ladugårdslands Bränneri,
samt anvisande af någon mindre Summa
förderas nödiga inredning, på sätt StatsUtskottet
förmodat, oftanämnde utvidgning
af Veterinärinrättningens local kan vinnas,
eller om det icke skulle blifva oundvikeligt,
att till vinnande af detta ändamål den af
Den 19 Ma j i e. ra.
315
ÖfverDirecteuren Norling föreslägne byggnad
bör beslutas, oell medel lill dess uppförande
anvisas.
I hufvudsaken, huruvida af de f. d. Ladugårdslands
Bränneri tillhörande Hus och
Lägenheter, några eller flere verkeligen kunna
umbäras och till Veterinärinrättningen
upplåtas, kan visserligen på förhand ej något
bestämmas, emedan StalsUlskottet först
framdeles kommer, att derom betänkande
afgifva; jag anhåller likväl att få anföra,
att Kongl. Maj:t, såsom Utskottets Utlåtande
äfven omnämner, innan SundhetsCollegii
underdåniga skrifvelse till Utskottet blef
remitterad, anbefallt Kongl, StatsContoret,
att med Utlåtande deröfver inkomma, ”till
”utrönande om icke, till undvikande af nya
"anslag för Veterinärinrättningen, nödig lo"cal
måtte af de Ladugårdslands Bränneri"egendom
tillhörige lägenheter kunna utan
"hinder af förut meddelade förordnanden
"lill samma Inrättning upplåtas,” och att
StatsContoret i anledning deraf anfört:
”Att, genom de redan till Veterinärinrättningen
upplåtne plaiser och byggnader
å Ladugårdslands Bränneri, så stora
"inskränkningar derstädes uppkommit, att,
”då behofvet kräfver begagnandet' af upp"lagsrum
för Spannemål, rörelsen icke underlåter
att deraf lida i sin mon hinder;”
”Att afhända sig alldeles denna Maga"zinslägenhet
vore orådligt, då, med undan
-
3i6 Den 19 Maji e. m.
”tag af SlottsMagazinsByggnaden å Skeppsholmen,
ingen annan Kronan tillhörig
"egendom till Magazinsrörelse kan med nå"gon
fördel begagnas;”
"Att äfven, enligt Kongl. Brefvet den
”25 Maj 1827, Vedupplaget för Kongl. Slot"tet,
H. K. H. Prinsessans Palais, Operahu"set
och Smedjegårdshäktet skall till Bränneriet
förflyttas, hvartill, utom plats, äf"ven
erfordrades boningsrum för dem, som
"derå skola hafva inseende;” och
"Att StatsContoret funnit sig vid des"sa
förhållanden således icke kunna i underdånighet
uppgifva något sätt, att, genom
öfverlåtelse af byggnader på Bränne"ritomten
förse Veterinärinrättningen med
"sådane rum, hvaraf den förmäles vara i
"behof.”
Jag vill visserligen icke påstå, att hvad
StatsContoret sålunda anfört, kan anses såsom
ett afgjordt hinder för upplåtande af
några eller flere af ifrågavarande Byggnader
åt Veterinärinrättningen, men jag kan
likväl ej undgå att befara, att Rikets Högloflige
Ständer ju möjligtvis skulle i anledning
deraf kunna komma att anse ett sådant
upplåtande ej böra tillstyrkas; eller i
händelse det verkeligen blefve tillstyrkt,
att Kongl. Majit icke sedermera, i anledning
af StatsContorets Utlåtande, skulle kunna
finna skäligt, i Nåder afslå detsamma,
Den 19 Maji e. m.
317
och täger mig således friheten att fästa Högloflige
Ridderskapeis och Adelns uppmärksamhet
på den olyckeliga ställning, hvaruti
Veterinärinrättningen skulle blifva försatt,
i händelse oftanämnde upplåtande af lägenheter
ej beviljades, om Rikets Ständer på
förhand afslagit allt understöd till uppförande
af Nybyggnad för densamma, och huruvida
det således kan vara rådligt, att påräkna
dessa lägenheter till afhjelpande af
de ofullkomligheter, som uti Veterinärinrättningens
nuvarande local förefinnas.
Men äfven under förutsättande, att upplåtandet
af nämnde Byggnader ej skulle möta
något binder, och alt medel till deras
inredning kunde anvisas, skulle jag likväl
ej kunna anse denna utväg såsom den bästa
till ändamålets vinnande, och det af
följande skäl.
Af de f. d. Ladugårdslands Bränneri
tillhörande Byggnader har, vid en flere gånger
och noggrant anställd besigtning, endast
det egenteliga gamla Brännerihuset befunnits
sådant, att de rum, för hvilka den
nya Byggnaden blifvit beräknad, deruti skulle
kunna inredas. Men till denna inredning
erfordras, enligt ett summariskt kostnadsförslag,
hvilket på stället, då besigtningen
skedde, blifvit till StatsUtskottels
Herrar Ledamöter öfverlemnadt, en Summa
af a5,ooo R:dr, så vida ej genom oför
-
318
Den 19 Ma ji e. m.
utsedde händelser, hvilka vid inredningar
af gamla Byggnader till nya föremål sällan
uteblifva, densamma kan komma att ökas;
hvaraf således en osäkerhet i afseende på
inredningskostnaden uppkommer, som ej
gerna kan inträffa, om projectet till den
nya Bjrggnaden antages, hvartill grunden
redan är lagd, och hvilken byggnad endast
blifver en och en half våning hög;
oberäknadt att kostnadsförslaget dertill,
uppgående till 35,832 R:dr 21 skillingar 4
r:st., blifvit af en skickelig Architect uppgjordt,
äfven som ritningen till Byggnaden
af Kongl. ÖfverlntendentsEmbetet blifvit
godkänd. Den besparing i kostnad, som
skulle uppkomma, om Bränneribuset inreddes
till afbjelpande af de behof, hvartill
Nybyggnad blifvit föreslagen, utgör således
io,832 R:dr 21 sk. 4 rst.; men dådet
är högst osäkert, om Brännerihusets inredning
ej går till betydligen högre belopp, än
den förslagsvis beräknade Summa af 25,000
R:dr, så kari på denna besparing ej någon
säker räkning göras; och om tillika afseende
fästes derpå, att genom upplåtande af
Bränneribuset, en Byggnad för StatsVerket
går förlorad, som eljest till något annat
ändamål skulle kunna användas eller försäljas,
så blifver förenämnde besparing dymedelst
ännu mera nedsatt. Såsom hufvudskål
emot nämnde inredning af Brännerihuset
torde det likväl böra anses, att Veterinärinrättningens
behof af utvidgad lo
-
Den 19 Maji e. m.
cal dymedelst ej kan afbjelpas så fullkomligt,
som om den projecterade Nybyggnaden
fick uppföras, då i förra fallet flere
olägenheter måste uppkomma, ibland hvilka
endast må nämnas den ständiga transport
tvärtöfver gatan af döda djur till AnatomiSalen,
hvilken i sednare fallet undvikes;
samt att den så nödvändiga ständiga
tillsyn öfver Eleverne och ordningen i det
liela aldrig skall kunna äga rum så fullkomligt,
om Brännerihuset för VeterinärInrättningens
behof blifver inredt, som om
den projecterade Nybyggnaden verkslälles
på samma tomt, och inom samma stängsel,
der Veterinärinrättningens öfrige byggnader
äro belägne.
Jag kan således, enligt min öfvertygelse,
ej tillstyrka bifall lill StatsUtskottets
Utlåtande, utan anhåller vördsamt, att Högloflige
Ridderskapet och Adelil täcktes bifalla,
att detsamma, åtföljdt af dessa anmärkningar,
blifver återremitterad!; och gör
jag mig den förhoppning att StatsUtskottet,
hvilket i öfrigt, genom tillstyrkande af
fortfarande af det till Veterinärinrättningens
underhåll vid i8a3 års Riksdag beviljade årliga
anslag, samt af ett nytt till arfvoden för
DjurLäkare i Landsorterne, lydeligen visat,
att StatsUtskotlet anser Vetei inärVetenskapens
inhemtande och spridande, både nyttigt
och nödvändigt, äfven lärer ur en dylik
synpunct betrakta den för Veterinär
-
320
Den rg Maji e. ra.
inrättningen föreslagne Nybyggnad, och anvisa
medel till verkställande af densamma.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
frågan om de till 2:dra HufvudTiteln hörande
utgifter vid förra Riksdagen förevar,
yrkade jag i allmänhet, att Rikets Ständer
skulle neka de förhöjde anslag, som kommit
i fråga, emedan jag hoppades, att genom
en buttre inrättning af StyrelseVerken
kunde vinnas de summor, som voro nödige
för Statens tjenst. Sedermera hafva dels
Rikets Ständer ogillat de framställda förbältringsförslagen,
dels hafva de ändringar,
som man sedan sista Riksdag med StyrelseVerken
vidtagit, varit sådane, att jag ej önskar
fortsättning deraf i samma rigtning.
Jag utgår derföre nu från den grundsalts,
alt de Embeten och Tjenster, som för ögonblicket
finnas, och ej kunna umbäras, böra
förses med så goda löner, att skicklige män
icke af lönens otillräcklighet afhållas från
deras emottagande. Tvertemot hvad en annan
Talare anfört, tror jag, att de Högste
Embetsmännen äro proportionaliter de
sämst lönte bland hela EmbetsmannaCorpsen.
Grundlagen föreskrifver, att Konungen,
vid befordringar till Embeten, skall
göra afseende blott på de sökandes skicklighet
och förtjenst, men ej på deras börd.
Så länge lönerne förblifva vid deras närvarande
ringhet, behöfdes numera i Grundlagen
-
Den 19 Maji e. m,
321
lagen snarare stå, att Konungen ej bör göra
afseende på deras förmögenhet, som skola
befordras. En hvar, med kännedom om
lefnadssättet i Hufvudstaden, vet, att de
Högre Em betsmännen ej kunna härstädes
lefva så, som deras värdighet kräfver.utan
att, jemte sine löner, hafva enskild förmögenhet
eller andre Militaire eller Civile befattningar,
medförande inkomster, som fylla
deras behof. Skulle Konungen välja desse
Höga Embetsman endast bland de förmögne,
så vore det osäkert, huruvida Grundlagens
föreskrift att skicklighet alltid bör
vara en af befordringsgrunderna, städse kunde
uppfyllas. Om åter Konungen måste förse
de Högste Embetsmän med andre underordnade
befattningar, som lemnade dem ökade
löneinkomster; så skulle ofta hända, att
de blefvo jäfvige alt, i högsta instancen,
pröfva åtgärder, som de sjelfve redan i underordnade
befattningar handlagt. Jag anser
således det vara angeläget, att lönerne
för de högre Embetsmännen betydligt förhöjas
utöfver hvad StatsUtskottet hemställt.
För JustitiasStatsMinistern har Utskottet
föreslagit en tillökning af blott 651 R:dr,
så att, med Taffelpenningarne inberäknade,
hela årliga lönen för delta Rikets högsta
Embete blefve 6,5oo R:dr B:co. Hvem vet
icke, att ett tarfligt hushåll här i Staden
höstar omkring hälften af denna summa åra4
H. 21
352
Den 19 Maji e. m.
ligen; huru han man då begära, att detta
lönebelopp skall vara tillräckligt förden förnämste
Embetsmannen i Riket, särdeles om
han har hustru och harn. Jag torde icke
behöfva anföra något vidare skäl, hvarföre
jag yrkar, att denna lön måtte ökas åtminstone
till 8000 R:dr.
Hvad jag anfört om JustitiaeStatsMinisterns
lön, gäller äfven om StatsMinisterns
för Utrikes ärenderne. Utskottet har tillstyrkt,
att den måtte i lika förhållande från
nuvarande beloppet höjas till 7,500 R:dr;
men då Statsministern för Utrikes Ärenderne
är skyldig att dessutom lefva med främmande
Makters Sändebud, finner enhvar, huru otillräcklig
denna lön för honom är, och att
han måste fylla bristen genom andra tillgångar.
Jag tillstyrker derföre att, med iakttagande
af det olika förhållande Utskottet
ansett böra äga rum mellan de begge Ministrarnes
löner, StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderne lön och Taffelpenningar samruanlagdt
måtte förökas till 9,000 R:dr B:co.
För ett StatsRåd har Utskottet föreslagit
i lön 5ooo R:dr B:co. Ett StatsRåd delar
hos oss samma förrättningar, som Ministrarne,
med undantag af några särskildta
uppdrag, och ett StatsRåds värdighet borde
dernäst vara den högsta i Riket. Följaktligen
anser jag en mindre lön än 6000 R:dr
nämnde mynt vara för ett StatsRåd otili
-
Den 19 Maji e. m.
3a3
räck lig, och yrkar, att den måtte förhöjas
till detta belopp.
Ett JustitiasRåds lön har Utskottet ansett
böra ökas till blott 4000 R:dr B:co, hvilket
jag finnér vara föl'litet. Om någon Embetsman
bör försättas i en oberoende ekonomisk
ställning, så är det väl Högsta Domstolens
Ledamöter, såsom de personer, på
hvilkas beslut hvarje Medborgares lif och
egendom sluteligen beror. Till skäl för tillökning
i deras löner åberopar jag icke allenast
hvad jag nyss sagt om löneförhöjning
för andre höge Embetsman, utan får derjemte
elind ra om det förhållande, som i
sednare tider visat sig, alt man nemligen
baft svårt att finna personer, som velat emottaga
desse vigtiga Embeten, ehuru man sökt
dem äfven bland den lägsta graden af Domare,
i synnerhet Häradshöfdingar. Detta
synes tillräckligen ådagalägga, huru stort
missförhållandet är emellan de juridiskaEmbetsmännens
löner. Men icke nog med, att
de lägsta Under Domare ej vilja bekläda de
högsta Domareplatserne. Yi se också att de,
som redan blifvit JustitifeRåd, icke vilja
det förblifva, utan söka sig bort till andra
Embeten, så att den ena varder Landshöfding,
den andra President och så vidare.
Den, som sålunda bar att söka något så väsendtligt,
som sitt uppehälle, kan jag, med
all aktning för bans caracler, icke anse så
21iS
3a4
Oen 19 Maji e. m.
oberoende, som en Domare i högsta instancen
borde vara. Då JustitiaeRådens löner
äro så otillräcklige, att skickliga män, utan
egen förmögenhet, hvarken viljas öka eller bibehålla
dem; så skall det inträffa, att de
högsta DomareEmheten icke beklädas med
de lagfarnaste och utmärktaste lagkarlar i
landet. För att motverka detta menliga förhållande,
anser jag ett JustitiaeRåds lön böra
höjas till minst 5,000 R:dr B:co.
StatsSekreterarnes löner har Utskottet
tillstyrkt böra förhöjas till endast 3,5oo R:dr
B:co för hvardera om året. För min del anser
jag StatsSekreterarens befattning lika vigtig
som StatsRådens , till och med vigtigare,
emedan de, enligt Grundlagen, hafva
en större magt, nemligen skyldigheten och
rättigheten att vägra contrasignation. Deras
Embetsgöromål äro dessutom så trägna och
mödosamma, att de nödvändigt böra vara
befriade från enskilta omsorger för deras
utkomst. Men då våra nuvarande Författningar
icke gifva StatsSekreterarne samma
värdighet som StatsRåden, ehuru de förres
Embeten äro af större vigt, än de sednares;
och då det är mera efter rangen, än efter vigten
af Embetet, som lefnadssättet plägar rättas;
så bör kanske derföre StatsSekreterarnes
löner bestämmas lill något mindre än StatsRådens.
Jag föreslår således, att hvarje Statssekreterare
måtte i lön erhålla åtminstone
5oooR:dr B:co, eller lika med ett JustitiajRåd.
Den 19 Maji e. ra.
3 a5
I afseende på RevisionsSekreterarne,
liar Utskottet tillstyrkt, att deras förhöjde
löner må utgöra endast 1600 R:dr B:co för
hvardera, i stället för 1800 R:dr, som i Konungens
Proposition är föreslagit. Utskottets
skäl härtill lyder sålunda: ”Utskottet har
”trott, alt desse föredragande befattningar
”icke kunna anses innefatta lika mycken vigt
”och ansvarsfullhet nu, som de inneburo
"den tid de utöfvades inför Riksens Råd; enär
"desse lill en del utgjordes af män, som väl
”förut beklädt högre Administrativa och Mi”litaire
platser, men åtminstone icke alla
”innehaft juridiska Sysslor eller Embeten;
"hvaremot Högsta Domstolens Ledamöter
"skola alla vara lagkunnige män, hvilka full”gjort
hvad Författningarne föreskrifva dem,
"sorn uti DomareEmbetet må nyttjas, samt
”i sådane värf ådagalagt insigt, erfarenhet
”och redlighet.” Jag torde icke behöfva i
Ridderskapets och Adelns minne återkalla,
att vid de tillfällen, då mål från Kongl.
KrigsHofRätten i Högsta Domstolen föredragas
och afgöras, äro äfven Militaire Ledamöter
der tillstädes, hvilka ej beklädt DomareEmbeten
, liksom under RiksRådets tid.
Men utan afseende derpå, tror jag det icke
nu, mera än förr, gå an att, såsom man säger,
slumpa med föredragningen i Högsta
Domstolen, och låta sakerna bero på Ledamöternas
uppmärksamhet allena. Den, som
känner, huru öfverhopande Högsta Domstolens
göromål äro, den inser äfven, huru
3aö
Den 19 Maji e. m.
nödvändigt det är, att Ledamöterne lunna
lita ej blott pä Föredragandens sannfärdighet,
ulan ock på lians juridiska kunskaper
och förmåga alt kunna utreda målen och
framdraga de hufvudfrågor, hvarpå målens
afgörande heror. Enhvar lärer för öfrigt
finna, alt det är alltför otillräckligt för en
Embetsman med den värdighet och mödosamma
befattning, som en Revisionssekreterare
har, att i lön ej undfå mer än 1,600
R:dr B:co. Det är ej mera än hvad Utskottet
föreslagit för HofRällsRåd. Likasom
jag förut beklagat, att Under-Domare ej vilja
emottaga högsta DomaréEmbetet, i anseende
lill lönevilkorens ringhet; så beklagar
jag äfven nu, att RevisionsSekreterarnes
löner äro föreslagne så små, att HofRättsRåd
ej skola föranledas att söka RevisionsSekreterareEmbeten,
hvaraf jemväl följer,
att Innehafvarens lagfarenhet ej torde
svara mot hans högre plats på den juridiska
banan. Jag föreslår således, att en RevisionsSekreterares
lön bör förhöjas till
2,000 R:dr B:co.
Lönerne för HofRättsPresidenterne har
Utskottet föreslagit till lika belopp, för alla
tre, eller 4>5oo R:dr B:co, förmodeligen
derföre, att deras Embeten äro lika till
rang och beskaffenhet. Först får jag anmärka
såsom orätt, att Presidenten i en underordnad
Domstol, såsom HofRätten, har
rang öfver ett J ustilieeRåd, som kan upphäf
-
Den ig Maji e. m. 327
va hans åtgärder och följakleligen större
Jon. Det liar ock föranledt det nedstigande,
man sett persöner göra irån JustitiasRåds-
lill Presidentsplatserne. Men så länge
desse obehöriga rangförhållanden icke
äro afskafFade, tager rangen ut sin rätt. Jag
vill derföre vid de föreslagna lönerna endast
anmärka, att Presidenten i Svea IlofRätt,
såsom boende i Hufvudstaden, der
lefnadssättet är dyrare, och der Underdomare
oftare infinna sig för hvarjehanda angelägenheter
än i Småstäderna, otvifvelakligt
har vida större kostnader att vidkännas för
representation, än Presidenterne i Göthaoch
Christianstads HofRätter. Jag tillstyrker
således den skillnad i HofRättsPresidenternes
lönevilkor, att Presidenten i Svea
HofRätt må erhållla 5oo R:dr B:co mera i
Taffelpenningar, än de begge andre Présidenterne
och än hvad Utskottet föreslagit.
Redan vid iSioårs Riksdag, fästade Kongl.
Maj:t Rikets Ständers uppmärksamhet på de
serskilta befattningar en President i Svea
HofRätt har framför andra HofRättsPresi-
denter, att uppfylla, såsom Ordförande i
RiksRälten m. m.; men de torde icke behöfva
af mig upprepas för att ådagalägga
billigheten af den löneförhöjning jag lör
honom yrkat.
Om LänsNotariernes aflöning yttrar sig
Utskottet: ”Men då i afseende på aflönin”gen
för samma Tjensteman (LänsNotarien)
3^8
Den 19 Maji e. m.
”Utskottet ansett densamma hufvudsakligen
”böra bestridas af LandsSecreteraren, som
”härigenom vinner ett säkert påräknadt arbetsbiträde
vid expeditionen af alla de mål
”och ärender, hvarföre lian serskild betal”ning
genom expeditionslösen och andre
"fastställde afgifter uppbär, samt äfven besparing
i kostnaderne för skrifvarehjelp;
”och StatsVerkets tillgångar icke eller för
"närvarande medgifva ett så betydligt anslag,
som erfordras för desse Tjenstemäns
"aflönande af StalsYerkel allena; föreslår
"Utskottet, äfven med afseende derpå, att
”med desse Tjensters uppförande å Stat så"sora
ordinarie befattningar egenleligen å”syftas.
alt skicklige personer, under utsigt
”till vidare befordran vid LandsStaten, vid
"LandsCancellierne fästas, att endast ett arf"vode
af 100 R:dr B:co må för hvar och en
”LänsNolarie-befattning årligen utgå.” För
min del anser jag det vara rigligt, alt Utskottet
ej föreslagit någon löneförhöjning
för LandsSekreterarne, då desse hafva så
liögst betydliga sportlar; men deremot tror
jag det vara ganska orätt, att, såsom Utskottet
tillstyrkt, ställa LänsNotarien på en
så godtycklig fot, att han endast med 100
R:dr skulle fästas vid tjernsten, och alt det
sedan finge bero på LandsSekreterarens godtfinnande
alt efter behag aflöna honom. Vid
ombyte af Landssekreterare kunde sålunda
hända, att en LänsNotarie, som af förra
Landssekreteraren haft tillräcklig lön, fin
-
Den 19 Maji e. m.
ge vida mindre af Efterträdaren, hvarigenom
tvister mellan Landssekreteraren och
LänsNotarien skulle uppkomma, och ändamålet
med LänsNotariernas fästande vid
tjernsten alldeles förfelas. Jag tror, att denne
LandsSekreterarens Vicarius bör göras
oberoende af Landssekreteraren; hvaremot
den sednare bör sjelf bekosta sitt öfriga
skrifvare-biträde vid Canzliet.
LTtskottet föreslår vidare: ”att lönerne
”för de Tjenster, hvilka vid de administrativa
Embetsverken för närvarande finnas
”dels indragne dels lemnade obesatte, och
■”emedlertid, der de varit disponible an”vändts
såsom arfvoden åt andre Tjenstemän
till en nödig löneförbättring vid er"hållne
ökade göromål, måga tills vidare
”på denna HufvudTitel qvarstå.” Jag skulle
häremot önska, alt Rikets Ständer icke ville
göra någon framställning till Kongl. Maj:t,
hvarigenom de gillade det sätt att tillsätta
en mängd tjenster, som nu någon tid varit
och ännu är gängse, nemligen alt Tjenstemännen
endast tillförordnas och erhålla
arfvoden. Sålunda blifva hela Collegiers
Tjenstemän, som böra vara oberoende, föremål
för godtycklig behandling, just derigenom,
allde innehafva Tjenslerne på conslitutorial
och med arfvoden i stället för
löner på stat. Jag tror, att så länge Embetsverkens
närvarande inrättning ej är uppliäfven,
höra Tjenstemännen genom Full
-
33o
Den 19 M a j i e. m.
makter tillsättas och i vanlig ordning aflönas;
ty tjensten vinner visserligen icke något
på den godtyckliga belägenhet, hvaruti
Tjenslemännen emellertid hållas; och
det är tids nog att sysselsätta sig med iöneindragningarne,
när ny inrättning af tjensterna
äger rum.
Annat åter är förhållandet med de af
Utskottet föreslagne löneförbättringar för
StatsSekreterarne. Utskottet tillstyrker, ”alt
”med beviljandet af den föreslagne löneförbättringen
för StatsSekreterarne hör för”enas
det vilkor, att den icke må åtnjutas
”af andre än dem, som, enligt Kongl. Maj:ts
”Nådiga Fullmagt på något af berörde Embeten,
detsamma förrätta, och sålunda icke
”tillgodokomma dem, hvilka endast på obe”stämd,
längre eller kortare tid, till före”dragning
inför Kongl. Majrt constitueras.”
Jag tillner det vara ett stort fel, att man icke
allenast illa atlönar StatsSekreterarne, utan
äfven att man icke sörjt för deras framtida
bergning, i fall de begagna deras rätt och
pligt att vägra contrasignation. Såsom förhållandet
nu är, kan det ej annat vara än
svårt för Konungen att afskeda en Statssekreterare,
med hvilken han vore missnöjd,
enär icke någon pension är för en
sådan anslagen. Antingen måste han, om
än oduglig, bibehållas, eller utnämnas till
något annat lika inkomstgifvande Embete,
om hail ej med hustru och barn skall li
-
Den 21 Maji e. ni.
da nöd. Ännu svårare är det för en Statssekreterare,
som ej liar förmögenhet, att
välja mellan sine pligter såsom Statssekreterare
och dem han har såsom Maka och
Far. Derföre skulle jag tro det vara nyttigt,
om alla StatsSekreterarne sattes i samma
förhållande som JusliliceOmbudsmannen,
så att de icke frånträdde sine förut innehafvande
befattningar annorlunda, än så
länge de voro Föredragande, men återgingo
till dem, då de af en eller annan orsak
frånträdde StatsSekreterare-Embetena.
Men då denna ålgård icke nu kan vidtagas,
emedan den innefattar en Grundlagsförändring,
tror jag, att, i stället för hvad Utskottet
föreslagit, Rikets Ständer tvärtom
borde hos Kongl. Majit hemställa, alt, ehvad
StatsSekreterarne må vara blott tillförordnade,
eller med fullmagter försedda, må
de åtnjuta StatsSekreterare-lön, under den
tid de Embetet förrätta.
En eller flere värde Ledamöter härstädes
hafva redan gjort anmärkningar vid
det af Utskottet framställda förslag, ”det Ri”kets
Ständer må besluta, att ljuspenningar
”för ofvannämnde Embeten” (de, åt hvilka
löneförbättring af Utskottet blifvit tillstyrkt,
med undantag af HofRällernes Betjening)
”böra upphöra från och med det år den
”nya Statsregleringén lager sin början; att
”vid regleringen al de öfrige Embetsverkens
”löner på enahanda sätt bör förfaras, så att
33a
Den 19 Maji e. m.
"ljuspenningar indragas, då lönen förbätt”ras;
alt i allmänhet, då Embetsman, sorn
”uppbär ljuspenningar, men nu ej undfått
”lönetillökning, från tjensten afgår, desam”ma
böra upphöra och för efterträdaren
”icke ega rum; samt att för de Extra Or”dinarier,
som hädanefter inträda i Embets”Verken,
ljuspenningar likaledes böra för”svinna.
” Jag är ej emot, att denna extra
ordinaira aflöning, som kallas ljuspenningar,
upphör för dem, som få högre löner;
men att borttaga den för de Tjenstemän,
som tillträda lediga Ijenster utan förhöjde
löner, anser jag icke vara rätt; ty det vore
att nedsätta löneinkomster för desse Tjenster
under det man ökar lönerne för andra;
och jag vet ej, på hvilken billighets grund
eller af hvad godt skäl det hör ske. Att
vinna lättnad och redighet i SlatsRäkenskaperne,
är visserligen ett skäl till ljuspenningarnes
indragning från de Ijenster, hvilkas
löner blifvit förhöjde; och vill man
göra det gällande äfven för de öfriga, utan
alt höja deras inkomst; så kan man öka
deras löner blott till så stort belopp, sorn
motsvarar ljuspenningarnes medelpris t. ex.
för 5 år. För de Extraordinarie Tjenstemännen
åter äro ljuspenningarne den enda
löne-inkomslen; och det vore obilligt, att
borttaga denna deras enda vedergällning
och uppmuntran för en ofta trägen tjenstgöring,
då de så länge måste vänta, innan
Den 19 Maji e. ra.
333
de kunna erhålla någon ordinarie befattning,
sorn medför lön.
Utskottet har tillstyrkt en betydlig förhöjning
i anslaget till Skrifmaterialier och
Expencer samt ved och ljus för Collegierne
m. fl. Jag har förut, i frågan om Expeditions-lösen
vid Under-Domstolarne, fästat
uppmärksamheten derpå, att så länge Domrarnes
fördel är förknippad med långa och
många rättegångar, så blifva de högre Bomstolarne
mer och mer otillräckliga. Också
hafva vi städse sett HofRätterna begära
ökade anslag och tillökning i Tjenstemännens
personal. En Ledamot af StatsUtskottet,
Herr Lefren, har lill förekommande
af rättegångarnes mängd, tillstyrkt FörlikningsDomstolars
inrättande. Jag tror åter,
att härtill ej finnes någon enklare eller säkrare
utväg, än alt ställa Domrarnes aflöning
på en sådan fot, att den vore oberoende
af rättegångarnes längd och myckenhet.
Det liar synts mig, som man vid denna
Riksdag fästat föga afseende på de för en
dylik förändring anförde moraliska skäl,
men jag hoppas, att omsider det materiela
skälet, penningebristen i StatsCassan, sluteligen
skall tvinga till vidtagande af ändringar
i närvarande aflöningssätt för UnderDomstolarne.
Hvad som verkar på dem,
verkar äfven på åtgången af Skrifmaterialier,
der Expeditions-lösen äger rum. Måhända
kunde den stora åtgången häraf nå
-
Den 19 Maji e. m.
got minskas, om man lemnade Skrifmaterialierne
på entreprenad åt Sekreteraren eller
den som uppsätter Expeditionerna i verken.
Då kommer åtminstone vinsten på dragen
stil i strid med vinsten på Skrifmaterialierne;
och sålunda kunde möjligen någon
besparing å de sednare Staten tillskyndas.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
måtte få åtfölja den förmodligen blifvande
Aterremissen till StatsUtskotlet.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Sedan
jag begärde ordet, har det mesta af hvad jag
arnat yttra, blifvit anfördt af en annan värd
Ledamot. Jag får således väsendtligen instämma
i hvad han sagt 0111 de högre Embetsmännens
aflöning. Jag vill blott tilllägga,
i afseende på StatsRåden, den hemställan,
att löneförhöjningen må inskränkas
till dem, som icke i egenskap af Militairpersoner
kunna derjemte innehafva något
annat Embete, hvarigenom en större tillökning
förde civila StatsRåden skulle kunna
åstadkommas, utan Statens ytterligare
betungande på det hela. — Men framför
allt beklagar jag, alt Utskottet, som fullkomligen
erkänt behofvet, icke kunnat finna
någon utväg lill den löneförhöjning jag
föreslagit för Högsta Domstolen. Beträffande
anslaget till bedrifvande af en ElectricitetsMachin
i Hufvudstaden_, hafva trämre
Ledamöter redan ordat, och jag finnér mig
Den 19 Maji e. m.
335
just i anledning deraf såsom Läkare icke
kunna undgå att Öfver detta ämne lemna
några ytterligare upplysningar. Under betygande
af min fägnad öfver Utskottets välmening
att omfatta allt hvad det trott kunna
leda lill nytta, får jag derföre nämna,
att electricitetens nytta till sjukdomars botande
redan varit ganska länge känd, och
att vi till och med bär i Stockholm haft
Iva förtjente Läkare, som med mycken framgång
förestått den Electricitetsmachin, som
nu är i fråga. De hafva icke haft någon
slags lön derföre, ännu mindre något allmänt
understöd; men likväl funnit sig belåtne
med de curerades tacksamhets-offer.
Beträffande anslaget af 156 R:dr B:co till
en Arbetskarl för kringdragning af Skifvan;
så hafva SundhetsCollegii Vaktmästare
tillförne, då denna befattning var lönlös,
sökt den såsom en förmån, i anseende till
den rikliga vedergällning de af Patienterna
erhöllo. Hvad angår anslaget till Machinens
raparation och amal garna, så utgöra
i32 R:dr för delta ändamål en så frikostig
beräkning, att den Electricitetsmachin, som
skulle tarfva så stora medel till sin årliga
reparation, synes icke hafva blifvit med nödig
varsamhet behandlad. Jag erkänner för
öfrigt till alla delar den nuvarande Föreståndarens
stora nit och förtjenst om saken;
men jag skulle blott önska, att sanningen
måtte sägas utan öfverdrift. Man har sagt,
att Döfstumme blifvit botade. Detta är lik
-
336
Den 19 Maji e. m.
väl något, som ännu torde få betviflas. Att
de, som varit ända ifrån barndomen behäftade
med fullkomlig döfhet, kunnat botås,
nekar jag ej; men en medfödd dufstumhet
har förmodligen sin grund i en organisk
brist, och lär derföre väl förblifva obotlig.
Hvad sjelfva sättet att använda electriciteten
beträffar, så har detta väl i det
närmaste varit detsamma förr sorn nu; och
om någon ny upptäckt deruti blifvit gjord,
så bör just derigenom så mycket flere menniskor
kunna botas, och vedergällningen
följaktligen blifva så mycket större. Afsigten
med detta mitt yttrande är ingalunda
att beröfva vetenskapen något slags understöd;
utan snarare att betyga min tacksamhet
för Utskottets frikostighet emot densamma,
för hvars skull det icke tvekat att
underhålla en Fatlig-läkare i Hufvudsladen.
Beträffande anslaget till farsoters oell smittosamma
sjukdomars hämmande, så instämmer
jag fullkomligt i hvad SundhetsCollegium
föreslagit, och Herr Lefren i sin Reservation
tillstyrkt, att Länen sjelfva borde
bestrida kostnaden för resor och medicamenter,
i den fulla öfvertygelsen, att behofven
då blefvo bättre controllerade, och
en större sparsamhet iakttagen. — I frågan
om Ijuspenninqarne, är jag äfven förekommen
af den siste värde Talaren. När lönerna
redan äro för små, vore det väl olämpligt,
att minska dem ännu mera, genom
-
Den 19 Maji e. m. 337
norn borttagande af detta tillskott. Och
hvad beträffar de löner, som nu skola förökas,
så hemställer jag, när förökningen
icke kan blifva så stor man gerna önskade,
om det är billigt, att än mer afkorta
den genom ljuspenningarnes undandragande.
— I anseende till Veterinairlnrättningerij
förenar jag mig till alla delar med
Herr von Weigel, och tillstyrker ett anslag
till nybyggnad af en ändamålsenlig local,
häldre än till en reparation, som uppgår
till föga mindre belopp. — Slutligen får jag
blott fästa uppmärksamheten vid Utskottets
förslag, att bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, ”att med begagnande af de
”för Landshöfdingarne på stat nu befintlige
anslag, utan vidare utgift för Statsverket,
en för dessa Embetsman lämplig löne”reglering
vidtages.” Jag skulle tro, alt Ständerna
icke borde så alldeles o vilkorligt öfverlemna
åt Regeringen, alt verkställa denna
reglering, utan att fastställa grunderna derför.
Att till ex. gifva lika lön åt en Landshöfding,
som bor in i landet, der få eller
inga resande passera, som åt den, hvars
Itesidence ligger vid allmän farväg, skulle
icke vara väl beräknadt, då på sednare stället
nödvändigt måste fordras större representationskostnad.
Men det är ännu ett annat
vilkor, som jag anser vigtigt. I en tid,
då man allmänt klagar öfver olyckorna af
accorder i de lägre Militairgraderne, och
2.4 H. 22
338
Den 19 Maji e. ra.
då man med glädje sett dem omsider afskafFade
i de militära förtroende-graderna;
hemställer jag, om icke det är högst nödvändigt,
att Rikets Ständer vid löneregleringen
fästa det vilkor, att accorder för
Landshöfdinge-platser, hvarest sådana förut
funnits, småningom afskaffas, och att hädanefter
inga nya må äga rum. Om accorder
i lägre tjenstegrader äro för Tjenstemännen
enskildt skadliga; så äro de i alla
högre grader, hvarest Tjenstemannen kan
utan ransakning och dom afsättas, föga annorlunda
att anse, än såsom en fördubbling
af det lagliga beroendet, samt följagtligen
i Landshöfdinge-sysslan, såsom den vigtigaste
för hela landets inre styrelse, i högsta
grad vådliga för det allmänna.
Friherre Cederström: Till hvad Herr
von Hartmansdorff anfört om LänsNotarierna,
får jag tillägga, att denna Tjensteman
bör på Cancelliet motsvara LänsBokhållaren
på LandsContoret, bör föra Cancelliets
Diarium och Registratur, och sålunda lätta
Landshöfdingens controll på LandsSecreterarens
Embetsutöfning, samt kunna begagnas
såsom LandsSecreterare, i händelse
han har förfall. Det uppstår alltid mycken
olägenhet, der ingen LänsNotarie finnes,
emedan ärenderna mäste nästan hvila,
då LandsSecreteraren är hindrad genom resor
i tjensten. Jag fästar Utskottets uppmärksamhet
på dessa omständigheter, Öfver
-
Den t g Maji e. ra.
33g
tygad, att de skola åstadkomma ändring i
Utskottets förslag, att LandsSecreteraren sjelf
bör löna Notarien. Staten bör löna honom,
och så, att han kan fullkomligt agna sig
till sin tjenst. Till hvad nyss blifvit yttradt
om VeterinairLäkare, får jag, eftersom
Utlåtandet N:o i3o nu äfven är före,
tillägga något om Veterirairlnrättningen i
Stockholm. Utskottet har yttrat, att några
tillgångar icke finnas, hvarken till den summa
af 4o,ooo R:dr, som Herr Bråkenhjelm
föreslagit, eller 35,ooo, som SundhetsCollegium
tillstyrkt. Utskottet har likväl ansett
nödigt och nyttigt, att en Yeteriliairlnrättning
finnes, och att YeterinairLäkare
anställas i orterna, Jag finner en
strid emellan denna tanka och Utskottets
yttrande, att icke finna utväg til! anslaget,
ty när man erkänt behofvet, mäste också
anslaget anvisas och fyllas genom Bevillning.
Jag yrkar det så mycket häldre, som
ingenting mera direct återgår i de Skattdragandes
egen ficka, an de utgifter, som
påkostas för tillgång på sådana Läkare, de
der ofta kunna frälsa Bondens dyrbaraste
egendom, hvilken, förlorad, ej Sällan medför
ett ohjelpligt obestånd. Den Bevillning,
som för detta ändamål erfordras, bör således
icke möta någon betänkligtet, så framt
icke Utskottet finner anslaget för högt tilltaget,
i hvilket fall sådant bör visas och
beloppet derefter nedsättas. Utskottet har
34 o
Den 19 Maji e. m.
•val låfvat, att i framtiden yttra sig öfver
användandet för detta ändamål af LadugårdslandsBränneriet;
men jag får fästa Utskottets
uppmärksamhet derpå, att om ock
dessa byggnader upplåtas, fordra de dock
ett betydligt anslag till reparation, eller
blifva de af ingen nytta för Inrättningen.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Beinhold.: Till
hvad Herrarne von Weigel och Cederschjöld
samt Friherre Cederström anfört om StatsUtskottets
Utlåtande N:o i3o, anhåller jag
att få tillägga följande. Jag medger, att det
begärda anslaget af 40,000 R:dr till nybyggnad
af ett hus för Veterinärinrättningen i
Stockholm, kan anses vara en nog stor summa
för att endast i anledning af enskild
Molion beviljas, när Utskottet icke funnit
detta behof styrkt af en Kongl. Proposition.
Men StatsUtskottet borde hafva inhemtat
rätta förhållandet af de elit remitterade handlingar.
Utskottet uppgifver sjelf, att SundhetsCollegium,
under den 14,Julii 1828, hos
Kongl. Maj:t anmält behofvet af byggnader
för ändamålet, och hemställt, om icke Konungen
ville genom Nådig Proposition lill
Rikets Ständer föreslå ett deremot svarande
anslag. Denna skrifvelse meddelades
StatsConloiret, för att infordra dess utlåtande
i anseende till frågan om åtskilliga byggnaders
användande, som förr varit begagnade
af Allmänna MagazinsDirection. Dessa
handlingar lago så länge i StatsContoret,
Sen 19 Maji e. 111.
att innan de liunno återkomma till Konungen,
hade Motionstiden redan lupit till ända.
De ankommo till StatsUtskottet deri
16 Januarii, och då var Motioner, redan
af mig väckt. Jag känner icke, huruvida
det är öfligt, att Konungen gör Proposition
i ett ämne, sedan Motion redan blifvit väckt
af enskild Riksdagsman; men jag tror det
icke. StatsUtskottet hade således bordt taga
i betraktande, hvad Konungens Nådiga Skrifvelse
innehåller, nemi. att bebofvet af nybyggnad
nogsamt blifvit bestyrkt. StatsUtskottet
erkänner sjelf detta behof, och
anför sid. 153, att till och med föregående
Ständer insett detsamma; men att de trott
ändamålet kunna vinnas med mera inskränkta
bidrag, än Konungen då äskade, och
utan några större uppoffringar å det allmännas
sida. i8a3 års Ständer afslogo således
icke definitivt Propositionen härom,
som då lydde på 69,000 R:dr. Nu synes
rätta tiden vara inne, att bevilja ett temporärt
anslag, som icke årligen behöfver
utgöras, och hvartill medel kunna anvisas
af besparingarna och öfverskotten. Utskottet
yttrar vidare, att det skall taga frågan
i öfvervägande i sammanhang med dessalimänna
Betänkande om Kronans hus i Jlufvudstaden,
och förmodar, att Allmänna Magazinslnrättningens
till Ladugårdslandsbränneriet
förut begagnade byggnader härtill kunde
iståndsättas. Ett kostnadsförslag är härtill
upprättadt, efter föregången besigtning,
34a
x I
Den 19 Maji e. m.
hvilket uppgår till 25,oooR:dr; hvarförutan.
Architecten förklarat sig icke kunna ansvara,
att detta anslag kan komma att ansenligen
öfverskridas, då det är omöjligt förutse
alla de omkostnader, som kunna uppkomma
deraf, att man börjar rifva och ombygga
gamla byggnader. Hela skillnaden
emellan denna reparation och en nybyggnad,
utgör således efter mitt förslag i5,ooo,
och efter SundhetsCollegii 11,000 R:dr. Jag
hemställer derföre, om man för denna skillnad
bör risquera att häldre börja gräfva uti
en oduglig byggnad å en otjenlig local, utan
att kunna förutse de kostnader, till hvilka
man derigenom kan blifva nödsakad, och
utan att mer än blott till hälften vinna det
åsyftade ändamålet i fullkomnandet af Inrättningens
organisation, än att med en tredjedels
tillskott kunna på en bättre local
uppbygga ett nytt hus. Det synes mig som
SsatsUtskotlet bordt taga i närmare betraktande
den allmänna nyttan af denna Inrättning.
Klagan höres icke sällan öfver det
förhållande, att man under ett så långvarigt
fredslugn icke ser den enskilda välmågan
hos jordbrukande classen tilltaga; men detta
är icke underligt, om man besinnar, huru
få anstallter bär finnas, till skyddande af
landtmannens dyrbaraste egendom. Hvar
och en vet, hvad det vill säga för en fattig
jordbrukare, att förlora ett Boskaps-kreatur,
och hvar och en kanner, huru ofta sådant
beklageligen inträffar. Jag tror dessutom,
Den 19 Maji e. m.
343
att i ett annat afseende denna Inrättning
Lör väcka tidens uppmärksamhet; nemligen
för de practiskt Physiologiska vettenskapernas
framgång. Inrättningen är i detta afseende
hos oss den enda tillflygten för de vetenskapsmän,
hvilka inom den comparativa
Anatomiens område så inom som utom fäderneslandet
gjort sig fördelagtigt kände;
hon är försedd med utmärkt skicklige och
nitiske Lärare, men hvilka utan tvifvel afträda
från sina beställningar, om de icke
genomen ändamålsenlig organisation af Inrättningen
vinna ett vidsträcktare och värdigare
fält för sin verksamhet. Jag säger
detta, icke såsom ett vanmäktigt hot af enskilda
medborgare mot Staten; men på det
att Utskottet och Rikets Ständer, så vida
de önska Inrättningens bibehållande, må
taga i betraktande, att om den icke nu
blifver fullbordad, så blir den åtminstone
upplöst.
Friherre TVrangel^ Henning: Då Statens
behof äro så stora, att sällan tillgångarna
svara deremot, är det visst icke min
mening att vilja öka utgifterna, dock finnas
tillfällen, då undantag kunna äga rum,
och ibland dessa räknar jag frågan om VeterinairInrättningen,
der de säkra fördelarna
idkeligen ersätta den uppoffring, som
synes ske för ögonblicket.
Utskottet hade bordt, enligt min tanka,
bereda en möjlighet att åstadkomma en
344
Den 1=9 Maji e. m.
ändamålsenlig byggnad vid denna Inrättning,
och det hade säkert kunnat verkställas,
om de till begagnande pi ojecterade gamla
byggnaderna blifva sålda; med denna köpeskilling
hade ett passande hus kunnat
uppföras, och Staten kan möjligen till och
med erhålla ett öfverskott, hvilket af RiksgäldsContoret
bör öfvertagas.
Veterinair-Inrättningén härstädes har
gjort myckel gagn, icke allenast i Hufvudstaden,
utan äfven i Landsorterna, och häruti
ligger ett fullkomligt skäl för Rikets
Ständer, att på allt sätt söka befordra Inrättningens
framgång. Alt öka anslagets penningar,
skulle jag likväl i närvarande stund
icke anse lämpeligt, då vi redan sett af de
ökade anslagen, som förut blifvit yrkade,
att behofven äro vida större, än tillgångarna
medgifva.
StatsUlskottet har vid denna Riksdag
■visat prof på både nöggranhet och granlagenhet
vid fördelandet af små medel till
mångå behof, och således anser jag min
pligt vara, att icke genom mindre passande
projecter sätta Utskottet uti någonslags
förlägenhet.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må åtfölja återremissen.
Herr Hjertaj Gustaf: För min del tillstyrker
jag, att Utskottet, vid omarbel
-
Den 19 Maji e. m.
345
ningen af denna Tiltel, mätte taga närmare
i öfvervägande den belägenhet, hvari vi
befinna oss, i anseende lill de civila Embetsverken
i allmänhet, i anseende till myntvärdet
och i anseende till Landets förmåga,
att utgöra högre skattebelopp än hittills.
Jag har gjort mig den föreställning,
alt då man yrkat en ny organisation af de
civila Embetsverken, sett den till en del
börjad och verkställd på ett så till vida
ändamålsenligt sätt, att det är bättre än
förut; ty i förbigående bör jag yttra, att
jag helt och hållit bestrider Herr von Hartmansdorffs
salts, att det lilla, som häri blifvit
tillgjordt, skulle vara till försämring;
är det ock skäl att anslå någon löneförhöjning,
der, hvarest omorganisation blifvit
fullbordad, såsom det skett med StatsContoret;
men att för alla sådane verk, hvaräst
omorganisation ej blifvit till vägabringad,
eller der den ej skedt med inskränkning
af personal och med ålagd skyldighet
för Tjenstemännen, alt ej tjenstgora i annat
Verk, Ständerna icke måtte anslå något
för närvarande, utan dröja dermed till
nästa Riksdag, då vi fått se, hvad Kongl.
Maj:t i detta afseende gjort, och kunna komma
till någon riktig föreställning om, huru
Embetsverkens personal skall se ut. Det
har äfven varit oväntadt, att sedan Utskottet
först yttrat, att behofvet af förhöjning
för Militären framställer sig vida större än
för de civila Verken, Utskotten likväl ökat
346 Den 19 Maji e. m.
2:dra HufvudTiteln med 236,000 R:dr, och
den 3:clje effectivt endast med 40,000 R:dr.
Jag måste ogilla denna motsatts emellan
premiss och cortclusion, hvilken jag anser
vådlig, i synnerhet när frågan är om så ömtåliga
förhållanden som dessa. Utskottet
hade holdt veta, att de civila tjensterne
till en stor del genom sportelförtienster redan
i de lägre grader hafva något surrogat
för bristande lönebelopp. Militairen har
inga extra inkomster, och hvad Carl den
XI anslog åt 27 personer, skall nu t\\ lefva
utaf. Jag bestrider af detta skäl all förhöjning
på andra Hufvudtiteln, med undantag
af de Verk, hvarest den nj^a organisationen
grundad på tjenliga-principer redan
trädt i kraft. I afseende på principen fölen
framtida lönereglering inom civilstaten,
anser jag oriktigt, att alla Embetsman af
samma grad skola hafva lika lön i olika
orter. Detta kan endast leda lill en onödig
kostnad för Staten och en obillig ojemnhet,
samt föranleda till en mängd transportansökningar,
för att erhålla en större behållning',
der det är mindre dyrt att lefva. Jag anser
således det vara fullt skäl att antaga
två å tre serskildta lönebelopp för hvarje
grad eller värdighet på olika orter. Jag
skulle äfven tro, att hvad som mest vållat
dessa stränga fordringar på ökade anslag,
mindre är ökade göromål, än ett missförslådt
begrepp om nödvändigheten af repre
-
Den ig Maji e. m.
347
Irritation; och att denna olägenhet förökes
genom vår onödiga Rangordning, som gifvet’
allt för hög värdighet åt en stor del
Tjenstemän, såsom; HofRältsPresidenter och
Landsböfdingar, m. fl. Embetsman i Orterna.
Ju mindre och fattigare den Stad är, hvarest
Embetsmännen af denna höga rang residera,
ju större blifver missförhållandet
emellan denne persons och de öfrige innevånarnes
belägenhet. Jag frågar då, om det
är möjligt, att en representationskostnad kan
vara lika stor der, som i en folkrik stad,
der dessa Embetsman befinna sig midlibland
handelns rikedomar och det lifligare umgängessätt,
som alltid är en följd af liflighet
i näringarne, Jag skulle likväl i allmänhet
våga motsäga hela den princip, alt
Staten ens är skyldig att afse något behof
för Tjenstemännen alt representera. Jag känner
berättelsevis i detta afseende tvänne Länder,
Bajern och 'Wurtenberg, hvilka ungefär
äro i samma belägenhet som vi, hvad
politisk ställning angår, belägna midt emellan
a:ne stora Magter och ägande en på bestämt
åtskiljda Slalsmagter grundad Författning.
Deras Budget, som jag nyligen eftersett,
visar att anslagen till de höga Embetsmännen
äro ingalunda öfverdrifna. Men jag
har också hört beskrifvas, huru dessa Embetsman
lefva; jag har hört både infödde
Bäjrare och Svenskar beskrifva det; och efter
deras berättelse gäller menniskan och
medborgaren der mera äa den höga rån
-
348
Den ig Maji e. m.
gen. Jag har underrättat mig, huru deras
privat-lefnad, och om jag så får kalla det,
Embetsrnanna-prakt är ställd; och de kunna
ingendera på något vis jemnföras med
den inre och yttre lux, som hos våra högre
Embetsman eger rum. Jag vågar derföre
helt och hållet bestrida Herr von Hartmansdorffs
satts, att för StatsRåderne beliöfves
någon annan tillökning, än den Utskottet
föreslagit. Det enda undantaget härifrån
torde vara StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne, och jag gillar derföre, att Utskottet
gjort något afseende på hans ställning,
då det föreslagit en förhöjning af iooo
R:dr mera för honom, än de öfriga StatsRåden.
Jag vet ej heller, att han sjelf fordrat
något mera. StatsSekreterarnes löner
åter anser jag böra uppsättas till likhet med
StatsRådens. Det är ett missförstånd af vår
Grundlag, som vållat, att man ansett de förra
våra under de sednare i värdighet, och
detta härleder sig från en gammal sed, som
sträckt sig öfver den sista Statshvälfningen,
då man begick det fel, att icke genast i
detta fall ändra rangordningen. Följderna
häraf hafva redan visat sig ganska skadliga,
och kunna blifva det ännu mera, om
man icke i tid hjelper förhållandet. Någon
tillökning för Justitiae- och HofCanzlererne
deremot anser jag icke behöflig. Löneförhöjningen
för HofRätterne skulle jag,
om den sker, tro böra blott sträcka sig lill
HofRättsRåds- och Assessors-graderna. Jag
Den 19 Maji e. m.
349
anser ingen annan Tjensteman inom detta
Verk vanlottad, emedan man för dem lyckats,
genom sportler och extra inkomster,
ställa så till, att de bergligt kunna draga
sig fram. KammarRättens President tycker
jag redan vara så billigt aflönad, alt
något behof af de af Utskottet föreslagne
Taffelpenningar icke förefinnes, och jag får
i detta fall åberopa hvad jag nyss i allmänhet
anförde om otjenligheten, att afse
representations-kostnad för Embetsman i
följd af deras boga rang.
I frågan om MinisterStaten synes Utskottet
hafva varit i ett slags förgätenhet,
af hvad som är Utskottets ovillkorliga pligt
och rättighet, då vid den föreslagna tillökningen
för skillnad emellan i2oochi28sk.
i coursberäkningén af 100,000 R:dr Hamb.
B:co, det synes helt och hållet undfallit
Utskottet, att taga i betraktande hufvudfrågan:
om nemligen alla dessa 100,000 R:dr
verkeligen heliöfvas. Utskottet tar denna
sak ganska lätt, då det alldeles icke ingår
i någon undersökning om behofvet af denna
summa. Den andra frågan är, om icke, i
följd af Myntbestämnings-frågan, Utskottet
bordt alternatift föreslå, att utsätta anslaget
i Svenskt B:co, om vi lyckas att erhålla
Mynlbestämning. Jag tror för min del det
vara af yttersta vigt, att icke fastställa å
vår stat anslag i utländska Myntsorter, utan
i vårt eget Mynt; emedan detta alltid sätter
35a
Den ig Maji e. M.
Styrelsen i nödvändighet att söka bibehålla
Myntet vid sitt värde. Jag yrkar för öfrigt
i allmänhet, att MinisterStatens aflöniug
måtte nedsättas till j5 å 80,000 R:dr Hamb.
33:co, och jag grundar detta yrkande derpå,
att vi alldeles icke behöfva ettså stort antal
Ministrar, dåde flesta Diplomatiska po
sterna
kunna besLridas med Charges d’affaires.
Jag yrkar vidare, att Utskottet måtte
uppge, huru det kan vara möjligt, att
Tullstatens löner uppgått till ett vida högre
belopp, än Konungen sjelf bar begärt
och uppgifvit. Utskottet har blott lösligen
vidrört detta, och följt den grundsats, härvid
lika sorn i de flesta fall, att blott för
det ett behof visat sig, skall det tillfreds
ställas.
Jag upprepar ännu en gång, att
Utskottet måtte uppge, huru det kan vara
möjligt, att sådana anslag kunna behöfvns,
som Konungen sjelf ansett onödiga, och jag
finner denna sak vara af den vigt, att jag
bestämdt begär Utskottets svar derpå. Samma
förhållande är med PostStaten. Utskottet
säger blott, alt en tillökning behöfves,
men icke anledningen dertill. Jag förstår
icke, huru det kunnat undfalla Utskottet,,
att det är dess bestämda skylld i gil et, att hos
ConstilutionsUtskottet anmärka, när det finner
Staterna öfverskridna, och detta har ju
enligt Utskottets egen redovisning skedt,
utan att anledningarne omtalas. Efter Utskottets
sätt att behandla dessa omständigbeter,
skola ju Rikets Ständer, när missbru
-
Den 19 Maji e. m.
lien sålunda öfverst ylas, lockas från det
ena anslaget till det andra, utan att någonsin
få reda på behofvet.
Det finnes också ett anslag till farsoters
oell smittosamma sjukdommars hämmande.
Jag anhåller, att Utskottet må upplysa,
huruvida icke oordning förefinnes i dispositionen
af detta anslag. För mig synes- högst
misstänkte de rubriker, som förekomma under
namn af rese- och tractaments-kostnad
för farsoters och smittosamma sjukdommars
hämmande. Tillgång är redan härtill beredd
genom den så kallade 3-sk:s-afgiflen,
och jag begriper derföre icke, huru någonting
serskildt härtill behöfver uppföras. Sedermera
kommer en rubrik: medicamenter
ät fattiga sjuka. Det slår likväl icke, huruvida
denna kostnad orsakats af farsoter,
och mig velterligen hafva någre sådane farsoter
icke nyligen existerat. Derefter förekommer:
arf voden för tjenst-förrättande
ProvincialLäkare. Detta synes så mycket
besynnerligare, som det förutsätter,
alt hela Län skulle varit utsatta för farsoter,
ty i annat fall hade väl kostnaden bordt
utgå af extra medel. Mest af allt förundrar
mig likväl rubriken: arfvode för ProvincialChirurgen
i Stockholms Län, då jag icke
vet, att detta Län är beständigt utsatt för
farsoter.
Utskottet föreslår vidare anslag till Djurläkare
i alla Provincer. Månne de bär om
-
35a
Den 19 Maji e. ta.
talade ProvincialLäkare tillika äro VeterinairLäkare.
I alla händelser anser jag, alt
sådane böra bekostas af hvarje landsort serskildt,
utan att Ständerna inblanda sig deruti.
Detta är det säkraste sället, att få en
ordentlig Läkarevård för Boskapen , blott elever
genom ett billigt understöd af Staten sättas
i tillfälle att bilda sig vid Veterinairlnrätningen;
ty sedan utgå de till de orter, der
de behöfvas, och söka förtjena allmänt förtroende
derstädes. Om åter Slaten lönar
dem, blifvor deraf en följd, att de lika ofta
placeras i orter, der de ej behöfvas, som
på andra ställen, och att lönen blifver hufvudsak
i stället för allmänhetens frivilliga
afgifter. Hela Inrättningen blifver slutligen
en slags Pensionsanstallt.
Det förundrar mig mycket, att Vaktmästaren
i StatsRådet blifvit uppförd på
Stat. Jag skulle tro, att om StatsRådet till
sin uppassning behöfver någon annan, än
sin egen betjening, blir denna angelägenhet
utan ali svårighet besörjd genom någon af
Hofbetjenterna. Jag bestrider derföre detta
uppförande på Stat, så framt meningen icke
är, att tillika införa honom på rangordningen,
såsom en ingredierande del af Styrelse-personalen,
Hvad LänsStaterna angår, anser jag riktigare,
att bibehålla Carl XI:s, än Friherre
Ce
-
Den 19 Maji e. m.
353
Cederströms grundsattser vid deras organiserande.
Konungen grundade denna inrättning
derpå, att KammarCollegium och Landshöfdingen
sjelf skulle vara den controllerande
auctoriteten, och de andre Tjenstemännen
ansvarige för uppbördens redovisning och
expeditionen af hans beslut. De skulle derföre
också sjelfva aflöna sina biträden; men
vara sjelfva väl lönte. Denna princip är så
rigtig och grundad, att jag icke kan frånträda
densamma. Det är ännu en tvistig
sak, huruvida LandshöfdingeEmbetena svara
mot tidens fordringar, och om icke landets
civil-indelning behöfver göras om, på
samma gång som man verkställer en ändamålsenlig
ecclesiastique-indelning. Innan sådant
blifvit afgjordt, anser jag tjensterna
icke böra undergå någon förändring. Jag
afstyrker helt och hållet LänsNotarie-tjensters
uppförande på Stat. Man begynner nu
med 100 R:drs anslag; men man skall snart,
då tjensten anses så vigtig, begära mera, och
kanske om några år vara uppe till 800 R:dr.
Om Lnndshöfdingarne ej kunna hjelpa
sig med att på samma sätt controllera sine
underlydande Tjenstemän, som alltsedan
Carl XI:s tid varit öfligt, så anser jag
att, derest en controllör behöfves, det ej
bör vara en underlydande Tjeneteman sådan
som LänsNotarien, utan en 3:dje person
i LandshöfdingeEmbetet, af lika vär
s4
II. 23
354 Den 19 Maji t. m.
dighet med Secreteraren och Knmereraren.
Jag bestrider alltså LänsNotarie-lönerna, såsom,
på sätt Friherre Cederström yttrat,
behöflige för controllen; emedan Landsliöfdingarne
sjelfve äro de bästa controllerne,
om dessa platser med mer urval tillsattes;
och att 1111 gifva en lön på 100 R:dr,
vore för att nj'ttja ett uttryck, som Herr
von Hartmansdorff vid sista Riksdag här
införde, att släppa in ett finger för att sedan
få in hela handen. Samma förhållande
anser jag böra gälla med LänsbokhålJares
och Canzlisters löner i Jemtland och
Vesterbotten.
Hvad Fögderiernas delande angår, medger
jag, att det bör bifallas, emedan en del
äro alldeles för stora; men då hela Länsindelningen
i min tanka borde rättas, anser
jag det vara orätt ingå i någon partiel, och
bestrider högeligen den princip Utskottet
vill etablera, att nemligen de nyare Fögderierna
skulle ingå på en tillämnad ny LöneStat,
samt således blifva de bäst lolita;
emedan då man på detta sätt ger de nu i
frågavarande Fogdar mer, än de äldre i
omgifvande Fögderier, skulle följden blifva
ett skrik om löneförhöjning för desse vid
nästa Riksdag.
Hvad Länsmanslönerna angår, finnes,
som jag redan i förmiddags yttrade, det
starkaste skäl mot Utskottets tillstyrkande
Den 19 Maji e. m.
355
i Utskottets egna ord ; ty Utskottet åberopar
de allt mer ökade utmätningsauctionerna
för Kronorestanlier, såsom en anledning
till löneförhöjning. För mig blir detta ett
det vigtigaste skäl att afstyrka densamma.
Utskottets förslag angående Fjerdingsmanstjensterna
skulle jag önskat kunna bifalla;
men då Utskottet gjort det stora misstag,
att inblanda FrälseEgare i deltagandet af
dessa Tjensteförrättningar, bar det inträdt
på privilegiernas omfång, och måste alltså
denna fråga behandlas på ett helt annat sätt,
och torde saken äfven ha sammanhang med
Frälseägares representationsrätt i BondeStåndet.
Ökade anslag för Fångvaktmästare anser
jag nödvändiga till vinnande af bättre ordning
och säkerhet i fängelserna; men jag tror,
att Utskottet bordt nyttja försigtigare och
bestämdare ordalag, så att icke Rikets Ständers
beslut föranleder att anse dessa personer
som Statens Tjenstemän, hvarigenom man
bunde få ett åliggande att pensionera dem.
Resultatet blef då, att orkeslöse betjenter hos
Landshöfdingar och högre Embetsman i Städerne
skulle för någon tid anställas såsom
Fångvaktmästare, för att sedan på detta sätt
pensioneras.
Vid öfverflyttandet af KrigsHofRätten
till 3:dje Hufvudtiteln, anser jag mig böra
yttra, alt en sådan öfverflyttning i sig sjelf
är af ringa vigt, då medlen till lika belopp
a3*
356
Den 19 M ä j i e. m.
utgå i begge fallen; men Utskottet bör fästa
ett bestämdt vilkor vid delina öfver fly tilling,
ty eljest blir den ett nytt tillfälle, att
än en gång begagna KrigsHofRättens Stat
till 3:dje titelns förökning. Förra gången,
då den flyttades till aldra Titeln, skaffades
dymedelst en ökad tillgång på den tredje
på bekostnad af den andras besparingar. Om
nu Rikets Ständer med detta anslag höja
3:dje titelns summa, och Konungen än en
gång, emot grundlagens föreskrift, anser sig
kunna låta den på andra titeln qvarstå, inträder
å nyo samma förhållande ; alltså måste
det vilkor fästas, att detta anslag tillhör
3:dje titeln blott i det fall, att KrigsHofRätten
å densamma öfverflyttas.
Slutligen ber jag, att tabellen måtte omtryckas
så, att man ser hvad hvarje Länsstat
erhåller. Nu har Utskottet väl visat
hvad de hade 1823, men sedan i en claus
blott gifvit hufvudsumman af hvad nu föreslås.
Friherre Ridderstolpe ^ Fredrik: Förekommen
af Herr von Hartmansdorff, får jag
blott yttra, att jag anser StatsRåden böra
aflönas efter hans förslag, samt att StatsSekreterarne
böra åtnjuta lika stora löner
med de förstnämnde; äfvensom att Presidenten
i Svea HofRätt må åtnjuta 5oo R:dr
mera i taffelpenningar, än de andra HofRättsPresidenterne.
Beträffande Veterinär
-
Den ig Maji e. m. 35y
Inrättningen conformerar jag mig med Herr
Grefve Brahe. Hvad åter angår frågan om
LänsNotarier, förenar jag mig med Friherre
Cederström. Ehuru jag anser, att de för
LandsStaten föreslagne löner kunna blifva
belydlige, tror jag dock, att pluraliteten af
Nationen skall antaga och tillstyrka dem,
för det oberoende, sorn derigenom tillskyndas
desse Tjenstemän, och den ökade kraftansträngning,
som deraf bör blifva en följd.
Jag anhåller att detta yttrande mätte få åtfölja
återremissen till StatsUtskottet.
Herr RibbingArvid: Visserligen bör
en Representant vara mån om att bespara
onödiga utgifter för det allmänna, men det
finnes ock utgifter, hvilka äro af högsta vigt
för Staten och hvarje dess Medlem särskildt,
och bland sådane räknar jag i främsta rummet
tillräcklige Löner för de högre Embetsmännen,
al hvilka folkets angelägenheter ytterst
äro i beroende. Det vore i sanning
illa, om bristande utkomst skulle hindra
skicklige ämnen från inträde i Rikets vigtigaste
Embeten; men jag skulle missbruka
Ridderskapets och Adelns tid och trötta dess
tålamod, om jag vidare uppehöll mig härvid.
Jag förenar mig derföre med hvad en
värd Ledamot yttrat om otillräckligheten af
det föreslagna lönebeloppet åt StatsMinistrarne,
StatsRåden och StatsSekreterarne,
med tillägg, att jag icke kan inse något skäl
alt, såsom StatsUtskottet föreslagit, endast
358
Den 19 Maji e. ra.
bevilja lönen åt den ordinarie, men icke
åt den tillförordnade StatsSekreteraren, och
tror, att sådant endast skulle föröka svårigheten
att erhålla skicklige ämnen till detta
vigtiga Embetos förvaltande, särdeles om
lönerna ej förhöjas, samt dessutom lill ingenting
tjena, då Kongl. Maj:t i alla fall
vore obetaget, att af den inbesparda StatsSekreterarelönen
gifva den tillförordnade
StatsSekreteraren så mycket Kongl. Mnj:t
fann för godt. I frågan om förhöjning af JustitiasRådslönerne,
torde jag få fästa uppmärksamhet
på vigten deraf, att de, som döma
i sista inslancen, ej för ofta ombytas,
emedan de ej sällan döma öfver sådane mål,
vid hvilkas afgörande bestämd lag antingen
saknas, eller är eller-varit olika tolkning
underkastad, och således praejudicater måste
uppkomma, samlas, och i minnet för längre
tider bibehållas, om icke olika domslut
i lika mål allt för ofta skola inträffa. Ett
annat skäl till förhöjning af JustitireRådslönerne
finnes deruti, att inga Embetsman
äro så mycket som de underkastade allmänna
opinionen, hvilket, då denna ej alltid är
så pålitlig; men ändå hvart 5:te år får utöfva
rättigheten att efter sitt godtfinnande deni
bibehålla eller afsätta från Embetet, försvårar
Embetets besättande med värdiga ämnen;
detta Embetes vigt är ti 11räcke!igen insedd,
dådet betragtas endast såsom dömande, jag
skulle dock derutöfver kunna ådagalägga,
att bevakandet af Rikets coustitutionella fri
-
Den 19 Maji e. ra.
35g
liet till en del åt detsamma är uppdraget.
På samma gång som man inser vigten af att
göra Löneinkomsterne ti 11 räck el ige för JustitiseRåden,
måste sådant äfven inses och
erkännas, i afseende på RevisionsSekreterarne.
Att den för dem föreslagne lönen är
alldeles för ringa, derom är jag öfvertygad,
men jag vill ej fästa mig så mycket dervid;
som icke mera vid det förhållande, att fastän
vi hafva åtta Revisionssekreterare, endast
sex skola hafva lön på Stat. Då de alla hafva
likartade och lika trägna göromål, synes
billigheten fordra, att de äro lika lönte, äfvensom
rättvisan emot pal terne kräfver det,
emedan, efter allmänna reglor åtminstone,
det för dem icke blir likgiltigt, om de få
sina mål lottade på den bättre eller sämre
lönte föredraganden. Om nu man anser af
så stor vigt, att få bibehålla en öfvad och
skickelig föredragande, att blott derföre befordran
t. ex. till JustitiaeRåd uteblifver, så
är det så mycket angelägnare, att han såsom
qvarstående bl i r ti 11 räck el igen väl lönt.
Utskottet har väl föreskrifvit, att de nu föreslagne
lönetillökningarne skulle komma de
tjenstförrättande Embetsmännen till godo,
men jag hemställer, om icke, för att gifva
mera eftertryck åt detta förslag, Utskottet
borde stadga såsom vilkor för lönens utgifvande,
att den qvitterades af den tjenstförrättande
Embetsmännen, eljest frugtar jag,
att föga vinnes med den yttrade goda meningen.
36o
Deu 19 Maji e. ra.
Beträffande Löneförhöjningen inom HofRätterne,
så är jag af den mening, att det
Nådiga förslaget icke är för högt tilltagit,
samt att HofRätlsRåderne i Götha HofRätt
icke böra vanlottas. Angående tillökningen
af Hofrätternes personal deremot, kan jag
ej frångå min förut yttrade mening, att det
vore bättre söka förminska rättegångarnes
antal, än att inrätta flere DomareErnbeten.
Det är icke klokt att uppbygga sjukhus omkring
ett träsk, och der församla Läkare och
Laboratorier, då i stället medelst träskets
utdikande man kunde förekomma orsaken
till sjelfva sjukdomen. Jag har redan tillförene
ådagalagt nödvändigheten af att bortskaffa
den egennytta, som drifver Advocäter,
att förtiga andra, att tillställa oell förlänga
rättegångar. En värd Ledamot har
yttrat, att lönerne icke borde förhöjas för
tjenstemännen inom HofRätterne, undantagandes
för Ledamöterne; jag vet i sanning
icke att förhöjning blifvit föreslagen för någon
annan än dessa, derest icke Hr Hjerta
menar dessförutan Presidenterne, hvilket jag
likväl icke förmodar, dä desse äro mera än
några af de öfrige i behof af lönetillökning;
men jag måste vid detta tillfälle förklara, att
jag ej kan dela lika åsigt med den värde
ledamot, hvars tankar eljest oftast instämma
med mina, deruti att Svea HofRätls
President har behof af större lön, än de öfrige
HofRätternes Herrar Presidenter. Jag
tror det förhåller sig tvertom, om raan be
-
Den 19 Maji e. ra. 36i
sinnar, att Presidenten i Svea HofRätt liar
flera jemte sig äfven bland Justitiens höge
Embetsman, med taffelpenningar försedde,
hvilka dela representationsskyldigheten,
hvilket icke är förhållandet med de öfrige
JIofRättsPresidenterne, de der såsom högste
Embetsman, hvar i sin Landsort, ensamme
få vidkännas dermed åtföljande representationsskyldighet.
Angående anslaget af 6000
R:dr för skrifmaterialier anskaffande, kan
jag ej tillstyrka uppförandet deraf på Stat.
Jag tror, att andra och förnuftsenligare inrättningar
kunna finnas, än de som jemnt
fordra ökade anslag för skrifmaterialier. Jag
liar i frågan om ett förändradt sätt för Domares
aflöning redan derom yttrat mig. Dessutom
tror jag, att lönerne icke böra förhöjas
för de Embetsmän, hvilkas förändrade
aflöningssätt från sportler till lön på Stat
kan komma i fråga, om icke behofvet är så
trängande i vissa Provincer, alt uppskof ej
kan tålas, då förbehåll likväl bör ske att
denna förändring, så snart den blir besluten,
bör kunna äga rum oberoende af nu
meddelande Löneförmoners derigenom föranledda
rubbning. Det innefattar redan en
förbättring uti LandsSekreterarens vilkor,
att få en LänsNotarie sig till biträde på Stat
uppförd, emedan det förminskar den förres
göromål; men då LandsSekreterarne i allmänhet
äro bland de bäst löute Tjenstemän, synas
de sjelfve böra gifva erforderlig lön åt
LäusNotarierne i contant eller viss del af
36a
Den 19 Maji e. m.
sportlerne. De, som icke det vilja, måga
vara JNotarierne förutan, och deras anställande
först ske vid ombyte af Landssekreterare.
Hvad StatsUtskottet föreslagit om
den öfriga LandsStaten, såsom Fogdar och
Länsmän, tror jag äfven vara mindre tjenligt,
så länge icke accorderne afskafFas äfven
genom ändamålsenliga befordringslagar såsom
jag förut vid den underdåniga propositionens
remitterande föreslagit. Dessutom har
Utskottet till Löneförhöjning ofullständigt
upptagit de Länsmän, som tjena för lön under
100 R:dr, då Länsmän inom Jönköpings
Län icke äfven kommit i åtanka; genom vederbörande
Landshöfdinges bevis lärer bestyrkas,
alt äfven der sådana finnas. Jag är
äfven af den tanka, att arfvode bör undvikas
och lön i stället utsättas. De pallin tiva
Löneförbättringar StatsUtskottet. föreslagit
tjena, så vidt jag förstår, ej till annat,
än att trötta representationen, och återkomma
till samma fråga nästa Riksdag, då man
säkerligen skall åberopa, att man nyss vid
den föregående gjort anslag. Kan man icke
reglera Staten bättre än den nu är, är
det icke alls värdt att befatta sig dermed,
Angående anslaget till Veterinärinrättningen,
är jag af deras tanka, som tro, att man bör
begagna möjligheten att förbättra Inrättningen
under den Styresman den nu bar, då
det är gifvet, att anslag till byggnader m,
111. ej kunna bättre och med mera bespa
-
Den 19 Maji e. rn.
363
ring användas än så som under hans händer
redan skett.
Den här nyligen yttrade grundsatts, att
icke göra något för Embetsmännen i de verk,
som ej ännu, till följd af Rikets Ständers
skrifvelse vid sista Riksdagen, blifvit omorganiserade,
skulle kunna komma att drabba
de verk, hvilka aldrig komma att undergå
någon ny organisation; och delta anser
jag för min del lika orätt, som att såsom
samme talare framställt, afslå löneförhöjning
för en StatsMinister, derföre att han
icke begärt den, hvilket vore alt allt för litet
värdera den af honom lika med de fleste
andre, hvilkas löners förhöjning varit i
fråga, i detta afseende visade grannlagenhet.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må
få åtfölja den blifvande återremissen.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Det är i
anledning af den Nådiga propositionen om
ett anslag till underhåll af en Eleclricitetsmachin
här i Hufvudstaden, som jag begärt
ordet, för att vitsorda den förvånande verksamhet
och den allmänna nytta denna inrättning
medfört uti applicationen, och hvartill
jag äfven, under ett pär års vistande här,
varit åsyna vittne. Lama, lytta eller eljest
af nervlidanden vanföra personer hafva inom
korrt tid, då annan Läkareåtgärd icke
hulpit, blifvit genom Electricitetens bruk
364
Deri 19 Maji e. m.
fullkomligen återställda; ja till och med har
jag sett en Döfstum gosse, som begagnade
den, ateria sin hörsel till den grad, att han
snart derefter lärde sig articulera ljudet. Jag
tillstyrker derföre med nöje och efter ruin
öfvertygelse StatsUtskottets förslag af 600
R:dr till denna inrättning; men föreslår derjemte,
att anslaget må beräknas ifrån detta
års början, så att den, som nu uppoffrar
sin tid att betjena och till arbetskraft återställa
den mängd sjuka, särdeles af den obemedlade
classen, hvilka både från hufvudstaden
och landet begära hans hjelp, må
dermed kunna fortfara, utan alt derföre behöfva
vidkännas någon ytterligare egen kostnad
för sitt bemödande till mensklighetens
väl. Dessutom bör man icke uppskjuta med.
en god gerning till morgondagen, ulan, så
vida möjligt är, genast verkställa deri.
Det har blifvit af en värd och upplyst
talare sagt, att flere Läkare användt Electricifeten,
i åtskilliga sjukdomsfall, utan serskild
betalning, på hvilken grund talaren äfven
nekar anslaget för densamma. Jag vill
blott härvid erinra, utan att ingå i någon
vetenskaplig pröfning af Electrioitetens användning,
hvartill jag visst icke känner mig
äga nog förmåga ■—• alt den method , som här
af Electricitets-machinens föreståndare Herr
Doktor Sasve användes, ehuru känd alltsedan
Cavallos tid, lik vist icke lärer af någon
Läkare förp blifvit använd uti vårt iand,
Den ig Maji e. m.
365
och, så vidt jag känner, icke heller annorstädes.
Då man tror på undercurer och på den
animala magnetismen, hvilken sednare likasom
en manie återkommer hvart trettionde
år, för att dåra sine inbillade anhängare,
hör man icke heller neka understöd för en
inrättning, der nyttan icke mera är problematisk,
utan visar sig genom reella verkningar.
Jag upprepar derföre ännu en gång
hvad jag förut yrkat, eller att anslaget må
retroactivt beräknas från innevarande års början,
samt anhåller om återremiss, hvad denna
del vidkommer.
Frih erre Sparre , Sixten: Förekommen
af flere, men synnerligen tvänne värde talare,
förenar jag mig med Herr von Hartmansdorff,
utom hvad beträffar StatsSekreterarnes löner,
i afseende hvarå jag delar samma åsigt, sorn
Friherre Ridderstolpe, med det tillägg, att
jag anser Justitiae- och HofCanzlererne hvar
för sig böra hafva lika stor lön, som den efter
tillökningen blir för en Statssekreterare.
Herr Crusenstolpe: Den strof i Herr
von Hartmansdorffs yttrande, som angår
HofRättsPresidenterne, har uppkallat mig.
Herr von Hartmansdorff har tyckt, att Svea
HofRätts President borde i anseende till
sin drygare representationskostnad få tillökning
i taffelpenningarne. För mig enskildt
366 Den 19 Maji e. ra.
vöre det visst angenämt att, om icke det ännu
angenämare kunde inträffa, att nemligen
jemväl de öfrige HofRättsPresidenterne erhålla
lika belopp, min Chef åtminstone kunde
tillerkännas någon fördel, men för sanningens
skuld är jag skyldig att med Herr
Ribbing vitsorda, det representationskostnaden
i Landsorterne jemväl är ganska dryg.
Hvar och en, som uppehöll sig i Jönköping
under den tid framlidne Hans Excellence
Grefve Posse var Götha HofRätts President,
kan icke undgå att göra sig begrepp om hvad
det lefnadssätt kostar, som höfves den Högste
Embetsmannen i hela orten.
Herr Tham, Wolrath: Jag instämmer
uti hvad StatsUtskottet yttrat om Konungens
Rådgifvares aflöning, och önskar, att
desse Rikets högste Embetsman kunde blifva
så väl lönte, som Statens tillgångar medgifva,
och äfvenledes att StatsSekreterarne
kunde få lika vilkor med StatsRåden. Om
Ständerne genom sina vid förra Riksdagarne
gjorde anmärkningar mot för stor personal
i Collegierne beräknade någon besparing
genom minskning deraf till förhöjning
af andre Embetsmäns löner, så beklagar jag
dem som skola datera sin tillökning från den
tid, då något af besparingarna står att hämta.
Alt uti de Verk, der fråga är om ny organisation,
blott constituera embetsmän med
åtnjutande af gamla lönen, anser jag för 0-  rättvist, om man påräknar att få duglige su
-
Den 19 Ma j i e. m.
367
jetter. Uti denna del är jag ense ined Hgrr
von Hartmansdorff, men ej i hans rangordning
för HofRältsPresidenterne. Då de hafva
lika göromål, hvar å sin ort, och det
blifvit upplyst, att representations-kostnaden
är förenad med mera depence i Landsorterne,
än här, tillstyrker jag, att de äfven
måtte få lika inkomster, särdeles som
man lättare kan inskränka sig här än i Landsorten,
der man lefver isolerad som högste
Embetsmannen. Huruvida representation är
nödvändig , för att bibehålla högre Embetsmäns
värdighet, öfverlemna!1 jag lill dem,
somnärmare känna förhållandet an jag. Äfven
anser jag för orättvist, att borttaga Ijuspenningarne,
hvilka under många år utgöra de
i Verken engagerade ExtraOrdinariers enda
sportel. Gerna förenar jag mig med Friherre
Wrangel i dess yttrande om Veterinärinrättningen,
men önskar en fullkomlig
frisägelse från samma missräkning i kostnadsförslagen,
som ägt rum vid byggnaden
af Lejonbacken, nya Banco- och nya Posthuset,
samt, efter hvad StatsUtskottet torde
komma alt visa, äfven vid Garnizonssjukbuset.
Jag hoppas dock, att det skall undvikas,
enär Inrättningens föreståndare visat
prof af den hos oss sällsynta förmåga, att
kunna bygga under förslagssumman. Ilerr
Cederschjöld har anmärkt att det vore orätt
på SundhetsCollegii Stat öfverföra hvad sorn
anslås till smittosamma sjukdomars botande}
och Herr Hjerta har trott att 3 sk:s-af
-
368
Den ig Ma j i e. m.
giften vore dertill bestämd. Jag får i anledning
häraf blott anmärka, att 3 sk:s-afgiften
endast är anslagen för Veneriska smittans
hämmande; och att Herr Cederscbjölds
anmärkning vore rigtig, om icke alltför stor
svårighet vid verkställigheten mötte. Jag
återkallar i hvar och ens minne, huru svårt
det är att förmå BondeSlåndets Ledamöter
att ingå på den så kallade 3 skls-afgiften.
Jag tror derföre, att StatslJtskottet ganska
visligt i denna del hållit sig vid det gamla.
Här bär blifvit gjord en anmärkning, sorn
jag ej finner mig behöfva besvara, den nemligen
hvarföre, StatsUtskottet förhöjt löningsstateh
för Tulltjenstemännen utöfver hvad
Konungens proposition innehåller. Jag tror,
att Friherre Åkerhjelm redan utredt förhållandet
härmed. Hvad jag nu haft äran anföra,
torde, i händelse af återremiss, få åtfölja.
Herr Munck af RosensköldEberhard:
Jag förenar mig med hvad Herr Dahlman,
Grefve Frölich m. fl. Talare yttrat för Anslaget
till en Electricitetslnrättning. Jag
anser mig förbunden dertill, då jag känner
den nuvarande Föreståndarens ovanliga
nit och drift, dess uppoffringar af tid
och af egna medel, samt den nytta, Inrättningen
åstadkommit, för Sjuklingar ej
blott inom Hufvudstaden, utan ock från
Landsorterne. För min del tror jag det
äfven vara möjligt, att Döfstumma deraf
blifvit
Den 19 Maji e. m.
36'9
blifvit botade; ty döfsturahet uppkommer
ej alltid af ett organiskt fel, utan kan äfven
uppkomma af ett adynamiskt, nemligen
af en päralytisk svaghet i öronnerverna,
som kan af) någon tillfällighet hafva inträffat
efter födseln, men innan den tid,
då ett barn plägar börja tala. När jag tillstyrker
delta anslag, bör jag tillika yttra
den önskan, att Institutet måtte kunna mera
utvidgas, så att äfven Galvanism, Magnetism,
ja sjelfva den Anirnala Magnetismen,
der måtte för Sjuklingar finnas, att
tillgå. Det sistnämnda af dessa medel är
lika verksamt, fast ibland missbruk och bedrägeri
dervid insmygt sig, samt ty värr!
lätt kunna insmyga sig.
Äfven får jag förena mig med hvad
Herr von Weigel anfört om VeterinairInrättningen.
Utgiften härtill innefattar en
direct besparing, emedan den bevarar för
Samhället en mängd högst nyttiga kreatur,
och derigenom directe bidrager till detsammas
välstånd. Äfven instämmer jag uti det
hufvudsakligaste af hvad Herr von Hartmansdorff
yttrat.
Men det må nu tillåtas mig, att äfven
göra en och annan egen anmärkning vid
Utskottets Utlåtande om Andra IIufvudTitteln.
Ja» saknar först och främst i allmän
O
bet
den omfattande åsigt, som är af så myc
24
II. 24
Den 19 Maji e. m.
lien vigt vid behandlingen af föremålen för
detta Utlåtande. Jag hade önskat, att nian
sökt bereda tillgångar för vissa löneförhöjningar
genom att föreslå minskning af vissa
andra löner och i synnerhet genom indragning
af en del öfverflödiga embeten
och tjenster. Då jag vid 1815 års Riksdag
föreslog löneförbättringen för de Penningelöntagande
Embetsmännen, underlät
jag ej, att derjemte föreslå utvägar dertill
genom indragning på annat båll. Äfven hade
jag önskat, alt man mera sökt minska
Rättegångarnes, än Domarnes antal; likasom
jag anser nyttigare, att minska antalet af
sjuke, än att öka antalet af Läkare och
Sjukhus. Om man således genom bättre
Lagar och Författningar, ett förändradt löningssätt
för Domare, kunnigare och ansvarsfullare
Advokater, klokare Financereglering
och Eeskattningsgrunder samt deraf
minskadt behof af lagsökningar, minskar
Rättegångarne, skall icke DomarePersonalen
behöfva' ökas. Då jag äfvenledes erkänner
nyttan af ett tillräckligt antal Läkare
och nog vidsträckta Sjukanstalter; yrkar
jag dock en större nödvändighet af
sådana anstalter, som förekomma sjukdomar,
än sorn blott hämma och bota dem,
ty de både kosta mindre, och göra i det
hela mycket mera nytta. Vi hafva framför
och ikring oss ett rysvärdt bevis på
de förstnämnda anstalters otillräcklighet uti
den fortfarande stora sjukligheten och död
-
Den 19 Maji e. m.
ligheten här i hufvudstaden. Och då man å
ena sidan ser ett praktfullt Sjukhus, som i
ständigt behof af nja ofantliga anslag kan liknas
vid en GöthaCanal en miniature, ehuru det
i anläggning och byggnad dermed ej kan jemföras,
(ty ett stort Sjukhus bör vara fördeldt
i flera från hvarannan alldeles skiljde
byggnader o. s. v.) — men man å andra
sidan ser, huru liten omsorg och kostnad
användas på bibehållandetafsundheten inom
hufvudstaden; nar man ser ofullkomligheten
och långsamheten af gators och rännstenars
renhållning; bristen på aflopp för
orenligheten i dem; ser, huru sjöar och
vikar få mer och mer förvandlas tili träsk
genom tillåtelse, alt ditföra all orenlighet,
samt upplagsställen, äfven för den mest vedervärdiga,
anvista nära boningar och de
mest besökta gator; och man derjemte får
se nästan öfverallt illa bakadt bröd, ofta
till salu halfruten fisk och halfrutna vegetabilier,
ej väl kokt svagdricka, med skadliga
tillsatser beredt, ja ergidt bränvin, förfalskade
eller förskämda viner, och derjemte
brist på godt vatten, de redan varande
anstalter till dess erhållande otroligt vårdslösade,
nästan inga sunda och beqväma
promenader, nästan inga andra förströelser
för lägre klasserna, än bränvin, till
och med Allmänna Boningar änlaggde på
osunda ställen, t. ex, de för Cadetterne,
hvaraf få undgå frossa och remittenta feb
24*
-
Den 19 Maji e. m.
rar, och Cassernerne, af hvilkas inbyggare
antalet af döde varit vida större än af sjuka
på Correctionshuset på Söder, och när
man härtill lagger den otroliga okunnigheten,
som råder hos allmänheten i de nödvändigaste
delar af en sund lefnadsordning,
samt att genom dubbla fenster utan ventiler
och ulan annan luftom vexling luften
äfven i de förmögnares boningar är i allmänhet
en verklig fängelseluft (värre än nu
för tiden i många fängelser,) så kan man
ej annat, än förvånas öfver constrasten emellan
så mycken omsprg och kostnad för ett
Sjukhus, och så föga deraf för anstalter till
förekommande af sjukdom och' af behofvet
att begagna ett Sjukhus. Jag vill som exempel
nämna, att, om man använt en liten
del af den summa, som nedlaggts på
GarnizonsSjukhuset, att bortspränga det lilla
berg, som finnes bakom Första Gardets
Kasern, så skulle de ur den framför liggande
Viken uppgående frossor och remittenta
febrar åstadkommande ångor ej slädnät
qvar öfver Kasernen, och der liksom
concentrerat sig, utan de fått fritt utlopp,
och härigenom skulle Sjukhuset behöfts i
mycket mindre scala. I ännu större moa
skulle detta ändamål vunnits, om kostnaderne
äfven användts till rensning af den
med orenligheter uppfyllda närbelägna Viken.
Äfvenledes har man i Christianstad,
der sjukligheten och dödligheten vanligen
är ganska stor, nyligen uppfört ett kost
-
Den 19 Maji e m.
bart Sjukhus för Garnizonen, och framför
eu graf, som går mide igenom staden, och
som, i likhet med fästningsgrafvarna, man
icke haft medel, att på många år uppränsa,
ehuru de, jemte de illa renhål Ina gator
och rännstenar, m. m. i betydlig mon
varit skulIden till, att ett så stort Sjukhus
behöfts. Hade det ej vant bättre, att med
en jemförelsevis obetydlig kostnad förekomma
en del af sjukligheten, och åtnöja sig
med det mindre Sjukhuset, som man redan
hade?
Slutligen får jag föreslå, att, om IlofRätternes
Ledamöter erhålla tillökning på
sina Löner, Revisionsskillingen då må upphöra.
Jag yrkar återremiss af Utlåtandet.
Grefve Brahe s Magnus: Jag får förena
mig med de Herrar, sorn talat för VeterinairIurättningen.
Nyttan deraf är så allmänt
erkänd, och för öfrigt här så mycket omtalad,
att det vore öfverflödigt dervid någonting
tillägga. Jag instämmer fullkomligt
med Herr Bråkenhjelm i det af honom begärdte
anslag till byggnadernes fullbordande
derstädes, ty derförutan kan Inrättningen
ej svara mot sitt ändamål, såsom den
enda i Riket och belägen i Hufvudstaden.
Jag gör äfven detta i den fullkomliga öfvertygelse,
att jag tror, att anslags-summan
till nybyggnaden ej skall mycket öfverstiga
hvad som fordras alt iståndsätta Ladugårds
-
374
Den 19 Maji e, m.
lands Bränneri-byggnad, hvilken i alla fall
blir ofullkomlig för ändamålet, och ej svarande
emot hvad man deraf kunde, i anseende
till kostnaden, förvänta.
Erfarenheten har dessutom visat, att
då Epidemiska smittor bland Hästarne här
inträffat, har detta varit det enda ställe,
der HästLazarett kunnat inrättas, och det
är sålunda nödvändigt att bibehålla denna
byggnad till nämnde ändamål. Smittan
skulle säkerligen ulbredt sig med mera hastighet,
och följderna varit mycket svårare,
om man varit tvungen bibehålla Hästarne
i Regementernas och de enskildtas Stallar.
Friherre Ridderstolpe: Å sidan 56 af
Utskottets Utlåtande är föreslagit, att Hofoch
JustitiasCanzlererne, i afseende på Löneförhöjningarne,
skulle vara i samma kalegorie,
som StatsSecreterarne; detta var äfven
min mening, ehuru jag glömde det, då
jag nyss afgaf mitt yttrande, och får jag
således anhålla, att detta tillägg deruti må
äga rum.
Friherre Rudbeck, Alexander > hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Vid StatsUtskottets Utlåtande om andra
HufvudTiteln anhåller jag, att till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns granskning
få den äran framställa några anmärkningar.
Den 19 Maji e. m. 375
När man besinnar den störa vigt och
det värde, sora åtföljer PresidentsEmbetena
i Rikets HofRätter, och den stora Representation,
som för deras Innehafvare svårligen
kan underlåtas, finnér man genast, att
dessa Embeten äro i Utlåtandet för strängt
vanlottade.
Det är visserligen en sanning, att Staten
ej tål stora tillökningar i den Allmänna
Löneregleringen; men det synes mig likväl
att, genom en skälig jämkning i det hela,
den mäst påkallade rättvisan borde bättre
kunna iakttagas; jag önskade derföre, att
på sådant sätt HofRältsPresidents-lönerne
måge sättas i ett rättvisare förhållande till
Embetets vigt, dess beständiga tjenstgöring,
och tidens fordringar på en värdig Representation,
som jag icke kan anse möjlig,
att med de nu föreslagne löner uppfylla,
samt att följaktligen TafFelpenningarne må
ökas med 666 R:dr 32 sk. för hvardera.
Särskilt tror jag, att dessa skäl böra
ändå nödvändigare vara gällande till rättelse
för Presidenten i Svea IIofRätt, hvilken,
boende på det dyraste stället i Sverige,
måste vidkännas vida större utgifter, än de
andre HofRättsPresidenterna. Man kan ju
ej neka, alt Hushyrorne, Hästar och Vagn
m. rn. som en President i följd af sin
värdighet icke kan umbära, kosta i Stockholm
tre, kanske fyra gånger mer än i nå
-
376
Den 19 Maji e. ni.
gon Småstad; oell då man erindrar sig,
att, uppå Konungens Egen fram ställ liing,
Rikets Ständer viti 1810 års Riksdag redan
erkänt dessa grunder, samt medgifvit föi'
Svea HofRätts President en större lön, än
för de andra, så kan man ej lätteligen inse,
hvarföre SlatsUtskoltet nu förgätit det, och
stalt Presidenten i Svea HofRätt utom den
rättighet, sorn redan så länge varit honom
tillerkänd och förunnad. Jag begär rättelse
deruti, och att, om de för sarnteliga HofRätts
Presidenterne föreslagne Taffelpenningar
kunna på nyssnämnde sätt förökas,
Presidenten i Svea HofRätt må, serskilt och
derutöfver, tilläggas en förökning i lön af
433 R:dr 16 sk., men att, i vidrigt fall,
Presidenten i Svea HofRätt må varda bibehållen
vid det större anslag af 1000 R:dr
B:co, som 1810 års Ständer samma Embete
tilläde.
Med anledning af dessa anmärkningar
anhåller jag om återremiss till Utskottet.
■*
Friherre Boije, Ludvig, hade inlemnat
följande, sorn upplästes:
I conseqvence af de grundsatser jag
förut framstält, då jag yttrade mig, angående
grunderne för den blifvande Bevillningen,
nemligen att Rikets Ständers pligt
till Nationen är, att Statens nödige behof,
icke slösagtigt, men icke småagtigt, förse;
samt att efter dessa behof rätta Bevillnings
-
V
Den 19 Maji e. m.
anslaget, sorn, utan att öka Folkmassans
FÖrdor, kan förökas, dels genom antagande
af den rättvisaste af alla beskattningsprineiper,
den af ett progressif-förhållandé till
erkänd förmögenhet, och dels genom återgående
till öfverflödets beläggande med särskild
bevillning; måste jag ogilla åtskilliga
delar af StalsUtskottets förslag; nemligen:
1:0. I Utlåtandet öfver Löne-regleringen
inom Andra HufvudTiteln, och deraf den
för StatsMinistrarne och StatsRåderne, erkänner
Utskottet rigtighqten och billigheten
af de skäl, som för en föreslagen förökning
i deras löner voro anförde; men
förklarar, alt, i afseende på StatsVerkets
inskränkta tillgångar, i förhållande lill
de mångå nu förekomne ökade och lika
nödvändiga utgifter, kunde StatsUtskottet
icke, för dessa Rikets Högste och mäst
magtpåliggande Embeten, föreslå en större
förökning, än en, till frågans vigt, och
Nationens billiga omdöme, så litet svarande,
att, om man kunde glömma dessa
Embetens värdighet, man snarare skulle
tro, det Utskottet velat ihågkomma
dem, med små välvilliga årliga gratificationer,
till uppmuntran att hoppas på
mera framdeles.
Så fattigt, som Utskottets nyssnämde
fattigdomsskäl är, så lätt är det också
undanröjdi, om man vill antaga den ut
-
378
Den 19 Maji e. m.
väg jag föreslagit; men, i alla fall, är
det andra skälet, af lika nödvändighet,
icke alt förena med verkliga förhållandet.
Såsom ägande till föremål Nationens
angelägnaste garantier, i sjelfva Regeringssättets
utöfning, stå dessa Embeten,
i nödvändighet och i dyrbart värde,
högt öfver alla andra, och den föregifne
likheten är också deraf motsagd.
Att anslå otillräckliga löner åt deni, är
att ganska illa sörja för Nationen; ty
följden deraf kan ej blifva annan, än den,
att Regenten tvingas att till dera sluteligen
kalla inga andra, än de rikaste Medborgarne,
utan afseende hvarken på förtjenster,
eller kunskaper, eller ärfarenliet.
Man handlar icke såsom Statsmän,
då man förbiser de indirecta olägenheterne
af hvad man föreslår; och Nationen
tänker för upplyst, för att gilla den
hyllning åt RikedomsArislocratien, sorn
följderne innebära.
På dessa skäl begär jag, att, lön och
taffelpenningar samrnanslagne, må anslås
R:dr B:co
till Utrikes StatsMinistern årligen 12,000
— JustitiseStatsMinistern — 10,000
och hvardera StatsRådet — 8,000.
Och jag är ganska öfvertygad, alt, om Innehafvaren
af någotdera af dessa Embeten
skulle sakna egen förmögenhet; — ett fall
sorn är angelägit att upptaga i beräkningen;
Den 19 Maji e. m.
379
så skall lefnadssättets uppstigna dyrhet i
Hufvudstaden lemna intet tillfälle, att af
Embetsinkomsterne lägga något tillsammans,
2:0. På samma skäl, begär jag, att JustitiaeRåderne
må, lön och taffelpenningar
sammanslagne, anslås 5ooo R:dr B;co för
hvardera; samt
3:o. Att Juslitias- och Hof-Cancellererne,
äfvensom StatsSecreterarne, måge, på enahanda
sätt, anslås 4>5oo R:dr B:co för
hvardera,
4:o. Då man besinnar den vigt, som IlofRätts
PresidentsEmbetet innehar, och det
verkeliga behof af en värdig Representation,
som följer detsamma, så förundras
man, då man ser, huru illa dessa höga
Embeten äro lottade i Utlåtandet; och
man studsar vid den jemförelse, som man
ej kan undgå att göra, emellan hvad Utskottet
föreslagit för dem i aldra IlufvudTiteln,
och för FördelningsGeneralerne
i 3:dje HufvudTiteln. Jag tillåter mig ej
att yttra någon mening om det sätt att
aflöna Generalitetet, som ägde rum , innan
förändringen af Armeens Organisation, hade
företräde framför det nu varande; och
jag önskar, att Generalerne må väl afiönas;
men finnér den comparalifva rättvisa
lämmeligen trottsad, deri, att Utskottet
föreslår för en FördelningsGeneral, hvars
tjenstgöring, under sommar-månaderne,
38o
Den 19 Maji e. m.
åtföljes af ingen Representation, inalles
6000 R:dr B:co; och åt en HofRättsPresident
blott 4>5oo R:dr B:co. Man må
åt det Militaira yrket gerna hembära allt
hvad det kan fordra, slår dock denna
orättvisa för starkt i ögonen.
Jag föreslår, att Lön och Taffelpenningar
åt HofRättsPresidenterne må bestämmas
till 5,5oo R:dr B:co för hvardera.
5:o. Anmärker jag, såsom en underlåtenhet
af Utskottet, att ej allenast hafva sjelf
lemnat utan allt afseende den rättvisa
fördel, som redan förut blifvit, på Konungens
Proposition, af Ständerna tillagd
PresidéntsEmbetet i Svea IlofRätt; utan
äfven undanhållit densamma Rikets Ständers
egen pröfning. Utskottet kan ej vara
okunnigt derom, att, då, år 1810, PresidentsEmbetet
i Svea IlofRätt var ledigt,
allät Konungen en skrifvelse till Ständerlie,
innehållande föreställning om nödvändigheten
alt åt Presidenten i Svea
IlofRätt, såsom boende på den dyraste
orten, och som dertill med hade sig uppdragit
Ordförandeskapet i RiksRätten, anslå
en högre lön än dåvarande Presidenten
i Götha HofRätt, samt att Rikets Ständer
också, i anledning deraf, anslogo
Presidenten i Svea HofRätt, att, i och
för Ordförandeskapet i RiksRätten, årligen
hafva en särskilt lön, af xooo R:dr
Den i g M a j i -e. m.
38r
B:co; en fördel, som lian också alltsedan
åtnjutit. Likväl har nu Utskottet utelemnad
oell sålunda, af egen myndighet, de
facto, honom samma lön fråntagit. Det
är val sr.nnt, att i sednare åren hafva
Presidenterne i Götha oell Skånska HofRätterne
fått också en förökning af lika
belopp, hvilket hade mycket skäl med
sig, emedan deras löner voro allt för otillräcklige;
men denna omständighet innebär
ingen ting vederläggande de för Presidenten
i Svea HofRätt serskilt starkt
talande anledningar, nemligen att lefnadssältet
i Hufvudstaden är mångfaldigt dyrare
än i Landsorterne, der Hushyra, Equipage
och Ved kosta fyra gånger mindre
än här.
Mig synes, att, då alla de af Konungen
en gång framställde, och af Rikets Ständer
antagne, skäl ännu qvarstå, bör beslutet
också gälla; och jag yrkar, att denna
Utskottets ganska orättvisa handling,
må rättas; samt att Presidenten i Svea
HofRätt, jemte lika lön, sorn de öfrige
HofRättsPresidenterne, hvartill hans rätt
är lika helig, som deras, må varda bibehållen
vid den särskilta lön, som han
derjemte ända hittills tillgodonjutit.
I alla dessa delar begär jag återremiss;
samt alt dessa anmärkningar må få remissen
åtfölja.
38a
Den 19 Maji e. m.
Grefve Gyllenborg , Johan Henning}
hade inlemnat ett så lydande anförande:
Jag hade förmodat, att, i förening med
StatsUtskottets afgifvande förslag till StatsReglering,
och StatsUtgifter, skulle fogas
en tableau, upptagande fordringsbeloppen,
StatsUtskottets yttranden derom, med. förslag
till utgifterne, och hänvisning till Utskottets
Utlåtanden i afseende på motiverne
dertill, samt framställning al tillgångar»
ne till uppfyllande af behofven; eller i ett
sammanhang en så kallad StatsBudget, som
jag förra Riksdagen af StatsUtskotlet begärde,
för att derifrån hämta ledning till omdöme
om StatsUtskottets principer i Statshushållningen,
och i sammanhang dermed
till pröfning af de fordrade Statsutgifternes
större eller mindre nödvändighet; men nu
företer sig, tvert emot den ordning, jag
ansett vara den rätta, det vanliga förhållandet,
af partiel framställning af hvarje
Hufvud titel serskilt till afgörande, utan beräkning
och tillkännagivande af det hela,
till behof och tillgång, som synes mig hafva
bordt blifva meddeldt; och, med erkännande
af förbindelsen för de upplysningar,
Herr Grefve von Schwerin i dess Reservation
vid Utskottets Utlåtande N:o 124 meddelt,
saknas likväl icke anledning, alt af
Utskottet begära en så beskaffad tableau,
som är behöflig för en omständelig upplysning,
och af Nationens rätt dertill, så mycket
mera påkallad, som kännedom om förhål
-
Den 19 Maji e. m.
383
landerne i alla delar otvifvelaktig! skall verka
på omdömen och beslut. Jag hade trott,
att ordningen för SlatsUlskottets pröfning
och framställningar för Rikets Ständer hade
bordt vara den, att, först ingå i pröfning
af det utomordentliga större anslag,
som fordras till Försvarsverkets iståndsättande;
alt, med granskning af dispositionerne
på de bägge Mi li ta i ra Hufvudtitlarne,
tillse buru anslagen sista Uiksdag för Militairetitlarnes
Materiel blifvit använde, samt
genom infordrade upplysningar ifrån KrigsCollegiurn
ocb Förvaltningen af SjöÄrenderna,
om för hållanden, i afseende på nu varande
Förråderne, hvarom äfven borde Ständerne
upplysning meddelas, hämta ledning
för deras tillstyrkanden, med fästad t afseende
å ena sidan, å de oundvikelige behofven,
och å andra sidan, å Statens tillgångar
att dem uppfylla; först derefter, och
under förutsättning, alt inga nya anslag borde
bereda Statens skuldsättning, samt, efter
beräkning af förenämde behof, synes
mig ordningen bordt blifva, att pröfva, om
och i hvad mon tillökning i Statsanslag nu
borde kunna äga rum. Jag för min del
hade så mycket häldre önskat iakttagande
af denna ordning, som jag, hvilken icke
skulle hafva emotsagt löneförhöjningar för
de Statens Em bets- och Tjenstemän, som
derpå äga billiga anspråk, enär Statens tillgångar
så medgifva, för det närvarande likväl
nödgas bestrida dem, och andre nya
384
Den 19 Maji e. m.
Statsutgifter, utöm för Försvarsverket, om
de skola slå i sammanhang med Statens skuldsättande;
hvilket jag ej kan känna, men som
åtskilliga upplysningar i Grefve von Schwerins
förenämda Reservation likväl synas antyda.
Af dessa har jag tyckt mig finna, att
omkring tre millioner Riksdaler torde komma
att fordras, utöfver den tillgång af flere
millioner besparde medel, som i Kongl.
Majrts Nådiga Ta), och flere Handlingar vid
Riksdagens början, omföi maltes; och vid
sådant förhållande, att Statslån möjeligen
kommer i fråga, synes mig, att StatsUtskottet
medgifvit utgifter, sorn,-orri ock vid.tillgång
behöfliga, likväl häldre bordt uppskjutas,
än, att genom beviljandet införa
Staten i Statslånssystemet, och för Utlänningen
framlägga den betänkeliga upptäckt,
att vi icke med egne tillgångar, utan lån,
kunna bestrida våra vanliga Statsutgifter. —
Då, under medgifvande af behöflig löneförbättring
för Landsstatens Tjenstemän, SlatsUtskottet
i Betänkandet N:o 128 pag. io5
förklarar, att densamma, som Kongl. Maj:t
i Nåder föreslagit till belopp af i53,I23
R:dr, måste för det närvarande uppskjutas,
och således, med lika anspråk, som för öfrige
Ero bets- och Tjenstemän, otvifvelaktigt
kommer nästa Riksdag att åter framställas;
synes mig, att varsamhet, i allmänhet,
bör iakttagas vid bestämmande af löner,
som icke på förändring kunna bero,
hälst
t
Den 19 Maj! e. m.
385
liälst det visar sig tämmeligen tydeligt, att,
sedan denna Riksdag haft till föremål, att
taga allt hvad tagas kan, och sedan, genom
Inkqmst-titlarnes högre beräkning, Öfverskotten
skola blifva obetydliga, och minskning
i Tull- och Post-inkomsternes behållning,
i följd af Utskottets förslager, torde
blifva att förvänta, Ökade inkomster till ytterligare
lönförhöjningar icke torde blifva
att påräkna, ocb låneutvägar eller ökad Bevillning
möjeligen då behöfva sökas för att
bestrida Statens Embets- och Tjenstemäns
högre aflöningar; i hvilket afseende anspråk
till löneförbättring för Tull- och PostVerkens
Embets- ocb Tjenstemän då icke eller
lära uteblifva. I den händelse att Löneförhöjning
för Embets- ocb Tjenstemän kail
tillvägabringas, utan att något Statslån för
Statsbehof tarfvas, synes mig, att de Embets-
och Tjenstemän, som äro fästade vid
Hufvudstaden, böra dertill äga större anspråk,
och i öfverensstämmelse dermed förekommer
det rnig icke förenligt med rättvisa,
att bestämma Presidentslönerne till lika
belopp för Presidenten i Svea IlofRätt
och Presidenterne i Götha Rike, då de i flere
afseenden icke äro i jern förligt förhållande,
och den forre borde åtminstone tilläggas
5oo R:dr högre lön, än de sednare.
Vid StatsUtskottets tillstyrkanden pag, 82
och 83 i Utlåtandet N:o 128, i afseende
på beräkning af Tull- och PostVerkens afa'4
H. =5
386
Den 19 Maji e. rn.
löningar och omkostnader, förekommer det
mig anmärkningsvärd!, att Utskottet upptagit
dem betydeligen högre, än i8a3 års
Statsreglering, samt Kongl. Maj:t, dem beräknat,
utan atti sammanhang dermed framställa
grunderne för desse beräkningar ; och
då Utskottet så lösligen, utan andra framställda
motiver, än dess eget omdöme, sig
i detta ämne utlåtit, synes mig, att, med.
tillbörlig aktning för Utskottets upplysning,
det icke bör misstyckas, om Rikets Ständer
vilja se med egna ögon; då i samma
ändamål i afseende på Tull- och Postutgifterne
begäres en utveckling afförhållanderne,
som dertill föranledt, att nämligen
förslagssumman för TullVerkets utgifter vid
i8a3 års Statsreglering 388,388 R:dr nu
höjes till 45o,ooo R:dr, således 5o,ooo R:dr
högre än Kongl. Maj:t beräknat, samt för
PostVerket ifrån 2o3,34o R:dr till 280,000;
äfvensom hvad dertill föranledt, att Postutgifterne
år 1827 uppgått till 294,000 R;dr,
eller, emellan 60 och 70,000 R:dr högre än
de föregående åren. Om den sats godkännes,
att man i allmänhet icke bör lemna
alltför stora tillgångar till dispositioner för
obestämda utgifter, emedan lättare tillgång
öppnar stundom anledningar till behof, som
i annat fall uteblifva, så hade jag trott mig
äga anledning förvänta, att under närvarande
trängsel emellan behof och tillgångar
Utskottet icke skulle hafva lemnat så stort
utrymme för de förra. I SlatsUlskotlets Ut
-
Den 19 Maji e. m.
387
låtande rörande andra Hufvudtiteln, förekommer
det förklarande, att Utskottet anser
Fjerdingsmans syslor vara jordens skyldighet
att bestrida, och föreslår indragande
till Staten af Fjerdingsmans-Lönerne på
Stat omkring 8000 R:dr, hvilket förklarande,
saknande grund i rättvisa, då alla Statens
tjenster böra, som hittills, af Staten
lönas, varit så mycket mera oväntadt, som
då icke den minsta omsorg för jordbruket
visat sig denna Riksdag, man åtminstone
bordt vara trygg, alt jordens eller hemmanens
rättigheter icke skulle sältas i fråga,
och den större rättighet, som i detta afseende
Frälsejorden af ålder tillkommit, vore
så mycket betänkligare alt inskränka nu,
då Frälsejorden kan lika i alla stånd ägas,
som, om man börjar inskränka Frälsejordens
rättigheter, man icke kan förutse, hvar
det i framtiden stannar, då likväl ägande
rättens helgd bör betrygga för alla förändringar.
Då StalsUtskoltet till Riksens Ständers
pröfning framställt förslag till Statsutgifter
å Tredje Hufvudtiteln, hade jag väntat,
att, i afseende på dess sammanhang med
det äskade utomordentliga större anslag
till Försvarsverkets iståndsättande, Utskottet
skulle i afseende å delta större bihang till
Tredje Hufvudtiteln i ett sammanhang upptaga
pröfningen och omdömet om behofven
och ulvägarne till deras uppfyllande, hvilket
allt likväl ännu saknas, och har jag gerna
velat undertrycka den tanka, att det kun
-
388
Den 19 Maji e. m.
de tydas såsom missaktning emot Rikets
Ständers pröfningsrätt och omdömes-förmåga,
att de icke i en allmän öfversigt få
känna Statens fordringar och medlen till deras
bestridande, utan blott, i förlitandepå
Utskottets kännedom och omdömen, nödgas
besluta anslag å den ena titeln efter den
andra. Jag har trott mig finna , som jag ock
•vid Riksdagens början anmärkte, att hufvudföremålet
för denna Riksdag varit, att inleda
Staten i Ståtslånssystemet, så väl i beskattnings-
som realisationsvägen, och med
den ordning, som StatsUtskottet vidtagit i
den förra, befarar jag, att ändamålet vinnes,
under mörker och okunnighet om nödigaste
behofven och utvägarne dertill i ett
sammanhang; så vida icke Riksens Ständer
ännu besluta, att uppskjuta partiella pröfningen
af hvarje hufvudtitel, till dess en
fullständig sammanhängande plan för Statsutgifterne
och deras uppfyllande framställes,
hvilket jag för min del tillstyrker, under
önskan, att det ansågs lärnpeligt inbjuda
de öfrige RiksStånden till iakttagande af
enahanda handlingssätt, hälst jag för det fall,
att anslagen förut på höft bestämmas, utan
att tillgångarne äro bekanta, befarar att då
de blifva medtagne, tillgångar för försvarsverket
sluteligen måste sökas i Statslån, hvilket,
genom en försigtig och noggrann hushållning
med Statens medel, otvifvelaktigt
kunnat förekommas, och hvilket jag äfven
vid början af Riksdagen, i anmärkningar vid
Den ig Maji e. ni.
38g
Konungens Nådiga Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, framställt, icke under
medgifvande och förmodan att de tillgångar,
som då visade sig, skulle dertill kunna
åtgå, utan blott för att visa tillräckligbeten
för anmälte behofs fordringar i disponible
Statsmedel.
Då jag är i saknad af tillförlitelig kännedom
för yttrande om Militaire Embeten
och deras aflöningar, inskränker jag mig
blott till den erindran vid Utskottets förslag
pag. 168, att Generaler skulle vid 65
års ålder kunna på IndragningsSaten upptagas,
att allmänna IndragningsStaten vid
dess upprättande haft till föremål, alt efter
hand försvinna; att den väl sedermera blifvit
öppnad för åldrige, förtjente civile Embetsman,
som sakna annan utväg till bergning
i åldrens dagar, men att, då andra
utvägar icke saknas för de åldrige militaire
Embetsmännen, jag för min del anser
betänkeligt att för första gången öppna deni
utväg på Allmänna IndragningsStaten, sorn
i en framtid otvifvelaktigt derigenom klefve
betydeligen ökad, och hvilken Hufvudtitel,
härefter som hittills, synes mig böra
vara skiljd ifrån militaire anspråk. Vid
de fordrade större militaire anslag, denna
Riksdag, hade jag förmodat, att StatsUtskottet,
i betragtande af de utomordentliga
behofven, i jemförelse med tillgångar—
ne, icke skulle hafva tillstyrkt nya anslag
af omkring 60,000 R:dr till Generalslöner
Den 19 Maji e. m.
och GeneralAdjutantsExpeditionen, i hviltet
afseende, och så vida Lönereglering måste
ske, och Riket för Statsbehofven med
Statsskuld ej betungas, jag instämmer i Herr
ÖfversteLieulenant von Heynnes reservation
pag. 226, hvarigenom förenämde betydliga
Statsutgift med 24,000 R:dr inskränkes.
Yid Utskottets yttrande pag. 217 och 218,
om brukningstiden af Lifrnunderingen för
Indeldta Infanteriet, nödgas jag åter förnya
det omdöme, att Utskottet icke nöjaktigt gått
Riksens Ständers fordringar till mötes, att
sjelfva få se och bedöma, och icke i allmänhet
tro på Utskottets omdöme, hälst
förhållanderne i detta ämne lätteligen kun'
na olika framställas. Allmänna omdömet har
varit, att brukningstiden kunde beräknas lill
6 år, hvilket jag äfven yrkar, i stället för 4,
som Utskottet föreslår, och då Utskottet ti 11-  kännagifver, att det erhållit upplysningar om
BeklädnadsCassornes belopp, och förklarar
dem icke vara af sådan särdeles betydenhet,
kan af Utskottet skäligen fordras upplysning
om hvarje BeklädnadsCassas belopp
och tillgång till Lifmunderingar, vid hvarje
Regemente, i anseende till hvilka det allmännare
omdömet anser dem redan vara utöfver
erforderligt antal och behof; och synes
det mig vara onyttigt, att efter Utskottets
omdöme uppskjuta afgörandet af della
ämne till näst infallande Riksdag, då nu
fullständiga upplysningar, beledsagade med
jo års erfarenhet, borde kunna bereda en
Den 19 Maji e. m.
afgörande åtgärd i denna fråga. Då jag nu
första gången i en Statsreglering finner, pag.
21g, anslag till oförutsedde militaire behof
omförmälas, får jag yttra den öfvertygelse,
att en sådan rubrique till Statsutgift icke
bör i Statsregleringen upptagas. Tredje Hufvudtiteln
har, vid dess första uppfattande,
varit indeldt i aflöningsanslag, samt behof
för Försvarsverkets materiel, och de mindre
utgifter, som icke derunder kunnat beräknas,
hafva i flera år, förmodeligen till i8l5, blifvit
anvisade att utgå af Hufvurltitelns lönebesparingar,
eller af anslaget för extra utgifter,
så väl civila, som militaire, på 8:de
Hufvudtiteln; men sedermera haren bestämd
andel af anslaget för Materiellen blifvit afsatt,
jag tror 5o.ooo R:dr årligen, till så
kallade oförutsedde militaire behof, extra löner
, gratificalioner m. m. som gjort betydelig
minskning i anslaget och tillgången å
titeln för Malerielen, och ökat Extra Utgiftsanslaget,
hvilket jag anser förtjena StatsUtskollets
uppmärksamhet, till beredande af
en återgång, så att utvägar till Extra utgifter
icke må på 3:dje* Hufvudtiteln , utan
blott i denna Hufvudtitels Lönebesparingar,
samt i 8:de Hufvudtiteln för extra utgifter
sökas. Vid 8:de Hufvudtiteln får jag anmärka
det oväntade förhållande, att StatsTJlskoltet
ulan allt omdöme tillstyrker, att
en skuld för den så kallade Lejonbackens
ombyggnad, 120,000 R:dr, skall ifrån Riksgäldskontoret
af SlalsVerkets öfverskott er
-
3ga Den ig Maji e. ra.
sättas; då jag likväl trott, alt detta förhållande
icke skulle undfalla Utskottets uppmärksamhet,
till afgifvande af det Utlåtande,
att Lån för Hufvudtitlarne denna Riksdag
icke borde äga rum, hälst det ligger i
öppen tlag, att genom Hufvudlitlarnes skuldsättning,
Statsanslagen öfverskridas, och då
desse Lån sedermera mäste af StatsVerkets
öfverskott godtgöras, uppkommer en total
rubbning i Statsregleringen, och beräkningen
af Statsutgifterna, hvarigenom föreskriften
om Statsutgifternes fördelning på vissa
Hufvudtitlar illuderas och förvandlas till en
död bokstaf, utan betydlighet och inflytande.
I sammanhang härmed, och då jag
funnit, att StatsVerkets öfverskott oftare tillitas,
och småningom bortsmälta, stundom
äfven för utgifter, som rätteligen tillhört
8:de Hufvudtitelu att bestrida, hemställer
jag till vederbörligt bepröfvande, om icke
stadgas borde, alt öfverskolten å Statsverkets
inkomster utan inskränkning och afdrag
lemnades till Riksgäldskontoret, hvaremot
och då i förslagsberäkningar å 8:de Hufvudtiteln,
såsom för fångars skjuts och underhåll,
tillgångar borde vara beredde att uppfylla
möjeligen uppkommande brister, ett
creditiv, i sådant ändamål, till exempel
100,000 R:dr, kunde ställas på Riksgäldskontoret,
till utbekommande af behofven,
då de i behörig ordning blifvit uppgifne,
och till godtgörande anmälte. Så vida ordning
för Statsutgifter åsyftas, tillstyrker jag,
alt
Den 19 Maji e. m.
393
att Utskottet icke må denna Riksdag anvisa
obestämda utgifter att utgå af St.ilsVerkets
blifvande öfverskott. Då till undvikande
af Statens skuldsättning inskränkning i
utgifter bör, så vidt möjligt är, iakttagas,
anser jag, alt, genom uppskof i anslag tili
nästkommande Riksdag, utgifterne å Qtde
Hufvudtiteln böra nedsättas, oell under
medgifvande af nyttan af Enskiflen och allmänna
bidrag dertill, förekommer det mig,
att de nu kunde betydeligen inskränkas, sedan,
blott för Skåne, flere hundrade tusende
Riksdaler Statsmedel i sådant ändamål
redan utgått, och spannemålsproductionen i
Riket så tilltagit, alt spannemålsbrist icke
vidare synes att befara, då under de sistförflutne
åren behofven icke fordrat dej ömnogare
spannemålstillgångarne, som Landtmannen,
vid saknad afsättning, med bekymmer
nu måste förvara osålda. Sedan Strömrensnings-anslaget,
100,000 R:dr, inrättadt i
ändamål att ifrån Rikets nordliga provincer
bereda lättare tillgång af ved oell victualier
för Hufvudstaden, blifvit i sednare tider
dragit ifrån dess egenteliga och nyttigaste
bestämmelse lill Canal-arbeten och indeldte
Regementernes dervid ålagde arbetsskyldighet,
utöfver Författningars och KnekteContrakters
föreskrift, synes mig, att samma
anslag nu så mycket mera kan, ojn ej
alldeles, indragas, åtminstone inskränkas,
sedan sista föreskrifterna orri dispositionen
H. 26
1
394
Den 19 Maji e. m.
deraf synas ytterligare aflägsna ifrån inrättningens
första föremål. Vid sista Riksdag
var redan fråga i, StatsUtskottet, om dess
nedsättning- till hälften, hvartill det åtminstone
horde nu inskränkas, så vida icke hela
anslaget till nästa Riksdag får användas
till angelägnare Statsbehof, till medverkan
att aflägsna Statsskuld; eller, som jag för min
del vördsammeligen tillstyrker, upptagas oell
beräknas ibland tillgångar till Statsutgifter;
anhållande att förenämde anmärkningar, i
synnerhet vid 2, 3, 8 och 9 Hufvud titlarne,
och Statsregleringen i allmänhet, må få
åtfölja återremissen af Utlåtanderne deröfver
till StatsUtskottet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt-Alar sk a Iken framställd
Proposition, blefvo StatsUtskottets ifrågavarande
under N:ris 128, 129, i3o och i3i
afgifne Utlåtanden, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till .Utskottet återremitterade.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 12 dennes:
N:o 22. I anledning af väckt fråga
om tractamente för Städernas Magistrater
och Borgersman, då de till Besigtningar
m. m. för Kronans räkning varda kallade.
Den 19 Maji e. m.
3g5
N:o 23. Med anledning af gjorde liemställanden
om uppmuntran till J. E. Ekenmark,
dess Hustru och tvenne Systrar,
för af dem införda förbättringar i Väfnadskonsten.
N:o 24* i anledning af gjord hemställan
om anslag af Allmänna medel till utvidgande
och förbättrande af Warbergs hamn.
N:o 25. I fråga om yrkad indragning
af RegementsPastors- och BataillonsPredikantsSysslorna
vid Regementerne,
N:o 26. I anledning af väckta Motioner
om anslag af Allmänna medel för Arbets-
och Correctionslnrättningar i åtskilliga
delar af Riket.
N:o 27. I anledning af gjord hemställan
om Ombergs KronoParks försäljning under
Skatterätt till de derom kring närmast
belägne Sochnar,
N:o 28. I anledning af väckt fråga om
ett förändradt sätt för Saltpeters transporterande,
N:o 29. I anledning af yrkad granskning
af de, rörande Skogshushållningen i
Riket, gällande Författningar.
Af den 18 dennes:
N:o 3o. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om ökadt anslag till un
-
3f)S Den 19 Maji e. m.
derstöd för utflyttningar oell vid egoskiften
m. m.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
Af den i3 dennes:
N:o 106. Angående väckt Motion om
upphäfvande af allt tvång i afseende på leverans
af Kol till vissa Bruk.
N:o 107. Angående väckt Motion om
controller i afseende på Tack jerns godhet
m. m.
N:o ro8. Angående väckt förslag om
medel till uppmuntran för Fiskare, alt bosätta
sig i Bohus Läns Skärgård.
N:o 109. Angående föreslagne åtgärder
till inrättande af en Låneanstalt lill
förmån för Tackjerns-lillverkarne i Riket.
N:o 110. Rörande väckt fråga om Skatte-lösen
af Ecclesiastique hemman i Skåne.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
