# ID: svediakorp-gov361
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,514
# sentences: 2,049
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
. '
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugonde/jer de Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83i.
Fredagen den 8 Maji 1829.
Plenum klockan half lill 6 eftermiddagen.
Justerades 19 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
7 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Herr Bergenstråle„ Georg Rudman:
Det smickrande förtroende jag erhållit att
vara Ledamot i Lagutskottet nödgas jag
ehuru ogerna afsäga mig. Min tjenstebefattning
i egenskap af t. f. föredragande hos
Iiongl. Maj:t, och hvilken med nästa månad
åter börjar, sätter mig ur stånd att
fullgöra de pligter, hvilka skulle åligga mig
såsom Ledamot af Lagutskottet, och det är
endast af detta skäl som jag afsäger mig
förtroendet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMår skalken anmodade
Herrar Electorer, att sammanträda,
för att utvälja en Ledamot i Lagutskottet
efter Herr Bergenstråle.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
BankoUtskoltets den 25 sistlidne April
4
Den 8 Maji.
afgifne, och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N: 38. Angående en serskild Gratification,
för den förflutna tiden, till Bankens
Ombud i Directionen öfver Götheborgs
LåneContor;
N:o 3g. I anledning af väckt motion
rörande eftergift af Intekningssäkerheten för
återstoden af det Banko-lån, som vid 1812
års Riksdag beviljades Uddevalla Stad, för
dess afbrända publika Byggnaders iståndsättande,
till belopp af 2^000 R:dr;
N:o 4°* Angående afskrifning, under
vissa vilkor, af ett till Directeuren G. Steffens
år 1818 utgifvet odlingslån;
N:o 41. Angående afskrifning af ett
till Bonden Anders Andersson (Dahlin) på
Åttingsberg af Elfsborgs Län utgifvet odlingslån.
Vid förnyad föredragning gillades följande
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottens den 25 nästlidue April
aflåtne, och den 3o derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Betänkanden:
N:o 23. I anledning af väckt fråga om
åtgärders vidtagande mot oloflig Landthandel
i Norrland;
N:o 25. I anledning af väckte frågor
om ändringar i 26 Cap. ByggningaBalken,
angående skyldighet att deltaga i allmän
-
D e ft 8 IVf a j i-.
na Byggnaders uppförande och underhållande.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
25 sistlidne April under N:o 24 afgifne,
och den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt
fråga om öfverseende och granskning af nu
gällande Författningar angående Laxfisket i
Riket,
Herr Ribbing, Arvid: Författningarne
om Laxfisket i Riket skulle jag tro vara i
behof af förtydligande eller öfverseende;
åtminstone gifva de rättegångar, som derom
yppas, mycken anledning dertill. Det
är stadgadt, att Kungsådran skall Vara öppen
i större strömmar. Strid uppkommer
likväl om, hvarest och i hvilka valten
skall vara Kungsådra, och man har till och
med ansett, att i stora strömmar Kungsådra
ej bör utsättas. Så händer, att i åen vid
Falkenberg, der den mesta så kallade Halmstadslaxen
fångas, man om hösten instänges
åen aldeles tvärs öfver, så att ingen
fisk kan komma till de högre upp belägna
laxfisken , hvilka likväl äro skattlagde. Lagens
stadgande är bestämdt, att Kungsådran
skall vara öppen. Huruvida särskilta privilegier
berättiga det omtalte laxfisket att
stänga Kungsådran, vet jag ej med säkerhet;
jag har endast anfört detta såsom ett
6
Den 3 Maji.
exempel. Det är ganska skadligt för fiskafveln
och fiskerierne, att så får tillgå.
Man har exempel, alt goda fisken i mindre
vattendrag aldeles försvunnit derigenom,
att man under lektiden fångatupp all fisk,
som gått uppföre strömmen, medelst uppförande
af en mjäla tvärsöfver vattnet, som
upptagit hela brädden af vattnet, och man.
vet, att dessa fisken förr varit betydliga,
och nu gifva alldeles intet. Orsakerne dertill
äro olika ansedde; en del har trott,
att då ingen fisk fått gå tillbaka ut i sjön,
stråket derigenom förlorats, så att vägvisare
saknats för fisken att gå från sjön upp
i det rinnande vattnet. Huruvida icke ett
likadant förhållande är orsaken till Laxfiskenas
försämring, vill jag ej afgöra, men
jag tror, att det förtjente undersökning,
och att Förfaltningarne borde få mera bestämdhet.
Om Landshöfdingen i Halland
är närvarande, §åsom jag förmodar, lärer
han ej underlåta att upplysa ett förhållande,
som jag endast under några års tid
haft tillfälle att på stället inhämta, men
hvarom han kan gifva Ridderskapet och
Adeln på en längre erfarenhet grundade
upplysningar; dessa upplysningar torde då
föranleda återremiss, hvilket jag, för min
del, önskar.
Grefve Frölich, Daviel: Såsom tillförene
ägare af ett stort laxfiske, torde jag
vara i tillfälle, att lemna några upplysnin
-
Den 8 Maji.
7
gnr, i anledning af den begärde återremissen
af den siste talaren. Det förhåller sig
icke så, att de strömmar, der Kongsådra
finnes, äro obestämde. Lagen är bestämd,
att Kungsådra skall vara öppen, der den
af ålder varit häfver. Att nu bestämma,
livar den skulle vara öppen, eller sluten,
går ej an, efter nu gällande lagar. Der
den förr varit öppen, der skall den, enligt
lag, ännu hållas öppen till f:dels bredd,
och der vattnet Sr djupast. Detta lemnar
all rätt för de ofvanföre belägne, att få
fånga den fisk, som tillkommer dem, i den
mån som laxen kan komma upp genom
Kungsådran. Hvad åter angår, att man
genom lag skulle förekomma laxens minskning,
på det en ägare, sorn kan stänga tvärtöfver
en ström, icke för sådan orsak skulle
få göra det, så ligger det inom gränsen
af den enskilta äganderätten, att härvid
göra det, sorn anses nyttigast, och jag tror
ej, att man mera kan föreskrifva den en
särskilt lag i detta afseende, än om man
ville föreskrifva någon, att ej för mycket
utbruka en åker, derföre att han sedan deraf
finge mindre god skörd. Jag anser således
Betänkandet riktigt, och tillstyrker
bifall derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln ansåg Lag- och Ekonomiutskottens
ifrågavarande Betänkande böra, på
8
Den 8 Maji.
grand af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Betänkande.
Ropades Ja.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskottets
den 16 sistlidne April under N:o io4 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, angående anslag
af medel till kostnaderne vid Högtsalig
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sofia
Albertinas begrafning, blef berörde Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Å nyo föredrogs och remitterades till
Stats- och BancoUtskotten Hans Excellence
Herr Grefve von Plåtens j Baltzar Bogislaus
j den 24 nästlidne April f. m. på bordet
lagde anförande, angående nödvändigheten
att genast utbekomma det af Rikets
Ständer, till förberedande åtgärder för fortsättningen
af Götha Canal-arbete, beviljade
bidrag af 100,000 R:dr B:co.
Företogs till pröfning Lag- samt All
männa
Besvärs- oeh EkonomiU.tskottens den
Den 8 Maji.
9
25 sistlidne April under N:o 26 afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om upphörande i vissa fall af den, genom
Kongl. Reglementet den 12 Febniarii
1817, bestämda utsökningsprovision och öfverränta
för Skuldsedlar, som pantsättas i
ManufacturDisconten.
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
När detta Utlåtande beslutades i sammansatte
Lag- och EkonomiUtskotten, var jag
af sjukdom hindrad att vara närvarande,
och hade således ej tillfälle, att till Utskottens
protocoll anföra min reservation. Jag
anhåller, att Ridderskapet och Adeln ville
fästa uppmärksamhet vid de reservationer,
som blifvit gjorde af åtskillige Ledamöter.
Jag anser dem af den vigt, att Utlåtandet bör
återremitteras. I händelse återremiss beviljas,
anser jag mig nu ej behöfva instämma
i reservationerne, men i annat fall önskar
jag, att till Ståndets Protocoll få anmäla
min reservation emot Utskottens beslut.
Herr Tham, Wolrath: Fullkomligen
instämmande i de reservationer, som inom
Utskotten blifvit gjorde, torde jag få förena
mig med Friherre Ehrenborgh. En
skäligen noggrann granskning af ManufacturDisconten
och dit ingifne handlingar har
öfvertygat mig, att åtskillige Låntagare begagna
sina vänners namn på dit inlemnade
10
Den 8 Maji.
sedlar. Jag anhåller derföre om återremiss,
på det man måtte få ett sådant stadgande,
som i reservationerne begäres, och på det
att de, som lemna reverserna, ej må blifva
lagsökte i stället för dem, hvilka begagnat
desse reverser.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Lag- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteradt.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den a3 sistlidne April under N:o 21
afgifne, och den 4 dennes e. m. på hordet
lagde, Memorial med förslag till ett tillägg
i i5 §. Riksdagsordningen, åsyftande Frälsehemmansegares
representationsrätt.
Gref ve Hornj Claes Fredrik: Som detta
mål egentligen rörer BondeStåndet, tar jag
mig friheten vördsamt hemställa, att det
må få hvila, till dess BondeStåndet fattat
sitt beslut i ämnet.
Grefve Posse j, Arvid: Jag instämmer
uti Grefve Horns anhållan, att detta Memorial
måtte, på sätt han föreslagit, få ytterligare
hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då flere
Den 8 Maji.
Ledamöter begärt, att ConstitutionsUtskottels
ifrågavarande Memorial måtte ytterligare
hvila på bordet, kunde sådant, enligt
49 §. Riksdagsordningen, icke förvägras.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUlskottets
den a5 sistlidne April under N:o 22
aflåtne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial med förslag till ändrad
redaction af i5 §. Riksdagsordningen, i afseende
på högsta antalet af Härader, som
kunna förena sig om en Fullmäktig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Af samma skäl, som nyss
anfördes, anhåller jag att äfven detta må
hvila, tills BondeStåndet förehaft detsamma;
mig synes detta vara en följd af deri
agtning och det vänskapsförhållande, som
bör råda Stånden emellan, särdeles i mål,
som ensamt röra det ena, utan att på något
sätt förnärma det andras rätt.
Herr Tham, Wolrath, förenade sig
med Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att ConstitutionsUtskottels berörde
Memorial komme att, enligt 4p §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
12
Den 8 Maji.
Å nyo föredrogos oell hiföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den a3 sistlidne April afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o i3. I anledning af väckt fråga om
odeladt användande af Wisby Hospitals Inkomster
för hälsovården på Gottland;
N:o 14. I anledning af väckt fråga om
lindring för de hemman i Blekinge, hvilka
blifvit till Lotsars underhåll indeldte;
N:o 16. I anledning af väckt fråga om
förändring i de om MilitiaeBoställens tillträdande
gällande Författningar;
N:o 17. I anledning af väckt fråga om
uppförande afen MagazinsByggnad i Thorshälla;
N:o
1 g. I anledning af Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition
om förhöjning i Rotehjelpen för svaga
Rotar inom Kronobergs och Calmare Län;
N:o 20. Med anledning af väckt fråga
om tillökadt anslag för Bergsskolan i
Fahlun;
N:o 31. I anledning af flere väckte
motioner om behofvet af nya ProvincialLäkares
tillsättande i åtskillige delar af Riket.
Till pröfning företogs Stats- samt All
männa
Besvärs- och Ekonomiutskottens den
Den 8 Maji. i3
a3 sistlidne April under N:o i5 afgifne,
och den 4 dennes e. ra. pä bordet lagde,
Utlåtande, rörande åtskillige mot försäljningen
af den så kallade LifStallByggnaden
vid Kungsöhr väckte anmärkningar.
Herr Anckar swärd, August: Vid detta
mål tar jag mig friheten göra den anmärkning,
att som jag kommit till kännedom
deraf, att Arrendegifvarne vid Strömsholm
och Kungsöhr uppsagt sina Contracter, för
att hädanefter leverera höet in natura, och
icke någon annan byggnad finnes att emottaga
detta hö, än den ifrågavarande, skulle
jag anse den böra få qvarstå. Om den
försäljes, blef det naturligtvis en ny Statsutgift,
att åter uppbygga en sådan, för arrende-liöets
emottagande. För öfrigt kan
jag icke instämma med Utskottet deri, att
90 §. RegeringsFormen här blifvit för nära
trädd; ty, fastän den ifrågavarande byggnaden
Kallas lifstallbyggnad, är den ändock
hvarken någon person, eller Corporation.
Jag anhåller således, att den måtte få qvarstå,
enär behof dertill företedt sig, och vågar
i sådant ändamål begära proposition
till återremiss.
Grefve Posse, Arvid: Jag vill väl icke
bestrida återremiss; men får, i afseende på
leverancen af hö till Kongl. Stallet, upplysa,
att det icke är beroende på räntegifvarne,
att uppsäga sina Contracter derom,
»4
Den 8 Maji.
utan är förhållandet sådant, alt en del Riksdagsfullmäktige
från Westmanland och Södermanland
väckt motion, att den vid sista
Riksdag tillåtne betalning med penningar
för Hofslallets Ränte-hö och halm måtte
upphöra, och förvandlas till leverance in
natura. Detta är tillstyrkt, likväl med vilkor
att leverancen bör ske på det ställe,
som anvisas, och hvilket troligen blir vid
Hofstallet här i Stockholm, och hvarigenom
den ifrågavarande Ladan äfven hädanefter
blifver öfverflödig.
Herr Anckar sevärd: Jag skulle tro, att
sakens definitiva afgörande åtminstone borde
hvila, tills det blifvit afgjordt, om höet
får lefvereras in natura, eller icke. Det
anvista stället kan likaväl blifva Kungsör,
som Stockholm, hvilket sednare dock vore
högst besvärligt, och möjligen i alla fall
fordrade ett upplagsställe vid Kungsör, för
att sedan sjövägen kunna föra höet till Stockholm.
Jag fortfar att hysa denna tanka,
så mycket mer> som motionen blifvit väckt
af en auctoritet i provincen. När Landshöfdingen
i provincen vitsordat behofvet,
synes mig, att vi, i ett fall som detta,
böra instämma i hans föreseende.
Friherre Ridderstolpe: Fredrik: Utskotten
hafva tillstyrkt Rikets Ständer det
beslut, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit läcktes deci
-
Den 8 Maji.
i5
dera, om Räntegifvnrne, likasom före i8a3
års Riksdag, må få lösa deras hö in natura;
anseende Utskotten icke otroligt, att Kongl.
Majrt ville tillåta dem detta, emedan Konungen
alltid i möjligaste måtto söker lindra
sina undersåtares bördor. Att, såsom
Grefve Posse yttrat, de kunde åläggas lefverera
höet i Stockholm, anser jag icke troligt,
emedan det, i stället för lindring, skulle
åstadkomma en större pålaga än hittills.
Grefve Posse: Utskotten tillstyrkte förra
gången, att räntegifvarne skulle få optionsrätt,
antingen de ville lefverera in natura
eller lösa med penningar, och såsom
ett motsvarande vilkor föreslogo Utskotten,
att lefverancen skulle ske på an vist
ställe. Men då jag medger, att detta Utlåtande
står i sammanhang med det andra,
skall jag icke hafva något emot, att det
tills vidare hvilan
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande böra,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats- samt All
männa
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
iG Den 8 Maji.
a3 sistlidne April under N:o 18 afgifne,
och den 4 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
inställande af all påbörjad eller verkställd
indelning till Ordinarie Rotering af hittills
oroterad jord.
Friherre af Nordin> Carl Johan: Motionären
har allenast framställt till ompröfvande,
huruvida någon ordinarie rotering
å hittills oroterad jord bör kunna ega rum,
förr än Konungen och Rikets Ständer gemensamt
derom beslutat, och Utskotten
upptaga i rubriken samt i ingressen af Utlåtandet,
endast frågan om Ordinarie rotering,
men deremot i beslutet tala Utskotten
endast om Extra rotering; premiss och
conclusion stå sålunda icke rätt väl tillsammans.
För att fatta ett rätt begrepp, huru
Extra Roteringsfrågan nu sig befinner, anhåller
jag, att få uppläsa, huru Rikets Ständer
år 1823 häröfver yttrade sig i deras
då afgifne underdåniga skrifvelse. Sedan
Sländerne framställt grunderneför beslutet,
förekommer: ”att jämknings-förrättningar"ne
måtte, sedan alla förberedande åtgärder
blifvit vidtagne, nästkommande år
”1824 varda öfver hela riket påbörjade,
”och sedermera få i oafbruten ordning fortgå,
hvarefter de samma torde böra till
”Eder Kongl. Maj:t i underdånighet insändas,
för att, sedan de deremot anförde
Den 8 Maji.
J7
''underdåniga besvär hunnit pröfvas, af
''Eders Kgl. Maj:t i Nåder fastställde varda.”
1823 års Ständer ansågo således sig
icke behöfva någon vidare handläggning vid
Extra Roteringen. De nu varande Statsoch
EkonomiUtskotten föreslå deremot, att
saken ytterligare må komma under Rikets
Ständers pröfning.
Jag instämmer i Motionairens åsigt, att
den Ordinarie Roteringen bär gemensamt
beslutas af båda Statsmakterne, och att de
åtgärder, som i denna del blifvit vidlagne,
blott äro förberedande. Men hvad Extra
Roteringen beträffar, så enär Rikets Ständer
derom redan en gång fattat sitt beslut,
inser jag icke, hvartill det skulle tjena, att
draga denna sak till ny öfverläggning inom
RiksStånden. Jag anhåller derföre om återremiss,
samt hoppas, alt Utskotten rätta det
begångna misstagjet och benägit finna, att
denna anmärkning icke utan skäl är framställd.
Grefve Frölich, Daviel: Sedan Friherre
af Nordin i sitt yttrande rättat ett af
Utskotten begånget misstag derutinnan, att
den redan beslutade jemkning i Extra Roteringen
icke vidare bör upprifvas, och tillika
förklarat, i likhet med hvad Friherren
förut gjort skrifteligen, att den verkställde
åtgärden är föranledd af Kongl. Brefvet
24 H. 3
i8
Den 8 Maji.
den 20 December 1826, hvilket icke haft
för afsigt något annat, än en undersökning,
såsom grundläggning för en blifvande framställning
lill Kongl. Majit, har jag för min
del vunnit ändamålet med min motion, så
framt en Skrifvelse derom lill Kongl. Majit
afgår; men jag får allenast anmärka, alt
som vid det Kongl. Brefvet tillika blifvit
gjordt ett förklarande, att instructionen för
RoteringsCommissionerne i alla andra tillämpliga
fall skulle tjena till efterrättelse,
hafva, i följd af en sådan strof, Committerade
ansett sig höra förelägga alla dem,
hvilka fått sig ständig rotering ålagd, att,
i händelse af missnöje, inom 4 månader i
KammarCollegium söka ändring i den ständiga
roteringen. Då nu blifvit förklaradt,
att commissionsförrättningarne endast afselt
en preliminair undersökning, måtte icke
någon fatalie-tid existera emot ett project,
och jag får således hemställa, i likhet med
hvad Friherre af Nordin yttrat, att Skrifvelsen
härom till Konungen äfven må innehålla
den hemställan, att någon fatalietid
icke bör komma i fråga för klander af
den verkställde inroteringen, utan alt, då
Kongl. Majits Nådiga Skrifvelse till LänsStyrelserne
af den 22 December 1825 angående
ordinarie rotering förklarats åsyfta
endast en förberedande undersökning om
hittills oroterade hemman, som kunna vara
ständig rotering underkastade efter Kongl.
Majits och Rikets Ständers förutgående be
-
Den 8 Maji.
*9
slut, all vidare åtgärd i verkställighetsväg
dermed må upphöra, och såsom en följd
deraf, inga fatalier mot RoteringsCommissionens
tillämpning af nämnde Kongl. Bref
ligga i vägen.
Grefve Posse s Arvid: Jag är skyldig
upplysa, att misskrifning ägt rum i Utlåtandet,
emedan der står Orden: Extra Rotering
i stället för Ny Ordinarie Rotering. Utlåtandet
innefattar således icke svar på den
gjorde Motionen, hvarföre jag anhåller om
det sammas återremitterande.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Ehuru
vidsträkt än misskrifningen kan vara, hafva
dock Utskotten illa behandlat hela denna
sak. Om också en missskrifning, såsom
Grefve Posse yttrat, ägt rum, och der i
stället borde stå Ord. Rotering äro i alla
fall de af Högsta Magten tagne åtgärder
icke grundade på Rikets Ständers beslut,
hvaraf ovilkorligen borde följt en anmärkning
till ConstitutionsUttkottet, emedan ett
verkligt våld mot äganderätten är begångit.
På desse skäl tror jag snarare, att ingen
misskrifning ägt rum. Jag kan icke
instämma med Grefve Frölich, uti afgifvandet
af en underdånig skrifvelse lill Kgl.
Maj:t, såsom han föreslagit. Den Ord. Rotering,
som nu skedt, var i högsta grad
vådlig för Allmänheten, i anseende till dess
2
20
Den 8 Maji.
inflytande på Hemmansvärdena. Den liar
varit en svär tunga, och huru billig Friherre
af Nordin ansett den, har den dock
skadat, emedan följderna af ett sådant förfarande
alltid blir, att Egendomsägaren icke
vet hvad han köpt. Man har sagt, att ehuru
den Nya Ordinarie Roteringen skedt på samma
gång, som den af Ständerna beslutade
jemnkning, har dock ingen skada skedt,
emedan man inom 4 månader kunnat öfverklaga
Commilterades åtgärder, men, utom
att jag saknar denna Förordning i Författningssamlingen,
och den således icke är
allmänneligen känd, så, om man äfven antager
att den klagande vinner, får han i
alla fall icke ersättning för sitt lidande och
sin pecuniära förlust. På dessa skäl yrkar
jag, att i händelse den underdåniga Skrifvelsen
afgår, deri måtte inflyta en anhållan
om ersättning för dem, som blifvit indelta
till Ord. Ny Rotering. Jag tror, alt
Utskotten hade bort fästa uppmärksamhet
på det grundlagsvidriga i den vidtagne åtgärden,
och att saken således bort remitteras
till ConstitutionsUtskottet.
Friherre Löfvenskjöld, Salomon: I anledning
af hvad Grefve Frölich yttrat får
jag den äran upplysa, att ingen Ny Rotering
går i verkställighet, förr än den af
Kongl. Maj:t blifvit fastställd. Hvad åter
beträffar de här nu omlalte besvär, anser
jag en underdånig Skrifvelse derom till Kgl.
Den 8 Maji.
Majit vara öfverflödig, emedan de 4 månader,
sorn utgöra Fatalietiden, icke äro för
besvärs aflämnande till KarnmarCollegium,
utan till Kongl. Majit. Commissionens åtgärder
granskas af KarnmarCollegium, men
pröfvas hos Kongl. Majit, och fastställas
der, innan de blifva gällande.
Grefve Frölich: Såsom jag redan sagt,
tror jag nödig rättelse vara vunnen, sedan
Contrasignanten af den Kongl. Förordningen
erkänt det förhållande jag uppgifvit;
och jag anser sålunda, att en underdånig
Skrifvelse i ämnet är nog. I afseende på
Friherre Löfvenskjölds anmärkning, är det
väl möjligt, att jag misstagit mig om besvären
till KarnmarCollegium, men Förordningen
om Fatalierna föreskrifver en lika
behandling för Ordinarie, som för Extra
Roteringen. Hvad åter angår Utskottens
så kallade missskrifning, tror jag, i likhet
med hvad Grefve Horn yttrat, att en ändring
af orden Extra Rotering icke hjelper,
ty Utskotten hafva, såsom Grefve Horn
äfven visat, verkeligen misstagit sig om
sjelfva syftningen af min Motion, enär den
talat om den år i8a3 beslutade jemnkning.
Endast en större villervalla skulle uppstå,
om man antar, att i Utlåtandet bör stå:
Ordinarie Rotering.
Friherre af Nordin: Jag tror ej, att
någon olaglig tunga blifvit lagd på Jord
-
22
Den 8 Maji.
brukaren; ty, genom en blott undersökning
af förhällandet med Roteringen, måtte väl
ingen tunga hafva uppkommit. Om vi endast
gå tillbaka till 1810, så se vi, att Ständerne
då beslutade, att all jord, utom Militiens
boställen, skulle draga Extra Rotering,
om den icke redan droge Ordinarie
Rotering. Detta beslut verkställdes år 1811*
men skedde så hastigt och vårdslöst, att
det i längden omöjligen kunde hafva bestånd.
Mångå klagomål inkommo ock åren
i8i5ochi8i8 öfver Extra Roteringen, och
Ständerne bestämde derföre år 1823, på
hvilka grunder en förnyad Extra Rotering
borde ske, hvarvid stadgades, att privilegierad
jord, men icke någon annan, borde
med en sådan Rotering beläggas. När detta
underställdes Kongl. Maj:t, blef Förslaget
af Kongl. Maj:t gilladt, men följden af detta
beslut var, att den privilegierade jorden
blef fri från all Rotering, så väl Extra sorn.
Ordinarie. — När nu undersökning om Extra
Roteringens mer eller mindre jemna
fördelning skulle ske, ansåg Kongl. Majrt
nödigt, att äfven undersökas borde, hvilken
oprivilegierad jord ännu var oroterad,
emedan en sådan undersökning, på samma
gång verkställd, då kunde ske utan kostnad
för StatsVerket. Jag kan ej begripa,
att någon skada härigenom skedt, utan tror
tvertora, att denna åtgärd blott var hvad
man kunde vänta af en omtänksam Styrelse,
att nemligen undersöka och utreda för
-
Den 8 Maji.
23
hållandet, innan Saken för Ständerne framlades,
äfvensom jag finner det vara af nytta
för Rikets Ständer, att veta, innan de
för deras del besluta, huruvida en eller
5oo Rotar kunna blifva att påräkna.
Grefve Posse: Vid sista Riksdag beslöto
Ständerna att en jemkning skulle ske i
Extra Roteringen, och att de hemman, sorn.
voro af den natur, att de borde draga Ordinarie
Rotering, skulle från den Extra
undantagas. Om Ständernas beslut hade
innehållit, att de från Extra Roteringen
undantagne hemman skulle vara frie från
all Rotering, då hade Grefve Horn rätt i
sina påsLåenden, men när afsigten.ej kunde
vara sådan, tror jag att Styrelsen handlat
ganska omtänksamt, då den på förhand låtit
Extra RoteringsCommissionerne utreda
förhållandet, och uppgöra förslag, samt såmedelst
besparat den kostnad, som icke
kunnat undvikas, om serskildte Commissioner
efter denna Riksdag dermed skulle
sysselsatt sig. Någon skada och tunga har
icke härigenom blifvit lagd på någon Medborgare,
emedan icke någon Rotering går
i verkställighet förr, än Ständerna derom
beslutit. Hvad misskrifningen angår, har
den verkligen ägt rum, ty om man tilltror
Utskotten äga sundt förnuft, måtte
väl icke utan misskrifning Utskotten kunna
hafva svarat på saker, hvarom aldrig
fråga varit.
24
Den 8 Maji.
Grefve Horn: Om Rikets Ständer hade
beslutat, att någon Ordinarie Rotering skulle
ske, hade det visserligen ej varit olagligt,
att en Committé' undersökt förhållandet;
men nu är det ej så, och hemmansegarne
hafva en fullkomlig öfvertygelse, att
deras hemman skola vidkännas en sådan
tungå, och detta inverkar ganska betydligt
på hemmanens värde vid dernsjlförsäljning.
Ständerna hafva endast beslutat om Extra
Rotering. Nu har likväl, oaktadt Rikets
Ständers beslut, och aldeles i trots af det
samma, en annan Rotering skett; den är
väl ej ännu till fullo verkställd, då SoldatTorpen
icke äro uppförde och manskap
enrolleradt, men detta förestår likvist. Ett
sådant förfarande grundar sig ej på något
Riksdagsbeslut ända från och med 1810.
På denna grund yrkar jag ånyo, att Utskotten
måtte anse saken såsom stridande
emot grundlagen, och förnärmande folkets
rätt.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskaIken framställd
Proposition, blef Stats-samt Allmänna Besvärs
och EkonomiUtskottens ifrågavarande
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskotten återremitteradt.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 18 sistlidne April under N:o 18 afgif
-
Den 8 Maji.
ne, samt ilen 4 dennes e. m. ,pS bordet
lagde, Betänkande öfver väckt motion, alt
ProsteTunnor måtte från Bevillning befrias.
Herr Tham, Wolrath: Af erfarenhet
vet jag, att ProsteTunnorne på de fleste
ställen aldrig blifvit upptagne bland löneförmoner,
eller pålagde Bevillning. Anledningen,
hvarföre motion nu härom blifvit
vackt af en Ledamot i PresteStåndet, lärer
vara den, att en TaxeringsComitté afvikit
från denna allmänna praxis, hvarföre
motionären önskat ett bestämdt stadgande
om befrielse från bevillning för ProsteTunnor.
Pluraliteten inom BevillningsUtskottet
har dock varit af en olika mening.
Men jag hemställer, om icke denna är
stridande mot författningarnes grunder och
anda, enär ProsteTunnorne alldeles icke
svara emot de resekostnader, för hvilka de
skola utgöra en ersättning. Jag anhåller
derföre om återremiss under åberopande
af Herr af Billberghs omständliga reservation,
som nyss blifvit uppläst.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
förenar mig hufvudsakligen med Herr Tham,
i begäran om återremiss, öfvertygad, att
Utskottet vid närmare öfvervägande skall
finna orättvisan af dess nu yttrade åsigt.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Som
BevillningsUtskoltets Betänkande, efter hvad
jag kan finna, står i rak strid med grun
-
Den 8 Maji.
derne så väl i 1818 sorn 1823 årens BevillningsFörordningar
och Utskottets åsigt
icke eller varit någonsin förut practiserad,
anhåller äfven jag om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillningsutskottets
ifrågavarande Betänkande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff j August: Då
Herr af Billbergh, i dess reservation, så
grundligt bevisat sin sak, och anfört alla
författningar, som tala för hans mening;
synes det nog strängt, att neka återremiss.
Skulle Ridderskapet ooh Adeln sluteligen
ej finna skäl, att biträda Herr af Billberghs
mening, så torde det vara tids nog, att
ogilla den, när Betänkandet återkommer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans
Excellence nyss framstälde proposition till
återremiss af ifrågavarande Betänkande.
Ropades åter Ja och Nej.
Herr Tham: I fall återremiss icke beviljas,
yrkar jag votering.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Jag
anhåller hos Herr Grefven och LandtMar
-
Den 8 Maji.
a7
skalken om upplysning, huru frågan blifvit
afgjord af de öfrige Stånden, ifall ProtocollsUtdrag
derom ankommit.
Underteknad Riddarhussekreterare till—
kännagaf, att någon underrättelse, huru detta
ämne blifvit af de öfrige RiksStånden afgjordt,
ännu icke till Ridderskapet och
Adeln anlänt.
Herr Ribbing_, Arvid: Jag skulle önska,
att det lemnades Herr Grefven och
LandtMarskalken tillfälle att gifva tillkänna,
huru Hans Excellence uppfattat svaren på
den framställde propositionen till återremiss,
innan votering begärdes. Som jag
tyckte, svarades först tein ligen allmänt ja
till denna proposition; men sedan man hotade
med votering, tycktes flere Nej höras.
Grefve Cronhjelm: Om detta Betänkande
bifalles, skall följden af ett sådant
prejudikat blifva, attalia tractaments- och
respenningar beläggas med Bevillning. ProsteTunnan
har uppkommit i och för den
matsäck, som Prostarne fordom under sine
Embetsresor hade rätt att fordra, och hvilken
utbyttes mot en Tunna Spannemål från
hvarje Pastorat, eller rätteligen för hvarje
Kyrka. Den är således i sjelfva verket det
samma som tractamentspenningar, hvilka
äro specielt undantagne från Bevillning.
Det vore i följd deraf inconsequent, att
lägga bevillning endast på ProsteTunnorne.
28
Den 8 Maji.
Med samma skäl skulle man belägga med
bevillning alla Militairers tractamenten och
äfven arfvoden för dagen. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve De la.
Gardiej Jacob: Jag förenar mig hufvudsakligen
med Grefve Cronhjelm, men får tilllägga
att, åtminstone hvad Skåne beträffar,
äro Prostetunnorne ej blott gifne såsom ersättning
för resekostnader, utan äfven för
att betäcka kostnaderne af Expeditionen
inom Contractet, hvilken ofta är vidlyftig.
Jag känner så mycket nogare, att detta är
förhållandet, sorn jag vet, att då Prosten
af ålder eller sjuklighet icke sjelf kan sköta
expeditionen, lemnäs Prostetunnan till
den tjenstförrättande Prosten, och ej längesedan
inkom till Kongl. Maj:t underdånig
ansökan om frihetsbok för Prostarne i
och för deras i Embetet afgående bref —
men denna anhållan afslogs i stöd af ett
under Konung Carl XI i samma ämne gifvit
nådigt utslag, att Prostetunnan är en
ersättning för Prostarnas utgifter vid deras
expeditioner och postföring; mig synes
således obilligt, att pålägga en lönebevillning
å en sak, som i sjelfva verket ej är
lön, utan blott ett arfvode.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag uppträder icke för att bestrida återremiss,
emedan jag redan svarat ja till pro
-
Den 8 Maji.
positionen derom; men jag anhåller att få
vederlägga den sats Grefve Cronhjelm framställt,
dervid jag torde få erindra att många
Embetsmäns extra inkomster af lika beskaffenhet,
som de ifrågavarande Prostetunnorne,
till ex. ljuspenningar beläggas med
Bevillning. Jag skulle således tro, att de
exempel Grefve Cronhjelm framdragit icke
äro fullkomligt adequata. Men jag får jemte
denna anmärkning förnya min förklaring,
att jag ingalunda vill bestrida ålerrerniss.
Grefve Cronhjelm: 1 anledning af Friherre
Ehrenborghs yttrande, får jag blott
upplysa, att i Stockholm, hvarest snart sagt
nästan alla i Riksstaten upptagne ljuspenningar
utgå, hafva ljuspenningar aldrig blifvit
belagde med Bevillning. Väl hafva extra
inkomster och så kallade sportler blifvit
upptagne till visst belopp och med Bevillning
belagde, men inga sådane inkomster,
hvilka äro gifne såsotn ersättning för
en bestämd utgift, och således icke eller
ljuspenningar. Jag yrkar fortfarande återremiss
af Betänkandet, och då jag visserligen
är öfvertygad derom, att Högvördige
Presterskapet i proportion betalar minsta
skatterna, emedan deras inkomster aldrig
kunna controlleras, är jag äfven böjd för
något medel att få dem mera beskattade,
men kan aldrig låna min röst dertill, att
använda ett medel, sorn vore i högsta grad
3o
Den 8 Maji.
orättvist. Jag vågar äfven tro, att Utskottets
beslut i detta afseende måhända just
härleder sig från någon, vid delta tillfälle
mindre väl använd håg, att, som man säger,
komma åt presterskapet.
Herr af Billbergh: Jag trodde mig
i reservationen tillräckligt hafva utvecklat
skälen för min mening, hvilken äfven delades
af flere Ledamöter inom Utskottet.
Men då man så ifrigt synes vilja bestrida
återremiss, anhåller jag att, jemte det jag
förenar mig med Grefve Cronhjelm och
Ilans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
få tillägga, att Prostetunnorne i alla serskildte
Författningar, som utkommit sedan
1719, varit undantagne från Bevillning; att
de väl icke i de senare BevillningsFörordningarne
äro specielt undantagne, men att
de liksom ljuspenningar alltid ansetts i parite"
med Tractamentspenningar, Respenningar,
Inqvarteringspenningar och dylika inkomster,
hvilka äro ansedde såsom ersättning
för vissa bestämda utgifter i och för
tjensten, och hvilka äro undantagne. Att
Prostetunnorne tillkommit såsom en ersättning
ej blott för resor utan äfven för Expeditionskostnaden,
är så mycket säkrare,
som Prostarne betala Postporto för sin ofta
vidlyftige brefvexling, och begärt Fribrefsrättighet,
men fått afslag, just på den
grund att de hafva sin ersättning i Prostetunnorne.
Någon behållning kan likväl icke
Den 8 Maji.
3i
påräknas, enär hela inkomsten gör 4» 5 eller
6 Tunnor Spannemål, efter Pastoraternes
olika antal inom Contractet. Jag tror,
att man bör vara någorlunda rättvis och
icke på denna inkomst hvälfva en tunga,
hvarifrån ålla andra af samma slag äro befriade.
På dessa grunder är det, som jag
begär återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då votering
endast vilkorligen blifvit begärd nemligen
för den händelse, att återremiss af BevillningsUtskottets
ifrågavarande Betänkande icke
beviljades, fann Hans Excellence sig
böra ännu en gång hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade berörde Betänkande,
på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återförvisa.
Bifölls.
Yid förnyad föredragning bifölls BevillningsUtskottets
den 22 sistlidne April
under N:o 19 afgifne, samt den 4 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande angående
väckt motion om böter för dem, som
i Städerne försumma, att vid andra Uppbördsstämman
betala Kronoutskylder.
Då nu 3 nyo föredrogs BancoUtskot
tets
den 25 sistlidne April under N:o 36
afgifne, och den 4 dennes e. ra. på bordet
32
Den 8 Maji.
lagde, Betänkande, med anledning af så
väl 18217 års RevisionsBerältelse, som BancoStyrelsens
Anmälanden, jemte väckte motioner,
i fråga om bibehållande af de från
Banken meddelade Lån på hus, brandförsäkrade
i den upplösta f. d. StadsFonden
af Allmänna Brandförsäkringsverket; blef
detta Betänkande, på begäran af Grefve
Horn, Claes Fredrik, och Herr Hallenborg,
Carl Johan, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare lagdt på bordet.
Upplästes till justering ExpeditionsUlskottets
under N:o 42 afgifne, och den 19
sistlidne Mars f. m. på bordet lagde, Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående ifrågaställd
nedsättning af arrendet å Svartsjö Kungsgård.
Friherre Cederström ^ Jacob: Genom
det sätt, hvarpå ExpeditionsUtskottet behandlat
frågan, då Utskottet förklarat den
förfallen, uppstår det besynnerliga förhållande,
att Kongl. Maj:t ej får något svar på
en framställd Proposition till Rikets Ständer.
Arrenden af Kungsgårdarne höra onekligen
till Statens ordinarie inkomster. Om
afskrifning deraf beviljas till större eller
mindre del, inverkar sådant ostridigt på
Statsregleringen, och sådane frågor sköla
en
-
Den 8 Maji.
33
enligt 69 §. Regeringsformen gå till förstärkt
Statsutskott. På samma sätt anser
jag den förevarande frågan om nedsättning
i arrendet af Svartsjö Kungsgård böra behandlas.
Två Stånd hafva bifallit StatsUtskottets
Betänkande, men två hafva afslagit
det, dervid den besynnerligheten jemväl
företer sig, att då StatsTJtskottet afstyrkt
den sökte nedsättningen för 14 år, och
tillstyrkt den endast för 1 år, synas de
två Stånd, som afslagit Betänkandet, snarast
hafva bifallit nedsättning för alla åren.
Emedlertid har ExpeditionsUtskottet förklarat
frågan förfallen, ett skick, hvari jag
icke tror att den kan stanna. Jag tillstyrker
derföre, att ExpeditionsUtskottets nu
uppläste Förslag till underdånig Skrifvelse
må läggas till Handlingarne, och StatsUtskottet
anmodas försöka en jemkning af
Ståndens olika beslut, eller, att i händelse
detta icke lyckas, inkomma med voteringsproposition
för förstärkt Statsutskott.
Herr Ribbing_, Arvid: Vid sistlidne
Riksdag behandlades frågan om nedsättning
i Arrendet af Svartsjö Kungsgård sålunda,
att man beslöt det en undersökning borde
ske, så att Rikets Ständer nu kunde fatta
ett beslut i ämnet. Då tvänne Stånd vid
denna Riksdag afslagit StatsUtskoltets Betänkande,
det vill säga afslagit frågan om
den sökte nedsättningen, måste följden blif24
H. 3
34
Deo 8 Maji.
va, att frågan förfallit, och att någon nedsättning
ntöfver hvad förut blifvit medgifvet
icke kommer att äga rum. För mig är det
alldeles ofattligt, huru Friherre Cederström
kunnat draga denna fråga under 69 §-§Re -  geringsFormen, hvilken endast talar om
Statsregleringen och Bevillningen. Ty icke
kan det höra till Statsregleringen, att en
Arrendator söker nedsättning i sitt Arrende,
och icke heller kan det hänföras till
Bevillningen. Frågan måste således efter
min tanka förfalla, och jag tillstyrker derföre
godkännande af ExpeditionsUtskottets
föreslagne skrifvelse, hvilken innefattar en,
efter mitt begrepp, riktig uppfattning af
saken, dermed Utskottet, så vidt jag vet, dessutom
förfarit efter hittills gällande praxis.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Statsutskottet
har i Betänkandet föreslagit, dels
att den redan beviljade arrendenedsättningen
må förlängas för ännu ett år, dels att frågan
ytterligare bör underställas Stäildernes
pröfning, och på detta sätt var af Utskottet
beredd möjligheten för en framtida nedsättning
af arrendet. När nu 2 Stånd af*
slagit Betänkandet, så måtte deras mening
varit, att ej vilja medgifva någon nedsättning.
Jag kan derföre icke instämma uti
Friherre Cederströms förmodan, enär jag
anser desse Stånden hafva haft till afsigt
att betaga sökanden allt hopp om nedsättning.
Huruvida detta ärende åter kan
Den 0 Maj!. 35
tomma under pröfning af Nämnd, är en
annan fråga. Sådane ämnen äro i allmänhet
de, som angå Beviliningen och Statsregleringen.
Med Herr Ribbing är jag ense
derom, att frågan, om nedsättning af ett års
arrende för en Kungsgård, ieke för Slatsregleringen
är af den vigt, att den bör
dragas under Nämnds pröfning; Och jag
tillstyrker alltså bifall till ExpeditionsUtskottets
förslag.
Friherre Anckarsvärd} Carl Henrik:
Jag vill ej öka denna nog vidlyftiga discussion,
utan förenar mig med Friherre Palmstjerna
och Herr Ribbing, samt yrkar proposition
till godkännande af ExpeditionsUtskottets
förslag.
Friherre Cederström: Genom de i denna
fråga fattade beslut, synes klarligen,
huru angeläget det är, att iagttaga hvad
Grundlagen föreskrifter angående behandling
af Betänkanden, då de ej kunna antagas.
Ridderskapet och Adeln ville ej antaga
StatsUtskottets förslag; derföre bade
det bordt återremitteras utan afseende på
hvad de öfrige Stånden beslutat. Nu ser
man följderne af motsattsen. Frågan kan
dock icke förfalla, ty Kongl. Maj:t måste
hafva svar på sin i ämnet aflåtne Nådiga
Proposition. Saken kan dock hjelpas derigenom,
att StatsUtskottet försöker sam
3*
-
36
Den 8 Majt
manjämnka de stridiga meningarne. Lyckas
ej detta, finnes ingen annan utväg, än
att genom förstärkt Statsutskott låta afgöra
frågan. Att denna fråga ej skulle tillhöra
Statsregleringen, förefaller mig besynnerligt,
då arrenden af Kungsgårdar likvist
tillhöra Statens ordinarie inkomster.
Friherre Palmstjerna: Om denna fråga,
såsom Friherre Cederström synes åsyfta,
verkeligen emanerat ifrån Kongl. Maj:t,
skulle jag gå in på Friherrens satts, att
den ej kan förfalla; men då den nu endast
uppkommit af en underdånig ansökan, som
Kongl. Majit i Nåder remitterat till Rikets
Ständer, så bör och kan den vid närvarande
förhållande helt och hållit förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
fandt-Mar skalken gjorde proposition till
godkännande af ExpeditionsUtskottets ifrågavarande
Förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Friherre Cederström anmälde till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Den 8 Maji.
37
Till pröfning företogs RiddarlmsUtskottets
den i4 sistlidne Mars afgifne, och
den 3 derpåföljde April på bordet lagde,
Memorial, angående upplåtande af Riddarhusets
obebyggda tomt till uppförande af
SessionsSalar för de Tre ofrälse RiksStånden.
Herr von HartmansdorffAugust: För
icke längesedan hafva Fullmägtige i RiksgäldsContoret
besvarat en remiss från StatsUtskottet
angående inredning af RiksgäldsContorets
hus till Samlingsrum för de 3:ne
Ofrälse Stånden. Ärendet togs då i noga
öfvervägande; ritningar och kostnadsförslag
uppgjordes, enligt hvilka nödige samlingsrum
skulle med föga betydlig kostnad kunna
i berörde hus beredas ej allenast åt nyssnämnde
3:ne Stånd, utan äfven åt de Ständernes
Utskott, som ej redan hafva bestämda
rum. Till och med för Archiven
skulle erforderligt utrymme blifva tillgängligt.
Jag hemställer derföre, om vi ej böra
låta RiddarhusUtskottets Memorial hvila
på bordet, till dess StatsUtskottets förslag
i förstberörde afseende hinner tili pröfning
förekomma.
Herr Ribbing, Arviel: På de skäl, som
den sistej värde Talaren anfört, förenar jag
mig med honom att begära frågans ytterligare
hvilande.
I anledning hvaraf Flans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förkla
-
38
Den 8 Maji.
rade, att, då flere Ledamöter begärt, att RiddarhusUtskotlets
Memorial måtte ytterligare
få hvila på bordet, kunde sådant enligt
49 §• Riksdagsordningen, icke förvägras.
Herr Rosenquist j Fredrik Leonhard:
Det är anledning till anmärkning emot Föredraganden
af Ecclesiaslikärender, hvarå
remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningen skall uppgifvas.
Hvarjemte Herr Rosenquist till protocollet
aflemnade ett tili ConstitutionsUtskoltet
adresseradt försegladt convolut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att berörde
anledning till anmärkning komme, att, enligt
29 §. Riksdagsordningen, jemte ProtocollsUtdrag
derom, till ConstitutionsUtskottet
afgå.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 19 sistline Januarii
under N:o 32 afgifne, och den 3 derpåföljde
Februarii e. m. på bordet lagde,
Betänkande öfver väckt motion om undersökning
i afseende på möjlig nedsättning
af Skeppsumgälder för Svenska Fartyg.
Herr Tham} Wolrath: I anledning af
gjorde motioner om nedsättning i Skeppsumgälder,
hvilka frågor blifvit till Bevil!-
Den 8 Maji.
39
ningsUtskottet remitterade, har bemälte Utskott
afgifvit Betänkande, som nu är under
tryckning; och jag hemställer, om ej
denna dermed gemenskap ägande fråga kunde
få hvila, tills omförmälte Betänkande
förekommer till pröfning.
Häruti instämde Grefve Frölichj David.
Hvarefter, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord hemställan, Ridderskapet och
Adeln beslöt, att ifrågavarande Betänkande
skulle ytterligare hvila på bordet, intilldess
det utlåtande, som Herr Tham anmält vara
från BevillningsUtskottet att förvänta, till
Ridderskapet och Adeln inkommit.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 5 sistlidne Februarii
under N:o 58 aflålne, och den g i
samma månad e. m, oå bordel lagde, Memorial,
angående Hedervärda BondeStåndets
Talmans Johan Olsson Longbergs Motion
om utvidgad smidesrätt för Ofvansjö och
Thorsåkers Bergslager i Gestrikland.
I sammanhang härmed upplästes Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUldrag af
den g sistlidne Mars, innehållande, att
Talmannen Longberg, efter inhemtad kännedom,
att annan Motionär väckt fråga om
en sådan utvidgad Smidesrätt för Bergslagerne
i allmänhet, tillkännagifvit sig icke
4°
Den 8 Maji.
vilja vidare fullfölja den af honom, för
den ort, som han representerade, enskildt
gjorde motion; i följd hvaraf BondeStåndet
ansett Utskottets ifrågavarande Memorial
böra läggas till liandlingarne.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, vid
detta förhållande, jemväl för dess del, fann,
att berörde Memorial numera endast borde
läggas till liandlingarne.
Vid förnyad föredragning af RiddarliusUtskottets
den 3 sistlidne December aflåtne,
och den 17 i samma månad f. m. på
bordet lagde Memorial, innefattande hemställan,
att RiddarhusFiscalens Riksdagsarfvode
hädanefter måtte af de till Riksdagskostnaderne
anslagne medel utgå; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär bemälte
Tjensteman, till följd af Rikets Ständers
beslut vid innevarande Riksdag, redan erhållit
arfvode af Riksdagskostnadsmedlen,
Utskottets ifrågavarande Memorial numera
borde läggas till liandlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 25 sistlidne April under N:o 3
afgifne, och den 7 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande öfver väckte Motioner, angående
beskattning å Caracterer utan mot
-
Den 8 Maji.
svarande Embete och Tjenst; anhöllo Herr
Rosenqvist, Fredrik Leonhard, och Herr
Ribbing , Arvid, att detta Betänkande måtte
ytterligare hvila på bordet; i följd hvaraf
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, Betänkandet komme att
ytterligare hvila.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskottets den i5 och 18 sistlidne
April afgifne, samt den q dennes e. m. på
bordet lagde, Betänkanden:
N:o 54- Öfver väckt motion om vederbörande
UnderDomares förständigande,
att, vid Intekningars dödande, ställa sig
till efterrättelse hvad i 24 §• af Kongl. Förordningen
den i3 Julii 1818 om Skuldebrefs
företeende i hufvudskrift är stadgadt;
N:o 55. Öfver väckt motion om ändring
i Kongl. Kungörelsen den 18 December
1823, så vidt den rörer ändring af 24 §.
i Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818
om Intekning i fast egendom;
N:o 56. Öfver gjord motion om stadgande,
att i de orter, der endast ett Lagtima
Ting om året hålles, Lagfart och Intekning
må kunna å Urtima Ting sökas och
meddelas;
N:o 57. Om utfärdande af en Författning,
som föreskrifver, huru afhandlingar
42
Den 8 Maji,
om så kalladt Undantag eller fördel samt
om upplåtelse af nyttjande rätt till jordadel
skola lagföljas.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets d. 2 dennes under N:o go
afgifne, och den 7 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af väckt
fråga, att KrigsAkademien på Carlberg måtte,
såsom ElementarLäroanstalt, upplösas;
men på begäran af Herr von Troilj Emil,
Herr Virgin, Arvid, och Grefve Hamilton,
Johan, blef detta Utlåtande, enligt
4g §. Riksdagsordningen, å nyo lagdt på
bordet.
Å nyo föredrogos och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 2 dennes afgifne, och den 7 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtanden;
N:o g2. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 52 förut
meddeldte Betänkande i anledning af vackt
fråga om skyldighet för Ordinarie Domare,
att af egna medel ersätta alla de Resekostnader,
hans Vicarius, i och för sitt förordnande,
får vidkännas utom Domsagans
gränsor;
N:o g3. I anledning af väckte Motioner,
dels om Orgelbyggeriets befrämjande,
Den 8 Maji. 43
och dels om upprättande af ett Institut,
egenteligen för kyrkosång.
Vid förnyad föredragning bifölls^ExpeditionsUtskottets
d. 2 dennes under N:o 63
aflåtne, samt den 7 derpåföljde e. m. på
hordet lagde. Memorial, angående serskildt
Vaktmästarebiträde; och skulle, på sätt ExpeditionsUtskoltet
hemställt, StatsUlskottet
ej mindre derom, än ock att ExpeditionsUtskottets
under N:o 9 aflåtne Memorial angående
ökadt Cantzli-biträde, blifvit af Ridderskapet
och Adeln den 9 sistlidne Januarii
bifallit, genom ProtocollsUtdrag erhålla underrättelse.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, hade inlemnat
ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
Vördsamt Memorial!
Hindrad att öfvervara gårdagens förmiddags-plenum
hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, får jag härmed reservera mig
emot det af Friherre Anckarswärd, biträdd
af Grefvarne Frölich och Horn, framställte
förslag, att de anmärkningar, till C011-  stitulionsUtskottet ställda, som af enskildta
representanter så väl nu blifvit gjorda, som
äfven de hvilka framdeles under närvarande
Riksmöte kunna göras emot Rikets ansvarige
Embetsman, icke skola inom Rid
-
44
Den 8 Maji.
dårhuset föredragas förr, än det så kallade
decharge-betänkandet inkommer, för att i
sammanhang dermed discuteras; och gör jag
denna reservation förnämligast af den orsak,
att, då ibland de anmärkningar, som
af enskildte representanter nu äro gjorde,
åtskillige äro af den egenskap, att de kunna
anses såsom foster af mindre betänksamhet,
eller, att för desamma gifvits grunder
af ensidig beskaffenhet, det verkligen borde
för hvar och en blifva ocb vara tveksamt,
att längre låta det allmänna blifva
i ovisshet om den rättmätiga opinionsdom,
som bör träffa dem, hvilka nu känna sig
sakre, att hafva handlat antingen af okunnighet,
(^hvilket icke bör förväntas af mogna
och fullmyndiga representanter,) eller
ock emot bättre vetande; från hvilken dom
man väl till en tid kan värja sig, genom
uppskof af handlingarnes uppendaglighet,
men som sluteligen skall drabba sina upphofsmän
i samma mått, som de mätit andra.
Justerades PleniProtocollen för den 26
sistlidne Januarii e. m. samt den 28 och
2c) i berörde månad.
Upplästes och lades på bordet ConstitutionsUtskottets
d. 5 dennes under N:o 24
afgifne Memorial, angående RiksdagsFullmägtigen
Petter Anderssons anmärknings
-
Den ti Maji. 45
anledning vid beliandlingen af ett mål, rörande
så kallade Kyrkohemman i Halland.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till io om aftonen.
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den n Maji 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 8 Maji 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 3 sistlidne December
aflåtne, och den 17 i samma månad f. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande
hemställan, att RiddarhusFiscalens RiksdagsArfvode
hädanefter måtte af de lill
Riksdagskostnaderne anslagne medel utgå;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär bemälte
tjensteman, till följd af Rikets Ständers
beslut vid innevarande Riksdag, redan
erhållit arfvode af Riksdagskostnads
-
46
Den ti Maji.
medlen, Utskottets ifrågavarande Memorial
nu mera borde läggas till handlingarne.
Ut Supra.
Justerades ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 8 dennes i öfrigt fattade beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade å nästa Fredag
den i5 dennes eftermiddagen, utse Sex
Electorer, hvilka tillika med de öfrige RiksStåndens
Electorer sedermera skulle äga,
att, jemlikt 108 §. RegeringsFormen och
65 §. Riksdagsordningen, utvälja Committerade
till Tryckfrihetens vård.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog,
dels att Ridderskapet och Adelli vid samma
tillfälle måtte utse arne Suppleanter till
Ridderskapets och Adelns ofvanbemälte Electorer,
dels ock att hvarje Vallista måtte
innehålla 8 namn, samt att de Sex Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, hvilka
dervid erhålla flesta rösterne, må blifva
Electorer, och de tvenne, hvilka dernäst
få det största röstantal, anses vara Suppleanter.
Bifölls.
Den fl Maji.
47
flans Excellence anhöll, att Ridderskapet
och Adeln till tidens vinnande ville vid
det förestående valet iagttaga alfabetisk ordning
vid namnens uppförande å ,rallistorne.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den io sistlidne Mars under N:o g aflåtne,
och den 16 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, med förslag till
ny redaction af i i §. Riksdagsordningen;
och blef, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjord
framställning, berörde Redaclionsförslag af
Ridderskapet och Adeln godkändt, till den
behandling 56 §. RegeringsFormen föreskrifver.
Föredrogs å nyo RiddarhusUlskottets
den 7 sistlidne Mars aflåtne, och den i g i
samma månad e. m. på bordet lagde, Memorial,
angående verkställd undersökning
af en i Riddarhusets Cassahvalf befintlig
förseglad kista, hvilken funnits innehålla
åtskilliga, å bifogad förteckning upptagne,
den år 1^43 öfver föregående årens Finska
Fälttåg nedsatte Rikets Ständers Undersöknings
CommissionsProtocoller och Handlingar,
som, enligt hvad i kistan jemväl befintligt
ProtocoIlsUtdrag af den i5 Maji
i744 utvisade, blifvit af vissa Deputerade
från bemälte Commission till förvar å Riddarhuset
öfverlemnade; och fann Ridder
-
48
Den U Maji,
skåpet och Adeln för godt, att, med bifall
till hvad RiddarhusUtskottet hemställt, förordna,
att berörde Protocoller och Handlingar
borde utur den kista, deruti de för
närvarande finnas nedlagde, förflyttas samt,
efter behörig sortering och inbindning, i
RiddarhusArchivet uppställas, hvarförutan,
och då dessa Handlingar rörde icke blott
Ridderskapet och Adeln, utan äfven de öfrige
RiksStånden, bemälte RiksStånd skulle
om den af samma Handlingar skedde upptäckt
och inventering genom ProtocollsUtdrag
erhålla underrättelse.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskotlens den 4 sisth
April under N:o ig afgifne, och den 13 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjord hemställan,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begära del af de KrigsLagar,
som äro under utarbetning.
Friherre Sprengtporten., Jacob Wilhelm:
I anledning af det nu upplästa Utlåtandet
får jag äran erindra följande, Yid sistlidne
Riksdag väcktes inom BondeStåndet motion
om förnyande af Rikets Ständers underdåniga
hemställan till Kongl. Maj:t år
1812 om Beväringsmanskapets befrielse från
all extrajudiciel bestraffning, som vore af
neslig beskaffenhet eller innefattade kroppsstraff;
-
Den ii Maji,
49
straff; men denna motion Lief förkastad.
Under innevarande Riksdag äter har icke
någon sådan fråga blifvit bestämdt väckt;
men Utskotten hafva af Herr Cederschjölds
i delta Utlåtande besvarade motion, att
Rikets Ständer måtte begära del af de nya
KrigsLagarne, tagit sig anledning tillstyrka
Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t i underdånighet
aflåta en dylik hemställan i
afseende på Beväringsmanskapets bestraffning,
sorn den af år 1812. Då jag gillar
den princip, att Rikets Ständer icke böra
begagna sin petitionsrätt, der den ej är af
behofvet påkallad, och jag för öfrigt godkänner
de skäl, som vid förra Riksdagen
anfördes mot en sådan underdånig hemställlans
afgifvande, har jag ej kunnat instämma
idet af Utskottens pluralitet fattade beslut.
Jag misskänner ej Herr Cederschjölds goda
afsigt med motionen; men jagar förvissad,
att Kongl. Maj:t clerförutan skall fästa allt
möjligt afseende på Rikets Ständers rätt,
att i Lagstiftningen deltaga, och på våra
unga krigares anspråk på en mild behandling,
som tillika är förenlig med krigsdisciplinen.
Jag anhåller derföre om afslag
å Utlåtandet.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Det
är två saker jag åsyftat med min ifrågavarande
motion: den ena, att få bestämdt
uttryckt, att Beväringsmanskapet icke riik
-
24 11.
4
5o
Den ii Maji.
nas till KrigsStaten längre, än det är linder
vapen, hvarom för närvarande icke
lär finnas något uttryckligt stadgande. Den
andra afsigten med motionen är åter den,
att i de nja Krigslagarne den princip mätte
ovilkorligen blifva följd, som bestämdes,
då Beväringen år 1812. uppsattes; så att,
derest kroppsstraff skola för den öfriga armeen
bibehållas, en särskild Krigslag måtte
stiftas för Beväringsmanskapet. Det förra
ändamålet med motionen har Utskottet alldeles
förbisett; och jag får derföre vördsamt
anhålla om återremiss af detta Utlåtande,
för att få saken af Utskottet klart
uttryckt i hela dess vidd.
Friherre Cederström, Jacob: Jag instämmer
med Friherre Sprengtporten, och
tillstyrker, lika som han, afslag å Utlåtandet,
men i anledning af hvad Herr Cederschjöld
yttrat om serskilte militaira Strafflagar
för Beväringsmanskapet, anser jag
mig böra fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på, huru högst olämpligt
det vore att stadga olika straffbestämmelser
för samma brott, begångne af Soldater stående
i samma led. Jag var bland de förste,
som inom Fäderneslandet yrkade afskaffandet
af extra judicielln bestraffningsrätten
med prygel eller andra kroppsstraff,
och den första Militair-strafflag af denna
beskaffenhet är för Gottlands NalionalBeväring
uppå mitt förslag i Nåder faststäld.
Den ii Maji.
5i
Jag önskar på det högsta, att enahanda
grundsattser göras gällande för Armeen i allmänhet,
hvarigenom kroppsstraff icke skulle
kunna åläggas annorlunda, än på grund af
förutgången laga ransakning och dora; men
det faller af sig sjelf, att medborgaren,
såsom militair, och medborgaren i det allmänna
lifvet, är underkastad samma förhållande
i afseende på kroppsstraff, bestämde
genom allmänna lagen. Så länge sådane
straff uti den bibehållas, måste de också
linnas i Militairlagarne, att användas efter
ransakning, och dom. Jag anser det sålunda
icke vara någon anledning för Rikets
Ständer, att förnya 1812 års hemställan
om Straffbestämmelserne i Krigslagarne.
Krigslydnaden fordrar stränga Krigslagar;
ett motsatt förhållande skulle leda till menliga
följder, som af Herr Cederschjöld eller
någon annan ej kunna beräknas. Konungen,
som anfört stora massor af conscriberade,
vet bättre, än någon, hvilka Krigslagar
för ett sådant manskap äro användbare
och nödiga för Krigslydnadens bibehållande.
Vi behöfva således ej frukta,
att Straffbestämmelserne i de nya Krigsartiklarne
kunua blifva för vårt Beväringsmanskap
olämpelige.
Herr Cederschjöld: Jag har framställt
min önskan om serskilta Lagbestämmelser
för det conscriberade Manskapet blott för
4*
5a
Den ii Maj i.
ilen händelse, att extrajudiciel!» kroppsstraff
komma att för Armeen i allmänhet
qvarstå uti de nya Krigs Artiklarne. Jag
känner väl, att befallning redan varit gifven
om sädane straffs afskaffandc; men då
jag derjemte vet, alt de likväl ofta tillämpas,
äfven vid den Corps, som är så ömtålig
om sin beder, att Manskapet icke ens
får söka någon slags arbetsförtjenst under
lediga stunder; så tror jag det vara hög
lid, att vidtaga åtgärder för att från en
sådan neslig behandling freda våra Söner,
sora icke för penningar och värfning inträdt
i Krigstjensten. Försigtigheten fordrar,
att icke uppskjuta frågan härom,
tilldess Lagen redan är utfärdad; ty ett
ord förut i detta fall är bättre, än tio efteråt.
Jag tror dessutom, att den utväg jag
föreslagit, vore det säkraste medel, att förmå
Föräldrar, att med fullt förtroende lemna
sine Söner till Beväringen, i stället för
att lega; och jag anhåller å nyo om återremiss
af Utlåtandet i det ändamål jag
uppgifvit.
Friherre Sprengtporten: Jag vill blott
fästa Herr Cederschjölds uppmärksamhet derpå,
att det ändamål Herr Cederschjöld med
återremissen åsyftar, icke kan vinnas, emedan
Utskotten ej kunna upptaga denna del
af frågan, emot föreskriften i 33 §. Riksdagsordningen,
der det heter, alt endast
de delar af KrigsLagar och Författningar,
»
Den ii Maji. 53
rörande krigsväsendet, som äga tillämpning
lill Medborgare utom KrigsStaten, böra under
Civil- och CriminalLag förstås. En
återremiss i detta afseende tjenar således
ej till någonting.
Grefve Brahe , Magnus: Jag förenar
mig till alla delar med dem, som reserverat
sig mot Utskottens Utlåtande i förevarande
fråga, och får endast, i anledning af
Herr Cederschjökls sednaste yttrande, tillägga,
att extrajudiciella kroppsstraff hittills
aldrig blifvit godtyckligt använde på Beväringsmanskapet,
utan äro alldeles förbjudne;
det är således icke någon anledning
till den farhåga Herr Cederschjöld yttrat för
Beväringens stränga behandling i detta eller
annat afseende; hvaremot jag inser stora
betänkligheter, om tvänne olika strafflagar
skola införas inom samma Arme. Jag
anhåller på dessa grunder om afslag å Utlåtandet.
Friherre von Schulzenheim_, Conrad
Theodor, hade inlemnat följande, som upplästes
:
Ogerna upptager jag Högloft. Ridderskapets
och Adelns tid; men anser mig
dock icke böra förbise en efter min tanka
mindre klar framställning i Utskottens
nu afgifne Utlåtande, ehuruväl grundadt på
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse af
den 3 Julii 1812 och sålunda yltrade öusk
-
54
Den T t Maji.
ningar, nemi. som orden lyda: det Kongl.
Maj:t täcktes genom bestämd Lag föreskrifva
j att Beväringsmanskapet 'ej j i och
för fel i tjensten, eller utan föregången
Laglig donij må klentia bestraffas med nesliga
, eller kroppsstraff, af hvad beskaffenhet
som helst, och ej underkastas andra
militairiska bestraffningar, än arrest, cassation
och dödsstraff.
Första perioden af desse underdåniga
önskningar innefattar medgifvande af kroppsstraff
enligt dom, således i följd af KrigsLag;
likväl önskas i andra perioden, som
orden lyda: och ej underkastas andra militairiska
bestraffningar, än arrest, cassation
och dödsstraff. Skulle desse trenne
sednare straffbestämmelser, innefattande så
väl Judiciela, som Extrajudiciela, blifva,
efter ordalydelsen, de enda användbare för
Beväringsmanskapets förbrytelser, så följer
helt klart, att den i första perioden medgift!
e bestraffningen genom dom blefve utan
all kraft och verkan, då denna straffbestämmelse
icke finnes upptagen ibland dem,
som andra perioden endast och allenast bestämmer
såsom straff för Beväringsmanskapets
förbrytelser. Jag instämmer i öfrigt
i de reserverandes tanka, att ingen underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t i detta
ämne är af nöden, och kan vid detta tillfälle
ej underlåta yttra den öfvertygelse,
att cassationsstraff för en Beväring icke
Den ii Maji.
55
synes särdeles lämpeligt, och att olika Lagar,
för krigare inom samma led, icke eller
torde vara ledande till krigslydnadens
upprätthållande, och sluteligen, att extrajudiciela
bestraffningar, medelst arrest, icke
alltid äro användbare, såsom till exempel
under marcher, och ombord på Canonbåtar
m. m.; men jag delar i öfrigt den åsigt,
alt hederskränkande bestraffningar böra, så
vidt möjeligt är, undvikas. Kongl. Maj:t
har ock i denna afsigt behagat i Krigslagarne
låta införa varningsgrader af mindre
och svårare Arrester; men att helt och hållit
utesluta inom MilitairStåndets discipline,
den husfader- och husbonderätt, som nu
opåtalt utöfvas af enskild man såsom husaga,
och hvarvid mängden blifvit så tillsägande
uppfostrad, tror jag, för vida utsträckt,
kommer att medföra flerfaldiga olägenheter,
och stannar jag i den fasta öfvertygelse,
att ingen bättre än Konungen
är i tillfälle att bedömma de ändringar,
som kunna tarfvas i nu gällande Krigslagar,
och rätta dem efter tidehvarfvets rättmätiga
fordringar; Rikets Höglofl. Ständer
alltid öppet, att yttra sin mening om de
delar af Krigslagen, som 33 §. Riksdagsordningen
tydeligen utstakar rörande Personer
utom KrigsStåndet. Huruvida desse
mine anmärkningar kunna föranleda till återremiss
af Utskottens Utlåtande, öfverlemnar
jag till Herr Grefvens och LandtMar
-
56
Den u Maji.
skalkens, samt Ridderskapets och Adelns
upplysta hepröfvande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag-samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens ifrågavarande
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å Utskottens berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde sluteligen,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
att afslå Utlåtandet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som efter hvad Ilans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln afslagit Lag- och
EkonomiUtskottens berörde Utlåtande.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 8 sisth April under N:o 101
afgifne, och den 4 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers år 1827 gjorde anmälan,
Den ii Maji.
57
angående försäljningen af 5 stycken Kronan
tillhörige Krigsskepp och redogörelsen för
derföre influtne medel; blef berörcle Utlåtande,
på begäran af Herrarne Rosenblad^
Bernhardoch af SchmidtGeorg Lars }
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
lagdt på bordet.
Föredrogs ånyo Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d.
25 sisth April under N:o 3 afgifne, samt
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckte Motioner, angående
beskattning å Caractairer utan motsvarande
Embete och tjenst.
Herr Rosenqvist 3 Fredrik Leonard
uppläste följande:
Efter mer än fyra månaders besinningstid
hafva Bevillnings- och Ekonomiutskottet!
ändteligen den 25 sistlidne April afgifvit
deras gemensamma Betänkande öfver
den af mig väckte Motion, att utfärdande
af så kallade CaractersFullmagter måtte
hädanefter upphöra, eller ock, om sådant
icke kunde ske, att de åtminstone måtte
beläggas med årlig Bevillningsafgift; hvilken
sednare tanka blifvit delad äfven af
RiksdagsFullmägtige Anders Andersson från
Östergöthlands Län och Casper Wikman från
Up sala Län, sorn inom Hedervärda BondeStåndet
gjort framställningar derom.
58
Den ii Maji.
Ekonomiutskottet liar ganska knapphändigt
och ofullständigt uppfattat de af
mig anförde skäl och orsaker till min motion,
deröfver bemälde Utskott i premissen
till Betänkandet argumenterat sålunda, att
då CaractersFullmagter äro sådane ting, sorn
förorsaka missförhållande och gifva anledning
till ett öfverflödigt lefnadssätt, borde
ock dylika Fullmagter så mycket häldre
högst sparsamt utdelas, som ett motsatt
förhållande leder till menliga följder. Så
lyder premissen; och hvar och en, som
läser den, bör icke vänta annat, än att
conclusionen skulle blifva i öfverensstämmelse
dermed, och gå ut på ett tillstyrkande,
att CaractersFullmagter, såsom skadlige
och förderflige, måtte upphöra. Men
långt derifrån. Conclusionen har alldeles
intet sammanhang med premissen, i det alt
Utskottet ansett CaractersFullmagter, med
urskilning och måtta beviljade, böra fortfara,
emedan de voro att betrakta såsom
■vedermälen af Konungens Nådiga välbehag,
eller af Förmäns uppmärksamhet, och såled
es innefattade en'utmärkelse af den sanna
förtjensten, och ett bevis derpå, att den
bordt, om utväg dertill funnits, verkeligen
belönas.
Då jag fattade det beslut, att hos Rikets
Ständer göra vördsam framställning om
frambärande af underdånig anhållan till
Kongl. Majit, att bruket af CaractersFull
-
Den 11 Maji.
*9
magters utfärdande hädanefter måtte upphöra,
utgick jag från den grundsats, alt på
den culminations-punkt, der lidell varfvets
upplysning nu står, dylika Fullmagter hvarken
skola eftersträfvas af den Medborgare,
som vet sig äga något värde i sig sjelf, ej
eller medföra någon redbar fördel för den,
som senom sitt tänke- och handlings-sätt
• • ,
redan stadgat den opinion om sin person,
att han icke bort gå den sanna och verkeliga
förtjensten i förväg. Också är det
en tillfredsställelse för mig, att Ekonomiutskottet,
på sätt dess Betänkande i premissen
visar, gjort rättvisa åt dessa mina
grundsatser, och ansett öfverflöd på CaractersFullmagter
utan tvifvel leda till menliga
följder. Men då Utskottet ändock funnit
det vara godt, att Fullmagterne, alltså
jemväl de menliga följderna , böra fortfara,
samt Utskottet till och med gått så långt,
att Utskottet genom de anmärkningsvärda
orden: med urskillning och måtta beviljade,
velat liksom antyda, att CaractersFullmagter
blifvit utan både urskillning och
måtta utspridde, så hemställer jag till hvarje
oberoende, sjelfständig och upplyst menniskas
omdöme, om icke det af Ekonomiutskottet,
för dess del, afgifne yttrande uti
sig innefattar sådane logiske och moraliske
oriktigheter, att de äro under all critik.—
H vad kan väl orsaken lill ett sådant handlingssätt
vara, och hvarföre tillstyrker Utskottet
fortfarande af en sak, hvars grund
-
6o
Den ti Maji.
princip det ogillar, och hvars följder det
medgifver vara menliga?? Tror då icke Utskottet,
att Nationen följer Riksdagshändelserna
med uppmärksamhet, och fäster i sitt
minne hvad nyttigt och godt hvarje rättskaffens
Representant fritt och öppet försökt
verka till Fäderneslandets bästa?? Utskottet
har sjelf funnit, att en CaractersFullmagt
icke innebär någon verkelig belöning,
eftersom den är användbar endast
då utväg saknas, att i den vägen åstadkomma
något verkeligt. Vid sådant förhållande
erbjuder sig sjelfmant den fråga: livad
är och hvad betyder då en CaractersFullmagt,
och hvartill tjenar den? Är väl Personen,
sora får den, ett hårsmån bättre
och aktningsvärdare än förut?- Tillskyndas
honom derigenom en bättre Utkomst? 131 ir
han derigenom mera upplyst, mera bildad,
mera duglig och skicklig, och blir hans
hjerta derigenom mera varmt för Konung
och Fädernesland?? Jag skulle önska, men
tror icke, att desse frågor kunna besvaras
med Jcij ehuru lätt och ofta detta ord af en
hel hop eljest höres uttalas. Tvertom tror jag,
att förnuftet skall svara Nej, och såsom grund
för min trosbekännelse i denna sak, vill jag
här ordagrant upptaga hvad en för sina ädla,
upphöjda och patriotiska tänkesätt, samt
sina solida kunskaper högt värderad Riddersman
icke längesedan y^ttrat i fråga om
CaractersFullmagter eller Titlar. Hans ord
äro dessa: ”Titlars meddelande, utöfver det
Den f i Maji.
61
”embete, någon innebar, förringar aktnin”gen
både för detsamma, emedan innebaf”varen
icke anses belåten med den värdighet,
det gifver; och för det embete, hvars
”Titel han erhåller, emedan inan, utan alt
”utöfva det, eller ens äga de dertill er förhärliga
egenskaper, får samma företräden
”i allmänna samhällsförhållanden, som den
”der verkeligcn gör skäl derför. Titel kau
”hvar och en undfå, men embete i allmänhet
ingen annan än den, som någorledes
”duger dertill, emedan sakens natur motarbetar
den oskicklige. Hogen att beflita
”sig om duglighet och nitisk embetsförvalt”ning
måste afkylas, då den till ett embe”lc
oduglige eller oförtjente, får, genom Tihell!,
åtnjuta samma heder, som den hvilhem
i begge afseenden, är motsatsen. Tit”lars
meddelande undergräfver också Emhetsmyndigheten
öfver underordnade, emellan
de, genom titlars erhållande, blifva
”sina närmaste Förmäns jemnlikar eller möj”ligen
förnämare än de, och deraf frestahle,
att äfven i tjensten, vilja göra den
”jemnlikhet, eller de företräden, gällande,
”sorn de, i allmänna sammanlefnaden, åt”njuta.
1 samma nion, som redbarhet och
”förtjenst lida genom dessa Credit- eller
”RepresentalivFullmagter, i samma raon fröhus
fåfänga och lycksökeri derigenom.”
”Titlarne blifva en luxartikel den märi
”af god ton icke gerna kunna vara förutan;
6a
Den ii Maji.
”och, ifrån tjenstcmannacorpsen, sprider sig
”samma tänkesätt till de öfriga medborga”re-classer.
Således ser man närings-id”kare,
både på landet och i städerna, eftersträfva
embetsmanna-värdigbeter; och
”män, hvilka aldrig varit i Statens tjenst,
”eller aflagt ringaste prof på deras duglighet
dertill, i ett steg erhålla Tromäns
”namn och heder, som mången Tjenste”man,
till lön för sin hela lefnads användande
i Rikets värf, icke ernår. I ett fattigt
land, der medlen, att underhålla hö”ga
värdigheter, äro få, måste detta prål,
”på redbarbetens bekostnad, vara ännu meta
förderfligt.”
Vidare har samma Riddersman yttrat:
”vår närvarande Regeringsform förbjuder väl
”icke Titlars meddelande; men anmärknings”värdt
är emedlertid, att då RegeringsFor”men
i 28 §. uttryckligen bemyndigar Ko”nungen
att utnämna Embetsman, bemyndigas
Konungen ingenstädes att gifva to”ma
Titlar, hvilket aldrig lärer kunna antes
annorlunda, än som ett afsteg från det
”regelrätta.”
Så tänker och talar den, som har det
Allmännas väl till föremål, och så skulle
han ganska säkert tala äfven i den händelse
han innehade ett sådant Embete, hvarifrån
han, enligt 35 §. RegeringsFormen,
kunde när som hälst entledigas.
Den !i Maji.
63
BevillningsTJtskoltet har gått ännu längre
i ljusa och redbara betraktelser; tj det
Utskottet vill icke ens, att någon skall kunna
undanbedja sig en CaractersFullmagt,
eller att någon Tjenst eller Embete bör
finnas, som kan vara förskonadt från titulaira
Innehafvare, hvilket Utskottet fruktar
skulle kunna inträffa, i fall någon Bevillnings-afgift
ålades betitlade Personer. —
Man hade, må hända, haft anledning vänta,
att då, under denna Riksdag, så många
förslag blifvit gjorda om ökade och förut
okände Statsutgifter, det kunde ansetts nödvändigt,
att äfven något tänka på utvägar
till ökande af SlatsVerkets Inkomster. Och
månne det af mig samt Riksdagsfullmägtige
Wikman och Anders Andersson gjorde
förslag således hade bordt så alldeles förkastas?
Den, hvilken söker att genom en
Titel förskaffa sig ett värde, som honom
icke tillkommer, han bör betala, och betala
dugligt för ett sådant Patent. —• Det
enda ändamål, hvarföre CaractersFullmagter
eljest kunde bibehållas, skulle kanske
vara det, alt dermed belöna vissa Personer
i mån af den tjenst de uträttat; ty i
det afseendet blefve belöningen och tjensten
jemt svarande emot hvarandra.
Detta må till en början vara nog, och
anhåller jag således om återremiss af Betänkandet,
samt att dessa anmärkningar må
få åtfölja remissen.
64
Den ii Maji.
Herr Tham, Wolrath: Jag har icke
ämnat uppstiga för att försvara titelsjukan.
Lika med Herr Rosenqvist finnér jäg, att
Ekonomiutskottet ej behöft anföra de premisser,
sorn det nyttjat. Utskottet hade
helt enkelt kunnat säga, att frågan angick
ett ämne, som helt och hållet berodde på
Kongl. lMaj:ts Nådiga välbehag, och med
full förtröstan öfverlemnat lill Honom, att
sin höga rätt likmätigt derom förordna. Beträffande
åter hvad som rörer Bevillningsutskottets
handläggning med ärendet, så
hoppas jag aldrig upplefva den tid, då detta
Utskott skall behöfva uppfinna obilliga medel
till bevillningens utgörande, hvilket likväl
skulle hafva ägt rum, om Utskottet gått
in på Motionairens åsigt. Jag yrkar derföre
bifall till Betänkandet, ehuru en återremiss
deraf visserligen ej skall genera Utskottet,
emedan jag är öfvertygad, att Utskottet,
vid besvarandet af återremissen, ej
behöfver använda längre tid, än den Herr
Rosenqvist nu för Ridderskapet och Adelil
borttagit med uppläsandet af dess anförande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillning^- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvar
-
Den ii Maji.
65
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Betänkande.
Bopades äfven Ja och Nej; hvarjemte
Herr Rosenqvist begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LancltMarskalken framställde
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillnings- och Ekonomilltskottens
Betänkande öfver väckte Motioner,
angående beskattning å Caractairer
utan motsvarande Embete och tjenst, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Bidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§• BiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
kl. tre qvart till it f. ra.; och
befunnos, efter voteringens slut kl. 12 på
dagen, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 137.
Nej — 62.
24 H. 5
66
Den ii Maji.
Till följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Bevillnings-
och EkonomiUtskottens ofvanberörde
Betänkande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Dalman_, Lars Johan: Då våra
former hindra, att öppet votera, anhåller
jag vördsamt få i protocollet nedlägga min
reservation emot det resultat Voteringen
åstadkommit. Min tanka blir nemligen alltid
den, att Titlar kunna, i grund af deras
natur, ej utmärka annat, än fåfänga,
och att belöningar för redbara förtjenster
ingalunda lemnäs genom den yttre skimrande
ulmärkningen. Skulle likväl någon
anse sig uppmuntrad och belönad af denna
fåfänglighet; må han då ej undandraga
sig en tribut till Staten, antingen i en ansenlig
ChartEeSigillatae-stämpel å fullmagten,
eller i en årlig Bevillning i proportion af
lönen för det titulaira Embetet. Emot ett
annat förhållande skall min röst alltid höja
sig; och jag hade sannerligen trodt, att
åtminstone en återremiss ej mer i detta fall,
än så ofta annars, bort nekas.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 6 dennes under N:o iog afgifne,
och den 7 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärk
-
Den ii Maji.
67
ningar vid Utskottets under N:o 107 förut
meddeldte Memorial, i fråga om utbetalning
af det utaf Rikets Ständer beviljade
förskott af 100,000 R:dr B:co till GötbaCanal-Byggnads
fortsättning; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Memorial
redan blifvit den 4 dennes f. m. af
Ridderskapet och Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
Handlingarne.
Föredrogs ånyo och gillades Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets d. 8 sistl.
April under N:o 86 afgifne, och den i3 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående väckte Motioner om
LancasterSkolors inrättande.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 10
sistlidne April under N:o 124 afgifne, och
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af någre i Kgl. Majrts
Nådiga Proposition, om StatsVerkets tillstånd
och behof, förekomne Allmänna frågor;
tillika med samma Utskotts den 10,
16, 18 och 27 sistlidne April under N:is
125, 126, 127, 128, 129, i3o, i3r, i32,
i33, 134» 135, i36, 137, i38, i3g, 140,
j41» i43> j44» *4$’ J46> r47> i48»
i4,9> i5o, x5i och i52 på bordet lagde
Utlåtanden, rörande Regleringen af utgif
5*
-
68
DeIi ii Maji.
terne under RiksStatens tio Hufvudtitlar
och af Allmänna IndragningsStatén; men på
begäran af Friherre af Nordin j Carl Johan j
och Herr von Schulzenheim} David, blefvo
sam teliga dessa Utlåtanden, enligt 49 §•
Riksdags-Ordningen, ytterligare lagde på
bordet.
Vid förnyad föredragning af RiddarliusUtskottets
den 34 sistlidne Mars aflåtne,
samt den 3 derpåföljde April på bordet
lagde, Memorial, innefattande anmälan
om Herr Ugglas, Carl Wilhelm, anhållan
att till trycket utbekomma åtskillige uti en
den 7 sisth Mars inför RiddarhusUtskottet
öppnad kista befintlige Handlingar; fann
Ridderskapet oell Adeln, som genom serskildt
beslut denna dag förordnat, att berörde
Handlingar borde inbindas och i RiddarhusArchivet
uppställas, Utskottets ifrågavarande
Memorial böra läggas till Handlingarna.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 18
sisth April under N:o 58 afgifne, och den
7 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt Motion om ändring
eller förklaring af 18 och 1 g §§. i Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1818, angående
Inteckning i fast egendom.
Friherre Boije, Ludvig: Jag anhåller
vördsamt, att detta Betänkande må hvila
Den i; Älaji,
69
till nästa plenum, och hoppas, att andre
Ledamöter deruti torde med mig sig förena.
Herrarne Tham, Wolrath, och Rothlieb,
Axel, förenade sig med Friherre Boije.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken .förklarade,
att, sedan flere Ledamöter hegart LagUtskottets
ifrågavarande Betänkande ytterligare
hvilande på bordet, kunde sådant
enligt 49 §• Riksdagsordningen icke för-*
Vägras,
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 2 dennes
under N:o 91 afgifne, samt den 7 derpåföljde
e. m. på bordet lagde. Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 34 förut meddeldte Betänkande,
rörande Motioner, dels att den ännu beridna
delen af Smålands HusarRegemente
måtte få afsitta, dels att GeueralMönstringar
måtte hållas endast hvart 3:dje år, utan
några andra Mönstringar deremellan, och
dels att både Ryttare och Soldater måtte
få beklädas med vadmal.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Thams , Wolrath, den
n dennes e. m. på bordet lagde Motion,
angående FörmyndareKa min ares organiserande.
7°
Den ii Maji.
Upplästes StatsUtskottets den 9 dennes
under N:o no afgifne Utlåtande, angående
aflöningen för BankoUtskoltets Secreterare
och Cantzli- samt Yaktbetjening.
Friherre Palmstjerna_, Carl Otto: Då
StatsUtskottets nu föredragne Utlåtande icke
blifvit afgifvidt till följd af remiss på någon
väckt motion, utan endast är ett förslag från
sjelfva Utskottet, att den redan förut af
Rikets Ständer fastställde regleringen för
betjeningens aflöning inom de öfrige Utskotten
äfven måtte appliceras på BancoUtskottets
betjening, hemställer jag, om
icke detta Utlåtande nu genast kan företagas
till afgörande, så vida det icke af
någon bland Ridderskapet och Adeln begäres
på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att han ansåg
nied Grundlagens föreskrift i 4f) §• Riksdagsordningen
öfverensstämmande, att hvart
och ett från Utskott inkommit Utlåtande,
som innefattade en fråga af allmän beskaffenhet,
borde, då det första gången föredrages,
läggas på bordet, på det Ståndets
Ledamöter må äga tillfälle att om innehållet
deraf taga kännedom, innan det till afgörande
företages; och torde Ridderskapet
och Adeln således finna, alt StatsUlskottets
ifrågavarande Utlåtande, sorn nu första
gången blifvit föredragit, bör läggas på
bordet.
Ropades Ja.
Den it Maji.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från BancoUtskottet:
Af den 9 dennes:
N:o 42. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 3i
om ytterligare åtgärder för Silfverköp, samt
fortfarande Silfverinvexling.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
Af den a dennes:
N:o 94. I anledning af väckte Motioner
om vederbörandes befrielse från hjelpedagsverks-
och stängselskyldighetens utgörande
till vissa Boställen.
N:o 95. I anledning af väckt fråga om
förändring i stadgandet, rörande Läste-afgift
för Fartyg, som förses med Turkiska
Pass m. m.
N:o 96. Angående yrkade förändringar
i stadgandet om utkröningars beviljande
å HäradsAllmänningar.
N:o 97. Rörande klagan deröfver, att
LifGrenadier Regementernas MusikCorpser
blifvit förlagde i Linköpings Stad, och skola
betunga dess Fattigvårds-anstalter.
N:o 98. I fråga om hemmansdelars utaf
olika Nummer sammanslående under en rök.
72
Den ii Maji,
N.'o 99. Med vördsam anmälan, rörande
Utskottets Utlåtande N:o 62, i anledning
af väckt fråga om BergsTingsRätternes
bibehållande i det skick, hvari de
nu befinnas; m. ra.
N:o 100. Rörande yrkad rättighet för
Extra Roterings-skyidige, att anställa legning
inom Beväringsåldern,
N:o 101, I anledning af väckte Motioner
om. förbud emot införsel af Danska
Hästar.
N:o 102. I anledning af väckt fråga
om skyldighet för Norrländska Allmogen
att vara försedd med bevis, att de varor,
som af bemälte Allmoge försäljas i Stockholm,
äro af egen gårdsafvel.
N:o io3. I anledning af åtskillige föreslagne
åtgärder till lindring i Rustningshesväret.
N:o 104. I anledning af återremiss å
Utskottets Betänkande N:o 65, rörande väckte
frågor om upphörande af Ekonomiska
Besigtningar hvart 3:dje år å SoldatTorp,
samt angående Soldatens skyldighet att sjelf
underhålla Torpet.
N:o io5. I anledning af väckt fråga
om rättigheten till dubbel tjenstårs beräkning
för Lärare vid en LancasterSchola i
Gefle, och för Lärare vid alla i Riket in
-
Den i4 Maji. 73
rättade LancasterScliolor, der minst 100
barn njuta undervisning,
kades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den i4 Maji 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet bos Höglofl,
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm d, n Maji 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 24 sistlidne Mars aflåtne,
samt den 3 derpåföljde April på bordet
Jagde, Memorial, innefattande anmälan
om Herr Ugglas, Carl Wilhelm, anhållan
att till trycket utbekomma åtskillige uti en
den 7 sisth Mars inför RiddarhusUtskottet
öppnad kista befintlige Handlingar; fann
Ridderskapet och Adeln, som genom ser
-
74
Den ii Maji.
skildt beslut af denne dag forordnat, att
berörde Handlingar borde inbindas oell i
Riddarhus-Archivet uppställas, Utskottets
ifrågavarande Memorial böra läggas till Idandlingarne.
Ut Supra.
Justerades 8 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den ii dennes i öfrigt fattade beslut.
Herr Heijkensköld^ Dettloff bade inlemnat
ett så lydande anförande:
I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer angående
någon jemkning i Grunderne för RecognitionsSkogarnes
Skattläggning, hvilken till
StatsUtskottet blifvit remitterad, anhåller
jag vördsamt, att få yttra mig.
Då jag jemnfört Kongl. Kungörelsen
af den 4 Februarii 1811 om RecognitionsSkogarnes
användande och villkoren för deras
Skattläggning, samt Kongl. Kungörelsen
af den 3i Mars 1824 i samma ämne, har
jag trott mig finna, att en rättelse blott i
sistnämde Förordning i föreskriften rörande
Hemmantalets förhöjning efter den tillökade
räntan, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit Rikets Ständer, icke till alla delar
skulle undanrödja de svårigheter, som
hittills mött vid nämde Skogars skattläggning.
Enligt Förordningen af år 1811 skulle
Den 11 Maji.
75
GrundRäntan å ett RecognitionsSkogshemman
bestämmas och utsättas efter Ortens
Skattläggningsmethod; enligt den senare
Förordningen åter af år 1824 får icke denna
method följas, utan skall hvad Kongl.
Maj:t och Kronan tillförene af Skogarne
åtnjutit, håde under namn af Skogsöhren
och Bevillning för Kohlningsfrihet, läggas
till grund, för den Ränta, som bör åsättas,
hvarigenom GrundRäntorne å desse nja
Skogshemman blifva mångfaldigt högre,
än om de skattlades efter Orternes method.
(Se Bil. N:o 1}. I förra händelsen kunde
det vara billigt, att de å en Recognitions-skog
uppkommande hemman genast
deltogo i alla de Skyldigheter och Besvär,
som Krono- och Skattehemman åtfölja, såsom
Piotering,, Skjuts, Väghållning m. m.;
i sednare händelsen åter, då Räntorne å
de nya hemmanen blifva så betydligt större
i jemförelse till GrundRäntan å andre
hemman i samma ort, torde rättvisan fordra,
att, åtminstone för någon tid, frihet
eller lindring i utgörande af nämde Besvär
dem förunnas, i synnerhet som någre sådane
Onera hittills icke ålegat desse Skogars
innehafvare. Jag skulle derföre anse
lämpeligt, att, sedan de å RecognitionsSkogarne
i Riket nu befindtlige odlade Lägenheter
blifvit till hemmantal skattlagde
med nödigt utrymme i Skogsmark, desse
nya hemman eller hemmansdelar derefter
genast deltogo i alla så kallade extra Onera
76
Den 14 Maji.
och Besvär utan undantag; hvaremot sådane
Hemman, som komma att bestå endast
af Skogsmark utan Åbo, fingo åtnjuta vissa
frihets-år, för att uppmuntra till odling
i en framtid. Vid Skogars skattläggning i
allmänhet, torde det vara nödigt att hafva
afseende å de olyckshändelser, som ofta å
dem inträffa. En härjande Skogseld kan
för ett halft århundrade och längre beröfva
ett Skogshemman dess afkastning och
värde, och skulle möjligen föranleda till
förlust för Kronan i anseende till Räntan,
om Besvären och Onera voro alltför högt
ålagde. — För öfrigt hafva de förändrade
Skattläggningsgrunder, som Kongl. Förordningen
af år 1824 påbjuder, gifvit anledning
till en så olika tolkning, och deraf
följande uppehåll och hinder i RecognitionsSkogsmålens
sluleliga afgörande, att tyde2ige
och bestämde föreskrifter synas mig
vara högst nödvändige, för att bringa dessa
frågor till ett snart slut,
För att fullständigt utveckla mine åsigter
i förevarande ämne bar jag uppgjort
ett förslag till Föreskrifter rörande RecognitionsSkagarnes
skattläggning i Riket, hvilket
härhos bifogas, under vördsam anhållan
att detsamma, jemte hvad jag nu haft
äran anföra, mätte till StatsUtskottet blifva
remitteradt,
Den 14 Maji.
77
Förslag till föreskrifter rörande RecognitionsSkogarnes
Skattläggning.
Föreskriften i Förordningen af den 3i
Mars 1824 angående villkoren för RecoguitionsSkogarnes
inlösen och Skattläggning, i
hvad som rörer hemmantalets förhöjning
efter den tillökade räntan, torde komma
att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t i
nåder föreslagit, helt och hållit förfallaj
och ehuru någre få Bruksegare redan på
sin begäran fått sine RecognitionsSkogar
skaltlagde, likväl och till vinnande af enhet
i Beskattningen, torde sådane redan
skattlagde Recognilions-Skogshemman till
hemmantal böra jemkas och nedsättas i
enlighet med de grunder, som nu föreslås
att blifva antagne för desse Skogars Skattläggning.
1:0. På grund af hvad Förordningen af
den 4 Februarii 181 t stadgar, skall af
Skogsmark 1,200 Tunnland fullgod mark
anses svara emot ett helt hemman, och i
förhållande till markens bättre eller sämre
beskaffenhet, får gradering af Skogen ske
ifrån 1,200 Tunnland till och med 3ooo
Tunnland, hvarutöfver ett helt hemmans
utrymme ej får utsträckas.
2:0. Sedan först alla frågor om Brukens
rättighet, att få köpa deras Skogar till
Skatte blifvit afgjorde, samt Stubbe- och
Röjselrättsegare och Brukens Kohlare
-
78
Den ii Maji.
Torp fått sine behof af Skog till bränsle,
byggnadstimmer och stängsel afsatte
och afskiljde, företages skattläggningen
sålunda:
a) Alla på Recognitionsskogen belägne
Bruket tillhörige och med Åbo
försedde lägenheter skattläggas, hvar
för sig, efter hvarje orts skattläggningsmethod.
Till de lägenheter,
som ej uppgå till £ hemman, anslås
af Skogen så mångå Tunneland
efter den i i Mom. nämnde beräkning,
att de uppgå till fullt £, och
likaledes till de, som uppgå till f
hemman och deröfver, men ej till
£ hemman, så många Tunnland, att
de uppgå till fullt £ hemman. De
lägenheter, som uppgå till fullt £
hemman och deröfver, men ej hinna
till ett helt, tilldelas på enahanda
grund så mycken Skog, att de
blifva helt hemman.
F) Hvad som kan återstå af hela Skogsmarken,
sedan ofvannämnde fyllnad
till de odlade lägenheterne blifvit
afräknad, indelas till hela hemman,
enligt förutnämde beräkning, så långt
den räcker.
c) På Skogen varande Stubbe- och
RöjselRätts-Torp, som ej tillböra
Bruket, skattläggas särskildt lill det
hemmantal, hvartill de kunna upp
-
Den ii Maji.
79
gå utan vidare skogsanslag, än hvad
vid föregående undersökningar blifvit
afsatt och bestämdt.
d) Skattläggningslnstrumenterne insändas
sluteligen till Kongl. KammarCollegium,
som dervid lagger den
hand här nedanföre bestämmes.
3:o. Den GrundRänta, som af Skattlagd
RecognitionsSkog bör utgå, skall svara
emot det belopp, hvartill, efter ett medium
af io år, den afgift uppgått, som
Kongl. Maj:t och Kronan njutit af Recognitionsskogen
uti ordinarie Skogsöhren
och Bevillning för Kohlningsfrihet
sammanräknadt.
4:o. Sedan Skattläggningarne blifvit af KammarCöllegium
granskade och gillade, kommer
det vid Skattläggningen i orten åsatte
hemmantal att oförändradt fastställas;
hvarefter KammarCollegium äger att upphöja
de åsatte räntorne, så att desamma,
efter ett medium af io års Markegångsvärde
å Räntepersedlarne samt Kronotionden,
jemt uppgå för alla hemmanen
sammanlagdt till det belopp, som af dem,
enligt 3:dje punkten, bör utgå, hvilken
summa sedermera fördelas på hvarje hemman
och hemmansdel efter dess storlek;
och får Skatteköp derefter ske, i enlighet
med hvad derom i allmänhet stadgadt
är.
8o
Den i4 Maji»
5:o» Alla de sålunda å RecognitionsSkog
skattlagde odlade lägenheter, hvarå Åbo
finnes, skola deltaga i de skyldigheter
och besvär, som Krono- och Skattehemman
åtfölja; hvaremot de hemman, som
i följd af Skattläggningen endast bestå af
Skogsmark utan Åbo, och af hvilka Skogens
afkastning är det enda, som skall
kunna ansvara för hemmanets grundränta,
varda på femtio års tid befriade ifrån
deltagande i ofvannämde onera af hvad
namn och beskaffenhet de vara må. Efter
denna tids förlopp skola undersökningar
å alla sådane hemman hållas, så
att, om under tiden odlingar och Åbo
på sådane hemman tillkommit, de då
höra ingå uti och utgöra de onera, hvarföre
de såsom ödeshemman varit befriade.
B i l. N:o 1.
Norra Bredsjö Hyttas RecognitionsSkog i
Örebro Län.
Deraf utgöres i Skogsören 5 R:dr a4 sk.,
samt Bevillning för Kohlningsfrihet 27 R:dr
36 sk. •— Summa 32 R:dr 4<> sk. årligen.
Denna Skog skattlades i orten, och
arealen, beräknad efter 1811 års Förordning,
uppgick till T\ mantal, hvarå efter
ortens method årliga Jordeboksräntan blef
1 Sffi 32 Lffi 8 f ® Tackjern, samt 32 sk.
8 rst. i penningar; hvilket efter 10 års medium
utgör i penningar 11 R:dr 44
På
Den i/f Maji,
81
På grund af 1824 års Förordning resolverade
KammarCollegium häröfver: att
Grundräntan å Skogen skulle blifva 82 R:dr
4o sk., hvilket efter förvandling utgör 5
Sffi 1 Lffi ® Tackjern samt 1 R:dr 43
sk. i penningar, och som emot denna ränta
svarar efter ortens method i-| mantal,
så skall hemmantalet å Skogen förhöjas ifrån
yj till 1 mantal eller nära tredubbelt.
Uppå Hans Excellence Herr Grefven
och Lan dtMar skalken derom gjorde proposition,
beslöts, att detta Anförande, såsom
ägande sammanhang med Kongl. Maj:ts den
22 sistlidne November e. m. till StatsUtskottet
remitterade Nådiga Proposition, angående
någon jemnkning i grunderne för
RecognilionsSkogarnes skattläggning, äfven
skulle till bemälte Utskott remitteras.
Friherre Anckar siv är d , Carl Henrik,
bade inlemnat ett Anförande, som upplästes,
så lydande:
Icke närvarande, då Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets Betänkande N:o 86,
angående väckte motioner om LancasterScholors
inrättande föredrogs och gillades
af Ridderskapet och Adeln, anhåller jag,
att emot beslutet få reservera mig, på det
man icke måtte tro mig dela de i min tanka
falska premisser, hvarigenom Utskot
24
H. 6
8i
Den i4 Maji.
tet kommit till de slutsatser, att lagstiftande
rnagtens rätt är inskränkt till ett blott
förordnande om församlingarnes pligt, att
bibringa barnen nödig Christendomskunskap,
och till sättet för dess meddelande.
Kan Staten ålägga inhämtande af nödig
Christendomskunskap, så ej allenast
kan, utan äfven bör Staten ålägga den bildning,
som är oumgängelig för vinnande af
några verkliga och sanna religionsbegrepp,
hvilka utan annan förståndsodling lära blifva
föga verksamme, såsom ett gemensamt
rättesnöre för den enskilde i dess handlingar,
och för Staten i dess offentliga,
verksamhet.
Jag erkänner gerna, att den upplysning
Utskottet i sina premisser antager, såsom
ovilkorlig, för mitt begrepp om det
constitutionella samhällsskickets behof af
en högre bildningsgrad är alltför inskränkt;
och då Utskottet delar den allmänna önskan,
att näringsidkande classerne måtte
bibringas de för dem nyttige och nödige
medborgerliga kunskaper, kan jag icke återhålla
min förundran, att Utskottet vid detta
tillfälle afstyrkt en underdånig önskan, till
vinnande af kraftigare åtgärders vidtagande
för folkbildningens befrämjande, än som
hitintills skedt.
Det blifver alltid för mig en obehaglig
känsla, att Danmark för folkbildningen
Den 14 Maji.
83
skall göra så mycket, under det att, det
så tillsägandes constitutionella, Sverige i
detta afseende synes vinlägga sig om intet;
och det är med ett verkligt bekymmer
jag ser lagstiftande magtens oåterhulleliga
beredvillighet, att bevilja ökade anslag,
utan att i någon mån vara betänkt,
att genom folkbildningens alfvarligare befrämjande,
skapa de enda tillförlitelige utvägarne
för någon framtida förkofran.
Härmed förenade sig Herr Anckarswärdj
August.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 9 dennes under N:o no afgifne,
samt den n derpå följde på bordet
lagde, Utlåtande, angående aflöningen för
BancoUtskottets Sekreterare och Cantzlisamt
Yaktbetjening.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
den 2 dennes afgifne, samt den 11 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 94* I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under ]N:o 25 förut
meddelte Betänkande, i frågan om Vederbörandes
befrielse från hjelpedagsverks- och
stängselskyldighetens utgörande till vissa Boställen.
6*
84
Den i4 Maji.
N:o c>5. I anledning af väckt fråga om
förändring i stadgandet rörande Läste-afgift
för fartyg, som förses med Turkiska
Pass m. m.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 3
dennes under N:o 97 afgifne, samt den ii
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o i3 förut rneddeldte Betänkande,
i anledning af väckt motion om olägenheterne
för Linköpings Stad deraf, att LifGrenadierRegementernes
MusikCorpser blifvit
förlagde i Linköpings Stad, och derigenom
skola betunga dess fattigvårdsanstalten
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit d. 21
sistlidne Januari af Piidderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Då nu å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 2 dennes
under N:o gg aflåtne, samt den 11 derpåföljde
på bordet lagde Memorial, med
anmälan, rörande Utskottets under. N;o 62
förut rneddeldte Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om BergstingsRätternes bibehållande
i det skick, hvari de nu befinnas
m. m.; fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Utlåtande redan blifvit
Den »4 Maji.
85
den 5 sistlidne Mars, e. m. af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Memorial borde läggas till Ilandlingarne.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 8
sistlidne April under N:o ioi afgifne, och
den 4 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Rikets Ständers Revisorers
år 1827 gjorde anmälan, angående
försäljningen af fem stycken Kronan
tillhörige KrigsSkepp, och redogörelsen för
derföre influtne medel.
Herr Anckarsvärd, Augustq uppläste
följande:
Utaf Styrelsens handlingar under mellantiden
från 1823 års till innevarande
Riksdag, lärer väl ingen till så hög grad
gjort sig förtjent af den allmänna uppmärksamheten,
som den beryktade Handeln med
Skepp utur Örlogsflottan i Carlskrona; det
allmänna eger således äfven full rättighet
fordra utaf Representationen, såsom den
enda utväg för dess rätts bevakande i detta
fall, att den söker upplyfta den hemlighetsfulla
slöja, hvarmed man sökt undandölja
de olyckeliga följderna af denna illa
beräknade affaire, och är det, manad af
denna pligtkänsla under utöfningen af mitt
Riksdagsmannakall, jag utbeder mig få göra
några anmärkningar vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande.
8G
Den 14 Maji.
Den Historiska uppställning Utskottet
lämnar öfver liela tillgången med Skeppshandeln,
sprider visserligen mycket ljus
öfver saken, men har, efter mitt sätt att
se och bedömma, ej ledt Utskottet till sådana
resultater, som jag åtminstone anser
liordt följa derpå; det visar sig först och
främst ganska besynnerligt, att Handelshuset
Michaelson & Benedicks, uti deras första
ansökan af den 21 Febr. 1825 att få
handla Skepp utur Flottan, då redar; uppgifver
namnen på Linieskeppen Manligheten
och Tapperheten, jemte anhållan, att
med GeneralAmiralen få uppgöra denna
handel; att således aftal redan var föregånget
emellan Michaelson & Benedicks och
GeneralAmiralen synes klart, och ännu vissare
derigenom, att besigtningsinslrumentet
öfver dessa fartyg redan omnämnes på
vederbörlig befallning upprättadt, dateradt
den i5 Febr. eller 6 dagar, innan första
anmälan om handeln gjordes utaf Michaelson
& Benedicks; GeneralAmiralen tillhör
det således, att i denna affair synas både
såsom upphof och förnämsta driffjäder, hvarföre
det så mycket mer påkallas, att uppmärksamt
följa denna höga Embetmans åtgärder
i dess dubbla befattning som Chef
för Flottan och Konungens Rådgifvare. Uti
den sednare egenskapen delar visserligen
GeneralAmiralen med Konungens öfriga
Rådgifvare det måhända rättvisa klander,
att hafva tiljstyrkt försäljning af fartyg ut
-
Den 14 Maji.
87
ur Flottan till omkring millions värde,
då 77 §. Regeringsformen tydeligen antyder
Lagsliftarenas förbehåll, alt ej försäljningar
af Statens egendom mot eller utan
Rikets Ständers medgifvande må ega rum,
då det obetydeligaste Laxfiske eller Kronoäng
m. m. i denna §. i sådan mening omnärnnes;
men i den andra egenskapen eller
såsom Flottans Chef står Herr GeneralAmiralen
ensam, och då det visar sig tydeligt,
att Kongl. Maj:ts nådiga afsigt med
denna handel varit, att från Flottan med
fördel skilja Krigsskepp, hvilka voro öfver
a5 år gamla, för att derigenom bekomma
medel till nyas byggande, så är det äfven
klart, att Kongl. Maj:ts nådiga afsigt blifvit
utaf GeneralAmiralen förbisedd vid verkställigheten
af handeln; ty hvad först beträffar
Skeppet Tapperheten, så utvisar värderingsinstrumentet,
att det 1819 blitvit
uttagit utur Dockan efter nästan total förbyggnad,
hvadan det väl ej efter endast 6
års förlopp kunde anses vara öfver 25 år
gammalt; med Fregatten af Chapman är
ungefär enhanda förhållande endast med
den skillnad, att detta fartyg blifvit 1824
eller endast ett år före försäljningen genom
betydeliga reparationer satt i godt stånd;
men ännu mera i ögonen fallande är förhållandet
med Skeppet Försigtigheten, som
dock nu offenteligen erkännes hafva varit,
hvad i viskningsväg länge berättats, Skeppet
Gustaf den store, öfver hvilket värde
-
88
Den 14 Maji.
ringsinstrumentet af Öfverste Borneman innehåller,
att detta vackra och goda Skepp
icke annorlunda kunde till sitt värde anses,
än som ett alldeles nytt Skepp af samma
certe och dimensioner. Kongl. Maj:ls
välvilliga afsigter hafva således i den väsendteligaste
delen och uppgifna ändamålet
med handeln blifvit utaf verkställaren
uraktlåtne lill den grad, att lankan på Flottans
förbättrande och förkofran synes alldeles
fädt gifva vika för penningevinsteu,
och när dertill kommer den utaf Utskottet
mycket rigtigt anmärkta skillnaden uti det
pris, som Contractet innehåller, och hvad
som verket igen till StatsCassan i och för
handeln influtit, bestigande sig för Skeppet
Tapperheten till 9000 R:dr Hamb. B:co
och för Fregatten af Chapman till 1000
pund Sterling, så synes åtminstone mig,
att påföljden bordt blifva, ifrån StatsUtskottets
sida, yrkandet af Generalamiralens
ställande under lagligt tilltal och ansvar,
i händelse af oförmåga att nöjaktigt förklara
förhållandet, istället för den af Utskottet
föreslagne underdåniga anhållan, att
Kongl. Maj:t måtte besluta de åtgärder, genom
hvilka bristande köpeskillingen af vederbörande
måtte utbekommas, hvilket förefaller
mig såsom ett kringgående och onödigt
bemantlande af hvad man i det hela
velat säga och angifva; då det ej gerna
med vederbörande kan menas någon annan
än GeneralAmiralen, som ensamt haft
Den 14 Maji.
89
sig handeln anförtrodd, och således här
afven måste ansvara uti sin 3:dje egenskap
i denna affaire eller såsom ensam varande
Commissionaire, och uti hvilken befattning
Herr GeneralAmiralen begått det högst
märkvärdiga och i så beskaffade affairer,
som jag tror, exempellösa fel, att de båda
contracterna för säljare och köpare ej
varit lika lydande, hvarigenom äfven tillskyndats
Staten en förlust uti ersättningsväg
till köparen vid återgången af den sednare
handeln, då, enligt det contract köparen
erhållit, i händelse af handelns återgång,
det förbehölls köparen, att genast till
fullo få sig godtgjorde sådana bevisligen
gjorde utgifter, som af contractet varit en
följd, men deremot säljarens contract innehöll,
att ersättningen i händelse af återgång
skulle gifvas för alla i och för fartygens
utrustande bevisligen gjorda utgifter,
och om således ersättningen efter ordalydelsen
i säljarnes contract fått bestämmas,
hade köparens anspråk på ersättning
i och för fartygens utrustning af icke mindre
än 494>88r R:dr B:co säkerligen ej på
långt när kunnat stiga så högt, enär dessa
försålda fartyg enligt 2 momentet af contractet
borde aflämnas med fulla inventarier
som för hvarje uppbörd stadgas, med
3:ne månaders utredning af alla slag, upptacklade,
målade och enligt Reglementet
klargjorde, och då derjemte 3:dje momentet
af contractet innehåller, att alla effec
-
9°
Den 14 Maji.
ter sora sålunda lämnades, skulle vara i godt
och brukbart stånd, så blifver det i alla
fall oförldarbart åtminstone för den, som ej
sett special-räkenskaperna häröfver, huru
det varit möjeligt, att ersättningskostnaden
kunnat uppstiga så högt, om vilkoren uti
2 och 3 momenterna af contractet blifvit
tillfullo uppfyllde, och då StatsUtskottet
till alla delar antydt de förhållanden jag
nu haft äran upptaga, kan jag ej förklara,
att Utskottet ej med detsamma hos Konungen
anmält GeneralAmiralen till ställande
under lagligt tilltal; lika oförklarligt förefaller
det mig, att Utskottet under sådana
omständigheter, och efter att hos Kgl. Majrt
reclamera ersättning af gooo R:dr Hamb.
B:co och iooo pund Sterling, såsom för litet
influtit på den första handeln, enligt
contractets innehåll, tillstyrker Rikets Ständer
att helt enkelt afskrifva hela den summa,
som i och för ersättningens bestridande
lyftats på lilla creditifvet, till och med
utan allt förbehåll af något afdrag å de
summor, som nu reclameras. Det skulle synas,
som om förlusterna redan vore stora
nog utan att ytterligare bortskänka något,
ty om calculen rigtigt uppgjordes, så torde
först och främst få antagas, att den verkställda
och den återgångna handeln ej borde
sammanblandas, och att Flottan endast
godtgöres för Skeppet Tapperheten och Fregatten
af Chapman med 472>4^7 R-dr B.'co,
eller att deras värderingspris synes vara all
-
Den 14 Maji.
deles grundfalskt, ty då den med handeln
åsedda fördelen för Flottan var, att på sådant
sätt kunna genom försäljning af de
gamla Skeppen förse Flottan med alldeles
nya och bättre construerade fartyg, hvartill
enligt kostnadsförslaget skulle erfordras
610,000 R:dr B:co för 2rne sådana, sorn
de försålde, hvadan äfven, om detta förslag
vore fullkomligt ti 11 förliteligt uppgjordt,
ej mera återslode än 67000 Rrdr B:co, som
ren penningevinst på den första handeln,
men då nu dessutom för de influtne penningarna
inga nya Skepp äro byggda, synes
hela denna handelsaffair till sina resnltater
bestå uti, att Flottan mistade atne
tjenstbara fartyg, och att Staten derjemte
fått vidkännas den säkerligen ganska betydeliga
ehuru alldeles icke synbara kostnad
af ett LinieSkepps och arne Fregatters
upptacklande, nymålande och fullkomliga
utrustande som till en längre expedition,
och skulle nu enligt StatsUlskottets
förslag sluteligen en ytterligare förlust
uppstå genom afskrifning af 21 1,5 15 Rrdr
Brco; men torde det under sådana förhållanden
vara mera förenligt med rättvisa
mot den skattdragande allmänheten, att de
omnämde 2ii,5i5 Rrdr Brco afkorlades på
de blifvande anslagen till iorde HulvudTittelen,
än att de skola afskrifvas och derigenom
blifva i sjelfva verket en sjelftagen
tillökning på iorde HufvudTittelen, hvilket
öo §. Riksdagsordningen uti lyd eliga
92
Den «4 Ma ji.
ordalag förebygger, och är det af alla desea
anledningar jag anhåller om ålerremiss
af StatsUtskottets Utlåtande.
Grefve Horn, Claes Fredrik j anförde
skriftligen:
Mot ifrågavarande StatsUtskottets Utlåtande
N:o ioi, anmärkes: att detsamma
på ett högst otillfredsställande sätt behandlar
sitt ämne, och lemnar den invecklade
frågan om skeppshandeln tämmeligen outredd.
Utskottet antar för godt det förhållande,
som visat sig uti StatsContorets, till
Utskottet afgifne, redogörelse för denna
bandel, ehuru samma redogörelse ingalunda
öfverensstämmer, hvarken med den till
1827 års StatsRevision öfverlemnade, i Kgl.
RänteKammaren upprättade, Räkning öfver
de summor i Svenskt B:co, som influtit för
de försållde Skeppen, eller med de värderingsinstrument
öfver dessa Fartyg, som
finnas åberopade i Utskottets Utlåtande pag.
57— 61. Enligt dessa värderingar upptagas
Skeppet Tapperheten och Fregatten af
Chapman med fulla utredningar, inbegripne
de Inventariepersedlar, som fordras för
en expedition utöfver Nordsjön, till R:dr
B:co 488,664: 1, 2; då deremot StatsContorets
redogörelse, åberopad pag. 92, upptager
värdet till 472,487: 24 eller 16,226:
25, 2 mindre.
Enligt Kgl. RänteKammarns räkning bade
influtit för de försållde Fartygen 258,987:
Den i4 Maji.
93
24 R:dr Hamb. Brco efter cours utgörande
i Sv. B:co 664»53i: 12, hvaremot StatsContorets
redogörelse uppgifver denna summa
till 677,111: 3, 3, en skillnad uppkommen
genom vinst på vexelförsäljning, sona
väl icke bordt kunna äga rum, sedan medlen
blifvit insatte och redoviste i Räntekammaren.
Jämför man dennes uppgift af
Köpeskillingen 664,531: 12, med det af Vederbörande
Fartygen åsatte värde 488,664:
1:2, uppkommer ett öfverskott af 175,867:
10, 10. Antar man åter StalsContorets beräkning
af Köpesumman till 677,111: 3, 3,
blir öfverskottet 188,447: 2, 1. Hvaremot
Utskottet uppgifver vinsten utöfver värdet
till 204,673: 27, 3. Dessa olika förhållanden
borde väl upplysas och förklaras, dock
äro de af en underordnad vigt, enär det
väsendtliga misstaget i Utskottets behandling
af ämnet ligger uti sammanblandningen
af 2:ne serskildta frågor. Den ena omfattar
redovisning för ett afslutadt Köp om
skeppet Tapperheten och Fregatten af Chapman,
beräknadt på en vinst för Statsverket,
likväl i ändamål att derföre bygga nya
skepp. Den andra frågan är, att utreda
den förlust Staten lidit på återgången af
den berygtade och Kronans värdighet förnärmande
skeppshandeln, hvilken handel
icke äger någon gemenskap med den förra,
och ännu mindre kunde vinsten på denna
bandel vara ämnad att betäcka förlusten
af en senare, hvilken enligt SjöFörvaltnin
-
94
Den 14 Maji.
gens förklaring pag. 65 i Utlåtandet äfven
uppgjordes i beräkning på vinst för Staten.
Dessa 2:n'e särskildta redogörelser böra, hvar
för sig, af Utskottet granskas, och åtskiljde
underställas Rikets Ständers pröfning, emedan
det för mitt begrepp visar sig tydligt,
att en redovisning för en skedd försäljning
af våra Krigsskepp, gifvande en vinst åt
StatsYerket, nödvändigt måste uppställas
enligt verkliga förhållandet, så i anseende
till plan, som utförande, och icke tjena
som täckmantel för en åtgärd i Statsförvaltningen,
hvarvid en stor ansvarighet bör
fästas, såväl för den financiella förlust den
medfört, sorn ock för det politiska felsteg,
hvarigenom Kronans anseende lidit, och
för den Grundlags öfverträdelse, som deraf
blifvit en följd. Jag yrkar, att StatsUlskottet,
med stöd af 29 §. i Riksdagsordningen,
måtte göra StatsVerkets och Nationens
rätt gällande på ett sätt, som det förras
behof och den sednares värdighet kräfver,
och till laga ansvarighet befordra den eller
dem, som haft del i det svekfulla uppgörandet
af 2:ne olika Contracter om en och
samma affaire, tydligt ämnade att paralysera
hvarandra, hvilket förhållande icke
kunnat inträffa, om vederbörande Embetsverk,
enligt gällande författningar, handlagt
denna angelägenhet. Utskottet har deremot
tillstyrkt Ständerna, att afskrifva en
del af förlusten och bortblanda den andra.
E11 afskrifning af denna Slatsförlust,
Den t4 Maji.
med förklarande att utredningen af målet
vore nöjaktig, skulle äfven innebära en
decharge, som gjorde liela den behöriga
handläggning öfverflödig, hvilken StatsUtskottet
redan öfverlemnat åt ConstitutionsUtskottet.
De summor, som enligt min öfvertygelse
böra StätsYerket godtgöras, bestå af
följande poster: Hela förlusten genom de
3:ne Fartygens återgång . . 4*6,35^: 21. 9.
Återstående Köpeskilling för
Tapperheten gooo fi:dr
Hamb. B:co enligt cours 24,000.
D:o för Fregatten af Chapman
£ Sterling 1000 . . . 11,583: 16. 3.
S:a 45i,93o: 38.—
Utskottet torde äfven böra anmärka
det missförhållande, att, ehuru Kongl. Maj:t
med försäljningen af endast gamla Krigsskepp
afsett möjligheten att med vinsten, utöfver
verkliga värdet af sådana äldre skepp,
kunna nybygga ett motsvarande antal; hafva
likväl Fartyg, tagne ur Dockorna åren
1819 och 1824 efter nära total förbyggnad,
blifvit försålda; Skeppet, Gustaf den store,
kalladt det vackra och goda, skulle i värde
kunnat anses alldeles lika med ett nytt.
Det bör icke eller undfalla Utskottets uppmärksamhet,
att då öfverskottet i försäljningssumman
emot värdet af ett äldre Skepp
och en Fregatt upptages till 204,673: 27, 3,
96
Den i4 Maji.
skulle efter samma beräkning öfverskottet
vid försäljningen af ett nytt Skepp och 2:ne
Fregatter endast hafva utgjort 109,967: 34»
3; ett missförhållande, som alltför starkt
faller i ögonen, för att kunna blifva obe-'
märkt. Resultatet af denna sednare handel
hade således blifvit flere 100 procents förlust,
i jemförelse med den föregående, och
synes en så uppenbar misshushållning, äfven
om ingen återgång af handeln ägt rum,
föranleda till helt andra åtgärder från Rikets
Ständers sida, än en afskrifning af förluster,
der en behållning för StatsYerket,
till Flottans behof, af minst 5oo,ooo R:dr
bordt förefinnas. Men innan en sådan beräkning
på vinst godkännes såsom förenlig
med Statens verkliga fördelar, måste den
frågan afgöras, huruvida Konungens begränsade
magt sträcker sig ända derhän,
att, utan den andra Statsmagtens begifvande,
kunna afhända Riket dess försvarsmemedel,
vare sig till sjös eller lands.
Jag anhåller om återreraiss af Utskottets
Utlåtande, och att dessa jemte öfrige
anmärkningar måtte af Utskottet upptagas
till den grundlagsenliga påföljd, som kränkningen
af Nationens rättigheter och Kronans
värdighet påkallar.
Herr Hjerta, Gustaf, hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
Jag
Den 14 Maji»
97
Jag anhåller om återremiss af StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande. Utskottet
har visserligen visat en stor talent i det
beskrifvande maneret, men, som mig synes,
icke följt någon plan, eller kommit till det
resultat, man med de billigaste anspråk,
haft skäl att vänta. Att utreda förhållanderne,
granska redovisningen, föreslå åtgärder
och vilkor till betryggande af StatsVerkets
framlida säkerhet och bästa, äro
de pligter, som Grundlagen ålägger Rikets
Ständers Statsutskott, och det är på denna
grund jag begär en fullkomlig omarbetning
af Betänkandet.
Måtte Höglofl. Utskottet icke förvånas,
om jag uppriktigt skulle våga säga, att Fäderneslandet
fordrar af Utskottet en alfvarligare
handläggning af detta mål; att
samtiden betänksam följer Rikets Ständers
åtgärder i detta för Rikets värdighet, för
Styrelsens förtroende, för Embetsverkens
aktning vigtiga ärende; och att framtiden
säkert skall fästa begreppet om svikna eller
uppfyllda Representant-pligter vid hvarje
handling i denna lika obehagliga, som
maktpåliggande, angelägenhet.
Detta är det första exempel i sin art
inom Fäderneslandet. Såsom sådant får
det en ökad vigt för ett folk, sorn älskar,
att ej misstänka sin Styrelse, att ej tro den
24 H. 7
98
Den i4 Maji.
med berådt mod vålla allmänna förluster,
ådraga ökade Skattebördor och gynna enskilta
interessen framför fosterlandets större
och heligare. Men om en stor del af
denna Regeringshandling tillhör ConstilutionsUtskottet,
synes mig likväl att Höglofl.
StatsUtskottet icke bordt förbise, att den
öfriga delen uteslutande tillhörde detsamma,
Utskottet tyckes hafva förbisett, att
det är, ej Grefve Cederström såsom Rådgifvare,
hvilken varit Kronans Ombud, utan
Btt det är GeneralAmiralen Grefve Cederström;
och att sålunda det ansvar, som tillhör
Rådgifvare-åtgärderne, hvilka tillhöra
ConstitutionsUtskottet j bör delas af de Ledamöter
i StatsRådet, som möjligtvis tillstyrkt
felaktiga eller skadliga åtgärder; men
att frågan om straff eller ersättning för alla
de oordningar, lidanden och förluster, som
blifvit Staten ådragne, genom dels Commissionären
för Kgl. Maj:t och Kronan, dels
GeneralAmiralen, såsom Befälhafvare öfver
Flottan, och hvilken vid detta tillfälle varit
samma person, hvarken kan eller bör
af RiksStånden upptagas till annan behandling,
än enligt 3o §. Riksdagsordningen,
samt serskildt af Rikets Ständers JuslitiasOmhudsman,
enligt 6 §. af Dess Instruction.
All annan behandling, än alt enligt
3o §. Riksdagsordningen till Domstolarne
öfverlemna, att dömma i saken, är opassande
för Representationen, onyttig för
Den t 4 Maji.
9-9
Iand och folk. Den skulle kunna leda till den
olyckliga följd, att Styrelsen i framtiden
måhända ansåg sig äga rätt, att godtyckligt
och egenmäktigt behandla Rikets gods,
tillhörigheter och Skattemedel, i förlitande
på de RiksdagsMajoriteter hon möjligtvis,
under ett planmässigt utfördt corruptionssystem,
kunde lyckas att tillvinna sig;
kanske till största delen medelst sjelfva de
Skattemedel, man obarmhertigt utpressade
af folket. — Ali annan behandling, än att
enligt 3o §. Riksdagsordningen till Domstolarne
öfverlemna, att dömma i saken,
vore orättvis emot den nämnde personen,
och alla de Embetsverk eller Embetsman,
som med saken haft att bestyra. Den skulle
beröfva deni tillfälle, att offentligen ådagalägga
deras oskuld, samt återförskaffa sig
en aktning, som de i annat fall måste utsättas
för, alt sakna, i samma mohn de
till mer eller mindre del medverkat i saken.
Denna åtgärd synes mig så mycket
nödigare, som Kongl. Maj:t icke sjelf föreslagit
någon afskrifning; icke till Rikets
Ständer öfverlemnat någon offentlig Proposition
derom; icke underrättat Rikets Ständer
om händelsens orsaker, eller knappast
nämnt det ringaste ord derom. Rikets Ständer
behöfva och böra således icke anse saken
såsom annat än tjenstefel och origtig
uppbördsförvältning, hvilken af dem blifvit
upptäckt.
IOÖ
Den i4 Maji.
Jag yrkar alltså, att Utskottet måtte,
enligt 3o §. Riksdagsordningen, föreslå Rikets
Ständer, att hos Kongl. Mai.t anmäla
de anledningarj som förekommit j, att emot
”Vederbörande Tjenstemän” i laglig ordning
ansvar yrka; och jag inskränker alltså
mine bemödanden, till att blott söka
för Utskottet ådagalägga, huru Utskottet
i min tanka bör utreda förbållandet och
granska redovisningen, för att kunna inför
Rikets Ständer framställa, mot hvem eller
hvilka laga ansvar bör yrkas.
Detta anser jag icke skulle blifva svårt,
om Utskottet väljer det gamla, länge med
fördel brukade, sättet, att författa UtskottsDetänkanden,
jag vill söka närmare angifva det. Örn
Utskottet till exempel skulle behaga dela
arne alldeles olika föremål för Rikets Ständers
öfverläggningar i arne serskildta Betänkanden,
nemligen den lyckade första i
ett, och den sista förolyckade Skeppshandeln
i ett annat, skulle deraf blifva en
följd, att Rikets Ständer ganska lätt kommo
till beslut angående den förra.
Vid den bär Utskottet allenast: 1:0
Att utreda på hvad grund Skepp och Effecter
ur Flottan kunnat säljas, utan Rikets
Ständers förutgående beslut; samt att
föreslå de åtgärder, som af Rikets Ständer
böra vidtagas, för att trygga Riket, att ej
Den 14 Maji. 101
lemnäs försvarslöst, i följd af handelsspeculationer
med Statens försvarsmedel.
Denna punkt åter indelas lätteligen:
a) i gillande af den i Kongl. Skrifvelsen
yttrade grundsatts, att 25-åriga Skepp
(då de ej äro nyss ombyggda) böra
säljas; för att derigenom erhålla medel
till andra Statsbehof, eller till nybyggnad,
så länge man vill dermed
fortfara;
i bestämmande af det vilkor, att endast
sådane Utrednings- och Inventarie-persedlar
må försäljas, som tillhöra
de gamle fartygen, så att ej de öfriga
Skeppen blifva obrukbara, genom
bristande Equipage; en omständighet,
så mycket vigtigare, som eljest en sig
hemligt till krig rustande Granne, genom
en afhandling emellan någon GeneralAmiral
och ett Handelshus, att
få köpa 2 å 3 gamla Skepp, och utur
Flottans förråder uttaga obestämda
qvantiteter tågvirke m. ni., möjligtvis
skulle kunna sätta hela vår Flotta för
flere månader utur segelbart skick;
c) i tillkännagifvandet, att försäljning af
så väl Skepp, som Effecter bör ske
på allmän Auction till den mestbjudande;
en omständighet, hvars vigt
alldeles ej tillintetgöres af den framdragna
svårigheten, att få sälja några
J02
Den 14 Maji.
gamla ytterst eländiga lastdragare, emedan
man med temlig visshet hört omtalas,
att just för de nu ifrågavarande
fartyg, troligen vida mera kunnat
erhållas, om ej handeln så plötsligt
blifyit afgjord;
d) i begäran, att all handel med Kronans
tillhörigheter måtte städse ske,
genom de förvaltande Verken; en vigtig
omständighet, om controller skola
finnas och egennytta afvisas.
2:0. Att utreda förhållandet med de förelagne
försäljningsprisen, samt de så kallade
Kronoprisen å ejfecterne; så att Rikets
Ständer måtte veta, om de förra
upptagas efter i andra länder gångbara
priser, eller efter supponerade värden;
och om de sednare grunda sig på en
noggrann beräkning af alla de kostnader,
som åtföljt Kronans arbeten.
Denna punkt indelas lätteligen:
aj) i granskning och anmälan huruvida
ConstructionsStatens och VavfsStatens
löning, Båtsmanshållet, Allmänna bvggnadernes
och Dockornas underhåll, Ekeskogens
verkliga värde på Kronoskattejorden
, Kronoskjutskoslnader för Kffecters
transporterande in. m. äro inberäknade
i de uppgifna sumrnor af
400,000 R:dr Svenskt Banco, för ett
fullt utrustadt nytt 60 Canoners Li
-
Den 14 Maji.
nieskepp och 210,000 för en Fregatt;
hvilka summor synas snart nog kunna
inbilla Sverige och hela verlden,
att Svenska Statens högsta inål borde
vara, att bygga och sälja Skepp åt öfriga
jorden;
IT) i beriktigande af de befarade ofullkomligheterne
i ofvannämnde beräkningar,
och
p) i afstyrkandet, att göra oss till verldsSkeppsbyggmästare,
3:o. Alt utreda, huru mycket köpesumman
varit, huru mycket deraf influtit till Statsverket;
huru mycket möjligen återstår;
hvar detta linues och huru det bör användas,
m. 111., hvilket allt naturligtvis
heror af flera omständigheter, hvarvid
Utskottet bör fästa synnerlig vigt på följande
principer för framtiden:
a') att kostnaden för utrustning eller klargöring
vid försäljningen bör upptagas
och redovisas på io:de HufvudTiteln,
såsom måhända en den lyckligaste resa
den gamla obrukbara delen af Flottan
kan göra;
E) att betalningen bör i StatsYerket redovisas
under rubriken N:o 3o bland
Statslnkomsterne: Ersättningar;
4?) att ingen annan än nästkommande Rikets
Ständer deröfver böra disponera.
Den «4 Maj».
4:o, Att granska samt tillkännagifva, om någon
misshushållning eller oordning med
första utrustningen ägt rum, hvilket jag
ej förmodar; och
5:o. Att föreslå Rikets Ständer, att i anledning
af denna handel hos Kongl. Maj:t
anmäla, hvad de för deras del beslutat
höra iakttagas vid framdeles skeende försäljningar
af Kronans Skepp och Förråds-effecter
i allmänhet, på sätt redan
nämndt är.
Sedan detta är undangjordt, torde Utskottet
böra uppfylla den sorgliga pligt,
att inkomma med serskildt Betänkande om
den sista handeln med ett alldeles nytt
Linieskepp, det vackra och goda Skeppet
Gustaf den Store, samt 2 Fregatter, i ganska
godt stånd.
Dervid har Utskottet, om det i första
Betänkandet, på sätt jag föreslagit, stadgat
alla nödiga försigtighetsmått för framtiden,
i afseende på handel med Rikets
Skepp och Gods, att allenast hålla sig till
det serskildta fall, som i anseende till denna
sednare handel inträffat. Men för att
kunna utreda och föreslå Rikets Ständer
hvad de i denna sak böra göra, fordras
att äga tillgång till alla de handlingar Utskottet
bör hafva emottagit; och som detta
ej är den enskilda Representantens lott,
anhåller jag, att blott få fästa Utskottets
Den 14 Maji.
uppmärksamhet på en förslagsvis uppgjord
uppställning för det nya Betänkandet, som
naturligtvis måste förändras i samma nion
Utskottet äger flera upplysningar i ämnet.
Den skulle i min tanka se ut, ungefär sålunda:
1:0,
Utredning af Handelns tillkomst.
Denna är väl af Utskottet i nuvarande
Betänkande gjord; men en omständighet
dervid är ej vidrörd, nemligen, att det
genom liandlingarnes data så väl i denna,
som första handeln, visar sig, att en
de offentliga åtgärderne föregående enskilt
communication ägt rum emellan Regeringen
och Handelshuset Michaelson och
Benedicks, hvilken synes böra så till vida
fästa uppmärksamhet, som det bevisar
en tillräcklig betänketid, innan Contractet
afslutades.
2:0. Meddelande af Conlracterne in exlenso,
hvarvid Utskottet bör serskildt anmärka
:
a) att 4;de punkten tydligt visar, huru
Styrelsen insett möjligheten af handelns
återgång, med ersättningsskyldighet å
Kronans sida; samt att sålunda till
lagligt ansvar bör anmälas den Embetsman,
som fått sig uppdraget, att
å Kronans vägnar uppgöra Contractet,
och som icke uti detsamma stadgat
nödiga vilkor, för att trygga Staten
io6
Den 14 Maji.
mot- ersättningskostnader af onödiga,
onyltiga och genom slöseri och slarf
tillkomna, utrustnings-utgifter;
b) att samma punkt icke i bägge exemplaren
af Contractet är lika lydande;
och att sålunda till lagligt ansvar bör
anmälas Kronans Commissionär, som
derigenom blottställt Staten för Ökade
ersättnings-ansprÄk; hvarvid Utskottet
äfven bör noga söka utreda, hvilken
Aucloritet eller person det ålegat, att
vid handelns återgång bevaka Statens
rätt, samt enligt 3o Riksdagsordningen
till lagligt ansvar föreslå den
eller de, som bordt yrka laglig undersökning,
angående de obilliga ersättningsfordringarna,
samt angående det
märkvärdiga förhållandet, att då en
sådan olikhet i Contracterne förefanns,
likväl det exemplar blef gällande för
Köparens ersättnings-anspråk, som af
honom innehades, och icke det af honom
äfven underskrifna och i säljarens
värjo befintliga exemplaret, hvari Köparen
förbehållit sig en vida billigare
ersättning.
3:o. Granskning af redogörelserne för Ut- «
rustningen, serskildt af den som föregick
aflefvereringen, och serskildt af hvad
som sedan af Köparen blifvit derutöfver
verkställdt. Härvid bör Utskottet utrc
-
Den 14 Maji.
107
da och bestämdt till Rikets Ständer uppgifva:
fl)
om Flottans Räkenskaper tydligt utvisa,
alt desse kostnader icke på något
sätt tillika äro synliga i dess vanliga
års Räkenskaper, och sålunda inblandade
med öfriga utgifter af io:de
HufvudTiteln, för Varfvet och Flottans
förråder, m. ra.;
£) om oordning och slöseri vid Köparens
arrangementer, efter Skeppens
emottagande varit att förmärka; hvarföre
alla dess uppgifne ersättningsposter
höra specifikt till Rikets Ständer
uppgifvas, och icke, som nu skedt,
blott det oerhörda hufvudbeloppet lösligt
omnämnas; eller i händelse en sådan
specification b 1 ef för vidlyftig, åtminstone
meddela dem i fullständiga
rubriker, så att allmänna förhållanderna
dervid kunde blifva synliga;
c) i mon af denna gransknings resultat,
bör Utskottet till- eller afstyrka Rikets
Ständer, alt för deras del besluta, det
å Kronans vägnar undersökning vid laga
Domstol skall företagas öfver den
ersättning, som Handelshuset Michaelson
och Benedicks, enligt Conlract
bordt :-f Kronan utbekomma; hvarvid
Utskottet i hvarje fall bör föreslå Rikets
Ständer, att lill Kongl. Maj:t an
-
Den 14 Maji.
mäla, huru de för deras del beslutat,
alt hädanefter icke någon allmänna medel
rörande tvist, under något vilkor,
må undandragas allmänna Domstolarna
och offentligheten; på det alt Konungens
Emhetsmäns förfarande må
blifva inför Regering och folk öppet
och ärligt ådagalagdt.
4:o. Förslag till en sammanfattning af de
motiverade beslut Utskottet tillstyrker
Rikets Ständer, att i ämnet fatta ; så att
ExpeditionsUtskottet måtte blifva i stånd,
att en underdånig Skrifvelse vederbörJigen
uppsätta.
Om Höglofl. StatsUtskottet på sådant
sätt behandlar ämnet, torde det få antagas
för säkert, att Rikets Ständer blifva i
tillfälle, att med behörig sakkännedom besluta,
och att i denna invecklade, offentligheten
länge undanhållna, och så många
besynnerliga omdömen underkastade, samhällsangelägenhet,
vidtaga sådana åtgärder
som äro öfverensstämmande med våra Grundlagars
princip, att Lagstiftande makten icke
skall dömma, utan en oberoende Domaremakt
fälla, och en ansvarig Verkställande
makt utföra, den Dom, som Rikets Ständer
allenast böra yrka.
Jag afstyrker alltså all partiel ersättningsfordran,
å de af Utskottet så kallade
Vederbörande. Jag öfverlemna!’ till C011-
Den 14 Maj i.
109
stitutionsUtskottet allt hvad som angår sjelfva
Styrelse-åtgärden, nemligen beslutet att
sälja, samt att låta handeln återgå; men
jag fordrar deremot af StatsUtskottet, att
det skall noggrannare utreda de i vårt land
oerhörda utrustningskostnader af 53o,ooo
R:dr, som blifvit begärda för utrustning
af 3 Skepp, hvilka af Staten blifvit aflemnade
i segelklart skick; att det skall begära
laga Dom öfver rättigheten till denna
ersättning; att det skall begära laga Dom
Öfver den Embetsman, som, i egenskap af
Kronans Ombud, uppgjort dubbla Contracter;
hvarföre äfven bör infordras den Instruction
han säkerligen erhållit vid förrättandet
af ett så vigtigt uppdrag; att det
skall begära laga dom Öfver de Embetsman
eller Embetsverk, som enligt nu gällande
allmänna stadganden böra bevaka Kronans
rätt vid tvister om allmänna medel;
att det sluteligen bör föreslå Rikets Ständer
sådane beslut, som i framtiden måtte
afvända ett dylikt behandlingssätt af Rikets
Skepp, Gods och Förråder, Och jag
yrkar återremiss å Utlåtandet, på det att
Höglofl. Utskottet måtte sättas i tillfälle,
att bättre upplysa Rikets Ständer, alt bereda
en väg för rättvisan, och att betrygga
Svenska folket för så betydande, och hvad
värre är, obehagliga förluster för dess
StatsVerk. Sluteligen protesterar jag emot
all afskrifning, innan Domstolarne gjort deras
skyldighet, och Kongl. Majit underrät
-
I IO
Den i4 Maji.
tat Rikets Ständer om Domen, samt hvad
till ersättnings vinnande hos de sakfällde
kunnat vidgöras.
Sluteligen anhåller jag, att Höglofl.
Utskottet täcktes vid återremissen upptaga
till besvarande hvarje min anmärkning;
emedan det är på sådant sätt, enligt våra
Grundlagar, som den enskilta StåndsLedamotens
röst kan och får väcka andra Stånds
uppmärksamhet, och således i sin mohn bidraga
till rättelse uti de ofullständiga eller
vrängda Betänkande!! Stånden i plena
stundom af vederbörande Utskott få emottaga.
Herr Rothlieb, Axelj uppläste följande:
Önskvärdt hade varit, det icke någon
Skeppshandel ägt rum; men ehuru förenadt
med mycket interesse, och ehuru upplysande
det än är, att höra öfvade och utmärkta
talare i förekommande ämnen yttra
och utveckla sina åsigter, är likväl det ifrågavarande
af den beskaffenhet, att den längsta
discussion svårligen ändrar någons opinion.
Hvad genom en vidlyftigare utveckling
kan åstadkommas, är ökade protocoller,
ökad tryckningskostnad, och således i
sin mån en lika liten båtnad för SlatsVerket,
som det skördat af Skeppshandeln. Hvad
gjordt är, kan ej ändras; och den enda utväg
till någon ersättning, som jag tror kan
vinnas, finnes föreslagen i StatsUtskottets
Den 14 Maji.
111
Utlåtande; det är af dessa skäl jag vördnadsfullt
får anhålla om Herr Greivens och
LandtMarskalkens Proposition till antagande
af ifrågavarande Utlåtande.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
anförde skriftligen:
Den uppmärksamhet ifrågavarande
Skeppshandel ådragit sig inom hela vårt
Land, gör det till en ökad pligt, att med
möjligaste noggrannhet följa detta ämne,
hvadan det äfven torde tillåtas mig, att
derom yttra mina tankar, oansedt så mycket
redan blifvit taladt öfver denna sak.
Den historiska uppställningen af Skeppshandelns
uppkomst, fortgång och ändalyckt,
som Utskottets Utlåtande innefattar, värderas
äfven af mig, oaktat de brister i anseende
lill fullständighet, som jag finner
mig befogad alt anmärka; men i samma
mohn Utskottets uppgifter innebära högst
märkvärdiga Styrelsens förhandlingar, förundras
man öfver de inskränkta resultater,
hvartill Utskottet kommit, i anseende till
den vägledning för Rikets Ständers slutålgärder,
uti en så maktpåliggande sak, för
hvars Grundlagsenliga behandling man må
bända ej saknat rätt, att af Utskottet fordra
en annan hänvisning, än den som blifvit
lem nåd.
Aldrig har Rikets Ständers, och i följd
deraf Svenska Folkets beroende under Riks
-
113
Den 14 Maji.
dagsUtskotten varit så åskådlig, som vid
detta Riksmöte.
Då Utskotten, i anseende till sammansättning
och personal-styrka, hvar för sig
bilda små Representationer, är det tydligt
och klart, att deras Belänkanden innebära
en opinionsyttring, åt hvilken den enskilde,
isolerade, Representanten sällan lyckas,
att gifva den förändrade riktning, som
af den yttre allmänna opinionen understundom
med spänd uppmärksamhet påkallas.
Det måste alltid för Representanten
blifva oändligt svårt, att, i anseende lill
Styrelsens åtgärder, utkräfva sträng undersökning,
och lagens slutliga tillämpning för
misstagens befordrande till den behandling
samhällsskickets upprätthållande och utveckling
kräfver; men svårigheterne mångdubblas
vid dessa tillfällen, genom de beredande
Utskottens alltför synbara böjelse
för undseende med maktens kränkningar
af det allmännas rätt.
Men i samma mohn Svårigheterne Ökas,
måste äfven krafterne till deras Öfvervinna
nde ansträngas, och jag anser det för en
oeftergiflig pligt, att vid detta tillfälle söka
ådagalägga, att den behandling Utskottet
lemnat åt ifrågavarande sak, varit både
ofullständig, och särdeles uti sine föreslagne
slutsatser oriktig, samt på långt när icke
hvar
-
Den 14 Maji.
hvarken enlig med det allmännas väntan,
eller öfverensstämmande med dess hilliga
och rättmätiga fordran.
Flere talare hafva redan, före mig, utur
Utskottets Utlåtande upptagit, huru första
anledningen till Skeppsförsäljning utur
Svenska Flottan grundades på den möjligheten,
att kunna afyttra Krigsskepp, sorn
voro öfver 25 år gamla, samt huru denna
princip genast blifvit frånträdd, då ej allenast
de sednast reparerade, och i fullgodt
stånd varande Skepp, utan till och med ett
alldeles nytt, ingått ibland de försåldes
antal.
Det är för mig oförklarligt, att denna
omständighet icke i ringaste mohn fästat
StatsUtskottets uppmärksamhet, såsom ämne
för någon undersökning, huruvida det
kan vara öfverensstämmande med verkställande
maktens ändamål, att vid alla möjliga
tillfällen, genom handelsspeculationer,
söka tillvinna Staten fördelar, som ännu
aldrig slutats utan att medföra resultater,
alldeles motsatta dem man trott sig bereda.
Jag upprepar, att det är mig alldeles
oförklarligt, att det Utskott, som har sig
uppdragit, att reglera Staten, och att föreslå
Skattebördan, icke häpnat vid den omständighet,
att de synbart rådande Styrel
24
H. 8
Den 14 Maji.
segrundsatserne hota, att ohjelpligt undergräfva
det allmänna välståndet, genom den
böjelse för handel och köpenskap, hvilken,
i förening med lindrigast sagt en oförklarlig
kallsinnighet för stadga och ordning i
Myntväsendet, så bestämt synes utgöra hufvuddragen
uti vår Styrelses caractére.
Behöfver jag härvid i minnet återföra
Medelhafsexpeditionen med Spanmål, jemte
de genom Allmänna Magazinsinrättningen
Staten åsamkade hiskeliga förluster.
Behöfver jag härvid återkalla uppmärksamheten
å Krutförsäljningen på Vestindien,
mot Socker och Vin; Krutförsäljningen på
Medelhafvet; annan Krutförsäljning på credit,
till vida lägre pris än det vi sjelfva
ärlägga; — andra förhandlingar af mera
och mindre vigt, alt förtiga.
Har jag väl orätt, om jag med tillägg
af den olyckliga Skeppshandeln påslår, att
Styrelsen för handelsrörelse visat en större
benägenhet än för ali annan väg, att
tillvinna samhället förkofran och trefnad;
och har jag under sådana omständigheter
saknat anledning, att af Utskottet fordra
något förslag till hämmande af allt återfall
till sådane, nog ofta förnyade, Ministeriella
handelsspeculationer.
Det har af en Talare blifvit yttradt,
huru, under en så handlande Styrelse, det
för en tilltänkt fiende, skulle kunna blif
-
Den 14 Maji.
va en möjlighet, att, genom en tillvägabragt
afhandling emellan någon GeneralAmiral
och ett Handelshus, minska Flottans
materiel till den grad, att den uti behofvets
ögonblick ej i ringaste mohn kunde
uppfylla sitt ändamål uti försvaret.
För mig visar sig denna tankeyttring
klart, och oemotsägeligt, bevisa nödvändigheten
af att hämma möjligheten af sådan
art.
Är det väl i någon mohn förenligt med
sanna och väl grundade begrepp om Statsförhållanden
i allmänhet, att Styrelsen gör
sig lill Speculant i handelsväg; och hvar
finnes väl någon gräns för Statsförluster,
om Försvarsverkets betydliga materiel handlöst
lemnäs), som ett medel för Styrelsen,
att tillfredsställa ett för henne hitintills
aldrig lyckadt speculationsbegär.
Är det väl i någon mohn förenligt med
det begrepp om oeftergiflig nödvändighet,
som vid Skattebeloppet bör vara fästadt,
att föremålen för dessa Skattebördor kunna
efter Styrelsens krämare-åsigter förändra
egenskap, af för tillfället mera eller
mindre nödvän dige.
Står det i minsta öfverensstämmelse
med Folkets sjelfbeskattnings-rätt, att Styrelsen
äger obegränsad makt, att, äfven
8*
Den i4 Maji.
under uppsåt att gagna, ansvarslöst förstöra
dessa med så mycken svett och möda
samlade skattebidrag.
Hvilka blifva väl följderne, om den
dyrbara Försvars-materieln fortfarande förskingras?
Huru skall detta fattiga samhälle
sluteligen kunna utgöra de oupphörligt
fordrade och städse ökade bidrag för denna
Materiel, hvilken äfven i de delar, der
den icke synes vara någon slitning, eller
tidsåverkan underkastad, aldrig synes kunna
nå ett mål af tillräcklighet, åtminstone
för de behof, som kunna beräknas?
Jag hemställer, om dessa förhållanden
icke bordt föranleda åtminstone till någon
enda anmärkning ifrån StatsUtskottets sida.
Jag täger mig friheten härvid begära
uppmärksamhet å det ringa samband, som
äger rum emellan Utskottets handlingssätt,
och Lagstiftarens i Grundlagen uttryckta
försigtighetsmått, emot förskingrandet af
den minsta Kronans fasta lägenhet, som
oftast uppgår till ett så oändligt litet värde,
emot den Materiel-förskingring, sorn
Styrelsen synes hafva gjort sig till system.
. \ ' ■ ■ p 'V• , '■ '• V ■■■'"• U; > ■■•t- 'U .. 4'-'i
Om Folket äger några anspråk å sina
Ombud, så måtte det vara vid tillfällen
som detta. — Om Lagstiftarekallet eljest
innebär någon betydelse, så mätte det påkalla
uppmärksamhet å nödvändigheten, att
Den 14 Maji.
tt7
förebygga fortfarande af ett ondt, som öfverseende,
fördragsamhet, och en långvarig
efterlåtenhet icke kunnat hämma.
Men våra former begära Utskottets ledning,
till vinnande af dessa större samhällsangelägenheters
förande till något resultat,
och det är denna vägledning, som
jag med bekymmer saknar uti Utskottets
Utlåtande.
Min första och allmänna fordran, i
följd af de Statsförluster, som uppkommit
genom Skeppshandeln, är sålunda, att StatsUtskottet
måtte föreslå Rikets Ständer någon
utväg, att en gång för alla från Styrelsen
skilja all möjlighet, alt vidare fortgå
på en, i mitt tycke, redan alltför långt
drifven böjelse för köpmannayrket.
Hela denna handel med Skepp utur
Svenska Flottan företer sådane märkvärdigheter,
alt de sakna sin like uti alla möjliga
annaler, rörande missräknade och felaktige
Styrelseåtgärder.
Uti underdånig rapport af den 4 Mars
iBaö, sidan 62, är af Hans Excellence
General Amiralen Grefve Cederström i underdånighet
anmäldt: ”att vid del af Handelshuset
Michaelson & Benedicks, så”sorn
Commissionair för huset Goldschmitt
”& Comp. i London gjorde anbud å Skep”pet
Tapperheten eller Manligheten äfven
”ingått i beräkning vanliga 5 procent för
-
ii8 Den 14 Maji.
”säljningsprovision; att detta af Herr Grefven
och GeneralÅmiralen afslagits, emedan
180,000 Pesosduros vore det pris, som
”oafkortad! antogs höra för ettdera af Skeppen
inflyta; att derefter Handelshuset npp”gjort
Köpeförslaget i lika många Riksdaler
Hamburger B:co som Pesosduros, hvarigenom
en skillnad tillkommit, svarande
”emot 5 procent; men att som denna skillnad
uppkom af hvad R:dr Hamb. E:co
”elfective vore större jin Pesosduros, kom”me
Kongl. Maj:t och Riket derigenom icke
”att förlora, emedan 171,000 R:dr Hamb.
”B:co, utgörande återstoden, då 5 procent
”afgått, voro lika med 180,000 Pesosduros.”
Huru skall det förklaras, att GeneralAmiralen,
som sjelf angifver Michaelson
& Benedicks, såsom Commissionair för
Goldschmidt & Comp. i London, sedan han
afslagit Commissionairens fordran, å den
så kallade vanliga 5-procents-försäljningsprovisionen,
likväl sedermera synes ingå å
den Contract-förändring, att köpeskillingen,
i stället för att vara bestämd i Pesosduros,
blifver förändrad till lika många Riksdaler
Hamburger B:co, för att såmedelst förskaffa
Commissionairen en Provision af fem
procent, hvilken Herr GeneralÅmiralen icke
ansett säljaren böra betala; men som Herr
GeneralÅmiralen icke funnit under sin och
Kronans värdighet, att genom en falsk och
blott föregifven köpeskilling förskaffa Commissionairen.
Den i4 Maji.
1 *9
Jag tar mig frihet fråga, huru man i
allmänna lifvet anser förhandlingar af denna
natur? Och om det enskildta emellan
anses för ett svekfullt handlingssätt, att
Commissionairer, genom sig emellan öfverenskomna,
blott skenbara, köpeskillingar,
söka tillvägabringa fördelar åt en af Commissionairerne,
eller åt dem båda, på någon
Principals bekostnad, måtte det äfven,
lindrigast sagt, vara kränkande för Statens
värdighet, att en så högt uppsatt Comraissionair
som en General Amiral, låter öfvertala
sig till uppförande af en falsk summa
i ett Köpeconlract, för att lemna den andra
Commissionairen tillfälle, att för sig
sjelf bestämma en försäljnings-provision,
som, efter alla begrepp om rätt och redlighet
i handel, endast kan blifva en följd
af ordentligt aftal, mellan Commissionairen
och den Principal, hvilken han bétjenar.
Det skall ju för hvarje granskande omdöme
visa sig klart, att GcaeralAmiralen
vid delta tillfälle velat gynna Michaelson
& Benedicks, på Goldschmidtska Husets
bekostnad, hälst Herr GeneralAmiralen hade
afslagit Michaelsons & Benedicks pretention
å försäljningsprovision ifrån säljarens
sida, utan att för mig visar sig någon
GeneralAmiralens rättighet, att i denna
del ingå på köparens område.
Den i4 Maji.
Jag känner hela obehaget, att vidröra
denna slutsats, men Representantkallet får
ej beräkna det mera eller mindre angenäma
utaf pligtutÖfningen, och under den
sätter jag i första rummet åliggandet, att
oförtäckt framföra Nationens omdöme, och
att göra den allmänna rösten gällande, särdeles
när det är fråga om att ransaka den
Rådgifvande personalens handlingssätt.
Om ett sådant förfarande enskilda Commissionairer
emellan är klandervärdt, så
blir det så mycket mera anmärkningsvärdt,
i anseende till en hög Commissionair för
Staten, som äger anspråk, att uti sitt ombud
äga den samvetsgrannaste vårdare af
rätts- och redlighetsprincipers helgd, och
hvilkas förbiseende, äfven för Stater, aldrig
utan de svåraste olägenheter kan äga
rum.
Contracterne om Skeppshandeln afslötos
14 dagar sednare än GeneralAmiralens
Rapport, som omnämner Michaelsons &
Benedicks påstående om försäljningsprovision,
och man skulle väl förmoda, att
den uti Contractet för Skeppet Tapperheten
upptagna köpeskilling af 180,000 R:dr
Hamb. B;co derefter borde till fullo hafva
Staten tillgodokommit; man finnér väl
uti en sednare Kongl. Maj:ts Skrifvelse till
StatsContoret, att Kongl. Maj:t funnit godt
antaga de af GeneralAmiralen i underdånighet
anmälte anbud å Linieskeppet Tap
-
Den i4 Maji.
121
pcrheten af 171,000 R:dr B:co samt å Fregatten
af Chapman 19,000 Pund Sterling,
utan att man i anseende till den sednare
summan finnér någon sådan föregående anledning
till minskning af 1000 Pund Sterling,
åden verkliga Köpeskillingen mot den
i Contractet synbara, sorn i anseende till
köpeskillingen för Tapperheten funnits vidrörd.
Från detta förhållande får eller kan
icke någon annan slutsats dragas, än att
Konungens uppmärksamhet icke blifvit fästad
vid det oförklarliga uti GeneralAmiralens
Rapport af den 4 Mars 1825, att genom
en falsk köpeskilling gynna Michaelson
& Benedicks på Goldschmidtska husets
bekostnad, eller åtminstone att, på bekostnad
af allt begrepp om Statens verkliga
värdighet, tillerkänna Michaelson & Benedicks
dolda, eller undangömda, fördelar;
— ty jag älskar att tro det varit en
ren omöjlighet, att Konungens Rådgifvare
kunnat förbise det såsom Statshandling
mer än ovärdiga uti ett falskt Contract,
om förhållandet blifvit af dem uppfattadt
sådant, såsom det för mig visar sig
hafva varit. Herrar Michaelson & Benedicks
ega utom dess en alltför utmärt lycka
vid procentberäkningar af Staten, och
en försäljningsprovision af fem procent,
som uti GeneralAmiralens Rapport kallas
vanlig, är i min tanka så oerhörd, att jag
122
Den i4 Maji.
för min del tror det en gång blifva tid att
fästa uppmärksamheten å den frikostighet
vid slika provisioners bestämmande, sorn
äfven synes blifvit en Styrelsegrundsats.
Det förslag Utskottet afgifvit, att Rikets
Ständer måtte i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes beluta de åtgärder,
genom hvilka Staten må kunna af
Vederbörande utbekomma de sålunda återstående
köpeskiliingsbeloppen, för Skeppet
Tapperheten 9000 R:dr Hamb. B:co, samt
för Fregatten af Chapman 1000 Pund Sterling,
anser jag icke innebära den bestämdhet,
hvilken i min öfvertygelse o vilkorligt
bör innefattas uti sådane från Lagstiftningen
utgående anmälanden.
Det hade, efter mitt sätt att se, ålegat
Utskottet, att utreda, hvilken eller hvilka
de Vederbörande äro, mot hvilka Rikets
Ständer begära, att lagligt åtal mätte
anställas.
Jag ser, i anseende till ersättningsfrågan,
ingen annan än GeneralAmiralen, såsom
ansvarig för lyftningen, och dermed
förknippad redovisningsskyldighet för de
summor, hvarå Contracten lyda, och hvilka
utgöra enda rättesnöret för Rikets Ständers
kraf i denna del, och anhåller, att
Utskottet efter ny pröfning af sakförhållandet,
täcktes föreslå Rikets Ständer, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
J
Den 14 M a j i.
123
om laglig undersökning, hvarföre GeneralAmiralen
ej redovisat det belopp, hvarå
Contracten lyda, och hvaraf ersättning
nödvändigt måste blifva en laglig följd.
Jag saknar uti Utskottets Utlåtande
allt yttrande om någon Instruction för GeneralAmiralen
i anseende till uppgörandet
af en affaire af så betydligt omfång; jag
anhåller således, att Utskottet täcktes förskaffa
sig kännedom om innehållet af den
för sådant afseende otvifvelaktig! utfärdade
Instructionen, som åtminstone borde upplysa,
hvilka försigtighetsmått af Styrelsen
blifvit tagne, emot ett godlycldigt öfverlemnande
af det allmännas rätt, till det
enskildta, mera eller mindre för handen varande,
nitet, att oegennyttigt befrämja det,
I anseende till den del utaf frågan,
huru Konungens Rådgifvare- upptagit General
Amiralens Rapport af d. \ Mars i8a5,
hvaruti köpeskillingsförfalskningcn, till förmån
för Michaelson & Benedicks, föreslås, anser
jag att den af Utskottet bordt remitteras
till Constitutions-Utskottets handläggning,
hvarunder den ensamt hör, och genom hvars
åtgärd den bör bedömmas i sammanhang
med de nådiga Skrifvelserna af d. 22 Mars,
och d. 19 April 1825, hvilka, utan några
anförda skäl, bortskänka Statens rättmätiga
fordran å de summor, som Contracterlie
af äldre dala innehålla.
124
Den i4 Maji.
Det kommer alltid att för mig visa
sig obegripligt, hvarföre StatsUtskottet icke
öfver de båda transactionerne, i afseende
å Skeppshandeln, författat 2:ne Betänkanden,
emedan de båda afhandlingarne med
hvarandra icke äga den ringaste gemenskap,
om icke Utskottet velat begagna den första
handeln såsom utväg, att visa förlusterne
på den sednare mindre betydlige, än
de i sjelfva verket äro.
I anseende till Utskottets calculer öfver
de ifrån första handeln influtne medel,
kan jag ej lemna oanmärkt, att Utskottet
icke ifrån brutto-inkomsten af 677,111 R:dr
alfort utrustningskostnaden, som sid. 69
finnes upptagen med 20,750 R:dr, hvarigenom
netto-behållningen på handeln endast
blifver 656,36'i R:dr, hvilket i min
tanka af Utskottet hade bordt observeras.
Det sednare Contractet, eller förhandlingen
om den sista Skeppshandeln, innefattar,
besynnerligt nog, icke samma vingleri-förhållande
i anseende till falska köpeskillingar;
men saknar derföre icke sin stora
märkvärdighet först och främst i anseende
till olikheten emellan Köparens och
Säljarens Contracter, och sedan i anseende
till den ovanliga lydelsen af 4 Morn. af
Köpeafhandlingen sid. 72, ”att om Kongl.
”Maj:t och Kronan af oförutsedda händel”ser
funne sig föranlåten att på något sätt
Den 14 Maji.
”lägga hinder i vägen för utförandet af den
”med Fartygen tilltänkte Expedition, an”sägs
Contractet hafvet från Herrar Micha”elsons
& Benedicks sida, och forbonde sig
”Kronan, i sådan händelse, att genast till
”fullo godtgöra sådane af Herrar Michaelsson
& Benedicks, i och för Fartygens
”utrustande, bevisligen gjorde utgifter, sorn
”af Contractet varit en följd;” hvilka ord,
i och för fartygens utrustande, likväl icke
finnas intagne uti det af Köparen innehafde
Exemplar af Contractet,
Huru skall man förklara denna olikhet
i Contracternes ordalydelse, hvarutaf
Styrelsen, såsom innehafvare af det Contract,
hvilket endast tillförsäkrar Michaelson
& Benedicks ersättning för de till
Fartygens utrustande bevisligen gjorde utgifter,
troligtvis icke ansett någon annan
slutsats kunna uppkomma, än den, hvartill
6 §. i Contractet föranleder, der det
heter sid. ^3, ”att om under Fartygens utrustning
i Carlskrona Herrar Michaelsons
”& Benedicks Ombud skulle önska, att å
”dem göra någon lätt reparation eller förändring,
(f tom zinkning på Fregatten Ca”milla)
eller hafva några artiklar nya tillverkade,
som de i och för resans beskaffenhet
funno nödige, så borde de anmäla
”det till VarfsAmiralen, som derom ägde
”besluta och det tillåta, så vidt sig göra
”lät; att för alla sådane arbeten och ar
-
Den 14 Maji.
”tiklar skulle erläggas contant ersättning
”efter Kronoprisen innan Fartygens afseg”Jing
från Carlskrona.”
Är det väl möjligt, att ett sådant förhållande
kan hafva uppkommit genom försummelse
att vederbörligen collationera 2:ne
Contracter, som handlade om icke mindre
än nära en million.
När man jämför den genom Handelns
återgång uppkomna oerhörda ersättningssumma
med de enda anledningarne dertill,
som från sid. ^3 i Utskottets Utlåtande utur
Contractets 6:te §. af mig blifvit upprepade,
finnér man ej, huru en sådan ersättning
kunnat Köparen tillerkännas.
Man finner ej, hvarföre, vid detta reclamations-lillfälle,
det i Säljarens händer
varande, af Köparen äfven undertecknade,
Contract icke blifvit lagdt till grund för
ersättnings-medgifvandet;, och om saken, i
anseende till Contracternes olikhet, blifvit
tvistig, lärer man få svårt att förstå, hvarifrån
Styrelsen hämtat sin rätt, alt bortskänka
det allmännas, utan att vid laga
Domstol hafva låtit pröfva och bedomina
den.
Då Styrelsen, genom sakens utveckling,
kommit i erfarenhet af den Contracts
olikhet, som härvid ägt rum, är det obegripligt,
att åtal kunnat uteblifva emot Sta
-
Den 14 Maji.
127
tens Commissionair, i anseende till ett förhållande,
som, om bevisningen kan lyckas,
att det ej varit uppsåtligt, åtminstone
bär stämpeln af oskicklighet och bristande
nit, samt frånvaro af uppmärksamhet å
hvad Rikets rätt och bäsla klafver, och
som i alla hänseenden visat sig högst anmärkningsvärdt.
Det synes mig, att denna så högst
märkliga omständighet hade bordt påkalla
Utskottets uppmärksamhet lill framkallande
af det omdöme, och den slutliga åtgärd
Rikets Ständer äga att härvid taga.
Jag kan ej förstå, om StatsUtskottet
icke äfven härifrån blifvit fördt, att efterfråga
den instruction, hvarmed GeneralAmiralen
för denna sednare handel, likasåväl
som för den förra, bordt vara försedd.
Jag hade trott det varit ett åliggande
för StatsUtskottet, alt undanrödja alla
tvifvelsmål, i anseende till Styrelsens mera
eller mindre delaktighet uti GéneralAmiralens
Contract-författareskap.
Det är alltid en olycka, när en högre
Statens Embetsman, vid utförandet af högre
och mera maktpåliggande värf, brister i
skicklighet och omtanka för det allmännas
väl; men det är ojämförligt olyckligare,
om hela Rådgifvarepersonalen heträdes med
delaktighet uti försummelsen, eller uti de
128
Den i4 Maji.
klandervärda åsigterne, hälst vid ett förhållande
sådant som det ifrågavarande.
Det händer ej sällan, att ett för långt
drifvit undseende, med de maktägandes felsteg,
understundom kan blifva mera skadande,
än gagnande, för dem, hvilkas förseelser
man vill undandölja, och sådan fruktar
jag händelsen här kunna blifva genom
Utskottets varsamhet, att ifrån de angifne
omständighelerne härvid icke vilja draga
sådane slutsatser, hvarigenom GeneralAmiralens
förfarande kunnat isoleras ifrån Styrelsens
delaktighet deruti.
I alla fall, hade det i min tanka varit
Utskottets ovilkorliga åliggande, dels
att bestämdare ådagalägga de mångfaldiga
förhållanden, som påkallat begäran om åtal
emot GeneralAmiralen, till följe af den vägledning
3o §. Riksdagsordningen i sådant
afseende lemnar, dels att till ConstitutionsUtskottets
åtgärd öfverlemna alla de föi’-  förhållanden, som, i afseende å den Rådgifvande
personalens handlingssätt, visat
tvetydighet, eller påtagligt förbiseende af
hvad Rikets rätt och bästa fordrat.
I sådant afseende synes mig, att Utskottet
ägt tillräcklig anledning af KöpeContractets
/\:de mom. efterfråga, hvilka
försigtighetsmått af Styrelsen blifvit tagne,
till förebyggande af de, genom handelns
-
Den i4 Maji.
129
delns återgång, hvaraf möjligheten finnes vara
förutsedd i berörde §., uppkommande ersättningsanspråk;
eller har det må hända
varit den olika lydelsen af det Contract
Styrelsen innehaft, som tryggat emot det
sedermera uppkomna och med så litet motstånd
tillfredsställda, ersättningsanspråket,
och huru har en sådan omständighet då
kunnat aflöpa, utan allt ansvar emot Commissionairen,
som ägt Contractens uppgörande
sig uppdraget.
Hade ej detta förtjent Utskottets uppmärksamhet,
och hade ej Svenska Folket
ägt något anspråk, att af de män, som innehafva
det smickrande förtroende, att uppgöra
förslag till Statsregleringen, förvänta
några kraftfullare åtgärder, i afseende å förslaget,
att, genom en alfvarsam granskning
af allmänna medels förvaltning, befrämja
framtida omtanka i anseende till hushållningen
med dem.
Utskottet angifver den sednare handelns
återgång såsom orsak till den Statsförlust
det allmänna härvid fått vidkännas;
men Utskottet utreder ingalunda det
ännu icke uti officiel väg uppdagade verkliga
förhållandet med återgången utaf denna
handel.
Utskottet omförmäler icke någon annan
återgångsact, än den Nådiga Skrifvel34
H. 9
Den 14 Maji.
se af den 29 October, hvarmedelst Kongl,
Maj:t tillkännagifver Sitt bifall till Handelshuset
Michaelson & Benedicks underdåniga
begäran, att de köpta Krigsskeppen
fingo vid Flottan i Carlskrona åter emottagas.
Jag hade föreställt mig, att ett Rikets
Ständers Statsutskott icke bordt göra sig
medverkande till sanningens och det verkliga
förhållandets undanhållande från Folkets
Ombud, för att såmedelst bidraga, att
i det längsta dara Folket i anseende till
begreppen om dess Politiska ställning.
Jag gör mig således till en pligt, att
öppet och oförtäckt förklara, det jag ingalunda
tror, att handeln återgick derföre,
att Michaelson & Benedicks hegärde återgången.
Jag är deremot öfvertygad, att hela
orsaken till handelns återgång, endast var
en felaktig beräkning hos Styrelsen å ägande
moralisk kraft, att genomdrifva en förhandling,
som, utan våldförande af Folkj-ält,
af inga yttre omständigheter kunnat
hindras.
Jag tror, att Styrelsen uti handelns
återkallande vid detta tillfälle vidtog den
enda utväg, hvarigenom landets sjelfständighet
kunde uppoffras, ty efter mitt begrepp
hade det för Svenska Nationaläran
Den 14 Maji.
varit oändligt mindre särande, om några
lill Handelshuset Michaelson & Benedicks
försålda Skepp af hvilken öfvermakt som
hälst blifvit tagne uti öppna sjön, än att
Styrelsen af hotet skulle tvingas, att på
en gång ådagalägga en oförlåtlig okunnighet
om Europeiska Politikens tillstånd, och
sin egen svaghet i förmåga att handla sjelfständigt
i en sak, som ej var i minsta motsägelse
med de antagna och stadgade begreppen
om enskild, om allmän, och om
Folkrätt.
Den ena lasten är den andras moder,
det ena felsteget är ofta blott en följd utaf
ett föregående; svaghetens illa förstådda
utväg har ej sällan varit sveket, och
jag frågar, huru mången tänkare i Sverige,
eller annorstädes, varit vilseförd af den
oundertecknade officiella Artikel, hvilken
för Svenska Folket framställde en helt annan
orsak till handelns återgång, än den
verkeliga, och hvilken tänkande varelse kände
ej förtrytelse, då Rikets anseende och
värdighet nyttjades såsom omslag till den
åt Michaelson & Benedicks, .i anseende till
Handelns återgång, beviljade plumpa ärsättning,
som, i stället att vittna om Rikets
anseende och värdighet, på det mäst
ojäfaktiga sätt på en gårig ådagalade Rådgifvarnes
bristande skicklighet och svaghet
i anseende lill politiska beräkningar. Jag
9*
Den 14 Maji.
finnér uti Utskottets Utlåtande icke något
spår till efterfrågan om den Akt, på hvilken
återgången utaf handeln grundar sig;
jag finner uti Utskottets Utlåtande ingen
anledning till tvifvel, att ersättningen till
Michaelson & Benedicks icke ägt någon annan
orsak, än Rikets anseende och värdighet;
jag finner hos Utskottet ingen betänklighet
vid Styrelsens användande af dessa
uttryck, som, uti ett väl ordnadt lagbundet
samhälle, aldrig borde kunna ansvarslöst
missbrukas; jag saknar alla dessa föregående
undersökningar, då jag förvånad,
att uti min väg ej hafva funnit dem, träffar
Utskottets förslag, alt utan omsvep afskrifva
den af Utskottet antydda mindre
betydliga förlusten af 211,000 R:dr.
Min förundran öfver denna Utskottets
korrta framställning intages snart af pligtkänslans
anmaning, att undersöka och granska
de uppgifna förhållanderna, och jag
finner dervid anledning, att emot Utskottet
anmärka, att uti den uppställda räkningen
den förra och den sednare handeln
blifvit sammanförde under ett gemensamt
resultat. — Jag anmärker vidare, att
StatsUtskottet vid handläggningen af denna
fråga, synes frångått sin bestämmelse
af Folkets sakförvaltare, för att öfvergå
till ett i min tanka tämmeligen åskådligt
öfverskylande af Styrelseåtgärdernes, genom
sjelfva sifferuppställningen ej tvetydiga,
resultater.
Den i4 Ma j i.
i33
Utskottet uppgor den genom återgången
af sista handeln uppkomna effectiva
förlust till 416,357 — För mig vi
sar
den sig åter utgöra 516,200 R:dr, derigenom,
att jag med ersättningen till Handelshuset
Michaelson & Benedicks sammanräknar
kostnaderne för Skeppens afrustning,
och Manskapets liernförskaffande, Vexelomkostnader,
Compromisskostnader, samt
Coursdifference.
Jag finner väl, huru Utskottet härifrån
afräknar ersättning från Flottan för efFecter,
hörande till de 3:ne Skeppen, till ett
Belopp af 93,113 R:dr. Men hvaruti kunna
väl dessa effecter bestå? Då Skeppen
öfverlemnades fullt utredda, med inventarier
af alla slag, är det svårt att förstå,
hvaraf tillhörigheter för dessa Skepp till
ett sådant värde kunna bestå, och man måste
beklaga, att Utskottet ej lemnar minsta
anledning till upplysning i detta hänseende;
hvadan äfven det oändeliga fältet för
den utan vägledning irrande tankegången
lemnäs alldeles obegränsadt; och jag måste
beklaga, alt Utskottet icke ens lemnat
rum för någon förmodan, att Utskottet sjelf
sökt inhämta kunskap om detailförhållanderne
i detta afseende.
Utskottet uppgifver ersättningen till
Michaelson & Benedicks hafva uppgått till
494)881 R:dr; men huru kan Utskottet från
134
Den 14 Maji.
någon synpunkt försvara, att icke ens hafva
ingått i den ringaste uppgift, rörande
detailförhållanderna, i anseende till en så
högst betydlig Utgiftssumma.
Föreställer sig Utskottet verkeligen på
alfvar, att de Skattskyldige behandla en
half, genom Styrelseåtgärder förstörd, million,
med samma likgiltighet, som Utskottet?
Och huru förklara, att ingen slags
upplysning meddelas öfver detta förhållanJande?
Jag anhåller, att Utskottet täckes
göra afseende å Folkets lindriga anspråk,
att åtminstone få veta, hvarpå ersättningsbeloppet
grundar sig; ty ännu visar det
sig sannerligen, som det till större delen
icke kunde vara följd af annat, än en må
hända tillvarande hemlig Artikel i Contractet,
hvilken ännu undandöljes Folkets kunskap;
och obegripligt är det alltid, att Skepp
försedde med 3:ne månaders utredning af
alla slag, upptacklade, målade, och enligt
Reglementet klargjorde, lemnade ifrån Säljaren,
kunnat, genom de i 6:te punkten föresedda
lätta reparationer eller förändringar,
ådraga sig ett kostnadsbelopp af nära
en half million.
Huru denna ersättning kunnat beviljas
utan laga undersökning och dom, är mig
alldeles oförklarligt, och jag kan icke förstå,
huru StatsUtskottet kunnat undgå, att
tillConstitutionsUtskottets handläggning be
-
Den 14 Maji.
135
fordra den märkeliga omständighet, att Styrelsen
hänskjutit till Gode Mäns afgörande
en ren tvistefråga, rörande Kronans rätt.
Jag upptäcker på intet ställe i våra Statsförfattningar
någon Styrelsens rättighet till
ett godtyckligt frånträdande af en stadgad,
rättegångsordning, och jag yrkar för min
del, att StatsUtskottet måtte taga detta förhållande
uti det nogaste öfvervägande, i
anseende lill den våda för Statsförvaltning
i allmänhet, sorn kunde uppkomma ifrån
hlotta tystnaden vid detta tillfälle, hvilken
så tjenstfärdig! understundom åberopas, såsom
en Rikets Ständers gifna hyllning åt
de mäst constitutionsvidrige grundsatser.
Det märkliga förhållande, som härvid
inträffat, att de så kallade Compromissarierne
öfver detta mål sluteligen frånkän-.
de sig anledningen, att ens behandla målet
under samma publicitet, som vid Domstolar
i allmänhet äger rum, väcker hos
mig ett ökadt tvifvel, huruvida saken kan
anses vara lagligen afgjord, hvadan jag ifrån
Utskottet begär ett förslag, att, till vinnande
af Statens rätt, återbringa målet under
behandling af den lagliga Domstol, sorn,
efter våra stadgade former, ensamt blir i tillfälle
att afgöra, huru Staten skall åter komma
i besittning af de medel, som genom
en godtycklig åtgärd blifvit Slaten frånkände.
Utskottets beräkningsgrund för den
af Skeppshandeln uppkommande Stats förlust:
kan jag ingaiuuda godkänna.
136
Den 14 Maji.
Utskottet upptager, såsom ersättning
till Flottan för de 2:ne försålde Skeppen,
endast det värde af 472,437 R:dr, som blifvit
de försålde Skeppen åsatt} men örn man
äfven antager möjligheten, att efter Herrar
Committerades mening, nybygga dessa
Skepp för 610,000 R:dr, sid. 56, så uppkommer
ju alltid för Staten behofvet utaf
liela denna summa, innan Flottan å nyo
blir försedd med ersättning för dessa a:ne
Skepp, och då återstår af den första köpeskillingens
netto-behållning endast 4ö,36i
R:dr, hvarmed den minsta förlusten å sednare
handeln af 5i6,2oo R:dr möjligen skulle
kunna betäckas, hvaraf åter uppkommer en
ren synbar Statsförlust. af 4Ö9j83c) R:dr,
i stället för den förlust Utskottet utfört
med endast den summa af an,5i5 R:dr,
hvilken blifvit af mindre Creditivet lyftad,
och för hvilken summa Utskottet tillstyrker
afskrifning,
Då jag är öfvertygad, att en sådan afskrifning,
inom ett constitutionelt samhällsskick,
vore det mäst oformliga i verlden,
innan laga undersökning och dom föregått,
och innan utröndt blifvit, att tillgångar saknades
bos de ansvarsskyldige, hvilka, inom
vårt Constitutionella Statsskick, nödvändigt
mätte finnas, i anseende till en så betydlig
förskingring af allmänna medel, bestrider
jag för närvarande på det högsta ali
afskrifning, och yrkar i det ställe, alt Ut
-
Den 14 Maji,
skottet mätte föreslå Rikets Ständer en underdånig
anhållan, att laga undersökning
till målets fullständiga utredande måtte blifva
anställd.
Att Lagstiftaren med lilla Creditivet
åsedt en utväg för Styrelsen, att betacka
misslyckade handelsspeculationer, betviflar
jag i högsta grad, och finnér underligt, att
Utskottet icke till ConstitutionsUtskottets
liandläggning öfverlemnat denna del af frågan,
då i min tanka aldrig någon creditiflyftning
ägt rum med mindre fog än denna,
och då det skulle blifva ett högst vådligt
prejudicat, om lagstiftningen, äfven
medelst sitt förbiseende, hyllade ett sådant
missbruk.
Jag förenar mig sluteligen uti allt hvad
af min Vän, Herr Hjerta, utaf Utskottet i
undersökningsväg blifvit hegardt, och anhåller
således äfven om proposition till
återremiss utaf ifrågavarande Utlåtande.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard>
uppläste följande:
StatsUtskottets Utlåtande N:o ior, i
anledning af Rikets Ständers Revisorers år
1827 gjorde anmälan, angående försäljningen
af fem stycken Kronan tillhörige Krigsskepp,
och redogörelsen för derföre influtne
medel, har för stort interesse för Nationen,
att kunna lemnäs oanmärkt.
*38
Den >4 Maji.
Oredig, mörk och hemlighetsfull har
omförmäldé Handel från sin början varit,
och StatsUtskottet bar icke synnerligen bemödat
sig, alt inför Svenska Folket utsprida
ljus i saken; ty örn ock motiverne för
Skeppshandelns återgång varit aldrig så
kraftiga, och velat tillskrifvas långt vådligare
och förderfligare följder, i händelse
köpet stått fast, så hade dylike motiver,
åtminstone på ett förblomeradt sätt, bordt
uppgifvas; i det stället att det nu ser ut,
som hade endast en nyck och ett begär
lios köparne att skinna och på ett behändigt
sätt åtkomma en grof summa penningar,
varit orsaken både till sjelfva början
och slutet af den olyckliga och nesliga
affairen.
Äro då icke de Svenske ÖrlogsSkeppen
byggde, iståndsätta och reparerade för Nationens
penningar? Äro de följaktligen icke
att anse lika med sjelfva penningarne? Bör
icke förskingring af Skeppen och deras attiraille
vara detsamma, som förskingring
af StatsVerkets medel? Och bör icke en
lika controll iakttagas, en lika undersökning
anställas, och ett lika ansvar drabba
dem bland Konungens Rådgifvare och Statens
Embetsman, hvilka medverkat till deri
StatsCassan tillskyndade skada och förlust,
såsom örn ett verkligt tillgrepp ägt runi? —
Hvad säkerhet och garanti äger Riket och
Nationen för sin Egendom, ifrån det min
-
Den 14 Ma ji.
»Bg
sta till det största, om den på sådant salt
Ian få förskingras? Är det väl rätt och
skäl i g t, att, Rikets Ständer ohördan, tillstyrka
försäljning af Statens Egendom, och
att tillika upplåta Rikets SkeppsFlottas förråder
till begagnande af Speculanter, att
derutur utgallra det bästa de finna, och
betala clet efter Kronans eget inköpspris,
för att sedermera efter några månader återköpas,
med en oskälig procentförhöjning?—•
Är ej sådant ansvarsfullt, och kunna väl Folkets
ombud stå till svars för sina Committenter,
om de låta sådant opåtaldt passera?
Häfderna hafva icke någon likartad händelse
i Sverige att framvisa; och Historien
skall en gång afsäga domen öfver dem, som
nu uttala ett hemskt bifall till de ifrågavarande
anmärkte åtgärderne.
Att ingå i detailler af händelserna med
den Riksskadliga Skeppshandeln, skulle blifva
alltför vidlyftigt, och jag ser mig nu
fullkomligt deruti förekommen af flere andra
värda talare, uti hvilkas åsigter jag
mig förenar, och yrkar alltså för det närvarande
endast återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande, samt att Utskottet får sig
ålagdt, att, sin skyldighet och samvetspligt
likmätigt, noga utreda förhållandet, samt
i den form 3o §. Riksdagsordningen stadgar,
anmäla, om Utskottet finner skäl tili
anmärkning mot någon af de Embetsman,
sorn vid Skeppshandels-affairen lagt hand
-
Den 14 Maji.
Emedlertid och då Utskottet icke uppgifvit
minsta skäl, hvarföre den enorma
summa på 416,357 R:dr 21 sk. 9 rst. skulle
afskrifvas, och det icke kan anses för vinst,
att 2:ne Skepp blifvit betalte med 204,673:
27, 3. mera, än hvartill de blifvit värderade,
emedan vinsten tillhörer StatsCassan,
och värderingen bör blifva på deras ansvar,
som icke bättre förrättat densamma;
så kan väl icke ett så besynnerligt project
af någon förnuftig menniska gillas och godkännas.
Detta mitt yttrande torde få åtfölja
den äskade återremissen.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
Jag får börja med att förklara, att
jag önskar återremiss af StatsUtskottets Utlåtande.
Å min sida skall jag ej underlåta,
att å de gjorde anmärkningarne lemna
uppmärksamhet, och, med ledning af
dem, åter företaga granskning af förhållandet
med den ifrågavarande Skeppshandeln.
Emedlertid tror jag mig kunna genast besvara
en del af berörde anmärkningar. En
Ledamot har anmärkt, att upplysning saknas
om de dubbla contracterne; den finnes
pag. 71 och 72 i Utlåtandet. I 4 Morn.
upplyses skillnaden dem emellan. En annan
Ledamot har sagt, att ersättningen blifvit
bestämd efter det contract Köparen ägde
i sin hand, såspm för honom förmånligast;
sådant har förhållandet icke varit.
Den 14 Maj i.
Lagkunnige män ansågo dessutom båda contracterne
lika förbindande för Säljaren. Vidare
har man sagt, att Utskottet uppgifvit
förlusten på Skeppshandeln endast vara
211,000 R:dr. Pag. g3, står dock, att
denna förlust utgör 416,000 R;dr. Det har
blifvit Utskottet förevitadt, att det tillstyrkt
afskrifning af den utaf lilla Creditivet,
till betäckande af förlusten, lyftade
summa. Ordning i räkenskaperne fordrar,
att summan afföres. StatsVerket förlorar
ej derföre sina anspråk på restitution, om
domaren linner, aLt restitution bör äga rum.
Utskottet har utredt målet efter de
handlingar det ägt. Längre har Utskottet
ej kunnat komma. Luckorna måste fyllas
genom andra Auctoriteters försorg; derföre
har man öfverlemnat till ConstitutionsUtskoltets
utredande: olikheten i data på
liandlingarne, anledningen till befallningen
om handlingarnes hemlighållande, samt den
för StatsUtskottet jemväl outredda frågan,
om Köparen ägde rätt, att efter §:s lydelse
fordra ersättning, då handeln återgeck.
Utskottet har vidare tillstyrkt, att i
Restitulionsväg måtte sökas, hvad Statsverket,
enligt contractets ordalydelse, möjligen
skulle kunna tillgodokomma, utöfver
hvad det erhållit. Man har förebrått Utskottet,
att det icke tillstyrkt, att Grefve
Cederström mätte ställas till ansvar enligt
3o §. Riksdagsordningen. Det är dock re
-
Den 14 Maji.
stitutionsfrågan allena, som kunde föranleda
StatsUtskottet att föreslå ställandet under
tilltal. Men contractet är undertecknadt
af 2:ne personer. Utskottet kan ej veta,
om fel är, hos hvem felet ligger. Det
tillhör actor, att inför domaren reda frågan.
Herr von Heijnne, Georg: Ehuru jag
såsom Ledamot af StatsUtskottet är fullt
öfvertygad, att Utskottet sökt skaffa sig alla
möjliga upplysningar om Skeppshandeln,
och, med ett synnerligt begrundande, följt
denna sak, får jag förklara, att jag innerligt
önskar återremiss af Utlåtandet, sedan
jag här hört så upplysande anmärkningar,
hvilka säkerligen skola föranleda Utskottet
till ett närmare utredande af frågan,
och att afgifva ett förslag till förebyggande
i framtiden af så olyckliga transactioner,
som denna.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMar skalken bemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande böra, i anledning af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades starka Ja blandade med Nej.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
GrefvenocliLandtMarskalken framstäld proposition
till bifall å berörde Utlåtande ropades
starka Nej blandade med Ja, hvarjemte
votering begärdes.
Den 14 Maji.
i43
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
följande Voterings-Proposilion:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande,
i anledning af RiketsStänders Revisorers
år if82^ gjorde anmälan angående
försäljningen af fem stycken Kronan tillhörige
Krigsskepp, och redogörelsen för derföre
influtne medel, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 4f> 42» 43 och 44 §§• i RiddarluisOrdningen
blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan Ett eftermiddagen; och
befunnos, efter Voteringens slut, sedan en
Voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 94.
Nej — 23a.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
*44
Den 14 Maji.
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, att StatsUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således
blifvit, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.-
Upplästes följande från ConstitutionsUtskotlet
inkomne Memorial:
Af den 8 dennes:
N:o 25. Angående väckt Motion om
en förändring i 26 §. af JuslitiaeOmbudsmanslnstructionen.
N:o 26. Angående Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, anmärknings-anledning,
i afseende på de Mechaniska Yerkstadeu
vid Motala beviljade Låneunderstöd.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fre
-
Den 15 Maji
i45
Fredagen den i5 Maji i«29.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 14 dennes fattade beslut.
Sedan 108 §. Regeringsformen, 65
Riksdagsordningen, samt \\, 43 och
44 §§• RiddarhusOrdningen blifvit uppläste,
företog Ridderskapet och Adeln val
af 6 Electorer och 2 Suppleanter, hvilka
skulle äga, att jemte de öfrige RiksStåndens
Electorer utse Committerade till Tryckfrihetens
vård; och hefunnos, efter Valförrättningens
slut, klockan 8 e. m., följande
Herrar, genom de fleste rösterne, hafva
blifvit utsedde till
Röster
N:o 3. Hans Excellence Herr Grefve
236. Friherre Stjerneld, Algernon, 108.
Electorer:
De la Gardie, Jacob; genom
lottning med N:o 246, Friherre
Manderström; Fullmäktig
Herr Franc Sparre,
Bengt Erland,
107.
24 H.
10
146
Den i5 Maji
RSstcr
N:o 329.
Friherre Adlerbeth, Jacob,
M
O
— 1347.
Hr Stjernstolpe, Jonas Mag-
nus,
108.
—11861.
— von Hartmansdorff, Au-
gust,
Il8.
— 2218.
— von Weigel, Christian
Ehrenfried, .
Suppleanter :
O
co
— 346.
Friherre Manderström; Full-
mäktig Herr Franc Sparre,
Bengt Erland; genom lott-  ning med N:o 3, Hans Ex-  cellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob,. ......
107.
— 275.
Friherre Sprengtporten, Ja-
cob Wilhelm,
106.
Friherre Ridderstolpe , Fredrik, uppläste
följande:
I Plenum den 7 Mars beviljade Ridderskapet
och Adeln återremiss af Betänkandet
N:o 3 från Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskolten.
För att inför Utskotten ådagalägga grundligheten
af de anmärkningar, ledande till
återremiss, som jag då hade äran anföra,
Den 15 Maji
liar jag insamlat afskrifter af min brefväxling
med Kongl. KrigsCollegium och Krutbruks-ägaren,
rörande forslingen af Krut
och den fara, hvari Westerås Stad sväfvar,
livarenda gång Kruttransporten sommartiden
dit ankommen Då jag nu vördsamt
anhåller, att nämde handlingar må till de
sammansatte Utskotten remissen åtfölja,
nödgas jag lika vördsamt yrka, att de sammansatte
Utskotten måtte infordra yttrande
häröfver från Städernes Allmänna Brandstods-Bolag
såsom varande Part i målet;
hälst, utom beräkningen af förlusten å menniskolif,
genom en så möjlig olycka för
en hel Stad, Bolaget skulle kanske i sine
grundvalar skakas, såsom dess föregångare
skedt är.
Hvarjemte Friherre Ridderstolpe aflämnade
ofvanberörde af honom omförmälte
handlingar.
Remitterades till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskotten.
Upplästes och lades på bordet Bancooch
LagUlskottens den dennes under
N:o 43 afgifne Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid BancoUtskottets under N:o
i3, förut meddeldte Betänkande, i anledning
af väckt Motion om inställelse af Banco
-
i48
Den 19 Maji f. m.
Auctioner i de fall, der efterlefnad af nuvarande
18 och ig §§. uti 1818 års InteckningsLag
kunde för någondera ägaren bereda
möjligt lidande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till g om aftonen.
Tn fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 19 Maji 189.9.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den i5 dennes fattade beslut.
N
Öppnades det inför Rikets Ständers Herrar
Electorer till utseende af TryckfrihetsCommitteens
Ledamöter sistlidne gårdag
hällne Protocoll, samt upplästes, så lydande
:
År 182g den 18 Maji sahimanträdde
Rikets Höglofl. Ständers valde Electorer,
för att, till följd af 108 §. Regeringsfor
-
Den 19 Maji f. m.
l4g
mea och 65 §. Riksdagsordningen, utse
Committerade, hvilka, jemte Rikets Ständers
JustitiaeOmbudsman, äga att vaka öfver
Tryckfrihetens vård; och befunnos, efter
Valsedlarnes öppnande, dertill hafva
blifvet utsedde:
General-TullDirecteuren, Commendeuren
af Kongl. Nordstjerneorden och
Riddaren af Kongl. SvärdsOrden Friherre
G. F. Åkerhjelm 23.
CancelliRådet och Riddaren af Kongl.
Nordstjerneorden N. M. af Tannström 22.
HofRättsRådet och Riddaren af Kongl.
Nordstjerneorden G. Schöne ..... 21.
ÖfvarHofPredikanten, Ledamoten af Kgl.
Nordstjerne- och Riddaren af Konung
Carl XIII:s Orden Doctor Joli. Jac.
Hedren 20.
Prosten och Ledamoten af Kongl. Nordstjerneorden,
Doctorn Grefve F. B.
CancelliRådet, Riddaren af Kongl. Nordstjerneorden,
samt af Kejs. Ryska S:t
AnnaeOrdens 2:dra Class och af Kongl.
Preussiska Johanniterorden, A. von
Ut supra.
Jacob De la Gardie. C. F. af Wingård.
Röster
von Schwerin
18.
Hartmansdorff
E. Weser.
Dan. Andersson.
*
i5o
Den 19 Maji f. tu.
Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att ExpeditionsUtskottet
måtte anmodas, att för bemälte
Committerade uppsätta behörige Förordnanden.
Bifölls.
Friherre Cederströmj Jacobj anförde
skriftligen:
Jag hade ämnat, att genast efter slutad
votering yttra mig om discussionen öfver
StatsUtskottets Utlåtande rörande Skeppshandeln,
och lemna några upplysningar i
målet, bestående af handlingar, hvilka under
försegling varit i Förvaltningen af SjöÄrenderne
deponerade, men jag hindrades
derifrån genom Ridderskapets och Adelns
beslut, att genast efter slutad votering åtskiljas;
och som jag först under loppet af
Lördagen kunde få se de af Friherre Anckarswärd
och Herr Hjerta m. fl. afgifne
yttranden öfver ämnet, emedan de icke
förr varit tillgänglige i Riddarbus-Canzliet,
har jag nödgats uppskjuta att tills nu yttra
mig i frågan.
Det har blifvit klandradt, att GeneralAmiralen
Grefve Cederström utfärdat köpeContract
å Skeppen till 5 procents högre
belopp än Kronan sig för de samma betingat,
såsom under bans och Kronans värdighet.
Med de handlingar jag går alt af
-
Den 19 Maji f. m.
lemna till Protocollet, och hvilka varit deponerade
i Förvaltningen af SjöÄl enderna,
följer Michaelsons och Benedicks originalquittence
på dessa 5 procent. Det synes
mig otänkbart, att ett sådant Handelshus,
som Michaelsons och Benedicks, skulle uti
sin räkning till Goldschmidt kunnat underlåta,
att uppgifva att det uppburit och
qvitterat de ifrågavarande 9000 B:dr Hamburger
Banco och 1000 Pund Sterling, såsom
5 procents commissions-arfvode; men
det må vara Herr Friherre Anckarswärd,
Grefve Horn, Herrar Hjerta och Anckarswärd
förbehållit att tro motsatsen, och
det, ehuru den Summa Staten erhöll, icke
var någon hemlighet och således icke kunde
för Goldschmidt döljas. Friherre Anckarswärd
och bemälte Herrar uppmana samteligen
StatsUtskottet, att, på grund af 3o
§. Riksdagsordningen, tillstyrka Rikets Ständer,
att yrka ansvar i laglig ordning å GeneralAmiralen
Grefve Cederström och alla
de ErabetsVerk eller Embetsman, som med
saken haft att bestyra. I händelse Momentet
i närande 3o §. Riksdagsordningen icke
förtydes, lärer ett sådant företag icke kunna
emot den j samma moment och §. åberopade
90 §. RegeringsFormen ens komma
under Rikets Ständers öfverläggning och
pröfning, än mindre beslut. Ty de i 3o
§. bestämda fall äro, då, emot Rikets Ständers
beslut, de till hvarje hufvudtitel anslagnc
summor befinnas dragne lill andre
/
Den 19 Maji f. m.
Sndamål, eller något faststäldt anslag är
öfverskridit; dervid naturligtvis inga andra
Embetsman än StatsContoirets, för de
nio HufvudTitlarne redovisande utgifter,
och Förvaltningens af SjöÄrendernes, i afseende
på den tiondes, utom Konungens
Rådgifvare och Föredragande, kunna finnas,
emot hvilka §. i detta fall kan til
Det
må vara Friherre Anckarswärd
och dess vänner förbehållit, att misskänna
Styrelsen, att misstänka den ”för grundsatt”ser,
sorn hota att ohjelpligt undergräfva
"det allmänna välståndet;” att genom otillbörliga
yttranden och termer utgjuta egna
missnöjen i hopp att dermed smitta andra.
Lyckligtvis afvisas alla försök, att vanställa
motiven för Styrelsens handlingar, med
den ovilja, som hos den lugna medborgaren
aldrig utehlifver vid åhörandet af
smädelser. Ville man tro dessa Herrar,
borde ingenting af Armeens och Fiottornes
materiel kunna af Styrelsen föryttras,
utan med Rikets Ständers bifall. De utgifter
för StatsVerket ett så lättsinnigt förslag
skulle medföra, i händelse det kunde utföras,
i byggnaders uppförande lill förvaring
af för försvaret lill lands och sjös odugliga
persedlar, blefve afen hel annan betydenhet,
än de förluster, som genom tillfälligtvis
inträffade händelser någon gång åstadkommas.
Den 19 Ma ji f. m.
i53
Att beräkningarne för försäljningen af
Kronans Fartyg äro rigtige, och att handeln
för Sjöförsvarets tillgångar varit i alla af.
seenden förmånlig, i .händelse den fullbordats,
lärer icke kunna betviflas af någon,
som kan räkna och icke lika med Herr
Hjerta till kostnaden för Skeppshyggnad,
lägger den för Varfs- och Constructionsstaternes
löning, Båtsmanshållet, Allmanna
Byggnadernes och Dockornes underhåll,
Ekeskogarnes verkliga värde på Kronoskattejorden,
Kronoskjuttskoslnader för EfFecters
transporterande, m. m. Ty skulle Kronan,
på grund af ideén för Herr Hjertås kostnadsförslag,
på entreprenad upplåta, byggandet
af Skepp, blefve vinsten för entrepreneuren
säkerligen lika oberäknelig, som
verkliga värdet af Ekeskogen på Kronoskattejorden.
Friherre Anckarswärd yttrar rörande
anledningarne lill återgången af handeln.
"Jag är öfvertygad, att hela orsaken till
"handelns återgång endast var en felaktig
"beräkning hos Styrelsen å ägande moralisk
kraft att genomdrifva en förhandling,
"som, utan våldförande af folkrätt, af in"ga
yttre omständigheter kunnat hindras.
"Jag tror att Styrelsen uti handelns återfallande
vid detta tillfälle vidtog den en"da
utväg, hvarigenom landets sjelfständighet
kunde uppoffras, ty efter mitt begrepp
"hade det för Svenska Nalional-äran varit
i54
Den 19 Maji f. m.
”oändligt mindre sårande, om några till
”Handelshuset Michaelson och Benedicks
”försålde Skepp af hvilken öfvermagt sorn
”helst blifvit tagne i öppna sjön, än att
”Styrelsen af hotet skulle tvingas att på en
”gång ådagalägga en oförlåtlig okunnighet
”om Europeiska Politikens tillstånd, och
”sin egen svaghet i förmåga att handla sjelf- {
”ständigt i en sak, som ej var i minsta motsägelse
med de antagne och stadgade begreppen
om enskild, om allmän och om
”folkrätt,”
"Den ena lasten är den andras moder,
”det ena felsteget är ofta blott en följd af
”ett föregående; svaghetens illa förstådda
"utväg har ej sällan varit sveket, och jag
"frågar, huru mången tänkare i Sverige el"ler
annorstädes varit vilseförd af den oun”dertecknade
officiella artikel, hvilken för
”Svenska folket framställde en helt annan
”orsak till handelns återgång än den verk"liga,
och hvilken tänkande varelse kände
"ej förtrytelse, då Rikets anseende och värdighet
nyttjades såsom omslag till den åt
”Michaelson och Benedicks, i anseende till
”handelns återgång, beviljade plumpa ersättning,
som, i stället att vittna om Ri"kets
anseende och värdighet, på det mäst
”ojäfagtiga sätt på en gång ådagalade Tad”gifvarnes
bristande skicklighet och svag”het
i anseende till politiska beräkningar.”
Den 19 Maji f. m.
*55
Hela denna period, äfvensom åtskilige
andre i de afgifne yttranderne öfver samma
ämne, synas mig vara foster af en sjuk
fantasie; det olagliga, som deruti åsyftas,
nemligen att göra politiska förhållanden till
föremål för Rikets Ständers öfverläggningar,
torde vara alldeles öfverflödigt att ådagalägga
annorlunda, än med hänvisning till
29 §. 2 Mom. Riksdagsordningen; de förolämpande
och lättsinniga hänsyftningar,
som deri förekomma, träffa icke föremålen,
mot hvilka de blifvit rigtade; men de
skola upplysa Svenska Folket om Författarne
bättre, än någon caracteristik möjligen
skulle kunna åstadkomma; och den nytta,
som derigenom vunnits, är icke obetydlig.
Hvarefter Friherre Cederström uppläste
följande:
Utdrag ur Diario, hållet hos Kongl.
Förvaltningen af Sjöärendena i Stockholm
den 28 April 1828.
S. D. Lät Hans Excellence, Herr Gell
cral Am ira len m. m. Grefve R. Cederström
inlemna ett försegladt Convolut, innehållande,
efter påskrift, Redovisning för den
af Kongl. Maj:t, år 1825 åt Hans Excellence
i Nåder uppdragne försäljning af Svenska
Örlogsskepp.
Rätteligen utdraget, betygar
Ex officio
G. D. Hjort,
Registrator vid Kongl. Förvaltn.
af SjöÄrendcna.
156
Den tg Maji f. m.
Utdrag af Förvaltningens af SjöÄrendena
Protocoll, hållet i Stockholm
den ii Maji 182g.
S. D. Föredrogs en af Hans Excellence,
GeneralÅmiralen m. m. Herr Grefve
Cederström till Förvaltningen af SjöÄrendena
ingifven skrift, med anhållan att utbekomma
det fö"rseglade Convolut, innehållande
handlingar rörande Skeppshandeln,
som blifvit till Förvaltningens förvarande
af Hans Excellence öfverlemnadt; och som
Förvaltningen fann godt härtill lemna bifall,
så skulle på begäran Utdrag af Protocollet
derom meddelas. År och dag som
förr skrifvit står.
På befallning
J. A. T r a n h e i rn.
Denna Redovisning blef aldrig mottagen, ehuru
den utsändes till H. K. M. under Dess höga vistande
på Rosersberg 182.5.
Underdånigste Redovisning för den mig Nådigst
anbefallte försäljning af LinieSkeppen
Tapperheten och Försigtigheten samt
Fregatterne af Chapman, Eurudice och
Camilla.
IS25.
ta
Mars 8. Bilagde Contract under N:o 1
SP-3
B S
upptager Skeppet Tapperhetens för-
re C
cr w
cn
säljningsSumma till
ZL 13
-• P-
Q-
tÖ u
R:dr H. B:co 180,000.
£3
aq
Bi —
D
Deraf afgår 5 p:ct i försälj-
8 ”
ningsprovision till Handels-
huset Michaelson & Bene-
dicks, enligt deras derå gif-
vitQvittcnce som under N:o
2 härjemte åtföljer ...... g.ooo.
NettoförsiiljningsSumman 171,000
Den 19 Maji f. m.
Lika med Kongl. Maj:ts, härjemte
i underdånighet under N:o 3 i afskrift
vidlagde Skrifvelse af anför*
da datum; hvilket belopp i följande
Poster af mig blifvit aflämnadt.; nemi.
Mars 18. Till Kongl. Förvaltningen af
Sjö-Ärcnderne enligt vidlagde ProtocollsLJtdrag
N:o 4
R:dr H. B:co 36,000.
Maji 2. Till Kongl. StatsContoret
enligt hosgående P10-  tocolls U tdrag N:o 5 i35,ooo>
April 19. Närlagde underdåniga Contract
under N:o 6 utvisar Fregatten
af Chapmans försäljningsSumma till
Pund Sterl. 20,000.
Men derifrån afgår förutnämde
Handelshus 5 Proc:ts
försäljnings Provision, enligt
deras qvitto IN:o 7 . , . . . . 1,000.
Ncttoförsäl jningsSumma 19,000.
Lika med i afskrift under N:o 8
vidlagde Kongl. Brefvet af samma
dato, hvilket belopp i följande Poster
af mig blifvit aflämnadt, nemi.:
April 20. Till StatsContoret enligt bilagde
PrutocollsUtdragct N:o 9. Afbetalning
å nämde Fregatts Köpeskilling
Pund Sterl. 4>000>
Junii 11. Till Dito resten af
Köpesumman enligt Utdraget
N:o 10 i5,ooo.
Junii 1. Afslutade Contract på försäljning
af LinieSkeppet Försigtigheten
samt Fregaltcrne Eurudice och
Camilla, hvilket under N:o 11 härjemte
följer. I likhet med Kongl.
Maj:ts i afskrift vidlagde Nådiga Bref
under N:o 12, är försäljningsSumman
fastställd till R:dr H. B:co 36i,5oo.
Hvilket belopp i följande Poster
af mig blifvit inbetalt, nemligen;
Junii 28. Till Kongl. StatsContoret enligt
bilagdc ProtocolIsUtdrag N:o i3
R:dr H. B:co 90,000.
Julii 22. Till Dito, enligt Pro
tocollsUtdraget
N.o 14 • • • 271,000.
pp 3
D P
CR
-
19,000
I 2
b-g*
Oj
171,000
36i,5oo
Hela Försäljningsbeloppet| 19,000)532,5oo
i58
Den 19 Maji f. m.
Med underdånig åtlydnad af åberopade
Kongl. Brefvet af den 8 Mars, är Undra
Batteriets Canoner, Attirail och Amunition,
från KÖpeSumman för Skeppet Tapperheten
med R:dr Svenskt Banco 25,000
afdragen; men då, Underdånigste vidlagde
Contract under N:o i5med Handelshuset
Fabian Philipp, utvisar att de samma
effecter för ofvan anförde pris 26,000 R:dr
B:co till honom blifvit försålde; och således
hela försäljningsbeloppet, ehuru från
2:ne olika lius, ingått; så har jag ej ansett
nödigt någon annan redovisning deröfver
afgifva. Stockholm den 25 Julii 1825.
Rudolf Cederström
GeneralAmiral.
N.‘o 2.
Af Hans Excellence, StatsRåd, GeneralAmiral,
GeneralAdjutant för Flottorne,
Riddaren och Commendeur af Kongl. Maj:ts
Orden m. m. Högvälborne Herr Grefve O.
R. Cederström, hafva undertecknade denna
dag emottagit Nio Tusende (cjooo) Riksdaler
Hamburger Banco, såsom af Hans Excellence
oss tillerkänd Provision, på det i
dag afslutade Contract å LinieSkeppet Tapperheten.
Sorn försäkras. Stockholm den
18 Mars 1825.
Michaelson & Benedicks.
Den 19 Maji f. ra.
Afskrift.
N:o 4.
Utdrag af Förvaltningens af SjöÄrenderne
Protocoll, hållet i Stockholm
den 18 Mars 1825.
S. D. Företrädde Hans Excellence,
General Amiralen m. m. Herr Grefve Cederström
och till Förvaltningen öfverlemnade
TrettioSex Tusende Riksdaler Hamburger
Banco, uti Sex stycken serskildte
Vexlar, dragne af Handelshuset här i Slockholm
Michaelson & Benedicks på Herr Salomon
Heine i Hamburg, utgörande afbetalning
på till Handelshuset försålde LinieSkeppet
Tapperheten; hvarom bevis skulle,
genom utdrag af Protocollet Hans Excellence
meddelas. Ar och dag som för skrifvit
står.
Efter Befallning
Fredr. C. Stuart.
Lika Originalet intygar
G. E. Lundstedt.
Afskrift.
N:o 5.
Utdrag af Protocollet hållet i Kongl.
Mnjrts och Rikets StatsContor den
2 Maji 1825.
S. D. Efter anmälan inträdde En af
Rikets Herrar, Herr GeneralAmiralen m. m.
Grefve Cederström och, för att enligt Kgl.
Brefvet den 22 nästlidne Mars, efter fram
-
I60
Den 19 Maji f. m.
deles meddelande Nådiga föreskrifter användas
till Tionde IIufvudTiteins behof,
aflemnade til! Kongl. StatsContoret Primavexlar
på tillsammans Etthundrade TrettioFem
Tusende (i35,ooo) Riksdaler Hamburger
Banco, emottagne af Handelshuset Michaelson
& Benedicks i afbetalning för försålde
LinieSkeppet Tapperheten; deröfver
bevis skulle En af Rikets Herrar, Herr
Grefven och GeneralAmiralen genom utdrag
af Protocollet meddelas. Ut Supra
Efter befallning
L. G. af Sillén.
Lika med Originalet intygar
G. E. Lundstedt.
N:o 7.
Af Hans Excellence, StatsRåd, General
Amiral, GeneralAdjutant för Flottorne,
Riddaren och Commendeur af Kongl. Majrts
Orden m. m. Högvälborne Herr Grefve O.
R. Cederström hafva undertecknade denne
dag emottagit EltTusende (£ 1000) Pund
Sterling, såsom af Hans Excellence oss
tillerkänd Provision på det i dag afslutade
Contract å Fregatten Chapman, som försäkras.
Stockholm den 19 April 1825.
Michaelson & Benedicks.
N:o 9.
“k '
Den 19 Maji f. ras
N:o g.
Utdrag af Protocollet, hållet i Kongl.
Maj:ts och Rikets StatsContor deu
20 April 1825.
S. D. Efter anmälan inträdde En af
Rikets Herrar, Herr GeneralAmiralen m. m.
Grefve Cederström och aflemnade till Kgl.
StatsContoret tvänne Yexlar på tillsammans
FyraTusende £ Sterling, drapne på Goldschimd
i London; deröfver Bevis, genom
Utdrag af Protocollet, skulle En af Rikets
Herrar Herr Grefven och GeneralAmiralen
meddelas. Ut Supra.
På befallning
L. G. af Sillén.
N.‘o 10.
Utdrag af Protocollet, hållet i Kongl.
Maj:ts och Rikets StatsContor den
11 Junii 1825.
S. D. Företrädde Hans Excellence,
GeneralAmiralen, StatsRådet, Riddaren och
Commendeuren af Kongl. Maj:ts Orden m.
m. Högvälborne Herr Grefve O. R. Cederström
och aflemnade följande Prima- och
SecundaVexlar af.den g i denna månad, utgifne
af Handelshuset härstädes Michaelson
& Benedicks på Herr B. A. Goldschmidt
& Comp. i London, att betalas 3 månader
efter sigt, nemligen:
24 H. 11
Den 19 Maji f. ra.
1 Vexel å
\ D:o å
i B:o å
1 E:o å
1 D:o å
J? 5,000.
,, 4,coo.
,, 3,000.
« 2j000#
• „ 1,000.
Tillsammans Femton Tusende (4 5,000) £
Sterling, hvilken Summa, enligt Hans Excellenses
anmälan, skall utgöra resterande
Köpeskilling för Fregatten Chapman, som
till förstnämnde Handelshus blifvit försåld,
och hvaraf beloppet kommer att för Tionde
HufvudTitelns behof användas, efter af
Kongl. Maj:t derom framdeles meddelande
Nådig föreskrift; och beslöts, det skulle öfver
aflemnandet af dessa Vexlar, bevis genom
Utdrag af Protocollet, Hans Excellens
m. m. Herr Grefve Cederström meddelas.
År och dag som ofvan.
Redovisning för Skeppet Tapperhetens
försäljning, infordrad enligt närlagde Original
Kongl. Bref af den 4 October 1827,
med Aligater N:o 5, samt ProtocolIsUtdraget
att Originalet till denna Redovisning
blifvit mottagit den 6 November — OriginalContracter
med Herr Fabian Philip i
Carlskrona, samt hänvisning hvarest de resterande
4 Handlingar äro finnandes.
På befallning
I. O. von Tvernstedt.
(Se följande Tabell).
Afskrift.
Redovisning, till följd af Kongl. Maj:ts Rådiga Skrifvelse den 4 sistlidne October
innevarande år, som Htvisar förhållandetjimed Skeppet Tapperhetens försäljning
år lRä.q.
Hamburger
Banco.
1
Hamburger
Banco.
Mars
Maji
18
1
Mottog af Herr Michaelson &
Benedicks i afbetalning på
försålda Skeppet Tapperhe-  tens Köpeskilling
Dito af Herr FabianPhilipp för
Undra Batteriets Canoner
samt 3oo Cent. Krut, i följd
af Kgl. Brefvet den 19 April
25,000 R:dr Sv. B:co eller
utgörande i Hamb. Banco
å 129 sk. Cours 9,302: 15.
Dito resten af Kö-  peskillingen å
sagde Skepp af
-Herr Michael-  son & Bene-  dicks, med. . 125,697:33.
36,000
lars
aj1
18
2
Öfverlemnat motstående Sum-  ma till Kongl. Förvaltnin-  gen af SjöÄrenderne, mot
närlagde Original Proto-  colls-Utdrag såsom qvit-
tence N:o 1
Dito till Kongl. StatsContoret
emot närlagde Protocolls-  Uldrag N:o 2 såsom q vit-  te nce
36,000
135,000
2
135,000
-
•
♦
Netto försäljningsbeloppet| 171,000
-I
Motstående belopp öfverlemnat
171,000
~\
Till upplysning för denna handel åtfölja härjemte i vidimerad Afskrift:
N:o 3. Kongl. Brefvet af den 8 Mars 1825, hvaruti försäljningen af Skeppet Tapperheten för
ett nettobelopp af 171,000 R:dr Hamb. Banco anbefalles
nied afdrag likväl af 25,000 R:dr Sv. B.co
för Undra Batteriets Canoner och Krut.
N:o 4* Kongl. Brefvet den 19 April 1825, hvaruti försäljning af bemälte Skepps Undra Batte
ries
Canoner och Krut, till Herr Fabian Philipp,
serskilt anbefalles för 25,090 R:dr Sv. B:co.
N:o 5. Afskrift af Kongl. Brefvet d. 4 sisth Oct. sorn anbefaller inlemnandet af denne Redovisning.
Stockholm den 6 November 1827.
Rudolf Cederström ,
General Amiral.
2 4 H.- p. 162.
Den 19 Maji f. m.
i63
Utdrag af Protocollet, hållet uti Kgl.
Majrts och Rikets StatsContor dea
6 November 1827.
rv' S. D. Till Kongl. StatsContoret hade
En af Rikets Herrar, GeneralÅmiralen, Riddaren
och Commendeuren af Kongl. Maj:ls
Orden m. m. Herr Grefve Rudolf Cederström
i Memorial af denne dag öfverlemna
t den uti Kongl. Brefvet af den 4 sist—
lidne Octoher Nådigst anbefalldte Redovisning
med tillhörande Yerificationer, för till
Handlanden i Carlskrona Fabian Philip, enligt
Kongl. Brefvet den 19 April 1825, från
Flottan derstädes försålde ArtilleriEffecter
emot en Köpeskilling stor 25,000 R:drB:co;
och skulle Bevis häröfver En af Rikets Herrar,
Herr Grefven och GeneralÅmiralen genom
Utdrag af Protocollet meddelas.
Ut Supra.
Efter befallning
I. C. Norgren.
Friherre Cederström j yttrade härefter
mundteligen:
Som de Handlingar jag nu här företett,
ej kunna af mig disponeras, anhåller jag,
att Herr RiddarhusSecreteraren, efter tagen
afskrift deraf för Protocollet, ville desamma
till mig återställa. För öfrigt hoppas
jag, att ConstilutionsUtskotlet, som är den
enda lagliga Auctoritet för målets behand
-
164
Den 19 Maji f. m.
ling, ej lärer förbise, att i en fråga, der
enskild rätt är förnärmad, laglig undersökning
framför allt bör vidtagas. Svenska
Folkets fordringar blifva äfven på detta
sätt bäst uppfyllde.
Hans Excellence Herr Grefve Möner>
Adolph Göranj, anförde skriftligen:
Jag ansåg mig under plenum den i4
dennes, vid frågan om Skeppshandeln, böra
iagttaga en fullkomlig lystnad, dels emedan
jag icke ville synas försöka att inverka
på beslutet, dels emedan jag trodde att de
beräkningar, hvilka syntes mig utgöra egenteliga
föremålet för öfverläggningen, icke
skulle påkalla någon förklaring å min sida.
Men sedan man i anledning af StatsUtskottets
Utlåtande rörande detta ämne, ingått
uti en pröfning af saken i hela dess omfattning,
hvilken jag trodde endast kunna
komma i fråga, när ConslitutionsUlskottet,
efter inhämtad full sakkännedom, kom att
afgifva sitt yttrande, sedan säger jag man,
utan att afvakta detta, i förhand yttrat sig,,
både om afsigter och möjligheter, och hvad
som bordt eller icke bordt göras, tror jag
mig äfven pligtig att underställa Eders Excellence
och Högh Ridderskapet och Adeln
de erinringar, hvilka visa saken uti en efter
min tanka riktigare dager.
Det är hvarken ovanligt eller oväntadt,
att dä en sak fått en missgynnande utgång,
Den 19 Maji f. m.
denna skulle begagnas för att angripa alla
elem, som tillstyrkt eller varit med verkande
vid densamma, och om fel eller misstag
vid verkställigheten ägt rum, skulle klandret
deruti finna ökade anledningar och
fördubblad styrka. Men då man hade ett
så rymligt fält för anmärkningar, hade jag
ej trott, alt man skulle ytterligare behöfva
utvidga det genom påståenden, som icke
äga något stöd af Lag, och som icke syntes
höra till ämnet. Så hade jag ej kunnat
förutse, att man till frågan om en Skeppsförsäljning
skulle vilja lämpa 77 §. af RegeringsFormen,
hvilken tydligen angår endast
Statens fasta egendom, icke sådana
dess tillhörigheter, hvilka äro af beskaffenhet
att förnötas och derföre måste kunna
ombytas samt följaktligen äfven afyttras,
då man derigenom bereder sig tillfälle att
få bättre och nya i stället.
Jag hade icke trott, att man skulle
finna något att anmärka vid det rättegångssätt,
som till ersättningens bestämmande
blifvit antagit; då det måtte vara Staten
lika tillåtit som enskilta, alt till förkortande
af rättegången antaga Compromissarier,
när parterne derom åsämjas och hopade
ränteförluster derigenom kunde besparas.
Jag hade icke trott, att man skulle förebrå
StatsUtskottet, att i ett sammanhang
hafva behandlat en försäljning, som oneke
-
i66
Den 19 Maji f. m.
ligen stod i sammanhang, eller att man
skulle hysa en sådan håg att förstora förlusterna,
att man skulle förebrå Utskottet
att hafva medgifvit, hvad som vidalia handelsföretag
är vanligt, att vinsten af det
ena betäcker förlusten af ett annat.
Men då man således uppsökt allt hvad
som kunde gifva en mörk färg åt saken,
blef det förklarligt, att man skulle till den
grad sträcka misstydningen, att man påstod
Styrelsens grundsatser hota att undergräfva
det allmänna välståndet, genom en böjelse
för handel, hvilken man behagat anse,
som ett hufvuddrag i Styrelsens caractere.
Man har till bevis häruppå nämnt
några redan förgätna och aldrig anmärkta
handelsföretag. Nå väl, låtom oss kasta en
blick på anledningarne dertill. När spannemål
utsändes, var det icke derföre, att
Magazinerna voro fulla, att Landtmannén
klagade öfver låga pris och brist på afsättning?
Var det då klandervärdt, att icke
än vidare nedsätta prisen genom försäljning
inom Riket? När krutet försåldes, var det
icke derföre att man hade öfverflöd deraf,
att det hotade blifva stenlupit och förskämdt,
och har icke en del af denna försäljning
gifvit Staten en verkelig vinst? — Hvad
Allmänna Magazinsinrättningen angår, hvem
är det, om icke Rikets Ständer sjelfve, som
yrkat dess utsträckning, till uppfyllande af
fordringar, sorn voro emot sakernas natur?
Den 19 Maji f. m.
Må man i detta afseende rådfråga 1815 och
1818 årens RiksdagsProtocoller, och må det
vara mig tillåtit påminna, att jag, redan vid
det förra af dessa Riksmöten, erinrade om
omöjligheten af hvad man fordrade. Jag
lånte mitt förutseende af en gammal Statsmans
Burkes tankar i dessa ämnen ; men det
var först erfarenheten, som kunde tysta passionerna.
För att nu återkomma lill frågan om
Skeppshandeln, så var denna af alla den enklaste,
den som utom alldeles oväntade händelser,
icke borde vara utsatt för missräkning,
emedan den var blott en försäljning.
Då priset och värdet af Fartygen å ena sidan
var uppgifvit, och anbudet å den andra,
ankom allt det öfriga på en arithmetisk
beräkning, der vinst och förlust igenom
zifFror bestämdes. Om denna handel
nått till alla delar sin fullbordan, hade
StatsCassan, utom värdet af de försålda
Fartygen, deruppå vunnit omkring en half
million, och nya Skepp hade ersatt de gamla
och Förråderne hade blifvit ökte med
en betydlig materiel. Nu, för det ett hinder
inträffat, hvilket så mycket mindre
borde förutses, som, enligt hvad en af de
strängaste granskare medgifvit, saken ej var
i minsta motsägelse med de antagna stadgade
begreppen om enskilt s om allmän och
om folkrätt„ (se Friherre C. II. Anckarswärds
yttrande); nu för det utgången
168 Den 19 Maji f. m.
blifvit ofördelaktig, vill man icke göra någon
rättvisa åt uppsåtet. Men om deruti
ligger något misstag, så hafva Konungens
Rådgifvare åtminstone den lyckan, alt dela
detsamma med Sveriges, och kanske Europas,
största Statsman, RiksCancelleren Grefve
Axel Oxenstjerna, hvilken uti ett Memorial
till Riksens Råd, jemte flera andra
föreskrifter, yttrar följande: Allenast att
Jag dette ihugkommer_, och efter till äfventyr
s någre Skepp erit hen kunna vara
odugse eller ock eljest gå af och fördenskull
det blifver observerat och åhrligen
Tu nya örlogsskepp blifva upps lagrie i deras
ställe som afgå och de gamle eller obekväme
Skeppen blefve bortsålde förr än de
alldeles afginge.” Detta Memorial är af den
8 Junii i633. Således under brinnande krig.
Men den erfarne Statsmannen visste, att
det är bättre hafva nya än gamla Skepp,
och att om dessa skola kunna försäljas, böra
de ännu vara tjenstbara. — Den sednast
verkställde försäljning har bevittnat,
att de Skepp, som från Carlskrona afgingo,
icke hade någon lång varaktighet, och att
de i Amerika icke kunde föryttras, utan
till vida lägre pris än det, sorn härför dem
erhållits.
Man har talat orri okunnighet och svaghet
vid tillstyrkandet af den senare Skeppsbandelns
återgång. Men jag öfverleranar
till ConstitutionsUtskottet att bedömma, om
Den ig Maji f. m.
icke den Rådgifvare handlat pligtvidrigt, som
vågat afgifva ett annat tillstyrkande? Och
jag tror mig endast böra till Ridderskapets
och Adelns egen känsla öfverlemna , huruvida
al/tj hvad här i detta afseende sades,
borde blifvit sagdt? — ]När slaget vid Ganna
var förloradt, tackade man den Fältherre,
som återkom, att han icke misströstat
om Republikens räddning, ehuru det var
han, som lill stor del vållat nederlaget. Men
den frie Romaren kände, att det gifvas tillfällen,
då Statens väl och anseende fordra,
att man kastar en slöja öfver händelserna.
Sverige har lyckligtvis icke lidit någon sådan
olycka; Sverige har tvertom, igenom
den Furste, som förer Styrelsen, blifvit
ifrån branten af undergång upplyftadt till
ära och anseende. Men jag frågar, om icke
dess mindre det gifves en grannlagenhet,
som egnar den frie men tänkande Medborgaren,
ehuru den icke kan utkräfvas af den
ansvarsfrie Representanten ? Emedlertid har
jag, äfven under obehaget af de tillmålen
som blifvit gjorde, känt någon tröst vid
den tankan, att mitt Fädernesland är fritt,
och att hvad som blifvit sagdt, redan vittnar,
alt ansvarslöshet icke gifves för dem,
som hafva åliggandet att vara Rådgifvare.
Herr Anckar swärd s August: Om Friherre
Cederström och hans vän Herr Grefve
Mörner uppträdt här, för alt aflemna
handlingar och öfrige upplysningar till den
170
Den 19 Maji f. m.
märkvärdiga Skeppshandeln, hade jag ingenting
haft deremot. Tvärtom öfverensstämmer
det med min önskan, emedan jag
icke, som ordspråket lyder, vill någon syndares
död, och endast framställt mina anmärkningar
i den dubbla afsigt, att bereda
Staten tillfälle att få sitt, om den genom
svek blifvit beröfvad det; och att åt
den i saken mäst comprometterade personen
förskaffa läglighet att rentvätta sig från de
om honom möjeligen kringlöpande ryckten
och oblida omdömen. Men jag protesterar
högeligen emot det af de båda värde Talarne
gjorde försök att åter upprifva en
redan fulländad discussion, och upptaga
fällda uttryck till en bitter granskning. Sådant
har förr icke varit brukligt här, på
sätt som nu skett, utan har man åtminstone
väntat, tills justering af Protocollet
inträffat, då man ökat discussionen med
hvad man vid första tillfället uteglömt. Det
var i sanning oväntadt, att detta försök
skulle göras af så öfvade Talare, som de båda
ofvannämnde; och jag protesterar ytterligare
emot denna innovation, såsom endast
tjenande till att ännu mera förbrylla våra
110g ändå redan invecklade parlamentariska
former. Jag är ej okunnig om min rätt,
att begära Friherre Cederströms och Grefve
Mörners anföranden på bordet, men jag
försmår denna utväg, enär jag anser de
gjorde anmärkningarne icke vara af annan
hallt, än att de genast kunna af mig be
-
Den 19 Maji f. m.
171
svaras. Friherre Cederström har inlemnat
originala qvittencer. Jag vill önska, att de
befinnas nöjaktiga, men skulle deraf utredas,
att Michaelsson & Benedicks qvitterat
qooo R:dr Hamburger B:co och 1000 Pund
Sterling såsom en provision dem beviljad
af GeneralAmiralen, så står det i strid emot
StatsUtskottets Utlåtande vid åberopandet
af Herr GeneralAmiralens rapport af dén 4
Mars 1825. Troligen blir allt detta behörigen
upplyst af StatsUtskottet. Friherre
Cederström har tillvitat mig och mina vänner,
att vi smädat, och åsyftat Styrelsens
misskännande. Detta får stå för Friherrens
egen räkning. Jag tager det icke åt mig.
Opinionen får döma häröfver, och dess
stämning torde redan vara något ådagalagd
af den för sig gångne voteringen, då återremissen
beslöts.
Beträffande Herr Grefve Mörners anförande,
förvånar det mig, att den ädle
Grefven behöft så lång tid till att yttra
sig i ett så väl kändt ämne, som detta.
Den ädle 'Grefven har medgifvit, att fältet
var rymligt för anmärkningar. Jag är tacksam
för detta erkännande, och torde deraf
få sluta, att vi, såsom sjelfständiga Representanter,
uppfyllt vår pligt, då vi beträdt
det rymliga anmärkningsfältet. Grefve
Mörner har åberopat den store Axel
Oxenstjernas tanka om försäljning af gamla
Skepp, för att i stället kunna bygga nya.
I72
Den 19 Maji f. m.
Samma mening har vår Konung haft, men
liuru har den blifvit verkställd, då nya
Skepp sållts i stället för gamla? Och månne
sådant ingick i Oxenstjernas ide?
För öfrigt får jag blott tillägga, att,
om Styrelsen är ömtålig för de anmärkningar,
som framställas emot Dess åtgärders
så börjar ock Landet att blifva ömtåligt
för att se dess medel oupphörligt användas
till skadeersättningar, vållade af illa
beräknade handels-speculationer. Jag anhåller
att hvad jag nu haft äran yttra, må
få åtfölja de anmärkningar jag sökt alt besvara,
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Som jag anmälte mig att
tala, innan jag afhört Herr Anckarswärds
sista yttrande, finner jag mig nu återhållen
af Herr Anckarswärds protest emot discussionens
vidare fortsättande, hvilken han
dock sjelf tyckes hafva frånträdt, sedan han
det oaktadt inlåtit sig i svaromål. Jag anhåller,
att, innan jag uppläser mitt skriftliga
anförande i saken, få utrönt, om Ridderskapet
och Adeln instämmer i Herr Anckarswärds
åsigt; och hemställer detta vördsamt
till Hans Excellens Herr Grefven och
LandtMarskalken.
Herr Anckarswärd: Om jag frångått
min protest emot discussionens fortsättan
-
Den ig Maji f, m.
173
de har i jag åtminstone sökt alt motivera
hvad jag sagt, och i synnerhet åsyftat, att
för framtiden förekomma en så .oformlig
procedure. Då discussionen utan hinder
blifvit börjad, må den för öfrigt äfven gerna
fortgå.
1
Herr Hjerta, Gustaf: Sedan Hans Excellens
Herr Grefve af Wetterstedt anhållit
af få Herr Grefvens och LandlMarskalkens
samt det Högloft. Ståndets yttrande,
huruvida det är förenligt med våra Grundlagsformer,
att i ett påföljande Plenum finna
en i ett föregående afslutad discussion
åter upprifven, torde jag få taga mig friheten
fästa uppmärksamheten på de Grundlags
§§., som omtala, hvilka ärenden må
komma under föredragning i Plena. 56
i Riksdagsordningen visar vidden af StåndsLedamotens
yttrande rätt, då der heter:
”Ej heller må, med undantag af Grundlagsfrågor,
nya frågor af Riksdagsmän väckas,
”sedan en månad från Riksdagens början,
”enligt 27 tilländalupit, så vida icke
”sådana frågor af redan fattade beslut, el”ler
redan upptagne ärenden, eller under
”Riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen
föranledas.” 47 §• föreskrifter,
i hvilken ordning målen böra af LandlMarskalk
och Talmän, hvar i sitt Stånd, föredragas.
48 §• uppräknar, hvilka mål äro föredragningsämnen.
4^ §• bestämmer StåndsOrdförandens
rätt, att ordna och leda öf
-
i?4
Oen ig Maji f. ra.
verläggningarne. Häraf anser jag vara ilart,
att inga andra föredragningsämnen finnas,
än de, som stå å föredragningslistan, oell
att discussion öfver annat icke heller kan
uppkomma. Hvar och en äger rätt, att vid
justeringen af[Protocollet tillägga hvad han
anser nödigt, för att upplysa sin förut yttrade
mening, samt alt, i sammanhang med
förut under öfverläggning behörigen komne
ärenden, väcka nya Motioner; men att
fortsätta en genom ja till Ordförandens fråga,
om discussionen anses slutad, afgjord
öfverläggning, finnes ingenstädes tillåtet. Jag
anhåller derföre, att, om äfven vi för denna
gång icke kunna befrias från fortsättningen
af den åter upprifna discussionen,
vi dock för framtiden måtte förskonas från
dylika obehörigt förlängda öfverläggningar,
så att vi i göromålen kunna någorlunda medfölja
de andra Stånden, och ej stå allt för
långt tillbakars efter dem. Det är således
ej för det närvarande, men för framliden,
som jag protesterar emot försöket, att återtaga
en afslutad discussion; och hvarom vi
torde få höra Hans Excellences Herr Grefvens
och LandtMarskalkens enskilta mening.
Friherre Cederström: Det är icke första
gången, som Herr Hjerta söker, att tolka
Grundlagen efter sin åsigt, men äfven
det nu gjorde försöket lärer blifva utan all
framgång, så länge icke 5o §. i Riksdagsordningen
är ändrad. Den lyder nemligen:
Den 19 Maji f. in.
i75
”Hvarje Stånds Ledamot ege, att i Plenum
”stående och från sin plats till Protocollet
”fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som
”under öfverläggande komma, och om lag”ligheten
af allt, som inom Ståndet sig till- ,
”dräger.” Då man nu, efter föregången
anmälan att yttra sig öfver lagligheten af
hvad som inom Ståndet sig tilldragit, blir
dertill uppropad, och sålunda utöfvar sin
Riksdagsmanna-rätt, är det besynnerligt,
att en Ledamot säker att framställa det såsom
olagligt.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Ingen är mera villig än jag, att
iakttaga de af Grundlagen föreskrifne former,
och ingen är, som mera ogerna härstädes
tager till ordet, men jag trodde mig
kunna få framställa den af mig väckte fråga,
utan att befara, det någon ville göra
ett undantag för min skulld, då jag endast
åsyftade upplysning, om hvilket vore
det rätta. Hvad sjelfva hufvudsaken angår,
är obehaget att vidröra den större för mig,
än det för någon annan kan vara angenämt
att tala deri.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonard:
Blott för att protestera emot ett framtida
upprifvande af ett genom votering afgjordt
ärende, har jag anmält mig, och förbehåller
mig, alt sedan afgjordt blifvit, om frågan
åter skall upptagas, eller ej, blifva åter
uppropad.
Den 19 Ma ji f. m.
Tians E.rcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att, i anledning
af den nu uppkomne fråga, huruvida det
kunde vara tillåtit, att besvara de anmärkningar,
hvilka, i Plenum den i\ dennes,
blifvit frsmställde mot StatsUtskoltets under
N:o 10 r meddeldte och då återremitterade
Utlåtande, angående försäljningen af
5 stycken Kronan tillhörige KrigsSkepp,
och redogörelsen för derföre influtne medel,
ansåg Hans Excellence sig pligtig förklara,
att då det, icke allenast vid föregående
Riksdagar, utan äfven vid den nuvarande,
flere gångor varit öflig t, att sedan
ett Utskotts Betänkande, på grund af
dervid gjorde anmärkningar, blifvit till Utskottet
återförvisudt, i ett efterföljande Plenum
å berörde anmärkningar afgifva svar,
hvilket äfven blifvit till Utskottet öfverlemnadt,
och denna sed, som icke vore
stridande mot något stadgande i Grundlagarne,
följakteligen kunde anses hafva vunnit
en hittills oklandrad och behörig häfd,
fann Hans Excellence sig nu, lika litet som
vid de föregående af Hans Excellence omförmälte
tillfällen, vara berättigad, att afbryta
förevarande discussion, hvilken, efter
Hans Excellences omdöme, icke innefattade
något slags öfverskridande af de
stadgade formerne.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet
terstedt
anförde skriftligen:
På
Den 19 Maji f. in. 177
Då jag nu uppträder för att egenteligen
besvara några af Friherre Anckarswärd,
i allmänna ordalag, till PleniProtocollet d.
i4 Maji, emot Styrelsen, dess Caracter oell
åsigter, gjorde anmärkningar, erfar jag i
första rummet hela obehaget af en försvarande
åtgärd, emot en beräknad anfallande,
och derefter, af försvarets fördröjande.
Hvarföre, skall man säga, icke genast svara,
och då detta ej skedde, icke äfven fortfarande
bibehålla tystnaden? Mitt svar är
enkelt, att jag ej tilltrodde mitt minne,
oagtadt de få anteckningar, jag under en
spänd uppmärksamhet, hann vid tillfället
göra, att nog troget återgifva de ordställningar,
vid hvilka jag egenteligen skall fästa
mig, hälst dessa, efter min förmening, icke
i sjelfva verket tillhörde det ämne, som
förevar. Min afsigt var icke och skall ej
heller nu blifva att ingå uti något utförligt
svaromål å de vidlyftiga anmärkningar, som
af flere Talare blifvit emot StatsUtskottets
Utlåtande gjorde, öfvertygad att Utskottet
ej lärer underlåta att dem, i all deras
vidd, pröfva. Dessutom, som en stor del
af de frågor, hvilka under öfverläggningen
här i förväg blifvit upptagne, bero, i afseende
på Konungens Rådgifvares ansvarighet,
på ConstitutionsUtskottets pröfning, så
anser jag mig hvarken pliktig eller ens berättigad,
att föregå Utskottets på handlingarne,
der fullständiga upplysningar stå att
24 H. " 12
Den 19 Maji f. ra.
inhämta, i hufvudsaken afgifvande yttrande.
Jag ville icke eller i någon mon söka
inverka på Ridderskapets och Adelns beslut,
i afseende på den yrkade återremissen
af StatsUtskotlets Utlåtande; jag ville
blott afvakta ett närmare inhämtande af
Friherre Anckarswärds allmänna anklagelser
emot Styrelsen, och sedan jag nu vunnit
denna upplysning, går jag att upptaga
denna anklagelse.
Jag nekar icke, att jag ofta lill mig
framställt den fråga, huruvida, vid allmänna
ärenders under skiljaktiga synpunkter
afsedda behandling, ett ansvarslöst användande
af stränghet i ord, af sårande uttryck,
innebär ett högre vilkor för allvar i sak,
eller för lugn i pröfning, och då jag ännu
icke hunnit öfvertyga mig om nödvändigheten
af dessa ansträngningar af krafter, i
synnerhet då de börja att sjelfva gifva sig
detta dopnamn, så skall jagsöka att vid beträdandet
af den bana, som Friherre Anckarswärd
emot Styrelsen öppnat, ej hänföras
af min inre känsla, men endast ledas
af mina allmänna åligganden.
Att densak, hvarom fråga varit, skulle
blifva ett lifligt föremål för Rikets Ständers
öfverläggningar, var att förese, och i detta
afseende hafva de Talare, som här yttrat
sig, ej lemnat mig eller de, jämte mig, till
Styrelsen hörande, någon förväntan oupp
-
Den 19 Ma j i f. m.
>79
Fylld. Att äfven, med anledning af denna
sak, nya förebråelser, i massa gjorde, skulle
emot Styrelsen riktas, ansåg jag äfven både
troligt och möjligt, men att de skulle urarta
tillden grad af öppenhjertighet, hvaraf
Friherre Anckarswärd lemnat så öfvertygande
bevis, det bekänner jag, att jag
icke hade väntat. Ty jag gjorde mig det
begrepp om ett grundlagsenligt klander af
en Styrelse-åtgärd, att, utan att frånkänna
sig sin moraliska vigt, det ej behöfde låna
något biträde af uttryckens nästan materiella
tyngd, för hvilkas urval en erkänd
skriftställareförmåga icke kan finna någon
ursägt i språkets ofta förevitade fattigdom
eller i behofvet af tankarnes lättare uppfattning;
ej heller väntade jag, att i ett ämne,
der grannlagenheten bjöd att ej vidröra
de politiska orsaker, som dermed kunde
stå i sammanhang, Friherre Anckarswärd
skulle omnämna dem på ett sätt, hvarigenom,
efter min förmening, och för att
nlija hans egna ord, landets sjelfständighet
kunde uppoffras. Men då jag åter upprepar
dessa hemska ord, återföres jag till
vissheten, att de såsom anklagelser blifvit
fällde emot Styrelsen. Den kan mera bedröfvas
öfver möjligheten af yttrandet, än
öfver det sårande i tillmälet.
Det är icke genom mandom i ord, ge
-
nom camerala beräkningar vid tillgångars
12*
Den 19 Maji f. m.
anslående lill försvarsmedlen, genom reglementariska
föreskrifter, sorn, å ena sidan,
förlama Styrelsens åtgärder, under det att,
å den andra, af henne fordras, ett profetiskt
föreseende och en oemotståndelig verksamhet,
som Staters sjelfständighet upprättliålles
och bevaras. Det är den enigt verkande
kraften, den redebogna viljan, som
ej tvekar om enskilta uppoffringar, då de
i farans eller behofvets stund, för det allmänna,
påkallas, som gemensamt sätta Regering
och Folk i tillfälle att, under omvexlande
skiften, förblifva hvad de böra
vara, trogne sig sjelfve och sina minnen,
samt i sina beslut oberoende. Det är genom
sådana tänkesätt, som detta urgamla
Rike segrat öfver öden och tidehvarf; det
är genom dem det ännu fortfarande skall
bestå och njuta fördelen af de lagar och
af den samhällsinrättning det sig gifvit. Må
ordprålet, vare sig i öfverdrifven eller i
nedstämmande syftning, hvarå, under inflytandet
af bägge ytterligheterne, exempel
kunna förebäras, hvilka törhända vänligen
nu torde sammansmälta till ett gemensamt
klandrande resultat, aldrig uttränga detta
högre arf af våra fäder, som, så länge det
troget bevarades från slägte till slägte,
bar hälsosamma frukter, men blef en lekboll
för främlingen, då det utprånglades i
parti-andans tecken, lika, om icke mera,
farliga för Nationalvärdets upprätthållande,
sorn ett fortfarande vacklande skick är för
Den 19 Maji f. tn.
myntvärdets. Eller är det sättet att bereda
aktning åt sin Styrelse, utom sitt område,
då man söker, att, inom sig, afmåla
den såsom kunnande uppoffra Fäderneslandets
sjelfständighet, såsom klandervärd
till syftning och handlingar?
Det är visserligen sannt, att dessa elementer
till en del förstora hvarandras väntan,
genom anklagelsens obegränsade omfång,
hvilken genom de anförda bevisen
troligen icke, för den lugnt pröfvande,
skall anses vara med nog märkbara föremål
utstakad; de tillintetgöras äfven, genom
den ojäfaktigare ledning, som våra inre
och yttre förhållanden erbjuda; men då
Friherre Anckarswärd omnämner, att cle synbart
rådande Styrelsegrundsattserne hota
att ohjelpligt undergräfva det allmänna välståndet;
att för Handelsrörelse Styrelsen
visat en större benägenhet än, för all annan
väg j att tillvinna Samhället förkofran
och trefnadj då såsom upplysande bidrag
anföras några Krutförsäljningar, och
Spanmålsexpeditionen till Italien, och då,
i egenskap af variationer på samma thema,
serskilta benämningar nyttjas, likväl alla
i samma syftning, men som jag vill bespara
Ridderskapet och Adeln obehaget att
böra å nyo upprepas, — då synes mig äfven
jag kunna åberopa andra beräkningar
af denna nu så klandrade Styrelse, der resultaten
och slutsummorna ledande till stor
Den 19 Maji f. m.
och varaktig vinst, tryggt kunna anföras
såsom motstycken till de nu ifrågavarande
förlusterne.
Om Herr Friherre Anckarswärd redan
glömt, så komma dock samtid och efterverld
icke att glömma, att det arf, som förflutna
tiders olyckor och misstag hade lemnat
oss, genom tillvarelsen af en tryckande
utländsk gäld, hvars årliga Räntebelopp
nu skulle omfatta omkring 1,600,000 R:dr
Banco, och således ovedersägeligen öfverstiga
vår förmåga att erlägga, blifvit, utan
känning för Staten, och emot ett årligt bidrag
af blott en åttondedel af Räntebeloppet,
utplånad; att detta resultat ej af någon
annan kunnat tillvägabringas, än af
den Konung, som, mon om sitt nya Fäderneslands
ära och sjelfständighet, nyss
förut hade återlifvat dess, genom stora öfvergångna
olyckor, bortskymda anseende
och krigsära, och som fri för all förebråelse,
i afseende på förlusten af en dyrbar
tredjedel af Riket, den inga enskilt gifna
löften förmådde rädda undan händelsernas
och tidsförhållandernas tvingande kraf, gäldade
det förtroende, som Svenska Folket
vid Honom fästat, genom en förening, som
sänkte de länge fiendtliga fjellarne emellan
Scandinaviens bägge Riken. Då åtminstone
måste den Styrelsepersonal, som bade
den lyckan att medverka till främjande af
detta mål, icke ägt den oförlåtliga okunnig
-
I
Den ig Maji f. ra.
i83
het om Europeiska Politikens tillstånd, sorn.
med anledning af den återgångna Skeppshandeln
henne nu förevitas. En dylik anklagelse
ålägger, synes mig, åtminstone en
moralisk förbindelse, att ådagalägga en högre
kunskap om detta tillstånd, en säkrare
blick i händelsernas föregående bedömmande.
Men äfven om Friherre Anckarswärd
icke anser sig pliktig att, i denna del, tillfredsställa
vår förväntan, månne han icke
motsäger sig sjelf, då han förevitar andra,
att ej hafva kunnat ana någon olägenhet
af en sak, som han erkänner icke vara i
ringaste motsägelse med de antagna och
stadgade begreppen om enskild, om allmän
och om folkrätt? Månne icke, då ett motsatt
förhållande inträder, och ett beslut,
under sådana omständigheter, skall fattas,
svagheten lika ofta kan blifva en följd af
öfvermodet, som den icke utmärkes af en
försigtig pröfning af ömsesidiga förhållanden?
Sedan utgången afsagt domen, är det
visserligen lättast, att bedömma det dertill
ledande beslutets mera eller mindre riktighet;
och om med denna säkra kännedom
om Politikens tillstånd, som Friherre
Anckarswärd åberopar, han menar den otvifvelaktigare
ledning för omdömet, som händelsernas
utveckling erbjuder, så är säkerligen
denna uppenbarelse-förmåga icke svår
att vinna. Hade den, vid en märkligare
tidepunkt än den, då Skeppshandeln afgjordes,
varit möjlig att tillvägabringa, den
184
Den 19 Maji f. m.
tidepunkt nemligen, då Sverige deltog i det
allmänna kriget emot Frankrike, så hade
säkerligen endast en åsigt i afseende på det
val, som då borde göras, möjligen kunnat
yttras; men det torde icke hafva undfallit
Friherre Anckarsvärd, att skiljaktiga meningar
i detta afseende framställdes, och, om
de, som afveko från Styrelsens hade blifvit
rådande, skulle säkerligen icke det stora
resultatet för Fäderneslandet vunnits, och
vi törhända icke nu kunnat tvista, vare sig
om ifrågavarande eller andra ämnen.
Misstag kunna begås såväl af Styrelsens
organer, som af Folkets ombud; de
tillhöra mensklighetens vanliga lott,'och ofelbarhet
å någondera sidan vore dåraktigt
att ens förvänta; men i alla händelser är
det orättvist, att åt dessa emot uträkning
felslagna planer genast gifva illviljans och
de enskilta afsigternes stämpel. Må icke,
genom en i förväg uppfattad fördom, minnen
af gamla förtjenster utplånas, och der
misstag ägt rum, må de med lugn och
icke under den väckta passionens inflytelse
pröfvas. Då förädlas klandret, varningen
blir mera allvarlig, sjelfva ansvaret är
då icke mera sårande, ty emellan anklagaren
och den anklagade träder lagen, med
allt sitt högtidliga och opartiskt skyddande
välde.
Jag förmodar väl, att någon mera än
jag, i tillfälle att upplysa verkeliga för
-
Den 19 Maji f. m.
i85
liållandet, skall upptaga och besvara Herr
A. Anckarswärds yttrande, att för de influtne
penningarne, genom Skeppens försäljning,
inga nya Örlogsskepp äro byggde,
en uppgift den jag äger all anledning
tro ick,e vara riktig; äfvensom jag är öfvertygad,
att det förslag Herr Hjerta uppgifvit,
som Grefve Horn antydt, och hvaruti
Friherre Anckarswärd instämt, angående
framtida försäljning af Kronans Skepp,
icke möjeligen kan af Rikets Ständer antagas,
och ej heller blifvit i detta ändamål,
på allvar, af författaren framstäldt, men endast
för att derigenom kunna framkomma
med den vid första påseendet förfärliga,
men sedan i sjelfva verket icke till en allvarsam
pröfning ledande, föreställningen
af ett beräknadt Riksförräderi till förmon
för en tilltänkt fiende. Skulle, vid alla
tillfällen, förutsättningarne så vida sträckas,
så vet jag sannerligen icke, hvar gränsen
skall stadna för de deremot nödigt ansedda
värn; dessa måste sluteligen blifva
lika luftiga i inbillningens rymder, som
de öfverträdelser de äro ämnade att förekomma.
Jag har redan nog länge upptagit Höglofl.
Ridderskapets och Adelns tid, genom en
ordtvist, den Friherre Anckarswärd kunnat
undvika, utan att den sak han förfäktade,
efter min förmening, deraf i någon
mon hade lidit?» Men jag ansåg mig böra,
i86
Den 19 Maji f. m.
med all den grannlagenhet vår ställning
brafver, upptaga uttryck och anklagelser,
som, i deras ursprungliga form, icke syntes
mig innebära en motsvarande grannlagenhet;
och då Friherre Anckarswärd,
under ett högst lifligt intryck, som det synes,
af en i Tidningarne införd Artikel otn
den ålergångne Skeppshandeln, yttrar: att
den ena lasten är den andras moder, så
hoppas jag, genom mitt utförande af den
sålunda uppkomna tvisten, icke hafva le inna
t honom några faderliga anspråk.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta: Sedan det nu blifvit stadgadt
såsom grundsats, att ett öfverläggningsämne
kan åter förekomma, anhåller jag att
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på oformligheten äf ett sådant
discussionssätt. Då ett Betänkande första
gången förekommer, och fråga uppstår om
dess antagande eller återremitterande, afgör
ett beslut och ofta en votering, huruvida
anmärkningarne, eller det försvar, som gifves
åt Betänkandet, förtjena mesta afseendetaf
Ståndet. Nu åter uppstår en hel discussion,
som ovilkorligen måste remitteras
till Utskott, den måtte innehålla det lumpnaste
ordkram i verlden, emedan ålerremiss
på förhand är beviljad. Detta synes mig bäst
Bevisa oformligheten af att låta ett öfverläggningsämne
på sådant vis å nyo upptagas.
Men då nu så skett, och ehuru jag fördö
-
Den ig Maji f. m.
187
mer det hela af sättet, lär det vara mia
rätt att äfven besvara hvad emot mig blifvit
ytlradt; och detta synes hvarken vara
inconsequent, i följd af hvad jag sjelf yttrat,
eller obehörigt i följd af det sätt, hvarpå
man yttrat sig emot mig. Friherre Cederström
har anmärkt, att 3o §. Riksdagsordningen
allenast skulle afse StatsContoirets
Tjenstemän, och jag vet icke, hvarföre
Friherren härvid tillagt Förvaltningen
af Sjöärenderna. I 3o §. finnes intetdera
af dessa verk omnämndt, utan der står;
för Statsmedel redovisande Embetsman. Således
måste deraf följa, att, när vid granskning
af Statsverket, Rikets Ständer finna
förvaltningen oordentlig, eller Statens medel
oredligt begagnade, så kan den redovisande
Embetsmannen till ansvar anmälas. Då
den ifrågavarande Skeppsförsäljningen år
i8a5 blifvit en enskild person uppdragen,
synes mig, att han är den, enligt 3ö §., för
köpesumman redovisande Embetsman; och
min öfvertygelse är, att han således kan
under laga tilltal ställas, samt att Rikets
Ständer genom ett sådant förfarande skulle
göra honom en verklig och bättre tjenst, i
det man sätter honom i tillfälle att ådagalägga
sin oskuld, än om man lemnar oförklarade
en mängd anledningar, som en
lång tid vållat om honom de oblidaste
rygten. Åtminstone måtte det vara förlåtligt,
om jag i sednare fallet icke kan förqväfva
mina misstankar, när jag ej ser,
r88
Den tg Maji f. tö.
hvarföre Grefve eller Friherre Cederström
Sr mera berättigad att få ut dessa Handlingar,
än Rikets Ständers Statsutskott det
varit. När vi nu yttrat oss i följd af hvad
StatsUtskoltet tillkännagifvit, och icke kunnat
äga någon annan grund för våra yttranden,
så kunna d-e ingalunda vederläggas
af hvad Friherre Cederström i dag aflemna!
till Protocollet. Jag får dessutom fästa
uppmärksamheten derpå, att Rikets Ständer
vid förra Riksdagen anmälte Allmänna
MagazinsDireclionens Ledamöter att ställas
till lagligt ansvarj och det är således icke
blott StatsConloiret och Förvaltningen af
Sjöärenderna, hvilka, på sätt Friherre Cederström
påstått, äro detta ansvar underkastade.
Friherren bar äfven påstått, att beräkningarna
öfver kostnaden för nya Skepps
byggande äro riktiga, och min calcul deremot
oriktig. Skulle jag väl i detta afseende
behöfva säga mera, än att ett Engelskt
Li nieSkepp på 70 Canoner aldrig bygges
under 70,000 Pund Sterling, och ett dylikt
i Frankrike ej under 1,980,000 Francs,
enligt dessa länders Budgeter och officiella
documenter? Ligger det då icke tydligt för
livar och en, som tänker på saken, att ett
sådant härstädes icke kan byggas och utrustas
för 400,000 R:dr, såvida man icke,
såsom nu sker, beräknar dagsverken för indelta
Båtsmanshållet till 5 sk:r B:co, jemte
brad- och ekevirket till 12 sk. B:co cubikfoten
efter kronans lösningspris. Det
Den 19 Maji f. m.
189
är icke fråga om, huru stor kostnaden synes
i Carlskrona Varfs-räkenskaper, utan
hvad Skeppen verkligen kosta Staten; och
då uppgår denna kostnad, så sannt jag här
slår, till 6 å 700,000 R:dr B:co.
Grefve Mörner har ogillat, att jag framdragit
en sak, Öfver hvilken han påstår,
alt man borde kasta en slöja. Härpå får
jag svara, att jag skulle anse vår representativa
författning högst olycklig för folket,
om Representanterna i något fali kunde hafva
till pligt, eller ens rättighet, att kasta
en slöja öfver Styrelsens åtgärder. Vi hafva
inträd t i en tid, då med den offentlighet,
som äger rum i statslifvet, detta icke
mera är möjligt. Jag kan blott beklaga
den Rådgifvare, som numera tror, att händelser
kunna fördöljas; och Representantens
pligt är det, att efter händelserna men
ej efter considerationer bedöma den mer
eiler mindre lycka eller skada, som blifvit
Riket beredt af Styrelsens verksamhet. Yi
hafva den christna skyldigheten, och jag
skall ej glömma den, att på ett skonsamt
sätt bedömma dem, som felat; men det
är tillika såsom medborgare vårt ovilkorliga
åliggande, att framdraga i ljuset, huru
felen blifvit begångna, och huru händelserna
inverka på samhällsförhållanderna,
på folkets frihet och anseende, ja, till
och med på beloppet af dess Skattebördor.
Det är på denna grund jag icke trott mig
igo
Den ig IVJaji f. m.
böra i något fall förtiga mitt omdöme; och
jag har icke afgifvit något yttrande utan i
allvarlig mening att få saken utredd. Jag
har icke tillsatt ett ord i mitt vid sista
Plenum afgifna yttrande, för att få utgjuta
mina tankar i andra saker; utan allenast
åsyftat, att kunna komma till sanningen
och rättvisan, i den ifrågavarande. Jag
tror visserligen, att man i min då gjorda
framställning kan finna brister; men jag
anser mig likväl i hufvudsaken hafva uppgifvit
rätta sättet för Utskottet, att behandla
denna angelägenhet, så att de 4 Stånden
må kunna snart komma till ett rättvist
och lagligt beslut deröfver.
Grefve af Wetterstedt har påstått, att
det icke vore camerala beräkningar, som
bevara Staternes sjelfständighet, utan att
denna grundades på bevarandet af landets
minnen och yttre ära. Jag beklagar, alt
jag icke i allo kan dela dessa tänkesätt.
Jag sätter värde på de sednare, men jag
vet också, hvad värde de förra äga; ty jag
vet, att till ett lands yttre heder, och folkets
glädje öfver dess äldre minnen, hörer,
att landets förvaltning skall vara väl
ordnad, att Regeringen njuter anseende hos
Utländningen forsin kloka administration,
och Folket för dess välstånd, bildning och
kraftfullhet. Men om ett sådant tillstånd
här vore till finnandes, tror jag ej, att vi,
uti en sådan sak sorn denna, skulle nöd
-
Den 19 Maji f. m.
gas åtnöja oss med att höra dylika granna
fraser upprepas af Styrelsens personal,
sona vi i dag hört, utan ett enda bevis i
sak. Det mätte ej vara för mycket, om man
af desse Herrar fordrar, att de skola hafva
uppfattat Statens ide'; och de skulle då
sjelfve finna, att den sanna hedern för ett
Land och dess Styrelse icke består i några
mer eller mindre granna uttryck i dess
diplomatiska acter, utan i väl beräknade åtgärder
och raskt utförde beslut. Om Grefve
af Wetterstedt, likasom nu i 2lne Ståndsplena,
bade fortsatt öfverläggningen om
Skeppshandeln vid justeringen i Conseljen,
så tror jag att ett bättre resultat derutaf
skulle vunnits; och jag får uppriktigt förklara,
att jag i Herr Grefvens yttrande funnit
så mästerliga bitar, att om Herr Grefvens
anförande heldre varit påtänkt till den
Conselj, som följde näst efter den, då Skeppshandeln
utgjorde föremål för Styrelsens öfverläggning,
hade utgången sannolikt kunnat
blifva förändrad.
Grefve af Wetterstedt har slutligen
påmint oss om allt hvad som är oss dyrbart
af Fosterlandets äldre förhållanden,
och yrkat, att hågkomsten deraf borde föranleda
till skonsamhet och lystnad. Jag
vill visserligen icke bestrida, att det vore
otacksamt att glömma fordna förtjenster;
men det vore på andra sidan lika vådligt,
om en Representant-församling skulle låta
192
Den 19 Maji f. ui
hänföra sig för långt af sådane slags minnen.
Jag tror deremot, att när Ministererne
föråldras, när de icke mera hvarken
äro så lycklige, eller så verksamme, eller
så statskloke, eller så bestämde, som för
tjugo år sedan; så är det tid för Representationen,
att efterse, icke hvad som skedde
för 15, 20 år tillbaka, utan hvad som
sker nu. Om man då finner planlöshet och
osammanhang i deras åtgärder; om man finner
Kongl. Propositioner, som återkallas eller
förändras af Styrelsens egna Ledamöter,
nästan i samma ögonblick de afgifvas;
Författningar, som inhiberas eller förklaras,
innan de väl hunnit att allmänt kungöras;
så säger den Representant, som vet
sin pligt mot Folket, att man väl tackar
för det Riksgälden blifvit så pass den är
betald, och för det Norrige blifvit förenadt
med oss, sedan vi förlorat Finland;
men också säger han uppriktigt att han väl
vet, huru mycket, sorn deruti ingår utaf
Regentens personlighet eller Rådgifvarnes;
och lika uppriktigt, att dessa lyckliga
förhållanden icke kunna eller böra minska
Folkets billiga anspråk på kunskaper
och kraft hos Styrelsen.
Grefve af Wetterstedt har äfven begagnat
ett medel, som ofta lyckats emot
oss, hvilka åtagit oss den ganska bekymmersamma
rolen, att sträfva mot godtycket.
Han
Den 19 Maji f. m.
Han liar nemligen sagt, att det är passionerna,
som allenast verka hos oss. Jag
tycker Herr Grefven åtminstone denna gång
borde funnit, att det icke kunnat vara passionen,
som verkat, då vi fordra, alt Rikets
Ständer skola afstå ifrån deras, genom
origtiga begrepp om våra Grundlagar tillkomna,
vanliga plägsed, att sjelfva afgöra
ersättningsfrågor, som röra Statsmedlen, och
således så att säga döma i egen sak, utan
öfverlemna målet åt en oberoende Domaremakt,
åt hvilken jag vågar påstå, att Styrelsen
icke lemnat tillräcklig aktning, lika
litet, som åt de Förvaltande Verken, då
hela denna affair först blifvit en enskild
Embetsman anförtrodd, och sedan under
en oformlig FörlikningsDomstol dragen. För
min del kan jag icke annat än på det högsta
protestera emot att vilja hänföra under
namn af passion allt som går ut på, att
påstå Folkets rättigheter, och fordra besparingar
i de allmänna medlens förvaltning;
och jag anser mig skyldig att göra denna
protest, emedan jag vet, huru man begagnar
hvarje uttryck under en fördold censur
på Tidrtingarne, för att förvilla Allmänhetens
Opinioner, om deras afsigter,
hvilka försvara dess bästa och våga att motstå
magten. Det är så mycket vigtigare
vid detta tillfälle, som vi äro i den svåra
belägenhet, atl ingen Tidning vågar åtaga
sig försvaret för våra åsigter och yttran
24
H. i3
Den ig Maji f. m.
den, och vi således äro, så att säga, afstängde
från möjligheten att tillrättavisa Allmänhetens
omdömen, om Motiverne för vårt
handlingssätt; en tillhörighet åt oss sjelf—
ve, som plägar vara helig för hvarje ädel
roinistere, men som hvarje dålig styrelse
städse söker inbilla sig sjelf och andra,
vara skadlig och förderflig. Försök skola
likväl blifva gjorda, för att åtminstone se,
burn vidt makten i detta fall vill sträcka
sin inflytelse.
Grefve Hornt Claés .Fredrik: Den siste
Talaren har så fullkomligt uttryckt hvad
jag tänker, att jag har föga att tillägga. Jag
tror mig likväl skyldig upptaga ett och annat
uttryck, som blifvit rigtadt emot mitt
jemte hans anförande. Man har trott, alt
vi nekat, det något af Kronans effecter,
eller ens odugliga fartyg, skulle kunna försäljas.
Detta har icke varit min mening.
Jag har blott velat antyda, att Ständerna
ovilkorligen borde medge en sådan försäljning.
Jag har ansett det vara ganska oförsigtigt,
om Ständerna förbise sådana förhållanden,
att Kronans effecter och Försvarsverkets
materiel såsom KrigsSkepp, eller
Artilleri-train m. m. försäljas och bortslösas
utan Ständernas medvetande eller begifvande.
Jag har yttrat detta, emedan sådana
tillfälligheter verkligen stundom inträffat
i äldre tider, och derföre att man
genom dylika falska speculåtioner i nö
-
Den 19 Maji f. m. ig5
dens stund lätteligen kan stå utan Krigsförråder.
Jag lnir icke antydt, att något
förräderi här vore å färde, och jag har ingen
anledning att tro sådant; men det är
ingalunda otänkbart, att ännu en gång kan
Ilända, hvad Historien visar tillförene hafva
handt; det kan ske med vår flotta liksom
med våra fästningar, då vi veta, att
Warberg, Elfsborg, Carlsten, Calmare och
Sveaborg nesligt öfverlemnats åt fienden.
Jag tror således icke, att Herr Hjertås farhåga
är så otillbörlig, som man velat finna
den. Att Friherre Cederström här uppträdt
med acter, som blifvit Rikets Ständers
Revisorer förnekade, och icke en gång
öfverlemnade lill StatsUtskottet, förundrar
mig, då jag icke kan begripa, huru Styrelsen
vid detta tillfälle kommit att använda
honom såsom organ för sitt försvar, och
hvarföre dessa handlingar icke blifvit aflemnade
lill behörig ort. Det bör således
icke förundra Friherren, att våra anmärkningar
stödja sig på hvad vi oflicielt känna
och veta. Jag tror väl icke, att allmänheten
varit alldeles okunnig om rätta förhållandet;
men det är icke efter blotta rykten,
sorn representationen får handla, utan
den är skyldig att rätta sig efter de acter
och upplysningar, som äro tillgängliga. Det
är på denna grund jag yrkar, att en sträng
ansvarighet bör drabba den eller dem, som
äro delaktige i denna åtgärd, hvilken inför
i3*
i96
Den 19 Maji f. m.
liela Europa, inför liela den civiliserade
verlden, visar vårt Cabinetts oklokhet och
svaghet. Jag tycker lika med Friherre Anckarswärd
att det varit vida bättre, om fartygen
blifvit tagne i öppna sjön, än att genom
en Cabinettsordre blifva åter införda
i hamnen. Misshushållningen står likväl
alltid qvar, äfven om den sednare handeln
Jyckats, då förhållandet visar, att det skett
för att betacka förluster i Sjöförvaltuingen.
Lika med Herr Hjerta tror jag, alt ett nytt
skepp icke kan anses betaldt med köpeskillingen
för dessa.
Grefve af Wetterstedt har skildrat obehaget
att tala i detta ämne, men sjelf i ett
behagligt tal sökt borttaga hos andra verkan
af detta obehag, genom återkallande
af stora och lyckliga händelser. Jag erkänner,
att vi böra vara tacksamme emot
dem, som bi träd t oss i de vigtiga samhällsangelägenheter,
hvilka röra betalningen af
vår utländska gäld. En annan fråga är likväl,
huru det tillgått vid sjelfva liqviden
af denna gäld, och måhända skulle anledning
till klander deröfver icke saknas. Jag
vill för öfrigt i Herr Grefve af Wetterstedts
minne återföra dessa lika vigtiga angelägenheter
för Sverige, som kunnat ge oss vida
större tillgångar, än denna skuld utgjorde;
jag menar de medel, som inflöto från England
genom subsidier; Guadeloupe, Domänerna
i Pommern, och den aldrig fullstän
-
Den 19 Maji f. w.
*97
digt utredda Rubelfonden tn. m. Alla dessa
medel hafva icke blifvit redovisade. Föregående
Ständer hafva åtnöjt sig dermed,
och min mening kan således icke eller vara
att deröfver yttra något klander; men
jag har blott velat återföra Herr Grefve
Wetterstedt till dessa motstycken, som han
icke synts rätt ihågkomma. Jag instämmer
för öfrigt i hvad Herr Hjerta och Herr Anckarswärd
yttrat om det oformliga i hela
denna discussion, och tror med desse Herrar,
att en Ministér, som bordt vara inne
i denna fråga, icke behöft flere dagars betänketid
för att här uppträda, och inleda
oss i nödvändigheten att å nyo upptaga deras
skäl till besvarande.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag är i högsta grad förundrad, att så oväntadt
finna mig å nyo uppkallad i ett ämne,
som jag ansåg, åtminstone för denna
gång, tilian cl a b r n g t genom den sista voteringen.
Lika förundrad jag då vid frågans
behandling var öfver den i saken delaktiga
delens af Ministéren tystnad; lika förundrad
är jag nu öfver det afsteg från ordning,
det öfvertänkta uppträde, som nu från
Ministrarnes sida ägt rum. Ehuru jag känner
min rättighet att begära de nu afgifue
yttranden på bordet, och fastän jag måhända
bordt vidtaga denna utväg, för att
vinna ett tillfälle att afleda verkningen af
den Ministeriella skriftliga vältalighetsförmågan;
anser jag likväl detta så oparlamen
-
ig8 Den 19 Maji f. m.
tariskt och oformligt, att jag icke vill mig
deraf begagna, utan skall söka genast besvara
den Ministeriella klagoakten, så godt
jag kan. — Må det tillåtas mig att ännu
en gång upprepa min förundran deröfver,
att Ministrarne behöft en så lång betänketid
för att besvara anmärkningarne i denna
fråga. Jag måste verkligen förmoda, det
andra omständigheter, än egen öfvertygelse
om sak, äro driffjedern till Ministérens
handlingssätt; om det ock knappast är
tillåtet att tro, det Ministéren calculerat
händelser, inom hvars gränsor legat möjligheten
att blifva frikallad från att någonsin
behöfva eller kunna ingå i discussion
med mig. — Man har uttryckt sin förundran
öfver den ton, som var rådande, och
de talesätt jag nyttjat i mitt anförande uti
sednaste Plenum. Jag bör beklaga, att mitt
talesätt icke passar för det Ministeriella intressets
fordringar; men jag bör lika öppet
bekänna, det min mening aldrig varit, alt
rätta det derefter. Jag beder Eder, mine
Herrar, fästa uppmärksamhet derpå, att uti
den Ministeriella ömtåligheten för uttrycken,
hvilka så ofta och nästan alltid från
den sidan stämplas såsom hårdhet, ligger
oftast beviset på medvetande att till fullo
hafva förtjent allt hvad som blifvit yttradt.
Det vore visserligen i högsta måtto beqvämt
för maktens innehafyare, om lill och med
de anmärkande personerne befunno sig i
de förras sold. Det vore utan tvifvel för
Den 19 Maji f. nr.
*99
Martens beräkningar förmånligare, om anmärkningarne
uttalades så svagt, att de förlorade
egenskapen af kraft och känsla. Men
jag frågar, om detta vore att bevaka Folkets
rätt; och hvad mig angår, beklagar
jag, att jag aldrig kan komma att söka behaga
makten annorlunda, än genom den
öppenhjertighet i handlingssätt och det fria
uttalande af mina tänkesätt om Maktens
förhandlingar och åtgärder, som en värd
Talare nu lagt mig till last. —. Friherre
Cederströms bestridande af Rikets Ständers
rätt att i denna sak yrka lagligt åtal, är
ett nytt bevis på Friherrens visserligen ej
ovanliga, men destomera betänkliga, sätt att
tolka 3o §. Riksdagsordningen och 90 §.
RegeringsFormen. Det synes mig enligt desse
§§. klart, att StatsUtskottet äger anmäla
hvilken för Statsutgifter redovisande Tjensteman
som hälst till ansvar i laglig ordning.
Men det är icke något nytt i Friherre
Cederströms Grundlagstolkning, att
alltid i hvarje §. finna ett sednare Moment,
som upphäfver det förra. Berörde 90 §,
af RegeringsFormen är så mycket mindre
här tillämplig, som jag ej brustit mot det
deri stadgade stränga förbud att, i Ståndens
och Deras UtskottsPlena, på annat sätt än
Grundlagarne bokstafligen föreskrifva, väcka
frågor om Tjenstemäns till- eller afsättande,
utan endast, i den ordning 3o
Riksdagsordningen uttryckcligen medgifver,
antydt förekomne anledningar att hos Ko
-
aoo
Den 19 Maji f. m.
nungen anhålla om tillvägabäingande af lagligt
åtal emot en del för Statsutgifterne redovisande
Tjenstemän. Friherren har trott
sig i mitt anförande finna blott smädelser.
Jag måste beklaga, att Friherren ej vill
lemna sanningen sin förtjenta gärd, utan
anser den för smädelse. För min del kan
jag icke finna det vara smädligt att tala
sanning, och jag får förklara, alt jag i detta
afseende troligen ej kan på minsta sätt
af Friherren eller någon annan tillrättavisas.
Friherren stämplar såsom lättsinnighet
bemödandet att hindra Styrelsen forsk
i ngra materielen. Mig synes det icke så;
ty det måtte vara oformligt att materielen,
som samlas medelst Folkets skattebidrag,
af Regeringen göres till en handelsvara;
och då resultatet af de i denna väg gjorde
försök varit så olyckligt, tyckes anledning
ej saknas till att söka förebygga dylika åtgärder
i framtiden. Friherren anser hvad
jag yttrat om frågans Politiska förhållanden
och följder vara foster af en sjuk fantasi,
och säger det vara olagligt, att i RiksStåndens
Plena afhandla Politiska ämnen.
Jag uppskjuter att besvara detta, till dess
jag kommer att afhandla ämnet med Herr
StatsMinistern. Sluteligen har Friherren fägnat
sig deråt, att min caracter blifver, genom
mina yttranden i denna fråga, fullständigt
framställd inför Svenska Allmänheten.
Jag tackar Friherren för den smickrande
uppmärksamhet sålunda visas mig;
Den 19 Maji f. ra.
201
men jag hoppas att mina tänkesätt redan
äro för Allmänheten tillräckligt kände; likasom
jag tror bevisen om Fri herrens offentliga
handlingssätt och känsla för medborgerlig
frihet och rätt, under så många
olika synpunkter, ligga så öppna för Svenska
Folkets bedömande, att del biographiska
bidrag Friheren sjelf i dag lemnat, icke för
samma ändamål ens varit af nöden. — En
Ledamot af Styrelsen, Grefve Mörner, har
såsom orsak till sin tystnad, då discussion
om denna fråga i sjelfva saken förehades,
uppgifvit, alt lian ej ville genom något yttrande
söka inverka på Ridderskapets och
Adelns beslut. Jag lemnar denna grannlagenhet
i sitt värde; men jag tror, att Svenska
Folket fordrar af Ministéren, icke omdömen
öfver ord och uttryck, men upplysningar
i sak. Det har förundrat den värde
Talaren, att man, i anledning af StatsUtskottets
Utlåtande om Skeppshandeln,
ingått i pröfning af saken i hela dess omfattning.
Må han deremot tillåta mig uttrycka
min förundran deröfver, att Ministéren
kan tro, att de personer, som åtagit
sig försvara Folkets rättigheter, skulle
af några serskilta considerationer underlåta
detta, och icke uppfatta allt det anmärkningsvärda
af saken i sin helhet. Jag inser
ej, hvarföre någon inskränkning i discussionen
öfver ämnet bordt äga rum, då
StatsUtskottets Utlåtande är thema lör densamma,
och då således ingen af de anmär
-
203
Den 19 Maji f. ra.
tande Talarne gått öfver gränsorne för sin
yttranderätt. Om detta gifvit anledning till
obehagliga förklaringar, så var det en följd
af den satts, som alltid måste stå fast, att
olagliga handlingar böra beifras och straffas,
äfven då de deri delaktige personer
äro högt uppsatte i Staten; ehuru man nu
vill anse sjelfva de felaktiga gerningarne
betyda ingenting, men deremot stämpla såsom
brott, att man vågat omtala och anmärka
desamma. Samme värde Talare har
yttrat det icke vara ovanligt eller i denna
sak oväntadt, att sakens halt stämplas enligt
dess utgång, och har ansett mig vilja
härleda ifrågavarande Skeppsförsäljning från
oädla motiver. Det är en origtig beskyllning,
att jag i detta fall tillvitat Styrelsen
oädla afsigter; åtminstone har ej något sådant
undfallit mig med vett och vilja. Men
deraf att afsigten är god, följer icke att företaget
ej är klandervärd!, då det är byggdt
på falska principer och misslyckas; helst
det aldrig kan vara Styrelsens föremål att
sysselsätta sig med enskilta handelsspeculalioner.
Man har sagt, att de emot Styrelsen
i denna fråga framställde anmärkningar
störa den endrägt mellan StatsMagterne,
som man så mycket åberopar böra
råda dem emellan. Ja, mine Herrar; men
endrägten är egenteligen bruten af den verkställande
Magten, då den, utan lagstiftande
Magtens samtycke, inlåter sig i så orimliga
speculationer, som denna, och derige
-
Den 19 Maji f. m.
2o3
norn tillskyndar Staten ofantliga förluster.
Talaren har påstått det vara origtigt att
här vilja tillämpa 77 §. RegeringsFormen,
då den endast lägger hinder i vägen för
Styrelsen att föryttra Statens fasta egendom,
men Försvars-materielen ej borde derunder
förstås. Det oriktiga af en sådan tillämpning
kan jag icke inse. Det måtte vara
mindre underligt, om Lagstiftarenej förutsett
möjligheten af en sådan händelses
inträffande, som nu hos oss skett, och sora.
troligen saknar exempel i något annat Lands
annaler, att nemligen Styrelsen skulle företaga
sig att sälja Statens försvarsmedel;
men jag tror, att man från nämnde §. kan
hämta en säker analogie för Lagstiftarens
mening att förbjuda en dylik förskingring,
enär man icke torde kunna neka, att Rikets
Flotta utgör en likaså vigtig egendom
för Staten, som en Stalläng eller ett Laxfiske.
Det är ju för öfrigt af desse Styrelsens
handelsspeculationer en följd, att de
skattdragande tillskyndas utgifter af ett nytt
slag, nemligen medel att ersätta och betäcka
StatsVerkets förluster genom desse
olagliga företag. Den värde Talaren har
trott rättegångssätlet i ersättningsfrågan ej
vara underkastadt anmärkning, emedan det
borde vara Staten lika tillåtet, som enskilte,
att antaga Compromissarier till rättegångens
afgörande och förkortande. Denna
liknelse förutsätter, att Verkställande Magten
skall betraktas såsom ägare till den ifrå
-
204 Den 19 Maji f. m.
gavarande egendomen; men den är ingalunda
ägare af det omtvistade, utan blott
commissionair åt ägaren, sorn är Staten,
hvilken ej åt den förra öfverlåtit rättigheten
att underkasta frågan någon mot den
vanliga rättegångsordningen stridande pröfning,
endast för alt lyckas hemlighålla en
åtgärd, som annars blifvit känd. När härtill
kommer den i Utskottets Utlåtande
uppgifna omständighet, alt Compromissarierne
förklarat sig icke handla med en
Domstols offentlighet, så kan man med skäl
sätta i fråga, om denna sak är lagligen afslutad,
och yrka laglig undersökning om
förhållandet, innan man i afskrifni ags väg
pålägger Folket de dryga ersättningarne såsom
en ny skattebörda. Äfven har Talaren
ansett det icke vara anledning att förebrå
Utskottet för dess medgifvande, att, såsom
vid alla handelsföretag är vanligt, vinsten
af den förra Skeppsförsäfjningen finge betäcka
förlusten af den sednare. Att ju detta
är ganska förmonligt för Styrelsen, kan visserligen
ej nekas; men det är stridande mot
all rättsgrund. Da det skadliga af sednare
försöket skall bedömas, får man ej beräkna
den lilla lyckan af det föregående.
Dessutom är förlusten af den sista handeln
så stor, äfven med afdrag af vinsten å den
förra, att ej någon tillgång deraf finnes öfrig
till byggande af ett nytt Skepp, än mindre
af tyå. Flere Ledamöter och deribland
den nyssnämnde Talaren hafva erindrat så
-
Den 19 Maji f. m.
ao5
sorn opassande af mig att yttra, det Styrelsens
grundsatser liota att undergräfva det
allmänna välståndet, genom en böjelse för
bandel, som tyckes vara ett hufvuddrag i
Styrelsens caracter. Jag medgifver att uttrycket
är hardt; men jag nödgas upprepa,
att det öfverensstämmer med min öfvertygelse;
och jag har icke eller nu hört
några resultater framställas, som vederlägga
denna. Hvad angår ursägten för de misslyckade
handelsspeculationerne med spannemål,
att nemligen man haft för stort öfverflöd
derpå och att priset borde upprätthållas;
så tviflar jag icke, att någon annan
utväg i detta afseende fanns, än att så godt
som rent af skänka hort spannemålen, för
att några år derefter nödsakas återköpa sådan,
till fyllande af behofvet inom landet;
och hade det då icke varit bättre att låta
torrka och upplägga den öfverflödiga säden?
Det är beklagligt, att Styrelsen, vid
alla för Riket olyckliga tilldragelser, söker
skydda sig genom åberopande; af Rikets Ständers
åtgärder, såsom dertill föranledande.
Så har man nu varit tillreds alt skrifva Magazinslnrättningens
förluster på Rikets Ständers
räkning. Men jag hemställer, om inom
någon Representation i verlden, Styrelsen
har ett så afgörande inflytande, som hos
oss, och om således icke skulden för misstagen
ytterst stanna på den sednare? Dessutom
härledde sig' många af Magazinslnrättningens
olyckliga följder och förluster
ao6 Den 19 Maji f. m.
från brist på eller fel i Instructionerne;
och jag frågar, om det var Styrelsen eller
Rikets Ständer, som skulden härföre hör
tillräknas, och om väl Ständerne gifvit de
Instructioner, som funnits, och orri de tillämpat
desamma? Det har blifvit mig lagdt
till last såsom en inconseqvence, att jag
sagt mig ej kunna inse något giltigt hinder
kunnat möta den sednare Skeppshandelns
afslutande och bestånd. Jag upprepar,
att jag är öfvertygad derom, att den kunnat
försiggå lika väl som den förra, om man
icke enfaldigt låtit genom obehöriga och
obetydliga hotelser afskräcka sig derifrån.
Här har blifvit såsom princip Aberopadt
framlidne RiksCanzleren Axel Oxenstjernas
yttrande, om nyttan af några Örlogsskepps
försäljning på hans tid. I anledning deraf
får jag till den värde Ledamoten, sorn
anfört detta, och som närmare än jag har
tillgång på de historiska käilorne i denna
väg, framställa den vördsamma anhållan,
att han tillika, såsom ett för Ridderskapet
och Adeln säkerligen intressant bidrag, täcktes
meddela den tidens Amiralitets yttrande
i frågan, och om det gillade principen,
samt om afsigten med försäljningen möjligen
kunnat vara att betacka omkostnaderne
för någon viss dyrbar Åmbassade i främmande
land. Jag känner väl icke de historiska
händelserne så väl som Talaren;
men jag har ganska mycken anledning att
tro, det Amiralitetet då var af en olika
Den 19 Maji f. m. 207
mening med RiksCanzleren. Af samme Talare
bar blifvit anmärkt, att det är bättre
att hafva nya Skepp, än gamla; och detta
lärer icke eller af någon bestridas; men
lika obestridligt måste det vara, att det är
bättre att hafva gamla men brukbara Skepp,
än inga; hvilket sednare är resultatet af
ifrågavarande Skeppsförsäljning, så framt
icke de skattdragande åter skola tillitas alt
fylla behofven till nya Skepps byggande.
Man har här också i granna fraser omtalat
resultatet af slaget vid Cannse, och huru
Romarne tackade den Fältherre, sorn från
detta nederlag återkom, för det han ej misströstat
om Republikens räddning. Jag förstår
ej denna jemförelse med ifrågavarande
händelse. Jag saknar verkligen underrättelse
om den Michaelsonska SjöBataillen, sora
kunnat gifva anledning härtill; och jag känner
ej eller, hvilken der var Befälhafvaren,
som ej gaf Republiken förlorad efter den
bedröfliga återgången. Men jag tror, att
Romarne icke yttrade sådane tacksamhetsbetygelser
eller anlitade sine Fältherrar,
då fråga endast var om handelsförhållanden,
hvarvid Fältherresnillet torde sällan
hafva användtsig. Man har härstädes starkt
påkallat den granlagenhet hos Representanten,
som borde ålägga honom hofsamhet i
uttryck. Jag förstår ej meningen härmed,
om man icke tilläfventyrs har för afsigt att
uppgöra ett Formulaire för Riksdagstal eller
ett ordentligt Parlamentariskt Lexicon, hvil
-
’ <
ao8 Den 19 Maji f. ro. /
ket vore en rätt lycklig idee för Ministereti.
Men ehuru jag väl vet, att ganska många
af Styrelsens Ledamöter äfven äro Medlemmar
af Svenska Akademien, fruktar jag likväl,
att en sådan ordbok skulle fordra lika
lång tid, som den Svenska Ordboken, hvilken,
ehuru utgörande Akademiens nästan
enda föremål, lik väl ännu icke hunnit blifva
färdig på några och fyratio år. Å Ministrarnes
sida har man uttryckt sin glädje deröfver,
att Representanten får ansvarsfritt
yttra sig; men jag kan ej dela denna tanka
om Representantens ansvarsfrihet; och jag
känner mer än väl Styrelsens mening om
behofvet af en ansvarighets-lag för yttrande-rätten.
Dock trodde jag icke, att man
skulle vilja hafva Representantens frihet att
yttra sig ännu mera inskränkt, än den redan
i våra Grundlagar är. RiksdagsOrdningens
5o och 78 §§. bestämma de gränsor
Representanten i detta fall icke får öfverskrida;
och det skulle sannerligen förundra
mig, att man icke tillämpat dem på
mig, om i mina uttryck funnits något personligt
sårande. Jag är förvissad, att den
LandtMarskalk vi hafva den lyckan att nu
äga, och hvars noggranna sorgfällighet om
Grundlagarnes handhafvande enhvar måste
erkänna, icke skulle hafva underlåtit att
göra dem gällande äfven mot mig, om jag
gjort mig deraf förtjent. Det är således ej
något skäl till klagan att de Parlamentariska
-
Den ig Ma j i f. ra.
209
ska formerne blifvit öfverträdda; utan det
är att anse endast såsom ett vanmäktigt
försök af Magten, att ännu längre vilja fortsätta
dessa tillvitelser i förhållanden, der
den enda förebråelsen är, att, när man
uppkallas att yttra sina tankar, man goldet
med all den känsla, som saken ingifver;
vid hvilka ljud den ministerdella Ömtåligheten
mäste vänjas, tills ömtåligheten
för ord så försvinner, att man ej får höra
talas derom på någondera sidan. En annan
Talare, Grefve af Wetterstedt, har förklarat
obehaget, betänkligheten och svårigheterne
att uppträda mot yttranden i så
allmänna ordalag, som jag nyttjat i mitt
anförande uti frågan om Skeppshandeln;
och lian har, såsom orsak till sin tystnad
då detta anförande af mig afgafs, anfört
svårigheten och oförmågan att detsamma
uppfatta. Utan smicker kan man likväl
säga, att man aldrig förut märkt hos den
värde Talaren någon förlägenhet eller bristande
förmåga att uppfatta hvad på detta
rum yttras. Han har förklarat sig icke vilja
gifva något utförligt svar på hvad jag anfört;
men jag finner i det afgifna svaret
ingen brist på utförlighet. Grefven har
också såsom skäl till dröjsmålet med detta
svar åberopat, det han ej ville genom något
sådant inverka på Ridderskapets och
Adelns heslut i afseende på återremissen
af StatsUtskottets Betänkande i denna sak.
>4
3.10
Den 19 Maji f. m.
Då Grefven ej ville detta; så synes det
mig äfven hafva varit temmeligen onödigt
att upptaga tiden, då afsigten endast varit
att verka på opinionen om en så ringa person,
som jag är. Densamme Talaren har
ock undrat, att jag icke bättre valt mina
uttryck; men likasom han ursägtat sin tystnad
med brist på minne att kunna uppfatta
mina uttryck; får jag äfven ursägta
mig med det organiska felet, att ej kunna
nyttja andra uttryck än dem, som tolka
den mening jag vill utsäga. Hvad åter angår
Grefvens yttrande, att mine anmärkningar
urartat till en alltför stor öppenhjertighet;
så får jag tacka Grefven för den
stämpel han sålunda gifvit mina yttranden,
och det fägnar mig att Grefven, som så
väl ihåkommer mina äldre politiska förhållanden,
fått stöd för den öfvertygelse,
att min öppenhjertighet ej undergått någon
förändring under den tidsrymd som åtskiljt
min och Grefvens verkningsbana såsom Embetsman.
Grefven har anmärkt, att klandret
mot Styrelsen icke behöft hemta sitt
biträde från uttryckens nästan materiella
tyngd. Härpå får jag svara, att då frågan
är om materiella ting, så torde det vara
bäst alt rälta uttrycken derefter; och jag
tviflar på att några luftiga vältalighetsbilder
kunna lyckas afvända det klander, som
är rättvist, och hvilket säkerligen faller
tungt på den, som känner sig dertill skyldig.
Talaren har fordrat granlagenhet i
Den ig Maji f. m.
31 t
Representanternes yttranden om våra Politiska
förhållanden, och klandrat att jag
yttrat mig härom; men han bör ej vara
okunnig om, huru i delta afseende tillgår
i andre länder; och det är måhända tid
att fästa någon uppmärksamhet derpå, att äfven
våra begrepp om Parlamentariska former
snart måste utbilda sig derhän, att
vi tvingas träda i andra Constitutionella
Länders fotspår, så att vi i Representanternes
Sessioner icke blott tala om politiska
förhållanden, och icke endast åtnöja
oss med hänvisning till den hemliga domstolen,
Constitutionslitskottet, för att få
upplysningar härom, utan en gång komma
alt fordra öppen redovisning äfven rörande
desse så vigtiga ämnen. Grefven har sagt, att
det icke är genom mandom i ord, som man
åstadkommer bevisning,och som Staters sjelfständighet
upprätthålles. Jag erkänner, att
jag icke rätt förstår, eller också origtigt
uppfattat, hvad den värde Talaren härmed
vill uttrycka, och hvad han åsyftar med
sin mandom. Det är möjligt att jag, genom
oförmåga att rätt fatta orden, slutat
till en origtig mening; och jag begär icke
något bättre i detta fall, än att vid genomläsning
af Grefvens anförande blifva tillrättavisad.
Grefven har talat om behofvet
af den evigt verkande kraften af StatsMagterne,
och ora nödvändigheten att icke pa
14*
-
212
Den ig Maji f. ra.
ralysera Styrelsens åtgärder. Jag hemställer
till den värde Ledamoten, om icke tilläfventyrs
meningen härmed är, att denna endrägt
skulle bäst åstadkommas genom en
Rikets Ständer bibringad godtrogen öfvertygelse
om ofelbarhet hos Styrelsen. En sådan
enighet skulle visserligen äga rum, örn
Styrelsens åtgärder aldrig klandrades, om
man tolkade ordet klander i Grundlagarne
så, att åtal af Styrelsens förhållande icke någonsin
kunde tillvägabringas, om man sålunda
satte qo §. RegeringsFormen till en
ogenomtränglig sköld mot hvarje klandrande
anmärkning och anfall mot Styrelsen,
och om man lyckades åstadkomma den tro
hos Folket och dess Representanter, att all
anledning till klander å Styrelsens förvaltning
saknades. Såsom jag fattat Talarens
yttrande, har han sökt ådagalägga, att det
endast är genom Ministerens principer och
Tjuguåriga grundsatser i allt, som detta urgamla
Rike består. Jag vågar hysa en alldeles
motsatt tanka. Det är nu ej tillfälle
att genomgå Styrelsens systemer, men jag
skall ej underlåta det vid ett annat, som
ej torde länge uteblifva. Grefven har mycket
grannt omtalat vanmagten af ordprål,
yttrande, att svassande ord ej uttrycka Fadrens
allvar; och han har frågat, om det
sätt, som jag i mine framställningar begagnat,
väl kan ingifva aktning för Styrelsen.
Jag bekänner öppet, att sådant icke
eller varit min mening; utan tvertom har
Den »g Maj i f. m.
jag endast haft för afsigt att ådagalägga Styrelsens
misstag; men jag tror, att en god
Styrelse ej har några bättre vänner än dem,
hvilka, såsom OppositionsTalarne i alla Länder,
upplysa Henne om misstagen, för att
frambringa resultater, hvilka aldrig till vä—
gabragtes genom den slafviska undergifvenbeten
för Styrelsens alla åtgärder; och rootsägelserne
ådagalägga mera, än tystnaden,
om Styrelsen verkligen äger rätt till aktning.
Grefven har tagit för så afgjordt,
att jag med mine yttranden åsyftat att kullstörta
all Styrelse, att han förklarat detta
försök tillintetgöras genom inre och yttre
öfvertygelsen om vår fördelaktiga belägenhet.
Hvad detta angår, så tror jag det bör
vara en Domare mellan två parter; och jag
öfverlemnar åt hvarje tänkare att låta Styrelsen
vederfaras all den rättvisa, som den
förtjent; men jag skall med samma öppenhjertighet
hädanefter såsom hitintills fortfara
att ådagalägga dess misstag. Den värde
Talaren har velat spara Ridderskapet
och Adeln obehaget att höra upprepas mina
uttryck. Om jag skulle säga, att jag
för denna underlåtenhet vore Talaren förbunden,
gjorde jag mig skyldig till en osanning,
och skulle då motsäga min känsla;
ty om desse uttryck kunde framställas i
kortare phraser, utfäster jag mig att försvara
dem alla och vederlägga allt hvad
deremot kan anmärkas ; helst jag genom desse
uttryck icke trädt öfver min rätt och
Den 19 Maji f. ra.
den bildningsgrad jag siger, eller gränsen af
de sociala förhållanden, inom hvilka jag lefver.
Ministrarne hafva här åter såsom afvärjningsmedel
nyttjat den heliga Egid, som
aldrig borde af dem begagnas, nemligen
Konungens namn och bedrifter samt höga
personlighet. Detta förhållande, som strider
så helt och hållet mot all Parlamentarisk
form, tvingar mig att ingå i ett svaromål,
hvilket är så mycket obehagligare, som
det möjligen kan tydas till syftningen att
minska glansen af ett namn, som jag värderar
och vördar lika mycket som hvarje
annan Svensk Medborgare, Det har i hög
grad förvånat mig, att en så stor Diplomat,
som Grefve af Wetterstedt, velat här omnämna,
såsom ett storverk, liqviden af Sveriges
utländska skuld. Måhända finnes det
mången värnlös Kamille, som ropar ve och
och förbannelse öfver Svenska Nationen just
för detta storverk. Hvad åter angår de vältaliga
uttrycken af Grefven om Scandiens
fjellar, som sänkt sig; så får jag upprepa,
att om de enorma resourcer och medel,
som Sverige ägde vid den för Riket ovanligt
lyckliga Politiska ställning och tidpunkt,
hvartill Grefven återfört minnet, ej blifvit
på ett mindre ändamålsenligt, för att ej
öppenhjertigt säga alldeles ändamålslöst sätt
använde, utan begagnats till upphjelpande
af Sveriges ekonomiska belägenhet; om till
exempel de Pommerske Domainerne, hvilka
bortskänktes åt enskilte personer, en i
Den ig Maji f. m.
2l5
ett Constitutiönelt land så oerhörd åtgärd,
att det fordrades vårt constitutionella lifs
barndom för att icke någon anmärkning deremot
skulle blifva vid påföljde Riksdag gjord,
i stället blifvit, såsom sig bordt, begagnade
för det allmänna bästa; så hade vi säkerligen
haft tillgångar till den nya organisationen
af Armeen, Accordsregleringen med
mera dylikt, hvartill Folkets krafter nu anlitas.
Jag har ogerna vidrört desse omständigheter,
och de skulle säkerligen förblifvit
i glömskan vid desse tillfällen, om
icke den största af all Ministeriel oförsigtighet,
hvarom jag kan göra mig begrepp,
åter uppväckt dem i minnet. Den värde
Grefven har framställt, om jag icke borde
ådagalägga mine högre åsigter i Politiken,
innan jag klandrade dem, sorn blifvit af
Styrelsen följde, Jag hemställer, om väl
detta kan vara yttradt i annan afsigt, än
att fästa löje på min person; och jag underkastar
en hvars omdöme, om jag genom
mina yttranden gifvit någon anledning
till den förmodan, att jag gör anspråk
på att stifta några nya politiska Systemer.
Men jag tror, att mycket kunde vara att anmärka
vid Ministerens politiska System, de
få gångor det varit synligt att Sverige följt
något sådant. Äfven denne Talare har anmärkt,
att jag motsagt mig sjelf, då jag förklarat
mig tro, att ej något hinder mötte
Skeppshandelns afslutande och bestånd. I
anledning deraf får jag blott upprepa, att
Den 19 M a j i f. m.
detta Sr min öfvertygelse, och att jag förr
låtit afhugga min högra hand, än jag underskrifvit
den ömkliga återgångsacten af
Skeppshandeln. Men jag kan härvid icke underlåta
att yttra en aning om den tillfredsställelse
vi skulle äga af att se StalsRådets Protocoll
i detta ämne; ty jag tror, icke utan
anledning, att Styrelsens Öfverhufvud denna
gång varit af helt andra tankar, än Hans
Rådgifvare. Här har blifvit af den värde
Talaren erindradt, att man äfven förr, vid
stora Politiska händelser, varit af andra
tankar. Jag vet ej visst, om afsigten med
detta yttrande är alt segrande rigta sig mot
mig; men i den händelse får jag yltra, att
om vid den tid, dä jag ännu var i tillfälle
att inför Styrelsen söka göra gällande några
Politiska ideer, mitt råd varit i strid med
deras, som följdes, så frågar jag, om icke,
när resultaterne af de mest lyckliga händelser
ej blifvit större, det då varit anledning
snarare att berömma, än lasta den,
som vågat, under så beskaffade omständigheter,
fästa mera vigt på hvad som kunnat
äfventyras, än på det som kunde vinnas,
serdeles då den mening, som man nu
vili ogilla, var så utan allt inflytande. Man
har härstädes sammanblandat, jag vet ej af
hvad orsak, att det är obilligt glömma gamla
förtjenster. Jag vet icke att sådant nu
varit i fråga; och jag tror desse förtjenster
icke vara af den natur, att man bör'framskjuta
dem, för alt kasta en slöja öfver
Den 19 Maji f. m.
217
närvarande förhållanden; helst jag icke finner
något sammanhang mellan dem och ifrågavarande
sak. Detärsagdt, att denna ordtvist
kunnat undvikas. Jag medgifver att
den icke uppstått, i fall jag alldeles underlåtit
att i saken mig yttra; men då det
var milt åliggande såsom Representant att
fästa uppmärksamheten på Styrelsens anmärkningsvärda
förhållande i denna fråga,
vet jag icke, huru man kan tillvita mig att
vara ordsaken till ordstriden; åtminstone
måste man medgifva, det jag är alldeles
oskyldig till den, soini dag uppstått. För
öfrigt får jag, i anledning af Grefve af Wetterstedts
förhoppning, att icke, genom dess
utförande af den sålunda yppade tvisten,
hafva lemnat mig några faderliga anspråk,
förklara, att den Fadersproduction, som
skulle uppkomma genom någon min och.
Grefvens sammanverkan, visserligen blefve
den sämsta af alla batarder på jorden; och
jag erkänner gerna, att den af mig såsom
sådan skulle förnekas. Fullkomligt erkännande
uselheten af våra Representativa Former,
som knappast uppfylla något af vilkoren
för en Representatif församling, tror
jag likväl ej, att Representationen nedsjunkit
till den grad af förnedring, att Styrelsen,
vid ett tillfälle af så synbar förskingring
af allmänna medel, finge uppbära endast
complimenter för de goda afsigterne
med företaget, som totalt misslyckats. Det
är tillräckligt bedröfligt, att i en sådan frå
-
Den ig Maji f. m.
ga, som Skeppshandeln, der hvarje punkt
innefattar en anledning till anmärkning mot
de handlande personerne, straffets uteblifvande
för desse snart sagt kan förutses
med visshet. Det är hårdt för Svenska
Folket att, i anseende till sine skattebördor,
nära nog dela Danaidernes öde, då
den ministeriella oförmågan att behandla
de inflytande skatterne utgör det såll,
hvaruti Nationen, under ett beständigt trälande,
nedlägger frukterne af sina ansträngningar;
och det vore beklagansvärdt, om,
under sådane omständigheter, den största
strafflöshet skulle få råda, och Folket skulle
inom Representationen sakna röster för uttrycket
af sine tankar öfver frågan. Jag
har dessutom gjort mig till en helig lag,
att, så länge en enda skymt af den sista
Gustavianska olyckstidens godtycklighet ännu
finnes qvar i Konungens Conselj, min
röst skall följa den, om ej för annat, åtminstone
som varning och påminnelse om
sans. Och jag beklagar, att jag å nyo vid
detta tillfälle i sådant afseende finner mig
af pligten uppmanad att sluta med dea anmälan,
att det är anledning till anmärkning
mot Konungens Rådgifvare, hvarom remiss
begärestill ConstitutionsUtskottet, inför hvilket
anledningen skall uppgifvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den anmälde
anledningen till anmärkning emot
Den 19 Maji f. m.
219
Konungens Rådgifvare komme att, till följd
af 29 §. Riksdagsordningen, jemte ProtocollsUtdrag
derom, till ConstitutionsUtskottet
afgå.
Herr Rosenqvist: Med långa insvepta
och genom lutter grannlåter nästan obegripeliga
meningar, som vanligen vittna om
en svag sak, hafva några Ministeriella Ledamöter
försökt utsprida den öfvertygelse,
alt den eländiga Skeppshandeln icke skulle
varit menlig för Staten. Jag låter den, som
vill och behagar, öfvertyga sig af det fagra
talet, men jag skall deraf aldrig göras
till Proselyt; och för öfrigt må deras tal
gå och gälla för allt hvad det kan. Mitt
namn är väl icke nämndt af MinisterTalarne,
och jag vill derföre icke eller nämna
deras; men då framställning af en värd Ledamot
emellertid blifvit gjord derom, att
dels frågan blifvit discuterad, innan den
varit handlagd af ConstitutionsUtskottet,
dels ock att stränga ord blifvit af några
Ledamöter nyttjade; så torde detta icke
böra lemnäs obesvaradt. Hvad beträffar
den omständighet, att ConstitutionsUtskottet
bort först yttra sig, så tyckes det affichera,
att ConstitutionsUtskottet är en Repliepunkt
uti kinkiga och brydsamma omständigheter,
och jag medgifver mera än
gernaatt detta Utskotts yttrade meningar
och grundsatser hafva vid denna Riksdag
fullkomligt svarat mot det förtroende,
210
Den 19 Maji f. m.
som Vederbörande dertill satt. Utskottets
beskedlighet och menlöshet är åtminstone
anmärkningsvärd, om den just icke är prisvärd;
ty, hvad beträffar de stränga orden,
bör jag förklara, att fastän bland det täcka
könet sommarljumma och spenvarma uttryck,
och ett mjölkspråk, kan vara passande,
är sådant likväl icke värdigt eller
användbart i en Nordisk Folkförsamling.
Frie män skola hafva fria tankar; och af
talet bedömmer man själen. Intill dess de
Österländska sedvanorne hos oss blifvit naturaliserade,
bibehåller jag dem, som jag
i arf emottagit af mina förfäder.
Friherre Lagerbjelke, Johan: Jag ämnar
ej förlänga den redan nog långa discussionen;
men då Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt yttrat den förmodan,
att någon skulle uppträda, för att upplysa,
huruvida icke något nytt skepp blifvit bygdt
för de influtne medlen af de försålde skeppen,
anser jag mig i största korthet böra
meddela den upplysning, att ganska betydliga
förråder af virke och dylikt för Flottans
materiel med desse medel upphandlades,
hvarigenom det blifvit möjligt att, att
på sätt som skedt, sedan 1825 till största
delen nybygga 2 Linieskepp och 1 Fregatt.
Hans Excellence Herr Grefve af JVetterstedt:
Efter den vidlyftiga öfverläggning
som redan ägt rum, torde Ridderskapet och
Den 19 Maji f. m.
221
Adeln tillåta mig, att nu inskränka mig till
upptagande af vissa svar, som här gifvils
å hvad jag egenteligen enskildt förut anfört.
Man har förundrat sig, hvarföre jag
icke förr yttrat mig i ämnet. Jag har sökt
redogöra för skälet härtill i mitt skrifteliga
anförande, men jag har, såsom svar härpå,
af Friherre Anckarswärd fått en compliment,
för det jag vanligen kunnat genast
uppfatta hvad här säges. Vid ifrågavarande
tillfälle förhöll det sig likväl icke så.
Jag ville, såsom jag förut nämnt, egentligen
fästa mig vid orden, icke vid saken. Ty
ehuru jag medgifver, att ordtvister alltid
äro obehagliga, trodde jag mig, i anseende
till den känsla, hvarmed jag åhörde Friherre
Anckarswärds uttryck, böra gifva ett
mera utförligt svar. Ingen kan mera, än
jag, hysa aktning för yttranderätten, och
jag tror mig icke hafva förtjent några förebråelser
i detta afseende. Jag har icke begärt
något Parlamentariskt lexicon på de
ord, man här skulle få nyttja; men jag har
trott, att, då det är hvars och ens rätt att
här fritt yttra sig, rättigheten icke heller
skulle förnekas mig, att, i den mån jag förmår
bestrida de ord jag ogillar, få anse
dem för stränga, och att yttra denna min
mening. Jag har derigenom påkallat ett svar,
och jag har fått det. Man har sagt, att Ministéten,
som man kallar den, ehuru Grundlagen
ej vet af någre Ministrar utan endast
111
Den 19 Maji f. m.
Konungens Rådgifvare — med ett ord, man
liar sagt att desse Rådgifvare i hvarje ögonblick
framställa po §., såsom ett värn för
sin ömtålighet. Jag har ej åberopat denna
§., och skall ej göra det. Men jag vädjar
till Friherre AnckarsWärd sjelf, huruvida
jag ej haft skäl, att säga, det kraft och
känsla för sak kunnat finnas i hans anförande,
utan de uttryck han begagnat. Friherren
har nu förklarat, att han ville bestå
vid dessa uttryck. Vår räkning är då qvitt,
sedan begge sagt sin mening. Men icke
har jag derföre framställt någon Grundlags
§., såsom hinder för hvad han sagt. Jag
liar endast yttrat min öfvertygelse. Man
bör då icke heller säga, att Styrelsens medlemmar
anse för ett brott hvarje uttryck
af en olika åsigt mot deras egen. Det är
sättet, som jag klandrat. Att på annat vis
tyda mina ord, är att förvända meningen;
ty jag kan ej anse för ett brott, hvad jag
vet vara hvars och ens rättighet.
Jag återkommer till det Parlamentariska
lexicon, hvarom Friherre Anckarswärd
sagt, att det väl torde vara möjligt att tillvägabringa,
då så många Ledamöter af Styrelsen
tillika äro Ledamöter af Svenska Akademien,
men derjemte hyst den förmodan,
att dess ntgifvande skulle komma att dröja
lika länge, som den Svenska Ordbok Akademien
haft sig ålagdt att besörja. För att
svara härpå blott såsom Ledamot af Sven
-
Den i g Maji f. m.
223
sisa Akademien, torde jag kunna inskränka
mig till den erinran, att bland skälen för
dröjsmålet med den Svenska Ordboken, kan
möjligen äfven vara, att man vill vänta,
till dess de nya ord, vi till ex. bär så ofta
höra nyttjas, vunnit burskap i språket.
Friherre Anckarswärd har sagt, att hans
anmärkningar så länge skola förblifva skarpa,
till dess den Ministeriella Ömtåligheten
försvunnit. Jag får i anledning häraf förklara,
att jag för min del ej äger någon
ömtålighet, i afseende på de anmärkningar,
som göras. Jag söker alltid lugna milt inre,
då jag går att uppfylla ett yttre åliggande.
Jag kan besvara de anmärkningar,
som göras, men afsigt att dervid såra någon
har jag icke. Jag tror icke eller att
någon har för afsigt att såra mig, och derföre
har jag ingen ömtålighet. — Friherre
Anckarswärd har påkallat en förklaring af
mitt uttryck om mandom i ord, men tillagt,
att han sjelf trodde en sådan förklaring
kanske vara öfverflödig, vid en uppmärksammare
uppfattning af meningen. Mine
ord voro följande: ”Det är icke genom
”mandom i ord, genom kamerala beräknin”gar
vid tillgångars anslående till försvars”medlen,
genom reglementariska föreskrifter,
som å ena sidan förlama Styrelsens
”åtgärder, under det att, å den andra, af
”henne fordras ett profetiskt föreseende,
”och en oemotståndlig verksamhet, som Statens
sjelfständighet upprätthålles och be
-
Den 19 Maji f. m.
”varas.” Det är således en allmän reflexion,
utan ringaste allusion på Friherre Anckarswärd.
Ett lika förhållande är äfven med
den allusion Friherren trott sig finna mot
slutet af mitt anförande, angående de olika
politiske åsigterne 1813. Friherren har
sjelf påmint härom och frågat, om jag glömt
äldre förhållanden. Jag vädjar till honom
sjelf, om jag yttrat någon tanka, som kan
gifva anledning till en sådan förmodan. Jag
liar omnämt, och jag erkänner, att jag menat,
Friherrens politiska förhållande 1813,
såsom ett bevis, att vid stora företag olika
åsigter i lika god mening kunna yttras, men
att man gör illa, om man vill bedömma dem
endast efter utgången.
Friherre Ånckarswärd har äfven omtalat
ett vädjande till Svenska Folket och
främmande Nationer. Jag antager denna
compromiss, öfvertygad att utslaget ej skall
stå i motsägelse med de tänkesätt jag här
yttrat. — Friherren har klandrat, att man
begagnat den heliga egiden af Konungens
namn. Jag har nämt det, emedan det ej
är främmande för våra hjertan, emedan det
enligt Grundlagen är Konungen, som äger
allena styra Riket och blott hämta råd af
sitt StatsRåd. Då man derföre talar om
Styrelsen, serdeles på ett sätt, som Friherre
Ånckarswärd, tror jag den heliga egiden
med skäl kan åberopas, utan alt träda
Den 19 Maji f. in.
de Parlamentariska formerne för nära. Hvad
åter beträffar deri stora oförsigtighelen, sorn
Friherre Anckarswärd förebrått mig, att ingå
i discussion öfver Politiske förhållanden,
kan jag icke medgifva, alt någon oförsigtighet
i detta afseende blifvit af mig begången.
Friherren lofvar, att jag framdeles,
då folket utkräfver sin rätt, skall blifva
uppfordrad att ingå i dylika ämnen. Jag
tror mig böra till dess uppskjuta mitt svar;
ty för närvarande finner jag för en sådan
discussion ingen ledning i våra Grundlagar.
Friherre Anckarsvärd har omtalat den
utländska skulden, och gjort det i stränga
ordalag, likasom sättet för dess godtgörande
hade varit stridande emot Svenska namnets
heder. Men jag skulle tro, alt om
Svenska namnets heder fordrade, att denna
skuld å nyo till sitt förra belopp återupplifvades,
den stora delen af Nationell,
som för betäckande af blott det årlisa rän
O
tebeloppet
finge se sina skattebördor till en
tredjedel ökade, icke, som ett oundgängligt
vilkor för äran, skulle anse att heldre betala
desse skatter, än att nu vara från Skulden
och de dermed förknippade utgifter befriad.
I afseende på hvad man sagt om granna
phraser rörande Skandinaviens förening,
bar jag intet att svara. Saken vittnar för
24 H» i5
Den 19 Maji f. m.
sig sjelf, och jag är öfvertygad att den dag
skall komma, då vigten af denna förening
utaf alla skall ärkännas. Hvad åter beträffar
de stora penningsummor, som Friherre
Anckarswärd om tält såsom bortkastade,
vet jag sannerligen icke, hvar de funnits.
Menas härmed de Pomerske Domänerne,
så torde jag få återkalla i minnet,
att desse Domäner voro bortskänkte till
Franska Arméen, och förblefvo borta, då
landet återställdes efter tractaten i Paris;
att då genom freden i Kiel landet afträddes
till Danmark, ingen ersättning eller lösningssumma
derföre var utfäst; att domainerne
då undantogos och bortskänktes åt
Svenska Arméen; att, när, till följd af oväntade
händelser Kieler-tractaten ej gick i
verkställighet, Pommern då ej heller blef
till Danmark afträdt, men deremot efteråt
till Preussen, som derföre utbetalte en betydlig
lösningsSumma, hvilken, oagtadt värdet
af Domainerne deraf afdrogs, likväl lill
ett högst betydligt belopp kommit Svenska
StatsVerket till godo. Jag tror således ej
det kan sägas, att man bortkastat någre medel,
då man begagnade den anledning till
Pommerns bibehållande, som Norrska händelserne
medförde.
Friherre Anckarswärd har ock upptagit
och besvarat slutmeningen i mitt anförande,
med det yttrande att Friherren tror,
det den fadersprodukt, som kunde blifva
Den 19 Maji f. m.
en följd af någon vår ömsesidiga samverkan,
skulle blifva den sämsla Batard i verlden.
Jag vill icke inlåta mig angående äktheten
eller oäktheten af en sådan product;
men då Friherrens och mina åsigter äro så
olika, synas de ej äga serdeles lynne för
hvarandra, vare sig i faderlig! eller sonligt
förhållande.
Sluteligen har Friherre Alick arswärd,
oaktadt sina anmärkningar emot Hans Excellence
Herr Grefve MÖrners framställning
om Romerska Republiken och Slaget vid
Can nse, sjelf icke försmått att lemna oss
en liknelse vid Danaiderne och deras såll.
För min del bekänner jag, att jag, vid jemfÖrelsers
anställande, snarare håller mig vid
Historien, än vid Mythologien. Men för
att från denna utflygt i Mythologiens dunkla
rymder, återkomma till verkligheten, har
Friherren slutat med en ny anmärkningsanledning
mot Konungens Rådgifvare, hvaremot,
då den i laglig form blifvit anmäld,
jag visserligen ej har något för närvarande
att påminna.
Friherre Cederström: Denna discussion
skall ej gå förlorad för Svenska Folket. Det
skall deraf se, huru personer här finnas,
som vilja missförstå grundlagens tydliga
hud. Herr Hjerta har sagt sig icke förstå,
huru jag kunnat yrka den sats, att endast
Förvaltningen af SjöÄrendernes jämte Stats
-
Den 19 Maji f. m.
Contorets Embetsman kunna ställas till an«
svar enligt 3o §. Riksdagsordningen. Skälet
är klart, nemligen att Förvaltningen af
SjöÄrenderne redovisar för io:de HufvudTiteln,
och StatsContoret för de öfrige g
HufvudTitlarne. Grunden för Scändernes
beslut vid sista Riksdagen rörande MagasinsDirectionen
var just densamma, som jag
uppgifvit; ty MagazinsDirectionen hade sig
ålagt, att inför Ständerne directe redovisa
för det till Magasinslnrättningen anslagne
Creditif. Om man således icke vill förtyda
lagens klara bud, är det blott de för
Statsutgifterne inför Ständerne redovisande
Embetsman, på hvilka 3o §. Riksdagsordningen
kan lämpas. Hvad åter Konungens
Rådgifvare beträffar, kan fråga om deras
ansvarighet endast väckas inför ConstitutionsUtskottet.
Jag har velat lemna denna upplysning
för att tillrättavisa ett misstag, som, vid
en ofullständig framställning i Tidningarne,
kunnat inverka på Allmänna opinionen.
Friherre Boije j Fredrik; Det synes mig
som discussionen urartat och blifvit helt
och hållet personel lill föga vinst för detta
Hus, och alldeles ingen för Folket. Jag
hemställer derföre vördsammast, 0111 icke
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade afsluta discussionen och
återföra till ordningen för dagen. Yi hafva
Den 19 Maji f. m.
329
redan i nära 5 timmars tid varit sysslosatte
med ett ärende, som icke ligger på bordet,
eller utgör något föredragnings-ämne för
dagen. För öfrigt förenar jag mig med
Hans Excellence Herr Grefve Mörner uti
den önskan, att en slöja kunde dragas öfver
Skeppshandeln, och tillägger enskilt den
önskan, att denna slöja måtte vara så stor,
att den äfven kunde täcka allt hvad sorn
i ämnet blifvit discuteradt.
Grefve von Schwerin j, Predrik Bogisilaus:
Jag ber att få upplysa en omständighet,
som icke tyckes hafva blifvit rätt
uppfattad. Det var visserligen fråga att
hänskjuta liquidationen för ifrågavarande
Skeppshandel under en Compromiss, men
den blef aldrig af, och skälen dertill upptagas
i StatsUtskoltets i saken afgifne Utlåtande.
Hvad sedermera ägde rum, var
en enkel consultation roed män, till hvilka
man hade förtroende. En sådan begäran
att få veta deras opinion i saken, hvilka
derom tillfrågas, kan ställas till 7 eller till
5o efter behag; och behöfva de tillfrågade
icke veta utaf hvarandra. Äfven jag blef
consulterad; jag deltog i granskningen af
handlingarne gemensamt med andra tillkallade
gode män, men afgaf mitt yttrande
serskilt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, att deras Ex
-
a3o
Den 19 Maji f, ra,
cellencers Grefvarne Mörners och af Wetterstedts
samt Friherre Cederströms anföranden,
hvilka innefattade svar å de vid
StatsUtskottets under N:o 101 meddeldte,
och den i/j. dennes återremitterade Utlåtande,
angående försäljningen af 5 st. Kronan
tillhörige KrigsSkepp och redogörelsen
för derföre influtne medel, gjorde anmärkningar,
måtte, jemte de af åtskillige Ledamöter,
i anledning deraf, nu afgifne yttranden
till StatsUtskottet remitteras.
Bifölls.
Vid förnyad föredragning afjBancoUtskottets
den 9 dennes under N:o l\i afgifne,
och den 11 derpåföljde på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 3i förut
meddeldte Betänkande, om ytterligare åtgärder
för Silfverköp samt fortfarande Silfverinvexling;
blef samma Utlåtande, på begäran
af Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard,
och Herr Dalman, Lars, Johan, enligt
49 §• Riksdagsordningen å nyo lagdt
på bordet,
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 10
sistlidne April under N:o it^afgifne, samt
den 7 dennes e. m. på bordet Jagde, Utlåtande,
i anledning af någre i Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, om StatsVerkets tillstånd
och behof, förekomne Allmänna frågor.
>
Den 19 Maji f. m. a3i
Friherre af Nordin j Carl Johan: Jag
hemställer vördsammast, om icke detta Utlåtande,
som innehåller principerne för Statsregleringen
måtte få hvila, intill dess Betänkanderne
om hufvudtitlarne blifvit discuterade,
emedan det torde blifva svårt
afgöra desse sednare, om vissa principer
för StatsRegleringen i allmänhet på förhand
stadgas, serdeles hvad angår 2 och 3 Tittlarne,
hvilka helt och hållit bero af de generela
principer, som antagas för regleringen;
och då desse 2:ne HufvudTittlar troligen
blifva återremitterade, torde äfven det
nu ifrågavarande Utlåtandet icke böra i förhand
antagas, utan böra dela samma öde.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
instämde Ridderskapet och Adeln uti
Friherre af Nordins berörde framställning.
Företogos till pröfning i ett sammanhang
StatsUtskottets den 10 sistlidne April
afgifne, och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden;
N:o 125. Angående regleringen af Utgifterne
under RiksStatens Första HufvudTitel.
N:o 126. Angående uppförande på Stockholms
Slotts Stat af Löner för en Ståthållare
m. fl.
Den 19 Maji f. m.
N:o 127. Angående anslag till reparationer
å Strömsholms Kongl, Slott.
Grefve von SchwerinFredrik Bogislaus
uppläste följande:
Under åberopande af min vid StatsUtskottets
Utlåtande N:o 124 afgifne Reservation,
får jag framställa följande Motion:
Att Ridderskapet och Adeln ville besluta,
det SlatsUtskoltets förslag lill ökade
statsutgifter icke företagas til! slutligt afgörande,
förr än den väckta frågan om
väldet af det gångbara myntet blifvit afgjord.
Skulle detta förslag erhålla Ridderskapels
och Adelns bifall, kommer jag att föreslå
:
att MedSlånden måtte inbjudas, alt om
delta beslut med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Hvarken denna Motion, eller Ridderskapets
och Adelns bifall åt densamma, om
det skulle erhållas, bör kunna hindra att
låta Utskottets förslag till Reglering af StalsUtgifterne
under sina Hufvudtitiar undergå
granskning, och att till StatsUtskottets
förklaring meddela de anmärkningar, som
dervid komma att göras.
De skäl, som föranlcdt mig att göra
denna Motion , äro angifne uti min Reservation.
Jag skall fullständigare utveckla dem,
Den 19 Maji f. m. a33
öm så skulle fordras, när Motionen blir föremål
for discussion.
Grefve von Schwerins berörde Motion
lades på bordet.
Herr Hjerta,, Gustaf: Då öfverläggningsämnet
nu angår första Hufvudtitteln, är den
första anmärkning jag dervid har att göra
emot den föreslagne tillökningen i H. K.
H. KronPrinsens Hofhållningssumma med
20,000 R:dr i och för deras Kongl. Högheter
ArfFurstarnes underhåll och uppfostran.
Jag finner visserligen, att H. K. H. tillskyndas
ökade utgifter genom de 3:ne ArfFurstarnes
uppfostran, men då, genom H. K.
H.Prinsessan Sophia Albertinas dödliga frånfälle,
Hans Kongl. Höghet erhållit Lustslottet
Tullgarn, och dessutom, såsom jag förmodar,
uppbär inkornsterne af Bäckaskogs
Boställe i Skåne, skulle jag tro, att någon
tillökning i Hans Kongl. Höghets inkomster
för det närvarande icke är af behofvet påkallad.
Deremot befarar jag, att om den nu
föreslagne tillökningen beviljas, densamma
äfven skulle komma att beständigt qvarstå,
fastän vi troligen om 5 år härefter eller vid
nästa Riksdag blifva anmodade, att uppgöra
serskild HofStat för åtminstone den äldste
ArfPrinsen. Jag anser alltså, alt de mindre
betydliga utgifter, Hans Kongl. Höghet
ännu under fem år kan komma att vidkännas
i och för de unga ArfFurstarne, äro ersatte
genom revenuerne af Tullgarn och Bäc
-
234
Den 19 Maji f. m.
kaskog, samt att vi således för närvarande
icke behöfva bevilja någon tillökning i Hans
Kongl. Höghets Hofhåilningssumma. Äfvenledes
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
på de af Utskottet föreslagne 3o,ooo
R:dr till LustSlottens underhåll, och hemställer,
om ej någon nedsättning deri kan
äga rum, genom indragning af en del Ståthållare-löner.
Angående Utskottets förslag,
att anvisa medel åt Strömsholms Slott på
tittelns öfverskott, anmärker jag olämpligheten
af att göra någon anvisning på öfverskottsmedel,
emedan, om behofvet är
gifvet, medel mäste på titteln dertill uppföras,
och ej påräknas af öfverskottet, hvilket
endast gifver anledning till ökade anslag
emellan Riksdagarne, och att inbilla
folket, att det skattar mindre, än det verkligen
gör. Dessa äro de 3:ne anmärkningar,
hvilka, i fall af återremiss, jag önskade
måtte få åtfölja.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Den
anmärkning, jag tager mig friheten vid denna
Tittel framställa, är helt och hållet föranledd
af StalsUtskottets olika förfarande
uti en punkt af denna mot de öfrige HufvudTitlarne.
Utskottet har nemligen, såsom
tillökning i H. K. II. KronPrinsens Hofhållningssumma,
i anseende till ökade utgifter
för D.D. K.K. H.H. ArfFurstarne,
ej allenast föreslagit ett årligt belopp af
20,000 Riksdaler Banco, utan ock tillstyrkt,
Den 19 Maji f. m.
235
att nämnde anslag för detta är mätte utgä af
Öfverskotterne ä StatsVerkets inkomster. Utskottet
har på långt när icke föijt samma
grundsats vid uppgörandet af Statsregleringen
i öfrigt. Tvertom heter det i Utlåtandet
N:o 124 rörande de allmänna frågorna, att
Utskottet ville framdeles göra anmälan om
tiden, dä verkställigheten af de föreslagne
löneregleringarne böra vidtaga. Missförhållandet
faller starkt i ögonen vid jemförelse
med hvad Utskottet tillstyrkt att förbättra
lönevilkoren åt Indeldta Arnmens Befäl,
örn hvilket Utskottet sjelft vitsordar,
att detta Befäl ”saknar en efter tidernas
"skick tarflig utkomst." Det till afhjelpande
af denna brist föreslagna belopp utgör
likväl ej mera, än 24,i65 Riksdaler 42 sk.
6rst., eller hardt nära detsamma, som appanagesumman.
Antingen borde väl, såsom
mig synes, begge dessa anslag samtidigt utgå,
eller ock företrädesvis det sednare först,
emedan det ej lärer kunna bestridas, att ju
nöden der mest tränger. Ett motsatt förfarande
synes mig vara inconseqvent, och
således icke värdigt Rikets Ständer.
I händelse återremiss beslutes, torde
denna anmärkning få till Utskottet åtfölja.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
skulle önska, att Ståndet, innan det inginge
i öfverläggning om en eller annan ti Itel,
först ville yttra sig öfver Grefve yon Schwe
-
236 Den 19 Maji f. m.
rins framställning. Det torde sedan tilfva
lättare att öfverenskomma om utgifterna, vare
sig alla tillsammanstagne eller hvar och
en för sig. Hvad sjelfva öfverläggningens
gång beträffar; så skulle jag önska att hvarje
Ti Itel efter nummerordningen serskildt
företoges; och förmodar det vara så mycket
nödvändigare, som StatsUtskottets Utlåtanden
öfver alla Hufvudtilllarne icke äro
tryckta och utdelade. Äfven, der så skedt,
torde man böra erindra sig, att de Ledamöter,
hvilkas tid är upptagen af Utskottsarbeten,
svårligen kunnat medhinna, att tillräckligen
laga kännedom af de Titlar, hvarom
Utlåtanderna sednast blifvit färdiga. Betragtar
man det hela af Statsutgifterna; så
anser jag Grefve von Schwerins förslag vara
desto rigtigare, som, derest man fastställde
beloppet af Statens utgifter, innan
man bestämt sig för myntets stadgande, skulle
det hända, i fall af myntförsämring, att
de beviljade anslagen blefvo för behofven
otillräckliga, eller i fall af myntförbättring,
att de skattdragande icke förmådde bära de
derigenom stegrade utskyldema. Jag vågar
derföre anhålla att Grefve von Schwerins
förslag först måtte komma under öfverläggning,
och att jag derefter måtte få göra de
anmärkningar, jag kan hafva att anföra vid
StatsUtskottets åtskilliga UtgiftsUtlåtanden,
Herr Tham, Wolrath: Grefve von Schwerin
har, efter hvad jag tyckt mig finna, ty
-
Den 19 Maji f. m.
deligen aniydt sitt förslag, såsom en ny
motion, hvilken alltså kommer att ligga på
bordet, och icke kan hindra discussionen
öfver förevarande ämne, hälst Grefven synes
åsyfta, att StalsUtskoltet skulle hinna
inkomma med Utlåtande öfver Grefvens Motion,
innan HulvudTitlarne bestämdes, och
hvilket, då de derom afgifne Utlåtanden troligen
återremitteras, ganska väl låter sig
göra. Om jag ej så fattat meningen af Grefve
von Schwerins förslag, skulle jag med
min röst vägrat bifall dertill, hvaremot jag
nu i stället tillstyrker det. Hvad angår Herr
Hjertås första anmärkning, torde det tillåtas
mig yttra, att det skulle blifva något högst
ovanligt i våra Annaler, om Ständerne vägrade
appanage åt Rikets ArfFurstar, särdeles
då de äro tre, hvilkas ändamålsenliga uppfostran
bör besörjas. Den värde anmärkarens
skäl lill sitt vägrande är tillräckligheten
af H. K. H. KronPrinsens Hofhållningssumma,
samt alt H. K. II. ägde revenuen
af Bäckaskog och Tullgarn. Bäckaskog har
II. K. H. redan innehaft i flera år, och
Tullgarn torde ej lemna någon särdeles behållning,
ty innehafvandet af sådane lägenheter
medförer oftast i underhåll af byggnader
och andra inrättningar större kostnader,
än som motsvaras af deraf fallande
inkomster. Det enda skäl, man efter min
åsigt kan hafva att framställa emot StatsUtskoltets
förslag, är att beloppet blifvit
uppfordt såsom tillökning uti II. K. II. Kron
-
238
Den 19 Maji £ ra.
Prinsens Hofhållnings-summa. Så var icke
meningen uti min Motion, utan att ett serskildt
appanage till ArfFurstarnes uppfostran
skulle beviljas. Och om så sker, kan väl
icke någon förblandning vid nästa Riksdag,
såsom Herr Hjerta fruktar, äga rum. Jag
tillstyrker derföre, att beloppet må beviljas,
och att detta mitt yttrande, i händelse
af återremiss, må få åtfölja Herr Hjertås
anmärkningar till StatsUtskottet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Den af StatsUtskottet tillstyrkte tillökning
af 20,000 R:dr i H. K. II. Kronprinsens
Hofhållningssumma i anseende till ökade
utgifter för D.D. K.K. H.H. ÅrfFurstarne,
anser jag icke böra beviljas; enär Kongl.
Maj:t sådant icke projecterat, och af Landsfaderlig
kärlek för det trogna folket icke
ens velat tillåta den under detta Riksmöte
af en värd Ledamot projecterade Faddergåfvan.
Kongl. Hoj'Ställets Utfodring }
bar vid 1823 års StatsReglering beräknats
till 28,848 R:dr 4° s^* 5 rst.; nu är den
föreslagen till 3o,o36 R.’dr 2g sk, g rst.
Jag anser det böra förblifva vid den förra
anslagssumman, och skulle till och med tro,
att det stora Hästantalet, och StallBetjenings-skaran,
kunde något minskas; då anslagssumman
ändå bättre skulle räcka till.
Den 19 Maji f. m.
23g
Kongl. Slottets Police- Lys- och Renhållning
:
Utskottet liar föreslagit, att summan
skulle ökas från 15,549 R:dr 4 10 rst<
till 16,087 36 sk. 10 rst. i anseende
dertill, att 4 stycken nya SloltsKnektar skulle
vara nödvändige för vården af Brandredskapen
vid Stockholms Slott. Tiliökningssumman
är visst icke stor, men sjelfva Hufvudsumman
är ock icke liten; och då Brandredskapen
i så många år förut varit vårdad
af nuvarande SlottsBetjening; anser jag för
min del, den föreslagne tillökningen icke
böra äga rum.
Haga LustSlott och Park:
Vid i8a3 års StatsReglering förhöjdes
UnderhållsSumman för nämnde Slott ifrån
o. till 3ooo R:dr, att årligen intill denna
Riksdag utgå, och föreslår Utskottet nu, att
samma förhöjning må fortfara lill nästa Riksdag.
Skälet lill den fortfarande förhöjningen
har Utskottet uteglömt; och likväl bör
något sådant uppgifvas. Det skäl, som tyckes
ligga förborgadt i Utskottets förslag,
nemi., att 1823 års Ständer förhöjt Summan,
anser jag icke vara något skäl, utan
tvärtom ett vådligt prejudicat; och då den
förra förhöjningen skulle fortfara endast till
denna Riksdag, bör den ock nu upphöra.
Vid de af Utskottet projecterade 5,4oo
R:dr till verkställande af reparationer å
2^0 Den ig Maji f. nu
Strömsholms Slott, får jag anmärka, att utom
det sjelfva reparationerne gerna kunnat
till en lägligare tid uppskjutas, är i allt
fall 3ooo R:dr för ett par icke särdeles långa
trädbroar, och 1200 R:dr allt Banco,
för Jernledstänger, alltför högt tilltagit. —«
Jag ogillar således hela förslaget, och anser
ingen annan reparation böra företagas
än endast, att Broarna hållas i brukhart
skick, hvartill kostnaden kan bestridas af
öfverskottet på de vid 1823 års Riksdag anslagne
medel till reparationer vid Strömsholms
Slott.
Grefve Brahej Magnus: Jag har begärt
ordet, för att besvara hvad Herr Hjerta
yttrat i afseende på H. K. H. Kronprinsens
inkomster af Beckaskog, och får i detta
afseende nämna, att II. K. H. genast vid
tillträdet af nämnde Indelning använde denna
egendoms afkastning till löneförbättringar
åt de MilitairTjenstemän, hvilka hafva
en förökad tjenstgöring, och en i följd deraf
ökad representations-skjldighet derigenom,
att H. K. II. Sjelf ej på stället kan
föra det M i 1 i ta i r B e fä 1, som är H. K. H. inom
Provinsen anförtrodt. Det är endast Trägården,
af hvilken H. K. H. behållit revenuen.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Rikets
Ständer äro nu fcån gången under en i5-
* år*S
r
Den 19 Maji f. m. a4t
årig fred församlade, och finna Staten i
samma, om ej mer utblottade, tillstånd, än
då detta lyckliga tidskifte inträffade. Våra
skattebidrag, vid hvarje Riksdag ökade, lemna
endast resultatet af jemt stigande behofver;
och styrelsens fordringar vid detta Riksmöte,
hafva, till lika stor förvåning, som
misströstan, öfverträffat Nationens alla beräkningar
på höjden af missförhållandet mellan
folkets krafter och deras anlitande.
Vid en så olycksbådande utsigt på möjligheten,
att förena Statens bestånd, med
det närvarande samhällets, bör det i sanning
vara för Nationen djupt smärtande,
om den skulle erfara, att dess ombud i första
rummet anslogo ökade bidrag, der inga
fordras eller larfvas. Så är förhållandet med
lista HufvudTitelns anslag. Konungen har
ej funnit behof af dess ökande för sin Höga
Famille, och jag fattar ej det missförstådda
nitet, att häruti handla mot Kongl. Majrts
vilja och böjelse. Vi påminna oss att Konungen,
i ett bådskap till Rikets Ständer,
under denna Riksdag afgifvit en Landsfaderlig
förklaring, som synes mig innebära
den höga sanning, att Sveriges ArfFurstar
borde tidigt vänjas att känna sig sjelfve,
såsom Söner af det fattiga Sverige. Måtte
derföre det fattiga Folkets Ombud icke jäfva
denna sanning genom riktning till en
flärd, som kan höfvas den yppiga Söderns
24 H. 16
Den 19 Maji f. m.
Despoter, men ej den allvarliga Nordens
Furstar.
De Kongl. Prrnsarne äro annu och förblifva
intill nästa Riksdag inom den ålder,
då deras uppfostran alldrasäkrast, alldrabäst,
kan anförtros åt den Faderliga och
Moderliga ömheten, och icke öfverlåtas till
en serskild Hofstat, som, omgifvande de Fursteliga
Barnens vagga, inväna deras späda
sinne vid rnagten, högheten och smickret.
Jag röstar derföre emot förslaget att öka
det Fursteliga appanaget, såsom opåkalladt,
öfverflödigt och skadligt.
Herr Hjerta: Sedan Grefve Brahe upplyst,
att inkomsten af Beckaskog användes
till Löneförbättring åt jle Militärer, sorn
tjenstgöra i högre befattningar i Skåne, finner
jag visserligen deruti en minskning i
den tillgång jag trodde H. K. H. KronPririsen
äga; men jag tror dock, och vidblif—
ver det yttrande, att, då något anslag till
ArfFurstarnas undervisning icke behöfver
ifrågakomma, förrän vid nästa Riksdag, är
det äfven öfverflödigt att vid denna Riksdag
göra någon serskild tillökning i H. K.
K. KronPrinsens anslag för Hofhållning. Jag
vet väl, att H. K. H. derigenom får ökade
utgifter; men dessa äro så dyrbara för hans
hjerta, att han säkerligen för detta ändamål
gerna gör en lindrig besparing på sin
öfriga Hofhållning, och jag tror det alltså
Den 19 Maji f. m. 24’
vara rättare att förblifva vid hvad som är,
tills Rikets Ständer förmodligen nästa Riksdag
komma att göra ett anslag åt HofStat
för Prinsarne, än att nu sätta i fråga en
tillökning, som jag befarar ändå måste
qvarstå, sedan det serskilda anslaget anvisas.
Då nu härtill kommer, alt det anslag
H. K. H. KronPrinsen redan har, är ganska
betydligt, och vida större, än hvad Svenska
KronPrinsar tillförene innehaft, och större
måhända, än mången Svensk Konungs
fordom varit; så finner jag häri ett ytterligare
skäl till anslagets bestridande.
Hvad beträffar anslaget till Broar vid
Strömsholm, anser jag Utskottets förslag i
detta fall innebära en misshushållning, att
icke, i stället för Trädbroar, hafva föreslagit
dylika af Jern; äfvensom jag finner
origtigt att taga medlen dertill på öfverskotten.
På dessa böra aldrig anvisas betalningar,
som af Rikets Ständer pröfvas
och godkännas såsom nödige.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
> Gustaf: Grefve Brahe har redan
upplyst om rätta förhållandet med Beckaskog,
hvilket Herr Hjerta åberopat, såsom
en tillgång för H. K. H. KronPrinsen. Herr
Hjerta har äfven omtalat Tullgarn. Jag känner
icke fullkomligt säkert, om ej fråga uppstår
om fardag vid denna Kungsgårds af
16*
-
Den 19 Maji f. tn.
trädande; men hvad jag förut vet, är att
afkastningcn deraf hittills icke lemnat något
öfverskott, utan att ställets underhåll
upptagit inkomsterne. Således är förhållandet
både med Beckaskog och Tullgarn, att
några tillgångar derifrån icke äro alt påräkna.
Jag hemställer, om icke ifrågavarande
anslag må beviljas, såsom behöfligt för
de unga Prinsarnes uppfostran. Grefve Ho 1; 11
har omtalt Styrelsens fordringar och de
enorma summor, som betunga de skattdragande.
. Jag hade icke trott, att denna anmärkning
skulle framkomma vid discussionen
öfver första HufvudTiteln , emedan man
snarare kunnat få anledning att göra den
O o
vid de andra BufvudTitlarna. Herr Hjerta
har sagt, att han trodde öss gå H. K. H.
önskan mera till mötes genom att vid nästa
Riksdag gifva ett serskildt anslag till
ArfFurstarnes uppfostran, än att nu bifalla
StntsUtskottets, på enskilda motioner grundade
tillstyrkande. Jag får i anledning häraf
nämna, det jag hyser deri tanka, att behofvet
af detta anslag verkligen existerar,
och att H. K. H., genom dess emottagande,
skall gå Rikets Ständer med beredvillighet
till mötes. Huruvida detta anslag
uppgår till högre summa, än hvad Svenske
Konungar förut haft i Svenskt Banco, är
en fråga, som jag icke vill bestrida, emedan
man bör tro en Representants yttrande,
i fall han framställer exempel för sin
satts; men åtminstone har detta icke varit
Deft 19 Maji f. tn. a45
förhållandet i sednare tider. I afseende på
Grefve von Schwerins Motion, har den, såsom
jag tyckt 111ig finna, blifvit lagd på
hordet, och under tiden kunna i alla fall
HufvudTitlarne discuteras. I sjelfva hufvud
fråga 11 instämmer jag med Grefve von
Schwerin.
Herr Rosenbladt Bernhard: Jag har
endast begärt ordet, för att rälta några här
åberopade oriktiga facta. Grefve Horn har
tält om landels jemt växande skattebördor.
1812 års Bevillning uppgick likväl till vida
större summa än den närvarande. Den
har sedermera vid hvarje Riksdag blifvit
nedsatt, under det att inga nya skattebörder
tillkommit, utan tvärtom förutvarande
afskaffats, såsom t. ex. särskilta ersättningen
för Landtullen och Bränvinskonsurrttionsafgiften;
och vid sista Riksdagen nedsattes
Allmänna Bevillningen med 25o,ooo R:dr.
Yid samma Riksdag minskades dessutom
Saltpetergärden till hälften, och Tullafgifterne
blefvo betydligt nedsatta, ehuru Tullinkomsterne
ändock varit större än tillförene,
en inkomst ensam vunnen på lurendrägarens
och monopolistens samt deras
liandtlangares bekostnad. Likaså befinnes
hvad Herr Hjerta yttrat om jemförelsen
emellan Hofhållningen nu och i förflutna
tider, icke med sanna förhållandet öfverensstämmande.
Jag kan visserligen icke ur
minnet vederlägga honom med uppgifter
a46
Den 19 Maji f. m.
rörande hvarje förflutit förhållande, men
erinrar mig likväl, att Konung Carl Gustaf,
såsom Thronföljare, ägde i årlig Hofhållning
omkring i5o,ooo R:dr i silfver, oberäknadt
fördelande att, efter kronovärde, disponera
Ölands Kungsgårdar, med fullt tillydande
arbete och kronoräntor. Jag tror icke, att
Herr Hjerta kan bestrida, att i5o,ooo R:dr
i närvarande bancosedlar icke äro lika mycket,
som samma summa då utgjorde, eller
att den efter 120 sk i 11 i liga rs kurs, närvarande
tids medelkurs, uppgår till mer än
knappast 57,000 R:dr i Silfver.
Herr Tham: Jag har redan yttrat, att
orden: tillökning i H. K. TI. KronPrinsens
Hofhållning icke öfverensstämde med hvad
jag trodde böra uttryckas; men de öfverensstämma
icke eller med den Tableau, sora
åtföljer Utskottets Utlåtande, och hvarest
slår: serskildt för D.D. K.K. II.II. HrfFnrstarne.
Delta visar, att StatsUtskottet
icke velat inblanda denna tillökning i Kronprinsens
Hofhållning, så mycket mindre,
som emellan dessa poster står: H. K. H.
Prinsessans handpenningar. Hvad åter sjelfva
saken beträffar, så tror jag, att en dylik
Hofhållning tillförene blifvit gifven åt
Kongl. Prinsar, så fort de blifvit födda,
och det' vore en dålig tacksamhet emot H.
K. H. KronPrinsens välvilja, att icke ge ett
anslag, som jag tror vara nödvändigt. Man
har för öfrigt yttrat två saker, dem jag bör
Den 19 Maji f. tn.
besvara. Den ena, att landet nu Sr i mera
ulblotladt tillstånd, än tillförene. Detta förefaller
besynnerligt, då en skuld af 1 Million
400,000 R:dr, den Rikets Ständer trodde
sig göra vid sista Riksdag, kunnat betalas,
och Grefve von Schwerins reservation
visar, att vi ändå derutöfver hafva ett öfverskott
af 800,000 R:dr. Den andra omständigheten
var, att Skatterna vid hvarje
Riksdag ökats. Jag behöfver icke uppehålla
mig härvid, då rätta förhållandet redan
blifvit upplyst af den siste Talaren. Man
har ock anmärkt såsom en besynnerlighet,
att en enskild Motionär föreslagit detta appanage,
då Konungen icke begärt.det. Delta
händer likväl icke nu för första gången,
och har alltid, då det blifvit gjordt, nied
välvilja emottagits. Förra Riksdagen skedde
del genom Konungens Riksmarskalk, och
jag fann icke, att det upptogs med obehag.
Tvärtom förklarades delsom en delicatesse,
att ett dylikt offer helldre kom ifrån representationen
sjelf. Om H. M. Konungen missbilligat
den af mig väckte Motion, hade
han säkert tillkännagifvit sådant, likaväl som
han afsade sig den härstädes motionerade
faddergåfva.
Grefve Horn: Herr Grefve af Wetterstedt
har ansett såsom en anklagelse hvad
jag yttrat om Styrelsens ständigt stigande
fordringar på nya anslag af folket. Jag beklagar,
att denna sanna uppgift verkligen
a48 Den 19 Maji f. m.
f ▼
lian anses utgöra en sådan, då förhållandet
i alla händelser qvarstår, sådant jag uppgifvit
det. Kan väl något större bevis ges
för denna sanning, än att ruan nu fordrar
af Ständerna flere serskilda Millioner till
försvarsverket? ,Hvad Herrarne Tham och
Rosenblad yttrat, anser jag vara alldeles
orätt, och hade jag icke väntat, att någon
Ledamot med så synbara anspråk på statistiska
och Stats-ekonomiska insigter skulle
missförstå hvad som icke bör vara möjligt,
att dölja för sig sjelf, nemligen att ständigt
ökade anslag fordra ständigt motsvarande
tillgångar, och att dessa icke kunna utgå
annorlunda än genom beskattning. En be
O
O
skattning på consumtion uppstår alltid genom
ett Tullsysteme, och sålunda utgör ali
inkomst af Tull en bevillning utgående af
Nationen.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Man skulle snart kunna komma att medge
såsom en oformlighet, att här på stället
ens vore möjligt, att tala emot Första HufvudTileln,
då vi nästan samtligen äro Actieägare
i denna Titel, genom de vänskaps-,
slägtskaps- eller tjenstförhållanden , hvari vi
stå till den mängd personer, som ifrån denna
Titel draga lön och underhåll. Jag kan
likväl icke undertrycka min mening, att
jag skulle anse bedröfligt, om nuvarande
anslag vore så knapt tilltagit, attén mindre
afkastning af Bäckaskog eller Tullgarn skulle
Den 19 Maji f. ra.
249
behöfva ingå i beräkning öfver H. K. H.
utvägar, alt lemna sina barn uppfostran.
Man har såsom motskäl å andra sidan framdragit,
att Bevillningarne ständigt blifvit
minskade; men jag hemställer, huruvida
man med fog kan kalla det en minskning,
att beskattningen bokföres i synlig måtto
till mindre belopp, än den verkligen utgår.
Om de millioner, som blifvit disponerade
på öfverskotten, icke utgöra skattebidrag,
då har den värde Talaren rätt och jag orätt;
men om förhållandet är motsatt, anser jag
oss böra upphöra med dessa villor, som
endast skola bedraga folket, i hänseende till
Representationens förhandlingar. En värd
Talare bär yttrat sig om den stora Hofhållning,
som bestods Thronföljaren Carl Gustaf,
och derpå får jag endast svara, att
jag skulle önska, att Talaren kunde återföra
möjligheten för Sverige, att åstadkomma
en realisation i anseende till dessa jemnförelser;
men jag tror, att detta komme att
innebära stora svårigheter.
Hvarefter Friherre Anckarswärd uppläste
följande :
Den brist i våra Grundlagar, att appanagen
för Kongl. Personer icke vid hvarje
Regentombyte, efter några stadgade grunder,
oföränderligt fastställas, lemnar inom
oss ett oupphörligt tillfälle, för den obehagligaste
tanketvist, emellan den, eller de
Representanter, hvilka finna för godt, att
Den 19 Maji f. m.
till de Furstliga Personernes förmån föreslå
ökade anslag, och dem, hvilka för Skattebidragens
beviljande icke tro sig kunna
antaga något annat rättesnöre, än öfvertygelsen
om en oundvikelig nödvändighet.
Striden emellan de enskilda åsigterne
är vid sådane tillfällen, som ifrågavarande,
så mycket oangenämare, som den ställning,
ifrån hvilken det underdåniga nitet, och
den medborgerliga tillgifvenheten ådagalägges
uti erbjudna uppoffringar, är mera fördelaktig,
än den, hvarifrån samma känslor
och enahanda tänkesätt nödgas visa sig i en
orubblig föresats, att, utan afseende å tillfälle
eller föremål, i första rummet väga nödvändigheeen
af hvarje fordradt Skattebidrag."
Vare långt ifrån mig, att härvid vilja
förmena den enskilde Motionairen dess rättighet,
att utgjuta sina känslor för Regentslägten,
äfven medelst förslag till ökade
Skattebördor för det Folk, hvars intresse
lian är kallad att bevaka. — Jag känner
för val våra former, för att icke veta, till
hvad grad jag måste underkasta mig dem;
men vare det doek långt ifrån alla andra,
att vilja lägga mig till last, om jag, utan
afseende å ämnets grannlagenhet, vid detta,
som vid andra tillfällen äfven begagnar min
rätt, att, sä långt jag förmår, göra min mening
uti frågan gällande.
Den 19 Ma j i f. m.
Besynnerligt måtte det för tänkaren alltid
komma att framställa sig, huru den enskilde
Motionairen kunnat komma i erfarenhet
om otillräckligheten af ett Furstligt Appanage.
Om det är föga troligt att Motionairerne
kunna vara bekante med det Furstliga
Hushållets Bokslut; så är det fara värdt,
att Motionairernes förslag till ökade anslag
icke kunna stödjas å någon grundad öfvertygelse
om ett verkligt förevarande behof,
och, i brist af någon sådan verklig visshet,
lärer begäret, att medelst Nationens
Skattebiträde vinna ett nytt tillfälle, att uttrycka
en underdånig välvilja till Konungahuset,
vara den enda talande anledningen
för de flesta Motioner om ökade anslag
för den Furstliga Hofhållningen.
Lättheten att framföra dylika Motioner .
är ojämförlig med svårigheterne, och obehaget
att bestrida dem, och, med ali aktning
för Moticmairfrne, vågar jag likväl tro,
att det vöre illa bestäldt med samhället,
om sådane dan enskilda känslans försök, att
på det allmännas bekostnad göra sig gällande,
fingo utan all slags motsägelse framgå.
Då vid sista Riksdag en tillökning af
100,000 R:dr begärtes för Hans Maj;ts Konungens
Hofhållning, framställdes denna
Motion så oflicielt som möjligt, i det, att
den åtminstone inom detta Stånd föredrogs
af Högste Chefen för Konungens Idof, hvil
-
252
Den 19 Maji f. m.
len tillika vitsordade behofvet af en sådan
tillökning. Jag trodde då, och sådant oaktadt,
att Nationens krafter i alla fall borde
rådfrågas, innan ökade utgifter beviljades,
och mitt begrepp om Landets ekonomiska
tillstånd nekade mig tillfredsställelsen
och nöjet, att med mitt bifall biträda
det beslut, som 1823 beviljade denna tillökning
å anslaget för första HufvudTilteln.
Motionairerne till den rra föreslagne
tillökning uti IL K. H. KronPrinsens Hofhållning
måtte förlåta, om åtminstone jag
icke anser dem äga den officiella caracler,
sorn kunnat lemna åtminstone en förmodan,
att förslaget varit grundadt på kännedom
af ett verkligt förevarande behof, eller på
ett uppdrag, att framföra en önskan till
vinnande utaf dess fyllande; och må det
icke förtänkas mig, om jag tror, att, med
det i ni tia ti f Konungamakten hos oss i alla
frågor äger, propositionen om erforderlig
tillökning uti anslaget för H. K. H. KronPrinsen
säkerligen ifrån Konungen blifvit
framställd, 0111 den kunnat försvaras, såsom
en oundviklig nödvändighet.
Jag bekänner helt öppet, att det med
mina begrepp om ett önskansvärd^ Furstars
förhållande till Folken är oförenligt, att man
ifrån sjelfva förislostunden liksom påtrugar
Furstarne en Hofhållning, af hvilken det
är så mycken tvifvel underkastad, om de
i framtiden skörda nytta eller skada.
Den 19 Maji f. in.
253
Jag lian icke finna , att den Furstliga
barnaåldren påkallar sådane utgifter, att de
ej böra kunna bestridas med det anslag af
170,000 R:dr, som af de Furstliga Föräldrarne
innehafves, oberäknadt hvad Konungariket
Norrige Jemnar.
StatsUtskotlet bar ej tvekat, att bifalla
den af några enskifta Motionairer föreslagna
tillökning i H. K. Ii. KronPrinsens Stat,
på den grund, ”att, genom den Kongl. Fa”millens
tillökning sedan sista Riksdag, en
”större Hofhållningsutgift föranledes, och
”att Deras Kongl. Högheters KronPrinsens
”och KronPrinsessaus vid sista Riksdag bestämda
Statsanslag, såsom för dem sjelf—
’Jve beräknadt, blifver otillräckligt, om den
”sålunda tillökade Hofhållningskostnaden äf”vén
deraf skall bestridas.”
Den lätthet, hvarmed StatsUtskottet
kommit till denna slutsats, liknar den beredvillighet,
med hvilken alla Statsutskott
behandlat likartade frågor; men betvifla vågar
jag, att slutsatsen uthåller någon verklig
pröfning. Anslaget för nu Regerande
Hans Maj:t Konungen var i dess egenskap
af KronPrins 1810, 66,666: 32, H. K. H.
Prins Oscars underhållskostnad derunder innebegripen.
18 (2 ökades, till följd af enskild Motionairs
proposition, då varande H. K. H.
KronPrinsens Statsanslag, till 100,000 R:dr,
a54
Den 19 Maji f. m.
och H. K. H. Prins Oscar erhöll dessutom
16,666: 32, hvilka 1815 ökades till 33,333:
16, eller tillsammans för KronPrins och
ArfFurste 133,333: 16, innan Norrige ännu
lemnat några bidrag; och fortfor detta anslag
orubbadt till 1818.
Man må nu uppställa jemförelser emellan
Myntförhållande och varuvärden bäst
man vill, så får man inga andra resullaler,
än att 133,333 K:dr 16 sk. emellan åren
18(2 och 1818. icke voro mera i värde,
än samma summa emellan åren 1823 och
1829. Jag kan således icke föreställa mig,
att 170,000 R:dr sorn nu, oberäknadt Norriges
bidrag, utgör DD. KK. HH. Statsanslag,
varit så knappt béräknadt, att denna
summa icke skulle kunna, utan .att blifva
otillräcklig, medgifva bestridandet af hvad
som ännu i flera år kan tarfvas för de Furstliga
Barnens barnauppfostran. Jag bekänner,
att jag ej väl förstår, hvad i sådant
afseende menas med en ökad Hofhållningskostnad.
Jag erkänner gerna, att jag icke inser
nödvändigheten af denna dyrlejda uppassning,
hvilken fordom, under namn af Furstlig
uppvaktning, omgaf den Furstliga vaggan,
för att ifrån det Furstliga förståndets
första gryning, vilseföra det, till dessa falska
begrepp om menniska, och menskligt
värde, som fört så mången Furste till för
-
Den 19 M a j i f. m.
a55
derf. Jag erkänner gerna, att jag tror tidevarfvels
grundsatser föga stå tillsammans
med hvad som fordom innefattades i Kongl,
uppfostran, då högheten ansågs utgöra Majestätet,
då öfvermodet inplantades, i stället
för verkligt vetande, och då förakt för
medmenniskor inhämtades, istället förden
menniskokärlek, som allena innefattar utvägarne
att styra dem.
Under sådane förhållanden förstår jag,
attén ökad Hofhållning var af nöden, ända
ifrån det Furstliga Barnets födelse; men
då jag under vårt tidehvarf tänker mig en
Furstlig uppfostran, som har till föremål,
att bilda Prinsar lill de första Medborgare
inom ett fattigt land, så finnér jag ingalunda,
hvilken ökad Hofhållning påkallas för
ett sådant ändamål; och jag vågar tro, att
då -en mindre summa var tillräcklig för
den nu Regerande Konungens Hofhållning,
i egenskap af Thronföljare, så bör den till
betydlig procent bögre summan, som utgör
DD. KK. HH. Appanage, äfven kunna utan
svårighet bestrida den i min tanka mindre
betydliga tillökning i utgift, som de Furstliga
Prinsarnes barnauppfostran ännu kan
påkalla.
Jag tror, att den häraf för DD. KK.
HH. uppkommande större utgift, är i elt vida
fördelaktigare förhållande till det Furstliga
Appanaget, än samma slags kostnader äro
2d6 Den rg Maji f. rn.
det, äfven för de bäst lottade familjförhållanden
inom samhället i allmänhet; och
jag skulle för min del frukta förebråelsen
att hafva medverkat till falska grundsatsers
hyllning, om jag med min röst biträdde
den mening, att ArfFurstarnes tillvaro ännu
påkallar någon Hofhållning, som fordrar
de skattdragandes ökade bidrag; och då jag
icke anser den föreslagna tillökningen i ananslaget
af någon nödvändighet påkallad,
bar jag bordt af sådan anledning bestrida
den; och jag gör det äfven utur det skäl,
att jag anser oriktigt, att ifrån blotta begäret,
att för det närvarande få uttrycka
en välvilja, undanrycka efterkommande deras
rätt till den tillfredställande känslan,
att få fylla ett i framtiden säkerligen uppkommande
verkligt behof, af den natur,
som det, efter mitt sätt att se, vid detta
tillfälle alltför tidigt ifrågasatta.
Friherre Anckarsvärd tilläde derefter
munteligen:
Jag tar mig friheten till Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställa, huruvida
då detta anslag förekommer i ett särskildt
moment, det icke må vara enligt med formen,
att göra proposition till bifall eller
afslag derpå, utan återremiss, på det ett
så grannlaga ämne icke må behöfva flere
gångor återkomma till Ståndet.
Herr
Den ig Maji f. m.
Herr Hjerta: Jag Iean med lugn Öfverlemna
ål StutsUtskotlel att slita tvisten emellan
de på hundraårig erfaren grundade sanningar
jag framställt, och Herr Rosenblads
200-årige sannsagor. Men då jag anser Herr
Rosenblad qvalificerad att lemna oss mera
upplysande jemförelse!’, önskade jag, att
han ville sysselsätta sig med att jemföra
hvad Svenska Folket verkligen skattar, med
beskattningen till ex. i Frankrike. Jag tror
resultatet blifva, att vår beskattning på hvar
person är drygare, i förhållande till våra
resourcer.
I afseende på hvad Herr Tham anfört,
torde jag få fästa uppmärksamheten på hvad
StatsULskottel i sitt Utlåtande rörande 2:dra
Hufvudliteln säger om KronoLänsmännen,
nemligen att deras åtgärd med restaritiers
executiva indrifvande oftare än förr erfordras;
hvilket torde vara ett bevis, att förmögenheten
är i aflagande. Det mäste vara
gifvit, att om anslagen ökas, på grund
af ökad tull och extraordinära inkomster,
blifva likväl skatterne i det hela ökade,
om också den egentliga så kallade Allmänna
Eevillningens summa minskas. Folket
betalar ju den högre Tullen äfven. Jag
tror tillfället derföre böra begagnas, snarare
att minska än alt öka skatterne, helst
jag är öfvertygad, att sådant skulle vara
lika kärt för de Höga Personer, hvilka äro
24 II. 17
»58
Den 19 Maji f. m.
i fråga, som de väckte motionerne rörande
en förhöjning af Appanaget, hvilken de
icke begärt.
Herr von Hartmansdorff: Då jag nyss
anhöll, att Grefve von Schwerins förslag
genast måtte komma under öfverläggning,
var det icke min mening, att bestrida ålerremiss
af SlatsUtskottels Utlåtande, rör,nide
usta Hufvudtiteln. Jag skulle tvertom
gerna se, alt alla Utlåtanderne rörande Slatsregleringen
återremitterades, under afvaktan
på Sländernes beslut, om myntbestämningen;
ty jag finner det oriktigt att nu
bifalla förslaget, För en eller annan Hufvudtitel,
utan afseende på den myntförsämring,
eller myntförbättring, som sedermera
möjligen kan komma att äga rum. Under
en sådan åsigt, anhåller jag, att få besvara
några anmärkningar, som blifvit gjorde
vid nu ifrågavarande usta Hufvudtitel. Man
bar satt i fråga behofvet af det föreslagne
anslaget för de Kongl. ArfFurstarne, och
man har sagt, att ingen kunde rätteligen
känna verkligheten af ett sådant behof, utan
att hafva sett det Fursteliga Ilofvets Bokslut.
För min del tror jag, atj Bokslut i
allmänhet mera bevisa, huru mycket, som
blifvit utgifvet, än de styrka, huru mycket,
som hade behöft utgifvas. Någon dylik
undersökning ur Flofvets räkenskaper
vore således otjenlig, särdeles då man ihogkouimer
den gamla regeln: att känd sak är
Den 19 Maji f. m. 2^9
sä god som vittnad. Hvad man å ena sidatl
vet, är att våra Statsutskott just icke pläga
föreslå mera, men väl mindre, än livad
som behöfves, och att man vid sista Riksdagen
ingalunda antog, att de då beviljade
anslagen skulle vara tillräckliga, ehuru mycket
det Kongl. Husets än förökades. Vill
man å andra sidan anställa jemförelser mellan
ulgifterne för vårt Hof och andra länders;
så tror jag män skall hafva svårt att
finna något så ungt Hof, som Vårt Fursteliga,
lefva så stilla och så litet kostsamt,
som vårt. Enligt Tidningarne uppgingo förlidet
års kostnader endast för jagtpartierna
Vid den ålderstigne Konungens hofi Frankrike
lill 1,800,000 Francs, det vill säga omkring
900,000 R:dr Sv. B:co. Hos oss se vi
inga dylika kostsamma hofnöjen äga riimi
vi se endast, att Hans Kongl. Höghet KronPrinsen,
utöfver omkostnaderna för sitt Hus
underhåller Cadetter, Studenter och Konstnärer,
hvilkas anlag lofva gagn och heder
åt fäderneslandet. Jag tror icke det Vore
önskvärdt för riket att anslagens tillräcklighet
så förknappades, att en dylik Välvilja
ej kunde af KronPrinSen litöfvas, ■— Man
har sagt, att en oföränderlig Hofhållningssumrnu
borde bestämmas för hvarje Regent
och hans Hus. Jag skulle ej hafva någonting
deremot, om hos oss* såsom i andra
länder, funnes ett oföränderligt mynt. Eljest
vore det orättvist och obilligt, att ef
*7*
-
a6o
Den rg Maji f. m.
ter de växlande myntförhållandernc öka anslagen
endast för de Embetsman, som uppbära
penningelön, men icke för det Kongl.
Huset, som äfvenledes i penningar uppbär
sina inkomster. Man har äfven anmärkt,
som en oriktighet, att StatsUtskottet föreslagit
anslaget till de Kongl. ArfFurstarne
under namn af Tillökning i H. K. H. Kronprinsens
Uofhållnings-summa _, i anseende
till ökade utgifter för D. K. H. sl rf Furstärne.
Det må så vara; men jag anser det
likgiltigt, om anslaget uppföres serskildt
för dem, eller såsom StatsUtskottet sagt.
Det blir väl i alla fall Chefen för Kronprinsens
Hof, som kommer att uppbära medlen,
och om han qvitterar dem under den
ena eller andra benämningen, kommer på
ett ut. Någon farhåga för framtiden, kan
ej heller deraf uppstå; ty det är naturligt,
att detta anslag måste med tiden ökas, och
att dess försvinnande ej kan förutsättas, utan
en olycka, den vi bedje och hoppas, att
Försynen måtte afvända.
Det har blifvit sagdt, att ArfFurstarne
i ett fattigt land ej borde förses med serskild
Hofhållning, för alt icke uppfostras
till öfverdåd, kärlek för prakt och dylikt.
Men jag frågar, om en Summa, som för
hvardera ArfFursten belöper sig till 6,666:
32 kan medföra sådane verkningar. Hvar
och en, som satt enskildt bo, vet hvad sådant
kostar, och att barns uppfödande ser
-
Den 19 Maji f. m.
deles då de äro flere, medför ökade utgifter,
hvilka väl för Thronarfvingarne i ett
land böra beräknas något högre, än i enskildta
förmögna hus; och jag hemställer,
om man icke skall öfverdrifva nog mycket
för att af ett så ringa anslag kunna befara
så förderfliga följder. Jag har dessutom en
gång tillförene yttrat, att det icke är behofvet
allena, som här bör tagas i beräkning.
ArfFurstarne äro ej blott KonungaHusets
utan äfven KonungaRikets barn; och
det enda sätt för folket att uttrycka detta
förhållande, är att gifva dem omedelbart
ett eget underhåll, oberoende af Föräldrarnes.
Då det således äro Rikets Ständer,
som gifva, och 3:ne Rikets ArfFurstar, som
emottaga, anslaget; synes det, med afseende
på gifvarnes och emottagarnes inbördes
värdighet, väl svårligen kunna nedsättas.
För min del skulle jag således ej vara emot,
att irsta Hufvudtiteln genast bifölles; men
om slutet af myntbestämningsfrågan blefve
en myntförsämring, så vore det ovärdigt
att låta KonungaHuset mera lida derföre,
än någon annan, som har sina anslag på
en följande titel, hvarföre jag yrkar återremiss
så väl af denne, som de öfrige Hufvudtitlarne.
Herr Danckwardt j Magnus Georg: Den
af Herr Hjerta gjorde framställning om nedsättning
i anslagen för de Kongl. Lustslotten,
anser jag icke kunna antagas. Ansia
-
2Ö2
Den 19 Maji f. m.
get är inalles icke fullt 3o,ooo R:dr, hvilket
knappt är tillräckligt till Byggnadernes
underhåll. Herr Hjerta, har trott nedsättningen
kunna vinnas genom indragning af
Stålhållarnes löner. Jag får i anledning deraf
upplysa, att Ståthållarne på Ulriksdal,
Haga och Strömsholm icke hafva någon lön,
och att Ståthållarne på Drottningholm och
Gripsholm endast äro tillagde, den förre
föda för visse kor och hästar samt ved,
och den sednare, om jag rätt minnes, Coo
pund hö. Skälet hvarföre SfalsUtskottet ti 11-  styrkt bibehållande af den vid sista Riksdagen
beviljade tillökningen i anslaget för
Haga lustslott, är naturligtvis det, att Utskottet
ansett detta tillskott icke kunna undvaras
för Slottets underhåll; och så är äfven
förhållandet. Det gamla anslaget var
2000 R:dr, hvartill vid sista Riksdag lades
1000 R:dr, att utgå intill närvarande Riksdag;
men icke en gång med 3,000 R:dr kan Haga
Slott vederbörligen underhållas. Hvad
det af StatsUtskollet tillstyrkte anslag för
Strömsholm beträffar, så är det ämnadt blott
för en gång lill bestämde behof, och lärer
således ej kunna anvisas annorlunda, än på
öfverskotten af StatsVerkets inkomster.
Herr Tham: Då det icke låter förena
sig med mitt tänkesätt att söka hvarken
Hofgunst, Furstegunst eller Folkgunst, öfverlemnar
jag åt hvar och en alt bedömma
Motiverne för min Motion om Appanage
Det) 19 Maji f. in.
ät ArfFurstarne, lugn i medvetandet att i
mitt handlingssätt aldrig öfverträda, hvad jag
anser rättvisan, billigheten och Fäderneslandets
väl fordra. Om jag ägt, eller huru jag ärhållit
anledning till Motionen, derom tror
jag mig icke här vara någon redo skyldig,
enär det måtte hafva varit min obestridliga
rätt, att i hvad fall som helst väcka frågan.
Huruvida åter denna del af StatsUtskottets
Utlåtande kan lösryckas från det
öfriga för att serskildt nu afgöras, derom
anser jag mig icke behöfva yttra ett ord.
Jag tror, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ej lärer kunna tillåta ett sådant förfarande,
då Utlåtandet första gången är under
öfverläggning,
Man har yttrat sitt hopp om återgång
från förra tiders oförståndiga uppfostringssätt
för Furstar. Ja, jag hoppas äfven, att
Arfvingarne till Sveriges Thron skola blifva
uppfostrade till Svenske, starke, redlige
ocb upplyste män; men då man satt i tvifvel
bebofvet af ökade kostnader för detta
ändamål, hemställes om någon anledning
dertill kunnat hämtas från det enskildta lifvet,
der vi se luxen i uppfostran dagligen
stiga. Jag tror icke, alt satsen vid en sådan
jemförelse skall hålla profvet, så vida
man ej vill yrka inskränkning ensamt i afseende
på Furstars uppfostran.
Man har sagt, att BevillningsSumman
aldrig blifvit minskad. Jag tror likväl, att
9.64
Den ig Maji f, m.
om man behagar läsa de i sammandrag deröfver
utgifne tabeller, skall man finna ett
annat förhållande, ehuru ej till samma grad
som Bevillningen i sjelfva verket år 1823 blef
nedsatt; och det är naturligt, atti ett land, der
folkmängden och productionen ökas, måste
totalbeloppet af de derpå beroende afgifter
i samma mån tilltaga. Men man har äfven
påstått, att de ökade inkomster, som då blefvo
beredde genom Tull, falla tillbaka på
Nationen. Jag tror icke det. Jag tror, att
inkomsten här blifvit beredd derigenom, alt
man Iedt till Staten den vinst lurendrejaren
annars fått; att den härrör från ökad handel
och ökad production, men icke medför ökadt
elände. Hvar och en, som vill läsa TullStyrelsens
och CommerceCollegii utfärdade Tulltabellér,
kan lätt öfvertyga sig härom. I
fall, på sätt Herr Hjerta yttrat, Länsmännen
nu hafva flere utmätningar att förrätta,
än förr, tror jag icke att sådant härrör
från minskad allmän förmögenhet, utan ifrån
misslyckade speculationer, beroende af ett
vacklande myntförhållande från äldre oriktiga
åtgärder i afseende på penningeväsendet,
och från en öfverdrifven efterlåtenhet
i afseende på Hemmansklyfningar, inkräktningar
på Kronans skogar, samt handliafvande
af Författningarna emot Inhyseshjons
och Lösdrifvares ökande. Ty mig skall ingen,
emot min öfvertygelse och hvad jag
sjelf sett, kunna inbilla, alt landels välmåga
på det hela är i aftagande. Väl vet jag,
Den rg Maji f. m.
a65
alt serskildta orter finnas, som liro för närvarande
i större eller mindre förlägenhet;
men jag låter icke af tomma ord och declamationer
förleda mig, att tro på ett allmänt
elände i landet, hvilket strider emot
hvad verkligheten visar för den, som vill se.
Grefve von Schwerin: Beträffande den
anmärkning, som blifvit gjord emot formen
af StatsUtskottets förslag, rörande 20,000
R:dr för ArfFurstarne, anser jag anmärkningen
grundad. I Utskottets Utlåtande står
anslaget uppfördt under titel: Tillökning i
II. K. II. Kronprinsens Hof hållnings Summa,
i anseende till ökade utgifter för DD.
KK. lill. ArfFurstarne. Jag tror, att det
lämpligare bordt kallas: Serskild tillökning
intill nästa Riksdag, i anseende till ökade
utgifter för ArfFurstarne. Om ålerremiss
beslutas, torde Utskottet vid ny pröfning
af frågan, få tillfälle att genom en förändrad
redaction bättre uttrycka sin mening.
Utskottet tvekade att uppföra anslaget för
de Fursteliga Barnen på serskild Stat. Man
trodde, att detta ej borde ske förr än vid
en senare ålder, emedan, om en olyckshändelse
inträffade, i de spädare åren, skulle
följden blifva, flere personers uppförande
pä Allmänna IndragningsStaten. Hvad sjelfva
tillökningsförslaget beträffar, har Utskottet
dervid hämtat ledning af sin känsla
för de Kongl. Barnens Föräldrar. Örn 1111
Utskottet, hvad beloppet bcträlfar, forsum
-
266
Den 19 Maji f. m.
mat att noga räkna, om det låtit hänföra
sig af sin känsla, derom blifva Rikets Ständer
ensamme Domare, när frågan hos dem
förekommer till afgörande. Men det bör ej
förmenas Utskottet, att yttra sin känsla,
sådan det hyst densamma. Hvad Utskottet
framställer under form af förslag, kan i
alla fall blott genom Rikets Ständers bifall
förvandlas till beslut.
Grefve Horn: På samma grund, som
Herr von Hartmansdorff tillstyrkt anslaget
för ArfFurstarne, anser jag mig böra afstyrka
detsamma. Herr von Hartmansdorff
har sagt, att Prinsarne äro landets Söner.
Just derföre, att de äro Söner af det fattiga
Sverige, tror jag, att det bör komma
i beräkning, hvilket land de tillböra. Man
har anställt jemförelse emellan kostnaden
för Franska och Svenska Hofven, Till Franska
Hofvet skattar Franska Nationen /^o millioner
livres, det är omkring 20 millioner
Svenskt B:co. Vår första HufvudTitel uppgår
visserligen, om allt beräknas, till 1
million R:dr; och förhållandet är således
som 20 till 1. I Frankrike förhåller sig
folkmängden till vår folkmängd, minst såsom
10 till r, och förmögenhets-tillståndet
likaledes som 10 till 1, hvaraf följer ett
förhållande af 100 procent högre tillgångar
i Frankrike än här. Men då ifrågavarande
beskattning förhåller sig som 20 till t, visar
det sig, vid en riktigt antagen propor
-
Den 19 Maji f. m. 267
tion, att vi skatte till Hofhållningen 5 gånger
mer i Sverige, än i Frankrike. Jag
hemställer, huruvida ett sådant förhållande
än vidare skall kunna öfverski idas,
Man har talat om luxe i uppfostran.
Jag bekänner, att jag ej förstår hvad härmed
menas. Att luxe i undervisning kan
äga rum vill, jag medgifva, men alt påstå,
med Herr Tham, att stora kostnader för
uppfostran af barn mellan 1 och 8 års ålder
äro nödige, kan jag ej begripa. Icke
heller kan jag förstå att StatsUtskottet kunnat
här uttrycka sin känsla för de Furstliga
Föräldrarne, eller medgifva, att Utskottet
dertill varit behörigt; för min del ville
jag värdera denna känsla efter något helt
annat, än penninge-beräkning; men just derföre
bör den ej här komma i fråga.
Herr Uggla: Carl Wilhelm: Af StatsUtskoltets
Utlåtande, som jag här har i min
hand, finner jag, att det icke är blott en
Motionär, som proponerat anslag till Appanaget
för de Kongl. Prinsarne, utan att inom
alla RiksStånden åtskillige Representanter
dels begärt det, dels understödt Propositionen;
då deremot några få hafva påstått,
att frågan, såsom icke upptagen i den
Kongliga Propositionen, icke eller i rätt
form blifvit väckt.
Då hvarje Representant äger en i grundlagen
medgifven rättighet, att väcka Motio
-
268
Den rg Maji f. m.
ner i hvarjehanda ämnen, så saknas all
laglig grund för påståendet af den origtiga
formen viddetta tillfället. I afseende åter
på behofvet af anslaget, behöfver man blott
rådfråga sin egen känsla och sin egen erfarenhet
utan någon annan ledning härutinnan.
Det är då klart, att när det Kongl.
Huset, sedan sista Riksdagen, fått en tillökning
i Familjen med Irenne Barn, hvilka
tarfva en för deras Höga stånd omsorgsfull
vård, skall äfven härtill erfordras en
ökad kostnad förde Furstliga Föräldrarne;
ty hvar och en uti det enskildta lifvet,
sorn har famille, har ock erfarit, huru sorglös
man kan vara, och huru ringa kostnaderna
äro under första året, eller så länge
inga barn finnas; men att omkostnaderne
och omsorgerne sedermera ökas, i samma
mohn som famillen. Det är således ifrån
ingen origtig grund Motionärerne utgå, då
de sentera behofvet, och begära ett anslag
för de Kongl. Barnen, för alt såmedelst
ifrån första barndomen med yttersta omsorg
kunna vårda dessa dyrbara Telningar, sorn
med liden skola utgöra vårt hopp och vår
ära. Det är den späda barnaåldern, som
förnämligast bör agtas; och det laud, sorn
vill hushålla i detta fall, eller som försummar
den primära uppfostringen, skall snart
ångra sig, och skall omsider finna, att den
besparda kostnaden kommer på ett mångdubbelt
mera kännbart sätt Ater. Jag tillstyrker
derföre, att gå Motionärernes afsig
-
Den 19 Maji f. m.
ter till mötes, samt vädjar härvid till hvars
och eils egen pligtkänsla. För min del
önskar jag så mycket mindre återremiss
af ämnet, som jag finnér, att Utskottet i
den föreslagna summan af 20,000 R:dr gått
en medelväg emellan de Motionärer, sorn
yrkat dels i5,ooo dels 25,ooo. Jag skulle
derföre helst se, att Utlåtandet i denna del
blef bifallet; men, i händelse af återremiss,
får jag begära Friherre Anekarswärds nu
upplästa anförande på bordet för att i nästa
plenum besvara det, som sig bör.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på Grefve Horns anförande, och den jämnförelse
lian deri framställt emellan vår och
Frankrikes folkmängd, samt Hofhållningssumma,
får jag blott erindra Högloft. Ridderskapet
och Adeln, att äfven i ett mindre
sjelfständigt samhälle fordras samina
inrättningar, som i ett större, och att kostnaderne
1 det förra måste förhållningsvis
till folkmängden blifva drygare i det mindre,
än det större Riket. Så kostar en
HofRätt med 1 Division proportionaliter
mera, än en HofRätt med 4 Divisioner, emedan
den lilla IIofRälten måste lika väl,
som den större, hafva sin President, Sekreterare
och Advocatfiscal &c. Slutligen
får jag, i afseende på det befarade intrycket,
sorn denna utgift skulle göra på folkets sinnen,
blott fråga, hvilketdera man tror vara
obehagligare för Svenska Folket, antingen
270
Den 19 Maj! f. m.
att vidkännas en så ringa afgift, som 20,000
R:dr för underhållet af 3:ne ArfFurstar,
eller att hafva inga att gifva åt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att 56 §. RegeringsFormen
icke medgaf, att antaga eller
afslå en del af ett Betänkande samt åter- •
remittera en annan del deraf. Hans Excellence
framställde således Proposition till
å-ter re miss af StatsUlskottets under N:o ia5,
126 och 127, meddeidte ifrågavarande Utlåtanden.
Bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan J till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 19 Maji 1829*
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Friherre Pockj Berndt Wilhelm hade
inlemnat ett så lydande anförande:
Då, efter i8oc) och 1810 årens RiksdagsBeslut,
Kungsgårdarne för StatsYerkets räkning
utarrenderades, så beviljades deremot
Den ig Maji e. m.
□71
visse ärlige Statsanlag för de Kongl. LustSlotten,
sora till Kongl. Maj:ls disposition
öfverlemnades. Otillräckligheten af desse
anslag har sedan nogsamt blifvit ådagalagd,
hvarföre ock tillökning derå för flere af
desse Lustslott blifvit beviljad. De åter,
som icke erhållit tillökning i anslaget, hafva
af Parker och Tiagårdar haft tillfälle
äfven genom utarrenderingar öka Inkomsterne
; men Strömsholms Lustslott har hvarken
fått Ökadt årligt Statsanslag, eller kunnat
vinna någon fördel af den högst obetydliga
jord dit hörer. Tillståndet vid delta
LustSlott är ock denna Riksdag inför StatsUlskottet
ådagalagdt, på ett sätt som uppenbart
visar, att ytterligare anslag derföre
af behofvet påkallas. StatsUtskottet har äfven
föreslagit ett belopp för en gång. Min
öfvertygelse är dock, att det verkliga behofvet
ej dermed afhjelpes. Det otillräckliga
årliga Statsanslaget medgifver icke nödig
aflöning för derstädes oumbärlig Tjenstepersonal.
Således finnes vid Strömsholm
en Ståthållare utan Lön, en Kamererare
med 100 R:dr, och de öfrige, nära nog,
i samma förhållande. Ståthållare fanns der
dock icke i förra tider. Förmodligen mera
i anseende till ställets aflägsenhet från
HufvudStaden, än omfattningen derstädes,
bar Kongl. Majrt der funnit behof af en
Ståthållare. I framtiden torde likväl en sådan
Embetsman der kunna umbäras, och
göromålen i första rummet varda bestridde
Den 19 Maji e. m.
af en SlottsFörvaltare eller Kamererare, elt
förhållande, som ensamt på Kongl. Maj:ts
Nådiga omprofvande beror, men uppenbart
visar sig då angelägenheten, att denne Tjensteman
varder tillräckligen lönad. Emedlertid
är ostridigt, att nu varande Ståthållaren
vid Strömsholm gagnat, och då härtill
kommer, att han är en gammal förtjent
Embetsman i knappa omständigheter, och
redan många år, icke utan betydliga egna
uppoffringar, men utan Lön varit Ståthållare,
får jag tillstyrka, att han å Allmänna
IndragningsStaten varder uppförd lill erhållande
af minst 600 R:dr årligen. Hvad
åter angår öfriga Strömsholms SlottsStatspersonal
; så, om årliga Statsanslaget för
samma Slott varder ökadt, hvilket jag såsom
rättvist yrkar, torde Kongl. Majit ock
derigenom blifva i tillfälle förhöja aflöningen
på ett sätt, som af billighet och rättvisa
påkallas. Det är visserligen sant, att
Kongl. Majit ej härom aflåtit någon Nådig
Proposition till Rikets Ständer; men jag,
för min del, finner endast deri Kongl. Majlis
Nådiga eftergift att icke för egen räkning
vilja öka Statsbördorne, och just för att värdigt
motsvara så höga och ädla tänkesätt, anser
jag Rikets Ständer böra öka Statsbidraget,
der sådant så nödvändigt påfordras, som
vid Strömsholms Slott. Jag anhåller på desse
skäl, om återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande i detta ämne N:o 127, och att
det
-
Den 19 Maji e. ra.
detta mitt Anförande, till all uppmärksamhet
måtte få återremissen åtfölja. Skulle,
emot förmodan, Utskottets Utlåtande öfver
denna fråga blifvit af de öfrige Respective
MedStånden bifallit, anhåller jag, att hvad
jag nu anfört rörande Ståthållaren å Strömsholm,
och årlig förhöjning i Statsanslaget
för det Kongl. LustSlottet derstädes, måtte
få anses och behandlas, såsom ny Motion,
föranledd af StatsUtskottets Utlåtande
och grunden derföre, angående Strömsholms
Kongl. Lustslott.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogos å nyo i ett sammanhang
StatsUtskottets den 10 sistlidne April afgifue,
och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 128. Angående Regleringen af Utgifterne
under RiksStatens Andra Iiufvudtitel.
N:o 129. I anledning af väckt Motion
om förhöjning i Lönerne för Ledamöterne
i Rikets Allmänna Ärenders Beredning.
N:o i3o. Angående begärde anslag för
Veterinärinrättningen i Stockholm, jemte
aflöning på Stat för DjurLäkare i hvarje
Provins.
N:o i3i. I anledning af väckt Motion
rörande lönetillökning för Kyrkoherden|i
Waxholm.
24 H. 18
*74
Den 19 Maji e. m.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
granlagenheten förbjuder mig, att ingå i
alla de detaljer, som voro af nöden, rörande
den ifrågavarande 2:dra Hufvudtiteln,
vill jag inskränka mig blott till några strödda
anmärkningar. Den första anmärkningen
är, att StatsUtskottet, utan anledning
af Konungens Proposition eller någon väckt
Motion, och således tvertemot stadgandet
i 37 §. 2 Mom. Riksdagsordningen, föreslagit
löneförhöjning åt HofCanzleren och
JustitiaeCanzleren. Som jag likväl medgifver
billigheten af denna löneförhöjning, vill
jag gå Utskottet tillhanda med att nu göra
Motion derom, på det saken må komma
i grundlagsenligt skick.
I afseende på anslaget för farsoters och
smittosamrna sjukdomars hämmande, anhåller
jag att få förena mig med Herr Lefren,
uti dess inom Utskottet yttrade serskildta
tanka, att det väl bör vara Statens åliggande
att förse Länen med nödig Läkarepersonal,
men att alla kostnader för hälsovården
i öfrigt böra bestridas af Länets innevånare
sjelfva.
Sluteligen får jag meddela en upplysning.
Kongl. Maj:t hade i dess Nådiga Proposition
föreslagit en löneförhöjning för AdvocatFiskalerne
i Svea och Götha HofRätter
af 70 R:dr 4° sk., hvilken StatsUtskottet
afstyrkt, utur den synpunkt, att desse
Den ig Maji e m.
Embetsman skulle vara väl belåtne med
sine närvarande löner, genom de sportelinkomster,
sora med desse tjenster äro förenade.
I Svea HofRätt bar likväl det förhållande
inträffat, att ingen Sökande längre
lid anmält sig till den lediga AdvocatFiskals-ljensten,
i anseende till de ringa inkomsterne,
hvilket tyckes bevisa, att antingen
inga sportler af serdeles betydlig
art finnas, eller ock att de äro af den beskaffenhet,
att granlagenheten förbjuder de
personer, sora kunde komma i fråga, att
taga emot dem.
Friherre Leijonhufvud, Abraham, uppläste
följande:
Uti Utlåtandet N:o 128 har StatsUtskottet
tillstyrkt: ”att för ett större antal
”Ledamöter i Götha HofRätt, än dess nu
”varande Stat upptager, några nya löner
”icke måge beviljas, och, då således personalen
derstädes blir mindre än i Svea
”HofRätt, ej eller HofRättsRådernes antal
”förändras, utan förblifva vid hvad de nu
”äro, nemligen 4-”
Vid jemförelse emellan denna mening
och Utskottets tillstyrkande i afseende på
Kongl. Svea IIofRätts personal, vill det synas,
att en föga billig grund blifvit följd
för serskildte beslut i tvänne likartade ämnen;
och, ehuru jag ogerna med mina an
18*
-
Den 19 Maji e. m.
märkningar vill förlänga öfverläggningen,
måste jag dock anhålla om tillåtelse att tala
till försvar för den HofRätt, åt hvilken
man icke vill göra fullkomlig rättvisa.
Kongl. Maj:t hade i Dess Nådiga Proposition
till Rikets Ständer om StatsVerkets
tillstånd och behof gifvit tillkänna sitt beslut,
att föröka personalen i Svea HofRätt
med tre Assessorer, samt i Götha HofRätt
med två HofRättsRåd och två Assessorer.
Utskottet har visserligen, pag. 68, anfört
åtskillige skäl för den förmodan att
Svea HofRätt bör, på grund af ökade göromål
och åtskillige andre omständigheter,
förstärkas med flere Ledamöter, men att
Götha HofRätt ej är i behof af en dylik
personalförökning. Jag ärnar icke vid detta
tillfälle fortsätta en länge omtvistad och ännu
icke fullkomligen afslutad undersökning
om göromålens mängd och förhållande inom
Svea och Götha HofRätter, men jag menar,
att StatsUtskottet ägt tillgång på handlingar
i detta ämne, hvilka kanske förtjenat
mera uppmärksamhet, än Statistiska Tabellen
å pag. i45; ty icke kan man med tillförlitlighet
sluta till tvistemålens myckenhet
hvarken från den ena Domsagans större
område iqvadratmil, eller från TabellVerkets
anvisning om folknummern.
Götha HofRätt har genom senare tiders
förändringar, likasom Svea HofRätt, fastän
i
Den 19 Maji e. m.
i ringare måtto fått göromål, vilka icke
förut tillhört den; och jag, som, utan ensidig
fördom, bemödat mig att finna ett
säkert resultat angående förenämde tvisteämne,
tror med tillförsigt, att Götha HofRätts
arbetsskyldighet, bestämd efter ziffror,
kan fullkomligen jemföras med göromålen
i Svea HofRätt, äfven när dertill Iägges
den nu påräknade och åberopade förökning
af inkommande ärender. Jag kan
således icke återhålla min förundran deröfver,
att StatsUtskoltet förbisett Kongl.
Maj:ts förklarande, att den i fråga ställde
tillökningen är högst nödig, och i stället
nästan uteslutande fästat sig vid de underdåniga
yttranden, sorn blifvit lemnadedels
i en underdånig skrifvelse från Götha HofRätt,
dels ock af mig, såsom Ledamot uti
en år 1827 tillförordnad Comité'.
Af serskild anledning bar jag i de Remisshandlingar,
hvilka blifvit öfverlemnade
till Utskottet, förklarat ofvannämnde
yttranden, på ett sätt, att Utskottet destomindre
derifrån bordt hämta skäl för skiljaktiga
beslut angående två nästan i allt lika
organiserade HofRätter, som jag tydligen
sökt bevisa dels att Götha HofRätt måste
arbeta på fyra Divisioner, för att icke
samla en årligen stigande balance, dels ock
att en rättvis enhetsprincip fordrar, att lika
många ständiga Ledamöter, äro fördelade
på hvarje Division, antingen densamma
1
278
Den 19 Maji e. m.
dömmer i Stockholm eller i Jönköping. Jag
har vid ytterligare utveckling af nyssnämnda
princip, af anförde orsaker inskränkt
behofvet af hvarje Divisions personalLedamöter
till 5, derföre att desse utgöra Domfört
antal, och för det att deras enskildta
beqvämlighet förtjenar mindre afseende, än
Statens billiga anspråk, att icke besväras
med mindre nödige utgifter.
Denna inskränkning vill jag icke heller
nu återkalla, men måste deremot söka rättelsei
den delaf StatsUtskottets Utlåtande,
som inverkar till uppenbar obillighet i Ekonomiskt
afseende mot Ledamöterne i Götha
HofRätt. Det må tills vidare förblifva dervid,
att fyra Ledamöter i Götha HofRätt
skola sig emellan lotta, och bereda de Rättegångsmål,
som tillhöra hvarje Division,
då tvärtom motsvarande göromål i Svea
HofRätt fördelas på fem Ledamöter; men deraf
bör icke följa, på sätt StatsUtskottet synes
antyda, att Staten skall till åtta HofRättsRåd
i Svea HofRätt lemna sex fulla RofRättsRåds
löner, och endast fyra dylika till åtta HofRättsRåd
i Götha HofRätt; Och i denna
omständighet vågar jag anhålla att, med
sålunda lämnadt bifall till Kongl. Maj:ts
Proposition, HofRättsRåds lönerne i Götha
HofRätt må förhöjas till sex, utan afsende
på den löneförbättring, som i allmänhet
blifvit ifrågastäld.
Den 19 Maji e. m.
Desse påminnelser torde få med återremissen
blifva till Utskottet öfverlemnade.
Grefve Sparres Erikj anförde skrifteligen:
Utan
att vid detta tillfälle vilja upptaga
Piidderskapets och Adelns tid med någon
mera allmänt omfattande granskning
af StatsUtskottets UtgiftsUtlåtanden, måste
jag dock utbedja mig några ögonblicks uppmärksamhet
öfver ett ämne, som min Ernbetsmanna-pligt
bjuder mig, att ej med
tystnad förbigå; jag menar frågan om Lönförhöjning
för en del till Landtstaten innom
Gefleborgs Län hörande tjenstemän,
hvilkas behof af ökad Lönetillgång jag är
i tillfälle att säkrast känna. Den Kongl.
Propositionen föreslog i allmänhet förbättrade
Löneförmåner för Landtstatens tjenstemän.
I visse fall har äfven StatsUtskottet
biträdt Kongl. Majrts Nådiga afsigter;
och då StatsUtskoltet funnit utvägar att för
så många andra tjenstebefattningar föreslå
Lönförbättringar, synes det åtminstone vara
möjligt, att göra något för de mest vanlottade,
hvaribland jag måste räkna Länsbokhållare,
Kronofogdar, Häradsskrifvare
och Länsmän i nyssnämnde mig nådigst anförtrodde
Län.
Hvad Länsbokhållaren angår, så utgör
hans Lön omkring 264 R:dr; det är nog
alt anmärka, det Staten i denna summa ger
a8o
Den 19 Maji e. m.
mindre än den private mannen ej sällan
nödgas ge i kostpenningar och Lön åt sin
enskilte tjenare. Den betalar dock ej sjelf
sine Kronoutskylder, ej eller Läkare och
medicamenter vid behof deraf. Han har
husrum, kläder m. m. och kan till följd
af allt detta aflägga en ej så obetydlig del
af sin contanla aflöning till behållning för
ålderdomen. En Länsbokhållare med trägne
och ansvarige sysslor, för sig enskildt,
är tillika LandsKamererarens Vicarie, vid
hvarje för honom inträffande hinder. Hans
lefnadskostnad måste följaktligen icke kunna
eller böra räknas lika med tjenstehjons;
men om, af de för LänsBokhållaren bestådde
264 R:dr, hvaraf till en början innehålles
Centonal- och Pensionsafgift, 100
R:dr, skall utgöra Lön; så återstå ungefärligen
160 R:dr, som belöper ej till fullt
ar sk. om dagen, hvilka visserligen ej förslå
till blotta födan. Husrum, kläder, ved,
ljus och skrifmaterialier kunna visserligen
ej anskaffas för 100 R:dr. — I stället för
att äga någon behållning för ålderdomen,
måste han således årligen sälta sig i skuld,
eller söka att med biträden hos enskildte
på bekostnad af det allmännas tjenst fylla
bristen. I begge fallen förlorar Staten.
Förhållandet påkallar ändring och hjelp.
Kronofogdar och Häradsskrifvare hafva
omkring 3 gångor större Lön, än LänsBokhållaren;
men de behöfva hvardera, i
Den 19 Maji e. m.
sä vidsträckta fögderier som i Gefleborgs
Län, minst 2:ne Skrifvare, och mätte oundvikeligen
hälla egen hushållning, hvaraf
följer, att de också hafva af nöden flere
än elt tjenstehjon. De utgifter, som deraf
uppkomma, medtaga redan en betydlig del
af lönebeloppet; rnen huru mycket deraf
försvinner icke genom deras resor i de stora
och vidsträckta fögderierne, på Uppbörds-
och Restmöten; vid BeredningsCom
/
O
mitteer, Taxeringar, durchtog och Liquider
derom, Afräkningsmöten, Beväringsmönstringar,
Jordransakningar, Ordinarie
Ting, och hvarjehanda andre förrättningar,
hvarunder de skola underhålla sig sjelfve. —
1 ett af Gefleborgs Läns Fögderier, nemligen
Norra Helsinglands af 85 qvadratmils
vidd, der folkmängden utgör nu nära
3i,ooo personer, och KronoTJppbörden årligen
belöper till omkring 60,000 R:dr, utgör
Kronofogdens Lön under alla tillar
samt respenningar vid pass 880 R:dr B:co.
Denna Lön, hvarifrån så munga afbränningar
afgå, utgör dock icke procent af
Uppbörden, då enskildte Uppbörds- och
Syssloman vanligen beräkna sig till godo
2 procent; och ändock, hvilken mängd af
göromål tillhöra ej af ålder Kronofogdarne
utom Uppbörden? Bör man ej taga i beräkning,
att desse göromål årligen okas i
den mohn, att de snart öfverstiga alla bemödanden
att dem medhinna; och kan det
väl med ansvarigheten och vigten af desse
2Ö2
Den 19 Ma ji e. m.
trägna sysslor förenas, att lemna utom allt
afseende möjligheten för tjenstemännen, att
för deras redliga utöfning vara betalte så,
att de utan bekymmer och brist kunna hafva
sin nödiga bergning. Häradsskrifvarens
Lön i detta Fögderi är 100 R:dr mindre
än Kronofogdens, men omständigheterne i
allt öfrigt äro nära lika.
För att visa huru calcul Öfver inkomst
och utgift för desse begge tjenstemän utfaller,
tror jag mig böra till rättvist öfvervägande
öfverlemna en af dem sjelfve, hvar
för sig uppgjord, hvaraf inhämtas, att sedan
de för tjensten oundgängelige utgifter
afgått, blir den till kläder och föda åt tjenstemannen
och hans famille återstående årliga
behållningen af Inkomst för Kronofogden
85 R:dr, och för Häradsskrifvaren
47 R:dr, några sk. i begge calculerne oberäknade.
Länsmännen i Gefleborgs Län hafva
indeldt Lön, som för hvardera ej uppgår
i contant till 60 R:dr B:co; att ingen tjensteman
deraf kan föda och kläda sig, ligger
klart för allas ögon; och ehuru någon
tillökning för dem blifvit af Utskottet tillstyrkt,
är den dock på långt när icke tillräcklig
vid mängden af de göromål, som
på Länsmännens utförande ankomma.
I de söder om DahlElfven belägne Län
hafva de fleste af Kronofogdar, Häradsskrifvare
och Länsmän Boställen. Denna
Lilt. A.
Calcul öfver Kronofogde-Inkomster ock Utgifter i Kurra rrvcstn&ccunu*
Fögderi Ar 1828.
Banco.
Banco.
J_n kornsten.-
U t gifte r.-
Ordinarie Lön 16//^- Mantal. .
Fogdeljenare d:o d:o . . .
Resepenningar 3ddK d:o ....
609
9'
12 T
33
■9
42
5
7
Till 2:ne Skrifvare:
Kost .... roo.
Lön .... 33: .6. -lM> l6 .
Sta
Taxerings-arfvode
Provision af Passev. Medlen . . .
„ af Bränvins d:o ....
„ af Saltpetter d:o . . . .
822
33
i4
8
1
47
16
9
11
12
5
4
4
hvardera, eller
För städning, klädtvätt, m. m.
måste en piga underhållas . .
Från Gästgifvaregården Bro i En-  ånger till Gryttje i Gnarp
är 7| mil.
Från Hudikswall till Hog-  dal  16. —
266
100
32
—
tillhopa 23£ mil.
Vid Lppbördsstämmorne med ig
Socknar i Novemher och De-  cember Månader fordras för
Fogden och en Skrifvare 2:ne
hästar fram och åter; gör, ä
32 sk. milen . . R:dr 3o: 40> "
3o förrättnings- och re-  sedagar å 32 sk. per-  son om dagen .... 4°* — “
S:a 70: 4°. -  RestStämmorne lika. . 70: 4°- ”
•4'
32
Vid Taxerings-Comitteerne upp-  går miltalet fram och åter till
22 mil med 1 häst å 16 sk.
milen
.... 7: 16. -
Kost i 10 dagar å 32 sk. 0: 32. -
>4
6 Ris papper å 4
Carduspapper och Segelgarn vid
jienningars remitterande etc. .
6 U Lack å 2: 8
Bläck och pennor
.
3 LÄ Talg till ljus å 4
V,.d
24
2
i3
4
12
—
—
Husby
ra
5 0
—
—
Transport
880
-
-
Transport
677|i6
-
24 fl. p. 283.
Transpoi t
CO
cc
—
1
Transport
Extra Förrättningar, såsom Jord-  ransakningar, Skattläggningar
samt Durchtågs-liqvider m. ii.
Andel uti LandsCancelliets och
677
25
.6
—
Gontoirets Kungörelsers tryck-
32
ning
—.
O -
Xrono-Utskylder s
20
2)
q
j
rfgift till FensionsCassan . . . .
IÖ
—
—
Centonal af Lönen
7
6
Gonunissionairs-arfvode för qvit-
tencers å KronoMedlen utta-
gande, befordrande till annote-
ring och öfversändande . . . ,
IO
—
För resor lill PostGonloiret med
KronoMedlen
5
—
Behållningen blifver således till
föda och kläder för Tjenste-
mannen och famille
Skulle krig inträffa medtages
betydlig del af denne behåll-  ning vid resor å Durchtégs-li-  qvider m. m.
85
7
10
Summa B:co B.:dr
«
680
-1
Summa £:co IUdr j
O
CO
CO
-1
1
JY. Lidén.
Litt. B.
Calcul å Härads skrifvare-Inkomst er och Utgifter i Norra Helsingelands
Fögderi.
Inko m s l c r.-
Ordinarie Lön B||^T Mantal
3c>4: 3g. 6
Respenningar 2i§§§ d:o 81: i3. 9
Löntillökning
Bevillningsarfvode
Vf BränvinsMedlen
Vf Saltpeter dito
VlantalsskrifningsProvision . . . .
Lösen för DebetsSedlarne . . . .
Banco.
380
16
100
1
1
1 32
128
Utgifter.-
2:ne Skrifvare: Kost 100. —
,, ,, Lön 33: 16.
S:a i 53: iö. hvardera
dle
Från Gästgifvaregården Bro i Enånger
till Gryttje i Gnarp är. 7%.
Från Hudiksvall till Hogdal 16.
s3f mil.
. 70. 4o. ■—
Hvilken väg man måste resa fram och
åter för mantalsskrifning i 19 Socknar;
således vid denna förrättning
4^4 mil med 2:ne hästar för HäradsSki
ifvarén och en Skrifvare å 32
sk. milen .... 3o: 4<»- —
jo Förrättnings och
Resedagar å j2 sk.
person per dag eli. 4°- ?0: 40. —
Traelamente vid Mantalsskrifningen
i Hudiksvall .... 3.
Berednings-Committe' Resorne
lika som vid Mantals
skrifningen
Vid Taxerings-Commile'n färdas vank
22 mil å 16 sk 7: 16. -
Kost i to dag. å 32 sk. om dagen G: 32. -
För städning, klädtvätt m. m. miste
en piga underhållas
Kronoutskylder
Utskylder till EccIesiastiqueStaten . .
Afgift till PensionsCasssan . 12.
Centonal af Indelta Lönen . 3: 2. 4-  Dito Lön-tillökningen — 8. -
4 Ris Papper å 4 Rfdr
2 U Lack å 2: 16
. •
^Bläck och Pennor
4 LU Talg
5o små famnar Ved å 1 Rjdr
Hushyra .
För tryckning af Blanquetterne till DebetsSedlarne
jemte Papperet 20: 32.
Transport af d:o från Gefle till
Hudiksvall  5: —
Summa R:dr B:co | 780)12! 5
Banco.
Extra Förrättningar, såsom Jordransakningar
och Skattläggningar . . .
Till underhåll för Tjenstemannen med
Hustru och Familj
266
144
i4
IOO
IO
5
15
16
4
4
16
5o
5o
25
4 7
32
32
Summa R:dr JB:co | 7Ö0J12 J
Den 19 Maji e. m.
283
fördel saknas för hela Landsstatens tjenstemän
inom Gefleborgs Län, likasom för
de Norra Länen. Jag hemställer derföre,
att desse måtte komma i åtnjutande af
enahanda fördel, som deras vederlikar i
andre Län genom anslag af tjenlige Kronohemman
till boställen, så snart sådane
varda åboledige, och att, intill dess sådant
sker, samt en allmän Lönereglering för
desse och öfrige Landtstaten tillhörande Linhe
t s- och Tjenstemän kan komma till verkställighet,
de åtminstone må erhålla den
ersättning under tiden, som emot sådan
förmåns åtnjutande in natura, i de orter,
der den äger rum, kan anses svarande.
På desse grunder anhåller jag, att
StatsUtskoltets Utlåtande i denna del må
varda återremitteradt.
Hvarjemte Grefve Sparre till Protocollet
aflemnade följande:
(Se Tab:ne Litt. A. och B.)
284 Den ig Maji e. in.
Herr Dalman, Lars Johan, uppläste
följande:
I anledning af StatsUtskottets Utlåtande
N:o 128 om Andra Hufvudliteln sid. 89,
anhåller iag få beledsaga följande anmärkning
med Utlåtandets förmodade återremiss.
StatsUtskottet har val tillstyrkt det af
Konungen proponerade anslag af 600 R:dr
B:eo årligen i och för underhållet och begagnandet
af en Electricitetslnrättning i
liufvudstaden till fattige Sjukes kostnadsfria
betjenande, men Utskottet har dervid
icke bestämt tiden, hvarifrån detta anslag
bör beräknas.
Af den recit i ämnet, Utskottet meddelat,
inhemtas bland annat, att Inrättningens
nuvarande Föreståndare Doctor Saeve,
hvilken på enskildt bekostnad, under 4 års
tid vårdat densamma, redan i början af
år 1828 hos Regeringen gjort framställning
om behofvet af något Statsanslag för stadgandet
af denna välgörande anstalts framtida
och orubbliga bestånd; och i sanning
synes det ock vara högst angeläget, att en
inrättning af en så bepröfvad och vidsträckt
nytta icke ensamt må bero af den
tillfällighet, att en person, af blott ädelt
intresse för saken, deråt uppoffrar tid och
förmögenhet. Formerna äro dock långsamma;
saken, ehuru af SundhetsCollegiutn
erkänd såsom både nyttig och nödvändig,
måste likväl ytterligare skärskådas af
»
Den 19 Maji e. m. a85
en Comité för hufvudstadens Sjukvård, och
då Riksdag var för handen, äfven underställas
Rikets Ständer och deras Statsutskott.
Inrättningen hade emedlertid helt
och hållit kunnat afstanna (ty 3^ R:dr
B:co är hela det nuvarande Underhållsanslaget),
om icke Doctor Sceve , manad
endast af sin kärlek för denna mensklighetens
angelägenhet, fortfarit, att likasom
förut, icke allenast af egna medel besörja
såväl Electricitets - appareilens underhåll,
och kostnnderne vid dess begagnande, än
ock att utan ersättning sjelf gå deri från
nästan alla Landsändar tillströmmande Allmänheten
tillhanda med Electriska kurer,
så att under den tid af år, sorn förflutit
sedan underdånig anmälan om anslaget
gjordes, nära 200 olycklige, behäftade
med nerveusa lidanden (särdeles lamhet,
blindhet, dofhet) blifvit dels förbättrade,
dels fullkomligen återyunnit hälsa och
arbetskrafter.
Vid sådant förhållande och då Herr
1Sceve, efter hvad bekant är, genom sin
mera ändamålsenliga och förbättrade method,
alt använda Electricitetsmedlet, i
sina kurer haft en nästan oförväntad framgång,
(hvaribland må nämnas det nja högst
interessanta resultat af Electricitetens verkningar
till återställande af tal- och hörselförmågan
åt döfstumme) synes det vara af
billighet och rättvisa påkalladt, att Stats
-
286
Den 19 Maji e. m.
Utskottet bestämmer det ifrågavarande i allt
fall ganska måttliga anslaget af 600 R:dr
B:co årligen, att beräknas åtminstone från
innevarande års början.
Herr af Puke_, Erikj anförde skrifLeligen:
Uti
hvad jag ännu haft tillfälle se utaf
StatsUtskottets så kallade UtgiftsUtlåtanden,
igenträffas ingenstädes så mycken sparsamhetsanda,
som, beträffande ifrågavarande
ämne, eller 2:dra HufvudTiteln.
Sparsamhet och hushållning äro utan
tvifvel alltid berömlige egenskaper hos Statsmannen,
men äfven här behöfver man erindra
sig den gamla regeln ”måtta i allt;”
särdeles om den i ett visade sparsamhetsandan
icke ständigt harmonierar med en i
andra fall ådagalagd frikostighet. Det är
icke min mening att utmärka dessa tilläfventyrs
på mera än ett ställe i StatsUtskottels
Utlåtanden om Utgifterne befintelige
ojemnheter. Der frikostighet ägt rum,
saknas säkerligen icke anmärkare och tillräckligt
medafprutare. Utan att mindre,
än någon annan, nitälska för hushållning
med Statens medel, och att lindring i Statsbördorna
derigenom måtte tillskyndas de,
som behöfva det, vågar jag dock vid detta
tillfälle fästa Högloll. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på den njugghet,
som StatsUtskottet iagttagit emot Civilstaten,
och särdeles de deraf, hvilka egnat
Den 19 Maji e. m.
sig åt Lagens handliafvande. Den grundsats,
att ekonomiskt oberoende bos rättvisans
skipare är ett oeftergifligt vilkor för
Statens fordran på oväld oell nit bos dessa
dess tjenare, torde vara så allmänt erkänd,
att den icke behöfver någon vidare utveckling.
Den liar äfven blifvit antagen af
Kongl. Majit uti Dess Nådiga Proposition
om Löneförhöjning; oell StatsUtskottet bar
icke heller förnekat principen, fastän det
icke alltid synes af tillämpningen.
Lika med Herr Cederschjöld önskade
jag visserligen, på de af honom så grundeligen
utvecklade skäl, alt JustitiasRådernes
löner måtte förhöjas, så att deras årliga
inkomst utgjorde 5,000 R:dr för hvardera;
men då så väl Kongl. Majit, som
StatsUtskottet, icke funnit för godt beräkna
dem högre än till 4>°°o Ridr, får man
väl lof att för närvarande dermed åtnöja
sig, ehuru önskeligt det vore, att StatsUtskottet
kunde utfinna medel till desse löners
förbättrande enligt Herr Cedersclijölds
förslag. Så länge Staten till sina högsta
Domare icke beslå mera än livad flere U11-  derDomare åtnjuta och derunder, kan man
icke vänta att skicklige ämnen bland de
sednare särdeles skola eftersträfva det högsta
DomareEmbetet, redan af många andra
skäl betänkligt att emottaga.
StatsUtskottet liar i sanning af ett ganska
besynnerligt skäl nedsatt den af Kongl.
a88
Den 19 Maji e. m.
Majrt med 5yo R:dr föreslagne lönetillökning
för Revisionssekreterare till 34o R:dr.
Det bevisar verkligen allt för stor okunnighet
örn verkliga förhållandet att påstå,
det RevisionsSekreterareEmbetet nu för tiden
ar af mindre vigt och ansvarsfullhet,
än den tid, då desse Embetsman föredrogo
inför Rikets Råd. Hvar och en, som med
uppmärksamhet betraktat Rättvisans skipande
i högsta instantien under de olika tiderne,
och har någon bekantskap med arbetsmethoden
derstädes, skall troligen medgifva
mig, hvad jag äfven vågar hoppas,
att det Höglofl. StatsUtskottet sjelf skall
inse, eller att något förhastande måtte ägt
ruin i denna SlatsUtskottets åtgärd. Jag
yrkar derföre, att fulla beloppet af hvad
Kongl. Maj:t föreslagit, mätte beviljas åt
desse af trägna och högst ansvarsfulla samt
magtpåliggande göromål öfverhopade Embetsman.
StatsTJtskottets åsigt angående den af
Kongl.Majrt föreslagne tillökning af Ledamöter
och löner inom Rikets HofRätler, torde
äfven tåla något närmare skärskådande. Att
StatsUtskottet fästat mera afseende på det
af Götha HofRälts President i Utlåtandet
citerade yttrande, än på Kongl. Maj:ts efter
noggrann undersökning fattade Nådiga
beslut om hvilket antal Ledamöter som
borde finnas i hvarje HofRätt för arbetets
jemna
Den 19 Maji e. m.
jemna och oafbrutna gång, är verkeligen lika
sällsamt, sorn det Förhållande skulle vara, att
ett Embetsverk.? Ordförande vore enda orsaken,
hvarföre Ständerne icke beviljade Verket
en åsyftad fördei. Jag förmodar så väl,
att den höge Embetsman, som leder Götha
HofRätts Arbeten, och deltager i våra beslut,
tillräckligen upplyser det tvetydiga i
denna StatsUtskoltets åsigt, som att Ständerna
äro ömare om sina Domares väl, än
att de, såsom StatsUtskottet nu synes åsyfta,
icke vilja tillstyrka förökadt antal Ledamöter
i Gotha HofRätt, och att om de för
den åberopade besparingen af Statens medel,
hvilken troligen på andra håll ändamålsenligen
står att vinna, icke kunna bifalla
Kongl. Maj:ts Proposition hvad HofRätterne
rörer i sin helhet, de dock skola
finna billigheten af bifall till HofRätlens i
underdånig skrifvelse af den 21 October
1828 framställde anhållan om 2:ne nya
HofRättsRåds löner, i likhet med hvad
Svea HofRätt redan länge ägt. Jag kan
sannerligen icke inse något skäl dertill,
att 2:ne af de sex äldste LedamÖtertie i
Götha HofRätt skola vara sämre lönte, än
deras vederlikar i Svea HofRätt. Må StatsUtskottet
åtminstone uppgifva det skäl, hvaruppå
det stödjer sitt förkastande af Konungens
Proposition i denna del, innan
det begär, att man skall ingå på resulta
24
JI. 19
Den 19 Maji e. m.
tet, hvilket jag för min del finner böra
blifva bifall till hvad Kongl. Majit föreslagit,
och som i det bilagda SlatsRådsProtocollet
af den 3o October 1828 finnes så
väl motiveradt, att jag ingalunda kan afstå
från att yrka bifall derå såsom en högst
nödig åtgärd, intill dess genom en förändrad
organisation så väl af lägre som högre
Domstolar ännu mera kraft och skyndsamhet
kan gifvas åt rättvisans skipande.
Jag anhåller vördsammast, att StatsUtskottet
ville fästa någon uppmärksamhet
vid desse anmärkningar, och att de derföre
måtte få åtfölja den ålerremiss af Utlåtandet,
som Ridderskapet och Adeln trotroligen
behagar besluta.
Friherre Cederström, Jacob: I afseende
på förevarande Utlåtanden, rörande 2idra
Hufvudtiteln får jag först anmärka, att StatsUtskottet
föreslagit ett årligt arfvode af 5o
R:dr åt blott en Djurläkare i hvarje Län.
Men frågan härom är anhängig hos sammansatte
Stats- och EkonomiUtskotten, af
hvilka det sednare, i afseende på antalet,
ansett DjurUäkarne böra vara lika många,
sorn ProvincialLäkarne, och att de borde
aflönas genom en skillings förhöjning i Curhusafgiften,
emot förbindelse att göra resor
och gå Allmänheten inom districtet tillhanda
efter Konungens Befallningshafvandes
förordnanden. Skulle detta förslag af Ri
-
Den tg Maji e. m.
kets Ständer antagas, lärer 2:dra Hufvud*
titelu derefter böra rättaS.
I afseende på anslaget för Landtstaten,
får jag vid återremiss fästa Utskottets upp*
märksamhet derpå, att Rikets Ständer re*
dan vid sista Riksdagen beslöto en löne*
förhöjning i Båhus Län och på Gottland ej
blott för LandsKamererare, utan äfven för
KronoFogdar och Länsmän, Detta har lik*
Väl ännu icke gått i verkställighet, emedan
inga bestämda medel dertill då anvisades»
Men som jag förmodar, att det nu bör ske,
och medel dertill anvisas af StatsUtskot*
tet, såvida icke behofvet deraf kan veder*
läggas, yrkar jag, att de omnämnde Tjen*
stemännen i berörde Län nu må uppföras
på Stat till den löneförhöjning, som 1828
års Ständer erkänt nödig»
Grefve FrölichDavid: Jag anhåller
att få förena mig i den framställning Herr
Dahlman gjort om anslag på SundhelsCollegii
Stat af 600 R:dr till en ElectriciletsMachin,
I afseende på denna inrättning,
hade jag i början gjort mig den objectiort,
alt man ej bör anslå allmänna medel till
inrättningar, sorn äro så locaiiserade, att
blott en del af Samhället deraf bär nytta$
men jag bär närmare undersökt förhållan*
det, och funnit, att då inom detta land
blifvit gjord en upptäckt, att medelst Elec*
*9*
Den 19 Maji e. ra.
tricitet bota sjukdomar, som hittills ansetts
för incourabla; och denna upptäckt visat
stora resultater, samt en mängd fattige personer
från alla Landsorter hitströmmat, så
har detta föranledt såväl Auctorileter, som
Kongl. Maj:t att göra Proposition om anslag
till Cur-inrättningens ständiga underhållande.
I ett annat land skulle den Person,
som gjort en sådan upptäckt, derföre
hafva erhållit ett ansenligt arfvode eller belöning,
men delta har icke nu blifvit proponeradt,
och icke eller är det min afsigt;
men då StatsUtskottet förbisett, att det föreslagna
årliga anslaget icke kommer inrättningen
tillgodo, förrän från och med nästa
års början , och den således skulle under
det löpande året afstadna, så framt man
icke vill pretendera, att Upptäckaren, som
utan arfvode redan länge betjenat den medellösa
Allmänheten, skulle än vidare dermed
fortfara, och ytterligare af egna medel
underhålla Machinen; så yrkar jag, att
nyssnämnde summa af 600 R:dr måtte för
innevarande år af Öfverskolterne å StatsYerkets
inkomster anvisas.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
I anseende tillden frikostighet i stort j
hvarföre StatsUtskottet i de Heste af sine
särskilte Utlåtanden sig utmärkt, skulle man
lätt vara frestad att tro, det Utskottet velat
antyda, att Rikets Ständer hafva Mexi
-
Den 19 Ma ji e. m.
cos och Perus skatter att disponera; men
då man som motstycke betraktar den njugghet
och förknappning i smått, hvilken Utskottet
recornmenderar, fö-res man på helt
andra tankar, och kan svårligen aflägsna
sig från den öfvertygelse, att Statens Cassa
är så fattig och uttömd, att den icke ens
har tillgång till några Riksdaler, som hittills
i Ljuspenningar åtgått.
Att, som ordspråket lyder, skära breda
remmar ur andras läder, och att gifva
en tolfskilling åt en fattig, då man årligen
har i inkomst flere tusende Riksdaler mera,
än man behöfver, det är ingen konst, och
ingen heder.
Jag medgifver gerna, att Statens Embets-
och Tjenstemän i allmänhet äro så
knappt och otillräckligt lönte, attén löneförhöjning
visserligen är nödvändig; men
som detta egenteligen gäller om medelClassen
och de lägre samt lägsta graderne,
hvilka sistnämde i synnerhet äro vanlottade,
hade Utskottet bordt något mera fästa sig
dervid, och icke handla i ett så omvändt
förhållande, att de högste och högre Embetsmännen
böra få allt, men de lägre och
lägste intet. Allting är ju relatift här i
verlden, och då man vill, att de högt uppsatte,
som vanligen arbeta minst, skola lefva
i öfverflöd, hvilket är godt och väl; så
bör man icke vilja, att de lägre, som ar
-
\
394
Den 19 Maji e, m,
teta mäst, skola svälta ihjäl, hvilket är
alltför illa, Man fordrar af en liten Tjensteman,
att han skall vara arbetsam och
ihärdig, och vara den förste, som infinner
sig, och den siste, sam går från sin plats; men
vill icke bestå honom så mycket i lön, sorn
nian vanligen gifver en dräng eller dagsverks-karl.
Är sådant rätt och skäligt; och
kan man af ett dylikt behandlingssätt vän-*
ta annat, än att själens krafter i förtid skola
förlamas och öfvergå till apathie? Det
rätta hade kanske varit, att icke vidröra
Löne-förhöjningsfrågan förr, än den nu fö*
restående Regleringen af Rikets Embeten
och Tjenster först blifvit verkställd; men
då raan vet och känner, hvilken långsamhet
och tröghet här råder 1 allt, som anförtros
åt Comittéer att uträtta, och hvarpå LagComitteens
göromål är det mäst talande
bevis, samt det icke kan motsägas, att en
ganska stor del af den Embets- och TjenStemanna-Personal,
som i ordets rätta bemärkelse
är den arbetandej behöfver genast
få hvad den längesedan bordt hafva, en
sådan förhöjning i sine löner, som åtminstone
någorlunda svarar mot billighetens
fordringar, och den trägna sysselsättning,
som åtföljer deras Embeten och Tjenster;
så har jag ansett mig böra mera fästa mig
dervid, än vid allt det öfriga. Jag får emedlertid
nu yttra mina åsigter, och då dessa
äro grundade på rättvisa, billighet, oegennytta
och besparing för den skattdragande
