# ID: svediakorp-gov360
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,381
# sentences: 2,286
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


m
Pro t o coll,
hållna
hos
H ög1 o f1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 oell 182g,
Tjugondetredje Häftet.
STOCKHOLM.
Tryck ta hos Johan Hör ber g j, i83i.
Måndagen den 4 Maji 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Justerades fyra ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena dea
3o sisth April f. och e. m. fattade beslut.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lagutskottet Kongl. Majlis den 27 sistlidne
Mars afgifne, samt den 28 sistlidne April
e. m. på hordet lagde, Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående lagförklaring,
rörande rätta grunden för förvandling till
fängelse vid vatten och bröd af böter, som
ådömmas för sådane stölder, hvilka enligt
allmän Lag ligga i tveböte emot annan
tjufnad.
Föredrogs å nyo Kongl. Majrts den 10
sistlidne April aflåtne, samt den 28 isamma
månad e. m. på bordet lagde, Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
upphörande nf den nu medgifne moderation
i postporto för bref, som väga öfver
8 lod.
4
Den 4 Maji f. m.
Herr af Wingård, Johan, anförde skriftligen
:
I anledning af denna Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående upphäfvandet af
den nu medgifna moderation i postporto
för bref, som väga öfver 8 lod, tager jag
mig friheten, att å nyo yrka handläggning
af ett ämne, hvaruti jag jemte många andra,
för nära fem månader tillhaka, redan
vidlyftigt gifvit våra tankar tillkänna. Af
denna Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, så
bestämdt af behofvet påkallad, att jag i mitt
omförmälda anförande ansåg den som ett
vilkor för reda i postinlradernas beräknande,
hemtar jag den äfven då antydda slutsatsen.
, alt oundvikligen en Paketpost hör
genom Kongl. Postverkets försorg inrättas,
med hvilken böcker, kungörelser, rättegångshandlingar,
domböcker, lysningssedlar,
stämpladt papper, småsedelsbundtar
och påsar med skiljemynt, samt dylikt
gods i allmänhet, kan sändas från ett ställe
till ett annat, mot låg porto af vissa runstycken
för skålpundet och milen. Utan
ett sådant arrangement skall den upphäfna
moderationen blifva en ren olycka för hvarje
affärsman, som nu genom upptäckta missbruk
afskäres enda möjligheten att få tyngre
bref och paketer i officiel väg transporterade
till ort och ställe, som vederbör;
då deremot, genom detta arrengement, han
så väl sorn hela Svenska allmänheten skall
finna en lättnad uti transactioner orter emel
-
Den 4 Maji f. m.
5
lan, som länge saknats i vårt land. Jag
förbigår att nämna det inflytande en val
ordnad paketpost ovilkorligen kommer att
ega på vårt med skäl öfverklagade och visserligen
ganska föråldrade fortskaffningssätt,
af orsaker, som troligen gillas af hvar och
en, hvilken öfvervarit våra långa öfverläggningar
i detta ämne, hälst jag tillika förmodar,
att den Kongl. Propositionen blifver
remitterad till BevillningsUtskottet, der
man ännu icke egentligen befattat sig med
någon del af skjutsväsendet, men nu sättes
i nödvändighet, att tänka på sättet, hurti
alla angelägna paketer, som icke kunna gå
med brefposten, skola föras, hvarvid jag
tänker man kan, oberoende af Ekonomiutskottets
stora skjutsfråga, låta en och annan
resande tills vidare åka med, mot betalning
till PostYerket.
Enligt min innerliga öfvertygelse, den
jag länge ägt, och redan vid i8i5 års Riksdag
yttrade, söker man fåfängt förbättra våra
skjutsanstalter genom förhöjd skjutslega,
och letandet efter entrepreneurer, som
sakna både capital och vilja, att redbart
fullgöra sina förbindelser. Allt på denna
väg blir vanmägtiga försök, som oupphörligen
få omgöras och ändras, under det de
öka misströstan om möjligheten af något
bättre, och stärka tron på det gamlas förträfflighet.
Bestämdt står ingen verklig förbättring
i denna del att vinna, förrän man
6
Den 4 Maji f. m.
med alfvar söker bereda en öfvergång från
landtmannens åliggande att skjutsa till ett
sådant mera frivilligt fortskaffningssätt, sorn
i andra länder är infördt, och detta vinnes
endast, enligt min tanka, genom postens
successiva sammanbindande med transporterandet
af en del resande, samt enskilda
industriens väckande att fortskaffa de
öfrige.
Från dessa grundsatser har jag utgått
i ett förslag, inlemnadt till BevillningsUtskottets
3:dje Afdelning, i förmodan, det
sammanträden med Ekonomiutskottet skulle
komma i fråga, rörande dessa ämnen; och
under tiden har en privatmans försök, i öfverensstämmelse
med mina åsigter, gifvit
dem ett stöd, som många argumenter från
skrifbordet icke kunnat åstadkomma. Det
är således onödigt, alt här upptaga tiden
med upprepandet af sättet, hvarpå jag tror
ändamålet kan vinnas, utan någon serdeles
rubbning i det närvarande, annorlunda än
den, som tiden gör kanske skyndsamt nog,
och utan stora uppoffringar, hvilka mindre
behöfvas, än bestämdhet i viljan, hvarigenom
jag tror något kan uträttas med små
medel. Detta sätt kommer antingen alt
framdeles finnas uti Utskottets Betänkande,
så vida ej något bättre visar sig, eller också
i en reservation mot beslutet. Emedlertid
och med begagnande af den i Grundlagarne
Riksdagsmannen gifnarätt, att, äf
-
Den 4 Maji f. m.
7
ven efter motionstidens förlopp, väcka motioner,
hvartill anledningar finnas, uti under
öfverläggning varande frågor, föreslår
jag vördnadsfullt:
1:0 Att i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, angående upphäfvandet af
den nu medgifna moderationen i postporto
för bref, som väga öfver 8 lod, uti hvilken
Nådiga Proposition jag till alla delar
instämmer, allmänheten beredes en möjlighet,
att genom Postverkets försorg kunna
i officiel väg försända tyngre bref och paketer,
mot en lägre afgift, beräknad efter
visst för skålpundet och milen, hvilken tariff,
jemte nödiga controller, Bevillningsutskottet
bör föreslå på så sätt, att afgifterne
betäcka de ökade kostnaderne för PostVerket,
utan att blifva betungande för allmänheten,
samt att controllerne i möjligaste
måtto blifva verksamma.
2:0 Att då, i anledning häraf, en paketpost
emellan åtminstone Residensstädernc
torde komma att gå en eller tvenne gångor
i veckan med tvenne eller flera hästar,
passande vagnar härtill anskaffas, hvarå äfven
ett visst antal resande kunde finna beqvämligt
utrymme, mot erläggande afgifter
till Postverket, lägre, om möjligt, än nuvarande
skjutslega, och hvaröfver BevillningsUtskottet
äfven har att inkomma med
upprättadt förslag, efter vederbörandes hö
-
8
Den 4 Maj i f. m.
rande och inhemtade nödiga upplysningar
i ämnet.
3:o Att» som icke posthemmanen kunna
tillförbindas skjutsa dessa postvagnar,
intilldess privata entrepreneurer kunna finnas,
som åtaga sig hålla hästar i beredskap
till deras transporterande på bestämda tider
och ställen, dessa postvagnar må, likasom
utländska posterne, afgå med gästgifvarskjuts
samt skjutslegan contant betalas af
medföljande postiljon, som torde böra förses
med Konungens livré', hvilket i åtskilliga
andra länder är brukligt.
4:o Anhålles underdånigst hos Kongl.
Maj:t, att, i mån efter det dylika paketposter
hinna inrättas emellan Residensstäderne,
Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande
Embetsverk och Auctoriteter, egentligen
med denna paketpost afsända de större
fribrefven, kungörelser och handlingar, hvilka
icke fordra skyndsamhet, samt att äfven,
med dessa postvagnar, domböcker, landsboksräkenskaper,
tysniugssedlar och stämpladt
papper, m. m. dylikt må försändas, hvartill
nu i vissa fall kronoskjuts får reqvireras,
och hvarföre Postverket kunde godtgöras,
enligt taxa från det Verk, som nu afsändningen
besörjer och betalar.
5:o Att då man oupphörligen bör söka
bereda en öfvergång från landtmannens
skjutsningsskyldighet till ett frivilligare fort
-
Den 4 Maji f. m.
9
skafFningssätt, och detta möjligtvis ]<an vinnas
genom Postverkets oafbrutna bemödan,
den, att anskalFa och uppmuntra entrepreneurer,
dels till skjutsningen af Postverkets
vagnar, dels till fortskalFandet, under PostVerkets
beskydd och controll, af resande
samt varor, som Postverket icke medhinner
åtaga sig, uppdrages Utskottet, att äfven inkomma
med förslag, i afseende på sättet,
huru entrepriser i dessa delar må kunna
befordras, samt till en början, i anledning
af detta uppdrag, till sig kalla den person,
som inrättat forvagnen emellan Upsala och
Stockholm; fråga honom, om han vill, emot
det att af Postverkets medel honom betalas
för ett visst belopp i vigt till PostVerket
inlemnadt paketgods hvarje vecka,
eller emot något räntefritt mindre lån, åtaga
sig, att icke allenast fortfara med forvagnens
oafbrutna fram- och återgång tvenne
gångor i veckan emellan Upsala och
Stockholm, utan äfven inrätta tvenne ytterligare
sådane vagnar, å hvilka personer och
paketer kunna transporteras fram och åter
emellan Stockholm och Westerås samt Stockholm
och Nyköping. Personen är både berättigad
till en sådan uppmuntran, såsom
den der först gått i befattning med en af
Ständerne ofta önskad förbättring, hvartill
man ej eller varit obenägen förut lemna
anslag; och såsom den der genom sin drift
och vundna erfarenhet är väl qvalificerad
till företagets fortsättande.
IO
Den 4 Maji f. m.
6:o Föreslås derjemte, att vid de tillfällen,
då Postverket kan uppgöra med cntrepreneurer
på någon viss väg, så väl om
paketpostens, som forvagnarnes forsslande,
mellan lämpligare, till afstånden jemnare
fördelade, ombytesställen, än de nuvarande
gästgifvaregårdarne, å dessa ställen, eller såmedelst
tillkomne nya poststationer, värdshus
må af privata kunna inrättas till resandes
beqvämlighet och förplägning på bestämda
timmar af dygnet, utan afgifter lill
Staten för rörelsen, hvarmed bränvinsminutering,
annorlunda än vid måltiden, icke
bör vara förenad.
Skulle dock Postverket finna stället
vara passande till extra PostContor, för
kringliggande ortens beqvämlighet, samt att
egarens redbarhet och industri, eller uppgjorda
contracter med närbelägne landtman,
ger anledning förmoda, det önskansvärda
resultat derstädes vinnas, att alltid ett tillräckligt
antal hästar finnes på stället för så
post- och forvagnar, som för enskilta resande,
hvilka sig af sådane extra posthästar
vilja begagna, må äfven bränvinsminutering,
utan afgift, jemte källare-och värdshusrörelse
förunnas under loppet af vissa
år, och intilldess skjutsningsbestyret såsom
näring vunnit en sådan stadga, att det, jemte
värdshusrörelsen, kan i Bevillningsväg
taxeras. Sak samma gälle för gästgifvaregård,
som till förberörde ändamål utses,
Den 4 Ma j i f. m.
11
dock ej förr än håll- och reservskjutsen,
ined LänsStyrelsens begifvande, derstädes
upphört.
7:0 Angeläget torde äfven vara, att, till
ytterligare befordrande af industrien, att
transportera resande, såsom andra flyttbara
varor, uti Författningarne bestämmes, att
gästgifveriskjuts i sådant ändamål får begagnas,
på sätt nu sker med hummer, ostron
och fågel för Hufvudstadens behof, under
vilkor likväl, i anseende till åkdonets tyngd,
på sätt nu Författningar det bestämma; men
icke i afseende på antal af personer, som
å åkdonet transporteras, då deras sammanlagda
vigt ej öfverstiger det stadgade högsta
beloppet efter använda häst-antalet: vilkor,
som, ehuru gynnande speculationer i
denna del, troligen ändå förr eller sednare,
skulle förmå speculanterne att betinga sig
frivilligare biträden vid forslingen, än de
ogena, nödtvungna, de möta på Gästgifvaregårdarne,
äro nödvändige.
8:0 Vidare och till slut föreslås, alten
underd. begäran göres, det Kgl. Majit läcktes,
genom vederbörade, innan nästa Riksdag,
låta böra Posthemmans-egare utefter
de större landsvägarne, huruvida de, mot
erläggandet af någon vacanceafgift till Postverket,
vilja vara fria från Postföringen, intilldess
Postverket, genom ökade inkomster,
vid ett ändradt fortskaffnings-satt, icke fin
-
12
Den 4 Maji f. m.
nes vara i behof af denna afgift, eller om
de hellre vilja ingå genast i Knektehållet,
med thy åtföljande besvärligheter; samt, att
Kongl. Maj:t äfven Nådigst täcktes till samma
tid låta höra håll- och reserv-skjutsskyldige
å samma vägar, huruvida de skulle i
contant eller genom fouragepersedlar vilja
lösa sig från utgörandet af så många hästar
i skjutslaget, som private Forvagnsegare med
egna hästar skjutsa förbi den Gästgifvaregård,
hvartill de äro anslagne; afgiftenicke
att utgå längre, än den anses behöflig till
betäckandet af Postverkets kostnader för Forvagnsinrättningens
fullkomnande på samma
väg, och rättigheten alltid lemnad de aflägsnare
framför de närboende, att sig af
anbudet begagna.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln täcktes
benäget finna, alt jag uti ofvanupprepade
8 punkter, i form af en Motion
eller Promemoria , för Utskottet egentligen
sökt, så korrt som möjligt, antyda
tendensen af ett system, jag uppgjort för
mig, såsom enklast ledande till målet, att
få ett fortskaffningssätt infördt i vårt Land,
någorlunda liknande utländningarnes, utan
våldsam rubbning af det närvarande; ty
äfven ett hastigt upphörande af Landtmannens
skyldighet att skjutsa, skulle för mången
blifva en saknad af den förtjenst, dess
hästar nu inbringa, och hvilka han ändå
får bibehålla till Kronoskjutsens bestridan
-
Den 4 Maji f. ni.
i3
de och forsslandet af sina produeter till aflägsna
städer eller marknader. Uppriktigt
nitälskande för saken, har jag icke låtit hänföra
mig af den kännedom, jag möjligtvis
kan ega om andra Länders redan fulländade
inrättningar i denna del; ty jag har ej
velat föreslå annat, än jag tror vara verkställbart,
och detta hoppas jag framdeles
utförligare kunna bevisa. Emellertid torde
af det redan anförda kunna finnas, att här
icke är fråga om att uppköpa och underhålla
en mängd hästar för Statens räkning,
eller att ingå i stora entrepriser. Några
simpla Holsteinare, som med selar och tillbehör
på sin höjd kosta, då flere göras på
en gång, 600 R:dr stycket, är hnfvudsakliga
utgiften detta försök skulle medföra, utom
visserligen ökadt besvär för Postbetjeningen,
som också borde ersättas. Så, ej
annorlunda, bör öfvergången beredas, som
egentligen skall leda till resultatet; kostnaderne
och besvären äro underordnade saker,
enligt min tanka; blott man allmänt
stadgat sin öfvertygelse om sättet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera så väl Kongl. Majrts högstberörde
Nådiga Proposition, som Herr af
Wingårds, i anledning deraf, afgifne Anförande
till BevillningsUtskottet.
Den 4 Maji f. m.
Föredrogs änyo och remitterades till
Lagutskottet Kgl. Maj:ts den 27 sisth Mars
afgifne, samt’ den 28 sisth April e. m. på
bordet lagde, Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående förmånsrätt för Upsala
Academi hos dess Uppbördsmän, i afseende
å medel, som af dem för Academiens
räkning blifvit uppburne eller förvaltade.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Stats- och BancoUtskotten Kongl. Maj:ts den
10 sisth April aflåtne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
Landshöfdingen J. A. Wingårds anhållan,
om befrielse från ersättningsansvar för de
af förre LandsSecreteraren Kleman tillgripne
och förskingrade allmänna medel.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lagutskottet Friherre Ridderstolpes, Fredrik,
den 1 sisth April f. m., på bordet lagde
Motion, angående ett Lagförslag, som innefattade
ansvar för förskingrandet af ChartseSigillatse-medel.
Ånyo föredrogs och remitterades till
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskotten
Friherre Wrangels, Henning,
d. 9 sisth April e. m., på bordet lagde Anfö
-
Den 4 Maji f. m.
rande, innefattande åtskilliga anmärkningar
vid den nu gällande Landtmäteritaxan.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Stats-, Banco- och LagUtskotten Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, den 21 sisth
April e. m., på bordet lagde Anförande, i
anledning af Kongl. Maj:ts den 3o sisth
Mars e. m. till Utskotten remitterade Nådiga
Proposition, angående förändring och
tillägg i AnsvarighetsLagarne för Rikets Ständers
Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoret,
samt Directeurerne vid LåneContoren
i Götheborg och Malmö.
Föredrogs ånyo och remitterades till
StatsUtskottet Herr Rosenblads, Bernhard,
den 21 sisth April f. m., på bordet lagde
Motion, att en pension af 320 R:dr B:co
måtte på RiksgäldsContorets Stat uppföras
för fr amlidne ÖfverCommissarien P. A. Heyderichs
efterlemnade Enka.
Föredrogs ånyo Herr af Billberghs, Johan
Petter, den sisth April e. m., på
bordet lagde Motion, att alla Sterbhustillgångar,
sedan gäld och skuld guidenär, må,
då behållningen efter Bouppteckning öfversliger
3oo R:dr, beläggas med en Bevillning
af En procent, och att stadgandet derom
iG
Den 4 Maj! f. m.
må intagas uti 2 Art. 7 §. BevillningsFörordningen.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Då
jag framställde ifrågavarande Motion, var
det under förhoppning, att Mantalspenningarne,
Lagmans- och Häradshöfdingeränta!!,
samt Sterbhusafgiften, skulle blifva afskaffade.
I den händelsen trodde jag en ersättning
för den härigenom förorsakade minskning
i StatsVerkets inkomster böra beredas,
på sätt Motionen innehåller, genom en billig
afgift på behållningar i Sterbhus, såsom Bevillning,
hvarom stadgandet borde i den blifvande
BevillningsFörordningen inflyta. Men
då förenämnde skatter, och deribland Sterbhusafgiften,
enligt hvad numera är beslutadt,
komma att fortfarande utgå, torde det
vara olämpligt, att nu vilja pålägga en sådan
ny afgift, helst under samma rubrik,
som den qvarstående Sterbhusafgiften. Jag
anser mig derföre böra återkalla denna min
Motion, hvartill jag anhåller om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tillåtelse.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
att Herr af Billberghs berörde Motion
måtte få förfalla; hvilket bifölls.
Före
-
Den 4 Maji f. ra..
>7
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 23 sist]. April under N:o 107 afgifne,
och den 2/j i samma månad e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående verkställighet
af Rikets Ständers beslut, om ett bidrag
till Götha Canalbyggnads fortsättande
af 100,000 R:dr B:co, att af RiksgäldsContoret
genast utlemnas.
Herr Rosenqvist; Fredrik Leonhard:
Det spectakel, som den beryktade Götha
Canal nu ånyo erbjuder Svenska Folket, i
anledning af RiksgäldsContorets Herrar Fullmäktiges
vägran, att, utan CanalBolagets
ansvarighetsförbindelse, och dermed gemenskap
egande nöjaktig säkerhet, utgifva till
Bolaget de 100,000 R:dr, som Rikets Ständers
icke serdeles stora pluralitet, vid anställd
votering, beviljat, är, i min tanka,
blott en liten begynnelse till det stora sorgespel,
som, efter alla synbara tecken, kommer
alt uppföras, i händelse de af CanalDirectionen,
genom Herr Grefve von Platen,
uti en oväntad ton, inför Höglofl. Ridderskapet
och Adelli, Plenidagen den 24 April,
gjorde framställningar skulle verka lill det
resultat, alt Statens medel skola utlemnas
uppå blott och bart ett qvitto af CanalDirecteurerue,
och emot deras åtagande, att
förskaffa Bolagets förbindelse för summans
återbetalande.
Hvad slutsats skall väl den fördoms
23
H. 2
I
i8 Den 4 Maji f. m.
frie tänkaren häraf draga; och hvad tanka
skall han väl göra sig örn redbarheten i ett
sådant handlingssätt? Rikets Ständer, med
uppmärksamheten fästad på de med Götha
Canal under loppet af snart 20 år timade
händelser, och af framfarne auspicier liksom
öfvertygade, att den summa, som till
det eviga Canalarbetet nu igen blifvit beviljad,
skall föga eller intet bidraga tillvinnande
af de 2:ne stora föremålen, nemi.:
Arbetets snara fullbordande och ressourser
till Statscassans godtgörelse för sina mångaförskjutna
millioner R:dr B:co, hafva dä
en gång funnit, att åtminstone en skenbar
säkerhet för de nu ifrågavarande 100,000 R:dr
B:co bör presteras, och att begrepp om säkerhet
icke kan fästas vid CanalDirecteurernes
nakna qvitto på medlen; hvarföre ock Stånden
beslutit, att CanalBolaget borde ikläda
sig ansvarigheten för summans återbetalning.
Huruvida detta beslut kan stå tillsammans
med det af några CanalDirecteurer gjorde
försök, att, utan anskaffad säkerhet och
utan Bolagets ansvarighetsförbindelse, uppbära
utur Statens Cassa 100,000 R:dr B:co,
det må hvar och en döma, som har sundt
förnuft, och vill använda det på ett sätt,
att den helgd och den respect, som ett Rikets
Ständers beslut ovillkorligen bör medföra,
icke comprometteras. För min del
förstår jag icke, huru dylika försök kunna
göras. Om Rikets Ständer vilja vara hvad
Den 4 Maji f. m.
'9
de äro, och soutinerasitt anseende som Statsmagt,
så bör ock Herr Grefve von Platen,
såsom hans egna ord till förutnämnde Plenidags
Protocoll, anmärkningsvärdt, tyda,
kunna hoppas, att Piikets Ständer förblifva
vid sitt en gång fattade beslut; och då jag
i delta fall anser för oriktigt, att hoppas en
sak, som redan är gifven och afgjord, så
hör ock den ädle Grefven inse, att hans
hopp om de 100,000 R:drs utbetalande på
endast CanalDirectionens qvitto och emot
dess lösliga löften aldrig kan, tvertemot
Ständernes beslut, realiseras; icke ens om
de af Herr Grefven i sitt tal omförmälde
i3oo man skulle alldeles uteblifva; tyman
må vända sig huru man vill, och förklara
det i Ständernes beslut nyttjade ordet genast
huru man behagar, så kan det ordet
aldrig förstås annorlunda, än att penningarne
skola utlemnas genast efter det Götha
CanalBolag afgifvit sin ansvarighetsförbindelse
och ställt säkerhet, men ingalunda
förut, och innan berörde af Ständerne stadgade
bestämda vilkor blifvit fullgjorde.
Att RiksgäldsContorets Full mäktige handlat
consequent, och alldeles i enlighet med
Rikets Ständers beslut, är således en gifven
sak; men att StatsUtskottets pluralitet kunnat
tverlderemot. föreslå de 100,000 R:drs
utlemnande, utan någon säkerhet och utan
någon af Götha CanalBolag utgifven skuld
2*
-
20
Den 4 Maji f. m.
förbindelse, det är så mycket mera ovänladt,
som Utskottet uti sina i sjelfva ämnet
afgifna 2:ne Betänkandeii utmärkt sig för
belt andra grundsatser, hvilka, långt ifrån
att vara paradoxa, snarare bordt bibehållas
än öfvergifvas.
Om CanalDirectionen vill utbreda den
financelära, att ju större besvär man haft
att få låna, ju mindre bekymmer bör man
hafva att betala; så torde Rikets Ständer
decretera en sådan lära för oduglig, isynnerhet
sedan CanalDirectionen ansett lånet
böra gå förut och reversen följa efter, men
deremot säkerheten alldeles uteblifva; hvilket
allt är tvertemot den ordning, som i
vanlig låneväg följes.
För öfrigt torde vara svårt att förklara,
huru 4 år, såsom CanalDirectionen uppgifvit,
ännu behöfva användas på det återstående
Canalarbetet.
En värdig Ledamot, under det han
som bäst sysselsatt sig med genomdrifvande
af sin plan, alt få penningar till Canalen,
bar inför Ridderskapet och Adeln baft
det yttrande, att det återstående arbetet vöre
lika lätt, som att gräfva i smör; och om
man tillika erinrar sig, att Directionen försäkrat,
det blott i af arbetet återstår, så
må man väl fråga: huru är det rimligt, att
4 år kunna åtgå på fullbordandet af denna
så lätta åttondedel?
Den 4 Maji f. m.
Det skulle således fordras 3a år för det
liela, och de, efter uppgift, redan färdiga
| måste då Kafva varit ännu mera lätta att
fullborda; och likväl hafva dertill behöfts
så många millioner R:dr B:co. Månne icke
sådant allt antyder ett omvändt förhållande,
och att minst 20 år ännu förflyta, innan
Canalen med allt sitt tillbehör blifver
färdig, samt att lika många millioner, sorn
redan erfordrats, måste presteras? Detta
är åtminstone min öfvertygelse, och att den
är grundad, det skall tiden visa.
Jag måste alltså förklara, att jag anser
StatsVerkets säkerhet fordra, det inga medel
till Canalarbetets fortsättande böra hädanefter
utlemnas på andra vilkor, än emot'
fullkomlig säkerhet och CanalBolagets förbindelse,
att ansvara för summans återbetalande.
Friherre Anckarswärd* Carl Henrik:
Då Utskottet uti dess ifrågavarande Memorial
ganska tydligt uppfattat Rikets Ständers
beslut i denua fråga, sådant, att CanalBolagets
förbindelse att ansvara för medlens
återbetalning är ett oeftergifligt vilkor för
utbetalningen af summan, kan jag ej förstå,
huru man nu vill komma till upphäfvande
af ett sådant redan fattadt beslut.
För mig synes, som de anförde facta, huru
förut tillgått med utgifvande af anslag
till Götha Canal, sakna all tillämplighet på
22
Den 4 Maji f. m.
förevarande fall. Jag tycker, att Rikets Ständers
vid sednaste Riksdag fattade beslut,
att det till Canalen då beviljade anslag vore
det allrasista, åtminstone nu bordt leda på
den tanka, att man skulle börja novo conto,
när, detta oaktadt, nya pretentioner å Bolagets
sida framställdes. Icke eller kan jag
finna, huru CanalDirectionen kunnat tilltro
sig att afgifva en sådan förbindelse, utan
att förut hafva försett sig med Bolagets autorisation
dertill. Yåra åsigter om sjelfva
saken må vara så stridiga som helst; så
böra väl åsigterne i afseende på formerne
icke vara några andra, än den enhälliga,
att formerne framför allt böra noga iakttagas.
Jag tror, alt vi icke böra så lättsinnigt
behandla skattebidragen, att vi utan
alla försigtigbetsmåtts iakttagande utlåna Statens
medel. Vi hafva haft exempel på följderne
deraf i fråga < om afskrifning af de
medel, som blifvit lemnade till Helsingborgs
HamnbyggnadsDirection , hvilken icke
nekat till skulden och att hafva emottagit
penningarne, men bestridt all förbindelse
att dem återbetala, då revers ej blifvit gifven.
Jag tror det öfverensstämmer med våra
pligter, såsom Representanter, att, i fråga
om allmänna medel, sorgfälligt taga i akt
alla de former, hvilka i Lag äro stadgade såsom
vilkor för Jåneförsträckningar och deras
återbetalning, helst då det grundar sig på ett
af oss redan fattadt beslut. På denna grund
kan jag ej annat, än instämma i Riksgälds
-
Den 4 Maji f. m.
23
Contorets Fullmäktiges åsigt, och ogilla
SlatsUtskottets förslag, att medlen må, utan
Bolagets förbindelse, utbetalas; hvarföre jag
anhåller om afslag derå.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
För mig är det ej fattligt, att nå
gon
skillnad är emellan RiksgäldsContorets
Herrar Fullmäktiges och StatsUtskottets åsig—
ter i detta ämne. RiksgäldsContorets Fullmäktige
nekade, att mot den af CanalDirectionen
afgifna förbindelse utbetala ifrågavarande
medel, och föreslogo ett annat
formulair till förbindelsen; hvarefter de ingingo
till StatsUtskottet medförfrågan, om
Utskottet vore nöjdt dermed. En del af
Utskottets Ledamöter svarade ja; men pluraliteten
ansåg det vara bäst, att låta Rikets
Ständer sjelfve förklara orden i deras
beslut, och underställde derföre frågan Rikets*
Ständers pröfning, med tillägg af den
hemställan, om ej, då Rikets Ständer sagt,
att de anslagne medlen borde genast utbetalas,
meningen dermed vore, att de nu
finge ulgifvas endast mot Directionens ofvanberörde
förbindelse, såsom Ilerrar Fullmäktige
den föreslagit. Det är således verkligen
icke någon skillnad emellan Fullmäktiges
och StatsUtskottets åsigter och handlingssätt
i denna sak.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då StalsUt
-
=4
Den 4 Maji f. m.
skottets Memorial innefattade ettämne, hvilket
vore af enahanda egenskap, sorn en preliminärfråga,
kunde beslut deröfver, utan
föregången återremiss, nu genast af Ridderskapet
och Adeln fattas; hvarefter Hans Excellence
gjorde proposition till bifall å StatsTJtskottets
Memorial.
Ropades starka Ja och Nej, samt Votering.
I anledning häraf framställde Hans Exce/lence
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller, att, på sätt StalsUtskoltet
hemställt, det af Rikets Ständer
beslutade bidrag åf 100,000 R:dr B:co till
Göllia Canalbyggnads fortsättande må, unde!'
de af StatsUtskottet föreslagne vilkor,
nu genast till CanalDirectionen utlemnas,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln, med afslag r StatsUtskottets berörde
hemställan, för dess del godkänna Herrar
Fullmäktiges i RiksgäldsContoret, i afseende
å utbetalningen af ifrågavarande 100,000 R:dr
B:co, framställde åsigt.
Friherre Anckarswärd: Jag tager mig
friheten anmärka blott ett enda ord i Ja
-
Den 4 Maji f. m.
25
propositionen, nemi. ordet bidrag, i hvars
ställe Jbör st & förskott; ty endast ett sädant
låneunderstöd, men icke något bidrag af
Statsmedel, hafva Rikets Ständer ännu beviljat
till fortsättningen af Götha Canalbyggnad.
Grefve Frölich_, David: Jag anser visserligen
Nejpropositionen i detta fall föra oss
till samma resultat, hvartill enNejproposition
bör leda; men jag hemställer, örn det icke
är mera i sin ordning att uppställa den sålunda:
”Vinner Nej; anser Ridderskapet och
”Adeln för sin del det beviljade lånebidra”get
till Götha Canal böra utgå i den ord”ning
Rikets Ständer redan beslutat.” Härigenom
undvek Ridderskapet och Adeln olämpligheten
att bygga sitt beslut i denna
del på hvad Fullmägtige i RiksgäldsContoret
föreslagit, och att gifva en tolkning At
Rikets Ständers beslut. Resultatet häraf blifver
i det hela detsamma, sorn af den Proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslagit; men mitt förslag är bättre i afseende
på sjelfva formen, enär det onekligen
måste vara lämpligare, att Rikets Ständer
åberopa ett redan fattadt beslut, än att
de taga till grund Fullmägtiges yttrande.
Grefve Possej Arvid: Jag kan för min
del så mycket mindre förena mig med Grefve
Frölich derom, att Contrapropositionen
borde blifva, det Ridderskapet och Adeln
26
Den 4 Maji f. m.
anser det ifrågavarande bidraget till Götha
Canal böra utgå i den ordning Rikets Ständer
redan beslutat, som jag tror detta beslut
vara just hvad Ja-propositionen innehåller;
hvarföre jag också tänker votera Ja.
Grefve Frölich: Om jag kan fatta orsaken,
hvarföre Grefve Posse anser Ja-propositionen
innehålla detsamma, som Rikets
Ständers redan vidtagne beslut om ifrågavarande
lånebidrag till Götha Canal, så måste
den finnas deri, att ordet genast i detta
beslut skulle innebära, att Rikets Ständers
mening varit, att medlen borde utbetalas
straxt, på hvad sätt som hälst, utan något
vilkor. Jag tror åter ordet genast stå der
endast i den mening, att utbetalningen må
ske, så snart de föreskrifne vilkoren blifvit
iakttagne, nemligen förbindelser af Directionen
för medlens användande till Canalen,
och af CanalBolaget för deras återbetalning,
men alldeles icke förr, utan desse
vilkors uppfyllande. När beslutet är sådant,
kan jag ej fatta, att någon likstämmighet
finnes mellan detsamma och Japropositionen;
hvaremot åberopande af detta
beslut är den lämpligaste Nejproposition.
I synnerhet är det genom hvad Grefve von
Schwerin nyss yttrat, klart, att StatsUtskottels
hemställan, som utgör Japropositionen,
innefattar ett förslag att extendera Rikets
Ständers beslut så, att man skulle förbigå
de utfästade nödiga vilkoren för ulbetalnin
-
Den 4 Maji f. m.
gen och blott komma till resultatet att betala
ut medlen. Jag kan vid sådant förhållande
icke frånträda, alt yrka, det Contrapropositionen
må blifva sådan, som jag
nyss begärt.
Friherre Anckarswärd: Då Herrar Fullmägtige
i RiksgäldsContoret velat åtnöja sig
med en så beskaffad förbindelse, som den
de affordrat CaualBolaget, inser jag ej hvad
grund de haft, att förfråga sig hos StatsUtskottet.
Enligt min öfvertygelse, bade
RiksgäldsContorets Herrar Fullmägtige bordt
affordra Directionen Bolagets auetorisation
för Directionen, att skuldsätta Bolaget. Jag
kan ej förstå, att Directionen är i annat
förhållande till Bolaget, än som ett vanligt
Ombud till sin Principal, och utan denne
sistnämdes tillstånd, kan väl icke Ombudet
skuldsätta sin Principal. Då Ständerne,
vid beviljandet af ifrågavarande förskott,
förutsatte det vilkor, att Bolagets förbindelse
för återbetalningen skulle erhållas,
följde väl deraf, att den, som ville lyfta
penningarne för Bolagets räkning, borde
med dess auetorisation dertill vara försedd.
Af dessa skäl kan jag icke bifalla,
hvarken RiksgäldsContorets eller SlatsUtskottets
förslag i detta afseende, utan förenar
mig deremot med Grefve Frölich.
Herr von Hartmansdorff\ August: Det
har blifvit sagdt, att Fullmägtige i Riksgälds
-
28
Den 4 Maji f. m.
Contoret velat åtnöja sig med en förbindelse,
som i närvarande ögonblick icke kunde
godkännas. Men det förhåller sig tvertom.
Då fråga bos Fullmägtige uppstod om
beskaffenheten af den förbindelse, hvaremot
det beviljade förskottet till Götha Canal borde
utgifvas, anmärktes äfven behöfligheten
af det tillägg, som Friherre Anckarswärd
nu omnämnt, eller att Directionen borde
anskaffa Bolagets fullmagt att lyfta medlen
innan de kunde utlemnas; men i alla fall
ansågo Fullmägtige sig icke, utan förfrågan
bos StatsUtskottet, kunna utbetala penningarne,
enär uti det från Utskottet erhållne
ProtocollsUtdrag förefans den motsägelse,
att på ena stället stod det RiksgäldsContoret
genast skulle utbetala förskottet, och å
andra stället deremot, att Bolaget borde
ansvara för återbetalningen, hvilken förbindelse
Directionen icke kunde anskaffa, innan
Bolaget blifvit bordt, hvartill enligt
Bolagsreglorna, åtgår minst 2:ne månaders
tid, så att omkring två och en haij månader
anses kunna förflyta, innan penningar,
på detta vilkor, erhållas. För att förlika
dessa stridiga meningar, var det som
Fullmägtige beslöto, att hos StatsUtskottet
förfråga sig, om de kunde och borde utbetala
medlen, innan sistnämde vilkor blifvit
fullgjordt. Fullmägtige hafva således icke
åtnöjt sig med något, utan endast förfrågat
sig, huru förhållas borde. Skulle Ridderskapet
och Adeln nu antaga den föreslagna
Den 4 Maji f. m. jg
Contrapropositionen, så Liefve följden, att
man uppehölle sig vid en förfrågan, istället
för att afgöra hufvudfrågan. Den är,
om man tills vidare vill åtnöja sig med
Direclionens förbindelse allena, eller först
utbetala penningarne, sedan Bolaget blifvit
bordt, och kommit i tillfälle att afgifva den
äskade förbindelsen. Sedan jag såsom .Riksdagsman
blifvit i förskottsfrågan öfverröstad,
har jag, såsom Fullmägtig i RiksgäldsContoret,
ställt mig pluralitetens beslut till
efterrättelse. Nu, då jag tycker mig finna,
alt Ridderskapet och Adeln är på väg, att
begå ett misstag vid uppsättandet af Contrapropositionen,
har jag till rättelse deri trodt
mig böra upplysa förhållandet, på sätt,
som skedt.
Friherre Cederström, Jacob: Det må
visserligen vara Grefve Frölich förbehållet,
att tyda Riddersl^apets och Adelns sista beslut
i denna fråga efter den tolkning lian
deråt vill gifva, men få lära de blifva ibland
Ridderskapet och Adeln, hvilka deruti instämma.
Ridderskapet och Adeln har förbehållet
sig, att framdeles besluta, om, och
i sådant fall, huru återbetalningen af Bolaget
skulle ske. Det vore besynnerligt,
om man dessförinnan kunde veta tiderna
för återbetalningen, och ett serdeles sätt
att behandla transactioner mellan Staten
och enskildte. Det har blifvit yttradt, att
vi uti Contrapropositionen borde upptaga
3o
Den 4 Maji f. ra.
RiksgäldsContorets förslag, men då inträffar
livad Herr von Hartmansdorff ganska riktigt
anmärkt, att vi, i stället för att besluta
i hufvudsaken, skulle, om det alternativet
bifölls, hafva beslutat förfråga oss,
på sätt RiksgäldsContorets Herrar Fullmägtige
genom StatsUtskottet gjort. Om Ridderskapet
och Adeln nu, i enlighet med
Grefve Frölichs önskan beslutar, att det beviljade
förskottet icke får utbetalas, utan
emot Bolagets förbindelse, och således, i
stället för att vidhålla, upphäfver sitt förra
beslut, så inträffar, äfven om Bolaget vore
i tillfälle att gifva en förbindelse, det vill
säga samladt, likväl den omständighet, att
Bolaget icke kan afgifva någon förbindelse,
innan det känner terminerne, inom hvilka
betalningen bör erläggas, och derom hafva
Ständerne ännu icke fattat något beslut.
Jag tror derföre, att uti ett ämne som detta,
der af blott missförstånd ifrågavarande
tvetydighet uppkommit, bäst vore att meddela
StatsUtskottet, det Ridderskapet och
Adeln bifaller lyftningen af det^beviljade
förskottet emot Directionens qvittence i termer,
som innebära förbindelse, att medlen
användas enligt beslutet, eller återbetalas,
på sätt Rikets Ständer derom framdeles kunna
besluta. Derigenom undveks, att dölja
sig under den larf man vill begagna, för
att genomdrifva önskningar stridiga mot förut
fattade beslut.
Den 4 Ma ji f. m.
3i
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Då Rikets Ständer, vid beviljande
af det ifrågaställde förskottet, icke
bestämde något formulär, hvarefter förbindelsen
borde inrättas, tror jag, att man utan
afvikelse, och med förtydligande af förra
beslutet, kan, såsom Grefve Posse anmärkt,
besluta huru man vill,, och förklara, om
man finnér sig nöjd med StatsUlskottets i
ämnet afgifne förslag. Då, enligt livad Grefve
von Schwerin behagat upplysa, RiksgäldsContoret
haft lika åsigt med StatsUtskottet,
anser jag Japropositionen, den äfven jag med
min röst tänker att biträda, vara riktig, och
Contrapropositionen deremot endast böra innefatta
afslag å hvad StatsUtskottet föreslagit.
Grefve Frölich: Ehuru jag för ingen
del tror, att jag misstagit mig på rätta förståndet
af sisla beslutet, har jag dock fästat
uppmärksamhet derpå, att det nu tillhör
Ridderskapet och Adeln att besluta öfver
af StatsUtskottet begärd förklaring af
förra beslutet, hvilket, då det sålunda blir
underkastadt förklaring, äfven lika lätt blir
underkastadt förändring, hvilket jag äfven
tror skall vid voteringens slut blifva händelsen,
om jag ej alltför mycket misstager
mig. Jag kan icke frångå, att anse Ständernes
sista beslut tydligt och klart deri,
att penningarne skulle utbetalas, då Bolagets
förbindelse för återbetalningen preste
-
32
Den 4 Maji f- rn.
ra des. Dermed kan ganska väl förlikas betydelsen
af clet så mycket omtalta ordet
- genast, emedan det varit ganska möjligt förmoda,
att denna förbindelse redan var färdiggjord
på förhand och till Directionen aflemnad,
helst Bolaget vid dess sammankomst
i sistlidne October månad redan hade
sig lånebehofvet bekant. Det hade således
mycket lätt kunnat inträffa, att Directionen
kunnat prestera Bolagets förbindelse,
och då hade ordet genast blifvit användbart,
samt penningarne straxt kunnat
lyftas. Nu då det är nödvändigt, att afgifva
yttrande till förklaring öfver förra beslutet,
finner jag väl, alt, enär en förklaring
bör vara tydligare, än det som förklaras
skall, mitt förra förslag till Contraproposition
var något haltande, och får derföre
i stället föreslå, att Contrapropositionen
måtte erhålla följande lydelse: ”Vinner
”Nej; kommer bidraget af 100,000 R:dr B:co
”icke att utlemnas, förrän Bolaget derföre
”afgifvit sin förbindelse, i enlighet med Rikets
Ständers beslut.”
Medan jag ännu har ordet, anhåller jag
om tillstånd att få nämna, det den vändning
Friherre Cederström sökt gifva åt saken,
då han sagt, att Ständerna förbehållit
sig, att framdeles besluta om återbetalningen,
icke hör till närvarande fråga, emedan
den inskränker sig blott till att bestämma,
huruvida medlen skola utbetalas lill
rät
-
Den 4 Maji f. m.
33
rätter man eller icke, och om Directionen
är rätter man dertill, eller om man, i enlighet
med förra beslutet, skall afvakta Bolagets
auctorisation för Directionen. Detta är,
hvad RiksgäldsContorets Fullmägtige begärt
upplysning om, och som kan meddelas,
utan att förra beslutet på något sätt ändras,
och häri kan jag icke upptäcka någon
larf, hvarunder man söker att fördölja det
rätta. En värd Ledamot har yttrat, att Rikets
Ständer ej fastställt formulär för ifrågavarande
förbindelse. Detta är visserligen
sannt, men jag får erindra, att frågan nu
är, icke huru förbindejsen skall vara inrättad,
utan af hvem den för medlens lyftning
skall vara utgifven. Af dessa skäl får
jag äran förnya min anhållan, att Contrapropositionen
måtte blifva i enlighet med
mitt sednast dertill afgifne förslag.
Friherre Anckarsvärd: Jag återkallar
med nöje de anmärkningar jag gjort emot
RiksgäldsContoret och StatsUtskottet, då jag
blifvit upplyst, att intetdera Verket hemställt
om antagande af Directionens presterade
ansvarsförbindelse. Så fattade jag likväl
meningen i början, men då jag nu finner,
att RiksgäldsContorets Herrar Fullmägtige
förklarat, att de af Rikets Ständers
dem, i ProtocollsUtdrag från StatsUtskottet,
meddeldte beslut ej kunnat fatta, att
förskottet borde blott emot den af Direca3
H. 3
34
Den 4 Maji f. m.
tionen företedde förbindelse utgifvas, tror
jag dem äfven hafva handlat rätt deruti,
att de nekat utlemna medlen, och anmält
förhållandet i StatsUtskottet. På den grund,
som Friherre Cederström bygger sin tolkning
af Ständernas förra beslut om förskottets
beviljande, kommer man till det resultat,
att Ständerna skulle hafva handlöst
bortkastat Statens medel, utan att ens försäkra
sig om något lagligt medel att återkräfva
sitt lån af den verkligen gäldskyldige;
ty Bolaget kan, sedan det fått penningarne
i handom, icke tvingas att afgifva
någon ansvarsförbindelse för återgäldandet
af ett lån, till hvars lyftande det icke sjelf
auctoriserat någon. Jag hemställer, om detta
vore ett handlingssätt, som egnade Representanter,
hvilka böra beskydda och icke
förspilla Statens medel. Jag förenar mig
med Grefve Frölich uti begäran, att den
af honom sednast föreslagne Contraproposition
måtte antagas.
Friherre Boije} Ludvig: Det synes mig
som discussionen lämpligast delas uti 3:ne
frågor, hvilka utgöra dess föremål. Den
första frågan är, huruvida RiksgäldsContorets
Fullmägtige rätteligen förfarit, vid verkställandet
af Rikets Ständers beslut om förskottet
åt Götha Canal. Häri är jag af den
tanka, att då i beslutet står, det medlen
skulle utbetalas genast, men straxt der bredvid
äfven vilkoret, nemligen Bolagets för
-
Den 4 Maji f. m.
35
bindelse för Återbetalningen, så kan vilkoret
icke skiljas ifrån tiden, och följaktligen
anser jag Fullmägtiges ifrågavarande åtgärd
riktig. Den andra frågan är, huruvida Rikets
Ständer i anledning af sedermera inträffade
omständigheter vilja mildra deras
förra beslut, och tillåta, att penningarne
få utgifvas emot Direclionens, i stället för
Bolagets, förbindelse. Jag kan ej se något
hinder derföre, och tror, att vi hafva fria
bänder, att nu besluta huru vi finna för
godt. Om således Directionen utfästersig,
alt anskaffa Bolagets förbindelse, ville jag
för min del tillstyrka, att förskottet utlemnades.
3:dje frågan handlar om den i saken
framställde Voteringsproposition, och
huruvida den är riklig.
Jag skulle tycka, att den afHansExcellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslagne
Japroposition lemnar något tvifvel
öfrigt. RiksgäldsContoret har trodt sig behöfva
återställa handlingarne. Örn nu Ja
vinner, så är RiksgäldsContoret återfördt
på samma punkt, som då det log sitt förra
beslut, och jag hemställer derföre, att denna
proposition antages med den jemkning,
att om Ja vinner, skall RiksgäldsContoret
utlemna förskottet mot Directionens förbindelse,
att äfven ansvara för anskaffandet af
Bolagets skuldsedel.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Under den
3#
36
Den 4 Maji f. ru.
discussion, som föregick sista beslutet angående
ifrågavarande förskott, uppstod äfven
fråga om vilkoren för återbetalningen,
och att dessa borde blifva föremål för serskild
öfverläggning; men många påstodo då,
att dessa vilkor redan voro discuterade,
hvilket äfven Herr RiddarhusSecreteraren
i sitt vänskapsfulla yttrande för Canalen
uppgaf vara förhållandet. Närvarande öfverläggning
torde dock bäst bevisa, att saken
i sjelfva verket icke förhöll sig så, och
att beskaffenheten af vilkoren icke hade blifvit
föremål för serskild utredning; ty annars
hade vi icke nu beliöft öfverlägga om
hvilken förbindelse skulle vara gällande,
Directionens eller Bolagets. Emedlertid är
ett beslut fattadt, och frågan arnu, att tillse,
om detta i bokstafven är så tydligt, att det
icke beliöfver någon förklaring. Ordet genast
måste nödvändigt referera sig till någon
viss tidpunkt, då detsamma skall sättas
i verkställighet. Säger man, att detsamma
har afseende på den tid, då beslutet
fattades, det vill säga, att penningarne
genast derefter skulle utbetalas, så förfaller
beslutet om vilkoren, ty desse, eller
deras uppfyllande finge då icke ett Ögonblick
uppehålla betalningen. Sådan tror
jag dock icke, att meningen möjligen kan anses
hafva varit, utan det måste, enligt min
tanka, vara med ordställningen öfverensstämmande,
att ordet genast hänföres till den
tidpunkt, då vilkoren blifvit uppfyllde; det
Den 4 Maji f. m.
37
vill säga, då Bolagets förbindelse till återbetalning
är vorden aflemnad; och då eu
sådan aflemnas, böra penningarne genast Bolaget
tillhandahållas. Directionen kan icke
i delta afseende betraktas annorlunda, än
som Bolagets Ombudsmän, och enär en Ombudsman
icke i allmänhet utan serskildt
uppdrag kan skuldsätta sin hufvudman, lärer
väl ej Directionens förbindelse kunna
anses medföra någon skyldighet för Bolaget
till återbetalning. Jag finner således beslutet
vara klart deri, att Bolagets förbindelse
måste presteras, innan penningar kunna erhållas,
och anser icke annan förklaring kunna
möjligt lemnäs. Att ett motsatt begrepp
härom eger rum, kommer deraf, att kanske
mången önskat, det penningarne genast efter
beslutets fattande skolat utfalla, men beslutet
innehåller motsatsen, och då man ger
detsamma en annan tydning, förändras i
sjelfva verket beslutet. Man torde böra vara
varsam, uti att vid en och samma Riksdag
fatta olika beslut i samma fråga. Angående
den nu föreslagne förskrifningen,
så innehåller den väl en skyldighet för Directionen,
att anskaffa Bolagets förbindelse,
men någon påföljd för uraktlåtenheten deraf
finnes icke bestämd. Om det inträffade,
hvilket synes mig mycket troligt, att Bolaget
nekade utgifva någon låneförbindelse,
vet jag sannerligen icke, hvad påföljden
deraf för Directionen skulle blifva. Delta
synes mig vara ett ytterligare skäl, att för
-
38
Den 4 Maji f. m.
blifva vid det förra beslutet. Contrapropositionen
anser jag ej behöfva vara annan
än afslag å StatsUtskotlets förevarande Memorial.
Grefve Horn} Claes Fredtik: Förekommen
uti hvad jag ville säga af Grefve Frölich
och Friherre Anckarswärd, förenar jag
mig uti anhållan om antagande af den förstnämndes
förslag till Contraproposition; och
ber att, i anledning af hvad Friherre Boije
anfört om rättigheten att kunna mildra det
först fattade beslutet, få erindra, att då
mildringen skall ske genom borttagande af
föreskrifne vilkor, synes den mig förvandlas
till en förändring, som jag icke anser
behörig; hvadan Friherre Boijes yttrande
i denna del torde böra förfalla.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Då Friherre Anckarswärd nu mera återkallat
de anmärkningar han gjort emot RiksgäldsContorets
Fullmägtiges behandlingssätt
af förevarande fråga, har jag ej behof att
tillvägabringa den vederläggning jag eljest
ämnat. Jag vill derföre blott meddela några
upplysningar, huru Fullmäktige förfarit
med detta ärende. Då Fullmägtige ernottogo
Ständernes beslut, att RiksgäldsContoret
skulle till arbetets fortsättning vid Götha
Canal genast utbetala 100,000 R:dr, funno
de af det ProtocollsUtdrag, hvari detta
beslut innefattas, att det skulle ske emot
Den 4 Maji f. m.
39
Directionens ansvarighet för medlens användande
och Bolagets förbindelse för återbetalningen,
om så erfordrades. Vid. fråga
om medlens lyftning bunde Directionen endast
förete sin egen förbindelse, men icke
någon af Bolaget, och ej heller skaffa någon
sådan förrän vid blifvande Bolagsstämma.
Fullmägtige, som ansågo för sin första
pligt att tillse, det Rikets Ständers beslut
fullkomligen uppfylldes, kunde, enär
Bolagets betalningsförbindelse brast, icke
utlemna penningarne, och skulle måhända
gjort sig oförtjente af Rikets Ständers förtroende,
om de handlat annorlunda. Emedlertid
och då ej heller lick förbises, att Ständerne
föreskrifvit, det utbetalningen genast
borde ske, och derjemte inträlfade, attStänderne
voro på stället församlade, ansågo
Fullmägtige sig böra anmäla förhållandet
lios deras närmaste Principal, StatsUtskottet,
för alt inhämta utlåtande, huru förhållas
borde. Utskottet bar gillat Fullmägtiges
förfarande, enär det, i stället att förständiga
Fullmägtige om medlens utbetalande,
anmält förhållandet till Rikets Ständers
egen pröfning. Beträffande sjelfva saken,
så är den ganska klar och delar sig i
atlie vilkor, som Ständerne föreskrifvit för
förskottets beviljande. Det ena är uppfyldt
genom företeende af Directionens förbindelse,
och det andra kan icke nu fullgöras,
förrän Bolaget varit tillsammans. Ständerne
ega derföre nu alt säga, örn dc vilja
4°
Den 4 Maji f. m.
åtnöja sig med Directionens förbindelse i
a:ne månader, till dess Directionen efter
sitt åtagande hinner anskaffa Bolagets skuldsedel.
Efter denna uppställning skapa sig
Propositionerne sjelfve. Friherre Boije har
i ardra delen af sitt yttrande utvecklat ämnet
så väl, att jag dermed förenar mig.
Jag kan ej inse, att Grefve Frölichs Contraproposition
är skadlig, utan tror tvertom,
att den är antaglig, och anhåller vördsamt
att Japropositionen måtte blifva den
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
behagat föreslå; samt Nejpropositionen
antingen den af Grefve Frölich
uppgifne, eller ock afslag å StatsUtskottets
Memorial.
Friherre Cederström: En hvar måste
finna, att uti Ridderskapets och Adelns förra
beslut om det begärta förskottet, finnes
icke ett enda ord om skuldförbindelsers presterande,
hvarken af Bolaget, eller Directionen.
Att Directionen skall qvittera hvad
den lyfter, faller af sig sjelf, men att vilja
besluta om förbindelses affordrande af Bolaget,
vore att helt och hållet förrycka meningen
af det föregående beslutet. En värd
Ledamot har omnämnt, att ordet genast
hade afseende på tiden, då förbindelserne
aflemnades, men då ordet förbindelse i beslutet
ej omnämnes, måtte man väl icke
kunna tillämpa ordet genast till något, som
ej omtalas i hela beslutet. Alltså måtte
i
Den 4 Maji f. m.
ordet genast tora refereras till liden, då
teslutet gafs. Något vilkor för medlens utlemnande
genast är icke föreskrifvit, och
mera än CanalDirectionens qvittence derföre
fordras icke. Directionen är ansvarig
för medlens användande till artetet, och
anskaffandet af Bolagets förbindelse för återbetalningen,
om så erfordras, men denna
ål erbetalningsskyldighet är ännu icke beslutad,
och således måste all fråga om förbindelses
anskaffande vara för tidig. Uti den
föreslagna Contrapropositionen kan jag ingalunda
instämma. Derigenom skulle RiksgäldsContorets
Fullmägtige möjligen åter
försättas i tillfälle att ingå med förfrågan
till StatsUtskottet, och detta till Ständerne.
Sådant är likväl hvarken formligt eller lagligt.
Då pluraliteten beslutat, alt medlen,
genast böra utlemnas, måste det ock verkställas.
Jag har derföre ingenting emot
StalsUtskoltets förslag, men protesterar emot
.Grefve Frölichs project till Contraproposition.
Grefve Posse: Det är med nöje jag erfarit,
att Grefve Frölich funnit riktigheten af
min anmärkning emot hans första förslag till
Contraproposition. Vi äro nu öfverens derom,
att förklaring af första beslutet erfordras.
Till Herr Grefven och LandtMarskalken
får jag hemställa om uteslutande af
de sista orden i den af Grefve Frölich föreslagne
Gontvapropositionen. Bifalles icke
1 ■ ' '
42 Den 4 Maji f. m.
detta, nödgas jag begära deras införande äfven
i Ja-propositionen. Då en af Rikets
Högste Domare gifvit oss vänskapliga råd,
huru vi skola tolka förra beslutet, vöre det
förmätet af mig, att vilja deremot något
invända, men jag vågar dock hemställa, om
det icke finnes en enklare och rigtigare utväg
att tolka beslutets mening, den nemligen
att vädja till oss sjelfve, om icke vid
beslutets fattande åsyftades medlens utbetalande
genast, för att derigenom bereda
nytta, och icke genom arne månaders uppskof
dermed förspilla tiden, till dess det
blir försent, att vänta någon fördel af arbetets
påbörjande. Denna sjelfpröfning bör
vägleda oss, och någon annan förklaring af
beslutet erfordras icke.
Herr Lefren> Johan Pehr: Sedan Grefve
Posse och Friherre Cederström yttrat sig,
behöfver jag ej vara vidlyftig, emedan desse
Herrar till större delen förekommit mig.
Jag får dock erindra, att frågan delar sig
i 2:ne delar, om nemligen medlen skola utbetalas
nu genast eller först fram i Julii månad.
Orsaken till hela denna förvillelse är,
att StatsUtskottet uti dess till Fullmägtige
i RiksgäldsContoret expedierade ProtocollsUtdrag
förändrat ett ord emot lydelsen i
Sländernes beslut. Jag anmärkte genast i
StatsUtskottet, alt fråga för närvarande endast
knnde uppstå om Directionens qvittence för
medlen, men icke destomindre inflöt i Pro
-
Den 4 Maji f. m.
43
tocollsUtdraget ordet förbindelse, i stället
för ordet vilkor, som står i Ständernes beslut.
Jag hemställer tillden höge Domare,
hvilken citerades af Grefve Posse, huruvida
han, såsom Domare, skulle tilltro sig att
tolka ett document, sedan det blifvit till
ordalydelsen förändradt, om äfven, såsom
här, utan allt uppsåt till förvillelse, annorlunda
än det lydde vid beslutets fattande.
Grefve Frölich: Ju längre discussionen
fortfar, ju mera invecklad blir den.
Af Friherre Akerhjelms yttrande finner jag
det likväl vara klart, att CanalDireclionen
icke är af Bolaget berättigad lyfta det
beviljade förskottet, eller ens att söka lån
för Bolagets räkning. Måhända kan den anses
berättigad, att söka erhålla en gåfva,
och denna rättighet har den väl kunnat
taga sig sjelf, utan någon slags autorisalion;
men då frågan är om, att upptaga lån, måste
rättigheten att afgifva förbindelse för
den låntagande vara o vilkorligt gifven. Man
har nu talat om en interims-förbindelse af
Directionen; men jag hemställer, om Directionen
har någon rättighet att afgifva en
sådan förbindelse för Bolagets räkning. Eljest
måtte den endast komma att förbinda
Directionen, men ej Bolaget. Om man nu
ändlligen vill vinna det älskade ändamålet
af prompt utbetalning, må hvar och en taga
på sig vådan, att anförtro Directionen rättigheten
att för Bolagets räkning lyfta det
44
Den 4 Maji f. m.
beviljade förskottet, mot skyldiglieten, att
derföre anskaffa Bolagets betalningsförbindelse,
hvilken icke ovilkorligen står i Directionens
magt att erhålla. Jag kan ej qväfva
min djupa smärta deröfver, att StatsUtskottet
funnit sig behöfva begära förklaring
af ett så tydligt beslut, som det ifrågavarande.
Blotta behofvet af en förklaring
förutsätter möjligheten af en förändring,
och jag kan ej undertrycka min öfvertygelse
om vådan af, att genom en ny
votering få ett föregående beslut upphäfvit.
Jag har ej något att tillägga, hvad Friherre
Åkerhjelm, i afseende å Contrapropositionen,
alternativt föreslagit. Jag är villig,
att ändra mitt förslag till Contraproposition
derefter, och tror det vara bättre, att, såsom
Friherre Åkerhjelm och Herr Stråle föreslagit,
ställa Nej-propositionen på enkelt
afs/ag till Utskottets Memorial, emedan man
clå undviker all vidare förfrågning.
Herr von Heyne, Georg: Jag bekla
gar,
att Götha CanalDirection fästat så liten
uppmärksamhet vid hvad Rikets Ständer
under sisla Riksdag beslöto, och vågat
så anticipera på sina tillgångar, att de ej
ens kunnat afvakta Ständernes beslut om
nytt bidrag, utan att derå genast vid arbetsårets
början behöfva begära få lyfta förskott.
Ständernes beredvillighet, att alltid
lemna hvad som begärts, har visserligen varit
stor; men CanalDirectionen hade icke
bordt förtrösta derpå i evighet. Sedan Stan
-
Den 4 Maji f. m.
’ derne nu tagit det beslut, att lemna ett förskott
af 100,000 R:dr till Canalarbetels fortsättande,
uppstår fråga, om det skall betraktas
såsom gåfva eller lån. Det sednare
måtte likväl vara det rätta, enär, fastän ordet
bidrag först nämnes i beslutet, deri
likväl sedermera stadgas om Bolagets återbetalningsskyldighet,
i fall Rikets Ständer
sådant fordra. Mig förefaller det tydligt,
att den, som lånar, måste gifva skuldsedel,
och icke ett qvitto på penningarne. Derföre
måste äfven Bolagets skuldförbindelse
presteras, då penningarne skola lyftas, antingen
kortate eller längre tid till förbindelsens
anskaffande erfordras. Jag tror alltså,
att Contrapropositionen bör innehålla,
att, innan det beslutade bidraget får lyftas,
bör presteras så väl Directionens förbindelse
för medlens användande till Canalarbetet,
som Bolagets för återbetalningen deraf, i fall
Rikets Ständer sådant äska. Det, i följd af
denna åtgärd, uppkommande dröjsmål vore,
i min öfvertygelse, en högst förtjent och
nödig varning, att bättre beräkna sina tillgångar,
och icke alltid blindt förlita sig på
Ständernes beredvillighet, att fylla dem i
tid och otid.
Friherre Boije: Aktningen för fattade
beslut, och omsorgen att icke rubba dem,
är alltid dyrbar; men denna skrupel bör
icke gå till sådan förvillelse, att man underlåter
lemna afseende å de sedan tillkom
-
46
Den 4 Maji f. m.
ne omständigheter, hvilka måste påkalla ett
omdöme, lämpligt till dem; och då dessa
omständigheter påkalla en förklaring af beslutet,
är detta derföre lika fritt och tillbörligt.
Så gifvet det synes mig vara, att
då Rikets Ständer fästade ett vilkor vid ordet
genastj det icke stod i Fullmäktiges
skjön, att förbigå detta vilkor, lika gifvet
synes det mig, att då det sedermera visat
sig, att Directionen, som af Bolaget var berättigad
att hos Konungen och Rikets Ständer
begära ett ytterligare förskott, likväl i
den oförmåga, hvari Bolaget var att kunna
förutse, hvilka subdivisioner denna fråga
kunde erhålla, icke fått af Bolaget ett uppdrag,
hvars behof icke anades, och Bolaget
icke kan på 2 månader sammankallas,
hvilket åter skulle verka ett uppehåll i arbetet,
hvars förekommande just utgjort föremålet
för Rikets Ständers beslut; jag likväl
står fast vid tendensen af samma beslut, då jag
tillstyrker, att Directionen må få lyfta penningarne,
emot förbindelse, att genast sammankalla
Bolaget och anskaffa dess ansvarighet
för medlens återbetalning. Man har
derigenom häfvit den skrupel, huruvida man
rubbar sitt förra beslut eller icke: en farhåga
, hvilken, besynnerligt nog, blifvit
framställd å båda motsatta sidonie.
Friherre Ancltarswärd: Friherre Boije
bar så fullständigt talat för Ja-propositionen,
att jag hoppas Herrarnes ursägt, om
jag, oaktadt discussionens längd, yttrar nå
-
Den 4 M a*j i f. m.
47
gra ord från en annan synpunkt. Som Grefve
Frölich, efter hvad mig synes, icke uppfattade
det förslag Grefve Posse framställt,
uther jag mig få nätuna, att jag anser Grefve
Posses anmärkning riktig, och förenar
mig om uteslutande i den af Grefve Frölich
föreslagne Nej proposition af uttrycket:
"i enlighet med Rikets Ständers beslut.” Det
skulle nemligen kunna för närvarande anses
innefatta en oformlighet, enär det i resultatet
visar sig, att Rikets Ständers beslut
icke varit af den tydlighet, att det af RiksgäldsContorets
Fullmägtige och StatsContoret
kunnat fullkomligt fattas; hvarföre jag
anser Nej-propositionen böra klart och fullständigt
uttrycka den ena meningen. Hvad
det vädjande beträffar, som här blifvit framstäldt
af Grefve Posse, till Ridderskapets
och Adelns medvetande om afsigten med
det första beslutet, tar jag mig friheten
göra den anmärkning, att om Rikets Ständer
vid detta tillfälle, jag medgifver gerna,
emot alla föregående bruk och emot hvad
som varit vanligt, i anseende till Götha CanalBolags
sätt, att förhandla med Rikets
Ständer, blifvit behandlade med den öppenhet,
att Directionen tillkännagifva sig icke
ega någon autorisation från Bolaget, som
lemnade Directionen rätt att afge den begärda
förbindelsen, så vädjar äfven jag till
Ridderskapets och Adelns öfvertygelse, om
icke ett sådant tillkännagivande möjligen
hade kunnat föranleda lill ett helt annat be
-
48
Den 4 Maji f. m.
slut; och dä det icke skäligen kunnat åläggas
Rikets Ständer eller något serskildt Stånd
att förese den händelse, att CanalDirectionen
icke vore försedd med någon annan
autorisation, än att blott affordra Rikets
Ständer alla bidrag, utan att kunna aflemna
några motsvarande förbindelser, så tror
jag, att den af Grefve Frölich i öfrigt föreslagne,
af mig förut omförmälde, Nejproposition
är den enda, som här bör framställas.
Herr Stråle: I anledning af den upp
lysning,
Herr Lefren lemnat, får jag nämna,
att jag icke kände det förhållande, sorn
han uppgifvit. Jag trodde, att de begagnade
uttrycken voro ordagrannt enliga med
det ProtocollsUtdrag, som afgick till StatsUtskottet;
men äfven med begagnande af
ordet vilkor_, i stället för förbindelsej lärer
saken icke blifva annorlunda; ty om, å ena
sidan, Rikets Ständer lemna Bolaget en förmån,
men fordra ett motsvarande vilkor,
och Bolaget, å andra sidan, icke samtycker
till detta vilkor, så måste Rikets Ständers
beslut icke vara förbindande. Jag kan således
icke finna annat, än att då man antager
någonting annat än Bolagets erkännande,
att uppfylla det föreskrifna vilkoret,
så innefattar sådant en förändring i
beslutet. För mig, som icke tillhörde pluraliteten,
och således ej deltog i beslutets
fat
-
Den 4 Maji f, m.
4g
fattande, är det visserligen omöjligt, att bestämma
motiverne dertill; men det synes
mig likväl klart, att sjelfva beslutet måste
grunda sig på det dermed förenade vilkor,
och jag skulle tro, att mången, som nu
med sin röst bidragit till detta beslut, måhända
hade voterat annorlunda, om han vetat,
att Bolagets förbindelse till återbetalnings-skyldighet
ej skulle utgöra vilkor för
penningarnes utbetalande. Jag kan derföre
icke finna annat, än att beslutet blir alldeles
omändradt, i fall man lemnar tillkomsten
af förbindelsen till återbetalning åt
framtiden, och för min del erkänner jag,
att om jag vore delegare i Bolaget, skulle
jag hysa stor betänklighet, att ingå på den
ifrågavarande ansvarigheten; ty vore det
troligt, att Rikets Ständer framdeles skulle
besluta att medlen böra återbetalas, så är
det klart, att Bolagets ställning, genom förskottets
emottagande, vore vida sämre än
nu, och att enda verkan deraf blefve, att
Bolaget måste af egna medel tillskjuta 100,000
R:dr till Canalbyggnaden, hvilka ej vidare
kunde disponeras.
Grefve von Schwerin: Om Ridderskapets
och Adelns beslut egt följande lydelse:
Enär Directionen afger sin förbindelse
för medlens användande till Canalarbetet,
och Bolagets förbindelse för deras återbetalning,
i fall så skulle påfordras, eger Riks
23
II. 4
5o
Den 4 Maji f. m.
gäldsContoret att genast utbetala medlen;
så hade ingen tvekan om rätta meningen af
detta beslut kunnat uppslå; men sa lyder
icke Ridderskapets och Adelns beslut. Det
lyder så: J skolén genast betala summan,
emot ett vilkor å Directionens sida, och
ett annat vilkor å Bolagets, om Rikets Ständer
framdeles skola sådant begära. Det
bör icke bestridas, att ett sådant beslut beliöft
förklaring, och jag tror, när det icke
misstyckes, att UnderDomstolar någon gång
kunna gå in till högre Auctoriteter och begära
förklaring öfver Lagens rätta förstånd,
Ridderskapet och Adeln icke eller borde
misstycka StatsUtskottets åtgärd i denna fråga.
Utskottet har denna gång haft en serskild
anledning, att icke besluta utan fordrad
förklaring, nemligen den, att Statsutskottets
första Betänkande af Ridderskapet
ocb Adeln ogillades. Ridderskapet och
Adeln har i det fallet substituerat sin egen
åsigt; och det hade varit högst ogrannlaga
å Utskottets sida, om Utskottet, utan all
förfrågan, velat göra sin mening gällande.
Men för att komma till ett enkelt slut med
saken, skulle jag tro, att Contrapropositionen
borde syfta derpå, att om Nej vinner,
skall, innan någon utbetalning göres, Bolagets
förbindelse anskaffas,
Grefve Posse: Från första början bar
jag varit af den tanka, att Contrapropositionen
helt enkelt borde innefatta afslag å
Ben 4 Maji f. m.
5i
Utskottets Memorial; men då jag fann den
sednare af Grefve Frölich föreslagne propositionen
leda till samma andamål, ansåg
jag ingen annan anmärkning dervid behöfva
göras, an den jag nyss framställde. Nu,
sedan Grefve Frölich sjelf yttrat, att Nejpropositionen
bör vara på afslag, förenar
jag mig med honom. Det har blifvit lagdt
Götha CanalDirection till last, att den icke
på förhand vidtagit åtgärder, i afseende på
penningarnes erhållande, det vill säga, att
Directionen icke försett sig med en sådan
förbindelse af Bolaget, som kunde erfordras
för lyftningen af medlen; men då vi sett
tankarne här vara så olika, angående dessa
vilkor, och det naturligtvis var omöjligt för
Directionen och Bolaget att veta> hvilka
dessa vilkor kunde blifva, skulle man måhända,
om Directionen innehaft en sådan
förbindelse, med mera skäl förebrått den,
att hafva anticiperat på Bikets Ständers beslut.
Man har äfven anmärkt, såsom ett fel,
att CafialDirectionen Öppet erkänt, att den
icke af Bolaget var autoriserad att mottaga
penningarna. Detta erkännande får jag medgifva;
men påstår deremot, att Directionen
aldrig erkänt, att den icke denna gängen,
lika mycket som de föregående, varit autoriserad
till Bolagets Ombud, derom man
kan Öfvertyga sig, om man läser Protöcollet
för Bolagsstämman den 20 sistlidne Oqr r
tober.
4*
52
Den 4 Maji f. m.
Grefve Frölich: Jag vill icke längre
trötta Ridderskapet och Adeln med några
anmärkningar i ämnet, utan då Grefve Posse
äfven samtycker till den förändring jag föreslagit
i Contrapropositionen, hvilken jemväl
öfverensstämmer med Herr Stråles yrkande,
kan jag icke vidare finna något hinder
deremot.
Friherre An ekar swärd: I Grefve Frölichs
sista yttrande kan jag icke instämma;
ty om Rikets Ständers förra beslut är i behof
af någon förklaring, så uppkommer den
ingalunda genom ett enkelt afslag. Jag anhåller
derföre, att Ridderskapet och Adeln
täcktes fästa uppmärksamhet dervid, att den
af Grefve Frölich sist föreslagne Contraproposition
kommer att föra till rakt intet
resultat, efter hvad jag kan inse.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då den sist
förefallne discussion egentligen omfattade
Contrapropositionens innehåll, ansåg Hans
Gxcellence sig höra hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade till Contraproposition
antaga Grefve Frölichs förslag,
att ifrågavarande bidrag af Etthundrade
Tusende Riksdaler Banco icke komme
att utlemnas, förrän Bolaget derföre
r"iifgifvit sin förbindelse, med tillägg af orden:
Sjelf, eller genom befullmägtigadt
Ombud.
Den 4 Maji f. m.
53
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Då i Nej-propositionen inkommer
en ny föreskrift om en förbindelse, som af
CanalBolaget bör afges, hemställer jag, om
icke äfven i Ja-propositionen kunde införas
orden: emot den aj StatsUtskottet föreslagne
förbindelse.
Grefve Frölich: I afseende på det af
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
sist önskade tillägg, är jag icke rätt
i stånd att bestämma min öfvertygelse; ty
jag vet icke, huruvida något beslut kan fattas
om någon förbindelse å Directionens sida,
emedan man derigenom kanske skulle
komma in på de vilkor, hvarom Rikets Ständer
förbehållit sig att framdeles besluta.
Dessa vilkor skulle då redan befinnas afgjorda
genom den form man gifvit åt StatsUtskottets
förslag. I öfrigt och ehuru det
måhända kan anses minutieust, att göra en
anmärkning vid det af StatsUtskottet uppgjorde
förslag till förbindelse; får jag likväl
erindra, att der står ett åberopande
af Rikets Ständers beslut, som ovilkorligen
skall kunna leda till den tolkning, att Rikets
Ständer redan fattat beslut om vilkoren;
men, sora dessa icke varit under deliberation,
kan jag icke finna, att detta har
någon egentlig mening, utan får hemställa,
alt det måtte utgå.
Grefve Posse: Om jag icke minnes ordalagen
orätt, står Ständernas beslut först
54 Den 4 Maji £ m,
ordagrannt afskrifvit, och sedan åberopadt
under uttrycket: ofvannämnde,
Grefve Frölich: Jag anser min reser»,
vation tillräcklig emot den möjliga misstydningen,
att kunna förändra meningen af
Ständernas beslut; roen kan icke frångå, att
ordet således skulle kunna fattas på det vis,
att Rikets Ständer redan skulle hafva beslutat
ora vilkoren,
Härefter framställde Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken följande
Voteringsproposition;
Den som bifaller att, på sätt StatsUtskottet
hemställt, det af Rikets Ständer beslutade
bidrag af Etthundrade Tusende R:dr
Banco till Götha Canalbyggnads fortsättande
må, under de af StatsUtskottet uppgifr.
e vilkor, och emot den af StatsUtskottet
föreslagne förbindelse, nu genast till CanalDirectionen
utlemnas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej?
Vinner Nej, kommer ifrågavarande bidrag
af Etthundrade Tusende Riksdaler Banco
icke att utlemnas, förrän Bolaget, sjelf
eller genom befullmägtigadt Ombud, derföre
afgifvit sin förbindelse.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Den 4 Maji f. m.
55
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Sedan 4l> 42> 4^ och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan 12 på dagen; och befunnos
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 174.
Nej —■ 107.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Zandt Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således förordnat, att det af
Rikets Ständer beslutade bidrag af Etthundrade
Tusende Riksdaler Banco till Götha
Canalbyggnads fortsättande borde, under de
af StatsUtskottet uppgifne vilkor, och emot
den af StatsUtskottet föreslagne förbindelse,
nu genast till CanalDirectionen utlemnas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan lialf till 2 eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
56
Den 4 Maji e. m.
Måndagen den 4 Maji 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Justerades 2;ne ProtocollsUtdrag innehållande
Ridderskapets och Adelns i förmiddagens
Plenum fattade beslut.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard3
anmälte till Protocollet sin reservation emot
Ridderskapets och Adelns, i afseende å lyftningen
af 100,000 R:dr B:co tili Götha Canalbyggnads
fortsättande, vidtagne beslut.
Herr Gyllenhaal, Lars Hermanj hade
inlemnat följande, som upplästes:
Som jag i medlet af denna månad måste
afresa från Staden, till förrättande af
innevarande års Lagtima Lagmansting i den
mig nådigst anförtrodde WesterNorrlands
Lagsaga, och den korta tid, som ännu återstår,
kommer att medtagas af andra tjenstegöromål,
anser jag mig föranlåten, härmedelst
ödmjukligen afsäga mig den plats inom
Höglofl. Lagutskottet, som jag vid Riksdagens
början hade äran emottaga. Stockholm
den 4 Maji 1829.
L. H. Gyllenhaal,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att jemväl
Herr Nordenfeldt, Olof, hade, i anseende
Den 4 Maji e. m.
57
till dess förestående afresa från Riksdagen,
hos Hans Excellence anmält sig icke kunna
vidare fortfara att vara Ledamot af StatsUtskottet;
i anledning hvaraf Hans Excellence
anmodade Ridderskapets och Adelns
Herrar Electorer, att innan nästa plenum
sammanträda, för att utse en Ledamot i
StatsUtskottet efter Herr Nordenfeldt, samt
en Ledamot i Lagutskottet efter Herr Gyllenhaal,
Föredrogs å nyo Herr Rosenqvists, Fredrik
Leonhard, den i3 sisth April f. m. på
hordet lagde Motion, att de anslag, som till
Götha Canals fullbordande kunna komma
att beviljas, måtte i en serskild column uppföras
å hvarje skattskyldigs Debetsedel.
Herr Rosenqvist: Då jag väckte den
Motion, att de anslag, som till Götha Canal
beviljas, måtte uti en serskild column
å hvarje skattskyldigs Debetsedel införas,
under titel: till Götha Canal, hegärde jag
icke Motionens communicerande med de öfrige
respective RiksStånden, emedan jag
icke var fullt förvissad, huruvida Rikets
Ständer skulle bifalla CanalDirectionens ansökning
om ytterligare anslag af Statens medel.
Motionen var således endast vilkorlig,
och borde naturligtvis förfalla, i händelse
Directionens ansökning blifvit besvarad
så, som allmänna opinionen hälst önskat.
Men du de inom alla fyra RiksStån
-
58
Den 4 Maji e. m.
den redan anställde voteringsförsök medfört
den utgång, som pluraliteten af Nationen
väl icke väntat, men likväl af många varit
förutspådd, så får jag vördsamt anhålla, att
omförmälde Motion må varda med de respective
MedStånden communicerad; och på
det ändamålet må så mycket fullkomligare
vinnas, anser jag mig böra utsträcka Motionen
ända derhän, att allt hvad Rikets
Ständer från och med 1815 års Riksdag beviljat,
och vid hvarje hädanefter blifvande
Riksdag bevilja, att af Statens medel i och
för Götha Canal utgå, må uti en total-smnjna
införas,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att Herr Rosenqvists
ofvanberörde af Hans Excellence nu
föredragne Motion måtte till Stats-och BaneoXJtskotten
remitteras j hvilket bifölls,
Företogs till pröfning StatsUtskoltets
den 21 sisth Mars under N;o q3 afgifne,
och den 2t sisth April e. m. på bordet
lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 22 förut meddeldte
Betänkande rörande SlottsSnickaren
J. Dumraths till Utskottet ställde ansökning
om bestämmande af en viss tid, efter hvars
förlopp den uti sökandens här i Stockholm
belägna fasta egendom RiksgäldsContoret beviljade
inteckning, till säkerhet för med
-
Den 4 Maji e. m.
delad förnyelse af en förkommen, af nämnde
Contor på VexelBanken utgifven, Assignation,
måtte till ali kraft och verkan upphöra;
och fann Ridderskapet och Adeln,
uppå derom gjord proposition, att, enär
sistnämnde Betänkande redan blifvit, den
3o sisth Januarii, af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne,
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 21
sisth Mars under N:o g4 afgifne, samt den
21 derpå följde April e, m, på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N;o 65 förut meddeldte
Betänkande, angående åtskillige, genom Kgl,
Maj:ts Nådiga Remisser, till Rikets Ständer
öfverlemnade Svenske medborgares reclamationer,
i afseende på ersättning för lidne
förluster genom skepps-uppbringningar; och
sorn sistnämnde Betänkande redan blifvit,
den 5 sistlidne Mars e. m,, af Ridderskapet
och Adeln bifallet, fann Ridderskapet
och Adeln, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och Landtmarschalken framställd
proposition, att Utskottets’ ifrågavarande
Utlåtande endast borde läggas till
handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 38
sisth Mars under N:o 95 afgifne, samt den
6o
Den 4 Maji e. m.
21 derpå följde April e. ra. på bordet lagde,
Berättelse, om den af Utskottet förrättade
granskning af RiksgäldsContoret, General*
AssistanceContoret, samt f. d. FilialDiscontinrättningarne.
Herr Hjerta > Gustafhade inlemnat
följande, som upplästes:
Vid StatsUtskottets Berättelse, angående
RiksgäldsContorets tillstånd och förvaltning,
vågar jag fästa Utskottets uppmärksamhet
på fördelen, om dessa föremål
blifvit åtskiljde i serskilda Utlåtanden.
Det är nemligen lätt att inse, att utredningen
af tillståndet icke kan behöfva
återremiss; då deremot en så vigtig granskning,
som den af en 5-årig förvaltning,
knappast är tänkbar, utan att för StåndsLedamoten
en återremiss deraf blifver oundgänglig.
Så inträffar äfven nu. Hvad Tabeller,
hvad redovisningen af siffrorne angår, har
jag ingenting att invända. Men hvad åter
angår förvaltningen, fordras åtminstone för
mig några upplysningar, innan jag kan utreda,
huruvida den i allt varit riktig.
Jag vill dervid förbigå utbetalningen
af ConvoyCommissariatets Creclitiv till dubbelt
belopp mot hvad Rikets Ständer, i deras
Skrifvelse af den 20 November 1823,
Den 4 Maji e. m.
6r
fastställt; och den mindre fullständiga utredning
af det så kallade Mindre Crediti»
vets lyftnings sorn någre UtskottsLedamöter
öfverklagat, och i hvilkas reservationer
jag instämmer. Jag vet, att dessa punkter
blifva af én annan Ledamot vida fullständigare
utredda, än jag skulle kunna det;
men jag anhåller om återremiss äfven af
det skäl, att det synes mig, som om Utskottet
icke rätt uppfattat 1828 års Rikets
Ständers beslut, angående upplåningen till
de lånebiträden och anslag3 som från RiksgäldsContoret
skulle utgå; och till större
eller mindre del anskaffas genom upplåning
mot Contorets Obligationer med 3 procents
årlig ränta. Se RiksdagsBeslutet 1823, i4§*
RiksgäldsContorets Fullmägtige erhöllo
för detta låns förvaltande en serskild Instruction
af Rikets Ständer, hvari äfven föreskrefs:
en från Contorets öfriga bokföring
alldeles serskild bokföring; §. 2; sättet; huru
Contorets egna medel i 3-procents-lånet
skulle användas; till räntans besparande;
§.6; samt der uttryckligt säges: att Rikets
Ständer vid nästa Riksdag vilja om räntemedlen
förordna; §. 10. Mig synes alltså,
att Utskottet ej, såsom nu, på sätt 11 punkten,
pag. 22, föranleder, bort inblanda saken
med de regleringar, hvilka nu böra
ske i Penningeväsendet, utan hade bordt
serskildt behandla den, såsom en Rikets
Ständers ensak att besluta, om de vilja
6a
Den 4 Maj! e. m.
bibehålla 3-procents-lånet eller ej. Om man
på annat sätt behandlar saken; om man låter
på gamla viset RiksgäldsContoret kasta
sina Creditsedlar på Banken, och ej nyttja
egna räntebärande papper; om man låter
alla öfverskott af Statsinkomsterne försvinna
i RiksgäldsContorets Cassaräkningar, och
icke redovisas såsom tillgång för nästa Ständer;
då blifver följden; att RiksgäldsContoret,
under det att dess skulder drabba Banken
och förstöra myntväsendet, sjelf blifver
en slags Bank, i stället att vara en förvaltning
af Riksgälden; och att våra skatter
aldrig skola synas nog stora, fastän de
äro större, än de behöfdes.
jag anhåller alltså, att TJtskottet ville
låta anställa redovisning i denna del och
föreslå RiksStånden, huruvida och till hvad
belopp de vilja låta 3-procents-lånet intill
nästa Riksdag fortfara. Om Utskottet
utredde för Rikets Ständer, huru obetydligt
delta lånesätt på 5 år kostat Staten, skulle
kanhända lätt inses, att detta medel Vöre
det bästa till minskande af Riksgäldsverkets
skuld till Banken; då Bankens ställning lät*
teligen blef närmad till det förhållande af 5
till 8, emellan Valuta och Sedelstock, som
Utskotten sägas föreslå, att antaga såsom
vilkor för Mjntbestcimningen,
För min del anser jag detta lånesätt i
alla fall nyttigare, än fortfarandet af Riks
-
Den 4 Maji e. m.
63
gäldsContorets så kallade Disconträtt på Banken,
som jag anser bör ovilkorligen bestämmas
till högst ett vanligt cassa-bebof för
en veckas rörelse, eller 5oo,ooo R:dr.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må få åtfölja återremissen.
Friherre A n eliar swärd j Carl Henrika
anförde skriftligen:
Vid StatsUlskottets Berättelse, om förrättad
granskning af RiksgäldsContoret, utbeder
jag mig få afgifva några anmärkningar.
Först och främst synes det mig, som
om Utskottet hade bort upptaga sådane
föremål utur Herrar Fullmägtiges Berättelse,
hvilka kunnat lemna någon anledning
för Rikets Ständer, att fota omdömet öfver
förvaltnings-åtgärderne ej ensamt å Utskottets
öfvertygelse derom.
Utskottet yttrar sig med tillfredsställelse
hafva erfarit, att Rikets Ständers Reglernenter,
Instructioner och serskilda föreskrifter
blifvit noga efterlefvade och iakttagne;
och i detta afseende tager jag mig
friheten återföra uppmärksamheten på de
anmärkningar, hvilka utaf mig afgåfvos i
anledning af Utskottets Utlåtande N:o 67.
Jag finnér härvid en ny anledning att
beklaga, det Utskottet kunnat komma till
en sådan ovilkorlig slutsats, oansedt en sed
-
64
Den 4 Maji e. m.
nare lyftning af Lilla Creditivet egt rum,
utan att det Styrelsen af Rikets Ständer föreskrifne
vilkor, vid detta sednare tillfälle
mera än vid det förra, blifvit vederbörligen
iakttaget.
Jag inser alltför väl, huru mina anmärkningar
i denna del komma att sakna
påföljd, då Utskottet icke lemnat mera afseende
å dem jag redan afgifvit, än att Utskottet,
det oaktadt, godkänt Fullmägtiges
åsidosättande af de stadganden, hvilka de,
i anseende till Creditiv-lyftningen, hade sig
föreskrifne. Jag finner så mycket mera besynnerligt,
att detta förhållande icke föranledt
någon erinran från Utskottets sida,
då jag har all anledning att tro, det meningarne
inom Herrar Fullmägtige vid detta
sednare tillfälle åtminstone bordt vara lika
delade, som då frågan om rälta meningen
af de för Creditiv-lyftningen stadgade vilkor
första gången förevar.
Under det beroende, hvari Folkets Representanter
ej mindre än hela Landet sig
befinner utaf Utskottens handläggning af de
allmänna ärenderne, visar det sig lätteligen,
hvilket stort inflytande Utskottens åsigter
utöfva å de allmänna ärendernes gång, och
å samhälls-skickets dermed gemenskap egande
utbildning till ett bättre, eller återgång
till ett sämre, tillstånd. Det vore nu utan ändamål,
t)en 4 Maji e. til.
65
darrnål, att återupprepa hvad jag, i alise»
ende till Creditiv-lyftningen, vid förra tillfället
trodde mig böra anmärka; jag hänvisar
således blott till dessa anmärkningar
den, som vill undersöka och pröfva, huruvida
de verkligen varit förtjente af den liknöjdhet
dem af Utskottet vederfarits. Om
det öfriga samhället med likgiltighet kan
förbise, huru Lagstiftande Magtens lagenliga
stadganden utan allt afseende lemnäs,
så lärer äfven jag nödgas åtnöja mig med
samma resultater, likväl med den, som jag
hoppas, oföränderliga tillfredsställelsen, att
aldrig hafva medverkat till de följder, sorn
ej sällan uppkommit af ett alltför långt
drifvet undseende med de magtegandes inkräktningar
pä lag-stadgandernes område.
Jag har likväl ansett mig, genom begäran
om återremiss af detta Utlåtande, höra
bereda Utskottet ett tillfälle, att i nogare
öfvervägande taga denna sak, för att, om
möjligt, vinna en mera tillfredsställande behandling
utaf den,
Vidkommande den summa af 364,oi5
R:dr, hvilken sista gången å Mindre Creditiyet
blifvit lyftade till StatsVerkets godtgörande
för förskjutne medel, dels i och
förden om -Linieskeppet Försigtigheten ocb
Eregatterne Camilla och Eurydice äfslutade,
men återgångne, handel, dels ock till
förnöjande af Amerikanske medborgares for23
ti. 5
66
Den 4 Maji e. m.
dringsanspråk hos Svenska StatsVerket, åberopar
Utskottet 12 §. uti Betänkandet N:o
62, i hvilken §. å sidan 262 (i stället för
260) lafvas ett serskildt Utlåtande, angående
försäljningen af Kronan tillhörige Krigsskepp
och redogörelsen för derföre influtne
medel; men ingalunda något yttrande i anseende
till, genom Skeppshandeln, för Riket
förstörde medel.
Det är visserligen en möjlighet, att
man således bör förmoda, det Utskottet äfven
i samma Betänkande kommer att yttra
sig, huruvida Lilla Creditivet verkligen är
afsedt såsom utväg för Styrelsen, att betäcka
förluster å sådane oförsigtige bandelsspeculationer,
hvartill Styrelsen icke egt
någon Rikets Ständers authorisation. Man
torde derföre böra förmoda, att Utskottet
kommer att utförligt yttra sig öfver den
genom erfarenheten säkerligen nu mera än
någonsin intygade nödvändigheten, att skärpa
vilkoren för Creditiv-lyftningen. Men
jag hemställer äfven, om ej stora tvifvelsmål
i anseende till Utskottets åsigter härutinnan
nödvändigt måste uppkomma ifrån
det godkännande Utskotte' synes vilja lemna
åt Herrar Fullmägtiges sUt, att tillämpa
Rikets Ständers vid sista R/;sdag afgifne
förordnanden i dessa afseende!!.
Efter ett nogare öfvervägande af förhållandet
med det af Rikets sist församlade
Den 4 Maji f. ra.
67
Ständer för Kongl. ConvoyCommissariatet
beviljade Creditiv af 66,666 R:dr 32 sk.,
tager jag mig friheten begära Utskottets närmare
uppmärksamhet ä Rikets Ständers Skrifvelse
i ämnet, som igenfinnes uti andra Bandet
af io:de Samlingen, pag. 107; hvaraf
nogsamt inhemtas, att med detta Creditiv
ingalunda kan menas eller förstås ett årligt
anslag af nämnde summa; ty i fall meningen
varit sådan, hade ju ordet Creditiv varit
alldeles meningslöst; och då man med
Creditiv icke kan förena något annat begrepp,
än rättigheten till en credit på så
stor summa, som Creditivet innehåller, kan
jag ej förstå, att StatsUtskottet kunnat godkänna
den åsigt Rikets Ständers Revisorer
härutinnan yttrat; och är det med en verklig
ledsnad jag nödgas erkänna, huru föga
tillfredsställelse det offentliga kallet lemnar,
när så grofva misstag, som det af Rikets
Ständers Revisorer häruti begångna, kunnat
undgå de grundade anmärkningar, hvartill
blotta läsningen af Rikets Ständers Skrifvelse
vid sista Riksdag, rörande detta ämne,
säkerligen skulle föranleda. Jag kan
således för min del icke förstå, huru ConvoyCommissariatet
kunnat utgifva, samt RiksgäldsContoret
emottaga, en förbindelse af
bemäldte Verk till större belopp, än Credilivsummans
innehåll.
Det synes ganska klart, att Creditivet för
5*
68
Den 4 Maji e. m.
ConvoyCommissariatet varit föranledt deraf,
att de utaf tullmedlen för Commissariatet
anslagne 66,666 R:dr 3a sk. möjeligen någon
gång af Tullverket ej kunnat på reqvisition
levereras förrän efter uppbördsåret,
till hvilken ända Creditivet skulle afhjelpa
häraf möjeligen uppkommande olägenheter.
Då Rikets Ständer funnit de beviljade
Convoy-afgifterne böra vara tillräcklige till
bestridande af Commissariatets utgifter, lemnades
Creditivet i alla fall såsom en utväg
att afhjelpa ett ögonblickligt behof, men ingalunda
såsom en årlig tillgång för ConvoyCommissariatet.
Det låter knappast förklara sig, huru
Rikets Ständers mening skulle kunna hafva
varit någon annan.
Det är föga troligt, att Rikets Ständer
med kännedom af det belopp, hvartill Convoy-afgifterne
för åren 1821, 22 och 23 bestigit
sig, skulle dessutom af Statsmedel beviljat
ett årligt anslag af 66,666 R:dr 32 sk.
till ett Verk, öfver hvars räkenskaper revision
hitintills varit Rikets Ständer förment,
och i anseende tili hvars verkningskrets så
många anmärkningar torde vara att göra,
om saken uppfattades ifrån alla sina högst
märkeliga synpunkter.
Jag tror således för min del, att Herrar
Fullmägtige i RiksgäldsContoret mycket
Den 4 Maji m.
69
felat, då de till ConvoyCommissariatet utleranat
en enda skilling utöfver det af Rikets
Ständer vid sista Riksdag fastställde
Creditif-belopp, och jag kan ingalunda instämma
uti det af StatsUtskottet i min tanka
alltför knapphändigt afgifne förslag till
afskrifning å hela den af ConvoyCommissariatet
lyftade summan af 133,333 R:dr 16
sk., utan ringaste afseende å den skillnad,
emellan hvad som varit lyftadt med stöd af
den rätt Creditivet lemnat, och hvad som
derutöfver till lika belopp blifvit utan någon
grundad authorisation uttagit, hvadan
jag bestrider afskrifningen i sin helhet, intilldess
förhållandet blifvit bättre utredt.
Jag föreställer mig, att, i händelse af
någon förmodad otydlighet uti sådane Rikets
Ständers stadganden, förklaringarne alltid
borde blifva till förmon för den inskränktare
meningen, i stället för den mera
utsträckta, emedan ansvaret alltid i förra
fallet blifver mindre, än äfventyret i det
sednare. Jag önskar, att denna anmärkning
måtte ådraga sig Utskottets uppmärksamhet.
Uti redogörelsen för skulderna pag. 16
stå fordringar hos Franska Regeringen, hvilket
jag anser såsom ett i högsta måtto förvillande
uttryck, då fordringar och skulder
ännu af alltför få begripas såsom synonymer.
7o
Den 4 Maji e. m.
Ifrån titeln fordringar hos Franska Regeringen
måste nödvändigt uppkomma ett
begrepp om reclamationer, och torde Utskottet
inse nödvändigheten, alt upplysa,
huruvida några sådana äro under handläggning,
eller också förvandla titeln till ett
uttryck, som mera sanningsfullt upplyser
det varande förhållandet.— Uti raden näst
inunder är den lill Hans Kongl. Maj:t och
Dess efterkommande år i8i5 medgifna årliga
utbetalning af 200,000 R:dr benämd
såsom årliga räntor, hvaraf någon gång den
falska slutsats möjligen skulle kunna dragas,
att något capital ifrån en sådan ränta kunde
affordras, hvilket likväl ingalunda är sammanhängande
med Rikets Ständers beslut
1815, eller öfverensstämmande med ordalydelsen
af deras Skrifvelse i ämnet utaf
samma år. — Jag tager mig i anledning
häraf friheten begära Utskottets uppmärksamhet
till vinnande af någon annan mera
rigtig benämning å denna utgiftspost, än
den som innefattas uti ordet årliga räntor,
hvilket är en alldeles falsk benämning i och
för denna utgiftspost.
Rörande de ännu utelöpande obligationerne
för lånen i Antverpen, Amsterdam
och Haag, nödgas jag ännu förnya den anmärkning,
att Utskottet täckes föreslå Rikets
Ständer en underdånig anmälan till
Kongl. Maj:t, som kunde föranleda till åtgärders
vidtagande, hvarigenom man en
Den 4 Maji e. m.
71
gång lunde komma till ett önskadt slut
med dessa affairer; och finner jag för min
del föga tillfredsställande det svar, sorn
Svenska Consulen i Amsterdam under den
7 sistlidne Februarii afgifvit, att nödige åtgärder,
i förenämde afseende, blifvit vidtagne,
då det alltid mäste väcka förundran,
att sådana åtgärder icke så tidigt efter sista
Riksdag blifvit tagne, att mera tillfredsställande
resultater i detta hänseende kunnat
Rikets Ständer föreläggas.
Jag förbigår åtskilliga anmärkningar i anseende
till siffer-uppställningen uti de serskildte
tableauerne, emedan en annan värd.
Ledamot redan omständligt fästat sig dervid.
— Jag anhåller i sådant afseende endast,
att vid Tablauen Litt. B. få göra .en
anmärkning vid titeln: Högstsalig Konung
Carl den XIII:s Hcmgifts-capilal, till hvars
fortfarande balancerande jag ännu aldrig
funnit någon laglig, eller godkänd, anledning,
hvadan jag begär att StatsUtskottet
täcktes behörigen utreda detta ämne, så att
öfvertygelse kunde inhämtas om rigtigheten
af ett ännu fortfarande balancerande af
en sådan utgiftstitel.
Hvad decharge-frågan vidkommer, anser
jag mig, i sakernas närvarande skick,
icke kunna yttra mig deröfver förr, än de
af mig nu anmärkte förhållanden blifvit vederbörligen
utredde.
n
Den 4 Maji e. m.
Jag anhåller om återremiss af Utskottets
förevarande Berättelse, och att dervid
få foga dessa anmärkningar,
Herr Rosenblad, Bernhard: Rörande
de gjorde anmärkningarpe mot lyftningen
af lilia Creditivet, har frågan redan blifvit
så vidlyftigt discuterad, då StatsUlskottets
Betänkande i afseende på Revisorernes åtgärder
förra gången förevar, att det skulle
vara öfverflödigt vidare derom någonting
yttra,
Hvad åter angår anmärkningarne mot
de a:ne gångor i RiksgäldsContoret skedde
lyftningar af det Creditiv Rikets Ständer år
i8a3 på RiksgäldsContoret anviste åt ConVoyCopimissariatet,
finnér jag att Fullmägtige
haft full ledning till sitt handlingssätt
af den föreskrift 1823 års Statsutskott gifvit
Fullmägtige. Föreskriften finnes i StatsUtskottets
Skrifvelse till Herrar Fullmägtige
af den 16 December 1823, (se Rikets
Högloft. Ständers StatsUtskotts till Fulljnägtige
i RiksgäldsContoret ajlåtne Skrifrpelserj
sid. 11), och lyder som följer:
”1 sammanhang med regleringen af Riks-.
”Statens 3:dje HufvudTite}, hafva Rikets Hög”lod,
Ständer godtfpnpit, att jemte det åt
"Kongl. Maj:t blifvit öfverlemnadt, att an”väpcla
de 66,666 R:dr 32 sk, B:co, som af
"Sjötullslntraderne äro anslagne Kongl. Con-,
"voyCommissariatet, för dessa 66,666 R;dr
Den 4 Maji e. ra.
73
”3a sk., hvilka skalle serskildt å 3:dje Huf”vudTiteln
uppföras, ett motsvarande Cre”ditiv
å RiksgäldsContoret anvises” .
Före år i8a3 utgingo årligen 66,666
R;dr 3a sk. af Tullmedeln åt ConvoyCoramissariatet,
hvilka, på sätt jag haft äran
uppläsa, på 3:dje HufvudTiteln öfverflyttades,
hvaremot ett motsvarande Creditiv
i RiksgäldsContoret anvistes. Då det förra
anslaget utgick årligen, kunde ej något motsvarande
anvisas, utan att årligen utgå, i
händelse behofvet så skulle fordra. Vidare
fortfar skrifvelsen: ”att efter förutgången
pröfning och Kongl. Maj:ts Nådiga beslut
”begagnas i mån af behofvet, &c.”
Huruvida nu behofvet, att lyfta detta
Creditiv varit för handen i och för de med
ConvoyComraissariatet åsyftade ändamål, utgör
föremål för serskild granskning af ConslitutionsUtskottet.
Enligt Rikets Ständers
beslut kunde Kongl. Maj:t besluta, att låta
ConvoyCommissariatet, då behofvet funnits
det påkalla, i RiksgäldsContoret lyfta ett
Creditiv svarande mot de förut årligen anslagne
66,666 R:dr 32 sk. Då Kongl. Majit
verkligen uppfyllt vilkoret för lyftningen;
och att detta beslut varit grundadt på ett
verkligt behof, visar den till Svenska flaggans
skydd utrustade expedition till Medelhafvet;
så finner jag Fullmägtige i RiksgäldsContoret
hafva handlat fullkomligen i enlig
-
74
Den 4 Maji e. m.
liet med föreskrifter, som det ålåg dem att
åtlyda.
Rörande uppställningen af de olika posterne,
och de gjorde anmärkningarne deremot,
förbigår jag dem så mycket helldre,
som de närvarande Ledamöterne af StatsUtskottet
icke lära undgå att dem upplysa.
Då Fullmagtiges förvaltning synes mig
hafva varit i full öfverensstämmelse med;
åliggande pligter, och StatsUtskottets förevarande
Berättelse så fullständigt utreder
alla förhållanden, får jag vördsammast tillstyrka
decharge för Fullmägtige, hälst detta
är den enda positiva åtgärd, hvartill Utskottets
Berättelse kan föranleda, emedan
afskrifnings-frågorne egentligen i nästa Betänkande
förekomma.
Friherre Åkerhjelmj Gustaf Fredrik:
Bland de anmärkningar, som Friherre Anckarswärd
mot RiksgäldsContorets Fullmägtige
framställt, finnas egentligen a:ne, hvilka
äro hufvudsaklige, nemligen första utbetalningen
af lilla Creditivet, och andra utbetalningen
af ConvoyCommissariatets Creditiv.
Båda dessa utbetalningar skedde före
den tid, då Friherre Anckarsvärd sjelf såsom
Revisor granskade Fullmägtiges förhållande,
och jag vill erinra mig, att Friherren
väl gjorde ett slags reservation vid utbetalningen
af mindre Creditivet, men denna
reservation innehöll ingenting annat, än att
Den 4 Maji e. m.
75
Friherren önskade, att föreskrifterne skulle
blifva tydligare, och Friherren ansåg, just
på grund af dessa föreskrifters, efter hans
tanka, otydlighet, ingen anledning vara till
anmärkning mot RiksgäldsContorets Fullmägtige
i denna del.
Hvad angår anmärkningarne mot Creditivernes
lyftande af ConvoyCommissariatet,
har Friherren icke heller såsom Revisor
deremot gjort någon anmärkning; men
då Friherren med den rätt, han såsom Representant
äger, nu framställt anmärkningar
härvid, anser jag mig skyldig förklara
förhållandet,
I afseende på lilla Creditivets utbetalning,
erhöllo Fullmägtige af i8a3 års Ständer
föreskrifter i enlighet med 63 §. RegeringsFormen,
att när någon reqvisition af
mindre Creditivet hos Fullmägtige skedde,
skulle före utbetalningen del af hela Statsrådets
tanka Fullmägtige meddelas. När
nu reqvisitionen åtföljdes af ett ProtocollsTJtdrag,
som visade, att hela StatsRådet varit
närvarande vid frågans behandling, och
att, sedan Kongl. Maj:t tillkännagifvit det
föremål, hvartill Kongl. Maj:t äskade disposition
å Creditivet, hela StatsRådet deruti
enhälligt instämt, ansågo sig Fullmägtige
ej kunna jäfva ett sådant ProtocollsUtdrag,
som tydligen ådagalade den yttrade tankan,
att StatsRådet tillstyrkt beslutet; och enär
76
Den 4 Maji e. m.
reqvisition, enligt de föreskrifne formerne,
således ordagrant upptog verba formalia,
i RegeringsForm och AnsvarighetsLag, återstod
för Fullmägtige väl intet annat, än att
på StatsContorets reqvisition verkställa utbetalningen.
Beträffande åter de till ConvoyCommissariatet
skedde båda utbetalningar, den ena
år 1824 den andra år 1825, så deltog jag
uti det första beslutet, men vid tillfälle af
det andra var jag ej närvarande, emedan
jag då hade begärt och erhållit tjenstledighet.
Jag är således opartisk, att yttra mig
deröfver. Då ConvoyCommissariatet förut
årligen ägde, att uppbära i mohn af behofvet
66,666 R:dr 32 sk. och nu skulle
erhålla ett motsvarande Creditiv på RiksgäldsContoret,
så synes äfven mig detta ordet:
motsvarande så tydligen visa, att detta
sednare Creditiv var af enahanda vilkor och
belopp, som det upphörde, för hvilket det
utgjorde ett motsvarande surrogat, att icke
någon tvekan lemnades öfrig för Fullmägtige,
äfven vid andra utbetalandet af Creditivet,
att den reqvirerade summan utgifva.
Angående Partial-obligationerna, som
ännu äro utelöpande för Brabantska och
Saxiska lånen, så enär Fullmägtige vändt
sig dels till Kongl. Majrt, dels till Kongl.
Maj:ts Consuler, i afsigt att återfå de genom
inlösning annullerade obligationer el
-
Den 4 Maji e. rn.
77
ler bevis derå, så äro inga åtgärder i den
vägen försummade. Om emellertid Riket9
Ständer skulle vilja härom i underdånighet
till Kongl. Maj:t ingå, för att genom diplomatiskt
biträde söka slutlig reda i detta förhållande,
i fall tullens åtgärder ej blifva tillfyllestgörande,
så skulle denna utväg visserligen
synas lämplig, enär liqvidationen af
utländska skulden icke kan anses fullständig,
så länge någon inlöst hufvudobligation
ännu saknas i RiksgäldsContoret. För öfrigt
har jag i afseende på uppställningen
af sjelfva Berättelsen ej något att anmärka;
och öfverlemnar naturligtvis helt och hållit
till Ridderskapets och Adelns egen upplysta
pröfning att bedömma, huruvida Fullmägtige
för sin befattning gjort sig förtjente,
eller icke, af den tillstyrkte dechargen.
Friherre Palmstjerna_, Carl Otto: Friherre
Åkerhjelm har så klart ådagalagt förhållandet
med Fullmägtiges åtgärder, att det
för mig är öfverflödigt någon ting tillägga.
Jag vill endast i förbigående nämna, att
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Maj:t af den 17 November 1823 ganska
uttryckligt innehåller, att Kongl. Majit
begärt detta Creditiv årligen j och sedan närmare
slutet, att denna Kongl. Majits begäran
blifvit beviljad med sådana ord: ”äf”vensom
att använda de 66,666 R:dr 32 sk.
”sorn af Sjötullslntraderne äro ConvoyCom”missariatet
anslagne, och för hvilken sist
-
78
I
Den 4 Maji e. m.
”nämde summa, som nu kommer alt serskildt
å 3:dje HufvudTiteln uppföras, ett
*Jmotsvarande Creditiv skall ställas å Riks”gäldsContoret,
att efter föregången pröfning
och Eders Kongl. Maj:ts Nådiga beslut
&c.”
Då det således på 3:dje HufvudTiteln
uppförde anslag var bestämdt, att årligen utgå
, och det sedermera anslagne Creditivet
skulle vara deremot svarande, är det ConvoyCommissariatet
visserligen medgifvit, att
årligen lyfta delta Creditiv, så vidt jag är
mästare af språket. Hvad för öfrigt beträffar
Herr Hjertås anmärkning om serskild
redovisning för 3-procents-lånet, så kan jag
ej finna annat, än att en sådan är afgifven
på Tabellen Litt. F, der det helt och hållit
är upptagit, och visar RiksgäldsContorets
behållning eller insättning i lånet af
en million 646,000 R:dr; och jag kan ej
tro, hvarken att detta eller andra öfverskott
smält bort i räkningen, enär det å pag. 22
i Utskottets Utlåtande står om denna summa:
”huruvida och till hvad belopp sist”berörde
summa må kunna påräknas, be”ror
af de regleringar, sorn, vid innevarande
Riksdag, i afseende på Rikets pen”ningeväsende,
komma att vidtagas.” Summan
är således ej afförd eller fördold.
Beträffande Friherre Anckarswärds anmärkning
om otydligheten af en viss rubrik,
så står det pag. 17: ”Obligationer,
Den 4 Maji e. m.
79
"utfärdade till ersättning af Svenske medborgares
hos Franska Regeringen ägande
"godkände fordringar, capital och till för"fallodagen
upplupen ränta 55q: 20. 4-”
Jag tycker, att detta är nog tydligt för att
visa, det denna post är en återstående skuld
enligt Rikets Ständers beslut år 1812, för
att ersätta de fordringar Svenska fordringsägare
hade hos Franska Regeringen och
hvilka då till betalning af Svenska Kronan
erkändes. Hvad angår riktigheten deraf,
att Carl Xlllrs Hemgifts-capital blifvit bland
skulderne upptagit, så ser jag ej något skäl,
hvarföre uppkomsten af denna skuld skulle
vidlyftigare omröras, än alla andra skulder;
af samma skäl skulle Utskottet ingått
i historiken af alla skulder och fordringar;
och jag hemställer, om detta uppfyllt något
ändamål. För några Riksdagar sedan
uppgjordes om detta capital en sådan historik,
som ej undergått förändring, och hvilken
således vore öfverflödig att upprepa.
Skyldigheten att derå betala ränta står i
alla fall fast.
Herr Tham, Wolrath: Friherre Anckarswärd
har anmärkt mot 1825 års Revisorer,
att de ej fästat behörig uppmärksamhet
vid den arne gångor skedda utbetalning
af ConvoyCommissariatets Creditiv. Delta
undgick ej Revisorernes uppmärksamhet,
men då Revisorerne af Protocollet hos Fullmägtige
äfvensom af Rikets Ständers beslut
8o
Den 4 Maji e. m.
år 1823 funno, att detta Creditiv stort 66,666
R:dr 32 sk. skulle vara en motsvarande ersättning
mot det anslag lill lika belopp,
som Convoy-Commissariatet förut årligen
uppburit, kunde Revisorerne ej annat än ,
godkänna Fullmägtiges åtgärd.
Herr Hjerta liar såsom fel bos Fullmägtige
flere gångor anmärkt, att de alfort
3-procents-lånet; han tyckes vilja yrka, att
denna summa skulle stå såsom skuld, och
3-procents-lånet sålunda vara för Rikets Ständer
att tillgå, men jag frågar, om saken ej
är densamma, när Fullmägtige betalt en
utelöpande räntebärande skuld; och skulle
Rikets Ständer finna behof utaf att gora
skuld, måtte det vara lättare, när den gamla
skulden är betald. Jag hemställer för
öfrigt, om de vid StatsUtskottets Berättelse
gjorde anmärkningar kunna föranleda till
något ytterligare Utlåtande af Utskottet,
och om således någon återremiss deraf är
nödvändig; kan dermed efter min tanka
intet annat vinnas, än Riksdagens förlängande,
så anser jag vida bättre, att nu bifalla
hvad Utskottet tillstyrkt.
Friherre Anckarswärd: Friherre Åkerhjelm
har yttrat, att jag år 1827 såsom Revisor
ej yrkat någon ansvars-påföljd för Fullmägtige
i RiksgäldsContoret, i anseende till
deras sätt att tolka stadgandet om Creditivets
lyftande.
D en 4 Maji e. m.
St
Jag har ej eller nu yrkat något sådant,
men jag har nu likasom, ela frågan förra gången
förevar, fordrat, att StatsUtskottet skulle
fästa mera afseende vid den tydning, som
ägt rum, och som varit en följd ej.af Riksdagsbeslutets
otydlighet, men af de tillägg,
sorn blifvit gjorde till Riksdagsbeslutet.
Hvad åter beträffar ConvoyCommissariatets
Creditiv-lyftning, finner jag väl det
vara omöjligt, att med så stridiga åsigter
tillvägabringa något resultat annorlunda, än
alt Utskottet ännu en gång deröfver yttrar
sig; men för mig är det obegripligt, att då
Rikets Ständer från ConvoyCommissariatet
borttogo den summa af 66,666 R:dr 3a sk,
som före i8a3 varit ett årligt anslag, samt
öfverflyttade den till 3:dje IIufvudTiteln,
Rikets Ständers mening skulle varit, att anordna
dubbla summor, och upplåta rättigheten
att årligen begagna en summa, sorn
Rikets Ständer ansett öfverflödig.
Jag medger visserligen, att jag ej deltagit
i beslutet, och således tilläfventyrs
kan sakna kännedom om meningen dermed,
men för mig framställer sig, att ordalydelsen
af motsvarande Creditiv ej kan hänföras
till annat än de 66,666 R:dr 3a sk.,
och ej till ordet årligen, hvilket då bort
stå i Riksdagsbeslutet, om en sådan mening
deraf skulle kuniA dragas. Att detta
a3 H. 6
3i
Den 4 Maji e. m.
ej varit meningen med Creditivet, dertill
tror jag mig finna anledningen deruti, att
ConvoyCommissariatet ej årligen begagnat
summan; och jag har ännu aldrig sett något
årligt anslag, som ej blifvit uttagit, eller
som på minsta vis blifvit efterskänkt;
jag yrkar derföre, att, till undanrödjande
afall tvekan häruti, Utskottet mera bestämt
måtte yttra sig.
Hvad för öfrigt angår vilkoret för lyftandet
af Lilla Creditivet, anser jag det nu
vara olämpligt att ingå i besvarande af hvad
Friherre Åkerhjelm yttrat, emedan jag tror
oss åter komma till detta ämne, när frågan
uppstår om anslående af ett nytt Creditiv.
Jag vill således blott i korthet nämna,
att jag ännu icke kommit till den erfarenhet,
att en anmälan om StatsRådets
blotta närvaro innefattade deras yttrade mening
öfver ett ämne, eller ännu mindre att
den innefattade en sådan åtgärd, som Grundlagen
föreskrifver; ty troligen hafva Rikets
Ständer aldrig satt i fråga beslutet om lyftningen
utan sjelfva StatsRådets tankar i ämnet,
med annan afsigt än att Fullmägtige
skulle deraf få del, på det Folket i sin tour
äfven skulle komma i erfarenhet af föremålet
för begagnande,t.
I anledning af hvad Friherre Palmstjerna
anmärkt om Ilemgifts-capitalet, får
jag förklara att jag visserligen sökt, men ej
Den 4 Ma j j e. tu.
83
funnit, elen historik lian omnämner, Det
är visserligen möjligt, att jag misstager mig,
och det är då lätt rättadt af Utskottet, som
säkerligen upplyser, på hvilka grunder utgifts-posten
kunnat allt sedan Carl XIII:s
död qvarstå; i min öfvertygelse finnes icke
något lagligt arf till en lifränta, och jag
har ej kunnat erfara annat, än att en lifränta
är af den egenskap, att den måste
upphöra med den persons död för hvilken
hon varit anslagen; och det är blott för att
mottaga upplysning i denna del, som jag
framställt min anmärkning.
På denna grund anhåller jag om åter»
remiss af Utskottets förevarande Berättelse,
helst jag tror, att, med den riktning Riksdagen
redan från sin början tagit, återremissen
af detta mål ej särdeles lärer förlänga
densamma.
Hans Excellence Herr Grefve af TPet*
terstedtj Gustaf: Jag skall ej ingå i vederläggning
hvarken ora formen eller sättet för
Creditivets lyftande. Friherre Anckarswärd
och jag skulle lätteligen då kunna utbyta
mellan oss de benämningar af grundlagsenlig,
som han fäster vid den mening han
yttrar, och af egenmäktiga inkräktningar,
som han tillägger den motsatta. Vi skulle
lätteligen, säger jag, kunna utbyta dessa benämningar
efter våra serskildta sätt att se
6*
84
Ben 4 Maji e. m.
saken, utan att derföre kunna öfvertyga
hvarken oss eller andra.
Jag är här förekommen af flere andre
Talare i afseende på ConvoyCommissariatets
Creditiv; jag vill endast tillägga, att
Credilivet ej är påräknadt såsom en årlig
tillgång, men såsom en eventuel tillgång,
att möta eventuela fordringar. Det är derföre
arne gångor begagnadt.
Hvad åter angår förändringen i titulaturen
i afseende på räntan till Kongl. Maj:t
så kan jag ej finna skäl, att deruti instämma.
Jag tror att då den bibehållits sedan år
1815, är intet skäl, hvarföre man nu skulle
förändra densamma, i synnerhet som det
capital, hvilket då begagnades till betalande
af Rikets utländska gäld, ej kan nekas
hafva varit ganska verksamt.
Friherre Åkerhjelm har redan upplyst
förhållandet med de ännu icke aflcmnade
partial-obligationer, hörande till den upphörda
Riksskulden. Friherre Anckarsvärd
anmärker, med anledning af det svar, som
ingått från Consulen i Amsterdam, att åtgärder,
i detta afseende, långt för detta
bordt vidtagas. Så har äfven förhållandet
varit. Genast efter liqvidationernes uppgörande
blefvo åtgärder vidtagne, för att
återfå hufvudobligationerne, som äfven till
RiksgäldsContoret blifvit aflemnade. Som
dessa documenter utgjorde hufvudsäkerheten
Den 4 Maji e. m.
85
för det Bankierhus, som hade utgifvit partial-obligationerne
och derå, genom uppburne
medel härifrån, utbetalte räntan och
den fastställda afbetalningen å capitalet; så
äro de ännu utelöpande partial-obligationerne
af ingen verkelig gällande kraft, sedan
hufvudobligationen blifvit återställd,
och hela lånet derigenom dödadt. De enda
ännu icke inkomne hufvudobligationer
höra till det Leipzigska lånet, emedan det
Handelshus, som innehafver dem, ej vill
dem återställa, förrän alla partial-obligationer
äro inlöste och å hufvuddocumentet
afskrifne. Af dessa äro 24 ännu utelöpande,
af hvilka vi genom en afhandling med Preussiska
Regeringen med säkerhet veta, att 11
äro förkomne, och således endast t3 ännu
utelöpande, hvaraf möjligen äfven flere kanna
vara förstörde.
I afsigt att, under ett sådant förhållande,
kunna återfå hufvudobligationerne,
har en framställning till Saxiska Regeringen
blifvit gjord för att till ett år och.en
tlag nedsätta den prescriptionstid af 20 år,
som, enligt Saxiska lagarne, erfordras, för
tillintetgörande af obevakade fordringar; och
jag vädjar till de närvarande Fullmägtige
i RiksgäldsContoret, om icke alla hufvudobligationerne
för de andra lånen redan
äro infriade. Regeringen har sålunda gjort
allt hvad på den ankommit. I stöd af
hvad jag nu haft äran anföra, får jag vördsammast
föreslå bifall å Utskottets Berättelse.
8G
Den 4 Maji e. m,
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
anhåller om Ridderskapets oqh Adelns benägna
uppmärksamhet, för att söka utreda,
hvad RiksgäldsContorets Fullmägtige vidgjort
i de väsendtligaste frågor, i afseende
hvarå anmärkningar emot dem blifvit framställde.
Först torde jag böra fästa mig vid
den erinran, att Fullmägtige, andra gången.
Lilla Creditivet begagnades, bordt, såsom
vilkor derföre, äska underrättelse, hvartill
medlen skulle användas. Jag har en gång
tillförene yttrat min enskilda mening, att
cn sådan utredning väl bordt finnas i det
Protocollsutdrag från StatsRådet, hvilket
skulle tillställas Fullmägtige i och för Greditivets
lyftning. Men det var ej någons
enskilda öfvertygelse, utan Grundlagens ordalydelse,
enligt 83 §. RegeringsFormen,
som måste lända Fullmägtige till rättesnöre,
—■63 §. RegeringsFormen innehåller; •”Dessutom
böra för oförutsedda händelser tvenne
”serskilda till räck 1 i ge Summor afsättas och
”anslås; den ena, alt vara tillgänglig, då Konungen,
till Rikets försvar, eller andra högst
”vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela
”StatsRådets tankar deröfver blifvit inhem”tade,
finnér den vara oundvikligen nödig.”
Uti Protocollsutdraget, som åtföljde den Nådiga
Skrifvelsen, funnos följande ord: ”Kgl.
”Maj:t behagade, enligt StatsRådets närvarande
Ledamöters enhälliga underdåniga
”tillstyrkande, i Nåder förklara Sig finna
Den 4 Maji e. m.
87
''oundgängligen nödigt, att till andra höget
”vigtiga och awgelägna ändamål, än utomordentliga
anstalter för Rikets försvar, nu
”disponera” &c. Af StatsRådets 9 Ledamöter,
voro 8 närvarande och 1 sjuk. Enär
således uti Protocolls-utdraget fanns allt
hvad Grundlagens ordalydelse fordrat, kunde
hvarken jag eller mina Med-fullmägtige
neka lyftningen; och jag hemställer vördsamt
till en hvar af Ridderskapet och Adeln,
om något annat rättesnöre för vårt handlingssätt
bordt följas? Beträffande användandet
2:ne gånger af ConvoyCommissariatets
Creditiv, så är det visserligen riktigt,
som Friherre Anckarswärd anmärkt, att ett
Creditiv ej är detsamma, sorn’ett årligt anslag;
men deremot står i de ordalag, som
Hr Rosenblad nyss uppläste, att "jemte det åt
”Kongl. Maj:t blifvit öfverlemnadt, att använ”da
de 66,666 R:dr 32 sk., som af Sjö tu 1 ls”intraderne
äro anslagne, Kgl. ConvoyCom”missariatet
för dessa 66,666 R:dr 32sk., h v i 1 -  ”ka skulle serskildt å 3:dje Hufvudtiteln upp”föras,
ett motsvarande Creditiv å Riksgäldskontoret
anvisas, att, efter föregången pröfning
och Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, be”gagnas
i mån af behofvet.” Ett Creditiv,
som motsvarar ett föregående årligt anslag,
och skall i mån af behofvet begagnas, kan
komma att flera år uttagas, i fall det behöfves.
Det var således ett mellanting mellan
Creditiv och årligt anslag. Rikets Ständer
hade ej anslagit något visst för hvarje
88
Den 4 Maji e. m.
år, emedan det var osäkert, om det hvarje
år behöfdes, och de icke ville göra anslag,
som troligen icke skulle alla 5 åren begagnas.
Visserligen är det en otydlighet i detta
anvisningssätt, och jag vill erinra mig, att
1825 års Revisorer äfven gjort samma anmärkning,
utan att ändock kunna ändra förhållandet.
För egen del behöfver jag visserligen
icke försvara andra lyftningen af
Creclitivet, emedan jag, då den egde rum,
var, likasom Friherre Åkerhjelm, frånvarande;
men jag har ansett mig skyldig mina
medbroder i RiksgäldsConloret den förklaring,
att om jag varit tillstädes, hade jag
i detta fall handlat lika med dem. Hvad
angår Herr Hjertås ofta upprepade anmärkning
om oriktig bokföring, anhåller jag,
för att, om möjligt är, en gång göra slut
på denna villfarelse, få uppläsa 6 §. i 2:dra
Afdelningen af Fullmägtiges Instruction. Der
står, sid. ”Så snart hela den Summa,
”sorn för året skall utgå, blifvit, på sätt
''nästföregående §. innehåller, bestämd, att
"genom upplåning anskaffas, anses den tid
"vara inne, då upplåningen skall kungöras,
”Och som all möjlig besparing af den ränta,
"hvilken till Allmänheten måste betalas, bör
"sökas och iakttagas; så skall, innan upplåningen
kungöres, allraförst tillses och undersökas,
huruvida RiksgäldsContoret på
"Räkningen i VexelBanken för sina enskilda
medel tilläfventyrs eger någon behåll"ning,
hvilken för längre eller kortare lid
Den 4 Maji e. m.
89
”icke kan komma i fråga alt disponeras;
”och derest en sådan behållning skulle fö”refinnas
och uppgår till minst 20,000 R:dr,
”bör den öfverflyttas uti 3-procents-lånet,
”och härföre uttagas ett eller flera enahanda
räntebärande insättnings-bevis allt ef”ter
summans storlek; hvilka bevis, i den
”mån penningar åter blifva behöfliga, inlö”sas
på lika sätt, som alla öfriga Obligationer.
” Fullmägtige hade således en bestämd
skyldighet, att ej upplåna mera än
hvad som fattades, sedan deras egna tillgångar
blifvit använda. RiksgäldsContorets
tillgångar voro så betydliga, att 1,260,000
R:dr kunnat på detta sätt användas, till lån
för betäckande af anviste utgifter för Canalbyggnader
m. m. Beräkningen af ränta
å dessa medel, som RiksgäldsContoret så att
säga lånat af sig sjelf, eller tagit ur sin ena
Gassa för attutgifvas i en annan, tjenar endast
till att visa, huru stor ränta RiksgäldsContoret
skolat erlägga, om det upplånat
medlen af andra, i stället för alt använda
sina egna tillgångar. Enär nu RiksgäldsContoret
icke är blott fordringsegare, utan
äfven gäldenär, för samma summa: så är
det klart, att RiksgäldsContoret har, sedan
fordran och skuld blifvit mot hvarannan
qvittade, intet i behåll såsom tillgång för
andra behof. Förhållandet vore alldeles detsamma,
om RiksgäldsContQret hade de ifrågavarande
1,260,000 R:dr stående såsom tillgång
på en Räkning i Banken, men på sin
9°
Den 4 Maji e. m.
Creditivräkning vöre -lika mycket skyldigt.
Det är således en villfarelse, ehuru angenäm,
att vilja förlusta sig åt en tillgång,
som icke finnes. I öfrigt och om bokföringssältet
är felaktigt, så drabbar det våra
förfäder, och serdeles 1823 års Statsutskott,
hvars föreskrifter vi efterföljt; men önskar
man förändrade benämningar, så bör man
derom väcka serskilda Motioner till det afseende
omständigheterna medgifva. Jag har
med detta mitt Anförande icke velat bestrida
återremiss, ulan blott redovisa, luiru
jag uppfyllt min pligt, såsom Rikets Ständers
ansvarige Fullmägtig.
Friherre Åkerhjelm: Här bar redan
blifvit så mycket yttradt, om Fullmägtiges
förhållande vid Creditivets lyftning, och
Fullmägtiges handlingssätt vid detta ti 11-  ffille så fullständigt utredt, att jag, lika med
Herr von Hartmansdorff, vågar hoppas, att
äfven den eller de, sorn önska, det StatsRådets
tankar bordt vara längre uttryckta
uti det Fullmägtige tillsände Prolocollsutdrag,
likväl anse Fullmägtige å deras sida
hafva uppfyllt hvad dem of Grundlagen i
thy fall är föreskrifvet. Beträffande åter
den omständighet, att ConvoyCommissariatet
för åren efter 1824 och 182.3 icke reqvirent
något af Creditivmedlen, får jag
upplysa, att detta härrör deraf, att ConvoyCommissariatet
desse sednare åren af
Tullmedlen baft så betydliga inkomster, att
Den 4 Maji e. m.
91
det ej behöft något mera. De hafva uppgått
dessa inkomster från 25o, till nära
3oo,ooo R:dr årligen, och hafva sannolikt
räckt till att betäcka de ordinarie och eventuella
utgifter, som ConvoyCommissariatet
i och för handelns beskydd måste vidkännas.
Det tillhör visserligen icke mig, att
yttra, om Fullmägtige gjort sig förtjenle af
det omdöme StatsUtskottet behagat fälla
öfver deras förvaltning; men jag vågar dock
å egna och Medfullmägtiges vägnar försäkra,
att vi handlat efter bästa förstånd och öfvertygelse,
samt i öfverensstämmelse med
för oss gällande föreskrifter.
Grefve Horn} Claes Fredrik: Den lika
ofta misstydda, som missförstådda, 83 §.
i RegeringsFormen har af Herr von Hartmansdorff
blifvit åberopad för att visa, det
Fullmägtige handlat i enlighet med Grundlagens
bokstaf, dåde på blotta företeende af
det omförmälde Protocollsuldraget beviljat
Creditivets lyftning; häruli har Friherre
Åkerhjelm äfven instämt, och hafva dessa
Herrar trott, att ingen inom detta Hus skulle
annorlunda kunna förstå Grundlagens föreskrift.
Jag hyser dock ett motsatt begrepp
om rätta förståndet af densamma, och skulle
säkerligen såsom Fullmägtig i RiksgäldsContoret
handlat i öfverensstämmelse dermed.
Uti 63 §. RegeringsFormen heter det: ”Dessutom
bora för oförutsedda händelser 2:ne
”serskilda tillräckliga summor afsällas och
\
92
Den 4 Maji e. m.
”anslås; den ena att vara tillgänglig, tl&
”Konungen till Rikets försvar, eller andra
”högst vigtiga och angelägna ändamål, segall
hela StatsRådets tankar deröfver, blif—
”vit inhemtade, finnér den vara oundvikligen
nödig.” Jag kan ej finna annat, än
alt det måste vara dessa andra högst vigtiga
och angelägna ändamål, hvilka icke
angå Rikets försvar, som vid ifrågavarande
lyftning bordt tillkännagifvas, och att dessa
ordalag finnas i Grundlags-§:n till undvikande
af alt upprepa hvarje serskildt behof,
hvartill medlen fingo användas, och
§:n således förvandlas till en hel bok med
speciela uppgifter. Derföre tror jag, att någon
annan rimlig mening af denna §:s ordalydelse
icke kan dragas, än att StatsRådets
tankar om medlens användande bordt
vara i Protocollet uttryckte; och icke, som
det nu visar sig, det aflemnade Protocollsutdraget
blott vara en afskrifning ur den
citerade §:n, och således uttrycka en omening;
ett sådant handlingssätt hos den ena
Statsmagten innebär en fullkomlig missaktning
för den andras rätt, eller Ständernes
vid sista Riksdag i ämnet fattade beslut.
Jag instämmer med Friherre Anckarswärd,
och anhåller om återremiss af Utskottets
förevarande Berättelse.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
Grefve Horns sista yttrande får jag erinra,
att 1823 års Ständers, om jag minnes rätt,
Den 4 Maji e. m.
93
i November månad, fattade beslut, angående
iakttagande af vissa vilkor vid Creditivets
lyftning, icke föranledde till någon påföljd,
enär detsamma i Riksdagsbeslutets i3
§. rättades i enlighet med Kongl. Maj:ts,
den 4 December samma år aflåtne Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, hvarigenom
andra föreskrifter för Creditivets anordnande,
än de, som finnas i 63 §. RegeringsFormen,
icke blifva gällande. Då denna §. blott
föreskrifver, alt bela StatsRådets tankar skola
vara inhemtade, kan jag icke finna, att Full—
mägtige i RiksgäldsContöret behöfva veta
mera, än att så skedt, och ingalunda deraf
äro berättigade att få fullständigt veta,
huru StatsRådet sig yttrat. Enär dertill
lägges, att uti det Fullmägtige meddeldte
Protocollsutdrag står, det Kongl. Maj:tj pä
StatsRådets enhälliga tillstyrkande, beslutat
&c.; så kan jag icke finna annat, än
att Fullmägtige fått all den underrättelse,
hvartill de varit berättigade, och att följaktligen
någon anmärkning emot deras förfarande
i detta afseende icke bör ega rum.
Herr Rosenblad: Jag skall icke ingå
i någon undersökning, om en §. af Riksdagsbeslutet
bör ega förbindande kraft eller
ej, utan endast uppehålla mig vid det bufvudsakliga
ämnet, om Fullmägtige i RiksgäldsContoret
så uppfyllt sina skyldigheter,
att dem må kunna lemnäs decharge för deras
förvaltning under de sednast 1'ramlupne
94
Den 4 Maji e. ra.
5 åren. Jag har förut yttrat, att jag anser
dem vara berättigade dertill. Skulle
man deremot med Grefve Horn finna en
missaktning mot Ständers beslut, genom
medlens ulbetalning i olaga ordning, hafva
egt rum, hade sådant bordt genom discussionen
upplysas, och kan icke utredas genom
någon återremiss. Då hade, i stället
för decharge, Ansvarighetslagen bordt mot
Fullmägtige tillämpas. Jag tror derföre,
att hvad StatsUtskottet i förevarande Berättelse
tillstyrkt, bör antingen bifallas eller
afslås, och för min del tillstyrker jag
det förra.
Grefve Frölichj David: Utan afseende
på, om decharge meddelas eller icke,
har jag blott begärt ordet för det jag hört
beifras den sats, att, vid reqvisition af medel
på det, enligt 63 §. i RegeringsFormen,
anviste Lilla Creditiv, man icke behöfver
meddela RiksgäldsContorets Fullmägtige vidare
upplysning, än en blott afskrift af
hvad såsom allmän sats i denna §. yrkas.
Då jag förutser, att denna tolkning äfven i
framtiden kan komma att begagnas, har jag
begärt ordet för att protestera emot en slik
tolkning tvertemot sunda förnuftet. Jag kan
ej annat inse, än att Lagstiftaren velat framställa
en allmän sats, till hvilka behof Lilla
Creditivet finge användas, och derföre classificerat
dem uti sådane, som erfordras till
Rikets försvärj eller andra högst vigtiga
Den 4 Maji e. m.
95
och angelägna ändamål_, sedan hela StatsRådets
tankar deröfver blifvit inhemtade;
och det har aldrig kunnat vara Lagstiftarens
afsigt, att denna allmänna sats skulle
Legagnas för betäckande af hvilken utgift
som helst. I sådant fall hade hela satsen
varit öfverflödig, och i stället blott behöft
stå, att Creditivet skulle vara tillgängligt,
när Kongl. Majit finner för godt det besluta;
men så länge der står, att hela StatsRådets
tankar skola inhemtas, måste Fullmägtige
vara berättigade, att deraf erhålla
del, för att kunna pröfva, om Grundlagens
föreskrifter blifvit iakttagne, innan medlens
lyftning beviljas, och ingalunda vara nödsakade
att sitta såsom blotta machiner. Jag
bar alltså trodt den citerade tydningen af
63 §:n vara stridande emot sundt förnuft,
hvarpå jag hoppas, att man väl någon gång
kommer alt fästa afseende; och jag begär
derföre tili Protocollet denna min tydning
af §:n.
Hans Excellence Herr Grefve afTVettorstedt:
Det är i anledning af hvad Grefve
Horn, med stöd af 63 §. RegeringsFormen,
yttrat, som jag anhåller få anföra
några ord. Han sade, att då vid Lilla Credilivets
lyftande StatsRådets uti Protocollsutdraget
anförde tankar endast äro en afskrift
af 63 §:n, innehölle detta en omening.
Jag hemställer till Herr Grefve Horn
sjelf, huruvida, då man ordagrannt afskrif
-
9g
Den 4 Maji e. m.
ver ett ställe utur en skrift, och det skulle
blifva omening, sjelfva urskriften icke då
ock blifver en omening. Men som jag icke
instämmer i denna Grefvens åsigt, utan finnér
63 §. innehålla en tydlig mening, anser
jag åtgärden fullkomligen riktig, och det
med mening öfverensstämmande, att man
inskränker sig till orden i 63§:n, isynnerhet
då så väl behofven som användandet
pröfvas af Rikets Ständer och Revisorerne,
vid hvilket tillfälle det medfödda förnuftet,
med uteslutande af allt machineri, kommer
att ådagaläggas.
Herr Strålej Nils Wilhelm: För min
del har jag fattat ändamålet af Grundlagens
föreskrift, om företeende af StatsRådets Protocoll,
såsom vilkor för Creditivets lyftande,
ej vara annat än det, att Lagstiftaren
velat stadga en controll derpå, att förr än
Creditivet lyftades, hela StatsRådet derom
yttrat sina tankar. Vi finna i Grundlagen
föreskrifter om olika antal af StatsRådets
medlemmar, som böra öfvervara Konungens
beslut i vissa mål, och Lagstiftaren har
egentligen velat förebygga, att Creditivet
skulle kunna lyftas, utan att frågan derom
förevarit i StatsRådet, och att alla Ledamöterne
blifvit i ämnet hörde; och det är
för att ådagalägga detta, som Protocollet
skall bifogas. Någon annan afsigt kan jag
ej finna ega rum; ty icke kan det verka
o
pa
Den 4 Maji e. m.
97
på saken, att RiksgäldsContorets Fullmäktige
känna, till hvad behof utbetalningen
skall användas. Den skall i alla fall ske.
Redovisningen för medlen kommer sedermera,
när Rikets Ständer eller Revisorerne
sammanträda, och något ändamål med en
sådan uppgift till Fullmägtige kan jag ej
finna, enär ingen controli derigenom åstadkommes.
Jag tror för min dei att man ej
kan utsträcka bokstafven längre än att, då
det är ådagalagdt, att StatsRådet yttrat sig,
det är uppfyllt hvad Grundlagen foreskrifver.
Således finnér jag häruti ingen anledning
till anmärkning emot Fullmägtige, och
afstyrker derföre återremiss.
Herr Lefrenj johan Pehr: Jag hade
ej ämnat begära ordet, om icke en Talare
Herr Grefve Frölich yttrat den tanka, att
Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoret
skulle äga pröfningsrätt i fråga om
Creditivets utbetalning. Jag tror, att just
detta yttrande bevisar klart, hvad Grundlagen
menat med 63 hvilket är att hin*
dra en sådan pröfning. Om Fullmägtige
kunde hindra utbetalningar af Creditivet,
hade man före Sländernes sammankomst
och emellan Riksdagarne en profvande authoritet,
som agde mera magt än ConstitutionsUtskottet.
Det är för Fullmägtige
likgiltigt, om beslutet är lill- eller afstyrkt
af de rådgifvande, hvilket dock i anled23
H. 7
98
Den 4 Maji e. m.
ning af ansvarighetslagen bör tillkännagifvas;
blott de veta att beslutet är tagit i
StatsRådet, och att StatsRådets Ledamöter
haft tillfälle gifva sina tankar tillkänna.
Detta utvisar §:n, och det öfverensstämmer
med sundt begrepp om StatsOrdning, att
icke individer, som äro ombud emellan
Riksdagarne, kunna beklädas med större
rättigheter, än den Lagstiftande Magten, då
den sjelf är närvarande. Jag instämmer således
med Herr Stråle, och tror, attingen
anmärkning härvid kan göras.
Grefve Horn: Jag begär att få besvara
en fråga, som Grefve af Wetterstedt framställt.
Han har yttrat att ingen omening
vore deruti, att StatsRådet afskrifver en §.
eller en tirad ur §:n, och att, om genom
en sådan afskrift omening uppkom, skulle
det visa, att sjelfva §:n vöre en omening.
Jag skall tillbaka utbedja mig få göra den
fråga om det icke vore ett rent nonsens,
att vid ifrågavarande tillfälle afskrifva hela
63 §.? Omeningen vore likväl icke i Grundlagen,
men i ProtocollsUtdraget så mycket
större. Herrar Stråle och Lefre'n hafva yttrat,
att ingen annan mening med stadgandet
åsyftades, än att StatsRådets tankar skulle
hafva blifvit yttrade. Jag tror deremot, att
Lagstiftaren velat vinna en garanti för denna
tankeyttring emot missbruket, att ett blott
madliden inom StatsRådet skulle kunna uppkomma,
och hela verksamheten ligga i Pro
-
Den 4 Maji e. m.
99
tocolls-förandens arbete utom Conseillen;
man har velat försäkra sig om, att tankar
der blifvit yttrade, som gjort sig gällande
och haft inflytande på beslutet. Jag tror
derföre icke att Fullmägtige ega pröfningsrätt
öfver Konungens beslut att lyfta medel
af Lilla Creditivet. Det har jag ej yttrat;
men jag tror, att meningen både af
63 §. och af AnsvarighetsLagen, som är underskrifven
af Konungen och eoiitrasignerad
af Herr Gyllenhaal, icke kan vara annan,
än att få höra, alt sådane tankar funnits,
och ej blott emottaga meddelandet af
en afskrift utur Lagstadgandet derom,
Herr CederschöldPehr Gustaf: Jag
har begärt ordet i afseende på det klander
som jag hört anföras emot Fullmägtige i
RiksgäldsContoret i afseende derpå, ätt dé
utlemnat summor af Lilla Creditivet utan
Specificerad uppgift af behofvet. Jag utbeder
mig att få fästa Ridderskäpets och
Adelns uppmärksamhet på en del af i 3 §.
i 1823 års Riksdagsbeslut. Olden lyda:
”Vid begagnandet af sistnämnde (Mindre)
”Creditiv, håfve Vi funnit Oss böra, på sätt
”vår underdåniga skrifvelse af den in sist”lidne
November innehåller, fästa det vil”kor,
att de utomordentliga behof och fö”remål,
i och för hvilka de summor, äom.
”deraf uttagas, ansetts erforderliga, skola
”fullständigt uppgifvas — —Hetta är
100
Den 4 Maji e. m.
alldeles i öfverensstämmelse med livad sorn
nu påstås hafva bort ske. — ”Men,” fortfara
Rikets Ständer i Riksdagsbeslutet, -”som.
”Kongl. Majit, uti till Oss aflåtet svar, un”der
den 4 1 denna (December) månad,
”i nåder förklarat, att Kongl. Majit i afseende
på Creditivens begagnande och redogörelsen
derföre, vill noga iakttaga hvad
”63 och 64 §§. RegeringsFormen, samt 3o
”och 68 §§. Riksdagsordningen i delta afseende
föreskrifva, utan medgifvande af
”sådane vilkor och föreskrifter, som der”emot
kunna vara stridande; så håfve Vi,
”genom vårt Statsutskott, vid dess slutliga
”skrifvelse till Väre Fullmägtige i Riks”gäldsContoret,
låtit detta Nådiga förkla”rande
till rättelse lända.” — När sålunda
Rikets Ständer vid sistlidne Riksdag funno
för godt att frånträda sitt första yrkande;
så vore det väl nu högst obilligt, att klandra
Fullmägtige derföre att de ej sträckt
sin magt längre, än Rikets Ständer trott
sig böra sträcka deras egen. Jag tillstyrker
derföre i detta afseende bifall å Statsutskottets
hemställan.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner_,
Adolph Göran: Då jag tyckt mig finna att
förevarande öfverläggning mindre har för
afsigt att klandra RiksgäldsContorets Fullmägtiges
åtgärd, än det sätt, hvarpå begreppet
om 63 §. blifvit af StatsRådet uppfattadt,
tror jag det vara min skyldighet
Den 4 Maji e. m.
101
att liär ådagalägga den åsigt, enligt hvilken
jag handlat. Jag har trott att §:ns föreskrift
vore klar och tydlig deruti, att de
föremål, för hvilka ett Creditiv lyftas, skola
angå antingen Rikets försvar eller också
andra vigtiga och högst nödiga ändamål.
Det är otvifvelaktigt, att när §:n innehåller
detta, är det de rådgifvandes skyldighet att
pröfva, huruvida den sak, hvarföre fråga
hlir att lyfta någon del af Creditivet, är
af den vigt, att en sådan lyftning bör ske.
När nu uti prolocollet säges, att Konungen
efter StatsRådets hörande funnit för godt
att lyfta Creditivet, i afseende på vigliga
ändamål, så förutsätter det, att dessa ändamål
blifvit af Konungen tillkännagifne och
af StatsRådet tillstyrkte. Hvad kunna Rikets
Ständer begära mera, än att Konungens
rådgifvare skola erkänna och pröfva,
huruvida de ändamål, som uppgifvas, äro
af den vigt, att en sådan lyftning är angelägen?
ProtocollsUtdraget är då ett bevis,
att en sådan lyftning blifvit ansedd vigtig
för dylika behof, som ej med vanliga inkomster
kunnat fyllas, och detta är allt
hvad man behöfver veta, när fråga är om
utbetalningen , emedan RiksgäldsContorets
Fullmägtige ej skola pröfva nödvändigheten
af summans lyftning, och StatsRådet är ansvarigt,
i fall det tillstyrkt lyftning för ändamål,
som ej äro nödvändige. Den pröfningen
kommer efteråt i följd af StatsRådets
ansvarighet. Den kan ej ske, och det
102
Den 4 Mqji e. rn,
vöre emot sakens natur att den skedde förr.
Följaktligen är det med Grundlagens föreskrift
och anda, samt Rikets val öfverensstämmande,
att ingenting vidare säges, när
det ej behöfver sägas, när tvekan inom StatsRådet
ej uppkommit om vigten af ändamålet.
Om inom StatsRådet meningarne derom
äro delade, uppkommer serskild discussion,
ådagaläggande de behofs beskaffenhet,
hvarom fråga är; men då meningarne äro
enige, och Grundlagen föreskrifver att lyftningen
skall ske för vigtiga ändamål, och
det finnes vara för sådane, som den yrkas;
yet jag ej hvad som vidare behöfver sägas
för att erhålla en sådan lyftning, och kan
ej finna det vara missaktning eller missförstånd
af §:n att förklara, att Konungen ef-?
ter StatsRådets hörande funnit sådane omständigheter
hafva inträffat, som göra lyftjungen
nödig. Då är det sagdt, att den
sker för sådane ändamål, som i den omtalade
§:n äro utmärkte, Tillfällen kunna inträffa,
då det vore skada för Riket, om
dessa ändamål skulle i ögonblicket specificeras
och kungöras. Ansvarigheten för
StatsRådet, som kommer efteråt, ger Rikets
Ständer den garanti mot missbruken, sorni
Grundlagen åsyftats, och som med sakernas
gång kan förenäs, Om å ena sidan det
är rättvist, att ett sådant ansvar och en
sådan garanti finnes, är det å den andra
för det allmänna lika vigtigt, att ej ärendernes
gång uppehälles, att ej Statens an
-
Den 4 Maji e. m. loa
gelägenheter i förtid yppas. - Grundagen
uppfyller visligen båda dessa ändamål, och
bör ej annorlunda hvarken förklaras eller
tillämpas.
Friherre Anckarsvärd; Orsaken, hvarföre
denna discussion fått sådan vidlyftighet,
lärer vara den, att StatsUtskottet ännu
ej hunnit besvara de anmärkningar, som för
samma händelse blifvit gjorde mot ett annat
Betänkande, hvarå förut blifvit beviljad
återremiss. Det var då fråga om Revisorernes
berättelse, och jag tog mig då friheten
att utförligt yttra mig i detta ämne.
Min mening då liksom nu var, att den §.
af Riksdagsbeslutet, som Herr Cederschöld
uppläst, ingalunda leder till den slutsats,
att meddelandet af Konungens yttrande öfver
ämnet på minsta vis gör ändring i det
af Rikets Ständer fattade beslut. Det vore
för närvarande oriktigt af mig att vidare
upptaga tiden med att låta Ridderskapet
och Adeln afhöra samma bevisning, som
jag då framlade. Jag tror, att detta meddelande
ej innefattade något annat, än att
man gaf tillkänna, hvilket svar Konungen
behagat meddela i anledning af Rikets Ständers
stadgande i denna del. Jag kan ej
annars fatta, hvarföre Rikets Ständers beslut
skulle i Riksdagsbeslutet qvarstå, om
ändring deruti skulle hafva uppkommit. Jag
tror nu, hvad jag trodde såsom Revisor,
att Fullmägtige genom detta tillägg funnit
Den 4 Maji e. m.
anledning att så tyda Riksdagsbeslutet, som
de tydt det, men jag hade förväntat mig,
att StatsUtskottet skulle hafva yttrat sig om
de olika meningarne, ty ännu är ej mera
än en, som blifvit gällande. Derföre begärde
jag då återremiss. När återremiss då
beviljades, skulle jag finna besynnerligt, om
nu, innan svar hunnit inkomma, en likartad
anmärkning icke skulle föranleda till
återremiss. — Jag har ej hört påstås, att
RiksgäldsContorets Fullmägtige skulle ega
pröfningsrätt af ändamålen för Creditivets
lyftning. Om så blifvit yttradt, bestrider
jag denna mening, men jag tror, att Grundlagens
stadgande om StatsRådets Utlåtande
ej kan hafva den åsyftning, som en annan
Talare förmodat, ty det innehåller ingalunda,
att StatsRådet enhälligt skall tillstyrka.
Jag tror, att om StatsRådets Ledamöter
ock hade afstyrkt lyftningen, hade,
blott skrifvelsen varit behörigen contrasignerad,
Fullmägtige fått lof utbetala summan.
Således är här ej fråga om tvifvel,
att ju StatsRådet skulle höras; sådant har
ej kunnat uppkomma, ty Grundlagen stadgar,
att intet beslut får af Konungen fattas
annat än 1 StatsRådet. På denna grund
finner jag, att Fullmägtige kunnat handla
annorlunda, men jag yrkar ej att det skall
läggas dem till last; utan hemställer blott,
att, innan man beslutar om dechargen, Utskottet
må yttra sig öfver saken, och, då
Utlåtande ännu ej inkommit öfver den förra
Den 4 Maji e. m.
frågan, förevarande Berättelse återremitteras,
för att behandlas i sammanhang med
det förra ämnet,
Grefve Frölich: De vederläggningar,
som Herr Lefmi, Herr Cederschöld och
Grefve Mörner gjort, eller ämnat göra, af
livad Grefve Horn och jag yttrat, finner
jag hafva utgått från den förutsättning, att
någon af oss skulle hafva sagt, attFullmägtige
ega pröfva, huruvida det behof, Konungen
uppgifvit, varit riktigt eller ej, och
i sådant fall kunna vägra utbetalningen.
Jag förklarar, att jag ej hyst denna mening,
och troligen ej kunnat yttra den emot vett
och vilja. Ej eller har jag velat egentligen
säga det, hvarpå Herr Cederschjöld
svarade, eller har jag bort någon annan säga,
att Rikets Ständers skrifvelse skulle kunna
förändra hvad 63 §. bestämmer. Ej eller
bar jag den förmening, att Konungens
skrifvelse till RiksgäldsGontorets Fullmägtige
ovilkorligen bestämdt skulle upptaga
alla skäl, nota bene om den vore i form
af skrifvelse, och ej i form af protocoll.
Jag har ej sett något StatsRådsProtocoll,
men skulle tro, att ett protocoll, som vore
sannfärdigt, ej kunde vara sådant, som det,
hvilket afgått; ty då det står, att Konungen
behagatj enligt StatsRådets närvarande
Ledamöters enhälliga underdåniga tillstyrkandej
i nåder förklara sig finna oundgängeligen
nödigt att till andra högst vig
-
io6
Den 4 Maji e. m.
tiga och angelägna ändamålj än utomordentliga
anstalter för Rikets försvar_, nu
disponera 364jOi5 R:dr 2 sk. af Mindre
Creditiv-sumnian, så kan jag af detta protocoll
ej fatta annan mening, än att Konungen
i StatsRådet icke framställt något annat
visst föremål, hvaröfver han hört StatsRådet,
utan att han blott sagt: jag behöfver
medlen till andra saker, än Rikets försvar.
Är detta nu ett protocoll, som ej är
sannfärdigt, så finnas tvenne slag. Är det
fullständigt, så visar det, att StatsRådets
Ledamöter ej vetat, det är möjligt och troligt,
men protocollet visar ej, om de, fastän
tillstyrkande och närvarande, vetat, till
hvad annat ändamål, än Rikets försvar, Konungen
velat använda medlen. Det är i
detta afseende jag tror, att sättet att afskrifva
en mening, i stället för att beskrifva
fallet, ej kan vara det rätta.
flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
ifrågavarande Berättelse gjorde anmärkningar
böra föranleda till densammas återremitterande.
Ropades starka Nej blandade med Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å hvad StatsTJtskottet i
berörde Berättelse hemställt, angående decharge
för Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
Den 4 Maji e. m.
i afseende på alla af dem inom 1828 års
slut vidtagne beslut och åtgärder.
Ropades starka Ja blandade med Nej,
Friherre Anckarswärdhefixåe votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven oeh LancltMar skalken framställde
följande voterings-proposition:
Den som bifaller hvad StatsUtskoltet
i dess Berättelse om den af Utskottet förrättade
granskning af RiksgäldsContoret, General-AssistanceContoret
samt f. d. FilialDiscont-Inrättningarne,
hemställt, angående
decharge för Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
i afseende på alla af dem inom 1828
års slut vidtagne beslut och åtgärder, vo-*
terar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
Berättelse böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras,
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 4r> 42» 43 och 44 §§• 1 RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
io8
Den 4 Maji e. m.
voteringen kl. 8 e. m., och befunnos vid
voteringens slut kl. en qvart till 10 om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfriga voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 128.
Nej — 41*
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således funnit för godt, att,
på sätt StatsUtskottet hemställt, för dess
del bifalla, det Herrar Fullmägtige i RiksgäldsContoret
må frikallas från all ansvarighet
nu och i framtiden, i afseende på
alla af dem inom 1828 års slut vidtagne
beslut och åtgärder, hvilka blifvit upptagna
uti de till samma tid af Utskottet granskade
Protocoll.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 62. Angående omröstning öfver
Högsta Domstolens Ledamöter.
N:o 64. Angående ett nytt Moment
Den 4 Maji e. m. 109
till 14 §. uti Instructionen för Rikets Ständers
JustitiaeOmbudsman.
N:o 65. Angående fritt val af Rättegångsombud.
N:o 66. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om upphörande af Konungens
2:ne röster i Högsta Domstolen.
N:o 67. Om upphäfvande af 2 Cap.
3 §. GiftermålsBalken.
N:o 68. Om upphäfvande af HofRätternes
LeuterationsRätt.
• N:o 69. Angående underställning lill
HofRätts pröfning af UnderRätts Utslag i
mål, der någon blifvit tilltalad eller dömd
för brott, hvarå fästningsstraff följa bör.
N:o 70. Angående Rådmäns och Kämnärers
befrielse från deltagande uti ansvaret
för försummelse, att lill ÖfverDomaren
insända renoverade Domböcker och Protocoll
m. m.
N:o7i. Angående upphäfvande af K:gl.
Förordningen den 7 December 1787.
N:o 72. Angående remiss af i Landtränterierne
för Bankens räkning deponeradt
silfver.
N:o 73. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om upphäfvande af io3
§. RegeringsFormen m. m.
%
i ro
Den 4 Maji e. m.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 23 sistlidne April:
N:o 21* Med föreslående af ett tillägg
i i5 §. Riksdagsordningen, åsyftande FrälSehemmans*egares
represen ta tions-rätt.
Af den 25 sistlidne April:
N:o 22. Med förslag till ändrad redaction
af i5 §. Riksdagsordningen, i afseende
på högsta antalet af Härader, som
kunna förena sig om en Fullmägtig*
Från StatsUtskottet:
Af den 8 sistlidne April:
N:o iot. I anledning af Rikets Ständers
Revisorers år 1827 gjorde anmälan, angående
försäljningen af 5 stycken Kronan
tillhörige Krigsskepp och redogörelsen för
derföre influtne medel.
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten :
Af den 23 sistlidne April:
N:o 13. i anledning af väckt fråga
örn odeladt användande af Wisby Hospitals
inkomster för helsovården på Gottland.
N:o 14. I anledning af vackt fråga,
om lindring för de hemman i Blekinge,
Den 4 Maj! e. m.
in
hvilka blifvit till Lotsars underhållande indeldte.
N:o l5. Rörande åtskillige, mot försäljningen
af den så kallade Lif-Stallbyggnaden
vid Kongsöhr, väckte anmärkningar.
N:o 16. I anledning af väckt fråga, om
förändring i de om MilitiaeBoställens tillträdande
gällande Författningar,
N:o 17, I anledning af vackt fråga, om
uppförande af en Magazinsbyggnad i Torshälla.
N:o 18. I anledning af väckt fråga,
om inställande af all påbörjad eller verkställd
indelning till ordinarie Rotering af
hittills oroterad jord.
N:o 19. I anledning af Kongl. MajltS
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition,
om förhöjning i rote-hjelpen försvaga
Rotar inom Kronobergs och Calmare Län.
N:o 20. Med anledning af vackt fråga,
om tillökadt anslag för Bergsskolan i Fahlun.
N:o 21. I anledning af flere Väckte
Motioner, om behofvet af nya ProvincialLäkares
tillsättande i åtskilliga delar af Riket.
Från BcvillningsUlskottet :
Af den 18 sistlidne April:
N:o 18. Öfver väckt Motion, att Prostetunnor
mätte från Bevillning befrias.
112
Den 4 Maji e. m.
Af den 22 sistlidne April:
N:o 1 g. Angående väckt Motion, om
böter för dem, som i Städerne försumma,
att vid andra Uppbördsstämman betala Kronoutskylder.
Från Banco-Utskottet:
Af den 25 sistlidne April:
N:o 36. Med anledning så väl af 1827
års Revisionsberättelse, som BancoStyrelsens
anmälanden, jemte serskildt ingångne
Motioner från Vällofl. BorgareStåndet, i fråga
om bibehållande af de från Banken meddelade
lån på bus, brandförsäkrade i den
upplösta f. d. Stads-fonden af Allmänna
Brandförsäkringsverket.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thors
-
Den 7 Maji f. m.
Thorsdagen den 7 Maji 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Justerades 3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 4 dennes e. m. fattade beslut.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val, dels af en Ledamot
i StatsUtskottet :
Efter N:o 1662, Herr Nordenfeldt, Olof;
Och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 7, Herr Sparre af Rossvik, Gust. Maur.
Dels ock af en Ledamot
i Lagutskottet :
Efter N:o 814, Herr Gyllenhaal, Lars
Herman;
Och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2o52, Herr Hultenheim; Fullmägtig,
Herr Bergenstråhle, Georg Rudman.
Friherre Ansckarswärd, Carl Henrik :
Det är anledning till anmärkning emot en
del af de StatsRådets Ledamöter, hvilka år
x825 voro Konungens Rådgifvare; hvarom
23 H. 8
Den 7 Maji f. m.
remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas skola.
Hvarjemte Friherre Anckarswärd till
Protocollet allemnade ett försegladt Convolut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den af Friherre
Anckarswärd framställde anmärkningsanledning
komme att, enligt 29 §. Riksdagsordningen,
jemte ProtocollsUtdrag derom,
till ConstitutionsUtskottet afgå.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den 28
sisth Mars under N:o 96 afgifne, samt den
21 sisth April e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i afseende på åtskillige uti RiksgäldsContorets
Räkenskaper balancerade fordringar
och tillgångar.
Friherre Anckarswärd , Carl Henrik :
Ridderskapet och Adeln har, genom dess i
sednaste Plenum fattade beslut, afslagit min
då gjorde begäran, om utredning af förhållandet
med det lyftade Creditivet till ConvoyCommissariatet;
men som fråga nu är
om afskrifning af desse medel, tager jag mig
friheten återkomma på detta ämne, helst
Rikets år i8a3 församlade Ständers mening
icke varit, att detta Creditiv skulle årligen
utgå. Jag stödjer denna min åsigt på bemäldte
Rikets Ständers Reglemente för Riks
-
Den 7 Maji f. m.
gäldsContoret, i hvars 'jidc Artikel, angående
Creditiven, sora på RiksgäldsContoret
blifvit anvisade, det heter: ”Rikets Stän
”der
hafva på RiksgäldsContoret anvisat arne
”Creditiv, det ena å i,5oo,ooo R:dr B:co
”till Kongl. Maj:ts höga disposition, och det
”andra å 66,666 R:dr 3a sk. samma mynt
”till Kongl. ConvoyCommissariatet, hvilka
”håda Creditivsummor komma att utgå på
”det sätt och med de vilkor, som de här”om
till Fullmägtige aflåtne serskilda Ex”peditioner
innehålla.” När man nu går till
dessa Expeditioner, så hefinnes en lyda sålunda:
”1 sammanhang med regleringen af
”RiksStatens Tredje HufvudTitel hafva Ri”kets
Höglofl. Ständer godt funnit, att, jemte
”det åt Kongl. Maj:t blifvit öfverlemnadt att
”använda de 66,666 R:dr 32 sk. B:co, som af
”Sjötulls-intraderne äro anslagne Kgl. Con”voyCommissariatet,
för dessa 66,666 R:dr
”32 sk., hvilka skulle serskildt å 3:dje Huf”vudTiteln
uppföras, ett motsvarande Cre”ditiv
å RiksgäldsContoret anvisas, att, ef”ter
föregången pröfning och Kongl. Majrts
”Nådiga beslut, begagnas i mån af behof”vet
och mot Commissariatets förbindelse;
”hvarefter vid nästa Riksdag kommer att
”förordnas, huru de medel, som, på grund
”häraf, kunna för StatsVerkets räkning lyftas,
böra ersättas. Detta Rikets Ständers
”beslut har StatsUtskottet härigenom skolat
”Iierrar Fullmägtige till efterrättelse med
8*
-
Den 7 Maji f. rti.
”dela.” Då jag åter härmed jemnför Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelser i ämnet till
Kongl. Maj:t, så visar det sig, att Rikets
Ständer i deras underdåniga Skrifvelse i
November i823, rörande 3:dje HufvudTiteln,
tillkännagifvit, att de öfverlemnade
ett Creditiv af 66,666 R:dr 32 sk. till begagnande
för ConvoyCommissariatet, i stället
för det innan 1818 års Riksdag af ConvoyCommissariatet
åtnjutna årliga anslag af
66,666 R:dr 3a sk. utaf Tull-intraderne,
hvilket deremot komme att användas till
förstärkande af 3:dje HufvudTiteln, der det
borde serskildt uppföras. Detta sednare blef
dock icke iakttaget; ty i 1824 års RiksStat
finnes detta belopp icke specielt upptaget,
utan är uppfördt i en sammanslagen summa,
då det likväl var serskildt beräknadt i
det föregångna årets RiksStat med 66,666
R:dr 32 sk. Derpå begärde Kongl. Maj:t,
uti en ytterligare Nådig Skrifvelse till Rikets
Ständer, att få årligen, om så behöfdes,
lyfta denna Creditivsumma till ConvoyCommissariatet.
Rikets Ständer svarade
härå, i December 1823, endast genom hänvisning
till sitt förra beslut, utan alt fästa
något afseende på Kongl. Maj:ts begäran,
att Creditivet måtte årligen utgå. Häraf
måtte vara tydligt, att Rikets Ständers mening
icke var, att Kongl. Majrt skulle ega
hvarje år disponera 66,666 R:dr 3a sk. till
ConvoyCommissariatet, utan endast detta
belopp i ett för allt, intill nästa'Stalsreg
-
Den 7 Maji f. ra.
117
lering vid påföljande Riksdag. Jag kan desto
mindre finna någon anledning, att tro
detta Creditiv vara beviljadt till årlig disposition,
som man då nödvändigt skulle
komma till samma förhållande med Creditivet
å i,5oo,ooo R;dr, enligt åberopade 7
Artikeln af Reglementet för Fullmägtige i
RiksgäldsContoret. Dessutom är af Rikets
Ständer, såsom vilkor för lyftning af ifrågavarande
Creditiv å 66,666 R:dr 3a sk.,
föreskrifvet, att ConvoyCommissariatet borde
afgifva dess förbindelse. Den skulle naturligtvis
alldeles icke behöfvas, utan vara
belt och hållet öfverflödig, om Ständerna
beviljat Creditivet såsom årligt anslag, och
om meningen varit att summan skulle afskrifvas.
Med denna förbindelse kan väl
icke något annat vara åsyftadt, än alt ConvoyCommissariatet
skulle förpligta sig att
återbetala summan, såsom ett eventuelt förskott.
Det är så mycket billigare, som, då
man jernför de skattebidrag, som Städerne
lemna till StatsVerket, med hvad Staten till
Städerne återbetalar i Convoymedel m. m.,
det besynnerliga förhållande visar sig, att
det är Jordbrukaren ensam, icke den Handlande,
som fyller Statsbehofven. Så stor är
skillnaden mellan skattebördorne i Städerne
och på Landet, att Jordbrukaren skattar
allt; ty Städerne återfå indirecte mer än
sina skattebidrag. Skillnaden faller isynnerhet
i ögonen, om man påminner sig det
härstädes för icke längesedan uppgifna för
-
Den 7 Maji f. m.
hållandet med Bevillningen af Handlande
i Städerne, jemförelsevis med den på Landet.
Mig synes del klart, att då Rikets
Ständer borttogo det till ConvoyCommissariatet
förut beviljade årliga anslag, och i
stället anviste ett Creditiv af 66,666 R:dr
32 sk. B:co, att, efter Kongl. Majrts pröfning
och beslut, begagnas i mån af behofvet
och emot ConvoyCoramissariatets förbindelse;
så var meningen icke, att denna
Creditivsumma skulle årligen utgå och slutligen
afskrifvas, utan afsigten var endast,
att bereda ConvoyCommissariatet en tillgång
att fylla eventuela behof, emot skyldighet
för Commissariatet, att till Statsverket
återbetala hvad som lyftades. Jag anhåller
derföre om återremiss af detta Betänkande,
med begäran, att StatsUtskottet
måtte närmare utreda förhållandet med detta
Creditiv. •
Friherre Cederström, Jacob: Efter det
beslut Ridderskapet och Adeln i sednaste
Plenum fattade, rörande Creditivet för ConvoyCommissariatet,
lärer föga anledning vara,
att nu till StatsUtskottet återremittera
ifrågavarande Betänkande. Emot hvad Friherre
Anckarswärd anfört derom, att Rikets
Ständers mening med denna Creditivsumma
icke skall varit, att den skulle få
årligen lyftas, anhåller jag att få anmärka,
att det förhåller sig tvertom. Rikets Ständer
lemnade detta Creditiv såsom motsva
-
Den 7 Maji f. m.
"9
rande det årliga anslag af 66,666 R:dr 32
sk., som förut till ConvoyCommissariatet
utgått. Orsaken, hvarföre de anslogo summan
i form af Creditiv, vardén, allde ansågo
66,666 R:dr 3a sk. icke behöfvas årligen
för ConvoyCommissariatets behof; men
att möjligen en sådan utgift för 2 eller 3
år blef nödvändig, hvaremot den kunde besparas
de öfriga åren. Sådan har ock följden
blifvit; ty sedan sista Riksdag har Creditivsumman
blifvit lyftad och utgifven blott
för 2 år, i stället för att den kunnat utgå
och äfven förut åtgått årligen. Det är således
endast i33,333 R:dr 16 sk., som
blifvit af Creditivet begagnade för 2 år;
hvaremot utgiften utgjort 333,333 R:dr 16
sk., i händelse Creditivet för alla 5 åren
blifvit användt. Friherre Anckarswärd har
sagt, att om man antager, det Rikets Ständers
mening varit, att detta Creditiv skulle
få årligen lyftas, så skulle man på samma
grund medgifva, att äfven det Lilla Creditivet
af i,5oo,ooo R:dr kunde utgå hvarje
år. Någon anledning härtill kan likväl ej
dragas af Rikets Ständers föreskrifter, rörande
Lilla Creditivet; och jemförelsen mellan
detsamma och det ifrågavarande Creditivet
för ConvoyCommissariatet är således
alldeles oriktig. Friherren har äfven,
såsom skäl mot anslag till ConvoyCommissariatet,
åberopat, att Handelscorpsen i ringa
mån deltager i Bevillningen och Skattebördorne.
Det är i alla Länder förhållan
-
iao
Den 7 Maji f. m.
det, att de Handlande icke annorledes bidraga
till Statsutgifternes bestridande, än i förskott;
ty beskattningen lägges på varan, och
den, som köper den, återbetalar dervid till
den Handlande hvad han derföre skattat; men
detta är ej något missförhållande, utan en
ganska naturlig ordning. För öfrigt har denna
omständighet icke något direct sammanhang
med förevarande sak. Frågan är här endast:
har Staten Sverige vunnit derpå, att,
i stället för en utgift af 66,666 R:dr 02
sk. B:co årligen under 5 år för ConvoyCommissariatets
behof, endast åtgått denna summa
för 2 år, eller tillhopa i33,333 R:dr 16
sk.? Jag skulle förmoda, att Creditivsumman
för de 3 år den icke utgått är en ren
vinst för Staten, en verklig besparing. Af
sjelfva Creditivets beskaffenhet är det för
öfrigt en naturlig följd, att afskrifning af
de lyftade summorne måste ega rum, helst
ConvoyCommissariatet ej har medel att ersätta
Staten dessa utgifter. Jag anhåller derföre
om bifall till Betänkandet.
Herr HegardtChristian Bernhard:
Hufvudsakligen förekommen af Friherre Cederström
och förenande mig med honom,
anhåller jag endast, att dervid få tillägga
några upplysningar, påkallade af Friherre
Anckarswärds anförande. ConvoyCommissariatet
hade förut ett årligt anslag af 66,666
R:dr 32 sk. B:co utaf Tullintraderne, till
bestridande af sina utgifter; men då fråga
Den 7 Maji f.m.
i a r
väcktes, att en de] häraf kanske skulle kunna
umbäras på vissa tider, så indrogo Rikets
Ständer detta anslag och beviljade i stället ett
motsvarande Creditiv. Sedan denna åtgärd
vid 1823 års Riksdag vidtogs har ConvoyCommissariatet
mast bestrida så stora och
utomordentliga utbetalningar, alt det omöjligen
kunnat undvikas att anlita Creditivet
för 2:ne år; och det hade blifvit nödvändigt
att lyfta det äfven för de 3:ne öfrige
åren, om icke ConvoyCommissariatet, med
begagnande af sin Credit, upptagit lån till betäckande
af sina utgifter, i hopp att framdeles
under bättre förhållanden kunna, med öfverskottet
af sina vanliga inkomster, efterhand
betala dessa skulder. Lika med Friherre Cederström,
kan jag af Rikets Ständers beslut,
rörande Creditivet, ej finna någon anledning
till den slutsats, att Creditivet icke
skulle, årligen utgå. Meningen måste så mycket
hellre hafva varit, att bevilja Creditivet
till årlig lyftning, som det i annat fall
alldeles icke motsvarat ConvoyCommissariatets
behof och det förra årliga anslaget,
som blifvit Commissariatet undanryckt.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Lika med
Friherre Anckarswärd anser jag Rikets Ständers
Skrifvelse vid i8a3 års Riksdag böra
så förstås, att man icke åsyftat ett årligt
anslag till ConvoyCommissariatet, och jag
stöder mig härvid på den omständigheten,
att Ständerne uttryckligen förklarade, att de
122
Den 7 Maji f. m.
funno det ärliga anslag, som förut egde rum
alltsedan 1818 års Riksdag, öfverflödigt,
och just derföre biföllo ett Creditiv till samma
belopp i händelse af behof. Hade icke
meningen varit, att Creditivet skulle gälla
blott för en gång, så hade man ju lika väl
kunnat bibehålla 1818 års årliga anslag.
Jag har dessutom fästat mig vid den förbindelse
ConvoyCommissariatet skulle aflemna,
och hvarom StatsUtskottets Betänkande
besynnerligt nog ej innehåller någon upplysning,
om den ens blifvit afgifven, eller
hvad den innehåller om sättet för medlens
ersättande, hvilket allt, enligt Ständernes
beslut, utgjorde vilkor för Creditivets lyftning.
Jag tror således en återremiss vara
nödvändig, för att få desse omständigheter
utredde.
Herr Tham, Wolrath: Huru Rikets Ständers
förordnande vid sisla Riksdagen om
ett Creditiv för ConvoyCommissariatet från
RiksgäldsContoret, i stället för det fordna
årliga anslaget, sorn ansågs böra indragas,
— huru, säger jag, detta förordnande bör
förstås, hade jag icke trott nu kunna blifva
föremål för öfverläggning, sedan Ridderskapet
och Adeln i sista Plenum genom votering
godkänt Herrar Fullmägtiges åtgärd,
att tillåta lyftning af Creditivet tvenne år
å rad, eller tillsammans i33,333 R:dr 16
sk., och således gillat den åsigt, att Rikets
Ständer åsyftat ett årligt Creditiv af 66,666
Den 7 Maji f. m.
ia3
R:dr 32 sk. Jag hemställer, huruvida eu
genom votering afgjord fråga nu åter kan
upprifvas och blifva föremål för discussion.
Den enda fråga, som enligt min tanka
nu kan komma under öfverläggning i afseende
på detta Creditiv, är den, huruvida
de lyftade 133,333 R:dr 16 sk. höra ersättas
eller afskrifvas. StatsUtskottet säger i
sitt Betänkande: De på Creditivet för ConvoyCommissariatet
lyftade i33,333 R:dr iG
sk. hafva blifvit uti Räkenskaperne upptagne
till ersättning, pä den grund, att enligt
i8a3 års Ständers, angående nämnde
Creditiv, fattade beslut, skulle, vid nästföljande
Riksdag, förordnas, huru, (såsom
orden lyda,) de medel, som kunde, för Statsverkets
räkning, lyftas, borde ersättas. När
Rikets Ständer vid sista Riksdag Beviljade
Creditivet, kunde de ej förutse, att öfverskotten
på StatsVerkets inkomster skulle
lemna sådana tillgångar, att Creditivet deraf
kunde betalas, och det var derföre, som
de efter min tanka förbehöllo sig, att vid
denna Riksdag bestämma om sättet för ersättningen;
det vill säga, om RiksgäldsContoret
i och för utbetalningen af detta Creditiv
stannat i någon skuld, borde nu bestämmas,
huru RiksgäldsContoret derföre
skulle blifva ersatt. Men då nu öfverskotten
blifvit så betydlige, alt icke allenast
denna utan äfven flere andre utgifter af RiksgäldsContoret
utan olägenhet kunnat bestri
-
i?,4 Den 7 Maji f. m.
I*
das, tror jag StatsUtskottet ganska riktigt
föreslagit, att ”enär nu Kongl. ConvoyCom”missariatet
icke varit förbundet till någon
”återbetalning, samt i närvarande ställning
”StatsVerkels alla tillgångar måste i främ”sta
rummet hållas tillhanda och beräknas
"för Statsbehofven, förberörde 133,333 R:dr
”16 sk. må uti RiksgäldsContorets Räkenskaper
för innevarande år 1829 från ba"lancerade
tillgångarne afföras.” Ty StatsUtskottet
bade icke föreslagit detta, om det
icke vid granskningen af Räkenskaperne funnit,
att RiksgäldsGontoret för denna utbetalning
icke häftar i någon skuld.
När således sjelfva utbetalningen af
Ridderskapet och Adeln redan blifvit godkänd,
och det befinnes, att RiksgäldsConloret
icke för densamma häftar i någon skuld,
kan jag ej annat än förena mig med de Hervar,
som yrkat bifall till Betänkandet.
Grefve Cronstedt, Claes: Jag skulle tro,
allde upplysningar Friherre Anckarswärd nu
lemhat om [823 års Ständers förordnanden,
i afseende på ifrågavarande Creditiv till ConvoyCommissariatet,
snarare föranleda lill bifall
af StatsUtskottets Betänkande, eller lill
afskrifning af medlen, än till återremiss.
Ty d å desse förordnaden innehålla en sådan
tvetydighet, som Friherre Anckarswärd
omnämnt, att Creditivet till ConvoyCommissariatet
på ena stället eller i 7 Artikeln
Den 7 Maji f^m.
125
af Reglementet för RiksgäldsContoret ställes
bredvid det så kallade Mindre Creditivet
till Konungens disposition, men på det andra
stället eller i den underdåniga Skrifvelsen
säges vara ett motsvarande Creditiv
mot det förra, på 3:clje HufvudTiteln öfverförda
årliga, anslaget; så kauman ej säga,
hvilkendera meningen är den rätta , och
afskrifning synes vara den enda återstående
utvägen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jagar, för
att begagna en afliden Talares uttryck, tveliogsen,
huruvida jag skall fullfölja min föresats,
att begära återremiss å ifrågavarande
Betänkande, då jag hörer densamma med
häftighet yrkas från en annan sida, på skäl,
som jag helt och hållit ogillar. Trogen min
vanliga grundsats, att endast afse saken i
sig sjelf, icke dess omgifningar, vill jag dock
försöka ingå i den granskning af Betänkandet,
som låter mig anse en återremiss nyttig.
Godkännande StatsUtskottets förslag,
att låta titeln j. d. Konung Gustaf Adolphs
enskildtaförmögenhet ur RiksgäldsContorets
Räkenskaper utgå, kan jag dock ej tillstyrka,
att låta de dertill hörande actier i Trollhätte
Slussverk och Södertelje'Canal bortauctioneras,
då dessas närvarande vanvärde
skulle troligen göra behållningen högst obetydlig,
och jag icke finner något hinder,
alt ej dessa actier, på samma sätt, som de
Den 7 Maji f. m.
fordom Högstsalig Hennes Kongl. Maj:tEnkeDrotlning
Hedvig Elisabeth Charlotta tillhörande
Götha Canal-actier, till bättre conjuncturer
för Contorets räkning bibehållas,
utan att någon annan titel behöfves, än den
af actier i Trollhätte Slussverk (Götha-,
Södertelje Canal, Motala Verkstad), dåden
som vill efterse, huru de kommit i Contorets
ego, af de föregående årens räkenskaper
lätteligen kan vinna sin önskan, utan vidare
behof, att i alla följande års räkenskaper
intaga denna historiska upprinnelse.
Emot afskrifning af fordringsposten contant
bidrag till Krigsskulders afbördande
eller återstod på Krigsskulds-liqviden, bar
jag ingen ting att invända, hälst jag anser
denna post, enligt Ständernas ursprungliga
och aldrig upphäfna anordning på öfverskotten
å Bevillningen öfver andra bestämda
anslag, redan för längre tid sedan, till
fullo godtgjord. Detta låter mig uttrycka
en önskan, hvars uppfyllande skulle kasta
mycket ljus på penningeförhållanderne emellan
det egentliga Statsverket och RiksgäldsContoret,
om StatsTJtskottet ville utarbeta
och meddela Ständerne tabeller, visande, för
hvarje Riksdagsintervall serskildt, huru mycket,
för StatsVerkets räkning, på RiksgäldsContoret
blifvit anordnadt, samt de derföre
inflytande ersättningar.
I motsats med hvad flere värde Talare
yttrat, har jag så mycket mindre emot af
-
Den 7 Maji f. m.
127
skrifning af de lyftade Creditiv-summorne
för ConvoyCommissariatet, som den öfver
detta ämne i sista plenum förde discussion
liar tillräckligen ådagalagt, att aldrig återbetalning
varit ifrågasatt, och då Ståndet
med sitt bifall godkänt denna StatsUtskottets
i Betänkandet N:o 96 yttrade åsigt,
skulle jag anse mig missbruka dess tålamod,
om jag upptog tiden med återupprepande
af hvad så nyligen blifvit anfördt.
Slutligen skulle jag önska, att, i händelse
af återremiss, Utskottet i sitt nya Betänkande,
äfven upptog andra afskrifningsmässiga
poster, nemligen:
1:0 Yärdet af kopparen uti utelöpande
skiljemynts-polletter 27,745: 36. 6.
Då dessa polletter äro utmyntade till
ungefär samma vigt, som Rikets nu lagligen
gångbara skiljemynt, eller efter i66|
R:dr B:co per Skepp., och ingen äfven den
minsta post blifvit sedan 1809 till inlösen
anmäld, torde det vara så mycket riktigare
att afskrifva denna fctrdringsbalance, som
dess bibehållande och inlösningsskyldighetens
af sjelfva polletterne öfverflyttande på
Banken vid sista Riksdag, troligen var ett
misstag, härledande sig deraf, att de inbegripits
under Riksgälds-sedelstocken.
2:0 F. d. HingstpremieKassans i Mariebergs
Kronan tillhöriga egendom inteckna
-
i a8 D e n 7 M a j i f. m.
de fordran af i4»ooo R:dr. Då genom räntas
utbetalning till RiksgäldsContoret af
StatsYerket för denna fordran, endast den
Statsbrist ökes, som af RiksgäldsContoret
skall ersättas StatsVerket, tyckes ordning
och enkelhet påkalla fordrans afskrifning,
hälst den ursprungligen tillhört en Statsverket
underordnad Kassa, för hvars behållning
till 1818 erlagts serskildt ersättning
till StatsContoret.
3:o RiksgäldsContorets egna insättningar
i 3-procents-lånet. Då denna fordran
är en Contorets fordran hos sig sjelf, så
tyckes den böra afskrifvas, utan afseende
på om Rikets Ständer skulle vilja fortfara
med en sådan upplåning, en åtgärd, hvartill
för öfrigt jag aldrig kommer att lemna
mia tillstyrkan.
I afseende på fordran hos Finska StrömrensiyngsDirectionen,
så lärer dess afskrifning
ifrågakomma på samma gång med
granskningen af den med Ryska Regeringen
uppgjorda liqvid öfver Statens flerfaldiga
dylika fordringar.
På nu anförda skäl får jag anhålla om
återremiss.
Friherre Anckar swärd: Herr Tham täckes
ursäkta mig om jag icke förstår, huru
han kunnat förklara min anmärkning såsom
åsyf
-
Den 7 Maji f. ni. 129
åsyftande att upprifva elt redan fattadt beslut.
Om något fel härvid är begånget,
kommer det på StatsUtskottets räkning, sorn
afgifvit 2:ne Betänkanden öfver ämnet. Här
är fråga om att afskrifva 133,333 R:dr 16
sk., och som jag ej kan finna, att ConvoyCommissariatet
haft rätt att lyfta mer än
66,666 R:dr 3a sk., måste det vara min
rättighet att söka göra denna åsigt gällande,
så långt jag förmår. I allt fall finner jag
blott, att ConvoyCommissariatet genom Creditivet
fått ett betydligt lån, för hvilket Rikets
Ständer såsom långifvande hafva en obestridlig
rätt att fordra återbetalning. Men
nu vill man icke allenast eftergifva denna
rätt, utan man till och med går så långt,
att man här påstått, det Staten fått en oförmodad
skänk af 333,000 R:dr, för det ConvoyCommissariatet
ej ytterligare begagnat
sin lånerätt. För min del kan jag ej inse,
livarföie Rikets Ständer skola blifva den lidande
delen, eller hvarföre ConvoyCommissariatet
skulle tilläggas en så obegränsad
förmån. Jag kan så mycket mindre tro,
att detta varit 1823 års Ständers åsigt, som
revision af ConvoyCommissariatets räkenskaper
icke varit medgifven. Jag har för
öfrigt nu icke väckt någon fråga om riktigheten
af Fullmägtiges i RiksgäldsContoret
åtgärd; denna fråga är redan afgjord. Men
jag har yrkat uppfyllandet af de vilkor,
hvarunder Creditivet beviljades. Någon me*
a3 H. o
i3o Den 7 Maji f. m.
ning mäste halva funnits deri, att ConvoyCommissariatet
skulle ega lyfta Creditivet
mot sin förbindelse. Denna hafva vi ej fått
se, och jag önskade lära känna innehållet
deraf, som omöjligt kan vara att medlen
helt enkelt skola afskrifvas. På denna grund
begär jag återremiss för attfåutredt, hvad
förbindelsen innehåller, då den nödvändigt
måste vara afgifven. Men utan hopp att nu
mer än vid andra tillfällen kunna inverka
på någons åsigt, får jag förklara, att det är
mig likgiltigt, hvad beslut som fattas, och
att jag för min del är tillfredsställd med
att hafva framställt de anmärkningar, hvartill
jag funnit anledning.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
tror mig först böra fästa uppmärksamheten
derpå, att i8a3 års Ständers underdåniga
Skrifvelse, rörande Creditivet för ConvoyCommissariatet,
innehåller ej allenast, att
i stället för de 66,666 R:dr 32 sk., som af
Sjötullsintraderne förut årligen varit anslagne
till ConvoyCommissariatet, ett motsvarande
Creditiv skulle anvisas på RiksgäldsContoret,
att begagnas i mån af behofvet
och mot Commissariatets förbindelse, utan
ock följande mening: hvarefter vid nästa
Riksdag kommer att för ordnas, hura de
medel, som, på grund häraf, kunna för
StatsVerkets räkning lyftas, böra ersättas,
Desse ord: för StatsVerkets räkning, utmärka,
att ersättningen borde utgå af så
-
Den 7 Maji I. m. i3t
dane medel, som annars gå till Statsverket,
och således icke, att ConvoyCommissariatet
skulle stanna i någon återbetalningsskyldighet.
Också innefattar ej Commissariatets
afgifne förbindelse någon återbetalningsskyldighet,
hvilket StatsUtskottet äfven
antydt uti det Betänkande, som nu är
föremål för öfverläggning. Jag tror derföre
det rättaste vara, att medlen afskrifvas.
Ty om Staten skall ersätta dem, blir
förhållandet detsamma , och afskrifningen leder
blott till enkelhet i räkenskaperne.
Hvad åter angår den fråga, om meningen
med Creditivet varit rättighet till årlig
lyftning, torde jag få erindra om hvad,
som redan i sista Plenum upplystes, att
Ständernes underdåniga Skrifvelse den 20
November 1828 innehöll, att det förra årliga
anslaget till ConvoyCommissariatet af
66,666 R:dr 3a sk. skulle uppföras på 3:dje
Hufvudtiteln, och att ett motsvarande Creditiv
skulle från RiksgäldsContoret hållas
ConvoyCommissariatet tillhanda. Att ett
emot förra anslaget svarande Creditiv icke
kan bestå i ett enda anslag af ofvannämnde
summa, synes mig vara temligen tydligt,
då det förra anslaget utgick i 5 år till samma
belopp för hvarje år.
I afseende på Herr Rosenblads anmärkningar
får jag upplysa, att Skånska Hingst--
9*
132
Den 7 Maji f. m.
PraemieCassan verkligen är intecknad i Mariaeberg
, men att Utskottet ej trott afskrifning
deraf bora ega runi, emedan sådant
skulle innefatta ett nytt anslag till
3:dje HufvuclTiteln. Att åter verkställa utstrykningen
genom afkortningar på denna
HufvudTitel, tror jag icke heller vara
lämpligt.
Hvad den af Utskottet föreslagne försäljning
af Canal-actier beträffar, finnér jag
icke, att man bör göra något afseende på
actiernes nuvarande vanvärde. Beloppet är
ringa, och jag tror icke, att RiksgäldsContoret
bör vara actieegare, äfven med framtida
utsigt till större fördel än nu. Man
har föga hopp, att actiernes värde skall stiga,
och om än detta inträffar till någre procent,
blir förlusten på försäljningen högst
obetydlig. Jag ser således ingen betänklighet
vid, alt RiksgäldsContoret gör sig af
med desse Canalactier.
Hvad åter angår den calcul, som Herr
Rosenblad önskat se uppgjord, fårjagerindra,
att efter de Tabeller öfver alla RiksgäldsContorets
Räkenskaper, som åtfölja Utskottets
nästföregående Betänkande, rörande
verkställd granskning af RiksgäldsContorets
ställning, är det ganska lätt att på få
minuter uppgöra en sådan calcul. Utskottet
hade derföre ej trott sig behöfva serskildt
uppgöra en sådan, sedan det heredt
Den 7 Maji f. m.
»33
livar och en tillfälle att med lätthet uppgöra
hvilken jemförelse som helst.
I afseende på afskrifning af 3-procentsmedlen,
som Herr Rosenblad föreslagit, får
jag upplysa, att Utskottet ej trott desse medel
böra sammanblandas med de mindre
summor, hvarom här är fråga. Vi hafva
hort en eller annan uppgöra stora planer
med RiksgäldsContorets tillgångar pä grund
af 3-procents-lånet. Jag lernnar derhän,
huruvida desse planer låta realisera sig;
men emellertid har Utskottet ej ansett sig
nu böra ingå i förslag till någon disposition
af desse medel, hvilka hafva mera inflytande
på den blifvande Statsregleringen.
Hvad slutligen beträffar afskrifningen
af 73,000 R:dr, som balanceras under namn
af återstod på Krigsskulds-liqviden, tager jag
mig friheten nämna, att det är alldeles likgiltigt,
huruvida de i Räkenskaperne stå
uppförde såsom afskrifne eller betalte; ty
då alla öfverskott på Statsinkomsterne komma
RiksgäldsContoret till godo, blir förhållandet
enahanda, antingen man betalar desse
medel af Statsinkomsterne och afförer summan
såsom betalt, eller om man afskrifver
dem genast, hvarigenom öfverskotten på behållningen
af Allmänna Bevillningen i samma
mån blifva större.
Då jag således ej funnit några skäl an
-
Den 7 Maji f. m.
förde, som kunna föranleda till ett annat
resultat, än det StatsUtskottet föreslagit, får
jag anhålla om proposition till bifall af Betänkandet.
Friherre BoijCj Ludvig: För mig, som
fordom under 11 års tid varit Ledamot i
ConvoyCommissariatet, synes denna diskussion,
så vidt den rörer Creditivet till ConvoyCommissariatet,
omfatta, om jag så får
uttrycka mig, rätt ingen ting; ty antingen
man antager Friherre Anckarswärds eller
motsidans åsigt, så kommer man ändå till
samma resultat. ConvoyCommissariatet har
trenne serskildte tillgångar, nemligen: Uti
Convoy-afgiften, som är obetydlig, uti tillslagen
anpart i Tullmedel, samt då desse
bägge varit otillräcklige till betäckande af
Commissariatets betydliga utgifter, en tredje
tillgång eller bidrag af Staten. Om desse
bidrag nu betraktas såsom lån, eller såsom
ett bestämdt Statsanslag, kommer på ett ut;
ty om också Commissariatet ålägges mera
än att redovisa för medlen, och att återbetala
desamma, så blir det i alla fall Staten,
som måste vidkännas utgiften, emedan
ConvoyCommissariatet icke har någon annan
att hålla sig till, för att få bristande
medel. Antingen ifrågavarande belopp af
ConvoyCommissariatet återbetalas, eller Statens
fordran derföre afskrifves, förefaller
mig således likgiltigt, och jag tillstyrker
alltså bifall till Betänkandet.
Den 7 Maji f. m.
i35
Herr Tham: Jag har i hufvudsaken ingen
ting att tillägga, sedan Friherre Anckarswärd
förklarat, alt återremissen egentligen
åsyftades i och för ordet förbindelse s
hvars betydelse och verkan den siste värde
Talaren tillräckligen upplyst; men Herr Rosenblad
har sagt, att man icke borde bortsälja
actier. Jag hemställer, om actierna i
Södertelje Canal någonsin kunna komma till
något serdeles högt värde, så länge Södersluss
är i det usla skick den nu befinnes. —
Jag tror det icke. — Beträffande Trollhätte
Canal-actier, har jag icke hört, att de varit
eller äro i något vanvärde, och de öfrige
Herr Rosenblads anmärkningar anser
jag icke höra hit, eller vara föranledde af
detta Betänkande. Jag anser, att hvar Riksdagsman,
som önskar ett godt och snart
slut på Riksdagen, icke borde ifra för återremiss
i obetydliga frågor, och anhåller för
min del om proposition till bifall å Betänkandet.
Friherre Anckarsvärd: Jag har blott
högst obetydligt att tillägga vid Friherre
Palmstjernas upplysning. Jag har ingen ting
emot den omförmälta ersättningen till ConvoyCommissariatet,
emedan jag hoppas, att
den i sin mohn kommer Statsverket till
godo, och bidrager att lindra de skattdragandes
bördor. Mig synes det vara föga
lämpligt, att RiksgäldsContoret är innehafvare
af actier, och att den mindre hetyd
-
i36
Den 7 Maji f. m.
liga förlust, som kan uppstå genom mistning
af den påräknade vinsten, icke bör hafva
något inflytande, och öfverensstämmer
alltså i denna del i Utskottets förslag, förnyande
i öfrigt min anhållan om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på återremiss.
Herr von Hartmansdorff, August: I afseende
på de omnämde actierne, instämmer
jag med Herr Rosenblad. Summan, som i Betänkandet
förekommer, synes väl vara obetydlig,
men det kan hända, att hon, under
närvarande Riksdag, kommer att betydligen
ökas. Det är icke Ridderskapet och Adeln
obekant, att Staten har ansenlige summor
att fordra af Södertelje Canal. Det vore
möjligt, att Stats- och BancoUtskotten snart
tillstyrka, att Bankens fordringar i och för
Canalerne öfverflyttas på RiksgäldsContoret,
och innan denna vidsträcktare fråga hlifver
afgjord, torde det vara för tidigt, att bestämma
något om ifrågavarande actiers försäljning.
Beträffande anmärkningen, att det
Contanta bidraget till Krigsskulders af bördande,
eller återstoden på Krigsskuld-liqviden,
redan borde vara betald genom influtna
öfverskott på Bevillningen; så har RiksgäldsContoret
icke varit berättigadt att uppgöra
någon sådan qvittning, utan Contoret
liar bordt använda öfverskotten såsom andra
inflytande medel, till de af Rikets Ständer
föreskrifna utgifter, och har följaktligen
Den 7 Maji f. m.
icke kunnat underlåta, att, på sätt som skett,
bokföra denna post, intill dess Rikets Ständer
behagat besluta om dess afföring. På
samma sätt förhåller det sig med afskrifning
af ConvoyCominissariatets skuld. Men
deremot instämmer jag med Herr Rosenblad
uti önskan, att ett annat bokföri ngssätt
måtte ega rum för betalningen till StatsContoret
af ränta å en del fordringar. Uti
6 Artikeln af Reglementet för RiksgäldsContoret
uppräknas alla de serskildta summor,
RiksgäldsContoret skall till StatsContoret utbetala.
Om dessa sammanslogos till en summa,
så gjorde de för StatsContoret lika stor
inkomst, som om de fortfarande förblifva
sönderplockade, och kunde begagnas för hvilken
HufvudTitel som helst; men bokföringen
skulle i förra fallet förenklas. Hvad angår
RiksgäldsContorets egna insättningar uti
det så kallade 3-procents-lånet, inser jag ej,
hvarföre bokföringen deraf såsom tillgång
skall bibehållas. Sedan det är utröndt, att
Contoret deruti insatt 1,646,000 R:dr, och
derigenom besparat 4°>347 R:dr 3a sk. i
räntor, så synes ändamålet med denna bokföring
vara vunnit, och båda summorna
desto helldre kunna borttagas ur Räkenskaperne,
som deras qvarstående endast tjenar
lill fortfarande förvillelse att tro Contoret
ega en tillgång, som icke finnes. Måhända
medverkar man bättre till ett snart slut på
Riksdagen, om man i följd af grundade anmärkningar
beviljar återremiss af ett Betan
-
138
Den 7 Maji f. m.
leande, än oin man genom afslag derå föranleder
nya motioner, remisser och återremisser.
Derföre tillstyrker jag återremiss
af ifrågavarande Betänkande.
Hvarefter StatsUtskottets Betänkande
blef, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken
framställd proposition, af Ridderskapet och
Adeln till StatsUtskottet återremitteradt.
Föredrogs ånyo ConstitutionsUtskottets
den 27 sistlidne Mars under N:o iöaflåtne,
och den 3 derpåföljde April på bordet lagde,
Memorial, rörande Grefve C. F. Horns
anmärknings-anledning i afseende på MötesPassevolancens
fortsatta utgörande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag anhåller
vördsamt, att delta Memorial måtte
få hvila på bordet, intill dess frågan om
Decharge för Konungens Rådgifvare i sin
helhet förekommer.
Friherre Anckarsxvärd, Carl Henrik:
I öfverensstämmelse med Grefve Horns begäran,
får jag till Herr Grefven och LandtMarskalken
vördsamt hemställa, om icke alla
dylika Memorial från Constitutions-Utskoltet,
angående anmärkningar emot Konungens
Rådgifvare, kunde få hvila på bordel,
och förekomma i ett sammanhang med
Den 7 Maji f. m.
Decharge-frågan. Jag anhåller, alt Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes lill
Ridderskapet och Adeln framställa proposition
derå.
Grefve Frölichj Davida förenade sig
med Friherre Anckarsvärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, alt såväl ConstitulionsUtskottets
nu föredragne, som alla
öfrige från bemälte Utskott inkomne, Memorial,
angående de mot StatsRådets Ledamöter
tid efter annan framställde serskildte
anmärknings-anledningar, måtte hvila, intill
dess ConstitutionsUtskottels slutliga Memorial,
i anledning af StatsRådsProtocollens
fulländade granskning, till Ridderskapet och
Adeln inkommer. x
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning, hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig linna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den af Hans Excellence
sist framställde proposition.
Företogs till pröfning StatsUtskottels
den 28 sistlidne Mars under N:o 98 afgifne,
samt den 21 sistlidne April e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
Den 7 Maji f. m.
anmärkningar vid Utskottets under N:o
förut meddeldte Betänkande, rörande indragning
af all mathållning vid den så kallade
LandtMarskalksKlubben, samt om förminskning
i Statens utgifter för Klubblnrättningarne.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Så vida jag hört rätt, har Utskottet föreslagit
fortfarande af de så kallade LandtMarskalksSoireerne,
och jag tillstyrker bifall
derå, med den förändring likväl, att
dessa Soireer ej måtte ega rum de aftnar
här på Riddarhuset hålles Plenum.
Herr Tham, Wolrath: Under åberopande
af hvad jag förut haft äran anföra
vid de tillfällen frågan här förevarit, får
jag tillstyrka bifall å Utlåtandet.
Friherre Anckarsw är d , Carl Henrik:
Då Ridderskapet och Adeln ej första gången
fann för godt besluta upphörande af
LandtMarskalksSoire'erne, har jag ej vidare
att tillägga, än att förena mig med Herr
Munck af Rosensköld i den af honom föreslagne
indragning, såsom stödd på de mest
hilliga grunder, och anhåller vördsamt om
proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Den 7 Maji f. ra.
Herr Tham yttrade, att, om StatsUtskottets
Utlåtande icke af Ridderskapet och
Adeln bifölls, begärde han derom votering.
Herr Ribbingj Arvid: Enär egentliga
föremålet för de så kallade LandtmarskalksSoireerne
är, att Ridderskapet och Adeln
der skall kunna öfverlägga om förekommande
Riksdagsärenden, och sådant är omöjligt
vid de tillfällen, då Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter äro, såsom debora
vara, här församlade i Pleno, synes det
vara svårt motstrida grundligheten af Herr
Munck af Rosenskölds utaf Friherre Anckarswärd
understödda förslag om Soireernes
upphörande de aftnar Plenum härstädes
hålles; och jag hemställer derföre tili
Herr Tham, som begärt votering, om hail
icke vill afstå derifrån, eller åtminstone
med skäl vederlägga den mening han motstrider.
Herr Tham: Mina skäl stå att läsa uti
Utskottets Utlåtande. Jag vidhåller min
begäran om votering.
Friherre Ridderstolpe_, Fredrik: Då Utlåtandet
tillägger Herr LandtMarskalken rättighet
att göra de besparingar i afseende
på kostnaden för de ifrågavarande Soireerna,
som Ilan anser lämplige, finnér jag intet
skäl att bifalla Herr Rosenskölds förslag,
utan anser Herr LandtMarskalken vara
den, som bör bestämma, när Han vill kafva
Den 7 Maji f. m.
Soiree, och yid hvilken tid den bör begynna.
Herr Ribbing: Då Herr Tham icke kan
tvingas alt uppgifva några skäl, måste han
ursäkta, alt man ej kan finna hans yrkande
förtjena något afseende.
Friherre Ehrenborgh, Casper JVilhelm:
Jag anhåller vördsammast, att Herr Grefven
och LandtMarskalken läcktes genom
RiddarhusSecreteraren låta gifva Ridderskapet
och Adeln tillkänna, huru de tre andra
Stånden afgjort Utlåtandet, emedan det
vore ändamålslöst, att här bortspilla tiden
med votering, om de redan bifallit detsamma.
Herr Munck af Rosensköld: Ehuru jag
ej ansåg mig behöfva inför denna upplysta
Samling anföra skäl för mitt förslag, nödsakas
jag dock nu anmäla ett sådant, nemligen:
att jag anser det icke vara lämpligt,
att Staten vidkännes några kostnader för
Ridderskapets och Adelns sammankomster
på LandtMarskalksKlubben under de tider,
då dess Ledamöter böra vara församlade
härstädes till öfverläggning och afgörande
af Riksvårdande ärender.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Ehuru
jag icke gerna till en LandtMarskalks afgörande
öfverlemnar, hvad som på Ridderskapets
och Adelns egen pröfning ankom
-
Den 7 Maji f. m.
i43
mer, får jag dock vördsamt underställa Herr
Grefven och LandtMarskalken, om icke, på
det vi må undvika en votering, Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes meddela
oss sin åsigt, huruvida de så kallade LandtMarskalksSoireerne
skulle kunna indragas
de aftnar, då Plenum inträffar å Riddarhuset,
samt Herr Grefven och LandtMarskalken
icke eller sjelf kan bevista dessa Soiréer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att vid alla andra
tillfällen, än då frågor om Grundlagarnes
rätta förstånd och tillämpning kunde
uppkomma, hvilka händelser Hans Excellence
önskade måtte så sällan som möjligt
inträffa, ansåg Hans Excellence i öfrigt sig
hvarken ega eller höra, i afseende å de förekommande
ärenderne, meddela Ridderskapet
och Adeln sin enskildta tanka derom.
Friherre Anckarswärd: Jag kan ej undgå
finna det vara en besynnerlig utväg, att,
innan Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, huru han uppfattat de Ja och Nejy
hvarmed propositionen besvarats, förskottsvis
begära votering. Jag kan ej förklara det
annorlunda än som en ny utväg, att tilltvinga
sin mening pluralitet. Om vi ändteligen
skola votera, yrkar jag, att Contrapropositionen
måtte innehålla ett totalt uppliäfvande
af all mathållning å de så kallade
LandtMarskalksSoiréerne, emedan det är
i44
Den 7 Maji f. m.
Motionens lydelse. Det var af aktning för
Ridderskapet och Adeln, som jag, fastän
jag understödt Motionen, icke i början af
discussionen yrkade denna Contra-proposition,
utan fogade mig efter Herr Munck’
af Rosenskölds modification, och vill ännu
i så måtto göra det, som jag anhåller, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
ånyo framställa proposition, på det Herr
Tham måtte finna, om han verkligen eger
skäl, att yrka den begärde voteringen, eller
icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde ånyo proposition
till bifall å StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Friherre Boije, Ludvig: Tillätes oss
höra, huru de andra Stånden afgjort frågan?
Friherre Anckarswärd: De andra Stånden
hafva ej afgjort något i frågan, utan
liänskjutit den tili Ridderskapets och Adelns
enskildta afgörande, såsom motsvarande den
Representationskostnad, hvilken för de andre
Stånden eger rum.
Herr Tham: I anledning af Friherre
Anckarswärds sista yttrande får jag upplysa,
att Preste- och BondeStånden bifallit
StatsUtskottets förevarande Utlåtande; men
att
Den 7 Maji f. m.
i45
att jag ej vet, huru det tredje Ståndet afgjort
frågan. I öfrigt torde Ridderskapet
och Adeln påminna sig, att Herr Grefven
och LandtMarskalken redan vid Riksdagens
början, genom de andra Talmännen, låtit
inbjuda de öfrige Respective Ståndens Ledamöter,
att bevista LandtMarskalks-Soireerne.
Frågan rörer således alla Stånden; och
jag förnyar' mitt yrkande om votering, i
fall Utlåtandet icke bifalles.
Herr Munck af Rosensköld: Jag an
håller
vördsamt om proposition lill bifall
å Utlåtandet, med den af mig föreslagne
förändring, eller att LandtmarskalksSoiréerne
malte indragas de aftnar, då vi hafva
Plenum här på Riddarhuset.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sorn, efter
hvad Hans Excellence tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, den af Hans Excellence
sist framställde proposition redan blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallen; hvaruti
Ridderskapet och Adeln äfven hördes instämma.
Herr Dalman3 Lars Johan: Jag utber
mig, att få förena mig med Herr Munck af
Rosensköld.
Herr Munck af Rosensköld: Jag har
ej kunnat höra hit, huruvida Utlåtandet,
a3 H. 10
i46
Den 7 Maji f. m.
vid besvarandet af sista propositionen, skall
anses bifallet eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han redan
tillkännagifva, att, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ridderskapets och
Adelns pluralitet bifallit StatsUtskottets Utlåtande.
Herr Munck af Rosensköld: Jag har
svårt att anse Utlåtandet för bifallet, emedan
jag häromkring hörde flere Nej, jemte
mitt eget.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 28 sisth Mars under N:o gj afgifne,
samt den 21 sisth April e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 41 förut meddeldte Betänkande,
i anledning af ett af Herr LandtMarskalken
samt Herrar Talmän upprättadt
förslag, till så väl Herr LandtMarskalkens
och Herrar Talmännens Representations-kostnad,
som utgifter för RiksStåndens
Canzlier och Klubbar.
Herr Tham, Wollrath : I detta Utlåtande
har StatsUtskottet tillkännagifvit, att
3 Stånd bifallit det återremitterade Betänkandet
N:o 41, samt slutat med följande:
”1 anledning häraf får Utskottet, hvad an
-
Den 7 Maji f. m.
147
"går Klubbens ifrågasatte tillvarelse, endast
"åberopa Herr LandtMarskalkens och Her"rar
Talmännens uti Betänkandet införde
"kostnads-förslag, deri Klubb-inrättningen
"finnes upptagen; och ehuru 3:ne Stånd gil"lat
Betänkandet, samt målet förthy, en"ligt
69 §. i RegeringsFormen, skulle alices
vara afgjordt; likväl, och då vid detta
"tillfälle företer sig det serskilda förhållande,
"att, genom bifallet till Betänkandet, en”dast
är medgifven Höglofl. Ridderskapet
"och Adeln enahanda rättighet, som de öf"riga
Stånden, att nemligen utaf Riksdags"kostnads-medlen
få godtgjorda utgifterna
"för den Klubb, som Ridderskapet och Adeln
"låtit inrätta; så finner Utskottet, att, när
"frågan således angår en Höglofl. Ridder"skapets
och Adelns enskilda angelägenhet,
"det också ankojnmer på Ridderskapets och
"Adelns eget godtfinnande, att låta Klubb"inrättningen
fortfara eller upphöra, hvilket
"sistnämnde alternativ Utskottet likväl, med
"afseende på en och annan Ledamots un"der
discussionen hos Ridderskapet och A"deln
yttrade mening, ansett sig icke böra
"tillstyrka.” Då det nu på oss sjelfva beror
att besluta, om ifrågavarande Klubb
skall fortfara eller ej; så, och enär jag anser
denna Klubb vara öfverflödig, då vi
hafva de så kallade LandtMarskalksSoireerne,
förenar jag mig uti Friherre Anckarswärds
förra gången afgifne yttrande, att
i48
Den 7 Maji f. m.
till någon besparing af kostnaderne, denna
Klubb må upphöra, och anhåller om Herr
Grefven» och Landt-Marskalkens proposition
derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt, att, under
godkännande i öfrigt af hvad StatsUtskottet
uti dess, under N:o 41» meddeldte
första Betänkande tillstyrkt, besluta, att
den så kallade Adelsklubben borde upphöra.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 28
sisth Mars under N:o 99 afgifne, samt den
21 derpåföljde April e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets, under N:o 68, förut
meddeldte Memorial, i fråga om tryckning
af Allmänna IndragningsStaten för år 1828.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg nödigt, att Allmänna
IndragningsStaten borde, på sätt vid
sista Riksdag, i afseende på dåvarande IndragningsStaten,
förordnades, till trycket
befordras.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Då Protocollens tryckning medtager så be
-
Den 7 Maji f. m.
'49
tydlig kostnad i öfrigt, ser jag ej på hvad
grund man skulle afstå från tryckningen af
Allmänna IndragningsStaten, isynnerhet då
den förut trycktes årligen, och det nu förminskats
till tryckning vid hvarje Riksdag.
Jag tror, att det bereder mera nytta, Sa
kostnaden kan vara betydlig, alt lemna Allmänheten
kunskap om dess innehåll. Jag
anhåller således om proposition till afslag
å StatsUtskottets Memorial, samt beslut, att
IndragningsStaten måtte tryckas nu, likasom
vid de föregående Riksdagarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade derefter den af
honom nyss gjorde proposition, hvilken af
Ridderskapet och Adelu med Ja besvarades.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottens den
i5 sisth April under N:o 3 afgifne, och d.
2i i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i fråga om sättet och vilkoret
för kruts transporterande genom Landet för
Bergslagernes behof.
Friherre Anckarswärd j Carl Henrik:
Jag inser för min del icke någon nödvändighet,
att hos Konungen framställa en sådan
anhållan, som den, hvartill Utskottet
gjort förslag. Jag är öfvertygad , att de
Bruksegare, som kunna vara i behof af så
-
i5o
Den 7 Maji f. m.
dane transporter, ega vägen öppen att få
behofvet tillfredsstäldt, utan någon sådan
önskan. Jag tager mig frihet återupprepa,
hvad jag förr yttrat, att det är mindre
väl beräknadt af Rikets Ständer, att belasta
Konungen med för många önskningar. Detta
är ett skäl för afslag. Det andra skalet för
afslag är, att Utskotten yttra sig : Utskot
ten
anse sig sd mycket hellre böra afstyrka
bifall till den af Motionairen alternativt
yrkade rättighet för samma Bergslag , att
sitt krutbehof sjelf tillverka, som Kongl.
Maj:t, genom Nådig Skrifvelse till KrigsCollegium
den 10 April 1810, uppå de mest
välgrundade skäl, afslagit en lika beskaffadj
af Öster- och fVester-OSor bergs Bergslag
, då gjord underdånig ansökning. Jag
måste öppet bekänna, att jag ej inser eller
känner de grunder, som numera kunna vara
så väl motiverade, att Rikets Ständer, genom
en sanction å detta Utlåtande, borde
göra en sådan inskränkning i Näringsfriheten,
och förklara den hvila på goda grunder.
Jag anser äfven detta böra verka afslag
å Utlåtandet, på det Rikets Ständer
icke en annan gång må finna sig bundne af
ett Utlåtande, som varit föga påkalladt.
Friherre Cederström, Jacob; I afseende
på den sista anmärkningen af Friherre
Anckarswärd, rörande inskränkning i Näringsfriheten,
i hvad angår anläggande af
krut-tillverkning, instämmer jag, och skulle
Den 7 Maji f. m.
151
önska, att den kunde blifva fri. Men jag
kan ej instämma deruti, att tillstyrkan om
en anhållan hos Kongl. Maj:l, rörande en
allmän Författning, huru förhållas skall när
krut transporteras, vore obehöflig. Jag anser
den tvertom vara af behofvet påkallad.
Det serskilda förhållande, att ett förut existerande
krutförråd upphört, ligger till grund
för Motionen. Transporten af krut kan medföra
oordningar och faror för de Byar och
Städer den passerar, om den ej är försedd
med behörig bevakning. Det är nödvändigt,
att, så snart krut transporteras till något
större qvantum, den ordning iakttages,
att t. ex. transporten ej stannar i Städer
eller Byar, men utanför dem , utom andra
försigtighetsmått. Derföre får jag anhålla,
alt, om afseende göres å den sednare anmärkningen
af Friherre Anckarswärd, Utlåtandet
måtte återremitteras; att afslå det,
tror jag vore mindre väl betänkt.
Friherre Anckarswärd: Jag begifver
mig, i anledning af Friherre Cederströms
anmärkning, till begäran om ålerremiss, i
stället för afslag, emedan det önskade resultatet
då möjligen kunde vinnas.
Friherre Ridderstolpe j Fredrik: Då nu
alla förenat sig om ålerremiss, och det äfven
varit min önskan, vågar jag fästa uppmärksamheten
på behofvet af försigtighelsmått
för kruts forslande genom Landet, och
Den 7 Maji f. m.
att det uttryckligen bör föreskrifvas, att det
ej får ske med jernskodda hjul, utan med
oskodda. Jag är föranledd till denna erinran
genom den fara, som eger rum för Westerås
Stad. För några år sedan höll den
på att undergå en stor fara genom en vagn,
hvilken kommit i oordning, och som spridde
oordning bland de öfrige. Jag anser det
vara en billig begäran, att alla krut-transporter
ske med oskodda hjul.
Uppå derefter af Hans Ecccellence Hr
Grefven oell LandtMarskalken framställd
proposition blef Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, på grund af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteradt.
Ånyo föredrogs och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den i5 sistl. April under N:o 4 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af åtskilige
gjorde framställningar, om anslag af
allmänna medel till vägars anläggande eller
omläggning.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den i5
sistl. April under N:o 5 afgifne, och den
2i i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af åtskilige väckte
Den i Maji f. m.
153
frågor, om anslag af allmänna medel till
vägars anläggande, förbättrande och indelande
inom Wermland.
Herr Ribbing, Arvid: Då det är Rid
derskapets
och Adelns rätt, att nu antaga Utskottens
Utlåtande med förändringar,- hemställes
blott, om icke det tillägg kunde göras,
att de Statsmedel, hvilka tillstyrkas såsom
bidrag till väganläggningar inom Wermland,
må utgå med det vilkor, att det icke
för framtiden må anses såsom något pre
Hans
Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och EkonomiUtskoltens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
i5 sisth April under N:o 6 afgifne, och d.
21 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af åtskillige väckte
frågor, om anslag till broars underhållande.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
StatsUtskottet har afstyrkt det begärda bidraget
af Statsmedel till broars underhåll.
Deruti instämmer jag. Men dessutom har
ett förslag af Utskottet blifvit framstäldt:
ett förslag, att Rikets Ständer skulle hos
w
i54
Den 7 Maji f. m.
Kigl. Majit i underdånighet anhålla, att bropenningars
uppbärande må, efter sig företeende
omständigheter, medgifvas. Jag tar mig
friheten hemställa, om en sådan anhållan
behöfves, då dagliga erfarenheten visar, att
Kongl. Majit i den delen tillräckligt känner
sina rättigheter. Jag kan icke inse, hvartill
en sådan påminnelse skall tjena, och vågar
af denna anledning yrka afslag å Utlåtandet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Jag
instämmer i Friherre Anckarswärds yttrande,
helst jag nyligen för en trakt i milt
Län erhållit af Kongl. Majit rättighet, alt
uppbära bropenningar, nemligen för en stenbro
i Kungsöhrs Fögderi, på ett ställe, hvarest
förut endast en trädbro var anlagd.
Friherre Anckarswård : Det lärer vara
ett misstag, då jag yrkat afslag på hela Utlåtandet,
emedan det är första gången före;
och jag anhåller derföre, att, med rättande
af delta misstag, få begära återremiss.
Herr Ribbingj Arvid: Jag hemställer,
om man icke, för att vara ifrån alltsammans,
kunde afslå Utlåtandet, emedan resultatet
ändock blir enahanda, som om det bifalles,
nemligen alt ingen förändring uppstår.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner>
Adolph Göran: Jag får äfven hemställa, oru
icke, till tidens vinnande, samma ända
-
Den 7 Maji f. m.
i55
mål kunde ernås genom ett afslag, emedan,
om Rikets Ständer icke gifva något serskildt
bidrag till ändamålet, blir icke eller något
deraf.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition Lill bifall
å Stats- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter berörde Utlåtande blef, uppå
Hans Excellences Herr Grefvens ocb LandtMarskalkens
derom gjorde proposition, af
Ridderskapet och Adeln afslaget.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den i5 sistl.
April under N:o 7 afgifne, och den 21 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjord hemställan,
om bidrag af allmänna medel till odlingsbara
kärrs och mossars aftappning på Gottland.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Jag
skulle hemställa, huruvida det kan leda till
något ändamål, att detta Utlåtande bifalles.
Utskottet har deruti tillstyrkt, att medel af
cpde HufvudTiteln, i mån af tillgångarne,
skulle såsom lån lill mossodlingar på Gottland
utgå. Det lärer icke vara Ridderskapet
och Adeln obekant, att cpde Hufvud
-
i56
Den 7 Maji f. m.
Titeln ej medgifver några sådane lån, så
mycket mindre som Kongl. Maj:t vid denna
Riksdag sett sig nödsakad, att föreslå
en tillökning i Titelns anslag till utflyttnings-hjelp
vid Egoskiften och Afvittringskostnaden
i Norra Länen. Yid sista Riksdag
framställde Rikets Ständer en dylik underdånig
anhållan, om understöd af y:de
Titeln till mossodlingar i allmänhet, och
Kongl. Maj:t kunde icke derå svara annat,
än att som Titelns tillgångar för andra angelägnare
behof icke medgåfvo några sådana
utbetalningar, kunde någon åtgärd i anledning
af Rikets Ständers berörde anhållan
icke ega rum. Serskildt såg Kongl.
Maj:t sig nödsakad, att lemna samma svar
å Hushålls-Sällskapets på Gottland i enahanda
afseende gjorde anhållan. Sålunda
lärer icke heller nu något annat svar från
Kongl. Maj:ts sida kunna meddelas, om Utskottens
Utlåtande antages; och jag hemställer
derföre, att detsamma må, såsom icke
medförande, något resultat, af Ridderskapet
och Adeln afslås.
Friherre Cederström, Jacob: Det är
ett misstag af den siste Talaren, då han
uppgifver, att Rikets Ständer vid sista Riksdag
tillstyrkte anslag för mossodlingar i allmänhet.
Dessa anslag angingo blott Skaraborgs
Län; och det blef icke fråga om
att begära dem annorlunda, än då tillgångarne
så medgåfvo. Jag skulle förmoda, att
Den 7 Maji f. m.
då inom Provincen finnas icke mindre än
5o,ooo tunnland sådane myror, kunde ett
sådant anslag löna sig. Att afslå Utlåtandet
vore att i förväg förklara dessa odlingar
ändamålslösa, under det man vili befordra
sådane i allmänhet.
Herr Ribbing, Arvid: Jemte det jag
förenar mig i hvad Herr Danckwardt yttrat,
tar jag mig friheten hemställa, huruvida
något annat, genom bifall å Utlåtandet,
kan vinnas, än att en Skrifvelse afgår
till Kongl. Maj:t, om iakttagande af detsamma,
som redan är stadgadt. Det föreslås,
att, så snart tillgångarne medgifva, medel
af <):de HufvudTiteln må användas till kärrs
och myrors uttappande på Gottland. Detta
är att göra Kongl. Maj:t serskildt uppmärksam
på dé kärr och mossar, som finnas på
denna Ö; men för detta ändamål eger Styrelsen
på Gottland ändock tillräckliga utvägar.
Friherre A nekar,wärd j Carl Henrik :
För mig visar det sig alltid såsom en oformlighet,
att anordna anslag på egde HufvudTiteln.
Denna Titel skall genom dylika önskningar
snart stiga till ett sådant belopp,
att det blir omöjligt att kunna begagna den
till de ändamål, hvartill den synes vara
afsatt; nemligen till sådane ändamål, som
Kongl. Maj:t kan pröfva nödvändiga. Dessutom
har flere gånger blifvit anmärkt, huru
158
Den 7 Maji f. m.
olämpligt det är, att anse denna Titel såsom
en Discontfond, hvilket den ovilkorligen
blif, om man antar den princip, alt
derpå anordna i låneväg. Jag finnér med
den siste värde Talaren, att Länsstyrelsen
är bäst i tillfälle att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på förhållandet med de myror,
som finnas på Gottland; och på denna grund
förenar jag mig med Herr Danckwardt derom,
att Utlåtandet bör afslås, i stället för
att bifallas.
Herr von Heijnnej Georg: Utlåtandet
innehåller icke något annat, än en recommendation
till Kongl. Maj:t, i afseende på
det begärda anslaget. För min del har jag
alltid varit emot sådane recommendationer
från StatsUtskottet, när jag icke bestämdt
kunnat tillstyrka ett anslag. Nionde HufvudTiteln
är helt och hållet öfverlemnad
tili Konungens disposition; och jag finner
oformligt, att Rikets Ständer vid hvarje
Riksdag skola insinuera önskningar, hvilka
ändock kunna genom Länsstyrelserne framställas,
efter behöriga undersökningar. Jag
instämmer således i deras begäran, som yrka
afslag å Utlåtandet.
Herr Danckwardt: Jag vill allenast
hafva äran, alt till svar på Friherre Cederströms
anmärkning, som skulle den af mig
citerade Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
vid förra Riksdag allenast afsett moss
-
Den 7 Maji f. m.
odlingar i Skaraborgs Län, be att få ur den
underdåniga Skrifvelsen uppläsa följande:
”Rikets Ständer, som, vid öfverläggning
”härom, ansett sig först böra betrakta äm”net
i allmänhet, hafva erinrat sig —-- —
”Då det nu är antaget, att de förut beviljade
understöd icke verkat till förmån för
"mera betydliga odlings-företag, anse Ri"kets
Ständer en förändrad ordning böra
"för bidrag å det allmännas sida, till beredandet
af sådane företag, fastställas i
"öfverensstämmelse med de grundsatser, att
”Staten icke må till odlingar anslå medel,
”utan rättighet att dem återfordra, samt att
”publikt understöd endast bör ega rum i
”den händelse, då en odling finnes förtjent
”af den dertill åtgående kostnad; och Ri”kets
Ständer hafva, af sådan anledning,
”beslulit, att då en mosse, myra eller anSian
af vatten fördränkt odlingsbar mark,
”vid hållen undersökning, befunnits vara af
"god beskaffenhet, och i aftappningskostnad
"icke fordra ett större belopp, än som motsvarar
den för delegarne påräknade fördel
”af odlingen, samt Eder Kongl. Maj:t, ef"ter
pröfning af det upprättade kostnads”förslaget,
tillika med åtföljande arbetsplan,
"hvilka alltid böra hos Eder Kongl. Maj:t
”till fastställelse uppvisas, i Nåder beha"gat
desamma, gilla, och delegarne i jorden
"derefter aflemnat fullgod säkerhet för återgäldande
af den till aftappningen erfor
-
i6o
Den 7 Maji f. m.
”derliga Kostnad, arbetet eller sjelfva af”tappningen
sedermera, i mån af den tillgång,
som Nionde HufvudTiteln för Jordbrukets
och Näringarnes upphjelpande och
”befrämjande dertill kan lemna, må med
”allmänna medel och under publik tillsyn,
”samt af Kronans manskap, verkställas; hvarefter
delegarne vid tredje årets slut ifrån
”det, då aftappnings-arbetet blifvit fullbor”dadt,
skola börja återbetalningen af kost”naden
derföre, på det sätt, att en åtton”dedel
af primitiva summan hvarje år erlägges,
hvarigenom hela beloppet vid slu”tet
af tionde året efter aftappningen var”der
godtgjordt; hörandes delegarne dock
”från all förbindelse af räntans erläggande
”å Capitalet vara befriade.’*
”Efter framställning af dessa allmänna
”grunder gå Rikets Ständer att sig utlåta, rörande
frågan om aftappningen af de så kallade
— mossar — — •—-i Skaraborgs
”Län;”
Häraf torde Ridderskapet och Adeln
finna, att det var en allmän framställning
i ämnet till Kongl. Maj:t, som af Rikets Ständer
i denna underdåniga Skrifvelse gjordes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och EkonomiUtskottens ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvar
-
Den 7 Maji f. m.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet behagade afslå berörde
Utlåtande.
Ropades Ja.
Föredrogs till remitterande Herr Hallenborgs,
Carl Johan, den sisth April
f. m. på bordet lagde Motion, att Skånska
InfanteriRegementerne, måtte befrias från
garnisons-tjenstgöring under fredstid.
Grefve Brahej Magnus3 anförde skriftligen:
Ehuru
jag är öfvertygad att det Utskott,
till hvilket Herr Hallenborgs Motion
remitteras, på sättsom vederbör, och i öfverensstämmelse
med Grundlagarnes föreskrift
> kommer att behandla det öf Herr
Hallenborg afgifne anförande, hvari han föreslår
den underdåniga anhållans framställande
från Rikets Ständer, att Skånska Infanteri
Regem en tern a må varda befriadefråti
garnisons-tjenstgöring under fredstid, har
jag dock trodt mig böra hafva äran med
några yttranden beledsaga den förestående
remissen, ej för det jag anser den ifrågavarande
åtgärden behöfva här försvaras, men
för alt lemna några upplysningar, hvilka
kunna interessera dem, som delta mål närmare
rörer, och hvilka den värde Ledamoten
tyckes sakna.
II. 11
Den 7 Maji f. m.
Jag tror visserligen, att Herr Hallenborgs
ifrågavarande förslag härledt sig af
nit för hemmavarande Rotehållares bästa,
men det synes mig, som vore projectet något
förhastadt.
Så länge (Törfattningarne likmätigt) å
Malmö Slott arrestanter skola förvaras, så
fordrar väl allmänna säkerheten, att dessa
behörigen bevakas, och då efter Konungens
eget värfvade Regementes successivt skedda
upplösning, i garnisonerne ej funnits tillräckligt
stor mililairstyrka till sådant ändamål,
har den måst successivt ifrån andra
Regementer incommenderas. Den uppgår
nu till omkring 60 man. Jag skulle tro,
att man handlat orätt, om denna coramendering
till en början utgjorts från andra
Regementer, än det närmaste; ty hvad är
billigare, än att provincens Militaire, i första
rummet, sörjer för provincens säkerhet.
Om, enligt Herr Hallenborgs project,
Skånska Indeldta Infanteri-Regementerne
skulle för alltid i fredlig tid befrias från
garnisons-tjenstgöring, skulle ju faror kunna
uppstå, och ett sådant förhållande medföra
alltför kännbara kostnader, enär för
hvarje gång för allmänna säkerhetens betingande,
eller utgörandet af vakter, bevakningar
m. m. Militairetroupp i stad vore
af nöden, man vore tvungen att från aflägsnare
Regementer beordra densamma,
Den 7 Maji f. ra.
i63
hvarigenom ökade march-kostnader, aflö»ings-
och inqvarterings-penningar m. m.
blefvo en följd, och, måhända genom tidsutdrägten,
commenderingeus egentliga ändamål
förfelades. Jemte den kostnaden, som
Knecktehållet redan medför, skulle ju då
förenäs obehörigheten och obehaget att provincen
af den inom dess gränsor stationerade
Militaire ej kunde alltid i behofvets stund
vänta påräknad nytta och snart beskydd.
Då man ej har råd eller finner lämpligt
underhålla talrikt antal värfvade troupper,
måste man väl, när omständigheterne
det kräfva, författningarne likmätigt, beordra
de Indeldta.
Kronprinsens Hussarer hafva ej lämpligen
kunnat bestrida ifrågavarande commendering,
ty dels har commenderingen i Helsingborg
af detta Regemente måst, efter Konungens
Regementes upplösning, ökas, dels
har Regementet förut en commendering för
ordnings hållande i Götheborg. Dessutom
erfordras till oftanämnde fångbevakning Soldater,
försedde med skjutgevär.
Ehuru jag respectcrar yttranderätten
inom detta rum, tror jag dock det vore väl,
om, innan Representationen besvärades med
anmälanden, som ej egentligen tillhöra dess
öfverläggning, man först sökte upplysning
eller ändring i hvad man anser oriktigt hos
ii*
164 Den 7 Maji f. m.
den eller de Autoriteter, som det egentligast
åligger, att det öfverklagade afhjelpa.
— Hade Herr Hallenborg funnit för godt,
att på sådant sätt tillkännagifva de oangenäma
följder, som, enligt hans tanka, den omförmäldta
cornmenderingen förmodas medföra,
skulle jag, i egenskap af GeneralAdjutant
för Armeen, såsom jag hoppas, kunnat
lugna honom för alla farhågor i den vägen,
genom meddelande af följande upplysningar,
nemligen:
Att manskapet, långt ifrån att njuta dålig
och knapp föda, erhåller ganska sundt
och tillräckligt underhåll.
Till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
hafva, för flere veckor sedan, ordres,
att intet i den delen skulle saknas, blifvit
utfärdade. Till detta ändamål beviljades
den första månaden högre aflöning, men,
sedan på grund af de arrangementer, som
genom Befälets nilfulla omsorger vidtagits,
underhållet kunnat nöjaktigt besörjas äfven
med ringare aflöning, har man ej tvekat,
att, till besparing för Staten, bestämma den
till 10 sk. B:co, enär så väl tillförordnade
GeneralBefälhafvaren, som RegementsBefälet,
vittsordat, att Soldaten derföre erhåller
tillräcklig och sund föda.
Enligt hvad jag redan anfört, utgöres
cornmenderingen af circa 60 man. Den kan
möjligen komma, att ännu obetydligt, för
Den 7 Maji f. m.
i6d
en kort tid, förstärkas; men i den mohn
Artilleriet hinner att ökas, till följd af Konungens
Regementes upplösning s skall äfven
Artilleriet öfvertaga tjenstgöringen i Malmö.
Nyligen underrättad, i enskild väg, af
en värd Ledamot och Skånsk Rotehållare,
Herr Friherre Wrangel, att man befarade
förhöjning i legan för karlarnes anvärfning
vid Södra Skånska Infanteriet, om detta Regemente
skulle permanent fortfara med garnisons-tjenstgöringen
i Malmö, har jag, enär
sådant aldrig varit åsyftad t, och till förekommande
af ytterligare missförstånd, med
Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse, i den vägen
tillskrifvit GeneralBefälet i Skåne, med uppdrag,
att icke låta vederbörande sakna kännedom
derom, att i fall commenderingen
skulle räcka utöfver några månader, kommer
dels det nu i Malmö varande manskap
af Södra Regementet att ofta ombytas, dels
Norra Skånska Regementet att för lika lång
tid och på samma sätt öfvertaga nämnde
commendering, och slutligen att, om, emot
hvad man nu kan förutse, en Infanteristyrka
en längre tid behöfde bibehållas i Malmö,
hvilket Kongl. Maj:t obestridligen eger att
ensam i nåder bestämma, man äfven är betänkt
uppå att låta andra Regementer alternera
om denna tjenstgöring.
Sedan detta ämne här blifvit upptagit,
hoppas jag, (att efter hvad af mig nu blif
-
jGG
Den 7 Maji f. m.
vit anfort,) så val Höglofl. Utskottet, som
härvarande Skånska Rotehållare skola inse,
att hvad som skett, varit af omtanka för
det allmänna bästa påkalladt, och att man
sökt i möjligaste måtto förekomma alla betydligare
menliga verkningar af dessa åtgärder.
Herr Hallenborg, Carl Johan: Jag kan
icke dela Grefve Brahes åsigt, att den indeldta
trouppens garnisons-tjenstgöring är af
nödvändigheten påkallad, då 3oo värfvade
Hussarer äro förlagda i Malmö, hvilka mycket
väl skulle medhinna bestrida all tjenstgöring
der, oaktadt commenderingarne till
Götheborg och Helsingborg. Grefve Brahe
har klandrat, att jag icke vänt mig till
Grefven directe med mine besvär, men då
jag är Riksdagsman, anser jag mig, med
begagnande af min Riksdagsmannarätt, endast
behöfva från min bänk framdraga hvad
jag finnér vara tryckande för den provins,
som jag tillhör. Det är visserligen tillfredsställande
höra, det garnisons-tjenstgöringen
för den indeldta trouppen kommer att upphöra
i samma mån Artilleriet hinner tillökas,
men jag fruktar, att härmed kommer
att dröja ganska länge, emedan Artilleriet
lärer hafva mycket svårt att få manskap anvärfvadt.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Förekommen
af Herr Hallenborg anhålleV jag likväl,
Den 7 Maji f. m.
167
alt få tillägga, det äfven jag hyser den tanka,
att det är öfverensstämmande med hushållningen
för det allmänna, att commenderingar
till sådan garnisons-tjenstgöring bestridas
genom värfvad troupp. Då Grefve
Brahe sagt, att commenderingen endast utgöres
af 60 man, så är dertill utan tvifvel
tillgång af Kronprinsens Hussarer, som utgöra
ett värfvadt Regemente. Att för fångars
bevakning gevär behöfvas, är sannt;
men Kronprinsens Hussarer äro icke heller
obevärade.
Grefve Brahe: Det är ej för att besvara,
eller vederlägga, de anmärkningar, som
här blifvit gjorda, för eller emot lämpligheten
af indeldta eller värfvade Armeens
commendering, som jag ämnar svara; ty
det är ett ämne, som ej hörer till Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, utan
ensamt tillkommer Kongl. Maj:t, att efter
Dess godtfinnande bestämma; och anser jag
mig af detta skäl ej kunna ingå i någon
discussion rörande ifrågavarande ämne; men
jag får endast erindra den sista värde Talaren,
att jag aldrig hört, att man till arrestanters
bevakning företrädesvis utväljer troupper,
som posta med sabel, och ej hafva gevär;
för mig är detta något alldeles nytt, och
tror jag sådant vara mindre ändamålsenligt.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog, att så väl Herr
168
Den 7 Maji f, m.
Hallenbergs ifrågavarande Motion, som de
af Grefvarne Brahe och Horn samt Herr
Hallenborg, rörande samma ämne, nu afgifne
j^ttranden måtte till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet remitteras.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
i5 sistlidne April under N:o8afgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af flere väckte
Motioner om anslag af allmänna medel till
sjön Wenerns sänkning,
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
I anseende till detta Utlåtande befinner
jag mig i samma tvifvelsmål, som rörande
de förut ifrågaställde underdåniga önskningarne.
Jag inser icke, hvartill det tjenar,
att i detta fall framställa önskningar
om fortfarande af påbegyndta undersökningar,
hvilkas grund man ännu icke pröfvat,
och som åtminstone jag får erkänna, att jag
icke vet, om de äro af nödvändigheten påkallade,
eller icke. Deremot då en Länsstyrelse
existerar, är den i så direct förhållande
till Styrelsen, att sådane communicationer
icke kunna tryta, hvarigenom
Styrelsen blir i tillfälle att befrämja dylika
företag.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
Den 7 Maji f. m.
är ej eller vän af underdåniga recomraendationer
hos Kongl. Maj:t i ämnen af mindre
allmän omfattning; men jag kan ej anse
ifrågavarande sak vara af så enskild beskaffenhet,
som man här antydt. Företaget att
sänka vattenhöjden i sjön Wenern angår
flere Län, och Styrelserne derstädes kunna
möjligen i detta ämne hafva äfven så olika
åsigter, som de serskildta näringsidkarne det
angår; så att då några önska saken, torde
andra anse henne skadlig. Mig synes frågan
fördenskuld vara af så stor vigt, att
om Rikets Ständer någonsin skola hos Kongl.
Maj:t anmäla några underdåniga önskningar,
torde detta vara ett af tillfällena. Den hemställan
Utskotten föreslagit, synes mig vara
desto lämpligare, som man funnit fortgången
af undersökningarne i afseende på detta
företag draga nog långt på tiden; och man
Loide väl en gång göra slut derpå. Saken
har redan varit å bane på flera Riksdagar,
utan att man ännu kommit längre. För att
påskynda slut, anser jag den af Utskotten
föreslagna hemställan till Kongl. Majit behöflig,
och tillstyrker derföre bifall å Utlåtandet.
Herr Tham, Wolrath: Jag vill visserligen
ej motsäga, att detta ämne är ganska
vigtigt; men då man vet,, att undersökningarne
i afseende på den föreslagna sänkningen
af Wenern fortgå under ledning af
personer, som Kongl. Majit dertill förord
-
170
Den 7 Maji f. m.
nät, är jag ense med Friherre Anckarswärd
deri, att den af Utskotten projecterade underdåniga
hemställan till Kongl. Maj:t icke
behöfves; och jag anhåller följaktligen att
Utlåtandet måtte afslås.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter, uppå af Hans Excellence
framställd proposition, berörde Utlåtande
blef af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Ånyo föredrogs och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den i5 sistlidne April under N:o 9 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjord
hemställan, om en bros uppförande på något
afstånd från Qvicksunds Färjeställe.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den i5 sistlidne
April under N:o 10 afgifne, och den
21 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om anslag till förmon för
UndervisningsVerken i Riket.
Den 7 Maji f. m.
171
Friherre Anckar swärdj Carl Henrik:
Jag hemställer om det icke är lämpligt att
låta detta Utlåtande hvila, intilldess vi företaga
till pröfning frågan om 4:de HufvudTiteln,
hvarå anslaget till LäroVerken är
uppfördt.
Hans Excellence Herr Grefve De la
GardieJacobf förenade sig med Friherre
Anckarswärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att sedan flere
Ledamöter begärt, att Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
hvila på bordet, komme detsamma
ock, att, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
derstädes förblifva hvilande.
Herr Bråkenhjelm> Pehr Reinhold: Jag
anhåller vördsamt om upptysning, huru länge
detta Utlåtande kommer att hvila, emedan
af Friherre Anckarswärds anhållan samt
Herr Grefvens och LandtMarskalkens förklarande
i anledning deraf, synes mig tvätydigt,
om det blifver hvilande blott till nästa
Plenum eller ända till dess 4:<le HufvudTiteln
förekommer till granskning.
Grefve Frölichj David: Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, att det Utlåtande, som nu är
i fråga, må lemnäs hvilande, intilldess vi
till pröfning företaga 4'-de HufvudTiteln;
173
Den i Maji f. m.
och jag grundar min anhållan derpå, att
denna vigtiga frågas behöriga granskning
fordrar kännedom af Committerades Utlåtande
om en förbättrad organisation af UndervisningsVerken,
hvilket ar ett arbete af
5oo pagina i qvart, och så nyligen utkommit
i Bokhandeln, att ganska få ännu kunnat
hinna läsa det.
Herr Bråkenhjelm: Jag skulle gerna instämma
i Grefve Frölichs åsigt, om jag ej
visste, att delta Utlåtande redan är af BondeStåndet
till Utskotten återremitteradt,
och jag tror det äfven vara eller snart blifva
behandladt af Preste- och BorgareStånden.
Jag anser derföre bäst, att äfven Ridderskapet
och Adeln företager målet till pröfning
med det aldraförsta, så att den återremiss,
som troligen blifver en följd af öfverläggningen
i ämnet inom detta Hus, må
kunna skyndsamt af Utskotten behandlas i
sammanhang med återremissen från BondeStåndet.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Hufvudsakligen
instämmande med Herr Bråkenhjelm,
får jag derjemte upplysa, att detta Utlåtande
redan är af Präste- och BorgareStånden
bifallit. För öfrigt får jag äran erindra,
att hufvudfrågan om LäroVerken beror pä
detta Utlåtande, emedan Utskotten der yttrat
sig om behofvet af förändringar deri
och anslag dertill af Statsmedel; hvaremot
Den 7 Maji f. m.
i73
StatsUtskottet endast tillkommer, att, sedan
detta är afgjort, å /\'Ae HufvudTiteln uppföra
en för behofvet tillräcklig summa. Hade
Utskotten ej ansett någon ny organisation
och Statsbidrag dertill behöfvas, hade
frågan ganska väl kunnat uppskjutas, för att
behandlas i sammanhang med 4:de HufvudTileln;
men då Utskotten nu tillstyrkt förändringar
och anslag; så tror jag det vara
en lättnad i sakens behandling, om detta
Utlåtande serskildt afgöres, ledande till conformite
i Riksdagsärenderne. Detta hindrar
dock icke, att Utlåtandet kan hvila på bordet
några dagar; men icke ända till dess
4:de HufvudTiteln föredrages.
Grefve Frölich: De upplysningar, som
de siste värde Talarne meddelat, föranleda
mig att dela deras åsigt, att detta Utlåtande
bör behandlas serskildt från 4;de HufvudTiteln;
men af det skäl jag redan haft
äran anföra, anhåller jag likväl, att Utlåtandet
måtte få hvila åtminstone till nästa
Plenum.
Herr von Hartmansdorff, August: I fall
det icke redan är gifvit, att detta mål kommer
att ytterligare hvila på bordet, önskar
jag att få yttra mig i saken. Men såsom
jag fattat Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förklarande, kommer Utlåtandet
att hvila endast till nästa Plenum, och
icke ända till dess !\'Aq HufvudTiteln före
-
Den 7 Maji f. m.
drages. Jag anhåller vördsamt, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes upplysa
mig, om det icke så förhåller sig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han förklarat
förevarande mål böra uppå flera Ledamöters
derom gjorde begäran ytterligare
hvila, endast i enlighet med föreskriften
uti 49 §• Riksdagsordningen, eller intill dess
målet i ett annat Plenum kunde varda af
Hans Excellence åter föredragit. Att uppskjuta
pröfningen af berörde mål till en ännu
längre aflägsen tid, ansåg Hans Excellence
för dess del mindre lämpligt, helst,
efter hvad Hans Excellence hade anledning
förmoda, StatsUtskottets Utlåtanden, rörande
alla HufvudTitlarne, troligen i dag till
RiksStånden inkomma.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
18 sisth April under N:o n afgifne, och den
21 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse om befrielse för Tynderö
socken i WesterNorrlands Län, att deltaga
i Ordinarie Rotering.
Friherre af Nordin_, Carl Johan: I
anledning af Rikets Ständers beslut den ij
December i823, om extra Roteringen, företogs
äfven i WesterNorrlands Län förbe
-
Den 7 M*aji f. m.
redande undersökning i detta afseende. Då
Committerade kommo till Tynderö Socken,
yrkade Socknemännen att bibehållas vid extra
Rotering. Committerade ansågo dem,
enligt Författningarne, ej vara berättigade
dertill, emedan blott privilegierad jord kunde
extra Rotering åläggas. Frågan drogs till
Kongl. Maj:t, som ansåg den röra begge
Statsmagterne, och derföre aflat en Skrifvelse
i ämnet till Rikets Ständer. Nu hafva
Stats- och EkonomiUtskotten tillstyrkt,
att Tynderö Socken må vid extra Roteringen
bibehållas. Om detta gillas, så uppkommer
härigenom ett nytt slags privilegierad
jord, nemligen skattejord , som ej är
ordinarie roterad, utan endast vidkännes extra
Rotering, ehuru sådan endast kan åläggas
frälse- och annan privilegierad jord. Jag
finner således, att ett bifall till hvad Utskotten
tillstyrkt, skulle medföra en oformlighet,
helst Tynderö Sockens frihet grundar
sig endast på äldre Konunga-försäkringar,
som vid hvarje ny Regents uppstigande
på Thronen mäst förnyas. Kanske kunde
sådane gälla före 180g; men nu kunna
väl inga sådana försäkringar vara gällande.
Mig synes det vara betänkligt, att gifva
exempel af en sådan ny privilegierad jord,
helst de i Konung Carl XI:s försäkran anförde
skäl, hvarföre Tynderö Socken blifvit
från Rotering befriad, nemligen att hemmanen
skulle vara så svaga och bära andra
motsvarande onera, numera alldeles
176
Den 7 Maji f. m.
förfallit, enär ett godt fiske ersätter hemmanens
möjliga svaghet i öfrigt. Jag vågar
derföre anhålla om återremiss af detta Utlåtande,
med begäran, att Tynderö Socken
måtte ordinarie roteras, lika med all annan
skattejord.
Friherre AnckarswärdCarl Henrik:
Jag kan ej biträda de skäl Friherre af Nordin
anfört, till vinnande af återremiss utaf
detta Utlåtande. Jag finner tvertom det i
Konunga-försäkringarne anförda skäl, hvarföre
ifrågavarande hemman ända ifrån Konung
Carl IX:s tid njutit befrielse från ordinarie
Båtsmanshåll, nemligen hemmanens svaga beskaffenhet,
vara så giltigt, som möjligt. Om
dessa hemman sedermera tilltagit i godhet
och styrka, så se vi också, att de icke eller
blifvit bortglömde med ökade onera, då
de blifvit ålagde extra Rotering. De bära
således redah en roterings-tunga; och jag
kan då icke se någon olägenhet af, att befria
dem från ordinarie Rotering. Följaktligen
tillstyrker jag bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederström_, Jacob: I hän
delse
hemmanen i Tynderö Socken skulle
verkligen vara af den svaga beskaffenhet,
att de ej förmå bära Rotering, så är detta
förhållande i fullkomlig strid med Committerades
uppgifter, sorn alla vitsorda, att
dessa hemman äro af vida bättre beskaffenhet,
Den 7 Maji f. m. 177
liet, än flere af de roterade hemmanen i
granskapet. Skulle, tvertemot Autoriteternes
vittnesbörd, hemman i Tynderö vara,
jemförelsevis till ortens roterade hemman,
svaga, så må man förmedla sådane svaga
hemman, men alldeles icke, genom deras
befrielse från ordinarie Rotering, förvandla
deras natur; ty det är rakt stridande mot
hvad Rikets Ständer beslutit och mot all
princip. Skulle Rikets Ständer sjelfve sålunda
tillskapa olikhet i beskattningen, så
må man icke mera klaga öfver skatternes
ojemna fördelning. Jag tror det vara ändamålsenligt,
alt införa ordinarie Rotering
i Tynderö, med iakttagande af hemmanens
förmedling, om någon sådan hefinnes nödig.
Det är den enda billighelsväg man i sådant
fall kan följa; ty alldeles principlöst vore
det, att lägga extra Rotering på hemman,
som icke äro af den dertill bestämda natur.
Friherre Anckarsvärd: Första frågan
är här, om Rikets Ständer ega rätt, att i
förevarande sak besluta; och den måtte redan
vara afgjord, då Kongl. Maj:l liänskjutit
saken till Rikets Ständers ompröfvande.
Sedan återstår blott den andra frågan, om
Rikets Ständer höra belasta, och icke snarare
lätta, roterings-besväret. Jag anser den
befrielse ifrågavarande hemman sedan äldre
tider åtnjutit från ordinarie Rotering vara
ett på häfd vunnet privilegium, som icke
H. 12
!7Ö
Den 7 Maji f. m.
bor kränkas, helst de nu redan äro ålagde
extra Rotering, och ordinarie Roteringen
icke är behöflig. Här finnas många Säterier,
som icke kunna räkna från så lång tid
tillbaka sin frihet från Rotering, som dessa
hemman; och då är ej något skäl, hvarföre
icke de sednare må få behålla denna frihet,
så väl som de förra. Hvad åter angår
Friherre Cederströms erinran, att Rikets
Ständer ej böra, genom bifall till detta Utlåtande,
tillskapa olikhet i beskattningen;
så får jag öppet förklara, att jag mycket
hellre vill, i afseende på Roteringen, förvandla
all jord till likhet med Tynderö Socken,
än den sistnämnde till likhet med annan
ordinarie -roterad jord.
Herr von Hartmansdorff:, August: Jemte
det jag instämmer i hvad Friherre af
Nordin och Friherre Cederström anfört, får
jag tillägga, att just de Konunga-försäkringar,
som af Tynderö Socknemän åberopas
till stöd för deras anspråk på frihet från
ordinarie Rotering, synas mig bevisa, alt
de icke hafva någon rättighet dertill. Socken
har, genom dess vid hvarje Regentombyte
städse förnyade anhållan om bekräftelse
på ifrågavarande roterings-frihet, tydligen
ådagalagt, alt den icke har sin grund
i gällande Författningar, och icke kan ega
bestånd utan dylika försäkringar, af hvilka
den sista är gifven 1797, såsom Utlåtandet
äfven innehåller. Nu omsider synes tiden
Den 7 Maji f. m.
J79
vara inne, att salta dessa hemman i samma
förhållande i afseende på Roleringen, som
annan jord af enahanda natur. Man har
åberopat, såsom skäl lill de ifrågavarande
hemmanens befrielse från ordinarie Rotering,
alt de skola vara af svag beskaffenhet;
men RoteringsCommissionen har vitsordat
motsatsen, och skälet torde alldeles
förfalla, om man jemförer dem med de
många hemman i Skaraborgs Län, Småland,
och kanske äfven Jemtland, hvilka äro underkastade
ordinarie Rotering. Rälta sättet
till rättelse är dock, såsom man redan anfört,
förmedling; hvarföre jag också anhåller
om återremiss, under yrkande, att Tynderö
Socken måtte ordinarie roteras, lika
med annan jord.
Friherre af IVordin: Här har blifvit
yttradt, alt Tynderö Socken borde fortfarande
njuta befrielse från ordinarie Rotering,
i synnerhet för hemmanens svaga beskaffenhet.
Detta uttryck om hemmanens
dåliga tillstånd är taget ur Konung Carl
XI:s Försäkran, men Committerade, som
besökt stället, hafva ej instämt häri, utan
ansett desse hemman alldeles icke vara af
mindre godhet, än andre skattehemman,
som hafva ordinarie Rotering sig ålagd. Jag
tror det vara såsom princip vigtigt, att jord,
af samma slags natur, lika roteras, fastän
det för öfrigt kan vara likgiltigt, om de 5
i8o
Den 7 Maji f. m.
eller 6 Båtsmän, som, genom ordinarie Roterings
införande i Tynderö, kunna tillkomma,
finnas eller ej. De äro kanske äfven
öfverflödiga; och i den händelsen må Socknen
betala vacanceafgift, såsom många andra
Roteringsskyldiga; men angeläget är, att
hemmanen indelas till ordinarie Rotering,
så att jord af lika beskaffenhet och natur
icke olika beskattas.
Grefve Frölichj David: Friherre af
Nordin har vid slutet af sitt sednaste yttrande
uppgifvit en medelväg i detta ämne,
hvilken jag annärs ernade föreslå, för att
åtfölja till Utskotten, i händelse återremiss
af Utlåtandet, såsom jag förmodar, kommer
att ega rum. Lika med Friherre af Nordin
och Herr von Hartmansdorff är jag af
den tanka, att ifrågavarande hemman i Tynderö
Socken icke äro af samma natur, som
annan privilegierad jord, hvilken bör åläggas
endast extra Rotering. Och då jag för
min del anser, att man bör handla likstämmigt
i afseende på hvarje serskild jordnatur,
men någon tillökning i den ordinarie
Roteringen icke synes vara behöflig; så tror
jag det vara bäst att välja ofvannämnda
medelväg, nemligen att de hemman, som
icke äro privilegierade, och således icke
kunna extra roteras, men ej eller äro ordinarie
roterade, åläggas betala rotefrihetsafgift,
hvilket är en lindrigare utväg, än
att in natura utgöra ordinarie Rotering.
Den 7 Maji f. m.
i8t
Herr von Heijnne > Georg: Jag tror
icke att af Konung och Rikets Ständer något
Beslut är fattadt, att den jord, som hittills
af ett eller annat skäl undgått ordinarie
Rotering, deruti nödvändigt skall ingå.
En undersökning till jemkning i RoteringsBesväret
har Blifvit Begärd, och nu mera
äfven skett. I den RoteringsCommission,
deri jag deltog, blefvo, liksom jag förmodar
händelsen var vid flere Commissioner, åtskillige
hemman uppförde på förslag till
ordinarie Rotering. Men för min del ansåg
jag det då olämpligt, liksom jag nu med
nöje i StatsUtskottet afstyrkt Rotering för
Tynderö Socken. Jag kan ej inse, att sådant
kunde leda till annat, än att onödigtvis
förminska jordens kraft under fredstid,
då samma Bidrag i behofvets stund eller
under krig kan påräknas genom den redan
ålagde extra Roteringen. Den inkomst Staten
skulle få genom en vacanceafgift, är
alltför obetydlig emot orättvisan att borttaga
en frihet från hemman, hvilkas närvarande
innehafvare säkerligen dyrt betalt
den; och jag finner det i synnerhet olämpligt
för exemplets skull, emedan samma förhållande,
som nu med Tynderö, inträffar med
flere andre orter, hvilka säkerligen icke utan
giltiga skäl erhållit befrielse ifrån början.
Jag tillstyrker derföre bifall å Utlåtandet.
Friherre An char swärd: I anledning
af den mening Grefve Frölich biträdt, att
Den 7 Maji f. m.
vacance-afgifts erläggande skulle vara en
lämplig medelväg, täger jag mig friheten
förklara, att jag icke tror den frågan höra
lill ämnet. Här är blott fråga om att försvara
den princip, att sådan jord, som från
uråldriga tider varit befriad från ordinarie
Rotering, icke kan påläggas någon sådan.
På denna grund har jag ansett det vara
ganska tillräckligt, att Tynderö Socken fått
sig påförd extra Rotering. Men då anmärkningar
blifvit gjorde vid Utskottens Utlåtande
och återremiss på grund deraf begärd
af åtskillige Ledamöter, vill jag för min
del gerna förena mig i begäran om återremiss,
och anhåller blott, att mine anmärkningar
få åtfölja till Utskotten,
Friherre Cederström: Här har blifvit
yttradt, att intet beslut af Konung och Ständer
vore tagit om ordinarie Rotering på sådan
jord., som derifrån af ålder varit befriad.
Vid 1809 och 1810 årens Riksdag
beslöts likväl, att all oroterad jord skulle
roteras. Att alla nyhemman beläggas med
ordinarie Rotering, är ett factum. Så snart
de öfverstiga Tl-g. mantal, måste de antingen
ingå i deltagande med gamla rotar eller bilda
nya. Någon rättsgrund finnes således icke,
som hindrar att med ordinarie Rotering belägga
sådane hemman, som derifrån- förut
varit befriade, de må vara upptagne af skog
och mark, eller bestå af gammal odaljord,
som af tillfälliga orsaker erhållit befrielse.
Den 7 Maji f. m.
183
Jag förnyar derföre min anhållan om återremiss.
Grefve Frölich: Ilvad den siste värde
Talaren anfört om beslutet vid 1809 och
1810 årens Riksdag, är så vida riktigt, att
man då beslöt, det all oprivilegierad jord,
som Icke var roterad, skulle beläggas med
rotefrihets-afgift, men icke att den skulle
påföras verklig ordinarie Rotering, hvilket
är något annat. Denna rotefrihets-afgift utmärker,
att hemman af nämnde natur äro
i den categori, att kunna åläggas Rotering,
när Konung och Ständer finna, att behofvet
sådant påkallar; de erlägga emellertid en
viss afgift, som visar, till hvilken klass af
jord hemmanet hörer. Nu är klart, att sådane
hemman ej derjemte få extra roteras,
och derom är nu frågan. Jag kan ej finna,
att Tynderö Socken, såsom icke bestående
af privilegierad jord, kan undgå rätteligen
att erlägga vacanceafgift.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. half till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Friherre Hermelin, Carl: Tillståndet
och välmågan i Tynderö Socken är mig obekant,
men då här blifvit yttradt att en ny
sort privilegierad jord tillskapades, anhåller
jag endast få anmärka, det vi ega en hel
province, den vidsträcktaste af alla, Lapp
-
i84
Don 7 Maji f, m.
marken, hvarest äro lägenheter af både Krono-,
Skatte- och Frälse-natur, utan att de
Öro roterade, hvarken till ordinarie eller
extra ordinarie Rotering; och skulle någotdera
derstädes åläggas, skulle provincens
ödeläggelse medföras. Gästgifveri-hemman
lära också i allmänhet vara befriade ifrån
all Rotering.
Herr Ribbingj Arvid: Jag anmälte mig
att få ordet, egentligen för att söka förekomma,
det frågan om Tynderö Socken
skulle inleda oss på den allmänna frågan
om oroterad jords i hela Riket rotering.
Här är nu endast fråga om återremiss af
det speciella ifrågavarande Utlåtandet, oell
!'ag instämmer i begäran derom. Framdees
torde det bli tillfälle att begära denna
frågas företagande till slutlig pröfning i sammanhang
med den allmänna frågan om den
nämnde Roteringen,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande böra, på
grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 18 sisth April under N:o 12 afgifne,
Den 7 Maji £» m.
i85
och den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om granskning af alla de Författningar,
sorn angå seglationen så väl i Rikets
större insjöar, som längs kusterna m. m.
Ånyo föredrogs LagUtskottets den 8
sistlidne April under N;o 49 afgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på bordet
Jagde, Betänkande, i anledning af åtskillige
Motioner, om ändring af 17 Cap. HandelsBalken
och 20 Cap. ÄrfdaBalken.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Ett annat Betänkande af Lagutskottet under
N:o 45, rörande inrättning af FörmyndareKamrar
hvilar för närvarande på bordet,
i anledning af Herr von Hartmansdorffs
begäran. Jag hemställer, om det ej
borde föredragas antingen näst före eller
näst efter det nu ifrågavarande Betänkandet
N:o 49> emedan jag tror, att båda dessa
Belänkanden stå i sådant sammanhang med
hvarandra, att de på en gång böra pröfvas.
Herr Ribbing, Arvid: Vid denna Riksdag
hafva flere Motioner blifvit väckte i ändamål
att befrämja säkerheten för omyndiges
medel hos Förmyndare. Desse hafva af
Lagutskottet blifvit serskildt behandlade i
Betänkanden, som efterfölja det ifrågavarande.
Detta Betänkande synes dock, om
det bifalles, afklippa den enda säkerhet,
»86
Den 7 Maji f. m.
sora de omyndige nu ega i förmånsrätten;
och fråntages dem denna, lärer det sedan
vara föga lönt, att upptaga frågor om förbättring
i en säkerhet, sora derefter icke
har något serdeles stöd. För CreditLagarnes
upphjelpande vill man borttaga en de
omyndiges rätt, som blifvit bevarad ifrån tider,
utmärkte af mera samvetsgranna tänkesätt
mot dem, som ej kunnat försvara sig
äfven under den strängaste hushållning för
öfrigt, ifrån Carl XI:s. Jag medger nyttan
af förslaget, om det vore möjligt att dermed
förena bibehållandet af den nödvändiga
vården om omyndiges rätt. Men att
uppoffra deras rätt för att lätta medlen för
förmyndaren att erhålla lån, anser jag vara
oriktigt. Huru behändigt skulle det icke
blifva för en mindre väl sinnad och om
sina myndlingars bästa icke omtänksam förmyndare,
att låta inteckna sin egendom till
andra, och sålunda beröfva myndlingarne
deras rätt. Jag åberopar ogerna det Betänkande,
som Lagutskottet vid sista Riksdag
afgaf i samma ämne, emedan jag deltagit
i de öfverläggningar, som detsamma tillvägabragt;
men då Rikets Ständer enhälligt,
eller åtminstone med tillräcklig pluralitet,
godkände dåvarande LagUtskottets åsigt, vågar
jag dock fästa uppmärksamheten på berörde
Betänkande, eller på den underdåniga
Skrifvelse, som deraf blef en följd, och
hvilken finnes ordagrannt intagen i det Betänkande,
som nu är under öfverläggning.
Den 7 Maji f. m.
187
Man sökte då förena intressena genom bibehållande
af förmånsrätten, jemte större
controller i afseende på medlen att vid låns
meddelande få kännedom, om den lånsökande
innehade förmynderskap. Jag tror
detta vara den enda och rätta utvägen. Jag
skulle derföre vilja föreslå enahanda skrifvelse
med den Rikets Ständer vid sista Riksdag
aflemnade, blott med iakttagande af en
enda modification, så att framställningen
finge följande lydelse:
”Enär Förordningen af den 3i Maji
”1793 och Kongl. Brefvet den 11 Julii 1806
”redan föreskrifva Domare skyldigheten, att
”med ledning utaf de från Presterskapet er”hållne
dödslistor och ingifne bouppteckningar,
tillse att omyndige varda med förmyndare
försedde, så skall det åligga Domare
att jemväl i Förmynderskaps-Proto”collet
anteckna de föräldrar eller den fader
”eller moder, som får till förvaltning emot”taga
alf, hvilket deras barn tillfaller; bö”randes
vanligt förmyndare-förordnande för
”de förre utfärdas.” Hvarefter fortsättes,
på sätt förra LagUtskottets förslag innehåller,
och hvilket jag anser öfverflödigt nn
uppläsa.
Slutligen, då 2:ne Ledamöter inom Utskottet
yttrat från pluraliteten skiljaktiga
tankar, hvarvid de på ett sätt, som är vida
bättre än hvad jag förmår, vederlagt de
grundsatser, på hvilka Utskottet fotat sitt
.88
Ben *] Maji f m.
Betänkande, får jag blott uti deras reservationer
till alla delar instämma.
Friherre Jnckarswcirdj Carl Henrik:
Jag instämmer till alla delar med Lagutskottet,
och i anledning af hvad som blifvit
anfördt i motsatt mening, tager jag mig
blott friheten framställa, om det är rättsgrunden,
eller ömhetskänslan, som i Lagstiftningen
bör göras gällande. Nuvarande
förhållande, som gör tredje mans rätt beroende
af en tyst förmånsrätt, hvilken man
omöjligen med säkerhet kan känna, och
taga sig tillvara för, anser jag verka högst
menligt på förtroendet, och göra alla creditförhållanden
osäkra. Jag medger visserligen,
att föräldrar böra tillse, det deras
barn ej komma i nöd, men sådant bör icke
ske på borgenärers bekostnad. Jag kan således
ej biträda den mening, att den tysta
förmånsrätten hos förmyndare för barnarf
bör fortfara. Jag tror, att, till beredande
af säkerhet för sådane arfvemedel, den enda
och nödvändiga utvägen bör vara att
stadga, det medlen ovilkorligt skola i förmyndarens
egendom intecknas; och då jag
icke ser något hinder för en sådan åtgärd,
hvarigenom man kommer i det enkla förhållande,
att säkerheten ensamt beror på
en tidigare inteckning, tillstyrker jag bifall
å Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh: Innan jag går att
besvara Herr Ribbiugs anmärkningar, torde
Den 7 Maji f. m.
189
det tillåtas mig framställa en korrt uppfattning
af ämnet, till tjenst för dem, som äro
obekante dermed. Förhållandet är, att,
enligt 1734 års Lag, barnarf har förmånsrätt
framföre senare tillkommen inteckning;
hvaremot Utskotten nu tillstyrkt, att förstnämnde
förmånsrätt måtte flyttas nedom
inteckning. Frågan är af yttersta grannlagenhet,
och måhända äfven af högsta vigt
för allmänna crediten. Hos Utskottet hafva
visserligen kommit i öfvervägande äfven de
anmärkningar Herr Ribbing nu gjort emot
Uskottets förslag; och de hade icke saknat
vigt, om de ej, enligt Utskottets tanka,
bordt vika för den af erfarenheten bestyrkta
sanning, att den så kallade tysta förmånsrätten,
sällan eller aldrig, uppfyller ändamålet
att tillskynda fullkomlig säkerhet för
barnarf, om den ej understödjes af förmyndarens
redlighet; och att, der förmyndaren
ärligt uppfyller sin pligt, denna tysta förmånsrätt
icke behöfves till inteckningshafvarens
förfång. Jag vädjar till hvar och
en, som varit förmyndare, och behöft låna
på sin fastighet, om någon svårighet mott
honom att erhålla bevis, att han icke varit
förmyndare. Ehuru han verkligen varit,
har han endast behöft öfverflytta för tillfället
förmynderskapet på en annan. — Man
kan också hafva fastighet i Skåne, och förmynderskap
vid Torneå. Fastän man icke
har något förmynderskap i den ort man
bor, kan man ju vara förmyndare öfver
igo
Den 7 Maji f. m>
hela Riket. Det kan således svårligen någonsin
tillförlitligen styrkas, att man icke
är förmyndare, och långifvare!! kan följaktligen
i detta fall icke erhålla full säkerhet.
Tillfälle till svek och bedrägeri Öppnas,
och kan icke förekommas med bibehållande
af den tysta förmånsrätten, som,
då sådant användes, icke blifver skyddsgifvande
för barnarf, hvilket åter icke behöfver
denna säkerhet, när förmyndaren är
redlig. Utskottet har visserligen varit betänkt
att utfinna någon annan säkerhet för
barnarf, då dem fråntages den tysta förmånsrätten;
och åtskillige förslag hafva i
detta fall blifvit afgifne, såsom FörmyndareKammares
inrättande, m. m. Jag får tillfälle
yttra mig deröfver, då dessa frågor förekomma.
Med nu varande institutioner an§er
jag myndlingarnes största säkerhet ligga
i den urskiljning, hvarmed Domare utvälja
redlige och skicklige förmyndare åt dem.
Denna, om jag så får kalla, moraliska säkerhet,
hvilken ligger i förmyndarens heder,
torde ofta vara lika pålitlig, som realsäkerheten,
hvilken ar underkastad förskingring.
Jag anser derföre Domares och öfverDomares
omsorg, att skaffa rättskaffens
förmyndare, samt måhända förbindelsen för
de sednare, att låta inteckna barna-arfvet
i egen eller annans fastighet, vara mera tryggande
för omyndiges rätt, än den nu existerande
tysta förmånsrätten, hvars borttagande
deremot skulle gifva stadga åt real
-
Den 7 Maji f, lii.
crediten, hvilken det torde vara vigtigare
att beskydda, än mången tror. Första steget
dertill kan nu tagas genom bifall till
Betänkandet, som jag alltså vågar tillstyrka.
Herr Ribbing: I afseende å Friherre
Anckarsvvärds anmärkning, huruvida billighets-
eller rättsprincip, ömhetskänsla eller
rättvisa, i denna fråga borde hafva företräde,
skulle jag tro det vara bäst, om de kunde
förenas. Jag har föga aktning för de
former, hvilka icke beskydda den svages
rätt, och för de Lagar, som utan ömhetskänsla
stiftas. Barnet, som ligger i vaggan,
och icke sjelf kan vårda sin egendom, bör
hafva sina rättigheter bevarade i Lagen. Det
har blifvit sagdt, att den behållning föräldrarne
kunna samla, borde användas till barnens
uppfostran och bosättning. Detta är
visserligen rätt; men jag hemställer, huru
det skall kunna ske, då ingen egendom finnes
att använda, utan den på förhand har
kunnat förskingras, och, såsom Lagutskottet
föreslår, all säkerhet derföre i förmyndarens
egendom borttages. Friherre Anckarsxvärd
har nämnt om inteckning i förmyndarens
egendom eller annan fastighet,
tillhörig den, hos hvilken penningarne blifvit
placerade, och hvilket skulle svara emot
den borttagne så kallade tysta förmånsrätten.
Man skulle häraf kunna förledas att
tro, det Lagutskottet föreslagit något sådant,
såsom skyldighet för förmyndaren till
Den 7 Maji f. rm
de omyndiges säkerhet. Så är likväl icke
förhållandet; ty då skulle jag måhända hafva
biträdl förslaget, men hvilket är mig
omöjligt nu, enär man borttagit all befintlig
säkerhet för barna-arf, utan att sätta
något i stället. Friherre Ehrenborgh har
förmenat, att det vore i förmyndarnes redlighet,
som den säkraste garantien för myndlingarne
ligger. Äfven detta må vara sannt;
men jag frågar, om förmyndarnes redlighet
stiger derföre, att man utvidgar deras credit-rätt,
och bereder dem lättare tillfälle
att förskingra barngodset. Den af Friherren
omnämnde svårighet, att controllera
eller med visshet kunna upptäcka, om man
vore förmyndare eller icke, sökte sista Ständers
LagUlskott alt afhjelpa genom ett förslag,
som jag redan förut omnämnt, men
till sin utförlighet icke velat uppläsa. Nu
måste jag göra det. Det lyder så här:
”Är den, som till förmyndare förord”nas,
ej inom samma Rätts Domsaga boen”de,
du varde förmyndare-förordnandet, ge”nom
Ordförandens i Rätten försorg, genast
”öfversändt till Domaren, under hvars Dom”värjo
den förordnade lyder, för att i denina
Rätts Protocoll tecknas, på sätt i 2 §.
”säges, och förmyndaren derefter tillställas.”
Antages detta, så finner Ridderskapet
och Adeln, att man alltid hos den Domare,
hvar
-
Den 7 Maji f. ra.
hvarunder en person bott och bor, stall
finna, hvilka förmynderskap blifvit denna
person uppdragne. Visserligen kan anskaffande
af b evisen härom medföra någon omgång;
men fördelen på det hela af detta
stadgande framför det af Utskottet föreslagne
torde vara så gifven , att deröfver ej behöfver
vidare ordas. — Friherre Ehrenborgh
har afsedt den så kallade reela eller contanta
creditens intresse; jag deremot de omyndiges.
Han uppgifve äfven de reela garantier för de
omyndige han omnämnt; han gore det, eller
i vidrig händelse täcktes Ridderskapet och
Ådeln finna, att de bestå blott i toma ord.
Inom detta Hus, der värnlösheten alltid funnit
skydd, samt i uppoffringar och kärlek
för Fäderneslandet, efter upphunnen mandom,
återgäldat fäders omsorg, vågar jag
hoppas, alt man icke skall bifalla ett Betänkande,
som borttager den säkerhet för
barna-arf, som finnes, utan att sätta något
i stället.
Her r von Hartmansdorff,, Augnst: Det
har. blifvit yttradt, att man vid lagstiftning
ej borde hafva afseende på billighet, utan
blott på rättvisa. Jag får dervid erinra,
att det gifves flere tillfällen, då högsta rätt
blir högsta orätt; och sådan synes mig händelsen
blifva, om man antoge LagUtskottets
ifrågavarande förslag. Friherre Ehrenborgh
har omnämnt tvenne medel, att ersätta den
a3 H. i3
*94
Den 7 Maji f. m.
så kallade tysta förmånsrätt, hvilken barnaarf
ännu eger, nemligen inrättandet af Förmyndare-kamrar,
och förmyndares förpligtelse,
att ovilkorligen anskaffa inteckning i
egen eller annor mans fasta egendom, till säkerhet
för det anförtrodda förmyndaregodset.
Jag inedgifver, att desse begge medel skulle
kunna gifva skydd åt barn-arf, och göra
serskild förmånsrätt för dem öfverflödig.
Men intetdera finnes ännu, eller har ens af
Lagutskottet blifvit föreslaget; och för min
del vågar jag ej, att, i blott förhoppning
på erhållandet af de omnämnde säkerhetsmåtten,
afskaffa det, som redan finnes. Yi
veta tvertom, att Lagutskottet anfört en
myckenhet hinder, hvarföre inrättningen af
Förmyndare-kamrar på Landet icke skulle
kunna upprättas. Vi vete äfvenledes, att
det icke är förmyndares skyldighet, att låta
inteckna sin egen fastighet, om han har någon,
eller förskaffa dylik säkerhet i annans
egendom för det anförtrodda barn-arfvet;
och det skulle i många fall blifva ogörligt,
att uppfylla en sådan fordran, om hon gjordes.
Vore det då försvarligt, att äfventyra
omyndiges egendom, genom upphäfvandet
af nu gällande förmånsrätt? Man har sagt,
att fortfarandet af den tysta förmånsrätt,
som här är i fråga, vore vådlig för allmänna
crediten. Jag har ej åtnojt mig med
dessa ständiga utrop om vådor, som äro
med verkliga händelser obestyrkta, utan har
begagnat det tillfälle jag, såsom Ledamot
Den 7 Maji f. m.
i BancoTJtskottet eger, att efterse hvad förluster
Rikets Ständers Bank, hvilken, sora
man torde medgifva mig, är i Riket den
störste långifvaren mot pant af fastighet,
gjort på denna så mycket klandrade tysta
förmånsrätt. Slutföljden deraf har varit, att
Banken, som under loppet af de sista fem
åren i låneväg på fastighetspant rört sig
med 5 till 6 millioner R:dr, ej i och för
harn-arfs förmånsrätt framföre yngre inteckning
under denna tid ännu förlorat något;
och att i en enda concours, der sådan förmånsrätt
gjort Bankens fordran, 1,37g R:dr
8 sk. B:co, oviss, tros den dock kunna till
fullo utgå. Jemförer man den ringa förlust,
Banken i detta fall möjligen kan göra,
med fastighetslånens storlek i det hela, och
med de verkliga förluster Banken i sin öfriga
rörelse gjort; så torde man finna, att
farhågorne snarare komma af för stor ömhet
om realcrediten. Man har åberopat förmyndares
redlighet, och påstått, att deri
låg myndlingarnes största säkerhet. Då jag
medgifver detta, finner jag likväl ej, hvarföre
man skall hysa mera förtroende för
förmyndare i allmänhet, än för andra vårdare
af enskilda och allmänna medel. Armeens
PensionsCassa och Riddarhusets Cassör
t. ex., hvilka förvaltas af Directioner,
valde af dessa Cassors egare och disponenter,
öfverlemnas ändock icke till förvaltning
af Directeurerne, i förlitande på deras red
i3*
-
Den 7 Maji f. m.
ligliet allena, utan äfven på föreskrifter om
medlens utlåning mot inteckning och Directeurernes
eget ansvar, med flere försigtighetsmått.
Då man således för de aktningsvärde
män, som, efter delegarnes eget
val, vårda desse Cassör, icke har ett oinskränkt
förtroende till deras personliga redlighet,
utan visligen inskränkt medlens användande
inom bestämda reglor, inser jag
ej skäl, alt hysa större förtroende för hela
mängden af förmyndare i Riket, hvilka ej
af medlens egare, utan af oskylda Domare
utväljas. Skola dessa målsmän få magt att
råda öfver en myndlings medel; så bör ock
en bestämd förmånsrätt i förmyndarnes tillgångar
vara gifven. Erinrar man sig derjemte,
att största delen af förmyndare måste
tagas ur mängden af Nationens medlemmar,
utan särdeles urval, under det att de
penninge-förvaltande Directioner jag omnämnt
väljas bland samhällets mest bildade
classer, så torde man deri finna ett
ytterligare skäl , att ej hysa större förtroende
till de förra, än till de sednare.
Då jag hört en hög Domare här omtala opålitligheten
af Domstolarnes förmyndarebevis,
bör jag ej tvifla derpå; men jag erkänner,
att det varit påkostande. Likväl torde
ej deraf få dragas den slutsats, att desse
bevis böra afskaffas; ty då borde ej helier
gravationsbevis bibehållas, emedan förluster
äfven på dem inträffat. Fullkomlighet
i någotdera fallet får man icke vänta, utan
Den 7 Maji f. m.
*97
häri, såsom i mycket annat, åtnöja sig med
ett närmande till det rätta. Jag kan således
ingalunda tillstyrka upphäfvande af nu
gällande förmånsrätt för barnarf, innan man
satt något bättre i stället, utan anhåller
vördsamt om återremiss.
Friherre Anckar swärd: Det är med
verkligt obehag jag uppträder i strid mot
en opinion, hvars försvarare så fullkomligt
innehar min högaktning; men jag har ej
kunnat undgå, att, delande de af Friherre
Ehrenborgh yttrade åsigter i ämnet, yrka
bifall lill ifrågavarande Betänkande. Frågan
handlar om, huruvida man bör tillåta
fortfarandet af de så kallade tysta förmånsrätterne.
Här har blifvit mig tillvitadt, att
jag uppoffrade ömhetskänslan för rättskänslan.
Jag tror likväl, lika med Anmärkaren,
att begge dessa känslor böra ligga till grund
för lagstiftningen; men då fråga är, att för
vården om omyndiga barns rätt ingripa i
tredje mans, kan jag icke dela den åsigt,
som till vinst för den förra uppoffrar den
sednare. Det har blifvit sagt, att denna tysta
förmånsrätt ej vore vådlig för intecknings-egare,
och såsom exempel derpå åberopadt,
huru litet Banken förlorat på barnarfs-prioritet
framför yngre inteckning. Häremot
ber jag, att få framställa mig sjelf som
ett motexempel. Jag har förlorat ganska
besydligt derpå, att barnarf, hvarom jag
icke hade eller kunde ega ringaste kunskap,
Den 7 Maji f, m.
utgingo med förmånsrätt framför min fordran,
till säkerhet för hvilken jag dock egde
första inteckning i förmyndarens egendom.
Troligen finnas mångfaldige enskilde, som
delat mitt öde. Det måste vara Lagstiftarens
skyldighet, att skydda för sådane förluster,
dem ingen enskild försigtighet kan
förekomma; och Inteckningshafvaren bör ej
kunna äfventyra något för det ett barnarf,
hvarom han är okunnig, innestår hos gäldenären.
Jag vet ej, hvarföre man skall
bibehålla den så kallade tysta förmånsrätten,
när den öppna finnes, och då det bör
vara förmyvfjarens skyldighet, att, om han
eger fast egendom, deri låta inteckna det
om händer hafvande barnarfvet. Hvad som
till vederläggning af den känslosamma ömhetens
företräde framför rättsgrunden, att
skydda real-crediten, blifvit åberopadt om
Armeens PensionsCassa och RiddarhusCas$an,
tror jag ej vara mycket inverkande på
ämnet; ty att ombudsmän för Penningeverks
förvaltning erhålla instructioner, måtte vara
något helt annat, än att genom Lagen lemna
tillfälle alt bedraga långifvare. Efter den
utveckling Friherre Ehrenborgh behagat gifva
åt saken, vore det förmätet af mig, alt
tilltro mig kunna öka anledningen till bifall
å Betänkandet, som jag alltså helt enkelt
får tillstyrka.
Friherre Ehrenborgh: Jag anhåller om
Ridderskapets och Adelns undseende för den
Den 7 Maji f. m.
>09
tid, som jag upptager i detta ämne. Jag
värderar den ömhet, som ligger till grund
för Herrar von Hartmansdorffs och Ribbings
anföranden. Jag är likväl fullt öfvertygad,
att jag delar samma ömhet om omyndiges
rätt, och skulle förebrå mig, om min röst
hade på något vis bidragit till osäkerhet
för dem; men då erfarenheten visat mig,
och jag äfven af andra Domare bort, alt
den förmånsrätt, som nu finnes för barnarf,
ej uppfyller sitt ändamål, har jag ej
tvekat att borttaga en fcak, som ej fyller
sitt ändamål, men leder till stora olägenheter.
Jag har illa uttryckt mig, eller blifvit
illa förstådd af Herr von Hartmansdorff,
om han kunnat tro, att jag velat tillvita
någon individ, eller massan af Domare, som
bekläda Domare-embetet, att gifva oriktiga
betyg. Det har jag ej sagt; men väl, alt,
med nuvarande Författning, det är omöjligt
att styrka, att man ej är förmyndare.
Man kan t. ex. hafva sin bostad i Skåne,-  och derifrån hafva bevis, att man icke är
förmyndare, och man kan vara förordnad
till förmyndare i Norrland, eller någon af
de öfra delarne af Sverige, utan att någon
känner det. Det medel, som Herr Ribbing
omtalat, och hvilket af sista Lagutskottet
blifvit föreslagit, kan jag ej godkänna. Jag
har varit bland deras antal, som ej velat
ålägga Domaren en skyldighet, den der ej
fyller sitt ändamål, och jag är öfvertygad,
att denna skulle blifva af sådan beskalfen
-
200
Den 7 M a j i f. m.
het. Jag kan ej föreställa mig controllen
derpå, att alla Domare eller extra Domare
skulle correspondera med vederbörande och
tillkännagifva, hvilka blifvit förmyndare.
Jag vet ej, från hvilken tid sådant skulle
heräknas; och jag fruktar, att, med den
största sorgfällighet, ändamålet skulle blifva
fruktlöst. Jag anser således hvarken genom
Herr von Hartmansdorff^ eller Herr
Ribbings skäl de satser vara vederlagde,
som ligga till grund för Utskottets Betänkande,
eller de yttranden jag afgifvit. Utskottet
hade önskat, att kunna förena med
detta Betänkande ett correctiv mot vådan
af barna-medels förstörande; men då våra
nu gällande Författningar ej stadga, att det
är en nödvändighet för dem, som äro förmyndare,
att ega fast egendom, och det vöre
vådligt i ett Land, der så liten förmögenhet
finnes, men så mycken heder utan
förmögenhet, tror jag ej att det vore möjligt
och nyttigt, att än vidare försvåra förmyndare-anstalterne
derigenom, att ingen
kunde antagas till förmyndare, som ej egde
fastighet. Detta skulle förutsättas, om man
skulle stadga, att förmyndaren skulle lemna
inteckning i sin egendom. Man kunde
säga, att en person kunde åläggas att förse
sin myndlings Capital-förmögenhet med första
inteckningen i en annans egendom; men
jag hemställer, om det vore försigtigt i en
tid, då vår jord olyckligtvis är så belastad
med inteckningar; och jag tror, att harna
-
Den 7 Maji f. fö.
201
arf äro bättre förvarade, om de lemnäs åt
en person med stor förmögenhet, eller bestämd
kännedom, att aldrig hafva svikit någon
uti enskilda handlingar, än om man
lernnar dem till en förmyndare, som har
egendom, med förbehåll, att arfvet skall i
bans egendom intecknas. Detta skulle sannerligen
försvåra för Öfver-förmyndaren möjligheten
att erhålla förmyndare. Jag vill
ej bestrida återremiss, om Ridderskapet och
Adeln skulle önska den, för att söka att öfvertyga
de Iierrar, som gjort anmärkningar, att
kanhända det ej är så litet surrogat, då man
antager det", som Utskottet föreslagit, eller
att förmyndare-medlen skola vara näst efter
inteckningar. Då är det tillfälle för en förmyndare,
att gifva inteckning i sin egendom,
om han har någon, och att skaffa inteckning
i en annans, om han ej på annat
sätt kan skaffa säkerhet, genom a:ne goda
namn eller något dylikt, hvilket lemnar
samma säkerhet som inteckning.
Grefve von Schwerin _, Fredrik Bogislaus:
Af en värd Ledamot bar blifvit sagdt,
att man ej bör uppoffra rättvisan åt en
missförstådd ömhetskänsla. Jag vill styrka
riktigheten af denna sats, genom några bidrag
lill ömhetskänslans historia. Denna
ömhetskänsla, detta tal om enkors och omyndiges
rätt, som bör vördas framför allt,
liärskrifver sig från en tid, som vi i andra afseenden
äro benägne att glömma, nemligen
302
Den 7 Maji f. m.
från Munktiden i dess högsta flor. Det var
ej utan skäl, som Munkarne kringsväfvade
sotsängarne. Det var ej blott för själamessornes
skull, och för att få ärfva dem, som
ej hade arfvingar. De sökte äfven dem,
som voro rike samt efterlemnade enkor och
barn. Munkarne i dessa tider och i alla
länder voro, der föräldrar voro svage och
vidskeplige, sjelfskrifne förmyndare för barn
och enkor. Men huru skötte de deras förmögenhet?
Jo, egendomarne sköttes väl,
men ynglingarne och flickornes bildning
sköttes så, att om de voro rika, gossen blef
klosterbroder och flickan nunna, hvarigenom
egendomen tillföll förmyndaren, klostret.
Ömhetskänslan, som kastades ut hos
Folket för enkor och barn, var ej egenteligen
för dessa enkors och barns väl, det
var för att kunna försvara deras egendom,
som de hade i sigte för klostret; det var
för att befria dem från alla de tyngder andra
egendomar bära. Derifrån härleder sig
denna missförstådda ömhetskänsla. När sedan
de institutioner upphörde, som alstrat
den, var likväl känslan och vidskeppelsen
qvar, och man omfattade första utväg man
bade till hands, för att binna till målet.
Derifrån ofullkomlighet i våra lagar om
omyndiges och om barnaarf. Man visste
ej, hvad man skulle sätta i stället för de
försvunne institutionerne; man gaf dem en
förmonsrätt stående i strid mot rättvisan
och mot medborgares välfärd; ty den en
Den 7 Maji f. ro.
ao3
förmyndare ålagda vård om omyndigs egendom
bör ej kunna hindra honom, att begagna
de förkofringsmedel, som vården om
eget väl kan fordra. I alla andra länder
äro dessa brister redan afhjelpte. Förmyndare-kamrar
finnas der, och derigenom är
enkors och omyndiges väl säkrare fredadt,
än i vårt land. Der står det under lagarnas
skydd, här blott under den enskilte
mannens hederskänsla. Det är redan anmärkt,
att, der fast egendom finnes, kan intet
hända till deras förfång. Det fordras
Öfverförmyndarens, Domstolens och fränders
medgifvande, för att försälja och förskingra
den. För lös egendom kunde lika säkra
försigtighetsmått tagas. I andra länder
Frankrike, Preussen m. m. är det bestämdt,
att när förmyndaren i Statspapper eller depositioner
i Banken lagt myndlingens lösa
egendom, är han fri från ansvar. Det är
sagdt, att vi böra dröja, tills vi få dessa
nya säkerhets-anstalter, och ej dessförinnan
upphäfva den säkerhet, som nu äger rum.
Jag är ej af denna tanka. Rättvisan måste
och skall gå framför en missförstådd ömhetskänsla,
och rätta sättet att komma derhän
att vara rättvis emot omyndige, men
rättvis blott, och att skapa de anstalter,
som fordras, är att vara rättvis mot folket
i allmänhet, och upphäfva all tyst förmånsrätt
vid inteckningar, såsom oförenlig med
ordning och säkerhet.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
t
Den 7 Maji f. i».
medgifver gerna, att någon ändring i lagen
är nödig till förskaffande af mera säkerhet
för långifvaren, på det capitalisten må blifva
så mycket mera beredvillig att med lån
bispringa, och samtycker derföre att den
tysta förmonsrätten må upphäfvas; men jag
tror försigtigheten fordra, att icke upphäfva
den förr, än man kan sätta något annat
i stället, för att försäkra den omyndige
emot de förluster han annars kunde få vidkännas.
Man har sagt, att förmyndarens
fasta egendom skulle intecknas till myndlingens
säkerhet; men det är ej alltid gifvet
att förmyndaren dertill har tillräcklig
fast egendom, eller åtminstone kunde han
finna sig mycket besvärad af en sådan inteckning,
hvarigenom hans credit minskades,
och mången yngling kunde hafva så
stor förmögenhet, att ingen i den orten kunde
på sådant vilkor blifva hans förmyndare.
Deremot anser jag det förslag, sorn förut
blifvit uppgifvit, och hvaröfver Utskottet
yttrat sig, nemligen om förmyndarekamrar,
vara det säkraste och mest tillförlitliga,
och jag inser intet hinder att i Sverige
inrätta sådane, likasom uti andra länder.
Stockholm gifver exempel på möjligheten
af dylika inrättningar äfven hos oss;
och man behöfde ju ej mer än en till exempel
i hvar province. Jag vet ej just,
att man dertill skulle nödvändigt behöfva
municipal-styrelser, och hvarföre man icke
för sådant andamål kunde, såsom här i
Den 7 Maji f. m. ao5
Stockholm, aflöna vissa Embetsman. Om
ej detta kan låta sig göra, ser jag intet, sorn
hindrar en lag, hvilken ålade förmyndare,
att genast aflemna de contanta medlen till
Riksgälds-Contoret, som kunde uppdragas
att förränta dem, hvarigenom myndlingen
hade sin säkerhet bevarad. Om intet af
detta kan ske, ser jag ej, hvarföre det närvarande
icke kan bibehållas med undanrödjande
af de olägenheter, som hittills ägt
rum. Man har nemligen anfört såsom skäl
emot närvarande förhållande, att en långifvare
ej kunde vinna säkerhet, att låntagaren
ej innehade något förmynderskap. Man
kunde derföre blott stadga , att på ett ställe
till exempel i Högsta Domstolen skulle
föras register öfver alla förmynderskap, och
att Domare, så snart förmyndare tillsattes,
genast till detta ställe derom skulle gifva
rapport. Den, som sökte lån, behöfde då
endast ett utdrag utur detta register. Något
af delta bör vidtagas, innan man borttager
det, som finnes. Jag instämmer således
med dem, hvilka begärt återremiss,
hufvudsakligen derföre, att jag af ett annat
Betänkande utaf Lag-Utskottet funnit,
att det afstyrkt inrättande af förmyndarekamrar,
och således ej vidtagit någon åtgärd
alt försäkra omyndigas rätt.
Herr Tham, Wolrath: Jag skulle hafva
mycken betänklighet vid att bifalla Be
-
2o6
Den 7 Maji f. ra.
tänkandet, om jag ej vore öfvertygad af
erfarenheten och de skäl Friherre Ehrenborgh
anfört, att den tysta förmonsrätteu
i det hela är illusorisk, och ej gifver någon
riktig säkerhet, då det ej är svårt för hvilken
förmyndare som helst, att på några
månader skaffa sig af med förmynderskapet,
och erhålla lån, samt sålunda postponera
förmyndersknpet. Det är med den
öfvertygelse, att den tysta förmonsrätten ej
gifver den säkerhet som fordras, och med.
öfvertygelse att Intecknings-Verket behöfver
förbättras, som jag instämmer uti bifall
till Betänkandet. Men i den händelse
Bidderskapet och Adeln skulle medgifva
återremiss, anhåller jag få anmärka, i anledning
af den framställda satsen, att en
förmyndare ovilkorligen skulle låta inteckna
sin egendom, att man efter Svenska lagen
kan blifva ålagd, att blifva förmyndare.
Jag hemställer då, i fall man ägde en
mindre egendom , vore slägt med en rik
omyndig och ej kunde undgå att emottaga
förmynderskap, om man då skulle inteckna
sin lilla egendom för ett stort capital.
Den lemnade ej myndlingen säkerhet och
förmyndaren kunde vara ruinerad, ty detta
skulle blifva ett våld mot förmyndarens
fria dispositionsrätt af sin egendom, och
det kan ej stå tillsammans med ömhetskänslan
eller rättvisan. Några exempel, som
blifvit anförde rörande Banken, måtte ej
vara lämplige, emedan den ej lemnar lån
Den 7 Maji f. m.
207
utan alla möjliga tevis, att man icke är
förmyndare. Likaså, i afseende på hvad som
blifvit anfördt om några Directioner för cassör,
får jag nämna, att vissa föreskrifter
äro dem lemnade, hvarefter de skola utlåna,
och dessa föreskrifter måste de följa.
Om återremiss beslutas, anhåller jag, att
desse anmärkningar må åtfölja, men jag har
annars ej något emot bifall å Betänkandet.
Herr Ribbing: En värd Ledamot Friherre
Anckarswärd har uppfattat hvad jag
yttrat, såsom skulle jag hafva lagt honom
till last, att han framställt frågan, om ömhetskänslan
eller rättvisan borde läggas till
grundval för Lagstadgandet. Sådan har ej
min mening varit; tvärtom är jag honom
förbunden, för det han till bedömande förelagt
oss ett så vigtigt ämne, och sålunda
gifvit äfven mig tillfälle att deröfver yttra
min mening. Ilan har uppgifvit exempel
af sin egen erfarenhet, huru Herr Friherren
förlorat första inteckningen genom
den tysta förmonsrätten. Jag vill blott deruppå
svara, att om det Lag-Utskottets Betänkande,
som vid förra Riksdagen bifölls,
bade af Konungen blifvit sanctioneradt och
varit gällande vid den tid, då Herr Friherrens
sak kom i fråga, så hade Herr Friherren
haft sig sjelf att skylla, om någon förlust
inträffat; ty han hade då kunnat bättre sörja
för sin säkerhet, och icke haft någon
tyst förmånsrätt alt frukta. Friherren har
ao8
Den 7 Maji f. m.
slutligen yttrat sig, att Lagen ej borde förvara
en utväg att bedraga. Skillnaden emellan
den Lag, som nu är, och den, sorn föreslås,
är, att den nuvarande Lagen, om
man så behagar kalla det, lemnar rum att
bedraga dem, som kunna försvara sig; men
den nya dem, som äro utur stånd att försvara
sig.
Summan af hvad Friherre Ehrenborgh
anfördt är, så vidt jag kunnat uppfatta det,
att han åberopat sin erfarenhet. Vare det
långt ifrån mig, alt bestrida den, men jag
bestrider dock, att Friherren erfarit verkningarne
af det Lagförslag, som vid förra
Riksdagen var i fråga, och jag bar anledning
frukta att, likasom han trott sitt förslag
vara bättre, det förra Lag-Utskottets
förslag ej af honom blifvit riktigt kändt eller
uppfattadt. Det är sannt, att ingenting
alldeles fullkomligt kan inrättas; således ej
eller säkerheten /ör omyndige, men skall
man förstöra allt, som ej är fullkomligt bär
i verlden, så fruktar jag, att ganska litet
kommer att stå qvar. Min tanka är, att
man, så mycket möjligt är, bör förbättra det
felaktiga. Det finnes inom detta rum personer,
hvilkas rätt, under deras omyndige
år, endast blifvit bevarad genom de lagar,
sorn nu finnas, och detta borde bevisa, att
dessa lagar ej varit onyttiga. Det har af
Friherre Ehrenborgh blifvit framstäldt såsom
-
Den 7 Maji f. m.
209
som betungande för Domare, att correspondera
om förmyndares förordnande. Någon
sådan correspondance är ej föreslagen; blott
att förmyndare-förordnanderne skola öfverlemnas
för att antecknas i protocollet. Detta
är ett förslag. Herr Cederschjöld har framställt
ett annat. Deraf inhämtas, att andra
kunna finnas, än de af Utskottet nu föreslagne.
Jag såsom Domare vill hellre ingå
på något besvär, för att gå lånsökandes lofliga
önskningar till mötes, än uppoffra omyndigas
rätt. En annan Ledamot bär midtöfver
har framställt såsom motskäl, att inom
vårt fädernesland funnits en så kallad
munktid. Allt har sin barndom och vagga.
Christendomen här i landet har haft Catholicismen
till sin; men man får ej bortkasta
barnet med vaggan. Catholicismen är borta,
men jag hoppas, att de känslor och de
grundsatser äro qvar, som bjuda, alt freda
enkors och faderlösas rätt. När Catholicismen
borttogs, bibehölls icke de omyndiges
rätt. Det var under en annan lid, då creditväsendet
ansenligen vårdades, och då reductionen
fullföljdes från PresteStåndet till
ett annat Stånd, som man ändå hade nog
samvete att införa Lagar till omvårdnad för
de omyndige. Det var, såsom jag redan
tror mig hafva nämnt, under Carl NI:s
tid. Densamme Ledamot, som om munktiden
gjort oss vidlyftiga framställningar,
har trott, att säkraste medlet för ett godt
23 H. 14
aio
Den 7 Maji f. ro.
ändamål vore att släppa löst de band, som
förvara omyndiges rätt. Jag medgifver,
alt det vore ett medel att visa, hvarthän
denna vårdslöshet skulle leda, och huru
nödvändigt det blefve att vidtaga nya skyddande
författningar, men jag beklagar, om
i detta förslag intet hjerta finnes för dem,
som under elisen skulle förléra sin egendom.
Måhända skulle ock desse, då deras
tid att besluta en nödig befunnen återgång
infölle, finnas så litet kära i ett fädernesland,
som vanvårdat deras rätt, att de lika
litet vårdade sig om kommande slägters.
Då redan af så många Ledamöter är
framlagdt, att flere andra ämnen med denna
sak ega sammanhang och af mig är visadt,
att man genom bifall till detta Betänkande
skulle göra resultatet af deras behandling
om intet, anhåller jag, att Ridderskapet och
Adeln måtte bevilja återremiss.
Friherre A nekar swärd:Efter en så lång
discussion, ber jag blott, att få fästa Ståndets
uppmärksamhet på sjelfva hufvudfrågan,
som är, att Utskottet icke tvekar til 1—
styrka den ändring af Lagens stagande i 17
Cap. 8 §. HandelsBalken, att inteckning i
förmyndares fasta egendom ovilkorligen skall
gälla framför den förmonsrätt, som barnaarf
tillkommer. Jag tror för min del, att
Herr Tha ms sisla anmärkning så fullkomligen
undanröjt de invändningar, som blif
-
Den 7 Maji f. no.
2l t
vit gjorda mot Utskottets Betänkande, att
nu mera endast är fråga om en opinionsyttring;
det skulle derföre vara mera ändamålsenligt
och leda till förkortning af onödigt
arbete, om man skred till beslut i saken,
än att återremittera Betänkandet, helst
jag i alla fall föreställer mig, att de skäl,
som deremot blifvit anförde, icke torde inverka
på Utskottets åsigter. På denna grund
fortfar jag alt anhålla om bifall å Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff': Just på det
skäl, som Herr Tham anfört och Friherre
Anckarsvärd åberopat, synes det mig, att
en återremiss bör beviljas. Det har blifvit
yltradt, att det icke vore svårt för en förmyndare,
att i alla fall få belåna sin egendom,
derigenom att han talade vid någon
af sina vänner, sorn på ett par månader
åtoge sig förmyndefskåpet, intill dess den
rätte förmyndaren kunde, efter erhållit lån,
återtaga sin befattning. Enär ändamålet således
kan vinnas utan förändring i Lagen;
så inser jag icke behofvet att göra den.
Jag är visserligen skyldig att underkasta
mig pluralitetens beslut; men om man nu
genast röstar om denna hufvudpunkt, så
har man i och med detsamma afskurit all
fråga om andra försigtighetsmått till de
omyndigas bästa. Det är väl sannt, att
man gör processen koitast, när man afskär
14»
212
Den 7 Maji f. m.
hufvudet, ty derigenom försvinner frågan
om all annan amputation; men jag tror,
att man borde gå något skonsammare tillväga
i en sak af så ingripande beskaffenhet,
som denna.
Friherre Ehrenborgh: Ehuru jag verkligen
förmodar mina uttryck hafva fallit så,
att Herr Ribbing deruti icke kan hafva någon
anledning, att tro mig vara så kär i
min egen mening, att jag derföre skulle
ogilla förra LagUtskottets, skulle jag likväl
tro, att det förra och detta Utskottet kunna
mäta sig med hvarandra, enär det förra
Utskottets Betänkande icke hlef af Rikets
Ständer antaget. Om nu detta Betänkande
röner samma öde, så är det åtminstone ett
bevis, att de äro af enahanda halt. Jag
tar mig härvid friheten förklara, att ehuru
jag är bland deras antal, som för den mening
jag sjelf hyst gerna medger återremiss,
finner jag den nu så mycket mindre angelägen,
som det ändamål Herrarne Ribbing och
von Hartmansdorff åsyftat, i alla fall kan
vinnas vid beslutet om FörmyndarKamrar.
Adla de anmärkningar, som Herrarne Ribbing
och von Hartmansdorff framställt, hafva
varit föremål för Utskottets bearbetning;
och jag skulle derföre tro, att det icke tjenar
till något, att genom en återremiss endast
sätta Utskottet i nödvändighet att svara
detsamma, och reservanterna att ånyo
yttra hvad de en gång sagt, och hvaraf
Den 7 Maji f. ro.
213
Herr von Hartmansdorffs och Herr Ribbings
yttranden äro repetition. Meningarne äro
redan utan tvifvel så positivt bestämda, att
de kunna uttrycka sig antingen genom afslag
eller bifall, hvarföre jag vördsamt yrkar
proposition på det sednare.
Herr Ribbing: Min framställning skall
denna gång blifva ganska korrt. Jag skulle
likväl frukta, att jag misshört mig deruti,
att den siste värde Talaren yttrade, att
det förra LagUtskottets Betänkande i samma
ämne icke blifvit af Rikets Ständer antaget.
Detta förefaller mig ganska besynnerligt,
då på första sidan af Utskottets förevarande
Betänkande, som den värde Talaren
sjelf underskrifvit, upptages Rikets
Ständers till Kongl. Maj:t ställde underdåniga
Skrifvelse just med samma Lagförslag,
hvilket icke lärer blifvit till Kongl. Majrt
expedieradt, utan att det först blifvit bifallet
af Ständerne.
Friherre Hermelinj Carl: Jag anhåller
endast få framföra den anmärkning att, då
uti den föreslagne ia §. åberopas endast g,
io och ii §§. men icke äfven den föreslagne
nya 8 §., hvilken äfven handlar om
intecknad fordran, önskade jag upplysning
om orsaken härtill, eller om det endast
härflutit från glömska vid renskrifningen.
Vidare ber jag få nämna, att min ömhetskänsla
för omyndige barn icke grundar sig
på någre Calholske Munkprinciper.
Den 7 Maji f. ro.
Herr von Hartmansdorff; Jag befarar,
att den hänvisning Friherre Ehrenborgh gifvit
på Betänkandet om FörmyndareKamrar,
är af föga värde för dem, hvilka interessera
sig för vården om omyndiges egendom,
emedan jag fruktar, att Betänkandet
redan är af 3 Stånd bifallet. Om så förhåller
sig, lärer nu icke för oss vara annat
att göra, under denna Riksdag, än att
antingen låta omyndiges förmonsrätt vara
sådan den är, eller ock alldeles uppoffra
deras bästa; ty då äfventyr ej kan på alla
sidor förebyggas, blifver frågan slutligen
denna: skall äfventyret att förlora, läggas
på dem, sorn äro vuxna, och ega utvägar,
att se sig före? Eller på dem, som ligga
i lindan, och äro ur stånd att bevaka sin
rätt? Det förra är grundsatsen i vår gamla
Lag, det sednare i det nya förslaget; la.vil—
ketdera är billigare?
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets förevarande
Betänkande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 7 Maji f. m.
I anledning hvaraf Hans Ex cellen ce
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå Utskottets Betänkande.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Hans Excellence Heer Grefven och
LandtMar skalken förklarade, det Hans Excellence
af de svar Ridderskapet och Adeln
lemnat å de af honom nyss framställde 3:ne
Propositioner icke kunnat tillförlitligen utröna,
för hvilken mening Ridderskapets och
Adelns pluralitet sig uttryckt.
Herr von Hartmansdorff: Dä Ridderskapets
och Adelns pluralitet ej kunnat utrönas,
lärer någon annan utväg icke återstå,
än att, i händelse återremiss ej skulle
af Ridderskapet och Adeln beviljas, derom
Votera.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller
att Herr RiddarhusSecreteraren behagade
lemna oss upplysning, huru detta mål blifvit
behandladt i de öfrige Stånden.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Något ProtocoilsUtdrag från de öfrige respective
RiksStånden, rörande delta mål,
har ännu icke ankommit, och jag k^an således
icke hafva äran meddela någon fullständig
upplysning, huru detsamma derstädes
blifvit behandladt; men jag torde dock
böra nämna, det jag, under en votering här
på Riddarhuset, händelsevis kom alt vara
Den 7 Maji f. m.
närvarande vid en öfverläggning i Bonde-;
Ståndet, den enda gång jag infunnit mig
derstädes under innevarande Riksdag, då
just detta Betänkande förevar, och hvarvid
jag med serdeles tillfredsställelse erfor, att
BondeStåndet alldeles enhälligt och med
synnerlig enthusiasm förkastade den del af
Betänkandet, som angick upphäfvande af
den till omyndiges och värnlöses säkerhet
stadgade så kallade tysta förmånsrätt; men
enär samma Betänkande äfven innefattade andre
ämnen, blef det af denna anledning utaf
BondeStåndet till Utskottet återremitteradt.
Friherre Ehrenborgh: Måhända torde
det vara bäst, att bifalla en återremiss. Jag
har blifvit ledd på denna tanka deraf, att
Betänkandet verkligen innefattar tvenne delar,
den ena om nedflyttning af omyndiges
tysta förmonsrätt under inteckningar; den
andra om Kronans, Hospitalers och fromma
Stiftelsers enahanda förmonsrätt. Måhända
finnas de, som vilja bifalla det ena,
men afslå det andra, och hvilka skulle finna
för mycket band lagdt på deras öfvertygelse
genom en positiv Ja-proposition.
Om Ridderskapet och Adeln skulle anse detta
skäl gällande, och tillåta en återremiss,
kunde derigenom kanske allas opinioner för
närvarande blifva tillfredsställde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter för
-
Den 7 Maji f. m.
nyad proposition till återremiss af LagUtskottets
ifrågavarande Betänkande, hvilken
proposition med Ja besvarades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi,
I O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 7 Maji 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 29
sisth Mars under N:o 45 afgifne, samt den
1 sisth April e. m. på bordet lagde, Betänkande,
öfver väckte Motioner om inrättande
af FörmyndareKamrar.
Herr Tham, Wolrath: Det nu föredragna
Betänkandet anser jag vara ganska
riktigt, och tror, lika med Utskottet, att de
deruti omförmälte FörmyndareKamrar ej äro
verkställbara i vårt land, hvarföre jag tillstyrker
bifall å Betänkandet. Men då jag
anser det vara angeläget, att, i händelse
LagUtskottets på förmiddagen återremitterade
Betänkande i afseende på tyst förmons
-
Den 7 Maji e. ro.
rätt, blifver, efter svar på återremissen, af
RiksStåndeu bifallit, vidtaga några åtgärder
till betryggande af de omyndigas rätt; anhåller
jag alt i sådant ändamål få framställa
en ny Motioii.
Hvarefter Herr Tham uppläste följande:
Att den tysta förmonsrätt, som Lagen
hittills tillagt barns och omyndigas penningar
framför inteckningar, då dessa äro af
sednare datum än förmyndare-förordnandet,
lätteligen kan illuderas, och å ena sidan lika
litet i verkligheten försäkrar den omyndiges
rätt, som den å andra i hög grad verkar
menligt på allmänna crediten, enär den
nästan alldeles omintetgör den säkerhet,
som genom inteckning för erhållne lån åsyftas,
är åtminstone min öfvertygelse; och då
jag således fullkomligt instämmer uti LagUtskottets
härom afgifne Betänkande af den
8 sistlidne April; då erfarenheten öfvertygat
mig, att i samma mohn folkökningen
tilltager, i lika mohn skall svårigheten för
Domstolarne ökas så väl vid förordnandet
,af tjenliga förmyndare, hvarvid i synnerhet
tillförordnade Extra Domare icke kunna
hafva annan vägledning än den högst
osäkra HäradsNämnden dem gifver, som äfven
vid utöfv-andet af det Öfver-förmyndarekall,
hvilket Domaren af Lagen ålägges; och
då jag äfven anser LagUtskottets Betänkande
af den 28 sisth Mars, som förklarat det
af Herr Crusenstolpe gjorde förslag till För
-
Den 7 Maji e. m.
219
myndareKamrars inrättande overkställbar^
vara ganska välgrundadt, har den önskan,
att kunna i denna högst vigtiga fråga föranleda
till någon åtgärd, hvarigenom det
ändamål kunde vinnas, att försäkra omyndigas
rätt och hästa, utan att menligt inverka
på andra rättsförhållanden, förmått
mig att till Högloft. Ridderskapets och Adelus
upplysta bepröfvande öfverlemna följande
förslag:
Att hvarje Stad, Församling eller Socken
bemyndigas, att inom sig utvälja och
organisera ett MunicipalRåd under namn af
FörmyndareKammare, Som borde under sin
vård emottaga alla inom sammaStad, Församling
eller Socken befintliga omyndiga
personers gods att förvalta och redovisa,
på sätt allmänna Lagen om förmyndare och
dess ansvar stadgar och förmår;
Att denna FörmyndareKammare skulle
bestå af 5, 7 eller 9 personer, i proportion
af folkmängden och de väljandes antal;
Att dessa Ledamöter skulle väljas vid
allmän Sockenstämma, efter de grunder,
hvarom de väljande öfverenskomma kunde;
Att före valet Reglemente förFörmyndareKammarens
åtgärder borde, genom de
väljandes omsorg, vara författadt och af
dem godkändt, och att samma Reglemente
borde hos HäradsRälten uppvisas för att
220
Den 7 Maji e. m.
till efterlefnad af Domaren, såsom Öfverförmyndare,
fastställas.
Då Ledamöterue af dessa FörmyndareKamrar
borde ansvara, en för alla och alla
för en, för förvaltningen och säkerheten af
de omyndigas egendom och medel, borde
det äfven af dem sjelfva bero, att sinsemellan
fördela de göromål, som orsakades af
bouppteckningar, arfskiften, auctioner och
rättegångar för de omyndigas räkning, hvarföre
kostnaderne skulle debiteras hvarje
myndling i den ordning, som bevakandet af
dess rätt fordrade.
Enligt den nu antagne grunden borde
i procent af de vanliga 6, som för utlånta
penningar erhållas, och en sjettedel af
den revenue, som inflöt af de omyndigas
fasta gods, utgöra det arfvode, som FörmyndareKammarens
Ledamöter egde att sig
emellan fördela, och hvaraf alla omkostnader
för skrifmaterialier, Skrifvarebiträde och
räkningars förande, borde bestridas, och således
icke under någon förevändning, förås
de omyndiga till last.
FörmyndareKammaren borde en gång
om året eller vid HösteTinget till Domstolen
aflemna förteckning på myndlingarne,
med kort och tydelig redogörelse för deras,
under Kammarens förvaltning varande,
egendom.
Den 7 Maji e. m.
221
Omyndige och deras slägtingnr, så väl
som de till myndige år komne, skulle emot
FörmyndareKammaren ega alla de rättigheter
Lagen dem emot vanliga förmyndare
tillägger.
Jag väntar väl icke, att sådane FörmyndareKamrar
skola hastigt allmänt antagas,
men öfvertygad, att allmogen i folkrikare
och från Tingsställen aflägsna orter,
anse förmyndareskyldigheten för en plåga,
förmodar jag att den föreslagne inrättningen
i dessa orter skall vinna framgång, om
der finnas Ledamöter och Lärare, som hafva
allmänhetens förtroende, och med alfvar
söka befordra dess väl.
Jag anhåller, att denna Motion måtte
med de öfrige RiksStånden communiceras.
Herr von Hartmansdorffj August: Då
detta Betänkande förra gången föredrogs,
begärde jag att det måtte få ytterligare hvila
på bordet, emedan jag önskade anskaffa
Författningarne om FörmyndareKamrarne
i Norrige, såsom äfven i vårt Land möjligen
användbare. Jag har äfven förut i dag
yttrat min öfvertygelse, om deras behöflighet
hos oss. Jag har numera förskaffat mig
författningarne rörande desse inrättningar;
och om återremiss af ifrågavarande Betänkande
beviljas, skall jag öfverlemna författningarne
till Lagutskottet, för att tagas i
betraktande vid frågans behandling, ehuru
£23
Den 7 Maji e. m.
jag befarar, att Betänkandet redan är af 3
Stånd bifallit.
Fri herr e EhreJi borgh j Casper Wilhelm:
Då Herr von Hartmansdorff, när detta Betänkande
förra gången föredrogs, begärde
detsamma ytterligare. b vilande på bordet,
sade han afsigten dermed vara att under
tiden förskaffa sig åtskilliga upplysningar
om FörmyndareKamrarne i Norrige. Som
Betänkandet då lades än vidare på bordet,
underlät jag att vid tillfället lemna de upplysningar
i detta ämne, som jag redan då
var beredd att meddela, och nu går att
framställa. När målet förevar, i Utskottet,
väcktes fråga derom, att FörmyndareKammare
skola finnas i Norrige, och att dylike
kunde och borde hos oss inrättas. Jag förskaffade
mig då genom Norrske StatsSecreteraren
bestämda uppgifter rörande FörmyndareKamrarne
i Danmark och Norrige. Deraf
inhämtades, att i Norrige finnes en art
FörmyndareKammare; men långt ifrån att
uppfylla deras egentliga bestämmelse, äro
de ej annat än nära nog detsamma som Domstolarne
äro hos oss, i afseende på förmyndarevård,
nemligen en slags Öfver-förmyndare,
med samma skyldigheter som här;
men en väsendtlig skillnad emellan förmyndarevården
hos oss samt den i Danmark och
Norrige befinnes deruti, att der ej är stadgad
någon bestämd ränteprocent för omyndigs
gods, hvaremot räntan hos öss anses
Den 7 Maji e. m.
223
böra uppgå till 5 h 6 procent. Då vår Lag
stadgar 6 procent såsom laglig ränta, anses
det vara af en förmyndare illa handladt,
om lian icke, med afdrag af en procent iförmyndarearfvode,
lemnar myndlingen minst
5 procent på lians egendom. Deremot insattes
en myndlings lösa arfsmedel af förmyndare
i Danmark uti Räntekammaren och
i Norrige uti Skattkammaren, hvarifrån räntan
betalas med blott \ procent, då förmyndaren
anses hafva gjort nog för den
omyndiges hästa. Om vi kunde få komma
derhän, att en så låg procent antogs såsom
tillräcklig; funnos många sätt alt bereda
fullkomlig säkerhet för de omyndigas arf.
Men då man på en gång fordrar 6 procent
i ränta på medlen, och derjemte tillräcklig
säkerhet, har Utskottet ej kunnat påhitta
någon utväg att förena desse arne vilkor,
i anseende till omöjligheten att kunna
få medlen utlånte emot en så hög ränta
och säkert hypothek. Jag önskade verkligen,
att detta Betänkande icke redan vore
bifallit af 3:ne RiksStånd, på det Utskottet
kunde taga saken i ytterligare öfvervägande;
men då förhållandet nu är sådant,
hemställer jag, om väl något kan vinnas
genom en återremiss häraf från detta Stånd.
Likväl får jag fästa uppmärksamhet derpå,
att, genom återremiss af LagUtskottets Betänkande
N:o 4ö> samma ändamål kan vinnas,
att nemligen sätta Utskottet i tillfälle
alt söka uttänka något medel att fullkomligt
224 Den 7 Maji e. m,
garantera de omyndiges gods, om det möjligen
låter sig göra med våra nu existerande
domstols-organisalioner och stora jurisdict
loner.
Herr von Hartmansdorff: Då jag fått
min farhåga bekräftad, att detta Betänkande
redan är af 3:ne RiksStånd bifallet, hvarigenom
all verkan af en återremiss häraf
från Ridderskapet och Adeln förfaller, anhåller
jag, att mitt yttrande i ämnet måtte
få åtfölja antingen återremissen af LagUtskottets
Betänkande N:o 46» eller kanske
lämpligare Herr Thams nyss väckte Motion.
För öfrigt får jag äran, i anledning af Friherre
Ehrenborghs yttrande om de Norrska
FörmyndareKamrarne, förklara, att min tid
under denna Riksdag varit till den grad upptagen
af andra göromål, att jag ej haft tid
jemföra förhållandet med förmyndarevården
i Norrige och Sverige, såsom Friherren,
med vidsträcktare kunskaper och blicken
rigtad åt detta håll, varit i tillfälle att
göra. Men måhända får jag framdeles äfven
tillfälle, att taga ämnet i närmare skärskådande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets förevarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Herr
Den 7 Maj! e. m.
Herr von Hartmansdorff: För dem af
Ridderskapet och Adeln, som anse detta
Betänkande vara riktigt, är det tillfyllest
att veta, det 3 Stånd redan bifallit det.
Om åter någon vill lia sig öppet, att besluta
öfver de i sammanhang härmed väckte frågor,
bör han afslå Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh: Jag tror det vara
likgiltigt, hvilkendera methoden Ridderskapet
och Adeln här väljer, antingen bifall
eller afslag å Betänkandet, enär 3:ne Stånd
redan bifallit detsamma; och jag får fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, alt Utskottet upptagit och afslagit
endast Herr Moraths vid förra Riksdagen
väckta, och af Herr Crusenstolpe nu förnyade,
Motion, i den syftning desse Herrar
sjelfve gifvit den; så att Ridderskapet och
Adeln genom ett bifall till Betänkandet alldeles
ej binder sig i afseende på beslutet
i anledning af Herr Thams och Herr von
Hartmansdorffs nya Motioner i detta ämne;
hvarföre jag anhåller om proposition till
bifall å Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Het förhåller
sig alldeles så, som Friherre Ehrenborgh
nyss behagat yttra. De sista orden i Betänkandet
innehålla verkligen, att Utskottet
ej funnit skäl att understödja de framställda
förslagen. Således är det blott dessa j
H. «5
Den 7 Maji e. tn.
som förkastas genom bifall till Betänkandet;
och jag är följaktligen ej emot, att
det bifailes, och att Herr Thams och min
Motion serskildt behandlas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade derefter den af
honom nyss gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets ifrågavarande Betänkande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Ånyo föredrogs LagUtskottets den 28
sisth Mars under N:o 46 afgifne, samt den
6 sisth April e. m. på bordet lagde, Betänkande,
öfver väckte Motioner om ändring
af 5 §. i 28 Cap. ÄrfdaBalken, samt bestämmande
af ansvar för förmyndare, som
åsidosätter den honom åliggande redovisnings-skyldighet.
Friherre Hermelin,, Carlj anförde skriftligen
:
Ehuru omständligt Utskottet behagat
upptaga innehållet af min Motion, måste
jag dock beklaga mig, att ord dervid blifvit
uteslutne. De af mig vördsamt föreslagne
garantier till skyddande af omyndiges och
värnlöses rätt, har jag, såsom orden i Motionen
uttryckligen lyda, endast projectvis
framställt. Jag har öfverlemnat och öfverlemna!'
ännu åt Höglofl. Utskottets egen vishet,
att föreslå andra och bättre, nöjden
-
Den 7 Maji e, tn.
227
dast, om det bristfälliga tillståndet i förvaltningen
af omyndiges tillhörigheter något
förbättrades, och långvariga redovisnings-rättegångar
förekommas; emedan under
närvarande förhållande Lagen föranleder,
att stundom sjelfva vänskapen emellan
slägtingar brytes, och äfven medför skada
för sjelfva samhället.
Ganska intressant skulle det visserligen
hafva varit, att erfara något omdöme
af Rikets Ständers JustitiseOmbudsman, angående
fullkomligheten eller bristfälligheten
af våra Förmynderskaps-lagar. Berättelse
förmäler, att en Underdomare skall
blifvit den föregående tiden hos Justitieombudsmannen
angifven för större nit att
befrämja bevakandet af omyndiges rätt, än
hvad Lagen honom uttryckligen föreskrifvit;
men då Herr Justitieombudsmannen
funnit den åklagades redbara afsigt och goda
vilja, så skall Herr Justitieombudsmannen
låtit angifvelsen för den gången förfalla.
Meningen hos 1734 års Lagstiftare, och
hvilka Lagstiftare jag tror ganska väl kunna
uthärda en jemförelse med sina efterföljare,
betviflar jag varit, att föreskriften om
Förmyndareräknings afgifvande minst hvarje
3:dje år skulle vara endast pro forma, utan
effectueras. Och jag tror, att Lagstiftaren
bör tillse, att detta ellectuerande af veder
*5*
-
aa8
Den 7 Maji e. m.
börande personer, om möjligt, sjelfmant fullgöres,
och endast i nödfall hänvisa slägtingar
och omyndige, att sins emellan processa,
och sönderslita det naturliga vänskapsbandet
emellan anförvandter. Ilar Lagstiftaren
tillaggt Domate och Förmyndare
rättigheten, att handhafva omyndiges tillhörigheter,
så bör Lagstiftaren äfven sörja
derföre, att den i omyndighets-tillstånd varande
ej genom denna förvaltning blir lidande,
och går miste om hvad honom tillhör.
Utskottet har visserligen bestridt de
garantier jag vördsamt föreslagit; men Utskottet
har icke bjudit till att vederlägga
eocistencen af det onda, som jag och andra
uppgifvit. I andra punkten af Betänkandet
anför Utskottet, att slägtingarnes nytta eller
skada vore en borgen för iakttagande af den
omyndiges bästa. Men bör Lagstiftaren calculera
på slägtingars egennytta. Jag hoppas,
att ännu finnes moralitet inom Fäderneslandet;
och jag tror, att mången slägtinge
undviker anmärkningar emot förmyndare,
för att undvika sken af egennytta.
Huru ofta är icke dessutom den närmaste
slägtingen sjelfva förmyndaren, och de aflägsnare
slägtingarnes möjliga nytta eller
skada är i högsta grad oviss, och således
icke att påräkna. Jag vet nog, att strid är
med ett mägtigt förmyndare-intresse, och
ehuru äfven jag för min del önskar, att
barna-arfs tysta förmånsrätt icke måtte behöfvas,
utan försvinna, tror jag, att någon
Don 7 Maji e. m.
ersättning derföre bör åt de omyndige beredas.
Jag anförtror de omyndiges sak till
eder benägenhet, mina Herrar; och öfverlemnar
Betänkandets återremitterande till
edert bedömande.
Herr Ribbing, Arvid: Hå Ordföranden
i Lagutskottet redan yttrat, att en annan
fråga lämpligast kan behandlas i sammanhang
med detta Betänkande, om återremiss
deraf beviljas, och en sådan tvifvelsutan
kommer att ega rum, anser jag
det vara öfverflödigt, att nu! ingå i något
yttrande i afseende på de af Friherre Hermelin
föreslagne controller, att, genom förmyndarens
tillhållande, att oftare redovisa
för sin förvaltning af myndlings egendom,
bereda de omyndige en större säkerhet,
hvilket visserligen är ganska angeläget.
Herr Hjerta, Gustaf, hade inlemnat ett
Anförande, hvilket upplästes, så lydande:
Under medgifvande, att samfäldt ansvar
bör åläggas förmyndare, för de förvaltnings-åtgärder
de med omyndigs egendom
kunna vidtaga; men äfven under förutsättande,
att man icke kan till sådant ansvar
fällas, då man hvarken tagit del eller
kunnat förekomma skedd förseelse; torde jag
få fästa Utskottets uppmärksamhet deruppå^
att redactionen synes böra blifva följande
Den 7 Maji e. tn.
”Eljest svare de fcir förvaltningen alla
”för en och en för alla: utan så är, att förseelse
eller vårdslöshet blifvit begången,
”sora . endera ej förekomma kunnat. I thy
”fall vare denne ej skyldig att umgälla,
”hvad annan felat.”
Härmed borde lag-texten ersättas frän
pch med orden: ”hafva de barna-godset un
”der
samma hand hos den andra kan
”brista;” hvarigenom äfven det obestämda
uttrycket samma hand blefve afskaffadt.
Om återremiss anhålles alltså.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Då jag anser det vara af så mycken vigt,
att bidraga till allt hvad som kan öfvertyga
Ridderskapet och Adeln, att den tysta
förmånsrätten i afseende på omyndiges arfsmedel
bör och kan afskaffas, finner jag mig
pligtig understödja dem, som i stället önska
bereda andra garantier för omyndiges
gods, helst jag tror det vara deras rätt,
sora anse sådane garantier kunna åstadkommas,
att få sina förslag i detta afseende behörigen
pröfvade. Af denna anledning, och
ehuru Herr von Hartmansdorffs förslag nu
mera icke behöfver behandlas i sammanhang
med förevarande fråga, sedan Herr
Tham framställt en ny Motion, vid hvilken
Herr von Hartmansdorff fogat sin framställning
i ämnet, anser jag saken vara af
en så ömtålig beskaffenhet, att jag ej vill
Den 7 Maji e. m.
a3r
bestrida återremiss af detta Betänkande,
utan förenar mig med dem, hvilka önska
den, för att, om möjligt är, bereda det resultat,
sorn önskas.
Herr Tham, Wolrath: Då jag förmodar,
att återremiss af detta Betänkande beviljas,
utbeder jag mig att få fästa uppmärksamheten
på Friherre Hermelins Motion, om
böter för förmyndares underlåtenhet, att på
vissa tider afgifva räkning och redogörelse
för förvaltningen af sin myndlings gods. Jag
hoppas, attUtskottet, vid pröfningaf detta förslag,
ihågkommer, att kanske största mängden
förmyndare finnas bland den folkclass,
som ej kan skrifva, och som saknar tillräcklig
kunskap om Författningarne. Om man
i detta fall stadgar, för mycken stränghet,
så afskräckas alla från att emottaga något
förmynderskap, emedan de med bästa'vilja
icke kunna uppfylla dess åligganden klanderfritt.
Dessutom skall, om vitén bestämmas
för underlåten redogörelse hvart 3:dje
år, sådant medföra en betydlig minskning
i revenuen af de omyndiges gods, isynnerhet
det, som är af mindre värde och belopp;
emedan deraf skall bekostas skrifnings-biträde,
stämpladt papper, Expeditions-lösen
m. m., i och för redogörelsen.
Jag anhåller derföre, attUtskottet icke måtte
i detta afseende föreslå några stränga mått
och steg, hvilka, enligt min öfvertygelse,
skola förorsaka mera skada, än nytta.
a3a
Den 7 Maji e. m.
Friherre Cederström s Jacob: Som äfven
jag förmodar, att återremiss af detta
Betänkande kommer att ega rum, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att
Domare böra åläggas, att låta tilltala försumlige
förmyndare. Hvad åter angår Hr
Thams yttrande om olägenheten af skriftliga
redovisningar hvart tredje år af icke
skrifkunnige förmyndare, så tror jag det
icke behöfvas, att en sådan person skriftligen
redovisar. Det är tillräckligt att han
gör det munteligen inför Protocollet, uppgifvande
arfsmedlens belopp, samt inkomsterne
och utgifterne deraf. Några serskilta
omkostnader kunna då ej komma i fråga,
utom i händelse rättegång uppstår.
Herr von Hartmansdorff\ August: Jag
kan ej genast yttra mig, huruvida detta förslag
till ansvar för förmyndares underlåtenhet
att hvart 3:dje år redovisa för sin myndlings
gods, är det rätta'; kanske finnes något
tjenligare; men något slags ansvar måste
nödvändigt stadgas, till betryggande
af de omyndiges säkerhet. Jag vet af egen
erfarenhet, huru vårdslöse förmyndare i
allmänhet äro i detta fall, ty dels af en
Härads-Rätt, dels af en Hof-Rätt har jag
fått mig uppdragne arne förmynderskap, dem
andre personer, före mig, flere år innehaft
utan alt redogöra, och de skulle säkerligen
icke eller någonsin gjort det, förr än myndlingarne
uppnått myndiga år, så framt icke
Den 7 Maji e. m.
a33
ombyte af förmyndare skett. Jag anhåller
om återremiss af Betänkandet.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Lag-Utskottets förevarande
Betänkande, på.grund af de dervid
gjorda anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo Lag.Utskottets den a
sistl. April under N:o 47 aflåtne, och den 6
i samma månad e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver gjorde förslag till stadganden,
hvarigenom må förekommas, alt
personer, som uppnått myndighets-ålder,
men ändock blifvit under förmyndare ställde,
under detta omyndighets-tiiistånd ådraga
sig gäld.
Grefve Snoilskyj JVilSj hade inlemnat
följande, sorn upplästes:
Höglofl. Lag-Utskottet har uti Betänkande
under N:o 47» afstyrkt de af Herr
Bo Christian Roos och Riksdagsmannen från
Calmar Län Petter Pettersson väckta Motioner,
hvilka i den del sammanstämma,
att deruti yrkas, det förmyndare för till
myndig ålder kommen person måtte förpliktas
årligen kungöra hans omyndighetstiiistånd,
hvarjemte Petter Pettersson mera
a34 Den 7 Ma j i e. m.
omständligt föreslagit sättet hvarpå ett sådant
kungörande borde verkställas för att
motsvara ändamålet, samt den påföljd som
åsidosättandat deraf skulle medföra. De
grunder Höglofl. Utskottet för sitt afstyrkande
begagnat, hafva synts mig så litet tillfredsställande,
att jag, ledd tillika af serskild
erfarenhet om det stora behof utaf
skydd, som allmänna förtroendet i denna
del kräfver, och min derpå grundade öfvertygelse,
om frågans alldeles icke likgiltiga
beskaffenhet, har trott mig böra bryta den
tystnad jag i Riksdags-ärenden eljest velat
iakttaga, för att framställa några erinringar
vid den åsigt Utskottet i ämnet yttrat.
Utskottet har nemligen grundat sitt afstyrkande
derpå : 1:0 Att det beror på
bvars och ens omtanka och försigtighet,
att ej ingå aftal med någon annan än den,
om hvars person och medborgerliga förhållanden
lian eger kännedom; 2:0 att
det i Kongl. Förordningen den 11 Maji
1774 föreskrifna kungörandet om en efter
Lag myndig persons återförsättande i oniyndigheLs-ti
1 Istancl vore tillräckligt för möjligheten
att vinna den kännedom, som här
är i fråga, och således de af Motionärerna yrkade
årliga kungörelser ej vara af nödvändigheten
påkallade; samt 3:o att desse kungörelser
skulle kosta den omyndige för mycket,
och försummelsen deraf alltför känbart
öka förmyndarens ansvarighet.
Den 7 Maji e. m.
235
Jag vill härvid till en början anmärka,
alt en, till myndig ålder kommen, persons
sättande under förmyndare, är en exception
från Lagens allmänna bud, sorn innehåller,
att en man vid fyllda 21 år eger
gods sitt sjelf förestå. Hvarje mansperson,
som uppnått denna lefnads-ålder eller skri-*-  dit deröfver, har således i allmänhet en rättighet
att anses kunna ingå aftal med annan
person med fullt bindande kraft, utan
att behöfva sådant förut styrka; och andras
misstroende dertill eller ifrågasättande deraf,
då både hans utseende och innehafvande
tjenstegrad gifva tillkänna den mognade
mannen, torde således med fullt skäl upplagas
såsom en förolämpning. Men af sjelfva
egenskapen af exception följer äfven en
skyldighet, att allmänheten, som icke känner
annat än de allmänna förhål kinderna',
bör om hvarje undanlag serskildt underrättas
på ett sätt, som fullständigt upplyser
om undantagets tillvarelse; ty annars
är kungörandet utan ändamål; och hvem i
förevarande fall är mera skyldig att meddela
en sådan underrättelse, än den omyndiges
förmyndare? Men kan man väl anse
en tillräcklig upplysning vara vunnen derigenom,
all en persons omyndighets-tillstånd
varder, jemlikt Kongl. Förordningen
den ii Maji 177/;. på Domarens föranstaltande,
kungjord en gång i Allmänna Postoch
Inrikes Tidningarne och sedan aldrig
mer? Jag hade trott, att det ej bort und
-
a36
Den 7 Maji e. m.
falla Utskottets uppmärksamhet, att ett förmynderskap
för en till myndig ålder kommen
person kan fortfara en längre tid, ja!
äfven sträcka sig till öfver tiotal af år; att
den omyndige under en sådan tiderymd
Ian ombyta bostad och flytta från en aflägsen
ort till en annan, att han derunder kan
icke destomiridre framskrida på tjenstemannabanan
och äfven träda i gifte; och huru
vill man då, med något sken af rimlighet
begära, att en person, som på dessa
orter gjort den omyndiges bekantskap, till
exempel en Köpman, som på god tro lemnat
honom varor på credit för hans hushåll
eller för hans anständiga klädsel, eller en
Bonde, som biträdt honom att uppköra hans
nyss tillträdda jord, andra händelser att
förtiga, skall förut ens vara i stånd att få
veta, på hvilka alla ställen den nykomne
personen uppehållit sig, och än mindre om
han der förlorat rättigheten att sitt gods
sjelf förvalta; och om man äfven för ett
ögonblick skulle vilja antaga, att de förre
vistelseorterne kunde blifva kände, hvilken
vidlyftig correspondence på de främmande
orterne skulle icke erfordras och hvad
kostnad skulle dermed icke vara förenad,
vida större, än införandet af några raders
annonce i ett Dagblad, för att erhålla
den upplysning, som åstundas? Bör
man icke vara berättigad att tro, det en
person, som bekläder ett Embete, som kan
vara Fader och förestyr för en famille,
Den 7 Maji e. m.
sorn innehar och brukar fastighet, antingen
sora egen eller i och för sin tjenst, äfven
är berättigad, att göra skuld, och må kunna
vid undandragande deraf lagligen tvingas
att den betala? Och om dessa förnuftsslut
äro riktiga, som jag vågar tro, huru
mycket står då åter till stöd för Höglofl.
Lag-Utskottets Argumentation: att det beror
på hvars och ens försigtighet att ej ingå
aftal med andra, än hvilkas medborgerliga
förhållanden man känner, och att föreskriften
i 1774 års Förordning är tillräcklig för
möjlighetenj att vinna kännedom ora en
persons omyndighets-tillstånd.
Jag har, såsom Domare både uti Kongl.
Svea Hof-Rätt och vid Under-Rätter, sett
huru oförsynt, och det icke sällan, en fordringsägare
blifvit gäckad vid utfordrandet af
sin lagliga rätt, genom en tillkommen förmyndares
bestridande af skulden; och det
har alltid varit med en ömmande känsla,
jag nödgats hära ett offer åt den vördnad
Lagens bokstaf i synnerhet af Domaren kräfver,
då jag med min hand gifvit sanction
åt ett Domslut, som skiljer den redlige
fordringsägaren från sin rätt derföre,
att skulden tillkommit utan förmyndarens
vetskap. Jag skulle på dylika händelser
kunna framdraga flera exempel; men jag
tror ett enda vara tillräckligt för att fullständigt
upplysa ämnet; lika godt om exemplet
har sia urbild i verkligheten eller till
238
Den *j Maji e. fth
större eller mindre del blifvit dramatiseradt.
En man, uppstigen må hända till
äreställen, hvilka gifva anseende, äfven om
de mera genom gunst än genom arbete
vinnas, tillbringade inom sitt hus sorgliga
dagar, hvartill han dock, genom sin oordentlighet
i penninge-affairer i icke ringa
mån sjelf bidrog, och omsider sedan varningens
alla grader voro uttömda, fråntogs
honom vården af hans angelägenheter, och
uppdrogs i egenskap af förmyndare åt en
person, hvilken tillhörde honom närmast.
Förhållandernes obehag, ännu mera ökade
genom den uppsigt, hvarunder han sålunda
ställdes, förde denna man i fremmande
kretsar, ofta icke val valda, der en förbindelse
börjades och knöts med en qvinna,
och af hvilken förbindelse ett barn blef
frukten; händelsen doldes till en början omsorgsfullt
för den bevakande förmyndaren,
och man var lycklig nog att finna en beskedlig
hustru, som tili vård emottog den
späda varelsen och skänkte den en moders
hela omsorg mot en måttlig penning. År
förflöto, men någon betalning erlades icke,
fastän ofta af den omyndige enskild lofvad.
Skulden ökades vidare under tidens fortskyndande,
och den stackars hustrun, blottställd
att blifva utkastad på gatan för underlåtenhet
att erlägga sin hyra, och seende
sig äga en fordran vida öfver dess belopp,
var omsider nödsakad att yppa förhållandet
för förmyndaren, men rnöttes der
Den 7 Maji e. ro.
a3g
af ett kallt afslag: Jag Länner ej denna
skuld. Hvad återstod då för henne att göra?
Hon påkallar Lagarnes biträde och inkallar
lill Domstol denne uppsatte man för
att utbekomma sina penningar* så tungt
förtjente genom omsorgen för hans eget
barn; men äfven här hade hon ej bättre
framgång. Invändning gjordes, att förmyndaren
skulle höras, och denne bestridde,
att godtgöra fordran. Jag öfverlemnar till
hvarje rättsinnig att döma, om denna hustru,
från sin låga ståndpunkt i det allmänna
lifvet, rimligen kunnat ana, att en
på ärans trappa ej obetydligt klifven man
skulle vara så qvalificerad, att han ej egde
sluta aftal om sitt egit barns skötsel; och kan
hon anses hafva blifvit behörigen underrättad
om hans omyndighets-tillstånd genom
en kungörelse införd i en Tidning många
år förut, och således om det berott på
henne sjelf att akta sig för det dolda sveket?
Jag tror, att detta exempel skall mera
än något annat visa det stora behofvet
af mera ordning och noggranhet vid kungörandet
af personers omyndighets-tillstånd,
och att, då ändamålet är vigtigt, påföljdeu
deraf, i händelse ?f försummelse, icke bör
kunna blifva annan, än den Riksdagsmannen
Petter Pettersson så rättvist föreslagit,
att den omyndige får betala sina skulder.
Jag yrkar på dessa skäl återremiss åf
Lag-Utskottets Betänkande.
i4°
Den 7 Maji e. m.
Herr RooSj Bo Christianj anförde skriftligen:
Ehuru
ogerna jag upptager Ridderskapets
och Adelns tid med framställningar i
ett ämne, hvilket jag anser till sin natur
vara lika enkelt, som jag tror det vara af
nödvändigheten pä kallad t, för att befrämja
enskildt förtroende, och allmän säkerhet; så
finner jag mig dock dertill föranlåten af det
Betänkande Lagutskottet afgifvit i anledning
af min Motion om straffbestämmelser
för sådane personer, som uppnått omyndighetsåldern,
, men ändock blifvit under förmyndare
ställde, och under della omyndighets—tillstånd
utgifva skuldsedlar och påteckna
borgesförbindelser.
För att ådagalägga nödvändigheten af
det Lagstadgande jag yrkat, vill jag i största
korthet hafva äran anföra ett af de exempel,
som nyligen tilldragit sig, och som
stärkt mig i den öfvertygelse, att detta ämne
icke bör med lättsinnighet behandlas.
En medelålders man, som för icke lång
tid tillbaka blifvit arftagare till en betydande
förmögenhet, betalar genast alla sina
förut åbragte skulder så till capital som
mångårig ränta; ganska korrt derefter ingår
han i åtskillige affairer, vid liqviden af
hvilka betalningen sker medelst revers på
få månader. När tiden tilländalupit, lillian
-
Den 7 Maji e. m.
kännager han sig stå under förmyndare,
följaktligen öfver Lagen i det fall , alt
icke behöfva betala, och någon betalning
har oaktadt hans stora förmögenhet icke
eller sedermera med biträde af Lagen kunnat
åstadkommas, utan genom sammanfogade
händelser har en famille, som förut
haft sin tarfliga bergning, derigenom måst
gå från hus och hem, och nu lefva i den
största fattigdom, utan att någonsin kunna
hoppas någon ändring i denna olyckliga belägenhet.
Vore förhållandet sådant Lagutskottet
yttrat, nemligen: ”att straffbestämmelser i
”allmänna Lagen icke saknades” till förekommande
af dylika bedrägerier, så hade
säkerligen denna fråga icke af mig blifvit
väckt; men olyckligtvis lemnar ofvannämnde,
och måuga andra, exempel allt för tydliga
bevis på motsatsen, för att deli, sora
icke utan mogen öfverläggning gjort ett förslag
till vårdande af enskildta förtroendet
och det allmännas fordringar, skall kunna
åtnöjas med en hänvisning till allmänna Lagen,
då uti densamma mindre omnämnas
så qvalificerade personer, hvilka äro föremål
för min Motion, än sådane, som ännu
icke uppnått myndige år, och synnerligen
dem, hvilka kunna hänföras under benämning
af öfvermagar.
Då man känner de egentliga orsakerne,
som kunna föranleda derhän, att äldre pera3
H. 16
Den 7 Maji e. m.
söner ställas under förmynderskap, och pä
sådant sätt lagligen betagas möjligheten att
af egne medel fullgöra ingångne förbindelser,
(hvilkas ingående följaktligen alltid
borde såsom bedrifvande af svek och list
anses, enär någon skyldighet till deras uppfyllande
icke kan lagenligt åläggas) så anser
jag omsorgen för allmänna säkerheten
förtjena så mycken uppmärksamhet, att ett
sådant förhållande årligen bör kungöras,
helst de skäl Utskottet för sin motsatta tanka
uppgifvit, på intet sätt motsvara de fördelar
och den trygghet, som i allmänhet
med ett sådant kungörande åstadkommes,
Sedan denna åtgärd sålunda vore stadgad
och iakttagen, tror jag att man med mera
skäl kunde begagna Utskottets yttrande i
3 punkten, nemligen: ”att det beror af hvars
”och ens omtanka och försigtighet, att ej
”ingå aftal med någon annan än den, om
”hvars person och medborgeliga förhållan”den
han eger tillförlitlig kännedom,” men
dessförinnan anser jag det vara omöjligt,
att taga sig till vara för sådane bedrägerier;
och Utskottets afslag å min Motion
lemnar ovedersägeligt bedragaren hädanefter
som hittills öppet fält för deras bedrifvande,
hvilket nu både borde och kunde
förekommas.
Af dessa skäl vågar jag vördsamt anhålla
om återremiss af Betänkandet.
Den 7 Maji e. m. juJS
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
De anmärkningar, som blifvit gjorde mot
detta Betänkande, synas mig framställa endast
den ena sidans skäl, men alldeles förglömma
och utesluta den andra sidans. Det
är nemligen ett ganska obehagligt förhållande,
då en lill myndige år kommen person
skall sättas under förmyndare; mendet
behöfves, ty värr ofta; och ej sällan beror
en hel familjs väl derpå. Utskottet har
trott, att om man ökade den med en sådan
åtgärd förenade nesa, skulle man motverka
det nyttiga ändamålet att förmå en
person, som icke kan vårda sig och sitt
gods, att sjelfvilligt underkasta sig en annan
persons förmynderskap. Att genom
Lagbud tvinga dertill, är svårt och ofta
fruktlöst. Derföre har Utskottet ej velat
aggravera obehaget för en sådan person,
att inför allmänheten tillkännagifva, att han
är oskicklig att sköta sin egendom och sig
sjelf. I synnerhet voro BondeStåndets Ledamöter
i Utskottet emot ifrågavarande förslag,
emedan bland allmogen det framför
allt är svårt, och behöfligt, att förmå personer
att antaga förmyndare öfver sig. Jag
tror, att man bör behjerta den familles våda,
som har en fader, hvilken hellre ruinerar
sig och sin famille, än lian kan förmå
sig att blottställa sig för nesan att hvarje
år i församlingen kungöras såsom oförmögen
att vårda sine egne alfairer. För öf
16*
-
*44
Den 7 Maji e. öl.
rigt är det, äfven utan en sådan åtgärd,
temmeligen bekant, när någon äldre person
är satt under förmyndare, så att den, sotn
inlåter sig med en dylik, må skylla sig
sjelf, om han derigenom lider någon förlust.
Hvad de utaf Grefve Snoilsky och
Herr Roos citerade exempel angår, beklagar
jag, att sådane händelser inträffat, och
att man ej riktigt sökt göra Lagarne gällande
i desse fall. Jag tror att åtminstone
den person, Grefve Snoilsky omtalat, kunnat
lagligen åläggas att betala den i frågako
m n e ersättningen; ty derifrån var han ej
befriad genom sitt omyndighets-tillstånd.
I följd af hvad jag nu haft äran yttra, anhåller
jag om bifall å Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Roos: I händelse återremiss af
detta Betänkande icke skulle beviljas; anhåller
jag om votering.
Den 7 Maji e. m.
245
Herr Ribbing, Arviel; Tilläfventyrs lian
denna fråga, i fall den återremitteras till
Lagutskottet, der behandlas i sammanhang
med de andre dit återremitterade frågorne
om förmyndarevården, utan att förorsaka Utskottet
något betydligt besvär; hvaremot vi
härstädes, genom den yrkade återremissens
beviljande, kunde undvika det af en votering.
Friherre Ehrenborgh: Ehuru jag är öfvertygad,
att de emot LagUtskoltets ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar,
hvilka blott äro repetitioner af hvad Motionen
i ämnet innehåller, icke kunna föranleda
till någon ny tillstyrkan af Utskottet,
vill jag likväl, endast för att undvika votering,
instämma i anhållan om proposition
till återremiss af Betänkandet, som säkerligen
derefter återkommer i samma skick
från Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde ånyo proposition
till återremiss å LagUtskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han icke
kunnat tillförlitligen utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Herr Ribbing: Jag skulle visserligen
icke sätta i fråga återremiss af Betänkandet,
346
Den 7 Maji e. m.
om jag ensam vöre af den mening, att en
sådan bör ega rum; men så väl jag som
flere af dera, hvilka här omgifva mig, hafva
tyckt sig finna, att Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition om återremiss
2:ne gångor blifvit af pluraliteten med Ja
besvarad; och jag får derföre hemställa, om
det icke må anses redan vara afgjordt, att
Betänkandet skall återgå till Utskottet?
Friherre Ehrenborgh: Om jag ej kan
vinna mitt ändamål att undvika votering;
så anhåller jag, att Voterings-propositionen
måtte blifva ställd på bifall eller afslag å
Betänkandet.
Herr Tham, Wolrath: Jag förenar mig
med den siste värde Talaren, öfvertygad,
att en återremiss ej tjenar till någonting,
om icke dertill, att vi få votera ännu en
gång om samma Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
sora bifaller LagUtskottets Betänkande
öfver gjorde förslag till stadgande,
hvarigenom må förekommas, att personer,
som uppnått myndighets-ålder, men ändock
blifvit under förmyndare ställde, under detta
omyndighets-tillstånd ådraga sig gäld,
voterar
Ja;
Dea 7 Maji e. m.
247
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Då flere
Ledamöter yrkat återremiss af Betänkandet,
men blott en afslag derå; kan Voteringspropositionen
icke ställas på annat än bifall
å Betänkandet, eller återremiss deraf.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Jag kan för min del icke gå in på en sådan
Voterings-proposition, utan yrkar, att
den måtte innehålla bifall eller afslag å Betänkandet.
Jag har tyckt mig hos pluralitelen
finna benägenhet att bifalla åLerremiss
af Betänkandet, förmodligen för att undvika
votering; och äfven jag skulle af samma
skäl gå in derpå, ehuru jag är öfvertygad,
att ej någonting kan vinnas genom en sådan
återremiss. Men skall votering ske, så
godkänner jag ej någon annan proposition, än
på Betänkandets antagande elier förkastande.
Herr Roos: Jag afstår naturligtvis från
min begäran om votering, i fall återremiss
af Betänkandet beviljas, hvarigenom det
med voteringen åsyftade ändamål vinnes.
Friherre Cederström: Jag hemställer,
hvad följden väl skulle blifva, om ett Be
-
2^8
Den 7 Maji e. m.
tänkande, innefattande afstyrkan åen väckt
Motion, afslogs, när det hos ett RiksStånd
första gången förekommer till afgörande.
Ett afslag på afstyrkan är ju ett bifall till
den afstyrkta Motionen. För att förekomma
en sådan oformlighet och orimlighet,
anhåller jag, att Contra-propositionen måtte
blifva återremiss af Betänkandet, så alt,
när svar derå inkommer, och i händelse
fråga åter blifver om votering, Contra-propositionen
då må kunna innefatta bifall till
Motionärens förslag.
Grefve Frölich; David: En fortsatt strid
om hvad som här bör blifva Contra-proposition,
kan leda oss till en votering äfven
derom, så framt de, som yrka, att Contrapropositionen
skall innefatta afslag på Betänkandet,
icke afstå derifrån. Jag är ense
med Friherre Cederström deri, att Contrapropositionen,
som måste innehålla någon
ledning till det af Motionären åsyftade ändamåls
vinnande, bör ställas på återremiss,
så framt vi ej kunna undvika den begärda
voteringen. Men jag hoppas frågan derom
förfaller, i synnerhet som jag, lika med
Herr Ribbing, tyckt mig finna, att Ståndets
pluralitet redan medgifvit återremissen.
Hans Excel!elice Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller LagUtskoltets Betänkande
öfver gjorde förslag till stadgande,
Den 7 Maji e. m.
=49
hvarigenom må förekommas, att personer,
som uppnått myndighetsålder, men ändock
blifvit under förmyndare ställde, under detta
omyndighets-tillstånd ådraga sig gäld,
voterar
Ja;
* Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetter
stedtj Gustaf: Jag hemställer, om, enär
resultatet af voteringen skall blifva bifall
eller återremiss, man icke, till tidens vinnande
och med afseende å flere Ledamöters
derom framställde önskningar, skulle
kunna utan votering förena sig om återremiss.
Åtskillige hördes häruti instämma.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, blef LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 8
sistlidne April under N:o 5o afgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på hordet
Den 7 Maji e. m.
lagde, Betänkande, öf'er väckt Motion, om
stadgande, att ConsistoriiNotarie skall för
den uppbörd, som till dess tjenst hörer,
stå i lika ansvar, som Kronans Uppbördsman
för Krono-uppbörd; samt DomCapitlet
ega förmånsrätt framför enskilda fordringsägare,
till ersättning af Consistorii-Notaries
tillgångar för uppbördsmedel, som af honom
förskingras, derest DomCapitlet icke
åsidosatt den tillsyn, som detsamma åligger.
Friherre Anckarswärd} Carl Henrik:
För min del anser jag betänkligt tillstyrka,
att den förmånsrätt, Lagutskottet föreslagit,
beviljas DomCapillen i Consistorii-Notariernes
egendom, till betäckande af den uppbördsbrist
de sednare kunnat sig åsamka.
Jag hemställer, huruvida man icke derigenom
frånträder den princip, att afskaffa de
så kallade tysta förmånsrätterne, hvilken
man nu synes vara beredd antaga. Derföre
anhåller jag om återremiss, så att enahanda
princip i detta, liksom i öfriga fall, må
blifva gällande. Jag tror äfven, att den
Kronan tillerkända förmånsrätt hos Uppbördsman
icke är så rättsenlig, alt den bör
ligga till grund för beviljandet af förmånsrätt
i allmänhet. Då cautioner alfordras
Uppbördsman, anser jag för min del allt
vara iakttaget, som till tryggande af 3:dje
mans rätt erfordras. Jag fruktar äfven, att
en otydlighet finnes uti Betänkandet, då
Utskottet föreslagit, att DomCapitel skulle
Den 7 Maji e. m.
i Consistorii-Notaries egendom hafva enahanda
förmånsrätt, som den, hvilken efter
Lag tillkommer Uppbördsmans skuld till
Kronan. Jag förstår ej, huru en skuld kan
hafva förmånsrätt. Sådant måste endast tillkomma
fordringar; och om Betänkandet ändtligen
skall antagas, är en rättelse häri af
nöden. Jag förnyar derföre min anhållan
om återreraiss.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm;
Jag tror ej, att det Betänkande, hvarvid.
Friherre Anckarswärd nu gjort anmärkningar,
står uti någon strid med upphäfvande af
den tysta förmånsrätt, hvarom discuterades i
förmiddagens Plenum. Utskottet har icke tillstyrkt
upphäfvande af den tysta förmånsrätten,
som barna-arf hittills egt, utan blott densammas
nedfljttning under inteckning, likasom
den nu ifrågaställa förmånsrätt för uppbördsbrist
blifvit nedsatt under barnaarf. Jag
finner det vara så mycket billigare, att DomCapitlet
tillerkännes samma förmånrätt hos
ConsistoriiNotarien, som Kronan eger hos
sina Uppbördsmän, som Kongl, Maj:t nyligen
begärt en dylik förmånsrätt för Upsala
Academie hos hennes Uppbördsmän,
hvilket torde föranleda till ett Betänkande
af Utskottet, deruti den föreslagne förmånsrätten
tillstyrkes lika för alla Academier i
Riket. Jag anser derföre, att om Friherren
icke har någon gällande anmärkning emot redaclionen
af Betänkandet, hvilket jag erkän
-
a5a
Den f Maji e. m.
ner, att jag icke rätt fattade af Herr Friherrens
sista yttrande; torde Friherren, vid
närmare öfvervägande, icke neka bifall till
Betänkandet.
Herr Ribbing, Arvid: Utan serskild
tillämpning å, eller ogillande af, ifrågavarande
förslag, får jag blott i allmänhet yttra,
att då man vill borttaga de så kallade tysta
förmånsrätterne, synes det icke princip-enligt,
att öka deras antal, hvilket likväl
blir en följd, om man bifaller detta Betänkande,
då deri står: ”För medel, som
”ConsistoriiNotarie, i eller för sin tjenst,
”till förvarande, förvaltning eller redovisning
emottagit, ege vederbörande DomCa”pitel
i denna Tjenstemans egendom enahanda
förmånsrätt, som den, hvilken ef”ter
Lag tillkommer Uppbördsmans skuld
”till Kronan, samt Kyrkors och Fattigln"rättningars
fordringar hos deras Föreståndare.
” Egentligen ville jag emot sjelfva
redactionen anmärka, att det ej bör heta:
”att förmånsrätt tillkommer Uppbördsmans
skuld,” utan i stället: tillkommer Kronan m.
fl. hos deras Uppbördsman för uppbörd &c.
&c. På den goda grund, att rättigheter i
egentlig mening endast tillkomma personer,
eller hvad som dem representerar, brukar
man icke så, som Lagutskottet nu gjort, uttrycka
sig, minst om en skuld eller skyldighet,
som ingalunda är eller har en rättighet.
Friherre Ehrenborgh: I anledning af
Den 7 Maji e. ro.
o53
hvad Herr Ribbing nyss yttrat, angående
inconsequensen, att vid samma tid tillstyrka
den så kallade tysta förmånsrättens upphörande
för barnarf, och föreslå ny förmånsrätt
för annan borgenär, får jag endast erinra,
att Lagutskottet icke föreslagit, att
den tysta förmånsrätt, som hittills varit
tillerkänd barnarf, skulle helt och hållet
försvinna, utan endast, att den skulle ned.-  flyttas under inteckningar; ty någon säkerhet
måste myndlingar hafva. I förevarande
Betänkande har endast samma förmånsrätt
blifvit tillerkänd Consistorierne hos deras
Uppbördsman, som Kronan redan eger hos
sina, och deri synes mig vara största billighet.
Jag får äfven upplysa, att orsaken,
hvarföre ordet skuld här blifvit nyttjadt,
varit alt uttrycka, det förmånsrätten äfven
borde sträcka sig framföre den skuld, sorn
Uppbördsmannen kunnat åsamka sig, sedan
han upphört att vara Uppbördsman, och
då uppbörden redan kan ligga förvarad
i Uppbördsmannens Chatull. Efter denna
åsigt torde uttrycket ej vara så illa valdt;
men om det ej finnes nog tydligt, torde Betänkandet
få återremitteras.
Friherre Anckarsxvcird: Om min an
märkning
ej vinner stöd af flere Ledamöters
mening, frånträder jag densamma, äfvensom
min begäran om återremiss, samt
yrkar bifall till Betänkandet.
Herr v. HartmansdorffAugust: I sjelf
-
a54
Den 7 Maji e. ro.
va saken anser jag Lagutskottet hafva rätt,
men tror uttrycken fordra ett förtydligande,
och att det vore rättare säga, det Consistorierne
hos sina Notarier hade enahanda
förmånsrätt, som Kronan hos sina Uppbördsmän,
än att, såsom nu blifvit anmärkt,
förblanda begreppen skuld och fordran ;
och af detta skäl tror jag en återremiss
Vara nödig.
Herr Tham y Wolrath: Grundlagen
stadgar visserligen, att man ej, första gången
ett Betänkande är under pröfning, får
antaga det med förändringar; men jag hemställer,
om det egentligen kan kallas en förändring,
att, såsom här nu är i fråga, blott
tillsätta ett ord för ett annat, och om vi
ej, med Betänkandets antagande på såsätt,
kunde undvika att återremittera detsamma.
Går det likväl ej an, hvad jag nu föreslagit,
frånträder jag gerna min hemställan.
Herr Ribbing: För min del vore jag
visserligen tillfreds med det af den siste
värde Talaren föreslagne sätt att antaga Betänkandet;
men då vi ej veta, huru de andra
Stånden afgjort frågan, skulle för mycken
collission kunna uppstå; och jag tror
derföre ej, att Herr Grefven och LandtMarskalken
kan gå in på den af Herr Tham
föreslagne genväg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, enär 56
I
Den 7 Maji e m. 255
§. RegeringsFormen uttryckligen stadgade,
att Utskottens Betänkanden, som första gången
äro under pröfning, borde framställas
till antagande eller förkastande, utan förändringar
eller tillsatser, och att, om dervid
gjordes sådane anmärkningar, hvilka
hindrade antagandet, Utskotten borde erhålla
del af dessa anmärkningar, för att derefter
förslagen ytterligare granska och jemka;
alltså, och ehuru, i afseende å LagUtskottets
förevarande Betänkande, fråga endast
vore om en mindre betydlig redactions-förändring,
ansåg Hans Excellence,
för dess del, berörde redactions-förändring
nu icke kunna, då Betänkandet första gången
vore under pröfning, af Ridderskapet
och Adeln antagas; i följd hvaraf Hans Excellence
hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt, att, på
grund af de vid nyssnämnde Betänkande
gjorde anmärkningar, återförvisa detsamma
till Lagutskottet.
Ropades Ja,
Foredrogos ånyo och bi föllos följande
LagUtskottets den 8, II och i5 sisth April
afgifne, och den 3i i samma månad e. m.
på bordet lagde, Betänkanden.*
N:o 5i. Öfver vackt Motion, att Jordegare
må, för fordran hos sin landtbo, erhålla förmånsrätt
till landlbos gäldbundna egendom.
256
Den <] Maji e. m.
N:o 5a. Öfver väckt fråga om stadgande,
att inteckningar, beviljade till säkerhet
för medel, som till fromma Stiftelser
äro eller blifva anslagne, alltid skola bibehålla
sin gällande kraft, utan att behöfva
förnyas.
N:o 5r>>. Öfver gjordt förslag till ändring
af 24 §. i Kongl. Förordningen den
i3 Julii 1818, angående inteckning i fast
egendom.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiTJtskottens den 8 sisth
April under N:o 21 afgifne, och den 21 i
samma månad e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte Motioner,
dels om afskaffande af all Expeditionslösen,
dels om nedsättning, ändring eller förklaring
af Kongl. Maj:ts förnyade.Nådiga Taxa
på Expeditionslösen, den i5 Maji 1821.
Herr Ribbing ^ Arvid: Utaf ifrågava
rande
Betänkande finnes, att flere än jag
fästat uppmärksamhet vid Expeditionstaxans
ofullkomlighet. Så har t. ex. Herr Reutersvärd
yrkat utsättande af viss lösen för vederhäftighetsbevis,
ehvad en eller flere personers
vederhäftighet deri intygas; och de
sammansatte Lag- och EkonomiUtskotten,
hvilka funnit Expeditionstaxan vara tydlig
deri, att endast 27 sk. fingo i lösen uppbäras
-
Den 7 Maji e. m.
täras för ett vederhäftighetsbevis, antingen
en eller flere personers vederhäftighet deri
intygades, hafva således icke ansett någon
förklaring öfver detta stadgande vara af bebofvet
påkallad. Om man icke vill i allt
fortfarande anse Domaren för en simpel renskrifvare,
som endast bör uppbära betalning
för hvarje rad han skrifver, hade man
bordt finna, att Domarens besvär och ansvar
vid utfärdande af vederhäftighetsbevis
ökas i denman personerne, hvilka deri omförmälas,
äro flere eller färre, emedan Domaren
naturligtvis måste göra sig underrättad
om hvars och ens förmögenhet serskildt.
Jag skulle derföre tro, alt lösen för vederhäftighetsbevis
borde vara lämpad efter personernes
antal, som deri omförmäles, den
må i öfrigt bestämmas huru låg som helst.
Så till vida om vederhäftighetsbevis. Ridderskapet
och Adeln torde benäget erinra
sig, att jag vid Riksdagens början tog mig
friheten fästa uppmärksamheten på skadligbeten
af Domares nuvarande aflöningssätt;
emedan det gör lill Domarens fördel, att
rättegångar uppkomma, att Advocater, som
dem tillställa, skyddas, och att rättegångar
icke förlikas. Domaren, som skall lefva
af Expeditionslösen, befinner således sitt
intresse i strid med Lagens bud i 20 Cap.
2 §. RättegångsBalken, att icke allenast vara
Skiljedomare, utan äfven Fredsdomare. Expeditionslösen
gör, att det är fördelaktigt
23 H. 17
Den 7 Maji e. ra.
för Domaren att målen utdragas på tiden,
enär han har lika lösen för ett uppskofs, som
ett hufvudsakligt utslag. Jag har förr citerat
exempel på mål, hvilka förevarit vid öfver
20 serskilda Ting. Vidare blir det Domarens
förmån, att göra målens uppställning
så vidlyftig, som möjligt, emedan det
ökar hans inkomst, i samma mån som arktalet
i utskrifter flerfaldigas. Huru detta
kan missbrukas, torde inses blott deraf, att
t. ex. förmyndare-förordnanden, hvilka endast
behöfva innefatta, att den och den förordnas
till förmyndare för den och den,
hvarvid han har att ställa sig Lagens föreskrift
i 22 och 23 Capitlen ÄrfdaBalken till
efterrättelse, och hvilken mening visserligen
icke kan uttänjas på mera än ett ark,
likväl på sina ställen styliseras så vidlyftigt,
att de i utskrift gå på andra arket,
hvarigenom en vinst af 27 sk. R:gds för
hvarje förmyndare-förordnande uppkommer.
Beräknas då 100 §§. i Förmyndareprotocollet
för hvarje Ting, så gör denna utväg att
föröka inkomsten i en Domsaga med 3:ne
Härader, der trenne Ting om året hållas i
livart Härad, en tillökning i Domarens inkomster
af omkring 5oo R:dr R:gds. Om
nu till en Domsaga, der denna praxis gäller,
kommer en extra Domare, som, med
föresats att hålla sig vid Taxan och ej skrifva
vidlyftigare än sig bör, likväl uppgjort
accord med ordinarie Domaren, att betala
visst för hvarje Ting, efter de inkomster,
Den 7 Maji e. m.
»59
som det vanligen inbringar, så måste den
extra Domaren, som icke kan känna Principalens
maximer att erhålla inkomst, antingen
förlora på accordet, eller emot bättre
öfvertygelse förnedra sig att följa den gamla
vanan på stället. Äfvenledes blir, enligt
detta löningssätt, Domarens fördel beroende
af, att låta emot lösen utskrifva mera,
än som verkligen behöfves. I detta fall
torde jag ej bora gå efter exempel längre,
än till dem, som finnas i Utskottens eget Betänkande.
En Ledamot af Hedervärda BondeStåndet
bar fästat uppmärksamhet på obeliöfligheten
af, att utskrifva Lagfarts- och
Inteckningsprotocoll, då det icke serskildt
begäres. Icke desto mindre hafva Utskotten
bibehållit skyldigheten att utskrifva och
lösa dessa Protocollsutdrag, hufvudsakligen
af det skäl, att, om original-handlingarne
fÖrkommo, det vore nyttigt att hafva en
afskrift deraf. Jag hemställer, hvad behof
kan göras af t. ex. utdrag af Lagfartsprotocollet,
som innehåller köpebrefvet, dådetta
Protocoll förvaras så vid UnderRätten, som
i HofRätten, hvarest man således alltid kan
erhålla afskrift deraf, när man det önskar;
då man sjelf innehar köpebrefvet i original,
med de påskrifne uppbuden, deraf afskrifter
kunna tagas för intet, så många
som helst; då contenta af detta köpebref
uppläsas från hvarje Predikstol inom Häradet
uti de årliga Uppbuds-fÖrteckningar
17*
-
a6o Ben 7 Maji e. m.
ne; dä slutligen köpebrefvets innehåll upptages
i fastebrefvet, sorn utskrifves oell äfven
förvaras vid Härads- och HofRätt. Deraf
ser man, hvarthän egennyttans vana kan
. leda tankarne och omdömet äfven hos dem,
som icke hafva ringaste gagn för egen del af
frågans afgörande, och i alla fall visserligen
icke sådant afsett. Utan ersättning lill Domaren
kan visserligen icke dessa utskrifter borttagas;
men för min del och vid de Domstolar,
der jag är Ordförande, utskrifvas inga
andra Lagfarts-Protocollsutdrag, ände, sora
serskildt begäras, och dermed är både Allmänheten
och jag belåten. Jag bär äfven
haft äran ögonskenligen visa missbruken med
utdragande af stilen, och jag har företedt
ett Protocollsutdrag i fac simile med nära
2-tnms långsträckta bokstäfver. Deraf inträffar,
att rättegångs-handlingar, hvilka af
Öfverdomare!! böra genomses, blifva så vidlyftiga,
att ögat och tankan bäfvar för deras
innehåll och vidd, att deraf läses så
litet som möjligt, och att domslutet grundas
på andras granskning och föredragning.
Alla dessa olägenheter äro allmänneligen
kända. Rättegångarnes förökande, inrättande,
af ny HofRätt, tillökning af Ledamöternes
personal, förhöjning i lönerne för de
allt besvärligare blifvande tjensterne, äro
de närmaste följderne häraf. Utskotten hafva
också förklarat, att nuvarande aflöningssättet
för Underdomare är i hög grad olämpligt
och förhatligt. Detta var val icke myc
-
Den 7 Maji e. m. a6r
ket; meli jag Sr dock Utskotten verkligen
förbunden för delta förklarande; jag bade
likväl trodt , att deraf bordt följa något
mera, åtminstone några förberedande åtgärder
till det ondas afbjelpande. Den sjuke
är icke belåten med, att Läkaren förklarar
honom vara bra sjuk och låter honom ligga;
lian fordrar äfven botemedel. Detta bade
Utskotten bordt erinra sig; och då man af
Domböckerne kan lätteligen utröna hvarje
Domares inkomst af den Expeditionslösen,
som inverkar på rältegångarne, coll hvarom
bär endast är fråga, blir det icke omöjligt, att
uppgöra förslag lill ersättning för denna lösens
indragande till Staten. Men hvad hafva
Utskotten i stället gjort; jo, de hafva
velat befästa det förhatliga onda genom den
föreslagne underdåniga Skrifvelsen till K:gl.
Maj:t, om Expeditionslösens partieia förhöjande,
och hvarigenom, i mån af förhöjningen,
ett större mostånd för dess afskaffande
beredes. Utskotten hafva äfven till
skäl mot mitt förslag anfört troligheten af
Domares obelåtenhet med ett nytt aflöningssätt.
Jag känner likväl flere Domare, som
visst icke skulle blifva missnöjde dermed;
ingen af de flere, som äro vid Riksdagenr
hafva deremot yttrat sig, och om än några
icke funno sin räkning dervid, så måste väl
sanning och rätt få gå för egennyttiga afsister,
och en hvar Embetsman få föras lill
besinning deraf, alt han är för Folket, och
icke tvertom, synnerligen som här icke är
a6a
Den 7 Maji e. ro.
fråga om, att fråntaga honom något utan
ersättning; men jag ville nu föreställa mig,
att Utskotten haft ratt uti att anföra detta
om Domares obelåtenhet såsom skäl, så hade
det ändå icke hort afskräcka från allt
åtgörande; ty kunde det nya löningssättet
icke införas förrän vid vacanser och ombyte
af Domare, såkynde det då ske, och nyttan
vore ändock deraf för framtiden gifven,
Vidare hafva Utskotten anfört svårigheten
vid. det af mig föreslagna nya uppbördssätt
af expeditionslösen och förlusten
på Chartaj-Sigillatas-Uppbörden, men
hafva icke ihågkqmmit, att det är Skrif'
Chartor, hvilka efter mitt förslag skulle användas
och icke biläggnings-chartor, med
hvilka sednare endast någon svårighet uppstår
i eontrollen; det var således endast ett
nödfallsskäl, ty hvad säkerheten beträffar,
så derest icke Konungens utnämnande till det
vigtiga Domare-Embetet längre kan anses
vara en borgen för dessa Embetsman och
deras vederhäftighet, kan det åläggas, att
de före tillträdet af Embetet böra, såsom
andra Uppbördsman ställa, borgen. De gjorde
det dessutom före 18^3 för om händer
hafvande Chartae.medel. Förmodligen hafva
Utskotten tyckt sig ega behof af flere
motskäl, efter de begagnat ett, som det
endast tillkommit Stats-Utskottet att anföra,
nemligen Statens presumerade förlust
af mitt löningsförslag.
Den 7 Maji e. fti.
a63
Jag besvarar icke denna framställning,
emedan den kommit ifrån orätt man, och
jag väntar icke, att se den å nyo anförd af
Stats-Utskottet, ty huru hushållsaktige StatsUtskottets
Ledamöter än äro, har jag för mycken
aktning för dem att tro, det de i någon
mån vilja grunda Statens inkomster på dess
innevånares trätgirighet, eller afstyrka förslaget
derföre, alt det skulle kunna verka, att
rättegångarne blefvo färre, och sålunda Chartse-åtgången
mindre. Jag yrkar derföre
Stats-Utskottets yttrande, och begär upplysning,
om det varit med afsigt som det
ej blifvit meddeladt,' då ärendet till dess
handläggning blifvit remitteradt. Jag yrkar
det, ty hafva de Utskott, som handl agt
ärendet, glömt hvad Lagboken slutas med,
att orätt saköre gore ingen herre rik, således
icke eller Staten, så bar dock säkerligen
icke Stats-Utskottet förgätit, att för
alla Staters omsorg frid på jorden icke är
ett fremmande, utan det högsta, mål.
Herr Danckwardt j Magnus Georg: Uti
2:dra och 4;de punkterna af Lag- och Ekonomi-Utskottens
förevarande Betänkande
hafva Utskotten föreslagit förnyande af Rikets
Ständers hemställan vid sista Riksdagen
i tvenne omständigheter, den ena att i
Expeditioner, som från Embets-Verk och
Auctoriteter mot lösen utgifvas, minst 7 stafvelser
borde beräknas för hvarje rad, och
den andra om öfverseende af Expeditons
-
264
Den 7 Maji e. m.
taxan, egentligen åsyftande förhöjning i Expeditionslösen
för Stads -Domstolarne, till
likhet med Landt - Domstolarne, samt en
bestämdare Taxa på lösen för Fullmakter
och andra Expeditioner i Konungens Canzli.
Utskotten hade, som mig synes, innan denna
framställning ånyo skett, bort närmare
underrätta sig om de åtgärder och beslut
Kongl. Maj:t vidtagit, i anledning af Rikets
Ständers förra skrifvelse härutinnan,
och låtit dem komma hos sig i öfvervägande.
Utskotten hade då icke skolat citera
desse beslut så oriktigt, som nu skett, då
Utskotten helt enkelt anföra: Till svar ej
mindre å denna Rikets Ständers underdåniga
skrif veise , än ock å den af Rikets
Ständers Justitice-O mbuds man, den 28 Februarii
182.5 , gjorde och uti dess EmbetsRerättelse
för åren 1826 och 18 sy (pag. y)
omförmälde underdåniga framställning, har
Kongl. Majit, i Nådig Skrif velse till Justitia?
- Ombudsmannen den 20 Junii i8sy ,
förstånd igot honom, att, som Kongl. Majit,
under den g nästförutgående Februarii, i
Nåder anbefallt Dess CancellieStjreisej att
till Kongl. Majit inkomma med underdånigt
förslag till en närmare bestämd Taxa pä
lösen för Fullmakter och andra Expeditioner
inom StatsExpéditionerne af Kongl.
Majits Cancellie, och denna Taxa, sedan
den blifvit af Kongl. Majit i Nåder gillad,
kommer att från trycket utgifvas, hvarförinnan
icke lämpligt vöre, att den nu
Den 7 Maji e. ro.
a65
gällande Taxan blefve tryckt, hade Kongl.
Maj.t funnit frågan derom böra förfalla.
Detta svar är blott till Justitise-Ombudsmannen,
på hans framställning om tryckning
af Expeditionstaxan för Stats-Expeditionerna,
men innehåller icke svaret på Rikets
Ständers skrifvelse i ofvanomförmäldte
ämnen. Jag torde i anledning häraf få uppgifva
den åtgärd Konungen lemnat åt Rikets
Ständers Skrifvelse härutinnan vid förra
Riksdagen och de beslut, som deröfver
fattats. Samtelige Hof-Rätterne, Justitiae—
Canzlern och Högsta Domstolen blefvo i
ämnet hörde. Angående förslaget att 7
stafvelse!’ borde finnas på hvarje rad i Expeditioner,
tillstyrkte Götha Hof-Rätt, att
minst 6 stafvelser skulle vara på hvarje
rad i rubriken, och 8 i contexten. De öfrige
Hof-Rätterne, Justitiae-Canzlern och
Högsta Domstolen afstyrkte något visst bestämmande
härom på de skäl, som uti Herr
Gyllenhaals reservation mot Utskottens Betänkande
finnas upptagne; skulle något stadgande
ges, ansågs snarare ett visst antal
bokstäfver på raden böra bestämmas, men
det vore icke heller lämpligt. Rätta correclifvetmot
dragen stil ansågs bero derpå,
att Domaren vid hvarje fall eger alt bedöma,
om Expeditionen vore glest skrifven eller
ej. På samma grunder fann Kongl.
Maj:t sig icke heller böra bifalla Rikets
Ständers hemställan i denna del, så mycket
mer, som frågan vid Expedilions-taxans
a66
Den 7 Maji e. m.
utfärdande blifvit öfvervägad. För min del
fortfar jag att vara af denna tanka. Det
synes icke vara billigt att, om uti en Expedition,
en eller annan rad finnes, som
innehåller mindre än 7 stafvelser, eller om
äfven vid sammanräknandet af alla rader
och stafvelser i Expeditionen, en brist
skulle befinnas af någre stafvelser, en Domare
derföre skall dömas till plikt, Jag
tror åtminstone, att, om ett sådant stadgande
skulle vidtagas, borde det correctif
derföre bestämmas, att ej afseende skulle
göras deruppå, om en eller annan rad innehöile
mindre än det bestämda antalet
stafvelser, helst det ofta händer, att lika antal
stafvelser innehåller i en rad dubbelt
så många bokstäfver, som i en annan. Hvad
den andra punkten beträffar eller om öfverseendet
af Expeditionstaxan i afseende på
förhöjning i lösen för Stads-Domstolarne,
så tillstyrkte Götha Hof-Rätt en sådan förhöjning,
roen Christianstads Hof-Rätt, Justitias-Canzleren
och Högsta Domstolen åter
afstyrkte det, och Svea Hof-Rätt föreslog
blott jemnkning i afseende på några få
Expeditioner. Såsom skäl mot tillökningen
anfördes, att anledningen, hvarföre Häradsliöfdingarne
1831 fingo förhöjning i Expeditionslösen
var den, att de, under den
sednare tiden, ej erhållit någon löneförhöjning
i likhet med andra Embetsman, och
hvilket deremot sträckt sig till dem i Städerne.
Detta vore ock i ingressen till Ex
-
Den 7 Maji e. m.
267
peditionstaxan uttryckt. Denna anledning
till förhöjningen existerar ännu, och då
borde ej olikheten härutinnan upphora, såsom
beräknad vid den nya Taxans utfärdande.
Ett ytterligare skäl för tillökningens
meddelande var, att, under den föregående
tiden anmärkningar skett vid de
mindre riktiga afgifter, som dittills uppburits
för fastor, och hvilka afgifter Häradshöfdingarne
måst i följd deraf nedsätta
till hvad Taxan föreskrifver; detta hade
naturligtvis minskat deras inkomster och
de uppgåfvo, att de deraf lidit betydligt.
Vid pröfningen af frågan, ansåg Konungen,
på de anförde ofvanupptagne skäl,
för närvarande ej heller någon tillökning
böra ske i Expeditionslösen vid StadsDomstolarne.
Utskotten säga väl nu i de
ras Betänkande, att en så beskaffad tillökning
vore af behofvet högt påkallad, men
för min del inser jag icke, att omständiglieterne
äro på ringaste sätt förändrade i
frågan sedan 1821, då den nya Taxan utgafs,
och att således gällande skäl icke fösekomma
till en sådan tillökning. LagmansRätter
och Rådstufvu-Rätter uppbära ock
nu samma lösen, så att de icke behöfva
återföras till någon likhet i denna del, på
sätt Utskotten åsyfta. Den af Herr Valleij
väckte motion, att Executionsbeljente i Städerne
skulle få serskilt arfvode för privata
utmätningar, och hvilket Utskotten ansett
böra medgifvas, är redan föremål för Kongl.
Den 7 Maji e. m.
Ma j:ts pröfning; Landshöfdingarne hafva
deröfver blifvit hörde, och saken kommer
oförtöfvadt att afgöras och såsom jag tror,
bifallas, så att något skäl till Expeditionstaxans
öfverseende icke heller häraf uppstår.
Hvad åter angar frågan om en ny
Taxa för Kongl. Maj:ts Canzli; har CanzliSlyrelsen
fått befallning att uppgöra förslag
till en sådan Taxa, och så snart det
blifvit afgifvit, kommer denna fråga till
behörig pröfning. Den står i öppet sammanhang
med den nya organisationen af
Ganzliet, hvilken nu förehafves. . Utskotten
föreslå vidare i 5:te punkten af ifrågavarande
Betänkande den ändring i Kongl.
Brefvet af den io September 1828, att
Kronobetjente på landet må erhålla endast
32 sk. B:ko för kallelse å borgenärer i Concurser,
och således ej ersättning för resan,
som i och för en sådan kallelse kan ega
rum. Jag kan ej förena mig häruti. Om
en Kronobetjent, är nödsakad göra en resa
för alt verkställa en concurs-kallelse, bör
han väl hafva ersättning. Kronofogden
verkställer den troligen i de fleste fall icke
sjelf, utan uppdrager den till Länsman eller
Fjerdingsman, och då är det icke Kronofogden,
utan Länsman eller Fjerdingsman,
som beräknar sig skjuts, och kostnaden är
då icke så betydlig. Jag tror således icke
det vara skäl inskränka betalningen till 32
sk. B:co , hvarigenom Kronobetjenten ej kan
blifva ersatt, örn han skall för verkställig
-
Den 7 Maji e. m.
269
heten af kallelsen göra en resa; och i andre
fall bör ersättningen derföre icke komma i
fråga. Slutligen har äfven blifvit hemstäldt,
att för Executionsbetjente i Städerne afgift
skulle för dylika kallelser bestämmas, emedan
i ofvannämnde Kongl. Bref af den 10
Sept. 1828 endast talas om Kronobetjente
på landet, Jag får i anledning häraf äran uppgifva,
att genom Kongl. Brefvet d. 6 Mars
innevarande år Städernes Executionsbetjente
äro lillagde samma betalning härföre,
som Etskotten föreslå, eller 6 sk. B:co, så
att frågan derom förfaller.
På grund af hvad jag sålunda anfört,
anhåller jag att Utskottens förslag i förenämnde
Betänkande må afslås.
Friherre Hermelin j Carlj uppläste föl
Om
det är angeläget, att Administrativa
makten bör ega och äfven följa principer,
så tror jag det äfven vara lika angeläget
för den Lagstiftande makten. Jag nödgas
nu vördsamt anhålla, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagade noga skärskåda
en princip, som Utskotten framställt,
i anledning af Herr Grefve Gyllenborgs
Motion. Den igefifinnes på Betänkandets
3:clje sida.
Jag erkänner visserligen, att tvistande
parter redan de facto icke allenast, åt
-
Den 7 Maji e. m.
minstone till största delen, aflöna Domarepersonalen,
utan äfven genom ChartagSigillataeafgiften
ganska betydligt contribuera
lill StatsCassan, Jag erkänner äfven nöd'vändigheterij
att genom afgifter hindra eller
åtminstone återhålla de trätlystnas favoritämne,
ty eljest skulle man snart nödgas
ännu vidare föröka och kanske fördubbla
personalen i Hof-Rätterne och Konungens
Högsta Domstol. Har man icke i våra
dagar sett, huru en rättegång om reparation
på ett par Benkläder blifvit dragen
ända till Konungens pröfning! Men jag kan
för min del dock aldrig erkänna såsom en
princip, att uti ett rätt organiseradt Samhälle
de personer, som anropa rättvisans
biträde, skola ovilkorligen henne betala.
Staten aflönar ju andra Embetsmän, hvarföre
böra Domare härvid utgöra ett undantag?
Skulle
Ridderskapet och Adeln, samt
afven Rikets Ständer, emot min förmodan,
godkänna den af Utskotten framställde
princip, så enär consequence bör följas vid
Rikets Ständers åtgärder, samt de af oss
mine Herrar som sjelfva äro fredälskande,
icke böra med uppenbar orättvisa plikta för
andras trätlystnad, och vi hvarken besvära
Hof-Rätterne eller Konungens Högsta
Domstol, underställer jag eder vördsamt,
om jag framdeles skulle sakna fog att yrka,
det icke vi af det Allmännas eller Sta
-
De n 7 Maji e, m.
271
tens Cassa, böra bidraga till Konungens
Proposition om föröliade anslag för HofRätterne
och Högste Domstolen. Vöre det
då icke rättare och conseqventare handladt,
att en högre Expeditionslösen stadgades för
HofRätternes och Konungens Domar, för att
derigenom erhålla medel att förbättra HofRättsLedamöternes,
JustitiasRådernes och äfven
Hans Excellence JuslitiasStatsMinislerns
löneförmoner. Huruvida detta åter vore passande,
lämpligt och rätt, Öfverlemnar jag
åt hvar och en af Eder, mine Herrar, att
bedömma, och med detsamma äfven att
pröfva halten af Utskottens princip i denna
del.
Jag dristar mig att såsom en thes härstädes
framställa:
Att UriderDomarne i allmänhet äro af -  lönte pä sådant sättj att de för sin utkomst
nödgas önska processer, och att det strider
emot deras interesse att stifta förlikningar.
Kan detta icke vederläggas, måste man
medgifva, att mången Domares belägenhet
och sidosteg äro lika mycket beklagansvärde,
som tadelvärde; men ännu mera beklagansvärd
måste hela Nationen vara, som på
sådant sätt aflönar sine Domare, då den
icke eger vilja, men väl förmåga, alt afhjelpa
det onda. Icke är det endast och
förnämligast för Domarnes skull, som jag
ifrar för förbättring i detta ämne; till miss
-
272
Den 7 Maji e. m.
förstånds undvikande torde jag böra förklara,
att jag hvarken innehar och troligast
aldrig kommer att innehafva något DomareEmbete,
utan det är af önskan, att i någon
måtto gagna mitt Fädernesland, sorn'
jag ifrar för ändring uti det .felaktiga sättet
för Domarnes aflöning.
Utskotten hafva väl påstått att förändring
i Domarnes aflöningssätt, såsom Herr
Grefve Eric Posse, samt Herrar Ribbing och
Bexel! yrkat, medelst en bestämd aflöning
från StatsCassan, och dennes ersättning genom
en förhöjd stämpelafgift, skulle otviffelaktigt
föranleda till svära olägenheter
och missbruk. Men månne Utskotten icke
bordt närmare inför Rikets Ständer utpeka
desse svåra olägenheter och missbruk, eller
kan man föreställa sig, att desamma äro så
svåra, att Lagstiftaren måste erkänna sin
oförmåga, att derföre stadga någre correctiver
?
Utskotten hafva likväl icke kunnat i sitt
Betänkande annat än vidgå, såsom en obestridlig
sanningj att Domarens aflöningssätt
är i högsta grad olämpligt_, oj ta förhatligt
och derföre påkallade rättelse. Jag anhåller
vördsamt hos ExpeditionsUtskottets Herrar
Ordförande och Secreterare, alt i händelse
någon underdånig Skrifvelse i detta
ämne kommer att ifrån Rikets Ständer
ex
-
Den 7 Maji e. m.
expedieras, detta Utskottens yttrande icke
måtte utstrykas, utan bibehållas; och jag
tviflar då icke, när Rikets Ständer, likasom
Utskotten, intyga den obestridliga sanningen
af det olämpliga och förhatliga aflöningssättet,
skall det icke inför Thronet»
blifva ett fåfängt rop, ty jag har ännu aldrig
betviflat Konungens och hans Rådgifvares
goda mija för Fäderneslandets nytta,
och vore icke Konungen okunnig om
det olämpliga och förhatliga i Domarnes
aflöningssätt, så tviflar jag icke eller, att
ju Högstdensamme vid Riksdagens början
äfven härpå fästat Rikets Ständers uppmärksamhet.
Visserligen finner jag, att Utskotten i
brist på tid, och i saknad af materialier,
haft svårt och besvärligt, att uppgöra och
till Rikets Ständer framställa ett ordentligt,
utförligt förslag öfver hvarje Domares aflöning.
Men -skäl synes mig Utskotten ingalunda
hafva saknat att föreslå Rikets Ständer
framförande af en underdånig önskan,
alt Kongl. Maj:t täcktes anbefalla utarbetande
till nästa Riksdag för att af Ständerne
då vidare granskas, af ett förslag i afseende
å ändring i det nuvarande olämpliga
och förhatliga aflöningssättet till nytta
och gagn både för mängden af Sveriges bebyggare,
och äfven för värdige Domare.
Genom en lämplig förändring uti Under23
H. 18
Den 7 Maji e. m.
Domstolarnes olämpliga aflöningssätt, skulle
väre HäradsRätter snart nog jemväl ofta ikläda
sig beskaffenheten af lämplige Förliknings
Domstolar.
Det torde vara en del af Herrarne mindre
bekant, hvad som af visse personer förstås
med benämningen af en 'vanskött Domsaga.
Jag skall bjuda till att derå göra en
definition. En del Juridiske Practici förstå
dermed ingalunda en Domsaga, hvarest
de juridiske görornålen vårdslöst eller långsamt
handhafvas, utan en Domsaga, hvarest
någre inkomstkällor försummas att ösas
utur, såsom t. ex. då parter ofta förlikas,
och lösen eftergifves för förlikte mål; då
de simplaste SkuldfordringsUtslag författas
på mindre än 2 ark; då ProtocollsUtdrag
icke utskrifvas angående inlemnade bouppteckningar,
angående 2:dra och 3:dje uppbudens
meddelande å fastighet, angående
instämde, men på förhand förlikte mål, innan
sådant i sednare tider blifvit förbjudit,
0. s. v.
För min del tror jag likväl, att en
ringa Expeditions-lösen borde bibehållas,
icke serdeles öfversligande renskrifningskostnaden,
men deremot borde betydligt
större ChartaSigillata föreskrifvas, och jag
tror att StatsCassan till största delen skulle
på sådant sätt återfå sine utbetalte löner
till Domarne. — Romme deremot rättegån- ,
Den 7 Maji e. m.
275
garnes mängd och vidlyftighet alt förminskas,
hvarom jag är fullkomligen förvissad,
och Utskotten synas äfven derom vara öfvertygade,
så boide i framtiden till Statens
vinst icke allenast besparing och indragning
kunna ske i HofRätternes skrifmaterialier
och personal, utan äfven minskning
i Högste Domstolens öfverhopande sysselsättning.
Men om genom en sådan förändring
till större contant lön och förminskning
i sportlarne, skulle orsakas, att vicarierande
Domare saknade tillbörlig inkomst
lill tjenstens förrättande, så tror jag, att
såsom ett oeftergifligt vilkor bör stadgas, att
den Ordinarie Domaren, hvilken med eller
utan laga förfall erhåller ledighet, bör endast
åtnjuta halfva lönen, och Yicarien, i
proportion efter sin tjenstgöring, den andra
hälften, hvilken han borde directe genom
HofRätten få uppbära. Äfvensom denna
lön, vid inträffande vacancer, icke finge
af StatsCassan innehållas. Deremot borde
UnderDomare, likasom de fleste andre Statens
Embetsman, få vid en uppnådd viss
ålder taga afsked, med bibehållande af hela
sin lönebehållning.
Utskotten hafva, såsom en svårighet
vid en förändrad lönereglering i detta ämne,
äfven anfört, att om lönerne bestämdes
till olika belopp för t. ex. olika Domsagor,
skulle missnöje eller obelåtenhet deraf ound
18*
-
Den 7 Maji e. m.
vikligen uppkomma; men huru mångaLandshöfdingar
ega lika stora löner? Och har väl
något vådligt missnöje eller afundsjuka dem
emellan ännu herrskat? Hafva icke Armeens
indeldta löner varit olika för enahanda tjenstegrader,
till och med inom samma Regemente?
Äro icke Preste-inkomsterne olika
uti olika Pastorater? Och ändock förspörjes
icke något farligt missnöje emellan Innehafvarne.
Om äldre eller utmärkt meriterade
Domare stundom erhöllo något förmånligare
Domsagor, borde detta icke väcka deyngres
afundsjuka,
I anledning af Hérr Berg von Lindes
reservation, deruti han såsom ett efterdöme
omnämner de ifrån JustitiaeRevision utgående
Expeditioner, anhåller jag att, såsom
supplement få tillägga, att Expeditions-lösen
för Konungens Domar och Utslag icke erlägges
arkvis, utan för hvarje Dom enahanda
lösebelopp, antingen denne utgör en sida,
eller en hel bok papper; hvadan således
stilens uttänjande icke medför någon
lucrativ förmon.
Friherre Cederström,, Jacob: Jag har
i Utskotten reserverat mig emot pluralitetens
beslut, och får till en början rätta ett
tryckfel i reservationen, nemligen i andra
punkten; efter ordet Utslag förekommer ordet
år, i stället för ordet icke_, som det bör
vara. I sjelfva saken hemställer jag först,
Den 7 Maji e. ni.
277
i afseende på de föreslagne 32 sk., för kallelser,
åt Kronobetjening i Concoursmål, att
en sådan taxa är orimlig, emedan det är
naturligt, att Kronobeljeningen måste hafva
ersättning för påkostad skjuts och tractamente
för dagen. Jag yrkar således en
förändring häruti vid den återremiss, som
jag förmodar icke lärer bestridas. Vid andra
punkten instämmer jag i den del af Herr
Ribbings anförande, som bestrider behofvet,
nyttan eller ens rättvisan af, att Domare
må kunna ålägga part, som inlemnar
handlingar till Domstolen, att emot sin vilja
lösa sådane documenter. Det måtte blifva
på bans egen risque, om han derigenom
något förlorar, och någon Lag bör icke finnas,
som ålägger honom, att till Domarens
enskildta fördel lösa dessa handlingar. Jag
påstår derföre, att en sådan utskrifning af
Protocoll må blifva beroende helt och hållet
på enskild parts ansökning, och anhåller
jemväl i detta afseende om återremiss.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Det är egentligen i anledning aflierr Ribbings
yttrande, som jag begärt ordet. Hvad
först angar det tillstyrkande, att Domare
skola fä beräkna lösen lika, om de påteckna
vederhäftighetsbevis af en eller flere personer;
så har det blifvit tillstyrkt hufvudsakligen
på den grund, att allmogen ofta
behöfver dessa bevis, och om de då skulle
lösas, på sätt Herr Ribbing önskat, blefve
278
Den 7 Maji e. m.
det ganska kännbart, samt skulle kanske
stundom uppgå lill högre belopp, än sjelfva
räntan på det lanta capitalet. Utskotten
hafva knappt trott möjligt, att Domare kunnat
fordra en så hög afgift, och derföre
ansett det ifrågavarande stadgandet mera
som en Lagförklaring, än som en ny Författning.
Herr Ribbing har i min tanka
något för mycket betraktat ExpeditionsTaxan,
såsom en mobil för Domarens handlingssätt.
Jag skulle tro helt annat om våra
Domare, men om man skulle vilja antaga,
att papperslösen vore på målens behandling
af någon inflytelse i ett eller annat
afseende, kunde dess upphörande lika
lätt gifva anledning till missbruk, genom
alltför summariska rättegångar. Utskotten
hafva visserligen erkändt, att det vore önskvärdt,
om detta löningssätt kunde förändras;
men ämnet är ännu icke nog förberedt
genom föregående undersökningar. Jag
bestrider icke lämpligheten deraf, om Utskotten
föreslagit sådana; men med den afgjorde
obenägenhet Rikets Ständer vid denna
Riksdag visat mot alla undersökningar,
borde det icke för mycket läggas Utskotten
till last, att de icke nu tillstyrkt sådane.
Att expeditionsstilen mycket uttöjes
är sannt, och Herr Ribbing har meddelat
Utskotten ett fac simile, som innehåller två
eller högst tre stafvelser på raden. Derföre
hafva Utskotten föreslagit sju stafvelser,
såsom ett minimum. Herr Danckwardt
Den 7 Maji e. m.
a79
liar ansett en sådan föreskrift icke lämplig.
Jag kan icke instämma i denna öfvertygelse,
emedan det icke lärer kunna menas annat,
än sju stafvelser öfver hufvud, och om
sex stafvelser förekomma på den enä raden,
men åtta på den andra, lärer förmodligen
ingen Domare härutinnan på den,andra tillämpa
något ansvar.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag torde först få besvara Herr Ribbings
anmärkning, att Utskotten med förbigående
af StatsUtskottet, företagit detta ärende,
och dervid ge tillkänna, att StatsUtskottet,
genom ProtocolIsUtdrag till Lagutskottet,
förklarat, att det ansåg sig icke tillhöra,
att behandla denna fråga förr, än Lagutskottet
yttrat sig öfver, huruvida Expeditionslösen
borde försvinna. Lagutskottet
åter ansåg sig icke ensamt böra behandla
en fråga, som icke utgjorde civillag, utan
ett slags reglementarisk! stadgande för parters
skyldighet att utlösa expeditioner. Lika
med Herr Ribbing hyser jag den mening,
att det vore önskligt, om Domarecorpsen
kunde aflönas på annat sätt, än nu
sker; men jag befarar, att fullbordandet af
denna önskan ännu är långt aflägset, då man
betänker, 'att Staten har en sådan mängd
utgifter, och inkomsterne icke svara deremot.
Jag har approximativt uppgjort ett
förslag, som jag likväl icke vågar anse fullkomligt
tillförlitligt; men utgifterna förän
-
Den j M a j i e. m,
målet hafva der uppstigit till sä hög summa,
att jag icke ens vågar nämna den, för
att icke för mycket motverka den sak, som
liär är i fråga. Huruvida för öfrigt det är
skäl, att ändra det förhållande, som nu existerar,
innan Domsagorna undergått den indelning,
som nya Lagen föreslår, eller om
tiden ännu är inne, att hos Kongl. Maj:t
framlägga en önskan om DomareCorpsens
aflöning, anser jag problematiskt. Hvad åter
angår Herr Danckwardts anmärkningar får
5‘ag äran förklara, att det visserligen målända
varit Utskottens skyldighet, att förskaffa
sig kunskap om, huru Kongl. Maj:t
afgjort denna fråga, i anledning af Rikets
Ständers Skrifvelse vid forlidne Riksdagen,
och jag nekar icke, att Utskotten i detta afseende
gjort sig förtjente till den anmärkning
de erhållit; men Utskotten hafva följt
JustitiaeOmbudsmannens uppgift på de mål,
som af Kongl. Maj:t blifvit pröfvade, och då
det saknades bland dessa, trodde Utskotten,
att det ej varit föremål för Kongl. Maj:ts
3NTådiga pröfning.
Utskottens underlåtenhet i detta fall
ger mig en ökad anledning till den önskan,
att Justitieombudsmannen, genom ett tillägg
i sin Instruction, måtte åläggas redovisa,
icke blott för sådane utaf Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse!’, som blifvit af
Kongl. Maj:t bifallna, utan äfven för dem,
som blifvit afslagna med delaillerad berät
-
Den 7 Maji e. m.
telse om, på hvad sätt, och af hvad anledning
håda delarne skett. Om en sådan
uppgift nu funnits, hade Utskotten icke fallit
i detta misstag, som nu torde kunua ursäktas
äfven ur den synpunkt, alt Ulskotten
icke hafva tillgång till StatsRådets Protocoll.
Beträffande Friherre IlermeLins anmärkningar,
hvilka gå ut på detsamma, som
Herr Ribbings, har jag intet annat att svara
derpå, än att jag tror det vara öfverflödigt
besvära Kongl. Maj:t med någon serskild
undersökning i ämnet. Jag tviflar
icke, att, när Kongl. Maj:t ser liden vara
inne, att aflöna DomareCorpsen på annat
sätt, lär han i detta fall med glädje gå Rikets
Ständers önskningar till mötes. Jag
tillstyrker således bifall på Betänkandet;
men då Herr Danckwardt redan upplyst,
att en del af förslaget för detta är af Kongl.
Maj:t bifallet, och således ganska litet återstår,
skulle jag tro, att en återremiss icke
tjenar till det ändamål Herr Ribbing och
Friherre Hermelin åsyftat, emedan det icke
sätter Utskotten i tillfälle, att i sjelfva hufvud
frågan komma till något förändradt resultat.
Grefve Possej Arvid: Efter Friherrarne
Sprengtporten och Ehrenborgh har jag ganska
litet att yttra. Det är allenast i afseende
på Herr Ribbings anmärkning, så vidt
den angår Herr Reutersvärds Motion, som
jag ville nämna, att Herr Reutersvärd icke
Den 7 Maji e. m.
väckt fråga om någon tillökning i lösen för
vederhäftighelsbevis, utan endast fästat uppmärksamheten
på den olika tydning, som
härutinnan gifves af serskildta Autoriteter.
Utskotten, som granskat Författningen och
funnit denna punkt tydlig, hafva derföre
icke gjort något nytt förslag. Beträffande
Herr Ribbings hufvudsakliga anmärkning,
att Utskotten bordt tillstyrka Expeditionslösens
upphörande i allmänhet, så synes
det af min reservation, att jag delar samma
tanka; men just derföre har jag gjort
det till min skyldighet, att pröfva möjligheten
af att uppfylla en sådan önskan för
närvarande. Jag har då funnit, att härtill
fordras förberedande åtgärder, som icke bero
af Rikets Ständer, och än mindre afUtskotten
att vidtaga. Utskotten hafva derföre,
med godkännande af principen, funnit
bättre, att låta förhållandet vara i det
skick det nu befinnes, och afbida den lid,
då Regeringen kan framkomma med något
detaljeradt förslag i ämnet. Jag tror således,
och förutser, att Herr Ribbing likaledes
gör det, alt vi kunna och böra afvakta
tiden i detta fall. Deremot nekar jag
icke, att i Utskottens Betänkande finnas
omständigheter rörande denna fråga, dem
jag icke kan gilla. Derföre anser jag Herr
Danckwardts föreslagna åtgärd den lämpligaste,
att afslå Betänkandet, hvarigenom
saken blifver i det skick den nu ar.
Den 7 Maji e. m. 203
Herr Ribbing: Jag förbigår allt hvad
som rörer vederhäftighetsbevisen. Det skall
qvitta mig lika; jag har blott trott, att lösen
borde bestämmas efter personernas antal,
och icke efter radernas; annars må den
sättas huru lågt som helst. Friherre Sprengtporten
har yttrat, att jag allt för mycket
betraktat Expeditionslösen såsom ett motiv
för Domares handlingssätt. Ridderskapet
och Adeln täcktes återkalla i minnet, att
jag vid hvarje punkt yttrade mig, att det
nu varande Expeditionssättet gör det till
en fördel för Domaren, att utdraga stilen
&c. Något annat har jag icke sagt. Tvärtom
tror jag mig hafva gjort Domarne mera
rättvisa än Utskotten och dess Ledamöter,
i det jag sagt, att jag och många andre
Domare önskade denna rättelse i Expeditionslösen.
Hvad beträffar, att Rikets
Ständer visat obenägenhet för underdåniga
önskningars framställande till Konungen; så
tror jag icke, att en sådan opinion bör inverka
på hvad Utskotten kunde anse rätt
eller icke; ty om det är öfverflödigt att
framställa önskningar i obetänkta mål, kan
det derföre icke vara onödigt i så vigtiga
och välgrundade förslag som dessa. Allt
hvad man fastställer om stafvelsernas antal,
tror jag vara fruktlöst. Den, som vill vara
vidlyftig, kail vara det, om icke med stafvelse!’,
åtminstone med onödiga meningar.
Att förekomma vidlyftigheten, sker således
icke genom partiella stadganden. Friherre
Den 7 Maji e. m.
Ehrenborgh har nämnt, att StatsUtskottet
remitterat till Lag- och EkonomiUlskotten
att yttra sig om verkställbarheten af förslaget
till lösens afskaffande. Detärsannt;
men dervid borde Lag- och EkonomiUtskotten
stadnat, och icke begifvit sig in på StatsIJtskottets
gebit i betraktanden om Statens
tillgångar; ty just deruti tror jag, att de
gått för långt. Friherre Ehrenborgh har
afskräckt, eller åtminstone sökt afskräcka,
från all förändring, genom den framställning,
att han icke ens tordes nämna, hvilken
gruflig summa en förändring i Domarnes
löningssätt skulle medtaga. Domsagorna
äro, tror jag, något öfver 90 till antalet.
Om man nu ansåg hvarje Domare böra
hafva 2000 R:dr B:co i lön, jag för min
del skulle åtnöja mig med detta i Riksgäld,
så> blef det 180,000 R:dr; men härifrån skall
nu afräknas allt hvad Domaren får i lösen
bibehålla, nemligen det betydligaste, för fastebref,
bouppteckningar m. m. och vidare
skall i beräkning tagas, att för hvad Staten
utgåfve i contanta löuer, finge den ersättning
i Chartaemedel; förlusten blefve då ingen
eller högst, hvad i Chartor kunde mindre
åtgå, om det önskade ändamålet af minskade
rättegångar vunnes. Jag hemställer,
om detta är så förfärligt afskräckande, när
man bisinnar, att StatsUtskottet endast vid
denna Riksdag föreslagit ett ökadt anslag
årligen för HofRälterne och Högsta Domstolen,
uppgående till omkring 40,000 R:dr,
Den 7 Maji e. m.
samt blott för skrifmaterialier en tillökning
af 6000 R:dr. Vid förra Riksdagen gjordes
anslag St den nya Skånska HofRätten. Vid
föregående Riksdagar har man måst göra
anslag till ökade löner och utvidgade Archie
för de rumdryga process-luntorne. Om
man icke söker häfva sjelfva upphofvet till
rättegångar, skola dessa växa ohegränsadt;
och jag är öfvertygad, att om Ridderskapet
och Adeln inser vigten af detta ärende och
återremitterar det, skola Utskotten icke sakna
anledning att verksammare befordra det
ändamål, som Utskotten nu icke på minsta
vis sökt uppnå.
Friherre Cederström: För min del kan
jag ej finna det nyttigt, om Domares aflöningssätt,
genom upphäfvande af Expeditionslösen,
skulle ändras. Det skulle gifva
anledning till otaliga klagomål öfver fördröjd
eller bristande expedition, och det så, att
JustitiaeCanzlersEmbetet skulle knappt medhinna
att teckna remiss på dem alla. Jag
tror det vara välbetänkt, att Domarens aflöning
blifvit gjord beroende af hans noggrannhet
och ordentlighet med målens expedierande,
blott man härvid förekommer
missbruken, det vill säga stadgar, att ingen
annan expedition behöfver lösas, än den
parten sjelf begärt, utom domar och utslag.
Ty det är obilligt, att parten emot sin vilja
skall tvingas att lösa, utom utslag, protocoller
m. m. Jag tror, att Utskotten bordt
286
Den 7 Maji e. m.
föreslä ett sådant bestämmande, och anhåller
derföre om återremiss; men kan icke
instämma med dem, som begärt afslag på
Betänkandet, emedan man derigenom skulle
gå miste om en*föreskrift, som jag anser af
vigt, så väl i afseende på concursmål, som
lagfarter och inteckningar.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Efter min tanka är frågan om Domares förändrade
aflöningssätt ett af de vigtigaste föremålen,
som förevarit vid denna Riksdag.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att frågan ej är om mindre, än att förekomma
mängden af rättegångar, och således
äfven att förekomma nödvändigheten af en
ökad Domarepersonal. Det hufvudsakligaste
hindret emot förslaget har man hemtat från
Statscassans brist på medel. Men jag får härvid
erinra, det medlen för det nja löningssättet
till största delen erhållas i den högre
ChartasSigillatse-afgift parterne i stället för
lösen skulle erlägga, äfvensom i den besparing
af de yrkade anslag till nya löner
i de högre instancerne, till hvilken rättegångarnes
minskning gåfve anledning; och
skulle äfven något tarfvas derutöfver, är jag
öfvertygad, att nyttan af minskade rättegångar
rikligen skulle, äfven i ekonomiskt
och financielt afseende, ersätta §taten denna
utgift. Vi hafva allt sedan 1800 nästan
vid hvarje Riksdag hört Motioner väckas,
om inrättning af FörlikningsDomstolar, och
yi hafva hört dem hvarje gång afslås, på
Den 7 Maji e. m.
287
den grund, att våra Underdomare redan
efter Lag äro förpligtade, att vara Förlikningsdomare.
Jag lemnar det derhän; men
det torde icke behöfva bevisas, att de oftast
icke äro det, och att i alla fall den
stadgade Expeditionslösen gör det till Domarens
eget intresse, att snarare befrämja
rättegångar och alt utdraga dem på tiden,
samt att icke, som sig bör, näpsa Advocaler
och kitsliga parter för rättegångsmissbruk.
Man åberopar emot förslaget flere andra
svårigheter, som dermed äro förenade.
Jag tror, att man ej kan påfinna någon ny
inrättning, omän aldrig så nyttig, som icke
i verkställigheten möter svårigheter. Man
måste derföre afväga nyttan mot svårigheterne,
och i förevarande fråga skall nyttan
finnas vida öfvervägande. Till de förberedande
åtgärder för verkställigheten, hvilka
jag icke betviflar kunna erfordras, hade Utskotten
derföre, i min tanka, bordt uppgöra
förslag på annat sätt, än alt blott hänvisa
på LagCommitte'ens nya Lagförslag, det
vill säga på en aflägsen framtid. Jag minnes
likväl icke bestämdt, om denna anvisning
blifvit gifven af Utskotten i deras Betänkande
eller af någon Ledamot här i Ståndet
vid remiss af frågan. Men jag har så
ofta vid serskilda förslag till förbättringar
i våra Lagar hört anvisning gifvas på den
totala reform, som skall beredas genom LagCornmitléen,
att jag ej kan tillbakahålla den
a88
Den 7 Maji e. m.
reflexion, att LagCommittéen hittills mera
varit ett hinder för förbättring af våra Lagar,
än ett medel dertill.
I anledning af de skäl jag nu anfört,
och dem jag förut hört af flera andra Ledamöter,
anhåller jag om återremiss, och
motsätter mig så mycket mer afslag på Betänkandet,
som hela frågan derigenom skulle
förfalla.
Herr von HartmansdorffAugust: I
liufvudsaken är jag af deras mening, som
önska, att Domares aflöning genom Expeditionslösen
skall upphöra. Jag vill ej trötta
Ridderskapet och Adeln med ett återupprepande
af skälen för denna mening; de äro
redan fullständigt utvecklade. Jag vill blott
hålla mig till en eller annan detalj-fråga,
som icke synes hafva blifvit besvarad.
Man har sagt, att om Domaren ej finge
Expeditionslösen, skulle parterne ej få
ut sina handlingar. Härvid torde erinras,
att i ekonomiska mål eger ingen lösen för
närvarande rum, och likväl har klagan öfver
bristande expedition ej försports i detta
mera än i andra hänseenden. Vid de högre
Domstolarne tillfaller lösen betjeningen,
ej Ledamöterne, och man har likväl ej sett
de sednare derföre vara mindre noggranna
i tillsynen, att parterne i behörig tid utfå
sina expeditioner. Jag tror den befarade
Vårds
-
Den 7 Maji e. m.
vårdslösheten mera bero på lynnet hos en
och annan, än på lösen. Jag har hört omtalas
en Domare, ej långt härifrån, hvilken,
oaktadt rättigheten till lösen, ej plägade expediera
mål, ulan så mycket påminnelser
och tidsutdrägt, att bönderne slutligen nödgades
inför Tingsbordet taga hvarandra till
vittne på de utslag, som mundtligen afkunnades,
för att åtminstone hafva något att
rätta sig efter. Man hör dessutom, i detta
liksom i andra fall, icke begära den största
fullkomlighet, utan erinra sig det Fransyska
ordspråket: Le mieux est le plus grand
ennemi du bien. Man måste nöja sig med
något; begär man allt, så får man intet.
Man har äfven invändt, att Staten ej
hade några medel. Jag vet icke, om man
redan hunnit så långt med Slatsregleringen,
att man bestämdt kan säga, det inga medel
finnas; men jag är öfvertygad, att om
saken vore på modet, så skulle man nog
finna utvägar äfven för flere 100,000 R:dr,
ja ända till 800,000 R:dr, såsom det troligen
lärer gå med ett visst anslag.
I Frankrike fanns, före Revolutionen,
samma förderfliga aflöningssätt för Domare,
som hos oss. Napoleon gaf deni sedermera
bestämda löner ur Statscassan, och ehuru
ringa dessa voro, verkade likväl aktningen
för Domarens kall och oberoendet af hans
23 H. 19
Den 7 Maji e. m.
ställning, att utmärkt skicklige män dermed
funno sig belåtne. Engelsmännen, Napoleons
värste tadlare, hafva till och med erkänt
hans förtjenst af denna inrättning.
Man har ock trott, att om lösen borttoges,
skulle expeditions-sättet blifva för
parternes säkerhet nog knapphändigt. Det
är i sanning första gången jag hört befaras,
att Domstols-stil skulle blifva för korrt.
Tvertom plägar man klaga öfver motsatsen;
och jag hemställer, om HofRätternes Ledamöter
t. ex., hvilka icke uppbära lösen,
kunna beskyllas, att behandla målen mera
vårdslöst eller med mindre samvetsgranhet
om parters säkerhet, än HäradsRätterne. Jag
har en alltför stark öfvertygelse om raenniskors
benägenhet för ett noggrant uppfyllande
af deras kall, så vidt det låter sig
förena med deras eget bestånd , för att frukta
en sådan vårdslöshet hos Domare, om de
lönades så, att de kunde på ärligt sätt hafva
sin utkomst.
Ibland förslagen till rättelse i förevarande
fråga har man ej tagit i betraktande
den utväg, som jag tror är antagen inom
alla Kongl. Maj:ts CanzliExpeditioner, att
bestämma lösen efter vissa ämnen, hvarom
expeditionerne handla, utan afseendepå expeditionernes
vidlyftighet, hvilket ock verkat
dertill, att JustitiasRevisionens expeditioner,
på sätt Herr Berg von Linde i sin
reservation anmärkt, skrifvas med vanlig stil.
Den 7 Maji e. m.
agt
Vill man antaga, att Statsregleringen
ej för ögonblicket medgifver något anslag till
ifrågavarande ändamål, så hindrar det icke
Rikets Ständer, att framställa deras önskan
om en bättre ordning, när tillfälle dertill
gifves. Om Ridderskapet och Adeln således
skulle finna för godt, att instämma i
Friherre Hermelins förslag, skulle framställningen
blifva ungefär enahanda med den
Serskilda Utskottet vid sista Riksdagen gjorde
och Rikets Ständer då godkände. Den
igerifinnes i Serskilda Utskottets tryckta Betänkande,
pag. 116, så lydande:
”Om Fullmagts- och Pappers-lösen
”För upphörandet af så beskaffade inkomster
äro sådane skäl anförde, att Ut"skottet
icke kunnat undgå framställa den
”önskan, det lösen för Fullmakter och Ex»
”peditioner må , så snart sådant prof vas
”'verkställbart, upphöra att serskildt beta”las
till vederbörande Statsexpeditioner och
”Förvaltningsverk, utan i stället i Char»
•”tan, eller på annat lämpligt sätt, ingå till
”ersättning, genom Statsverket, ät de Em”betsmän,
hvilkas löner äro på sådane sport»
”ler beräknade.’>
I ett Betänkande, som nu ligger på bordet,
rörande regleringen af a:dra HufvudTiteln,
bar en Ledamot af StatsUtskottet
uti serskild mening erinrat om behofvet att
Den 7 Maji e. m.
förekomma stigandet af rättegångarnes antal
i första instancen, och för sSdant ändamål
föreslagit serskilda Förliknings-Domstolar.
Men om nu första instancens aflöning inrättades
så, att Domarens intresse icke vore
rättegångars förlängande och förökande, utan
förkortande och förlikande och förekommande,
så skulle ändamålet vinnas, utan könsliga
åtgärder med en ny organisation.
Jag anhåller om återremiss, på det att,
när Betänkandet återkommer, Ståndet må
vara i tillfälle att göra de modificationer
dervid, som kunna anses af nöden.
Herr Reutersvärd , Per Adarrij hade
inlemnat följande, som upplästes:
IJti det från Lag- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten till RiksSlånden
afgifne Betänkande N:o 21, angående
Taxan på Expeditionslösen, hafva de förenade
Utskotten vid 3:dje morn., i anledning
utafenafmig väckt Motion, rörande förtydligande
i frågan om afgiften för vederhäftighetsbetyg,
utlåtit sig: ”att Utskotten anse det
”ifrågavarande stadgandet vara tydligt och
”klart derutinnan , att då bevis, rörande vederhäftighet,
meddelas, må för hvarje så”dant
bevis, ehvad en eller flere personer
”uti samma betyg omförmäles, högre lösen
”icke fordras, än 24 sk. B:co, till följd
”hvaraf, och då den anmärkte olika tydningen
af Författningens föreskrift innefat
-
Den 7 Maji e. lii.
"tar ett missbruk, hvaruti rättelse, uppåan"mälan
hos vederbörande, genast kunnat och
"bordt följa, Utskotten finna någon serskild
"förklaring öfver detta stadgande, icke vara
"af behofvet påkallad.”
För mig synes det, att Utskotten nog
likgiltigt behandlat denna fråga, och utan
att närmare öfverväga hvad jag uti min förenämnde
Motion anfört. Bland annat har
jag citerat 2:ne högre Embetsman, af hvilka
den ena contrasignerat 1821 års Expeditionstaxa,
som båda ansett ifrågavarande
punkt om lösen för vederhäflighetsbevis icke
vara nog tydlig, och kunna förklaras efter
enskildas afsigter. Dessutom har en aktningsvärd
och för oegennytta känd Domare,
som innehar säte och stämma på Riddarhuset,
förleden höst sagt mig, att han tydt
Taxan så, som borde 24 sk. betalas för
hvarje person, hvilken i ett sådant bevis
inbegripes. Och helt nyligen har jag erfarit,
att en viss Domare i landsorten än i
dag tyder Taxan lill sin fördel, och påskrifver
lösen för ett vederhäflighetsbevis,
som upptager 3 personer, 1 R:dr 24 sk.
B;co. Utskotten deremot anse det ifrågavarande
stadgandet vara tydligt och klart,
hvilket det dock icke är. Till följe af hvad
jag nu haft äran anföra, och för att förekomma
alla möjliga misstydningar i framtiden,
öfverlemnar jag till Piidderskapets
och Adelns rättvisa bedömande, om det
Den 7 Maji e. m.
icke varit mera lämpligt och i sin ordning
af Utskotten, att föreslå tillägg af dessa
ord: .... ehvad en eller flere personer uti
samma bevis omförmälaSj än att öfverlåta
till dem, som blifvit för högt taxerade, att
söka rättelse hos vederbörande (T), d. v. s.
sätta sig i harnesk mot sina Domare. Jag
är i detta afseende fullt öfvertjgad derom,
att, i händelse omförmäldte Utlåtande af
en eller annan utaf Allmogen blifver kändt,
den hellre skall låta beskatta sig efter en
Domares behag, än med honom formera rättegång.
Och som Utskotten, vid pag. 26
och 27 af Betänkandet, tillstyrkt, att Rikets
Ständer måtte, genom underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t, anhålla om en ny redaction
i vissa delar af nu gällande Expeditionstaxa,
och således en ny sådan Taxa
torde komma att utfärdas; så vet jag heller
icke något hinder för tillstyrkandet till det
af mig begärde tillägg. Jag anhåller alltså
om återremiss af Betänkandet i denna del.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, barde
inlemnat ett så lydande Anförande:
Sedan Lag- och Ekonomiutskotten, utan
att bestrida rättsprincipen i min Motion,
att i alla de mål, der Rikets Ständer ansedt
ChartceSigillatce-ajgift icke fordras, utslagslösen
icke borde ega rum, likväl afslagit
densamma, på den grund, att inskränkning
i Expeditionslösen skulle för mycket inskränka
Embets- och Tjenstemäns löneinkomster,
Den 7 Maji e. m.
2g5
under den sällsamma åsigt af Lagutskottet,
alt allmän rätt skulle stå tillbaka för enskild
fördel, nödgas jag, med föresats, att
icke utan synnerliga skäl söka försvara mina
egna Motioner, vördsamligen anhålla, att
denna förenämnde må till StatsUtskottets
handläggning, i sammanhang med Stats-och
Löneregleringen, remitteras, sedan jag förgäfves
väntat, att Lag- och EkonomiUtskotten
skulle sjelfmante hafva inhemtat StatsUtskottets
utlåtande i detta ämne, då fråga
synts hafva förekommit, att hålla Embetsoch
Tjenstemän skadeslöse för saknad af
utslagslösen i vissa fall. Jag anhåller äfven,
att ifrågavarande Lag- och Ekonomiutskottens
Betänkande må blifva hvilande,
eller återremitteradt, intill dess StatsUtskottet
medelt Utlåtande öfver den nu till dess
pröfning framställde Motion, äfvensom att
densamma må ordagrant till StatsUtskottet
ulskrifvas, innefattande de exempel till hufvudsaklig
styrka för min Motion, som Utskotten
förbigått att upptaga, i öfverensstämmelse
med den, denna Riksdag, i de
fleste Utskotten vidtagne förkorlningsmethod,
hvarigenom, under inskränkning i upptagande
af anförde skäl för Motioner, och under
åberopande af äldre stadganden i besluten,
som till innehåll icke äro i Betänkaoden
upptagne, målen erhålla den ofullständiga
behandling, att RiksStånden torde nödgas
stundom tro på Utskottens infallibilitet, då
de icke kunna egna en noggran pröfning,
sg6
Den 7 Maji e. m.
der skälen för besluten icke äro intagne i
Betänkande!!, utan skola sökas i äldre blott
åberopade Författningar. Vid Utskottens
kortvilliga yttrande, ”alt om Staten skulle
”bekosta ifrågavarande utslagslösen, skulle
"kostnaden komma att drabba sådane medborgare
i samhället, hvilka, sjelfve fredäl"skande,
icke utan uppenbar orättvisa kun”na
plikta för andras trätlyslnad;” äfvensom,
"att befrielse från utslagslösen skulle
”otvifvelaktig! uppmuntra begäret alt tvista,”
får jag anmärka, att Utskotten yttrat sig
utom ämnet, då min Motion icke vidrörer
enskilda civila tvistemål, i hvilka jemväl
Charta Sigillata begagnas, utan blott sådane,
som uppstå emellan Kronan och Embetsverk
å ena, och enskilde å andra sidan, och
mindre brottmål, hvarom de af mig i Motionen
framställde exempel närmare upplysning
meddela. Jag förmodar, att, då rättsprincipen
icke kan bestridas, StatsUtskotlet
finnér skäl att utse utväg, antingen
i löneregleringen eller i ersättningsväg, af
Statsmedel, att hålla dem skadeslöse, som
måste nu utlösa utslag i mål af den beskaffenhet,
alt, jemlikt Författningarue, CharlaeSigiliatae-afgiften
icke fordras kan; och jag
anhåller vördsamligen, att detta Anförande,
jemte nu åberopade Motion, må till StatsIJlskotlet
remitteras,
Herr Lagerlijelm, Pehr: Herr Kibbings
Motion om ändring i Domares aflö
-
Den 7 Maji e. m.
297
ningssätt, Lief remitterad till Stats- och
LagUtskotten. Då frågan föredrogs i SlatsTJtskottet,
ansågs det tjenligast, att Lagutskottet
först yttrade sig öfver förslaget,
hvarefter man trodde, att det skulle återkomma
till StatsUtskottet, men detta har
icke skett, hvilket torde innefatta ett nytt
skäl till återrerniss.
Friherre Ehrenborgh: I anledning af
Herr Lagerhjelms yttrande, utber jag mig
få förklara, att Lagutskottet ansåg sig af
det ProtocollsUtdrag, som ankom från StatsUtskottet,
hafva fått den ledning, alt StatsUtskottet
ej ansett frågan höra dit återkomma,
så vida ej något anslag behöfdes. Detta
har varit skälet, hvarföre Lagutskottet
ej vidare communicerat sig med StatsUtskottet,
ehuru remissen visserligen skedde
till d essa båda Utskott. Men då sjelfva
frågan syntes mera tillhöra Lag- och EkonomiUtskotten,
inbjöds sistnämnde Utskott,
att gemensamt med Lagutskottet deröfver
afgifva Utlåtande. Finnér Ståndet, att Utskotten
misstagit sig i sin åsigL af saken,
står det fritt, alt, då Betänkandet för andra
gången inkommer, göra de ändringar
deri, som behagas, och då först, men icke
förr, skulle jag tro, att frågan hör öfverlemnas
till StatsUtskottet.
Herr Munck af Rosensköld: I anledning
af Friherre Ehrenborghs yttrande, rö
-
Den 7 Maji e. m.
rande Stats-Utskottets behörighet att utlåta
sig öfver frågan, torde jag få erinra, att ett
af Utskottens hufvudsakliga skäl för Motionens
afstyrkande varit Statens brist på medel.
Detta hade åtminstone förtjent, att
pröfvas gemensamt med StatsUtskottet.
Herr Lagerhjelm: Jag kan väl icke påminna
mig de nyttjade ordalagen i StatsUtskottets
Protocolls-Utdrag; men jag skalle
likväl tro, att de varit desamma, som
nyttjats i afseende på communication med
till exempel Ekonomiutskottet, och hvarpå
sammanträde följt. Men om frågan förtjenar
uppmärksamhet, hvilket jag icke tilltror mig
att bedöma, torde det böra ihogkommas,
att StatsUtskottet ansett nödvändigheten
fordra, att tillstyrka ett ökadt anslag för
HofRätterne med nära 3o,ooo R:dr, och att
Kongl. Maj:t föreslagit en tillökning af 36,ooo
R:dr. Kunde man påräkna rättegångarnes
förminskning eller förenkling, så torde detta
tillökta anslag kunna besparas.
Friherre Ehrenborgh: Om Ridderskapet
och Adeln beslutar, att målet skall behandlas
af Stats-Utskottet, eller att frågan
i sin helhet skall pröfvas der, skulle jag
tro mycket mera anledning vara, att öfverlemna
det till BevillningsUtskottet, då
tillgångarne i alla fall skulle tagas af ChartaeSigillataemedlen.
Ty jag vädjar till Herr
Lagerhjelm sjelf, såsom Ledamot af Stats
-
Den 7 Maji e. m.
399
Utskottet, huruvida det vore möjligt, att
anslå några andre Statens medel till detta
ändamål.
Herr von Hartmansdorff': Jag hemställer,
huruvida det kan vara riktigt, att till
skäl för Motionens afstyrkande anföra brist
på penningar, utan att hafva frågat dem,
som hafva Cassakistan om hand. Jag tror
derföre största skäl vara för handen, att
återremittera frågan äfven till StatsUtskottet.
Grefve Posse: I afseende på den senast
uppkomne frågan om remiss, får jag
blott erinra, att det icke är tillgång på
penningar, som nu hufvudsakligen verkar
på frågan, utan en fullständig utredning af
ämnet, som nu icke är möjlig att verkställa.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om icke, enär
Herr Ribbings, Arvid, den 23 sisllidne November
e. m. på bordet lagde Motion, angående
rättelse i Författningarne om Expeditionslösen,
blifvit, jemte det af Grefve Posse,
Erik, rörande samma ämne den 25 i berörde
månad afgifne yttrande, sistnämnde
dag till Stats- och LagUtskotten remitterad,
Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt, att Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Betänkande, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, lill Stats-, Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUt
-
3oo Den 7 Maji e. m.
skoltens förnyade handläggning återremittera.
Bifölls.
Föreogs till pröfning Lag-) samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d.
8sistlidne April under N:o aaafgifne, och
den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af åtskillige
föreslagne förändringar, så väl i i8o5 års
Kongl. Förordning om Skogarne i Riket, som
i andra, med Skogshushållningen gemenskap
egande, Lagar och Författningar.
Herr DanckwardtMagnus Georga anförde
skriftligen:
I de förenade Lag- och EkonomiUtskottens
uti p:de punkten af förevarande Utlåtande
afgifne Förslag, att med Interessenter
i Lands- och Härads Allmänning skall
vid uppkommande frågor om delning förstås
samtlige Hemmansegare i Länet eller
Häradet^ kan jag icke för min del instämma,
och jag anhåller, att lill vederläggning
af ett sådant förslag få anföra följande.
Utskotten fästa först uppmärksamheten
vid den stora olikhet i stadganderne, rörande
rättigheten att begagna Länds- och
IläradsAlImänningar, som emellan äldre och
sednare Skogsförfattniugar skulle förefinnas
Den 7 Maji e. m.
3oi
i så måtto, att då de äldre Skogsförordningarne
på i6oo:detalet, lika med i §. i i8o5
års Skogsordning, innehöllo, alt 33LandsAllmänning
måge de nyttja , som inom Lä3’net,
och Sockne Allmänning de, som inom
”Häradet, bygga och bof uttryckte de förra
bestämdt nyttjanderätten för alla inom Länet
eller Häradet boende, och deremot de
på 1700- och 1800-talen utkomne SkogsOrdningar
endast för de skoglöse. Så uppgifva
Utskotten, att det i 4 §• 1047 åirs
SkogsOrdning heter: ”Lands-, Härads- och
3Sockne Allmänning måge alla de, som in33om
Länet, Häradet eller Socknen boende
3,äro, högre och lägre, nyttja till fäbete
”fiske, timmer och vedbrand o. s. v.;’3
hvaremot 1734 års SkogsOrdning säger," att
33i synnerhet de skoglösa borde från All’3mäiiningen
blifva, hulpne,’3 ett stadgande,
som i i8o5 års SkogsOrdning sålunda blifvit
förändradt: 33ej må den understöd af
33Allmänning njuta, som finnes hafva egen
33skog eller med egen skog illa farit.” Deremot,
säga Utskotten, har Lagstiftningen i
denna del, rörande SockneAllmänningar,
alltid varit lika, då äfven, efter nu gällande
Författningar samtlige Hemmansegare
deri ega del.
Desse Utskottens uppgifter om äldre
SkogsOrdningars innehåll, och hvarpå Utskotten
uppställa sin byggnad, torde tarfva
väsendtlig eorreclion. I det exemplar af
302
Den 7 Maji e. m.
1647 års Skogsordning, deraf jag haft tillfälle
taga kännedom, och hvilket finnes tryckt
i Smiedemans JustiliaeVerk, igenfinnes icke
den till orden citerade §., som skulle stadga,
att alla inom Länet, Häradet eller
Socknen, skulle Allmänningarne begagna;
utan lyder §. sålunda: För det fjerde: Ländernes
Allmänningar, såsom de till landsens
inbyggares tarf och gods äro fordom af vittrade
och förordnade, alltså stånde de till
landsens innebyggares af högre och lägre
ständ hus tarf, till att nyttja med fäbete , fiskande
timmer och vedbrand; men icke till att
förderfva och utöda; med samma rätt tillstå
Härads Allmänningarne sina Häradsboer,
och SockneAllmänningarne sina interesserade
Socknelnbyggare att nyttja och njuta till
husta rf ven , men icke att föröda och förderfva
för androm eller efterkommande. Alldeles
likalydande är stadgandet i 1664 års
SkogsOrdnings fjerde punkt. Orden alla
som inom Länet, Häradet eller Socken bo,
finnas således icke i dessa Författningar, utan
är det inbyggarnes hustarf, som, efter desamma,
bestämde nyttjanderätten; och deri
instämma ock Adeliga Privilegierne i 16
§., der det heter, att Adeln må nyttja Allmänningarne
till deras nödtorft efter 1664
års Skogsordning. 1734 års Skogsordning
upptager i 6:te punkten samma ord, som
nämnde SkogsFörordningar, och tillägger i
samma punkt, att alle som i Allmännings
nyttjande delaktige äro, måge der hafva
Den 7 Maji e. m.
3o3
deras fä gående klöf om klöf, och i ^rde
punkten; att begärd utsyning ej bör beviljas,
om tillgäng finnes pä Sökandes Hemmansegar,
och att vid utsyningens meddelande
bör å ena sidan betraktas Allmänningens
tillstånd och tillräcklighet, och å den
andra hvars och ens tarf, som hjelp derifrån
söker, så att de, hvilka skogiöse äro,
måge den framför andre njuta. Den första
tillåtelse, till SockneAllmänningars delning,
hvilken stadgades i i5 §. af Resolutionen
på Adelns besvär den 12 Julii 1731,
bestämmer icke eller, att alla Socknemännen
skulle dervid vara med. Den innehåller
enkelt ett tillstånd till Allmänningarnes
fördelning interessenterne emellan.
Men en bestämd förklaring öfver alla dessa
äldre Författningars mening i frågan,
synas vi ega i ett stadgande, som lärer
undfallit Utskottens uppmärksamhet; jag
menar Allmänna Lagen i 16 Cap. 1 §.
ByggningaBalken, som lyder sålunda: LandsAllmänningar
måga de nyttja, som inom
Länet bygga och bo, och Härads- eller
Sockne Allmänningar, de, som i Häradet eller
Socknen äro. Ther måga tlie, som ej
hafva sådant på egne ägor, njuta muhlbete,
timmer, ved, gärdsel, löf, näfver,
torf, bast och annat, som ther finnes, till
egen nödtorft, men ej något deraf till annan
upplåta eller sälja. Härmed instämma
1793 och i8o5 års SkogsOrdningar, med
tillägg, att icke eller den må af Härads
-
3o4
Den 7 Maji e. m.
och LancIsAllmänning njuta understöd, som
med egen skog illa farit, och att SockenAllmänningarne
finge Sockneboerne emellan
lagligen fördelas. Huruvida man nu af
dessa Författningar kan komma till den
conclusion, dit Utskotten syftat, eller att
alla Hemman i ett Län, Härad eller Socken,
i äldre tider ansetts hafva del och deraf
följande nyttjanderätt i sina Allmänningar,
det är åtminstone icke med mitt
begrepp förenligt. De orden: att LandsAllmänning
måga de nyttja_, sorn inom
Länet bygga och bo, ■ och Härads- eller
SockneAllmänning de, som i Häradet eller
Socknen äroj utvisa blott den allmänna bestämmelsen
af dessa Allmänningar, att de
nemligen icke äro Kronans och för dess
behof afsatte, utan en Länets, Häradets eller
Socknens tillhörighet, som icke eller
lick begagnas af dem, som bo utom Länet,
Häradet och Socknen. Detta utmärka ock
5 punkten i 1647 oc^ årens Skogs
Ordningar
samt 16 Gap. 2 §. B. B.; och
om meningen af dessa äldre Författuingar
varit, att alla Hemman af ålder egt del i
Allmänningarne, och desse stadganden blifvit
sålunda tillämpade, huru skulle väl då
allmänna Lagen till förfång för öfrige meddelegare
hafva kunnat förbehålla nyttjanderätten
endast åt dem, som å egne ägor
saknade de tarfvor, som å Allmänningarne
finnas?
Af
Den 7 Maji e. m.
3o5
Af desse Författningar lärer således
intet stöd kunna hämtas för den tanka Utskotten
i denna fråga framställt. Går man
nu äfven till grunden af saken , skall man
ock der återfinna skälet, hvarföre Allmänningarnes
begagnande från äldre tider berott
på behofvet. Vid Hemmanens forsta
anläggning hade åtskilige bland dem, till
och med hela Socknar, sådant läge, att de
i sammanhang med inegorne kunde erhålla
tillräcklig skogs- och betesmark för sig afrösad;
andre deremot, äfven hela Socknar,
hvilka uppodlades i fruktbara dalsträckningar,
der den lätt odlade jorden lockade till
tätare bosättningar,1 kunde icke erhålla bete
och skog i sammanhang med deras inägor;
hvarföre det blef nödvändigt till deras
begagnande afsätta såkallade Allmänningar,
hvilka åter, derest alla Hemman haft
nödig skogs- och betestillgång, icke varit
behöllige, och sålunda endast med afseende
å detta behof från början kunna anses
hafva tillkommit.
Jag går nu att undersöka, huruvida det
må vara rätt, billigt_, nyttigt och ledande
till ändamålet, att, vid delning af Lands»
och HäradsAllmänning, alla hemman i Länet
eller Häradet deri undfå del. I afseende
på, om ett sådant stadgande vore rättj
förekommer genast den frågan att besvarat
kan jag få del vid skiftning af en Allmäna3
Hj ao
3o6
Den 7 Maji e. m.
liing, deri jag icke haft rätt till nyttjande,
under yl Ilai Unni n gen s föregående disposition?
Svaret synes mig icke tvetydigt.
Man invänder: 1:0 Att det i framtiden varit
mig öppet erhålla utsyning ä Allmänning
vid fppad skogsb rist å mitt hemman,
som icke härrört af misshushållning, för
hvilken fördel jag icke egde någon ersättning,
om jag från delning uteslöts. Derpå
svaras, alt i sådant fall, som förenämdt
är, egde hemmanet icke tillräcklig skogsti
1 Igång och borde efter de af KammarCollegium
i dess förslag lagde, (i Utskottens
Betänkande upptagne) grunder, undfå lott
i Allmänningarne efter hvad skäligt pröfvadeS,
en lott, som visserligen vigare bestämdes
genom delning efter hemmantalet,
men låter sig lika väl utbrytas, som afrösning
af skog och muhlbetesrättigheter å Kronoparkerne.
2:0 Att om genom olyckshändelse, såsom
eld eller storm, mitt hemmans skog alldeles
föröddes, kunde jag likaledes under
närvarande förhållande från Allmänningen
understödjas. Dessa händelser äro sällsynta;
de tillfällen få, då utsyning i följd deraf
erhålles, och denna utsyningsrätt är derföre
så ringa, att den icke synes ega anspråk
på ersättning. Den förbrända eller
kullblåsta skogen kan i allt fall begagnas;
jorden är qvar för ny skogsväxt, då deremot
de skoglösa hemman, som begagna All
-
Den 7 Maji e. m.
307
männingarne, vanligen ega sa inskrdnkta utrymmen,
att icke någon mark deraf för
skogsväxt kan afsättas.
3:o Att vid Sockne-Alimärmin"arnes
delning berättiga För f attningarne alla hemman
i Socknen att deri undfå del. Stadgandet
härom, i i8o5 års Skogsordning, säger,
att desse Allmänningar mål Socknemän71
en emellan lagligen fördelas. Det innehåller
icke bestämdt grunden för en sådan
delning vidare, än att såsom vilkor derföre
stadgas, att nå hvarje helt mantal skall belöpa
4 tunnland duglig mark; det säger alldeles
icke, att hvarje hemman i Socknen
deri skall lia lott, utan afseende på deras
redan innehafvatide egor i skogs-och betesmark,
och det förhållande, hvaruti de stått
till Allmänningen i anseende till nyttjanderätten
före delningen; och det är icke utan
exempel, att vid delning af SockneAllmänning
ett eller flera hemman blifvit af en
eller annan orsak uteslutne. Men i allt fall
är förhållandet härutinnan med SockneAllmänningarne
väsendtligen olika, föranledande
dertill, att alla hemman i Socknen i de
flesta fall skäligen deri höra få del. Inom
en och samma Socken äro skogstillgångarne
mera jemlika för hemmanen, eller skilja sig
i detta afseende mindre. I anseende till
hemmanens föga afstånd från Allmänningen,
hafva alla vanligen begagnat håde bete och
3o8
De o 7 Maji e. ft>.
skogsfångst derå, och borde derföre utfå en
sådan rätt vid delningen; och af samma skäl
kunde ock hvarje hemman efter delningen
med förmon och nytta begagna dess erhållna
lott. Med Lands- och HäradsAllmänningarne
är förhållandet tvertom, och enahanda
grunder blifva således icke, såsom
Utskotten förmenat, dervid tillämplige. —
Det får i öfrigt i denna fråga anmärkas, att
HäradsAllmänningar finnas, derifrån visse
Socknar i Häradet utan afseende på, orade
lia skog eller ej, äro bestämdt genom Domar
eller Resolutioner uteslutne såsom delegare.
Af det föreslagna allmänna stadgandet
skulle en ny rätt till deltagande för
sådane Socknar uppkomma.
Yore det nu likväl rätt, att alla hemman
vid skeende delning af HäradsAllmäuning
borde deri erhålla lott; så fordrar conseqvensen,
att vid en fortfarande så beskaffad
administration af Allmänningarne, som
nu eger rum, hvarje hemman berättigas till
del i de årliga utsyningarne; och mig synes
det således, som Utskotten bordt på
samma gang föreslå en så beskaffad ändring
i nuvarande Författningar härom.
#
Vore den af Utskotten föreslagna delningsgrund
billig? Efter min tanka icke;
och jag stöder den på de skäl: alt de skoglösa
hemmansegarne fått bekosta utgifterne
för Allmänuingarnes afmätning och vård,
Den 7 Maji e. m,
309
oell att om detta på något ställe skett af
alla hemman efter öfverenskommelse, sådant
härrört deraf, att alla lagligen kunnat, eller
förbehållit sig eller åtminstone väntat
att få utsyning från Allmänningen; att de
med tillräcklig eller äfven öfverflödig skogsöda
betestillgång försedde hemman, ofta belägne
i en skogrikare trakt af Länet eller
Häradet, der hemmanen vanligen haft större
utrymme, äfven möjligen förut delegare i
en SockenAllmänning, nu skulle få del i
en Lands- eller HäradsAllmänning, deraf
de aldrig hämtat, aldrig behöft hämta, och
aldrig väntat sig att få hämta någon förmon,
och sådant på deras bekostnad, som
äro skoglöse, ha inskränktare utrymme, haft
sitt ofta enda skogsfång och bete på Allmänningen,
och detsamma ensamt efter Författningarne
åtnjutit. Huru skulle annat än ett
allmänt missnöje uppkomma af ett sådant
förhållande?
Vore förslaget om en sådan delningsgrund
nyttigt och ledande till ändamålet?
Icke eller, enligt min åsigt.
I rak motsats med Utskottens yttrade
öfvertygelse tror jag det böra såsom en gifven
sats antagas, att skogen bättre vårdas
af dem, som behöfva den, än af dem, hvilka
alldeles icke deraf äro i behof, eller vilja
begagna den, och hvilka således endast
trakta efter lott deri, för att genom dess
3io
Den 7 Maji e. m.
försäljning hämta en inkomst för ögonblicket;
likaså att skogsvården derpå vinner,
om lotterne blifva större och delegärnes
antal mindre, än då de förre blifva små,
och de sednare flere. Förslaget skulle försvåra,
ja nästan tillintetgöra all delning af
Lands- och HäradsAllmänningar, äfven der
den kunde finnas lämplig och böra medgifvas.
De skoglöse skola aldrig deri ingå,
då de nu ensamme nyttja Allmänningarne,
men härigenom fingo Medlnteressenter,
hvilka med dem delade förmoner, sorn de
aldrig förr åtnjutit; och jag kan icke tro,
att de skogegande, äfven om de utgjorde
pluraliteten, skulle tilläggas vitsord till delningen.
Det förefaller mig också, som Utskotten
egentligen med sitt förslag haft för
afsigt att motverka all delning af dylika
Allmänningar; men då synes det mig varit
rättare att bestämdt utsäga denna tanka,
och föreslå ett förbud mot all sådan delning,
än att vilja vinna det på en afväg,
derpå mången, kanske med mindre eftertanka
i saken, blifvit ledd att ingå. Förslaget
skall äfven komma att medföra den
följd, att det blefve motbjudande för de
skoglöse hemmansegarne, att utgöra kostnaden
för den förbättrade skogshushållning,
som å de odelade Allmänningarne kommer
att införas, enär desse hemmansegare kunna
förese, att, vid nu möjligen framdeles skeende
Allmänningsdelning, de skogsegande
kunde tränga sig in och dela med dem; lik
-
Den 7 Maji e. m.
3m
som det lärer vara förgäfves att hoppas, det
de skogsegande vilja deltaga i berörde kostnader,
utan mot vilkor af deltagande i Allmänningarnes
nyttjande under tiden.
I följd af livad jag sålunda anfört,
tror jag att Utskottens förslag i förevarande
fråga icke bör bifallas, men deremot
KammarCollegii antagas, under förbehåll af
den jemkning i de af Collegium uppgifne
grunder, som af ett eller annat serskildt
förhållande kunde föranledas, och hvilket på
Kongl. Maj:ls Nådiga pröfning bör bero.
I io punkten af Utlåtandet föreslå Utskotten
en befallning till Landshöfdingarne,
att med det snaraste inhämta menigheterjias
yttrande, huruvida de önska delning
af sina Allmänningar, på det Kongl. Maj.t,
obehindradt af de ansökningar, som derefter
kunna göras, må bli i tillfälle, att med
desse skogars reglering och framtida vård
vidtaga de åtgärder, som kunna pröfvas
nödige. Utskottens skäl till denna hemställan
äro, att ovissheten om desse skogars
framtida behandling ej annat kan än
medföra mindre gynnande följder för skogshushållningen
derstädes; att denna ovisshet
bör upphöra, emedan derpå beror regleringen
af skogspersonalen och införandet
af en förbättrad skogshushållning derå.
Dessa skäl anser jag, för min del, icke
ega giltig grund. Något hinder uppkommer
3ia Den 7 Maji e. m,
alldeles icke för en förbättrad skogshushållnings
införande å Allraänningarne deraf, alt
möjligen framdeles fråga kan uppkomma om
delning af en eller annan Allmänning, och
det synes som Utskotten delat denna mening
vid afstyrkandet af den utaf Friherre
Sprengtporten föreslagne praescriptionstid
för en sådan delning. Också hafva Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande på någre ställen
redan ingått i åtgärder för en förbättrad
ordning med desse Allmänningar, och äfven
serskildt fått erindran derom af Kongl.
Majit. Då man är ense om, att Interessenterne
i Allmänningarne sjelfve böra bekosta
bevakningen, och att på sin höjd Kronan
kan komma att aflöna i hvarje Län, der
Parker eller Allmänningar finnas, en eller
aine Jägmästare, eller såkallade Öfverjägare,
för att tillse verkställigheten af den förordnade
skogshushållningen å dessa skogar»
så är intet hinder att organisera skogspersonalen
derföre, att möjligen en eller annan
Allmänning framdeles kan delas och
frångå Skogsbetjeningens vård och inseende.
Följden deraf blir ingen annan, än att
Interessenterne slippa bekosta Skogvaktarne
derå, och att möjligen en Jägmästare,
aflönad af Kronan, indrages. Afstyrkandet
af prasscriptionstiden för delningen innefattar
ock ett bevis härom. — Att förordna
ett allmänt hörande om Allmänningarnes
delning har föga nytta med sig. E11 beredd
mera allmän öfvertygelse lio’s Xnteressen
-
Den 7 Maji e. ro.
3i3
terne om lämpligheten af delningen bör endast
föranleda till frågans väckande derom,
och denna öfvertygelse låter endast af sig
sjelf höra sig, icke vid derom af Styrelsen
anbefallte sammanträden, der vederbörande
ofta icke veta hvad de skola tänka i frågan,
och liksom uppmanas att yrka delningen.
Så har det ock visat sig vid de sammanträden
i dessa ämnen med vederbörande,
hvilka inom Södermanland och Östergöthland,
på Landshöfdingarnes underdåniga
hemställanden, blifvit hållna. Alt vid det
föreslagna hörandet några eller flere yrka
delning, skall alltid inträffa, och då komma
undersökningar om lämpligheten deraf
att ske, hvilka i de flesta fäll troligen icke
leda till något ändamål, men förhala tiden
och onödigtvis sysslosätta Auctoriteterne.
Efter min tanka bör detta allmänna hörande
icke förordnas.
Om återremiss af Utlåtandet för rättelse
i de af mig upptagne 2:ne punkter får
jag äran anhålla.
Herr Ribbing, Arvid: I hufvudsaken
instämmer jag med Utskotten rörande Ali—
männingarne, och skulle således för min
del yrka bifall till Utlåtandet; men i händelse
återrgmiss beviljas, önskade jag fästa
Utskottens uppmärksamhet på en annan omständighet,
som jag tror förtjena afseende.
Utskotten hafva nemligen föreslagit ett stad
-
3i4
Den 7 Maji e. m.
gande, att om, vid uppkommen skogseld,
egen eller andras skog itändes, bötes-ansvaret
skulle vara lika, och Utskotten föreslå
derföre en sådan förändring af i5Cap.
i §, ByggningaBalken, att slutet skulle få
denna lydelse: Går elden ifrån svedjan in
på. egen eller annors mark, och gör ther
slada, bote 100 Daler och gifve fullt skadestånd,
då annor af elden lidit. Men hvilken
skall i förra fallet bedomina skadan?
År det målseganden, det vill säga egaren
till den svedda marken, sorn troligen då
säger, att ingen skada skett. Och det bänder
verkligen ofta, att på vissa orter man
med flit sätter ut eld i sådan med enebuskar
och jung be växt mark, sorn i sitt varande
skick anses oduglig. Skall det då öfverlemnas
till Domaren, att bestämma, att
sådant verkligen är skada, som en egare påstår
vara till lians gagn och nytta. Jag tror
det ej böra ske, utan anser för min del det
vara bäst, att man låter förblifva vid Lagens
stadgande, som uttryckligen nämner
sådan skada, för hvilken ersättning kan
komma i fråga, och hvaraf tydligen följer,
att den endast menar sådan skogseld, sorn
utkommer på andras egor, emedan det ej
kan i Lag stadgas, att man skall ersätta eller
utgifva något till sig sjelf.
Jag har velat anmärka detta, i händelse
Utlåtandet skulle återremitteras; menför
min del yrkar jag ej återremiss, emedan jag
Den 7 Maji e. m.
har det förtroende till Konung och Regering,
att icke ett förslag skall godkännas,
som kan leda till sådant orim och sådan
obillighet, som det ifrågavarande.
Friherre Sprengtporten, Jaeob Willielm:
Frågan om deiningsgrunden för Allmänningar
är onekligen af ganska stor vigt, enär
den bestämmer eganderätten till [\ å 5oo,ooo
tunnland Svensk jord; och jag medgifver,
att skäl kunna finnas för begge de olika
åsigterne i detta ämne; men jag tror icke
det vara för mycket sagdt, om man anser
Utskottens skäl icke vara vederlagde af Herr
Danckwardt. Om något misstag egt rum i
afseende på Utskottens citation af 4 §• i
1647 års Skogsordning, måtte det härröra
från någon olikhet i de serskildle aftrycken
af samma Förordning, ehuru jag nu icke
kan bestämdt upplysa förhållandet härmed.
Principen, att alla, som bo inom Länet,
Häradet eller Socknen, hafva dal i Lands-,
Härads- eller SockneAllmänningarne, tyckes
redan ligga i namnet, ,och igenfinnes
äfven i alla äldre Lagar, så väl LandskapsLagarne
som LandsLagen och alla Förordningar
ända till dem, som utkommo på 1780-  talet. Någon förebråelse, att icke hafva framställt
den motsatta åsigten, för att lemna tillfälle
till pröfning deraf, tror jag icke att
Utskotten förtjenat, då de så fullständigt
upptagit KammarCollegii i denna motsatta
rigtning afgifne Utlåtande. Men hufvud
-
3x6
Den 7 Maji e, m.
sakliga skälet för deri motsatta meningen
lärer vara, att de skoglöse hemmanen äro
bättre i behof af skogen, än de andra. Jag
tror likväl icke, att en sådan princip kan
tagas till grund för Lagstiftning. Man skulle
då äfven, vid delning af jord, böra fästa
afseende på den, som hade största familjen
att försörja och vore i största beliofvet;
men jag tviflar, att en sådan lex
agraria skulle kunna antagas.
Herr Danckwardt har vidare ansett någon
åtgärd för en snar delning eller bestämd
reglering af Allmänningarne icke beliöfvas.
Jag har väckt Motion derom, för
att en gång få frågan afgjord, och slut på
det närvarande osäkei hets-tillståndet. Är
Ällmänningarnes delning nyttig, så maden
gå i verkställighet ju förr dess hellre, eller
ock bestämmas, hvilka skola fortfarande
utgöra en samfällighet, -och såsom sådan
vårdas. Men jag inser ingen nytta i
närvarande förhållanden, som hindra alla
bestämda åtgärder.
För öfrigt får jag blott tillägga, att
jag för min del ej vill bestrida återremiss,
i fall den yrkas.
Herr Thairij Wolrath: Äfven jag anhåller,
att få yttra hågra ord angående ifrågaställd
delning af Skogs Allmänningar. Så
länge de tillhörde Kronan, var det rätt,
att de disponerades till dem, som deraf voro
Den 7 Maji e. m.
3,7
i behof, roen om tle numera tillhöra Häradet
eller Länet, existerar icke mera samma
dispositionsrätt. Jag instämmer i den
af Utskotten fattade åsigt, och tror, att den
af dem antagne rättsprincip, medförande
nyttan af skogarnes sammanhållning, är så
mycket mera riktig, som hastigt delade skogar
äfven oftast blifva hastigt sköflade skogar,
och upphöra att vara allmänt användbara
och gagneliga för orten. Beträffande
den föreslagne förändringen af i5 Gap. i
§. ByggningaBalken, så nödgas jag erkänna,
alt jag ej påminner mig, om det Lagens
rum, hvari handlas om skogseld, föreskrifver
några vissa försigtighetsmått vid brännande
af svedjeland; men om så är, och
den, som behörigen iakttager dylika föreskrifter,
blir ansvarsfri, finnér jag den föreslagne
förändringen riktig; hvarom icke
tror jag, att, då Utskotten föreslagit; ”går
”elden från svedjan in på egen, eller ankors
mark och gör ther skada, bote 100
”Daler, och gifve fullt skadestånd, då annor
”af elden lidit;”— så vore detta, i fall man
icke genom iakttagande af vissa försigtighetsmått
blefve ansvarsfri, efter min åsigt
ej lämpligt, men jag suspenderar mitt omdöme
häröfver, då jag är oviss om Lagens
stagande i detta fall.
Herr von Scheele, Franz Adolf: I afseende
på hvad Utskotten föreslagit rörande
böter, oeh skadeersättning för elds utsläp*
318
Den 7 Maji e. m.
pande å egen mark, finnér jag detta stadgande
så mycket mera lämpligt, som vid
ett serskildt tillfälle betydlig skada kan tillfogas
andra genom egen skogs förstörande.
Om en Hytteinbrukare genom slik händelse
så ödelägger sin skog, ätt lian blir urståndsatt
verkställa den honom åliggande värrnningsskyldigbeten
i hyttan, måste denna
fördelas på öfrige delegarne, och således
blifva dem en ny tunga, hvarförutan Staten
förlorar det io:de tackjern, som skulle
fallit af denna inbrukares blåsning, hvilken
nu måste alldeles inställas. Den skada
en sådan person, genom eldens vårdslösa
behandling tillfogat sig sjelf, inverkar
således direct både på det allmänna och
enskildte medintressenter, hvarföre jag får
det föreslagna stadgandet om böter och skadeersättning
för skogselds utsläppande å egen
mark tillstyrka, i synnerhet som vid ifrågavarande
fall skadan lätt kan bestämmas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan cltMar skalken framställde proposition till
återremiss af Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Stats- och BancoUtskotten Herr af Uhrs,
Gustaf, den 24 sistlidne April f. m. på bordet
lagde Memorial, innefattande åtskillige
Den 7 Maji e. m.
upplysningar, i afseende å Canaler och Railvägar;
jemte Hans Excellence Herr Grefve
von Flåtens, Baltzar Bogislaus, i anledning
deraf sistnämnde dag afgifne yttrande.
Ånyo föredrogs och Bifölls BancoUtskottets
den a5 sistlidne April under N:o
37 aflåtue, och den 3o i samma månad e.
tu., på bordet lagde, Memorial, angående
en bestämd förklaring, att Lagens föreskrifter
om Fordringars bevakande i Concurs
och efter Årsstämniog icke må lämpas till
sådane Bankens lån, för hvilka Gäldenärerne
ej aflemna skuldförbindelser, utan
deremot sjelfve erhålla bevis eller så kallad
pantsedel.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frun ConstitutionsUtskottet:
Af den 2 dennes:
N:o 23. Rörande Grefve Horns anledning
till anmärkning mot Konungens Rådgifvare
i Commandomål för Armeen.
Från StatsUtskottet:
Af den 6 dennes:
N:o 109. I fråga om utbetalningen af
det utaf Rikets Ständer beviljade förskott
3ao Den 7 Maji e. m.
af 100,000 R:dr B:co till Götha Canalbyggnads
fortsättning.
Af den 10 sistlidne April:
N:o 124. I anledning af någre i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om StatsVerkets
tillstånd och behof, förekomne allmänna
frågor.
N:o ia5. Angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Första HufvudTitel.
N:o 126. Angående uppförande på Stockholms
Slotts Stat af löner för en Ståthållare
m. fl.
N:o 127. Angående anslag till reparationer
å Strömsholms Kongl. Slott.
N:o 128. Angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Andra HufvudTitel.
N:o 12g. I anledning af väckt Motion,
om förhöjning i lönerne för Ledamöterne i
Rikets Allmänna Ärenders Beredning.
N:o i3o. Angående begärde anslag “för
Veterinärinrättningen i Stockholm, jemte
aflöning på Stat för en Djurläkare i hvarje
Province.
N:o i3t. I anledning af väckt Motion,
rörande lönetillökning för Kyrkoherden i
Waxholm.
Af
Den 7 Maji e. m. 3ai
Af den 16 sistlidne April:
N:o i3a. Angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Tredje HufvudTitel.
N:o i33. Angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Fjerde HufvudTitel.
N:o 134- Angående väckt Motion, om
tillökt anslag för Upsala Ridskola.
N:o i35. Angående ett Lunds Kongl.
Academi år 1810 frånhändt penningeanslag.
N:o 136- I anledning af väckte Motioner,
angående anslag till löner för vissa Lärare-befattningar
vid Gymnasier och Universitnter,
samt förökadt anslag för det Gymnastiska
Centralinstitutet i Hufvudstaden.
N:o 137. Angående hegardt fortfarande
löneanslag åt Lärarne vid Stockholms
Stads Undervisningsverk.
N:o i38. I anledning af väckt Motion,
om publikt understöd åt Författaren af Svenska
Folkets Historia under Konungarne af
Wasaättem
N:o i3g. I anledning af väckt Motion,
om anslag af Statsmedel för författandet af
en fullständig Historia om Konung Carl XI:s
Regering, samt den så kallade Frihetstiden.
N:o 140. I anledning af väckt Motion,
23 H. 21
Den 7 Maji e. ni.
om Statsanslag för utgifvandet af nyttiga
böcker åt de fattigare folkclasserne.
N:o 141 - Angående hegardt fortfarande
anslag för Elementar- eller Prof-Skolan i
Stockholm.
N:o 142. I anledning af väckte Motioner,
om förökade anslag för vissa Lärolnrättningar
m. m.
Af den 18 sistlidne April:
N:o i43. Angående RiksStatens Femte
HufvudTitel.
N:o 144- Angående regleringen af ntgifterne
under RiksStatens Sjette HufvudTitel,
för Milda Stiftelser.
N:o i45. Angående RiksStatens Sjunde
HufvudTitel, innehållande PensionsStaterne.
N:o i46. Angående bidrag af Statsverket
till Armeens PensionsCassa och Amirali
tets-KrigsmansCassan.
N:o 147. Angående RiksStatens Åttonde
HufvudTitel, för allmänna och extra
utgifter.
N:o 148. I anledning af väckte Motioner,
rörande förändring i nuvarande fångföringssätt,
samt ersättning för brottslingars
gripande, vårdande samt förseende med
sängkläder.
N:o 149. I anledning af Kgl. Maj:ts,
i Dess Nådiga Proposition om StatsVerkels
Den 7 Maji e. n».
3a3
tillstånd och behof, gjorde framställning,
angående medel till ombyggnad af den så
kallade Lejonbacken vid Stockholms Slott.
N:o i5o. Angående RiksStatens Nionde
IlufvudTitel.
Af den 27 sistlidne April:
N:o 15r. Angående regleringen af anslagen
under RiksStatens Tionde HufvudTitel.
Af den 18 sistlidne April:
N:o i52. Angående regleringen af Allmänna
IndragningsStaten.
Från Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den a5 sistlidne April:
N:o 3. Öfver väckte Motioner, angående
beskattning å Caracterer, utan motsvarande
Embete och Tjenst.
Frän Lagutskottet:
Af den i5 sistlidne April:
N:o 54. Öfver väckt Motion, om vederbörande
Underdomares förständigande,
att vid inteckningars dödande ställa sig till
efterrättelse hvad i 24 §. af Kongl. Förordningen,
den i3 Julii 1818, om Skuldebrefs
företeende i hufvudskrift är stadgadt.
N:o 55. Öfver väckt Motion, om ändring
3a4 Den 7 Maji e. m.
i Kongl. Kungörelsen, den 18 December
1823, så vidt den rörer ändring af 34 §.
i Kongl. Förordningen, den i3 Julii 1818,
om inteckning i fast egendom.
Af den 18 sistlidne April:
N:o 56. Öfver väckt Motion, att i de
orter, der endast ett Lagtima Ting om året
hålles, lagfart och inteckning må kunna å
Urtima Ting sökas och meddelas.
N:o 57. Öfver väckt Motion, om utfärdande
af en Författning, som föreskrifver,
huru afhandlingar om så kallade undantag
eller fördel, samt om upplåtelse af
nyttjande-rätt till jordadel, skola lagföljas.
N:o 58. I anledning af väckt Motion,
om ändring eller förklaring af 18 och 19
§§. i Kongl. Förordningen, den i3 Julii
1818, angående inteckning i fast egendom.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 2 dennes:
N:o 90. I anledning af väckt fråga,
att KrigsAcademien på Carlberg måtte, såsom
ElementarLäroanstalt, upplösas.
N:o 91. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 34,
rörande Motioner, dels att den ännu beridna
delen af Smålands IlusarRegemente
Den 7 Maji e. m. 3s5
måtte få afsitta, dels att GeneralMönstringar
måtte hållas endast hvart 3:dje år, utan
några andra Mönstringar deremellan, och
dels, att både ryttare och soldater måtte
få beklädas med vadmal.
N:o 92. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 52, i anledning
af väckt fråga, om skyldighet för ordinarie
Domare, att af egna medel ersätta alla de
resekostnader hans Vicarius, i och för sitt
förordnande, får vidkännas utom Domsagans
gränsor.
N:o g3. I anledning af väckte Motioner,
dels om Orgelbyggeriets befrämjande,
och dels om upprättande af ett Institut egentligen
för Kyrkosången.
Från ExpeditionsUtskottet:
N:o 63. Angående serskildt vaktmästare-biträde
vid ExpeditionsUtskottet.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem ProtocoIII,
O. J. Lagerheim.
\
