# ID: svediakorp-gov359
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 43,152
# sentences: 1,297
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapct och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugondeandra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83r.
Tisdagen den 28 April 1829,
Plenum klockan io Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets ej
mindre den 2g sistlidne Januarii under
N:o 54 afgifne, och den \\ derpåföljde Februarii
på bordet lagde, Betänkande, angående
beräkningen af StatsVerkets Inkomster,
än ock den 28 sistlidne Mars under
N:o 123 meddeldte, samt den 13 dennes
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
de vid nyssnämde Betänkande gjorde anmärkningar.
1 5:o Lagmans- och HäradshöfdingejRäntan.
Herr Hjerta > Gustaf: I stöd af hvad
jag förut yttrat, anser jag denna ränta böra
upphöra, och förflyttas på Bevillningen.
Likväl finner jag nödvändigt att iakttaga,
att StatsYerket ålägges ersätta de Tingsgästningspenningar,
som till särskilte Häradsrätter
och Domstolar utgå, på sätt Utskottet
äfven föreslagit. Således anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes föreslå Ridd. och Adeln, att
4
Den 28 April f. m.
Lagmans- oell Häradshöfdinge-räntan från
och med innevarande år må upphöra, samt
att de under Lagmans- och HäradshöfdingeRäntan
inbegripne Tingsgästningspenningar
må af StatsYerket godtgöras vederbörande,
på sätt Utskottet föreslagit, efter medium
af hvad hvarje HäradsRätt under de sista
10 åren åtnjutit. Jag torde ej behöfva tilllägga
något, då discussionen förra gången
fullständigt afhandlade så väl detta ämne,
som mantals-penningarne. Jag vill blott
nämna, att de skäl, som då tycktes vålla
mantalspenningarnes bibehållande, nemligen,
att en afgift, som inbringar 3oo,ooo
R:dr, ej kunde afskaffas på en tid, då
myntreglering är i fråga, ej talar för denna
tittel, som icke uppgår till högre belopp
än 80,000 R:dr. Jag vågar således
hoppas bifall till dess afskaffande.
Herr af Billbergh, Johan Petter: l)å
jag uti sista plenum tog mig friheten yttra
min öfvertygelse om mantalspenningarne,
var den grundad deruppå, att desse, jemte
Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan samt
Sterbhus-Afgiften, voro tryckande och besvärlige,
samt att det var för redovisningen
hindrande, att hafva 3:ne särskilta
personela afgifter, då de kunde sammanslås
till en. Derföre trodde jag, alt det
vore nyttigt och ändamålsenligt, att, i den
väg Herr Hjerta föreslagit, bortskaffa dessa
tittlar, likväl under förbehåll, att ett så
-
Den 28 A pri I f. ra,
5
dant beslut skulle underställas Konungens
sanction, hvartill jag åberopade Grundlagen,
efter hvilken jag ansåg det icke tillhöra
Rikets Ständer, att ensamme härom
besluta. Då det nu är fråga om Lagmansocli
Häradshöfdinge-Räntan särskilt för sig,
så enär de skäl, som talade för manlalspenningarnes
afskaffande, ej hade afseende
endast på mantalspenningärne utan äfven
på Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan
samt Sterbhus-Afgiften, i ändamål att blifva
qvitt dem alla, men genom Ridderskapets
och Adelns pluralitet min mening förlorade,
tror jag, att det icke vore ändamålsenligt,
att göra undantag ensamt för Lagmansoch
Häradshöfdinge-Räntan, och det så
mycket mindre, som den ej är så betungande,
som de förra, emedan den utgår
efter matlag. Men i den händelse, att det
skulle vinna bifall, som Herr Hjerta nu föreslagit,
eller att Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan
särskilt kommer i fråga att
indragas, får jag åberopa vilkoret för mitt
förslag uti förra plenum, att dertill fordras
Konungens sanction. I motsatt fall
protesterar jag emot frågans vidare upptagande
och ventilerande.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Den ifrågavarande
räntan tyckes vara af samma natur,
som den, hvaröfver Ridderskapet och Adeln
i förra plenum fattade sitt beslut; hvadan
de skäl, jag anförde för bibehållande af be
-
6
Den a8 April f. m.
I
rörde ränta, äfven tala för denna. Dessutom
tillkommer ett annat skäl, att nemligen
denna ränta blott rörer en dass inom
samhället. I allmänhet får jag underställa
Ridderskapets och Adelns pröfning,
huruvida upphäfvandet af de ordinarie räntorne
kan vara underkastadt samma behandling
, som vanliga StatsReglerings-frågor.
Om de kunde upphäfvas blott genom 3
Stånds beslut, skulle det kunna hända, att
59 och 64 §§. i RegeringsFormen förlorade
ali betydelse, utan att denna förhandling
underkastades ConstitutionsUtskottets pröfning
eller ens biträddes af Kongl. Maj:t.
Med samma skäl som en §. kan upphäfvas,
kunde båda; och då förlorade dessa §§.
aldeles sin betydelse. Enär, i den öfverläggning,
som föregeek mantalspenningarne,
fråga framställdes om Konungens sanction
eller alla 4 Ståndens sammanstämmande
bifall, finner jag mig nödsakad, att i samma
öfvertygelse som då, hemställa, huruvida
icke, då det är fråga om en ordinarie
räntas existai\ce, det fordras ett annat sätt
vid afgörandet, än då man beslutar öfver
vissa punkter af StatsRegleringen. Tillvaron
tror jag ej kan pröfvas, såsom en StatsReglerings-fråga.
Jag anhåller om proposition
till bifall å Utskottets tillstyrkande.
Herr Skogman j Carl David: Under
åberopande af hvad jag anförde i frågan
om mantalspeuningarnes bibehållande bland
Den a8 April f. m.
7
StatsVerkets ordinarie inkomster, anhåller
jag om bifall å Utskottets Utlåtande i den
del, som nti är före.
Friherre Anckarsiv är d, Carl Henrik:
Ehuru ogerna jag upptager Ridderskapets
och Adelns tid med att yttra mig i ett
amne, som är likartadt med det, hvilket i
sista plenum afgjordes, kän jag dock ej
återhålla mig att fästa uppmärksamheten
på hvad af en ledamot blifvit yttradt för
bibehållande af Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan.
Först och främst fortfar man
att kalla den en ordinarie ränta, men för
mitt omdöme har den ingen egenskap af
en jordeboksränta, ty den utgår ej af jorden.
Hvad mantalspenningarne beträffar,
äro de så litet ordinarie ränta, att de utgå
af hvarje skattskrifven person, antingen
lian är jordbrukare, tjensteman, näringsidkare,
arbetskarl eller har hvad yrke som
helst. De äro alldeles ingenting annat, än
en antagen gammal form af capitationsafgift.
Hvad denna nu ifrågavarande ränta
åter angår, så utgår den efter rök. Röken
beräknas lika af ett htJs med 4° k 5o eldstäder
, och af backstugan, såsom Herr
Hjerta upplyst, ehuru den senare kanske
hvarken har egen skorsten, eller äges af
dess inbyggare eller har egen ved. Alla
få i alla fall betala lika. Jag tager mig
friheten påkalla uppmärksamheten deruppå,
att det skulle vara illa handladt af en re
-
8-
Den 28 April f. m.
presentation, om, under det man Ständigt
ökar skatterne, under det landet ej har
andra förmåner af dess sammanträden, än
ökade skattebidrag, den ej visade begärelse
att jemnare fördela skatterne och rycka
ifrån de fattigare en börda, som jag ej tror
tillkommer dem att bära. Jag finner, att
det enda skäl, som kunde tala emot uppliäfvande
af denna ränta, vore att, i anseende
till det föremål, hvartill. Lagmansoch
Häradshöfdinge-räntan är anslagen, de
tjenstemän, som nu äro i åtnjutande deraf,
skulle i framtiden komma i mistning af inkomster,
i anseende dertill att desse räntor
äro i stigande i mån af folkökningen.
Men för min del visar sig detta skäl af
ringa värde, och så lätt att af Staten ersätta,
att jag ej tvekar att begära afskaffande
af dessa artiklar för att få dem utgjorde
genom Bevillning, såsom vida rättsenligare.
Jag får således förena mig i Herr
Hjertås åsigt, och begära proposition i detta
afseende.
Herr Ribbing> Arvid: Då äfven jag
förra gången, när en lika fråga förevar,
nemligen om mantalspenningarne, förenade
mig i den tanka att det vore grundlagsvidrigt,
att på sätt, som då skedde, behandla
detta ämne, så har jag uppskjutit
att tills nu, då det väntade tillfället inträffat,
mig emot så väl Proposition sorn
Beslut reservera. Hvad beträffar, att olika
Den 28 April f. m.
9
åsigter skulle kunna äga rum i denna fråga
om Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
mot hvad, som tillkännagafs i sista plenum
om ordinarie räntan, så tror jag, att denna
framställning från dens sida, som gör densamma,
Läst bevisar ett origtigt handlingssätt,
emedan alldeles lika frågor böra på
lika tid alldeles lika behandlas. På samma
sätt som jag förra gången yttrade, finner
jag ej, att räntan kan afskalfas utan Konungens
sanction, Vöre det blott fråga
om att följa sin böjelse och lindra skatterne,
vöre jag visserligen äfven dertill benägen,
men jag får ej göra det emot Grundlagens
mening och bokstaf. Jag tillstyrker
således bifall å Stats-Utskottets förslag.
Herr Tham, Wollrath: Jag skall ej
ingå uti den frågan, huruvida de afgifter,
som nu äro under öfverläggning, böra kallas
ordinarie eller icke; jag håller mig vid
hvad StatsUtskottet kallat dem, nemi. Statens
ordinarie inkomster, och då anser jag
oriktigt och oförsigtigt, att borttaga något
af dessa inkomster, så länge de ej räcka till
att betala Statens ordinarie utgifter, och så
länge vid hvarje Riksdag Bevillning måste
utskrifvas af nationen. Sådana Inkomsters
förminskande bör då först komma i fråga,
när ingen Bevillning behöfves, ty Bevillningens
fördelning sker aldrig utan knot
och missnöje. Man har sagt, att man ej
gör annat, än ökar Bevillniugen vid hvarje
io Den 28 April f. m.
Riksdag. 1823 minskades den likväl, den
nemligen som utgår af nationen, och jag
vet ej någon annan, som ökades, än den
hvilken förut uppbars af den brottsliga lurendräjaren
och derifrån öfverflyttadcs till
Staten. Jag tror ej eller, att Bevillningen
nu behöfver ökas, om man ej borttager de
ordinarie Inkomsterna. Just derföre att
Bevillningen är svår att fördela, hoppas
jag att Rikets Ständer ej öka den. Tror
man, att man kan minska skatterne, så
bör det ske på sjelfva Bevillningen, och
då kan denna minskning äga rum med lika
förmån på capitations-afgiften. Nedsättningen
kommer derigenom äfven till förmån
för den arbetande klassen. Jag anhåller
om bifall å Stats-Utskottets förslag.
' • ■ • ■ >*
Friherre Cederström Jacob: Sjelfva
saken om upphörande af räntan mot ersättning
af Bevillningsmedlen synes mindre
vigtig än den principfråga, huruvida beslut
kan fattas, utan att man tillika yttrar den
mening, att Konungens sanction behöfves.
Om den grundsats kunde stadgas, som Friherre
Anekarswärd och Herr Hjerta framställa,
kunde Staten upplösas, derigenom
att dess inkomster upphäfvas, och, tvärt
emot Grundlagen, räntorne göras till intet,
samt sjelfva indelningsverket till sine grunder
förändras. Det torde likväl ej vara
tvekan underkastadt, att sådant, enligt 80
§. RegeringsForraen, icke går an, ty då
Den 28 April f. ni.
11
kunde äfven hela den jordeboksränta, som
är anslagen till MilitiaeStaten och till Civilstaten,
förändras och indragas utan Konungens
sanction, och nied detsamma Statens
behof blifva alldeles ouppfylda, om Rikets
Ständer ej komma öfverens om den motsvarande
Bevillningen, ty om Konungen då
åtskilde Ständerne, blefve gamla Bevillningen
ensamt utgående, och den blef naturligtvis
alldeles otillräcklig, hvarigenom hela
Stats-machinen komme att stanna. Sådane
tilltag böra en gång för alla tillrättavisas,
derigenom att Ständerne förklara, att Konungens
sanction erfordras. Jag förmodar
ock, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ej lärer kunna meddela proposition på
något annat förhållande. Jag begär derföre,
att om Herrarne yrka och begära räntans
upphäfvande, det måtte blifva bestämdt
uttryckt, huruvida Konungens sanction
behöfves, eller icke. Skulle Herrarne
påstå sig hafva rätt, att dtan Konungens
sanction upphäfva ordinarie skatter, hvilka
existera, så förväntar jag vägran af proposition,
och att ConstitutionsUtskottet kommer
i tillfälle att afgöra principfrågan.
Hefr Lagerhjelm: Det är, likgiltigt,
om man vill kalla den ifrågavarande artikeln
en ränta eller en inkomst; men frågan
om tillvaron eller icke tillvaron af de
ordinarie inkomster, som i 5g och 64 §§•
Regeringsformen omtalas, kan icke be
-
Den 28 April f. m.
handlas lika med frågan om Stafsregleringen,
emedan det icke är detsamma, alt
höja eller nedsätta dessa inkomster, som
att upphäfva dem.
Grefve af UgglasGustaf: Jag har
ingenting att tillägga till hvad jag i sista
Plenum hade äran anföra, i afseende på
Mantalspenningarne. Jag tror blott, att ännu
ett skäl tillkommit till bifall å Utskottets
Utlåtande, nemligen, att Mantalspenningarne
nyligen genom Ridderskapets och Adelns
beslut blifvit förklarade böra bibehållas.
Jag anhåller derföre om proposition, på
det pluralitetens tanka må kunna utrönas,
antingen genom Ridderskapets och Adelns
svar, eller genom votering ju förr dess
häldre.
Friherre Anckarswärd: I anledning
af hvad en värd Ledamot här behagat anmärka,
att Bevillningen vid sista Riksdag
minskades derigenom, att man tog ur den
brottslige Lurendrejarens ficka för att fylla
Statens behof, tar jag mig friheten föra
honom till minnes, att vid samma tillfälle
en betydlig Bevillning blef tagen ur den
oskyldige jordbrukarens ficka genom Saltpeter-Fondens
tillgripande, fastän det icke
syntes i Budgeten, och dessa båda omständigheter
kunna ganska väl qvittas emot
hvarandra. I frågan åter, huruvida de ordinarie
inkomsterne kunna uteslutas eller
Den 28 Apfil f. rn. i3
icke, tar jag mig friheten anmärka, att det
är från andra sidan tviflet om denna mening
först blifvit framkastad , utan att jag
liört någon på vår sida yttra sig deröfver
annorlunda än i försvarsväg. Om det är
bestämdt grundlagsvidrigt att upphäfva dessa
skatter, utan att begära Konungens sanction,
måtte det följa af sig sjelf, att denna
sanction sedermera kommer att begäras;
men besynnerligt synes det, att såsom ett
preliminärt steg gå iti på en öfverläggning
om Konungens sanction skall behöfvas eller
icke. På samma grund som Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde proposition
i frågan om Mantalspenningarne,
lärer det äfven ske vid detta tillfälle, och
det är dervid jag tryggar mig. Hvad åter
beträffar det åberopade tilltaget, att omskapa
Grundlagarna, så fruktar jag verkeligen,
att ett sådant tilltag mera förspörjes
ifrån en annan sida än den, med hvilken
jag delar öfvertygelse.
Friherre Cederströmi I händelse frågan
om de tre Ordinarie InkomstTitlarnes
upphäfvande, i den ordning 56 §. RegeringsFormen
föreskrifver, blifvit väckt, remitterad
och från Utskott återkommit till
Ståndet, vore det icke behöfligt att sätta i
fråga Konungens sanction; men då denna
fråga uppstått i anmärkningsväg vid Statsregleringen,
der Rikets Ständer bestämma
utgången utan Konungens sanction, så föl
-
i4 Den 28 April f. m.
jer af sig sjelft alt serskildt undantag mäste
göras för de främmande ämnen, hvilka
deruti kunna vara insmygna, för att icke
få dem afgjorda under vehiklet af ett allmänt
betänkande, som icke är sanction underkastadt.
Herr Ribbing: Hufvudsakligen förekommen
af Friherre Cederström ville jag
blott erinra, att då nya frågor väckas, är
det angeläget tillse, huru de behandlas.
Jag vet icke, att fråga förut varit väckt
från Ständernes sida om att förändra Ordinarie
räntor. För min del tror jag, att
dessa Ordinarie inkomster äro så sammanfästade
och sammanväfda med Staten, att
de icke böra kunna behandlas mera lätt
och formlöst, än Bevillningsfrågor, hvilka
fordra alla fyra Ståndens gemensamma beslut.
Herr Hjerta: Med ledsnad ser jag oss
återförde till en discussion, huruvida Konungens
sanction skall behöfvas i beskattningsfrågor,
och att Grundlagens ordalydel
se icke får gälla, när det är fråga om
folkets rättigheter, utan endast när man
derigenom kan få bibehålla något gammalt,
som icke mera passar för tiden eller gagnar
det allmänna. Ridderskapet och Adela
torde ganska väl erinra sig, att allt ifrån
år >809 flere Ordinarie InkomstTitlar successivt
försvunnit eller förändrats, utan att
dervid någonsin blifvit ifrågasatt Rikets
Den 28 April f. m. tS
Ständers rättighet, att derom besluta. Det
är samma fråga, som rörer NummerLotteriets
upphäfvande, och densamma, som förekommit
rörande Kalkugns-afgiften, Danska
Fyrings-medlen och Gernings-ören, hvilka
dels redan blifvit uteslutne eller förändrade,
dels varit i fråga dertill. Herr Gref-,
ven och LandtMarskalken gjorde i förra
plenum proposition om Mantalspenningarnes
upphäfvande; och det är åtminstone
för mig en tillräcklig grund för att tro,
att någonting olagligt deruti icke finnes.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj
Gustaf: Förekommen sista plenum
af flere värde Talare, yttrade jag mig då
icke, för att icke onödigt upptaga Ridderskapets
och Adelns tid; men då Friherre
Anckarswärd nu anför, att frågan om behöflighet
af Konungens sanction allenast
försvarsvis blifvit yrkad, tar jag mig friheten
återkalla i den värde Talarens minne,
att det var Herr af Billbergh, som först
framställde denna satts; att Herr Hjerta
först förenade sig med honom, men upplyst
om det slutliga tillägget till hans proposition,
skilde sig derifrån. Jag torde
nu få leda mitt yttrande från samma skäl,
som Friherre Anckarswärd, nemligen skyldigheten
att tillkännagifva min mening, och
jag får då nämna, att jag anser allt upphörande
af de ordinarie inkomsterna erfordra
Konungens sanction. Jag stöder mig
t6
Den 18 April f. m.
härvid* under åberopande för öfrigt af de
af andra Talare redan anförde Grundlags§§.
, på orden i 61 §. RegeringsFormen,
som säger: ”Alla afgifter, som Riksens Stän”der
under de i föregående §. nämnde
”Titlar beviljat, skola utgöras intill slutet
af det år, Under hvars lopp den nya
”Bevillningen af Riksens Ständer fastställd
”blifver;” hvilket tydeligen tyckes förutsätta
att de öfriga ordinarie räntorna äro
permanenta, eller åtminstone, att för en
ändring deruti Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut behöfves. Friherre
Anckarswärd yttrar, att Lagmans- och Häradshöfdinge-räntati
icke kan qvalificeras
såsom ordinarie ränta. Grundlagen caracleriserar
Statsbidragen endast under tvänne
caracterer, nemligen Ordinarie inkomster
och Bevillningar. Då denUa ränta utgör
en ordinarie inkomst, så tillhör den ju det
slag, som icke ensamt af Rikets Ständer
ian upphäfvas. Herr Hjerta har äfven yttrat,
att flere Ordinarie SkatteTitlar sedan
år 1809 blifvit upphäfna. Deruti har han
rätt, och jag tror de utgöra till antalet 8,
' som successive utgått; men det har icke
skett med någon enda, utan att det varit
föranledt utaf en Kongl. Proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då discussionen
nu öfvergått till den principfråga, huruvida
-
Den 28 April f. ra.
'7
vida Rikets Ständer ägde rättighet «tt borttaga
någon af StatsVerkets Ordinarie InkomstTitlar,
utan att beslutet derom behöfde
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och
sanction hemställas, fann Hans Excellenee
sig nödsakad att uti denna ganska vigtiga
formfråga gifva Ridderskapet och Adeln
dess öfvertygelse tillkänna; Och sorn icke
allenast 5p §. RegeringsFormen innehåller,
"att Konungen skall, efter Rikets och Statsverkets
tillstånd och behof, låta till Statsutskottets
öfverläggning framställa hvad
”Staten kan tarfva, utöfver de Ordinarie
"Inkomster, och hvilka behof genom Be”viliningar
böra fyllas;” än ock 64 §. RegeringsFormen
stadgar, ”att Rikets Ordinarie
Statsmedel och Inkomster skola vara
”under Konungens disposition, att, till de
”af Rikets Ständer pröfvade behof, och
"efter den upprättade Staten, anordnas;”
samt den i 69 §. RegeringsFormen omfÖrmäldte
StatsReglering, i hvad den angår
Statens Ordinarie Inkomster, icke kunde
hafva annat lill föremål, än en beräkning
af deras förmodade belopp, och bestämmandet
af de behof, till hvilka de borde
användas, men berörde StatsReglering icke
kunde utsträckas derhän, att den äfven skulle
berättiga Rikets Ständer, att ensamme de
Ordinarie InkomstTitlarne alldeles afskaffa,
eller i Bevillningar förvandla; alltså och då
den i 57 §. RegeringsFormen Rikets Stän22
Ht 2
|8
Den a8 April f. ra.
der tillagde rättighet, att, vid allmän Riksdag,
allena utöfva Svenska Folkets urgamla
rätt, att sig beskatta, icke afsåg annat, än
den Rikets Ständer enligt 62 §. RegeringsFormen
tillkommande åtgärd, att icke allenast
pröfva de af StatsUtskottet uppgifne
StatsVerkets behof, och en deremot svarande
Bevillning sig åtaga, än ock att alla de
i 60 §. RegeringsFormen uppräknade serskilte
Bevillningars grunder och fördelning,
efter Rikets Ständers godtfinnande, bestämma,
ansåg Hans Excellence af alla nu åberopade
Grundlngs-stadganden ostridigt följa,
att till afskaffande af Rikets, vare sig alla
eller vissa, Ordinarie Inkomster, ovillkorligen
erfordrades icke blott Rikets Ständers,
utan ock Kongl. Maj:ts sammanstämmande
beslut.
Sedan Hans Excellence sålunda tillkännagifvit
dess åsigt, förklarade Hans Excellence,
att hart i öfrigt, så väl i frågan
angående Mantalspenrtingarne varit, som äfven
nu i afseende å Lagmans- och Häradsliöfdinge-Räntan
vore af den tanka, alt Ridderskapet
och Adeln kunde, i egenskap af
Riks-Stånd, fatta sitt beslut uti ett dylikt
allmänt ärende, utan några serskilta vid
detta lika litet som vid andra tillfällen uttryckta
vilkor eller förbehåll, rörande sättet
att bringa ett sådant beslut till verkställighet,
hvilken verkställighet naturligtvis
Den 58 April f. m.
ig
icke eller annorlunda än i grundlagsenlig
form kunde tillvägabringas.
Herr Hjerta: Den framställning Herr
Grefven och LandtMarskalken nu gjort,
finnér jag icke kunna hindra den proposition,
hvilken jag begärt, emedan Konungens
sanction alltid måste komma i fråga
först vid öfverläggningen om, huru Rikets
Ständers beslut skall expedieras. Vi må då
komma till det öppna erkännande, att det
icke mera är Rikets Ständer, som enligt
RegeringsFormens 57 §. allena utöfva Svenska
folkets rätt att sig beskatta, utan att
det är Konung och Ständer gemensamt;
och för min del får jag säga, att det vore
rätt väl, om vi en gång kunde komma så
långt, att detta vidunderliga förhållande
blef erkändt. Jag vill likväl icke nu ingå
i detta ämne; utan förbehåller mig att få
yttra mig deröfver längre fram, vid frågan
om expeditionen af Rikets Ständers beslut
angående Stats-inkomsternas beräknande.
Jag yrkar nu blott den af mig begärde
proposition.
Herr Lagerhjelm: Den inkomst-beräkning,
som nu fastställes, kommer att ligga
till grund för den slutliga Statsreglering,
hvilken Utskottet skall förelägga Ständerna.
Om propositionen göres, sådan Herr Hjerta
begärt den, skulle det kunna hända, att
Den 28 April f. m.
frågan ännu icke Constitutionsenligt vore
afgjord, innan det åiåge StalsUtskottet att,
på grund af Rikets Ständers beslut, upprätta
den slutliga Statsregleringen, hvaraf
åter oreda skulle uppkomma. Jag kan således
icke annat se, än att Herr Hjertås
proposition måste helt och hållet förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att enär, efter
hvad Hans Excellence fattat, Herr Hjerta
icke bestämdt bestridt den af Hans Excellence,
i afseende å nyssberörde form, framställde
åsigt, ansåg Hans Excellence sig nu
lika litet som förra gången , då frågan oin
Mantalspenningarne afgjordes, kunna vägra
upptagande och pröfning af det nu förevarande
hufvudämnet, på det sätt Herr Hjerta
föreslagit.
Herr af Billbergh: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarat sin mening
vara, att framställa samma contraproposition,
som i frågan om Mantalspenningarna,
får jag tillkännagifva min oerfarenhet
vid Riksdagsärenders behandling, då
jag i förra plenum icke yrkade serskilt afseende
på den contraproposition jag dervid
framställde. Jag får således, då jag instämt
i hufvudsaken, men under förbehåll af Konungens
sanclion, hemställa, om det täckes
Herr Grefven och LandtMarskalken låta ankomma
på Ridderskapets och Adelns he
-
Den 28 April f. m. 21
pröfvande, att antaga antingen Herr Hjertås
eller mitt förslag till contraproposition,
det vill säga, antingen med eller utan vilkor
af Konungens sanction.
Friherre Cederström: Lika med Herr
Grefven och LandtMarskalken betraktar jag
detta ämnes behandling, och tror äfven
lika med Herr LandtMarskalken, att proposition
kan göras nu, likasom i förra plenum;
men då fråga uppstått om rättigheten
att öfver ämnet besluta med eller utan Konungens
sanction, får jag underställa, om
icke, innan beslut i sjelfva saken fattas.
Herr Grefven och LandtMarskalken först
behagade inhämta, om icke Ridderskapet
och Adeln med Herr Grefven och LandtMarskalken
instämmer i det begrepp, att
Ordinarie räntor icke kunna upphäfvas, annorlunda
än genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut.
Grefve Frölich, David: Om den frågan
nu vore föremål för öfverläggningen,
huruvida Kongl. Majrts sanction erfordras
å beslut, som röra Svenska Folkets beskattning,
skulle äfven jag deröfver yttra mig.
Men sådan är icke frågan nu. Att Herr
Grefven och LandtMarskalken härom till—
kännagifvit sin opinion, samt dermed ansett
sig fullgöra sin pligt i detta afseende, kan
ej, såsom Friherre Gederström synes yrka,
- ovilkorligen förbinda Ridderskapet och
32
Den 28 April f. m.
Adeln, att lämna sitt bifall lill denna Herr
Grefvens och LandlMarskalkens mening efter
derom framställd formelig proposition.
Detta skulle blifva en grundlagsförklaring,
afgifven utaf Ridderskapet och Adeln utan
hvarken behörig form eller föremål. Jag
kan således ej medgifva Friherre Cederströrns
sist framställde begäran, utan anhåller,
att propositionen endast må angå
sjelfva saken eller den ifrågavarande InkomstTiteln,
hvars beskaffenhet till ringare
eller större belopp nu utgör föremålet för
Ståndets öfverläggning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan en Ledamot
begärt, att den uppkomne formfrågan,
huruvida, till borttagande af StatsVerkets
Ordinarie InkomstTitlar, erfordrades
icke blott Rikets Ständers utan äfven
Kongl. Maj:ts sammanstämmande beslut,
måtte vederbörligen pröfvas, ansåg Hans
Excellence nödigt, att denna fråga först
blefve behörigen afgjord; Och då Hans Excellence,
i afseende derå, redan tillkännagifvit
dess enskilta öfvertygelse, finge Hans
Excellence nu hemställa, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti den af Hans Excellence
derom yttrade åsigt.
Herr Hjerta: Jag tror, att ingen ännu
yrkat någon annan proposition än den, som
llerr Grefven och LandtMarskalken tillkän
-
Den 28 April f. m.
23
nagifvit sig kunna göra. Och förr finnér jag
ej, att Ståndet hör frågas, om det instämmer
uti Herr Grefvens och LandtMarskalkens
enskildta åsigter. Jag hemställer, om
detta icke skulle innefatta ett förintande af
min proposition. Jag anhåller derföre att
få förblifva vid min rätt, att föreslå Contra-proposition,
och att Ståndet ej må tillfrågas,
om det redan i ämnet tagit något beslut.
Föröfrigt får jag underställa, om ickediscussionen
öfver detta nya ämne hör upphöra.
Friherre Cederström: Herr Hjerta påslår,
att ingen yrkat den proposition han
senast omtalat; jag pr just den, som yrkat
propositionen och anser mig så mycket nödvändigare
böra göra det, som Herr Hjerta
nu yttrat, att, om Ridderskapet och Adeln
skulle instämma med Herr LandtMarskalken,
innefattade det ett förintande af hans proposition,
hvilket tydligt tillkännagifver hans
afsigt vara precist motsatsen af hvad Herr
Grefven och LandtMarskalken, jag, och mångå
flere andra tro vara rätt, nemligen, att
Kongl. Maj:ts sanction behöfves. Jag kan
derföre icke afstå från min anhållan, att få
utrönt, huruvida Ridderskapet och Adeln instämmer
i Herr Grefveps och LandlMarskalkens
tanka, det vill säga: förr än Ståndet
bestämdt yttrpt, huruvida Kongl. Maj:ts sanction
bör äga rum, eller icke.
Herr Ribbing: Jag tager mig friheten
vördsamt hemställa, huruvida, då en Ko
-
24
Den 28 April f. m.
nungens rättighet anses gifven, det går an,
att derom framställa någon fråga till Ridderskapet
och Adeln?
Herr Hjerta: Jag hemställer, huruvida
Friherre Cederströms tolkning af grundlagen
kan anses behörig. Grundlagen har öfverlemnat
åt Talmännen, att förklara sin
mening om Grundlagen, och att låta Stånden
yttra en annan, samt gjort ConstitutionsUtskotlet
till Domare dem emellan. Grundlagen
har hänvisat, huru Ständernas beslut
skola expedieras, och hvilka beslut erfordra
Kongl. Maj:ts sanction, samt i hvilka
fall tre eller fyra Stånd kunna besluta. Stånden
skola icke yttra sig eller fatta beslut
om Grundlagens förklarande. Då ett mål
förekommer i Ståndet, beslutar det i saken
utan att fråga då är: huru beslutet skall
expedieras. ExpeditionsTJtskottet inkommer
med skrifvelse i öfverensstämmelse med Beslutet
,och Grundlagens föreskrift; och då
först blifver tid att ifrågaställa, huruvida beslutet
bordt vara 3 eller 4 Stånds, huruvida
det bordt vara en underdånig önskan, eller
ett med afgörande rätt af Rikets Ständer
fattadt beslut. Eljest skulle onödiga formfrågor
blifva ständiga föremål för Ständernas
öfverläggningar.
Grefve Frölich: På sätt Herr Hjerta
sist anmärkt, skulle, i fall Friherre Cederströms
proposition upptogs, Ridderskapet och
Den 28 April f. m. 35
Adeln i en hast blifva förvandladt till elt
ConstitulionsUtskott. Inom Stånden skola
Grundlagarne efterlefvas, men alldeles icke
förklaras; jag hemställer således, om en enskild
ledamots förslag till tolkning af Grundlagen
kan blifva föremål förStåndets öfverläggning.
För min del protesterar jag deremot.
Friherre Cederström: För att sluta denna
ordtvist, får jag nu yrka_, att i contrapropositionen
måtte bestämt inflyta, att Rikets
Ständer besluta upphörandet af Lagmans-
och Häradshöfdinge-Räntan, utan att
sådant behöfver af Kongl. Maj:t sanctioneras.
Jag yrkar detta, på det Herr Grefven och
LandtMarskalken må vägra proposition, och
frågan få vandra till ConstitulionsUtskottet.
Jag vill icke tillåta, att Ståndet missledes
till beslut, som förrycker Grundlagen. Ehuru
jag är af motsatt tanka med hvad jag nu
yrkat, fortfar jag dock i detta yrkancle för
alt kunna erhålla Herr Grefvens och LandtMarskalkens
vägran af denna proposition.
Grefve Frölich: För min del är jag ej
i stånd att finna, att man går raka vägar,
då man ställer så till, att när man ej kan
få igenom sin mening med en affirmativ satts,
som besvaras med ja, samma sak må genom
en negatif proposition bli antagen genom
nej. Detta inträffar vcrkeligen, om Ridderskapet
och Adeln skulle låta leda, alt icke
26
Den 28 April f. m.
säga, missleda sig af den sista talaren; ty
genom proceduren att förvända ja-propositionen
till nej-proposition, blir resultatet
alldeles icke förändradt.
Friherre Ankarsvärd: Jag vill visserligen
icke ingå i vederläggning af Friherre
Cederströms mening, ty lika litet som han
lyckats att öfvertyga mig, lika litet kan jag
hoppas att öfvertyga honom. Men jag nödgas
anmärka, att Friherren oaktadt sina djupa
insigter i Grundlagarne dock förbisett,
att, om Ridderskapet och Adeln ej yrkar den
proposition Friherren framställt, kommer någon
vägran å Herr LandtMarskalkens sida
icke ifråga, och vi äro på det sättet ur all
villrådighet i sådant hänseende. Jag anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskallcen
täcktes behandla denna fråga lika enkelt,
som frågan om Mantalspenningarne behandlades
i sista plenum, och utber mig
(derföre proposition i hufvudsaken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, sedan en
Ledamot numera bestämt yrkat den proposition,
att Rikets Ständer mätte besluta upphörandet
af Lagmans- och HäradshöfdingeRäntan,
utan att likväl detta beslut behöfde
underställas Kongl. Maj;ts Nådiga pröfning
och sanction; men denna proposition vore
i rak strid med den åsigt Hans Excellence
redan tillkännagifva sig äga; fann Hans
Den 28 April f. m.
27
Excellence det vara dess ovilkorliga pligt,
att, jemlikt 55 §. Riksdagsordningen, nu
hemställa, huruvida Ridderskapet och Adeln
yrkade den af Friherre Cederström hegärdte
nyssnämde proposition.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
att sedan den uppkomne formfrågan således
blifvit afgjord, torde sjelfva bufvudämnet,
eller frågan om Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntans
bibehållande eller afskaffande
nu höra af Ridderskapet och Adeln sluteligen
afgöras.
Grefve Hornj Clas Fredrik: Om jag
ej misshört tnig» tror jag Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den uppkomne
Principrfrågan redan skulle vara afgjord;
men om Ridderskapet och Adeln instämmer
i denna åsigt, nödgas jag protestera
deremot, emedan jag aldeles icke anser
denna fråga sålunda kunna afgöras.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, att, sedan han,
i anledning af Friherre Cederströms derom
gjorde påstående, hemstält, huruvida Ridderskapet
och Adeln yrkade den af Friherre
Cederström begärdte ofvannämde proposition,
samt Hans Excellences berörde
hemställan blifvit, efter 'hvad Hans Excel
-
28
Den 28 A pri 1 f. m.
lence lyckt sig fatta, af Ridderskapet och
Adeln med en betydligt öfvervägande pluralitet
af Nej besvarad, måste i följd deraf
den uppkomne formfrågan jemväl anses
hafva blifvit, i öfverensstämmelse med den
af Hans Exccllence derom förut yttrade åsigt,
af Ridderskapet och Adeln afgjord.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Hjerta: Jag vågar hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om proposition
till bifall på StatsUtskottets Utlåtande,
och att, i händelse af Votering, contra-propositionen
måtte blifva den jag föreslagit.
Grefve Frölich: Då äfven jag instämde
med dem, hvilka svarade Nej till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens senast framstäldte
proposition, gjorde jag det i den akt
och mening, att Ståndet ansåg upptagandet
utaf princip-frågan vid detta tillfälle ej vara
lämpligt; endast i detta fall instämde jag
med Nej på Friherre Cederströms proposition;
men såvida Nej skall innefatta ett beslut
i Principfrågan, reserverar jag mig deremot,
ty sådan var icke nain mening.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hvad StatsUtskottet i i5 Punkten af
dess första Betänkande, angående beräkningen
af Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan,
föreslagit.
Den 28 A p r i 1 f. m.
Ropades Ja, och Nej, samt votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde derefter följande
Yoterings-proposition:
Den som bifaller hvad StatsUtskottet
1 i5 Punkten af dess första Betänkande, angående
beräkningen af Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan,
föreslagit, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Lagmans- och Häradshöfdinge-Räntan
böra utur StatsVerkets
Ordinarie InkomstTitlar utgå, samt en deremot
svarande ersättning genom Bevillning
utgöras; hvarvid de under Lagmans- och
Häradshöfdinge-Räntan inbegripne Tingsgästningspenningar
skola af Statsverket godtgöras
vederbörande, på sätt Utskottet föreslagit,
efter medium af hvad hvarje HäradsRält
under de sista tio åren åtnjutit.
Herr Ribbing: Jag anhåller endast, att
få reservera mig mot propositioner, som
angå upphäfvandet af någon äldre Ordinarie
Räntas utgörande.
Herr af Billbergh: Af Herr Grefvens
och LandtMarskalkens alltid visade ynnest
och bevågenhet vågar jag anhålla, alt något
afseende blifver fästadt vid contrapropositionens
uppgörande på det af mig före
-
3o
Den 28 April f. m.
slagne tillägg om vilkoret af Kongl. Maj:ts
sanction.
Herr Tham: Genom Herr Grefvens och
LandlMarskalkens redan yttrade tanka, samt
Ridderskapets och Adelns instämmande deruti,
är Principfrågan afgjord, hvarföre jag
icke anser något afseende böra fästas å det
utaf Herr af Billbergh föreslagne tillägg.
Herr af Billbergh: Herr Tham har
hulpit mig derigenom, att han förmenar
Principfrågan redan vara afgjord, ty i sådant
fall är ju ingen skada, om den uttryckes
i contrapropositionen.
Herr Lagerhjelm: Då jag ej inser omöjligheten
deraf, att Nej-propositionen skulle
kunna leda till den följd, att 3:ne Stånd
upphäfde Statens Ordinarie Inkomster, utan
Kongl. Majrts sanction och de formers iakttagande,
som vid Constitutions-förändringar
äro föreskrefne, får jag reservera mig
mot den framställde propositionen, såsom
emot Grundlagarne stridande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde Voterings-Proposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes, samt
derefter anslogs.
Herr Dalman, Lars Johan: För min
del godkänner jag visserligen Yoterings-propositionen,
men reserverar mig deremot,
Den a8 April f. m.
31
att Principfrågan efter Herr Thams förmenande
redan skulle vara afgjord genom svaret
på Friherre Cederströms Contraproposition,
hälst jag protesterar på det högtidligaste
emot någon slags rättighet för Kongl.
Maj:t att sanctionera någon StatsVerkets,
vare sig Ordinarie eller Extraordinarie,
InkomstTittels förändrande eller borttagande;
och anser jag, då tredje mans rätt
kommer i fråga eller verklig Grundskatt,
8o:de och n4 §§• i RegeringsFormen trygga
emot förändringar af sådan art.
Anmältes och emottogs HofCancelleren
m. m. Herr D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade
dels 3:ne Kongl. Majrts Nådiga Propositioner
till Rikets Ständer;
Af den 27 sistlidne Mars:
1:0 Angående förmånsrätt för Upsala
Academie hos Dess Uppbördsman, i afseende
å medel, som af dem, för Academiens
räkning, blifvit uppburne, eller förvaltade.
2:0 Angående lagförklaring, rörande
rätta grunden för förvandling till Fängelse
vid "Vatten och Bröd af Böter, sorn ådömas
för sådane stölder, hvilka, enligt Allmän
Lag, ligga i tväböte emot annan tjufnad;
Af den 10 dennes:
3:o Angående upphäfvande af den nu
medgifna moderation i Postporto för bref,
som väga öfver 8 lod;
32
Den 28 April f. m.
dels ock Kongl. Maj:ts den 10 dennes
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse,
angående Landshöfdingen J. afWingårds
anhållan om befrielse från ersättningsansvar
för de af förre LandsSecreteraren Kleman
tillgripne och förskingrade allmänna medel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCancelleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Propositioner och Skrifvelse
skulle med första varde inför Ridderskapet
och Adeln föredragne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, tillkännagaf Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkenj
att Plenum komme klockan half
till Sex i eftermiddag att fortsättas.
Sedan 41» 42> 4^ och 44 §§• ' Rid
darhus-Ordningen
härefter blifvit uppläste,
börjades Voteringen klockan 12 på dagen;
Och befuunos, efter Voteringens slut, sedan
en Voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 157.
Nej — 64.
I följd
Den ?.S April f. Hl.
33
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Prolocoli blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alL Ridderskapet
och Adeln således bifallit hvad StatsUtskottet
i i5 Punkten af dess första Betänkande,
angående beräkningen af Lagmansoch
Häradshöfdinge-Räntan, föreslagit.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre cjvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 28 April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 29 sistlidne Januarii under
N:o 54 afgifne, och den i4 derpåföljde Februarii
på bordet lagde, Betänkande, angående
beräkningen af StatsVerkets Inkomster,
än ock den 28 sistlidne Mars under
N:o 123 meddeldte, samt den i3 dennes
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
de vid nyssnämnde Betänkande gjorde anmärkningar,
aa H, 3
34 D e n a8 A p r i I e. m.
Herr Dalman, Lars Johan: Jag anhåller
att få anmäla min reservation emot det
heslut, som i f. m. genom votering fattades
i frågan om Lagmans- och Häradshöfdingeränta!];
äfvensom att nu få skriftligen
utveckla med några ord, hvad jag innan
voteringen i afseende på principfrågan yttrade.
Hvarefter Herr Dalman uppläste följande:
Vid
den framstäldte voteringspropositionen
har jag visserligen icke något att erinra.
Jag har begärt ordet, för att reservera
mig emot den af Herr Tham yttrade
mening, att principfrågan vore afgjord. Det
är just denna, som i högsta grad interesserar
mig. Det kan aldrig blifva mig likgiltigt,
om Styrande Magten skall intränga
i det enda fridlysta gebiet Representationen
har qvar, sin beskattning; 80 och 1 14
§§• tryo8a alltid äganderätten. Det nej, sorn
af alla opinioner uttalades emot Herr Friherre
Cederstroms advocatoriska Contraproposition,
grundade sig derpå, att man ville
måhända saken, men ej villkoret. För min
del trodde jag enfaldeligen, och tror det
ännu, att en Grundlagstolkning, dä den
ansågs tvistig, ej kunde blifva föremål för
Ståndets omedelbara afgörande. Huru ofta
har jag icke lärt denna lexa af den ädle
Friherren? Hade jag anat, att motsatsen nu
varit förhanden, skulle jag otvifvelagtigt
Den 28 April e. ra. 35
begärt votering å Herr Friherrens Contraproposition.
Detta Herr Friherrens diplomatiska
försök visar väl mer än någonting
annat, att folkets vänner böra vara på sin
vakt.
16:0 Gerningsören;
17:0 Sterbhusafgift;
18:0 Bötesmedel;
19:0 Indragne och besparde Militice Boställs-
och LöningsRäntor;
20:0 Cavallerie-Regementernes HästVacance-Spannemul;
21:0
Ständige RoteVacanceafgifter.
Hvad StatsUtskottet i dess första Betänkande,
i afseende å dessa Sex Titlar,
hemstält, blef, uppå gjorde propositioner,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
22:0 Tillfäll ige RoteVacanceaf gifter.
StatsUtskottets i dess sednare Utlåtande
af denna Titel föreslagne beräkning blef
af Ridderskapet och Adeln antagen.
23:o KneckteRotefrihetsmedel;
24:0 Båtsmans Vacancemedel.
StatsUtskottets rörande dessa 2:ne Titlar,
i dess första Betänkande, framstälde
förslag biföllos af Ridderskapet och Adeln.
n5:o Krut- och Saltpeter-försäljningsmedel.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag tager mig friheten till Herr Grefven
3»
36
Den 28 April e. m.
och LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln hemställa, om icke denna punkt rörande
Krut- och Saltpeter-försäljningsmedlen
bör delas i flere serskilte frågor, att
hvar För sig afgöras. Jag tror nemligen
att frågan, till hvad belopp desse medel må
bland InkomstTitlarne uppföras, icke har
något sammanhang med de öfrige derjemte
afhandlade ämnen; och jag anhåller föl j—
akteligen hos Herr Grefven och LandtMarskalken
att få veta, orri, med bifall till Betänkandet
i den del, som angår, huru högt
inkomsten af Krut- och Saltpeter-försäljningen
skall i RiksStaten beräknas, är förenadt
afgörandet af frågan om Saltpetergärdens
utgörande. Det är för mig angeläget att
känna detta; ty jag har åtskilligt att anmärka
i afseende på förslaget örn sättet att utgöra
denna gärd, med mera, men aldeles
intet att påminna mot det bland Statsinkomsterne
uppförda beloppet af ifrågavarande
medel, såsom inkomstkälla.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag tror det vara
nödvändigt, att serskildt från frågan,
huru högt Krut- och Saltpeterförsäljningsmedlen
skola bland Statsinkomsterne beräknas,
afgöra StatsUtskottels vid dess första
Betänkande om inkomsterne till StatsYerket
bilagde Utlåtande Litt. C. i anledning af så
väl Kongl. Majrts Nådiga Proposition om afhjelpande
af den årliga bristen i Saltpeterfonden
och om ett förändradt sätt för Salt
-
/
Den 28 April e. m.
petergärdens uppbärande, som någre i ämnet
väckte motioner. Det enklaste synes
111ig derföre vara, om Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa proposition,
på bifall till Utskottets beräkning af
Krut- och Saltpeterförsäljningsmedlens belopp
bland InkomstTitlarne, utan afseende
på hvad Utskottet sig yttrat i Utlåtandet
Litt. C. rörande andra ämnen, hvarom vi
sedermera få besluta. Jag anhåller således
om proposition, huruvida Ridderskapet och
Adelö godkänner det belopp, hvartill Utskottet
föreslagit ifrågavarande Statsinkomst
böra beräknas.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla, att Krutoch
Saltpeterförsäljnings-medel må, på sätt
StatsUtskottet i dess sednare Utlåtande föreslagit,
beräknas till 70,000 R:dr B:co.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog,
att, enär StatsUtskottets sednare Utlåtande,
i afseende å Krut- och Saltpeterförsäljningsmedlen,
i öfrigt äfven innefattade flere särskilta
punkter, berörde punkter måtte livar
för sig serskilt pröfvas och afgöras.
Bifölls.
StatsUtskottets uti första och andra
Punkterne gjorde hemställanden, dels att
38 Den 28 April e. m.
Krut- och Saltpeterförsäljnings-medlen må
bland. Stats-Verkets intrader fortfarande
upptagas j mot anslående i UtgiftsStaterna
af hvad som erfordras för Saltpeter Näringens
upprätthållande och befrämjande samt
för Kruttillverkningen; dels ock att Saltpetergärden
icke må, under serskild Titel,
bland Statsinkomsterna uppfordras, blefvo
uppå gjorde propositioner af Ridderskapet
och Adeln gillade.
Uti tredje Puncten hade StätsUtskottet
tillstyrkt, att Styrelsen öfver Saltpelerärenderne
i Riket fortfarande mä af de
serskilte Committerade besörjas.
Friherre Anckarsvärd: Jag anhåller
att denna fråga måtte lemnäs hvilande, intilldess
vi afgjort hufvud frågan, huruvida
Saltpetergärden skall fortfarande utgå eller
ej. Sedan följer i ordningen att besluta om
förval tuingen; men nu böra vi gå förbi denna
fråga.
Friherre Cederström , Jacob: Som Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att Krutoch
Saltpeterförsäljnings-medlen skola bland
Stats-inkomsterne beräknas till 70,000 R:dr,
lärer icke vidare fråga kunna blifva om att
desse medel icke skola fortfarande utgå, ty
då skulle den beräknade summan möjeligen
kunna blifva alldeles otillräcklig.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
torde lätt inse, burn litet sammanhang Fri
-
Den 28 April e. m. 3g
«
herre Cederströms sista anmärkning har med
förevarande fråga. Det måtte vara gifvet,
att om Rikets Ständer besluta att, med
upphörande af Saltpetergärden, på annat
sätt skaffa medel lill inköp af Saltpeter, så
förfaller berörde anmärkning. Nu är frågan
blott derom , huruvida Styrelsen öfver
Saltpeterärenderne i Riket fortfarande må
af de serskilte Comiterade besörjas, eller
åt KrigsCollegium uppdragas. Denna fråga
är beroende på en förevarande ny organisation
af KrigsCollegium. Jag skulle derföre
anse det vara bäst, om Ridderskapet
och Adeln stannade i det beslut, att till
Kongl. Maj:t öfverlemna att förordna, antingen
de serskilte Comiterade må fortfara
med Styrelsen af Saltpeterärenderne, eller
densamma bör på KrigsCollegium Öfverflyttas.
Herr Skogman Carl David: Vid en
förestående förändrad organisation af KrigsCollegium
har blifvit föreslaget, att dit öfverflytta
Styrelsen öfver Rikets Saltpeterärender
och Gevärsfactorier, med mera, sorn
nied Mi 1 itaiy-yrket har gemenskap, samt i
stället från KrigsCollegii befallning skilja
ärenden af endast Kameral beskaffenhet.
Jag erkänner visserligen, att de serskilte Co'
miterade, åt hvilka Saltpeterärendernes Styrelse
varit anförtrodd, på ett förljenstfullt
sätt och med ganska ringa kostnad för Staten,
uppfyllt deras åliggande; men jag tror
4o
Den 28 April e. m.
det vara prihcipenligt att, då en ny organisation
af KrigsCollegium förehafves, ditflytta
denna förvaltning, som har så nära
gemenskap med KrigsCollegii öfriga befattningar.
För en sådan reglering kunde hinder
uppkomma genom en af Rikets Ständer
till Kongl. Maj:t gjord framställning om
sättet för Saltpeterärendernas framgena förvaltning;
och jag anhåller derföre om den
proposition, att något bestämdt yttrande icke
må meddelas om SaltpeterComiténs fortfarande.
Herr Hjerta: Orsaken, hvarföre jag
nyttjat det bestämda uttryck, att till Kongl.
Majtts förordnande måtte öfverlemnas, antingen
serskilte Comiterade böra fortfara
med Styrelsen af Saltpeterärenderne, eller
densamma åt KrigsCollegium uppdragas, är
den, att i begge fallen äro vi säkre, att
revision af Saltpeter-Fondens förvaltning
kommer att af Rikets Ständers Revisorer
anställas. Men om en ny förvaltning för
desse ärender organiseras, kunde det hända,
att medlen undandrogos en sådan revision,
och alt vi vid nästa Riksdag finga
en tvist om rättigheten att anställa denna
granskning.
Friherre af Nordin3 Carl Johan: Såsom
Ledamot af den Comité, som har sig
uppdraget att utarbeta ett förslag lill ny
organisation af KrigsCollegium, får jag upp
-
Den 28 April e. m.
lysa, att Comiterade, till beredande af enhet
i ärendernes förvaltning, föreslagit, att
Styrelsen öfver Saltpeterärenderne b Riket
äfvensom Eskilstuna GevärsFactori mätte
uppdragas KrigsCollegium; hvaremot åtskilige
nu dithörande Kameralärender skulle
öfverflyttas till KammarCollegium; och att
denna förändring icke kommer att föranleda
någon tillökning i Embets- och Tjenstemännens
antal eller aflöning inom KrigsCollegium.
I följd häraf förenar jag mig
i Herr Hjertås anhållan om framställande
af den proposition till Ridderskapet och
Adeln, alt det må öfverlemnas till Kongl.
Maj:t att efter föregången Nådig pröfning
bestämma, huruvida Styrelsen öfver Saltpeterärenderne
må fortfarande uppdragas
serskilte Comiterade, eller till KrigsCollegium
öfverflyttas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj,
Gustaf: Jag instämmer med Friherre
af Nordin, och Herr Hjerta, att Styrelsen
öfver Saltpeterärenderne i Riket må
besörjas, antingen fortfarande af de särskilte
Comitterade, eller af KrigsCollegium, i
fall Kongl. Majit skulle finna sådant lämpligt;
men jag instämmer icke i denna mening
af det skäl Herr Hjerta anfört, att nemligen,
i fall desse hegge alternativer icke
bestämt uttryckas, det skulle kunna uppstå
tvist om redogörelsen af medlen. Ty i den
till Rikets Ständer aflålne Kongl. Proposi
-
42
Den 28 Ap ril e. m.
tionen, rörande ny Instruction för Rikets
Ständers Revisorer, står uttryckeligen, att
alla Verk, som hafva någon del af Statsverket
under sin förvaltning, skola undergå
revision, och att detsamma äfven gäller
för sådane nya Cassör, som hädanefter genom
allmänna bidrag tillkomma.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Styrelsen
öfver Saltpeterärenderna i Riket fortfarande
må, antingen af de serskilte Comiterade,
eller ock af Kongl. Maj:ts och Rikets
KrigsCollegiutn, i händelse Kongl. Maj:tså
skulle finna lämpligt, besörjas.
Bifölls.
Uti fjerde Punkten hade StatsUtskottet
föreslagit, att indragning af SaltpetersjuderiStaten
i de Län , der ändamålet med
dess anställande icke vunnits, må, jemlikt
hvad Kongl. Maj:ts Nådiga proposition i
delta ämne innehåller, fullföljas.
Friherre Anckar swärd: Jag får vid
denna punkt göra samma anmärkning, sorn
jag gjorde, då StatsUtskottets första Betänkande
i ämnet var under Öfverläggning.
Jag har ingen ting emot den föreslagne indragningen
af SaltpetersjuderiStaten i de
Län, der den icke behöfves; mgn jag tror
icke, att dessa tjenstemän böra öfverflyttas
på allmänna IndragningsStaten, utan de
Den 28 April e. ra.
43
Lora, så länge de uppbära lönerne, fortfara
att göra tjenst så vida, att de gå den
enskildte Saltpeter-tillverkaren med nödig
upplysning och biträde tillhanda, så ofta
de påkallas. Jag inser ingen nödvändighet,
att genom öfverflyltning på IndragningsStaten
låta desse tjenstemän uppbära lönen
såsom en pension, så länge de kunna göra
någon nytta. De böra derföre efter min
tanka, så länge de åtnjuta lönen, fortfarande
bibehållas inom de ifrågavarande Länen,
ifall möjligtvis deras biträde skulle
påkallas af någon enskild, som funne sin
räkning vid att anlägga Saltpeterlador.
Friherre Cederström: Lika med Friherre
Anckarswärd, anser jag Saltpetersjuderi-tjenstemännen
i de Län, der de komma
att indragas, fortfarande böra göra tjenst,
så länge de uppbära lönen. Gottlands Län
är ibland dem, der Saltpetertillverkningen
ej ansetts motsvara kostnad erne, och der
man således ämnar indraga SaltpetersjuderiStaten.
Likväl lemnar provincen ett ibland
de ypperligaste tillfällen till Saltpetertillverkning,
om det rätt begagnades. Men orsaken,
hvarföre det blifvit obegagnadt, är
den, att Länets SaltpeterSjuderiStyresmän
ej föregått allmänheten med exempel af sjelfanlagda
planllador. Den nuvarande Styresmannen
Herr von Schantz är en gammal
man, som icke velat ingå uti det härtill
erforderlige förlag i ovisshet örn han
44
Den 28 April e. m.
skulle lefva länge 110g, för att skörda frukten
deraf; ehuru han numera redan varit
så länge vid tjensten, att om han genast
börjat lägga hand vid ett sådant företag,
skulle han haft tillräcklig tid att draga en betydlig
vinst deraf. Emedlertid harprovincen,
i saknad af föresyn, ej fattat förtroende
för näringen. Då likväl denna näring
är af stor vigt för försvarsverket, skulle
jag för min del tro, att den obetydliga lönen
ej bordt komma i fråga mot den nytta,
som kan vinnas genom näringens uppdrifvande.
Men om den föreslagne indragningen
anses lämplig, skulle jag åtminstone
tillstyrka, att de på indragning ställde
tjenstemännen fortfarande åläggas tjenstgöring,
så länge de uppbära lönen, och således
icke uppföras på Allmänna IndragningsStaten.
Om man vill den besparing
af reseersättningar, som StatsUtskottel åsyftadt,
kan sådant ske derigenom, att SaltpetersjuderiStyresmännen
befrias från sine
inspectionsresor, mot indragning af respenningarne.
Deras åliggande skulle då endast
blifva att gå enskildte tillhanda, så ofta
de påkallades, och att årligen redovisa
för hvad de t ill gjort*
Heim Hjerta: Jag skulle tro, det man.
till följd af ett misstag synes önska afslag
på StatsUtskottets Betänkande i den delen,
att de öfverflödige Saltpetersjuderi-tjenstemännen
skulle uppföras på Allmänna lii
-
Den 28 April e. m.
'45
dragningsStaten. För min del ser jag intet
hinder för bifall till hvad den Kongl.
Propositionen i detta ämne innehåller, blott
med tillägg af det vilkor, att de indragne
tjenstemännen, så länge de på indragningsstat
uppbära lönen, skola bo i orten, och
vara skyldige, att biträda enskildte personer,
som vilja anlita dem, med upplysningar
och råd vid Saltpetterladors anläggande,
mot resekostnads ersättning af den, som
påkallat deras biträde; hvaremot de af Staten
förut bestådde respenningar böra upphöra.
Jag anhåller derföre om proposition
i enlighet härmed.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr Hjertås förslag till proposition får jag
erindra, att det icke bestås respenningar
för Saltpetersjudare till sjudningsorten, utan
blott för SjuderiStyresmännen på deras inspeclionsresor.
Men om dessa resor upphöra,
följer af sig sjelft, att respenningarne
äfven upphöra. Hufvudfrågan är derföre,
att de ifrågavarande tjenstemännen skola
bo i orten och biträda enskildte, när de
påkallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemstälde, att indragning
af SaltpetersjuderiStaten i de Län, der ändamålet
med dess anställande icke vunnits,
må, jemlikt hvad Kongl. Majrts Nådiga proposition
i detta ämne innehåller, fullföljas;
46
Den 28 April e. m.
dock att de till SaltpetersjuderiStaten börande
personer borde fortfara att bo i de
orter, der de blifvit anstälde, samt vara
skyldige, att, enär de anlitas, emot ersättning
för resekostnaden af enskilte, som önska
att dem begagna, gå till banda med
upplysningar vid Saltpeterladors anläggning.
Bifölls.
Uti femte och sjette punkterne bade
StatsUtskottet tillstyrkt, dels att den nu bestämda
Saltpeter gärden, af 5 marker för
hvarje helt Hemman, må än vidare fortfara;
dels ock att denna gärds inlösande
med penningar, till enahanda pris, hvarefter
Kronan uppköper ali bevisligen inom
landet tillverkad Saltpeter, må bestämt föreskrifvas.
Friherre Anckarswärd: Jag tager mig
friheten förnya min förut gjorde hemställan
om upphörande af Saltpetergärden, såsom
en jordbruket ensamt vidlådande skatt.
Men då jag, förra gången detta ämne förevar,
så fullständigt utvecklade mina skäl,
att jag anser, det ett upprepande deraf endast
skulle vara att obehörigt upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, får jag nu blott
tillägga, att, enär vi numera hunnit derhän,
att gärdens presterande in natura icke
behöfves, utan man tilltrott sig föreslå en
ovilkorlig lösen deraf med penningar, synes
just tiden vara inne, att denna skatt
Den 28 April e. m.
47
öfvergår till en jemn fördelning på hela
samhället. — Detta i afseende på förstadelen
af Utskottets förslag, eller frågan onx
gärdens bibehållande. Hvad åter den andra
delen beträffar, eller frågan, huruvida
gärden, om den bibehålies för jordbruket
ensamt, bör utgöras, in natura eller med.
penningar, anser jag den skattdragandes optionsrätt,
till hvilketdera sättet han sjelf
helst önskar, vara obestridlig.
Friherre Cederström: Saltpetergärdens
fortfarande in natura är på det närmaste
förbundet med försvarsverket. Ty om det
skulle stå hvar och en fritt alt lösa den
med penningar, och detta allmänt verksläldes
i några år efter hvarandra, skulle näringen
snart aftyna och ej motsvara behofvet
vid ett möjligen inträffande krig, då
vi kanske derjemte voro utestängde från tillfället
att införa utlänsk Saltpeter. Jag tror
derföre klokheten bjuder, att icke åsidosätta
det medel till näringens upprätthållande,
som ligger i skyldigheten att prestera
gärden in natura, hvilket dessutom, ifall
det pris, hvartill Staten inlöser all öfverlopps
Saltpeter, bibehålies, eller till och
med ökas till 8 R:dr, skulle gifva anledning
lill en ypperlig förtjenst för landtmannen.
Jag bestrider för öfrigt icke billigheten
deraf, att Städerne äfven böra betvdligare
deltaga i denna gärd, enär de hafva
ett lätt tillfälle till beredande af Saltpeter
-
48
Den 28 April e. ra,
jord , hvarigenom icke allenast behofvet skulle
kunna fyllas, utan ock Saltpetern blifva
en exportartikel. Jag tillstyrker derföre,
att Saltpetergärden fortfarande må utgöras
in natura; att Städerne äfven må åläggas
lefverera ett bestämdt större belopp
Saltpeter, och att Staten må betala all Saltpeter,
som lemnäs utöfver de 5 marker,
hvarmed gärden utgöres, med 8 R:dr.
Friherre Anckarswärd: Om jag hade
bestridt något anslag till befrämjande af
Saltpetertillverkningen, skulle jag finna Friherre
Cederströms anmärkning riktig; men
då jag endast bestridt jordbrukets åliggande
att ensamt anskaffa denna inkomst eller
denna artikel för försvaret, tror jag mig
icke vara vederlagd, så mycket mindre, som
här bestämt är fråga endast om penningskatt,
och Utskottet ej nämt ett ord med
afseende på något behof af Saltpeters lefvererunde
in natura. Men det är just på
detta sätt alla våra räntor blifvit fabricerade,
och pålagde jordbruket. Vi hafva nyligen,
under de föregående Öfverläggningarne,
fått erfara, huru svårt det är att bli
af med dessa räntor; vi torde nu få en ny
erfarenhet, huru det tillgår att skapa dem.
Huru Saltpetergärden tillkommit, vete vi
alla; den tillhör vår egen tid. Jordbrukaren
var skyldig att tillåta Saltpetersjudaren
hämta Saltpeterjord i Ladugårdarne,
och
Den 28 April e. m.
49
och att derjemte sjelf biträda med dagsverken
och nödig ved. För att slippa denna
våldgästning i Ladugårdarne, medgaf man
en Saltpetergärd, som bestämdes till § L@
på Hemmanet. Men då man vid sista Riksdag
ansåg sig behöfva använda en del af
den samlade fonden för andra föremål, blef
denna gärd nedsatt till hälften eller till 5
marker. Nu vill man förvandla den i penningar,
och om vi bevilja detta, skall gärden
vid nästa Riksdag upptagas som ordinarie
ränta på jordbruket, hvilken aldrig
skall kunna borttagas, liksom det skett med
alla äldre räntor. Jag tror likväl det vara
ett lika åliggande för hela samhället att bidraga
till fyllande af Statens Saltpelerbehof,
som ingår i försvarsverket. Det har
redan ganska riktigt blifvit anmärkt, att
Städerne äfven böra bidraga härtill, och
det förefaller mig besynnerligt, att de hittills
varit befriade, enär der i allmänhet
finnes en sådan tillgång på Sallpeterämnen,
att jag är öfvertygad, det Stockholm ensamt,
skulle kunna producera så mycket Saltpeter,
som svarar emot behofvet, och göra
tillverkningen till en fri näringsgren, som
den bör vara. Jag fortfar således att yrka
afslag på Utskottets Betänkande i den
förevarande punkten.
Herr Hjerta: För att besanna hvad Friherre
Anckarswärd nyss anfört, torde jag
22 H. 4
5o
Den 28 April e. m.
blott behöfva lemna en hort beskrifning,
buru det på löoo-talet tillgick med Saltpeterhjelpen,
som nu mera är en ordinarie
ränta, ehuru lika obillig och ojemt fördelad
beskattning som Saltpetergärden, om
hvars upphäfvande jag instämmer med Friherre
Anckarswärd. Saltpeterhjelpen var
från början en afgift, som erlades af hemmansägaren
i stället för dess förra skyldighet
att förse kronans Saltpetersjudare med
ved, vatten och kost. Den åtogs på 1620-  talet, men förvandlades redan 1642 i penningar
och ingår nu i Hemmantalsräntan.
Samma förhållande skulle nu uppstå med
Saltpetergärden. Men jag tror för min del
att sedan denna gärd vid sista Riksdagen
nedsaltes till hälften, och man nu åter funnit,
att den på sådant sätt ej motsvarar behofvet,
rälta tidpuncten är inne, att alldeles
afskaffa den, och genom bevillning anskaffa
den Saltpeter, som erfordras för Statens
behof. Hvad den principen beträffar,
att gärden bör bibehållas såsom en hushåll—
ningsanstalt, tror jag tvärtom detta vara en
misshushållningsanstalt. Ty om det är en
sanning, att andra Nordiska Länder kunna
få sine behof af Saltpeter fyllde, utan natural-prestationer
af hvarje hemman, så måste
detta äfven kunna lyckas hos oss. Jag
har hört sägas, att Preussen införskrifver
årligen en ofantlig mängd Saltpeter och gör
sjelf intet för en näring, hvilken i de Norra
och mindre befolkade länderne ej kan
Den 28 A pr i 1 e. m. 5r
löna sig såsom i de Sodra. På dessa skäl
anhåller jag om proposition på Saltpetergärdens
afskaffande.
Herr Tham, Wolrath: Det är visserligen
riktigt anmärkt, att Saltpetergärden
utgår med en obillig fördelning, då den nästan
ensamt blifvit lagd på jordbruket, och
att Städerne högst obetydligt deltaga deri.
Men då denna gärd uppkommit såsom en
ersättning för befrielsen från Hemmansegares
fordna skyldighet att tillåta rifning af
sina Laclugårdsgolf, och att biträda Saltpetersjudarne
med ved och uppassning, skulle
jag anse betänkligt att helt och hållet
upphäfva gärden. Deremot tror jag icke,
att den o vilkorligt bör lösas med penningar.
Ty ändamålet med den fordna skyldighetens
förvandling till en bestämd gärd,
var icke blott att slippa den obehagliga inqvarteringen
i Ladugårdarne, utan ock att
uppmuntra enskildte till anläggning af Saltpeterlador,
der lillfället så medgaf, för att
genom en ökad production göra Staten oberoende
af utländsk Saltpeter. Detta ändamål
skulle likväl efter min tanka förfelas,
och vi snart nog återkomma till den fordna
införskrifningen af Saltpeter, ifall gärdens
utgörande in natura borttogs. Jag anser
derföre, att rättigheten för den skattskyldige
att lefverera gärden in natura bör
qvarstå, enär derigenom ingen förlust upp
4*
-
52
Den 28 April e. m.
kommer för Staten, som i alla fall betalar
sin Saltpeter med samma pris, hvartill den
skattskyldige skulle lösa gärden, nien deremot
den fördel vinnes, att näringen uppmuntras,
och den skattskyldige slipper gå
i förskott. Jag anhåller derföre om proposition
på den ändring i StatsUtskottets Betänkande,
att den skattskyldiges optionsrätt,
att lemna gärden in natura eller lösa
den med penningar, må bibehållas. Men
om detta icke skulle bifallas, instämmer jag
med Friherre Anckarsvärd, att gärden bör
upphöra, emedan jag då icke inser något
skal att bibehålla denna skatt ensamt för
iordbruket, utan tror att den genom bevillning
bör utgöras, så att Städerne deri
må deltaga, hälst de vid sista Riksdagen så
villigt medverkade till att förstöra Saltpeterfonden.
Friherre Cederström: Otvifvelaktigt är
Saltpetergärden en gärd, som många andra,
men den är för försvaret skull. Det
kan gifvas tillfällen, då det blir af helt olika
beskaffenhet, om den utgår i penningar
eller in natura. Det mäste väl altid så ställas,
att det ändamål man vill vinna, i alla
händelser kan ernås. I händelse det lösningspris
staten bestämmer för Saltpeter,
blir 24 sk. högre än det, hvarefter den kan
få lösas, då den nyttjas, så befordras näringen
bestämdt. Likväl anser jag, att det
alltid bör blifva beroende af Styrelsen, att
Den 28 April e. m. 53
upptaga Saltpeter in natura, på det den
aldrig måtte saknas. Den är en för vigtig
artikel för försvaret, för att den skulle kunna
lättsinnigt behandlas derigenom , att man
tillät, att den skulle utgå i penningar, under
förutsättning att Staten alltid kan skaffa
varan. Sådane tillfällen kunna uppkomma,
då mera krut åtgår på ett år, än på 10 år
kan genom denna gärd inköpsvis förskaffas.
Det är således nödigt, att skaffa sig säkerhet,
att Staten då ej blir i brist af denna
artikel.
Grefve af UgglaSj Gustaf: En värd
ledamot har nyss anmärkt, att om man
skulle blifva skyldig betala sin salpetergärd
i penningar, skulle man ligga i förskott.
Detta är ej förhållandet, emedan proceduren
är, att Saltpeter-uppbörden sker i slutet
af året, eller i början af Januarii månad.
Den, som har Saltpeter, levererar då,
och, inom få dagar derefter, uppbär han
penningarne i ränteriet, hvaremot hän får
på debetsedeln sin saltpetergärd uppförd,
som ej betalas förr än i Februarii. Således
ligger deruti ej något hinder. Att å
andra sidan ålägga vederbörande, att bestämdt
lemna Saltpeter in natura, nu, då
näringen gått till den förkofran, alt qvanliteten
deraf är så betydlig, och kruttillverkningen
drifves till den grad, att man
ej vet, huru man skall använda krutet i
fredstid, vöre för mången betungande utan
54
Den a8 April c. m.
ändamål. Bäst vore, att förhållandet Lief
detsamma som hittils, och att det får bero
på den skattskyldige, att leverera i penningar
eller in natura. Att, såsom en annan
ledamot föreslagit, helt och hållit låta Saltpetergärden
upphöra, och i nödfall införskrifva
Saltpeter utifrån, torde blifva betänkligt,
om man besinnar möjligheten af ett
krig, då man kunde blifva stängd från uppköp
af Saltpeter; och vore näringen emedlertid
förstörd, skulle man komma, att erfara
saknaden af detta nödvändighetsmedel.
Jag anser således bäst, att skatten hädanefter
som hittils får betalas in natura eller
i contant, men att man ej bör höja priset;
ty det är redan ingen obetydlig förtjenst,
att tillverka Saltpeter.
Friherre Anckar swärd: Ehuru ifrigt
jag yrkar upphäfvande af Saltpelerskatten,
har jag aldrig satt i fråga, att man skulle
införskrifva Saltpeter utifrån. Jag tror det
vara så mycket mindre anledning att göra
det, då det är uppgifvit, att kruttillverkningen
öfverstiger behofvet till den grad,
att man ej vet, hvartill det skall användas.
Då synes det mindre lämpligt, att betunga
jordbrukaren allena med denna skatt. För
öfrigt instämmer jag till alla delar med
dem, som yrka, att optionsrätten må äga
rum, om gärden bibehålles. Det är ett särdeles
besynnerligt förhållande med våra gärder.
Vi komma snart till behandling af ett
Den 28 April e. tn.
55
mål, som med detta har sammanhang. Under
det vi ifra för kruttillverkningen, bibehålla
vi den, såsom ett monopolium, och
hindra bergslagerne att tillverka krut för
deras eget behof. Det tyckes vara föga
öfverensstämmande med rättvisa, att ålägga
jordbruket en sådan börda som denna,
då den numera ej är påkallad af behofvet,
och lätt kunde fyllas, om man gjorde sig
litet mera möda, än att taga, der den är
närmast till hands, nemligen af jordbrukaren.
Jag anhåller om proposition till Saltpetergärdens
upphörande för jordbruket, och
det deraf uppkommande Statsbehofs fyllande
genom Bevillning,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets förslag, att den nu
bestämda Saltpetergärden af 5 marker för
hvarje helt hemman mätte än vidare fortfara.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg berörde
af hvarje helt hemman utgående Saltpetergärd
böra upphöra, samt ett serskilt anslag
deremot till Saltpeternäringens bestånd och
bedrifvande, jemte uppköp af Saltpeter,
böra i stället af Rikets Ständer genom Bevillning
anvisas.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
56
Deri 28 April e. m.
Herr Tham: Sedan votering blifvit begärd,
får jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställa, om icke antingen i
Ja eller Nej-propositionen kunde alternativt
uttryckas, att, i händelse gärden såsom
liitlils kommer att utgöras, det matte vara
jordbrukaren tillåtit, att, om lian behagar,
aflemna Saltpetergärden in natura, och att
han icke må blifva ovilkorligen förbunden
att betala den med penningar, såsom Utskottet
föreslagit. Jag önskar, att detta
måtte i voteringsproposilionen inkomma.
Friherre Cederström: Jag anhåller,
att i det alternativ, som bibehåller saltpetergärden,
måtte utsättas det vilkor, att
Ridderskapet och Adeln särskilt skall besluta,
till huru stor del städerne böra deruti
deltaga, äfvensom huruvida den skall
ensamt in natura lefvereras, eller få af den
skattskyldige lösas efter bestämt pris. Detta
vilkor önskar jag måtte inflyta, på det
Utskottets förslag icke må bifallas belt enkelt,
såsom det nu är, ty det svarar ej mot
ändamålet.
Herr Hjerta: Jag får fästa Ståndets
uppmärksamhet uppå olämpligheten af att så
krångligt behandla saken, som Friherre Cederström
föreslagit. Man bör helt enkelt
säga, alt saltpetergärden, sådan den nu utgår,
skall upphöra, och att Rikets Ständer
genom Bevillning åtaga sig att fylla behof
-
Den 28 Apr 11 e. m. 5y
ven. Det ankommer då på Rikets Ständer,
när Bevillningsgrunderne inkomma, att härom
stadga så klokt som ske kan; då ar äfven
Friherre Cederströms ändamål vunnet,
eller att Regeringen måtte komma i tillfälle
att uppköpa Saltpeter. Jag anhåller, att i
Ja-propositionen få insatt det vilkor, som
Herr Tham föreslagit, att, om gärden bibehålies,
rättigheten, att få betala den in
natura, äfven må bibehållas. Jag skulle
tro, att en sådan optionsrätt tillhör Ja-propositionen,
der bibehållandet yrkas, och
föreslår, att den der må införas.
Friherre Palmstjerna j Carl Otto: Jag
tror, att ett sådant förbehåll, som Herr
Tham och Herr Hjerta föreslagit, ej är af
nöden, enär den af Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde proposition endast angår
de två raderne i Betänkandet, att den nu
bestämda Sultpetergärden af 5 Marker för
hvarje helt hemman må än vidare fortfara.
Efteråt kommer: denna gärds inlösande med
penningar &c. Denna del har ännu ej varit
under öfverläggning. Jag tror således
ej, alt något förbehåll i den delen är beliöfligt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, det han ansåg
frågan om optionsrätten, att, efter eget behag,
antingen in natura erlägga Saltpetergärden,
eller lösa den med penningar, ef
-
58
Den 28 April e. m.
ler Kronans inköpspris, lämpeligen kunna
i Ja-propositionen intagas, och således äfven
på samma gång med frågan oni Saltpetergärdens
fortfarande eller upphörande
afgöras; hvarefter Hans Excellence framställde
följande YoteringsPx’oposition:
Den som bifaller, att, på sätt StatsUtskottet
föreslagit, den bestämda Saltpetergärden
af 5 Marker för hvarje helt hemman
må än vidare fortfara, med tillägg,
att på hvarje hemmansägares fria val må
ankomma, att antingen in natura erlägga
denna gärd, eller lösa den med penningar,
efter Kronans inköpspris, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde, af hvarje
belt Hemman utgående, Saltpetergärd böra
upphöra, samt ett serskilt anslag deremot
till Saltpeternäringens bestånd och bedrifvande,
jemte uppköp af Saltpeter, böra i
stället af Rikets Ständer genom Bevillning
anvisas.
Herr Lefren s Johan Pehr: Jag skulle
hemställa, om det ej vöre skäl att i contra-propositionen
införa: att, i händelse Saltpeternäringen
ej skulle kunna upprätthållas
genom elen enskildta industrien, det måtte
Vara hvars och ens, så väl städernes, som
Den 28 April e. m. 5g
landets skyldighet alt tillsläppa saltpeterjord.
Annais anser man sig befriad från
all slags skyldighet i detta afseende.
Herr Tham: Med kännedom och öfvertygelse
om den framgång Saltpeternäringen
haft, i synnerhet i våra norra provincer,
tror jag ej, att på 5 år sådaue händelser
kunna inträffa, att närängen skulle
förfalla. Jag anser det således vara för
bittida, att göra en sådan proposition, som
Herr Lefren föreslagit, i synnerhet om Kronans
pris bibehålies. Då Saltpeter ej gäller
mera än 5 R:dr i Finlad, måtte vinsten
vara för stor för att befara, att näringen
skall gå under.
Herr Lefren: Jag är af deras öfvertygelse,
sorn påstå, att denna gärd ej bör
hvila ensam på landet, äfvensom att det
numera ej är nödvändigt att drifva denna
näring såsom en konstnäring; men, när man
vill afskaffa gärden, bör det ske med förbehåll,
att, i händelse man framdeles beliöfver
Saltpeter, man ej må vara förhindrad,
af hvad man nu beslutar, och att
håde städer och landet då böra deltaga.
Hani Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade den af honom
nyss framställde Voteringsproposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes,
samt derefter anslogs.
6o
Den 28 April e. ra.
Friherre Cederström: I händelse Ridderskapet
och Adeln efter slutad votering
skulle åtskiljas, anhåller jag att i förväg få
förklara, att om första alternativet bifalles,
jag gör den motion, att städerne måtte åläggas
att deltaga med landet i Saltpetergärden,
i proportion af folkmängd och kreatursantal.
Sedan 4i> 42, 43 och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan ett qvart till 8 eftermiddagen;
och befunnos, efter voteringens slut
kl. 9 eft. midd. sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 75.
Nej — 138.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett den af hvarje
helt hemman utgående Salpetergärd böra
upphöra, samt ett serskilt anslag deremot
till Saltpeternäringens bestånd och bedrifvande,
jemte uppköp af Saltpeter, böra
i stället af Rikets Ständer genom Bevillning
anvisas.
Den 28 April e. m.
6r
Upplästes de i förmiddagens Pleno ankomne
så väl Kongl. Majrts 3:ne Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer:
Af den 37 sistlidne Mars:
1:0 Angående förmånsrätt för Upsala
Academie hos dess Uppbördsman, i afseende
å medel, sorn af dem, för Academiens
räkning blifvit uppburne eller förvaltade;
2:0
Angående Lagförklaring, rörande
rätta grunden för förvandling till fängelse
vid vatten och bröd, af böter, som ådömmas
för sådane stölder, hvilka, enligt allmän
lag, ligga i tväböte emot annan tjufnad;
Af den 10 dennes:
3:o Angående upphäfvande af den nu
medgifna moderation i Postporto för Bref,
som väga öfver 8 lod;
som ock Kongl. Maj:ts den 10 dennes
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse,
angående Landshöfdingen J. af "Wingårds
anhållan om befrielse från ersättningsansvar
för de af förre LandsSecreteraren
Kleman tillgripne och förskingrade Allmänna
Medel.
Lades på bordet.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
02 Den ag April.
Onsdagen den 29 April 1829
Plenum klockan 8 Förmiddagen.
Sedan 96, 97 och 98 §§. i RegeringsFormen,
63 §. i Riksdagsordningen, samt
41> 4a, 43 och 44 §§• ^ RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, företog Högh Ridder'
skåpet och Adeln val af 12 Eleclorer och
4 Suppleanter, hvilka skulle äga, att, jemte
de öfrige RiksStåndens Electorer, utse
Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman och dess
Suppleant; och befunnos# efter valförrättningens
slut följande Herrar, genom de fleste
rösterne, hafva blifvit utsedde till
Electorer :
noster.
N:o 19. Grefve Douglas; Fullmäktig
Grefve Posse, Arvid . . , . 164.
— 117. — von Stedingk; Fullmäktig
Grefve Hamilton, Gustaf
Wathier 171.
— 5 g. Friherre Rålamb, Claes . . . 167.
— 2o5. — Åkerhjelm af Margrete
lund,
Guslaf Fredrik .... 168.
— 246. — Manderström; Fullmäktig
Herr Franc Sparre, Bengt
Erland 165.
— 277. ■— Mannerheim, Lars August 168.
— 329. — Adlerbeth, Jacob .... 165.
— 366'. — Ehrenborgh, Casper Wil
helm
184.
Den 2g ApriL 63
Röster.
N:o 981. Herr Gyllenstorm; Fullmäktig
Grefve Gyllenborg, Johan . i65.
— io33. — Hammarhjelm, Carl Fre
drik
169.
— 1626. — Olivecrona; Fullmäktig
Herr Heijkenskjöld, Ludvig
Detlof iG3.
— 1906. — Engelcrantz; Fullmäktig
Friherre Ridderstolpe, Gustaf
171.
Suppleanter:
— 70. Grefve Horn till Ranzien; Full
mäktig
Friherre Lagerbjelke,
Johan 162.
•—■ 91. Herr Mörner, Carl Stellan . . 160.
— 53. Friherre Leijonskjöld; Full
mäktig
Herr Tham, Wolrath
.*•••••••••••• 1 j3.
— 375. — Bergenstråle; Fullmäktig
Herr Bergenstråle, Claes Gabriel
158.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
64 Den 3o A pril f. m.
Thorsdagen den 3o April 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Upplästes det sistlidne gårdag, inför
Rikets Ständers Herrar Electorer, rörande
valet af Rikets Ständers Justi lias Ombudsman,
haline protocoll, så lydande:
År 1829 den 29 April sammanträdde
Rikets Högloft. Ständers valde Eleetorer,
för att utse Rikets Ständers Justitige Ombudsman;
och befunnos, vid Valsedlarnes öppnande,
rösterne hafva utfallit, som följer:
HofRättsRådet, Häradshöfdingen och Riddaren
af Kongl. Nordstjerne Orden Herr
Carl Petter Törnebladh .... 37 röster
CancellieRådet, Riddaren afKongl.
Nordstjerneorden samt af Kejserliga
Ryska S:t Annas Ordens
2:dra Glass och af Kongl. Preussiska
Johanniterorden Herr August
von Hartmansdorff .... 8 —
Justi tias-Rådet och Riddaren af
Kongl. Nordstjerneorden Herr
Nils Wilhelm Stråle  1 —
RegeringsRådet Wahlström .... 1 —
KammarRådet Seth från Skåne.'. 1 —
I följd hvaraf Herr HofRättsRådet, Häradshöfdingen
och Riddaren Carl Petter Törne
-
Den 3o April f. m.
65
nebladh blifvit utsedd till Rikets Ständers
Justitieombudsman. Ut Supra.
Upplästes det sistlidne gårdag, inför
Rikets Ständers Herrar Electorer, rörande
valet af Rikets Ständers Justitieombudsman
Suppleant, hällne protocoll, så lydande
:
Ar 1829 den 29 April sammanträdde
Rikets Höglofl. Ständers valde Electorer, för
att utse den man, som skall efterträda Rikets
Ständers Justitie - Ombudsman, i fall
han, innan nästföljande Riksdag, skulle med
döden afgå; och befunnos, vid Valsedlarnes
öppnande, sedan en sedel blifvit casserad,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Lagmannen, JustitieBorgmästaren, JurisUtriusque
Doctorn Herr JonasUllberg 38 röst.
CancellieRådet, Riddaren af Kongl.
Nordstjerne Orden samt af Kejserliga
Ryska S:t Anne Ordens 2:dra
Class och af Kongl. Preussiska Johanni
ter Orden Herr August von
Hartmansdorff 6 —
RevisionsSecreteraren och Riddaren
af Kongl. Nordstjerneorden Herr
Pehr Niclas Poignant....... 2 —
Häradshöfdingen Herr Pehr Hernblom 1 —
Arv. A:son Posse.
Jean Noreus.
C. F. af Wingård.
P. Pehrsson.
22 H.
5
66 Den 3o April f. m.
I följd hvaraf Herr Lagmannen, Justit.
iaeBorgmästaren och Juris Doctorn Jonas
Ullberg blifvit utsedd att efterträda Rikets
Ständers Justitieombudsman, i fall han,
innan nästföljande Riksdag, skulle med döden
afgå. Ut Supra.
Arv. A:son Posse. C. F. af Wingård.
Jean Noreus. P. Pehrsson.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMår skalken framstäld
proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln
anmoda ExpeditionsUtskottet, att icke allenast
angående de sålunda skedde valen
uppsätta en underdånig ikrifvelse till Kongl.
Maj:t, utan ock för de till Rikets Ständers
Justitie-Ombudsman och dess Suppleant
valde ofvanbemälte personer författa förslag
till behörige constitutorial å nämde befattningar.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 2g sistlidne Januarii
under N:o 54 afgifne, och den i4 derpåföljde
Februarii på bordet lagde, Betänkande,
angående beräkningen af StatsVerkets
Inkomster, än ock den 28 sistlidne Mars
under N:o 123 meddeldte, samtden i3dennes
på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af de vid nyssnämnde Betänkande gjorde
anmärkningar.
26:0 Controll-Stämpel-Medel.
Den 3o April f. m.
67
Hvad StatsUtskottet i afseende å denna
Titel i dess första Betänkande föreslagit,
blef af Ridderskapet och Adeln gilladt.
27:0 Nummer Lott er i Me del.
Herr Skogman_, Carl David: För min
del instämmer jag i Minoritetens inom Utskottet
tillstyrkande, om NummerLotteriets
upphörande är i833, och anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
derå, på sätt samma minoritet föreslagit.
Herr Ribbing> Arvidj förenade sig med
Herr Skogman.
Herr Cederschjöld} Pehr Gustaf : Otvifvelaktigt
vore det moraliskt rättast att afskaffa
Lotteriet, för alt borttaga en frestelse;
men det återstår i alla fall så många andra,
att jag knappt vet, om denna åtgärd
nu skulle löna mödan. Så länge bränvinsbränningen
oupphörligt uppmuntras, och
krogar finnas i alla gathörn, anser jag de
frestelser, som deraf uppkomma, vida farligare.
När man dessutom icke kan inkomma
i ett sällskap bland bättre folk, utan
att se hela samlingen genast sätta sig ned
vid spelborden, så undrar jag om det är
billigt, att betaga den fattigare klassen detta
enda tillfälle, att försöka sin lycka. Det
är i alla fall af alla lycksökerier det minst
5*
68
Den 3o April f. m.
betänkliga, och det enda, hvarpå Staten
vinner. Jag hemställer derföre, om icke
inrättningen ännu tills vidare må qvarstå;
och den fattige tillåtas att för en tolfskilling
kunna förskaffa sig trenne veckors glädje
af hoppet. Jag anser dessutom inrättningens
borttagande så mycket betänkligare,
som Staten då får vara beredd på en
icke obetydlig utgift, ej blott till ersättning
för inkomsten, utan äfven för Embetsmännens
försättande på indragningsstat. Jag
får derföre, ehuru jag sjelf icke är spelare,
tillstyrka bifall å Betänkandet.
Herr Ribbing: Det är visserligen sant,
som Herr Cederschjöld yttrat, att utom
Lotteri - inrättningen finnes mycket annat
ondt i samhället, som borde afskaffas och
indragas; men man skall någorstädes börja,
och jag anser, att just rätta utgångs- eller
begynnelsepunkten är der, hvarest de högsta
magterne inom samhället Konung och
Ständer i förening ända hittills skyddat en
demoraliserande inrättning.
Herr Rothlieb, si.t el, uppläste följande:
Det är sannerligen föga tillfredsställelse
uti att försvara en sak, som har mycket
mot sig — men af 2:ne onda ting måste
man välja det minst skadliga. Vid sista
Riksdag hedrad då , liksom nu, medförtroendet
att vara Ledamot i BeviilningsUtskottet
yrkade jag bibehållandet af Num
-
Den 3o April f. m.
merLotteriet, föranledd dertill af den förlust
staten genom dess upphörande koin alt
vidkännas. Jag är af lika orsak nu af samina
tanka som då. Önskvärd vöre, om andra
medel hlefvo att tillgå, än ökad bevillning,
eller om den summa, som Lotteriet
inbringar, ej VQre för Statsutgiflerne
behöflig. —- Jag för min del finner det vara
ganska tryckande, omen frivillig bevillning,
(ty det är en sådan, som träffar hvarje
Lotterispelare), skulle ersättas genom en
ålagd, och hvar och en icke Lotterispelare
derigenom straffas med ökad bevillning
för att gifva en föga verkande läxa åt de,
som nu deltaga i detta lyckospel. En ökad
bevillning för att ersätta den förlust istatsintraderne,
som uppkom genom NummerLotteri-Inrättningens
upphörande, skulle
ganska orättvist drabba landet, enär ej
Landtmän utgöra de spelandes antal,
utan detta med full visshet till består
af städernes Innevånare, och främst Stockholms
Stad. Enligt de uppgifter jag kunnat
mig förskaffa, har Lotteriets behållna
vinst utgjort från 1817 till och med 1827
årligen 83,186 R:dr 5 sk.; årligt postporto,
härrörande från Inrättningen, 7250: 3o.—
samt bevillning af vinster 8833 R:dr i3 sk.,
allt årligen per medium räknadt, eller 99,270
R:dr om året, och det, sedan följande afdrag
af Lotteri-inkomsten förut beräknats
nemligen 10,579 R:dr 21 sk. 4 >:st. årlig
aflöning lill Lotteri-Inrättningens Embets
-
7o
Den 3o April f. ra.
män; årliga arfvoden 3536 R:dr; pensioner
3oi R:dr; samt till LazarettsDirectionen,
enligt Kongl. Brefvet den 20 Februari
1806, såsom ersättning för dess nedlagda
Lotteri, 5oo R:dr årligen, efter hvilken uppgift,
om Lotteriet upphörde, ett särskilt bevillnings
bidrag till statsbehofvens fyllande,
sedan gratificationerne afdragits, hvilka
jag förmodar borde med Inrättningen
upphöra, skulle uppkomma af iio,55o R:dr
21 sk. 4 r:st. Det är lätt att förutse, huru
tungt denna summa skulle såsom bevillning
falla på folket, och jag tror BevillningsUtskottet
blef satt i en brydsam förlägenhet,
då fördelningen deraf ifrågakom. Jag betviflar
äfven, att de goda afsigterne med
Lotteriets indragning skulle vinnas, ty de,
för hvilkas väl man nitälskar, skulle snart
göra sig oförtjenta den vårdnad man åt dem
lemnar, och som så svårt genom bevillning
skulle drabba andra, hvilka förnuft och eftertanka
ej kallat till deltagare i detta spelnöje.
Snart skulle ett annat surrogat sökas,
i stället för Lotteriinrättningen. Snart skulle
lätta utvägar att besöka Danska ClassLotteriet
med flere utländska beredas, och sinrikheten
skulle äfven snart skaffa de spelande
tillfälle och medel, att tillfredsställa
deras spelsjuka uti enskilta sammansättningar,
men hvilka gåfvo ingen inkomst åt staten.
Nu då så betydliga statsbidrag erfordras,
är ej tiden inne till Nummerlotteriinrättningens
upphörande, och jag yrkar
Den 3o April f. ra.
71
vördsamt dess bibehållande intill nästa Riksdag,
då det må bero af kommande Ständer
att pröfva, huruvida den nu från Lotteriet
inflytande summa må för stats*utgifterne
vara behöflig, eller icke.
Herr Rothlieb, Carl Fredrik: Jag torde
ej vara den ende, som är tvehogsen vid
beslämmandet af sin öfvertygelse i denna
fråga. Å ena sidan har erfarenheten visat
de rysligaste exempel på följderna af Lotterispelet.
Man vet, att personer funnits,
som på detta spel förstört icke allenast egen,
utan äfven minderåriga barns och efterkommandes
förmögenhet, och man har ett färskt
exempel härutinnan af en rättegång emot
en borgarehustru, som, sedan hon under
en längre tid spelat på Lotteriet med En
å 200 R:dr hvarje dragning, slutligen lånat
pengar och bortspelt äfven dem , för hvilket
lion nu är lagsökt, så väl vid ÖfverSlåthållareEmbetets
Canzli, som vid en af
Stadens ICämnersRätter. Assistancen är äfven
en trogen medhjelpare till denna förstörelse.
Å andra sidan åter framställer sig
Statens behof af Lotteri-vinsten, tillika med
den tanka, att spelsjuke personer i alla fall
icke skola hejdas från sitt raseri, utan i
det stället vända sig åt Danska, Hamburgska
och Wienska Lotlerierne m. fl. Jag
bekänner likväl nu, vid nogare eftersinnande
och ehuru jag i dag som Publicist yttrat
några ord för NummerLotteriets bibe
-
72
Den 3o April f. m.
hållande i den Tidning jag utgifver, det
jag, vid den sluteliga jemförelsen emellan
den onda och goda sidan af denna Inrättning,
samt då jag anser mig pligtig bestämma
min öfvertygelse till Högloft. Ridderskapets
och Adelns ProLocoll., förklarar, att den
icke kan förena sig med NummerLotterilnrättningens
bibehållande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarshalken gjorde proposition lill bifall
å StatsUtskottets i dess första Betänkande,
i afseende å ifrågavarande Titel,
framställde förslag.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Då Ridderskapet
och Adeln tyckes vara sinnad, att
icke bifalla Utskottets Betänkande, tar jag
mig friheten hemslälla, om icke minoritetens
reservation skulle förtjena framställas
till Ståndets bifall. Denna reservation
innehåller, att inrättningen icke nu genast
skulle upplösas, för att icke åstadkomma
en kostsam tillökning på IndragningsSlaten,
utan först efter 4 års förlopp; hvarigenom
den fördel vunnes, att Staten först och
främst kunde påräkna dessa 4 ^rs inkomster
af Lotteriet, och derjemte bereda personalens
upplösning, utan alltför stor kostnad
för Statsverket.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
svårt att begripa, hvarföre NurnmerLotte
-
Den 3o April f. ro.
riets Embelsmanna-personal skall behöfva
uppföras på IndragningsStuten. Desse Embetsman
tjena alla på constitutorial, och
Collecteurerne äro samteligen personer med
andra befattningar, hvilka åtagit sig Lottförsäljningen
mot en viss procent. Men i
händelse Rikets Ständer skulle besluta, att
inrättningen kommer att upphöra, icke nu,
utan om några Ar, tror jag det vara så godt
alt öfverlåta hela denna sak åt nästkommande
Ständer, emedan jag icke vet, att
året i833 är af någon serskild bemärkelse,
och man derigenom undvek, alt endast för
ett år nu bestämma en särskild utväg till ersättning
förStatens saknad af Lotterivinsten.
Herr Lagerhjelm: Jag inser visserligen,
attingen rättighet existerar för Lotteriets
Embetsmanna-personal, att blifva uppförd
på IndragningsStaten; men milt yttrande
föranledes af den förmodan, att desse personer
skulle komma i åtnjutande af enahanda
förmon, som Ledamöterne och betjeningen
i den nu mera upplösta Allmänna
MagazinsDirectionen.
Herr Tham^ Wolrath: I händelse Ridderskapet
och Adeln skulle behaga afslå
Betänkandet, får jag instämma i Friherre
Gederströms förslag, att tiden för LotteriInrättningens
upphörande måtte fastställas
till 1834 års utgång, hvarigenom man undvek
ett serskildt anslag, som eljest blir
74
Den 3o April f. m.
nödvändigt under loppet af år x834- Rikets
Ständer samlas å nyo detta år, och
kunna då icke allenast besluta om ersättning
för Statens förlust af inrättningens
upphäfvande, utan äfven uppgöra sättet för
Embetsmännens förflyttande på indragningsStat.
Jag vågar derföre anhålla om proposition,
att Ridderskapet och Adeln behagade
instämma i den reservation, som inom
Utskotten blifvit framställd, endast med
den förändring, att Lolterilnrättningen må
anses upphöra från och med 1834 års utgång.
Herr Lagerhjelm: Orsaken, hvarföre
minoriteten inom Utskottet bestämde året
i833, var den, att kommande Rikets Ständer
icke skulle kunna vidtaga ett annat beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade, med
förkastande af Utskottets i dess första Betänkande
i afseende å denna Titel framställde
förslag, besluta, att NummerLotteriInrättningen
borde med 1834 års utgång
upphöra.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 3o April f. m.
Herr Ribbing: Jag för min del hade
helst önskat, att LotterilnriUtningen måtte
genast upphöra, och tror allt fördröjande
deraf vara orätt, särdeles om nästkommande
Ständers mellankomst kunde föranleda
till förändring af det beslut Rikets Ständer
nu gå att fatta. Den betänklighet Herr
Tham framställt, kap jag icke lemna mycket
vitsord, då säkerligen så stora förskott
blifva disponibla å inkomsterna, hvilka erfordras
för att fylla den brist i Stats-inkomsterna
under loppet af ett enda år, som
uppkommer genom det Geneusiska Lotteriets
upphörande.
Herr Rothliebs Carl Fredrik: Som jag
af personer, hvilka böra känna förhållandet,
hört bestämt förklaras, att den vinst,
som Staten nu åtnjuter af Lotteriet, men
genom dess afskafFande naturligtvis skulle
förloras, icke kan ersättas för närvarande
på annat sätt, än genom en tillökning i
allmänna Bevillningen; vill jag visserligen
i så måtto frångå mitt yttrande om
Inrättningens upphäfvande, att jag förenar
mig i hvad StatsUtskottets Minoritet hemställt,
eller dess bibehållande lill 1833 års
slut.
Herr Tham: Jag kan icke hysa det
misstroende till Rikets Ständer, att de vid
deras nästa sammankomst skola så hastigt
upprifva föregående Ständer* beslut, i fall
76
Deri 3o April f. m.
det nemligen blir beslutadt, att Lotteriinrättningen
skall upphöra, hvilket icke torde
vara så aldeles säkert, då 2 Stånd stadnat
emot 2. För min del önskar jag visst,
att den måtte upphöra, men med minsta
möjliga känning för StatsVerket, och det
är derföre jag tog mig friheten yrka förändring
i Reservanternes förslag. Jag förmodar,
alt StatsUtskottet vid denna Riksdag
skall få tillräckligt tillfälle att använda
alla tillgångar, utan att ge utgifterna en ny
tillökning, som torde falla sig rätt tung vid
fördelningen af bevillningen.
Herr Rothlieb_, Axel: I afsigt att förena
opinionerne och få discussionen förkortad,
förenar jag mig med de Talare,
hvilka yrkat NurnmerLotteriets bibehållande
till i834 års slut.
Herr Cederschjöld: I händelse NummerLolteriet
skulle afskaffas, vore det lämpligast,
att söka en annan utväg än just Allmänna
Bevillningen, till fyllande af den
för StatsVerket derigenom uppkommande
brist i inkomsterne. Jag tillstyrker derföre,
att denna ersättning sökes genom KortstämpelAfgiftens
förökning t. ex. till 1 R:dr
Banco.
Herr Ribbing: Jemte det jag begagnar
tillfället att förena mig i det af Herr Cederschjöld
nyss afgifna förslag, får jag äfven
anmärka, att hvarföre jag ej fäster samma
Den 3o A pr i I f. m.
71*
förtroende sorn Herr Tham till olika Ständers
opinion, är, att jag har ett färskt exempel,
huru den ombytt sig just i denna
fråga tvärt emot hvad den var år 1823.
Herr Wirginj Arvid: Jag finner icke
större hinder för nästkommande Ständer alt
ändra det beslut vi nu fatta, om vi utsätta
åri833, än om vi utsätta år 1834- Tyvi
må fastställa hvad år som helst för eller
efter nästa Riksdag, så måste ett beslut af
nästkommande Ständer, som ändrar detta,
vara föranledt af en -ny motion. Jag anser
det vara ordentligare för Statsregleringen,
att upphörandet utsattes lill 1834 års slut,
och förenar mig således med livad Herr
Tham yttrat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, efter hvad
Hans Excellence tyckt sig finna, den af
Hans Excellence sist framställde proposition
redan blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen;
hvaruti Ridderskapet och Adeln nu
äfven hördes instämma.
28:0. Bak- och LotsMedel.
StatsUtskottets i dess sednare Utlåtande,
i afseende å denna Titel, gjorde förslag
bifölls.
29:0 Danska FjrringsMedel.
?8
Den 3o April f. m.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag vågar
hemställa, om ej denna titel bland StatsYerkets
inkomster borde bibehållas. Utskottet
bar tillkännagifva, att en anledning
derföre finnes. Jag skall uppge en annan,
som är, att denna InkomstTitel någon gång
varit alldeles bortglömd, och af ett Statsutskott
vid en föregående Riksdag återfunnen.
Delta kunde möjligtvis ännu en gång
bända, om inkomsten inbegreps under en
annan titel. Jag anhåller derföre om afslag
å Utskottets förslag.
Grefve Cronstedt, Claes: Då det är jag,
som gjort den väsendtligaste anmärkningen
mot StatsUtskottets första Betänkande i denna
del, torde Ridderskapet och Adeln benäget
tillåta, alt jag nu förklarar mig öfver
ämnet. Jag har ej emot, att Danska Fyringsmedlen
stå såsom en inkomst under
titel af ersättning; men då denna inkomst
tillkommit genom Tractat med en utländsk
magt, på det ej våra Fyrar skulle skötas
med Danska Fyrmästare och eldas med Danska
kohl, så tyckes väl, att allt livad som
af Sjöfarande betalas, äfvensom dessa medel,
böra gå dit, hvartill de rätteligen höra.
Délta hindrar dock ej, att de kunna
qvarstå under den föreslagna titeln. Utskottet
har tyckt summan, som går till Lotsoch
Båk-verkets underhållande, vara stor;
jag erkänner visserligen, att summan är betydlig,
men då Lotsverkets aflöning först
Den 3o April f. m.
79
derifrån skall afgå, öfverblifver blott 14 a
15,ooo R:dr; och då Fyrverket är i det dåliga
tillstånd inora Riket, att minst ett lika
antal Fyrar, som redan finnas, bör ytterligare
uppföras, samt hvar och en af dem
kostar 14 & i5,ooo R:dr, hvilket bäst synes
af de summor, som för de 2:ne Fyrar,
hvilka äro i Privatas händer, blifvit begärde,
nemligen för den ena 18 och för den
andra 3o,ooo R:dr, så visar sig tillräckligt,
att detta anslag icke är så stort, som behöfves,
för att i hast sätta Fyrverket idet
skick det borde vara. Jag anhåller derföre,
att de Danska Fyringsmedlen må anslås
till nya Fyrbåkars uppbyggande, men qvarstå
under titel af: ersättning. ^
Herr Lagerhjelm, Pehr: Den utaf den
sista Talaren väckta fråga, om anslag till
Fyrars byggande, synes mig böra af Ridderskapet
och Adeln pröfvas, när io:de
HufvudTiteln förekommer. StatsUtskottets
[Betänkande i berörde del är redan färdigt,
och kommer snart på Ridderskapets och
Adelns bord. Jag anhåller derföre om bifall
å Utskottets förevarande Betänkande om
Fyringsmedlen så mycket heldre, som den
nu väckta frågan egentligen angår UtgiftsBetänkandet.
Herr Bruncrona s Nils Abraham} hade
inlemnat ett så lydande anförande:
1 anledning af Höglofl. StatsUtskottets
8o
Den 3o April f. ra.
senast afgifne inkomst-betänkande och 29
punkten, angående dispositionen af Danska
Fyringsmeulen, får jag vördsamt andraga.
Höglofl. StatsUtskottet har ansett, att
Danska Fyringsmedlen, utgörande 9,333fR:dr,
böra för andra ändamål, än Fyrarnes
förbättrande, användas, och det på den grund,
att då inköp af Landsorts och Korsö, enskildte
tillhörige, Fyrbåkar icke blifvit bifallit,
har Utskottet förmodat, att med den
betydliga inkomst, som är att påräkna, genom
de förhöjda Fyr- och Båk-afgifterne,
hvilka uteslutande få användas till förmån
för denna inrättning, utvidgade och förbättrade
anstalter kunna till vägabringas; och då
således billigt afseende blifvit fästadtå den
klagan, som i denna väg, under Riksdagen
blifvit yttrad, och derjemte är att förmoda,
det de förbättringar, som vidtagas, verkställas
successive, kunna nästkommande Rikets
Ständer säkrast blifva i tillfälle att bedömma,
om icke . den nu gjorde dispositionen
är för behofven tillräcklig. Öfverflödigt
vore för mig, att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet uppå beskaffenheten
af Rikets vidsträckta och farliga kuster,
samt nödvändigheten af Lotsverkets,
Fyrarnas och säkerhets-anstalternas ändamålsenliga
förbättring, så allmänt, så högt,
och med skäl af de sjöfarande och trafiquerande
påkallad.
Er
-
Den 3o A pr il f. m. 81
Erfarenheten har under dessa sedan sista
Riksdag förflutna åren nogsamt visat
otillräckligheten af de /(5oo R:dr, som till
Fyrars och KänningsBåkars samt säkerhetsanslalters
nybyggnad, reparationer, och anskaffande,
blefvo anslagne, och om man nu
tager i öfvervägande, att Fyrmedlen, som
per medium blifvit beräknade uppgå till
5o,ooo R:dr årligen, nu mera dels genom
reciprocitetssystemet, och dels genom den
lindring, inrikes seglande Fartyg, enligt 1827
års nådiga LotsFörordning, fa tillgodonjuta,
blifvit de facto betydligen nedsatte emot
hvad de förr varit, så lärer Ridderskapet
och Adeln upplyst finna ett annat förhållande,
än det StatsUtskottet förmodat.
I sammanhang härmed, får jag vördsamt
upplysa, alt Ordinarie LotsAflöningsStaten
uppgår till i5,5/p> R:dr; Ordinarie
Fyrings- eller AflÖnings-Staten, till 2,44ö
R:dr 32 sk.; och Fyringsmaterialier m. m.
till 17,944 härtill komma Extraor
dinarie
LotsStaten och andra lillfäliige utgifter,
äfvensom ersättning för lysningen å
Korsö Båk, jemte Lotsvisitationer och andra
förrättningar, hvilka kostnader minst
kunna beräknas uppgå lill 8,000 R:dr, utgörande
förenämnde belopp en sammanräknad
summa af 43,p3o R:dr. Nu får jag hemställa,
huruvida återstoden af detta anslå?
6,070 R:dr kan anses blifva tillräckligt, att
22 H. 6
8a
Den 3o Apri 1 f. in.
bygga nya Fyr- och Kännings-Båkar; att
förändra de nuvarande Stenkols fyrarne till
Lampfyrar, att underhålla Fyrtornen med.
90 Sjömärken och Känningsbåkar, samt nära
600 Säkerhets-anstalter, äfvensom nära
600 Bergringar, ducd’alber, morings-ankare
och pålfästen, samt anskaffa nya, hvilka långt
för detta varit af behofvet påkallade.
Jag har nämnt nödvändigheten af Stenlols-fyrarnes
förändring till Lamp-fyrar,
hvarvid jag får upplysa, att årliga lysningskostnaden
per medium för en öppen Stenkolsfyr,
ehuru af alla minst ändamålsenlig,
uppgår till 1,3 1 y-f- R:dr; för en sluten stenkolsfyr
till 967 R:dr, och för en Lampfyr
till 673^ R:dr, hvilka kostnadsbelopp, med
hvarandra jemförde, visa, att lysningskostnaden
för en Lampfyr, ehuru den fullkomligaste
af alla fyrinrättningar, är omkring
mindre än för en sluten, och nära hälften
för en öppen, Stenkolsfyr.
Kostnaden för en Stenkolsfyrs förändring
till Lampfyr med paraboliska pleterade
speglar och mässingslampor, med rörliga
eller stillastående eldar, Lanterninernas
byggnad derunder inbegripen, uppgår
lill omkring 3,100 R:dr eller för 9 sådane
som för närvarande finnas, öfver hufvud till
28,000 R:dr, men huruvida något skall kunna
uträttas i detta afseende, med 6070 R:dr,
lemnar jag till Ridderskapets och Adelns
Den 3o April f. m.
83
upplysta bedömande; och får fästa uppmärksamheten
uppå omöjligheten att kunna
tillvägabringa nya Fyrtorn, och KronoLotsarnes
skäliga anspråk på förbättring i deras
usla vilkor. För öfrigt, ju förr dessa
föreslagne förändringar och förbättringar, i
öfverensstämmelse med tidens kraf, kunna
verkställas, desto förr och successive skall
StatsVerket få minskade utgifter, och den
enskildte medborgaren en mångdubblad säkerhet.
till lif och egendom, hvaraf följer,
att dessa uppoffringar i rikt mått blifva
återbetalte.
Uppå dessa anförde skäl, och som Danska
Fyringsmedlen alltid och ända till 1823
års Riksdag varit under de allmänna Fyringsmedlen
innebegripne, synes mig oslridigt
deraf följa, alt de böra äfven nu, till
Lotsverkets och Fyrinrättningens förbättrande
anslås, hvadan jag hos Herr Grefven och
LandlMarskalken vördsamt får anhålla om
proposition till Ridderskapet och Adelli,
huruvida Ridderskapet och Adeln vill bifalla,
att Danska Fyringsmedlen g,333f R:dr
må, för deras egenteliga ändamål, Fyrarnes
förbättrande, till nästa Riksdag utgå.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Efter uppläsandet
af det interessanta och på facta
rika yttrandet af Herr Bruncrona, hvilket
Ridderskapet och Adeln hört, har jag obe
-
84
Den 3o April f. m.
tydligt eller intet att tillägga. I det slunk
vårt StalsVerk nu står, är det visserligen
ganska vördnadsvärdt af Utskottet, att vilja
för detsamma bibehålla de c)333 R:dr
16 sk., som från Danska Regeringen länge
betalts, men å andra sidan måtte jag säga,
att jag ej utan ledsnad pag. 223 och 224 af
Utskottets sednare Utlåtande läst den beskrifning
Utskottet der framställer på Lotsoch
Fyr-Inrättningarnes skick, hvilken beskrifning
ej inträffar med verkliga förhål*
landet.
StalsUtskottet har beskrifvit dem vara
komna till en sådan höjd, att det skulle
fordras obetydligt alt bibehålla dem vid
hvad de nu äro, eller att gifva dem den
högsta möjliga förbättring.
Förhållandet är likväl sådant, att deras
beskaffenhet är under hvad den borde
och kunde vara, och långt under hvad i
andra länder, till och med våra närmaste
grannstater Dannemark och Norrige äger
rum. Den Authoritet, som Kongl. Majit
anförtrott styrelsen öfver Lots- och BåkVerket,
har gjort allt hvad af menniskor
göras kan, men det gamla ordspråket har
sannats: att man kommer icke långt med
två tomma händer. Utskottet har tyckt sig
gjort mycket, då det föreslagit, att alla
medel, som inflyta i Lots- och Båkafgifter,
skulle till dessa inrättningars förbättrande
D e n 3o A p r i 1 f. m. 85
öfverlemnas. Herr Bruncrona har ådagalagt,
huru mycket dermed kan vinnas.
Hela den tillökning i inkomster för
Lots- och Fyrlnrältningen, som Utskottet
beredt, lärer svårligen kunna blifva mera
än 6070 R:dr. Det är den summan, som
lemnäs för att iståndsätta hvad som fattas.
På den ofantliga kusten från Haparanda till
Nordligaste delen af Bohuslän är ej mera
än i3 Fyrar; deraf 9 stycken äro öppna
Stenkolsfyrar, som äro de dåligaste af alla,
och kosta hvardera 1370 R:dr årligen. De
slutna, som äro något bättre, kosta 967
' R:dr, och Lampfyrar, som äro de bästa
af alla, kosta 673 R:dr, eller något mer än
hälften mindre, emot de förstnämnde. En
StenkolilsFyrbåks-förändring till Lampfyr
kostar 3roo R:dr. Om nu de 9 öppna Stenkolsfyrarne
skulle förändras, åtgick dertill
28000 R:dr Banco. ■— Om under 3 år de
9333 R:dr 16 sk. Danska Fyringsmedlen
fingo komma Lots- och Båk-Inrättningen tillgodo,
så voro de behöflige förändringarne
verkstäldte. Man hade väl ändå icke så
mångå Fyrar, som behöfdes, meli de, som
finnas, blefvo åtminstone dugliga. Samma
bedröfliga förhållande, som visar sig med
Fyrarne, inträffar med Loisinrättningen, då
Lotsarne eudast hafva i lön från 20 till 5
R:dr 0111 året. Är det väl rimligt, alt tänka
sig, att för en summa af 5 R:dr, som
icke räcker till skopengar, menniskor sko
-
86
Den 3o April f. m.
]a för frälsningen af andras lif oell egendom
blottställa sine egne lif. I sådant skick
befinner sig LolsVerket, som har ett sådant
inflytande på både handeln och sjöförsvaret,
ty ÖrlogsFlottan kan lika litet umbära
Lotsar, sorn en Handelsflotta. Jemte det
jag förenar mig med hvad Herr Bruncrona
och Grefve Cronstedt yttrat, får jag tillägga,
att, enligt hvad mig blifvit sagdt, har
det RiksStånd, som bäst känner Handeln,
förkastat Utskottets Betänkande, och förklarat,
att de Danska Fyringsmedlen, så väl
som öfrige Lots- och Båk-afgifter böra öfverlemnas
till Kongl. Majrts disposition. Vid
slikt förhållande är det af vigt, hvad beslut
Ridderskapet och Adeln fattar.
Jag anhåller om afslng å StatsUtskottets
Betänkande, och Proposition derpå,
att de Danska FyringsMedlen skola, för
att till Lots- och Båkinrättningarne användas,
till Kongl. Maj:ts disposition öfverlämnäs.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Långt ifrån
att bestrida, det Svenska LotsVerket behöfver
bidrag af Statsmedel för att upphjelpas,
instämmer jag i denna mening. Men
StatsVerkets tillstånd är ej sådant, att de
många behofven af Statsanslagen kunna på
en gång fyllas. Dessutom inträffar med desse
så kallade Danska Fyringsmedel det förhållande,
alt Kongl. Maj:t i Dess Nådiga pro
-
Den 3o April f. m.
87
position ej begärt deras användande till
LotsVerkets förbättring, utan dertill foi’drat
endast de vanliga Båk- och Lots-medlen.
Utskottet liar äfven beviljat allt hvad Konungen
sålunda för LotsVerket ansett behöfligt;
och då de Danske Fyringsmedlen
till detta ändamål icke behöfde begagnas,
fann Utskottet skäligt använda dem till andra
behofs fyllande. Följakteligen tillstyrker
jag bifall till Utskottes förslag i denna
del, och hoppas, alt ifrågavarande medel en
annan gång kunna komma LotsVerket tillgodo.
Herr Riben: Jag är visserligen öfvertygad
derom, att Statens brist på tillgångar
är orsaken, hvarföre StatsUtskottet ej
tillstyrkt de Danska Fyringsmedlens användande
lill Svenska Lots- och Fyrinrättningens
förbättring. Jag kommer vid denna
Riksdag ej ofta att votera Ja till begärdte
anslag, men likväl till några, som jag tror
skola bära goda frukter i kommande tider.
Delta anser jag isynnerhet inträffa med hvad
man anslår till vårt LotsVerks upphjelpande;
ty det är oberäkneligt, huru vigtig denna
inrättning är för handeln och sjöförsvaret.
Jag fortfar derföre alt yrka afslag på
Utskottets förslag att ej använda de Danska
Fyringsmedlen till LotsVerkets behof,
hvartill de ursprungligen äro bestämde.
Herr Lagerhjelm: Jag hemställer, om
icke discussionen nu svänger sig kring en
88
Den 3o April f. ra.
punkt, som ej för närvarande bör vara föremål
för öfverläggning härstädes. Frågan
är nu blott,, om de Danska Fyringsmedlen
skola under serskild Titel beräknas bland
Statsinkomsterne, eller uppföras under rubriken:
Ersättningarj samt till hvad belopp
de böra upptagas; men frågan om anslag
till Fyringarne, synes ej förekomma
till discussion och afgörande på sitt rätta
ställe, förr än när UtgiftsBetänkandet, der
detta ämne är afUtskotlet behandladt, blif—
ver härstädes föredraget. Jag tror, att om
Herr Grefven och LandtMarskalken täckes
framställa Proposition till bifall på Utskottets
ifrågavarande förslag, så skall icke någon
finna skäl att afslå det, enär det är
enhvar öppet att, när UtgiftsBetänkandet
förekommer, yrka desse medels användande
till Fyringarne.
Grefve Horn: Jag hemställer, om icke
samtelige Talarne skulle blifva bäst belåtne
och tillfredsställde, ifall InkomstTiteln
Danska Fyringsmetlel bibehålles. Då ser
man deraf i framtiden, hvartill desse medel
egenteligen varit ämnade. Jag anhåller
derföre om afslag på Utskottets project, att
uppföra dem under Rubriken: Ersättningar,
och om bifall lill den gamla Titelns
bibehållande.
Grefve Possej Arvid: Med Herr Lagerhjelm
är jag ense derom, att dispositio
-
Den 3o April f. m.
39
nen af de så kallade Danska Fyringsmedlen
nu icke är föremål för öfverläggningen
härstädes; men jag kan icke förena mig med
Grefve Horn i den mening, att den ifrågavarande
delen af Utskottets Betänkande
hör förkastas, på den grund Grefven uppgifvit.
Betänkandet upptager nemligen under
Titeln: Er sättningar 25,000 R:dr, och
således äfven andre inkomster, än blott
Danska Fyringsmedel, hvilka utgöra endast
9333\ R:dr. Jag skulle derföre vilja föreslå
bifall till Utskottets Förslag, sålunda,
alt de under Rubriken Ersättningar nu upptagne
medel benämnas: Danska Fyringsmedel
och Ersättningar.
Grefve Cronstedt: Jag erkänner, lika med
Herr Lagerhjelm, att discussionen om ifrågavarande
Danska Fyringsmedels användande
tillhör UtgiftsBetänkandet; men min gjorde
anmärkning påkallades deraf, att Utskottet
i förevarande Betänkande yttrat, alt anslaget
af Båk- och Lots-medlen är för Lotsverkets
behof tillräckligt. När UtgiftsBetänkandet
förekommer, skall jag ej försumma,
att återbringa detta ämne å bane, och
visa anslagets otillräcklighet.
Herr Thamj TVolrath: Såsom tillägg
till hvad Grefve Posse nyss yttrat, ber jag
alt få uppläsa 3o Punkten i StatsUtskottets
förra InkomstBetänkande. Der står: "Ersättningar
påräknas till ett belopp af i5,6‘C6:
go D e n 3o, A p r i 1 f. m.
”32; hvartill hommer de förut under serskild
InkomstTitel uppförde Danska Fy”
ringsmedel * 3,5oo R:dr Hamb. Brco, å 128
”sk. cours, 9,333 R:dr 16 sk. — Summa
”25,000.” I denna punkt står således de
Danska Fyringsmedlen under deras serskilda
benämning införde, och de lära följakleligen
icke kunna framdeles förglömmas.
Herr Lefren: Det har alltid varit ett
syftemål, att, så mycket som möjligt, förenkla
Statsräkenskaperne. Dertill hörer äfven,
att afskaffa onödiga rubriker på Statsmedlen.
När nu de ifrågavarande Danska
Fyringsmedlen till sin natur äro ersäLlningsmedel,
så vore det underligt, att ej uppföra
dem under den allmänna InkomstTileln:
Ersättningar. Jag yet ej något skäl,
hvarföre vi skola bibehålla en Utländsk
magts namn i våra Räkningar öfver StatsVerkets
inkomster, och icke heldre införa
desse medel under en Titel, dit de rätteligen
höra.
Friherre Cederström, Jacob: Då i StatsUtskottets
irsta Betänkande öfver Statsinkomsterne
de så kallade Danska Fyringsmedlen
finnas serskildt upptagne, ehuru i öfrigt
uppförde gemensamt med andra under
Rubriken Ersättningar, så kan denna sednare
förändring ej vara af något menligt
inflytande för tillfället. Men för framtiden
är det ej likgiltigt, att desse sammanföras
Den 3o April f. ra.
91
under samma Titel med andra medel, sorn
äro af helt annan natur. De ifrågavarande
Danska Fvringsmedlen voro i Tio år uteslutne
ur InkomstTitlarne, och igenfunnos
ej förrän år 1818. Om deras serskilta Titel
nu försvinner, kunna de åter läll bortglömmas,
och då blifver det kanske svårare,
att återfinna dem. Jag instämmer derföre
med Grefve Horn i den mening, att
desse medel höra i RiksStaten uppföras under
deras förra serskilta Titel af Danska.
Fy ringsmedel.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt^
Gustaf: Jag instämmer med Grefve
Posse deruti, att ifrågavarande medel må
uppföras under Titel af Danska Fyringsmedel
och Ersättningar, just derföre, att
,de till StatsVerket ingå såsom ersättningsmedel
från främmande magt, och kunna
blifva förökade. De böra derföre icke upptagas
under en serskild Titel, til! bestämdt
belopp. Blifva de förökade, såkanErsättningsTiteln
ökas i samma mohn, och det är
ej något band för deras bibehållande vid
det nu uppförda beloppet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hvad StatsUtskottet, rörande denna
Titel, uti dess första Betänkande tillstyrkt.
Ropades Ja och Nej.
Den 3o April f. m.
Grefve Horn: Jag afstår från den af
mig begärda Proposition om bibehållande
af ifrågavarande medel under serskild Rubrik
af Danska Fyringsmedel, så framt Herr
Grefven och LandtMarskalken täckes vid
3o:de punkten af Betänkandet framställa proposition
till bifall å Grefve Posses och Grefve
af Wetterstedts förslag, att denna InkomstTite!
måtte benämnas Danska Fy rindsin
edel och Ersättningar.
Grefve Posse: Hvad jag föreslagit, är,
att Utskottets förslag må bifallas, och nästa
InkomstTitels Rubrik förändras till Danska
Fytingsmedel och ersättningar. Det
är således ej detsamma, som Grefve Horn
begärt.
Herr Lefrén: Om ifrågavarande så kallade
Danska Fyringsmedel uppföras bland
Statslnkomsterne under den gemensamma
Rubriken Ersättningar_, komma de i alla fall
att derunder upptagas under sin tillhörande
rubrique serskildt, och de blifva således
ej förblandade med'andra medel, men få
den gemensamma Caracteren af ersättningsmedel.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt har upplyst en omständighet i
afseende på dessa medel, som undfallit Utskottet,
nemligen att de kunna blifva ökade,
men alt, om de slå qvar under en serskild
Titel, de få egenskap af oföränderlige
och icke kunna till beloppet ökas; detta
Den 3o April f. m.
93
är ett ytterligare skäl för antagandet af Utskoltels
förslag. Jag vet, alt Friherre Cederström
äger den förtjensten, att vid någon
föregående Riksdag hafva tagit fram
denna Statsinkomst ur glömskan; men jag
hoppas han inser, alt han i allt fall äfven
hädanefter har den i behåll, fastän den flyttas
under Titeln Ersättningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition, dock under förbehåll
att nästa Titel hädanefter borde benämnas:
Danska Fy ringsmedel och Ersättningar.
Bifölls.
3o:o Ersättningar.
Hvad Utskoltet i dess första Betänkande,
i afseende å denna Titel, föreslagit, bifölls
af Ridderskapet och Adeln; likväl under
iakttagande deraf, att Titeln hädanefter
borde benämnas Danska Fyringsmedel
och Ersättningar.
31 :o ObservationsMedel;
3a:o Extra medel och Uppbörd.
Stats-Utskottets rörande dessa Titlar
framstälde förslag antogos.
33:o InteresseMedel.
Hvad StatsUtskottet i afseende å denna
Titel i dess sednare Utlåtande hemstält,
blef, uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken framstäld proposition,
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
94
Den 3o April f. m.
Extra Ordinarie eller BevillningsInkomster
:
3 4-'o SjöTulls-Medel.
Herr Skogman_, Carl David: I afseende
på beräkningen af Tullinkomsterne, får
jag vördsamt upplysa, att de, efter medeltal,
de feni sista åren, med afdrag af den
betydliga summan för spannemål åren 1826
och 1827, uppgått till 2,232,000 R:dr brutto
årligen, och alt den föreslagna nya TullTaxan,
som nu beror på Pukets Ständers
pröfning, genom åtskilliga jemkningar och
förbättringar i sättet för tullafgifternes beräknande
bör bereda en tillökt inkomst,
mer än motsvarande hvad Tullverkets aflönings
och omkostnads stat kan erfordra utöfver
de 400,000 R:dr om året, som dertill
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition förslagsvis
upptagas, helst denna Stat bör hädanefter
snarare minskas än ökas, genom
åtskilige Exspectanters afgång eller förflyttning
till andra tjenster. I alla fall tillhör
bestämmandet af TullVerkets omkostnader
regleringen af RiksStatens 2:dra Hufvudtitel,
och verkar icke på beräkningen af
bruttoinkomsten. Under de sistförflutna
åren har tullinkomsten varit i ständigt stigande,
i följd af större handelsfrihet och
ökad consumtion. Jag anhåller vördsamt
om Proposition, alt tullinkomsten må beräknas
brutto till 2,200,000 R:dr om året, på sätt
i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition föreslås.
Den 3o April f. m.
9^
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å hvad StatsUtskottet angående beräkningen
af SjöTuIlsmedlen till bruttoinkomst
af 2, 100,000 R:dr B:co föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med förkastande
af StatsUtskottets ifrågavarande förslag,
behagade bestämma, att inkomsterne af
Stora SjöTulIen borde beräknas brutto till
2,200,000 R:dr B:co.
Ropads äfven Ja och Nej.
Herr Lagerhjelm ^ Pehr: Inom StatsUtskottet
har man ansett det icke vara
möjligt, att med säkerhet påräkna en så
stor Tullinkomst, som i Konungens Proposition
är uppförd. Orsaken dertill är, att
ehuru de förra årens inkomst af Tullen betydligt
öfverstigit hvad man i RiksStaten beräknat,
kan man dock ej vänta, att samma
förhållande framdeles skall fortfara. Till
den ökade Tullinkomsten har ej litet bidragit
den mängd Lux-artiklar, som sedan
sista Riksdag blifvit till Riket införde, men
hvilka nu inkommit till så stor myckenhet,
att införseln icke kan lika starkt fortsättas,
helst afsättningen blifvit mindre. Äfven
tror jag många politiska förhållanden kunna
inträffa „ hvilka verka till lägre Tullinkomster.
Beräknar man Statsinkomsten der
-
96
Den 3o April f. m.
af så lågt, att ett öfverskott uppkommer,
så är dermed icke så mycket förloradt,
som om man upptager den så li ö g t, att en
Statsbrist visar sig, lill hvars betäckande
man kan råka i förlägenhet. Jag anser derföre
bäst, att StatsUtskottets förslag godkännes.
Herr Thanij Wollrath: Då, såsom jag
hoppas, Bevillnings-Utskottets Betänkande
rörande Stora Sjötullen snart skall inkomma,
bifogadt af officiella uppgifter om handelns
närvarande ställning, lär det bästa
tillfälle erbjuda sig att vederlägga hvad
Herr Lagerhjelm nyss anfört. Man skall
deraf finna, att ehuru vissa artiklar år 1825
infördes till större myckenhet än sedermera,
hafva likväl Tullintraderne alltsedan varit
i ett oupphörligt stigande, äfven för år 1828,
om man afdrager nästföregående års införsel
af Spanmål till följd af missväxten. Man
skall deraf finna, att icke allenast införselstullen
varit i årligt tilltagande, utan äfven
utförselstullen, oaktadt denna tull å trädvaror
blifvit nedsatt, och man skall vid
granskningen af dessa officiella tabeller komma
i erfarenhet, att orsaken härtill icke ligger
blott i en större importfrihet, utan äfven
i en bättre Tullbevakning, äfvensom i
en tilltagande utförsel af Svenska fabricater,
gjorda af Utländska rudimaterier. Vid
ett sådant förhållande tror jag inga anled
pin
-
Den 3o April f. m.
97
ningar vara för handen till fruktan för
minskning i Tullinkomsterne, så vida ej
krig inträffar. Men min mening är derföre
icke, att tillstyrka, det beräkningen afSjötullsmedlen
o vilkorligt bör ökas till 2,200,000
R:dr. Jag anser detta vara ganska likgiltigt.
Ty ehvad beräkning nu fastställes,
hindrar delta icke, att ju Ridderskapet och
Adeln af BevillningsUtskottets inkommande
Betänkande och de upplysningar som deraf
erhållas, kan finna anledning att i sjelfva
verket beräkna Tullinkomsterne ända till
2§ millioner, hvilket enligt min öfvertygelse
skall blifva verkeliga beloppet, om
det uppgjorda Tullförslaget antages. Det
närvarande beslutet verkar således blott till
en skillnad i öfverskottet, som alltid kan
användas, antingen till de af Kongl. Maj:t
uppgifne nya behof, eller till minskning i
Bevillningen. Men jag har ansett mig skyldig
att lemna dessa upplysningar, för att
vederlägga en oriktig uppgift.
Friherre Cederströmj Jacob: I afseende på
frågans bedömmande efter politiska förhållanden»
tror jag, att Ridderskapet och Adeln
hör i denna del fästa mera afseende på Hans
Majit Konungens kunskaper, än på Statsutskottets
förmodan. Hvad åter den frågan
beträffar, huruvida en minskning i Tullinkomsterne
derigenom kunde äga rum, att
till följd af nedsättning i afgifterne en stör22
H. 7
g§
Den 3o April f. m.
re qvantitet varor redan blifvit införd, Jon
jag ej instämma i en sådan mening. Det
är väl möjligt, att vissa artiklar kunna inkomma
ett år till ovanlig myckenhet, men
samma förhållande kan ett annat år inträffa
med andra artiklar, och följden blir en
större consumtion i allmänhet. Jag tror
4 derföre icke det vara farligt, att antaga den
beräkning för Tullinkomsterne Kongl. Maj:t
proponerat, och Herr Skogman nu ytterligare
yrkat; och jag anhåller om proposition
i enlighet härmed.
Herr Ribbing, Arvid: Utan att ingå \
betraktande af Politiska förhållanden, hvilka
inses bättre af andra än af oss, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten vid sådane
saker, hvari vi företrädesvis böra äga
en öfvertygelse, och uttala den. Jag täger
mig derföre friheten att erin dra om hvad
jag förut vid något tillfälle vidrört, att man
genom Statsinkomsternes hufvudsakliga beräkning
från afgifter af vissa anstalter, hvilkas
ändamålsenlighet kan vara olika opinioner
underkastad, med penningen liksom
fjättrar sig vid ett visst system, och tvingas
att dervid förblifva, utan att kunna få
öfvergå till ett bättre. Vi hafva nyss ventilerat
en fråga, nemligen om Lotterispelet,
i hvilken till icke ringa nion ingick beräkning
af Statens förlust genom anstaltens
borttagande. Samma förhållande skulle uppstå,
om man skulle finna någon rättelse i
D e n 3o A p r i 1 f. m.
99
närvarande Tullsystem behöflig, men hindrades
derifrån genom den beräkning af
minskning i de Statens inkomster, som voro
bygde på det rådande Systemet. Jag vill
nu icke ingå i denna fråga, såsom ej tillhörande
ämnet; jag vill blott hålla mig
dervid, att sedan StatsUtskoltet redan gjort
så mycket afseende på anmärkningarne mot
dess förra Betänkande, att beräkningen blifvit
ansenligen förhöjd, tror jag ock, att
Rikets Ständer böra stanna härvid; och jag
tillstyrker derföre bifall å Utskottets senare
Utlåtande*
Herr Lagerhjelm: Det är onekligen en
ganska glädjande tafla, rörande SjöTullsmedlen,
som en Ledamot af Bevillningsutskottet
här framställt, men jag tror, att
det å andra sidan måste med gifvas, att denna
tafla är underkastad inflytelsen af tillfälliga
omständigheter. För öfrigt lager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten på de
tvänne olika förhållanden, som komma alt
äga rum till följd af de beslut, som kunna
tagas i ämnet. Om StatsUtskottets förslag
till beräkning af SjöTullsmedlen antages,
blir följden, att öfverskott möjligen uppkomma.
Men nu har StatsUtskottet sökt
noga följa den princip, alt icke hänvisa
några anslag på öfverskotten, på det de
verkeligen må, i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers beslut, öfverleranas till Riks
7*
-
100
Den 3o April f. m.
gäldsContoret, och då RiksgäldsConloret lärer
få sig ålagt att bestrida hvarjehanda utbetalningar,
hvartill lån troligen blir sista resoursen,
så leder ett större öfverskott endast till
en minskning i lånet. Om åter den andra
åsigten, eller en högre beräkning, skulle blifva
gällande, och Tullinkomsterne sedermera
något år icke uppgå så högt, blir följden, att
Statsbrist uppkommer. Jag hemställer nu, då
en osvikelig beräkning icke är möjelig, hvilkendera
är bäst, antingen den som leder till
öfverskott, hvilka underhjelpa RiksgäldsContorets
tillgångar, eller den, sorn leder till
Statsbrist, hvaraf en Urtima Riksdag kunde
blifva följden.
Friherre Hermelin_, Carl: För ii år
sedan hörde jag härstädes en Konungens
Rådgifvare, ifrigt yrka, att Statsinkomsterne
icke borde beräknas för högt, ty i händelse
de uppgingo endast till mindre belopp,
skulle deraf en Urtima Riksdag möjligen
föranledas, och dermed förenade större
Statsutgifter orsakas. Jag tror samma
försigtighet äfven nu bör iakttagas, i synnerhet
i fråga om Tullmedlen, så mycket
snarare som jag beklagligen för min del ingalunda
äger öfvertygelse om den nyss omtalte
tilltagande allmänna välmågan i landet,
och sätter således icke förtroende till
en allt jemnt tillväxande större consumtion,
import och tullinkomst af utländska artiklar.
Jag tillstyrker derföre bifall till Utskottets
förslag.
Den 3o April f. m.
ior
Herr af Billberghj Johan Petter: Herr
Tham har redan fullständigt ådagalagt, hvad.
jag endast tror mig böra bekräfta, nemligen
att Tullintraderne de sednare åren varit
i ständigt tilltagande, då man undantager
tullen för den år 1827 införde Spannemål.
Frågan är således endast, huruvida
man bör föredraga att anse tillfälliga
omständigheter verka till minskning, eller
höjning i inkomsterne. Onekligt inverkar
härvid Handelssystemet; men jag kan för
min del ej se någon våda uti, att beräkna
Tullinkomsterne till 2,200,000 R:dr, då vi
redan sett så goda verkningar af 1823 års
system, och ingen anledning är att förmoda,
det Ständerne nu skulle frångå detsamma.
Jag finner denna beräkning i intet
fall för hög. Men följden af för låg beräkning
är gifvet den, man annars sökt förekomma,
nemligen, att öfverskotten blifva
alltför stora. Jag tillstyrker derföre SjöTullsmedlens
beräkning till 2,200,000 R:dr,
såsom Herr Skogman föreslagit.
Hans Excel lene e Herr Grefven och
Landt Marskalkeji förnyade tvänne särskilta
gånger de af honom förut framställde
tvenne propositioner, hvilka dock båda gångorne
blefvo med Ja och Nej besvarade.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
Jag skulle föreslå, att tvisten slås
midt i tu, och att Herr Grefven och Landt
-
Den 3o April f. m.
Marskalken täcktes framställa proposition
på SjöTullsmedlens beräkning till 1,700,000
E:dr i netto behållning, i stället att StatsUtskottet
upptagit den till i,65o,ooo R:dr.
Friherre Rantzou, Johan Albert’. Skulle
jag bedömma SjöTullsmedlen, efter den
betydliga tull jag sjelf årligen erlägger, så
skulle jag tro, att beräkningen snarare borde
ökas utöfver Herr Skogmans förslag.
Detta är likväl i min tanka det minsta, sorn.
kan påräknas. Skulle åter vid frågans bedömande
Politiska förhållanden komma i
beräkning, så är naturligt, alt intet kan bestämmas;
den ena summan blir då lika osäker,
som den andra, och nödvändigheten
inträder i alla fall, att taga andra mått
och steg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att lian af de
svar Ridderskapet och Adeln lemnat å de
sist framstäldte Propositioner ej kunnat utröna
Ridderskapets och Adelns beslut i afseende
på denna Titel; hvadan Hans Excellence
för dess del ej fann någon annan utväg
öfrig än att skrida till votering.
Herr Ribbing: För att undvika votering
hemställer jag, om icke Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes uppmana Ridderskapet
och Adeln att mera allmänt deltaga
i svaren på de framställde propositionerne,
hvarigenom pluralitetens mening me
-
Den 3o April f. m.
ra bestämdt kunde utrönas, än då svaren
varit, så få, som jag nu tyckt mig finna.
Jag anhåller om förnyad proposition till
bifall å Utskottets förslag.
Herr Tham begärde votering.
Grefve Possej Arviel: Ehuru Herr Tham
redan begärt votering, får jag ödmjukast anhålla
hos Herr Grefven och LandtMarskalken
om en förnyad proposition till bifall
eller afslag. Ty saken är i min tanka så
likgiltig, att jag är beredd för min del att
svara ja till hvilkendera propositionen som
helst.
Friherre Hermelin: Förr än tiden skall
upptagas med en votering, hemställer jag,
om det icke vore lämpligare, att gå en medelväg
och antaga Grefve von Schwerins
förslag.
Herr Tham: Jag vill blott erindra, att
min begäran om votering var vilkorlig, eller
så vida icke Herr Skogmans förslag bifalles.
Skulle ett sådant bifall kunna utrönas
utan votering, så afstår jag visserligen
derifrån.
Herr Lagerhjelm: Då det tyckes vara
så svårt alt bestämma sig för de af StatsUtskottet
och Herr Skogman föreslagne tvänne
siffror, hemställer jag, om icke det lämpligaste
är, att slå tvisten midt i tu, på
sätt Grefve von Schwerin föreslagit, och
io4 Den 3o April f. m.
jag anhåller om proposition i enlighet derin
ed.
Grefve Posse förenade sig med Herr
Lagerhjelm.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till förkastande
af StatsUtskottets förslag, samt att
inkomsterne af Stora SjöTullen måtte beräknas
brutto till 2,i5o,ooo R:dr, eller 5o,ooo
R:dr mera, än StatsUtskottet föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Herr Ribbing: Sedan Ridderskapet och
Adeln nu ånyo yttrat sig öfver proposition
lill afslag, utan att pluraliteten, som det
tyckes, af Herr Grefven och LandtMarskalken
kunnat utrönas, anhåller jag, ehuru tröttande
det kan vara, om förnyad proposition
till bifall å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
På grund af den kännedom jag äger om medelbeloppet
af de 3 sista årens Tullinkomster,
torde det tillåtas mig framställa ett
ytterligare alternatif, och föreslå, att nettobehållningen
måtte beräknas till 1,675,000
R:dr, de sednare 3:ne årens medel-belopp
på den af Tullen till Kongl. Räntekammaren
ingångne nettobehållningen, i stället för
den af Stats-Utskottet föreslagne Summa
i,65o,ooo. Jag tror för min del, att det,
med anledning af förenämde medelbelopp
Den 3o April f. m.
och de närvarande utsigterne för handelsrörelse
och Tullintrader icke skulle vara
vågadt, att beräkna bruttoinkomsten till
2,125,000 R:dr. Jag anhåller derföre om proposition
derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då han ej
kunnat tillförliteligen fatta, för hvilken mening
Ridderskapets och Adelns pluralitet uttryckt
sig, samt votering blifvit begärd, ansåg
Hans Excellence votering icke kunna
undvikas; hvarefter Hans Excellence framställde
följande voterings-proposition:
Den sora bifaller hvad StatsUtskottet
i 34:de punkten om beräkningen af SjöTullsmedlen
till brutto-inkomst af Två Millioner
EttHundradeTusende (2,100,000) R:dr B;co,
herastält, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln,
med afslag å Utskottets berörde hemställan,
bestämma, att inkomsterne af Stora SjöTullen
böra beräknas brutto till Två Millioner
TvåHundrade Tusende (2,200,000) R:drB:co,
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§• * RiddarliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades vo
-
f
io6
Den 3o April f. m.
teringen klockan tre qvart till i eftermiddagen;
ochbefunnos, efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 45.
Nej — 125.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkeji förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bestämt, att inkomsterne
af Stora SjöTullen borde beräknas
brutto till Två Millioner TvåHundrade Tusende
R:dr Banco.
Högl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O, J. Lagerheim.
Thorsdagen den 3o April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 29 sistlidne Januarii under
Den 3o A pri! e. m.
N.‘o 54 afgifne, och dea 14 derpuföljde Fehruarii
på bordet lagde, Betänkande, angående
beräkningen af StatsVerkets Inkomster,
än ock den 28 sistlidne Mars under
N:o 123 meddeldte, samt den i3 dennes på
Joordet lagde, Utlåtande i anledning af de
vid nyssnämnde Betänkande gjorde anmärkningar.
35:o Sala Accis.
Herr Hjerta 3 Gustafa hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Hvad SaluAccisen angår, har Utskottet
icke upptagit och besvarat mine vid första
Betänkandet afgifne anmärkningar. Jag
öfverklagar visserligen icke detta, enär jag,
med andra äfven i flere vigtigare fall, finner
mig af Utskottet så knapphändigt afstängd
ifrån utöfvandet af min Riksdagsmannarätt,
till hvilken i en Stånds Representation
måtte höra, att den enskildte Stånds
Ledamotens mening, genom det Utskottet
ålagde besvarande, äfven inom de andre
Stånden kan vinna någon uppmärksamhet.
Nu veta de ej en gång af, att jag ifrågaställt
ej mindre, än att hela afgiften, genom
ett misstag om 1809 års Riksdagsbeslut,
uppbäres.
■m
StatsUtskottet synes vid denna Riksdag
företrädesvis ibland alla Utskotten påräkna
de väl ordnade plurafitets-massornas kraft
inom RiksStånden; och Utskottets Betänkan
-
io8 Den 3o April e. m.
den tyckas derföre vittna om det ringa värde
enskilde Stånds Ledamöters arbeten och
skäl kunna äga, der magten utgör hela rörelsekraften.
Men jag vågar det oagtadt,
och fastän jag icke nu kan göra min mening
gällande utom Ridderskapet och Adeln ,
föreslå: att Salu-Accisen, såsom vållad af
ett missförstånd om Rikets Ständers Beslut
år 1809, angående Landtullarnes borttagande,
måtte upphöra såsom serskild Extraordinaire
bevillning; samt Utskottets Betänkande
i Bilagan Litt. G. afsläs.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMär skalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets i dess första Betänkande,
rörande denna Titel, framstäldte
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
StatsUtskottets berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
anhåller, att Herr RiddarhusSecreteraren
Behagade upplysa, huru denna fråga af BorgareStåndet
afgjorts, och hvilket möjligen
torde kunna föranleda, att Ridderskapet och
Adeln fattar enahanda beslut, enär denna
fråga egenteligen rörer nämnde Stånd.
I anledning hvaraf undertecknad Rid
-
Den 3o April e. m.
darhusSecreterare tillkännagaf, att BorgareStåndet
bifallit denna punkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade de tvenne af honom
sist gjorde propositioner, hvilka dock
håda åter med Ja och Nej hesvarades.
Grefve von Schwerin _, Fredrik Bogislaus:
StatsUtskottet liar i Betänkandet Litt.
G. yttrat sig sålunda: "Utskottet, som anser
"Kongl. CommerceCollegii åberopade kungörelse,
hvilken blott angår ordningen för
"vinnande af burskap å nämnde Borgerliga
”rörelser, icke kunna föranleda till någon
"förändring i hittills gällande grunder för
"Salu-Accisens utgörande, finner sig dere"mot
böra lemna behörigt afseende å det
"uppgifna förhållandet om Landtmannens
"rättighet, att utan hinder och afgifter kulina
till Städerne införa kött, bröd och dric"ka,
enär derigenom den ena medborgaren
”skulle högre och olika beskattas emot den
"andre för idkandet af en och samma näring.
På denna grund tror Utskottet sig
"böra tillstyrka att, om och hvarest rättig"heten
att utan afgift till Städerna införa
"och till salu hålla kött, dricka samt bröd,
"är eller blir Landtmannen medgifven, så
"bör den Staden från denna afgift befrias,
"och har derföre Utskottet ansett sig icke
"kunna uppföra denna titel tili högre än
"-]5oo R:dr.” Utskottet har således föreslå
-
IIO
Den 3o April e. m,
git, att, när en stad renoncerar sin uteslutande
rättighet att sälja kött, bröd och dricka,
skall SaluAccisen för den Stad sådant
gör upphöra; och i förhållande till hvad i
detta afseende redan inträffat och framdeles
torde inträffa, har denna inkomst blifvit
beräknad till det nedsatta belopp Betänkandet
innehåller. Efter mitt omdöme har
Utskottet således ganska rigtigt förfarit i
denna fråga.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
proposition, blef StatsUtskottets i dess första
Betänkande, rörande denna Titel, gjorde
förslag af Ridderskapet och Adeln bifallit.
3 6:0 PostMedel.
Hvad StatsUtskottet rörande denna Titel
i dess första Betänkande föreslagit, blef,
uppå gjord proposition, af Ridderskapet och
Adeln gilladt,
37:0 Charlas S/giliater 31adel.
StatsUtskottets i dess sednare Utlåtande,
i afseende å denna Titel, framstälde
förslag godkändes.
38:o Bränvins afgift.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: Då
Ridderskapet och Adeln nu beslutat minskning
i Statens inkomster, och vi säkert kunna
förutse en betydlig förökning i utgifter
-
Den 3o April e. m.
JU
na, får jag vördsammast hemställa, om icke
tillgång till bristens betäckande borde sökas
i en lämplig förhöjning af den nu ensamt
återstående Bränvinsafgiften, t. ex. till
600,000 R:dr, önskande att BevillningsUtskottet
täcktes så jemka denna bevillning,
att de, som endast till husbehof bränna
med smärre pannor, befriades från tillökningen,
men deremot de, hvilka drifva bränvinsbränningen
i stort, och såsom en serskild
näringsgren, deraf lingö vidkännas
tyngden.
Friherre CederströmJacob'. Med den
siste värde Talaren delar jag den öfvertygelse,
att inkomstberäkningen af bränvinsafgiften
kan tåla förhöjning, men jag anser
för tidigt att bestämma den, innan Rikets
Ständer afgjort grunderjie, efter hvilka
denna afgift skall utgå. Utskottet har
derföre ganska rigtigt föreslagit ett vilkorligt
beräknande af denna inkomst, såsom
beroende på de grunder Ständerne för dess
utgörande framdeles bestämma, hvarefter
den lätteligen kan ökas till det belopp,
som erfordras.
Herr Thamy Wolrath: De förslag Stats—
Utskottet framställt angående beräkningen
af Statens Extra-ordinarie inkomster, hvilka
utgå genom bevillning, kunna naturligtvis
icke vara annat än provisoriska, samt
helt och hållet beroende af de grunder
I 12
Ben 3ö April e. m.
Ständerne behaga fastställa för bevillningens
erläggande. I anledning af de öfverläggningar,
hvilka ägt rum inom sä väl
Stats- som BevillningsUtskotten, har jag
skäl att hoppas, det bevillningen snarare
hommer att förminskas, än höjas. Jag afstyrker
derföre all förhöjning nu af ifrågavarande
inkomst-titel, eller den så kallade
bränvinsafgiften, och önskar att det må
vara Ständerne öppet, att, då förslaget till
Bevillningsförordningen inkommer, besluta
om denna afgift, såsom dem godt synes.
Jag anhåller derföre vördsamt om bifall till
förevarande 38 punkt af InkomstBetänkandet.
Herr Cederschjöld: Enligt min föreställning
tillkommer det Ständerna, att bestämma
bevillningens belopp, och Bevillningsutskottet
endast att föreslå sättet för utgörandet.
Således måste det efter den nu af
StatsUtskottet antagne inkomstberäkningen
af bränvinsafgiften vara BevillningsUtskottets
pligt, att fördela de uppförde 460,000
B:dr på bränvinstillverkningen, och jag inser
då ej, hvarföre man icke skulle kunna
höja denna summa till 600,000 R:dr, helst
denna afgift synes mig den billigaste och
lämpligaste, för att fylla Statens många
behof.
Friherre Cederström: Det är i sanning
en besynnerlig classification af constitutio
nella
-
Den 3o April e. m.
nella former, att vilja först bestämma beloppet
af den skatt, hvarmed en näring skall
beläggas, innan man afgjort, huru och på
livad sätt den får idkas. Om uti förordningen
om bränvinsbevillningen förbjudes
att bränna med ett viss slag pannor, som
hitintills varit tillåtna, begriper jag ej, bura
man kan påräkna något visst belopp af
branvinsafgiften. Det måtte vara belt naturligt,
att man måste hafva afgjort, huru
näringen får bedrifvas, innan man kan
yttra sig om summan af den bevillning,
som derå bör läggas. Om StatsUtskoltet,
såsom Herr Professor Cederschjöld önskat,
upptagit någon bestämd summa för bränvinsafgiften
såsom Statsinkomst, skulle jag
hafva afstyrkt Utskottets Betänkande, mea
Utskottet har varit försigtigare än Herr
Professorn. Det bar velat lemna råderum
med ett förböjt beräknande af Statens inkomst
utaf bränvinsbränningen, till dess
det visat sig, om, genom utvidgad frihet
i näringen, den kan tåla en förhöjd heskattning.
Herr Tham: Det sätt Herr Cederschjöld
föreslagit, att iakttaga vid beräkningen af
Statens inkomster, är verkeligen något alldeles
nytt. Hittills har det varit brukligt,
att alla fyra RiksStånden förena sig om
bevillningsmethoden, och ej att ett Stånd
förut bestämmer beloppet af bevillningen
22 H. 8
Den 3o April e. m.
för någon viss artikel. Jag liar i öfrigt icke
att tillägga, då Friherre Cederström så fullständigt
förekommit mig, utan får blott
förklara, att om ej Ridderskapet och Adeln
genast behagar bifalla Betänkandet i denna
punkt, nödgas jag begära votering derom.
Herr Cederschjöld: Att den siste värde
Talaren kunnat så missförstå mig, som skulle
jag menat, att Ridderskapet och Adeln ensamt
skulle bestämma beloppet afbränvinsafgiften,
förundrar mig verkeligen. Att Ridderskapet
och Adeln endast utgör ^idel af Representationen
var mig icke obekant; men jag
liar blott påstått, att det vore Rikets Ständer,
och icke BevillningsUtskottet, som borde
bestämma den summa, som af hvarje
Inkomst-titel skulle utgå, och hvarefter
fördelningen borde inrättas. — En annan
värd Ledamot har anmärkt svårigheten att
bestämma Bränvinsafgiftens belopp, innan
det vore afgjort, om eller till hvad utsträckning
Bränvinsbränning får ega rum. Till
svar derpå får jag erindra, att lika lätt som
man med SlatsUtskottet kan beräkna 460,000
R:drs inkomst af denna titel, kan man äfven
antaga den tili 600,000 R:dr, ty om
bränvinsbränningen icke tillätes, så blefve
den ena summan lika omöjlig som den andra
att uttaga; och blefve tillåtelsen sådan,
att den mindre summan kunde påläggas
bränvinsbränningen i egenskap af näring;
vore tillökningen snarare för liten på brän
-
Den 3o April e. m.
vinsbränningen i egenskap af tillverkning
af physiskt och moraliskt gift för Nationenj
hvilken tillverkning knappt torde kunna
nog hårdt betungas.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Jag tror,
att man gör bäst, om man nu, liksom vid
de föregående Riksdagarne, sedan Statsregleringen
blifvit verkställd, låter Bevillningsutskottet
genom föreslående af bevillning
fylla den brist, som till utgifternes betäckande
vid de ordinarie inkomsterne kan
uppstå. Då blir Ridderskapet och Adeln i
tillfälle, att pröfva, hvilka titlar kunna förhöjas,
och till dess är det god tid, att bestämma
någon viss summa för hvilken afgit,
som helst.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde prqposition till bifall
å hvad StatsUtskottet i dess första Betänkande
i afseende å denna titel föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
oin Ridderskapet och Adeln behagade
afslå StatsUtskottets berörde förslag, samt
antaga hvad Herr Cederschjöld yrkat, eller
att denna titel borde beräknas till 600,000
R:dr.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
8*
116
Den 3o April e. m.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken förnyad proposition,
blef StatsUtskottets ofvanberörde
förslag af Ridderskapet och Adeln bifallit.
3g:o. Restantier.
StatsUtskottets, i afseende å denna Titel,
i dess sednare Utlåtande föreslagne beräkning
blef af Ridderskapet och Adel antagen.
Sluteligen företogs till pröfning Herr
Hjertås, Gustaf, framställning om anvisande
af ett Crediliv på RiksgäldsContoret, för
att tillitas, i den händelse SlatsVerkets Inkomster
ej skulle ingå till påräknadt belopp;
hvilken framställning StatsUlskoltet
afstyrkt.
Herr Hjerta^ Gustafj hade iplemnat
ett så lydande anförande:
Det Crediliv, som jag ansåg mig böra
vid första Betänkandets återremitterande göra
till ämne för Utskottets närmare pröfning,
att, i likhet med hvad InkomstBetänkandet
vid i8a3 års Riksdag innehåller, anordnas
pä RiksgäldsContoret, för StalsContorets
räkning, i händelse under något aide
ordinarie Statsinkomsternes totalbelopp
skulle understiga beräkningen; kan jag nu
mera icke tillstyrka. Jag hoppades, att få
de origtigast fördelade, och lägre folkklassen
mest betungande, äldre skatter hafde.
Jag trodde, att Inkomstberäkningen vidden
-
Den 3o ifpril c. m. u7
na Riksdag, grundad på erfarenhelen om de
stora, onyttiga och näringarnes reproduktionskraft
hindrande, öfverskotts-medlen,
skulle ske med mera omtanka och närmare
de verkliga förhållanderne med priser, upphörder
och sanna Statsbehof,
Jag väntade mig, att mera upplyste
begrepp om, huru ett så vigtigt verk, sorn
Rikets Ständers RiksgäldsContor borde organiseras,
till möjlig lättnad i den oformliga
5-åriga budgetten, skulle kunna göra
sig gällande, och att ej hela vår financiella
kunskap skulle allt fortfarande bestå uti, att
utsöka mera skatter, för säkerhets skull, än
det visar sig man behöft, I dessa fall hade
ett Creditiv varit nödigt, till motsvarande
summa af hvad i Ordinarie Statsinkomsternes
hufvudbelopp, Uppbörden, kunde
komma att understiga beräkningen.
Men nu, sedan man behåller allt hvad
man har, under det man gör allt, för att
i bevillningsväg skaffa mera; nu, då man
så tydligt synes vilja begagna okunnigheten,
för att låta Ständerne åtaga sig skattebördor,
i hoppet att undvika ett Statsskuldssystemj
som man ändå slutligen vet att tillvägabringa;
protesterar jag på det högsta
„ emot allt annat Creditiv, än de anie Grundlagen
föreskrifver.
Herr Skogman, Carl David: StatsUtskottet
har icke funnit skäl understödja den
i iS Den 3o April e. Ti).
af en värd Ledamot gjorde framställning,
om fastställande af ettCreditiv, i fall Statsinkomsterne
icke skulle uppgå till den påräknade
summan. Det är visserligen att förmoda,
att under vanliga förhållanden öfverskott
äfven hädanefter skola uppkomma,
oaktadt Inkomsttitlarnes betydligen förhöjda
beräkning; men som oförutsedde omständigheter
kunna något år verka förändring
härutinnan, synes försigtigheten bjuda, att
medel till bestridande af StatsVerkets utgifter
i sådant fall ej må saknas, och jag
får i detta hänseende vördsamt hemställa,
om det icke må förklaras, att, jemte det,
hädanefter såsom hittills, möjligen inträffande
brister på någon ibland Inkomst-titlarne
fyllas af öfverskotten å de öfriga, en
uppkommen brist för något år uti den calculerade
inkomslsumman på det hela bör
godtgöras af redan influtna eller framdeles
inflytande öfverskott på StatsVerkets inkomster,
hvilka i första rummet för detta
ändamål anvisas.
Herr Timm, Wolrath: Jag hemställer,
om den fråga Herr Skogman nu väckt, icke
rätteligen utgör ett ämne, som bör förekomma
när UtgiftsTitlarne blifvit bestämda.
Den tillhör icke det nu förevarande
ämnet. Då Creditivet, som blifvit föreslagit,
har afseende på bristande Statsinkomster,
tror jag, att man bör uppskjuta att
falla beslut om öfverskoltens användande
Den 3o Apr il e. m. i rg
till fyllande af en möjlig Statsbrist, intilldess
utgiftstillarne blifvit pröfvade, ocdi man
deraf kan finna, huruvida en sådan brist
är att befara, eller icke.
Grefve af Ugglasj Gustaf: För min
del anser jag deremot, att den af Herr Hjerta,
vid pröfningen af StatsUtskottets förra
Inkomst-Betänkande, väckta fråga, som han
nu återtagit, och hvilken Herr Skogman ytterligare
utvecklat, måste höra till öfverläggningen
om StatsVerkets inkomster; emedan
om något år totalbeloppet deraf icke
skulle kunna inbringas, någon utväg måste
finnas, att fylla bristen, på det StatsMachinen
icke måtte afstanna. Jag hemställer,
om, då Rikets Ständer förbehållit sig
att disponera öfver alla öfverskolten, det
icke likaledes blifver en skyldighet, att en
tillfällig brist något år af Rikets Ständer
fylles. Om t. ex. 100,000 R:dr i Statsanslaget
skulle tryta, och vissa utgifter icke
kunna bestridas, så hade Kongl. Maj:t ingen
annan utväg, än att för denna obetydliga
brist sammankalla Rikets Ständer, och jag
hemställer, om detta vore väl tillslälldt.
Vid sista Riksdag skedde beslutet i denna
fråga, så vidt jag kan minnas, vid pröfningen
af Statsinkomsterne, och tillstyrker jag
vördsamt, alt nu mätte blifva bestämdt uttryckt,
att, i händelse sammanlagda beloppet
af dessa inkomster någon gång icke skulle
uppgå till den påräknade summan, det
120
Den 3q April e. m.
dS måtte åligga RiksgäldsContoiret,' att fylla
bristen, hvartill de Lill Contoiret ingående
öfverskott säkert lemna tillgång.
Herr Skogman anmälte sig vara förelommen
af Grefve af Ugglas, med hvilken
lian sig förenade.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Jag instämmer
i hvad Herr Tham anfört, att det
icke går an, att bestämma ett sådant Crediliv,
som nu är föreslagit, förrän den beslutade
Statsregleringen kan visa behofvet.
Jag tror, alt när vid förra Riksdagen ett
sådant Creditif anslogs, var det just i följd
af Utgifts-Betänkandets pröfning, och icke
i anledning af Inkomst-Betänkandet. Jag
förenar mig således med Herr Hjerta.
Grefve af Ugglas: Jag hemställer ödmjukast,
om delta ämne kan tillhöra Stals•utgifterne.
Om, för att göra saken simpel,
jag antager, att Rikets Ständer besluta, att
» StatsVerkets inkomster skola uppgå till 8
Millioner, och utgifterna till 8 Millioner,
men icke mer än 7,800,000 R:dr inflyta, så
ser hvar och en, att 200,000 R:dr skola tryta;
och om då dessa Inkomst-beräkningar
blifvit fastställda, utan någon möjlighet till
ersättning af den tillfälliga bristen, måste
en gifven förlägenhet uppkomma.
Herr Tham: Om mitt minne icke bedrar
mig allt för mycket, togs beslutet i
Den 3o April c. m.
121
detta ämne år 1823 emot Riksdagens slut,
men icke då Inkomst-Betänkandet förevar.
Detta Betänkande bifölls på en gång i alla
Stånd; och jag får hemställa, om det nu går
an att förordna om ett Creditif till betäckande
af en Statsbrist, när man ännu icke
har anvisat några Statsmedel till samma
creditif. Det är visserligen icke min mening,
att hindra ett sådant Creditif; men
jag tror, att beslut derom kan och hör tagas
efter utgifternas reglering. Jag får hemställa
till Herr Skogman, om icke hans anmärkning
hör behandlas såsom särskild motion,
då intet hinder ligger i vägen fördess
framtida bifallande, utan att nu låta den ingå
i pröfningen af detta Betänkande. Jag
anhåller derföre, att Herr Skogmans motion
må hvila på bordet, ehuru jag icke ämnar
bestrida den i det skick, den framdeles
kan förekomma; men för närvarande kan jag
icke bifalla den.
Friherre Cederström, Jacob: Vid Statsregleringen
och deribland StatsVerkets inkomsters
bestämmande, är det tydligt, att
man äfven bör behandla den frågan, huru
skall förhållas, om en eller flere Titlar icke
ingå till fulla beloppet. Det har redan blifvit
yttradt af en Ledamot, att då] Rikets
Ständer förbehållit sig ensamme dispositionen
af öfverskotten, kan Kongl. Maj:t icke
taga från en Titel och fylla bristen på en
annan, utan det måste vara ett serskildt
I 22
Den 3o April e. m.
beslut, som lämnar honom rättigheten, att
för sådant ändamål anordna på öfverskotlen,
hvilka sedan i vanlig ordning återfå
detta temporära bidrag. Jag anhåller derföre
om proposition, i likhet med hvad Herr
Skogman och Grefve af Ugglas föreslagit.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislans:
Efter hvad vi i StalsUtskoltet kunnat
finna, och jag har genomletat flere Riksdagars
Betänkanden i hithörande ämne, var
det icke förr än 1823, som fråga uppstod
om ett sådant Creditif. Det är sannolikt,
att detta härrörde deraf, att man vid sista
Riksdag trodde sig nog högt hafva beräknat
Statsinkomsterne. Det var mot Riksdagens
slut, som RiksgäldsContoirets Fullmäktige
erhöllo befallning, att, i händelse
af uppkommande brist i Statsinkomsterne,
bålla Statsverket medel tillhanda; men till
Kongl. Maj:t afgick ingen skrifvelse derom.
Jag föreslår, att Ridderskapet och Adelil
täcktes låta denna fråga hvila, tills den
slutliga Slalsregleringen blifvit afgjord.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Lika med Grefve af Ugglas anser jag, att
denna fråga har sammanhang med StatsVerkets
inkomster; ty det måste just vara det
felaktiga i resultatet af dessa inkomsters beräkning,
det vill säga, brist i den påräknade
Inkomst-Summan, som åstadkommer
behofvet af en temporär reservsumma, på
Den 3o April e. m.
123
det icke Statsmachinen må stanna. Det var
också af denna anledning, som år 1823 ett
sådant Creditif blef vid slutet af Riksdagen
beslutadt. Om denna fråga afgöres nu, eller
uppskjutes, tills Statsregleringen förekommer
till slutligt afgörande, kan visserligen
vara likgiltigt; men jag anser mig böra
begagna tillfället, för att fästa Ståndets
uppmärksamhet på angelägenheten, att hafva
någon reservhjelp, i fall den olyckan
skulle inträffa, att brist uppstår i Statsinkomsterna,
hvilket blir en verklig olycka,
enär äfven en obetydlig bristsumma, skulle
föranleda lill Rikets Sländers urtima sammankallande,
i fall ingen utväg vore beredd,
för bristens fyllande.
Grefve af Ugglas: Orsaken, hvarföre
detta Creditif år 1823 föreslogs af Statsutskottet,
tror jag till en stor del härrörde
deraf, att antingen 1820, 1821 eller 1822
jag minnes nu icke rätt hvilkeldera, den
casus verkeligen inträffade, att en, ehuru
högst obetydlig, brist uppstod på hela total-beloppet
af Statsinkomsterne. Samma
casus kan ju möjligen ännu en gång inträffa,
och då finnes för Kongl. Majrt icke annat
alternatif, än att antingen sammankalla
Rikets Ständer, eller också lemna vissa utgifter
oguldna, och i denna ställning bör
väl ej Styrelsen sättas; men sedan Grefve
von Schwerin nu föreslagit frågans hvilande,
tili dess Statsregleringen blifviL afgjord,
124
Den 3o April e. m.
kan ändamålet ändock vinnas. Min mening
var blott, alt Ridderskapet och Adeln icke,
genom ett bifall på förhand till StatsUtskottets
Betänkande, skulle betaga sig möjligheten,
att framdeles kunna vidtaga ett
sådant arangement.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Alar skalken föreslog, att pröfningen
af förevarande fråga, angående anvisande af
ett Creditif på RiksgäldsContoiret, för att
tillitas, i den händelse StalsVerkets inkomster
ej skulle ingå till påräknadt belopp,
mätte uppskjutas, intilldess StatsReglerin-?
gen blifvit slutligen afgjord.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets den 28 sistlidne Mars
under N:o 84 afgifne, samt den 6 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckte Motioner, rörande Forväsendet,
samt Gästgifveriskjuts-aiistalterna,
Herr Anckarssyärdj August j uppläste
följande:
För att kunna afhandla skjutsen i sin
helhet, bade det utan tvifvel varit ganska
väl, om, jemte det Betänkande Ekonomi-!
Utskottet nu aflemnat, äfven utlåtande om
Forvagnars inrättande och Postförningen i
ett sammanhang hade fått följas åt, men då
Den 3o April e. ra.
det säkerligen af välgrundade orsaker ej skedt
och Utskottet låfvadt ett särskildt Betänkande
i denna del, så förbigår äfven jag,
så vidt möjeligt är, detta ämne, för att blott
fästa mig vid de åtgärder Utskottet föreslagit.
Beträffande således först KronoSkjutsen,
så erkännes villigt, att Utskottet mycket
rigtigt uppfattat densamma, och dervid
föreslagit betydliga förbättringar, vid
hvilka jag dock hemställer, om af något
gilltigt behof kan vara påkallad den bibehållna
väntningstiden af 12 timmar vid
skjutsningsstället, och som visserligen ej ersättes
af de betalta väntuingspenningarna.
Då, såsom Utskottet föreslagit, a| timma
öfverhufvud borde beräknas för körning och
omlassning på hvarje mil, och således på
hela dygnet, om transporten natt och dag
fortgeck, ej kunde beräknas mer än circa
10 mils väg, bör ingen svårighet uppstå
för vederbörande, att noggrannare bestämma
liden, dä de skjutsningsskyldige böra
inställa sig; jag föreslår derföre, att väntliingsskjddigheten
mätte så bestämmas, att
den utsattes till 6 timmar, hvarefter den
till denna skjuts budade må få resa hem,
samt att hela denna väntning må ske utan
väntningspenningaf, emedan det i allt fall
torde vara osäkert, huruvida ersättningen
kommer rätter man till godo; detta torde
finnas så mycket billigare, som de långa
förut inträffade vänlningarne till största delen
härledas från den lägre Kronobeljenin
-
126 Den 3o April e. m.
gens ansvarslöshet, blott Kronans effecter
framfördes, utan det ringaste afseende på
de skjutsandes mer eller mindre olägenheter.
Derjemte skulle jag anse nödigt, att
någon tyngd bestämdes, hvaröfver ett par
hästar ej må lastas, som vid det bästa väglag
ej borde få öfverstiga 3:ne Sk®, men
som borde nedsättas, då transporter anbefallas
höst- och vår-tiden vid tunga vägar,
till högst a:ne Sk® vigt, och hastigheten vid
forslingen dessutom lämpad efter väglaget,
så att det ej ovilkorligen stadgas, att milen
skall ti 11 ryggaläggas på 2:ne timmar,
utan tillböra Konungens Befallningshafvande,
att derom efter omständigheterna föreskrifva
vid marcheroutens uppgörande.
Sluteligen beträffande Kronoskjutsen tvingar
erfarenheten till den anmärkning, att
något ansvar borde åläggas vederbörande
emottagare af Krono-effecter, som på detta
vis sändas genom landet, att ej onödigt och
blott med beräknande af egen beqvämlighet
låta allmogen vänta på aflefvereringen
af sina foror, och borde ali väntning i detta
fall, som öfverskred i timma efter transportens
framkomst, betalas med väntningspenningar
efter Gästgifvari-stadgan, forbonden
fritagen att derom tvista med emottagaren,
som inför sina authoriteter finge urskulda
sig, om han vore oskyldig till uppehållet,
eller i vidrigt fall ersätta hvad
som till forbondens billiga förnöjande alltid
af Kronobetjeningen borde utbetalas.
Den 3o April e. 111.
127
Vid behandlande af Kungsskjutsen, som
förekommer i tredje punkten af Utskottets
Betänkande, saknas efter mitt omdöme den
anda, hvilken för öfrigt råder uti Utskottets
Betänkande, och som är ett öppet medgifvande
af alla olägenheterna för landet af
närvarande skjutsningsbesvär, förenadt med
ett synbart begär och bemödande att tillvägabringa
en öfvergång till ett efter tidens
fordringar ordnadt skjutsväsende. Vid denna
punkt är åter Utskottet af den fasta
Ö>fvertygelsen, att någon förändring i afseende
på Kungs skjutsen icke är lämpelig
eller erforderlig; denna åsigt kan jag ingalunda
med Utskottet dela, ty det är med
full rättighet, såsom grundad på egen erfarenhet,
jag påstår, att Kungsskjutsen är
ett svårt och särdeles olika betungande onus
för landtmannen, och att således rättelse
härutinnan vore högst erforderlig, om
den stöde alt erhålla, och ingenting i
verlden synes mig lättare och mera osvikeligt
att tillvägabringa, då det ensamt beliöfver
bero på Hans Maj:t Konungen att
vilja det, hvartill åter säkerligen ej skulle
fordras annat, än att Hans Maj:t kände verkeliga
förhållandet, hvilket på goda grunder
malte anses, alt Konungen nu icke känner;
jag skulle derföre tro, att det vid få
tillfällen vore mera passande och ändamålsenligt,
att med en underdånig skrifvelse
upplysa Hans Maj:t Konungen, att ehuru i
alia afseenden nyttiga Konungens resor olvif
-
Den 3o April e. m.
velaktigt äro för landet, de dock genom
det stora liästantalet sorn begagnas, och endast
derigenom blifvit högst betungande för
landtmannen, och att som hjelpmedel deremot
det i all underdånighet hemställdes,
att Konungen täcktes, med afseende å landets
ännu glesa befolkning och iinga hästantal,
vid sina resor, der så ni öjel i gt vore,
inskränka behofvet af hästar efter våra skjutsinrättningars
beskaffenhet, så att ej ombyten
skedde utom sjelfva gästgifvargårdarna,
oell ej större hästantal fordrades, än hvad
stationerna i allmänhet med sin kringliggande
reserve kunna åstadkomma. Det skulle
efter min tanka vara brottsligt, att tvifla,
det Konungen ej skulle emottaga en sådan
ärlig framställning med välbehag, och
ej i ett sådant fall gå landets önskningar
till mötes. Jag är för min del så öfvertygad
om verksamheten af hvad jag nu haft
äran föreslå, att jag anser fullt likgiltigt,
att tvista med Utskottet om angifna lagparagrafers
rigtiga tillämpning på Kungsskjutsen.
Jag lemnar i denna del det framfarna
hälst åt glömskan, och yrkar, att saken
nu endast hänskjutes till Konungens eget nådiga
bepröfvande och afgörande, ganska säker,
alt utslaget afkunnas med ömmande
känsla för landets väl och behof.
Den sista punkten af Utskottets Betänkande,
som afhandlar regleringen af den
all
-
Den 3o April e. lö.
129
allmänna skjutsen, företer utan tvifvel de
största svårigheter, och så stora, att jag
viisserligen ej tilltror mig att fullkomligt
öfvervinna dem; jag anhåller dock få göra
några anmärkningar i ämnet, de må föröfrigt
gälla för hvad de kunna. Uti premisserna
medgifver Utskottet, att skjutsningsbesväret
uti dess närvarande skick är af
ett högst ofördelaktigt inflytande både i
ekonomiskt och moraliskt hänseende, och
finner Utskottet, att behofvet påkallar en
reglering med skjutsväsendet hvarigenom
de närvarande olägenheterna må undanrödjas
och för framtiden förekommas. Utskottet
antager för öfrigt den grundsatts,
att gästgifveri-skjutsningsbesväret bär, så
vidt möjeligt är, hvälfvas frän jordbruket.
Med fullkomligt erkännande af dessa
satsers rigtighet, anhåller jag blott få tillägga,
att jag i stöd af en flerårig erfarenhet
i landtmannayrket, och efter den mäst spända
uppmärksamhet på dess särskildta förhållanden,
tror mig hafva funnit en af de
väsendteligaste orsakerna till vår allmoges
stationaira tillstånd, uti vår skjutsinrättning,
och att således hvarken mödor eller uppoffringar
i något fall höra anses för stora
för att tillvägabringa en så högst nödig reform,
som detta ämne påkallar. Det synes
ej heller vara för mycket brådskande, om efter
2:ne seklers förlopp, sedan öfvergångert
från våldsgästning och fri skjuts af en vis re22
H. 9
i3o Den 3o April e. ra.
gering bereddes genom det slags ordnande
af skjutsen, som ännu äger rum, man nu
högt påkallar lagstiftningens uppmärksamhet,
att återbringa denna angelägenhet i
harmonie med öfriga tidsförhållanden, och
de förändringar, som arne århundraden till—
vägabragt. Jag tycker mig äfven finna, att
omdömet allmänneligen stadgat sig vid bedömmandet
af detta ämne; synuerligast hafva
Utskottets redan anförda begifvanden
styrkt min förmodan i denna del, och anser
jag i följd deraf det största hindret vara
häfvit för en öfvergång från ett samhällsondt,
då det erkännes som sådant, ty
sällan eller snarare sagdt aldrig har väl
medel saknats i ett fall, som detta, när viljan
varit god att framtvinga en förbättring.
Detta vigtiga ämne har äfven nästan alltid
vid Svenska lagstiftningens sammanträden
varit ett föremål för mer eller mindre lifliga
öfverläggningar, dock visar den historia,
sorn Utskottet meddelar öfver alla allmänna
åtgärder, hvilka vidtagits sedan 1810
i och för skjutsväsendets reglerande, huru
litet det onda genom halfva mesurer blifvit
afhulpit, enär, enligt Utskottets eget
yttrande, skjutsningsbesvär^ qvarstår ännu
med föga märkbar skilnadj åtminstone
i de flesta orter, lika tryckande och lika
skadeligt som förr; man torde derföre med
vägledning af de många misslyckade försöken,
att tillvägabringa entreprenader för
skjutsen, och möjeligheten för forvagnars
Den 3o April e. ni.
Speculationer att bära sig, finna orsaken dertill
uti ett förvändt begrepp, att skjutsen
vore ett jordbruket Oskiljaktigt åliggande
onus, och att det således aldrig sätts i fråga*
att derföre fastställa eii betalning fullt
svarande mot besväret* hvarföre äfven alldi
ig varit möjeligt för den enskildta industrien*
att i bredd med ett sådant förhållande
grunda möjeligheten för en lyckelig
speculation* hvilken åter snart skulle inträffa,
när det kiinde anses för en lönande
handtering; jag tror derföre* att man nu,
till beredande af en öfvergång* utan betänkande
kunde fastställa skjutslegan till 24 sk*
B:co milen för hvarje häst* och dessutom
bos Konungen anhålla* att den ytterligare
efter några års förlopp ökades* i fall denna
ökning ej förmådde framkalla speculationen,
att Gästgifverierna sjelfva höllö erforderligt
antal hästar till skjutsens bestridande;
men intilldess någon allmännare sådan
reglering föregått, frugtar jag för, det
skulle vara mycket vådeligt och till och med
overkställbart, att pä de vägar, der många
resande färdas, genast borttaga Hållskjutsen,
såsom Utskottet föreslagit. Hållskjutsen är
merendels tagen så långt ifrån skjutsstationen,
att den omojeligen kan läggas till reservlagets
hjelp, sorn då säkerligen skulle
förstöras ännu mer genom en mångdubblad
påkänning af budning i skjuts; och att* såsom
Utskottet föreslagit* endast entrepre
9*
-
Den 3o April e. m.
neurer af skjutsen skulle få åtnjuta den högre
betalningen, men den ännu bibehållna
reserven åligga, att skjutsa för 5o procents
lägre betalning, deruti kan jag ej finna minsta
skäl, utan förenar mig helt och hållet
uti de reservationer, som bestrida detta förslag;
så länge reserve skjuts bibehålies, måste
den ega samma rätt för lika besvär, som
hvilken annan som hälst, och den utaf Utskottet
yttrade farhoga , attén högre skjutslega
skulle förleda allmogen, att till stor
del sjelf bestyra skjutsningar hellre, än
att öfverlåta den på entreprenader till andra,
måste alldeles förfalla, då man som
grundsalts antager, att skjutsningen ej är ett
landtbruket ovilkorligen åliggande onus, och
således icke Ireller kan blifva ansedt såsom
en dess rättighet; det borde derföre derjemte
stadgas, att så snart en entrepreneur öfvertoge
hela skjutsen vid en station, han då
egde förmonsrätt att ensam bestrida den,
utan att någon derutaf kunde finna sig förnärmad,
entrepreneuren obetaget, att med
kringboende hemmansegare uppgöra hvilka
öfverenskommelse!’ som hälst för den hjelp,
som tillfälligtvis kunde behöfvas; såsom ett
nödvändigt vilkor för enterpreneurers bestånd
fordrades äfven stränga lagar till fredande
af entrepreneurernas och deras drängars
personer, jemte mångå andra reglementariska
föreskrifter, hvartill andra länders
stadganden med lätthet kunde här tillämpas,
men så mycket mer nödvändiga här,
Den 3o April e. m.
133
då de hafva att motverka inrotade vanor,
uti det nära nog godtyckeliga behandlingssätt,
som nu eger rum så väl med den skjutsande
som med dess hästar. Det torde
dock komma att ännu dröja länge, innan
ett på rigtiga grunder byggt och ordnad t
skjutsväsende inom Sverige företes, hvilket
utan tvifvel hufvudsakligen skall komma alt
bero på det sätt Konungens Befallningshafvande
i sine respective Län uppfatta och
behandla saken; det skulle derföre vara
högst önskeligt, om Regeringen med värma
antoge sig denna sak, och lemnade en förtjent
uppmärksamhet åt det Län och dess
Styrelse, der skjutsväsendet först vore iordningstäldt
till mönster och efterföljd för
de öfriga; men innan dess och så länge
skjutsen ännu fortfar efter nu gällande grunder,
vågar jag fästa uppmärksamheten på
tvänne af Utskottet förkastade förslag till
lindring uti landtmannens närvarande svåra
tunga af skjutsen, det nemligen, att ett
maximum borde fastställas, hvaröfver en
resande famille ej kunde fordra hästar, ty
då det gifves exempel på att resor och ordentliga
flyttningar verkställas med Gästgifveriskjuts
ända till 20 hästars behof oell
deröfver på stationen, så synes detta verkeligen
vara ett missbruk, högt förtjent af
rättelse, men skulle ett sådant maximi-belopp,
som jag ville fastställa till 8 hästar,
anses alldeles olämpeligt, så hemställer jag
om det ej åtminstone vare billigt, att det
134 Den 3b April e. m,
öfvers tigan de hästantalet, som fordrades,
med afseende på svårigheten att anskaffa
det på längre afstånd från gästgifvaregård
darna, skulle betalas med en progressiv
förhöjning i skjutslegan, af minst 2 skill,
b:co för hvarje häst, som öfver de bestämda
8 reqvirerades. Utskottet hav äfven förkastat
det utaf Herr Lefren gjorda förslag,
att reservskjutsen borde högre betalas under
de månader, sorn landtmannen med sid
na egenteliga arbeten är mäst sysselsatt,
och hvilket jag ville antaga borde utsättas
till hela Maj månad och sedan ifrån medio
Julii till medio October månad. Jag finner
detta förslag grundadt på en verkelig
känsla för rätt och billighet, och skulle
högeligen Önska, att derå fastades mera afseende;
man tanke sig blott det obehageli-»
ga och verkeligen skadliga för en landtbrukare,
att vid tillredningen af sin åker eller
yid inbergandet af sin gröda nödgas spänna
sina dragare ifrån harfven eller lasset,
för att skjutsa resande, som oftast under
denna tid blott resa för nöje skull, och
ehuru det i alla fall med skäl kan förutsättas,
att den verkeliga skadan af ingen
betalning kan godtgöras, så vore det dock
billigt, att i någon mohn godtgöra den, så
länge ett så onaturligt och för all sann
landtmanna-industri dödande förhållande,
som vårt skjutsväsende, bibehålles.
Utskottet har, sorn jag redan haft äran
nämna, uti nu förhaud varande Betänkan-»
Den 3o April c. m. i35
de uppskjutit sitt yttrande om forvagnars
inrättande i förening med postföringen, och
kunde det således äfven anses för tidigt
och ej tillhöra närvarande ämne, att ingå
i öfverläggning derom, men det visar sig
för mig som en ovilkorlig pligt, att vid
samma tillfälle, då hetydliga förändringar
föreslås uti en så ingripande sak, som skjutsen
i ett land, synbarligen ledande tillen
kännbar, ehuru rättvis, ökad kostnad för
de resande, det äfven i ett sammanhang
bör tagas i beräkning, att det för mindre
bemedlade, som dock kunna hafva ett nödtvungit
oeftergiflig! behof att resa ifrån en
ort lill en annan, borde beredas tillfälle
till så beskaffade resor, hvilket åter ej lärer
kunna verkställas med annat än forvagnar;
och förfaller i samma stund, som
forvagnar äro att tillgå, den möjeliga klagan,
som en förhöjd skjutslega i början
skall åstadkomma, emedan den högre afgiften
sedermera ej träffade andra, än personer,
som man borde förutsätta ega nog
förmögenhet, att kunna utan det allmännas
betungande betala den större beqvämlighet
deras resor erfordrade. Forvagnsinrättning
bör således efter min tanka gå i bredd med
all annan förbättring af vårt skjutsväsende,
och tror jag ej, att förra misslyckade försök
i denna del böra så mycket afskräcka;
jag har redan nämnt såsom en efter min
öfvertygelse dertill vållande orsak, att gästgifveriskjutsen
hållits i för lågt pris, hvil
-
I
136 Den 3o April e. m.
ket åter är liulpet med d"* bestämmande
af förhöjning, som nu blifvit föreslagen,
och som än ytterligare kan ökas, tills det
rätta förhållandet är funnit; dernäst tror
jag, att om forvagnar inrättas med beräkning
af de redan existerande och möjeligen
ännu mer tilltagande ångbåtarnas reguliera
resor, skall saken nu finna mycken
lättnad, .och många svårigheter blifva hafna,
åtminstone den årstid, då vattnen äro
isfria, emot hvad förut mött all tanka på
dylika inrättningar, Jag tror äfven, att all
omtanka i allmän väg, att söka bereda communicationsmedel
för lägre klasser resande
billigtvis kan inskränkas till några få af våra
större vägar, i förening med våra strän-,
der och insjöar; ty att ifrån bivägarna skaf-,
fa sig fram till de större vägarna är i alla
länder lemnadt til den enskildta omtankan;
men som ett vilkor för ångbåtars och forvagnars
underhållande och fortgång, anhåller
jag få göra det förslag, att der sådana
redan finnas, äfvensom vid hvarje tillfälle
någon sådan ny inrättning uppstår, det måtte
förordnas, att i den direction ett sådant
communicationsmedel funnes med regulier
stadgad gång, all skjutsning med en häst
genast skulle vid gästgifverierna förnekas;
ty räkningen är lätt uppgjord, att det kan
blifva dyrare på forvagnen, der vigten är
bestämd för medhafvande saker, än att utan
vigtberäkning få lassa sig och elFecter på
en skjutskärra med en häst, och torde det
Den 3o April e, ra.
dessutom förtjena afseende, att allt enbetsåkande
med gästgifvarskjuts borde anses
olämpeligt, oell såsom stridande emot forvagnars
intresse afskaffas, hvilket kanske
mäst af allt skulle befrämja ändamålet. Om
derjemte, åtminstone till en början oell intill
dess derutaf uppstodo några olägenheter,
postföringen kunde förenas med forvagnsinrättningar,
så tror jag ej, att man
mera skulle klaga öfver misslyckade försök
i denna del*
Af frugtan för en redan allt för vidt
utsträckt omständlighet, inskränker jag mig
lill hvad jag nu haft äran yttra, och anhåller
om återremiss af Utskottets Betänkande,
hvartill jag vördsamt lagger den
begäran, att, om möjeligt vore, uti ett nytt
blifvande Betänkande skjutsen behandlades
i ett sammanhang med Postföring och Forvagnar,
så vidt hela saken kan bero på Rikets
Ständers pröfning.
Grefve Hortij Claes Fredrik> anförde
skrifteligen:
Ekonomi-Utskottets ifrågavarande Betänkande
påkallar en särdeles uppmärksamhet,
synnerligast från deras sida, hvilka
uppträtt såsom motionairer i en fråga af
den vigtiga beskaffenhet, som den närvarande,
hvilken kan sägas omfatta en stor
samhälls-angelägenhet. Främst anmärker
jag den skarpa skillnad mellan de olika
138 Den 3o April e. m.
skjutsningsbesvär, som Utskottet vidhållit,
så väl i anseende till naturen af Gästgifveri-,
Håll-, Reserv-, Kungs- och Krono-skjuts ,
som emellan dessa och en Forvagns-inrättning,
förenad med Bref- och Paquet-Posten,
hvaröfver Utskottet synes på en gång och
i ett nära sammanhang bordt utlåta sig; och
hvartill Utskottet ägt så mycket mer anledning,
som ändamålet med min motion
i ämnet varit, att vinna en, af behofvet
högt påkallad, reorganisation af hela vårt
skjutsväsende och Postföring. Jag har i
denna motion och uti mina deraf föranledde
yttranden sökt göra den sats gällande,
som jag ovederlagd vidhåller, att enda sättet
för skjutsentreprenadens uppkomst, såsom
en öfvergång till fasta stationer, eller
planmässig Postinrättning, vore upphäfvandet
i första rummet af Kronoskjutsskyldiglieten,
hvarigenom det allmänna äfven för
Kronan tillgängliga forslingsbestyret öfverflyttades
från hela jordbruket till de mindre
eller obetydliga delar deraf, som med
håde enskild och allmän fördel, kunde emottaga
detsamma såsom en lönande näringsgren,
i stället att det nu allmänt spridda
skjutsåliggandet och deraf följande nödtvång
för alla jordbrukare, med få undantag, att
äga skjutshästar, och att vara formän, måste
rakt motverka det både moraliskt och
ekonomiskt goda man åsyftar genom jemkliingar
i Gästgifveriskjutsens ordnande; ty
jag förutser, att om man genom förhöjda
>
Den 3o April e. m.
skjutslegor å många orter kunde tillvägabringa
entreprenader, skulle deremot å de
fleste inträffa, att då legan vore tillräckligt
hög, för att ensam ersätta entreprenaderne,
skulle i bredd med dem uppstå en täflan
att nedsätta denna lega, genom de städse
Kronoskjutsskyldiges visserligen illa beräknade
vinst af den nödpenning de förtjente
med sina till Resandes begagnande öfverlålne
hästar, enär dessa i alla fall alltid
skulle finnas vid hemmanen underhållne för
Kronoskjutsskyldighetens utgörande. Lättheten
att under sådane omständigheter, utom
stntionerne, erhålla skjutshästar, måste nödvändigt
undergräfva entreprenaderna, och
sålunda försvåra öfvergången till en ända-*
målsenlig Forvagns-och Postinrättning. Det
är derföre, enligt min åsigt, ett oeftergifligt
vilkor för skjuts-entreprenadens, eller
fasta Stationers bestånd, att den för jordbruket
så högst skadeliga binäring, som uppkommit
och underhålles genom dess skjutsskyldighet,
helt och hållet concentrerades
inom en liten krets invid Landsvägarne,
der en serskild dass af formän, med tjenlige
hästar och fordon, vore jemt sysselsatt
med Kronans och enskiltes transporter, och
äfven tillgänglig för skjutsstationerna, då
ett ovanligt antal hästar påfordrades, Men
Utskottet vågar ej tillstyrka Kronoskjutsskyldighetens
upphörande derföre, att omständigheter
äfven under fredstid inträffa,
då Kronans transporter böra ske med den
i4o Den 3q April e. m.
skyndsamhet, att tiden ej mfedgifver betings
uppgörande derom med enskilde. Då likväl
dessa omständigheter ieke uppgifvas, är
det förlåtligt, om man tror, att den nödiga
hastigheten står i ett visst förhållande
till den administrativa omtankan, och att
der denna sednare brister, der måste det
förra behofvet inträffa med åtföljande Statsförluster,
dock icke blott i förhöjd skjutslega,
som säkerligen är hvad staten dervid
minst förlorar; och jag tror, att Utskottets
farhåga för uppjagade forlöner innebär en
missräkning i calculen öfver den vida högre
statsekonomiska förlust Landet gör i förlorade
snart sagt oberäkneliga dagsverken,
synnerligen då de skjutsande uppbådas på
flere mils afstånd. I alla fall måste Kronans
skyndsamma transporter kunna ordnas
så, att de fördelas på flere dagar efter hvarandra,
då samma hästar kunna begagnas
flere resor, och sålunda alltid finnas tillräcklige
för behofvet under fredstid.
Den suspension af skyddslagar i allmänhet,
som krig olyckligtvis medför, äger
utan tvifvel rum vid dylika utomordentliga
behof af transportmedel, och Landet eller
vissa Landsorter, förklarade i krigstillstånd,
borde i sjelfva Lagen åläggas, att träda
utom densamma. I detta fall måste hvarje
kraft, vare sig af menniskor eller djur,
anlitas, Men det är också endast, då allt
står i fara att förloras, som Rättstillståndet
Den 3o April e. m. 14r
må upphöra, och dylika uppoffringar kunna
påfordras. Alt under fredens lugn bereda
möjligheten för sådana ansträngningar
utan en total upplösning af Samhället, måste
derföre alltid af Lagstiftningen åses, vid
ordnandet af de Statshorgerliga angelägenheterna,
hvarföre äfven ett lättsinnigt slösande
med Statens grundkraft, som ytterst
hvilar på jordbrukets trefnad och förkofran,
är att anse som ett brott mot samhället.
Det torde nu mera af tänkande medborgare
allmänneligen inses, att Svenska
skjutsningsväsendet i hela sitt omfång, såsom
skyldighet häftad vid jorden, är den
mest tryckande börda, hvaraf vårt jordbruk
tynges, hvaraf det till den grad lider, att
denna hufvudnäring derigenom qvarhålles
vid samma låga ståndpunct i fysisk utveckling,
som massan af dess idkare i moralisk
bildning. Tiden är således inne, att ur
rätta synpunkten betragta denna landsplåga,
och att, så fort sig göra låter, bortrycka
den med roten. Dervid måste alla
mindre olägenheter och considerationer vika
för en erkänd grundsats om helgden af
äganderätten, som sannerligen våldföres i
våra gällande eller egenmäktigt tolkade och
tillskapade skjutslagar, hvarigenom den allmänt
fattiga jordbrukarens redbaraste egendom,
likasom hans person och arbetskraft
godtyckligt och ofta strängt anlitas. Det
torde vara en fruktansvärd sanning, att den
ringa känsla för medborgerlig frihet, och
i4a
Den 3o April e. m.
den liknöjdhet tor constitutionel utbildning,
som röjt sig hos den stora allmänheten vid
de många ombyten af Regeringssätt och
Grundlagar, hvilka Sverige undergått, har
sin rot uti medvetandet af att friheten och
dess frugter endast njutas af den Class Svenska
Medborgare, som finner sig i den lyckliga
belägenhet, att kunna köpa sig fri från
de många arbetsskyldigheterna till Staten,
eller också deraf draga egna fördelar. Den
fattige allmänt obildade Landttnannen vet
oftast icke, huru långt det välde sträcker
sig öfver både hans person och egendom,
som utöfvas af de i vår Landtregering så
vigtiga autoritelerna, Länsmannen och Corporalen;
han vågar sällan efterforska vidden
af deras makt, och gör det aldrig med
framgång. Jag känner lifligt vigten af hvad
jag här antjrdt, och skulle, om möjligt vore,
än mera stärkas i den sorgliga öfvertygelse
jag äger om vår allmänhets råa rättsbegrepp,
om dess ringa aktning försitt medborgerliga
och menskliga värde, dess missförstånd
om Lagarnas ändamål och StatsLorgarens
pligter, sedan jag under discussionen,
inom Hedervärda BondeStåndet, öfver
ifrågavarande Betänkande, åhört Ledamöternas
inom detta Stånd redovisning för
deras Committenters tänkesätt, i frågan om
den mäst godtyckliga och i äganderätten så
djupt ingripande behandling, sorn allmänt
öfvergår Svenska jordbrukare, vid tillämpningen
af våra skjutslagar. Den lagbundna
Den 3o April e. m.
i43
frihetens upplystare försvarare böra derföre
icke öfverse ett uråldradt tillstånd af
barbarism i våra Statsinrättningar, som är
oförenligt med samhällets både moraliska
och ekonomiska utveckling, och som icke
ens kan stå tillsammans med den ringa grad
af hyfsning i seder och begrepp, hvilken
sjelfva den protestantiska Jesuitismen i
vårt land medgifver hos den Stora allmänheten.
Jag fäster således den största vigt
uppå nödvändigheten af att gradvis hvälfva
från vårt jordbruk de gamla, ur första Sambällsinrättningen
härledda, och uteslutande
vid jorden fästade allmänna besvär och arbetsskyldigheter
till Staten, hvaribland hela
Skjuts väsendet utgör det största onda,
men lyckligtvis det, som lättast torde kunna
häfvas. Men jag återupprepar ännu en.
gång: så vida man ej antager som en regel,
att all jordens skjutsskyldighet, under
hvad form som hälst, bör upphöra, skall
man aldrig ernå ett nöjaktigt resultat af de
försök, som kunna göras i mindre vidsträckt
omfattning. Ekonomiutskottet, som icke
fulleligen erkänt denna grundsats, har också
slädnät i en synbar motsägelse mellan
det medgifna onda, dess orsaker och följder,
samt i medel för dess afhjelpande,
hvarföre premissen i Utskottets Betänkande,
att behof vet påkallar en reglering med
skjutsväsendetj hvarigenom de närvarande
olägenheterna må undanrödjas och för
framtiden förekommasj saknar all slutföljd,
Den 3o April e. lil.
samt till och med motsäges i det förslag
Utskottet afgifvit lill en förändring i Gästgifveriskjutsen,
hvilket, med iakttagande af
någon rättvisa och ordning, blefve alldeles
overkställbar!, hvarföre jag ansei; den protest
Friherre Cederström deremot afgifvit
vara af nöden påkallad. Utskottet, erkännande
skjutsningsbesvärets högst ofördelaktiga
inflytande både i moraliskt och ekonomiskt
hänseende i dess närvarande skick,
önskar likvist ingen rubbning i Kongl. Maj:ts
Nådiga förordning af den 3o December 1824»
rörande Kronoskjutsens behöriga bestridande,
såsom vilkor för Gästgifveriskjutsens reglerande
genom entreprenader, och afstyrker
dessutom uttryckligen Kronoskjutsskyldighetens
upphörande, samt har sålunda erkänt
principen för dess bibehållande. Den
jemkning Utskottet föreslår i skjutslegan
och de skjutsandes väntningsskyldighet, samt
körningstiden, är visserligen något, men dock
af ringa båtnad för allmogen, så länge det
tvungna skjutsbesväret qvarstår. Det var
naturligt, att Utskottet, med godkännande
af denna skyldighet, skulle afstyrka all förändring
med den så kallade Kungsskjutsen,
men oväntadt var det, att Utskottet skulle
tveka om rätta afsigten med min motion
i denna del, enär den rimligen icke
kunde vara någon annan, än att, genom
Utskottets förberedande åtgärd, i Önskningsväg
hos Kongl. Majit vinna rättelse i det
miss
-
Dea 3o April e. m. i^5
missbruk, som vid denna skjutsuppbådning
förofvas, genom oriktig och godtycklig tillämpning
af de gällande skjutsförfattningarne.
Utskottet har emedlertid gjort sig mycken
möda, icke att utreda frågan, men att
ur Författningar hemta ett stöd för den
tanka Utskottet yttrar, så väl om Kungsskjutsens
lagenlighet, på sätt den nu utgöres,
som om det opassande och olämpliga
i sjelfva frågan, att ställa Konungen
och Dess Höga Famille, då de företaga resor,
i samma förhållande med enskilte personer.
Så vida denna jemförelse mellan
den Kongl. Famillens och enskilte personers
förhållande, såsom Resande, till de
skjutsande, ej skulle innebära ett Rikets
Ständers- Utskotts yttrade öfvertygelse om
det opassande och olämpliga för hela den
Svenska allmänheten , att äga något lagligt
skydd jemte lagligt åliggande, då dess egendom
sålunda tillgripes, stadnar jag i villrådighet
öfver Utskottets mening, vid försöket
att tolka de gamla och nya skjutslagarne,
då Utskottet ytterst påstår, att det
såsom hittills hör ankomma på Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, att vid Kungsskjuts reglera
håde uppbådningen och ombytes-stationerna
m. m., hvarom allt någon allmän
författning icke skulle kunna vidtagas. Som
detta in. m. kan innebära allt hvad man
vill förstå med Kungsskjuts, synes Utskottet
hafva gjort sig en öfverflödig möda, alt
22 li. io
i/,6
Den 3o April e. ra.
åberopa Lag der lag icke skulle behöfvas,
hvarom efter Utskottets mening ingen fråga
ens bör kunna uppstå. Men Betänkandets
Författare har, jemte erkännande af
detta godtyckliga förhållande, velat grunda
sjelfva godtycket på Lag, och derföre
åberopat*1642 års Riksdagsbeslut jemte 1649
års Konungaförsäkran, såsom ännu bestående
Lagar, ehuru Utskottet på samma
gång medger, att den sednare upphäft den
förra, uti hvad som rörer fri Kungsskjuts
af frelst och ofrelst. Denna Utskottets iråkade
motsägelse, skall synas ännu större
och mera anmärkningsvärd, då jag ber, alt
litet utförligare få citera de författningar,
som åberopas; hvarvid förekommer, att Riksdagsbeslutet
1642, jemte stadgandet om den
inskränkte friskjutsen, äfven omtalar ett förslag,
att afskaffa all sådan, genom införandet
af en skatt, kallad skjutsfärdspenningar,
som likväl ej korn till någon verkställighet
förr än efter freden, då Ständerne år
i649bcslöto, att åtaga sig förenämde gärd,
att utgå med 3 daler Silfvermynt af hvarje
Krono- och skatte-hemman; hvarmed alla
Kronans skjutser skulle befordras, endast
med undantag af friskjuts, då Krigsfolket
tågade i fält eller hem igen. Den af Utskottet,
såsom ännu gällande Lag, åberopade
Kungaförsäkran af d. x October samma
år innehåller, att, oaktadt skjutsning
och gästning genom skjulsfardspenningars
erläggande blifvit alldeles afskaffad, utom
Den 3o April e. m.
•47
vid trouppers förenämde tågande, torde allmogen
likväl frugta, att efter gammal vana
få skjutsa, hvarföre i 3 punkten finnes
följande stadgande: På det att icke någon
hvem det vara kan, hög eller låg, känd
eller okänd, främmande eller inländsk, skall
må f ördrista sigx att truga sig till eller
taga någon skjutshäst, gästning eller annuti
fordenskap, hos någon af vår allmoge,
sä vele vi, androm till exempel,
alle våra egna resor anten med penningar
eller egna hästar och fordenskap forthjelpa,
och inga skjutsfärder eller gästningar
för Oss och vårt folk efter detta dato taga
låta.
Detta stadgande gifves en större tydlighet
uti den under samma dag utfärdade
Krögare- och GäslgifveriOrdning, som bestämmer
vissa reglor, friheter och ordningar
för Gästgifvare och Taverner på alla
stråkvägar, för att skäligen förse och forthjelpa
de resande, såsom orden lyda: sä
för främmande, som eljest oss sjelfva och
vära undersåtare, som i Riket af oell an
uti sina är ender förresa. Häraf ser man,
att en af Sveriges fordna Regenter funnit
det hvarken opassande eller olämpligt, att
under resor ställa sig i samma förhållande
till Lagen med enskilte personer. Vidare
stadgas i 10 momentet om skyldigheten för
de Gästgifvaregården kringboende, alt fortio*
-
t48
Den 3o A pri I e. m.
hjelpa de resande med samma rättigheter,
förmåner och skyldigheter som för Gästgifvare
anbefalles, (utgörande vår nu varande
Reserv) och i 11 momentet heter det: antingen
vi sjelfve eller förnäma sändebud
och store följen behöfva att resa genom Landet
j och Tavernerna och deromkring liggande
Allmoge uti hast icke förmådde med
alla nödige saker vara försedde, dä vilje
vi ettdera sjelfve vara omtänkte om särskilte
medel att hjelpa oss och dem fort,
eller ock if dagar förut i Taverner och
hos angränsande allmoge derom tillsäga.
Här visar det sig tydligt, att Kungsskjutsen
inbegripes i den vanliga Gästgifveri- och
Reservskjutsen, emedan med till Taverner
angränsande allmoge, just menas Reservlaget,
som, enligt hvad jag kunnat finna,
ännu i vår tid utgöres efler de grunder,
som fastställdes i64g. Kronoskjutsen deremot,
såsom den nu utgår, synes vara en,
under tidernas längd och genom Souveraina
Regenters magtspråk, förnämligast under
Carl XII:s långvariga krig, återutvidgad
Allmogens skyldighet till friskjuts,
med deli enda skillnad, att i senare tider
skjutslega derföre blifvit erlagd. Om nu
vårt hela skjutsväsende, ordnadt för nära
200 år tillbaka, i landets utblottade tillstånd,
efter ett långvarigt krig, och bärande
stämpeln af en nödhjelp, med 2:ne seklers
inrotade vanor dervid, skulle så hafva
förvänt och förblandat begreppen om hvad
Den 3o April e. bi. i49
nied laglig skjutsskyldighet egenteligen hör
förslås, att man hittills fästat ringa afseende
på mer eller mindre besvär af ett ondt,
efter den okunniges tanka, lika nödvändigt
och lika häfdvunnit, som begreppet om arfsynden,
hvilken icke heller kan afskaffas,
så är det likväl hög tid, att ett bättre vetande
gör sig gällande; alt man således i
denna Statseconomiska angelägenhet närmar
sig till den inrättning, som Europas hyfsade
Nationer redan länge ägt, och att
Sverige sent omsider tager ett steg på civilisationens
bana,
Jag förbigår en öfverflödig vederläggning
af de skäl för en särskild Kungsskjuts
utgörande, som Utskottet ytterligare vill
hemta från citerade författningar, enär dessa
författningar endast omnämna Kungsskjuts
i förening med Gästgifveriskjutsen, eller
med afseende på skjutslegans bestämmande,
äfvensom om ersättning för skadade hästar.
Jag begriper sannerligen icke, huru
Utskottet kunna gifva alla dessa författningar
en så motsatt tydning, och på grund
deraf kunnat på det högsta afstyrka all åtgärd
från Rikets Ständers sida, i anledning
af min motion, rörande den så ofta nämnde
Kungsskjutsens, enligt min fasta öfvertygelse,
lika olagliga som förderffiga utgörande
pä sätt nu sker. Om Utskottet verkeligen
tror, att denna landtmannen pålagde
börda icke kännes af dem > som mäst dra
-
i5o
Den 3o April e. m.
ga tungan, enär, såsom Utskottet yttrar,
icke en enda röst inom BondeStåndet höjt
sig, för att sätta lagligheten deraf i fråga,
eller få densamma af skaffad; så vore
det sannerligen en pligt, att fästa Utskottets
uppmärksamhet på den eftertänkliga
sanning, att det en gång kunde blifva för
sent för Rikets Ständer, eller deras Utskott,
att uttala sin mening i detta ämne,
i händelse de missnöjen, hvilka i följd af
en mindre huld behandling möjligen i tysthet
gro, skulle göra sig gällande genom
höjda röster bland Allmänheten. Men denna
af Utskottet väntade röst från BondeStåndet
har derinom verkeligen höjt sig
med värdighet och sans, och Utskottet torde
blifva i tillfälle att lyssna dertill.
För mig återstår endast, att, i anledning
af Utskottets yttrande om hindret för
andra Resandes fortkomst, vid de tillfällen,
då Kungsskjuts upptager hela gästgifverilaget,
samt om otillräckligheten af hästar
för den Kongl. Familjens resor, anmärka,
att den Constitutioneja Konungen
i det folk- och hästfattiga Sverge; till sin
höga värdighet ingalunda kan förnärmas,
vid begagnandet af sådane i laglig och naturlig
väg ordnade skjutsanstalter, hvaraf
Europas mägtigaste Regenter betjena sig;
alt sätta sådant i fråga, skulle jag snarare
kunna anse sorn ett förnärmande af Majestätet.
Hvad åter angår den enskilte re
-
Den 3o April e. m.
sande; så bör lian rälta sig efter omständigheterna,
så vida den satts måste gälla,
att han ej äger annan rätt lill begagnande
af andras egendom, än den, som lemnäs
honom genom frivillig öfverenskommelse,
grundad på Lag.
Efter att sålunda häfva genomgått Utskottets
Betänkande, utan att i minsta mån
finna de satser vederlagda, hvilka jag i min
motion sökt utveckla, tror jag mig böra
lios Utskottet anhålla om en nogare granskning
af de skäl jag framställt för nödvändigheten
af en ny skjqlsreglering i hela sitt
omfång, och då jag förmodar, att Ridderskapet
och Adeln läcktes bevilja återremiss
af Betänkandet, får jag ytterligare föreslå:
att Utskottet må behandla frågan om rostoch
Forvagns-inrättningen i ett sammanhang
med förslaget att, genom förbättringar
i vårt nuvarande sk julsväsende, vinna
en öfvergång från Håll-, Reserv-, Kungsoch
Kronoskjuts jemte Postföringen, lill en
efter tidens fordringar och på Stats-ekonomiska
grunder fotad Post- och Skjuts-reglering
öfver hela Riket, med forslingsanstalter
i öfrigt, som ytterst afse den lika moraliskt
förnedrande, som ekonomiskt förderfliga,
skjuts -skyldighetens hvälfvande från
jordbruket; att Utskottet således måtte uppge
grunderna till underdånigt Förslag från
Rikets Ständers sida, rörande sättet till vinnande
af det önskade syftemålet, att säkert
Den 3o April e. m.
lyckas i öfvergången från den gamla skjutsordningen
med sina inrotade missbruk och
vanor, genom beredande af frivilliga entreprenader
för håll- och reserv-skjutsen,
och genom upphörande af en särskild Kungsoch
Kronoskjuts, enär Kungsskjutsen, enl.
ännu gällande Konungaförsäkran den i October
iG4<), och den under samma dag i
Nåder utfärdade Gästgifveriordning, inhegripes
under vanlig Gästgifveriskjuts, samt
Kronoskjutsen i fredstid, utan allt för svåra
olägenheter, bör kunna ordnas genom
accorder för tillfället.
För behandlingen af detta vidt omfattande
ämne, torde Ekonomiutskottet finna
nödigt, att sätta sig i beröring med Stats-,
Bevillnings- och LagUtskolten.
Herr Tersmeden, Gustaf Reinholdj
uppläste följande:
Utskottets behandlingssätt med delta
ämne, äfvensom sjelfva ämnets vigt, göra en
den nogaste granskning af Betänkandet be- *
höflig; hvarföre jag äfven anhåller, att deremot
få göra några anmärkningar.
Efter att hafva under vissa hufvudfrågor
sammanfört innehållet af alla de under
denna Riksdag i ämnet gjorde motioner,
och derefter lofvat att framdeles yttra
sig öfver den första af dessa hufvudfrågor,
eller den, om en Forvagns-inrättning, bör
-
Den 3o April e. m.
i53
jar Utskottet med ett raisonnement öfver
skjutsningsbesväret i allmänhet, och medgifver
detta besvärs menliga inflytande, så
i ekonomiskt, som moraliskt afseende, och
att behofvet påkallar en reglering med skjutsväsendet,
hvarigenom de närvarande olägenheterne
må undanrödjäs, och för framtiden
förekommas; men sjelfva Betänkandet
visar likväl, att Utskottet i förslags väg gjort
alltför litet, eller nästan intet, för att kunna
få denna af behofvet påkallade reglering
verkstäld. Med ett ord, man kan, utan att
höra anses hafva för strängt yttrat sig, påstå,
att Utskottet nog legert handterat denna
fråga.
Rörande skjutsens menliga inflytande,
stadnar Utskottet i en besynnerlig motsägelse,
då det påstår inflytandet vara mindre
i ekonomiskt afseende, på det skäl nemligen,
att orter finnas, der skjutsen icke
allenast anses ersatt genom legan för densamma,
utan till och med betraktas såsom
en förmån, den Utskottet likväl anser vara
illa beräknad,' när alla de omständigheter,
dem Utskottet ganska rigtigt uppgif- ,
ver, tagas i betraktande. Äro nu dessa beräkningar
hos en och annan orts allmoge,
som jag ock anser dem, verkeligen felaktiga
och okloka, så kan det naturligen icke
annat än förundra, att Utskottet, som äfven
sett saken så, kunnat endast på dessa
beräkningar, såsom skäl, grunda sitt jiåstå
-
154
Den 3o April c. m.
ende om skjutsningsbesvärets mindre ofördelaktiga
inflytande uti ekonomiskt, än i
moraliskt afseende.
Nu öfvergår Utskottet lill besvarande
af de gjorde motionerne, och upptager först
det af Grefve Horn föreslagne, och af Friherre
Ankarswärd understödda, upphäfvandet
af Kronoskjutsen. Utskottet kan icke
tillstyrka detta förslag, af orsak, som det
säger, att äfven under fredstid omständigheter
inträffa, då transporter af Kronans
effecter och manskap böra ske med den
skyndsamhet, att tiden ej medgifver betings
uppgörande derom med enskildte. •— Mera
ledande och öfvertygande för Ständernes omdöme
i denna sak, hade det utan tvifvel
varit, om, ibland desse omständigheter, som
Utskottet påstår under fredstid äfven skola
inträffa, en och annan, såsom exempel, blifvit
uppgifven. — Den, som icke trott sådane
omständigheter böra kunna inträffa,
torde det helt billigt böra ursäktas, om lian
af Utskottets blotta påstående, att de finnas,
icke kunnat derom blifva öfvertygad.
Utskottet yttrar vidare: ”att upphäfvandet
”af rättigheten, att begagna kronoskjuts, skul”le
öfverdrifvet uppjaga forlönerna, hvarigenom
Staten komme att vidkännas en ökad
”utgift, som icke kunde beräknas, och der”af
nya Statsbidrag blefvo en följd.” Denna
af Utskottet yttrade, annars ganska berömvärda,
motvillja emot nya Statsbidrag,
Den 3o April e. m.
j 55
månne den icke vid detta tillfälle med skäl
kan anses vara yttrad på orätt ställe? Jag
skulle åtminstone vill ja tro, att det icke
allenast vore alla samhällsklassernes skyldighet,
att bidraga till sådane allmänna ändamål,
som det, att framskaffa kronans effecterm.
m., hvaraf tungan nu, högst orättvist
sorn mig synes, nästan odelad ligger
på jordbruket; utan att det äfven för Samhället
skulle blifva af stor vinst, att jordbruket,
dess storsta intresse, och grunden
för alla öfrige Samhällsintressen, genom att
icke längre snart sagdt ensamt bära alla
statsbördorne, möjligen korame i tillfälle
att vinna den förkofran, utan hvilken det
äfven lärer blifva omöjligt för de öfrige
intressena att vinna en sådan,
Utskottet, sorn i början af Betänkandet
påstått, att jordbruket skulle tillskyndas en
förkofran, om ett motsvarande antal boskap
vid gården kunde framfödas, i stället för
de hästar, sorn i och för skjutsningens skull
icke kunna undvaras, har genom afstyrkandet
å kronoskjutsens afskaffande, motarbetat
möjligheten af en dylik förkofran. —
Mig tyckes det åtminstone ganska klart, att,
så länge kronoskjutsskyldigheten qvarstår,
såsom ett onus för jorden, dess brukare icke
kunna undvara det antal hästar, som Utskottet
finner en vinst för dem att undvara;
och att, så länge jordbrukarne således
måste hafva dessa hästar, man svårligen,
i56
Den 3o April e. ra.
eller rättare omöjligt, tan tillvägabringa
någon ändring uti Gästgifvareskjutsen genom
entreprenad; emedan de fleste skjutsskyldige
naturligtvis hellre skjutsa med sina
hästar, än alt genom en dryg afgift accordera
borit håll- eller reserv-skjutsskyldigheten,
då de, efter ett sådant bortaccorderande
deraf, det oaktadt icke kunna
göra sig af med de för deras jordbruk mindre
tjenlige kreaturen, hästarne, hvilka de
i alla fall måste hafva qvar i och för utgörandet
af Krono-och Kungsskjutsen. ”Gam”la
inrättningar, som, ehuru felaktiga, dock
”genom sin ålder vunnit en slags helgd, och
”sorn, under tidens lopp, vid sig fästat in”tressen,
hvilka, sedan de en gångfåttgö”ra
sig gällande, icke i en sednare tid bö”ra
eller kunna förbises,” anser Utskottet
t 7
”med varsamhet böra behandlas, om icke
”större ondt och flere oredor skola blifva
”att befara, än dem, man vill häfva och förebygga;”
och i följd häraf har Utskottet
äfven förelagt Ständerne ett förslag till ändring
uti Gästgifvareskjutsen, som, till följd
af dess overkslällbarhet, nödvändigt måste
förorsaka , att, om inga andre än de i detsamma
föreslagne förändringar vidtagasmed
vårt skjutsväsende, detta troligen kommer
att helt varsamt behållas orubbadt. Men
månne denna varsamma behandling är den
verkeligen kloka? Eller månne icke ett större
ondt och flere oredor aro att befara genom
en sådan, än genom en till bättre och
Den 3o April e. m.
ändamålsenliga re Communications-ansta] ter
ledande, något raskare, behandling. Hvad
beträffar Kungsskjutsen, har Utskottet å ena
sidan velat finna motionen syfta derpå, att
ställa Konungen och Dess Höga Famille,
då de företaga resor, i samma förhållande
med enskildte personer, och å den andra
velat föreställa sig egentliga föremålet hafva
varit, att påkalla uppmärksamhet på nödvändigheten
af bestämda stadganden i detta
ämne, då sådane efter motionairens förmenande
skola saknas. I förra fallet anser
Utskottet förslaget lika olämpeligt, som i
verkställigheten omöjeligt; emedan, då all
båll- och reserv-skjuts upptages af Kungsskjutsen,
andre resande icke, utan de svåraste
hinder och olägenheter, kunna blifva
fortskaffade. Dessa svårigheter för andre
resande kunna likaväl nu inträffa, om en eller
flere private Familjer komma och upptaga
alla de hästar, som hållet och reserven
kunna prestera; hvadan förslaget i denna
del icke synes mig innebära någonting,
som uti verkställigheten är alldeles omöjeligt,
emedan de hinder och olägenheter, som
deraf möjligen kunna uppstå, mången gång
till följe af enskildtes resor torde hafva
uppstått, och framdeles äfven torde kunna
uppstå. I det sednare fallet åter, har Utskottet
hänvisat till Riksdagsbeslutet af 1642
och en Kongl, försäkran af 1649, samt P‘l"
stått, alt dessa Lagar ännu icke äro upphäfde;
hvarföre Utskottet icke trott, att nå
-
i58 Den 3o April e. m.
got nytt stadgande behöfves, för att åt
Kungsskjutsskyldigheten gifva laglighet. Att
individer funnits, som sökt förmå Ridderskapet
och Adelil, att i dessa stadganden
finna en lag för Kungsskjutsen, såsom elen
nu utgöres, bör icke hafva kunnat förundra
mången; men desto mera oväntadt torde det
hafva varit för en hvar, alt Utskottets pluralitet
icke riktigare uppfattat sjelfva motionens,
äfvensom de åberopade förordningarnes,
anda och mening, än att den ansett
desse sednare bevisa Jagligheten af den,
på sätt hittils skedt, utgjorde Kungsskjutsen.
Utskottet uppräknar vidare en mängd
förordningar, hvilka alla bevisa, hvad ingen,
mig vetterligen, velat bestrida, nemligen
existerandet af Kungsskjuts, det vill säga
rättighet för den Kongl. Familjen, att blifva
fortskaffad på sina resor; men ingalunda
den hittills öfliga Kungsskjutsens laglig-»
bet. Vidare fortfar Utskottet.4 "Och enär
”nu härtill kommer, dels att, i fråga örn
”Kungsskjutsens uppbudande, tourén der”vid
inom skjutshagen, ombytes stationernes
”bestämmande m. m. sådant allt likasom
”hittills synes böra bero på Konungens Befallningshafvande
att reglera; emedan nå”gon
allmän Författning så mycket mindre
”kan vidtagas, som detta allt måste rättas
”efter olika omständigheter och locala för”hållanden.
” I anledning häraf frågar jag,
om någonting tydligare bevisar, att ingen
Lag finnes för den hittills utgjorda Kungs
-
Den 3o April e. tn.
skjutsen, än just det, att för uppbudningen
dertill, tourén dervid m. m. ingen allmän
Författning finnes, utan att allt sådant bör
få ankomma på Konungens Befallningshafvande
att reglera? Jag frågar, om man kunde
anse de håll- och reserv-skjutskyldige,
på grund af Lag, vara förpligtade till detta
onus, i händelse för uppbudningen, tourén
inom skjutshagen &c. ingen allmän Författning
existerade, utan allt sådant ankomme
på Kronobetjeningen att reglera? Eller
hvad menar Utskottet annars med Lag för
Kungsskjuts? Månne icke detsamma, sorn
man i allmänhet menar med Lag, nemligen
sådane stadganden och föreskrifter, hvilka,
vid möjeligen inträffande oordenteligheter,
kunna åberopas såsom öfverträdda?Men hvem
skulle väl, då han trodde sig äga anledning
till klagomål öfver någre oordentliglieter
vid en dylik skjuts, rimligen kunna
citera de af Utskottet uppräknade Förordningar
såsom öfverträdda; då i dem ingenting
finnes, som stadgar, huru vid Kungsskjuts
tillgå skall, hvilka hemman dertill
äro skyldige, eller mera dylikt? Utskottet
har sluteligen trott sig finna ett ytterligare
stöd för sitt afstyrkandeå någon ändring
i denna del af skjutsen deruti, att ingen af
BondeStåndets Ledamöter vid denna Riksdag
höjt sin röst, för alt sätta lagligheten
af Kungsskjutsen i'fråga, eller få densamma
afskaffad.
Att skjutsbesväret inom Fäderneslan
-
iGo
Den 3o April e. m.
det af BondeStåndet betraktats såsom ett
svårt ondt, och hvari ändring är af högsta
behof, derom vittnar tillräckligen största
delen af de många motionerne; men att
BondeStåndets Motionairer förbisett, att uppliäfvandet
af Krono-och ändring uti Kungsskjutsen
äro oeftergifliga villkor för möjeligheten,
alt i den öfriga skjutsen kunna
tillvägabringa någon ändring, förundrar mig
nästan alldeles intet, åtminstone vida mindre,
än att Utskottet synts hafva förbisett
detsamma. Mera underligt synes mig, att
BondeStåndet ens funnit det löna mödan
att väcka fråga om ändring i skjutsväsendet,
sedan det vid flere föregående Riksdagar
blifvit föga eller intet understödt deruti af
de andre Stånden.
Såsom en besynnerlighet torde man
kunna anmärka, att Utskottet, icke hellre,
än alt upprepa ett så negatift skäl emot
ändring i Kungsskjutsen, som det nyss uppgifna,
åberopat något mera positift och följakteligen
mera bindande, såsom till exempel
det af en och annan af Herrar Landsliöfdingar
gjorde påstående, att Allmogen
med stort nöje skjutsar Kungsskjuts; emedan
man borde hoppas, att 20 år efter vårt
nya Statsskicks införande ingen del af Svenska
Allmogen med nöje borde kunna utgöra
ett den ålagdt onus, till hvars utgörande
saknades en i i9:de århundradet tillräck
-
Den 3o April e. m. 161
räckligen bindande Lag. På grund af hvad
jag nu anmärkt emot Betänkandet, yrkar
jag detsammas återremitterande, och anhåller
att Utskottet, efter att hafva tagit ämnet
uti ett nogare öfvervägande, måtte lill
Ständerne inkomma med förslag till underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om Kronoskjutsens
upphörande, Kungsskjutsens utgörande
i likhet med Gästgifveriskjutsen,
samt om sådane ändringar uti håll- och reserv-skjutsen,
som äro möjlige och nödvändige,
till dess Styrelsen kan hinna utarbeta
och förelägga nästkommande Ständer ett fullständigt
förslag till ändring uti vårt postoch
skjuts-väsende, hvilket af tidens fordringar
är högt påkalladt, och af andre hyfsade
Folk redan längesedan tillgodonjutits.
Herr Tham, Wollrath: Jag skall ej upptaga
tiden med att ingå i betraktelser öfver
Lagarne om Krono- och Kungs-skjutsen,
utan endast yttra några ord, i anledning
af sista delen af Utskottets Betänkande,
rörande Gästgifveri-skjutsen. Utskottet
har med rätta sagt, att den är tryckande
och bör lindras; men jag kan ej gilla
de principer, hvarpå Utskottet föreslagit en
sådan lindring. Utskottet har antagit, att
det moraliska förderfvet bland Allmogen, i
följd af den närvarande skjutsinrättningen,
förorsakas endast af Hållskjutsen, hvaremot
Utskottet förbisett, att samma förhållande
22 H. II
i
Den 3o April e. m.
äger rum med Reservskjutsen. ReservBonden,
hvars häst, ryckt från arbetet, blifvit
af den resande strängt körd, måste på Gästgifvaregården
uppehålla sig flere timmar,
för att låta hästen hvila, innan han kan
begifva sig hemåt, och då har han tillfälle,
att till spel och bränvin använda de redan
erhållne skjutspenningarne. Jag tycker derföre,
att man i detta afseende bör hafva
en lika omsorg om den Reservskjutsande,
som om HållBonden. Nu bar dock Utskottet
sökt hjelpa blott de Hållskjutsskyldige,
genom att hvälfva skjutsbesväret från dem
på Reserven, eller förvandla dem till Reservskjutsande,
hvilket likväl sällan kan ske.
Att man förr, då de resandes antal var
mindre och luxen ej fordrade så många hästar
för en person, som nu, på många ställen
kunde hjelpa sig fram med blott Reservskjuts,
känner jag väl; men jag vet ock, att
skjutsningen i sednare tider blifvit till den
grad besvärlig, att ReservBonden på vissa
ställen måste skjutsa hvarannan dag. Deremot
skjutsar i allmänhet ingen Hållbonde
oftare än en gång hvarje månad, stundom
ej oftare än en gång hvar femte eller sjette
vecka. Då vill jag fråga, om det är rätt,
att söka lindra endast Hållskjutsningsbesväret,
och icke äfven Reservskjutsskyldigheten,
utan snarare försvåra den sednare. Antager
man, att det är en förmån för Reservbonden
att få skjutsa och sålunda förskaffa
sig en liten biförtjenst, så måste man
Den 3o April e. m.
i63
äfven medgifva, att förmånen är större för
den, som skjutsar i Håll; ty han vet, när
han skall skjutsa, men Reservbonden har
ingen bestämd tid, utan måste på kallelse
skynda till skjutsning från de angelägnaste
arbeten och under den brådaste tiden från
plogen och skörden. En ytterligare orättvisa
innebär Utskottets förslag, att skjutslegan
skall höjas på de ställen, der entreprenader
om Hållskjutsen träffas, till förmån
för blott entrepreneurerne och HållskjutSande,
men icke för den Reservskjutsande,
som likväl har ett tyngre onus, då han ej
Vet, när hans skjutsningstour inträffar, utan
måste passa på, och när den kommer, lemna
allt, för att fullgöra denna skyldighet.
Dessutom anser jag den af Utskottet föreslagne
skilnaden mellan högre och lägre
skjutslega å vissa ställen vara en orättvisa
mot de Resande; ty hvarföre skall den ena
betala mer än den andra; sådant, skulle leda
till många tvister och oordningar. Jag
tror för öfrigt, att ingen förbättring eller
lindring i Gästgifveriskjutsen vidare kan
åstadkommas, utan ett fullkomligt upphäfvande
deraf, och en ny skjutsinrättnings införande,
såsom i andre Länder, med Forvagnar,
Diligencer och Postvagnar. Förhöjd
skjutslega i allmänhet anser jag ej vara
nyttig, och icke kunna bereda det dermed
åsyftade ändamålets vinnande, utan bidrag
af Statsmedel. Utskottet tror jag ej
r i *
i64
Den 3o April e. m.
eller kan uppgöra något lämpligt förslag 1
detta ämne, hvaremot jag anser Regeringen
snarare vara i tillfälle dertill, om, såsom
jag hoppas, den önskar en förändring i skjutsväsendet.
Jag begär derföre icke återremiss
af Betänkandet, utan rent af afslag derå.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Då, i flere motioner inom RiksStånden,
olägenheterne af skjutsningsbesväret i allmänhet
blifvit framstälde, hämtade, ej mindre
ifrån de allmänna föreskrifterne derom,
än ifrån de vid tillämpningen uppkommande
missbruk, anhåller jag, att få fästa Ek0-  nomiUtskottets uppmärksamhet på de åsig—
ter, hvaröfver jag saknar Utskottets omdömen,
och som jag härmed får anföra iden
ordning Utskottet hufvudfrågorne framställt.
Hvad först angår Kronoskjutsningen, delar
jag väl med Utskottet den öfvertygelse, att
den icke alldeles kan afskaffas; men inskränkningar
deri, utöfver hvad Utskottet
föreslagit, torde likväl skäligen kunna fordras,
och då författningar föreskrifva, att
Kronans manskap icke få åkande transporteras,
öfver verkställigheten hvaraf en noggrannare
tillsyn, under Landshöfdingens ansvar,
bör begäras, synes mig, att Utskottets
medgifvande pag. 7 i Betänkandet, att
nemligen Kronans effecter och manskap äga,
att under fredstid med skjutsning fortskaffas,
bör, i afseende på manskapet, utgå,
Den 3o April e. ra.
i65
snmt att i Riksens Ständers yttrande derom
må intagas, det Kronoskjutsfördelningen
ej borde, som stundom händer, få bero
på Kronobetjeningens godtfinnande, utan
verkställas, jemlikt Landshöfdingens föreskrift,
som för lagligheten och behörigheten
deraf allena bör ansvara. Då, med
förutsättning af författningars efterlefnad,
Kronoskjutsningarne hufvudsakligen komma
att bestå i transporter af Kronans effecter,
och jag, såsom Landtman, har erfarenhet,
att sådane kunna lika säkert verkställas
med oxar som med hästar, hvilket i Södermanland,
der jag är boende, tillämpades
hela det sista året af det olyckeliga
kriget med Ryssland, anser jag mig så mycket
mera äga anledning tillstyrka ett så
heskaffadt medgifvande, af skjutsning för
Kronans räkning med oxar, som jag känner,
att åboer å mindre hemmansdelar nemligen
Sjettedels och Attondedels mantal och mindre
delar å skogsbygd, der åkerbruket är
mindre utvidgadt, hvilka för sitt hemmansbruk
ej behöfde hålla häst, likväl blott för
skjutsningsskyldigheten dertill tvungne, måste
anskaffa dyrköpte hästar, som ej kunna
betalas genom landtproducternes ofördelaktiga
afsättning, och genom hvilkas förlorande,
vid olyckshändelser hernmansbrukarens
skuldsättning och möjeliga undergång
snart kan blifva beredd; varande dessutom
af Statsekonomisk nytta, om, genom
inskränkning i häste-antalet, ett större an
-
166 Den 3o April e. m.
tal boskapskreatur kunde å hemmanen födas,
till fördel för åkerbruket och till befordran
af större tillgång på victualier. Hvad
dernäst angår den så kallade Kungsskjutsningen,
hvarom Utskottet sig yttrar: "att
"Utskottet på det högsta afstyrker all förändring
ifrån Riksens Ständers sida, och
"hvars framgena utgörande, på sätt hittills
"ägt rum, Utskottet anser både lagligt och
"oundvikeligt;” så har det verkeligen förekommit
mig oväntadt, att Utskottet, som
individu-elt känner olägenheterne och missbruken
deraf, icke skulle begagna ett tillfälle,
att, med iakttagande af tillbörlig granlagenhet,
derom yttra omdöme och tillstyrkande,
hvarförutan jag anser Utskottet icke
svara emot skyldigheten och förtroendet,
att bevaka och befordra hemmansbrukares
rätt och nytta; och vid detta förhållande
anser jag mig, såsom Landtman med localkännedom,
både berättigad och pligtig, att
framställa mine åsigter för rättvisans pröfning.
Med föresats, att aldrig befalla mine
skjutsskyldige underhafvande, att med
deras hästar för mine hemman deltaga i
dessa, stundom äfventyrligare, skjutsningar,
bar jag väl flere gånger med egna hästar
skjutsat Konungens och de Kongl. Personernes
vagnar, utan att de någonsin blifvit
skadade, då en skyndsammare färd bär en
lättnad i kortare skjutsombyten; hvarom allt
yttrande i öfrigt är utom gränsen för milt
omdöme; men i anseende till den öfrige
Den 3o April e. m. 167
större Kongl. Sviten, anser jag samma ansvar
för strängare körning, väntning och
obehörig behandling, böra äga rum, somför
andre resande; så att, de skjutsskyldige, i
dessa afseenden böra äga en trygghet i författningars
föreskrift och efterlefnad, och
med iakttagande deraf, anser jag, det skjutsombyten
icke må blifva tätare, än för resande
i allmänhet, emedan, till lieminansbrukares
synnerliga betungande af tätare
skjutsombyten blifver en följd, att på flere
mils afstånd hästar uppbådas till de större
Kungsskjutsningarne, och, i trängsel emellan
behof och tillgång till hästar, olagliga skjutsbefallningar
emanera, hvaribland jag må
nämna hvad mig sjelf händt, att nämligen
alla mina frälsehemman blifvit beordrade
till Kungsskjuts med dubbelt större hästantal,
än författningarne föreskrifva', eller 4
af mantalet, hvilken föreskrift jag väl gifvit
åtlydnad, häldre än att göra hinder i
skjutsningen; men dermed erfarit obehaget,
att Lagslridiga bud skola få bero af
Kronobetjentens godtfinnande att utfärda.
Jag tror för min del, att en på behörigt
sätt gjord framställning af olägenheterne
vid Kungsskjutsningar, hämtade ej mindre
ifrån det utsträckta behofvet i häste-antalet,
än ifrån väntningar, och strängare körningar,
än författningar för andre resande medgifva,
icke skulle misstydas, och jag anser
den önskan dermed kunna sammanbindas,
alt sådane skjutsningar, efter Landshöfdin
-
i68
Den 3o April e. m.
garnes föreskrifter samt under deras tillsyn
och ansvar uppbådade, så verkslälde-s, att
förlattningarne, som skydda de skjutsskyldige
emot obehörig väntning, strängare körning
och elak behandling af resande, i allmänhet
äfven tillämpades emot missbruk i
den Kongl. Svitens skjutsningar; görande
mig förvissad, att desse framställningar och
äfven denna inskränkning i skjutshästars antal
skulle mötas med. välbehag och gillande
af den rättvisa, som icke lemnar Nationens
billiga fordringar utan afseende. Hvad
sluteligen angår de föreslagne förändringarne,
i afseende på håll-och reserv-skjutsen,
får jag, hufvudsakligen instämmande i Friherre
Cederströms reservation emot Betänkandet,
yttra den öfvertygelse, dels att fördelningen
af de reserveskjutsande i tvenne olika
förhållanden, hvarken är lämplig eller
rättvis, så vida icke alla komma att, i reserveskjutsningen
lika deltaga, dels, att den
föreslagne olika och högre betalning i skjutspenningar
för hästar, tillhörige en entrepreneur
af skjutsningen, än för Gästgifvarens
och Reserve-lagets hästar, saknar grund i
rättvisa, och föranleder till bedräglige uppgifter
och tvister. Jag anser äfven förhöjning
i skjutslegan vara den rätta utvägen,
att befordra nyttiga skjutsinrättningar, till
inskränkning i hållskjutsningen; men då
dervid möter den betänklighet, alt Statens
utgifter, likasom enskiltes, lill ersättning
för skjutsningskostnader, der sådane till Em
-
Den 3o April c. m.
l69
hets- oell Tjenstemän skola godtgöras, blifva
till Statens och enskiltes betungande
betydligen förhöjde, synes mig densamma
dermed böra undanrödjas, att Rese-reglementen
och andre författningar, som tillägga
rättighet att emot ersättning begagna ett
bestämdt antal hästar, borde granskas till
den inskränkning, att det medgifne antalet
endast finge vara emot behofvet svarande,
och att ingen béhållning genom icke behöflig
obegagnad skjutsning finge äga rum,
då det icke kunde, som nu sker, inträffa,
att en Landtmätare finner godt att på en
förrättning medtaga en medhjelpare, och
beräkna skjutsning för fyra hästar på flere
resor, hvarigenom stundom händer, att
skjutsersättningen öfverstiger sjelfva landtmätare-arfvodet.
Jag, anhåller om remiss
häraf till Ekonomiutskottet,
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt}
Gustaf: Jag har med nöje hört
det förtroende Herr Anckarswärd hj^ser för
Ha ns Maj:t Konungens ömhet och omvårdnad
för Sitt Folk, och hvarunder Herr Ankarsvärd
föreslagit en underdånig skrifvelse,
rörande Kungsskjutsen. Jag delar de
förra tänkesätten, och jag tror icke, att här
finnes någon, som tvekar om Konungens
Landsfaderliga afsigter. De hafva blifvit
ådagalagde, icke allenast med ord, men
med handlingar, hvilka sednare, ehuru granna
de förre kunna vara, likväl äro både
170
De n 3o April e. m.
varaktigare och helsosammare. Att de förre,
eller orden, kunna utvidga sig till hvilken
flygt som helst, visar oss Grefve Horns
nyss uppläste anförande, der han, i en beständigt
höjd och sänkt våg, banat sig väg
från skjutsbestyr och hållhästar till förändring
af våra grundlagar, och Svenska folkets
liknöjdhet dervid; derefter till Corporaler
och Länsmän och slutligen till Protestantisk
Jesuitism. Skulle skjutsbesväret
hafva följt med på hela denna färd, så hade
den visserligen blifvit den besvärligaste
af alla. Men det gifves en grannlagenhet
medborgare emellan, hvilken i ännu högre
mått bör iakttagas, då man vänder sig till
Konungen. Jag kan ej igenfinna denna
grannlagenhet i Herr Anckarswärds förslag
till underdånig skrifvelse; ty om jag rätt
fattat meningen, skulle Rikets Ständer anhålla,
det Konungen ville så inskränka personalen
vid sina resor, att de kunde bestridas
med Gästgifveriskjuts och det hästantal,
som vid Gästgifvaregårdarne vanligen
är att tillgå. Jag hemställer, huruvida
det låter förena sig med grannlagenhelen,
att frambära én sådan anhållan, eller
att säga: ”ehuru nyttige Eders Maj:ts resor
”äro, blifva de likväl genom ett öfverdrifvet
hästantal, och endast derigenom, betungande
för landet.” Jag afstyrker således
den underd. skrifvelsen.
Hvad åter beträffar de röster, som höjt
sig i Hederv. BondeStåudet, hade jag ön
-
Den 3o April e. m.
skal undvika att tala derom. I andra länder,
der lagstiftande församlingen är delad
på tvenne eller flera Kamrar, afhåller man
sig gerna, att i den ena omtala hvad som
tilldragit sig i den andra. Detta är en grannlagenhet,
som man icke gerna öfverträder,
och vi hafva nyligen sett exempel derpå i
England och Frankrike; men om man skall
omtala hvad som ägt rum i Hederv. B011-  deStåndet, så torde Herr Grefve Horn sjelf
kunna påminna sig, och jag åberopa andra
röster i samma Stånd, än de Grefve
Horn åkallat, och hvilka, icke delande hans
åsigt, varit så öfvervägande inom Ståndet,
att de torde lemna det bästa beviset för
allmänna opinionen i ämnet.
Grefve Posse, Arvid: Innehållet af
Herr Anckarswärds och Herr Tersmedens
anföranden är mig obekant, emedan jag
ickö var närvarande, då den förre hade
bordet, och icke var nog lycklig, att kunna
höra hvad den sednare uppläste, hvilket
otvifvelaktigt var mitt fel. Grefve Horns
yttrande deremot har jag uppfattat i dess
helhet, och jag erkänner, att det väckt min
förundran; ty med minne af de öfver läggningar,
hvartill Grefve Horns motioner i
detta ämne gifvit anledning, hade jag hoppats,
att alla anföranden af sådan beskaffenhet,
som det af Grefve Horn nu uppläste,
skulle uteblifvit; men jag instämmer med
Grefve Horn deruti, att ”arfsynden icke
heller kan afskaffas.”
t
17
Den 3o April e. m.
Min afsigt hade visserligen varit, att
upptaga till besvarande de anmärkningar,
som af Grefve Horn blifvit gjorde mot Utskottets
Betänkande, och jag har äfven i
sådant ändamål antecknat åtskilligt mig till
minnes, men vid närmare eftersinnande finner
jag, alt, om jag fullföljde denna min
afsigt, skulle jag icke kunna undvika att
göra mig saker till den förebråelse, för
hvilken Herr Grefve Horn icke torde vara
alldeles fri, nemligen att hafva talat utom
ämnet. Jag vill i stället, följande Grefve
Horns råd att bortrycka det onda med roten,
vidtaga en annan utväg, som skulle
kunna freda oss, åtminstone för denna Riksdag,
från discussioner, angående skjutsväsendet,
af sådan art som denna. Jag tillstyrker
derföre, att Utskottets Betänkande
må afslås i sin helhet. — Mången torde
finna det besynnerligt, att den, som deltagit
i Utskottets Beslut, kan framkomma
med ett sådant förslag, och jag anser mig
derföre skyldig uppgifva orsaken till det
ovanliga i mitt yrkande. För denna gången
vill jag, i sådant ändamål, fästa uppmärksamheten
endast derå, att jag, hvad
Kronoskjutsen angår, borde, såsom Ledamot
i £7fO/zom/-Utskottet, oberoende af förhållanden,
sorn ligga utom gränsen för detta
Utskotts befattning, önska en af billigheten
påkallad tillökning i vedergällningen för
nämnde skjutsningsbesvär, hvaremot jag vid
ämnets behandling inom RiksStånden bör
Den 3o April e. m. iy3
betrakta saken i sin helhet, och således tillse
om möjlighet finnes , att uppfylla hvad
billigheten i detta fall fordrade. Då jag
nu tror mig veta, att Statens utgifter skulle
ganska betydeligen ökas, om Kronoskjutsen
skulle betalas lika med Gästgifvarskjuts,
då Statens tillgångar, enligt hvad
vi alla hafva oss bekant, äro ganska knappa,
i jemförelse till för handen varande
behof, och då, i frågor af sådan beskaffenhet
som denna, billighetens kraf ofta måste
vika för nödvändighetens bud, tror jag
mig, utan inconsequence, kunna tillstyrka,
att de af Utskottet föreslagne ändringarmed
Kronoskjutsen må tills vidare uppskjutas.
I afseende å Kungsskjutsen är ett afslag å
Betänkandet det samma som ett bifall; ty
af begge delarne följer, att Kungsskjutsen
förblifver i det skick den nu är. Och beträffande
sist Gästgifveriskjutsen, är det
icke endast på detta rum, utan nästan vid
alla tillfällen, der samtal om detta ämne
förefallit, som jag hört missnöje yttras öfver
Utskottets förslag, att skjutslegan skulle
beräknas olika för serskildta Stationer, att
hållskjutsen skulle upphöra, att hållskjutsskyldige
hemman skulle, så vidt omständigheterne
sådant medgåfvo, anslås till reservdagens
förstärkning, och att desse sednare
skulle indelas i 2.‘ne lag, på sätt i
Elfsborgs Län redan skett; vid hvilket förhållande
jag väl förblifver uti min öfvertygelse,
att Utskottets förslag är ledande
174 Den 3o April e. m.
till det ändamål man söker, nemligen skjatsens
bestridande genom entreprenade; men
tror dock att man icke bör påtruga allmänheten
förändringar, som den icke önskar.
Herr Ribbing, Arvid: Under den förmodan,
att förevarande Betänkande, i anseende
till de vigtiga anmärkningar, som
deremot blifvit gjorda, återremitteras, anhåller
jag, att få bifoga några strödda erindringar
dervid. Förslaget att öka betalningen
för Kronoskjutsen går, enligt min tanka,
endast ut på att lindra, eller rättare efterskänka
bördor för vissa hemmansegare, som
redan länge ansett dem såsom en laglig skyldighet,
och derefter uppgjort sina beräkningar
vid köp, arrenden, arfskiften o. s. v.
samt lägga dessa bördor på andra, i hvilkas
beräkningar befrielser derifrån likaledes
ingått. Jag är säker, att mången betalt
sitt hemman högre, derföre att han
varit befriad från Kronoskjutsen. Nu skall
den likväl drabba honom i Bevillning. Vi
hafva ett färskt exempel i Fångskjutsen,
som redan ökat Statens utgifter med mer
än 200,000 R:dr årligen, och för hvilket
nya anslag tillskott vid kommande Riksdagar,
så väl som nu vid denna, torde ytterligare
erfordras. Kronoskjuts-anslaget blifver
säkerligen ännu större, i samma mån
som behofvet af Kronoskjuts är mera omfattande.
Hvad derefter beträffar Kungsskjutsen,
så medger jag väl, att det kan
D en 3o April e. m. jy5
fiunas orter, der denna börda, som man
kallat den, är tryckande; men deremot finnas
äfven andra orter, der den icke anses
för någon körda. Må bända är- det der
den verkeliga glädjen att någon gång se sin
Konung, som gör, att man glömmer de
förluster, hvilka genom hästars skadande
och dylikt kunna inträffa. Jag bestrider
likväl icke, att Kungsskjutsen, isynnerhet
för orterne närmare Hufvudstaden, medförer
tunga; men man bör ock besinna, att
dessa orter af Hofvets och Hufvudstadens
granskap hafva många fördelar framför 'de
längre bort belägna provincerne. Dessutom
torde utvägar icke fattas till lindring i besväret.
Då städerne äro pligtige att deltaga
i Gästgifveriskjutsen, vet jag ej, hvarföre
de icke äfven deltaga i Kungsskjutsen,
och jag anhåller att få fästa Utskottets synnerliga
uppmärksamhet på denna omständighet.
Hvad vidare Hållskjutsen angår, tror
jag att Utskottets förslag derom äro goda.
Herr Tham har väl påstått, att Reservskjutsen
vore svårare, än Hållskjutsen, emedan
den hållskjutsskyldige har sin vissa dag,
på hvilken han skall skjutsa; men härvid
torde äfven böra komma i betragtande, att
han har sin vissa väg att fara, stundom
flere mil, utan betalning, och att han icke
bar sin vissa skjuts, när han kommer fram,
utan ofta får återvända hem utan någon
176
D en jo April e. m.
förtjenst, och då måste resan fram och åter
till gästgifvaregården, och vistelsen derstädes
onder ett helt dygn utan all förtjenst,
visa sig såsom ett bestämt onus, hvaremot
reservskjutsen alltid medförer någon inkomst,
emedan den aldrig budas förgäfves.
Jag tror att, liksom på den ort, der jag vistas,
redan skedt, all hållskjuts kan indragas;
men att i allmänhet Öka skjutslegan,
anser jag icke vara af behofvet påkalladt.
De skjutsnlngsskyldige äro öfverhufvud väl
belåtne med den betalning, de nu få. Borttages
hållskjutsen, så är isynnerhet intet
behof, att höja legan, och de, som äro angelägne
att komma fort, kunna hafva förbud.
På många ställen anses det som en fördel
att skjutsa. Man bör på de stora vägarne
ofta klagan öfver Ångbåtarne, som
borttaga förtjensten, och desse gå likväl,
dels om vår och höst, då vägarne äro tunga,
och dels om sommaren, då bonden har
sitt angelägnaste arbete. Jag har hört berättas,
att de, som fört den nyligen inrättade
forvagnen emellan Stockholm och Upsala,
blifvit förolämpade af de skjutsskyldige
på denna väg, emedan de borttaga
skjulsningsförtjensten. Kan nu skjutsen anses
för en förtjenst i den ort, der den skulle
såsom mest betungande och tryckande
betraktas, så mäste den i allmänhet ej behöfva
att blifva högre betald. Och vore
den icke en förtjenst, huru skulle då en
For
-
Den 3o April e. ni. 177
Forvagns-inrättning kunna bära sig, som
icke tager mer lega än skjutspenningarne
utgöra, och som ofta får fara med toma
platser i vagnen. Utskottet har föreslagit
en förhöjning från 25 till 5o procent. Jag
kan icke godkänna denna proposition. Ty
0111 underhållskostnaden för en häst kan
jemföras med den för andra kreatur, så finna
vi, att i de flesta orter t. ex. en ko afkasta!’
endast 13: 16., men på andra ställen
såsom här 5o R:dr B:co. De locala skiljaktigheterna
i kostnaden för, eller värdet af,
utfodringen äro således större, än Utskottet
beräknat, och då ingenting vinnes genom
en ojemn förhöjning, ufslyrker jag
förslaget dertill. — Man talar äfven om
lättheten att resa här i landet och den ringa
kostnaden dervid, då den jemföres med
den inom andra länder; detta är väl sant,
då man endast vill åka och beräknar kostnader
ne efter miltal, men örn man reser
för att något uträtta, och man besinnar de
större distancerne, som måste tillryggaläggas
för att uppsöka de auctoriteter, enskildte
personer eller de ställen, som för ena
eller andra angelägenheten erfordras, tror
jag man skall finna kostnaden att här uträtta
något, lika betydlig som i andra länder
med tätare population och mindre terrainer.
Utskottet har äfven föreslagit en förhöjning
i vagnslegan. Må vara att bil lig22
II. 12
i78
Den 3o April e. m.
beten påkallat detta; men jag fruktar, att
fördelen för den skjulsande, som man velat
hefordra, på detta sätt, snarare minskas.
Det är alltid beqvämare för den skjutsande,
att få medföra och begagna sitt eget
åkdon, hvarvid både ban och hans hästar
äro vane; att hafva något alt åka uti på
hemvägen; att ej nödgas, såsom ofta då
skjutsen bär åt hans hemtragt, lemna vagnen
efter sig på gästgifvaregården, och sedan
få göra en serskildt resa efter den; alt
få sitt foder med sig och slippa den resandes
tunga vagnar; men i samma mån som vagnslegan
höjes, skall den resande finna större
uträkning, att begagna eget åkdon. För min
del skall jag i och för utgiften likväl ej
hafva något emot en sådan förhöjning.
Hvad sluteligen beträffar de 2:ne ämnen
man här vidrört, nemligen Jesuitism
och Arfsynd, äro båda för mig lika förhatliga
och förhatligare, än att någon af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter vidare lärer
dem upptaga.
Herr Anckar swärd, August: Jag skulle
hafva mycket att förebrå mig, om jag
trodde mig förtjena den beskyllning H. E.
Herr Grefve af Wetterstedt gifvit mig, att
genom mitt nyss afgifne förslag hafva felat
i grannlagenhet emot Kongl. Majrt. Lyckligtvis
behöfver jag i detta fall ej vädja
till annat, än mitt eget inre medvetande
Den 3o April e. m.
»79
om renheten af mina afsigter och grannlagenheten
af mitt handlingssätt, i hvilket
jag vågar täfla med hvem som helst. Jag
tror mig hafva uppfyllt min pligt, såsom
representant, bättre än Herr Grefve af Wetterstedt
sin, såsom Rådgifvare, då jag vill
framställa, och han undanhålla för Konungen,
tillvaron af ett ondt, hvilket det endast
heror på Hans Maj:t sjelf att förekomma.
Det är, för mig åtminstone, ej tänkbart,
att man genom den framställning, jag
föreslagit, kan träda grannlagenheten för
nära, då den göres till en Konung, som
till valspråk tagit: ”Folkets kärlek min belöning;”
och då man är öfvertygad att Han
med glädje omfattar tillfället, att lindra
folkets bördor i det Land, till hvilket Han
blifvit kallad att regera. Det förundrar
mig, att man med så mycken ifver sätter
sig emot återremitterandet af detta Betänkande,
då man i smärre frågor sällan nekar
återremiss, ofta beledsagad af ganska
få anmärkningar. Uti ett mål af denna
omfattning och vigt synes det icke för mycket
begärdt, att alla anmärkningar få framställas
och komma under mogen öfverläggning
och pröfning. Jag förnyar alltså min
anhållan, att ifrågavarande Betänkande måtte
återremitteras, och hvad jag deremot anfört
få åtfölja till Utskottet.
Grefve Horn: Det är sannerligen ej
utan djup förvåning, som jag hört en Le
12®
-
i8o Den 3o April e. m.
damot, ja sjelfva Ordföranden i Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, yrka förkastande
af hela Betankandet; och detta
styrker mig i öfvertygelse!! om rigtigheten
af den anmärkning jag hört, att Betänkandet
med flit vore så författadt, alt det kunde förkastas,
för att derigenom komma ifrån hela
frågan, och undvika att behandla den grundligt.
Jag vet ej, hvarföre man skall sky,
att med grundlighet handlägga ett ärende,
derföre att det handlar om Konungens resor.
Konungens Befallningshafvande borde,
om de icke äro det, vara underrättade om
tillståndet i sina Län. De borde känna
det förhållande, hvarom få inom detta Hus
kunna vara okunnige, och deras åliggande
vore att förekomma det arbitrage Kronobetjeningen
utöfvar vid uppbådandet af Kungskjuts.
Det är förundransvärd!, att man
velat så deraissonnera, som man gjort, för
att öfverbevisa mig om origligheten af mitt
påstående, att laglöshet existerar, i afseende
på utgörandet af K ungsskjutsen. Hvad
skall då det förhållande kallas, att under
constitutionella former utkräfva en skjutsskyldighet,
som icke till sitt omfång i Lagen
bestämmes? Om, såsom Herrar Landsliöfdingar
här velat insinuera, några klagomål
icke förspörjas öfver Kungsskjutsens
utgörande, kommer det visserligen, jag upprepar
det ännu en gång, af arfsynden, af
den slafviska vanan, att blindt lida maktutöfningen.
Här är icke fråga om Kouun
-
Den 3o April e. m. iSt
gens makt, utan om den, som missbrukas
af Dess Befallningshafvande; och på deras
moraliska ansvarighet inför en efterverld
måste alltid så beskaffade oordningar, som
de, hvilka nu öfverklagas, hvila. Grefve
Posse har vidrört frågan på ett sätt, som
skulle visa dess oantastlighet, och derigenom
gjort ali vederläggning öfverflödig.
Grefven insinuerar, att arfsynden verkade
på mig, för det jag ej låtit afstyra eller
afskräcka mig af det uppträde, som här
ägde rum, då min motion remitterades;
men Grefven bedrar sig mycket, om han
tror mig någonsin kunna låta en sådan
magt, som här da visade sig, inflyta på
min öfvertygelse och mitt handlingssätt. Hvad
Grefven således emot mig yttrat om arfsynden,
faller tillhaka på honom sjelf, särdeles
såsom Ordförande i Ekonomiutskottet,
i hvilken egenskap han synes hafva
liemtat grundsatser från ett föregående EkonomiUtskott,
som, i anledning af en inom
Hedervärda BondeStåndet vid 1818 års Riksdag
väckt motion om skjutsväsendet, fann
en stor betänklighet _, att, genom höjning
eller sänkning af BondeStåndets ståndpunkt
i samhället, rubba grundvalen för dess
tillvarelse såsom eget RiksStändj och derigenom
förblanda dess medlemmar uti de
öfrige högre eller lägre samhällsklasserna.
Jag anhåller att få uppläsa hvad motionairen
under discussionen häröfver vttrat. Han
v
säger: ”Ur en högre synpunkt kan väl Sven
-
Den 3o April e. m.
”ska skjutsinrättningen aldrig skådas; och
"man må icke förundra sig, att ett Utskott,
”sorn satt den i så stor dag, icke kunnat
”dermed sammanrimma den mörka ohyggliga
”tanka, som dock mången före mig hyst och
"yttrat, att Sveriges allmoge blifvit föryaktad
och förnedrad genom sitt olyckliga,
”skjutsandej ehuru Utskottet ej funnit nå"got
alt invända emot hvad jag derjemte
"sagt, nemligen att vår allmoge blifvit vergel
igen försämrad genom samma skjuts”väsende.
”
Vidare: ”Huru högt skulle jag för des”sa
grymma sanningars skull icke önska,
”att kunna tillsluta ögat, eller skapa mig
”en ljuf synvilla; men jag kan olyckligtvis
”ingenting återtaga af hvad jag sagt; och
”utlänningars förmånliga omdöme öfver vår
”skjutsinrättning är ganska litet tröstande i
”detta fall; ty om de berömma Svenska
”skjutsbonden, af samma skäl som de pri”sa
Svenka skjutsinrättningen, så blir det”ta
beröm för ingendera någon heder, och
”bevisar ej mer, än att resan går skyndsammare
och för bättre köp, än i an”dra
länder kan ske. Detta lärer också
”vara allt hvad mängden af Herrar Utsändningar
se och förnimma. De upp”lyste
ibland dem förvånas deremot, att
”se, huru Svenska allmogen låter handtera
”sig och sina hästar. Låt denna skjutsinrättning
j sade någon gång en bland dem,
Den 3o April e. ra.
i83
’’blifva införd i Holland , — och hafvet
skall snart återtaga sina fordna gränsort
”och än en gäng göra Holland till hafs’-'botten.
” Så talade och tänkte den man,
hvilken nu hedras med Konungens dyrbara
förtroende, att vara BondeStåndets Talman,
och jag är viss uppå, att hvarje tänkande
medlem af det Hedervärda Ståndet
delar Joli. Olsson Långbergs öfvertygelse
om den förderfliga skjutsinrättningens olyckliga
inverkan på samhället.
Herr Rosenqvist3 Fredrik Leonhard:
Den liberalitet som nästan öfver allt förrådes
uti Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande, angående skjutsningsväsendetj
skulle onekeligen vara ännu
mera prisvärd, om den icke på ett och annat
ställe förnärmade den rättslära, att der
ett missbruk finnes, der bör det af Lagstiftaren
förekommas och rättas. Så har
Utskottet, t. ex. förklarat, att RiksdagsFullmägtigen
Eric Norbergs Förslag, det Resande,
som begagna Gästgifveri-skjuts, böra
vara försedde med bevis af Gästgifvaren
om timmen, då de afresa, icke kunde af
Utskottet understödjas, emedan Norbergs
berörde Förslag icke vöre af behofvet påkalladt,
och fanns dessutom olämpeligt, såsom
ledande till tvister och rättegångar ,
hvilka borde heldre förekommas, än uppväckas.
Denna tanka kan jag för min del icke
antaga, så framt raan icke vill understödja
I
i84
Den 3o April c. m.
deu mening, att den manhaftighet, (eller
om man behagar karlaktighet), sorn af ganska
många resande på landsvägarne utöfvas
mot allmogens hästar, genom att illa handtera
dem, och fara fram, liksom jagade man
undan för en påträngande fiende, eller hade
man något högst vigtigt och Riksvårdande
ärende att uträtta, bör ursägtas; ty
eljest, och om den resande ställer sig till
skyldig efterrättelse Kongl. Maj:ts Nådiga
Författning, att den, som begagnar skjutshästar,
dermed icke skall färdas fortare än
en mil pä en och en haij timma, kan
han ju aldrig äfventyra att råka i tvist, då
han framkommer till Gästgifvaregården;
emedan hvarken den skjutsande eller Gästgifvaren
lärer klaga, om den resande använder
2 timmar på hvarje mil, helst om
det är dåligt väglag, och tungt åkdon. —
Tvisten lär således endast uppstå, i händelse
den resande öfverträder författningen,
och körer fortare än timma.
Vid besvarande af den utaf Hr Grefve
Horn väckte motion, i fråga om den såkallade
Kungsskjutsen, hvilken Herr Grefven
ansett icke böra utgöras pä sätt nu sker,
utan hänföras till samma cathegori, som
vanlig skjuts, har Utskottet, såsom orden
lyda, tvekat om rätta afsigten med denna
motion; men slutligen yttrat den öfvertygelse,
att någon förändring, i afseende på
Kungsskjutsen, hvarken vore lämpelig eller
Den 3o April e. ro.
i85
erforderlig. Skälet för ett sådant yttrande
liar Utskottet egenteligen hämtat derifrån,
att det Allmännas väl och fördel utgör föremålet
för Konungens resor. Långt ifrån
att bestrida, det ju sådant ganska ofta äger
sin riktighet, och att skälet således är användbart
i en något limiterad bemärkelse,
torde det likväl icke gälla för alla de tillfällen,
då en Svensk Konung företager resor,
och ännu mindre lärer berörde skäl
bålla profvet, då fråga är om resor, sorn
af en Drottning eller Kongl. Prinsessa företagas.
Men äfven Konungens resor kunna
icke alltid hafva endast det Allmännas
väl till föremål. Kronan är otvifvelakligt
lika tung, som den är lysande och Majestätisk.
Konungen för Sin Höga Person är
menniska i ordets egenteliga mening, och
såsom sådan måste Han både för Sin själs
recreation och sin hälsas antingen bevarande
eller återfående, understundom från sig
aflägsna de stora Regerings-omsorgerna, och
njuta det stilla lugn, som finnes i Landsbyggdens
sköte. Hvad således Utskottet
behagat yttra, att det allmännas väl och
fördel utgör föremålet för Konungens resor
utan undantag, är detsamma, som om Utskottet
hade velat antyda, att Konungen
alltid bör vara syslosatt med sitt höga Konungsliga
kall, och aldrig vara fri från de
dervid fästade omsorger. Jag har till följe
häraf tvekat om rätta afsigten med Utskottets
berörde yttrande, och fastän den
i86
Den 3o April c. m.
visserligen icke kan vara annat än ädel och
god, torde det likväl kunna antagas, alt äfven
Konungen, likasom medlemmarne af
Hans Höga Kongl. Familje, någon gång företager
resor för enskild räkning, till exempel
till ett Kongl. Lustslott, en Helsobrunn,
eller annat ställe. Om alltså, åtminstone
vid dylika tillfällen, uppbådad skjuts vid
de vanliga Gästgifvaregårdarne inställes, och
farten rättas efter den af Konungen sjelf,
uppå Riksens Ständers derom gjorde underdåniga
anhållan, utfärdade Nådiga författning
om en mils färdande på halfannan timma,
så tror jag icke, att sådane åtgärder
kunna vara skadlige; men det är säkert,
att en så hög föresyn af nyssnämde författnings
efterlefnad, skulle, likasom hvarje
annat exempel från de höga i landet, leda
till en högst gagnelig efterföljd, och verka
mycket fördelaktigt för de skjutsande. För
öfrigt, och i afseende på tiden och stället
för betalningens erläggande för all slags
Kronoskjuts, bade det varit ganska väl, om
Utskottet föreslagit, att liqviden bör af Kronobetjeningen
genast på stället, efter fullgjord
skjutsning, uppgöras, innan de skjutsande
hemresa; ty utom det att tiden onyttigt
borttages, genom inställelse till skjutspenningarnes
erhållande långt efteråt, händer
det stundom genom en Kronobetjents
slurf, dödsfall, eller obestånd, att icke alla
Krouoskjutsande undfå sin betalning.
• \ . ' ' 1 ■
\ »
f
Den 3o April e. ro.
187
Jag anhåller således om återremiss af
Betänkandet, och att detta mitt yttrande
må få sällskapa.
Herr Rosenbladj Bernhard: Det är med
en särdeles fägnad, som jag, från den sida,
hvarifrån jag varit vand att höra yrkas
afslag å hvad man ej trott sig böra gilla,
äfvensom fråga endast varit att undersöka
hvad rätt är, nu hör ett mildare förfarande
yrkas, hälst anledningen icke kan
vara, att afslag från annat håll blifvit yrkadt.
Jag, som tagit till grundsats, att
icke afse, hvarifrån en sak kommer, utan
huru den är, får instämma med de Herrar,
hvilka yrka återremiss, såsom det enda medlet,
att i detta vigtiga ämne vinna för landet
nyttiga resultat. Jag öfvergår nu till
granskning af Betänkandet. Först saknar
jag, i den långa reciten af inkomna förslag,
mitt om en central-authoritet för Styrelsen
af skjutsväsendet, hvarigenom enhet deri
kunde vinnas, och det, som nu på flera ställen
inträffar, förekommas, nemligen att å en
Gästgifvaregård i ett Län anstalterne icke
stå i någon harmoni med dem på nästa i
ett annat Län. Med Utskottet delar jag i
öfrigt öfvertygelsen om nödvändigheten af
Kungsskjutsens bibehållande, och Kronoskjutsens
betalande, i enlighet med hvad
som sker för Gästgifveriskjutsen. Äfvenledes
förenar jag mig i tillstyrkandet, att afskaffa
hållskjuts öfver allt, der det möjli
-
188
Den 3o April e. m.
gen låter verkställa sig; och kan ej med en
tiel värde Ledamöter finna, att reserv-skjulsningen
är lika skadlig, som hållskjutsningen.
Måhända är den lika onereus i ekonomiskt
hänseende, men i moraliskt måste
hållskjutsen vara af ojemnförligt större skadlighet,
än gästgifveriskjutseu. Man betänke
endast 24 timmars vistande i hållstugan,
och den deraf bland allmogen uppkommande
osedlighet. Uti hvad Utskottet serskilt
yttrat om körningstiden för Kronoskjutsskyldige,
kan jag ej oinskränkt instämma. Jag
tror det vara lika orimligt, att bestämma
2 timmars, som timmas, körningstid på
milen, utan afseende på väglagets beskaffenhet
och lassets tyngd, hvilka sednare omständigheter
äro de, som hufvudsakligast
böra komma i beräkning, vid en slik frågas
afgörande. Uti tillökningen af skjutslegan
instämmer jag, dock under vilkor att
den blir lika för all skjuts på samma håll,
och skulle hälst se den bestämd efter vissa
markegångssättningar. Jag var ej uppe, då
Grefve Horn och flere värde Ledamöter yttrade
sig i ämnet. Jag slipper således, att
med dem undersöka den protestantiska jesuitismen
i organisationen af våra hållstugor
och reservlag.
Grefve Posse: Grefve Horn har trott,
att jag tillstyrkt afslag å ifrågavarande Betänkande,
derföre att jag önskat, att Utskottet
må undvika, alt noga pröfva saken;
Den 3o April e. m.
189
men denna slutsatts är icke riktig, ty jag
liar mig ganska väl bekant, att IIögvördige
PrästeStåndet redan återremitterat Betänkandet;
att Hedervärda BondeStåndet fattat
enahanda beslut i fråga om Gästgifveriskjutsen;
och att Vällofl. BorgareStåndet säkert
äfven beslutar återremiss, hvaraf följer,
att Utskottet måste å nyo pröfva målet
i bela dess vidd, om än Höglofl. Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt
att afslå förevarande Betänkande. Det är
således icke fruktan, hvarken för sakens pröfning,
eller för det besvär för Utskottet, hvartill
en återremiss föranleder, som förmått
mig att yrka afslag, utan får jag nu, efter
Herr Grefven så vill hafva det, uppriktigt
säga, (hvad jag, då jag nyss yttrade mig,
med afsigt förteg,) att egenteliga skälet till
mitt yrkande, är helt enkelt det, att man
genom ett afslag, sorn, i anseende till återremissen
från de öfrige Stånden, kunde ega.
rum utan skada för sjelfva saken, ådagalade,
att Grefve Horns anförande var af den
beskaffenhet, att det icke borde blifva föremål
för Utskottets behandling, eller lemna
tillfälle till ytterligare, mindre angenäma,
discussioner i detta ämne.
Hvad Herr Grefve Horn uppläst ur Talmannen
Långbergs vid 1818 års Riksdag
väckte motion, har icke varit Utskottet obekant,
ty samma motion åtföljde de flere från
Hederv. BondeStåndet till Utskottet remil
-
igo
Den 3o April e. m.
terade memorial angående förändringar i
Sk jutsinrättpingarne, men Utskottet har äfven
läst hvad som i8i8af Ekonomiutskottet
yttrades och af Rikets Ständer beslöts,
i anledning af meranämpde motion. Hvarföre
har Herr Grefve Horn icke äfven deraf
lernnat Ridderskapet och Adeln del?
Friherre RidderstolpeFredrik: Betänkandet
må få hvad öde som hällst, vill jag
blott i afseende på den anmärkte orättvisan
emot de reservskjutsskyldige, att förhöja
legan förhållskjutsen, erindra, att de,
som deltaga i den sednares utgörande, oftast
återfå sina hästar utsvultne, och sina söner
eller drängar behäftade med sådana moraliska
fel, som kunnat undvikas, om de varit
hemma, utan att ens alltid hafva förtjent
skjutspenningar, hvaremot de förre alltid
äro säkra om skjutspenningar för hvarje
gång de i och för skjutsande fara till
gästgifvaregården, samt behöfva vida kortare
tid uppehålla sig derstädes. Af dessa
skäl önskar jag bifall till Betänkandet. Vidkommande
den omtalte arbitragen, som skall
användas vid Kungsskjutsens. uppbådande
aRKronobetjeningen, får jag förklara, att-jng
ingalunda vidkännes, det någon sådan äger
runi uti "Westmanlands Län; och jag vädjar
till alla inom detta aktningsvärda Hus varande
Westmanlänningar, om jag icke häri
har rätt.
Hans Excellence Herr Grefve af JVet
-
Den 3o April c. m.
191
terstedt: Äfven jag skulle, såsom Herr Anckarswärd
yttrat om sig, hafva en tillvitelse
att göra mig, om jag visste, att jag här tillåtit
mig gifva någon förebråelse åt hvem
som hällst. Med den aktning jag alltid iakttagit
och alltid skall bemöda mig alt hysa
för andras meningar, kan och skall jag aldrig
tillåta mig annat, än att bestrida dem ,
då de icke instämma med min öfvertygelse.
Jag yttrade äfven vid det anmärkta
tillfället endast, att om jag rätt fattade Herr
Anckarswärds förslag till underdånig skrifvelse,
angående Kungsskjutsen, ansåg jag
den icke öfverensstämma med den grannlagenhet
Ständerne voro skyldige Konungen.
Begreppet om hvad som är grannlaga
eller ej, beror naturligtvis på hvars och ens
eget omdöme. I sådant fall må detta aktningsvärda
Stånd tryggt anses för att säkrast
bedömma, hvilket som är verkligen grannlaga,
eller ej. Dermed skola både Herr
Anckarswärd och jag säkert vara nöjde. Huruvida
jag mindre uppfyllt min pligt såsom
Konungens Rådgifvare i denna fråga, än
Herr Anckarswärd sin, som Representant,
tillhörer icke mig att afgöra. Jag har alltid
trott, att i ett Conslitutionelt Land och
särdeles i en representativ församling, kunna
stridiga åsigter yttras, utan att någon
af de, som deri äro skiljagtiga, mindre än
den andra uppfyllt hvad han tror vara sin
pligt; äfvensom jag är öfvertygad, att man
lika alfvarligt kan strida om grundsatser och
192 Den 3o April e. m.
meningar; å ömse sidor bibehålla ett lika
fredadt samvete, och derefter troget fortfara
att i endrägt sämjas under lagens och
en faderlig regerings skygd.
Herr Tersmeden: Det är mig okärt, om
Grefve Posse icke hört mitt anförande; men
ännu okärare, om många bland Ridderskapets
och Adelns Ledamöter icke hört det,
emedan det var min afsigt derigenom kunna
ge någon ökad upplysning om ämnet.
Hvad Grefve Posse beträffar, så kommer
han, i händelse af återremiss, att inom Utskottet
taga kännedom af mitt yttrande; men
skulle Betänkandet åter afslås, skall jag i
alla fall, om han önskar det, hafva äran,
att åt honom till genomläsande öfverlemna
detsamma. Grefve Posse har yrkat afslag
på Betänkandet, men har likväl i Utskottet
med pluraliteten medgifvit, att stora ändringar
i vårt skjutsväsende äro af behofvet påkallade.
Skulle nu Betänkandet afslås, komma
så väl motionen, som de vid Betänkandet
gjorde anmärkningar, att förfalla, och
skjutsväsendet att stanna in statu quo, hvilket
jag anser innefatta en motsägelse emot
de grundsatser Herr Grefven sjelf i premisserna
till Betänkandet uttalat. Herr Tham
har äfven yrkat afslag å Betänkandet; men
tillika påstått nödvändigheten af, att vårt
skjutsväsende rättas efter andra länders. Skulle
Betänkandet afstås, kan denna afsigt lika
litet
Den 3o April e. m.
litet vinnas, som den, hvilken Utskottets
egna Ledamöter antytt uti deras medgifvande,
att förändringar äro nödiga. Jag
får således förnya min anhållan om proposition
till återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
I en fråga af denna beskaffenhet, i
hvilken alla samhällsklasser, så högre sora
lägre, taga del, men tagadel i högst olika
förhållanden, kan det lätt hända, att en
eller annan, som finnér sig tyngd af sina
förhållanden, äfven i tunga ord uttalar sin
känsla; men lika litet som en Läkare lärer
vända ryggen åt en sjuk, för det att han
finner honom illa sjuk, lika litet bör Lagstiftaren
lemna sitt kall ouppfyldt, för det
att dervid kan förekomma ett eller annat
förhållande som är mindre behagligt. Jag
kan således icke instämma med dem, som
yrka afslag å Betänkandet; jag anser ämnet
af den beskaffenhet, att Lagstiftare-värdigheten
fordrar dess återremitterande, till slutlig
behandling.
Herr Rothlieb, Axel, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Jag gillar för min del fullkomligt Utskottets
åsigt, att skjutslega!! ej bör höjas
för gästgifvarskjuts, äfvensom jag anser,
att, så vida ej oredor, intriger, prejning och
hinder för de Resandes fortkomst skola upp22
H. 13 ,
j94
Den 3o April e. m.
slå, högre afgift, än för vanlig skjutslega,
icke bör erläggas, i händelse entreprenadinrättningar
lör skjutsens bestridande komma
att äga rum. Här har blifvit sagdt,
då frågan om vägpenningar erläggande förevar,
och det med mjcket skäl, att en sådan
inrättning skulle verka menligt på Communicationerne
inom landet; men jag vågar
hemställa, huruvida förhöjning af skjutslegan
ej skulle verka ännu menligare, då
alla transporter derigenom blefvo dyrare,
och varors fortkomst knappast alt påtänka.
Skälen till den sist af Kongl. Maj:t Nådigst
anbefalta förhöjning i skjutslegan voro höga
spannemålspriser och foderbrist, samt i
anledning deraf, dyrheten att hålla hästar.
Dessa skäl hafva upphört; men nedsättning
till skjutslegans förra belopp har
ej inträffat. De nu, i de flesta landsorter
gångbara, till yttersta vanvärde fallne prisen
på Landtmanna-varor, förenade med en
i samma orter öfverklagad och verklig befunnen
penningebrist, tyckas ej gifva anledningar
till önskan att få skjutslegan förhöjd,
hvarken af skjutsbehöfvande eller skjutsskyldige,
utan snarare nedsättning. För aclieägare
i ångbåtar och hemmansägare, boende
nära större städer, eller intill stora landsvägar,
skulle underrättelsen om förhöjd
skjutslega vara välkommen, såsom gynnande
för ångbåtsfarten, och ledande till högre
arrenden å för skjutsning förmånligt
belägne hemman; men helt annorlunda må
-
Den 3o April e. m.
i95
ste en sådan åtgärd förekomma alla, som
inåt landet och till uppstäderne skola transportera
foror af köpmansgods, sill, salt
m. m. äfvensom transporter i allmänhet.
Lika litet välkommen skulle en sådan författning
vara för nuvarande skjutsskyldige,
med undantag af dem, som bo invid de största
vägarne; då denna förtjenst, ofta den
enda på månaden som kan förvärfvas, snart
sagt skulle upphöra, och en så väl behöflig
penning gå för dem förlorad, emedan
ej gästgifvarskjuts, utom i högsta nödfall,
skulle anlitas, och de skjutsskyldige i alla
fall nödgas vara försedde med duglige hästar
och åkdon, hvaraf ringa eller ingen förtjenst
kunde hämtas. Dessutom vågar jag
med full visshet påstå, att då en ringa del
af Svenska Allmogen af skjutslegans förhöjning
hämtade vinst, skulle deremot mängden
derpå mångdubbelt lida, ej allenast derigenom,
att personer, som beräkna gästgifvarskjuts,
såsom domare vid Häradssyner
m. m. Landtmätare &c., ofta måste anlitas,
utan äfven Kronobetjeningen vid utmätningar,
hvilka alla skola af de dem anlitande
eller icke anlitande ersättas skjutspenningar.
Dessutom hvilka äro de, som egenteligen
begagna och nödgas begagna gästgifvarskjuts?
Jo! Militairen och Kronans
Embetsman, och jag vågar hemställa, om
det är förenligt att på samma gång, då fråga
är om behof af Lönförhöjning, äfven ifrågasätta
förhöjd skjutslega. Jag anhåller örn
Den 3o April e. m.
bibehållandet af nu gällande skjutsstadga,
och afslag på Betänkandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framstäld
proposition blef EkonomiUtskotlels ifrågavarande
Betänkande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Det är anledning till anmärkning mot Fö
•
**
redraganden af Handels- och FinanceArender,
hvarom Remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningen
skall uppgifvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att berörde
anmärkningsanledning komme att, enligt 29
§. Riksdags-Ordningen, jemte ProtocollsUtdrag
derom, till Coiistilutions-Utskottet
afgå.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Banco-Utskottet:
Af den 25 dennes:
N:'o 37. Angående en bestämd förklaring,
att Lagens föreskrifter om fordringars
bevakande i Concours och efter årsstämning
Den 3o April e. m.
■97
icke må lämpas till sådane Bankens Lån,
för hvilka Gäldenärerne ej aflemna Skuldförbindelse,
utan deremot sjelfve erhålla
bevis eller så kallad pantsedel.
N:o 38. Angående en särskild gratification
för den förflutna tiden till Bankens
Ombud i Directionen öfver Götheborgs Låne-Contoir.
N:o 3p. I anledning af väckt Motion,
rörande eftergift af Inteckningssäkei beten
för återstoden af det Banco-Lån, som vid
1812 års Riksdag beviljades Uddevalla Stad
för dess afbrända publika Byggnaders iståndsättande,
till belopp af 25,000 R:dr.
N:o 4°* Angående afskrifning under
vissa vilkor af ett till Directeuren G. Steffens,
år 1818, utgifvit odlingslån.
N:o 41. I anledning af RevisionsBerättelsen
år 1827, angående afskrifning af
ett till Bonden Anders Andersson (Dahlin)
på Åttingsberg af Elfsborgs Län utgifvit Odlings-lån.
Från Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten :
Af den 25 dennes:
N:o 23. I anledning af väckt fråga
om åtgärders vidtagande mot oloflig Landthandel
i Norrland.
198 Den 3o April e. m.
N:o 24. I anledning af väckt fråga om
öfverseende och granskning af nu gällande
Författningar, angående Laxfisket i Riket.
N:o 25. I anledning af väckta frågor
om ändringar i 26 Cap. ByggningaBalken,
angående skyldigheten att deltaga i Allmänna
Byggnaders uppförande och underhållande.
N:o 26. I anledning af väckt fråga om
upphörande i vissa fall af den, genom Kongl.
Reglementet den 12 Februarii 1817, bestämda
Utsöknings-provision och öfverränta
för SkuldSedlar, som pantsättas i ManufacturDisconten.
Lades på bordet.
Högh Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till xo om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
