# ID: svediakorp-gov358
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 54,190
# sentences: 1,836
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829*
Tjugondeförsta Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergt 1831.
Tisdagen den 14 April 1829.
Plenum klockan half till g Förmiddagen.
Sedan io3 §. i RegeringsFormen och 64 §.
i Riksdagsordningen samt 41 > 42» 4^ och
44 §§• i RiddarhusOrdningen blifvit uppläste,
företog Ridderskapet och Adeln val af
12 Ordinarie Ledamöter och 4 Suppleanter,
hvilka, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
borde deltaga uti den Nämnd, som,
enligt io3 §. i RegeringsFormen, skulle äga,
att döma, huruvida Högsta Domstolens samtelige
Ledamöter gjort sig förtjente, att i
deras vigtiga kall bibehållas.
Valet fortsattes, hvarunder Hans Esccellence
Herr Grejven och LancltMarskalken
öfverlemnade klubban till Grefve Mörner>
Carly samt bortgick.
Efter val-förrättningens slut, befunnos
följande Herrar, genom de fleste rösterne,
hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter;
N:o 48- Grefve Piper, Carl Claes, i86röster.
— 115. — Lagerbjelke, Axel, 288 —
•— 220. Friherre Palmstjerna,
Carl Otto, 195 —
4 Den 14 April.
N:o a36. Friherre Stjerneld, Algernon,
191 röster.
— 246. — Manderström; Full
mägtig
Herr Franc
Sparre, Bengt Erland
, 176 *—■—
— 318. — Liljehorn, Gustaf, i65 —
— 329. — Adlerbeth, Jaeob, 222 —-
— 1096. Herr Engelcrantz ;Full
mägtig
Friherre Ridderstolpe,
Gustaf, 187 —
— 1117. — Cederschjöld, Pehr
Gustaf, 171
— i3o4- *■*“ Kuylenstjerna, Gu
staf
Wilhelm, . . . 166 —
— 1662. — Nordenfelt, Olof, 226 —
— 2276. —■ Berzelius, Jacob, 169 —
Suppleanter :
— 861. Herr von Gegerfelt;
Fullmägtig Herr von
Schantz, Carl Petter
Ulrik Otto, 161 —
— 377. FriherreReuterschjöld,
Axel, i56 —
— 199. — Wrangel, Henning, i5i —•
•—• 2002. Herr Hisinger , Wilhelm,
. . 151 —
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 8 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
Den 21 April f. m.
5
Tisdagen den 21 April 1829.
Plenum klockan jo Förmiddagen.
Undertecknad Riddarhus-Sekreterare
uppläste en från Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken till undertecknad
aflåten skrifvelse, så lydande:
Herr Riddarhussekreterare!
Hindrad af opasslighet, att i dag infinna
mig vid Ridderskapets och Adelns
Sammanträde, anhåller jag, att Herr RiddarhusSekreteraren
behagade det hos Ridderskapet
och Adeln vördsamt anmäla. Med
fullkomligaste högaktning har äran förblifva
Herr RiddarhusSekreterarens
ödmjukaste tjenare
Carl DeGeer.
I anledning häraf tog Grefve Brahe>
Magnusj såsom äldste närvarande Grefven,
klubban. '
Justerades 6 ProtocolIsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum d.
i3 dennes fattade beslut.
Öppnades Protocollet, hållet den t4
dennes vid sammanträdet af den Nämnd,
åt hvilken varit uppdragit att döma, huruvida
Högste Domstolens samtelige Ledamöter
gjort sig förtjente att i deras vigtiga
kall bibehållas; och blef berörde Protocoll
nu uppläst, så lydande:
6
Den 2i April f. m.
År 1829 den i4 April, sammanträdde
den Nämnd, som äger att döma, huruvida
Högsta Domstolens samteligeLedamöter gjort
sig förtjente, att i deras vigtiga kall bibehållas,
då öfver följande Proposition röstades:
Den som anser omröstning böra på det
i io3 §. RegeringsFormen och 64 §. Riksdagsordningen
föreskrifne sätt anställas till
uteslutande af någon bland Högsta Domstolens
Ledamöter, voterar
Jaj
Den det ej vill, voterar
Nej;
Yinner Nej, blifva Högsta Domstolens
samtelige Ledamöter bibehållne;
Och befunnos efter voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda;
Ja — 18,
Nej — 29,
I följd hvaraf Nämnden ansåg Högsta
Domstolens samtelige Ledamöter böra vid
deras Embeten bibehållas. Ut supra.
Carl Clas Piper, C. F, af Wingård,
Jean Noreus. Jon Jonsson.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke, sedan den i io3 §. RegeringsFormen
stadgade omröstning öfver
Den ai April f. na.
7
HÖgste Domstolens Ledamöter således blifvit
verkstäld, Ridderskapet och Adeln skulle
finna för godt anmoda ExpeditionsUtskottet
att uppsätta en underdånig Skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anmälan, det
Högste Domstolens samtelige Ledamöter blifvit
i deras vigtiga kall bibehållne.
Bifölls.
Herr HejkenskjöldCarl Wilhelm: Sorn.
jag är hindrad, att hädanefter oafbrutet vistas
i Hufvudstaden, får jag afsäga mig den
plats jag innehar i BevillningsUlskottet.
Herr Grefven och Ordföranden tillkännagaf,
att Friherre Liljehorn, Gustaf, äfven
afsagt sig sin befattning såsom Ledamot
i BevillningsUtskottet; hvarföre Herr
Grefven och Ordföranden anmodade Herrar
Electorer att med första sammanträda, för
att utse tvenne nya Ledamöter i BevillningsUtskottet
efter Friherre Liljehorn och
Herr Heykenskjöld.
Herr Rosenbladj Rernhardj uppläste föl
Redan
vid 1823 års Riksdag var Statsutskottet
betänkt på medlen att försöka minska
den årliga bristen vid RiksgäldsContoirets,
genom GeneralAssistanceVerket, idkade
Lombard-rörelse. Äldste ÖfverCommissarien
vid nämde Verk, P. A. Heyderich,
8
Den 21 April f. m.
hade inlemnat förslag till minskning i den
använda Tjenstemanna-personalen, som till
en del antogs, ehuru bland annat icke i afseende
på ÖfverCommissariatets indragning
såsom Collegium, och återställandet af en
enda Chef, såsom under den tid Verket
tillhörde ett enskilt Bolag, Genom ÖfverCommissarien
Heyderichs den 6 dennes timade
död är en ÖfverCommissarie-plats i
GeneralAssistanceContoiret blifven ledig,
och får jag vördsamt föreslå, att denna
plats mätte tills vidare lemnäs obesattx och
att x om under närvarande arbetsordning
man skulle anse oundgängligtx att tillförordna
någon, som förrättar tj ensten, endast
skillnaden emellan den tjenst förrättandes
innehafvande lön, och ÖfverCommissarie-lönen
måtte honom såsom arfvode anvisas.
Herr Rosenblad, Bernhardanförde vidare
skriftligen:
Bland medlen att framkalla och belöna
skickligheten och förtjensten vid Riksens
Ständers egna Verk , är tryggheten för
Tjenstemännen att vara förvissade om efterlemnade
enkors bärgning. I Riksens Ständers
Bank har också, till en del med stora
publika bidrag, blifvit bildad en rik fond,
och en enka efter en af de äldre Commissarierne
erhåller 5oo R:dr B:co i årlig pension.
Det andra Rikets Ständers Verk är
i detta afseende ej så vällottadt. Enka efter
Den 21 April f. m.
9
en ÖfverCommissarie vid GeneralAssistanceContoiret
erhåller af Verkets EnkeKassa endast
180 R:dr B:co. Äldste ÖfverComtnissarien
P. A. Heyder i ch är nu nied döden
afgången. Under längre tjenstetid utmärkte
han sig genom särskilt nit och skicklighet.
Han ordnade den vidlyftiga lånerörelsen
på ett sätt, att den kunnat tjena till
modell för Bankens lånerörelse på guld och
silfver. Han har äfven afgifvit förslag till
förenkling af organisationen af Tjenstemännen
vid Assistancen, och ehuru hans förslag
endast styckevis blifvit antaget, har
årsdeficit de sednare åren varit betydligen
mindre. Af dessa skäl och då denna förtjente
Embetsman efterlemnat Enka i knappa
omständigheter, får jag vördsammast
föreslå_, att en pension af 3so R:dr B:co
måtte på RiksgäldsContoirets Stat uppföras
för framlidne ÖfverCommissarien P. A.
Herderichs efterlemnadeEnka; hvarigenom,
lion försättes i samma förmoner som en enka
efter en hennes mans vederlike i Banken.
Herr von HartmansdorffAugust: I afseende
på Herr Rosenblads första motion,
får jag tillkännagifva, att Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
i dag redan beslutat den åtgärd
Herr Rosenblad föreslagit, att nemligen
lemna den lediga tjernsten i GeneralAssistanceGonloiret
tills vidare obesatt, och
förordna en person att under tiden förrätta
tjensten, emot arfvode. Hvad den sednare
IO
Den 2i April f. m.
Motionen beträffar, är jag skyldig att vitsorda
den afgångne Tjenstemannens förtjenster
i afseende på GeneralAssistanceContoret,
men rörande beloppet af den pension,
som bör tilldelas hans Enka, kan jag icke
yttra mig så bestämdt, som Herr Rosenblad,
innan vederbörandes utlåtande blifvit
inhemtadt.
Herr Rosenblad: Sedan Herr von Hartmansdorff
upplyst, att den i min första
Motion föreslagne åtgärd redan blifvit verkställd,
anhåller jag att få återkalla denna
Motion, men begär remiss af den andra till
StatsUtskottet,
Herr Grefven och Ordföranden hemStälde,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att Herr Rosenblads först
väckte Motion, i afseende å den genom ÖfverCommissarien
Heijderichs död ledige ÖfverCommissariebeställning
i General-Assistance
Contoret, måtte, såsom af Herr Rosenblad
numera återkallad, få förfalla,
Bifölls,
Herr Rosenblads sednare Motion, angående
pension på RiksgäldsContorets Stal
åt aflidne ÖfverCommissarien Heijderichs
Enka, lades på bordet,
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 28 sistlidne
Mars under N:o 83 afgifne, och den
1 dennes e, m. på bordet lagde Utlåtande
Den 21 April f. m.
i anledning af gjord hemställan, att Directionen
öfver Danviks Hospital måtte förklaras
oberättigad, att uppbära Recognitionsafgift
till Hospitalet, vid Upplåtelsebrefs
utfärdande på Besittningsrätten af dess
Hemman*
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,*
För mig framställer det sig som den ifrågavarande
Recognitionsafgiften till Danviks
Hospital är bygd på en oriktig grund. Jag
tror, alt Danviks Hospital för sina Frälse-»
skatte-hemman ej kan äga andra anspråk
än öfrige FrälseSkatteägare, hvilka ingalunda
äga att förbehålla sig en sådan 3-procentsafgift
hvar gång Hemmanen gå i köp. Jag
kan ej inse lagligheten af en sådan rättig-i
het, Det måste vara gifvet, att Danviks
Hospital ej äger bättre optionsrätt till de
under Skattemannarätt derifrån försålde Frälsehemman»
än andra ägare af Frälseränta,
Desse äga väl förmånsrätt, att lösa sig tili
Hemmanet för det med köparen betingade
priset; men icke äga de, att minska saluvärdet
genom förbehåll af en 3-procentsafgift.
Jag anhåller derföre om återrimiss,
på det Utskottet må närmare utreda naturen
af de ifrågavarande Hospitalshemmaneu
och de serskildta förhållanden, sorn med
dem kunna äga rum,
Grefve Possej Arvid: Den 3-procentsafgift,
som här är i fråga, har endast af
-
13
Den ai April f. ra.
seende på sådane Hemman, som blifvit donerade
till Danviks Hospital, men hvilka
Hospitalet sedermera afstått mot vissa vilkor.
Utskottet har derföre slutat sitt Utlåtande
med den förklaring, att, om Directionen
för Danviks Hospital tilläfventyrs
skulle finnas gå längre i sina anspråk, så
att den antingen fordrade en högre afgift
än den af Kongl. Majit till 3 procent fastställde,
vid försäljning af sådane Hemman,
till hvilka Hospitalet äger lösnings- och
optionsrätt, eller ock fordrade denna afgift
för sådane Hemman, af hvilka Hospitalet
endast äger räntan utan lösningsrätt, skulle
sådane förfoganden innefatta missbruk, med
hvilka Rikets Ständer likväl icke ägde att
taga befattning, utan tillhörde det vederbörande,
att derutinnan söka rättelse vid
behörig Domstol. Jag tror således icke,
att den utredning Friherre Anckarswärd
önskat, skulle kunna leda till något annat
resultat än det, hvartill Utskottet redan
kommit. Jag anhåller derföre om proposition
till bifall å Utlåtandet,
Friherre Anckarswärd: I anledning af
Grefve Posses yttrande, nödgas jag förklara,
att jag icke finner mig tillfredsställd
af de skäl han anfört. Så framt icke Danviks
Hospital, vid Hemmanens försäljning,
i köpecontracten förbehållit sig en afgift af
3 procent vid alla efterföljande köp, anser
jag afgiften vara olaglig, och sådan, att
DenaiAprilf.m, j3
den icke bör bibehållas. Jag tror således,
att Motionärens yrkande om återkallelse af
den i detta afseende utfärdade Författning
varit väl grundad, och jag fortfar i min
begäran om återremiss, för att få förhållandet
undersökt.
Friherre Ehrenborgh j Casper Wilhelm:
Jag tager mig den friheten upplysa, alt
genom en af Herr von Schinkel väckt Motion,
som blifvit remitterad till Lagutskottet,
har jag kommit i erfarenhet deraf, att
med de ifrågavarande Danviks Hospitals
Hemmanen är ett helt annat förhållande,
än Friherre Anckarswärd tyckes förutsätta.
De äro donerade till Hospitalet under full
ägande rätt, men sedermera af Hospitalet
afhände till nu varande innehafvarne under
vilkorlig besittningsrätt; de kunna således
icke intecknas. Herr von Schinkel
har nu väckt fråga om, att denne besittningsrätt
borde öfvergå till sådan äganderätt,
att inteckning kunde beviljas. LagUtskottet
har ansett denna fråga så ingripande
i de till Danviks Hospital bestämde
Anslag, att Utskottet communicerat motionen
med StatsUtskottet, och det är på de
förenade Utskottens behandling, som frågan
för närvarande beror. Detta torde tillräckligt
antyda, att dessa Hemman ej inneliafvas
under ägande rätt, och att Danviks
HospitalsDirection ej kan förhindras, att
vid försäljning af Hemmanen göra hvad
>4
Den 21 April f. m.
förbehåll den behagar. Annorlunda kan
visserligen förhållandet blifva, om Lag- och
StatsUtskotten, hvad jag nu icke på förhand
kan känna, tillstyrka någon förändring
uti den besittningsrätt Hemmansinnehafvarne
nu hafva, men detta tror jag
icke kan lägga hinder i vägen för bifall
till det nu ifrågavarande Utlåtandet; lielst
ett blifvande Beslut om en möjligen förändrad
besittningsrätt icke lagligen kan återverka
på en förfluten tid af Directionens
derunder vidtagne åtgärder. Jag tillstyrker
sålunda bifall å Utlåtandet.
Friherre Anckar swärd: Jag tager mig
friheten, att till Grefve Posse endast framställa
den fråga, om icke någon skilnad i
förhållandet äger rum emellan Danviks Hospitals
Frälse-och Skattehemman, och om
icke här endast varit fråga om Frälsehemmanen.
I fall någon sådan skilnad icke
äger rum, vill jag gerna frångå mitt påstående;
men annars tror jag, till vinnande
af full säkerhet, det åtminstone vara oskadligt,
att en återremiss äger rum.
Grefve Posse: Icke ens af Motionären
har någon skilnad emellan Danviks Hospitals
Frälse- och Skattehemman blifvit ifrågasatt,
och någon upplysning derom har
icke eller vid målets behandling i Utskottet
kunnat vinnas. För mig synes det också
ganska likgiltigt, enär, på sätt Friherre
i
Den 21 April f. m.
i5
Ehrenborgh upplyst, dessa Hemman blifvit
Hospitalet äfhände endast under vissa vilkor,
eller med. rättighet till återlösen, för
hvilken Hospitalet uppburit en viss afgift.
Detta har från uråldriga tider ägt rum,
och enda skilnaden är numera, att Kongl.
Maj:t bestämt, det denna afgift icke får öfverstiga
3 procent. Motionären synes väl
hafva antydt, att Danviks HospitalsDirection
gått längre än vederbordt, och fordrat
afgift äfven vid försäljning af sådane
Hemman, der Directionen ej ägt rätt att
fordra den; men detta har han icke bevisat,
och det utgör dessutom ett ämne,
hvarmed Rikets Ständer icke kunna taga
någon befattning. Utskottet har derföre,
sagt, att om missbruk ägde rum, hade vederbörande
att söka rättelse i laga ordning.
Jag tror således, att Ekonomiutskottet, i
händelse af återremiss, icke, efter tydliga
föreskriften i go §. RegeringsFormen, kan
gå längre än det redan gjort. Men om Rikets
Ständer, i anledning af Herr von Scliinkels
Motion och det Utlåtande deröfver,
som kommer att afgifvas af Stats- och LagUtskotten,
skulle vilja efterskänka äganderätten
till de ifrågavarande Hemmanen, då
medgifver jag, att ett annat förhållande
kommer att inträda.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag skulle tro,
att ifrågavarande Utlåtande först kan afgöras,
när det andra Betänkandet, hvarom
Dea 2i April f. m.
Friherre Ehrenborgh talat, inkommer från
Stats- och LagUtskotten. Man skall då vara
i tillfälle, att erhålla bestämda upplysningar
om förhållandet med dessa Danviks
Hospitalshemman, och jag befarar att, på
sätt Grefve Posse anmärkt, go §. lägger
hinder i vägen för målets pröfning, intill
dess man fått inhämta, under hvad vilkor
Hemmanen från början blifvit donerade till
Hospitalet. Jag föreslår derföre, alt Herr
Grefven och Ordföranden täcktes framställa
proposition, att förevarande Utlåtande får
hvila, till dess Stats- och LagUtskottens
Betänkande öfver Herr von Schinkels Motion
kommer under öfverläggning.
Friherre Ånckarswärd förenade sig
med Herr Hjerta.
Friherre Ehrenborgh: Ehuru jag begärt
bifall å Utlåtandet, har jag likväl ingen
ting emot, att det får hvila, till dess
Betänkande inkommit öfver Herr von Schinkels
Motion ifrån Stats- och LagUtskotten,
hälst jag har anledning tro, att det bör
kunna ske temligen snart. Med den kännedom
jag redan äger om saken, tror jag
mig dock böra upplysa, att ingen skilnad
finnes i besittningsrätten af Danviks Hospitals
Frälse- och Skattehemman. Efter de
Handlingar, som äro Herr von Schinkels
Motion bifogade, skall man finna, att dessa
Hem
-
Den 21 Aprtl f. m,
*7
Hemman aro af en alldeles egen natur,
som torde föranleda en noggrann undersökning
å StatsUtskottets sida.
Grefve Posse: För min del har jag
icke eller något emot att frågan får hvila,
ehuru jag icke inser, att EkonomiUtskottets
förevarande Utlåtande har något oskiljaktigt
sammanhang med det, som af Statsoch
LagUtskotten kommer att afgifvas. Jag
får blott upplysa, att EkonomiUtskottets
Utlåtande endast haft afseende på sådane
Hemman, till hvilka Danviks Hospital äger
en ostridig lösningsrätt, och för hvilka Directionen
till följd häraf vid hvarje nytt
köp utfärdar stadfästelsebref.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
böra, på sätt Herr Hjerta föreslagit, ytterligare
hvila på bordet.
Ropades Ja.
A nyo föredrogs och bifölls Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 6 sistlidne Mars under N:o
i afgifne, och den i dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af väckte
Motioner om ändring af 4 §:n i underrättelserne
till 1826 års TullTaxa.
21 H.
rå Den ii April f. ra.
Företogs till pröfning Bevillnings samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 6 sisth Mars under N:o 2 afgifne, och
den 1 dennes e. m. på Bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt Motion om Förbud
emot införsel af eller tull å utländsk
tvål, ull och ost.
Grefve Gyllenborgs Johan Hennings
hade inlemnat ett Anförande, som upplästes,
så lydande:
Då jag anser mig icke sakna anledning,
till erindran vid Bevillnings och Ekonomiutskottens
gemensamma Utlåtande, angående
Friherre von Sallzas Motion om Förbud
emot införsel af, eller tull å, utländsk
ull, får jag vördsammeligen densamma framställa,
så väl, i afseende på behandlingssättet
af Motionen, som förenämde yrkande,
hvilket deri innefattas. Hvad det förra
angår, har jag trott, det Grundlagens föreskrift
om tvänne eller flere Utskotts förening
haft till föremål gemensamma öfverläggningar
till gemensamt resultat; så tillgår
i sammansatta Stats- och BancoUtskotten,
der i Financielle ärender de utgöra
blott ett Utskott och afgöra målen efter
pluralitetens beslut; enahanda synes mig
förhållandet äfven böra vara i andra sammansatte
Utskott; men öfverläggningarne i
sammansatte Bevillnings- och EkonomiUtskotten,
angående förenämde Motion af Friherre
von Saltza, förete likväl ett annat
7
Den ai April f. m. 19
behandlingssätt, då begge Utskotten väl gemensamt
afslå Motionen om yrkadt Förbud
emot införsel af utländsk ull, men BevillningsUtskottet
förbehåller sig att framdeles
få enskildt utlåta sig, huruvida förhöjd Tull
derå medgifves. BevillningsUtskottet kommer
således att yttra sig öfver Motionen
till hela dess vidd, äfven öfver den Ekonomiutskottet
enskilt tillhörande ekonomiska
delen deraf, men Ekonomiutskottet deremot
har blifvit inskränkt till omdöme blott
om hälften af Motionen, då likväl mig synes,
att Utskotten bordt collectivt utlåta sig
Öfver hela Motionen, som utan svårighet
tycks kunna ske, serskildt från den åberopade
blifvande Tulltaxan, då om belopp
af några skilling mera eller mindre i Tull
lätteligen kunnat af begge Utskotten öfverenskommas,
i sammanhang med frågan om
Förbudet, oberoende af andra Tullförfattningar,
och detta synes mig så mycket mera
bordt äga rum, som Ekonomiutskottet,
hvars bestämmelse är, att söka befordra
Landets ekonomiska fördelar, då varit i
tillfälle att pröfva, om Tullafgifterne för
utländsk ull uppfyllt ändamålet att motverka
en öfverdrifven ullimport, som nu
likväl är till BevillningsUtskottets godtfinnande
öfverlemnadt, Hvad åter sjelfva frågan
om import af utländsk ull angår, så
visar det sig icke otydeligt att orsaken,
hvarföre ullproductionen 1 Riket icke är så
utsträckt, som den hprde och lätteligen
2*
ao Den 2i April f. m.
kunde vara, ligger i det vanpris, hvartill
ull de sednare åren fallit, och månge Landtman
instämma i min erfarenhet, att inskränkning
i antalet af Får blifvit af flere
jordägare af denna anledning vidtagen; i
afseende å det nedfallne priset kan jag vitsorda/
att då vanlig Spansk ull, tvättad,
för j2 år sedan betaltes med 2 R:dr 24
sk. Rrgds Skålpundet, betalas densamma nu
blott med 1 R:dr, eller i5o procent mindre
än fordom, och man torde, vid granskningen
af importen af ull för flere år, finna
alt densamma tilltagit, då likväl hindren
för en näringsgren, som så lätt kan utvidgas,
icke böra sökas annorstädes än i prisförhållandet
emellan ull värdet, och productionsomkostnaderne,
samt att, i täflan
med utländska handeln, ullproductionen här
i Landet icke är lönande. Om, genom förhöjning
å tull för utländsk ull, Svenska ullproductionen
i så måtto understöddes, att
ullen återkom till det värde i försäljning,
den fordom ägt, skulle otvifvelaktigt inom
ganska få år här i Landet produceras likaså
lätt lillräckeligt ull, för behofvet, som
fordom det högre spannemålsvärdet utan
svårighet uppdrifvit spannmålsproductionen
i Riket till större höjd, än man någonsin
kunnat förmoda; och för mia del tror jag
icke den Statshushållningsprincip vara felaktig,
alt icke lätta importen af sådant som
kan i Riket produceras, och qväfva inhemska
industrien, lill fördel för den utländska,
Den ar April f. m.
21
sorn alltid utan motvigt i tvångslagar njuter
fördelarne af climatet i jemförelse till vårt.
Jag anhåller vördsamligen att, jemte återremiss
af Utskottens Utlåtande, desse anmärkningar
må till båda Utskottens handläggning
och pröfning öfverlemnas.
Herr Tham j Wollrath: Jag tillstår,
att det förefallit mig högst oväntadt höra
den anmärkning, att Ekonomiutskottet bordt
föreslå den Tull, hvarmed de uti ifrågavarande
Utlåtande omnämde varor borde
beläggas. 5g §. RegeringsFormen lyder:
"Efter Rikets och StatsVerkets tillstånd och
"behof läte Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva
"utöfver de ordinarie inkomster, och hvilka
"behof genom Bevillningar böra fyllas.”
Och uti 60 §. heter det: ”Till desse sednare
räknas Sjö- och LandtTulls- samt Ac"cisafgifterne,
Postmedlen, ChartasSigillatce"afgiften,
Husbeliofs-Bränneri-medlen samt
"hvad Rikets Ständer dessutom serskildt
"hvarje Riksdag såsom Bevillning sig åtaga.”
Uti en annan §., om jag minnes rätt, den
70, stadgas, ”att Rikets Ständers valda Bevillningsutskott
åligger, att opåmint vid
"hvarje Riksdag uppgifva de allmänna grun”derne
för den blifvande Bevillningens fördelning,
och sedan summans belopp blifvit
fastställd, med tillämpning af dessa
"grunder, författa Förslag till Bevillningens
"utgörande," Med innehållet af dessa Stad
-
52
Den 21 April f. m.
ganden måtte det vara oförenligt, att något
annat Utskott, än BevillningsUtskottet,
befattar sig med föreslående af den Tull,
som å de uti Utlåtandet omnämde varor
skall äga rum; och derföre har BevillningsUtskottet
efter min öfvertygelse förfarit mycket
rätt, då det förbehållit sig, att uti Förslaget
till den blifvande Tulltaxan uppgifva
beloppet af de afgifter, hvarmed ifrågavarande
varor böra beläggas, äfvensom Ekonomiutskottet
haft ganska rätt, att endast
inskränka sitt utlåtande till frågan om de
föreslagna Förbuden. Beträffande Grefve
Gyllenborgs serskildta yttrande om ullinförseln,
så förmodar jag, att då det behof
af denna vara, sorn icke af den inhemska
produktionen kan fyllas, uppgår till n å
1,200,000 © årligen, man måste medgifva
införskrifvandet deraf, så framt man icke
vill helt och hållet afklippa vår förut nog
klena KlädesFabriksrörelse och en florerande
årligen tilltagande husväfnad. Så länge
utländsk ull är lika nödvändig för klädesfabrikationen
och husväfnaden, som Finska
Victualie varor för Stockholm, kan man
väl icke rimmeligen förbjuda införandet deraf,
eller belägga den med för hög Tull.
Jag tillstyrker alltså bifall å ifrågavarande
Utlåtande.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
vill ej inlåta mig i svar på de anmärkningar*
sorn blifvit gjorde i afseende på form
-
Den 21 April f. m.
23
frågan, men jag vågar underställa Ridderskapets
och Adelns pröfning, om det är riktigt,
att serskildt besluta öfver ett ämne,
som har så nära sammanhang, som delta,
med Bevillningsgrunderne. De sammansatte
Utskotten hafva väl hänvisat till den blifvande
Tulltaxan, men deremot kan man
med skäl invända, att Ridderskapet och
Adeln, vid granskningen af förslaget dertill,
icke gerna torde kunna inlåta sig uti
pröfning af Tullprocenten å hvarje serskildt
artikel, utan snarare torde böra fästa sig
vid de allmänna grunderna, och på dessa
bar man ju gjort ett slags föregripande, genom
bifall till detta Utlåtande. Dessutom
torde jag få fästa Högloflige Ståndets uppmärksamhet
derpå, att ifrågavarande Utlåtande
handlar om införsel af icke allenast
ull, utan äfven utländsk ost, eller en vahra,
som landtmannen sjelf kan frambringa. Jag
tager mig i anledning häraf friheten hemställa,
om vi icke kunde vänta med afgörande
af förevarande ärende, tills Bevillnings-förordningen
Och Tulltaxan komma
att pröfvas.
Herr Tham: Det är ganska sannt, såsom
Herr von Hartmansdorff anmärkt, att
förevarande Utlåtande handlar om införsel
’ af icke allenast ull, utan äfven tvål och
ost. Den, som behagar läsa GeneralTullStyrelsens
sednaste Berättelse om förhållandet
med. Tullintraderne, skall deraf finna
a4 Den 21 April i. m.
att vi icke kunna undvara hvarken utländsk
tvål eller ost. Åtminstone kan införsel af
utländsk ost hit till Stockholm ej förbjudas,
med mindre än man vill låta bli att
äta ost. Äfvenledes är tvål en för flera
behof nödvändig vahra, hvarpå ej finnes
tillräcklig tillgång inom Landet; och det är
alltså nödvändigt att tillåta införsel af dessa
begge artiklar och följaktligen äfven att
derpå bestämma en viss tull. Huru stor
denna bör vara, är åter en fråga, hvarom
vi få tillfälle att discutera, då Tulltaxan
kommer under öfverläggning. Jag hemställer
om BevillningsUlskottet hade handlat
rätt, i fall det, såsom en och annan nu synes
önska, ur Tulltaxan lösryckt ifrågastälde
3:ne artiklar ull, ost och tvål, och
i sammanhang med behandlingen af Friherre
Saltzas motion, derom utlåtit sig.
Jag förnyar derföre min anhållan, att ifrågavarande
ärende, såsom endast angående förbud
emot införandet af ull, ost och tvål,
utan sammanblandning med frågan om hvilken
tull derå bör sättas, måtte nu serskildt
afgöras, och Utskottens deröfver afgifue Utlåtande
bifallas.
Herr Anckarswärdj August: Jag instämmer
fullkomligt i den åsigt Utskotten
i denna fråga yttrat, och tror, att importen
af ull, ost och tvål ingalunda behöfver
förbjudas, för att upphjelpa produclionpn
af dessa artiklar. Behofvet af utländsk
Den 21 April f. m.
*5
ull anser jag snarare kunna antagas till i|
million skålpund, än till det mindre belopp
som nyss uppgafs. Kan den inhämska productionen
af ull ej bära sig med en låg och
måttlig tull å införseln af utländsk ull, så
är det ej värdt, att bry sig om denna näringsgren.
Den må då hvila, till dess en
sådan tidpunkt inträffar, och omlankan emedlertid
vändas åt andra företag. Jag tillstyrker
alltså bifall å Utlåtandet.
Herr Grefven och Ordföranden hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
de emot Bevillnings- och Ekonomiutskottens
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
gjorde proposition till bifall å berörde
Utlåtande; hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den 3i sistlidne Mars under
N:o /\6 afgifne, och den 3 dennes på
bordet lagde, Utlåtande, angående väckt motion,
i afseende på formen för Reservationer,
som åtfölja Utskottens Betänkanden; i
följd hvaraf Rikets Ständers samtelige Utskott
skulle förständigas, att, i stället för
det från Betänkanden skiljaktiga meningar,
i6
Oen 21 April f. ra.
medelst bifogade ProtocollsUtdrag, hitintills
tillkännagifvits, borde hädanefter omedelbart
efter Betänkanderne, endast utsättas
ordet: Reservation eller Reservationerj
der sådane äro anförde; sedan datum i stället
för inledning; och derefter sjelfva Reser
vationsmeningen,
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 28 sistlidne Mars afgifne,
och den 6 dennes e, m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 1, I anledning af väckt fråga om
lindring i vissa onera, som för närvarande
åligga Militiae-Boställen.
N;o 2. I anledning af gjord framställning
om Frosspatienters emottagande till
vård och underhåll vid Allmänna Garnisonssjukhuset
i Stockholm.
Föredrogs å nyo och gillades Bevillningsutskottets
den 11 sistlidne Mars under
N:o 16 afgifne, och den 6 dennes e.
m. på bordet lagde, Betänkande, i anledning
deraf, att Kongl. Majrt, i sammanhang
med Nådig Proposition om Kurhus-afgiftens
utgörande, till Rikets Ständer i Nåder öfverlemnat,
om icke Barmhertighetslnrättningarne
borde från erläggande af Bevill
-
Den 21 April f. ra.
27
ning för deras egendomar af både lius och
jord njuta befrielse.
Företogs till pröfning Bevillningsutskottets
den 3o sistlidne Mars under N:o 17
aflåtne, och den 6 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande, angående väckt motion, att
Bikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om afskrifning af åtskillige
anmärknings-medel.
Friherre Anckarsvärd y Carl Henrik;
Jag tar mig friheten erinra, att det synes
icke vara lämpligt, att, på sätt Utskottet
föreslagit, Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
ingå med underdånig skrifvelse, innefattande
anhållan om undersökning af vissa personers
förmögenhets-tillstånd, och jag instämmer
alltså uti den Reservation Herr af
Billbergh emot Utskottets Betänkande afgifvit,
samt anhåller, att detsamma måtte
återremitteras, under den önskan, att Utskottet
dervid icke ville foga annan åtgärd,
än helt enkelt föreslå en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit med uppgift af förhållandet
till det afseende Kongl. Majit finner
behöfligt. Ett annat förfarande af Rikets
Ständer skulle efter min tanka vara
ett farligt prejudicat för framtiden.
Grefve Cronhjelm> Otto August: I begäran
om återremiss instämmer jag fullkomligt
med Friherre Anckarswärd, men
23
Den 21 April f. m.
lian likväl icke finna, huru en underdånig
skrifvelse, angående undersökning om vissa
personers förmögenhets-tillstånd i afseende
att bereda dem eftergift för påförde Bevillningsmedel,
kan blifva ett farligt prejudicat,
om nemligen Utskottet uppgifver de
skäl, hvarpå den föreslagne afskrifningen
grundar sig. Vöre frågan af mera vidsträckt
beskaffenhet och ej så speciel, kunde skrifvelsen
måhända vara vådlig, men ej nu. Det
är som Taxeringsman jag kommit i erfarenhet
af de olägenheter, hvilka uppstått genom
BevillningsFörfattningarnes otydlighet.
Då deraf händt, att en tvåfaldig beskattning
kommit att äga rum, tror jag att billigheten
och de särdeles ömande skäl, som
uti ifrågavarande fall förete sig, påkalla den
af mig föreslagne afskrifning. Beträffande
den omtalte undersökningen, så bör jag upplysa,
att densamma är alldeles öfverflödig,
emedan målet i Domstolsväg genomgått alla
instancer, och redan är afgjordt af den
Högsta, och att följaktligen, äfven om jag
skulle tilltro mig visa ett motsatt förhållande
mot det, som lagts till grund för Domsluten,
sådant likväl icke kunde verka till rubbning
i Högsta Domstolens Beslut, hvilket endast
i Nådeväg lärer kunna mildras; och det är
härom jag önskar, att Ständerna ville hos
Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan.
Herr af Billberghj Johan Petter: Under
åberopande af min emot Utskottets Be
-
Den 21 April f. m.
29
tänkande afgifne reservation, får jag upplysa,
att BevillningsUtskottet, vid behandlingen
af Grefve Cronhjelms ifrågavarande
motion, ej funnit de deri uppgifne händelser
hafva blifvit lagstridigt behandlade. Vid.
fråga om afskrifning, kan bedömandet af det
rättsenliga i sjelfva saken naturligtvis ej heller
komma i fråga, då de, hvilka i saken
dömt, och äfven Högsta magten, icke tvekat,
alt ålägga de Bevillningsmedel, hvarom
nu är fråga. Grefve Cronhjelm har
ganska riktigt anmärkt, att det för fattige
personer blefve ganska tryckande, om anmärkningsmedel
för flere år på en gång utsökas,
och jag tror delta förtjena ett ömmande
afseende så väl af Ständer som Kongl.
Maj:t; men hvar och en skattskyldigs hellof
af eftergift hör först undersökas och
pröfvas, och det på en och samma lid för
alla, ty eljest kunde hända, att en del,
som bordt få afskrifning, redan betalt, och
då vore det en orättvisa emot dem, att lindra
de öfrige. Jag tror derföre saken vara
aldra lättast afhjelpt, om det afseende fästas
å Grefve Cronhjelms motion, att Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse öfverlemna
till Kongl. Maj:t, att, efter vederbörandes
börande, i Bevillningsfrågor besluta
om afskrifning efter sig företeende omständigheter.
Herr Tham, Wolrath: Den sista värda
Talarens framställning om underdånig skrif
-
3o
Den 21 April f. m;
veise till Kongl. Maj:t synes mig innefatta
detsamma, som Utskottets Betänkande innehåller.
Utskottet har nemligen föreslagit,
att Kongl. Maj:t skulle, sedan vederbörande
blifvit hörde, efter sig företeende omständigheter,
i Nåder afgöra, om och hvilka
borde få tillgodonjuta Kronans andel uti
desse Bevillningsmedel, Att härom hålla
ytterligare undersökning, anser jag för öfverflödigt,
enär saken genomgått alla instancer
i Domstolsväg, och hela frågan här
nu reducerar sig till, om man skall öfverlemna
tili Kongl, Maj:t att låta nåden gå
framför rätten, och bevilja den föreslagne
afskrifningen. Grefve Cronhjelm har sagt,
att Utskottet icke anfört några skäl för sitt
tillstyrkande, men jag ber att få erindra
den ädle Grefven, att uti reciten af Utskottets
Betänkande äro de hufvudsakligaste af
den värde Motionärens egna skäl upptagne,
dem Utskottet funnit vara talande för afskrifning,
och att Utskottet med detta förklarande
trott sig kunna undvika att tvinga
Stånden, att omläsa samma sak tvenne
gångor. Det enda, som bör kunna anmärkas
emot Betänkandet, är det, att Utskottet
ej afslagit hela Motionen af det skäl,
att personernas antal och namn ej deri blifvit
uppgifna, men Utskottet ville icke begagna
denna uraktlåtenhet af Motionären,
för att åsidosätta det af honom åsyftade
ädla och goda ändamål. Jag vill visst icke
bestrida återremiss, men ber att få fästa
Den 21 April f. m.
3i
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att något annat resultat af en så
beskaffad åtgärd icke kan vinnas, än antingen
afslag å motionen, eller vidhållande af
Utskottets redan yttrade mening.
Grefve Cronhjelm: Jag instämmer med
Herr Tham i den åsigt att Herr af Billberglis
nu afgifne anförande är af enahanda
beskaffenhet med det Betänkande BevillningsUtskottet
afgifvit. Jag finnér visserligen
en viss motsägelse emellan Herr af
Billberghs reservation och dess yttrande
här, och jag instämmer till alla delar i hvad
lian sednast anfört, endast med undantag
deraf, att de fleste redan skulle hafva betalt.
De förmögnare hafva betalt, mende,
som ej äga tillgång dertill, hafva det icke.
Att betala för fem år på en gång blir alltid
svårt, när man ej har enskild förmögenhet
eller så betydlig rörelse, att det ej
verkar särdeles, om man utur denna rörelse
borttager en sådan summa. Är förhållandet
sådant, att man i anledning af en
återremiss ej kan vänta annat än afslag,
eller ock samma Betänkande tillbaka, så
frånträder jag min begäran om återremiss,
i fall Rikets Ständer vilja ingå med en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t och
stödja den på de skäl Utskottet anfört. Jag
tror likväl, att ämnet ej är så utredt, som
det kunnat vara, och jag anser, att om Betänkandet
hade innehållit de skäl motionen
Den 21 April f. m.
upptager, hade ingen tvekan uppstått hos
Friherre Anckarswärd, att bifalla detsamma.
Herr von Hartmansdorff\ August: På
de skäl Friherre Anckarswärd anfört, tror
jag, att det förslag till underdånig skrifvelse
Utskottet afgifvit, icke bör för närvarande
antagas. Om Ridderskapet och Adeln
nu genast biföll en sådan skrifvelse, men
sedan lät i den nya BevillningsFörordningen
qvarstå samma ordalag, som föranledt
den olyckliga belägenhet, hvari de omtalte
personerne sig befinna, skulle Ståndet stadna
i motsägelse med sig sjelft. För min
del tror jag, att när den nya BevillningsFörordningen
uppgörés, bör ett stadgande
om afskrifning i sådane fall, sorn de nu uppgifna,
der inflyta. Om så sker, förekommer
man icke allenast hårdheter V6\' framtiden,
utan då synes äfven rätta tiden vara
inne för Rikets Ständer, att anhålla, det
Kongl. Maj:t ville bevilja afskrifning jemväl
för ifrågavarande personer, hvilka under
den förflutna tiden bordt betala efter en
Författning, som antingen varit för sträng
eller icke nog tydlig. Då är all godtycklighet
i pröfningen undanröjd, och en bestämd
grundsats gifven, som kan tjena till
rättesnöre för Konungens beslut. Jag anhåller
således om återremiss, och att denna
fråga ej måtte å nyo förekomma förr,
än den nya BevillningsFörordningen blifvit
redigerad, och af Rikets Ständer godkänd.
Fri
-
Den H April f. m.
33
Friherre Anckarsvärd: Jag lemnar så
gerna som någon annan mitt biträde till
lindrande af de olyckligas lidande , och
skulle derföre icke tveka, att bifalla Utskottets
Betänkande, men då jag på andra sidan
anser mig böra fästa uppmärksamheten
vid iakttagandet af formerne och de följder,
som kunna uppkomma, genom deras öfverträdande
eller nyskapande, har jag trott
mig finna anledning att yrka återremiss på
de grunder, som af Herr Tham blifvit anförde,
nemligen att hvarken personernes
antal och namn eller summorne, och de
särskilde fallen, äro uppgifne. I detta outredda
skick kan jag ej tillstyrka, att genom
underdånig skrifvelse framställa saken till
Kongl. Maj:t. Instämmande i öfrigt till alla
delar med Herr von Hartmansdorff, måste
jag fortfara att yrka återremiss.
Grefve Cronhjelm: Hvad först angår den
af Herr von Hartmansdorff föreslagne åtgärd,
att målet måtte hvila, intilldess BevillningsFörordningen
varder redigerad och
godkänd, får jag upplysa, att förhållandet
med målet är sådant, att det blifvit till ÖfverStåthållareEmbetet
öfverlemnadt, att hos
vederbörande utsöka de ådömde postörne,
och att målet redan några veckor legat hos
bemälde Embete, som, endast i förväntan
att förevarande fråga skulle hos Rikets Ständer
snart blifva afgjord, låtit med verkstäl21
H. 3
34
Den a i April f. ra.
ligheten hvila. Skulle nu målet ytterligare
uppskjutas, tror jag ej, att ÖfverStåthållareEmbetet
längre kan lagenligt fördröja utsökningen
af medlen. I annat fall skulle
jag visserligen, lika med Herr von Hartmansdorff,
anse den åtgärd han föreslagit
vara den bästa. Hvad åter angår hvad Friherre
Anckarswärd anmärkt, så instämmer
jag deruti, utom att personerne bordt vara
uppgifne, hvilket ej är nödvändigt, emedan
skrifvelsen i alla fall ej kan komma att innehålla
annat än att Kongl. Maj:t efter sig
företeende omständigheter ville lemna lindring
vid betalningen, der det behöfdes,
och låta den betala, som kunde göra det
utan att blifva olycklig. Utskottet lärer ej
kunnat ingå i någon undersökning om hvem
som kan betala, eller ej; det tillhör de administrativa
myndigheterna, och jag tror
således, att personerne ej behöfva i skrifvelsen
upptagas. Det skulle blott öka tryckningen
med ett ark, utan någon nytta för
saken.
Herr Ribbing^ Arvid: Utom de generela
anmärkningar, som blifvit gjorde, vid
Utskottets förslag, tar jag mig friheten att
yttra en speciel. Förslaget upptager endast,
att det skulle vara fattigdom, som
finge antagas såsom skäl till afskrifningen.
Det kunde äfven finnas andra orsaker, och
jag tror derföre att uttrycket borde vara
mera omfattande. Besväret med Uppbörden
<
Den ai April f. m.
35
Isunde möjligen vara större, än värdet af
deri summa, som skulle uppbäras; detta
kunde äfven vara ett skäl för afskrifningen.
Hvad beträffar, att dröjsmål med svar på
motionen skulle verka olägenheter för de
personer, hvilka borde betala, så tror jag,
att, om ÖfverStåthållareEmbetet redan väntat
en tid, i afvaktan på Rikets Ständers
beslut, torde det kunna utan olägenhet fortfara
dermed, så länge ännu något beslut är
att vänta,
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: I detta
Betänkande synes ej vara klart uttryckt,
hvad slags afskrifning, sorn är i fråga. Åf
hvad Motionären nu yttrat, har jag tyckt
mig kunna förmoda, att han velat hafva
afskrifning af sådane medel, sorn efter 1818
års BevillningsFÖrordning TaxeringsComiteerne
ej ville af KammarRätten låta tvinga
sig att påföra dem, hvilka utminuterade
brännvin, Det, som gaf anledning till detta
missförstånd, undanröjdes genom 1823
års BevillningsFÖrordning, hvilken blef så
klar, att KammarRätten sedan ej kunde fortsätta
sådane anmärkningar. Jag hade föreställt
mig, att här blott kan vara fråga om
afskrifning af de gamla anmärknings-poster,
som KammarRätten på detta sätt emot Comiteernes
öfvertygelse påfört de skattskyldige;
och att då Rikets Ständer ensamme äro
Lagstiftare i denna väg, det väl ock lärer
3*
36
Den 21 April f. m.
vara de som bäst kunna bedomina, om Lagarne
blifvit rigtigt förstådde; och då Rikets
Ständer redan år i8a3, genom utfärdande
af en ny Författning på visst sätt
ogillade KammarRättens förfarande; så tror
jag att Rikets Ständer, för att vara consequenta,
böra förklara, det de medel, som
emot denna förordning blifvit påförde, böra
efterskänkas. Jag anser derföre Betänkandet
bör återremitteras, på det att tydligen
måtte uttryckas, hvad som skall afskrifvas.
Vöre det åter blott frågan om
sådane medel, som för fattigdoms skull ej
kunnat utgå, så tillhörde frågan Styrande
Magten och ej Rikets Ständer.
Grefve Cronhjelm: I anledning af Herr
Ribbings yttrande, att de ifrågavarande skatterne
möjligen kunde vara obetydlige till
den grad, att de ej ersatte indrifnings-kostnaden,
får jag upplysa, att beklagligtvis förhållandet
ej är sådant. Om det hade så varit,
skulle jag ej hafva besvärat Ridderskapet
och Adeln med min motion, ehuru orimligt
det än är, att personer, två gångor skola
betala skatt för samma sak. Den minsta
summan går till femtio, och den största
till i5o R:dr B:co; och det är för Traktörer,
som till det mesta äro fattigt folk, ej
afliten conseqvens. Indrifningen deraf kan
ej ske utan stor våda för vissa af dessa personer.
Jag är af samma tanka, som Herr
Cederschjöld, alt Rikets Ständer äro den
Den ai April f. m.
37
auctoritet, som öfver dessa slags Lagar stall
gifva förklaring, då sådant fordras; men här
uppstår den omständighet, att desse mål
i Domstolsväg äro afgjorde i KammarRätten
och af Högsta Magten. Jag tror, att
om den af Kongl. Majrts föredragande, som
vanligen föredrager sådane mål, som desse,
hade föredragit denna sak, skulle den fått
ett annaj: skick. Men då öfver Utslaget
ej kan uppstå någon discussion, vore det ej
lämpligt, att Rikets Ständer afgåfvo en förklaring
i strid med Högsta Magtens Beslut.
Jag tror visserligen, att Rikets Ständer äga
rätt att förklara BeskattningsLagarne, men
om dessa förklaringar komma i rak strid mot
Högsta Magtens domar, böra de underlåta
att afgifva sådane. Derföre finner jag den
mesuren vara lämpligare, att till Konungen
öfverlemnas att efter sig företeende omständigheter
låta afskrifva skatterne.
Herr af Billbergh: Jag anmälte mig
liufvudsakeligen i anledning af den motsägelse,
som Grefve Cronhjelm trott sig finna
emellan mitt första anförande och min reservation
i Utskottet. Jag får återkalla i
minnet, att jag började med åberopande
af min reservation, och hade ådagalagt den
åsigt, att det ej tillhörde Rikets Ständer
att pröfva hufvudfrågan, då domslut hade
fallit i saken. Det var med anledning derutaf
som jag trodde den enda åtgärd, hvilken
kunde komma i fråga, vara en under
-
38
Den 21 April f. m.
dånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t. Detta
står ej i någon strid med reservationen,
ty den antyder att Konungen skulle afgöra
denna fråga, men ej såsom specialfrågor,
utan att Rikets Ständer borde inse nyttan
deraf att Konungen i Bevillningsfrågor måtte,
lika som uti alla andra, hafva rätt att i
sista instancen i Nådeväg pröfva förekommande
ämnen. Jag önskade, att Rikets
Ständer ville fästa en noggrann uppmärksamhet
på vigten af detta ämne. Detta
rörer enskildt hvad jag yttrat. Jag utbeder
mig dessutom att nu få fästa uppmärksamheten
dervid, att det är för sent att
afgöra sådane frågor, då Rikets Ständer
komma tillsammans. Författningarna medgifva
ej ett så långt uppskof med verkställigheten.
Det är ingen våda uti, att lemna
denna Nåderätt åt Konungen; utan det är
tvärtom rätt och billigt att den vid alla
tillfällen utöfvas. Uti målsägandens andel
ligger en motvigt mot missbruket, och den
gör att afskrifning ej tillstyrkes, om ej vigtiga
skäl dertill finnas. Om Ridderskapet
och Adeln bifaller återremiss, anhåller jag,
det Ståndet ville förena sig i den önskan,
att Utskottet måtte fästa en närmare uppmärksamhet
deruppå, att man kunde få ett
allmänt Stadgande i detta afseende. Hvad
sjelfva saken angår, så skulle det ej vara
svårt att Visa, huru litet deras begrepp om
Författningen, som påstå, att en olaglighet
i Beslutet ägt rum, öfverensstämmer med
Den ai April f. ra.
39
Författningens rätta tolkning; men jag anser
olämpligt, efter mitt begrepp oin rätta
förståndet af go §. Regeringsformen, att
liär ingå i någon vederläggning af hvad i
sjelfva saken blifvit anfördt.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Ordföranden framställd proposition, blef
BevillningsUtskottets ifrågavarande Betänkande,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 28 sistlidne
Mars under N:o 84 afgifue, och den 6 dennes
e. m. på Bordet lagde Betänkande, i
anledning af väckta Motioner rörande Forväsendet
samt Gästgifveri-skjutsanstalterne.
Herr Rosenblad > Bernhard: Då detta
Betänkande står i så nära samband med ett
annat Betänkande från BevillningsUtskottet
om Postväsendet, anhåller jag, att det nu
föredragna måtte få ytterligare hvila på
Bordet,
Grefve Posse, Arvid: Jag förenar mig
med Herr Rosenblad i begäran, att detta
Betänkande ännu måtte få blifva hvilande
på Bordet.
I anledning häraf förklarade Herr Grefven
och Ordföranden, att då flere Ledamöter
begärt, att EkonomiUtskottets Betan
-
4o
Ben 31 April f. na:
kande måtte ytterligate hvila på Bordet,
kunde en slik anhållan, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke förvägras,
Till pröfning företogs BankoUtskottets
den 3i sistlidne Mars under N:o 32 afgifne,
och den 6 dennes c. ni. på bordet lagde
Memorial, angående tillåtelse för de Akademier,
Collegier och Allmänna Inrättningar
inom Hufvudstadeit, som, enligt 1823
års BankoReglemente, fått mot lika nurae.
raire i Bankosedlar till visst belopp årligen
utvexla Silfvermynt, att enahanda rättighet
äfven för år 1829 kunna begagna.
Herr AnckarsvärdAugust: Det synes
mig icke lända till någon olägenhet,
om den föreslagne utväxlingen utur Banken
till vissa Verk och lärda Sällskaper nu
blefve uppskjuten, tills BancoUtskottet kunde
inkomma med Förslag i sin helhet om
myntväsendet. Jag kan ej inse det trängande
behofvet, ätt nu för ett år häröfver
serskildt besluta, för att framdeles ånyo
derom få öfverlägga. Jag anhåller om återremiss
med begäran, att detta ämne måtte
få hvila, till dess Förslaget om myntregleringen
i allmänhet inkommer,
Herr 'Vön Hartmansdorff', August:
För min del var jag i Utskottet af den
mening, alt när ifrågavarande utväxling blif
-
Den April f. m.
4'
vit i BaficoReglementet bestämd, att gälla
från den ena Riksdagen till den andra, så
borde Stadgandet derom lika väl som alla
andra Stadganden om Bankens åligganden,
gälla, tills det upphäfves eller förändras genom
det nya Reglementet för Banken. Jag
trodde således, att man icke hade behöft
fråga Rikets Ständer, utan blott Verkställa
Reglementet i detta, lika som i andra fall,
tills ny Författning blifvit utfärdad. Pluraliteten
var icke af denna mening, utan
trodde, att man borde fråga Rikets Ständer.
Detta har nu skett, men jag anser
likväl skälet för bifall af Utskottets Memorial
vara detsamma, nemligen att Stadgandet
bör gälla, tills Reglementet blifvit förändradt.
Jag är ej vän af undantag till
förmon för den ene eller andre; men ännu
origtigare än dessa, synas mig vara undantag
från ett i öfrigt gällande Reglemente,
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik;
Jag kan icke instämma deruti, att BancoReglementet
ovillkorligen skall förklaras gällande
i sådana fall, som detta, till dess
Rikets Ständer hunnit utfärda ett nytt. Jag
tror, att, enär Stadgandet innebär uttrycket:
till nästa RiksdagRikets Ständer i
detta speciella fall icke behöfva bibehålla
utvexling emot pari. För öfrigt kan jag
icke inse, på hvad grund af billighet det
stöder sig, att vissa lärda Sällskaper skola
få med sådan fördel tillvexla sig silfver,
42
Den ai April f. m.
för att deraf slå jettoner till en alldeles
onödig lockmat, att få sina Sessionssalar
fullsatta.
Herr Rosenblad, Bernhard: i:sta Afdelningen
af 4 Art. i BancoReglementet innehåller,
att intill nästa Riksdag utvexling
af silfverinynt får ske till stadgadt belopp
åt ifrågavarande Akademier, mot lika numeraire
i sedlar. Detta måtte antingen betyda,
till det året, då Riksdag börjas, eller
det, då Rikets Ständers Beslut fattas. Om
den första meningen skulle gälla, som kanske
vore det rätta, så borde det ske icke
allenast i afseende på Akademiernas vexlingsrätt,
utan i afseende på samtlige BaucoReglementets
Stadganden, äfvensom StatsRegleringen
m. m., som allt är antaget till
nästa Riksdag; och då man för dessa senare
antagit, att de gälla för år 1829, bör
samma grundsats tillämpas för Akademiernes
vexlingsrätt, och de sålunda äga att
inom de på detta sätt bestämda tidsgränsorna
tillväxla sig silfver. Jag förenar mig
således med Herr von Hartmansdorff uti
att ogilla principen i BancoUtskottets Memorial,
ehuru jag icke reserverat mig, emedan
jag var frånvarande, då saken förevar;
men i sjelfva resultatet instämmer Memorialet
helt och hållet uti den åsigt jag äger,
hvarföre jag önskar bifall dertill.
Herr Anckarswärd: Tvänne BancoUtskottets
Ledamöter hafva väl tillkännagifvit
Den 3i April f. m.
43
deras enskilta tanka i ämnet; men liär är
allenast fråga om att yttra sig öfver Utskottets
Memorial. Jag för min del kan icke
tillstyrka hvarken att antaga eller afslå detsamma;
således finnes ingen annan utväg,
än att återremittera det, för att sedan afgöras
i sammanhang med frågan om myntregleringen.
Jag anser derföre allt yttrande
i sjelfva saken för närvarande utom ämnet.
Herr Hegardtj Christian Bernhard;
Jag är alldeles af samma åsigt som Friherre
Anckarswärd; hvilken åsigt jag äfven
inom Utskottet sökt göra gällande. Jag kan
icke instämma i den tydning Herrarne von
Hartmansdorff och Rosenblad gjort af BancoReglementet,
att alla Beslut, som blifvit
fattade för att gälla till nästa Riksdag, skola
fortfara i deras kraft och verkan, tills de
genom ett nytt Reglemente återkallas. Detta
kan allenast gälla i sådane ämnen, der ett
afbrott skulle medföra stora olägenheter.
Att för öfrigt utsträcka tiden derutöfver,
anser jag vara otillbörligt, emedan det annars
skulle kunna leda derhän, att anslag
till Canaler och andra behof, som blifvit
bestämda att utgå till nästa Pxiksdag, äfven
skulle anses böra fortfara, och det blefve
stundom alltför kostsamt. Dessutom lärer
väl det för Academierna och andra beviljade
undantag från Bankens allmänna Moratorium
komma att förfalla af sig sjelf,
då inyntbestämningen blir afgjord.
44
Den 21 April f. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
vördsamt att få fästa uppmärksamheten derpå,
att i BancoReglementet står, pag. 47:
Speciella Förordnanden rörande Bankens
functioner och verksamhet intill nästa
Riksdag. Derpå följer föreskriften om
utvexlingen till Akademierne. Sidan io3
står: att Rikets Ständer hafva bestämt den
summa, som af Bankens fonder intill nästa
Riksdag får disponeras i Discontväg,
till 8i Millioner R:dr. Med samma
skäl, som man i förra fallet vill förklara
orden: intill nästa Riksdag, betyda endast:
till dpn 4 November 1828, med samma
skäl borde man ock säga, att Discontrörelsen
skolat den dagen upphöra. Om BancoUtskottet
hade tillåtit sig en sådan förklaring,
så undrar jag, hvad bifall Utskottet
derföre skulle rönt bland RiksStånden och
Allmänheten? Vill man vara rättvis i det
stora, så bör man äfven vilja det i det
mindre. Med Götha Canal och dit gjorda
anslag, förekommer den skillnad, att bestämda
summor för hvarje år blifvit anslagna,
äfven för 1828. De hafva också utgått
oafkorlade, utan någon minskning för
de 2:ne månader, som hörde till Riksdagen.
Således kan af detta skäl icke hemtas
något stöd för den motsatta meningen;
hvarföre jag vördsamt yrkar bifall å Utskottets
Memorial.
Herr Rosenblad: Herr von Hartmans
-
/
Den 11 April f. m.
45
dorff har redan upplyst, att samma uttryck,
ined hvilka BancoReglementet föreskrifver,
att Ständers Beslut skola äga rum till nästa
Riksdag, äfven gälla för hela Bankens
rörelse. Alt förhållandet är enahanda med
StatsRegleringen i allmänhet, skall jag be
att få bevisa, genom uppläsning af början
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
den 20 November 1823, der det slår: ”Rikets
Ständer, som numera pröfvat och af”gjort
alla de frågor, hvilka antingen i följd
”af E. K. Maj:ts Nådiga Propositioner, Skrif—
”velser och Remisser, eller genom serskilda
”Motioner inom RiksStånden, under detta
”Riksmöte, förekommit i afseende på Stats”regleringen,
få med anmälan i ett sammanhang
af de förändringar, som dervid
”ägt rum, nu till E. K. Maj:t i underdånighet
öfverlemna den af Rikets Ständer upp”rättade
RiksStat för år 1824 och följande
”åren, intill nästa Riksdag.” Skulle man
nu tolka detta så, att berörde Beslut endast
ägde kraft, till slutet af det år, då
Riksdag inträffade, så skulle hela StatsRegleringen
då upphöra. Det är således i full
öfverensstämmelse med en vanlig och riktig
tolkning, som Herr von Hartmansdorff
och jag anse obestrideligt, att den ifrågavarande
vexlingsrätten hör gälla, äfven för
år 182g, och jag får derföre anhålla om
Proposition till bifall å Memorialet; likväl
med den reservation, alt det är saken jag
bifaller, icke formen.
46
Den 3i April f. m.
Friherre Anckarswärd: Att den åsigt',
som af Herrarne von Hartmansdorff och Rosenblad
blifvit framställd, likväl måtte vara
någon tvifvel underkastad, synes deraf, att
Utskottets pluralitet stannat i ett beslut,
att först rådfråga Rikets Ständer i ämnet.
Det hade fullkomligen berott af BancoUtskottet,
alt förkorta terminen; ty inom några
månader bade Rikets Ständer i alla fall
erhållit Utskottets Utlåtande i hufvudfrågan
om Myntregleringen, och då kunnat afgöra,
huruvida en sådan oformlighet, som
den, att vissa corporationer kan medgifvas,
att tillväxla sig silfver på så fördelaktiga
vilkor borde, ehuru ledande till förlust för
Banken, för framtiden bibehållas. Då saken
nu är underställd Rikets Ständers profning,
synas Rikets Ständer äga rättighet,
att afgöra, huruvida ett sådant förhållande
bor komma att fortfara; eller åtminstone
suspendera detsamma, derigenom att Memorialet
gores hvilande. För öfrigt tror
jag, att det bör återremitteras, för att hvila,
tills hufvudfrågan är afgjord, hälst jag
icke kan inse någon våda deri, om VitterhetsAcademiens
jettoner skulle komma, under
afvaktan af Rikets Ständers beslut, att
några sessioner uteblifva; och jag förmodar,
att Ledamöternes antal icke deraf skall minskas
till förlust för vitterhetens befrämjandeé
Herr von Hartmansdorff': Då frågan
förekom i Utskottets plenum, var jag icke
Den 21 April f. ra.
47
tillstädes. Det är skälet, hvarföre jag icke
låtit min reservation åtfölja Memorialet. Man
skulle annars funnit, att det blott var för
de månader, sorn förflöto, tills Rikets Ständer
hunnit fatta beslut för framtiden, sorn
jag tillstyrkt, att ifrågavarande Academier
skulle få under detta år tillgodonjuta rättigheten
att tillväxla sig silfver. Varder silfverutväxling
i allmänhet beslutad, så beliöfver
intet undantag för Academierna göras;
men denna stora fråga bar ej berott
på BancoUtskottet allena, utan äfven på
StatsUtskottet. Att BancoUtskottet väntat
på dess afgörande, torde ej böra läggas detsamma
till last, och Utskottet således snarare
befrias från förebråelsen att icke nog
tidigt hafva inkommit med sitt Betänkande.
Jag tror visserligen icke, att vetenskaperna
och vitterheten skola lida af ett ytterligare
uppskof; men det synes mig vara att visa
dessa vittra och lärda samfund en afvoghet
eller ovilja, som de icke af Rikets Ständer
förtjent; och det skulle tillika se ut, sorn.
man blott i småsaker ville vara nogräknad
med Bankens medel.
Herr Anckarswärd: Jag kan icke finna,
att det skulle få namn af afvoghet mot vitterheten,
om äfven dessa jettoner skulle uteblifva;
och då det visar sig ett så jemmerligt
förhållande, att Kongl. Bibliotheket blott
har 3ooo R:dr i årligt anslag, och Bankens förlust
på dessa vexlingar uppgår till 8700 R:dr,
43
Den 21 April f. m.
vore det bättre att med denna summa öka
Bibliothekets anslag; och jag tror vitterhetsälskarne,
så vida de verkeligen förtjena denna
titel, häldre skola se Biblioteket riktadt,
än sina egna små royntcabinetter.
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
emot BancoUtskottets ifrågavarande Memorial
gjorde anmärkningar böra föranleda till
detsammas återremitterande,
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Ordföranden förklarade, att som, enligt
hvad han tyckt sig finna, Ja öfverröstat
Nej, BancoUtskottets berörde Memorial blifvit
af Ridderskapet och Adeln till Utskottet
återremitteradt.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtskottets
den 31 sistlidne Mars under
N:o 33 afgifne, och den 6 dennes e. m.
på bordet lagde, Memorial om antagande af
en i byggoadsyrket erfaren person, för Bankohusens
underhåll och vård m. m. emot
på Stat uppfördt årligt arfvode.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 28
sistlidne Mars under N:o 123 afgifne, och
den i3 dennes på bordet lagde, Utlåtande,
i an
-
i
Den si April f. ra, ^9
i anledning af de inom RiksStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottets Betänkande N:o
54 angående beräkningen af StatsYerkets inkomster.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller, att
detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet; men ber tillika, att få uppläsa
ett kort anförande, emedan jag anser nödigt,
att Ridderskapets och Adelns opinion
bör vara stadgad innan nästa sammankomst
i vissa delar, som hafva nära sammanhang
med detta ämne.
Herr Hjerta uppläste derefter följande:
Det är af största vigt, att Rikets Ständer,
innan de gå att fatta Beslut öfver lnkomstBeräkningen,
noga för sig utreda de
följder, som detta Beslut skulle kunna medföra.
Förhållandet är, att uti Stats- och
RiksgäldsVerken vid detta års slut finnas
att tillgå nära 1 och en half million R:dr
contante tillgångar, tillkomne genom de öfverskott,
hvilka 1823 års StatsReglering lemnat.
Folket har ifrån i8a3 till och med
1829 eller i 6 år, skattat nära 400,000 R:dr
Bevillning mera än hvad Statens underhållsutgifter
fordrat. Kongl. Maj:t har vid denna
Riksdag hegart, för tillf cilli ga behof, en
summa, som torde, enligt hvad StatsUtskottsLedamöter
sagt mig, kunna nedsättas till något
öfver 2 millioner; åtskilliga för indu
21
H. 4
5q
Den 21 April f. m.
strien vigtiga utgifter torde behöfva i million,
eller tillsammans 3 millioner. Hela
bristen lärer således icke behöfva antagas
hunna blifva utöfver högst i million.
Vid 1823 års Riksdag uppgick den tillfälliga
Statsbrist, sorn medelst 3-procents lån
skulle fyllas, i händelse de uti RiksgäldsContoiret
inflytande öfverskottsmedel icke
förminskade densamma, till 2 millioner R:dr.
Vid Inkomstberäkningen denna Riksdag bör
man alltså afse, om man medelst Bevillning
skall erlägga detta till ej fullt 1 million
uppgående belopp, för de tillfällige beliofvens
fyllande; eller, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, genom lån.
Det första sättet skulle medföra en ökad.
beskattning, då den likväl nu tyckes så väl
behöfva minskas, synnerligast med afseende
på jordbrukets belägenhet. Det sednare
sättet, eller ett lån af RiksgäldsContoiret,
på sätt Rikets Ständer iBaö beslutade, och
som nu endast skulle behöfvas till hälften
af den summa, hvartill man då beräknade
detsamma, erbjuder åter alla fördelar för
det allmänna, utan någon enda olägenhet,
så vida Rikets Ständer rätt begagna RiksgäldsContoirets
nuvarande ställning, samt
med uppmärksamhet och försigtighet besluta
och sjelfva handhafva en sådan räntebäTande
Riksgäld. Den har dessutom det för
sig, att i händelse Rikets Ständer skulle finna
för godt att tillrättavisa den bokföring
Ben 21 April f. ra.
5i
i RiksgäldsContoiret, hvilken på egenmäktigt
sätt blifvit så uppställd, att det år i8a3
anbefallda 3-procents lån, som då, på sätt
ofvanföre är sagdt, ansågs kunna ifrågakomma
ända till ett belopp af 2 millioner R:dr,
nu endast redovisar 37,000 R:dr ännu utelöpande
3-procents reverser, skulle Rikets
Ständer sätta sig i tillfälle att kunna fylla
de ofvannämnde tillfälliga Statsbehof, utan
att något nytt Lånesystem vid denna Riksdag
behöfde organiseras, och utan att nästkommande
Rikets Ständer skulle finna en
half million 3-procents obligationer utelöpande.
Men äfven om man icke delar dessa
åsigter, torde dock en hvar lätteligen inse,
att det är af största vigt, att betänka följden
af en sådan beräkning af Statsinkomsterna,
som StatsUtskottet föreslagit. Denna
skulle nemligen blifva, att Rikets Ständer
vid denna Riksdag åtaga sig alla de
äldre skatternes fortfarande utgörande; att
Rikets Ständer, genom Bevillningsgrundernes
förbättrande, synnerligen hvad Tulloch
BrännvinsBevillningen angår, vid denna
Riksdag bereda StatsVerket ökade tillgångar,
kanske till stor del genom tull på
sådane varor, som menigheten mest behöfver;
att Rikets Ständer till och med genom
efterföljande af en förhastad opinion
om Brännvinsbränningens ändamålsenliga
4*
Den 21 April f. m.
beskattning betydligt öka Statsinkomsterne
för några år på den ringare klassens bekostnad;
att alltså ännu betydligare inkomster
utöfver behofvet, än hitlills, komma
alt till StatsVerket ingå till största delen
utpressade på ett ojemnt, otjenligt, de arbetande
folkklasserna känbarast drabbande
och jordbruket framför allt nedtyngande
sätt; slutligen att betydliga öfverskott vid
nästa Riksdag, af då församlade Ständer,
skola finnas hopade uti Stats- och RiksgäldsVerken,
äfvensom i samma mån stegrade
anspråk af Styrelsen på Statsmedel till de
nu så kallade tillfällige utgifter, men hvilka
lätteligen, liksom alla äldre tillfälliga,
blifva bestående.
På sådant sätt skall man fortsätta det
olyckliga systemet, att under fredens lugn
alltjemt högre beskatta ett folk, hvars produetionskraft
redan genom allt för tunga
skatter är besväradja, jag vågar säga,
hindrad.
Och likväl kunde allt detta i närvarande
ögonblick, till en ej obetydlig mohn, afhjelpas;
om Rikets Ständer beslöto en minskning
af /(.oo.ooo R:dr, som årligen, sedan sista
Riksdag, onödigtvis utgått utur folkets
lickor till StatsVerket; och det torde ej
behöfva erinras, att denna minskning helst
bör ske på sådane skatter, som drabba
samhällsklasserne orättvist och derföre ofta
Den 2i April f. m.
53
mera skadligt, än en högre, men noggrant
fördelad Bevillning. Äro dessa skatter tillika
af beskaffenhet att vara förenade med
onödige uppbörds-besvär och mindre fullständige
controller, böra de så mycket snarare
afskaffas. Sådane äro i min tanka, i
främsta rummet Mantalspenningarne, Lagmans-
och Häradshöf dinge-räntan samt
, Sterbhus-afgiften. De utgöra nu ungefär
det ofvannämde beloppet af 400>000 R-’dr.
Jag har alltså ämnat, att vid InkomstBetänkandets
afgörande yrka deras upphörande;
men på det Ridderskapet och Adeln
må aga tillfälle att dessförinnan bedömma
mine hufvudgrunder för detta yrkande, bar
jag ansett mig nu böra framlägga dem. På
sätt jag redan nämnt, innefattas de deruti:
alt vid denna Riksdag, i följd af erfarenheten
om de betydliga öfverskotten å föregående
årens Statsinkomster, samt om möjligheten
att förhöja de indirecta skatterne
medelst ett bättre ordnande af Tull-, ChartaeSigillatas-
och BrännviusBevillningen, utan lidande
för någon serskild folkklas, böra Rikets
Ständer begagna tillfället till förminskning
af de directa skatterne, och ej fortfara
att bibehålla dessa sednare i samma oljenliga
och till samma höga belopp, som förut,
under det att Rikets Ständer fortfara,
att tillvägabringa ökning af de förra.
För att bevisa riktigheten af min satts,
utbeder jag mig alt få bifoga medföljande
beräkning.
54
Den 21 Apri 1 f. ra.
Beräkning af Inkomsternas totalbelopp,
enligt mitt förslag.
StatsUtskottet har beräknat:
i:o Ordinarie eller ständige In
-
lag beräknar;
Sedan Mantalspenningarne315,ooo
R;dr; Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
80,000 R:dr, och
Sterbhusafgift 10,000 R:dr, som
utgör summa 4°5,ooo R:dr afgått
från i:sta Rubriken:
j;o Ordinarie Inkomster . . , 3,477,644*
2:0 Extra-ordinarie Inkomster;
Sedan
de af BevillningsUtskottet
uppgjorde grunder antagits
förhöja Sjötullen med i5o,ooo
R:dr ; Charta * Sigillata med
5o,ooo R:dr, och Brännvinsafgiften
med 80,000 R:dr, eller
280,000 R:dr utöfver Utskottets
beräkning  3,497,5oo.
3:o Restantierj nu äfven 1829
års  xoo.ooo.
komster
2:0 Extra-ordinarie eller Be
villningar
3:o Restantier
3,882,644.
3,217,500.
99,856.
7,200,000.
7,075,144*
Den 25 April f. m.
55
Transport 7,075,144*
Om således mitt förslag alt jemna
den personella Bevillningen af
i:sta Artikeln till 1 R;dr för
Man- och 24 sk. för Qvinnkön,
antages, hvarigenom erhålles 84,3oo.
Erhöll StatsYerket Summa R:dr 7,15p,444-  eller allenast 41»000 R;dr mindre, än hvad
Utskottet föreslagit oss att beräkna, en summa,
som icke uppgår till -rVdel af hvad genom
öfverskott hittills årligen influtit och
säkert fortfarande kommer att utöfver Förslags-beräkningen
i Stats- och RiksgäldsVerken
inflyta,
Af denna uppgift torde Höglofl. Ståndet
finna, att utan att inkasta sig i något
serskildt StatsLånesystem, utan att förändra
den förslags-beräkning, som Kongl, Maj:t i
Dess Nådiga Proposition Sjelf föreslagit Rikets
Ständer af öfrige Ordinarie eller ständiga
Statsinkomster, på annat sätt än enligt
hvad Utskottet sjelf tillstyrkt; utan att
böja den beräkning Utskottet uppgifvit för
de extra ordinarie Statsinkomsterne eller
Bevillningarne, med högre belopp, än det
som af BevillningsUtskottets sednaste öfverläggningar
kan föranledas; samt slutligen
utan att på något sätt befara Statsbrist,
så vida Styrelsen med vaksamhet följer och
med omvårdnad leder landets yttre och inre
näringsförhållanden; kunna Rikets Ständer
vid denna Riksdag besluta upphäfvandet af
56
Den 21 April f. ni.
de uråldriga, ojemna, obilliga och besvärande,
jag kan kalla dem, personella grundräntorne,
så besynnerlig än en sådan sammanställning
af begrepp kan synas.
Friherre Cederström, Jacob, och Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie, Jacobj
förenade sig med Herr Hjerta uti anhållan,
att StatsUtskottets ofvanberörde Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet.
I anledning häraf förklarade Herr Grefven
och Ordföranden, att, StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande, enligt 4.0 §• Riksdagsordningen,
komme alt ytterligare hvila
på bordet.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
anhåller, att, på det alla möjliga upplysningar
mätte vara tillgänglige, Herr Hjerta
ville uppgifva, huru hail beräknat de 2§
millioners behållning, som skulle finnas i
StatsVerkets och RiksgäldsContorets Cassör.
Denna uppgift kunde möjligtvis blifva en
ledning för omdömet öfver verkliga förhållandet
med dessa 2f millioner.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
ber att få göra en kort anmärkning. Om,
såsom Herr Hjerta sagt, det blott är ett
fel i bokföringen hos RiksgäldsContoret, att
Ständerna ej kunna hitta på en tillgång af
2 i millioner; så bör StatsUtskollet genast
undersöka förhållandet, på det Ständerna
Den 21 April f. m.
57
mätte komma i besittning af ett så betydligt
fynd. För min del tror jag likväl icke,
att man finnér annat, än en tom Gassa,
sedan de medel blifvit afdragna, hvilka
StatsUtskottet redan uppgifvit.
Herr Lagerhjelmj Pehr: Uti Stats- och
BancoUtskottens Financeberedning har jag
deltagit i forskningen efter denna föregifna
skatt, men vi ha ej funnit den. Det vore
önskeligt, att Herr Hjerta ville uppgifva,
hvarest den bör sökas, på det åtminstone
någon vägledning måtte lätta de nya rechercher,
som vigten af en sådan skatts uppletande
säkert påkallar.
Herr Hjerta: Förhållandet med 3-procentslånet
1823 är, att Rikets Ständer då
beslutade, att RiksgäldsContoiret till kanaler
m. rn., skulle upptaga ett lån af 3 millioner,
hvaröfver Rikets Ständer vid denna
Riksdag vidare skulle besluta. Oaktadt detta
liar RiksgäldsContoiret, hvilket af Rikets
Ständer erhållit uppdrag att ombesörja upplåningen
samt förvaltningen, och varit b‘erättigadt
att, till besparande af räntor, deri
insätta af under händer ägande medel, tillåtit
sig att så egenmäktigt uppställa bokföringen
af medlen, att vid förra årets slut endast
syntes 3^,000 R:drs 3-procents-lån.
Deraf visar det sig nu för oss, som om fråga
vore, att vid denna Riksdag göra nytt lån,
i stället för att om vi blott begagnade half
-
58
Den 21 April f. m.
ten af det Lån, sora Rikets Ständer beslöto
år i823, vi icke skulle behöfva låna
mera. Om den värde Fullmägtigen i RiksgäldsContoret
skulle behaga beskrifva RiksgäldsContorets
ställning, efter föreskriften:
att serskilt bokföra 3-procents-lånet; så skulle
förhållandet med dessa Contorets tillgångar
genast fallit enhvar i ögonen, och vårt
begrepp ej varit så förvilladt i dessa ämnen.
Herr Grefven och Ordföranden tillkännagaf,
att Plenum komme klockan 6
i eftermiddag att fortsättas,
Ilerr Rosenblad, Bernhard: Jag tror
att RiksgäldsContoret handlat ganska rätt,
som inlöst 3-proceuts-lånet. Jag medgifver
visserligen, att en annan tillgång finnes,
nemligen omkring if Million uti i£ års
förskott på allmänna Bevillningen. Denna
ingår i början af året, ligger sedan 9 månader
i Hassan, och jag skulle tro, att den
kunde disponeras, Då vi uppgöra, om jag
så får uttrycka mig, de fasta affairerne med
Banken, det vill säga liqvidera dess reverserade
Fordringar hos Staten, kunde det
äfven måhända vara lämpligt, att uppgöra
de löpande, der Staten är fordringsägare.
Men till dess må de hälst blifva som de nu
äro, en RiksgäldsContorets behållna Fond
för möjligen nödiga Förskotter, utan behof
att anlita sin credit i Banken.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag anser
mig icke berättigad att ingå i discussion öf
-
Den 21 April f. ni.
59
ver hufvudsak en, och jag hemställer till de
Talare, som redan yttrat sig, om de icke
skulle tillåta discussionen för närvarande
upphöra, dä målet blifvit bordlagt, emedan
vi annars begå tvänne olagligheter: den första,
att discutera ett ämne, som blifvit hegardt
på bordet; och den andra, att till
discussion upptaga ettämne, som derunder
först blifvit nämndt.
Herr von Hartmansdorff: Uti StåtsUtskottets
Betänkande N:o p5, sid. i5 och
16, står tydeligen att läsa, det RiksgäldsContoret
hade, vid 1828 års slut, behållning
på Räkningen N:o 1, R:dr 58,8o3: 34
B:co, och insatte i 3-procents-lånet 1,646,000
R:dr. Att de utelöpande Obligationer vid
samma tid utgjorde 35,000 R:dr, står på
Bilagan Litt. F, StatsUtskottet har således
redan ådagalagt, att Medlen blifvit både
bokförde och redovista, Men att såsom användbar
tillgång upptaga j,646,000 R:dr,
hvilka redan blifvit till Canaler och byggnader
använda, i stället för lån af Allmänheten,
det skulle hafva varit ett stort misstag,
hvilket Utskottet hvarken begått, eller
någonsin bordt göra sig skyldigt till.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag anhåller
vördsammast, att Herr Grefven och Ordföranden
täcktes proponera Ridderskapet och
Adeln, att RiddarhusUtskottets Förslag till
ny Riddarhusordning, måtte blifva serskilt
6o
Den 21 April f. m ;
tryckt, så att en hvar deraf kan komma i
tillfälle att taga närmare kännedom. Detta
kan ske utan serdeles kostnad för RiddarhusCassan,
om tryckningen deraf verkställes
på samma gång och i ett sammanhang med
den på StatsVerkets bekostnad skeende tryckning
af våra Protocoller.
Uppå derefter åf Herr Grefven och
Ordföranden framstäld proposition, beslöt
Ridderskapet och Adeln anmoda RiddarhusUtskottet,
att, innan det af Utskottet utarbetade
Förslag till en ny Riddarhusordning,
hvilket, i anledning af dervid gjorde
anmärkningar, blifvit den g dennes e. ra.
till Utskottet återremitteradt, från Utskottet
till Ridderskapet och Adelil återkommer,
låta under form af Bilaga till det Ridderskapets
och Adelns Protoeoll, som, kommer
att innefatta Utskottets förnyade Betänkande
och Förslag till en ny Riddarhusordning,
till trycket befordra ej mindre 5oo Exemplar
af berörde Betänkande och Förslag,
tillhörande den bestämda Upplagan af Ridderskapets
och Adelns Protoeoll, än ock
derutöfver serskilt på RiddarhusCassans bekostnad
5oo exemplar deraf, för att bland
Ridderskopets och Adelns vid Riksdagen
närvarande Ledamöter utdelas.
Föredrogos ånyo LagUtskottets den 28
sistlidne Mars, och den 2 i denna Månad
algifne, samt den 6 derpåföljde e. m. på bor
-
Den 21 April f. m.
61
det lagde Betänkande», N:o 46, öfver väckte
Motioner om ändring af 5 §. i 23 Cap. ÄrfdaBalken,
samt bestämmande af ansvar för
Förmyndare, som åsidosätter den honom
åliggande redovisningsskyldighet; och N:o
47, i anledning af gjorde Förslag till Stadgande»,
hvarigenom må förekommas, att personer,
som uppnått myndighetsålder, men
ändock blifvit under Förmyndare ställde,
under delta omyndighelstillstånd ådraga sig
gäld; och blefvo desse Betänkanden, på begäran
af Friherre Anckarswärd, Carl Henrik
, och Herr Hjerta, Gustaf, enligt 49
§. Riksdagsordningen, ytterligare lagde på
hordet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
BancoUtskottet Herr Rosenblads, Bernhard,
den 6 dennes f. m. på bordet lagde Motion,
att BankoStyrelsen måtte berättigas att
till förstärkande af Bankens reella Fond,
använda allt hvad som kan till Banken inflyta
af det år 1826 till spannmålsundsättningar
af Kongl. Maj:t lyftade Creditif En
million Riksdaler.
Till pröfning företogs BankoTJtskottets
den 3i sistlidne Mars under N:o 34 afgifne,
och den 9 dennes e. m. på bordet lagde,
Memorial, i anledning af hvad i 1825 års
RevisionsBerättelse blifvit framstäldt rörande
den i Maj månad år 1823 tillförordnade
6?.
Den 21 April f. m.
och intill December Månad år 1824 fortfarande
serskilda Administration, till fullbordan
af de efter 1822 års Revision inställde
byggnadsarbeten.
Herr Rosenblad, Bernhard: I öfverensstämmelse
med den Memorialet bifogade
uppläste reservation, får jag vördsamt anhålla
om återremiss, emedan jag anser Ständerne
böra gifva en lämplig belöning för
en klok och oegennyttig Administration,
hälst då man Så nyligen sett följderne af
en, lindrigast sagt, misstänkt ByggnadsAdministratiort.
Jag förnyar derföre min
begäran om återremiss.
Herr Tham, Wolrath: Då jag var en
bland 1825 års Revisorer, skulle jag fela
mot min pligt och mitt minne, om jag icke
understödde Herr Von Hartmansdorffs reservation.
Revisörerne gjorde sig noga bekante
med den gamla Administrationen och
dess byggnad af Bancohuset samt togo äfven
del af den nya Administrationens åtgärder.
Med ledsnad funno Revisörerne spår
af stor uraktlåtenhet hos den gamla Administrationen;
men med stort nöje och tillfredsställelse
granskade deremot Revisorerne
den nya Administrationens räkenskaper
och byggnader, samt funno alla åtgärder
vara ändamålsenliga och med sparsamhet
och nit fullgjorde. Revisörerne erforo således,
att denna nya Administration full
-
Den 21 April f. m.
63
komligen uppfyllt sin pligt; elen hade till
och med gjort mera, då den inbringat en
betydlig besparing utöfver kostnadsförslaget,
efter hvilket den architect, som uppgjort
detsamma, icke ville åtaga sig byggnaden.
Administrationen hade icke gjort
detta, för alt erhålla någon discretion och
väntade sig ej heller en sådan; den blef
surprinerad öfver detta Revisorernes förslag.
Jag tror det dock tillhöra Ständerne
att, då frågan är om belöning för oegennytta,
nit och skicklighet, icke vara för
mycket nogräknade. På denna grund anhåller
äfven jag om återremiss af Utskottets
Memorial.
Herr Ribbing_, Arvid: Jag är hufvudsakeligen
förekommen af den siste Talaren,
och anhåller jemväl om återremiss.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
de emot BancoUtskottets ifrågavarande Memorial
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs och bifölls BancoUtskottets
den 4 dennes under N:o 35 aflåtne,
och den 9 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial i anledning af hvad
1827 års Revisionsberättelse förmäler om
det skick, hvaruti Trossbottnarne i det så
64
Den 21 April f. m.
kallade Archivi eller mindre Bancohuset
sig befinna.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Lefréns, Johan Pehr,
den 9 dennes e. m. på hordet lagde Motion,
att samma strafflag, som varder utfärdad
emot Negerhandel och delaktighet
deruti, äfven må förklaras gällande i afseende
å Slafhandel i allmänhet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
4 dennes under N:o 16 afgifne, och den
x3 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga, att alla hus och
gårdar i Städerne skulle ovilkorligen vara
underkastade Brandförsäkring.
Herr Lagerhjelm , Pehr: Utskotten
hafva i förevarande Utlåtande utgått från
den synpunkt, att det bör öfverlemnas till
hvarje Husägares fria vilja, att brandförsäkra
sitt hus, eller icke. Meningarne hafva
likväl varit delade inom Utskotten, och
för korthetens skull får jag hänföra mig
till reservationerne. För mig synes det,
som skyldigheten att brandförsäkra, borde
åtfölja alla hus i en Stad, hvarigenom dels
en större styrka skulle vinnas för det nya
Brandslods-Bolagets Cassa, och dels ett likar
-
Den ai April f, m.
65
artadt intresse väckas, att, efter uppkommen
eldsvåda, biträda vid släckningen. Jag
tror derföre det böra antagas som lag, att,
då de fleste husägare i en stad funnit förmånligt
att husen brandförsäkras, bör det
åligga alla, att i brandförsäkringen deltaga.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag bekänner, att jag tillhört pluraliteten
inom Utskotten, som trott att man ej kun*
de ålägga en husägare i stad, att emot dess
vilja, vidtaga en åtgärd, hvilken är förenad
med en icke obetydlig kostnad, och ännu
mindre föreskrifva honom att försäkra sitt
hus i något visst FörsäkringsContor. Utskotten
hafva ansett sådant på det högsta
stridande mot äganderätten. Kunde man
också ålägga brandförsäkrings-skyldighet såsom
allmän regel, så skulle man väl ändock
icke kunna betaga husägare optionsrätten att
sjelf bestämma, hvarest han vill brandförsäkra
sitt hus. Flere hafva funnit för sig
förmånligast, att ingå i utländska BrandfÖrsäkringslnrättningat,
och jag skulle anse
som ett våld, att hindra sådant. Utskotten
hafva ej trott, att något dylikt band borde
läggas på den enskildta äganderätten. Det
har varit motivet för Utskottens Utlåtande,
å hvilket jag icke kan annat än tillstyrka
bifall.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
till alla delar med Friherre Ehrenborgh,
31 H. 5
66
Den 21 April f. m.
och skulle anse det såsom ett nytt sätt att
brandskatta, förr inskränkt till yttre fiender,
men nu öfverflyttadt äfven till inre
medborgare, om man skulle ålägga Städernes
husägare en ovilkorlig brandförsäkringsskyldighet,
i synnerhet som derigenom ingen
större säkerhet mot eldskador vinnes.
Ty det är naturligt att de, som icke hafva
sina hus brandförsäkrade, förlora mest genom
en eldsvåda, och således äro mest intresserade
att förekomma den, eller biträda
vid släckning. Jag tror derföre icke,
att man bör ålägga någon allmän brandförsäkrings-skyldighet,
utan låta bero vid de
frivillige föreningar, som i detta afseende
kunna träffas. Men ännu mindre skäl är
att ålägga försäkringsskyldighet i något visst
Contor, såsom allmänna BrandstodsBolaget
här i Stockholm, endast för att förstärka
dess Cassa. Det vore då långt bättre, att
man, såsom i Norrige, uppbar en viss afgift
för detta ändamål till StatsCassan, emot
det Staten garanterade ersättning mot eldskador.
Friherre Cederström,j Jacob: Det gifves
visserligen intet lagligt skäl, som hindrar,
att i städerne, liksom på landet nu äger
rum, ålägga brandstodsskyldighet. Men det
gifvas klokhetsskäl, som förbjuda en sådan
åtgärd. Om alla hus i en stad, och således
äfven de uslaste och mest förfallne kojor,
skulle vara brandförsäkrade, och följ
-
Den 21 April f. m.
aktligen uppskattade till ett visst värde, är
det troligt, att de snart skulle blifva ett rof
för elden, och kanske draga andra bättre bus
med sig. Jag tror derföre, att det vore rent
af farligt, att brandförsäkra sådane kojor,
och detta har varit skälet, hvarföre jag instämt
med pluraliteten inom Utskotten, att
brandförsäkringsskyldighet ej borde åläggas
städernes husägare. Skulle man åter vilja
vidtaga den författning, att alla hus under
ett visst värde kunde af staden inlösas, vore
visserligen intet hinder för en allmän hrandstodsskyldighet.
Men då härtill fordrades
en betydlig fond för hvarje stad, som icke
torde vara så lätt att anskaffa, och då författningen,
intill dess fonden blifvit samlad,
ej kunde vidtagas, tillstyrker jag för
närvarande bifall å Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff, August: Het
synes mig, som Utskotten voro i bestämd
motsägelse med sig sjelfva i förevarande Utlåtande
och det nästföljande, eller N:o ty.
I det förra afstyrka de en ovilkorlig brandförsäkringsskyldighet
i städerne, men idet
sednare tillstyrka de bibehållande af den
redan befinteliga ovilkorliga brandstodsskyldigheten
på landet. Mig synes det som hade
man antingen bordt tillstyrka samma
skyldighet både för landet och städerne,
eller ock upphäfva den för bägge. Hade Utskotten,
såsom sig, efter min tanka, bordt,
68
Den 2i April f. m.
sammanfattat bägge frågorna i ett Betänkande,
så hade man väl icke kunnat komma
ifrån denna motsägelse, hvilken ändock
förefaller tydlig. I afseende på sjelfva saken,
anser jag visserligen Lagstiftningen kunna
ålägga husägare skyldighet att brandförsäkra
sina hus i städerna, likaväl som den
genom Polisförfattningar kan förordna, att
i vissa städer inga trädhus få byggas, att
husen ej få öfverstiga en viss höjd och så
vidare. Men för ögonblicket önskar jag att
bägge Betänkanderne må återremitteras, för
att bringas i närmare öfverensstämmelse med
hvarandra, innan Rikets Ständer fatta sitt
beslut öfver någotdera.
Herr Rosenblad> Bernhard: Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff deri, att
» jag finnér en inconsequence i Utskottens
båda ifrågavarande Betänkanden, och att
ingen juridisk grund hindrar införande af
brandstodsskyldighet äfven i städerne. Men
i resultatet är jag ense med Utskottens.förevarande
Utlåtande, att omsorgen af brandförsäkring
i allmänhet bör öfverlemnas åt
den enskildta omtankan, och jag tror, att
skyldigheten således äfven på landet bör
upphöra. Må det tillåtas mig att anföra
exempel af Norra Tyskland, der skyldigheten
att ingå i brandstodsföreningar är allmän
så väl för städerne, som för landet.
Detta har i synnerhet på landet föranledt
till en allmän klagan öfver stora prejerier
Den ai April f. m.
69
vid afgifternes uppbärande, i trots af stränga
lagar, som blifvit utfärdade deremot.
Man har exempel, att den årliga afgiften
uppgått på landet ända till en tredjedel af
värdet. I det lilla Furstendömet Schwartzburg,
om jag ej minnes orätt, som slutat
sig till Brandstodsföreningen i Magdeburg,
skedde till och med upplopp vid afgiftens
uppbärande. Jag tillstyrker derföre bifall
å Utskottens första nu förevarande Utlåtande,
men återremiss af det sednare.
Friherre Ehrenborgh: Jag skulle tro,
att den inconsequence, som så strängt blifvit
Utskotten tillvitad, torde återfalla på
anmärkarne sjelfve, om de behaga göra sig
rigtig reda för innehållet af de båda ifrågavarande
Betänkanden. I det första är
fråga om skyldighet att brandförsäkra sin
egendom^ i det andra om skyldighet att
gifva brandstod till hjelp åt den, som lidit
brandskada. Det måste vara en betydlig
skillnad emellan ett åläggande att vårda
min egendom, och att för en sådan vård
erlägga bestämde afgifter, och ett åläggande
att biträda en annan vid timad eldskada.
Det sednare kan Staten visserligen påbjuda,
men ingen magt i verlden kan tvinga mig
till vård om min egendom, om jag ej vill
vårda den. Den inconsequence, sora nu tillvitas
Utskotten, kan med lika skäl tillvitas
1734 års förträfflige Lagstiftare, sorn bestämdt
påbjudit brandstodsgifvande på lan
-
7°
Den ai April f. m.
det, men icke vägat älägga allmän brandförsäkringsskyldighet
i städerne. Jag tror,
att man skall finna tillräckligt skäl för de
olika stadganderne uti skiljaktigheten emellan
förhållanderne. För min del tror jag
derföre, att Rikets Ständer ganska väl kunna
bifalla båda Betänkanderne, utan alt
vara inconsequente; och jag tillstyrker till
en början bifall å det nu förevarande.
Friherre Cederström: Frågan om inconsequencen
att ej tillstyrka brandstodsskyldighetens
upphörande på landet, men
likväl afstyrka bestämd brandförsäkringsskyldighet
i städerne, tror jag bör förfalla,
när man, utan att fästa sig vid principen,
endast ser på hvad som i detta afseende
är nyttigt för stad och land. På landet
medför skyldigheten att gifva brandstod säkerligen
mycken nytta, och har derföre hittills
blifvit bibehållen, ehuru någre och
deribland Grefve Johan Henning Gyllenborg
vid åtskillige Riksdagar sökt undandraga
sig densamma. Hvad åter städerne
beträffar, så ehuruväl jag tror, att man lika
lagligt kan ålägga dem att gifva en afgift
till brandskade-ersättningar, anser jag det
icke vara nyttigt eller klokt, att vidtaga en
sådan åtgärd, emedan jag fruktar att det
skulle föranleda till tätare eldsvådor. Af
sådan orsak afstyrker jag allt beslut örn en
bestämd lag, rörande brandförsäkringsskyldighet
i städerne.
Den 21 April f. m.
7i
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja.
Till pröfning företogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
4 dennes under N:o 17 afgifne, och den i3
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckte Motioner, att den i 24
Cap. ByggningaBalken stadgade skyldighet
för hemman å landet att brandstod gifva,
måtte upphöra.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får vördsamt
anhålla om återremiss af detta Utlåtande,
och jag hämtar stöd för denna anhållan
deraf, att jag ej kunnat göra mig
sjelf riktig reda för det beslut som bör tagas
i ämnet. Utskotten hafva afstyrkt all
förändring i den nu gällande författningen
af 1818, som stadgar, att hvar och en, som
ingått i Allmänna Brandförsäkrings Inrättningen,
är befriad från skyldigheten att gifva
Brandstod. Om något undantag skall
bibehållas, hade Utskotten bordt tillstyrka
ett sådant tillägg, hvarigenom undantaget
blifvit utsträckt till alla, som ingått i hvilken
inhemsk hrandförsäkringsanstalt, som
helst, så att det icke, såsom författningen
nu ger anledning att förmoda, endast må
7*
Den 21 April f. m.
gälla för dem, som ingått i Allmänna Brandförsäkringslnrättningen.
Detta är den ena
omständigheten, hvarpå jag ville fästa Utskottens
uppmärksamhet. Den andra är,
huruvida det verkligen är rigtigt att befria
någon från skyldighet att gifva brandstod.
Jag har af Friherre Ehrenborghs yttrande,
under discussionen om det näst föregående
Utlåtandet, blifvit styrkt i den mening, att
det på landet vore af stor vigt, att vid inträffande
eldsvåda kunna påräkna ett verksamt
biträde af de närboende, och alt alla
således borde deltaga i brandstoden, för att
uppmanas att så skyndsamt som möjligt befordra
släckningen. Ur denna synpunkt torde
det vara i synnerhet de större egendomarne,
hvilka hafva mångå arbetare och
underlydande att disponera till biträden
vid eldsläckningarne i orten, som böra bibehållas
i Brandstodslagen; men det är just
dessa, som förnämligast ingå i Allmänna
Brandförsäkrings-Inrättningen, och således
enligt författningen skiljas från Brandstodsföreningarne.
Det torde tillföljd häraf ännu
vara oafgjordt, hvilkendera principen
helst bör antagas, och jag tillstår, att jag
hittills sjelf icke kunnat bestämma detta;
men jag tror att de betänkligheter jag framställt,
åtminstone förtjena, att genom en
återremiss tagas i närmare öfvervägande af
Utskotten.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag vill ej bestrida återremiss, om verkligen
Den 21 April f. m.
73
i Utskottens Utlåtande skulle finnas sådan
tvetydighet, som Herr Hjerta trott, nemligen
att delägare i andre BrandförsäkringsInrättningar
än den Allmänna för hela Riket
icke skulle emot 1818 års författning
äga rättighet, att frånträda Braridstods-Inrättningar
på landet. Jag har icke kunnat
öfvertyga mig om, att någon sådan tvetydighet
verkligen äger rum. Utskotten hafva
utgått från den grundsatts, att hvar och
en, som sjelf ej fordrar brandstod, bör vara
befriad från att gifva sådan, hvaraf naturligtvis
följer, att den, söm ingått i någon
annan brandförsäkringsanslalt, och således
afstått från anspråk på brandstod, ej
eller kan förpligtas sådan gifva; och jag
tvekar icke att förklara, det jag tror denna
grundsatts vara riktig. I afseende på
frågan om större egendomars qvarhållande
vid Brandstods-lagen, torde jag få erindra
att Säterier aldrig tillhört de Brandstods-föreningar,
som allmänna Lagen omtalar.
De större egendomarne hafva vanligen
bildat serskildte föreningar i detta afseende.
Emedlertid om Ridderskapet och
Adeln, i anledning af Herr Hjertås anmärkningar,
skulle anse en återremiss nödvändig,
för att komma i tillfälle att taga
ett beslut, hvarigenom Utskottens Utlåtande
på något sätt modifierades, hvilket enligt
Riksdagsordningen nu icke låter sig
göras, så har jag icke något att invända
deremot.
74
Den 21 April f. ni.
Friherre Cederström, Jacob: Grunden
för Brandstods-föreningar på landet är egentligen,
att förekomma skattevrak till förlust
för Staten, och enskildta personers obestånd
inom socknarne, hvarigenom de fattige
till last för socknarne skulle förökas.
Ett undantag för dem, som ingått i serskildta
Brandförsäkringslnrättningar är derföre
tilläfventyrs icke princip-mässigt; men
om i afseende på författningarne angående
brandstodsgifvande, den ändring skedde,
att värderingen verkställdes, innan åbyggnaden
blifvit afbränd, och brandstods-afgiften
bestämdes i förhållande till årligen uppskattadt
värde på hvarje till Brandstodsföreningen
hörande hemmans åbyggnader m.
m., så skulle deltagandet i särskildta Brandförsäkringslnrättningar
småningom upphöra,
emedan der erfordras praemier och i
allmänhet högre afgifter, hälst något hvar
skulle finna sin räkning vid att söka vinna
ändamålet, der det kunde ske för bästa priset.
Följden skulle således blifva, att Brandstods-föreningarne
ökades, i stället att de
nu minskas, och Allmänna BrandförsäkringsInrättningen
skulle måhända slutligen komma
att alldeles upphöra, samt delägarne
deri få sine inbetalte penningar åter utdelade.
Men några andra åtgärder tror jag
icke å Rikets Ständers sida böra vidtagas;
och jag ser således intet hinder att bifalla
det ifrågavarande Utlåtandet.
Herr Hjerta: Det har förmodligen varit
Den 21 April f. ra.
75
till följd af mindre tydlighet i min framställning,
som Friherre Ehrenborgh ansett
sig höra vederlägga hvad jag ytlrat om principen
i 1818 års Författning. Jag vill icke
vidare besvära Ridderskapet och Adeln med
en afhandling i detta ämne; men jag hemställer
blott, om det är billigt, clå flere
BrandförsäkringsBolag bildat sig inom Riket,
att ett undantag skall gälla endast till
förmån för Stockholms Bolag eller det så
kallade Allmänna Brandförsäkringsverket.
Jag tror att det lika väl bör gälla för dem,
som vilja försäkra sina hus i Skånska städernes
Brandstodsbolag, eller i Brandförsäkringslnrättningen
i Götheborg eller i möjligtvis
hädanefter sig bildande Brandförsäkrings-anstalter.
Detta har varit den väsentliga
grunden för min anhållan om återremiss.
Men jag har visserligen derjemte framställt
en anmärkning, huruvida något undantag
alls borde äga rum. Jag vet väl att
Säterier varit frikallade ifrån att gifva brandstod,
men jag vet ock att 1784 års Lag stadgar,
att brandstod skall af alla hemman
gifvas , och att Säteriernes befrielse tillkommit
sedermera genom serskildte Stånds Besvär
och Kongl. Resolutioner deröfver. Hufvudsakligaste
skälet för återremissen är likväl,
såsom jag redan nämnt, att då Utskotten
i sitt Utlåtande sjelfve säga innehållet
af 1818 års Författning vara: ”att hemmans”eller
egendoms-innehafvare, som i jUlmän”na
Brandför säkrings Inrättningen tagit för
-
76
Den 21 April f. ro.
”säkring å hela åbyggnaden eller någon del
”deraf, icke allenast är frikallad från skyldigheten
att, enligt Cap. 5 §. Bygg”ningaBalken,
gifva brandstod, utan äfven
”äger rättighet frånträda den Brandstodsförening,
hvari han förut kan vara delegare;”
önskade jag, att detta stadgande i
så måtto blefve ändradt, att, i stället för
Allmänna Brandförsäkrings-Inrättningen _,
må införas någon inhemsk Brandf örsäkringsInrättning.
Friherre Ehrenborgh: Jag erkänner att
det undfallit mig, att ifrågavarande Författning
innehåller det uttryck, som Herr Hjerta
nu anfört. Om så verkeligen förhåller
sig, och hvarpå jag ej bör tvifla, måste jag
förändra mitt bestridande af återremiss i
yrkande deraf, emedan det är nödigt, att
otydlighet ur Författningen borttages, om
den verkligen finnes der.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Ordföranden framställd proposition, blef
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten ålerremitteradt.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Lag- samt Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskottens
den 4 dennes afgifne, och den
i3 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtanden:
Den 2i April f. m.
77
N:o 18. I anledning af väckt fråga om
behofvet af en undersökning till utrönande
af grund erne, på hvilka Allmänna BrandförsäkringsVerkets
Landtfond hvilar,m. m.
N:o 20. I anledning af väckte frågor
om ändringar uti nu gällande Författningar,
angående utmål till Grufvor, samt om
rättigheten att å andras ägor hämta myrmalm.
Yid förnyad föredragning bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den
4 dennes under N:o 85 afgifne, och den
i3 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion om inrättande
af en allmän Undervisnings-anstalt uti Eskilstuna.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 8 dennes under N:o
86 aflåtne, och den i3 derpåföljde på bordet
lagde, Betänkande, angående väckte Motioner
om LanCasterSkolors inrättande.
Uppå derom af Friherre Anckar swärd,
Carl Henrik, och Herr Hjerta, Gustaf,
gjord begäran, förklarade Herr Grefven
och Ordföranden detta Betänkande, enligt
49 §. Riksdagsordningen, ytterligare böra
hvila på bordet.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 8 dennes
78
Den 21 April f. m.
under N:o 89 afgifne, och den i3 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om skyldighet för dem,
som anmäla sig till Prestexamen, att ådagalägga
tillräcklig kunskap uti Vexelundervisnings-methoden.
Herr von Hartmansdorff\ August: Just
derföre, att jag nitälskar för Vexelundervisnings-methodens
framgång, nödgas jag
afstyrka bifall å Utskottets Utlåtande. Mina
skäl dertill äro, att Adjuncter så svagt
aflönas i de flesta Stift, att der förefinnes
en verklig brist på Prester, att, som det
heter, missivera till Kyrkoherdarnes biträden
i församlingarne. Då nu Rikets Ständer
ej lära vilja med anslag på stat förbättra
desse Prestmans lönevilkor, men deremot
stegra kunskapsprofven för deras inträde
å tjenstebanan; så befarar jag följden
blifva, att ytterligare brist på skicklige Prestämnen
uppkommer, och att Consistorierne
derigenom nödsakas antaga personer med
underhaltiga kunskaper i vexelundervisning,
emedan denna är ett tillfälligt, men Prediko-embetet
ett bestämdt uppdrag. För
VexelundervisningsSkolorna uppstår derigenom
den olägenhet att, om en af Consistorium
behörigen antagen Adjunct sedermera
söker att blifva Lärare vid en VexelundervisningsSkola,
och tvist uppstår om hans
skicklighet dertill framför Klockaren, eller
någon dylik ringare Kyrkobetjent, samt Con
-
Den 2i April f. m.
79
sistoriura, såsom jag förmodar, skall blifva
Domaren, försattes Consistorium i den
obehagliga belägenhet, att antingen nödgas
jäfva sitt förut afgifne erkännande af Sökandens
skicklighet, eller ock godkänna honom,
ehuru otillräckliga hans insigter i
Vexelundervisnings-methoden må vara. Jag
beklagar den Skola, som på sådant sätt
skulle erhålla Lärare; och tror, att om man
verkligen vill saken väl, bör man ej föreslå
åtgärder, som motverka ändamålet.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar fästa
uppmärksamheten på sannolikheten deraf,
att följden af bifall till Utskottets ifrågavarande
Utlåtande skulle blifva, att Consistorierne
erhålla skickligare och större antal
Candidater till PastorsAdjuncter, än nu
är fallet, samt att äfven desse sednare blifva
mera belåtne, än de nu äro. Om nemligen,
såsom Utskottet föreslagit, förordnas:
"det icke någon Sökande, som till inträde
"i ReligionsLärareStåndet sig anmäler, hädanefter
må varda till Prestexamen admit”terad,
innan han inför vederbörande Consistorium
ådagalagt, att han i någon Vexel”undervisningsSkola
förvärfvat både erforderlig
öfning i Vexelundervisnings-methoden
och fullständig kännedom af en sådan
”Skolas organisation;” så skall man snart
erfara, att PastorsAdjuncter komma att finnas,
som äro skicklige VexelundervisningsLärare,
och att, då deras vilkor, medelst
8o
Den 21 April f. m.
den lön de såsom SkolLärare åtnjuta, blifva
förbättrade, äfven skickligare Prestämnen
skola anmäla sig. Jag tror derföre,
att Utskottets Utlåtande, såsom innefattande
allmän och enskild fordel, och i närmaste
sammanhang med det vigtiga ändamålet,
allmän bildning, bör bifallas; och får, under
erkännande af, att jag gör pig en heder
att räknas till dem, som efter förmåga
understödja Vexelundervisnings-methoden,
anhålla om Proposition till bifall å hvad Utskottet,
på sätt jag haft äran nämna, tillstyrkt.
Friherre Cederström_, Jacob: I anledning
af Herr von HartmansdorfFs uppgift,
att PastorsAdjunkterne äro illa lonta, och
att brist på tjenlige ämnen dertill förefinnes,
får jag anmärka, att det förra beror
af Pastorerne, som sjelfva löna sina Adjunkter,
och att om det skulle hända, det någon
Pastor vore så njugg, att han ej ville
förse sin Adjunkt med skälig lön, äger Consistorium
magt att bestämma beloppet deraf.
Beträffande åter den föregifne bristen
på yngre Prestmän, så tror jag, att, om
den vore verklig, sådant bäst skulle corrigera
de öfverklagade små Adjunkts-lönerne,
emedan det måtte vara klart, att ju svårare
det är att få Adjunkter, ju mindre får
man pruta på deras lönevilkor. I öfrigt är
efter min öfvertygelse den tillökning i kun
-
Densi April f. m.
81
skaper, som nu fordras af Adjunkterne så
obetydlig, att man ej deraf bör skäligen
kunna befara, att någon afsk räckes från yrket.
Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet.
Grefve Cronhjelnij Otto August: Nyttan
af Utlåtandets bifallande, hafva Herr
Hjerta och Friherre Cederström så fullständigt
ådagalagt, att jag derutinnan är af dem
förekommen, hvarföre jag endast förenar
mig uti hvad de derom anfört; och anhåller
i öfrigt, att få göra några anmärkningar
mot den första Talaren. Han liar yttrat,
att brist på Adjunkter, och, i följd deraf,
äfven på Prester, skulle, genom Utlåtandets
antagande, uppkomma. Jag är öfvertygad,
alt så länge Presternes lönevilkor
äro i närvarande skick, och så länge dessa
platser lemna ett godt brödstycke och således
denna del af våra Embetsman kanske
är häst lönt, med ringa göromål, skola
ej Prester saknas. Jag hade ej väntat denna
anmärkning. Det besynnerligaste skälet
mot Utlåtandet är likväl, att om desse Tjenstemän
ej voro rikligt duglige, skulle de
mera skada än gagna saken. Jag hemställer,
om icke detta kunde lämpas till alla
slags Embetsman och Lärare. En ArtilleriOfficer
t. ex., som tog examen, skulle derigenom
mera skada än gagna, om han ej
tog den riktigt och väl. På det viset kunde
man säga , att i hvar och en gren kunskapa
H. 6
8a
Den 21 April f. m.
per kunde göra mera skada, än gagn. Jag
får upplysa, att det ej är Presterne, som
hafva öfverinseendet öfver Skolorne; men
derigenom att Vexelundervisningen blefve
bland Prester mera allmänt känd, skulle
desse komma i tillfälle att tillse, det de
fingo sådane sujetter till Skolmästare, hvilka
ej saknade kunskap i användande af denna
method. Jag vill icke anföra några skäl
för Yexelundervisningens nytta; ty den,
sorn ej medger, att det är af stort gagn att
få Vexelundervisningen i alla församlingar
spridd, mot den, som drifver en sådan sats,
säger jag, kan jag ej anföra några skäl, med
hopp att de skola antagas. Jag tillstyrker
bifall å Utskottets Utlåtande.
Friherre Anckar sw är d s Carl Henrik:
Jag delar de Ledamöters åsigt, som yrkat
bifall å Utlåtandet. Jag föreställer mig, att
det hör blifva af vigt för uppfostran i allmänhet,
om unga Prestmän, hvilkas framtida
bestämmelse det blir, att vaka öfver
uppfostran, äga begrepp om en undervisningsmethod,
som äger så många fördelar.
Alla de inkast, som äro anförde mot Utlåtandet,
äro vederlagde, utom ett enda.
Jag har trott mig höra, att Herr von Hartmansdorff
funnit en olägenhet deruti, att
sådane Prester, hvilka af Consistorierne antagas
och ej äga tillräckliga kunskaper, kunde
finnas vara oskicklige Lärare i Vexelundervisningen,
och att Consistorierne skulle
Den 2i April f. ra.
83
komma i förlägenhet för Adjunkter. Jag
tror, alt detta ej äger något inflytande på
saken, i anseende dertill, att Prestmännen
icke ovilkorligt äro anställde såsom Lärare
vid Sockenskolorne, utan att det heror på
den skicklighet de äga. Om de dertill begagnas,
heror antingen på Stiftarens eller
Sockens bepröfvande, allt eftersom de finna
att Läraren uppfyller sitt kall „eller icke.
Jag upptäcker således intet skäl till invändning
mot Utlåtandet, utan anhåller att det
måtte bifallas.
Herr Lefren, Johan Pehr: Att jag
nitälskar för Yexelundervisningens framgång,
hoppas jag, att alla äro öfvertygade
om. Det är just derföre jag ej vill bifalla
detta Utlåtande. Herr von Hartmansdorff
har yttrat en likartad tanka, men grundat
den på ett annat skäl. Mitt är helt enkelt.
När man vill befalla en hel Embetsmannaclass,
som ännu ej med kärlek omfattat den
nya saken, och det vågar jag uttala, att
den ännu ej gjort, att lära sig en sak, sorn
många föga annat än hata, så motverkar
man hvad man vill vinna. Jag vet, att
mitt yttrande är nog kärft; men jag kan,
det oaktadt, ej undertrycka min öfvertygelse,
det Vexelundervisningen icke vinner
på en sådan åtgärd.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på Friherre Anckarswärds anförande får jag
84
Den ai April f. m.
anmärka, att så länge Författningen om
KyrkoRåd ännu gäller, är undervisningen
inom Församlingarne, så vida icke en Folkskola
underhålles af någon enskild godsegare,
ett gemensamt ämne för Kyrkoherdens
och KyrkoRådets omvårdnad; och då
är det Consistorium, som har afgöranderätten,
i händelse af tvist. Det är ock derföre
jag visat, att stridiga förhållanden genom
den föreslagna åtgärden kunde uppkomma.
Herr Lefren har redan yttrat i
ämnet en tanka, som jag i så måtto biträder,
att jag tror, att den största otjenst man
kan göra Vexelundervisningen är, att vilja
framtvinga den genom påbud. Slutligen får
jag säga, att, om Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt bifalla Utlåtandet, fruktar
jag ej långvariga följder deraf; emedan
det visserligen vore ett af de beslut vi
framdeles fingo först upphäfva, i fall Konungen
detsamma bifölle; ty motståndet
skulle blifva sådant, att man snart nog komme
att ångra åtgärden.
Herr Hjerta: Det förefaller mig oväntadt,
att hora någon strid i denna sak, då
det ej är obekant, att den i vårt grannrike
medfört så goda följder. I det lilla Danmark
finnas 3ooo Lancasterskolor. De hafva
der beredt en så allmän folkbildning,
att en kort anblick deraf för 3 år sedan
nästan förskräckte mig, såsom Svensk. Det
har skett derigenom, att Styrelsen och Pre
-
Den 21 A fril f. m. 85
sterskapet hand i hand medverkat till ändamålet.
Skulle vi vara i det beklagliga
skick, att den återgångs-anda, som i vissa
andra delar visat sig hos oss, sedan år 1809,
äfven skulle qväfva allt framgående i vår
folkbildning? Den mening, som framställts,
att Vexelundervisningen icke är nyttig, eller
rättare, icke lill nytta skulle kunna användas,
är ej den allmänna tankan; denna
ide'e är sluten inom en liten personal af halflärde
polilici, som göra allt hvad de kunna,
för att få oss att stå qvar vid våra gamla institutioner,
och som motverka allt framskridnings-system,
för att de måtte hinna
att upp'göra sine systemer, hvarefter verlden
i all framtid skulle styras. Det är dessas
bemödanden, jag städse skall söka bekämpa,
och som jag måste söka att äfven
nu besegra. Jag kan ej annat än önska, att
vi måtte komma till det resultat inom fäderneslandet,
att Presterskapet och Styrelsen
gemensamt måtte medverka till folkets
bildning. Det är deras ovilkorliga skvldigliet,
och ansvar måtte förr eller sednare
följa, om de icke det göra. Det är från
denna grund jag tror, att ingen vådlig följd
kan uppkomma, om Rikets Ständer hos Konungen
begära, att Han måtte ålägga vederbörande,
att icke antaga någon till Prest,
förr än han aflagt prof på kunskap i den
nya läro-methoden. Det är synnerligen angeläget
hos oss, der vården om folkets bildning
tillhör Presterskapet. Åtminstone tyc
-
86
Den 21 April f. m.
kas Presterne då böra vara skyldige, att
hafva gjort sig reda för, huru Yexelundervisningen
bör förrättas. Jag är säker på,
att följden af en Rikets Ständers skrifvelse
icke kan blifva annan, än en närmare uppmärksamhet
af Konungen på ämnet. Om
Konungen funne en så olycklig ställning ega
rum inom samhället, som vi nu hört, och
hvilket jag i sanning ej befarar, att nemligen
ett helt Stånd, ett af Medborgare lönadt,
och i allmänhet väl lottadt, Presterskap,
skulle anse sig pligtigt att motarbeta
folkbildningen och stå qvar vid hvad hittills
varit, så tror jag säkerligen, att Konungen
skulle vidtaga sådana mått och steg,
som det allmänna kräfde, hvarigenom detta
Stånd stannade i den belägenhet, att det
måste för framtiden ändra sina åsigter. Det
är för att gifva Konungamakten större kraft
i detta afseende, och på det en allmännare
kännedom om Vexelundervisningen måtte
vinnas, som jag anhåller om propostion till
bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederström: I händelse Ut
skottet
hade föreslagit, att nuvarande Presterskap
ovilkorligen skulle förskaffa sig kunskap
om Yexelundervisnings-methoden och
ånyo undergå examen, tror jag, att det hade
varit skadligt, och att det kunnat hafva den
följd, som Herrar von Hartmansdorff och
Lefren befarat; men då det ej är fråga om
annat, än att de personer, som framdeles
Den 21 April f. m.
87
ingå i Prest-embetet, skola åläggas, att skaffa
sig kunskap om denna method, ser jag ej,
att fördomen hos de gamla männen kän ligga
emot den af de yngre förvärfvade kunskap.
Man skulle eljest förbjuda all ändring af
examina i hvad fall som helst. Vi skulle
t. ex. ej i Sverige varit långt komne i Vaccinationen,
om det icke hade blifvit ålagdt
personer, att vara kunniga i denna sak. Jag
är öfvertygad, att saken går utan ovilja; och
om än några finnas af Presterskapets äldre
ledamöter, som kunna hafva fördomar mot
saken, är det likväl icke förhållandet med
bela totaliteten, och många finnas, som älska
den, och som troligen komma att snarare
arbeta för, än emot den. Vi veta ännu
icke, huruvida PresteStåndet bifallit Utlåtandet.
Det skulle kunna hända, att PresteStåpdet
icke lägger sig emot en sak, som
det borde finna liberalt att antaga.
Friherre sénckarswärd: Jag har ej uppfattat
Författningen om KyrkoRåd på samma
sätt, som Herr von Hartmansdorff. Jag
tror, att den tillämpning, han deruti sökt,
ej sträcker sig längre, än till Kyrkobetjeningen,
såsom Klockare m. fl. Jag tror,
att då han medgifvit, att, om en enskild
man stiftat en skola, lian eger rätt att efter
godtfinnande till- och afsätta Lärare, så måtte
också KyrkoRådet ega samma rätt; emedan
en sådan person ej kan innefattas under benämningen
af Kyrkobetjening. Det är endast
88
Den ai April f. m.
i fråga om personer, hvilka höra under denna
benämning, som saken går till Consistorium,
i fall klagomål uppstå. För öfrigt
måste jag bekänna, att det i högsta grad
väckt min förundran att höra omnämnas den
stora motståndskraft, som, i anseende lill
det nu ifrågaställde anspråk å prestbildning,
skulle egå rum. .Tåg hoppas, att jag orätt
uppfattat hvad i detta afseende blifvit yttrad t,
och skall gerna emottaga den tillrättavisning,
som i sådant hänseende kan lemnäs; men
då man sagt, att, om äfven Konungen lemnade
sitt bifall till hvad nu är föreslaget,
man ändå snart skulle finna sig tvungen att
frångå sitt beslut, måste jag bekänna, att
från ett sådant tillstånd uppkommer hos
Lagstiftningen en ännu större förbindelse,
att icke allenast söka böja en sådan kraft,
utan helt enkelt bryta den; ty den bör ej
kunna tillvara inom ett ordnadt samhälle.
Jag förenar mig, i följd deraf, ytterligare
med dem, som yrkat bifall å Utlåtandet,
och hoppas, att ej inom vårt samhälle finnes
en motståndskraft mot hvad upplysningen
med stadgadt omdöme ansett hafva företräde
för det gamla.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Jag
är så fullkomligen öfvertygnd om nyttan af
Vexelundervisningen, att jag tror Lagstiftningen
ej böra underlåta att befrämja den;
och jag vet ej något säkrare och lindrigare
sätt, än det Utskottet föreslagit, nemligen
Den ai April f. m.
s9
att sätta dem, som närmast Lafva inseende
öfver folk-undervisningen, uti nödvändighet,
att åtminstone lära känna denna method.
Utom det föreslagna tvånget skulle de ej
med den säkerhet, som Lagstiftningen bör
fordra, förvärfva ifrågavarande kännedom.
Hvad åter angår en Talares yttrande, nemligen
att det tvång, som skulle åläggas Prestcandidaterna,
alt förskaffa sig kunskap derom,
skulle väcka ovilja deremot; så tror
jag, att denna fruktan är öfverflödig. Så
vidt jag känner menniskosinnet, får man
mera kärlek till en god sak, ju mera man
lär känna den. Om blott Läraren är noggrann,
att ej låta personen slippa igenom
med halfva kunskaper, utan tillhåller honom
att vinna tillräcklig kännedom i ämnet, är
jag säker, att den blifvande Prestmannen
alltid skall bibehålla kärlek derföre. Jag
tillstyrker således bifall å Utlåtandet.
Herr Lefren: Jag ber om ursäkt, att
jag ännu en gång i denna sak anhåller om
ordet. Herr Hjerta har anfört Danmarks
exempel; jag får, i anledning deraf, gifva
några upplysningar, som jag är i tillfälle att
lemna. Vi känna alltför väl, att Vexelundervisningen
i Danmark mindre berodde på
Presterskapet, än på några få individer, som
hade nog klokhet, att ej stöta sig med Presterna.
De voro högst varsamma i denna
fråga, som Utlåtandet nu vill med en befallning
bestämma. De voro till den grad
3°
Den 21 April f. in.
försiktige, att det ej ens var befaldt att metlioden
skulle införas, utan det berodde på
Presterskapet oell SkolStyrelsen. Sedan sökte
man öfvertala Presterna, att med sitt nit
biträda saken. Jag har särskildt talat med
den person, som mest verkat för denna
sak i Danmark; och det är af denna person,
som jag insupit den tanka, att det är
vigtigt att ej gå till vägg, med tvång. Vårt
Presterskap önskar visserligen upplysning,
men på sitt eget sätt, och de vilja ej låta
forcera sig alt tro saker vara goda, innan
de fått pröfva, om de verkligen äro det.
Under förklarande af min varmaste kärlek för
underv.isnings-methoden, och af mitt erkännande
af det vackra i Motionärens afsigt, kan
jag ej annat än afstyrka bifall till Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm: Det är med verk
lig
förlägenhet jag uppträder emot den siste
Talaren, hvilken är så allmänt känd
för den nytta han gjort Vexelundervisningen
i vårt land. Jag kan dock icke gå in
på de principer lian sednast anfört. Jag
tror, att man ej befaller en Embetsmannaclass
att antaga en method, när man säger,
att ynglingar, sorn skola hädanefter inträda
på denna bana, skola undergå en examen i
delta ämne. Om dessa ynglingar redan äro
så intagne af obscuranlisme, alt de ej vilja
lära denna method, så är det förmånligt
för Staten, att de vända sin håg åt ett annat
yrke. Jag kan ej hysa någon farhåga,
Den ai April f. m.
91
att man genom det föreslagna stadgandet
skulle stöta Presterskapet. Jag tror, att då
denna method är bättre, än de förut befintlige,
' och då man ej ålägger de nuvarande
Presterne, alt sjelfve lära sig den,
är vårt Presterskap för upplyst att göra sig
förtjent af en sådan beskyllning. Hvad angår
frågan om KyrkoRåden, så tror jag ej,
att de ega någon beslutandc-rätt att afsätta
Skolmästare. De äro endast organer för
Sockenstämmorne, och desse äro principaJerne
i delta fall. Jag tillstyrker bifall å
Utlåtandet.
I *
Herr von Hartmansdorff: Jag bar ej
bär tillstädes Författningen om Sockenstämmor
och KjhkoRåd, och kan således ej uppläsa
§:n, angående Consistoi iernas högre
pröfhingsrält; men en hvar torde erinra sig
dylika genom Tidningarna bekanta mål, t.
ex. det, som angick Skolan i Carlskoga församling,
hvarigenom man kan erinra sig,
alt målet fullföljdes till Consistorium och
derifrån till Konungen. Hvad som blifvit
sagt om den Danska Allmogens upplysning
vill jag ej bestrida; men jag skulle ej vilja,
att vi tillbylte oss dessa så kallade upplysta
Bönder för vår oupplysta Svenska Allmoge.
Det har äfven blifvit ytlradt af Friherre
Anckarswärd, alt det motstånd, som man
befarade, just borde tillintetgöras genom
påbudet. Jag har ej omtalat något annat
motstånd, an det som ligger i sakens na
-
91
Den ai April f. m»
tur, och det plägar vara oöfvervinnerligt af
författningar. Alt fordra kunskaper nästan
i allt af dem, som hafva den ringaste aflöningen
bland alla Tjenstemän i Riket,
eller af Adjunkter, hvilka ofta hafva mindre
i lön än en Inspector eller en alldeles
olärd Rättare, det är fåfängt; ty fattigdomen
är alla vackra projeclers graf.
Herr Tham , Wolrath: Jag kan ej lillla
a k a h A11 a min förundran deröfver, att man
vill beskylla Presterskapet att motverka Vexelundervisuingen.
Jag har väl haft det
obehag, att se ett Consistorium söka motverka
den; men då jag har så många andra
exempel på ett motsatt förhållande, och
då jag tror, att i allmänhet Styresmännen
för Consistorierne äro för den förbättrade
methoden, så anser jag beskyllningen, det
PresteStåndet vill motverka densamma, vara
förhastad; men om ock så skulle vara, att
personer finnas, som hysa sådant tänkesätt,
kan jag ej finna annat, än att det är tjenligast,
att Statsmakterne fatta ett beslut,
hvarigenom de hädanefter ordinerade Prester
förmås att aflägga denna fördom. Jag
tillstyrker bifall å Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm: På det exemplet
om Carlskoga-målet icke må förvilla någon,
som ej känner förhållandet, får jag upplysa,
’att det icke är tillämpligt här. Der
var ej fråga om afsättning af en Skolelära
-
Den 21 April f. m.
93
re, utan då en del af Församlingen, och
den aktningsvärda Pastorn derstädes, voro
emot den andra delen af Församlingen , var
det fråga, hvem som skulle slita tvisten,
om en skola skulle finnas eller ej. Sådant
var delmålet, som omtalades, och det har
ingen analogi med detta ämne. Dessutom
hemställer jag, om, när man sagt, att det
skulle stöta Presterskapet att man utgaf en
sådan Författning, man då icke äfven sagt,
att detta Stånd vore emot saken och skulle
vilja sälta sig emot den.
Friherre Anckarswcird: I anledning af
den utaf Herr von Hartmansdorff gjorda
framställning, om äfventyret af ett folkbyte
emellan Danmark och Sverige, instämmer
jag med Herr von Hartmansdorff, och är
glad, att det icke kan komma i fråga, om
än en önskan i det afseendet kunde ega
rum; men om Danska folket har en större
bildningsgrad, då förklarar jag, i motsats
mot Herr von Hartmansdorff, att jag gerna
vill tillbyta Svenska Allmänheten en sådan
högre bildningsgrad, emedan den vore förmånlig.
Hvad åter angår Herr von Hartmansdorffs
yttrande, att man fordrar för
mycket af illa lönte Prestman, så tror jag
mig deruti finna en motsägelse, då jag anser
säkert, alt Herr von Hartmansdorff är
öfvertygad om nödvändigheten af Prestbildning
i allmänhet. Man kan ej af Prester
fordra för mycket, och det lilla tillägget
94
Den 21 April f. m.
om kännedom af Vexelundervisnings-metlioden
måtte vara ganska litet emot de öfrige
anspråk på kunskaper, som samhället fordrar
af en person, hvilken inträder i Prestembetet,
för att uppfylla ett sådant Embetes
åligganden. Jag tror, att om fattigdom
kan för till Prest-embetet studerande förebäras
såsom ett hinder emot inhemtande
af kunskaper i Vexelundervisnings-melhoden,
så måste deraf följa, att man inskränker
anspråken å prestbildning i allmänhet,
emedan den ringa fordran af Vexelundervisnings-methodens
inhemtande icke mätte
vara af särdeles betydenhet, i jemförelse
roed öfrige för ett värdigt uppfyllande af
Prest-embetet erforderlige kunskaper.
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
framställde proposition till bifall ä Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 21 Apri 1 e. ra.
Tisdagen den 21 April 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
O
I anseende till Hans Excellence Herr
Gref vens och LandtMar skalkens frånvaro,
tog Grefve Brahe, Magnus, såsom den
äldste närvarande Grefven, klubban.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
bade inlemnat ett Anförande, söm upplästes,
så lydande:
Då Kongl. Maj:ts, den 6 sistl. Mars, till
Rikets Ständer afgifne Nådiga Proposition,
angående förändring och tillägg i Ansvarighets-Lagarne
för Rikets Ständers Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoiret,
samt Directeurerne vid LåneContoiren i Götheborg
och Malmö, jemföres med den, uti
Rikets Ständers i December månad år i8a3
till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga Skrifvelse
intagne Ansvarighets-Lag för de af
Rikets Ständer förordnade Directeurer vid
LåneContoiren i Götheborg och Malmö, och
med de under den i Maji 1810 utfärdade
2tne serskilda Ansvarighets-Lagar för Rikets
Ständers Fullmäktige i Banken och
RiksgäldsContoiret, vill det vid första påseendet
synas, som hade den Kongl. Pro*
positionen endast 2.*ne ändamål, nemligen
finnande af enhet i Lagstiftningen och bi
-
96
Den 2i April e. m.
behållande åt Konungens Högsta Domstol
af rättigheten, att fastställa eller upphäfva
ett af HofRätt fattadt beslut. Af dessa anledningar
har Kongl. Maj:t ock från den,
under 8 April 1834, kungjorde Ansvarighets-Lagen
för Directeurerne i LåneContoiren
uteslutit den af Rikets Ständer, för
deras del, beslutade 6 §., så lydande: "Öf”ver
Hof-Rättens Utslag i dessa mål kurtina
väl underdåniga besvär hos Kongl.
”Maj:t anföras; dock må den Directeur,
”sorn genom Hof-Rättens beslut blifvit för"klarad
förlustig Dirccteurs-befaltningen ,
”ehvad Hof-Rättens beslut ändras eller icke,
”eller den klagande benådas, icke i sin förr
”nämnde befattning kunna insättas, utom
"af Rikets Ständer”; äfvensom Kongl. Maj:t
nu i Nåder föreslagit, att 10 §. uti Ansvarighets-Lagen
för Fullmäktige i Banken,
och 11 §. uti den för Fullmäktige i RiksgäldsContoiret,
samt Ansvarighets-Lagen för
Directeurerne vid LåneContoiren i Gölheborg
och Malmö, kunde få en sålunda förändrad
och lydande redaction: ”Är den
”tilltalade eller åklagaren missnöjd med Hof”Rättens
Dom i dessa mål, åge han att der”öfver,
i den ordning i allmänhet för brott”mål
är stadgadt, anföra underdåniga be”svär,
hvilka hos Konungen, uti Dess Högesta
Domstol, upptagas och pröfvas. Är
”Fullmäktig (Directeur) genom Hof-Rät”tens
Dom förklarad förlustig den honom
”an
-
Den 21 April e. m.
97
”anförtrodda befattning , vare lian från ut"öfningen
deraf skilj d., intill dess Högsta
’Domstolen sig slutligen utlåtit. Blifver
”sådan Dom af Högsta Domstolen upphäfoch
den tilltalade befriad, återtage
”han genast sin tjenste-utöfning. Varder
”slik Dom af Högsta Domstolen fastställd,
”må den sålunda dömde Fullmägtigen (Di”recteurenj
icke kunna uti befattningen åter
”insättas, utan genom nytt val af veder"börande
HiksStånd.’’
Tryggad vid vissheten derom, att Kgl.
Maj:t, såsom den Nådiga Propositionen jemväl
innehåller, icke i minsta måtto åsyftar
någon inskränkning uti den rätt 66 och 67
§§. Riksdagsordningen tillägga Rikets Ständer,
att meddela föreskrifter i afseende å
deras Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoret,
må det tillåtas mig erinra, hurusom
de ifrågavarande Lagarne icke afse
det förhållande, hvaruti Fullmägtige och
DiscontDirecteurerne sig befinna relativt till
ett sådant handlingssätt å deras sida, hvilket
möjligen skulle komma att pröfvas och
dömas efter Allmänna Lagens föreskrifter,
och hvarvid de följaktligen, lika med hvarje
annan medborgare i samhället, äro berättigade
tillgodonjuta de rättegångs-förmåner,
som i Lagskipningen redan äro införde, och
hvaruti ingen rubbning, genom de serskildte
Ansvarighets-Lagarne, blifvit gjord eller
31 H. 7
9*
Den 21 April e. m.
kunnat göras, emedan sådant skulle hafva
varit detsamma, som alt till någon del sätta
alla de medborgare utom Lagen, hvilka
hedras med det stora och utmärkta förtroende,
att i egenskap af Svenska Folkets Fullmägtige
uti Banken och RiksgäldsContoret,
samt Directeurer vid LåneContoren, äga högsta
inseendet och styrelsen öfver Rikets Penningeskick
och största redbarheter. — Betraktade
ifrån denna synpunkt och inskränkte
inom den gräns, hvarföre endast folkets
förtroende ligger till grund, äro Ansvarighets-Lagarne
således på intet sätt i beröring
med formerne för den vanliga Lagskipningen.
Berörde Lagar äro, i anseende
till Folkets rättigheter, alldeles detsamma,
som 35 §. uti RegeringsFormen är i
anseende till Konungens; dock med den
märkbara skillnad, att Fullmäktige och Directeurerne
icke annorlunda, än efter föregången
ransakning och dom, kunna skiljas
från sina förtroende-poster, hvilket deremot
icke äger rum med de flere i nyssnämnde §.
upptagne Embets- och Tjenstemän.
Då Rikets Ständer för deras uti Ansvarighets-Lagarne
uttryckte rätts-begrepp
tagit ledning af sjelfva Grundlagen, hvarmed
Ansvarighets-Lagarne, i anseende till
deras ändamål och syftning, äro fullkomligt
analoge; så skulle Rikets Ständers bifall
till den Kongl. Propositionen kunna föranleda
till det omdöme, att någon ofull
-
Den 21 April e. m.
99
komlighet vidlådar äfven 35 §. i RegeringsFormen,
och att den behöfver en ny redaction,
oberäknadt den omständighet, att
om Rikets Ständer afsade sig och på Högsta
Domstolen öfverflyttade rättigheten, att
pröfva och bedöma den moraliska delen af
frågan, hvarpå den Kongl. Propositionen
har afseende, eller Förtroendet „ och den
derifrån oskiljaktiga rättighet för Fullmägtige
eller Directeurer, att genast återtaga
tjenste-utöfningen, så skulle Rikets Ständer
i och med detsamma förneka sin egen förmåga
och vilja, att utöfva de prerogativer,
hvilka af ingen annan magt kunna innehafvas.
Det är visserligen en stor fägnad för
hvarje Svensk medborgare, att höra och se,
det Högsta Domstolens samtlige Ledamöter
äfven vid denna Riksdag blifvit af den med
en så utmärkt lycklig urskiljning valde
Riksdagsmanna-Nämnden bibehållne vid deras
vigtiga domare-kall, och denna hugnad
vinner en ansenlig tillökning, om man med
uppmärksamhet läser Rikets Ständers JustitiaeOmbudsmans
från trycket utgifne och
hvarje Riksdagsman tillställde Embetsberättelse
för de sistförflutne fern åren; men jag
bör derföre icke, för min del, åt Högsta Domstolen
anförtro, att utöfva Rikets Ständers
rätt i afseende på förtroendesåtergifvande åt
den Fullmägtig eller DiscontDirecteur, sorn
7*
lOO
Den a t April e. m.
af HofRätten blifvit ansedd hafva ett sådant
förtroende förverkat; och om något annat
är här icke fråga.
De begge Statsmagternes rättigheter och
functioner äro i Grundlagen noga åtskiljde;
och Domaremagten, som det tillhörer, att
tillämpa de af de hegge förra gemensamt
stiftade Lagar, är således underordnad Statsmagterne.
Det förefaller mig alltså, som
skulle Domaren, hvilken är till för folkets
skull, icke vara så alldeles behörig, att taga
någon äfven den mest aflägsna del i styrelsen
och förvaltningen af de hela Nationen
tillhörige Penningeverken; likasom jag
tror, att då det är Rikets Ständer, som antaga
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoret,
samt Directeurer vid LåneContoren,
hvilka alla, enligt 66 och 67 §§. i Riksdagsordningen
, böra ovilkorligt rätta sig
efter de Instructioner Rikets Ständer för
dem utfärda, så kan ock ingen annan än
Rikets Ständer tillkomma, att återgifva sina
Fullmägtige det förtroende de ägt, men
förlorat.
På dessa skäl anser jag den Kongl. Propositionen
icke kunna bifallas. Frånvarande,
då Höglofl. Ridderskapet och Adeln beslöt
remiss å den Nådiga Propositionen, anhåller
jag vördsamt, att detta nu afgifne yttrande
äfven må blifva till Utskottet remitteradt.
Lades på bordet.
Den *21 April c. m.
I0[
Föredrogs ånyo och bifölls ConstitutionsTJtskottets,
den 20 sisth Mars under N:o
11 aflåtne, och den 3o i samma månad e.
m. på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver åtskillige motioner, om
ändringar och tillägg i JustitiaeOmhudsmansInstructionen.
Till remitterande föredrogs Hr af Uhrs,
Gustaf, den 3o sisth Mars f. m., på bordet
lagde Motion, att Fullmägtige i Banken eller
RiksgäldsContoret måtte anmodas, att, genom
en sakkunnig person, låta undersöka
localen mellan Sjöarne Wettern och Hjelinaren,
i afseende på en Jernrailvägs anläggning.
Herr af Uhr, Gustaf , hade inlemnat
ett Anförande, som upplästes, så lydande:
Då jag uti min Motion antydt, att jag
för den väntade föga framgång, bör jag äfven
nu anmäla, att det dröjsmål, som ägt
rum vid föredragningen deraf, varit af mig
föranledt.
Motionen åsyftar, att på ett offentligt
sätt fästa den enskildta, men också blott
den enskildta, uppmärksamheten på ett medel,
att till någon del ersätta det oriktiga
och möjligtvis förtidiga i planen för de i
Motionen nämnde och redan färdige Canalerne;
och till vinnande af detta syftemål,
102
Den 21 April e. m.
anhåller jag vördsamt, att få göra den ändring
i Motionen, att den åtgärd, hvilken
jag föreslagit att Rikets Högloft. Ständer
måtte uppdraga åt deras Fullmägtige i Banken
eller RiksgäldsContoret, må inskränkas
derhän, att i den händelse private personer
anmäla, det de äro betänkte på att besörja
undersökningen; att de försäkrat sig
om, att intet hinder dervid möter från Jordegarnes
sida; samt att de äro förvissade
om biträde af en skicklig och tillförlitlig
person, Fullmägtige i sådant fall må äga
att hålla de private personerne skadeslöse
för de omkostnader, som med en sådan
undersökning kunna vara förenade.
Med denna förändring i Motionen, anhåller
jag om remiss deraf till Stats- och
EkonomiUtskotten.
Herr Anckar swärd, August: Med anledning
af Herr af Uhrs första Motion
anser jag mig skyldig lemna den upplysning,
att trakten emellan Sjöarne Wettern
och Idjelmaren icke längesedan blifvit fullständigt
recognoscerad, hvilket ledt till det
resultat, att allt tvifvel om möjligheten af
dessa Sjöars förenande medelst en Canal
är häfvit. Detta kan styrkas med sjelfva
afvägnings-handlingarne, om så skulle påfordras.
Min mening är dock långt ifrån,
att föreslå en sådan Canal-anläggning. Jag
tror fastmer, att den närvarande tiden har
Den ai April e. iu«
nog af hvad Staten redan för sådant ändamål
påkostat; men jag vill blott leda mig
derhän, att om något afseende kommer att
fästas på Herr af Uhrs Motion, så behöfves
dertill icke något Engelskt biträde; ty
om vi med infödde Svenskar kunnat recognoscera
trakten till en Canal, kunna vi äfven
göra det för en Jernväg, som är vida
lättare.
Beträffande sjelfva frågan om en Jernväg,
så är dervid mycket att erinra; men jag inskränker
mig till den framställning, att vägen
emellan Ifjelmaren och Wettern är 6 mil lång,
och troligen behöfves en Jernväg af 7 mils
längd, för att undvikahöjderne. Jag hemställer,
huru det skall blifva möjligt, att akta en
sådan längd för åverkan och förstörelse, då
man tydligt måste inse, att de kringboende
icke lära uraktlåta tillfället, att der hemta
sitt jernbehof. Jag tror derföre, att om i
lidernes längd en sådan communication kommer
i fråga, blir en Canal alltid att föredraga
framför en Jernväg, som naturen ändå
rikligen ersätter oss, då marken är frusen
och snöbetäckt.
Herr Grefven och Ordföranden föreslog,
att Herr af Uhrs ofvanberörde Motion,
jemte de af honom och Herr Anckarswärd,
rörande samma ämne, nu afgifne
yttranden måtte till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten remitteras.
Bifölls.
Den 21 April c. m.
Föredrogs ånyo och bifölls SlatsUtskottets
den 4 dennes under N:o 100 afgifne,
samt den 6 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande öfver väckte Motioner,
att aflöningen till de vid RiksStånden och
Utskotten tjenstgörande måtte få utbetalas
efter hvarje månads utgång.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 2 dennes under N:o 48 afgifne,
samt den 6 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid åtskillige till Utskottet
återremitterade Betänkande!!, ansåg Ridderskapet
och Adeln berörde Utlåtande endast
böra läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Cederschjölds, Pehr Gustaf,
den 3 dennes, på bordet lagde Motion,
att 4° °ch 48 punkterne i Kongl.
Förklaringen den 23 Mars 1807 måtte upp- '
liäfvas.
Då nu ånyo föredrogos Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 8 dennes
under N:ris 87 och 88 afgifne, samt
den i3 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtanden,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:ris 38 och 5g
förut meddeldte Betänkande!!: 1:0 angå
-
Den 21 April e. m.
io5
ende hemställan om lindring för Allmogen
i den så kallade Byggnadshjelpens utgörande;
och 2:0 angående väckte Motioner, om
skyldighet för Hus-, Tomt- och Jordegare
i Städer, att deltaga i Borgerskapets onera;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan Blifvit den 16
sistlidne Februarii f. m. och den 2 sistlidne
Mars e. m. af Ridderskapet och Adeln
bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarne.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 52. Angående ifrågastälde förändringar
till beredande af lindring vid BeVäringsskyldighetens
fullgörande.
N:o 53. Angående ifrågastäldt upphäfvande
af förbudet emot de på Öland befintlige
Kronohem mans försäljande till skatte.
N:o 54. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå underdåniga ansökningar
om nedsättning i arrendet för hemmanen
Rörby och Barkarby.
N:o 55. Om upplåtande af 2:ne Tunnland
jord till Begrafningsplats för Eskilstuna
Stads- och Landsförsamlingar.
N:o 56. Angående KammarRättsRådet
io6
Den 21 April e. m.
Sellings Pensionsrätt vid afskedstagandet från
innehafvande Landskamererare-beställning.
N:o 57. Om utfärdande af en Lag, att
ej någon må till Domare-förrättning förordnas,
innan han fyllt 25 år.
N:o 58. Om en föreslagen ändring af
Kongl. Förordningen den 10 April 1810 angående
lagfart med förpantad fast egendom.
N:o 5q. Om ulgifvande på Statens bekostnad
af en fortsättning utaf den så kallade
Lagsamlingen.
N:o 60. Angående nödvändigheten, att
Banken från Avestad förses med beböfligt
kopparskiljemynt för vexlingens oafbrutna
underhållande.
N:o 61. Angående nödiga stadganden
i fråga om guld och silfver, som från Banken
eller för dess räkning å Kongl. Myntet
emottages.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
14 sistlidne Februarii under N:o 6 afgifne,
samt den 9 sistlidne Mars e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
alt Rådstufvu-och KämnersRätter samt
Häradshöfdingar må erhålla exemplar af utkommande
Författningar; äfvensom att den
så kallade Författnings-samlingen må KämnersRätterne
tillhandahållas.
Den 21 April e. m.
Herr Rosenblad, Bernhard, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Vid
Lag- och EkonomiUtskottens Utlåtande
N:o 6, angående väckt fråga att Råclstufvu-
och KämnersRätter, samt Häradshöfdingar
må erhålla exemplar af utkommande
Författningar, äfvensom att den så kallade
Författnings-samlingen må KämnersRätterne
tillhandahållas, utbeder jag mig att få anföra
följande.
Utskotten hafva hemställt, att Årstrycket
måtte tilldelas alla Auctoriteter, på sätt
före FörfaltningsSamlingens utgifvande ägde
rum, hvarigenom tilldelning af nämnde
samling icke skulle blifva behöflig.
Härtill hafva Utskotten blifvit föranledda
af Borgmästaren i Örebro, Herr Alunds
motion, deri anföres: att sedan Författningssamlingen
började utgifvas, hafva hvarken
Rådstufvu- och KämnersRätter eller Iläradsliöfdingar
i flera orter bekommit Arstrychet.
Städernes Magistrater och Häradshöfdingarne
hafva väl i stället bekommit hvar-sitt exemplar
af FörfattningsSamlingen, men denna
skall någon gång hafva kommit ganska sent.
Rätta förhållandet är följande. Enligt
gällande Författningar (Uunzli-PresidentsEmbetets
tryckta Kungörelse den 26 November
1807) skola de städer, der Hall
-
io8
Den 21 April e. ra.
och KämnersRätler finnas, erhålla 5 exemplar,
alla de öfrige 3 exemplar af Jrstrycket;
oberäknade de exemplar, som skola
uppläsas i städernas kyrkor. Häruti har
genom FörfattningsSamlingen någon anuan
förändring icke blifvit gjord, än den, att
för hvarje stad ett exemplar af förenämde
antal af Arstrycket afgått i utbyte för ett
exemplar af FörfattningsSamlingen. Således
erhålla städerne, utom ett exemplar af
FörfattningsSamlingen, de förstnämnde 4
exemplar, de öfrige 2 exemplar af Årstrycket.
Det är besynnerligt, huru staden Örebro,
under en tid af mer än 4 år, kunnat
sakna sine 4 exemplar, som skola tilldelas
den från LandsContoret derstädes; men säkert
är äfven, att om Herr Borgmästaren
Ålund h ärom gjort erinran i rätter väg, så
hade rättelse ofelbart inträffat. Emedlertid
lär denna felaktighet i Årstrycks-utdelningen,
som råkat inträffa samtidigt med
utgifvandet af Svensk Författningssamling,
icke lämpeligen böra läggas denna sednare
till last, då hon med Årstrycks-utdelningen
icke har något att skaffa.
Jag har visserligen icke något att erindra
dervid, att Utskotten yrkat rättelse
i Samlingens långsammare utdelning, i händelse
den ägt rum. Måhända torde det vara
nyttigt, alt Rikets Ständer hos Kongl.
Majrt göra underdånig framställning om reglering
af Författnings-utdelningen i allmän
-
Den 21 April e. m.
het, på det Kongl. Majrt., efter pröfning af
förhållandet och orsaken till dröjsmålet,
måtte komma i tillfälle att vidtaga nödiga
åtgärder till rättelse och till den säkerhet
samt controll för framtiden i afseende på
Förordnings-utdelningens skyndsamhet och
rigtighet, som sakens vigt fordrar. Men detta
ändamål kan icke vinnas, såsom Utskotten
hemställt, genom återställandet af Årstrycks-utdelningen
på gamla sättet.
Skälen äro:
1:0 Då Utskotten hemställt, att Rådstufvu-
och Kämners.Rätter hädanefter må
erhålla tilldelning af Årstrycket, så hafva
Utskotten i sjelfva verket icke tillstyrkt annat
än hvad som redan är stadgadt och alltid
ägt rum. Det är förut visadt, att städerna
böra erhålla exemplar af Årstrycket
för Rådstufvu- och KämnersRätter, och då,
detta oaktadt, klagomål rörande bristande
utdelning kunnat inträffa, så måste sådant
visa, att orsaken igenfinnes i den felaktiga
utdelningen af Årstrycket, och icke i den
omständigheten, att Magistraterne, jemte 4 &
2 exemplars tilldelning af Årstrycket, undfå
ett exemplar af FörfattningsSamlingen.
Ty om, enligt Utskottens hemställan, tilldelningen
återställdes på sin förra fot, och
städerne berättigades till 5 å 3 exemplar af
Årstrycket, så kunde ju dessa exemplar uteblifva
af samma skäl, som de, hvilka nu
äro anslagne, dem icke tillhandakommit.
Ilo
Den 21 April e. m.
Månne det derföre icke är vida lämpligare,
att saken får vara sådan som den är, och
att städerne, jemte de 4 ä 2 exemplar af
Årstrycket, hvartill de äro berättigade, tillika
må få behålla sitt exemplar af FörfattningsSamlingen,
hvilken, utom det, att hon
innefattar ett repertorium af alla vidtagne
Rege rings-beslut under året med sitt fullständiga
Sak-registerj äfven utgör en controil
på Årstryckets fullständiga utdelning.
Herr Ålund har icke heller önskat, att
mista FörfattningsSamlingen, utan tvärtom
begärt, att, utom det exemplar deraf, som
Magistraten erhåller, städernes KämnersRätter
äfven måtte undfå ett. Men Herr Ålund
har jemväl yrkat, att Kådstufvu- och IiätnnersRätterne
måtte få Årstrycket — en dem
tillkommande rättighet, som aldrig blifvit
ifrågasatt, som de i allmänhet redan åtnjuta,
och som, hvad Örebro beträffar, långt
för detta vunnits, om erinran skett å ort
som vederbör.
2:0 Det torde vara destomindre lämpligt,
att utsträcka utdelningen af Årstrycket,
som vid densamma från längre lider tillbaka
grundade anmärkningar blifvit gjorda,
och göras stundeligen hos vederbörande
Åuctoriteter. Anmärkningar under denna
Riksdag hafva icke uteblifvit, så väl derom,
att kyrkor saknat tilldelning af exemplar,
sorn äfven att Förordningar erhållits
Den 9.1 April e. m.
111
först sedan deras gällande kraft redan inträdt.
Då Ekonomiutskottet, som handlagt
Herr Hjertås motion i denna sednare punkt,
derå icke fästat särdeles afseende, så förekommer
det märkeligt, att Utskottet nu tillstyrker,
det samma olägenhet, anmärkt mot
FörfattningsSamlingen, skulle lämpligast afhjelpas,
om Årstryckets utdelning utsträcktes.
Ett bevis på huru Årstrycket utdelas,
är ju Herr Ålunds egen motion, deri han
anför, att staden Örebro, som bör erhålla
4 exemplar deraf, icke bekommit något till
Rådstufvu- och KämnersRätterne, under en
tid af 4 år.
Härtill kommer en väsendtlig svårig
o
o
het, som alltid skall äga rum i afseende på
Årstrycket och dess utdelning: den nemligen
att en Auctorilet icke kan veta, huruvida
han deraf erhållit fullständigt delfående,
emedan ingen numerföljd derå finnes
eller kan finnas. Man emottager hvad man
får; men om man fått alla, eller endast en
del Författningar för året, kan icke erfaras
förrän i slutet af det påföljande året, då
Registret utkommer. Möjligt är således, att
en Författning blifvit utgifven, inträdt i
gällande kraft, och äfven blifvit förändrad
eller upphäfven, utan att sådant kan af en
till delfående berättigad Auctoritet kännas,
förrän nära 2 år derefter. Måhända torde
fallet redan hafva inträffat, åtminstone vid
utdelningen till en eller annan kyrka. Ef
-
112
Den 21 April e. m.
ter min tanka kan en ordentlig och fullständig
Förordnings-utdelning icke vinnas,
utan att Årstrycket helt och hållet upphör,
och alla Auctoriteter, deribland Konungens
Missioner inbegripna, erhålla Författningssamlingen,
såsom i andra länder tillgår.
Detta vore det enklaste sättet, att bereda
en saknad fullständighet i Författnings-väsendet,
äfvensom det skulle vara nyttigt,
om alla kyrkog, som nu undfå Årstrycket,
istället erhöllo FörfattningsSamlingen, hvilken,
försedd med sitt fullständiga Sakregister,
och tillgänglig antingen hos Pastor eller
någon annan, kunde finnas till upplysning
om de vigtigare der förekommande beslut
rörande den StatsEkonomiska Administrationen,
samt äfven i afseende på uppgifterne
af alla afgjorda enskilta mål, som
der införas.
Hvad Häradshöfdingarne beträffar, så
har, i afseende på Författnings-tilldelningen
för dem, den förändring blifvit vidtagen,
att de erhålla Svensk Författningssamling
i stället för Årstrycket. Då FörfattningsSamlingen
är att anse såsom ett repertorium
af alla vigtigare Regerings-beslut,
så i Judiciel som Ekonomisk väg, och Domarne
framför andre borde äga tillgång till
kännedom deraf, om ej för sin egentliga
Embetsbefattning, dock för att kunna lemna
upplysning och ledning till dem, som
Den 21 April e. m.
113
begära hans råd i förefallande frågor, så
hade Kongl. Maj:t i nåder stadgat denna
förändring, såsom ledande till ändamålet.
Motionären har väl anfört, att FörfattningsSamlingarne
äro för Domarne för mycket voluminösa
att medföra på Tingsresorne; men
första ögonkastet skall öfvertyga hvarje opartisk,
att en årgång af Samlingen , ehuru innehållande
två gånger så mycket, som Årstrycket
för ett år, intager vida mindre volum
än det sistnämda.
Någon förvillelse, i anseende till mängden
af förekommande ämnen, kan icke ega
rum, då de egentliga till allmän efterrättelse
utfärdade Författningar i Samlingen äro
utmärkta till skillnad från de öfriga, och
Samlingen dessutom är försedd med tvenne
Register.
På dessa skäl torde Utskottens Utlåtande
böra återremitteras, med ogillande af
deras åsigt och hemställan rörande Svensk
Författningssamling.
I en tid då det talas så högljudt för
publicitetens nytta och nödvändighet, och
då nästan alla tidningar framställa Regeringens
åtgärder mer och mindre riktigt till allmänhetens
uppmärksamhet, synes det icke
vara consequent att vilja tillintetgöra en anstalt,
som Regeringen sjelf vidtagit till ett
fullständigare allmängörande af dess åtgär21
II. 8
Den 21 April e. m.
der och beslut; ännu mindre då denna anstalt
är begärd af Rikets Ständer sjelfva vid
sistlidne Riksdag; och aldraminst då motiverne
för tillintetgörandet äro så obetydliga,
och icke grunda sig på fullständig undersökning
om verkliga förhållandet.
Jag bör tillägga en upplysning. I anseende
till den olägenhet. Som ägt runi
derigenom, att FörfattningsSamlingen måst
tryckas på samma ställe som Årstrycket,
och efter det Årstrycks-exemplaren blifvit
afdragne, har, med detta års början, den
förändring blifvit vidtagen att, till förekommande
af långsamhet, Samlingen nu tryckes
på ett annat ställe, och samtidigt med
Årstrycket, så att någon olikhet i tiden för
utgifningen af begge icke skall äga rum.
Härigenom har man äfven kommit i
tillfälle, att gifva Samlingen ett vackrare
Typografiskt utseende. I stället för det serskildta
bladet, tryckes nu de Beslut, som
derstädes infördes, äfven i sjelfva Samlingen,
med finare stilar på half spalt, till åtskillnad
från de allmänna till publieation
utfärdade Författningar, som med större
stilar införas på hel spalt; på sista sidan af
hvarje numer finnes uppgift å afgjorde enskilta
mål.
Slutligen torde jag höra anföra skälet,
hvarföre jag anser, att Konungens Beskickningar
böra erhålla exemplar af Författ
-
Den 21 April e. m.
i i5
ningsSamling, det nemligen att dessa embeten
böra vara det ställe, hvarest både
utrikes vistande landsmän oell främmande,
som äga behof att göra sig underättade oin
i Sverige utkommande Författningar, kunna
häri vinna nödiga upplysningar. Behofvet
häraf har egen erfarenhet lärt mig.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller, att
få förena mig i Herr Rosenblads nu upplåsta
anförande. Det är utan all fråga ganska
nyttigt, att fortsätta och bringa till
fullkomlighet den Författningssamling, som
börjat utgifvas till följd af Rikets Ständers
vid senaste Riksdag yttrade önskan. Jag
tror ock, att detta utan svårighet skall lyckas,
om ej några nya åtgärder nu vidtagas,
som slå i strid med dem Rikets Ständer
sist beslutat. Jag anser derföre, att man,
i anledning af den väckte Motionen, heldre
än att återgå till Arstrycket, snarare
bör tänka på medel att förbättra FörfattningsSamlingens
inrättning. Jag känner specielt,
att sådane åtgärder till en del redan
blifvit vidtagne, att FörfattningsSamlingen
med mera omsorg utdelas. Jag skulle således
tro det bästa sättet vara, att äfven
till Försämlingarne och de Utrikes Beskickningarne
lemna ett exemplar af FörfattningsSamlingen,
för att i behändigare format och
mera concist tryck, än Årstrycket, meddela
de Författningar, som för dem kunna vara
8*
Den 2i April e. m.
nödige att känna; och jag anhåller på denna
grund om återremiss.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelin:
Jag vill icke bestrida återremiss, då sådane
anmärkningar blrfvit gjorde, att de kanske
föranleda Utskotten att frånträda en del af
Utlåtandet. Men jag får upplysa, att skälet
till Utskottens mening varit den erfarenhet,
hvari många och deribland äfven
jag kommit om den oordentlighet, som hittills
ägt rum vid FörfattningsSamlingens
tryckning och kringsänd ning. Herr HofGanzleren
har numera enskildt sagt mig,
att åtgärder redan blifvit vidtagne, som för
framtiden skola undanrödja olägenheterne.
Men hittills hafva verkligen de serskildte
Numrorne ofta blifvit så sent meddelade
vederbörande Auctoriteter och Embetsman,
att Inrättningen på intet sätt motsvarat ändamålet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I fall
återremiss beviljas, anhåller jag få fästa Utskottens
uppmärksamhet derpå, att hittills
hafva de exemplar af FörfaltningsSamlingen,
som böra utdelas i Landsorterne, blifvit
afsände till PostContoren, som ombesörjt
utdelningen; hvaremot Årstrycket öfversändes
till LänsStyrelserne, för att af
dem utdelas. Detta har stundom vållat oordning
och gjort Samlingarne incompletta, då
den ena fått ett blad för mycket och den
Den 2t April e. m.
117
andra ett för litet. Jag vet ej, hvarföre
icke enhet i delta afseende bör äga rum,
och jag önskar att den måtte till vägabringas
på det sätt, att båda Samlingarne utdelades
genom LänsStyrelserne.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
tror visserligen, att oordentligheter vid Författnings-Samlingens
kringsändande hittills
ägt rum, men anser derföre icke, att man
bör upphäfva den, och återgå till Arstrycket,
utan snarare tillse, det exemplaren ordentligare
blifva utdelade. Då jag förmodar,
att återremiss beviljas, anhåller jag att
få bifoga en annan anmärkning. Motionären
bar yrkat, att alla Domstolar må erhålla hvar
sitt exemplar af utkommande Författningar.
Detta har jag i Utskottens Utlåtande icke
funnit bestämdt besvaradt, eller någon uttrycklig
mening derom yttrad. Pag. 32
står blott, det Utskotten tillstyrka, att alla
”Kongl. Förordningar, Påbud, Placater,
”Kungörelser m. m., äfvensom IIofRätters,
”Collegiers och EmbetsVerks Universaler,
”Kungörelser och Circulairbref, i den mån
”de från trycket utkomma, skola till erforderligt
antal exemplar, i den ordning
”Kongl. Majit kan i Nåder finna lämplig,
”meddelas de publika Verken och Domsto”larne,
så på landet som i städerne, Kärn”nersRätterne
derunder inbegripne.” Jag
önskade, att det klefve bestämdt ultryekt,
att hvarje Domstol borde erhålla sitt exem
-
Den ii April e. m.
plar, oberoende deraf, att en Domare vore
gemensam för flere Domstolar.
Herr Ribbing, Jrvid: Jag anhåller att
få instämma med den siste värde Talaren,
så mycket heldre, som det för extra Domare
är alldeles nödvändigt, att vid Tingsstället,
dit han såsom främling anländer,
i Rättens Archiv hafva tillgång till alla utkomne
Författningar. Nu finnas de endast
hos ordinarie Domaren, hvarigenom händer,
att en extra Domare ej sällan sättes
i nödvändighet, att döma utan annan ledning
för tillfället än sitt minne af desse
Författningar, hvarpå hvarken han eller de
rättsökande vinna. Samma förhållande eger
ock ofta rum med ordinarie Domarne sjelf—
ve, emedan, om de än vilja underkasta sig
kostnaden och besväret att kringföra Archivet
för hvarje Tingstour och extra Ting
ofta på flere Tingsställen, Archi vet omöjligen
härdar ut med den skakning och nötning,
som nöd vändigt åtföljer tillståndet, att
ständigt vara på resande fot.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Ordföranden framställd proposition, blef
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande, på
grund af dervid gjorde anmärkningar, till
Utskotten ålerremitleradt.
Den 2i April e. m.
119
Vid förnyad föredragning af ConstitutionsUtskottets
den 18 sistlidne Mars under
N:o io aflålne, och den 23 i samma månad
e. m. på bordet fogde, Memorial, angående
verkställd granskning af JustitiaeOmbudsmannens
Diarier och Registratur,
fann Ridderskapet och Adeln, att samma
Memorial endast borde läggas till handlingarne.
Justerades PleniProlocollen för den 3o
sistlidne December e. m. samt den 5, 9
och 12 derpåföljde Januarii.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik_, hade,
i anledning af Prolocollet för sistnämnde
dag, inlemnat ett Memorial, som upplästes,
så lydande:
Vid Herr Printzenskjölds anmärkningar,
i deras nu bildade skick, öfver Herr
Grefve Cronhjelms Motion angående önskade
ändringar vid uppgörandet af ny BevillningsFörordning,
må det tillåtas mig,
att göra några erinringar.
Då Herr Printzenskjöld ifrar emot Herr
Grefve Cronhjelms framställningar, tror jag
mig böra erinra Herr Printzenskjöld derom,
att Grefve Cronhjelms berörde framställningar
i sig sjelfve ej äro annat än enkla
citationer af facto, som Motionären haft
nödigt att framkalla i dagen, för att deraf
hämta anledning till de förbättringar, som
f
120
Den 21 April e. ra.
det är hvarje Representant tillständigt all
önska, och ifrån hvilkas tillvägabringande,
för framtiden, en välmenande Representant
lätteligen kan afvändas, i fall han finner
det Stånd han har den äran tillhöra ej dela
hans öfvertygelse om beliofvet af förändring;
börande han endast på detta sätt låta
afskräcka sig från att, genom i Rikets
Ständers värf vunnen erfarenhet, vara del
allmänna nyttig.
Herr Printzenskjölds benägenhet, att
"uppflytta Rikets Ständers Deputerade, hvad
”rangordningen beträffar, i parite med Ma”jestätet”
torde vara en misslyckad ironie,
ingalunda minskande den vördnad, som en
Taxerings- och Pröfnings-Comile constilutionsenligt
kan och bör fordra. I en tid,
då Konungar säga: Vox populi = vox DeiF
blir Folkets Majestät ingen ironie. I synnerhet
under Dens spira, som anser Folkets
kärlek som Sin enda önskade belöning,
måste EmbetsVerken erinra sig, att de äro
till för Folket, och att det ej är tillräckligt
för deras betjening att hafva constitutionen
på tungan, om de hafva bureaucratien
i hjerta t.
Hvad som gifvit anledning till Herr
Printzenskjölds anförande, torde belt enkelt
vara Herr Grefve Gronhjelms, med Heres,
åsigt af, att PrÖfningsComiteernes af
Kongl. KammarRätten ogillade åsigter eller
Den 21 April e. m. 121
förfaranden borde dragas under Kongl. Majrts
egen höga pröfning, och ej, såsom hittills,
af Kongl. KammarRälten afdömas med anledning
af de utaf dess RevisionsContor gjorde
anmärkningar. Af de kunskaper och den
skicklighet Herr Printzenskjöld eger, hade
man väntat ett grundligt utredande af skälen
emot och för denna förändring af forum
för mål, som blifvit handlagde af, det
sig sjelf beskattande, Folkets högsta instans;
ej blott ett contra-anfall emot dem, sorn våga
tänka på någon inskränkning af Kongl.
KammarRättens makt; ett välde för mycket
solid, för att behöfva ett larmrop till
sin räddning, och som, om än någon förändring
i följd af 1809 års Constitution
skulle kunna komma att framdeles lagenligt
till väga bringas, ej bör tro sin glans fördunklad
genom en jemkning, som befunnits
nödig för harmonien af de constitutionella
förhållanderne; en jemkning, som öfvergått
sjelfva thronell, lill Konungs och
Folks gemensamma trefnad och förkofran.
Justerades PleniProtocollen för den i5
och 21 sistlidne Januarii, samt den 26 i
samma månad förmiddagen.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 21 sistlidne Mars:
N:o ()3. I anledning af gjord anmärk
-
122
Den 21 April e. m.
ning vid Utskottets Betänkande N:o 22 rörande
Slotts,Snickaren J. Dumraths till Utskottet
ställda ansökning om bestämmande
af en viss lid, efter hvars förlopp den uti
Sökandens bär i Stockholm belägna fasta
egendom RiksgäldsContoret beviljade inteckning
till säkerhet för meddelad förnyelse af
en förkommen, af nämnde Contnr i YexelBanken
ntgifven Assignation, måtte till all
kraft och verkan upphöra.
N:o q4- I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o65, angående
åtskillige, genom Kongl. iVlaj:ts Nådiga
Remisser, lill Rikets Ständer öfverlemnade
Svenske Medborgares reclamationer i afseende
på ersättning för lidna förluster genom
Skeppsuppbringningär.
Af den 28 i samma månad:
N:o p5. Om den af Utskottet förrättade
granskning af RiksgäldsContoret, General
AssistanceContoret samt f. d. FilialDiscontln
rättningar ne.
N:o 96. I afseende på åtskillige uti
RiksgäldsContorets Räkenskaper halancerade
fordringar.
N:o 97. Öfver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 41, i anledning af
ett af Herr LandtMarskalken upprättadt och
till Utskottet ingifvet förslag till så väl Herr
LandtMarskalkens och Talmännens represen
-
Den ii April e. m. 123
tations-kostnad, som till utgifter för RiksStåndens
Cauzlier och Klubbar.
N:o g8. I anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:o 42, rörande indragning
af mathållning vid den så kallade LandlMarskalksKlubben,
samt om förmi nskning i Statens
utgifter för Klubbinrättningar.
N:o 99. I anledning af Utskottets Memorial
N:o 68, i fråga om tryckning af Allmänna
IndragningsStaten för år 1828.
Af den 16 dennes:
N:o 104. Angående anslag af medel
till kostnaderne vid Högtsalig Ii. K. H.
Prinsessan Sophia Albertinas begrafning.
Frän Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonumiUtskotten:
Af den i5 dennes:
N:o 3. I fråga om sättet och vilkoren
för Kruts transporterande genom landet för
Bergslagernes behof.
N:o 4. I anledning af åtski 11ige framställningar
om anslag af allmänna medel till
vägars anläggande eller omläggning.
N:o 5. I anledning af väckte frågor om
anslag af allmänna medel till vägars anläggande,
förbättrande och indelande inom
Wermland.
N:o 6. I anledning af gjorde Motioner
örn anslag till broars underhållande.
ii4 Den 21 April e. m.
N:o 7. I anledning af gjord hemställan
om bidrag af allmänna medel till odlingsbara
kärrs och mossars aftappning på
Gottland.
N:o 8. I anledning af flere Motioner
om anslag af allmänna medel till sjönWenerns
sänkning.
N:o g. I anledning af gjord hemställan
om en bros uppförande på något afstånd
från Qvicksunds färgställe.
N:o 10. I anledning of Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om anslag till förmån
för UndervisningsVerken i Riket.
Af den 18 i denna månad:
N:o it. I anledning af Kongl. Maj:ts
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse
om befrielse för Tynderö socken i WesterNorrlands
Län från'deltagande i ordinarie
rotering.
N:o 12. I anledning af väckt fråga örn
granskning af alla de Författningar, som angå
seglationen, så väl i Rikets större insjöar,
som längs kusterne.
Frän LagutskottetAf
den 8 dennes:
N:o 4q. I anledning af åtskilliga Motioner
om ändring af 17 Cap. HandelsBalken
och 20 Cap. ÄrfdaBalken.
/
Den 21 April e. m.
N:o 5o. Öfver väckt Motion, att ConsistoriiNolarie
skall, för flen uppbörd, som.
lill dess tjenst hörer, stå i lika ansvar, som
Kronans Uppbördsman för Krono-uppbörd ,
samt DomCapitel äga förmånsrätt, framför
enskilde fordringsegare, till ersättning af
ConsistoriiNolaries tillgångar för uppbördsmedel,
som af honom förskingras, derest
DomCapitlet icke åsidosatt den tillsyn, som
detsamma åligger.
N:o 5i. Öfver gjord motion, att Jordegare
må för fordran hos sin Landbo erhålla
förmånsrätt till Landbos gäldbundna
egendom.
Af den ii i denna månad:
N:o 52. öfver väckt fråga om stadgande,
att inteckningar, beviljade till säkerhet
för medel, som till fromma stiftelser
äro eller blifva anslagna, alltid skola
bibehålla sin gällande kraft, utan att behöfva
förnyas.
Af den i5 dennes:
N:o 53. Öfver gjordt förslag till ändring
af 24 §• i Kongl. Förordningen den 13 Julii
1818, angående inteckning i fast egendom.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 8 i denna månad:
N:o 21. I anledning af väckta Motioner,
dels om afskaffande af ali Expeditions
-
13.6
Den a4 April f. m.
lösen, dels om nedsättning, ändring eller
förklaring af Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Taxa på Expeditions-lösen, den i5
Maji 1821.
N:o 22. I anledning af åtskillige föreslagne
förändringar, så väl i i8o5 års
Kongl. Förordning om Skogarne i Riket,
som i andra, med Skogshushållningen gemenskap
egande Lagar och Författningar.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 24 April 1829.
Plenum kl. xo Förmiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
f. m. den 2i April 182g.
S. D. Uppå derom af Herr Rosenblad,
Rernhardj gjord framställning beslöt Rid
-
Den 14 April f. m. 127
derskapet och Adeln anmoda RiddarhusUtskottet,
att, innan d&L af Utskottet utarbetade
förslag tillen ny Riddarhusordning,
hvilket, i anledning af dervid gjorde anmärkningar,
blifvit, den g dennes e. m.,
till Utskottet återremitteradt, från Utskottet
till Ridderskapet och Adelil återkommer,
låta, under form af Bilaga till det
Ridderskapets och Adelns Protocoll, som
kommer att innefatta Utskottets förnyade
Betänkande och Förslag till en ny Riddarhusordning,
till trycket befordra ej mindre
5oo exemplar af berörde Betänkande
och förslag, tillhörande den bestämda upplagan
af Ridderskapets och Adelns Protocoll,
än ock derutöfver serskildt, på Riddarhuscassans
bekostnad, 5oo exemplar deraf,
för att bland Ridderskapets och Adelns
vid Riksdagen närvarande Ledamöter utdelas.
Ut Supra.
Justerades 13 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 31 dennes f. m. i öfrigt fattade beslut.
Justerades 7 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 21 dennes e. m. fattade beslut.
Öppnades Herrar Electorers lista till
val af 2:ne Ledamöter i BevillningsUtskottet,
efter
128 Den 24 April f. m.
N:o 318, Friherre Liljehorn, Gust.; och
N:o 4p6, Herr Stålhammar; Fullmägtig,
Herr Heijkenskjöld, Carl Wilhelm.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o
1,848, Herr Wirgin, Clas Ludvig;
och
N:o 1,867, Herr Stenfelt; Fullmägtig,
Grefve von Rosen, Axel.
Herra/ Uhr, Gustaf, uppläste följande:
Då frågan om ytterligare anslag för Götha
Canal snart torde förekomma i de sammansatte
Utskotten, anhåller jag, att följande
uppgifter i ämnet må blifva till Utskotten
remitterade:
1:0 Uti Grays Observations 011 a General
Iron Ra il Way, hvilken bok härjemte
bifogas, och om hvilken författares tillförlitlighet
jag kan anföra, att uppgifterne på
omkostnader å Railvägar, uti Supplementet
till Encyclopedia Brittannica, äro ordagrant
hemtade från honom (pag. >75), förekommer,
pag. 4» en note om Caledonian-Canal.
Enligt denna note var den summa, Canalen
inbragte på året, räknadt ifrån den 1 Maij
x8a3 till den 1 Maij 1824, ”lika med femtiondedelen
af räntan på det använde Ca”pitaiet,
eller lika med en sjuttiondedel af
Den 24 April f. m.
129
”det belopp, som skulle hafva erfordrats
"för att bålla ett priva't Eolag skadeslöst,
"om ett sådant bade utfört företaget;” nemligen
en sjuttondedel af räntan på Capitalet,
jemte underhålls-kostnaden och betjeningens
aflöning.
”Vi tvifla icke”, heter det vidare, ”att
”inkomsterne af Canalen småningom blifva
”mycket förökade; men det är dock tydligt,
att om dessa äfven stiga till tjugu
”gånger det närvarande beloppet, så skola
”de ändock ej uppgå till hälften af räntan
”på Capitalet.”
Man erinre sig, att Caledonian Canal
genomskär Scottland, som sammanhänger
ined det land — England — hvars industri
utgör ett föremål för hela Europas beundran;
och man slute sedan till de sannolika
inkomsterne af en Canal, som genomskär
Götha Rike.
2:0 Om man ej jäfvar bifogade betyg
af Disponenten på Finspångs Bruk, Herr
Bergmästaren Odelstjerna; så bevisar detsamma
:
a) att de, af Herr Grefve von Platen
vid ett föregående tillfälle omnämnde jernringar
i Svängbron vid Motala, hvarken äro
8 alnar i diameter, såsom Herr Grefven
uppgifvit, eller i5 fot, såsom dea 26 sisth
21 H. 9
Den 24 April f. m.
Mars f. m. här blifvit af Herr Grefven yttradt,
utan de äro allenast 4l al° eller 9
fot i diameter; och för att svarfva så stora
ringar, fordras visserligen inga ovanliga anstalter
;
b) att Svängbron är förfärdigad vid
Finspångs Bruk, der också ringarne äro
svarfvade.
Då härtill kommer, att sådane broar
ej mera komma att vid Cnnalen begagnas,
torde det alltså vara svårt, att inse Canalens
behof af en Verkstad för tillverkning af
sådane.
På samma sätt sjmes mig förhållandet
vara med alla de öfrige af Hr Grefven, den
26 sisth Mars f. m., härstädes anförde skäl
för Canalens behof af en egen Verkstad.
Några korta erinringar skola, sorn jag hoppas,
sätta Ridderskapet och Adeln i tillfälle,
att fatta ett säkert omdöme om beskaffenheten
af dessa skäl.
Beträffande först Bolagets åberopade
privilegier; så förekommer dervid:
1:0 att dessa förutsätta, det Canalen
blefve fullbordad och underhållen pä Bolagets
egen, men icke på Statens, bekostnad;
hvilket klart antydes i §. 5, der det
heter: ”Bolaget kommer alt anlägga, och i
”godt och fullkomligt stånd allt framgent underhålla,
Vindbryggor öfver Canalen” &c.
Den 24 April f. m.
2:0 att ordalydelsen i den åberopade
§. 7 är följande: ”Bolaget skall ega obe
vandrad
rätt och frihet, att för Canalens
”behof, dess byggnad och underhåll, an”lägga
Verksläder” &c. För hvad ändamål
är det alltså, sorn Bolaget skall ega obehindrad
rätt och frihet, att anlägga Verkstäder?
Jo, för Canalens behof', dess byggnad.
och underhäll; men att CanalBolaget
af allmänna, och till Canalbyggnaden anslagne,
medel nedlägger hundrade tusendetals
Riksdaler i en Verkstad, för att såsom
Näringsidkare drifva densamma för CanalBolaget
s egen fördel, det synes mig vara
ett tilltag, som, om det kan ansvarslöst aflöpa
för Götha CanalDirection , säkerligen
icke skulle göra det för några andra Svenska
medborgare.
Vidare heter det i Herr Grefvens yttrande:
”Man fann snart, att en Engelsk
”Verkstad var nödvändig; ty om man ville
”tänka på, alt få Canalen utförd på ett varaktigt
sätt, kunde det endast ske med verk”tyg,
som voro förfärdigade på en för be”hofvet
afpassad Verkstad.” Detta synes
mig vara vederlagdt af det enkla och allmänt
kända factum, att Canalen var till
större delen färdig och, såsom man hoppas,
på ett varaktigt sätt utförd, innan
Motala Verkstad var anlagd, än mindre för
Canalbyggnaden begagnad.
9
Den 24 April f. m.
Men hurudana verktyg och inrättningar
är det, för hvilkas skull Verkstaden behöfves
? Jo derom förekommer vidare i
yttrandet: « ”Så t. ex. måste en muddring
”företagas i utloppen af alla Sjöar, hvarigenom
Canalen går. Detta kunde endast
”ske genom ett mudderverk med Angmachin,
”sorn måste vara kraftfullt; men blef, geiiom
sin compliquerade beskaffenhet, ofta
•”bristfälligt. Flere hufvudsakliga piecer hade
”redan sprungit, och samma förhållande
”kunde förutses med flere andra. Denna
”enda omständighet gjorde Verkstaden nödvändig.
”
Jag deremot har svårt att inse, det
muddring kunde verkställas endast genom
det dyrbarare muddrings-verket; dels emedan
de, innan detta 'verk erliölls j verkställde
muddringarne vid Canalen synas bevisa
motsatsen; dels ock emedan vid Södertelje
muddring på 6000 fots längd och
till 10 fots djup blifvit verkställd, utan sådan
inrättning och, hvad som är märkvärdigast,
verkställd för bättre pris än gräfning.
Min mening är dock visst icke att klandra,
det Directionen anskaffat en fullkomligare
muddringsmachin. Jag beklagar blott, att
Herr Owen ej fått tillverka den, hvartill yV/gmetj
att han erbjöd sig. Och jag beklagar
delta:
1:0 emedan då bade den inhemska, i
Den a4' April f. m
•i 3S
stället för den utländska, industrien blifvit
uppmuntrad.
2:0 emedan machinen då erhållits för
vida lägre pris; men jag beklagar detta
isynnerhet
3:o derföre, att då Herr Grefven sjelf
ypplyst, det Jlerc hufvudsakliga piecer på
den Engelska machinen redan hade sprungit;
så har deremot den lika construerade
muddringsmachin, som Herr Oven gjort för
Hjelmare CanalDireclion (enligt hvad Directionens
Ledamöter vitsorda) ännu aldrig
gått sönderj ehuru den varit mycket
brukad ; och
4:o emedan man då ej kunnat förebära
behofvet af att reparera muddringsmachinen,
såsom ett skäl för den dyrbara
verkstads-anläggningen; åtminstone förspörjes
ej något sådant behof hos Directionen
för Hjelmare Canal.
Sedan Herr Grefven uppräknat åtskilige
andre för Canalbjrggnad erforderlige
inrättningar, såsom portar och lyftskrufvar
m. m., lill bevis för omöjligheten att umbära
en sådan Verkstad, - frågar Herr Grefven:
”Huru ville man åstadkomma något sådant
”utan egen Verkstad?” Jag svarar: Jo på
samma sätt, sorn Hjelmare CanalDirection
åstadkommit allt sådant, och på samma
satt, som Götha Canal erhållit sina behof
i34
Den 24 April f. m.
deraf; ly blott en ringa del af Canalens
behof äro tillverkade vid Motala, oell deribland
inga, som ej förut dels erhållits,
dels kunnat erhållas från andra ställen inom
Sverige.
Med ett ord, om Verkstaden skulle
kunna anses såsom medel ^förberedande anstalt),
så skulle den hafva varit det föregående,
och ändamålet (Canalbyggnaden)
det efterföljande. Nu deremot, då man säger
oss, att Canalen är till Nio tiondedelar
fulländad, och då man lofvar oss den
färdig om Tre år, så synes den ännu långt
ifrån fulländade Verkstaden snarare böra
betraktas såsom ändamål i och för sig sjelf,
än såsom medel till Canalbyggnaden.
Betraktar man åter Verkstaden ur denna
synpunkt, så synes:
1:0 att den ej bör drifvas för allmän,
eller för Statens, räkning.
2:0 att den icke kan eller bör få öfvertagas
af något privat Bolag, förr än ett
sådant inköpt den, och erhållit tillstånd
eller privilegium på dess bedrifvande.
3:o men såsom, å ena sidan, inga private
personer lära finna sin uträkning vid,
att lill fullo återbetala, hvad här af allmänna
medel blifvit nedlagdt, och å den
andra sidan, en för stor eftergift i detta
Den 24 April f. m.
i35
afseende skulle verka tryckande på andra
Fabrikanter, hvilka, genom egna mödor och
uppoffringar, kommit i besittning af deras
mindre dyrbara inrättningar; så torde, genom
någon slags auction, hela anläggningen
böra upplåtas åt den mestbjudande,
inom eller utom Landet, utan alt likväl utgången
deraf kan verka på ansvaret för Directionens
åtgärd, att i Verkstaden hafva
nedlagt medel, som af Rikets Ständer blifvit
till Canalbyggnaden anslagne.
4-’o alt likasom det skulle vara Bolagets
intresse, att för bästa pris anskaffa det
gjutgods och det jernmachineri, som för
Canalens byggnad och underhåll kan komma
att behöfvas, om nemligen dessa effecter
betalades med Bolagets egne medel; likaså
vore det nu Bolagets intresse, att dessa
effecter blifva sä dyra, som möjligt, om
nemligen Bolaget får göra leverancer från
Motala Ferkstad, och Directionen betalar
af Statens medel.
Eller då Bolaget, i förra fallet, kunde
behöfva Verkstaden, för att icke prejas af
andra Fabrikanter; så synes Bolaget, i sednare
fallet, behöfva Verkstaden endast för
att komma i tillfälle, att, utan inträng af
andra Fabrikanter, sjelf fä preja Rikets
Ständer efter eget godtfinnande.
Styrelsen för CanalVerket oclx Styrelsen
för Motala Verkstad äro således två, till
x 36 D e n 24 A p r i 1 f. m.
sin natur så motsatta befattningar, att man
snarare borde söka att förebygga möjligheten
af hemligt förstånd dem emellan, än
man bör låta dem vara förenade hos samma
personal. Eller skulle väl detta vara det
enda fall, i hvilket det icke kan vara betänkligt,
att sätta Bocken till Trägårdsmästare
?
Vidare heter det i Herr Grefvens yttrande:
”Dagligen ökades derjemte bebof
”vet
af Ångmachiner, hvaraf många enskilda
gjorde beställningar. Man kunde för”utse
deras nödvändighet för Ångfartyg, till
”befordrande af hastigheten under Canal”farterne.
Jag frågar, om ej allt detta vadit
anledning nog för oss, att anlägga en
”sådan Verkstad, likasom man förut gjort
”i Ryssland, Preussen, Dannemark, Holland
”med flere länder, sd att vi snart voro de
”endej som saknade en sådan."
Härvid måste jag åter uppehålla Ridderskapet
och Adeln.
Det är allmänt bekant, att Herr Owen,
under loppet af 20 år, tillverkat Ångmachiner
och allt annat slags jernmachineri efter
de hästa principer. Hans machinerier äro
dels utspridde öfver hela Sverige, och isynnerhet
begagnade vid våra större Bergverk,
dels exporterade till America (deribland en
Ångmachin af 36 hästars kraft, med tillhörande
Qvarnmachinen), samt till Ryssland,
Den 24 April f. ra. 137
Tyskland, Finland och Norrige. Bland den
stora mängd uppgifter jag i detta afseende
kunde anföra, väljer jag endast den följande,
derföre att just Hr Grefven, bättre
ciri någon annan, är i tillfälle att vitsorda
dess riktighet. Den är hemtad ur en i Tidningen
Götheborgs Posten, den 24 sisth
Februarii, införd annonce, hvilken lyder
som följer:
”Dersom en tillstraekkelig kiöbesum op”naaes
kan det nye, vel indrettede og sorn
J’et udmcerkt godt Söeskib bekjendte Damp"fartoi
Oscar, som i daret 1828, fra io:de
”dpril till udgangen af September, närsten
”uafbrudt har gjort Reiser paa det besvcer”lige
Farvand imellem Bergen og Christi”ania,
uden att Maskineriet nogen gang i
”ringeste maade har svigtet, med alt for'nödent
Inventarium erholdes till kjöbs.”
Directionen för Dampskibet Oscar,
Christie, Konow, Melzer,
Mowinckel, Muller.”
Det är allmänt bekant, alt Herr Owen
byggt detta Ångfartyg med dess machin,
och då frågar jag: hvad är den med Gjutugnar,
Smedjor, Borrmachiner, Svarfstolar
m. m. uppfyllde local, i hvilken Hr Owen
tillverkar sådant machineri, hvad är den
localen med desse inrättningar, om icke en
138
Den 24 April f. m.
mechanisk Verkstad? Och kunna vi (hemligen
vi Svenskar) sägas sakna det, som är
beläget i sjelfva Hufvudstaden , och som är
tillgängligt för hvilken som helst? då deremot
vid Motala Verkstad, anslaget på porten
afvisar Allmänheten, som likväl får
betala omkostnaderne.
Menas åter med mechanisk Verkstad
blott en sådan, som är anlagd och underhålles
på allmän bekostnad; då finnes i hela
England icke en enda mechanisk Verkstad,
och om den funnes, så skulle den snart utarma
de private Verkstäderne. Den skulle
nemligen arbeta till underpris, och med
förlust ett och annat år, till dess de farligaste
medtäflarne voro knäckte; och denna
förlust skulle den dessutom ej känna, emedan
den, genom sitt inflytande, slog under
sig de stora beställningarne för Kronans
räkning, och taxerade desse efter eget godtfinnande.
Men hurudane hlefvo väl följd erne
deraf för industrien och för könstfliten
i landet? I England kan derföre en sådan
Verkstad aldrig komma i fråga.
Ytterligare anförer Herr Grefven: ”Man
”har dessutom sett, hvad det kostar, att
”vända sig till utländningen med arbets”beställningar;
man vet, hvad de första
”jernportarne till Canalen kostat, hvilka må”ste
bernias från England; men hvarförutan
inga jernportar troligtvis ännu fun”nits
i Sverige.”
Den 24 April f. m.
Här säges väl ej, att nian icke kunnat
gjuta sädane i Sverige, så framt man ej
fått lära konsten af Canalens Engelsman3
men då delta likväl utgör ett af de för Svenska
Gjuterier i allmänhet* och för Herr
Owens verkstäder i synnerhet, förklenliga
rykten och framställningar, hvilka sedan
Riksdagens början blifvit satte i omlopp,
och hvilka mer och mindre offentligt låtit
höra sig; så får jag förklara förhållandet
med jernportarne vara följande.
På M:r Hasledins Gjuteri nära Ponty
Cilty i England, säg jag år i8ao de för
Götha Canal derstädes afgjutne portar, och
jag anmärkte, att jag ej föreställt mig, det
man ville, såsom modeller, till Sverige afsända
ett så vårdslöst arbete. Man fann
denna anmärkning icke olämpelig; men man
betraktade sig såsom tillverkare, och man
tillverkade för alt förtjena. När sedan fråga
väcktes: huruvida Svenska Gjuterier kunde
åtaga sig att gjuta sådane portar; så förklarade
Henric Holz vid Finspång: alt sådane
utan svårighet kunde gjutas i Sverige;
att man här kunde gjuta sådane mycket bättre
och fullkomligare än de engelske modellerne,
samt att man för en så enkel gjutning'alldeles
icke behöfde använda den kostsamma
lerformningen, emedan portarne kunde
gjutas i torr sand; på hvilket sätt också
alla portar sedan med största framgång
blifvit gjutne.
Dsh 24 April f. m.
* '
Det är en sanning, att konsten att gjuta
i torr sand har Holz lärt af en Engelsman;
men denne Engelsman heter Samuel
Owenj och lians arbeten innebära det säkraste
beviset emot hans motståndare.
Slutligen kan jag ej undgå att anmärka,
hurusom den skillnad, hvilken andra
menniskor finna emellan stort och smått,
emellan mycket och litet, synes liksom försvinna
för Herr Grefvens blick. Så till exempel:
framställer Herr Grefven Directionens
af ingen bestridde "rättj att, utan föregån'’gen
hemställan, ändra en spade eller en
”skottkärra, från de gamla modellerne,” såsom
ett slags stöd för Bolagets rättighet,
att anlägga Motala Verkstad. Så äfven, då
missräkningen i KostnadsFörslaget vid Hjelmare
Canal utgör endast omkring 3^ procent,
och då man vid Götha Canal ännu
ej ens kan finna den gräns, hvarvid missräkningen
kan komma att stadna; finner
dock Herr Grefven, att samma förhållande,
nemligen missräkning, inträffat på båda
ställen.
Hvarjemte Herr af Uhr till Protoeollet
aflemnade ej mindre den ofvan åberopade
boken, än ock Bergmästaren Odelstjernas
betyg, hvilket sednare var af följande
innehåll:
På begäran af Directeuren välborne
Herr Gustaf af Uhr, får undertecknad här
-
Den 24 April f. ra.
>4'
med intyga att den Svängbro, som är uppsatt
öfver Canalen, vid Motala, år 1817, är
afgjuten och hoppassad vid Finspong, äfvensom
att de 4 stycken coniska gjutne jernringar,
med en yttre diameter af 4 alnar
i2| turn, emellan hvilka frictionsrullarne
hafva sin rörelse, här äro svarfvade. Finspång
den 3 April 1829.
Det. Odelstjerna.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: Om jag i dag skulle
uppehålla denna aktningsvärda samling,
samt använda dess dyrbara tid med vidlyftigbeter
och lill åhörande af bagateller, så
torde skulden ej tilläggas mig, då jag finner
mig nödsakad och påkallad, att svara
ur minnet på hvad Herr af Uhr yttrat.
Delta blir för mig så mycket nödvändigare,
som jag i morgon ämnar afresa. Jag
anhåller om Ridderskapets och Adelns undseende
med det ofullständiga, det vidlyftiga,
som kan förefalla i milt andragande.
Jag vill ej vara vidlyftig i den första frågan
om Railvägar, hvilka Herr af Uhr föredrar
för Canaler, efter det ej lärer kunna vara
hans mening, att igenfylla Canalen, för att
deruppå inrätta en Railväg. Men hvad angår
jemförelsen emellan Caledonian-och Götha
Canal, så är det ej möjligt att ibland.
Englands hundradetals Canaler uppleta någon,
som är mindre passande till jemförelse
med Götha Canal, än Caledonian-Cunalen,
Den 24 April f. m.
oell på sådant sätt stall man alltid finna
exempel för sin mening: motsatta bevis på
ömse sidor, hvilka man kan tyda till sin
fördel. Caledonian-Canalen anlades i norra
delen af Skottland ej för att underlätta en
redan beslående industri, men för att sysselsätta
en behöfvande folkmängd, som var
utan all arbetsförtjenst. Den anlades der
i en trång dal, emellan de mest stupande
berg på ömse sidor, hvilka ej lemna någon
utveckling åt landtbruk; ty der är en af
de mest besynnerliga belägenheter, då man
ser Canalen liksom i en ränna framgå emellan
skyhöga, snöbetäckta berg på sidonie,
med Canalens högsta del fot öfver hafsytan.
Men der bodde ett fattigt folk, som
borde sysselsättas, och derföre ville Engelska
Regeringen på detta ställe använda penningar.
Det andra skälet var, att man behöfde
för krigsoperationer en genomfart för
fregatter. Derföre gjordes den till de ofantliga
dimensioner af 4° fots bredd och 20
fots djup. Sist är det den omständighet,
att de få och obetydliga jordbitarne kring
denna Canal äro mest af en ofrugtbar art,
och bestå endast af grus. Efter allt detta
kommer, att denna Canal ännu ej är färdig.
Således är det för tidigt, att tala om
dess inkomst, för att göra någon jemförelse
emellan den och andra Canaler. Men
om man ville hafva en jemförelse, så hade
man lätt kunnat finna en bland dem, som
Herr af Uhr sjelf besökt, ty England har
Den 24 A p r i 1 f. m.
en Transito-canal för dem, sorn frukta gå
Nordan om. Man har nemligen i Södra
Skottland Forth and Clyde-Canalen, för att
komma från Nordsjön lill Vesterhafvet. Den
Lief färdig år 1777; och 1780 gaf den ej mera
än 1 procent, men från 1780 till 1827,
har inkomsten uppstigit ända till 12 procent
på denna Canals actier, hvilka till en
början voro på 100 pund, och nu säljas för
200 å 25o pund. Der hafva vi en sann
målning af hvad som kan äga rum med en
Transito-canal, som kan i någon mån, ehuru
ej helt och hållet, jemföras med Götha
Canal; ty ingalunda kunna hindren förden,
som vill segla norr om Skottland, vara jemförlige
med hindren för den, som ifrån Nordsjön
rund Sveriges södra udde vill segla in
i Östersjön. Således långt ifrån att tro, att
hvad Herr af Uhr anfört, bevisat hans mening,
lärer det hafva bevisat just motsatsen.
Jag kommer nu till det mycket omtalta broarbetet.
Jag gör det så mycket häldre, sorn
jag derigenom får tillfälle att rätta de misstagne
uppgifter, som äro lemnade. Från
Canalens början har man ansett nödvändigt,
hvilket ej eller af någon kunnig lärer kunna
förnekas, att der man kan använda de
mest oförgängliga materialier borde ej andra
begagnas. Det angelägnaste föremål för
denna sats, var broarne öfver Canalen, hvilka
borde vara rörlige, och voro 36 till antalet.
De flere försök man gjorde med jernbryggor,
svarade ej emot ändamålet. Den
,44
Den a4 April f. m.
första vid Forssvik var af jern, men uppfyllde
icke hvad man önskat. Man hade
ritningar på Svängbroar af jern från England.
Man företog arbetet dermed; men
bär mölle först den svårigheten, att de innehöllo
pjecer, som man ej tilltrodde sig,
enligt Bergmästare Odelstjernas uppgift, förfärdiga
vid Finspång, och deribland hufvudsakligast
den stora ringen, hvilken jag
uppgifvit böra vara af i5 fots diameter, vid
hvilken uppgift jag äfven står fast, men hvilken
man af bristande förmåga måste göra af
mindre dimensioner. Derföre gjorde man
en annan modell, hvarigenom man trodde
sig kunna ersätta denna brist. Så mycket
hellre berättar jag allt detta, som jag har
den lyckan att här hafva Finspongs egare
bland mine åhörare. Förslaget verkställdes,
och ringen svarfvades på Finspong
med en mindre diameter emot hvad den
efter ideen borde hafva; men när bron uppsattes,
insåg man genast det felaktiga i denna
construction, och detta är rätta orsaken
hvarföre ingen svängbro mera på Canalen
kunde göras, efter man ej kunde förfärdiga
fullkomliga ringar. Likväl förblifver öfvertygelsen
alltid densamma, att svängbroen
är den fullkomligaste af alla rörliga broar.
"Visserligen har man emedlertid på några
ställen kunnat ersätta den med andra, hvilka
i vissa afseenden kunnat svara mot ändamålet,
men det hindrar ej, att man på
vissa
Den 24 April f. m. 145
vissa andra ställen inser nödvändigheten af
svängbroar, och önskar kunna förfärdiga
dem, hvilket endast låter sig göra, dä en
ring kan svarfvas af i5 fots diameter. Detta
har jag yttrat såsom ett skäl för Verkstastaden;
hvar och en, som vill följa mig,
skall öfvertyga sig om riktigheten och vigten
af hvad jag yttrat; här är det svårt, att
bevisa det. Anläggningen har skett efter
öfverläggning med ÖfverDirecteuren Hagström,
och Verkets Mechanicus ÖfversteLieulenant
Lagerheim; efter correspondence
med Herr Vellford; efter rådförande med
Herrar Bäld, Säfström och af Uhr, och det
är efter detta man kommit till det resultat,
som nu eger rum. Det är möjligt, att
det oaktadt min öfvertygelse icke är riktig,
men derefter har jag handlat. Som broarnas
antal är 36, är det af högsta vigt, att
göra dem af den art, att sällan eller aldrig
ombyggnad af dem må blifva ett hinder för
Canalfarten; ty om man blott räknar, att
en bro sällan uthåller mer än 12 år, bladet
3 broar om året att ersätta, och derigenom
uppkomme hinder hela sommaren
igenom för Canalfarten. Det är och blir
således af vigt för Canalen, för Bolaget och
för allmänheten, som seglar på Canalen,
att dessa broar göras fullständigt af jern.
Det är min öfvertygelse att det ej kan ske,
om man ej har en mechanisk Verkstad.
Den, som vill öfvertyga sig fördomsfritt
2 1 H. 10
i46
Den 14 April f. m.
derom, kan jemföra jernbroarne, sammansatte
på Finspong oell Stafsjö, med dem,
sorn äro förfärdigade pä Verkstaden, och
jag tror, att man ej skall lemna de förra
företrädet. När nu det var gifvit, att Canalen
var i behof af en Verkstad för så
vigtiga tillverkningar; när det var fråga om
icke mindre än 116 par slussportar, på
hvilka plankskrufvar behöfvas- 800 st. till
hvart pär, och då man kan visa, att der
som äro gjorde i vanliga smedjor, ganska
litet svara mot ändamålet, då man behöfde
36 broar förutom luckor med deras skrufvar
vid botten, aflopp och annorstädes, samt
mycket annat, och man vill reducera detta
till penningar, så öfvertygar man sig snart,
att 84>ooo R:dr af allmänna medel äro väl
använde till ett sådant ändamål. Man kan
vidare se de machiner, som användas till
arbetet och murningen, och man blir ännu
mera af denna öfvertygelse. Jag väntar ej
alt kunna öfvertyga mine motståndare; men
när jag nämner, att 3 broar om året göra
en summa af 6 å 7000 R:dr årligen, så visar
det sig snart, att capitalet bär god ränta.
— Herr af Uhr har talat om mudderverk,
och sagt, att man har orätt att taga
dem från England, då man kan få sådane
hos Herr Owen. Jag är ej böjd för jemförelser,
jag tror att Herr Owen och Motala
kunna få göromål nog båda två för Sverige.
Om så är, är det ju ganska väl, alt
här finnas a:ne Verkstäder; åtminstone an
-
Den 24 April f. m.
ser man i andra länder, och alla andra personer,
än de, som föresatt sig att klandra,
torde äfven anse det vara nyttigt, som bidrager
till täflan i dylika handteringar. Hvad
Mudderverket serskildt angår, får jag upplysa,
att ehuru Herr Owen förut hade åtagit
sig förfärdigandet af ett Mudderverk,
förrän tillstånd erhölls att få införskrifva
det Engelska, är det likväl efter detta som
lian tog modellen, sedan han begärt få afrita
det för att förfärdiga det Mudderverk,
som begagnats vid Hjelmare Canal; detta
måtte väl bevisa, att åtminstone Herr Owen
gaf det Engelska företrädet. Huruvida det
gått sönder, eller ej, lemnar jag derhän,
men jag skulle nästan i förväg kunna säga,
att så mycket jag är bekant med Hjelmare
Canal så, om man brukat det på vissa ställen,
har det gått, eller kommer det alt gå
sönder; ty det är oundvikligt med ett sådant
machineri. Herr af Uhr har omtalat
de modeller, som förut brukades vid Götha
Canal. Det är sannt, att så länge vi
ej egde det Engelska machineriet, begagnade
man hvad man kunde hafva, och öfvertygade
sig just derigenom, att en tiodubbel
tid erfordrades, och att kostnaden
skulle bli större genom de gamla inrättningarne,
än genom Mudderverk med ångkraft.
Detta visar sig äfven, då man på andra ställen
antager samma utväg. I öfrigt är det
en sanning, att Mudderverket många gånger
io*
>48
Den 24 April f. m.
sönderbrutits, men ej genom fel i fabricationen;
ty jag är skyldig nämna, att denna
fabrication, sådan som den kom ifrån
England, är den fullkomligaste jag sett;
men det ges en gräns för ali ting, och när
ett verk sättes i gång med den fart, som
många beundrat, och då hugger sig fast i
ett berg eller en stor sten, så måtte en hvar
veta, alt det är omöjligt att förutse, och
undvika olyckshändelser. Dessa hafva ock
ägt rum, men utan annan påföljd, än att
man fått reparera det bristfälliga. — Herr
af Uhr säger, att man ej hade bordt befatta
sig med utvidgning af Verkstaden på allmän
bekostnad. Detta är ej en följd af
Direclionens beslut, men väl bar Directionen
funnit, att när en så vigtig anläggning
blifvit gjord, borde man taga i betraktande,
om den ej borde bringas till den fullkomlighet,
att den kunde gagna det allmänna.
Denna framställning blef noga öfvervägd.
Syn blef anställd af Herr Directeur
Carl David af Uhr, af Professor Säfström,
och af en sakkunnig person från
Eskilstuna. De instämde alla i Directionens
mening, och det är på sådane omdömen
förmodeligen, som Regeringen och
BruksSocieteten grundade sitt beslut om understöd
åt Verkstaden; det är under denna
synpunkt, som den blifvit fortsatt. Detta
är stödt på documenter, hvilka genom
trycket äro allmängjorde, och som jag ej
behöfver hämta utur utländska Författare.
Den 24 April f. m.
»49
Huruvida Verkstaden för framtiden bäst styres
under allmän eller enskild tillsyn, lemnar
jag derhän. Herr af Uhr bar gjort den
vackra liknelsen om bocken till trädgårdsmästare.
Jag skäll ej hafva något emot, att
Herr af Uhr blir trädgårdsmästare. Hvad
angår det ångfartyg Herr Owen tillverkat
för Norrige, så får jag på mitt ansvar uppgifva,
att det under ingen synpunkt kan
jern föras med de Norrska ångfartygen Prins
Carl och Constitution, sorn äro byggde i
England, och begagnas till fart emellan Köpenhamn
och Christiania, samt mellan Christiansand
och Christiania. Det kan ej jernföras
med dessa hvarken i hastighet eller
uthållighet mot storm och sjö; detta är af
erfarne sjömän erkändt och bevist. Herr
af Uhr har sagt, att allmänheten blir afvisad
vid Verkstaden. Jag har så många gångor
hört delta rykte likasom många andra
kringspridas, att jag utber mig få förklara
mig, och är glad att få tillfälle dertill. Jag
får börja med alt säga, att aldrig någon,
soin anmält sig, blifvit vägrad tillträde till
Verkstaden, så vida det ej möjligen någon
gång skett genom misstag; men ingen mätte
fordra, att på ett ställe, der hundradelals
arbetare sysselsättas, der dyrbara verktyg
och materialier finnas kringspridde i 10 å
12 Verkstäder, att man der obehindrad,
utan alt vara känd, och utan att angifva
sitt ärende, får slippa in öfverallt. Det
fordras endast, att helst skrifteligen, eller
i5o
Den 24 April f. m.
också mundteligen angifva sitt namn och
sitt ärende, antingen för Verkstadens Föreståndare,
eller någon af Canalens Embetsman,
så vinner man genast inträde. Jag
tror, att detta är allt, hvad man kan lia
rätt att fordra i ett Verk, der ordning skall
vara rådande. Herr af Uhr har sagt, att
man arbetar till underpris, och han har
rätt, örn han talar jemförelsevis med andre
priser; så hafva till exempel filar vid
Verkstaden kunnat försäljas lill bättre pris,
än i Stockholm, och mera svarat mot ändamålet.
Så är det äfven med flera andra
saker, efter en officielt anställd undersökning
vid flottan här i Stockholm. Men det
oaktadt har man ej arbetat till priser, som
varit underpris för Verkstaden, utan tvärtom
hafva de, efter der etablerade reglor,
betalt kostnaderne. Herr af Uhr har talat
om jernportarne från England. Det är ganska
riktigt; de äro tillverkade på det ställe
Herr af Uhr uppgifvit; men först hade man
försökt att bär få jernportar förfärdigade,
och jag är glad atti detta afseende tala i en
Jernbruksegares närvaro. Första försöket i
Sverige gjordes på Finspong och Stafsjö.
Man öfverlade med Directeur Hagström,
huru det skulle utföras, och han uppgjorde
flere förslag. Man hade sig bekant, att
Herr Owen gjort sådane för Dockan i Carlskrona,
men att de voro nära oduglige, och
ej svarade emot hvad jag sett i England;
ty ibland annat var Ständerten, som ej på
D e n a4 A p i- i I f. m. 151
någon Engelsk port består af mera än en
piece, här sammansatt af 4 eller 5 serskildte
i hvarannan instuckne stycken. Jag tror
således ej, att detta kan komma under någon
jemförelse. Emedlertid var det just
denna standert, som vägde 17 Skeppund,
hvilken' gjorde svårigheten i Sverige, att få
slussportår tillverkade. Efter många försök
blef svaret, att man ville åtaga sig saken,
om man finge göra ständertens framsida af
jern och den vigtigaste runda baksidan af
träd. Detta är just det åberopade Odelstjernska
projeetet, understödt afDirecteur
Hagström. Men då man visste, att sländerterne
gjordes i England helgjutne af jern,
så fans ej annat medel, än att förskrifva
portar derifrån. Man förskref 2 par, emedan
det lätt kunde hända någon olj^cka med
ett enkelt par. Sanning är, att dessa portar
alldeles icke svarade mot den fullkomlighet,
man i allmänhet fordrar af Engelska
portar, och jag har sjelf varit på stället
och hört det skarpa tilltal Fabrikanten
derföre fått af Herr Telford; men della är
händelsen med alla beställningar, som skola
ske på flere hundrade mils afstånd. Emedlertid
åberopar jag egarnes af Finspång och
Stafsjö vitsord, om icke, sedan desse kommo,
man beslöt att försöka gjuta dem i Sverige,
och får nu bekänna, att man i Sverige
kommit lill vida högre fullkomlighet
i denna del, än de från England komne
portar egde, hvilka likväl allt sedan 1816
Den 24 April f. ra.
svarat mot sitt ändamål. Herr af Uhr liar
talat om formningen, men det ar ej afgjort
ännu, hvilken som är den rätta, och det
kan ses deraf, att man på Finspong formar
dem i sand, hvilken Herr afUhr säger vara
torr, och likväl är något fugtig, men på
Stafsjö formar man i lera, och tilltror sig
ej att göra det i sand. Således visar detta,
att man sökt göra det bästa man förmått,
men att man också haft nytta af modellen.
Jag tror, att då Lagen tillåter en sådan införsel,
gör man väl, då man bereder möjlighet
att begagna utländsk erfarenhet. Man
har vidare sagt, att Directionen, eller dess
Ordförande, vet föga skillnad på stort eller
smått. Det han väl vara. Jag tror,
alt det stora lika väl åligger mig att bevaka,
som det lilla, och jag tror ej, att
småheterne hafva bortskymt det stora för
mig, eller att jag behöft försumma det lilla
för det stora. Men hvad angar rättigheten
att ändra, så står i Reglementet ej omtataldt
hvarken stort eller smått, utan det är
enligt de reglor, Herr af Uhr citerat, som
det har ålegat Directionen, att handla efter
omstandigheterne. Jag har vid ett annat
tillfälle, då jag talat om resultatet af företagetidet
hela, visat, att utöfningen af denna
föreskrift ledt lill betydlig vinst för Verket.
Det vore således önskligt, närman någon
gång framställer misstag, som kunna
hända hvilken menniska som hälst, att man
utfört något i motsatt riktning. Jag skall
Den 24 April f. m.
153
med nöje se hvem annan som hälst kunna
framgå till fullkomligheten utan misstag,
men afsäger mig denna talang, och får dermed
sluta hvad jag har att anföra emot
Herr af Uhr.
Men då jag kommit att på detta rum
i dag uppstå, torde jag äfven få uppläsa några
ord, som jag anhåller måtte communiceras
med de öfrige RiksStånden.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefve
von Platen uppläste följande:
Sedan Rikets Höglofl. Ständer till förberedande
åtgärder för fortsättning af Götha
Canalarbete beviljat ett bidrag af 100,000
R:dr att genast utbetalas, och jag hoppas
förblifva vid detta siLt en gång fattade beslut,
oaktadt den lika skadliga som oväntade
invändning, hvilken blifvit gjord af
RiksgäldsContorets och StatsUtskottets pluralitet,
anhåller jag i sammanhang med detta
beslut, och till förekommande af framtida
misstydning eller klander, få ett ögonblick
upptaga Ridderskapets och Adelns tid
med följande upplysningar.
Den allmänna, på 4 år fördelade, plan
för återstående arbetet, som Götha CanalDirectionen
förliden November i underdånighet
inlemnade till Konungen, och den
10 December allernådigst förelädes Rikets
Höglofl. Ständer medelst Nådig Proposition
i54
Den April f. na.
om Canalarbetets fullbordan, är grundad på
en arbetscommendering under instundande
sommar af i3ooman, hvilken ock bör kunna
användas, i den händelse Rikets Ständer
innan Maj månads utgång skulle bevilja
medel till arbetets fortsättning efter denna
plan, och nödige förberedelser göras; men
i den händelse Rikets Höglofl. Ständer icke
skulle medhinna att bifalla det föreslagna'
bidrag förrän i Junii månad eller sednare,
så göra bristande medel och den framskridna
årstiden omöjligt, att med motsvarande
nytta använda en så stor commendeiing;
hvilken ännu mindre kan komma i fråga i
den händelse anslaget till arbetets fortsättande
alldeles skulle uteblifva.
Under sådane förhållanden bar Götha
CanalDirection ansett sig, medelst anhållande
om en arbetscommendering af 3oo
man, så snart väderleken tillåter, böra förbereda
allt till en större styrka och verksammare
åtgärder under sommaren för Canalens
fullbordan, i den händelse Rikets
Höglofl. Ständers beslut skulle ega rum inom
Maj månads utgång; då, i vidrigt fall,
dessa 3oo man under den tjenliga årstiden,
dock utan vidare påökning, kunna sysselsättas
med förberedande åtgärder för efterföljande
årens arbete, i händelse af fortsättning.
Dock kan jag ej undgå här nämna,
att ett sådant förhållande kommer att
vålla en förlust af circa 4o å 5o,ooo R:dr,
Den 24 A pr i 1 f. m.
i55
och en tidsutdrägt af ett år för CanaJens
fullbordan, utöfver hvad det, under den
10 December, StatsUtskoltet meddelade förslag
är grundadt uppå.
Jag har ansett mig skyldig göra denna
anmälan, som jag anhåller måtte till
upplysning i ämnet meddelas MedSlånden,
äfvensom Stats- och BancoUtskotten.
Herr af Uhr: Sedan Herr Grefve von
Platen nu fästat Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett helt annat ämne än
det, som var ifråga, när jag anmälde mig,
anser jag mig för närvarande böra afstå
från att yttra mig, för alt lemna Ridderskapet
och Adeln tillfälle att fortsätta öfverläggningen
öfver det nya ämnet.
Lades på bordet.
Herr Hallenborg, Carl Johan_, anförde
skriftligen:
Yid det Anförande, jag under denna
Riksdag afgifvit, rörande Skånska Roteringen,
anhåller jag nu få göra ett tillägg, i
anledning afen sedermera inträffad händelse.
Då en del af Skånska extra Roterade
hemmansegare ingingo på ständig Rotering,
kunde de väl aldrig föreställa sig, att deras
soldater skulle i fredlig tid komma att
tjenstgöra i Garnizonerne. Detta har lik
-
i56
Den 24 April f. ra.
vist nu böl jat inträffa. Sedan nemligen redan
större delen af Konungens Eget Värfvade
Regemente blifvit upplöst, har af Södra
Skånska InfanteriRegementet blifvit incommenderadt
manskap till Malmö, för alt
tjenstgöra å dervarande Citadell, och när
slutligen den öfriga delen af Konungens
Regemente försvinner, är att befara, det
äfven Garnizonstjenstgöringen i Landscrona
kommer att öfvertagas af något af Skånska
Infanterierne. Genom dessa commenderingar
blifver Rotebördan ännu mera tryckande
för dem, som hädanefter nödgas fortfara
med ständig Roterings utgörande i Skåne.
Arbetsstyrkan i provincen minskas; och i
stället för att Rotehållaren kunde emot skälig
betalning påräkna biträde vid sitt åkerbruk
af den hemmavarande soldaten, får
han nu sköta den commenderandes torp,
då denna har jord sig anslagen till lön;
fruktan för Garnizonstjensten försvårar recruteringen
och stegrar värfnings-anspråken;
och som bevis härpå får jag nämna, att
Rotehållare hafva nyligen, genom bref, underrättat
mig, att i anledning af den skedde
commenderingen till Malmö har Jegan redan
begynt höja sig, och att Roteskyldige,
sorn nu hafva vacancer, befara få erlägga
5o å 60 R:dr i värfning för en soldat, som
de förut skulle kunna erhållit för 8 å 10
R:dr. Utom det, att jag anser det vara
mindre nyttigt för soldatens moralite, att
dagligen vara i beröring med 4 k 5oo arre
-
Den 2,i April f. m.
stanter, lider dess hälsa ganska mycket a£
denna garnizonslefnad, då han, på Roten
vand vid stark och tillräcklig föda, får nu
lefva på den magra spis, som erhålles för
8 sk. B:co i dag-tractamente. Af desse anförde
olägenheter finnér jag mig föranlåten
anhålla, att vid den Skrifvelse Rikets Ständer
kunna komma att aflåta till Kongl.
Maj:t, till följe af det beslut de komma att
fatta, i afseende på min förut gjorde Motion
om Roteringen i Skåne, måtte bifogas
den underdåniga önskan, att Skånska InfanteriRegementerne
måtte blifva befriade
från Garnizonstjenstgöring i fredstid. Om
remiss af detta Anförande till samma Utskott,
som min förut här åberopade Motion
afgålt, anhåller jag.
Begärdes på bordet.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det är
anledning till anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Armeen,
hvarå remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningen skall uppgifvas.
Hvarjemte Grefve Horn till Protocollet
aflemnade ett försegladt Convolut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den utaf
Grefve Horn anmälde anledning till anmärk
-
158
Den 24 April f. m.
ning komme att, enligt 29 §. Riksdagsordningen,
jemte ProtocollsUtdrag derom, till
ConstilutionsUtskottet afgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade å nästkommande
Onsdag, den 29 dennes, utvälja de ra
Electorer af Ridderskapet och Adeln, hvilka
gemensamt med de öfrige Ståndens Electorer
sedermera skulle ega, att, enligt 97
och 98 §§. RegeringsFormen samt 63 §.
Riksdagsordningen, utse Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman
och dess Suppleant.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om icke vid samma tillfälle jemväl 4 Suppleanter
kunde få utväljas på enahanda sätt,
som vid sednast anställde val af Electorer
till OpinionsNämnden öfver Högsta Domstolen
tillgick, eller att hvarje Vallista borde
upptaga 16 namn, samt att de 12, som
erhålla de fleste rösterne, må blifva Electorer,
och de 4» hvilka i röstantalet komma
de förstnämnde närmast, anses såsom
Suppleanter.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Det
är hufvudsakligen i anseende till olägenheten
af den vidlyftiga protocolls-föring, hvilken
uppstår af de iönainnen, som jag hem
-
Den a4 April f. m.
ställer, om ej blott 12 namn måtte antecknas
på listan, och bland dem, hvilka utom
dessa erhållit röster, de 4 anses som Suppleanter,
hvilka såsom den i3, 1 f\, i5 och
16 i ordningen erhållit de fleste rösterne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att så väl det
af Hans Excellence föreslagne, som det af
Herr Bråkenhjelm omförmäldte valsätt vid
föregående tillfället varit i fråga, men att
Ridderskapet och Adeln då antagit det förra;
hvarföre Hans Excellence ansåg sig först
böra hemställa, om Ridderskapet och Adeln
fann för godt, att nu äfven iakttaga samma
valsätt.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets ej mindre
den 29 sisth Januarii under N:o 54 afgifne,
och den i4 derpåföljde Februarii på
bordet lagde, Betänkande, angående beräkningen
af SlatsVerkets inkomster, än ock
den 28 sisth Mars under N:o 123 meddeldte,
samfden i3 dennes på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af de vid nyssnämnde
Betänkande gjorde anmärkningar.
i6o
Den 24 April f. tn.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att detta ämne
måtte punktvis företagas och afgöras; hvilket
bifölls.
Ordinarie eller ständige Inkomster:
1:0 Ordinarie Räntan.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller,
att Ordinarie Räntan måtte beräknas enligt
den Kongl. Propositionen. Jag anser den
delen deraf, som är till StatsVerket behållen,
böra bibehållas vid 5o6,ooo R:dr, och
den Indeldta vid 1,400,000 R:dr. Att anslaget
till Strömsholms Stuteri, 9000 R:dr,
skulle öfverflyttas från den behållna till
den indeldta Räntan, kan jag icke medgifva,
emedan Rikets Ständer derigenom skulle
för framtiden betaga sig deras beslutanderätt
, rörande Strömsholms Stuteri-inrättning.
Jag anhåller således om proposition,
huruvida Ridderskapet och Adeln icke anser
nödvändigt, att den Ordinarie Räntan
upptagas så, som det finnes i Konungens
Proposition föreslaget, enligt Tablauen vid
Utskottets första Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets sednare Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr
Den 24 April f. m.
Herr Skogman Carl David: I afse
ende
på Herr Hjertås anmärkning om Ordinarie
Räntan, får jag äran upplysa, att
vid flere Riksdagar den grundsats blifvit
följd, att hvad som förut af Slatsinkomsterne
användts till utgifters bestridande,
under benämning af anordning utom Stat,
borde på RiksStaten såsom inkomst upptagas,
och deremot ett lika belopp på behörig
Utgiftstitel uppföras ; att tillökning i inkomst
eller utgift härigenom icke beredes, äfvensom
Kgl. Maj:ts och Rikets Ständers dispositionsrätt
öfver anslagen icke förminskas; men
att det är ledande till ordning inom Statsverket,
att hvad som utgör en inkomst bör
såsom inkomst synas på ena stället och såsom
utgift på det andra, jag tillstyrker
således bifall af StatsUtskoltets Betänkande
i denna deb
tians Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, på sätt Herr
Hjerta föreslagit, bifalla StatsUtskottets, i
dess första Betänkande, rörande denna Titel,
gjorde förslag, med den förändring, att
markegångsvärdet, 9000 R:dr, å Strömsholms
Stuteris på Stat uppförde hemmansräntor
borde qvarstå bland den behållna delen af
Ordinarie Räntan.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
21 H. 11
Den 24 April f. m.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, sorn, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit den framställda
propositionen.
2:0 AfradsSpanmålen; och
3:o Krono-TiondeSpanmålen.
Hvad Utskottet, i afseende å dessa 2.*ne
Titlar, i dess första Betänkande föreslagit,
blef af Ridderskapet och Adeln gilladt.
4-‘o Krono- och KyrkoTionde-lösen j efter
bestämda priser.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag får ytterli
gare,
och likasom då första Betänkandet förevar,
anhålla, att den föreslagna undersökningen
måtte afslås. Utskottet bar i första
Betänkandet tydligt och med siffror ådagalagt,
att hela vinsten för StatsVerket vore
5oo R:dr, då deremot de öfrige 3,gg4 R-dr
skulle tillfalla Kyrkor o. s. v. Att nu, för
en liten tillökning i StatsVerkets inkomster
på lösningspriset af 25o tunnor säd, anhålla
hos Kongl. Maj:t om undersökning,
vore en åtgärd, som skulle rubba en mängd
förhållanden mellan enskilda, och endast
sprida osäkerhet om egendomsvärdet. Alla
sådana anledningar till rubbningar i skatterna
anser jag böra förkastas. Genom Bevillning
bör man söka jemna och lika för
-
Den 24 April f. m. j63
dela Folkets bördor, och på sådant vis uppfylla
Statsbehofvet; men ej genom upprifvande
af de lösniugspriser, som stadgats
för gamla skatter. Jag anhåller således, att
beräkningen måtte ske såsom hitintills, och
att förslaget om undersökning må förkastas.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag är i
detta afseende af alldeles motsatt tanka med
Herr Hjerta. Jag tror ej, att de gamla beskattningsgrunderne
böra rubbas; men ändamålet
med den föreslagne undersökningen
är att se, om de privilegierade Kronoräntornes
lösning uppkommit såsom en varaktig
laglig ordning, eller endast såsom en
tillfällig, den der blifvit beståndande genom
missbruk. I Blekinge, en landsort, som jag
känner till följd af ett längre vistande derstädes,
är jag fullkomligt säker, att det
sistnämnde förhållandet eger rum. Då undersökningens
gräns är utrönandet af Lagens
bud, anser jag StatsUtskottet haft fullt
skäl, att dertill gifva sin tillstyrkan. Föremålet
är mindre Kronans vinst, än de fattigas
rätt. En stor del af Vestra Blekinges
Kyrkotionde t. ex. är anslagen till Hospitalet
i Carlshamn, och löses, till följd
af en Presterskapets öfverenskommelse år
174°* mecl 1 R-'drB:co tunnan, till största
förlust för den fromma Inrättningen. För
detta afseende anser jag undersökning vara
vigtigare än för Kronans rätt, och då * livad
It*
Den 24 April f. m.
jag får ånyo återkalla i minnet, StatsUtskottet
blott föreslagit en undersökning, anser
jag ingen rubbning deraf kunna uppkomma
i enskilda lagliga förhållanden; hvarföre
jag tillstyrker bifall å StatsUtskottets
förslag.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
torde finna, att StatsUtskottet baft tillfälle
att uti Kongl. KammarCollegium erhålla alla
erforderliga upplysningar, huruvida denna
lösningsrätt är enlig med Författningarne,
eller icke. Här åter är frågan, att Rikets
Ständer skulle i underdånighet anhålla hos
Kongl. Maj:t om en undersökning utaf det
äldre förhållandet. Om Ridderskapet och
Adeln behagar genomläsa sidan i4p af första
Betänkandet, så synes, att i Blekinge
utgår denna Tionde med 1000 tunnor lill
Kyrkor; i Bohus Län till Staten med 3o
tunnor, till Clereciestaten med 69 tunnor
och till Kyrkorne med 1 »744 tunnor; och
blott i Kopparbergs Län 524 tunnor, samt
i Bohus Län 63 tunnor till Kronan. Detta
ringa antal bevisar oformligheten af Herr
Rosenblads argumentation; ty skola Rikets
Ständer begära undersökning om sådana förhållanden,
som helt och hållet röra enskilda
Inrättningars rättigheter, tror jag ej
vår tid vara riktigt använd. Om Hospitalen
och Kyrkorne lida orätt, hafva de tillfälle
alt öfverklaga detta, och deri lagligen
vinna rättvisa. På grund häraf anhåller
Den 24 April f. m.
i65
jag, att propositionen måtte delas i a:ne
delar; å första delen, eller beräkningen af
inkomsten, sådan Utskottet upptagit den,
tillstyrker jag bifall; men deremot afslag
på den andra delen, eller den föreslagne
undersökningen.
Friherre Anckarswärd3 Carl Henrik:
Då InkomstBetänkandet här första gången
förevar, motsatte äfven jag mig den föreslagne
undersökningen. Herr Hjerta bar nu
fullständigt utred t förhållandet, så att jag
derom icke har något att tillägga. Erfarenheten
har dessutom tillräckligt visat oss vådan
af sådane undersökningar. Sista Riksdagen
anhöllo i underdånighet Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t om en undersökning,
angående jemkningen af Extra Roleringen.
Denna undersökning kostade aö.ooo R:dr
B:co och medförde intet resultat till jemkning
för Roteringen, utan tvertom en förökad
Ordinarie Rotering, i stället för lindring
i den redan förut varande. Jag afstyrker
således undersökningen, med tillägg,
det jag tror, att om behofvet af rättvisa
är för handen, lärer det bli Kyrkornes
och Hospitalernes egen sak, att sjelfve
föranstalta om målets utredning, och dess
öfverlemnande derefter till Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer. Jag förenar mig således
med Herr Hjerta uti anhållan, att propositionen
måtte blifva delad, samt tillstyrker
bifall å deli förra; men afslag å den
sednare delen deraf.
}
i66 Den 24 Apri) f, m.
Herr Rosenblad: Jag kan ej godkänna
jemförelse!!, som den siste värde Talaren
uppställt emellan denna fråga cch Ständer*
nes anhållan 1823, om undersökning af Roteringen.
Ehuru jag ej är medlem af StatsUtskottet,
tror jag mig dock kunna svara,
hvarföre Utskottet ej sökt upplysningar i
KammarCollegium, Herr Hjerta torde lätteligen
sjelf inse, hvad tidsutdrägt det sko*
lat medföra för Collegium, att anställa en
sådan undersökning, som måste grunda sig
på hundraårige handlingar från flere Län,
Här är blott frågan om att få veta, hvad som
är rätt. Kyrkornes anspråk på rätt grunda sig
på allmän Lag, på de gamla privilegierne och
Malmö Recess, bekräftade genom Presterskapets
privilegier af år 1723, som genom 114
§. RegeringsFormen ega kraft af Grundlag.
Då man blott begär en undersökning om en
rätt, helgad genom sjelfva den högtidliga
akt, som sammansmält det gamla Sverige
och de nya i Roskildska freden förvärfvade
provincer, numera delande lika kärlek
till det gemensamma fäderneslandet, så är
väl icke denna begäran obillig. Frågan må
föröfrigt gerna delas. Jag anhåller om bifall
till båda delarne.
Hans Eoccellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets i dess första Betänkande framställda
förslag till ifrågavarande Inkomsttitel.
Ropades Ja och Nej.
Den 24 April f. m. 167
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
gilla Utskottets berörde förslag, med
undantag af Utskottets hemställan om undersökning,
rörande Krono- och Kyrkotiondens
olika beräkning och utgörande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Härefter anmäldes och emottogos arne
Kongl. Majrts ÖfversteKainmarjunkare, Herr
GeneralMajoreu Grefve Carl Clas Piper, samt
Herr Öfversten Friherre Fredrik von Friesendorff,
hvilka, å Kongl. Majrts höga vägnar,
bjödo Ridderskapet och Adeln, att bevista
Höglsalig Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertinas Begrafningsact
i Riddarholms Kyrkan, nästkommande
Måndag den 2y dennes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Hrr ÖfversteKammarjunkare,
att till Kongl. Majrt framföra
uttrycken af Ridderskapets och Adelns
underdåniga vördnad och tillgifvenhet, jemte
försäkran, att Ridderskapet och Adeln
skulle efterkomma Kongl. Majrts Nådiga
bjudning.
Sedan Herrar ÖfversteKammarjunkarne
blifvit på vanligt sätt utbeledsagade, yttrade
Herr Lefre’nj Johan Pehr: Jag anhåller,
att Eders Excellence täcktes först
i68
Den 24 April f. m,
meddela proposition endast å StatsUtskottets
föreslagne beräkning af ifrågavarande
Inkomsttitel; hvarefter, och sedan denna
fråga blifvit afgjord, Ridderskapet och Adeln
torde kunna till serskild pröfning företaga
Utskottets hemställan om undersökning, rörande
Krono- och Kyrkoliondens olika beräkning
och utgörande,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den beräkning af
StatsVerkets inkomster, som StatsUtskottet
i dess första Betänkande föreslagit, under
titel af Krono- och Kyrkotionde-lösen, efter
bestämda priser,
Ropades Ja,
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln biföll StatsUtskottets
hemställan om undersökning, rörande
Krono- och Kyrkotiondens olika beräkning
och utgörande.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridd, och Adeln behagade
afslå SlatsUtskoltets berörde hemställan,
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Herr Rosenblad: En slutpunkt i Utskottets
Betänkande, och som innehåller
Den 24 April f. m.
elen encia positiva åtgärden, Iean gerna utgå,
nemligen den sats, sora börjar och slutar
med nedanstående ord: ”samt tjenlige åtgärder.
. . och utgörasOm Herr Grefven
och LandtMarskalken blott gör proposition
på första punkten om undersökningen, är
jag fullkomligt nöjd.
Herr Hjerta: Om jag kunde anse det
nyttigt att ingå till Kongl. Maj:t och be-*
gära undersökning, blott för att Ständerna
skola få tillfälle att bedömma förbållandet,
så skulle jag förena mig med Herr Rosen-*
blad; men då nästkommande Statsutskott
ganska lätt från KammarColIegium kan erhålla
upplysning om förhållandet, äfvensom
enär KammarRätten aldrig ansett sig föranlåten
att dervid göra någon anmärkning,
så finner jag en undersökning vara alldeles
onyttig, och får derföre förnya min begäran
om proposition till afslag å densamma.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Må det tillåtas
mig den hemställan, huruvida StatsUtskottet
skall inledas i undersökningar, sorn.
möjligen fordra ett halft års sysselsättning,
liksom bade det icke nog att göra förut!
Ehuru utredningen af förhållandet är oskadlig;
bör den ändock ej påräknas af StåtsUtskottet.
Jag tror så mycket mindre något
skäl vara emot densamma, då den är
så lätt verkställd, som Herr Hjerta här påstått.
Kostnaderne för densamma kunna
170
Den a4 April f. ra.
icke blifva stora, i synnerhet som den kan
ske inom sjelfva KammarCollegium. Jag
förenar mig med Herr Rosenblad i frånträdandet
af sednare delen i Betänkandet, och
anhåller om proposition till bifall endast
å den föreslagna undersökningen.
Herr von Hartmansdorffj August: Under
det Voterings-propositionen skrifves,
torde jag ej förspilla Ridderskapets och Adelns
tid, örn jag söker förlika meningarne.
Jag hemställer, om det är något ingrepp i
den enskildtas eganderätt, att anställa en
enkel undersökning, hvarigenom det skall
utredas, hvem som verkeligen har rätt, Kronan
eller den enskild te. Det vöre besynnerligt
om delta Stånd, hvilket vanligen
uppträder såsom ljusets vänner, skulle visa
sig såsom ljusets fiender, då det är fråga
om Kronans rätt. Jag tycker således, att
då frågan endast är om en undersökning,
vi borde bespara oss tidspillan med en votering,
Friherre Anckarswärd: Jag utber mig
att först få fästa uppmärksamheten derpå
att, enligt hvad jag kunnat finna vid svaret
å sista Propositionen, pluraliteten synts
vara för afslag å undersökningen. I anledning
af hvad Herr von Hartmansdorff yttrat
om ljuset eller lyset, så finnér jag verkligen
icke, hvarifrån det påkallas, ty jag har
icke hört någon begäran af rättvisa, eller
Den 24 April f. m.
171
någon klagan öfver orättvisa; hör är nu blott
fråga om ett project till förskaffande af högre
inkomster för kyrkor och dylikt. Jag
ser intet hinder för Regeringen, att utan
skrifvelse från Ständerne företaga en sådan
undersökning. Ljuset behöfver icke i sådane
frågor tändas af Rikets Ständer. Ömkeligt
vore, att det icke underhölls och döljdes
af dem, som visserligen tala om upplysning
och ljus, men ofta motarbeta den
ena och söka att släcka det andra.
Ilans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde härefter följande
Voteringsproposition:
Den som anser, att Rikets Ständer böra
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att undersökning af förhållandet med
beräkningen af Krono- och Kyrko-Tiondelösen
måtte genom Kongl. KammarGolle»
gium verkställas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln afslå StatsUtskottets berörde hemställan.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
172
Den 24 April f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i Eftermiddag
att fortsättas.
Sedan 41» 42> 43 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 1 e. m.; och
hefunnos, efter voteringens slut, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 70.
Nej — 80.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit StatsUtskottets
hemställan om undersökning rörande
Krono- och KyrkoTiondens olika beräkning
och utgörande.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Den 24 April e. m. 173
Fredagen den 24 April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i Förmiddagens Plenum
hörjade pröfning af StatsUtskottets ej mindre
den 29 sistl. Januarii under N:o 54 afgifne,
och den i4 derpåföljde Februarii på
hordet lagde, Betänkande, angående beräkningen
af StatsVerkets Inkomster, än ock
den a3 sistlidne Mars under N:o i23meddeldle,
samt den i3 derpåföljde April på
hordet lagde, Utlåtande, i anledning af de
vid förstnämnde Betänkande gjorde anmärkningar.
5:o Arrencle-Medel af Kungsgårdar och
andra Krono-lägenheter;
6:0 Stubbören ; och
7:0 SilfverTiondej Myntar elon och Slagskatt.
Hvad StatsUtskottet, rörande dessa 3:ne
Titlar, uti dess första Betänkande hemställt,
blef uppå framställde propositioner, afRidderskapet
och Adeln bifallit.
8:0 Kopparränta och Slagskatt.
Hvad StatsUtskottet i dess sednare Utlåtande
rörande denna Titel föreslagit, blef
af Ridderskapet och Adeln gilladt,
174
Den April e. ra.
9:0 Avesta Koppar- och Man ufartur-tull.
Sta-tsUtskottets förslag i dess första Betänkande
rörande denna Titel bifölls.
10:0 Tionde- och Hammarskatts-jern.
Herr Hjerta, Gustaf: Fastän jag icke
anhåller om någon förändring i det resultat,
som Utskottet i io:de punkten tillstyrkt,
vill jag dock till Protocollet anmäla min reservation
mot det skäl Utskottet anfört till
stöd för sin åtgärd, att icke göra afseende
på min anmärkning om serskild redovisning
för så kalladt recognitions-smide. Det tillhör
visserligen icke ordinarie räntan, såsom
Utskottet sagt, utan måste inbegripas
under hammarskatts-jernet. Jag ville blott
Veta beloppet af detta hammarskatts-jern,
för att se, huru många nja Härdar tillkommit.
Men då Utskottet derjemte åberopat
brist på tid, såsom skäl, hvarföre
Smidesrecognitionen icke blifvit specielt utredd,
så anhåller jag om proposition till
bifall å Utskottets förslag i denna punkt.
Uppå framställd proposition, blef hvad
StatsUtskottet i dess sednare Utlåtande, i
afseende å denna Titel, föreslagit, af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
11:0 AlunTionde ;
12:0 SvafvelbruksTionde ; och
Den 24 April f. m. 175
i3:o Kalkugns-afgift på Gottland.
StatsUtskottets förslag i dess första Betänkande,
i afseende å dessa 3:ne Titlar,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit,
i4:o Mantalspenningar.
Friherre Cederström_, Jacob: I afseende
på i4 punkten förekommer först, alt Utskottet
ej beräknat Mantalspenningarne lika
öfverallt, eller till 12 sk., utan derifrån undantagit
vissa orter, såsom Stora Kopparbergs
Län, Jemtland och Herjeådalen, samt
till en del äfven Wermland och de 3:ne
norra Länen. Så väl Rikets Sländers beslut
vid sistlidne Riksdag, som Kongl. Maj:ts
Proposition i ämnet, och de vid StatsUtskottets
första Utlåtande härom gjorde anmärkningar
gå ut på, att Mantalspenningarne
skola beräknas till lika belopp i alla provincer.
De äro ej någon tryckande utskyld,
och få äro oförmögne, att betala sine 12
sk.; men väl kan Bevillningen blifva det,
och snarare tåla jemnkning. Jag tillstyrker
derföre, att Mantalspenningarne må utgå
lika öfverallt. — Vidare har Utskottet
beräknat beloppet af denna intrad för lågt,
efter en oriktig grund, afvikande från hvad
jag uppgifvit. Utskottet har antagit afkortningarne
till 10 procent af det hela; men
de äro på långt när ej så stora, om Mantalspenningarne
jernnäs till 12 sk. för personen.
De stora afkortningar, som nu visa
i76
Den 24 April e. m.
sig, härröra deraf, att Mantalspenningarne
i Räkenskaperne upptagas öfver hufvud till
högsta beloppet inom hvarje Län; men sedan
afkortas derifrån, enligt serskildta afkortnings-längder,
hvad visse orter betala
mindre. Till mera än för 28 å 3o,ooo personer,
svarande emot Sjutusende några hundrade
R:dr, såsom jag uppgifvit, skola afkortningarne
säkert icke uppgå, sedan afgiflen
allestädes hlifver lill 12 sk. bestämd.
Sedermera förekommer i denna punkt Utskottets
svar på Herr Hjertås och Anders
Danielssons vid återremissen af förra Betänkandet
framställde yrkande, att Mantalspenningarne,
Lagmans- och Häradshöfdingeräntan,
samt Sterbhus-afgiften måtte alldeles
upphöra. Detta förtjenar en serskild
uppmärksamhet; ty om denna fråga nu kommer
under Öfverläggning och afgörande, ehuru
först väckt i anmärkningsväg vid återremissen;
så skulle den besynnerliga omständighet
inträffa, att ett Utskotts Utlåtande
i ett allmänt ärende, då det första gången
förekommit hos RiksStånden, skulle kunna
med ändringar eller tillägg afgöras, tvertemot
tydliga föreskriften i 56 §. RegeringsFormen.
Utskottet har gjort orätt, då det
icke skiljt Herr Hjertås och Anders Danielssons
berörde förslag från InkomstBetänkandet,
och deröfver afgifvit serskildt Utlåtande;
ty då kunde återremiss deraf hafva egt
rum, i fall det icke gillades eller förkastades
-
Den 24.April e. m. 177
des utan ändring eller tillägg. I närvarande
förhållande tror jag detta förslag böra
alldeles afskiljas från InkomstBetänkandet,
och blifva föremål för serskild Öfverläggning
och pröfning. Såsom skäl, hvarföre
man föreslagit Mantalspenningarnes,
La gmans- och Häradshöfdinge-räntans samt
Sterbhus-afgiflens upphörande, har man anfort,
att desse utskylder äro ojemt tryckande.
Detta skäl måtte helt och hållet förfalla
i afseende på Mantalspenningnrne, om
de komma att utgå lika i hela Riket. Att
Sterbhusafgift^ icke är någon tung skatt,
bör väl medgifvas, då den utgår af behållna
summan i Sterbhus, och är en tillfällig
utgift för arfvingarne af det erhållna arfvet,
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan är icke
eller ojemt fördelad ; ty den utgår efter rök,
och drabbar således enhvar. — Ändringar
med Statens ordinarie inkomster kunna visserligen
ega rum; men alla sådane frågor
måste, så väl som andra, behandlas i Grundlagsenlig
ordning. Sålunda kunna de ordinarie
räntorne icke nedsättas eller afskaffas
af Rikets Ständer, utan Konungens medgifvande
och sanction, så framt de ej ersättas
genom bevillning, som får egenskap
af beståndande utskyld, så att den icke kan
egenmäktigt af Ständerne hafväs. Annars
kunde det inträffa, att Rikets Ständer, genom
upphäfvande af ordinarie InkomstTitlårne
och oense om BevillningsSummans
ai H. 12
178
Den 34 April o. m.
belopp, hämmade Statsmachinens gäng. —
Jag anhåller till en början om proposition
till bifall på förslaget, att Mantalspenningarne
måtte öfverallt lika utgå med 12 sk.
för personen;
Herr HjertaGustaf: Med verklig förvåning
har jag hört Friherre Cederström
yrka, att Rikets Ständer icke skola ega rättighet
att; då InkomstBetänkandet, efter
återrerniss; andra gången till RiksStånden
inkommer; besluta öfver hvarje InkomstTitel
deri. Det måtte vara klart, att; då Rikets
Ständer allena; enligt 57 §. RegeringsFormen,
utöfva Svenska Folkets rätt att sig
beskatta; Rikets Ständer ega att om hvarje
Titel af inkomstetne förordna; och säga:
den eller den ändra vi; den eller den uteslute
vi, o. s. v. Underligt vöre, om icke
nu, då vi hunnit så långt med de extra ordinarie
inkomsterne till Staten , att de lemnat
ett årligt öfverskott af 4 å 5oo,ooo R:dr,
milt förslag om Mantalspenningarnes, Lagmans-
och Häradshöfdinge - räntans samt
Sterbhus-afgiftens afskaffande kunde bifallas;
så att vi fingo nedsätta desse ojemna
och tryckande skatter, som tillkommit i de
tider; då StatsEkonomien och Statskunskapen
annil éj uppnått den grad, att en rättsenlig
beskattning kunde tillvägabringas. Rikets
Ständers ensak är det onekligen att
besluta, om desse skatter skola försvinna;
och om Tre Stånd äro derom eniga, så är
Den a4 April c. ra.
heslutet om deras upphörande lagligen fattadt.
Huru Statsbristen sedermera må genom
Bevillning fyllas i är i Grundlagarne
bestämdt. Jag har redan visat, att det kan
skei genom Capitätions-afgiftens förhöjning
till En R:dr för hvarje maili och till 24
sk. för hvarje qvinna i samt genom förbättringar
i afseende på Bevillningehi genom
ökade inkomster äf Tullen i Brännvinsbränning
beli Charta-Sigillata. Jag förnyar derföre
mitt yrkande i örn ofvannämnde ordinarie
skatters iipphörandé, och får fästa uppmärksamheten
derpå i att Rikfets Ständer vid
1823 års Riksdag alldeles icke definitift beslutat
Mantalspenningarnes samt Laginansbch
Häradshöfdinge-räntans förhöjning till
lika belopp i alla orter, utan endast i underdånig
Skrifvelse hos Kongl. Majit anhållit,
att undersökning om förhållandet med
dessa utskylder i serskildta orter mätte anställas
i serdeles till utrönande, öm de, som
njuta lindring i desse utlagor, vidkännas i
stället några andra tjenStbarheter; och derföre
böra från förhöjning befrias. Den underdåniga
Skrifvelseri innehåller : att då beTÖrde
”förändring med så väj Mantalspen”ningarné
som Lagmans- och Häradshöf”dinge-räntans
utgörande synes så väsendtligt
röra de Skattdragandes rätt, att sam”ma
förändring icke bör vidtagas, utan föregången
undersökning örn förhållandet i
”sferskilde landsorter; serdeles till upplys
i
2*
i8o Den 24 April e. m.
”nings vinnande, om icke tilläfventyrs de
”orters innevånare, som uti dessa afgifter
”hittills njutit lindring, för närvarande utföra
någre deremot svarande tjenstbarhe”ter,
få, af sådan anledning, Rikets Stän”der
i underdånighet anhålla , att Eder
”Kongl. Maj:t täcktes uti omförmälde frågor
i Nåder låta, före nästkommande Riksdag,
verkställa en närmare utredning, hvarigenom
tillfälle beredes Rikets Ständer, att
”uti ämnet med behörig sakkännedom be”sluta.
” Nu frågar jag, om Rikets Ständer
vid denna Riksdag kunna med behörig sakkännedom
i ämnet besluta, då närvarande
Statsutskott i dess första Betänkande rörande
denna fråga yttrat: ”likväl och som
”Utskottet, för sin del, ansett den omständighet,
att den åtnjutna lindringen i Man”talspennings-afgiften
ej motsvaras af andra
”tjenstbarheter, icke innefatta en tillräcklig
”anledning för samma afgifts förhöjande,
”enär grunden till den varande olikheten,
”då den i öfrigt ej kunnat utrönas, således
”måste sökas uti den olika förmågan i ford”na
tider för de anmärkta orternes inbyggare,
att, lika med Rikets alla andra pro”vincer,
denna utskyld utgöra, och hvilket
”behof af fortfarande undantag i detta hänseende
på åtskillige ställen icke torde kunda
betviflas;” alltså afstyrker Utskottet förändring
i Mantalspenningarnes utgörande.
För öfrigt är just den omständighet, att en
del Riksdagsmän yrkat ifrågavarande rän
-
Den a4 April e. m. 18*1
tors bibehållande i deras närvarande skick,
och andre åter deras jemkning och förhöjning,
ett bevis på billigheten af mitt påstående
om deras afskaffande; ty då vi ega
bättre beskattningsgrunder, böra de ock företrädesvis
användas. Friherre Cederström
har sagt, att Mantalspenningarne icke äro
ojemna skatter. Men är icke den skatt
ojemn, som utgår lika af qvinna och man,
af det i5-åriga barnet och den fullväxte?
Den visar mer än någon ting annat orimligheten
af de gamla beskattningarne, då
endast fråga var att få in medel till StatsCassan,
för att fylla behofven, utan afseende
på en billig fördelning af skattebördorne.
Mantalspenningarne voro från början
en orimlig qvarntull, som pålades för
att vinna medel till bestridande af de stora
omkostnaderrie för Polska krigen 1621 och
1622. Man tog hvad som fanns, utan urskiljning
af förmågan hos den skattdragande.
Lika obillig är Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
ty den utgår lika af den
fattige och den rike. Den är också en lemning
från de tider, då man ej följde några
beskattningsgrunder, utan der man såg en
rök genom skorsten, och gryta på spisen,
dit begaf man sig att beskatta, om än innevånaren
var aldrig så fattig; och han fick
bära lika börda, som den förmögne. Finnes
väl något större bevis på desse tiders
barbari? En förändring i desse orimliga beskattningssätt
påkallas högt af vår tids upp
-
i8q» Den 24 April e. m.
Jysoing och den kännedom yi ega om ett
ordnadt beskaUnings?system. Jag tror, att
om denna förändring någonsin skall kunna
hos oss verkställas» så är det nu, då vi sett
Fäderneslandet, under fredens lugn, skatta
millioner mer än för Statens behof erfordrats,
hvaraf större delen ännu är i behåll,
och då vi genom bättre Bevillningsgrunder
kunna vänta större Statsinkomster
af ChartarSjgillata, Bran vinsbränning och
Tull, s!| att medel icke felas att fylla den
brist, som uppkommer genom ifrågavarande
gamla skatters afskaffande, Hela det deficit
i Statsintraderne, sorn skulle blifva en
följd af mitt förslags antagande, pppgår icke
till 400>00P Hidf, såsom i Betänkandet uppgifves,
ty jag har visat, att derifrån bör afr
dragas en förhöjning i capitationen af 84,000
R:dr, så att egentliga bristen ej är mer än
320,000 R:dr? hvilka på annat sätt måste
ersättas; och ända ifrån den tid nuvarande
Bevillning utgått, har öfverskottet deraf årligen
aldrig undergått, men väl öfverstigit,
sistnämde belopp. Kanske befinna yi oss
vid nästa Riksdag icke i så lycklig belägen-;
het, som nu, alt kunna minska skatterne,
och vi böra således icke låta tillfället gå
oss ur händerne obegagnadt. Om man gör
sig noga reda för saken och beräknar följdeyne
af mitt förslag, tror jag, att alla skola
finna sig dermed nöjde. De, sorn befara ett
lånesystems införande, skola inse, att det
kan undvikas, om det lyckas uppgöra bättre
Den a4 April e. m.
grunder för den extra ordinarie Bevillningen,
emedan tillräckliga medel då finnas
till alla behof, nemligen de två millionerne
till Kongl. Maj:t för utomordentliga utgifter
och en million till Canaler, eller tillhopa
tre millioner; ehuru de gamla tyngande
skatterne blifvit minskade med 3ao,ooo
R:dr, och detta utan införande af något kränkande
beskattningssystem för någon serskild
näring eller någon ort. Jag har visat, att
öfverskotts-medlen och andra tillgångar i
RiksgäldsContoret uppgå till icke mindre
än millioner; och det är således endast
500.000 R:dr, som skola fyllas. Härtill kan
man påräkna Ökade inkomster af ChartaSigillata
5o,ooo R:dr, af Tullen i3o,ooo, af
Bränvinsbränningen 80,000 R:dr; och detta
allt, utan att befara, att nästkommande
Ständer skola finna en 3-procents skuld af
500.000 R:dr. Begagnas icke desse nuvarande
så gynnande omständigheter att lindra
de föråldrade och tryckande beskattningarne;
så sker det troligen aldrig, utan de
komma att pvigt qvarstå. Man har sagt,
att Grundlagarne förbjuda Rikets Ständer
att förändra de ordinarie skatterne. Det
yore i sanning förunderligt, om i Grundlagarne
funnes något sådant stadgande, tvertemot
57 §. i RegeringsFormens uttryckliga
innehåll, att Svenska Folket genom Rikets
Ständer allena utöfvar sin urgamla rätt att
sig beskatta. Jag känner åtminstone ej ett
dylikt stadgande, och uppmanar Friherre
i84 Den a4 April e. m.
Cederström att visa, alt det finnes. Visserligen
vet jag, att man i clett3 afseende åberopar
64 §• RegeringsFormeri; men det är
en alldeles oriktig tolkning. Denna §. innehåller
endast, att hvad af Rikets Ständer
anslås till StatsVerkets behof, det inå
vara ordinarie eller extra ordinarie inkomster,
skall vara till Konungens disposition.
Medlens anslående beror ensamt på Rikets
Ständer; först sedan de blifvit anslagne,
bunna de disponeras. Det ynkligaste och
orimligaste skälet mot ifrågavarande gamla
skatters afskaffande, är det, att Folket är
vandt vid dem. Jag vet knappt, till hvilket
resultat en sådan satts skulle leda; det
finnes ingen orättvisa, ingen ofullkomlighet,
inga brister i förvaltningen, sora ej på
sådant sätt äro helige; och då skulle man
ju kunna låta bero vid allt, och en constitution
vore öfverflödig. Men jag tror det
vara Representanternes skyldighet att eftertänka
och tillse, hvad som för Folket1 är nyttigt,
och att besluta förbättringar i Folkets
belägenhet och vilkor. Ifrån denna åsigt
har jag alltid och äfven nu vid ifrågavarande
förslag utgått. De beräkningar jag
gjort öfver tillgångar af besparde Statsmedel
äro ej öfverdrifne, utan snarare för låga,
så att de säkert skola utgå. De för 1834,
1825 och 1826 äro enligt StatsVerkets afslutade
redogörelser precist uppgjorde; och förslagsberäkningen
för de följande tre åren är
i förhållande till föregående åren lågt upp
-
Den a4 April e. m.
*85
tagen. I RiksgäldsContoret finnas dessutom,
ganska betydliga medel, vid detta årets slut,
som till en del kunde lättabehofvensfyllande.
På denna grund anhåller jag om proposition,
attMantalspenningarne, Lagmans-och
Häradshöfdinge-räntan, samt Sterbhus-afgiften
måtte upphöra. I afseende på den sista,
ber jag att få yttra några ord. Jag tror
den stannar mer i Uppbördsmännens fickor,
än den kommer StatsYerket till godo. Denna
afgift utgår med en fjerdedels procent
af summa inventarii; meningår dock ej till
StatsYerket med högre belopp årligen, än
blott 8 till 10,000 R:dr, Det vill säga, att
hela bouppteckningsvärdet i Riket skulle om
året utgöra högst 4 millioner, hvilket är
orimligt, då Revillningsvärdet på fastigheter
ensamt uppgår till 34» millioner, och
en fastighet säkerligen aldrig i 3o år hehålles
af samma egare, utan att bouppteckning
måste ske i följd af mannens eller hustruns
dödsfall. Stora missbruk med denna
Krono-inkomst måtte således ega rum;
och den bör följaktligen desto heldre afskaffas,
som den, då den betalas af summa
inventarii, lika drabbar den fattige, som den
rike, och derigenom är i sin grund högst
obillig. —• Jag förnyar min anhållan om
proposition på alla nyssnämde InkomstTitlars
upphörande; men om Herr Grefven och
LandtMarskalken anser dem icke kunna alla
innefattas i en proposition, hvilket jag dock
tror vara det bästa, torde mitt förslag om
I
i8S Den 24 April e. m.
Mantalspenningarnes afskaflande ensamt få
Jilifva Contraproposition, då bifall till Utskottets
första Betänkande i denna del blifyer
Ja-propositionen; och de öfrige Titlarne
torde sedermera på samma sättafgöras,
Tingsgästnings-penningarne inbegripne under
Lagmans- och Häradshöfdige-räntan,
men med ersättning derför, såsom Utskottet
tillstyrkt, till vederbörande HäradsRätter.
Herr Skogmarij Carl Davida anförde
skriftligen:
Jag anhåller, att få göra några anmärka
ningar vid det af Herr Hjerta framstäldte
och i sista plenum närmare utvecklade förslag
om Mantalspenningarnes, Lagmans- och
Häradshöfdinge-räntans samt Sterbhus-afgiftens
afskaffande och förvandling till Beyillning.
Äfven jag erkänner behofyet af minskning
i de bördor, sorn tungt och ojemt
trycka jordbruket; jag tror det tillhöra ett
samhälles framsteg i odling och industri, att
directa skatter, med dem åtföljqnde nafuralprestationer,
småningom öfvergå lill consumtionsrafgifter,
pch jag hoppas att, så
framt vi erhålla ett bestämdt myntvärde,
tidpunkten för denna öfvergång icke skall
bos oss vara aflägsen. Härvid åsidosätter
jag frågan, huruvida jordbrukaren, som ärft
pller förvärft sin egendom med den förut
ålagda onera, eger någon rättighetA att få
Den 24 April e. m.
dem förminskade. Jag fäster mig endast
vid behofvet af lindring för den talrikaste
och vigtigaste klass i samhället, och vid
den allmänna nytta, som deraf skulle upp-?
komma genom jordens förhöjda capitalvärde,
genom ökad förmåga att producera och förbruka.
Men pm ock förslaget, att afskaffa
de ordinarie InkornstTitlarne af Mantals-;
penningar, Lagmans- och Häradshöfdingeränta
samt Sterbhus-afgift, utan derom af
Kongl. Maj:t till Rikets Ständer gjord fram-;
ställning, skulle kpnng anses förenligt med
59 §. i RegeringsFormen, och om denna
fråga funnes utgöra ett öfverläggnings-ämne,
i sammanhang med StatsUt$kottets förevarande
Betänkande pm beräkningen af StatsVerkets
ordinarie ocl> extra-ordinarie in-:
komster; synes det dock vara olämpligt,
att ersätta ständiga och bestämda inkom-;
ster till ett belopp af tillsarnmans 4°5,ooo
R:dr förnemligast blott genom ytterligare
förhöjd beräkning af Tull-, Chartae-Sigillatas— .
och J3ränyins-afgifterne, som redan äro till
fullt ^elppp afsedde för Statsutgifterne, och
af hyifka tillpkt inkomst icke står i ovilkorligt
förhållande till förhöjda taxor. Uti
Herr Hjertås åsigt af möjligheten att, med
bibehållande äfven af en mindre skuldsumma,
än den, som ansågs kunna ega rum ^r
1823, bereda en betydlig nedsättning af
beskattningen, instämmer jag till alla delar;
ty resultatet af RiksgäldsContorets förvaltning,
under den sedan sista Riksdag
i88
Den 24 April e. m.
förflutna tid, är helt enkelt, att Contoret,
efter att hafva med 2,090,000 R:dr bestridt
kostnaden för Götha och Hjelmare Canaler,
kunnat genom erhållna öfverskott å StatsYerkets
inkomster och allmänna Bevillningen,
vid 1828 års slut, minska sin skuld
på det till 1823 års slut för Riksgäldssedlarne
i Banken begagnade Greditiv ifrån
4,oi4>852 R:dr till omkring 2,260,000 R:dr.
Men jag anser den minskning i beskattningen,
som kan tillvägabringas, böra användas
till nedsättning, icke af personella utskylder,
som drabba alla medborgare-klasser
lika, utan i första rummet af sådane
reela onera, som hårdast och ojemnast falla
på jordbruket, de må vara synliga ibland
StatsVerkets inkomster eller icke,
Herr Lefrén, Johan Pehr: Den fråga,
som nu är under öfverläggning, har den
olägenhet med sig, att den i sig innefattar
flere serskilda frågor; och jag fruktar, alt
öfverläggningen skulle blifva alltför vidlyftig,
om man fästade sig vid hvar och en
af dem. Man kunde sätta ifråga: 1:0 om
Rikets Ständer hafva rättighet, att med 3;ne
Stånds pluralitet upphäfva en ordinarie skattebörda;
2:0 om Sländerne ega rättighet,
att med samma pluralitet hoja eller sänka
så beskaffade afgifter. Jag, för min del,
vill ej nu ingå i pröfning af dessa båda
frågor, emedan det skulle leda mig för långt
ifrån ämnet. En anmärkning må dock til
-
Den 24 April e. m.
189
låtas mig, den nemligen: att dessa postulater
icke kunna upphöjas till allmänna
grundsatser; ty då skulle 3;ne Stånd, utan.
Konungens sanction, tvertemot RegeringsFormens
114 §•> vid en och samma Riksdag
kunna upphäfva frälse-friheten och gifva
större fördelar åt skattejord. Jag har
anfört detta såsom exempel, för alt visa,
det en grundskatt icke kan, i enlighet med
Herr Hjertås påstående, hänföras till egenskapen
af allmän Bevillning, utan att 114
§. derigenom upphäfves. Beträffande de speciela
anmärkningarne, så fäster jag mig endast
vid Friherre Cederströms, örn Mantalspenningar.
Friherren har icke velat antaga
afkorlningarnes belopp å denna Titel till
högre, än 7,000 R:dr om året, då det likväl,
enligt räkenskaperne, sällan understigit
3o,ooo R:dr årligen, och t. ex. år 1826
uppgått till 34,ooo R:dr. Friherren hade,
såsom sjelf Landshöfding på Gottland, af
förhållandet derstädes bordt kunna leda sig
till resultatet för hela Riket. Gottlands folkmängd
utgör omkring en åttationdedel af hela
Rikets, och afkortningarne å mantalspenningar
utgjorde derstädes för 1826, 3oo R:dr,
hvilka, multiplicerade med 80, gifva ett
talbelopp af 24,000 R:dr, som redan ar
mera än 3 gånger det Friherren ansett böra
tagas såsom beräkningsgrund. Jag tror, att
Utskottet i detta fall antagit en skälig beräkning,
och tillstyrker alltså bifall derå.
Jag bör äfven upplysa, att jag, då Inkomst
-
igo Den 24 April e. m.
Betänkandet första gången förevar i Utskottet,
tillhörde pluraliteten, som önskade mantalspenningafnes
lika beräkning hädanefter,
som hitintills; men att jag, sednare gången
ärendet förevar i Utskottet, delat minoritetens
tanka; emedan jag trött; att man ej,
för deri så kalläde énhets-principens skull,
bör rubba ett gammalt Beskattningssystem.
Likaledes ankér jag icke; att ina ii för anskaffandet
af några Tuseride Riksdalers inkomst
bör beskatta Inhyseshjon och andra
rrieddéllösa personer, och att sådant skulle
visa eri fattigdom i utvägar att anskaffa de
erforderlige inkomster, hvilken ingalunda
är för handeri. StatsUtskottet har haft för
princip att göra sina Utgiftsförslag så, att
mari, om möjligt vöre; icke skulle behöfva
höja den vid i8a3 års Riksdag bestämda
Bevillningssumma; och jag hemställer
då, orri det ej är snart sagt löjligt, att, för
vidhållande af deri kära enhets-principen,
förhöja de skattebidrag, som hårdast drabba
den fattigaste classen af medborgare, ehuru
jag visserligen icke befarar, att någon oro
häröfver ibland deni skall uppkomma, serdeles
då undantag likväl alltid kommer att
éga rum för vissa orter. Jag afstyrka derföre
på det högsta all förhöjning af inaivs
talspenningar;
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
är väl till större delen förekommen af åtskilige
värde Talare; sorn redan yttrat sig
Den a4 April e. m. igj
i ämnet; men ber dock, att fä tillägga något,
som jag tror hafva undfallit deras uppmärksamhet;
Frågan visar sig nu för mig
i vida sämre skickj än den var förut, då
den enda olikheten; Soin existerade med
mantalspenhinge-afgiften; hestod i dess olika
höjd från 4 till ö och 12 sk; personen
på serskilda öfter. Nu qvarstår icke alle-,
nast denna olägenhet, utah den liar blifvit
ökad med den af frantalspenningarnes
förhöjning i 7 Län; Herr Lefrén har utvecklat
obilligheten häraf så fullständigt,
att jag i den delen endast behöfvef förena
mig med honom. Utskottet har äfven velat
öfverlåta åt Landshöfdingarne i vissa Länj
ätt bestämma orternes förfråga till utgörande
af den förhöjda frantalsafgifteii. Jag
hemställer, öm det är rätt att öfverlåta ett
sådant bestäfrmande åt en enda person, och
öm Ständerhe ehs hafva rättighet dertill;
Beträffande Lagmans- och Häradshöfdingeräntan,
jemte Tingsgästnings-penningarne
samt Sterbhusafgift^, hvilkas åtagande
afsett ett och samina ändamål, nemi.
JustitiaeStatens aflöning, har Utskottet tillstyrkt
att förändring med den förra icke
måtte ske, men likväl föreslagit undantag
för Dalarne; och derigenofr att Sterbhusafgiften
icke utgår från de begge förmögnaste
Städer i Riket, Stockholm och Götheborg,
har man frångått principen, att
heskatta de i allmänhet förmögnaste Sterte
i95
Den 24 April e. m.
husen. För att afhjelpa denna olikhet,
gifvas blott 2:ne alternativer: det ena, att
återföra afgiften till sitt fordna allmänna
skick; det andra, att undanrödja alla dermed
nu förenade olägenheter. Det förra
'vill jag ej tillstyrka, och det andra kan,
efter min öfvertygelse, ej lämpligare ti 11—
vägabringas, än genom afgiftens upphäfva
nde och utbytande mot annan jemnare
fördelad skatt. Icke heller kan jag dela
Friherre Cederströms tanka, att afgiftens
ringhet talar för dess bibehållande; ty då
den, sammanlagd med andra, under flere
rnbriker påförde, skatter, stiger till beloppet
af i R:dr 30 sk. personel skatt, tror jag
detta belopp för hvarje person, som endast
har ett litet stycke jord att lefva utaf, vara
känbart nog. Att personel afgift existerar,
finner jag visserligen nödvändigt; men den
bör vara så lindrig som möjligt, på det den
utan afkortningar och afskrifningar må kunna
utgå. Beträffande sättet, att godtgöra borttagandet
af denna afgift, tror jag, att Hr
Hjerta med all välmening invecklat oss i
en i sig sjelf obehöflig strid om åtgärder,
hvilka jag vågar påstå, i anseende till tiden,
nu vara inconstitutionelt framställda. Då
jag önskat upphäfvandet af ifrågavarande
afgift, isynnerhet för dess ojemna fördelning,
har jag tillika ansett den böra ersättas
genom ökad Bevillning; men huru är
det möjligt att bedöma, huru stor den bör
blifva,
Den April e. m.
blifva, innan StatsUtskottets såkallade UtgiftsBetänkande
blifvit ventileradt, och, i
följd deraf, Beviilningssumman bestämd?
Angående Ständernes rätt, att förändra skattebidragen,
har jag sökt göra mig reda för
Grundlagens stadgande i detta afseende, och
funnit det vara Ständernes ovilkorliga rättighet,
alt förordna om de extra-ordinarie
skatterne, då deremot til-l disposition af de
ordinarie äfven fordras Konungens sanctiom
Utaf andemeningen, om icke sjelfva bokStafslydelsen,
i 59, 60, 61 och 70 §§. i RegeringsFormen,
tror jag det vara klart, att
allt hvad som genom Bevillning utgår, och
hvartill mantalspenhingarne ofelbart icke
höra, bör räknas till extra-ordinarie inkomster.
5p §. sager: ”Efter Rikets och Stats”Verkets
tillstånd och behof läte Konungen,
till Utskottets öfverläggning, framställa
”hvad Staten kan tarfva utöfver de ordina”rie
inkomsterj och hvilka behof, genom Be”villningar,
böra fyllas.” Följande §. bestämmer
närmare, hvilka extra-ordinarie inkomster
Ständerne ega att pröfva, nemligen
Sjö- och Landttulls- samt Accisafgifterne,
Postmedlen, ChartaeSigillatae-afgiften,
Husbehofsbränneri-medlen, samt hvad Rikets
Ständer dessutom serskildt hvarje Riksdag
såsom Bevillning sig åtaga. Jag har
äfven af Herr Lefren blifvit ytterligare öfvertygad
om nödvändigheten, alt söka garantier
emot försöken att, utan den andra
3i H, i3
Den 24 April e. m.
Statsmagtens medgifvande, förvandla alla
onera i consumtions-afgifter, hvartill, om
ordning och säkerhet derigenom hefordras,
man ej bör betvifla Regeringens sanction,
och följaktligen begge Stalsmagternes medverkan.
Med förbehåll af Konungens sanction
, instämmer jag således i Herr Hjertås
mening, och anhåller, att proposition måtte
blifva framställd på följande förslag:
Mantalspenningarne, Lagmans- och Iläradshöfdingeräntan,
Tingsgästnings-penningarne
inbegripne, samt Sterbhusafgiften upphöra
med detta år att utgå, emot det att
StatsVerket, för de af StatsUtskottet under
dessa Titlar beräknade summor, på sådant
sätt erhåller full årlig ersättning för nu och
framtidenj att personella Bevillningen efter
irsta Art. ökas från 44 1 ^:c'r för
mankönet, och från 22 sk. till 24 sk. för
qvinkönet, och att BevillningsUtskottet anmodas
fördela återstoden på Bevillningstitlarne
vid tillämpningen af Bevillningsgrunderne.
StatsVerket kommer häremot att godtgöra
vederbörande de under Lagmans- och
Häradshöfdingeräntan inbegripne Tingsgästningspenningarne,
efter medium af hvad
hvarje HäradsRätt under de sista 10 åren
åtnjutit; kommandes dock detta Ständernes
beslut att underställas Kongl. Maj:ts Nådiga
sanction.
Den 24 April e. in.
I sammanhang härmed anhåller jag, alt
få uppläsa en ny Motion, om införandet af
en allmän Sterbhusafgift i BevillningsFörordningen.
Hvarefter Herr af Billbergh uppläste
följande:
Då jag föreslagit upphörandet af Sterbhusafgiften,
såsom en serskild Inkomsttitel,
äfvensom af mantalspenningarne samt Lagmans-
och Häradshöfdingeräntän, var det
hufvudsakligen af det skäl, att denna afgift
icke nu utgöres af alla medborgareclasser,
utan tillkommit för samma ändamål som
Lagmans- och Häradshöfdingeräntän, hvaraf
borde följa, att då den ena grundräntan
upphör för en del medborgare, borde detsamma
äfven ske med det motsvarande onus
för en annan del af medborgare. Emellertid,
och då verkliga behållningar uti ett
Sterbhus äro att anse såsom en inkomst
för efterlefvande, och ChartaeSigillatfe-afgiften
endast kan betraktas såsom en rättegångskostnad,
får jag vördsamt föreslå, att
alla Sterbhustillgångar, sedan gäld och skuld
gulden är, må, då behållningen efter Bouppteckning
öfverstiger 3oo R:dr, beläggas
med en Bevillning af 1 procent, och att
stadgandet härom må intagas uti ^:dra Al t.
7 §. BevillningsFörordningen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag torde
först böra upptaga den räkning öfver Riks
i3*
-
*9®
Den 24 Af> r i 1 e. rit.
gäldsContorets ställning, hvilken Hr Hjerta
haft godheten enskildt meddela mig, och
hvilken jag tillstår, att jag i början icke förstod.
Jag finnér hela orsaken till deraf
förmodade behållningar vara ett eget sätt
att räkna, nemligen att rakna fordran hos
sig sjelf, eller rättare en inlöst skuld, såsom
tillgång. Älskar man Tre-procentssedlarne,
så kan man inlösa de anticiperade
medlen med dylika; men jag för min del
anser det vara sämsta sättet att göra skuld.
Conlorels återstod af anviste och lill en
del redan disponerade medel kan jag ej bedöma,
innan jag derå sett detaillerade uppgifter;
men jag har deremot upptäckt, att
RiksgäldsContoret eger en betydlig behållning,
som Ilr Hjerta icke observerat, nemligen
dess förskott till StalsVerket på löpande
Arets Bevillning. Förr än vid en allmän
Myntreglering anser jag dock betänkligt,
att uppgöra denna löpande rakning
emellan RiksgäldsContoret och StatsVerket.
Jag öfvergår nu till egentliga ämnet, eller
frågan örn afskaffandet af 3:ue gamla räntor,
hvarvid jag föresatt mig, att tillse först
lagligheten och sedan lämpligheten deraf.
Uti vår Grundlag, likasom uti andra constitutionela
Länders Statsförfattningar, göres
skillnad emellan ordinarie och extraordinarie
inkomster. Om de förra i England
äro ringa, härleder detta sig något
från gammal misshushållning; men isynnerhet
från Landets tilltagande odling, som
Den 24 April e. m.
•97
nedsatt de gamla penningeräntorne, oell det
oerhörda belopp, hvartill de extr^-ordinarie
skatterne, i mån af den stigande välmågan,
kunnat höjas; men äfven der qvarstå
dock åtskilliga gamla grundräntor, tillhörande
Kronan, utan behof af Parlamentets beviljande.
Jag är öfvertygad, att om man
icke vill tolka vår Grundlag lika godtyckligt
i detta, som många andra fall, skall
man deraf finna, att Konungens sanction
fordras till förändring af Statens ordinarie
Inkomster. 5q §. i RegeringsFormen innehåller:
”Efter Rikets och StatsVerkets tillstånd
och behof läte Konungen till Ut”skoltets
öfverläggning framställa, hvad Sla”ten
kan tarfva utöfver de ordinarie Inkomster,
och hvilka behof genom Bevillnirigar
”böra fyllas.” — Den följande, eller 60 §.
omtalar, hvilka inkomster lill de extraordinarie
böra räknas, såsom Sjö- och Landtulls-
samt Accisafgifterne m. fl.; men häribland
nämnas icke Mantalspenningar, hvilka
följaktligen måste hänföras till ständiga
skatter. 61 §. stadgar, att ”alla afgifter,
”sorn Rikets Ständer, under de i föregående
”§. nämnde Titlar, beviljat, skola utgöras
”intill slutet af det år, under hvars lopp
”den nya Bevillningen af Rikets Ständer
”fastställd blifver,” —- 64 §• bjuder, ”alt
"så väl Rikets ordinarie Statsmedel och Inkomster,
som hvad, på sätt omförmäldt är,
”under namn af Extra-ordinarie Utlagor
”eller Bevillningar till Statsverket af Rikets
Den 24 April e. m.
”Ständer anslås, skall vara under Konungens
disposition.” — Herr Hjerta har sagt,
att 3:ne Stånds beslut skulle kunna ändra
Statens ordinarie inkomster. 76 §. ligger
likväl häremot, då den i andra punkten
omtalar, huru 3:ne Stånds beslut i Beskattningsfrågor
kunna tjena såsom Lag. Det är
således endast de årlige Markegångstaxorne,
som genom 3:ne Stånds beslut kunna bestämmas;
och 6g §. lemnar tillräckligt besked,
huru Bevillningsfrågor skola af Förstärkt
Statsutskott behandlas. Jag tror mig
härigenom hafva tillräckligen ådagalagt, att
de ordinarie skatterne, till hvilka Mantalspenningarne
äfven höra, icke kunna utan
Konungens tillstånd förändras. Huru Mantalspenningar
af ålder kommit att beräknas
såsom ordinarie Inkomster, utgör föremål
för serskild granskning; mendet skulle förundra
mig, om Herr Hjerta tillstyrkte någon
undersökning i detta fall, så vida ej
det gamla ordspråket här fått blifva gällande;
”Det är en annan sak, sade Lagläsaren.
” Angående Lagmans- och Häradshöfdingeräntans
utgående af matlag, ville jag
gerna för min del tillstyrka dess upphörande
i grundlagsenlig väg; men icke utan
en föregången undersökning af hela Beskaltnings-systemet.
Mantalspenningarne deremot,
utom Bevillnings-afgiften efter irsta
Art., äro den enda skatt, som kan anses vara
fästad vid den personliga kraften, och då
denna icke betungas af några consumlions
-
Den 24 April e. m.
>99
afgifler, tror jag, att nämnde måttliga skatt
Lör qvarstå, serdeles sedan den, såsom nu
Ländt, genom myntförsämringen blifvit nedsatt
från en half R:dr Specie lill 12 skillingar
Bancosedlar. Jag tror äfven, att det
är ganska vigtigt att taga i betraktande den
oro, som uppväckes hos Allmogen genom
förändring uti en gammal skatt, hvilken
den varit van att se på sina Debetsedlar,
och att en förhöjning deri, enligt hvad Ledamöter
af BondeStåndet från de orter, der
sådant nu är i fråga, försäkrat mig, skulle
kunna vara vådlig. Jag kan icke sluta detta
Anförande, utan med anhållan om Hr Grefvens
och LandtMarskalkeus proposition på
antagande af den beräkning för Manlalspenningarne,
som Utskottets första Betänkande
innehåller,
Friherre Cederström: Herr Hjerta har
velat framställa, som om jag vore för biLehållande
af Statens ordinarie räntor. Detta
är ej förhållandet; men jag har bestridt hans
förslag till upphäfvande partielt, och det på
ett sätt, som icke är lagenligt, af de ifrågavarande
Beskattnings-titlarne. Jag har
sjelf föreslagit medel, hvarigenom man skulle
kunna komma från ett besynnerligt till ett
enkelt och riktigt system; men det mäste
först ordentligen utredas och beslutas. Hill
jerla har begärt en bestämd uppgift på
de §§. i Grundlagen, som lägga hinder i
vägen för hans förslag. För hvar och en,
200
Den 24 April e. m.
som tagit kännedom af RegeringsFormen,
från och med 5y till och nied ^3 §:n, är *
detta Öfverflödigt. Herr Rosenblad har i öfrigt
citerat åtskilliga af dessa §§., hvilka
göra tillfyllest. Den egentliga frågan är,
oin man ej skall skilja Herr Hjertås förslag
ifrån StatsUlskottets Betänkande; emedan
det, såsom i denna del ett nytt förslag, ej
kan möjligen antagas med förändringar, enär
det är inne för första gången. Herr Lefrén
har gjort en anmärkning' mot mitt sista
yttrande, hvilken jag anhåller att få besvara.
Han har tagit anledning af Afkortliingslängderne
för Gottland, att genom proportionel
beräkning komma till summan af
3o,ooo R:dr. Att 120,000 personer ej finnas
afkortade, kunde Herr Lefrén finna af
jdikepskaperne, och det är dock den personal,
som svarar emot summan af 3o,ooo
R:dr. Utaf räkenskaperne hade Hr Lefrén
jemväl kunnat finna, alt afkortningarne på
Gottland, relativt till folkmängden, icke
kunna jemföras med andra provincers; ty
större delen af afkortningarne uppkomma
der till följd af rättigheten, att erhålla afkortning
för dem, som anlägga Stenhusbyggnader.
Det är från de personligen afkortades
antal, som man kan beräkna de
egentliga afkortningarne; ocb blifva de, enligt
serskilda Kongl. Bref eller Författningar,
ti 1 låtue afkortningar, i vissa orter till
pier eller mindre del af Mantalspenningarpe,
samt till uppmuntran i vissa fall, af
-
\
Den 24 A pi il e. ra.
201
dragne, får man se, hvad som af de 3o,ooo
R:dr återstår. Jag vill ej ytterligare upptaga
liden, utan blott, i afseende på hvad Herr
af Billbergh yttrat, om de personella skatternes
stora belopp, nämna, att, då han uppgifvit
den personella skatten uppgå till 1
R:dr 20 sk., har han deruti inberäknat den
allmänna Bevillningen; och det kommer att
bero på den blifvande BevillningsFörordningen,
om det tryckande deruti ej kan
nedsättas; men ej bör det inverka på de
ordinarie räntorne.
Herr Ribbingj Arvid: Äfven jag har
fästat mig dervid, att en Ledamot midt
emot framställt, huru oroande blotta undersökningen
vore, om hvad rätta afgiften i
det eller det fallet borde vara, men tillika
ansett afgifter utan oro genast kunna åläggas,
sorn åtminstone för visse af de betalande
voro mera tryckande, än de hvilka
möjligen kunde komma i fråga i förra fallet.
Jag vill ej å nyo upprepa de tankar,
som Herr Lefren redan yttrat angående Mantalspenningarne,
och det olagliga, som skulle
uppkomma genom frågans behandlande blott
af 3 Stånd, ehuru jag förenar mig med honom,
men kan ej förstå, huru Herr af Billbergh
under lika åsigter kunnat komma till
samma resultat, som Herr Hjerta, hvilket
dock innehåller rakt motsatsen. Egentliga
orsaken, hvarföre jag anmälte mig, var för
att göra en anmärkning emot den Herr Hjer-?
202
Den 24 April e. m.
tas framställning, att det vore skäl borttaga
Sterbhusafgiften, emedan, då bouppteckningarnes
värde i Riket ej upptages till mer än
4 millioner, hvarefter denna procent utginge,
deraf skulle synas, att afgiften stannade
i Uppbördsmännens fickor. Jag anhåller
få upplysa, att det beror på hvar och
en, som iåter hålla bouppteckning, alt utsätta
värdet och den deraf följande behållningen,
utan att någon eger rätt alt derå
göra anmärkning eller deruti begära ändring;
och vid detta förhållande är det
icke svårt att finna orsaken, hvarföre denna
afgift uppgår till så ringa belopp, och
nian borde ej beskylla Tjenstemännen för
alt inkomsten är så obetydlig.— I allmänhet
vill jag ytterligare något fästa mig vid
den grundsats, som man allt mer synes vilja
göra gällande, att flytta de ordinarie räntorne
på de extraordinarie inkomsterne.
Man fjättrar derigenom vissa system och gör
det omöjligt, att sedan kunna rätta det felaktiga
i desamma, vare sig i moraliskt, eller
Statsekonorniskt afseende. Om man lägger
mycket på införseltullen, så är det t.
ex. svårt att öfvergå till ett annat möjligen
bättre hushålls-system, som fordrar tullens
upphäfvande. Lägger man större afgifter
på bränvinsbränningen eller consumtion, så
kan man deraf, allt för inkomsternes skull,
hindras att göra de förändringar, som för
sedligheten och moraliteten kunna vara nödige.
Jag vill nu ej yttra mig öfver dessa
Den 24 April e. »n.
203
förändringar, emedan de ej egentligen höra
till saken, men linner, alt behandlingen
af förevarande ämne, på sätt jag ock sökt
ådagalägga, kan inflyta utom på financiela
äfven på moraliska och ekonomiska förhållanden.
Vi torde snart komma i erfarenhet
deraf, att tvenne Utskotts tillstyrkta
fortfarande af ett af Utskotten såsom skadligt
erkänd t Löne-uppbördssätt blott derföre
ägt rum, alt Statsinkomsterne genom
ett annat sätt skulle minskas. JNär den frågan
förekommer, får jag tillfälle, alt derom
yttra mig,
Friherre j4nclcarswärd, Carl Henrik:
Alt stridiga, ofta rakt motsatta, meningar
inom rådslående församlingar skola förekomma,
är naturligt och vanligt, men att åsigterne
skulle i afseende på lagligheten af förevarande
fråga vara så delade, det öfverstiger
min förmodan. Jag har hört långa
Grundlags-paragrapher citeras såsom stöd
emot Svenska Folkets rätt att beskatta sig
sjelf. Det förundrar mig, att man börjat
med 57 §. RegeringsFormen, utan att nämna
dess innehåll, och det är likväl den, som
ligger till grund för Svenska Folkets rätt
att allena sig beskatta genom Rikets Ständer.
Jag har hört åberopas, såsom grund
emot rättigheten för Rikets Ständer att besluta
om upphörande af en InkomstTitel,
5<) §. RegeringsFormen, derföre att den innehåller,
alt hvad utöfver Rikets och Stats
-
Den 24 April e. m.
Verkets ordinarie inkomster tarfvas, skall
genom Bevillningar fyllas. Man har af meningen:
utöfver de Ordinarie Inkomster nej
velat draga den slutsats, att de ordinarie
räntorne vöre orubblige och ej kunde undergå
någon förändring genom Rikets Ständers
beskattningsrätt. Men genom samma
begrepp skulle följa, att sista orden och
hvilka behof genom Bevillningar böra fyllas'j
skulle innefatta en pligt för Rikets Ständer,
att genom Bevillningar fylla de behof,
som af Konungen till dem framställas. Genom
en sådan slutsats skulle likväl Rikets
Ständers beskattningsrätt, och behofvet af
Rikets Ständers tillvaro sluteligen tillintetgöras.
Ty om vi skola ovilkorligt bevilja
hvad som tarfvas, så kunde sådant ske utan
biträde af Ständer. Jag får således förklara,
att jag på ingen grund kan medgifva,
att något stadgande finnes i våra Grundlagar,
hvarigenom det är Rikets Ständer betagit,
att allena, utan biträde eller inverkan
af någon eho det vara må, bestämma
Folkets skatter. Hvad skatterue angår, föreställer
jag mig, att deras natur måste förändras
med civilisationens framsteg, och i
följd af de olika industri-utvägar, som uppstå.
Jag tror således, att större delen af
de barbariska beskattningarne står qvar från
de tider, då samhället ej egde annat än jorden,
såsom synbar förmögenhet, och attsådane
småningom böra upphöra och förändras
genom mera ändamålsenliga och billigt
Den 24 April e. m.
2o5
fördelade skattebidrag. Men i denna fr Aga
förekommer dessutom den omständighet, att
desse InkomstTitlar ej kunna anses som
någon lika beskaffad grundskatt, med de
hemmansräntor, hvilka följa jorden, och ej
eller äro af samma grundskatts-natur, som
de öfrige Titlarne. Mantalspenningar utgöras
öfver hela samhället, utan afseende på
yrke elier näring. Jag frågar då, om de
äro något annat än en Capitationsafgift; jag
frågar, om det är rimligt att bibehålla den
oformlighet att hafva flere artiklar för samma
sort af beskattning; ty under form af
Mantalspenningar utgår en del, och under
form af Capitationsafgift en annan del af
den personella afgiften. Är det ej mera
formligt, att föra allt till en och samma
Titel? Det blir en annan sak, huruvida
man finnér sig kunna höja eller sänka en
sådan afgift, men att Mantalspenningarne
böra bort, visar sig för mig naturligt, och
jag finnér ej deremot något hinder genom
föreskrift i Lagen. Hvad beträffar Lngmansoch
Häradshöfdinge-räntan, hvilken utgår
af hvarje rök, är det redan så fullständigt
visadt orimligheten af denna afgifts utgående
af rök, som ofta är armodets hem, och
ej bevittnar något välstånd. Jag tror det
vara försigtigt och klokt, att gå den allmänna
fordran i förväg, och borttaga dessa
beskattningar, innan de borttagas af högre
röster, som göra det till ett tvång att taga
bort dem. Dessutom är det en annan olä
-
20Ö
Den 24 April e. m.
genliet af dessa inånga skatte-rubriker. Jag
skulle kunna förevisa 3 debetsedlar sedan
sista Riksdag för olika år, på hvilka dessa
skatter stå under olika rubriker, olika uppställning,
till allmänhetens stora förvillelse
och mycken oreda bland den del af allmänheten,
af hvilken man ej kan fordra, att
den skall förstå sig så noga på desse saker.
Jag finner således alla möjliga skal att taga
bort dessa beskaltnings-titlar, såsom Herr
Hjerta föreslagit. Jag håller mig ej vid detta
tillfälle vid RiksgäldsContorets ställning,
som af Herr Hjerta blifvit omtalad. Jag
tror, alt denna fråga bör behandlas oafhängigt
af RiksgäldsContorets ställning. Det är
tillfredsställande, att RiksgäldsContorel har
sådane behållningar. Jag tviflarej, att Rikets
Ständer ju skola disponera dem; men
Mantalspenningarnes upphörande och förflyttande
på Capitations-afgiften anser jag
ej dermed hafva gemenskap, tv om äfven
sådane behållningar ej funnos, sorn göra åtgärden
lättare, yrkar jag likväl, att saken
i alla fall bör ske, derföre att den är rättvis.
Det har blifvit sagdt af en afKonungens
Ministrar, att nödvändigheten påkallade
förändringar i de ordinarie räntorne,
men alt det ej vore rätta sättet, att höija
med de personela skatterne. Jag åter tror
det vara af vigt, att minska de personela
skatterne, der det kan ske, ty de äro mest
tryckande. När man har varit i tillfälle
att se utsökninvar i backsluvor, der hela vär
-
Den 24 April e. m.
det af hvad som i boet befunnits, uppgått
till 28 sk., tror jag, att man kommer i öfvertygelse,
att Mantalspenningarne, tillsammans
med Capitations-afgiften, stundom äro
svåra att utgöra. Det är på denna väg vi
böra nedsätta Bevillningeu, om vi skola
uppfylla vårt Representantkall efter rättvisa
grunder, och då man har åliggandet,
alt bestämma Folkets skatter och döma öfver
dess trefnad och välfärd, har jag alltid
trott, att man genom någon åtgärd borde
söka en anledning att bibringa Folket den
öfvertygelse, att dess Representanter verkligen
tänkte för dess bästa och handlade
i dess intresse. — Jag anhåller om proposition
till Mantalspenningarnes afskaffande,
på sätt Herr Hjerta föreslagit.
Herr Hjerta: Ej utan förundran har
jag åter hört Friherre Cederström påstå
olagligheten af hvad jag framställt. Yi hafva
nyss afskaffat Kalkugnsafgiften på Gottland.
Då yttrade Herr Friherren intet ord
deremot. Nu påstår han, att Ridderskapet
och Adeln ej skulle kunna göra en alldeles
likartad förändring, utan Konungens tillstånd.
Jag är med Friherre Anckarswärd
öfvertygad, och af honom förekommen i
framställningen om, att om man läser huru
många gånger som helst, från den 5n till
den 73 §. i RegeringsFormen, skola alla
dessa §§. öfvertyga oss om, att det är Rikets
Ständers pligt, att allena utöfva Sven
-
ao8 Den 24 April e. m*
ska Folkets rätt, att säga, huru det vill be
skatta
sig. Det är ur denna grund, som
jag ej erkänner någon annan skyldighet att
göra skillnad emellan ordinarie och extraordinarie
skatter, än den, som är emellan
råhet och enfald samt upplysning, mellan
dumma skatter och mera klokt beräknade*
Det är den enda skillnad jag erkänner. Här
har blifvit satt i fråga, att 3 Stånd icke
kunde besluta borttagandet af en skatt, derföre
att det fordras 4 Stånd, för att åtaga
sig Bevillning* Den föreskrift, alt del fordras
4 Stånd för att åtaga sig Bevillning,
modifierad på det viset, som i vår Grundlag
finnes stadgadt, att då ett Stånd skulle
motsätta sig, oaktadt de öfriges beslut, man
genom Nämnd skall afgöra saken, ligger så
förenad med vår Ståndsordning, och är så
rätt uttänkt, samt ett så nöd vändigt vilkor
för förbättringen af beskatlningssystemet,
att det ej kan anses såsom ett bevis emot
riktigheten af den sats, att 3 Stånds beslut
gälla, då man skall gå ifrån något felaktigt
till ett bättre. Det var ganska naturligt,
att Lagstiftaren, så vidt möjligt var, lät 3
Stånd kunna afgöra de gamla dumheternas
afskaffande; men han bjöd deremot fullständiga
garantier för införandet af ändamålsenliga
förbättringar. Och just rättigheten
för 3 Stånd, att afskaffa skatter, men skyldigheten
för alla 4 att öfverenskomma om
nya, är en ökad styrka för min sats, att
de
Den 24 April e. m. 309
tle ifrågavarande böra afskaffas. Vi hafva
dessutom nu redan föreslagit en annan
skatts öfverflyltande till annan rubrik, nemligen
Stubbören. Af samma anledning skulle
man i underdånighet anmäla nämnde sak,
med anhållan om tillstånd att få göra denna
ändring deruti. Jag har aldrig gjort mig
ett sådant begrepp om Rikets Ständers rätt
att lindra bördor eller bestämma skattemedlens
utgörande. Flere Ledamöter hafva
ansett besynnerligt, alt jag, som yrkat, att
inga undersökningar om skatter skola ega
rum, sätter i fråga att afskaffa de äldre skatterne.
Jag frågar, om deruti ligger någon
stridighet. Jag har afstyrkt alla undersökningar,
på det Folket ej måtte se, att Representanterne
äro okunnige, huru oriktige
desse skatter äro. Jag har deremot trott mig
handla rätt, då jag söker att få dessa skatter
upphäfne. Jag tror, såsom Friherre Anckarsivärd
yttrat , att den mängd af rubriker
man ser på debetsedlarne, ger anledning till
förvillelse. Ena gången äro de uppgjorde,
med alla Jordeboks-och Hemmantals-räntepersedlarne
utförde, och se ut som matsedlar.
Bonden har ett dygns göra att läsa
igenom dem. En annan gång äro de författade
utan utförande af alla dessa titlar,
af en half höna, en fjerdedels
eller ej. En besvärlig ovisshe
dessa gamla skatter, och det bör förändras.
Då vet allmogen ej, hvad som
21 H.
i4
210
Den 24 April e. m.
Ett stort steg vore gjordt, om man finge
bort de nu ifrågavarande. — Herr Rosenblad
har haft åtskilligt att anmärka vid
min tableau om RiksgäldsContorets ställning.
Han har misstagit sig, då lian ansett
den innehålla hvad RiksgäldsContoret skulle
bunna ega vid årets slut. Den innehåller
endast, hvad Statsverket och RiksgäldsContoret
böra redovisa i anledning afi823 års
Statsreglering, ej hvad RiksgäldsContoret
bör redovisa i följd af allmänna Bevillningen
år 1823, ty utom de tillgångar jag uppgifvit,
har allmänna Bevillningen gifvit serskild
tillgång, uppgående till det belopp,
att det de sednare åren visat sig vara öfver
70,000 R:dr om året. RiksgäldsContorit
har dessutom disponerat halfva Bancovinsten,
samt de medel, som gått till RiksgäldsContoret,
såsom afbetalning på StatsVerkets
skuld till Banken. Med desse medel
har RiksgäldsContoret verkställt sine
öfrige utbetalningar, och hade ännu i förrgårs
återstående 700,000 R:dr. Jag har ej
brytt mig om att beräkna detta. Jag har
nöjt mig med att veta att, utom den uppgift
jag gaf på de penningar, som böra finnas,
eger RiksgäldsContoret ännu 1,200,000
R:dr vid årets slut, om Rikets Ständer besluta
att lån ej skola ega rum. Då brista
ej mera än 44°>000 R:dr i den summa Contoret
insatt i 3-procents-lånet, och jag har
visat att man kan disponera 3 millioner,
utan att låna en styfver, och utan att gifva
Den 24 April e. ro. 211
Riksgälds-Contoret rätt att låna mera än
5oo,ooo R:dr, samt utan anledning, att Rikets
Ständer skola finna hälften af denna
summa utelöpande år 18345 ty det är nu
lika liten anledning, att Ständerne vid nästa
Riksdag skola finna dem utelöpande,
som det år 1823 var, att man nu skulle
finna de 2 millioner 3-procents-obligationer
utelöpande, hvilka man då åtog sig, och
som i förrgår voro blott i5,ooo R:dr. Det
säger sig sjelf, om man gör sig bekant med
Statsfinancer, att, med aldrig så liten kunskap
i de sätt, som finnas att förvalta sådane
medel, man kan, derigenom att man
använder tillfällig credit, göra face mot stora
summor med ringa medel. Jag besparar
nationen en onödig beskattning, jag besparar
räntor för onörlige fonders hållande,
derigenom att jag bibehåller ett sådant tillfälligt
lånesystem, som det vi år 1823 organiserade.
Det synes mig påtagligt, att
om man någonsin vill hafva en förändring
i dessa skatter, bör man göra den nu, du
allt står på det sätt, att man kan göra rättelse;
då vi ej hafva någon betydlig gäld;
då vårt RiksgäldsContor, ehuru inblandadt
det är med Banken, ej vidare gör några
skulder, och ej beliöfver göra dem för framtiden
på annat sätt, än för att vidmakthålla
och röra sig med de betydliga summor,
som det i 7 månader bör hafva inne.
Den 1 sisll. April hade RiksgäldsContoret
i4*
312
Den 24 April e. ftn ’
utbetalt allt hvad som var anordnadt att
utgå under år 182g, så att det ej återstod
mera, än aflöningen åt Contoret och några
qvartaler på Konungens räntemedel. Deremot
hade Contoret oinflutit af 1828 års'
Bevillning i,5oo,ooo R:dr. Då visar sig lätt
den behållning, som skall vara vid årets
slut, och som man kan bestämma på några
1000 R:dr nära. Risquera då Ständerne
något att begagna denna belägenhet, för att
säga, huru de vilja, att vissa skatter skola
utgå? Jag vågar derföre, enär Folket skulle
vara belåtet att se dess bördor på ett förnuftsenligt
sätt utgå genom Bevillning, öfver
hvilken jag ännu aldrig hört någon klaga,
tillstyrka, att vr måtte besluta de ifrågavarande
SkatteTitlarnes upphörande, och
anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition derå.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Jag har
ganska litet att tillägga hvad Friherre Anckarswärd
och Herr Hjerta i ämnet anfört;
men, i frågan om sjelfva lagligheten af Mantalspenningarnes
uppliäfvande, skall jag utbedja
mig att få göra några anmärkningar.
Herr Lefren har citerat 114 §• RegeringsFormen,
såsom hinder för Rikets Ständer,
vid utofningen af deras beskattningsrätt.
Denna §. handlar likväl blott om RiksStåndens
privilegier, förmoner och rättigheter,
samt att någon ändring deruti icke kan
beslutas utan alla fyra RiksStåndens och
Den 34 April e. m.
ai3
Konungens bifall. Men detta måtte vara
något helt annat, än att förändra en beskattningsgrund.
Herr af Billbergh har,
som mig tycktes, äfven instämt i denna
från 114 §. hemtade betänklighet, då han
sagt, att en förändring kunde komma att
göra intrång i vissa corporationers rättigheter.
Herr Rosenblad har äfven vidhållit
sammasats; men, såsom jag förmodar, blifvit
helt och hållet vederlagd af Friherre
Anckarswärd och Herr Hjerta. Man har
vidare sagt, att de ordinarie skatterne icke
kunna rubbas, derföre att de finnas omtalade
i RegeringsFormen; men, under med'»
gifvande deraf, att uttrycket icke tillåter
deras borttagande helt och hållet, lärer allt
det öfriga af bevisningen förfalla, så länge
Rikets Ständer blott bibehålla en enda skilling
i ordinarie skatter. Ett åberopande af
75 §. Riksdagsordningen tror jag icke heller
vara fullkomligen lämpligt, emedan der
allenast omtalas, huru §§. i Grundlagen förändras.
Jag instämmer således uti Herr
Hjertås yrkande, och anhåller lika med
honom om proposition på borttagandet af
Mantalspenningarne, Lagmans- och Häradsliöfdinge-räntan,
samt Sterbhusafgiften.
Herr Lefren: Friherre Cederström har
anmärkt, att jag gjort beräkningar på grund
af förhållandet med afkortningarne på Gottland.
Jag har likväl börjat med att ur
RiksHufvudboken hämta mina beräkningar
Den 24 April e. m.
öfver afkortningarne för hela landet, och
anmärkt blott förhållandet på Gottland, för
att ifrån en mindre del sluta till det hela.
En värd Ledamot har sagt, att om
5p §. tolkades på det viset jag gjort, skulle
man äfven af den sista meningen i §.: och
hvilka behof genom Bevillningar böra fyllas,
kunna draga den slutsats, att Rikets
Ständer saknade all rätt att pröfva dessa
behof. Den, som skulle vilja göra en sådan
tolkning, är lätt tillrättavisad genom
en hänvisning till 62 §., der det står: ’*Se”dan
StatsVerkets behof blifvit af StatsUt"skoltet
uppgifne och af Rikets Ständer pröf”vade,
ankommer det på Rikets Ständer, att
”en deremot svarande Bevillning sig åtaga.”
Huru är det val då möjligt, att på ett enda
ord i 5g §. vilja hvälfva upphäfvandet
af hela den 62 §:s tillvaro och klara bud.
En annan Ledamot har mer än en gång
inblandat RiksgäldsContorets ställning i den
nu förevarande frågan. Det torde vara bäst
att uppskjuta detta ämne, till dess det
snart kommer till Rikets Ständers granskning.
Samma Ledamot har sagt, alt Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntan är en lemning
af okunniga tider. Jag vill visserligen
icke påstå, att denna beskattnings-artikel
är högst nödvändig. Jag trortvertom,
att den bör försvinna i lagenlig väg; men
jag kan icke finna, att den utgör bevis på
någon grof okunnighet hos Lagstiftaren. Jag
skulle tvertom önska, att alla sådana afgifler,
Den 24 April e. m.
2l5
sorn rätteligen skulle utgå från communerna,
men emot deras natur blifvit uppflyttade
lill StatsCassans betungande, måtte
återgå till sitt förra skick. Lagmansräntan
bar sitt upphof från den tid, då Lagsagorne
utgjorde confedererade delar af Riket,
och folket sjelf betalte sin Lagman och Häradshöfding.
Från denna kloka grund för
utgifters utgörande, härleda sig dessa Statsbidrag.
Vill man hafva ett annat system,
mäste man jemföra det gamla och det nya;
men jag tviflar likväl, att det nya har något
företräde. En likstämmighet hafva vi
dessutom ännu qvar i våra städer, emedan
Borgmästare och Råd icke taga sina löner
ur StatsContoret, utan betalas på samma
sätt, som Lagman och Häradshöfding i gamla
tider. Man har äfven anmärkt, att Ridderskapet
och Adeln nyss afskaffat en annan
ordinarie Skattetitel, nemligen Kalkugnsafgiften.
Delta hade likväl Konungen
föreslagit Rikets Ständer, och det förändrar
betydligt förhållandet, åtminstone fördem,
som påstå, att Konung och Ständer höra
gemensamt besluta i sådana ämnen. Man
liar äfven nämnt, att Stubhören blifvit på
samma sätt borttagna. Detta har väl icke
Kongl. Maj:t föreslagit, men också liar StatsUtskottet
icke tillåtit sig afskaffa beloppet
derå, utan endast fört dess belopp 1000
R:dr under en annan titel, som nu utgör
17,000 i stället för 16,000 R:dr. Grefve
Horn har gjort anmärkning emot mitt
2l6
Den a4 April e. m.
yttrande om ii4 §• RegeringsFormen. Jag
nämnde uttryckligen, att jag trodde det vara
oriktigt, att såsom en allmän grundsats
antaga, det 3 Stånds pluralitet skulle kunna
afgöra frågor om gamla skatters borttagande.
Det lär då också icke vara så orätt,
att påslå ingrepp kunna ega rum i ett eller
flere Stånds rättigheter, genom ett sådant
sätt att förfara; t. ex. om man genom
ett penndrag ville förvandla skattejorden till
frälse; afskaffa Presterskapets löner o. s. v.
Herr Rosenblad: Det torde visserligen
vara onödigt, att slita tvisten emellan Herr
Lefren och Friherre Cederström rörande
afkortningarne. Men efter jag händelsevis
har Hufvudboken till hands, må det vara
mig tillåtit upplysa, att Manlalspenningarne
för år 1826 oafkortade utgjorde 342,849
R:dr 36 sk. Beloppet af deras rena behållning
var 3o3,ooo R:dr, och således 3q,ooo
R:drs afkortning. Herr Lefren har tillräckligt
upplyst oriktigheten af Friherre Anckarswärds
farhåga i afseende på en tvetydig
tolkning af 59 §. RegeringsFormen. I anledning
af Friherre Anckarswärds yttrande
angående Svenska Folkets rätt att sig beskatta,
torde det vara tillräckligt erinra,
att samtelige de ordinarie inkomsterna uppstått
genom Folkets begifvande och Ständers
beslut. Lagmans- och Häradshöfdingeräntan
grundar sig till en del på våra gamla
Lagar, och jag skulle derom ingå uti en
Den 24 April e. m.
217
undersökning, om jag icke hade erfarenhet
deraf, att Ridderskapet och Adeln icke älskar
undersökning i sådane mål. Till svar
å hvad Grefve Horn yttrat, rörande tillämpning
af 75 §. Riksdagsordningen, får jag
nämna, att jag icke är den, som tillämpat
denna §.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Här är redan
så mycket taladt i ämnet, att jag nästan
tvekar att ytterligare upptaga Ridderskapets
och Adelns tid; men jag har velat
uttrycka min enskilda öfvertygelse i frågan.
Enligt denna, och i stöd af det begrepp
jag gör mig om så väl ordalydelsen, som
andemeningen af Grundlagen, mätte det fordras
Konungens medgifvande, för att borttaga
några bland Statens ordinarie inkomster.
Denna åsigt hemtar jag förnämligast
ur 64 §• Regeringsformen, der det står:
”så väl Rikets ordinarie Statsmedel och inkomster,
som hvadpå sätt omförmäldt
"är, under namn af extra-ordinarie utlagor
”eller Bevillningar till StatsVerket af Rikets
”Ständer ansläSj vare under Konungens disposition
m. m.” Jag kan häraf icke annat
förstå, än alt, då, af de extra-ordinarie inkomsterne,
endast livad Rikets Ständer anslå,
är till Konungens disposition, men de
ordinarie, utan allt förbehåll, desse sednare
ej utan Konungens medgifvande måtte kunna
förändras. I afseende på lämpligheten
af desse skatters borttagande, hafva Yäl gil
-
2l8
Den 24 April e. ra.
tiga skäl derföre blifvit anförde; men jag
hemställer vördsamt, om icke detta är nog
tidigt, innan Rikets Ständer ännu fattat deras
beslut i den vigtiga frågan om myntväsendets
reglerande. Stats- och BancoUtskottens
nyss fattade beslut i samma ämne
smickra mig visserligen med det glada hopp,
att vi härutinnan skola komma till det slut,
som jag anser Rikets väl kräfva, och som,
enligt min öfvertygelse, för Svenska Folket
skulle bli ganska båtande. Men jag kan
icke inse någon serdeles våda deraf, om vi
ännu en Riksdag skulle uppskjuta frågan
om Mantalspenningarnes upphäfvande; och
det är på denna grund jag förenar mig med
de Herrar, hvilka yrka bifall å StatsUtskottets
Betänkande.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
Bland de skatter, hvilka Svenska Folket
ärft af sina fäder, äro Mantalspenningarne,
Lagmans- och Häradshöfdingeräntan
samt Sterbhusafgiften, i min tanka, närmast
i ordningen att utgå och emot andra
utbytas. Sjelfva deras historia innebär ett
frö till deras upplösning; och allt bebådar,
att tiden närmar sig, då de böra upphöra.
Mantalspenningarne, den första af dessa skatter,
var i början en consumtionsafgift. Den
förvandlades sedan till Spanmålsränta, och
sjönk successive, i mån af inträffade myntförändringar,
från 8 kappar Säd till 12 sk.
i BancoTransportsedlar. De äro äfven högst
Den 24 April e. m.
219
ojemnt fördelade. Län finnas, eler dagakarlen
betalar 12 sk., under det Hemmansegaren
endast betalar 8. Adeln och Presterskapet
hafva i äldre tider icke vidkänts
denna tunga, som de i sednare tider frivilligt
åtagit sig; och detta bevisar just, att
skatten är onaturlig, då det fordrats generosité
och concessioner, för att jemna
missförhållandet. Jag skulle icke eller tveka
att instämma med dem, som önska dessa
Skattetitlars förvandlande nu genast, om jag
egde anledning att befara, att vårt myntförhållande
ännu i 20 år skulle visa oss en
lika brokig matsedel af myntslag, som Jordeboks-
och Mantalsränta!! framställer. En
lyckligare tid har i delta afseende ljusnat
för Sverige; man bör hoppas, att i5o års
förvillelser skola upphöra och en bättre tid
komma. När dessa förhoppningar förete
sig, synes bäst, att låta Folket först vänja
sig vid den nya mynträkningen, och icke
förvilla dem genom omflyttning af Skattetitlar.
Skulle vi nu lyckas komma till
detta mål, för hvilket så mången ädel Svensk
man förgäfves arbetat, synes det mig icke
vara värdt, att nu förvilla opinionerna med
det ifrågavarande förslaget, utan öfverlemna
detsamma till Rikets Ständers behandling
vid nästa Riksdag.
Jag anser mig äfven vid detta tillfälle
böra lemna några upplysningar, i afseende
på det skäl för bifall till $itt gjorda för
-
220
Den 24 April e. m.
slag, som Herr Hjerta hemtat från det goda
tillstånd, hvaruti lian finnér vårt StatsVerk.
Ridderskapet och Adeln får innan korrt
StatsTJtskottets förslag öfver Ulgiftstitlarne
sig tillsända. Jemte dessa kommer att afgifvas
en räkning öfver användandet af de
förflutne årens öfverskotter. Denna räkning
upptager, efter afslutade böcker, öfverskotten
och besparingarne för åren 1821 — 1826,
samt approximativt hvad för åren 1827—
1829 kan vara att påräkna, på det Rikets
Ständer måtte känna, hvilken cassa-behållning
för nästa quinquennium kan påräknas.
Alla dessa summor, inberäknadt hvad Norrige
bidragit till Kronprinsens resa, och
livad Regeringen ljTtat af Lilla Creditivet,
gå till omkring 7,300,000 R:dr.
Denna summa är betydlig; men från
densamma måste först och främst afgå extra
anslaget till Försvarsverket, 233,333t- R:dr,
hvilket för åren 1821—1829 S°r 2,100,000
R:dr; dernäst brister i anslag på vissa Titlar;
de hafva gått till och med 1826 till
960,000, och måtte beräknas för åren 1827
—1829 till 600,000, samt utgöra således
en sammanlagd summa af 1,600,000 R:dr.
De öfverskottsmedel, som till RiksgäldsContoret
blifvit aflemnade, och som innefatta
öfverskotten för till och med år 1826, gå
till emellan i,5oo,ooo och 1,600,000 R:dr;
men de hafva blifvit använde till byggnadsanslag
åt Canaler. Af StatsYerkets öfver
-
Den 24 April e. m.
221
skott och besparingar torde vid slutet af
år 1829 icke mera än omkring 800,000 R:dr
kunna påräknas, till bestridande af de extra
anslag, som för nästa quinquennium
blifvit begärde.
Resultatet af denna räkning torde icke
instämma med hvad mången väntat sig;
och ej eller torde många finnas, som gjort
sig reda för, huru med våra Statsregleringar
tillgått allt sedan 1809, att nemligen
vid hvarje Riksdag funnits ett deficit att betäcka.
När man räknar anslagen till Canalbyggnader,
till Spanmålshandel, till Discontutredningar:
utgifter, hvilka, så allmänna,
i andra Länder räknas hörande till
Statsbudgetten, liafva aldrig de ordinarie
intraderne räckt till. Förhållandet har blifvit
doldt derigenom, att vi haft 3:ne Statsverk
och 3:ne budgetter, nemligen ett för
RiksStaten, ett för RiksgäldsContoret och
ett för Banken.
En sanning är, att man vid hvarje
Riksdag gjort skuld, och skuld af sämsta
slaget; den har ej synts i bok, men den
har varit synbar för en hvar, som sett värdet
af sin Bancosedel försämras.
Må man upphöra att förundras, att under
sådane förhållanden, då ingen kan röra
sig, ingen kan köpa eller sälja, skatterne
skola kännas tungal
222
Den 24 April e. m.
Man jeranföre näringarnes Lelägenliet
under olika varu-förhållanden eller olika
mynt-värden, och man fråge sig, om, innan
Stat och Bank blifvit åtskiljde, innan
den frågan blifvit afgjord, om Götha Canal
skall byggas af Staten, eller af dem,
som anse sig vara egare till densamma;
om, innan man upphört att taga hvar något
finnes att taga, för att betäcka det deficit,
som hvarje Riksdag företett, det går
an att yrka skatters förminskning, och att
vidtaga vidtomfattande förändringar med
deras debitering.
För närvarande kan jag derföre icke samtycka
till någon förändring med Mantalspenningarne,
ehuru grundade jag finner de skäl,
som tala för den; men, lika med Herrarne
Rosenblad och Lefren, finnande olämpliglieten
utaf, att, för en arithmetisk likhet
skull, den, som bor uppe vid fjellen, skall
betala lika med den, som bor på feta slätten,
instämmer jag med de Herrar, hvilka
önska bifall å Utskottets första Betänkande.
Herr von Hartmansdorffs August: Jag
skall inskränka mig, att tala om Mantalspenningarne
allena, hvilka, så vida jag riktigt
förstått Herr Grefven och LandtMarskalken,
nu endast äro under öfverläggning.
I afseende på dem, hafva 4 olika propositioner
blifvit yrkade: 1:0 om Mantals
-
Den 24 April e. in. 223
penningarnes oförändrade bibehållande, enligt
Utskottets första Betänkande; 2:0 om
deras jemkning, efter sednare Betänkandet;
3:o om deras utgående lika öfver allt, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition; och
4:o om deras fullkomliga afskaffande, enligt
några Ledamöters mening. Då det är
efter den ifrågavarande skattens natur, som
sakens behandling bör rättas, torde den
uppkastade frågan, om Mantalspenningarne
äro grundskatt eller en personel afgift, först
böra utredas.
Ingeft kan neka, att Mantalspenningarne
utgå af personer, men det sker pu sätt
som grundskatt, olika efter orternes olika
godhet. Således har en man af samma yrke
i det ena landskapet högre Mantalspenningar,
än en dylik i det andra, likasom en
gård af lika hemmantal har större skatt,
om han är af Krono- än af Frälsenatur.
Mantalspenningarne synas mig följaktligen
böra betraktas och behandlas såsom grundskatt,
hvilken hvarken kan åläggas, nedsättas
eller afskaffas, utan genom Konungens
och de skatldragandes samverkan. Mantalspenningarnes
egenskap, att tillhöra StatsVerkets
ordinarie inkomster, lägger dertill
en ytterligare vigt; emedan 64 §• RegeringsFormen
upptager dem i motsats mot
Bevillningar, hvilka böra af BevillningsUtskoltet
behandlas, och af Rikets Ständer allena
afgöras. Att målet, som således icke kun
-
224
Den 24 April e. rn.
de remitteras till Bevillnings-, blef hänvisadt
lill StatsUtskottet, kail jag väl icke
klandra, sfi vidt det angick jemkning i beloppet
af Mantalspenningarne. Men sätter
man i fråga deras afskaffande, så synes
frågan röra en grundlagsförändring. I StatsUtskotts
mål gälla 3 Stånds beslut. Om
nu deras eller alia \ Ståndens beslut skulle
göra tillfyllest, för att med, eller utan, Konungens
samtjrcke borttaga liela afgiften,
och ersätta henne med Bevillning; så kunde
äfven alla andra ordinarie inkomster likaledes
afskaffas vid samma Riksdag fråga
derom väcktes, och då vore innehållet af
59 och 64 §§. RegeringsFormen med de
flere Grundlags-paragrafer, som omtala ordinarie
inkomster, upphäfvet under samma
Riksdag, utan att saken varit pröfvad af
ConstilutionsUtskottet. Hellre må man öppet
behandla målet, såsom Grundlagsfråga,
än undergräfva Grundlagarne så, att man ansåge
sig hafva lemnat bokstafven orubbad,
blott man, såsom en Ledamot yttrat, hade
lemnat en enda skilling qvar af de ordinarie
Statsinkomsterne.
Hvad sjelfva förhöjningen af Mantalspenningarne
beträffar, anser jag den oriktig
ur flere synpunkter. Grefve von Schwerin
har anmärkt obilligheten af, att göra personella
afgiften lika i ofruktbara fjelltrakter
och i bördiga orter. Huru skulle arbetaren
-
Den 34 April c. m.
2a5
tarén finna uppmuntran, att odla och bebygga
de af naturen vanlottade landskapen,
om ej hans arbetskraft der vore mindre
beskattad, eller om han såge, att denna
lindring godtyckligt upphäfdes? Med lika
mycket, eller lika litet, skäl kunde man
yrka, att hemmans olika friheter skulle
upphäfvas, utan ersättning för den förlorande.
Jag befarar ock, att den ifrågavarande
förhöjningen i Mantals-penningarne
skulle i de orter, hvarest den skedde, väcka
mera missnöje, än vinsten vore värd; ty
det är egentligen den ordinarie skatten, som
Allmogen från långliga tider känner, hvars
förhöjning skulle väcka hans farhågor. Jag
afstyrker derföre all förändring; och på det
vi, under pröfningen af de mångfaldige meningar,
som yttrats, ej måtte slutligen fatta
orättvisa eller grundlagsvidriga beslut, önskar
jag, att Utskottets första Betänkande i
denna del malte bifallas, och det sednare
läggas till handlingarne.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
är hufvudsakligen förekommen af Grefve von
Schwerin, och vill blott nämna några ord,
om den här citerade förmånliga ställning,
hvaruti RiksgäldsContoret skulle sig befinna.
Herr Hjerta har sagt, att 700,000 R:dr
B:co finnas i Cassan, och dessutom alla utgifter
för år 1829 redan bestridda; jag vågar
alldeles motsäga detta förhållande.
21 H. 15
Den 24 April e. m.
Den 1 Mars varingen Riksdaler för år
1829 utbetald, utom Riksdagskostnaderne.
Hela Statsbristsumman får ej af StatsContoret
lyftas förr än efter den 1 Mars, oell
Statskontoret lyfter den ej på en gång, utan
småningom. Jag tror, att de 700,000 R:dr
och öfrige inkomster väl gå åt på Statsbristsumman,
samt till bestridande af Riksdagskostnaderne.
Jag fruktar, att Herr Hjertås
framställning af Contorets behållningar vid
detta års slut, vid närmare betraktande,
blott är en skugga, och hvartill jag ej
kunnat framleta någon kropp. Inkomsterne
äro ej större i år, än förra året. Den behållning,
som i Räkningarne visar sig vid
182g års slut, består af Bevillningen för
år 182g, sorn inflyter de första rnånaderne
af i83o, och med hvilka i83o års utgifter
höra bestridas.
De nu ifrågavarande skatterne äro otvifvelaktigt
de, som först böra utgå från listan
på ordinarie Inkomster; men jag förenar
mig med Grefvarne von Schwerin och
af Ugglas, samt Herr von Hartmansdorff,
att tiden dertill ännu icke är inne. När
Kongl. Maj:t fordrat så stora bidrag, att de
på fem år uppgå till 10 millioner mera,
än som vid förra Riksdagen beviljades, och
ansett utgifterne vara så angelägne, att Kgl.
Majit ej tvekat föreslå begagnandet af Statsobligationer
för att fylla dem, då Folkets
Representanter säkert finna omöjligheten, att
Den 24 April e. m.
227
bevilja allt hvad Kongl. Maj:t äskat, såvida
skuldsättnings-utvägen icke skall tillgripas;
så anser jag tiden ej vara inne att förminska
bördor, hvilka, ehuru måhända dryga,
likväl utan svårighet dragas. Huru skulle
det stå tillsammans med det förtroende vi
äro skyldige Styrelsen; huru med deil uppmärksamhet
vi måste egna åt dess fordringar
och det afseende Rikets Ständer säkerligen
derpå skola göra, att vi på ena sidan
afslå beviljandet af en del utaf de Statsbidrag
Kongl. Maj:t äskat, men, på den andra,
anse oss vara i tillfälle, att förminska
våra enskilda bidrag för det allmännas upprätthållande?
Jag skulle, för min del, anse
ett sådant förhållande alldeles olämpligt.
Friherre Cederström: Det må vara Hr
Hjerta förbehållet, alt anse mig hafva begått
en contradiclion , då jag medgifvit Kalkugnsafgiftens
upphörande, och bestridtHerr
Hjertås förslag om Mantalspenningarnes anskaffande.
Men Kongl. Maj:t har föreslagit
det förra, och då både Ständer och Konung
derom blifva ense, kan ingenting hindra
förändring af hvilken grundskatt eller
ordinarie ränta som helst. Herr Hjertås förslag
deremot är till formen alldeles oriktigt,
såsom endast i anmärkningsväg vackt,
och emedan ingen ordinarie skatt, utan
Kongl. Majrts tillstånd, kan borttagas.
i5ö
Den 24 April e. ra.
Herr Lagerhjelm, Pehr: För att i största
korthet yttra mig, vill jag ej ingå i några
betraktelser öfver de djupsinniga theorier
i beskattningsväg, eller de stora tillgångar,
hör blifvit omnämnde, utan blott
fästa mig vid verkställigheten af hvad Herr
Hjerta begär. Meningen måtte väl ej vara,
att utstryka en inkomst för StatsVerket af
4oo,ooo R:dr, utan att sätta något i dess
ställe; denna summa skulle alltså ersättas vid
de extra-ordinarie inkomsternes uppgörande.
Men Tullmedlen äro ännu ej pröfvade;
det är således för tidigt, att på dem vänta
någon förhöjning. Möjligen är tullen redan
förut af StatsUtskottet beräknad nog högt;
på Postmedlen och ChartaeSigillatas-afgiften
möter samma svårighet. Vill man åter hafva
det på Consumtionsafgifterne, så borde
saken remitteras till BevillningsUtskottet.
Således är tillgången ännu ej beredd. Skall
det tagas af Bevillningen, så frågar jag, om
grunderne derföre äro så lagde, att det rättvist
drabbar hela Riket? Så är åtminstone
ej opinionen. Man anser nuvarande grunder
mera vara en nödvändighets-åtgärd, än
något fullkomligt Bevillningssystem. Är då
tiden inne, att borttaga en ofullkomligt lagd
skatt, och lägga den på en annan lika ofullkomlig?
—• Jag medgifver visserligen, om
man strängt håller sig till Grundlagens ordalydelse,
att det ej tillhört StatsUtskottet
att föreslå någon förhöjning af skatterne;
men om man med sådane stränga liårklyf
-
Den 24 April e. m.
229
verier vill begränsa de redan förut olämplige
formerne, så skall en ytterligare tröghet
införas i Representationens arbetssätt.
Ett misstag i uppgifter bar här blifvit begånget
deruti, aLt nemligen Sterbhusafgiften
utgjordes efter Inventarii-summau. Förhållandet
är icke så; den utgår efter Behållnings-summan.
Det liar blifvit sagt, att
närvarande ögonblick skulle vara det mest
gynnande för borttagande af Mantalspenningarne;
jag hemställer, 0111 så kan vara, då
Riket Ständer hafva att göra front emot 3:ne
betydliga behof, nemligen för: 1:0 Mynt
bestämningen;
2:0 Canalerne, och 3:o Försvarsverket.
Friherre Anckarswärd: Jag inser mer
än väl äfventyret af, att trötta Ridderskapet
och Adeln med ytterligare bevisning i
ett ämne, deruti en hvar förmodligen redan
fattat sitt beslut. Men det torde ursägtas,
att då man, såsom jag i detta fall,
innerligt ifrar för en god sak, man söker
använda alla lofliga medel att göra sina åsigtér
gällande, för att uppnå det önskade målet.
Dock skall jag ej upptaga någon tid
med vidare bevis om billigheten af, att afskaffa
de ifrågavarande ordinarie Räntorne,
för att lätta en ojemn beskattning och vinna
redighet i Räkenskaperne. Icke eller vill
jag yttra mig öfver förslaget, att förvandla
desse skatter lill en ökad Capitationsafgift.
Det vore kanske till och med öfverflödigt,
23o Den 24 April e. m.
att ingå i något yttrande, om Rikets Ständers
rätt att besluta om afskaffande af de
ordinarie Räntorne i allmänhet; men då
lagligheten af ett sådant beslut blifvit af
så många ifrågasatt, anser jag mig böra vederlägga
deras mening.
Det är med ledsnad jag finner mig vid
detta tillfälle ej kunna vara af lika tanka
med den af Regeringens Ledamöter, med
hvilken jag annars så gerna delar åsigter.
Han har sagt, att 64 §:n af RegeringsFormen
innefattar hinder för Rikets Ständer,
att ensamt besluta om ordinarie Räntors
upphörande. Jag kan likväl hvarken af ordalydelsen
eller andemeningen deri finna
något sådant. Paragrafen lyder sålunda :
”Så väl Rikets ordinarie Statsmedel och Inkomster,
som hvad, på sätt omförmäldt är,
”under namn af extra-ordinarie Utlagor eller
”Bevillningar, till Statsverket, af Rikets Stän”der
anslås, vare under Konungens disposition,
att till de af Rikets Ständer pröf”vade
behof, och, efter den upprättade Sta”ten,
anordnas.” Genom denna ordställning
synes mig tydligt, att Rikets ordinarie
Inkomster stå i samma förhållande, i
afseende på Konungens dispositions-rätt,
som de extra-ordinarie. Då desse beslutas
af Rikets Ständer, så förstår jag ej, huru
man kan komma till den analogie, att Ständerne
icke skulle hafva samma rätt att besluta
om de ordinarie. Det är icke af mer
Den 24 April e. m.
än en Talare motsagdt, att Rikets Ständer
kunna höja Mantalspenningarne, utan Konungens
medgifvande. Besynnerligt vore
då, otn Ständerne icke äfven skulle ega att
lindra och nedsätta eller afskaffa dem, utan
att den andra Stalsmagtens bifall dertill
behöfves. Jag sätter visserligen värde på
det historiska; men ej så, att det blifver
någon varaktighets-princip. Jag tror ej, att
af skatternes ursprung kan hemtas stöd för
deras bibehållande, då de kunna förändras
till en jemnare fördelning, till lättnad för de
skattdragande. Följaktligen finner jag i 64
§:n RegeringsFormen icke ens det minsta
hinder för Rikets Ständer, att nu besluta
Mantalspenningarnes och de flere ifrågavarande
ordinarie Räntors upphörande; och
jag anhåller, att de, som äro af en annan
mening, måtte för mig i Grundlagarne utvisa
ett enda stadgande, att Rikets Ständer
ej få förordna om de ordinarie skatterne.
Finnes ej något sådant stadgande, så måste
Ständerne hafva denna beslutande-rätt. Då
Konungen eger, att disponera lika om Statens
både ordinarie och extra-ordinarie Inkomster,
så skola väl också Rikets Ständer ega
rätt, att förordna lika väl om de ordinarie,
som de extra-ordinarie skatternes utgörande,
och bestämma, huru och af hvilka de
skola utgå.
En värd Ledamot härstädes har sagt,
alt de ifrågavarande ordinarie skatterne äro,
a3a Den April e. m.
hland alla, de närmast i ordningen att utgå.
Så snart delta är medgifvet, finnér jag icke
något skäl, att längre uppskjuta deras afskaffande.
Den förestående Myntregleringen
är icke något hinder deremot. Ehuru
mycket jag önskar en klok Myntreglering,
såsom för Staten nyttig, anser jag den dock
föga inverkande på den del af Nationen,
som hufvudsakligen skulle vinna lindring
i sina skattebördor, genom Mantalspenningarnes
och de andra Räntornes upphörande
eller nedsättning. Jag tror ej, att de af
Myntregleringen skola erfara sådane fördelar,
att deskola finna sig tyckhgare, ännu,
att bibehållas vid Mantalsskatten, samt öfrige
nu ifrågavarande skatter.
I följd af hvad jag sålunda haft äran
yttra, och emedan jag anser det vara, enligt
Grundlagarne, Rikets Ständers rätt, att
besluta om nedsättning af de ordinarie skatterne,
anhåller jag om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till bifall å
Herr Hjertås förslag. För öfrigt tror jag
det vara öfverflödigt, att vidare tala i detta
ämne, intilldess Herr Grefven och LandtMarskalken
behagat förklara sin åsigt, huruvida
han anser sig kunna framställa denna
proposition, eller finner sigvara derifrån
hindrad af någon föreskrift i Grundlagarne,
hvilket jag likväl icke förmodar.
Herr af Billbergh: Jag vill ej upptaga
Den 24 April e, m.
a33
Ridderskapets och Adelns tid med att åter
upprepa, hvad som redan blifvit så fullständigt
taladt, om skadligheten af Mantalspenningarnes,
Lagmans- och Häradshöfdingeräntans,
Tingsgästningspenningarnes och Sterbhusafgiftens
fortfarande. Ganska få Talare
hafva yrkat desse utskylders bibehållande i
deras närvarande skick, och ingen har önskat
deras förhöjning, på sätt StatsUtskottet
i dess sista Utlåtande föreslagit. Blott
några obetydliga skäl hafva blifvit anförda
mot dessa skatters upphörande; men till
vederläggning deraf torde mig tillåtas yttra
några ord. En värd Talare har, till stöd
för sin mening, att ifrågavarande ordinarie
Räntor höra bibehållas, åberopat, att Folket
är vandt vid deras utgörande och icke
klagar deröfver. Detta är ett slafviskt förhållande
af Folket, och bör ej åberopas såsom
skäl i detta fall; ty det bevisar ej, att
skatterne icke äro ojemnt fördelade, och böra
lindras, till de fattiges förmån. För öfrigt
skola ju dessa ordinarie skattebidrag, om
de upphöra, i stället utgöras genom Bevillning,
vid hvilken Folket är lika vandt, som
vid de ordinarie skatterne. Deremot har man,
såsom motskäl, åberopat det menliga inflytande
ifrågavarande Räntors afskaffande skulle
hafva på den förestående Myntregleringen.
Jag kan åter icke inse, huru något sådant
skall kunna ega rum, då, såsom jag för min
del åtminstone yrkar, de ifrågasatte ordinarie
skatterne icke försvinna, utan att blifva
234
Den 24 April e. m.
till StatsVorket ersatte genom ökad Bevillning.
Statens inkomster lida ingen minskning
genom förändringen; de förblifva desamma,
som förr; det är blott namnet, som
ombytes till Capitations- eller någon Consumtionsafgift.
Förhållandet förblifver således
detsamma, hvad beloppet af Stats»
Verkets inkomster angår; och då förstår
jag icke, att Myntbestämningen kan på något
sätt bero af ifrågavarande Räntors fortfarande.
Vidare har man sagt, att tiden
för dessa skatters afskaffande ännu ej är
inne. Beskattnings-historien synes mig likväl
visa motsatsen. Man åberopar, såsom
skäl för påslåendet, att liden är olämplig,
den omständighet, att StatsVerkets behof af
skattebidrag nu är så stort. Af samma skäl
tror åter jag, att den närvarande tiden just
är den rätta till den föreslagna förändringens
verkställande. Det står nemligen fast
såsom historisk sanning, att ju större inkomster
af de skaltskyldige Slaten behöfver
och fordrar, desto angelägnare är det,
att afskaffa de smärre, men genom ojemn
fördelning mera tryckande skatterne. Derigenom
blifver alltid Nationen kraftigare
och benägnare, att åtaga sig de större utskylder,
som i annan ordning begäras. Äfven
har någon härstädes yttrat, att slätterne
ej blifva emellan de skattdragande rättvisare
fördelade, om de utgå genom Bevillning,
i stället för de ordinarie Räntorne.
Denna åsigt kan jag ej dela. Det malte
Den 24 April e. m. 235
vara utom all tvifvel, att Consumtionsafgift
är en billigare och jemnare beskattning,
som egentligen drabbar de förmögnare.
Om också derigenom någon orättvisa
i beskattningen skulle kunna inträffa
mellan graderne af de förmögne, blifver
den dock aldrig så tung, som den afgift,
hvilken ej erlägges för öfverflöd, utan för
personen, utan afseende på dess förmögenhet
eller fattigdom. Varmt delar jag den
önskan, att man i denna sak måtte gå tidens
fordringar till mötes, för att bereda
lindring i de skattskyldiges bördor, till vinst,
icke till förlust, i Statens inkomster. Jag
sträfvar således till samma mål, som Herr
Hjerta; men hans förslag till proposition i
denna fråga kan jag icke fullkomligt gilla.
Jag har haft äran uppläsa ett annat förslag
till proposition, som slutar med de orden:
”Kommandes dock detta Sländernas beslut
”att underställas Kongl. Majrts Nådiga saneson.
” Detta sista tillägg grundar sig på
min öfveitygelse, att Konungens sanction
fordras till ändring af de ordinarie skatterna.
Att nu upptaga till vederläggning,
hvad som emot denna mening blifvit härstädes
anfördt, synes mig vara öfverflödigt.
Men Friherre Anckarswärd har uppmanat
en hvar att visa, om väl i Grundlagarne
finnes något förbud för Rikets Ständer,
att, utan Konungens medgifvande, ändra
desse skatter. I anledning deraf får
jag förklara, att jag visserligen icke i Grund
-
236 Den 24 April e. m.
lagarne vet något sådant bestämdt förbud;
niea att jag icke eller känner något stadgande
derstädes 0111 tillåtelse för Rikets Ständer,
att göra sådane ändringar mot den andra
Statsmagtens vilja. Jag skulle tro det
vara hälsosammast att förstå Grundlagarne
så, att Konungens sanction anses behöflig
för att ändra de ordinarie Statsinkomsterne.
Herr Lefren har redan visat de vådliga följderne
af motsatsen; och jag önskar, att de,
som hafva en olika tanka i detta afseende,
icke måtte söka göra den gällande, och såmedelst
motverka den goda saken.
Herr Hjerta: Jag anser mig skyldig
erindra, att så väl StatsUtskoltet, som Rikets
Ständer vid sednaste Riksdag beslöto
ändringar i InkomstTitlarne. RegeringsForniens
64 §:s bokstaf, mening och anda, är
ej någon annan, än att det, som af Rikets
Ständer anslås^ skall vara till Konungens
disposition, att lill förefallande behof anordnas.
Att der står: ”så väl Rikets ordinarie
Statsmedel och Inkomster, som hvad,
”på sätt omförmäldt är, under namn af extraordinarie
utlagor eller Bevillningar till Statsverket
af Rikets Ständer anslås;” finner jag
ganska naturligt, emedan inga andra inkomster
äro i fråga. Men det beror ovilkorligen
på Rikets Ständer att säga, hvad sorn
är ordinarie, och hvad som är extra-ordinarie,
ränta. Och för att vederlägga Herr
von HartmansdorfTs påstående, alt alla or
-
Den 24 April e. m.
dinarie inkomsterne äro detsamma, som
Grundskatter, behöfver man blott hänvisa
till InkomstTitlarne från den irsta till den
33:dje, som alla kallas ordinarie inkomster.
Der stur nemligen: Ordinarie Ränta, Åfradsspannemål,
Kronotionde, Kopparränta
och Slagskatt, Tionde- och Hainmarskattsjern,
Mantalspenningar, Ilotevacance-afgifter,
ja till och med tillfällige Rotevacanceafgifter,
Krut- och Saltpeter-försäljningsmedel,
NummerLotteri-medel, med mera, sammanblandadt.
Att en del inkomster kallas
ordinarie, och en annan del extra-ordinarie,
är endast derföre, att de förre äro sedan
äldre lider, och de sednare äro nyare tillkomne.
Men i Grundlagarne göres dem
emellan ingen skillnad, utan der stadgas
blott, att de alla, sedan Ständerne dem bestämt,
skola vara till Konungens disposition.
Således förfaller helt och hållet det
påstående man af 64 §• Regeringsformen
velat hemta, att Rikets Ständer icke skola
ega, att, utan Konungens medgifvande, besluta
ändringar i de så kallade ordinarie
räntorne.
Hvad åter angår Grefve von Schwerins
yttrande, att afskalfandet af ifrågavarande
ordinarie räntor bör uppskjutas, till dess
myntbestämningen för sig gått; så är det
med ledsnad jag får förklara, att om en
sådan myntbestämning, som jag nu hört
sägas vara genom några rösters pluralitet i
238
Den 24 April c. m.
Utskotten besluten, men för hvars genomdrifvande
man ej har någon garantie, och
som i allt fall icke förrän kan hända om
10 år skulle kunna tillvägabringas, vore ett
hinder för lindring i skattebördorne och
införande af ett klokare beskattningssystem;
tror jag den göra bra liten nytta i jemförelse
med hvad jag föreslagit. Jag troiJ,
att en så imaginerad myntreglering, som
först efter 10 år skulle komma till verkställighet,
vore detsamma, som ingen; och
för öfrigt anser jag den icke alls böra komma
i fråga vid öfverläggning i förevarande
ämne.
Jag har äfven med ledsnad hört, att
Friherre Palmstjerna icke vill tro och vitsorda
mine uppgifter om RiksgäldsContorets
ställning, hvilka dock äro grundade på fullständiga
uppgifter i BokslutsContoret, icke
den 1 Mars, då Friherren säger sig tagit
sine, ulan i förrgår, meddelade afBokslutsKamereraren.
Om dessa blifvit tagne till
grund, skulle Friherren visserligen icke bestridt
mine uppgifter om verkliga förhållandet;
ty Friherren skulle då funnit, att den
tillgång, som jag uppgifvit finnas i RiksgäldsContoret,
icke är en skuggbild, utan
finnes i verkligheten, insatt för Contorels
räkning i Banken. På denna grund, och
om det är sannt, att Regeringen fordrar,
icke 10 millioner, utan, såsom jag hört
StatsUtskotts-Ledamöter säga, till behof,
Den 24 April e. ra.
sorn man anser kunna nedsättas, endast litet
öfver 2 millioner R:dr, påstår jag att
dertill finnes tillräcklig tillgång, äfven med
antagande af mitt förslag om ifrågavarande
ordinarie skatters afskaffunde. Jag är fullkomligt
öfvertygad, att, med den omsorg
och urskiljning närvarande Bevillningsutskott
behandlar Bevillningsfrågorne, och Rikets
Ständer sjelfve säkerligen skola besluta
i detta vigtiga ämne, skall, genom Bevillning
af ChartaSigillata, Brån vinsbränning
och Tull, så mycken tillökning i Statens
inkomster vinnas, att den genom desse räntors
upphörande uppkommande brist blifver
mer än tillräckligt StatsVerket ersatt.
I afseende på Propositionen i denna
fråga, får jag förklara, att jag gerna skulle
ingå på den Herr af Billbergh föreslagit,
om deri blott icke nämnes Capitations-afgiftens
förökande från 44 s^* till 1 R:dr
och från 22 sk. till 24 sk.; ty det finnes
en annan på 11 sk., som då borde jernnäs
till 12 sk., och så vidare. Om vilkoren
uteslutas ur Propositionen, så att den blott
innehåller, att ifrågavarande ordinarie räntor
skola upphöra vid årets slut, och BevillningsUtskottet
anmodas att vid Be vil 1-  ningens uppgörande taga i beräkning att
dervid ersätta den härigenom uppkommande
brist; så är mitt ändamål vunnit. Jag
har således ej något emot att antaga detta
förslag till proposition, ehuru jag visser
-
2^o Den 24 April e. ra.
ligen anser mitt eget vara bättre, då det
endast innehåller, att desse ordinarie räntor
skola vid slutet af detta år upphöra.
Det faller nemligen af sig sjelf, att den sålunda
uppkommande brist i StatsVerkets inkomster
skall genom Bevillning fyllas.
Grefve af Ugglas: Jag anhåller om förlåtelse,
för det jag ännu en gång upptager
Ridderskapets och Adelns tid, men jag har
icke kunnat lemna ett yttrande af Friherre
Anckarswärd, sorn syntes syfta på mig, obesvärad!.
Min mening har visserligen icke
varit alt yrka, det Kongl. Maj:ts dispositionsrätt
vore, enligt 64 §• RegeringsFormen,
olika öfver ordinarie och extra-ordinarie
inkomster, utan blott att visa, att de
extra-ordinarie, med ett slags förbehåll,
men de ordinarie, utan allt sådant, äro till
Statens behof anvisade. Uttrycket i 59 §.
i samma Grundlag: utöfver de ordinarie
inkomsterj tyckes äfven bevisa, att dessa
äro gifna, eller oföränderliga; och sluteligen
måste väl ock någon orsak vara, hvarföre
Grundlagen gör skillnad emellan de
ordinarie och de extra-ordinarie Statsinkoms
terne.
Friherre Palmstjerna: Den aktning jag
är skyldig det Stånd, inför hvilket jag yttrar
mig, ålägger mig som en pligt att förklara,
det jag ganska väl känner Riksgälds*
Con
-
Den 24 April c. m. 241
Contorets ställning nu, och ganska väl de
tillgångar detsamma under årets lopp kan
påräkna, äfvensom de utgifter, hvilka derutaf
böra bestridas; att jag ganska väl, på
ziffran, känner de summor Kongl. Maj:t funnit
skäl att vid denna Riksdag äska. Denna
aktning förbjuder mig att upptaga mera af
den redan långt lidna tiden med upprepande
af detaljerne härutaf, men jag är försedd
med ostridiga uppgifter, hvilka jag
med nöje skall meddela den eller de, som
i detta afseende skulle behaga adressera sig
till mig.
Herr af Billbergh: Uppmanad att vidare
yttra mig, skall jag likväl blifva mycket
kort, och får endast äran gifva tillkänna,
att då Herr Hjerta förklarat sig benägen
antaga min proposition, med vilkor att
jag uteslöt den mening deri, som bestämmer
sättet för ersättningen till StatsVerket,
så bar jag visserligen icke något deremot,
och anhåller derföre att få uppläsa propositionen,
sådan den efter uttagande af denna
mening blir, nemligen:
Mantalspenningarne, Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan,
Tingsgästningspenningarne
inbegripne, samt Sterbhus-afgiften
upphöra med detta år att utgå, emot det
att StatsVerket för de af StatsUtskottet
under desse Titlar beräknade summor er
31
H. 16
Den 24 April e. m.
häller full årlig ersättning för nu och framtiden;
hvaremot StalsVerket kommer att godtgöra
vederbörande de under Lagmans- och
Häradshöfdinge-räntan inbegripneTingsgästningspenningar
efter medium af hvad hvarje
HäradsRätt under de sista 10 åren åtnjutit;
kommandes dock delta Ständernes beslut att
underställas Kongl. Maj:ts Nådiga sanction.
Herr Hjerta: Jag hörde icke, då Herr
af Billbergh förra gången framställde sitt förslag
till proposition, att han slutade med,
att frågan borde underställas Kongl. Majrts
sanction, hvarpå jag i beskattningsfrågor icke
kan ingå, utan tror, att ett enkelt anmälande
då är alldeles tillräckligt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtM'arskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
hvad angick en Ledamots begäran om proposition
på en gång rörande så val Mantalspenningarne,
som Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
samt Sterbhus-afgiften; så enär
StatsUtskottet upptagit dessa StatsVerkets
inkomster under 3:ne serskildte Titlar, samt
Ridderskapet och Adeln på förmiddagen beslutat,
att målet borde afgöras puijktevis,
ansåg Hans Excellence sig icke kunna framställa
någon Vidsträcktare proposition, än
Den i\ April e. m, 243
endast rörande den föredragne 14 punkten,
otn Mantalspenningarne; och då, i afseende
å denna InkomstTitel, Hans Excellence
trodde sig af discussionen hafva funnit, att
egentligen arne hvarandra motsatta meningar
blifvit yttrade, nemligen den ena, att
Utskottets förslag i dess första Betänkande
borde bifallas, och den andra, att Mantalspenningarne
borde upphöra och således utgå
från InkomstTitlarne, men ersättning derföre
till Statsverket gifvas genom Bevillning;
fann Hans Excellence sig böra meddela
proposition å dessa 2:ne meningar,
och fick derföre nu först hemställa, om
Ridderskapet och Adeln biföll StatsUtskottets
i yA punkten af dess första Betänkande
afgifne förslag angående beräkningen af
Mantalspenningarne.
Ropades Ja och Nej,
Herr Hjerta: Då saken ej lärer kunna
slitas utan votering, får jag derom anhålla.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
följande Voteringsproposition;
Den som bifaller hvad StatsUtskottet
i 14 punkten af dess första Betänkande hemställt,
angående beräkningen af Mantalspenningarne,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
k
344 Den 24 April e. m.
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln besluta, att artikeln Mantalspenningar
bör utur StatsVerkets Ordinarie Inkomster
utgå, samt en deremot svarande ersättning
genom bevillning utgöras; kommande
BevillningsUtskottet att anmodas, att med
förslag till denna ersättningssummas utgörande
och fördelning å Bevillningen till Rikets
Ständer inkomma.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4<> 42» 4^ och 44 §§• i RiddareliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen kl. | till 10 om aftonen; och befunnos,
efter voteringens slut kl. £ till 12
om aftonen, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit sålunda:
Ja — 110.
Nej — 57.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit StatsUtskottets,
i dess första Betänkande, angående beräkningen
af Mantalspenningarne framstäldte
förslag.
A
Den >4 April e. in.
245
Justerades ett ProtocollsTJldrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i förmiddagens
Plenum fattade heslut.
Upplästes och lades på hordet:
ConstitutionsUtskottets Memorial N:o 20
af den i5 dennes, rörande Herr C. Hallenhorgs
anmärknings-anledning, i afseende på
Mötespassevolancen vid Skånska Infanterien.
StatsUtskottets Memorial N:o 107, af förlidne
gårdag, i anledning af anmäldt hinder
för verkställigheten af Rikets Ständers fattade
beslut om utbetalning af 100,000 R:dr
B:co i förskott till fortsättning af Götha
Canalarbete.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 27 April 1829.
Plenum klockan 3 Eftermiddagen.
Sedan Ridderskapets och Adelns Hervar
Ledamöter blifvit samlade, samt de 2:ne
I
a46
Den 27 April.
Härolder, hvilka uti Processionen i dag borde
gå framför Ridderskapet och Adeln, ankommit,
hemställde Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken, att Ridderskapet
och Adeln måtte efter Ceremoniens
slut vid Kongl. Slottet åtskiljas; hvilket bifölls.
Hvarefter Hans Excellence klockan half
till 4 e- ra* afgick med Ridderskapet och
Adeln till Kongl. Slottet, derifrån Hans
Excellence jemte Ridderskapet och Adeln
var Processionen följaktig till RiddarholmsKyrkan,
hvarest Öfverllofpredikanten m. nj.
Herr DQCtor J. J. Hedrén förrättade Likpredikan,
samt ErkeBiskopen m. m. Herr
Doctor C. von Rosenstein Jordfästningen, öfver
Högtsalig Hennes Kongl, Höghet Prinsessan
Sophia Albertina,.
Efter Ceremoniens slut återgick Hans
Excellence jemte Ridderskapet och Adeln
med Processionen till Kongl. Slottet; hvarest
Ridderskapet och Adeln vid nedgången
åtskiljdes klockan 8 om aftonen.
%
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
