# ID: svediakorp-gov357
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,913
# sentences: 2,464
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCKHOLMS KOHKOLA
■ItmiDISKi BIBLIl'
Protocoll,
hållna
hos
H ög 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tjugonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg3 i83r.
Thorsdagen den 9 April 1829,
Plenum klockan Tio förmiddagen.
Friherre Boije, Ludvig: I den förmodan,
att Lag- och EkonomiUtskottens Betänkande
om SkiftesVerket ej skulle kunna hinna
i sednaste plenum förekomma, var jag icke
dervid tillstädes och förlorade således detta
tillfälle att med min röst understödja hvad
jag i denna fråga tror folkets väl fordra; men
jag anser mig derföre icke vara betagen rättigheten
att efteråt yttra mig om saken.
Jag anhåller derföre vördsamt, att nu få
reservera min rätt, att i ett annat plenum
derom afgifva ett skriftligt anförande, om
icke annorledes, åtminstone såsom en ny
motion.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 6 dennes f. m. fattade beslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
4
Den 9 A pr il f. m.
Lagtima Riksdagen i Stockholm e.
m. den 6 April 1829.
S. D. Föredrogs och bifölls RiddarhusUtskottets
denne dag aflåtne Memoria], angående
Förste Directeuren vid Kongl. Maj:ts
HofCapell och Spektakler m. m. Grefve C.
Pukes anhållan, att Kongl. HofCapellet måtte
få låta uppföra Concert i RiddarhusSalen
å Palm-Söndagen den 12 dennes. Ut
Supra.
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e.
m. den 6 April 1829.
S. D. Uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, Jacob, å Directionens
öfver FrimurareBarnhuset vägnar
gjord anhållan, fann Ridderskapet och
Adeln för godt tillåta, att bemälte Direction
må, i likhet med hvad tillförene varit
vanligt, å nästkommande Långfredag låta
uppföra en Concert i RiddarhusSalen.
Ut Supra.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 6 dennes e. m. i öfrigt fattade
heslut.
Föredrogs StatsUtskottets den 8 den
-
Den 9 April f. tn.
S
nes under N:o io3 aflåtne Memorial, innefattande
anledning till anmärkning emot
StatsRådet samt Föredragande inför Kongl.
Maj:t af Krigsärender, hvarom remiss begärdes
till Constilutio.nsUtskottet, inför hvilket
anledningen uppgifvas skulle; och blef
berörde anledning till anmärkning, enligt
2Q §. Riksdagsordningen af Ridderskapet
och Adeln till ConstitutionsUlskottet remitterad.
Föredrogs ånyo RiddarhusUtskottets
den 7 sistliöne Mars afgifne, och den g
derpåföljde e. m. på bordet lagde Memorial,
med förslag till en ny Riddarhusordning.
Herr von HartmansdorffAugust: I
det förslag till Riddarhusordning, sorn Ridderskapet
och Adeln vid sista Riksdag framlade,
men Kongl. Majit icke gillade, voro
stadganderne fördelade i 2:ne hufvudstycken.
Det ena innefattade hvad som redan
var i Riksdagsordningen föreskrifvit, det
andra hvad som angick Ridderskapets och
Adelns från de öfriga RiksStånden särskilta
representationssätt. Denna indelning synes
mig också vara den rigtigaste; men jag
har af det förslag, som nu blifvit uppläst,
från RiddarhusUtskottet, tyckt mig finna,
att den numera icke blifvit iakttagen. Något
skäl härtill vet jag icke vara af Utskottet
anfördt; och skulle derföre önska att
6
Den g April f. m.
någon af Utskottets Ledamöter ville uppgifva
rosaken.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag tror,
att om Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes tillåta, att uppläsningen af RiddarhusUtskottets
Memorial, som väl blifvit börjad,
men icke alldeles fulländad, får fortsättas
till slut, skall Herr von Hartmansdorff
finna sin anmärkning besvarad. Upplysningsvis
vill jag dock nu nämna, att det
project till förändrad Riddarhusordning,
som RiddarhusUtskottetframställt, och hvarom
nu är fråga, har i sjelfva uppställningen
mycken likhet med det förslag, som
af Ridderskapet och Adeln godkändes vid
1823 års Riksdag.
Sedan Utskottets Memorial härefter blifvit
till slut uppläst, företogs pröfningen af
hvarje §. särskildt.
§. ,.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Då
det nu förevarande ämnet i Riddarhusutskott
var under öfverläggning, hindrades
jagen längre tid af sjukdomsförfall, att vara
närvarande. Jag hade likväl redan uti Utskottet
yttrat den mening, att alla de obehagligheter,
som uppkommit derigenom, att det
af Ridderskapet och Adeln vid sista Riksdag
uppgjorde förslag till Riddarhusordning
icke i sin helhet af Kongl. Majit gillades,
utan endast styckevis antogs, skulle
Den 9 April f. ra.
7
förekommas derigenom att det nya förslag,
som nu vore i fråga, uppställdes så, att
det blef omöjligt sammanblanda de nya
och gamla §§. Denna mening blef icke rådande
i Utskottet, hvarföre jag, ehuru förmätet
det kan synas, har försökt mina krafter
att på egen hand utarbeta ett sådant
förslag till Riddarhusordning, som jag anhåller
att nu för Ridderskapet och Adela
få uppläsa, enär jag, såsom jag förut nämt,
varit af sjukdom hindrad att föredraga det i
Utskottet.
Hvarefter Herr jBråkenhjelm uppläste
följande:
§. i.
Frälsemän äro Grefvar, Friherrar samt
Ridd ers- och Adelsmän, hvilka utgöra Sveriges
Rikes Ridderskap och Adel, och vid
Riksdag till Säte och Stämma berättigade
äro, vare sig såsom Hufvudmän, Ättemän,
eller Fullmägtige, med hvarandras uteslutande
i den ordning de här anförde äro,
och under de vilkor denna Riddarhusordning
stadgar.
§. 2.
Ätterna skiljas från hvarandra genom
de Numror, under hvilka de uti den år
1809 stadfästade Matrikel förekomma.
För en ÄtteNummer må endast en Frälseman
och en Frälseman endast för en ÄtteNummer
Säte och Stämma intaga.
8
Den 9 April f. m.
§. 3.
Ej må någon upptaga annan Ätts namn
eller Vapen &c. (§. 53 i nuvarande Riddarhusordning.
)
§• 4-
Stamfader är den som sjelf till Ättens
värdighet upphöjd blifvit.
Inom tvänne år, räknat från Diplomets
datum, skall Stamfader, eller den som Frälsevärdighet
efter honom innehar, introduction
på Riddarhuset hos RiddarhusDirectionen
söka, och alla honom dervid åliggande
skyldigheter uppfylla , hvarefter introduction
honom ej vägras kan. Uraktlåtes
det, vare han och hans efterkommande
för alltid sin rätt till Säte och Stämma
bland Ridderskapet och Adeln förlustige;
så vida ej Konungen genom särskild Nådig
Resolution den försutne tiden återställer.
§. 5
Hufvudman är Stamfader, och efter
honom hans förstfödde Son, efter denne
dess förstfödde Son, och så vidare, man efter
man, så länge någon förstfödde Sonens
manlig efterkommande på Svärdssidan lefver,
men derefter Stamfadrens andre Son,
och efter honom hans förstfödde Son, efter
denne dess förstfödde Son, och så vidare,
så länge någon andre Sonens manlig
efterkommande på Svärdssidan lefver;
men derefter Stamfadrens öfrige Söner och
Den 9 April f, m.
9
deras manliga efterkommande, med hvarandras
uteslutande i den ordning, som för
de båda äldste Sönerne och deras efterkommande
stadgad är.
§. 6.
Uti de Ättegrenar, som härstamma från
Stamfader, hvilka till Greflig eller Friherrlig
värdighet upphöjde blifvit, med särskild
af Kongl. Maj:t eller af RegeringsFormen
den 6 Junii 1809, stadgad arfsordning af
värdigheten, galle, i afseende på Hufvudmannarätt,
hvad sålunda stadgadt blifvit.
Den sålunda upphöjde Grefvens eller Frilierrens
Son, hvilken fadrens frälsevärdigliet
icke ärft, eller dennes efterkommande,
må ej förr Hufvudman blifva för en eller
flere grenar af samma Ätt, hvilka ej i och
med hans Fader till den högre Frälsevärdigheten
upphöjde blifvit, än denna eller
dessa sednare Ätte-grenar på manslinien utgått;
änskönt han dertill enligt föregående
§. berättigad vore.
§• 7*
Får Hufvudman enligt Rikets Grundlagar
eller denna Riddarhusordning ej Säte
och Stämma bland Ridderskapet och Adeln
intaga, eller Fullmägtig förordna; inträder
den enligt §. 5 dertill betättigade
Ättemän för tillfället uti full Hufvudmannarätt;
finnes ej heller Ättemän, som Säte
IO
Den 9 April f. ra.
för Ätten får intaga, vare det förden Riksdagen
ledigt.
§• 3.
Ättemän är hvarje manlig efterkommande
på Svärdssidan efter Stamfader, som
till Frälse-värdighet upphöjd blifvit, utan
särskild stadgad ArfsOrdning af värdigheten.
Alla Ättemän äro, med hvarandras uteslutande,
i den ordning §. 5. för Hufvudmannarätt
stadgar, till Säte och Stämma
bland Ridderskapet och Adeln berätttgade.
§• 9-
Fullmägtig är Frälseman, som innehar
behörig fullmagt, att för annan Ätt Säte
och Stämma bland Ridderskapet och
Adeln intaga.
§. io.
Fullmägtig må endast förordnas af Hufvudman,
som till myndige år kommit, och
utan afseende på ålder sjelf vore berättigad
att Säte och Stämma bland Ridderskapet
och Adeln intaga; eller ock af den,
som enligt §. 7 Hufvudmannarätt innehar.
Dör, under påstående Riksdag, Hufvudman,
som Fullmägtig förordnat, lämne Fullmägtig
det Säte och den Stämma han i
stöd af sådan Fullmagt innehar.
§•
Fullmagt skall, för att vara gällande
Den g April f. m.
i C
Öfverallt vara med utgifvarens stil skrifven
och underskrifven, eller ock lagligen bestyrkt,
samt ovilkorligen efter följande Formulair
affattad:
Till den Lagtima (urtima) Riksdag som
i skall hällas och lager sin början
den befullmägtigas härmed N.
N. (namn och titel) att för
Adeliga
Commend
F riherrlig
Grefliga
Stämma intaga, deltaga i rådslagen och besluten
om derstädes förekommande ärenden,
hvarvid han ovilkorligen förpligtas att
ställa sig till efterrättelse Sveriges Rikes besvurna
Regeringsform af den 6 Junii 1809,
jemte Riksdagsordningen och öfrige gällande
Grundlagar.
Uppvisas vid en och samma anteckning
flere fullmagter, utfärdade af en och
samma Hufvudman vare de alla ogillade.
Den som med obehörigt utgifvande af flere
Fullmagter beträdes, vare Säte och Stämma
för den påstående, och för den nästföljande,
Riksdagen förlustig.
§• I2*
Hufvudman eller närmare Ättemän vare
ej berättigad till Säte och Stämma, som
af fjermare Ättemän eller af Fullmägtig redan
innehafves. Om under påstående Riks
-
euis Ätten N:o 00 Säte och
12
»
Den 9 April f. m.
dag in neli ;if vare 11 dör eller frän utöfningen
af sin Riksdagsmanna-rält för hela den återstående
delen af Riksdagen aflräder; kan
Ättens Säte och Stämma intagas af Hufvudman,
annan Ättemän, eller af Fullmägtig.
Hufvudman hvars Säte och Stämma afFullmägtig
innehafves, må ej sjelf såsom Fullmägtig
för annan Ätt Säte och Stämma intaga.
§. 13.
Är Frälseman uti Konungens, eller med
vederbörligt tillstånd, uti enskildte angelägenhéter
utrikes rest; så är han icke dessmindre
berättigad att, genom Fullmägtig,
SäLe och Slämma bland Ridderskapet och
Adeln intaga.
§. 14.
Till Säte och Stämma bland Ridderskapet
och Adeln berättigad är icke:
i:o Frälseman, som bysatt är.
2:0 Frälseman, som för nesligt brott
inför Domstol tilltalad och med mer än
halfva bevis besvärad blifvit, så att Domaren
besIutiL att saken bör till framtiden
lemnäs; och det änskönt sådant domslut ej
ännu vunnit laga kraft, intill dess detsamma
lagligen upphäfvit varder.
3:o Frälseman, som utur Riket afvikit,
intill dess han återkommer och derefter 3:ne
år här i Riket skattskrifven varit.
Den 9 April f. m.
4:o Frälseman, som främmande magt
genom Tro- och HuldhetsEd förbunden är.
5:o Frälseman, hvars bo och hemvist
utrikes flyttad t är, på sätt §. 32 af 1723 års
Adeliga privilegier omförmäler, intill dess
han åter till fäderneslandet i nily ttat, och
lagligen styrker, att hans förbindelse mot
främmande magt upphört, att han sig mot
Konungen med ny tro- och huldhets-ed förpligtat,
samt att lian de trenne sista åren,
förrän han sig till säte och stämma anmäler,
här i Riket skattskrifven varit, eller
egendom eller embete innehafver.
6:0 Frälseman, som i fiendtlig fångenskap
är.
7:0 Den, hvars Ätleledning från Stamfader
ej af Riddarhusets Genealogiska Tabeller
tydeligen utvisas; eller der desse befinnas
bristfä 1 lige, sådan Ätteledning ej lagligen
styrka gitter.
8:0 Frälseman, som uti något annat
RiksStånd Ledamot eller Talman är.
9:0 Frälseman, som ej behörigen på
Riddarhuset introducerad blifvit.
§. i5.
Son, men ej afkomling uti fjermare
led, af Frälseman, som, på sätt 3a §. af
1723 års Adeliga privilegier omförmäler,
sitt bo och hemvist utrikes flyttat, är under
de vilkor nästföregående r4tde 5:te
Den 9 April f. m.
Moment föreskri fver, berättigad till säte och
stämma bland Ridderskapet och Adeln.
§. 16.
Uppgifter till de Genealogiska Tabellernes
completterande och behöriga förande,
ankommer det på hvarje Frälseman att,
vid det äfventyr §. 14, Momentet 7 stadgar,
till RiddarhusDirectionen afgifva.
§• r7*
Vid början af hvarje Riksdag skola,
efter dagen förut skett anslag, af RiddarhusDirectionen
under LandtMarskalkens ordförande
3:ne upprop hållas på alla lefvande
Ätter af Frälse-värdighet; det första dagen
efter kungörandet af Riksdagens öppnande
enligt §. 23 af Riksdagsordningen;
de båda öfrige dagen förr än Riksdagen,
enligt §. 26 af Riksdagsordningen, öppnas.
Vid hvarje af dessa trenne upprop må hufvudman,
men endast , vid det sista äfven
Ättemän och Fullmägtig, som sig personligen
infinner, till säte och stämma för den
började Riksdagen antecknad blifva.
§. 18.
Efter dessa trenne upprop må ingen
till säte och stämma antecknas förr, än inför
RiddarhusUtskottet, hvilket, endast i och
för sådan anteckning, en half timma före
hvarje utsatt Plenum bör sammanträda.
Den 9 April f. m.
i5
§• l9-
Alla tvistiga frågor om rätt till Säte och
Stämma till följe af Frälsevärdighet, så väl
de, hvilka föranledas af Frälsemans anhållan
att till Säte och Stämma antecknad blifva,
som de, hvilka angå redan antecknad
Ledamots uteslutande, skola af Ridderskapet
och Adeln in pleno afgöras; Ståndet
dock obetaget, att, när det för godt finnér,
öfverlemna målet till Svea HofRätt, för att
i Rättegångsväg behandlas. RiddarhusDirectionen
eller RiddarhusUtskottet må ej
afslå någons begäran, att till Säte och Stämma
antecknad blifva, utan att, om målsäganden
sådant äskar, underställa saken Ståndets
bepröfvande. RiddarhusFisealen vare
vid alla anteckningar närvarande och pligtig,
att till Protocollet sin mening reservera,
der han finner något förehafvas, som
mot gällande författningar strider.
* §. 20.
Den , som första gången sig till Säte och
Stämma anmäler, skall förete lagligt åldersbetyg.
Finnes ej Kyrkobok, galle då bevis
af 2:ne Konungens Tjenstemän i orten.
Företer sig anledning, att inlemnadt
ålders-betyg är origtigt, skall derom vid
behörig Domstol i laga ordning ransakas;
och hafves anstånd med all anteckning folden
ifrågavarande Ätte-nummern, intill dess
saken afgjord och afdömd blifvit.
i6 Den 9 April f. id.
m
Innehålla Riddarhusets Genealogiska
Tabeller fullständig underrättelse om den
sökandes födelse-år och dag* är ej annat
betyg af nöden.
§. 21.
Vid början af hvarje Riksdag indelas
hänkarne uti Pleni-rummet så, att de enligt
Matrikeln äldste Ledamöterne intaga
främsta bänken till höger, de dernäst främsta
bänken till vänster om LandtMarskalksbordet;
de dernäst andra bänken till höger,
o. s. v. hela rummet igenom, den närmare
bordet som enligt Matrikeln äldre är.
§. 22.
Ej må något egentligt mål hos Ridderskapet
och Adeln afgöras, förr, än de alla
uti §. 17 föreskrifne 3:ne upprop för sig gått.
§• 23* ^
Vid hvarje Riksdag skall, första gången
Ridderskapet och Adeln in pleno sammanträder,
denna Riddarhusordning, äfvensom
Ståndets särskildta Ordnings-stadga uppläsas.
Ett tryckt exemplar af hvardera bör
ständigt vara att tillgå så väl å LaudtMarskalks-bordet,
som uti RiddarhusCanzliet.
Hvarje Ledamot af Ridderskapet och
Adeln erhåller vid anteckningen, utom ett
exemplar af Rikets Grundlagar, äfvenledes
ett
STOG "rOTÄS
1 "TprBTQI^A IP’^7 T£.
ett tryckt 'eiemplar ak1 (Jenna- Riddarhusordning.
§. 24.
Samtelige Ridderskäpets och Adelns Ledamöter,
hvilka vid de 3:né uti §. 17 Förefekrifne
upprop befinnas vara antecknade,
skola af RiddarlnisSecrelerai-en och Riddar»
liusFiscalen fördelas uti tjugufem särskildta
till personernes antal lika voterings-afdelningar,
hvarvid om något mindre belopp
öfverblifver, detsamma fördelas, på de sista
afdelningarne, med en person på hvardera.
Tryckte förteckningar öfver alla desse
afdelningar skola till Ridderskapet och Adeln
utdelas förr, än Ridderskapet och Adeln första
gången efter tredje uppropet in pleuo
sammanträder.
§. 25.
Då val eller votering förrättas skall, an»
mode LandtMarskalken sei röstägande Ledamöter,
alt jemte honom vid bordet sitta,
af hvilka fyra föra hvardera särskildt protocoll
så väl Öfver närvarande som frånvarande
Ledamöter. Upprop förrättas äf förste
RiddarhusCanzlisteil efter en enligt Matrikeln
författad Upprops-lista på alla till
Säte och Stämma antecknade Ledamöter,
då den, som uppropad blifvit, aflemtiar på
det pappersark, som af en Ledamot vid
bordet franahålles, sin val- eller voterings»
20 H. 2
Den 9 April f. ra.
sedel, hvilken genas! nedfälles uti den på
bordet stående Scrutin.
Dervid iaktlages, att hvarje uti föregående
§. omförmäldt afdelning för sig
träder inom skranket och att, utom RiddarlmsFiscalen
, ingen annan än den, som
hörer till under upprop varande afdelning,
må inom skranket träda eller sig der uppehålla.
Derefter öppnas och uppläses Yal- eller
Voterings-sedlarne af LandtMarskalken
och granskas af honom och af dem, som
vid bordet sitta; då den eller de, som de
fleste rösterne erhållit, såsom behörigen vald,
eller den proposition, som för sig erhållit
de flesta röster, såsom Ståndets gemensamma
beslut af LandtMarskalken förkunnas.
Erhålla a:ne eller flere Ledamöter lika
antal röster, skiljes dem emellan genom
lottning, när så behöfves.
§. 36.
Skulle antingen genom personernes för
tillfället upphörande rösträttighet, eller genom
Ledamöters tillkomst eller afgång under
Riksdagens lopp, Ledamöternes antal
inom Afdelningarne förändras, må sådant
ej gifva anledning till ny fördelning; utan
införas tillkomne Ledamöter uti den Afdelning
de enligt Matrikeln närmast äro.
Den 9 April f. m.
>9
§• 27*
Till alla Val in pleno skall anslag dagen
förut innan klockan 12 på dagen göras;
äfvensom genom RiddarhusSecreterarens
och Riddai husFiscalens försorg upprättade
särskildte förteckningar på de för tillfället
enligt Grundlagen icke valbare Ledamöter
böra uti Plenii-rummet före och under valförrättningen
vara anslagne.
RiddarhusFiscalen åligger ovilkorligen
att vid alla Val och Voteringar tillstädes
inom skranket vara, och till Protocollet,
som af RiddarhusSecreteraren uppsattes, af
alla Ledamölerne vid bordet underskrifves
och slutligen uppläses, anmärkning göra
vid allt, som i strid emot gällande Författningar
sig dervid tilldrager.
§. 28.
Första gången Ridderskapet och Adeln
efter det uti §. 17 omförmälle 3:dje upprop
in pleno sammanträder, skall val anställas
af Ridderskapets och Adelns Electorer,
hvilka äga, att dagen efter deras utväljande,
bland dem, som till Säte och
Stämma på Riddarhuset för påslående Riksdag
antecknade blifvit, efter Ståndets derom
in pleno fattade beslut och gjordt anslag,
genom omröstning utse Ridderskapets
och Adelns Ledamöter uti alla i Riksdagsordningen
och RiddarhusOrdningen omförmäldte
Utskott.
20
Den 9 April f. nu
§• 29.
Desse Electorer skola vara Tjugufem
till Säte och Stämma antecknade Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, och af dem
minst Tjugutre vid första och Tretton vid
påföljande val af UtskottsLedamöter vara
närvarande och uti valet deltaga, om detsamma
för gilltigt skall anses. UtskotlsLedamöterne
tillsättas genom särskilt val
till hvarje Utskott. Valprotocollet underskrifves
af minst Tretton Electorer, och aflemnas
försegladt till LandtMarskalken, som
detsamma uti nästföljande Plenum öppnar
och uppläsa låter.
§. 3o.
Ej må Elector utan laga förfall, vid
förlust af Säte och Stämma för påstående
Riksdag, från första valet af UtskottsLedamöter
uteblifva.
Yppar sig under Riksdagens lopp ledige
rum bland Electorerne; må de efter Ridderskapets
och Adelns godtfinnande enligt
§. 28 tillsättas..
Förflyttas under påstående Riksdag Frälseman
från Säte och Stämma för en Ätt tili
Säte och Stämma för en annan; eller blifver
Ättemän eller Fullmägtig sjelf Hufvudman;
må det bero af Vederbörandes å nyo
anställda val, huruvida han vid sin befatt
-
Den 9 April f. m.
21
ning såsom Elector, Utskotts- eller NämndsLedamot
skall bibehållas.
Blifver Elector vald till UtskottsLedamot,
upphöre lians befattning såsom Elector,
ehvad han sig befattningen såsom UtskottsLedamot
afsäger eller icke,
§• 3i.
Elector må efter första valet till UtskottsLedamöter,
och UtskottsLedamot efter
det tredje Plenum efter dess utväljande,
sin befattning såsom Elector eller UtskottsLedamot
sig afsäga.
Uteblifver Elector eller UtskoltsLedamot,
utan laga förfall, bland hvilka dock
ej tjenstegöromål räknas må, från Electorers
eller Utskotts sammanträden sammanräknade
fem gånger, upphöre för påstående
Riksdag hans befattning såsom Elector eller
UtskottsLedamot. Härå tillkommer Ordförande
bland Electorer eller uti Utskott,
noga och alfvarsam tillsyn hålla.
Ledighet för Electorer och UtskotlsLedamöter
må dock Ståndet efter sig företeende
omständigheter in pleno bevilja.
§■ 32.
Den ibland Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, som enligt Matrikeln är den äldste,
före ordet uti hvart och ett af Riksens
Ständers Utskott.
Den 9 April f. m.
§. 33.
LandtMarskalken, som alltid skall vara
Frälseman, äger ensam rättighet:
1:0 Att sammankalla Ridderskapet och
Adeln in pleno.
2:0 Att börja och med Ståndets samtycke
afsluta plenum.
3:o Alt anordna Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar och tillkännagifva,
hvad till förevarande frågor hörer eller icke,
samt hvad i sammanhang dermed bör upptagas.
4:o Att till verkställighet befordra allt
hvad Ridderskapet och Adeln besluter, och
som ej emot Regeringsformen, Rikets öfrige
Grundlagar eller denna Riddarhusordning
strider.
5:o Att förordna skicklige personer till
Ståndets betjening i och för Riksdagen.
§• 34.
Har LandtMarskalken låtit tillkännagifva,
att han ej kan tillstädeskomma, äger
den enligt Matrikeln förste närvarande Ledamoten
, att i allo LandtMarskalkens rätt
och åligganden utöfva; men bibehåller dervid
sin rösträttighet.
§. 35.
Främmande åhörare äga inträde vid
Den 9 April f. m.
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
iu pleno, så vidt utrymmet det medgifver.
Fordrar antingen LandtMarskalken ensam,
eller ock tre Ledamöter, att de främmande
åhörarne skola taga afträde; kan sådant
ej vägras.
§. 36.
Vid hvarje Riksdag skall af förste RiddarhusCanzlisten
föras och uti Riddarhusets
Canzlie för Ståndets Ledamöter alltid vara
att tillgå Diarium öfver alla in pleno förekommande
mål, fördt uti 2:ne columner.
Uti den ena columnen antydes i korthet
målets innehåll, och huruledes detsamma till
Ståndets handläggning kommit. Uti den andra
columnen antydes likaledes i korthet,
hvad behandling samma mål vid den Riksdagen
undergått, med utsättande af dag och
månad. Härvid iakttages, att målet och den
dervid vidtagne åtgärd, genast varda uti
Diarium införde, utan afbidande af Protocolls-justering,
samt att ett och samma mål
blott under en numer deruti får förekomma.
Dessutom skall förteckning öfver alla
bordlagde mål, i den ordning de till Ståndet
inkommit, beständigt vara att tillgå uti
Ståndets Canzlie.
§. 37.
Väcker någon mundteligen en fråga,
som på bordet lägges, bör han densamma
a4
Den g April f. m.
före nästa Plenum skrifteligen till Protocollet
aflemna, vid påföljd att frågan för den
gången förfaller.
Astundar någon, alt skrifteligen uppsätta
sina in piano yttrade tankar öfver mål,
som till Utskott remitteras, eller med de
öfrige RiksStånden communiceras, för att
låta dem målet åtfölja, ägé han att sådan
skrift till Protocollet afgifva; likväl utan
att remissen derigenom det ringaste må
fördröjas.
Alla skriftefiga anföranden skola genast
efter deras uppläsande till Protocollet afgifvas,
och kunna ej sedermera, utan Ståndets
bifall, till deras innehåll förändras,
§. 38.
Uti alla sådane mål, som endast personligen
röra en eller flere af Ridderskapels
och Adelns Ledamöter, åge han eller
desse, eller hans eller deras närmaste skyldeman,
till och med syskonebarn, ingen
Stämma; utan skola de, sedan så väl den
saken rörer, som desjelfve, ägt tillfälle till
Protocollet andraga, hvad de nödigt aktat,
jemte honom från Pleni-rummet afträda.
Skulle någon eller någre, som på ofvanberörde
sätt befinnas jäfvige, hafva under beslutets
fattande eller under votering varit ,
längre eller kortare tid närvarande; vare
han eller de sin Riksdagsmanna-rätt för dea
Den 9 A„pril f. ra.
s5
Riksdagen förlustige och heslutet eller voteringen
ogiltig,
§• %•
Då ett mål till afgörande förekommer,
skall, om någon Ledamot sådant fordrar,
genom särskille propositioner utrönas den
proposition, som Ståndet uti målet yrkar.
Contraproposition åge den eller de rätt, att
föreslå, som afslag yrka; hvarefter den yrkade
propositionen icke annorlunda, än enligt
§. 55. Riksdagsordningen, af LandtMarskalken
må vägras.
5- 4o.
Alla propositioner skola göras så, att
den, som bifaller, kan svara: Jn^ochden,
som bestrider: Nej; och bör, när någon
Ledamot det yrkar, propositionen af RiddarhusSecreteraren
uppsättas och af Ståndet
justeras, förr än den af LandtMarskalken
göres. Detta skall ovilkorligen ske, när
votering är begärd, och voterings-propositionen
då uti Pleni-rummet före och under
voteringen vara anslagen.
§. 41.
LändtMarskalken skall, sedan Ridderskapet
och Adeln mundteligen besvarat en
framställd proposition, ljudeligen förklara,
huru lian fattat Ståndets beslut,
§. 4a.
Fudderskapets och Adelns Fullmäglige
Den g April f. m.
uti Rikets Ständers Bank och RiksgäldsContoir,
äfvensom de uti RiksdagsOrdningens
68 §. omförmälte Revisorer samt Ledamöter
uti RidarhusDirectionen, skola hvardera
genom särskilt anställde omröstningar,
först Fullmägtige uti Banken, derefter
Fullmäglige uti RiksgäldsContoiret, sedan
Revisorer och sist RiddarhusDirecteurer af
Ridderskapet och Adeln inom 3:ne månader
efter Riksdagens början, enligt §. 27
Riksdagsordningen, utväljas bland sådane
Frälsemän, som antingen redan sådan befattning
innehafva, eller ock kunna vara
Ledamöter uti Utskott. Ej må 2:ne eller
flere af ofvannämtule befattningar hos en
person kunna förenas.
§• 43.
RiddarhusUtskottet skall bestå af Tolf
Ledamöter, hvilka utses dagen efter anstäldt
Electorsval. Till detta Utskotts handläggning
remitteras alla sådane mål, som röra
Ståndets enskilta angelägenheter, så vida ej
Ståndet dem till omedelbart afgörande upptager.
Inför detta Utskott skola äfven de
Frälsemän sig anmäla, som åstunda att, efter
det uti §. 17 omförmäldte 3:dje upprop,
till Säte och Stämma antecknade blifva.
§• 44.
RiddarhusUtskottet åligger äfven att
granska RiddarhusDirectionens alla Protocoller,
Handlingar och Räkenskaper, de un
-
der denna Directions vård ställde Cassör,
dessas förvaltning och dithörande Handlingar,
ifrån och med det år, dit nästföregående
Utskotts granskning sig sträckt; att
sednast inom 2:ne månader efter Riksdagens
början med berättelse häröfver lill
Ståndet inkomma, innehållande de anmärkningar
och förslag, hvartill Utskottet finner
sig föranledt.
§. 45.
Riddarhusets angelägenheter besörjas
och förvaltas af RiddarhusDirectionen, bestående
af Sju Ledamöter. Denna Direction,
äfvensom Riddarhusets öfrige Tjenstemän,
ställa sig till efterrättelse de för
dem af Ståndet utfärdade särskilte Instructioner
och Ståndets öfrige beslut.
§• 46.
Har RiddarhusSecreterare-tjensten blifvit
ledig, kan densamma endast vid Riksdag
åter tillsättas; hvilket sker sålunda,
att RiddarhusDirectionen förelägger Ridderskapet
och Adeln alla de ansökningar till
den lediga tjensten, som till Directionen
inkommit, hvarefter Ridderskapet och Adeln
genom omröstning in pleno utser den, för
hvilken Ståndet hyser största förtroendet.
§. 47-
Yäckes fråga om ändring eller tillägg
uti denna Riddarhusordning, skall en så
-
Den g April f. m.
dan fråga alltid remitteras till RiddarhusUtskottet,
som med sitt betänkande deröfver
till Ridderskapet och Adeln inkommer ;
och blifver den Redaction af Riddarhusordningen,
hvilken Ridderskapet och Adeln
beslutit och Konungen i Nåder sanctionerat,
gepast efter slutad Riksdag gällande.
§, 48.
TJti allt öfrigt ställer sig Ridderskapet
och Adeln Rikets Grundlagar till efterlefnad,
äfvensom den särskilta Ordningsstadga
Ståndet finner för godt i öfverensstämmelse
med nämnde Grundlagar och denna
Riddarhusordning stadfästa.
§• 49-
Sedan Kongl. Maj:t på RiksSalen åtskiljt
&c. (§. 54 i nuvarande Riddarhus
ordning.
)
Herr Bruncrona> Gustaf Adolpha anförde
skrifteligen:
Vid upprättandet af förslag till en ny
Riddarhusordning har jag såsom Ledamot
af RiddarhusUtskottet ansett mig föranlåten,
att i några omständigheter skilja mig
från Utskottets pluralitet. Jag har hufvudsakeligen
varit af olika tankar i de ämnen,
som 21 och 45 §§. upptaga, och får nu,
till följe af min reservation, dessa tankar
närmare utveckla.
Den 9 April f. m.
39
Då jag med Utskottet ansett Bänkmansinrättningen
böra afskaflas, har den befarade
möjligbeten af intrigens verkan på
Bänkmans-valen icke varit driffjädern för
mitt beslut. Jag tror att ehvad method,
som till valförrättning antages, skall partisinnet
på ett eller annat sätt vid anställande
val kunna vara verksamt och möjligtvis
derpå influera. Det är ett ondt, som blott
kan förekommas derigenom, att icke något
annat parti existerar, än det allmänna bästas.
Då målet är ett, och det ädelt, stort
och allmänneligt, skall man nog komma öfverens
om rakaste vägen, som leder dit.
Egentliga föremålet för mitt ogillande har
varit den princip, som ligger till grund för
Bänkmans valen. Allt val inom en representerande
Corps bör förrättas af massan
ur massan, såsom fritt och oinskränkt uttryck
af både hvarje individs och det helas
opinion, icke såsom fallet är med Bänkmansvalen,
hvilka förrättas inom en inskränkt
afdelning af några få personer, hvarigenom
valrätten sträckes blott till val af en
enda af de femtio Valmän, som under namn
af Bänkmän skola utses, och den väljande
ålägges tvånget, att med sitt val falla på
den han måhända icke ens tilli ryktet känner,
eller till hvilken han möjligen ej äger
förtroende. Denna oformlighet afhjelpes visserligen,
då val äger rum inom Ståndet odeladt.
Bänkmans-inrättningen, hvilken dessutom
iped alla afdelningar delar orimlig
-
3o
Den 9 April f. m.
beten, att kunna göra Minoritetens opinion
de facto gällande, ehuru skenbart uttryckande
Majoritetens, har emellertid inneburit
en fördel, den nemligen, att öfverläggning
föregått det magtpåliggande Electorsvalet,
ett efter min tanka nödvändigt vilkor
för en mogen och raisonerad handling,
och utan hvilken samma val till betydlig
del måste bero af slumpen. Denna fördel
står deremot ej att förena med det af Utskottet
föreslagna directa valsätt till Eleclorer.
Ridderskapets och Adelns Ledamöter
från spridda och från hvarandra aflägsne
delar af Riket hafva knapt hunnit anlända
till Riksdagsorten, innan deskola skrida
till val. Något egenteligt och allmänneligt
samråd i ett så talrikt samfund kan
ej rimligen förutsättas. Hvad blifver följden?
Ledning för valet skall erhållas må
hända ofta endast genom cotteri-squaller
eller ensidig hviskning, icke under öppen
och allvarlig rådplägning inom en behörigen
constituerad samling af välkände män,
eller antagas för vigheten förelagde listor,
der namn på personer finnas uppförde, om
hvilka de väljande aldrig förr hört talas,
eller ock gifva de mäst samvetsgranne sina
röster åt personer, kände i deras hemort,
men hvilka ehuru eljest aktningsvärde icke
alltid kunna vara passande till Electorer.
Några Ledamöter af Utskottet hafva tillstyrkt,
dels att Ridderskapets och Adelns
medlemmar skulle för tillfället indelas i fem
/fien 9 April f. m.
3i
Classer, hvarefter inora hvardera fem Electorer
skulle väljas, dels att af 25 afdelningar
en Elector i hvarje blefve vald, i båda
fallen utur hela Ståndet. Om jag än
skulle förbigå den anmärkte oformligheten,
som vidlåder afdelnings-systemet i allmänhet,
i anseende till den följd deraf kan
uppkomma, så strida dock dessa valsätt
emot den princip jag lika med Utskottet
ansett vara den rätta, att nemligen val böra
utgå från den representerade Corpsen
ostyckad och att hvar och en må äga rätt
att välja det bestämda antalet fullt. För
att iakttaga denna grundsatts, förenad med
den, att valen måga sträcka sig obegränsadt
öfver hela Ståndets personal, så att
ingen af dess Ledamöter, till hvilken de
väljande ägde förtroende, kunde från allas
eller enderas val utestängas, och likväl bibehålla
den fördel jag i ofvananförde måtto
tillagt Bänkmans-inrättningen, har jag trott
mig böra föreslå en särskild underordnad
valmansgrad, såsom ersättning för de afskaffade
Bänkmännen. Om således i likhet
med hvad Utskottets förslag angående
Electorsval innehåller, val i första rummet
skulle anställas af ett visst antal personer
såsom valmän till blifvande Electorer, och
hvilka kunde benämnas förste valmärij så
vunnes det dubbla ändamål, att deras val
skedde allmänt och ur massan, utan att
derföre utesluta rådplägning och öfverläggning,
såsom grund för det derpå följande
3a
Den 9 April f. m.
vigtigare valet af Electorer. Desse första
valmän kunde utgöras af 3o personer med.
20 Suppleanter. Deras befattning, skulle sedan
blifva enahanda med nuvarande Bänkmäns,
och minst 20 deltaga i Electorsval.
Sundt omdöme och redligt uppsåt vore
hufvudsakligen, hvad af desse personer skulle
erfordras, och hvarje väljande hade ostridigt
lättare att uppsöka dessa egenskaper,
än dem, som dessutom böra finnas hos en
Elector nemligen Riksdagserfarenhet, menniskokännedom
och djup urskiljning, till
upptäckande hvaraf ledtråden vanligen bäst
lärer kunna upphämtas under inbördes meddelanden
och raisonnementer i en mera inskränkt
rådplägande församling. Sedan Ridderskapet
och Adeln delegerat sin ytterligare
valrätt åt desse första valmän, liksom
i allt fall åt de andre valmännen eller de
i Grundlagen föreskrefne Electorer, så uttryckes
äfven derefter Ståndets allmänna
vilja ej mindre genom den ena, än den andra
valmansgradens val. Hade Sliftarne af
vår Grundlag ej funnit den öfverläggning
nödig , sorn nu föregår de vigtiga valen af
TJtsköttsLedamöter, så skulle Electorer för
desse val äfven varit öfverflödige, och val
af desse Ledamöter utan omgång directe af
Stånden kunnat göras; och om en underafdelning
af valmän i de Sine ofrälse Stånden ej
kommit i fråga, bör den naturliga orsaken
dertill uppletas i dessa Stånds inskränkta personal
,
Den 9 April f. m.
33
sonal, hvarigenom en sådan underafdelning
ej år behöflig. Att åter Fullmäglige i Banken
och RiksgäldsContoiret, samt Ledamöterne
af RiddarhusDirectionen directe af bela
Ståndet, äfven utan tillhjelp af Electorer,
kunna väljas, låter utan svårighet förklara
sig, emedan dessa val ej verkställas
förrän mot Riksdagens slut, under hvars
lopp hvar och en väljande ägt tillräckligt
rådrum att stadga sin öfvertygelse om de
personer, hvilka i omförmälte afseende böra
åtnjuta Ståndets förtroende.
Skulle mitt förslag godkännas, komme
en §. i öfverensstämmelse dermed att författas;
hvaruti de särskilta stadganden borde
intagas, som deraf möjligen blefvo en
följd.
Detta hvad angår 21 § i Förslaget.
Förekommer derefter den anmärkning jag
har att göra vid dess 45 §•
Man lärer derom vara temmeligen ense,
att det varit väl, om anledning saknats
lill den discussion, som inom Riddarhuset
uppstått angående sättet, huruledes nu gällande
Riddarhusordning tillkommit. Öfvertygelsen,
att olika begrepp hos Statsmagterne
om deras rättigheter, icke den enas försök
att inskränka den andras, legat till grund
för det steg Regeringen tagit och det klander
detsamma mött bland mångå af Ridao
H. 3
34
Den 9 April f. ra.
derskapets och Adelns Ledamöter, har hos
mig väckt en liflig önskan, att en sådan
strid för framtiden mätte förekommas. Jag
har trott detta lyckliga ändamål bäst vinnas,
om ett bestäjmdt stadgande i RiddarliusOrdningen
skulle införas, huru ändring
i densamma må tillvägabringas, och huru
en sådan fråga till hela dess vidd bör behandlas.
När tydelig och omständelig föreskrift
finnes, behöfver man ej falla i en
mängd af förutsättningar och slutsattser, ofta
ledande till onyttiga debatter och obehagliga
resultater eller åtminstone obehagliga
intryck. Jag föreslog derföre Utskottet,
att förhållandet i 45 § af den nya
RiddarhusOrdningen skulle närmare utvecklas
genom följande förändrade redaction:
»
”Skulle Kongl. Majrt vägra Dess Nådi”ga
stadfästelse, lände den förre Riddarhusordningen
framgent till efterrättelse. Om
”åter Kongl. Maj:t funne för godt, att blott
”i vissa delar gilla Ridderskapets och Adelns
”förslag till ny Riddarhusordning, vill
”Kongl. Maj:t lemna Ridderskapet och A”deln
del af de jemkningar Kongl. Maj:t
"ansåge nödige, hvarefter det skulle bero
"af Ridderskapets och Adelns fria val, att
”i det skick Kongl. Majrt framställt förslaget
emottaga detsamma såsom blifvande
”Riddarhusordning, eller till ny pröfning
”i underdånighet föreslå en sammanjemk"ning
af hvad å ömse sidor blifvit ifråga
-
1
Den 9 April f. m. 35
"satt, eller ock låta bero vid den förut gäldande
RiddarhusOrdningen.”
RiddarhusUtskottet behagade godkänna
det första momentet af mitt förslag, och
förbättrade äfven uttrycket genom en större
bestämdhet. Men det öfriga af mitt förslag
ogillades såsom öfverflödigt, emedan
man ansåg den följd af hvad således redan
blifvit tillagt uppkomma, att Ridderskapet
och Adeln, oaktadt afslag af den
Kongl. Sanctionen, skulle hafva öppet att till
Kongl. Majit sedermera inkomma med ett
nytt modifieradt förslag, hvarigenom samma
resultat vunnes, som det jag genom det
ytterligare tillägget åsyftat. — Mig synes
likväl, alt om, utan vidare förklaring, man
stannar vid det stadgande, alt efter vägrad
stadfästelse å förslaget, oförändradt, den
förre RiddarhusOrdningen bör efterlefvas,
skulle den slutsatts derafkunna dragas, att
någon annan Riddarhusordning åtminstone
vid den Riksdagen ej mera finge sättas i
fråga, äfvensom att en sådan behandling af
förslaget icke lemnar rum till den sammanjemnkning
af ideer, som är möjlig, och
hvartill försöken troligen oftast skulle hafva
en önskvärd påföljd. Jag kan således
icke frångå att tillstyrka antagande äfven
af det sednare momentet af mitt förslag,
hälst enligt mitt omdöme och min
känsla det, om än skenbart, skarpa i ut
3*
-
r
36 Den 9 April f. m.
f
trycket af det förra momentet, ensamt betraktadt,
i betydlig nion genom mitt förslag
i dess helhet skulle mildras och förklaras,
ett tillägg, hvarigenom utan intrång i någonderas
af Statsmagterne prérogativer dörren
i anförd t fall liksom öppnas till en
liarmonie, hvilken i allt måste utgöra Statsmagternes
högsta syfte.
För öfrigt torde jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid den
princip Utskottet i allmänhet antagit, att
utesluta ur RiddarhusOrduingen allt hvad
förut finnes upptagit i RegeringsFormen eller
Riksdagsordningen, äfvensom, att hänvisning
dit med få undantag icke ägt rum.
Utskottet har utan tvifvel icke saknat all
anledning, att i denna del afvika från hvad
i nu gällande Riddarhusordning finnes iakttagit,
då det bör förutsättas, att hvarje
Riksdagsman skall känna Grundlagarne. Likväl
förekomma icke sällan fall, då genom
ett upprepande af eller hänvisande till
Grundlags§§:ne mera klarhet och tydlighet
skulle vinnas och ett sammanhängande
helt uppkomma, sora eljest måste hopsamlas
ur spridda ställen. Den mindre bevandrade
kan lätt förgäta, att vid behöriga
ställen i RiddarhusOrdningen ur minnet tillägga
hvad der ur Grundlagarne borde fyllas,
och såmedelst förirra sig. Det omständliga
skadar aldrig. Utskottet har dessutom
icke i allo kunnat följa den antagne prin
-
Den 9 April f. m.
37
cipen, utan någon gång ansett sig derifrån
böra afvika.
Slutligen har jag trott mig böra tillstyrka
redactionsförändringar vid följande §§.
§. 3. Mig synes att §. genom sammandragning
af dess 3:ne momenter kunde
förkortas, enär försummelse att inom praescriptionstid
taga introduction och dervid
fullgöra uppräknade prasstanda medföra enahanda
äfventyr. Att anmälan skall ske hos
RiddarhusDirectionen, bör genast i första
momentet omnämnas, äfvensom §:s fullständighet
begär, att densamma slutas med Directionens
nu förbigångna förpligtelse, att
när allt blifvit fullgjordt meddela introduction.
Uppställningen af §. torde enligt min
tanka böra blifva följande: ”De af Kongl.
”Maj:t till Greflig, Friherrlig eller Adelig
”värdighet upphöjde personer böra inom
”3:ne år derefter hos RiddarhusDirectionen
”hafva anmält sig till vinnande af inlro”duction
å Riddarhuset, samt inom samma
”tid icke allenast inför Directionen hafva
”uppvist Konungens Nådiga Diplom i huf”vudskrift,
jemte behörige quittencer der'-  ”öfver, att de i Författningarne påbjudne
”äfgifter blifvit erlagde, utan ock derstädes
hafva ingifvit Sköldebrefvet i afskrift
”med bifogad vapenplåt och fullständigtupp”rättad
Biografisk Genealogie, allt detta vid
38 Den g April f. m.
"äfventyr, att eljest enligt Kongl. Förordningen
&c. &c. &c.
”Enär ofvanstående praestanda blifvit fullgjorde,
åligge Directionen meddela intro"duction.
”
§. 4- I nu gällande Riddarhusordning
är 7 §. mera omständelig. Påminnelsen
derstädes, att den anförde förändringen
befinnes samtidig med RegeringsFormen
torde ej vara ur vägen, och icke heller
synes det vara ur sin ordning att bestämma,
det icke allenast hädanefter, utan
ock från år 1809, Kommendörs»värdigheten
ej upphöjer till högre säte. Jag tillstyrker
bibehållandet af förra redactionen, eller ock
att §. får nedanstående redaction:
"Alla de KommendörsÄtter, hvilka tillkommit
förrän nu gällande RegeringsForin
"den 6 Junii 1809 antogs och fastställdes, bi"behålle
de särskilte och högre platser dem
"under deras Stamätters Nummer blifvit til"lagde
och de hittills innehaft; men liksom
"från berörde tid någon ny sådan Ätt icke fått
"hildas, må ej heller någon så beskaffad särskild
Ätt hädanefter bildas och från Stam"ätten
uppflyttas.”
§. 8. Efter orden: juli hufvudmannnrätt
föreslår jag följande redactionsförändring,
hvarigenom meningen må hända
mera noggrannt uttryckes:
Den 9 April f. ra.
39
”Fullmagt, som af andre än förenämnde
personer utgifves, vara i hvad fall som
”hälst ogiltig. Fullmagt, som för gällande
”må anses, bör föröfrigt vara med utgifvarens
”stil till hela dess innehåll skrifven och af
”honom egenhändigt underteknad, eller ock
”till riktigheten lagligen bestyrkt, i händelse
utgifvaren vöre urståndsatt att densamma
sjelf författa och underteckna; skötande
vid fullmagts uppsättande nedanstående
formulaire ovilkorligen tjena till efterrättelse:”
&c.
§• 3-
Grefve Posse, Arvid: I denna §. står,
att för den, som ej inora två år tager introduction
på Riddarhuset, blifver påföljden
sådan, som Kongl. Förordningen af
år 1775 och Kongl. Brefvet afår 1800 stadga.
Desse författningar beror det af Konungen
att ändra, hvarföre jag anser en
sådan redaction mindre lämplig; ty om Konungen
gjorde en förändring deruti, skulle
Han i och med detsamma göra förändring
i RiddarhusOrdningen. Jag tror således,
att Redactionen bör få den lydelse: Att
introductionen skall sökas inom den tid och
vid de n påföljd Författningarne föreskrifva,
ellen af Konungen kan blifva bestämdt.
Herr von Hartmansdorff: Efter hvad
jag hört en Ledamot af RiddarhusUtskottet
yttra; så finnes i afseende på Ridderskapets
och Adelns rätt, att bevilja eller af
-
4°
Den 9 April f. ra.
slå introduction, inga ordalag införda idet
nya förslaget; men jag tror ej, att det uti 5o
§. af nu gällande Riddarhusordning intagne
stadgande derom bör uteslutas. Derigenom
skulle Ridderskapet och Adeln förlora
sin rätt, att säga Nej till introduction
för en person, den Ståndet ej funne värdig
eller tjenlig att här inlåtas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
instämmer med Grefve Posse deruti, att
ingen citation af förordningen bör i den nya
§. inflyta, utan innehållet blott införas.
Hvad don sista Talarens yttrande beträffar,
vill jag minnas, att om den frågan vid sista
Riksdag en ganska vidlyftig discussion
föreföll, hvarunder den mening tycktes stadga
sig, att den, som af Konungen blifvit
adlad, icke kunde förvägras att här vinna
introduction. Åtminstone frånträdde jag den
motsatta meningen, som jag i början, enligt
Lagens bokstaf, sökte försvara. Men
i andra momentet af det nya förslaget är
något, som torde hafva en närmare bestämning.
Der står nemligen, att innan introductionen
vinnes, skall genealogie öfver
alla till Attén hörande personer ingifvas.
Jag vet ej, att flere, än en person, äro till
Ätten hörande, helst den Adlade blir ensam
Adelsman. Redactionen torde således
der tarfva någon liten förändring.
Grefve Mörner, Carl: Det är i anledning
af Grefve Posses anmärkning derom
Den 9 April f. m.
4<
att Utskottet stadgat den påföljd för den,
som ej inom 2:ne år efter upphöjelse» sökt
introduction, att, enligt Kongl. Förordningen
den 8 Maji 1775 och Kongl. Brefvet
den 11 Februarii 1800, förlora alla upphöjelsen
åtföljande förmåner, som jag anser
mig böra erinra, att ifrågaställde stadgande
endast innefattar ett återupprepande af
livad som finnes infördt i 5o §. af nu gällande
Riddarhusordning, och då Kongl. Majit
sjelf i Nåder gillat denna redaction, kan
jag ej inse, hvarföre Utskottet bordt i den
föreslagna nya redactionen utesluta omnämnde
stadgande. Hvad Herr von Hartmansdorffs
anmärkning beträffar, så enär
det är gifvet, att den, som Konungen i
Adeligt stånd och värdighet upphöjt, äger
rätt att söka introduction, när han behagar,
och inför RiddarhusDirectionen emellan
Riksdagarne, bar Utskottet ansett det vara
tillfylleslgöraiule, att i InstrucLionen för RiddarhusDirectionen
infördes, hvad i afseende
på vinnande af introduction iakttagas bör.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill för
dem af Ståndet, hvilka ej voro tillstädes
vid sista Riksdag, tillkännagifva, att ett sådant
beslut, som Herr Cederschjöld omförmält,
ingalunda af Ridderskapet och Adeln
fattades, och att uppgiften derom således
är ett misstag af denne min värde
vän. Hvad sjelfva rättigheten angår, hvarom
Grefve Mörner talat, så står det i 5o
42
Den 9 April f. m.
§. med klara ord att läsa: Under Riksdagarne
må likväl introduction ej beviljas,
förr än Riddarhus Dir ectionen hos RiddarhusUtskottet
tillkännagifvit, och RiddarhusUtskottet
hos Ridderskapet och Adeln
anmältj det vederbörliga prcestanda blifvit
fullgjorda, samt Ridderskapet och Adeln
derefter till introductionen in pleno tillstånd
gifvit. Jag vill nu ej vidare uppehålla
Ståndet med detta ämne; utan får
tillfälle att tala derom, när Utskottets svar
på återremissen inkommer, och skall då
söka att gifva min mening en vidsträcktare
utveckling. Genom denna anmärkning är
emellertid tillfälle lemnadt för RiddarhusUtskottet,
att fästa uppmärksamhet vid saken.
Friherre Boije, Fredrik: Jag vill endast,
i anledning af hvad Herr Cederschjöld
nämnt, upplysa, hvartill det skall gagna,
att en introducerad Ätt aflemnar en fullständig
genealogie. Inom 100 år är det
nödvändigt för RiddarhusDirectionen att veta,
hvilken varit Stamfaderns andra, 3:dje
4:de eller 5:te Son. Man har redan varit
i behof af sådane upplysningar.
Grefve Posse: Jemte det jag förenar
mig med Herr von Hartmansdorff om nödvändigheten
att i RiddarhusOrdningen införa
något stadgande, huru med introduction
under Riksdagar skall förhållas, medgifver
jag, i anledning af Grefve Mörners
Den 9 April f. m.
43
anförande, att i den gamla RiddarhusOrdningen
finnas de omtalade Förordningarne
åberopade, likasom i den nya, men då ändamålet
med den nya just är, att rätta felaktigheterne
i den gamla, kan jag ej inse
något hinder deraf för rättelsen.
§• 3.
Herr von Hartmansdorff: För min del
tror jag ej, att man med en Ätts namn,
hvilken är utgången, må kunna förfara, på
sätt den föreslagne §. medgifver. Om det
till exempel föll någon in att kalla sig Torstenson,
skulle det val vara tillåtet, att vid
ett namn med så stora och vördade minnen
fästa en kanske högst obetydlig person
och hans afkomma. Jag finner det således
lika olämpligt, att Konungen, som att
någon annan, kan meddela rättighet till att
upptaga en utgången Ätts namn eller vapen.
Herr Lefren} Johan Pehr: Till svar
på den värde Ledamotens anförande, som
sist talade, får jag återkalla i minnet, att
nu lefvande Ätten Oxenstjerna egenteligen
heter Sparre, och att det är 5oo å 6oo år,
sedan den upptogs uti Oxenstjernska Ätten.
Herr von Hartmansdorff: Jag får åter
erinra, att Sparrarne lefde lika väl för 6oo
år sedan, sorn nu. De hade således kunnat
taga till genmäle, om de det velat. —
Men det är om utgångna Ätter jag talat.
44
D« n g April f. m.
Herr Lefrén: Jag gjorde blott min anmärkning,
för att hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna, att upptagandet
af en gammal slägts namn ingalunda
förstör den gamla slägtens minnen.
Friherre Boije: I den föreslagne §.
fattas några ord. Det vill säga, då en Ätt,
med en annans samtycke, upptager dess
namn, borde det tilläggas, att det alltid
skall ske under en ny Nummer. Detta har
förut varit händelsen med en Ätt; det följer
väl, spm jag kan tycka, af RiddarhusOrdningen,
men det kunde likväl icke skada,
att ett bestämdt stadgande derom inflöt.
Vid §. 4 gjordes icke någon anmärkning.
§. 5.
Herr Cederschjöld: Definitioner äro vis?
serligen mycket upplysande och nyttiga,
då de äro fullkomligt rigtiga; men ingen '
ting kan vara vådligare och föranleda till
större förvillelse än felaktiga definitioner;
och jag fruktar, att Utskottets här icke alldeles
lyckats. Utskottet har nemligen gått
ifrån språkbruket, då det velat definiera
Hufvudman såsom äldsta Ättemän; ty i språkbruket
äro Hufvudman och Ättemän väsendteligen
åtskilde. Enligt Utskottets förslag
skulle Stamfader aldrig kunna intaga
Säte och Stämma på Riddarhuset. Stamfader
för en Att ärj säger Utskottet, den*
sorn till samma Ätts värdighet först upphöjd
blifvit; och Atleman den_, som af den
-
D«n g Aplil f. ra.
45
na värdighet sedermera är lagligen delaktig
vorden. Således kan Stamlädren aldrig
kallas Ättemän. Men sedan heter det
i förslaget: Hufvudman är den äldste Ättemannen.
Följakteligen är Starnfadren utesluten
från liufvudmannaskapet. Och som
Utskottet slutligen i nästa §* stadgar, att
när Riksdag hållas skall, äge Hufvudman
intaga Ättens säte på Riddarhuset; så är
det ovedersägligt, att den, som sjelf blifvit
adlad , skulle efter ordalydelsen vara utesluten
från säte på Riddarhuset. Jag utbeder
mig derföre, att få föreslå en annan
definition , nemligen.- Stamfader för en Ätt
är den, som till hemälte Ätts värdighet af
Konungen först utnämnd blifvit. Jag säger:
af Konungen först utnämnd, för att
förekomma allt missförstånd; ty det har verkeligen
varit omtvistadt, huruvida det vore
den af Konungen till värdigheten utnämnde,
eller den, hvilken först blifvit introducerad,
som borde anses för Ättens Stamfader.
Hufvudman är först Starnfadren,
och efter honom hans äldste lefvande manliga
Bröstarfvinge i rätt nedstigande, samt,
efter denna grens utgång, Stamfadrens närmaste
lefvande manliga afkomling, o. s. v.
Ättemän kallas hvar och en af Ättens öfriga
manliga medlemmar. Från egenskap
af Huf vudman eller Ättemän är likväl hvar
och en utesluten, som sjelf tillhör Ätt af
högre värdighet. På detta sätt skulle ändamålet
vinnas, och all förvillelse undanrödjas.
46
Den 9 April f. m.
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill äfven
göra en anmärkning i afseende på definitionen
i den nya föreslagne 87 §. RegeringsFormen;
såsom den lyder, skulle det
kunna hända, att Adelskapet vid Fadrens
död öfverginge till andra Sonen, i anseende
dertill, att äldsta Sonen vore af högre
värdighet, Baron eller Grefve. Paragrafens
innehåll är nemligen detta: ”att Adelskap
öfvergår till arfvinge af närmaste slägtgren,
som ej är af högre värdighet.” Då
hlefve andra sonen Adelsman, men efter
någon tid kunde hända, att äldsta Sonen
gifte sig och finge en eller flere söner, hvilka
framför deras faderbroder voro berättigade,
att ärfva farfadrens Adelskap. Farhrodren
skulle då afsättas från Adelskapet.
Denna händelse tror jag ej är förutsedd,
hvarföre jag anser en förändring i Paragrafens
bestämmelse härom erfordras. Likaså
kunde inträffa, att då en äldre gift
Son dog, utan att vid dödsstunden lemna
arfvingar, samma förhållande komme att
äga rum, om, efter en tid, hans efterlemnade
Enka framfödde en hans ägta Son.
Paragrafen innehåller ock, att om ingen
slägtgren finnes till Adelsman, som dör,
skall Ätten utslockna, men i den sist förutsätta
händelsen, skulle den orättvisa inträffa,
att för det att Sonen till en Adelsman
eller till arf af Adelskap berättigad,
icke vore född ännu, då den, som ärfvas
skulle, afled, så borde denne sent födde
Den 9 April f. ra.
47
Son blifva arfvet af Adelskap förlustig. Den
redaction eller det tillägg jag ville föreslå,
är följande: Och må icke Adelskap till fjermare
slägtgren öfvergå, sä länge ännu Ättemän
från ett äldre och närmare led intill
Stamfadrén kan födas.
Herr Printzenskjöld, Axel: Den af Herr
Cederschjöld gjorde anmärkning vid denna
kan i så måtto finnas grundad, att, då
man fäster sig endast vid orden, och ej
vid saken, förhållandet möjligen kan synas
sådant som han framställt det. Man lärer
likväl ej kunna rimligen föreställa sig den
händelsen, att den persön, som sjelf blifvit
upphöjd i Adelig värdighet, skulle kunna
uteslutas från inträde på Riddarhuset af den
orsak Herr Cederschjöld uppgifvit. Jag
medgifver visserligen, att man genom någon
förändring kan göra meningen tydligare.
Hvad åter Herr Cederschjölds definition
på Ättemän angår, så är den icke rigtig.
Han säger, att hvar och en, som ifrån
Stamfadren härstammar, är Ättemän. Då
skulle hvar och en af dem, sorn äro afkomlingar
från personer, hvilka efter år
1809 blifvit adlade, här kunna intaga Säte
och Stämma, hvilket dock icke är förhållandet.
RiddarhusUtskoltet har utgått ifrån
den synpunkt, att af sådane Ätter, som efter
sistnämnde tid blifvit upphöjde till Greflig,
Friherrlig eller Adelig värdighet, inga
Ättemän finnas. När en sådan Ätts huf
-
43
Den 9 April f. ra.
vildman är död, men ieke förr, inträder dess
Son eller, om sådan ej finnes, den, sorn
är Stamfadern närmast, uti den aflidnes
alla rättigheter. Detta har likväl, i anledning
af 37 §. RegeringsFormen, blifvit annorlunda
tolkadt, emedan i den nu gällande
§:n nyttjas orden efter honom, hvadan
praxis hittills varit, attnär en person, som
blifvit Adlad efter 1809, upphöjts i Friherrlig
och derefter Greflig värdighet, har
man, fast orätt, ansett äldsta Sonen vara
Adelsman och Friherre efter Fadern under
hans lifstid. Men i det förslag till ändring
af denna §., som af alla fyra RiksStånden
blifvit antagit, står: efter hans död. Nu
mera kan således ej inträffa, hvad Herr
Ribbing fruktat, nemligen att en person
någon tid kunde vara Adelsman, och sedan
finge lemna denna värdighet.
Herr Cederschjöld: Den siste Talaren
har origtigt fattat min definition på Ättemän.
Sedan jag uppläst definitionen på Stamfader
och Hufvudman, sade jag, att Ättemän
kallas hvar och en af Ättens öfrige manliga
medlemmar. Det faller sålunda af sig
sjelf, att ingen Ättemän kan finnas i de sedan
år 1809 tillkomna ätterna. För öfrigt har
den värde Ledamoten sagt det vara en
orimlighet, som väl ej kunde komma i fråga,
att neka en person, som sjelf blifvit
Adlad, inträde på Riddarhuset. Jag vill då
blott
Den 9 April f. m.
49
blott vädja till historien. År 1719, då Grundlagen
stiftades, uppstod på rent alfvar den
fråga, huruvida den person, som af Kongl.
Maj:t upphöjdes till Adelig värdighet, skulle
sjelf få utöfva någon representations-rätt,
eller om den först skulle få begagnas af hans
son. Representanterna voro då ömtåliga om
sin frihet, och fruktade, att Kongl.Maj:t möjligen
kunde utnämna så många Adelsmän,
att han derigenom skulle vinna pluralitet.
Jag tror derföre, att man ej kan vara nog
försigtig i att förekomma origtiga tydningar
i en framtid.
Herr Ribbing: Den nya Redactionen i
37 §. Regeringsformen innehåller: Om genom
arf ideligt Stånd tillfaller den, som
redan blifvit deruti sjelf upphöjd eller genom
närmare arf insatt, upphöre hans eget
Adelskap, så framt detta icke är af högre
värdighet, i hvilken händelse Stamfadrens
Adelskap öfver går till närmaste slägtgren;
finnes ingen sådan, utslockne ätten. Således
skulle en Adlig ätt ej kunna någon tid
upphöra att vara representerad, så länge
son till Adelsmannen funnes, som ej vore
af högre värdighet, Friherrar eller Grefvar,
utan till denne icke Friherrlige eller Greflige
son genast efter fadrens död öfvergå,
utan afvaktande på de må hända äldre Greflige
eller Friherrlige sönernes möjeligen vid
fadrens död ännu ofödde söner, hvilka, en
20
H. 4
5o Den 9 April f. m.
ligt Grundlagens mening, såsom af äldre son
iirc» berättigade till arf af Adelskapet framför
yngre söner. Jag tror att 3^ §. RegeringsFormen
bör, på det sätt jag föreslagit,
rätt förstås och uppfattas i RiddarhusOrdningen;
och man vederlägge, att icke de
händelser kunna inträffa, hvilka jag uppgifvit,
eller antage mitt förslag eller ett
bättre, eljest anser jag min anmärkning ej
nöjaktigt besvarad , och följder deraf kunna
blifva långa discussioner och behof af
nya Grundlagsändringar i denna punkt.
Herr af Ekenstam_, Israel: Jag hade
hoppats, att nu kunna undvika yttra mig,
emedan jag tyckte Herr Printzenskjölds skäl
vara nog påtagligt, för att vederlägga den
gjorde anmärkningen; men då jag hör, att
det icke blifvit rigtigt uppfattadt, nödgas
jag erinra, att det i den af RiddarhusUtskottet
nu föreslagne 5 §. står: ”Hufvud*'man
är äldsta Ätternannen af den Attegren,
som i hvarje led från Stamfadren
”varit äldre, än någon af de öfrige lefvanJ’de
grenarne af samma ättoch då blott
en gren kan vara äldst, inser jag ej, huru
Adelskapet kan flyttas på andra grenar.
Jag har inom Utskottet ej delat pluralitetens
tanka, i den händelse att äldsta grenen
vid inträffadt tillfälle att inträda uti
ärfdt Adelskap, redan innehade ett förvärfdt;
men jag kan ej neka att, för mig,
är det anförda uttrycket i 5 §. så be
-
Den 9 April f. m.
stämdt, att jag ej förstår, huru det kan
misstyd as.
§• 6.
Herr von Hartmansdorff: Utskottet har
i denna §. utbytt orden närmare och fjermare
mot orden äldre och yngre. Mig synes
deremot gamla redactionen vara bättre,
emedan den bestämdare uttryckte, hvad
som menades.
Friherre Wrede, Fabian Jacob: I anledning
af Herr von HartmansdorfFs anmärkning,
får jag blott fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att Utskottet
vid redactionen af 6 §. begagnat samma
benämningar som i 5 §., der Utskottet
definierat hvad som förstås med äldre
och yngre Ättemän; och Utskottet har då
icke trott sig böra i 6 §. nyttja andra benämningar.
Vid §. 7 gjordes icke någon anmärkning.
§• 8.
Grefve Posse: Då RiddarhusOrdningen
hör öfverensstämma med RiksdagsOrdningen,
önskar jag, att formulairet till fullmakterna
måtte rättas efter 32 §. Riksdagsordningen.
I det nu föreslagne formulairet
står: intaga säte och stämma; men i
22 §. Riksdagsordningen står: ”att deltaga
i rådslagen och besluten om derstädes förekommande
ärenden.” Jag tror, att dessa
ord äfven borde här införas. 4*
52
Deri 9 April f. m.
Grefve Mörner: Grefve Posse har gjort
den anmärkning emot redactionen af Fullmagterne,
att den borde vara mera öfverensstämmande
med ordalagen i 11 §. Riksdagsordningen.
Jag har visserligen ingenting
emot en sådan ändring, men jag hör
endast nämna, att det föreslagna formulairet
är lika lydande med det, som linnes i
gamla redactionen.
Herr Printzenskjöld: Till hvad Grefve
Mörner anförde angående Fullmakts-formulairet
får jag lägga, att orsaken, hvarföre
i formulairet står: ”beful! mägtigas att intaga
Säte och Stämma på Riddarhuset” är,
att 1 §. stadgar, att hvarje introducerad
Ätt är till säte och slämma berättigad; och
att när nu Hufvudmannen öfverlåter samma
rätt han äger, till fullmägtig, så böra samma
ordalag nyttjas, hälst de af Grefve Posse
föreslagne icke äro tydligare eller säga
mera, då det ej lärer nekas, att med säte
och stämma förstås rättighet, att öfvervara
och deltaga i öfverläggningar och beslut.
Uttrycket är dessutom mest öfverensstämmande
med hvad som alltid varit brukligt
i RiddarhusOrdningen; och jag tillstyrker
således detsammas bibehållande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skdlken tillkännagaf, att plenum
komme kl. half till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Ben 9 April f. m.
53
§• 9-
Grefve Posse: Så väl enligt nu gällande,
som den nya föreslagna, RiddarhusOrdningen,
äger den, som med Kongl.
Maj:ts tillstånd sig mot främmande Öfverhet
med Tro- och HuldhetsEd förpligtal,
att på Riddarhuset intaga Säte och Stämma,
så vida han Egendom eller Embete
under de 3:ne sista åren före Riksdagen inom
Riket innehaft. För min del tror jag,
att den, som mot främmande Öfverhet sig
med tro- och huldhets-ed förpligtat, icke
hör, så länge denna förbindelse räcker, få
deltaga i Svenska representationen, ty ganska
besynnerliga förhållanden, dem jag anser
mig nu icke höra eller behöfva omnämna,
skulle genom den medgifna rättigheten
kunna uppkomma. — Jag yrkar derföre,
att den Adelsman, som svurit främmande
Öfverhet tro- och huldhets-ed, må
i så måtto anses vara i samma förhållande,
som den Adelsman, hvilken flyttar sitt bo
och hemvist utrikes, att han icke är berättigad
till säte och stämma på Riddarhuset,
förr än han lagligen styrker, att hans förbindelse
mot fremmande makt upphört.
Hr Printzenskjöld: Jag tror, att Grefve
Posses anmärkning, angående sådana personers,
som med Kongl. Maj:ts tillstånd svurit
utländsk makt tro- och huldhets-ed, representationsrätt,
är för sträng. Det finnas
Svenska Tjenstemän å utländska orter, till
54
Den 9 April f. m.
ex. Consuler, hvilka, såsom Handlande och
bosatta, varit nödgade att aflägga tro- och
liuldhets-ed till Öfverheten å elen ort, der
de bo; men deras egenskap af Svenska undersåtare
har icke derföre upphört, och en
sådan person, som är Svensk Adelsman,
bör väl icke för detta förhållande anses
sina rättigheter förlustig, när han fortfar
att vara Konungens Tjensteman och Skatlskrifven
i Sverige.
Herr Lefren: Jag vill blott tillkännagifva
min enskildta öfvertygelse, att Grefve
Posse haft rätt; och lian har fullkomligt
uttalat min tanka. Jag anser ingen böra
vinna inträde på Svenska Riddarhuset
eller i allmänhet inom Vår Representation,
som icke är med TrohetsEd förbunden Vår
Regering och Vår Statsförfattning.
Hans Excellence Herr Grefve LöwenhjelmCarl
Axel: Hr Printzenskjöld har
deremot fullkomligt uttalat min mening.
Såsom exempel får jag nämna, att Hans
Excellence Grefve von Essen genom arf
agde egendom i Pommern, men Ridderskapet
och Adelil fann icke skäl, att derföre
utesluta honom från deltagande i Representationen
härstädes. En Svensk Adelsman
kan dessutom genom giftermål erhålla besittningar
i andra Länder, och i anledning
deraf nödsakas att förbinda sig till lydnad
åt främmande Öfverhet. Genom en sådan
Den 9 April f. m.
55
tillfällighet bör han dock icke, enär han
här i Riket qvarblifver, beröfvas sina constitutionella
rättigheter härstädes, dem han
dymedelst icke kan anses hafva förverkat.
Herr von Troil, Emil: Jag har begärt
ordet, för att gifva tillkänna det min öfvertygelse
instämmer med den Grefve Posse
yttrat, och den har ej blifvit rubbad
hvarken af den sista Talaren eller af Herr
Printzenskjölds yttrande, att det vore för
strängt utesluta en person från Representationen,
för det han stod i främmande
tjenst, eller aflagt tro- och huldhets-ed mot
främmande Regering. Jag tror Representations-rätten
ej böra betraktas såsom en
ägande rätt för innehafvarens bästa, emedan
dess enda ändamål är folkets väl, och ehuru
vårt representationssätt ej är sådant, att
man kan taga för gifvet, att representanterne
äro de män, som i högsta grad ega
folkets förtroende, synes det mig dock gifvet,
att alla sådana böra uteslutas, hvilka
sannolikt ej kunna ega detta förtroende,
emedan de stå i uppenbart beroende af en
främmande regering. — Delta är så mycket
mindre vådligt, som de vid Riksdagarne
tillslädesvarande Ledamöterne af Ridderskapet
och Adeln merendels varit flere,
och sällan färre, än hvad man anser lagom
för en rådslående national-församling.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Balzar Bogislaus: Jag bör ge tillkän
-
56
Den 9 April f. m.
na att min öfvertygelse är densamma, som
den, hvilken blifvit yttrad af Herr Lefrén,
Grefve Posse och Herr von TroiJ. Jag tror
mig så mycket snarare böra göra det, som
jag varit i samma categori med Grefve von
Essen, att nemligen hafva ägt Egendom i
Pommern. Jag tror dock ej, att Grefve
von Essen någonsin svor trohets-ed. Hvad
mig angår, föranleddes jag då, att taga
mitt parti. De fredstiftande Magterne hade
i FredsTractaten stipulerat en viss tid,
inom hvilken hvar och en Svensk, som
icke ville flytta till Pommern, eller tvertom,
var förbunden att sälja sin Egendom.
Jag anser det vara ganska obehörigt, att i
Representationen upptaga grannrikens undersåtare,
och är öfvértygad att Representationen
ej lider, äfvensom Representanten
ej eller lider orätt, då han uteslutes ifrån
oss, i fall han vill fortfara, att äga förbund
med främmande Magter.
Herr von Hartmansdorff': Jag är så fullständigt
förekommen af Grefve von Platen,
att jag endast vili tillägga, att det Stadgande,
som hittills i våra RiddarhusOrdningar qvarstått
om representations-rätt för den Adelsman,
hvilken sig, med Konungens tillstånd,
emot främmande Öfverhet med tro- och
huldhets-ed förpligtat, blott synes vara en
qvarlefva från den tid, då det i Frankrike
fanns ett Regemente, hvars Befäl bestod af
Svenska Officerare. Då orsaken nu mera
upphört, lärer följden böra göra likaledes.
J)en g April f. m. 57
Friherre Boije: Jag vill endast i förbigående
upplysa anledningen till det stadgande,
som säger, att man 3:ne år skall i
Riket vara skaltskrifven för att äga inträde
på Riddarhuset. I 1818 års Riddarhusordning
stod blott, att man skulle vara i
Riket skattskrifves Häraf hände, att en
Preussisk undersåte, som vid i8a3 årsRiks^
dag anmälte sig inför RiddarhusUtskottet
att få Polett, icke kunde densamma utfå.
Nästa Plenum återkom han med bevis från
en UppbördsCommissarie, att han härstädes
var skattskrifven, och Poletten kunde
honom ej förvägras. Jag hade då det
smickrande förtroende, att vara Ledamot i
RiddarhusUtskottet och väckte derför fråga
om att bestämma en viss tid, hvarunder
man i Riket skulle hafva varit skattskrifven,
för att erhålla Polett. Denna tid bestämdes
då till minst 3:ne år, som sedermera
äfven af Kongl, Maj:t gillades i den nu
gällande RiddarhusOrdningen.
Vid §. 10 gjordes icke någon an-?,
märkning,
§. i».
Herr Cederschjöld: Denna n §. af förslaget
synes mig stå i strid med 7 §:n.
I den sistnämnde är Riksdagsmanna-rätten
betagen den Adelsman, ”sorn för nesligt
”brott blifvit inför domstol tilltalad och
"genom Utslag förklarad vara med mer än
58
Den 9 April f. m.
”halft bevis besvärad, så att Domaren fungit
saken böra lemnäs åt framtiden.” Uti
den ifrågavarande §:n deremot bibehålies
Adelsman vid sin Riksdagsmanna-rätt, om
lian återkommer ”utan att för afvikningen
”eller orsaken dertill blifva till brott försvunnen
” det vill säga: med fulla skäl
derom öfvertygad. Här borde väl gälla
detsamma, som i 7 §:n, eller att Riksdagsmanna-rätten
af Adelsman är förlorad, äfven
då blott mer än halft bevis mot honom
förekommit om begånget brott, ehuru
han icke är dertill fullkomligt förvunnen.
Friherre Wrede: I anledning af Herr
Cederschjölds anmärkning utbeder jag mig
att få fästa uppmärksamheten derpå, att i
den föreslagna redactionen till 11 §:n står
endast, att om en ur Riket afviken Adelsman
återkommer, utan att för afvikningen
eller orsaken dertill blifva till brott förvunnen,
så inträder han i alla sina förra
rättigheter. Det är således naturligt, att
han då är underkastad Lagen i 7 §. lika
väl, som om han aldrig afvikit ur Riket;
oell följakteligen måste den gjorde anmärkningen
förfalla.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill endast
göra anmärkning vid ett ord i redactionen
af denna §., emedan jag tror, alt
då de ord, som förut blifvit nyttjade, ej
befinnas på något sätt tvetydiga, bör man
Den 9 April f. m. 5g
i
ej skapa och begagna några andra. I nya
redactionen af denna §. nyttjas ordet ajvikningen;
i den förra står deremot af vikandet.
Jag tror det vara bäst att bibehålla
detta sednare, såsom mera enligt med
språkbruket i den betydelse, det bär användes.
Vid §. 12 gjordes icke någon anmärkning.
$. i3.
Grefve Posse: Jag instämmer med RiddarhusUtskottet
deruti, att det i och för
antekningen af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
icke är nödigt, alt förstärka RiddarhusDirectionen,
äfvensom att LandtMarskalken
dervid icke bör hafva rösträtt; men
jag tror redactionen i denna sednare del
icke vara nog tydlig. Der står, att RiddarhusDirectionen
sammanträder, för att
förrätta antekningen, ”under LandtMarskal”kens
ordförande, hvarvid han likväl ej
”deltager i öfverläggningarne och besluten,
”på annat sätt, än såsom i Ridderskapets
”och Adelns Plena.” Häraf följer, att om
Directionen ansåg Pollett böra lemnäs en
person, som dertill sig anmält, men LandtMarskalken
vore af en motsatt mening, så
kunde han, i öfverensstämmelse med den
rätt han i Ståndet äger, vägra proposition
till Pollettens utlemnande. Detta förhållande
inotsäges likväl längre ned i §:n, der
det heter: ”Skulle emellan de personer,
6o
Den 9 April f. nj.
"hvilka antekningen sålunda förrätta, olika
"meningar uppstå, afgöres frågan efter de
"fleste rösterne. Uppkomma paria vota,
"galle den mening, för hvilken den främste
Ledamoten i RiddarhusDirectionen sig
"förklarar." Jag önskar, att en sådan ovisshet
om rätta meningen malte af RiddarhusUtskottet
afbjelpas genom en tydligare
redaction.
Grefve Mörner: I motiverne till den
föreslagne redactionen af ifrågavarande §.
har RiddarhusUtskottet, i den omständighet
Grefve Posse nu ifrågasatt, uttryckligen tillkännngifvit
sin åsigt, alt LandtMarskalken,
vid RiddarhusDirectionens sammanträde i
och för antekningen, må äga rätt att vägra
proposition om poletts utdelande åt en
person, som Riddarhus-Directionen anser
dertill berättigad; och denna rättighet har
Utskottet i sjelfva redactionen af §:n fullkomligt
uttryckt, då der stadgas, att LandtMarskalken
vid antekningen deltager i öfverläggningarne
och besluten på samma sätt,
som i Ridderskapets och Adelns Plena.
Detta stadgande gifver ju klart tillkänna,
att då J_iandtMarskalken kan vägra proposition
å frågor i Ståndets plena, han också
äger denna rättighet vid antekningen till
poletters erhållande. Således anser jag det
af Grefve Posse begärdta förtydligande af
redactionen i denna del icke vara behöfligt.
Den g April f. ra.
6t
Herr von Hartmansdorff: För mia del
anser jag Grefve Posses anmärkning vara
ganska rigtig, och trdr, att i §. ej bör stå
något mer, än att LandtMarskalken delta*
ger i RiddarhusDirectionens öfverläggningar
och beslut vid anteckningen, på samma sätt
som i Ståndets plena. Deraf följer tydligt,
att om LandtMarskalken anser något af Directionens
beslut vid antekningen vara grund*
lagsstridigt, äger LandtMarskalken i detta
fall veto, såsom i Ståndets plena. Skulle
LandtMarskalken och RiddarhusDirectionen
dervid stanna i olika meningar, bör det
tillgå, såsom vid dylika händelser mellan
LandtMarskalken och Ståndet, nemligen alt
frågan hänskjutes till ConstitutionsUtskot*
tet. Vi hafva vid denna Riksdag sett, huru
nödvändigt det är, att saken genast underkastas
ConstitutionsUtskottéts afgörande;
emedan det dock sluteligen måste komma
derhän; och jag vet ej, huruledes man an*
norledes skulle förfara. — För öfrigt får jag
vid denna §. fästa uppmärksamheten derpå,
att i gamla redactionen står: ”Ej må någon,
”till anteckning anmälas, som sig vid Riksdagen
icke personligen infunnit, eller po”lett
för honom utgifvas;” men denna mening
är utesluten ur nya redactionen; hvar*
till jag icke finnér något skäl.
Herr Printzenskjöld: Jag utbeder n ig
att få nämna några ord till svar på Grefve
Posses och Herr von Hartmansdorffs an
-
6a
Den 9 April f. m.
märkningar. Grefve Posse liar trott sig i
RiddarhusUtskottets förslag till Redaction
af ifrågavarande §. finna en contradiction
deruti, att på ett ställe stadgas, attLandtMarskalken
ej må deltaga i RiddarhusDirectionens
öfverläggningar och heslut vid
antekningen på annat sätt, än såsom i Ridderskapets
och Adelns plena; hvaremot i
slutet föreskrifves, att, vid paria vota om
olika meningar, den mening skall gälla,
för hvilken den främste Ledamoten i RiddarhusDirectionen
sig förklarar. Jag kan
ej fatta, att någon motsägelse eller tvetydighet
häruti finnes. Votering eller omröstning
af RiddarhusDireclionens Ledamöter
vid antekningen kan naturligtvis ej äga
rum utan Proposition af LandtMarskalken;
oeh om LandtMarskalken finner Directionen
vilja utlemna pollett till en person,
som han anser icke höra få den, så vägrar
han att framställa proposition derom. Men
i fall LandtMarskalken framställer en sådan
proposition och RiddarhusDirectionens Ledamöter
äro af olika meningar, så att paria
vota uppkomma, måste väl något vara
stadgadt om hvilkendera meningen hör blifva
den gällande; och det är för denna händelse
Utskottet föreslagit, alt främste Ledamoten
i Directionen må äga afgörande röst,
såsom vanligt i alla Collegiala beslut. Hvad
åter angår de af Herr von Hartmansdorff
saknade ord i denna §., så igenfinnas de på
ett annat ställe i förslaget.
Den 9 April f. m.
63
Friherre Boije: Jag vill endast upplysa,
att hvad RiddarhusUtskottet i denna
§. föreslagit i afseende på den främste Ledamotens
vid antekningen afgörande röst
vid paria vota, är alldeles enligt med hvad
i detta fall iakttages vid alla RiddarhusDirectionens
Beslut, enligt den Instruction
Ridderskapet och Adeln utfärdat; och då
inga andre än RiddarhusDirectionens Ledamöter
besluta vid antekningen, så hafva de
uti ifrågavarande omständigheter, att endast
ställa sig föreskriften i denna Instruction
till efterrättelse.
Vid §. 14 gjordes icke någon anmärkning.
§• i*.
Herr Cederschjöld: Här stadgas,' att
”om Fullmägtig under påstående Riksdag
”blifver Hufvudman för egen ätt, är han
”berättigad att intaga säte för densamma.”
Man måste väl här tillägga: såvida detta
säte är ledigt; ty det kan ju hända, attén
annan Ättemän redan intagit det; och meningen
måtte väl ej vara att denne skulle
utträngas af den nya Hufvudmannen.— Äfven
är här en annan omständighet att anmärka.
Den föreslagne redactionen innehåller:
”Har Hufvudman fullmagt utgifvit,
”vare han för den Riksdagen skiljd från ut”öfningen
af Riksdagsmannarätt, utom i de
”fall, då Fullmägtig aflidit, sin rätt för
-
*
64
Den 9 April f. fri.
”lorat, utrikes rest, ellet sill polett till
”RiddarhusUtskottet återlemnat.” Det är,
i min tanke, nödigt, att härvid tillägges
det fall, då Fullmägtig sjelf blifvit Hufvudman
för egen ätt och dess säte intagit. En
händelse vid denna Riksdag visar behofvet
af ett sådant tillägg. En person, Friherre
De la Grange hade, Sorn jag vill minnas,
utgifvit fullmagt till en, som under Riksdagens
lopp sjelf blef Hufvudman, och intog
sin egert ätts säte. Men Friherre De la
Grange, sorn sedatt ankom hit, kunde icke
erhålla polett för sin egen ätt. Jag föreslår
derföre den förändring i redactionen
af ifrågavarande i5 §., att efter orden: —
ut öfningen af Riksdagsmannarätt, — införes
: — utom i de fall dä Fullmägtig blifvit
Hufvudman för egen ätt och dess säte intagit
, eller sin Riksdagsmannarätt förlorat,
eller utrikes rest, eller sin polett till RiddarhusUtskottet
återlemnat, eller ock af idit.
Herr von Troil: Jag vill visserligen ej
bestrida hvad Herr Cederschjöld nrt anfört;
dock skulle jag tro bästa redactionen af ifrågavarande
§. vara den, att den, som en gång
på grund af fullmagt, intagit säte och stämma
på Riddarhuset, må äga rätt att dermed
fortfara, ehvad den person, som fullmagten
utgifvit, dödt eller på annat sätt frånträdt
sin Hufvudmannarätt. Det förefaller
mig nemligen oformligt, att Fullmägtig
skulle
Den 9 April f. m.
65
skulle kunna utan eget förvållande förlora
den representationsrätt lian en gång enligt
fullmagt erhållit. Dessutom skulle häraf
flere olägenheter i Utskotten uppkomma i
anseende till omflyttningar af Ledamöter,
i synnerhet derigenom, att en Ledamot,
som Electorerna ansett skicklig dertill, men
icke passande till Ordförande, kunde komma
att intaga den af Electorerne utsedde
Ordförandens plats. Detta skulle inträffa,
så ofta Ordföranden blef Hufvudman och
intog säte för en yngre ätt, än en annan
af Utskottets Ledamöter, eller en Ledamot
blef Hufvudman för en äldre ätt, än den
Ordföranden representerar. I begge fallen
skulle Ordföranden från denna plats utträngas
af den Ledamot, som sitter för en ätt,
hvilken är äldre eller af högre värdighet,
än Ordförandens. Jag kan ej eller finna
någon större obillighet deruti, att, om den,
som utgifvit fullmagten, dör under påstående
Riksdag, den nya Hufvudmannen af
den förres Fullmägtig uteslutes från hufvudmannarättens
begagnande vid den Riksdagen,
än om nuraern är representerad af
en yngre Ättemän, i hvilken händelse denne
icke kan af den nya Hufvudmannen utträngas.
Herr Printzenskjöld: I anledning af
Herr Cederschjölds anmärkning får jag förklara,
att jag anser det af honom föreslag20
H. 5
66
Den 9 April f. m.
na tillägg vara alldeles öfverflödigt, emedan
en Fullmägtig, som blifvit Hufvudman,
ej kan såsom sådan få ny pollett, förrän
han återställt den förra; och man har således
sagt allt hvad som behöfves, då man
stadgat, att Hufvudman, som utgifvit fullmagt,
får åter inträda i sin Riksdagsmannarätt,
om hans Fullmägtig återlemnat poletten.
Herr Ribbing: Jag finnér, att det visserligen
skulle vara beqvämt, som Herr
von Troil föreslagit, men jag tviflar, att
det står tillsammans med Grundlagarnes
mening, att den äldsta ättens Representant
skall äga rätt till Ordförandeskap i Utskotten.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
med Herr von Troil deri, att en person,
hvilken blifvit invald såsom tjenlig
Ledamot i ett Utskott, men ändock vore
oskicklig till Ordförande, icke bör blifva
det sednare blott derföre, att den ätt lian
representerar, tillfälligtvis blifver den äldsta
inom Utskottet. Man vet, att fortgången
af Utskottens göromål till stor del beror på
Ordförandernes nit och drift; men mången,
sora har goda egenskaper att vara en
duglig UtskottsLedamot, saknar likväl förmåga
att skickligt leda Utskottets öfverläggningar.
En Ledamot i sådan belägenhet
skulle derigenom se sig tvungen antingen
att aldeles gå ur Utskottet, förattund
-
Den 9 April f. m.
67
vilea ett Ordförandeskap, som lian ej ansåge
sig vara vuxen; eller ock att genom Ordförandeskapets
öfvertagande äfventyra både
sitt eget anseende och Utskottets bästa. Jag
skulle derföre önska, att RiddarhusUtskottet
föreslog något stadgande till förekommande
af dylika olägenheter. Deremot kan
jag ej gilla Herr von Troiis mening, attén
person, hvilken på grund af fullmagt inträdt
såsom Representant, skulle äga rätt
att dermed fortfara äfven sedaii den Hufvudman
,• sorn utgifvit full magien ,• under
påstående Riksdag aflidit. Sådant vore
stridande mot den all marina rättsgrunden,
att ingen fiillmägtig kail hafva bättre
rätt, än Htifvudmannen; och då denne
är död, måste med detsamma den rättighet
lian endast för lifstiden innehaft och
på annan person öfveflåtity jemväl upphöra.
Herr von Troil: I anledning af hvad
Herr Ribbing anfört om den strid, som
skulle uppstå mot Riksdagsordningen; torde
jag få uppläsa den §. i Riksdagsordningen,
som talar härom. Den lyder sålunda:
I alla Riksens Ständers Utskott före den
bland Ridderskapets och Adelns närvarande
Fullmägtige ordet, som, enligt RiddarhusOrdningen,
dertill berättigad är. Denna
§. säger således ingen ting annat, än att
RiddarhusOrdningen skall bestämma, hvil
5*
-
68
Den 9 April f. ra.
ken Ledamot af Riddeiskåpet och Adeln
skall vara Utskottets Ordförande, och iemnar
full rättighet åt Ridderskapet och Adelil
att derom förordna. I anledning af Herr
von Hartmansdorffs yttrande, får jag blott
anföra, att jag icke tror någon obestridlig
rättsgrund kunna uppletas för rättigheten
att representera en ätt; hvarföre det äfven
synes mig, att mesta afseendet bör göras
på hvad som länder till befrämjande af ordning
och sammanhang vid öfverläggningarne,
och att den, åt hvilken RiddarhusOrdningen
gifver rättigheten, har en tillräcklig
rättsgrund för densamma.
Herr af Ekenstam: I afseende på den
anmärkning, som blifvit gjord vid första
punkten af sednare Momentet i den förevarande
§., eller att den, som äger fullmagt
af en person, hvilken under påstående
Riksdag aflidit, icke destomindre borde
få bibehålla sin rätt, att på samma full—
magt qvarsitta, torde jag blott få erindra,
att en sådan princip icke lärer kunna gillas,
enär den allmänna princip måste vara
gällande, att endast lefvande personer kunna
representeras. Hvad åter beträffar frågan,
huruvida någon genom uppfattning
till högre väldighet kan blifva Ordförande
i Utskott, torde det vara tids nog att öfverlägga
derom, då den §. förekommer,
som bestämmer, huru Utskott skola organiseras.
Den 9 April f. m.
§• 16.
Herr von Hartmansdorff': I denna §.
liar Utskottet uteslutit det stadgande, som
finnes intaget i 14 §• gamla RiddaihusOrdningen,
att den, sorn företett falskt åldersbetyg,
skall hafva förlorat för den då påstående
Riksdagen all rätt till säte och stämma
bland Ridderskapet och Adeln. Jag gjorde
icke denna anmärkning vid 14 §•» emedan
jag trodde, att stadgandet blifvit införd
t i den 16 men då delta icke skett,
får jag förklara min mening vara, att stadgandet
bör qvarstå, så vida icke Utskottet
infört det i någon annan lämplig §.
Grefve Mörner: I afseende på Herr
von HartmansdorfFs anmärkning mot uteslutandet
af den i 14 §. gamla Redactionen
stadgade påföljd för begagnande af falskt
ålders-betyg, får jag såsom orsak dertill
upplysa, att Utskottet ansett en så beskaffad
behörigen ådagalagd brottslighet böra
hänföras till de nesliga brott, hvarföre
Adelsman, jemlikt 7 §., bör vara från rättighet
till säte och stämma på Riddarhuset
utesluten.
Herr von Hartmansdorff: Jag har ingen
ting emot den rättsgrund Grefve Mörner
åberopat för det uteslutne Momentet i
16 §. Men jag önskar då, att RiddarhusFiscalen
någorstädes finge sig föreskrifvet,
att derföre genast anställa åtal, emedan det
70
Den g April f. m.
annars Isunde hända, att straffbestämmelsen
blelVe utan påföljd, enär tillämpningen
lsunde vidtaga först efter det Riksdagen vore
slutad.
Herr Riben: Jag vill blott fästa Herr
von Hartmansdorffs uppmärksamhet derpå,
att ett sådant stadgancle, sorn han önskat,
redan finnes i 16 §., der det heter: "Före”ter
sig anledning, att inlemnadt betj'g är
”oriktigt, blifve inlemnaren genast tilltalad
”i laga ordning, och erhålle ej inträdes”polett,
innan lian sig inför Domstol rättfärdigat.
7
§• '?•
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob: Vid 17 §. täger jag mig friheten
fästa uppmärksamheten på en omständighet,
sora jag tror Utskottet förbisett.
Der slår nemligen, att om tvenne eller
flere fuljmagter fqr en och samma ätt vid
samma anteckning uppvisas, varde alla ogillade,
men om sådane fullmagter anmälas
vid olika anteckningar, skall den gälla , som
först blifvit uppvisad. För mig synes det,
som den, hvilken utgifvit flere fullmagter,
bör i begge fallen vara förlustig rättigheten
att få sin ätt represepterad, och att den
först uppvisade fullmagten ej bör vara mera
gällande, än deri sednare.
Friherre Wrede: I anledning af hvad
Hans Excellence Herr Grefve Dela Gardie
anfört, tager jag mig friheten anmärka, att
Den 9 April f. m.
7*
om ett stadgande i enlighet med Herr Grefvens
framställning antages, skulle ebet gälla
tredje mans rätt, eller den som icke felat.
När en fullmagt vid anteckningen blifvit
gillad, och fullmägtigen legitimerad såsom
medlem af Ståndet, tror jag icke, att i något
fall ett felsteg, som af hufvudman begås,
efter det fullmagten utgafs, bör kunna
verka på fullmägtigens rätt till säte och
stämma. Jag hemställer, om icke mångtaliga
missbruk pch oredor i annat fall skulle
kunna uppstå. Det torde vara nog att citera,
det en hufvudman, sorn befullmägtigat
en person att efter samvete på bästa sätt
Utöfva dess Riksdagsmannarätt, men sedermera
icke fann sig nöjd tued fullmägtigens
åtgärder, blott behöfde utgifva en ny full—
magt, för att afsätta fullmägtigen. Jag kail
ej inse någon grund, stödd på rättvisa, för
ett stadgande, som kunde föranleda till ett
sådant resultat; och jag får derföre afstyrka
förslaget,
Hans JSxcelleuce Herr Grefve Dela
Gardie: Jag vill endast upplysa, att jag
blifvit mycket missförstådd, örn man trott
min mening vara, att fullmägtigen för en
hufvudman, som utfärdat flere fullmagter,
skulle vara förlustig sin Riksdagsmannarätt.
Detta har jag visserligen icke åsyftat.
Jag har endast trott, att utgifvaren
af flere fullmagter bör för sin ätt förlora
rättigheten alt representeras; men delta
73
Den 9 April f. m.
hindrar icke fullmägtigen, utan hvars vettskap
felsteget blifvit begånget, att intaga
säte och stämma för annan ätt.
Grefve Horn: Om den åsigt vore riktig,
att vi här endast representera ätter,
skulle jag instämma i Grefve DelaGardies
framställning; men då så väl Fullmägtig,
som Hufvudman eller Ättemän utgör en
del af Svenska folkets representanter, finner
jag det vara förnärmande tredje mans
rätt, om ny fullmakts utfärdande skulle
utesluta den legitimerade Fullmägtigen från
säte och stämma, intill dess han kunnat
skaffa sig fullmagt af någon annan.
§• 18.
Grefve Posse: Utskottet har ur nya
RiddarhusOrdningen uteslutit det i 17 §.
gamla redactionen intagne stadgande örn
Bänk-indelningen. Om meningen är, att
det i stället skall införas i OrdningsStadgan,
fruktar jag att vi för ofta skola komma
alt öfva oss i konsten att byta plats.
Det är mig alldeles likgiltigt, hvad beslut
i sjelfva saken kommer att tagas, men jag
önskade alt det, som fattas, må blifva beståndande,
och, till vinnande af sådant ändamål,
i RiddarhusOrdningen infördt, helst
det icke med organisationen af vårt Riddarhus
är förenligt, att genom de platser vi
intaga, gifva våra opinioner tillkänna.
4
Den 9 April f. m.
Herr von Hartmansdorff förenade sig
med Grefve Posse.
§• *9-
Grefve Horn: Jag skulle tro det vara
oriktigt, att i RiddarhusOrdningen införa
stadgandet om skyldighet att uppvisa Polletten
för vakthafvandeUnderOfliceren, eller
hvilket annat sätt som hälst, för att legitimera
sig till intrade pä Riddarhuset. Jag
anser hela detta ämne höra utgå ur RiddarhusOrdningen,
och blifva föremål för
OrdningsStadgan, hvarom Ridderskapet och
Adeln kan förordna, på sätt lämpligt synes.
Grefve Posse: Jag tror, att hela den
ifrågavarande 19 §. bör undergå en förändrad
redaction, till följd af det beslut Ridderskapet
och Adeln fattat om publiciteten.
Herr Cederschjöld och Friherre Boije
förenade sig med Grefve Posse.
Herr von Hartmansdorff: Jag är äfven
visserligen till stor del förekommen af Grefve
Posse; men får dock tillägga, att jag
icke tror den meningen helt och hållet böra
uteslutas, som finnes i den gamla redactionen,
angående RiddarhusFiscalens åliggande
att tillse, det inga obehöriga bivista
öfverläggningarne. Ty ehuru de, som fått
tillstånd att åhöra öfverläggningarne, icke
äro obehörige att vistas på läktaren, eller
74 Den g April f. fj.
dem arivisadt ställe; äro de likväl oberätti*
gade att här nere i salen blanda sig med
de röstägande Riksdagsmännen.
Grefve Mörner: I anledning af Herr
von Hartmansdorffs anmärkning mot uteslutande
af det moment, som ålägger RiddarhusFiscaJen
att tillse, det ingen obehörig
bivistar öfyerläggningarne, får jag upplysa,
att Utskpttet ansett föreskriften härom
böra upptagas i den serskildta Instructionen
för Riddarhusfispalep.
Herr von Hartmansdorff: Jag är alldeles
tillfredsställd genom den upplysning
Grefve Mörner gifvit; men då det är omöjligt
, att efter en enda uppläsning i minnet
behålla alla Utskottets skäl, torde anmärkningen
ursäktas. Måhända skulle man undvika
att besvära Ridderskapet och Adeln
med onödiga anmärkningar och Utskottets
Ledamöter med deras besvarande, om skälen
för hvarje §. blefyo uppläste i sammanhang
med densamma.
Yid §. 20 gjordes icke någon anmärk?
ning.
§. 2 1.
Herr af Ekenstam: I afseende på denna
§., har jag varit af olika tanka med Utskottets
pluralitet, och derföre bifogat min
serskildta mening, som jag anhåller måtte
blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes Herr af
Ekenstams omförinälte särskildta mening.
Den 9 April f. m.
75
Grefve Posse: Jag vet yäl, alt många
dela Utskottets tanka deri, att bänkmansvalen
böra afskaffas; pien jag är icke af deras
antal. Ty jag tror att pm Electorer
skola väljas af hela Ståndet samfält, skola
stora olägenheter deiaf uppkomma. Man
kan icke begära, att vid Riksdagens början
Ridderskapets pch^delns Ledamöter skola
vara så bekante med hvarandra, att hvar
och en skulle kunna uppgöra en egen lista
på a5 Electorer och 2p Spppleapter, eller
inalles 45 namn. Antingen skola då en mängd
vallistor uppgöras efter blind trp på andra,
eller ock skola de innehålla en så ofantlig
mängd af namn, att personer skulle kunna
blifva Electorer med b eller 6 röster,
hvilket jag ingalunda finnér ändamålsenligt.
Bänkmansindelnjngen är dessutom ingen ny
inrättning. Den fapns redan 1720 efter dåvarande
institutioner, och upphörde först,
när Ridderskapet och Adeln delades i serskildta
glassér. 1809, då Glassrindelningen
afskaffades, fann man sig nödsakad, att
återgå till Bänkmansinrättningen. Jag tror
för öfrigt icke, att jag misstager mig i den
förmodan, att frågan om Bänkrnansvalens
afskaffande härledt sig derifrån, att man
funnit det oformligt, att de personer, som,
enligt Riksdagsordningen, ej äga deltaga i
val till UtskottsLedamöter, om icke directe,
åtminstone indirecte deltagit i sådane
val, genom deltagande i val till Bänkman.
Jag finner icke, alt denna olägenhet, som
76
Den 9 A pr il f. m.
i alla fall är ganska obetydlig, bör föranleda
till en åtgärd, hvilken skulle medföra
vida större olägenheter; och jag föreslår
derföre att Bänkmansvalen må bibehållas
med bestämd föreskrift, att de, som ej
äga deltaga i val till UtskottsLedamöter, ej
heller må deltaga i Bänkmansvalen.
Herr von Troil: Jag har ej kunnat öfvertygas
af Grefve Posse. Den omständighet
han omnämt, att flere personer skulle
komma med lika listor, inser jagicke innebära
något ondt; ty det är naturligt, att de, som
hafva sammi opinion, skola rösta lika. Jag
instämmer deremot helt och hållet i Herr
af Ekenstams reservation. Utskottets förslag
innefattar väl den fördel, att ändamålet
med sluten votering derigenom säkrare
vinnes; emedan det måste blifva omöjligt,
att bland en sådan mängd räkna ut, huru
hvar och en röstat. Men deremot äro å andra
sidan stora olägenheter förenade med
detta förslag. Att börja med, upptager detta
valsätt alltför lång tid; men den hufvudsakligaste
olägenheten ligger deri, att
dä man icke kan neka, att en mängd olika
opinioner vid Riksdagarnes början skall
söka göra sig gällande, skulle, i händelse
det lyckades en sådan opinion att vid valen
vinna öfverhanden, alla de andra vara
helt och hållet utestängda från tillgång, att
visa sig verksamme. Om det, till exempel,
lyckades Ministern, att tillsätta Elec
-
Den 9 April f. m.
77
torer i enlighet med sin åsigt, skulle ingen
enda Ledamot inkomma bland dem från
den motsatta sidan, och så tvärtom. Man
är likväl nu mera någorlunda ense derom,
att det hästa är, om man kan ställa så till,
alt intetdera elementet får undertrycka det
andra. De tider äro nu äfven hos oss förbi,
då man betraktade oppositionen såsom
en hädelse eller ett slags fritänkeri mot Styrelsen.
Man inser, hvad som i andra constilulionella
länder sedan lång tid tillbaka
varit erkändt, äfven af de störste och kraftfullaste
Ministrar, nemligen att en opposition
är lika nyttig för Styrelsen, som för
folket, emedan ingen Styrelse kan ega full
kraft utan folkets förtroende, och detta kan
ej vinnas förr, än folket blifvit öfverbevist,
att det är väl styrdt, och enda utvägen för
en Styrelse att åstadkomma denne bevisning
är, att den inför Opinionen visar sig
kunna uthärda den stränga granskningen af
en oberoende opposition. Man har ofta på
detta rum tält om de vådor, som skulle
uppstå, i fall oppositionen alltför mycket
fick öfverhanden; alt det skulle leda till
envälde o. s. v. Jag medger principen; ty
all öfverdrift leder lill reaction. En obegränsad
öfvervigt hos oppositionen skulle
derföre kunna indirecte leda till samma
mål, dit ett fullkomligt öfvervälde bos Ministeren
utan omväg skulle föra. Det måste
derföre vara en hufvudsaklig omständighet
alt tillse, det ingendera principen får helt
78
Den 9 April f. m.
och hållet undertrycka den andra. Herr
af Ekenstams och Grefve Spens’s förslag
om Ridderskapets och Adelns indelning
uli 5 Afdelningar, finnér jag i detta afseende
vara ganska lämpligt; Ty om det
lyckas den ena principen att blifva rådande
i 2 eller 3 afdelningar, hör den andra
hafva tillfälle att göra sig gällande i
de öfrige. De skäl, som Utskottet anfört
emot förslaget, hafva åtminstone icke kunnat
öfvertyga mig. Man har invändt, att
minoriteten på detta sätt skulle kunna bestämma
valen. Jag tror att förhållandet
alltid kan blifva sådant, så vida man ej
vill föreskrifva, ätt hvarje Elector måste
vara vald af mer än halfva Huset.
Hans Excellerice Herr Grefve De la
Gardie: Delande samma åsigt, som Grefve
Posse, får jag blott tillägga, att utom svårigheten
att dagarne efter Riksdagens öppnande
finna ett tillräckligt antal personer,
tjenlige till Electorer, inser jag äfven obilligheten
af att derifrån utesluta de sedermera
från Landsorterna ankommande Riksdagsmän,
af hvilka flere torde äga de för
en Elector erforderlige egenskaper. Det är
på dessa skäl, i förening med dem Grefve
Posse anfört, som jag biträder den af honom
i frågan yttrade mening.
Grefve Mörner: Lika med Utskottet
har jag varit af den tanka, att Bänkmans
-
Den 9 April f. m.
79
valet bör afskaffas och annat valsätt till vägabringas,
för att utse Electorer, och jag
bär dervid hufvudsakligen afsett Ridderskapets
och Adelns yttrade önskan i detta fall
både vid sista och flere föregående Riksdagar;
likvist har jag för min del ej kunnat
förena mig med Utskottets pluralitet, om
det föreslagne valsättet, emedan jag tror,
att det blir ganska lätt att verka på valet,
om, enligt Utskottets förslag, hvar och en
af Ståndets Ledamöter skall uppgöra en lista
på 45 personer, dem han anser böra
blifva Electorer och Electors-Suppleanter.
Jag har deremot trott, att det vid sistlidne
Riksdag afgifne förslag att indela Husets
^Ledamöter i a5 Afdelningar, af hvilka hvarje
Afdelning för sig valde en Elector, icke
nödvändigt inom Afdelningen utan inom
Ståndets samtlige Ledamöter, skulle, på sätt
sista Riksdags Riddarhusutskott i dess afgifne
Betänkande yttrat, innefatta en medelväg
emellan det nu varande Bänkmans-valet
och en samfält omröstning på 25 personer;
och derigenom så väl tjenlige Electorer
kunna erhållas, som den befarade inflytelsen
på valet bäst undvikas.
Beträffande det af Grefve Posse gjorde
yrkande, om det tillägg vid ifrågavarande
§., att de i 41 §• Riksdagsordningen uppräknade
Embetsman borde uteslutas från
val till UtskottsLedamöter, så har, vid fråga
derom äfven inom Utskottet, pluralite
-
8o
Den 9 April f. m.
ten af Ledamöterna ansett sig af Grundlagens
ordalydelse vara fullkomligen förhindrad
att i RiddarhusOrdningen införa ett
sådant tillägg, emedan hvarken i nämnde
4i §., der det endast står, att omförmälte
Embetsman icke må i Utskott eller val till
UtskottsLedamöter deltagaj ej eller å något
annat ställe i Grundlagen finnes stadgadt,
att samma Embetsman icke få vara Bänkman
eller deltaga i val till Electorer. Då
RiddarhusOrdningen bör vara i öfverensstämmelse
och ej i strid med Grundlagen,
samt RiddarhusUtskottet icke lärer äga göra
ett tillägg i den förra, som innefattar
en godtycklig tolkning af den sednare, synes
det föreslagna tillägget icke lämpligen
böra äga rum.
Grefve Posse: Då jag sista gången hade
ordet, glömde jag nämna ytterligare en
olägenhet, som jag anser vidlåda det föreslagna
valsättet, bestående deri, att Suppleanter
utses på samma gång som Electorerne.
Härigenom skulle många skickliga
Representanter, hvilka först efter Riksmötets
början inkomma till Riksdagsorten, uteslutas
från Electorsplatser. Beträffande Herr
von Troils yttrande, så ehuru jag aldrig
kommer att sluta mig till Oppositionen, så
länge jag anser Styrelsen handla rätt, skulle
jag vara den första, som yrkade Bänkmansvalens
afskaffande, om genom dessa val uteslöts
-
Deri g April £ nrt. 81
slöts möjligheten att ega en ödel och nyttig
Opposition. Men någon fruktan i detta
fall kan jag icke hysa, då erfarenheten visat,
alt en opposition kan ganska väl bestå
i bredd med nuvarande former för valen
till UtskottsLedamöter. — Jag yrkar
således dessa formers bibehållande.
Herr von Hartmansdorff: Jag är för
min del af den mening, att Bänkmans-valen
böra upphöra, ehvad Konungens Rådgifvare
komma alt deri deltaga, eller ej. Det är
allmänt bekant, att lättaste sättet att inverka
på utgången af ett val, är att dela de
väljande i så många klasser eller afdelningar,
som möjligt. Calonne var den, som
i Frankrike vid revolutionens början 3Ökte
visa, huiii förträfflig denna method var, för
att få pluraliteten efter önskan. Äfven inom
detta Hus visade sig, under sista Riksdagen
några gångor, en så berömlig enighet
vid Bänkmahs-valen, att en person fick
alla rösterne inom Bänkmans-laget till och
med sin egen. Det kan visst hända, att
någon röstade på sig sjelf, äfven sedan man
finge rätt att rösta på hvem som hälst inom
hela Ståndet, men den enskildta rösten
blifver då af mindre betydenhet. Om nu
Bänkmans-valen afskaffas, uppstår fråga huruvida
Electorerne skola väljas gemensamt
af alla Ståndets Ledamöter, eller om desse
böra afsöndras i vissa afdelningar, såsom
Den g April f, m.
Utskottet föreslagit. Jag tror, att, i sednare
fallet, mera obehörig inflytelse på valet
kan utöfvas, och anser derföre riktigast
att valrätten blir obegränsad inom Ståndet.
Dock vet jag ej, hvarföre man skall på en
gång behöfva välja /$5 personer, eller 25
Electorer och 20 Suppleanter. Enligt nu
gällande föreskrifter väljas endast 25 Electorer
och inga Suppleanter. Så borde, efter
min mening, äfven hädanefter förfaras,
och de afgåendes rum fyllas genom nytt
val af hela Ståndet. Antalet af 25 personer
är ej större, än att det kan utväljas
på dagen. Man vet, att då StatsUtskottet
skall förstärkas till ett antal af 3o Ledamöter
från hvarje Stånd, 21 nya Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln gemensamt
utväljas, och det sker utan olägenhet. Tillökningen
af 4 personer kunde ej göra stor
svårighet. Ej heller tror jag, att Utskottets
förslag om Bänkmans-valens afskaffande
bör afslås derföre, att alla Ledamöterne
af Ståndet, såsom man här anmärkt, ej kunna,
vid Riksdagens början, vara med hvarannan
bekanta. .Samma obekantskap inträffar
äfven inom Bänkmans-afdelningarne. De,
som första gången hitkomma till bevistande
af ett Riksmöte, och icke äga nog kännedom
om Riksdagsmanna-personalen, för att
tilltro sig på egen hand göra sina val, sluta
sig gemenligen till slägtingar eller bekanta
eller utmärkta män, för hvilka de
hafva förtroende. De så kallade Listorna
Den 9 April f. m.
83
måste elei före gälla hvad de kunna; och jag
ser ej något ondt deri. Jag förnyar således
mitt yrkande, att Bänkmans-valen måtte
afskaffas.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Äfven jag anser
för min del upphäfvandet af Bänkmansvalen,
lika med Herr von Hartmansdorff,
vara nödvändigt. Då, såsom det nu tillgår,
någon pluralitet af Ståndet icke hehöfver
att bestämma Electors-valen, beror Utskottens
tillsättande möjligen af en på visst sätt
fördelad minoritet. Deremot kommer att,
enligt Utskottets förslag, hvartill jag yrkarbifall,
erfordras pluralitet för att blifva
Elector; hvaraf föijer, alt Utskotts-valen
blifva uttryck af en allmän och sjelfständig
öfvertygelse inom Ståndet.
Friherre Boije: Jag förenar mig med
de Herrar, hvilka yrka bifall å Utskottets
förslag i denna del. Såsom ett hufvudsakligt
skäl dertill anser jag, att allt sken af
misstanka på inflytelse vid valen, genom
Bänkinans-afdelningarnes afskaffande, upphör.
Det torde tillåtas mig en liknelse: Julius
Caesar försköt sin hustru, ej för det
hon var brottslig, ty han trodde det icke
ens sjelf; men för det Julii Caesars hustru
ej ens fick misstänkas.
Herr af Ekenstam: I anledning af Grefve
Posses satts, attBänkmans-afdelningarne
6*
84
Den 9 April f. ra.
borde fortfara, såsom hitintills, med blott
den förändring, att valet till Bänkman ej vore
inskränkt inom afdelningarne, utan att de lingö
välja på hvem de ville inom Riddarhuset,
får jag hemställa , om ej då kunde inträffa, att
tillräckligt antal Bänkman icke erhölls, genom
den händelse, att serskilte Bänkmansafdelningar
möjligen, till och med troligen,
skulle votera på en och samma person.
Herr Cederschjöld: När man besinnar,
huru frågan om Bänkmans-valen behandlats
alltsedan 1815 års Riksdag, då först deras
afskaffande beslöts, men beslutets verkställighet
sedermera uppsköts, torde man nogsamt
finna, att tankarne varit delade och
stor tvekan ägt rum, om det åsyftade ändamålet
vunnes genom Bänkmans-valens afskaffande.
Jag erkänner, att äfven jag tvekat;
men att jag slutligen bestämt mig för
Utskottets åsigt. Jag förmodar nemligen,
att det skall blifva svårare att obehörigt
verka på valen, då de ske i massa, än då
de, såsom hittills, skett i så små afdelningar,
att vederbörande kunnat controllera
sina clienters ordhållighet. Jag vill dock
icke gerna gå in på, att val till Suppleanter
anställes på samma gång, som det till Ordinarie
Electorer. Jag tror, att dermed kan
dröjas, tills Motionstiden är förbi, och Representanterne
från landsorten hunnit samla sig.
Herr reon Hartmansdorff: För min del
anser jag så mycket oriktigare, att anställa
, \
Den 9 April fSra. 85
val till Suppleanter på samma gång med
Electors-valet, som Utskotts-valen derigenom
oföränderligen bestämmas för hela Riksdagen
af dem, som vid dess början äro rådande.
Jag tror derföre, att det först är
vid hvarje Electors afgång, som en annan
bör i stället utses.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om icke, i anseende
till den redan långt framlidna tiden,
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att pröfningen af RiddarhusUtskottets
ifrågavarande förslag till ny Riddarhusordning
finge uppskjutas, samt i eftermiddagens
Plenum vidare fortsättas.
Bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 9 April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i Förmiddagens Plenum
började pröfning af RiddarhusUtskottets den
7 sistlidne Mars aflåtne, samt den 9 derpå
-
86
Den 9 April c. m.
följde e. m. på bordet lagde Memorial, med
förslag till en ny Riddarhusordning.
Vid §. 22 gjordes icke någon anmärkning.
§. 23.
Herr von Hartmansdorff\ August: Denna
§. omförmäler icke, sora jag tror, ett förhållande,
hvilket inträffat vid båda de sednaste
Riksdagarne, det nemligen att en person,
som är Elector, utses till UtskottsLedamot,
men afsäger sig en sådan befattning,
och vill såsom Elector bibehållas.
Är det honom tillåtet utan nytt val, eller
icke? — Jag vet ej, att den meningen finnes
uttryckt; den torde böra införas, ty
hvarföre skulle nytt val behöfva ske.
Hen Printzensköld, Axel: §. innehåller,
att han upphör att vara Elector, så
framt han icke afsäger sig befattningen, såsom
Utskotts-Ledamot. Afsäger han sig
nämnde befattning, fortfar han således att
vara Elector.
Herr von Hartmansdorff': Det bör äfven
stå ordet genast, ty annars kunde tvetydighet
uppkomma.
Herr Riben, Carl Wilhelm: I denna §.
åberopas 25 §. men det är en misskrifning,
och bör vara 26 §.
Vid §.§. 24 och 25 gjordes icke någon
anmärkning.
Den 9 April e. m.
87
§. 26.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
tycker, att det icke är lämpligt att utsätta
något visst antal Ledamöter, som kunna erhålla
ledighet från Utskott, utan afseende
på Utskottens talrikhet; ty om 3:ne Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln fingo ledighet,
blef uti ExpeditionsUtskottet Ståndet
utan Representant, och i Lagutskottet
blef endast en Ledamot qvar. Jag tror,
att det vore bättre, om det bestämdes, att
en tredjedel eller en fjerdedel af Ledamotspersonalen
kunde erhålla ledighet.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För en tid
sedan tog jag mig friheten, i anledning af
hvad i denna §. finnes stadgadt, göra en
Motion. Jag utbeder mig nu, alt den, i
sammanhang med förevarande förslag till
ny Riddarhusordning, må komma under
handläggning. Sedan vid denna Riksdag,
och redan vid den förra, den praxis blifvit
följd af BondeSlåndet, alt, så fort någon
UtskottsLedamot från nämnde Stånd
erhållit ledighet, nytt val genast blifvit anstäldt,
hvarigenom BondeSlåndets Ledamöter
alltid äro fulltalige, blir det nödvändigt,
att i RiddarhusOrdningen införes ett
stadgande, som berättigar och ålägger Ridderskapet
och Adeln att iakttaga samma förhållande;
annars blifva Ridderskapets och
Adelns Ledamöter fåtalige, då deremot de
öfrige Ståndens äro fulltalige. Jag tror,
88
Den g April e. m.
alt detta kan ske, utan att motsäga Grund*
lagarne, då 7g §. Riksdagsordningen Ljuder,
att Ridderskapet och Adeln skall stälJa
sig RiddarhusOrdningen till efterrättelse.
RiddarhusOrdningen åter stadgar något derom
i a5 §. som ej ä'r rätt tydligt, men
hvilket jag önskar måtte blifva fullständigt.
Herr Riben: Hvad först beträffar Herr
Cederschjölds anmärkning i anledning af Ut*
skottets förslag, att det måtte beviljas Ordföranden
i Utskott rättighet att lemna ledighet
åt högst 3 ledamöter, ett antal som
Herr Cederschjöld funnit disproporlionerligt,
så får jag nämna, att Utskottet med
ordet högst velat lemna åt Ordföranden den
rättighet, som ej är för stor, att jugera,
huru många Ledamöter må kunna permitteras,
Jag skulle ej anse tänkbart, att Ridderskapet
och Adeln väljer till Ordförande
en person, som ej äger nog omdömesförmåga
att kunna bedömma en så ringa sak.
Hvad åter angår Herr Lefrens anmärkning,
så, derest jag kan inse andan af 79 §. Riksdagsordningen
, kan det ej komma i fråga
för någon Suppleant att inträda i Utskott,
förrän den förut valde Ledamoten är från
Riksdagen för allo bortrest. Jag suspenderar
mitt omdöme om hvad som kunnat passera
inom ett annat RiksStånd, och hvad
som bör tillåtas, eller icke. Jag har bort,
att just i det Utskott, der Herr Lefren är Ledamot,
det blifvit satt i fråga, om Supplean
-
Den 9 Ap ri 1 e. m. 8g
terne kunde erkännas. Jag kan ej finna
annat, än att, innan en Ledamot med allo
afrest, det icke kan komma i fråga att välja
Suppleant, Är denna åsigt riktig, faller
det af sig sjelf, att det Stadgande Herr
Lefi én yrkat, ej kan komma in i RiddarhusOrdningen.
Herr Lefren: Om man läser 79 §.
Riksdagsordningen, och fäster uppmärksamhet
vid ordet ledighet, som der förekommer,
lärer man ej kunna taga miste
om, att det ej kan vara fråga om att upphöra
att vara Ledamot, ty annars behöfde
ej ordet ledighet begagnas. Der står nemligen:
Riksdagsman af Präste- Borgareoch
BondeStånden må ej från Riksdagsorten
afresa , detta är första cathegorien,
eller från Riksdags-öfvertäggningarne sig
afhålla, med mindre han dertill undfått,
genom ProtocollsUtdrag , tillåtelse af det
Ståndj hvartill han hörer. Jr han Ledamot
i ett eller flere Utskott , anmäle sig
först derstädes till ledighets erhållande ,
och gifve sådant derefter i sitt Stånds plenum
tillkänna , hvarest, om ledigheten
beviljas, nytt val till UtskottsLedamot genast
förrättas. Nu återstår att se, om i
slutet af §. något stadgas, huru förhållas
skall, när Ledamot återkommer. Det skall
bevisa, om han har rätt att åter inträda,
eller om han är utesluten. Fortsättningen
lyder sålunda: Sådant må äfven för sig
go Den g April c. m.
gä, dä Ledamot j flera än tre gånger å
rad , från Utskottets sammanträden utan
laga förfall sig af hållit, hvilket den främste
derstädes varande Ledamoten af hvarje
Stånd äge, att i Vederbörande Stånds
Plenum gifva tillkänna. Utan gällande
skälmå ej längre ledighet, än aftvå
högst tre veckors tid beviljas. Således ej
blott prassuponeras, utan utsäges tydligt,
att raan ej får hafva längre ledighet, och
måste åter ingå i function. Slutet lyder:
Ridderskapet och Adeln ställe sig, i dessa
sednare fall, RiddarhusOrdningen till efterrättelse.
Den åter stadgar i 25 §. htiru
i sådant fall förhållas bör. Der säges:
Adelsman, vald till Ledamot i Utskott,
äger rätt, att, innan Utskott sammanträdt
första gången efter hans utväljande, sig
detta förtroende afsäga. Sedermera må
han ej, utan laga förfall, som i Ståndets
Plenum blifvit anmäldt och pröfvadt, med
sin befattning såsom Utskotts Ledamot upphöra;
således är här stadgadt, huru med
bans befattnings upphörande förhållas skall;
dock må, med anledning af RiksdagsOrdningens
jg , Ordförande i Utskott kunna
bevilja en, högst frenne Ledamöter, två,
högst Irenne veckors ledighet till egne
angelägenheters bevakande. Utebhfver han
arne veckor öfver den beviljade ledigheten,
utan styrkt laga förfall, vare hans
rum i Utskottet ledigt. Om det icke anses
ledigt, förr än han icke återkommer, så
Den 9 April e. m. 91
mätte det icke vara ledigt under tiden.
Nu är det just den luckan jag vill fylla,
och att en annan Ledamot under tiden må
kunna inträda, såsom stadgadt är i afseende
på de ofrälse Stånden, och såsom det är
practiceradt af BondeStåndet. Det är nödvändigt,
sedan Yoteringarne inom Utskotten
nu mera ske per capita. Jag anser detta
stride öfverensstämmande med GrundLagen,
emedan 79 §, Riksdagsordningen
hänvisar till 25 §. RiddarhusOrdningen, och
stadgandet deruti således bör öfverensstämma
med stadgandet uti Riksdagsordningen.
Jag anhåller, att denna fråga må, såsom
en anmärkning, få åtfölja till RiddarhusUtskottet.
Om den ej har lyckan vinna
dess bifall, hoppas jag åtminstone, att den
förtjenar uppmärksamhet.
Herr von Hartmansdorff: Jag är alldeles
af samma mening som Herr Lefren,
och är af honom så fullständigt förekommen,
att jag ej har annat att tillägga, än
att samma händelse, han omtalat, har äfven
inträffat i BancoUtskottet, och att samma
behof där förekommit att begagna 79
§. Riksdagsordningen. Yi hafvar nyligen
sett, att PrästeStåndet begagnat samma utväg
i StatsUtskottet, och det följer alldeles
af sakens natur, att Ridderskapet och
Adeln måste göra likaledes för sin del. —
I afseende på hvad Herr Riben anfört mot
Herr Cederschjöld, tror jag, att enär Grund
-
92
Den 9 April e. m.
Lagarne städse skola tolkas efter ordalydelsen,
kunde det föreslagna stadgandet i
RiddarhusOrdningen komma i strid med
RiksdagsOrdningens föreskrift, att en Ledamot
af hvarje Stånd åtminstone skall vara
tillstädes vid Utskottets sammanträden.
Herr Riben: Jag vill ej bestrida, att
ordalydelsen i 79 §. Riksdagsordningen
kan lemna rum för olika tolkning, men jag
är olycklig nog, att ej vara till fullo öfvertygad
af Herr Lefrén» och Herr von Hartmansdorffs
yttranden. I 79 §. Riksdagsordningen
förekomma de ord, som Herr
Lefrén redan uppläst, att nytt val till UtskottsLedamot
genast skall förrättas. Jag
tycker mig i denna ordalydelse se en förutsättning,
att den Ledamot, efter hvilken
valet skall ske, bör vara för alltid gången
från sin plats. Så länge valen skedde Ståndsvis,
kom denna sak icke i fråga. GrundLagen
skrefs, då all votering var Ståndsvis,
och det torde vara orsaken, hvarföre
man ej sä noga afvägde orden.
Herr Printzenschöld: Det är visserligen
för mig likgiltigt, om det af Utskottet
föreslagne stadgande, att Ordföranden
skall äga rätt att bevilja högst 3:ne Ledamöter
permission, hlifver antagit, eller ej.
Jag vill blott anföra, att det fall, som Herrar
Cederschjöld och von Hartmansdorff
befarat, att med denna permitteriugsrätt
Den Q April e. ni.
95
möjeligen alla Ståndets Ledamöter i ett
Utskott skulle blifva frånvarande, svårligen
kan inträffa, emedan i intet Utskott,
mera än i ExpeditionsUtskottet, finnes blott
3 Ledamöter. Nu stadgar GrundLagen , att
en af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
skall vara Ordförande. Skulle då alla tre
vara borta, så hade Ordföranden permitterat
sig sjelf. Jag kan ej förutsätta möjligheten
deraf, att ett Utskott, på sådant sätt,
skulle komma att sakna den Ledamot, som
derstädes, enligt Grundlagen, bör föra ordet.
Herr Ribbing s Arvid: Ora än så förhåller
sig, som Herr Printzenschjöld yttrat,
tror jag dock, att det vore bra, om
tvetydighet kunde undvikas. Då 79 §. Riksdagsordningen
stadgar, att nytt val skall
förrättas, anhåller jag, på de grunder Herr
Lefren anfört, att RiddarhusUtskottet måtte
sätta RiddarhusOrdningen i öfverensstämmelse
dermed, efter föreskrifvet är, att så
skall vara.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill hafva
äran erinra, att, om också en Ordförande
i ExpeditionsUtskottet icke skulle
vilja permittera sig sjelf, kunde det hända,
att en sjukdom permitterade honom emot
hans vilja, och då vore saken ändock densamma.
Jag får tillika erinra, att åtskilliga
Utskott arbeta på afdelningar af tre, eller
ännu färre, Ledamöter af hvarje Stånd.
94
Den 9 April e. tn.
Det lunde hända, om tre permitterades,
att en afdelning alldeles blef utan ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, hvilket nu
så mycket mindre går an, som omröstningarne
ske per capita.
§. 27.
Herr Ribbing: Jag har i plenum den
26 sisth Februarii e. m. gjort en motion,
i afseende på verkställigheten af den föreskrift,
som finnes stadgad i denna §., eller
alt Utskottens Ordförande måtte genom Secreterarne
i Utskotten till RiddarhusFiscalen
aflemna förteckning på de Ledamöter
inom Utskotten af Ridderskapet och Adeln,
som från Utskottens sammanträden uteblifva.
Jag hemställer, om berörde motion,
såsom anmärkning vid denna , nu får
upptagas, eller om särskild remiss deraf
sedermera, efter slutad öfverläggning rörande
RiddarhusOrdningen, får ske. 1
Vid 28 §. gjordes icke någon anmärkning.
§• 39‘
Friherre BoijeFredrik: I anledning
af hvad jag haft äran en gång förut anföra,
angående ett fortsatt plenum, och huruvida
ett ämne om förmiddagen kan afbrytas
och fortsättas på eftermiddagen, hvilket
mig vetterligen endast ägt rum, då i
förra veckan Canalfrågan förevar, hemstäl
-
Den 9 April e. m, 95
ler jag, om ej en föreskrift derom i RiddarhusOrdningen
borde inflyta, och om det
ej i 29 §:n, der det talas om fortsättning
af plenum, vore passande, att något bestämdt
stadgande intoges, hvarigenom Ridderskapet
och Adeln hade sig den rätt förbehållen
att afbryta ett ämne om förmiddagen,
och fortsätta det på eftermiddagen.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
den siste talaren anfört, får jag blott erinra,
att nästan vid hvarje Riksdag dylika
händelser inträffat, nemligen att en discussion
icke kunnat fulländas på förmiddagen,
utan blifvit fortsatt på eftermiddagen. Om
mitt minne ej sviker mig, hände det förra
Riksdagen åtminstone i frågan om StyrelseVerken.
Herr Lefre'n: Riksdagsordningen bjuder,
att intet mål må afbrytas, och annat
mål komma emellan, men den bjuder icke,
att då intet mål mellankommer, plenum
skall oafbrutet fortfara, tills målet är slut.
När det nu står, att plenum fortsattes på
eftermiddagen, ser jag ej, huru man skulle
kunna annorlunda handla. Jag tycker, att
ingen föreskrift behöfves. Sådane lagar,
hvilka icke behöfvas, göra endast oreda uti
det tydliga, som nu är stadgadt.
Friherre Boije: Jag vet ganska val att
ett ämne afbrytes, och att, när en sak
punktvis behandlas, såsom denna, vissa
96 Den 9 April e. hl.
punkter företagas pä förmiddagen och de
öfrige sedan på eftermiddagen* Men att ett
och samma discussionsämne afbrytes och
fortsattes på eftermiddagen, vet jag ej haf»
va egt rum, mera än i canalfrågan, och
då har det berott af LandtMarskalken. Mitt
yttrande går derpå ut, att det skulle vara
Ridderskapet och Adeln förbehållit, att,
nied LandtMarskalkens begifvande, afbryta
plenum, och fortsätta en och samma dis»
cussion på eftermidddagen.
Undertecknad Riddarhus Secreterare
Då en värd Ledamot, Friherre Boije, tyckes
tro och vara ofvertygad, att icke något
annat ämne blifvit på förmidddagen
börjadt och discuteradt, samt sedan på ef»
termiddagen fortsatt, än Canalfrågan, får
jag vördsamt upplysa, att, efter hvad mitt
minne kan säga mig, åtminstone 20 frågor
tillförene blifvit på enahanda sätt behandlade.
jag anhåller, att för ögonblicket från
sista Riksdagen få nämna följande: Bevill»
ningsUtskottets Betänkande om Stora Sjötullen.
Granskningen af detta Betänkande
börjades klockan 10 förmiddagen, afbrots
vid midddagen, och fortsattes pä eftermiddagen
till klockan 12 om natten, Consti»
tutionsUtskottets Utlåtande rörande decharge
för StatsRådets Ledamöter; samt Stats»
och BancoUtskottens Utlåtande angående
FinanceRegleringen. Då FinanceReglerin
gen
-
Den 9 April e. m, 97
gen sednare gången förevar, räckte öfverläggningcn
derom 3 dagar. Granskningen
af Tulltariffen upptog äfven 3 dagar; med
flere dylika frågor.
Herr von Hartmansdorff': Jag är så
fullständigt förekommen af Herr RiddarhusSecreteraren,
att jag ej bör trötta Ridderskapet
och Adeln med någon ytterligare
utredning af ämnet. Jag vill blott erinra,
att det alltid är ett mål, som opåtaldt kan
och bör komma emellan öfverläggningarne
i ett sålunda afbrutet och fortsatt plenum,
nemligen middagsmålet.
Herr Cederschjöld: Om något ytterligare
bevis behöfdes för den satts, att ett
mål kan fullföljas på eftermiddagen, ville
jag blott påminna om andra momentet af
§. Riksdagsordningen, enligt hvilket en
discussion kan afbrytas, på flere Ledamöters
begäran, och fortsättas i ett annat plenum.
Der heter det nemligen: Då saken
frän Utskott återkommit, bli/ve den efter
första uppläsandet liggande på bordet. Den
kan vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning
ägt rum eller ej, på flere Ledamöters
förenade begäran, åter hvila.
Friherre Wrede, Fabian Jacob: För att
fullständigt afgöra, huruvida ett eftermiddagsplenurn
bör anses såsom fortsättning,
30 H. 7
98
Den 9 April e. ro.
eller ett särskildt plenum, behöfvér man
blott fästa uppmäksamhet på ordalydelsen
i 46 §• Riksdagsordningen. Den bjuder,
att anslag till plenum ej lar göras sednare
än klockan 6 altonen förut. När således
anslag till eftermiddagsplenum kan ske ända
till klockan Ett på förmiddagen samma
dag, tror jag ej, att någon fråga kan
uppstå derom, att eftermiddagsplenum är
ett nytt plenum. Det måste anses såsom
en fortsättning af förmiddagens plenum.
Friherre Boije: Jag måtte ej baft lyckan
förklara mig nog tydligt, men deremot
är jag ej eller öfvertygad af hvad de
Herrar sagt, som yttrat sig emot mig. Jag
vet ganska väl, att då Tullbevillningsfrågan
förevar, räckte den ganska länge; men
den innehöll flere punkter. Jag kan ej påminna
mig, att en enda fråga, förr än häromdagen,
varit uppskjuten till ett annat plenum,
med undantag likväl då Betänkanden
varit författade i flere hufvudpunkter, sorn,
kunnat särskilt behandlas. Jag har ej fästat
mig vid den frågan, huruvida ett eftermiddagsplenum
vore en fortsättning af
förmiddagens, utan blott dervid, huruvida
det kunde vara öfverflödigt, att införa i
RiddarhusOrdningen ett stadgande, att man
kan afbryta ett förmiddagsplenum och i
samma ämne på eftermiddagen fortsätta den
började discussionen.
Herr Wirgin, Arvid: För min del skulle
D e n 9 A p r i 1 e. m. 99
jag tycka, att det vore bra, om det bestämdt
stadgades, att eftermiddagens plenum
alltid är en fortsättning af förmiddagens,
ty hvad deremot blifvit anfördt om
anslag, kan så mycket mindre vara gällande,
som ingenting hindrar, att anslag kunde
ske aftonen förut både till för- ocl) eftermiddagsplenum,
och således verkligen på
samma dag a:ne särskilta plena äga rum.
Herr von Hartmansdorff: Det står redan
uttryckt i nuvarande Riddarhusordning,
äfvensom i nya förslaget, alt ett eftermiddagsplenum
är en fortsättning af förmiddagens.
28 §. i nuvarande Riddarhusordning
lyder nemligen sålunda: Om under
varande Plenum fortsättning pröfvas
nödig på eftermiddagen j bör anslag dertill
innan klockan 1 vara gjordt.
Herr Wirgin: Jag finner ej den omständighet,
att ett förmiddagsplenum kan
på eftermiddagen fortsättas, innefatta bestämdt
bevis derpå, att ett eftermiddagsplenum
alltid är en fortsättning af förmiddagsplenum,
emedan, såsom jag förut haft
äran nämna, ingenting hindrar, att den
föregående dagen anslag till särskilta plena
på för- och eftermiddagen kunna äga
rum. För öfrigt torde ett sådant stadgande
böra införas i Riksdagsordningen.
7*
100
Den 9 April e, m»
§. 3o.
Grefve Posse: I deri föreslagne nya
redactionen står, att LandlMarskalken äger
varna dera, som kunna sig otillbörligen förhålla;
men i Riksdagsordningen finnes denna
rättighet ej tillagd LandtMarskalken vid
andra tillfälllen, än då någon tillåter sig
personligen förolämpande uttryck, och det
först, sedan Ståndet sådant bifallit. LandtMarskalken
skall annars blott återföra till
ordning.
Denna skiljaktighet tror jag är bättre
afhjelpt uti det förslag till Riddarhusordning,
som år 1818 nppgjordes af då varande
Riddarhusutskott, och jag anhåller derföre,
att 39 §. af detsamma må blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes 3g §. i
RiddarhusUtskotlets vid 1818 års Riksdag
uppgjorde förslag till ny Riddarhusordning.
Vid §§. 3i och 3a gjordes icke någon
anmärkning.
§. 33.
Grefve Posse: Jag finner det ganska
rigtigt, att den, som vid ett Utskotts Betänkande
gör anmärkningar, hvilka till Utskott
remitteras, bör inom 8 dagar skriftligen
aflemna dessa anmärkningar till RiddarhusCancelliet;
men då denna skrifteliga
uppsättning skall grunda sig på hvad i Me
-
Den g April e. ra.
101
morialPrototollet, sora bär föres, blifvit
uppfattadt, bör äfven en tid utsättas, inom
hvilken man skall erhålla detta MemorialProtoeoll
utskrifvit och sig tillsändt.
Vid §. 34 gjordes icke någon anmärkning.
§. 35.
Herr Ribbing: Då i denna §. endast
anhörige till och med Syskonebarn äro nämnde,
hemställer jag, om det ej vore mera
tydligt, att utsätta eller tillägga, att samma
slägtskapsjäf^ som för Domare i allmänhet
äro bestämda, här inbegripas. Befattninningen,
som här kommer i fråga, är ock
verkligen likartad med Domarens,
§. 36.
Herr af Ekenstamj Israel: I afseende
å denna §. har jag varit af minoritetens
mening inom Utskottet, huruvida båda uppropen
skulle qvarstå, eller blott ett göras.
Jag var af den öfvertygelse, att majoritetens
tanka inom Ridderskapet och Adeln
borde uttryckas genom voteringens resultat,
Det vore, med bloLt ett upprop, möjligt,
att surpris någon gång kunde inträffa,
och mig synes, att ali anledning'dertill
bör undvikas. Man har invändt deremot,
att personer, som ej äro närvarande under
discussionerna, men uppkomma innan andra
uppropet, skulle hafva orig tiga begrepp
0111 saken, och derföre ulan allt skäl in
-
103
De n 9 April e. m.
finnn sig vid voteringarne. Jag tror ej,
att förhållandet är sådant i allmänhet; ty
de, sorn äro frånvarande under discussionen,
äga alltid tillfälle att af andra underrätta
sig om de förhållanden, som tilläfventyrs
kunnat hafva inträifat. Visserligen
skulle det vara gagneligt, om alla Ledamöter
voro närvarande vid discussionerna,
men då detta troligen icke händer, och
knappast är möjligt, anser jag arne upprop
böra existera.
Grefve Posse: Jag får till alla delar
förena mig med Herr af Ekenstam deruti,
att stadgandet om två upprop bör qvarstå,
ty, ehuru det visserligen medför tidsutdrägt,
är dock detta bättre än att höra
omtalas, att ett ringa antal af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter afgjort de vigtigaste
saker, och att beslutet skulle blifvit
belt annorlunda, om icke voteringen egt
rum, pluraliteten ovetande. Ett sådant förhållande
skulle ofta gifva anledning till
missnöje.
Jag tager mig dessutom friheten ytterligare
göra den anmärkning, att RiddarhusUtskottet
ej bibehållit föreskriften, att
Bänkens Nummer under votering skall uppropas.
Jag finner det vara svårare att passa
på, då det föregående Numret uppropas,
än att passa på, då en bland de 56 bänkaine
uppropas. Dessutom önskade jag,
C en 9 April e. ra.
loS
att forsta RiddarhusCancellisten verkställde
uppropet, på det RiddarhusFisealen kunde
efterse ordningen vid voteringen.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det skäl
Grefve Posse anfört för arne upprop, kan
jag ej gilla. Grefven tror, att det för allmänheten
skulle blifva anledning att tr»
oss äga mindre intresse för allmänna ärenders
behandling. Om det verkligen så är,
att inom oss förefinnes mindre intresse för
allmänna ärenden, så anser jag ett correctif
vara nödvändigt för att, om det vore möjligt,
framkalla ett sådant interesse, och jag
tror ifrågavarande förslag vara så mycket
ändamålsenligare, som det skulle tvinga e«n
del af oss alt deltaga uti, och öfvervara,
målens behandling. Det är äfven verkcligen
mera rättsenligt, att den, som ej öfvervarit
discussionen, icke eller voterar om
ämnet. De skäl, som blifvit anförda, för
bibehållandet af arne upprop finner jag i
allo ej vara fullt giltiga. Synnerligen för
vinnande af tid, anser jag ett enda upprop
vara högst önskansvärd t.
Herr Printzenskjöld, Axel: Det af Grefve
Posse anförda skäl för bibehållande af
2:ne upprop, talar, enligt min öfvertygelse,
just emot dem. Man tycker sig böra hafva
tid att underrätta en del af Ridderskapels
och Adelns Ledamöter om att votering
är å färda, emedan i annan händelse
Den 9 A p v i l e. m.
få skulle komma att deltaga i voteringnrne.
Jag tror, att vi ej böra bibehålla ett stadgande,
som tillåter sådane underrättelsers
meddelande. Tjenar andra uppropet blott
till detta ändamål, så anser jag det utan
all skada böra borttagas , och att de personer,
hvilka i detta fall skulle komma att
försumma voteringarne, derifrån gerna kunna
uteblifva.
I I -
Hvad åter angår Herr Grefvens anmärkning,
att RiddarhusUtskottet ej bibehållit
uppropet nf Ihinkens nummer under voteringen,
får jag endast upplysa, att Utskottet ansett
detta-stadgande, äfvensom stadgandet,
huru bänk-a fdel ni ilga ine skola träda inom,
och utgå från, skranket, innefatta sådane småsaker,
hvilka ej lämpligen borde införas i en
för ett RiksStånd gällande Författning, utan
det förra om bänk-uppropet med mera skäl
varda infört i RiddarhusFiscalens instruction,
och det senare alldeles förbigås.
Herr Lefrén: Jag tillstyrker bibehållandet
af a:ne upprop. Skälen derföre vet
livar och en. Jag tycker att, i betraktande
af de mångå olika funetioner, som Ridderskapets
och Adelns Ledamöter vanligen bestrida,
man ej bör betaga en Ledamot, som
för tillfället varit hindrad att öfvervara öfverläggningen,
men det oaktadt kanske med
större uppmärksamhet och flit än många andra
följt målet, att framlemna sitt votum.
v
Den 9 April e. m. io5
Ett borttagande af andra uppropet finner
jag vara ett halft våld. Det skulle dessutom
ena gången vara lika ofördelaktigt fölen
opinion, som det en annan gång skulle
vara det för en annan.
Herr Cederschjöld: Jag tror, att man
bör söka förebygga allt, som kan gifva tillfälle
till partiers uppkomst inom representationen;
och det är af den anledningen jag
anser andra uppropet böra afskaffas. Det
var just genom detta andra upprop, som
particheferna fordom fingo tillfälle att uppbuda
till voteringar de personer, hvilka
skulle gifva dem pluralitet. De, som ej äro
intresserade att öfvervara målens discutering,
kunna äfven umbäras vid voteringen.
Jag afstyrker på det högsta bibehållandet
af andra uppropet.
Grefve Mörner: Äfven jag bekänner,
att jag i RiddarhusUtskottet delade Minoritetens
mening, att andra uppropet vid voteringar
bör bibehållas; och jag är ännu
af samma tanka. Det är hvarje Representants
rätt, att rösta, men det kan hända,
att han af andre angelägna göromål är hindrad
att vid första uppropet tillslädesvara;
och då vet jag ej, hvarföre man skall betaga
honom rättigheten att vid det andra
få afgifva sin röst. — Det är visserligen
sannt, att man genom andra uppropets afskalfande
skulle vinna i tid; men man bör
tofi Den 9 April e. m.
väl också hafva något afseende på hvarje
Riksdagsmans rält att yttra sin mening i
frågor, som måste slitas genom votering,
och som genom endast ett upprop kunna
alldeles för knapphändigt blifva afgjorde.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
med Grefve Posse deruti, att man bör
bibehålla det närvarande sättet, att vid voteringar
uppropa hvarje bänk serskildt; ty
det blifver annars svårt att kunna passa på
och höra, när ens blotta nummer och namn
uppropas. Men i afseende på andra uppropets
afskaffande, är jag af samma mening
som Herr Cederschjöld, eller att det bör
upphöra. I hvarje Domstol eller Collegium,
eller med ett ord i alla lagskipnings- och
verkställighets-åtgärder iakttages såsom bestämd
regel, att den, som ej deltagit i öfverläggningen
om ett ärende, ej eller må
deltaga i beslutet derom. Hvarföre skall
man härifrån afvika, då fråga är om den
vigtigaste af alla åtgärder, om sjelfva Lagstiftningen?
Ofta inställa sig nu vid andra
uppropet till deltagande i votering sådane
Ledamöter, som icke öfvervarit discussionen,
eller ens veta hvad man voterar om,
utan som skyndat hit i följd af erhållen
underrättelse, att votering vore å färde.
I bråskan hafva de stundom icke tid att
taga närmare kännedom om saken , utan fråga
någon bekant: hvad skall jag votera, Ja
eller Nej? Och så följa de blindvis denan
-
Den 9 April e. ra. »07
dies tillstyrkan. Är väl sådant lämpligt,
och bör det icke förekommas? Jag tillstyrker
derföre, att andra uppropet må afskaffas.
Friherre Boije, Herr von Hoffsten,
Bengt August, Herr Uggla, Göran Gustaf,
och Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
förenade sig med Herrarne Cederschjöld och
von Hartmansdorff.
Vid §. 37 gjordes icke någon anmärkning.
§. 38.
Grefve Horn: Emot denna §. vill jag
endast anmärka, att, efter min tanka, det
ej bör vara bestämdt, att Val-listorne skola
vara skrifne; de kunna lika gerna få vara
tryckta.
§§. 3g, 4° och 41 lemnades utan anmärkning.
§• 42.
Herr Lefren: Ordet: äger är här nyttjadt;
men jag tror det vara bättre, att i stället
sätta bör eller skall, emedan så väl vid
denna, som föregående, Riksdag exempel
så ofta förekommit på tvetydighet och olika
begrepp om förstnämnde ord, att det
är angeläget att afskaffa dess bruk, då man
åsyftar att uttrycka ett bestämdt åliggande.
Vid §§. 43 och 44 gjordes icke någon
anmärkning.
io8
Den 9 April e. m.
§. 45.
Grefve Posse: I denna §. står, att oni
”Ridderskapet och Adeln besluter ändring
”eller tillägg i RiddarhusOrdningen, öfver”lemnas
samma beslut till Konungens Nå"diga
stadfästelse, och blifver, derest det
”oförändradt gillas, genast efter slutad Riks"dag
gällande; i annat fall fortfare den för”ut
antagne RiddarhusOrdningen att tjena
”till efterrättelse.” Häraf kunde dragas den
slutsatts, att om Ridderskapet och Adeln
till Kongl. Maj:ts sanction i underdånighet
öfverlemnade ett förslag till ändring i RiddarhusOrdningen,
men Kongl. Maj:t ansåg
sig ej kunna antaga förslaget i dess helhet
oförändradt, skulle ovilkorligen den gamla
RiddarhusOrdningen förblifva gällande,
samt Ridderskapet och Adeln vara betaget,
att under samma Riksdag till Kongl. Maj:t
inkomma med ett nytt förslag. Sålunda
skulle, om i förslaget funnes blott ett enda
ord, som Kongl. Maj:t ej gillade, och
hvilket måste inträffa ofta i en så vidlyftig
Författning, som RiddarhusOrdningen, Ridderskapet
och Adeln icke få vid samma
Riksdag rätta förslaget i denna omständighet,
och å nyo underställa det Kongl. Maj:ts
sanction. Detta matte väl icke vara Utskottets
mening; och jag anhåller, att redactionen
måtte blifva så rättad, att en
dylik oriktig tydning icke må kunna äga
rum.
Den 9 April e. m. 109
Herr Cederschjöld: Just till vinnande
af det ändamål den sista värde Talaren åsyftat,
får jag anhålla, att RiddarhusTJtskottet
måtte göra afseende på det anförande Herr
Bruncrona i dag uppläst om ett stadgande,
att, när förslag till ändringar i RiddarhusOrdningen
af Ståndet underställes Kongl.
Majlis sanction, men icke i sin helhet af
Kongl. Maj:t gillas, Kongl. Maj:t då täcktes
framställa en ContraProposition, och att
på Ståndet må bero alt antaga eller förkasta
den, såsom förhålles med andra lagfrågor.
Herr Lefre'11: Instämmande i den åsigt
Grefve Posse framställt, anhåller jag att få
uppläsa ett förslag till redaction af denna
§. Efter ingressen, mot hvilken jag ej har
något att påminna, skulle jag vilja införa
följande stadgande: Skulle Konungen icke
för godt finna att förslaget i dess helhet antaga,
åge Ridderskapet och Adeln rättighet,
att vid samma Riksdag till Konungen öfverlemna
nytt förslag till den eller de Konungen
förklarat hindra det helas gillande.
öfverlemnar icke Ridderskapet och Adeln
sådant nytt förslag, blifve den förra
RiddarhusOrdningen oförändrad gällande.
Herr von Hartmansdorff: För min del
skulle jag tro det nästan vara bättre, om
Kongl. Maj:t täcktes göra en ContraProposition,
på sätt Herr Bruncrona, om jag ej
orätt minnes, föreslagit. I annat fall elier
I IO
Den 9 April e. ra.
om Herr Lefrens förslag antages, kunde det
hända, att om Kongl. Maj:t icke närmare
förklarar orsakeme, hvarföre han ej kunnat
bifalla de föreslagne ändringarne, så
skulle Ridderskapet och Adeln, i tvekan
om skälen till afslaget, kanske förfela den
framställning, som skolat förskaffa bifall.
Om Kongl. Majrt deremot gör en ContraProposition,
så får Ridderskapet och Adeln
derigenom veta, i hvilka omständigheter
Konungen åstundar jemkning i förslaget,
för alt kunna detsamma gilla.
Herr Printzensköld: I anledning af hvad
Herr Cederschjöld och Herr von Hartmansdorff
yttrat till understödjande af HerrBruncronas
förslag om ett stadgande i RiddarhusOrdningen,
att Kongl. Majrt måtle, i händelse
Han ansåg sig ej kunna gilla de föreslagne
ändringar i RiddarhusOrdningen,
som Hans sanction underställas, aflåta en
ContraProposition derom lill Ståndet, får
jag äran tillkännagifva, alt detta förslag af
Herr Bruncrona redan varit under öfverläggning
hos RiddarhusUtskottet, men att
f>l ura 1 i teten af Utskottet ansåg det icke vara
ämpligt,_ att i RiddarhusOrdningen stadga,
att Kongl. Majrt borde framställa en sådan
ContraProposition, och uppgifva skälen,
hvarföre Han ej ville sanctionera förslaget.
Utskottet trodde en anhållan derom
snarare kunna införas i den underdåniga
Skrifvelse, hvarmed förslaget öfverdem
-
Oen 9 April e. ra.
nas, helst det icke vore så rigtigt öfverensstämmande
med formen att säga, att Kongl.
Maj:t åligger, alt till Ridderskapet och Adela
aflåta en ContraProposition i ämnet.
Herr von Hartmansdorff: Om man vill
saken, så finner man nog de ordalag, sorn
äro tjenliga att nyttja. Jag anser det ifrågavarande
stadgandet om ContraProposition
af Kongl. Maj:t vara nödvändigt, på det
man icke mätte gå miste om nödige förbättringar
i RiddarhusOrdningen, blott derföre
att Ståndet och Konungen ej förstå
hvarandra.
Yid §. 4^ gjordes icke någon anmärkning.
Herr Wirgin: Dä jag förmodar att åtcrremiss
kommer att äga rum, får jag vördsamt
anhålla, att RiddarhusUtskottet ville
taga i öfvervägande, om det ej vore lämpligt
att stadga något angående pollettens inlemnande
vid afresa från Riksdag, antingen
alldeles eller på längre eller kortare tid.
Jag tror, att ett stadgande derom vore nyttigt,
emedan nu, då Hufvudman eller Ättemän,
som för en kort tid uttagit pollett
för sin ätt, bortreser, måste alten förblifva
ledig under hela den öfriga delen af Riksdagen,
om den än räckte ett år. Jag medgifver
visserligen, att en lämplig controll
torde blifva svår att finna; men om det jag
föreslagit anses nyttigt, torde väl något än
-
I 12
Den g April t. m.
damålsenligt correctif för uraktlåtenheten
kunna bestämmas.
I sjelfva saken får jag föreslå, att 6 veckor
vore den tid, efter hvilken en, i behörig
ordning, inlemnad pollett blefve ledig
att till den jörstkommande af ätten utlemnas,
och således äfven möjligen till den, som
densamma första gången uttagit.
Herr von Troilj Emil: Då förevarande
förslag blifver, såsom jag förmodar, till
RiddarhusUtskottet återremitteradt, anhåller
jag, att Utskottet ville fästa uppmärksamhet
uppå, huruvida det vore lämpligt
alt flytta den §., som handlar om OrdningsStadgan
till den sista i hela RiddarhusOrdningen,
och gifva den följande lydelse: Allt
hvad Ridderskapet och Adeln för öfrigt kan
pröfva nödigt stadgaj rörande ordningen
vid Ståndets sammankomster> införes i Ståndets
OrdningsStadgaj som ej får innehålla
något mot RiddarhusOrdningen stridande.
Då de reglor, hvarefter Ridderskapet
och Adeln i plena böra rätta sig, finnas dels
i OrdningsStadgan dels i RiddarhusOrdningen,
och sättet att ändra eller tillöka desse
stadgar är så väsendtligt olika, emedan vid
det ena tillfället fordras Konungens sanction,
och icke vid det andra, så anser jag af mycken
vigt, att gränsen mellan båda är tydligt
utstakad, och detta tror jag bäst vinnes
ge
-
Den 9 April m.
genom förklaringen, att allt hvad som ej
finnes uti Riddarhusördningen bestämdt,
hörer till OrdningsStadgan. Om de olägenheter
och obehag, som kunna uppkomma
derigenom, att ej tydligt finnes föreskrifvet,
huruvida ett nytt stadgande bör införas
i den ena eller andra, derom kommo
vi i erfarenhet, då frågan om offentligheten
förevar, och förmodar jag ej, att någon
skall invända, att genom den af mig
uppdragne gränsbestämmelse, Ridderskapet
och Adeln erhåller för mycken frihet att
på egen hand göra förändringar, enär denna
frihet för detta Stånd i alla fall är ojemförligt
mera inskränkt, än för något af de
öfrige, ehnru det torde vara svårt uppgifva
orsaken, hvarföre Rikets första Stånd, i
frågor om sin inre polis, ej skulle kunna
vara lika fullmyndigt, som dess Medständer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot RiddarhusUtskottets
ifrågavarande förslag till en
ny Riddarhusordning gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtM arskalken föreslog, att så väl
Herr Lefréns den 26 sisth Februarii e. m.
20 II. 8
i'4
, \
Den 9 April e. m.
på bordet lagde motion om ändring i 25
§. RiddarhusOrdningen, som ock Herr Ribbings
likaledes den 26 sistlidne Februarii
e. ni. på bordet lagde motion, att Utskottens
Ordförande borde genom Secreterarne
i Utskotten till RiddarhusFiscalen aflemna
förteckning på de Ledamöter inom Utskotten
af Ridderskapet och Adeln, som från
Utskottens sammanträden uteblifva, måtte,
i sammanhang med den af förslaget till
ny Riddarhusordning beslutade återremiss,
jemväl till RiddarhusUtskottet remitteras.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken lillkännagaf, att, enligt
emellan Hans Excellence och de öfrige RiksStåndens
Herrar Talmän, uti sist hällne
Conference, träffad öfverenskommelse, val,
enligt io3 §. RegeringsFormen, af den Nämnd,
hvilken äger att dömma, huruvida Högsta
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig
förtjente, att i deras vigtiga kall bibehållas,
komme att i alla RiksStånden företagas
nästkommande Tisdag, den i4 dennes,
till ett antal af 12 Ledamöter af hvarje t
Stånd; och som, på sätt vid föregående
Riksdagar varit öfligt, 4 Ledamöter derutöfver
torde böra utses till Suppleanter, i
fall någon af de Ordinarie Ledamöterne
skulle blifva af laga förfall hindrad, att Ridderskapets
och Adelns förtroende emottaga,
Den9Aprile.n1.
hemställde Hans Excellence, antingen Ridderskapet
och Adeln skulle behaga på de
blifvande vallistorna uppföra 16 personer,
hvaraf de 12, som erhålla de flesta rösterna,
borde blifva Ordinarie Ledamöter, samt
de 4» hvilka närmast i ordning efter de
Ordinarie Ledamöterne bekomma det största
rösteantal, varda Suppleanter, eller om
Ridderskapet och Adeln skulle finna mera
ändamålsenligt, att hvarje Lista endast upptoge
12 personer, nemligen de Ordinarie
Ledamöterne, samt att de personer, som
derefter blifva näst i ordningen i rösteantalet,
varda utseddde till Suppleanter.
Herr Printzensköld, Axel: För min del
anser jag det förra af Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde alternatif, eller
16 namns uppförande på valsedlarne,
vara det rättaste.
Friherre Boije, Fredrik: För min del
anser jag det sednare alternativet, eller att
blott 12 namn uppföras på valsedlarne, vara
bättre, emedan tid derigenom bespares.
Grefve Posse, Arvid: Jag förenar mig
med Herr Printzensköld, och anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
i enlighet dermed.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag förenar
mig med Friherre Boije, och anhål
8®
-
116
Den 9 April e. m.
ler om Herr Grefven* och LandtMarskal
kens proposition i enlighet dermed.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å första alternativet af hvad Hans Excellence
här ofvan hemställt, eller att 16
personer skulle uppföras på hvarje valsedel,
hvaraf de 12, som erhålla de flesta
rösterne, borde blifva Ordinarie Ledamöter,
och de 4, hvilka dernäst få det största
röstantal, varda Suppleanter.
Bifölls.
Hans Excellence förklarade vidare, att
om Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
behagade, likasom vid förra Riksdagen,
upprätta sina vallistor i alphabetisk
ordning, skulle derigenom icke allenast mycken
tid, utan ock en särdeles lättnad, i
afseende å anteckningen vid valet, vinnas.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 18
sistlidne Mars, under N:o g afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde Utlåtande i anledning af väckte motioner
om jemkningar och rättelser i den
af Kongl. Maj:t under den 5 Julii 1827 i
Nåder utfärdade Taxa på arfvode för Landtmäteri-förrättningar.
Friherre Wrangel, Henning: 1 det lie
-
Den 9 April e. m.
117
]a gillar jag visserligen grunderna i dea
sednast utfärdade LandtmäteriTaxan, emedan
jag sjelf, genom motion vid en föregående
Riksdag, medverkat till dess utarbetande,
men i afseende på siffran har
jag funnit högre värde i allmänhet vara
åsatt Landtmätarens arbete, än jag tror vara
lämpligt. Jag anhåller derföre att få göra
några anmärkningar vid sjelfva Taxan.
1 §. tillåter Landtmätaren, att påföra
delägarne särskild betalning för resekostnad
och traclamente till en medhjelpare
eller Elev. Jag tror delta vara att öka delägarnes
kostnader. Ty det är naturligt, att
om Landtmätaren har en medhjelpare, vinner
han så mycket i tid, alt hail kan åtaga
sig så många flere förrättningar, och förlorar
således intet, om han sjelf skulle betala
sin medhjelpare resekostnad. Den enskilte
ijordägaren, som önskar få sin jord
uppmätt, skall således vinna dervid, alt
ingen medhjelpare tages, emedan då skjutsoch
tractaments-omkostnaderna i och för
den eller de personerna besparas.
2 §. tillåter Landtmätare, alt under
resor beräkna 12 sk. B:co kostpenningar för
hvarje mil. Detta synes alltför högt, då
man besinnar, alt 8 mil beräknas för en
dagsresa och dermed jemförcr 17 §., sorn
bestämmer Landtmätarens traclamente till
E11 R:dr 16 sk. B:co om dagen. Jag
Den 9 April e. ra.
skulle derföre tro, att 8 sk. i kostpenningar
för hvarje mil vore tillräckligt, ty i
förra fallet blifver tractamentet 2 R:dr B:co,
då i sednare fallet det endast är 1 R:dr
16 sk. B:co om dagen.
5 §. sista mom. lyder sålunda:
”Tredskas jordägare, att, när derom
”tillsagt blifvit, kost och husrum för Landtmätare
anskaffa, njute Landtmätare hand”räkning
hos närmaste KronoBetjent till des”se
förnödenheters erhållande på den tred”skandes
bekostnad."
Nog har man således varit försigtig att
tillse, det Landtmätaren ej skulle lida brist,
men man har icke med samma noggranhet
förebyggt möjeligheten för delägarne
att bli prejade. Landtmätaren förklarar
sig sällan nöjd med den kost, som erbjudes
honom på landet, emedan han i
kostpenningar kan fordra 36 sk. under
det han enskildt accorderar om kosten för
12 sk.
Det borde derföre bestämmas, hvarmed
Landtmätaren i detta afseende bör åtnöjas,
och hvaruti husmanskost bör bestå.
Den i 6 §. bestämda tariffen för ägors
afmätning är uti för få underafdelningar,
om meningen varit att alla variationer af
marken skola upptagas. Mera jag tror, att
Den 9 April e. m.
*'9
man uppställt för många afdelningar, (i
händelse afsigten är att göra tariffen begripelig
för en hvar,) hvilka endast böra,
enligt min tanka, vara 3:ne, för slättbygd,
skogsbygd och ägor, sorn utgöra en
blandning af begge, äfvensom ägor med
en mängd impedimenta. Derigenom skulle
mera enhet och enkelhet vinnas. Jag
anser derföre, att den betalning tariffen
upptager för inägor, i allmänhet är för
hög.
Då jag i min motion föreslog de principer
för Landtmätare-arfvode, hvilka i denna
taxa blifvit gällande, hade jag haft tillfälle
försöka, hvad en Landtmätare kunde
göra på en dag, och då befanns, att der
ej för mycket variationer funnos i terrainen,
kunde 3o Tunneland uppmätas om
dagen; jag hemställer då, om det icke är
för drygt för delägarne, att betala 20 sk.
för hvarje Tunnland; om clet icke är att
nästan få köpa sin jord af Landtmätaren.
Men för att icke vidlyftigt upptaga Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet för hvarje
punkt, hvari jag anser tariffen för hög,
får jag blott förklara, att der ett pris af
20 sk. nu blifvit bestämdt för Tunnelandet,
anser jag 16 sk. vara tillräckligt, och att
allt det öfriga bör nedsättas i samma proportion.
Jag får här äfven upprepa en anmärkning,
som jag redan förut i frågan om
SkiftesStadgan gjort, att ett tillägg är af
I 20
Den 9 April e. m.
nöden, hvarigenom dagsverks-åtgången äfven
inbegripes. ^
11 §. om rågångars uppgående tål äfven
mycken nedsättning, likasom taxan på
Chartors renovation, hvilken jag anser vara
100 procent för dryg. Jag stöder detta
påstående på egen erfarenhet och någorlunda
kännedom af saken.
20 §. fordrar äfven ett tillägg, nemligen
att det skulle åligga Landtmätaren,
att, vid hvarje post af räkningen, anteckna,
på hvilken §. eller hvilket mom. i
Taxan den uppsatte posten stöder sig. I
annat fall blir räkningen alltid obegriplig
för delägarne, och misstankar om räkningens
rigtighet skola alltid uppstå, hvaremot,
genom ett sådant tillägg, delägarne
sjelfve skulle blifva i tillfälle, att med lätthet
controllera räkningens enlighet med
taxan.
Jag anhåller således om återremiss af
Utskottens Utlåtande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag kan
ej med Utskotten dela den öfvertygelse, att
det vore för tidigt och olämpligt att nu
ingå till Kongl. Maj:t med begäran om ändring
i 1827 års LandtmäteriTaxa. Jag
tror den redan vundne erfarenheten vara
tillräcklig, för att gifva skäl åt en underdånig
anhållan hos Konungen om jemkningar
i Taxan. Från många orter har man
Den 9 April e. m.
hört Idagan deröfver, att arfvodet skall vara
för högt; från andra har man åter hört
motsatsen. Jag har nyss af Friherre Wran*
gel hört sägas, att taxan för inägor vore
för hög, och jag bestrider visserligen icke,
att detta kan vara förhållandet i den ort,
der Friherre Wrangel har egendom, eller
för slättbyggden i allmänhet. Men jag kan
af egen erfarenhet intyga, att nuvarande
taxa i vissa fall är för låg. Jag har vid
en egendom i Stockholms Län ej varit i
stånd att finna en Landtmätare, som velat
åtaga sig ett Laga skifte, efter den nya
taxan. Samma förhållande lärer äfven äga
rum på många andra ställen, der marken
är stenbunden. Jag förmodar, att ÖfverDirectören
för LandtmäteriContoiret, som
sjelf är Ledamot af Ekonomiutskottet kan
upplysa, att en mängd Landtmätare afsagt
sig förrättniugar, sedan den 113m taxan utfärdades.
Jag tror således tillräckliga skäl
nu redan vara förhanden för Rikets Ständer
att ingå med en underdånig anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes från LandtmäteriContorets
Chef och öfrige vederbörande infordra
nödige upplysningar öfver förhållandet
och derefter vidtaga de ändringar i
taxan, som kunna vara af behofvet påkallade.
— Jag anhåller derföre örn återremiss
af Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob: Som jag
af en händelse icke inom Utskotten öfver
-
122
Den 9 April e. m.
varit justeringen af ifrågavarande Utlåtande,
anhåller jag att nu få yttra uågra ord.
På sätt en värd Ledamot redan anmärkt,
äga de sammansatte Utskotten ÖfverDirectören
vid LandtmäteriContoret till Ledamot,
och hafva således haft tillfälle att
granska Taxan för att bringa den till enlighet
med så väl allmänhetens billiga fordringar,
som Landtmätarnes intressen. I afseende
på inägor är den nuvarande Taxan
visst icke för hög, men i allmänhet någorlunda
tillräcklig, der ej alltför stora
skiljaktigheter i marken förefinnas; och för
sådane fall måste andra punkter ersätta hvad
i ett eller annat afseende kan vara för lågt
i taxan. Men i afseende på utmark är taxan
alldeles för hög, så att den ligger till
last för skiftens verkställande, der större
utmarker skola delas. Utskotten hafva ej
ansett sig böra upptaga Tufve Larssons framställning
om bestämdt ansvar för af Landtmätare
för högt upptagne arfvodes-räkningar,
på den grund, som Utskotten yttrat
sig, att ”i händelse någon Landtmätare til”later
sig öfverträdelse!- af Taxans föreskrifter,
lärer det böra bero af vederbörande
”Sakägare att söka den rättelse, som i så”dant
fall säkerligen icke uteblifver.” Jag
förmodar, att, i den händelse Taxan för
alla fall vore så tydlig att jordägarne sjelfve
kunde controllera Landtmätarens räkning,
skulle det ej hända, att någon räkning
aflemnades, som öfversteg Taxan, och
Den g April e. ra.
någon fråga skulle då ej uppstå om besvärs
anförande öfver räkningen. Men nu
då det torde blifva svårt alt öfvertyga den
ene eller andra om räkningens riktighet eller
oriktighet, vore det af vigt, att författningen
så förtydligades, att Landtmätaren
ej kunde aflemna en räkning, som icke af
jordägarne kunde controlleras. Jag anhåller
om återremiss af Utlåtandet.
Friherr q Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
I anledning af de anmärkningar, sorn af
åtskilt ige värde Ledamöter blifvit framställde,
anhåller jag att få nämna några ord.
Friherre Wrangel bar mindre riktat sine
emot Utskottens Utlåtande, än emot sjelfva
LandtmäteriTaxan. Jag anser dem således
såsom nya, i ' sammanhang med det
förevarande ämnet, gjorde motioner, hvilka
måhända äro förtjente af uppmärksamhet,
i händelse Ridderskapet och Adeln finner
för godt remittera dem lill Utskotten.
Men så länge ingen remiss deraf skett, har
Utskotten icke varit i tillfälle att vederlägga
dem. Hvad åter Grefve Horns beträffar,
så förenar jag mig med honom i den
tanka, att taxan i afseende på inägor snarare
är för låg än för hög. Men just skiljaktigheten
emellan Friherre Wrangels och
Grefve Horns åsigter, torde vitsorda hvad
Utskotten yttrat, alt tiden ännu icke är inne
för ett bestämdt omdöme, om taxan är
riktig eller icke. Utskotten hafva trott, »tt
Den g April e. m.
då taxan är byggd på helt nya grunder
emot de föregående LandtmäteriTaxorne och
blott i år varit gällande, skulle det hvarken
för jordägare eller Landtmätare ännu
vara möjligt, att säkert bedömma dess användbarhet.
Denna osäkerhet har varit
anledningen för Utskotten att endast föreslå
en underdånig skrifvelse med anhållan
om rättelser i taxan framdeles, sedan
behofvet deraf med större säkerhet blifvit
kändt. Kongl. Maj:t har sjelf vid Taxans
utfärdande, i anledning af osäkerheten
i de nya grundernes tillämpning, anbefallt
Landshöfdingarne att inkomma med
upplysningar om Taxans användbarhet för
hvarje provins, och Chefen för LandtmäteriContoiret,
som jag ser här närvarande,
torde bäst kunna upplysa, om icke flere
sådane rapporter redan inkommit. Jag är
öfvertygad, att sedau de nödige upplysningarne
blifvit från alla provincer inhämtade,
Regeringen ej underlåter att vidtaga de åtgärder,
som omständigheterne kunna påkalla.
Men jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, om opinionen ännu tillräckligt
kunnat stadga sig, för att vid denna Riksdag
framkomma med ett nytt förslag, hvilket
måhända vore lika osäkert, som det
nu klandrade. Detta har varit Utskottens
motiv, att ej sträcka sig längre, än sorn
skedt. Friherre Cederström har val förklarat,
att han anser Taxan i afseende på
utmark för hög; och ehuru jag för min
Den 9 April e. m.
u5 /
del befarar detsamma, ur jag dock icke derom
fullt öfvertjgad, äfvensom jag ej kan
med positif visshet fälla mitt omdöme om
taxan, hvilken Herr Grefve Horn påstått, i
vissa andra fall vara för låg, hvilket jag
också befarar. Härigenom tror jag mig tillräckligt
hafva antyd t den osäkerhet, hvari
Utskotten sväfvat, att kunna uppgifva några
hättre grunder. Då Utskotten från de
väckte serskildte motiouerne ej kunnat leda
sig till något säkert resultat, hafva Utskotten
heldre valt, att lemna saken i det
skick, den varit; och som jag tviflar, att
Utskotten genom de nu framställde anmärkningarne
blifva i tillfälle att stadga ett
säkrare omdöme om taxan, än förut, så
tillstyrker jag på denna grund bifall å Utlåtandet.
Herr af ForsellCarl: Ovan att uppträda
såsom Talare anhåller jag om Ridderskapets
och Adelns benägna undseende
med min mindre förmåga i detta fall, men
sorn jag blifvit uppmanad både af Friherre
Cederström och Grefve Horn att yttra mig
rörande nya LandtmäteriTaxan, får jag äran
aflemna följande upplysningar. Denna Taxa
har ingalunda tillkommit på höft, utan sedan
en stor mängd upplysningar blifvit inhämtade,
har den derjemte undergått mångfaldig
granskning, innan den framlemnades
till Regeringens sanction. År 1817 uppdrogs
åt 2:ne de skickligaste Landtmätare i hvar
-
w
Den 9 April e. m.
je Län, att inkomma med förslag till en
ny LandtmäteriTaxa. På detta sätt erhöllos
48 nya förslag, som voro så olika, att
det fanns ett, som beräknade 3 skillingar
för samma arbete, hvarföre ett annat föreslog
i Riksdaler. Hvad särskildt angår Friherre
Cederströms anmärkning, att som ÖfverDirecteuren
vid Landtmäteriet är Ledamot
af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
en tillförlitlig ledning för bedömmandet
af nya .LandtmäteriTaxan borde vara
att påräkna, får jag äran förklara, att
när Friherre Cederström i Lag- och EkonomiUtskottens
plenum d. 18 sisth Mars
begärde en jemförelse emellan gamla och
nya LandtmäteriTaxan, var jag icke beredd,
att då genast aflemna en sådan, och
jag förmodar att ganska få Embetsman kunna
vara i tillfälle, att när som hälst och
hvar som hälst afgifva tillfredsställande förklaringar
öfver grannlaga frågor; men i det
derpå följande plenum d. 27 Mars var jag
försedd med desamma upplysningar jag nu
går att meddela. Friherre Cederström var
icke närvarande i det sistnämde plenum,
och när ingen annan än han begärt ifrågavarande
jemförelse, ansåg jag öfverflödigt
att då förhala tiden med densammas omnämnande.
Det har sin stora svårighet med
sig att anställa jemförelse emellan arne författningar,
hvilka äro byggde på helt olika
grunder, och jag får således på förhand förklara,
att icke några giltiga skäl kunna på
Den 9 April e. m.
127
detta sätt inhämtas lill den nya LandtmäteriTaxans
hvarken gillande eller förkastande.
Den gamla Taxan af Ar 1799 var hufvudsakligen
byggd på dag-tractamente, då
den nya deremot tillägger viss betalning
för hvarje afmätt tunneland. Den gamla var
icke lätt controllbar, på huru många dagar
hvarje arbete borde kunna hafva rnedhunnits,
då deremot den nya är i detta fall
mycket klar och tydlig. Den gamla var så
uppställd, att den lättjefulle eller senfärdige
Landtmätaren icke hade något egentligt
mehn af sin försumlighet, utan fick beräkna
sig traktamente för regndagar, beredelsedagar
och söndagar, men enligt den nya,
så, om han är mycket långsam af sig, kan
det lätteligen hända, att det blifver Landtmätaren,
som kommer att betala Jordägaren,
derigenom att den senare för kosthåll
och rum får afdraga dagligen en Riksdaler
Banco på Landtmätarens arfvode. Den nya
Författningen har till föremål att uppmuntra
en skicklig och driftig Landtmätare, men
att utestänga den försumlige eller lättjefulle,
och den har således i detta fall ett gifvet
företräde framför den gamla.
Det förtjenar anmärkas, att en af LandtmäteriStatens
mest insigtsfulla män, som enskiftat
det största antal hemman i Skåne,
och som dessutom tjenstgjort i flere andra
provinser, samt följaktligen äger en mångsidig
och grundlig kännedom af Landtmä
-
120
Den 9 April e. m.
teri-yrket, denne man, Förste Landtmätaren
i Malmöhus Län, Akerblom, som helt
visst är personligen känd af många Ledamöter
inom Ridderskapet och Adeln, har förledit
år från trycket utgifvit: Förslag till
en ny allmän Ägodelnings-Författning jemte
taxa, och det är för mångå måhända
oväntadt att finna, att vid jemförelse emellan
nya Taxan och den af Förste Landtmätaren
Åkerblom föreslagna, är den senare
i vissa fall högre.
Nja Taxan.
cg
*3 n
PS-ä
o: p n
ST g*
*s: 2.
fö
2 ^
M "<
H.P-?
B *“'•
Ss: ö Z.
era g* B
ö‘o
CfQ
era B
era
å'° S
*> s-;
sk.
sk.
sk.
För åker med mindre
skiljaktigheter &c., hvarje
tunnland
12
ii
20
För sådan äng, som lig-  ger spridd emellan berg
och skogsbackar, &c. . .
IO
18
För odlings-lägenheter,
hvilka, vid skifte, såsom
inrösningsjord blifva be-  räknade
8
i
IO
Äker-
Den 9 April e. ra. 129
'Åkerbloms Taxa.
Matning, j
Uträkning.
Delning.
sk.
sk.
sk.
För åker, som är spridd
på åtskilliga ställen, men
mindre uppfylld med sten-
rör, diken och andra im-
pedimenler
i_;
5
4
För äng, sorn är tätt
beväxt med Ek-, Bok- och
Hasselskog, samt innefat-
tande många skiljaktig-
heter
31
6
20
För odlingsbara trakter
inom beteshagar och ut-
mark, &c. . .
8
4
16
Häraf synes, att om i första rummet
skillnaden, emellan hvad som nya Taxan
och den af Förste Landtmätaren Akerblom
föreslagna utsätter, är mindre betydlig, så
är den dock i de begge nästföljande så mycket
mer i ögonen fallande. Skillnaden der
utgör mer än 5o procent högre i den sistnämda.
En annan icke mindre anmärkningsvärd
omständighet är, att samtlige Landtmätar20
H. 9
i3o
Den g April c. ra.
ne i Blekinge och Kronobergs Län nyligen
inkommit med underdåniga klagomål
till Kongl. Maj:t öfver den nya Taxans otillräcklighet;
synnerligen hvad arfvodet för
utmarken angår. En dylik underdånig skrifvelse
från samtlige Landtmätarne i Westmanlands
Län är äfven att förvänta; och
dessutom hafva mångfaldiga enskilde Landtmätare
inkommit till mig med framställning,
att de icke kunna se sig belåtne med
att arbeta efter dert nya Taxan, utan nödgas
vända deras uppmärksamhet på andra
yrken. Häraf vill synas, att när både de,
som sköla betala, och de, som skola emottaga
deras arfvoden efter nya Taxan, d. v.
s. både jordägare och Landtmätare klaga
öfver densamma, måtte sanningen och billigheten
här somt annorstädes ligga midt
emellan,
1 Dalarne, der.det gagneliga Storskiftesverket
varit fortsatt allt sedan 1802, och
der tillräcklig erfarenhet om hvad af en person
kan medhinnas hunnit stadga sig, fordras
till erhållande af det fastställda årsarfvodet
666 R:dr 3a sk. Banco, att hafva
afmätt minst 3o,ooo tunnland skogsmark.
Den nya Taxan utsätter för samma arbete
blott 625 R:dr Banco.-
För ert verkställd Stängsel-delning år
1824 i Svartrå socken i Hallands Län erhölls
efter gamla Taxan 12 R:dr 43 sk.;
Den 9 April é. iri.
meri efter deri nya skulle samina arbeté
blifvit betalt med 8 R:dr 43 sk. För ett
verkställdt Storskifte år 1823 och 23 i Ljusvattens
by, Burträsk socken och Westerbottens
Län betaides efter gamla Taxan 1068
R:dr, men efter nya blött 8i4 R:dr 34 sk;
För afmätning år 182Ö äf KrönoÅIlfaiänningen
Åhlefjäll i Elfsborgs Län erhölls
efter gamla Taxan 5oc> R:drj men efter nya
blott 387 R:dn
En Ledamot af Hedervärda Bondestånd
det har uppgifvit, att lian skulle vara färd
dig afstå sin ägolott för det arfvode nya
LandtmäteriTaxän för nytt laga skifte Stadd
gar. Förhållandet är* ätt Skedoms by i
Multrå sockert äf Södra Ångermanland, orri
pf mantal, med 2453 tunnland mark; bed
bodd af 6 åboer; uppskattad 1827 till cj 17S
R:dr Banco skulle komma att kosta i laga
Skifte omkring 523 R:dr. Jag troi’; att livard
ken ofvannämde Riksdagsman, ej heller hans
hemmavarande Committenter, skulle varä
Synnerligen beiåtné med ätt i detta fall blifs
Vä tagne på orden.
Nya Taxari utsätter i mätnings-ärfvode'
för hustomter, trädgårdstäppor, stenig och
mycket spridd åker 20 sL Banco tunnlandet.
Ätt detta icke är någori så öfverdrift
Vört betalning torde médgifvas, när, enligt
deri erfarenhet jag Sjelf inhämtat,- nian icke'
Den g April e. m.
utan ansträngning kan medhinna att på dagen
afmäta mer än 5 å 6 tunnland så beskaffad
mark. Sex gånger ao sk. gör 2 R:dr
24 sk. Banco, hvarifrån jordägaren för kost
och husrum äger rättighet att afdraga 1 R:dr
då återstoden 1 R:dr 24 sk. blifver den, som.
jag vill förmoda af Ridderskapet och Adeln
visst icke för högt ansedda, behållningen.
Den flitige arbetaren är sin lön värd, och
dessutom bör man icke förgäta, att beredelse-,
öfverläggnings-, Sön- och regndagar
skola på denna behållning fördelas, äfvensom
Landtmätarens vidsträckta redovisnings-
och renovations-skyldighet så väl till
Province- som General-Landtmäteri-Contoret,
hvilket allt utan någon särskild betalning
måste verkställas, härunder begripes.
Den nya Landtmäteri-Instruetionen af
d. 4 Maj 1827 stegrar betydligt fordringarne
å LandtmätarneS skicklighet och bildning,
och deremot borde väl också någon
svarande förmon vara till finnandes.
Uti 7 J. 1 Mom. af Taxan stadgas, att
impedimenter, som icke äro af något värde,
få icke alls upptagas till något arfvode,
hvarken för taxering, delning, utstakning
eller rörläggning. Uti 4 Morn. samma paragraph
föreskrifves, att blott halft arfvode
får beräknas, när ägorna varit af den jemngoda
beskaffenhet, att inga särskilda taxerings-skillnader
derå blifvit upptagne; så att
Den g April e. m.
*33
jordägarnes bästa synes visst icke vara förbisedt
vid upprättande af den nya LandtmäteriTaxan.
Emedlertid får jag ännu eu
gång upprepa, att tillförlitliga jemförelser
emellan nya och gamla Taxan äro nästan
omöjliga att anställa, derföre, att de grunder,
hvarpå de blifvit upprättade, äro af
så skiljaktig beskaffenhet; och att man följaktligen
likaså väl kan uppsöka exempel,
der arfvodet blifver högre efter nya, än
gamla Taxan, och tvärtom, är påtagligt. Detta
har också blifvit insedt, hvarföre Kongl.
Maj:ts nådiga bref af d. 5 Julii 1827 ålägger
ÖfverDirecteuren vid Landtmäteriet i
Riket, att efter tre å fyra års förlopp, inkomma
med underdånigt förslag till de förändringar
i nya Taxan, som af belrofvet
kunna vara påkallade.
Det synes således vara allt för tidigt,
att ännu fälla ett säkert omdöme om den
nya Taxans mer eller mindre lämplighet.
Mig tillkommer för öfrigt hvarken heder
eller klander för den nya Taxans upprättande,
ty jag har icke utarbetat den;
deremot var det första arbete, som mötte
mig, sedan jag emottagit styrelsen af General-Land
tmä teri-Gontoret, uppställningen
af den nya Författningen om mått, mål och
vigt. Jag är visst icke den Man, som misskänner
eller söker motarbeta det allmänna
sträfvandet framåt; men jag fann vid hand
-
j34 Dpn g April e. m.
läggningen af detta grannlaga ämne, att oakr
tadt de förträffliga grunder, som Kongl. VettenskapsAcgdemien
lemnat och Rikets Ständer
antagit, yoro de föreslagna förändringarne
så stora och så ingripande i allmogens
hvardagslif, att jag ansåg mig befogad
anmäla hos Regeringen mina betänkligheter
mot den nya Författningens om mått, mål
och vigt utfärdande till efterlefnad. Kongl.
M»j:t täcktes fästa nådigt afseende derå,
och Rikets Ständer komma således i tillfälle
att under innevarande Riksdag å nyo
pröfva, om de vilja underkasta sig så stora
förändringar i mått, mål och vigt, sorn
de, hvilka blifvit föreslagna, utan alt detta
uppskof förorsakat något menligt inflytande.
Frih erre JVran^el: Till besvarande af
Friherre Ehrenborgs yttrande får jag äran
upplysa, att då den nya LandtmäteriTaxan
förstq gången remitterades till Utskotten,
hade jag ännu icke anländt till Stockholm,
och yar således icke i til 1 fiijle, alt kunna
göra de anmärkningar, som jag trodt mig
vid detta tillfälle böra framställa; likvist
erkänner jag mig hafva fejat deruti, att jag
icke, då jag i dag första gången talade i
ämnet, aqförde detta mitt yttrande såsom
ny Motion, hvilket jag nu vågar anhållg
hos Ha ns Excellence måtte få äga ruin,
så att Remiss deraf får ske lill vederböra
ligt Utskott,
Den g April e. m.
»35
Det torde i öfrigt benäget ursäktas mig,
om jag nödgas vid detta tillfälle oftare nämna
min egen person, än jag önskade, emedan
det hufvudsakligen varit jag, som vållat,
att den gamla Taxan kommit under
omarbetning. Jag har haft flera öfverläggningar
i ämnet med den berömde Landtmätaren
Åkerblom, och ehuru vi ej kommit
alldeles öfverens, hvad ziffran angår,
emedan han velat hafva högre och jag lägre
Taxa, kan jag dock försäkra, att flera
andra Landtmätare förklarat, att de, för
enheten i principerna, heldre ville mäta
efter den Taxa jag uppgjort, än efter den
nu gällande, som likyälär lill ziffran högre.
Herr af Forsell Jiar sagt, att en Landtmätare
ej kan mäta mera än 6 tunnland
om dagen. Jag vågar dock förbinda mig,
att intyga, det en skicklig Landtmätare kan,
då ej för stora impedimenta mola, afmäta
till och med 3o tunnland på dagen.
Friherre Cederström: Jag beklagar, att
jag ej var närvarande, då Herr af Forsell i
Utskotten meddelade sina upplysningar i
ämnet, emedan jag då haft tillfälle, att begära
och erhålla ännu flera. Emedlertid
kan jag ej såsom nöjaktige antaga de, hvilka
nu blifvit meddelade, eller yrkandet att
man skall afvakta en längre tid, för att försöka
den nya LandtmäteriTaxans lämplighet.
Jag tror, alt Öfver-Directeuren vid
Landlmäteriet bör kunna bestämdt ådaga
-
136
Den 9 April e. m.
lägga, huru mänga tunnland en Landtmätare
på dagen kan afmäta, oell jag antager
för ingen del, att det inskränker sig till 6
tunnland; ty om mätesplatsen är en stor
samfällighet af slät mark skulle jag tro, att
en Landtmätare på dagen kan mäta snarare
1000 tunnland och deröfver; och om så är,
måste den ifrågavarande Taxan vara öfver
måttan högt tilltagen i afseende på arfvode
för mätning af utmark. Herr af Forsell
har väl omnämnt skillnaden emellan
slät och skogbunden mark; men det hade
bordt vara så fullständigt, att Utskotten
kunnat i anledning deraf föreslå en underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit, angående
olika betalning för mätning af sådan mark.
Herr af Forsells uppgift om förhållandet
med ai betsförtjensten för Landtmätarne i
de Norra Orterne, bevisar intet, emedan
motsatta exempel från andra orter lätt kunna
företes. Landtmätarens besvär, vid uppmätning
af jord, beror helt och hållet af
densammas beskaffenhet och de mera eller
mindre impedimenter der finnas. Det är
i synnerhet på mätning af utmark, som
Landtmätare oskäligen vinna, och hvaraf
jordägare tillskyndas minsta fördelen. Är
utmarken icke odlingsbar, inträffar def lätt,
att hvarje tunneland ej ens är värdt, hvad
i mätning derföre nu enligt Taxan skall betalas.
Beträffande hvad Friherre Wrangel
nu yttrat, inser jag ej något hinder, alt
det kan åtfölja återremissen af Utlåtandet,
Den 9 April e. m.
och i sammanhang dermed behandlas, ulan
alt behöfva såsom ny motion betraktas; hvilket
ej skulle föranleda till annat, än att
Utskotten nödgades skrifva flera likalydande
Utlåtanden i samma sak. Jag förnyar
alltså min anhållan om återrémiss af ifrågavarande
Utlåtande.
Grefve Posse, Arvid: Jag vill ej bestrida,
att den ifrågavarande Taxan i en
framtid kan tarfva förändring, men då man
ännu icke erfarit eller kunnat erfara, om,
och i hvilka fall sådan ändring bör ega
rum, tror jag, att, med fästadt afseende på
Kongl. Majrts nådiga förklarande, att Kongl.
Maj:t efter tre års förlopp i nåder vill tillse
och förordna, hvilka ändringar deri borde
göras, man med trygghet kan afbida
den ej så aflägsna tidrymd af tre år. Jag
tillstyrker derföre så mycket heldre bifall
till Utskottens Utlåtande, som jag tror,
att Friherre Cederström, i sin egenskap af
Landshöfding på Gottland, rättare kan och
bör hos Kongl. Maj:t framställa de anmärkningar
emot LandtmäteriTaxan , hvartill han
nu såsom Representant funnit sig befogad.
Jag anser i öfrigt visserligen den i slutet
af Utlåtandet föreslagne underdåniga Skrifvelse
vara öfverflödig, men tror äfven, att
man gerna kan lemna bifall dertill, då denna
åtgärd på intet sätt är skadlig.
Friherre Anckar swärd, Carl Hinrik:
Med vägledning af Utskottens Utlåtande,
138
Den 9 April e. m.
och då jag förmodar, att-i anledning afdc
upplysningar, hvarmed Konungens Befallningshafvande
böra i ämnet inkomma, nödiga
förändringar af Kongl. Majit icke lära
underlåtas, ser jag ingen anledning dertill,
att Rikets Ständer i detta fall skola besvära
Kongl. Majit med underdånig skrifvelse,
hälst jag aldrig kan frångå min ofta förut
yttrade öfvertygelse, att man bör vara ytterst
sparsam med de så kallade önskningsmålen.
Jag tillstyrker derföre afslagå Utlåtandet,
samt anhåller om Herr Grefvens
pch LandtMarskalkens proposition derå.
Grefye Horn: När jag i minnet återför,
huru (lenna Taxa tillkommit, nödgas
jag tillstå, att jag ej kan vara fullt ense
med Friherre Anckarsvvärd, Då Rikets Ständer
vid sista Riksdag i underdånighet begärde,
att Kongl, Majit, i sammanhang med
ägodelnings-stadgans öfverseende, äfven ville
låta upprätta en ny JjandtmäteriTaxa,
förenades dermed den underdåniga anhållan,
att Ständerne mätte få dej af de förslag,
som i dessa ämnen uppgjordes, för
att sig deröfver yttra; men då sådant icke
skedt, anser jag Ständerna! hafva fullgiltiga
skäl, att i underdånighet framföra de
hilliga klagomål, hvilka hos Allmänheten
uppstått, i anledning af dessa författningar.
-— Att Kongl. Majit infordrar nödige
upplysningar ifrån Landshöfdingarne,
skulle visserligen tillfredsställa mig, derest;
Den 9 April e. m.
desse Embetsman inhämtade underrättelser
om författningarnes lämplighet äfven
ifrån jordägare, och ej endast från Landtmätare,
hvarigenom jag icke anser äganderätten,
hvari dessa författningar så väsenteligen
ingripa, tillräckligen skyddad. Uti
de Län, der jag har egendom, har ett sådant
jordägarnes hörande mig yetterligen
icke förevarit, Jag har redan haft äran anr
föra, att jag sjelf funnit Taxan yara för
låg i afseende på mätning af inägor, och alt
Landtmätare j följd deraf afsagt sig dylika
förrättningar. —■ Hela denna Taxa är dess-?
utom så författad, att Kongl, Maj:t genast
efter dess utfärdande lärer genom underdåniga
besyär fått anledning betvifla dess
tillämplighet till alla localer. Förhållandet
lärer äfven yara, att riktig proportion icke
finnes mellan betalningen för sjelfva mätningen
och graderingen, hvarför de yngre
Landtmätarne, som vicariera för de äldre,
i synnerhet lida vid förrättningarne,
Friherre Ehrenborgh: I anledning af
Friherre Anckarswärds anmärkning, ber jag
att få upplysa, det Utskotten visserligen
fika med honom ansett, att den i Utlåtanr
det föreslagne underdåniga skrifvelse kunr
nät vara öfverflödig, om ej Utskotten trott
sig skyldige fästa detta afseende å de motioner,
en del Representanter i ämnet
gjort; men sedan Utskotten nu fullgjort
denna sin pligt, och uppmärksamheten hlifs
Den 9 April c. m.
vit fästad på nödvändigheten af en framlida
revision af denna författning, förenar
jag mrg så mycket häldre med Friherre
Anckarswärd, i alt anse den föreslagna underdåniga
skrifvelsen öfverflödig, som jag
är fullkomligt öfvertygad, att Kongl. Maj:t
i alla fall i Nåder låter vidtaga erforderlige
åtgärder, för att utröna Taxans lämplighet,
och derefter göra de förändringar
deri, som af behofvet påkallas. — I afseende
å Friherre Cederströms anmärkning
i anledning af Friherre Wrangels anförande,
får jag erinra, att om Irenne Stånd redan
bifallit Utskottens Utlåtande, men det
af Ridderskapet och Adeln återremitteras,
Jeunna Utskotten icke besvara Friherre Wrangels
anförande i form af anmärkningar,
hvaremot, om det såsom ny motion remitteras
, Utskotten äro pligtige, att upptaga
det, och deröfver afgifva Utlåtande; och
jag hemställer derföre till Friherre Wrangel
sjelf, livilketdera han hälst önskar.
Friherre Anckarswärd: Från Grefve
Horns åberopande af Rikets Ständers skrifvelse
vid sista Riksdagen i detta ämne,
liämtav jagny öfvertygelse, att Rikets Ständer
böra noga öfverväga de önskningar de
framställa. Jag fruktar, att, när Rikets
Ständer begärde, att en ny Taxa skulle
deni föreläggas, de gingo öfver gränsen för
sine önskningar. Det torde vara anmärkningsvärd!,
huru litet begreppen äro stad
-
Den 9 April e. m.
gade i denna sak. Utskotten yttra sig, att
de ej kunnat hämta säker ledning för sitt
omdöme, i anseende till de olika beräkningsgrunder,
som de båda Taxorne innehålla.
Jag är öfvcrtygad, att om Konungens
Befallningshafvande följa sin skyldighet,
hvarå jag icke bör tvifla, sådane underrättelser
böra komma Styrelsen tillhanda,
att ett godt resultat kan vinnas. Det
lämpligaste är derföre att förtro sig åt den
erfarenhet, som af Styrelsen äges och kan
erhållas, samt att afslå Utlåtandet, för att
icke öka antalet af underdåniga Skrifvelser,
som måste lemnäs utan afseende. Jag yrkar
således afslag.
Hans Excellence Herr Grefvert och
LancltMarskalkenhaigaåe, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag- och EkonomiUtskoltens
Utlåtande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades starka Nej jemte några Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå Utskottens Utlåtande, hvilken proposition
med Ja hesvarades.
Den 9 April e. m.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik,
uppläste följande:
Då vid återremissen af BevillningsUtskottels
Betänkande rörande Bevillningsgrunderne,
åtskillige upplysningar blifvit
begärdte, i anseende till utslaget af serskilte
Bevillnings-arliklars fördelning emellan
olika folk-classer; tager jag mig friheten
fästa Utskottets uppmärksamhet, å angelägenheten
af; att i afsigt; att någon gång kunna
lyckaS; att frambringa en jeinnare skatternes
fördelning, småningom dertill bereda utväga
fri ö; hvilka för mig visa sig hufvudsakligast
böra bestå uti sådana Statistiska uppgifter;
sorn ådagalägga skattefördelningen
olika folkklasser emellan; äfvensom det antal
personer; soni drabbaå af olika skattebelopp.
Det är ifrån en sådan synpunkt, jag
tagef mig frihet anmoda BevillningsUtskottet,
att; medelst den utväg 42 §• Riksdagsordningen
iemnar, söka åstadkomma en fullständig
Tableari, som Länsvis utvisar, huru
afgiften efter didra Artikeln i BevillningsFörordningefi
iitfallit på antalet af skattskyldige,
fördelte uti olika folkclasser; och
får jag härvid foga ett formuläire till deri
uppgift jag önskar, och hvarifrån jag föreställer
mig, att vägledande slutsatser kulina
komma att följa;
Friherre Wrangel, Helming: Jag förenar
mig till alla delar uti hvad Friherre
Tableau, sorn utvisar, luiru Jfgijten efter avira Jrt. i BevillningsFörordningen utfaller
på antalet af Skattdragande inom Stockholms Län, för Jr 1826.
Antalet Personer, som betala efter 2:dra Artikeln.
Classer.
fulla
under
fulla
20 R.
fulla
70 R.
fulla
100 R.
fulla
5o R.
fulla
60 R.
fulla
80 R.
fulla
fulla
3o R.
fulla
4o R.
af Adeln
Presterskapet
Borgare
StåndsPersoner
Bönder
Summa
fulla
900 R
fulla
300 R.
fulla
800 R.
fulla
25o R.
fulla
35oR.
fulla
500 R.
fulla
600 R.
fulla
700 R.
fulla
4oo R.
fulla
45o R.
fulla
i5o R.
fulla
200 R.
af Adeln
Presterskapet
Borgare
SlåndsPersoner
Bönder
Summa
Den 9 April e. m. 143
Anckarsvärd yrkat, såsom nyttigt och upplysande;
och skulle tro, att ett sådant meddelande
från BevillningsUtskottet skulle förbereda
åt kommande Ständer en utväg,
att utarbeta vida ändamålsenligare grunder,
hvarigenom till en del skyddsafgiften kunde
upphöra, och något bättre komma i stället.
Lades på bordet.
Föredrogså nyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 18 sistlidne Mars under N:o 10 afgifne,
och den 3o i berörde månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande^ i anledning af
väckt fråga om behofvet af tillägg uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Instruction för GenéralLandtmäteriContoiret,
ProvinceLandtmäteriConloiren,
samt Landtmätarne i Riket;
Föredrogos å nyö och biföllos följande
från Lagutskottet inkomöe, samt den r
dennes e. m. på bordet lagde, Betänkanden:
Åf den 3i sistlidne Januarii:
N:o 37. Öfver väckte motioner om
ändring af Kongl. Kungörelsen den 18 December
1823, huru förhållas bör, då emot
redan dömda personer yppas brott, hvarom
ransakning tillförene icke varit anställd.
I
i44 Den g April e. m.
Af deri 5 sistlidne Februarii:
N:o 38. Öfver väckt motion otn ändring
af 3 §. i 2i Cap. RättegångsBalken.
Företogs till pröfning LagTJtskottets den
5 sistlidne Februarii under N:o 4o afgifne,
och den i dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående strafflag emot
Negerhandel och ^delaktighet deruti.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: På
de grunder, som Herr Prosten Bexell i
sin reservation anfört, får jag hemställa,
om icke, i stället för ”Negerhandelf bör stå
ordet: Slaf handel. Jag kan ej finna, hvarföre
man skulle skydda Negrerne, mera
än de hvita. Vi hafva sjelfve sett de händelser,
alt stora skaror af christna menniskor
från Grekland blifvit bortröfvade och
förde i slafveri. Jag tror således, att äfven
en lag bör finnas, som förbjuder Svenskar,
att låna sitt biträde till dylika företag.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag anhåller få fästa Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Ståndets uppmärksamhet
deruppå, att Konungens Proposition
är tillkommen i anledning af en traktat
med Konungen af Stora Britannien och
Irland. I den har Han endast begärt en
lag
Den 9 April e. m.
i45
lag emot Negerhandel!!. Propositionen innehåller
blott, att Rikets Ständer måtte uppgöra
en straff-lag emot Negerhandeln. Utskottet
har således icke kunnat sträcka sig
utöfver remissen.
Herr Lefrenj Johan Pehr: För min
del instämmande i hvad Herr Cederschjöld
anfört, fmner jag intet skäl, hvarföre Rikets
Ständer skulle vara förhindrade att,
då de bifalla Konungens Proposition, utsträcka
lagen äfven till förmon för de hvita
olyckliga, som man kunde vilja våldföra.
Herr Crusenstolpe, Magnus: Jag förenar
mig så mycket mera med Herrar Cederschjöld
och Lefren, som jag tror, att
Konungen af Stora Britannien icke tar illa
upp, örn Sveriges Konung och Ständer göra
en lag, hvilken är så ändamålsenlig,
som möjligt.
Herr Cederschjöld: Jag skulle tro, att
det jag anfört, bör möta så mycket mindre
svårigheter i afseende på traktaten, som
det är just i den traktaten, hvarest handeln
åtminstone på ett ställe kallas Slafhandel
och ej Negerhandel. Jag anhåller
om återrepiiss, till vinnande af denna ändring.
Friherre Ehrenborgh: Utskottet har endast
besvarat Konungens Proposition i ämnet,
och annat åliggande har Utskottet icke
20 H. 10
146
Den 9 April e. m.
haft. Om Utskottet skall göra en annan
lag, torde den saken böra lemnäs, såsom
ny motion, till Utskottet. Propositionen innehåller
icke något, hvarpå Utskottet icke
svarat.
Herr von Hartmansdorff, August: För
min del tror jag, lika med Herr Crusenstolpe,
att om man bifaller mera än Konungen
begärt i anledning af traktaten med
Stora Britannien, bar man äfven bifallit det
mindre. Följagteligen borde , efter min tanka,
intet hinder ligga i vägen för fullgörande
af den traktat, som blifvit ingången.
Den enda betänklighet jag skulle hysa, vore,
att lagen, sådan han är, blifvit bifallen
af Noriges StorTing. Skulle nu Sveriges
Ständer fatta ett beslut, som vore skiljaktigt
ifrån Norrska StorTingets, så skulle
måhända framställningen i förhållande till
en annan magt, der Konungen för båda Rikena
handlar såsom en person, blifva skiljaktig
och således mindre riktig. Hvar och
en vet, att under Sveriges Krona i alla
fall ej kan blifva fråga om slafveri i allmänhet.
Jag tror således, att man gerna
kan utan fara låta bero vid förslaget.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer med
den siste värde Talaren deruti, att Slafhandel
är ett högre begrepp, som naturligtvis
i sig innefattar det lägre. Om således
Rikets Ständer uppgåfvo ett förslag
Den 9 April e. m.
>47
till lag mot Slafhandel i allmänhet, så måste
ju Negerhandeln äfven derunder vara
inbegripen. Men den andra considerationen
kan jag ej gilla, nemligen att Norrska
StorTinget antagit förslaget sådant det är.
Detta bör ej hindra oss, att gifva lagen en
större utsträckning, ty som ett annat StorTing
snart förestår, föreställer jag mig, att
den jemkning då skulle vinnas, som kan
behöfvas.
Friherre Ehrenborgh: Jag tror mig skyldig
upplysa, att förhållandet är sådant, sora.
Herr von Hartmansdorff omnämnt. Såsom
Ledamot af Utskottet har det varit min
pligt att taga i öfvervägande icke allenast
de handlingar, som legat lill grund för målet,
och våra rättsförhållanden, utan äfven
det politiska i saken. Jag får då öppet
förklara att frågor varit väckte i ministeriel
väg, huruvida denna lag skulle utsträckas
till Slafhandeln i allmänhet, och man
har ansett, att då Konungen af Stora Britannien
endast begärt en lag för Negerhandeln,
samt derjemte att lagen till sin beskaffenhet
skulle vara lika för båda Rikena,
har det ej varit möjligt att uppgöra den
annorlunda, nu sedan Norrska StorTinget
förklarat, att det ansåg lagen endast böra
handla om Negerhandeln. Jag skulle tro,
att om en lag för hvita slafvar yrkas, bör
en sådan föreslås i anledning af särskild
\
i4S
Den 9 April c. ta.
motion; men jag tror ej, alt det af Konungen
åsyftade ändamål blifver uppfyllt»
om ej lagen antages i det skick den nu är
föreslagen. Åtskillige skrifvelser i detta
ämne hafva blifvit växlade emellan Konungen
och Kronprinsen, då den sednare, under
Konungens vistande i Norrige, förde
Regeringen, för att få likhet uti båda Rikenas
lagar. Utskottet har tagit delta i öfvervägande
och trott, att, då den lag, som
i Norrige blifvit antagen, alldeles icke skiljer
sig ifrån hufvudgrunderne för Sveriges
Brottmåls-lagstiftning, vore det ej betänkligt,
att förena sig om en lag lika med den
Norriges StorTing antagit. Dessa äro de
skäl som föranledt Utskottet att biträda
detta förslag, på det man måtte sätta Konungen
i tillfälle, att uppfylla traktaten.
Jag anhåller således om proposition till bifall
på Betänkandet.
Herr Lefren: Jag begärte ordet för
att förena mig med Herr Cederschjöld, men
genom de upplysningar jag af den sista Talaren
erhållit, väljer jag alt häldre väcka
en ny motion mot hvita Slafvars uppoffring.
Jag får derföre föreslå, alt samma
StraffLag, som varder utfärdad mot Negerhandel
oell delaktighet deruti, äfven må
förklaras gällande i afseende å Sla.fhandel
i allmänhet, de olyckliga föremålen för denna
nedriga näring må hafva hvilken färg
som hälst. Hedrande har det varit för Sven
-
Den g April e. m. i4g
ska Nationen, att den hittills ej deltagit i
Slnfhandeln; men vi äro skyldige att genom
lagar söka förekomma för framtiden
allt deltagande i denna skändliga handel.—
Tider kunna komma, då äfven vi i detta
fall behöfva skriftlig lag, hittills har samvetslagen
varit tillräcklig.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de mot LagUtskottets Betänkande
gjorda anmärkningar höra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter, uppå af Hans Excellence
gjord proposition, Betänkandet af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Herr Lefrens ofvanberörde motion lädes
på bordet.
Föredrogos å nyo och hi föllos följande
från nedannämnde Utskott inkomne, samt
den i dennes e. m. på bordet lagde Betänkanden:
Från
Lagutskottet:
Af den 5 sisllidne Februarii:
N:o 4i. Öfver väckta motioner om ändring
af i och, 3 §§. i i4 Cap. MissgerningsBalken.
N:o 4s> I anledning af väckta frågor,
i5o
Den 9 April e. m.
rörande tillägg i eller förtydligande af 1686
årsKyrkoLag, samt flere i anledning deraf
utfärdade Kongl. Författningar.
Från BancoUtskottet:
Af den 27 sistlidne Mars:
N:o 28. Öfver några föreslagne åtgärder
till förekommande af missbruk med enskildes
assigneringsrättighet på Banken.
Företogs till pröfning BankoUtskottets
den 27 sistlidne Mars under N:o 29 aflåtne,
samt den 1 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående några förändringar
och närmare bestämmande af grunderna
och vilkoren för assignering på Banken.
Friherre Anckar swärd* Carl Henrik:
Då rättigheten att assignera på Banken är
allmänheten medgifven, för att lätta rörelsen
i Landet, tror jag !ej det föreslagne
Lagstadgande vara lämpligt. Presidenten
Poppius har så fullständigt utredt ämnet,
att det skulle vara öfverflödigt att derom
någonting vidare yttra. Jag får således blott
hänvisa till hans reservation. Det torde
vara för hårdt straff, om 3:ne Assignationer,
som på en dag öfverkorsades, och hvilka
kunde utgöra det ringa beloppet af 60
B:dr B:co, om säger jag en så liten förseelse,
mera härflytande af försummelse hos
en Commissionair, hvilken man, såsom bo
-
Den 9 April e. m.
i5i
ende i Landsorten, nödgas anlita, skulle
medföra förlusten af en credit, hvilken för
hvar menniska är så dyrbar. Allt hvad.
säkerheten i denna del fordrar, synes mig
redan vara iakttagit i den nu gällande Författningen;
och jag stödjer denna min öfvertygelse
derpå, att under 4° är missbruken
med öfver-assignering och de deraf följande
öfverkorsningar varit så liten, att den
ej ens förtjenar nämnas. — Jag anser således
ingen skärpning af Lagen vara af behofvet
påkallad, och jag finner det vara
vådligt stadga en Lagbestämmelse, som ej
är frambringad af behofvet, men som till
sina följder kunde blifva ganska melinlig
inom vårt Land, redan förut nogbetungadt
genom en inskränkt credit-rörelse och dåliga
myntförhållanden. Jag anhåller om afslag
å Utskottets Memorial.
Herr Uggla, Göran Gustaf: Förekommen
af Friherre Anckarswärd i hvad jag
ämnade anmärka emot ifrågavarande Memorial,
vill jag nu inskränka mitt yttrande
till att instämma med honom, och under
åberopande af Herr Presidenten Poppii grundeliga
reservation, begära afslag å berörde
Memorial, såsom efter min tanka oförenligt
med principen för den inom vårt Land gällande
Lagtolkning, vid ansvars bestämmande
för itererade förbrytelser.
Herr von Hartmansdorff', August: Enrot
Utskottets Memorial har blifvit anfördt, att
Den g April e. m.
man snarare borde lätta rörelsen, än försvåra
den, genom strängare vilkor för Assignering
på Banken, Om detta är en grundsats,
som bör iakttagas mot näringarne,
så är det å andra sidan äfven nödigt, att
BankoStyrelsen, som skall handhafva författningarne
om assignering, måtte äga dem
så bestämda, att hon må kunna förekomma,
det allmänheten iake på Assignationer
bedrages. Från det ögonblick Banken’upphörde
att vara omgifven af mörker, borde
dess styrelse äfven upphöra att hålla hemligt
med dem, som på Banken öfverassignera.
Allmänheten skulle eljest, i förlitande
på öppenheten af BaneoStyrelsens förvaltning,
snarare bedragas nu, än förr då
ingen uppriktighet var att vänta hvarken
öfver Bankens eller andras oförmåga att
fullgöra sina förbindelser. Då Banken är
en allmän inrättning, synes den äfven böra
skydda den allmänhet, som icke förstår
alt sjelf bevaka sin rätt, och som dessförutan
skulle oskyldigt gå miste om sin egendom.
Då man vet, huru assigneringen bedrifves,
huru personer, som årligen assignera
för i å 200,000 R:dr, kanske icke för
dagen hafva större behållning än 2000 R:dr,
men hela den öfriga massan utelöpande,
såsom räntefritt rörelse-capital, utan annan
afgift, än provision till Commissionairer,
som postdagligen underrätta dem, huru
Räkningen i Banken står; så njuta de så
stora fördelar, att de väl böra få vidkän
-
-Den 9 April e. m.
153
nas något äfventyr, om de ej bättre bevaka
sina affairer, än att behållning i Banken
brister.
Man har anmärkt, att det vore liårdt,
om en Lag stadgades, hvarigenom man
blott för 6o R:drs öfverassignering skulle
förlora sin assignerings-rätlighet. Men summan
kan likväl vara 6ooo, och man bör ej
fästa sig vid den minsta summa, som kan
komma i fragg. — Man har sagt, att det
borde vara nog bibehålla de närvarande
Författningarne, sådane de ärq, emedan erfarenheten
visat att så få öfverassigneringar
ägt rum. Likväl har BancoFullmägtiges pluralitet
ansedt författningen i sitt nuvarande
skick oförenlig med Bankens säkerhet.
Det förslag till förtydligande, som BancoUtskottet
uppgjort, är väl något strängare
än Fullmägtiges, men det härleder sig dock
från samma grundsats, att man ej bör hålla
tyst med missbruken. Jag tillstyrker sålunda
bifall å Utskottets Memorial.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Herr von Hartmansdorff torde ursägta,
att en BancoStyrelsen tillhörande person,
som stått i rak opposition mot hvad
Bankens Commissariat och Herrar BancoFullmägtiges
pluralitet i detta ämne beslutit,
äfven nu tager sig friheten att yttra sig
i samma anda. Genom Kongl. Kungörelsen
den iq Aug. 1789 är stadgadt, att när en
i54 Den g April e. ra.
Assignant tre serskilla gångor fått sine invisningar
på Banken casserade för felande
behållning derstädes, hör i allmänna Tidningarne
kungöras, att samma Assignants
invisningar på Banken hädanefter ej blifva
derstädes emottagne. På 4° år, som förflutit,
sedan denna författning utfärdades,
har dock ej mer än enda gång fråga uppstått,
att tillämpa den; och vid detta tillfälle
har jag ej kunnat dela deras mening,
som ansett den casus verkligen hafva inträffat,
som medför den genom nämnde förordning
stadgade påföljd af kungörelse i
Tidningarne om Assignations-rättens förlust.
Händelsen var nemligen den, att 3 assignationer
på 3 dagar presenterades till inlösen
i Banken, och casserades derstädes i
anseende till felande behållning i Assignantens
Bancoräkning; men jag kunde ej anse
det vara en sådan öfverassignering, som i
Författningen menas med 3:ne serskilta gångor,
medförande förlust af Assignations-rätten.
BancoStyrelsens pluralitet har likväl
så ansett det, och BancoUtskottet har nu
föreslagit en Lag af ytterlig stränghet till
förekommande af all öfverassignering i framtiden.
Men jag frågar, när på 4o år ej mer
än en enda sådan casus inträffat, att en Assignants
Invisningar på Banken blifvit för
bristande behållning casserade, hvad skäl
har man väl då, att nu stadga strängare föreskrifter,
än för 4°> 8o, ioo år tillbaka?
Utskottet och Herr von Hartmansdorff hafva
Den g April e. m.
155
sagt, att Allmänheten derigenom skulle få
större garantie. Jag tror deremot, att en
så beskaffad garantie icke är någon sådan,
och att man derigenom snarare skadar Allmänheten;
ty den tryggar sig då mera vid
den tro, att hvarje enskild skall ovilkorligen
i Banken inlösa sine invisningar, emedan
den stadgade svåra påföljden för öfverassignering
skall afskräcka en hvar att sådant
sig tillåta. Den strängare Lagen gif—
ver icke någon större säkerhet; ty Allmänheten
kan vara io gångor bedragen, innan
öfverassigneringen i Banken upptäckes, och
Kungörelsen utfärdas, och det kan i allt
fall hända, att Innehafvarne af assignationerne
icke få en enda styfvers valuta derför.
Man bör här ej uppträda såsom Förmyndare
för Allmänheten; det är bäst att
låta den sköta sig sjelf. Då tager ingen
emot en assignation på Banken, utan att
känna vederhäftigheten hos den person, som
utgifvit assignationen; och skall han mottaga
den af någon främmande, så begär han
endossement derå, ty det är en vexel. Han
mottager assignationen med förtroende till
utgifvaren, ej till Banken. Ingen Bank i
verlden åtager sig ett sådant förmynderskap;
Banken sköter sine egne angelägenheter
och de enskilta få sjelfve sköta sine.
Jag förenar mig med dem, som yrkat afslag
på ifrågavarande Memorial, och får
föröfrigt tillägga, att om än Rikets Ständer
skulle besluta en så ytterligt sträng Lag,
i56 Den 9 April e. m.
sorn Utskottet här föreslagit mot öfverassignering
på Banken, gör jag mig likväl det
begrepp om klokhet och insigter hos Konungens
Rådgifvare, att jag tror de aldrig
skola tillstyrka Konungen att en sådan Lag
sanclionera.
Friherre Wrangel, Henning: Det vore
önskligt, alt en gång i vårt land, såsom i
andra länder, den enskilta erediten finge
utveckla sig sjelf. Men vid hvarje Riksdag
uppträder alltid någon, som, af fruktan att
en eller annan skulle derigenom göra en
för stor vinst, söker att binda händ erne:.
Så länge man ej tvekar, att bland Allmänheten
emottaga assignationer, ställda på
Banken, äro de ej skadliga. Tagas de emot
med begärlighet, så behöfvas de; tagas de
åter icke emot, så visar det, attBancoSedlarne
äro tillräck 1 ige. Således tror jag, att
de försigtighetsmått man nu föreslagit mot
öfverassignering, äro alldeles öfverflödiga,
och jag delar ej Herr von Hartina nsdorffs
åsigter, dem jag finner vara af Friherre
Anckarswärd och Grefve von Schwerin fullkomligt
vederlagde. Jag anhåller vördsamt
om proposition till afslag på Utskottets Memorial.
Herr Lefren, Johan Pehr: Det är brydsamt
att uppträda och motsäga en person af
den erfarenhet i dylika frågor, som Grefve
von Schwerin äger; men jag finner mig
Den 9 April e. m.
uppkallad att yttra mig, så godt jag kan.
Grefven har sagt, att under 4° år högst
få gjort sig skyldige till öfverassignering på
Banken. Jag hemställer, om väl detta är
bevis på Lagens öfverflödighetj och om icke
snarare Lagens alfvarsamhet verkat, att öfverassignering
ej ägt rum .så ofta, som sannolikt
skulle hafva inträffat, om Lagen ej
funnits. Friherre Wrangel åter måtte hafva
misstagit sig om sättet att stärka crediten,
om han tror, att man, för att vinna
detta ändamål, bör vara klemig mot öfverassignanter.
Jag gillar visserligen Assignations-rätten,
såsom medel att befrämja rörelsen
och näringarne i landet; men jag anser
det vara vig tig t för allmänna säkerheten,
att hafva garantie mot missbruk af
Assignationsrätten genom öfverassignering.
Författningen derom bör vara tydlig; och
mig synes det vara klart, att när 3 assignationer
efter hvarandra i Banken presenteras
till inlösen utöfver behållningen å Assignantens
räkning, så är af honom 3 gångor
feladt genom öfverassignering; ty jag
inser ej, att förhållandet är olika, oin det
är 3 dagar, 3 månader eller 3 år mellan
hvarje gång en sådan assignation af Banken
för bristande behållning casseras. Följakteligen
tillstyrker jag bifall på Utskottets Memorial.
Grefve von Schwerin: När jag afstyrker
den ytterliga stränghet, som nu af Banco
-
i58
Den 9 April e. m.
Utskottet föreslås mot öfverassignering på
Banken, vill jag ej dermed säga, att de närvarande
stadgandeme emot sådant missbruk
af Assignationsrätten böra upphäfvas. Men
det är numera icke i Europa brukligt, att
hopa stränghet på strängbet i dylika fall,
utan behof. Man har föröfrigt här så origtiga
och olika begrepp om assignationer på
Banken, emot åsigterne derom i andra länder.
Jag skulle önska, att man i Sverige
assignerade på Banken tio gångor mer, än
man nu gör. Allt sammanlagdt uppgår icke
ens till så mycket, som en enda person i
London assignerar på Engelska Banken. Här
finnas knappast mer än 20 räkningar med
Assignanter å Banken. En sådan bagalelle
är assigneringen på vår Bank; så ynkliga
äro våra näringar och vår handelsrörelse;
hvarföre skall man då ytterligare öka hindren
för assignering?
Friherre Wrangel: Assignationsrättigheten
är nödvändig i alla länder; ty det
finnes ej något kändt land, der Riksmyntet
ensamt är så tillräckligt till industriens
befordrande, att assignationer ej behöfvas.
Man klagar här, att industrien ej går framåt;
och man vill dock ej lemna frihet för
användande af ofelbara medel dertill, utan
lägger nya hinder deremot. För verldshandeln
behöfvas vexlar; för handeln inom
landet assignationer, som också äro ett slags
vexlar; och det vore liårdt, om Sverige ej
Den 9 April e. m.
begagnade denna utväg till sine näringars
upphjelpande. Man kan väl icke, såsom
Herr Lefren, draga den slutsatts, att jag
vill, det man skall vara klemig mot Öfverassignanter,
för det jag sagt mig vilja hafva
fria händer att begagna den närvarande
assignerings-rättigheten. Men jag tror, att
då man redan har goda och tillräckliga Författningar,
så hör man ej tillskapa nya. Det
är jnst desse oupphörligen nya Författningar,
som binda händerne och hindra industriens
utveckling.
Herr Ribbing_, j4rvid: Jag tror här egenteligen
ej vara fråga om att stifta en ny lag,
utan endast att förklara en gammal. Frågan
är, om cassation i Banken af 3 assignationer
öfver behållningen inom 3 dagar
skall anses såsom öfverassignering 3 serskilta
gångor, eller blott såsom en gång.
Jag medgifver, att när Lagen utsätter förökadt
straff för förnyade förbrytelser, förutsattes,
att det först bestämda och ådömda
straffet bör hafva drabbat förbrytaren,
innan ännu ökadt ansvar kan äga rum. Men
här är ej fråga om straff-lagar utan om credit-lagar
med hvilka förhållandet såsom i
allmänhet är helt olika. Man kan ej egentligen
säga, att här är stadgadt serskildt
straff för hvarje gång en öfver behållningen
i Banken utgifven assignation presenteras,
utan blott den påföljd, att om sådant
3:ne gångor inträffat, skall i allmänna
Den 9 April e. m.
Tidningarne kungöras, att Banken ej vidare
mottager och inlöser Öfverassignantens assignaiioner,
i brist af fond dertill. Det ar
sannt, att denna åtgärd är sträng mot Åssignanten,
emedan hans credit derigenom,
minskas; men jag frågar, om den icke också
minskas för den, sorn presenterar assignationen
och får den casserad af Banken?
Jag tror, att crediten för honom är lika
vigtig, som för Assignanten, om än den
förre har mindre att röra sig med; och jag
tillstyrker bifall å förevarande Metnorial,
för att skydda denna credit, vigtig i allmänhet
för dem, som vilja göra invisningar,
och oundgänglig oftast för dem, som i förtroende
till giltigheten af en assignation,
hvarmed, hans arbete blifvit betalt, ingått
förbindelser att gälda det, som han beliöft
till ett nödtorftigt uppehälle. Jag tillstyrker
bifall å Memorialet, emedan man fram
för allt bör söka, att skydda emottagare
från olägenheten af öfverassignering, då de
deruti äro alldeles oskyldige.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: De
värde Talare, som yrkat äfslag på ifrågavarande
Memorial, tyckas icke ihågkomma,
att här blott är fråga om en förklaring,
som BancoStyrelsen funnit sig behöfva öfver
1789 års förordning. Om nu Memorialet
afslås, står Författningen qvar, och
BancoStyrelsen befinner sig då i samma villia
-
\
Den g April e. m. 161
rådighet, som förut, om rätta meningen
deraf. Det förefaller mig, som här skulle
i sådant fall inträffa ungefärligen samma
förhållande, som då någon en gång hos Vederbörande
begärde förklaring öfver tvenne
mot hvarandra stridande författningar, och
lick till svar, att han skulle ställa sig begge
till ordagrann efterrättelse. I 1789 års
Förordning står: ”Enär någon enskild perjons
invisningar på Banken blifvit, genom
”hans eget förvållande, för felande behållning,
tre serskilta gångor casserade, bör
”i allmänna Tidningarne kungöras, det sam”ma
Assignants invisningar på Banken dädanefter
icke blifva derstädes emottagne.”
Hvad är det väl här som skall förstås med
första, andra och tredje 'gången cassation?
Derom är ej någonting i Författningen uttryckt;
och derföre är förklaring af BancoStyrelsen
begärd. Om icke en sådan meddelas,
skola olika BancoStyrelser komma att
olika tillämpa Författningen vid serskilta
tillfällen; och denna oreda och obestämdhet
är skadlig och bör förekommas. Den
Lagpraxis, som Herr Poppius åberopat, synes
här icke vara tillämplig, då ej ansvar
för hvarje gång öfverträdelse sker är bestämd,
och det åtminstone ej är stadgadt,
när den handlingen 3;dje gången är fulländad,
som medför ansvaret. Dessutom är
det ej utan exempel, att dylika slags Lagstadganden
äfven af Högsta Domstolen for20
H. ti
162
Den 9 April e. ni.
ståtts annorlunda, än Herr Poppius uppgifvit
såsom allmän grundsatts.
Herr Lefrén: Friherre Wrangel synes
af mitt sista yttrande hafva dragit den slutsatts,
som skulle min åsigt vara, att lemna
mindre fria händer till industriens upphjelpande
genom assignerings-rättigheten på
Banken. Derom har jag icke yttrat mig
och vill icke yttra mig; men jag har trott
och tror, att man ej hör lemna fria händer
till assignerings-rättighetens missbruk genom
öfverassignering. Det är redan nog
mycken mildhet att tillåta cassation af assignationer
utöfver Assignantens behållning
i Banken 3:ne gångor, innan rättigheten att
assignera förverkas. Det rätta vore, att den,
som en gång blifvit beträdd med öfverassignering,
ovilkorligen förlorade rättigheten
att vidare assignera på Banken. Att få
ansvarsfritt öfverträda 3 gångor har ej mera
skäl för sig, än att få göra det 3oo gångor.
Terminen af 3 gångor räddar Assignanterne
mer än tillräckligt ur sjönöd. Jag
fortsätter yrkandet om bifall till Utskottets
Memorial.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
i hvad Herr Lefren nyss yttrat, och
får fästa uppmärksamheten derpå, att, såsom
Herr Cederschjöld redan anmärkt, man
tvekar om hvad i Förordningen förstås med
casserahde af assignationer 3:ne serskilta
Den g April e. m.
i63
gdngor i anseende till bristande behållning*
och det är derom man också nu processar
inför Domstol. Jag anser fördenskuld
olämpligt att afslå detta förslag till förklaring
öfver det tvätydiga. Vill man ej bifalla
det, så bör det åtminstone återremitteras,
för att i stället annorlunda uppgöras,
sä att tvätydigheten undanrödjes, Det
anses måhända förmätet af mig, som icke
längre tid haft med Bankens äreiider att
göra, än jag varit Ledamot af BancoUtskottet,
att vilja motsäga Grefve von Schwerin,
hvilken äger så stor erfarenhet och så
vidsträckta kunskaper deri; men om Herr
Hjerta, hvilken äfven är medlem af BancoStyrelsen,
och tillhört pluraliteten bland
Fullmägtige, nu vore här tillstädes, skulle
lian med sin större kännedom af desse ämnen
kunna vitsorda, att alfvarsamma stadgar
mot assignations-rättighetens missbruk böra
finnas, och kunna intyga, att Fullmägtige
och Commissariatet i det hela varit för de
strängare åtgärder, Grefve Von Schwerin
ogillar. Genom dem gör man sig icke lill
Allmänhetens Förmyndare; men likasom en
fyrbåk varnar sjöfarande för att stöta på
grund, så varnar en Kungörelse om en Assignants
förlust af sin assignatiohsrätt Allmänheten
att äfventyra sin egendom genom
emottagandet af hans assignationer. Det är
anmärkt, att assignationsrörelsen hos oss
6r en ömkelighet i jemförelse med hvad
t i *
i64
Den 9 April e. m.
den är i andre länder. Men så är ock näringarne
och handeln i Sverige, jemförelsevis
till andra länder, icke ansenligare. Då
det ena rättar sig efter det andra, äro de
här kringlöpande assignationerna dock betydliga
nog, för att bristande betalning
skulle medföra de svåraste följder. I Dalarne
hafva Litströms assignationer varit
utelöpande tili den mängd, att jag hemställer,
hurudan pro vincens belägenhet blifvit,
om vid Litströms död hans förmögenhet
ej varit tillräcklig att infria dem. Då jag
vistades i Norrige, cederade der en köpman,
som till allmogen utgifvit assignationer till
stort belopp. Verkan af deras protesterande
var så förderflig, att Styrelsen mäste
komma emellan för att rädda en mängd
enskilta från undergång. Här är sagdt, att
man ej bör emottaga assignationer, utan att
antingen vara försäkrad om utgifvarens vederhäftighet
eller ock begära endossement
af den person, som lemnar den. Jag befarar,
att den sednare utvägen skulle i allmänhet
möta stora svårigheter. Om t. ex.
en Bonde på Oxmarknaden i Skenninge eller
Örebro ville begära endossement på en
assignation, som bjödes honom i betalning,
så tror jag väl, att han det kunde få, men
på en annan rygg, än assignationens.
Friherre dnckarswärd: Jag finner mig
ej öfvertygad af de värde Ledamöter, som
talat för bifall å ifrågavarande Memorial.
Den 9 April e. m. i65
Jag förblifver vid den mening, att strafflagar
böra stå i möjligaste förhållande till
förbrytelserne; och jag hemställer, om väl
Lagstiftarens mening kan hafva varit, att
en Assignant på Banken skulle anses hafva
3 gångor förbrutit sig derigenom att på en
dag 3 assignationer i Bankens lucka presenteras
till inlösen utöfver hans behållning
i räkningen med Banken. Det vore
för hårdt, om en från hufvudstaden aflägse
boende Assignant skulle sättas i sådant
beroende af en Commissionair, att han, för
underlåtenhet af denne att dagligen i Banken
efterfråga, huru hans räkning står, och
fylla bristen, skulle blottställas att förlora
sin assignationsrätt och få sin credit förstörd
genom en Kungörelse derom i allmänna
Tidningarne. Jag tror, att då ingen
här kunnat visa sådane omständigheter
hafva förekommit, som göra en skärpning
af närvarande Lagstadgande i detta fall nödvändigt,
så bör man antaga, att Författningens
mening med den stadgade påföljden
för öfverassignering 3:ne gångor är den,
att endast den Assignant är ett sådant ansvar
underkastad, som 3:ne serskilta gångor
underlåter, att inom 24 timmar fylla
sin cassabrist i Banken till sine assignationers
inlösande. Jag stödjer denna min mening
ytterligare derpå, att, om jag ej misstager
mig, Bankens Författningar stadga
böter för första och andra gången så beskaffad
öfverträdelse, innan den svåra på
-
i66 Den 9 April e. m.
följden afAssignationsrättens förlust för 3:dje
gången förnyad förseelse inträffar, hvilken
helt och hållet, genom Kungörelsen i Tid-*
ningarne, förstör Assignantens credit. Jag
är visserligen ej bland dem, som vilja gynna
vingleriet; men då nuvarande straffbestämmelser
uti ifrågavarande fall synas vara
tillräckliga, hälst inga anledningar att
skärpa dem förekommit, tror jag det vara
häst att låta dervid förblifva. Hvad sjelfva
det här åberopade speciella fallet angår,
så kan man väl låta bero vid den tydning
Konungens Högsta Domstol i detta afseende
gifver Författningen, när rättegången
der afgöres; och jag ser ej, att Rikets
Ständer dervid äfventyra något, om de nu
afslå Memorialet, ty det kan ej inverka på
Högsta Domstolens beslut. Beträffande åter
att genom ett sådant afslag BancoStyrelsen
skulle förblifva i osäkerhet om rätta förståndet
af författ ningen, så anser jag det
ligga i sjelfva afslaget ett förklarande, huru
Rikets Ständer ansett saken, då de ej
ingått på BancoUtskottets åsigt, att 3:ne
ÖfverAssignationers presenterande i Banken
på en dag är hvad i Författningen menas,
med öfverträdelser 3:ne gånger.
Herr Uggla: Jag förenar mig alldeles
med hvad Friherre Anckarswärd nu anfört
och får i anledning af den af Herr von
Hartmansdorff omtalade fyrbåken, vördsamt
tillägga, det jag fruktar att BancoUtskottet
Den 9 April e. m. 167
i förevarande fall sjelf strandat emot de
klippor, som omgifva den varnande fyrbåken,
då Utskottet föreslagit ett stadgande,
som efter mitt begrepp icke kan stå väl
tillsammans med de, vid Lags tillämpning,
i allmänhet hittills gällande grundsaltser.
Herr Cederschjöld: I anledning af Friherre
Anckarswärds sednaste yttrande, hemställer-
jag, om icke Rikets Ständer, i afseende
på Banken, höra vidtaga sådane författningar,
att andra Lagförklaringar än dem,
som utgå från Rikets Ständer sjelfve, blifva
öfverflödiga.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Då jag icke
tror, att den af BankoUtskottet nyttjade ordalydelse
är den rälta, eller att med de i
författningen omnämnde 3me gångor böra
förslås 3:ne stycken Assignationer, men jag
deremot anser, att desse 3:ne gångor böra
förklaras med 3:ne serskilte dagar, kan jag
ej tillstyrka, hvarken bifall eller afslag å
Ulskollels Memorial, utan anhåller om alerrémiss
deraf.
Herr von Hartmansdorff': Jag vill blott
upplysa, att den af Herr Lagerhjelm nu
yttrade mening, att med 3:ne gångor borde
förstås 3 särskild te dagar, är den som varit
rådande bos Commissariatet, och, såsom
jag tror, äfven bland BankoFuIlmägtiges
pluralitet; hvarom Grefve von Schwerin
torde hällre kunna upplysa. Jag liar
i68
Den g April e. ra.
ej emot återremiss, på det åtminstone någon
mening må blifva bestämd; men att
lemna författningen i det obestämda stick,
hvari den för närvarande be.finnes, kan jag
ej tillstyrka.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition först
till bifall, sedan till afslag, oell derefter till
återremiss af BancoUtskottets ifrågavarande
Memorial, men alla dessa propositioner
besvarades hvar efter annan med Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag begär votering
med proposition till bifall eller återremiss.
Grefve von Schwerin: Kanske de Herrar
, som med mig önskat ogillande af Memorialet,
kunde förena sig med dem, hvilka
begära återremiss, för att undvika votering.
Jag anhåller derföre om förnyad proposition
till återremiss.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken förnyad proposition,
blef BancoUtskottets Memorial,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs ExpeditionsUtskottets Utlåtande
i anledning af återremiss utaf Utskottets
under N:o 41 uppgjorde förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
«
Den 9 April e. m. 16g
angående afskrifning i räkensbaperne utaf
NummerLotteriets fordran hos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg, deruti tillkännagifves,
att, enär missskrifning utaf ett
ord i omförmäldte förslag inträffat, Utskottet
funnit sig böra samma förslag, behörigen
rättadt, till justering och godkännande
af Rikets Ständer å nyo öfverlemna; och
Lief sistnämnde förslag nu uppläst, samtaf
Ridderskapet och Adeln godkändt.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet in»
komne förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 48. Angående gjord ansökning om
beviljande af frihetsår från Tiondes erläggande
af Lovers Alunverk på Öland, m. m.
N:o 4q. Angående väckt fråga om Stipendiers
inrättande för Arme'ens Officerare
till bivistande af krig utrikes.
N:o 5o. Angående en förste Kammar»
Musicus Crusell beviljad pension.
N:o 5i. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Bref angående inköp af Landsorts
och Korsö Fyrbåkar.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
170
Den 9 April e. ra.
Från Stats- och Banco-Utskotten:
Af dea 8 dennes: v
N:o 103. Rörande anmärkningar vid
Utskottens under N:o 92 afgifne Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:,ts Nådiga
Proposition om ytterligare anslag utaf allmänna
medel till Götha Canal-byggnads
fullbordande, så vidt den rörer ett förskott
af 100,000 R;dr.
Från B a n collt skot te t :
Af den 3i sistlidne Mars:
N:o 34. I anledning af hvad uti 182b
års Revisions-Berättelse blifvit framstalldt,
rörande den i Maij månad i8a3 tillförordnade
och intill December månad 1824 fortfarande
serskilda administration, till fullbordan
af de efter 1822 års Revision inställde
Byggoads-arbeten.
Af den 4 dennes;
N:o 35. Med anledning af hvad 1827
års Revisionsberättelse förmäler, om 'det
skick, hvaruti Trossbottnarne i det så kallade
Archivi eller mindre RankoHuset sig
befinna.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | Lill n om aftonen.
In fidem Protocollf,
O. J. Lagerheim.
Den 13 April.
Måndagen den i3 April 1829.
Plenum klockan Tio förmiddagen.
Justerades i ProtocollsUtdrag innehål-,
lande Ridderskapets och Adelns i plenum
den 9 dennes f. m. fattade beslut.
Justerades följande:
Utdrag af -Protocollet, hållet hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i
Stockholm e. m. den 9 April 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af
RiddarhusUtskottets den 7 sistlidne Mars
aflåtne, samt den 9 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Memorial med förslag till en
ny Riddarhusordning; blef samma Memorial,
i anledning af dervid gjorde anmärkningar
till RiddarhusUtskottet återremitteradt;
hvarjemte Ridderskapet och Adeln i
sammanhang dermed fann för godt, att till
RiddarhusUtskottet remittera ej mindre Herr
Lefrens, Johan Pehr, den 26 sistlidne Februarii
e. m. på bordet lagde, Motion, om
ändring i a5 §. RiddarhusOrdningen, än
ock Herr Ribbings, Arvid, likaledes den 26
sistlidne Februarii e. m. på bordet lagde
motion, att Utskottens Ordförande måtte
genom Secreterarne i Utskotten lill RiddarbusFiscalen
aflemna förteckniag på de Le
-
I72
Den i3 April.
damöler inom Utskotten af Ridderskapet
och Adeln, som från Utskottens sammanträden
uteblifva. Ut Supra.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 9 dennes e. m. i öfrigt fattade
beslut.
Å nyo föredrogs Stats- och BancoUtskottens
den 8 dennes under N:o 102 afgifne,
och den 9 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 92 förut
meddelte yttrande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha Canalbyggnads
fullbordande, så vidt den rörer
ett förskott af Etthundrade Tusende
R:dr B:co.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle anse
mig mycket missbruka tiden, om jag upptog
den med att visa vigten af ämnet, då jag,
när denna fråga återremitterades, hade tillfälle
utveckla den förlust, som skulle uppkomma,
om det begärda förskottet ej lemnades,
så att Directionen, som utan Ständernas
tillstånd ej kan hypotisera något afBolagets
effecter, vore vid arbetstidens början
hindrad att fortsätta Cunalai betet. Denna
förlust, uppgående till 80 å 90,000 Riksdaler,
drabbade icke Canalen allena, utan
hela Riket, och ungefär samma förlust upp
-
Den i3 April.
står, antingen förskottet beviljas eller icke.
Jag förbigår således denna del af ämnet,
och vill blott förklara, att jag omöjeligen
kan fatta Utskottens mening, då de anse
anslag till Gölha Canal såsom oskiljaktigt
förenligt med uppgörandet af StatsRegleringen,
så framt det icke är Utskottens tanka,
att afstyrka allt vidare understöd till
ifrågavarande arbetes fullbordande. Eljest
hade icke Utskotten handlat planmessigt.
Då det likväl nu är öfverflödigt, att för
närvarande ingå i bedömmande, om det begärda
anslaget bör beviljas eller ej, anhåller
jag, att få framställa ett förslag till contraproposition,
som kan antagas af det skäl,
att de ifrågavarande 100,000 Riksdalerne
derigenom endast blifva alt anse såsom ett
lån med full återbetalnings-skyldighet, derest
hela anslaget icke skulle beviljas. Jag
kan ej inse, hvad sammanhang denna fråga
har med den kommande StalsRegleringen.
Den, som med någon uppmärksamhet
följt Riksdags-angelägenheterne, bör det icke
kunna hafva undfallit, att vi sedan 1823
äga 3,750,000 R:drs öfverskott på besparingarne,
och att följagteligen någon svårighet,
att bestrida ifrågavarande utgift, icke är för
handen, J det lyckliga skick, hvari StatsFinancerna
befinna sig, är det icke svårt,
att reglera större utgift, än dejina. Jag
kan icke finna, att man vore uti någon olycklig
belägenhet, om man, likasom skedde år
i74
Den i3 April.
I
j823, med så kallade treprocentsedlar be«
stridde utgiften af En half, En, ja till oell
med Två Millioner R;dr, till dess Ständerna
beslöto, på hvad annat sätt de skulle
fyllas. Men äfven denna utväg anser jag
öfverflödig, emedan jag ej kan tänka mig»
RikgäldsContoiret i April månad vara så utatl
tillgångar, att det ej sjelf antingen kan utgifva,
eller på sitt Creditif i Banken lyfta,
eller slutligen på treprocents-räfeningen
anskaffa en summa af 100,000 R:dr. Jag
anhåller derföre, alt vid den förmodeligen
förestående voteringen Contrapropositionen
måtte blifva så lydande: ”Vinner
”Nej, anses Ridderskapet och Adeln afslå
”Stats- och BancoUtskottens Utlåtande, samt,
”till förberedande åtgärder för fortsättnin”gen
af Götha Canal bevilja ett bidrag af
”100,000 R:dr B:co, att af RiksgäldsContoi”ret,
antingen af under bänder hafvande
”medel, eller medelst upptagande af lån för
”3 procents ränta, genast ullemnas; under
”vilkor, att CanalDirectionen blifver Kongl.
”Maj:t och Rikets Ständer ansvarig för med”lens
användande till Canalarbetet, och Bolaget,
för deras åter'betalning, om så på”fordras,
på sätt Rikets Ständer framdeles
”må förordna.”
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Stats- och BancoUtskotten, som för andra
gången afstyrkt det till Götha Canal begärdta
förskott af 100,000 R:dr B:co, haf«
Den 13 April.
va för ett så ädelt handlingssätt tagit ledning
af det enkla och obestridliga skäl, att
der ingen ting är att taga, eler är ingen
ting att gifva, och då Utskotten sålunda
på ett högst värdigt sätt åtminstone bjudit
till, att för CanalDirectionen lätta de bördor
af erkänsla, som redan nedtrycka dess
skulldror, böra Utskotten vara förvissade,
att Nationen aldrig skall ifrån sitt minne
utesluta vigten af den tjenst, som Utskotten
sålunda visat först Directionen, och sedermera
Folket.
Jag har, när frågan om nya bidrag till
Götha Canal förra gången förehades, redan
yttrat mina tankar; och jag åberopar mitt
då afgifna anförande, hvilket man icke vederlagt,
förmodeligen emedan man icke kunnat
vederlägga det.
Får man lof, att, likasom CanalDirectionen,
supponera i mörka saker, så måste
man hålla sig vid det sannolikaste, och med
förnuftet mäst öfverensstämmande, och detta
är, att den stora summa, hvarpå de 100,000
R:dr skulle blifva ett litet förskott, skall
för Götha Canal-arbetes fullbordande vara
lika otillräcklig, som alla de föregångne Millionerne.
— Sjefva CanalDirectionens egna
Ledamöter skola troligen med åtlöje anse
ett bifall, hvarom Directionen har fullt
skäl att misströsta; och jag, för min del,
vill icke blottställa mig för en hemlig ånger,
och att efter Riksdagens slut få af mi
-
176
Den i3 April.
lie medborgare uppbära den förödmjukande
förebråelse, att hafva gifvit min röst till
en pålaga, som är ändamålslös, och som i
tidens längd ganska säkert skall komma att
iklädas samma egenskap som LandtågsGärden,
Skjutsfärdspenningarne, Allmänna Bervillningen
m. fl. gärder, hvilka folket i
början åtog sig, att för vissa bestämda ändamål
utgöra, blott till en viss tid, men
hvilka sedermera blifvit permanenta, och
sannolikt hädanefter aldrig skola upphöra.
Det är en ganska afgjord sak, att Pluraliteten
af Nationen är emot Canal-arbetets
fortsättande; och att missnöje således skulle
yttras, om folkets pålagor i stället att,
såsom man förmodade, nedsättas, tvertom
ökas; och jag tror derföre att det icke skulle
vara alldeles otjenligt, att lyssna och rätta
sig något efter allmänna opinionen; oaktadt
från ett och annat ljust hufvud under
denna Riksdag utgått den yttrade tanka,
att Representanten borde sjeljständigt besluta,
samt såmedelst gifva Opinion åt
folket, i stället för att taga sin från detsamma;
äfvensom, att det vore värdigt Representationen
bjuda Opinionen spetsen, och
att den Regering och det Land, der man
vore svag nog att bry sig om Opinionsfantasierna,
vore att beklaga. — Jag anser
Representanten ovilkorligt förbunden
att lyda Opinionen, som är folkets röst;
och
Dén i3 April/
*77
och ve det Land, der denna regel ej följes.
— Ludvig den XVI blef olycklig, emedan
Ministeren i Frankrike bjöd allmänna
rösten spetsen; och Grefve Fersen blef ett
offer, emedan lian trotsade den om honom,
fastän högst oriktigt, fattade Opinion; och
hade väl 1809 års händelser aflupit såsom
de gjorde, om ej allmänna rösten medgifvit
det? Jag vill ej upptaga tiden med att
måla en tafla öfver de vådor, som i ett
samhälle kunde uppslå, då Representanterna
trotsa, eller bjuda folket spetsen. Jag
anser Allmänna Opinionen höra vördas, äfven
om den någon gång kunde vara missledd,
Hos den ligger makten, och olyckligt
det Land, der den tvingas att låta
känna sin styrka. I det ögonblick , då dess
kraft blir uppmanad, är den fasansfull, och
— om den då blir grym, så får orsaken
tillskrifvas den, som af lättsinnighet eller
öfverdåd bjudit spetsen, då det minst behöfts.
Man hade alltså icke väntat få höra
sådane läror predikas inom mitt fädernesland,
och jag är öfvertygad att vår Konung,
uppfödd i frihetens grundsattser, alltid
skall älska att följa folkets röst, och
heldre vilja regera öfver ett fritt folk, än
öfver usla slafvar och krypande tjenarej
hälst det förra gifver styrka och kraft åt
Hans Krona, då deremot de Sednare fördunkla
Dess glans,
Jag tillstyrker vördsamt proposition
20 Hl 12
17# Den i 3 April.
till bifall å Stats- och BancoUtskottens i
ämnet afgifne Utlåtandei1
Herr Tollj Florusj hade inlemnat ett'
anförande, som upplästes, så lydande:
Götha Canals tillvarelse, ett föremål
för Rikets tillgångar till dess fortsättande;
ett föremål för beräknandet af den skada,
eller nytta densamma skall tillskynda Fäderneslandet;
har Varit Önskad af våra förfäder,
för redan mera än 2:ne Secler tillbaka,
och nu tvekar Nationen, vid den sista
åtgärden, till dess fullbordande; man
kunde falla på den tankan, att den fordna
uthållande kraften lemnat oss, och att vi
häpnande vid besvärets fortsättande nedlägga
verktygen för att hvila, och låta hvad
som redan är gjort, blifva utan ändamål.
Mina kunskaper kunna visst icke jemföras
med flere af Götha Canals försvarare,
eller tadlare; men endast det sunda förnuftet
säger mig, att sammanbindningen af
Östersjön och Nordsjön äger ett oberäkneligt
värde för vårt fosterland, så väl i
mercantilt som militairiskt afseende: hvad
det första beträffar, så måste ju en redbar
vinning uppstå, då man kan bestämma det
dyrbaraste vi äga, tiden, att transportera
lasterne, alldeles oberoende af vindarne,
emellan a:ne stora haf; och tillika oberoende,
af en möjeligen uppstående ogenhet
bos våra grannar Danskarne, som i ett så
-
Den i3 April.
dant fall, kan göra oss passagen genom
•Öresund stridig*
Vid de debatter som förefallit, rörande
tillskottet för Gotha Canal, hafva de
anmärkningar som blifvit gjorde, emot utgåendet
af detta tillskott, liufvudsakeligen
fäst sig vid nödvändigheten, att först hafva
ulredt, huruvida öfrige nödige Statstillskolt,
kunna medgifva ett vidare fortfarande
af Canal-arbetet, men då utaf de
anföranden, som i denna egenskap blifvit
afgifne, ingen kunnat motsäga hvad CanalDirectionen
till skäl för tillskottets utgående
anfört, nemligen att sistlidit års, eller
det ofärdiga arbetet skulle förfalla och förlora
sig; så tror jag mig böra föreslå, att
det begärdte tillskottet af 100,000 R:dr bör
utgå på följande vilkor:
1:0 CanalDirectiön erhåller detta tillskott
såsom lån emot pantsättning af dess
materialier, som böra kunna till betalning
disponeras, om icke vidare tillskott för Canal-arbetet
kommer att utgå.
2:0 Förpligtas CanalDirectiön att endast
Och allenast använda så stor del, som fordras
af detta lånetiljskott, i och för upprätthållandet
af det påbörjade ofullbordade
arbetet, utan något nytt företag, samt
af de 100,000 R:dr bålla Staten tillhanda,
hvad som af detta lån icke till förenämnde
ändamål kan blifva erforderligt.
43*
1S0 Den i3 April.
Ooh får jäg, jemte dessa mina tankar,
ödmjukeligen tillstyrka bifall till det begärdte
förskottet.
Friherre Anckarsvärd , Carl Henrik:
Då andra akten af Götha CanalRepresentation
nu framställer en sådan likhet med den
första, skall det måhända anses öfverflödigt,
att här åter upprepa, hvad som här förra
gången blef omständeligen yttradt. För mig
liar detta ämne ett ytterligare obehag, då
jag derutinnan nödgats skilja mig från en
person, med hvilken jag så ofta och uteslutande
delar åsigter öfver de allmänna
ärenderne; men jag anser mig icke kunna
undandraga mig att framställa de förhållanden,
som synas betänkliga i afseende på behandlingen
af denna fråga. Jag hemställer om
det är möjligt att, med bibehållande af sitt
anseende, såsom Representanter, lemna oanmärkt
en så oformlig sak, att man afgör
detaljfrågorne om förskottet, innan hufvudsaken
behandlas. Jag skulle hafva önskat,
att den begäran, som af en värd Ledamot
vid sista öfverläggningen i detta ämne framställdes,
att hufvudfrågan nu på samma gång
som förskottsfrågan måtte behandlas, hade
blifvit af Utskotten beviljad, och jag inser
ej, hvarföre vi icke nu äfven kunnat få hufvudfrågan,
för att slippa alt ännu en gång
få detta ämne till discussion. Hvad mig
beträffar, får jag åter upprepa hvad jag sista
gången yttrade, att det skulle vara illa
Den i3 April.
handladt mot Bolaget, om vi genom ett
lemnadt förskott inledde Bolaget i falska beräkningar
på bidrag, sorn ej torde komma
att beviljas. Man liar fÖreburit de förluster,
som skulle uppkomma derigenom, att
Bolaget ej finge medel till arbetets drifvande
så tidigt, att något i år kunde företagas.
Dertill får jag svara, ej blott att
Rikets Ständer äro de mäst oskyldige uti
en sådan händelse, utan ock, att då det redan
år 1826 var kändt, att de anslagne
medlen ej skulle räcka till, hade det varit
Bolagets pligt, att anhålla omen sådan correction
i arbetsplanen, att medlen åtminstone
blifvit tillräcklige för att lemna Rikets
Ständer behöfligt rådrum ätt yttra sig,
och för att ej inlockas genom en sådan anläggning,
som det att medlen äro slut, och
att det vore nödvändigt för Rikets Ständer
att besluta och bevilja hvad Bolaget så oförtrutet
begärt och Rikets Ständer så obetänksamt
leranat. Frågan är nu ej mera
om Götha Canal. Här är ej fråga om huruvida
Götha Canal skall fortsättas eller ej,
utan blott om Rikets Ständer längre tilltro
sig att beskatta Svenska Folket, för att
bibehålla Götha CanalBolag. Det är otvifvelagtigt,
att om detta Bolag tvingas att
göra rätt för sig, kommer Banken i besittning
af Canalen, emedan Bolaget ej kan
betala de förskotter, hvilka blifvit det lemnade.
Det vore en besynnerlig omständighet,
och alldeles ensam i sitt slag för Gö
-
18a Den i3 April.
tha Canal, om ett arbete, på hvilket g a
10 millioner äro använde* ej skulle kunna
fullbordas genom ett nytt Bolag, som, med
tillgodonjutande af det redan färdiga arbetet,
ej hade mera än 16,000 alnar att fullborda,
och som kunde få sådana fördelar,
att det är osvikligt att det skulle kunna
uppkomma genom inhemska eller åtminstone
genom utländska medel, då vi känna
hvilka företag utomlands fullbordas, och då
man der är i behof att finna tillfälle till
placering för* och begagnande af, sine penningar.
Jag tror* att innan Rikets Ständer
vidtagit en sådan utväg att försöka få
arbetet fullbordadt utan Svenska Folkets
betungande, hafva de ej uppfyllt sin pligt.
Jag tror, att Götha Canal skulle kunna bringas
i fullbordan, på samma sätt som Stenkolsverket,
genom ny Aktieteckning, Jag
inser ej för min del, i hvilka förbindelser
Rikets Ständer stå till Caiialen för att tvingas
fortsätta sina uppoffringar. Jag kan ej
inse det i något fall, ty jag kan aldrig öfverbevisas,
att Rikets Ständer inledt Bolaget
till detta företag, mera än man inleder
andra Bolag, hvijka genom hopp om
vinst göra sina Actieteckningar. Det är för
mig obehagligt att finna såsom resourser
för Canalen än ytterligare anvisas RiksgäldsContoirets
Creditiv på Banken. Man har
föga förhoppningar för FinanceRegleringen,
då från sjelfva FinanceBeredningen kunna utgå
sådane planer. Verkställigheten är för
tidig; summan skall likväl gå ut, och den anvises
på RiksgäldsContoiret. Detta har inga
fonder; det har ej annat än sitt Creditif på
Banken. Det blir då Banken, som skall utbetala
medlen. Således, ur alla synpunkter,
är det för tidigt att afgöra detta ämne, innan
så många andra hufvudfrågor blifvit afgjorde.
Jag förklarar, att mitt samvete förbjuder
mig att tillstyrka något förskott till
Götha Canal. Jag är af den öfvertygelse,
att alla bidrag till den hafva den stora
Majoriteten af Nationen emot sig, och ännu
ytterligare skola få det, då det blir tydligt,
att det blott är för att gagna CanalBolaget,
som desse uppoffringar göras. Jag
kan ej tillbakahålla min förundran deröfver,
att ej från Styrelsens sida någon plan
blifvit uppgjord att komma från denna villrådighet.
Man skyller på Rikets Ständer,
som inledt Bolaget i detta företag; men i
det fallet torde Regeringen komma att dela
den drygaste andelen af Nationens inledande.
Man har ej saknat sådan anledning,
då Regeringens egna Ledamöter, sorn
varit enskild ta Actieägare i Canalen, försäkrat
om Rikets Ständers böjelse att understödja
den, och tagit för afgjort, att Rikets
Ständer ej kunde neka bidrag till densamma.
Det framställer sig för mig, såsom
en underbar trollkraft hos Canalen,
om man ej kunde säga nej till sådane ytterligare
fordringar och bidrag. Hvad Bolaget
beträffar, hafva Rikets Ständer, från
dess första tillvaro, ej ens skördat billig
tacksamhet. Redan i8i5 framställde Bolaget
sig icke såsom låntagare, utan såsom
långifvare till Rikets Ständer, och det är
från en sådan ställning, som jag önskade
att Rikets Ständer ville skilja sig. Vi hafva
i färskt minne de protester från Bolagets
sida, som gjordes 1818, då Rikets Ständer
gjorde allt för att frälsa Bolaget, och
kanske ådrogo sig den rättvisa förebråelsen,
att, om de hade följt Rättsprincipen,
de hade undgått en mängd förebråelser,
hvilka Rikets Ständer ej förtjent. Vi hade
fått se, huru CanalBolaget hade dragit
sig ur denna sak utan biträde. Om man
tror, att det är allmänna opinionen inom
Landet, som är för, att Canalen skall fullbordas
genom allmänna bidrag, så vet jag
ej hvarföre man ej söker inbringa dem genom
allmän subscription, för att se, till
hvad grad enthusiasmen äger rum. Jag fruktar,
att ganska litet på sådant sätt kunde
inbringas. Vi se, att Stamböcker för
Kyrkobyggnader gå omkring, och att bidrag
dertill beviljas, emedan de hafva opinionen
för sig. Samma utväg kunde här
vidtagas. Tviflar man på opinionen, så tvekar
jag ej ett ögonblick att yttra, att det
vore samvetslöst, att pålägga folket en beskattning
för blotta känslan af arbetets skönhet,
hvilken jag delar, och icke bestrider.
Om man samvetsgrant tänker på följderne,
är det oförsvarligt, att i förväg bevilja detta
Den i3 April.
i85
förskott och besluta om anslag för Götha
Canal, innan man ännu hunnit besvara Regeringens
mera vigtiga framställningar om
Statsanslag. Det är så oformligt, att jag ej
skulle känna någon starkare förebråelse som
Representant, än om jag hade, för de tvetydiga
begreppens skuld om nationalära och
nationalstolthet, med min röst bidragit tilt
en beskattning, i hvilken jag tagit så liten
del, att de minst skattande ofta deraf kände
en drygare tyngd. Jag vill ej längre
uppehålla Ridderskapet och Adeln, ehuru
mycket jag kunde hafva att säga i detta ämne,
och då jag vet, att det är möjligt, att
jag kommer att befinna mig i minoriteten,
tröstar jag mig dermed, att jag det oaktadt
i detta, som i många andra ämnen, tillhör
majoriteten af Nationen. Jag anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till bifall å Utskottens Utlåtande.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta.' Jag anser mig nödsakad,
att, i anledning af den siste Talarens yttranden,
utreda några förhållanden, som annars
kunde leda derhän, att tro, att de
grunder, hvarpå jag stöder mig, voro obesinnade.
Talaren har yttrat, att det skulle
innebära en oformlighet, att gifva ett förskott,
innan man beslutit, om man skall understödja
Ganalen. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
å den ställning, i hvilken
Bolaget och Rikets Ständer skulle finna sig
i86
Den i3 April.
till hvarandra. Jag upptäcker ingen oformlighet
uti att i den stund, då man vill öfvergifva
ett Bolag, som man understödt,
af hvilket man infordrat en stor actieteckning,
hvilket man under i3 år visat,
att man pröfvat dess förslag, och hvars arbete
man hvarje gång trodt skola blifva
färdigt, att säger jag, man nu på en gång
skulle lemna detta Bolag i det skick, att
Rikets Ständer förbehållit sig hela dispositionen
af alla dess tillhörigheter nu uti
April månad, då det bort kunna påräkna,
att, när Rikets Ständer samlades i November
månad, beslutet bordt kunna vara fattadt
innan arbetstiden för detta år. Bolaget
skulle nu icke hinna sammankallas, så
att det kunde fatta beslut örn arbetets företagande
uti rätt tid, Jag skulle finna
oformligt, om man på sådant sätt öfvergaf
en samling af Svenska medborgare åt sitt
öde, en samling, sorn ej är så ringa till
antalet. Jag tror ej, att opinionen emot
Ganalen är så allmän, sorn man anser den
vara, och den är till det mesta inskränkt
till vissa localer, vissa samhälls-classer och
vissa penninge-förhållanden. Om man ock
uppförde en half skillings Bevillning till
Ca na len å hvarje Debetsedel, tror jag ej,
att opinionen i Svea Land deremot skulle
vara så högt stridande. Derföre vågar jag
försvara, att ett förskott bör gifvas, men
jag har tillika ansedt mig böra sätta Rikets
Ständer i tillfälle, att med fri mening be
-
Den i3 April.
187
sluta, när hufvudfrågan förekommer. Jag
har således föreslagit bestämmande af skyldighet
för Directionen, att ovägerligen till
Canalen använda de ifrågavarande medlen.
Jag har ytterligare ansett det vilkor böra
bestämmas, att Bolaget återbetalar summan,
om Rikets Ständer ej finna för godt att bevilja
något bidrag till Canalen, Då detta
iakttages, äro alla nÖdiga garantier vidtagne;
ty följden af det beslut jag framställt,
är ingen annan, än sammankallande af en
Bolagsstämma, der Bolaget genom nya för*
bindelser och ny ansökning kunde försöka
att tillvägabringa färdiggörandet af hvad.
Bolaget sig åtagit. Jag beklagar, att jag
ännu ej hunnit för allmänheten och Rikets
Ständer framlägga hvad jag beredt mig på
att anföra i hufvudfrågan, men det skall
genom tryck i denna vecka blifva kungiordt,
och skall visa, att det ej är så besjmnerligt,
att detta Bolag står uti ett slags Bolag
med Rikets Ständer, På Riksens Ständers
beslut har man, sedan det var kändt,
att arbetet ej med Bolagets medel kunde
fulländas, affordrat actieägarne 60 procent.
1815 då Rikets Ständer beslöto i ämnet,
och inblandade sig i Canalens angelägenheter,
hade Bolaget endast insatt 4° procent.
De återstående 60 procent ansågos, tillika
med hvad Rikets Ständer dåanslogo, ännu
vara tillräcklige för att färdiggöra Canalen,
och Rikets Ständer funno sig hafva uppfyllt
alla förbindelser emot Bolaget, deri*
i88
Den i3 April.
genom, att de utsett tvllräcklige medel. Jag
frågar nu, om desse actieägare, då de på
god tro insatt de 60 procenten, förtjena att
öfverlemnas åt sitt öde i den stund, då fördröjandet
af ett anslag skulle vålla dem en
betydlig förlust, och om de ej böra tros
på 100,000 R:drs förskott, så vida man ej
vill låta alla möjliga fjädrar spela för att
hindra företaget. Om jag skulle betrakta
detta ensamt, så är det mig icke möjligt
att finna deruti någon misshushållning, eller
en sak, som ej vore Rikets Ständer värdig.
För min del har jag ej tänkt, att ingå
på beviljande af sådane anslag, som jag
ej är Öfvertygad om skola leda till sann
fördel för mitt fädernesland. Derföre kan
jag med så mycket mera skäl yrka bifall
till detta förslag, då det blott är fråga om
16,000 alnars återstående Canal; när jag på
denna del med egna ögon sett nära 11,000
alnar färdiga, som måste igenfalla, om ej
arbetet fortgår; när endast 10 slussar och
5ooo alnar återstå, samt härmed detta storverk
, eller lilla verk om man så behagar,
är slut; och det derjemte är slut på att
göra denna sak till en ridhäst, på hvilken
hvar och en Ryttare, som har lust eller tillfälle,
kan kasta sig upp och manegera. Jag
anhåller, att den proposition jag föreslagit,
måtte blifva framstäld såsom ContraProposition.
Herr Stråhle, Nils Wilhelm: I afseende
på den föreslagna ContraProposilionen
Den i3 April.
»89
anhåller jag, alt få göra aine anmärkningar.
Den förslå, alt man omöjligen kan ingå i
något bedömande af den framstäldte utvägen
att upptaga lån emot 3 procent, utan
att tillika leda tankarna på Finance-regleringen.
År 1828, när ingen myntbestämning
kom i fråga att verkställas, gick det
visserligen an att upptaga 3 procents lån,
emedan då Banken icke skulle inlösa sina
sedlar med reel valuta, det var möjligt, att
på Banken lemna sådane anvisningar, som
för upprätthållandet af 3 procents lånerörelsen
voro nödvändige. Nu åter har fråga
alfvarsammare blifvit väckt om bestämmande
af BancoSedelns värde; man kan då
icke längre följa samma system att upptaga
3 procents lån, som nödvändigt skola i
sista hand drabba Banken. Den andra anmärkningen
är den, att föreskriften om återbetalningsskyldigheten
är ofullständig. Man
säger: om Rikets Ständer framdeles afslå
sjelfva liufvudfrågan, skall CanalDirectionen
eller Bolaget förbinda sig att återbetala förskottet.
Hvad betyder väl detta? Skall Directionen
förbinda sig till denna återbetalning
med egna medel? Eller om det skall
ske med Bolagets, hvar finnas de? Canalens
alla tillhörigheter äro ju redan pantsatta
för Statens lemnade bidrag. Jag för
min del tror, alt vi icke kunna bifalla det
begärdta förskottet, utan att med detsamma
säga: Vi uppoffra dessa mede], Canalen
skall göras färdig, kosta livad det vill.
Den i3 April.
Vid detta tillfälle anhåller jag, att i afseende
på ett af mig förut fäldt yttrande om
det afseende, som å allmänna tänkesättet bör
fästas, få förklara* att jag aldrig yrkat, det
någon borde frångå sin öfvertygelse, derföre
att den kunde vara stridande emot allmänhetens
omdöme* och jag befinner mig
sjelf på en plats, den jag med en motsatt
tanka icke skulle kunna i 8 dagar med fredadt
samvete bibehålla. En sådan tanka
bar således aldrig af mig blifvit yttrad; jag
bar tyckt mig finna, att opinionen allt mer
och mer vändt sig emot Canalen under de
sednare åren, enär jag funnit motståndet
nu vida starkare än det någonsin varit, och
jag är öfvertygad, att de fleste Riksdagsmän
vid hitkomstett voro af den tanka, att
man icke borde vidare understödja Bolaget.
Meningen med mitt yttrande var derföre,
att man borde undersöka, huruvida denna
opinion hade någon grund eller icke; och
biott i det fallet, att man icke kan vederlägga,
hvad som anses vara orsaken till denna
motvilja, har jag yrkat afseende böra
fästas derpå. Kan man bestrida, att om ej
anslagen till Götha Canal varit, vi långt
för detta hade kunnat hafva afhulpit den
oreda i penningeväsendet, som vållades af
1808 och 180g årens krig, och redan haft
myntväsendet ordnadt. Hvarföre vederlägger
man ej detta? Kan det nekas, att då
genom den stora mängd BancoSedlar, som
år 1809 utgåfvos* det representativa myn*»
Den i3 April.
igt
tet fått en öfvermåttan stor tillväxt, det var
ganska oklokt af CanalDirectionen, att än
ytterligare genom den utomordenteliga utsträckning
Götha CanalDiscont fick, öka sedelmassan
och såmedelst hufvudsakeligen
medverka till den sedermera inträffade brytning,
som nödvändigt af öfverdriften skulle
blifva en följd hvarföre söker man ej urskulda
detta förfarande? Finnes ej någon
grund för de farhågor, som yppats, att med
Canalens fullbordan skola sammanhänga en
mängd andra planer till kostbara anläggningar,
som skola suga landets märg och must,
hvarföre skyndar man då icke att borttaga
dessa farhågor? Kan man vederlägga
det inkast, att de framgifna calculerna aldrig
varit pålitliga, hvarföre sker det icke?
Mycket har derom blifvit sagt, men aldrig
ulredt, hvaruti det felaktiga i calculen bestått.
Vi bafve deremot fått höra en ny
calcul framställas, enligt hvilken arbetet
bordt kosta mycket mer än det gjort. Om
detta är sannt, så ar det icke olikt berättelsen
om den, sorn köpte allting för godt
köp, till dess han hade förstört allt hvad
han ägde, och sedan måste yttra: c’est le
bon marche, qui m'a ruum. Kan man åter
icke vederlägga allt detta, så bör man lyssna
till en opinion, som grundar sig på verklig
sanning. Om företaget icke nedlägges,
bör man ställa så till, att det får ett allmänt
förtroende, och det är derföre jag
framlagt ett förslag, som blott har det emot
Deri 13 April.
sig, ätt dét skiljer Canalen ifrån Bolaget.
Det är således icke så mycket fråga om
Canalen, som om Bolaget och dess pretentioner.
Derföre tror jag äfven, att, om frågan
blefve afgjord, på sätt jag föreslagit,
genom ett defmitift bestämmande af förhål—
landerne emellan Staten och Bolaget, den
stora fördel derigenom skulle vinnas, att vi
för alltid voro ifrån dessa obehagliga stri*
der, och sluppe att nästa Riksdag stå i samma
obehagliga förhållande som nu; hvilket
i annat fall torde inträffa. Jag har grundat
mitt förslag derpå, att företaget borde
vara ett Statens arbete, och icke ett Bolag
vidare tillåtas besluta öm Statsmedels användande.
Man hal* sagt, att det minsta
afbrott i arbetet nu skulle förorsaka en penningeförlust.
Jag känner visserligen icke,
om beräkningarne härutinnan äro pålitligare,
än de, som förut blifvit framlagda;
men låt vara att, såsom troligt är, någon
förlust genom afbrottet kommer att drabba
oss. Betydlig kan den säkerligen icke blifva,
och fördelarne af sakens behandling ur
en annan synpunkt voro mycket mera att
värdera. Eller vore det icke värdt några
tusende R:dr, om vi blott i någon mån
kunde bryta en länk i den kedja, sora så
länge fästat oss vid Canalen* Vöre det icke
värdt någon uppoffring, om vi, äfven blott
för några ögonblick, fingo nedlägga denna
tnnga börda, som trycker oss» Vi fingo väl
kan
Den i3 Aptit.
kan hända sedermera återtaga densamma;
men det skedde åtminstone, efter det vi undersökt
förhållandet och sedan vi sett, om
våra krafter tillåta oss att bära den, eller
icke. jag har aldrig tvekat, att uppträda
för hvad jag ansett sant och rätt* och jag
tror icke, att det ligger någon vanheder uLi
att strida emot öfvermakten. Man kan blifva
öfvermannad, utan alt vara öfvervunnem
Det är derföre, ehuru med föga hopp om
framgång, som jag velat framlägga ett förslag,
hvilket i första rummet grundar sig
derpå, att när Statens medel anslås, debora
förvaltas af personer* som derföre äro Rikets
Ständer ansvarige. Detta utgör grundvalen
för min motion. Derjemte har ' jag
trott, att man borde häfva farhågan, derföre,
att i sammanhang med detta arbete
skola stå andra gigantiska planer, som skola
öfverstiga landets krafter i en framtid.
Kanske torde ändå alla dessa planer, med
flottstationer, ångbåtar, trälvägar o. d. icke
räcka till att trygga Canalens bestånd, och
vi skole då säkert få höra någon framkomma
med det förslag, att flytta Residenset
till någon punkt vid Canalen; såsom det
enda medlet, hvarigenom denna kunde uppehållas.
Det vore visserligen önskligt, om
alla dessa planer kunde verkställas; men
något hvar är öfvertygad, att det nu öfverStiger
våra krafter, och jag tror, att vi derigenom
skulle förlora en stor del i styrkan
20 H, i3
»94
Den 13 April.
utaf vårt sjelfförsvar. Vi komrao då att
likna en man, som förskaffat sig alla möjliga
slags vapen, men för detta ändamål
tfödgas afknappa på sitt dagliga underhåll,
till dess l'-:: '■lutligen, i farans stund, kraftlös
och modstulen faller nedtyngd af sin
egen rustning, som blir segrarens lätta byte.
Man måste vara ense derom, att ehuru
materieln är en väsendtlig del af försvaret,
består likväl den hufvudsakliga försvarskraften
i fäderneslandskärleken. Borttager man
denna och undergräfver medborgarnes vältrefnad,
så skola säkerligen alla stora anstalter
icke förslå att trygga vår sjelfständighet.
Det är i främsta rummet den moraliska
kraften hos nationen, som måste
Vårdas och upplifvas, och det är denna
kraft, jag anser lida genom det sätt, hvarpå
man vill tillvägabringa Rikets Ständers
beslut om understöd för Banken. För öfrigt
har jag aldrig stridt mot sjelfva Canalföretagets
framgång; ty jag föreställer mig,
att om Sverige skulle framgå till förkofran,
samt handel och näringar lifvas, kan Canalen
kanske en gång i framtiden blifva
nyttig. Då, när vi alla redan äro kalle och
tyste, när de passioner, som nu äro verkande,
slocknat ut, då kan det möjligen
Ilända, att våra barn och barnabarn finna
den nyttig, och prisa dem, hvilka uppfunnit
och verkställt delta förelag. Om man
då frågar, huru det kom till, att det hos
samtiden väckte så mycket missnöje, tror
Den i3 April.
i g5
jag att det skall visa sig, att egenteliga orsaken
icke legat, i någon bristande känsla
för framgången af stora företag och oförmåga
att bedöma dem, utan i den känslan,
att vi vilja handla och besluta, såsom frie
Svenske män, och icke låta oss blindt ledas
till mål, hvilkas vidd och beskaffenhet vi
icke känna*
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag skall
icke med ett enda ord vidröra hufvudfrågan;
men jag anser mig manad att uppstiga
i anledning af ett bär fälldt yttrande,
att då en Ledamot af FinanceBetedningen
tillstyrkt, att Bankens Credit skall tillitas,
man deraf kan sluta, hvilka planer för Finance-regleringen
man kan emotse. Till
svar härpå får jag nämna, hvad min ringa
person beträffar* att jag önskar, det alia
bade så alfvarlig vilja, som jag, att sätta
penningeverket i stånd, och att icke längre
låta det kastas mellan ytterligbetet af stigande
och fallande till näfingarnes allmänna
förderf. Jag tror mig visst icke äga firianciela
kunskaper elis jetnftgoda med mängdens;
meri påstår likväl* att då jag hänvisat
RiksgäidsCoritoirets Creditiv i Banken
Såsom tillgång i detta fall, har jag icke syndat
emot några Sunda fmancereglor, och
icke hjelpt till, att storta en önskad byggnad,
i hvilken jag vill deltaga. Jag tror,
ätt RiksgäldsCoiitoiret i alla händelser må
i3«
-
Den i3 April.
sle hafva ett Creditiv på Banken. Annat
är, att återbetala summan i nästa månad,
och annat, att assignera utan fond. I min
reservation har jag framställt 3-procentslåneräkningen
såsom den, från hvilken medlen
böra tagas; och jag tror mig kunnat göra
det, då icke mer än 14 dagar fordras för
återbetalning. Jag anser således som ett
skrämskott, att icke våga taga dessa 100,000
R:dr på Banken. 3-procents-räkningen står
nu så, att då Rikets Ständer år 1823 anvisade
en upplåning af 2 millioner, hade
denna räkning vid förra årets utgång likväl
icke mer än en skuld af 35,000 R:dr. Denna
skillnad har uppkommit genom inbetalning
af influtna öfverskotts medel, och. Rikets
Ständer få i StatsUtskottetS Betänkande
om RiksgäldsVerket tillfälle inhemta orsakerne,
hvarföre 3-procents-räkningen kan
visa delta resultat. Om nu på samma räkning
upptagas 100,000 R:dr, hemställer jag
till hvar och en, om deraf kan uppstå någon
fara för Rikets financer. Åtminstone
skall jag förklara mig färdig att såsom alldeles
okunnig utgå ur FinanceBeredningen,
om en sak, hvilken synes mig så enkel,
kan medföra någon våda. Jag är hvarken
loftalare för eller ifrig motståndare af Canalen.
Jag har i min reservation uttryckt
en lugn tanka, som jag hoppas skall gillas
af allmänheten; då jag tror, att de som
skulle lägga nej_, i fall fråga vöre att begynna
Canalarbetet, nu lägga jctj för att en gång
I
Den i3 April.
få slut derpå. Jag förenar mig således med
Herr Hjerta i frågan om eontra-proposition.
Hans Excellence Herr Grefve von PiaterijBaltzar
Bogislaus: Jag bade önskat och
hoppats, att i dag, af flere skäl, få tiga, då
• ämnet redan förut är så vidlyftigt afhandladt,
och jag skall derföre söka i möjligaste måtto
förbigå alt besvara alla de inkast, som en
gång förut blifvit vederlagda. Men enär nya
skäl blifvit framdragna, af den art, att de
kunna inverka på beslutet, anser jag mig skyldig,
att för Ridderskapet och Adeln, såsom
upplysande och redovisande person i denna
sak, i största korthet lemna några uppgifter.
Jag beklagar blott, att jag till endel
nödgas tala till en man, b vilken börjat med
att förklara, att lian icke kan öfverbevisas.
Det lärer således icke vara värdt, att bjuda
till att öfvertyga honom. Men måhända
är icke bela samlingen af denna tanka,
utan af den motsatta, att först vilja böra
skäl och motskäl. Ja, jagar säker att detta
är fallet med större delen af den, och
det är till Eder mine Herrar, som jag begär,
att i dag få ställa min talan, med anhållan
om tålamod vid mina ringa framställningar.
Det bar blifvit sagdt, att Canal-arbetet
ganska lätt kunde uppskjutas.
Denna fråga bar bär förut blifvit framställd
under så många synpunkter, att jag förmodar
ingen, än så litet bevandrad med
arbeten i stort, ju icke skall finna kosina
-
Den i3 April.
den af ett uppskof härutinnan under den
goda årstiden vid ett arbete, der iooo:de
tals personer äro sysselsatta. Det har blifvit
sagdt, att man liksom gjort en anläggning
för att inleda Lagstiftningen i nödvändigheten
af ett bifall. Jag får dervid
blott påminna, att Directionens framställning,
jemte de vidlyftiga förslager som höra
dertill, redan i \ månader varit färdig
och af trycket utgifyen. Man har således,
ulan alt vilja indraga någon, handlat med
till räcklig öppenhet och tillräckligt rådrum
för Rikets Ständers beslutande rätt, eller
jag frågar denna aktningsvärda samling, om
nian för 4 månader sedan kunnat sätta i
fråga, att icke nu hafva fattat beslutet om
ptt förskott af 100,000 R:dr, hvilket Konungen
i sin Proposition framställt såsom
eli sak, hvilken borde föregå det hufvudsakliga
afgörandet. Det är sant, att sådane
omständigheter sedermera inträffat, som
hindrat defta afgörande; men det mätte lika
litet kunna' läggas dem lill last, hvilka
varit nödsakade rätta sig efter dessa omständigheter^
sorn dem, hvilka icke kunnat
förutse desamm3? För öfrigt har här icke
handlats annorlunda än efter en gillad plan,
ehuru man mångå gånger fått uppbära den
beskyllning, att vilja inleda Rikets Ständer.
Jag har likväl aldrig gått hemliga till
väga, utan städse mott min man och mina
pligter uppenbarligen, pet har blifvit sagdt,
att man^vill beskatta allmänheten för att
Den i3 April.
*99
upprätthålla Bolaget. Välan! Man har sagt
tillika, att det måste äga rum, för det andra
tillgångar icke för närvarande finnas.
Jag är icke af den tankan. Jag minnes rätt
val, att vid sista Riksdag, ansåg man en
annan utväg nödvändig, nemligen att upptaga
3 proc:ts lån, men de behöfde blott
begagnas första året, så väl för Götha Canal,
som andra af Rikets Ständer beslutade
företag. För att i öfrigt visa, huru stora
för närvarande tillgångarne äro, ber jag
att få uppläsa inför Eder mine Herrar ett
betyg, som lyder så bär:
Enligt uppgift från VexelBankens Kamererare
utgjorde RiksgäldsContoirets Behållningar
den 4 April:
På Räkning N:o i R:dr j27,678: 6. 3.
På Räkning N:o 3 „ 7,867: 4^* 4*
Här finnas således redan öfver i35,öoo
R:dr. Beviset är utfärdadt från Banken, och
undertecknadt Helsingius. Man har äfven
velat säga, att Bolaget bör falla, och depossideras.
Detta är lätt uttaladt mine Herrar;
men jag får blott påminna, att detta
Bolag består af en samling från Hernösand
till Ystad, från Wisby till Uddevalla, af
öfver 2000 personer, som bidragit till företaget
i stöd af den påkallan de fått af
Konung och Ständer, och i stöd af Ständers
framställda beräkningar; samt att desse
personer individuelt bidragit med ifrån
i4o,ooo ända ned lill 100 R:dr. Man har
aoo
Den 13 April,
sagt, att dessa Actier icke mera finnas i
första ägarnes händer, och jag vill med-,
ge, att på ett eller annat ställe detta kan
Vara casus; men jag får här förklara mig
ansvarig att bevisa, det större delen ännu
finnas qvar i de första tecknarnes händer.
Ibland dem finnas de, som tecknat sig för
i4o,oooR:dr, för ioo,oqo och inbetalt livar
styfver. Flere andra, som tecknat sig till
60, 4°» 3q å 20 Tusende R:dr, äro i sam-*
ma belägenhet. De hafva uppfyllt icke blott
första förbindelsen, att inbetala En million
R:dr, utan ingått på en mer än tre
gångor större summa, Af dessa 3,i48,ooo
R;dr är det blott 7000, som utgöra dödade
Actier. Har väl någonsin i Sverige en
Corporation noggrannare uppfyllt sina för**
bindelser än denna, som man nu föreslår,
att omintetgöras. Och hvarföre? Jo; bland
annat anför man, att den trotsar Lagstiftande
makten och styrelsen, Hvari består då
detta trotts? Är det väl troligt, att inför
en Constitutionel samling, en öppen begäran
om laglig undersökning, för att lagligen
behandlas i förhållandet af ett Contract,
kan kallas ett trotts. Jag hemställer
till den värde Talare, som så många gångor
och så rätt ifrat för Constitutionela förhållanden,
huru detta påstående slår tillsammans
med rättvisan; ty om icke lagen
har samma kraft till förmon för den svagasteindivid,
som för den mäktige, så upphör
det constitutionela förhållandet, Det
Den ?3 April.
201
är denna åtgärd, som kallats trotts: detta,
som kallats ett obilligt hot. Handlingarna
tala, och må de bevisa, hvilkendera har
rätt. Jag förklarar, att jag och alla mina
medbroder äro så varma, som någon, i den
känslan, att man bör ödmjuka sig inför
Lagen; men att man bör spilla sin blod
för rätten. Då böra vi också undgå förebråelsen,
att hafva velat visa oss uppstudsige.
Yi hafva icke åkallat annat än Sveriges
Lag, och den hafva Sveriges största
despoter låtit komma individen till godo.
Den måtte således icke heller kunna förmenas
någon, minst en Corporation, som fullgjort
alla sina skyldigheter, ifrån den första
till den sista. Man säger vidare, att
ingen fara är, att om det inländska interesset
faller, skall det utländska vidtaga.
Nå väl, detta är en spådom. Jag vill göra
en annan, på det man måtte få se, hvilkendera
som har rätt; och den är, alt om
Götha CanalBolag depossideras, sedan det
bidragit med |-:delar, om man vill räkna
rätt, till hela arbetet, så skall ingen utländning
någonsin våga, att sätta in en enda
fyrk i ett sådant land, der icke förbindelser
hållas heliga; och jag inser icke,
huru ens någonsin en despot skulle våga,
att på det viset frånkänna en massa af undersåtare
en egendom, som de tydligen kunde
bevisa sig hafva inbetalt, gång efter
gång, till sista Öre.
Det har blifvit sagdt, alt de af Canal
-
202
Den i3 April.
Bolaget erbjudna tillhörigheter redan förut
äro pantförskrifna. Detta uttryck är något
nytt för mig, och jag finnér mycket besynnerligt,
att det skett af en rättskunnig man,
som dessutom bör vara bekant med Bankens
förhållanden. Jag tror, att till en
pantförskrifning hörer, att den, som äger
panten, skall förkrifva sig att öfverlemna
den till långifvaren. Canalen har varit pantförskrifven,
det är sant; men det var blott,
så länge Discontrörelsen räckte, och så snart
detta Creditiv upphörde, upphörde äfven
pantförskrifningen. Det gamla pantförskrifningsDocumentet,
som var ställt på Disconten,
finnes väl ännu qvar i Banken, ibland
liandlingarne om Götha Canal; men är nu
mera af ingen Autoritet.
Man bar talat om de utsträckta planer,
som skulle legat dolda under Canalföretaget.
Det måtte icke vara någon obetaget,
att hafva planer, hvilka han behagar,
utan att hail behöfver göra någon reda
för dem; men hvad som är ganska gifvet,
är, att jag icke underlåtit, när jag
baft någon sådan, att öppet framställa den,
då hvar och en haft rätt, att granska och
afgöra dess duglighet eller oduglighet. Men
hvad för öfrigt planen om Söderköpings,
station beträffar, så blef den på Konungens
befallning uppgjord 1809 af mig, och
af Konung Carl XIII påtecknad. Den blef
vidare af nuvarande Konungen på stället
Den i3 April.
203
besigtigad år 1812. Dervid liar saken hvilat,
och stige den fram, sorn kan visa, att
jag vidare satt den i fråga. Man har talat
om opålitliga calculer. Jag har här
bevis på, hvad en calcul vill säga, och
de, som talat derom, torde icke hafva någon
idce om grunden eller sättet, för dess
uppgörande. Men jag tror mig kunna bevisa,
att calculerne blifvit uppgjorda med
all möjlig noggrannhet. Det har emedlertid
blifvit sagdt, att de för det återstående
arbetet borde uppgöras af sakkunnigare personer.
Finnes här någon mera Sakkunnig,
än de, som hittills uppgjort arbetsplanerna
för Götha Canal, hvarvid man hvarje gång
tagit stöd af en föregående erfarenhet, stige
den då fram. Jag får blott påminna,
att vid hvarje calcul Directionen framlagt,
bar Directionen, i stöd af sin erfarenhet,
uppdragit mig, att, enär man icke annorstädes
varit i stånd uppgöra en calcul, som
kunde slå säkert in med arbetskostnaden,
borde detta alltid tillika gifvas tillkänna,
och jag uppmanar den värda Talaren att
i de tryckta Protocollen, som finnas här på
bordet, underrätta sig, om icke så skett.
Ja, jag säger än i denna stund, ehuru jag
är fullt öfvertygad om dess tillförlitlighet,
att det vore, efter min öfvertygelse, lika
oriktigt handladt, att bestämt göra mig ansvarig
för den återstående calculen, som
att bestämdt afgöra, hvad Jupiter är gjord
af, ehuru jag vet, att den är lättare än val
-
Pen i3 Apriil,
ten. Men jag får här tillägga, att då på
17,000 alnar, 12,000 äro mer eller mindre
bearbetade, då alla Sluss-tomter äro utgräfda,
då af de 10 återstående Slussar, sjöslussen
står på berg, 2:ne slussar på den
värsta terrainen redan äro grundlagde utom
arne andre på fastare mark, när således blott
5 de lättaste ansedde återslå, så anser jag
denna calcul äga all möjlig sannolikhet för
sig. Det är denna öfvertygelse jag här gifvit
tillkänna; menora den skulle bedragas,
så är det icke första gången; och detta säger
jag med all den öppenhet, som jag ännu
aldrig förnekat under en lång lefnad.
De värde Talarne på motsatta sidan hafva
äfven sagt, att det borde vara en annan
förvaltning, för att göra controllen säkrare.
Jag vill icke uppehålla tiden med att svara
härpå. Hvarje papperslapp finnes ännu
förvarad för alla arbetsåren, ehuru de år
funnits, då kostnaden uppgått till 700,000
R;dr. Boken har varit afslutad till deri 1
October, och Revisionen verkställd innan
den 1 derpåföljande Februarii. Desse handlingar
finnas med hvart enda allegat, rangerade
i Motala Archiv, och der må efterverlden
döma, om det gått ordentligt till
väga. Jag vill dock härvid tillägga, att det
möjligen kan blifva en bättre förvaltning;
men correctivet ligger då i Bolags-reglorna.
Det har vidare blifvit sagdt, att man
liar planer angående Trollhättans ombyggnad
på allmän bekostnad, Sgdane har jag
Den i3 April.
ao5
hvarken hyst eller hört omtalas. Jag haf
hlott yttrat, att med den byggnad, som nu
finnes vid Trollhättan, kan ett 80 ä go
Lästers fartyg gå fram, och en hvar vet,
att ett sådant fartyg kan besegla alla haf?
men för öfrigt är Trollhätte-Bolag i den
författning, att när det behöfver ombygga
sina slussar, så bygger det sjelf, och behöfver
icke dertill Statens biträde. Deri lig-»,
ger ock det bästa beviset för Götha Canals
anläggning; ty jag minnes rätt väl,
då ungefär samma talan, som den nuvarande
om Götha Canal, hördes om TrollhätteCanal,
hvilken då hade blott en inkomst
af 18,000 R:dr årligen'; men nu, med en
inkomst af 5o,ooo, kan göra tete emot alla
sina behofver af ombyggnad, med undantag
möjligtvis af ett temporärt lån, hvartill
då icke kan saknas utväg, inom eller
utom landet med en sådan dagligt stigande
inkomst. I detta afseende behöfva således
icke några nya bekymmer eller någon
skrämsel att framkastas. Jag vill nu
inskränka mig Öfver ett ämne, der jag beklagar,
att jag måst vara så vidlyftig; men
någon kunde kanske eljest hafva trott, att
jag ansett mig vederlagd, eller handfallen,
att försvara min sak. Jag skall likväl, efter
all min förmåga, söka att verka för
densamma, så länge Försynen ger mig krafter;
man må söka skrämma med minoritet
eller ,majoritet; ty här (dned handen på
lijertat) är min ledare, och der (Tivarvi
Grefven såg uppåt höjden) min Domare.
Jag vet, att jag talar för Fäderneslandets
sak, den jag skall försvara, så länge jag
förmår, och när en gång mina krafter upphöra,
uppväckes väl någon i mitt ställe.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
friherre Boije) Ludvig: Efter de flere
Ryttare, som med så mycken skicklighet
moverat ridhästen * såsom en värd Talare
härstädes allegoriskt uttryckt sig * torde han
tåla att hvila några ögonblick * under det
jag upptager ett häri inblandadt 3idje ämne.
Jag ernar ej tala hvarken för eller
emot Götha Cana 1; ick e af skuggrädsla * utan
för det min opinion om saken ej kan förenas
med de båda stridande menmgarne;
Och emedan jag, oviss om min opinion är
bättre, ej vili besvära med framställningen
deraf. Icke eller skall jag tala om hvad
allmänna opinionen i detta fall varit eller
är; jag har redan förut förklarat, att jag
icke bryr mig om den. Innan jag första
gången uppträdde såsom Representant på
detta rum, hade jag med mig sjelf afgjort,
om jag var mägtig att fatta en egen opinion,
för att icke nödsakas blindt följa andras.
Nu vill jag endast fästa uppmärksamheten
derpå* att en värd Ledamot i
sitt förslag till contra-proposition framställt
2:ne altertiativer för bestridande af den i
förskott begärda summan till Götha Canal i
et ena att begagna Creditif i Banken; det
Den i3 April.
207
andra att upptaga ett lån mot 3 procent.
Men detta sednare bör ej inflyta i contrapropositionen;
ty det är ett nytt ämne rörande
LåneSystcmets införande hos oss. Vill
man anse och behandla det såsom en ny
och serskild motion* så bär jag ej något
deremot; meli mot dess införande i ContraPropositionen
i förevarande fiåga om anslag
till Canalbyggnaden protesterar jag på
det hogsta. Det är ett försök att pär surprice
leda oss in på låne-systemet* hvars
förderfliga följder ej kunna beräknas. Må
livar och en, sorn vill föreslå Statslåns upptagande,
äfven uppgifva fonderne till dess
betalning; men icke söka inleda Ridderskapet
och Adeln i beslut om upptagande
af Statslån, hvars gransor man ej kan bestämma.
Jag anhåller* att det sednare alternativet
Herr Hjerta framställt, icke måtte
inflyta i contra-propositionen.
Herr Lagerhjelm., Pehr: Jag skulle vid
detta tillfälle icke våga upptaga Ridderskap
pets och Adelns tid, om jag ej ansåg det
vara min pligt och rättighet att, då jag deltagit
i öfverläggningarne inom de Utskott,
som utlåtit sig öfver förevarande ämne, till
besvarande upptaga, hvad man anmärkt mot
Utskottens sätt att behandla saken. Deribland
förekommer först den erindran, att
Utskotten alltför länge eller mera än fyra
månader dröjt att fatta beslut i frågan otH
förskottet till Canal-arbetets fortsättning. I
2o8
Den i3 Apfil.
afseende derpå torde det tillåtas mig upplysa,
att harvid mätt den hindrande omständighet,
alt remissen
deStåndet Väckte motioner i ämnet ännu icke
i Januarii månad var till Utskotten ankommen.
Derföre kunde saken då icke företagas,
men sedan den tiden vet jag ej något
skäl, hvarföre frågans föredragning och pröfning
i Utskotten blifvit fördröjd. — Man
bar härstädes med förnöjelse tält om StatsVerkets
förmenta lyckliga ställning, såsom
skäl till det för Canal-byggnaden begärdta
anslagets beviljande. Om någon bar ett sådant
begrepp om Statsverket, så kan det
åtminstone ej vara den, som tagit närmare
kännedom om dess närvarande belägenhet
och beräknat dess inkomster och utgifter.
Då så stora ökade anslag blifvit begärda,
utöfver tillgångarne, lärer väl StatsVerkets
tillstånd ej kunna kallas godt. Snart
förekommer ämnet till öfverläggning hos
RiksStånden; och då torde enhvar komma
i tillfälle att bättre bedöma, huru litet tillfredsställande
StatsVerkets ställning i sjelfva
verket är. Emedlertid får jag åberopa
innehållet af Kongl. Maj:ts Proposition om
StatsVerkets tillstånd och behof jemte hvad
som i anledning deraf blifvit i RiksStånden
anfördt. — Några hafva här anmärkt,
att Utskotten bordt i ett sammanhang yttra
sig om förskottet och om hufvud-anslaget
till Canal-byggnaden; och de hafva undrat
-
Den i3 April.
aog
dral, att Utskotten nu ej ingått i pröfning
af hufvudfrågan. Men om Utskotten iakttagit
detta, så skulle längre tid dertill åtgått,
än Utskotten kunde få dröja med yttrande
i afseende på förskottet. Då skulle
nemligen Utskotten ingå i granskning af och
utlåta sig om beloppet af det ökade anslaget
i det hela, om förvaltningssättet, om
säkerheten att få medlen rigtigt använde,
med flere omständigheter, hvilka fordra sorgfällig
behandling. Här är yttradt, att Götha
CanalBolag alltid fullgjort sine förbindelser
emot Rikets Ständer, och att å deras
sida icke någon afvikelse från Ständernes
beslut ägt rum. I detta hänseende vill
jag endast åberopa Kongl. Maj:ts Bref i November
år 1818, hvilket torde tillräckligt
upplysa, huru Bolaget respecterat Rikets
Ständers beslut. — Det har också blifvit
sagdt, att om Bolaget, i brist af tillgångar
att färdigbygga Canalen, depossideras, skall
ej någon Utlänning våga att insätta en enda
fyrk i ett sådant land, der förbindelser
ej hållas heliga. Jag deremot kan ej
tro, att Sverige möjligen skulle genom ett
enskildt Bolags fall förlora sin credit. Då
skulle detta missöde längesedan hafva drabbat
England, der så många bolag fallit.
Men jag tror ej, att en StatsCredit är beroende
af sådane enskilta förhållanden. —
Icke utan skäl har man yttrat farhåga för
hemliga planer, förenade med Götha Ca20
H. *4
210
Deri i3 April.
nal-byggnaden. Då Rikets Ständer ej anslagit
några medel lill anläggning af Motala
Verkstad, men man sett dertill användas
en stor summa af anslaget till Canalen; då
dessutom andre anläggningar för sådane medel
blifvit verkställde, emot Rikets Ständers
förbud mot anslagets användande till
annat än Canalens fullbordande; så har man
anledning befara, att några nya dylika planer
ännu äro i fråga. — Enahanda är förhållandet
med arbetet vid Götha Elf. — Nu har
man förklarat, att Trollhätte-Bolag kan göra
tete rnot alla sine depencer och anslag. Så
sade raan likväl ej, när fråga var om Statsrevision
af Strömrensnings-medlen. Då ansåg
man nödigt, att biträde af Statens medel
anslogs till det vid Götha Elf företagnå
arbetet. —■ För öfrigt tror jag, att om
Rikets Ständer antaga Utskottens ifrågavarande
Utlåtande, skall väl, genom Canalarbetets
uppskof, någon förlust uppkomma,
men icke till så öfverdrifvet belopp, som
calculerne innehålla; och i allt fall kan den
uppkommande förlusten ej jemföras med den
stora vinst, som härigenom vinnes, medelst
princip i Ståndens öfverlägga ingar, ordning
och reda i StatsVerket och inom Representationen,
samt varsamhet i besluten rörande
detta ämne.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkén
tillkännagaf, att plenum komme
klockan half till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I
Den i3 April* ai i
Då under öfverläggningen om detta ärende
fråga uppstått, hvarifrån det begärda
förskottet af 100,000 R:dr till Götha Canalbyggnads
fortsättning må kunna tagas, och
man dervid föreslagit, att det måtte utbetalas
af RiksgäldsContoiret antingen genom
Creditif på Banken eller genom upptagande
af tre-procentslån; så anser jag det vara
min skyldighet alt upplysa RiksgäldsContoirets
närvarande ställning. RiksgäldsContoiret
har ett allmänt Creditif på Banken, att begagna
för oförutsedda behof, då Contoirets
öfriga tillgångar ej äro tillräckliga. Dessutom
fick Contoiret af Rikets Ständer vid
i8a3 års Riksdag, lill Canal-arbetens fullbordande,
en anvisning på Banken att förskottsvis
lyfta och begagna erforderlige medel
ifrån hvarje års början till sista qvartalet,
då Fullmägtige borde tillse medlens
återgäldande antingen af Contoirets egna tillgångar
eller genom tre-procents-lån. Utom
desse nu nämnde utvägar har RiksgäldsContoiret
ännu en annan tillgång att försträcka
en icke större summa än den ifrågavarande,
den nemligen, att genom realiserande
af RiksgäldsContoirets räntebevis för i
tre-procénts-lånet använda egna tillgångar ur
Banken uttaga den behöfliga summan. Begagnas
någon af dessa utvägar, så blifver
följden den, att RiksgäldsContoirets tillgångar
i Banken minskas eller treprocents-skulden
ökas med förenämnde belopp; men tillgångens
förminskning återfylles likväl ge
-
Den i3 April.
nom bevillningsmedlen, som till det mästa
ingå till Conloiret under innevarande qvartal.
Nu liar RiksgäldsContoiret att disponera
i Banken: på Räkningen N:o i: 200,000
R:dr, och på Räkningen till Canal-byggnaderne
nära 8000 R:dr. RiksgäldsContoirets
skuld åter lill privata för tre-procents]ån
utgör endast i3,ooo R:dr. Med sådane
tillgångar torde det icke vara betänkligt att
assignera de i förskott begärde 100,000
R:dr på Contoirets fordran i Banken, enär
de säkerligen inom månadens slut ersättas
genom ingående Bevillningsmedel. En upplåning
af summan mot 3 procent skulle
visserligen lyckas med Contoirets goda credit,
och skulle ej förorsaka någon förminskning
för det närvarande i Contoirets tillgångar;
men då ränta härigenom skulle utgå
och detta vore en onödig utbetalning,
enär penningarne utan ränteförlust, af egne
tillgångar, nu kunna erhållas, instämmer
jag med Friherre Boije iden mening,
att denna utväg ej bör tillgripas. Contoiret
har förut vid denna tid på året befunnit
sig i nödvändighet att göra vida större
utbetalningar, än den, som nu är i fråga,
till särskilda oväntade behof, såsom dispositioner
å Creditiven med mera, men
Contoiret har derföre icke upptagit lån, ulan
temporärt begagnat sin credit i Banken, när
befintlige tillgångar af Bevillningsmedlen ej
för ögonblicket räckt till. Genom öfverskotten
från StatsContoiret och Contoirets
Dea 13 April
-
egne öfverskott, hafva dessa uttagningar blifvit
åter fyllde, och Contoirets räkning med
Banken, samt dess egen financiela ställning,
blifvit så fördelaktige de nu äro.
Detta om RiksgäldsContoirets ställning
och förmåga att utbetala ifrågavarande förskott;
nu utbeder jag mig att få tillägga några
ord rörande sjelfva saken.
Ehvad opinion man än må hafva om
Götha Canals nytta eller skadlighet, och
huruvida det dermed åsyftade goda ändamål
vinnes eller ej; torde dock de flesta
instämma deri, att den bör fullbordas, då
den är så nära färdig, på det man må kunna
få se det förmodade eller bestridda resultatet,
Att oafbrutet fortsätta arbetet,
tilldess Canalen blifver färdig, är obestridligt
det som kostar minst; dertill fordras
för det närvarande ett förskott af 100,000
R:dr. En värd Talare har redan erinrat,
att beviljandet deraf icke binder Rikets Ständer
i afseende på vilkoren vid sjelfva hufvudfrågans
afgörande; och man har föreslagit
sådane vilkor för försträckningen af
denna summa, att alla nödiga försigtighetsmått
och all erforderlig säkerhet synes mig
dermed iakttagne för medlens användande
till Canalens fullbordande. Jag har väl icke
förehaft så stora bjrggnader och arbeten,
som Götha Canal är; men jag har dock någon
erfarenhet i dylika ämnen, och mig förefaller
det på grund häraf tydligt att, såsom
en af StatsUtskottets egne Ledamöter Herr
Den i3 April.
Lagerhjelm upplyst, en betydlig förlust skulle
uppkomma, om Directionen ej genast kunde
fortsätta Canal-byggnaden, utan nödgas
uppskjuta dermed i brist af medel. Hvarje
stund,.som arbetet nu således uppehälles,
tillskyndar Staten, enligt min öfvertygelse,
en verklig förlust, kanske större, än man
nu kan föreställa sig; och jag hemställer
derföre, om man icke bör så skyndsamt som
möjligt lemna förskottet, hälst man ändå sluteligen,
när hufvudfrågan förekommer till afgörande,
lärer få bevilja det äskade understödet
till Canalens färdiggörande. På denna
grund anhåller jag derföre om proposition
till afslag å Utskottens Utlåtande och bifall å
Herr Hjertås förslag till ContraPropösition,
med uteslutande likväl af förskottets utbetalande
genom tre-procentslån, samt bestämmande
af den fond, hvarifrån det bör utgå.
Friherre Anckarsvärd: Jag hoppades
hafva talat nog i denna sak, och skulle icke
eller hafva å nyo uppträdt, om jag ej blifvit
dertill uppmanad af ett yttrande utaf
Grefve von Platen, som jag dock vill tro
icke haft för afsigt att stämpla mig med
ett moraliskt lyte, då han förklarat det vara
för honom obehagligt att nödgas tala
mot mig såsom en man, hvilken på förhand
sagt sig icke kunna öfverbevisas. Detta uttryck
af mig gälde endast i afseende på
CanalBolagets öfverdrifna fordringar af Rikets
Ständer, och jag tror mig ej hafva gifvit
anledning till Grefve von Plåtens nyss
-
Den 13A p r i 1. 215
nämnde omdöme, då jag blott sade, att jag
ej kunde öfvertygas om Rikets Ständers förbindelse
att uppfylla Bolagets oskäliga pretentioner,
oell örn någon annan grund derför,
än Bolagets privilegier af år 1810, i
hvilka Bolaget förbundit sig alt inom 10
år fullborda Canalen, emot vissa vilkor och
förmåner, sorn längesedan blifvit af Staten 1
öfvermått uppfyllde. Jag är långt ifrån att
ej låta öfvertyga mig af grundade skäl; men
ännu har jag ej hort ett enda i denna sak,
som rubbat min öfvertygelse; och för autoritet
utan skäl gifver jag aldrig vika. —
Man har förebrått mig, det jag skall hafva
sagt, att Canalarbetets fortsättning kan
lätt uppskjutas. Om jag sagt, att det kan
ske lätt, så har jag uttryckt mig orätt; men
det kan ske med mindre förlust och skada
för det allmänna, än om arbetet fortsattes;
detta har jag sagt och det vidhåller jag
ännu. — Det är uppgifvit, att jag yttrat,
det man gjort likasom en anläggning för
att indraga Rikets Ständer i detta företag.
Om en sådan anläggning ingått i planen,
vill jag ej med visshet bedöma, utan le rallar
det derhän; men Grefve von Platen
torde ursägta, att jag ej såsom motskäl kan
antaga hans erindran, att Directionens framställning
jemte dertill hörande förslager redan
i 4 månader Varit färdig och af trycket
utgifven, och att man med skäl bordt
kunna vänta, att frågan om förskottet skulle
hinna afgöras långt förr än nu sker. Jag
ai6
Den i3 April.
tror mig hafva visat, att Bolagets ställning
ej var hemlig, utan nogsamt känd redan år
1826, då bristen antyddes i Revisorernes
Berättelse. Det måtte då ej kunna anses
för mycket begärdt, att Bolaget derefter
fortsatt arbetet i förhållande till för handen
varande medel, och icke med den öfverdrift,
att för 14 dagar ej mer än 5ooo
R:dr funnos öfriga af anslaget, och att Rikets
Ständer ej kunna erhålla tillräckligt
rådrum att fatta sitt beslut i denna vigtiga
angelägenhet, utan nödsakas på förhand
yttra sig om förskott till arbetets fortsättning.
— Aldrig har jag tillvitat Grefve von
Platen att hafva gått hemligen till väga i
fråga om Götha Canal. Våra Protocoller
vittna tillräckligt om den öfverdrifna öppenhet
och gränslösa öfverlägsenhet, hvarmed
Grefven alltid behandlat Rikets Ständer
i detta afseende. Men man har såvida
inledt Rikets Ständer i det äfventvrliga
företaget, att man börjadé arbetet på
hela Canal-linien, innan man inhemtat någon
erfarenhet om calculerna slogo in, och
att man föreställde omöjligheten af att stanna
med arbetet, sedau Canalen mellan Wenern
och Wettern blifvit fullbordad, hvarigenom
folket åtminstone kunnat få hemta
andan. Redan 1815 var Canalarbetet så utsträckt
på hela Östgötha-linien, att nästan
allt var på en gång börjadt. —- Man säger,
att skatterna ej behöfva ökas för att bestrida
det ifrågavarande bidraget till Ca
-
Den i3 April,
nalén. Med tillfredsställelse har jag hört
omtalas det brillanta tillstånd, hvari Riks*
gäldsContoiret nu skall befinna sig. Men
jag hemställer, om dess tillgångar väl äro
annat än redan uppburne skattemedel, och
om icke, när man tager deraf lill Canalen,
man derigenom borttager möjligheten att
minska de blifvande skattebidragen. Allt
anslag till Ganalarbetet blifver således i alla
fall en ökad tunga för Folket. —Mig har
blifvit förebrådt, det jag yrkat, att Bola*
get borde falla och depossideras. Jag har
blott sagt, att om ej Bolaget kan genom ny
actieteckning och med det stora bidrag Rikets
Ständer vid sednaste Riksdag lemnade,
såsom det sista, fullborda Canalen, så måste
Bolaget falla; ty jag finner ej för Svenska
Folket någon större förbindelse att understödja
Götha CanalBolag, än hvart och
och ett annat enskildt Bolag, hvari Folket
ej kan förpligtas att göra sig till actieägare.
Såsom exempel får jag åberopa, huru i främmande
länder icke ett utan hundrade Bolag,
som icke mägtat fullgöra sine förbindelser,
fallit och lernnat rum åt nya, som uppstått
till Verkets fullbordande, utan att någon af
Statens medlemmar blifvit tvungen att blifva
actieägare deri, Man säger, att Bolaget
består af omkring 2000 personer och sträcker
sig från Hernösand till Ystad. Jag svarar,
att de skattdragande befinna sig på en
ännu större yta, och deras rätt får ej åsidosättas
för Bolagets vinning, om det än
Den i3 April.
bestod af flere personer, än 2000, och sträckte
sig i alla directioner. Här är uppgifvit,
att Bolagsmän finnas, som hvardera med
100,000 ä 140,000 R:dr fått umgälla sin oförsigtighet
att ingå i detta Bolag. Jag beklagar
dem, om så är; men jag finner ingen
skyldighet eller anledning för Staten alt träda
emellan och understödja dem. Säkert
finnas många, som blifvit sålunda inledda
i enskilta speculationer, hvilka misslyckats
och fört dem i förderf; men vi hafva ej
förbundit oss att ersätta hvarandra förluster
i följd af missräkningar, helst då vi
ej få dela vinsterne. — Det har blifvit frågadt,
om väl någon Corporation så noggrannt
uppfyllt sine förbindelser, som detta Bolag.
Jag nödgas till svar derpå än en gång upprepa,
att Bolagets förbindelse enligt 1810
års privilegier var, att inom 8 eller 10 år
fullborda Canalen; men huru har väl detta
blifvit uppfyldt, då Canalen ännu ej är färdig?
Jag vet väl, att man såsom hinder deremot
åberopat, att Rikets Ständer snart sagt
l öfvat från Bolaget dess discontrält; men det
var den Discont, ^ som, mot bestämda föreskrifter,
länt till Canalen öfver en million,
som ej kunde reda sig sjelf, och som för
landet medförde svåra olyckor. Jag beklagar,
att jag då ej var så förståndig, att jag
yrkade rättsgrundernas och Lagarnes tillämpning
mot Bolaget; vi skulle då bättre
fått se, hvad skäl Bolaget väl haft att klaga
öfver disconträttens förlust. I allt fall
Den i3 April.
219
bestå icke eller de skäl, som nu deraf hemtas;
ty Ständerne hafva genom Statsbidrag
till Canalarbetets fortsättning mångdubbelt
godtgjort Bolagets genom Discontens indragning
förlorade inkomster. Dessutom inträffar
här den serskilta omständighet, att delägarne
i detta Bolag icke befinna sig i det
förhållande som andre Bolag, att hafva uppoffrat
både capital och räntor. Desse hafva
ej inbetalt sine 100 procent, utan endast
lemnat sine räntor, som de fått af våra
skattebidrag, och hvilka do emottagit
med ena handen och utgifvit med den andra;
ty de hafva beräknat procent sig till
godo. Således torde man kunna nedsätta
den åberopade actietecknirigen på 1/jo,000
R:dr till 100,000, samt den på 100,000 R:dr
till 60,000 och så vidare, hela serien ige- *■
nom. — Hvad åter angår Grefve von Plåtens
så alfvarsamma anförande i anledning
af hvad jag yttrat om den protest, som Directionen
för CanalBolaget år 1818 afgaf
mot Rikets Ständers handlingssätt, så får
jag, utan att ingå i någon vidare deduction
af saken i denna del, endast åberopa, att
jag åtminstone i detta fall kan stödja mig
på RiksStyrelsens opinion om Directionens
obehöriga sätt att behandla frågan genom
framställningen af denna protest. Jag tror
ej att rättvisa nekades Bolaget, och jag är
öfvertygad, att en sådan Corporation, som
Bolaget är, icke skulle hafva underlåtit att
vid påföljde Riksdag göra sine anspråk gäl
-
220
Den 13 April.
lande, om det ansett de vidlagne åtgärderne
för Bolaget våldförande och lagstridiga,
hvilket jag alldeles ej kan finna. — Grefve
von Platen har sagt, att om Bolaget depossideras,
skall ingen utlänning våga insätta
en enda fyrk i ett land, der förbindelser
ej hållas heliga. Jag har aldrig yrkat,
att Bolaget skall olagligen skiljas från
Canalen, utan blott att det skall uppfylla
sine förbindelser i afseende derpå, eller i
annat fall behandlas såsom hvarje Svensk
medborgare efter Lag; och jag tror icke ett
sådant lagligt behandlingssätt kan afskrämma
hvarken utlänningar eller inländske medborgare
från actieteckning till ett nytt Bolag
för Götha Canals fullbordande. — Hvad
åter de felaktige calculerne öfver kostnaderne
för Canalen angår, så är det ej jag,
som talat derom. Jag är långt ifrån att göra
någon anmärkning mot förvaltningen;
tvertom skulle jag anse för en ytterligare
olycka, om beviljande af vidare anslag till
Götha Ganals färdigbyggande förenades med
det vilkor, att den närvarande Styrelsen
skulle ombytas. Dess erfarenhet är af största
vigt; och jag skulle ur ingen synpunkt
kunna gå in på att i stället tillsätta en ny
Direction öfver arbetet. Derigenom skulle
säkert större olägenheter och kostnader uppkomma,
än om man låter företaget tillsvidare
hvila. —■ Att säga, att ett nytt anslag
till Götha Canal är blott ett lånebidrag, och
att ej något dermed äfventyras, är att groft
Oen i3 April.
aat ‘
gäcka Folket; ty hvem vet icke, att ej en
enda skilling deraf återbetalas. Skola ytterligare
medel till Canalen beviljas, så må
det kallas en skänkpå det våra Protocoller
icke måtte genom uttrycket lånebidrag
vittna om det grofsta bedrägeri mot Nationen
af dess Representanter. Man har sagt,
att Folket ej skall göra afseende på, om,
för bidrag till Canalbyggnaden, en half skilling
ökas på hvarje Debet-sedel. Jag tror
det ock; ty den stora massan, som olyckligtvis
får desse halfva skillingar på sin lott,
är van att lida i saknad af utväg att göra
sin rätt gällande. Men jag hemställer, om
det väl derföre är så lätt för oss, såsom
dess Representanter, att besluta denna nya
pålaga.— Här är lofvadt, att Trollhätte Canal
ej skall behöfva ombyggas, och att 80
å 90 Lästers fartyg nu kunna passera derigenom,
då de äro byggde enligt en ritning,
som redan länge varit förvarad i Archi vet
vid Canalen. Men jag hemställer, om det
väl är troligt, att den handlande verlden
skall, för att passera denna Canal, bygga
om sine handelsfartyg efter en sådan ritning,
ehuru den har 4<> års liggetid till sin
recommendation. —* Det är yrkadt, att Canalen
bör göras färdig. Ja Väl! det vill
också jag; men jag är skiljaktig i meningen
om sättet att fullborda den. Jag är nemligen
öfvertygad, att om man icke kan organisera
ett nytt Bolag, som, med begagnande
af allt hvad redan blifvit vid Cana
-
222
Den i3 April.
len åtgjordt, kan fullborda de återstående
16,000 alnarne af Canalen; så är detta det
mest factislsa bevis på hela företagets olämplighet
och ändamålslöshet. — I alla fall är
det en oformlighet att nu bevilja ett förskott
till arbetets fortsättning, innan sjelfva
hufvudfrågan är afgjord. Är det icke
plan å Bolagets sida, så är det åtminstone
den största obetänksamhet, att så nära använda
alla tillgångar till verkets fortsättande;
och jag finner ingen skyldighet för Rikets
Ständer att genom förhastade beslut
om förskott godtgöra sådane misstag, helst
det ej kan vara mera än en röst derom,
att ett sådant förskott aldrig kommer att
återgäldas, emedan medel dertill ej finnas
lios Bolaget. — Man har förebrått mig, att
jag' skall velat skrämma med åberopande af
majoritet och minoritet. Det har aldrig va‘rit
min afsigt; men jag tror mig tala för
pluraliteten af Nationen; och det har jag
låtit förstå. Hvad åter mina känslor för
frihet, rätt och heder angår, så äro de lika
varma, och hafva sitt säte på samma ställe
som Grefve von Plåtens; och utan anspråk
på odödlighet, må min opinion i denna sak
vandra till efterverlden vid sidan af Grefvens
egen, för att bedömas af de Domare
Grefven åberopat.
Flere yttrade härtill deras bifall; och
många yrkade på proposition.
Herr von Hartmansdorff\ August: Jag
Den i3 April.
223
skall ej borttaga Ridderskapets oell Adelns
tid med ett yttrande i hufvudsaken; utan
egenteligen fästa mig vid formen och sältet
att afgöra målet. Ville man blott se på Götha
Canals fullbordan, utan afseende på andra
vigtigare angelägenheter, så vore det ej svårt
alt genast fatta sitt beslut. Men Herr Lefren
och Friherre Boije hafva redan i sine
yttranden hänvisat på frågans sammanhang
med Statsregleringen; och således ådagalagt
giltigheten af de skäl, hvarpå Utskotten
grundat sitt Utlåtande. Att genast inblanda
frågan om sättet och vilkoren för
bidragets utgörande till Götha Canal, innan
man beslutat, om något bidrag skall lemnäs,
synes mig vara för tidigt. Man måste först
afgöra, om Utskottens Utlåtande godkännes
i hufvudsaken. Har man förkastat det, och
beslutit att ett bidrag skall lemnäs, då synes
tiden vara inne att öfverlägga om sättet
och vilkoren för detsamma. Men intill
dess tror jag, att dessa frågor böra lemnäs
obestämda. För min del vill jag ej bifalla
något ytterligare bidrag till CanalBolaget,
hvarken mot återbetalning eller andra vilkor.
Rikets Ständer hafva vid sistförflutne
Riksdag förklarat, att de då anslagna bidragen
skulle vara de sista, och jag tror
icke, att erfarenheten sedan den tiden gifvit
någon anledning för Rikets Ständer, att
vidare inlåta sig med CanalBolaget. Men
om Rikets Ständer skulle vilja med Statens
medel fullborda Canalen, så får jag före
-
Den i3 April.
slå, att man åt Regeringen öfverlemnade
medlen och late henne blifva ansvarig för
det rigtiga användandet så väl af detta,
som alla andra, Statsbidrag. Innan frågan
om bidragets vägrande eller beviljande förekommer,
anhåller jag likväl att få fästa
uppmärksamheten på tillgångarne. Man har
ansett försåtligt, att Herr Lefren framställt
beliöfligheten af ett Statslån för det ifrågavarande
bidraget. Men jag tror tvärtom att
denna framställning just äger den förtjensten,
att framför allt vara uppriktig. Ty
det är, efter min tanka, den enda utvägen
att få penningar, så vida man icke vill slå
falskt mynt, eller, som är detsamma, draga
på Banken utan tillgång. En värd Ledamot,
min aktningsvärde medbroder i RiksgäldsContoiret,
har företett en uppgift på
Contoirets tillgångar för i dag. Jag känner
ej förhållandet närmare, än efter CassaRapporten,
för d. 8 dennes. Jag har icke detta
Document i hufvudskrift, utan blott en afskrift,
som visar följande förhållande:
Behållning på Räkn. N:o i . .141.937:17. 9.
„ på DepositionsRäkningen 13,992:19.6.
155,929:37.3.
Öm derifrån afdrages hvad
StatsContoiret kunde ögonblickligen
uttaga; så försloge
tillgången icke på långt när.
Men om vi blott afdraga: Con
-
Transport: 155,929: 37. 3.
Den i3 April.
Transport 155,929:37.3.
toirets skulder på 1828 års
anslag ..... • ^3,866. 21. 6.
samt utelöpande
3-procents-sedlar,
hvilka vid
anfordran skola
infrias med . . i3,ooo. 56,866:21.6.
så återstår verkelig tillgång 9g,o63: i5. 9.
Det är möjligt, att 4° & 5o,ooo R:dr sedermera
ingått, och att inga skulder eller
3-procents-sedlar i dessa dagar betalats, så
att behållningen i dag utgör 200,000 R:dr.
Men, på sätt Friherre Åkerhjelm redan anmärkt,
är det under detta qvartal, som nästan
bela Bevillningen inflyter. Dermed
skola alla l\ qvartalens utgifter bestridas, i
den mon StatsContoirets Reqvisitioner ankomma.
Hvad man således nu tager bort
af dessa tillgångar, brister under ett annat
qvartal. Skulle StatsContoiret nu icke behöfva
några medel, eller hafva den liöfliglieten
att icke begära dera, förrän Götha
Canal fått sitt fullt ut, så äger visserligen
RiksgäldsContoiret för ögonblicket tillgång
till den ifrågavarande summan utan upplåning;
men på det hela är detta den enda
utväg, som återstår. Det har således varit
ganska ärligt och uppriktigt af Herr Lefren
att framlägga rätta förhållandet. Emedlertid,
och då meningarne svårligen torde kun20
H. i5
aa6 J)en i3 April.
na förenas om sattet att anskaffa bidraget,
så länge något hopp ännu återstår för dem,
som alldeles vägra det; hemställer jag, om
det ej vore lämpligast att först afgöra den
enkla hufvudfrågan, och under tiden uppskjuta
alla bifrågor. Mitt förslag till ContraProposition
är derföre detta: Vinner Nej,
anses Ridderskapet och Adeln bifalla, att
ett bidrag af 100,000 R:dr B:co nu genast
lemnäs Götha Canal-arbetet, under förbehåll,
att sättet och vilkoren för detta bidrags
meddelande blifva föremål för serskild
öfverläggning. Jag behöfver icke återupprepa,
huru bestämd jag är för bifall till
Utskottens Utlåtande, men då jag afser tidsbesparing,
har jag till vinnaude deraf velat
vördsamt uppgifva detta förslag.
Ropen om proposition förnyades.
Herr Rosenblad'3 Bernhard: Jag skulle
icke vidare upptaga Ridderskapets och
Adelns tid, om jag icke ansåg mig skyldig
att upplysa en omständighet. Man har satt
i fråga, att Canalens tillgångar redan äro
pantförskrifna. Jag känner icke, om den
skuldsedel CanalBoIaget utgaf för Disconträttigheten,
numera är gällande, sedan Discontens
skuld blifvit dels betald, dels afskriven,
men jag vet, att denna pantförskrifning
endast hade afseende på Bolagets fastigheter,
och att tillgångar dessutom linnas,
som icke äro deri upptagna, äfvensom att
den brist, som möjligen skulle kunna upp
-
Den i3 April.
stä i ersättningen för det ifrågavarande förskottet,
på intet sätt motsvarar den ökade
kostnad, som skall blifva en följd deraf,
att arbetet nu måste nedläggas. Jag skulle
för öfrigt icke instämma i den af Herr
Hjerta föreslagne ContraProposition, i afseende
på tillägget rörande låns upptagande
på 3-procents-räkningen, om jag icke visste,
att RiksgäldsContoiret för närvarande
äger tillräcklige medel under händer; att
der finnes en behållning, som den 4 April
uppgick till 127,000 R:dr på Räkningen N:o
1 och 7000 R:dr på Räkningen N:o3, och
att denna tiden inflyter hela Bevillningen
för året, så att der finnes full tillgång hela
sommaren igenom, utan att man behöfver
begagna någon 3-procents upplåning, hvarföre
rättighetens dertill öfverflödiga omnämnande
icke medför någon elak verkan. Lika
litet behöfver man tillita Contoirets lånerätt
i Banken, hvarföre jag utan att afvika
från nain oföränderliga grundsats, att sluta
sammanblandningen af Statens utgifter med
Bankens myntning, kan tillstyrka afslag å
Utskottens Utlåtande, och bifall till hvad
Herr Hjerta föreslagit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Under
3 föregående Riksdagar har jag med
uppmärksamhet följt discussionerne om Götha
Canal, och jag har icke heller underlåtit
att läsa, hvad dessemellan kommit allmänheten
tillhanda rörande denna fråga.
i5*
2l8
Den 13 April.
Jag har likväl hittills förblifvit tyst, emedan
jag ej kunnat fatta någon bestämd opinion
om saken. Sedan sista Riksdag har
jag såsom Revisor haft tillfälle att se Canalen
och om sjelfva arbetet taga så mycken
kännedom» som stått i min förmåga* Jag
tillstår likväl, att oaktadt all den beundran
jag hyser för verkets förträfflighet och den
ordning, hvarmed det blifvit utfördt, är
min opinion om företaget ännu lika vacklande.
Skulle jag hafva väntat, lill dess
denna opinion hunnit blifva bestämd, hade
jag visst icke ens vid denna Riksdag vågat
Uppträda för att tala i ämnet. Men jag känner
ett behof att uttala just denna tvekan
i omdömet.
Hvad nyttan äf företaget beträffar, så
måste den bero på framtiden. Och då jag
rune år genomfarit Canalen ifrån den ena
ändan till den andra, utan att träffa något
enda fartyg; samt jag funnit stränderna och
kringliggande trakter nästan lika ödsliga
som de före Canal-anläggningen varit; så
har jag icke annat kunnat än anse den tid
ännu vara ganska aflägsen, då man skulle
kunna börja göra någon räkning på Canalens
nytta. Emedlertid då man sett detta
storverk, vore det smäl tande att se det lemnadt
ofullbordadt. Känslan öfverväldigar
här förnuftet, och jag skulle vara färdig
att ur egen kassa subscribera till denna
fullbordan, i fall målet derigenom skulle
Den 13 April.
329
lunna vinnas, utan atl behöfva med nya bidrag
dertill betunga hela Svenska Folket.
Men när man på andra sidan erindrar
sig Canalverkets historia; så kan man icke
annat än betagas af sorg och oro Öfver det
sätt, hvarpå detta företag tillkommit och
fortgått. — Bolaget stiftades nemligen på
grund af olyckligtvis oriktiga calculer öfver
kostnaderne. — dag säger olyckligtvis,
ty jag vill ej klandra någon för de uppgjorde
kostnads^förslagens oriktighet. Några
år derefter eller år, i8i5 befanns, att
en mer än dubbelt större summa erfordrades,
enligt ett nytt kostnads-förslag, hvilket,
ännu lika oriktigt som det förra, förledde
Ständerne att taga Bolaget under armarne;
ty jag är säker, att om Ständerne
då vetat, huru mycket utöfver det begärdte
anslaget skulle erfordras för Canalens färdigbyggande,
hade det icke fallit någon,
åtminstone ej pluraliteten, in att lemna något
bidrag. År 1823 funno åter Ständerne,
alt de redan påkostat arbetet för mycket,
för att afbryta det, och skammen att lemna
det ofullbordadt yerkade till ytterligare
bidrag. Jag lägger icke heller dessa misscalculer
CanalDirectionen till last, ty det
står icke i mensklig förmåga att skåda tingen
under jorden, och derpå grunda säkra
beräkningar. Men jag fruktar blott, att det
kan gifva anledning till den tro, att det
är />/}, sådant sätt som Svenska Folket skall
inledas till bidrag för äjventyrligaföretag.
a3o
Den i3 Apr il.
Mången skall kanske af dessa händelser taga
sig anledning att uppgifva planer till nya
företag, och börja med små kostnadsförslag,
för att sedermera öka behofven i samma
mån, som Ständerne finna sig hafva gifvit
för mycket, för att kunna neka fortsättningen;
och det är detta, som jag mest fruktar.
I frågan om Canalen hafva Ständerne
alltsedan 1815 icke egentligen haft frihet
att neka. De hafva hvarje gång nytt bidrag
blifvit begärdt, sett sig liksom tvungne
att bifalla det. Om det nu ifrågavarande
förskottet af 100,000 R:dr skulle beviljas
, skall denna belägenhet af tvång på samma
sätt, som vid sistlidne Riksdag, ännu
ytterligare ökas vid den hufvndsakliga frågans
afgörande om hela det begärdte bidraget.
Man skulle genom denna handpenning
liksom sätta ett vite för sitt afslag på
hufvudfrågan, och jag ser ingen möjlighet
alt afstå densamma, sedan man redan beviljat
£ af hela anslaget. Jag anser det
derföre vara oformligt och stridande mot
56 §. Regeringsformen, samt 44 §• Riksdagsordningen,
att gifva ett sådant förskott på
ett framtida beslut. Utskotten hafva ännu
icke utlåtit sig i hufvudsaken. Frågan har
således ännu icke blifvit vederbörligen utredd,
eller så att den af RiksStånden kan
afgöras. Man har väl sagt, att Canalens
färdigbyggande skulle blifva dyrare, om
förskottet nu afslogs; men jag tillstår, att
jag icke tror friheten för Rikets Ständer att
Den i3 April.
lagligen besluta vara för dyrt betald, äfven
om den kostade ända till 5o,ooo R:dr.
För öfrigt kan jag ej underläta, att fästa
uppmärksamheten på en sak, som förnämligast
föranledt mig att begära ordet.
Man har nemligen förespeglat oss de laglige
anspråk CanalBolaget skall äga. Detta
har verkeligen kostat på mig att höra, så
mycket mer som jag vid 1818 års Riksdag
var ibland dem, som i någon mån bidrog
dertill, att CanalDirectionen ickeblef ställd
till lagligt ansvar för Discontmedlens användande
till Canalbyggnaden. Jag har visserligen,
då dylika förmenta anspråk blifvit
liksom pockande åberopade, ofta ångrat
detta; men då det, som är gjordt, icke står
att omgöras, torde jag åtminstone, såsom
bevis på Bolagets verkeliga ställning till
Ständerne, äfven med antagande af dess
högsta möjliga anspråk, få uppgöra följande
calcul:
Rikets Ständer hade år 1809 lofvat Bolaget
25 års discontvinst, uppskattad till
120,000 R:dr årligen 3,000,000.
Samt 5 procents ränta af det
inbetalta actiecapitalet under
byggnadsåren. Deraf återstår
från år 1824 till 1831 eller 8 år r,25o,ooo.
Så att Ständernas löften uppgingo
till en sammanräknad
summa af 4>25o,ooo.
232
Den i3 April.
Deremot har Bolaget erhållit 6 års
Discontvinst in natura, nemligen
intill den 29 Sept. 1817,
å 120,000 R:dr årligen .... 720,000.
År 1818 beviljad afskrifning af
ArbetsCassans skuld till Disconten
1,083,877.
Och från år 1815 till slutet afår
1828 hafva Ständerna såsom
lån lemnat 4>45o,ooo.
Eller tillsammans, bidrag af Ständerna
6,253,877.
När derifrån afgår hvad Ständerna
lofvat
4,25o,ooo.
Så befinnas följaktligen Ständerna
hafva en verklig fordran af CanalBolaget,
uppgående till en
summa af , . . . 2,003,877.
Under sådant förhållande är det påkostande,
att höra omtalas några juridiska anspråk
å Bolagets sida. — Slutligen får jag,
i anledning af hvad jag nu haft äran anföra,
förklara, att så innerligen det skall
gräma mig att se Canalen ofullbordad, kan
jag likväl, för formernes bibehållande, ej
annat än tillstyrka bifall å Utskottens Utlåtande.
Många yrkade åter på proposition.
Herr Stråle: Ehuru högst ogerna, nödgas
jag, då anmärkningar blifvit gjorde emot
Den i3 April.
233
milt sista yttrande, å nyo uppstiga, för att
begära några ögonblicks uppmärksamhet. Jag
har aldrig, såsom man synes vilja tillvita
mig, bestridt, att Bolaget skulle äga rättighet
lill framdeles utdelning af den möjliga
Canalvinsten. Jag har deremot föreslå-;
git, att Actieägarne borde, sedan alla omkostnader
för Canalens underhåll blifvit
gutdne, bekomma det möjligen blifvande
öfverskottet af inkomsterne intill 5 procent
å ActieCapitalet, om tillgångarne så medgifva.
Ej heller har jag föreslagit tillsättan-;
de ef ny Styrelse, uti annan ordning, än
att sådant borde öfverlemnas till Kongl.
Maj:t, som dervid skulle 'äga, att för pia-,
nen till arbetets fortsättande och tillsynen
deröfver begagna den person, för hvilken
Kongl. Maj:t ägde mästa förtroende. Men
det är dispositionsrätten öfver medlen, som
jag har ansett böra fråntagas den närvarande
Directionen, och en sådan åtgärd torde
af redan inträffade händelser fullkomligen
rättfärdigas. Men jag har aldrig klan-,
drat räkenskaperne, eller redovisningen, derföre
att penningarne blifvit utbetalde, hvaremot
jag ej hört någon anmärkning göras.
Det har blifvit nämndt, att laglig undersökning
icke hade bordt vägras Bolaget till
utrönade af, huruvida det förverkat sin Disconträtt.
Jag medgifver, att en sådan undersökning
hade bort ske, om den i rätt
tid blifvit begärd; men då BancoUtskotlet
år 1818 begärde Bolagets yttrande i auled
-
Den i3 April.
ning af Kongl. Maj:ts Proposition, som innefattade,
att Bolagets Discont skulle upphöra;
var det icke, när Bolaget derå svarade,
dess skyldighet att deremot protestera
och påkalla laglig utredning af förhållandet,
om Bolaget af en sådan rättighet
velat sig begagna; men då agtade man sig
noga att framkomma med något påstående
om laglig undersökning. Sedan saken var
afgjord af Rikets Ständer, och Kongl. Maj:t
sanctionerat deras beslut, då måtte det vara
för sent alt vilja tillvägabringa rubbning
i Konungs och Ständers gemensamma
beslut. Jag har äfven blifvit klandrad för
det jag sagt, att Canalen och dess tillhörigheter
voro pantförskrifne till Staten. Jag
känner alltför väl, att iugen laglig pantförskrifning
af Bolagets tillgångar till säkerhet
för Statens bidrag någonsin egt rum; ty
dertill fordras, i afseende på fast egendom,
att den skall vara intecknad, och i afseende
på lösören, att de skola vara öfverlemnade
till panthafvarens vård, och ingendera
delen har i afseende på Canalens tillhörigheter
någonsin ägt rum. Men deremot
vet jag med full säkerhet, att Staten
ännu icke efterskänkt de stora summor, som
till Canalen blifvit försträckte, och att följ—
agtligen Staten derföre äger fordran, för
hvilken Staten måtte, om Bolaget upplöses,
äga att göra sig betald af Bolagets tillgångar,
i den mån de förslå; och då ostridigt
måtte vara, atfc Canalen med allt hvad
Den i3 April.
235
dertill hörer, icke nu uppgår i värde till hvad
Statens fordringar redan utgöra, torde det
vara klart, att de utgöra enda säkerheten
derföre, ehuru ej verkelig pantförskrifning
skett. Det var detta jag ville uttrycka. Beträffande
den anmärkta svårigheten alt uppgöra
säkra calculer öfver kostnaderne lill
så beskaffade arbeten, som det ifrågavarande,
så har jag aldrig påstått, att någon
annan kunnat uppgöra säkrare kostnadsförslag
än de, som funnits, och hvilka så ofta
slagit fel; men jag tror, att då man ena
stunden hörer påstås, att den begärda summan
är tillräcklig, och den andra, att man
ej kan bestämma, hvad arbetet skall kosta,
borde man åtminstone göra ett försök, att
härutinnan komma till något säkrare omdöme,
och att genom en noggrann undersökning
söka få tillförlitligen utrönt, om
Canalen kan fullbordas, och hvad den då
bör kosta; äfvensom jag är öfvertygad, att
man, i afseende på undersökningens verkställighet,
ej kan göra bättre, än då man
öfverlemnar till Kongl. Maj:t att dertill utse
skicklige personer.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen:
Ehuru lika villig, som beredd, att ytterligare
upptaga de anmärkningar, hvilka
blifvit gjorde emot den sak jag försvarar,
får jag dock, enär jag hört Ståndet så ofta
yrka på proposition, afstå från min rättighet
att vidare yttra mig i förevarande
fråga.
a36
Den i3 April.
Herr Hjerta: Då flere värde Talare
yttrat sig emot den af mig föreslagne ContraProposition,
ber jag att få fästa uppmärksamheten
på Herr von Hartmansdorffs
anförande samt Herr Lefre'ns Reservation
mot Utlåtandet, hemställande om det ej
vore bättre behålla fria händer, än att nu
föreskrifva ordningen och sättet för Riks-,
gäldsContoiret, att utbetala den ifrågaställde
summan, emedan man då vore säker,
att den ej rycktes från Staten, utan motsvarande
redovisning för det åtgångna af
RiksgäldsContoirets medel, likasom det inträffat
med de 3 p millioner, hvilka sedan
sista Riksdag blifvit besparade på anslagen
för hvarje HufvudTitel.
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller blott,
att med få ord få upplysa orsaken till skillnaden
emellan Herr von Hartmansdorffs
och mina uppgifter om RiksgäldsContoirets
tillstånd. Herr von Hartmansdorff hämtar
grund från rapporten öfver sista veckans
Gassabehållning; så äfven jag, men med
tillägg likväl af de utaf Bevillningen sedermera
influtne medel, om hvilkas tillkomst
och belopp jag ingalunda uraktlåtit
alt taga kännedom, innan jag inför Ridderskapet
och Adeln afgaf uppgiften om
RiksgäldsContoirets närvarande tillgångar.
Herr von Hartmansdorff: Jag har uti
det förslag till ContraProposition jag fram-!-
Den j3 April.
ställt, såsom Ridderskapet och Adeln behagade
finna, icke sökt lägga några hinder
för framdeles bestämmande af sättet,
hvarpå förskottet, Om det beviljas, skulle
utgöras. Jag har hvarken nämnt, om
det skall ske genom lån, eller förskott, eller
af RiksgäldsContoirets under händer hafvande
medel, utan blott att om Utlåtandet
ej bifalles, skulle ett bidrag af 100,000 R:dr
genast lemnäs till Canal-arbetet. Jag har
således icke ens nämnt Bolaget, just för
det, ätt om Nej vinner, flera med mig torde
önska, att Regeringen måtte öfvertaga
medlens användande för ändamålet.
Friherre Boije: I den förhoppning, att
discussionen nu mera öfvergått från hufvudämnet
till frågan öm sättet för propositionens
uppställning, får jag förklara, att
jag för min del anser Herr von Hartmansdorffs
förslag till Contra-proposition vara det
rigtigaste, öch att allas rätt deri är bevarad.
Skulle likväl Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken icke behaga tillåta,
att detta förslag antages såsom Contraproposition,
anhåller jag, att, i fall fråga
blir om Herr Hjertås förslag, sednare delen
deraf måtte Uteslutas. Jag har ej emot,
att, om förskottet skall gå ut, RiksgäldsContoiret
ålägges utbetala det, meri jag kan
aldrig samtycka till, att det sker genom
lån. Jag kan ej förlika mig med den plan,
att, vid behandling af frågan om under
-
Den 13 April.
stöd till Götila Canal, man vill smyga på
oss ett låne-system, hvilket vi ännu icke
antagit, och som jag hoppas vi aldrig skola
antaga. Framställes detta i form af ny motion,
skall jag ej underlåta, att deröfver
yttra mig. Intilldess tror jag det vara öfverflödigt
discutera härom. Jag är så öfvertygad,
att min åsigt i detta fall, om än
otydligt uttryckt, är rigtig, alt jag, om ej
sednare delen af Herr Hjertås förslag till
Contraproposition får derifrån uteslutas, icke
kan afstå från att begära serskild votering
öfver, huru beskaffad ContraPropositionen
bör blifva.
Grefve Frölichj David: Jag har blott
begärt ordet för att få äran förklara, att
jag till alla delar i denna fråga instämmer
med Herr von Hartmansdorff; och icke
ämnar deltaga i den förestående voteringen.
Herr Rosenblad: Då Herr von Hartmansdorffs
förslag till Contra-proposition
skulle föranleda till 3 å 4 voteringar, samt
Herr Hjertås, om ej till alla delar rigtigt,
dock är vida bättre, än den förstnämnde,
får jag under anmärkning, att det icke är
någon af dessa Herrars skyldighet att uppsätta
propositioner, på förhand begära votering.
Herr Hjerta: Jag vill visst för min
del afstå från det tillägg i mitt förslag,
som berättigar RiksgäldsContoiret att upptaga
tre-procenls-lån, ehuru öfvertygad jag
Den >3 Apri t.
är om oskadligheten deraf, enär Contoiret,
med en bokförd belydelig tillgång, ej måtte
sakna utväg att utan någons betungande
återbetala en så ringa summa, som 100,000
R:dr. Man skall hafva antingen bra liten bekantskap
med våra penningeverks ställning,
eller ock mycken rädsla för ord, då man
fruktar en sådan låne operation, hvilken
begagnades vid sista Riksdag, och så väl
slagit ut, att endast 35oo R:dr nu äro obetalte
på hela LåneCapitalet. Jag vädjar
dessutom till dem, som lika med Herr von
Hartmansdorff ämna att votera Ja, om det
ej vore billigt, att motsidan förunnades, att
få Contra-propositionen efter sin önskan.
Jag anhåller derföre, att mitt förslag till
Contra-proposition måtte framställas till Ståndet,
för att utröna, om ej annorlunda genom
votering, antingen det, eller Herr von
Hartmansdorffs, antages.
Friherre Boije: Om jag får tyda den
siste värde Talarens yttrande derhän, att
han afstår från bibehållandet af sista meningen
i dess förslag till Contra-proposition,
så är jag tillfredsstäld. Ingen fruktan
eller rädsla för ord, men den fullkomligaste
öfvertygelse, bjuder mig att steg för
steg, om så erfordras, strida mot det nya
StatsObIigations-syste'm, som måhända nalkas
oss i Götha Canals farvatten.
Herr von Hartmansdorff: Jag har fått
uppbära förebråelsen, att vilja dictera både
Den i3 April.
Ja och Nej-Propositionen. Men det synes
Vara en förvänd ordning, alt öfverlägga
om sättet att utgöra det ifrågavarande bidraget,
innan man afgjort, att något bidrag
skall beviljas. Enär olika meningar
om sältet att utgöra det emedlertid yppats;
så vore det måhända klokast af dem, hvilka
i saken hysa samma mening som jag,
att begagna sig af denna förvända ordning
och gå in på Herr Hjertås Contra-proposition,
emedan vi då säkrare kunde hoppas
bifall till Ja-propositionen. Men jag vill
ej begagna en sådan fint, utan önskar att
hvarje annan måtte vara lika fri i uttalandet
af sin öfvertygelse, som jag sjelf önskar
vara det; och har ej ännu, ehuru klena utsigterne
äro, uppgifvit hoppet att segra vid
voteringen. —- I Utskotten voro mina motståndare
så säkra på öfvervigten i röstetal, att
en af dem skämtade med mig både på Svenska
ochl Latin, angående de öfvervundnas
osälla lott, oell tillstyrkte mig omfatta det
klokare partiet, att hålla med de rådande.
Men han bedrog sig, och så kunde det möjligen
gå äfven inom detta Stånd.
Herr von Heijnne, Georg: Det är blott
med några ord jag vill förena mig i den åsigt,
Friherre Boije yttrat. Jag anser den stund,
då Rikets Ständer sammanträda, innefatta
gränsen för RiksgäldsContoirets rätt att utgifva
nya obligationer. Rikets Ständer hafva
ännu
Den i3 April*
ännu ej fattat beslut om mesurerne i afseende
på finance-regleringen. Intill dess
vore det orätt, att gifva anvisning på Lånsystemet.
I afseende på Herr von Hartmansdorffs
rätt att föreslå Contra-propositionen;
tror jag ej, att han äger rätt dictera
den, men då den af honom foreslagne
är rigtigast efter min åsigt, och det
är hvarje Representants rätt att yttra sig
öfver, och gifva förslag till, propositioner,
yrkar jag bifall å Herr von Hartmansdorff
förslag.
Grefve Frölich: Jag har förut vindicerat
den sidans rätt att framställa Contra-proposition,
som ej är nöjd med Japropositionen.
Det är således ej min mening
att föreskrifva, hurudan iVey-propositionen
skall blifva; men min erfarenhet,
ehuru ringa den är, har sagt mig, att JVejpropositionen
kan blifva sådan, att man
genom den åstadkommer, hvad man ej genom
Ja-propositionen kunnat åstadkomma.
Så vidt detta äger rum, har jag trott det
tillhöra mig, att bestrida alla andra, än
ärliga iVey-propositioner.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, det han ansåg
20 H. 16
Den i3 April.
sin pligt fordra, att först göra proposition
till bifall å Stats- och BancoUtskottens förevarande
Utlåtande, hvilken proposition äfven
af Hans Excellence framställdes.
Ropades Ja och Nej; hvarjemte votering
begärdes.
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMar skalken yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, komme Ja-propositionen
att innefatta bifall å Utskottens Utlåtande,
samt uti Nej-propositionen att upptagas
ett af de serskilte förslag, sorn blifvit
af 2:ne Ledamöter framställde, nemligen
antingen Herr Hjertås eller Herr von
HartmansdorfFs förslag; och hemställde Hans
Excellence således, om Ridderskapet och
Adeln behagade antaga det af Herr Hjerta
uppgjorde förslag till Contra-proposition.
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken gjorde
proposition till antagande af Herr von HartmansdorfFs
förslag uti Contra-propositionen,
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Efter allt hvad jag
kunnat fatta, innehåller Herr von HartmansdorfFs
förslag till Contra-proposition i sig
äfven Herr Hjertås, hvarföre jag tycker det
förra, såsom varande ett högre och allmännare
begrepp, vara lämpligast. Om Nej
Den i3 April.
a43
vinner, må sedan voteras emellan Herr Hjertås
proposition och hvilken annan som hälst.
Friherre Boije: Efter min uppfattning,
synes det mig, att, om Herr Hjertås proposition
blifver sammandragen efter Ridderskapets
och Adelns önskan; är ej någon
betydlig skillnad emellan de båda propositionerne.
Den enda skillnad är, att om
Herr Hjertås bifalles, slipper man en votering
till, men om Herr von Hartmansdorffs
god kännes, få vi än ytterligare discutera
och votera. Herr Hjertås torde derföre
vara lämpligare, emedan den innehåller
på en gång både saken och sättet.
Herr Hjerta: Skillnaden är, att Ridderkapet
och Adeln slipper med en votering,
oell har tillika förbehållit sig, att, när
liufvudfrågan afgöres, bestämma huru dessa
medel skola upptagas. Detta är följden
af min proposition. Af Herr von Hartmansdorfls
blir åter följden, att vi sedan
återkomma till sättet, huru dessa arma
100,000 R:dr skola utgöras, och få särskildt
votera om den saken. Genom min proposition
är det uppskjntit, tills liufvudfrågan
förekommer. Sistnämnde proposition innehåller
hufvudsakligen, att Rikets Ständer
hafva sin rätt att besluta sig förbehållen,
och att Bolaget blir skyldigt återbetala summan,
i fall Rikets Ständer framdeles skulle
så förordna.
16*
Den i3 April.
Herr von Hartmandorjff: Jag anser de
så kallade arma 100,000 R:dr ej så likgiltiga.
Hvad propositionen beträffar, är det
mig likgilltigt, om den kallas Herr Hjertås
eller min, blott de bindande ordalagen och
frågan om CanalBolaget och Directionen
borttagas, ty min mening är att Rikets Ständer
ej må med dem hafva något vidare att
göra. Skulle Ridderskapet och Adeln ej tillåta
mig, att öfver detta ämne särskildt
discutera, nödgas jag begära votering om
contra-propositionen.
Grefve Frölich: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Herr von Hartmansdorff’. De
stora olägenheter Herr Hjerta framställt af
Herr von Hartmansdorffs proposition blifva
endast möjliga, om Nej vinner. Detta
är visserligen möjligt, men så länge denna
möjlighet ej ännu öfvergått till visshet, är
det för tidigt att lala om olägenheterne.
Dessutom, om det äfven skulle hända, att
Ridderskapiet och Adeln afslog Utlåtandet,
torde det ej vara utur sin ordning, att sedan
tala om sättet för förskottets utgörande,
enär många af Ridderskapet och Adeln finna
det vara en vigtig sak att afhandla.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde å nyo, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga Herr
Hjertås förslag till Contra-propositionen.
Ropades Ja och Nej.
Den i3 April.
245
Friherre Anckar swärd: Mig förekommer
besynnerligt, alt i Contra-propositionen
inblanda ett ämne, som ännu ej är föremål
för Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
nemligen sältet, huru summan kan
komma att utgå. Jag tror, ali man helt
och hållit frångår formerne, om man kommer
lill någon annan conclusion, än att
Ja bör innehålla bifall till Utlåtandet, och
Nej, att Ridderskapet och Adeln biträdt
Bolagets anhållan om ett lånebiträde, förskott,
eller hvad man vill kalla det, af
100,000 R:dr. Sedan blir det en fråga för
sig, huru, och på hvad sätt, dessa medel
skola utgå, och berörde fråga har ej något
med närvarande proposition att göra. Derföre
tror jag, att Contra-propositionen icke
bör innehålla sättet, hvarpå de medel, sorn
möjligen kunna beviljas, skola utgöras.
Herr Rosenblad: Då flere meningar finnas,
är det vanligt, att man volerar om
Contra-propositionen; men nu hafva alla
de, som yrkat Herr von Hartmansdorflfs proposition,
förklarat sig önska bifall å Utlåtandet.
Jag hemställer således, om man
icke kunde undgå den dubbla voteringen.
Af dem, som önska afslag å Utlåtandet,
bar jag ej hört någon instämma med Herr
von Hartmansdorff1.
Herr von Hartmansdorff: Så länge de
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, som
Den i3 April.
vilja bifalla Utskottets Utlåtande, sådant
det är, icke hafva förverkat eller förlorat
deras rätt att tala om sättet att utgöra bidraget,
i händelse Ridderskapet och Adeln
skulle, mot deras mening, besluta dess beviljande;
ser jag ej, huru Herr Rosenblad
kan bestrida oss, att deltaga i öfverläggningen
derom. Skulle Herr Grefven och
LandtMarskalken finna lämpligt, och med
ordningen förenligt, att vi först skola öfverlägga
om sättet, så har jag enskildt ingenting
deremot.
Grefve Horn: Sedan Herr Grefven och
LandtMarskalken framställt proposition derom,
att öfverläggningen i ämnet måtte vara
slutad, samt Ridderskapet och Adeln bifallit
densamma, förutsätter det, att ingen
ting annat, än frågor om propositionens
uppställning, kan blifva föremål för öfverläggning.
Jag tillstyrker således antagande
af Herr von Hartmansdorfls Contra-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde å nyo proposition
till antagande af Herr von Hartmansdorfls
förslag uti Contra-propositionen.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Thanij Wolrath, begärde votering.
Friherre Anckarsvärd: Jag tager mig
friheten hemställa till Herr Grefven och
Den i3 April.
247
LandtMarskalken samt Ridderskapet och Adeln,
huruvida någon rättighet ägerj rum
alt få hvad slags Contra-proposition som
hälst, och om, då i Utskottens Utlåtande
sättet till summans utgörande icke är upptagit,
en sådan fråga kan komma att genom
votering afgöras, innan discussion föregått,
och särskilt Utlåtande derom af Utskotten
blifvit afgifvit. På denna grund
tror jag, att en enkel proposition till afslag
eller bifall å Utskottens förevarande
Utlåtande är den enda rätta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade att, då ett Betänkande
blifvit återremitteradt, och andra
gången till pröfning förekommer, ägde Ståndet,
enligt 56 §. RegeringsFormen, fullkomlig
frihet, att dervid göra hvilka förändringar
Ståndet kunde finna lämplige;
och enär votering i hufvudsaken redan blifvit
yrkad , och af de tvenne till Contra-proposition
framställdte förslag Ridderskapet
och Adeln icke velat antaga någotdera,
samt votering derom äfven särskilt
blifvit begärd, ansåg Hans Excellence för
dess del det vara bäst, att genast skrida
till votering om Contra-propositionens
innehåll; dervid Hans Excellence hemställde,
om icke Herr Hjertås förslag kunde
få upptagas i Ja-propositionen, samt Herr
von Hartmansdorffs förslag uti Nej-propositionen.
348
Den i3 April.
Herr Lagerhjelm: Jag utber mig vördsamt
få hemställa, om icke, vid frågan om
hvilkendera proposition skall antagas, någon
ledning kan hämtas af 54 §. Riksdagsordningen.
Må det tillåtas mig, att derutur
uppläsa följande senare hälft af en
tämmeligen lång mening: Och skulle målet,
under discurserne, skiljas uti flera delars
hvaröfver särskilte anmärkningar göras
då skallj enär sådant äskas, proposition
öfver hvardera delen särskilt anställas.
Då nu under discussionen fråga ej varit
om sättet, samt Ridderskapet och Adeln
ej fattat sitt beslut i den punkten, synes
det mig, att 54 §• ej på annat vis, än genom
Herr von HartmansdorfFs förslag, kan
tillfredsställas.
Herr von HartmansdorffFör att visa
min beredvillighet, att rätta mig efter andras
önskningar, vill jag instämma i den
Contra-proposition Friherre Anckarswärd föreslagit.
I det fallet är man ej bunden i
afseende på sättet, ehvad Utslaget blir Ja
eller Nej.
Friherre Boije3 Fredrik: Jag förenar
mig med Herr von Hartmansdorff, och tror,
att man kunde komma ifrån de begge propositionerne
derigenom, att man antoge
den 3:dje.
Grefve Frölich: Det är otvifvelaktigt
rigtigt anmärkt, att, när ett Betänkande för
Den i3 April.
*49
andra gången återkommer, man dervid kan
göra tillsatser, förenliga med ämnets natur;
men då förevarande Utlåtande ej vidrörer
sättet, huru de 100,000 R:dr skola utgå,
hemställer jag, huruvida detta sätt kan anses
för en sådan omständighet, som kan
tillsättas i Nej-propositionen, hvarigenom
man finge afgjord en fråga, sorn ej förevarit
i något Utskott. Jag kan ej undgå förklara
mig anse ContraPropositionen böra
blifva, antingen såsom Herr von Hartmansdorff
föreslagit, eller ock, på sätt Friherre
Anckarswärd framställt, endast till afslag
å Utlåtandet.
Herr Rosenblad: Det lärer hafva varit
omöjligt för Utskotten, enär de afstyrkt förskottet,
att tala om sättet; således tror jag,
att Utskotten i det afseendet haft verkligt
förfall. Att sättet här ej skulle hafva varit
afhandladt, måtte härröra af brist på minne
hos en af de föregående Talarne. Herr
Hjerta talade derom redan i sitt första yttrande,
och nästan alla öfrige Talare hafva
vidrört samma ämne. Sedan det nu blifvit
brukligt alt de, som önska bifall å ett
Betänkande, äfven vilja befria motsidan från
besväret, alt uppgöra dess ContraProposi- '
tion, men vi icke vilja eller kunna frångå
vår rätt att vid voteringen få vår tanka uttryckt
i NejPropositionen, lära vi icke kunna
undgå att votera om alla 3 ConlraPropositionerne.
Den i3 April,
Herr Stråle: Om jag ej orätt fattat
meningen af Riksdagsordningen, är den sådan,
att hvarje fråga, som afgöres in pleno,
skall först vara utredd af Utskott. Allt
afgörande utan denna åtgärd öfverensstämmer
ej med hvad Grundlagen åsyftar. Utskotten
ha ej ingått i någon afhandling om
sättet till summans utgörande; hvadan frågan
om sättet och vilkoren för penningarnes
utlemnande således för närvarande är
uti ett alldeles outredt skick. —• Jag tror
derföre, att beslutet nu hör inskränkas till
liufvudfrågans afgörande, om förskott skall
teviljas, eller ej, och Utlåtandet, i sådant
afseende, afslås eller bifallas. Allt annat torde
det nu vara för tidigt att besluta.
Herr Hjerta: Mitt första yttrande innefattade,
såsom jag hoppas, en så fullständig
utredning af skälen, hvarföre jag ansåg
summan kunna af RiksgäldsContoiret
utgå, och sättet för liqviden sedermera bestämmas,
och alla Talare hafva sedan på
ett eller annat sätt yttrat sig om behörigheten
eller obehörigheten af min framställning,
alt jag ej kan förklara mig, huru man
kan påstå, att ämnet ej blifvit discuteradt.
För mig har det blifvit det ända till trötthet.
Jag anhåller endast att, till följe af
hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, såsom enligt både med Grundlagen
och vanligheten, vi nu måtte få votera
om ContraPropositionen.
Den i3 April, a5i
Herr von Hartmansdorff: Herr Stråle
har ganska riktigt anmärkt, att frågan om
sättet väl torde behöfva utredas af Utskotten,
innan den här förekommer. Det toi’-  de eljest gå dermed, som med frågan om
ersättning för skeppsuppbringningar under
sista Riksdag. Utskottet hade afstyrkt saken,
och derföre icke yttrat sig om sättet.
Icke destomindre gjordes, sedan ersättningen
blifvit bifallen, sättet till föremål för
Ståndets beslut, utan någon föregående utredning
från StatsUtskottet, Hurudant afgörandet
fördenskull blef, det vet RiksgäldsContoiret,
som haft att göra med utbetalningarne.
Vid detta tillfälle är det jemväl
så mycket angelägnare, att på Riddarhuset
närmare afhandla sättet, som ingen sådan
utredning föregått i Utskotten. Jag tror
således, att man ej bör fästa särdeles afseende
vid den siste Talarens yttrande, och
anhåller att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville inhämta Ståndets mening, om
ej Ståndet godkänner den ContraProposition
Friherre Anckarsvärd föreslagit. I annat
fall få vi votera om de båda andra ContraPropositionerne.
Undertecknad Riddarhus-Sekreterare:
Jag anhåller vördsammeligen, att endast få
afgifva tvenne historiska upplysningar; den
ena i frågan, huruvida ett ämne, som blifvit
till Utskott återremitteradt, och hvilket
man således förmodat skola återkomma be
-
252 Den i3 April.
redt, får fullständigt betraktas på alla sidor
och i alla omständigheter sluteligen afgöras,
sedan det från Utskottet återkommit,
äfven när den sällsynta händelse, som nu
är fallet, ägt rum, att Utskottet ej ingått
i pröfning af detalj-förhållanden, eller de
vid första Betänkandet gjorde anmärkningar.
Vid dylika tillfällen, hvilka, ehuru ganska
sällsynta, dock någon gång ägt rum, hafva
RiksStånden, under tillämpning af både
Grundlag och praxis, aldrig ansett sig förhindrade
att ingå i fullständig pröfning af
hela ämnet, och sjelfve uppgöra beslutet.
Min värde medbroder vid Riddarhuset Herr
von Hartmansdorff har sjelf uppgifvit exempel
på en sådan händelse vid sisla Riksdag,
nemligen frågan om ersättning för skeppsuppbringningar.
— Den andra historiska
upplysningen består deruti, att, då några
värde Ledamöter yttrat, det en discussion
öfver sättet för den ifrågastäldte summans
utgående ännu ej skulle hos Ridderskapet
och Adeln ägt rum, anser jag mig skyldig
tillkännagifva, det jag under hela detta plenum
varit ifrigt sysselsatt med anteckning
och upptagande i det här inför Ståndet förde
Memorial-protocoll af de flere framställningar,
som både rörande sättet och de^å>-  skilte vilkor en för summans beviljande blifvit
gjorde. Mig synes följakteligen, att båda
frågorne, den om saken och den om
sättet, hvilka i öfrigt med hvarandra hafva
ett nära samband, skulle, utan den min
-
Den i3 April.
253
sta anledning till öfverilande i rättegången,
tunna nu på en och samma gång lämpeligen
och sluteligen afgöras.
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voteringsproposition:
Den som till Contraproposition antager
Herr Hjertås förslag, att Ridderskapet
och Adeln må afslå Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande, och till förberedande
åtgärder för fortsättningen af Götha Canal,
bevilja ett bidrag af Etthundrade tusende
R:dr B:co att af RiksgäldsContoiret genast
utlemnas; under vilkor, att CanalDirectionen
blifver Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
ansvarig för medlens användande till
Canalarbetet, och Bolaget för deras återbetalning,
på sätt Rikets Ständer framdeles
må förordna, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Herr von Hartmansdorffs
förslag, att Ridderskapet och
Adeln må bifalla, att ett bidrag af 100,000
R:dr B:co nu genast lemnäs Götha Canalarbetet,
under förbehåll att sättet och vilkoren
för detta bidrags meddelande blifva
föremål för särskild öfverläggning; att utgöra
ContraPropositionen.
254
Den i3 April.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4r> 42» 43 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen kl. half till 3 e. m. och fortsattes
sedermera, hvarunder Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken öfverlemnade
klubban till Grefve Possej Arvid
samt bortgick. Efter någon stunds förlopp
återkom Hans Excellence och återtog klubban;
och befunnos efter voteringens slut
kl. half till 5 e. m. sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja «— i65.
Nej i— 139.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Herr Hjertås
förslag till ContraProposition således blifvit
af Ridderskapet och Adeln antagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter, i afseende
å sjelfva hufvudsaken, följande Voteringsproposition
:
Den som bifaller Stats- och BancoUtskottens
sednare Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut med
-
Den i3 April.
a55
deldte yttrande i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om ytterligare anslag utaf
allmänna medel tili Götha Canalbyggnads
fullbordande, så vidt den rörer ett
förskott af Etthundrade Tusende Riksdaler
Banco, voterar
Ja I
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln afslå Stats- och BancoUtskottens Utlåtande,
samt till förberedande åtgärder för
fortsättningen af Gotha Canal, bevilja ett
bidrag af Etthundrade Tusende Riksdaler
Banco, att af RiksgäldsConloiret genast utlemnas,
under vilkor, att CanalDirectionen
blifver Kongl. Maj:t och Rikets Ständer ansvarig
för medlens användande till Canalarbetet,
och Bolaget för deras återbetalning,
på sätt Rikets Ständer framdeles må
förordna.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan l\ i, 42> 4^ och 44 §§• i Riddar
liusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan half till 5 e. m. och befunnos
efter voteringens slut, klockan half
till 7 e. m. sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de Öfrige vo
-
a56
Den i3 April.
teringssedlarne öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — i56.
Nej — 235.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således fattat det i nyssberörde
Nej-proposition upptagne beslut.
Friherre Boijej Fredrik: Emot det beslut
Ridderskapet och Adeln nu fattat om
beviljande af 100,000 R:dr i förskott till
fortsättning af Götha Canalbyggnad, får jag
vördsamt anmäla min protest, af följande
skäl: 1:0 emedan jag anser det vara stridande
emot formen, för att icke säga, mot
sunda förnuftet, att besluta ett sådant förskott,
innan det ännu är afgjordt, om arbetet
på Canalen skall fortsättas; 2:0 emedan
jag ej vill blottställa mig för förebråelsen
att hafva samvetslöst beskattat mine
medborgare genom bifall till förskottets beviljande;
och 3:o emedan jag önskar, att
Protocollet må för efterverlden och i synnerhet
för dem som läsa det, utan att känna
Riksdags-taktiken, vittna, att jag ej tillhört
den majoritet, som bestämt ifrågavarande
beslut.
Härmed förenade sig Herrarne Tersmeden,
Gustaf Reinhold, Hallenborg, Carl
Jo
-
Den i3 April.
Johan, Dahlman, Lars Johan, von Hoffsten,
Bengt August, von Echstedt, Carl, Uggla,
Göran Gustaf och Zengerlein, Jacob.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
18 sistlidne Mars under N:o i3 afgifne, och
den 3o derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte Motioner,
om ändring i Kongl. Förordningen den
19December 1827, angående grunderne och
vilkoren för Hemmans-klyfning, samt afsöndring
af jord, eller andre lägenheter från
hemman.
Herr Törnebladh, Carl, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
I det Betänkande, som blifvit afgifvit
i anledning af väckte Motioner om ändring
i Kongl. Förordningen af den 19 December
1827 angående afsöndring af jord, eller andra
lägenheter ifrån hemman, hafva Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten,
ibland annat, sig utlåtit, att sorn
stadgandet i 2 Cap. af högstberörde förordning
tillkommit i anledning af Rikets Ständers
derom till Kongl. Maj:t yttrade underdåniga
Önskan, vore ock allmänna Lagens
föreskrift i 4 Cap. 9 §. JordaBalken
derigenom ändrad och upphäfven.
20 H. 17
2 58
Den i3 April.
Med ali aktning för denna mening, kan
jag icke dela densamma, såsom oförenlig
med mitt begrepp om 87 §. i Regeringsformen,
hvars föreskrifter, tagne antingen
för sig, eller i sammanhang med 89§., synas
mig alldeles tydliga deri, att på grund
af Rikets Ständers underdåniga föreställningar
och önskningar kan gammal Lag ej upphäfvas,
eller förändras, ej eller annorlunda
dermed förfaras, än att det förslag, hvarom
Rikets Ständer i sådant afseende öfverenskommit,
skall genom Talemännen till
Konungen aflemnas och Dess höga samtycke
dertill på Rikssalen meddelas. Så har
icke tillgått i anledning af det, som Rikets
Ständer i underdånighet anhållit, dels vid
1815 års Riksdag, att obehindrad rättighet
måtte gifvas till torps afsöndring ifrån hemman
under full eganderätt med de vilkor
1807 års EnskiftesFörordning innehåller,
dels ock vid i8a3 års Riksdag, att en så
beskaffad rättighet måtte varda tillagd egare
af enstaka hemman» hvilkas egorymd befinnes
genom sitt naturliga läge vara i ett
sammanhang från angränsande liemmansegor
skild, hvilka underdånige önskningar
ändock blifvit af Utskotten lagde till grund
för den af Kongl. Maj:t gjorda lagförändringen.
Och det synes mig alldeles klart,
att då Kongl. Maj:t icke på RiksSalen förklarat,
eller låtit förklara Dess samtycke
till berörde förslag, har all deras kraft och
verkan till någon lagförändring förfallit med
Den i3 April.
slutet af den Riksdag, då förslagen blifvit
afgifne.
Jag underlåter gerna, att yttra mina
omdömen både öfver det, som Utskotten sig
utlåtit angående lämpligheten, att framställa
anmärkningar emot tillkomsten af Kongl.
Förordningen under den 19 December 1827
och äfven öfver nödvändigheten, att genom
sådan anmärkning bevaka den tydligt bestämda
gränsen emellan Civila och Ekonomiska
Lagstiftningsmagten; och utan vidare
deduction af en för mig tydlig och klar
fråga, framställer jag helt enkelt samma mening,
som ligger till grund för min gjorda
Motion i detta ämne: att allmänna Lagens
bud i 4 Cap. 9 §. JordaBalken ännu qvarstår,
såsom ej i grundlagsenlig ordning upphäfvet;
och jag förnyar min anhållan, alt
Lagutskottet, genom återremiss af Betänkandet,
måtte få sig uppdraget, att granska
sådana Stadganden i 2 Cap. af Kongl.
Förordningen under den 19 December 1827,
som kunna hänföras till sammanhang med
4 Cap. 9 §. JordaBalken, och derefter sig
utlåta, om vid den gjorde Lagförändringen
bör förblifva, så att berörde Lagens rum
må försvinna.
I öfrigt vill jag endast tillägga: att
då Rikets Ständers åberopade underdåniga
önskningar vid 1815 och 1823 årens Riks
.
7*
a6o
Den i3 April.
dagar ej angå annat än rättigheten, att afsöndra
torp ifrån hemman, och att egaren
af enstaka gård måtte i visst fall njuta
samma rätt, som innehafvare af enskiftadt
hemman, att aflåta en viss del af den icke
odlade jorden; så lärer det återstå för Utskotten,
i fall de förblifva vid deras förra
utlåtande, att uppgifva den okända grunden
för det allmänna stadgandet i i §. af
2 Cap. i 1827 års Kongl. Förordning, hvarigenom
ofvannämde rättighet blifvit utsträckt
till alla hemman, som ej äro hvarken enstaka
eller enskiftade.
Herr Ribbingj Arvid: Till ytterligare
styrka för hvad Herr Törnebladh anfört,
att genom ifrågavarande Förordning ändring
blifvit gjord i allmänna Lagen, får jag göra
den anmärkning, att 6 §. i 1 Cap. af
Förordningen slutar med följande mening:
”dock må ingen, hvars ägor äro så beläg”ne,
att den obesuttna lotten ej med dem
”kan sammanläggas, af denna lösningsrätt
”sig begagna.” Detta är onekligen ett tillägg
i allmänna Lagens stadgande om lösningsrätt,
och synes således höra i Lagen
inflyta. — Genom denna Förordning har ock
blifvit tillåtet, hvad som förut icke ägt rum,
att nemligen från hemman afsöndra till och
med blott 4 tunnland duglig jord, ehvad
hemmanet är i byalag eller enstaka. Derigenom
uppkomma stora svårigheter vid ägoskiften
och utflyttningar. — Jag har förut
)
Den i3 April.
361
vid denna Förordning anmärkt, att deri
tillåtes afsöndring utan skatt af odlingsbara
mossar till annor man, som dem vill
odla. Det är visserligen berömligt att befrämja
sådane odlingar; men att på desse
lägenheter införa icke allenast den gamla
säterifriheten, utan frihet derjemte från deltagande
i alla allmänna skyldigheter anser
jag skadligt och stridande mot gällande föreskrifter.
Dessutom är icke sörjt för någon
fast grund till en sådan lägenhet, ifall
innehafvaren skulle vilja bygga derstädes.
Min anmärkning i denna del har jag ej funnit
besvarad i Betänkandet, och anhåller
derföre hos Utskottens härvarande Ordförande
om upplysning, hvarföre det ej skett.
— Sluteligen får jag fästa uppmärksamheten
på innehållet af i3 §. i 2 Cap. af Förordningen,
så lydande; ”Är jord eller lägenhet,
som efter hvad i 1, 9, 10 och 11
”§§. säges, från Frälse, Frälse- eller Kronoskatte
samt under stadgad åborätt upplå”tet
Krono-, KronoRusthålls- eller annat
"publikt hemman afsöndras får, på annat
”sätt eller under andre vilkor upplåten, än
”nu tillåtet är; varde sådan ägoafsöndring,
"när påstående af vederbörande väckes, ef”ter
derom för hvarje fall här ofvan stadgade
föreskrifter, rättad och jemkad, samt
”äge sedan bestånd, der den i öfrigt laglig
”och gällande pröfvas; och njuteden, som
”deraf lider, skäligt skadestånd. Åtnöjes
”icke Innehafvaren af den afsöndrade jor
-
2Ö2
Den i3 April.
”den eller lägenheten med sådan rättelse
”och jemkning, eller kan den icke ske; gån”ge
då jorden eller lägenheten till hemma”net
åter emot skälig lösen.” Detta går för
långt, emedan det har retroactif verkan på
förhållanden, som äro genom lagakraft vundna
domar fastställde, och således skulle häfva
i öfrigt beståndande domslut.
Friherre Ehrenborgh^ Casper Wilhelm:
De af Herr Törnebladh nu framställde anmärkningar
utgöra endast en repetition af
hans förut gjorde motion. Utskotten hafva
redan förklarat, att de icke kunnat dela Motionärens
tanka, och jag anser således anmärkningarne
icke förtjena vidare vederläggning,
än den Betänkandet innehåller.
Då Kongl. Maj:t i den utfärdade Förordningen
endast upptagit och vidare utvecklat
de grunder Rikets Ständer sjelfve vid
föregående Riksdagar uppgifvit vara öfver*
ensstämmande med deras önskningar och
åsigter, hemställer jag, huru detta skulle
kunna föranleda till klander af sättet för
Författningens tillkomst. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall på Betänkandet.
Herr Danckwardt > Magnus Georg: Jag
utbeder mig, att först få besvara en anmärkning
af Herr Ribbing emot sista momentet
i 6 §. i Cap. af den ifrågavarande
Förordningen, hvilken §. ansetts innefatta
Den i3 April.
a63
en Lagförklaring genom det deri intagne
stadgande om lösen af obesutlen del i
hemman. Allmänna Lagen stadgar ingen
ting om lösen i obesuttenhets-frågor; den
innehåller endast i 12 Cap. 7 §: att vid
frågor om arf, då flere få del i jord, som
ej väl delas eller klyfvas kan, den har
rätt, som större delen äger, att lösa de andre
ut. Det måste således anses tillhöra
de administrativa HemmansklyfniqgsFörfatlningarne,
att, då de å ena sidan innehålla
ett förbud mot klyfning af hemman under
besuttenhet, tillika stadga correctivet deremot
eller lösningsrätten, och i hvad ordning
den må få begagnas, så att ändamålet
vinnes; och bör dervid endast tillses, att
Lagens stadgande, i frågor om arf, härvid
icke öfverträdes. Om desse grunder, såsom
jag förmodar, stå fast, lärer Herr Ribbings
anmärkning förfalla. Hvad de öfrige
framställningar emot den ifrågavarande Förordningen
angår, tror jag dem vara besvarade
dels af Utskotten oeh dels af mig här i Ståndet,
då de första gången gjordes. Men hvad
Utskottens Betänkande beträffar, nödgas jag
dervid anmärka, att Utskotten ansett sig,
med afstyrkande af hvad Motionerne för öfrigt
åsyftat, böra tillstyrka det tillägg i Författningen,
att stadgandet i 1 Cap. 9 §. rörande
Hemmansklyfning jemväl måtte förklaras
tillämpligt till 2 Cap. rörande Jordafsöndring.
Nämde paragraph innehåller: ”att
”om, i följd af serskildte förhållanden inom
264
Den i3 April.
”något Län, jemkning eller förändring i de,
”rörande grnnderne för hemmansklyfning i
”allmänhet, stadgade föreskrifter, skulle för
”samma Län anses af nöden, må Konungens
Befallningshafvande derom göra underdånig
anmälan, då Kongl. Maj:t i Nå”der
vill tillse, huruvida något serskildt
”stadgande för ett sådant Län lämpligen må
"i ämnet kunna utfärdas.” Detta stadgande
har man ansett böra inskränkas endast till
i Cap. eller frågor om Hemmansklyfning,
emedan man föresett att skiljaktiga grunder
för sådane klyfningar i olika Län möjligen
kunde behöfvas. Men hvad afsöndringar
beträffar, tror jag icke att några serskildte
grunder för dem kunna komma i fråga,
utom hvad Författningen redan innehåller,
nemligen att minimi-rymden för en
afsöndrad lägenhet bör vara större i de Norra
och mindre frugtbara provinserne än i
de öfrige; i följd hvaraf det undantag ock
blifvit gjordt, att en afsöndrad lägenhet i
de Norra provinserne skall bestå af minst
6 tunnland, i stället för 4* Anledningen
till Utskottens hemställan har varit, att en
j Riksdagsman från Gefleborgs Län gjort anmärkning
mot verkställbarheten af stadgandet
i 3 §., att hvarje afsöndrad lägenhet
bör utgöras af en enda formlig och lill
afhägnad beqväm lott; och Utskotten hafva
ansett detta innefatta en alltför stor inskränkning
i rättigheten lill jordafsöndring.
För min del kan jag icke instämma i denna
Den i3 April. a65
' *
tanka. Då man å ena sidan tillåter jordafsöndringar
från hemman, hör man åden
andra tillse, att de blifva förenade med
sådane vilkor, att inga sammanblandade förhållanden
i ägo-lotterne uppstå, och att det
leder till Landets uppodling. Ur denna
synpunkt har man såsom ovilkorligt stadgat,
att en afsöndringslott från ett Hemman
borde utgöra en enda formlig, från Hemmanets
egen åbyggnad afskiljd, lott, och att
odal åker eller äng icke dertill må användas.
— Man har dermed åsyftat, att lägenheten
skulle bestå af ouppodlad mark, helst
tagen invid gränsorne för hemmanets område.
Tillåter man nu, att en afsöndrad
lägenhet får bestå af flere serskilde skiften,
skola samma olägenheter uppstå, som man
sökt förekomma och afhjelpa genom utfärdade
författningar om sammandragning af
sammanblandade hemmansägor, och då man
nu har fria händer rörande lagstiftningen
om afsöndringar, bör man väl icke, i rak
strid mot hvad man med ägodelnings-författningen
åsyftat, bereda mångskifte. För Öfrigt
äro alla stadganden i AfsöndringsCapitlet,
med undantag af ofvannämnde föreskrift,
rörande afsöndringarnes storlek, icke af den
beskaffenhet, att de kunna vara underkastade
förändringar i följd af särskilda localer,
såsom förhållandet kan vara med hemmansklyfning,
och häraf finnes således icke
eller något skäl lill Utskottens föreslagne
tillägg. På dessa grunder hemställer jag,
a66
Den i3 April.
om icke detta tillägg bör utgå och Betänkandet
derföre återremitteras.
Herr Ribbing: Herr Danckvardt har
framställt att i Cap. 6 §. i Förordningen
åsyftat ett stadgande, huru skall förhållas
med lösen af en hemmanslott, sora är så
liten, att ägaren derå icke är besutten; och
Herr Danckwardt har tillagt, att intet stadgande
derom finnes i Allmänna Lagen. Men
om der nu finnes ett stadgande angående
lösen, då besuttenhet äger rum, hemställer
jag, om icke på samma ställe bör införas
den nya bestämmelsen för fall af obesuttenhet.
Jag har icke sagt, att §. vore
en Lagförklaring, utan ett tillägg till Lagen,
och jag tror, att den värde Ledamoten
sjelf bevisat det. Då för öfrigt Utskottens
Ordförande redan yttrat sig, utan
att besvara mina anmärkningar, och jag icke
eller i Betänkandet fått svar på min förut
gjorde anmärkning mot tillståndet, att, äfven
med skattfrihet, till everdlig ägo upplåta
sådan oländig mark, som 11 §. 2 Cap.
omnämner, så får jag nu, hvad jag förut
underlåtit, bestämdt yrka återremiss.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller att få instämma i Friherre Sprengtporten
reservation emot Utskottens Betänkande,
rörande stadgandet i 2 Cap. 3 §.,
om rättighet alt från hemman, belägne inom
1 mil från stad eller köping, afsöndra på
Den i3 April.
267
viss tid ända till £ Tunland; hvilken rättighet
jag, på de af Friherre Sprengtporten
anförde skäl, anser böra inskränkas till
de Hemman, som äro belägne högst | mil
från Stad eller Köping. För öfrigt får jag
i allmänhet anmärka, att di man i de sednaste
förordningarne rörande jordbruket sökt
bringa hela Riket under en gemensam författning,
har den olägenhet uppkommit, att
de undantag eller jemkningar man gjort
med afseende på de Norra Landskapen blifvit
i tillämpningen begagnade i de Södra
och så tvärtom, hvarigenom skada ömsesidigt
förvållats. Hade man skiljt författningarne
och rättat hvardera för sig efter
de locala förhållanderne inom olika orter;
så hade denna olägenhet undvikits.
Herr Hjertaj Gustaf: Grunden för den
åtgärd, att genom författningar sälta en
gräns för Hemmansklyfningar och jordafsöndringar,
måste sökas i behofvet att draga
försorg, att icke de fattige alltför mycket
förökas, och att försäkra Staten mot
Skattebrist. Ty annars finnes ingen rättsgrund
för inskränkning i den fria disposition,
som rätteligen åtföljer äganderätten.
Jag tror, att de föreskrifter, som finnas i
den nu gällande Lagen i detta afseende,
äro väl afpassade efter våra locala förhållanden.
Jag kan icke instämma med den
siste värde Talaren, rörande de Hemman,
sorn äro belägue nära Städerne. Ty ehu
-
a68
Den i3 April.
ru jag anser Friherre Sprengtportens reservation
vara grundad på i allmänhet giltiga
skäl, tror jag likväl, att han förbisett en
omständighet, som är af största vigt; den
nemligen: att man gör sig ett ganska oriktigt
begrepp om Städernes belägenhet, ifall
man ville uppdraga en cirkel för att bestämma
den krets, inom hvilken Staden och
dess rörelse inverka på lättheten till uppehälle
för de kringboende. De fleste Städer
äro belägne utmed strömmar, som gifva
tillfälle till anläggning af hvarjehanda
vattenverk, ock hvilket, jemte andra omständigheter,
såsom skogstillgång och dylikt,
gör belägenheten på den ena sidan
om Staden vida förmånligare för smärre
bosättningar, än på den andra. Man skulle
derföre göra orätt, om man inskränkte de
ifrågavarande mindre jordafsöndringarne till
en krets af en fjerdingsväg rundt omkring
Staden. Jag tror, att författningen på ganska
goda skäl tillåtit ett friare utrymme för
desse afsöndringar, på det de må kunna
väljas på sådane ställen, som lemna tillfälle
antingen till lönande anläggningar, eller
till beqvämlighet och så kallade landtnöjen.
Då jag för öfrigt icke funnit någon
anmärkningspunkt, som icke blifvit i Betänkandet
grundligen besvarad, anhåller jag
om propositition till bifall derå.
Herr Danckwardt: Till de skäl Herr
Hjerta redan anfört för bibehållande af stad
-
Den i3 April.
gandet rörande afsöndring af jord till £ Tun<
land inom en I mil från Städerne, anhåller
jag få tillägga, att flere Städer finnas,
hvilkas Stadsjord sträcker sig öfver \ mil
utom Staden, och att man derföre trott sig
höra bestämma x mil för afsöndring från
hemman, som ligga intill Staden. Afseende
torde äfven böra fästas derpå, att desse
afsöndringar icke få ske för alltid, utan
endast på viss tid, högst 5o år; att de egentligen
begagnas till lustställen; och att man
trott sig veta, att flere afsöndringar i sådant
ändamål på detta afstånd från Städerne
redan förut skett under 4 Tunlands rymd,
hvilka man icke ansåg skäligt, att genom
det nya stadgandet upphäfva.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
om Adeln ansåg de vid Lag- och
EkonomiUtskottens förevarande Betänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence gjord
proposition, blef berörde Betänkande afRidderskapet
och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 18
sistlicUie Mars under N:o i4 afgifne, samt
270
Den i3 April.
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, att Kongl. Majus
Förordning af den 19 December 1827, angående
grunderne och vilkoren för Hemmansklyfning
samt afsöndring af Jord eller
andra Lägenheter från Hemman, må gälla
äfven i afseende på Säteri- Rå- och Rörssamt
Frälsehemman, och att föreskrifterne
om Säteri-byggnads underhållande å Säterier
må upphöra.
Friherre Wrangel; Henning: Endast
den stora vigten af ifrågavarande Utlåtande
har kunnat föranleda mig att uppträda
för att tala emot detsamma, hvilket jag visserligen
eljest hade önskat undvika; enär
ämnet rörer så många olika intressen. Jag
skall likväl vara tillfredsställd, om jag lyckas
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå, att frågan innebär ett verkligt
ingrepp i våra rättigheter. Det är visserligen
icke ovanligt, att se enskildte Motionärer
framkomma med oroande framställningar
i detta afseende; men jag hade icke
väntat, att vi ifrån Regeringen skulle få
emottaga en proposition, som är så rakt stridande
mot våra privilegier och 114 §• Regeringsformen,
hvilken tydligen stadgar, att
intet RiksStånds privilegier kunna rubbas
utan samtelige RiksStåndens begifvande. Det
skäl man åberopat till grund för den Kongl.
Propositionen, är farhågan, att Staten, ge
-
nom en alltför stor afsöndring från Säteri©ch
Frälse-jord, skulle gå miste om dess
påräknade bidrag af egendomar med denna
natur. Rättighet till obegränsad afsöndring
af sådan jord har nu ägt rum i 20 år efter
det Ridderskapet och Adeln frånträdde
största delen af sina öfrige rättigheter; och
jag vet icke, hvarföre man nu vill återupplifva
ett gammalt frö till missförstånd.
Då Ridderskapet och Adeln öfverlemnade
sina privilegier, var meningen visst icke,
att ställa sig under något förmynderskap
i afseende på förvaltningen af sin egendom;
men detta är likväl nu förhållandet. Ridderskapet
och Adeln har redan så länge åtnjutit
fri disposition af Säteri och Frälsehemman,
att den nu mera öfvergått till gammal häfd.
Vill man borttaga denna rättighet, vinnes
väl det ändamål att få all jord af lika natur;
men att sådant skall ske utan ersättning
till innehafvaren af den bättre jorden,
finner jag stridande emot all billighet
och rättsprincip. Vi innehafva våra
Säterier och Frälsehemman under full äganderätt;
KronoSkatteägaren deremot besitter
sitt hemman endast med vilkor; och jag förstår
icke, huru man vill bringa jord af så
olika natur under samma categori. Farhågan,
att Staten ej skulle utfå sina bidrag,
kan icke, jag upprepar det, föranleda till
bifall å den Kongl. Propositionen och Utskottens
Utlåtande. Man skulle annars med
samma skäl föreslå, att hvarje gång en kö
-
27*
Den i3 April.
pare till en egendom erbjuder sig, borde,
innan anbudet fick antagas, undersökning
ske, huruvida köparen vore nog förmögen,
för att gifva Staten garanti, att skattebidragen
riktigt utgå.
Till följd af dessa skäl och de flere,
som måhända af andra Talare kunna uppgifvas,
yrkar jag afslag å den delen af Utlåtandet,
sorn angår inskränkning i de hittills
gällande grunder för klyfning och afsöndring
af Säteri-Rå- och Rörs-samt Frälsehemman;
men bifall på den delen, som
rörer upphörande af föreskrifterne orri SäteriByggnads
underhållande å Säterier. Skulle
åter en sådan delning af Utlåtandet icke låta
sig göras, yrkar jag afslag å alltsammans.
Herr Danckwardtj Magnus Georg: Då
frågan förevar hos Kongl. Maj:t om förnyade
föreskrifters utfärdande rörande Hemmansklyfning
och afsöndring af jord från
hemman i allmänhet, borde man, för att
åstadkomma en fullkomnad Lagstiftning i
ämnet, betrakta och öfverväga det i sitt sammanhang
och reglera alla förhållanden, der
det lämpligen borde ske. Frågan förekom
således äfven i denna del om Säterier, Råoch
Rörs- samt Frälsehemman. Desse hemman
hade icke varit innebegripne under
de föregående författningarne rörande hemmansklyfning,
dels af den anledning, att
Rid
-
Den i3 April. 273
Ridderskapet och Ådeln ansetts äga en oinskränkt
dispositionsrätt öfver dem, dels emedan
klyfning af sådane hemman, så länge
Ridderskapet och Adeln ensamt ägde rätt
att dem besitta, sällan kom i fråga, dels
sluteligen emedan mindre utskylder då vidhäftade
desse hemman. Nu är förhållandet
i desse afseenden betydligt förändradt.
De öfrige Stånden hafva alltsedan slutet
af förra århundradet ägt rätt att besitta
Frälsehemman, och sedan 1809 äfven Säterier;
i följd hvaraf sådane hemman allt
mer och mer komma att, såsom andre, klyfning
undergå. Frälsehemman anses ock nu
för skattskyldig jord och hafva dryga onera;
Säterier och Rå- och Rörshemman hafva
ock tid efter annan fått ökade utskylder
till och med ordinarie Rotering i visse
orter. När man nu antagit för princip,
att oinskränkt hemmansklyfning icke i allmänhet
bör äga rum, hemställer jag, om
icke detta äfven bör tillämpas på Säterier
Rå och Rörs- samt FrälseHemman, då skälen
äro enahanda, då förbudet mot klyfningarne
inskränker sig derhän, att besuttenhet
erfordras på hvarje lott, och då beräkning
till en sådan besuttenhet sker egentligen
efter Hemmanens behållna afkastning,
och i följd deraf grunderna bli desamma,
endast, att Hemman med mindre
onera och således större behållning kunna
undergå starkare klyfning än de, hvarmed
20 H. 18
'
274 ®en *3 April.
större utskylder äro förenade. Hvad jordafsöndring
från Säterier samt Rå- och RörsHemman
beträffar, så hafva författningarlie
hittills icke stadgat någon inskränkning
i afsöndringsrätten å desse Hemman, särdeles
som sådane afsöndringar icke kommit
i fråga, så länge desse hemman endast
af Adel innehades. Nu är förhållandet äfven
i denna del förändradt, sedan desse
hemman af Bönder få innehafvas; och jag
hemställer, huruvida det kan anses rätt,
att skattfrie jord-afsöndringar från Sätexier
samt Rå- och Rörs-hemman kunna
ske huru långt som hälst, så att kanske
slutligen blotta trädgården vid Hemmanen
är i behåll, serdeles som icke obetydliga
onera, på sätt ofvan är anfördt, nu mera
äfven vidlåda jord af denna natur. Huru
skall man på sådant sätt finna säkerhet för
utskyldernes utgörande. Å desse Hemman
har man likväl föreslagit dubbelt större afsöndringsrätt,
än å andre Hemman eller jr
af Hemmanens ägorymd.
Sådane äro de grunder, hvarföre man
ansett stadganden böra bestämmas för klyfning
af och jordafsöndring från Säterier
Rå- och Rörs-samt Frälsehemman; och jag
tror icke med Friherre Wrangel, att Kongl.
Majrt kan anses dervid lia trädt Ridderskapets
och Adelns rättigheter för nära,
eller, som Herr Friherren sagt, velat deri
göra några inkräktningar, så mycket min
-
Den i3 April.
dre som Kongl Maj:t öfverlemnat åt Rikets
Ständer, att i ämnet besluta. I Adelns privilegier
har jag icke funnit något stadgande,
som skulle gifva Ridderskapet och Adeln
en obegränsad rätt till ifrågavarande hemmansklyfning
eller jordafsöndring. Dessutom
är nu mera besittningen af Säterier
och Frälsejord icke något privilegium för
Ridderskapet och Adeln. Lag- och Ekonomiutskotten
hafva ock enhälligt tillstyrkt
den Nådiga Propositionen, hvilket torde få
anses vara ett ytterligare skäl emot hvad
Friherre Wrangel anfört.
Herr Thanij Wollrath: Jag vill ej invända
något emot en återremiss af Utlåtandet
i anledning af Friherre Wrangels anmärkningar,
men kan för ingen del gå in
på att afslå detsamma, hvarigenom vi skulle
gå i mistning om den nyttiga författning,
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit och
Utskotten tillstyrkt. Jag anser den obegränsade
skyldigheten, att bebygga Säterier
böra upphöra, då de kunna innehafvas af
hvilken medborgareclass som hälst, och att
någon uppmuntran till deras förseende med
bättre byggnader, efter råd och lägenhet,
äfven är öfverflödig, då en mängd egendomar
af annan natur med prydliga åbyggnader
förses i bredd med stigande lux och
tillgångar. Jag förnyar alltså min anhållan,
alt Utlåtandet ej må afslås, utan antingen
återremitteras eller bifallas.
276
Den i3 April.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
med den siste värde Ledamoten, att det
är af stor vigt att icke afslå Utlåtandet,
emedan det har ett väsendtligt inflytande
på jordbruket, om hemmanen belastas med
för stränga byggnads-skyldigheter, hvarom,
föreskrifterne icke äro mindre hårda, än att
Säteri-friheten förloras för underlåten Säteri-byggnad,
hvilket jag bestämdt vet hafva
inträffat uti Westergöthland. Då nu rättigheten
att stycka Säteri-, Rå- och Rörssamt
Frälsehemman varit obegränsad, är
det klart att man bör noga betänka sig, innan
man förändrar principen i ett så vigtig!
och ingripande ämne. För min del
Kr jag öfvertjrgad, att det är lika angeläget
tillse, det hemman af ofvannämnde natur
icke klyfvas i mindre delar, än att jordeboks-räntan
och öfriga onera kunna utgå,
samt familjer derå vara försörjde, som det
varit nödigt att föreskrifva sådant, beträffande
Kronoskattehemman, För mig är det
äfven klart, att klyfning af hemman med
Säteri-frihet måste vara lättare att verkställa,
än annan jords afsöndring, emedan mindre
onera dervid behöfva observeras. Jag
tror, att några särskilta föreskrifter derföre
icke äro af nöden. Yäsendtligare anser jag
det vara, att tillse, om hemmansklyfning i
allmänhet medfört nytta eller skada. Jag
stöder mig ej på Adelns privilegier, hvilka
jag till vår lycka anser hafva försvunnit
år 1809, utan på äganderätten, som jag
Den i3 April.
277
anser för lika helig. Svårigheterne vid fördelningen
af rustnings-besväret böra icke
förbises; och jag vågar hoppas, att dessa
anmärkningar förtjena någon uppmärksamhet,
när ärendet återkommer till de sammansatte
Utskotten i följd af den återremiss,
hvarom jag har äran anhålla.
Friherre Wrangel: Det är visserligen
en sanning, att vid 1809 års Riksdag cederade
Ridderskapet och Adeln en stor del
af sine rättigheter, men jag kan ej inse,
att såsom en följd deraf bör uppkomma,
att de ännu återstående — äfven böra eftergifvas.
Jag instämmer i principen emot en
obegränsad rätt till klyfning, men jag fruktar,
att i samma ögonblick den förbjudes,
skall hågen för begagnandet deraf uppstå.
För min del kan jag likväl ej anse saken
bifallen, utan med alla fyra Ståndens gemensamma
samtycke, och tror, att den
följagteligen bör behandlas enligt 114 §. i
RegeringsFormen. Jag begärde afslag å Utlåtandet,
för att vinna tid, emedan jag trott,
att det skolat återkomma i samma skick
från Utskotten, men jag förenar mig nu
om återremiss, enär jag ej kunnat åtskilja
den andra delen af Utlåtandet, som rörer
Säteri byggnads underhållande, och hvari
jag instämmer med Utskotten.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den
siste värde Talaren har trott ärendet in
-
378
Den i3 April.
nefatta en privilegii-fråga, till hvars afgörande
fordrades alla fyra RiksStåndens sammanstämmande
beslut. Men jag tager mig friheten
påminna, att sedan Ridderskapet och
Adeln vid i8oq års Riksdag afstod från
rättigheten, att ensamt besitta Säterier, har
det endast varit sjelfva Säteri-jorden, men
icke dess ägare, som varit privilegierad.
Beträffande sjelfva saken, så är jag öfvertygad,
att man förr eller senare måste
komma till en obegränsad hemmansklyfning
utan afseende på jordens natur.
Och som klyfnings-friheten hittills varit
obegränsad i afseende på den privilegierade
jorden, kan jag för min del ej gilla den
inskränkning, som nu blifvit deruti föreslagen.
Men den frihet man hittills haft
att ifrån sitt Säteri- eller Frälsehemman
bortsälja så mycket man behagar, och dervid
fritaga de frånskilda delarne frän all
delaktighet i hemmanets onera: denna frihet,
säger jag, är högst vådlig och bör
nödvändigt, på sätt i den Nådiga Propositionen
blifvit föreslaget, inskränkas. Ty
det skulle kunna blifva en för Kronan ganska
mehnlig speculation, att först styckevis
bortsälja nästan hela egendomen, med fullkomlig
skattfrihet, och sedan öfvergifva
den lilla till alla oneras utgörande oförmögna
stammen. Det är derföre rent af
nödvändigt, att det vilkor stadgas, sorn nu
blifvit föreslagit, nemligen att de frånskilde
jordlotterna skola i förhållande till stor
-
Den i3 April. 279
leken deltaga i det ursprungliga hemmanets
onera. Men med antagande af en sådan
proportionerlig fördelning af onera, anser jag
den obegränsade klyfnings-friheten böra bibehållas;
och får således vördsammast anhålla
om återremiss.
Friherre Wrangel: Om det förhöll sig
så, som Herr Cederschjöld påstått, eller
att Ridderskapet och Adeln år 1809 afsagt
sig alla privilegier i afseende på besittning
af jord, så skulle Säteri- och InsockneFrälse-hemman
vara lika beskattade med
annan jord. I den öfvertygelse, att allt
ännu icke är bortgifvet, hemställer jag, om
man nu bör gå längre än som skedde år
1809, då de gjorde concessionerna kunde
vara allmänt nyttige för Landet, men för
det närvarande endast skulle innebära prof
af en ytterlig flathet. Jag anhåller, att, i
händelse af återremiss, hvad jag anfört,
må få åtfölja till Utskotten.
Herr Danckwardt: Jag ber, att i anledning
af hvad Herr Hjerta anfört, att de
föreslagne grunderne för jordafsöndring från
Säteri- Rå och Rörs samt InsockneFrälsehemman
skulle störa redan existerande förhållanden
härutinnan, få hänvisa till orden i
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådiga Proposition,
der de lyda sålunda: ”Endast med
”den skillnad, att af hemmanens jordrymd
”till och med en femtedel må afsöndras,
a8o
Den i3 April.
”samt att de hittills från sådane hemman
”skedda jor dafsöndringar , hvilka ej strida
”emot förra Författningarj icke må deri”genom
rubbas.”
Herr von Hartmansdorff,, August: För
min del tror jag lika nied Herr Cederschjöld,
att sedan alla Stånd erhållit lika
rättighet alt besitta Säterier, denna fråga
måste behandlas såsom ett allmänt och ingalunda
såsom ett serskildt privilegii-ärende.
Hvarföre klyfning af Säterijord skall vara
vidsträcktare, än annan hemmansklyfning,
kan jag ej inse. Tvärtom förefaller det mig
klart, att om behållningen af den mindre
beskattade jordens afkastning blir större,
i anseende till färre utskylder, så måste
köpeskillingen för Frälsejorden och räntan
derå i samma mohn blifva betydligare, hvarigenom
ägarens sluteliga behållning dock
blifver lika med den han drager af annan
jord. Vöre ej förhållandet redan sådant,
så skulle det snart blifva det, emedan en
hvar då häldre köpte Säterier, intilldess behållningen
af dem jemnades med behållningen
af annan jord. Enär det således är ägaren
likgiltigt, antingen afkastningen medtages
i ränta på köpeskilling, eller i skatt till
Kronan, så anhåller jag om återremiss af
Utlåtandet,
Friherre Cederström, Jacob: Den så
kallade besuttenheten, som ligger till grund
Den i3 April.
för ideen om hemmansklyfning, saknar, efter
min öfvertygelse, allt skäl, lika stor
hemmansdel, som i en persons hand knappast
är tillräcklig för underhållet af ett enda
hushåll, kan i en annans hand vara tillfyllestgörande
för io hushålls försörjande.
Orsaken, hvarföre klyfning af Kronoskattehemman
är svår att verkställa, består i fördelningen
af jordebruks-räntan, men sådant
inträffar ej med Säteri-och Frälse-hemman,
hvilka hafva sina bestämda rustnings-marker,
hvilka lätt kunna fördelas på smärre
hemmansdelar. Fördelarne af jordafsöndringar
bestå hufvudsakligast deri, att näringsidkare
och handtverkare, äfven från
städerne, hvilka ej äga nog medel att förskaffa
sig.egentligt hemmansbruk, kunna för
en mindre summa förvärfva sig besutenhet
å landet, och der utöfva sin handtering till
Landets fördel, populationens förökning och
näringarnes upphjelpande. — Då förändring
i HemmansklyfningsFörfattningarne för Krono-
och Skattejord för närvarande ej kan tillvägabringas;
bör dock derföre icke Frälseoch
Säteri-joixlen underkastas hinder i detta
afseende; men då klyfningsrätten äfven till
Kronoskatte kan utsträckas, bör en noggrann
fördelning af onera dervid iakttagas,
och grunder derföre af de förenade Utskotten
uppgöras. Jag anhåller om återremiss
af Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Piidderskapet
!
282
Den i3 April.
och Adeln ansåg de vid Lag- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, enligt hvad Hans Excellencfe
tyckt sig finna, Ja öfverröstatNej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den ifrågaställde
återremissen.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 27 sistlidne Mars under N:o 3o
aflåtne, och den 1 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande om präglande af en Skådepenning
till minne af Deras Kongl. Höglieter
Hertigarnes af Skåne, Upland och
Östergöthland födelse.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 28
sistlidne Mars under N:o 45 afgifue, och den
1 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckte Motioner om inrättande af
Förmyndare-Kamrar.
Herr von Hartmansdorffj August: Jag
får begära, att detta Betänkande må ytterligare
få hvila på bordet, under hopp, att
tunna förskaffa mig del af FörmyndareFörfattningarne
i Norrige, hvilka visa, att
Den i3 April.
283
FörmyndareKamrar eller gå kallade Förmynderier
kunna i detta ännu glesare än
Sveidge bebodda land med fördel begagnas.
Häruti instämde Herrarne Cederschjöld
Pehr Gustafoch Printzenschjöldj Axel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, då LagUtskottets
berörde Betänkande blifvit af
flere Ledamöter ytterligare begärdt på bordet,
kunde en slik anhållan, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, icke förvägras.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 24 sistlidne Mars
under N:o 81 afgifne, samt den 1 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga, dels om tillägg i föreskrifterna,
rörande AfvittringsVerket inom
Luleå Lappmark, dels om behofvet af åtskilige
åtgärder, till förekommande af Lappska
folkstammens undergång.
Herr von Scheele, Fransj anförde skriftligen:
Vid
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Utlåtande, i anledning utaf Herf
af Robsons Motion, och så väl Herr af
Schmidts som Herr Boijs yttranden, rörande
dels tillägg uti föreskrifterna om AfvittringsVerket
inom Luleå Lappmark m. m.,
184
Den i3 April.
dels behofvet af särskildte åtgärder till förekommande
af Lappska folkstammens undergång,
anhåller jag vördsamt, att få följande
erindra.
Utskottet liar icke ansett sig kunna styrka
till någon åtgärd i anledning af Motionens
i:a och 2:a Momenter, hufvudsakligen
ur de skäl: dels att Kongl. Maj:ts Stadga
angående AfvittringsVerket i WesterNorrlands,
Westerbottens och Norrbottens Län
den io Februarii 1824 jemte Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref samma dag till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Norrbotten, lemna så
Bestämde föreskrifter rörande Afvittringarne
i dessa nordligare orter, att Motionärens
förslag och önskningar redan skulle vara
förekomne, och dels emedan Utskottet gjorde
sig förvissadt, att om några särskilta föreskrifter
i afseende på afvittringarne i Lappmarken
skulle blifva af nöden, Kongl. Majrt
i Nåder täcktes dem meddela, sedan vederbörande
Landshöfdingar inkommit med de
yttranden, som genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse den 9 Februarii 1827 blifvit
dem affordrade.
Afvittringarnes företagande inom Luleå
Lappmark har likväl i Motionen varit
yrkad, derföre att Motionären ansett ett bestämmande
af Nybygges-gränsorne icke allenast
vara det rättastej utan det enda till
ändamålet ledande, medel i och för Lap
-
Den i 3 April.
a85
parnes fredande från intrång, enär detter»
ritorium, sorn efter dessa gränsors utstakande
återstod, skulle förblifva det vinterstamhåll,
utur hvilket Lappska folkstammen
icke skulle kunna trängas. Frågan har således
ingalunda varit att rubba eller uppflytta de
nu varande raka linierna af Lappmarksgränsen;
frågan har endast varit, att de
giänsor naturen i olika riktningar sjelf inom
Lappland utstakat, genom landets mer
och mindre användbarhet för odling, skulle
uppdragas, och Lapparne derigenom skyddas
för allt vidare ensidigt intrång öfver
desamma, äfvensom att Nybyggare-företagen
skulle förblifva obehindrade, ehvar odJings-lägenheter
erbjuda sig sådana, att odlaren
kan finna sin bergning, utan tillitande
af den slags industri, som förutsätter
ett sådant betryck, hvilket Motionären derigenom
öfverklagat, att han sökt fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet vid nyttan och
nödvändigheten, att i och för bergshandteringens
framgång kunna från de ännu existerande
olägenheter och skadliga inflytande
befria återstoden af Lappska folkstammen
inom Luleå Lappmark. Den af Utskottet
åberopade AfvittringsStadgan af den
io Februarii 1824 och det dermed gemenskap
ägande Kongl. Brefvet af samma dag,
nämna icke det ringaste angående afvittringar
inom Lappmarken, och för min del kan
jag alldeles icke finna, att desse Stadgar
äro hit lämpelige. Detta Kongl. Bref före
-
286
Den i3 April.
skrifver deremot följande: Börandes afvittringsarbetet
företagas i de trakter, der afvitt
ringen mest är behöflig, samt de bästa,
odlingslägenheter förekomma, och sedermera
efterhand inom Länet fortsättas, dock
att särskilt uppmärksamhet i detta afseende
fästes pä angelägenheten deraf, att de
trakter, der Bergslagshandteringen kommer
att införas, blifva af vittrade; och är det
just detta Stadgande, som jag anser lägga
hinder i vägen för Konungens Befallningshafvande
att, utan särskilt föreskrift, låta
företaga afvittring inom Lappmarken; ty
icke kan man säga, att de bästa odlingstillfällen
der förekomma, jemförelsevis emot
dem, som finnas i det nedre eller kustlandet,
och hvarest Konungens Befallningshafvande
också af sådane anledningar redan
låtit börja afvittringarne; icke eller är Lappmarken
den trakt, hvarest Bergslagshandteringen
kommer att införas eller, i anseende
till de naturhinder, som den tröga skogsväxten
deremot lagdt, någonsin med bestånd
i längden kan utvecklas. Luleå Lappmark
är depositionsorten för de stora skatter af
rik jernmalm, som det nedre landet tillkommer
att förädla, och det är endast möjligheten
af transporter dit, som Motionären
velat förvara, genom att begära ett särskilt
tillägg i de Stadganden, hvarpå afvittringens
företagande derstädes beror. — Den
summa af 5ooo R:dr B:co, som är anslagen
för AfvittringsVerket i alla 3 de nordligaste
Den i3 April.
287
Länen, anser jag äfven högst otillräcklig,
om frågan skulle utsträckas äfven till Luleå
Lappmark, hvadan Motionären visserligen
åsyftat ökadt anslag i och för berörde
ändamål; detta är så mycket nödvändigare
som det är lätt att finna, hvilken tidslängd
skulle åtgå för 3:ne Landtmätare, att afvittra
de nedre socknarne af Norrbottens
Län, de der icke utgöra ringare vidd än
33o qvadratmil, och innan arbetet i dessa
vöre fullbordadt, kan man ju ej vänta, att
Konungens Befallningshafvande kan låta anställa
afvittringar i Lappmarken, såvida ej
särskilta föreskrifter mellankomma. Tidpunkten,
då Lapparne genom dessa afvittringar
skulle få njuta något hägn, och ej
mera behöfva frukta Nybyggarnes öfverdrifna
och hvarken på verkligt odlingsbegär
eller odlingsförmåga grundade pretentioner,
skulle således blifva ganska aflägsen.
Vi hafva sett, att i Gellivare socken Lappska
folket på 45 år minskat sig från 915
till 4^5 personer, eller med 45o personer;
af de nu återstående 465 personer skulle,
om folkmängden ej ökar sig, hvartill inga
förhoppningar äro för handen, således efter
en lika tidepunkt blott återstå 15; vid
ett så beskaffadt förhållande hemställer jag
vördsamt, om ej det är skäl att vidtaga
lika skyndsamma som kraftiga åtgärder för
detta folkets fredande, isynnerhet som det
icke kan betviflas, att ju deras tillväxt och
trefnad äger på den nu varande och blif
-
a88
Den 13 April.
vande Bergshandteringen inom kustlandet
ett bestämdt inflytande. Ett långvarigt vistande
inom Luleå Lappmark har öfvertygat
mig om nödvändigheten af sådana åtgärder,
hvilka, skyndsammare än annars
ske kunde, leda till ändamålet, och om
nyttan af ett anslag i och för detsamma,
så att minst \ Landtmätare kunna inom
Luleå Lappmark sysselsättas. Hvad åter beträffar
den af Herr Boij väckte motion om
anslag till uppgående af en gräns emellan
Nybyggare och Lappar, så har Utskottet
icke funnit några sådana skäl vara anförde,
som kunde föranleda till en underdånig önskan
om förändring i Kongl. Maj:ts Nådiga
Beslut i detta ämne, meddeladt Kongl. KammarCollegium
den 5 November i825; härvid
anhåller jag få nämna, att jag anser
denna af Herr Boij åsyftade gränslinia, genom
de förenämnde afvittringarne, bäst blifva
bestämd, ty gränsen, hvaröfver Nybyggen
ej kunna anläggas, är af naturen utstakad,
men mängden och vidden af Nybyggen
måste genom afvittringen bestämmas,
så att det land, hvilket för Lapparnes vinter-stamhåll
är nödvändigt, icke af Nybyggen,
inom deras områden intagas. Jag har
föreställt mig, att, sedan de nuvarande Nybyggen
blifvit afvittrade, borde en undersökning
verkställas både till utrönande, huruvida
den återstående delen af skogslandet
är för Lapparne oundgängeligen nödvän
-
De» i3 April.
vändig, eller odlings-utrymmet ännu kunde
medgifva flera Nybyggen. — Der, hvarest
resultatet af denna undersökning blifver,
att ej mer några Nybyggen kunna med framgång
anläggas, der är äfven gränsen bestämd
för Lapparnes betesland, hvilka utgöras af
allt hvad sora ligger utom Nybygges-gränsorna;
och endast denna gränslinea är den
rätta och naturliga. — Slutligen anhåller
jag, att få tillägga några upplysningar i det
ämne, som 4 Morn. af Herr af Robsons
motion afsåg och Utskottet förklarat sig vara
betänkt till besvarande upptaga, enär de
flera under innevarande Riksmöte väckta
motioner, rörande tillverkning och förbrukning
af bränvin, förekomma; nemligen huruledes
det genom trovärdiga personer är
en bekant och styrkt sak, att i våra Nordliga
Lappmarker, till och med isynnerhet
Jukkasjärfvi, der Lapparnes förminskning
ungefär är lika stor som i Gellivara, en
stor och mägtig verkande orsak legat i den
fria bränvinshandeln, som med synnerlig
verksamhet bedrifves af de Bönder och Nybjfggare,
hvilka bo inom Lappmarkens område
eller nära gränsen. Utom de nederlag,
som hållas i Lappmarks-skogarne, kringresa
dessutom rnånga yngre personer öfverallt
i Lappmarken, vintern igenom, och äro
ofta Lappen i förväg vid hans flyttningar
med sin rehnhjord, från det ena stället till
det andra. Härigenom förledas Lapparne
ao H. i
Den i3 April.
icke allenast att försälja och förstöra sin
enda egendom, rehnarne, utan ock derjemte
lemna fritt fält åt odjuren, att slagta
den utan tillsyn lemnade hjorden, ofta på
föga afstånd från den kåta, hvarest ägaren
öfverlastad och sanslös tillbringar tiden med.
trän vinssupande, hvilket, som man säger,
börjas gratis, och fortfar tills man slutar,
att hvarje glas bränvin kostar en blank
Riksdaler eller en rehn.
Jag hemställer och begär derföre vördsammast
i anledning af hvad jag nu anfört:
1:0 Att Jterremiss beviljas å Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets Betänkande
i afseende på i:sta och 2:dra momenten
utaf Herr af Robsons motion, äfvensom
med afseende på Herr Boijs anförande.
2:0 Att Utskottet måtte taga i betraktande
de ytterliga skäl till hämmande af
bränvinssupandet i Lappmarken, hvilket Näringsfriheten
der grundlagdt.
3:o Att remiss till StatsUtskottet äfven
måtte beviljas, i afseende på anslag för de
afvittringar i Luleå Lappmark, hvilka, eljest
lemnade till sitt närvarande Laglikmätiga
framskridande, förmodeligen inträffar
den tid, då hvarken Lapparne eller Motionären
finnas qvar i detta lifvet.
Grefve Possej Arvid: Lika med Motionärerne
och den siste Talaren, är jag öf
-
Den i3 April.
vertvgad om nödvändigheten, alt icke utrota
den folkstam, som kallas Lappar, ty
endast genom dess upprätthållande blir det
möjligt, att draga nytta af fjelltrakterne;
men hvarken jag eller öfrige Ledamöter af
Utskottet, som delat min åsigt, har kunnat
finna någon annan utväg dertill änden,
som är föreslagen. En af Motionärerne har
uppgifvit grunder för afvitlringen. Vid jemförelse
har det visat sig, att de uti allt
äro öfverensstämmande med grunclerne för
nu gällande AfvittringsStadga. Jag har nu
hört, att man åt motionerne velat gifva
den syftning, ätt afvittringarne hastigare och
företrädesvis borde verkställas inom Lappmarkerne.
I detta afseende får jag anmärka
, att Konungen redan förordnat 3*ne
Landtmätare, som odelat skola sysselsätta
sig med denna sak för Norrbottens Län.
Konungen har dertill anslagit 5ooo R.*dr
B:co, eller så stor summa, som Han dertill
kunnat disponera af p:de HufvudTiteln.
Konungen har dessutom vid denna Riksdag
begärt för egodelningar i alla Rikets
Provincer eli tillökning i <):de HufvudTiteln
af 20,000 R:dr, och om denna tillökning
af Rikets Ständer beviljas, är utom allt
tvifvel, att anslaget för de Norra Länen
blir forökadt. Denna väg är den rätta att
vinna ändamålet. Hvad åter angår anmärkningarne
mot 4^de punkten, eller sättet att
förekomma hågen hos Lapparne alt förtära
»9*
Den i3 April.
bränvin, sä fär jag först åberopa Utskottets
yttrande, som inskränker sig till att hänvisa
till hvad framdeles kommer att i detta
hänseende föreslås af Lagutskottet, till
hvars behandling frågor om ändringar i
Kongl. Förordningen om fylleri och dryckenskap
höra; och för öfrigt tror jag ej,
att det går an att i detta fall göra särskilta
lagar för Lapparne, ty de skulle derigenom
icke vinna i allmänna opinionen. Afven
med den önskan, att Lapparne skola
bibehållas, tror jag ej, alt man kan göra
annat än hvad Utskottet föreslagit; nemligen
att vid afvittringarne må afsättas nödige
vinter-stamhåll för Lapparne. Jag tillstyrker
bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle visserligen
ej hafva något emot Utskottets tillstyrkande,
om det vore möjligt, att verkställa,
men jag är öfvertygad, att det ej
blir möjligt, att bestämma vissa vinter-stamhåll
för Lapparne. Deremot ligger det i
Utskottets Utlåtande en stor oriktighet deruti,
att hos Konungen anhålla om hvad efter
Sveriges Lag är stadgadt, och som således
måste gälla, der innebyggare sätta
sig ned, samt följagteligen äfven i Lappland,
nemligen om stängsel för höstackar.
Det finnes föreskrifvit i Lajen, att det,
som stängdt är, ej får ofredas, och således
tror jag derom vara tillräckligt stadgadt.
Detta är ett fel af de enskilte Motionairer
-
De* 13 April.
ne, sorn hafva mindre omtanka att gå de
vägar man bör, genom Konungens Befallningshafvande
och Konungen. Jag kan ej
finna, att Motionairerne åsyftat annat än
några tillfälliga fördelar för Bergverken genom
renarnes bibehållande, ty här är mera
fråga om renarne, än om Lapparne. Sedan
är den hufvudsakliga frågan om alt få
några slags fredslagar för Lapparne under
deras vandringar åt kusterne. Sådant är
ej behöfligt, emedan det är olämpligt att
draga en rak linia, efter hvilken de skulle
gå. De kunde få bättre stamhåll, utan att
ändå ofreda någon nybyggare. Det ligger
i sakens natur, att hvilken gränsliriea man
drager, är den föränderlig, och klimatets
förändringar äro afväxlande; de medgifva
ofta sådane odlingar, som man förr ej anat
kunna ske. Det är således lika orätt, att
inskränka Lapparnes vandringar till stränderne,
som att tvinga nybyggarne, att hålla
sig inom vissa gränsor. Hvarje sådant försök
att draga en gränslinea i Lappland, är en
oriktighet. Det ligger i sakens natur, att
det är bättre att befordra nybyggare, om
de kunna hafva trefnad, än att befordra
Lapparnes fortfarande på nybyggarnes bekostnad.
Men här är ej fråga om något
sådant. Det är ej Lapparne som ofreda höet,
utan renarne, och när desse träffa på
vederbörande gärdesgårdar, kunna de ej
komma längre. Att till Konungen framställa
en skrifvelse med sådane önskningar,
*94
Den i3 April,
vöre löjligt, Då vi ej äro i ti 11 fälle alt bedomina
sådane saker, är det lämpligast att
afslå hela Utlåtandet och låta Konungen i
saken besluta, såsom Han finner tjenligast.
Hvad angår att kunna hålla Lapparne ifrån
alt supa, så torde man ännu få hänföra
den saken bland fromma önskningar. Jag
anhåller om proposition till afslag å Utlåtandet.
Herr af Robson, Carl Magnus, uppläste
följande:
Genom åberopandet af innehållet uti
AfvittringsStadgan den io Februarii 1824
äfvensom det dermed sammanhang ägande
Kungabref har Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
upplyst mig, om ofullständigheten
i den motion, som för Dess nuvarande
Utlåtande legat till grund; men hade
jag upptagit dessa författningar, hade
jag icke eller försummat att andraga, huruledes
den afviltrings-^gAVrf jag i Luleå
Lappmark skyndesamt yrkat, skulle, till
följe af deras tillämpning, först i en framtid
kunna inträffa, —> Må mig tillåtas, att
nu ytterligare upplysa detta ämne. —. Genom
Nådig Skrifvetse af den 27 Mars 1827
äro Kongl. Kammar- och BergsCollegierna
anbefallte att infordra Konungens BefallningshafvandesUtlåtanden
angående de jemkningar
och tillägg i föreskrifterne rörande
Nybygges-anläggningar i de Norra Provincerne
med afseeude å nya Bruk och Bergverk
Den i3 April.
derstädes. Det är ock Konungens Befallningshafvande
i Norrbottens Län, som i dess
till Kongl. KammarCollegium den 29 September
1827 inkomne Betänkande tillkännagifver,
att af de 768 qvadrat-mil, hvartill
detta Läns omfång kan calculeras, — 246
qvadr.-mil kunna beräknas för kustlandet
och 522 för Fjäll- och Lappmarken, samt
att i allmänhet saknas gränsor emellan Kronomarken
och enskiltas områdeu, de der
icke kunna anses vara afskiljde, på Kustlandet
till mer än 66, och inom Lappmarken
till mer än ao qvadrat-mil. Det är i
anledning af ett sådant förhållande, Länets
vördade Styresman, Herr Landshöfdingen
Grefve Carl Sparre sig yttrar sålunda: ”E”ders
Kongl. Majrts Nådiga Stadga af den
”10 Febr. 1824 angående Afvittrings verket
”i de Norra Länen, afser väl de stora och
”nyttiga ändamål, att skilja Kronomarken
”från enskiltas områden; att för bugade odlare
indela och utstaka Nybyggen , der till—
”fällen dertill gifvas, och att bereda för
”hemmans-åboerne full visshet och säkerbot
om deras ägorymd, samt för idoge arbetare
tillfällen till nya bosättningar, i och
”med detsamma Kronans marker komma
”att blifva till godhet och beskaffenhet när”mare
kända och undersökte; men med de
”fä Landtmätare vid Afvittringsverket i Läbet
äro anställde, skall det högst välgö”rande
ändamålet, vara mer än ett århun”drade
för Norrbotten aflägse,” Vidare he
-
296
D#n i3 April.
ter det: ”således skall ännu' pä ganska lång
”tid, om ej antalet af AfvittringsLandtmä”tare
i Norrbottens Län betydeligén okas,
”och verksamme anstallter till afviLtringens
”fullbordan, dymedelst vidtagas, ej alle”nast
nya för Riket och orten nyttiga Inrättningar
antingen hindras eller alldeles
”uteblifva.
De upplysningar, jag således haft den
äran att, härmed vitsordade, inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln föredraga angående
tillståndet med Afvittringsverket i
Norrbotten, och följderne af detta förhållande,
föranleda mig lill den vördsamma
■begäran, att återremiss på Utlåtandet måtte
beviljas, så mycket mer, som författningen
till sin verkställighet förutsätter afvittringarnes
början i kustlandet, hvarest odlings-lägenheterne,
äfvensom lägenheterne
för Bergshandteringens utveckling, företrädesvis
finnas.
De trögväxta skogar i Lappland antyda
nogsamt den gräns, öfver hvilken Bruksanläggningar
icke tränga; men må ej Lappland
beröfvas sina medel att kunna afbörda
sig de rikedomar af malm, naturen der
så frikostigt deponerat; må ej den hand
dertill som den aftynande Lappska folkstammen
ännu förmår räcka, förskjutas;
— och må åtminstone ej långsamma mesurer
framkalla eftertidens ogillande, i förening
med ogillandet af vår sparsamhet.
Den i3 April.
297
Om remiss äfven till Högloflige StatsUtskottet
af motionen , får jag sluteligén härmed
hos Eders Excellence, samt Högloflige
Ridderskäpet och Adeln vördnadsfullt anhålla.
Herr Hjerta: Om afvittiängarne på något
sätt kunna befrämjas genom en skrifvelse
till Konungen, vill jag ej motverka
det; men det är ej det Utskottet föreslagit.
Jag afslår derföre från min begäran
om afslag, ocb förenar mig om återremiss,
men anhåller, att Utskottet måtte fästa uppmärksamhet
vid de anmärkningar jag gjort,
hvilka troligen föranleda, att Utskottet ej
inkommer med ett sådant Betänkande. Om
afvittringarne kunde påskyndas, vore det
visserligen välgörande för Lappmarken och
Norrbottens Län, der de förut gått med långsamhet.
Jag har således ej emot återremiss;
men bifall till ett Utlåtande, hvaruti
skrifvelse till Konungen från Rikets Ständer
tillstyrkas, att nybyggare skola instänga
sina höstackar, kan jag ej tillstyrka.
Grefve Posse: Det tyckes vara tydligt,
att Utskottet ej har så orätt; ty vissa Ledamöter
hafva funnit, att Utskottet ej gjort
nog, för Lapparnes bibehållande, ocb Herr
Hjerta, att det gjort för mycket; således
torde Utskottet hafva gått medel vägen. Herr
Hjerta, som egentligen fästat sig vid, att
Utskottet föreslagit en underdånig skrifvelse
298
Den 13 April.
om höstackars kringstängande, har trott,
att allmänna Lagens stadgande i detta fall
vore tillräckligt; men Herr Hjerta misstar
sig, ty allmänna Lagen talar icke på något
enda ställe om sättet alt förvara hö. I anseende
till de särskilta förhållanderna, som
uppkomma genom Renlijordanes knngvandringar,
är det nödvändigt i Norra Provincerne,
att kringstänga höstackarne, och
Konungens Befallningshafvande i Westerbottens
Län har derföre genom Kungörelse
föreskrifvit, att de skola kringstängas med
4 alnars höga gärdesgårdar. Detta har ock
af Konungen blifvit faststäldt för Westerbotten
i anledning af en process. Utskottet
har ej begärt annat, än att denna Kungörelse
skall blifva gällande äfven för Norrbotten.
Hvad den andra frågan om vinter-stamhåll
angår, är förhållandet sådant,
att Lapparne om sommaren kunna uppehålla
sig i fjäl larne, men om vintern är
det omöjligt, och derföre behöfva de hafva
någon trakt, der de för sine hjordar
hafva vinter-uppehälle. I samma nion som
Nybyggarne tilltaga, upphör vinterbetet för
Lapparne. Man har trott det ej vara utan
vigt, hälst med afseende på förmånerne för
Bergshandteringen, att Lappar och rehnar
bibehållas, ty annars skulle fjällbyggden
blifva utan all betydelse. Således för att
vinna det ändamålet, att nybyggen må kunna
inrättas, och Lapparne likväl ej utrotas,
är det som Utskottet tillstyrkt vinter
-
Den i3 April.
399
stamhåll på sådane marker, som ej äro för
nybyggen tjenlige. I öfrigt har Herr Hjerta
nu yttrat sig ej vara emot återremiss,
derföre att han ej har något emot, att en
skrifvelse till Kongl. Majit öfverlemnas om
Afvittringsverkets fortgång. Delta är en
sak, som endast beror på tillfälle att för
ändamålet använda medel af gide HufvudTiteln;
men då Konungen förklarat, att
den ej är tillräcklig, och begärt ett större
anslag, torde det vara för tidigt att afgifva
en sådan skrifvelse, innan Rikets Ständer
yttrat sig, om de vilja öka Titeln. På
denna grund anser jag en återremiss vara
utan ändamål. Örn Ridderskapet och
Adeln vill afslå Utskottets förslag, har jag
intet deremot alt anmärka, men nog tror
jag med den kännedom jag har och i Utskottet
måst inhämta om saken , att det rättaste
vore att bifalla Utlåtandet.
Herr af Robson: Med fullkomligt erkännande
af fullstundighen i den utredning
Herr Grefve Posse meddelat i den delen af
ämnet Herr Grefven nu senast vidrört, finner
jag likväl den anmärkning qvarstå, att
åberopade författningen oell de medel man
hittills lemnat Konungens Befallningshafvande
för dess tillämpning ej medgifva så tidiga
åtgärder inom Luleå Lappmark, som
der erfordras till Lappska folkstammens beskydd.
Enär nu känt är, att Kongl. Majit
till StatsUtskottets skärskådande öfverlemnat
3oo
Den i3 April.
alla handlingarue hörande till de i Luleå
Lappmark under sednare åren haline undersökningar
rörande Bergshandteringens införande
och Brukshandleringens grundläggande
derstädes; och det kan förutses, att
SlalsUtskoltet denna gång måhända inskränker
sig lill tillstyrkandet angående ökadt
anslag i och för afvittrings-åtgärderne, anser
jag med så mycket mera skäl, att Remiss
af ifrågavarande ämne, eller meddelande
af detsamma, måtte ske till StatsUtskottet,
enär de upplysningar om afvittringsbehofvet
inom Luleå Lappmark , som derigenom
bibringas, måste öka anledningarne
för Utskottet, att, i förhållande till det vigtiga
ändamålet, närmare kunna utsträcka och
lämpa anslagen.
Herr von Hartmansdorff, August: Hvarje
lid synes hafva sina öfverdrifter, eller,
såsom man plägar kalla dem , passioner; och
jag befarar, alt passionen för skiftesverket
är den rådande nu för tiden. Den går så
långt, att man icke ens unnar de fattiga
Lapparne den oskiftade besittningen af deras
stamhåll i de Öde-Lappmarkerna. Jag
vet visserligen icke med säkerhet, huruvida
man går Lapparne för när, men måste
säga, att jag ej kan underlåta fästa afseende
på hvad Herr von Scheele, och Herr
af Robson, derom yttrat, hvilka dels vistats
i dessa orter, dels genom det Bergsbruk,
sorn der underhålles, söka befolka
Den i3 April.
3oi
dem. D5 dessa Herrar förklara, att man i
sådant afseende behöfver den Lappska folkstammen,
och alt den icke kan bestå, på
sätt den nu behandlas, så och enär flere
af Utskottets Ledamöter varit åsyna vittnen
till de uppgifne förhållanden , hemställer
jag, huruvida man saknar skäl till återr
em iss.
Herr von Scheele: Jag vill blott hafva
äran meddela några upplysningar i anledning
af hvad Herr Hjerta nyss nämnt.
Herr Hjerta har sagt, att det icke vore så
mycket fråga om Lapparne, som fast mer
om Renarne. Om man vill göra afseende
på Bergshandteringen i Norrbotten, har man
skäl att fästa afseende på Renarne, såsom
för transporter dervid de tjenligaste, och
då måste man äfven göra afseende på Lapparne.
Nybyggaren kan icke idka Renskötsel,
emedan han anser forén skam, att följa
med Renarne. Lappen åter föder sig
af denna handtering, emottager Renar af
Nybyggaren, och återlemnar dem till honom
efter behofvet. Utom Renarne kunde
man också icke få ned någon malm ifrån
bergen. I sakens nuvarande skick äro de
således oundgängliga för orten. Jag skulle
önska, att afvittringarne mätte gå så fort,
som möjligt, och att hvad dervid blifver
öfver Nybyggarnes behof, måtte anslås till
vinterstamhåll åt Lapparne. Större delen
af dessa tracter utgöres af hedemarker, som
302
Den i3 April.
äro bevuxna med renmossa, och följagteligen
af föga n}'tta för Nybyggaren; men när
nu Lappen kommer i Nybyggarnes grannskap,
säger denne: du betar på min mark,
och så prejar lian årligen af honom några
Renar, såsom ersättning. Blefve Nybyggarnes
gränsor bestämda, då visste Lappen, hvar
gränsen gick fram, och hvarest han hade
rättighet att beta. Jag har blott velat lenina
dessa upplysningar till Utskottets bepröfvande,
i händelse återremiss skulle beviljas.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef EkonomiUtskottets förevarande
Utlåtande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitterade
-
Föredrogs å nyo och remitterades till
BevillningsUtskottet Friherre Anckarswärds,
Carl Henrik, den 9 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, innefattande hemställan,
att BevillningsUtskottet måtte, medelst den
utväg 42 §• Riksdagsordningen lemnar, söka
åstadkomma en fullständig Tableau, som
Länsvis utvisade, huru afgiften efter 2 Art.
i BevillningsFörordningen utfallit på antalet
af skattskyldige, fördelte uti olika folkclasser.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 24 sist
-
Den i3 April.
3o3
lidne Mars under N:o 82 afgifne, och den
r dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga örn förändring
i nu gällande föreskrifter, angående
tiden för väglagning.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Då jag icke erfarit någon olägenhet af det
förhållande, som för närvarande äger rum
med väglagning, finner jag icke någon anledning
att förnya en underdånig önskan i
detta ämne, utan anser landet vara bäst belåtet
med det som är, nemligen att öfverenskommelse
0111 tiden dertill må kunna
träffas inom Länen. Jag instämmer för öfrigt
i Friherre Cederströms reservation, och
tror, att den 24 Maij, såsom prasscriptionstid
förväglagningen, är så opassande, isynnerhet
för de Norra Provincerne, att jag
nödgas yrka afslag å Utlåtandet.
Friherre Ehrenborgh., Casper Wilhelm:
För min del får jag förklara, atti den ort,
der min egendom är belägen, är det stadgande,
som nu gäller, ganska mehnligt.
Jag har, såsom StatsSecreterare, contrasignerat
det Kongl. Maj:ts Nådiga Bref, som
gifvit anledning till nu gällande stadgande
af Kongl. KammarCollegium, men beslutet
fattades i grund af Rikets Ständers uuderdåniga
önskan vid 1818 års Riksdag. Jag
bekänner, att jag nu mera erfarit, att denna
önskan ej varit väl beräknad, och att
3o4
Den i3 April.
författningen ger åt Länens innevånare för
mycket tillfälle att sätta sig emot sådane
öfverenskommelser, som Landshöfdingarne
skulle kunna föreslå för särskilta delar af
Länet. — Utskottet har nu tillstyrkt, att
förhållandet skulle få återgå till det skick,
sorn var före 1818 års författning, med rättighet
för Häradsboerne att bestämma, om
de häldre vilja laga vägen om hösten än
om våren, eller ock passa det efter deras
beqvämlighet, samt hvad som är tjenligt
för hvar och en Landsort. Jag röstar således
för bifall till Utlåtandet.
Grefve Possej Arvid: Just för det jag
erfarit olägenlieterne af det närvarande stadgandet,
har jag tillstyrkt Utlåtandet. Den
Lag, som före 1818 varit gällande i detta
fall, innehöll, att väggrusningen skulle ske,
dels om våren, dels om hösten; men vid
nämnde års Riksdag begärde Ständerna, att
det skulle ske om våren, samt utsträckte
denna tid ända lill den 1 Julii. Om grusningen
verkligen skedde om våren, vore
dervid ingenting alt anmärka, ty jag tror,
att den väglagning, som göres vid det kälen
går ur jorden, är den aldrabästa; men
sedan man förklarat våren räcka till den
första Julii, sker grusningen ofta efter midsommar.
Gruset, som icke kan fästa sig i
den hårda uppLorkade vägen, bortdammar
då under sommaren, och inom kort tid är
det
Den i3 April.
3o5
(let som om vägen aldrig varit lagad. Det
har dessutom med sig den olägenheten, att
vägen aldrig är tjenlig att befaras; ty om
höst och vår är deri djup genom väderlekens
åverkan, och om sommaren är den
tungkörd i anseende till påfyllningen, Man
har derföre trott sig höra så vida återgå
till det förra, att grusning om sommaren
förbjödes, och att i stället stadgades, det
den borde ske, antingen höst- eller vårtiden,
hvilketdera som menigheterna helst
Önskade. Någon större frihet än att få välja
den af dessa årstider, som är tjenligast,
lärer icke skäligen kunna begäras. Något
hvar lärer hafva erfarit, hurudant förhållandet
är, sedan den nya tiden blifvit bestämd
för väggrusning, och jag tror, attalia
skulle vara bäst belåtne med att återfå Författningen,
sådan den var före år 1818.
Herr Hjerta, Gustaf: Ändamålet i denna
angelägenhet är förmodligen att få landsvägarne
farbara oell goda. Medlen härtill
böra bero på sammanhanget emellan serskildta
orters vinterlängd, forslings-bestyr
och olika arbeten för olika årstider. Med
antagande häraf, anser jag alla föreskrifter
om väghållning böra öfverenstämma med
den princip, att ingen behöfver åläggas
verkställa väglagningen på en bestämd tid,
endast vägen är i behörig ordning. Derigenom
vunnes ock eii annan fördel, nemao
H. 20
3o6
Den i3 April.
ligen att icke en hel ort på en gång tvangs
att sättas i rörelse, för väglagningen, utan
hestyret kunde mera fördelas genom enskildta
Contracter. Jag inser visserligen,
att i allmänhet väglagningen skall stå bättre,
om den sker vårtiden, då jorden är
våt och behåller gruset; men sådant bör,
efter naturlig ordning, vara dens ensak, som
skall laga vägen; ty det kan oaktadt allt detta
stundom hända, att det skulle komma
att kosta honom mer, att laga den en gång
under våren eller hösten, än 2 gångor under
sommaren. Utgående från denna grundsatts
skulle jag önska, att i Sverige icke funnes
något så otjenligt och olämpligt, som
att hafva en och samma lag, för tiden till
väggrusning, ifrån Torneå till Ystad. Jag
inser visserligen å andra sidan skälen till
fordringarne af någon ordning härutinnan;
men jag tror, att man hör endast afse dem,
så framt de röra serskilda ortförhållanden.
Sålunda skulle jag anse, att öfverenskommelserna
borde ske, icke Häradsvis, utan
vid sammankomster emellan Landshöfdingarne
och Deputerade ibland Länets innevånare;
likväl med rättighet, att då besluta
om olika vilkor för olika orter, emedan
den ena delen af ett Län, ja tili och med
af ett Härad, ej är lik de andre. Som likväl
sådane sammankomster, hvilka en gång
kunde äfven i andra fall blifva nyttiga, nu
icke lära vara att tänka på, torde för närvarande
det vara bäst förblifva vid hvad
Den i3 April.
sorn hittills varit gällande, dS såten åtminstone
bör kunna till vägabringas så, att vägen
är lagad innan den i Julii, påsättägaren
sjelf finner godt, utan att vidare behöfva
återgå till den föreskrift, att det ovilkorligen
bör ske vår- eller höstetiden,
Friherre Wrangel, Henning: Med den
erfarenhet jag har i detta ämne, får jag
äran tillkännagifva, att de tider, som nu
ärö utsatta för väglagningen, äro för ändamålet
ganska mehnliga, emedan gruset dammar
bort under sommaren. 1 den ort, der
jag bor, äro Vägarne vida sämre nu än förr.
Jag tror, att Utskottet med sakkännedom
behandlat denna fråga, och tillstyrker fördenskull
bifall å Utlåtandet. Hvar och en
vet, att framkörningen af gruset helst bör
ske, då marken är barfrUsen, och gruset
utkastas vid källossningen, Men om deremot
den närvarande Författningen bibehålles,
blir man otvifvelaktigt framdeles
tvungen, att återgå till den förra.
Friherre Cederström, Jacob: Det är
bekant för hvar och en gammal jordbrukare,
som haft att göra med väglagning,
att på de vägar, som förstöras af käljossningen,
icke finnes annat medel att få dem
goda, än att de om hösten lagas, i flere år
efter h varann.- Åll grusning, Som sker vårtiden
, gör icke vägen bättre än förut, Att
3o8
Den i3 April.
åter tillåta grusning om sommaren, medför
icke annan verkan, än att vägen, hela året
om, är nära obrukbar, och det måtte icke
vara afsigten med väglagning i allmänhet.
Det är visserligen sannt, som Grefve Posse
yttrat, att om vägen lagas i källossningen,
blir gruset nedkört; men det har icke samma
verkan, som när vägen lagas om hösten.
Öm våren är ingen annan vägla? mg nyttig,
än den, som fordras för jcmnande af
sporr och gropar; och der denna ordning
för väglagning iakttages, der är, eller bl ifver
, vägen alltid god och hård. Föröfrigt
instämmer jag med dem, som begärt afslag
å Utlåtandet, emedan de Författningar, sorn.
finnas, äro ganska tillräcklige, om de ordentligt
tillämpas.
Grefve Horrij Claes Fredrik: De olika
äsigter, som blifvit framställde i detta ämne,
bevisa tillräckligt, huru svårt det är,
att i alla orter af Rikét etablera samma föreskrift
om väggrusning. De fleste Ledamöter
härstädes hafva haft olika tankar i
ämnet, och jag tror de hafva alla haft rätt.
Jag anser det vara af ganska stor vigt, att
sjelfva skyldigheten till väglagning icke bestämmes
till någon viss tid, utan att det
endast inom hvarje ort för sig fastställes,
här vägen skall vara färdig och afsynad.
Den nuvarande väggrusningen, som man
trott kunna undvikas, härleder sig just från
den gällande Författningen, hvilken for
-
Den 13 April,
drar, aLt vägen vid afsyningen ovilkorligen
skall vara grusad. Den vägbyggnads-skyldige
har derföre icke fullgjort sin pligt, i
KronoBetjeningens ögon, förrän han kört
.grus på vägen, då det likväl kanske mången
gång vore nyttigast för vägens brukbarhet,
om en hop grus eller sand kördes
derifrån; å många orter saknas grus och
påföres i stället ljung; der vägarne gå genom
skogsmoar, måste vägarne understundom
förbättras genom lera. Sålunda linner
jag den bestämda föreskriften om vägars
grusning, likasom om tiden för sjelfva
väglagningen, böra rättas efter olika orters
beskaffenhet.
Hans Excellence Herr Grefve Dela Gardiej
Jacob: I en landsort, der jag har min
egendom, äro vi ofta nödsakade, att köra
liela milen efter grus, och väglagningen är
således en betydlig tunga för landtmannen.
Jag anser tiden vara likgiltig, allenast den
icke sker om sommaren, emedan detta är
den enda tiden afåret, då vägen kunde vara
dräglig, och likväl händer ofta, att just
då påföres en mängd grus, som gör den
obrukbar, åtminstone betydligen försvårar
den. Förr har opinionen varit den, att lagningen
barde ske straxt efter källossningen,
då allmogen äfven hade bästa tiden. Jag
skulle hälst se, att det blef lemnadt åt
hvarje landsort, att sins emellan göra sina
öfverenskommelse!’ med Konungens Befall
-
3ro
Den i3 April,
ningshafvande. Jag hyser fullt förtroende
till dessa Herrar, att de hvarken uraktlåta
efterse, det vägarne på behörigt vis vårdas,
eller begära annat, än hvad som kan uppfyllas,
och det är i denna afsigt, jag äfven
för min del bifaller Utskottets Utlåtande.
Herr Hjerta: Jag begärde ordet för att
förena mig med Grefve Horn derom, att
det är vigtigare, när vägarne afsynas, än
när de lagas. Det är blott missbruket af
den närvarande Författningens tillämpning
sorn vållat behofvet af en förändring. Om
menigheterna voro bekanta med sina rättigheter,
och icke okunniga KronoBetjenter
ständigt fordrade, att vid afsyningen se nytt
grus på vägarne, samt deraf hemtade anledningar
till obilliga anmärkningar, i hopp
att sedan enskilt få uppgöra saken med vederbörande
väghållare, så vore väl det naturligaste,
att hvar och en blott svarade
för dugligheten af sitt vägstycke. Om det
är en sanning, att å vissa localer, der gäsjord
finnes, det är bättre att laga om hösten,
tror jag likväl, att vårtiden är tjenligare
för de flesta orter* då man blott modifierar
begreppet sä, som Förordningen nu
säger, nemligen att våren får räknas till
den i Julii* hvarmed naturligtvis icke endast
afses väglagningén i Skåne, utan äfven
väglagningen i Norrbotten. Om det då öfverlämnäs
åt Landshöfdingarne i serskildta
orter, att utsätta vägsynerna efter vårens
Den i3 April.
3i i
beskaffenhet, så tror jag, att allt krångel
skall kunna upphöra, och att man, utom
på några få lågländta trakter, skall finna
sig mera belåten med, att kunna utköra gruset
på vinterföret, än å sena sommaren.
Friherre Anckarswärd: Den mängd olika
åsigter här blifvit yttrade, bevisar bättre
än allt annat olämpligheten deraf att begära,
det en Författning, som kan vara god
för Skåne, äfven skall vara det för alla andra
orter. Herr Grefve De la Gardie har
ansett våren bäst för väglagning; men emellan
förhållandet här och i Skåne, är den
skillnad, att i Skåne vårsådden verkställes
i Junii, då vi deremot ha vårbrukningen i
April, just under det väglagningen skulle
pågå. Med den communication, sorn finnes
emellan Konungens Befallningshafvande och
Styrelsen, skulle jag anse såsom en besynnerlig
oformlighet, om någon föreskrift härutinnan
borde uttryckas för hvarje Län serskildt,
hälst i ett mål, som i alla fall sorterar
under Konungens envåldsmakt i den
ekonomiska Lagstiftningen. Jag förenar mig
således i Friherre Cederströms begäran om
afslag å Utlåtandet.
Friherre Ehrenborgh: Det synes kanske
besynnerligt, att jag talar mot en Författning,
som jag sjelf contrasignerat; men jag
anser det nu öfverklagade felet i afseende
på väglagningen vara vålladt just af slut
-
Den 13 April.
meningen i Rikets Ständers vid 1818 års
Riksdag gjorda underdåniga hemställan i ämnet,
att nemligen, i händelse väglagningens
allmänna verkställande uti något Lätij, genom
ortens skiljaktiga beskaffenhet3 skulle
finnas vara lämpligt och nyttigt någon annan
tid på året, Landshöf dingarne dä skulle
egaj attj sedan väglotts-egarne blifvit hörde,
efter omständigheterne förordna. Detta
vilkor har haft den följd, att om en enda
väglotts-ägare lägger sig emot öfverenskommelsen,
kan Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
icke bereda en sådan. Under det
jag var StatsSecreterare, inträffade sålunda,
att Kongl. Maj;ts Befallningshafvande i Södermanland
ej kunde tillvägabringa någon
förening mellan Länets innevånare om annan
och lämpligare tid för vägarnes lagning.
Jag anser derföre angeläget att upphäfva
stadgandet, att tiden för väglagningen
får bero på öfverenskommelse mellan
de väghållningsskyldige sjelfva, samt att i
stället, såsom Utskottet föreslagit, stadga,
att desse föreningar må af Konungens Befallningshafvande
uppgöras Häradsvis. Öfverenskommelserne
kunna då lättare träffas,
och tiden för vägarnes iståndsättande bättre
lämpas efter hvarje orts locala förhållanden.
Detta är dessutom mest enligt med Friherre
Anckarswärds och Grefve Horns yrkande,
att det måtte lemnäs väglotts-ägarne fritt att
laga sine vägstycken, när de finna det lägligast
vara. I alla fall är det nödigt, alt
Den i3 April.
313
bestämma viss tid, hvarinom sådant bör
hafva skett; och dertill har Utskottet föreslagit
den ily Maji om våren, samt från den
i till den 24 October om hösten. Måhända
är den 24 Maji något för tidigt i Länen
norr om Stockholm, och borde kanske ändras
till den 1 Junii. Af denna orsak bestrider
jag ej återremiss af Utlåtandet; men
protesterar deremot på det högsta mot afslag
derå.
Friherre Cederström: Här har blifvit
yttradt, att det vore bättre, att bestämma
tiden för vägsynerne, än för väglagningen.
I anledning deraf får jag upplysa, att, om
ej syn hålles straxt efter det vägen blifvit
lagad, kan man ej bedöma, om det blifvit
fullgjordt, som vid en föregående syn blifvit
föreskrifvit, bestående i påfyllning af
vissa lass sand eller lera 0. s. v. Man har
också sagt , att öfverenskommelse om tiden
för väglagning ej skall kunna i ett Län träffas,
om någon enda individ vägrar att derpå
ingå. Så förhåller det sig likväl icke.
Det åberopade exemplet från Södermanland
känner jag ej; roen jag vill nämna, huru
härmed tillgår i det Län, hvars styrelse är
mig i Nåder anförtrodt, nemligen Gottland.
Landshöfdingen sammankallar för detta ändamål
Deputerade från alla socknar af Länet;
man öfverenskommer först om sättet
för omröstningen; och sedan bestämma de
fleste rpstevne tiden för väglagningen. En
314
Den i3 April.
och annan önskar visserligen att den måtte
få ske om våren; men pluraliteten har alltid
dertill bestämt höstetiden. Landshöfdingen
Askling införde väglagningens verkställande
om hösten, och erfarenheten har
redan visat, att vägarne blifvit betydligt bättre
och vunnit en större varaktighet. Landtmannen
har om hösten ock mesta tiden att
laga dem. Då Landshöfdingen på sådant sätt
kan med sitt Läns innevånare träffa öfverenskommelse
om tiden för väglagningen, enligt
pluralitetens beslut, och ingen individ
kan undandraga sig att fullgöra denna öfverenskommelse;
så synes mig den närvarande
Författningen, rätt tillämpad, vara
tillräcklig, ej mindre i Södermanland än annorstädes;
och jag anhåller derföre om afslag
å Utlåtandet.
Grefve Posse: De anmärkningar, som
blifvit gjorde emot Utskottets ifrågavarande
Utlåtande, synas utmärka, att man deraf
dragit den mening, som skulle Utskottet
hafva föreslagit, att de väghållningsskyldige
ej skulle få välja den för dem lämpligaste
tiden till väglagningens verkställande. Så
förhåller det sig likväl icke; tvertom har
Utskottet instämt med Grefve Horn deri,
att en sådan frihet bör äga rum, med uteslutande
likväl af den tid på sommaren,
som till väglagningen är otjenlig. Utskottet
har ej sagt, att vägarnes iståndsättande
skall ske på bestämd tidj utan endast att
Den s3 April.
315
det bör liafva skett till en viss tid; och
det beror således på väghållaren, att, när
lian behagar, laga sin väg före den tiden,
4 eller 5 veckor förut, om han så vill.
Men det är nödigt, att det skett till en viss
tid, så att vägsynerne må kunna hållas på
en gång. För öfrigt får jag erindra, att den
nuvarande Författningen om tiden för väglagning
tillkommit i följd af Rikets Ständers
önskan vid 1818 års Riksdag, och att
således Regeringen sannolikt icke lärer, såsom
här blifvit ifrågasatt, vilja ändra den
i följd af blott hemställan från en Landshöfding,
utan säkerligen väntar en skrifvelse
derom från Rikets Ständer; och jag skulle
derföre tillstyrka bifall å Utskottets Utlåtande,
hvilket, enligt min öfvertygelse, är
ganska Väl grundadt»
Herr Tham, hVolrath: I händelse Utlåtandet,
såsom jag förmodar, blifver återremitteradt
till Utskottet, utbeder jag mig
att få fästa dess uppmärksamhet derpå, att
Utskottet föreslagit, att öfverenskommelser,
huruvida väglagningen må verkställas om
hösten eller om Våren, skola ske Härads vis,
Dermed äro ej olägenheterne undanröjde.
Grefve Posse kan sjelf upplysa, att tili
exempel i Skaraborgs Län finnes ett stort
Härad, der jordmånen är så olika, att den
tid för väglagning, som är tjenlig i ena hälften,
är högst olämplig i den andra. I en
del inträffar jordbruket i Mars och April,
3i6
Den t3 April,
i en annan del åter icke förr än i Maji. Att
det icke allestädes är bra, att laga vägarne
om hösten, visar Skaraborgs Län; det är
bra på sandig jord, men ej på lerjord. I Nerike
äro förträfflige vägar, och de lagas om
Våren; men jordmånen är der lera. Jag
skulle tro det vara bäst, att bibehålla den
nuvarande Författningen, blott med den ändring,
att vägsynerne böra hållas omkring
den 12 å 14 Junii.
Grefve Posse: I anledning af Herr
Thams anmärkning får jag upplysa, att Utskottet
väl föreslagit, att öfverenskommelserne
om tiden för väghållningen böra ske
Härads vis, men att meningen dermed kan
icke vara annan än att de skola ske för
hvarje Tingslag serskildt, oeh det af Herr
Tham exempelvis anförda Häradet i Skaraborgs
Län innefattar Tre Tingslag. Att
desse öfverenskommelse!- skulle uppgöras
Socknevis, skulle medföra den olägenhet,
att Länsmännen fingo hålla syn på hvartannat
vägstycke om våren och hvartannat
om hösten. Mot förslaget att bestämma vägsynerne
till medlet af Junii skulle jag ej
hafva något att anmärka, om det icke medförde
olägenheter för vårsädet, emedan det
skulle inträffa på samma tid sorn väglagningen.
Utskottet hav lemnat väghållarne
större frihet, då de för väglagningens verkställande
få välja mellan höst och vår. Skulle
det gamla bibehållas, och vägsynerne ut
-
Den i3 April.
3i7
siittas till den i4 Junii> så skulle väglagningen
ovilkorligen ske vårtiden. Jag upprepar
än en gång, att Utskottets Utlåtande
synes mig väl grundadt och bör antagas.
Det återför i det närmaste förhållandet med
väglagningen före år 1818, då ej många väghållare
klagade öfver tiden för väglagningen,
och i allmänhet ingen klagan liördes
öfver vägarnes beskaffenhet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å EkonomiUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade afslå berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Anckarswärdj August: Jag förenar
mig med dem, som yrka afslag å Utlåtandet.
Man har härstädes citerat, att
vägarne i Nerike äro goda. I anledning deraf
får jag upplysa, att tiden för vägarnes
lagning der bestämmes genom öfverenskommelser
Häradsvis; och af de citerade vägarne
lagas hälften om våren, och andra
hälften om hösten; men begge äro lika goda.
Jag anser det derföre vara onödigt,
att besvära Kongl. Majit med någon sådan
3.8
Den i3 April.
underdånig skrifvelse om ändring i nu gällande
Författning om väglagning, som Utskottet
föreslagit. Den skulle då af Kongl.
Maj:t communiceras Kongl. KammarCollegium
och vidare alla Konungens Befallningshafvande,
och föranleda en vidlöftig skriftvexling,
utan att medföra något nyttigt resultat.
Jag anser det vara bäst att bibehålla
den nuvarande ordningen i detta fall,
och fortsätter derföre anhållan om Utlåtandets
förkastande.
Herr Ribbing, Arvid: Man har härstädes
framställt den grundsatts, att hvarje
väghållare borde få välja den tid han ansåg
lämpligast att laga sitt vägstycke, men
att det borde Vara lagadt till en viss tid.
Häruti synes mig ligga en motsägelse; och
för att häfva den, samt förena de olika meningarne
i saken, skulle jag vilja föreslå
den jemkning, att det i allmänhet bestämmes,
att väglagningeu skall ske host och
vår, men att det för öfrigt må öfverlemnas
till väghållarne i hvarje Län att serskildt
öfverenskomma, huru långt våren och
hosten må räknas, allt efter climat- och locala
förhållanden, som äro så ganska olika
inom vårt vidsträckta Land,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde derefter proposition
först till återremiss, sedan till bifall
och slutligen till afslag å EkonomiUtskot
-
I
Den i3 April.
tets ifrågavarande Utlåtande; men alla dessa
3 Propositioner tesvarades hvar efter annan
med Ja och Nej.
Herr Tham: Då frågan om Bifall eller
afslag å ifrågavarande Utlåtande troligen
ej kan afgöras utan votering, hemställer
jag, om icke återremiss deraf må beviljas,
helst, sedan svar derpå ankommit, Ridderskapet
och Adeln har frihet att afslå
det, eller antaga detsamma med eller utan
förändringar.
Uppå derefter af Hans Excellcnce Herr
Grefven och Landt Mar skalken förnyad proposition,
blef EkonomiUtskottets Utlåtande,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Då det ty värr kan hända, att, oagtadt alla
de grundliga skäl, som af våra största Talare
blifvit anförde emot Götha Canal, bidrag
dertill genom pluralitetens beslut likväl kan
komma att beviljas; får jag väcka den motion
, att de anslag, som till detta Riksförderfliga
företag bestämmas, må uti en enkom
column i våra DebetSedlar införas,
under Titel: Till Götha Canal; på det hvar
och en af Nationens skattdragande medlemmar
må få se, huru samvetsgrannt hans
t
320
Den i3 April.
egendom blifvit af Nationens Fullmägtige
distribuerad.
Lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämde Utskott
inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 38 sistlidne Marst
N:o 123. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 54
förut meddeldte Betänkande angående beräkningén
af StatsVerkets Inkomster.
Från Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 4 dennes:
N:o 16. I anledning af väckt fråga*
att alla hus och gårdar i Städerne skulle
ovilkorligen vara underkastade Brandförsäkring.
N:o 17. I anledning af väckta motioner,
att den i 24 Cap. ByggningaBalken
stadgade skyldighet för hemman å Landet
att Brandstod gifva, måtte upphöra.
N:o 18. I anledning af väckt fråga om
hehofvet af en undersökning, till utrönande
af grunderna, på hvilka Allmänna BrandFörsäkringsVcrkets
Landtfond livilar m. m.
N:o ig.
Den i3 April.
N.*o 19. I anledning af gjord hemställan,
att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t
i underdånighet begära del af de Krigslagar,
som äro under utarbetning.
N:o 20. I anledning af väckte frågor
om ändringar uti nu gällande Författningar,
angående Utmål till Grufvor, samt
om rättigheten, att å andras egor hemta
Myrmalm.
Från Allmänna Besvärs- och
EkonomiUit skottet :
Af den 4 dennes:
N:o 85. I anledning af väckt motion
om inrättande af en allmän Undervisningsanstalt
uti Eskilstuna.
Af den 8 dennes:
N:o 86. Angående väckte motioner om
LancasterScholors inrättande.
N:o 87. I anledning af gjorde anmärkningar
mot Utskottets Betänkande N:o 28
angående hemställan om lindring för Allmogen
i den så kallade Byggnadshjelpens
utgörande.
N:o 88. I anledning af gjorde anmärkningar
mot Utskottets Betänkande N:o 59,
angående väckte Motioner om skyldighet
för Hus-, Tomt-och Jordägare i Städer, att
deltaga i Borgerskapets onera.
20 H. 3t
322 Den i3 April.
N:o 8g. I anledning af väckt fråga om
skyldighet för dem, som anmäla sig till
Prest-examen, att ådagalägga tillräcklig kun*
skap nti Vexelundervisnings-njethoden,
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt*
skiljdes klockan half till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
