# ID: svediakorp-gov355
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,266
# sentences: 1,899
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ögloflige
Ridder skåpet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Andra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1829.
Måndagen den i December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades följandet
tJldrag af Protocollet hållit lios Högloft.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm e. m. den 28
November 1828.
S. D, Remitterades till
25 dennes, på bordet lagde motion om
NummerLotteriets afskaffande; jemte de af
Hans Excellence Herr Grefve af Wellerstedt,
Gustaf, samt Herrarne Rosenblad,
Bernhard, och von Becker, Carl Johan, rörande
samma ämne, nyssnämnde dag, afgifne
yttranden.
2:0 Herr Montgomeries, Fabian, och
Friherre Wrangels, Fredric Anton, den 25
StatsUtskottet:
err Montgomeries, Gustaf, den
4
D e ti i December.
dennes, på bordet lagde motioner, om inställelse
af Bytesbristers och de deraf härflytande
Efterräkningsposters indrifvande; jemte
de af Hans Excellence Herr Grefve De
la Gardie, Jacob, Friherre Cederström,
Jacob, samt Herrarne Tham, Wollrath och
Börtzell, Johan Abraham, rörande samma
ämne, afgifne yttranden.
3:o Herr von Hartmansdorffs, August,
och Friherre Ridderstolpes, Fredric, den 25
dennes, på bordet lagde Motioner, angående
utdelning af Ridderskapets och Adelns
Protocoller vid 1818 och 1828 årens Riksdagar,
äfvensom att ett exemplar af de öfrige
RiksStåndens Protocoller, jemte Bihangen
till samtelige RiksStåndens Protocoller
vid nyssnämnde Riksdagar, måtte
öfverlemnas till LandshöfdingeEmbetet i
hvarje Län; tillika med de af Grefve Spens,
Carl Gustaf, Friherre Boije, Fredric och
Herr von Hartmansdorff, August, rörande
samma ämne, denna dag afgifne yttranden.
BancoUtskottet:
Herr Thams, Wollrath, den 24 dennes,
på bordet lagde Motion, att Herrar
BancoFullmägtige måtte anmodas begagna
den nu varande låga Coursell till upphandling
af Silfver för Bankens räkning; jemte
de af Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus,
Friherre Kantzou, Johan Albert,
D e'n i D e c e m b e r.
5
oell Herr Lefren, Johan Pehr, rörande samma
ämne, nyssnämnde dag, afgifne yttranden.
Lagutskottet:
1:0 Herr Rosenqvists, FredricLeonhard,
den 25 dennes, på bordet lagde Motion, angående
Vederbörande Domares åliggande,
att, å första Rättegångsdagen vid HäradsRätterne,
söka förmå Parlerne till förlikning.
2:0Herr Rosenqvists, Fredric Leonhard,
den 25 dennes, på bordet lagde Motion,
att inga förskrifningar, stälde till Sedelhafvaren,
eller till viss Man eller Ordres, hädanefter
må få utgifvas; jemte det af Herr
Ribbing, Arvid, i anledning deraf, denne
dag afgifne yttrande.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskotten:
Herr
Ribbings, Arvid, den 22 dennes
e. m. på bordet lagde Motion, om ändring
i Författningen, angående Bran vinsförsäljning.
Ut Supra.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls Statsutskottets
den 24 dennes under N:o 1 aflåtne,
och följande dagen på bordet lagde,
Memorial, innefattande hemställan örn tillokt
Betjening. Ut Supra.
6
Den i December.
Sedan 4l> 42» 43 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, företogs
Val af Bänkman för nedannämnde Bänkmansafdelningar;
och befunnos, efter Valförrättningens
slut, följande Herrar genom
de fleste rösterne hafva blifvit till Bänkmän
utsedde:
För i4-'de Bänkmansafdelningen:
Efter N:o 358. Friherre Lagerbring, Gustaf
Olof,
N:o 366. Friherre Ehrenborgh;, Casper Wilhelm.
För 3y:de Bänkmansaf delningen:
Efter N:o 1922. Herr von Platen, August
Carl,
N:o I93i. Herr von Echstedt, Carl; genom
lottning med N:o 1917. Herr Berg von
Linde, Johan Albert.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken anmodade Herrar Bankmän,
att innan nästa Plenum utse tvänne
Electorer efter:
N.‘o no. Friherre Taube, Carl; och
N:o 2002. Herr Hisinger. Wilhelm, hvilka
blifvit kallade, att vara Ledamöter i
Utskott.
Den i December.
7
Herr Uggla j Carl Wilhelm> uppläste
följande:
Det är endast i anledning af några yttranden,
sorn under närvarande Riksdag här
på Riddarhuset blifvit fahle, jag känner
mig uppmanad att uppträda, och i följd
deraf tager mig friheten anföra några ord.
Jag har alltid trott och tror, alt så väl
allmänna, sorn enskilda äiender bäst skötas,
då ibland de handlande personerne en
viss convenance råder, eller man, med åsidosättande
af alla enskilda passioners spel,
låter lugnet råda, samt undanrödjer allt,
som kan störa detsamma. Med ett sådant
uppförande skall det åsyftade målet snart
hinnas, hvilket vid Riksvårdande angelägenheter
endast bör vara allmänt väl.
Nationens väntan är äfven, att de som
antingen genom egna prerogativer, eller
genom val äro berättigade att föra folkets
talan, med åsidosättande af lägre afsigter,
de må hafva äregirighet, orolighetsbegär,
enskildt missnöje eller hämd till grund,
utföra den på ett sätt, som är värdigt tidell
varfvets upplysning och det förtroende,
som legitimerat dem lill folkets ombud.
Om derföre, mine Herrar! denna fordran
skall uppfyllas, tror jag, att ett annat
system bör följas, än att genom häf
-
8
Den i December.
tighet i ord, och genom mindre grannlaga
uttryck, fordra och påstå hvad man, utan
att uppoffra något af sin constitutionella
frihet, på ett mera skickligt sätt, säkrare
kan vinna.
En värd talare, Herr Friherre Anckarswärd,
har här upprepat en maxime för
Styrelsen att följa, nemligen den, ”att göra
lydnaden så litet tungj sorn möjligt.’’
Han tyckes dock härvid glömma, att den
lag vi lyda, icke är en envåldslag, utan af
folket sjelf stiftad. Lydnaden kan väl ändock
för vissa vara tung, men måste likvist
iakttagas, intill dess lagen blifver upphäfd;
och hvad som bär borde lända en
Styrelse till beröm, eller att Hon utkräfver
positiv hörsamhet för lagliga institutioner —
ett omisskänneligt tecken på hennes kraftfullhet
— varnas Hon nu för, såsom en
ovigtig iagttagelse.
Men den Styrelseform vi efterlefva,
föreskrifver de båda Statsmagterne, Regeringen
och Folket, ömsesidiga pligter och
rättigheter. Styrelsen har sig delegerad rättigheten,
att blifva bestämdt åtlydd uti de
administrativa åtgärderne. Folket deremot
har den rättigheten, att anmärka vissa styrelseåtgärder,
som finnas felaktige. Hvad
skulle nu den ädla Friherren kunna invända,
om man anförde den gensats, att folkets
rättigheter äfven böra för Styrelsen
Den i December.
9
göras sä litet tunga, som möjligt? Eller
huru skulle Herr Friherren kunna försvara
ett annat förfarande? Troligen önskade
Herr Friherren, att folket, eller dess representanter
ville instämma i hans nuvarande
solo. — Nå väl, låt oss tänka oss detta
ett ögonblick! —Låt oss föreställa oss,
att Rikets Ständer skulle uti en skrifvelse
inför Thronen yttra sig i samma anda, som
Herr Friherren här åtskillige gånger gjort.
Tror väl Herr Friherren, att svaret skulle
uteblifva, och i hvilka ordalag väntade väl
Herr Friherren detsamma? månne uti ton
och skarphet eftergifvande, utan reciprocitet?
— Nej Herr Friherre! — förlåt mig om jag
misstager mig, men jag tror, alt detta svar
skulle blifva för Herr Friherren mera förskräckande,
än det ordet oinskränkt, som
nyligen fästat Herr Friherrens uppmärksamhet
uti någon Kongl. Författning, och
som så förskräckligt, efter eget medgifvande,
framställt sig för honom.
Det har äfven här i detta hus blifvit
sagt af samma värde talare, att folket hastar
till sitt mål, utan att kunna upphinnas
af Styrelserna. Detta torde mera åsyfta
en rethorisk skönhet för att smycka ett
tal, än att göra det begripligt. Men om
härmed vill förstås, att Styrelserna stå efter
Folket i upplysning, så lärer det svårligen
ännu kunna lämpas på Sverige. Det
är sannt, vi hafva att lacka vår Regering
10
Den i December.
för en, allt sedan år 1809, oafbruten uppmärksamhet
vid och befordrande af undervisningen
hos folket, hvaribland man
kan, för de mindre bemedlade classerne,
räkna vexelundervisningens allmänna införande;
dock lärer ännu betydligt återstå
innan man med sanning kan påslå, att den
stora massan af Folket uppnått den bildning
och upplysning, att den ens kan mäta
sig med de upplystare Samhällsmedlemmar,
hvilka i constitutionel väg af Konungen
äro valde och kallade till Regeringsansvaret,
än mindre sägas hafva hunnit någon
högre grad. —Men på hvad sätt visar
sig denna bildning hos de högre classerna
ibland folket, om icke genom ett ädlare
sätt alt vara, genom en blygsamhet, att
icke vilja blända med sina förtjenstér, genom
en hofsamhet uti uttryck, då man vill
bedömma andra, och framför allt derigenom,
att inom det samhälle, der man har
frid och lycka, ej genom orolighetsbegär
söka störta den ordning, med hvilken andra
medborgare finna sig nöjde.
Innan jag således finner ett annat förhållande,
än som nu är rådande, kan jag
icke erkänna, att folket hos oss hastar till sitt
målj utan att af Styrelsen kunna upphinnashvilket
den ädle Friherren påstått; utan
tvärtom har jag funnit, att Styrelsen, hvilken
ej får lyssna till det första sjelfsvåldiga
ropet, likväl alltid skyndat uti conces
-
Den i December.
f i
sioner, då den allmänna rösten, i förening
med en högre bildning, så fordrat, och att
Hon härvid rätt väl förstått att urskilja, när
denna önskan varit Folkets och någon enskilds,
som origtigt befullmägtigat sig till
Folkets organ.
Dessutom, Mine Herrar! huru förföriskt
hör man icke ljuda ifrån vissa tribuller
dessa ord: Folket, Folkets rättigheter.
— Då dessa ord med alvar uttalas, huru
mycket har man icke då skäl att lyckönska
sig till individer inom nationen, som
•vilja hennes väl. Men deremot om de nyttjas
i folkförförarens mun, för att dermed
endast masquera egna äregiriga afsigter,
egna hämdfulla planer, för alt stifta oro
och missnöje, huru missbrukade, huru afskyvärde
äro de icke då! — Om historien
gifver oss åtskillige exempel på redlighet
i uppsåt, är hon dock flerfaldigt rikare i
motsatt hänseende, och man har funnit, att
den, som mest yrkat på folkets rättigheter
inför en af honom ansedd förhatlig Styrelse,
sjelf, då han kommit till välde, oftast
varit den störste tyrannen och förtryckaren.
Herr Friherren har i ett sednare tal prisat
"Wasa-Konungarnes lyckliga Regering. I
sin tid vill jag utförligare orda härom.
Jag får nu blott erinra, att den förste Konungen
af denna stam, i sitt värf att befästa
den frihet, han tillkämpat sitt fädernesland,
äfven möttes af illvilja och afund.
Den i December.
Viri sidan af denne store Konungs bedrifter
och ädla bemödanden försitt folk, slår
en mörk skugga af den orolige oell förhatlige
Thure Jönssons handlingar. Ju mera
Historien tillägger Gustaf Ericson namnet
af stor, ju mera skall hans afundsman sjunka
ned i det förakt, hvaraf han så rättvisligen
gjort sig förtjent. Han njuter en
odödlighet, det är sannt för sina illvilliga
stämplingar; men denna odödlighet för någon
att ännu en gång eftersträfva, tillhör
icke vårt Tidehvarf.
Herr Anckarswärdj August: Jag tviflar
högeligen att Friherre Anckarsvärd, om
lian vore tillstädes, skulle besvara Herr
Ugglas anförande; men jag får dock tillkännagifva,
att Friherren är af sjukdom
hindrad att härstädes i dag närvara.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets,
den 24 sistlidneNovember afgifne, och
följande dagen på bordet lagde Memorial,
innefattande utlåtande öfver BevillningsUtskottets
anhållan, att till Sessions- och Arbetsrum
få, under innevarande Riksdag,
begagna den så kallade SecretaUtskottsSalen
å Riddarhuset.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacobj anförde
skrifteligen;
Uti den enkla och jemförelsevis obetydliga
fråga, Ridderskapet och Adeln nu
Den i December.
13
skall pröfva, liar det lyckats RiddarhusUtskottet,
att, genom sjelfva sättet, på hvilket
hon blifvit framställd, bereda tillfälle
åt betraktelser af en ganska ömtålig och
alfvarsam art. Utskottet har nemligen i
saken tillstyrkt en skänk, eller, om man
så behagar, en eftergift från en kassa, hvars
banqueroute-tillstånd man icke ens vårdat
sig att dölja, och har, såsom skäl för detta
tillstyrkande, åberopat Ridderskapets och
Adelns värdighet. I förra afseendet lärer
stå lika fast, som det, utan särdeles djupsinnig
forskning, erbjuder sig åt eftertankan,
att gåfvan skulle göras på bekostnad
af Sveriges hela Adel, från hvilken man i
alla fall nödgas medelst årlig capitationsafgift
hopsamla hvad Riddarhuskassan behöfver
till oundgängliga utgifters bestridande.
Lemnom för ett ögonblick å sido det
löjliga, det ömkliga i begreppet om gåfvor,
gjorda af den, som sjelf endast har håfvor
att tacka för sin tillvarelse. Är det obekant
för Ståndet, har det väl kunnat undfalla
Utskottet, hvilka svårigheter äro förknippade
med sjelfva dessa håfvors inbringande?
Här beslutas en årlig capitationsafgift
på hvarje Svensk Adelsman. Här anliålles,
att Regeringen måtte kungöra beslutet.
Det sker; men huru? Jo; med ett oombedt
tillägg, att beslutet endast förbinder
de personer bland Ridderskapet och Adeln,
som vid fattandet deraf varit tillstädes och
deruti instämt. Hvem skall controllera det
-
>4
Dea i December.
ta i ett Hus, der de närvarandes antal
Ögonblickligen omvexlar, der ingen anteckning
äger rum öfver ankomst och borrtgång?
Är det under sådana förhållanden —
och för att ådagalägga, att förhållandet är
sådant, behöfver jag blott åberopa Kongl.
Maj:ts efter sista Riksdag utfärdade nådiga
kungörelse om Ridderskapets och Adelns
capitationsafgift — man bör lemna ur sigte
de få tillfällen, som erbjuda sig, att förstärka
Riddarhuskassan med en loflig och
billig inkomst? Svaret synes ligga så öppet,
att jag skulle anse mig fela i skyldig granlagenhet
mot Huset, om jag ens bjöd till
att uttala detta svar.
Det nu anförda gäller saken. Skälet
kräfver ock sin granskning. Åberopandet
af Ridderskapets och Adelns värdighet, vid
hvilken de fleste inom Utskottet fästat ett
så uteslutande afseende, berättigar till den
öfvertygelse, att Utskottets pluralitet tillhört
Ståndets minoritet, den i Riddarhusets
annaler märkliga dag, då det gällde Ridderskapets
och Adelns lagstiftningsrätt, å
den ena sidan, och Ministerens ofelbarhet,
å den andra. Äfven jag räknar mig till
ära, att vid nämnde tillfälle hafva varit
bland de öfverröstades antal. Men jag är
långt ifrån att dela den åsigt, hvilken, ehuru
oangifven, likväl synes ligga till grund
för Utskottets Memorial, att nemligen Ridderskapet
och Adeln skulle genom ett slags
Den i December i5
ädelmod i en så lumpen fråga, som den
nu för handen varande, kunna åter eröfra
det yttre skenet af en värdighet, hvarom
man icke varit så alldeles nogräknad i den,
för grundsatsens skull, vigtigaste sak, med
hvilken Ståndet haft och må hända får
alt skaffa. Begagnandet af en laglig rättighet
nedsätter ingens värdighet. Den
synes mig lida fast mera, genom lusten
att lysa med en frikostighet, till hvars utöfvande
man saknar andra källor, än skatt
och tunga på en hel medborgareklass. Må
den dag för fäderneslandet aldrig randas,
då Sveriges Ridderskap och Adel gjorde sig
skyldige till förebråelsen, att framte copian
till det original, en stor författare tecknat,
under hilden af en fattig men fåfäng
ädling från ett af de södra Europas länder,
genom hvilkas jernförande med Sverige
en Talare på detta rum, för få dagar
sedan, bjöd tili att skrämma oss från alla
försök att förbättra vårt samhällsskick!
Jag anhåller vördsamt om proposition
till afslag å Utskottets Memorial, och bifall
till den mening, Herr von Hartmansdorff,
i egenskap af RiddarhusKamererare,
inför Utskottet yttrat.
Herr Riben, Carl Wilhelm,: Innan jag
går att redovisa de motiver, som föranledt
mig att deltaga uti det RiddarhusUtskottets
tillstyrkande, som med så oväntad bit
-
i6
Den i December.
terhet blifvit af Herr Crusenstolpe klandradt,
får jag beklaga, att det ännu ej blifvit
bruket i detta Laud, att högre LocalAuctoriteter
på Riksdagsorten, till förestående
Riksdagar, på förhand foga anstalt
om rum för Rikets Ständers Utskott. Då
skulle icke, såsom nu, hända, att, vid halfva
motionstidens förlopp, Utskott finnas,
som ej hafva tak öfver hufvudet. Det är
liårdt, att en person, som, ej bosatt i Stockholm,
vid ankomsten dit, har svårt att förskaffa
sig sjelf boningsrum, jemväl nödsakas,
söka rum för det Utskott, hvars Ordförande
han genom Medborgerligt förtroende
blifvit utsedd att vara. Huru lätt vore
det ej deremot för HofCancelleren, att för
ÖfverStåthållareEmbetet uppgifva , huru
många rum för Utskotten behöfdes, och
huru liten möda skulle det väl förorsaka
ÖfverStåthållaren, att, genom de honom
underlydande Tjenstemän, anskaffa dem.
Detta i förbigående; nu till ifrågavarande
ämne. När Friherre Leijonhufvuds anhållan,
att i Riddarhuset få rum för BevillningsUlskottet,
föredrogs i liiddarhusUtskottet,
gjorde RiddarhusKamereraren den
hemställan, som nu utur Utskottets Memorial
blifvit uppläst. Enhälligt erkände Utskottet
RiddarhusKamererarens aktningsvärda
nit för RiddarhusCassans förkofran,
hvars tillstånd ej är det bästa; men skiljaktiga
meningar yppades, huruvida betalning
-
Den i Decerabtr. 17
ning för rummens upplåtande borde fordras
eller ej; och jag var af den sednare
meningen. Jag instämmer likväl såvida
med Herr Crusenstolpe, att jag anser det
icke vara för Ridderskapets och Adelns värdighet
kränkande, att uthyra lägenheter i
Riddarhuset. Den är ej comprometterad
deraf, att Riddarhusets bakgård, käll rar och
dylikt uthyras. Men det enda rum i Huset,
som nu kunde disponeras för BevillningsUtskottet,
var den af Riddarhusets Salar, der
Herrar LandtMarskalkarnes Portraitter äro
uppsatte. Detta rum innefattar intressanta
minnen, och hos mig uppstod af grannlagenhet
den tanka, om det väl vore passande,
att för contant betalning upplåta just detta
rum. Kanske dref jag grannlagenheten.
för långt. Ridderskapet och Adeln äro säkre
Domare härom. Det är möjligt, att
jag och de bland RiddarhusUtskottets Ledamöter,
som delat min åsigt, misstagit
©ss; men af så grof beskaffenhet synes misstaget
ej vara, att vår åtgärd förtjenar kallas
löjlig och ömklig. Sådane uttryck tycker
jag hade kunnat sparas till vigtigare
tillfällen.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Efter
de skarpa reflexioner Herr Crusenstolpe
framställt emot RiddarhusUtskottets beslut
i förevarande ämne, torde det förefalla
honom främmande, att en af Utskottets
2 H. a
)8 Den i December.
Ledamöter förenar sig med honom i sjelfva
saken. Jag erkänner, att jag i denna
fråga tillhörde Utskottets minoritet; men
Herr Crusenstolpe torde af Protocolls-Utdraget
hafva inhämtat, att denna minoritet
uppkom derigenom, att en voteringssedel,
till undvikande af lika röster, undantogs.
Hvad hufvudsaken angår, Lörman besinna,
att här icke är fråga om generosde' mot
Med-Stånden eller BevillningsUtskottet, utan
den allmänna RiksStaten. Att åt denna
göra en uppoffring är vackert och patriotiskt,
om man dervid gör behörigt afseende
på råd och lägenhet; men är Staten
mindre i behof af eftergiften, än RiddarhusCassan
af inkomsten, så lärer väl närvarande
fråga lätt vara afgjord. Jag hyser
den största aktning för den känsla för
Ståndets anseende, som visar sig i yttrad
grannlagenhet, att ej fordra afgift för ifrågavarande
rum; och vore det fråga om ett
beslut, der Ståndets värdighet toge dess
sjelfförsakelse i något verkligt anspråk, så
skulle jag visserligen ej vara den siste, som
offrade min ringa skärf åt den förfinade
hederskänsla, som äfven jag anser utgöra
ett af Ståndets skönaste företräden. Men
besinnen, mina Herrar! livad som i denna
fråga egentligen är det mindre passande.
Ridderskapet och Adeln är Riddarhusets
ägare, och har på detta hus en gifven skuld,
emedan RiddarhusCassan är skuldsatt; och
huru man i allmänna lifvet anser en splen
-
Den i December. >9
did frikostighet af den fattige mot den rike,
det öfverlemnar jag till Ridderskapets
och Adelns goda takt att bedömma. Den
af RiddarhusKamereraren föreslagna afgift
tyckes mig ej eller vara för hög; tvärtom
synes den billig, i jemförelse med hvad för
andra Utskottsrum betalas.
Hans Excellence Herr Grefve De ta
Gardie, Jacob: Ehuru RiddarhusUtskottets
majoritet med en rost varit af olika mening,
och ehuru jag hört flere härstädes
dela samma tanka , anser jag mig dock skyldig
yrka betalning för ifrågavarande rums
upplåtande till BevillningsUtskottet. Jag
medgifver, att denna inkomst i det hela föga
båtar; men RiddarhusCassan är skuldsatt
till den grad, att den många gångor
nödsakats låna af de särskilta Cassör, hvilka
stå under RiddarhusDirectionens vård,
till bestridande af utgifter för nödvändiga
reparationer å huset; och då synes mig
Ståndets värdighet på intet sätt lida deraf,
om vi för rummen taga betalning. Jag vet,
att andra Utskott betala till och med 100
R:dr B:co i månaden för sine rum. Men,
om det oagtadt de föreslagne 66 R:dr 32
sk. B:co, eldningen oberäknad, skulle anses
för mycket, hemställer jag, om icke hyran
må nedsättas till 5o R:dr B.-co i månaden,
likväl utom eldningen, som möjeligen skulle
kunna till lika belopp uppgå.
»
2® Den i December.
Herr Tham, Wollrath: DA jag anser
mig skyldig förbigå hvad en Talare yltrat
i ett för ifrågavarande ekonomiska ärende
alldeles främmande ämne, tror jag mig dock
höra förklara, det jag finner Ridderskapet
och Adeln vid nämnde tillfälle icke hafva
bortskänkt eller förverkat sin ära och värdighet.
Den är ej beroende af några enskildas
missnöje öfver en misslyckad votering.
För öfrigt förenar jag mig i sjelfva
saken med Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie.
Herr Wirgin, Arvid: Jag vill endast
nämna, att då blott frågor af allmän beskaffenhet
böra ligga på bordet, den förevarande
hade kunnat afgöras i sin helhet
när den förra gången hos Ridderskapet och
Adeln föredrogs. Sedan man numera upplåtit
rummen till BevillningsUtskottet, synes
det vara mindre passande, att derföre
fordra någon afgift. Den må blifva stor
eller liten, så är den alltid ett band på
Utskottet, antingen att lemna en redan begagnad
Local, eller ock underkasta sig en
Afgift, som Utskottet kanske anser mindre
lämplig.
Friherre Klingspor, Fredrik Philip:
Jag förenar mig så mycket häldre med
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
och Herr Tham, sorn jag ej inser, alt RidsUrskapet
och Adelli kan vanhedras af att
Den i December,
utaf BevillningsUtskottet taga betalning för
rummen, hälst alla andra Utskott få för
de lägenheter de begagna, erlägga hyra,
samt den betalning, som här kan komma
i fråga, dessutom utgår af de för Riksdagskostnaderne
anslagne medel. Med de liberala
tänkesätt, som tillhöra Ridderskapet
och Adeln, anser jag således hvad jag
nu haft äran tillstyrka, ingalunda kunna vara
emot Ridderskapets och Adelns värdighet.
Herr van Heynne, Georg: Tillhörande
det Utskott, som är synnerligen pligtigt
iakttaga hushållning med allmänna medel,
nödgas jag dock förklara, det jag finner
den hushållning, sorn här är i fråga, vara
så obetydlig, att den ej bör komma i beräkning.
Då deremot Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie och åtskillige af RiddarhusUtskottets
Ledamöter tillkännagifvit
RiddarhusCassans behof af inkomst, så synes
mig det icke vara Ridderskapets och
Adelns värdighet förnärmande, att för ifrågavarande
rum fordra och emottaga hyra;
äfvensom jag skulle tro, att man icke har
skäl alt befara, det BevillningsUtskottet på
något sätt missvårdar rummen, lör det att
hyra derföre erlägges.
Friherre Boije> Fredrik: Jag vill ej
förlänga discussionen i detta ämne, och
icke eller ingå i undersökning huruvida
Ridderskapet och Adeln skulle förlora i
aa
Den i December.
värdighet genom betalnings fordrande för
ifrågavarande rum. Men borde man ej fråga
Utskottets Ledamöter, om de vilja hafva
rummen för intet. De kunde ju blifva
missnöjde, om man påtrugar dem desamma
utan betalning, då andra Utskott erlägga
hyra för dem de begagna.
Grefve Frölich, David: I anledning
af den siste Talarens yttrande, får jag hemställa,
om icke betalningen för Bevillningsutskottets
rum, i fall någon sådan skall
erläggas, kommer alt utgå af StatsCassan,
i likhet med hvad, som sker för de andre
Utskotten. Det är väl möjligt att jag misstager
mig; men jag kan ej föreställa mig,
att BevillningsUtskottets Ledamöter skola
betala hyran. Är det åter StatsCassan,
som skall erlägga den, synes mig all prutning
å de föreslagne 66 R:dr 3a sk. B:co
i månaden vara olämplig. I öfrigt förenar
jag mig med Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
vill blott anmärka, att Piidderskapet och
Adeln vid detta tillfälle ingalunda komme
att fordra af MedStånden något, som Ridderskapet
och Adeln icke länge sedan vedergällt,
i fall sådana vidräkningar dem imellan
borde komma i fråga. Intet af de andra
Stånden förvarar några af Ridderskapets
och Adelns handlingar, hvaremot i
Den i D e c e m b e r.
Riddarhuset förvaras Riksdagsbesluten från
1710 till Statshvälfningen under Konung
Gustaf III, 1772, äfvensom alla Utskoltshandlingar,
med undantag af Stats- och
BancoUtskottens, och alla dessa handlingar
innefatta ju ämnen, som röra samtelige
Stånden. Vi skulle således snarare hafva
anspråk att göra hos MedStånden, än
kunna anses såra grannlagenheten derigenom,
att vi fordra hyra för de i frågakomne
rummen. Hvad särskildt angår Grefve
Fröliehs hemställan, om ej StatsCassan
borde vidkännas denna betalning; så är det
väl aldeles otvifvelaktig!, att betalningen
skulle utgå af det allmänna anslaget för
Riksdagskostnaderne.
Hans Excellence, Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
ehuru det mål, som i RiddarhusUtskottets
Memorial innefattades, kunde anses såsom,
ett Ekonomiskt ärende, hade det dock merendels
varit vanligt, att, enär anmärkningar
blifvit gjorde vid något RiddarhusUtskottets
Memorial, deröfver höra Utskottet,
24
Den i December.
hvilket i förevarande fall syntes desto mera
nödigt, som den af någre Ledamöter
föreslagne hyressumma blifvit uppgifven till
olika belopp, och det följagtligen kunde
borttaga någon tid, att, i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle finna betalning böra
äga rum, nu genast bestämma en viss
summa.
Hans Excellence hemställde altså ä
nyo, om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpeligt, att Utskottets Memorial,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremittera.
Bifölls.
Föredrogos ä nyo och gillades följande
BancoUtskottets den 26 och 27 sistlidne
November under N:o 1 och 2 afgifne, samt
den 28 derpå följde e. m. på bordet Iagde,
memorial:
1:0 I fråga om Formulaire för den
Ed, som Rikets Ständers Ledamöter af samma
Utskott, och de vid Utskottets Canzli
anställde Tjenstemän under nuvarande Riksmöte,
böra aflägga.
2:0 Om tillåtelse att antaga Notarier,
till besörjande af Protocollsföringen vid
Utskottets fördelningar, samt om aflöningens
för Utskottets Canzli och VaklBetje
-
Den i December.
a5
liing anordnande af de för Riksdagskostna
derne anslagna allmänna medel.
Föredrogos ånyo och biföllos RiddarliusUtskottets
den 25 sisth November aflåtne,
samt den 28 derpå följde e. m. på
bordet lagde, tvänne Memorial:
1:0 Om tillstånd för Tidningsutgifvare
eller andra personer utom Ståndet, att af
Ridderskapets och Adelns justerade Protocoller
erhålla del.
2:0 Angående Förslag, huru tryckningen
af Ridderskapets och Adelns Protocoller
må lämpligast och med största skyndsamhet
under innevarande Riksdag kunna
verkställas.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I sammanhang
med det nu fattade beslutet anhåller
jag få göra ett förslag till förkortning af
RiksStåndens Protocoller, hvilket torde få
remitteras till ExpeditionsUtskottet.
Så snart ett stånd fattat ett beslut, införes
det med all möjlig specialitet i protocollet
för den dag och den stund, då sådant
skedde. Sedermera inkommer samma
beslut, nära lika utförligt framstäldt, såsom
ett justeradt ProtocollsUtdrag. Detta
sednare synes mig nästan helt och hållet
a6 Den i December.
kunna undvikas. Jag erkänner visst nödvändigheten
af alla dessa ProtocollsUtdrags
justering, och jag erkänner likaledes att
Protocollet äfven måste omnämna att, och
i hvad ordning de blifvit justerade; men
om vid det tillfälle då beslutet togs, en
nummer sättes i Protocollets mariginal, för
hvarje Talemannens af Ståndet besvarade
fråga; och sedermera, i stället för den långa
afskriften af ProtocollsUtdragen, anmärktes;
”Justerades Utdrag af Protocollet för
”N. N. dag och besluten under Numeris
”N. N.,” så vore RiksdagsOrdningens föreskrift
i 5g §. angående Protocollets fullständighet
iakttagen; och åtminstone af Ridderskapets
och Ådelns Protocoller skulle
minst 20 ark för hela Riksdagen besparas.
De i plenum justerade ProtocollsUtdragen
blefvo, såsom qvarliggande i Archivet, originalhandlingar
för sjelfva expeditionerne,
och i det afseendet vore säkerheten alldeles
densamma, som nu.
Lades på bordet.
Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 25 sisth November afgifne,
och den 28 i samma månad e. m.
på bordet lagde Memorial, innefattande anmälan,
att General Majoren, Landshöfdingen
öfver Södermanlands Län m. m. Gustaf
Abraham Peijron fullgjort alla de, för
Den i December.
Introductions erhållande, föreskrifne praestanda,
hvilka, efter behörig granskning,
äro vordne af RiddarhusDirectionen godkände;
fann Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition,
för godt, att Introduction å Riddarhuset,
under N:o a3o3 bland Ridders- och Adelsmän,
Landshöfdingen Peijron meddela.
Föredrogos å nyo och remitterades till
StatsUlskottet:
1:0 Kongl. Maj:ts den 19 sistl. November
aflåtne, samt den 28 i samma månad
f. m. på hordet lagde Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående fördelningen af
de, genom en med Kejserl. Ryska Regeringen
afslutad Liquidations-convention, influtne
medel.
2:0 Kongl. Majrts den 19 sisth November
afgifne, samt den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga proposition,
angående upplåtande af tvänne Tunnland
jord på lotten N:o 8 af Eskilstuna KungsLadugårds
ägor, till inrättande af en ny
begrafningsplats för Eskilstuna Stads- och
Landsförsamlingar.
BevillningsUtskottet:
Kongl. Maj:ts den 26 sisth November
aflåtne, och den 28 i samma månad e. m.
28
Den i December.
på bordet lagde, Nådiga Proposition, om
upphörande af Certepartiers chartering för
fartyg, som begagnas till inrikes sjöfart.
Stats- och BancoUtskotten:
Kongl. Majrts den 26 sistl. November
ailä Ine, och den 28 i samma månad e. m.
på bordet lugde Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer, angående Myntvärdets upprätthållande.
BancoUtskottet:
Kongl. Maj:ts den 19 sistl. November
afgifne, och den 28 i samma månad e. m,
på bordet lagde, Nådiga proposition om
rättighet för SparBankerne i Riket, att
emot ränta i BancoDisconten insätta en del
af deras fond, för att i nion af behofvet
kunna åter derifrån uttagas och disponeras
m. m.
Å nyo föredrogs Kongl. Majrts den 36
sistl. November afgifne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Nådiga
Proposition om fortfarande anslag till Strömrensningar
och lättade Vattencommunicationers
befrämjande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att Kongl. Majrts
högstberörde Nådiga Proposition måtte remitteras
till StatsUtskottet.
Den i December.
29
Friherre Cederström, Jacob: Jag hemställer,
om icke den Nådiga Propositionen
bör remitteras äfven till AlimännaBesvärsoch
Ekonomiutskottet, som förut handlagt
Strömrensningsfrågorne.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Frågorne om
Strömrensning hafva tillförene blifvit behandlade
af Stats-och BancoUtskotten; men
sedan man sökt mer och mer skilja Statsverket
från Banken, tror jag desse frågor
ensamt tillhöra StatsUtskottets handläggning;
hälst medlen utgå från RiksgäldsContoret.
Herr Hjerta, Gustaf: Vid förra Riksdagar
hafva Strömrensningsfrågorne alltid
blifvit af Stats-samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUlskotten handlagde. Detta föranleddes
deraf, att beslutet om Strömrensningars
verkställande tillkommit i följd af
Ständernes önskan. Men då nu en särskild
Styrelse finnes för Strömrensningsärenderne,
och här blott är fråga om fortfarande
af anslag, behöfves ej remiss till AllmännaBesvärs
och Ekonomiutskottet. Det skulle
endast medföra en onödig vidlöftighet.
Jag anhåller derföre, att propositionen om
förevarande frågors remitterande till StatsUtskottet
måtte af Hans Excellence Herr
drefven och LandtMarskalken förnyas.
Herr Lagerhjelm: Jag kan upplysa,
att första frågan om anslaget till Fond för
3o
Den i December.
Strömrensning uppkom i StatsUtskottet vid
1818 års Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då fråga nu
endast vore om fortfarande af det förut beviljade
anslag till Strömrensningar, ansåg
Hans Excellence sig böra förnya dess förra
hemställan, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Proposition måtte till StatsUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 26
sisth November afgifne, och den 28 isamma
månad e. m. på bordet lagde, Nådiga
Proposition, med öfverlemnande af förslag
till ny PrestvalsFörordning.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustafj anförde
skrifteligen:
Det är tillräckligen bekant, hvillka
ohyggliga missbruk äga rum vid Prestval;
och hvilken osämja derigenom ej sällan
grundlägges emellan Läraren och Församlings-boarne.
Allt detta skulle förekommas,
om valen skedde med slutne sedlar,
och detta skulle kunna låta sig göra påföljande
sätt:
§. 1. Så snart förslaget är lagståndet, läte
Consistorium trycka ett tillräckligt antal
voteringssedlar, som skola vid valet vara
för de väljande fritt tillgänglige.
Den i December.
Alternativer:
§. a. Den minsta hem- §. 2. Hvar och en Römansdel
inom För- stande afgifve en
samlingen tages till sluten voteringsse
enhet:
och hvarje del för hvar Riks
voterande
aflemne daler, som af hans
så många slutna egendom, efter de
sedlar, som han 5 sista Arens me
äger
dylika hem- deltal, årligen ut
mansdeiar
att rö- gjorts till Prestens
sta för. ordinarie aflöning.
§. 3* Derest någon §. 3. För detsom upp
hemmansdel
utgör går till en half
ett bråk, hvari en- Riksdaler, afgifves
heten ej jemnt kan en röst; men för
innehållas; så af- det sorn mindre är,
gifves för hvad som röstes icke.
uppgår till en half
enhet, en röst; men
för det som mindre
är, röstes icke.
Hvarefter Herr Cederschjöld, tilläde
munteligen:
Jag anhåller, att detta mitt förslag
måtte få åtfölja den Kongl. Propositionen
till vederbörligt Utskott.
Herr Ribbingj Arwid, uppläste följande
:
Allmänna rösten har länge yttrat behofvet
af en ny PrestvalsFörfattning, till af
-
1
3a
Den i December,
hjelpande af alla de olagligheter och konstgrepp,
som vid berörde val hitintills ofta
utöfvats, och de förderfliga följder, som
sig deraf visat.
Ehuru Lagen för ogildtiga förklarar
alla de öfverenskommelser om prästrättigheter,
som före valet kunna träffas emellan
en sökande Prästman och Församlingen, så
ser man ändock ej sällan, att de äga rum.
Präst-eden innehåller förbindelse, att
ej genom olaga medel söka sin befordran.
Det är ett olaga medel, att ingå contract
före valet; således är ett slikt contract det
tydligaste bevis emot Contractsgifvaren, att
han begått en mened, och dymedlet sökt
utestänga sine medsökande, som dock varit
bättre än han, i samma mon, som de
icke sänkt sig till ett så lågt handlingssätt.
Utgången har oftast visat, att den,
söm gifvit bästa köpet på sin herda vård,
har, utan afseende på mer eller mindre
duglighet eller moralite', blifvit vald till
Kyrkoherde.
Den sålunda på en sidoväg till herdavården
inkomne Prelaten börjar gemenligen,
med att kräkta till sig de rättigheter, som
han till Församlingen afstått, och huru
skall man kunna vänta, att den, som brutit
en helig ed, skall hålla ett Församlingen
-
/
Ben i December.
gen gifvet blott skrifteligt eller munteligt
löfte.
Emedlertid , efter frugtlösa strider och
förbittrande hotelser vid Socken-och Uppbörds-Stämmor,
följer gemenligen process,
och utslaget blir, att parten icke kan förbindas
efterlefva ett olagligen före valet
ingånget Contract. Den svikna församlingen
harmas, och hvarje hennes skattskyldige
ledamot frambär årligen de honom
obi 1 ligt vis fast lagligen aftvungne pastoralierne
tillika med ett årligt hat och föragt
för em otta gar en.
Denne Kyrkoherde skall dock vara inom
Församlingen Lärare och undervisare för
äldre och yngre, och han står der midt
ibland dem, såsom en svekets och bedrägeriets
afbild. Med hvad förtroende skall
då han omfattas och läran, som af honom
predikas.
Den som sett de olyckliga följderne af
dessa missbruk vid det ena Prestvalet efter
det andra, han beklagar, att uti den föreslagna
nya Prest vals-Förordningen saknas
nästan allt Correctiv deremot, då den fastmer
innehåller ett blott upprepande och
förtydligande af de gamle stadganderne,
när man undantager den alternativt, med
förutsatt upphäfvande af ett Grundlagsstad
-
34
Den i Dece m ber.
gande, föreslagne förändring, alt Kongl.
Majit med Consistorierne ensamt skulle tillsätta
alla Pastorat, äfven dem, inom hvilka
Församlingen nu utöfva denna rätt.
Hvarefter Herr Ribbing tilläde raunteligen:
Vid
sistlidne Riksdag framstälde Rikets
Ständer i underdånighet hos Kongl.
Majit det af Ridderskapet oell Adeln, samt
Borgare- och Bonde-Stånden, gillade Förslag,
att så snart ett Consistorielt Pastorat
Lief ledigt, Consistorium genast, och derest
möjligt vöre, före förslagets uppsättande
och innan valet, borde upprätta förening
om Prästrättigheterne, och dervid uttryckeligen
underrätta Församlingen, att
ingen annan grund komme att gälla för rätligheternes
utgörande, än den sålunda antagne
föreningen eller öfverenskommelse!!,
som Kongl. Majit, efter redan stadgad ordning,
på 2.5 eller 5o år faststälde. Såsom
jag nämnt, var förslaget bifallet af 3:ne
Stånd, men i PresteStåndet fick det knapt
komma under öfverläggning, förrän klubban
fäldes till afslag. Sedermera föreföll
likväl hos PresteStåndet någon discussion
i ämnet, hvarunder flere Ledamöter visade
sig böjde för förslaget. Det vann emedlertid
vid föredragningen icke Kongl. Majits nådiga
bifall, förmodligen derföre, att PresteStåndet
häruti ej varit ense med de öfrige
Stånden. Men då kanske det sätt, hvarpå
Den j December
35
frågan hos PresteStåndet behandlades, vållade
förslagets förkastande derstädes, och
man nu torde kunna hoppas ett annat förhållande,
så hemställer jag om förnyande
af det vid sednaste Riksdag gjorde förslaget,
och anhåller, att denna min motion
måtte få åtfölja den Kongl. Propositionen
tiil behörigt Utskott.— Kongl. Maj:ts Proposition
innehåller väl äfven ett annat förslag,
nemligen det, att Kongl. Maj:t med
Consistorierne ensamt skulle tillsätta alla
Pastorater; men då sådant innefattar en
ändring i Grundlagarne, anser jag det icke
vara mig tillåtet, att deröfver i något yttrande
ingå.
Herr Tham, TVollratJi: Jag skulle i högsta
grad dela Herr Cederschjölds önskan,
att slutnavoteringsedlar måtte vid Prestval
begagnas, om det blott funnes någon mera
verkställbar utväg härtill, än den han
föreslagit. Han har sagt, att den minsta
hemmansdelen inom Församlingen skulle
blifva grunden för röstberäkningen, och att
hvarje voterande finge aflemna så många
slutna voteringssedlar, som han äger dylika
hemmansdelar. 'Detta är ej verkstälbart
i Skogsbygderne, derpåfdels hemman
ofta finnas ända till ii Åboer; och
i allmänhet skulle det medföra oändlig möda
för de voterande, genom mängden af
bråk att fördela. Mera verkställbar är alternativa
förslaget, att hvarje röstande skul
-
36
Den i December
le afgifva en sluten voteringssedel för hvarje
Riksdaler, som af hans egendom, efter
de 5 sista årens medeltal, årligen utgjorts
till Prestens ordinarie aflöning. Men bägge
förslagen skulle helt och hållet upphäfva
stadgandet, att icke någon får votera
på mera än en. Man kunde ju då till och
med votera på alla tre, sorn blifvit på
förslaget uppförde.
Herr Cederschjöld: Af de anmärkningar
den siste värde Talaren framställt mot
mitt förslag, vill jag till besvarande blott
upptaga den, att de slutne sedlarne skulle bereda
möjlighet för de Röstande att votera
på flere än en person. Jag får dervid påminna,
att den, som tillät sig sådant, skulle
i samma mån minska sitt eget inflytande
på valets utgång. Yoterade han på alla
tre, så vore det ju aldeles detsamma,
som hade han ej röstat på någon. Jag
tror således ej, alt någon olägenhet skulle
deraf uppkomma.
Grefve Spens j Carl Gustaf: Vid granskning
af det irsta Alternativet i Comitterades
förslag, hvilket lärer vara det enda,
som nu kan komma under öfverläggning,
emedan det 2:dra alternativet afser en ändring
i 3o §. af Regeringsformen, anhåller
jag att få, till vederbörande Utskotts pröfning,
framställa ett litet project till ändring
i hvad Comitterade föreslagit. Det
har alltid förefallit mig obilligt, att sådane
\
Den i December.
37
Hemmansbrukare och Egendoms-innehafvare,
som ej äga säkerhet att vid Lägenhelepne
qvarsitta, intilldess Presten tillträder
Embetet i Församlingen, likväl skola äga
rätt att deltaga i Prestvalet, med uteslutande
af ägarne. Detta finner jag likväl
vara bibehållet i Comitterades förslag; ty
i usta Alt. 5 §. 2 morn. heter det, alt
den, som emot arrende eller under andre
vilkor Egendomen besitter, och för onera
ansvarar, äger rösträtt för Egendomen; och
i 6 mom. står, att Egendoms Innehafvare
njuter rösträttighet till laga fardag, der
den äger rum. Jag hemställer, om det ej
vore lämpligare stadga; att Arrendator må
äga sådan rösträttighet, endast då hans
Contract visar, det han får vid Egendomen
qvarsitta till nästa fardag efter Prestens tillträde
af lediga Embetet, och om lian uppfyller
sine arrende-skyldigheter, men rösträttigheten
i annat fall tillkomma Egendomsägaren;
och ätt på samma sätt Egendomsinnehafvare,
som icke har rätt att förblifva
i besittning af Egendomen intill förlägen
efter det Embetet af Presten tillträdes,
ej må i valet deltaga.
Herr von Qvanten, Carl. Jag förenar
mig med Herr Cederschöld om slutna voteringssedlars
begagnande vid Prestval, men
icke i det föreslagna sättet att välja; ty
det är, såsom Herr Tham rigtigl anmärkt,
icke verkställbar!. Det finnes nemligen
38
Den i December.
hemmanslotter, som både i Nämnare och
Täljare hafva Tusendedelar. Jag föreslår
i stället, att hemmanen skulle fördelas i
8:ta delar, och för hvarje sådan afgifvas
en röst, samt att de mindre hemmanslotterne
förena sig på hvarje |del om en
valman, så att blott En på 8:dedels hernroanslotten
valde Prest. Nuvarande valsätt
föranleder till tvedrägt fammiller och etisk
i 1 cl t a emellan, hvilket genom en förändrad
vallag kunde undvikas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Nådiga Proposition måtte Lill
Lagutskottet remitteras.
Herr von Hartmansdorff, August: IM
Kongl Maj:ts Proposition innefattar ett alternatift
förslag, som, i fall det antoges,,
skulle medföra ändring i 3o §. Regeringsformen?
hemställer jag, om Propositionen
icke bör tillika remitteras till Constitutious-Utskottet.
Hans ExcellenceHerr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag vill endast upplysa,
att meningen af den Kongl. Propositionen
ej är, att detta sednare alternativ af Comitterades
Förslag skall komma under öfvervägande
hos Rikets Ständer. Det har
blott medföljt, emedan det ej kunnat från
öfriga förslaget skiljas. Och detta tror jag
Den J December.
39
vara tämnleligen tydligt uttryckt i den
Kongl. Propositionen.
Herr Ribbing: Jag skulle likväl tro,
alt någon fråga är härom, och anhåller
derföre, att slutet af den Kongl. Propositionen
mätte uppläsas.
I anledning häraf upplästes slutet af
Kongl. Mapts Proposition så lydande:
”Kongl. Maj:t, som genom de många
”besvär, hvilka till Kongl. Maj:t inkomma
”öfver oordningar, begångne vid Prestval,
”vunnit en ökad öfvertygelse om nödvändigheten,
att dem, så vidt möjligt är, förekomma,
får båda oftanämnde förslag Ri”kets
Ständer meddela, till den pröfning,
”ämnets vigt synes fordra, och sådan, som,
”hvad sednare förslaget beträffar, med ve”derbörandes
i Grundlagen förvarade rättigheter
kan öfverenstämma.”
Herr Ribbing: Då Kongl. Maj:t således
i den Nådiga Propositionen öfverlemnat
till Rikets Ständer, att pröfva Comilterades
förslag på det salt, hvad sednare delen deraf
beträffar, som med vederbörandes i
Grundlagen förvai ade rättigheter kan öfverensstämma,
anser jag den närmaste och
enda åtgärd af oss, sorn derpå bör följa, vara
, att remittera denna fråga till det Utskott,
som skall behandla Grundlagsfrågor.
Hvad åter angar, att förslagets första aller
-
4o
Den i December.
nativ skulle remitteras till Lagutskottet; får
jag äran upplysa, att samma ärende vid
sista Riksdag blef af Allm. Besvärs- och
Ekonomiutskottet handlagdt.
Herr HjertaGustaf: Jag kan ej neka,,
att jag anser alla remisser till flere Utskott
gemensamt ganska skadliga. Deremot äger
hvarje Utskott rättighet att, om det i något
ärende finner nödigt, rådfråga ett annat
Utskott och dermed sammanträda till
gemensam öfverläggning. Ifrågavarande ämne
anser jag tillhöra Lagutskottet ensamt,
intilldess detta Utskott pröfvat, hvilketdera
alternativet i förslaget må antagas. I
fall då det sednare tillstyrkes, skall Utskottet
säkerligen sluta sitt utlåtande med
hemställan arn frågans öfvferlemnaude tilt
ConstitutionsUtskottet, i afseende på Grundlags-förändringen,
och då må den dit remitteras.
Grefve Spens: Jag skulle gerna instämma
i Herr Hjertås mening, om icke häraf
det prejudicat möjligen kunde uppkomma,
att en fråga, som man sedermera fann
tillhöra ConstitutionsUtskottets handläggning,
Lief af ett annat Utskott pröfvad,
och sedermera af 3:ne Stånd afgjord. Om
nu t. ex. Lagutskottet meddelade ett tillstyrkande
på aldra alternativet af ifrågavarande
förslag, hvilket jag dock icke tror
numera kunna inträffa, emedan Utskottet
Den i December.
4'
tvifvelsutan remitterar det ifrån sig; så
kunde det ju hända, att ett sådant tillstyrkande
antogs och godkändes af 3:ne Stånd;
och Ridderskapet och Adeln skulle sedan
förgäfves inse, att frågan var af Grundlags
egenskap, och bordt af ConstitutionsUtskottet
behandlas i den ordning, som för ändring
i Grundlagarne är föreskrifven.
Herr Ribbing: Så vida Lagutskottet
skulle äga att yttra sig öfver förslagets
2:dra alternativ, som är en Constitutionsfråga,
vore det äfven otvifvelaktigt vår pligt
och rättighet att nu yttra oss öfver denna
del af förslaget, men detta är stridande
emot Grundlagarne.
Herr Hjerta: Att ingen oformlighet
skulle uppkomma genom den af mig föreslagne
åtgärd, visar behandlingen af frågan
om Regleringen af StyrelseVerken vid sista
Riksdag. Dervid förekommo många frågor
af Grundlags egenskap. Särskilta Utskottet
utlät sig först i ämnet, och sedan remitterades
de dithörande Grundlagsfrågorne lill
ConstitutionsUtskottet. Intet är sämre, än
att sammansätta ConstitutionsUtskottet med
de andre arbetande Utskotten.
Grefve FrölichDavid: Den mening
Herr Hjerta yttrat, tyckes innebära förutsättning,
att ett Utskott, dit en fråga, som
involverar en annan, blifvit remitterad, all
-
42
Deri i December.
tid skulle inse, om denna sednare fråga
tillhörde ett annat Utskott. Jag vill äfven
tro, att detta inträffar i de fleste fall; men
det är ej omöjligt, att ett Utskott kan misstaga
sig, och någon gång afgöra en sådan
fråga, såsom örn den blott vore remitterad
till Utskottet ensamt, och ej omfattande mera
än en sak. Till förekommande af dylika
misstag, och på det Rikets Ständer ej
må altför mycket lita på sine Utskott, måste
jag förena mig med Herr Ribbing och
Grefve Spens, samt anhålla, att ifrågavarande
ärende blifver remitteradt till Constitutions-
och LagUtskotten, eller att, om
det endast remitteras till Lagutskottet, dervid
må tillkännagifvas, att Utskottet äger
utlåta sig blott öfver den del af Kongl.
Maj :ts proposition och Comitterades Förslag,
som ej rörer Grundlagsfrågan.
Herr Ribbing: Kongl. Maj:ts Proposition
innehåller n:ne förslag; det ena anser
jag böra behandlas af Lag- eller Ekonomiutskottet,
det andra af ConstitutionsUtskottet.
Herr Hjerta har missförstått mitt yttrande;
ty min mening var ej, att Conslitutions-
och Lag-Utskotten skulle, till denna
frågas handläggning, sammansättas.
Herr von Hartmansdorff: Hvad Herr
Hjerta anfört om Särskildta Utskottet vid
sista Riksdag är väl rigtigt; ty först utarbetades
af Särskildta Utskottet ett Förslag
Den i December.
43
rörande StyrelseVerken, och sedan remitterades
de delar deraf, som föranledde
Grundlagsändringar, till Constitutions-Utskottet;
men fastän detta skedde officielt,
hade dock Utskotten ett enskildt sammanträde,
hvarvid ConstitutionsUtskottet satt
på ena sidan och frågade, samt Särskildta
Utskottet på den andra och svarade. Yår
Samhällsförfattning är sådan, att ärenderne
ej få af Utskotten behandlas efter deras inre
sammanhang, utan efter den olika vigt,
som lagstiftaren fästat vid stadgarne derom.
Vid sista Riksdag hade vi exempel,
att till och med fem Utskott på en gång
sammansattes; och vi kunna med vår närvarande
författning ej undvika dylika händelser;
man måste derhän; det må då ske
oflicielt eller enskildt. Jag anser derföre
häst, att man på förhand och officiellt beslutar
en åtgärd, som man dock slutligen
nödgas att åtminstone enskildt vidtaga,
och tillstyrker således detta ärendes öfverlemnande
till Constilutions- och Lag-Utskotlens
behandling.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LarrdtMarskalken yttrade, det han fördess
del väl icke ansåg olämpligt, att remittera
förevarande ämne endast lill Lagutskottet;
men då det kanske vore rättast, att öfverlemna
frågan till både Gonstitutions- och
LagUtskotten, hemställde Hans Excellence,
om icke Kongl. Maj:ts ifrågavarande Nådi
-
44
Den i December.
ga Pr position, finge, jemte de af åtskillige
Ledamöter rörande samma ämne nu afgifne
yttranden, till Constilutions- och Lag.Ulskotten
remitteras.
Bifölls.
Å nyo föredrogs Kongl. Maj:ts den 19
sisth November afgifne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Nådiga
proposition till Rikets Ständer, om anslag
af medel till NavigationsSkolors inrättande.
Herr von Hartmans dorffAugust: Jag
tror mig böra anmäla, att frågan om NavigationsSkolors
inrättning blifvit hos LäroverksComiten
behandlad i sammanhang
med frågan om Läroverkens organisation i
allmänhet; och Kongl. Majit gifver i propositionen
en vink, att ett lika sammanhängande
behandlingssätt ytterligare borde äga
rum i detta afseende. Ännu har dock icke
någon proposition om LäroVerken i allmänhet
hunnit blifva Rikets Ständer meddelad.
Jag har derföre velat erindra, att
ett sådant större arbete är att förvänta, på
det Utskottet måtte uppskjuta pröfningen
af propositionen om NavigationsSkolorne,
intilldess den kan handläggas i sammanhang
med frågan om LäroVerken i allmänhet,
likasom Herr Lefren anmärkte i fråga om
anslagen till Bergsskolan i Fahlun.
De n i December.
45
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Kongl. Mnj:ts
högstberörde Nådiga proposition kunde tills
vidare ytterligare hvila på bordet.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 19
sistl. November afgifne, och den 28 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Nådiga
Proposition, angående Curhusafgiftens fortfarande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller, att
få fästa BevillningsUtskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten att efterse, att dc
vilkor blifvit iakttagne, som Rikets Ständer
vid sista Riksdag föreskrefvo för afgiften
till Kurhusen. Jag vill minnas, att ett vilkor
var, att LazarettsFonden skulle meddela
bidrag, i mån af antalet sängar å Sjukhusen.
Om detta blifvit iakttaget, så är ej
något att anmärka; men i annat fall bör
Utskottet inberätta förhållandet till Rikets
Ständer.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Sedan
numera det bidrag 700 R:dr Banco upphört,
som Kongl. Serafimer-Gillet förut
lemnat LazarettsFonden i Westmanlands
Län, har öfverskotta af 3 sk:s-afgiften influtit
i LazarettsCassan, och Länets Prof
-
46
Den t December.
ningsComite, i anseende till Cassans behof,
beslutat, att afgiften skall för detta ändamål
fortfarande utgå med 5 sk., hvarförutan
Lazarettet ej skulle kunna underhållas.
Jag har endast velat upplysa detta, i afseende
på det Län, hvars Styresman jag
är, och för att visa nödvändigheten af denna
afgifts fortfarande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att så väl
Kongl. Maj:ts ifrågavarande Proposition, som
de af Friherre Ridderstolpe och Herr Hjerta
i anledning deraf afgifne yttranden, måtte
till BevillningsUtskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Föredrogs till remitterande Herr Hjertås,
Gustaf, den 28 sisth November e. m.
på bordet lagde Motion, innefattande Förslag
till Förordning om Myntfoten.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus,
anförde" skriftligen: v
I stället for den i §. 1 uttryckta sats:
”Enheten för Svenska silfvermyntet skall
”vara Riksdaler. Riksdalern skall innehålla
0,220 af 1 -gg victualie-vigt fint Silf”ver,
” skulle jag i enlighet med Kongl.
MyntComitte'en, vilja föreslå följande: ”En
”hundradedel (0,1) af en mark victualie”vigt
fint silfver skall vara enheten för
”Sveriges mynt.”
Den i December.
47
Då vore elen tusen-åriga tvisten orri
skillnaden emellan mark räknadt, eller mark
väget, slutad. Denna sats är bygd på en
princip, och får principen 100 års häfd
för sig, så vågar ingen mera kränka den.
Att degradera Riksdalern till ■£$ af
den silfvervigt, han hållit förr, är alt handla
som raan fordom gjort; och delta är
hvad man bör undvika, när man vill sluta
en olycksperiod, och öppna en lyckobådande
tid. Då den, som i betalning emottager
Silfvcrmynt, vet, att han genom vågskål
eller hetsman kan utröna, om honom
skedi räll, så kan det vara likgiltigt, om
det vägda Silfverstycket har gammalt eller
nytt namn.
Man säger: Att det föreslagna systemet
medför den förmån, att det brukliga
räkenskapsförringssätt i R:dr Banco transport-sedlar
icke behöfver ändras; men huru
stort är deras antal, som föra sina räkningar
i Bancomynt, i jemförelse med dem ,
som föra dem i Riksgäldsmynt, och vida
svårare hlifver för de sednare att vänja sig
vid ett nytt räkningssätt, än det kan blifva
för de förre.
Enkelt och lätt fattligt för alla dem,
sorn räkna i Riksgäldsmynt, är den Myntordning,
som MyntComiteen föreslagit. En
Ortj sil frets vigtnamn, hvilket en hvar,
48
Den i December.
som ärligt förvärfvat sin Ort, må sedan
benämna, huru han behagar, motsvarar 2
plåtar Riksgälds; \ Ort motsvarar i plåt;
\ Ort | plåt eller x RiksgäliJsdaler. —■
Vår mynt-enhet blefve lika med den fordna
dalem Silfvermynt, efter dess förhållande
till Specie R:drn vid 1776 års realisation.
Ej heller blifva liqvidationerne
emellan detta, af Comiteen föreslagna, Silfvermyntet,
och B:co-transport-R:drn samt
den gamla Silfverspeeie-Riksdalern på något
sätt förvillande.
Herr Hjerta, Gustaf: .Tåg borde kanhända
icke upptaga Ridd. och Adelns tid
med besvarandet af hvad Grefve von Schwerin
anfört, då jag i detta ämne, genom en
tryckt afhandling öppnat mig ett tillfälle,
att communicera mig med de Utskotts Ledamöter,
hvilka böra behandla frågan. Men
då den värde Ledamoten ansett sig här
böra göra en jemnförelse emellan MyntComitteens
förslag och det jag uppgifvit,
tror jag mig vara skyldig, att gifva tillkänna
de skäl, som föranledt mig, att vid
det nya Myntförhållandet bibehålla gamla
benämningen af R:dr, och icke förändra
den nu så kallade R:dr B:cos värde. Jag
skulle visst hafva omfattat tillfället, då en allmännare
mening synes stadga sig om vigten
af ett bättre Myntväsende, att kunna införa
Vigtsystemet i det samma om det nya vigt
sy
-
Den j December.
49
systemet varit antagit, och om det vore
sannolikt, att det snart blefve det, och
bande uttränga det nu brukliga. Men lång
tid torde ännu återstå, innan detta förhållande
inträffar, och under tiden skulle sålunda
alla olägenheterne af en ny Mynträkning,
men inga af de fördelar, som kunde
af vigt-systemet medföras, blifva den
större allmänhetens lott. Jag har trott
mig böra undvika, att ingifva ängslan och
oro hos menigheten, genom en förändrad
benämning af det mynt, hvari skatter och
liqvider skola förrättas: ett tillstånd, som
säkert skulle medföra Capital-uppsägningar,
skuldförbindelsers omskrifningar och oreda;
då deremot det sätt, hvarpå jag sökt framgå
till det önskade målet, icke skall ändra
något nuvarande språkbruk, icke föranleda
till förändrade förskrifningar, ej ens rubba
något förhållande, utan tvärtom, i begynnelsen
begagnadt af den större rörelsen,
som förstår sig på alla räknesätt och myntvärden,
sedan den är lugnad och tryggad,
sträcka sina välgörande verkningar till alla
äfven de minsta penningrörelsens förhållanden.
Jag ber dessutom att få anmärka, huru
mitt förslag äfven inpassar genom jemna 100
eller iooo eller io.ooordedelar af @:s vigt,
och således ganska väl i framtiden, så vida
nya vigt-systemet anlages, medgifver att
a H. 4
Den i December.
kunna jemnkas till detta. Men, alt nu, då
ingen vet hvad en Ort eller ett Korn i vigtberäkning
är, sålunda uppkalla myntet, tror
jag vara snarare skadligt än nyttigt.
Jag anser m.ig sluteligen endast böra
underställa Ridd. och Adeln, huruvida den
gjorde Anmärkningen angående mitt förslags
mindre tjenlighet för nuvarande Bokföringssätt,
kan vara af något värde, enär
vi väl något hvar veta, att om R:g:sMyntet är
det, hvari hok ännu af de fleste föres, detta
icke hindras framgent, genom mitt förslag;
men deremot synes snarare upphöra, om
bok skall föras i Ort och Korn. Det blir
då hvarken Banco eller Riksgäld.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord Proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att Herr Hjertås berörde Motion, tillika
med de af Grefve von Schwerin och
Herr Hjerta, rörande samma ämne, afgifne
yttranden till Stats- och BancoUtskotten
remittera.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Banco- och LagUtskotten: Herr Hjertås,
Gustaf, den 28 sisll. November e. m. på
bordet lagde motion, innefattande förslag
till ny lag för privata Banker.
Den i December.
Ånyo föredrogs Herr Hjertås, Gustaf,
den 28 sistl. November e. m. på bordet
lagde tvänne särskilda Motioner innefattande,
den förra förslag till ny BancoOrdning,
och den sednare, förslag till ny BancoOrdning,
i händelse Rikets Ständers Bank
skulle fortfara att vara LåneBank.
Grefve von Schwerin _, Fredrik Bogislaus
j anförde skrifteligen:
De af Herr Hjerta gjorde motioner angående
Sveriges blifvande Bank-system, hafva
satt mig i nödvändighet att inför Ridderskapet
och Adeln utveckla några af mina åsigter
af dessa ämnen. Jag anhåller, att de måtte
få åtfölja de gjorde motionerne, och jag
Öfverlemnar åt BankoUtskottet, att pröfva,
huruvida i dem finnes mer än blott anmärkningar
vid de ingifna förslagen; hvruvida
i dem finnas ideer, som Utskottet kan pröfva
vara af den beskaffenhet, att de böra
upptagas och vidare utvecklas.
Jag har sagt, att jag funnit mig i nödvändighet
att framlägga dessa mina åsigter;
och jag får tillägga, att jag ogerna gör det.
Jag hör ej till klassen af skarpa tänkare,
som förmå oförryckt för sin blick behålla
forntid och framtid, då de gå att stifta lagar;
jag hör ej till deras antal, som förmå
med ett ögonkast omfatta alla stadier af
samhälls-lifvets utveckling.
Icke är det mig obekant, att Naturinstitutionerne
höra utgöra typen för sam
-
5a
Den i December.
liällets, men jag tilltror mig ej, alt kunna
bestämma liden, då den absoluta satsen skall
göras till förbindande lag. Jag ser naturens
krafter verka välgörande då blott, när
öfvergången från den enas verksamhet till
den andras sker långsamt och lent. Jag
ser dem verka förstörande, när de ordningslöst
ila fram om hvarandra, och jag tror,
att förhållandet är enahanda inom samhällslifveto
Men
stöde jag än såsom tänkare på en
högre ståndpunkt, än jag verkeligen gör,
så skulle jag ej vilja begagna min öfverlägsenhet,
i en fråga äf den beskaffenhet,
att bevisningen inför förståndet ej gör tillfyllest,
för att bestämma de beslut, som
böra vidtagas, eller för att lugna alla i afseende
på beslutens lyckliga resultater.
Det är slumpen, mine Herrar! icke
det ordnande förståndet, som lagt i våra
händer rättigheten att stifta lagar, och att
stifta dem godtyckligt, för hvad, som utgör
måttstocken för alla värden, vilkoren
för all förkofran, och som framför allt annat
borde vara oryggligt.
Rikets Ständer hafva i 160 års tid, ägt
att om ”Bankens förvaltande förordna och
”besluta efter som de till Verkets befrämjande
och för det gemena bästa funnit
”nyttigast och rådligast vara.” Såsom för
-
Den i December.
53
valt? re, till endel af andras Egendom, borde
väl Rikets Ständer också lämna allmänheten
garantier mot följderna af en felaktig
förvaltning. Men dessa garantier finnas
icke.
Det är Rikets fyra Stånd, som utgöra
Bank-bolagets intressenter; men något Bolags-Conlraot,
som bestämmer Bolags-intressenternas
förhållanden till hvarandra*.finnes
icke. — Ingenstädes är uttryckligen sagt,
huru pluraliteten skall räknas, när intressenterna
äga skiljaktiga åsigter; genom slutledningen
från RiksdagsOrdningens j5 §.
måste man under sådana förhållanden hjelpa
sig, så godt man kan. Och huru hjelper
man sig? Se här ett exempel! Folkets
till denna Riksdag församlade representanter
gå till öfver 700, fördelade i fyra Stånd.
Af dessa 700 representanter fordras endast
5i i tvenne Stånd, för att motväga 6Ö0
andra representanters opinion,, och går den
tvistiga frågan till Nämnd, så fordras endast
10 röster till, eller 61 folks representanter
-— Voterande i frågor örn mitt
och ditt, med slutna VoteringsSedlar—för
att utgöra pluralitet mot 65o andra folkets
representanter, som öppet yrkat motsatsen
af hvad minoriteten till antal gör till förbindande
lag för dem och för allmänheten.
Under sådane förhållandenär förhoppningen
svag, att, genom vädjandet till de-t
54
Den i December.
beräknande förståndet allena, den nödiga
rättelsen må kunna beredas. Den kraft,
som ligger i rättskänslan måste sättas i anspråk.
Denna kraft åligger, att böja viljan,
och hederskänslan tillhör det, att fatta beslutet.
Så mine Herrar! har det sväfvat för
mig, att denna, för folkets rätt och bästa,
och för Rikets Ständers ära och anseende
lika vigtiga fråga borde behandlas. Ledd
af denna min aning har jag inskränkt mina
bemödanden till blott förberedande åtgärder.
Jag har i Bankens häfder samlat
hvad jag ansett behöfligt, på det en och
hvar måtte kunna derom öfvertyga sig, att
det tillstånd, som varit och som är, icke
bör få räcka längre. Jag har samlat uppgifter
om Bankrörelsen i andra länder, på
det en och hvar må kunna finna att man,
för att göra väl, måste göra mera, än blott
återgå till Bankens så kallade ursprungliga
skick.
Byggande milt hopp om ett lyckligt
resultat, hufvudsakligast på de beslutandes
hederskänsla, har jag trott att tid borde
lemnäs dem, att hos sig utbilda enahanda
öfvertygelse. En allmännare stämning för
saken har jag förväntat ytterligare skola
derigenom befordras, att Kongl. Maj:t uti
Nådig skrifvelse uppmanat Rikets Ständer
att vara betänkte på Myntvärdets upprätt
-
Den i December.
55
hållande; jag liar förestält mig, alt BancoUtskoltet
deraf skulle hämta anledning, alt
snart till Rikets Ständer inkomma med förslag
till hufvudgrunderne för en blifvande
difinitiv reglering. Det är denna sakens
gång, som jag ej velat rubba genom framläggandet
af mine individuella åsigter.
Men en medlem af Riddarhuset, med
lika anspråk som jag, att bedömma, huru
det mål, som vi gemensamt eftersträfva,
säkrast må kunna uppnås, har funnit en annan
väg böra öppnas. Jag beklagar, om
denna väg kommer att leda oss in på samma
stridsfält, på hvilket man, under de
förra Riksdagarne, förspillt krafter och lid.
Men signalen till striden är gifven; ehuru
ogerna, måste jag deltaga deri.
Motionairens förslag till Lag för privat-Banker
och till BankoOrdning, i händelse
privat-Bank-systemet antages, kunna
vid granskningen icke åtskiljas.
Lika med Motionairen önskar jag full
' frihet för pri val-krediten att utbilda sig.
Men kan man väl anse privat-kreditens tid
vara kommen, när, för alt kunna bli verksam
för sig och andra, det fordras först
och främst, tillvarelsen af en kostsam StatsBank,
och sedan alt denna StatsBank, för
alt göra det slag af privat kredit, som Motionairen
afser, möjligt, måste uppoffra sin
frihet.
56
,D e n i December.
Eu StatsBank skulle det vara, sora
man kan behandla och misshandla, huru
man behagar, sorn den ovillkorliga förbindelsen,
kan åläggas att hålla Cassa på100,
000 R:dr, samt enligt §. i äfven till
dubbla beloppet, lill inlösen af privalBankens
noter (§. n ,) för hvilka. privatBanken
ingen annan tillgång beredt och ingen,
annan säkerhet ställt, än intekningshandlingar
uti fast Egendom, räntebärande publika
papper och actier (J. i).
Men finnes några publika papper i
vårt Land/ det enda lyckliga Land i Europa
och Amerika som sluppit låna och
sätta sig i skuld. Actier, sorn kunna göra
anspråk uppå, att lån på dem må beviljas,
hvar finnas de? in t ek n i n g sh a rull in g ar
uti fast Egendom vore således det bypothek,
sorn StatsBanken hade att förvänta 5,
sköna hypotheker! der hypothsksböcker och
värderingsgrunder ännu saknas.
Dessa intekningshandlingar kunna varagoda
fordringsbevis. Men huru långt kommer
man med fordringsbevis i en Bankrörelse,
som fordrar Mynt i Cassan. Huru
skall det tillgå med bildningen af dessa
privatBanker ? Sex fastighetsägare öfverenskomma
att till hvarandra utställa skuldsedlar,
som de låta intekna i egna fastigheter
och sedan, jemte förbindelse-skriften att
ansvara en för alla, och alla för eu för
Den i December.
*7
Bankbolagets skulder, deponera i Statsbanken.
Derpå erhålla de ett Creditiv af Statsbanken,
och Noter utfärdade af Statsbanken,
utgörande på visst sätt ett ytterligare
Creditiv, och dermed är allt i ordning,
för att medelst invisningar från en privatbank
, på en annan privatbank bereda sig
en inkomst till 10 procent af sine pantförskrifne
Egendamar, utöfver den inkomst*
som de genom Egendotnarnes förståndiga
administration hafva att förvänta. Privatbanker,
man kan vara säker derpå, skola
uppväxa som svampar; men lika korrt blir
deras lif. Hvad gör det om de ramla, säger
man; i §. 26 står: ”Privatbankbolag
”må ej i öfrigt påräkna något det ringaste
”understöd af Staten eller af Rikets Ständers
Bank.” Om StatsMakterna genom
detta stadgande skyddas mot möjliga penliingeförluster;
hvarmed skola de skydda
sig mot de möjliga förluster de kunna göra
i folkets opinion om deras förstånd ock
moralite. Är det icke Banken, som genom,
beviljadt Creditiv, genom deltagandet i PrivatBankens
Styrelse och i Revisionen, uppmanat
allmänheten, att fatta förtroende lill.
detta institut? Och när genom ett Banksombuds
försumlighet eller oredlighet, Verket
går omkull och allmänheten blifver bedragen,
då skulle man draga sig tillbaka,
och hänvisa de bedragne till sin godtrohet.
Någon förbindelse, att med klingande
mynt honorera förbindelser, lydande på
58
Den i December.
klingande mynt, finnes ingenstädes i förslaget
PrivatBanken ålagd. Det är dock
grundprincipen för all Bankrörelse; odlingen
Bank i Europa och Amerika får nu
mera något privilegium, utan att detta
Blifvit gjordt till hufvudvillkor, vid påföljd
af privilegiernas förlust.
Men det metalliska myntet är en öfverlopps-vara
i Motionairens system. Derför
står i §. 4 af BankoOrdningen: ”Rikets
"Ständer äga allena rätt, att utgifva Credit”sedlar,
hvilka såsom mynt i Riket böra
”erkännas.” Här är således orden må erkännas,
som kommit in i Regeringsformens
72 §. förvandladt till ett bör erkännas. —
En vacker garantie för en kommande Bättre
tid! Hvar finnes den Stat, der en sådan
princip Blifvit uppstäld? hvar finnes
den Regering, som vågat uttala de ord?
denna sedel bör erkännas för klingande
mynt. Är det på detta sätt, som Rikets
Ständer vilja Begagna sin rätt att ensamme
utöfva den financiella lagstiftningen, och
med detsamma gifva Regeringen Creditiv
på grundsatser, af enahanda art, att inom
sin krets tillämpa?
Enligt §. 5 skall dock StatsBanken vara
skyldig, ”i händelse allmänheten skulle
”finna sig mera belåten med skiljemynt af
”Silfver, än med de nu brukliga småsedlar,
att tillhanda hålla sådant mynt, i och
”för utvexling mot de lägre valeurerna.”
Den i December.
59
Men hvem skall i sådan händelse föra
allmänhetens talan? genom hvilken Canal
skola vederbörande, af hvilka det heror att
göra allmänheten belåten, derom underrättas?
Jag skulle tro, att det tillhör Lagstiftaren,
att förutse hvad allmänheten kan vara
obelåten, eller belåten med.
Sedan i §. 8, genom ett enda penndrag
Statens skuld till Banken blifvit afskrifven
— och lyckligt är att detta står i en lag
författad för kommande tider, så att desse
tider må veta, att taga sig till vara,
•— beviljas Banken en ny fond af3 millioner
i RiksgäldsContoirets obligationer. Ar
i835 skall denna fond nedsättas till en
million, om erfarenheten emedlertid visar,
att den för Bankens säkerhet icke behöfves.
Men hvar finnes säkerheten, att hvad som
före År i835 icke inträffat, ej må inträffa
efter nämnde år.
Jag kan ej dolja min förundran, alt
Motionären genom 37:de §. velat öpna åt
Bankens debitorer för lån mot pant af fastighet
nya 28 år, räknade från år 1824, alt
löpa på, innan de blifva slutbetaldte.
En del fastighetslån datera sig från
perioden emellan åren 1 ^42 oc^ I770, ^e"
re gånger hafva terminer blifvit satte för
desse debitorer, inom hvilka lånen skulle
6a
J3 e ii i December.
liqvideras. Alla i detta afseende gifna
stadganden hafva blifvit eluderade. 1777
blefvo desse fordringar nedsatte till halfva
beloppet, eller till 18 Dr. K:p:m. per R:dr3.
då de likväl voro contraherade efter förhållandet
af g Dr. K:p:m. per R:dr. En
an större nedsättning synas de nu kunna
föryänta; och icke nog dermed,, vili man,
bereda dem ytterligare förmåner..
Annorlunda är förhållandet med de
lån, som utgått under tiden från 1814 tili
1.821. De hafva ingen myntvalvation ti 11-  godonjutiti, och må de gerna liqvideras efter
de grunder, som bestämdes, då de beviljades;
men några skäl att bevilja ytterligare
förmåner finnas icke.
Bankers egentliga bestämmelse är, att
Befordra penningarnes snabba omsättning;
de böra derföre undvika, att fästa capita—
ler i lån på lång tid. Men fastän jag nödgas
afråda dylika affairer för vår Bank,
tror jag dock att det gifves utvägar för densamma,
att genom bemedlande åtgärder*
befordra lånsökande fastighetsägares intresse^
Banken kunde, när långifvande publika
verk med fastighetsägare contraherat om
lån och penningar till lånsummans fulla utbetalande
saknas, discontera låntagarens på,
långifvaren dragna och af den sednare accepterade
vexlar, den kunde jemväl på korta
Ben i Deember. t!t
tider gifVa lån på intecknade reverser; så
braka både Cassör och enskildte.
Blifva vi en gång lycklige nog, att få
lika mynt med andra Nationer, så lära våra
större hypotheksbjudare icke underlåta,
att söka lån i andra länder, der räntan är
lägre, än här. Banken kunde bemedla så»
dana transactioner, och sedan långifvare
och låntagare öfverenskommit om hypotheket,
samt om återbetalningsvilkoren, åtaga
sig att mot särskild säkerhet besörja räntebetalningen.
I samma mon, som de, hvilka
kunna utbjuda större hypotheker och
mottaga större lån, upphöra att med de mindre
fastighetsägare täfla om de capitaler,
som inom landet finnas, skall ock svårigheten
för desse senare, att återhålla lån
till drägliga vilkor minskas. Att låntagaren
må blifva mindre beroende af långifvare,
eller ock att transactionerne dem emellan
må faciliteras, är ju hvad som önskas. Genom
ofvan uppgifne bemedlings åtgärder å
bankens sida, kan ändamålet för närvarande
uppnås. Hvad framtiden ytterligare kan
fordra, må lemnäs åt framtiden.
Hvad Bankens discontrörelse beträffar,
så måste medgifvas, att den ingalunda för
närvarande skötes såsom den borde skötas
och såsom den bedrifves i andra länder.
För att härutinnan komma till någon redighet,
tror jag att man borde börja med
62
Den r December.
alt classificera disconteurerne. För classen
af mindre jordägare, merendels hörande
lill BondeStåndet, och som man ej kan från
discontens begagnande utesluta, sedan de
fått vana derpå, borde en viss fond afsättas
och maximum för lånet bestämmas till
iooo å i5oo R:dr. Dem må gerna förunnas
den förmån, att få taga lånet på 5 år, med
^ afbetalnings skyldighet om året. Och
dermed tror jag, att denna dass vore fullt
belåten. Tjenstemän, som icke äga annat
än sina tjenster, borde utgöra en annan
dass med proportionerade vilkor. För denna
dass kuncle de betalningsvilkor bibehållas,
som nu äro öflige. Alla andra skulle underkastas
de strängare principerne, som gälla
för disconter: icke mer än en omsättning
skulle få äga rum. Men äfven inom
dem böra creditsclassificationer uppställas.
Sådanet. ex. för hvilka ett maximum af 20,000
R:dr bestämdes, borde få sina lån endast
på 3 månader; vid ett lägre maximum borde
låningstiden få utsträckas till 4 månader;
vid ett än lägre till 6 månader. Discontrörelsen
på detta sätt uppställd, skulle nödiga
gränsor blifva satte för de afvikelser
från rigtig discontprincip, som under de
sednare tiderne ägt rum, och derjemte utväg
öppnas för disconten att befordra större affairers
uppgörande, som är dess egentliga
bestämmelse i andra länder.
Jag hade trott att vid uppgörandet af
en ny plan för bank-rörelse i Sverige, den
Den i December.
63
princip, hvarpå Skottska Banksystemet är
grundadt, icke hade bordt förbises. En
Skottsk banks primitiva fond utgör egentligen
blott den åt allmänheten erbjudna
garantien för en klok förvaltning. Sin rörelse
grundar den på tillgången på penningar,
insatte mot ränta, samt på rask omsättning,
så att ett stort antal noter må
kunna begagnas. Likasom tillgång på arbetande
händer utgör ett hufvudvilkor för anläggandet
af en fabrik, är ock villkoret för
bildandet af en bank, att, å ena sidan det
må finnas ymnig tillgång på capitäler till
förräntande, och å den andra, personer,
ägande utväg att till större speculationer
använda dem. Banken är blott medelperson
emellan desse tvänne folkclasser.
Sådan har verkan varit af den fria täflan
för Skottlands bankrörelse, att bankerne
nu gifva 4 procent i ränta för penningar,
som insättas dåde taga 5. Sådan har
verkan deraf varit på folkets förkofringsliåg
och sparsamhet, att man beräknar till
20 å a5 millioner pund de besparingar,
som Skottlands 2 till 3 millioner menniskor
göra fruktbärande genom bankerne.
Till förräntning mottagas ända till io pund,
motsvararde iio af våra R:dr. Men tager
man i betraktande olikheten i arbetsförtjenst
och tillfället dertill, så torde io
pund motsvaras af 5o R:dr. Banker hafva
funnits i Skottland i i3o år; deras antal
64
Den i December.
okar sig livart är i den mån, sorn capita*-  lerne å ena sidan och utsigterne för spekulation
å andre sidan växa. Under desse
i3o år hafva endast t vän ne banker ramlat.
Så önskade jag vår Statsbank inrättad,
att den vore, icke cassa allena åt dem som
drifva stor rörelse, utan äfven förrän tningsanstalt
för, så större, som mindre besparingar.
Täflings-föremålet emellan statsbanken
och privatbankerne, hvilkas natur
torde vara rigtigare uttryckt med namnet
localbanker, blefve då att bjuda högre och
högre ränta, för att inom sina kretsar draga
besparingarne. På denna täflingsbana
inåste statsbanken stå tillbaka, dels derföre
att dess underhållskostnad är större, dels
derföre att localbankerne , så vida de kunna
göra anspråk på förtroende, i alla afseenden
bättre convenera både utlånare och
upplånare, hvilke senare äga tillfälle att i
banken fruktbargöra hvarje liten influten
post. Då blir tiden inne för Rikets Ständers
bank att sluta sin bana.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Då Herr
Hjertås ifrågavarande förslag blifvit Allmänheten
genom trycket meddeladt, och
den siste värde Talaren nu framställt så
många vigtiga upplysningar i detta ämne?
anhåller jag om proposition till Ridderskapet
och Adeln, att Grefve Schwerin må anmodas
låta till trycket befordra hvad han här
yttrat i afseende på berörde förslag.
Hans
Den i December.
65
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln instämde i Herr Rosenblads berörde
hemställan.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence å Ridderskapets
och Adelns vägnar anmodade Grefve
von Schwerin att låta till trycket befordra
sitt nyss uppläste anförande.
Herr Hjerta„ Gustaf: Det är obehagligt
för mig, att icke allenast de yttrade
anmärkningar emot mina afgifne förslag
om Bank-väsendet, utan äfven den vigt en
annan Ledamot vill gifva dem, måste tvinga
mig att i dag uppstiga, för att vederlägga
hvad som blifvit yttradt af en man,
för hvilken jag enskilt hyser stor vördnad
och tillgifvenhet, och som af så manga skäl
äger vår allmänna högaktning. Men jag
liar aldrig förblandat detenskilta lifvets pligter
med de allmänna angelägenheternes behandling!
och då det är fråga om sak,
om en för fäderneslandet så vigtig sak,
som denna, bör och skall jag alldrig afhålla
mig ifrån att söka utreda misstagen,
tillkännagifva betänkligheterna och bestrida
de villande läror, man framställer.
De fleste anmärkningar, som blifvit
gjorde, visa tydeligen, att Grefve vonSchwe
-
66
Den i December.
rin misstagit sig om hvad någre §§ af mina
förslag innehålla; eller ock, att han alldeles
förbisett hvad i andra §§ bestämmes;
och de öfrige grunda sig på en, som jag
tror, oriktig tillämpning af de begrepp,
hvarifrån man likväl måste utgå, om man
vill ordna och befordra en öfvergång till
bättre Creditbruk och fullkomligare Bankväsende.
Det är detta jag vill söka visa; och
förbigår jag allt hvad den värde Ledamoten
anfort uti inledningen till sitt yttrande.
Om den värde Ledamoten icke funnit oss
äga några garantier för laglig Bankförvaltning';
något BolagsContract, sorn bestån}-  mer Bolags-Interessenternas förhållanden till
hvarannan; så har jag deremot trott mig
hafva funnit sådane, och tror mig ej behöfva
vidare utveckla det, när min, Statsoch
BancoUtskottens Finance Betänkande år
1823 åtföljande Reservation tillräckligen visat,
att Vi äga dem, så vida 72 och 79
§§ af RegeringsForraen åtlydas, och om
Svensk Lag återgifves sin kraft, i afseende
å Rikets Ständers Bank. Och jag har
i dag med glädje inhämtat, att i den Kongl.
Propositionen om myntvärdets upprätthållande
finnes ett erkännande af den sanning,
hvars beifran jag torde i någon del hafva
rätt att tillräkna mig, då jag var den första
ibland mindre medborgare, som vågat
yttra, att det vore Konungs och Ständers
Den i December. 67
gemensamma pligt, att tillse, det Rikets
Mynt är enligt Lag.
Men jag skall skynda till de invändningar,
som mera bestämdt angå mina förslag.
Den värde Ledamoten har klandrat,
att jag grundat inrättningen af PrivatBanker
på bibehållandet af en kostsam Statsbank.
För den, som vill allfvarligt komma
till ett bättre, måste det sätt, hvarpå
lian kan framgå, först af allt vara klart
utredt. Jag har trott, att sedan man i
snart 4» år arbetat på, att undergräfva den
enskilta Crediten, först genom ett illa ordnadt
Riklgäldsverk och sedan genom ett
ännu origtigare uppfattadt Banksystem; sedan
mall, på bekostnad af de gamla enskildte
Capitalerne i landet, gjort Rikets
Ständers Bank till den enda stora Banquier
i Sverige och till den, på Metallisk valuta,
i förhållande till Sedelstock, rikaste Bank
på jorden; då hör man ock, när man inser
vigten af det enskildta CreditSystemets
återinförande, begagna den kraft, man i
denna Bank äger, till ändamålets vinnande.
Att allenast önska fram de enskildta Creditlnrättningarne,
bar icke varit nog för mig.
Jag har sökt, alt hjelpa dem till rätta. Jag
har derföre användt ali uppmärksamhet och
förmåga, till att utreda för mig möjligheten
af öfvergång till ett bättre Credit- och penningväsende.
Jag har tydligen insett vigten
af, att ordna privata Crediten, och jag har
68
Den i December.
ej tvekat, att härtill använda den enda betydliga
kraft, som i landet [finnes och som,
till ett sådant ändamål, onekligen af Fiikcts
Ständer rättvisligen och nyttigt kan disponeras.
Under det att jag, genom ett lagligt
mynt, sökt att återgifva penningrörelsen
sin blifvande princip, har jag sökt, att genom
ändamålsenlig enskildt Bankrörelse,
framkalla och befordra enskildt Credit; oell
derunder bar jag icke försummat, att vårda
den StatsBank, som finnes, och som
ännu längre skall gagna, om han i en sådan
anda förvaltas. Denna StatsBank skall
då ej blifva kostsam och skall alidrig skada
landet, såvida han cj återryckes i laglöshets-tillstånd.
Men emot förnyandet af
detta misstag anser jag, att vi äga den bästa
garantien, i folkets stigande upplysning,
och det bästa Contractet, i Rikets Ständers
framskridande begrepp om pligter och rättigheter.
Den värde Ledamoten har sagt: att
ej publika papper hos oss finnas. Jag har
åter ämnat, att i sammanhang med BankRegleringen
föreslå ett sådant LåneReglemenle
för RiksgäldsContoiret, att derigenom
Publike papper skola hos oss ökas.
Emedlertid torde de RiksgäldsContorets Obligationer,
som nu finnas, jemte flere säkre
Actiepapper, till en början kunna begagnas.
Att våra IntekningsLagar skulle hindra
möjligheten, att begagna intekningar, till
Den i Doetnber.
69
säkerhet för de af mig föreslagne Crediliver,
kan jag ej tro. Jag har för Bankernas
Octroijer föreslagit längsta terminen till 20
år. Den fordrade altså en, högst 2:ne I11-  teknings-förnyelser, och detta måtte väl icke
göra saken omöjlig. Att i följd af detta
hypothekssätt, Banker skola uppstå sorn
Svampar, anser jag ej vara att befara. Jag
har utfäst ett minimum af 100,000 R:drs
fond i Banken. Är det för lågt, välan!
tag ett högre; men jag tror ej att det belröfves.
Uti Inteknings-säkerhet skulle Rikets
Ständers Bank visst icke antaga annat
än första Intekningen. Och då tror jag,
att i vårt land icke så mångå svampar på
100,000 R:dr skola uppskjuta,
Man gör sig i allmänhet ett altför origtigt
begrepp, om man tror, att PrivatBanker
i alla orter kunna löna sig. Det fordras
att den ort, der en PrivatBank anlägges,
skall hafva en säker, på stadgade afsättnings-bruk
och ordnade omsättningsbruk
grundad penningrörelse med 2 å 3
andra orter. Det är icke nog, om blott
en enda debouché för dess handel finnes;
åtminstone ej för att framlocka någon större
Bank-inrättning. Jag har, för att tydliggöra
huru dermed förhåller sig, i den afhandling
öfver dessa ämnen, som jag på
trycket utgifvit, äfven angifvit såsom passande
ställen sådane: t. ex. Götheborg,
Carlstad och Jönköping. Sådane orter och
7°
Den i D e ce m b e r.
handelsbruk erbjuda betydlig PrivatBankrörelse,
och så länge de ägde fortsatt penningrörelse
med Stockholm, skulle der kanske
uppstå den största PrivatBank-rörelse
i Riket. Norrköping, Örebro och Stockholm ;
Fahlun, "Westerås och Stockholm skulle äfven
medgifva vidsträckt Bankrörelse; men
icke erbjuda alla orter sådane tillfällen.
Jag vädjar till en hvar uppmärksam
granskare, om jag icke med all erforderlig
grannlagenhet afsett controller och garantier
för Allmänheten. Om den större rörelsen
ger sig in med illa förvaltade Banker,
jnå den skylla sig sjelf. Allmänheten kan
alldrig komma att lida, så länge min plan
följes, Noterna, som ibland den omlöpa
och derföre äro nedsatte ända till 5 R:dr
(och om detta är för lågt, kan ju Rikets Ständer
höja det tili io R:dr) lemnäs numererade
och bokförde af Rikets Ständers Bank
och kunna icke missbrukas, om ej rena bedrägerier
förekomma; och hvem kan afvända
sådane, äfven under närvarande Bankbruk,
De andre creditpapperen måste vara
på minst 5oo R:dr. Ett sådant emottager
ej menige man, utan allenast personer,
hvilka noga efterfråga Bankens tillstånd: ett
tillstånd, som årligen i Allmänna Tidningarne
fullständigt tillkännagifves. Också kan
jag försäkra, att vid allt hvad i dessa förslag
är framstäldt, har jag sökt, att beständigt
hafva för ögonen allmänhetens sä
-
Den i December.
71
kerhet och sanna fördel; och om den värda
Ledamoten endast fästat sig vid 2:ne
Bankers fall i Skottland på i3o år, så har
jag haft tillräcklig uppmärksamhet vid otaliga
Bankers fall i England och America,
för att hafva insett vigten af att strängt
controllera och ändamålsenligt anordna PrivatBank-rörelsen.
Den vigtigaste anmärkningen, som blifvit
gjord emot mig, har varit, att det Metalliska
Myntet, i mitt System, är en öfverloppsvara.
Ja! mine Herrar, det är sannt,
att jag sökt göra det dertill. Men jag har
icke sökt att framtvinga detta resultat. Jag
har lemnat en hvar fritt, att sig deraf begagna,
då jag föreslagit en ändamålsenlig,
én införbar Myntfot. Men att anordna vårt
CreditSystem på någonting så besvärande,
så ändamålslöst, som att alla betalningar,
hvilka hittills i Bankens Sedlar kunnat ske,
hädanefter skulle ske i Specie, då ej förskrifningen
det uttryckligen innehöll: detta
har jag ej ansett mig böra föreslå. Sedan
166‘0-talet, har den allmänna fördelen
beredt bruket af Bankens Creditpapper i
vår inhemska rörelse. Nyttan, ja nödvändigheten
deraf inses lätt, då man betragtar
vårt land, våra från hvarandra aflägsna
städer, våra sena, ofta afbrutna cornmunicationer,
och jag frågar Eder Mine
Herrar, som bon i orterne, huru belåtne
skullen J väl vara med upphäfvandet af en
72
Den i December.
Förordning, hvilken, genom tillåtelsen att
betala med Bankens lagligt inlösbara Creditmynt,
tryggar Eder för kitslige eller
egennyttigt fordringsägares anspråk på Silfver,
hvilket J kanhända skulle nödgas hämta
ifrån en 8, iq till 12 mil aflägsen Stad.
För min del kan jag ej anse för något våld,
eller någon otillåtlig handling af Lagstiftaren,
att påbjuda ett lagligt och säkert
Creditmynts emottagande, under sådane
förhållanden; och såvida Rikets Ständers
Bank lagenligt förvaltas, skall säkert ingen
Svensk klaga öfver ett så billigt och nyttigt
Stats-economiskt bruk. Ty att föreskrifter
om skyldighet, att alltid ovägerligen
i Silfver betala, skulle fordra en myckenhet
af Speciemynt i rörelsen, och att
rörelsens bedrifvande med metalliskt mynt,
1 stället för ett inlösbart Creditmynt, är
en Stats-misshushållning; detta torde icke
vara svårt att bevisa. Slitningen af det
mindre skiljemyntet är, enligt ganska säkra
beräkningar i England och Frankrike,
2 procent om året. Räntan går förlorad
på det omlöpande metalliska Capitalet; enär
det är naturligt, att i händelse det Metalliska
myntet utgjorde en Bankfond och derpå
CreditSedlar voro utstälde, skulle dubbel
Sedelstock kunna ulstödjas och alltså
räntan för ena hälften vara Statens vinst,
"708 procent om året är alltså allmänna
förlusten på ett för enskilta rörelsen så
onyttigt myntsystem,
Den i December.
73
Det är synnerligast ett metalliskt skiljemynt,
som jag ansett behöfligt, för alt
befria allmänheten från förluster på våra
dåliga och i orterna alltid trasiga småsedlar.
Ett sådant mynt, om än lika dyrt,
genom nötning och ränteförlust, är dock till
vinst för allmänheten. Handeln är deremot
bäst belåten med plantsar. Och huru
den värde Ledamoten kan finna sådan
svårighet för allmänheten, att få en canal
till vederbörande, för alt erhålla detta skiljemynt,
kan jag ej fatta. Mig synes tydligt,
att dertill allenast beböfves, att allmänheten
begär det i VexelBankens Cassör,
och då är hela formaliteten afgjord,
genom den föreskrift jag gifvit, att det der
bör hållas allmänheten tillhanda. I allmänhet
hör jag här begagna tillfället, att
anhålla af Ridderskapet och Adeln, att om
mina uttryck kunnat vara fullständigare,
de måtte rättas, utan att saken derföre tillintetgöres,
i händelse den är nyttig. För
min del har jag ej ansett nu behöfligt, att
hastigt aflysa småsedlarne. De ingå efter
band af sig sjelfve, om det metalliska skiljemyntet
anses beqvämligare och hvarföre
eljest aflysa det: en sådan åtgärd skulle
sysselsätta otaliga öke- och mansdagsverken
med transporter af alla de i kust och gränsorterne
utelöpande småsedlar.
Hvad Statsskuldens afskrifning angår,
öfverlemna!' jag till Ridderskapcts och Adelns
74
Den i December,
bedömmande, om ej mitt förslag afser allmän
nytta, utan något sådant Bankens lidande,
att myntvärde och framtida säkerhet
rubbas. Och då denna angelägenhet
alltförmycket förtjenar Rikets Ständers uppmärksamhet,
för att nu, oberedd som jag
är af mig behandlas, skyndar jag till de
anmärkte detaillerne uti mitt förslag till ny
BancoOrdning.
Grefve von Schwerin har anmärkt, att
jag ytterligare förlängt utredningen af de
gamle, redan alltför länge qvarstående FastighetsLånen.
Herr Grefven har alltså ej
fäst uppmärksamhet till 36 §., der det står:
”De nuvarande BankoLånen å fast pant
”och odlingar ingå efter hand, enligt för”skrifningarnes
ordalydelse,” 3^ §:s föreskrift
angifver blott tiden, när ali utredning
i Banken bör vara slutad. Ingen ny
afbelalningsmethod omnämnes, hvarken såsom
föreskrifven eller tillåten. Tvärtom,
uppmuntras en hastig inbetalning genom
38 §:s föreskrift. Hvad angår den värda
Ledamotens Förslag om utländska låns befordrande,
tillhöra de ej granskningen af
mitt, på våra inhemska creditbruk, tillgångar
och behof, noga och efter bästa
vett rättade förslag; men att jag vid Discontbelåningen
förbisett Jordbruksnäringen
eller någon närings behof af Discontlån, vågar
jag motsäga. Jag har ej kunnat, jag
bekänner det, grunda mitt förslag på en
Den i December.
sådan åtgärd, sora att indela Nationen i
vissa, till olika creditbruk berättigade Caster;
men jag har deremot insett, att Discontbelåningen
borde kunna af BancoStyrelsen
behandlas, såsom en ren affaire, beroende
af så väl Bankens tillgångar, som
låntagarens betalningsfördelar. Derföre har
jag i 57 §. af den BancoOrdning, som borde
följas, om ej PrivatBankSystemet antages,
föreslagit Discontlåneterminerne på 3
högst g månader; och medgifvom det Mine
Herrar, att då Landtbrukarens behof af
lån, liksom alla andra näringsidkares, måste
bero af omsättningsbruket i dess rörelse,
måste det väl infalla högst 9 månader
efter lånebehofvet; ty infaller det 12 månader
derefter, skulle lian sälja och låna,
vid samma tid, och i sådant fall förslår
blott stående Lån oell troligtvis bäst af allt,
egendomsförsäljningen.
Men jag bade hoppats, att det ej skulle
undfallit Herr Grefven, att jag gjort ett
annat, vida beqvämligare och ändamålsenligare
förslag, än vår nu brukliga Discontrörelse,
medelst inrättande af en så kallad
JrsCreclitj som i §. 58 och följande bestämmes.
Detta är ett Credit-bruk, som
jag ej vet någon Bank ännu vidtagit; men
som af enskilte begagnas och säkerligen skall
gagna både Banken, och rörelsen om det
rätt organiseras. Jag har nemligen sökt,
att göra obehöfliga de beständiga utbyten
76
Den i December.
af DiscontDocument, samt deraf följande
nya borgensförbindelser, vederhäftighetsbetyg
m. m., som vid omsättningarna beliöfvas;
och i stället låtit för ett år i sönder
en Credit beviljas, emot ställd borgen,
hvilken medgifver, att emot en half procents
afgift begagna en Criditiv-rätt ifrån
3ooo till 25,ooo R;dr, samt endast betala
låneräntan ifrån den dag penningarne disponeras.
Jag tror, att detta sätt, i händelse
vårt nu öfliga otjenliga BankSystem
bibehålies, skulle lätta den i Banken låneheliöfvande
större rörelsen yida mera, än
Discontlånen,
Grefve von Schwerin har sluteligen påstått,
att jag förbisett de Skottska Bankernas
bruk, att upplåna Capitaler mot lägre
ränta och dem åter utlåna emot högre. Om
Herr Grefven menar att detta skedt uti
Privat-Bank-Lagen, så är det ett oväntadt
misstag; ty i 2 Art. §. g står- ; ”äfvensom
Banken kan erlägga ränta för Deposition
af Rikets Ständers Banks Credit”Sedlar.
” I denna föreskrift innehålles just
det nämnda Skottska Bankbruket; men i
samma Artikel, §. i3, föreslås ännu ett till
nemligen upplåning på uppsägning, hvarvid
jag ansett mig böra utsätta högsta tillåtna
ränte-normen. Menas åter att det skedt
i BancoOrdningen, så innehåller 4 Afdelningen
§. 3i en fullständig beskrifning på
en i Rikets Ständers Bank inrättad Upplå
-
Den i December.
77
ningsrörelse. Det synes alltså, att denna
beskyllning är oförtjent. Jag har helt och
hållet rättat mig efter våra inländska förhållanden.
Alltså lemnäs åt PrivatBankerne
fritt, att bestämma sitt minimi-belopp
för upplåningssumman, hvilket jag tror skulle
komma att bestämmas, allt efter de normer,
som för orternes Sparbanksupplåning
är stadgad. Om Sparbankerne upplåna till
100 R:dr, börja naturligtvis Privat-Bankerne
vid i5o å 200, och så vidare. För
StatsBanken åter bar jag ansett 5oo R:dr
böra vara det minsta; ty för de smärre
Summor, kan Sparbanken användas, på sätt
nu brukas, genom begagnandet af flere namn.
Att jag grundat upplåningen på bruket
af Obligationer i stället för AfskrifningsRäkning,
kommer deraf, att jag ansett oss
i Sverige ännu äga alltför litet Creditpapper
i rörelsen och således heldre böra befordra
reverserade än bokförde fordringar.
Dessa äro de svar jag ansett mig skyldig
att afgifva på de emot mina förslag
gjorda anmärkningar. Enkla äro de sätt
jag föreslagit för det System, jag anser rättast
och nyttigast. Att ett mindre tjenligt
System, nemligen StatsBankens fortfarande
med Discontering och annuitetslån icke kunnat
lika enkelt behandlas, torde förlåtas
mig. Tid och möda har jag ej sparat. Om
jag lyckats, derom må framtiden dömma.
73
Den x December.
Oell sorn jag i en tryckt afhandling framlagt
de hufvudsakliga åsigterne i ämnet, är
jag glad, att, genom tryckningen af Herr
Grefvens anmärkningar, mine medborgare
må sättas i tillfälle, att Ledömma dem.
Jag anhåller blott att detta mitt yttrande
må till Utskottet åtfölja.
Grefve von Schwerin .* Det är ogerna
jag förlänger discussionen; men den rigtning,
som en för oss alla så vigtig fråga
erhållit, genom de gjorda motionerne, skulle
möjligen kunna afleda oss från de mål,
som vi söka. Jag måste derföre tillägga
några ord.
Skulle lånen mot pant af fastighet få
indrifvas efter sorn forskrifningarne lyda,
så kunde liqviden bli snart verkställd; de
lyda på 6 månaders uppsägning.
Enligt motionärens plan kommer silfver,
alt föga synas i allmänna rörelsen.
Det kommer att bopas i Banken. Motionären
har visligen föresett, att detta har sina
vådor och derföre i §. 4 föreslagit att ”Bankens
styrelse må åligga i farans stund,
”att till annan säker ort affora Bankens realiteter
och io års böcker, samt att Bankens
Embetsman, i åtlydnad af ed och
”pligt, vid sådant tillfälle skola banktrans”porten
åtfölja och skydda.
Den i December.
79
Detta är dock ej så lätt utfördt, som
det är sagdt. 6,400,000 R:dr i silfver, efter
gamla vigten, väga ioooSkepp:d, till hvilkas
transporterande fordras 5oo hästar. Vexelbankens
höcker allena gå till 3oo tjocka
folianter om året; de transporten åtföljande
och skyddande Embetsmännens antal
blir också betydligt. Hvad öfverstyrelsen
beträffar torde väl en del undandraga sig
att åtfölja bankcolonnen under sitt tåg. För
de fleste af dem har i alla tider befattningen
med Banken varit en bisak; de torde
svårligen kunna öfvergifva sina egentliga
befattningar. Under de förhållanden, som
kunde göra Bankens flyttning nödvändig,
är all väpnad styrka vådlig för så beskaffade
flyttsaker. Enskild egendom respecteras
merendels; men med allmän egendom
tar man det ej så noga. Det synes derföre
föga rådligt, att vidtaga ett banksystem,
hvaraf följden blefve, att nationens
hela silfverförråd concentrerades på elt ställe.
Dessutom hvarföre hålla en bank, hvars
enda befattning blefve, att vårda andras
egendom och alt för andra bankers räkning
utfärda creditsedlar. I intet land vidtages
possitiva åtgärder, att sålunda annulera
silfret. Man vill att det skall circulera;
att folket må glädjas vid dess åsyn och
derigenom lifvas till arbetsamhet och sparsamhet.
Så går det till öfver hela verldeu
och jag hoppas att Herrarne icke skola fin
-
8o
Den i December.
nas benägne att gynna ett experiment, som
möjligen kunde slå rätt illa ut.
Grefve FrölichDavid: När Grefve
von Schwerin uppstod, för att framställa
sine anmärkningar emot Herr Hjertås Förslag,
kunde jag ej annat än känna förnyelse
af den önskan, med hvilken jag kommit
till denna Riksdag, att de utmärktaste
personerne i BancoStyrelsen skulle förena
sig om hvad som borde föreslås uti ifrågavarande
vigtiga ämnen. Vi hafva likväl
nu af Grefve von Schwerins anmärkningar
funnit, det han icke ansett så nödvändigt,
som Herr Hjerta, att på förhand upplysa
Rikets Ständer om sine åsigter. De skäl
Grefve von Schwerin härföre anfört, äro
fullt rigtiga och tillfredsställande för honom;
men jag tillstår, det jag häldre önskat,
att äfven han genom trycket allmängjort
sina tankar. Det är sannt, att vi äro
honom mycket förbundne för hans Bok om
vår Banks tillstånd och de upplysningar
han deri meddelar, om andra länders BankInrättningar
; men jag tror mig ej misstaga
mig, om jag yttrar, att flere än jag önskat
se något af honom framstäldt i förslagsväg
rörande detta ämne. I stället hafva
vi nu fått höra Herr Hjerta och Grefve
von Schwerin vara, om ej i sak, åtminstone
i framställning, af olika meningar. Då
jag är af Herr Rosenblad förekommen i yttra
n
-
Den i December.
8r
trande af dea önskan, som detta förhållande
hos mig väckt, att få Grefve von Scliwerins
härstädes hällne Tal till trycket befordrad
t, får jag blott hemställa, örn det
icke är nödvändigt, att äfven Herr Hjertås
svar derpå blffver tryckt. Jag tror anraärkningarue
vara af den vigt, att det är angeläget
ej mindre för detta Stånd, som
hort den intressanta discussionen, ari äfven
för andra, att taga närmare kännedom
derom. Jag anhåller derföre att allt hvad
Grefve von Schwerin och Herr Hjerta nu
i förevarande frågor anfört måtte, så snart
Protocollet hinner blifva justeradt, på allmän
bekostnad tryckas.
Herr Rosenblad, Bernhard: Såsem Medlem
i BankoUtskottet får jag tillfälle taga
i närmare betraktande ifrågavarande Motioner,
och har derföre ansett mig ej böra
yttra mig i sjelfva saken; men då jag nu
hört åtskilligt anföras, som ej blifvit besvaradt
och möjligen kunde hos någon föranleda
ett origtigt omdöme, finner jag mig
uppmanad att försöka en kort vederläggning.
I svaret å Grefve von Schwerins anmärkningar
har Herr Hjerta bland annat
sagt, att vår Bank ända från dess stiftelse
år 1668, haft GreditSedlar i omlopp. Dock
innehåller 1668 års BankOrdnings §.
såsom genom Creditsedlar för detta ett
större missbruk och oreda är förelupen_,
2 H 6
8a Den i De cerni) er.
alltså skola inga sädane sedlar eller andra,
som dertill kunna hafva liknelse, till någons
gravation, prcejudice och förfång härefter
i detta verket brukas, men alldeles
vara af skaffa de och förbudne. Man ser
således att ej från 1668, Creditsedlar af
Banken utgifvits. Det var först år 1726
Bankens Transportsedlar började erhålla
omlopp, och ej förr än på 1740-talet utkom
mo de i större myckenhet. — Herr
Hjerta har äfven yttrat, att på samma gång
med Metallmjmts införande, Sedelmyntet
skulle ur allmänna rörelsen afskaffas. Detta
är dock troligen ej deras tanka, som vilja
gifva våra sedlar ett bestämdt metalliskt
värde. I anseende till våra Locala förhållanden
äger pappersmynlet ett stort företräde
i den större rörelsen, så snart man
med visshet kan för sin sedel få en bestämd
valuta i reelt mynt. Om denna valuta en
gång blifver bestämd skall allmänna behofvet
och beqvämligheten sjelf bäst bestämma
fördelningen emellan silfver och sedlar.
Uppgiften om 2 Procents slitning å
Engelska små-myntet tror jag vara ett misstag.
Ju smärre myntet är, desto större
blifver dess slitning. Engelska skillingarne
äro ej så små, som de Preussiska fordne
så kallade Groschen Miinze, och likväl
befans, vid de sednares indragning efter
70 års bruk, slitningen å dem för bela tiden
icke uppgå till mer än 2 å 3 Procent.
Hvad angår Grefve Frölichs anmärkning
Den i December
83
emot Grefve von Schwerin, för det han ej
framställt något fullständigt förslag rörande
BancoRegleringen; så tillkommer det visserligen
ej mig att derföre rättfärdiga Grefve
von Schwerin; men såsom Ledamot i
BancoUtskottet har jag haft tillfälle se, hvilken
oerhörd möda Ilerr Grefven under de
sist förflutne 5 åren användt på arbeten
till kännedom af BancoVerkets alla grenar.
Jag har deraf fått full öfvertygelse, att
Grefven omöjligen kunnat hinna att derjemte
utarbeta något sådant förslag, sorn
Grefve Frölich önskat; men genom Grefve
von Schwerins bemödanden är vägen
banad för sjelfva Principalerne, för Rikets
Ständer, att med lätthet bedömma förhållanderne,
och derigenom sjelfve stadga den
plan de anse mäst öfverensstämmande med
ogen pligt, enskilt rätt och allmänt bästa.
Herr Hjerta: Jag vill blott rätta det
af Herr Rosenblad anmärkta uttrycket, (i
fall jag fällt något sådant), att Bankens
Creditsedlar varit i omlopp ända från år
1668. Förhållandet var det, att Banken
utgaf attester å derstädes deponerade medel;
och dessa depositionssedlar gingo sedan
hand ur hand. Äfvensom Bankens så
kallade Cassa-Sedlar voro omlöpande i rörelsen.
Det var verkeligen först 1726 de
egentlige Creditsedlarne kommo i omlopp.
— Hvad åter angår den gjorda anmärkningen
mot min uppgift om slitningen af En
-
84
Den i December.
gelskn myntet, så grundar sig denna utsago
på offentliga handlingar i England, som
skola af mig till Utskottet uppgifvas.
Grefve Frölich: Jag ville blott rätta
det misstag Herr Rosenblad synes hafva begått,
då han ansett mitt yttrande innefatta
en anmärkning emot Grefve von Schwerin.
Jag har ej framställt det i anmärkningsform
och jag tror också, att den
ädle Grefven hvarken tagit det sjelf så, eller
väntar sig någon anmärkning från mig.
Det är öfverflödigt upprepa hvad jag yttrat
om Grefve von Schwerins visade nit. Han
sjelf har ej sagt, det lian underlåtit framlägga
Förslag uti ifrågavarande ämne, för
det han ej haft tid göra det, utan för det
han ansett, att allmänna opinionen om saken
borde få naturligen utveckla sig, och
att hon ej velat gå den i förväg. Jag har
ej ogillat hans skäl, men blott uttryckt den
mening, att nu, då en annan värd Ledamot
af BancoStyrelsen, som äfven förtjenar
verklig -aktning för sin arbetsamhet,
uppträdt med ett positift Förslag, som blifvit
tryckt, och Grefve von Schwerin, under
sine anmärkningar deremot, gått så vida
, att lian detaillerat en del af sina emot
Herr Hjertås väsendtligen stridande åsigter,
hvilket förhållande mindre för Personernes
än sakens skull nödvändigt måste väcka
någon oro, blandad med önskningar, alt
få saken än ytterligare utvecklad och dis
-
Den r December,
85
cussionerne till allmänhetens kunskap spridde;
äfven Herr Hjertås svar måtte på samma
gång, som Grefve von Schweinns anmärkningar,
lill trycket befordras, och
denna önskan hade ej bordt kunna misstydas
derhän, att jag mot Grefve von Schwerin
ville framställa något klander eller någon
anmärkning.
Herr Rosenblad: Då jag föreslog, att
Grefve von Schwerins anförande måtte tryckas,
var det derföre, att Herr Hjertås Förslag
var förut tryckt. Om jag underlåtit
äfven begära, att Herr Hjertås påminnelser
vid Grefve von Schwerins anmärkningar
mot samma Förslag jemväl måtte tili trycket
befordras, så härrörde sådant af glömska,
och jag förenar mig nu med Grefve
Frölich i anhållan derom.
Herr Tham, Wollrath: Jag instämmer
med Grefve Frölich oell Herr Rosenblad,
att liela discussionen i detta ämne må tryckas;
och då nu alla ifrågavarande motionerne
remitteras till BancoUtskottet, annåiler
jag, att det må vara den, sorn änny ej
hunnit taga kännedom af saken, tillåtit, att
framdeles yttra sig deri.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att Herr Hjerta
skulle anmodas, att äfven låta till trycket
I
86
Den i December.
befordra dess svar å Grefve von Sclvvverins
anmärkningar vid Herr Hjertås ifrågavarande
förslag.
Ropades Ja.
Grefve Frölich: Jag anhöll, att tryckningen
måtte ske på allmän bekostnad.
Herr Hjerta: Jag hemställer till Grefve
von Schwerin, om han icke vill tillåta,
att hans anmärkningar tryckas, jemte
mitt svar. Jag skall åtaga mig besväret alt
ombesörja tryckningen, och tror att det
dervid ej skall blifva fråga om någon enskild
uppoffring.
Grefve von Schwerin lemnade härtill
dess bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Hjertås
ifrågavarande tvenne Motioner måtte,
jemte de af åtskillige Ledamöter, i anledning
deraf, nu afgifne yttranden, till BancoUtskottet
remitteras; hvilket bifölls.
Herr von Vegesach, Ernsta uppläste
följande:
Alt i Ekonomiskt hänseende söka förbättra
Befälets beklagansvärda tillstånd in
-
Den i December.
87
om Armeen, är visserligen ett nödvändigt
och vackert företag; men jag tror det för
Fäderneslandet vara lika påkalladt af nödvändigheten,
alt derjemte befordra dess krigiska
brukbarhet, som är och bör. vara höjden
af allt Militäriskt efterslräfvande; så
mycket mera nödvändigt för Fäderneslandet,
som Nationers sjelfständighet och Politiska
anseende till stor del hvilar på Mängden,
Dugligheten och Tapperheten hos deras
Arméer; och då en Armées stridbarhet
i synnerhet beror af dess högre befäls
skicklighet och krigserfarenhet, blifver det
befordrandet häraf,, sorn skall utgöra ämnet
för. min Motion. Det är en afgjord
sanning, alt en Officer utan någon krigserfarenhet
med de största theoretiska kunskaper
och den bästa aplication är likväl
i fält oskicklig till ett högre befäls
förande; oskicklig, ty en högre Militair
roed all möjlig theori, men utan krigserfarenhet,
är i lika förhållande med en
Läkare, som berömligt genomgått sina studier
och läst alla Medicinska Alhandlingar
sedan Hippoerates tid, men aldrig sett
någon sjuk. Beklagansvärdt är det Land,
kvilkets Armcer skall anföras af oerfarne
Chefer. Vår sednare krigs-historia har
lämnat oss flere varnande exempel derpå.
Ja huru ofta har icke ett helt Rikes och
millioner menniskors öde berott af en Generals
skicklighet eller motsatsen. Det är
icke för de Herrar af detta Stånd, hvilka
83
Den i December.
tekläda eller beklädt samma yrke med mig,
som jag behöfver framkasta dessa reflexioner.
Nej det är till den fredlige Medborgaren,
som tryggad under sin Armens egide, och
i förlitande pä den tror sig kunna vara
lugn vid faran af ett fiendtligt anfall; det
är denna Medborgare, som skattar tilt sina
försvarares underhåll, och med skäl icke
bör vara obenägen att tillåta en obetydlig
uppoffring af Statens medel, till försäkrandet
af hans framtida försvarande,
och Fäderneslandets sjelfständighet, sorn
Jag vill försöka att i korthet öfvertyga om
nyttan af min Motion. Att nu mera inom
vårt Fädernesland erhålla någon krigserfa
o
o
renhet lärer hvar och en 1 ättlieren finna
O
vara omöjligt, då för oss inga utsigter till
krig synes vara för handen, eller kanske
inom flere år att förvänta, men en evig
fred är derföre icke tänkbar, det blifver således
angeläget att förskaffa sig annorstädes,
hvad man icke här under en långvarig
saknad af krig kan åstadkomma; ett
förhållande, som, om det ännu varar i r5
å 20 år, skall beröfva Armeen under den
tiden de ganska få Krigsvana Officerare,
den ännu äger qvar, och således efter denna
tiderymd Fäderneslandet befinna sig uti
en vådelig belägenhet till vår mägtige Granne,
som genom beständiga krig underhåller
sin armees krigsvana och derigenom
bildar sig skicklige Anförare.
Den i December.
89
Yi hafva af Allmänna medel Stipendier
för Läkare, Artister &c., hvilket gör
det möjligt för dem att i främmande länder
utveckla sina talenter. Lika vigtigt, om
intet vigtigare, synes det mig vara, att anslå
sådane för Officerare af vår Armee
till bevistande af krig utrikes. Fordom
var det mycket brukligt och Snart sagdt
alltid vanligt, att Svenska Officerare vid
tillfällen af krig utomlands begagnade dem.
Dessa Officerare hafva sedan med framgång
emot våra fiender skördat frukten af den
erfarenhet de i. främmande tjenst velat förskaffa
sig. De hafva såväl till Lands, som
Sjös utgjort våra Armeers och Flottors skicklige
Anförare. Dessa deras företag, att i
främmande tjenst förvärfva sig krigserfarenhet
skedde då merendels på egen bekostnad,
men våra Officerare äro nu mera i allmänhet
för fattige, att af egna medel göra
denna uppoffring åt Staten; det torde dessutom
vara billigt, att Staten sjelf drager försorg
om medel till bildande af Fäderneslandets
verkelige försvarare och Aromens
framtida Anförare.
Jag vågar derföre föreslå, att af Besparingsmedel
årligen måtte anslås 10,000
R:dr Hamburger Banco till Militair-stipendier
för i5 Officerare, att bevista Utländska
krig; hvilka stipendier sålunda kunde
fördelas.
9°
Den i December.
årligen
För En RegrtsOflicer af Öfverste,
ÖfversteLieutenants eller
Majorsgraden Rrd H.B:co iooo.
— arne CavalleriOilieerare å 700
Rrdr hvardera ..... i4oo.
— arne ArtillerieOfficerare å Goo
Rrdr hvardera ....... 1200.
— 1 FältrnätningsOflicer , , . , 55o.
— 1 FortificationsOfficer .... 55o..
— 6 InfanteriOfficerare å 55o
Rrdr hvardera  33oOi
—• 2:ne JägarOfficerare å 55o Rrd
hvardera . . . . . . . .. 1100..
Till möjligen behöflige opåräknade
understöd, såsom lill sådane
OUicerares hemförskaffande, hvilka
genom hlessurer blifvit uturståndsatte
att tjena; till Supleanters utsändande
&c. afsättes ........ 900..
Summa Rrdr H. Brco 10,000.
Jag har ansett, att Cavallen- och ArtilleriOfficerare,
i anseende till inköp af
Tjenstelläst, hvar och en behöfver ett högre
beräknadt stipendium än de öfrige; äfvensom
att lämpligast vore att fixera summan
i Hamburger Banco, emedan vårt mynt
i anseende till valeur undergår beständiga
förändringar, och tror mig äfven hafva bestämt
den minsta summa, som möjligen
för hvart och ett stipendium kan anslås.
Den i December.
91
I afseende å sättet för utdelningen af
dessa stipendier får jag äran föreslå, att, då
det icke är att förmoda, det sökande till
erhållande af dem vid något Regemente
skall saknas, följande dervid måtte iakttagas,
nemligen: att Cheferne vid Cavallerie,
Artillerie, Infanterie och JägareRegementerne
inför en för tillfället ibland deras Officerare
vald Comité' utsåge inom sine Regementen
af de sökande En Oflicer hälst
af Ryttmästare- och Capitainsgraden, hvilken
blefve berättigad att sedermera efter
Lottning erhålla något af de här föreslagne
stipendier. Underdånige anmälanden,
som upptoge dessa Officerare, skulle vidare
af hvarje Regementschef genast till tjenstgörande
GeneralÅdjotanten för Armeen insändas,
äfvensom en dylik af Chefen för
IngenieurCorpsen (tillkommen efter samma
grunder) på 2-‘ne Officerare af Fortification
och 2:ne af Fältmätningscorpsen.
Då nu alla dessa anmälanden till GeneralAdjutanten
inkommit, skulle han sammankalla
en Comité af Officerare utaf härvarande
Garnizon, och i deras närvaro företages
Lottning, på det sätt, att först utlottas
det här föreslagne antal Officerare,
04) och sedan ett lika antal Supleanter ;
derefter borde tjenstgörande GeneralAdjutanten
göra anmälan hos Kongl. Maj:t, till
erhållande af nådigt tillstånd för de Officerare,
som efter Lottning skulle utgå. Då
någon af de utevarande Officerarne stupat,
Den i December,
eller annars genom döden algått, eller af
blessurer blifvit stympad, så att han icke
mera kan tjenstgöra, utgår genast Supleanten,
sorn efter Lottaingen befinnes först i
tour o. s. V»
Till erhållande af det föreslagne stipendiet
för Regementsofficerare borde genom
tjenstgörande GeneralÅdjutanten hos
Konungen underdånige ansökningar göras.
Såsom en allmän regel härvid föreslås,
att hvarje Officer, som innehar Stipendium,
bör efter Ett års actif Campagne-,
återvända och Sujdeanten i hans ställe utgå,
likväl med det undantag, att om någon
eller några Officerare Befinnas hafva
sig synnerligen utmärkt, eller i främmande
tjenst erhållit aflöning, så att den eller
de icke mera behöfva stipendiet och önska
längre qvarblifva, sådant icke må kunna
deni vägras.
Den grad dessa Officerare ärofullt förvärfva!
sig i Utländsk tjenst, bör gifvas dem
uti Armen vid deras återkomst, utan afseende
på prejudice; ty man prejudiceras
egenteligen icke af en Officer, som utstått
krigets faror, och på ärans fält, detta fält!
der lycksökeri och förmaks-tacktik icke
mera äro användbare, vetat att fästa äran
och hvad sorn borde åtfölja, Fäderneslandets
tacksamhet vid sitt minne-.
Den i D e c na b e !■.
95
Hvarefter Herr von Vegesach munteligen
yttrade:
Jag får tillägga, att om alla krigstillfällen
i Europa och Amerika begagnas, e]
mänga år skola förbigå utan lägenhet till
lerigsöfningar för de föreslagne stipendiaterne.
Men skulle något år ej inträffa krig,
som af stipeudiaterne kunde bevistas, borde
en del af stipendicrne utdelas till ett
mindre antal Officerare t. ex. i Regementsofficer,
i ArtilleriOfficer, i CavalleriOfficer,
i FäTtmatningsOfficcr, i FortificationsOfficcr
och 2 InfanteriOfficerare, för
alt resa i främmande länder och inhämta
kännedom i krigsvetenskapen. Om denna
min motion vinner framgång, skall det snart
medföra äfven den verkan, att förmögne
Officerare på egen bekostnad resa utomlands,
för att deltaga i krig; och sålunda skola
vi innan korrt erhålla en, åtminstone till
någon del, krigserfaren OflicersCorps, Jag
anhåller om motionens remitterande till
StatsUtskottet och communicerande med de
öfrige Stånden.
Lades på bordet.
Friherre Anckar svo är cl, Carl Henrik
linde inlemnat ett så lydande memorial:
Sjelfständighet är för staten, likasom
för individen, ett ocftergifligt villkor för
ett Önskansvärdt bestånd, och, likasom in
-
94
Den i December.
dividens sjelfständighetskänsla har alt hos
sina likar bekämpa herrskarelynnet och
magtens inkräktningsförsök, likaså har staten
att värja sig emot andra staters eröfringsbegär.
Individen söker sitt skydd i lagarne;
staten måste tillvägabringa sitt uti försvarsanstalter,
Verldslustorien visar gången af hvarandra
efterträdande väldens stigande och
fall, huru menniskoslägte! varit beroende,
ej sällan af blott någon enda kraftfull vilja,
huru någras intressen iklädt sig anseende
af staters, eller huru folkens bästa
varit uppoffradt åt styrelsernas passioner,
misstag, inskränkta eller felaktiga begrepp.
Sådana hafva tiderna hitintills varit och
det Europeiska statsskicket synes icke ännu
visa några utsigler till serdeles lugnande
förhoppningar, om uppnåendet af philosophiens
mål, civilisationens framsteg till en
oafbruten slägtets frihet och inbördes fred.
De jättelika statskrafter, hvilka, under
namn af stora magter, uti Europa omvexla
med de smärre, hafva i alla tider gjort den
politiska jemnvigten till ett ord, som näppeligen
eger någon betydelse, utom diplomatikens
på chiffre-uppställningar beräknade
ordböcker.
Don t December.
93
De smärre staterna hafva alltid varit,
och mäste alltid blifva mer eller mindre
beroende utaf de större, efter localförhållandernas
mer eller mindre invecklade natur,
och i den mån styrelsesättet påtvingar
folkslagen andra, än deras egna och
verkliga intressen.
Under dessa förhållanden, synes det
svårt att förstå, huru den tanke, som innefattas
i ordet sjelfständig stat, uti sin helhet
skall kunna lämpas till de flesta af de
smärre Europeiska staterna.
En ovillkorlig tjelfständighet är för staten
detsamma, som en oöfvervinnelig kraft,
att emotstå ali annan kraft, som på ett eller
annat sätt skulle söka hindra staten,
uti den fria utvecklingen af dess förmögenheter
till det allmänna målet för borgerligt
samhälle, till samhällsmedlemmarnes
högsta möjliga trefnad, lycka och njutning.
Men, om historien oafbrutet visar oss,
att denna oöfvervinnerliga kraft ej någonsin,
eller någonstädes i Europa, annorlunda än
villkorligt och under obestämda tider, funnits;
om vi från erfarenheten inhemta, att
denna oöfvervinnerliga kraft ej kail ega rum,
annorlunda än i folkets öfvertygelse om tillvaron
af ett lyckligt samfundslif, i vissheten
att äfventyra, i stället för att vinna,
vid någon hotande förändring utaf sam
-
96
Den i December.
hällsskick; om vi skulle komma till den
slutsats, att folksenlhusiasmen är den enda
oöfvervinnerliga kraft, för sjelfstandiglietens
eröfring eller försvar; så lära vi äfven
få medgifva, att Europas styrelseformer
äro föga inrättade, att hos folken ingifva
någon särdeles hänförelse för det slags
sjelfständighet, som af styrelserna sjelfva
merendels förklaras efter deras passioner,
efter ej sällan ensidiga och ännu oftare svekfulla
eller inskränkta regeringsläror och be
grepp.
Sjelfständigheten har, i stället för det
mål, hvartill styrelserna för folkens hästa
borde sträfva, blifvit ett irrbloss, hvarmed
mängdens tankekraft förvillas, och sjelfständighet,
detta för hvarje aning om menniskovärde
välljudande uttryck, har blifvit ett
medel i styrelsernas händer, att, under förevändning
af försvarsanstalter, eller att,
under namn af politikens fordringar, förslösa
folkens skatter, och ej sällan blifvit
vägen, att leda dem till fattigdom, och derifrån
i slafveri.
Om denna förutsättning icke saknar all
.grund, så bör all tankeyttring om ett lands
försvarsanstalter företrädas af ett bestämdt
begrepp om meningen med landets sjelfständighet;
och, för att nied all enkelhet behandla
frågan, så frumslälles först till besvarande:
-
D«n i December.
97
rle: Hvari menar man med Scandinaviens
sjelfständighet?
Jag menar dermed förmågan , att emot
allt yttre våld försvara den styrelseform
och de grundlagar, man anser såsom villkoret
för sin borgerliga trefnad, samt den
Regentslägt, som samvetsgrannt uppfyller
sina åtagna och besvurna förbindelser til]
samhället.
Jag menar med Scandinaviens sjelfständighet,
med ett ord, förmågan att afvärja
eller hindra all fremmande occupation
och all fremmande inblandning uti
statens inre angelägenheter.
Detta sjelfständighetsbegrepp torde utan
tvifvel ännu af mången anses såsom alltför «
inskränkt; men jag lefver i den öfvertygelse,
att för Scandinavien näppeligen kan uppkomma
någon annan krigsorsak än den,
som möjligen alstrades af en styrelses egen
ärelystnad eller falska begrepp om de verkliga
fordringarne för landets uppdrifvande
till välstånd och styrka.
Det torde ligga uti sjelfva menniskonaturen,
att så mycket fästa uppmärksamheten
vid föremålet, att utvägarne till dess
ernående understundom alldeles åsidosättas.
Annorlunda kan man icke förklara styrelsernas
ansträngningar för hvad de kalla
a H. 7
Den i December.
stålens ära och statens anseende, under elt
fortsatt uppoffrande af samhällets välstånd
och styrka, hvarförutan dess ära och anseende
i politisk mening blifva utan all
betydelse och kraft.
Svårligen skall man kunna öfvertyga
mig, att andra magter ega något intresse
att störa den sjelfständighet, jag angifvit
såsom Scandinaviens verkliga behof; och
ifrån ingen annan synpunkt anser jag sjelfständighetens
försvar vid något tillfälle
komma uti fråga.
Om mägtigare stater ännu någon lid,
till följd af de ännu rådande styrelsesälten,
skulle kunna åstadkomma periodiska svårigheter
för en fri rörelse i handelsväg, så
hafva sådana tillfälligheter en öfvergång
och böra ifrån en sådan stat sorn vår aldrig
annorlunda afses, än som missväxtår,
hvilka efter naturens ordning efterträdas
utaf bättre skördar.
Scandinaviens kringflutna läge, dess
grannskap med Nordpolen, dess fattigdom
och ödemarker, och framför allt att det
ej besitter några colonier, gör i min tanke
en egen politik för detta landet möjlig. —•
Ett sådant land har säkert intet annat
intresse, än sin inre frihet att försvara,
och det är på dessa förhållanden jag vågar
Den i December.
99
stödja elen här yttrade meningen med Scandinaviens
sjelfständighet. —■
Om det i sednare tider så ofta nämnda
Centralförsvaret ifrån en sådan åsigt
hemtar anledningen till sitt ordförstånd, så
skulle jag vara nöjd alt finna en utväg till
förklaringen af ett uttryck, som ännu i mina
ögon så otydligt utvecklat sig i tillämpningen.
Om man, under förbigåendet af vår
tid, skulle lill pröfning företaga anledningarne
till alla våra krig från 1720 till och
med 1809, så frågar jag.* om det finnes någon
, som vill bevisa, att något enda varit
oundvikligt, eller annorlunda, än genom
våra styrelseåtgärder, uppkommit.
Om en beräkning skulle uppgöras, hvad
försvarsanstalterna, tillika med krigen, under
de redan nämnda go åren, kostat, så
skulle man säkert fasa för den oerhörda summan;
och, om man beräknade, hvad dessa
fruktlöst förtärda capitaler skulle åstadkommit,
om de hos de skattdragande fått verka,
såsom medel till nya produetioner, så
skulle man troligen härutinnan finna hela
orsaken, hvarföre Sverige så långsamt, eller
snart sagdt omärkligt, förkofrar sig: man
skulle finna, alt Sveriges uppoffringar, i
jemnförelse med förmågan att hastigt godtgöra
dem, varit större än andra länders;
100
Den i December.
och jag tror det svårligen kunna motsågas,
att Sverige, sorn under de nämnda po åren
aldrig, utan Styrelsernas vållande, ens varit
hotadt med krig, skulle nu befunnits i
ett vida bättre och säkrare försvarsskick,
örn uppoffringarne för försvaret och ansträng»
ningarne för onödiga krig varit alldeles
åsidosatta. —
Om man till massan af folket skulle
kunna framställa den frågan, huruvida det
allt framgent, likasom hitintills, vill fortfara
med samma uppoffringar för försvaret,
till samma resultater, som de exempelvis
åberopade nittio åren framvisat; så svaras
säkerligen dertill, utaf det rena sunda förnuftet,
nej; — och hvar finnes väl någon
säkerhet, eller anledning, att enahanda
grundsatser kunna lemna andra slutföljder?—»
Behofvet af försvarsanstalter är visserligen
ett samhällsinrättningarne åtföljande
oundvikligt ondt; men detta onda blifver
mer eller mindre känbart, i den mån det
utsträckes öfver gränsen af ett sannt och
verkligt behof. —•
Till sjelfständighetens försvar erfordras
förnämligast, att anfallet är rigtadt emot
den; hvarje medborgare blifver då i ett
ögonblick soldat, och det kraftigaste af allt
försvar ligger inom folkets känslighet för
krigsorsaken och uti dess erkännande af krigets
gilltighet. —i
Den i December. 101
Vid utvecklingen af dessa stridskrafter,
uppkommer likvälbehofvet af hjelpemedlen,
vapen och andra krigsförnödenheter,
hvilka af förutseendet ej böra åsidosättas. —
All omtanka måste således hufvudsakligen
rigtas på den till försvarsanstalterna
erforderliga materialen, hvadan det alltid
Llifver en högst klandervärd hushållning,
om man på onödiga biomständigheter bortslösat
sina utvägar, för att vid behofvets
stund stå med tomma förråder och med
brister utaf alla slag. —
Om, efter i4 års fred, de årliga anslagen
icke bos oss förmått underhålla förråderna,
mycket mindre fylla och föröka
dem, så är det fara värdt, att antingen
misshushållning egt rum, eller äro uti sjelfva
systemet sådana felaktigheter, att de förevarande
resultaterna derigenom nödvändigt
skolat inträffa. —
Ehuru böjd att tro verkningarne kunna
hänföras till båda dessa orsaker, vill jag
för närvarande blott fästa mig vid den sednare,
eller vid sjelfva Militair-Systemets
beskaffenhet och följder. —
Om Sverige, i stället för sin Carldén
XII, af Försynen blifvit hugnadt med en
Statsman och icke hemsökts med en planlös,
blott äregirig, krigare, så är det mer
102
Den i December.
än troligt, att Sverige, genom sitt försteg
på bildningens bana, hade inom Norden
och Europa bibehållit sitt ursprungliga rum
af politisk inflytelse och magt..— Men händelserna
och en falsk politik hafva omsider
bragt detta land till den i politiskt
hänseende mer inskränkta plaLs, det nu innehafver,
och denna förändrade ställning
vore må hända ej så ofördelaktig, om styrelsegrundsalserna
i lid rättat sig derefter.
—
Att glömma den maglinflytelse, man
egt, lärer vara svårt, och statsinrättningarne
förändra sig sällan, eller åtminstone långsamt,
efter ett förändradt statsskick. —
Härutinnan lärer man väl finna orsaken,
hvarföre Sverige så länge sträfvat för
bibehållandet af ett MilitairSystem, som icke
mer eger någon verklig grund, sedan stöden
för dess upprätthållande steg för steg
blifvit undanryckta. Man har länge förbisett,
huru man alltjemnt förlorat styrka
och förmåga; man har, detta oaktadt, städse
velat spela en politisk röle, som öfverstigit
landets krafter.
Man eger alltid minnet rf var, huru
man, såsom innehafvare af större delen af
Östersjö-stränderna, och under helt andra
politiska verldsförhållanden i allmänhet,
varit en ej obetydlig sjömagt, och man vill
Den i December.
derifrån inbilla sig, att man beständigt kunde
vara det.
Jag bar med eftertanka begrundat, livad
som blifvit anfördt, för och emot sjöförsvaret,
och jag har dervid trott mig finna,
att sjöförsvaret, på det bela, ännu icke för
Scandinavien blifvit ifrågasatt, såsom helt
och hållet umbärligt. —
Meningarne hafva hitintills, i detta afseende,
endast delat sig emellan .sjöförsvar
på hafvet och sjöförsvar i skären; hvaraf
frågan uppkommit, om Scandinaviens sjöförsvar
bör fotas på större eller mindre
örlogsfartyg. —
Jag har under forskningar , rörande denna
fråga, vunnit en ökad öfvertygelse, att
svårigheter nästan alltid möta de vigtigaste
sanningar, då de först å bane bringas, och
att vanan hos menniskan är en gifven fiende
till nya åsigter.
Så länge Sverige ännu i Östersjön icke
egde Ryssland till medtäflare om väldet,
var vid sjömagten icke fästad någon annan
tanke, än en linieflolta, och ifrån vanan af
detta förhållande liärflöto alla de svårigheter
och allt det motstånd, en af Sveriges
ädlaste män, Fältmarskalken, Grefve Ehrensvärd,
nödgades bekämpa, då han, efter
de förändrade omständigheterna, till Finn
-
Den i December.
lands försvar och säkerhet yrkade en skärgårdsflotta,
efter andra grundsatser än den
gamla galérflottan, och fästningsbyggnader
i Finnland, såsom nödiga stödjepunkter för
krigsrörelserna.
Grefve Ebrensvärds åsigter voro enkla
och lätt fattlig» : de utgingo ifrån den synpunkt,
att Finnland borde försättas i tillstånd
att kunna emotstå fiendens första
anfall, intilldess undsättning ifrån Sverige
kunde anlända; och, då denna undsättning
ej annorlunda än sjöledes kunde ankomma;
då skärgården åt Sverige bildade ett sammanhang
med Finnland, der strandvägen
dessutom utgjorde den hnfvudsakligaste operationslinien,
b!ef det en naturlig följd, att
skärgårdsförsvaret framställde sig såsom
högst maglpåliggande. Det blef ett medel
att bibehålla nödig gemenskap med Sverige,
en utväg att åt armeen bilda en flytande
flygel; alt uti ett, för en större armees
behof, matfattigt land lätta krigsrörelserna,
genom den större styrkans användande till
ett flytande försvar på skärgårdsflottan; en
utväg till fiendens öfverflygling, och att,
genom lyckans biträde, på denna väg komma
i tillfälle att hota sjelfva den fiendlliga
hufvudstaden.
Detta slags krig lemnade jäll fälle för
en mindre styrka att, genom landt-och sjöförsvarets
nära samband, draga alla förde
-
Den i December.
larne af en både till lands och sjöss couperad
krigsteater; och en mindre talrik
linieflotta blef i denna plan tillräcklig, att åt
systemet gifva all nödig styrka, då Finska
Viken utgjorde den inskränkta gränsen för
dess hufvudsakligaste verkningskrets.
Gustaf III:s Finska krig rättfärdigade
till alla delar Grefve Ehrensvärds åsigter,
rörande försvarsverket.
Skärgårdsflottan fick i synnerhet tillfälle
att visa sin verkan i Finska skären,
och härifrån härleder sig den, i följd af
dåvarande omständigheter, så rättvisa förkärlek
för ett vapen, som förskaffade Sverige
en lyckligare utgång, än tillåtet var
att förvänta af ett illa beräknadt krigsföretag.
Under Sveriges förening med Finnland,
var detta land i sjelfva verket en för
Sverige betydlig ultramarinsk besittning,
till hvars försvar en linieflotta äfven ingick
uti planen, och sjöförsvaret var, under ett
sådant statens skick, säkerligen på det ändamålsenligaste
sätt uppfattadt, uti tillvaron
af örlogsfartyg, tjetiliga att verka uppå hafvet,
och af smärre, mindre djupgående och
genom rodd rörliga, fartyg för krigsrörelserna
inom skären.
Sedan Finnlands afsöndrande ifrån Sverige,
har ett nytt statsförhållande uppkom
-
io6
De 11 i December.
mit för detta land, och det vore åtminstone
en högst besynnerlig händelse, om
icke förändrade åsigter, äfven för försvaret,
härifrån påkallades såsom en nödvändig
följd.
Sveriges nuvarande kuster erbjuda icke
mer samma förhållanden, som de, hvilka
uti Finska Viken förefunnos. — I stället
för att Finska Vikens kuster steg för steg
måste intagas, och på samma sätt försvaras,
framställer Svenska kusten hela sin
front emot henden och lemnar anfallspunkterna
åt fiendens val, på en till det mesta
öppen och djupgående kust af mer än 100
mils längd.
Kustförsvaret blifver, under så förändrade
omständigheter, med en skärgårdsflotta
utan allt samband med armeen. —-  En skärgårdsflotta eger icke mer, utom Stockholms-skären,
på våra kuster någon fördelaktig
krigstheater. Fiendens anfall kan
genom öppna sjön rigtas emot så många
andra punkter, mindre lätta att försvara,
att det otvifvelaktigt lärer blifva uppå hafvet,
henden bör hindras att anfalla våra
kuster; och, att sjöförsvaret således ej låter
beräkna sig annorlunda, än genom en linieflotta,
som i krafter kan mäta sig med
fiendens, synes vara påtagligt; och, då
skärgårdsflottan icke mer inom sina skär
bildar ett gifvet värn emot fiendens fram
-
Den i December.
trängande, utan nödgas öfver betydliga rymder
hasta till den punkt, der fienden kan
luinda redan verkställt anfallet, öfvergår
detta vapen ifrån fordringarne för ett Skärgårdskrig
till alla bebofven för fartyg, ämnade
att bålla öppna sjön, hvarigenom skärgårdsflotta,
ifrån benämningens egentliga
synpunkt, upphörer och ingår under åsigten
af flotta i allmänhet, såsom nödvändig
eller ej, uti ett på sanna grunder för Scandinavien
uppgjordt system till försvarsplan
för det liela.
Man torde härvid vilja invända, att
inloppen till Stockholm och må hända andra
vigtiga, i förväg beräkneliga, anfallspunkter
fordra försvaret af en skärgårdsflotta;
men fordringarne i detta afseende
blifva mer ingående uti en positions befästning,
som för tillfället blefve lätt att
åstadkomma, utan att en skärgårdsflotta
derföre torde i försvarsplanen nu mer kunna
komma att intaga samma betydliga rum ,
den under fordna försvunna förhållanden
innehaft.
Jag är således af enahanda tanka med
dem, som tro, att Scandinaviens sjöförsvar
nu mera ej kan åstadkommas utan linieflotta;
men jag är derföre icke öfvertygad,
att Scandinaviens ställning och krafter tillåta
uppställandet af ett sjöförsvar till den
betydenhet, som ensamt lemnar hopp otu
tillfyllestgörande vid behofvets stund.
ig8
Den i December.
Alt den försvarsanstalt, som förmår
ifrån eget land afhålla allt fiendtligt inbrott,
är den förträffligaste och bästa, är en obestridlig
sanning; och frågan är således, om
Scandinavien, under något sken af framgång,
kan uppställa och underhålla en sjömagt,
på hvilken man för oss vid behofvets tillfälle
kunde grunda vissheten om samma utgång,
som för Grekerna vid Salamis, och
derigenom stadga som grundsats, att Scandinavien
ej behöfde fästa någon uppmärksamhet
vid sina Termopyler hvilket
med andra ord blefve att åsidosätta de inre
försvarsanstalterna, i förlitande på tillräckligheten
af de yttre.
Det har blifvit sagdt, att, "då man
med uppriktighet söker den enkla sanningen:,
skall man finna j att Sverige likasom
England_, genom sitt geografiska läge ^
måste försvaras på sjön j måste med flottor
till yttre försvar bibehållas i sjelfständighet”
Vid
en upprigtig jemnförelse mellan
Sveriges och Englands geographiska läge,
företer sig först och främst den väsendtliga
skilnad, att Canalen icke belägger sig
med is till flera veckors farbarhet, såsom
*) Se Apiiral Nordenskölds anförande för den
6 Mars 1823.
**) Se Grefve Cronstedts anförande för den 6
Mars 1823.
Den i December.
Ålands Haf; och att tle vatten , som omgifva
England, icke, såsom Östersjön, vissa tider
af året tillsluta sig för all seglation och
således, under denna tid, äfven för sjöförsvarets
verksamhet.
Häraf vill det synas tydligt, att Sverige
kan anfallas på tider, då det ej kan uppå
sjön försvaras, och, i fall Sverige ej ”kan
uppehålla tvänne fulländade försvarssystem,
nämligen till sjöss och lands, som hvart
för sig fordrar fullkomlighet och kanske
hvart för sig upptager alla de tillgångar,
som kunna lemnäs till försvaret” så
bjuder klokheten att uteslutande fästa sig
vid det system, som lemnar största utsigten
att svara mot behofvet och uppfylla
ändamålet.
Man framkallar England, såsom bevis,
att Scandinavien bör bilda sig till sjömagt,
man framställer ”Englands 180 linieskepp,
samt 5oo större och mindre fregatter, briggar
och armerade fartyg, bemannade med
högst i45,ooo matroser och sjöfolk, såsom
hevis — hvad Scandinavien, med ett antal
af 20 linieskepp i öppna sjön och ett
tillräckligt antal små fartyg i Skärgården,
bemannade med högst 20 å 25,000 man
sjöbesättningar, kan till sitt försvar åstadkomma,
och man tillägger, att detta för
-
*) Se Herr Lagerhjelras Memoiial.
110
Den i December.
svar sker heldre med denna flotta än med
100,000 man” <y).
Jag vill härvid helt och hållet förbigå
det historiska af Englands uppkomst till
den magt, det innehar» och inskränker mig
blott till den enkla slutsats, alt jemnförelser
ej kunna ega rum imellan det ojemnförliga.
Sjökriget hvilar på helt andra grunder
än kriget lill lands. —
Stridsfältet är lill sjös enahanda för de
stridande, och allt annat lika; så hlifver
helt visst den i antal underlägsna flottan,
i öppna sjön, slagen af den öfverlägsna.
Jag har redan medgifvit, alt en fiende
icke genom andra medel, än en linieflotta,
kan hindras alt anfalla våra kuster; men
villkoret hlifver alltid, att en sådan linieflolta,
för ett sådant ändamål, icke får vara
fiendens underlägsen uti stridskrafter. •—
Ryssland är den granne, mot hvilken
våra försvarsanstalter naturligtvis böra hufvudsakligen
rigtas; och är det väl tillåtet
att tänka sig möjligheten för oss, att bringa
sjöförsvaret till den höjd, att det icke, i
mån af ‘ utvägarnes olikhet, hos grannen
*) Se Herr Grefve Cronstedls Memorial, af den
6 Mars i8a3.
I
Den i Decerabcr. 111
skulle bringas till en öfverträffande styrka,
och hvilka blefve väl fördelarne dä, af ansträngningar
på försvarsanstalter, hvilka i
sjelfva behofvets stund tillintetgjordes genom
sin egen otillräcklighet? —
Man har framställt 1808 års campagne,
till bevis på de tjenster, örlogsflottan
lemnade, och man har deraf velat draga
den slutsats, att det för oss ”således är
nödvändigt att, likasom närgränsande nationer,
hafva en örlogsflotta, hvilken, om
ock bloquerad, åtminstone hindrar fienden
från andra företag och lemnar möjliga tillfällen
att i detail kunna slå honom” °).
Om en Svensk flotta af 20 skepp är
bloquerad af en Rysk flotta af 25 skepp,
så ser jag ej, hvad som hindrar andra Ryska
skepp att företaga hvilka operationer
som helst; och det är mer än troligt, att
Ryssland skulle uppbringa sin flotta till den
styrka, som erfordrades, för att vara öfverlägsen
vår, i händelse det någonsin
sträckte sitt eröfringsbegär vidare åt detta
håll.
Det är åtminstone förlåtligt att tro
utvägarne, hos 5o millioner menniskor,
kunna i financiel väg åstadkomma resultater,
som icke kunna tillvägabringas af 4
millioner.
*) Se Amiral Nordenskölds anförande af den 6
Mars 1823.
I I 2
Den i December.
Yi ega inom våra områden icke mer
något annat än jernet, becket och krutet,
af de till en linieflottas nybyggnad och underhåll
erforderliga materialier. Det väsendtligaste
måste köpas utifrån, och ifrån
den granne, med hvilken man skulle täfla
om företrädet uti detta vapen, så framt det
skulle anses fylla något ändamål; ty att
bålla en flotta endast för den nytta, hon
som bloquerad skulle åstadkomma, blifver
alltid för mitt begrepp nog ringa fördelar
emot den använda kostnaden och dennas
inverkan på folkets välstånd.
Hvad vi ännu af linieflotla ega, är en
lemning från subsiuie-tiden.
Vi hafva sedermera förlorat Finnland
och Pommern; och, då vi, under föreningen
med dessa betydande hjelpkällor, icke
utan fremmande understöd förmådde upprätthålla
sjöförsvaret, så är det otroligt,
att vi, under så betydligt förändrade omständigheter,
äfven med det biträde, som
i detta afseende ifrån Norrige vore att påräkna,
skulle kunna, medelst egna krafter,
å denna väg uppnå det åsyftade ändamålet.
Jag vet ganska val, att en olika hushållning
gifver olika resultater, och jag
känner äfven väl, huru denna sats, ifrån
Svenska flottans ekonomiska historia, hemtar
den mest segrande bevisning.
Man
Den i December.
Man kaimer GeneralAmiralen Grefve
Eli rens vards uppställning af tv änne tider
och summor, eller jemnförelse mellan Tersmediska
oeh Ghapmanska förvaltningen;'och
jag tär mycket böjd att tro, att, om en sådan
jemnförelse, mellan den nuvarande
varfsstyrelsen och någon föregående, på lika
sätt blefve uppgjord, skulle företrädet
lika ögonskenligt tillfalla den närvarande
tidens hushållsomtanka, som Ghapmanska
tiden visade en alltför förmånlig olikhet
emot den Tersmediska; roen detta bevisar
ingenting annat, än att äfven denna vigtiga
administrationsgren hos oss ännu icke
hunnit till någon stadga i former, utan att
hos oss allt är till det mesta personelt, eller,
med andra ord, beroende af lyckskott
Med
ali aktning för deras erfarenhet,
som påstå, att ett complett färdigt 8o-canonskepp
skall hos oss, med full skeppsutredning,
kunna åstadkommas för 335,ooo R:dr
Svenska Eancosedlar, vågar jag likväl yppa
mina tvifvelsmål, att våra rotebåtsmäns dagsverken,
vid denna beräkning, äro högre upptagna
än till blott den usla dagspenning,
som dem under arbetet bestås af kronan;
och skilnaden mellan det verkliga värdet
af ett sådant dagsverke och kronans utbetalning
i och för detsamma, är likväl en
förlust för landet, som sålunda uti dagsverkspriset
borde observeras, då frågan är
2 H. 8
Den i December.
att angifva, icke huru mycket ett 8o-canonskepp
kostar kronan, utan huru mycket
det kostar landet. Många andra omständigheter,
såsom byggnadsstatens underhåll
under en tid, då icke något bygges, torde,
vid en sträng calcul, jemte mycket annat,
komma att betydligt öka priset för de 80-  canonskepp, hvilka verkligen byggas.
Men jag vill för ett ögonblick antaga,
att Sverige skulle kunna under fortsatta ansträngningar,
köpa ekvirke från Pohlen,
hampa och segelduk från Ryssland och äfven
lemna erforderliga medel för öfriga
materialiers anskaffande samt byggnadernas
bedrifvande. —
Härmed är dock icke nog.
En flottas styrka beror af dess brukbarhet,
och denna åter af sjömanskapets
vana och befarenhet.
Hufvudstyrkan af flottans sjömilice består
af de så kallade roterings-, hemkallsoch
indelningsbåtSmän. Detta folk antages
i kronans tjenst, då de äro man bara, mestadelen
utan att någonsin hafva varit på
sjön, om icke någon gång på kyrk- eller
notbåten. Som bonddrängar träda de sålunda
i tjensten. De få då ett torp, hvilket
för dem blifver en kraftig anledning att
älska landbacken, så att sjön blifver dem
*®n styggelse.
Den i December.
Då de under tjenstetiden uppbådas, måste
de nyttjas mer till släp på hvarfven,
än till sjöexpeditioner; hvadan man, vid
deras förafskedande, äfven märker, att nästan
hvarje karl, som hunnit till en tjenstetid
af 3o eller 4o år, varit högst 4 eller
5 gånger till sjöss under hela denna tid.
Som gamla orklösa bönder träda de sålunda
ur tjensten, och häraf är lätt att sluta,
hurudana våra örlogsbesättuingar på det hela
kunna vara.
Betraktar man vidare, huru detta onda
genom våra sjöexpeditioner blifver afhjelpt,
så visar sig ytterligare omöjligheten,
att detta folk kan vara sjömän.
Sjöexerciser i allmänhet äro mycket
kostsamma. Skilnaden af en flotta, sorn är
mte på exercis, och en flotta af lika styrka,
sorn är ute i ett krig, är endast den
ammunition, sorn consummeras i affairer
och batailler, samt de skador, hvilka genom
drabbning kunna uppkomma.
Skeppens utrustning, hesättningarnes föda
och allt öfrigt är härvid lika, i fred som
krig.
Det fordras således en ärlig krigsfond,
midt under den djupaste fred, för att gifva
sin flotta en årlig exercis.
Bristen af en så förmögen rikscassa
liar således hos oss verkat storas inskränk
-
Den i Dtctmbtr.
ningar i methoden för våra flo!tors sjöexercis.
Man lärer ej mycket misstaga sig, då
man säger, att den stora flottan, till exempel,
fått räkna för en lycka, om den årligen
öfver hufvud fått exercera med ett skepp,
och så högt stiger icke exercisen, några få
extra expeditioner äfven inberäknade.
Betraktar man, livad öfning en sådan
exercise kunnat tillskynda flottans sjömilice
i allmänhet, så finnes, att den varit
iinga eller ingen.
Hela rikets sjömilice, värfvad och indelt,
sjöartillerister och skeppsgossar inberäknade,
lärer utgöra något öfver 7000 marn
(Att såsom sjömanskap beräkna extra roteringsbåtsmäu,
som uppsättas endast vid
början af ett krig, och beväringsmanskap,
torde vara tid att anmärka såsom den största
af alla orimligheter, så framt man ej
vill inse, att den ordinarie sjömilicen,
i hvad det rörer manskapet, snart sagdt är
att betrakta ifrån - enahanda synpunkt.)
Örn man nu förutsätter, att 1000 man
årligen varit ute på de här ofvan supponerade
sjöexpeditioner, hvarpå jag likväl mycket
tviflar, och att exerciserna egt rum tre
månader om året, så hafva i alla fall n år
\ /
gått förbi, innan hvarje karl fått exercera
Deri i Decembe r.v
117
3:ne månader, och den, som hunnit tjena
28 år, har således under bela. denna tid
haft endast ra månaders sjöexercis. Att
på sådant sätt den alste båtsman icke en
gång biifver sjövand, mycket mindre sjö-,
befaren, synes klarligen, och häraf måsta
nödvändigt följa, att de sjöexerciser, vi
hittills mägtat åstadkomma, icke kunnat '
tillskynda våra örlogsskepps besättningar
någon den minsta öfning af betydenhet,
och att det sålunda är omöjligt, att detta
folk kunnat göras till sjömän; hvilken sanning
äfven från framfarna tider bestyrkes.
Efter AmiralitetsGollegii egen relation
till 1751 års riksdag, egde riket ej mer befaret
sjöfolk, än 48 volontairer, 96 man
af coopvaerdie-compagnierna, 1 14 af enrolleringen,
37 af indelningen och 3o af roteringsbåtsmän,
tillsammans utgörande allenast
3a5 man väl befaret sjöfolk; hvilket
utgör en enda fregatts besättning — och
detta, då riket nyligen, eller 7 år förut,
baft ett sjökrig, under hvilket hela dess
sjömilice varit ute och lått öfniug.
Lastdragarefarten gör väl årligen några
få båtsmän till sjövana, men ej till befarna.
Vi hafva också, i jetnnförelse med andra
sjöraagter, ännu den olyckan, att icke
genom handelsfarten kunna bilda vårt sjö-,
folk till sjömän.
Den i December.
Härvid komma våra kronobåtsmän aldrig
i fråga.
Karlen, älskande sitt torp, lemnar det
ogerna. Rotebonden, rädd att förlora sin
karl på långa resor, släpper honom ej; och
köpmansskepparen tager ej emot honom,
af fruktan att få betala karlen, om han under
resan rymmer eller dör. Hvilket allt
tillsammans gör, att sällan eller aldrig någon
kronobåtsman seglar på köpmaiisskepp.
Man torde härvid villja invända, att
vi icke äro alldeles så illa, som här nu blifvit
framstäldt, emedan, då vi haft någon
escadre ute, densamma manoeuvrerat äfvenså
val, som någon fremmande escadre..
Men detta bevisar endast, att vi försådana
tillfällen haft råd besätta en sådan
escadre med vårt mest öfvade sjöfolk, efter
den ej varit talrik; och sådant har lätteligen
kunnat ske derigenom, att sjöexercisen
ej sträcker sig jemnt öfver hela båtsmanshållet,
utan för det mesta belöper sig
på indelningscompagnierna i Blekinge och
Södra Möre.
Om örlogsflottans exercis skulle sträcka
sig så långt, att f af sjömilicen finge
exercera, hvilket i anseende till behofvet
visserligen icke vöre för mycket tilltaget»
Den i December.
då en sjöman icke bildas utan ständig öfning;
så skulle härtill likväl årligen behöfva
utrustas 3 skepp och en fregatt, eller
mindre fartyg i samma proportion.
Denna kostnad, med varfs- och attilleriepersedlar,
med underhåll för befäl och
omkring 2000 mans besättningar under 3:ne
månader, skulle, efter nuvarande stater och
prisförhålländen, uppgå till circa 100,000
R:dr; och ändå uppstår fråga, om icke den
del, som första året exercerat, innan tourén
återkommer, glömt hvad den under
första året lärt. Afgången har. äfven under
tiden, verkat mångå recruler..
Om,, under 21 års fred, en så kostsam.
exercis beständigt fortsattes, så blefve
kostnaden för hela denna tid mer än 2
millioner R:dr, och verkan ett sjömanskap
af gammalt folk, som på en tid af 21 år
till det högsta haft 21 månaders exercis,
nämligen om ingen afgång förutsättes, och,
i den mån afgången varit betydlig, blifva
besättningarne på det hela mer rå och okunniga,
och således effecten af exerciskostnaden
så mycket, mindre..
Om vi kunde uppbringa oss till en material
af 20 skepp och 10 fregatter, med
för en flotta nödiga mindre och transportfartyg
(ett ringare antal torde aldrig, från
åsigten af sjöförsvar, med någon rimlighet
120
Den i December.
lunna sättas i fråga), så finna vi af det
föregående, hvilken exercis kostnad skulle
erfordras, och att denna kostnad ändamåls]öst
säkerligen skulle öfverstiga de båda
förenade rikenas krafter.
Utan anspråk på tillräckliga insigter
uti ett vapen, som icke varit mitt, tvor jag
mig likväl, med tillhjelp af err vanlig slutförmåga,
kunna föreställa mig, att en CommendeurCapten,
som , efter den här uppgjorda
exercis-beräkningen, blott hvart sjette
år får se sitt däck, med en sjöbesättning,
som blott 3:ne månader hvart fjerde år öfvade
sjömanskap, näppeligen skulle vid
början af ett verksamt krig vara i besittning
af den säkerhet, af den ögonblickets
beslutsamhet, som sjömanskapet framför alla
andra yrken kräfver, och som vinnes
och underhålles endast genom en oafbruten
öfning, hvilken ofta varit villkoret för
seger eller nederlag.
Men när har Sverige varit i tillfälle
att för sitt sjömanskap bestämma omloppet
af öfning till en tid af blotta 3 å 4 år?
Huru ofta har ej händt, att en CommendeurCapten
i vår flotta, i egenskap af kölherre,
icke på 20 år sett sitt däck , och huru
många rotebåtsman hafva ej för första gången
beträdt det vid öppnandet af ett fälttåg?
Utvägarne att vinna erforderlig öfning
för det ordinarie sjömanskapet, som för al
-
Den i De cera be b.
121
]a våra flottor sammantagils till omkring
7000 man; hafva här blifvit ifrågasatta
såsom öfverstigande landets krafter; och
man vågar föreställa sig, att ett sådant påstående
icke blifvit framstäldt utan något
slags bevisning.
Nu återstår att vidröra behofvet afbesättningslislornas
complettering, vid tillfälle
af ett krig.
Efter de uppgifter, AmiralitetsCollegi11m
till 1^56 års riksdag ingaf, om besättniugsbehofvet
för 21 skepp och 10 fregatter,
behörigt antal brännare, sjuk-och proviantskepp
samt för nödigt arbetsmanskap,
till arbetenas bedrifvande i land, medan
flottan vore ute — brast för örlogsflottan,
emot egande tillgång, 43 coopvaerdiebåtsmän
och 6206 båtsmän, förutan infanteriet,
som beräknades till man.
Som nu denna styrka af flotta är nära
lika med hvad man nu för tiden omtalar
såsom den önskliga *), så lärer bristen
nu icke vara mindre än då, helst det
Finska båtsmanshållet sedan den tiden ifrån
tillgångarne försvunnit.
En lika calcul uppgjordes vid samma
tid för galereflottan och för escadren i Götheborg,
som äfven var grundad på väl
*) Se Grefve Grönstedts Mein. alden 6 Mars 1823.
122
Den i De ceni be i'.
inrättade besältningslistor,, och blefbristeiv
för galercflottan. 714 volontairer, 343 coopva-erdiebåtsmän,
3o3 båtsmän, samt för Götheborgs
escadren 65 volontairer och 684
båtsmän, förutan infanteriet, hvaraf galéreescadren
fordrade 20,847 oell. Gölheborgsescadr.
en. i568 man, —>
Hela besättningbristen var således den
tiden för alla. rikets flottor: 784 volontairer,
386 coopvserdiebåtsmän, 7193 båtsmän.!
och 27,353 soldater..
Årmeens flotta ingick då annm icke uti;
räkningen; men, om man tager, dess bemanning
för 1790 års campagne, så finner
man, att denna då utgjordes af 6434 volontairer,
coopvaerdiekarlar och båtsmän,
samt 13,414 landtsoldater, hvadan be
liofvet
för det hela kan till det minsta räknas
för enahanda nu som då; och Ryssland
liar sedan den tiden uti Finska och Åländska
båtsmanshållen vunnit en tillökning i
sina utvägar,, som vi förlorat för sjöförsvaret..
/ i . «
Framfarna tiders erfarenhet visar vanskligheten
af, att hos oss, ifrån andra utvägar
än den stående styrkan, påräkna besättningsbehofvets
fyllande vid ett krig.
Ar 1741 erhöll man, genom inrikes
värfning, 31 man och 9 genom utrikes.
År 1742 fick man 81 man utrikes, hvaribland
28 underofficerare och 1 lieutenant..
Den i December.
I2J
År 1743 värfvades oell förhyrdes inom
landet 824 man, hvaribland 3 lieutenanter
och 128 underofficerare; utrikes 4
Jieutenanter,73,underofficerare och 159 man..
Denna värfning kostade kronan då 2^
tunnor guld och förslog alldeles icke,, att
uppfylla besättningsbristen af sjöfolk och
artillerister..
Bland afskedade båtsmän och salpetersjudare
fick man väl vid det kriget en gång
423. man;, mea deraf dugde allenast 267.
Häraf synes, att en flottas besättning
vid ett krig icke är så lätt att fylla hos
oss. Det är endast de nationer, som ega
en vidsträckt sjöhandel, tillåtet, att icke i
fredstider bekymra sig derom.
Titan att åt det historiska medgifva något
större värde, än det förtjenar, tror jag
det likväl vara ganska vägledande, att ifrån
kända orsakers bepröfvade följder hemta
slutsatser för fortfarande orsakers framtida
Verkningar, och jag tror, att man saklöst
kan påstå, det man, med undantag af enskildt,
alltid visadt mannamod, ifrån Svenska
flottans sjötåg hemtar ringa eller inga
anledningar, att på sjöförsvaret bygga Sveriges
och Scandinaviens sjelfständighet, särdeles
om det ej är möjligt att bringa det
till en gifven öfverlägsenhet, i hänseende till
Den i D e c e ni b e r.
den fiendes stridskrafter, det skulle komma
att bekämpa.
Man vill ifrån 1808 års sjöcampagna
benita den slutsats: ”alt, i följd af en örlogsflottas
blotta exislence, provinsen Skåne
bittida på våren kunnat skyddas för en
tillämnad landstigning; alt 011 Bornholm
kunnat intagas'; att ön Gottland verkligen
återtogs, och slutligen att denna örlogsflotta
ganska betydligt tjenade sitt fädernesland
, både sorn bloqverad oell bloquerande
Hvad
provincen Skånes beskydd ander
denna campagne vidkommer, så tror jag,
att General Moores ankomst till Götheborg
bittida på våren, äfventyret af en landstigning
i allmänhet och existencen af Engelska
flottorna, mer än existencen af vår örlogsflotta,
hindrade ett anfall på Skåne,
sorn i alla fall icke låg uti den ifrån denna
sidan hotande magtens intresse, att på
alfvar verkställa.
I öfrigt tager jag mig friheten erinra,
att Rysslands föremål, under 1808 åFS campagne,
var Finnlands eröfrande, och att
Ryssland, efter detta vunna resultat, med
föga allvar riglade sitt anfall mot Sverige;
*) Se Amiral Nordenskölds anförande af den 6
Mars 182Ö.
Den i De c e m fe e r.
att hela t808 års ling vaT följden af en
så ursinnig politik från Svenska sidan, att
vi kan hända varit mycket lyckligare, om
vi redan då icke egt någon flotta, emedan
dess blotta existence vid detta, som vid
flera föregående tillfällen, i min tanka hufvudsakligen
bidragit, att med dåraktiga begrepp
em de stora utvägarna blända en
oförståndig styrelse, till de för landet menliga
följder, som äro af hvar man kända.
Sedan ett af så afgjordt herravälde öfver
håfven existerar, hafva vi sett, huru
fruktlöst det för andra magter varit, att
uti sjöförsvaret vinna någon styrka.
Det har blifvit yltradt, ”att den nya
verldens ödeafgjordes vidTrafalgar i8o5'!);”
och, ehuru jag ej erkänner detta, så medgifver
jag gerna, att combinerade Franska
ocii Spanska flottornas öde der afgjordes,
och att detta var ett talande exempel på
sjöförsvarets vansklighet, då det är underlägset;
och, då det icke lyckades Napoleon,
att under det högsta snillets och den högsta
kraftens förenade spira, uppbringa Franska
sjöförsvaret till en styrka, att med framgång
mäta sig med Englands; — då detta,
snart sagdt med halfva Europas utvägar,
ej kunde åstadkommas, så måste det
åtminstone förlåtas mig, om jag tror, att
*) Se Grefve Cronstedts anf örande af den b Mars
*823.
Den i December.
proportionsläran, staters financiella och ekonomiska
förmågor imellan1, är lill sjöförsvaret
mer än till något annat användbar; att
det i all statshushållning blifver oundgängligen
nödvändigt, att, särdeles hos ett fattigt
folk, icke offra nationalkraften på försvarsanstalter,
hvilka icke lemna hopp, att
vid behofvets stund förete annat resultat,
än förspillda krafter och felslagna förhoppningar.
Jag anser mig böra i minnet annu återföra,
att jag långt för detta medgifvit, det
fienden icke, genom annat vapen än en i
Östersjön rådande örlogsflotta, nu mer kan
afhållas frän landstigningar på våra kuster,
eller eröfringar af våra öar, på de tider,
då Östersjön är öppen sjö; men villkoret
för ändamålets vinnande blifver alltid en
öfverlägsen flotta; och det är omöjligheten
för Sverige, och för hela Scandinavien, att
uppnå ett sådant resultat, sorn stadgat min
öfvertygelse, att det vöre origtigt, att offra
våra krafter på ett sjöförsvar, som i behofvets
stund säkerligen skulle svika de derå
byggda förhoppnin garne.
Kan man med särdeles framgång vilja
påstå, att Sverige bör bygga försvaret af
sin sjelfständighet på en flotta, för hvars
besättningar icke finnes tillgång af sjöbefaret
folk; sorn blott en del af året kan hålla
sjön och som, under sin campagne, ej
Den i December.
uti liela Östersjön eger någon annan tillflyktsort,
än den station, hvarifrån hon utgått?
"Vid
försvarsanstalters öfvervägande, må•ste
man alltid beräkna verkningarne af en
■motgång, till och med utaf ett nederlag. —
Är det en omöjlighet, att vår flotta
kunde, efter ett förloradt sjöslag, afskäras
från all gemenskap med Carlskrona? Och
hvilken blefve då dess belägenhet?
Om Sveaborg, 1788, ej varit till, hade
händelsen nära nog blifvit sådan, och nu
finnes för en Svensk flotta i hela Östersjön
blott en enda tillflyktsort. —
Hvilka kunde väl följderna blifva af
felslagna förhoppningar på ett Salamina,
och af att, i förlitande derpå, hafva på
sjöförsvaret offrat de oerhörda summor,
som erfordras för vapnets skapande och
underhåll i fredstider, samt vid krigstillfället
de 3o till 4°>00° nian, som sjöförsvaret
till det minsta skulle kräfva?'—
Hvilken blefve den moraliska verkan
af sjöförsvarets otillräcklighet vid behofvets
stund, sedan man vant folket att sätta sin
lit dertill, och att i följe deraf anse sina
kuster för allt fiendtligt anfall otillgängliga?
—
Den i December.
Monne ej det naturligaste vore, alt först
uppgöra fordringarne för sjelfva landtförsvaret,
emot en fiende, som med öfverlägsna
krafter kan anfalla, äfven på sådana tider,
då anfallet ej kan hindras, hvarken af egna
eller andras flottor — för att se, om
derefter några utvägar äro öfriga till ett
försvar, som de rikaste nationer i vår verldsdel,
med undantag af England, ännu ej förmått
bringa till någon relativ betydenhet,
mycket mindre till hufvudsakligt föremål?—■
Om det, vid en sådan beräkning, skulle
visa sig, att man saknar utvägar för de
fästningsverk, sorn i min tanka vore så nödvändiga,
för att gifva styrka åt försvaret
af ett så beskaffadt land, som vårt, der
försvarsplanen förnämligast torde böra åsyfta
att försäkra de försvarande tillgången på
krigsförnödenheter af alla slag, under det
den anfallande fiendens operationer begränsas
af svårigheten att finna underhåll, uti
ett så glest befolkadt land, som vårt; —
då man härtill lägger den erkända sanningen,
att en fiendtlig arrnee föder sig lättare
än.en aimee i eget land — visar sig ännu
ögonskenligare nödvändigheten af befästade
förråder.
Om det, vid undersökningen, visar sig,
att man icke under freden mägtar behörigen
förse sig med erforderliga vapen och
andra
Den i December.
andra krigsförnödenheter, i och för landtförsvaret;
så tror jag, att man gjorde väl,
om man antoge såsom afgjordt, att en i utvägar
på både folk och penningar öfverlägsen
fiende, genom våra egna krafter till
elt sjöförsvar, aldrig kan afhåll as ifrån våra
kuster, och om man heldre hyllade den
öfvertygelse, att en fiende,hvars operationslinie
blifver sådan, att han måste medföra
sina förnödenheter öfver haf, alltid kommer
att äfventyra mycket, vid ett inbrott
i ett land, som, genom natur och konst befastadt,
sandar alla sina krafter tillförsvar,
och som snart för fienden förvandlar sig
till ödemark, under det att landets försvarare
se sitt underhåll försäkradt inom fasta
platser. —
Det är i betraktande häraf, och under
erkännande af den sats, att den, som vill
försvara allt, äfventyrar understundom allt,
sorn jag vågar tro, att sjöförsvaret i sill
helhet bör underordnas landtförs varet och
ej, efter andras mening, ställas uti första
rummet.
Då jag trott mig böra afstyrka sjöförsvaret,
såsom i min tanka icke öfverensstämmande
med möjligheten för vår financieila
elier ekonomiska belägenhet att åstadkomma,
är min mening derföre icke, att
Sverige eller Seandinavien skulle helt och
a H. 9
i 5b
Dea i December.
hållet afstå ifrån egandet af örlogsfartyg;
jag tror tvärtom, att man bör ega sådana,
af fregatter och smärre fartyg, till det belopp,
som fordrades, för att under vanliga
förhållanden kunna skydda handeln. —
.Tåg tror, att det för Scandinavien skulle
kunna blifva af ej obetjnllig nytta, om
vi, uti de mest besökta farvatten, genom
våra örlogsfartyg bildade ständigt flytande
Consulater^ hvarigenom nya, vidsträcktare
och förmånligare handelsföretag säkerligen
skaile uppkomma. — Jag tror med ett ord,
att en iiteh örlogsflotta borde underhållas,
med afseende på vår förkofran, men aldrig
såsom hufvudsakligt ingående uti landets
försvarsplan. —
Det är otvifvelaktig!, att ifrån elt sådant
Marine-etablissement skulle, vid ett
krigstillfälle, kunna i hast bildas det nödvändiga
af ett skärgårdsförsvar, eller diver»
sionsmedel för våra kuster.
Utrustningen för Ärmeens Flotta till
1790 års campagne bar redan en gång visat
denna möjlighet, att ifrån den ringa
återstoden af 47 segel, efter 1789 års fälttåg,
uppbringa detta vapen till en styrka
af 349 segel, bärande 3o55 canoner, och
en besättning af 22,568 man. —
Jag är öfvertygad, att Sverige skulle
draga en oberäknelig större nytta af 6 å
Den i December.
8, kanske med Norrige io eller 12, ständigt
seglande större och mindre örlogsfartyg,
än af sina skepp, hvilka ännu aldrig
varit i tjenstbart skick, då de behöfts.
Mig synes, att flottans sjukhus i Carlskrona,
ej mindre 1788 än 1808, lemnat
ojäfaktiga bevis om Sveriges utvägar till
rustningen af ett sjöförsvar i större scala;
och jag upprepar ännu en gång, alt jag
tror Sverige skulle skörda oändligt större
fördelar genom en liten, men under freden
verksam, flotta, som fordrade en till
antalet inskränkt, men tjenstbar och beständigt
tjenstgörande befälspersonal, än
hvad nu vinnes genom den stora stat, som
årligen förtäres, under clet att skeppen med
möda underhållas; och under det, särdeles
det högre, befälet, som ej kan öfva enskild
sjöfart, åldras, utan att stiga uti sjövana,
och utan att vapnet, såsom hufvudsaklig
försvarsanstalt, ännu uti opinionerna ens
förmått förvärfva någon historisk tillit. ■—
Jag tror, alt Sverige, vid en blick på
det förflutna, bar att i allmänhet beklaga
sig öfver för mycken omsorg på utmerglande
och ändamålsvidriga försvarsanstalter,
under åsidosättande af utvägarne, att
genom förkofran söka anseende och styrka.—■
Det är härpå, jag velat fästa uppmärksamheten,
och det gifves, efter min öf
-
l?>2
Den i De cem ber.
verlV^else, sannerligen ingen annan utväg
att minska skattebördorna, än att minska
anslaget för försvarsanstalterna; och det är
på sjöförsvaret jag anser denna minskning
kunna directe företagas. Genom litet mer
ekonomiska åsigter, i anseende till indelningsverkets
handhafvande, skulle otroliga
besparingar för de roterings- och rustningsskyldiga
kunna ega rum, säkerligen till mera
båtnad för både styrelse och folk, än
utgifter, sorn, i fall de äro onödiga, äro
onyttiga och sålunda skadligt verkande, ej
mindre i ekonomiskt afseende, än i hänseende
'till den tankeställning, som bildas genom
allt tvång, hvilket icke erkännes såsom
oundvikligen nödvändigt. Ehuru jag
upprigtigt tillstår, att jag icke mer inser
anledningarne för Sverige, att ifrån sin
mägliga granne frukta något inbrott, sedan
hela det nuvarande Europeiska statsskicket,
snart sagdt, är oss en borgen för
vårt fortfarande oberoende. Ehuru min innerliga
öfvertygelse är, att en klok och förståndig
styrelse är för oss mer säkert tryg- *
gande, än alla försvarsanstalter, så känner
jag likväl tidens omvexlingar tillräckligt,
för att veta, att autokraters thron, undertidens
lopp, kan bestigas af en inkräktningslysten
tyrann, som utan annan beräkning,
än förtroendet till sin styrka, och utan annan
driffjäder, än en blott passionerad vilja,
skulle, af hat till friheten och af fruktan
för dess grannskap , kunna anfalla detta
Den i December.
i33
land — Jag är således långt ifrån den
tankan, att försvaret, i beräkning på närvarande
förhållanden, må åsidosättas; men
jag tror, att antagandet af ett system för
försvaret är nödvändigt; och jag döljer ingalunda,
att jag åtminstone icke upptäckt
någon ännu stadgad plan för denna, i anseende
till sina verkningar betydande, gren
af statsbestyret. —
Man har under en lång tid erfarit,
hvilken tankevexling sorn egt ruin, rörande
sjöförsvaret, och om det borde fotas på
linie- eller skärgårdsflotta; och man eger
ingen anledning till annan slutsats, än att
det godkända systemet stadgat sig för sjöförsvaret
uti hela dess vidd.
StorAmirals Embetets utgrening, till omsorgen
för våra isbeläckta insjöar, visar åsigten
af ett sjöförsvar i den vidsträcktaste bemärkelse;
och antingen är allt, hvad jag
häremot anfört, olägligt, eller är det synbart
antagna systemet icke beräknadt på
landets förmåga, i afseende på de erforderliga
bidragen af både penningar och folk.
Dessa omständigheter äro säkerligen värdiga
ämnen för den medborgerliga omtankans
noggranna undersökning, lill stadga
för en öfvertygelse, hvars vacklande tillstånd
är af det mest menliga inflytande på
statshushållningen i allmänhet. —
Sveriges gräns emot Ryssland har en
högst ofördelaktig sida uti hufvudstadens
i34
Den i December.
läge på den gränspunkt, som närmast förenar
grannens land med vårt.—Besittningen
af Åland sätter grannen i tillfälle att
beständigt oroa, genom den minsta rörelse
på denna punkt; och, oaktadt detta genom
Finnlands frånträdande förändrade förhållande,
har man ej förmärkt några vidtagna
åtgärder lill det ondas afhjelpande i
hvad möjligt är. — Jag har sett många i
sednare tider förbryllas utaf den vetenskapliga
benämningen af ett central-försvar. —-
Jag har hört Göta Canal, äfven ifrån
det högre krigsbefälet, hyllas såsom en kraftig
försvarsanstalt för Sverige, och jag har
slutligen sett dessa nya ide'er tillämpas uti
Yanäs fästnings anläggning,bakom Vettern;
och jag nödgas, kan hända till min blygd,
då äfven jag varit ibland dem, som möjligen
kunnat få till pligt att tänka uti dessa
ämnen, öppet bekänna, att jag förstår
ingenting utaf det synliga uti systemet.
Efter den så ofördelaktiga förändringen,
uti gränsförhållandet, har militaira etablissementet
uti Stockholm utveklats allt mer
och mer; dyrbara casernanläggningar, ännu
kostbarare militaira sjukhus äro dels
fullbordade, dels å nyo anlaggda, sedan
Stockholm förlorat den förmur, det uti
Finnland egde, och mycket, som under
den tid, då Stockholm ännu utgjorde ett
verkligt centrum, hvarifrån rikets försvars
-
Den i December.
anstalter lunde utgå, icke kunde åstadkommas,
bekostas nu utan tvekan, sedan hufvudstaden,
utan allt yttre försvar, är förflyttad
till en gränspunkt; och det är Rikets
Ständer, som beviljat medel till alla
dessa, i min tanka, för vårt lands behof
och tillgångar i ovigtig väg nedlaggda, kostnader.
Stockholm utgör ännu en station för
flotta, oaktadt minnet af Åbo escadrens öde
1808 synes hafva bordt föra tankan till
betänkligheter,. för bibehållandet af äfven
deuna sakernas gamla ordning.
Allt visar sig, som hade ingen förändring
uti gränsförhållande föregått, eller
som vore de gamla åsigterna, äfven för försvaret,
lika lämpliga till det nya, som lill
det gamla statsskicket; och det är härutinnan,
jag hyser mångå tvifvelsmål.
Ett folkfattigt land är till sitt försvar,
mer än något annat, i behof af befästningskonsten.
Man sätter med lätthet stora armeer
uti rörelse i folkrika och väl uppodlade
länder; man förer med stora svårigheter
de minsta krigshärar uti ett folkfattigt
land, och Thermppylerna äro förbi,
när matförrådet är förtärdt.
Konung Fredrik II i Preussen yttrar
uti ett bref till Maréchal de Saxe, att den
i36
Den t December.
stora krigskonsten består uti att förekomma
händelserna, och generals-vetenskapen
är förberedandet af alla hjelpkällor, på det
man icke måtte blifva villrådig om sitt beslut,
då fråga uppstår att fatta ett sådant.’*
En annan författare bestämmer konsten
alt ordna kriget till ett system af försigtighetsmått
och förutseenden, grundadt
på geographiska, historiska, physiska och
moraliska kunskaper, i följe hvaraf demotgångar,
som stridernas äfventyr kunna medföra,
för oss verkade det minsta möjliga
onda, under det att, på samma krigsteater,
de minsta fördelar, lyckan skulle medgifva,
blefve ögonskenligen ledande till de
lyckligaste och varaktigaste följder.
Då man, vid försvarsanstalternas betraktande,
utgår ifrån dessa synpunkter,
finner man genast, att Sverige, i anseende
lill krigslyckans vansklighet, icke kan bygga
sin trygghet emot allt fiendtligt inbrott
från våra kuster på ett sjöförsvar, sorn vi
ej kunna uppbringa till ens samma styrka
som en mägtigare grannes, mycket mindre
till den öfverlägsenhet, som fordrades, och
som dessutom en betydligare del af året
genom klimat-förhållandet är obrukbart..
Det måste i alla fall förutsättas, att *
fienden, efter ett möjligen besegradt sjöförsvar,
skall fortsätta anfallet mot sjelfva Ian
-
Den i December.
det; och hurudan blefve väl ställningen
då, om, efter felslagna beräkningar på ett
Salamis, man skulle finna sig hafva åsidosatt
det afseende, man med hopp om mera
framgång borde hafva fästat vid våra
Thermopyler, eller landlförsvar i allmänhet.
Det blefve i min tanka, äfven under
tillvaron af det starkaste sjöförsvar, vi möjligen
kunde åstadkomma, en högst olycksbådande
syn, alt i Februari månad erfara
en Rysk annee, med fulla förråder på Aland,
under närvarande försvars system, anrycka
mot Stockholm.
Det finnes icke något till stat organiseradt
land, som icke eger armar tillfyllest
för sitt försvar, om det eger villjan att försvara
sig; men ett fol k fattigt land, hvars
samlade stridskrafter måste dragas från långväga,
lill ofta obebodda trakter, kräfver en
föregående omtanka till krigsförnödenheters
anskaffande på de punkter, man i förvägberäknat
såsom naturliga stöd för krigsrörelserna.
Ett folk fattigt land, som hvarken kan
uppställa eller på fredsfot underhålla någon
betydlig stående armee, måste på nationalbeväringen
beräkna sitt hufvudsakligaste försvarsmedel.
Detta medel, ehuru pålitligt och godt,
innebär likväl hitintills olägenheten af bri
-
138
Ben i December.
stande färdighet ach krigsvana,, vid höljan
af ett. fälttåg.
Denna olägenhet bl ifver större, i den
Biån den flendtliga hären icke företer samma
brister; och nödvändigheten, att i möjligaste
måtto motväga dem, hillver, så mycket
påtagligare..
Om Stockholm vore uppfylldt med
krigsförnödenheter af alla slag; örn hela armeen
med all beväring kunde dit samlas
med så stor skyndsamhet, att samlingen icke
af fienden kunde förekommas;. så sattes,
i alla fall för mycket på spel genom en,
vid början af ett fälttåg, under en oftast
obehaglig årstid, vågad afgörande drabbning
med en oöfvad, icke krigsvand, annee, emot
dea bäst disciplinerade armee i verlden..
En olycklig utgång af den första bataillen
skulle ofelbart medföra hufvudstadens
intagande, tillika med den ofördelaktiga
opinions verkan på hela landet, som
säkerligen blefve en följd af att icke i tid
hafva vant sig vid den tanken, att Stockholms
intagande alltid, vid ett alfvarsamt
krig med vår östra granne, blifver en oundviklig
följd af dess läge inom vårt förändrade
gränsförhållande.
Maretha! de Saxe yttrar uti sina Réveriesj
”att menniskorna alltid förlora hufvudet,
då oväntade händelser inträffa”, ock
De ii i December.
jag kan med möda föreställa mig all den.
villervalla, som, under det bäst organiserade
sjöförsvar, skulle blifva en följd af Stockholms
oberäknade intagande af en^fiende.
Jag anser derföre som en hufvud omständighet,
. att i försvarssystemet införa denna
tanke, icke allenast som en möjlig, utan
som en beräknad händelse, och alt i följd
deraf visa försvarssystemet såsom belt och
hållet oberoende af den,
Befästningskonsten, jag upprepar det
ännu en gång, är en utväg, att jemna den
svagares försvarskrafter emot en öfverlägsen
fiende, och enda medlet att i ett folkfattigt
land försäkra de försvarande mot
bristen af de krigsförnödenheter, hvarförutan
alla armar snart blifva overksamma,
och hvarförutan modet i bröstet snart blefve
gagnande till ingenting.
En gränsfästning mot Ålandsskären
bade jag således trott oundgänglig, för att
samla och emottaga de färsta stridskrafterna,
till att förvara och innesluta de först
erforderliga krigsförnödenheterna.
Den oöfvade beväringen skall utom all
fråga hastigare bilda sig för kriget inom
fästningsmurar, än under beröringen med
en, ej sällan vid krigstillfällen uppskrämd,
allmänhet, som, serdeles i stora städer, ej
alltid är den mest begifna på ett allvarsamt
försvar.
Den i December.
Jag anser visserligen ieke Stockholms
intagande, genom en sådan gränsfästning,
kunna förebyggas. Då Wien, Berlin, Moseau
och sjelfva Paris varit intagna, vore
detta, helst i vår närvarande belägenhet, en
löjlig förutsättning; men ett fiendtligt inbrott
skulle, genom en sådan fästnings tillvaro,
i betydlig mån försvåras»
En sådan fästning skulle afskära fiendens
operationslinie och alltid tvinga honom,
att med en större styrka observera
fästningen, hvarigenom hufvudanfallet försvagades,
och ett återtåg kunde göras äfventyrligt.
En sådan fästning skulle emottaga och
inöfva alla norr ifrån tillströmmande stridbara
och sålunda, under fiendens framtåg,
fortsatt bilda nya stridskrafter i dess rygg,
till vinnande af den stadga, att de med
en fulltalig material kunde gifva sig ut på
fältet, efter sig företeende omständigheter.
En fästning på en sådan punkt kunde
aldrig undgå att, genast vid början af etfe
fälttåg, visa sin inflytelse på och sin medverkan
uti krigsrörelserna.
Det är från dessa åsigter, jag har svårt
att fatta tankan för Vanäs fästnings anläggning,
såsom det angelägnaste och mest magtpåliggande
af försvarssystemet, efter början
dermed synes vara gjord, och det knappast
I
Den i D »c em ber.
är tillåtet att föreställa sig, det man härvid
börjat, der man kan hända hade bordt sluta.
Huru skulle väl Sverige se ut, om det,
öppet lemnadt, genom en hinderlöst framträngande
fiende afskildes fran all gemenskap
med de norra provincerna, utan någon
tryggad samlingspunkt, dit fosterlandskärleken,
ledsagad af modet, kunde ila. Under
ett sådant sakernas förhållande skulle våra
tappra nordboer kanhända tvingas att söka
blott ett enskildt skydd i sina dystra skogar,
intilldess fäderneslandets öde vore afgjordt,
troligen utan att Vanäs fästning bakom Vettern
ens blifvit hedrad med något fiendens
besök ?
Kan Vanäs fästning vara afsedd såsom
den punkt, hvarifrån Sveriges försvar bör
utgå, när anfallet väntas från vår östra gräns?
Hvilken väg i sådant hänseende för transporter,
då ca nalén visserligen icke under
alla årstider befrämjar dem?
Kan Vanäs vara afsedt att emottaga
beväringen, för att bakom Vettern inöfva
den till stridbarhet, under det att Sveriges
mest fruktbärande provincer må hända
lemnäs till pris åt en, utan något af konsten
skapadt hinder, framträngande fiende?
Ifrån hvilken synpunkt kan Vanäs fästning,
i en försvarspinn blifva så magtpåliggande,
att konsten och kostnaden just der
Den i December.
skulle först och förnämligast förena sina
krafter till ett, i min tanka, på annat ställe
mer och bättre behöfiigt resultat?
När raan öfverväger fordna defensionsplaner
för Sverige, finnér man dera utgångna
från helt andra synpunkter.
Jag kan härvid icke arbeta mig till någon
annan slutsats, än att Vanäs fästnings
anläggning är blott ett foster af Göta canal,
sora , allt sedan vårt nya statsskick, till den
grad förmått bemästra sig allt, att det lill
och med synes hafva blifvit medgifvet, alt
försvaret af sjelfva vår sjelfständighet ändamålsenligast
bör utgå ifrån Göta canal, eller
åtminstone kostnaderna försvarsanstalterna
till <let närmaste med canalen förenas.
Innan Vanäs fästnings anläggning sålunda
i min tanka någonsin bordt kunna komma
i fråga, hade, efter mitt sätt att se,
en gränsfästning mot Åland bordt vara fullbordad.
Någon fast plats vid kusten, söder om
Stockholm bildad, till säker inloppsort för
Svenska fartyg och lill landsättande samt
mottagande af en sådan hjelpsändning, som
t. ex. den, hvilken 1808 från England tillsändes
oss.
Några fasta punkter, inne i landet, beredda
till matförråd ers och materialens in
-
Den i DcccraLfr.
neslutande samt så beräknade, att en camperande
armee, i sammanhang med sådana
fästen, kunde bilda rätt betydande förskans11
in gar. —
Yid betraktande af kostnadsförslngen i
och för Yanäs fästning, finnér man dem
uppgå, om jag ej misstager mig, till 2J
millioner för blotta fästningens uppförande,
då andra millioner nära nog torde erfordras,
innan nödiga logementer och förrådshus
af alla slag blifva uti ordning bragta;
och häraf synes tydligt, att ett fulländadt
fästningssystem för Sverige blefve lika
omöjligt och lika utmerglande att åstadkomma,
sorn ett sjöförsvar, ehuru alltid i
min tanka i första rummet mer behöfligt
än ett sådant. — Det vore således mer än
illa, om en sådan plan, sorn Yanäs fästnings
anläggning, är byggd på så felaktiga grunder,
att kostnaden för försvarsanstalter der
nedlägges på en punkt, hvarest försvaret
troligen aldra sist kommer i fråga.
Hvad som, i anseende till fästningsförsvaret,
icke efter konstens alla fordringar
och reglor torde kunna åstadkommas,
kunde likväl till betydlig del till vägabringas,
om man fäste uppmärksamhet vid det
användbara af de ide'er till befästningssystem,
som Mare'chal de Saxe tillstyrker,
med betydligt minskad kostnad emot fästningsanläggningar
i allmänhet, men, efter
>44
Det) i December.
hans utsago, dessa föga underlägsna i förmåga.
En sträng och säker beräkningsgrund
visar sig i alla fall nödvändig, för uppgörandet
af ett slikt system.
Att Sveriges stående arraée är otillräcklig
för hvilken försvarsplan som helst, är
en otvifvelaktig sanning; och, att bristen
ofullkomligt fylles genom vår nuvarande
heväringslag, kan icke heller motsägas. Men
möjligheten, att på ett för landet tillfredsställande
sätt afhjelpa denna brist, är icke
lätt att uppgöra.
Den nuvarande beväringsexercisen är
i militairisk bildningsväg utan ändamål, ty,
att beväringsynglingen, vid fyllda 20 år,
en gång i sin lefnad under 12 dagar leker
med geväret, gör honom, från ingen synpunkt,
hvarken mer eller mindre tjenstbar
som soldat; och den härpå använda kostnaden
är förspilld utan något resultat.
Då man tänker uti dessa ämnen, öfvertygas
man lätt om olämpligheten af ali
excentrisk politik för Sverige.
Hvarje tanka till utväg för en vidsträcktare
militairisk bildning möler i sin
födsel snart sagdt oöfvervinnerliga hinder
från landels ekonomiska belägenhet.
En
Den i December.
r45
En lill beständig tjenstgöring under
vissa år organiserad beväringspligt är tryckande
för Preussen och skulle blifva förstörande
samt således overkställbar hos oss,
d er statscassan icke förmådde bestrida en
sådan utgift, oell der landet icke utan oberäknelig
förlust kan vara i mistning af arbetskrafter.
En beväringsexercis några månader under
vissa år öfverstiger äfven landets krafter;
och likväl bjuder klokheten att uttänka
medel till en militairisk bildning, någorlunda
lämpad efter de öfriga Europeiska
nationernas.
Hvad som, uti mägtigare och rikare
stater, i sådan väg tillvägabringas genom
statscassan, måste, under ett statsförbållande
som vårt, åstadkommas genom omtankan
att förena den mesta möjliga nytta med
minsta möjliga statsutgift.
Första steget ifrån borgare eller bonde
till soldat eger rum i klädseln; en ändamålsenlig,
likformig beklädnad utgör första
behofvet för en krigaretroupe.
Då kläder utgöra ett af menniskans
första behof i allmänhet och således en
för hvarje menniska oundviklig utgift, uppstår
en fråga, om det vore omöjligt att förmå
Svenska allmänheten till antagandet af
2 H. i o
i4ö
Den i Decemlier.
en enkel nationaldrägt, efter militairisk
form, under öfverenskommelse om någon
districtskilnad, i fall den anses nyttig och
sålunda behöflig.
Allmogens långa rock synes mig snart
kunna förvandlas till en kortare; soldat-stiblelten
är redan intet annat än den i många
provincer brukliga snösockan.
Uti ett land , der det i vår tid lyckats
en Regent att, för tillfredsställandet af ett
blott infall, utkläda Nationen i en löjlig
lindansare-drägtj borde det ej vara omöjligt
att öfvertyga om nyttan af en allmän
nationaldrägt, beräknad efter en soldatbeklädnads
fordringar.
Det borde ej vara omöjligt att öfvertyga
allmänheten om nyttan, alt uti en i
alla fall oumbärlig klädsel, utan någon ökad
skatt, vinna den oberäkneliga fördelen, alt
massan, genom en sådan utväg, blott behöfde
fatta vapnet, för att ställa sig i ledet
som soldat
Verksamt skulle det till ändamålet bidraga,
om Adels-, Brukspatrons- och Borgareuniformer
utträngdes af en så beskaffad
allmän nationalbevärings-drägt.
Om denna åsigt vunne bifall, skulle
jag anse mycket vara dermed åstadkommet,
men likväl blott första steget gjordt, lill skapande
af en verklig nationalbeväring. —
Den i December.
Efter klädseln, som blott bestämmer
soldatens yttre form, uppkommer bildningen
för krigsbehofvet; och, huru den skall
åstadkommas, för en hel nations beväring,
utan att menligt verka på de industriella
förhållanderna i allmänhet och således på
statskrafterna i det hela, har varit ett svårt
problem att lösa, i de länder, der statskraften
redan vunnit en sådan styrka, att
den ej är så ömtålig för den minsta rubbning
af sitt underhåll. — Problemets lösning
blifver ännu svårare och snart sagdt
omöjlig, i ett land, der hvarje från jordbruket
och industrien borttaget dagsverke
är af den största inverkan pä national-välmågans
stigande eller fall. —
En årlig exercis af några månader, flera
eller färre, för till ex. tvänne beväringsklasser,
så att hvarje klass exercerades åtminstone
2:ne år å rad, skulle medföra en.
alldeles odräglig tunga för statscassan, sorn.
belt säkert icke heller i längden skulle kunna
bestrida den, och särdeles vårt jordbruk
skulle ingalunda kunna bestå med en så
känbar minskning af arbetsstyrka.
Men icke nog härmed; ty föga vore i
min tanka genom denna anstalt uträttadt i
anseende till den bildning, som verkligen
erfordras, om något ändamål skall vinnas. —
Fordringarne för soldatens bildning
hafva hittills varit:
Den i December.
En ledig ställning; en säker vändning;
en stadig gång, så enskildt sorn i sluten
troupe; —
Kännedom af geväret och färdighet i
dess behandling; begrepp om commandoordets
mening, till hvarjehanda rörelser;
begrepp om fälttjenstens förnämsta fordringar
af soldaten; —
Fullkomlig kännedom af krigslagarnes
nödvändighet och innehåll.
Dessa fordringar synas icke stora eller
vidlöftiga att bibringa och åro det visserligen
icke heller.
En infanterist bildas till fullkomlig
tjenstbarhet i ledet inom högst några veckor;
men en sålunda i hast inhemtad färdighet
utgör icke en inrotad vana; denna
färdighet försvinner lika fort, som den blifvit
vunnen, då den icke underhålles, och
häruti består svårigheten att förena ett
för landet icke tryckande heväringssystem
med den möjligaste tjenstbarhet vid inträffande
behof.
Man har, mig veterligen, icke hittills
tänkt sig någon annan bildningsanstalt till
soldat, än garnisoner eller läger. —
I anseende till de ofta nämnda svårigheterna
och ekonomiska olägenheterna af
dessa utvägar inom ett fattigt land, förer
tankegången lill nya åsigter och framstäf
-
Den i December.
»49
ler en fråga: huruvida soldatbildningen icke
skulle kunna ändamålsenligast förenas med
den allmänna folkbildningen.
Folkbildningen är ännu hos oss uti ett
alltför uselt tillstånd.
Folkscholörna på landet äro alltför få,
utan system och under ingen allmän uppsigt.
— Råheten är i följe häraf stor, och
tankelyftningen ringa eller ingen.
Hvilken särdeles fart kan man väl vänta,
för bildningen till sjelfständighetens försvarare
, utan en föregången bildning till
menniska, med känsla för sjelfständighetens
betydelse och värde?
Jag skulle i följe häraf tro, att folkbildningen
i allmänhet är den grund, hvarpå
lagstiftaren bör bygga sina åtgärder, äfven
i anseende till beväringspligtens utbildning,
till uppnående af sitt föremål.
Monne ej inrättandet af en folkschola,
efter vexelundervisningsmethod, i hvarje
socken borde påbjudas, eller flere socknar
om en scholinrättning lorena sig, der
localförhållanden sådant medgåfve? —
Monne ej, för föräldrar, förmyndare
och husbönder, borde stadgas: att scholan
minst 3:ne dagar i veckan skulle besökas
sif alla ynglingar, ifrån 12 till och med 16
års ålder ?
15o Den i December.
Skulle ej en skicklig corporal eller soldat,
vid hvarje schola, såsom exercitiemästare
kunna anställas, för att hvarje scholedag,
efter slutad läsning, minst 2.*ne timmar
exercera scliolungdomen, så länge årstiden
sådant medgåfve; och skulle inom
hvarje ort ej finnas någon äldre bildad man,
under hvars inspection en eller flere scholor
kunde ställas?
Genom en sådan anstalt borde hvarje
yngling vid 16 års ålder hafva undfått den
grad af borgerlig bildning, han nu i allmänhet
saknar, och derjemte hafva lärt att
ledigt bära sin kropp, att säkert vända sig,
att stadigt röra sig, både enskildt och i
troupe; att förstå commando-ordets mening
till hvarjehanda rörelser, samt att känna
och förstå lagarne för krigslydnaden, som
borde tillika med en militairkateches, utgö~
ra delar af dess scholecurs.
Geväret kunde hittills begagnas af trä
till tyngden afvägdt efter olika styrka och
krafter
Ifrån i6:de till och med 2o:de året
skulle, efter denna åsigt,^ynglingen, under
*) Denna anmärkning torde, vid första anblicken,
hafva för mycket utseende af lek; men
den är i verkligheten byggd på en gymnastisk
grund och på en bepröfvad egen erfarenhet, att
ställning och säkerhet i vändning ej vinnes
utan gevärets tillhjelp, och det är från en sådan
åsigt, trägeväret här är föreslaget. —
Den 3 December.
hela sommaren, alla lielgedagar före gudstjenslen,
vid kyrkan 2:ne timmar exerceras,
af dertill inom armeen förordnadl befäl;
och skulle, efter omständigheterna, flera
socknars beväringsyngKngar kunna tourvis
sammandragas vid en kyrka till öfningars
verkställande i större trouper, utan
statens betungande med något underhåll.
Gevärets kännedom och färdighet i dess
behandling skulle under denna öfning bibringas.
Målskjutning ordentligen läras, och de
begrepp om fälttjenst, som uti scholén blifvit
meddelade, skulle nu praktiskt öfvas.
Till vinnande af den för soldaten så
nödvändiga färdighet, att väl och säkert
kunna skjuta, skulle ej litet bidraga, om
den i Tyskland och Danmark öfliga målskjutning
äfven hos oss kunde såsom folklek
införas, och om livart 3:dje eller 4;de
år, inom hvarje socken, en målskjutni ngsinspection.
anställdes, hvarvid ett eller 2:ne
priser af allmänna medel utdelades för de
bästa skotten. —-
Efter 2r års ålder skulle den till krigstjenst
activa beväringsskyldigheten inträda
och fortfara till och med fyllda 25 år. —
Under denna lid skulle de beväringsskyldige,
å utsatt helgedag, vid sommarens
början, vid socknekyrkan, eller på annaa
tjenlig samlingsplats, till mönstring oell
exercis sammankallas, och likaledes en gång
vid sommarens slut.
Af denna beväringsklass skulle styrebsen,
i mån af medel och pröfvadt behof,
kunna bilda och sammandraga bataiHöner
till högst 12 dygns exercis, så nära hemorten
som möjligt; och skulle debeväringsskyldige
för sådana tillfällen af statsverket
kosthållas, men begagna sina egna kläder;
och hela denna styrka kunna uppbådas,
att vid påkommande behof rycka ut
i fält.
Efter fyllda a5 till och med fyllda 35
års ålder, skulle de beväringsskyldige en
gång om året på kyrkbacken mönstras och
exerceras; och skulle, i händelse af krig,
fästniugsgarnisoner kunna, efter behof och
genom lottning, uttagas från denna klass.,
och den activa hären äfven ifrån densamma
förstärkas, om behofvet och en i landet
inträngande fiende gjorde det nödvändigt.
Ifrån 35 till och med 4° års ålder,
skulle beväringsskyldigheten innefattas endast
uti provinceförsvaret, eller resning uti
massa, och för denna händelse beböfvas
inga föreskrifter. —-
9 §. uti den Preussiska beväringslagen
lyder: För att i allmänhet så litet sora
möjligt hindra physisk och vetenskaplig ut
-
Den i December. i53
hildning, är det fyllda 2o:de året faststäldt
för inträdet uti krigstjensten. — — — —
För den activa krigstjensten medgifves
rigtigheten af detta stadgande; men min
åsigt skiljer sig i så måtto ifrån de hitintills
rådande principer för heväringslagar,
att dessa påse beväringskarlens bildande
till soldat, då jag deremot anser ynglingen,
under sin uppfostran och under sin lärotid,
böra undervisas och inöfvas uti de
stycken, hvaraf han en gång som sitt fäderneslands
försvarare blifver i behof, på
det han vid första inträdet uti rullorna,
som beväringskarl, utan någon ytterligare
tidspillan, utan någon ifrån näringar ne undandragen
arbetskraft och utan det allmännas
betungande, måtte redan veta, hvad
beväringsmanskapet, efter nu gällande system
, först mäste, medelst stora statsuppoffringar
och ändå ofullkomligt, lära. —
Krigsvanan vinnes endast genom kriget,
och det ligger uti mcnniskonaturen,
att härda sig under förefallande omständigheter.
—
Den, som hugger en famn ved på
dagen; den, som kör ett tunnland jord;
den, som slår ett tunnland äng; den, som
ej sällan här en tunna råg; den, som ofta
ifrån veckans början till dess slut förer
i54
Den i December.
slagan — är ej i brist af härdning lill mödor
och besvär. Jag har derföre aldrig
fästat uppmärksamhet vid hvad man kallat
soldatens härdande, ty jag har alltid trott,
att behofvet åstadkommer delta, utan. någon
särskild öfning
Jag bar deremot ansett förståndets
bildning böra utgöra syftemålet, och. förnämsta
ögonmärket. —
Ått här vilja med vidlöftiga deduetioner
bevisa fördelerne af denna, ifrån den
vanliga skilda,, åsigt, vore utan ändamål,
och antingen är åsigten rakt förkastlig, eller
innebär den ämne för en större, vidsträcktare
och skickligare tanke-utveckling, som
kan hända åstadkommes endast genom ti
*)
Den stylta, sorn härigenom skulle uppkomma,
Liefve, efter våra sednaste tabeller:
mellan 20 och 25 års ålder 110,878 man.
— 25 — 3o — — 106,682 —
— 3o — 35 — — 101,729 —
—• 35 «— 4° — — 82,658 —
och således en tolai summa af 4°'->947 man;
hvaraf äfven visar sig, att matt med beväringspligten,
såsom ett ovillkorligt åliggande, gerna
kunde stadna vid det 3o:de året. —
Jag väntar mig äfven det vanliga inkastet
af bristande befäl till en sådan styrka; men
genom en, till samma mål syftande, rigtning af
de högre scholorna och undervisningsvreken,
skulle befäl vid behofvets stund ej saknas, och
det är endast bildningen, som bibringar förmåga
att föra befäl öfver andra. —
Den i December.
i5S
den samt den allt mer och mer tilltagande
nödvändigheten, att befrämja samhällets
fördelar genom andra utvägar än de vanliga,
snart nog för tunga, skattebidragen.
Jag inser alltför väl de många inkast
af svårigheter och besvärligbeter för utförandet
af denna plan; men att uppgöra någonting
för ett lands försvar, som ej innefattade
något ondi, något tvång, är ej möjligt,
då sjelfva föremålet, eller försvarsbehofvet,
är det största af allt samhällsondt.
Det system, som med undanrödjande af
det mesta onda förenar den mesta ögonskenliga
nytta, är utan tvifvel det bästa;
men, att utfinna det, är ej så lätt, som begäret,
att i ett så magtpåliggande ämne få
lemna ett tankebidrag, är ursäktligt.
Norrige är i den lyckliga belägenhet,
att nu mer ega Sverige lill förmur och till
värn för sin sjelfständighet; Norrige behöfver
icke mer för sitt gränsförsvar bekosta
några fästningsbyggnader, och det torde en
gång komma att finna beliofvet af, att lemna
ett billigt bidrag till hvad vi i denna
del behöfva, till förbundets tryggande i allmänhet.
Norrska stridskrafterna komma att utgöra
reserven för våra, om vår gemensamma
sjelfständighet hotades, eller ett fruktans
vär dt diversionsmedel norr ifrån, om
»56 Ben i December.
händelserna skulle sådant påkalla; men bildandet
af en operationslinie torde i detta
afseende ej heller böra undgå uppmärksamheten.
— Någon betydligare styrka framgår
ej genom denna del af landet, utan i
förväg beredda undei hallsförråd, oeh för
alla sådana fordras i mia tanka något slags
befästning.
Sedan den mening, man innefattar i
Sca netinaviens sjelfständighet, blifvit framställd
såsom grunden för all tanke-yttring,
rörande försvarsanstalternas ordnande, så
torde det ej vara olämpligt, att äfven fästa
uppmärksamheten vid nyttan och nödvändigheten,
att göra planen för försvaret
till ett ämne för den mest offentliga behandling,
och alt såmedelst skingra den af en
inbunden politik alstrade fördom, om behofvet
af hemlighet uti försvarsplaners uppgörande
för ett land..
Det är ifrån en sådan fördom, understödd
af andra fördomar, man så länge,
med en tanklös undergifvenhet, anförtrott
bestämmandet af sjelfständighetens betydelse
åt de invigda uti diplomatiker hemligheter;
likasom man, under en alltför ödmjuk
förnekelse af tankeförmåga, öfyerlemnat
sättet, att ordna sjelfständighetens
försvar, åt krigsståndets skråmessigt uteslutande
behandling. —
Det är i följd häraf, sorn systemer, uppgjorda
under en tid, då planers uppgörande
Den i December.
i57
räknades ibland administrativa åligganden,
fallit i förgätenhet under en efterföljande
tid, då folket icke mer egde någon röst i
rådslagen, hvadan följderna, i anseende till
försvaret, vid behofvels timma visat sig i brister
af alla slag och i villrådig hufvudlös»
het, hvaraf uppkommit fruktlöst förspillda
kostnader för Försvaret, samt förlusten af de
länder, som så länge utgjort ett betydligt
villkor för Sveriges politiska anseende och
styrka.
Jag föreställer mig, på grund häraf, att
planen för försvaret af Scandinaviens sjelfständighet
hör vara så öppet behandlad,
att hvarje sitt land och egen frihet älskande
tänkare måtte ega tillfälle, att till
det stora ändamålet lemna sitt bidrag, särdeles
som planers uppgörande egentligen
tillhör forskningens och tankans område,
då verkställigheten deremot mer fordrar biträde
af vetenskapen. —
Jag inbillar mig, ätt försvarsplanen för
Scandinaviens sjelfständighet långt före detta
borde hunnit till stadga i beslut, och
det är således besynnerligt nog, att man
ännu kan tankevexla i detta ämne, sedan
19 år förflutit efter ett ej allenast nytt statsskick,
men efter ett alldeles förändradt geographiskt
och politiskt förhållande till andra
stater. —
Comiteer hafva visserligen icke felats;
men skråbegreppen hafva härvid äfven vi
-
158
Den i December.
sat, hvilka djupa rötter af vanan kunna alstras,
då dessa comiteer för försvarets angelägenheter
allid varit delade för landtoch
sjöförsvaret, hvadan frågan veterligen
icke heller varit uppfattad ifrån synpunkten
af något helt.
Man har hittills måhända alltför mycket
förbisett, att ett lands försvar förnämligast
stödjer sig på en allmän anda för
försvaret, och en sådan uppkommer säkrast,
om ej endast, genom ett allmänt deltagande
i frågan om grunderna för försvarets uppgörande.
—
Då statsborgaren i förväg känner den
plats, han vid farans ögonblick bör intaga,
så öfverraskas ej dess mod, då han, redan
uti vissheten om sättet för dess användande,
känner sig eli beräknadt medel för räddningen
af sin och landets sjelfständighet. —
De tider äro lyckligtvis ej mer, då
man medgaf, att statsangelägenheterna ej
kunde eller borde behandlas af andra, än
sådana medborgare, hvilkas yrke och erfarenhet
gjort för dein till pligt, att derom
kunna döma; man är nu kommen så långt,
att det temligen allmänt lärer medgifvas,
det tankeförmågan, mer än yrket, bestämmer
rättigheten för omdömet; och blotta
känslan för det godås sak torde, i grund
häraf, åtminstone ega hopp om något öfverseende,
i fall af allt för stora misstag.—.
Den i December.
Ändamålet med denna uppsats kan, som
livar man finnér, icke vara alt ingå uti
några detail-forliållanden, utan endast att
framkasta ideer, hvilka hufvudsakligasl innefattas
i följande satser:
Ätt sjöförsvaret nu mer för Sverige är
olämpligt, i anseende till bristande förmåga
att åstadkomma något verkligt. —
Ätt anslagen för sjöförsvaret, i följd
häraf, böra minskas, tili hvad sorn erfordras
för underhållet af ett inskränktare marinctablissement,
mer i afseende på handelns
befrämjande, än på rikets försvar,
men hvarifrån ett skärgårdsförsvar snart
kunde utgå, vid tillfälle af behof, om planen
i sådant afseende nppgjordes. —
Att Sverige påkallar ett med mogen
öfverläggning uppfattadt befästnings-systcm,
såsom enda utvägen att jemna de underlägsna
krafterna, till någon lofvande förmåga,
att kunna tillvägabringa ett kraftfullt försvar
för sjelfständigheten, om den hotades.—
Att en gränsfästning emot Åland, till
något skydd för hufvudstad en, varit mer i
system, än anläggningen afVanäs fästning.—
Att denna fästningsbyggnad måtte inställas,
så länge medel för angelägnare punkters
befästande icke äro för handen. —
Att nationalbeväringen borde till beklädnaden
forinus, medelst en allmän an
-
i6o
Den i December.
tagen national-beväringsdrägt, utan statens
betungande. —■
Att bildningen till militairisk tjenstbarhet
borde ingå uti folkundervisningen i
allmänhet, till och med i6:de året, och derifrån
till och med det 2o:de året åstadkommas
genom söndagsexerciser, utan statsverkets
betungande, och derefter genom ra
dagars exercismöten, i mån af statsverkets
tillgångar att bestrida dem. —
Att målskjutningar borde, här som i
andra länder, införas såsom folklek, och
premieutdelningar för de bästa skotten ega
rum. —
Att landets Forsvarsplan bör vara allmänt
känd, för att kunna vara allmänt hyllad,
och att detta är enda villkoret för
styrka och fasthet uti en sådan plan. —
Dessa åsigter äro framlaggde utan ali
slags förhoppning om någon framgång: de
äro i strid med alltför många och alltför
mägtiga interessen, för att kunna vinna något
afseende; men den enskilda tankeyttringen
verkar, i alla fall, sällan så ofördelaktigt,
som den ministeriella missräkningen
i förening med den icke sällsynta
ihärdigheten, att med styrkans biträde försvara
den. Jag har derföre icke tvekat att
allmängöra åsigter, hvilka, om de också för
ögon
-
Den i December.
ögonblicket icke anses antagliga, likväl haft
till afsigt att medverka till ett stort och
nyttigt ändamål. —
Jag anhåller, att StatsUtskottet, vid
statsförslagets uppgörande, måtte denna gång
ingå uti försvars-systemets granskning till
alla dess detailler; att en, för försvaret
af Scandinaviens sjelfständighet, säkerligen
uppgjord och det hela omfattande defensionsplan
måtte af StatsUtskottet granskas,
så i anseende till uppfattningen af det hela,
som till detaillernas sammanhang dermed.
—
Jag anhåller, att StatsUtskottet, vid
denna Riksdag, måtte beledsaga förslaget
till hvarje utgift, särdeles för försvarsverket,
med motiver för behofvet, emedan jag
icke föreställer mig, att någon rättskaffens
representant längre lärer kunna, på blott
god tro, lemna sitt bifall till skattebidrag,
om hvilkas nödvändighet lian ej genom en
öppen och fullständig bevisning är öfvertygad.
—
Man synes, äfven hos oss, nu vilja
öppna dörren till statslånesystemets olycksbådande
afgrund för ett land, så beskaffadt
som vårt, der ett sådant system icke kan
hemta något stöd från en redan tillvarande
industriel kraft och inneboende förmåga
till en hastigt tilltagande utveckling af
en sådan. —
a H. »>
i6i
Den I December.
Man är äfven, i anseende härtill, nu
iner än förr, i behof af en grundlig vägledning
för sitt omdöme, och det är en
sådan, jag hoppas och anhåller om, då Rikets
Ständers Statsutskott en gång kommer
att afgifva sina betänkanden, rörande dessa
maktpåliggande ämnen. ■—
Om remiss till StatsUtskottet, äfven
så om meddelande till de öfriga RiksStånden
af detta yttrande, anhåller jag vördsamt.
—
Friherre Toll, Gustaf Philip: Instämmande
fullkomligt i Friherre Anckarswärds
yttrade åsigt om nödvändigheten af en förbättrad
Nationalbildning, icke allenast såsom
sjelfva hufvudgrunden för ett kraftigt
försvar, utan äfven såsom enda rätta medlet
för tillämpningen af alla fria Statsförfattningar,
får jag dock anhålla, att frågan,
så vidt den angår dessa vigtiga angelägenheter,
förmodligen bland de vigtigaste,
sorn kunna blifva föremål för denna Riksdagens
begrundande, mätte, så länge möjligt
vöre, hvila; den påkallar säkert nyttiga upp'lysningar.
—
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapét och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till fyra eftermiddagen.
In fidem Protocoili,
O. J. Lagerheim*
Den 4 December f. m.
163
Thorsdagen den 4 December.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns lista, till
Val af tvänne Electorer, efter:
N:o no Friherre Taube, Carl; samt
N:o 2002 Herr Hisinger, Vilhelm;
Och befunnos följande Herrar hafva
blifvit till Electorer utsedde:
N:o 46 Grefve Piper3 Carl Claes ; samt
N:o 2297 Herr Tamm, Pehr Adolph.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herrar Electorer
, att innan nästa Plenum utvälja En Ledamot
i BankoUtskottet, efter N:o iq36
Herr von Stockenström, Eric; samt En
Ledamot i ExpeditionsUtskottet efter N:o
446 Herr Netherwood, Wilhelm.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm, den i
December 1828.
S. D. Vid förnyad föredragning af Riddarhus-Utskottets
den 24 sisth November
afgifne, och följande dagen på bordet lag
-
164 Den 4 December f. n.
de, Memorial, innefattande Utlåtande öfver
BevillningsUtskottets anhållan, att till Sessions-
och Arbetsrum få under innevarande
Riksdag begagna den såkallade SecretaUtskottsSalen
å Riddarhuset; blef samma
Memorial, i anledning af åtskillige Ledamöters
dervid gjorde anmärkningar, till RiddarhusUtskottet
återremitteradt. Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 25 sistlidne November
afgifne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, innefattande
anmälan, att GeneralMajoren, Landshöfdingen
öfver Södermanlands Län, m. m.,
Gustaf Abraham Peyron, fullgjort alla de
för Introductions erhållande föreskrifne praestanda,
hvilka efter behörig granskning äro
vordne af Riddarhus-Directionen godkände;
fann Ridderskapet och Adeln nu för godt,
att Introduction å Riddarhuset under N:o
23o3 bland Ridders- och Adelsmän Landshöfdingen
Peyron meddela. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och biföllos
RiddarhusUtskottets den 25 sistlidne November
aflåtne, samt den 28 derpåföljde
November e. m. på bordet lagde, aine Memorial:
ilo
Om tillstånd för Tidnings-utgifvare
eller andra personer utom Ståndet, att
af Ridderskapet och Adelns justerade Protocoller
erhålla del;
Den 4 December f. tu.
i65
T.o Angående förslag huru tryckningen
af Ridderskapets och Adelns protocoller
må lämpligast och med största skyndsamhet
under innevarande Riksdag kunna
verkställas. Ut Supra.
S. D. Remitterades till
Stats- Ut skottet:
1:0 Kongl. Maj:ts den ip sistlidue November
aflåtne, samt den 28 i samma månad
f. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående fördelningen
af de, genom en med Kejserliga Ryska
Regeringen afslutad Liqvidations-Convention,
influtne medel.
2:0 Kongl. Majrts den rp sistlidne November
afgifne, samt den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition,
om upplåtande af tvenne tunnland
jord på lotten N:o 8 af Eskilstuna KungsLadugårds
ägor, till inrättande afen ny
begrafningsplats för Eskilstuna Stads- och
Landsförsamlingar.
3:o Kongl. Majrts den 26 sistlidne November
afgifne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition,
om fortfarande anslag till Strömrensningar
och lättade Yattencommunicationers
befrämjande.
Deu 4 December f. m.
Bevillnings-Utskottet :
1:0 Kongl. Maj:ts den 19 sistlidne November
afgifne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition,
angående Curhus-afgiftens fortfarande;
jemte de af Friherre Ridderstolpe, F.,
och Herr Hjerta, G., i anledning deraf afgifne
yttranden.
2:0 Kongl. Maj:ts den 26 sistlidne November
aflåtne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition,
om upphörande af Certepartiers
chartering för Fartyg, som begagnas till inrikes
sjöfart.
Stats- och Banco-Ut skotten r
1:0 Kongl Maj;ts,den26 sislledne November
aflåtne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående Myntvärdets
upprätthållande.
2:0 Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
November e. m. på bordet lagde motion,
innefattande förslag till förordning om
Myntfoten; jemte de af Grefve von Schwerin,
Fredrik Bogislaus, och Herr Hjerta, rörande
samma ämne, denne dag afgifne yttranden.
Banco-Utskottet:
1:0 Kongl. Maj:ts, den 19 sistlidne November
afgifne, och den 28 i samma må
-
Den 4 December f. m.
nåd e. m. pä bordet lagde, Nådiga Proposition,
om rättighet för SparBankerne i Riket,
att, emot ränta, i Banko-Disconten insätta
en del af deras fond, för att, i mån
af behofvet, kunna åter derifrån uttagas och
disponeras m. m..
2:0 Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
November e. m. på bordet lagde motion,
innefattande förslag till ny Banco-Ordning.
,
3:o Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
November e. m. på bordet lagde motion,
med förslag till ny Banco-Ordning,
i händelse Rikets Ständer Bank skulle fortfara
att vara LåneBank; jemte de afåtskillige
Ledamöter, i anledning af Herr Hjertås
nyssnämnde tvenne motioner, denna
dag afgifne yttranden.
Constitutions- och Lag-Utskotten :
Kongl. Maj:ts, den 26 sistlidne November
afgifne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition,
med öfverlemnande af förslag till ny Prestvals-förordning;
jemte de af åtskillige Ledamöter
rörande samma ämne afgifne yttranden:
Banco-
och Lag-Utskotten:
Herr Hjertås, Gustaf, den 28 sistlidne
November e. tn. på bordet lagde motion,
i68
Den 4 December f. m.
innefattande förslag till ny Lag för Privata
Banker. Ut Supra.
S. D. Föredrogos å nyo och gillades
följande BnncoUtskottets den 26 och 27
sistlidne November under N:o 1 och 2 afgifne,
samt den 28 derpåföljde November
e. m. på bordet lagde, Memorial:
1:0 I fråga om formulaire för den Ed,
som Rikets Ständers Ledamöter af samma
Utskott och de vid dess Canzli anställde
Tjenstemän vid nuvarande Riksmöte böra
aflägga;
2:0 Om tillåtelse, att antaga Notarier
till besörjande af Protocollsföringen vid Utskottets
fördelningar, samt om aflöningens
för Utskottets Canzli och Vaktbetjening anordnande
af de för Riksdagskostnaderne anslagne
Allmänna Medel. Ut Supra.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhardj
hade inlerpnat följande, som upplästes:
Då begäret att processa har i sednare
tider så tilltagit, att snart ingen gräns derföre
existerar, torde det väl icke vara ur
vägen, att något botemedel mot den öfverhandtagande
process-sjukan påtänkes.
De i allmänna Lagen utsatte böter för
den som saken tappar, hafva nästan endast
afseende på sådane saker, som komma under
Konungens höga pröfning. Det torde
Den 4 December f. m.
likväl kulina antagas , att om Lagens stadgande
uti i punkten af 3 §. i 21 Cap. RättegångsBalken,
samt den alfvarsamma föreskriften
uti Kongl. Brefvet den 27 Maji 1801
noga, strängt och samvetsgrant blefve af
Domstolarne iakttagne, så skulle mycket
godt derigenom uträttas, och en hel hop,
åtminstone små processer, uteblifva, i det
stället att sådane föga bättre än uppmuntras
genom den af ganska många både Under-
och Öfver-Domare sjelftagne rättighet,
* att antingen emellan parterne qvitta Rättegångskostnaderne,
eller ock, såsom det gemenligen
heter, skäligen jemka deni. Då
likväl en sådan qvittning eller jemkning icke
blott är uti lagen aldeles förbjuden, utan
ock innefattar en uppenbart orättvis åtgärd,
så snart den ena Parten vunnit mera än
den andra; så får jag härmed vördsammeligen
föreslå, att nyssnämnde 3:dje §• kunde
få följande, uti det nya lagförslaget upptagne
lydelse: Nu kunna Parterne ömsom
vinna och tappa ; prof vas vinst och förlust
i det närmaste jemnlik varUj stånds hvar
sin kostnad; vinner den ena betydligt iner j
än den andra j gånge ersättning ut till honom
, som mest vunnit, dock med minskning
efter som skäligt pröfvas, i mån af
hvad han i saken förlorat. Härvid tror
jag mig likväl lör mera tydlighet och säkerhet
böra begära, alt följande tillägg må
göras: Ä den kostnads ersättning, som sålunda
sökes_, bör noga förtekning af Par
-
J70
Den 4 December f. m.
ten ingifva?, och fige Domaren ieke magt,,
alt deruti annan ändring, nedsättning eller
jemkning göra , än som finnes stel i jemförligt
förhållande till vinsten, och förlusten,
eller, om ersältnings-beloppet blifvit
i någon punkt högre upptaget, än Expeditions-,
Markegångs- eller Skjuts-Taxor
bestämma, eller eljest oskäligt blifvit utfördt.
Domare,, som åsidosätter detta Lagens
stadgande, betale sjelf af egna medel
partens kostnad oafkortad, enligt den af
honom till samma Domare ingif ne räkning;
och vare Högste Äklagare-Magten skyldig,
att berörde ersättning domaren affordra'i
och hos honom utlaga låta..
Om Remiss till Lagutskottet och communication
med de öfrige Stånden anhålles..
Lades på bordet..
Herr af Sille'n, Georg Axel, uppläste
följande Sex Memorial:.
Vördsamt Memorial!
Enligt Kongl. Brefvet af den 21 Juli
1752 hafva Ridderskapet och Adeln, Preste-
och BorgareStånden, till förökande af
Fonden för HofRätternes aflönande, vid samma
års Riksdag beviljat |dels ProCent af
behållne InventariiSumman i deras Sterbhus.
Då ifrån denna afgifts erläggande icke
allenast alla ståndspersoners Sterbhus, hvil
-
Den 4 December f. m.
171
Isa icke tillhöra något af nämnde Stånd,
så på landet, som i städerne, utan äfven
Allmogens Sterbhus, äro befriade; men jemnlikhet
i allmänna bördor och pålagor bör,
så mycket möjligt är, tillvägabringas; så
synes berörde afgift desto häldre böra utsträckas
till alla medhorgareklassers Sterbhus,
af hvad namn de äro, som alla hafva
lika väg öppen till rättvisans åtnjutande
och till HofRätternes besvärande med Rättegång.
Min vördsamma hemställan är fördenskull,
ej mindre att en slik allmän afgift
må beviljas och Kongl. Maj:t derom i underdånighet
underrättas, med anhållan att
desse medel måtte, på sätt i allmänhet sker
med allmännaKronoutskylderne, ingå i Statsverkets
kassor, af Kongl. StatsContoiret disponeras
samt vederbörligen redovisas, än
äfven att detta Memorial till StatsUtskottet
remitteras och del deraf lämnas de öfrige
RiksStånden.
Vördsamt Memorial!
Då jag nyss föreslagit en tillökning i
Statens inkomster; så torde det icke anses
obehörigt, att jag uti dem föreslår en minskning
på ett annat sätt.
Vi håfve ibland våra Kronoutskylder
en afgift, kallad Djeknepenningar eller MatJagspenningar,
bestående af 1 sk. 6 rist.
Den 4 December f. m.
på hvarje matlag, hvilken Utskyld afKronans
Uppbördsman uppbäres och ingår till
Consistorierne, för att, enligt 1624 års Riksdags
Beslut, användas, antingen till Ringare
SkoleBetjentes understöd, eller ock till
fattige Skolgossars hjelp i deras studier;
men aldenstund denna afgift nu mera blifvit
altför obetydlig, för att löna mödanatt
debiteras, uppbäras, särskildt redovisas och
controlleras, samt SkoleYerken i sednare
tider fått en bättre reglering samt äro mera
tillgänglige för fattige Gossar; äfvensom
afgiften icke heller är grundad på billighet,
enär Millionären icke betalar mer än
1 sk. 6 r:st, så väl som Torparen; så anser
jag, att densamma bör upphöra, och
hemställer altså vördsamt, om icke denna
tanka må till StatsUtskottet remitteras samt
MedStånden communiceras.
Vördsamt Memorial!
Ibland de grenar af Landthushållningen,
som kräfva en synnerlig omtanka, är
onekeligen vården af Skogarne i Riket. De
äro alla i ett märkbart aftagande, om man
undantager bär och der kanske någon trakt,
dit menniskohanden ännu icke hunnit sträcka
sin yxa. Det ringaste som kan bidraga
att hejda förstöringen måtte då icke vara
olämpligt.
På åtskillige ställen har man företagit
sig att borrthugga all skog på ömse si
-
Den 4 December f. m.
dor om allmän väg, till 5, 6, ja flere alnar
afstånd. Om detta sker efter LänsStyrelsens
förordnande, efter KronoBetjeningens
ordres till de väghållande, eller af
dessas egen drift, känner jag icke, och frågan
derom är för mitt syftemål likgiltig.
Mig vetterligen gifves ingen allmänt
utfärdad Författning, som påbjuder en slik
ovilja emot Skogväxten. Jag vet icke, att
någon annan Författning derom handlar,
än 1734 års Gästgifvarordning, och den
påbjuder endast, att små Buskar skola borrthuggas
å ömse sidor om Landsväg, till 3
alnars afstånd, der dike är, och 6 alnar,
då icke sådant finnes. Det är väl temligen
gifvet, att om man från början iakttagit
denna föreskrift, så skulle intet Träd på
berörde afstånd nu finnas, som sedermera
uppvuxit, och att man på den räkningen
kan nedfälla Träd i stället att bortrödja
buskar; men man kunde likväl här, som
vid Strafflagars tillämpning, häldre fria än
fälla.
Afsigten med ofvannämde Författning
måtte vara den, att skog vid väg icke skall
hindra dennes upptorrkande så tidigt som
möjligt. Detta kan vinnas , utan att döma
6 alnars mark på ömse sidor om vägen obehörig
att bära skog. Ifrån det trädens telningar
uppskjutit till 2 alnar öfver jordbrynet
tunna de underqvistas till något
174
Den 4 December f. m.
afstånd från toppen, och dermed fortfaras,
i den mon de uppväxa, så att de, intilldess
jordegai’en finner för godt att dea
borrthugga, få qvarstå. Den directa vinsten
häraf är den , att mångå tusende tunnland
annars obegagnad mark inom Piiket
få vara beväxte med skog, och den indirecta
är åter, att allmänheten, som tyckes
vara altför litet böjd att tänka på skogshushållningen,
vänjes ätt fästa sin uppmärksamhet
vid en sak, som länder till enskilt
båtnad, nemi. att rensa Skogsmarken genom
trädens qvistning och grenars samt
qvistars borr t tag ande, hvarigenom ej allenast
Skogväxten befordras., utan ock kreaturens
bete förbättras.
Jag får fördenskull vördsamt hemställa
, om icke Rikets Ständer må hos Kongl.
Majt i underdånighet föreslå, att allmän
Författning må utfärdas, sorn påbjuder, att
Skog skall 6 alnar på ömse sidor om allmän
Lands- och Häradsväg, ifrån det Trädens
telningar uppskjutit till två alnars höjd,
af de väghållande underqvistas, och dermed
fortfaras, i den mon Träden uppväxa,
till något afstånd från toppen, men icke
nedhuggas utan jordägarens eller dens lof t
och samtycke, hvilken med hans rätt jorden
begagnar.
Detta Memorial torde få remitteras till
Allmänna Besvärs- och OecanomieUtskoltet
Den 4 December f. m.
!75
samt med de öfrige RiksStånden communiceras.
Vördsamt Memorial!
Bland de ämnen, som tyckas Böra tillvinna
sig en allmännare omtanka, torde man
med skäl kunna räkna Skogshushållningen
och en förbättrad vård om Skogarne i Riket.
Den sorn med uppmärksamhet följt
sin tid, kan ej likgiltigt se den misshushållning,
sorn nästan öfverallt i Sverige röjer
sig med enskilt Skog. Om Regeringen
gör allt hvad i dess förmåga står, för att
skydda de ännu återstående Kronoskogarne;
så borde också hvarje enskild Skogsägare
vara omtänkt att klokt hushålla med
sin, hvaröfver Styrelsen icke äger makt att
sträcka någon vårdande hand. Ögonskenligen
hafva skogarne varit och äro i aftagande
i de mäst bebodda Provinser. Äfven
det ringaste medel till hejdande af den förstörande
fart yxan fått, bör således icke
med förakt anses. På åtskillige ställen brukar
man om vintertiden till vägstakningmyttjaunga
träd af Gran och Tall. När nu en
slik utstakning likaväl kan ske med Grenar
eller större Qvistar deraf; så är detta förhållande
en uppenbar misshushållning med
Skog, och sorn det, efter mitt omdöme,
ligger inom Styrande Maktens område att,
-efter yttrad önskan från Rikets Ständer, förbjuda
sådan misshushållning; så hemställer
jag vördsamt, om icke Rikets Ständer må
176 Den 4 December f. ra.
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om tjenligt förbuds utfärdande deremot.
Om Remiss härå till Allmänna Besvärsoch
OeconomieUtskottet samt communication
med de öfrige RiksStunden hemställes
äfven vördsamt.
Vördsamt Memorial!
I en tid då ljuset skingrat de dimmor,
hvari Kyrko-Ärenderne varit insvepte, är
det besynnerligt nog, att ännu här och der
någre lemningar af dem qvarstå på den Protestantiska
rymden. Men huru hegagnar
icke ofta vanans makt tyranniskt sitt välde
öfver tankans fria bruk! Ibland lemningarne
af dunkelhet kan man räkna de ännu
brukliga klämtningarne vissa stunder af dagen.
Om de fordom voro en väckelse till
andakt, så är förhållandet icke så nu för
tiden. Hvem vet nu mera en gång hvad
de skola betyda? Utan betydelse, utan ändamål,
skola de fortfara? Deras ljud stadnar
dessutom inom kyrkans närmaste område,
på högst en fjerdings vägs afstånd med
medvind och på kortare med motväder;
och om de då skulle vara en väckelse till
andakt, så frågar man med skäl, huru kunna
de vara det för de sockneboar, som hafva
en, ja stundom flere mil till kyrkan?
Och som klämtning äfven begagnas, för att
gif
-
Den 4 December f. m.
»77
gifva tillkänna för hand varande eldsvåda;
så händer, att man af klämtning i sednare
afseendet är förvillad, när den inträffar de
stunder på dagen, då klämtning i förra bemärkelsen
hör ske. Jag hemställer derföre
vördsamt, om icke all klämtning må
upphöra, utom vid inträffande eldsvådor i
Städerne, samt vid Kyrkorna och deras
granskap på Landet.
Anhållandesom Remiss häraf till Lagutskottet,
hemställer jag vördsamt, om icke
detta Memorial må communiceras de öfrige
RiksStånden.
"Vördsamt Memorial!
Det gifvas saker, som i sig sjelfva mindre
betydliga till sina följder, likväl för
det enkla förnuftet framställa sig såsom
kräfvande rättelse. Så är bruket att ringa
3 gånger till Gudstjenst och klockan 4 om
morgnarne och 7 om qvällarne i Städerne
samt åtskillige stunder på Landsbyggden.
Det skadar icke synnerligen; men gagnar,
såsom mig synes, icke heller. Det tyckes
vara nog af, att en gång för hvarje
Gudstjenst tillkännagifves för församlingen
när den begynnes. De föregående ringningarne
lära vara en påminnelse, att det
är Helgedag och att det lider till Gudstjenstens
början. Den som behöfver dessa påst
H. 12
178 Den 4 December f. m.
minnelser, för att infinna sig till Gudstjenst,
blir säkert, dem oaktadt, derifrån, och för
dem, som hafva så lång väg till kyrkan,
att de icke kunna höra irsta och 2:dra ringningarne,
hvilka ske med minsta Mockan,
äro de icke någon påminnelse. De medföra
således ingen nytta, men väl den onytta
att klockorna och deras lager nötas, samt
att Klockaren eller Kyrkoväktaren onödigt
besväras. Jag hemställer fördenskull vördsamt,
om icke ringningarne må inskränkas
till en enda eller sammanringning för hvar
Gudstjenst, till ringning för döda och vid
Begrafningar, när vederbörande, som derom
besörja, det åstunda samt till de tillfällen,
då ringning af Regeringen påbjudes;
men att alla de öfriga, af hvilka de
till vissa stunder på dygnet bestämda lära
vara en lämning af Catholska- och Kloster
författningarne, må upphöra.
Detta Memorial torde få remitteras till
Lag-Utskottet och de öfrige RiksStånden
communiceras.
Dessa sex Memorial lades på bordet.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob, anförde
skrifteligen:
Jag utbeder mig vördsamt få fästa Bevillningsutskottets
uppmärksamhet på den
stora nytta, ej mindre i financielt, än intellectuelt
afseende, Fäderneslandet tillskyn
-
Den 4 December f. m.
»79
das, om Rikets Ständer täckas besluta stämpelafgift
och rättighet lill sändning på posten,
utan särskild betalning, för hvilka
tryckta skrifter som helst, i likhet med
hvad nu sker i afseende på Tidningar. —
Remiss af motionen till Utskottet och communicerande
med de Resp. MedStånden torde
höggunstigt tillåtas.
Lades på bordet.
Herr von Becker, Carl Johan, uppläste
följande:
Yid 1823 års Riksmöte hade jag äran
att från detta rum framställa nödvändigheten
så väl för Staten, som för Jordbruket
enskildt, af Spannmåls uppköp och upplag
för allmänna medel, vid inträffande
ymnig årsväxt, och då Spannmålspriset nedsjönk
till ett visst bestämt minimum; jag
sökte då väcka allmänna uppmärksamheten
derpå, att utan en sådan Anstalt, klokt
och enkelt organiserad, skulle Spanmålsprisets
fluctuation blifva alltför stark; Att
dess öfverdrifna låghet eller höjd skulle,
efter årsväxtens föranledande, ruinera ömsom
producenten och ömsom consumenten;
Att man än skulle tråna under öfverflöd,
vanvärde och saknad afsättning, samt än
utsända Millioner till inköp af Utländsk
Spannmål. Man svarade mig då, att HandelsCorpsens
enskildta speeulationer och
i8o
Den 4 December f. m.
täflan sins emellan, skulle upprätthälla priset
i ymniga år, samt att Sverige redan
hunnit den grad af öfverproduction, att
hvarken brist, hungersnöd, eller inköp utifrån
någonsin mer vore att befara; Man
svarade mig detta då — men nu, mina
Herrar! sedan erfarenheten, under den korta
tidrymden af fem år, olyckligtvis gifvit
oss, i ännu svidande sår, sin skarpa läxa,
så väl i afseende på nödj som vanvärde_,
torde dessa svar icke mer böra förväntas;
och synes det nu vara tid alt återkomma
till ämnet.
Jag har nämt nöd och vanvärde; påminnom
oss huru skarpa dessa ytterligheter
varit i sina drag, och huru omedelbart
de följt på hvarandra.
Missväxten år 1826 var nästan allmän,
samt i en del provincer ryslig. Oaktadt de
mäst Faderliga anstalter från Regeringens
sida, oaktadt det enskildta välgörandet utsträcktes
till en förut ohörd vidd, såg man
hela hushåll vandra omkring, hela Landsorter
lifnära sig af halm- och barkbröd;
såg deras befolkning framskrida som skuggor,
med fÖrgulnade anleten och svigtande
steg; deras hungersnöd röt en hemsk
och förfärlig vederläggning af den från Cathedern
klingande .theone, meni det praktiska
lifvet olycksbådande princip: att
Staten ej bör befatta sig med uppköp och
Den 4 December f. rn.
18 r
upplag af Spannmål. Också uppjagades priset
derå till i3 å R:dr B:co för Råg,
samt 9 å io R:dr B:co för Hafra; hundra
tusendetals tunnor måste införskrifvas från
Utrikes Orter, afvaktas med trånande längtan,
och långsamt spridas bland den hungrande
Nationen, som nyss hade sett Landets
besparing i stora poster säljas bort för
en lumpen penning från Kronans magaziner.
Så framskred under jämmerrop Våren
och Sommaren 1827. Hvad följde derpå?
— jo! föga hade man hunnit äta sig
mätt förr, än vår andra plågoande: 'vanvärde
och bristande afsättning fullbordade
Landtmannens förlägenhet, och hotade Undsättningstagaren
med undergång; För att exempelvis
nämna SkaraborgsLän, uppgick dess
skuld för undsättnings-spannmål till circa
33o,ooo R:dr B:co; en dryg del af denna
skuld, jämte årets skatter och utgifter af
mångfalldig art, borde nu gäldas med Råg,
som såldes till 2 R:dr 3a sk., med Hafra,
som såldes till 1 R:dr 8 sk. tunnan. —
Jag frågar, mine Herrar! om icke allmänt
och enskildt välstånd skall flykta under dylika
förhållanden; jag frågar huruvida det
icke varit bättre för Handelsvågen, bättre
för den köpande, om, under hungersåret,
Statens magaziner kunnat öppnas till Spanmålsförsäljning
för hälften af förenämnde
förfärliga priser; och om dessa magaziner
sedermera, under vanvärdet, kunnat uppköpa
Landets öfverlopps-spanmål till pri
-
182
Den 4 December f. m.
ser, hvarmed Jordbrukare, och SpanmålsLöntagare
varit någorlunda belåtne? — och
dem som förnöjt sig med drömbilden om
handelns, om den från concurence med
MagazinsDirection befriade enskildta handelns
medverkan, till jämnande af dessa
halsbrytande höjder och djup, dem frågar
jag, hvad tillgång i behofvets stund oss
lemnades i våra Köpmäns Spanmålslager,
eller hvad stegring, under van värdet, deras
uppköp beredde? Rätt obehagliga Nej
hafva mött oss, vid den ena tidens reqvisitioner,
och vid den andras anbud. Ingen
må undra derpå; ty sådan är Handelns
natur, hvad Spanmål beträffar. Köpmannen,
och särdeles Svenska köpmannen,
med sina inskränkta Capitaler, bör och
kan icke fastläsa dem i en vara, som uppslukar
mycket penningar, och hvars afsättning
beror af oberäkneliga omständigheter,
såsom missväxter eller krig, hvarmed kan
dröja några år. Det är endast i stunden af
Utländsk efterfrågan, eller Inländskt behof,
som den kloke Köpmannen upphandlar spanmål,
och då är det för Landet för sent,
emedan det just är under öfverflödet, som
Landet vill sälja utan Vanvärde, likasom
det vid behof önskar köpa utan prejeri.
En hvar inser lätt, att detta intresse icke
kan stå tillsammans med den enskilde köpmannens,
hvars ögonmärke är den högsta
vinst. -— Då ingen lönande utsigt genast
företer sig, skall nästan ingen gradaf-vaw
-
Den 4 December f. m.
i83
värde förmå köpmannen att göra upplag;
åtminstone är då detta vanvärde ett vilkor
sine qva non; och när han vid brist och
hungersnöd säljer, blir det, till följd af
handelns och sakens natur, mot en blodspenning.
Den producerande och den consumerande
Näringsidkaren vore härmed båda
lika illa belåtne.
Erfarenheten har nyligen bestyrkt allt
detta; år 1825 samt i början af år 1826
stod spanmålen icke i högt pris; likväl och
då Landshöfdingen i Skaraborgs Län mot
slutet af September 1826, med tillkalladt
biträde af 2:ne Landtmän, infann sig i Götheborg,
i Rikets andra Stadj för att uppköpa
undsättningsspanmål, ägde ingen Köpman
en enda tunna att aflåta; jag känner
det bestämdt, emedan jag sjelf var en af
desse tillkallade Landtman. Å andra sidan,
då Råg mot slutet af sistliden Julii månad,
gälde å Torgen i Örebro, Hofva, Mariestad,
Lidköping och flere Städer 2 R:dr 32 sk.
B:co per tunna, det vill säga En R:dr i
Silfver, väckte det ingen Köpmans speculation;
ingen formerade upplaga och Jordbrukaren,
lemnad åt sitt öde, måste nedslagen
och utarmad, sälja Fem tunnor Råg
för En,, samt nära Atta tunnor bafra för
En af dem han året förut till undsättning
bekommit.
Ingen god Svensk kan annat än behjerta
ett så olyckligt förhållande; denna star
-
,84
De n 4 December f. m.
Isa flucluation måste förekommas, så vida
Rikets vigtigaste näring skall räddas från
undergång, Staten räddas från spanmålsimport,
och Menniskolif från faran af hungers
död, —
Spanmåls-upplag, inköpte till ett medelpris,
under öfverflödig tillgång, samt afyttrade
med skälig förhöjning i behofvets
stund, äro correclivet, och enda correctivet
mot allt detta onda; de utgöra ett
skyddsvärn mot båda dessa slags vådor,
och gagna i dubbel rigtning, det vill säga,
så väl när de uppköpas, som när de försäljas.
Att de, ur en sådan synpunkt betraktade,
icke formeras och icke kunna det
af våi’a Köpmän, tror jag mig redan hafva
utredt, samt styrkt med factiska bevis. Nå
väl! hvad återstår annat, än det vanliga,
då enskild kraft tryter, nemligen Statens
mellankomst.
Staten har medel, som ej kosta den
ränta; Staten vill och bör ej förlora, men
den bör ej vilja vinna på ett biträde; den
vinner å sina medlemmais vinst, hvilkas
välstånd utgör Statens.
Man föreslår derföre en Inrättning, som
till visst en gång för alla bestämdt minimipris.
i goda år uppköpte Landets öfverlopps-spanrnål,
eller om en inskränkning
anses nödig, någon del deraf, för att i svå
-
Den 4 December f. m.
i85
ra år afyttra den till ett högre, roen blott
på Inrättningens bestånd, ej på dess vinst
beräknadt pris.
Vid bestämmandet af detta minimum,
borde man, för alt ej öfverhopas af spanmål,
sänka sig så lågt, som jordbruket inöjeligen
kan tåla; till exempel ungefärligen
5f R:dr B:co för Råg; 4f R;Lb’ för Korn,
och 2f eller 2f R:dr för Hafra, nota bene
för otorkad spanmål, och så mycket mer
för den torkade, som kan svara emot intorkningen.
Endast torkad spanmål borde uppläggas;
det vill säga: antingen vara torkad
vid emottagandet, eller, hvad säkrare och
jämnare vore, torkas vid upplagsstället, genom
nu i Tyskland uppfunne enkla och föga
dyrbara Torkningslnrättningar. —
Torkad spanmål kan aldrig förskämmas;
den kan uppstapplas så tjockt man
behagar; våra nuvarande Magaziner kunna
rymma ofantliga lager; dessutom kunde ju
bristande förvaringsrum blifva en gräns för
uppköpet; Fonden kunde äfven begränsas,
endast den ej tillskäres alltför knappt; Inga
nya Embetsmän behöfde tillskapas; SlatsContoiret
sände medlen till Herrar Landshöfdingar,
Magazins-Förvaltarne emottogo
spanmålen, och om ökade controller skulle
vid upplagsorten tarfvas, kunde de lätt
i86
Den 4 December f. m.
i municipal väg-, och utan betalning tillvägabringas.
Med ingen bränvinsbränning
borde Inrättningen sig befatta; aldrig lemna
undsättningar, aldrig sälja annorlunda,
än mot contant, för att undgå förluster,
och ej skuldsätta Landet, hvilket allt ej beliöfdes,
då priset blef drägligt. Ville man
försälja till Utländsk ort, borde äfven det
ske vid Magazinets portar, genom den mästbjudande
af våra Svenska köpmän.
Efter så enkel organisation, kunde det
Reglementariska uppgöras på ett qvartblad,
samt ErabetsVerken redovisa inför Rikets
Ständer de uppburne allmänna medlen.
En hvar lärer lätteligen inse skilnaden
emellan en sådan Anstalt, och vår förra
förderfliga Magazinslnrättning. Saknande
all instruction, drefs den, vid sina åtgärder,
som en Rö, än hit och än dit, efter
ögonblickets tillfälliga impuls; grundidéen
var stor och nyttig; felen i dess utveckling
och utförande må ej komma den till last.
Vid medelmåttiga skördar skulle troligen
Inrättningen icke besväras med något
spanmålsköp, efter förenämnde låga priser;
endast vid öfverflöd skulle den behöfva köpa;
detta öfverflöd inträffar icke ofta, åtminstone
icke utan afbrott, under vårt luftstreck;
erfarenheten visar, att sällan tre,
nästan aldrig fem allmänt ymniga år efter
-
Den 4 December f. m. 187
följa hvarandra; detta naturens egna correctiv
är den säkraste borgen mot allt för
hopade upplag, hälst ett enda svårt år uppslukar
flera föregåendes öfverskott, realiserar
varan, och lemnar ny fond till nya
successiva uppköp. Det Creditiv Rikets
.Ständer behaga anslå till denna Rörelse,
kan, äfven till fullo begagnadt, aldrig hafva
någon menlig inflytelse på Myntvärdet,
och Bankosedeln, emedan dessa sedlar
icke utlemnas annorlunda, än emot redbart}
flyttbart och lätt realiseradt hypothek,
det säkraste näst silfver och guld, så
länge missväxter kunna öfvergå jorden, så
länge hungrande magar icke låta sig afspisas
med Stats-ekonomiska theoder.
Om en sådan Anstalt framstår att betrygga
Staten för spanmåls-införsel och
hungersnöd, Svenska Jorden och dess product
för vanvärde, alla näringar, alla consumenter
för dyr tid; framstår att försäkra
Indelta Arme'en, Presterskapet, och alla
Spanmåls-Löntagare om en jämnare, och
icke som nu stundom sker, till hälften nedsatt
Löne-inkomst; då skall den förlägenhet
upphöra, som nu hvilar tung öfver de
endast spanmål producerande Landsorterne;
då skola närvarande skatter med lätthet
och utan klagan utgå; då skola dessa
välbelåtne Landtmän gifva lif och rörelse
åt Handel, Handtverkerier och Näringar,
samt ett välstånd uppblomstra, som skall
>88
Den 4 December f. m.
besanna vår store Monarks från Thronen
till oss yttrade sköna och verkligt Konungsliga
ord, att: ”Den enda outtömliga skatt j
”är välmågan hos folket
Deremot olyckligt det Land, och föga
oberoende det Folk, som icke inom sig
äger ett upplag af lifvets första födoämne,
som vid första missväxt nödqas anlita Utlandningen
om ett dyrköpt bröd; men dubbel
är dess olycka om massan af Nationen, om
Jordbrukaren, det vill säga folket, utan belönad
möda drifver sitt släpsamma yrke,
om klagan höjer sig från hvarje Bondgård,
och om Odlaren nödgas häpna vid åsynen
af ymniga skördar. Dessa dubbla olycksfall
hafva våra misstag nyligen kallat öfver
oss; misstag tillhöra menskliglieten, men
den kloke drager ifrån dem erfarenhetens
vinst, och bereder sig för framtiden en
bättre lott.
Mine Herrar! Ständer före oss stiftade
och bibehöllo en obegränsadj och just derföre
förderflig Magazinslnrättning; andra
Ständer före oss, nemligen de af år 1823
störtade sig i den motsatta ytterligheten,
och instälde alla allmänna uppköp. Följderna
stodo tillreds, för alt stämpla åtgärden;
hungersnöd, import för millioner, dyr
tid, och ett genast derpå följande djupt
vanvärde, blefvo dessa resultater. -— Nå väl,
Mine Herrar! för ombytes skull, låtom då
Den 4 December f. m.
oss försöka medelvägen; jag liar föreslagit
den, i en begränsad, strängt begränsad Anstalt;
antagom den till nästa Riksdag; vi
Lafva beredt oss medel till företag af mera
problematisk nytta, och detta skall ej draga
öfver oss förenämnde följder; men Jordbruket,
denna vigtiga del af Staten, skall
under dess skydd hvila ut, efter svåra
brytningar, och en smärtsam kamp.
Hvarefter Herr von Becker munteligen
tilläde:
Efter framställningen af dessa allmänna
grunder, Önskar jag, i afseende på verkställigheten,
få äran föreslå några mera bestämda
föreskrifter; de kunna antagas, eller
jämkas, eller aldeles utbytas emot andra,
utan att rubba grundide'en. Jag har
i min Motion yttrat den förmodan, att intet
Administrerande Verk vore för denna
Anstalt behöfligt; men om personer med mera
sakkännedom, med mera ljus blick än
jag, skulle vara af annan tanka, så får jag
som alternativa vördsamt föreslå:
1:0 Det Rikets Ständer ville såsom önskningsmål
bos Kongl. Majit anhålla, alt, på
samma sätt, som det nu är Bruks-näringen
tillåtit, genom sitt JernContoir, besörja
Bruks-näringens allmänna intressen, hvartill
Ständerne förunnat ansenliga Creditiver,
så för Jernets beläning, som för en
särskild Disconträtt; det må blifva Jord
-
igo Den 4 December f m.
bruks-Näringen tillåtet, att genom ett eget
Verkj, tillsatt af Rikets Ständer vid hvarje
Riksdag, på samma sätt, som fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret, samt redovisande
inför Ständerne vid hvarje Riksdag,
och inför deras Revisorer deremellan,
ombesörja icke allenast Jordbruks-intressets
angelägenheter i allmänhet, utan ock
folkets behof vid missväxtår i synnerhet.—
2:0 Att detta Verk må, uppå de i Motionen
framlagde grunder, och med samma
biträde af Allmänna Auctoriteterne, som
förra Magazinslnrältningen, öfvertaga administrationen
af denna Anstalt. —-
3:o Att såsom fond dertill må användas
icke allenast nuvarande MissväxtCreditivet
1 Million, utan äfven ännu 1 Million, hvilka
2 Millioner dock ej svara mot beloppet
af hvad Bruksnäringen äger, att såsom biträde
af Staten påräkna. I sammanhang
härmed framställes vördsamligen
4:o Den önskan, att från nuvarande
Diskonter den andel må afskiljas, som redan
är lemnad Jordbrukare, samt öfverlåtas
till JordbruksContoiret, att genom särskild
Diskont hållas Jordbrukare till handa,
på 9 månaders beläningstid, samt en åttondels
inbetalning vid hvarje omsättning.
Mine Herrar! Länge har Svenska Jordbruket
varit i behof af ett sådant eget Verk.
Den 4 December f. m.
Af det Creditiv, som lemnäs detsamma,
skall med så bestämda föreskrifter, under
så enkla operationer, och med så ansvarsfull
redovisning, ingen enda skilling gå
förlorad.
Jag slutar med en erinran: Vi hafva
hört, vid denna Riksdag, Statens behof fordra
nya anslag af ett förfärande belopp.
Om den grundsats står fast, som jag i inin
Motion haft äran upprepa, nemligen: ”att
den enda outtömliga skatts är välmågan
hos folket, så torde det vara tid, att göra
något för delta folk och denna välmåga. Den
anstalt jag föreslagit, skulle på en gångbetrygga
Nationen för vanvärdets och den
dyra tidens omväxlande olyckor, och bereda
en välmåga, hvars tillvaro en välkänd
och obestridlig Auctor redan på sin tid
ansåg högst nödig, då han yttrade: ”Att
”om man mjölka vill sin ko, så hör man
”ge den till att äta”. Dessutom är en sådan
inrättning, som jag föreslagit, en bland
de äldsta Sociala företag, som man kan erinra
sig. Den härleder sitt ursprung från
Konung Pharaos tid, hvars exempel gifvit
första ideen dertill, och om jag rätt
påminner mig den heliga skrift, säger densamma,
att folket befunnit sig väl deraf.
Friherre CederströmJacob: Jag betviflar
för min del nyttan af det förslag
den sista värde Talaren anfört. Vid förlid
-
192
Den 4 December f. m.
ne Riksdag blef fullständigt utredt och
hevisadt, att Styrelsens inblandning i hvad
bandel som häldst varit af en skadlig, ja
högst skadlig beskaffenhet. Det är ju öppet
för hvarje Landsort, att öfverenskomma
om anläggningen af District-Magaziner,
Hvarje enskildt mans omtanka, att bespara
säd, från det ena året till det andra,
är berömvärd och nyttig; deremot är en
sådan omtanka från Statens sida af en lika
skadlig egenskap, emedan den icke kan stå
i samma förhållande, vid föryttringen deraf,
som den enskilde handlanden, nemligen
att afse egen fördel och desses spannmålsupplag
derigenom hindras. Rikets Ständer
hafva derföre vid förra Riksdagen, upphäft
alla anslag till en sådan inrättning, och jag
hoppas, att Rikets Ständer fortfara i grundsattsens
noggranna efterföljd, för att dymedelst
uppmana enskilda, att verkställa Spannemåls
upplag. Jag anhåller, att detta yttrande
må få åtfölja motionen till Utskottet.
Friherre Sturen Gustafanförde skrifteligen:
Jag
handlade orätt emot den provins
jag har äran bebo, och emot mig sjelf, om
jag ej med tacksamhet erkände Herr Lagmannen
von Beckers framställning, så upplysande
och så sann. Betänkelig är visserligen
en ny Spannemålslnrättning; men hvar
finnes någon bättre? Så länge den existerade
-
Den 4 December f. m.
rade, linde vi ingen hungersnöd, och vi
hehöfde ej rikta Utlänningen, eller försämra
värt mynt. Den var knappast upphörd,
förr än en högst ovanlig ebb och flod uti
spannemålspriset uppkom, som undergräft
allmänna och enskilda förmögenheten, Sveriges
första näringsgren; ty landet är ej
så förmöget, att enskilde speculanter kunna
upprätthålla sädesprisen. Ingen Svensk
Medborgare kan förneka, att icke vårt fädernesland,
i jemförelse med andra, varit
fredadt från de större vådor och olyckor,
hvarmed lidens anda höljt menniskoslägtet,
och ostördt i fridens lugn njutit fridens
Välsignelse. Allt delta är en följd af en
vis regerings omvårdnad, och Svenska folkets
kraft; men å en annan sida äro vi
långt ifrån den höjd af sjelfbestånd, som
man har skäl att vänta af ett folk, vandt
vid sparsamhet och hushållning, som, uppfödt
under ett hårdt och mindre tacksamt
luftstrek, är ihärdigt och arbetsamt. Ett enda
missväxtår har satt de fleste i beroende,
och om de hafva tak öfver hufvudet, högre
än våra förfäder brukade, och vackrare kläder,
skulle de utan Styrelsens omtanka gått
miste om det nödvändigaste till lifvets uppehälle.
Härigenom har den fattigare Allmogen
blifvit skuldsatt, och som de ej skörda
knappt så mycket de årligen lefva utaf,
huru kunna de afbetala på capitalet, då
penningebristen hindrar de så kallade forti
H. 13
*94
Den 4 December f. m.
mögnare att räcka de arbetsföre banden.
Sådan är för momenten belägenbeten i den
landsort, der jag bor; och hvad kan väl
Regeringen vänta för uppoffringar, i händelse,
det Gud förbjude! nationalförsvaret
skulle komma i fråga, det enda som kan
mäta sig med sådane arméer, som nu uppställas
till folkens underhafvande?
.lag klandrar icke, endast upplyser om
nödvändigheten af hjelp och skydd mot
van värdet af landets förnämsta product, samt
möjligheten att frälsa redan svigtande medbroder
från skuldsättning; ty de tåla det
icke, så vida man till behofvets stund skall
samla krafter. Vår gamla Spannemåls-Inrättning
kunde ej bära sig, ty den var ej
grundad på ritorr spannemål. Förråd häraf
gjordes på obestämda grunder. Herr von
Becker har endast föreslagit uppköp de år-,
då priset nedgår under ett visst minimum.
Allmänna anstalter äga i uppl justare
tider alltid företräde för de enskilte. Så
är allmänna assecurancen tjenligare, än mindre
privata inrättningar; så äro SockenMagaziner,
såsom FilialDisconter till den stora
gagneliga, afskalfade. Grunderne härtill
äro solklara: Risknippan söndrad brytes';
men sammanhängande emotstår den hvad
bemödande som häldst.
Herr Tham, Wolrath: Det bar icke
varit möjligt för mig, att så noga följa det
Den 4 December f. m.
af Motionairen upplästa anförande, att jag
lian ingå i någon egentelig detail vid dess
besvarande; men han har åberopat ett exempel,
nemligen angående Konung Pharaos
tid, hvarvid jag icke kan underlåta alt
fästa mig. Med ett skäligen lifligt minne
af den Heliga Skrift, får jag äran nämna,
att raka följden af Konung Pharaos Magazinsinrättning
var långt ifrån invånarnes bibehållande
vid deras frihet, enär de derigenom
förvandlades till Konung Pharaos slafva^
Sedan folket för den meddelade undsättningen
uppoffrat deras penningar, silfver
och guld, samt återkommit med nya
kraf om hjelp, sade Konung Pharaos minister,
Joseph: hvad håfven J att betala
med? och då togos deras får och boskap.
När de ytterligare återkommo, togs deras
jordegendom i betalning, och slutligen, när
■de icke hade något annat att erbjuda, gjordes
de sjelfva med Hustrur och Barn till
slafvar. Jag hänvisar till den Heliga Skrifts
innehåll, och frågar, om ett sådant exempel
är uppmuntrande att för oss åberopas.
I afseende på sjelfva frågan, anhåller jag,
att vid remissen få utveckla mina tankar,
sedan jag genomläst motionen. Jag får
blott tillägga, i anledning af hvad Friherre
Sture yttrat, det jag icke medger, att
Landtmannens tillstånd, öfverallt i Skaraborgs
Län, är så rysligt, som Herr Friherren
det beskrifvit; jag känner nogsamt, alt
ungefärligen ^ af Länet är i största förlä
-
itjfi D#u 4 December f. m.
genhet, hvartill orsaken bör sökas och finnes
i helt andra händelser, än MagazinsInrättumgens
upplösning; men jag påstår,
att denna ytterliga nöd icke finnes i de öfriga
\ af Länet, som, hvad skogsbygden
särskildt beträffar, visar en för fosterlandsvännen
mycket gladare tafla. Jag frågar,
om en för det allmänna skadlig anstalt bör
införas, för att hjelpa en mindre del af
Landet, och jag förmodar, att der verklig
hjelp behöfves, kan den åstadkommas utan
sådana, all möjlig tillväxt af välmåga hindrande
inrättningar, som den Herr Friherren
understödjer.
Flere hördes häruti instämma.
Herr von Becker: Jag hade nästan väntat
den anmärkning, som en värd Ledamot
Friherre Cederström framställt, nemligen
att saknaden af spannmåls upplag skulle
kunna afhjelpas genom District- eller SockenMagaziner.
I afseende derpå, får jag
erinra, att då Magazinslnrättningen förra
Riksdagen upphäfdes, föreslogo väl Rikets
Ständer inrättandet af DistrictMagaziner;
men sådana hafva dock, utom i de Norrländska
'Provincerne, icke blifvit införde
af det enkla skäl, att de icke kunna åstadkommas
utan en kraftyttring af Nationen,
hvartill den icke äger förmåga, och utan
en omtanka af Allmogen, som man icke kan
af dem sig förvänta. SoekenMagaziner åter
Den 4 December f. m.
äro omöjligare att inrätta, emedan de innefatta
en ännu mindre Corporation, och
alla inrättningar inom en mindre krets falla
tyngre på individen. Det kan icke fordras
af Districter eller Socknar, såsom pligt,
att sjelfve skaffa sig Spanmåls upplag, då
Nationen, man må säga derom hvad som
häldst, saknar förmåga och välmåga dertill.
Jag anhåller få nämna något om tillståndet
i Skaraborgs Län: Förhållandet derstädes
är sådant, att först och främst all enskild
jord, med ganska få undantag, är intecknad
för enskilda fordringar, till ett belopp,
som kanske svarar emot dess fulla värde.
Dernäst kommer den ofantliga summa af
33o,ooo R:dr B:co för Länets undsättningsspanmål,
och omsider, utom allt detta,
står Länet, efter de underrättelser jag mig
förskaffat, i skuld hos LåneContoiret i Götheborg,
för icke mindre än 5oo,ooo R:dr
B:co och derutöfver. Jag frågar nu, om
en Province, hvarest tillståndet är sådant,
befinner sig i lyckliga omständigheter, och
om välmåga der verkligen existerar, då
land Imannen för en sådan skuldmassa måste
betala 6 procents ränta, under det hans
jordbruk icke gifver kanske mer än 2 procent,
kanske ock ingen, när missväxt inträffar?
Jag frågar, om icke välmågan
då kan sägas flygtad, om icke nöd är för.
handen? För min del ser jag icke någon
annan möjlighet att förekomma ett ytterligare
aftynande, än att bereda, i goda år,
Den 4 December f. m.
en tryggail afsättning, om ock till oändligt
pris, af jordens prodijct, spanmål, för att,
i svåra är, kunna få köpa den, utan lösen
af en blodspenning. Jag tror för öfrigt,
att Staten har lika stor förbindelse, att
skydda individen emot hunger, som emot
fiendtligt infall. Man kan fly för fiende
och svärdsägg, men hvar skall man gömma
sig för naturbehofvet? Staten är skyldig
skydd, rättvisa och bröd åt sina medlemmar;
hvilken af dessa nödvändigheter
de sakna, äro de i ett högst olyckligt förhållande.
När nu den enskilda kraften
tryter, är det Statens pligt och bestämmelse,
att hjelpa. Att detta kan ske, utan förlust
för Staten, synes tydeligen hevisadt i
min motion.
Hvad angår det, sorn en värd Talare
anfört om Konung Pharao, och hans spanmålslager,
så vill jag för ingen del förbyta
denna discussion, till en tvist cm Bibeln,
hvari den värde Ledamoten säkert
är mera bevandrad än jag. Jag vill blott
göra honom den frågan, eller för att icke
framkalla ett onödigt och obetydligt svar,
blott till styrka för min sats erinra honom,
ätt andra, tredje och följande årens spanmålsköp
aldrig kommit i fråga, om ej magaziner
funnits, emedan de hungrande undersåtarne,
sådane förutan, redan det första
året svultit ihjäl. Man capitulerar, så
länge man kan. Man köper först för si
-
Den 4 December f. in.
'99
na penningar; man afyttrar sedan sina lösören;
derefter sin faslighet; och när man
icke annorlunda kan uppehålla sitt lif, lemnar
man i Egypten, hvad som är dyrbarare
än detta, nemligen sin frihet. Yi kunna
gilla upplagen, och förkasta köpevilkoren.
Dessutom skola icke sju års conseculiva
missväxter inträffa hos oss. Vi hoppas
att exemplet deraf stannar inom Gamla
Testamentet..
Friherre Boije, Ludvig: Om förevarande
ämne finge behandlas efter andra
grunder, än opinionens, och opinionens
för den närvarande tidpunkten, så skulle .äfven
jag instämma med Friherre Sture, och
till en stor del gifva mitt bifall till de
grunder Herr von Becker framställt för ett
spanmålsupplag; men nu, då, efter min
öfvertygelse, opinionen är så stämd emot
jordbruket, och för penningeintresset, att
det förra är qv-äft under det sednare, tror
jag, att allt bemödande för jordbruket är
förgäfves. Det är opinionen sjelf man först
måste angripa; och jag gör det frimodigt,
då jag åberopar Riddejskapets och Adelns
egen erfarenhet och våra Protocoller, till
bevis derpå, att Magazinslnrättningen just
fallit derföre, att den för mycket följt opinionen.
Jag begär få påminna Ridderskapet
oell Adeln, att ifrån 1786 till 1815,
fans ingen tidpunkt, i hvilken man misskände
MagazinsDireclionens dyrbara värde
200
Den 4 December f. na*
för Svenska Jordbruket; ett värde, som bevisar
sig än tydligare, om man blott jemför
jordbrukets tillstånd före 1786 med tillståndet
1815. 4o års opinion måtte dock bevisa
något. Må det också tillåtas mig fråga: hvad
var det, som gaf vändning åt denna opinion?
Jo, att man vid i8i5 års Riksdag klagade
deröfver, att SpannmålsDirectionen
icke uppköpte nog, och sedan den just derföre
måst köpa upp för mycket, vräkte man
i kull den i stället för att rätta misstagen,
gifva Inrättningen en bättre instruction,
och låta den fortfara. Opinionen må blifva
hvilken bon vill; men redan lemnar denna
inrättning, ifrån Ystad till Torneå, saknad
efter sig, och denna saknad skall vara
så länge, till dess någonting göres till
samma inrättnings återställande. En värd
Ledamot bar sagt, att det vore nog att uppmana
den enskilta kraften till spannmålsnpplag.
Denna anmaning ligger tillräckligt
i tidens skick; ty så länge penningebristen
orsakar brist på afsättning, så skall också denna
brist af sig sjelf verka hopade spannmålsförråd.
Jag bar sjelf varit närvarande på
Linköpings torg, när spannemålen derstädes,
med de ömmaste böner, förgäfves utbjudits
för 4 R:dr 36 sk. R:gs tunnan, och
jag har äfven sett i Wadstena, att man
velat sälja blandsäd för 2 R:dr R:gs tunnan.
Jag frågar: skulle väl någon utbjudare
till detta pris gifvits, eller skulle köpare
saknats, om icke en särskild orsak
i
Den 4 December f. na.
201
härtill funnits, nemligen penningebristen?
Vill man åter betrakta SockenMagazinerna,
såsom tillgång att påräkna vid missväxt-år;
så bör man erinra sig, att dessa Magaziner
ligga utom gränsen af både Konungens
och Rikets Ständers verkningskraft. Dessutom
äro dessa Magaziner redan om våren
utlånta och tomma om hösten, så att de
icke kunna lemna någon hjelp, när missväxt
inträffar.
Grefve Posse, Arvid: Då frågan om
inrättande af allmänna SpanmålsMagaziner,
blifvit väckt af Ledamöter från det Län,
hvars styrelse blifvit mig Nådigst anförtrodd,
anser jag mig deraf uppmanad, atfe
gifva mina tankar i ämnet tillkänna. Det
är ostridigt, att Skaraborgs Län, år 1827,
visade vådan af, att icke äga något Spannemålsupplag,
emedan Spannemål då icke
fanns att tillgå, utan måste till ovanligt
höga pris införskrifvas från utrikes ort,
hvilket förhållande, äfvensom sista årets vanpris,
synes högt påkalla behofvet af någon
åtgärd till hjelp. Första påseendet af saken
tycktes således inlocka, att instämma
uti de värde Ledamöternes motion; men
dennogarepröfningen uthärdar den, efter min
tanka, icke. Vid en sådan pröfning visar
sig den stora åtskillnaden emellan, att hålla
spannemål tillhanda, när behofvet påkallar,
eller att, genom konstlade åtgärder,
bibehålla dess värde. I förra fallet skulle
202
Den 4 De ce m b e v f. m.
Rikets Ständer förbise- en af de nödvändigaste
omsorgerna för folket, om de icke
uppmuntrade inrättandet af SockneMagaziner,
ock jag kan icke begripa, hvarföre
de icke skulle kunna åstadkommas i de Södra,
lika väl som i de Norra orterna, der
de bildat sig. Orsaken att icke sådant hittills
skett, torde vara den, att då Ständerne,
vid sista Riksdag, anslogo ett tillräckligt
Spannemålsbelopp, för att grundlägga
så beskaffade Magaziner i de Norra
Otterne, skedde sådant icke för de Södra.
Men om ett sådant anslag nu gjordes, äfven
för de södra orterna, med rättighet för
delägarne i Magazinet att återbetala det
erhållna förskottet inom io år, det vill
?äga med samma villkor, sorn stadgades
för Norra Provineerne; tror jag, att dylika
Magaziner så mycket säkrare skulle bilda
sig i Skaraborgs Län, som i sammanhang
dermed skulle kunna tillåtas, att Länets
skuld för undsättningen 1827, finge
med spanneraå! ia natura återbetalas, hvilket
för Länet vore på det högsta förmånligt.
Det har vät blifvit nämndt, att SockneMagaziner
icke uppfylla ändamålet derföre,
att de redan äro utlånta, så att ingen
spannemål finnes derstädes att tillgå
om hösten, när missväxt inträffar. Detta
kommer af deras origtiga organisation, och
deraf att de äro Discontinrättningar, hvarmed
församlingarne aflöna klockare och annan
kyrkobetjening. Verkan af desse Ma
-
Den 4 December f. m
ao3
gaziner skulle emedlertid blifva helt annorlunda,
om det der befintlige spannemålsbelopp
aldrig linge utlånas emot ränta,
eller förr än missväxt vore för hunden,
utan alt deremot, till förekommande af spannemålens
förskämning, den vore delad på
alla hemmanen i Socknen, med skyldighet
för hemmansägare att hvarje år uttaga om
hösten så mycket, som belöpte sig på hans
hemman, samt alt i stället inlemna ett lika
belopp af nya skörden* På det sättet
vore liela beloppet ständigt tillfinnandes,
när behofvet påkallade.
I frågan om, att genom allmänna åtgärder
uppehålla sädespriserna, Önskar
jag, att sådant vore möjligt; men att anslå
stora summor lill uppköp för Statens
räkning, är, efter min öfvertygelse, en palliatif-cur,
högst kostsam för Staten, och
föga båtande för Landet, i synnerhet om
man tager i betraktande, att enskild spanncmålshandel
härigenom skulle nödvändigt
upphöra» Mycket skulle kunna i detta ämne
anföras; men då det troligen blir remitteradt
till handläggning i det Utskott, der
jag har den äran att vara ledamot, anser
jag mig nu icke böra vara vidlyftigare,
utan får endast tillägga, att min yttrade
öfvertygelse icke tillkommit af fruktan att
motsäga allmänna opinionen, utan genom
en noga forskning efter det rälta i denna,
synnerligast för Skaraborgs Län, vigliga
fråga.
Den 4 December f. ra.
Friherre Sture: Jag är i afseende på
åtskillige upplysningar, dem jag ämnat meddela,
redan förekommen af Herr von Becker,
med hvilken jag i öfrigt till alla delar
förenar mig.
Herr Tham: Jag hade icke ämnat uppehålla
Ridderskapets och Adelns tid med
en förlängning af denna discussion; men
i anledning af Friherre Boijes yttrande om
Magazinslnrättningens lyckliga följder från
1786 till 18(5, anhåller jag få nämna några
ord. Denna Magazinslnrättning tillkom
under en tid, då Riket äfven i goda
år icke kunde undgå, att köpa utländsk
spannmål. Det var då nödvändigt, att mota
den första bristen vid mindre goda år,
ännu mera vid missväxtår. Om aldrig någon
annan inrättning än en sådan nödhjelpsanstalt
kommit i fråga; om den blifvit
inskränkt inom dennas bestämmelse, och
aldrig blifvit använd till något annat, hade
icke den villervalla uppkommit, som
sedan inträffade. Men när man år 1815
ville förvandla denna nödhjelps-anstalt till
ett Handelsinstitut, blef den en monopolie- f
inrättning, som förstört all spannmålshandel
i Riket ty ifrån den stund denna inrättning
började röra sig med de stora summor,
som Rikets Ständer dertill anslogo,
måste all enskild speculation taga slut, och
kunde icke återkomma, så länge en sådan
inrättning fanns.
/
Den 4 December f. ra. ao5
Herr LagerhjelmPehr: Tankarne, angående
den spannmålsinrättuing, som räckte
från i^Soitalet till i8i5, äro ingalunda
odelade. Men först af 1820 års Revisorer
väcktes uppmärksamheten på de dryg a kostnaderne
för denna inrättning och dess ringa
verkan. Man är allmänt af den tanka,
att det vore af värde, att bibehålla spanmålspriset
vid någon stadga; men endast
sättet för verkställigheten anses olika, och
det rätta har visserligen icke blifvit träffadt.
Att Kronan hör sysselsätta sig med
handel af spannmål, strider emot sednare
tidens obestridliga erfarenhet, alt en sådan
handel varit olycklig. Det faller derföre
naturligt, att man velat öfverlemna denna
bandel åt enskilda industrien; men ännu
har icke erfarenheten visat, att enskildes
capital dertill varit tiilräcklige; kanske äga
de icke eller så stora magaziner, som behofvet
fordrar. I sådant skick af frågan,
föreslogs vid sista Riksdag inrättning af DistrictMagaziner;
men i stället för att ide'en
var, att anlägga dem der, hvarest öfverflöd
vissa år förekommer på spannemål; så gjordes
de i de Norra Orterne, der öfverflöd
aldrig inträffar. SockneMagaziner åter äro
alltid otillräcklige af det enkla skäl, att
tillgångarne alldrig finnas inne. De äro blott
Discontlnrättningar, såsom förut blifvit anmärkt
af en värd Talare. Jag anhåller, att
dessa korta anmärkningar må få åtfölja motionen
till Utskottet.
Den 4 December f. m.
Herr von Becker: Icke heller jag vill
längre uppehålla discussionen. Jag skall
blott med få ord besvara Herr Grefve Posse.
Herr Grefven har anmärkt, huru betydlig
skillnaden måste vara emellan, att
tillhanda bålla Länet en viss behöflig mängd
spannmål för ett missväxtår, och att upprätthålla
spannemålen vid pris. Jag deremot
ber få erinra Herr Grefven, att samma
utväg, nemligen uppköp i ymniga år, leder
till vinnande af båda ändamålen. När skola
dessa spannmålsupplag kunna fördelaktigare
formeras än då? Om man ock alldeles
ville dölja för sig afsigten att förekomma
varans vanvärde, så vanns den derigenom
af sig sjelf. Hvad åter angår den
befarade otillräckligheten af anslagen till
spanmäls uppköp, så delar jag ej denna
fruktan, att de ymniga åren skulle leda
dertill; flera dylikas besparingar fordras för
ett enda missväxtårs behof, och erfarenheten
har visat oss, att ymnigheten är sällsam.
Låtom oss, mine Herrar 1 kasta en
blick på sistförflutna 10 åren. Jag får då
erinra, att 1818 och 1826 voro skarpa missväxtår;
och att åren 1819, 1822 och 1828
lemnade, efter hög beräkning, allenast half
skörd. Häraf finner man således, att af 10
år hafva 2 varit missväxtår och 3 ganska
medelmåttiga. Under sådana förhållanden,
och då uppköpspriset nedsättes till 5f å 5j
R:dr för tunnan Råg, och i proportion för
andra sädesslag, eller till ännu mindre,
Den 4 December f. m. 207
synes det temmeligen Idart, att denna anstalt
aldrig skall hinna öfverhopas med för
mycket spanmål förr, än naturen, genom
sitt eget correctiv, skall rätta förhällandet.
För öfrigt förenar jag mig med hv.ad
en värd Talare, Herr Tham., har anmärkt
om bristfälligheten af den gamla MagazinsInrättningen-,
men tror sådant icke böra
afskräcka oss från vidtagandet af en annan,
från den förras obestämdhet oell brister
befriad, inrättning af strängt begränsad beskaffenhet.
Herr Lagerhjelm har ock tillräckligt
erinrat om otillräckligheten af SockneMagaziner.
Jag får således slutligen blott
anhålla, allmin motion, jemte discussionen
deröfver, må med de öfrige respective RiksStånden
communiceras, och till vederbörligt
Utskott remitteras.
Friherre Boije: Jag utbeder mig Ridderskapets
och Adelns tålamod, då jag till
en värd Ledamot, Herr Grefve Posse, som,
erkännande rigtigheten deraf, att SockneMagazinerne
om hösten äro tomma, dock
trott, att desse Magaziner kunnat få ett
annat syftemål, ännu en gång vill ställa
den erinran, att SoekneMagazinerne utgöra
en enskild egendom, hvars förvaltning
hvarken Rikets Ständer, eller Kongl. Maj:t
kan, med ägande rättens helgd , gifva någon
impuls. Herr Thams yttrande åter är af
natur att framkalla min tacksägelse, då jag
•deraf drager en fördel för min satts, till
ao8 Den 4 December f. ro.
motsatts af hans. När han säger, att Magazinslnrättningen
år 1786 var nödvändig
derföre, att landets årliga behof af utländsk
spannemål var så stort, och att den nu icke
behofves, emedan ingen spannmål införskrifves
; begagnar jag just dessa uttryck
för min satts, att SpannmålsDirectionen,
sorn gaf jordbruket denna stora förkofran,
bort fortfara; och då det har blifvit medgifvet,
att 1786 års Magazinslnrättning icke
var klandervärd, anser jag äfven den
sättsen medgifven, att ett återgående dit vore
ganska nyttigt. Föröfrigt har Herr von
Beckers och Friherre Stures mening icke varit,
att få inrättningen upplifvad, sådan den
var ifrån 1815 till i8a3, som likväl var
en följd af Rikets Ständers egen begäran.
Meningen hos så väl Friherre Sture, som
Herr von Becker tror jag deremot hafva
varit, att återfå den så beskaffad, som folkets
behof fordrar, eller en sådan, som afsigten
var med 1786 års MagazinsDirectionsInrättning.
Grefve Posse: En värd Talare, nemligen
den sista, har fört min uppmärksamhet
derpå, att SockneMagazinerne äro Socknarnes
enskilta inrättningar, och att Rikets
Ständer således icke kunna meddela några
föreskrifter för dem. Jag trodde mig redan
på förhand hafva besvarat denna anmärkning,
då jag yttrade, att några sådane
Maga
-
Den 4 December f. m.
209
Magaziner icke blifvit inrättade i de Södra
Provinserna, emedan Ständerna icke gifvit
några bidrag dertill; men att de ganska
väl kunde åstadkommas, om sådane bidrag
lemnades; och om Ständerna göra någon
sådan uppoffring, ser jag intet binder, att
föreskrifva derföre hvad vilkor man behagar,
då man säger: J fåll begagna denna
spannmåls-tillgång, men J måsten begagna
den på det och det sättet. För öfrigt anser
jag mig böra göra ett tillägg, angående
Skaraborgs Läns allmänna skuldsättning
Och fattigdom. Jag bestrider ingendera delen,
men kan icke erkänna, att sådant ensamt
härleder sig från bristen af allmänna
Magazins-inrättningar. Den här ofia omnämnda
skulden till Creditivfonden står
ostridigt i sammanhang med missväxten
1826; men att egendomarne äro inteeknade
för skulder till enskilde, det har icke
tillkommit efter nämnde missväxt, utan
kanske, till större delen, under den tid
MagazinsDirectionen funnits. I anledning
af den tredje omständigheten, eller Jordbrukarnes
skuldsättning till Götheborgs
Discont, uppgående, om jag icke misstager
mig, till 5oo,ooo R:dr Banco, bör jag tillkännagifva,
att jag anser ingenting vådligare
för Bonden, än dessa Disconter, som
alltid blifva öfver höfvan begagnade, och
nied hvilka slutliqviden sällan uppgöres
annorlunda, än medelst försäljning afBon2
H. i4
210
Den 4 December f. m.
dens hemman. Jag lemnar derföre nästan
aldrig några vederhäftighets-betyg åt Allmogen;
men det finnes andra utvägar, att
få dessa -verificationer, och dessa utvägar
hafva blifvit begagnade så, att Lånens belopp
slutligen uppstigit till denna oerhörda
summa, hvilket ock härrör deraf, att
Allmogen från Skaraborgs Län haft den
största lätthet att finna Commissionairer i
! Götheborg.
Änmältes och emottogs Herr HofCan•
celleren m. m. J). von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Majrts höga vägnar, aflemnade
dels Dess Nådiga Propositioner till
Rikets Ständer af den 2G sistlidne November
:
1:0 Angående Låneunderstöd till återuppbyggande
af Staden Borås;
2:0 Angående anslag af nödige medel
till fullbordande af de i Hufvudstaden anlagde
Correctionslnrättningar;
Dels ock Kongl. Majus Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer af den 26 sistlidne
November, angående de, enligt Rikets
Ständers vid i-8a3 års Riksdag gjorde underdåniga
anhållan, upprättade förslag till
förnyade PostTaxor för inrikes gående bref.
*> ö
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken anmodade Herr HofCan
-
Den 4 December f. m.
2! i
celleren att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts
Högstberörde Propositioner och Skrifvelse
skulle med första varda inför Ridderskapet
och Adeln föredragne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligtvis utbeledsagad, yttrade sig
Friherre Cederström: I anledning af
hvad Herr Tham sist j^ttrat, i afseende på
Magazins-Directionens tillvarelse, och den
uppgifne så kallade nyttiga verkan af denna
Direction från 1786 till i8i5, har jag begärt
ordet, för att visa, det förhållandet
icke var sådant. Våra Protocoller skola
ådagalägga, att redan före Regements-förändrlngen,
år 1809, nödgades Directionen,
för att icke göra för stora förluster, gå in
i annan handel med jern och, som jag tror,
äfven med Caffebönor. Rikets Ständer gjorde
då anmärkningar vid de förluster, som
för Samhället häraf uppkommo. Hvad sjelfva
inrättningens början beträffar, föranledes
den icke af Svenska Folkets behof, att
årligen erhålla spannmål utrikes ifrån, och
att minska denna import; utan deii grundlädes
egenteligen för de dåvarande Regala
Brännerierna, en inrättning, som på intet
vis ledde till Folkets fördel eller fromma.
Minnet deraf borde icke ännu vara utplånadt;
men jag har blott velat hänvisa till
212
Den 4 December, f. m.
dessa verkliga facta, som våra Protocoller
vitsorda, på det att icke Utskottet måtte
förbise dem.
Friherre Fock„ Berndt Willielm: Hänförd
af en förlåtlig, och må hända billig
förtrytelse öfver de anmärkningar emot f. d.
Allmänna MagazinsDirectionens förvaltning,
som bär blifvit gjorde, har jag begärt ordet,
dervid öfvertygad om Ridderskapets
och Adelns rättskänsla att endast se på saken,
och derefter bedömma följderna.
Hå 5 år nära äro förflutne, sedan f. d.
Allmänna Magazins-Inrättningen upplöstes,
bade jag hoppats och förmodat, alt tillvitelser
för felaktig Administration och missbruk
så mycket häldre bordt uteblifva, som
Kongl. Maj:t, efter att hafva, i anledning
af Rikets Ständers emot Allmänna Magasins*
Directionen framstälde anmärkningar, infordrat
bemälde Directions underdåniga Förklaring,
i Nåder gillat Directionens åtgärder.
Men då något afseende härå icke blifvit
fäsladt, eller må hända undfallit de
värde Talarnes uppmärksamhet, nödgas jag
till Ridderskapets och Adelns eget rättvisa
omdöme hemställa, om icke orsaken Lill de
misslyckade' resultaterne igenfinnes icke uti
en felaktig Administration, utan uti de af
Rikets Ständer åren 1815 och 1818 under
Riksdagarne nästan påtrugade anslag af flere
Millioner R:dr till upphandling af Span
-
Den 4 December f. ro.
2l3
nemål; i deras föreskrift för Magazins-Directionen,
att ovillkorligt och obegränsadt
upphandla spannemål och lemna undsättning,
och uti deras, om jag så vågar yttra
mig, liknöjdhet att lemna denna inrättning
utan instruction. Allt detta är orsaken till
hvad man kallar fel i Administration. Jag bör
ej eller lemna onämndt, att under detupphandlingarne,
samt sedermera undsättniugarne,
ägde rum, var tillfredsställelsen med
Allmänna Magazins-Directionens åtgärder
odelad. Först då penningar fattades alt
vidare upphandla Spannemål, eller betalning
krafdes för utborgad Spannemål, framträdde
klander-systemet. Följderna deraf
■känna vi, och vi torde äfven en gång få
erfara, att det system, som af Rikets Ständer
antogs för den så kallade Utredningen
af Allmänna Magazins-Directionen, genom
detsamma vidlådande brister tillskyndat
förluster; och hvad som icke kan motsägas,
är, att genom en säker afsättning
till Kronan, en kraftig uppmuntran lemnades
åt Jordbruket, och att Landets odliiw
gar äfven i de mäst ofruktbara trakter till
stor del härifrån räkna sin tillvarelse, utom
hvilka icke ep gång i Opinionen någon öfverproduction
ägt rum; och således vågar
jag tro, att f. d. Allmänna Magazins-Inrättningen
uti nytta icke långt står efter Götha
Canal, om icke i den omständighet, att
detta företag kostat och kostar något mera.
Slutligen begagnar jag delta tillfälle alt vörd
-
t
Den 4 December f. m.
sammast föreslå, att då erfarenheten, icke
sednare än vid 1826 års missväxt i flere
Provinser, öfvertygat om hvad som i vårt
Climat och genom locala Natur-våldsamheter
kan inträffa, enär en emla frostnatt ander
sädens blomningstid kan förstöra årets
skörd, till Kongl. Majrts disposition måtte
anslås ett Creditiv af minst 2 Millioner
Riksdaler, för att vid inträffande missväxtår
till understöd åt nödlidande användas. Hvilken
god husbonde undsätter icke sina behöfvande
underhafvande i nödens stund, och
hvilken grym belägenhet skulle det icke
vara för vår hulda och goda Konung, hvars
största glädje är att göra godt, att af brist
på medel derifrån hindras. Jag anhåller,
att detta yttrande måtte Med-Stånden commun
i ceras och till behörigt Utskott remitteras.
Grefve Frölich, David: Det varf anledning
af Herr von Beckers yttrande, jag;
ville säga några ord, icke för alt ingå idetaillerna
af de åsigter, som blifvit framställde
å ena och andra sidan, emedan jag förbehåller
mig i detta afseende, att få yttra
mig skrifteligen vid Remissens afgång, utan
blott för att lemna en upplysning, på det
man icke måtte komma allt för långt in på
Systemet om District- och Socken-Magaziner.
I den ort jag är boende, som är en af de
Norra, ehuru icke af de nordligaste, hafva,
före min lid, det vill säga för \\, i5 år
Den 4 December f. in.
ai5
sedan, funnits Socken-Magaziner, som tillkommit,
icke genom bidrag af allmänna
medel, utan genom enskilta associationer
emellan Sockneboerne. Desse hafva dock
nyligen af erfarenheten funnit sig öfvertygade
derom, alt ifrågavarande inrättningar,
såsom egentligen blott Disconter med en
för lifvets behof oundgänglig vara, voro
rakt skadliga. Derföre hafva de upphört,
med enhälligt gemensamt samtycke. Detta
har jag blott velat anföra, då någre Talare
sagt sig vilja ytterligare utveckla frågan om.
Socken-Magaziner,.
Herr von Becker: Jag vill allenast
nämna några ord till svar på Friherre Focks
framställning. Den värde Ledamoten har
visserligen fattat min mening origtigt, eller
också har jag uttryckt mig illa. Friherre
Fock har nämnt, att jag skulle hafva nyttjat
ordet missbrukj med tillämpning på förra
Magazins-Directionens Ledamöter; men jag
vågar tro, det jag icke begagnat delta uttryck,
och att ehuru jag instämt med Herr
Tham och många andra deruti, alt den
förra Magazins-Inrättningen var skadlig, jag
dock aldrig tillskrifvit detta Directionens
Ledamöter. Min mening har varit och är.
att bristen på instruction föranledt till
den misslyckade utgången. Under ledning
af hvilka personer som hälst, hade troligen,
vid sådane förhållanden, samina resultat
inträffat. Jag anser inig skyldig, så.
2 16
Oen 4 December f. m.
väl Friherren, sora mig sjelf, denna förklaring.
Lades på hordet.
Upplästes och lades på bordet Kongl,
Maj:ts i dag ankomne, ofvan omförmälte
Propositioner och Skrifvelse.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tiilkännagaf, att Plenum
bomme klockan 5 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf \ uppläste
följande:
Det förhållande så väl till Konungen,
som till Rikets Ständer, hvari Grundlagarne
satt Domare-magten, åsyftar tydligen
att försäkra Svenska Folket om en upplyst,
rättskaffens och oberoende Lagskipning, såsom
borgen för hvarje enskilt menniskas
säkerhet till frihet, lif, ära och gods. Denna
borgen ligger i synnerhet hos Högsta
Domstolen, såsom den punkt, hvarest alla
Lagskipningens serskilta grenar slulligen
sammanstöta. Men bemälte förhållande grundar
endast en möjlighet > eller, om jag så
får säga, formen för Lagskipande magten.s
väsende. Det är blott genom lönings-anslagens
tillräcklighet, som man kan gifva
Den 4 December f. m.
2,7
denna form en mera allmän och säkrare
soliditet. Yäl vet jag, och dagliga erfarenheten
intygar det, att Män med stora
och ädla egenskaper kunna finnas, som,
utan afseende på vedergällning, gagna sitt
Fädernesland och fylla sin pligt endast af
dygd och rättskänsla; men Lagstiftaren har
ej rätt att begära eller vänta det, utan måste
begagna de medel, som egennyttan erbjuder,
för att söka förvandla möjligheten
till verklighet. Rikets högsta DomareEmbete
bör nemligen så lönas, att det må
blifva begärligt för personer af den utmärktaste
skicklighet, och att ingen befordran
eller annan lycka må för sådana Män sedan
återstå att söka eller eftersträfva, ännu
mindre behofvet tvinga dem till några
för Embetet olämpliga binäringar. Ehuru
mån jag derföre än är om den nogaste hushållning
med Statens medel, kan jag likväl
ej underlåta alt vördsammast föreslå:
1:0 Att JustitiasRådens Löner må ökas
till 3ooo R;dr och TafFelpenningarne till
2000 R:dr, i stället för iooo, som Kongl.
Majit i Nåder föreslagit; så att hela den
årliga inkomsten må uppgå till en sammanräknad
summa af 5ooo R:dr; och
2:0 Att JustitiaeStatsMinisterns Lön och
Taffelpenningar må likaledes erhålla en
motsvarande tillökning,
Lades på bordes.
Den 4 December f. m.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustafanförde
skrifteligen:
Att en menniska skall, utan att hafva
Begått något brott, kunna, efter en annans
enskilta godtycke, genom hysättning beröfvas
sin personliga frihet, blott derföre,
att hon blifvit, tilläfventyrs utan sitt eget
förhållande, satt ur stånd alt betala en
skuldförbindelse, är en af de punkter, hvari
Samhällsordningens fordringar äro svåra att
förlika med mensklighetens. Om emedlertid
bysättning, för allmänna creditens skull,
icke alldeles kan umbäras; så synes dess användande
åtminstone tarfva en betydlig inskränkning,
emot nu varande förhållande.
Ty att en person skall kunna i häkte qvarhålla
s„ oaktadt han lill Borgenären afstår
allt hvad han äger, synes vara onaturligt.
Och att Gäldenären skall kunna hållas bysatt
för lifstiden, är rysligt, samt vida
grymmare, än att, efter fordna råare tiders
sätt, lemna honom till slaf åt Borgenären.
Men ej nog dermed, att denna lag är i sig
sjelf hård; den lärer dessutom vid tillämpningen
i vissa orter egenmägtigt ännu ytterligare
skärpas, derigenom att underhållet
lägges tili den ursprungliga skulden,
så att, t. ex. en, som blifvit bysatt för 2
B:dr, kunnat i häkte qvarhållas, till dess
han skolat kosta 4° R-dr att utlösa, och
förmodligen der måst för lifstiden qvarblifva,
derest icke en ny Landshöfding hade
infört en annan och billigare ordning;
De» 4 December f. m.
219
ett förhållande, hvars möjlighet jag måste
lemna åt dem att förklara, som äro bättre
än jag i tillfälle att känna tillståndet i Landet.
När jag föröfrigt besinnar, huru denna
bysättnings-lag förskaffar obetänksamma
ynglingar en omåtllig credit, hvarigenom
de lemnäs till rof för frestelserna, att i fåfänga
och utsväfningar förstöra både sig
sjelfva och sina anhöriga; så kan jag ej
underlåta, att hos Rikets Ständer, såsom
Landets Fäder, vördsammast föreslå förändring
af en Lag, sorn i så många afseenden
synes vara olämplig, och som hvarje
Far bör anse såsom en snara för sin
sons och sitt eget timliga väL
Ått härom uppgifva något ordentligt
lagförslag, öfverstiger min förmåga. Men
som bysältning väl icke bör vara ett straff
för Gäldenärs oförmåga att betala, eller ett
medel för en uppretad Borgenär att tillfredsställa
en låg hämdlystnad, utan endast
lärer kunna medgifvas såsom ett medel
att hindra Gäldenären från flykt, och
att förmå honom använda de tillgångar han
äger till Borgenärens förnöjande; så får jag
hemställa, om ej LagComiteens, på dessa
principer grundade, förslag till Allmän CivilLag
i de delar, som angå detta ämne,
såsom isynnerhet -y:de Cap. Utsöknings-Balken,
om Bjsättning och Rese-förbud, samt
2o:de Cap. HandelsBalken, om säkerhet ä
Gäldenärs person och om lians underhåll
220
Den 4 December f. ra.
medan Concursen vararj sä ock om hans
ansvarighet för Gäldené nu kunde till pröfning
företagas: derest icke Höglofl, LagUtskottet
skulle finna ännu mindre stränghet
behöfvas, än den, hvarmed LagComiten
trott sig böra förfara, och finna för
godt att sjelf utarbeta någonting nytt. Likväl
kan jag ej underlåta att vördsammast
framställa följande anmärkningar:
1:0 I LagComiteens förslag lyder 12 §
7 Cap. UtsökningsBalken sålunda: ”Borgenär
förskjute_, till Gäldenärs förnödenhet,
”hvad af Kronan åt fånge vanligen högst
”bestås.” Men som ordet: förskjute tyckes
antyda anspråk på återbetalning, så torde
Borgenärens skyldighet att underhålla den
bysatte, heldre böra uttryckas på följande
sätt: Borgenär erlägge, pä förhandj till
Gäldenärs förnödenhet m. m.
2:0 Med samma skäl, som bysättningen
kan undvikas eller bör upphöra, så
snart Gäldenären till Borgenärens förnöjande
afträder ali sin egendom, med samma
skäl synes han äfven böra undgå bysättning
för löpande Skuldsedel, derest han
genast erbjuder egendom till summans fulla
värde. Jag får derföre hemställa, om,
uti 1 §.7 Cap. UtsökningsBalken, Gäldenär
ej skulle kunna fritagas från bysättning,
derest han till Borgenären af trädde
genast tillgänglig egendom lill ett värde
af gäldens fulla belopp.
V
Den 4 December f. m. 221
3:o Derest bysättnings-tvånget skulle
anses icke kunna umbäras för löpande skuldsedlar;
så får jag, emedan mången oerfaren
torde vid deras utgifvande vara i okunnighet
om deras natur, vördsammast hemställa,
om icke i dylika sedlar, för att
vara till en sådan påföljd giltiga, borde
bestämdt utsättas, att de skulle inlösas vid
anfordran eller på bestämd lid, vid äj v enty
r af by sättning } enligt Lag.
4:o Oell slutligen får jag hemställa, om
man icke, häldre än att låta Gäldenären
till kropp och själ förstoras i ett fängelse,
kunde ålägga honom att genom passande
arbete på viss kortare tid hos Borgenären
aftjena sin skuld_, ungefär på det sätt, som
finnes bestämdt i de af HofRätten öfver
Skåne och Blekinge afgifne anmärkningar
vid LagComileens förslag till Allmän CivilLag.
Friherre Ridderstolpej Fredrik: I anledning
af den Motion, Herr Cederschjöld
sist gjort, och då förmodeligen Remiss derpå
blifver beviljad, får jag vördsamt anhålla,
att det yttrande, jag nu går att afgifva,
må få åtfölja Remissen. Jag skulle
önska att. Utskottet ville fästa uppmärksamheten
på en af mig gjord Motion vid
i8a3 ärs Riksdag, om återupplifvande af
Arbetsdomar. Likasåväl som den förmögne
får låna på sin egendom, likaså bör
222
Den 4 December f. m.
arbetaren med sin arbetsförmåga återgälda
hvad lian, på grund af denna, får låna.
Om Arbetsdomar, såsom jag då föreslog,
bi föllos för ett belopp af 5o R:dr B:co,
så skulle derigenom mycken kostnad undvikas
för Kongl. Maj:t och Kronan; då deremot
nu mångå, häldre än arbeta af sin
skulld , låta bysätta sig; och det förundrar
mig verkeligen, att man icke hittat på den
industrien, att den ena uslingen bysätter
den andra, för att erhålla husrum och värma
öfver vintern.
Friherre Cederström, Jacob: Det sker
genom missförstånd af Författningen, att
en bysatt person får sig till last påfördt
sitt underhåll; ty sådan är icke Författningens
anda. Men på andra sidan är det
ganska billigt, att en bysatt person bör,
lika med en för brott till fängelse dömd,
afsitta visst om dagen af sin skuld. Föröfrigt
är det visserligen angeläget för den
allmänna crediten, att icke upphäfva bysättning
för sådane personer, som möjligtvis
annars kunna undandölja sin egendom.
Friherre Ehrenborgh , Casper Wilhelm:
Jag har endast begärt ordet, för att tillkännagifva,
det en lika beskaffad Motion,
med den ifrågavarande, blifvit uti Hedervärda
BondeStåndet väckt och till Lagutskottet
remitterad.
Lades på bordet.
Den 4 December f. ra.
223
Herr Ribbing, Arvid: uppläste föl
ed
an nu först Kongl- Maj:ts nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof blifvit genom tryck allmängjord, skyndar
jag att dervid framställa några anmärkningar,
hvilka jag önskar matte komma under
samtidig pröfning med högstberörde
Nådiga Proposition, hvars läsning i StatsUtskottets
Afdelning redan lärer vara börjad.
i:sta Hufvudtiteln. En tillökning af
8000 R:dr årligen för H. K. H. Prinsessan
Sophia Albertinas hofhållning har blifvit
föreslagen, utan att de nya utgifter ne i sednare
åren, som skola föranleda detta behof,
äro uppgifne; men med liflig önskan
att kunna uppfylla ett behof, följer alltid
den, att veta hvaruti det består. 538R:dr
32 sk. och 48 T:r spannemål årligen till
fyra Slottskaektar för brandredskapsvården
inom Slottet är visserligen nödigt att anslå,
derest ej denna befattning skulle kunna
förenas med någon annan tjenst inom
Slottet, sorn ej är allt för trägen.
Löneförhöjningen för JustitiaeRåden till
en sammanräknad årlig inkomst af 4000 R:dr
B:co för hvarje Justitiae-Råd, synes mig,
såsom en värd Talare Herr Cederchjöld nyss
yttrat, snarare för låg än för hög, Hvilket
äfven med skäl kan sägas om den förhöjning,
som för RevisionsSecreterarne är fö
-
Den 4 December f. m.
reslagen till endast 1800 R:dr årligen; men
härvid, så väl som vid det nödiga ansedda
uppförandet på stat af ytterligare en
Revisions-Secreterare, torde billigen böra
komma i betraktande, att af de nuvarande
Revisions-Secreterare-lönerne lärer en del
utgå till personer, hvilka icke förrätta någon
Revisions-Secreterare-eller annan tjenst;
hvadan, utom det att någon förhöjning för
deras del icke lärer kunna komma i fråga
så länge de ej göra tjenst, det torde böra
föregå anslaget till nya Embeten, att de redan
varande fullgöras af dem, som derföre
uppbära lön.
1 alla 3 Rikets HofRätter är föreslagen
en allmän tillökning af flere Ledamöter i
hvardera, samt i Svea och Götha HofRätt
äfven af Betjeningen.
1 trenne motioner, som under denna
Riksdag afgifvits, angående ändring, den
ena i författningarne om Expeditions-Lösen,
de andra båda i Förordniugarne om bränvins
försäljning och omåttliga bruk, är, särdeles
i den första, tämmeligen tydligt ådagalagdt,
att genom våra felagtiga, men lätt
rättade författningar födes och näres en
stor del rättegångar, som eljest skulle saknat
tillvaro eller ock, genom förlikning,
genast i deras början försvunnit; och om
Rättegångsmålen minskas, behöfver icke
> Dorna
-
Den 4 December f. m,
225
Domare-personalen ökas. Härtill kommer,
att Götha HofRätt icke begärt någon tillökning,
utan synes det tvärtom varit fråga
om minskning, sedan denna HofRätt,
med bibehållande af ett lika antal Ledamöter,
mistat af sin Jurisdiction först Wermland
och sedan Skånska HofRättens hela
juridiska område. Likväl och då den emotsedda
allmänna minskningen i Rättegångar
genom ändamålsenligare författningar, icke
torde tillräckligt nedsätta målens antal inom
Svea HofRätt, för alt af nuvarande Domare-personal
kunna medhinnas, sedan denna
HofRätt äfven skall uppsätta och afkunna
Domar i mål, som förr tillhört Bergsech
Commerce-Collegierne, så torde Wermland
från Svea HofRätts böra återgå till
Götha HofRätts jurisdiction, hvars omfång
ganska väl tål denna utsträckning, sedan,
på sätt sagdt är, en så ansenlig minskning
i söder ägt ram; och härmed är jag, för
min del, lika öfvertygad om, att ali tillökning
i HofRätternes Domarepersonal kan
undvikas, som viss derpå, att om den verkeligen
blir nödig, det ej eller kan undvikas,
att taga mått och steg för förökande
af Högsta Domstolens arbetskraft.
Men då nu åtgärder skola vidtagas,
som afse ett fortfarande af vissa till Bergsoch
CommerceCollegierne förut hörande måls
förblifvande i Svea HofRätt; torde ytterli2
H. i5
Den 4 December f. m.
gare uppmärksamhet höra fästas dervid, att
i *brisl af annan, åtminstone den practiska
kännedomen af dessa mål och enhet i deras
bedömande inom Kongl. HofRätten måtte
främjas, och att således en Division
uteslutande dem behandlar, så mycket häldre
som detta, i fall det kan äga rum, hörer
lili fulländning af den princip, som synes
hafva legat till grund för flyttningen
af målen till en och icke till alla HofRätterne.
Då icke Rikets Ständer, och således ej
eller jag för närvarande, vidare än som nu
skett, kunnat komma till kännedom af hvad
Kongl. Maj:t, uti dess nådiga Proposition,
Sjelf i Nåder ansett utgöra en högst nödig
och inskränkt begäran om anslag, enär den
åberopade Special-Regleringen, som förmodeligén
visar den för HofRätternes Embetsman
föreslagna löneförhöjningen, icke åtföljt
den Nådiga Propositionen, så, och i
okunnighet om hvad det är, sorn Kongl.
Maj:t egenteligen härutinnan i Nåder proponera!'
vidare än sjelfva anslags-summan,
saknar man ock nu grunder för att deröfver
stadga sitt omdöme.
Visserligen böra ÖfverDomare vara väl
lönle, särdeles om deras befattning blir så
trägen, att icke bigöromål kunna, såsom
nu, derjemte medhinnas. Så tror jag ock
alt det bör ställas; ty främmande göromål,
Den 4 December f. m,
dels afleda uppmärksamheten ifrån Embete!.
, dels stundom föranleda att Domaren
blir, åtminstone moraliter, jäfvig alt det
utöfva.
Om StatsContoirets lönereglering saknas
äfven nu för oss upplysande handlingar.
Taffelpenningar till StatsContoirets
President kunna möjligen behöfvas, men
icke af det skäl, att han måtte komma i åtnjutande
af jemnlika förmoner med andra
Presidenter i högre värdighet, t. ex. i Rikets
IIofRätter, för hvilka det åtminstone synes
fordras mera underbyggnad och erfarenhet,
än för Presidentskapets utförande uti ett
Förvaltnings- eller Räkenskaps-Ferk.
De summor för Minister-Staten, Tullverket
m. m., hvilka, uppförde att utgå i
Hamburger Banco, i anseende till höjning
i coursen öfver 128 sk. blifvit påförde till
det betydliga belopp af öfver 3o,ooo R:dr,
torde komma att qvittas mot det lyckliga
förhållande, som nu inträffat, då coursen
i denna stund sjunkit lägre under ståndpuncten
af 128 sk., än den förut öfverstiga
densamma.
Anslag till Vaktmästare vid StatsRådet
och Högsta Domstolen på 5oo R:dr
föreslås. — Summanär visst icke stor, men
månne icke bland Betjeningen på Kongl.
Slottet, der sammanträde äger rum mellan
228 Dn 4 December f. m.
Ledamöterne så val af StalsRådet, sora
Högsta Domstolen, någon af de äldre skulle
finnas, som kunde 'förrätta desse, för
mindre verksamma personer passande, befattningar.
Med slika sysslors inrättande
bör man vara sparsam, emedan de öka antalet
af blott tärande samhällsmedlemmar,,
För det erforderliga tillökade anslaget
för Sundhets-Collegii löningsstat åberopas
regleringen, som icke åtföljt, utan
går directe till Stats-Utskottel. Hvad ytterligare
för hälsovårdens befrämjande erfordras
bör visserligen ej förvägras.
Öfver otillräckligheten af den uppförde
förslagssumman lill omkostnader för
CharlaeSigillalas-Verket, som skall fordra
en tillökning af 10,000 R:dr årligen, torde
Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
böra höras.
Likaledes skall visa sig ett årligt ytterligare
behof af anslag lill 10,000 R:dr för
flere Collegiers och Publique Verks behof
af skrifmaterialier. — öm, såsom jag hoppas,
en förnyad författning orri Expeditionslösen
vidtages, hvarigenom ej allenast stilen
kommer att mindre dragas och således
mindre papper åtgå, utan ock i alla mål,
äfven oeconomiska och brottmål, der lösen
äger rum, utskrift kommer att ske på
stämpiadt papper, så blir åtgången af skrif
-
Den 4 December f. m. 22g
materialier betydligen minskad, o,eli ytterligare
anslag torde kunna undvikas.
För LandtStaten är föreslagen en löneförhöjning,
så att en Länsman skulle hafva
3oo. R:dr, en Kronofogde 1200 R:dr,en
Häradsskrifvare 1000 R:dr B:co, när boställen
dem ej kunna meddelas, och en
LandsSecreterare, utom biträde af en LänsNotarie.
som på stat skulle uppföras, i lön
800 R:dr B:co, hvadan uppkomme en årlig
utgift för Staten af något öfver 153,ooo R:dr.
Det är ganska illa, att Krono-Länsmän
och Fogdar, hvilka äro de tjenstemän, sorn
stå i närmaste beröring med Allmänheten,
på olofligt sätt e| sällan beskatta henne;
men månne löneförhöjningen allena skall
hjelpa detta förhållande? Visst ieke, ty,
för det första, åtminstone i elen ort jag bebor
och flerestädes, äga betydliga accord
ruin, så att, i den nion som tjernsten blefve
fördelaktigare, skulle ock accordet blifva
drygare och sålunda löneförhöjningen egenteligen
endast komma första tjenste-innehafvaren
och säljaren deraf till godo; men
antagom, att, såsom sig borde, del äskade
anslaget först på ett klokt sätt användes för
att inlösa och afskaffa accorderne, så att
verkelig behållen lön för ifrågavarande tjenstemännen
uppkomme, månne detta skulle
vara tillräckligt, att afhålla från emottagande
af de dem så ofta erbjudite samman
-
23o
Den 4 December f. in.
shott och mutor? Jag tror det ej. För
mensklig» naturen får ej förkofringsbegäret
stängas; ty om det ej får gå den rätta vägen,
så tager det sig sidovägar. Är nu t.
ex. en Länsman, sorn man brukar yttra sig,
slagen till att alltid förblifva i denna tjenst,
hvad naturligare då, än att han åtminstone
söker blifva en rik Länsman. Vöre deremot
vägen honom öppen, att på sin tjenstemannabana
vinna någon befordran, så
skulle han mera vinlägga sig både om skicklighet,
redlighet och ett deraf följande godt
rykte. Jag tror således, att derest någon
god verkan af löneförhöjningen skall spörjas,
så måste:
t:o Åccordsväsendet afskaffas, hvilket
sker på det sätt, att KammarCollegium eller
Landshöfdingen bland flere sökande tilt
Länsmans-syssla uppsätter 3:ne på förslag,
af hvilka Kongl. Majit utnämner en.
2:0 Att såsom ett villkor för att kunna
komma på förslaget utsattes, att sökanden
skall hafva tagit hälst juridisk, eller
åtminstone Cameral-Examen.
3:o Attén i sådan ordning blifven Länsman
bar rang såsom sista Trotjenare:!» (klå
Kronofogde är nest ofvan honom 0. s. v.)
samt
4:o kan vinna befordran till alla grader,
som äro öfver honom, såsom Kronofogde,
LandsSecreterare, Kamererare o. s. v.
Den 4 December f. m.
Länsmans-, Kronofogde- och HäradsSkrifvare-befattningarne
gifva deras handhafvare
ett förråd af statistiska och oeconomiska
kunskaper, en kännedom af Allmogen
och dess lefnadssätt, som ofta saknas
hos nu varande högre Embetsman.
Blefve det sålunda en heder och ett medel
till befordran att äfven hafva genomgått
dessa tjenstemanna-grader, så skulle
bättre uppfostrade ynglingar dem intaga
och såmedelst äfven undvikas,, att Allmogen
dragen ifrån sitt närande yrke, för att
eftersträfva dylika befattningar. Mot sjelfva
det föreslagna förböjda lönebeloppet har
jag ingalunda något att anmärka; men i
fråga om sättet, så och då det synes, mig
böra hafvas lika omsorg derför, att bostad
ej för förenämnde Tjenstemän saknas, på
det att de ej skola tvingas, att inaccordera
sig på Gästgifvaregårdar och dylika ställen,
som alfc de under ledigare stunder ej
må vara utan en uppmuntrande och natur--  lig sysselsättning; så tror jag att boställen,
der sådane ej förut finnas, böra inköpas,
så stora, att deras afkastning ungefärligen
motsvarar den föreslagne lönen, samt att
lönebeloppen nu först böra besparas och
användas, dels till accorders afskaffande,
der de lofligen ägt rum, dels till sådane
boställens bebyggande, som nu ej kunna
beqvämligen bebos.
LandsSecreterarne hafva deremot öfver
och nog af de inkomster de åtnjuta,
23a
Den 4 December f. m.
på sätt ock Kongl. Maj:t sjelf insett och i
Nåder behagat omnämna, och tror jag att,
åtminstone på de fleste ställen, det föreslagne
biträdet af LänsNotarier äfven bör
af dem sjelfve, der de det åstunda, bekostas;
deremot är förhållandet med de trägne
LandsKamerers-befattningarne motsatt,
enär de för det myckna skrifnings-arbetet,
som de, utom hvad LänsBokbållaren åligger,
måste bekosta, ej hafva motsvarande
tillgångar i sportler eller lön, hvilka sednare
derföre med några ioo:de R:dr borde
tillökas..
Förslaget om Landshöfdinge-Indelningarnes
afskaffande och contante löners uppförande
i stället, synes mig ur flere skäl,
äfven en del af nyss anförde, ieke vara
godt. Det är ej längesedan en del Länsmansboställen
såldes oeh contancia löner
eller ock räntor i deras ställe anslogos, och
se der orsaken, hvarföre vi nu måste tillöka
dem. Hvad sorn bandt i en lägre graci
kan bända i en högre. Jorden är icke underkastad
de vexlingar, som myntet i ett
fattigt Land, der allt i nödens stund måste
tillgripas, derföre har ock jorden inom
vårt Fädernesland varit högt värderad och
använd för inrättningar, som fordrat ett
varagligt bestånd.
Det är dessutom icke ondt deruti, att
den ena Landshöfdinge-lönen är större än
Den 4 December f. in.
3 33
dea andni. Kongl. Majit har derigenom
tillfälle, alt till mer eller mindre förtjenta
Män, efter sitt höga ompröfvande, utdela
desse Embeten; derest dessutom icke, hvad
som är att befara, accorderne allt för mycket
jemna desse förhållanden.
Den till nära 3oo,ooo R:dr föreslagna
förhöjningen på anslaget till aldra Hufvudtiteln,
tål således gerna att ansenligen nedsättas,
och hvad som återstår synes först
då böra beviljas, när man är förvissad om
dess syfteseniiga användande, och att ofvannämnde
förberedande åtgärder blifvit vidtagne.
Då redan någon indragning af tjenster
i Bergs- och CommerceCollegierne kommit
att ske, har Kongl. Majit ansett, att desse läner
borde användas till förbättring af vilkoren
för de qvarvarande Embetsmänuen;
men då ännu flere indragningar lära kunna
ske, och Rikets Ständers mening med
StyrelseVerkens förnyade reglering äfven
varit löne-besparing, så torde framdeles
förslag derom vara att förvänta.
3:dje Hufvudtiteln. Utom det uppgifna
årliga behofvet utöfver hvad sista
Riksdag beviljades af 185,877 Ridr, och
de ansenliga summor, sorn fordras i ett
för allt till Sjukhus- och Casern-byggnad
m. ra., så förekommet Förslag om en helt
3 34
Den 4 December f. m.
ny reglering af MilitaireStaten, hvarom
dock sjelfva Förslaget directe lärer gått lill
StatsUtskottet. Af hvad som uti Kongl.
Majrts Nådiga Proposition förekommer, finnes
dock, angående Indelningsverket, att
Kongl. Majit anser Gemenskapens Rust- och
Bote-håll, såsom sjelfva hufvudgrunden för
Indelningsverket; och derefter förekommer:
att indelningar i Hemmans-räntor och Kronotionde
skulle tili StatsVerket indragas,
och lönerne, beräknade i Silfver, ur Statens
Cassör contant i Bancosedlar utgå,
med afdrag af Behållningen från de Boställen,
som af en del komme att bibehållas.
Vidare: att tvänne Underofficerare
vid hvarje Compagnie skulle bibehålla Boställen
och den tredje, der localen det
medgåfve; att Kongl. Majit förbehåller sig,
att göra modificationer med Boställena, och
att de, som, efter verkställd reglering, blifva
öfver, skulle tili Kronans disposition af—
lemnäs.
Huru nu än Gemenskapens Rust- och
Rote-håll må anses, så innefattar delta Förslag
väsendteliga ändringar i Indelningsverket.
Det stora och beståndande i alla Inrättningar
ligger egenteligen deruti, att det
moraliska goda främjes jemte det materiella,
och huru vanskelig hvarje anstalt
eller omskapning, som åsidosätter denna
Den 4 December f. ro.
235
grundsats! — Carl den XI:te afsåg dem
uti sitt IndelningsVerk, och ehuru det af
lättsinnet i ett tidehvarf, som kanske ej
ännu förflutit, fått sina hugg, af hvilka det
djupaste var Boställenas borrtarendering,
så består dock detta Indelnings-Verk ännu,
och torde ännu en gång blifva erkändt såsom
det bästa i sitt slag.
Carl den XI:te ville gifva Krigaren
under fredstid en nyttig, naturlig, husfaderlig,
med ett ord, i alia afseenden medborgerlig
sysselsättning, som han jemte
tjenstgöringen väl kunde medhinna, och
han gaf honom derföre ett måttligt jordbruk
och en bostad. I stället för att efter
tidens fordringar beqvämliggöra och bebygga
dessa boställen, har, man undantagande
afkomsten, rent af tagit dem ifrån de yngre
Olfxcerarne, och vill nu sträcka dessa åtgärder
än längre, utan att gifva desse Mili taiver
någon annan sysselsättning i stället.
Och huru ofta hafva vi icke sett sysslolösheten
martera dessa unga män, hört dem
sjelfve klaga deröfver, att de icke hafva
något i verkligheten att under fredstid uträtta,
och att de äro hindrade af tjensten
alt företaga sig något nyttigt, som fäster
dem vid det ena eller andra. De måste
såsom värfvade inqvartera sig för Expeditions
förande, än på ett ställe, än på annat,
emellan det de förnöta sin tid på
landsvägarne, i Släderne och, med sin lilla
236
Den 4 December f. m.
förmögenhet, förspilla en ädel kraft, hvilken
de brunnit, af begär, att på ett
bättre sätt få använda. Den sorn har någon
känsla för sine Mililaire-Samhällsbröder,
han mäste med mig beklaga detta förhållande.
Icke afser den nya löneregleringen att
hjelpa detta, tvärtom den förvärrar det i
samma mon, som man indrager Boställen
och tillskapar contanla löner, hvilkas
vansklighet jag redan omtalat. Lönejemkningen
kunde ju ske med att den, sorn hårde
ett bättre Boställe, betalte en viss spannmåls-skatt
till den, som hade ett sämre.
Jag vet att en tid varit, då man ansett
det vara under en Officerares värdighet
att befatta sig med landtliga yrken,
men det ytliga lefnadssältet, hvartill mår
hända hans bländande klädnad lockat honom,
har hämnat sig, samt ofta, och nog
allmänt, sänkt honom, fastän han endast
haft sig ensam att försörja, i fattigdom och
beroende under de fleste af dem, hvilkas
yrke han, eller rättare den lättsinniga tiden,
föraktat.
Bedrager jag mig i hoppet, att en annan
tid gryr, åtminstone i något liknande
den, då Romaren, som deltagit i sitt stolta
Rikes styrande, ej föragtade att, sedan
detta hans åliggande var slut, styra plogen?
Drn 4 December f. m.
237
Jag vågar alt nu, liksom vid sista Riksdag,
yrka hvad här inom delta lius på en
röst när hade blifvit bifallit, att, i stället
för den nu föreslagna ytterligare omhvälfningen
i boställsväsendet, en underdånig
önskan till Kongl. Majit framställes om Boställenas
åteflemnande, att disponeras af
sine rättmätige Innehafvare, och att för
öfrigt Kongl. Majit täckes draga Nådig vård
och omtanka derför, att desse Boställen
blifva så bebygde, att, efter tidens fordringar,
de kunna tjena till bostad åt Innehafvare));
och fordras bär före några anslag
att fullborda och bibehålla det gamla,
till sin idee storsinta, ännu oförbättrade
Indelningsverket, så vilja vi visserligen så
bereda, att erforderliga medel dertill ej
må saknas.
Fåfängt må man invända , att del landtliga
lefnadssättet, på det hela taget, strider
emöt villkoren för en god Militairuppfostran.
Tvärtom det härdar till duglighet
i medborgsmannalifvet, och den som
duger till ett, han duger ock oftast till ett
annat, under det att den kraft, sorn på
intet får verka, fräter sig sjelf.
Visserligen bär, under läsningen afhvad
Kongl. Majits Nådiga Proposition angående
Militair- och Försvars-väsendet innehåller,
åtskilligt förefallit mig anmärkningsvärdt,
såsom att för Armeens löne-reglering, hvar
-
a38
Den 4 December f. m.
om fråga upptagils, ej skulle erfordras öfver
98,000 R:dr, oell derefter flere Militairregleringar
i sammanhang dermed förekomma,
så alt dock å 3:dje Hufvudtitelns årliga
utgifter elt ökadt anslag af 185,877
R:dr uppkommer; att löne-spannmålen är
upptagen att utgå med 6 R:dr i stället för
7 R:dr, med flere detailfrågor; men saknad
af sjelfva det detaillerade Förslaget
hindrar mig att häruti vidare ingå.
Å Lifmunderingen för Indelta Infanteriet
har kommit Kongl. Maj:t och Kronan
tillgodo omkring 24,000 R:dr, hvadan
Rotehållarne eller, sorni längden blir detsamma,
deras Soldater en motsvarande behållning
torde vara besparad. Beräknade
summan till fouragering vid värfvade Cavalleriet
har varit så otillräcklig, att utöfver
hvad dertill å stat varit anslaget sedan
1824, åtgått 132,352 R:dr, hvilken brist
äfven som framdeles blifvande deficit föreslås
böra utgå af Öfverskotts-medlen, mot
ersättning till RiksgäldsContoiret af framdeles
blifvande behållning på det (redan
otillräckligt) anslagna, när bättre foderår
inträffa; men det synes af denna uppställning
icke vara särdeles ersättning att påräkna;
bättre vore sålunda alt komma till
något bestämdt.
Hvad under 4:de Hufvudtiteln förekommer,
att Biskopens på Gottland indel
-
D e n 4 December f. m.
te lön skall ingå till Staten, oell i dess ställe
utföras förslagsvis på Stat, så strider
detta emot de principer, jag vågat yttra,
såsom dessutom ökande Statens besvär med
Uppbörds- och Afyltrings-bestyret.
Det å 5:te Hufvudtiteln ökade anslaget
för de sköna Konsterne synes visserligen,
under en Landets stigande välmåga,
icke för högt, då ej eller sådant å 6:te
Hufvudtiteln för milda Stiftelser, hvartill
äfven det under den y:de kan anses höra,
synts erfordras.
De under 8:de Hufvudtiteln såsom
erforderlige ansedde anslag för Slottets reparationer
och publique byggnader, hafva
ej kunnat med nu saknade Reparationseller
Byggnads-förslag jemföras. Förmodeligen
ingå dessa Förslag till StatsUtskottet
directe. Om Rikets Ständers begäran sista
Riksdag af detaillerade förslug i dessa ämnen
behöfs icke erinras.
Å g:de Hufvudtiteln är endast föreslagen
tillökning för AfvittringsVerkets fortskyndande,
och
Hvad den mule för Sjöförsvaret angår,
så sammanhänger frågan om anslag härtill
med en försvarsplan i det hela, hvarom
för oss, men troligen icke för StatsUtskottet
kunskap saknas. Tankar i dessa ämnen
1^0
Den 4 December f. ra.
äro dessutom pä väg att till StatsUtskottets
begrundande remitteras, och något yttrande
i slike frågor kan, minst af mig,
vågas.
Flere, med de redan anmärkte, likartade
frågor har jag förbigått, emedan en
princip, en gång utsagd, ligger till grund
Bir pröfningen dem alla.
Dock torde det tillåtas mig, att i allmänhet
och innan jag ännu lemnar de ämnen,
som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
omfattar, och hvilka så lifligen intressera
mig, yttra den öfvertygelse, att under
det mycket påtänkes och göres för uppfostringen,
mycket för Lagstiftningen, göres
allt för litet för att till verksamt lif
sammanbinda dessa båda de yttersta delarne
af en god och tillbörlig omsorg för
det helas bestånd och förädling. Huru som,
och hvarest än, han träder ut den unge
Medborgaren på samhällets bana, så afleda
mötande omständigheter från att tro på
allvaret afde läror, som honom under uppfostringsåren
blifvit bibringade. Träder
han ut som Lärare (jag har nyligen haft
tillfälle att afhandla denna fråga}, så är
ej sällan det första villkor, som honom afförd
ras för erhållande af befordran, ett
edbrott: — Skall han blifva Domare, så
frågas honom stundom, hvad han kan gifva
-
Ben 4 December f. m.
va 1 arrende för Domsagan, fruklgifvande
i den mon, sorn hon på ena eller andra
sältet skötes: — Skall han blifva Krigare,
så fordras, som jag nyss visat, overksamhet,
under det att glittret på kläderna skall
förleda lill inbillning om egen förträfflighet:
— Skall han tjena verkställande makten,
vi hafva redan sett äfven det, så är
hans enda förkofran materiel vinning: —
Skall lian blifva ingenting, annat än simpel
Medborgare, hvad skall han tro, hvilka
högre cfterdömen, hvilken föresyn har
lian att följa.
Mine Herrar! Det onda i verlden finnes
öfver allt; det bör motarbetas, men
det sker icke derigenom, att man blott omhvälfver
den ena Inrättningen, den ena Lagen
efter den andra, och ofta icke ser, att
en sak slått rätt, förr än då man vändt
den upp och ned. Det fordras ett visst
högre mål, dit allt bör syfta och derunder
vi till visshet måste ordna alla våra förbättrings-förslag.
Förbises det, så blifva
de motsatsen.
I afseende på den tilltagande omåttlig»
bränvins-consumtion gifver Kongl. Maj:t
oss anledning att hoppas en Nådig Proposition
om medel att den hämma, under det alt
med samma ökade inkomster för Staten kunna
förmodas tillvägabiingas. Bland de mån2
H. 16
Den 4 De c emhei1 f. in.
ga Förslag, som emedlertid af cnslulde,
äfven inom detta rum, redan i frågan blifvit
framställde, torde det tillåtas mig att
för den hänlelse, att ej något bättre kan
finnas, föreslå, att bran vinsbränningen, för
hvilken näring ty värr mångå kostsamma
anstalter redan blifvit gjorde, får med oförändrade
redskap och pannerymder, för dem
som önska bibehålla desamma, utöfvas inskränkt
blott till en månad om hösten och
två månader om våren.
Lades på bordet.
Herr Boys Johan Fredrik* anförde
•skriftligen-:
Man har uti de Norra Provincerne redan
länge varit af den öfvertygelse, att ju
oftare och lättare man kunde sätta sig uti
communication med Stockholm, desto fördelagtigare
skulle icke allenast vår handel
blifva., utan ock våra näringar derigenom
vinna en betydlig uppmuntran och förkofran.
För några år sedan hav man derföre,
utgående från denna princip, till och med
sökt, att uti enskild väg åstadkomma en
Ångbåts-färd långs Rikets Östra kust, mea
beklagligen har detta privata företag icke
hunnit det mål, som dermed varit åsyftadt;
tvärtom visade sig, att ali ansträngning till
befrämjande af otnnämde Provincers handelsrörelse
uti denna väg är förgäfves, utan
mellankomst af Rikets Ständer.
Den 4 December f. m.
243
En Ångbåts-communication längs Bottniska
hafskusten skall nödvändigt medföra
fördelagliga resultater. Äfven uti militäriskt
hänseende äro Ångbåtar af största interesse,
emedan de alltid utgöra en del af styrkan
vid operationers utförande. Dessutom förtjenar
den synnerliga lättnad, hvarmed den
ena längs hela hafskusten kan sätta sig uti
communication med den andra, ett särskilt
afseende.
Om ett Ångfartyg skulle afgå från Stockholm
och åstadkomma det merkantila samt
economiska gagn, som med det intenderade
Fartyget åsyftas, torde roan böra laga för
afgjordt, att det skall besöka Städerne Gefle,
Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Hernösand
och Umeå, samt må hända äfven Piteå,
hvarefter Ångbåten åter skulle retournera
till Stockholm samt årligen, så länge årstiden
det tillåter, fortgå.
Denna färd bestämmer också Fartygets
storlek. Enligt sakkunniges uppgift kan
detsamma icke vara bygdt på mindre än
100 fots köl, samt g fots djupgående.
Storleken åter erfordrar arne Ångmachiner,
hvardera om 3o Hästars kraft. Då
afseende bör göras på mängden af sådane
varors medförande, som intaga litet utrymme,
och större plats således för dem
hör afses, kunna de uppgifne dimensionerne
icke tillåta beqväma lägenheter, försedde
Den 4 December f. ro.
med sine ordentlige sängställen uti dertill
apterade Salonger för Jiera än 2.4 passagerare;
men för sådane personer, soin icke
behöfva vara under däck, skulle kommafilt
finnas ganska betydlig plats.
Den provisionella calcul, som häröfver
blifvit uppgjord, upplager en Summa af
60,000 R:dr Banco.
Ändamålet vinnes ej annorlunda, än
att Rikets Ständer tillåta det blifvande Bolaget,
att på 10 års tid låna utaf Staten en
Samma af 3o,ooo R:dr Banco mot li e procents
årlig ränta.
Örn denna Summa blifver beviljad,
går man genast i författning om bildande
af Bolag, hvilket ställer nöjagtig säkerhet
för Låne-Summan, äfvensom för verkställigheten.
Bland alla Städer längs Sveriges Nordligt
Östra kust., äger Gefle ostridigt den
största trafuque och den betydligaste förmögenhet.
Böjelse och tänkesätt äro gynsarnrae
för planen. Commerce-Rådet Elfbrink,
hvilken derstädes tillvunnit sig ett
allmänt och oinskränkt förtroende, hoppas
man blifver Ordförande uti den blifvande
Directionen, samt ledare af företaget.
Beräkningen härvid är till en början
mindre rigtad på vinst, än på den nytta
Den 4 £>«cernber f. in.
245
och det gagn Stuten, och i synnerhet Slutens
Norra Provincer, deraf torde komma
att draga. Vördsamt anhåller jag, att Rikets
Ständer omfatta detta project, hvilket,
sedan Ångbåls-farten emellan Bergen och
Trondhjem snart torde inrättas, äfven ståa'
i samband, så väl med arrengemcnteine
öfver Ångbåls-färderne i Norrige, som med.
de, hvilka uti Sverige äro etablerade, och
hvarunder vägen emellan Levanger och
Jämtland icke blir af minsta, betydenhet.
Grefve Sparre, Erik: Då Herr Boy
vidrört ett ämne, som så nära rörer flere
vigtige förhållanden inom det mig Nådigst
anförtrodda Län, anser jag min röst äfven
påkallad för att lämna några facla lill upplysning
i saken. Jag bör då nämna, att
den skjutsningsskyldighet för Kongl. Majtts
och Kronans räkning, som skulle insparas,
om transporter af Båtsmän, Bevärings- och
Beklädnadspersedlar, stämpladt Papper och
framför allt Salpeter, skulle kunna verkställas
genom Ångfartyg, eller af dem i
släptåg förde Transport-fartyg, är så betydlig,
att det allmännas verkliga vinst,
genom denna anstalt, skulle under de år,
för hvilka Lånet af den värde Talaren yrkats,
öfverväga hela Lånets Capital-belopp.
Jag får i delta afseende blott nämna, att
endast för Salpeter-transporterne, hvilka årligen
tilltaga , begagnades sistlidne vinter
inom Gefleborgs Län omkring 5ooo hästar»
a 46
Den 4 December f. in.
celi att den skjutsande Allmogen, hvaraf
en del har sitt hemvist inom aflägsna delar
i Länet, derföre mäst färdas 16, 18,
ja till och med 20 mil. Uppoffringen af
den mängd öke- och karle-dagsverken, som
åtgå blott för denna enda artikel, är af
den betydenhet, att jag tror de Skjutsningsskyldige
gerna skulle underkasta sig
ett bidrag, som kunde lätta detta deras
åliggande, och sålunda lemna ytterligare
garantie för återbetalningen af Lånet. Jag
kan således icke annat, än helt och hållet
instämma ined den värde Motionären.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag får
vördsamt anhålla, att Herr Boys Motion
Blir remitterad till Bevillnings-Utskottet.
Anledningen är den, att jag hoppas att
detta Utskotts uppmärksamhet derigenom
skall ytterligare fästas vid vigten deraf, att
gifva vårt Land den oafbrutna communication
för paketer och personer, som, ibland
alla Europeiska länder, Sverige, Ottomaniska
Porten, Spanien och Portugal för
det närvarande ensamt sakna.
Lades på bordet.
Herr af Billbergh Johan Petter j uppläste
följande:
Den verksamhetsplats Höglofl. Ridderskapets
och Adelns förtroende anvisat mig
Pen 4 December f. ni.
under detta Riksmöte, förbinder mig lill
all skyldig omtanka, att i min ringa mon
bidraga till det allmännas bästa. Det första
försök att i egenskap af Riksdagsman
gagna, som jag nu har äran framlägga,
önskar jag måtte med välbehag emottagas
och med mildt omdöme behandlas. Mili
afsigt härmed, alt befrämja allmänt väl,
är lika ren, sorn mitt nit att befordra ämnets
vidare utveckling, i fali af bifall till
Motionen, är allvarligt.
Redan är så mycket tryckt, skrifvet
och ordadt emot den fria bränvinsbränningsrättigheten
och om de deraf förmente missbruk,
att ett upprepande häraf må, minst
sagdt, anses öfverflödigt. Somlige anse denna
rättighet gagnelig för Landet, under det
alt andra påstå den samma skadelig både
moraliskt och ekonomiskt afseende; somlige
vilja utesluta Städerna ifrån denna rättighet;
somlige vilja uldömma de sammansatte eller
så kallade Pistoiiska verken, under det att
andra anse det onaturligt, att förbjuda begagnandet
af en inrättning, som, med mindre
kostnad af vedbrand och dagsverken,
producerar en större afkastning, än de gamla
bränvinspannorne; somlige vilja sätta
yxan till roten -och förbjuda allt bruk af
bränvin, hvaraf bränvinsbränningens upphörande
skulle blifva en följd, då andra
deremot tro sig genom en dryg beskattning
vinna nära samma ändamål. Min enskilt»
348
Den 4 December f. m.
öfvertygelse i detta fall är, alt denna, lika
med alla andra medborgerliga rättigheter,
hör vara fri att begagnas, med hvilken
redskap som hälst, af hvar och en, som
vill underkasta sig de dermed förenade förbindelser
till Staten och det allmänna; att
bran vinsbränningen, i och för sig sjelf betragtad
såsom Näringsgren, är nyttig för
Landet, så vida den lämnar de lättaste
medel för utvidgade Ladugårdar och eonsumerar
genom förvandling öfverllödet af
Spannemål och Potatoes, utom hvilken consumlion
dessa sednare artiklar skalle falla
till ett så lågt pris, att Landet snart skulle
komma i behof af att införskrifva Spannemål,
då det icke mera lönade sig alt bruka
odlad jord och således ännu mindre att
bearbeta ouppodlad mark; att missbruket
i consumlionen af bränvinet till en del
härrör af varans ringa värde, men att
correctivet häremot hufvudsakligen bör sökas
uti Folkets förbättrade moraliska bildning;
och att dessa förhållanden, genom
ett klokt användande, lämna ett det mest
ypperliga tillfälle att öppna en inkomstkälla
för Staten, hvarigenom den tryckande Bevillningen,
åtminstone för Landets Innevånare,
småningom må kunna alldeles upphöra,
utan att återföra bränvinsbränningen
lill ett monopolium, vare sig för Kronan,
eller vissa enskilda Corporationer, hvilket
vore lika orättvist, som stridande emot tidens
anda.
Den 4 December f. m.
För vinnandet af dessa fördelar fordras,
alt villkoret för rättigheten att tillverka
bränvin blir sådant, att det är lätt och
tillgängligt för alla, både på Landet och i
Staden, samt leder till det nyttiga ändamålet,
Ladugårdarnes utvidgande, och att afgiften
erlägges, icke efter bränvinspannans
kannerymd, utan i nion af tillverkningsqvantiteten.
Tillämpningen af dessa hufvudgrunder
bär jag förslagsvis uppfattat uti följande
allmänna framställningar.
Såsom grund för rättigheten att idka
bränvinsbrännings-näringen, skulle jag vilja
antaga Ladugårdens storlek, så att den Egendom
på Landet eller Tomt i Staden, på
hvilken minst fem Nöt-kreatur födas hela
året om, må berättiga ägaren, alt sjelf
eller genom Arrendator begagna en brånvinspanna
af högst 20 kannors rymd.
10
nötkreatur
sålunda
födas,
får
en
Panna af högst . .
. 3o
K:r
i5
d:o
d:o
4o
—
20
d:o
d:o
5o
—
2Ö
d:o
d:o
60
—■
3o
d:o
d:o
70
—
4o
d:o
d:o
80
—
5o
d:o
d:o
9°
—
öfver hvilket kanntal någon brännvinspanna
icke torde böra få begagnas.
1
a5o Den 4 December f. m.
Ehvad denna eller annan grund för
bränvinsbrännings-rältigheten autages, hlir
det ensamt rätt vist, att afgiften till Staten
för begagnandet af samma rättighet erlägges
i förhållande lill den större eller mindre
tillverknings-qvantiteten, och icke efter
pannerymden, hvarigenom det blir för det
allmänna likgiltigt, hvilket slag af bi änneriredskap
som hvar och en lill bränvinsbränning
berättigad finnér för sig förmonligast
att begagna.
Sålunda föreslås såsom grund för den
blifvande bränvinsbrännings-skalten:
1:0 Att hvar och en, som vid Mantalskrifningen
anmäler sig till begagnandet
af en bränvinspanna, hvars kannerymd då
bör uppgifvas, skall erlägga fyra skillingar
för hvarje med samma panna tillverkad
kanna bränvin, efter 6 graders styrka, sedan
husbehofs-bränvinsbränningsq vantite ten
först afgiftsfritt blifvit tillverkad, hvilken
bestämmes till 20 kannor för hvarje mantalskrifven
person, som finnes uppförd på
dens debetsedel, hvilken anmält sig till
brän vinsbränning.
2:0 Tili lättnad för denna afgifts utgörande
och för att den, både af säljare
och köpare, alltid må blifva betragtad såsom
en varan åtföljande skatt, bör den
erläggas sista dagen i hvarje vecka för hvad
under den näst föregående blifvit tillverkadt.
Den 4 December f. ra.
25 t
3:o Uti hvarje Socken och hvarje Stad,
inom hvilken en eller flere begagna bränvinsbrännings-rättigheten,
utses en eller
tvänne bofaste och vederhäflige Män, i tnon
af localens vidsträcklhet, som, emot erhållande
af fem procent af uppbörden för
möda och besvär, emottaga och redovisa
medlen.
4:o Till den utsedda Uppbördsmannen
afleinnar hvarje bränvinsbrännare sista dagen
i hvarje vecka, ej mindre en skriftelig
uppgift p>å det kannetal bränvin, som under
den näst föregående veckan blifvit
tillverkadt, än den derefter belöpande afgiften.
5:o Då upptäckas och bevisas skulle,
ätt mindre qvantitet uppgifves, än verkeligen
tillverkadt blifvit, bör tillverkaren för
hvad sålunda förtegadt blifvit erlägga 8 skillingar
för hvarje kanna, angifvarens ensak.
6:o Sista Söndagen i hvarje månad
tippläsas bränvinsbrännarnes uppgifter i allmän
Sockenstämma, då livar och en äger
dervid göra den anmärkning, hvartill han
finnér sig befogad.
7:0 Erlägges icke vecko-afgiften och
anmäler Uppbördsmannen, all någon underlåtit
sådan afgift på bestämd dag erlägga,
då kändt är, att bränvins-bränning egt runi,
Den 4 December f. m.
sk a 11 det åligga närmaste Kronobetjent, att
hos den restskyldige genast utmäta och försälja
så stort qvantum af det tillverkade
bränvinet, som svarar emot den obetalte
afgiften, och, om bränvin skulle saknas, alfe
utmäta och försälja annan lös egendom;
hörandes de sålunda utmätte medlen alltid
aflemnas till vederbörande Uppbördsman,
8:0 Uppbördsmännen skola, inom den
8:de i hvarje månad, till vederbörande
Kronofogde aflemna deras redogörelser för
näst föregående månadens uppbörd. Skulls
ingen uppbörd under någon månad hafva
ägt rum, bör sådant inom samma tid anmälas.
9:0 Sorn den sannolika följden af denna
beskattningsgrund skulle blifva, att ea
vida större Stats-inkomst al denna källa
inflyter, än hittills påräknadt varit, så påkallas
det, ej mindre af billigheten, än af
intresset, att vinna den möjligen allmännaste
Controll på bränvinsbrännings uppgifternas
lig tig-het, att hvarje skattskyldig
njuter en motsvarande lindring uti den
directa Bevillningen. Sålunda torde böra
stadgas, att sedan beloppet af denna bränvins-skatt,
efter första årets slut, är kändt,
skall hälften deraf på sådant sätt komma
hvarje skattskyldig till godo, att, i händelse
samina hälft skulle utgöra jämna 10, 20
eller flere procent af Länets Bevillnings
-
Den 4 December f. m.
summa, borde lika många procent afskrifvas
på hvarje Individs debetsedel; och
om så skulle befinnas, att den behållne
hälften ändock utgjorde större summa än
påräknadt är, så kunde del bero af Kong],
Majit att förordna om en större afskrifning,
i moa af Bränvins-ufgiftens ökande.
10:0 Mera för att gynna den moraliska
syftningen, som påkallar ett högt minntpris,
såsom ledande till minskning uti
det öflverflödiga och skadeliga bruket af
bränvin, än för behof af ökad statsinkomst,
blir nödigt, att en särskild Taxation på
Krog- och Källar-rörelsen stadgas.
tito Den nu föreslagne drygare tillverknings-beskattningen
gör det till en nödvändighet,
att skydda hvar och en ort
ifrån ett intrång uti denna näring af andra
orters innevånare. Då denna vara skall
forslas längre landväg, utgör sjelfva transportkostnaden,
och den dermed förenade
vådan af kärilens söndergång och varans
leccage, en skälig motvigt, som deremot
till ringa del existerar, då bränvinet transporteras
sjövägen ifrån en ort till en annan.
På denna grund torde det icke vara
obilligt eller olämpeligt, att meddela det
stadgande, att vid förpassningstagande på
bränvin, som i saltsjön transporteras ifrån
en stad eller ort till annan stad eller ort,
254
Den 4 December f. ro.
bortom närmaste Stad, skall afsändaren erlägga
en tullafgift efter fyra skilling för
hvarje kanna.
Det reglementariska för tillämpningen
häraf är lätt författad t, sedan desse grunder
blifvit pröfvade och antagne, men hvarförinnan
man ansett äudamåls-löst att ingå
uti denna detail.
Då man för det närvarande saknar all
statistisk upplysning om det qvantum bränvin,
som årligen tillverkas i Riket, blir
det icke möjligt, att beräkna beloppet af
den nu föreslagne tillverkuings-afgiften; mea
antagom, att produclionen utgör 24 millioner
kannor, sedan husbehofs-qvantiteterna
blifvit afräknade, så skulle detta belopp
gifva en Statsinkomst af 1 millioner
Riksdaler, hvaraf sig visar, att mer än
halfva Bevillningen kunde efterskänkas: och
då denna bränvins-skatt egenteligen drabbar
dem, sorn förtära varan, samt priset
på hvarje sup härigenom icke höjes mer,
än med ungefärligen 1 r:st B:co, hvilken
förhöjning ofta flerdubbelt tillkommer endast
af tillfälliga orsaker, så blir det uppenbart,
att i samma mon, som afgiften
utgår af hvarje Individ till detta ringa belopp
samt i förhållande till hvars och ens
förmåga och böjelse att tillfredsställa sin
njutning af denna dryck, i lika mon drabbar
afgiften jemnare den verkliga förmögen
-
Den 4 December f, ni.
a 55
heten eller den obetänksamma slösaren,
än någon annan beskattning.
Häremot kan man visserligen anföra, att
tillverkarne få den första svåra känningen
af skattens dryghet, utan alt alltid kunna försäkra
sig om ersättning härföre genom ett
x samma förhållande förhöjd t pris; men
just derigenom att afgiften erlägges hvarje
vecka, blir den mindre känbar att utgöra
och påminner med det samma hvarje säljare
och köpare om billigheten och nödvändigheten
utaf att beräkna tillverkningsafgiften
i köpslutet, och enär erfarenheten
visat, att bran vinspriset fluctuerat ifrån
16 sk. till 1 R:dr B:co och mera per kanna,
synes det icke sannolikt, att den nu
föreslagne ringa afgiften af 4 sk. på kannan
skall verka minskning, hvarken i tillverkningen
eller försäljningen.
Hvar åter angår den föreslagne controllen
på uppgifternas rigtighet, så kan
den väl anses otillräcklig till ett fullkomligt
tryggande af Statens rätt i detta fall;
likväl och då hvar och en skattskyldig,
således äfven tillverkarne, inser, att hvarje
undansnillning af denna bränvinsskatt
verkar till förhöjning af deras directa bevillning,
så bör man vänta den alfvarsamxna
och forskande uppmärksamheten af en
upplyst allmänhet, att icke någon, genom
origtiga uppgifter, vågar blottställa sig för
samma allmänhets missaklande opinion.
a56
Den 4 December f. m.
Att nyheten af denna beskattningsgrund
kommer att möta mycken opposition,
som ibland andra invändningar äfven skall
begagna den, att benägenheten att genom
origtiga uppgifter undandraga sig denna
skatt, skall föranleda till många angifvelser
och rättegångar, förutser jag ganska väl.
Härpå kan likväl med skäl svaras: att det
är hvars och ens egen skuld, som blottställer
sig för dylika åtal, och då all beskattning
hår det gemensamt med denna,
att fordra controll och bereda obehagliga
följder åt Öfverträdare!! af Lagbudet, så och
derest äfven öfverträdelserna af denna Stadga
skulle i större mon öka rättegångarne,
torde likväl olägenheterna häraf icke svara
emot de stora fördelarna; att hvar och en
får begagna hvilken bränvinsredskap han
behagar; att den, som endast bränner för
sitt husbehof, har ingen tunga af denna
beskattning; och att den tryckande direcla
bevillningen, åtminstone till en betydande
del, om icke tillfullo, härigenom kan upphöra,
i hvilket sednare fall man med skäl
kan säga, att brån vinets skadlighet i moraliskt
och physiskt hänseende, i möjligaste
måtto godtgöres genom den fördel det
bereder i financiel väg.
Om Remiss af denna Motion till BevillningsUtskottet
och om dess communicerande
med Respective MedSlånden, anhåller
jag vördsammast.
Lades på bordet.
Den 4 December f. m.
Herr Hjertaj Gustaf j hade inlemnat
följande, sota upplästes:
Af Rikets Ständer blef slstlidne Riksdag
till Kongl. Maj:t ofverlernnadt ett Förslag
till Stadga om Invisningar „ sorn emellan
enskilde personer eller Bolag inom
Riket utställas.
Då detta Förslag af Kongl. Maj:t icke
sanctionerades, men Dess Nådiga vägran
såsom skäl angaf en viss omständighet, nemligen
förenandet af bysättningstvång med
r2 proc. ränteberäkning efter för fallotiden;
så anser jag, att ett för enskilda creditera,
så vigtigt lagstadgande bör af Rikets Ständer
å nyo framläggas inför Thronell.
Jag vågar föreslå, att 12 procents-räntan,
sorn i q §. af ofvannämnde Förslag fastställes,
bör nedsättas till \ proc. i månaden,
oell anser detta vara den enda ändring,
som behöfves, i den af Rikets Ständer år
a823 föreslagne Stadga.
Om Remiss till Stats-, Banco- och LagUtskotten
anhålles, äfvensom om communieation
med de öfrige Stånden,
Herr Ribbing, Arvid: Då Herr Hjerta,
i dess nu uppläste Motion, talat för antagandet
af 1823 års Förslag till Assignations-stadga,
anhåller jag blott få anmoda
de Utskott till hvilka Remiss blifvit begärd,
2 H. 17
a5B
Den 4 December f. m.
att äfve-n taga i öfvervägande allt hvad
vid sisla Riksdagen anfördes deremot.
Lades på bordet.
Hörr Thamj, Wolrath, anförde skrifte!
igen:
Ifrån längre tid tillbaka har Svenska Regeringen
varit omtänksam, att genom tjenjiga
Skiftes- och Ägodelnings-Författningar
befordra Svenska Jordbrukets framgång, i
den mön begreppen om jordens bästa indelning
genom erfarenheten blifvit renade
från den fördom, att alltid bruka som Förfädreu;
så härr man från Teg- eller mångskiffce
kommit till Storskifte, och derifrån
till Enskifte. De om Enskifte utkomna
första Författningar, ämnade ätt endast användas
i skoglösa Provincer, der jordytans
jemnhet och ofta lika art lättade verkställigheten,
hafva sedan blifvit modifierade,
iden mon man funnit nyttan af enskiftens
införande äfven i andra orter. 1812 års
Kongl. Enskiftes Författning uppmuntrade
till vinnande af det önskade ändamålet
genom den större frihet, som derigenom
lemnades vid verkställigheten genom ett
väl ordnadt Rättegångssätt, sorn förlamade
trätgirigheten, och genom den mindre kostnad
den ordsakade, då Rättegångar i anledning
deraf'uppkommo.
Erfarenheten torde hafva tillräckligen
bevisat, att lill bedömandet af Enskiftes
-
Den 4 December f. ni.
239
frågor hufvudsakligen fordras mera oeconomisk
än juridisk kunskap, hvarföre äfven
alla Författningar derom emanerat från
Kongl. Kammar-Expedition, och verkställigheten
varit uppdragen åt Herrar Landshöfdingar,
till dess den öfverhand tagande
principen em Juridisk enhet, och den dermed
följande hågen att draga äfven de
oeconomiska frågorna under Härads-RätterJie,
föränledt utfärdandet af Kongl. Maj:ts
Nådiga Stadga om Skiftesverket afden4:de
Maji 1827, hvilken icke allenast förändrat
Rättegångssättet med Skiftesmål, utan äfven
synes vara bygd på helt andra grunder,
än föregående Enskiftes-stadganden.
Jag känner nogsamt, att'klander öfver
nyligen utkomna Författningar anses med
obehag, men skulle misskänna min pligt
som Riksdagsman, om jag af sådan anledning
lät afhålla mig frän att öppet tillkännagifva
den klagan, som dep genom
Författningen lidande Allmänheten öppet
uttalar.
1812 års Enskiftes-Författning, då den
lemnade en i Bylag boende skiftessökande
Hemmansägare rättighet, att få sin ägolott
frånskiljd och utbruten, ålade honom den
skyldighet, att göra utflyttning utur Byn,
och medgaf öfrige Byamännen den rättighet,
att bibehålla deras gamla ägoindelning, till
dess äfven de funno nied sin fördel öfverensstämmande
att enskifta.
260 Den 4 December f. in.
Den nya Skiftes-stadgans 12 Cap. 8 §*
anbefaller ett ovillkorligt nytt skifte öfver
liela Byalaget, om också blott en enda
delägare detsamma begär. Den fria nyttjanderätten
af ärfd eller väl förvärfvad egendom
är, genom detta Förmynderskap vid
begagnandet deraf, ovillkorligen rubbad,
utan afseende på den förlorade kostnad,
sorn desse Byamän kanske för några få år
sedan på ett fordom tillåtet Storskifte verkställt,
och för att uppfylla en endas förmon,
önskan eller nyck , skall en hel samfällighet
tvingas till kostnader, söm, serdeles på
slättbygden, lätteligen öfverstiga deras krafter,
då Jordbrukare på sådane orter icke
äga andra tillgångar, än den till låga priser
fallna Spannmålen kan gifva dem. Det
torde icke vara utan exempel, att kostnaden
för sådane påtrugade Förrättningar någon
gång så medtagit en och annan Hemmansägares
tillgångar, att Hemmanslotten
gått i mät för att fullgöra Landtmätarens
fordringar*
Att enskifte på slättbygden kraftigt befordrar
ett förbättradt åkerbruk, då detsamma
föranleder till en förbättrad ängsskötsel,
kan hvarken betviflas eller motsägas;
men deraf följer icke, att Medborgare
böra tvingas till förändringar af deras
hushållning, som strida emot deras egen
öfvertygelse om deras förmon, och genom
förhastad verkställighet undergräfva deras
bestånd.
Den 4 December f. ro.
Derigenom att alla tvister om En sluften
afdömdes af Konungens Befallningshafvande,
blefvo Rättegångarne mindre kostsamma,
och genom de föreskrifter, som
1812 års Författning stadgade, i afseende
på Besvärs anförande öfver Ägogradering
samt andra före Skiftets fullbordande uppkommande
frågor, minskades äfven kostnaderne
i samma nion, som mindre utrymme
var lemnadt åt Advocatur och trätgirighet.
Ägodelningskostnaderne äfo nu mångdubblade,
så väl i anseende till de respenningar
och dagtractamenten, som tillkomma
Ägodelningsrättens Ordförande och Ledamöter,
som äfven derigenom, att Besvär
öfver ägograderingen, enligt i3 §. 18 Gap.
af SkiftesStadgan, icke behöfva anföras förr
än 60 dagar efter det hela skiftesförrättningen
icke allenast är fullbordad, utan äfven
alla rålinier af Landtmätaren utstakade
och rörlagde. Härigenom har en elak
Delägare i Skiftet öppet tillfälle, att skada
de andra, och illasinnade Advocater
lika godt tillfälle, att till Rättegångaruppmuntra,
så mycket mer, som Lagens
stadgande om böter för RättegångsmissBruk
och Rättegångskostnad sällan tillämpas
med det allvar Lagstiftaren åsyftat.
1 Cap. 11 §. SkiftesStadgan tillåter Rågångars
uppgående, Ägoutbyten och Håg
-
Den 4 December f. m.
nadscleln,ingar lii. m., utan att något stadgande
finnes, om dessa Förrättningar kunna
fastställas eller icke, enär Laga skifte
icke föregått, eliiuru något annat skiftessätt
icke nu mera för framtiden äger bindande
kraft. Delta förleder den mindre kunniga
Allmänheten till kostnader för onyttiga förrättningar.
Hvad uti Författningen med ordet Skifteslag
i 12 Gap. 8. §. förstås, derom äro>
ÄgodelningsDomare allaredan oense, då en
del förklarar detta ord med alla i en By
eller samfällighet varande Hemman, och
andra åter med dessa Hemmans alla befintetiga
Åboer, hvaraf följer, att den förra
ålägger Landtmätaren att verkställa skiftet
emellan alla Hemmanen, efter deras
storlek, enär Hemmansägarne sådant åstunda,
och den audre åter anbefaller honom,
att skifta emellan alla Åboernes mindre
lotter, antingen dessa sådant åstunda eller
icke.
Sedan ro §. af sistnämnde Cap., efter
ägornas olika beskaffenhet, stadgar ifrån
i lill och med 3 skiften för hvarje Skif—
testagare, så medgifver 1i §. att ägorna
må få delas i så få skiften som belägenheten
möjligen medgifiver, dock med förbehåll,
att hvarje skifte beqvämligen må
kunna instängas och brukas, genom hvilket
stadgande Domarens omdöme erhållit
Den 4 December f. m.
a63
en utviilguingsrätt, dea lian beqvämligen
kun missbruka, om lian så for godt
fin lieris
Capillets i8§. stadgar, att dc besvär,
som öfver Ägodelningsrättens Utslag i
underdånighet anföras, skola till Rättens
Ordförande tvefallt ingifvas; men huruvida
de handlingar, på hvilka besvären sig
grunda, äfven skola tvefallt bifogas eller
icke, derom är §:ns redaction otydlig, hvilket
äfven åstadkommit den händelse, att
besvärande Parter aflemnat Besvären in
dupplo, men endast ett exemplar af handlingarne.
I slutet af den Nådiga Stadgan föreskrifves,
alt de vid dess kungörande påbörjade
ägoskiften, som icke så nära voro
afslvtaöfe, att blott lotternes utstakning å
marken återstod, skulle i öfverensstämmelse
med samina Författning behandlas. I anledning
häraf hafva en del Häradshöfdingar
till ÄgodelningsRätterne hänvist till stadfästelse
sådane Teg- och Storskiften, hvilka,
påbörjade innan SkiftesStadgan kungjordes,
under hösten 1827 blifvit fullbordade.
Alt dessa Skiften af ÄgodelningsDomaren
icke kunnat hvarken upptagas eller
fastställas, utan med känbar olägenhet för
Parterne blifvit lill Landtmätaren återsände,
har varit en rak följd af SkiftesSladgans
18 Cap. 4 §■
a64
Den 4 December f. m.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande,
att uti en del af Skaraborgs Län
vara Ordförande iiÄgodelningsRätt, har jag,,
■under handläggningen afförekoinne tvister,
haft tillräckligt tillfälle att erfara allt det
onda och aila de olägenheter, som Landtmannen
får vidkännas deraf, att 1812 års
Författning om Enskifte blifvit afskaffad.
Jag anhåller, att hvad jag anfört må, sedan
det blifvit med de öfrige Stånden eomnmnieeradt,
till Lagutskottet remitteras,
för att, i händelse de olägenheter finaas
grundade, som jag anser Nya SkiftesStadgan
medföra, genom Förslag till nödiga
Förändringar deruti åstadkomma den hjelp
för Hemmansbrukare på slättbygden, som
deras, i jemuförelse med andra, mindre
lyckliga ställning så väl behöfver.
Hans Eocccllence Herr Grefve De la.
Gardie, Jacob: Sedan den siste värde Talaren
på ett så upplysande sätt tillkännagifvit
sina tankar angående den nya Skiftes-Förordningen,
och dess önskningar i
detta ämne, skulle det kanske synas öfverflödigt
af mig att något tillägga; men
25 års erfarenhet och deltagande vid desse
»renders behandling i Skåne allt ifrån utfärdandet
af i8o3 års författning, sorn i
Ekonomiskt afseende är kanske en ibland
de mäst välgörande, en af de mest förmånlige
för Skånska jordbrukets uppkomst
vi ägt, ålägger mig att härvid icke iagtlaga
tystnad.
Den 4 December- f. m. a65
Dä fordom Godeman tillkallades, ansåg
någon hvar sig hedrad af det förtroende
allmänheten genom sitt val honom visade
och af det verkligt goda och nyttiga
deras rättskänsla sade dem, att de dervid
kunde uträtta. Nu är förhållandet olika;
sedan Landshöfdingarne icke mera äro
första instancen för desse mål, utan de
dragaä för domstolarne, der Gode männen
få flerfaldiga resor ansvara för de åtgärder
de efter samvete och öfvertygelse vidtagit,
så är det nästan omöjligt att erhålla
någre Gode män. Utom de skiljaktige åsigter,
utur hvilka olika Domare naturligtvis
se målen, är i min och mångas tanka ett
allt för vidsträckt fält öpnadt för Advocaturen,
att utledsna de, hvilka endast af nit
för det rälta och sakens framgång hitintills
åtagit sig det lönlösa hesväret, att, i egenskap
af Godeman, deltaga i Enskiftes förrättningar.
Dessutom innehåller i min tanka den nya
författningen stridigheter, så väl emot vår
Lag, som emot verkställigheten. Att tvinga
en hel by taga enskifte, för det den
kanske aldraminsta del deraf önskar få sin
jord afskiljd, synes mig ej rättsenligt; äfvensom
att verkställa planläggningen, utan
att ens rådfråga jordägande om det för dem
mer eller mindre passande eller önskade
läge; att uppgöra taxeringen sedan planerna
äro lagde, anser jag ledande till de slör
-
206
Deu 4 December f. m.
sta stridigheter, oell i verkställigheten omöjligt,
om full rättvisa skall ernås.
Nära nio tiondedelar af Skånes enskifthara
jord är efter gamla författningen skiftad,
och i allmänhet med förmån för alla.
Jag anser för en lycka att det är gjordt, ty
jag befarar, att med den nu varande författningen
få våga begära skifte. Olägenheter
och brister vidlådade visserligen den
förra Enskiftes-författningen, men de voro
få och lätte att hjelpa; hvaremot öfverändakastandet
af det hela (jag fruktar det)
medfört en aldeles stridig verkan emot den,
hvilken en välgörande Regering åsyftat. Jag
önskar derföre, att underdånig begäran måtte
göras hos Kongl. Maj:t, att återfå den
förra Enskiftes-förordningen och förenar
mig med Herr Tham samt anhåller att detta
yttrande må åtfölja remissen.
Lades på bordet.
Friherre Palmstjerna3 Carl Otto, hade
inlemmat följande, sorn upplästes:
Ägarne af sådane Frälse-, Skatte- eller
Krono-hemman, hvilkas grundräntor förnämligast
bestå uti spannmål, hufva en bedröflig
erfarenhet derutaf, att den utaf hemmanet
utgående skatt är högre under missväxtår,
än under de år, då vanliga skördar
inträffa; och ju känbarare missväxten
är, ju högre beräknas årets skattebelopp.
Den 4 December f. m.
267
Detta synes mig omvändt emot livad det
borde vara; och ett motsatt förhållande,
att nemligen skatternes belopp under missväxtår
nedsattes mot deras belopp under
vanliga år, vore mera enligt med Statens
ändamål. Men då det under nuvarande
förhållanden med sjelfva grunden för skatternes
utgörande icke lärer vara förenligt,
att vinna den nyssnämnde fördelen, så inskränker
jag ändamålet med denna motion
dertill, att den hemmanen åtföljande grundskatt
och Kronotionde må framgent komma
att utgöras på ett mindre tryckande sätt.
Uti min tanka är hemmansägaren mera
belåten, om följderne af ett missväxtår
fördelas på flera efterföljande, så att den
stora och stundom alltför dryga tillökningen
uti skatt ej till hela sitt belopp kan
utkräfvas genast samma år, då en otillräcklig
skörd lemnat föga eller ingen möjlighet
alt afyttra någon spanmål, och för många
en allt för knapp tillgång lill lifsuppehälle.
Det öfverensstämmer både med hemmansägarens
fördel, och med den omsorg
Styrelsen haft att lätta en börda, som någon
gång blifvit för tung, alt åtminstone
största delen af den tillökade skatt jordbrukaren
under missväxtår skulle vidkännas,
blifver fördelt på de efterföljande, då
rikare skördar lemna större tillgång till
afbördande af skyldigheterna mot det allmänna.
Staten eller Löntagaren bör ock
-
Den 4 December f. m.
så vara betjent dermed, att infcomsterne
för Afrad och Krono-tionde icke blifva så
ytterligt ojämna, som för närvarande ofta
är fallet, då priset å sådane räntor, ganska
högt för missväxtåret, oftast det påföljande
nedfaller till ringhet.
Med afseende på desse skäl får jag föreslå,
att: Alla för Hemman, Verk eller Lägenheter
in natura beräknade Grundräntor
eller T ion den, af hvad namn som hälst,
de må vara Kronan behållne, eller utgå
till löningstagare, till Undervisningsverk,.
Allmänna Inrättningar, eller såsom Augment
eller frälse-räntor, eller uti hvad annat
ändamål, som hälst, skola, från och med
år i83o och allt framgent, utgöras på efterföljande
sätt: Sedan årets Markegångspris,
enligt gifna föreskrifter blifvit satt, hopsummeras
dermed Markegångsprisen för de
sednast förflutne 4 år, och femtedelen af
summan blir det pris, hvarefter räntorne
för året erläggas. Uppsägning till lefverenng
in natura får endast äga rum af räntegifvarne;
och i den händelse sådant sker, och
årets markegångspris understiger det uträknade
betalningspriset, så betalar Räntegifvaren
derjemte skillnaden uti Contant.
Om denna motions meddelande till de
öfrige RiksStånden, samt om dess remitterande
till behörigt Utskott anhålles.
Lades på bordet.
Den 4 December f. m.
Upplästes StatsUtskollets den 29 sistlidne
November under K:o 2 afgifue Betänkande,
angående ulbetalningen och redovisningen
af Piiksdagskoslnads-modlen.
La des på bordet.
Högloflige Ridderskapét och Adeln åtskiljdes
klockan half lill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim
Thorsdagen den 4 December.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Herr Estenberg, Pehrs hade irilemnat
ett så lydande Memorial:
Vid Herr Börtzells anförande sistlidne
Lördags eftermiddags Plenum öfver väckt
Motion, angående upphörandet af våra föråldrade
Bytesfordringars liqviderande på
sådane Medborgares bekostnad, som på intet
sätt sjelfve gjort sig dertill skyldige,
får jag vördsamt anföra följande: Herr Börtzell
upplyser väl, att de Medel, som igenom
ifrågavarande Kronans bytesfordringar
inflyta, äro anslagna till godtgörande af
deras anspråk, hvilka hos Kronan ega dylika
innestående fordringar; men skulle det
icke anses Svenska Folket värdigt, och öf
-
Den 4 December e. m.
verensstämmande med deras urgamla hederskänsla,
att Statens skulder af Staten
betalas och icke, såsom i denna fråga hittills
tillgått, alt dessa skulder skola, i stöd
af mindre billiga om ej fullkomligt orättvisa
lagar, godtgöras af Descendenter, som
ej uppburit det minsta i arf efter sina för
ett och ett halft århundrade sedan bortgångne
Förfäder? Herr Börtzell förmodar,
att denna ersättning skulle leda till ganska
stora anspråk från dem, som redan måst
betala sådane skulder; men jag älskar tro,
det dessa anspråk kunna godtgöras utan
betydlig uppoffring å Statens sida, om tiden,
från hvilken all sådan återbetalning
skulle ega rum, finge taga sin början från
den 5 Februarii 181S, då, under en ny
lysande KonungaStam, Fosterlandsvännens
hopp lifvades att utur minnet för evigt kunna
utplåna hågkomsten af den tidpunkt,
när Sverige, efter Fosterjordens styckning,
var uti det mest bekymrande tillstånd. Den
5 Februarii 1818 tyckes mig således vara
den tjenligaste tidpunkt, hvarefter Svenska
Medborgare böra befrias från de urgamla
Bytestvisternas onaturliga ersättning;
en dag då vår älskade Konung, den Store
Hjelten CARL XIV JOHAN besteg Svenska
Thronen, och befästade dervid Sin Dynasti,
till försäkran om vårt sjelfbestånd för
kommande tider. Det är denne Store Konung,
hvars aldrig hvilande omsorger, milie
Herrar, vi håfve att tacka för dgn lyc
-
Den 4 December a. m.
271
ka, alt Sverige under dess 10-åriga Regering
skördat fred och lugn, näringarnes
förkofran, folkmängdens betydliga förökning,
och att Sverige nu kan räknas bland
de lyckligare Stater i Europa.
Jag anhåller ödmjukast att dessa mina
Anmärkningar må få åtfölja Herr Börtzells
Anförande lill det Utskott, dife ämnet
blifver till beredning remitleradt, med
vördsam anhållan, det Utskottet måtte aflemna
infordrade deta!lierade uppgifter på
de skulder af denna art, som Svenska Medborgare
från den 5 Februarii 1818, dels
till fullo, dels lill en del betalt, samt hvad
för dem ännu skulle återstå alt betala för
alt kunna bestämma det anslag, som erfordras
af Slaten lill dessa fordringars liqviderande.
Lades på bordet.
Herr Hallenborg, Carl Johan: Det är
anledning till anmärkning mot Föredraganden
af KrigsÄrender, hvarom remiss begäres
till Constitutions-Utskottet, inför hvilket
anledningen skall uppgifvas.
Hvarjemte Herr Hallenborg till Prolocollet
aflemnade ett försegladt Convolut.
Harn Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att den utaf
Herr Hallenborg framställde anledning till
Den 4 December e. ra.
Anmärkning komme att, enligt 29 §. Riksdagsordningen
, jemte Protocolls-Utdrag derom,
till Constitutions-Utskottet afgå.
Herr eif Grubbensj Nils TVilhelm _, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Vid Riksdagen år 1823 väcktes Motion
härstädes om Bysättningstvångets otillbörlighet
och ändamålslöshet, likväl utan
att de missbruk, som dervid äga rum, och
den kostnad för det allmänna, som åtföljer
Bysättningar, blefvo anmärkte.
Jag anser ej Bysättning som öfverflödig,
nej! tvärtom, jag tror den vara nödvändig,
dock med modificationer, hvilka jag
önskar, att inför Höglofl. Ridderskapet
och Adeln få äran nämna.
Bysättnings-häckten äro Förvaringsrum,
inrättade och underhållne med mycken kostnad
af det Allmänna, endast för att hjelpa
Fordringsägare förvara sina'Gäldenärer ✓
och lagligen beröfva dem sin frihet, utan
att något afseende göres, om han äger fastighet
eller Lösöre-bo, tili det belopp skulden
är. Emedlertid förblifver Gäldenären
flere månader, kanske är, bysatt, stundom
för en ringa summa, och fordringsägaren
betalar icke fyllest 3 R:dr B:co i månaden
till hans underhåll, då Staten får bestå
sängkläder, värme m. m., utan att Fordrings
-
Den 4 December e. m.
dringsägaren derföre betalar ett öre. Det
tyckes likväl vara, enligt sundt begrepp
om rätt och billighet, Fordringsägarens skyldighet
att ersätta äfven detta, efter han
förmenar det vara hans enskilta fördel,
raen icke någonsin kan blifva Statens, att
bålla den enskilde Gäldenären i häckte, och
om Fordringsägaren vinner något dermed,
så kan och bör han ock betala derföre.
I 1734 års Lagbok, UtsökningsBalkens
8 Cap. 2 §. står: Ej må then för gäld bysättas
, eller qv ar hållas, som gods i Riket
äger, ther af han gälda och rätt göra kan
&c., samt i 5 Cap. 10 §. samma Balk: Har
gäldenär ej något att gälda med; tå må
han bysättas, ther borgenär det äskar:
sedan pröfve Domaren , huru fattigdom
hans tillkommen är, och gånge ther om,
som i HandelsBalken sagdt är.
Dessa §§. följas nu ej mera, utan kunna
anses såsom upphäfda genom iyöö och
1798 årens Kongl. Förordningar, hvarigenom
promt bysättning sker, utan att någon
sådan undersökning iakttages, som här
ofvan blifvit omförmäld. Om också jag och
andra skulle föreställa oss, att dessa skärpte
Förordningar äro nödvändige till creditens
bibehållande, vill jag dock ådagalägga
hvilka missbruk skedt och ytterligare
kunna ske, i skydd af dessa Författningar.
2 H. 18
a?4
Den 4 December e. m.
Em utsväfvande hustru höll sin man
bysatt nära 3 års tid för 18 R:dr B:co,
på det bon, fri från honom, skulle få lefva
som hon ville. Slutligen släppte hon
nt honom med det förbehåll, att han genast
gick ombord på ett fartyg, som, om
jag minnes rätt, skulle segla till Brasilien.
En person med vattsot och lungsot, som
ej. i anseende lill sin obotlighet, kunde
intagas på Kongl. Lazarettet, bysattes för
omkring to R:dr B:co. Troligen var sedeln
blott ett falsarium, för att, emot icke fulla
3 R:dr i månaden, erhålla fria medienmenter
och skötsel till döddagar. Då jag
protesterade deremot, och ansåg Gäldstugan
icke vara Hospital, kunde han dock
ej lagligen utsläppas derifrån, ty Fordringsägaren,
en SlottsCancellie-betjent, medgaf
det ej, och Gäldenären sjelf önskade få dö
der, hvilket ock skedde.
En person var nyligen bysatt, (och
kanske flere sådane varit på (Säldstugan,
under den tid af 12 år, jag som Läkare
tjenstgjort der, fastän jag icke känt förhållandet)
som med fagert tal lockat och narrat
till sig på flere ställen en mängd varor,
mot Revers med 3 månaders credit.
Han ämnade ganska säkert aldrig betala en.
enda Sedel (har ej eller gjort det); ty han
sålde bort varorne för underpris, och gjorde
således med fullt uppsåt bedrägeri. Denna
person borde således aldrig blifvit by
-
Den 4 December e. m.
satt, utan som bedragare i allmänt häckte
hållen och dömd.
Dessa missbruk anser jag för en framtid
böra förekommas; vi se dagligen Cessioner,
och den lätthet man har att få penningar
af Procentare, hvilka endast hålla
sig till person, är säkerligen orsak till mångas
iråkade obestånd.
Staten består hvarje arrestant, som
hålles uti allmänt häckte, 4 sk- 9 rst. B:co
om dagen med 3 sk. B:co förhöjning, då
de insjukna. En bysatt får endast 4 sk.
9 rst. B:co af sin Creditor i underhåll om
dagen, antingen han är frisk eller sjuk.
Hvarföre skall ej Fordringsägare betala mera
än hvad Staten består tjufvar och skälmar?
eller anses det vara svårare, att blifva
bysatt, än att vara mördare?
Jag har nog länge uppehållit Ridderskapet
och Adeln, för att åhöra de missbruk
jag anser vidlåda bysättningar. Jag
vill nu omnämna hvad jag förmodar bidraga
till deras afhjelpande.
i:o Böra aldrig sängliggande, med smittosam
eller obotelig sjukdom behäftade,
personer kunna bysättas eller qvarhållas på
bysättningshäcktet.
2:0 Bör föröfrigt bysättning beviljas,
efter hittills stadgade grunder, men till en
276 Den 4 Da cera b er e. m.
början blott för en månad, hvarefter, om
Gäldenär ej inom den liden kan betala sin
skuld, genast Remiss bör ske till vederbörlig
Domstol, hvarest undersökas bör,
huru skulden uppkommit, om Gäldenären
äger förmögenhet eller lön, hvarmed gälden
kan betalas, eller om han genom bedrägligt
förhållande- åsamkat sig skulden;
och förfares allt efter omständigheterne enligt
lag.
3:o Bör Fordrings-ägaren För hvarje
dag i underhåll erlägga 12 sk. B:co, och
om den bysatte personen insjuknar A häcktet,
16 sk. B:co, samt bestå alla läkemedel, sora.
under sjukdomen erfordras, derjemte ersätta
Staten slitningspenningar m. m. med
24 sk. B:co om dagen.
4:o Bör aldrig Fordringsägare kunna
neka en bysatt person, attén, högst tvänne
gånger i veckan med bevakning få utgå,
3 å 4 timmar hvarje gång, för att bevara
och bibehålla dess hälsa, och det utan att
Läkaren derom behöfver rådfrågas eller
deröfver afgifva sitt yttrande, samt utan
serskilt betalning till Vacklknecktarne, hvilka
nu af den -fattige bysatte aflönas med
16 ä 24 sk. B:co för hvarje utgång, utan
böra de derföre aflönas med de penningar
Fordringsägaren ersätter Staten, hvarom i
förra punkten nämndt är.
Den 4 December e. m.
5:o Bör det stå hvarje Fordringsägare
fritt, att, örn han det vill, inom första
månadens slut instämma Gäldenären till vederbörlig
Domstol och söka erhålla betalning
genom dess Egendoms försäljning,
eller ock bevisa bedrägeriet af skuldsättningen,
samt i sådant fall blifva fri från
bans underhållande i häktet. Sluteligen fårjag
äran fästa Höglofl. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på organisation af
den Corps här i Stockholm, som vanligen
hallas SlottsCancellie- eller ExeQutiopsbetjenter.
Personer, f. cl. kuskar och drängar,
utan begrepp om Lag, billighet och menniskokärlek
, blifva i allmänhet vid såkallade
SlottsCancelliet anstälde, som ej eller
meddelar dem någon ordentlig iustruction.
Dessa föra de olycklige Gäldenärerne till
Gäldstugan på ett sätt, som är värre än
om de voro de grofsta missdådare; hugg
och slag äro icke ovanlige, och har Gäldenären
icke penningar hos sig, att blidka
deras vrede med, så reqvireras Stadsvakt,
hvilken med dragna huggare vandrar med
den arme personen till det på Södermalm
långt aflägsne häcktet»
UlsökningsBalkens i Gap. 7 §. säger:
The, som af Konungens Befallningshafvande
i bud och ärender brukas, skola
vara edsvorne och beskedelige &c.
278 Den 4 December e. m.
Huruvida de äro edsvurne känner jag
ej, men ingenting mindre än beskedlige
äro de, och jag anhåller, att en sträng lag
måtte stadgas, för att mota dylik betjenings
ilska och vinningslystnad, samt förbud för
elem att åtaga sig stämnings-commissioner,
hvarigenom den oformlighet uppkommer,
att dessa karlar på en gång äro Fordringsägare
och Verkställare.
Men jag kan ej lemna detta obehagliga
ämne, utan att fästa uppmärksamhet på
en annan ganska vigtig omständighet, nemligen
Slämningsproceduren vid ÖfverStåthåliareEmbetets
Cancellie.
I skuldfordringsmål, som göras anhängig^
hos alla öfrige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
äger 8 dagars förvaringsrum;
men till detta Cancellie kan man instämmas
kl. 11 eller §12 f. m. och kl. ^1
är Utslaget färdigt, samt Gäldenären genast
fängslad, om han anträffas.
Flere exempel finnas på denna barbariska
Rättegångsordning, då fråga är om
löpande sedlar. En Fordringsägare, som
kommer i ovänskap med sin Gäldenär, kan,
ehuru denna äger mångdubbel förmögenhet
och är i stånd att betala sin skuld,
likväl på detta sätt blifva ett oller för hämdlystnaden
och chicanen.
Jag hemställer således ödmjukast, att
samma formajiteter må äga rum i skuld
-
Den 4 December e. m.
279
fordi ingsmåi hos nämnde ExecutionsDomstol,
som vid alin andra.
Alt vederbörande måtte åläggas utfärda
instruetion för ExecutionsBetjentårne,
hvarigenom deras rättigheter och skyldigheter
bestämmas och ett skickligt uppförande
dem förelägges;
Att förutnämnde §§. af 1734 års Lag,
angående Skuldfordringsmål, må upplifvas,
i den moa de öfverensstämma med mitt
liu gjorde förslag;
Att författningar, i enlighet med de af
mig projecterade puncter, måtte blifva utfärdade;
samt
, Att 1749 års Kongl. Författning om
förbud för Betjente vid Domstolar, all mål
utföra, varder, hvad ÖfverStåthållareEmbetets
Cancellies Betjening särskildt angår,
till kraft och verkan förnyad.
I öfrigt anhålles ödmjukast om Remiss
af detta anförande till Rikets Ständers LagUtskott.
Lades på bordes.
Herr RosenbladBernhardhade inlemnat
följande, som upplästes:
Det är icke utan sann tillfredsställelse,
icke utan ökade förhoppningar, som hvarje
2S0
Den 4 December e. m.
vän af fäderneslandet bemärkt de framsteg
vår ekonomiska lagstiftning gjort, foster af
dem, upplysning och insigter i dessa ämnen
vunnit under sednare decennier. Vid
r823 års Riksdag inträdde en öfvergång^
punkt i vårt handels-system, som man 8
år förut knappast vågat ana, och som i ökade
statsinlrader, upplifvad handel och minskade
lagbrott lemnat de mäst tillfredställande
resulta ter. Det nya system utaf frihet,
man då grundat, och som Regeringen
sedermera efter hand utsträckt, är dock
ännu icke fulländadt. Många förhud — jag'
talar ej om dem, politiska och militaira
förhållanden torde för alltid göra nödvändiga
— återstå dock ännu, ett band på deu
ärliga näringen, ett lockmedel för lurendrägaren.
Jag inser visserligen hehofvet
att vid deras fullkomliga upphäfvande afse,
hvad enskilta intressen, framkallade af Samhällets
gamla lagar, äga att fordra. Det är
af detta skäl och af öfvertygelse, alt ett
direkt understöd af Staten vida kraftigare
underlättar öfvergången, än successift modifierade
höga tulltaxor, endast retande tullförsnillning,
och att uppoffringen härvid för
Staten mer än uppväges af ökade tullinkomster,
som jag vördsamt föreslår:
1:0 Att Manufaclur-Disconten måtte
erhålla ett nytt Creditiv af 2 Millioner R:dr
B:co, att qvartaliter utgå under loppet af
åren i83o och i83i, hvilka 2:ne Millioner
Den 4 December e. m. 281
hufvudsakligen höra användas till lån, på
längre tid och mot nedsatt ränta, åt sådane
redan anlagde Fabriker, som, genom förändrade
grundsatser i lagarne för Rikets
handel, kunna anses förlora fördelar och
uppmuntringar, de förut tillgodonjutit, och
under hvilka de uppstått.
2:0 Att dessa 2:ne Millioner R:dr, jemte
det gamla Creditivet på Banken af 1
Million R:dr (hvars behållning eller outtagna
andel öfverföres på Manufactur-Discontens
löpande räkning i Banken), måtte förvandlas
till ett slående lån mot 2 procent
årlig ränta, på det sätt, att från och med
år 1835 hvarje halft år 2 procent af ursprungliga
Capitalet eller 60,000 R:dr erlägges,
hvaraf först ränta efter förut föreslagne
grund afdrages, och resten afskrifves
på Capitalet, till dess detta (efter 35 år)
Blifvit till fullo infriadt.
Huruvida det föreslagna Creditivet borde
af Banken eller Riksgälds-Contoiret utgöras,
kan vara så vida likgiltigt, som i
alla fall, vid en förestående liqvid emellan
Banken och Staten, den förre måste erhålla
en tillräcklig rörlig tillgång, och resten
af dess fordringar troligen blifva afskrifna.
Dess förskjutande af denna summa skulle
således endast minska afskrifnings-beloppet,
det vill säga, att resultatet för Riksgälds
Couloret
blefve ungefär detsamma, som
*
382 Den 4 December e. in.
om det sjelf anskaffat ifrågavarande låneanslag.
Lades på bordet.
Friherre Cederström ^ Jacob: Jag har
hegardt ordet, för att väcka Motion.
1:0 Derom, att Rikets Höglofl. Ständer
rnåtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
förnya deras underdåniga anhållan om utfärdande
af de vid sista Riksdag föreslagna
Handels- och Handtverks-ordningar.
2:0 Om Porto-franco inrättning på
Gottland, dervid jag, i afseende på detaillerna,
får hänvisa till den af Major Ehinger
vid sista Riksdag derom väckta Motion.
Lades på hordet.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skriftligen:
Sedan
jag inhemtat närmare kännedom
om det förslag till reglering af LandtStaternas
löner, som af Kongl. StatsContoret och
KammarCollegium är upprättadt, och enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition blifvit till
StatsUtskottet öfverlemnadt, anhåller jag att
få fästa Utskottets uppmärksamhet på några
anmärkningar, jag dervid gjort, bestående
deruti, dels att LandsKamererare och Räntmästare,
åtminstone i de större Länen, ver
-
Den 4 December e. rn.
a83
kellen äro föreslagne lill mindre löner, än
de för närvarande innehafva; och jag tror
det ej vara Kongl. Maj:ls Nådiga mening,
atl förminska Löne-förmånerne vid så ansvarsfulla
oell trägna tjenst-beställningar,
sorn de ifrågavarande; dels ock, att LandsKamereraren
i de mindre Länen, som till
exempel Blekinge med 2:ne Fögderier, der
Contors-göromålen kunna besörjas med 2:ne
Contorister, äro föreslagne till lika lönebelopp,
som LandsKamererare i de större
Länen, såsom Calmar med 6 och Östergöthland
med 7 Fögderier, der till Contors-göromålens
bedrifvande erfordras 4 å 5 Contorister.
Då desse af LandsKamererarne sjelfve
skola lönas och underhållas; så blir deraf
en gifven följd, att LandsKamererare
i de större Länen skulle tjena för mindre
lön, än deras vederlikar i de mindre. Jag
hemställer, huru detta kan vara förenligt
med rättvisa och billighet.
Jemte det jag anhåller om Remiss häraf
till StatsUtskottet, får jag tillika reservera
min rätt, att, då StatsUtskottets Betänkande
ankommer, utlåta mig i lönreglerings-frågan
och i hvad dermed gemenskap
äger.
Lades på bordet.
Herr Ribbing> Arxnd , hade inlemnat
ett så lydande Anförande, som upplästes:
284
De» 4 December e. m.
Den ed, som Borgenärer i Concours
simla aflägga, är hopstaplad af långa mellanmeningar
och främmande talesätt, så att
knappast den som skall förestafva eden, kan
derunder med tankarna följa och efter omständigheterne
lämpa alla de mångfaldiga
meningar, som der inom parentheser förekomma,
och än mindre blifver eden i allmänhet
förstådd af de flere, som henne
aflägga. Likväl skola de med edspligt bekräfta
sannfärdigheten af hvad de icke begripit,
eller i annan händelse vara qvitt
deras fordran.
Det ligger i sakens natur, att en för
alla möjliga händelser bestämd borgenärsed
måste vara oläinpelig, emedan alla förefallande
omständigheter icke gerna kunna
förutses, och emedan de ofta äro olika för
hvarje särskild borgenär. Antingen kommer
han således att, efter det en gångför
alla uppgifna formuläret, svärja på mer
än till hans sak hörer, hvilket är ett missbruk
af eden, och måste förringa dess anseende,
eller undgår han de förbindelsers
afgifvande, sorn med eden åsyftas.
Genom bemödandet att göra edsformuläret
tillräckligt svarande mot alla de vigtigaste
och mäst inträffande händelser, har
man nödgats dertill använda förberörde
sammansättningar j eden har dymedelst förlorat
sina första egenskaper, att vara enkel',
Den 4 Dece Dibar e. m.
235
begriplig och tillfredsställande. För att
kunna göra den sådan, borde borgenär,
då han inför Domstol inställer sig, i ändamål
att bevaka sin rätt, först varnas för
falska uppgifter och mened, sedan mnndteligen
eller skrifteligen för Domaren uppgifva
förhållandet med sin fordran i alla
de omständigheter, som nuvarande borgenärs
ed upptager, samt hvad för öfrigt ansågs
nödigt, och slutligen betyga, vid Gud
och Hans Heliga Evangelium, att den bevakade
fordran vore enligt uppgifterne
rigtig, så sannt honom Gud hjelpe till Lif
och Sjul.
Lades på bordet.
Herr Anckarswärdj Augustq anförde
skrifteligen:
I en tidpunkt, då Stats-behofven synes
så stora som nu, och nödvändigheten
till slut möjligen tvingar Representanterna
att nekande besvara flera fordringar, synes
det vara ett högt påkalladt föreseende, att
Representationen hörar med att indraga
onödiga utgifter i och för sin egen skuld,
och är det, ledd af denna tanka, jag vågar
föreslå indragning af all mathållning vid
den så kallade LandtMarskalks-klubben. Vid
förra Riksdagen uppgick kostnaden för denna
klubb till omkring 18,000 R:dr B:co,
och då utsigten synes vara till ett lika
långvarigt Riks-möte nu som förra gången,
286
Den 4 December e, m.
så skulle jag anse det vara väl, att i tid
vidtaga den besparing jag föreslagit, såsom
utan tvifvel det kostsammaste af hela inrättningen;
och sätter jag ingalunda i fråga,
att klubben genom denna indragning
skulle förlora något af sitt egentliga föremål,
som måtte vara tillfället för Riksdagsmän
att råkas för att kunna samtala.
Lades på hordet.
Grefve Posse, Erik, uppläste följande:
Öfvertygelsen, att ständige omväxlingar
uti beskattningssättet mera skada än
gagna, och att minskning af de för närvarande
oräknelige Comite^r och sammankomster
skulle medföra verklig nytta för
det allmänna, föranleder mig, att härmedelst
föreslå: ”Att Berednings- och TaxeringsComite'er
på, landet icke må hållas
årligen, utan endast första gången, dä
ny eller vid Riksdag förändrad BevillningsFörordning
skall tillämpas och tjena
till efterrättelse.
Med bibehållande af PröfningsComitéen,
organiserad, på sätt som hittills, med
Ledamöter, som varit Taxeringsman, samt
skyldighet för Häradsskrifvarne, att till
PröfningsComiteen uppgifva timade förändringar
och förslag till bevillning för
hvarje särskildt fall, och hvilket förslag af
dertill utsedde personer, en af hvarje class
Den 4 December e. m. 287
inom livart Härad, först borde granskas
och Protocoll deröfver bifogas, samt slutligen
rättighet för Pröfnings-Comiteén, alt
förordna om lämpelig undersökning pä stället,
i händelse något skulle kunna förekomma,
som eljest icke af den samma kunde
afgöras; tror jag, att samma ändamål vinnes
och mycken tidspillan undvikes.
Stadganden om sättet att öfverlägga
och besluta, grunda sig ofta på den lätthet,
hvarmed man i Städerne, synnerligast i
Stockholm, kan erhålla Ledamöter tili Comiteer.
Jag torde icke behöfva anföra facta,
att förhållandet är olika på Landet; men
jag anser mig böra nämna, att orter finnas,
der desse Comileer äro ett onus, och att
ofta saknas tillräckligt antal Ledamöter af
de 3:ne Ståndspersons-classerne.
Emot detta Förslag skall troligen invändas,
att årligen inträffande Fastighetsförsäljningar
och förändringar i näringsgrenar
och personliga förhållanden, göra Comiteerne
årligen nödvändige; men jag tror icke,
att hvarken Staten eller den skattskyldige bör
kunna anses lidande, om det af Berednings-,
Taxerings-och PröfningsComiteer, stadgade
fastighets-värdet blir gällande högst fem år,
och efter min tanke är det en origtig princip,
att ändra fastighets-värdet efter gjorde
köp; ty man bör kunna antaga, att Corniteerne
åsatt det värde, som är närmast
a88 Den 4 December e. m.
jemförligt alla hemman emellan, och den
tillfälliga händelse, att en del gått i köp,
hör icke föranleda till den obillighet, att
hemman af lika värde finnas olika uppskattade,
ofta inom samma byalag. Också
har följden varit, att efter ett å två år
har det köpta hemmanet måst återflyttas
till det gamla värdet. Med på lika sätt
tillkomne grunder för Bevillningen af kände
näringar och rörelser, inser jag icke
någon fara, hvarken för Statens' inkomst
eller den skattskyldige, om den sednare
ålägges, att vid Mantals-skrifningen årligen
uppgifva tillverknings-beloppet; och de personelle
förändringarne blifva säkrare och
lättare kände vid Mantals-skrifningen, än
vid Berednings-Comiteen.
Jag öfverlemiiar till alla, som deltagit
uti Berednings- och Taxerings-Comiteer på
landet, att bedöma, om icke till det mästa
Häradsskrifvarens förslag till ändringar blifvit
det gällande, och om icke desse Comiteer,
med undantag af första gången efter
hvarje Riksdag, kunnat anses såsom en blott
Formalitet, hvilken åstadkommit mera kostnad
och besvär än allmän eller enskild
nytta.
Om remiss häraf till BevillningsUtskottet,
samt communication med de öfrige
respective Med-Stånden får jag anhålla.
Fri
-
Den 4 December e. m.
289
Friherre Cederström, Jacob: Med den
siste värde Talaren instämmer jag visserligen
deruti, alt Berednings- och TaxeringsComiteernas
arbeten medföra besvär för de
Ledamöter, som nödgas företaga resor, för
alt bevista sammankomsterna; men om olägenheterne
icke motsvara fördelarne och
nyttan, skulle jag tro, att fråga icke bör
uppstå om borttagande deraf. Det blir
angeläget för den skattskyldige medborgaren,
att de omständigheter, som kunna
verka en förändring i dess förmåga att utgöra
bevillningen, förekomma årligen till
pröfning, så framt icke en orättvis beskattning
skall äga rum. För öfrigt, då jag hoppas
att vid denna Riksdag förändrade grunder
skola komma att fastställas för bevillningen,
nemligen i mån af inkomstblir
det alltid nödvändigt att hafva årliga Taxeringar,
så framt icke den skattskyldige
skall vid en öfverdrifvet god skörd komma
att gifva i utskylder till Staten mer, än han
vid en påföljande svag kan utgöra. Jag
anhåller således, att Bevillnings-Utskottet
icke måtte yttra sig öfver denna Motion
förr, än i sammanhang med grunderna för
den blifvande bevillningens utgörande.
Lades på bordet.
Herr von Qvanten, Carl} uppläste följande
fyra Memorial:
2 H. »9
Den 4 December e. m.
Vördsamt Memorial!
Rättigheten att bysätta iagstadt tjenstehjon
ingriper onekligen i annor mans
ratt, och tvingar stundom husbonde att
häldre betala, än förlora ett tjenstehjon,
hvaraf han är i behof.
Jag vågar derföre ödmjukast föreslå,
att bysättning å tjenstehjon väl må beviljas,
inen ej gå i verkställighet innan det uttjent
sitt år. I orlofsedlen bör då utsättas, att
ett sådant utslag finnes, då hvar och ea
husbonde har att skylla sig sjelf, om han
antager ett tjenstehjon på sådana vilkor.
Borgenär, som bysätter medellös gift
man, borde äfven vara pligtig skäligen försörja
hustru och barn, då omständigheterne
sådant påkalla. De borde egentligen få
arbeta af sin skuld, hvaruti hustrun och
stundom barnen kunde deltaga.
Bysättning för svek i Concurs bör skiljas
från annan bysättning, och bör pågå,
om också full tillgång skulle finnas, sedan
sveket blifvit upptäckt, då Gäldenär bör
sig sjelf underhålla, likasom då alla andra
bedrägliga Gäldenärer bysättas; men mera
skonsamt böra alla andra behandlas, samt
under bysättning aftjena sin skuld, och ej,
som nu sker, öka densamma.
Den 4 December e. m.
Y ö r d s a m t Memorial!
I afseende på sältet att välja Prester
inom Församlingarne, och hvilken fråga jag
alldeles afskiljer från 3o § Regeringsformen,
emedan den onekligen endast, bör belpandlas
enligt 8q §; får jag ödmjukast föreslå,
alt dessa val, så väl uti Regala sorn Consistoriella
Pastorat, må ske med slutna sedlar,
på såsätt attalia hela hemman, och de
mindre i proportion af deras Jordebokshemmansvärde,
välja med 4 eller 8 valsedlar;
alla mindre hemmanslotter förena sig
om en valman, af de 4 eller 8 lotterna.
1 Städerna kan hvarje tomt, eller 4 tomter
t. ex. aflemna en Valsedel, och hvart 4-de
Tunnland jord en. Hvarje Valsedel bör
innehålla ett namn, och antalet vara lika
med det bestämda antalet Valmän. Att
motivera fördelarna af detta valsätt, anser
jag aldeles öfverflödigt, hvarföre jag endast
anhåller om Remiss till Ekonomiutskottet.
Vördsamt Memorial!
Fattigförsörjnings-förordningen af den
5 December 1788 är numera olämplig och
tarfvar förändring. Det är visserligen ett
ömtåligt ämne, men utan att ändra principen
i hufvudfrågan, fordra likväl de nya
institutioner och lagar, vi tid efter annan
erhållit, att den åberopade förordningen
omarbetas, såsom aldeles föråldrad. För
närvarande står den i strid med Grundla
-
2Q2
Den 4 December e. m.
garne, Bevillningsförordningen och TjenstehjonsStadgan.
Enligt Förordningens ordalydelse heror
det på Socknemännen att emottaga,
eller icke, en person, sorn önskar inflytta.
Detta lagbud passade för 1788 års lagstiftning,
men ej för den närvarande, ty den
ingriper i menniskans frihet. Lika orimlig
är den lagen, att fattighjonen skola försörjas,
der de sednast varit mantalsskrifna,
utan afseende på hvarest de sedan varit
boende; hvarigenom handt, att laglydiga
Församlingar efter många år återfått fattighjon,
derigenom att det funnits lagbrytande
enskilde i Församlingen, sorn undanhållit
personer vid skattskrifningen, på
hvilket sätt den laglydige blifvit ansedd
skyldig, och lagbrytaren frikänd. Förordningen
säger äfven, att ett fattighjon skall
försörjas i den Socken, der det haft eget
hemman. Hvad menas härmed? månne ej
eget hemvist? ty bör ej hyresgäst med eget
hemvist i denna fråga äga lika rätt med
den, som ägt eget hemman. Genom tillämpningen
häraf hafva ofta obilliga rättegångar
ägt rum. Jag vågar derföre ödmjukast föreslå,
att:
1:0 Hvar och en bör äga rätt flytta
hvarthän vill, med godkänd orlof sedel och
god frejd j då han visar sig äga utkomst,
antingen genom egen arbetsförmåga, eller
Den 4 December e. m. 295
genom andras försvar, utan att vid olyckshändelser
ansvaret endast drabbar den, sorn
crnottagit tjenstehjonet.
2:0 Äfven med penningar bör man ej
kunna förvärfva egendom i annan Provins,
utan att äga bevis öfver godkänd frejd,
hvarföre, vid alla sådana mindre Köpebref,
Pastors- och Socknemännens Attester
böra åtfölja.
3:o När man eller qvinna fyllt 20 år,
bör, då de flytta till annan Socken, å deras
Prestbetyg och äfven i Kyrkoboken antecknas,
huru länge de efter den tiden,
till 5o år, t jent i hvarje Socken. Blifva de
fattighjon, hvilket mera sällan bör inträffa,
om nuvarande författning upphäfves, hvilken
alltid medför en fruktan, och snart
sagdt ett förbud att från en annan Socken
mottaga äldre folk, hvilka stundom måste
vara fattighjon i en Socken, utan att behöfva
vara det i en annan (en sådan casus
kan uppstå genom vänskap och förbindelser);
böra de ej ovilkorligen försörjas, eller
afflytta dit, der de sednast varit skattskrifna,
utan, då tvist uppstår, flytta till den
Socken, hvarest de, under deras mäst arbetsföra
tid, användt sina bästa arbetskrafter.
4:o Gift, medellös man bör ej erhålla
Pass att utvandra längre bort på arbete, utan
ag4 Den 4 December e. m.
Socknemäns medgifvande, såvida han ej
medtager hustru och harn.
Vidare torde vara nödigt, att noga utstakas,
hvad med fattighjon förstås. Då
t. ex. en medellös man dör, äro då hustrun
och barnen fattighjon? I dessa frågor förekomma
så många omväxlingar, hvilka, vid
författningens omarbetning, med sakkännedom
höra noga hehandlas.
Vördsamt Memorial!
Jag har ansett såsom ett värdigt föremål
för Rikets Ständers uppmärksamhet och
omtanka, alt Allmänheten ej lemnäs i osäkerhet
om det gångbara myntets värde,
äfven sedan det blifvit gammalt, eller beroende
af Tjenstemäns godtycke. Anledning
härtill har jag hämtat dels af egen
erfarenhet, dels af Allmogens i den ort jag
bor, och dels af rättskaffens Tjenstemäns
heklagelser, i synnerhet öfver Riksgälds»
Contorets eassationer af dit remitterade sedlar,
då man erfarit, ej allenast att sådana
småsedlar, sora efter gammalt bruk, kungjorde
principer och juridiskt omdöme,
bordt till uppgifven Valeur godkännas, blifvit
till sitt värde nedsatte, utan ock att
stundom blotta hälften till venster antingen
ensam eller i förening med öfversta
fjerdedelen, utan derom förutgången Kungörelse,
blifvit tillerkänd ett värde, sorn
den aldrig bordt få, i saknad af den ne
-
Den 4 December e. m.
(lersta högra fjerdedelen, sorn, innefattande
namnen med de fina raderna, bör utgöra
yttersta grunden för al! pröfning af hvarje
sedel eller förbindelse.
Man har ansett mycket svårt och derföre
länge tvekat, innan man velat meddela
Uppbördsmännen några föreskrifter
till efterrättelse vid sedlars pröfning, och
de hafva derföre, ex usu, på ett dyrbart
sätt måst köpa sina osäkra reglor. Ändteligen
hafva några föreskrifter i ämnet blifvit
gifna, hvaraf ett exemplar härhos bifogas;
men jag tror att de tilläfventyrs
skulle kunna och böra göras mesa bestämda,
för att vinna det allmänt nöjaktiga ändamålet,
sorn är godtyckets uteslutande,
och försätta alla i en otvifvelaktig, lika rätt,
och hvar och en i tillstånd att, vid bruket
af någorlunda sundt begrepp, sjelf bedöma
hvad man äger eller utan förlust
kan emottaga.
Såsom biträde vid författandet af lag i
ämnet, som på ett lätt begripligt sätt förvissar
innehafvaren om hvarje sedels värde,
hvarvid mindre afseende bör göras på
Verkets förlust, än på enskiltas, föreslår
jag alltså såsom hufvudprinciper, att hvarje
sedel skall infrias af det Verk, som den
utgifvit, till den valeur, som, utan alt äfventyra
någon dess förlust, med moralisk
visshet kan erkännas; ooh att pröfningen
296
Den 4 December c. m.
deraf bör utgå egentligen från den nedersta
fjerdedelen till höger. Efter antagande
häraf tillses forst, såsom i hvarje annan
förskrifning, underskriftens vigtighet. Om
nu af denna återstår blott ena namnet,
som bör vara igenkänneligt, men det andra
kan vara bortrifvet eller utslitet, så
tror jag, att underskriften bör godkännas.
När nu denna står i förening med de fina
raderna, som genom sin ställning ensamt
kunna bevisa sedelns valeur, eller vidare
i synbart sammanhang med så mycket till
större eller mindre del af sedlens context,
som genom sin ställning lika så säkert som
en ziffra bevisa sedlens primitiva valeur;
så bör han till ett sådant belopp anses äga
förbindande kraft till infrielse: Och häraf
följer otvifvelaktigt, att de öfrige felande
sedelns delar icke kunna gifvas något värde,
utan utgifvarens äfventyr af förlust,
helst det är obevisligt, att den frånvarande
fjerdedelen någonsin baft någon underskrift,
hvarförutan ingen förbindelse lärer
böra erkännas. Detta synes väl i allmänhet
vara nog för den åsyftade bestämmelsen;
men jag tror mig såsom ett tillägg
böra föreslå, att, i händelse af befintelig
rifning å den ofvanberörde bufvudsakliga
delen af en sedel, den icke bör förringa
dess värde, om de således åtskiljda delarne
vid sammanhållning synbart befinnas hafva
varit sammanhängande.
Den 4 December e. m.
=97
Genom exempel upplyses och bestyrkes
denna min åsigt medelst de flera barbos
bilagde sedlar, hvilka i sådan afsigt
åberopas, helst de förekomma mig så beskaffade,
att RiksgäldsContoret, äfven vid
en juridisk pröfning, icke skulle kunna undgå
förbindelsen alt dem infria till det af
lefverantörerne uppgifna värde; oell, idelina
öfvertygelse, får jag nu, jemte föreslående
af bestämd lag i ämnet, till framtida
efterrättelse äfven yrka, alt Rikets
Högloft. Ständer läcktes förordna, att, genom
Deras Fullmäktiges i RiksgäldsContoret
benägna försorg, de bärbos åtföljande
sedlar måtte, efter skedd granskning, infrias
med deras fulla primitiva värde, tillsammans
55 R:dr Riksgälds.
De i nästföregående Memorial omförmälte
55 R:dr Riksgäldssedlar blefvo till
protocollet aflemnade; äfvensom en så lydande
Kungörelse.
Uti Bref af den 20 sistlidne December
hafva Herrar Fullmägtige uti Riksens
Ständers RiksgäldsContor i fråga om skadade
sedlars antaglighet tillkännagifvit, att
sedan af förekommen anledning Kongl. Maj:t,
genom skrifvelse af den 19 sistledne November,
i Nåder behagat till Fullmägtige i
RiksgäldsContoret Öfverlemna, att, tillförekommande
af olägenheter så väl för Allmänheten,
som för vederbörande Uppbörds
-
Den 4 December e. m.
män, låta meddela samtlige Kongl. Majrls
Befallningshafvande bestämde uppgifter om
de grunder, efter hvilka förslitne eller stympade
RiksgäldsSedlar, till större eller mindre
belopp, uti RiksgäldsConloret lill inlösen
godkännas; så, och till underdånigste
följd häraf, hafva Fullmägtige, lill vederbörande
Uppbördsmäns underrättelse,
skolat uppgifva, att efter enahanda grund,
som inom Råkets Ständers Bank, i afseende
på dess små sedlar, följes och iakttages,
bör den högra fjerdedelen, som innehåller
fina trycket och namnen , vara alldeles
hel och ostyckad, så framt RiksgäldsContorets
Creditsedlar på 2 R;dr och derunder
ovillkorligen skola till inlösen godkännas;
af hvilken således alldeles bestämda
approbationsgrund vederbörande Uppbördmän,
vid skadade sedlars emottagande,
måge, om de så för nödigt finna, göra
tillämpning.
Och ehuru, i fråga om en alldeles bestämd
grund, någon annan, än den nyssnämnde
icke kunnat uppgifvas, följer häraf
likväl icke, alt sedlar, hvilkas högr»
fjerdedel är mer eller mindre stympad,
ovilkorligen casseras, utan kunna sådane
af Uppbördsmannen ratade sedlar möjligen,
för större eller mindre belopp, blifva
godkände, enär de företes uti RiksgäldsContoret,
der, i följd af Rikets Höglo fl. Ständers
åt Styrelsen af RiksgäldsVerket särskilt
Den 4 December e. m.
399
lemnade uppdrag, granskningen af förslitne
eller sl\'mpade småsedlar får verkställas
efter den allmänna grundsats, att så
framt RiksgäldsContoret icke möjligen kan
tillskyndas någon förlust, skadade sedlar
inlösas till det belopp, som vid hvarje
förefallande händelse pröfvas höra Innebafvaren
tillgodokomma. Hvilket samtlige
detta Länets Innevånare, jemte vederbörande
Upphördsmäri, härigenom blifver till efterrättelse
och behörigt iakttagande tillkännagifvet.
‘Wenersborg å LandsContoret
den 5 Januarii 1824*
Under Herr Landshöfdingens och Riddarens
Carl Flachs frånvaro:
På Landshöfdinge Ernbetets vägnar
C. L. Rinman. N. C. Richert.
Dessa fyra Memorial lades på hordet.
Herr von Qvanten j Carl: Det är anledning
till anmärkning mot Föredraganden
af Kameral-Arender, hvarom Remiss begäres
till Constitutions-Utskoltet, inför hvilket
anledningen skall uppgifvas.
Hvarjemte Herr von Qvanten till Protocollet
aflemnade ett försegladt Convolut.
Hans E.xcellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den utaf
Herr von Qvanten anmälde anledning till
3oo
Den 4 December e. m.
anmärkning komme att, enligt 29 § Riksdags-Ordningen,
jemte Protocolls-Utdrag
derom, till Constitutions-Utskottet afgå.
Föredrogs å njo oell remitterades till
Banko-Utskottet Herr Hjertås, Gustaf, den
28 sistl. November e. m. på bordet lagde
Motion, att Banko-Utskottet måtte anmodas
till Rikets Ständer inkomma med upplysningar,
så väl rörande Bankens närvarande
ställning, som fordna Författningars och
åtgärders verkningar i anseende till Penninge-
och Credit-rörelsen, samt vid samma
tillfälle yttra sig angående de olika
förhållanden, som i andra Länders Bankrörelse
förefinnas.
Å nyo föredrogs Herr Hjertås, Gustaf,
den 28 sistlidne November e. m. på bordet
lagde Motion, att Banko-Utskottet mätte
anmodas till Rikets Ständer afgifva Utlåtande
öfver ett af Herr Hjerta framstäldt
förslag, hvarigenom Rikets Ständers LåneBank
skulle från och med början af nästkommande
år öppnas för upplåning.
Herr Hjerta: Jag anhåller vördsamt,
att få ändra min i Motionen uttryckta önskan,
att Banko-Utskottet måtte innan den
i5 dennes till Rikets Ständer inkomma
med besvarande af Motionen, enär denna
tid skulle vara alltför korrt, sedan Motio
-
