# ID: svediakorp-gov354
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 20,589
# sentences: 592
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 6 April e. m.
3qi
tänkande derom, att ÄgoTaxeringen skall
vara slutligen afgjord, innan skiftenas läge
eller delning kommer i fråga, äfvensom i
alla de öfriga frågorne, deruti jag icke framställt
några anmärkningar.
Angående denna sista förändring hav
man sagt, att ville man blott förekomma
rättegångar, så borde den antagas, men
ej om meningen vore, att jern väl vinna rättvisa.
Det torde tillåtas mig anmärka: att
man kan till den grad gå långt uti att söka
rättvisa, serdeles om man går utöfver
livad man sjelf bestämdt trott vara rätt,
(såsom t. ex. vid en Ägo-taxering, sorn man
bifallit,) att den egendom rättvisan skulle
skifta, försvinner under tvisten derom.
Sluteligen och sedan Utskotten besvarat
eller ansett sig hafva besvarat alla de
väckte motionerne, tillstyrka de Rikets Ständer,
att i underdånighet Önska, det Kongl.
Maj:t täckes genom Vederbörande Auctoriteter
från alla Rikets Provinser inhämta
upplysningar om hvad hinder, som kunna
vara för SkiftesStadgans tillämplighet. Jag
skulle tro, att en sådan åtgärd bordt föregå
SkiftesStadgans utfärdande, och att upplysningar
nu efteråt skulle komma, dels
för sent, dels i alla fall vara mindre behÖflige,
då RiksFörsamlingen är närvarande,
och i detta ämne såsom rörande hvarje
Jordägares rätt, med den största möjliga
sakkännedom, kan sig yttra.
302
Den 6 April e. m.
Om de försigtighetsmått jag vågat föreslå
antagas, är jag för min del öfvertygad,
att, för de fleste Landskap, detöfverklagade
onda skall afhjelpas.
Jag nämnde de fleste Landskap, ty en
helt annan sak är det med de Norra Länen,
der aldrig Enskiftesverket varit infördt,
och der likväl nu den Laga SkiftesStadgan
på en gång blifvit påbuden, hvilket
synes vara ett så vågadt företag, att
man verkeligen måste tveka, om något annat
medel, än detta Påbuds återkallande,
kan afvända vådorne. Må hända finnas äfven
trakter inom dessa Län, der den nya
SkiftesStadgan är lämpelig, men för den,
som lika med mig, genomvandrat dessa
nordligare trakter, och minnes deras läge
och beskaffenhet, visar det sig klarligen,
att detta förhållande ej kan vara allmänt.
Der ligga t. ex. Hemanen å Ömse sidor af
Elfvarne, tätt bredvid hvarandra byggde,
såsom vid en Stadsgata, deras odala inägor
äro kring om Abyggnaderne helt inskränkta,
—* då åt Skogssidorne ligga deras
flere mil långa utägor, dit ingen väg
leder, och der man svårligen gående framkommer
för vindfällen. Visserligen finnas
äfven å dessa Skogar en och annan kärrtrakt,
der, intill sjöar eller träsk, som de
benämnas, någon höfångst är att vinna, men
att dit från all communication utflytta Åboer,
der anställa odlingar, hvarest is ofta
Den 6 April e; ra.
3o3
möter spaden under hetaste Sommaren, det
synes hvarken billigt eller klokt. Jordmonen
kan vara förträfflig, kan graderas efter
de föreskrifter Författningen innehåller, men
hvartill duger den, om köld och frost skada
eller hindra vexten derå. Det inträffar
ofta der, att på ena sidan om en eif eller
sjö, härjar frosten, på den andra icke, ofvan
t. ex. en bro fryser säd och gräs bort,
men nedanom icke. Huru vill man bär
införa EnskiftesForordningar och föreskrifter
om samfälliga lägens utflyttning och afskiljande
i skiften för sig. Något hvar af
oss torde känna, med hvilken svårighet
StorskiftesFörfattningen i dessa orter blifvit
införd, och hvilka svårigheter den möter;
dessa äro nu mestadels öfverståndne,
men en lycklig utgång kan icke förväntas
af en Författning, som i dessa Orter är
overkställbar.
Den enstämmighet, hvarmed Fullmägtige
af BondeStåndet från de Norra Länen
besvärat sig öfver den ifrågavarande SkiftesStadgan,
synes mig intyga, att jag icke
haft orätt i dessa åsigter.
Om den nya SkiftesStadgan skulle för
de Norra Länen återkallas, och den förra
SkiftesFörfattningen för dem blifva aler
gällande, anser jag den senare likväl böra
äfven i desse Län förmildras genom samma
stadgande jag förut föreslagit, alt nein
-
3o4
Den 6 April e. m.
ligen, der Skifteskostnaden öfversliger |^del
af jordens välde, sora skall skiftas, bör
villkorlig inställelse äga rum.
Ville man till betragtånde i Stats-ekonomiskt
hänseende upptaga SkiftesStadgan
och dess verkningar, så erbjödo sig många
ämnen till begrundande, såsom angående
de många enskildte uppoffringar, de
allmänna anslag, hvilka utgått, och sorn
ytterligare fordras för Skiftes- och Odlingsväsemlets
befrämjande äfven inom Landskap,
der climatet just icke gjort jordbruksnäringen
till den förmonligaste inom Fäderneslandet,
utan tvärtom Skogar och Malmer
hänvisa till en annan under en tid,
då omsorgen borde rigtas på utvägar att
afsätta den till öfverproduction bringade
jordens alster, hvilka under närvarande förhållande
förvandlas i retande njutnings-ämnen,
hvilkas skadliga verkningar ej behöfva
heskrifvas.
Herr Danckwardt_, Magnus Georgj anförde
skriftligen:
Hå sammansatta Lag- och EkonomiUtskottens
pluralitet icke velat godkänna
de skäl, jag till försvar för Skiftes-Stadgans
oförändrade förblifvande i åtskillige
delar, hvarom Motion hos Ridderskapet och
Adeln blifvit väckt, i deröfver afgifvet svar
framställt, utan deremot i desse delar af
Stad
-
Den 6 April e. m.
3o5
Stadgan tillstyrkt ändring' och Utskotten
äfven, i följd af i ämnet gjorde Motioner
inom andra Stånd, i samma Stadga föreslagit
någre andre jemnkningar, så anhåller
jag att, till vederläggning af desse Utskottens
förslag, deri jag till största delen icke
kan instämma, få anföra följande:
Vid 5 Cap. 2 ,$*.
Föreslå Utskotten, att ordet HäradsRätt
insattes i stället för ”behörig Domstol
Så länge förordnadt var, att Rågångstvister
å Kronojord afgjordes i Administratif
väg af Landshöfdingarne, och hvilket
Stadgande först genom Kongl. Förordningen
den 17 April 1828 upphörde, kunde
ej ordet HäradsRätt här begagnas. Icke
eller är det fullt tillämpligt nu, då t. ex.
en tvist om rätter Rågång emellan Lotter
å en skiftad Stadsjord mäste gå till StadsDomstol.
Då man icke stämmer till Egodelningsrätt
(ett ord som i §:n nyttjas)
och 18 Cap; 18 §. som upptager de mål,
hvilka till EgodelningsRätts pröfning höra,
icke omnämner Rågångstvister; så synes
ingen tvetydighet i Stadgandet förefinnas.
6 Cap. 2 ,5‘. 2 Mom.
Häri tillstyrkes den ändring, att Delegare,
som är med Skiftesmännens utlåtande
i de prceli/ninäre frägorne missnöjd,
19 H. 20
3o6 Den 6 April e. m.
skall sjelf hos Ordföranden i EgodelningsRätten
anmäla, om han vill fullfölja
missnöjet; i stället att, efter SkiftesStadgan,
Skiftesmannen bör anmäla tvistefrö
gorne hos Ordföranden samt till honom insända
Handlingarne och Skiftesmannens utlåtande.
Utskotten tro nemi. att, genom
denna på den missnöjde öfverflyttade skyldighet
att anmäla missnöjet, de fleste missnöjen
skulle förfalla.
Utskottens mening lärer väl vara, att
den missnöjde skulle ordenteligen klaga i
likhet med hvad i de hufvudsakliga frågorne
efter Cap. 4 §• tillgår; och, utom
det 14 dagars Besvärstid då synes nog korrt,
skulle, med den omgång, som blefve en
följd deraf, att prEeliminärfrågorne serskildt
och icke på en gång kunde komma
under Rättens pröfning, desse frågor, hvilka
till förekommande af uppehåll i Skiftets
fortsättande, skyndsamt böra afgöras, draga
längre ut på tiden. Är åter meningen, såsom
Förslaget föranleder, att den missnöjde
blott skulle hos Ordföranden anmäla, att
hans missnöje ej frånträddes, utan pröfning
deraf yrkades; så hemställes, om det är
troligt att han, endast i följd deraf, att
en sådan anmälan skall af honom göras,
låter afskräcka sig; den medför för honom
ingen serdeles kostnad. Af en förändring
i hvad nu stadgadt är, uppkommer ock
den följd, att Skiftesmannen måste hafva
Den 6 April e. m.
ett Bevis af Ordföranden om missnöjet är
anmäldt eller klagan fullföljd, ty förr kan
ej Skiftesmannen veta, om han skall med
skiftet fortfara. Genom den klandrade föreskriften
i Stadgan, att missnöje i pradiminärfrågorne
skulle af Skiftesmannen på
en gång samlas och anmälas hos EgodelningsRätten,
hade man den högst vigtiga
omständighet för afsigt, att påskynda desse
frågors afgörande, så fort möjligen ske kunde.
Det rätta correctivet mot ett obefogadt
missnöje måste vara skyldigheten för den
missnöjde, att betala kostnaden för Rättens
sammanträde till sakens pröfning. I öfrigt
får jag härvid anmärka, att Utskotten icke
hafva rätt deri, att 17 §. i 1812 års Enskiftesförordning
bestämde det sätt för klagan
i denna del, som Utskotten föreslagit;
denna §. tillät begge de ifrågavarande ulvägarne
för missnöjets fullföljande, hvilket
måste anses olämpligt. 1807 års allmänna
EnskiftesFörordning föreskref åter i 10 §.
den marche derföre, som SkiftesStadgan
antagit, eller att Skiftesmännen borde stridigheterne
hos SkiftesDomstolen anmäla.
10 Cap. 1 $.
Det föreslagna tillägget, att vid Inrösningsjordens
urskiljande bör utrönas och
upptagas hvad som deraf finnes t/enligt att
odlas till åker, och hvad som endast till
höhöstnad kan begagnasj är, i min tanka,
20*
3o8
Den 6 April e. ro.
i
öfverflödigt, då detta dels lärer ovillkorligt
förstås af sig sjelft, dels 4 Gap. 3 §.
2 punkten stadgar, att vid egornes afmätning
j alla inom Skifteslaget befintliga Lägenheter
j sorn är o duglige att med förmån
och nytta till åker eller äng uppodlas > med
största uppmärksamhet blifva urskilde j afmätt
e och be skrifne.
10 Cap. 3 och 12 Cap. 3 sista Mom.
Utskotten vilja borttaga föreskriften, att
odlingsjord å skogsmark j hvarå redan ågånget
Storskifte j enl. 12 Cap. 1 förblifver
orubbadtj skall intagas i delningen.
Detta Stadgande är meddeladt för de
händelser, då större stycken odlad eller
odlingsbar jord ligga å skogsskiftet, egenteligen
intill de förra inegorne. Skall man
underlåta att intaga denna jord till inrösningsjorden;
och är det icke angeläget, då
man å ena sidan anser sig icke kunna ovillkorligt
stadga, att skogsmarken alltid skall
i skiftet ingå, att å den andra likväl på
detta sätt låta den derå befintliga Inrösningsjorden
komma i beräkning. Det beror
af en klok tillämpning, att bestämma
när det bör ske. I de Provinser, der Skogsbruk,
Bergsbruk och Boskapsskötsel utgöra
Invånarnes hufvudsakliga Näringsfång, hafva
Inegorne från början varit inskränkte, hvilket
förhållande, efter verkställde Storskiften,
under de sednare 4o åren mycket för
-
Den 6 April e. m. 309
ändrat sig. Stora odlingar hafva derunder
skett, i synnerhet i sammanhang med inegorne;
på många ställen utgöra de betydlig
vidd. När Laga Skifte sker i dylike
Skifteslag, böra väl desse odlingar ovillkorligt
intagas och fördelas bland inrösningsjorden;
i annat fall vore ändamålet af Skiftet
till betydlig del förfeladt. Icke bör ett
fastställdt och i öfrigt vid egodelningen
orubbadt fastståndande Storskifte å Skogsmarken
derföre lägga hinder i vägen. Storskiftet
å Skogen kan alltid så jemnkas, att
delegarne bibehålla sine hufvudlägen, hvarigenom
förlusten af Ståndskog blifver obetydlig,
och lätt ersättes genom värdering.
Grunden för undantaget i afseende på Sko- '
gens förblifvande vid äldre skifte, är egenteligen
det omvexlande värde Skogsskiften
vid nytt Skiftestillfälle kunna ega genom
delegarnes olika hushållning med skogen
sedan förra skiftet, hvilket vid många tillfällen
kan göra utbyte mindre billigt; men
denna grund har ingen tillämplighet för
de afbrukade delarne af Skogsskiften, hvilka
undergått odling och således icke längre
utgöra skogsmark. Dessa delars indragande
i Inrösningsjorden, kan mången gång
göra delningen lättare och beqvämare för
hela Skifteslaget, och Skiftesförfattningen
bör icke innefatta ett hinder för Skiftesmännens
omtanka i denna del.
11 Cap. och 18 Cap.j g och i3
Härvid tillstyrkes den förändring, att
3io Den 6 April e. m.
Egograderingen bör vara orubbligt fastställd
förr än Skiftesläggningen må företagas
, och att Besvär öfver Ego-taxeringen
inom 60 dagar derefter böra, såsom
prceliminärfrågaupptagas och af göras, i
stället att, efter Skiftesstadgan, denna fråga
skall åtfölja hufvudsaken.
Jag hänvisar i denna punkt till mitt
redan förut derom afgifne yttrande, i anledning
af den anmärkning, som inom detta
Hus blifvit gjord rörande denna fråga. Å
Utskottens anförde motskäl får jag svara,
att den generella och egenteliga Egograderingen
icke sker å hvarje delegares enskilde
jordlott, utan å hela Skifteslagets
samfällte jord, på sätt 11 Cap. 1 §. utvisar.
Det är först vid uppstådd fråga om
rättelse i en förment origtig taxering å ett
eller annat jordstycke, af delegarne upptäckt,
när de nya egolotterne blifvit utlagde,
och de fått tillfälle jemföra desse med dem
de förut haft, som Taxeringen å desse egostycken
är medgifven att kunna revideras.
Det är icke delegarne, som göra denna revision,
så mycket mindre som det icke är
delegarne, hvilka bestämma graderingen i
det hela; det är Skiftesmännen och vidare
Domaren, som verkställa den, och delegarnes
väld eller ensidighet bör således icke
dervid kunna få något inflytande på sakens
afgörande. Icke heller är det rigtigt hvad
Utskotten anföra, att alla äldre Skiftesför
-
Den 6 April e. m. 3ii
fattningar haft det af Utskotten föreslagne
Stadgande i denna fråga. Allmänna Lagen
i i Cap. 4 §• ByggningaBalken säger, att om
någon klagade , att han fått mindre eller
sämre Lott3 än han hafva borde s egde han
begära Laga syn derdj hvarvid Domaren
skulle jemka vederbörande emellan; och
de sedan utkomne Skiftesförfattningarne inskränkte
icke pröfningsrätten i denna del
vid Skiftets slutliga granskning. Det var
först i StorskiftesStadgan för Finland och
1783 års StorskiftesStadga, som den princip
infördes, att egograderingen skulle före Skiftesläggningen
vara orubbligt afgjord och
fastställd.
12 Cap. 1
Den ändring är här af Utskotten ansedd
nödig, att fastställclt Storskifte ä skog
icke må rubbas_, utan att alla delegarne
sig derom förena. I SkiftesStadgan åter
är föreskrifvit, att då alla delegarne vilja
rubba, eller ock icke vilja rubba Storskifte
å Skogen, dermed förhålles efter deras enhälliga
beslut; men att> dä skiljagtiga tankar
delegarne emellan häri uppstå. Skiftesmannen
och Gode Männen böra undersöka
j om skogsskiftets rubbning till gemensam
nytta för delegarne, utan någons lidande,
ske kan j i hvilken händelse skogen
jemväl lär i skiftet ingå.
Vigten och nyttan deraf, att alla Skif»
i
Den 6 April e. m.
teslagets egor på en och samma gång skiftas,
så att det i alla delar lämpligaste skifte
må kunna för Skifteslaget verkställas, och
skogsmarken läggas i sammanhang eller nära
intill delegarnes andra egolotter, mäste väl
få anses ostridig, och detta har vid Stadgans
sammanfattande ansetts som en hufvudprincip.
Att en eller flere ensidige delegare
skulle genom deras vägrande till skogsmarkens
intagande i delningen, oskäligt
kunna hindra ernåendet af detta ändamål,
har man icke ansett rigtigt. 1812 års E11-  skiftesförfattning stadgade i detta ämne att
Skifteslaget enhälligt skulle medgifva skogsskiftets
rubbning innan det fick ske; och
1807 års Allmänna Enskiftesförordning deremot,
att de flestes begifvande dertill erfordrades;
men hvilkendera af desse föreskrifter
man häri antoge, komme frågan
att bero egenteligen af slumpen, och icke
derpå, hvilken af delegarnes stridiga tankar,
som verkligen egde skäl för sig. Det
är derföre man ansett skiftesmännen och
vidare, då klagan föres, Domaren höra häruti
lägga delegarne emellan, och efter den
grund, att vilkoret för Storskiftets rubbning
borde vara gemensam nytta för del~
egarne_, utan någons lidande. Blir icke
härigenom allas rätt vårdad och det goda
ändamålet bevaradt? Det af Utskotten anförde
skäl mot rättighet till rubbning i
Skogsskiften i allmänhet, eller att skogsöda
skulle deraf blifva en följd, är icke i min
Den 6 April e. m.
3i3
tanka fullt giltigt; raan bör dessutom betanka,
att på 5o å 70 år har man ny skog
åter, hvaremot egoskiftet, serdeles om det
blir väl verkställdt, kommer att ännu längre
ega bestånd, kanske för alltid. Likaså bör
anmärkas, att ordet skog är ganska obestämdt;
derunder menas i skogsorterne en
stor del af marken utom inegorne; alldeles
icke endast ståndskog.
12 Cap. 2
Härvid hemställa Utskotten det tillägg,
att vid Skifte iagttagas bör, det hvarje
hemmanslott erhåller dess tillständiga andel,
så väl af åker och äng, eller dertill
tjenlig och odlingsbar jord, som af skog
och betesmark. Skälet: att följden af nuvarande
Stadgande skulle kunna blifva att
en delegare i inrösningsjord endast erhölle
sådan mark, som till äng vore tjenlig, men
icke med fördel kunde till åker uppodlas,
och en annan åter tilldelades endast odalåker.
En sådan tillämpning af denna §. att
en jordegare skulle tilldelas hvad som blott
dugde till åker eller blott till äng, är knappt
tänkbar. Då hvar och en skall hafva, hvad
mot hans egolott i godhet svarar, och denna
bestått af både åker och äng, hvarförutan
intet jordbruk kan existera; så lär det väl
få anses vara klart, att han skall få, hvad
som duger till begge egoslagen. Att i öf
-
3i4 Den 6 April e. m.
rigt en delegare ensamt kan få bara odalåker,
vore väl icke otänkbart, t. ex. i Skåne,
och deraf må väl duglig äng kunna tillskapas.
12 Cap. 8 $.
Här föreslås den ändring, att, när Laga
skifte på en eller flere delegares begäran
verkställes , der Stor skiftsdelning 3 sorn vunnit
laga kraft j, föregått, sådant skifte icke
skall öfvergå flere delegare, än dem, som
det begärt^ eller dem, som sig derom förena.
Hvad jag härom i mitt förra yttrande
anfort, får jag åberopa. Jag har dervid
bland annat uppgifvit, att, om de delegare,
hvilka icke sökt och icke önska skiftet,
möjligen skulle vilja någon tid fördröja
mottagandet af de utdeldte Skifteslotterna
och vid förra skiftet förblifva, de dertill,
vid de fleste fall och när de utgöra största
delen, hafva öppen utyäg, helst de icke
möjligen kunna tvingas till lotternes tillträdande,
då det icke verkar på dem, som
vilja sina lotter emottaga. Man hade, tyckes
mig, af Utskotten haft rätt att vänta en
fullständig vederläggning af de skäl, som
blifvit anförde för bibehållandet af Stadgans
föreskrift i denna vigtiga principfråga,
i stället att man nu fått se åtskillige värde
Ledamöter i deras Reservationer mot Utskottens
pluralitets beslut ytterligare utveckla
motiverne för rigtigheteu af Stadgans be
-
Den 6 April e. m.
315
stämmelse härutinnan, och bland hvilka
motiver förekommer det ostridigt rigtiga
och hufvudsakliga, att numera, sedan blott
ett Skiftessätt finnes, och då i många Skifteslag
flere spridde egolotter måste för delegarne
utläggas, utbrytning för en eller
annan delegare, såsom vid Enskifte skett,
utan alt motverka och aflägsna det nyttigaste
och lämpligaste Skifte i det hela för
skifteslaget, möter nästan oöfvervinneliga
svårigheter, och att de öfrige delegarnes
lotter icke nu, som förr, i ett lagligt Storskifte
kunna utläggas, och en jemnkning i
deras lotter, i följd af den enskilda utbrytningen,
icke bör kunna få vinna fastställelse.
Dessutom, hvarföre afse Utskottens Förslag
blott den händelse, der fråga är om rubbning
i Storskiften? Samma grunder, som
Utskotten för sitt Förslag anfört, eller att
en delegares skyldighet att undergå Skifte
mot sin vilja , mot sin öfvertygelse om
hvad för honom bäst och nyttigast synes s
samt mot de beräkningar han gjort j under
enskild kännedom af sine tillgångar
och andre förhållanden j icke står att förena
med strängt begrepp om egande- och
nyttjande-rätt; samma grunder gälla ju äfven
emot rubbning af Tegskiften, hvilka
likväl, enligt förra Författningen, kullkastats
af Storskiften, deruti också alla delegarne
ovillkorligt måst vara med; dessa grunder
måtte ännu mer gälla mot skyldigheten att
åt en Skiftessökande lemna sine egor i ut
-
3i6 Den 6 Ap ril e. m.
byte, meddela honom odlingsersättning och
utflyttningshjelp samt betala Landtmäterikostnaderne,
på sätt för Enskiften länge
varit stadgadt.
i3 Cap. 2 $.
Utskotten tillstyrka häri den ändring
att skiftes sökanden och dej som sig med
honom förena j men ingen annan j äro till
utflyttning, der så fordras j ovillkorligen
förbundne.
Föreskriften i SkiftesStadgan om utflyttningsskyldigheten
måste, med föreskriften
om allmänt Skifte i skifteslaget, stå
eller falla. När Skifte skedde blott för
dem, som sådant begärde, då kunde det
vara skäl uti att desse voro underkastade
utflyttning. Detta sätt att skifta, har likväl,
såsom redan blifvit anfördt, så stora
och för ändamålet skadliga olägenheter, att
det icke lärer böra antagas. När åter frågan
är om allmänt Skifte, då bör, på sätt
i §. i i3 Cap. innehåller, utflyttningsskyldigheten
bestämmas med afseende å det
sökte hufvudändamålet, att för alla bereda
så formligt Skifte, localen medgifver. Härvid
kan ofta hända, att den eller de, sorn
Skifte sökt, kunna få bo qvar i Byn, då
deras qvarboende bereder det formligaste
Skifte; och hafva de derjemte de bästa
husen, huru olämpligt vore det icke, att
för dem ovillkorligt stadga utflyttningsskyldigheten
? Efter Enskiftsförfattningarne var
Den 6 April e. m.
Enskiftssökanden skyldig utflytta, ändå att
fördelagtigare Skifte kunnat beredas på annat
sätt, eller genom annan delegares utflyttning,
och oansedt denne sednare hade
nedrötte hus, men Skiftessökandens åbyggnad
i godt stånd. Kan detta anses vara
rätt, och är icke en delegare med goda
hus äfven derigenom nästan utestängd att
söka och erhålla skifte? Om äfven Skiftessökanden
ålades ovillkorlig utflytlningsskyldighet,
skulle, vid de händelser, då blott
lian genast det nya Skiftet tillträdde, men
de öfrige enligt öfverenskommelse vid sine
egor förblefvo, samma olägenheter uppstå,
som man genom Stadgandet derom ville
förekomma, eller att någon af de andre
delegarne med goda hus, vid yrkadt tillträde
af dess Lott, tvunge de andre till
utflyttning enligt den fastställde allmänna
skiftesplanen. — Man bör ju dessutom besinna,
att de utflyttande erhålla af de qvarboende
ersättning för deras kostnader, och
att desse sednare böra i en sådan kostnad
i alla händelser deltaga; så att skilnaden
emellan deras utgifter i denna del icke är
så betydlig; och om, såsom man med skäl
Iean påräkna, Staten, på sätt i många år
för visse Provinser skett, och Kongl. Maj:t
vid denna Riksdag för de öfrige proponerat,
genom understöd af allmänna medel
underlättar desse ulflyttningskostnader, böra
de icke blifva så kännbare, att hemmansegares
obestånd deraf är att befara.
318
Den 6 April e. ra.
Den enda jemnkning, som, efter min
tanka, skäligen kunde i förevarande fråga
göras, vore den, attnär, enligt i §. iCaprt,
Lottning om Utflyttningsskyldigheten kornme
i fråga, borde skiftessökanden, utan att
få deltaga i sådan lottning, ovillkorligen
utflytta.
if Cap. 2 §. 2 Mom.
Den häri tillstyrkte ändringen eller,
att om skogen är af inskränkt område och
delegarnes Lotter deri många, bleckning
och utstening må tillåtas, för att utmärka
delegarnes skillnadslinier, så vida ändamålsenliga
skillnadslinier kunna derigenom
uppgöras, lärer icke passa som stadgande;
det'är detsamma som att säga att det skall
ske så, om det duger.
18 Cap. 18
Skulle, efter Utskottens Förslag, för
att undanrödja missförstånd, få följande
redaction: ställde underdåniga Besvär; biJoge
ock dervid, i 2:ne Exemplar, de till
saken hörande Bevis, klaganden kan anse
nödigt förete.
Denna redactions-jemnkning må gerna
antagas, ehuru, på sätt jag redan i mitt
förra yttrande visat, vid jemnförelse äfven
med påföljande ig §., det synes vara tämmeligen
klart alt "de till saken hörande
Handlingar,” hvarpå klaganden vill stödja
sin talan, äfven böra in duplo bifogas.
Den 6 April e. m, 319
Utskottens slutliga Förslag, det underdånig
hemställan hos Kongl. Majrt skulle
göras om infordrande af säkra och fullständiga
upplysningar rörande de hinder,
som kunde ligga i vägen för SkiftesStadgans
tillämplighet i Rikets alla Provinser,
samt att Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga
de^ändringar deri, som kunde finnas
nödige, har jag visserligen icke annat att
anmärka vid, än att jag tror frågan böra
inskränkas till de 6 Norra Länen och Gothland;
ty det måste väl få anses för gifvet,
att för de andre Rikets Provinser, der Enskiftesförfattningen
varit gällande, Stadgan
är tillämplig. Jag hör emellertid gifva tillkänna,
att 1807 års Allmänna EnskiftsFörfattning,
med Förklaringen deröfver af den
30 Februari 1821, ända sedan sistnämnde
år med förmån varit tillämpade i Jämtland,
och för Gothland hafva dessa Författningar
likaledes oanmärkt gällt till efterlefnad. Att
man vid Stadgans utfärdande icke underlåtit
afse de serskilde förhållanden, som i
någon ort mot dess tillämpning kunde förekomma,
visar det af Utskotten citerade
Kongl. Brefvet till Landshöfdingen i Gefleborgs
Län, äfvensom ett annat till Landshöfdingen
i Dalarne af samma dag; och
hvad serskildt angår Gothland, så har i
följd af ofvanberörde förhållande, att 1807
och 1821 årens EnskiftsFörordningar der
gällt, ingen anledning varit, och jag ser
ännu icke något giltigt skäl, att Skiftes
-
V
320
Den 6 April e. na.
Stadgan der skulle vara otillämplig, då föreskriften
i 12 Cap. 12 §. iagttages. Den
fråga, sorn gifvit anledning till det af Utskotten
anförde Kongl. Brefvet den i3 Juni
1789 rörde, i sin grund, en ny refning,
och skattläggning å Ön i sammanhang med
Skifte, på sätt ock Herr Kyrkoherden Lyth
i sitt Memorial upptagit; och var det egenteligen
sådant, som genom det Kongl. Brefvet
förbjöds, då delegarne icke frivilligt
deri ingingo.
I bifogad Reservation föreslår Herr
Berg von Linde och åtskilige andre Utskottens
Ledamöter, att Stadgandet i 12
Cap. 12 §., rörande medgifven serskildt
pröfning, om, i Storskiftadt Skifteslag,
nytt Skifte, såsom förmånligare än det
redan varande Storskiftet, må medgifvas,
skulle till 1 Cap. 3 §. öfver flyttas och få
utsträckning till alla Storskiften , äfven
då egorne kunna läggas i 1, 2 eller 3 skiften.
Jag får dervid anmärka: 1:0 att då
1 Cap. egenteligen handlar om rätt att söka
och vinna Remiss till Skifte, men frågan,
om i Storskiftadt Byalag Laga Skifte ej
bör få ske, såsom icke förmånligare än
det redan varande Storskiftet, icke kan
förekomma eller framställas förr än vid
Skiftesförrättniugen; så har Stadgandet sin
rälta plats, der det nu finnes. 2:0 Att,
genom utsträckningen af detta Stadgande
till
k
Den 6 April e. m.
321
till alla Storsluften, äfven då egorne kunna
läggas i i, a eller 3 Skiften, uppliäfves
och återtages hvad förra Enskiftsförfattningar
och 1821 års Förklaring deröfver innehållit,
nemligen att Storskiften_, utan
pröfning af Skiftes Domstolen j fått rubbas „
då egorne kunnat läggas i 1, a eller 3
Skiftenj och hvilket Stadgande ej visat någon
olägenhet. 3:o Om den föreslagne föreskriften
meddelades, kan man vara säker,
att, vid hvarje Skifte i Storskiftadt
Skifteslag, påstående om det förra Storskiftets
orubbade förblifvande skall af någon
delegare framställas, deraf Rättegångar
uppkomma och uppehåll i Skiften förorsakas.
Finna Landtmätaren och Gode Männen,
att egorne kunna i högst 3 Skiften
utläggas, så är det ock gifvet, att det nja
Skiftet blir förmånligare, än det förra Storskiftet,
och någon serskild underställning
till EgodelningsRätten derom, tyckes icke
för delegarnes säkerhet vara nödig.
Jag utber mig i öfrigt att få till Utskotten
framföra den anhållan, att de med
yttersta noggranhet ville öfverväga detta
ämne, och i synnerhet frågan om de tren»
ne hufvudprinciperne i SkiftesStadgan, att
Skiftet bör för bela Skifteslaget på en och
samma gång uppgöras och fastställas, Utflyttningsskyldigheten
regleras i första rummet,
efter hvad för det lämpligaste Skifte
19 II. 31
322
Den 6 April e. m.
erfordras, och att Egotaxeringen må, vid
pröfningen af sjelfva Skiftet, kunna revideras.
— Att uppgöra en Skiftesförfattning
för Sverige så, att ingen olägenhet, intet
missnöje, ingen rubbning i Jordegares förhållanden
skulle uppkomma, är omöjligt,
så vidt man nemligen vill det stora ändamålet
för Landets förkofran, som deraf bör
påräknas. Men att uppgöra denna Författning
på det sätt, att densamma om 20 å 3o
år, såsom hittills skett, åter måste omgöras
och ny rubbning af fastställde Egoskiften
medgifvas, det anser jag högst skadligt
och ledande till rättmätiga missnöjen hos
Folket. Det har varit detta, man, genom
den nya SkiftesStadgan, velat söka undvika,
under den öfvertygelse, att det är vida
bättre att ett Egoskifte svider för Jordegare
en gång, än att de jemnt se sig blottställde
för nya ÄgodelningsFörfattningar, och
derigenom icke ega något varagtigt hopp
om säkerheten i sin besittning, den enda
och rätta driffjäder» till jordens uppodling
och förbättrande.
Herr af Malmborg s Abraham: Uti den
hänvisning 5 Cap. 2 §. af 1827 års SkiftesStadga
lemnar till rågångslvisters utförande
vid behörig Domstol, kan jag väl
icke finna någon tvetydighet, då den jemnföres
med hvad Allmänna Lagen om sådane
tvisters upptagande och pröfning förordnar,
men enär flere Landtmätare, sedan
Den 6 April e. m.
3a3
berörde Stadga utkom, hos mig, såsom Ordförande
i ÄgodelningsRätten, yttrat mycken
villrådighet härutinnan, torde det vara
nödvändigt och nyttigt, att den alldeles undanrödjes
med det af Utskotten föreslagne
utbytet af ordet HäraclsRätt i stället för
orden behörig Domstol, som äro mindre
bestämmande och således efter mine åsigter
böra af Lagstiftaren undvikas.
I anledning af Herr Carl Liljenstolpes
Motion angående yrkad ändring uti det förordnande
16 Cap. 2 §. SkiftesStadgan innehåller
om Boställslnnehafvares deltagande
i kostnaden vid LandtmäteriFörrättningar å
Boställen, hafva val Utskotten, utan afseende
på hvad Motionairen anfört emot berörde
förordnande, som han funnit olämpeligt
och obilligt, tillstyrkt att det likväl
måtte blifva oforändradt; men jag får vördsammast
förklara, det jag, lika med Motionairen,
finner det icke kunna förenas
med rättvisa och billighet, att den, som
icke eger jorden, utan endast för någon,
ofta ganska korrt, tid får begagna nyttjanderätten,
skall betungas med en så känbar
utgift, som ganska ofta öfverstiger Boställets
hela afkastning; hvadan ock Innehafvare
af sådane dem icke tillhörande
Hemman ej mindre genom iy83 års LandtmäteriFörordning,
än flere Författningar,
alltid tillförene varit frie från all annan
2.1*
3 24
Den 6 April e. m.
kostnad vid Boställens afmätning än nödige
dagsverken dervid och kosthållning för
Landtmätaren.
Såsom Domare har jag vid Husesyner
å Boställen funnit flere så svage, att Innell
a 1’varne af dem icke haft den ringaste inkomst,
utan fast mera, jemte en sådan förlust,
äfven måst vidkännas den, att betala
till och med 5o R:dr till en Arrendator
för det denne skulle ansvara för byggnad
och häfd. Jag har sjelf, under det jag a3
år var Domare i Skåne, der innehaft ett
Boställe, för hvilket jag feck endast 5o
R:dr R:gs i årligt arrende. Om detta Boställes
alla egor skolat afmätas, hade kostnaden
dervid, efter taxan, sannolikt uppgått
till 5 a 6oo R:dr Banco. Jag skulle
således på 18 år icke baft det minsta af
detta till lönen anslagne Hemman.
Jag har ock hört, att inom ett Regemente
finnas i5 till ao Boställen, hvilka
äro så svaga, att de måst utarrenderas endast
emot skyldighet för Arrendatoren, att
ansvara för byggnad och häfd. Boställsinnehafvarne
hafva således icke fått draga
någon den ringaste nytta deraf, och det
vore ju då den mäst skriande orättvisa
om han likväl skulle af egna medel betala
för det, icke hans, utan Kronans Hemman
blefve afmätt. Lika med Utskotten medgifver
jag väl det vara billigt, att Landt
-
Den 6 April e. m.
3?.5
mätaren icke saknar allt arfvode för förrättningar
å Boställen; men jag kan aldrig
medgifva det vara rättvist och billigt, att
ett sådant arfvode, tvärtemot hvad tillförene
varit stadgadt, skall tagas af den oftast
fattige Boställslnnehafvaren, som derigenom
skulle alldeles ruineras, då han icke
kunde betala utan att skuldsättas. Skulle
lian ock vara så förmögen, att hail kunde
tåla det, bör sådant likväl icke rättvisligen
komma i beräkning, hälst Staten ostridigt
är skyldig sjelf löna sina tjenare; men
deremot icke berättigad fråntaga den ena
hvad honom efter erhållen full magt bör
tillkomma, och gifva det till en annaa för
det han afmäter Kronans jord.
Vid sådant förhållande, är jag säker,
att bifall till hvad Utskotten, såsom ofvannämndt
är, tillstyrkt, icke kan förenas med
Ridderskapets och Adelns rättskänsla, och
derföre finnér jag Betänkandet böra återremitteras
till sådan behandling, att ej mindre
Civil-Stats än Militias-Boställslnnehafvare,
enligt förra Författningar, måtte varda
frie från Arfvodes erläggande till Landtmätare
för affattningar å sådane Kronan
tillhörige Hemman.
Friherre Wrangelj Henning: Då jag
ämnar göra några anmärkningar emot den
år 1S27 utgifne Skiftesförfattuingen, vill
jag icke tillvitas att söka klandra en För
-
3a6
Den 6 April e. m.
fattning, som har så många och stora förtjenster;
men jag har likväl funnit åtskilliga
anledningar till erinringar deremot vid
jemförelsen med i8o3 års EnskiftesStadga,
hvilken sednare varit så välgörande för
Skane. Jag har af erfarenheten funnit besannadt,
att man med varsamhet bör skrida
till vidtagande af hvarje ny Författning,
emedan nya svårigheter alltid yppa sig
vid tillämpningen, och detta ger mig anledning
tro, att serskildta föreskrifter i detta
afseende borde tillämpas i hvarje Province.
Till en början torde det tillåtas mig göra
en anmärkning vid i Cap. 6 §. Der står:
Ägare af Hemman , som har rätt att samfält
med Hemman i annat Skifteslag, å dess
mark, skogsfång eller mulbete begagna, eller
torf, sten, grus, ler eller dylikt taga , eller
i dess vatten fiska, må ej fordra, det sådan
rättighet genom Laga Skifte utbrytas
skall, der ej jordägarne i andra Skifteslaget
sjelfve skifta vilja. Här existerar
en stor skillnad för vissa delar af Skåne
och Halland, der upphemtning af tång utgör
en stor härlighet, som aflägse boende
Strandägare sällan kunna begagna, emedan
de närmast boende genast i högar upplägga
tången, så snart den af stormen kastas i
land, hvarigenom den blifver deras egendom.
Då fråga är om sådane härligheter,
vore det hårdt, att neka ett Laga Skifte af
stranden, hvarigenom visse delägare, som
nu hafva den gemensam med andre, skulle
Den 6 April e. m. 327
beröfvas en betydlig fördel och lida intrång
på sin ägande rätt. Samma förhållande
är ock med de redan i denna §. omnämnda
föremål. Vidare är i 2 Cap. 8 §.
stadgadt: Kronofogde i Orten skall föranstalta
örn val af Gode Män , så snart denna
Stadga blifvit kungjord, och sedermera,
när God Man afgår. Öfver de valde Gode
Männen insände Kronofogde Förteckning
ej mindre till Ordföranden i AgodelningsRätten
, än till Konungens Befallningshafvande
, hvilken sednare bör eif samma förteckning
lemna vederbörande Landtmätare
del. Enligt min tanka borde Gode Män
icke en gång för alla väljas, emedan de
då kunde blifva egenmäktige i orten, och
äga stort inflytande vid skiften; åtminstone
borde, hvart annat eller hvart tredje år,
nya väljas. Derigenom förekommes mycket
missbruk, och jag är i alla fall säker,
att de gamle Gode Männen, om de vunnit
Allmänhetens förtroende, blefvo invalda å
nyo. Lämpeligast vore, att, der det låter
sig göra, välja flere både Ordinarie och
Extraordinarie Gode Män, ur hvilka uttogos
eller casserades en del, i likhet med
en vanlig Jury.
I 3 Cap. i3 §. står: Uteblifver Delägare
eller publikt Ombud frun Landtmäteri-för
rättning, sedan så kun gjordt är,
som i 1 och 2 Sif- sägs, gånge förrättningen
icke dessrnindre för sig. Härvid
3a8 Den 6 April e. m.
får jag anmärka, att ett publikt Ombud,
som utan styrkt förfall uteblifver från förrättningen,
synes böra umgälla sådant, emedan
dess närvaro är så mycket mer nödig,
som mången Indelningshafvare vanvårdar
och motverkar Boställets bästa för egen
vinning, hvilket förekommes, då publikt
Ombud vakar öfver förrättningens laglighet.
Om detta icke är angelägit för den, som
då innehar Bostället, är det åtminstone angelägit
för efterträdaren.
I 4 Cap. 2 §. står: Förslöser Landtmätaren
dagsverken eller uppbådar mera
manskap, än han oundgängeligen behof ver
och vid förrättningen kan sysselsättaersätte
dä skadan och bote som för annan
tjensteförseelse. Detta missbruk torde lättast
kunna undanrödjas, om uti Taxan äfven
inbegripas sjelfva dagsverkena, och jag
tror att denna controll skulle bli vida större,
än hvarje annan, som alltid kan, på ett
eller annat sätt, undgås, så mycket mera,
som de fleste icke hafva kännedom om hvad
till en sådan förrättning kan tarfvas i allmänhet.
Jag skulle äfven tro, att i io
Cap. borde en 5 §. tilläggas, i afseende
på flygsand, hvartill jag får föreslå följande
redaction: ”Gode Män och Landtmätare
”böra pröfva, hvilka Flygsandsfält icke få
”odlas.” Läkta flygsandsfält kunna af den
oförståndige lätt upprifvas till alla angränsandes
stora skada. Äfven anser jag lärn
-
Den 6 April e. m.
329
peligt, till förekommande af hotande olyckor,
att i Halland ett understöd, dubbelt
mot hvad Rikets Ständer 1823 anslogo åt
nämnde Province, mätte den förunnas; och
vore äfven nyttigt, om Konungens Befallningshafvande
i Halland hördes, i hvad
molin Provincen i och för Flygsanden tarfvade
hjelp. Jag kan och bör så myckel
mer fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
dervid, som det vanlottade Halland
har så stora sandfält, och genom SkiftesStadgans
tillämpning, i sitt nuvarande
skick, det lätt kunde hända hvad man redan
någon gång sett, att flere Hemman
blifva alldeles öfverhöljda af flygsand. Jag
tror, att man bör vara uppmärksam på sådant
i ett Stadgande, som bör gälla för
hela Riket.
I 11 Cap. 1 §. tycker jag, att i stället
för orden: förrän om Lotternes läge afgjordt
varderj borde stå: Ågograderingen
bör föregå Lotternas läge. Af alltsammans
är Ägograderingen det, som mest verkar
på Skiftet. Det vore lyckligt, om här
funnos agronomer, som voro kännare af
jordens beskaffenhet, och kunde på ett enkelt
sätt tillvägabringa denna gradering.
Jag känner ingenting bättre i den vägen,
än en af Landshöfdingen af Wingård författad
bok om jordnomenclaturen. Der finnes
uti Tabellarisk form upptaget, huru
man bör gå till väga, för att verkställa en
33o
Den 6 April e. m.
gradering enligt principe. Man vill annars
ofta göra favör åt mången, då den fattige
blir lidande. Med tillhjelp af en sådan gradering,
skulle jordens uppskattning gå lättare,
än man kan tro. Jag är öfvertygad,
att Herr af Wingård icke skall underlåta
att meddela Utskotten den omnämnda boken,
och om Utskotten behaga taga kännedom
deraf, äfvensom af det project jag i
denna väg inlemnade vid 1823 års Riksdag,
hoppas jag, att det icke skall försvåra
utan snarare betydligt lätta Utskottens arbete.
12 Cap. 8 §. lyder sålunda: Som, genom
utbrytning af en eller flere delägares
ägolott, den förra ägoindelningen rubbas;
sä skall, när Laga Skifte på en eller flere
delägares begär an verkställes, sådant Skifte,
hela Skifteslaget öfvergå, på det att ytterligare
kostnader i detta afseende må
besparas, och oreda vid ägornas bruk förekommas.
Här hafva Utskotten föreslagit
en ändring, som jag på intet vis kan gilla.
Jag erkänner, att just denna §. är den,
som bör kunna åstadkomma de lyckligaste
följder; ty om blott de, som begära Skifte,
få sina lotter planlagda, skall det alltid
förorsaka, att de, som utflytta, få deras
jord högre graderad än de, hvilka icke begärt
Skifte. Jag får derföre anhålla, att
denna §. må bibehållas, sådan den är i
1827 års Stadga.
12 Cap. 14 §. lyder: Vid all Skiftes
-
Den 6 April e. m.
331
läggning mäste i öfrigt noga iakttagas, att
lotterne icke gifvas oformliga figurer, utan
sä mycket belägenheten medgifver , blifva
regulier a och skiljolinierne räta samt till
af hägnad beqväma; att längden, serdeles
i Inrösningsjorden , sä vidt möjligt är, icke
mer än dubbelt må öfverstiga bredden , och
att i allmänhet indelningen sä göres j att
hvar och en kan vinna de beqvämlig heter ,
ett förmånligt landtbruk fordrar. Det tyckes
som om detta Stadgande vore af liten
vigt; men så är det verkeligen icke, näF
frågan är om en lång och kostsam stängsel
som skall underhållas; hvarföre i denna §.
följande tillägg hör äga rum: ”utom det att
”linierna höra vara raka, skola så få vink”lar
och bugter, som möjligt, göras.”
I 13 Cap. 2 §. står: Då fråga Delägarne
emellan om utflyttningsskyldigheten
uppstår, vare de Delägare mest berättigade,
att i byn qvarbo, hvilkas Hemman
äro bäst bebyggde, och som å sine tomtplatser
hafva betydligare trädgårdar eller
andra nyttiga anläggningar. Äga åter
fere Delägare, än som i byn kunna bibehållas,
lika goda hus och lägenheter, varde
utfyttningsskyldigheten dem emellan genom
lottning bestämd; och thy skall Skiftesmannen
noga och redigt upptaga beskaffenheten
af hvarje Delägares byggnader , både
till man- och uthus, samt af trädgårdar
eller andre nyttige anläggningar, så att
332
Den 6 April e. m.
de för utflyttning eller lottning om utflyttnings
- skyldigheten antagne grunder
deraf må tydligen sig visa. Häruti hafva
Utskotten föreslagit en ändring; men jag
tror denna §. vara den bästa af alla, och
anser deruti ligga en slags rättvisa. Man
må förgäfves tro eller hysa den farhåga,
att en mäktigare Bonde, för att tvinga de
fattigare till Skifte, skall bygga på sin tomt,
endast i afsigt att vinna denna önskan. Det
är bättre att de på detta sätt uppnå sitt
mål, än, såsom det vanligen sker i stora
byalag, nemi.: att två eller tre Bönder slå
under sig de fattigares lotter, derigenom,
att de börja gifva dem penningar oeh andra
små förmoner, och sedan köpa Hemmansdelarne,
eller om det är Frälse, laga
så, att Hemmansdelen blir öde, för att
lättare komma åt den. På detta sätt är
det den mästa fattigdom uppkommer genom
rikare Bönder, hvilka undertrycka de
mera meddellösa.
i3 Cap. 3 §. lyder: Sedan afgjordt
blifvit j hvilka af Delägarne komma att
utflytta, böra Skiftesmannen och Gode
Männen uppskatta oeh värdera den kostnad,
som med utflyttningens verkställande
är förenad. Jag skulle tro, att i allmänhet,
i skoglösa Provincer, såsom Skåne,
Halland, Westergöthland m. fl., fordras en
större flyttningshjelp, än i de öfriga, oeh
jag anser den princip böra följas, för att
Den 6 April e. m. 333
hafva någon grund att gå på, att en uträkning
verkställdes uppå hvad som tarfvades
härtill uti materialier, spik, virke,
mursten ra. m., och hvilket sedermera komme
att utgå i likhet med brandstod, nami.
proportionaliter fördelat på Delägarne, hvarigenom
en stor besparing af penningar skulle
komma att äga rum, så mycket nödigare,
som jag tror det bästa vore, att allt, hvad
i dagsverken och körslor kunde bestämmas,
borde utgå i contant efter markegångspris,
om Delägarne sådant åstundade, emedan
man vet, huru liten nytta åstadkommes af
de dagsverken, som in natura utgöras.
17 Cap. 1 §. innehåller: Vid alla under
Landt mäter i-för rättning förefallande
sammanträden skall Protocoll af Landtmätare
hållas j deruti han redigt och fullständigt
samt under sina rätta dagar och
i serskildta j hela förrättningen igenom
löpande paragraf er j antecknar allt, hvad
i hvart och ett ämne anföreSj af handlas
och beslutes. Det Protocoll bör inom åtta
dagar ef ter hvart hållit sammanträde _, uppläsas
och med Landtmätares, Gode Mäns
samt närvarande Delägares påskrifter förses.
Jag tror, att här borde äfven en observation
göras, att Protocollet borde genomdragas
och förses med Gode Mäns sigill.
I 18 Cap. 6 §. sista Mom. står: Förekomma
vid ett sammanträde flere Skiftes
-
334
Den 6 April e. m.
maij 'varde kostnaden dertill emellan Delägarne
i alla målen fördelad, efter sorn
skäligt prof vas. Det är orden, skäligt profvaSj
som jag anser nog godtycklige, oell
hvilka borde få en annan redaction, såsom
till exempel: I mån af det ägobelopp_, som
skiftadt blifvit. Sedan skulle jag äfven hemställa
till Ridderskapet och Adeln, om icke
mera enhet i sådane ärenders behandling
i allmänhet skulle vinnas derigenom, alt
antingen ÖfverDirecteuren vid LandtmäteriContoiret
eller ock någon annan, i sådane
ämnen kunnig person, vore i Skiftesmål
Föredragande i Högsta Domstolen, likasom
förste Landtmätaren vid ÄgodelningsRätten
eller hos Landshöfdingen, i fall dessa ärender
komma att fortfarande der handläggas;
hvarföre CommissionsLandtmätaren borde
åläggas aflemna till förste Landtmätaren
Chartor, Handlingar och Rapporter, månadtligen,
till bevis burn han utöfvat sitt
åliggande. Man torde väl invända, att förste
Landtmätaren härigenom betoges alt sjelf
hålla förrättningar; men han har merendels
alltid flere under sig, som kunna för
hans räkning verkställa arbeten, och om
han skulle gå förlustig en nu ägande förtjenst,
kunde detta aflijelpas derigenom,
att han fick någon procent, af hvad de öfrige
förtjente. Taxan är så tilltagen, att
den säkert kunde tåla något afdrag på förtjensten,
för hans räkning, och om Landtmätaren
är flitig, kan han i alla fall för
-
Den 6 April e. m.
335
tjena tillräckligt. Slutcligen får jag till
alla delar förena mig i Friherre Ehrenborgs
Reservation, hvilken är byggd på så
riktiga grunder, alt den, enligt min tanka,
icke kan förbättras.
Herr Tham , Wollrath: Afskild för min
Egendom med Lagliga Enskiftes Rågångar
från alla Grannar, kunde jag icke hafva
annan anledning att klandra SkiftesStadgan,
än öfvertygelsen om den skada och de olägenheter,
som orsakades mina Landsmän
inom Skaraborgs Län genom en del af de
förändringar, hvilka blifvit gjorda uti hvad
Kongl. EnskiftesStadgan af 1812 förut förordnade.
Då jag sjelf låtit verkställa Enskiften
och handlagt sådana göromål i flera
afseenden, stadfästades min öfvertygelse om
sistnämnde Författnings ändamålsenlighet,
en öfvertygelse, som förut grundades derpå,
att Enskiften, hvilka i början med motvilja
ansågos och efter de första Författningarne
derom vunno ringa framgång, med
lätthet och i ökadt antal fortgingo genom
tillämpningen af den mindre våldsamma
och efter lokalen mera lämpade 1812 års
Stadga. Den myckna klagan, som deremot
böjdes emot nu gällande SkiftesStadga, och
de flera svårigheter, som vid tillämpningen
deraf visade sig, föranledde mina anmärkningar;
med tillfredsställelse har jag
funnit, att Utskotten uti 2:ne hufvudsakliga
delar deråt lämnat den uppmärksamhet,
336 Den 6 April e. m.
som behofvet att förekomma onyttiga rättegångar,
och helgden af ägande samt nyttjanderätt
af Lagligen ärfd eller förvärftl
Egendom förtjena.
Jag hvarken kan eller vill upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med besvarande
af de vidlyftiga nu gjorde skriftliga
och muntliga anföranden, men utbeder mig
att nugot få bemöta det klander, som här
är yttrad t emot 2:ne uti Betänkandet föreslagne
förändringar i Författningen, hvilka
enligt mitt begrepp varit af behofvet högt
påkallade.
SkiftesStadgan medgifver uti 18 Cap.
i3 §. rättighet, att klandra Ägograderingen
inom 60 dagar, sedan Skiftet af Skiftesmannen
är förklaradt vara slutadt. Utskottens
Betänkande har deruti föreslagit den
förändring, att den, som vill besvära sig
öfver Ägograderingen, skall sådant hos ÄgodelningsRättens
Ordförande anmäla, inom
60 dagar sedan graderingen är verkstäld,
och innan planen till Skiftet uppgöres;
detta har blifvit klandradt på den grund,
att en obildad vårdslös jordägare, som icke
följer graderingen med uppmärksamhet,
skall kunna blifva lidande, utan att äga
tillräckligt rådrum att derom göra sig underrättad.
Gode Männen, som skola verkställa
graderingen, äro pligtige att derom
sam
-
1
Den 6 April e. m. 33y
samrådas med, och höra, jordägarne, och
dessa berättigade, att beständigt vid graderingen
vara närvarande, för att meddela
upplysningar och bevaka sin rätt. Om man
dervid vill med säkerhet vänta redliga, pålitliga
uppgifter, så böra Jordägarne under
denna förrättning vara fullkomligen okunniga
om planläggningen för Skiftet, hvarigenom
de uppmanas till både uppmärksamhet
och oväldigt omdöme; då de dessutom
äga Co dagars tid efter graderingen
till Besvärs anförande, synes Lagstiftaren
iagttagit allt, hvad som behöfves till rättvisans
bevakande för personer, hvilka anses
vara sui juris; skulle åter Besvärstiden
utsträckas till 60 dagar efter fulländadt
Skifte, så lämnas en öppen anledning för
den vårdslöse och trätgirige, att icke bekymra
sig om graderingen, och att, utan
afseende derpå, om den jord han erhållit
är jemförligt riktigt graderad med den öfriga,
eller icke, anföra klander, och försöka
tillvägabringa rubbning uti en för alla
Delägarne kostsam förrättning; på denna
grund och då tjenst villige Advokater så gerna
begagna den okunnige och vårdslöse, att
genom rättegångar skaffa sig förtjenst, tror
jag, att Lagstiftaren bör noga förekomma
alla anledningar till skadliga Rättegångar,
och genom Lagarnc hvarken gynna ilen
vårdslöse eller den trätgirige; af dessa skäl
önskar jag, att den af Utskotten angående
19 H. 22
r
338 Den 6 April e. m.
Besvärstid öfver graderingen föreslagne förändring
måtte vinna stadfästelse.
De af Utskottet i 12 Cap. 8 §. samt
j3 Cap. 2 §. föreslagne förändringar, önskar
jag äfven måtte bifallas. Utom de af
Utskotten för dessa förändringar anförde
skäl, får jag tillägga, alt i5 Cap. 1 och 2
§§:na SkiftesStadgan, som strängt förordna
om tillträdet af de nya Skiftena, icke
synas medgifva något uppskof i verkställighet
af liela Skiftet, om också pluraliteten
skulle vilja jämka sig emellan, sedan den
eller de, som sökt Skiftet, fått sina lotter
utbrutna, och att jag af erfarenhet känner,
att Enskiften, som lätt och villigt i Skaraborgs
Län verkstäldes efter den modification
1812 års EnskiftesStadga i dessa
delar medgaf, genom de strängare åtgärder,
som nya SkiftesStadgan föreskrifver, orsakat
missnöje, emedan anledning derigenom
är beredd för den mindre vältänkande, att
preja och skada sina Grannar jned hotet
af Laga Skifte. Då man med skäl yrkar
säkerhet för personer, tanke-, skrif- oell
tryckfrihet, så synes mig, att Lagstiftaren
har orätt, att till den grad vilja vara förmyndare
för enskild tas egendom, att deras
undergång derigenom sättes på spel, hvilket
dock, genom ett efter nya SkiftesStadgans
ordalydelse strängt verkstäldt Laga
Skifte, skulle kunna ske med flera uti större
Byalag, endast derföre, att en enda fordrar
Den 6 April e. ni.
339
Skifte, och det är vid sådana tillfällen sorn
1812 års EnskiftesStadga visade sig välgörande.
Genom den uti 12 Cap. 8 §. af
Utskotten föreslagne förändring, verkas als
ingen osäkerhet för graderingen, tj innan
utbrytning för den, som sökt Laga Skifte,
kan ske, skola alla ägorna graderas, och
plan för hela Skiftet uppgöras; sålunda blir
den, som söker utbrytning, under graderingen
alltid i osäkerhet, hvarest han erhåller
sin lott.
Att de af Friherre Wrangel omtalla
rikare Bönders medel att åtkomma fattigare
grannars Egendom, äro skäligen obekanta
i den ort jag bor, anser jag för lycka.
Då jag om Rikets norra Provincer icke
äger andra underrättelser, än dem jag genom
beskrifningar och berättelser inhämtat,
kan jag icke med säkerhet bedomina SkiftesStadgans
tillämplighet på dem, men
skulle så mycket mer tillstyrka, att den
af Utskotten föreslagna underdåniga Skrifvelse
angående upplysningars inhämtande
om de norra Länen, måtte afgå, som det
ännu torde vara outredt, huruvida SkiftesStadgan
derstädes öfverallt kan verkställas,
innan afvittringen hunnit närmare sin fullbordan,
och den förstörande kostnad, sorn.
orsakas en mängd Indelningshafvare genom
deras Boställens deltagande uti Laga Skif-.
22*
34o
Den 6 April e. m.
ten, dessutom torde så mycket mer böra
behjertas, som åtminstone Lagutskottet icke
lärer kunna till besvarande upptaga något
Förslag om serskildt Anslag för denna en
del Embetsman tryckande kostnad, deraf
sällan den innehafvare får njuta frukt, som
måst vidkännas densamma. Då Utskottens
Betänkande förmodligen återremitteras, anhåller
jag att detta Anförande må få åtfölja.
Friherre CederströmJacob: Då jag af
en tillfällighet ej var närvarande i Utskotten,
när detta Betänkande justerades, ber
jag, att i händelse af återremiss, få anmäla
en anmärkning mot definitionen på Skifteslag.
Jag föreslår följande: Med Skifteslag
förstås den samfällighet> som skiftas j eller
hvarutur Skiftet sker.
Friherre Anckarswärd3 Carl Henrik:
Det utgör utan tvifvel ett bland Lagstiftarens
mest samvetsgranna åligganden, att
noga öfverväga den allmänna eller enskildta
skada eller båtnad, som uppkommer genom
de Stadgar, hvartill Lagstiftaren lemnar
sitt biträde. Jag har åt SkiftesStadgan lemnat
all den uppmärksamhet mig är möjlig,
och liar, oaktadt denna noggranna granskning,
ej mer än i få punkter varit skiljaktig,
och jag skall nu blott fästa mig vid
de delar af Utskottens Betänkande, uti
hvilka jag icke delar samma åsigt.
I 5 Cap. i §. föreslå Utskotten, att
Den 6 April e. m.
34 r
ordet HäradsRätt skall införas i stället för
orden behörig Domstol. Ehuru delta Stadgande
redan finnes, vill jag dock medgifva,
att någon skada ej uppkommer genom Förordningens
förtydligande i denna del.
Vid 6 Cap. 2 §. bestämma Utskotten
en tid af 14 dagar, innom hvilken missnöje
bör fullföljas. Jag önskade blott att
Utskotten ville närmare redigera detta till
ett Lagförslag och bestämma, under hvilken
ordställning Stadgandet bör i §. ingå.
Den del af Utskottens Betänkande,
som .vill återföra det fordna Stadgandet,
att ägograderingen skall vara lagakraftvunnen,
innan Skiftet sker, kan jag ej gilla.
Mig synes det mera rättsenligt, att, i händelse
af fel vid graderingen, utväg till rättelses
erhållande finnes, och att en prescriptionstid
af 3 år ej är för lång. Man
bar emot dessa skäl anfört, att många rättegångar
uppkomma derigenom. Jag anser
detta vara af Herr Danckwardt så fullständigt
besvaradt, då han yttrat, att här ej
är fråga om Rättegångars undanrödjande,
utan rättvisans befordrande. Man bör afse
den Allmänhets bildningsgrad, som allmännast
begär Skiften. Jag medgifver, att, om
livar och en efterser tillräckligt sin rätt,
så hände det ej; men det vore orätt, om
Lagen stängde vägen att vinna rättvisa, för
det att man vid första ögonblicket ej för
-
34?.
Den 6 April e. m.
stod sin egen fördel. Jag medgifver, att
det nu gällande Stadgandet medför flere
olägenheter, men det ankommer på hvil»
ken sorn är störst, Rättegångar, eller om
en oskyldigt lidande skall för sitt fel, att
ej förstå sitt eget hästa, varda utestängd
från all rättvisas erhållande, i händelse en
gradering eller taxering af jorden blifvit
felaktigt verkställd. Hvad åter angår, att
Skiftet bör Öfvergå hela laget på en gång,
så är jag af den öfvertygelse, att sådant
bör ske, och jag hemtar dertill ledning af
Herr Berg von Lindes reservation. Jag
förstår icke, huru det är möjligt utrycka
en del utan gradering och taxering af det
hela, och då det är gjordt, så är ju mera
vunnet, om bela Skiftet sker på en gång
utan förbindelse för någon att genast emottaga
sin lott. Det bör ej vara skillnad, om
Storskifte har ägt rum eller ej. Förhållandet
är enahanda, ty om en Skiftessökande
får utbrytning, måste rubbning ske
i hela laget. Ett nytt förhållande måste
uppkomma i anseende dertill, att 2:ne Författningar
äro sammansmälte till ett.
Jag tilltror mig ingalunda att kunna
bestrida deras åsigter, sorn, med erfarenheten
till ledning, äga mera anspråk på
sakkunskap i detta afseende än jag. Jag
erkänner, att, i den ort jag bor, bar intet
Skifte mig veterligen pgt rum; jag har således
ej någon praktisk erfarenhet. Men
Den 6 April e. ra.
343
jag håller mig blott till SkiftesStadgan.
Vid den del af Stadgan som föreskrifver
utflyttning, befinner jag mig i en besynnerlig
collision. Jag tror Utskotten åsett
en medelväg, men rubbas af andra, som
bär ådagalagt, att en Skiftessökande 0vi 11-  iorligen skall utflytta. Det visar sig för
mig, att ett sådant Stadgande är liårdt och
lemnar anledning för den rikare eller förmögnare,
att utöfva inflytelse på den fattigare.
Den som har bästa husen, bästa
trädgården m. m., den måste ovillkorligen
vara den mest förmögna, och när nu den
bar rättighet att blifva qvar, så äger han
för stor inflytelse på grannarne, och kan,
genom blotta hotet med Skifte, tvinga en
fattig granne, att för underpris sälja sin
Hemmansdel. På denna grund tror jag Utskottens
Förslag vara bättre, men något
bestämdt omdöme vill jag ej gifva.
En väsendtlig anmärkning är, att, pdå
inrösningsjord ligger innom ett skogsskifte,
så är ett undantag från Stadgandet om
Skogsskiften välgrundadt. Det vore oriktigt,
om, genom helgden af ett Skogsskifte,
inrösningsjord skulle komma att förblifva
ouppodlad, och om den än består af aldrig
så god jordmån, ej få i Skiftet intagas,
emedan den hetes tillhöra skogen. I detta
afseende tror jag Stadgan vara bättre.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
344
Den 6 April e. m.
Det kan ej vara min tanka, att ingå i svaromål
öfver alla de anmärkningar, som här
blifvit framställde emot Utskottens Betänkande*
helst jag förmodar, att återremiss
kommer att äga ruin; men då jag önskar
att Utskotten må sättas i tillfälle att så
fullständigt som möjligt besvara inkasten,
har jag trott mig böra upplysa, att man
icke inom Utskotten kunnat fatta 12 Cap.
8 §. i SkiftesStadgan på det sätt, hvarpå
Herr Danckwardt tolkat den, eller att deruti
icke skulle innefattas tvång för alla delägarne
uti ett Skifteslag att underkasta sig
utbrytning af hvarderas lotter, på en Delägares
begäran om nytt Skifte. Herr Tham
har redan visat, att i5 Cap. 1 §. bestämmer,
att utflyttning och tillträde af de nya
lotterne ej får dröja längre än högst ett
år, sedan Skiftet blifvit fastställdt. Jag
torde dessutom få hänvisa till ordalydelsen
i sjelfva 8 §. 12 Cap., der motivet för
Stadgandet finnes uttryckt, nemligen att
förekomma oreda i jordens bruk, och hemställer,
huru en sådan oreda skulle kunna
undvikas, om lagbudet endast haft afseende
å planläggning och ej å ett fullbordadt
Skifte. Hvad som ännu mera styrkt Utskotten
i denna öfvertygelse, är Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Piikets Ständer vid
detta Riksmöte angående utflyttningshjelpen
vid Laga Skifte, deruti det heter: ”Att
”Kongl. Maj:t ansett Sig böra fästa Rikets
”Ständers uppmärksamhet derpå, hurusom
Den 6 April e, m.
345
"i följd af berörde Stadganden, Ägoskiften
”inom sådane Skifteslag, der utflyttningar
”böra ske, ofta kunna för Delägare, som
”mot sin vilja deri måste ingå, blifva
”kännbara.”
För min del har jag, af hvad nu blifvit
anfördt, ej öfvertygats om annat, än att
SkiftesStadgan innehåller ett peremtoriskt
Stadgande i detta afseende; och jag har
ansett mig böra förklara detta, på det Herr
Danckwardt måtte få .tillfälle att närmare
ådagalägga sina skäl för en motsatt tanka.
Utskottens afsigt har ej eller varit, på sätt
en Talare förmodat, att återgå bakom de
principer för Skiftesförrättningar, som i
1812 års Författning varit gällande, hälst
det är just till desse grunder man önskat
återvända, men man har odeladt inom Utskotten
ansett ett correctif vara af nöden
mot sådane skiften, som kunde medföra
nytta för en eller två Delägare, men vara
skadliga för de öfrige. Då ett dylikt correctif
ej fanns i Lagen, fästade Utskotten
sin uppmärksamhet vid utvägarne dertill.
Flere förslag voro gjorde, dels att det skulle
bero af Delägarnes pluralitet, dels att frågan
skulle öfverlemnas till ÄgodelningsRätten.
Slutligen stannade Utskotten vid den
utväg, som Betänkandet innehåller, att ingen
skulle tvingas, genom nytt Skifte, att
utbryta sin lott. Grunden härtill hämtades
från 1812 års Författning, som visat
346
Den 6 April e. m.
så lyckliga följder, och man trodde sig
äga så mycket större skäl att antaga en sådan
princip, då frågan var om en SkiftesLag,
som skall tillämpas från Torneå till
Skånes yttersta gräns. Men om Utskotten
kunna öfvertygas, att 12 Cap. 8 §. ej innebär
ett tvång till utbrytning, och att i
Författningen finnes ett correctif mot sådane
Skiften, som måste blifva skadliga för
pluraliteten af Delägarne, tror jag ingen
svårighet skall möta att förmå Utskotten
att frångå sitt Förslag; hvaremot i annat
fall jag åtminstone för min del anser, att
Utskotten dervid böra förblifva.
Friherre T,Vrangel: Om jag rätt uppfattat
Friherre Anckarswärds anmärkning
i afseende på jordens gradering, var Friherrens
mening, att en tid af 60 dagar,
för anförande af klander mot graderingen,
vore för liten och borde utsträckas
till 3 år. Jag hemställer, om icke en
så lång klandertid skulle medföra högst
menliga följder. Ty antingen skulle under
hela den långa tiden ingen ting kunna vidgöras
jordens odling, eller ock skulle man
äfventyra, att förgäfves derpå hafva användt
möda och kostnad. Jag kan ej förstå
annat, än att det besynnerliga förhållande
derigenom skulle uppstå, att hela planläggningen
efter 3 års förlopp skulle kunna ändras,
och ett helt nytt Skifte blifva af nöden,
hvarigenom ändamålet af en säkrare
Den 6 April e. m. 347
äganderätt helt och hållet skulle motverkas.
Friherre Anckarswärd har äfven yttrat den
farhåga, att dea rikare Delägaren skulle
kunna tvinga den fattigare till försäljning
genom hot att skifta. Jag har redan yttrat
mina tankar i detta afseende. Om tillräckligt
biträde lemnäs till utflyttningarne, skall
förhållandet blifva annorlunda. Så har t.
ex. i Skåne den fattigare, som nödgats utflytta,
ofta genom utflyltningshjelpen och
de fördelar han haft af Skiftet, blifvit förmögnare,
än den qvarblifvande. Jag tror
derföre, att den yttrade farhågan ej förtjenar
serdeles afseende, åtminstone efter den
erfarenhet jag haft tillfälle inhämta om saken.
Man har äfven åberopat de lyckliga
följderne af 1812 års Författning. Detta
har på intet vis varit förhållandet i Skåne.
Följden har der varit en större långsamhet
i Skiftesverkets fortskridande. Vida lyckligare
följder medförde i8o3 års Författning;
och deri tror jag man skall igenfinna
orsaken till Skånes på sednare tider ökade
cultur och välstånd, i ojemnförligt större
mån, än hvad 1812 års Författning kunnat
dertill bidraga.
Herr Hjertas Gustaf: Ämnet är efter
min tanka af den största vigt, då man vet>
att blott f- af Svenska jorden ännu blifvit
skiftad; och då man sett den stora skilnaden
emellan de bygder, som undergått
Skifte, mot de marker, hvilka ännu ligga
348
Den 6 April e. m.
i samfällighet. Det mäste således vara tydligt
för hvar och en, att Skifte kan antagas
såsom det säkraste medel till befordrande
af Landets odling och jordbrukarens
välstånd; och då full ägande rätt icke
förr finnes å största delen af Svenska jorden,
än Skiftena blifvit fullbordade, anser
jag mig böra understödja den princip, sorn
ligger till grund för den sednaste SkiftesStadgan,
att nemligen på allt, med ordning
och Egendoms säkerhet förenligt, sätt,
befordra Skiften. Jag bestrider ej, att i
Stadgan finnas fel; men jag tror, att de anmärkta
ligga mer i behofvet af Redactions
förtydliganden, än i grunderne. Jag anhåller
derföre att få föreslå någre sådane
smärre Redactionsförbättringar. Hvad principerne
beträffar, tillstår jag, att jag med
förundran hört så olika omdömen deröfver
af sakkunnige jordbrukare, och detta bör
öfvertyga oss om nödvändigheten och vigten
att aflemna den underdåniga Skrifvelse
Utskotten föreslagit, med begäran att Konungen
ville infordra nödiga upplysningar
om behofvet af serskildte Stadganden för
olika Provinser. Då Herr Tham här drifvit
den sats, att bibehållande af grunderna i
1812 års Författning varit förmånligare för
Skaraborgs Län, än de raskare åtgärder,
som sista SkiftesStadgan tillåter för befordrande
af Skiftesverket, så tror jag att han
misstagit sig om Provinsens sanna intresse.
Jag vill visserligen ej påstå, att icke un
-
Den 6 April e. m.
34g
<Jer tider af förlorad credit, förstördt myntväsende
oell mindre kännedom om ett rätt
ordnadt Landtbruk, sådane förhållanden kunna
uppstå, som göra Skiftesverkets alltför
häftiga pådrifvande skadligt. Men bästa correctivet
deremot ligger i serskilta orters
kännedom af sine enskildta behof och tillgångar
i denna del, och icke uti ett Lagstadgande,
som skulle motverka ändamålet
äfven under sådane conjuncturer, då Skiftena
kunde med lätthet verkställas. För
mig är det klart, att om Utskottens Förslag,
att återgå till grunderne i 1812 års
Författning, eller att Skifte endast skulle
öfvergå den, som det begärt, skulle antagas,
kommer man att krypa i stället för att
gå till målet.
Då jag nu går att föreslå de förändringar
jag anser behöflige, utbeder jag
mig att dervid få följa Utskottens Betänkande.
I 5 Cap. 2 §. föreslår jag, att jemte
ordet Häradsrättj hvars insättande torde
för Allmogen vara behöfligt, tillägges Rådstufvurätt
hvarigenom saken äfven är
lijelpt, då fråga uppstår om Städernes Rågångar.
Vid 6 Cap. 2 §. bar Friherre Anckarswärd
redan anmärkt behofvet af en redactionsförändring,
Jag föreslår en sådan ordalydelse:
Efter orden ”och vill förthy sitt
35o
Den 6 April e. m.
”godkännande ej påteckna”, tillägges: ”vare
”då pligtig att inom i4 dagar, vid äfventyr
”af talans förlust, hos Skiftesmannen eller
”Ordföranden i EgodelningsRätten anmäla,
”huruvida han vili missnöjet fullfölja. An”går
det Utlåtande &c.”
Vid io Cap. i §. hafva Utskotten föreslagit
ett sådant tillägg: ”att urskiljas och
”upptagas hör, hvad af inrösningsjorden
”finnes tjenligt att odlas till åker, och hvad
”sorn endast till höhöstnad kan begagnas.”
Jag anser likväl ett sådant tillägg öfverflödigt,
enär föreskriften finnes tillräckligt
uttryckt i \ Cap. 3 ■§. 3 Mom. Jag får
dessutom fästa Utskottens uppmärksamhet
derpå, att föreskriften ej tillhör io Cap.,
utan hör finnas Liand dem, som i 4 kapitlet
angå de förberedande åtgärderne.
Skulle ett tillägg i detta afseende således
anses behöfligt, borde det införas i 4 Cap.
3 §., hvars 2 Mom. kunde sluta med orden
”urskiljde, afmätte och hvar för sig
”beskrifne.” Det vore då gifvet, att hvad
som hörde till åkern, skulle afmätas och
upptagas serskildt från ängen.
'
10 Cap. 3 §. hafva Utskotten helt och
hållet velat utesluta. Jag kan ej instämma
i denna mening. §:n synes vara ett undantag
ifrån hvad som i 12 Cap. 1 §. stadgas
angående Storskiflad skog, hvarå delägare
ej önska delning; och händelsen af
Den 6 April e. 'ru.
35i
sådan jord inom skogsmarken, som befinnes
af den godhet och med det läge3 att
den bland inrösningsjorden lämpligen jkan
skiftas, synes på goda grunder fordra detta
undantag.
Vid 11 Cap. hafva Utskotten föreslagit,
”att en ny §. må tilläggas, innefat”tande
Stadgande att Besvär öfver verkställd
Ego-taxering borde, inom 60 dagar
derefter, hos Egodelnings-Rättens Ordförande
anföras.” Utskotten hafva härvid ej
gifvit Förslag till den nya §:s redaction,
hvilket jag anser som en brist; men jag
vill nu endast hålla mig vid hufvudsaken.
Då Allmänna Lagen för missräkning i hvilken
obetydlig liqvid som helst ger mig
rättighet att efter flere år få den afbjelpt,
synes det underligt, att vid en så vigtig
fråga, som utbyte af jord, jag ej skulle
hafva samma tid för att vinna rättelse, i
fall missräkning ägt rum. Hela saken är
ju blott en bytes-liqvid. Hvarföre skall
man då icke bär äga samma rätt, som i
andra fall? Hvarföre skall icke rättigheten
hållas Öppei) i 3 år, alt få rättelse i en åtgärd,
hvaraf olägenheterne böra drabba
dem, som dertill varit vållande? Man har
sagt, att det vore hinderligt för saken, om
klandertiden utsträcktes längre. Men då en
helt ny princip blifvit antagen, är det naturligt,
att ett nytt rättegångssätt måste
följas, som kan föranleda dertill, att hela
35i Den 6 April e. m.
förrättningen måste omgöras, och att graderingen
ej för sig bör afgöras. Jag får
härvid utveckla den åsigt jag fattat af den
princip, som i nya SkiftesStadgan blifvit
uttryckt. Så väl i 1812 års Författning,
som alla äldre, var rättigheten öfverlemnad
till Delägarne, att sjelfve uppgöra Taxeringen.
De ägde dervid blott rådfråga
Landtmätaren och Gode Männen. Det var
då nödvändigt, att en viss tid utsattes för
dessa frågors afgörande, såsom preliminära,
emedan Landtmätaren eljest ej haft någon
säker grund att gå efter. Den nya Stadgan
deremot öfverlemnar dessa frågor helt
och hållet åt Landtmätaren och Gode Männen.
De äga väl rådpläga med Delägarne,
men beslutande rätten tillhör ensamt de
förre, såsom den i första instansen dömmande
Auctoriteten. Hvartill skulle det
väl leda, att tillintetgöra hela denna grundsats
genom återinförandet af en serskild
klandertid i afseende på graderingen. Något
behof deraf är icke förhanden. Man
har väl talat om svårigheten att uppgöra
en rättvis gradering i brist på agronomer.
Men jag tror att vi i de Gode Männen,
efter nya valsättet, hafva de bäste agronomer,
hvilka af erfarenheten känna Socknens
jordmån och hvar enda jordlapps bördighet,
som de värdera, och med ledning
af denna kännedom verkställa värderingen
långt bättre, än om det skedde endast eller
vetenskapliga grunder.
Vid
Den 6 April e. ni.
353
Vid 12 Cap. t §. hafva Utskotten föreslagit
den ändring ”alt fastställdt Storskifte
å skog icke må rubbas, utan alla
”Delägarne sig derom förena.” Utskotten
hafva härvid förglömt, att detta skulle förstöra
hela grundsatsen, som är Skiftenas
befordrande, derigenom, att alla finna sin
fördel. Den nya Stadgan ålägger Landtmätaren
och Gode Männen att i första rummet
urskilja afrösnings och inrösningsjord,
till hvilken sednare äfven räknas skog på
odlingsbar mark. Skulle således Utskottens
Förslag antagas, att Storskifte å skog
ej finge rubbas, uppstod deraf ett nytt hinder
för Skiften i den anda Författningen
åsyftat. Jag önskade derföre, att Utskotten
ville frånträda deras antagna princip
i denna del, men om de anse sig böra
qvarstå dervid, tror jag en Redactionsförändring
vara af nöden, och får derföre fästa
uppmärksamheten på, om det icke vore tjenligare
att låta 12 Cap. 1 §. qvarstå oför,
ändrad, men i stället förlänga ersättningstiden
från 10 till 20 år, hvilken ändring
då i i3 Cap. 7 §. borde införas.
Vid 12 Cap. 2 §. skulle jag, i stället
för det af Utskotten föreslagne tillägg,
vilja föreslå alt efter orden: ”bättre mark”,
tillsättes: ”så att han erhåller behörig an”del
så väl af Äng som af Åker, eller dertill
"odlingsbar mark.” Ty då med bättre mark
19 H. 23
354
Den 6 April e. m.
förstås sådan, att den är tjenlig antingen
lill åker eller äng, skulle det i annat fall
kunna hända , att Landtmätaren tilläde en
Delägare visserligen behörig andel bättre
mark, men af t. ex. så lågländ beskaffenhet,
att den blott till äng vore passande.
i' * . ' . , ' " ‘ • . • <\ . • • v ;
Från 12 Cap. 3 §. hafva Utskotten ansett
sisla Momentet böra utgå. Men om 10
Cap. 3 §., och 12 Cap. 2 §., såsom jag föreslagit,
komma att qvarstå, blir deraf en
gifven följd, alt detta Moment äfven bör
bibehållas.
Jag kommer nu till 12 Cap. 8 §., dervid
Utskotten föreslå, ”att denna §. måtte
”varda sålunda ändrad, att, enär Laga Skifte
”på en eller flere Delegares begäran verk”slälles,
der Storskiftesaelning, som vunnit
”Laga kraft, föregått, sådant Skifte icke
”skall öfvergå flere Delegare, än den, sorn.
”det begärt, eller dem, som derom sig för”ena.
De öfrige må vid det Lagakraft vunne 1
”Storskiftet bibehållas, utan annan ändring
”deruti, än som för Skiftets verkställande
”för de sökande Delegarne oundvikligen erfordras.
” Detta är den vigtigaste puncten
af alla. Det är den, som mest af alla rubbar
hela den nya principen, att så mycket
som möjligt befordra Skiften. Om delta
Förslag antages, skola stora hinder möta
för Skiftningar; och jag går nu, att för
Utskotten bevisa, alt ingen sann båtnad
Den 6 April c. m. 355
tillskyndas jordegarne genom ett sådant Stadgande.
Det är gifvet, att stora kostnader
äro förenade med Skiften. En Ledamot
liar här till och med satt i fråga, att de
kunde uppgå till £ af Hemmanets värde,
eller derutöfver, och att Skifte då icke borde
få ske. Det måste derföre vara betänkligt,
att ådraga Delegare en sådan kostnad flere
gångor än behofvet påkallar, och det bästa
är, att på en gång uppgöra saken, såsom
nyttig för alla. Ty det ligger i sakens natur,
att vårt jordbruk aldrig kan hinna till
någon höjd, förr än hvarje jordbrukare bekommit
sjelfägande Lotter, och sambruket
blifvit afskaffadt; emedan den ene der alltid
skall hindra den andra från det för
hvar och en förmånligaste brukningssättet.
Det är derföre i hopp, att StatsUtskottet
skall finna utväg att anslå en årlig utflyttningslijelp
af i5oo till 2000 R:dr för hvarje
Län, åtminstone i början, som jag anbåller
att Utskotten ville låta förblifva vid hvad
1827 års SkiftesStadga i denna del innehåller,
öfvertygad, som jag är, att följderne
deraf skola visa sig ganska goda.
Herr Tham och Friherre Sprengtporten
hafva väl ansett, att sista SkiftesStadgan
ej skulle kunna tolkas derhän, att sedan
utbrytning skett för en, de öfrige skulle
kunna uppskjuta sin utflyttning. Häri kan
jag ej instämma , ehuru jag icke med Herr
Dankwardt anser §. härom fullt tydlig. Men
23*
356
Den 6 April e. m.
jag kan ej föreställa mig, att det mera i
detta än andra fall kan vara förbjudet, att
med laglig verkan ingå öfverenskommelse
om ett sådant qvarblifvande, för dem som
önska det. Jag tror således ingen ändring
1 det afseende! vara af nöden.
Utskottens Förslag vid 14 Cap. 2 §.
2 Morn., anser jag öfverflödigt. Om Utskotten
närmare betänkt sakens omöjlighet
i verkställigheten, förmodar jag att Utskotten
ej skulle hafva ökat samlingen af föreskrifter,
sorn ej leda till någon åtgärd.
18 Cap. g och i3 §§. anser jag riktige,
sådane de finnas i SkiftesStadgan, och
afstyrker således Utskottens Förslag, på de
skäl jag redan anfört.
Mot Utskottets Förslag till redactionsförändring
i 18 Cap. 18 §., är deremot intet
att anmärka.
Sedan jag nu punktvis genomgått Betänkandet,
anhåller jag att vid den återremiss,
som jag förmodar kommer att äga
rum, få fästa Utskottens uppmärksamhet
på några omständigheter, hvilka väl redan
äro vidrörde, men som äro af den vigt,
alt jag tror mig böra nämna något derom.
Jag finnér, att afseende bör fästas vid beliofvet
för Boställsinnehafvare af någon lindring
i kostnaden för nu började samt hädanefter
skeei)de Skiften af Boställsjord,
Den 6 April e. m. ' 357
och att antingen ett Stadgande derom bör
inflyta i SkiftesStadgan, eller ock att Utskotten
i samråd med StatsUtskottet ville
tillvägabringa en ersättning för Boslällsinnehafvarne.
Hvad Militias-Boställen beträffar,
bar jag redan förut yttrat, att ersättningen
borde gifvas af MilitiasBoställsCassan,
hvilken, om den riktigt förvaltades,
säkerligen förslår härtill, och dess medel
skulle till detta ändamål blifva bättre använda,
än då de blott användas till nybyggnad
för Boställen, som i samfällighet
ej kunna liäfdas med någon fördel för innehafvaren.
Jag tror äfven det blifva nödvändigt,
att föreskrifterne för valen af Gode
Män undergå någon förändring, icke för
sättet, hvarpå de ske, ty detta tror jag
vara ganska lämpligt, utan i afseende på
tiden, för hvilken de äro gällande; så att,
om någon Socken råkat misstaga sig i sitt
första val, detta icke måtte beständigt fortfara,
till följd af det obetydliga arfvodet,
hvilket, då det utgör 24 sk. om dagen,
likväl för somlige Gode Män, som väljas
bland Allmogen, kan vara en tillräcklig
frestelse att vilja bibehålla platsen. Jag önskade
derföre, att Utskotten ville föreslå
att valen skulle ske årligen eller hvartannat
år, men i öfrigt på sätt Stadgan bjuder.
Jag får äfven fästa Utskottens uppmärksamhet
derpå, att, ehuru jag gerna
medgifver, att hvad jag vid första remissen
yttrat angående ersättning för Brännerier,
358 Den 6 April e. m.
Näringsställen och dylika inrättningar, kan
hafva förefallit besynnerligt, innehåller likväl
icke 9 Cap. 3 §. allt hvad som kunde
behöfvas. Ty då der står vid slutet: ”eller
”andra lägenheter”, så är detta väl godt;
men om dermed möjligtvis kan förstås
Garfverier, borde dock ej dermed kunna
förstås Brännerier, Krogar eller dylika inrättningar.
Jag skulle tro det icke vara
olämpligt, att det bestämdt infördes i Stadgan,
hvad med Lägenheter menas, så att
ej Brännerier, Krogar, Värdshus och Näringsställen,
såsom sådane må betragtas,
och sålunda böra qvarstå eller ersättas.
Ty då en Delegare, som fått Landshöfdingen
tillstånd att hålla krog, hvilket tillstånd
han således bör äga rätt tillgodonjuta,
så länge han icke förverkat det, omöjligen
alltid kan få sina ägor qvarliggande invid
landsvägen, skulle det ju kunna hända, att
antingen en annan Delegare nödgas tåla
krogen på sine ägor, eller ock att krögaren
yrkar ersättning för sitt mistade tillfälle
att fortsätta rörelsen,' så vida man icke för
det omoraliska i näringen uttryckligen ville
stadga, att ingen ersättning för densamma
fick fordras. Det är detta, hvarpå jag velat
fästa Utskottens uppmärksamhet.
Sedan jag nu yttrat mig öfver de speciella
anmärkningarne emot SkiftesStadgan,
kommer jag till en allmän, som är den
vigtigaste af alla. Förhållandet är, att 1809
Den 6 ApriJ e. m. 35g
års Ständer skillde den Ekonomiska Lagstiftningen
från den Civila och Criminella,
samt öfverlemnade den förra till Konungen.
Detta tolkas nu sålunda, att ehuru 87 §.
Regeringsformen föreskrifter, huru alla Lagfrågor,
som af Konungen framställas, skola
behandlas, fästes ej vidare afseende härå,
än att, sedan man genom ofullständiga Propositioner
gjort Ständernes öfverläggningar
temligen beniga, utfärdas, i följd af Ständernes
Betänkanden, en Ekonomisk Lag,
som innan korrt förändras till en Ekonomisk
Författning, och hvarigenom ofta de
af Konung och Ständer gemensamt stadgade
grunder för Ekonomiska Lagstiftningen, rubbas
eller upphäfvas. Orsaken torde komma
derifrån, att vid våra Universiteter, der
Embetsmännen bildas, Grundlagarne föga
läsas, och allmänna Lagen förklaras sålunda:
att hela ByggningaBalken och de 8 första
Cap. af HandelsBalkcn anses tillhöra den
Ekonomiska Lagstiftningen. Deruti ligger
grunden, att begreppen äro så förvända,
alt man anser frågor, som hafva det största
inflytande på äganderätten, tillhöra den
Lagstiftning, som blifvit öfverlemnad åt
Styrelsen ensam. Åtskiilige föreskrifter i
den 1111 ifrågavarande SkiftesStadgan, och
i:sta Cap. ByggningaBalken, stå i ett sådant
sammanhang, att det visar sig klart
för mig, att om Rikets Ständer nu medgifva
dessa ämnens behandling, såsom endast
tillhörande den Ekonomiska Lagstift
-
36o
Den 6 April e. ftit
ringen, skola vi efter 12, i5 år få se sådane
ändringar på samma väg vidtagas,
som skola hafva de vigtigaste följder för
äganderätten, och kunna skaka dess innersta
grunder. Jag skulle derföre tillstyrka,
att slutet af den underdåniga Skrifvelse Utskotten
föreslagit, finge följande lydelse:
—■ — ”alla Provincer, samt derefter och
”på det den i allo må uppfylla dess för
”Landtbruket välgörande ändamål, i Nåder
”vidtaga de ändringar i densamma, som
”pröfvas nödige, och icke rubba sådane
”hufvudgrunder, hvilka angå egentliga äganderätts
förhållanden, såsom delningsgrund,
”råskilnad och taxering, hvilka äro af na”tur
att lämpligast tillhöra Civil-Lagen.”
Detta slut anser jag den underdåniga Skrifvelsen
höra äga, och derigenom skulle Ständerne
blifva tryggade, att man förblef vid
de godkände grunderne.
Jag anhåller att dessa anmärkningar
må åtfölja återremissen, hvilken jag yrkar.
Herr Danckwardt: Efter hvad Friherre
Sprengtporten yttrat, lära* Lag- och EkonomiUtskotten
icke vilja antaga, hvad jag
i ett förut i förevarande fråga afgifvit anförande
haft äran uppgifva, eller att de
delägare i Skifteslag, hvilka icke skulle de
för dem vid Skiftet anvisade lotter vilja
genast emottaga, kunde utan hinder af Skiftesstadgans
föreskrifter en sådan utväg be
-
Den 6 April e. in.
36i
gagna och, efter uppgjord sämjedelning och
ägojemkning, vid sina förra ägor i det hufvudsakligaste
förblifva. Jag skall i anledning
häraf, sorn jag hoppas, klart visa, att
detta förhållande både ligger i sakens natur,
och icke är i strid mot hvad Stadgan innehåller,
utan tvärtom dermed instämmer;
och torde jag i sådant afseende få uppläsa
de §§. i Stadgan, som härpå hafva afseende.
— 8 §. i 12 Capitlet lyder så här: ”Sorn
”genom utbrytning af en eller flere Delägares
ägolott, den förra Ägoindelningen
”rubbas; så skall, när Laga skifte på en
”eller flere Delägares begäran verkställes, så”dant
skifte hela Skifteslaget öfvergå, på
”det att ytterligare kostnader i detta afseende
må besparas, och oreda, vid ägornas
”bruk, förekommas.” — Man har vid Skiftesstadgans
uppgörande, som jag förut yttrat,
antagit såsom hufvudprincip, att när
en delägare begär skifte, skall skiftet uppgöras,
utläggas och fastställas för hela skifteslaget
eller som är detsamma: öfvergå
hela Skifteslaget. Skälen dertill slå upptagne
i sjelfva §., den enda i hela Stadgan
som innehåller något motiv, emedan man
i en så vigtig omständighet som denna, ansåg
lämpligt antyda grunderna för stadgandet.
Det första skälet eller, att ytterligare
kostnader i detta afseende mätte bespara:fj
kan endast åsyfta ökade Landtmätarekostnader
genom serskildt utbrytning af den
ene Delägarens lott efter den andra, på
36a
Den 6 April e. ra.
sätt Enskiftsförfattningen innehåller; och det
andra skälet, eller att oreda vid iigornes bruk
ästadkonimes genom en sådan åtgärd, är
också klart, då vid skifte den ena gången
efter den andra Delägarn# äro i ovisshet,
hvad ägor de måste åt Enskiftessökande afstå
eller få behålla, och derigenom förlora
intresset af deras behöriga skötsel. Men
ingenstädes i §. slår, att det nya skiftet
skall ovilkorligen af alla Delägarne tillträdas,
emedan då man icke har något medel
att det verkställa, det vore en löjlighet att
det bifalla. Det kan t. ex. hända, hvad
ofta handt vid Storskiften, att, sedan skiftet
blifvit verkställda Delägarne enhälligt
förenat sig alt förblifva vid sitt förra tegskifte,
och hvem har kunnat sådant dem
förvägra, så länge de derom varit ense.
Den, som vill tillträda sitt skifte, den har
vitsord, och är berättigad få ut sin lott.
Att man åsyftat och önskat, att alla Delägarne
skulle sina lotter emottaga, är uppenbart,
då del medförde den största framtida
ekonomiska nytta; och att äfven någon
oreda vid Ägorncs bruk kan sägas uppstå,
då visse Delägare icke genast utan framdeles
tillträda sina lotter, bestrides visserligen
icke; men att desse ord, detta skäl
skulle innefatta en ovilkorlig föreskrift om
lotternas tillträde, måste icke kunna antagas.
Jag medger gerna, att skälen för stadgandet
i §. kunde varit uteslutne, då hade
Den 6 April e. m.
363
troligen också äfven anmärkningen i denna
del icke ägt rum.
Jag öfvergår nu till stadgandet, om
tillträde af verkstäldt skifte, för alt visa,
att något allmänt tvång i förevarande afseende
icke heller der innefattas.
Berörde stadgande förekommer i i §.
i5 Capitlet, så här: ”Skiftesmannen och
”Gode Männen böra emellan Delägarne sö”ka
bereda vänlig öfverenskommelse om li”den,
då det nya skiftet tillträdas skall, dock
”att dermed icke längre må dröjas än ett
”år, sedan Skiftet faststäldt blifvit; men
”kan sådan öfverenskommelse icke träffas,
”skall tillträdet ske, så snart tiden lill klander
å Skiftet, utan att sådant klander blif”
vi t anmält, tilländalupit, eller Skiftet, i
”händelse af klander, genom Laga kraft”ägande
Utslag blifvit faststäldt; dock att
”hvar sin på åker växande gröda sjelf bär”gar,
der ej annorledes åsämjes.” Icke
heller här står, att Skiftet skall af alla Delägare
ovilkorligt tillträdas. Ett stadgande
måste gifvas om tillträdestiden för Delägare,
som ville tillträda, och en godvillig öfverenskommelse
dem emellan om tillLrädet
borde vara limiterad, såvida den skulle lagligen
kunna fastställas; detta är här uttryckt.
— Men på denna §. följer en annan,
som tyckes upplösa hela frågan, och
hvilken §. i annat fall icke agde någon be
-
364
Den 6 April e. m.
tydelse. Den lyder sålunda : "Sker ej tillträde
"af Skifte å den tid föreskrifvit är, vare en
”livar Delägare öppet, att, när han det äskar,
”genom Krono-Betjeningens handräckning
"af den honom vid Skiftet tillagde ägolott,
”komma i besittning, utan hinder af hvad
”aftal som helst deremot kan vara gjordt.”
Häraf lär hvar och en finna den händelse
vara föresedd och beräknad, att antingen
alla Delägarne, eller egentligen visse af dem
som ej önskat Skiftet, skulle, missnöjde
med detsamma eller böjde att med dess
tillträde tills vidare uppskjuta, derom i godo
öfverenskomma, och antingen sjelfve eller
genom Landtmätares biträde göra en
sämjedelning eller jämkning sig emellan af
de Ägor, de i utbyte mot sina erhållit af
de öfrige Delägarne, som sine Skiften emottagit;
och då sådant omöjligen kan hindras
eller förekommas, äfvensom det ej heller
skäligen bör vara dem förment, då afsigten
dermed vore, att bättre bereda sig på de
kostnader, hvilka med de nya Skiftenas tillträdande
voro förenade, så har ett sådant
stadgande blifvit meddeladt, som denna §.
innehåller för att berättiga den Delägare,
som det åstundar, att sedermera genom
Kronobetjeningens handräckning sin nya Ägolott
utfå. När efter förra EnskiftesFörfattniugen
blott Skiftessökanden, och dem,
som med honom sig förenade, blefvo ur
Skifteslaget utbrutne, kunde Storskifte för
de öfrige uppgöras och lagligen fastställas;
Den 6 April e. m.
3G5
detta kan icke numera ske; och häraf kan
uppkomma, att Delägare sinsemellan besluta
uppskof med Skiftenas tillträde öfver
den derföre i allmänhet bestämde tid. I
de flesta fall och när desse Delägare utgöra
största delen, möter också derföre intet
binder. Jag vill upplysa det med ett exempel.
Ett Skifteslag består af fyra Delägare,
som hvarje vid Skiftet få en lott;
Skiftessökanden skall utflytta å sin nya lott,
eller ock, om alla husen voro på hans,
medgifva, att de andres Åbyggnader tills
vidare fingo qvarstå. De andre skiftesägarne
komma öfverens, att icke tillträda deras
lotter och utflytta, utan jämka sig
emellan den jord de fått af den förstnämde
Lottägaren. — Hvilken makt i verlden
kan hindra dem härifrån, så länge de dermed
åtnöjas? — Jag förmodar det således
vara klart, att Skiftesstadgans föreskrift icke
lägger något hinder i vägen härföre, och
att äfven vid de flesta fall, der blott en
eller annan Delägare sökt och önskar det
nya Skiftet, men de andre äro emot detsamma,
en utväg bör finnas, hvarigenom
desse sednare tills vidare undgå det nya
Skiftet, och de dermed, efter deras åsigt,
förenade olägenheter.
Hans Excellence Herr Grefve De
la Gardie: Jag hade ej vidare ämnat yt
tra
mig i denna sak, hvarom redan så
mycket är ordadt, alt jag skulle anse mig
366 Den 6 April e. m.
öfver höfvan pröfva Ridderskapets och Adelns
tålamod, men jag tror mig dertill
pligtig, i anseende till hvad här af några
värda talare blifvit sagt.
Herr Ribbing har ansett det af Utskotten
lemnade förslag, att Rikets Ständer
skulle ingå med en underdånig skrifvelse,
med anhållan, det Kongl. Maj:t genom
vederbörande Auctoriteter mätte infordra
säkra och fullständiga upplysningar
m. m. såsom öfverflödigt, då Ständerna
nu äro tillsammans och ifrån alla orter
här gifvas personer, som genom sina anmärkningar
kunde bäst upplysa förhållandet.
Jag delar ej denna tanka helt och
hållit. Jag tror visserligen ganska sakrika
underrättelser härigenom kunna vinnas,
men jag tror ännu flera böra och kunna
erhållas, om Landshöfdingarne höras, och
jag yrkar således fullkomligen bifall å detta
af Utskotten framstäldta förslag, hvilket
vittnar om deras omsorg för allmänt väl
och allmän rättvisa.
Friherre Anckarswärd har gillat författningens
stadgande om Ägodelning före
Ägogradering, samt äfven ansett ingen prescription
böra utsättas för klander derå.
Jag kan ej dela denna tanka, och får som
skäl deremot erindra, utom hvad jag redan
derom nämnt, osäkerheten för den nya skifteslagaren,
jordens vanvårdande, rättegån
-
l
Den 6 April e. m.
367
gars gränslösa ökande och Allmogens oundvikeliga
olycka att falla i Advokaters händer.
Jag vågar tro, att oin Friherre Anckarswärd
behagar eftersinna detta, han säkert
skall finna skäl frångå sin här yttrade
mening.
Herr Hjerta har äfven anfört som skäl
för den längre prescriptionstiden med klanders
aflemnande, att elen minsta missräkning
man och man emellan i lagen lemnar
en vida större tiderymd än hvad Utskotten
hafva föreslagit. Jag torde likväl härvid
få fästa den värde mångkunnige talarens
uppmärksamhet derpå, att i ena fallet
är det enskild rätt som är i fråga, vid
detta åter är det det Allmänna, som lider, i
illa brukad jord, och den blifvande skiftestaga/en
ej endast för momenten men för hela
den kommande tiden, att seclers förlust
deraf blir en följd , så mycket mera tryckande,
som den aldrig kan hjelpas, och jag
förstår ej huru man möjeligen kan vilja
bruka en jord, å hvilken man äger ingen
säkerhet, å hvilken klander inom 2 å 3,
ja 20 år eller väl längre kunna uppstå. Jag
yrkar således, att en viss prescriptionstid,
och den så kort som möjligt, måtte utsättas.
Jordägarens säkerhet derigenom betryggas;
han vet, att den kostnad han derå
nedlägger, den odling han dervid använder,
är hans och dess efterkommandes tillhörighet,
ej en annans.
368
Den 6 April e. m.
Sluteligen får jag hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om proposition,
att i anledning af de anmärkningar,
som här af flere blifvit gjorde, Utskottens
betänkande må blifva återremitteradt.
Friherre Anckarswärd: Jag begär ursägt,
för det jag sist åberopade ett oriktigt
lagrum, då jag nämde 3 §. i i5 Capitlet i
stället för i3§. i 18 Capitlet, som jag egenteligen
menade; ly jag vill visserligen icke,
att raan skall hafva tre år på sig till vinnande
af rättelse i ägogradering, men jag
tror deremot, att den i i3 §. lämnade tid
är behöflig. §. lyder nemligen; ”Är Delegare
missnöjd med Skifte, vare sig i afseende
på Ägograderingen, bestämde er”sätfningar,
Skiftesläggning, eller i öfrigt
”i någon af de delar, som icke, enligt 9 §.,
”före Skiftets fortsättning och fullbordande
”böra vara slutligen afgjorde; äge då öp”pet,
att, inom Sextio dagar, räknade från
”den dag, Skiftesmannen förklarat Skiftet
”vara slutadt, samt Protocoll och Handlingar
efter 14 Cap. 4 §•> Delägarne lemnat,
”sine besvär till Ordföranden i Ägodelnings”Rätten
ingifva.” Det är detta, som jag
anser vara mera rätt än Utskottens Förslag,
att Ägograderingen bör vara orubbeligt
faststäld. Jag upprepar ännu en
gång, att jag har ingen praktisk erfarenhet
i ämnet, utan endast bygger mina anmärk
11
i 11-
Den 6 April e. m. 369
ningar på Iheoretiska grunder. Det förefaller
mig likväl hårdt, att stadga, det Bonden
ej kan klaga öfver Graderingen, innan
lian vet, hvilket Skifte han skall erhålla.
Sedan Jordägaren nu mera icke sjelf är
Taxeringsman, utan särskildte sådane finnas,
och nya Domstolar för dessa mål blifvit
inrättade, samt Jordägaren sjelf allenast
får biträda med råd och upplysningar,
finner jag 60 dagars tid att klandra
ägograderingen m. m., icke vara för högt
tilltagen. Den deraf uppkommande tidsutdrägt
finner jag ej medföra några så betydande
olägenheler, att hufvudprincipen derföre
bör förjaises. För öfrigt ber jag att till
hvad Herr Hjerta anfört, få tillägga, att
utom det jag anser hvad han påstått vata
naturligt, att val till Gode Män icke bör
vara orubbeligt, utan bör kunna förändras,
tror jag derjemte att detta val icke bör
inskränkas inom en Socken, utan snarare
bör utsträckas till hela Häradet, ty det kan
lätteligen hända, att inom en Socken fattas
skicklige ämnen till Gode Män, då de
deremot finnas i den nästgränsande.
Jag anhåller, att Utskotten ville fästa
afseende på dessa anmärkningar, och att
de således få åtfölja återremissen af Betänkandet,
som troligen icke vägras.
Friherre Wrangel: Jag vill blott fästa
mig vid hvad som yttrades om lätt—
19 H. 24
Den 6 April e. ra.
lieten att få Gode Män med nog skicklighet,
att kunna bedomina jordens beskaffenhet
vid Skiftesförändringar. Utan att
frånkänna mig all erfarenhet i denna väg,
vill jag dock nämna, att jag till och med
på egen mark ej tilltror mig att bedöma
jordarterna, så vidt, som om jag ägde tillräcklig
Theoretisk kännedom i ämnet, men
till dess tillgång på grundeliga kännare af
jordarter (eller Agronomer) finnas bland
våra Landtbrukare, ämnade till Gode Män,
tror jag det vara bäst att låta jordägarne
sjelfve få gradera sin jord, såsom det varit
brukeligt före 1827 års Skiftesförfattning.
Grefve Horris Claes Fredrik: Jag bar
emot SkiftesStadgan ingen annan hufvudsaklig
anmärkning, än att den blifvit för
tidigt pTomulgerad. Jag hoppas, alt den
värde Ledamot, som contrasignerat denna
Författning, och som här, med sakkännedom
och grundlighet, besvarat de anmärkningar,
hvilka emot densamma blifvit gjorde, sjelf
finner, att det varit bättre, om denna Stadga
icke utkommit, förrän den undergått Ständernas
granskning, hvilket troligen för sjelfva
saken varit fördelagtigare, än de nu föreslagne
Skrifvelserna till Herrar Landshöfdingar.
En billig uppmärksamhet hade då
äfven blifvit lemnad åt Ständernas underdåniga
Skrifvelse i ämnet, deri de anhöllo,
att få del af det Förslag Kongl. Maj:t täcktes
låta uppgöra till ny SkiftesStadga. Uti
Den 6 April e. in.
hvad Friherre Anckarswärd och Herr Hjerta
anfört emot de sammansatte Utskottens Betänkande,
instämmer jag lill alla delar, endast
med tillägg af den anmärkning emot
SkiftesStadgan, alt beträffande föreskrifterne
om Rågångars rätande Byar emellan, hvarom
afhandlas i 7 Cap. 1 §., mycken varsamhet
hör äga rum. Der står nu, att krokiga
Råskillnader böra så mycket som möjligt
rätas, men då utbyte af mark dervid
alltid kommer i fråga, fruktar jag, att det
blir svårt för Ländtmäteriförrätlningen, att
säga hvad med orden: ”märkligt mehn lider”
förstås skall. Jag föreslår derföre,
att efter dessa ord måtte tilläggas: "eller
Laga Skifte deraf ovillkorligen föranledes.
”
Herr Ribbing: Jag tror mig hafva
framlagt några ovedersägeliga sanningar i
afseende på den nya SkiftesStadgan, och
Utskottens Betänkande om densamma.
I anledning af dessa anmärkningar har
blott en af Utskottens Ledamöter yttrat sig.
Han har gifvit oss tillkänna, att Utskottens
Ledamöter troligen komma att stanna vid
samma correctif, som redan är föreslaget.
Ridderskapet och Adeln lärer icke hafva
glömt, att det är besynnerligen de personer,
som bland oss äro minst representerade,
hvilka böra vid detta tillfälle mest
34*
37a
Den 6 April e. m.
ihågkommas, efter de icke äro i tillfälle,
att sjelfve bevaka sin talan. Det är, bland
andraj sådane personer, som med en besparad
skilling, efter många års tjenst bos
andra, kunna köpa sig en liten hemmansdel
för en köpeskilling, hvaraf endast kanske
* kunnat liqvideras. Skall ett Skifte
•emedlertid för Statens bästa öfvergå dem,
så kanske mista de hela denna afbetalning
i Skiftesomkostnad; hvad är det då, sorö
jag såsom deras målsman bär dristat begära?
Jo blott att få på förband bestämdt
huru mycket af deras enskildta egendom
de skola anses skyldige uppoffra för denna
allmänna så oaflåteligen pådrifna odling.
jag för min del bade trott, att det
vöre nog med f af egendomsvärdet. Här
hafva blifvit framställde exempel öfver tillfällen,
då Landtmätarekostnaden icke allenast
öfverskjutit detta belopp, utan till
och med hela egendomsvärdet, oell att sådane
tillfällen inträffat, när Hemmanet derigenom
fallit i Skattevrak. Hvad kan väl
då mera sätta de små och skuldsatte jordägarne
ur possession af sin jord, än en
påkänning af ett sådant Sk i fte * som, enligt
den nya Författningen * skulle komma i
fråga, äfven der, hvarest man genom Laga
kraft vunnit beslut är förvissad, att ej så*
dant vidare skulle få sättas i fr åga.
Man har föreslagit, att på Statens bekostnad
ersätta den orättvisa, sorn man
Den 6 April e. in.
373
härigenom kommer att begå emot många
medborgare. Det enda väsendteliga värde
i denna ersättning, som ej kan bli annat
än högst ringa, emedan Statens tillgångar
ej medgifva något emot behofvet svarande,
ligger uti det offenteliga erkännandet, att
en af Staten emot den enskildte begången
orättvisa blifvit begången, hvilket något
bör kunna trösta honom för det möjeliga
obestånd han sålunda, utan eget förvållande,
iråkat.
Herr Danckwardt: I anledning af hvad
Grefve Horn yttrat derom, att SkiftesStadgan
bordt till Rikets Ständers pröfning öfverlemnas,
innan den af Kongl. Maj:t utfärdats,
får jag äran gifva tillkänna, det
Rikets Ständer vid sista Riksdag i en underdånig
Skrifvelse daterad i Juli månad
»8a3, rörande en ny Landtmäteri-Taxas
upprättande, hemstälde, om icke, som orden
lyda: i händelse utarbetandet af den
ÄgodelningsFörfattning, som med LandtmäteriTaxan
stöde i sammanhang, skulle under
den påstående Riksdagen hinna fulländas, Kgl.
Maj:t täcktes deröfver inhämta Rikets Ständers
underdåniga yttrande till det afseende
Kongl. Majit sedermera kunde finna för
godt att dervid i Nåder fästa. Det var således
icke i annat fall, än om Författningsförslaget
blifvit under Riksdagen färdigt,
som Rikets Ständer begärt deraf få del;
och ehuru arbetet dermed då var påbör
-
374
Den 6 April e. m.
jadt, blef det icke fullbordadt och sluteligen
granskadt, förr än i Maj månad år
1827. Man må icke tro, att vid utarbetningen
af denna Författning, upplysningar
icke blifvit infordrade ifrån Länen. Flere
af mina bekanta härstädes kunna vitsorda,
att projectet afsändes till aflägsna landsorter
för att af kunniga personer granskas;
vid General-Landlmäteri-Contoret har det
serskildte gånger blifvit genomgångit; Landtmätare
och andre kunnige Embetsman, som
hitkommit till Staden, rådfrågade, äfven
ifrån de norra Provincerne ; Högsta Domstolen
har blifvit hörd, dervid en serskild
Comité af dess i ämnet utmärkt kunnige
Ledamöter i förening med en Ledamot af
LagComitén, först på det nogaste granskade
det; jag tror således icke, att man med
skäl kan säga, att icke alla möjliga upplysningar
härvid blifvit begagnade. Jag har
dessutom förut förklarat, att jag icke har
någonting emot, om vidare upplysningar
rörande Författningens tillämplighet för visse
Proviucer infordras, såsom Utskotten tillstyrkt.
Jag tror likväl, att det icke lämpligen
bör ske från andra, än de norra Provincerna
och Gottland. I öfrigt begagnar
jag detta tillfälle, för att besvara en anmärkning
af Friherre Sprengtporten, som
jag i milt förra yttrande förbigick. Friherre
Sprengtporten har nemligen uppgifvit,
huruledes i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Utflyttningshjelp vid Ägoskif
-
Den 6 April e. m.
375
len, såsom skäl till en sådan utflyttningshjelps
meddelande, vore anfördt, att utflyttningskostnaderne
ofta kunna för Delägare,
som mot sin vilja deri måste ingå
blifva ganska kännbara; och har Friherrn
tyckt sig finna detta stå i contradiction
mot mitt här ofvan afgifne yttrande, att
Delägarne icke kunde till de nya Ägolotternes
tillträdande tvingas. Då jag likväl
icke påstått, att vid alla tillfällen Delägarne
kunde undgå att genast eller för alltid tillträda
sina lotter eller undgå utflyttningsskyldighet,
och det således visserligen skall
inträffa, att Delägare mot sin vilja måste
deri ingå, så lära hegge desse yttranden
icke med hvarandra finnas stå i någon bestämd
motsägelse.
Herr af Schmidt3 Georg Lars: Då jag
af Herr Ribbings yttrande finner, att han
äger för liten kännedom om en del af
sitt Fädernesland, anser jag mig skyldig
upplysa, att med undantag af JernBruk,
Sågverk samt åtskilliga andre rörelser, der
större antal menniskor användas, utan att
jordbruket för deras behof å sådane ställen
kan vara motsvarande, norra Orterne i allmänhet
nu 7 år efter hvarandra försett sig
med Spanmål af egen production; hvilket
tyckes bevisa, att dessa orter icke äro så
att förakta, som Herr Ribbing behagat gifva
anledning till, utan tvärtom förtjena allden
uppmärksamhet, som åt dem kan lemnäs.
376
Den 6 April e. m.
Alt folkökning ger ett Land styrka,
lärer icke kunna bestridas, och att förhållandet
är sådant i nämde Provincer, torde
Herr Ribbing bäst kunna utröna af utT
komne Tabeller för senaste förflutne 12
år, och derefter torde äfven kunna bedömas,
om odlingarne derstädes äro i tilltagande,
och om de äro gagneliga, hvilket
åtminstone jag vågar tro, enär de hufvudsakligast
verka till Folkmassans förökande,
hvarigenom dessa gränseorter skola uppr
binna, att, vid inträffande krig, inom sig
ega ett sjelfförsvar, till dess behöflig undsättning
hinner ankomma.
Hvad SkiflesSfadgan vidkommer, så
tror jag visst, alt för de norra Orterna med.
de till dem hörande vidsträckta Skogstrakter,
den behöfver någon jemkning, för att
der med fördel kunna begagnas, och får, i
anledning deraf, vördsammast tillstyrka, att
underdånig hemställan hos Kongl. Majit må
göras, om icke en undersökning i ämnet
vore det tjenligaste, hvarigenom utrönas
kunde, hvilka förändringar behofyet huff
vudsakligast påkallar, så att norra Orlerne
må finna den fullkomligt användbar.
Herr von Hartmansdorff', August: Jag
vill icke inlåta mig i sjelfva hufvudfrågan,
emedan personer, med mera sakkännedom
än jag äger, vidlyftigt undersökt densamma;
men i anledning af Grefve Horns yt
-
Den 6 April e. m.
377
trande får äfven jag förklara, att jag anser
det jiafva varit nog tidigt och brådskande,
att, året före en Lagtima Riksdag, utfärda
en ekonomisk Författning, så vigtig och ingripande
i enskilda rättsförhållanden, sorn
denna. Jag har tillförene yttrat, att jag
väl anser Kongl. Maj:t böra utöfva den ekonomiska
lagstiftningen i sådana händelser,
der uppskof icke kan äga rum; men der
det kan ske, der barde mera varsamhet,
och Ständernas föregående hörande, iagttagas.
Motsattsen har nu inträffat, och man
har sett Författningen föranleda till en allmän
klagan bland dem den närmast rörer
nemi. Allmogen. Ett sådant exempel torde
för framtiden böra tjena till varning, att
ej göra likaså, i ämnen af sådan vigt.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Efet är icke min afsigt, att nu upptaga Ridclerskapets
och Adelns tid med vederläggning
af de afgifne yttranderne i frågor af
den grannlaga natur, som blifvit framställda.
Jag yrkar derföre återremiss, på det
de gemensamma JJtskotten mätte blifva i
tillfälle, att besvara de anmärkningar, som
förtjena det. Jag har blott begärt ordet,
för att få tillfälle förklara, att jag anser
anmärkningarne enrot SkiftesStadgan kunna
delas i 2 Classer, nemligen de generella
och de speciella. När Rikets Ständer
nyss voro samlade till denna Riksdag, gjordes
i alla Stånd sådana generella anmärk
-
378 Den 6 April e. m.
ningar och jag tror mig icke träda sanningen
för nära, då jag säger, att dessa mäst
varit föranledde af det man ifrån man i
omlopp satte allmänna omdöme, att Stadgan
icke vore duglig, ehuru få personer ännu
tagit kännedom om den. De speciellare
åter hafva varit föranledde af serskilte
uppgifne fall. Utskotten hafva blifvit satta
i nödvändighet, att vid granskning af
båda slagen med noggranhet studera sig in
uti Förordningen, och jag bekänner, att jag
efter denna begrundning hör till antalet af
dem, sorn anse Stadgan för en af våra bästa
Ekonomiska Författningar, och jag kan
desto mindre dela Herr von Hartmansdorffs
mening, att Stadgans utarbetande skolat öfverlemnas
åt Rikets Ständer, som jag tror
mig tryggt kunna försäkra, att Rikets Ständer
med sin nu egande sammansättning
icke skulle kunna möjligen åstadkomma en
så väl utarbetad Lag. — Öfvertygade härom
hafva Utskotten också trott, att, de
icke borde ingå i detaillerne af en ny redaction,
utan endast antyda de hufvudgrunder,
deruti de skiljde sig ifrån dem,
som Författningen antagit, och att dessa
borde för Rikets Ständer framläggas till
pröfning och afgörande för att derefter
lemna Kongl. Maj:t tillfälle, att i enlighet
dermed förändra Författningen, om Kongl.
Majit gillar Rikets Ständers åsigter. Jag hyser
icke den förmätna tro, att den mening
jag inom Utskotten yttrat, är den rätta. Jag
Den 6 April e. m.
379
bör snarare tro, att de Herrar, som utgjort
pluraliteten, förstått saken bättre än jag,
nien just denna skiljaktighet inom Utskottens
egne Ledamöter synes mig bevisa, att
frågorna varit af så invecklad beskaffenhet,
att det må vara förlåtligt, om ett eller annat
misstag skett i Författningen, Jag vill
icke vidare upptaga liden, utan anhåller
om proposition till återremiss af Betänkandet,
då det skall blifva Utskottens största
bemödande alt söka, så vidt det af dem
beror, sammanjemka de olika meningarne.
Det har emedlertid varit tillfredsställande
för Utskotten, att se, huru många af de
anmärkningar, som starkast uttryckts emot
Stadgan vid remissen, nu mera bortfallit.
Den vigtigaste må hända af dem, att domsrätten
i skiftesärenden blifvit fråntagen Konungens
Befallningshafvande och lämnad
till EgodelningsRätt, har nu af ingen mer
än af Hans Excellens Herr Grefve De la
Gardie blifvit vidhållen; och åtskilliga af
de öfriga anmärkningarne synas hafva blifvit
tämmeligen nöjaktigt vederlagda, eftersom
jag under discussionen icke hört dem
åter upprepas; jag smickrar mig sålunda
med det hopp, att Utskotten, efter en ytterligare
pröfning af de anmärkningar, som
i dag blifvit gjorda, skola komma i tillfälle
alt förelägga Rikets Ständer ett Betänkande,
som, om icke helt och hållit, åtminstone
till någon del skall svara emot Anmärkarnes
fordringar.
3§o Den 6 April e. m.
Herr Ribbing: Jag begär allenast, att
korrteligeu få förklara min förbindelse lios
Herr af Schmidt, för det han bevisat den
sats jag drifvit, nemligen att för sädesproductionen
för närvarande redan är nog gjordt
inom fäderneslandet, då Herr af Schmidt
sjelf erkänner, att några ytterligare Författningar
icke behöfvas för att befordra en
odling, som sålunda redan vunnit erforderlig
uppmuntran; utan att i öfrigt för
min del jag just kan godkänna den värde
talarens yttranden.
Herr Törnebladh, Carl, hade inlem»
nät ett Anförande, sorn upplästes så lydande:
Ibland
de anmärkningsvärda bestäm- ►
melser, hvilka efter mitt begrepp, utgöra
grundfelen i Kongl. Stadgan om Skiftesverket,
hafva Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskolten genom deras den 18
sistlidne Mars afgifne Betänkande N:o 8
urskiljt några, som blifvit framställde till
vinnande af ändringar och rättelser; dock
anser jag flera återstå, ibland hvilka jag
förnämligast fäster mig vid följande, nemligen
I
Cap. 3 §.
I den juridiska delen af denna lagstiftning,
angående säkerheten, som laglig stadfästelse
på verkställd Storskiftesdelning bör
medföra, anser jag det böra få ankomma
D e n 6 April e. ni.
381
pä dem j sorn största delen i skifteslaget
ega3 om nytt skifte må ega rum, eller
icke. Vår civila lagstiftning utgår i i Cap.
3 §. ByggningaBalken ifrån den grundsatsen,
att hufvudfrågorne i Egodelningsniål skola
genom Majoritetens beslut afgöras; och denna
Lag liar icke genom Konungens och Rikets
Ständers beslut undergått annan ändring,
än att vid 1^56 års Riksdag förordnades
och genom Kongl. Förordningen af
den 5 April kungjordes, att den egde
vitsord, som ville dela i Storskifte, hvarigenom
Lagens stadgande örn egors läggande
efter Solskifte blef upphäfvet. Utan afsigt,
ntt för nära träda Konungens höga
rätt, att med Dess Högste Domstol åter*
bryta Dom, som vunnit laga kraft, framställer
jag min oförgripliga mening, att denna
rättighet, som i XXXI Gap. RättegångsBalkeu
är stadgad för de serskilta fall, då
ansökning derom göres, ej utan Rikets Ständers
medverkan må utsträckas till en så
beskaffad lagstiftningsåtgärd, som uti i Cap.
3 §. af SkiftesStadgan blifvit vidtagen. Hvad
som i den delen varit stadgadt genom EnskiftesFörfattningarna
afåren i8o3och 1807,
i en lid då gränsorne imellan de Civilaoch
Ekonomiska Lagsliftningsmagterne icke
voro noga bestämde, åtminstone icke bevakade,
lärer nu mera, sedan desse Författningar
blifvit upphäfne, icke kunna till
en gällande ny Lag öfverföras i annan ordning
än den, som af 87 §. RcgeriugsFor
-
38^
Den 6 April e. m.
men är bestämd. Enär sådant icke skett,
får jag härmed föreslå, att 2 och 3 §§. af
1 Cap. må erhålla följande lydelse:
2 §. Är jord A landet oskiftad , eller
i tegskifte lagd, och mil delegare laga skifte
derå erhålla; håfve der vitsord till.
3 §. Har jord, som hörer till by,
eller till hemman, deri 2:ne eller flere ega
del, genom lagligen faststäldt Storskifte
blifvit i flera skiften lagd; och vill den,
sorn i sådant skifteslag eger ett, eller
fera hemman, eller en eller flera hemmansdelar,
laga skifte erhålla; råde han,
eller de, som största del i skifteslaget ega,
om sådant nytt skifte må ske, eller icke.
Ej heller må redan verkställd enkiftesdel- *
ning &c. &c.
Hvilket till LagUtskottets granskning
liemställes med anhållan, att hvad som i
den delen blifver föreslagit och antagit,
såsom lagfråga må varda ansedt och beliandladt.
VI Cap. 1 och 2 §§.
I följd af den åt Skiftesmannen och
Gode Männen uppdragna behörighet och
pligt, att urskilja den mark, hvilken, såsom
inl ösnings- eller afrösningsjord skall beräknas:
alt gradera egorna, och att bestämma
skyldigheten till utflyttning samt sjelfva
skiftesläggningen och öfriga grunder för
verkställighet af laga skifte; har allt hvad
Den 6 April e. m.
383
sorn i X, XI, XII och XIII Capitlen stadgas
och utgör hufvudgrunden för alla Egodelningar,
blifvit öfverlemnadt till dessa
Förrättningsmäns afgörande, utan afseende
derpå, att beslutanderätten allt ifrån skiftesverkets
böljan, enligt Kongl. Stadgarna
af år 1766 §. 29 mom. 3 och af år 1783
71, belt och hållit tillhört jordegarena
sjelfva, som hitintills egt, att om jordens
gradering och alla andra delningsgrunder
öfverenskomma. För mig, som icke kunnat
inse grunden, eller ens den Ekonomiska
lagstiftningens magtfullkomlighet, att
upphäfva denna naturliga och lagliga rättighet,
visar sig en stor nödvändighet, alt
sådant må af Rikets Ständer i Civil Lagstiftningsväg
varda pröfvadt; och jag anhåller
vördsamligen, alt den förberedande
utredningen deraf må, genom återremiss,
varda åt Lagutskottet uppdragen.
X Cap.
Då egodelningslagen, som efter min
tanka kunnat genom serskilta Författningar
lämpas efter landsorternes olika beskaffenhet,
nu blifvit allmän för hela Riket,
skall det vidsträckta bestämmandet af inrösningsjord
, att derunder beräknas all den
skogs- och betesmark, samt de kärr, mossar,
eller myror, som till åker, eller äng
med fördel och nytta kunna odlas, ofelbart
föranleda dertill, att i skogsbygderna,
hvarest odlingsmarken är stor och ej alle
-
38i
Den 6 April e. in.
städes sammanhängande med inegorria, jordegärens
ena skifte, i stället för åker, eller
äng, eller beggedelar, blifver endast uppodlingsmark,
och att en annan granne får
af inrösningsjorden endast åker, eller äng.
I det förra fallet skall jordegarens förmögenhet
och granrlarnes bidrag till odlingskostnadefl
sällan räcka till, då nian vet,
alt i skogsbygderna kostar odlingen af ett
tunneland jord till sådan åker, sorn med
den gamla kan jemnföras, lika med inköpspriset
för 2 eller 3 tunneland odaljord: och
i senare händelsen kan en åker af styf lera
sällan blifva duglig äng, ej eller en kärräng
förvandlas till stadig åker. Dessa olägenheter
kunna hvarken afhjelpas genom
det af Utskotten föreslagna tillägg k 2 §.
af XII Cap., att hvarje hemmanslott skall
erhålla dess tillständiga andel af åker och
äng, eller dertill tjenlig och odlmgsbar
jordj ej eller för mitt begrepp göras giltiga
utaf de skäl, som Utskotten anfört till
afslag å Hans Hanssons från Gefleborgs Län
gjorda motion om ändring i i4 §• af samma
XII Capitel. Det står ändock fast, att
genom sådant laga skifte skola månge behållne
jordegare med goda bus och odlade
egor blifva derifrån drifne och förvandlade
lill eländiga nybyggare. Till så högt
pris må, enligt min åsigt, definitionen på
Inrösningsjord icke bibehållas. Jag tillstyrker
derföre, att hela X Capillet och
alla
Den 6 April e. m. 385
alla i sammanhang dermed stående stad»
ganden, om Inrösnings» och Afrösningsjord*
må försvinna.
XI Cap.
Om Egograderingen, saknar flera föreskrifter,
som nu erfordras, sedan alla äldre
Författningar, hvilka i denna del kunnat
tjena till efterrättelse, blifvit upphäfne.
Jordegares säkerhet emot Förrättningsmännens
godtycke, eller misstag, derest i och
2 §§. i VI Cap. icke varda ändrade* fordrar
ovillkorligen, att, i likhet med Föreskrifterna
i äldre Skattläggningsmethoder,
varder bestämdt, till hvilken grad hvarje
slags jordmon skall hänföras och antalet af
de grader, uti hvilka jordskillnaderne höra
utsättas. I de flesta orter har varit brukligt,
att gradera åker, äng och utmark serskilt
för sig, ulan jetnnförelse hvarken af
åker emot äng, eller af den grund, hvarefter
de kunde med hvarandra förbytas,
emedan sådant icke kommit i fråga; men
nu, om sådana utbyten skola ske, fordras
bestämda föreskrifter, huru åker emot äng
skall uppskattas och så vidare. Då man i
förra Författningar eger ett graderingssätt
både lämpligt oeh lättfattligt, samt i uträknigen
enkelt och naturligt, hvilket bestämmes
af äringen i korntal för åkerjord och
i lass för ängsmark; så inser jag icke, hvarföre
ett nytt blifvit aubefaldt, hvars utslag
ig II. 25
386 Den 6 April e. m.
svårligen kan rigtigt fattas annorlunda än
genom tillämpning af gamla methoden och
derpå grundad uträkning, som visar t. ex.
huru if tunneland svagare jord förhåller
sig till i af den bästa.
I den förmodan, att ifrågavarande Betänkande
blifver, i följd af gjorde anmärkningar,
återremitteradt, anhåller jag att detta
anförande, i sådant fall, må komma Utskotten
tillhanda.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Betänkande afgifne anmärkningar höra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln, vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
3 April 1829.
S. D. Remitterades till
Riddar husUtskott et:
Herr von Hartmansdorff, August, den
3o sistlidne Mars e. m. på hordet lagde
Motion, att RiddarhusUtskottet måtte uppgöra
ett Reglemente för begagnandet af de
Den 6 April e. m. 387
å Adeliga CadettScholaeFonden stiftade 2:ne
så kallade NäringsStipendier. Ut Supra.
Justerades Sex ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 3 dennes i öfrigt fattade heslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden
:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 18. Angående den af DomProsten
Lidman anmälde anledning till anmärkning
i afseende på behandlingen af målet rörande
Kyrkoherde val inom Torpa Församling.
Af den 3i sistlidne Mars:
N:o ig. Angående Riksdagsmannen Anders
Danielssons anmärkningsanledning med
afseende på Roteringsjemkningen i Jemtland,
Från StatsUtskottet:
Af den 4 dennes:
N:o 100. Öfver de hos RiksStånden
gjorde motioner, alt aflöningen till tjenstgörande
vid RiksStånden och Utskotten
måtte få utbetalas efter hvarje månads utgång.
388
Den 6 April e. m.
Från Stats* samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 1. I anledning af väckt fråga om
lindring i vissa onera, som för närvarande
åligga MilitiaeBoställen,
N:o 2. I anledning af gjord framställa
ning om Fross-patienters emottagande tili
vård och underhåll vid Allmänna Garnisonssjukhuset
i Stockholm.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 11 sistlidne Mars:
N:o 16. I anledning af väckt fråga,
öm icke Barmbertighetslnrättningarne borde
från erläggande af bevillning för deras
egendomar af bådu hus och jord njuta befrielse.
Af den 3o sistlidne Mars:
N:o 17. Angående väckt motion, att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla om afskrifning af åtskillige
anmärkningsmedel.
Från BancoUtskottet:
Af den 3r sistlidne Mars:
N:o 3a. Angående tillåtelse för de
Academier, Collegier och Allmänna Inrätt
-
Den 6 April e. m. 38g
ningar inom Hufvudstaden, som, enligt
i8a3 års BankoReglemente, fått, mot lika
numeraire i BankoSedlar, till visst belopp
årligen utvexla Silfvermynt, att enahanda
rättighet för år 1829 kunna begagna,
N:o 33, Om antagande af en i Byggnadsyrket
erfaren person, för BankoIIusens
underhåll och vård m. m. emot å Stat upp-»
fördt årligt arfvode.
Från Lagutskottet:
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 46. Öfver väckte motioner om ändring
af 5 §. i 23 Capitlet ÄrfdaBalken,
samt bestämmande af ansvar för Förmyndare,
sorn åsidosätter den honom åliggande
redovisnings-skyldighet.
Af den 2 dennes:
N:o 47* Öfver gjorde förslag till stadganden,
hvarigenom må förekommas, att
personer, som uppnått myndighets-ålder,
men dock blifvit under Förmyndare ställde,
under detta omyndighets-tillstånd, ådraga
sig gäld.
Af den 2 dennes:
N:o 48. I anledning af gjorde anmärkningar
vid åtskillige till Utskottet återremitterade
Betänkanden,
3qo Ocn 6 April e. m.
Från Allmäriha Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 28 sistlidne Mars:
N:o 84. I anledning af väckte Motioner
rörande Forväsendet, samt GästgifveriSkjutsanstalterna.
Lades på bordet.
Hogloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
