# ID: svediakorp-gov353
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,538
# sentences: 2,213
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
lios
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Nittonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg> 1831.
Onsdagen den i April 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
1* öredrogos ånyo oell gillades följande StatsUlskottets
den 28 sisth Februarii afgifne,
samt den 23 derpåföijde Mars e. m. på bordet
lagde, utlåtanden:
N:o 74. I anledning af väckt fråga om
försäljande till Skatte af Indelningarne vid
AdelsfaneRegementet, i den mån nuvarande
Innehafvare afgå.
N:o 75. I anledning af väckt fråga om
bidrag till underhållandet af Hallnäs Bro i
Westra Härad af Jönköpings Län.
N:o 76. I anledning af väckt fråga om
StatsVerkets rätt till ÖfvermålsKappar å dea
EcclesiastikeStaterne anslagne KronoTionde
Spannemål.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Hans
Maj:t Konungen i Nåder utsatt kl. 1 i morgon
e. m., till emottagande af Rikets Ständers
Stora Deputation, hvilken, enligt förut
fattadt beslut, komme att aflemna Rikets
Ständers underdåniga CondoleanceAdres
-
4
Den i April f. m.
ser till Hans Maj:t Konungen och det K:gl.
Huset, i anledning af Högtsalig Hennes K:gl.
Höghet Prinsessan Sophia Albertinas timade
frånfälle; och anmodade Hans Excellence
de Herrar af Ridderskapet och Adeln,
hvilka behagade deltaga i Deputationen, att
i sådant ändamål låta anteckna sig hos RiddarhusFiskalen.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets,
den 7 sisth Mars under N:o 89
afgifne, och den 23 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Betänkande, angående Stenkolsverket
vid Höganäs; blef detta Betänkande,
uppå derom gjord Proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr af Uhr j Carl David: Såsom ActieEgare
och Ledamot af Directionen öfver
Höganäs Stenkolsverk, anser jag för mia
plikt, att enskildt nedlägga min vördsamma
tacksägelse för Ridderskapets och Adelns
1111 fattade beslut, hvarigenom det blir möjligt
för Bolaget att utföra och fullkomna
de derstädes redan påbörjade arbeten, samt
gifva åt detta Verk den fullständiga utveckling,
som utgjort föremålet för Rikets Ständers
frikostighet, och som, jag är öfvertygad
derom, både snart och för framtiden
skall tillskynda Landet och våra Näringar
väsendtliga fördelar; men jag anhåller ännu
om en ytterligare välvilja, nemligen att
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Den i April f. m.
5
Ridderskapet och Adela genom ProtocollsUtdrag
denna dag behagade anmoda StatsUtskoltet,
att, så fort ske kan, underrätta
Herrar Fullmägtige i RiksgäldsContoret om
detta heslut, på det Herrar Fullmäktige
må blifva i tillfälle, att ofördröjeligen vidtaga
de åtgärder, hvilka på dem ankomma,
till följd häraf, och hvarutinnan något
hinder icke kan möta, sedan de 3 öfrige
Stånden äfven bifallit StalsUlskottets
Betänkande, emedan det redan lidit så långt
på tiden, och Directionen icke kan fatta
något decisift beslut om flere af de under
liand varande arbeten vid.'Ryd, förr än det
af StatsUtskottet föreslagna sammanträdet
inför Herrar Fullmägtige emellan gamla och
nya Bolagen ägt runi. Jag anhåller derföre
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition härå.
Lades på bordet.
Sedan vid förnyad föredragning af
RiddarhusUtskottets den io sisth Januari
aflåtne, ocb den i5 i samma månad på bordet
lagde Memorial, i anledning af väckt
fråga om Offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, Ridderskapet och
Adeln den 16 sisth Mars f. m. funnit godt
medgifva Offentlighet vid Ståndets öfverläggningar,
under förbehåll, icke allenast
att ett stadgande derom borde i RiddarhusOrdningen
intagas, utan ock, att sättet,
6
Den i April f. m.
villkoren och verkställigheten af berörde
Offentlighet skulle, efter serkild öfverläggning,
sedermera bestämmas; så företogs nu
till pröfning senare delen af RiddarhusUtskottets
ofvannämde Memorial, innefattande
det af Utskottet, i afseende å offentligheten,
uppgjorde Reglementariska Förslag.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar vördsamt
framställa den satts, att vid afgörande
af det reglementariska i denna fråga,
jag anser formlöst och omöjligt, att i Ståndets
plenum discutera densamma. Det
torde således vara rättast, att återsända
den till RiddarhusUtskottet, sedan Ridderskapet
och Adeln nu i afseende å hufvudfrågan
fattat ett, från Utskottets pluralitet
skiljaktigt, beslut. Det torde då blifva
möjligt för Utskottet, att inkomma till
Ridderskapet och Adeln med ett Utlåtande,
i hvilket Utskottet framställer alla de väsenteliga
stadganden, som för verkställigheten
erfordras. Jag vågar härvid föreslå,
att RiddarhusDirectionen må uppdragas att
ombesörja denna verkställighet, nemligen,
läktares och trappors inredning o. s. v.,
samt Utskottet blott taga befattning med
grunderne för OrdningsStadgan. Utgående
från denna åsigt, skulle jag tro, att hvarje
stund, som nu upptages med uppläsning
och discussion är öfverflödig, enär RiddnrhusUtskottets
Ledamöter, så snart de finna,
att Ridderskapets och Adelns pluralitet
Den « April f, m.
7
hyser en bestämd öfvertygelse i sjelfva hufvudfrågan,
äfven lära vara bäst i tillfälle,
att, med det ringare antal Ledamöter der
finnes, lätt komma till ett resultat, hvarom
man här in pleno skulle hafva svårt att för*
ena sig.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
får göra Herr Hjerta uppmärksam på den
omständighet, att RiddarhusUtskottets memorial,
så vidt det rörer det reglementariska,
just är uppstäldt för det fall, som
liu inträffat, nemligen, att Ridderskapet och
Adeln skulle antaga hufvudsaken. Det är
visserligen sannt, att detta kommit att ske
under en form, som Utskottet ej kunnat förutse;
men denna förändring i form tror jag
icke i hufvudsaken kunna åstadkomma sådana
ändringar, att, om återremiss beslutes,
någon ändring i det uppgifna förslaget
till de Reglementariska Stadgande!! deraf
kan blifva en följd, innan Riddarhus-Utskottet
fått veta Ridderskapets och Adelns
tankar i ämnet.
Grefve Posse3 Arvid: Det är i anledning
af Herr Bråkenhjelius yttrande, som
jag anhåller, att få förena mig med Herr
Hjerta, på den grund, att, under öfverläggningarne
om hufvudfrågan, ganska många
anmärkningar redan på förhand gjordes
i afseende på det reglementariska, hvilka
jag anser (tillräckliga, att föranleda en
återremiss.
8
Den i April f. ro.
Herr von HartmansdorffAugust: RiddarhusUtskottet
har, på sätt Herr Bråkenhjelm
anmärkt, uppgjort ett förslag till
stadga för det reglementariska af offentligheten
under förutsättning, att Ridderskapet
och Adeln skulle antaga sjelfva hufvudsaken.
Enligt RiddarhusUtskoltets förmodan,
borde detta reglemente antingen utgöra
en del af den redan befmteliga, eller
också en serskild, Ordningsstadga. Efter
Ridderskapets och Adelns sednare beslut
åter, bör det intagas i RiddarhusOrdningen.
Detta vet RiddarhusUtskottet redan; men
hvad Utskottet deremot icke vet, är hvad
Ridderskapet och Adeln tänker angående
innehållet af dessa reglementariska föreskrifter.
Jag anhåller derföre, alt Ridderskapet
och Adeln täcktes taga dem under öfverläggning,
på det att, i händelse af återremiss,
RiddarhusUtskottet måtte få veta,
livad sorn deri anses anmärkningsvärdt eller
icke»
Grefve Horn s Claes Fredrik: Det måtte
vara ett misstag af Herr von Hartmansdorff,
att Ridderskapet och Adeln skulle
hafva beslutat de reglementariska föreskrifternas
intagande i RiddarhusOrdningen. Ridderskapets
och Adelns beslut innehåller endast,
att stadgandet om sjelfva den medgifne
principen, det vill säga, att offentlighet
vid våra plena kommer att äga rum,
skall intagas i RiddarhusOrdningen. Om
Den r April f. m.
en Lag skall stiftas, som rörer publiken
utom oss, måste denna fråga behandlas såsom
en allmän Lagfråga. För min del bestrider
jag, att något sådant stadgande inflyter
i RiddarhusOrdningen, så länge den
fordrar Konungeus sanction. De reglementariska
föreskrifterne böra intagas i Ridderskapets
och Adelns Ordningsstadga.
Herr Rosenblad j Bernhard: Grefve
Horn bar redan upplyst, att Ridderskapets
och Adelns beslut inskränker sig till bestämmande
deraf, att publicitet vid Ståndets
öfverläggningar må äga rum; men att
frågan är odeciderad, om det reglementa3-iska
skall införas i en serskild lag, eller
i RiddarhusOrdningen. Det beror således
helt och hållet af Ridderskapet och Adeln,
om Ridderskapet och Adeln vill afvakta
LagUtskottets Betänkande i anledning af
Herr Falkmans motion, eller sjelf remittera
frågan dit. För min del skall jag anse nästan
likgiltigt, på hvilketdera sättet man
afgör densamma.
Herr Lefren_, Johan Pehr: Efter hvad
jag fattat det beslut Ridderskapet och Adeln
förut tagit i frågan, skulle icke något annat
deraf inflyta i RiddarhusOrdningen, än
det som är nödigt, att fylla den lucka,
hvilken annars skulle uppstå i 18 §., nemligen
blott det stadgande, att offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
må äga rum, Den andra delen rörer
10
Den i April f. ni.
det reglemenlariska, hvilket icke tillhör någon
annan att bestämma, än Ridderskapet
och Adeln sjelf. Till denna del hörer t.
ex. frågan, om åhörarne här skola behöfva
frysa med obetäekta hufvuden, under det
vi hafva hattarne på oss o. s. v. Hvad
deremot Lagutskottet bör gifva förslag till,
äro de straffbestämmelser, som erfordras,
för förbrytelser emot Ordningsstadgan. Jag
anhåller om återremiss till RiddarhusUtskottet
i hvad som rörer den reglementariska
delen, samt om remiss till Lagutskottet,
i hvad som rörer straffbestämmelser
för åhörarne.
Herr Bråkenhjelm: Sjelfva denna discussion
tyckes tillkännagifva, att RiddarliusUtskottet
behöfver Ridderskapets och
Adelns ytterligare ledning, för att vidare
handlägga målet. Här har blifvit satt i fråga,
om den reglementariska delen bör införas
i RiddarhusOrdningen eller i Ordningsstadgan;
om åhörarne få visa sig med
betäckta eller obetäekta hufvuden, o. s. v.
Allt detta innefattas i det förslag, RiddarliusUtskottet
öfverlemnat till Ridderskapets
och Adelns pröfning. Det är detta förslag,
som Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken nu föredragit, och som jag
tror icke kan återremitteras förr, än det blifvit
uppläst, och man uppgifvit på hvilka
grunder, och af hvilka anledningar, återremissen
beslutes, på det att genom en sådan
remiss RiddarhusUtskottet må erhålla del af
Den i April f. m.
11
dessa grunder ocli anledningar, samt derigenom
blifva i tillfälle, att genom ett förandradt
förslag gå Ridderskapets och Adelns
åsigter af ämnet till mötes; hvilket jag på
ingen annan väg finner möjligt.
I anledning häraf upplästes den ifrågavarande
delen af RiddarhusUtskottets Memorial.
Grefve Frölichj David: Jag anhåller
att först få göra en anmärkning emot 3 §.
i Utskottets Förslag, nemligen att blott
3:ne personer skulle äga besluta om främmande
åhörares aflägsnande. Jag hemställer,
om icke detta antal åtminstone borde
ökas till 5, för att gifva någon garanti,
att åhörarne icke blifva af någon allt för
litet vigtig anledning utvisade. Samma antal
borde äfven förena sig, i fall någon
ville göra en ny 'motion, som skulle fordra
åhörarnes aflägsnande. Emot den §.,
som föreskrifver, att främmande åhörare
ovilkorligen böra visa sig med obetäckta
hufvuden, får jag äfven anmärka, alt sådant
vore ganska olämpligt, emedan jag
icke kan föreställa mig, att Ridderskapet
och Adeln kan anse sig sårad eller dess
värdighet förnärmad derigenom, alt åhörarne
hafva hattarne på sig.
Herr FIjei'ta: För att, så vidt på mig
beror, förkorta en discussion, som ändå
icke kan leda till något mål, anhåller jag
att få åberopa alla de speciella anmärkning
13
Den r April f. m.
gar, som gjordes vid öfverläggningen ora
hufvudfrågan, samt begär, att Herr RiddarhusSeereteraren
måtte gifva RiddarhusUtskottet
del af denna discussion. Hvad
åter den siste värde Talarens anmärkning
beträffar, så lär det icke lemna några större
garantier, om man ock ökar antalet af
Ledamöterne till 5 eller 7. Jag tror att
denna garanti för Ridderskapet och Adeln,
samt Allmänheten gemensamt, ligger deruti,
att LandtMarskalken skall ge sitt bifall
till en sådan begäran, innan den kan
uppfyllas. Om det blott föreskrifves, att
hvarje Ledamot må anmäla hos LandtMarskalken,
om och hvarföre lian vill hafva öfverläggningen
sluten, anser jag att uti LandtMarskalkens
moralitet och personlighet, ligger
en vida starkare garanti, än uti en majoritet
eller minoritet af Ståndet. Hvad åter
angår frågan om betäckta hufvuden, så tror
jag, att nödvändigheten att hålla hattarna
i handen, skall föranleda åhörarne till inbördes
knuffningar och tillsägelser, hvilka
endast åstadkomma oljud. Om de åter få
behålla hattarna på sig, står hvar och en
säkrare, åtminstone för sin hatt.
Herr Rosenblad: Så vidt instämmer jag
med Herr Hjerta, att antalet af 5 Ledamöter
i stället för 3 icke är någon ökad garanti;
men jag tror, att en mycket större
ligger uti sjelfva naturen af en sådan garanti.
I England, der åhörare inlåtas emot
Den i April f. m.
i3
lagens föreskrift, beliöfves blott, att en enda
Ledamot erinrar Ordföranden att åhörare
finnas, för att de skola utvisas, och
dock har denna rätt aldrig blifvit missbrukad,
emedan ingen gerna stiger upp par
caprice för att göra en sådan erinran. Deremot
kari jag icke instämma med Herr Hjerta
uti den princip, att Ordföranden, sora
icke äger en beslutande, utan endast en
ledande rätt, skulle kunna befalla ett sådant
utvisande. I afseende på den sednare
anmärkningen af Grefve Frölich, förenar
jag mig deruti, att det är en småsak,
om man vill sätta i stadgan, att åhörare
skola hafva hattarna af sig eller icke, likasom
jag icke kan finna, att det någorstädes
är uttryckt, att Ridderskapet och Adeln
skall hafva hattarna af sig, ehuru man af
sig sjelf känner, när detta bör ske; men
en hufvudfråga är ännu icke afgjord, ora
de reglementariske föreskrifterne skola intagas
i RiddarhusOrdningen, eller i en allmän
lag; hvilket dock borde afgöras, innan
återremissen afgår.
Grefve Frölich: Jag medger alltför gerna,
att antalet af 5 Ledamöter istället för
3, icke lemnar någon fullständig garanti;
men det närmar sig likväl mera dertill, än
sistnämnde antal. Jag tycker mig för öfrigt
väl kunna göra mig reda för anledningen
till Herr Hjertås förslag, att öfverlemna
till Herr LandtMarskalkens godtfinnande,
Den i April f. m.
när en begäran af denna beskaffenhet skulle
tillåtas eller icke: den nemligen, som existerar
uti den person, hvilken nu förer ordet
ibland oss. Men som jag för min del
har för regel, att i fråga om lagar icke hafva
afseende på personer eller möjligheter,
som icke kunna visa sig i alla förhållanden;
tror jag det är bättre, att saken beror på
Ledamöterne af Ridderskapet och Adeln,
som har beslutande lätt i sådane saker.
Hvad för öfrigt blifvit yttradt af Herr Rosenblad,
rörande nödvändigheten att nu besluta,
på hvilketdera stället frågan om straffbestämmelser
bör intagas, antingen i RiddarhusOrdningen
eller i en serskild lag,
så kan jag icke finna någon nödvändighet
för Ridderskapet och Adeln, att nu deröfver
fatta ett beslut, helst jag tror sådant
egentligen kommer i fråga, när Ridd arli usOrdningen
i ett sammanhang kommer att
företagas till pröfning.
Friherre Boijej Ludvig: Hos Engelska
Folket, der publiciteten är äldst, har varit
och är ännu den grundsats erkänd, att
till Representantens frihet och rätt hörer,
att kunna gifva sig beskydd sjelf; emedan
om det skulle bero af andra, kunde det
möjligen uteblifva. Om Sveriges Adel alltid
kunde smickra sig, att äga den LandtMarskalk
de nu äga, eller om till tillåtliga
suppositioner hörde, att LandtMarskalksstafycn
alltid skulle innehafvas af en Man så full
-
%
Den i April f. m.
i5
komligt rättskaffens, som nu, så skulle jag
instämma i Herr Hjertås åsigt, men nu kan jag
det för ingen del. Talaren, för hvars säkerhet
garantien begäres, skall utan tvifvel
ingenting äfventyra, då han talar med pluraliteten;
men en garanti för modet att tala
mot pluraliteten: se der hvad som behöfves!
Neka vi den, så hafva vi varit ensidige
i lagen, och ensidighet skall då äfven
följa i verkställigheten; då man antar
att den Talare, som finner sig på ett eller
annat sätt oförrättad af den tillkomna publiken,
skulle för att få ett hägn för sin
yttrande frihet behöfva anlita andras biträde.
Det mod en har, inträffar icke alltid
hos flere; och tvånget att, för sitt beskydd,
behöfva 3 eller 5 Ledamöters enahanda mod,
skall verka till återhåll i hågen att uppträda.
Jag förblifver således vid samma
tanka som förut, att om vi antaga Engelska
Parlamentet till exempel i hufvudsaken,
böra vi äfven följe dess seder i detaljerna.
Herr Lefrén: Här har blifvit nämndt,
att man borde uttrycka, huruvida tillåtelsen,
att åhöra Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
skulle framställas under form
af ett begifvande eller rättighet. Jag för
min del tror, att man, vid valet af ord i
detta afseende, borde söka undvika så väl
det ena, som det andra, samt blott utsätta,
att OrdningsStadgan skall eflerlefvas,
iG
Den r April f. tö.
och förbrytelser deremot straffas, på sätt
lag föreskrifver. Fråga har äfven varit om
sättet att aflägsna åhörare. Utskottet har
föreslagit, att LandlMarskalken skulle kunna
göra det, äfven sorn 3:ne Ledamöter,
i fall de derom förena sig. Här har blifvit
yrkadt, att icke färre än 5 Ledamöter,
skulle kulina utöfva en sådan rätt, och man
har häruti velat finna en större garanti. Jag
tror tvärtom, att garantien minskas, i samma
mån man ökar antalet af Ledamöterna.
Jag ville icke gerna öfverlåta denna rätt åt
en enda Ledamot, emedan en representant,
under värman af en discussion, måhända
skulle kunna låta förleda sig af ett tillfälligt
intryck, att begå en orättvisa, som han
i ögonblicket derefter ångrade. Jag skulle
derföre tro, att likasom det fordras 2 eller
flere Ledamöter för att andra gången
begära ett Utskotts Betänkande på bordet,
borde man iakttaga samma förhållande i
detta fall. Jag skulle måhända vara en
bland deni, sorn först borde yrka någon
hejd på sig sjelf, emedan jag är böjd att
snart blifva varm. LandlMarskalken deremot
borde ensam hafva denna rätt, utan
alt dertill behöfva andras bifall.
Här har blifvit nämndt, att det i England
blott behöfves en person för att göra
tomt på Galleriet; men det är derföre,
att någon lag icke medger åhörare, att vara
in
-
Den i April f. ra.
inne, utan sådant sker tverernot lagen blott
i följd af gammalt bruk. I frågan om biljetters
utdelning, anser jag lämpligt, att
det sker på Bänkmansafdelningarna, eller
ock någon annan dylik fördelning mellan
Ridderskapets och Adelns Ledamöter. Vidkommande
åter frågan om rättigheten att
visa sig med betäckta hufvuden, så tror
jag att Ridderskapet och Adeln äfvensom
Öfriga bildade samhällsclasser, hvilka vanligen
icke sitta med hattarna på sig inne
i rum, här nyttja dem af det skäl, att det
stundom behöfves för kölden. Det lärer
icke kunna vara Ridderskapets och Adelns
mening, att inbjuda främmande i sitt hus
för att förkyla dem, så framt man icke i
stället skulle låta dem beläcka sig med
allonge-peruker; men sådant skulle kanske
se för gravitetiskt ut här på Läktaren. Jag
afstyrker således den punkt, som innehåller,
att åhörare måste visa sig med obetäckta
bufvuden. Det är af sig sjelf gifvet,
att åhörarne härutinnan skola följa Ridderskapels
och Adelns exempel. Jag anhåller,
attHerr Grefven och LandtMarskalken täcktes
dela frågan i arne delar; först huruvida
remiss, i hvad angår stafhagen, bör ske
till Lagutskottet, och för det andra, om
icke Ordningsstadgan bör serskildt författas,
utan att uti RiddarhusOrdningen något
annat intages än den föreskrift, att publicitet
må äga rum; samt att OrdningsStadgan
bör iakttagas, äfvensom Strafflagen.
iq H. 2
i8
Den i April f. na.
Grefve Posse: Jemte det jag instämmer
i flere Ledamöters anhållan om återremiss
af RiddarhusUtskottets Memorial i
de delar, som nu blifvit ifrågasatte, får
jag tillägga den önskan, att RiddarhusUtskottet
mätte vid förnyad behandling af
frågan iakttaga, att stadganderne om det
egenteligen reglementariska, det vill säga,
sättet att utdela poletterne och vid behof
afvisa åhörarne med mera dylikt, böra
inflyta i OrdningsStadgan; men att förslag
till straffbestämmelser för oordningar
af Åhörarne bör uppgöras af Lagutskottet;
och jag skulle önska, att Ridderskapet och
Adeln i detta afseende nu toge ett beslut.
Herr Hjerta: Jag förenar mig i Grefve
Posses och Herr Lefrens anhållan, att frågan
om straffbestämmelserne för oordningar
af Åhörarne måtte remitteras till Lagutskottet,
med anmodan att upprätta förslag
dertill, samt att de egenteligen reglementariska
föreskrifterne i öfrigt må införas
i OrdningsStadgan. Men jag utbeder mig
derjemte att än en gång få fästa Ridderskapets
och Adelns samt RiddarhusUtskottels
uppmärksamhet derpå, att hvad jag
föreslagit om rättighet för en Ledamot af
Ståndet jemte LandtMarskalken att aflägsna
främmande Åhörare, ej är så oformligt,
som man här sökt visa. Det är redan af
Ridderskapet och Adeln beslutadt, att i
RiddarhusOrdningen skall inflyta stadgandet,
alt publicitet äger rum vid Ståndets
Den i April f. ra.
>9
plena; och LandlMarskalken aflägger Ed
att följa RiddnrhusOrdningen. Således skulle
LandlMarskalken, om ej något derjemte
vore bestämdt i afseende å denna publicitets
upphörande vid serskildta tillfällen,
aldrig ensam kunna tillsäga Åhörarne att
aflägsna sig. Men om visse Ledamöter lemnades
rättighet att, utan LandtMarskalkens
medgifvande, utvisa Åhörarne, så skulle
de kunna hindra iakttagandet af hvad LandtMarskalken
besvurit. Denne måste hafva,
enligt RiddarhusOrdningen, ovilkorlig
rättighet att gifva sitt bifall eller afslag i
väckt fråga om Åhörarnes aflägsnande. Och
jag tror, att den säkraste garanti mot missbruk
vinnes, om såsom vilkor för Åhörarnes
utvisning stadgas, att dertill fordras
en Ledamots af LandtMarskalken bifallna
begäran. Det är ej länkbart, att LandtMarskalken
skulle afslå en sådan anhållan,
om den har skäl för sig. Jag kan ej inse
några vådliga följder af att lemna LandtMarskalken
och en Ledamot denna beslutande
rätt. Friherre Boije har sagt, att det
kunde hända, att en Ledamot funne sig
sårad eller förnärmad af något yttrande i
främmande Åhörares närvaro. Detta förutsätter
ju, att Åhörarne redan hört hvad
som blifvit yttradt; ty icke måtte fråga
kunna vara, om hvad som kommer att sägas
och då hjelpes ju ej saken. Jag kan
blott tänka mig det fall för Åhörares utvi
-
20
Den i A p r i 1 f. m.
sande, att någon Ledamot skulle ämna väcka
en Motion, eller en öfverläggning äga
rum, sorn angick personliga förhållanden,
eller något så beskaffadt allmänt ämne, som
vore af vigt, att för ögonblicket söka hålla
hemligt. Då är hvad jag föreslagit, icke
något hinder, emedan LandtMarskalken ej
kan supponeras vägra bifall till en Ledamots
begäran om Åhörarnes utvisning utan
att åtaga sig ansvaret för följderne. Jag
inskränker mig härvid icke till blott det
närvarande förhållandet; utan tror att det
i framtiden skall blifva allt svårare och svårare
att på dessa platser använda Män, som
kunna förmå sig att gäcka hvad de besvurit,
samt glömma Ståndets värdighet och
sine pligter mot allmänheten. För min del
kan jag ej annat finna, än att det enda rätta,
i fråga om vilkoren för Åhörarnes aflägsnande,
är, att det får bero på begäran
af en Ledamot, och LandtMarskalkens bifall;
och jag anhåller att detta måtte antagas.
Friherre Anckar sw är d } Carl Henrik:
Sedan Herr Hjerta nu så fullständigt utvecklat
samma åsigter, som jag ernade framställa,
vill jag ej upptaga tiden med att
åter anföra dem, utan förenar mig blott i
hvad Herr Hjerta sålunda yttrat.
Herr von Hartmansdorff": Man har i
denna fråga sammanblandat form och sak.
Den i April f. m.
21
Jag önskade deremot, att man ville discutera
hvartdera ämnet serskildt; och när jag
får veta, huruvida Ståndet först vill öfverlägga
om saken och sedermera om formen,
hvar för sig, skall jag yttra mig i frågan.
Vill man åter sammanföra hägge delarne
och utlåta sig deröfver på en gång, så måste
jag naturligtvis underkasta mig det, ehuru
sådant leder till onödig vidlyftighet och
kanske äfven oreda. Dock får jag i detta
fall först till Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställa, om det icke vore nödigt,
att hela det ifrågavarande Memorialet uppläses,
ty det är annars svårt, att yttra sig
öfver en föregående punkt, enär det man
dervid kan hafva att anmärka möjligen befinnes
iakttaget och rättadt i en sednare.
Friherre WrangelHenning: Lika med
Friherre Boije förklarar jag, alt om vi voro
säkre att alltid få till LandtMarskalk den
utmärkte Man, som vi nu hafva på denna
vigtiga plats, skulle jag ej draga i betänkande
att, såsom Herr Hjerta föreslagit,
lemna LandtMarskalken rättighet att bestämma,
när Åhörarne på Riddarhuset böra aflägsna
sig. Men då vi icke alltid kunna få
samma LandtMarskalk, kan jag ej instämma
i Herr Hjertås förslag; ty det kunde
hända, att en sådan person blef LandtMarskalk,
som ej önskade publicitet vid Ståndets
öfverläggningar och som hade med sig
en eller flere Ledamöter af samma mening;
22
Den i April f. m.
och då skulle LandtMarskalken i förening
med desse kunna privera Ridderskapet och
Adeln all publicitet vid deras plena, emot
de fleste Ledamöternes vilja. — För öfrigt
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att
skyndsamhet i förevarande frågas behandling
synes vara högst nödvändig, emedan
Riksdagen kan hända upplöses så snart
Statsregleringen blifvit uppgjord; och sålunda
kunde vi få vänta ännu io år på offentlighet
vid våra öfverläggningar.
Herr Bråkenhjelm: För att en gång för
alla göra slut på discussionen om hattarne,
får jag meddela den upplysning, att RiddarhusUtskottet
tillstyrkt, att Åhörarne vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
skulle hafva sine hufvuden obetäckte, emedan
Utskottet fått kunskap derom, att de
personer, som nu vilja öfvervara BondeStåndets
Sessioner, mäste först aflägga kappor
och hattar i ett yttre rum. Sedermera
har jag genom egen erfarenhet fått veta,
att sådant iakttages derföre, att Ståndets
Ledamöter sjelfve infinna sig i Sessionsrummet
med obetäckta hufvuden och utan
kappor. Om således ifrågavarande Memorial
till RiddarhusUtskottet återremitteras,
kommer Utskottet förmodligen att rätta det
i denna del, så att deruti icke något vidare
skall ligga i vägen. — Här bar blifvit
klandradt, att Utskottet föreslagit, det Tre
Ledamöters af Ridderskapet och Adeln sam
-
Den i April f. m.
23
manstätnmande begäran att, vid serskildle
tillfällen, Åhörarne måtte aflägsnas, skulle
alltid medföra en sådan påföljd. Ridderskadet
och Adeln täcktes ^härvid ihogkomma,
att RiddarhusUtskottet sammanfattat
frågan om principen och frågan om det
reglementariska i ett Utlåtande, af den anledning,
att flere Ledamöter af Ståndet förklarat,
att innan sådane garantier mot missbruk
af publiciteten blifvit stadgade, sorn
de önskade, skulle de votera Nej mot hvarje
förslag om publicitet. Utskottet trodde
sig derföre gå den goda saken ett steg till
mötes genom förenad behandling af båda
frågorne, så att Utskottet fastställde principen
att offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar må äga rum, men
tillika stadgade försigtighetsmått för möjliga
ledsamma följder deraf. Skulle nu desse
föreslagne vilkor befinnas vara för stränga,
lärer Utskottet, i följd af återremiss, icke
underlåta att mildra dem.— Man har sagt
det vara oafgjordt, om de reglementariska
föreskrifterna i afseende på publiciteten skola
inflyta i RiddarhusOrdningen eller i Ridderskapets
och Adelns OrdningsStadga. Detta
är visserligen ännu oafgjordt af Ridderskapet
och Adeln, likasom hela frågan i
öfrigt; men i Utskottets memorial är det
redan afgjordt. Under rubrik: ”Tillä g? tdl
”OrdningsStadgan,” föreslår Utskottet de
stadganden Utskottet ansett nödige i och
för publicitetens införande; och Utskottet
*4
Den i April f. ra.
har således bestämt, att föreskrifterne böra
inflyta i Ståndets OrdningsStadga; men
det beror på Ridderskapet och Adeln att
härom besluta.— Jag skulle för öfrigt, till
undvikande af vidlyftighet, om detaillerne
för bestämmandet af högsta möjliga antalet
Åhörare, anse det vara häst att till RiddarhusDirectionen
öfverlemna att, efter godtfinnande,
så inrätta platserne i RiddarhusSalen,
att så stort antal Åhörare må få rum,
6om möjligt är, med iakttagande af Ridderskapets
och Adelns egen beqvämlighet och
värdighet. För min del instämmer jag äfven
med dem, som önska remiss till LagUtskottet
för att derifrån erhålla förslag till
Straffbestämmelser för oordningar af Åhörarne
m. m.; sedan det nu blifvit afgjordt,
att stadgandet om offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar skall uti
RiddaihusOrdningen införas. — Herr von
Hartmansdorff har ansett sig ej kunna ingå
i yttrande om denna fråga, emedan sak och
form skola dervid blifvit sammanblandade.
Jag deremot finner icke här vara fråga om
någonting annat, än: 1:0) Om remiss angående
straffbestämmelser bör ske till LagUtskottet;
2:0) Om de reglementariska stadganderne
i afseende på publiciteten böra
inflyta i RiddarhusOrdningen eller i OrdningsStadgan;
3:o) Hvilka desse reglementariska
föreskrifter skola blifva, antingen
gådane, som RiddarhusUtskottet föreslagit,
Den i April f. ro.
a5
flere eller färre, eller desamma med ändringar,
o. s. v.
Grefve Frölich: Jag finner Herr von
Hartmansdorff- hafva ganska rigtigt anmärkt
att det skulle hafva varit nyttigt, om man
i denna fråga behandlat formen och materien
hvar för sig; men då man här redan
ingått i discussion om materien eller det
reglementariska för publicitets införande vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
så anhåller jag att till besvarande få upptaga
en del af hvad härom blifvit yttradt.
Hufvudsakligen är här ifrågasatt, huruvida
LandtMarskalken må äga rättighet, att, på
en Ledamots begäran, anbefalla Åhörarnes
aflägsnande. Jag anhåller att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
skilnaden mellan en sådan magt och LandtMarskalkens
rättighet, såsom Ordförande,
att bibehålla ordning inom Riddarhussalen.
I denna sednare egenskap äger lian i allt
fall onekligen rätt att, om Ahörarne begå
någon oordning, dem utvisa. Men helt
annat är förhållandet, då fråga väckes att
aflägsna dem för att ej få åhöra ett eller
annat ämne. Då är det angeläget, att rättigheten
dertill icke ligger hos LandtMarskalken,
utan hos Ståndets Ledamöter; men
blott en Ledamots yrkande i detta fall är
ej nog. Man har sagt, att det vore tillräckligt,
då LandtMarskalkens bifall dessutom
fordrades, innan en sådan begäran
20
Den i April f. m.
kunde medföra Åhörarnes aflägsnande, helst
man ej kunde förmoda, att en LandtMarskalk
skulle genom bifall till en sådan icke
väl grundad hemställan vilja blottställa
sig för tadel. Men skillnaden är, att då
hvilar det odieusa af Åhörarnes ntvisande
på den, som väckt fråga derom, och ej så
directe på LandtMarskalken, som kan bevilja
denne Ledamotens önskan, utan att
ådraga sig betydlig del af detta odium,
emedan han lätt kan dervid ställa sig helt
passif. Jag tror således, att LandtMarskalken
väl må äga att utvisa ÅhÖrarne om de
begå oordningar, men icke att, genom bifall
till en Ledamots önskan, aflägsna dem
i annat fall, eller då fråga är att hindra
dem åhöra discussion öfver något serskildt
ämne. Sådant bör, såsom jag sagt, tillhöra
flere Ledamöter att bestämma; och då
jag icke kan fatta, hvarföre ej Fem Ledamöters
beslut om Åhörarnes utvisande i sådant
fall skulle innebära större garanti mot
missbruk af denna rättighet, än Tre Ledamöters,
likasom dessas mer än en Ledamots,
samt Herr Lefren, sorn i början af
sitt sednaste yttrande antydde sig vilja bevisa
motsatsen, glömde det sedermera, så
fortfar jag i min öfvertygelse, att Tre Ledamöters
önskan i detta afseende lemnar
mindre säkerhet, än om Fem äro ense derom.
— Här är yttrad t, det man ej bör förutsätta,
att en Ledamot skulle vilja gäcka
Ståndet och Allmänheten genom oskälig be
-
Den i April f. m.
a7
gäran om ÅhÖrarnes aflägsnande. Jag hoppas
det äfven, men bekänner, att jag tror
det möjligen kunna äga rum. Vi hafva ju
vid föregående Riksdagar, om ej vid denna,
exempel på, att en enda Ledamot begärt
votering i opposition mot hela öfriga
Ståndet; och i förbigående sagdt skulle jag
anse det vara ganska nyttigt, att votering
ej fick äga rum, utan att flere Ledamöter
förenade sig i anhållan derom. Jag nämner
detta exempel af ett likartadt förhållande
icke för att detsamma utveckla såsom
motion, hvilket jag vet icke går an under
denna form, utan blott för att leda uppmärksamheten
på det likartade emellan ett
förhållande som vi känna, samt det hvarom
vi gå att besluta. X vårt land förhåller det
sig icke såsom i England, der visserligen
ingen skulle vilja blottställa sig för elen
ogillande allmänna opinion en sådan framställning
om Åhörarnes utvisande skulle mot
honom uppväcka. Huruvida icke sådant
deremot kan ske i Sverige utan en dylik
påföljd, lemnar jag till en livar att sjelf
bedöma,
I händelse Ridderskapet och Adeln ej
skulle vilja antaga mitt förslag att Åhörarnes
aflägsnande, då de ej tillåtit sig någon
oordning, må bero, icke på Tre, utan på
Fem Ledamöters yrkande derom, så torde
ett annat vilkor, för utöfningen af Ledamots
lätt att utvisa Galleriet, kunna stipuleras,
28
\
Den i April f. m.
ocli som torde medföra någon garanti, det
nemligen, att hvar och en, som fordrade
Åhörarnes aflägsnande, skulle straxt efter
deras afträdande vara skyldig uppgifva skälet
dertill. Jag tror detta skulle vara ett
medel att något återhålla häftigheten hos
mången och förekomma missbruk af rättigheten.
Jag hemställer detta till Utskottets
närmare bepröfvande. — Hvad åter formen
för denna frågas behandling angår; så var
orsaken, hvarföre jag nyss önskade frågans
uppskjutande, till dess Förslaget till ny
Riddarhusordning förekommer till pröfning,
den förmodan, att personer, som nu yttrat
sig i ämnet, ej skulle medgifva de reglementariska
staögandernes införande i OrdningsStadgan.
Nu har jag verkligen blifvit
så angenämt öfverraskad, då jag hörde Grefve
Posse ingå derpå, att jag gerna frånträder
hvad jag i det afseendet nyss förut yrkat,
och förenar mig i den anhållan, att <
ett serskildt reglemente genast måtte uppgöras
och i OrdningsStadgan inflyta.
Grefve Horn: Som Ridderskapet och
Adeln i allmänhet lärer hafva förenat sig
i den opinion, att en lag för åhörare vid
våra öfverläggningar är nödig, hvilken åsigt
jag likväl ej delat och ännu icke kan dela,
så torde det vara angelägit att bestämma,
huru långt det egentliga lagbudet bör utsträckas.
Jag får derföre anhålla, att, då
Herr Grefven och LandtMarskalken fram
-
9
Den i April f. m.
ställer proposition om remiss af frågan till
Lagutskottet, dervid måtte åtfölja ett af
mig i hast uppsatt förslag till en Lag §.
så lydande:
Vid medgifvit tillträde för Åhörare
till lliksStåndens öfverläggningaråligger
den eller deni j hvilka en sådan rättighet
vilja begagna j att ställa sig till efterrätt
telse de ordningsreglor och föreskrifter för
åhör arnes iakttagelser , som hvarje Riksstånd
funer nödigt_, att^ i hvarje serskilt
fallj stadga och offentliggöra. Jag tror
att en speciellare Lag i detta afseende är
alldeles öfverflödig och olämplig.
Hvad åter de Reglementariska föreskrifterne
i öfrigt beträffar, skulle jag tro det
redan vara af Ridderskapet och Adeln afgjordt,
att de skola inflyta, icke i Riddar
liusOrdningen,
utan i OrdningsStadgan.
#
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: En
värd Ledamot har ment det höra fordras
Fem Ledamöters af Ridderskapet och Adeln
förenade önskan för att medföra Ahörarnes
aflägsnande från Ståndets öfverläggningar;
äfven som att votering ej eller borde äga
rum, utan att den begärdes af ett lika an
tal
Ledamöter. Detta sednare skulle, i min
tanka, vara ganska vådligt. Jag har sjelf
öfverleft den dag, då en af LandtMarskalien
framställd Proposition i ett ämne, hvaröfver
icke många tycktes vilja yttra sig,
3o
Den i April f. m.
besvarades med nästan enhälligt Ja, men
en nu mera afliden Ledamot begärde votering,
samt motstod alla persvasioner att
derifrån afstå; och hans mening vann vid
voteringen. Det är derföre högst angelägit,
att en enda Ledamots begäran om votering,
icke må kunna vägras. Hvad åter det angår,
att Allmänheten skulle hafva större
garanti mot missbruk, om till Ahörarnes
utvisande fordrades flere Ledamöters yrkande
derom, än om blott en Ledamots
begäran vore tillräcklig dertill; så tror jag
förhållandet vara tvertom, Till äfventvrs
«/
skulle snarare Fem Ledamöter, än en enda,
vilja yrka Åhörarnes aflägsnande; emedan
clet allmänna missnöjet för en sådan
åtgärd i sednare fallet helt och hållit drabbade
en person, men i förra händelsen delades
mellan Fem, så att livar och en fick
blott en femtedel deraf. Utskottets Förslag
om sättet för Inträdesbiljetternes utdelning
kan jag ej gilla; ty ändamålet med publiciteten
vinnes ej på det sätt, alt hvarje
Ledamot i sin ordning får utdela inträdeskort.
Allmänheten visste då ej huru och
af hvem inträdesrättigheten skulle erhållas.
Åhörarne blefvo inbjudne Gäster; men någon
verklig publicitet existerade ej. Skall
sådan finnas, sä måste hvar och en insläppas
i den ordning han anmält sig. Det rättaste
torde derföre vara att stadga, det biljetterne
utdelas en timma före Plenum till
dem, som först infinna sig. Det är olämp
-
I
Den i April f. m.
3i
ligt, att bland dem som anmäla sig göra
urval efter klädsel och andra förhållanden.
Det vore till och med icke ondt uti att
inträde lemnades åt personer af de lägre
Classerne, hvarigenom äfven hos dem känsla
kunde väckas för constitutionela förhållanden.
Jag förenar mig derföre med
dem, som yrkat återremiss af Utskottets memorial,
och anhåller, att Utskottet måtte
taga i öfvervägande dessa mina anmärkninger.
—- Blott en sak vill jag annu dervid
tillägga i afseende på utrymmet härstädes.
Här är förut yttrad den förmodan, att om
de Ledamöter, hvilka nu hafva sine platser
på Läktaren, skulle få dem pä nedre
Bänkarne, skulle det blifva allt för trångt
för Ståndets Ledamöter; och jag anser i
allt fall Läktaren för liten för Åhofarne,
Jag föreslår derföre, att Galerier måtte byggas
på båda långsidorna af salen, på bandet
tvärs öfver de runda fönstren, men så
smala, att de innehöllo blott två Bänkrader,
på det de icke skulle undanskymma
de architectoniska prydnaderne, eller minska
dagsljuset i rummet. Om derjemte ofvanför
den nu varande Läktaren anbringades
en communicationsgång, något högre
än Gallerien; så skulle Åhörarne, ifrån en
enda uppgång, kunna inkomma på båda
Gallerien.
Herr Hjerta: Jag anmälte mig att få
ordet, då Herr Yon Hartmansdorff begärde
32 Den i April f. ra.
uppläsning af RiddarhusUtskottets Memorial,
endast för att erindra, att detta Memorial
redan blifvit 2:ne gångor förut uppläst,
och att således en ytterligare uppläsning
deraf nu är öfverflödig. Och då vi
genom en fortsatt öfverläggning i detta ämne
ej torde få höra någonting annat, än
som redan under föregångne discussioner
blifvit anfördt, anhåller jag, att Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
nu täcktes framställa Proposition om
de 3:ne frågorne: 1:0} Remiss till Lagutskottet
i afseende på Straffbestämmelserne;
2:0) de reglementariska föreskrifternes införande
i OrdningsStadgan; och 3:o} återremiss
af Memorialet till RiddarhusUlskottet
i anledning af dervid gjorde anmärkningar.
Grefve Mörner, Carl: Åtskillige Ledamöter
hafva här satt i fråga, om föreskrifterne
i afseende på publicitets införande
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
skola inflyta i RiddarhusQrdningen, eller
blott i OrdningsStadgan. Jag tror det
böra först afgöras, om blott principen skall
i RiddarhusOrdningen uttryckas, då sedan
detta blifvit bestämdt, man torde komma i
tillfälle att discutera och besluta om de
reglementariska föreskrifterne. —- Jag har
visserligen ej någon förkärlek för det förslag
RiddarhusUtskottet afgifvit, utan har
med
Den i April f. m.
33
nied nöje hört de anmärkningar, som deremot
blifvit gjorde, Hvad som likväl hufvudsakligen
blifvit klandradt, är Utskottets
förslag, att Åhörarne skulle i RiddarhusSalen
icke få hafva på sig hattarnej och
det är i synnerhet Herr Lefre'n, som fästat
sig dervid. Men huru anmärkningsvärd denna
föreskrift än må anses, torde åtminstone
den värde talaren icke tillägga Utskottet
såsom fel, alt man ansett Åhörarne höra
visa Ståndet tillbörlig aktning. Afseende
på deras hälsas bevarande har verkligen
ej kommit i beräkning hos Utskottet; men
Utskottet har trott sig höra följa det bruk,
som i andre Constitutionella Länder i detta
fall är antagit.— Jag anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes skilja
frågorne så, att först afgöres, om blott
principen skall införas i RiddarhusOrdningen,
på det man derefter må öfverlägga om
de reglementariska föreskrifter, som höra
till OrdningsStadgan. — Äfven jag anser
öfverflödigt, att Memorialet å nyo uppläses
i desse delar; men slutet af Memorialet,
rörande uppgången till Läktaren, är
ej uppläst, och jag anhåller derföre, att
detta måtte ske, för den händelse att någon
skulle vilja dervid anmärka något, som
fordrade rättelse af Utskottet.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Under den
discussion, som föregick Ridderskapets och
19 H. 3
34
Dan i April f. ra.
Adelns beslut om offentlighets införande vid
dess öfverläggningar var jag den, som, i
anseende till sakens förändrade skick, mot
hvad ägde rum, då RiddarhusUtskottet afgaf
sitt Memorial derom, först föreslog en
remiss till Lagutskottet för att derifrån få
ett förslag till Straffbestämmelser för öfverträdelser
af Åhörarne. Denna min åsigt
understöddes då af flere värde Talare, och
har blifvit det nu af än flere. Enda svårigheten
härvid är, att bestämma, i hvad
form en sådan remiss må kunna till väga—
hringas. Jag skulle tro det endast kunna
ske under form af en enskild motion; och
jag har också varit betänkt att framställa
en sådan, men är nu förekommen af Grefve
Horn. Dock får jag, såsom anmärkningar
och tillägg till Grefve Horns LagFörslag,
till Lagutskottet hemställa: att de
Åhörare, som bivista RiksStåndens Plena,
måtte åläggas att dervid ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som hvarje Stånd
för sig i detta afseende stadgat; att straff
måtte bestämmas för sådane förbrytelser,
hvilka begås af främmande Åhörare vid
RiksStåndens Plena, och hvilka förbrytelser
icke kunna hänföras till de i no och
i n:te §§. RegeringsFormen och 77 §. Riksdagsordningen
omnämde; samt att Forum
måtte bestämmas för upptagande af de åklagelser,
som, till följd af inträffade öfverträdelser
af främmande Åhörare, kunna komma
att mot dem anställas.
Den i April f. m.
35
Hvad åter angår de anmärkningar, som
här blifvit gjorde emot de af Utskottet föreslagne
reglementariska föreskrifter i och
för publicitets införande} så äro de i allmänhet
af mindre betydlighet, och jag skulle
till och med såsom Utskotts Ledamot
kunna gå in på de fleste, såsom till exempel
den anmärkning, att det borde fordras
Fem, i stället för Tre, Ledamöters förenade
yrkande för att medföra Åhörarnes aflägsnande
och förvandla ett Öppet Plenum
lill ett slutet. Jag anser visserligen Tre
Ledamöters begäran i detta fall vara tillräckligt;
men jag är ej eller emot att antalet
ökas till Fern, såsom i Franska Deputerade
Kammaren. — Här har mycket blifvit
taladt om, huruvida Utskottet gjort rätt
eller orätt, då det föreslagit, att främmande
Åhörare borde vid Ridderskapets och
Adelns Plena vara obetäckte. Utskottet trodde,
att då de, som visa sig för Ståndet,
det vill säga desom tala, dervid alltid hafva
af sig hattarne, kunde det ej vara för
mycket, om äfven de främmande Åhörarne
iakttogo detsamma af aktning för Ståndet.
För öfrigt får jag upplysningsvis nämna,
att Utskottets förslag i detta afseende
är ordagrant öfversatt från ett dylikt stadgande
för dem, som, i egenskap af främmande
Åhörare, bivista Franska Deputerade
Kammarens Sessioner. Huru i BondeStåndet
härmed tillgår, bekänner jag mig
3*
36
Den i April f. m.
ännu vara okunnig om. — Hvad åter angår
Herr Cederschjölds förslag om Inträdes-Biljetternes
utdelning, så tror jag, att
om serskild strafflag för öfverträdelser af
Åhörarne varder utaf Lagutskottet uppgjord
och af Ståndet antagen, blifver det ej nödigt,
att i afseende på utdelning af Biljetterne
iakttaga samma sätt, sorn Utskottet
nu föreslagit. Dock kan jag ej dela den
värde Ledamotens tanka, att det är likgiltigt,
hvilket slags Åhörare Ridderskapet och
Adeln får vid sine plena, och att det till
och med skulle vara en fördel, att få dem
af lägsta Folkclassen. De skulle ej förslå
något af discussionerne; och för Ridderskapet
och Adeln kunde det ej vara något nöje
att hafva till Åhörare personer, som äro
så underlägsna i bildning. — Äfven afstyrker
jag Herr Cederschjölds förslag om Galeriers
inrättande i Riddarhussalen ; det skulle
allt för mycket vanpryda rummet. Men
det gifves ett annat sätt att bereda större
utrymme härstädes, det nemligen, att framdeles
inrätta Bänkarne i halfcirkel.
Att de reglementariska föreskrifterne
om publiciteten må inflyta i OrdningsSfadgan,
tillstyrker också jag, äfven som att i
RiddarhusOrdningen endast må införas principen,
att främmande Åhörare äga bivista
Ståndets plena.
Herr Munck af Rosensköld Eberhard:
Jag sätter för mycket värde på offentlig
-
Den i April f. m.
37
heten vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
för att kunna bifalla att dess
utöfning skall hero af två eller tre Ledamöters
godtycke, så att de efter behag vid
serskildta tillfällen kunna tillintetgöra den,
genom rättighet att fordra och erhålla Åhörarnes
aflägsnande. Desse Ledamöter kunde
sammansätta sig att oupphörligen utvisa
Åhörarne, och skulle sålunda kunna hindra
all publicitet hela Riksdagen igenom,
Åtminstone är det nödvändigt att, såsom
Grefve Frölich föreslagit, om en sådan rättighet
skall tillerkännas så få Ledamöter,
den eller de, hvilka yrka Åhörarnes aflägsnande
måste alltid uppgifva skäl dertill.
Hvad åter angår förslaget, att Åhörarnes
utvisande skulle få bero på LandtMarskalken
ensam, får jag påminna, att man ej
alltid kan påräkna att denne Ordförande
tillsättes efter förtjenst och i enlighet med
allmänna opinionen. Yårt Constitutionella
Land är det enda, der Lagstiftande Magten
ej deltager i sine Ordförandes tillsättande.
Detta är så mycket märkvärdigare,
som Rikets Ständer år 1809 hade nästan
fria händer, att upprätta hvad Constitution
de behagade, och hade för sig i detta fall
varnande exempel från 1789 och 1800 års
Riksdagar, Jag vill blott citera ett från
sistnämnde Riksdag, det nemligen, att Talemannen
i BorgareStåndet vägrade göra
Proposition till votering i en fråga, som
han förut framställt till discussion, emedan
38
Den i April f. m.
lian af denna fick anledning befara, att bans
egen eller Regeringens mening vid voteringen
icke skulle vinna. Ej blott i de Constitutionella
Länder, der Folket sjelf gifvit
sig constitution, utan äfven der, hvaräst
Constitutionen blifvit Folket skänkt af Regenten,
är det Representanterne medgifvit,
att deltaga i utnämningen af deras Ordförande.
Blott hos oss är ett motsatt förhållande;
och jag kan derföre ej gå in på
att lemna LandtMarskalken rättighet, att
ensam eller på en Ledamots begäran aflägsna
Åhörarne från Ståndets Plena. — I
afseende på utdelningen af InträdesBiljetterne
är jag nära ense med Herr Cederschjöld;
dock med någon modification. —«
Utrymmet inom RiddarhusSalen skulle jag
tro blifva tillräckligt utan nya Läktare, om
blott Bänkarne, som nu gå tvärt öfver Salen,
i stället anbragtes på ömse sidor nära
i form af Amphitheater, Man skulle då
äfven bättre både höra och höras.
Herr Lefren: Herr Cederschjöld har
redan presterat den bevisning, som jag ansåg
öfverflödig för ett axiom, emedan axiomer
ej behöfva bevisning. — I afseende
åter på biljet-utdelningen skulle jag vilja
erindra, att TidningsRedacteurer böra företrädesvis
berättigas att alltid erhålla Inträdesbiljetter,
— För öfrigt får jag föreslå,
att följande 3;ne stadganden i afseende på
publicitets införande vid Ridderskapets och
Den i April f. m.
Adelns Plena må i RiddarhusOrdningens
18 §. inflyta:
1:0) Offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar skall äga rum vid
alla tillfällen, då icke LandtMarskalk, eller
3:ne af Ståndets Ledamöter förklara, att
Plenum skall hållas slutet.
2:0) Åhörare af Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar ställe sig till efterrättelse
de föreskrifter, som Ridderskapet och Adeln
i dess OrdningsStadga härom förordnar.
3:o) Förbrytelser af Åhörare beifras
och bestraffas efter den lag Konung och
Ständer stifta.
Grefve Frölick: Jag anhåller, att Ridderskapet
och Adeln ej må tröttna vid mitt
försök att ytterligare bevisa skillnaden mellan
Fem och Tre Ledamöters rättighet, att
utvisa främmande Åhörare från Ståndets
Plena; men jag måste än vidare utveckla
detta, helst Herr Lefren gifvit Herr Cederschjölds
vederläggning mot mig kraften af
ett axiom. Såsom jag fattat Herr Cederschjölds
yttrande, var meningen deraf den,
att äfventyret för opinionens misshag skulle
lättare fördelas på Fem än på Tre Ledamöter,
som förenade sig om Åhörarnes
aflägsnande. Jag har mindre haft för afsigt
att undersöka äfventyret för en sådan
åtgärd; jag har blott velat förekomma Ahörarnes
utvisning på grund af så få Leda
-
4o
Den i April f. ra.
möters yrkande, ehvad äfventyret för Publikens
misshag må kunna blifva. Herrar
Cederschjöld och Lefren hafva således sett
saken från helt annan synpunkt, än jag.
Ännu förblifver jag i den tro, att det är
lättare att få 2 eller 3 än 5 Ledamöter
att förena sig om Åhörarnes aflägsnande;
och just i. svårigheten att få så inånga ense
derom, ligger garantien mot rättighetens
missbruk. För öfrigt skulle de, en för alla
och alla för en, ehvad de voro 3 eller 5,
dela misshaget af Allmänheten, om de utan
skäl begärt, att Åhörarne måtte afträda.
Jag torde ej vidare behöfva tala om rättigheten
att begära votering, som ej hör
till denna sak. Dock får jag dervid erinra,
att det exempel Herr Cederschjöld anfört,
bevisar ingenting, emedan, då Lagen
bestämmer att votering skall ske, om blott
en Ledamot sådant yrkar, det är alldeles
öfverflödigt att någon mer instämmer i hans
anhållan om votering, och sålunda kan ej
dervid utrönas, om flere önska att den må
äga rum. — I afseende på formen för behandlingen
af förevarande ärende, är jag
ense med Herr Hjerta deri, att Memorialet
med alla dervid nu gjorde anmärkningar
rörande det reglementariska af saken må
återremitteras till RiddarhusUtskottet, och
att Lagutskottet må genom remiss anmodas
inkomma med Förslag till straffbestämmelser
för Åhörarnes öfverträdelser,
Den i April f. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag begärde
icke att Memorialet skulle läsas om, utan
till slut; ty uppläsningen lärer icke hafva
varit fulländad, såsom Ordföranden i RiddarhusUtskottet
sjelf anmärkt. Men ett misstag
är äfven af mig begånget derigenom,
att jag förblandade Herr Falkmans vidlyftigare
yttrande, med Utskottets, emedan båda
delarne upplästes, då målet förra gången
förevar. Jag utbeder mig nu att i saken,
och formen, få yttra hvad jag ämnat
anföra. I den första frågan, huruvida en
ledamot skulle vara berättigad att utesluta
åhörarne, får jag instämma med Friherre
Boije. Vi kunna erinra oss hvad som bandt
vid denna Riksdag; jag vill ej ingå uti möjligheternes
vida verld, utan endast bålla
mig till verkligbeter Under denna Riksdag
hafva vi haft exempel på, att Ledamöter
blifvit af våra egna medlemmar hindrade,
att fortsätta sina tal. Det skulle kunna
hända, att en Ledamot, som uppträdde,
på förhand visste, att ett sådant bemötande
skulle honom vederfaras. Han torde
hafva mod att det oaktadt yttra sig inför
Ståndet allena, att tillrättavisa dem,
som afbröto honom, och försvara sin yttrande
rätt, fastän ämnet misshagade. Men
både för Ståndets och sin egen beder skuld,
torde han sky ett sådant uppträde i främmande
vittnens närvaro. Om en sådan talare
möjligen hade sanningens språk att föra,
skulle det på sådant sätt få förqväfvas,
4a
Den i April f. m.
inom detta, till hennes framförande, fridlyste
rum? Borde ej talaren hälldre vara
berättigad, att ensam på förhand begära
åhörarnes utelutande? Här har blifvit satt
i fråga, att flere ledamöter borde förena
sig med honom, antingen 3 eller 5, och
man har trott, att uti flertalet skulle ligga
större borgen mot missbruk af uteslutningsrätten.
För min del tror jag det ej vara
af särdeles vigt, om en eller några fordras
till dess utöfvande, ty om man på alfvar
befarar, att några personer skulle vilja sammansätta
sig och tillintetgöra offentligheten
för en hel Riksdag, så förslår antalet 5 lika
litet sora 3 till någon motverkan. Ridderskapet
och Adeln torde påminna sig,
att de, som röstade emot offentligheten,
vid voteringen derom, voro, om jag ej felar,
i55 personer. Desse utgöra ett mer än
3o gånger större antal än 5. Om de bytte
om, och blott hvar 3o:de gång begärde
åhörarnes uteslutande, så blefve det ej för
livar och en särdeles tungt, att bära den
femtedel af allmänna oviljan, som hvar
3o:de gång kunde träffa honom. I fråga
om LandtMarskalkens rätt att allena aflägsna
åhörarne, eller nödvändigheten att han
skulle bifalla en ledamots framställning derom,
så, och enär en Ordförandes förnämsta
egenskap är oväld, torde man hafva
orätt att inleda honom i någon förrättning,
hvarigenom denna oväldighet sattes på obehagliga
prof. LandtMarskalken skulle, för
-
Den i April f. m.
43
modligen för att ej synas partisk, antingen
alltid, eller aldrig, bevilja uteslutandet.
I förra händelsen vore hans deltagande
utan ändamål; i den sednare åter
en inskränkning i Ståndets frihet. Att han,
på egen hand, och utan att någon det hegärde,
skulle kunna aflägsna åhörarne, vore
åter att tillägga honom ett eget omdöme
angående det sorn framställdes; hvilket
vore stridande emot hans oväld, och röstlöshet.
Det kunde hända, icke allenast
hvad grundlagen föresett, att LandtMarskalken
vore af annan tanka än hela Ståndet,
utan äfven att han vore partisk eller
vederpart mot en talare aliena. Om denne
afbröts af både egna ledamöters och
läktarens sorl, om han följagteligen begärde
åhörarnes uteslutande, men LandlMarskalken
förklarade, att han ej kunnat urskilja
om Läktaren deltagit eller icke, utan
lät åhörarne qvarsitta, hvilken talare skulle
äga mod och ihärdighet, att längre kämpa
med alla dessa vederparter? Han kunde
icke ens vända sig till en billigare efterverld,
ty hans röst finge ej höras för ögonblicket,
och således icke öfvergå till en
annan tid. — Man har satt i fråga, att förändra
läktaren, så, att den skulle utsträckas
på båda sidor. Först torde man dock
böra eftersinna, och äfven låta erfarenheten
visa, om icke åhörarne få rum på den
läktare, som redan finnes. Yi böra ihågkomma,
att i England öfverläggningarne
44
Den i April f. m.
li&llas på eftermiddagarne och om nätterne.
Det är på den tid, då allmänna och
enskilla förrättningar äro slutade. Hos oss
hållas de deremot på förmiddagarne, och
till en del på eftermiddagarne. Hvilka hafva
då tid att afhöra oss. Embetsmännen
äro på sina embetsrum, Köpmännen på sina
contoir eller beursen, Ollicerarne på
vakt eller exercice. Inga andra skulle då
troligen hitkomma än de, som ej hafva någon
syssla att förrätta eller någon post att
expediera. Det är följagteligen troligt, att
ej särdeles många åhörare skulle infinna
sig, utom då personligbeter eller partisaker
förekomma, eller sådane som äro på
modet för dagen, eller med ett ord såkallade
intressanta saker. — Det skulle ofelbart
gå med åhörarnes talrikhet deruppe,
såsom med ledamöternas bär nere. Vid
vanliga tillfällen, såsom i dag, eller till
och med då Bevillningsförordningen förevar,
äro bänkarne tämmeligen glest besatta;
men vid de såkallade intressanta sakerna
fullt upptagna. I förra händelsen skulle
den nuvarande Läktaren troligen icke
blifva full, och vid de sednare skulle ett
tredubbel!; utrymme icke förslå. Om vi
likväl på förband utvidgade Läktaren, i förväntan
på många åhörare, och de i allmänhet
blifva få; så vore det något barmligt.
I afseende på utdelningen af bil 1 jetter tror
jag, att, om man skulle lemna dem åt den
förstkommande, skulle det vid intressanta
Den i April f. ra. 45
saker blifva trängsel, såsom då man täflar
om biljetter till ett annat nöje. Det skulle
då behöfvas vakt, för att skydda Fiscalen,
eller den tjensteman, som besörjde
utdelningen. Det kunde hända, att den
lägre folkhopen först sloges om våra biljetter,
och sedan sålde dem, såsom det ofta
sker vid de tillfällen, då inträdeskort
utdelas. Jag tror, att vi ej böra föranleda
dylika uppträden. I afseende på formfrågan
får jag instämma med Grefve Posse.
Det är endast straffbestämmelserne, som,
efter min mening, böra gå till Lagutskottet;
det öfriga deremot till RiddarhusUtskoltet.
Stadganderne derom kunna sedan införas
livar Ridderskapet och Adeln behagar,
och under hvilken benämning som
liä 1 dst. Då det torde blifva något svårt,
att här detaillera straffbestämmelserne, tror
jag det vore bäst, om man till RiddarhusUtskottet
öfverlemnade att uppgöra, hvilka
de punkter äro, som böra Lagutskottet
underställas.
Herr Thanij Wolrath: Om icke mitt
minne bedrager mig, tror jag, att den proposition
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde, i afseende på publicitetens
införande å Riddarhuset, tydeligen
bestämde, att allt det Reglementariska
ej skulle införas i RiddarhusOrdningen,
utan i ett särskilt Reglemente. Jag vill påminna
mig, att propositionen innehöll bi
-
46
Den i April f. ra.
fall till publiciteten, alt förordnande derom
skulle införas i RiddarhusOrdningen,
men det Reglementariska tillhöra Ridderskapet
och Adeln att särskilt besluta. Härigenom
torde den frågan vara så afgjord,
att den ej längre behöfver vara under discussion.
Jag har ej något vidare att tillägga,
utom i anledning af Herr Cederschjöld?
klander emot det föreslagne sättet att utdela
biljetterne. Meningen med den beslutade
Publiciteten måtte väl vara, att inkalla
bildade och väl uppfostrade personer
till vära åhörare. Jag trör ej, att detta
ändamål skulle vinnas, om biljetterne i
trängsel lemnäs till den förstkommande.
Då behöfdes många garantier mot oskick,
och jag anser derföre det vara bäst, att
biljetterne utdelas af LandtMarskalken och,
såsom Utskottet föreslagit, Ståndets egna
Ledamöter. Deras känsla af rätt och heder
måtte gora, att de ej inkalla personer,
som skulle störa oss, utan endast sådane,
hvilka man önskade blifva underrättade,
att vi hafva till ändamål det rätta, det
allmännas väl och enskilt förkofran.
Friherre Sprengtporten j Jacob Wilhelmi
Jag kan ej dela med Herr von Hartmansdorff
den farhågan, att här kunde finnas 5 Ledamöter,
än mindre i55, som kunde förena
sig om att illudera lagarne, och sätta
sig fernot majoritetens beslut, derigenom
att de öfverenskommo att skiftevis aflägsna
Den i April f. m.
47
åhörarne, utan annan förmån än att successift
ådraga sig Ridderskapets och Adelns,
samt Allmänhetens hilliga missnöje. Jag
anser i öfrigt hela denna fråga om det reglementariska,
vara af liten vigt, sedan det
är anledning förmoda, att Stadgandet derom
kommer alt inflyta i OrdningsStadgan,
samt Ridderskapet och Adeln således har
sig öppet, om några olägenheter uppstå,
att när som helst, och på hvad sätt sorn
helst, förändra sitt beslut i denna del, i
följd af den ledning som erfarenheten lemnar.
Derföre skulle jag gerna med förbundne
ögon lemna mitt bifall till hvad
förslag Utskottet framställer. För öfrigt
förenar jag mig med Grefve Posse i afseende
på frågans classification uti politisk,
juridisk och reglementarisk, samt förmodar
att numera inga svårigheter i detta
ämne måtte uppstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då i anledning
af Ridderskapets och Adelns beslut,
att serskildt öfverlägga om sättet, vilkoret!
och verkställigheten af den förut beslutade
Offentligheten vid Ståndets öfverläggningar,
Hans Excellence nu föredragit den del af
RiddarhusUtskottets aflåtne Memorial, sorn
innefattade Utskottets förslag till reglementariska
stadganden, i afseende på berörde
Offentlighet, hade Hans Excellence förmodat,
att discussionen skulle blifvit inskrift!kfc
48
Den i April f. m.
till anmärkningar vid RiddarliusUtskottets
Memorial; men som flere ledamöter önskat,
att beslut nu genast måtte fattas, så väl
derom, att de blifvande reglementariska
stadgandeni afseende på Offentligheten skola
i Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga
införas, som ock att Lagutskottet
måtte anmodas upprätta förslag till Lag,
innefattande nödige straffbestämmelser för
de förbrytelser, hvilka kunde begås af åhörare,
som bivista RiksStåndens öfverläggningar;
alltså fann Hans Excellence, enär
det vore Ridderskapets och Adelns fullkomliga
rättighet att öfver dessa frågor besluta,
på sätt oell i den ordning lämpligast
syntes, sig nu böra hemställa, om Ridderskapet
och Adeln, under förklarande, att
de Reglementariska stadganden, hvilka i
afseende på Offentlighet vid Ståndets öfverläggningar
kunde komma att äga rum, borde
uti Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga
inflyta, ansåg den senare delen af
RiddarliusUtskottets ofvanberörde Memorial,
som innefattade det af Utskottet i afseende
på Offentligheten uppgjorde Reglementariska
Förslag, böra, på grund af de den
3 sisllidne Febr. f. m. och den 16 sis 11 i elne
Mars f. ni., samt denne dag af åtskillige
Ledamöter dervid gjorde anmärkningar,
lill RiddarliusUtskottet återremitteras;
samt derjemte skulle finna för godt
anmoda Lagutskottet, att upprätta ett Lag
för
-
Den i April f. na.
49
förslag, innefattande nödige Straffbestämmelser
för de förbrytelser, hvilka kunde
begås af Åhörare, som bivista RiksSlåndens
Öfverläggningar.
Ropades Ja.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, uppläste
följande:
I Plenum den 3o Mars f. rn., förbehöll
jag mig att, i anledning af hvad som af
flere Talare under innevarande Riksdag blifvit
yttrad t angående Minimi-tabellen, få göra
en ny Motion. Denna består i min vördsamma
hemställan till Ridderskapet och Adeln
samt öfrige respective MedSlånden om
tillvägabringande af:
1:0 en anmodan till BevillningsUtskottet
att uppgöra grunder till nytt Taxeringsvärde
å skattskyldige egendomar öfver
hela Riket, med afseende å Natur, Beskaffenhet
och Afkastningspris.
a:o befallning till samtelige Herrar Landshöfdingar
att, vid tillfälle af de Taxeringar,
som nyss efter Riksdagen hållas,
med stöd af dessa grunder uppgöra Förslag
till ny Taxering af värden i Städerne
och å Landet.
När sådane Taxeringslängder, noggrant
uppgjorde efter samma uttryckligt bestäm
19
H. 4
5o Den i April f. ra.
da grunder, hinna från Länen inkomma,
och deras sammanräknade Bevillningssummor
skulle finftas öfverstiga nuvarande Minimi-tabells
Totalsumma, kunna lätteligen,
då proportionen Länen emellan, på detta
— den mathematiska vissheten närmast kommande
— sätt, blifvit utredd, vissa procent
af taxeringsvärdet nedsättas, eller höjas,
för att få jorden att bära den skatt,
som Rikets Ständer pröfva rättvis, och sålunda
till nästa Riksdag Minimi-tabeller uppstå,
hvilka ej, såsom de nuvarande, hafva
att tacka endast slumpen för sitt belopp.
De i första punkten omförmälde grunder
böra ej vara svåra att uppgöra för alla
möjligen inträffande fall, och för alla
slag af räntebärande Egendom, börande nettobehållningen
uppgifvas i varor, och dessa
varor beräknas i de uti orten gångbara
tforg-priser — alltsammans enligt ett medium
af tio år.
Vid nästa Riksdag skulle Rikets Ständer
kunna besluta öfver användandet af de
vundne upplysningarne, om en Comite'e nu
kunde utväljas, bestående af en insigtsfull
och oväldig man från hvarje Landskap,
hvilken Comitee ägde att insamla Länens
uppskattningslängder, och ransaka, om i det
uppgjorda förslaget de fastställde grunderne
noggrannt blifvit följde.
Lades på bordet.
Den i April f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. i tili 6 i eftermiddag alt fortsättas.
Föredrogs ånyo BevillningsUtskottets
den 7 sistl. Mars under N:o i5 afgifne,
samt den 26 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Betänkande, angående Stämplade
Pappersafgiften.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anbåller,
att få framställa åtskilliga anmärkningar
vid delta Betänkande.
Den första angår 3:dje § 6:te momentet.
Derom säger Utskottet: Inom Utskottet
anförde exempelatt mera än sannolika
skäl förekommit, det Chartor j som
förut varit begagnade och påtecknade _, blifvit
någon gång j genom särdeles konstskicklighet
j befriade från den emot t agne påskriften
, och ä nyo använde j hafva visat angelägenheten
, att i möjligaste måtto söka
förekomma ett sådant missbruk, och föranlåtit
de förändringar j som är o föreslagne
så väl uti 3:dje $ b:te mom. som io:de
$ 3:dje mom. af nya författningen. Mine
Herrar, jag har under efterfrågningar
om Chartas-Sigillatasuppbörden kommit till
säker kunskap, ehuru jag naturligtvis ej
kan åtaga mig att bevisa det, attj stora
4*
5i
Den i April f. m.
missbruk dervid äga rum. De väsendtligaste
och största förluster äro, då fråga är
om chartering af Köpe-Bref och Köpeafhandlingar.
Jag anhåller, att Utskottet
måtte fästa mera uppmärksamhet vid det
yttrande jag redan förut i detta afseende
afgifvit, och tänka på, att det vore tjenligt,
att, i stället för Chartre-lösen, söka
bekomma dessa afgifter på samma sätt som
Wadstena Krigsmanshus- och Sterbhusafgiften;
nemligen att Domarne till vederbörande
uppbördsman uppgifva förteckningar
på under året skedde Köpafhandlingar
om fastighet och deras belopp, samt att
derefter på Debetsedeln upptoges, för den
som köpte Fastigheten, den afgift han bör
erlägga. — Hela detta stadgande skulle således
försvinna ur författningen om stämplade
pappersafgiften. Inkomsten genom ett
sådant stadgande skulle blifva större, än
man knnde vänta, och kanske lemna lika
stor behållning, som hela Charta Sigillata
nu utgör. — Sedan kommer 3:dje § g mom.
Derom heter det: Då Utskottet kommit i
erfarenhetatt Hyrescontracler , ehuru ämnade
att gälia för helt Air , och äfven på
sådant sätt begagnade, likväl blifvit stälde
på halft år eller stundom några månader
j till undvikande af högre Chartce
Sigillatceafgift; har detta förhållande j motverkande
Författningens syftemål 3 föranledt
det vid 3:dje &. 8:de mom. föreslagne
tillägg.
Den i April f. m.
53
Här synes mig en otydlighet äga rum.
Jag tror, att de i nuvarande Författning
förekommande ord: ett sålunda charteradt
Contract &c., ej äro lämpliga. Utskottet
borde, i stället för dessa ord, insätta: att
den erlagde afgiften endast gällde för lika
tid, som Contractet. Nu inträffa många
missbruk. De skulle förekommas, om sistnämnde
ord inrycktes i den nya förordningen.
— I 4'de §. 2:dra morn. handlas om
Arfskiften. Der säger Utskottet: Till den
förändrade Progression uti beloppet af
stämpla dt papper å Arf skif len _, hvilken
blifvit föreslagen att grundas på Sterbhusets
behållningj har Utskottet trott sig
finna en mera än billig anledning deruti ,
att arktalet _, som erfordras för Arfskifte
i ett Po af ringa vilkor , ofta kan af nödvändigheten
uppdrifvas vida högre j än
som erfordras för denna handlinguti ett
mångdubbelt förmögnare Sterbhus, då i
sådane fall den fattigare kom att högre
beskattas än den rike. Hvarförutan Utskottet
ansett Arfskiften i allmänhet icke
böra betungas med hög chartering, enär
en sådan i betydlig män redan blifvit erlagd
för den föregångne Bouppteckningen ;
samt i alla fall controllen vid Arf skiftens
chartering är liten eller ingen.
Vid detta Utskottets yttrande är det
ganska svårt att framställa anmärkningar,
emedan det nya Förslaget till Förordning
54
Den i April f. m.
ej är Betänkandet så bifogadt, att man kan
säga, hvilka uttryck Utskottet föreslår; och
jag ber derföre Ridderskapet och Adeln ursägta,
att jag mäste uppehålla Ståndet med
yttranden, som synas mindre sammanhängande;
men jag tror att anmärkning bör
äga rum äfven vid detta Moment; ty det
finnes ej någon laglig skyldighet att förevisa
Arfskiften inför Domstol. Det är först,
då det blir fråga oni någon laglig åtgärd
eller tvist, som det, i följd derutaf, uppvisas,
och då måste det först ovilkorligen
charteras. Det är på denna grund jag anser
det vara orätt, att lägga en sådan afgift
på Arfskiften. Den kan ej anbefallas,
om Arfvingarne sins emellan komma öfverens;
ty då kommer aldrig skiftet att synas.
Af samma skäl tror jag, att hvad MorgongåfvoBref
angår, stadgandet kan vara öfverflödigt.
Afgift deraf kommer nu sällan
i fråga, då sådane nu mera ej brukas, hvarföre
den helt och hållit kunde upphöra.
I afseende på en inom BondeSlåndet gjord
Motion af Riksdagsmannen Norberg, hvarom
Utskottet yttrat, att Utskottet skall söka
genom en förändrad ordställning närmare
bestämma meningen, har Utskottet tillsatt
ordet hälftenbrukare bland underhafvande.
Jag tror, att om man satte: äfvensom LandtT>onder
j, A'rendatorer och Förvaltare, blefve
Redactionen rigtig. Som det nu står, är
den det icke, emedan ordet hälftenbrukare
ej är nog bestämdt. Det kan finnas tre
-
Den i April f. m.
55
dings och fjerdingsbrukare. Hvad åter angår
i3 §. 6:te Mom. skulle jag anse, att
det borde förblifva vid hvad hittills är
stadgadt, och att Utskottet borde förändra
sitt förslag, för att få det till likhet med
hvad förut varit. Utskottets Betänkande i
denna del lyder sålunda: Det för Bokhandlare
, Tidningsutdelare i allmänhet och
Postförvaltare isynnerhet, dä de utlämna
en ostämplad Tidning, uti i3 §. 6 Mom.
stadgade ansvar af 3 Rdr 16 Sch:s Böter
för hvarje sådant exemplar, har förekommit
Utskottet , att vara mindre lämpligt ,
enär någon gång skulle kunna inträffa den
händelse, att tillämpningen häraf blefve
en långt hårdare bestraffning , än den , i
andra fall, följer på verkliga brott af
svårare beskaffenhet, ehuru brott och straff
alltid böra stå uti ett visst förhållande till
hvarandra. Till en nödig ansedd rättelse
härutinnan har derföre Utskottet föreslagit
den förändrade uppställningen af ofvan
åberopade Moment; Och emot en utsatt högre
Bötessumma i3 Rdr 16 Sch. för de i
fråga varande förbrytelser, ansett desamma
i hela dess vidd, eller utan beräkning
af de utdelade exemplarens antal, vara
försonade , dock med tillagd skyldighet för
förbrytaren, att tillika godtgöra Staten
den skada han förorsakat. Detta stadgande
skulle blifva vådligt och leda till missbruk;
ty det vore ett för litet vite för ett
sådant brott. Vid Boktryckerierne linnes
56
Den i April f. m.
ett dråpeligt tillfälle, att skylla på avbetarne,
om man ej begagnat stämpladt papper.
Boktryckarne kunde sjelfve föranstalta
att så skedde, och kommo ej att betala
mera än i3 Rdr 16 Sch., och det först, då
det upptäcktes och lagligen anmältes. Vitet
svarade föga mot den förlust Staten lidit.
Nu är vitet så stort, att det icke gerna
kan ske. Det finnes ett exempel på ett
Boktryckeri i Götheborg der, mot kännedom
af ägaren, arbetarne företogo sig att
trycka Tidningar på ostämplad t papper.
Det upptäcktes och kungjordes af honom
sjelf, hvilket gjorde, att han undgick de
stadgade Böterne, och arbetarne bestraffades.
Det vore farligt, .att utsätta vitet
endast till i3 Rdr 16 Scb.; mången skulle
säkert ingå på att betala det. —■ Hvad
Charta på Lysningssedlar angår, tror jag
. väl, att missbruk äger rum, och alt det
kunde på något sätt hjelpas; men jag
tillstår, att jag ej i detta fall, på samma
sätt som om Köpeafhandlingar, kunnat
tydligt för mig uppgöra, huru det skall
kunna ske. Hvad Köpeafhandlingar beträffar,
tror jag åter, att då Sterbhusafgiften,
och afgiften till KrigSmanshuset kunna genom
KronoFogdarne uppbäras, kan det äfven
ske med afgifterne vid Köpekontrakter.
I följd af de nu framstälde anmärkningar,
anhåller jag om återremiss af Betänkandet.
Den i April f. m.
57
Herr Printzensköld, Carl: Lika med
Herr Hjerta trodde jag ej, att detta Betänkande
i dag skulle förekomma och är derföre
icke så alldeles beredd, att afgifva de
anmärkningar jag hade ämnat framställa.
Jag tror mig dock böra fästa uppmärksamheten
vid en och annan omständighet. I
afseende på chartering af Köpebref är jag
af lika tanka med Herr Hjerta, att afgiften
bör utgå, på sätt han föreslagit; dock skulle
jag vilja utsträcka detta sätt äfven till
charteringen af Fastebref. Det ena går lika
väl an, som det andra. Utskottet har väl,
i afseende på chartering af Tjenstemäns
Fullmagter, föreslagit afgiftens nedsättande
till 5 procent af Lönen, men bibehållit det
beräkningssätt, som i sista Chartae-Sigillataeförordningen
finnes stadgadt, nemligen,
att företrädarens sednaste uppgift till TaxeringsCommitteen
på inkomsterne af hans
tjenst, skall blifva grunden för Chartseafgiftens
bestämmande. — Orättvisan häraf
tror jag vara af erfarenheten tillräckligen
ådagalagd. Genom förändrade Markegångar
händer det, att Tjenstemäns Löner
stundom äro 33 procent högre det ena året
än det andra; Och genom bibehållande af
förenämnde grund för Charteringen, måste
således hända, hvad som ock verkligen inträffat,
att, t. ex., en Tjensteman som tillträder
en lön af 1200 Bdr, får betala Charta
n för Fullmagten efter 1700 Rdr, hvartill
samma lön året förut uppgått, hvilket
58
Den i April f. m.
ingalunda är med rättvisa eller billighet
öfverensstämmande. För min del skulle
jag tro det vara lämpligast, att hvarje Tjensteman
finge erlägga nämnde afgift efter
den Lön, som han åtnjuter det år, då han
presenterar sin Fullrnagt till påteckning,
att den är utlöst. Om de tjensten åtföljande
sportler nödvändigt skola ingå i beräkningen,
hvilket likväl torde behöfva af
Utskottet närmare öfvervägas, lärer någon
tjenligare utväg icke finnas, än att företrädarens
uppgift i afseende på dem tages till
grund, enär Markegången ej på så beskaffade
inkomster har något inflytande.
Herr Tham, Wolrath: Då det för BevillningsUtskottet
är det största åliggande
och den lifligaste önskan, att kunna framlägga
de mäst fullständiga Förslag till Rikets
Ständers pröfning, så är det med.
tacksamhet Utskottet mottager alla grundade
Anmärkningar. Ibland dem anser
jag i synnerhet de, hvilka Herr Hjerta
gjort, vid 3:dje §. 6 Mom. af det nu framstälde
Förslaget; må hända äfven hvad han
yttrat i afseende på 3:dje §. 8 Mom. I anledning
af hvad Herr Hjerta anfört, att det
är svårt göra anmärkningar, då Författningen
ej är bifogad, får jag nämna, att man
rätt väl kunnat bifoga Förordningen, men
en tryckning af ett så vidlyftigt arbete
hade borttagit i4 dagar eller 3 veckor af
tiden; den hade kostat några hundrade
Den i April f. m.
59
Riksdaler, och då den i alla fall förmodeligen
kommer att undergå förändringar,
hade det varit bortkastade penningar. Det
har varit för besparing skull, och till tidens
vinnande, som Utskottet endast ansett
Betänkandet böra tryckas, och fyra
Afskrifter af den nya Förordningen tagas
för att till Stånden öfverlemnas, på samma
sätt som vid de förra Riksdagarne. Herr
Hjerta har gjort 2.‘ne anmärkningar om
Arfskiften och MorgonGåfvor. Jag får upplysa,
att det ej varit Utskottets mening,
att de skulle charteras, utom då de företes
vid Domstol till bevakning eller i andra
afseenden. Utskottet har varit af den öfvertygelse,
att ingen controll kan finnas
på, att det vid andra tillfällen sker; men
en norm bör finnas, huru de i sådane fall
höra charteras, och Utskottet har trott den,
som det uppgifvit, vara den hästa. Hvad
Riksdagsmannen Norbergs anmärkning angår,
var den ett misstag af honom. Han
hade ej noga läst §:n. Han hade ej sett,
att der står ordet Jboar. Jag tror, att
nästan alla de benämningar Herr Hjerta
uppgifvit, stå der. Med hälftenbrukare
menar man alla sådane brukare, som sköta
jorden emot en viss del af afkastningen,
då Husbonden tillsläpper en viss del af
utsädet, vare sig hälften, 3:dje eller 4'de
delen. Således tror jag ej, alt Stadgande
härom saknas, och skulle det så vara, blir
det nu för oss tillfälle att rälta det. I af
-
6n
Den i April f. ra.
seende på det för ringa utsatte ansvaret
för Tidningsutgifvare, så är det en fråga,
som Utskottet får noga öfverväga för att
se, om det misstagit sig. Hvad Lysningssedlar
beträffar, är det möjligt, att missbruk
kunnat ske. Ganska många Motioner
äro derom gjorde inom PrästeStåndet. De
mästa hafva likväl till afsigt beqvämlighet
för Presterne. Äfven några anmärkningar
hafva inom BondeSlåndet blifvit gjorde om
otydlighet i Författningen i denna del.
Utskottet har sökt att göra den tydligare,
och bevara det allmännas rätt. Det är föreslaget,
att Fastebref skulle erlägga afgift
på samma sätt som uppgifvit blifvit angående
Köpebref. Jag hemställer, huruvida
det går an, att vidtaga ett sådant stadgande.
I afseende på Köpebref finner jag
det ej medföra någon svårighet, men för
att betala Fastebrefsafgiften på ett sådant
sätt, skulle fordras en särskild controll.
Köparen kan ej betala afgiften, förr än
han får Fastebrefvet; det skulle då blifva
en controll emellan Domaren och KronoBetjeningen.
Jag kan ej för ögonblicket
se, huru det skulle gå till. Hvad åter
charteringen af Tjenstemäns Fullmagter
angår, så har den frågan varit mycket öfverklagad,
och man har hemstält, huru
vida man icke kunde rätta den olikhet,
som inträffar emellan a:ne Tjenstemän hvilka
vid olika tid tillträda lika tjenster med
lika Lön på Stat, men hvilken olika år ut
-
Scb i April f. m.
61
går efter olika Markegångar. Må hända är
det möjligt att hjelpa denna sak, så som
Herr Printzensköld yrkat, men jag får göra
den erhindran, att, då Fullmagten charteras,
det vill säga, då den skall utfärdas,
är det ej kändt, huru stort Lönebeloppet
blir för det följande året. Då skulle denna
chartering ej kunna göras förr än ett år
efter, och den värde Talaren torde sjelf
upplysa om sättet, huru det skall kunna
ske. Hade Utskottet sett något sätt att
utan olägenhet hjelpa saken, så hade det
skett. Motionairerne kunde ej uppgifva något
sådant.
Herr af Malmborg, Abraham: Emot
det af BevillningsUtskottet föreslagna stadgande
om borgens ställande af Domare med
flere för uppbörden af stämpladt papper,
har Herr af Billbergh, uti sin Utskottets
Betänkande bifogade Reservation, anfört
så grundeliga skäl, att jag till alla delar
mig dermed förenar, och får endast tillägga,
att jag väl hört någon skola, såsom stöd
. för berörde Stadgande, — hafva anfört,
att det vore en dålig Domare, som icke
kunde ställa Borgen; men jag tror tvärtom,
att. den Domare vore ännu mycket sämre,
som mille af någon begära borgen, och såmedelst
ställa sig uti ett Domare-embetet
ovärdigt och för rättsökande farligt beroende.
— För min del får jag förklara, det
jag aldrig går i borgen för någon, eho han
62
Den i April f. ra.
vara må, och bör således ej eller begära
en sådan handräckning af någon annan,
ty jag glömmer aldrig den kristliga moralen:
Allt hvad J viljen menniskorna skola
göra eder, det görer J ock dem. — Man
har väl ock, såsom skäl till borgens fordrande,
föregifvit, det flere Domare skola
ådragit sig balancer för Chartaemedel; men
jag har tillförlitelig anledning tvifla på riktigheten
af denna uppgift, då jag uti en
Handling, som är bifogad Kongl. KammarCollegii
underdåniga utlåtande, föranledt
af Rikets Ständers Revisorers år 1827 afgifne
Berättelse, funnit det mig, emot sanna
förhållandet, blifvit påfördt en balance
af 3o Sch. å Chartaemedel för år 1825. —
Om jag lefver till nästa Augusti månad,
har jag hela 49 år innehaft Domareembetet,
och under denna tidelängd aldrig ådragit
mig någon hvarken större eller mindre
Balance till Kronan eller andra, men väl
någon gång gjort öfverlefverering å Chartaemedel;
till bevis hvarom jag, utur ett från
Konungens Befallningshafvande i Nyköping
år 1821 till mig ankommit bref om Chartasinventering,
får uppläsa följande: Och
som Herr Lagmannen , enligt Lands Kontorets
räkning öfver Chartce-Sigillatce-upphörden
för nästförjlutne år j eger en öfverlefverering
af 38 Sch. Banco j så kan
den samma nu godtgöras. Uti den räkning
jag derefter afgaf glömde jag godtgöra
mig denna lumpna summa, som jag likväl
Den i April f. m.
63
sedermera, efter ytterligare påminnelse derom,
alförde uti en annan räkning; Och sedan
jag vid 1824 års slut till Konungens
Befallningshafvande för Chartasmedel ingaf
min sista redogörelse jemte alla då obetalda
sådane medel, utgörande endast 5
Sch., för hvilka och den oklandrade redogörelsen
jag har LandtRänteriets i LandsContoret
annoterade qvitto, så har jag icke
på credit hos Konungens Befallningshafvande
fått någon enda lapp stämpladt papper,
utan med mina egna penningar, för
hvilka jag icke är någon dödlig redo skyldig,
köpt det stämplade papper jag sedermera
be höft. — Jag har således omöjligen
kunnat komma på balance för år 1825 såsom
ofvannämnde, genom allmänt tryck
kungjorde, osanfärdiga uppgift innehåller;
och jag fann den derföre vara högst förolämpande;
hvadan jag, efter att hafva läst
berörde uppgift, skref till LandsKontorets
Föreståndare i Nyköping och begärde upplysning
om KammarCollegium, eller hvilken
annan, som funnit sig värdigt, att så
oförsynt i allmänt tryck chicanera mig.
Utaf det härpå den 7 Augusti 1828 meddelade
svar, får jag nu uppläsa följande:
Hid 1820 års utgång hade en difference af
38 Sch. genom misskrifning eller missräkning
uppkommit, som då syntes vara Herr
Lagmannens fordran. Deraf hade 3o Sch.
uppkommit af den orsak j att Herr Lagmannen
uti sin räkning af den 3o Decem
-
64
Den i April f. ra.
ber 1820 upptagit 14^7 Rdr 34 Sch. såsom
i Chartor emottagne i stället för 1467 Rdr
4 Sch. —■ Återstående 8 Sch. voro deremot
ingen verklig fordran, emedan den tillkommit
genom missräkning uti InventeringsInstrumentet
och vid 1821 års Inventering
af sig sjelf försvann. Detta svar slutas
med försäkran, att det sålunda förelupna
misstag visserligen icke skett i afsigt att
chicanera mig, hvilket summans obetydlighet
skulle bevisa; men jag tycker tvärtom,
att just summans obetydelighet bevisar
motsatsen, då deraf kunde hämtas den
för mig menliga tanka, att jag skulle vara
en usling, som icke kunnat eller velat betala
lumpna 3o Sch.; hvilka jag säkert betalt,
om jag vetat mig vara skyldig dem;
men jag anade ingen skuld hvarken lill
Kronan eller någon annan. — Då man således
oriktigt påfört mig balance i stället
för den fordran jag ägde, har jag rättighet
tro det flere delat samma öde; och derföre
försvinner det skäl man velat hämta
af föregifne balancer, hvilka, såsom Herr
af Billbergh i sin reservation ganska riktigt
anmärkt, aldrig kunna uppkomma, om
de redofordrande noga uppfylla deras Embetes
pligter. — I alla fall tycker jag det
vara olämpeligt och Lagstiftningen ovärdigt,
att påtruga det, enligt Grundlagen,
oberoende DomareEmbetet en befattning,
som måste sätta det i beroende, och förvandlar
-
Den i April f. m.
65
vandlar Domaren till Krämare, hvilken
skall utminutera Statens papperslappar, hvilka
till försäljning kunna och böra anförtros
åt andra, som deraf icke menligen hindras
i deras öfrige förrättningar och som godvilligt
för den medgifne försäljningsprocenten
åtaga sig det; hvarigenom Domaren undgår
ett för hans yrke alldeles främmande
krämeri, hvilket Lagstiftningen, såsom mig
synes, bör finna bans vigtiga kall ovärdigt,
då Lagstiftaren kommer i håg hvad som står
i den gamla Boken, der Syrak säger, att
en köpman kan med plats taga sig vara
för orätt och en krämare för synd.
Jag förmodar att de emot Utskottets
Betänkande gjorde anmärkningar föranleda
till återremiss, och anhåller derföre, att
detta anförande må få remissen åtfölja.
Herr Ribbing, Arvid: I den fråga,
som här blifvit vackt om möjligheten, att
på ett bättre sätt kunna controllera, att
stämpladt papper lägges å de Handlingar,
hvilka dermed böra förses, anhåller jag att
få yttra några ord. Herr Hjertås framställning
i ämnet rörer egenteligen Köpebref.
Herr Printzensköld har utvidgat den äfven
till Fastebref. Jag tror, att controllen
i afseende på Köpebref, blir ganska
lätt, emedan redan finnes stadgadt att Domaren
skall utgifva Förteckning till Upp19
H. 5,
66
Den i April f. ra.
bördsmannen på de köp, som vid hvarje
Ting till lagfart anmälas. I afseende på
Fastebref, är ej Domaren ålagdt att upprätta
några Förteckningar; men jag ser ej något
binder att ju sådant kunde ske, i hvilket
afseende BevillningsUtskottet med Lagutskottet
borde sammanträda för att derom
upprätta förslag. Skulle man antaga en sådan
ytterligare åtgärd, kunde man utsträcka den
äfven till Bouppteckningars chartaebeläggning.
Allt, som kan vara tjenande till controll,
eller att aflägsna misstankan om underslef,
tror jag böra iakttagas, såsom i
båda afseenden gagneligt. Den lindring Utskottet
föreslår, att en ringare Charta skulle
antagas vid chartering af visse Testamenten
för trogen tjenst, vore icke conceqvent
att bifalla, sedan Utskottets framställning
om denna lindrings upphörande i
fråga om direct Bevillning af det testamenterade
här lemnats utan anmärkning, i anseende
till det skäl Utskottet framställt,
att till vinnande af eftergift man påfunnit
att orätt benämna Testamenten såsom gåfvor
för trogen tjenst, och genom detta missbruk
minskat Kronans inkomster. Samma
skäl synes hafva bordt beveka Utskottet,
att nu följa en lika grundsatts; ty har missbruk
ägt rum i anseende till bevillningen,
så är det troligt, att de komma att äga rum
i afseende på Chartan. Jag skall för öfrigt
anhålla att få förena mig i den reservation,
som Herr af Rolen bifogat Utskottets
Den i April f. ra.
67
Betänkande derom, att till Biläggningschartor
ej få begagnas skrifchartor, emedan missbruk
då äro lättare, på sätt äfven offentliggjorda
Rättegångar visat. Till förekommande
af underslef har en serskildt sort
papper för Biläggningschartor blifvit användt,
å hvilket det skrifna ej kan så lätt
utplånas, men hvartill tjenar denna förbättring,
om ej Biläggningschartorne användas.
Samma reservant har äfven anmärkt
det vara öfverflödigt, att stadga något ansvar,
om man charterade med högre chartor,
än som fordras. Det lärer väl ej kunna
komma i fråga alt ställa någon till ansvar,
för det att han gifver Kronan något;
tj då detta ej kan vara ett brott, kan det ej
eller bestraffas. I fråga om morgongåfvors,
arfskifteshandlingars m. fl. beläggande med
charta, tror jag, att ett förtydligande fordras
i anseende dertill, att det är skillnad
emellan alt förete desse handlingar i bevaknings-afseende
inom viss tid, eller att
blott bifoga dem såsom bevis eller bilagor
vid Rättegångar. I afseende på frågan örn
Borgens ställande, som till en del utgjorde
föremål för Herr af Malmborgs yttrande,
tror jag att Domaren bör bibehållas
vid den rätt som nu varande ChartaeSigilatasFörordning
lernnar honom, att ställa
borgen om han vill, och låta bli, om han
vill. För min del finnér jag likväl icke,
att det är skamligt, att ställa borgen. Jag
4
68
!
Den i April f. m.
liar gjort det, för alt slippa redovisning
mera än en gång om året, i stället för eljest
livart halft år.
Herr Hjerta: Jag är skyldig upplysa,
att Herr Tham missförstått mig, om han
trott, det jag påstått, att BevillningsUtskottet
bordt jemte ifrågavarande Betänkande
inkomma med Förslag till Förordningen.
Med mitt yttrande i detta afseende åsyftade
jag endast en ursägt för mig, för det
jag behöfde så lång tid, alt uppsöka de
ställen, hvaremot jag ville göra anmärkningar.
Till desse af mig redan framställde,
ber jag att ytterligare få tillägga en,
angående chartering af Fullmagter i Armeen.
Om man skulle taga Utskottets förslag
i detta fall efter ordalagen, skulle man tro,
att desse Fullmagter skulle förses med dubbelt
större charta, än andre. Det är naturligtvis
ej meningen, och kan lätt rättas
genom en redactions förändring; hvarpå jag
velat fästa Utskottets uppmärksamhet.
Herr Printzensköld: Till undanrödjande
af det tvifvelsmål, Herr Tham framställt
emot möjligheten att å fastebrefven
äfven tillämpa det af Herr Hjerta uppgifne
sätt för uppbörd och redovisning af
Charta;-Sigilatae-afgiften för köpebref, får
jag till den värda Ledamotens eget bepröfvande
hemställa, om man väl behöfver så
mycket skynda med fastebrefs utlösande,
Den i April f. m.
ali icke tiden för börd eller annat klander
å köpet hinner alt dessförinnan tilländagå.
Jag tror icke en sådan skyndsamhet vara
af behofvet påkallad, ej eller är den i Lag
föreskrifven; och jag ser således intet
hinder, att ju Chartaeafgiften för fastebref
kan uppbäras och redovisas på samma sätt
som för köpebrefven föreslagits, om blott
Domaren får sig ålagdt det icke serdeles
betydliga besväret, att vid hvarje Tings
slut meddela vederbörande Uppbördmän
förteckning å de Fastebref, som under
Tinget blifvit utfärdade.— I afseende åter
på Herr Thams anmärkning mot milt förslag
om chartering af fullmagter, får jag
äran erindra, alt det icke kan blifva svårt
att derföre taga till grund lönebeloppet det
år, då tjenstemannen första gången hos vederbörande
presenterar sin fullmugt lill påteckning,
när man besinnar att Mnrkegångsprisen,
som utgöra hufvudgrunden för lönernas
beräkning, alltid vid hvarje års början
äro bestämde.
Herr RothliebAxel: Anledningen lill
Utskottets beslut i den af Herr af Malmborg
och Herr Ribbing klandrade del af
Förslaget, var den, att Utskottet ansåg Ordinarie
Domare ej böra vara mera undantagne
från ställande af borgen för ChartasSigillatae-uppbörden,
än andre Kronans Embetsmän,
såsom Landssekreterare och LandsKamererare,
hvilka det äfven förut ålegat
7o
Den i April f. m.
att prestera sådan borgen. Dessutom föranleddes
Utskottet till detta beslut af erliållne
upplysningar, alt åtskillige betydliga
balancer uppkommit genom försummad,
redovisning af Domare för stämpladt papper.
Skulle någon Domare vilja försaka
vinsten att bålla chartor, blir endast han
sjelf derpå lidande, då i alla orter finnas
Chartaeförsäljningsmän, som visserligen med
glädje och vinst skulle vid alla Ting och
förefallande behof bålla vederbörande chartor
till banda. Vid sådant förhållande
hemställer jag, om det icke är bäst att
förblifva vid det som Utskottet föreslagit.
Friherre Cederström_, Jacob: Att enskilde
Försäljningsman af CbartaSigillata
skola ställa borgen, är naturligt. Men någon
sådan bör icke fordras af Ordinarie
Tjenstemän, som emottaga stämpladt papper
i och för tjensteutöfningen, och redogöra
derföre på vissa tider vid inventering.
Det finnes ock en utväg att hafva
säker eontroll på Domare i detta afseende,
den nemligen, att ålägga dem reqvirera
stämpladt papper i förskott, och således
ej köpa utan endast redovisa och till
Kronan betala det cbartsebelopp, som, i
och för tjensten, hvart halft år blifvit användt,
samt att förpligta AdvokatFiskalsEmbetet
i hvarje HofRätt att upprätta Förteckningar
öfver beloppet af det stämplade
papper, som, enligt de till IIofRätten
Den i April f. m.
inkomne Domböcker och Protocoller, bör
åtgå, hvilka Förteckningar derefter skulle
öfversändas till Landshöfdingarne, för att
jemföras med Domarnes redogörelser; derigenom
upptäcktes genast, om någon häftade
för balance, men som då ej kunde
vara stor, enär denna controll skulle äga
rum i Januari och Juni månader hvarje år.
Säkerheten hos en ordinarie Domare för
det stämplade papper han reqvirerat, bör
ej kunna betviflas, så framt han ej fått
draga på sig balance för flere år förut. Jag
anhåller, att detta förslag måtte få åtfölja
återremissen till Utskottet.
Friherre Ridderstolpe , Fredrik: Uti
4 punkten af i3 §:n i Förordningen om
stämplade pappers-afgiften heter det: ”allt
”underslef med stämpladt papper, uppbärande
af högre betalning, än utsatt är,
”förfalskning eller annan grof förbrytelse,
”straffas efter allmän Lag;” men det är
ingalunda bestämdt, om förbrytaren bör
anses och straffas såsom Uppbördsman eller
såsom bedräglig Creditor; hvarföre jag
yrkar, att någonting härom måtte stadgas.
Jag anhåller, att detta måtte anses såsom
en ny motion af mig, och remitteras till
Lagutskottet, med anmodan att inkomma
med ett Lagförslag i detta afseende. I Vestmanland
har nyligen inträffat en händelse,
som föranledt mig till denna framställning.
En person hade emotlagit stämpladt pap
-
7*
Den i April f. ra.
per till försäljning till ett belopp af minst
iooo R:dr och spelade bort alltsammans
under en marknad i Westerås. Han har
likväl hittills undgått allt ansvar derför,
emedan jag af hans Löftesmän uttagit ersättning
till Kongl. Maj:t och Kronan för
det förskingrade stämplade papperet, och
Domaren ansåg honom icke vara Uppbördsman
och således ej kunna såsom sådan
straffas, för att hafva förskingrat Kong).
Majrts och Kronans medel.
Grefve Posse, Arvid: Äfven jag tror
mig kunna med säkerhet antaga, att många
missbruk äga rum vid chartering af hand- *
lingar, som fordra högt belopp af stämpladt
papper; och jag önskar en tillräcklig
controll häremot. Herr Hjertås förslag i
detta afseende är bra för Köpebrefs chartering,
men kan ej lämpas till andre handlingar.
Jag tror ändamålet skulle, hvad
Fastebref angår, bäst vinnas genom ett
stadgande, att sådane alltid borde skrifvas
på stämpladt papper. Något hinder derför
synes mig ej möta, då Fastebrefvet vanligen
ej kan utfärdas förr än på Fjerde Tinget
sedan första uppbudet blifvit begärdi,
och Domaren under tiden kan anskaffa deri
erforderliga Chartan. Till controll på vigtig
chartering af Bouppteckningar och djrlike
handlingar skulle mycket bidraga, att
om de finnas sakna charta, när helst de
officielt företes, skola de, utan afseende på
Ben i April f. ra.
73
derå befintlig påskrift, att de blifvit med
Charta belagde, genast förses med charta;
ty det är hvars och ens skyldighet att så
vårda de handlingar han har örn hand,
att chartan, om den verkligen funnits der,
ej bortkommen och nog gömmer han chartan,
så väl som handlingen, då han känner
den påföljd att i annan händelse få
anskaffa ny charta. En sådan föreskrift
skulle dock naturligtvis ej gälla retroaetift
utan blott för de handlingar, som blifvit
charterade efter ett sådant påbuds utfärdande.
Likaledes borde, vid inventering
af Archiver, Afträdaren vara ovilkorligen
skyldig att ersätta det belopp af Charta
Sigillata, som saknas å handlingarne. Då
skulle charteringen iakttagas med mera
sorgfällighet, och charterade handlingar
noggrannare vårdas. Med Herr af Malmborg
kan jag ej instämma deri, att den
Domare, som ville ställa borgen för stämplade
pappers-uppbörden, vore en dålig
Domare; ty jag kan ej medgifva att alla
de Domare före år 1823 varit dåliga, sorn
ställt sådan borgen. Jag tror man bör
återgå till stadgandet före den tiden, att
alla Tjenstemän i allmänhet böra prestera
en dylik borgen. Undantager man åter
en del; då först är det obehagligt för de
öfrige, alt hafva sig en sådan skyldighet
ålagd.
Herr Tham: Grefve Posse har till det
74
Den i April f. m.
mesta förekommit mig i hvad jag tänkte
svara på Herr af Malmborgs anmärkning.
Jag ville blott erindra, att ända till i8a3
års Riksdag ålåg det Domare att ställa borgen
för Charlas Sigillatse uppbörden; men
då väcktes bär af en Domare motion, att
denna skyldighet måtte upphöra, och detta
bifölls af Rikets Ständer, med vilkor att
Domare skulle 2:ne gångor om året redovisa
för det reqvirerade Charlasbeloppet.
Att Utskottet nu föreslagit återgång till det
gamla stadgandet om borgens ställande,
liärrörer af den erhållna upplysning, att
bos Domare yppats ganska betydliga och
svårt åtkomliga balancer. — Herr Ribbing
bar ansett det öfverflödigt, att i Förordningen
nämna, det ansvar ej bör drabba
någon för handlingars beläggande med för
stor charta. Det trodde äfven flere Ledamöter
i Utskottet; men då upplystes, att
en kitslig Actor verkligen tilltalat en person
för sådant; och derföre lät Utskottet
detta stadgande inflyta. —. Att Fastebref
skola skrifvas på Charta, är redan förut
stadgadt, men en olägenhet dervid är svårigheten
att få lagom stora Chartor; ty annars
måste en del Chartor biläggas, och
då är alltid tillfälle till missbruk. I allmänhet
tror jag också Fastebrefven nu
skrifvas på Chartor, så snart icke Pergament
dertill nyttjas; men vanligen måste
Chartan ökas med Biläggnings-Cbartor för
att motsvara jemnt det erforderliga belop
-
Den i April f. m.
75
pet. — Här har ock blifvit väckt fråga om
skyldighet att ersätta Chartor, som från
handlingar bortkommit. Derom är redan
stadgadt i så väl den gamla, som den nya,
ChartaeSigillataeFörfattningen, der det heter,
att den, som företer en handling, der
Chartan säges vara förkommen, skall bevisa
detta, eller i annat fall belägga handlingen
med ny Charta. — Men om skyldighet
för Embetsman att ersätta bristande
Chartor å handlingar vid inventering
af Archiver, såsom Grefve Posse äfven yrkat,
finnes mig veterligen ej någonting stadgadt.
Herr Ribbing: På det frågan om borgens
ställande för ChartaeSigillataemedel af
Domare ej må anses vara fullkomligt besvarad
af de BevillningsUtskottets Ledamöter,
som härom yttrat sig, får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att föreskriften
för Domare, att praestera denna Borgen, är
ett allmänt stadgande, men sjelfva borgens
ställande en enskild handling, hvilken Lagen
icke kan anbefalla, hvarföre ett stadgande
derom är ganska äfventyrligt. Om
Utskottets förslag blefve gällande, men en
Domare, som, efter hvad vi hört, ej torde
vara så långt borta, förklarade, att han
icke ville eller kunde ställa en sådan borgen;
så hade jag väl lust att se, huru man
ville bete sig. Icke kunde, genom vederbörande
Ämbetsmäns försorg någon anmo
-
76
Den i April f. m.
das eller tvingas, att gå i borgen för en
Domare, som ingen borgen begärt, än mindre
för en Domare som väl begärt, men, i
anseende till bristande credit, ej kunnat
få någon borgen. En värd ledamot liar,
med ogillande af mitt förslag till controll
å rigtig chartering af Fastebref, i stället
föreslagit, att sådane alltid borde skrifvas
å den erforderliga Chartan; men möjligheten
att i tillämpningen utföra denna controll
försvinner, i händelse, så, som verkligen
inom en Domsaga under flere år inträffat,
Fastebref ej alls utskrifvas. Det
låter besynnerligt, då Domaren derigenom
sjelf tillskyndat sig en betydlig förlust,
men det är likväl kändt af flera än mig,
att sig verkeligen så förhållit. Sådant oskick
bör, på sätt jag föreslagit, förekommas,
emedan det tillskyndar kronan förlust och
medförer ojemn skattefördelning i den ort,
der fastighetshandel utan afgift får ske.
En föreskrift att fastebref skola skrifvas på
så stor Charta, som de, hvarmed de skolat
beläggas eller förses, skulle dessutom
blifva omöjelig i verkställigheten, emedan
Domaren ej kunde på förhand beställa Chartor,
som på skillingen passade för alla de
fastor han under året komme att utfärda,
och medföra olägenhet för de Domare, sorn
låtit på mindre Chartor trycka eller gravera
formulaire till Fastebref. Desse dugde då ej
mera och Chartorne voro maeulerade.
I fråga om mitt förslags otillämplighet i
Den i April f. m.
77
afseende på Chartering af Bouppteckningar,
och om det af en värd Ledamot i
stället föreslagna sättet att förekomma missbruk
genom stadgande, att Bouppteckningar,
som äro företedde inför Allmän Auctoritet,
och saknade Charta, skulle ovillkorligen
å nyo Charteras, får jag erindra
att en sådan föreskrift ganska lätt illuderas
derigenom, att endast afskrifter af Bouppteckningar
företes; Och det är dessutom
ganska få, som vid Domstolarne, efter
första inlemnandet, å nyo uppvisas.
Controllen skulle således inskränka sig till
dessa få, då deremot den controll, som jag
föreslagit, sträckte sig till alla. — Hvad.
beträffar obehöfligheten af ett stadgande
om frihet från ansvar för Handlingars beläggande
med för stor Charta; så synes
mig det af Herr Tham anförde exempel
att sådant åtal ägt rum af en kitslig Actor,
så som Herr Tham sjelf benämner honom,
icke bevisa att en särskild föreskrift härom
behöfves, ty det måtte vara gifvet, alt
den tilltalade i allt fall fått domslut till
sin förmon.
Friherre Ridderstolpe: Af tvänne skäl
anser jag Domare icke böra åläggas att
ställa borgen för Chartse-Sigillatae-medel:
1:0 emedan DomareEmbetet redan innefattar
ett så stort förtroende, att dermed
icke kan compareras öfverlemnande! i Domares
vård af ett erforderligt belopp af
78
Den i April f. m.
stämpladt papper, utan är detsamma vida
underordnadt; och 2:0 emedan Domare, genom
nödvändighet att förskaffa sig en sådan
borgen af andra personer, sättes i beroende
af dem; hvilket sorgfälligt bör undvikas.
Skulle icke destomindre det anses
aldeles nödigt, att Domare prestera säkerhet
för det stämplade papper dem anförtros,
så anhåller jag att Domare åtminstone
måtte få optionsrätt att antingen lemna
borgen, eller ock sätta honom tillhörig
ograverad egendom i pant. Mången anser
kanske ett stadgande härom öfverflödigt;
men jag har i Vestmanland exempel, att
en KronoFogde, för att undvika förbindelser
bos andra personer genom anhållan om
deras borgen, begärt att i stället få pantsätta
sin ograyerade fasta Egendom; och
det är mycken fråga, om sådant kan honom
tillåtas.
Herr af Malmborg: Sedan jag hade
ordet, har jag hört någon Talare föreslå,
det Fastebref icke böra beläggas med, utan
skrifvas på, stämpladt papper. Den, som
kan göra ett sådant förslag, har dermed
ådagalagt, att han aldrig utfärdat Fastebref,
ty i annat fall hade han dervid fått
lära, huru sådane bref höra Charteras, och
således funnit sitt förslag omöjligt att verkställa,
då köpeskillingens belopp bestämmer
Chartans storlek, som efter 1823 års
ChartaeSigillaUeFörordning och äfven ef
-
Den i April f. m.
79
ter den nu föreslagne, kan fordra sådane
stämplar, som aldeles icke finnas, såsom
lill exempel 15, 21, 27, 3o, 33, 3p, 42
och 43 sk., samt då de uppgå till Riksdalertalet,
kan blifva till en Fasta 1 R:dr i5
sk., 2 R:dr 3 sk., 3 R:dr i5 sk., 4 R:dr
27 sk., 5 R:dr 45 sk., 6 R:dr 39 sk., och
så vidare. — Sådane stämplar finnas icke’,
hvarföre man måste sammanlägga flere, till
dess den erforderliga valeuren träffas, och
således kan till en Fasta fordras många
Chartor, då inga andra Chartor finnas på
skilling än 3, 4> 5, 6, 8, 9, 12, 16, 18,
24» 28 och 32 sk., samt på R:dr 1 j-, t|,
if, 33\ R:dr. — Alla öfriga äro på hela
Riksdaler, såsom 1, 2, 3, 4» 6, 8, 10,
12, 20, 25, 5o och 100 R:dr. — Vid sådant
förhållande ville jag väl se, huru den
värde Talaren skulle kunna verkställa sitt
förslag att skrifva en Fasta på Chartan,
då dess belopp icke möjeligen kunde hopjemnkas
med mindre än 6 eller flere, och
då hela Expeditionen vanligen slutas på
tredje sidan af arket.
Mera lärer väl icke behöfva sägas till
vederläggning af det overkställbar projectet.
Här har ock ytterligare blifvit sagt,
att man icke trodde någon Domare finnas,
som icke kunde ställa borgen. Det tror
väl äfven jag; men jag tror också, att en
rättskaffens Domare aldeles icke vill begära
borgen af någon, då han dermed, så
-
8o
Den i April f. m.
som jag förut anmärkt, skulle sälta sig uti
ett skadeligt beroende, hvilket Lagstiftaren,
såsom mig synes, icke bör grundlägga genom
ett sådant påbud, som det Utskottet
i denna del föreslagit.
Märkvärdigt är äfven, att sällan andra
än dåliga hushållare eller Bankeruttspelare
hafva mod, att begära eller lemna borgen.
Så har åtminstone jag erfarit.
Herr Lefrén_, Johan Pehr: Jag har
begärt ordet endast för att fästa Ridderskapets
och Adelns samt BevillningsUtskottets
uppmärksamhet på Herr af Rolens reservation
emot stadgandet, att afsked från
Tjenst skall beläggas med Charta i förhållande
till lönen. Jag vill ej nu upptaga
tiden med att visa det olämpliga häri, utan
åberopar endast hvad nämnde reservation
derom innehåller, med begäran att denna
min erindran måtte få åtfölja den återremiss,
som förmodeligen kommer att äga
rum af ifrågavarande Betänkande.
Herr Printzensköld: Instämmande med
Grefve Posse i den mening, att Domare
böra vara skyldige att ställa borgen för
det stämplade papper dem anförtros, finner
jag ej de skäl öfvertygande, som Herr
.af Malmborg, Herr Ribbing och Herr Friherre
Ridderstolpe anfört för motsatsen.
Såsom exempel på nödvändigheten af en
sådan
Den i April f. tn.
81
sådan borgen får jag härjemte nämna, alt
hos en Domare nyligen yppats en ChartseSigillatas-balance
af icke mindre än 3ooo
R:dr B:co, utan synnerligt hopp för Kongl.
Maj:t och Kronan, att derföre erhålla någon
ersättning. Dock anser jag, lika med
Friherre Ridderstolpe, det höra få på Domarens
eget val bero, att ställa antingen
borgen eller annan säkerhet för det stämplade
papper han emottager, enär det åsyftade
ändamålet, nemligen, Kronans fredande
från förlust, i båda fallen kan vinnas.
Herr von Hartmansdorff’ åugust: Jag
anhåller att få instämma i Grefve Posses
förslag om ett stadgande, att den, som
förvarar en handling, må vara skyldig ätt
tillse, att den är med erforderlig charta
belagd, eller i annat fall sjelf ansvara för
det bristande stämplade papperets anskaffande.
Om ej ett sådant äfventyr bestämmes,
kunna underslef aldrig förekommas.
Jag har sjelf sett exempel på, att intecknade
skuldsedlar varit ocharterade och äfven
blifvit vid Domstolar uppviste till Inteckningarnes
förnyande, utan att vara med
charta helagde. Ett sådant stadgande, som
det föreslagna, torde derföre bereda Staten
en icke obetydlig inkomst.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridder19
H. 6
82
Den i April f. m.
skåpet och Adeln ansåg de vid Bevillningsutskottets
Betänkande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsainmas återremitterande.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottels under N:o 47 afgifne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
anslag af nödige medel till fullbordande
af de i Hufvudstaden anlagde Correctionslnrätlningar.
Justerades Sex ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 3o sistlidne Mars eftermiddagen
fattade beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den i April 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogos ånyo StatsUtskottets den 7
sistl. Mars under N:ris 77, 79, 81 och 82
Den t April e. m.
83
aflåtne, samt den s3 derpåföljde e. m. på
bordet legde, Memorial, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkauden:
ilo Angående sökt befrielse från Tiondes
utgörande för Aluntillverkningen vid
Lowers Bruk, samt om uppmuddrande af
hamnen vid Degerhamns Lastageplats;
2:0 Angående den Förste Kammar*
Musicus B. Crusell tillagde pension;
3:o Angående raserandet af en gammal
Kyrkogård vid Landskrona Stad, samt
dess ordnande till en allmän Trädgårds
eller Promenadeplats;
4:o Angående ett Lunds Kongl. Academie
frånkändt Tionde-anslag;
Och fann Ridderskapet och Adelil, att,
enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
af Ridderskapet och Adelil bifallne, Utskottets
ifrågavarande Memorial borde läggas
till Handlingarne.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtskottets
den 7 sisth Mars under N:o 80 aflåtne,
samt den 23 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Memorial, i anledning af de
hos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 19 förut
meddeldte Utlåtande uti frågan om Stipendier
för Officerare till bivistande af krig
utrikes; fann Ridderskapet och Adeln för
6*
84
Den i April e. m.
godt, att, enär sistnämnde Utlåtande redan
blifvit af de öfrige trenne RiksStånden
bifallet, för dess del dervid låta bero.
7 i
Föredrogs ånyo och lades till Handlingarne
StatsUtskottets den 7 sisth Mars
under N:o 78 aflåtne, samt den 23 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Memorial, i följd af
återremiss uti frågan om inköp för Statens
räkning af Landsorts och Korsö Fyrbåkar.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 7 sisth Mars afgifne, samt
deu 23 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtanden
:
N:o 83. I anledning af väckt fråga
om ersättning till Staden Philipstad och
andre Städer för Tullbetjentes samt deras
Enkors och Barns underhåll.
N:o 84« Angående väckt fråga om Löneersättning
till RådhusRätternes Notarier
för handläggning af göromål, som tillhört
de indragne AccisRälterne.
N:o 85. Angående anslag af jord till
ökadt utrymme för Eskilstuna Stad.
N:o 86. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående upplåtande
af två Tunnland jord på lotten N:o 8 af
Eskilstuna KungsLadugårds ägor till inrättande
af en ny Begrafningsplats för Eskilstuna
Stads- och LandtFörsamlingar.
Den i April e. m.
85
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 7 sistl. Mars under N:o 87 afgifne, samt
den a3 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå LandsKamereraren KammarRättsRådet
Sellings ansökning om dess
pensionsrätt vid afskedstagandet.
Herr Rosenblad y Bernhard: För min
del vilj jag blott förklara, att, då jag
lemnar min röst till bifall åt SlatsUtskottets
Utlåtande, sker det ej af det skäl, på
hvilket Utskottet grundat berörde Utlåtande,
nemligen att Landskamreraren KammarRättsRådet
Eklund tillförene undfått en
pension, dylik med den Landskamereraren
Selling nu begärt, utan lemnar jag min
röst i anseende till den stora förtjenst, som
Herr Selling sjelf har af vårt Kameralverk.
Herr Ribbing, Arvid: Det finnes äfven
andra skäl Utskottet åberopat, än det som
Herr Rosenblad anmärkt, såsom att KammarRättsRådet
Selling, genom den nya pensionsinrättningen,
förlorat rättigheten till
den högre pension, han genom sin ovanligt
långa tjenstetid eljest skolat erhålla.
På detta skäl äfvensom på det af Herr Rosenblad
tillagda är det, sorn jag anhåller
om bifall till Utlåtandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefvert och LandtMarskalken gjord proposition,
blef StatsUtskottets berörde Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallet.
86 Den i April e. m.
Föredrogs ånjm StatsUtskottets den y
sist!. Mars under N:o po afgifne, samt den
23 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver ExpeditionsUtskottets Memorial
N:o 22, angående tillökadt biträde
vid Correctur-läsning.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: ExpeditionsUtskottets
Memorial, som gifvitänledning
till StatsUtskottets förevarande Utlåtande,
har endast från PresteStåndet blifvit
lill StatsUtskottet remitteradt. De öfrige
3:ne Stånden biföllo genast ExpeditionsUtskottets
begäran om visst anslag till
Correctur-läsning, Som nu således trenne
Stånd bifallit ExpeditionsUtskottets memorial
tvärtemot hvad StatsUtskottet tillstyrkt,
hemställer jag, om någon annan åtgärd kan
vidtagas, än att StatsUtskottets Utlåtande
blifver lagdt till handlingarne.
Werr Tham , Wollrath: Efter den upplysning
Friherre Palmstjerna afgifvit, torde
något yttrande af mig vara öfverflödigt;
jag ville annars blott upplysa, att det af
StatsUtskottets föreslagne sätt för Correcturläsningen,
åtminstone inom BevillningsUtskottet,
ej är verkslällbart, emedan dervarande
Extra Cancellister hafva förut fullt
att göra.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag finner visserligen,
lika med Friherre Palmstjerna,
alt 3:ne Stånd redan bifallit Expeditions
-
Den i April e. m. 87
Utskottets Memorial, som var alldeles motsatt
mot StatsUtskottets förevarande Utlåtande.
Men vi måtte väl bora hämta någon
erfarenhet af våra Riksdagar, och om
vi nu funnit, att Expeditionsutskott ej
verkställer tryckningen af Bihanget på ett
lämpligt sätt, om vi finna, att tryckningen
derigenom snarare fördröjes än fortskyndas,
så tror jag vi ha oss öppet att fatta
ett annat beslut.
Jag vill visserligen icke betvifla, hvad
Herr Tham uppgifvit, att nemligen Extra
Cancellisterne inom Bevillnings-Utskottet
hafva fullt att göra; men jag tror, att de
andra Utskotten skulle vara mera belåtna,
om de sjelfva fingo besörja Correcturläsningen.
I anledning häraf anhåller jag få
väcka den fråga, om icke, då 3 Stånd fattat
ett beslut, som är i strid mot StatsUtskottets
nu afgifne Utlåtande, detta Utlåtande
kuride återremitteras med begäran,
att StatsUtskottet måtte föreslå Rikets Ständer
ett nytt beslut af innehåll, att hvarje
Utskott borde sjelf besörja tryckningen af
sine Betänkanden.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelin:
Jag får desto heldre förena mig uti Herr
Hjertås yttrande, som erfarenheten visat,
att bästa sättet är, att hvarje Utskott får
sjelf besörja tryckningen. StatsUtskottet har
förut med ExpeditionsUtskottets begifvan
-
88
Den t April e. m.
de vidtagit denna åtgärd. Derigenom hafva
StalsUlskoltets Betänkanden, som äro
så många, blifvit hastigare färdige än andra.
Hvad Lagutskottet angår, kan det
ganska väl medhinna denna sak och är äfven
villigt att åtaga sig den.
Herr Tham: Jag förenar mig till alla
delar uti den af Herr Hjerta gjorde framställning;
men kan derföre ej återtaga, att
Extra Canzlisterne i BevillningsUtskottet
ej hafva tid att sköta den sak, som nu är
i fråga, och jag hoppas att man icke nu,
som vid förra Riksdagen, skall behöfva antaga
flere. Deremot, om Utskottet får besörja
tryckningen, kunna de Ordinarie Notarierne
besörja Correclurläsningen, ty en
del af dem har tid öfrig.
Herr Rosenblad, Bernhard: Nyttan af
hvad Herr Hjerta föreslagit medgifver jag,
men så länge 59 §. Riksdagsordningen är
gällande, kan det icke ske. En ändring
deruti har väl blifvit föreslagen, och, om
jag ej bedrager mig, godkänd af de 4 RiksStånden,
men så länge den ännu ej är af
Konungen antagen, kan den ej gälla till
efterföljd. §:n innehåller; Desse Handlingar
tryckas särskildt * såsom ett Bihang
till samtliga RiksStåndens Protocollj och
ut gifvas under ExpeditionsUts kottets uppsigt.
Det lär således ej gå an, att tillvägabringa
hvad Herr Hjerta yrkat på annat
Den i April e. m.
89
sätt, än att Utskotten Konstituera sigltill
en art correcturläsare åt ExpeditionsUtskottet.
Så är det i StatsUtskoltet, sora i detta
afseende ej är annat, än Commissionaire
för ExpeditionsUtskottet.
Herr Hjerta: I fall Grundlagen bestämdt
ålägger ExpeditionsUtskottet dessa
bekymmer, vill jag ej i detta, mera än i
annat, fall föreslå något Grundlagsvidrigt;
men då dertill fordras så litet som att hvarje
Utskott visar ExpeditionsUtskottet, att
det man åtagit sig trycka, är rikligt tryckt;
finnér jag ej någon svårighet uppkomma för
beslutet. Jag öfverlemnar dock till Herr
Grefvens och LandtMarskalkens bedömmande,
om saken är grundlagsvidrig, då proposition
derå ej kan göras.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
den fråga, som Herr Hjerta väckt, angående
förändring af nuvarande sättet för
Utskottens Betänkandens tryckning, hvilken
nu verkställes under Expeditions-Utskottets
inseende, får jag taga mig friheten
anmärka, att förevarande Utlåtande af StatsUtskottet
icke handlar om tryckningen,
utan blott om arfvode för Correcturs-läsningen;
således tror jag ej, alt det ändamål
Herr Hjerta åsyftar, kan vinnas genom
återremiss lill Stats-Utskoltet, utan lämpligare
genom serskilt remiss till ExpeditionsUtskottet,
sorn i hvarje fråga om tryckning
9°
Den i April e. m.
af Bihanget till RiksStåndens protocoll blifvit
hördt och inkommit med serskilt yttrande.
Det har icke ålegat Stats-Utskottet,
att derom yttra sig, utan frågorne hafva
blifvit remitterade till detta Utskott endast
för att bestämma medlen. Således tror jag
ej, att nu ifrågavarande Utlåtande bör återremitteras,
med afseende på hvad i dag
blifvit yttradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då 59 §.
Riksdagsordningen stadgade, att Bihanget
till RiksStåndens Protocoll skulle utgifvas
under ExpeditionsUtskottets uppsigt, ansåg
Hans Excellence Herr Hjertås förslag, att
låta hvarje Utskott sjelf besörja tryckningen
af sina Betänkanden, icke stå tillsammans
med innehållet af berörde §., hvilken,
så länge den icke i behörig ordning
undergått förändring, måste lända till efterrättelse.
I öfrigt hemställde Hans Excellence,
om icke, då Ridderskapet och
Adeln redan bifallit ExpeditionsUtskottets
under N:o 22 aflåtne Memorial, StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas
till Handlingarne.
Herr Hjerta: Då Herr Grefven och
LandtMarskalken ansett sig hindrad, att
göra framställning om sättet att påskynda
tryckningen af Bihanget, så anhåller jag,
att Ridderskapet och Adeln måtte instäm
-
Den i April e. m.
ma i StatsUtskottels Utlåtande. Derigenom
uppkomme ett likartadt beslut med det,
som år fattadt i PresteStåndet, och man
kunde då komma derhän, att, om ett Stånd
gick ifrån sitt beslut, Extra Canzlisterne
i Utskotten fingo hjelpa till vid Correctursläsningen.
Man hade derigenom vunnit detsamma,
som jag åsyftat, att man skulle använda
sådana personer, hvilka kunde påskynda
Correctursläsningen.
Herr RibbingArvid: Jag skulle äfven
vilja främja det ändamål Herr Hjerta
åsyftat, men icke på det sättf han föreslagit.
Ridderskapet och Adeln skulle, om
de gingo in derpå, stadna uti ett afgörande,
som stridde tvärt emot det beslut de
redan fattat; det nemligen som Herr Grefven
och LandtMarskalken nyss omnämnt.
Herr Tham: Jag förenar mig så mycket
häldre med Herr Ribbing, som det Utlåtande
Stats-Utskottet nu afgifvit, skulle
ålägga Extra Canzlisterne att läsa Correcturen.
Då jag vet, att det ej låter sig göra,
<lå jag känner, att BevillningsUtskottet i
sådant fall blef nÖdsakadt att Öka sin betjening,
hvilket det vid denna Riksdag hoppats
att kunna undvika, anhåller jag om
afslag å Utlåtandet. Hade det blifvit öfverlemnadt
till Utskotten, att välja, hvilka
embetsman de ville till det ifrågavarande
ändamålet, hade de kunnat utse nå
-
92
Den i April e. m.
gon mindre sysselsatt, men det står bestämdt
Extra Canzlisterne, och de äro mera
än mycket sysselsatte. De måste ofta
skrifva om nätterne, och mera kan man
väl ej begära.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan AtMar skalken förklarade, att då bifall
till StatsUtskottets Utlåtande skulle innefatta
förändring eller upprifvande af Ridderskapets
och Adelns, i anledning af ExpeditionsUtskottets
förut aflåtne Memorial,
i ämnet meddelte beslut, ansåg Hans Excellence
sig endast böra förnya sin förut
gjorde hemställan, att StatsUtskottets Utlåtande
måtte läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 7
sistlidne Mars under N:o 91 afgifne, samt
den 23 derpå följde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt motion,
angående Statens Ordinarie Räntors utgörande
i Skåne, Blekinge samt Bohus Län.
Herr Hjerta, Gustaf: Detta Utlåtande
är af enahanda lydelse, med det som StatsUtskottet
vid 1823 års Riksdag afgifvit,
och hvarom två Stånd då stannade emot
två. För min del anhåller jag, att det
måtte förkastas. Den princip, som i delta
Utlåtande erkännes, och som af StatsUtskottet
i8a3 antogs, är af en farlig beskaf
-
Den i April e. m.
95
fenhet, 5g §. RegeringsForraen hade för
afsigt att trygga en hvar egendomsägare dervid
, att det värde, som hans egendom ägde,
skulle blifva så till vida orubbadt, att aldrig
partiel höjning i grundskatten skulle
förändra det, utan att ökade skatter endast
skulle kunna utgå genom Bevillning, som
Rikets Ständer sig åtaga. I §:n står uttryckeligen:
hvad Staten kan tarfva utöfver
de ordinarie Inkomster „ och hvilka
behof genom Bevillningar böra fyllas. Det
är denna satts, som är hufvudgrunden för
nu varande beskattning och det är af största
vigt, att icke rubba den. Jag frågar,
hvad conseqvens det är att begära en undersökning
om dessa räntor, då man ej
tillika begär en undersökning om de äldre
skatterne öfver hela Riket, hvilka utan förvandling
utgå. Yi äga ju flere rubriker i
Hemantals-räntan, som äro af enahanda beskaffenhet:
1Skjutsfärds-penningarnej som
sattes uti blott penningar, ifrån att förut
vara en natural-praestation; den innehöll
nemligen skyldighet att skjutsa alla dem,
sorn reste uti Stateus ärender. Den sattes
1642 till penningar, nemligen 3 Daler silfvermynt;
Boskapspenningarne j som beviljades
1620, till Riksgäldens betalning och
Försvarsverkets underhåll, och sedan 1642
sattes till 2 Daler i penningar; Saltpetterhjelperij
som uppkom deraf, att hvart hemman,
till Saltpetternäringens befordrande,
borde framskaffa ved till Kronans Sjudare
94
Den i April e. m.
och förse deni med husrum, mat och dricka.
Den satles i penningar i644> och utgår
efter en Daler och 17 öre. Hvarföre skola
ej alla dessa förändras efter myntvärdet,
eller utgå efter markegång, om man skall
förändra räntorne i de eröfrade Provincerne,
hvilka, genom vid förenandet med Sverige
gifne Försäkringar, derifrån befriats.
Men utom rättsgrunden, och den i Grundlagen
förvarade rätt, som dessa orter äga,
att Staten ej skall pålägga dem andra skatter
än bevillningar gemensamt med det öfriga
landet, finnes ännu en annan åsigt af
stor vigt. Månne ej^ denna sak står tillsammans
så mycket med frågan ora all jords
lika beskattning, att frälserätten och andra
privilegier på jorden i sammanhang med
den borde komma i fråga? Om det ena kan
ändras, kan äfven det andra. Månne ej dermed
sammanhänger frågan om vårt mynts
värde? Jag kan och bör ej neka, att sådane
enskille fall uppstått, att efter år 1809
augmentshemman hafva skattat mindre än
de eljest gjort, och att löntagare fått mindre,
än de före 1809 hade. Men om förluster
ägt rum på denna sida, hvad hafva
icke på den andra räntegifvarne förlorat.
Det är en gifven sak, att det är i följd af
vårt vacklande myntvärde, som spannmålspriserne
äro så låga och ingen Spannmålshandel
kan arrangeras inom Riket. Våra
priser äro mindre, än i de mest fruktbara
Länder i Europa. Skall man ej afse detta,
1
Den i April e. m.
95
utan under ett sådant olyckligt tillstånd
göra undersökningar, hvilka åsyfta förökning
af jordbrukarens skatter. Jag kan ej
förena mig om en sådan undersökning. Den
skulle sprida stor oro i afseende på egendomsvärdet.
Den skulle hindra köp, arfskiften
och andra afhandiingar, samt försätta
de ifrågavarande orterne i en beklagansvärd
belägenhet. Jag vill söka visa till
siffran de stora resultaten, som skulle uppkomma;
men innan jag går dertill, bör jag,
hvad Skåne angår, erinra, att det i Malmö
Recess har en laglig rätt, att ej få sina
räntor förändrade. Således är det en rättsfråga
för den provincen. Hvad de öfrige
angår, finnes väl ej någon sådan handling;
men Presterskapets och öfrige löner äro i
dessa provincer i samma förhållande som
i Skåne, af det skäl att de ansetts höra
förblifva i samma tillstånd, som då provincerne
eröfrades och, genom serskilte så
kallade föreningar, blifvit stadfästade. Allt
detta skulle förändras; och frågan derom
synes mig så vigtig och så obesinnad, att
jag ej kan annat än på det högsta afstyrka,
att man skulle fatta ett sådant beslut, som
Stats-Utskottet föreslagit. Skulle en sådan
undersökning vålla ett slutligt beslut att
hemmanen efter markegång skulle erlägga
dessa räntor, blefve resultatet öfverdrifvet.
Jag har sett efter dessa förhållanden, och
för att gifva begrepp om vigten af denna
sak, vill jag blott upptaga de räntor, som
Den i April e. m;
till Staten oell dess Embetsman utgå, samt
visa, hvad ökning i Skatter, som blott derigenom
vållas. De utgöra för Skåne ej mindre
än ett belopp af 25o,ooo Rdr efter
närvarande beräkningsgrunder. 1823 års
Statsutskott förändrade beräkningen af Kronans
ordinarie räntor, förut beräknade efter
Kronovärdij på så sätt, att de upptogos
efter femdubbel beräkning mot förut.
Denna höjning har visat sig icke vara öfverdrifven.
Den ordinarie räntan har gifvit
öfverskott åt Staten, oaktadt den femdubbla
beräkningsgrunden. Nu uppstår det
förhållande, att dessa 25o,ooo R:dr, om
de utgingo efter samma grund, skulle utgöra
ett femdubbelt belopp eller i,25o,ooo
R:dr. Blekinge utgör 32,000 R:dr; det
komme att betala 160,000 R:dr. Bohus Län
skulle efter samma beräkning betala 25o,ooo
R:dr. Men hvad blefve första följden? Jo,
en nedsättning i hemmansvärdet, hvilken
väsentligen drabbade Krono- och Kronoskatte-hemman.
Jag frågar, om de skulle
tåla det? De skulle, efter 5 procent, i Skåne,
nedsättas med 20 millioner i Bevillningsvärde;
Blekinge med 3 millioner och
Bobus Län med 5 millioner. Hvilka enskilta
olyckor skulle icke deraf uppkomma,
och man skulle ändå ej kunna utpressa summorne;
hvilket inflytande skulle det icke
hafva på de öfriga delarne af Riket genom
behofvet af Bevillning? På denna grund får
jag
Den i April e. la.
97
jag afstyrka all fråga om att undersöka dessa
förhållanden; och jag hoppas att 5g
RegeringsFormen måtte blifva ansedd som
ett tillräckligt skäl, att ingen partiel ökning
för viss ort eller hemmantal må förekomma
hos Rikets Ständer. Jag anhåller
om proposition till förkastande af Utlåtandet.
Herr Hallenborg > Carl Johan j förenade
sig med Herr Hjerta.
Herr Ribbingj yirvict: Hvad först betra
Här den af Herr Hjerta citerade Grundlags
§;n, vill jag göra Ridderskapet och
Adelil uppmärksamme' derpå, att i samma
§. afhandlas om hvad Staten skulle tarfva,
och att detta skall utgöras genom Bevillning.
Derom är nu ej fråga, utan om en
ordinarie ränta skall utgå efter ena eller
andra beräkningsgrunden, Herr Hjerta har
anfört, att Malmö Recess bestämmer, att
icke någon de utgående Räntornes förvandling
skall äga rum, och han har påyrkat
iakttagande af denna föreskrift; den äf Utskottet
tillstyrkte undersökning leder just till
detta mål, emedan, genom densamma skall
uppdagas, om Räntorne böra utgå förvandlade,
eller sådane de voro, innan förvandling
ägde rum. Hvad vi emedlertid på förhand
veta, är att våra penningar blifvit
förvandlade från ett högre värde till ett.
19 fr 7
g8
Den i April e. m.
ringare, I alla fall tror jag, att, om sälten
förhåller sig så, som Herr Hjerta anfört,
och det sålunda vore ostridigt, att räntan
borde nu oförändrad utgå, skulle man ej
förlora på en undersökning. Vi veta, att
det nu är för andra gången som vi ventilera,
om denna undersökning skall äga rum
eller ej. Tankarne vid sista Riksdagen voro
i ämnet så delade, att två Ständ då stannade
emot två. Om man än antager, att
Ridderskapet och Adeln vore upplyst, genom
den undersökning Herr Hjerta inför dem
nu anställt, så har dock icke denna upplysning
spridt sig till de andra Stånden,
eller gifvit saken en allmännelig til I för litel
ig utredning. Det är sannt, att frågan
inverkar på äganderätten; men monne hon
derföre bor nedtystas. Det hjelper till intet
att begrafva elden under askan, emedan
det rätta väl ändå sluteligen gör sig gällande,
och forskningen derefter är det ändå,
sora leder till en slutelig visshet och
säkerhet äfven i äganderätten. Om också
vi nu afgöra saken pä samma sätt sorn vid
sista Rikdagen, kommer den ändå troligen
att ånyo väckas vid den nästa. Herr Hjerta
har sagt, att flere skatter, såsom bland
andra Saltpettergärden, utgått iu! natura,
men sedan blifvit bestämde i penningar,
hvarmed oförändrat fått fortfara. Det är
sanni; men, det är att märka, att för de
skatter Herr Hjerta citerat, som exempel,
är bestämmelsen att utgå i penningar gif
-
Den i April e, m.
99
vell, och den har Sgt rurn genast efter
desse skatters åläggande. Det är nu fråga
om, till hvilken natur Räntorne i Skåne,
Blekinge och Bohus Län skola hänföras.—
Herr Hjerta har sjelf förmält sig deruti
vära tvifvelaktig. Således skulle en undersökning
äfxen för honom vara upplysande.
Emedlertid innan jag vidare yttrar mig,
anhåller jag få veta, huru frågan är afgjord
inom de andra Stånden, Kanske det är
utan ändamål att med densamma här upptaga
tiden,
Undertecknad RiddarhusSecreterare :
Jag får deri äran vördsamt tillkännagifva,
att det icke är mig bekant, huru denna
fråga i de andra Stånden är afgjord.
Friherre CederströmJacob: I anledning
af hvad Herr Hjerta yttrat, vill jag
uppläsa den af Herr Hjerta citerade §, ända
ifrån början. Den lyder sålunda: Efter
Rikets och StatsVerkets tillstånd och behof
läte Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva
utöfver de ordinarie Inkomster, och
hvilka behof genom Revillningar böra fyllas.
Efter denria §. finnes intet hinder för
en undersökning, huruvida en eller annan
räntepersedel utgår, såsom, den bör, eller
om den genom missbruk kommit att utgå
annorlunda. De uppgifter Herr Hjerta gjort
om de många millioner, som genom denna
T OO
Den i April e. m.
undersökning skulle komma i fråga, måste
jag betvifla, tills det styrkes, på hvilka
undersökningar de sig grunda. Kan det
ske, så blefve den ifrågasatte undersökningen
öfverflödig, hvarföre jag kunde tillstyrka
återremiss till StatsUtskottet, som
komme i tillfälle att genom upplysningar
ifrån KammarCollegium se, om uppgiflerne
äro enlige med förhållandet; men då
det icke är troligt, att man utan föregången
undersökning kan få så bestämda uppgifter,
sorn Herr Hjerta framställt, skall
jag ej tveka att bifalla StatsUtskollets Utlåtande,
hvarigenom undersökning kommer
att äga rum, emedan en sådan ej binder
till något resultat, förr an man är i tillfälle
att stödja det på genom sakkännedom
grundade, och ej på lösa, uppgifter.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Utom det åliggande StatsUtskottet ägde
att upptaga Herr af Sillens gjorde motion,
föranleddes Utskottet dertill genom
flere från PresteStåndet InkomstBetänkan»
det åtföljande anmärkningar. Flere ledamöter
inom detta Stånd bade uttryckeligen
fordrat upplysning, huru det förhåller sig
med ränlorne i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohus Län, som uti InkomslBetänkandet
äro upptagne till qo,ooo R;dr. I det
svar på desse anmärkningar, hvilket redan
är författadt, ehuru ännu ej tryckt, har
Utskottet ingått i utredning af frågan och
Dpn i April e. pi
-
lot
tillika åberopat det serskildta öfver frågan
nu afgifne Utlåtande. Af detta Utlåtande
synes, att en praelirninaire undersökning
blifvit företagen af tvänne Collegier, hvilka
haft olika åsigter af saken. Det ena har
satt i fråga, att räntorne skulle sättas i persedlar,
och sedan utgå efter markegång.
Det andra har blott fästat uppmärksamheten
å den vinst, som nu tillflyter ränter
gifvaren, och den förlust, som tillflyter räntetagaren
genom förändringen i myntvärdet.
Det förhållande, som nu äger rum,
har förut två gånger existerat. Från 1716
till 1720 liqviderade x-äntegifvarne deras
skatt med 2 daler silfvermynt som, betalt
med koppar, utgjorde 2 runstycken. Detta
varade till 1720, då det måste återgå till
det förra. Hvad verkan det haft på deras
välstånd, känner jag ey, men så var det;
de fingo betala som förut, Samma förhållande
var på 1760-talet, då en dylik myntoreda
uppstod. Då betalte de blott en tredjedel
af det rätta värdet. Vid myntregleringen
1776, som hade en reglering af Kronoräntorne
till följd, stadgades, att alla
räntor, som efter 1719 blifvit stadfästade,
skulle betalas efter 6 daler silfvermynt,
och de, som före denna tid ägt rum, hvaribland
dessa voro, efter 3 daler silfvermynt.
Således betalades efter 1776 6 gånger
så mycket, som under myntoredan. Vi
stå nu åter på samma punkt; huru långt
försämringen kommer att gå, och om det
TO*
Den t April e. m.
slutligen kommer att förhålla sig med vårt
mynt, som emellan 1716 och 1720, kan
ingen förutse, Emedlertid är endel af desse
räntegifvare äfven Riksdagsmän, och domare
i sin egen sak; skulle än hela nationen
yrka slut på myntoredan, så äga de
intresse att drifva den till en sådan grad,
som i slutet af Carl XIl:s regering. Det
behöfves ej mera än detta, för att visa
nödvändigheten af en undersökning. Denna
undersökning är föreslagen att af Konungen
i underdånighet begäras, Jag gör
mig försäkrad om Styrelsens vishet, att
den så anställes, att den ej sprider den
oro, som Herr Hjerta befarar. Jag måste
säga, att när bär ej är fråga om annat, än
undersökning, och man vill vägra den, så
vittnar det, att saken är sjuk. Jag vet ej,
hvarföre den, som har rätt, skulle frukta
en undersökning; pröfningen sker sedan,
och sker med lika lugn i denna fråga, sorn
i alla andra, Ulskottet har fullgjort sin
pligt, då det, på samma sätt som StatsUtskottetiSaö,
redtsaken, och uppgifvit skälen
för den tillstyrkte undersökningen. Må
bända har Utskottet ej känt saken så väl,
som anmärkaren tyckes känna den; det hade
då ej ådragit sig den tillvitelse, som det
nu fått, att hafva handlat obesinnadt. I
brist af denna kännedom har det tillstyrkt
undersökning. För min del, såsom ledamot
af StatsUtskottet, yrkar jag hvarken
bifall eller afslag; jag har fyllt min pligt.
Den i April e. m.
io3
då jag redogjort målet. Men jag får tillägga
att, om, såsom vid sista Uiksdagen, frågan
nu skall afgöras genom votering, kan
man säga, att den är tämmeligen beslägtad
med den fråga, om hvilken för en tid
sedan yttrades i BondeStåndet, att den,
som älskar ljus, hör votera Ja, och den,
som skyr det, hör votera Nej,
Herr Hjerta: Jag är skyldig hesvara
de anmärkningar, som blifvit gjorde emot
mitt anförande, och det så mycket mera,
som man tillika vidrört så många principfrågor,
att jag ej med tystnad hör förbigå
dem, utan söka utreda de följder, hvilka
af sådane grundsatser kunde uppkomma för
landet. Jag får anmärka att jag tror det
vara en ovilkorlig pligt, att, på samma
grund som för Skånes och Blekinges samt
Bohusläns grundräntor, begära undersökning,
om icke de flera i Hemmantalsräntan
inberäknade, utan förvandling utgående,
äldre Skatter, såsom: Boskapspenningarnej
skjutsfcirdspenningarne m. m. skulle
förvandlas efter Markegång eller myntförliållandet
förr och nu. Grefve von Schwerin
har visat det sammanhang, som detta
ämne har med myntväsendet; men han har
uraktlåtit nämna, att Skåne, Bohus Län,
m. fl. ej måtte rå för, att Konung och Ständer
allt ifrån i8o<) lemnat landet utan stadgadt
mynt till förskrifningar och liqvider.
Lika litet rådde de för det, på i^öo- och
pen « April e. m,
1760-talet. Det är lika säkert, att genom
jj65 års Riksdags beslut, att Skånska räntorne
borde undersökas och förändras, en
rubbning föresågs uti ägande-rätten, som
ianhända hade sin kraftiga del uti upptågen
1772. Då man begynner att sprida
ängslan i dylika saker, kunna resultaten
blifva sådane, som man icke förväntat sig.
På denna grund har jag vid förra Riksdagen,
äfvensom vid denna, bestridt förslaget,
icke af någon mörksens anda, icke
för enskilt eller andra enskiltes intresse,
utan af den orsak, att det vigtigaste i Samfjället
är egendoms-säkerhet. Men jag säger
ock, att i 59 §. RegeringsFormen finnes
en tillräcklig motvigt emot ett sådant
project-makeri i vår beskattning, emedan
der står, att brislerne i Skattemedlen skola
fyllas genom Bevillning. Det finnes ingen
laglig rätt för Rikets Ständer att påbjuda
skatter, utan genom Bevillning, och
Ben kan ej läggas på något visst hemman;
till den måste alla innevånare, alla orter,
alla classer bidraga i mohn af förmögenhet
eller inkomst. Det är sagdt, att Skåne
emellan 1716 och 1720 betalade sina
räntor uti dåligt mynt; likväl tror jag ej,
att det var hela denna tid. Jag tror, att
det på sin höjd blott var 1716 års skatt,
och möjligen äfven 1717 års, som betalades
i mynttecken; oagtadt jag äfven vill
påminna mig, att det var allenast ett ringa
belopp, sorn i sådane fick betalas. De
Den r April o. m.
drogos in straxt derefter. Det är äfven
snnnt, att förhållandet var enahanda från
1745 till 1776 som nu: alt nemligen penningskattens
värde i dessa provinser nedsattes
genom myntförsämring. Men, mine
Herrar, med hvad skäl kan man säga , att
myntförsämring är en fördel för Skåne? Hvar
finnes väl dess fördel af att skatta mindre,
under det att dess produclers varuvärde i
följd af ett falskt myntsystem falla till intet?
Det är i sanning en ganska fictif fördel!
Jag frågar Er dessutom om det icke
är klart, att, då det angår grundskatt, ali
förändring deruti är vådlig; ty det är klart,
att den äfven ingår i beräkningen af det
värde egendomen ägt och äger. Den sak,
sorn här är i fråga, medför ej en liten rubb*
ning. De summor jag uppgifvit, och hvilka
Friherre Cederström ej vet, hvar jag
hämtat, synas uti våra Stats-redogörelser;
i 1823 års StatsUtskotts-uppgifter, uti InkomstBetänkandet
och i Rikshufvudboken,
Hvarföre så många i PresteStåndet äro för
denna sak, är att den möjligen kan blifva
till Ståndets bästa. Af alla de summor jag
uppgifvit, ingår ej mera till StatsVerket,
än 90,000 R:dr. Detta bevisar den ringa
fördel, som de öfrige orter genom minskad
Bevillning deraf kunde draga; men hela
millioner kommo till godo embetsmännen
i dessa orter. Det är de, som motverka,
att det må förblifva vid hvad nu är. Det
är de, som önska, att rubba nuvarande
io6
Den i April e. m.
förhällande, för att få en sådan vinst, som
de ej hafva någon laglig rätt att erhålla,
ty de hafva ej bordt vänta sig den, då de
sökte tjensterne. Jag har ej sagt, att det
är StatsUtskottets Utlåtande, som är obesinnadt,
utan motionerne. Af alla desse
skäl anser jag det vara af vigt, att, på sätt
jag yttrat, behandla saken. Sorn jag emedlertid
vet, att två Stånd redan afslagit Utlåtandet,
är jag lugn, och skall ej lägga
mig emot återremiss, på det att om Ridderskapet
och Adeln beslutar den, Utskottet
må kunna intyga att de summor jag
uppgifvit, äro hämtade utur StatsContoirets
redogörelser och enlige med förhållandet.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
upplysa en omständighet. Skjutsfärdspenningarne,
kungshästarne, m. m., som Herr
Hjerta talar om, äro så högst obetydliga
skatter, jemförelsevis med persedel-räntan,
att det ej lönar mödan att reclamera dem
för Folket. Men i dessa provinser är det
egna förhållandet att, utom småräntorna,
hvilka öfverallt utgöras i penningar, och
för närvarande i ett försämradt mynt, jemväl
sjelfva persedelräntan, som i andra
landskap utgöres in natura, eller med
penningar efter förvandling, utgår i penningar
till ett bestämdt pris. De hafva således,
mera än andra räntegifvare, fördel
af myntförsämring.
Den i April e, m.
Herr Ribbing: Sedan Grefve voja Schwerin
så utförligt utredt naturen af de skatter,
som äroifråga, och Herr Hjerta upplyst,
att saken är afgjord uti tvenne Stånd,
har jag ej vidare att anföra än att, i anledning
af den sistnämnde ledamotens yttrande
om orsaken, hvarföre den så mycket
intresserade PresteStåndet, anmäla, att
just detta Stånd lärer vara ett hland dero,
som afslagit Utlåtandet,
Herr Hjerta: Jag får endast upplysa,
att jag i mitt första anförande uppgaf, huru
mycket det gör, som hvart hemman öfver
hela Sverige då skulle förvandla. Det
är ej så obetydligt, ty det är 6 daler och
17 öre silfvermynt efter gammal myntfot.
Denna summa, förvandlad, är ej obetydlig,
Utan skulle utgöra en ganska känbar ökning
i skatterne. Ja! den skulle, samfällt
med de i Skåne m, fl, orter höjde grundräntor,
göra all Bevillning öfverflödig. På
denna grund tror jag, att saken ej är af
mindre vigt för andra orter och hemman.
Jag vill derföre ej säga, att de öfriges
grundskatt skulle komma i jemförelse med
de eröfrade Provinsernes, Men hvad jag
med visshet kan säga är, att om man vill
komma till det resultat, att ålägga alla dessa
hemman grundskattens erläggande i silfver,
så skulle Rikets Ständer ej mera beliöfvas
för alt åtaga sig någon Bevillning;
och jag lemnar till en hvar, att bedömma
följderna deraf.
Den r April e. m.
Herr Ribbing: Jag får gifva tillkänna,
att jag ej talat, för att få räntorne förvandlade
till silfver, utan för att få saken
utedd, och för att få veta, hvad sanning
och rätt är?
Herr Hjerta: Jag vill visserligen ej
vålla votering, om flere skulle önska återremiss,
emedan mig nu lemnats enskild
underrättelse om hvad jag ej kunde förmoda
nemligen, att PresteStåndet äfven afslagit
Utlåtandet. Då finnes redan tre Stånds
heslut, och då är mitt ändamål vunnit,
att dessa orter icke skola utsättas för en
olaglig och förstörande beskattning.
Hans E.TCellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition till bifall
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
fann för godt att afslå StatsUtskottets berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Ribbing begärde votering.
Grefve von Schwerin; Kanske Herr
Ribbing afstår från votering, om återremiss
beviljas.
t
Den t April e. ra. 109
Herr Ribbing förklarade sig villig att
afstå från den begärdta voteringen, i händelse
återremiss beviljades, samt anhöll om
proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMcirskalken yttrade, att då återremiss
icke blifvit under discussionen af någon
Ledamot yrkad, hade Hans Excellence ansett
sig böra framställa proposition endast
till bifall eller afslag af StatsUtskoltets Utlåtande;
men sedan fråga om återremiss
nu af en värd Ledamot blifvit väckt, finge
Hans Excellence hemställa, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Enar det kan vara rätt
så godt att afgöra saken genast, för att
slippa onödigt skrifveri så väl i vårt Canzli
som StatsUtskottet, anser jag mig skyldig
att förena mig med Herr Ribbing i begäran
om votering. Jag hade vid sista
Riksdagen den äran att yttra mig i denna
fråga; jag afstyrkte då undersökningen; och
Ridderskapet och Adeln var ett bland de
Stånd, som förkastade StatsUtskottets Betänkande.
Jag hoppas, att det nu äfven
skall inträffa. Jag anser mig äfven skyldig
att gifva ännu en uppgift om det förhållande,
sorn existerar, i fall Utlåtandet
I IO
Den t April e. ra.
bifulles. Huru den undersökning, sorn Utskottet
föreslagit, bör tillvägabringas, har
Utskottet ej nämnt. Grefve von Schwerin
liar trott, att det skulle underställas Konungen,
och att hail vore öfvertygad, det
undersökningen då föregeck utan att sprida
den oro, man befarat. Jag tror deremot,
att just derföre, att här handlas om
en skatte-fråga, som skulle underställas Konungen
till undersöknings beredande, har
mali ett ökad t skäl att afböja en sådan undersökning.
Nar alla de slags Räntor, hvarom
här är fråga, kunna vara till Summor
kände genom de räkenskaper, sorn i de allmänna
EmbetS-och UppbördsVerken finnas,
behöfver man icke inkomma med sädane
petitioner. På denna grund hoppas jag,
att Utlåtandet afslås.
Herr Ribbing: Då Herr Hjerta yttrat,
att han förenar sig med mig i begäran om
votering, får jag nämna, att sådan förening
nu mera icke äger rum, sedan jag afstått
från votering, och begifvit mig till att begära
återremiss. Herr Grefven och LandtMarskalken
har derom framställt proposition.
I den frågan är det således Herr
Hjerta ensam, som begärt Votering. Jag
anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes ännu eri gång framställa den
sista propositionen. För min del tyckte
jag, att återremiss bifölls, och dermed vore
jag belåten.
Den i April e, ra.
in
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt sedan votering
blifvit begärd, borde densamma utan
vidare framställning för sig gå; och då de
fleste Ledamöter, hvilka talat i ämnet, yrkat
antingen bifall eller afslag å StatsUtskottets
Utlåtande, ansåg Hans Excellence
voteringspropositionen böra ställas på bifall
eller afslag af detsamma.
Herr Ribbing: Jag får hemställa, om
rebe contra-propositionen må innehålla återremiss.
Hopades Nej.
Hans .Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voteringsproposition;
Den som bifaller StalsUtskoltets Utlåtande
i anledning af väckt motion angående
Statens ordinarie räntors utgörande i
Skåne, Blekinge samt Bohus Län, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
Vara af Hidderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4J> 42> 4^ Och 44 §§• *
darhusOrdningen blifvit uppläste, börja
-
112
Den t April e. w.
des Voteringen kl. half till 8 e. m.} oell
befunnos, vid voteringens slut kl. 9 e. m.,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 38.
Nej — 69.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit Statsutskottets
ofvanberÖrde Utlåtande.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från
ConstilutionsTJt skottet ‘
Af den 21 sistlidne Mars:
N:o 14. Rörande StatsUtskottets aiimärknings-anledning
mot dispositionen af
Åbo Academie-Fonden.
Af den 24 sistlidne Mars'
N:o i5. Angående Friherre C. H. Änckarswärds
anmärknings-anledning, i afseende
på ProtocollsSecreteraren Brummers och
vice Consuln Knudtzons endtledigande från
deras befattningar*
Från
Den i April e. m.
1i3
Fräii Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten :
Af dea 6 sistlidne Mars:
N:o r. I anledning af väckte Motioner
om ändring af 4 §• i underrättelserna
till 1826 års TullTaxa.
N:o 2. Angående gjorde Motioner om
förbud emot införsel af, eller Tull å, Utländsk
Tvål, Ull och Ost.
Från BancoUtskottet:
Af den 27 sistlidne Marst
N:o 28. Öfver några föreslagna åtgärder
till förekommande af missbruk med
enskildes Assigneringsrättighet på Banken.
N:o 2g. Angående några förändringar
och närmare bestämmande!! af grunderne
och vilkoren för Anvisning på Banken.
N:b 3o. Om präglande af en Skådepenning
till minne af D. D. K. K. H. H.
Hertigarnes af Skåne och Östergöthland födelse.
N:o 3i. Om ytterligare åtgärder för
Silfverköp samt fortfarande Silfverinvexling
å 128 sk. per R:dr till och med den 3o
September innevarande år.
Från Lagutskottet:
Af den 23 sistlidne Jannarii:
N:o 35. Öfver väckt Motion om än
*9
8
Den i April e. m.
dring i Kongl. Förordningen den 13 Junii
1816, angående vissa delar af Vexelhandeln.
Af den 5 sistlidne Februarii:
N:o 36. I anledning af väckta frågor
dels om stiftande af en Ansvarighets-Lag
för Sakförare, och dels om stadgande af
rättighet för Sakägare till fritt val af Rättegångsombud.
Af den 3i sistlidne Januarii:
N:o 87. Öfver väckte Motioner om ändring
af Kongl. Kungörelsen den 18 December
iS23r huru förhållas bör, då emot
redan dömde personer yppas brott, hvarom
ransakning tillförene icke varit anställd.
Af den 5 sistlidne Februarii:
N:o 38. Öfver väckt Motion om ändring
af 3 §. i 21 Cap. RättegångsBalken.
N:o 4o. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, angående Strafflag emot
Negerhandel och delaktighet deruti.
N:o4i. Öfver väckta Motioner om ändring
af 3 och 3 §§. i 14 Gap. MissgerningsBalken.
Af den 24 sistlidne Februarii:
N:o 42. I anledning af åtskillige framställde
frågor, rörande tillägg i eller förtydligande
af 1686 års Kyrkolag, samt flere
i anledning deraf utfärdade Kongl. Författningar.
Den i April e. m.
Af elen 28 sistlidne Mars;
N:o 45. Öfver väckte Motioner om inrättande
af FörmyndareKamrar.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
l
Af den 24 sistlidne Mars:
N:o 81. I anledning af väckt fråga,
dels om tillägg i föreskrifterne, rörande
AfviltiingsVerket inom Luleå Lappmark,
och dels om behofvet af åtskillige åtgärder
till förekommande af Lappska Folkstammens
undergång.
N:o 82. I anledning af väckt fråga
om förändring i nu gällande föreskrifter,
angående tiden för väglagning.
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 83. I anledning af gjord hemställan,
att Directionen öfver Danviks Hospital
måtte förklaras oberättigad att uppbära
RecognitionsAfgift till Hospitalet vid Upplåtelse-brefs
utfärdande på Besittningsrätten
af dess bera man.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 10 om aftonen.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
8*
Den a April.
Thorsdagen den 2 April i83o.
Plenum klockan half till i Eftermiddagen.
Sedan de öfrige Réspective RiksSlåndetts
Herrar Talmän och Deputationer ankommit,
samt i RiddarhusSalen Uppträdt,
afgeck Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken, med Ridderskapet och
Ädeln jemte de öfrige RiksStåndens Deputationer
klockan | till Ett Eftermiddagen
till Kongl. Slottet, hvarest Hans Excellence
till Hans Maj:t Konungen i underdånighet
aflemnade Rikets Ständers underdåniga CondoleanceAdress,
i anledning af Högtsalig
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertinas timade frånfälle; och täcktes Kgl.
Maj:t i Nåder besvara Deputationen, hvarefter
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken med Ridderskapet och Adeln
återvände till Riddarhuset.
Hans Excellence hemställde, att det
svar Kongl. Maj:t i Nåder till Deputationert
afgifvit; måtte i dagens Protocoll intagas.
Bifölls;
I anledning häraf upplästes Kgl. Maj:ts
Högstberörde Nådiga Svar; så lydande:
Gode Herrar och Svenske Män!
Döden har undanryckt Systern till den
Konung, som under de vådligaste skif
-
Den 2 April.
ten aldrig misströstade om Fäderneslandets
räddning. Detta slägtskapsband vore
ensamt tillräckligt att göra Prinsessan Sophia
Albertinas minne för Oss alla dyrbart;
men äfven Hennes dygder och Hennes
egenskaper påkallade Vår kärlek. Den
Allsmäktige har kallat Henne till de Saligas
boningar; Hon har lemnat detta jordiska,
hvarest sorger och mödor äro oskiljaktiga
från allas bana. Följande Konung
Carl XIII:s efterdöme, var Hennes käraste
sysselsättning den, att utdela välgerningar
och understödja behöfvande. Hon skördar
nu i frid belöningen för de kristliga handlingar,
hon bär i lifvet ulöfvat, Få ögon-,
blick, innan Försyner) slpt Hennes lefnadslopp,
nedkallade Hon ännu Himlens välsignelser
öfver Svea Land, dess Inbyggare,
Mig och Mitt Konungahus. Jag hoppas',
att Gud skall höra dessa Hennes sista boner.
Det är en tröst för Mig att i Mitt
minne återkalla den ömhet» Hon alltid visat
Mig, den öfverensstämmelse, som städse
ägde rum emellan Oss uti tänkesätt och
känslor samt Mina oafbrutna bemödanden,
att öfvertyga Henne om det höga värde,
Jag satte på Hennes vänskap.
Jag är lifligt rörd öfver Rikets Ständers
deltagande uti den sorgliga händelse,
sorn beröfvat Oss en Furstinna, hvilken Yi
alla sakna.
Jag förbi ifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen.
118
Den a April.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Kongl.
VettenskapsAcademien låtit aflemna s5 Billetter
till Academiens högtidsdag i morgon
klockan 6 eftermiddagen, för att utdelas
bland Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter;
i anledning hvaraf Hans Excellence
anmodade de Herrar Ledamöter, hvilka
åstundade bivista nämde högtidsdag, att
i sådant afseende anteckna sig hos RiddarhusFiscalen,
hvilken af Hans Excellence
lill utdelning emottagit ifrågavarande Billetter,
t .
.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 3 April i83o.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Lagutskottet:
1:0 Herr Ribbings, Arvid den 3 sistlidne
Mars e. m. på bordet lagde Motion
om upphäfvande af Kongl. Brefvet den 17
Den 3 April.
1 *9
October 1778, rörande bland annat förbud
för husbönder, själasörjare och föräldrar,
att efterfråga en hafvande qvinnas tillstånd.
2:0 Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den 3o sistlidne Mars e. m. på bordet
lagde Motion angående en föreslagen
ändring uti 17 Cap. 37 §. RättegångsBalken.
JBevillningsUtskottet:
Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den
1 dennes f. ra. på bordet lagde Motion,
innefattande hemställan, att BevillningsUtskottet
måtte uppgöra grunder till nytt
taxeringsvärde å skattskyldige egendomar i
Riket ra. ra.
RicldarhusUtskottet:
Herr von Hartmansdorffs, August, den
3o sistlidne Mars e. m. på bordet lagde
Motion, att RiddarhusUtskottet måtte uppgöra
ett Reglemente för begagnandet af de
å Adeliga CadettSkola^Fonden stiftade 2:ne
så kallade NäringsSlipendier.
Vid förnyad föredragning af Lag-samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 18 sistlidne Mars under N:o 8 afgifne,
och den 26 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadga om Skiftesverket i Riket den 4
Maji 1827; blef samma Betänkande, uppå
Ilo Den 3 April.
anhållan af Herrarne Hjerta, Gustaf, oell
von Hartmansdorff, August, å nyo iagdt
på bordet.
Föredrogos å nyo men förklarades uppå
begäran af Herr Hjerta, Guslaf, och
Grefve Horn, Claes Fredrik, böra ytterligare
förblifva hvilande på bordet, Lagsamt
Allmänna Besärs- och Ekonomiutskottens
den 18 sistlidne Mars under N:s
9 och io afgifne, samt den 3o i berörde
månad e. in. på bordet lagde Utlåtanden,
det förra i anledning af väckta motioner
om jemkningar och rättelser i den af Kgl.
Maj:t, under den 5 Julii 1827, i Nåder utfärdade
Taxa på arfvode för Landtmäteriförrättningar;
och det sednare, i anledning
af väckt fråga om behofvet af tillägg uti
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction för Gene-?
ralLandtmäteriContoiret, ProvinceLandtmäteriContoiren,
samt Landtmätarne i Riket,
den 4 Maji 1827.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den 18
sistlidne Mars under N:o 11 afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckta
frågor om förändring i skyldigheten att
bygga och underhålla Broar och "Vägar.
Herr von Hartmansdorff; August: Det
är en punkt i detta förslag, som föranleder
mig att anhålla om återremiss, nemli
-
Den 3 April.
121
gen den, hvari åläggandet af en väggärd
för allmänna Landsvägars begagnande tiIIstyrkes.
Deremot liar en Reservation blifvit
gjord af Prosten Forsslind, uti hvilken
jag instämmer, med anhållan, att dertill få
lägga några egna anmärkningar. En sådan
väggärd lärer skola uppbäras, antingen vid
gästgifvare-gårdarne, eller ock i så kallade
Bomstugor vid allmänna Landsvägen. I förra
händelsen, kommo blott de att betala
yäggärden, hvilka begagnade ' gästgifvarskjuts,
eller på sin höjd, äfven de, som
reste förbi gästgifvaregår da ine. Väggärden
k om me således att drabba blott en ringa
del af vägfarande. Det blefve dessutom,
ganska svårt att controllera denna uppbörd,
serdeles sommartiden, då de fleste af gästgifvaregårdarnes
innevånare voro ute på arbete
och måhända blott gamla qvinnor och
barnen lemnades hemma, för att säga till,
när resande, sorn behöfde skjutshästar, ankommo.
Ville man åter anlägga bommar
och stugor vid Landsvägarne, och det någorlunda
tätt, på det att något hvar måtte
få betala för landsvägarnes begagnande, så
skulle kostnaden som erfordrades, att underhålla
bommar, hqs och vaktare, förmodeligen
öfverstiga intägten, särdeles om vintern,
då sjövägar begagnas, och äfven om
sommaren på mindre befarna landsvägar.
Dessutom torde äfven böra tagas i betraktande
de hinder, som härigenom skulle uppkomma
, för rörelsen i Riket. Man vet, huru
122
Den 3 April.
den i andra länder besväras genom dylika
anstalter; och det synes icke vara skäl, att
derutinnan följa deras efterdöme. Skedde
det likväl, torde ock beräkning böra göras
på större afgifter för större vagnar och
tyngre lass, än för smärre och lättare. Då
skulle de, som köra jern m. fl. tunga varor,
komma att betala mer än andra. Men
huru proportionen dem emellan skulle bestämmas,
utan att med serskilda anstalter
och kostnader låta väga lassen, är ej så lätt
att inse. Under Napoleons tid blef, såsom
jag vill erhindra mig, serskildt föreskrifvet,
huru breda hjul fraktvagnarne skulle begagna
för att icke förderfva de kostsamma
chausseer, han låtit anlägga, o. s. v. På
samma sätt skulle äfven här åtskilliga betänkligheter
och reglementen komma i fråga.
Jag tror derföre, att man gjorde bäst
låta vägförfuttningarne vara oförändrade.
Jag anhåller således örn Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till återremiss.
Friherre Ehrenborghj Casper Wilhelm:
Vid afgörande af ifrågavarande Betänkande
i de sammansatte Utskotten, voro ineningarne
så delade, att det blef nödigt öppna
den aflagda voterings-sedeln, som bestämde
resultatet. Jag uppträder således icke för
att försvara den idee, som tillhört pluraliteten,
hvilken jag likväl bekänner att jag
äfven hyllat, utan blott för att i anledning
Den 3 April.
af Herr von Hartmansdorffs anmärkningar
emot åtskilligt af detaljerna, gifva Ridderskapet
och Adeln tillkänna, att Utskotten,
långt ifrån att ingå i några speciela detaljer
om, hvilka personer borde erlägga väggärd,
sättet att uppbära den, m. m.t med
flit icke velat inlåta sig deruti, utan öfverlemnat
målet i hela sin vidd till Kongl.
Maj:t, Utskottet har nemligen trott tiden
vara inne, att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på möjligheten, att genom en
sådan väggärd finna ett medel att till någon
del mildra den börda, som är nog
tryckande för jordbruket, och lägga något
äfven på de trafikerande, emedan det står
tillsammans med våra gamla författningar,
att den, till en viss del, måste tillhöra
jordbruket. Men då Utskotten icke funnit
någon möjlighet att antaga något af de förslag,
motionärerne framställt, har Utskottens
pluralitet försökt att på detta sätt antaga
en medelväg. Pluraliteten inom Utskotten
har visserligen icke föreställt sig,
att förslaget skulle vinna bifall vid denna
Riksdag, utan blott velat fästa uppmärksamheten
på ett sätt att lindra jordbruket
något från väghållningens tunga börda. För
öfrigt, om Ridderskapet och Adeln skulle
besluta, att icke antaga Betänkandet i denna
del, kan det .dock i öfriga delar bifallas.
Dock torde måhända, sedan så många
anmärkningar blifvit gjorda, återremiss blifva
nödvändig. Inom BorgareStåndet äro
124
Den 3 April.
samma anmärkningar gjorde som Herr von
Hartmansdorff nu gjort, och der afslogs,
genom votering, Betänkandet i den delen,
men bifölls i det öfriga. Jag hade blott
önskat för Utskottens vidare pröfning af
frågan, att det matte uttalas, huruvida sjelfya
ide’en ogillas af Ståndet, eller icke.
Herr Ribbing j servid: Då jag hufvudsakligen
delar de tankar Herr von Hartmansdorff
uttryckt, utbeder jag mig att
blott få tillägga några ytterligare skäl. Det
vore antingen Allmogen och Ståndspersoner
på landet och i Städerna, samt Städernes
Borgerskap, hvilka alla, så vidt de äro
jordägare, hafva skyldighet att underhålla
vägen, och således förut måste dertill bidraga,
hvilka nu, under deras resor, skulle
erlägga en ytterligare afgift, långt mera tryckande
än naturalprestationen att underhålla
vägen, eller ock vore det främlingar och
Handlande, som besöka Landet och med sina
kunskaper eller penningar gagna oss. Man
talar väl om att afgifterne för fortkomst inom
fäderneslandet äro ringa, men man omtalar
icke, huru nödigt det är att för Communications
bibehållande låta så förblifva
inom detta vidsträckta Rike, der man, för
att träffa hvad man söker, måste resa mångdubbelt
längre väg än annorstädes. Det
visar sig ganska tydeligt, huru t. ex. en
afgift i vägpenningar skulle drabba Landtraannen,
om en uppköpare, som förut,
Den 3 April.
19.5
ehuru med ringa dock med någon vinst,
kunnat inställa sig hos den förra och upphandla
hans varor, nu derifrån hindrades
deraf, att den förut varande vinsten gick
ut eller försvann i vägpenningar; Ytterst
äro de, som skulle komma att erlägga denna
afgift, Embetsman, hvilka i och för deras
tjenst måste företaga resor. Det har tydligen
varit afsigten åtminstone, hos en af
motionärerna, att vinsten för våghål larne
egentligen här skulle uttagas. Jag tror visst
icke att detta varit Utskottens tanka, men
emedlertid äro dessa Embetsman nästan de
enda* nb. när de äro utan boställe, hvilka
afgiften verkeligen skulle drabba. Till ett
sådant maij kommer man dock blott genom
underlåtenhet, att af den öfriga allmänheten
uttaga skatter lill förökande af
desse Embetsmänners löner. Jag yrkar derföre
afslag på hvad Utskotten i denna punkt
tillstyrkt, och hvilket jag tror kunna meddelas
generelt utan att i ringaste mohn inverka
på alla de öfrige punkterne.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Jag
kan icke instämma uti de värde Ledamöternes
anhållan otn afslag, hälst Betänkandet
innehåller, att Utskotten ansett ”deras
"åtgärd för det närvarande böra inskrän"kas
dertill, att hos Rikets Ständer vörd"samligen
föreslå: det måtte Rikets Stän"der
hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
"Maj:t, sedan vederbörande blifvit hörde,
Den 3 April.
"och de för pröfningen af ämnet erforder"liga
upplysningar infordrade, täcktes låta
"uppgöra och derefter vid näst infallande
"Riksdag till Rikets Ständer i Nåder öfverlemna
ett förslag till lindring i den jor"den
i allmänhet åliggande väg- och bro”byggnadsskyldighet,
medelst fastställande
"af så kallad väggärd, eller en afgift för
"de allmänna Landsvägarnes begagnande."
Enär man härigenom på intet vis gått kommande
Ständer i förväg, anhåller jag om
bifall på Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Jag vet val,
att Utskotten allenast tillstyrkt en anhållan
hos Kongl. Maj:t, att ett förslag i ämnet
måtte uppgöras; men jag tror ej, att
Rikets Ständer böra framställa underdåniga
önskningar, af hvilkas bifallande någon nyttig
påföljd ej är att förvänta. En sådan
skrifvelse skulle förmodligen, såsom Prosten
Forslind yttrat, föranleda till mycket
besvär, genom infordrande af vederbörandes
förklaringar, samt måhända äfven Comitteers
och serskilda Utskotts nedsättande;
men utan gagn för det allmänna. Jag instämmer
för öfrigt med Friherre Ridderstolpe
deruti, att Betänkandet icke må afslås.
Det är åtskilliga puncter, deruti Utskotten
afstyrkt motionen. Skulle man likväl
afslå Betänkandet, så syntes man likasom
gilla motionärernes förslag i dessa delar.
1 sjelfva saken anhåller jag att ännu
Den 3 April.
!37
få nämna ett par ord. Är meningen att
genom den föreslagna väggärden beskatta
Bruksrörelsen och andra näringar, för hvilka
mycket foror behöfvas, så befarar jag,
att beskattningen ej så mycket kommer att
drabba näringsidkarne sjelfve, som forbönderna,
hvilka, serdeles om vintern, då
de mesta fororna göras, ej hafva annan sysselsättning
och förtjenst att välja på, än
denna. Skatten folie således tyngst på dem
man ville lindra, näml. allmogen. I det
hela är rörelsen i vårt land så ringa, att
uti dess behof af uppmuntran synes ligga
ett stort skäl emot förslaget. Voro alla de
påbörjade eller påtänkta Canalerna färdiga
härstädes, så kunde väggärden vara ett
medel att få dem begagnade; men intilldess
lärer det vara för tidigt att vidtaga
sådana anstalter.
Herr Rosenblad, Bernhard: Till hvad
redan så sakrikt blifvit yttradt i ämnet,
skall jag blott utbe mig få lägga några ord,
af hvad jag inhemtat genom erfarenheten.
Jag tror det vara absolut afgjordt, att det
fordras en vida starkare rörelse i ett land,
än här äger rum, för att låta vägarnas underhåll
bekostas af rörelsen; hälst så länge
det hufvudsakligen är de väghållningsskyldige,
som begagna dem. Det kan icke
bestridas, att rörelsen i Tyskland är vida
större än här. Emellan Berlin och Leipzig,
t. ex. knappast 16 Svenska naii, haf
%
-
i -aS
Den 3 April.
va, den starka rörelsen oaktadt, vägafgifterne
funnits så tryckande, att raan mer
och mer ansett nödvändigt nedsätta dem,
och låta Staten deltaga deruti såsom en sig
åliggande skyldighet. Då detta skett i Tyskland,
der inom Så korta afstånd äro så starka
forslingar, måste det vara ännu värre i
Sverige. Jag kan således icke annat än instämma
med dem, som ogilla sednare delen
af Betänkandet, och beklagar, att det
skall blifva nödvändigt återremittera detsamma
genom inblandning af åtskilliga förslag,
dem jag i allo biträder, emedan jag
helst skulle önska nu genast afslag å den
del, som angår väggärden.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Ingen skulle häldre än jag önska någon möjlighet,
att finna en lindring i det svåra
väghållningsbesväret. Men af alla jordbrukarens
besvär^ är detta det sista, som jag
inser någon sannolikhet, att få afskaffadt.
Ingen känner denna tunga i högre mått än
jag, emedan jag har nära 7 mil till mitt
vägstycke; men det oaktadt vågar jag icke
tillstyrka bifall till "Utskottens Betänkande.
Jag är öfvertygad, att den inre rörelsen i
landet icke är i tillstånd att kunna draga
en sådan väggärd. Den skulle komma att
utgöras blott af de resande, och detta blefve
så litet och obetydligt, att det är en
stor fråga, om icke uppbördskostnaden blef
större
Den 3 April.
större än afgiften. Dessutom tror jag icke,
att det är på denna väg jordbruket bör lindras.
Om vi fingo något mera naturenliga
skjutsförfattningar, skulle jordbrukets fördel
mera afses, och jordbrukarens önskan
mera uppfyllas, än genom en sådan gärd.
Genom detta förslag skulle de resande få
vidkännas en betalning för sjelfva vägen,
som jag tror mycket lämpligare kunde läggas
till sjelfva skjutslegan. Jag anser för
öfrigt representationen böra vara varsam
vid framställningen af sina underdåniga
önskningar , då man med skäl fordrar, att
Regeringen bör fästa afseende på dem, som
äro af natur att kunna och böra bifallas.
I annat fall åstadkommer man genom sådane
önskningar, hvilka blott uppfylla eli
enda motionärs idée, att andra för fäderneslandet
nyttiga förändringar derigenom
med lätthet förbises. På denna grund förenar
jag mig med de Talare, hvilka yrkat
afslag. I anseende till hvad af Friherre
Ehrenborgh blifvit upplyst, skulle jag tro,
ast som Betänkandet innefattar flere momenter,
de föregående kunna bifallas, och
de efterföljande afslås, utan att Utskotten
behöfva besväras med någon återremiss.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Då Utskotten fattat det beslut, att
till Rikets Ständer framföra, om jag så får
säga, den idée, som innefattas i Betänkan19
H. 9
i3o
Den 3 April.
det, hafva de visserligen ägt ganska litet
hopp, att dertill vinna Ståndens bifall. Men
då vägbållningsbesväret är ganska tungt för
landet, och icke kan utgöras mer än på 2
sätt: det ena af jordbrukaren och det andra
genom afgifter af de trafikerande, tror
jag, alt om äfven den föreslagna undersökningen
skulle leda till annat resultat,
än att hos jordbrukaren sjelf stadga öfvertygelsen
om företrädet af att bibehålla saken
i sitt närvarande skifck, vore dock så
mycket vunnit, alt man åtminstone icke
kunde förebrå Rikets Ständer, att hafva underlåtit
hvad på dem ankommer, och det
är af detta skäl jag instämt i Utlåtandet.
Friherre Cederström j Jacob: Jag har
i Utskotten icke reserverat mig emot Betänkandet,
af det skäl, att jag icke ansett
mig såsom Landshöfding kunna undandraga
mig att medverka till anskaffning af nödiga
upplysningar i ämnet. Men jag är fullkomligen
öfvertygad, det allmänneligen
snart skall finnas, att det just är den jordbrukande
Classen, som skulle komma att
mäst betungas, i händelse de föreslagna
vägafgifterne kommo att äga rum, och att
i följd deraf förslaget, aldrig utan för stora
olägenheter för landtmannen, kan verkställas.
Friherre Stjerncrona 3 David: Jag anhåller
vördsamt, att Prosten Forslinds re
-
Dea 3 April.
servation måtte blifva uppläst, emedan den,
ehuru kort, utvecklar åsigter på ett sätt.
att det måhända skulle blifva upplysande
vid det beslut vi nu gå att taga. Den innehåller
äfven flera skäl, som här ej blifvit
förut anförda.
I anledning häraf upplästes Prosten
Forsslinds vid Utskottens Betänkande fogade
reservation.
Herr Ribbing: I sjelfva saken är verkligen
redan så mycket anfördt, att något
vidare vore öfverflödigt. Frågan tyckes
också nu egentligen vara, om återremiss
eller afslag skall äga rum. För min del
tror jag, att afslag vore det rätta, och ej
kunde medföra någon våda, enär den enda
posilifva åtgärd Utskottet föreslagit, är undersökningen.
Alla de andra åtgärderna
äro negatifva, eller att saken skall blifva
i oförändradt skick. Jag anhåller sålunda
om afslag å Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh: Jag skulle visserligen
icke vilja opponera mig mot afslag
å Betänkandet, om ej derigenom inträffade,
hvad Herr von Hartmansdorff" äfven
anmärkt, att genom afslag på ett Betänkande,
som afstyrkte motioner, det skulle
synas som Ridderskapet och Adeln bifallit
motionerna. Jag afstyrker således af
-
i3v
Den 3 April.
slag på Betänkandet. Men då jag deremot
förutser, att vi under närvarande Riksmöte
nödvändigt måste komma att punktvis besluta
öfver vissa Betänkanden, emedan de
ej kunna i sin helhet bifallas eller afslås,
A^ågar jag bos Hans Excellence Herr Grefven
ocb Landtmarskalken samt Högloft. Ridderskapet
och Adeln vördsamt hemställa,
om icke Betänkandet kunde delas i a:ne
delar. Den första delen, som endast innefattar
afstyrkandé på de i ämnet gjorda motioner,
kunde bifallas, och den andra, som
rörer undersökning om möjlighet af en väggärd,
kunde, om Ridderskapet och Adeln
så behagar, afslås. Om en sådan delning
antages, kan man bifalla den ena delen,
och afslå den andra.
Herr Rosenblad: Att dela ett Betänkande
första gången det är under öfverläggning,
lärer svårligen kunna ske, emedan
det ej är enligt med Riksdagsordningen.
Men jag finner deremot ej vådligt,
att afslå hela Betänkandet, ty ehuru afslag
å ett Betänkande, som afstyrker en motion,
visserligen kunde anses såsom bifall på motionen,
är afslaget dock ej vådligt, emedan
enda sättet att upptaga en motion är genom
ett betänkande, och när betänkandet
är afslagit, måste motionen äfven vara afslagen.
Dessutom kunna protocollerna upplysa,
alt vår mening så varit. I detta afseende
instämmer jag med Friherre Anckar
-
Den 3 April.
133
swärd att afslag ej är vådligt, och anhåller
derföre om proposition derpå.
Friherre Ehrenborgh: Måhända misstager
jag mig, och då anhåller jag hos Ridderskapet
och Adeln om ursäkt derföre;
men jag kan verkligen ej annat begripa,
än att, om vi ej punktvis genomgå vissa
betänkanden under detta Riksmöte, skola
vi inleda oss sjelfva i den största vidlyftighet.
Betänkandet rörande Skiftesstadgan
t. ex. måste ovillkorligen punktvis genomgås.
Men om Ridderskapet och Adelli skulle
behaga afslå detta Betänkande, vill jag nu
mera ej deremot opponera mig; då jag
verkligen tror, att motionerna äro afslagna
i och med detsamma som Betänkandet är
afslaget, och jag finner således ingenting
vådligt uti denna åtgärd. Jag får till följd
häraf vördsamt anhålla om proposition till
afslag på Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag tror, att våra former
äro så tydliga, att någon delning af Betänkandet
ej kan komma ifråga. Då ett Utskotts
Betänkande första gången förehafves,
skall det helt antingen förkastas eller bifallas;
göras åter anmärkningar deremot, kan
det återremitteras. Vi hafva således nu ej
annan åtgärd att vidtaga, än antingen återremiss
eller afslag, då vi ej vilja bifalla
det. För min del tror jag ej, att Ridderskapet
och Adeln kan anses hafva gillat
,34
Den 3 April.
motionerne, för det att Betänkandet afslås.
Utskotten ha ej föreslagit någon annan åtgärd,
än undersökning, huruvida vägarne
skulle kunna underhållas medelst en väggärd.
Ett förkastande af detta deras betänkande
tvingar visserligen icke Utskottet,
att återupptaga motionerna. Jag anhåller
således om proposition till förkastande af
Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh: Jag har ej begärt
ordet för att envist förfäkta en satts,
som jag likväl, ehvad resultatet blir, i min
öfvertygelse alltid vidhåller. Jag vill blott
fästa uppmärksamhet derpå att de andra
Stånden behandlat flere frågor på det sätt,
som jag nu yrkat. I frågan om JustitiasOmbudsmans
Instructionen tillgick det på
det sättet inom alla 3 de öfrige Stånden.
Jag vill visst icke insistera på delta behandlingssätt,
men tror, att hvarje annat ökar
Riksdagsärendernes redan förut nog långsamma
gång.
Herr Printzenskjöld, Axel: Äfven jag
delar lika öfvertygelse med Friherre Ehrenborgh,
och jag stöder denna min öfvertygelse
på 54 §. Riksdagsordningen, der det
står: ”Då proposition , till fattande af ett
”definitift beslut öfver en Konungens fram"ställan,
eller ett Betänkande , eller en af
”enskild Riksdagsman väckt fråga är med
’ja och nej besvarad, och anmärkningar i
Den 3 April.
135
”soken, under dis curs erne , gjorde, bör pro”positionen
inrättas i enlighet med dem;
”och skulle målet, under discurserne , skiljas
uti flera delar , hvaröfver särskilde
”anmärkningar göras, då skall, enär så”dant
äskås, proposition öfver hvardera
”delen särskildt anställas. Jag får vördsamt
hemställa, om ej detta lagrum äfven
är tillämpligt, då ett Betänkande första gången
är under öfverläggning.
Grefve Frölich, David: I anledning
af hvad den sista värda talaren yttrat, skall
jag anhålla att få säga min mening om applicationen
af den uppläste §. Jag tror nemligen,
att den refererar sig till den händelse,
då flere serskildte saker förekomma i
ett betänkande, och äro af den beskaffenhet
att de ej kunna under ett klubbslag
afgöras, utan måste hvar för sig till öfverläggning
upptagas. Men derföre kan dock
icke upphäfvas, hvad i en annan grundlags
§. föreskrifves, och som Herr Hjerta
ganska rigtigt anmärkt, alt då ett Betänkande
första gången förekommer, måste det
antingen helt och hållet antagas eller förkastas,
eller, om man önskar ändring uti
detsamma, återremitteras, utan att kunna
partielt antagas eller förkastas; ty en sådan
åtgärd, ehuru ledande till tidsbesparing,
skulle förorsaka oreda för samtelige
Stånden, då deras öfverläggningar ske på
fyra serskildta rum, och Expeditions-Ut
-
136
Den 3 April.
skottet skulle stadna i villervalla vid uppgörandet
af Rikets Ständers beslut. Af dessa
orsaker måste vi nödvändigt vidhålla den
form Grundlagen föreskrifver.
Friherre Cederström: Det synes mig
som discussion vöre öfverflödig, huruvida
ett Betänkande kan med förändringar antagas
första gången, eller icke, då orden
äro bestämda i 56 §. RegeringsFormen, att
sådant ej får ske. §. lyder sålunda: ’’All”mämia
frågor, som uti Rikets Ständers
”Plena väckas , må ej till ett omedelbart
afgörande der upptagas j utan skola öf”
verlemnas till behörigt Utskott, som ege,
”att dem utreda och deröfver sig yttra.
”Utskottens förslag skola först i Ståndens
”Plena framställas till antagande eller för”kastande
utan förändringar eller tillsatt”ser.
Göras dervid i Ståndens Plena så”dane
anmärkningar, som hindra antastandet
&c." Det låter sig således ej verkställa,
att emot 56 §. styckevis antaga ett
Betänkande, då det lörsta gången är under
Öfverläggning; all discussion deröfver är
alltså öfverflödig.
Grefve Frölich: Jag glömde nyss ett
skäl, som måhända är upplysande. Det synes
mig nemligen som om Utskotten i deras
Betänkande sammanblandat 2:ne ämnen,
och att det är denna händelse, som leder
till villervalla. Om så är, är ej sagt, alt
Den 3 April.
vi derföre skola rälta det genom en olaglighet;
ty att nu bifalla en del och afslå
en annan del, skulle vara en olaglighet.
Friherre Anckarswärd: Jag fruktar,
att villervallan uppstått deraf, alt några
Ledamöter, bland hvilkas antal jag äfven
är, ej ansett Betänkandet vara ett enda,
utan tre särskilta Betänkanden. Rubriken
nämner ej ett ord derom. Den lyder: ”Be”tänkandej
i anledning af väckta frågor
’’orri förändring i skyldigheten att bygga
J’och underhålla Broar och Vägar." Det
första och andra af de ämnen, som i Betänkandet
afhandlas, rörer egentligen hvad
i rubriken nämnes, men det tredje ämnet,
nemligen om undersökning, huruvida en
väggärd skulle kunna läggas på de vägfarande,
är helt och hållet oafhängig! från
de öfrige. Jag tror derföre att Betänkandet
kan, ulan att ett sådant förfarande är
stridande mot våra former, behandlas särskildt
för hvarje punkt. Det blef annars
förskräckligt vidlyftigt, om Utskotten voro
förbundna att afgifva ett särkildt Betänkande
för hvarje punkt, som ändock kunde
anses höra till samma ämne. Jag tillstyrker
således bifall till de båda första
punkterna af Betänkandet, roen afslag på
den sista, lika med hvad Friherre Ehrenborgh
yttrat.
Herr Rosenblad: Jag finnér ej betänkligt,
att afslå hela Betänkandet. Ty ett
Den 3 April.
ogillande är ju ett ej afseende; och om
Utskottens förslag till afslag å motionerne
skulle förfalla, blir ju saken derigenom i
sin gamla ställning. Den sista punkten i
Betänkandet, nemligen om väggärden, är den
enda positifva åtgärd Utskotten föreslagit,
och då den ej gillas, kan således hela Betänkandet
afslås. Derigenom vunnes för vårt
Cancelli en besparing af onödigt skrifveri.
Jag tillstyrker vördsamt afslag på hela Betänkandet.
Grefve Posse, Arvid: I anledning af
Grefve Frölichs anmärkning deremot, att
flere ämnen innefattas uti Betänkandet, får
jag blott upplysa, att alla motioner, som
Betänkandet besvarar, rörer väghållningen,
och hafva således icke kunnat åtskiljas.
Jag önskade visserligen, att Betänkandet
skulle punktvis behandlas, men om Herr
Grefven och LandlMarskalken skulle anse
det strida mot Grundlagarne, anhåller jag
om återremiss såsom den enda möjliga utvägen;
emedan i händelse af afslag på Betänkandet,
såsom Herr Rosenblad föreslagit,
ett dylikt afslag och bifall på motionerna
skulle komma att vara detsamma. Jag
anhåller således om återremiss, ehuru den
kan medföra ett för Cancelliet opåräknadt
besvär.
Friherre Ehrenborgh: Äfven med äfventyr
att trötta Ridderskapet och Adeln, nöd
-
Den 3 April.
gas jag förfäckta en satts, hvars åsidosättande
verkeligen skulle medföra ett obehagligt
resultat. 56 §. RegeringsFormen innehåller:
”Utskottens förslag;” jag måste
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att förslag ej är detsamma
som numereradt betänkande. Skulle Utskotten
vara skyldiga att afgifva ett numereradt
betänkande för hvarje, jag vågar säga
det, obetänkt motion, då vore besväret
i sanning ganska tungt. Utskotten hafva
också alltid sökt sammanföra motionerna
under vissa klasser, så att då i, 2 och 3 hört
till samma ämne, har ett gemensamt Betänkande
deröfver blifvit afgifvit. Arbetet
skulle i sanning blifva ganska mödosamt,
om alla Betänkanden skulle återremitteras
för de minsta anmärkningar mot någon del
deraf. Sådane Betänkanden, som nödvändigt
böra punktvis discuteras, hafva vi flera,
såsom om skogshushållningen, om väghållningen,
om skiftesverket, om skjutsskyldigheten.
Jag hemställer, om det ej må
vara Ridderskapet och Adeln tillåtit, att,
vid första pröfningen af ett Betänkande, gilla
en punkt och afslå en annan, med bibehållande
af Grundlagens helgd. Jag tillstyrker
åtminstone, att vi så gå till väga, och
sker det ej, äro vi förmycket samvetsgranna
i afseende å bokstafven; vi döda då tiden,
som är vigtigare än bibehållandet af
•h bokstaf, hvilken dessutom icke finnes.
Den 3 April.
Herr Hjerta: Jag tror, att Utskotten
ganska rigtigt förfarit, då de uti ett Betänkande
sammanfört flere motioner, som höra
till samma ämne; men jag tror äfven,
att lagstiftaren haft rätt, då han stadgat,
att ett Betänkande, som första gången förekommer,
ej får med några modificationer
antagas eller förkastas. Jag finner detta så
naturligt, då vi äro delade på fyra kamrar,
att jag ej kan tänka mig en sådan åtgärd,
som Friherre Ehrenborgh nämnt, utan
det mest besynnerliga resultat; följden deraf
skulle säkert blifva det största osammanhang
emellan Ståndens beslut. Nu deremot
blir förhållandet, att genom alla de anmärkningar,
som inora alla 4 Stånden göras
mot ett Betänkande, blir Utskottet satt
i tillfälle, att se syftningen hos Rikets Ständer,
och derefter sammanjemka sitt nya
Betänkande. Då Betänkandet andra gången
återkommer, inträffar hvad i 54 §• är stadgadt,
att det nemligen kan punkt för punkt
antagas, förkastas, eller genom Nämd afgöras.
Vid de tre riksdagar jag bivistat,
har så tillgått; och jag anser oss nödvändigt
böra qvarblifva vid denna häfd. Så
snart några anmärkningar göras, som kunna
leda till ändring i Betänkandet, måste
det återremitteras, i annat fall helt förkastas
eller helt afslås. Det återstår således
nu blott att utreda, om ett förkastande af
Betänkandet kan anses såsom ett gillande
af de motioner, livi lita Utskottet afstyrkt?
Den 3 April.
Jag tror det icke. Utskottet kan icke komma
in med något nytt Betänkande, då detta
ej återremitteras. Det får ju ej till sig
någon handling, som det kail handlägga.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes göra proposition till antagande
eller förkastande af hela Betänkandet,
eller ock till återremiss deraf. För min
enskilda del tillstyrker jag förkastannde.
Det enda, som jag ville hafva förändradt,
vore brohållningen; men då det ej lärer
låta göra sigvid denna riksdag, anhåller
jag om förkastande af hela Betänkandet.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att då en olika
tydning af Grundlagens föreskrift kommit
i fråga, ansåg Hans Excellence sig böra
tillkännagifva sin öfvertygelse derom; hvarefter
Hans Excellence förklarade, att 56 §.
RegeringsFormen, efter Hans Excellences
omdöme, innefattade, att när ett Betänkande
första gången inkom, ägde Ståndet
både att återremittera det, i fall anmärkgar
dervid gjordes, som funnos böra föranleda
till återremiss, och äfven att antaga
eller förkasta det helt och hållit, men ej
att bifalla eller afslå det endast till en viss
del; hvaremot, då Betänkandet sednare gången
inkommer, Ståndet kunde dervid göra
hvilka förändringar Ståndet behagade. Med
aidednirig häraf hemställde Hans Exccllence,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
D«n 3 April.
de vid Lag- och EkonomiUtskottens ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till dess återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å Utskottens berörde Betänkande.
Ropades Nej.
Uppå sedermera af Hans Excellence
framställd proposition blef nämnde Betänkande
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Herr Rosenbladj Bernhardj anförde
skriftligen:
Då jag anmäler reservation mot Ridderskapets
och Adelns i sista eftermiddags
plenum fattade beslut att afslå StatsUtskottets
Betänkande N:o g i, får jag börja med
erkännande af mitt fel, alt hafva försummat
öfvervara nämde Betänkandes föredragning,
troende, att en så enkel sak, som alt
blott begära undersökning, om hvad som
är rätt„ i en fråga, der så mången enskilts
rätt ifrågakommer, icke kunde nekas. Jag
anhåller ytterligare att få tillägga, att jag
för min del äger en på handlingar grundad
öfvertygelse, att ifrågasatte undersökning
skulle bevisa, att nuvarande förhållande ej
är grundadt på rätt; att det icke ägde rum
Den 3 April.
på en tid, då dessa Provinsers Privilegier
vid deras förening med Sverige bestämdes,
nemligen genom Frederne i Roskild i658,
och Köpenhamn 1660 samt Malmö Recess
1664. Det är sannolikt öfverflödigt att har
tillägga, att jag talat mot ett mig ganska
dyrbart enskilt intresse, då en af mina närmaste
anhörige är ägare af en bland de få
Skattehemman i Blekinge, som icke blifvit
indelta till Rusthåll, och hvilka således
betala i försämrade bankosedlar sina räntor
efter kronovärdi.
Herr von Hartmansdorff, August: Af
tjensteförrättningar hindrad att i förra plenum
vara närvarande, förenar jag mig uti
den af Herr Rosenblad nu gjorde reservation.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
18 sistlidne Murs under N:o iaafgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckte frågor,
om ett förändradt sätt för Kungörelsers
publicerande i Kyrkorne.
Herr Ribbing, Arvid: Det ämne, som
nu utgör föremål för Ridderskapets och Adelns
bedömande, har nästan vid hvarje
Riksdag förevarit, och synes ej så afgjordt,
att man dermed blifvit nöjd. Att alldeles
borttaga den sed, som nu äger rum, att
1
i44
Den 3 April.
uppläsa Kungörelser från predikstolarne,
tror jag ej vara rådligt och ej heller Öfverensstämmande
med Kyrkolagen.
Utskottet har förklarat, att ej någoji
förändring vore af nöden; men någon förändring
kunde väl vidtagas för att göra
dem till viljes, som önska det, och för att
göra slut på denna fråga för kommande
Riksdagar. Det vore t. ex. ej förloradt för
församlingarne inuti landet, der sjöfart ej
finnes, om der ej upplästes förordningar
om Handel och Sjöväsendet; om i församlingarne,
der inga Gratialister finnas, kungörande
om utdelande till dessa af Krigsmanshusmedel
ej skedde. Med ett ord;
Sådane författningar, som ej angå en församling,
borde vederbörande Prästman urval
ja och blott tillkännagifva, att de funnos
för hugade läsare att tillgå. Om återremiss
beviljas, får jag äfven fästa afseende
på den andra frågan i Utlåtandet, nemligen
om uppläsandet vårtiden af de många
vitesförbuden till förekommande af åverkan
å jordegendomar. Om, på sätt i Utlåtandet
står, det är Presterne obetagit, att
göra sammandrag af vilesförbuden, kunde
ju hvarje Prest iakttaga det. Men nu står
det i alla vitesförbud: dock skall detta d.
v. s. alltsamman, som förut står i FörbudsResolulionen,
alla år uppläsas från predikstolarne
så vida derefter dömas skall. Då
kan
Den 3 April.
i45
Iean med skäl anses af den, som skall uppläsa
förbudet, att derefter ej dömes, om
ej ett fullständigt ordagrant uppläsande sker.
Jag tror således, att om en underdånig skrifvelse
skall lill Kongl. Maj:t afgå, bör den äfven
innehålla underdånig begäran om bestämd
tillåtelse för Prester att göra ej allenast
förenämnde urval af Författningarne,
utan äfven sammandrag af vitesförbuden.
Förkortningen blefve då en rättighet och
skyldighet för Presterne, och en vinst för
församlingarne. Jag anhåller om återreiniss
af Utlåtandet,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till dess
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
• Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef berörde Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUlskotlens den
i8sistlidne Mars under N:o i3 afgifne, samt
den 3o i samma månad e. m. på bordet
19 H. 10
t46 Den l April.
lagde, Betänkande, i anledning af väckte
motioner om ändring i Kongl. Förordningen
den 19 December 1827, angående grunderne
oell vilkoren för Hemmansklyfning
samt afsöndring af Jord eller andre Lägenheter
från Hemman, blef detta Betänkande,
uppå begäran af Herr von Hartmansdorff,
August, och Friherre Wrangel,
Henning, ytterligare bordlagt; äfvensom
vid förnyad föredragning af samma Utskotts
den 18 sistlidne Mars under N:o 14 afgifne,
och den 3o derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition, att Kongl. Maj:ts
Förordning af den 19 December 1827, angående
grunderne och vilkoren för Hemmansklyfning
samt afsöndring af Jord eller
andra Lägenheter från Hemman, må gälla
äfven i afseende på Säteri-, Rå- och Rörs-,
samt Frälsehemman, och att föreskrifterne
om Säteri-byggnads underhållande å Säterier
må upphöra, berörde Utlåtande, uppå
ofvannämnde Ledamöters derom gjorde
anhållan, jemväl förklarades böra ytterligare
hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 2i sistlidne Mars under N:o
i5 afgifne, och den 3o i samma månad e.
m. på bordet lagde Betänkande öfver väckt
förslag, att Konungens Befallningshafvande
må förpligta*, att till JustitiseCancelleren
Den 3 April.
*47
och Justitieombudsmannen insända ett exemplar
af Kungörelser, som Konungens
Befallningshafvande utfärda; att Konungens
Befallningshafvandes obestämda rättighet,
att kalla Länens innevånare till sammankomster
och muntliga förhör må inskränkas,
och att med utmätning af debiterad
afgift må innehållas, då jäf emot krafvets
behörighet väckes.
Föredrogos å nyo och bifÖllos följande
LagUtskottels den 23 sistlidne Januarii och
den 5 sistlidne Februarii afgifne, samt den
i dennes e. m. på bordet lagde, Betänkanden:
N:o
35. Öfver väckt Motion om ändring
i Kongl. Förordningen den 12 Junii
1816, angående vissa delar af Yexelhandeln.
N:o 36. I anledning af väckte frågor,
dels om stiftande af en AnsvarighetsLag för
Sakförare, och dels om stadgande af rättighet
för Sakegare till fritt val af Rättegångsombud.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Då
Ridderskapet och Adeln nyss biföll Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o i5, tillstår jag,
att jag icke visste, att Betänkandet var af
den vigt, eller rättare sagt, alt det handlade
om den motion af Grefve Gyllenborg,
10*
148
Den 3 April.
hvarom jag nu inhämtat kännedom, och
hvilken motion så nära rörer beskattningsrätten
samt står i sammanhang med en af
mig väckt motion om sockenstämmor. Jag
får således alldeles förena mig i den reservation
Grefve Hamilton bifogat Betänkandet
och gör det så mycket heldre, sorn
jag anser all myndigheternes inblandning
i beskaltningsfrågor vara stridande mot
grundlagen, och tror alt deras afgörande
endast genom Rikets Ständer, såsom utgörande
de skattskyldiges enda lagliga deputerade,
är en af vår frihets förnämsta
grundvalar.
Friherre WrangelHenning: Äfven
jag får reservera mig emot Ridderskapets
och Adelns omförmälte beslut.
Företogs till pröfning LagUtskottets
den 20 sistlidne Januari under N:o 34 afgifne,
samt den i6 sistlidne Mars e. m.
på bordet lagde, Betänkande, öfver väckt
motion om granskning af alla de lagförändringar,
som utan Rikets Ständers samtycke
blifvit gjorde, i synnerhet emellan åren
1786 och 180c).
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf uppläste
följande:
Vid Höglofl. Lag-Utskottets under öfverläggning
uu förevarande Betänkande N:o
I
Den 3 April.
»49
34» anhåller jag att få göra följande anmärkningar.
Utskottet börjar med att låtsa icke förstå
hvarom fråga egentligen vore, utan säger:
att Motionären_, som yrkat granskning
af alla Lag-för ändringar hvilka emellan
i'j86 och 180g blifvit gjorde utan Rikseu$
Ständers bifall, har hvarken antydt
ändamålet j hvartill granskningen skulle syfta
j eller ens bestämt sin mening ined uttrycket
Lag för ändringar. Hvad först ordet
Lagförändringar beträffar, så har jag
dermed menat just det, som jag förmodar
att ordet egentligen uttrycker, nemi. förändringar
af lagen. Och detta ord har
jag nyttjat för att uttrycka det allmännare
eller högre begrepp, hvarunder nya lagbud
och egentliga lagförklaringar äro underordnade.
Beträffande sedan sjelfva ändamålet
med granskningen, så hade jag förmodat,
att det åtminstone var antydt, då
jag, efter att hafva satt de utan Ständernas
bifall tillkomne stadganderna i samma
cathegori, som lag-förklaringar, påminte,
att dem ägde Rikets Ständer antingen godkänna
och antaga till verklig lag, eller ock
ogilla, hvarefter de icke längre voro gällande
eller af Domstolarne iakttagas eller
åberopas må. Jag hade sålunda trott, att
Lag-Utskottet, isynnerhet efter inhemtad
kännedom af discussionen här på Riddarhuset
den 29 December, bort kunna finna,
j5o
Den 3 April,
det min önskan varit, att Utskottet velat
utlåta sig öfver ofvanbemälte, utan Rikets
Ständers bifall tillkomne, lagförklaringar
och nya lagbud, på samma sätt, som
öfver de sedan sistlidne Riksdag utgifne
Lag-förklaringar, med bestämdt tillstyrkande
för Rikets Ständer att antingen upptaga
dem i allmänna Lagen, eller ock ogilla
dem, enligt 88 §. i Regeringsformen,
Men oagtadt Utskottet sålunda först
sagt sig icke förstå, hvarom fråga vore, har
det likväl sedan baft den godhet, att undersöka
grunden för mitt yrkande, och derigenom
icke allenast tydligen ådagalagt, att
det ganska val förstått motionen, utan äfven
sökt vederlägga den.
Jag vill ej trötta Ridderskapet och Adeln
med en utförlig granskning af Utskottets
Betänkande, utan blott anmärka:
att Utskottet medger, det Riksens Ständer
hade år 180g kunnat ogilla de utan deras
bifall förut tillkomne Lag-förändringarne;
men påstår, att dessa nu genom häfd vunnit
egenskap af verklig lag j och icke mer
kunna upphäfvas, utan med Konungens
samtycke. Detta påstående synes Utskottet
grunda på den mening, som det ej dragit
i betänkande att öppet uttala, nemi. att
en emellan Riksdagarne utfärdad Lagförkla»
ring „ som ej vid den påföljande Riksdagen
af Ständerna ogillas vinner kraft af lagj
Den 3 April.
1S1
och kan ej sedan ändras eller upphäfvas _,
utan i den ordning Regeringsformens 8y
bestämt. Om det således kan lyckas
mig att visa origtigheten af denna Utskottets
mening; så lar väl den deraf gjorda
tillämpningen förfalla af sig sjelf, och det
följaktligen vara tillräckligen bevisadt, att
Ständerna verkligen äga rätt att enl. 88
§. Regeringsformen behandla de före år
1809 tillkomne lagförklaringar och nya lagstadganden,
hvilka Ständerna ännu icke gillat
och godkänt.
Hela vår frihet beror väsendtligen på
säkerheten om delaktighet i lagstiftningen.
Såsom en säker borgen för friheten fordras
derföre tillräckliga garantier, alt ingenting
må kunna erhålla egenskap af verklig lag,
utan Ständernas fria samtycke. Men om
näst följande Riksdag vore en praescriptionstid
för Ständernas rätt att ogilla de
sedan näst föregående Riksdag utkomne Lagförklaringar;
så skulle dylika förklaringar
lätt kunna undgå Ständernas granskning,
dels genom JustitiasOmbudsmannens försummelse
att anmäla dem, och dels genom
Riksdagens upplösning, innan Ständerna
hunnit pröfva dem, samt de sålunda blifva
till lagar förvandlade, utan att Ständerna
varit i tillfälle att ens lära känna dem.
Det lär väl följaktligen vara ovedersägligt,
att en sådan praescriptionstid skulle
Den 3 April.
vara lika så vådlig för vår frihet, som
den till all lycka är stridande mot ordalydelsen
af Regeringsformens 88 §., enl.
hvilken Ständernas rätt alt granska och
ogilla de af Konungen utgifne Lagförklaringar,
icke är inom någon viss tid inskränkt.
Sedan jag nu, som jag hoppas, tillräckligen
vederlagt den princip, hvarpå
Lagutskottet stödjer sitt påstående om Rikets
Ständers obehörighet att enligt 88
§. i Regeringsformen kunna behandla de
före 1809 tillkomne Lagförklaringar, hvilka
ännu icke blifvit af Ständerna godkände;
får jag vördsamt hemställa, om ej Ridderskapet
och Adeln skulle finna, att Betänkandet
bör återremitteras. I händelse
denna min hemställan bifalles, torde jag
såsom föremål för Utskottets serskilta granskning
få uppgifva den så kallade 180J års
förklaringj hvaraf jag till upphäfvande föreslår
4° punkten, rörande Förbud för
enskild man att för embetsfel tilltala Domare;
i hvars ställe jag skulle önska, att
Utskottet ville föreslå en serskilt lag, som,
genom tillräckliga äfventyr för ohemult åtal,
lemnade Domare nödig säkerhet mot
missnöjda parters kittslighet, utan att likväl
alldeles betaga den verkligt förfördelade
möjligheten att sjelf söka upprättelse.
Och kan hända torde äfven 43:dje punkten
angående Uppenbar kyrkoplikt, böra upphäfvas,
derest denna akt derigenom skulle
Den 3 April.
i53
lunna återföras till hvad den ursprungligen
varit, nemi. icke straff, utan endast
en försoning med församlingen.
Men om ingen af de på olagligt sätt
tillkomne Lagstadganden skulle finnas böra
upphäfvas, så skulle jag önska, att de alla
mätte blifva af Rikets Ständer ordentligen
godkände, och derigenom till verkliga
lagar förvandlade, på det Svenska Folket
måtte befrias från den för det constitutionela
sinnet obehagliga känsla, att ännu skola
lyda den fordna Envåldsmagtens utan
Ständernas begifvande utfärdade lagbud.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag har tagit mig friheten begära ordet
för att vederlägga d°n satts, Herr Cederschjöld
sökt göra gällande, den nemligen
att Lagförklaringar af Kongl. Maj:t i Nåder
utfärdade mellan Riksdagarne, skulle
kunna af Rikets Ständer när som helst ogillas,
enär Rikets Ständer försummat att
göra sin rätt dertill gällande å det Riksmöte
som inträffade, näst efter det Lagförklaringen
blifvit utfärdad. Utskottet har
bestämdt uttalat sin mening, att en sådan
grundsatts icke står att förena hvarken med
Grundlagens tydliga ord eller med andan
deraf; och Utskottet har byggt denna sin
öfvertygelse på lydelsen af 88 §. Regeringsformen,
som, då den förbjudit Konungen
att utan Rikets Ständers bifall stif
-
i54
Den 3 April.
ta ny Civil- Criminal- samt Kyrko-lag, likväl
visligen förutsett behofvet för honom
att mellan Riksdagarne, då Representationen
ej är permanent, kunna ensam ge Lagförklaringar,
som fyllde möjliga luckor i
Lagstiftningen. Just igenom denna §:s tillkomst
liar en nödvändig länk emellan de
begge Statsmakternas Lagstiftningsrätt blifvit
etablerad, som på en gång förekommit
saknaden af erforderlige Lagbud, och bevarat
Ständernes rätt att deltaga i Lagstiftningen,
den de i följd af denna § äga att
utöfva derigenom, att de vid deras första
sammankomst efter Lagförklaringens utfärdande
utlåta sig öfver densammas antagande
eller ogillande. För min del kan jag
aldrig frångå den gruudsatts, att Representationen
bör vara lika varsam örn Konungens,
som om sina egna rättigheter; och
att de Lagförklaringar, hvilka, af Konungen
utfärdade, icke vid näst påföljande Riksdag
af Rikets Ständer ogillas, just derigenom
tillvunnit sig egenskap och kraft af
gällande Lag, som sedermera icke utan Konungs
och Ständers gemensamma bifall kan
upphäfvas eller förändras. Jag ser visst in-'
gen våda uti, att en motsatt princip antages,
men ock ingert fördel deraf. Derföre
att Utskottet sagt, att de af Kongl. Maj:t
utfärdade Lagförklaringar, hvilka icke vid
nästpåföljde Riksdag af Ständerne upphäfvas,
blifvit i annan än Grundlagsväg oföränderliga
Lagar, bar Utskottet icke på
-
Den 3 April.
155
stått, att ju flera utan Ständernes uttryckliga
sanction sålunda tillkomna Lagar kunna
och böra upphäfvas; men det bör då
ske i den ordning Grundlagen föreskrifver,
så att den Lagförklaring, hvars upphäfvande
eller förändring önskas, till sina
brister uppgifves; att desse derefter
granskas af Ständernes Lagutskott och af
Ständerne sjelfve pröfvas, samt det beslut,
som sålunda varder fattadt, hemställes till
Kongl. Maj:ts antagande.
Lagutskottet har jemväl icke kunnat
tro, att det vore förenligt med en riktig
behandling af den mängd motioner, som
till Utskottet blifvit remitterade, och den
korta tid, som till Riksdagsförhandlingarne
egenteligen blifvit afsedd, att Utskottet skulle
genomgå alla de Författningar, hvilka
utkommit från år 1786 till år 1809; så
mycket mindre som Utskottet af motionen
icke hämtat någon anledning att urskilja,
hvilka af de under nämnde tid tillkomne
Författningar enligt motionairens omdöme
borde upphäfvas eller förändras, och flera
af dem vid närmare granskning torde förtjena
snarare bifall än tadel. Då Herr Cederschjöld
nu uppgifvit de sine serskilta
Stadganden, hvilka han anser förtjena en
till ändring deri föranledande granskning,
betraktar jag detta yttrande, som två af
den föregående föranledde, med Grundlagsenlig
rätt väckte nya motioner, hvarå
i56
Den 3 April.
jag ej vill sätta mig emot remiss» då Utskottet
blir i tillfälle att inkomma med motiverade
Utlåtanden deröfver.
Jag har trott mig böra tillkännagifva
den åsigt jag med Utskottet delat, ehuru
närvarande discussion är utan serdeles -ändamål,
enär de andra 3:ue RiksStånden
redan bifallit Betänkandet, och en återremiss,
den jag dock icke vill bestämdt bestrida,
följaktligen skulle blifva utan någon
annan påföljd än att Utskottet kommer
i tillfälle att inberätta, hvad irenne
Stånd i ärendet till gjort.
Friherre Anckar swärd j> Carl Henric:
I sjelfva htifvudfrågan instämmer jag med
Lagutskottet, och tror ej, att man kan begära,
det Utskottet skall ingå i detaljerad
granskning af alla de Författningar, hvilka
utkommit från år 1786 till år idag, men
förenar mig med Herr Cederschjöld i yrkandet
af återremiss i anseende till dea
sednare satts Motionairen yrkat och Utskottet
hestridt, eller att ofvannämnde Författningar
böra betraktas såsom Lagförklaringar,
ehvad de äro Lagförklaringar eller
ej. Friherre Ehrenborgh har visserligen fullständigt
utvecklat sättet, huru allmän Civil-
Criminal- och Kyrko-Lag i Constitutionel
ordning bör stiftas, men för mig kan
denna utveckling ej vara nöjaktig, då Friherreu
antagit den grundsatts, att de Lag
-
Den 3 April.
förklaringar Ständerne förbisågo, skulle vinna
helgd och kraft af beständigt gällande
Lag, och den vigtiga omständigheten af eria
Lagstiftande maktens pröfningsrätt sålunda
skulle blifva öfverflödig. Efter det begrepp
jag gör mig om all fatalietid, mäste den
vara uttryckeligen bestämd. Någon tid, inom
hvilken Ständerne äga att ogilla mellan
Riksdagarne utkomne Lagförklaringar,
finnes icke utsatt. Jag tror derföre, att någon
fatalietid för Ständernes pröfningsrätt
af Lagförklaringar icke existerar. Jag skulle
anse att den, om den funnes, förnärmade
Svenska Folkets rätt, enär Folket
blefve lidande, om genom Ständernes eller
deras JustiliEeOmbudsmans förbiseende en
Lagförklaring kunde blifva gällande som
Lag, längre än mellan Riksdagarne, utan
att hafva undergått Ständernes pröfningsrätt.
Jag tror LagUtskottets härutinnan
etablerade och af Friherre Ehrenborgh utvecklade
princip vara vådlig att antaga;
och upprepar alltså, att jag förenar mig
med Herr Cederschjöld i begäran om återremiss
af ifrågavarande Betänkande.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anser förevarande
ämne af stor vigt, och tror, att
man skulle lika mycket glömma Konungens,
som Folkets bästa, om man hyllar
den grundsatts, att en Lagförklaring kan
vinna helgd af Lag, derföre att den vid
nästpåföljde Riksdag efter densammas ut
-
158
Den 3 April.
färdande icke blifvit af Rikets Ständers Justi
tiaeOmbudsman anmäld, och sålunda undangått
Ständernes pröfning. Jag tror det
vara af vigt, för Konungen att få veta hvad
Ständerne tänka oni en utfärdad Lagförklaring,
och för Folket, att Ständernes pröfningsrätt
deraf icke försittes genom en inskränkt
prajscriptionstid. Det förefaller mig
sorgligt, att fråga härom ens kunnat uppstå.
Jag har trott, att det tillhör Konungen
att till Ständerne inberätta, hvilka Lagförklaringar
mellan Riksdagarne blifvit utfärdade,
och att ej något fall skulle kunna
inträffa, då man ville undandölja för Ständerne
gjorde Förklaringar af Lagen. Jag
upprepar än en gång, att det är sorgligt
för mig, att fråga kunnat uppstå om ingrepp
i Ständernes lagstiftningsmagt, och
att se, huru Allmänna Lagens grundsattser
kunnat rubbas ej allenast genom Lagförklaringar,
utan äfven genom Kongl. Kungörelser
och Skrifvelser, hvilka på det närmaste
ingripit i äganderätten, t. ex. Kongl.
Rescriptet om bevis öfver inbetalning af
Krigsmanshus-afgiften, innan Fasta på köpt
Egendom får meddelas. Detta förefaller
mig som ett sorgligt bevis på, huru litet
afseende göres å hvad som är föremål för
allmän Lagstiftning, samt skillnaden deremellan
och den Ekonomiska Lagstiftningen.
Genom dessa anmärkningar har jag
led t mig till det jag anser för hufvudfrågan,
eller bestämmandet af hvad som är
Den 3 April.
af sådan vigt, att Lagförklaring erfordras.
Detta mätte endast inträffa, då tvifvelsmål
om Lags rätta förstånd vid Domstolarne
uppstå, enär 88 §. RegeringsFormen endast
talar om de Lagförklaringar, som till svar
på inkomne förfrågningar om Lagens rätta
mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol
emellan Riksdagarne gifver. Alla öfriga
af Motionairen ifrågasatte Lagförklaringar
röra endast Ekonomiska ärenden. Jag
medger, att jag ej vid denna Riksdag kan
hoppas, att göra gällande något rigtigt begrepp
om skillnaden emellan Civil- och
CriminalLagstiftning samt den Ekonomiska;
men jag tror det vara nyttigt, att fästa
uppmärksamhet på nödvändigheten af att
utreda skillnaden deremellan. För min del
tror jag äfven, att största delen af de Författningar,
hvilka utkommo emellan år 1786
och år 180g, och hvilka hufvudsakligen afhandla
Ekonomiska ärenden, snarare förtjena
beröm än tadel, och delar följagtligen
deri Friherre Ehrenborghs mening. Det
är ej utan, att denna tid, synnerligast början
af 1800-talet, visar en alfvarlig uppmärksamhet
på Landets hushållning och
förkofran. En revision af dessa tiders författningar,
den jag anser nödig, skulle troligen
närmare ådagalägga detta. Jag bestrider
ej, att Lagutskottet saknar tid härtill,
men tror, att det bör begagna tillfället
yttra något till ledning för allmänna
160 Den 3 April.
opinionen, som, säga hvad man vill, dock
till slut gör sig gällande.
Den värde Motionairen Herr Cederschjöld
har nu serskilt omnämt 1807 års
Förklaring angående klander och åtal emot
Domare. Jag linner visserligen nödvändigt
att förekomma, det Domare af kittslige parter
obehörigen angripas, men tror äfven,
att vid bibehållandet af den pröfningsrätt,
om åtal skall ske eller ej, som är JustiticeCanzleren
uppdragen, bör ihågkommas, att
JustitieCanzlerens förhandlingar ej äro af
samma natur sorn StatsRådets, hvilka af ConstitutionsUtskottet
granskas. Af dessa skäl
förenar jag mig med Motionairen i yrkandet
af återremiss på Betänkandet, ehuru
jag ej i öfrigt anser det vara af någon vådlig
beskaffenhet.
Friherre Ehrenborgh: Jag bekänner,
att jag ej för nain del kunnat fatta annan
mening af 88 §. RegeringsFormen, än att
de Lagförklaringar, som Konungen emellan
Riksdagarne utfärdar, få kraft af Lag,
så vida icke Rikets Ständer vid deras nästa
sammanträde ogilla’ dem. Måhända har
jag häri misstagit mig; men vådan af denna
princip är i alla fall icke betydlig, ty
om någon utkommen Lagförklaring vore af
så vådlig beskaffenhet, att den derföre borde
ogillas, så har den måst visa så skad
-
t)en 3 April.
liga verkningar, att säkerligen någon derå
fästar Representationens uppmärksamhet»
Inträffar icke detta, oell blir Representationen
ej på sådant sätt i tillfälle alt granska
den möjligen felaktiga Lagförklaringen, då
må den gerna, såsom oskadlig, qvarstå. Jag
tror i öfrigt, att Ständerne äga obestridlig
rätt, att genom Deras Justitieombudsman
eller på hvad väg som hälst i Grundlagsenlig
ordning skaffa sig del af alla emellan
Riksdagarne utkomne Lagförklaringar»
Ja! jag vill gå ännu längre; jag vill med
Herr Hjerta yrka, att Ständerne hafva rätt
att af sin JustitiaeOmbudsman vänta, att deras
uppmärksamhet blir fästad på viglen af
skillnad emellan Civil- oell Ekonomisk Lag»
Rikets Ständer kunna och måhända böra
förklara deras JustitiaeOmbudsman ovärdig
det förtroende han innehar, om han un*
derlåter det ena eller det andra.
Slutligen får jag, i anledning af hvad
Herr Hjerta yttrat, förnya mitt förklarande,
att jag ingalunda har något emot, om
Ridderskapet och Adeln behagar såsom nya
Motioner behandla de uppgifter, Herr Cederschjöld
nu behagat göra af 2:ne Stadganden,
dem han anser fordra omarbetning*
nemligen det om åtal emot Domare beli
det om Kyrkoplikt. Utskottet skall då visserligen
icke underlåta, att inkotnma med
fullständigt molioerade Belänkanden öfver
frågorna.
19 H» ti
162 Den 3 April.
Herr von Schulzenheim, David: Då
Herr Cederschjölds Motion remitterades, hade
jag äran öfver innehållet deraf yttra
min öfvertygelse, så fullständigt jag förmådde.
Lagutskottet har i dess afgifne Betänkande,
och ytterligare Friherre Ehrenborgh
i hvad han nu anfört, så fullständigt
utvecklat ämnet, att jag ej har något i
liufvudsaken att tillägga, utan förenar mig
i allo med de af Utskottet yttrade åsigter.
Jag delar äfven Friherre Ehrcnborghs tanka,
att de anmärkningar Herr Cederschjöld
nu afgifvit emot 1807 års Författning, må
anses som en ny motion; och hemställer,
att den må såsom sådan behandlas. Utskottets
förklarande, att en viss prescriptionstid
måste finnas för Ständernes rätt
att granska utgifne Lagförklaringar, instämmer
äfven så mycket mera med min öfvertygelse,
som orden ”emellan Riksdagarne”
ej kunna stå utan betydelse i den citerade
88 §. af RegeringsFormen. Någon
fara af denna princips antagande kan icke
heller uppstå, då Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman,
enligt dess Instruction, ej kan
underlåta att vid hvarje Riksdag underrätta
Ständerne om de sedan deras sista sammanträde
utkomne Lagförklaringar. Skulle
lian likväl göra det, så vore sådant ett
Embetsfel, som Ständerne säkerligen icke
skulle underlåta att behörigen anmärka. Jag
får således under förnyadt åberopande af
Den 3 April.
Utskottets skäl, begära proposition till bifall
på Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag kan ej trösta mig
med den af flere värde talare insinuerade
sats, att Ständerne ägde hämnäs på deras
JustitiaeOrnbudsman för underlåten anmälan
af utkomne Lagförklaringar, och ej heller
deri finna någon garantie mot en sådan underlåtenhet.
Jag blir fast dervid , att det
är en otillständighet i vår Grundlag, att
der ej står föreskrifvet, att Lagförklaringar
böra af Konungen vid nästa Riksmöte Sländerne
till granskning företes. Vöre det så,
kunde aldrig inträffa, att någon Lagförklaring
kom att utan Ständernes sanction existera
längre än emellan 2.’ne Riksdagar;
men så länge en sådan föreskrift ej finnes,
måste man söka alla möjliga garantier emot
inkräktning i Ständernes lagstiftningsrätt.
Jag skall serskildt i ConstitutionsUtskottet
fullgöra min pligt, att söka åstadkomma
en i detta fall behöflig Grundlagsförändring.
Tiden må utvisa, hvad framgång
mitt bemödande kari få. Hvad jag ej kan
underlåta upprepa, är att jag anser det
mindre farligt antaga Utskottets princip beträffande
de egentliga Lagförklaringarne, än
angående de Ekonomiska Lagarne. Jag
förenar mig med Herr von Schulzenheim,
deri, att Herr Cederschjölds i dag afgifne
anmärkningar emot 2:ne serskilte Stadganden
må såsom nya Motioner behand
x
i ®
i64
Den 3 April.
las, ty derigenom blifva vi i tillfälle att
besluta i ämnet, hvilket icke är möjligt,
då 3:ne Stånd redan bifallit Utskottets Betänkande;
och jag förbehåller mig, att, då
dessa Motioner till Remiss förekomma, få
gifva mina tankar deröfver närmare tillkänna.
Jag anhåller derföre, alt proposition
må göras till afslag å Betänkandet.
Grefve Frölich, David: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Herr Hjerta i
hvad han yttrat, för att vederlägga Friherre
Ehrenborgh och Herr von Schulzenheim.
Jag kan icke finna den underrättelse,
att 3 Stånd redan afgjort frågan, behöfva
inskränka Ridderskapets och Adelns
rätt, att, genom ett afslag ogilla den princip
Utskottet antagit, som skulle någon prescriptiontid
behöfvas för Rikets Ständer,
för att icke antaga en lagförklaring, sorn
utgifvits af Konungen, äfven om det skett
före sist förflutna Riksdag. I afseende på
hvad Friherre Ehrenborgh yttrat, då han
gått in i en undersökning om Lagstiftarens
mening, kan jag visserligen icke annat än
gilla ett sådant bemödande, att sätta sig
in i Lagstiftarens anda; men då jag gör
detsamma, kan jag icke finna en sådan anda
och mening i §:n; ej eller att det vore
nyttigt. Jag har också intet hört något
annat skäl anföras för nyttan af en sådan
prarscriptionslid, än att den, genom sin tillvaro,
icke kunde göra någon skada; men
Den 3 April.
165
clemia indirecta åsigt föranleder mig icke
att finna riktigheten deraf, alt man nästan
gör ett grundlags tillägg i 38 §. RegeringsFormen.
Förrän ett sådant tillägg tillkommit
i grundlagsenlig form, kan jag icke gilla,
att man söker gifva en sådan extension
åt §:s bokstaf och ordalydelse. Det är af
sådan anledning jag instämmer med de Herrar,
hvilka önskat afslag.
Herr Cederschjöld: Någre värde Ledamöter
hafva för deras mening, att Rikets
Ständer icke skulle äga rätt ogilla en lagförklaring
längre än vid nästa Riksdag, sökt
stöd af orden: ”emellan Riksdagarne.” Men
jag utber mig få erinra, att tiden kan, i
afseende på lagförklaringar, indelas i två
slag: emellan Riksdagarne och under Riksdag.
RegeringsFormen föreskrifver i 88 §.
först, huru förhållandet bör vara under påstående
Riksdag, och sedan huru det skall
ske emellan Riksdagarne. Denna senare föreskrift
är således alldeles icke inskränkt endast
till den tid, som förlupit sedan nästföregående
Riksdag; utan har naturligtvis
afseende på Riksdags-intervaller i. allmänhet,
och omfattar följagtligen alla de Lagförklaringar,
som skett utan Rikets Ständers
medverkan. Hvad för öfrigt samme
värde Talare, i synnerhet den ena, anfört
derom, att ingen våda vore för Sländerne
att binda sig genom en dylik praescriptionstid,
torde kunna vederläggas blott genom
Den 3 April.
ett exempel från innevarande Riksdag. Jag
förmodar, alt Lagutskottet efter förmåga
fullgjort sin pligt, att granska de sedan sista
Riksdagen utkomne Lagförklaringar, och
likväl håfve vi icke erhållit blotta rubrikerne
på dessa lagförklaringar förr än den
lagliga tiden för Riksdagen redan var ti 11-  ändalupen; och dessa rubriker voro imedlertid
så litet upplysande, alt Betänkandet
måste återremitteras. Ännu i denna stund
är intet beslut fattadt öfver dessa lagförklaringar,
så att om Riksdagen nu upphörde,
vore icke någon enda af dem bifallen.
Om för öfrigt en JustitiajOmbudsrnan förglömde
någon af dem på sin lista, eller
om de utkommit så sent, att lian vid Riksdagens
början ännu ej erhållit del deraf;
så kommo Ständerna att sakna ali kunskap
derom. Det är till och med tänkbart, att
ett LagUtskott kunde med flit fördröja sitt
Betänkande så länge, att Rikets Ständer urståndsattes,
att deröfver besluta. Grundlagen
synes derföre visligen hafva velat lemna
Svenska Folket garantier till och med
emot sjelfva Rikets Ständer, så att icke ett
partie skulle kunna vidtaga beslut, iunebärande
vådor för dess frihet och sjelfständighet.
Det är förmodligen åtminstone till
en del af detta skäl, som ingen ändring i
Grundlag får göras vid samma Riksdag, då
fråga derom väckes; och ännu tydligare
synes en sådan garanti vara åsyftad medelst
stadgandet angående de nu ifrågava
-
Den 3 April.
rande Lagförklaringarne. Jag instämmer
således med dem, som önska afslag på Betänkandet,
och anhåller vördsamt, att mitt
skriftliga anförande måtte bli en ny motion,
som kunde remitteras till Lagutskottet.
Herr Bergenskjöld 3 Eric Johan: Jag
får äran ge min öfvertygelse tillkänna, att
88 §. efter dess ordalydelse icke synes vara
vidsträcktare, än alt Ständernes granskningsrätt
af mellan Riksdagarne utkomna
Lagförklaringar upphört, om den icke verkställes
vid nästpåföljande Riksdag. Någon
våda kan deraf icke uppstå, enär det blifvit
serskildt anbefallt, att hvarje föredragande
af en sådan Lagförklaring i JustitiasRevisionen
skall låta öfverlemna ett exemplar
deraf till Justitieombudsmannen, och
dessa Lagförklaringar dessutom vanligen genom
trycket utkomma. Skulle Justitieombudsmannen
möjligen försumma att upptaga
dem, hvilket jag icke ens anser tänkbart,
så hafva likväl Rikets Ständer det
correctif, att ifrån deras ConstitutionsUtskott
få kännedom af, att sådane Lagförklaringar
utkomma. Uti den Berättelse om
hvad i RiksStyrelseri sig tilldragit, sorn
Konungen låter vid Riksdagens början uppläsa,
är alltid nämnt, att de Lagförklaringar,
som blifvit utfärdade, skola blifva Rikets
Ständer serskildt meddelade genom
JustiliaeOmbudsmannen. Att sjelfva Författningarna
der icke äro införde, sker icke
Den 3 April,
för att betaga Rikets Ständer någon granskningsrätt,
ty lätt skulle deri kunna upprepas,
hvari de bestå; utan det sker endast
för att förekomma onödig vidlyftighet. Till
svar å hvad Herr Cederschjöld behagat yttra,
att det funnes en tid, derunder Lagförklaringar
knnde utkomma och som icke.
vore föresedcl i Regeringsformen, nemligen
under en Riksdag, får jag äran nämna,
att, så vidt mig är bekant, och jag under
inin tjenstetid såsom Föredragande och JustitiaeCanzler
haft tillfälle erfara, har alltid
ansetts, att Lagförklaringar icke kunna
meddelas under påstående Riksdag, utan
att, i behof deraf, utgå de såsom af Konung
och Ständer gemensamt stiftad Lag. Jag
anhåller således om proposition till bifall
å Betänkandet,
Friherre Ehrenborgh: På sätt Herr Cederschjöld
uppgifvit, innefattar 88:de §. verketigen
t vänne slag af Lagförklaringar; det
ena sådane, som gifvas under påstående
Riksdag, det andra sådana, hvilka gifvas
mellan Riksdagarna. Men §:n antyder lika
bestämdt, att de förra skola af Konung och
Ständer beslutas, och de sednare af Konungen
ensam; och sedermera af Ständerna
gillas eller ogillas, i hvilket sednare
falt de icke mera äro gällande. Den händelse
kan således icke utan brott emot
Grundlagen inträffa, alt Konungen, under
Rikets Ständers sammanvaro; ensam utaa
Den 3 April,
Ständernes hörande, ger en Lagförklaring,
och jag kan icke länka mig ett sådant fall.
Hvad åter Herr Cedersebjölds sednare anmärkning
beträffar, tar jag mig friheten
föra honom sjelf till minnes, att 8 dagar
innan de 4 månaderne af Riksdagen lupit
till ända, hade Lagutskottet redan afgifvit
sitt Betänkande i den form det skett vid
alla fordna Riksdagar, eller allenast med
Rubrikerna på de Lagförklaringar, som tillkommit.
Något vidsträcktare stadgande härom
finnes icke hvarken för Justitieombudsmannen
eller Lag-Utskottet, Ridderskapet
och Adeln här enskilt vid återremissen
begärt, att dessa Lagförklaringar
skulle, in extenso, medfölja Utskottets Betänkande,
och Utskottet är skyldigt att ställa
sig denna anmodan till efterrättelse. Men.
i alla fall vore Lagförklaringärne af Utskottet
så tillräckligt till deras innehåll antydda,
att de på de 8 dagarna kunnat ganska
väl antagas eller förkastas. Jag får fästa
uppmärksamheten på en stor oformlighet,
hvilken vill göras gällande af dera, som se
saken på den motsatta sidan, den nemligen
att med antagande af denna grundsats
skulle efter Riksdagarne tvänne slags Lagar
ega rum, det ena utfärdadt af Konung
och Ständer gemensamt, det andra af Konungen
ensamt utan att vara af Ständer gilladt;
och jag hemställer, om sådant kan
vara förenligt med Grundlagens klart uttryckta
stadgande.
170
Den 3 April.
Men hela denna discussion är alldeles
öfverflödig. Såsom Utskottets Ledamot bör
jag försvara dess af mig biträdda Betänkande;
men med föresatsen att aldrig göra
det ensidigt, vill jag icke heller nu yrka
bifall derå, då en återremiss möjligen
kan verka till något resultat, efter jag icke
är berättigad att blifva trodd på min uppgift,
att tre Stånd redan antagit Betänkandet.
Jag får derföre be Herr RiddarhusSecreteraren,
om han dertill är i tillfälle,
ge oss upplysning, om det verkligen så är.
Jag är försäkrad derom, men skulle likväl
önska, att Ridderskapet och Adeln blefve
officielt underrättad om hvad beslut blifvit
fattadt i de andra Stånden, innan Ridderskapet
och Adeln tager sitt eget. Jag
skulle tro, att den väg Ridderskapet och
Adeln går, om Betänkandet afslås, icke är
så alldeles riktig, enär de fleste, som talat
emot den ena satsen, likväl gillat allt det
öfriga.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag har
ganska litet att tillägga till hvad af flera
Ledamöter blifvit erindradt emot Utskottets
Betänkande, och förenar mig hufvudsakligast
med Herr Hjerta; men vill likväl
upptaga en anmärkning. Man tror icke, att
det är förenligt med Konungamaktens värdighet,
att en underrättelse lill Rikets Ständer
skulle af Konungen omedelbarligen öfverlemnas.
Jag finner deremot, att det vore
Den 3 April.
mindre öfverensstämmande med Konungens
värdighet, om en utgifven Lagförklaring
blef lemnad utan allt afseende. Jag tror,
alt Ständers gillande eller förkastande deraf
fordras. Men för att komma till detta
ändamål, är det nödvändigt, att få kännedom
af dessa Lagförklaringar, och vore det
möjligt, att denna icke inhämtades genom
JustiliaeOmbudsmans-Berättelsen. Jag tror
mig då kunna förutse den våda, som Herrarne
von Schulzenheim och Bergensköld,
samt Friherre Ehrenborgh icke ansett kunna
existera; det låter sig nemligen tänkas,
att Lagförklaringar gifvas, som icke haft
någon tillämpning, eller sådane, som icke
voro gifna på förfrågningar af Underdomare
eller ÖfverDomslolar, utan framkallade
af något annat factum af en måhända vådlig
natur, hvarom man sålunda förblefve
i okunnighet, till dess ingen rättelse kan
vinnas. För öfrigt anser jag bäst, om Utskottets
Betänkande afslogs, och Herr Cederschjölds
anförande upptogs såsom ny
motion, då jag förmodar, att denna discussion
kunde åtfölja remissen deraf till
Utskottet.
Herr Hjerta: Det är allenast i anledning
af Herr Bergenskölds yttrande, att
Lagförklaringar vanligen tryckas, som jag
anhåller få nämna, det vi likväl sett af
JustitiaeOmbudsmannens Berättelse, att de
icke alla tryckas, emedan han anmält två,
\<]1
Den 3 April.
med hvilka detta icke varit händelsen, och
och som just derföre att vi ännu äro i
saknad deraf, jag ej kunnat bestämdt yttra
mig öfver. Det är derföre jag anhållit, alt
vi genom LagUtskoltets försorg måtte erhålla
afskrifter af desamma. Denna diseussion
visar ytterligare vigten af hvad jag
hegart. Jag medger visserligen rigtigheten
af Friherre Ehrenborghs invändning, att det
synes nog hårdt afslå Betänkandet, då det
är blott en enda punkt deruti, som man
klandrar; och jag vill visst icke yttra någon
förundran deröfver, alt Utskottet behandlat
målet i sin helhet; men får likväl
underställa den värde Ledamoten sjelf; om
det är orätt att förkasta Betänkandet, när
åtminstone vi för vår del önskat, att i anledning
deraf få de motioner pröfvade,
som Herr Cederschjöld nu framställt. Detta
skulle mindre passa sig, om vi bifalla, än
om vi afslå, Betänkandet.
Herr Bergenskiöld: Då Herr Hjerta
nämnt, att några Lagförklaringar icke skulle
vara tryckta, kan och vill jag visst icke
disputera det; men jag skulle önska, att
Herr Hjerta behagade uppgifva dem. Jag
påminner mig, att uti Justitia»-Ombudsmannens
Berättelse, eller rättare uti LagUtskottets
deröfver afgifne Betänkande några
skrifvelser eller meddelade föreskrifter
äro upptagne, såsom Lagförklaringar, men
hvilka i sig sjelfva endast äro reglementa
-
Den 3 April.
173
riska Stadgande!), och såsom sådane visst icke
behöfde 'der omnämnas; och möjligen äro
några af dem icke från trycket utkomna.
Herr Hjerta: Jag skulle visserligen
kunna upplysa den omständighet, hvarom
den värde Ledamoten tillfrågat mig, om
jag nu hade LagUtskottets Betänkande till
hands; men jag har redan förut anmärkt
det, vid återremissen af berörde Betänkande.
Det skulle för öfrigt visserligen kunna
Ilända, att det innefattade en sådan sak,
sorn Herr Bergensköld ansett för ett Reglementarjskt
Stadgande, men JustitiaeOmBudsmannen
för en Lagförklaring. Hvilkendera
som deruti kan hafva rätt, vet
jag ännu icke, innan jag hunnit få se sjelfva
författningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde, proposition till bifall
å LagUtskottets ifrågavarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition
Lief herorde Betänkande af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskoltets
den 3 sistlidne Mars under N:o 27
afgifne, och den i3 i samma månad e. m.
174
Den 3 April.
på bordet lagde, Utlåtande öfver väckt fråga
om undvikande af alltför mycken noggranhet
och deraf förorsakad tidsutdrägt
vid pröfning af Handlingar, som hos Banken
till Låns erhållande företes.
Justerades ett ProtocollsUtdrag för den
I dennes f. m., innefattande Ridderskapets
och Adelns beslut, i afseende å offentlighet
vid Ståndets öfverläggningar.
Grefve Horn_, Claes Fredrik_, anhöll,
att dess samma dag gjorde förslag till en
lag, i afseende på de Åhörare, hvilka komma
att bivista RiksStåndens öfverläggningar,
äfven måtte till Lagutskottet remitteras;
hvilken anhållan, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Justerades 2:ne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den i dennes f. m. i öfrigt fattade
beslut.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den i dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Den 3 April.
Frun ConstitutionsUtskottet:
Af den 27 sistlidne Mars:
N:o 16. Rörande Grefve C. F. Horns
anmärkningsanledning, i afseende på MötesPassevolancens
fortsatta utgörande.
Af den 28 sistlidne Mars:
N:o 17. Angående Herr von Qvantens
anledning till anmärkning vid behandlingen
af frågan om jords afsöndrande.
Frun ExpeditionsUtskottet:
Af den 3i sistlidne Mars:
N:o 46. Angående väckt Motion i afseende
på formen för Reservationer, som
åtfölja Utskottens Betänkanden.
Lades på bordet.
Upplästes Hedervärda BondeStåndets
den 26 sistlidne Mars aflåtne ProtocollsUtdrag,
innefattande BondeStåndets inbjudning,
alt de öfrige RiksSlånden måtte med
BondeStåndet förena sig uti det beslut, att
anmoda StatsUtskoltet, att inom en månad
efter den 26 sistlidne Mars till RiksStånden
inkomma med de Betänkanden, sorn
hafva StatsRegleringen till föremål.
Lades på bordet.
Upplästes följande 2:ne från Riddarhusutskott
inkomne så lydande
Den 3 April.
Hörsamste Memorial!
Sedan Kongl. ÖfverHofPredikanten Doctor
j. J. Hedren, under den i sistl. Decetnber,
uti HögvÖrdige Preste-Ståndet väckt
motion, angående anskaffande af en byggnad,
som innefattade tjenliga Sessionsrum
vid Riksdagarne så väl för de 3:ne Ofrälse
Stånden, sorn för Rikets Ständers Allmänna
Utskott m. m.; och berörde motion blifvit
med Högloft. Ridderskapet och Adelil
communicerad; så har Ridderskapet och
Adelli, genom Protocoils-Utdrag af den ig
i nämnde månad, behagat till Riddarhusutskott
remittera den del deraf, som angår
frågan, att den till Riddarhuset hörande
nu obebyggda Tomt kunde mot skälig
afgift få till omförmälda byggnads uppförande
begagnas; jemte de af åtskillige Ledamöter
rörande samma ämne afgifne yttranden.
Och får Utskottet, i anledning af de uti
remisshandlingarne gjorda serskilda framställningar,
följande vördsamma utlåtande
meddela.
Hvad först angår Friherre CedérstrÖmS
förslag, att den del af Riddarhusets obebyggda
Tomt, sorn sträcker sig i längd y5
alnar från Söder till Norr räknadt, och
hvilken, i följd af en år 1764 med Stockholms
Stads Styrelse träffad öfverenskommelse
-
Den 3 April.
177
melse blifvit utlagd till det så kallade Riddarhustorget,
måtte begagnas uti ifrågavarande
ändamål, till uppförande af tvenne
flyglar å hvar sin sida af Torget; så
ehuru, enligt nyssnämnde öfverenskommelse
berörde Tomtedel, hvarå Konung Gustaf
deii I:stes Staty finnes uppförd, städse
skulle förblifva Riddarhusets tillhörighet,
och således må kunna af Ridderskapet och
Adeln fritt disponeras, likväl och som, i
händelse Tomten blefve på det föreslagna
sältet bebyggd, utrymmet å Torget blefve
betydligen inskränkt, derigenom en besvärlig
trängsel uli denna lifligt besökta trakt
af Staden ofta torde inträffa; hvarförutan
Riddarhusets Arkitektur, beräknad på belägenheten
emot en öppen plats, ostridigt
genom en slik tillbyggnad i väsendtlig mån
förlorade af dess nuvarande prydlighet;
bar Utskottet alltså ansett sig icke böra
tillstyrka, att den utåt Torget belägne del
af Riddarhusets Tomt må lill ifrågavarande
byggnaders uppförande varda begagnad.
Hvad åter vidkommer, huruvida den
del af Riddarhusets Tomt sorn är belägen
Nittio alnar i längd från Norr till Söder
räknadt och 97 alnar i bredd från Öster
till Vester, utåt Sjösidan, lämpligen må
kunna varda i det ifrågastäldta afseendet
upplåten, så har Utskottet, enär någre serdeles
olägenheter för Riddarhuset dervid
19 H. 12
Den 3 April.
icke torde vara att befara, så framt nemi.
en tillräckligt fast grund varder för de tillämnade
byggnaderne uppförd, trott sig böra
gå den värde Motionärens goda syftemål
till mötes, då Utskottet vördsamt hemställer,
om icke sistberörde Tomtedel, hvars
arealvidd synes bereda tillräckligt utrymme
för ifrågavarande byggnad, må dertill användas,
dock att derifrån undantages så
stor del af Tomten, som till boningshus
åt Riddarhusets Vaktmästare samt nödige
uthus för RiddarhusSecreteraren erfordras.
Och som desslikes berörde Gårdstomt finnes
för närvarande bebyggd med åtskillige
Boningshus, Stall och Vagnshus m. m.
för hvilka Riddarhus-Csssan njuter en årlig
hyra af i3oo Rdr B:co; men i följd af
Tomtens jemte byggnadernes derå upplåtande
till det nu föreslagna ändamålet,
Cassans ofvannämnde inkomst komme att
försvinna; alltså och då Riddarhus-Fonden,
tillkommen genom Ridderskapets och Adelns
enskilda tillskott, icke kan, i anseende lill
derå anvista bestämda årliga utgifter, vidkännas
någon uppoffring, har Utskottet trott,
såsom ersättning för berörde hyresbelopp,
böra beräknas ett motsvarande Capital, hvilket,
deruti jemväl inbegripen en måttlig
löseskilling för Tomten, torde i ett för allt
kunna fastställas till 25,ooo R:dr B:co.
41 ’
Beträffande slutligen Herr Hjertås, Gustaf,
förslag, att Riddarhuset, sådant det
Den 3 April.
»79
nu befinnes, måtte inredas till Sessionsrum
åt alla fyra RiksStånden, hvaremot ej mindre
boningsrum för Riddarhus-Secreteraren
än arbetsrum och arehiver för Ståndens
Cancellier oell Utskotten kunde beredas
genom nybyggda Flyglar utåt sjösidan;
så har Utskottet, innan afgjordt blifvit,
huruvida medel till de föreslagna och
i alla händelser, derest det åsyftade föremålet
skall kunna vinnas, oundgängliga lillbjrggnaderne
komma att af Riksens Ständer
beviljas, trott något yttrande rörande
byggnad emes inredning hvarken vara lämpligt,
eller kunna efter någon tillförlitlig
grund af Utskottet meddelas. Hvilket dock
allt till Högloft. Ridderskapets och Adelns
vidare ompröfvande vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den i4 Mars 1829
På RiddarliusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
Hörsam ste Memorial!
Uti en till Riddarhus-Utskoltet den 21
1 denna månad ingifven Skrift, har Capitainen
C. "W. Uggla, under åberopande af
2 §. 4 Morn. TryckfrihetsLagen, anhållit att
utbekomma samt till Trycket befordra de
Handlingar, som förvaras uti den i Capitainens
närvaro den 7 dennes inför Rid
12
*
i8o
Den 3 April.
darhus-Utskottet öppnade och inventerade
kista, efter den uppgift å berörde Handlingar,
sorn finnes bifogad Utskottets till
Höglofl. Ridderskapet och Adeln i ämnet
nyssnämnde dag afgifne Memorial. Men
som Utskottet anna icke fått emottaga Ridderskapets
och Adelns beslut i afseende å
dispositionen af ifrågavarande Handlingar,
har Utskottet alltså endast trott sig böra
Capitainen Ugglas ofvanberörde anhållan
hos Ridderskapet och Adeln vördsamt anmäla.
Stockholm den 24 Mars 1829.
På Riddarhus-Ulskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
Dessa tvenne Memorial lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 6 April 182g.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats-Utskottet Herr af Uhrs, Carl David,
den 1 dennes f. m. på bordet lagde anfö
-
Den 6 April f. ra. 181
rande, innefattande hemställan, att StatsUtskotlet
måtte anmodas, att, så fort ske
kunde, underrätta Rikets Ständers Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret om Ridderskapets
och Adelns, i afseende å Höganäs StenkohlsVerk,
sitnämnde dag fattade beslut,
på det Fullmägtige måtte blifva i tillfälle,
att ofördröjeligen vidtaga de åtgärder, hvilka
i följd deraf på dem ankomma.
Å' nyo föredrogs Hedervärda BondeStåndets
den 26 sistlidne Mars aflåtne, och
(den 3 dennes på bordet lagde, ProtocollsXJtdrag,
innefattande Bonde-Ståndets inbjudning,
att dé öfrige Riks-Stånden måtte
med Bonde-Ståndet förena sig uti det beslut,
alt anmoda Stats-Utskottet, att inom
en månad efter den 26 sistlidne Mars till
RiksStånden inkomma med de Betänkanden,
som hafva StatsRegleringen till föremål;
men som Ridderskapet och Adelil redan
den 23 sisth Mars f. m. anmodat Statsoch
Banco-Utskotfen, att ofördröjligen till
Rikets Ständer inkomma med de Betänkandcn,
sorn hafva Statens reglerande till
föremål, samt således gått Hedervärda BondeStåndets
önskningar till mötes; ansåg Ridderskapet
och Adeln någon vidare åtgärd,
i anledning af BoudeSLåndets ifrågavarande
inbjudning, nu icke erfordras.
Företogs till pröfning Banco-Utskottets
IÖ2
Den 6 April f. m.
dea 27 sistlidne Mars under N:o 3i afgifne,
samt den 1 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande om ytterligare åtgärder
för Silfverköp, samt fortfarande Silfver-invexling
å 128 sk. per R:dr, till och med
den 3o September innevarande år.
Herr Tham, Wolrath: Då Banco-Utskottets
första Betänkande i detta ämne,
af den 5 December 1828, inkom, erkände
Banco-Utskottet deruti, att Bankens biträde
och mellankomst är det enda sätt, hvarigenom
de tidtals uppkommande behållningar
af en förmånlig bandel kunna göras för
allmänna rörelsen tillgänglige och fruktbärande.
Betänkandet innehöll, att silfverin
vexlingen skulle fortfara efter 128 sk.;
äfvensom att inköp af Silfver skulle få ske,
men i intet fall till högre pris än 128 sk.,
utan inskränkning till någon bestämd summa,
och jemväl genom contracter och räntefria
förskotter emot säkerhet, till slutet
af Mars; men Utskottet undantog handel af
vexlar. Det var i anseende till denna restriclion,
som Ridderskapet och Adeln samt
de andra Stånden återremitterade Betänkandet.
Banco-Utskottet återkom med ett nytt
Betänkande af den 23 December 1828. Utskottet
aktade sig noga, att medgifva' hvad
som var hegardt, eller att man skulle få
så väl handla vexlar, som afsluta contracter
med förskott, om silfverköp. Det hänförde
sitt beslut till hvad Rikets Ständer
Den 6 April f. m.
s8S
1828 hade afgjort; och som finnes infördt
i 4 Artikeln Första Afdelningen 4> 5, 6
och 7 punkterne af 1823 års Banco-Reglemente,
hvilket Utskottet föreslog måtte fortfarande
gälla lill Mars månads slut 1829,
med tillägg om rättighet till Contracternes
fullgörande till slutet af Junii. Det beslut
Rikets Ständer år 1823 togo, och hvilket
i Banco-Reglementet linnes infördt, hafva
Fullmägtige år 1825 verkstält på det sätt*
att icke allenast inväxling blifvit gjord, utan
ock contracter afslutade om Silfverlefverence
mot förskotter. Fullmägtige funno då
nödvändigt, att på detta sätt tillämpa det
beslut Riksens Ständer gifvit, för att vinna
det sökte ändamålet, hvilket eljest icke hade
stått att åtkomma. Frukten häraf måtte vara
känd, då Fullmägtige år 1825, genom detta
medel att lemna förskotter, förskaffade Banken
en tillökning af nära 600,000 R:dr Specie.
Jag förmodar, att öfverlygelsen derom,
att Fullmägtige äfven nu skulle på enahanda
sätt tillämpa detta beslut, verkade,
att Riksens Ständer ej gjorde någon förändring
i Banco-Utskottets sistnämnde förslag,
utan biföllo detsamma. Jag förmodar, att
den åsigten gjorde sig så mycket mera gällande
som Revisorerne, långt ifrån att klandra
denna åtgärd, gillade den; åtminstone
1825 års Revisorer, hvilka ej allenast godkände
den, utan ock begärde, att Rikets
Ständer för kommande tider måtte uppdraga
åt Fullmägtige att på samma väg, genom
«
Den 6 April f. m.
contracter, äfven emot förskott tillvägabringa
sådane resultater; och jag kan ej
påminna mig, att 182-7 års Revisorer deruti
gjorde någon ändring, utan tror, alt
äfven de godkände saken. Jag medgifver,
att jag begått det fel att icke i Februarii
månad hafva väckt ny Motion i detta ämne,
ty då hade vi nu kunnat hafva ett beslut
derom. Nu stanna både Silfverinvexling
och Contracterne om Silfverleverance, derigenom
att Banco-Utskottet så sent afgifvit
förevarande Betänkande. Det hade likväl
yarit lätt att förut afgifva det, så vida BancoTJtskoltet
ej återgått till indragnings-systemet.
Jag tror att detta är en lemning
af de ideer, som rådde, då BancoUtskottet
beslutade med Rikets Ständers myndighet,
och att sådant icke bor existera nu, då
Rikets Ständer sjelfve tillse, huru allt tillgår.
Den skedde skadan är gifven. Silfveripväxling
lärer ej nu kunna göras, ty
det silfver, som skall invexlas, kan ej komma
in, förr än sjöfarten gör möjligt för köpmannen,
att indraga silfver för växlarne.
Deremot kunna Contracter nu afslutas, och
jag är öfvertygad, att sådane anbud äro
gjorde, men ej kunnat antagas i anledning
af hvad Banco-Utskottet föreslagit. Månne
meningen är, att genom det sålunda lagde
binder drifva ner coursen i afsigt att sedan
kunna realisera med lägre cours? Det
kan jag icke bed ömma; men den rätta verkan
är, att den tillökning i röreJsecapitalet,
Den 6 April f. m.
185
som ökade exporter fordra, skall hindras,
tills silfver hinner inkomma. Om ett på
sådant sätt ökad t rörelse-capital är något
ondt för det allmänna, lemnar jag derhän.
Jag tror det ej, då det lemnäs åt sig sjelf
att i naturlig väg föröka sig. Jag anser,
att enär Betänkandet hindrar Silfvers införande,
och möjeligen kan trycka ned cour-?
sen, samt hindra rörelse-capitalets tillökning
emot metallisk valuta, skall det skada,
i stället för att gagna. Jag anhåller derföre
om återremiss, och önskar, att Rid-?
derskapet och Adeln i stället ville instämma
i den mening, att jemte det inväxling
får fortfara för 128 sk., BancoFullmäktige
bemyndigas att icke allenast handla vexlar,
utan äfven afsluta contracter om silfver, och
gifva förskotter, då nödige mått och steg
tagas till bevarande af Bankens säkerhet,
och det aldrig tillåtes, att silfret får kosta
mera än 128 sk. Kunna Fulimägtige få
silfver för mindre, lära de ej underlåta att
det iakttaga, och jag tror, att en del af det
sednast köpta icke kostat mera än 127^ sk.
Jag önskar att den tid, hvartill Banco-Utskottet
utsträckt sitt beslut, måtte förändras,
ty hvartill tjenar det nu att sätta ut
en viss tid. Icke måtte man kunna vänta
sig, att Rikets Ständer innan den 1 September
icke skola hinna att besluta om
fmancerna. Jag önskar, att Banco-Utskottet
i det förslag de, i fall af återremiss, komma
att afgifva, ville stadga, att de mesu
-
186
Sen 6 April f. m.
rer, som nu tagas, skola gälla, till dess Rikets
Ständer annorlunda besluta. Jag ber
äfven att få tillägga den begäran, att Banco-Utskottet
så skyndsamt sorn möjligt måtte
inkomma med svar på dessa anmärkningar,
på det Riksens Ständer, i fall Banco-Utskottet
skulle vilja fortfara i den åsigt att
hindra contracter, må komma i tillfälle,
att sjelfve besluta det, som kan vara gagneligt
för det allmänna. Ingenting finnes
hvarifrån Banco-Utskottet kunnat hämta
sitt raisonnement, att man nu ej borde få
uppköpa silfver för mera än två års vinst.
Rikets Ständer hafva ej gifvit anledning
till något sådant. Nog tydligt har den önskan
blifvit yttrad, att silfver skulle uppköpas
utan allt afseende på vinsten, och
det lärer bero på Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag att besluta, om någon
del af vinsten dertill skall användas eller ej.
Herr Rosenblad , Bernhard: Jag vågar
tro, att Banco-Utskottet är oskyldigt
i afseende på de anmärkningar, som nu
blifvit mot detsamma gjorde. Utskottet har
tillstyrkt hvad den värde anmärkaren och
motionären hemställt, nemligen att på 3:ne
månader utsträcka de af 1823 års Ständer
gifne föreskrifter om Silfveruppköp. Utskottet
har blott utsträckt dessa föreskrifter.
5, 6, 7, §.§. 4 Art. 1 Afdeln. af
BankoReglementet säga, att silfveruppköp
skall ske för 266,666 f R:dr af Bankens
l
Den -6 April f. m. 187
vinst, och 66,666 f R:dr som inbetalas från.
StatsYerket; samt att, om goda conjuncturer
inträffade, Fullmäktige på kommande
årets behållning fingo anordna förskottsvis.
Detta kunde visserligen tagas så, att hela
det kommande årets silfveruppköpssumma
ej fick tillgripas. Detta oaktadt bar Utskottet
föreslagit en ytterligare utsträckning,
eller att 2:ne års hela anslag må på
en gång till silfveruppköp användas. Dessutom
har Utskottet ganska bestämt utsträckt
rättigheten till silfveruppköp i växelväg,
och derigenom bibehållit utvägen att erhålla
silfver genom contracters slutande
och förskotts lemnande. Men äfven utan
förskott har ett sådant köp skett till en
betydlig summa. Jag skall anhålla att få
uppläsa, huru vexelconton till och med si*
sta rapport från Fullmägtige befinner sig
(nemligen utan att inbegripa silfverköpen.)
Omedelbar vexling R:dr Silfver 89,392: 47* 3.
Enligt Kontrakter med eller utan
förskott
257,i38: 16. 5.
Summa R:dr Silfver 346,53r: i5. 8.
hvarföre i nya Sedlar utgifvits B:o
R:dr., 924,066: 23. 10.
Af dessa poster ingingo förlidet år, sjelfva
julafton, utan förskott, genom växling omkring
55,ooo R:dr, som öfver Danmark hitfördes.
BankoUtskottet har lemnat denna
utväg öppen åt Handlande, för att använda
sina växlar, vid låg cours, på silfverupp
-
188
Den 6 April f. m.
köp. Utskottet har just derföre velat undvika
att beglänsa detta köp till den tid,
då Ständerna, i fråga om myntregleringen,
tagit sitt beslut. Om detta beslut inträffade,
hvilket kunde vara en möjlighet, innom
ia2 månader, så vore ju de Handlande
uti en stor osäkerhet, och skulle nödvändigt
förlora, i fall Ständerna då fastställde
en lägre cours. Just för att förekomma
ett sådant förhållande, och för att
lemna en tillräcklig latitud, har Utskottet
utsträckt tiden. Ingen våda uppstår således
af att bifalla Betänkandet; men genom
det sista tillstyrkande, som den värde motionären
och anmärkaren nu gjort, skulle
måhända vådor uppkomma. Jag anhåller
om proposition till bifall på Betänkandet.
Herr Bruncrona> Gustaf Adolph> uppläste
följande:
Höglofl. BancoUtskottet har tillstyrkt
en fortsatt tillämpning af de från förra
Biksdagen ännu bestående föreskrifter i fråga
om förstärkning af Bankens metalliska
fond, till följe hvaraf Utskottet uppgifvit
62,536 R:dr 22 sk. återstå att i upphandlingsväg
disponeras af de i r823 års Banco-Reglemente
anslagne fonder, beräknade
för 2:ne år.
I händelse detta tillstyrkande vinner
Rikets Ständers bifall, kommer den summa
i Bancosedlar, för hvilken silfver må
Den 6 April f. m.
inköpasj att närmare bestämmas, än som
skett i det under nu påstående Riksdag förut
meddelade stadgande, hvaraf BancoFullmägtiges
pluralitet hittills dragit den mening,
som skulle sådan upphandling böra
verkställas väl inom begränsad tid, men
för obegränsadt belopp i Bancosedlar, en
tolkning, hvaremot jag såsom Fullmägtig,
på anförde skäl, likväl mig reserverat. Under
deraf föranledt erkännande af behofvet
för Fullmägtige att erhålla bestämd föreskrift
i detta afseende, har jag dock trott
mig böra anmärka, att då Utskottet i förskottssumman
upptagit äfven de 66,666 Ful.
3a sk., för hvilka årligen myntbara metaller
ovilkorligen bordt inköpas, Utskottet
icke synes ägt anledning, att utan undantag
tillämpa ännu bestående föreskrifter i
BancoReglementet rörande silfverupphandling,
emedan derstädes, så vidt jag fattat
ordaförståndet, endast medgifves förskott
till mynlbara metallers upphandling af
nästa års dertill disponerade större fond
266,666 R:dr 32 sk., men icke af den för
samma år anordnade mindre summa 66,666
R:dr 32 sk.; hvaraf måste följa, att då
berörde föreskrifter åberopas såsom ensam
grund, intet öfverskott för nästa år i83o
mera äger rum, utan tvärtom 4r3o R:dr
10 sk. vid Betänkandets afgifvande redan
öfverskjutit den förskotts-summa, hvartill
1823 års Reglemente gifver anledning. Dock
enär Rikets Ständer äga förordna härutin
-
Den 6 April f. m.
nan, såsom elem godt synes, utan afseende
å hvad förut kunnat föreskrifvas, så har
jag, hvad sjelfva saken angår, intet att erinra,
utan har blott såsom sagdt velat hafva
anmärkt, alt lill grund för den tillstyrkte
silfver-upphandlingen förut gifne föreskrifter
icke utan restriction bordt blifva åberopade.
För öfrigt bör jag nämna, att ytterligare
silfverköp inom nästlidne Mars
månads utgång blifvit afslutade, hvarigenom
återstoden af de för 2:ne år till upphandling
af myntbara metaller anslagne fonder
blifvit nedsatt till den inskränkta summau
af 46,066 R:dr 26 sk. i Bancosedlar.
I sammanhang härmed får jag upplysa,
att de contracter, som till förstärkande
af Bankens reela fond blifvit upprättade
om lefverering af silfver till viss
cours innom bestämd tid, dels medfört rättighet
å lefverantörens sida till betydligt
förskott, dels icke innehållit sådant vilkor.
Denna sistnämnde operation eller införskaffande
af silfver utan något förskott, sjmes
egenteligen kunna betraktas såsom växling,
ehuru endast uppskjuten, hvarvid med contractet
blott åsyftats den inbördes säkerhet,
att å ena sidan det contraherade silf—
ret på utsatt tid och för utsatt pris må '
erhållas, och å den andra den för detta
silfver utfäste summa i Bancosedlar måtte
utbetalas, icke såsom då förskott genom
contract till nära hela summan utgifres,
>
Den 6 April f. ra.
»9«
hvarigenom verkelig upphandling äger rum
och lefverantören i det närmaste kan anses
såsom Bankens Commissionaire, ehuru med
förbindelse, att på sitt ansvar och motstäld
säkerhet inom bestämd tid aflemna silfver
till utsatt pris. Förstnämnde silfverslnt,
såsom för Banken icke medförande
det ringaste äfventyr och troligen mindre,
än då summan till större delen förskottsvis
utgifves, inverkande till Coursens uppdrifvande,
äro ock efter min tanka de förmånligaste.
De hafva emedlertid icke blifvit
betraktade såsom växling, utan ingått
i beloppet af de fonder, hvarom 5 och 6
§.§. i BancoReglementets 4 Art:s irsta Afdelning
afhandla. De summor, som således
ej förrän vid skeende silfverlefverering
komma att utgifvas, hafva dock hittills icke
varit serdeles betydlige. Ett dylikt anbud
å icke mindre än 3o,ooo Rrdr i Silfver har
nyligen blifvit gjordt, men hvarom Fullmägtige
tills vidare icke trott sig böra afsluta
under vunnen kännedom af den hemställan,
hvarmed BancoUtskottet till Riksens
Ständer ingått, och innan ny föreskrift
blifvit dem meddelad.
Skulle, såsom jag anser vara det rätta,
så beskaffade silfverslut hänföras till växling,
så kunde desamma, i öfverensstämmelse
med 4 §• 1 förenämnde Artikel och Afdelning,
samt hvad Utskottet angående växling
jemväl tillstyrkt, fortgå emot nya sed
-
iga
Den 6 April f. m.
lar utöfver den för egentligt silfverköp fixerade
summa, och det belopp, som hittills
för skeende silfverlefverering mot då
först lifgifvande motsvarande Bancosedlar,
blifvit påfördt denna summa, i stället användas
till de egentliga silfverköpen, hvarigenom
allt utan rubbning af hvad Utskottet
föreslagit silfverfonden kan vinna ytterligare
förstärkning, och Banken beredas
förmåga att efter skedd myntbestämning
förr utväxla silfvermynt, bälst, på sätt Utskottet
i dess den a3 nasti. December afgifne
Betänkande utredt, genom reela fondens
förstärkning, medelst inköp af silfver
äfven mot nya sedlar, ett bättre förhållande
uppkommer emellan samma fond och den
utelöpande sedelmassan, oaktadt berörde
massa i anförd måtto förökes, intill dess
silfver och sedlar uppgå till lika stora summor.
Emedlertid torde bestämd föreskrift
i ofvanberörde afseende böra Fullmägtige
i Banken meddelas för att sätta dem i tillfälle,
att derefter lämpa deras åtgärd.
i ■ _ ' * -t ''i'.’.-
Bankens stadga och styrka vinnas dock
förnämligast genom användande af dess behållna
vinst till upphandling af myntbara
metaller. Det är denna vinst, som i främsta
rummet bör anslås till dess consoliderande,
eller med andra ord till befästande
af dess credit och bestånd såsom Bank,
samt dess återförande till dess primitiva
be
-
Den 6 April f. m.
Bestämmelse, hvarigenom den blifver hvad
den bör vara, hjertat för Statens industriella
lif, icke dess kräfta. Intill dess Banken
är i stånd att uppfylla första vilkoret
för sin tillvarelse, lärer således dess netto
behållning, fredad för alla för Banken främmande
eller aflägsne interessen, hädanefter
oafkortad böra förvandlas till myntbara metaller,
att förstärka dess reela fond. Detta
ändamål skall vinnas om Banco-Administrationen
medgifves, att vid gynnande conjuncturer,
samt med iakttagande af den försigtighet
i8a3 års Ständer föreskrifvit, äfven
med förskott utöfver det löpande årets
hela vinst, verkställa upphandling af silfver,
dock alt detta förskott på sin höjd
må få sträckas lill påföljande års ungefärligen
beräknade behållning, emedan förskottet
i nya sedlar, utsträckt till flere år, skulle
för en längre tid betydligen föröka circulerande
sedelmassan, emot förra Ständers
afsigt, och medföra en menlig verkan både
vid dess emission och dess sedermera genom
den årliga provenuen skeende successiva
indragning.
Vill man ett mål, så måste man taga
säkra och kraftiga steg ledande ditåt. Detta
hlefve efter min tanka icke fallet om man
öfverlemnar saken till nästa Ständers bedömmande,
då den försättes in statu quo,
och Allmänheten ej vet, hvad hon för fram19
H. i3
Den 6 April f. m.
tiden har att påräkna. Men om det förklaras
att utan afseende å blifvande Riksdag
silfverutväxling får verkställas efter på förhand
skedd myntbestämning, sedan reela
fonden hunnit till ett visst faststäldt belopp,
och kraftiga anstalter fogas, att ju
förr desto häldre upphinna detta belopp,
så har realisationen så till sägandes redan
vidtagit genom ett sådant beslut, och en önskad
säkerhet i transactioner såmedelst på
förhand blifvit vunnen. Jag tilltror mig icke
att kunna bestämma den styrka reela fonden
bör äga, innan utväxling må medgifvas,
utan förlitar mig i detta afseende på de i
Finance-väsendet mera bevandrades omdöme.
Som detta till betydlig del är en opinionssak,
skulle må hända denna utväxling
kunna vidtaga lika väl förr, som sednare.
Men just för det opinionen är af yttersta
vigt, der crediten är i fråga, torde försiktigheten
bjuda att dröja med denna utväxling,
till dess ett minimi-belopp i myntbara
metaller upphunnits, hvilket i afseende
å Bankens soliditet anses kunna lugna
Allmänheten, och ingifva benne förtroende,
hälst sedan publiciteten inom Banken nu
mera sträcker sig till alla dess functioner,
hvaribland dess credit-rörelse.
Mitt yttrande i denna del kan möjligen
bedömmas hafva tillkommit för tidigt,
och icke vara påkalladt af BancoUtskottets
nu under öfverläggning varande Betänkande.
Den 6 April f. ni.
Men då den föreslagne fortsättningen af
silfver-upphandling har en blifvande realisation
lill föremål, synes det icke vara
ur vägen att ämnet i dess helhet öfverses,
emedan om icke en gräns utsattes, till hvilken
reela fonden bör hinna, innan den
egentliga realisationen vidtager, men hvarvid
densamma ock ofelbart bör vidtaga,
och Allmänheten derigenom känner, hvad
henne förestår, så tror jag nu ifrågasatte
silfverköp och inväxling vara af ganska
obetydlig inflytelse på hufvudföremålet och
tills vidare snart sagdt onyttige.
Herr Lefrén j Johan Pehr: Det förefaller
mig som Utskottet i sitt ifrågavarande
Betänkande skulle något litet hafva öfverskridit
gränsen af sin befattning, i så måtto
att Utskottet föreslagit föreskrifter för medels
användande till silfveruppköp, hvarom
fråga först bör kunna uppstå, sedan
Financeregleringen genom Stats- och BancoUtskottens
gemensamma åtgärder, blifvit
bestämd. Jag instämmer deruti, att invexling
af silfver mot nya sedlar bör tillåtas,
men jag tror icke, att Sländerne nu,
och innan penningeverkels reglering i sin
helhet förekommer, böra för flere år bestämma
, huru mycket af Bankens vinst årligen
bör afsättas till silfveruppköp. På det likväl
ingen må tro, att jag är bland dem, som
ej skulle vilja befordra åtgärder till styrka
i3*
Den 6 April f. ra,
för Banken, får jag förklara, alt jag i sinom
tid ärnar rösta för en summas afsättande
till sådant ändamål; men något helt annat
är att nu taga ett beslut, hvarigenom man
skulle anticipera på en del af Financeregleringen.
Bevis härföre är Herr Bruncronas
anförande, hvari jag väl hufvudsakligen
instämmer, men hvilket är alldeles förtidigt,
och bör, efter min tanka, till Statsoch
BancoUtskottens gemensamma handläggning
remitteras.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislaus:
För det förslag, som BankoUtskottet
nu ingifvit, ligger en helt annan princip
till grund, än för det förslag, som för
3 månader sedan af Ständerne bifölls. Det
första förslaget påkallades af ett verkligt
behof. Utskottet föreslog då, och Ständerne
bi folio, att detta behof skulle undanrödjas;
att silfverimporten skulle faciliteras.
Dertill hörde ej allenast att priserne
bestämdes, ulan ock att åt BankoStyrelsen
uppdrogs att facilitera silfvervexlingen,
hvilket vill säga detsamma som att
facilitera importen; ty den tillgång på silfver,
som inrikes kunde erhållas, var obetydlig.
Ett sådant faciliterande är detsamma,
som om importpremier betaltes; och
jag frågar, om lämpligare importpremier
kunna beviljas, än för import af silfver,
helst de ej medföra någon kostnad för Banken,
utan endast ett förskott på några vec
-
I
Den 6 April f. m„ ig^
tor, sorn på intet sätt graverar BankenJag
har redan flere gångor förut yttrat min
tanka, att med den handelsrörelse, som
finnes i vårt Land, kan ingen rask silfverimport
äga rum, med mindre den blir faciliterad
medelst förskotter. Kanske ett
och annat större Handelshus kan vara dem
förutan, men mängden behöfver dem, och
att fästa afseende endast på denne ena,
skulle vara alt gifva honom en alltför öfvervägande
fördel. Banko-Styrelsen har
handlat i enlighet med den princip, som
legat till grund för Utskottets första förslag,
och efter den praxis, som blifvit följd
i8a5 och 1828, och hvilken redan constaterat
sina goda verkningar. För min
del ansåg jag förskotten vara illimiterade,
ehuru andra ej trodde detsamma. Men detta
har altererat Utskottet, som fruktat, att en
för stor qvantitet sedlar skulle utgifvas.
Enligt Utskottets sednare förslag, skall det
directa biträdet för importen inskränkas till
den behållning af 1 års Capital-anslag, utgörande
tillsammans 666,000 R:dr, som ännu
kan återstå. Jag får säga, att jag icke inser,
hvilken gemenskap den förflutna och
den närvarande tiden i detta afseende äga
med hvarandra. Af dessa Capital-anslag
återstå nu endast 5o å 60,000 R:dr. Fullmägtige
hafva derföre genom Utskottets nya
förslag blifvit satte i villrådighet, och nödgades
för 8 dagar sedan afstå ett anbud
på 80,000 R:d.r. Det kan hända, att denna
Den 6 April f. m.
summa under året ingår i vexlingsväg utan
förskott; men säkrare hade det alltid varit,
att lemna ett förskott, som för Banken är
af ingen betydenhet. Fullmägtige hafva i
dag haft sammanträde, och jag har sett
VexelBankens räkning afslutad för år 1828.
Resultatet är, att Bankens skuld är densamma
som vid 1827 års slut, men med
den skilnad, att 4°0>000 R‘dr mera i silfver
ligga nu i Bankens hvalf. Jag tycker,
att med ett sådant förhållande böra de vara
nöjde, som blott ifra mot sedelvärdets försämring;
att neka förskott åt dem, som erbjuda
sig alt importera, det är att oroa
dem, som frukta för sedel värdets förbättring.
Jag anhåller således om återremiss,
med hemställan till BancoUtskottet, att föreslå,
det vexlingspriset må blifva till början
af September månad 128 sk., och att BancoStyrelsen
må äga full frihet, att med förskotter
befordra vexlingen, hvilket är detsamma
som att befordra importen.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
till alla delar med Grefve von Schwerin
och Herr Bruncrona i deras begäran, att
rättighet må lemnäs BancoStyrelsen, att
fritt handla i frågan; äfvensom jag önskade,
att operationen, i stället för köp, må kallas
vexling med förskott, som den rätteligen
är. Jag anhåller, att BancoUtskottet bestämdt
uttrycker sin åsigt till ledning för
BancoStyrelsen; och jag skulle tro det vara
Den 6 April f. m.
*99
vådligt, att vid denna tidpunkt, i början
af våren, göra ett afbrott i de inesurer,
vid hvilka Handlanderne redan vant sig
och nu påräkna, Det skulle väcka oro i
handeln, och föranleda till besynnerliga
tankar om de åtgärder Ständerne ämna vidtaga
för myntbestämningen.
Friherre RantzouJohan Albert: Jag
anhåller att i de af Herr Grefve von Schwerin
nyss yttrade åsigter i detta ämne få
förena mig, med det tillägg, att, derest en
realisation tilläfventyrs någonsin skall tillvägabringas,
är det ock nödvändigt äga tillräckliga
tillgångar att realisera med. Jag
anser åtgärden dessutom medföra allmän,
nytta för Handeln, och är öfvertygad att,
om BancoStyrelsen kan få Silfver till lägre
pris, än det bestämda, den icke underlåter
att iakttaga Bankens interesse.
Herr Tham: Jag har ej kunnat föreställa
mig, att Banken vore en isolerad
myndighet, skild från fäderneslandet. Jag
bar ej trott, att Statens väl borde uppoffras
för Bankens intresse. Jag bestrider derföre
icke, att Bankens rätt bör vårdas, men
icke så långt, alt det skulle verka menligt
för Nationen. Denna grundsats tyckes likväl
ligga till grund för BankoUtskottets ifrågavarande
Betänkande. År 1823 klandrade
man, att ingen silfverimport kunde äga runi
till förstärkande af Bankens fond, och man
200
Den 6 April f. m.
gjorde det med skäl. I anledning deraf
fattades Ständernes Beslut vid sista Riksdag,
att silfver borde invexlas under flere
former. Jag tror icke att det vore conseqvent
handladt, om man nu ville lägga
binder i vägen för en sådan åtgärd, så vida
man ej vili motverka realisationen, ty då
tror jag det vara rätta sättet, att så gå till
väga. Men vill man en myntbestämning,
som lättas i samma mon Silfverfonden
ökas, bör man väl äfven söka befordra silfrets
anskaffande, äfven med nya sedlar.
Ty då silfret ej kan inkomma utan i bredd
med en ökad export, med en stigande production,
huru är det då möjligt, att man
vill bibehålla samma rörelsecapital, under
det folkökningen och productionen äro i
jemnt stigande, och coursens förhållande
oemotsägeligen visar, att exporten öfverstigit
importen. Jag förenar mig derföre
med Grefve von Schwerin, och är äfven
nöjd med den af honom föreslagne tid,
som kanhända är lämpligare. Jag önskar
endast, att ändamålet, som är silfvervexling,
må befordras, och att BancoStyrelsen
derföre ej må vara bunden i sina åtgärder,
utan kunna så väl med som utan
contracter uppgöra saken.
Herr Rosenblad: För att förekomma
missförstånd om BancoUtskottets Betänkande,
som innefattar fullkomligt bifall lill
Herr Tharas motion, torde jag få uppläsa,
Den 6 April f. ui.
201
hvatt Utskottet föreslagit, och visa följderne
deraf. Utskottet har föreslagit, att Rikets
Ständer må besluta: ”Att BancoFuil”mägtige
är tillåtit, utöfver hvad innevarande
år efter ingångna Contracter finnes
”betingadt, att än vidare uppköpa Silfver,
”dock ej för större sammanräknad Summa,
”än som återstår odisponerad af de i i8a3
”års BankoReglemente anslagne Fonder, beräknade
för Tvenne år; äfvensom, att in”■vejelingen
mot ett bestämdt pris af 128 sk.
”Bancosedlar för En R:dr Silfver Specie
”må fortfara till och med den 3o Septem’’ber
innevarande år.” Det är således Fullmägtige
tillåtit, att utom det bestämda anslaget
till uppköp af Silfver, vidtaga en
oinskränkt invexling af Silfver ända till
den sista nästkommande September. Hvad
vill nu en sådan invexling säga? Enligt
BancoStyrelsens egne uppgifter skedde den
år 1825 för öfver 200,000 R:dr efter Contract.
Denna åtgärd bar af Rikets Ständers
Revisorer blifvit godkänd och af BancoUtskottet
icke ogillad. Det står således
Fullmägtige nu lika fritt och öppet som
1825, att vidtaga samma åtgärd. Orsaken,
hvarföre Utskottet icke bestämt velat utsätta,
att invexlingen finge ske med eller
utan Contract, med eller utan förskott, har
varit den, att man ville undvika det motstånd
derigenom skulle väckas hos vissa
intressen. Resultatet är detsamma, men
man undviker svåra debåtter, svårt motstånd.
202
Den 6 April f. ra.
För att likväl ytterligare visa, att jag
för min del ej är emot det åsyftade ändamålet,
får jag i sammanhang med förevarande
ämne väcka en ny motion, den
nemligen, att allt, som kan till Banken inflyta
af det år 1826 till Spannmålsundsättningar
lyftade Creditiv 1 million R:dr, må
användas till förstärkande af Bankens reella
fond.
Herr Hjerta: Då jag redan begärt återremiss
af Betänkandet, anser jag mig endast
såvida böra rätta hvad Herr Rosenblad
anfört, att jag önskar fästa uppmärksamheten
derpå, att det är af ganska stor
vigt för BankoStyrelsen, att få bestämda
föreskrifter för sine åtgärder, äfven om
någon strid mellan olika intressen derigenom
skulle uppstå. 1825, då de största
contracterne uppgjordes, voro Fullmägtige,
derigenom att ingen Silfverhandel ägt rum
1824, och att man kunde anticipera på
1826 års anslag, satte i tillfälle att ställa
så till, att ingen ansvarighet kunde drabba
dem, för det de tillåtit contracter och
förskott. Vid 1825 års Revision gillades
äfven åtgärderne, och då samma förhållande
inträffade 1828, handlade Fullmägtige
på samma sätt. Jag tror icke, att de dermed
förtjenat något klander, enär det ländt
till fördel för det Allmänna. Men nu är
det nödvändigt för dem, att bestämt få
veta, huruvida det öfverensslämmer med
Den 6 April f. m,
ao3
Ständernes önskan; och jag tror derföre
det vore väl, om opinionerne fingo tillfälle
att bestämdt uttrycka sig. Jag förnyar
derföre min anhållan om återremiss, på
det Utskottet uttryckligt må till- eller afstyrka
den ifrågavarande åtgärden.
Herr von Hartmansdorff} August: För
min del har jag inom Utskottet varit af
den mening, att ingen ytterligare silfverupphandling
mot förskott borde äga rum,
innan Rikets Ständer fattat deras beslut om
realisationen. Mina skäl hafva varit enkla
och icke beräknade på några vidsträckta
planer, som kunde väcka oro. Tvärtom
liar jag endast trott, att Banken, likasom
en enskild penningeägare, ej borde hålla
större Cassa, än han för sin rörelse behöfde.
De ledamöter, som ansett realisationen
för närvarande verkställbar å 128 sk.,
och bland hvilka Grefve von Schwerin äfven
är, hafva trott att Banken med sin
närvarande Silfverfond redan äger erforderlig
styrka dertill. Sådan är äfven min
mening, och jag vet då intet skäl, hvarföre
man skulle åt Banken köpa mera silfver
än han behöfver. Att vara vexelryttare,
och söka derigenom hålla Cursen vid
någon viss punkt, tror jag icke vara Bankens
sak. Att uppfylla sina förbindelser
bör vara hans första föremål, och emedlertid
låta de Handlande sköta sig sjelfve.
Jag tror icke heller, att det är på Bankens
V.
Den 6 April f. m.
silfverköp, som deras uppmärksamhet för
det närvarande riktas, utan på Ständernes
beslut om realisationen; så framt de handlande
anse sig med någon säkerhet kunna
speculera på dylika händelser. Måhända
är det då i väntan på beslutet härom, som
cursen hålles stilla. Hade man använt
mera skyndsamhet för realisationsfrågans
afgörande, så hade BancoUtskottet varit
qvitt de förebråelser det nu fått uppbära.
Den sammansatta FinanceBeredningens förslag
i denna väg har redan en månad legat
på Utskottens bord. Det är då icke
underligt, om BancoUtskottet dagligen väntat
att komma till dess slutliga afgörande.
Så länge realisationen icke är beslutad , skola
efter min tanka alla andra medel att
lätta och stadga penningerörelsen vara förgäfves.
Att så är, synes mig just bevisas
deraf, att en hvar kommer med sitt olika
förslag till palliativer. Intet synes mig,
under detta obestämda tillstånd, hafva varit
naturligare, än att låta det gamla BankoReglementets
stadganden förblifva orubbade,
intill dess realisationsfrågan vore afgjord;
och detta är just hvad BancoUtskoltet
tillstyrkt. Men ehuru det således icke
ansett mera silfver böra emedlertid uppköpas
mot förskott, än hvad som återstår
oan vändt för 2:ne påföljande år, har det
likväl lemnat invexlingen af silfver mot
128 sk. sedlar obegränsad. Det synes mig
Den 6 April f. m.
ao5
följagteligen Lafva gjort nog, för att hindra
coursens förbättring. Vöre man opartisk,
så borde* man göra lika mycket för
att hindra dess försämring, men detta har
man ej gjort, förr än realisationen är beslutad.
Intill dess är det förtidigt, att kasta
förebråelser bit eller dit. Bättre torde
det vara att emedlertid bibehålla sinnena
lugna för det afgörande ögonblicket. Om
detta Betänkande återremitteras, eller icke;
om man antager det ena eller andra palliativmedlet,
är för öfrigt af föga vigt. Så
länge man vacklar i bufvudsaken, och äfventyrar
det hela; — så vet man ej huru
stora summor det allmänna ytterligare kan
komma att förlora.
Grefve von Schwerin: Jag får först i
anledning af Herr von HartmansdorfFs j^ttrande,
att jag skulle hafva ansett den nuvarande
Silfverfonden ,-tillräcklig för tillvägabringande
af en realisation, förklara, att
mig veterligen har aldrig ett ord undfallit
mig, om hvad jag anser i sådant afseende
göra tillfyllest, eller icke. Jag har
blott sagt, att man borde hålla till godo,
när en säljare af silfver erbjuder sig, och
att det vore oklokt att afslå anbudet, då
det endast är fråga om ett litet förskott.
Vill man derföre taga discontränta, så må
det ske till i-§ å 2 procent, såsom förhållandet
är i Hamburg eller London, och
Den 6 April f. m.
öfverallt der någon rörelse af betydenhet
finnes; sådant gör intet till saken. I anledning
af Herr Hjertås yttrande, får jag
extendera de upplysningar han gifvit, angående
åtgärderne 1825. Herr Hjerta sade,
att Fullrnägtige då icke allenast begagnade
2 års innestående fonder, utan ock
anticiperade på följande årets. Så är förhållandet,
och vi använde på detta sätt omkring
700,000 R:dr. Men vi gingo ännu
längre. Fullrnägtige hade icke fått tillstånd
att lemna förskotter. Vi gjorde detta på
eget bevåg. Revisorerne hafva ock sagt,
att Fullrnägtige dertill ej voro autoriserade,
och det står ännu BankoUtskottet öppet,
att derföre låta actionera Fullrnägtige
inför Svea HofRätt. Men man tvekade icke,
emedan man trodde sig gå fram åt målet
med stöd af 3 millioner menniskors opinion.
Nu är förhållandet annorlunda; nu
kunna icke Fullrnägtige handla utan efter
bestämda föreskrifter. Det liar redan blifvit
sagdt, att man stannat i villrådighet,
och att olika opinioner yppat sig bland
Fullrnägtige. Man har derföre upphört med
förskotterne. Nu kommer ej annat silfver in,
än det Handlanderne hafva magt att sjelfva
införa. Då denna import fordrar större förlag,
och penningarne icke heller kunna erhållas
förr än 6 å 8 veckor efter varans ankomst,
torde Handlanderne finna sin räkning vid att
heldre införa andra varor; och jag lemnar
derhän, om det medförer större fördel,
Den 6 April f. m.
att, i stället för Silfver, införes Champagnevin.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Allt
sedan år i8i5 har jag trott realisation vara
det enda sätt att göra slut på striden
emellan de motsatta intressena hos dem,
som äga capitaler, och dem, som äro skuldsatte.
Jag gjorde då förslag till realisation;
men när detta ej antogs, sökte jag åtminstone
motverka, att myntet ej måtte ytterligare
försämras genom ny sedel-utgifr
ning. Vid 1817 års Riksdag förnyade jag
min motion, men när den icke heller då
lyckades, sökte jag sträfva emot den opinion,
som ville göra sig gällande att förbättra
myntet genom sedelindragning. Jag
önskade bibehålla saken in statu quo, till
dess de stridande partierna hunnit inse,
att realisation utgjorde deras gemensamma
interesse, och vore det enda förlikningsmedlet.
Jag hade äfven samma bemödande
vid sista Riksdagen. Men då man ännu
icke har någon säker utsigt till förlikning,
utan parterne, eller de som hafva
contanta capitaler, och de, som äro gäld—
bundne, ännu vilja fortsätta striden eller
rättare sagdt spelet i hopp om vinst, den
ene genom Bancosedelns förbättring, och
den andre genom dess försämring, tror jag
man gör bäst, att icke sätta någondera parten
i säkerhet, på det de båda, delande samma
ovisshet, må finna det gemensamma
\
ao8
Den 6 April f. m.
behofvet af en realisation. Jag anser derföre
det icke vara klokt, att sätta den gäldbundne
i säkerhet för myntets förbättring,
under det Capitalisten vore i osäkerhet om
dess ytterligare försämring. Jag tror, att
ingen åtgärd i detta afseende bör vidtagas,
innan Financeregleringen blifvit afgjord,
emedan den gäldbundne, i annat fall, skulle,
sedan lian sjelf vunnit säkerhet, att kursen
icke kuude falla betydligt under 128 sk.,
sätta sig emot Realisationen, såsom det enda
medlet, hvarigenom Capitalisten skulle
kunna tryggas, att kursen icke möjligen
kunde stiga kan bända till 144 och deröfver.
Må osäkerheten förblifva lika på båda
sidor, och den gäldbundne äfventyra, att
kursen kan falla till 96 eller derunder, på
det båda må lika tj-dligt känna behofvet
af en billig realisation, såsom det enda
medlet att göra slut på deras ömsesidiga
osäkerhet. Jag tillstyrker derföre bifall på
Betänkandet.
Herr Hegardtj Christian Bernhard:
Jag får förklara,' att då detta ämne förevar
i BancoUtskottet, var jag af sjukdom hindrad
att deltaga i öfverläggningen. Jag
instämmer likväl i den åsigt, som ligger
till grund för Utskottets Betänkande, och
isynnerhet i den utveckling deraf, som Herr
von Hartmansdorff nu gifvit. Så mycket
jag gillar, att Banken använder sin influtna
be
-
Den 6 April f, m.
behållna räntevinst till upphandling af silfver,
för att, så vidt det behöfs, förstärka
sin metalliska fond, så litet kan jag deremot
medgifva, att Banken anticiperar på
denna vinst för flere tillkommande år; emedan
deraf nära nog samma verkan till sedelmyntets
försämring, som af sedelstockens
förökning, eller hvad man kallar nya
Sedlars utgifvande, skulle uppkomma. När
sedelmyntets silfvervärde blifvit bestämdt,
och Banken derefter, vid anfordran, utgifver
Silfver emot Sedlar, då må ock en
obegränsad invexling af det förra mot de
sednare äga rum. Dessförinnan tror jag det
vara rådligast, alt med varsamhet tillväga
gå; så att man icke genom sjelfva Siifverupphandlingen
motverkar det dermed åsyftade
ändamål: Realisationens befrämjande.
Den enda af de betänkligheter man med
något sken af skäl föreburit mot Realisationens
verkställighet, är den, att Bankens
metalliska fond, som man föreställer sig,
ännu icke vore i behörigt förhållande till
Sedelstocken eller VexelBancoskulden. Men
detta förhållande synes mig icke kunna förbättras
genom Silfveruppköp för nya sedlar,
emedan proportionen då förblifver densamma.
Det torde efter någon tids förlopp
blott föranleda Sedelvärdets försämring och,
när Banken en gång öppnas till utvexling,
en större uttagning af Silfver än behofvet
annars skulle påkalla, och följaktligen väcka
19 H. 14
210
Den 6 April f. m.
en större, fastän ogrundad, farhåga för Realisationens
bestånd. Jag tillstyrker derföre
vördsamligen bifall till Utskottets Betänkande.
Friherre Boye j Ludvig: Angående
nyttan af en realisation skall jag yttra mig,
då frågan derom förekommer, och angående
de nya Motioner, som bär blifvit väckte,
när remiss deraf skall äga rum; men i afseende
på den fråga, som nu är föremål
för öfver läggningen, tror jag mig endast
böra erindra Ridderskapet och Adeln, att
när denna fråga till sitt omfång är af den
art, att den kan hänföra Ridderskapet och
Adeln till beslut i hufvudfrågan, innan Betänkandet
derom inkommer, så är den förtidig,
emedan hvarje förskott på finala beslut
är obehörigt. Men förskott på beslut
ger man, då man besluter hvad som inflyter
på den stora frågans afgörande. Om
man säger, att Banken endast för sin vinst
skall uppköpa silfver, eller emot gamla
sedlar, har man redan tagit på hand för
beslutet om realisationen. Man har, hvad
jag tror vara orätt, derigenom rubbat det
existerande förhållandet, som bör bibehållas
in statu quo, till dess hufvudfrågan
blifvit afgjord. Man bör således icke öka
silfverfonden, utan att med detsamma öka
sedelstocken.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard:
Den 6 April f. ra.
Redan vid 1818 Ars Riksdag föreslog jag
den åtgärd, att Banken skulle, mot en af
Rikets Ständer bestämd kurs, invexla silfver
mot nya sedlar. Afsigten dermed var,
likasom jag förmodar med Ständernes i likhet
dermed vid den derpå följande eller
sistlidne Riksdag fattade Beslut, ej blott
att öka Bankens reella fond, utan ock att
öka rörelsecapi talet, som ännu består endast
i sedlar. Ingen Financier lärer neka^.
att ett Land med ökad production och
folkmängd, behöfver ett ökadt rörelsecapital,
och att innan nämnda åtgärd vidtogs,
kunde vårt rörelsecapi tal icke utan genom
Rikets Ständers Beslut ökas, emedan om
silfver och guld infördes, öktes blott varumängden
och icke vårt Lands tillgång på
mynt. Genom den ifrågavarande invexlingen
ökas rörelsecapitalet i naturlig ordning
i samma mån, som en ökad production
och deraf ökad export kan inbringa
silfver. Allas intressen blifva derigenom
tillfredsställde, icke blott den skuldsattes,
utan ock capitalistens, som ser sin egendom
derigenom tryggad; ty då Banken nu
ger 128 sk. i sedlar för En R:dr i silfver,
utsläpper den genom nämnde åtgärd blott
2f gånger mera sedlar än den får samma
numeraire i silfver; men förr voro utgifne
öfver 6 gånger så mycket sedlar, som silfven
fanns i Bankens hvalf. Jag kan således
ej instämma med Herr Hegardt deri,
i4*
211
Den 6 April f. ra.
alt om silfverinvexlingen fortsattes för nya
sedlar, skulle samma förhållande emellan
silfverfond och sedelstock qvarstå, som förut.
Jag tror, att det ganska lätt låter arithmetiskt
bevisa sig, att genom nämnda
invexling proportionen jemt förbättras till
fördel för SillVerfonden och Capitalisterne.
I anledning af hvad jag här nyss hört
yttras, kan jag ej underlåta göra en anmärkning,
i afseende på åtgärden med förskott
för silfveruppköpen. Under de 3
sista månaderne af nästlidne år skedde uppköpet
i Banken för 128 sL, äfven under
det cursen var så låg, att den i Götheborg
stod ända ned till 117 å 118 sk. och
i Stockholm ned till 119 å 120 sk. Jag
tror, att under en sådan period silfveruppköp
bordt kunna ske antingen utan förskott,
eller till lägre pris än som skett,
och att de, som lefvererade silfver mot
förskott, hort kunna lemna bättre -pris, än
de, som lefvererade det utan förskott. Men
som jag ej kan närmare känna detta förhållande,
uppger jag blott factum, såsom
serdeles märkbart, att nemligen Banken
betalat mot 8 å 9 sk. mera, än det pris,
hvarföre Växlar å silfver kunde erhållas
på Börsen, och det mot förskott, ehuru
man egt rättighet köpa växlar, men icke,
alt gifva nämnde förskott.
Grefve von Schwerin: I händelse flera
skulle dela lika åsigt med den sista värde
Den 6 April f. m.
2l3
talaren, och finna besynnerligt, att silfret
kostat Banken 128 sk., då det pä Börsen
noterades till 122 sk., får jag upplysa, att
silfret Svenskt Specie gäller 2 sk. i sedlar
mera än Hamburger Banco; det öfriga bar
utgått för transportkostnad, assurance och
dylikt. Men jag får äfven nämna, att af
dem, med hvilka Banken i år contraherat,
har man fått silfver till något, ehuru obetydligt,
under 128 sk.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
anmärkt, att Banken gifvit 128 sk., då cursen
ej stod högre än till 120 sk. Har nu
Banken, om jag rätt förstått den siste värde
Talaren, kunnat få silfver för 128 sk. och
derunder, då curseu varit 122, synes det,
som samma pris varit nog högt, under det
kursen ej var öfver 120 sk., isynnerhet då
förskott tillika lämnades,
Herr Lefren: Jag hade ej ämnat anmäla
mig för att vidare tala i ämnet, om
jag ej dertill blifvit föranledd af den siste
värde Talaren. Det vill af hans yttrande
se ut', som BankoStyrelsen ej skulle hafva
sett sig rätt väl före i frågan om silfveruppköpen.
Men jag äger här en uppgift
på medelcursen i Stockholm, för de sednare
åren, som visar följande förhållande:
1817, 108 sk. gr. i8|8, no sk. —r 1819, iaa sk. 6 r.
1830, i3i sk. ar. 1821, 121 sk. 101. 182a, 123 sk. 11 r.
1823, 124 sk. 7 r. 1824, 128 sk. 6 r. t8a5, ia4 sk. gr.
1826, i3o sk. — 1827, i36 sk. gr. 1828, 136 sk. 6 r.
2l4
Den 6 April f. ra.
Således har ingen medelcours här varit så
låg, som Talaren uppgifvit.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
blott talat om den curs, som var gällande
de sista inånaderne af förra året. Den var
då en tid icke öfver 120 sk. och ännu lägre,
åtminstone i Götheborg. På samma tid afslutade
Banken contracter om silfveruppköp
efter 128 sk. Då cursen i år ej varit
under 122 sk. och Banken icke destomin*
dre fått köpa för 128 sk., och äfven något
derunder, till och med utan förskott, kan
jag ej frångå, att detta pris synes hafva
varit nog högt, när kursen varit vida under
122, och man ändå lämnat säljaren
förskott.
Herr Rosenblad: Det är visserligen
sannt, att cursen i December månad förlidet
år var nedsjunken i Stockholm till 120
och i Götheborg till 117 sk. Men redan i
September månad var den för silfverupphandling
anslagne summan använd, så att
intet uppköp vidare skedde, utan blott invexling,
och för densamma fanns serskildte
föreskrifter, som bestämde, att den skulle
ske efter ett visst pris för året, beräknadt
efter föregående årets medelcurs, som dock
icke fick öfverstiga 128 sk. Då nu medelcursen
för 1827 var öfver i36 sk., kunde,
oaktadt cursens stora fall mot slutet af förlidne
år, invexlingspriset ej blifva under
Den 6 April f. in.
2l5
128 sk., som var det bestämda maximum.
Det stod således icke i Fullmägtiges förmåga,
att hindra begagnandet af den fördelaktiga
conjuncturen, som för invexling
var i December månad. Men jag tror, att
för det enda Handelshus, som begagnade
sig häraf, vinsten i alla fall blef obetydlig,
då man besinnar, att silfret måste transporteras
med åkande post öfver Danmark
och vidare landvågen från Helsingborg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BancoUtskottets
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 3i sistlidne Januari under N:o 5
afgifne, samt den 9 derpå följde Februari
e. m. på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver de hos Ridderskapet
och Adeln gjorde anmärkningar emot en
af Kongl. Maj:t föreslagen Redactions-ändring
i §. Riksdagsordningen.
Friherre Anckarswärd } Carl Henrik:
I sjelfva hufvudsaken, eller rörande Kongl.
Maj:ts Proposition om ändring i 24 §• Riksdagsordningen,
är redan så mycket taladt,
att det utan tvifvel kunde anses otillbör
-
2l6
Den 6 April f. m.
ligt, alt återkomma till denna fråga. Vid*
Utskottets Memorial ar deremot mycket att
säga, om man ville genomgå det fullständigt
och med alla de anmärkningar, hvartill
det kunde gifva anledning. För mig
visar det sig allt för besynnerligt, alt Utskottet
angifvit sig icke hafva förbisett 1823
års Ständers anhållan i ämnet, och icke
vill motsäga de skäl, hvarpå denna anhållan
för tillfället grundades. Här synes, att
Utskottet ansett skälen blott vara tillfälliga,
och icke uthålla någon slags pröfning. Utskottet;
angifver ytterligare, att det är genom
en tyst pluralitet, som förslaget blifvit
till Rikets Ständer framställdt i det outredda
skick, som nödvändigt skall blifva,
och bör blifva, följden af en alltid tigande
pluralitet. För Rikets Ständer hade det i
min tanka varit förmonligare, om en af de
tigande öfvergått till de 10, som yttrat deras
mening. Hvad Utskottet för öfrigt ordar
om häfdvundna anspråk, kan jag icke
erkänna. Jag vet icke något häfdstadgande
i Grundlagsväg, och jag vill icke genom
min tystnad bidraga till godkännande af
sådane Constitutions-Utskotts grundsatser,
hvilka skulle kunna åberopa prejudical i
denna del. Dessutom finner jag ganska
olyckligt, att under constitutionela samhällsformer
den auctorilet, som har sig uppdragit
Grundlagarnes vårdande, genom deras
tolkning nyttjar en sådan slags advocatur,
eller åtminstone den grofsta af alla sophis
-
Den 6 April f. iu.
217
mer, som ConstitutionsUtskottet gjort, då
Utskottet säger, att det stöd, som man ville
hemta från 5a §:ns i Regeringsformen tydlighet,
försvinner, emedan der saknas någon
föreskrift om LandtMarskalks och Talmäns
Vicarier, rörande hvilka det sednare
stadgandet tillkommit i Riksdagsordningen.
Jag inser icke, hvarifrån någon slags bevekelsegrund
blifvit liemtad för denna argumentation,
då argumentet med den nu
ifrågavarande händelsen ingenting har att
skaffa. Om Utskottet påfunnit någon ny §.
i Riksdagsordningen, så, ehuru den är en
sednare tillkommen Grundlag, hade dock,
om deruti stått något sednare förordnande,
att BondeStåndets Notarier skulle tillsättas
af Konungen, eller något dylikt, saken varit
lika klar, som den nu är, i afseende
på Vice LandtMarskalks och Vice Talmäns
tillsättande. Således finner jag denna bevisning
blott af det slag, sorn är ämnadt
att förvilla mängden med en analogie, hvilken
, vid närmare undersökning, befinnes
icke vara i minsta mån tillämplig vid ifrågavarande
fall. Frågan är i alla fall blott
om sjelfva behandlingen af saken. Utskottet
säger sig hafva bordt, innan det skred
till det i Grundlagen utstakade åliggande,
om oförenligheten af meningarne underrätta
Ridderskapet och Adeln, med anmodan,
alt Ridderskapet och Adelil ville låta
saken förfalla. Jag är ingalunda af denna
tanka. Jag tror, att då det i Grundlagen
Den 6 April f. m.
finnes utsatt, huru Ståndets gemensamma
tanka skall sammanjemkas genom förstärkt
ConstitulionsUtskolt, det måtte blifva tid
för Ridderskapet och Adeln, att åtminstone
en gång vidtaga en sådan utväg, för att
göra sitt beslut, åtminstone från en synpunkt,
gällande, och icke i allt behöfva afspisas
med den underrättelse, att 3 Stånd
redan beslutat i frågan, så att Ridderskapets
och Adelns beslut saknar all vigt och
värde. Herr Cederschjöld har så fullkomligt
uppgifvit, huru målet kunnat och ännu
kan behandlas, och till hvilken gi’ad sammanjemnkning
ännu kan komma att äga
rum, att jag hade önskat, det den tigande
pluraliteten kunnat öfverflytta sig till Herr
Cederschjölds tanka, för att utgöra en, genom
någon mening uttryckt, pluralitet. Jag
anhåller således om återremiss af Utskottets
Memorial, och önskar, att Ridderskapet
och Adeln vid detta tillfälle måtte vara
samma menniskor, som då vi öfverenskomrao
att återsända Memorialet första gången,
samt alt ConstitutionsUtskottet alltså må
få sig uppdragit, att, i enlighet med Grundlagens
föreskrift, genom förstärkt antal Ledamöter
tillvägabringa ett resultat.
Herr Lefren, Johan Pehr: Då detta
mål förra gången förevar, yttrade jag den
opinion, att återremiss icke borde äga
rum i afseende på sjelfva hufvudfrågan,
men att den väl kunde göras, till vinnande
Den 6 April f. m.
2I9
af några smärre jemkningar i grund af gjorde
anmärkningar. Om Ridderskapet och
Adeln behagat fästa sin uppmärksamhet på
de tvänne §§., som bestämdt stadga, huru
förhållas bör vid Kongl. Propositioner om
Grundlagsförändringar, hade Ridderskapet
och Adeln insett, att Ridderskapet och Adeln
icke hade någon annan Grundlagsenlig
rätt i detta mål, än att låta Konungens
Proposition hvila på bordet till nästa Riksdag
till afgörande. 29 §. Riksdagsordningen
lyder, som följer: Öfverlemnar Konungen
åt Rikets Ständer någon Proposition
rörande Grundlagar, uppdrage Ständerne
genast, utan att förut derom öfverlägga,
ät ConstitutionsUtskottet, att dess utlåtande
afgifva, och för hålles dermed, som
| i Regerings Formens 81 *$*. stadgadt är. Det
är således icke 5G, utan 81 §., som härvid
bör följas. 81 §. innehåller: Kill Konungen
hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
i Grundlagarne, höre Han StatsRädet
och öfverlemne sedan Sin Proposition,
jemte StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
Ständer, som genast, utan att om denna
Proposition förut öfverlägga , uppdrage
Constitutions-Utskottet, att sitt utlåtande
derom till Rikets Ständer afgifva. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föreslagit,
hvile frågan till nästa Riksdag, dä
Rikets Ständer skola sitt beslut derom fatta.
Afstjrker Utskottet Konungens Proposition,
då må Rikets Ständer genast kunna antin
-
220
Den 6 April f. m.
gen denna Proposition af slå, eller ock afgöra
, att de vilja öfver densamma ä nästföljande
Riksdag besluta; gällande i detta
fall tre Stånds mening, och, om två Stånd
stanna emot två, deras som beslutet uppskjutit.
Kan väl en Grundlag yttra sig
bestämdare, än då den i Riksdagsordningen
bestämdt omtalar, huru det skall förhållas
med en Kongl. Proposition, som ankommer
till Ständerna, och dervid citerar
en viss §. i Regeringsformen, hvari det
lika bestämdt stadgas, att, om Utskottet
tillstyrker Konungens Proposition, skall den
hvila på hordet till nästa Riksdag. Jag för
min del protesterar mot all annan åtgärd,
än den, att lägga Konuugens Proposition
på bordet till nästa Riksdag, såsom ett förslag,
hvarom Rikets Ständer då må öfver- |
' lägga och besluta. Hvad den siste värde
Talaren anfört, rörande de ord Constitu•
tionsUtskottet nyttjat i anledning af Ridderskapets
och Adelns anmärkning, dervid
5a §. hlifvit citerad vid återremissen, anser
jag för min del, alt Utskottet icke så
inkonsequent gått till väga, som den värde
Talaren velat finna. Så vidt mitt minne
icke bedrager mig, yttrade samma Talare,
att de personer, hvilka icke voro nämnde
i 52 §. Regeringsformen, borde utnämnas
af Stånden sjelfve. Jag tror den värde
Talaren då citerade såsom styrka för denna
satts, alt 52 §. bestämdt innehöll, hvilka
personer borde af Konungen utnämnas.
Den 6 April f. m. 221
Det är således icke så inconseqvent, att
Utskottet citerat vice Talmännen.
Herr von Schulzenheim, David, anförde
skrifteligen:
Då det nu för andra gången förevarande
ämnet redan af så många talare och
med så mycken fullständighet blifvit behandladt,
är det icke utan en stor farhåga
att synas missbruka Ridderskapets och
Adelns både tid och tålamod, som jag tagit
mig friheten begära ordet. Ju mera
jag derföre finner mig i behof af Ridderskapets
och Adelns benägna undseende, ju
mera skall jag också beflita mig, att så
mycket som möjligt förkorta mina framställningar.
Jag ber att få börja med en hastig
återblick på frågans upphof, på fortgången
af dess behandling och på det skick, hvari
den för det närvarande sig befinner.
Till följd af en häfdvunnen vana, icke
grundad, jag medger det, på något bestämdt
constitutionelt stadgande, — men också af
ingen §. i Grundlagen bestämdt motsagd,
har Kongl. Majit från längre tid tillbaka
varit i utöfning af rättigheten att nämna
BondeStåndets tvänne Notarier. Ville man
uppsöka ett skäl till detta bruk, skulle det
lätteligen kunna igenfinnas i det alldeles
egna och särskilta förhållande, hvari Grund
-
1.11
Den 6 April f. m.
lagen ställer BondeStåndets Secreterare, så
väl till Konungen, som till Ståndet, och
uti den förutsättning, att hans befattning,
vid tillfälle af sjukdom eller förfall, skulle
af någon bland Notarierne öfvertagas.
Vid Riksdagen år 1818 väcktes första gången
af Hedervärda BondeStåndets Ledamöter
inom ConstitutionsUtskottet fråga om
ett förändradt förhållande i denna del; två
Stånd stadnade likväl mot två, och frågan
förföll. Yid sista Riksdag upptogs den å
nyo, och Rikets Ständer förklarade, i underdånig
skrifvelse af den 12 Maji 1823,
det de ansågo BondeStåndets rättighet att,
med undantag af Secreteraren, tillsätta sin
Canzli-beljening, vara uti 24 §• Riksdagsordningen
uttryckligen medgifven, samt
anhöllo hos Kongl. Maj:t, att Ståndet måtte,
vid blifvande Riksdagar komma i obehindrad
utöfning af denna rättighet, och
således äfven äga att utse sina Notarier.
Yid föredragning häraf, fann Kongl. Maj:t
deremot, att ett dylikt uttryckligt stadgande
i 24 §• saknades, och på grunder, hvilka
uti Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse af
den i3 November sisth år finnas tillräckligen
utvecklade, föreslog Kongl. Majit Rikets
Ständer ett tillägg uti nämnde §., ledande
till samma mål, som i Rikets Ständers
nyssbemälte framställng åsyftades, och
hvarigenom för framtiden all tvekan om
rälta meningen skulle upphöra. Genom ett
särskilt för denna och nästkommande Riks
-
Den 6 April f. m.
223
dag beviljadt medgifvande, ådagalade Kgl.
Maj:t derjemte Sin beredvillighet, att så
vidt för det närvarande kunde ske, gå Ständernas
önskningar ytterligare till mötes;
men Kongl. Maj:t hvarken kunde eller borde,
tvärtemot Sin Egen öfvertygelse, förklara
sådant vara uttryckligen medgifvetj
som Kongl. Majit ansåg vara icke allenast
otydligt, utan alldeles förbigådt och i Riksdagsordningen
icke omnämdt. Kgl. Majit
trodde dessutom icke, att hvad som borde
blifva föremålet för en Grundlagsförklaring,
kunde likasom i petitionsväg af den
ena Statsmakten begäras och af den andra
i concessionsväg, annorlunda än vilkorligen
och för tillfället, medgifvas; men då
Kongl. Majit dock ansåg sjelfva principen
af Notariernes utnämning af Ståndet, ehuru
icke uti 24 §. uttryckt, likväl slå i analogi
så väl med andan af merbemälte §.,
som med hvad bruket i denna del stadgat
inom de öfriga Stånden, ville Kongl.
Majit, genom ett tydligt och för framtiden
ömsesidigt förbindande constitutionelt stadgande,
icke allenast åt BondeStåndet hafva
förvarat rättigheten att nämna sina Notarier,
utan äfven hafva omfattat detta tillfälle
att uti Riksdagsordningen tydligen bestämma
samtlige RiksStåndens äfvenledes
icke tydligen uttryckta rättighet, att sjelfve
utse sin Canzli-betjening i allmänhet.
Sådane, mine Herrar, voro i korthet
Konungens motiver. Vid det tillfälle, då
224 Den 6 April f. ra.
Kongl. Maj:t fattade Sitt beslut i denna
sak, bade jag icke ännu den äran att räknas
bland antalet af Dess ansvarige Rådgifvare;
jag har blott expedierat den Nådiga
skrifvelsen; men med full öfvertygelse
skulle jag hafva biträdt det underdåniga
tillstyrkande, som föregick detta beslut.
Rikets Ständers ConstitutionsUtskott
har sedermera tillstyrkt förslagets antagande,
och hänskjutit det, på sätt 56 och 8i
§§. i Regeringsformen stadga, till nästkommande
Ständers afgörande, under erkännande,
som orden lyda, "af den visa om”sorg,
hvarmed Kongl. Maj:t åt Dess samtycke
till Rikets Ständers framställning
”gifvit en strängt constitutionel form.” —
Tre RiksStånd hafva häruti instämt, och,
märkom det noga, deribland det Stånd,
hvilket frågan nu egentligast rörer, och
som först bragt den å bane. Ridderskapet
och Adeln åter, har, genom votering, förklarat
för dess gemensamma tankar de anmärkningar,
som af åtskillige talare, vid
föredragningen af Utskottets första Memorial,
dervid blefvo gjorde, samt har, till
följe deraf, hänvisat dessa anmärkningar
till Utskottet, som, då det icke kunnat sammanjemka
Ridderskapets och Adelns med
de tre öfriga Ståndens åsigter alldeles oförenliga
tankar, nu hemställer, huruvida Ridderskapet
och Adeln täckes foga sig efter
Med
-
Den 6 April f. m.
MedStånden, låta anmärkningarne förfalla,
och öfverlemna det Nådiga Förslaget till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
För Ridderskapet och Adeln återstår
det således i dag alt bestämma, huruvida,
oaktadt de af Utskottet afgifne och nyss
uppläste ytterligare upplysningar, Ridderskapet
och Adeln dock skulle vilja förblifva
vid resultatet af den första voteringen;
— huruvida Ridderskapet och Adeln anser
med sin öfvertygelse och sin känsla
förenligt, att i en fråga, sådan som denna,
qvarstå som det ensamma hindret för
hvad Konungen i den bästa afsigt föreslagit
och MedStånden utan minsta betänklighet
bifallit; —■ eller huruvida Ridderskapet
och Adeln icke heldre vid detta tillfälle
skulle vilja gå allas billiga önskningar
till mötes genom ett begifvande, hvilket
komme att innebära ett nytt vedermäle
af de upphöjda, lugna och fördomsfria
tänkesätt, som på detta rum alltid i längden
gjort sig gällande. Måhända kan således
utan förmätenhet den förmodan uttryckas,
att mera än en bland de Ledamöter
af denna vördnadsvärda Samling, sorn
icke ursprungligen delat min öfvertygelse
om ämnet, likväl vid närmare öfvervägande
af det nu utredda förhållandet, icke
torde tveka, att uppoffra en åsigt, hvilken
19 H. i5
2a6
Den 6 April f. m.
åtminstone för mig visar sig såsom blott
theoretisk, för alt sålunda bidraga lill hvad
vi säkerligen adla i detta ögonblick lifligast
önska och lifligast böra önska: större bestämdhet
och klarhet i ett mindre tydligt
grundlagsstadgande, samdrägt och förening
i RiksStåndens öfverläggningar och beslut.
Som likväl en motsatt utgång af denna
öfverläggning kan vara möjlig, anhåller
jag vördsammast, att få yttra några ord
om följderne, sådane som de åtminstone
framställt sig för mitt omdöme.
Frågan skulle 1 denna händelse, enligt
56 §. Regeringsformen, slutligen blifva
öfverlemnad till ett förstärkt ConstitutionsUtskott.
I sammanjemkningSväg torde
likväl delta sistnämnda Utskott lika litet
kunna uträtta, som det egentliga ConstitutionsUtskottet,
ty de liufvudsakligaste
skiljaktigheterne angå icke här blotta redactionsförslag,
hvilka kunna modifieras och
jemkas, — de angå sjelfva hufvudfrågan,
betraktad från rakt motsatta synpunkter.
De fleste af de anmärkningar, dem Ridderskapet
och Adeln förklarat för dess gemensamma
tankar, innebära nemligen i sjelfva
verket afstyrkande af ConstitutionsUtskottets
yttrande, och således indirekte af Kgl.
Maj:ts Nådiga Proposition; de tre öfriga
Ståndens mening innebär deremot ett bestämdt
bifall. Det förstärkta Utskottet, som
Den 6 April f. ni. 227
livarken får nedlägga frågan eller å nyo hos
Rikets Ständer anmäla de oförenliga skiljaktiglieterne,
skulle således blifva satt i
nödvändighet, att rösta öfver sjelfva grundprincipen
af förslaget; och om resultatet
af omröstningen blefve nekande, skulle ett
utlåtande uppkomma, som väl stod i strid
med ConstitulionsUtskottets yttrande, men
som dock ej kunde leda till någon påföljd,
enär 81 §. tydligen och bestämdt stadgar,
att om ConstitutionsUtskoltet tillstyrker
hvad Konungen föreslagit, skall frågan hvila
lill nästa Riksdag, då Rikets Ständer
skola sitt beslut derom fatta. Om det torde
få tagas för afgjordt, att Grundlagens
syftemål möjligen kan vara, att en mängd
invecklade former skola genomgås, endast
för att frambringa ändamålslö,sa resultat,
som här blefve händelsen, drager jag af allt
detta den slutföljd, att de i 56 §. omnämnde
sammanjemkningsåtgärder, som till sin
natur endast äro förberedande, också endast
kunna hafva till föremål en förening
af olika redactionsförslag, men ingalunda
sådane anmärkningar, hvilka åsyfta att förkasta
eller ändra grund-ideen af förslaget;
och denna tolkning ingriper icke på minsta
sätt i Rikets Ständers beslutande rätt,
ty Ständerne hafva full och öppen rätt, att
vid nästa Riksdag afslå Konungens förslag;
men alt vid denna Riksdag, i form af anmärkningar,
på förhand tillintetgöra det,
15
2^8
Den 6 April f. m.
tror jag Icke kunna stå tillsammans med
våra närvarande Grundlagars ord och anda;
och på de grunder jag nu haft äran anföra,
tillstyrker jag således bifall till den framställning,
som utgör slutmeningen af ConstilutionsUtskottets
Memorial.
Jag har nu kommit till conclusionen;
men jag utber mig dock vördsammast, att
få till besvarande upptaga några af de inkast,
som blefvo gjorde, då frågan sista
gången förevar hos Ridderskapet och Adeln.
Det har blifvit yttradt, att 52 §. Regeringsformen
blifvit förbisedd vid redactionen
af det Nådiga Förslaget. Jag skulle
erkänna vigten af detta argument, om
icke andra bestämda grundlagsstadganden
motsade denna restrictiva tillämpning af
52 §. . Vöre den riktig, skulle Konungen
blott kunna nämna LandtMarskalk, Talmän
samt Secreterare för BondeStåndet. Nu tillägger
dock RiksdagsOrdningens 23 §. Konungen
rättighet, att nämna Vice Talmän,
och enligt 35 §. utnämner Konungen Hemliga
Utskottets Secreterare och Betjening.
Konungen kan således nämna andra till
Riksdagspersonalen hörande, än blott dem
52 §. Regeringsformen uppräknar.
Det har vidare blifvit anfördt, att det
åsyftade förtydligandet af 24 i§. i sjelfva
verket skulle göra den otydligare, i hvad
frågan om RiddarhusSecreterarens utnäm
-
Den 6 April f. m.
229
ning beträffar. Denna ytterligare otydlighet,
i händelse den som sådan bör anses,
är likväl af den första, och nu till rättelse
föreslagna, alldeles oberoende, och jag
tillåter mig härvid den allmänna anmärkning,
att jag omöjligen kan inse, hvarföre
icke en otydlighet skall kunna rättas, derföre
att bredvid densamma en annan skulle
råka att qvarstå, likasom om man fruktade,
att den sednare skulle mera falla i
ögonen, derföre att den lemnades ensam.
Men äfven denna påföljd, hvilken dock endast
borde föranleda till en ytterligare rättelse,
tror jag icke här vara att befara, ty
4g §. RiddarhusOrdningen stadgar, huru
RiddarliusSecreteraren utnämnes, och denna
§. kan icke ändras utan genom Konungens
samt Ridderskapets pcb Adelns gemensamma
beslut.
Jag vill ej vidare upptaga en dyrbar
tid med att genomgå de öfriga anmärkning
garne, utan jag inskränker mig för det närvarande
inom att anhålla om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under instämmande
med de öfrige Stånden, ville till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag,
efter 56 och 81 §§. Regeringsformen, öfverlemna
Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande Nådiga
förslag till tillägg i 24 §. Riksdagsordningen.
Den 6 April f. m.
Friherre Anckarswärd: Att ett Riksstånd
äger emot ConstilutionsUtskottets förslag
göra anmärkningar tror jag förra gången
så fullständigt utreddes, och har dessutom
i Herr Cederschjölds reservation blifvit
så omständligt utveckladt, att ett återupprepande
deraf skulle vara alldeles öfverflödigt;
utan får jag i detta afseende
blott hänvisa Herr Lefren till dessa utvecklingar
af frågan. Men hvad beträffar
den bevisning 2:ne Ledamöter trott sig finna
mot mig uti mitt yttrande örn 52 §. ;
så får jag förklara, att en så besynnerlig
argumentation knappast lärer af någon antagas,
eller att det starkaste bevis för ruin
satts skulle kunna blifva ett bevis emot
densamma. Om jag yttrat, att de personer,
som ej bestämt uppräknas i grundlagarne
alt af Konungen utnämnas, skola af
Stånden sjelfva väljas, så måste detta mill
yttrande hämta ett ytterligare stöd dera'-,
alt Kongl. Majrt ej utan en särskilt undantagslag
i 29 §. Riksdagsordningen, kunde
tro sig äga rättighet utnämna vice Ordförande
hos Adeln och vice Talmän inom de
öfrige Stånden. Hade förhållandet varit enahanda
med BondeStåndets Notarier, så hade
fråga om dem säkerligen icke uppstått.
Jag tror således, att man i det citerade
förhållandet finner mera stöd för mig, än
mot mig; och man torde således finna, alt
jag icke handlat inconseqvent. Nu är ej
fråga om saken, utan ,om dess behandling,
Den 6 April f. m.
23l
och äfven i det afseendet åberopar jag Herr
Cederschjölds reservation. Hela olyckan eller
villervallan uppkommer från ConstitutionsUtskottets
tysta pluralitet, som bestod
af ii personer. Minoriteten, som likväl
talade, utgjorde 10 personer. Nu är saken
således så nära, att då jag slutar mig till
dessa io, äro ii mot ii i opinionsväg. De
10 talande måste likväl hafva mera för sig,
än de 11 tigande, ty dessa sednare kunna
väl icke med sin omotiverade tystnad särdeles
inverka på Ridderskapet och Adeln.
Utskottet har aldig bestridt Ridderskapet
och Adeln rättigheten att tillgodonjuta den
hänvisning till förstärkt Utskott, som Grundlagen
lemnar oss, för att få våra gemensamma
tankar jemkade. Jag erkänner, att
saken är af mindre vigt, men såsom eu
öfnings utväg vid tillämpandet af våra grundlagar
vore den ej onyttig, ernedan ConstitutionsUtskpttet
korn i tillfälle att se, huru
ett förstärkt ConstitutionsUtskott handlar
i en fråga, hvaruti ConslitutionsUtskottet
uraktlåtit att yttra sig; följden kunde
måhända blifva, att närvarande och kommande
ConstitutionsUtskott komme att yttra
sig i förväg, för att undvika hjelp af
förstärkt Utskott.
För att i sjelfva saken fä en fullständigare
vägledning, än den jag kan åstadkomma,
anhåller jag om uppläsning af Herr
Cederschjölds särskildta tanka, uti hvilken
Den 6 April f. m.
jag instämmer. Jag tror, att den behandling
lian föreslagit, är den bästa.
I anledning häraf upplästes Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, den 3i sistlidne Januarii
afgifne, Utskottets Memorial bifogade,
Reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
alt fortsättas.
Grefve Posse_, Arvid: Det synes mig
nära bedröfligt, att, vid yide Riksdagen sedan
vår grundlags antagande, frågor om
ordningen för målens behandling skola utgöra
föremål för lifligare och längre debatter
än de, som angå fäderneslandets
mest angelägna ärenden. Detta är så mycket
obegripligare, då mer än 20 år bordt
vara tillräckliga för att bibringa oss den
enkla kunskapen, att grundlagarne skola
efter deras ordalydelse tillämpas, och cj
efter hvars och ens enskildta omdöme om
deras anda och mening, eller med andra
ord: efter hvars och ens godtycke. I förevarande
fall kan jag ej neka, att ConstitutionsUtskottet
till betydlig del gifvit anledning
till den villervalla, hvaruti vi nu
befinna oss. Utskottet har i början af Memorialet
antydt, att enligt 81 §. Riksdagsordningen
en af Kongl. Maj:t föreslagen,
af ConslilutionsUtskottet tillstyrkt, grund
-
Den 6 April f. m.
233
lagsförändring ovilkorligen bör hvila intill
nästa riksdag; men mot slutet låtit oss ana,
att ett förstärkt ConstitutionsUtskott kunde
komma ifråga. Båda behandlingssätten kunna
icke vara rätta; hvilketdera som är det,
borde af Utskottet hafva blifvit utredt. Men
i brist häraf har jag sökt för mig utreda
förhållandet, och funnit, att om Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar åsyftadc
en redactionsförändring, kunde möjligen
målet förvisas till afgörande af förstärkt
Utskott, helst, enligt Herr Cederschjölds
uppgift, så förut blifvit practiseradt.
Men nu innefatta anmärkningarne, att lagförslaget
är onyttigt, onödigt eller vådligt,
d. v. s. med andra ord bör afslås. Vid
sådant förhållande hade Utskottet bordt
svara, att då så väl enligt 81 som 56 §.,
en Kongl. Proposition om grundlagsförändring,
som af ConstitutionsUtskotlet blifvit
tillstyrkt, icke får vid första Riksdagen
afslås, men de gjorde anmärkningarne endast
afse sådant afslag, kunde Utskottet ej
till pröfning dem upptaga. Detta hade varit
rätta svaret, och om vi erhållit det, hade
vi måhända undvikit all obehaglig discussion
i ämnet. Jag föreslår således, att
Memorialet må blifva lagdt till handlingarne,
samt att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte förklara, att enligt 8i §. Riksdagsordningen
förslaget kommer att intill
nästa riksdag hvila. Jag gör det så mycket
helldre, som jag instämmer i Friherre
a34
Den 6 April f. m.
Anckarswärds önskan, att Ridderskapets och
Adelns tankar må äga någon vigt och värde;
men hvilka egenskaper de alldeles skulle
förlora, om till följd af Ridderskapets
och Adelns beslut frågan öfverlemnades till
förstärkt ConstitulionsUtskott, som säkerligen
genast skulle upptäcka, att Ridderskapet
och Adeln yrkat en sats, hvaröfver
Utskottet, ställande sig grundlagarne till
efterrättelse, icke kunde votera. Ett tillkännagifvande
härom till samtelige RiksStånden,
som snart komme till Allmänhetens
kunskap, skulle visserligen icke gifva
vigt och värde åt Ridderskapets och Adelns
tankar.
Herr Hjerta j Gustaf: Det är visserligen
bedröfligt, att vi på 7:de Riksdagen,
efter det vårt Constitutionella samhällsskick
inträdt, behöfva inlåta oss i en strid, der
det rätta tyckes vara så lättfattligt, som
här; men sådant härrörer otyifvelagtigt af
våra formers bristfällighet. Lagstiftaren,
som likväl insett, att enhet i besluten af
våra fyra RiksStånd ej alltid vore att påräkna,
har derföre uttänkt ett medel alt
tillvägabringa öfverensstämmelse i Ständernes
på fyra olika rum fattade beslut, och
detta medel består uti, att genom förstärkt
Utskott sammanjämnka RiksStåndens stridiga
beslut, enär a:ne Stånd stannat emot
2:ue Stånd. Uti Grundlags- och Bevillningsfrågor
behöfves till och med ej mera,
Den 6 April f. m.
n35
än alt ett Stånd är af olika mening, för
alt genom förstärkt Utskott kunna tillvägabringa
ett annat beslut, än de 3:ne öfriga
Stånden fattat. Utgående från denna
grundsatts anser jag i detta fall det vara
ett förstärkt ConstitutionsUtSikottj som i
81 §• Regeringsformen menas med ordet
ComtitutionsUtskott. Att ett sådant correctiv
finnes, torde ingen bestrida såsom
nödvändigt. Jag tror tillfället att begagna
det, nu vara inne. Då jag vågar hoppas,
att Ridderskapet och Adeln ej frångår sitt
en gång i denna fråga fattade beslut, bör
Conslitutions-Utskottet derom underrättas
för att uppsätta den proposition, hvaröfver
röstas skall af det förstärkta ConstitutionsUtskottet.
Sedan denna omröstning för
sig gått, uppstår det fall, att om pluralitelen
tillstyrker bifall den Kongl. Propositionen,
förfaller ali vidare öfverläggning
derom vid denna Riksdag, och frågan
kommer att hvila till nästa Ständers
afgörande; men om åter det förstärkta ConstitutionsUtskoltet
instämmer uti den af
Ridderskapet och Adeln förut uttryckta gemensamma
tanka, eller att någon åtgärd
till grundlagsförändring icke i anledning af
ifrågavarande Kongl. Proposition erfordras;
så kunna Ständerne antingen genast
denna Proposition afslå, eller ock afgöra,
alt de vilja öfver densamma å nästföljande
Riksdag besluta; och om dervid anie Stånd
stanna emot två, blir frågan till nästa Riks
-
236
Den 6 April f. m.
dag uppskjuten. — Jag vill visserligen medgifva
att jag lika med Friherre Ankarswärd
anser hufvudfrågan, eller om Konungen
hädanefter skall tillsätta Ståndens
tjenstemän, mindre vigtig; emedan jag är
öfvertygad, att det aldrig mera skall komma
i fråga. Jag anser hela denna Kongl.
Proposition, hvarom vi nu så mycket orda,
såsom det sista exemplet på ett förkastligt,
och, som jag hoppas, redan förkastadt
system. Jag minnes, huru vid 1823
års Riksdag vi i StatsUtskottet emottogo
tillika med en Kongl. Proposition i ett icke
mindre vigtigt ämne, än förenkling af upphörden,
och redovisning för vår beskattning,
ett helt hästlass med bundtade papper,
och att hela denna fråga ej var närmare
utredd, än att, som orden lydde:
”K. M. vill härmed hafva i Nåder öfver”lemnat
medföljande Handlingar åt Rikets
”Ständers Statsutskott till den åtgärd, som
”kan finnas nödig/’ Jag minnes, huru vi
vid den Riksdagen under sysslosättning med
de angelägnaste ärenderne, allt jämnt inqvietterades
med frågor, som angick Regeringens
prerogativer, dem vi alltid beskylldes
för att vilja träda för nära. Jag hoppas,
att vi hädanefter få vigtigare och mera
utredda Propositioner från Regeringen,
så att vi icke behöfva tumma på Grundlagen,
hälst i sådana frågor, som denna,
der lagen är tydlig, och ingen fordrat,
alt ansvar för gamla förseelser skall äga
D e n 6 April f. nj.
rum. Jag skulle gerna gå in på Grefve
Posses förslag, alt lägga Memorialet till
Handlingarne, om jag ej ansåg det nödvändigt,
att stadga ett exempel på, huru
man kan erhålla ett correctif emot ConstitutionsUtsk
ottes origtiga åsigter. Derföre
anser jag det vara vigtigt, att begagna detta
tillfälle, för att visa, alt det ej är det gamla
ConstitutionsUtskoltels, eller dess tigande
pluralitets, bestående af ir personer, åsigter,
utan Ståndens egna tankar i denna
fråga, som Ridderskapet och Adeln vill
hafva uttryckt. Af denna anledning förenar
jag mig med Friherre Anckarswärd,
och önskar, att Hans Excellence Herr Grefven
och LandlMarskalken ville göra proposition
i enlighet med hvad bemälte Friherre
yrkat.
Herr Lefren: Lika med Friherre Ankarsvärd
förundrar det mig, att ConstitutionsUtskottets
pluralitet varit tyst, och ej
utvecklat sina åsigter med några från Grundlageri
hämtade skäl. I hufvudsaken är jag
deremot ense med Grefve Posse. Jag skulle
derföre icke vara vidlyftigare i ämnet, om
ej den siste värde Talaren yttrat en satts,
den jag ansett böra vederläggas. Han har
nemligen tydt 81 §. i RegeringsFormen så,
att med ordet ConstitutionsUtskott der skulle
menas icke annat, än förstärkt ConstitutionsUtskott.
Herr Hjerta har rätteligen
anfort, att förstärkt Utskott, utom i Grund
-
a38
Den 6 Apfil f. m.
lags- och Bevillnings-frågor icke kan äga
rum, utan då 2:ne Stånd stannat i olika beslut
mot 2 Stånd; men jag hemställer till
den värde Talaren sjelf, om ej det Förstärkta
Utskottet vid sådane tillfällen afgör med
Ständernas rätt. Jag hoppas, att Talaren
ej nekar denna premiss, och derifrån leder
jag mig till bevisning af, att med ordet
ConstitulionsUtskott i 8i §. RegeringsFormen
menas det vanliga, och ej något
förstärkt ConstitutionsUtskott. Det står i
denna ”Afstyrker Utskottet Konungens
”proposition, då må Rikets Ständer genast
”kunna antingen denna Proposition afslå,
”eller ock afgöra, att de vilja öfver den”samma
å nästföljande Riksdag besluta; gäldande
i detta fall 3 Stånds mening, och,
”om 2 Stånd stanna emot 3, deras, som
”beslutet uppskjutit." Det måste således
vara ett nonsens, att Förstärkta Utskottet
först skulle afgöra med Ståndens rätt,
och att Stånden sedermera åter kunna besluta
i frågan. Jag hemställer, om ej den
värde Talaren finnér sig uppmanad att
återtaga den af honom härom yttrade mening,
emedan den kan inverka på framtida
discussioner vid tolkning af våra Grundlagar.
Friherre Cederström, Jacob: ConstitutionsUtskottet
har i början af Memorialet
riktigt uppfattat, att Ståndets så kallade
gemensamma tankar inneburo icke mindre,
Den 6 April f. ra.
än att den Kongl. Propositionen borde afslås.
Här bar yttrats, att ConstitutionsUtskottets
pluralitet, genom tyst bifall, varit
orsak till det förhållande, som nu inträffat.
Det är likväl icke så. Det var unanimiteten,
som lämnade ett tyst bifall till
Konungens Förslag; men i frågan, huruvida
Utskottet borde motivera sitt tillstyrkande,
eller icke, delade sig opinionerne
i Utskottet, och pluraliteten beslöt, att ett
motiveradt yttrande borde afgifvas; vid detta
förhållande må det icke illa upptagas, om
de tio, till hvilka Herr Friherre Anckarsvärd
sällar sig, för att bli den Elfte, äfven
anses för att tigande hafva tillstyrkt
förslaget. Saken är enkel, men Utskottet
har ej behandlat den lika enkelt. ConstitutionsUtskottet
har orätt, då det hemställer,
om Ridderskapet och Adeln vill låta
sine så kallade gemensamma tankar förfalla.
Utskottet! har orätt, ty, efter hvad det i
början af Memorialet yttrar, hade det varit
pligtigt säga, alt Ridderskapets och Adelns
särskildta yttrande ej vore af sådan
beskaffenhet, att handläggning deråt kunde
lemnäs, emedan någon sådan aldrig kunnat
medföra annan lagenlig påföljd, än att
förfalla. Att förkasta e.n Kongl. Proposition
till ändring i Grundlagen, oaktadt ConstitutionsUtskottet
den tillstyrkt, dertill hafva
Ständerne ingen rätt, förr än vid nästa
Riksdag. Jag tror derföre icke annat vara,
att härvid tillgöra, än alt ogilla Utskottets
Den 6 April f. m.
Memorial, men i afseende på sjelfva hufvudfrågan,
och då ingen bland Ridderskapet
och Adeln lärer neka, att en af Utskottet
tillstyrkt Kongl. Proposition skall
hvila till afgörande vid näst påföljande
Riksmöte, torde äfven få sålunda tillgå uti
ifrågavarande fall. De för Ståndets gemensamma
tankar kallade anmärkningar, som
här gjordes, sist ärendet förevar, innehålla
ej något förslag till förändring, och kunde
ej heller lagenligt göra det, då Grundlagen
stadgar, att frågor om förändringar
i Grundlagarne ej få väckas i Ståndets plena,
och anmärkningsrätten emot ConstitutionsUtskottets
utlåtanden i sådana frågor
är inskränkt till de fall, då Utskottet afstyrkt
ett Kongl, förslag, eller utlåtit sig öfver
en af enskild Riksdagsman derom väckt
fråga. Jag anhåller om Proposition till afslag
å Memorialet och instämmande med de
öfrige 3:ne RiksStånden i det beslut, att den
Kongl, propositionen må hvila till afgörande
vid nästa Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag skall ej upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med att yttra
mig i hufvudsaken, då nu endast är fråga
om formen för ärendets behandling. Jag
tror, att man gör bäst bålla sig vid det
egentliga ämne, som är föremål för discussionen.
Jag bestrider ej, att Ridderskapet
och Adeln har i följd af 56 §. Regerings
-
Den 6 A p i- i 1 f. m.
ringsformen full rätt, att återremittera frågan
till ConstitutionsUtskottet, äfven om
Blott för att bereda pröfning af Ståndets,
för dess gemensamma tanka förklarade, mening.
Jag finner §. tydlig, emedan der
äfven talas om behandlingen af en Kongl.
Proposition i Grundlagsfråga, men jag hemställer,
hvartill denna återremiss skulle
tjena. Ridderskapet och Adeln har redan
till ConstitutionsUtskottet öfverlemnat Ståndets
gemensamma tankar, dem äfven Minoriteten
i Utskottet och bland dem Herr
Cederschjöld, som upptagit desamma, ansett
innefatta afstyrkande å Propositionen;
men då något afslag vid innevarande Riksdag,
å denna af ConstitutionsUtskottet tillstyrkta
Kongl. Proposition icke jGrundlagsenligt
kan äga rum, och de öfriga Stånden
deremot lika grundlagsenligt förklarat
^ConstitutionsUtskottets pluralitets tillstyrkande
af propositionen Böra hvila till nästa
Riksdag, så kan någon förstärkning af ConstitutionsUtskottet
till ärendets afgörande
icke komma i fråga eller möjeligen blifva
på närvarande fall tillämplig; och jag är
derföre af den åsigt, att Utskottets memorial
bör läggas till Handlingarne.
Grefve Posses Arvid: Jag är förekommen
af Herr Lefren. Jag anmälte mig, då
Herr Hjerta talade, emedan, om de anmärkningar
han då gjorde, varit riktiga,
19 H. 16
242
Den 6 April f. m.
hade de af mig yttrade slutsatser saknat all
grund. Herr Hjerta har nemligen påstått,
att i 81 §. Regeringsformen, menas icke
det vanliga, utan Förstärkt ConstitutionsUtskott.
För att visa, att icke så är, torde
tillåtas mig, att uppläsa följande stycke ur
nämde §. der det heter: ”Vill Konungen
”hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
”i Grundlagarne, höre Han StatsRådet och
”öfverlemne sedan Sin Proposition, jemte
”StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
”Ständer, som genast, utan att om denna
”proposition öfverlägga, uppdrage Consti”tutionsUtskottetj
att sitt Utlåtande derom
”till Rikets Ständer afgifva.”
Här måste ostridigt menas det vanliga
ConstitutionsUtskoltet. Vidare läses i samma
: ”Tillstyrker Utskottet hvad Konungen
föreslagit, hvile frågan till nästa Riks'
”dag, då Rikets Ständer skola sitt beslut
”derom fatta.” Ordet: Utskottet måtte väl
här hafva afseende å samma Utskott, till
hvilket ärendet blifvit remitteradt, d. v. s.
det vanliga ConstitutionsUtskottet, och således
hoppas jag, att Herr Hjertås anmärkning
finnes oriktig, men den af mig yttrade
mening deremot ovederläggelig.
Grefve Frölichj David: Jag bade äfven
för min del, såsom deltagande uti den
sex timmars långa debatt, hvilken, då frågan
här sist förevar, ägde rum, ämnat att
Den 6 April f. m. 2^3
i dag närmare utveckla mina åsigter öfver
det märkvärdiga Memorialet, meli då jag
liört, att äfven de, som varit af motsatt
tanka med mig, ogilla detsamma, förbigår
jag alla critiska anmärkningar deröfver, som
skulle haft för ändamål, att ådagalägga ibland
annat origtiga citationer ur Ständernas skrifvelse
i ämnet vid förra Riksdagen. Jag
inskränker mig nu till formen för den behandling,
som Ridderskapet och Adeln går
att taga, för att vinna slut i denna sak.
Man har fäst sig vid skillnaden emellan
att afstyrka och af slä ett Konungens GrundlagsFörslag.
Grefve Posse har förklarat
omöjligheten, att nu afslå den Kongliga
Propositionen. Jag medger det vara rätt.
Om fråga vore att företaga något sådant,
skulle jag äfven sätta mig deremot, men
jag kan ej linna, derest man vill hålla sig
vid tydliga ordalagen, hvilket jag för min
del alltid gerna gör, huru man kan komma
till en sådan slutsats. Det måtte vara tydligt,
att, då Ståndet ej vill tillstyrka bifall
å den Kongliga Propositionen, Ståndet
måtte äga rätt, att, vid debatteringen derom,
afstyrka densamma, men deraf följer
ej, att Ståndet de facto afslår propositionen.
Härpå livälfver sig hela frågan, och
då Herr Grefve af Wetterstedt sagt, att
han för sin del ej skulle finna det vara
orätt, att förstärka ConstitutionsUtskottet,
om han deraf kunde inse någon påföljd,
16®
»44
Den 6 April f. ra.
får jag förklara, att jng finner deraf uppstå
någon påföljd, den nemi. att om Förstärkta
ConstitulionsUtskottet finner de anmärkningar,
som Ridderskapet och Adelil
sist behagade förklara för deras gemensamma
tankar, vara riktige, så händer det, att
Förstärkta ConstitutionsTJtskottet, icke sorn
det vanliga Constitutionslltskottet nu gjort,
tillstyrker bifall å den Kongliga Propositionen,
utan i stället afstyrker densamma.
Propositionen blir derföre icke afgjord eller
afslagen, enär sådant endast tillkommer de
härnäst sammanträdande Ständer. Jag finner
frågan så klar, att all sammanblandning
af orden afstyrka och afståf ej borde
förvilla Ridderskapet och Adeln, att fatta
ett beslut, som vore stridande mot hvad
Ståndet en gång förklarat utgöra dess gemensamma
tankar. Jag anhåller, att Memorialet
mätte ogillas, emedan det ej vederlagt
de anmärkningar i sak, som innefattas
i de tankar Ridderskapet och Adeln
förklarat för Dess gemensamma, och att
sådant måtte föranleda till frågans behandling
af ett Förstärkt ConstitutionsUtskott,
derefter frågan kommer att definitift afgöras
vid näst infallande Riksmöte.
Herr Hjerta: Jag kan ej lika med Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt inse,
huru någon återremiss till det vanliga ConstitutionsUtskottet
kan komma i fråga; men
jag instämmer med Grefve Frölich i sista
Den 6 April f. m.
245
meningen af dess yttrande, alt ett Förstärkt
ConstitutionsUtskott Lör uppdragas
behandlingen af delta ärende, så att Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar
antingen blifva afstyrkte eller tillstyrkte.
Om det Förstärkta Utskottet da afgifver ett
tillstyrkande Utlåtande, förekommer icke
vidare öfverläggning i ärendet under denna
Riksdag; äfvensom, i fall af ett afstyrkande,
och om två Stånd stadna emot två,
frågan uppskjutes till afgörande vid nästa
Riksdag, då alla fyra Stånden definitift
komma alt yttra sig öfver den Kongliga
Propositionen. På denna grund anser jag
ingen vådlig princip hafva blifvit af mig
yttrad, då jag sagt, alt detsamma gäller
för Förstärkt som för vanligt ConstitutionsUtskott.
56 §. omtalar tydligt, huru förstärkt
ConstilulionsUtskott skall tillsättas,
och en sådan fråga, som denna, der afgöras.
Jag föreslog derföre, alt Memorialet
måtte återremitteras till det nu varande
ConstilutionsUtskottet, på det ärendets behandling
af Förstärkt ConstitutionsIJtskott
må kunna tillvägabringas.
Grefve HamiltonJohn: Jag anhåller,
alt Herr Cederschjölds yttrande i ConstilutionsUtskottet
af den 5 sistlidne Februarii
måtte uppläsas.
I anledning häraf upplästes Herr Cederschjölds
den 5 sistlidne Februari uti
246
Den 6 April f. m.
ConstitulionsUtskottet afgifne, vid Utskottets
förevarande Memorial bifogade, yttrande.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner>
idolph Göran: Jag hade ej tänkt i detta
ämne upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, enär frågan blifvit så väl utredd af
Herr Grefve Posse och Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt, men då jag
nu hör den sats yrkas, att ett ConstitutionsUtskott,
som en gång tillstyrkt bifall å en
Konglig Proposition, skall förstärkas, för
att tillvägabringa ett afslag derå, och att
följagteligen tvänne stridiga utlåtanden öfver
en och samma fråga, båda i ConstitutionsUtskottets;
namn afgifna, skulle komma
att hvila till nästa Riksdag för att då Grundlagsenligt
behandlas, kan jag ej tillbakahålla
min öfvertygelse, att jag häruti finner
en fortsättning af dessa anmärkningsvärda
försök att misstyda Grundlagarne, hvarigenom
man dels förklarat för tydligt, hvad
som icke var det, dels vid andra tillfällen
velat gifva åt Grundlagen en tolkning stridande
emot dess bokstafliga föreskrift, och
att jag tror, att på sådant sätt all säkerhet
skall rubbas för beståndet af de genom
Grundlagen stadgade förhållanden, och frihetens
undergång således beredas. Jag måste
derföre protestera emot alla sådana försök,
och då Konungen, vid detta tillfälle,
gått Rikets Ständers önskningar till mötes,
Den 6 April f. m. 247
icke allenast genom ett Förslag till Grundlagens
förtydligande, utan äfven, genom
ett i förhand gjordt begifvande, kan jag ej
annat än yrka, att ConstitutionsUtskottets
Utlåtande, sorn tillstyrker bifall å Konungens
nådiga Proposition, måtte enligt Grundlagens
föreskrift blifva hvilande till afgörande
vid nästa Riksdag, såsom de trenne
öfrige RiksStånden redan beslutat.
Herr Rosenblad , Bernhard: Äfven jag
bar reminiscencer, ehuru ej från längre tid
tillbaka än denna Riksdag, och äfven denna
debatt. När jag nu sett försök göras, att
godtyckligt tolka Grundlagen efter enskildta
åsigter, har min uppmärksamhet ännu mera
blifvit fästad på nödvändigheten af, att
strängt bålla sig vid det visa Stadgande i
83 §. af vår Regeringsform, som bjuder,
att Grundlagarne skola efter deras ordaly»-
delse i hvarje serskildt fall tillämpas. Vi
kunna af vår egen historia hämta flera exempel
Lill bevis på vigten af denna sats.
För icke mer än Ettllundrade år sedan hade
vi en Grundlag, som stadgade, att
Rikets Råd blott skulle räda, och Konungen
styra med Råds råde, icke Rikets Ständer;
men denna Grundlag tolkades så länge
efter enskilda åsigter, att en af Rådets pluralitet
använd Stämpel med Konungens
namn, mot Konungens vilja, gaf kraft åt
Kouungsbud,;alt ombytlig» majoriteter
iuom RiksStåiiifen och Secreta Utskottet till
-
248
Deri 6 April f. m.
ägnade sig oinskränkt magt öfver RiksStyrelsen,
och att slutligen den ig Augusti
1772 af liela Svenska Folkets önskningar
framkallades.
Jag erkänner riktigheten af den grundsats,
alt sådane Tjenstemän, som Notarier,
böra tillsättas af det Stånd, hvartill de
höra, och jag tror, att detta äfven föranledt
Konungen, att nu, i sanning för första
gången, gå Ständernas önskningar till
mötes, så fort cle för honom blifvit framlagda.
Man har ansett, att genom erkännande
af nödvändigheten, att förtydliga 24
§. i Riksdagsordningen, våda skulle uppkomma,
derigenom att man då kunde hafva
ansetts erkänna den sats, att allt hvad som
ej uttryckeligen vore förbudit, vore tillåtit.
Vöre slutsatsen riktig, skulle jag ock motstrida
den föreslagna förändringen, men,
mine Herrar, här finnes en annan vida-*
kraftigare grund, hvarpå Konungens rätt
att tillsätta BondeStåndels Notarier hvilar,
nemligen heij dens > så länge denna ej af
uttryckligt laghud blifvit upphäfven. Då
1810 års Riksdagsordning stiftades, tillsatte
Konungen dessa Notarier, och denna Grundlag
gjorde deri intet hinder. Må jag här
få återkalla efterdömet af det Land, der
Konstitutionel frihet troligen slagit de djupaste
rötter — af England. Der gäller såsom
orubblig grundsats — häfd ens rätt, till dess
den af skrifven Lag blifvit upphäfven, och
Den 6 April f. m.
24o
jag mäste medgifva, att jag endast i antagandet
af denna grundsats, finnér säkerhet
mot godtycket, då ingen Lag kan vara så
bestämd,- så upptagande alla möjliga fall,
att den icke kan vrängas.
För att visa, huru orätt Herr Hjerta
tolkar Grundlagen, anhåller jag, att ur 56
§. i Regeringsformen få uppläsa det, som
deri handlar om Förstärkt ConstilutionsUtskott.
Det lyder nemligen: ”Utskottet
”åligger då, att samtelige RiksStåndens tan”kar
till ett helt utlåtande i möjligaste
”måtto sammanjemka, och, om oförenliga
”skiljagtigheter finnas, dem derjemte till
”samteliga RiksStåndens behandlande an”mäla.
Förena sig derefter samtelige Riks-»
”Stånden om ett enahanda utlåtande, hvile
”det till ett slutligt antagande eller förkastande
på tid och sätt, som ofvan före”skrifne
äro. Blifva åter något Stånds tan”kar
i någon eller några delar skiljagtige
”från de öfrigas, och samma Stånd sig icke
”efter de öfrige fogar; varde Constitutions”Utskottet,
genom val af RiksStåndens ple”na,
till slutlig jemkning förstärkt till ett
”antal af tjugo personer af hvarje Stånd,
”hvilka genom samfälld, icke efter Stånd
”anställd, omröstning skiljaktigheterne för”ena,
och det dymedelst fullständigt be”redde
utlåtande hvile sedan till Rikets
”Ständers afgörande, som ofvan sagdt är.”
Det är således först, sedan sammanjemk
-
25o
Den 6 April f. m.
ning af RiksStåndens tankar icke kunnat
ske, och öfrige här föreskrifne åtgärder
blifvit iagttagne,som Förstärkt ConstitutionsUtskott
kommer i fråga. Härmed må det
tillåtas mig, att jemföra 81 §. af samma
Grundlag, der det heter: ”Vill Konungen
”hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
”i Grundlagarne, höre Han StatsRådet, och
”öfverlemne sedan Sin Proposition, jemte
”StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
”Ständer, som genast, utan att om denna
”proposition förut öfverlägga, uppdrage
”ConstitutionsUtskottet, att sitt utlåtande
”derom till Rikets Ständer afgifva. Tillstyrker
Utskottet hvad Konungen föresla”git,
” — således innanfråga omFörstärktConstitutionsUtskotts
tillvaro ägt rum, — ”hvile
”frågan till nästa Riksdag, då Rikets Stän”der
skola sitt beslut derom fatta. Afstyr”ker
Utskottet Konungens proposition, då
”må Rikets Ständer genast kunna antingen
”denna proposition afslå, eller ock afgöra,
”att de vilja öfver densamma å näst följande
Riksdag besluta; gällande i detta
”fall tre Stånds mening, och, om två Stånd
”stadna emot två, deras, som beslutet uppskjutit.
” Äfven här föreskrifves således
en åtgärd, som bör vidtagas, innan Förstärkt
ConstitutionsUtskott kan komma i
fråga, hvilket först då inträffar, när i anledning
af det enkla Utskottets utlåtande
olika beslut inom RiksStånden blifvit fattade.
Man lärer således emot Regerings
-
4
Den 6 April f. m.
Formens 83 §., icke i den 81 kunna inpractisera
ett Förstärkt ConstitutionsUtskott;
och förenar jag mig, hvad den förevarande
frågans behandling angår, med Grefve
Posse.
Friherre Cederström: Det är egenteligen
af Herr Hjertås och Grefve Frölichs
anmärkningar, som jag finner mig uppmanad,
att till desammas vederläggande upptaga
några ögonblick. Dessa Herrar hafva
trodt, att ett ConstitutionsUtskotts Utlåtande
ej vore annat, än ett vanligt Utskotts,
och kunde på samma sätt, som det, bringas
till afgörande. Sådant är dock i rak
strid emot Grundlagen. ConstitutionsUtskottet
har redan yttrat sig i hufvudfrågan,
och tre Stånd hafva bifallit dess åsigter
deraf. Endast genom ett Förstärkt ConstitutionsUtskott
kan någon ändring deri tillvägabringas,
men den mening det uttalar
förblifver Rikets Ständers beslut, emedan
det Förstärkta Utskottet afgör med Ständers
rätt. Likvist skall en Konglig Proposition
om Grundlagsförändring, enär den
blifvit af ConstitutionsUtskottet tillstyrkt,
först å nästa Riksdag till Ständernes afgörande
upptagas. Om nu det genom Nämd
förstärkta ConstitutionsUtskottet afstyrkte
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, skulle
detta afstyrkande, efter de ofvannämde värde
Ledamöternes mening, hvila lill afgörande
vid nästa Riksdag. Det är dock så
252
Den 6 April f. m.
mycket mindre rätt, som om en Kongl. Proposition
blifvit ;if ConstilutionsUtskottct afstyrkt,
kan den genast vid samma Riksdag
af Ständerne afslås. Jag anser derföre icke
möjligt, att någon sådan proposition, som
dessa Herrar åsyftat, kan framställas, utan
måste denna af Konungen väckta fråga om
ändring i Grundlagen hvila till afgörande
vid nästa Riksmöte.
Friherre Anckarsvärd: Jag skall ej vidlyftigt
uppehålla mig vid sjelfva hufvudämnet,
utan blott fästa mig vid ConstitutionsTJtskottets
Memorial. Jag föreställer
mig nemligen ConstitutionsUtskottet, som
en Auctoritet, hvilken ej afgifver Utlåtande,
innan den fullständigt behandlat frågan,
och då bade Utskottet bort först hos Ridderskapet
och Adeln göra framställning om
tankarnes slutjemkning genom Förstärkt Utskott,
innan någon anmälan skedde bos
de öfrige Stånden. Detta är hvad jag yrkar
måtte sättas i verkställighet, och jag
hoppas, att Ridderskapet och Adeln är så
consequent, att Ståndet vidblifver, hvad
som sist förklarades för Ståndets gemensamma
tankar, samt öfverlemnar ärendet
till behandling af Förstärkt ConstitutionsUtskott,
enligt 56 §. i RegeringsFormen.
I afseende å hvad af en värd Ledamot blifvit
yttradt om begäret, att förtydliga
grundlagarne, der de redan voro nog tydliga,
så har han visserligen åberopat eli
Don 6 April f. ta.
253
kraftigt exempel, det jng dock af grannlagenhet
vill förbigå, under den enkla anmärkning,
att efterdömet härvid visat sin
verksamhet, och torde man härutinnan igenfinna,
huru verket alltid prisar mästaren,
och jag tror ej, att det är den enskildta
Represen tanten, som börjat finna otydligt,
hvad verkeligen var tydligt, utan att det
är ifrån andra håll, som första exemplen
derpå gifvits; och det är just derifrån, sorn.
hela den under disscusionen i detta ämne
yttrade farhåga uppkommit. Jag anhåller,
att Ridderskapet och Adeln ville fatta
beslut om Förstärkt ConstitulionsUtskott,
och, till verkställighet deraf, gifva sådant
tillkänna åt nu varande ConstitulionsUtskott.
Grefve Horn j Claes Fredrik: Friherre
Anckarswärd har till en del vederlagt Hans
Excellence Herr Grefve Mörners yttrande,
men jag får tillägga, att då Herr Grefve
Mörner sagt, att den Kongl. Propositionen
grundar sig på Ständernas önskan, är likväl
förhållandet icke så, hvilket jag anhåller att
få visa med slutet af Ständernas underdåniga
skrifvelse i ämnet vid förra Riksdagen,
hvarest orden lyda: ”Rikets Ständer, som
”funnit BondeStåndets rättighet, att, med
”undantag af Secreteraren, hvilken af Konungen
utnämnes, efter eget val tillsätta
”Ståndets Canzli-betjening vid Riksdagarne,
”vara uti 2/f §. Riksdagsordningen uttryckligen
rnctlgifven, få fördenskull hos E.
3t54
Den G April f. m.
”K. M. i underdånighet anhålla, att, vid
”framdeles blifvande Riksdagar, meranämde
”RiksStånd måtte af denna rättighet kom”ma
i obehindrad utöfning, och således ega,
”att hädanefter äfven sina Notarier utse.”
Herr Grefve Mörner, som, efter hvad
jag förmodar, biträdt med sin tillstyrkan
de rådslag, hvilka legat till grund för den
Kongl. Propositionen, har således antingen
icke tagit kännedom om ofvanberörde underdåniga
skrifvelse, eller ock jäfvat sig
sjelf vid åberopandet deraf.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Det
är egenteligen för att meddela Höglofl. Ridderskapet
och Adeln sista portionen af de
emot Utskottets Memorial gjorde Reservationer,
jag begärt ordet. Det är nemligen
Borgmästaren Richerts Reservation jag önskar
att få uppläsa, emedan sådant vid de
flera uppläsningarne ur förevarande Memorial
ej skett. Reservationen lyder så bär:
”Jag önskar den anteckning i Protokollet,
att jag, då hufvudfrågan afgjordes,
”var frånvarande; men jag ber, att äfven
”för framtiden få i Protocollet förvaradt
”mitt bestämda förklarande, att, om jag
”varit i tillfälle att deltaga i Utskottets öfverläggning
och beslut, jag alls icke
”bade med min röst biträdt till det slut,
”sorn fattats, emedan jag anser allt tillägg
”i 24 §• Riksdagsordningen snarare för
-
Den 6 April f. m.
255
”mörka än förtydliga denna §. I öfrigt,
”enär hufvudsaken emedlertid blifvit af Utskottet
afgjord, är jag ej emot, då det sy”nes
grundlagsenlig!, att Ridderskapet och
”Adeln underrättas om den af öfrige Stån”den
vidtagne åtgärd, med förfrågan, huruvida
Ridderskapet och Adeln behagar
”foga sig efter dem. Men som jag förut”ser,
att sådan icke lärer blifva följden,
”tror jag, att, sedan svar härom meddelats
”Utskottet, 56 §. RegeringsFormen torde
”komma att tillämpas.” — Jag har vågat
besvära med uppläsandet häraf, emedan
minoriteten inom Utskottet ty värr är så
liten, att någon afprutning ej kan medgifvas.
Hvad beträffar pluralitetens åsig—
ter, så frugtar jag, att de hafva allt för
mycket syskontycke med det berygtade
Mont rouge, som så ifrigt understödde den
icke mindre fameusa Villélska Ministeren.
Då Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
för en stund sedan begärde ordet,
och, vid frågan om NäringsStipendierna,
fann, att Adeln borde qvarblifva vid sitt
förut i ämnet fattade beslut, men i Canalfrågan
åter, att Ständernas vid sista Riksdag
tagne beslut, icke borde lägga hinder
i vägen för dem, att nu fatta ett motsatt,
hoppades jag, alt Hans Excellence nu skulle
linna tourén vara å nyo kommen till
Ridderskapet och Adeln, att förblifva vid
den tanka de en gång i denna sak yttrat.
Detta hopp slog fel. För att åtminstone
a56
Den 6 April f. m.
för min del vara consequent, förenar jag
mig med Friherre Anckarswärd i begäran
om den proposition, hvarom Friherren anhållit.
Grefve Frölich: Jag har egenteligen
begärt ordet, för att fritaga mig från att
hafva fällt det yttrande, att Förstärkta ConstitutionsUtskottets
Memorial skulle blifva
föremål för behandling vid denna Riksdag.
Hvad som härom yttrades, var sagdt af
Herr Hjerta, och han har sjelf redan förklarat
sin rätta mening dermed. Jag hoppas,
att ingen, som med uppmärksamhet
följt mina ord, deraf kunnat draga den
slutföljd, som Friherre Cederström. Jag
har tyckt mig finna, att man vill etablera
skillnad emellan 56 och 81 §§.; man vill
ej, att Kongliga Propositioner i Grundlagsfrågor,
skola behandlas såsom andra motioner
i denna väg från enskildta eller från
ConstitutionsUtskoltet. Då de från sista
Riksdag hvilande förslag till Grundlagsförändringar
förevoro till afgörande, hafva vi,
lika med de andra Stånden, afslagit det,
hvarigenom Konungens Propositioner skolat
få en annan behandling, än andra Grundlagsfrågor.
Olikheten bestod deri, att om
81 §. tolkades på ett visst sätt, skulle tvifvel
kunna uppstå om ConslitutionsUtskottets
Granskningsrält i afseende på hvad som
af Konungen föreslogs i fråga af Grundlags
natur.
Den 6 April f. m.
natur. Det är detta resultat, till hvilket
man velat komma, och som hade uppstått,
om man antagit elen föreslagne öfverflyltningen
af en del i 56 §. intagne Stadganden
till 8i §. — Att nu åberopa 81 §. efter
det nya förslaget, då den gamla 56 §.
ännu lefver, synes vara, att försöka bortblanda
saken. Att ConstitulionsUtskottet,
sedan det en gång yttrat sig, ej kunde
frångå denna mening, och afgifva ett annat
utlåtande, lärer vara quintessencen af hvad
Herr Grefve Mörner velat säga.— Jag kan
ej finna, hvarföre ConstitutionsUtskoltet,
ehuru i vissa fall uppdraget Domsrätt, alltid
skall betragtas som en Domstol. — Jag
tror deremot, att ConslitutionsUtskottet bör
anses som ett annat Utskott, hvilket, då
det erhåller elt Betänkande ålerremitteradt,
bör göra afseende på de anmärkningar,
hvilka dervid äro gjorde, och, i fall de
finnas grundade, antaga dem, samt derefter
ändra sitt första Betänkande. Från den
synpunct jag utgår, kan icke härledas någon
nödvändighet för det förstärkta ConstilutionsUtskottet,
att underställa Ständerna
sin i saken fattade mening, utan skall den
deremot, efter min åsigt, anses som Ständernas
Ullimatum vid den Riksdagen, hvaröfver
ej då, utan först vid den påföljande,
skall röstas med Ja och Nej, utan att vidare
discussion derom äger rum. Jag tror,
att, då raan ser saken på detta sätt, Herr
19 H. 17
358
Den 6 April f. m.
Grefve Mörners och Friherre Cederströms
anmärkningar skola förfalla.
Jag utredde kanske ej, sista gången
lag hade ordet, så fullständigt som jag borde,
Grefve Posses förslag, att lägga Memorialet
till handlingarne, hvilket skulle innefatta
en medelväg emellan hvad Grefven
ansåg vara rätt och orätt. Jag anser någon
medelväg i slikt fall icke böra begagnas,
emedan det rätta aldrig är mer än
ett. Detta den ädle Grefvens förslag kallar
jag att tyda och tolka Grundlagen från,
och ej i enlighet med, ordalydelsen. —
Slutligen får jag förena mig med den af
Friherre Anckarswärd gjorde framställning,
att ConstitutionsUtskottet, som måtte begripa
grundlagarne bättre än vi kanske,
men dock nu begärt få veta, om Ridderskapet
och Adeln vidblifver sitt förra beslut,
måtte få svar derå, och att, enär vi
ej kunna frångå vårt en gång på goda skäl
fattade beslut, att icke antaga den Kungliga
Propositionen, emedan den innefattade
vådliga otydligheter, och Utskottet icke
vederlagt denna SLåndets gemensamma tanka,
saken må blifva öfverlemnad till behandling
af Förstärkt ConstitutionsUtskott,
i enlighet med 56 §. Regeringsformen.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag anhåller endast att få förklara, det jag
alldeles icke är okunnig om innehållet af
I
Den 6 April f. m.
Bitets Ständers skrifvelse i detta ämne vid
sisllidne Riksdag; meni att, då jag, lika litet
som någon annan bland Konungens Rådgifvare,
kunnat tillerkänna Rikets Ständer
rättigheten alt ensamrne förklara Grundlagarne,
bar jag ieke heller kunnat anse sådane
Förklaringar annorlunda än såsom
önskningarj uttryckta af Rikets Ständer»
och jag har vid detta tillfälle med nöje
funnit, att Kongl. Majrt ville gå dessa Önskningar
till mötes. Nu, när jag finnér ett
fortsatt bemödande, att ensidigt förtyda
Grundlagen, kan jag icke annat än förklara
sådant anmärkningsvärdt, och jag tror liäfderna
lika mycket skola anmärka det, som
alt dylika efter år 1720 med framgång fullföljda
anspråk ledde till det resultat, att
friheten försvann och despotismen koni.
Herr Lefrén: Jag anhåller om tillgift,
för det jag ännu en gång yttrar mig; men
det är måhända icke likgiltigt, om man söker
genast besvara, eller ej» hvarje försök,
att gå Grundlagarne i bakhåll. Jag får förklara
Grefve Frölich mitt förbindelse, för
det lian, genom sitt sednaste utlåtande,
hjelpt mig Öfvertyga Hr Hjerta, att han
gjort en origtig tillämpning af 81 §.; men
Herr Grefven har nu sjelf begått ett lika
misstag; och jag hoppas, att någon annan,
som i öfrigt tänker lika med Herr Grefven,
måtte åter hjelpa mig, att vederlägga
Den 6 April f. m.
honom. Herr Grefven yttrade: att man
genom en viss tolkning af 81 §. skulle
kunna betaga Stånden deras rätt, att öfverlägga
om Grundlagstydningar, äfvensom
icke tillåta ConstitutionsUtskottet öfver denna
proposition ens säga sin tanka. Nu innehåller
olyckligtvis den beskedliga 81 §.
sora alltid ändå är tydlig: ”Vill Konungen
”hos Rikets Ständer föreslå någon ändring
”i Grundlagarna, höre Han StatsRådet och
”öfverlemne sedan Sin Proposition, jemte
”StatsRådets tankar deröfver, till Rikets
”Ständer, som genastutan att om denna
”Proposition förut öfverlägga _, uppdrage
”ConstitutionsUtskottet_, att sitt utlåtande
”derom till Rikets Ständer afgifvaHuru
är det då möjligt, att utan komplett utstrykande
af hela denna §. sätta i fråga, att
ConstitutionsUtskottet icke skall afgifva något
Utlåtande öfver Konungens Proposition,
och Ri,ksStånden öfverlägga efteråt om Utskottets
Utlåtande, emedan sådant före Utlåtandets
afgifvande icke får ske.
Grefve Frölich: Jag har visserligen
ingenting emot den vexelundervisningsmethod,
som Herr Lefren tyckes vilja göra
gällande. Tvärtom finnér jag den förträfflig,
i detta, sorn i alla andra afseenden.
Må det likväl tillåtas mig åberopa, att det
icke är jag, som vill tyda Grundlagen på
det vis, som man fruktat, att den skulle
blifva tydd. Men till bevis derom, att
I
Den 6 April f. m.
den verke]igen kan blifva så lydd, ber jag,
alt blott få uppläsa en del af Utskottets
förevarande Memorial. Utskottet säger nemligen:
”Förslaget är, i allt fall, Konungens,
”ej ConstitutionsUtskottets. Konungens propositioner
i Grundlagsämnen måste af Utskottet
bestämt tillstyrkas, eller afstyrkas;
”Utskottet äger icke rätt, att tillstyrka 'dem
”modifierade, ej eller att afstyrka deras
”upptagande till grundlagsenlig beredning.
”RiksStånden åter är förbehållit, att göra
”anmärkningar; dock ej mot Konungens propositioner,
utan vid Utskottets yttranden.”
Jag hemställer till hvar och en, om detta
innebär något annat, än att ConstitutionsUtskottet
skulle hafva ingen vidare handläggning
af frågan, än att afgifva ett Utlåtande.
Detta Utlåtande får icke vara motiveradt;
det skall likväl innehålla ett bestämdt
till- eller afstyrkande, Under dessa
ordens annalkande till hvarannan, synes
mig ligga en sjuning som säger: Utskottet
skall, utan att raisonera öfver saken, bestämdt
till- eller afstyrka propositionen.
Stånden åter, man bör noga observera det,
få icke göra anmärkningar vid Konungens
proposition, utan blott vid Utskottets yttrande.
Om nu detta yttrande saknar all
motivering, såsom här är fallet, så hemställer
jag, hvad slags interessant discussion
skall kunna uppstå öfver den vigtiga
frågan, om en ny Grundlagsparagraf är
nyttig, eller skadlig. Jag öfverlemnar nu
262
Den 6 April f. nj.
till Herr Lefrén, att först och främst ogilla
detta, som jag nu yttrat, och sedermera,
med tillhjelp måhända af någon bland dem,
hvilka författat Utskottets Memorial, tillvägabringa
en vexelundervisning härom till
Ridderskapets och Adelns fromma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen
fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, alt det alltid vore
mindre angenämt, då en lång öfverläggning
uppstod angående formen af ett måls
behandling. Den i afseende å formen nu
uppkomna fråga hade härrört derifrån, att
ConstitutionsUtskottet väl förklarat Ridderskapets
och Adelns anmärkningar öfverhufvud
innebära ett bestridande af den
föreslagne redactionens nödvändighet och
nytta, samt följa k teli gen afslag på Konungens
proposition i Dess närvarande skick,
men icke bestämt tillkännagifvit, om eller
hvilka af Ridderskapets och Adelns anmärkningar
Utskottet ansett så beskaffade, att
de icke kunde till den i 56 §. Regeringsformen
föreskrifne jemkningsåtgärd föranleda,
Hans Excellence ansåg, i anledning
af den förefallne discussionen, Ridderskapet
och Adeln kunna, antingen, till den
Den 6 April f. m. r 263
behandling 56 §. Regeringsformen föreskrifver,
godkänna den af ConstitutionsUtskottet
föreslagne nya redaction af 24
§. Riksdagsordningen, eller ock anmoda
ConstitutionsUtskottet, att, efter förnyad
pröfning af Ridderskapets och Adelns anmärkningar,
afgifva ett bestämdt och fullständigt
Utlåtande, om och hvilka af berörde
anmärkningar kunde föranleda till
den i 56 §• Regeringsformen omförmälte
sammanjemkningsåtgärd, hvilken Utskottet
i sådant fall borde verkställa. Hans Excellence
hemställde derföre först, om Ridderskapet
och Adeln behagade godkänna
den af Constitutions-Utskottet föreslagne
ifrågavarande nya redaction till Grundlagsenlig
behandling, enligt 56 §. Regeringsformen.
Ropades starka Ja och Nej.
Grefve Frölich: Jag tillstår, att jag
icke fullkomligt fattat skillnaden emellan
den proposition Herr Grefven och LandtMarskalken
nu framställt, såsom alternatif,
och den andra; om den förra innefattade,
alt Ridderskapet och Adeln ville, enligt
56 §•, behandla frågan, eller ock stanna
vid det beslut, som sista gången vidtogs.
Jag för min del hoppas, att ett allvarligt
vidhållande hos Ridderskapet och Adeln
af samma beslut, måtte föranleda Utskottet,
att behandla frågan, på sätt 56 §. föreskrifver;
det vill säga, att när ett Riks
-
a64 Den 6 April f. m. ,
• ? \ . t
Ständ icke, lika med de öfriga, samtycker
till Utskottets Förslag, Utskottet då ovillkorligen
måste låta saken gå till Nämnd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, alt dess mening
vore, att Ridderskapet oell Adeln kunde,
antingen till Grundlagsenlig behandling godkänna
den föreslagne nya redactionen, eller
ock förblifva vid Dess redan fattade beslut,
i afseende å de mot nämde redaction gjorde
anmärkningar, samt å desamma äska ett
bestämdt och fullständigt svar.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
den af Honom nyss gjorda proposition, angående
godkännande af den nya redactionen
till Grundlagsenlig behandling, enligt
56 §. Regeringsformen.
Ropades starka Ja och Nej, samt Votering.
Friherre Cederström: Jag anhåller få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att i det första alternativet
måste det nödvändigt blifva den 81 §. sorn
skall tillämpas; ty det är denna §., enligt
hvilken frågan skall behandlas nästa Riksdag,
i fall Ja-propositionen bi fa lies.
Grefve Frölich: Innan Voteringspropositionen
framställes, anhåller jag vördsamt
att få fästa Herr Grefvens och LandlMarskalkens
samt Ridderskapets och Adelns upp
-
Den 6 April f. m, a65
märksamhet derpå, att den icke må ställas
så, att vi skulle komma att votera öfver
precist detsamma, som förra gången, nemligen
hvilka våra gemensamma tankar äro.
Herr Danckwardt _, Magnus Georg: Sedan
Ridderskapet och Adeln nu, såsom jag
tror i 3 timmar, discuterat om formfrågan,
anhåller jag, att få i Ridderskapets och Adelns
minne återföra, hvad sjelfva saken
enkelt angår.
Hans E.vcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att Ståndet redan
genom beslut förklarat öfverläggningen
i målet fulländad; samt att fråga nu endast
vore om voteringsPropositionens uppställning
och blifvande innehåll.
Herr Danckwardt: Ja, det är blott i
frågan om hvad sjelfva propositionen skall
innehålla, som jag ber att få yttra några
ord. Det är icke deruti fråga om att uttrycka
en rättighet för BondeStåndet alt
utnämna sina Notarier. Denna rättighet är
redan af Kgl. Maj:t medgifven. Frågan är allenast
om ett tillägg i 24 §. Riksdagsordningen
åsyftande en fullkomlig tydlighet i detta
afseende för framtiden. Ända till 1818 års
Riksdag var BondeStåndet okunnigt om att
Ståndet skulle äga en sådan rättighet; då först
väckte Ståndet fråga derom, och då stadnade
2:ne Stånd mot 2, i följd hvaraf frågan
förföll. Delta tyckes ge tillkänna, att
266
Den 6 April f. m.
saken icke vore klart i Riksdagsordningen
uttryckt, och jag hemställer då till hvar
och en, hvad skada eller hvad olägenhet
det kan medföra, att ett tillägg i Riksdagsordningen,
bestämdt upptagande BondeStåndets
rätt i denna del, varder meddeladt,
på sätt i Kgl.Maj:ls Proposition föreslås.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde derefter följande
Voteringsproposition:
Den som, till dén behandling 56 §. RegeringsFormen
föreskrifver, godkänner den
af ConstitutionsUtskottet föreslagne nya Redaction
af 24 §. Riksdagsordningen, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln anmoda ConstitutionsUtskottet att,
efter förnyad pröfning af Ridderskapets och
Adelns anmärkningar, afgifva ett bestämdt
och fullständigt Utlåtande, om och hvilka
af berörde anmärkningar må kunna föranleda
till den i 56 §. RegeringsFormen omförmälte
sammanjemkningsåtgärd, hvilken
Utskottet i sådant fall bör verkställa.
Friherre Cederström: Jag får endast
anhålla, att icke 56 §. må nämnas i båda
propositionerna, emedan det är den 8i,
som i förra fallet skall tillämpas.
Den 6 April f. m.
Grefve Frölich: Jag anhåller blott få
uppläsa slutet af Utskottets Memorial.
Ropades Nej.
Grefve Frölich: Ja, då reserverar jag
mig emot hela voteringen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln godkände den nyss föreslagne
voteringspropositionen, med den
förändring, att uti Ja-propositionen insattes
81 §• i RegeringsFormen, i stället för
den 56:te.
Ropades Ja.
Sedan 41» 42» 4^ oc^ 44 §§:ne i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 3 Eftermiddagen,
Hvarvid Hans Excellence Herr Grefven
och Landt-Marskalken öfverlemnade
Klubban lill Grefve Lewenhaupt, Gustaf,
samt bortgick.
Efter Voteringens slut, och sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, befunnos rösterne hafva utfallit,
sorn följer:
Ja — i47.
Nej — io2.
268 Den 6 April e. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Ordföranden
förklarade, att Ridderskapet och Adeln således,
till den behandling 81 §. RegeringsFormen
föreskrifver, godkänt den af ConstitutionsUtskottet
föreslagne nya redaction
af 24 §. Riksdagsordningen.
Herr Hallenborg , Carl Jolian, reserverade
sig emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 4 Eftermiddagen.
Tn fidem Protocoll i,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 6 April 182g.
Plenum klockan | till 6 Eftermiddagen.
Upplästes ett från RiddarhusUlskottet
inkommit så lydande
Hörsam ste Memorial.
Hos RiddarhusUtskottet har Direktörn
vid Kongl. Mapts Hofkapell och Spektakler
Grefve Carl Puke anhållit, att sedan
Höglofl. Ridderskapet och Adeln medgifvit»
Den 6 April e. ra.
269.
att RiddarhusSalen finge till Concerters uppförande
begagnas, Kongl. Maj:ts HofCapell
måtte erhålla tillstånd att å PalmSöndagen
den 12 dennes uti nämnde Sal gifva en Concert
till förmån för Dess Enke- och PupillCassa.
Och får Utskottet, enär det af Ridderskapet
och Adeln meddeldta ofvanberörde
medgifvande endast afser tiden emellan Riksdagarne,
Grefve Pukes sålunda framställda
anhållan hos Ridderskapet och Adeln
vördsamt anmäla, med hemställan, om icke
bifall dertill må kunna lemnäs; likväl emot
iakttagande af de vilkor, som för Concerters
uppförande å Riddarhuset emellan Riksdagarne
blifvit stadgade, samt med förbehåll,
att Orchesterställningen finnes borttagen,
och Salen i öfrigt uti behörig ordning
senast klockan åtta påföljande Måndagsmorgonen
efter Concerten; hvilket dock tili
Höglofl. Ridderskapets och Adelns eget ompröfvande
vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 6 April 182g.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
IV. F. Dalman.
Hvilket Memorial, uppå gjord Proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
270 Den 6 April e. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: I likhet med hvad vid 3:ne
föregående Riksdagar varit brukligt, får jag
äfven nu hos Ridderskapet och Adeln vördsamt
anhålla, att FrimurareBarnhusDirectionen
måtte tillåtas att nästa Långfredag
låta här i RiddarhusSalen uppföra en Concert.
Jag försäkrar derjemte, att Orchesterställningen
kan så hastigt borttagas, att
något binder deraf för Ridderskapets och
Adelns sammanträden icke kan uppkomma,
om ock Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle behaga utsätta Plenum
dagen efter concertdagen.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
blef Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardies berörde anhållan af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Föredrogs å 113m RiddarhusUtskottetS
den 7 sistlidne Mars afgifne, samt den 9
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memorial,
med förslag till en ny Riddarhusordning.
Uppå anhållan af Friherre Hnckarswärdh
Carl Henrik, Grefve Horn, Claes
Fredrik, samt Hans Excellence Herr Grefve
De la Gadie, Jacob, skulle detta Memorial,
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
/
Den 6 A p r i 1 e. m.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 18 sistlidne Mars under N:o 8 afgifne,
och den 26 i berörde månad e. m. på bordet
lägde Betänkande, i anledning af åtskillige
föreslagne ändringar uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Stadga örn SkiftesVerket i Riket af
den 4 Maj 1827.
Hans Excellence, Herr Grefve De la
Gardiej Jacob} anförde skriftligen:
Den nya SkiftesStadgan af 1827 bar
i min tanka motverkat Regeringens välgörande
ändamål i hvad Skåne beträffar.
Förhållandet är måhända olika i andra
Landsorter. Vid denna Författning, lika
som alla andra Ekonomiska Författningar
gifvas locala förhållanden, hvilka helt
och hållet förändra den; hvad som är
gagneligt, ja till och med nödvändigt å en
ort, kan deremot vara onödigt, till och med
skadligt å en annan. 25 års erfarenhet
och bepröfvad nytta hade åt Skånska Allmogen
ingifvit förtroende för en kanske den
mäst välgörande Ekonomiska Författning vi
någonsin ägt, och som hedrar Veteranen i
Hans Maj:ts Konungens nu varande StatsRåd;
den ingick i ortens bruk, i ortens
vanor, den lämpade sig efter deras begrepp,
den ingaf dem förtroende, den förenklade
medlen att vinna rättelse, om misstag
möjligen voro begångna, den förkortade
liden för den rättsökande, den ver
-
272
Den 6 April e. m.
tade större enhet i besluten, då beredningen
af målen lades, innan de gingo till
Konungens slutliga pröfning och afgörande,
i Landshöfdingens band. Folket anlitade
utan kostnad gode Män, för hvilka de ägde
förtroende, och desse, utan enskildta åsigter,
utan arfvode, endast förde af nitälskan
för saken, bilade stridigheterne, förenade
sinnena och använde allt bemödande
att afvärja rättegångar. Jag befarar, att samma
ändamål nu ej vinnes, då Gode Männen
oftast nödsakas, att infinna sig vid Domstolarne,
såsom svarande i laglig väg för
hvad de enligt samvete och öfvertygelse
handlat, utsatte för kitslige och vinningslystne
Advokaters medverkan vid Enskiftesförrättningarne,
samt måste möta deras
inkast vid derå följande af dem oftast sjelfve
väckte tvistefrågor; de upphöra nu att varu
livad de i iSo3 års Författning voro ämnade
att vara. Gode Män blifva nu svarande
Parter, och nödgas äfven med den
bästa vilja, de renaste uppsåt, de ljusaste
begrepp i Ekonomiskt hänseende, sjelfve
anlita ombud att möta legde sakförares tillmålen
och inkast.
Jag önskar af dessa skäl, att Enskiftesmålen
återgingo till Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
jrnmediata pröfning, och att
ÄgodelningsRatterne upphörde. En skicklig
och Lagfaren Domare kan äfven med
den
Den 6 April e. ra. 273
•len bästa vilja sakna de Ekonomiska kunskaper,
som i dessa mål så hufvudsakligen
erfordras, och äfven, om jag antager, att
pluraliteten döm agde, upphör dock den
enhet i behandling jag önskade vinna, och
som 25 års erfarenhet och handläggning,
såsom God Man i en betydlig del af Skåne,
öfvertyga! mig vans, då Landshöfdingarne
handlade dessa mål; man behöfver blott
lemna uppmärksamhet, hvad Skäne beträffar,
åt de inkomne fem-års-berättelserna, hvilka
visa att •frdelar af hvad odlas kati, äro redan
odlade och gifva rika skördar, höra dess
innevånares yttrande öfver den Sednare författningen,
deras återkallande af enskiften,
som de vid dess utkommande begärt, för
att öfvertygaS om förträffligheten af den
förra, samt Allmogens och äfven mera upplyste
personers mindre fördelaktiga tanka
om den sednare. Jag vädjar till härvarande
Skåningar; jag vädjar till alla dem,
hvilka genotnrest detta land med någon uppmärksamhet
på dess odling sedan i8o3, då
första Enskiftesstadgan utkom. Det är möjligt,
att orter inöm Scandiens vidsträckta
olikartade Landskap gifvas, för hvilka denna
sednare författning är lämpelig och kanske
förträffelig; jag vill ej neka det, ty jag känner
ej förhållandet å andra orter, men jag
känner Skåne, jag känner folkets lynne der,
jag vet dess tänkesätt om de tvänne så
skiljda Författuingarne, den förmån den
19 H. 18
274
Den 6 April e. m.
förra tillskyndade, begäret med hvilket den
så till sågandes allmänt omfattades, det
ökade förtroende den med hvarje år erhåller.
Jag befarar, att följderne ej blifva desamma
af den sednare, ehuru öfvertygad jag
är, att afsigten varit ren, och syftet det
bästa. Svenska Allmogen, sen att fatta
nyttan af förändringar, fäster sig mer än
andra folk vid gamla bruk, den fruktar
nyheter, den misstänker dem oftast, och
ehuru gagnelig 18o3 års Författning af hvarje
klok och upplyst ibland den ansågs, har
det ju fordrats nära ^ Sekels erfarenhet
Btt öfvertyga den derom. Det fordras, (jag
fruktar det) en ännu längre tid alt öfvertyga
den om den sednares företräde, då
rättegångar utan tal, Ökade kostnader, beliofvet
att anlita Advokater och mångdubblade
omvägar, för den förut okände, nu
följa, ja blifva oundvikliga. Utskotten hafva
\isserligen
på flere af de många anmärkningar, sorn
blifvit anförde, men då ännu flere i min
tanka återstå, torde det tillåtas mig få nämna,
hvad i min öfvertygelse fordrar en ytterligare
handläggning. Förlåten mig, mine Herrar,
vidlyftigheten, men det är en af Sveriges
bördigaste Landskapers väl, som är
i fråga, det är Landsmäns bestånd eller förlust,
som af Författningens tolkning beror.
Då jag nu går att yttra mig öfver Utskottens
Betänkande, torde det tillåtas mig
Den 6 April e. m.
följa samma ordning» som deruti är iakttagen.
5 Cap. 2 §. Lika med Utskotten anser
jag, att allt förtydligande i en allmän
Författning är gagneligt, och gillar således
fullkomligen ändringen ifrån behörig Domstol
tili Härads Rätt.
5 Cap. 3 §. En viss prescriptionstid
bör nödvändigt utsättas; hvad säkerhet
blir eljest, och huru vill man föreställa
sig, att någon kan vilja taga i bruk och
nedlägga kostnad på en mark, som han ej
vet, huruvida lian äger eller ej. Den, som
känner Allmogens tänkesätt, att en under
skifte varande mark aldrig gynnas, aldrig
sorn sig bör skötes, skall lätt inse följderne
af att sakna prescriptionstid för klander,
och den så korrt som möjligt,
5 Cap. 6 §. Samma skäl, jag bär nyss
förut nämnt, får jag äfven här anföra angående
inställelsen af Kronans Ombud. Jag
liar sjelf erfarit, att en längre tidsutdrägt,
till stor förlust så för den enskildte, som
det Allmänna, uppkommit genom desse Ombuds
uteblifvande; antingen böra fÖrrättningarne
lika fullt hafva sin gång, eller Ock
bör en så hög plikt sättas å försummelsen
utan lagligt skäl, att de lidandes förlust,
åtminstone till någon del, derigenom kan
gäldas.
18*
Den 6 April e. m.
6 Cap. a Det är visserligen grundadt,
att längre fram i Författningen eller
ii Cap. i §. är stadgadt, att graderingen
bör föregå skiftesläggriingen; men då 2
puncten föreskrifver delningen, och först
den 5 Ägograderingen, syries mig här en
motsägelse eller åtminstone en saknad Ordning,
och ett tillfälle till tvätydighet, så
angelägen att undvika i Författningen. Om
t. ex. én Landtmätare ordagrant följer den
ordning 6 Cap. 2 §. bjuder, föregår Ägodelningen
graderingen. Jag Önskar således,
att ordningen i denna §. blefve förundrad
i enstämmighet med hvad 11 Cap.
I §. ganska rättvist bjuder.
10 Cap. i <$*. Inrösnings- och Afrösningsjord
äro tvänne nja ord för Allmogen,
i min ort åtminstone högst okände.
Hvarföre behöll man ej de gamle, bruklige,
kände ’ Utskottens förslag att här upptaga
Aker och Äng serskildt, gillar jag fullkomligen;
äfven önskar jag att, der loealen
sådant fordrade, nödvändigt äfven tvenne
skiften godkändes. Jag bär sjelf sorn
God Man erfarit fallet vid Weberöd by i
Malmöhus Län, der vi voro nödsakade lemna
den sidländta Ängen, hvilken höst och
vår stod under vatten, och omöjligen kunde
afta pipås för omliggande höjder, som ett
serskildt skifte, der hvarje Åbo fick sin
sammandragna Ängslott, och vänn derpå,
helst det hade varit omöjligt lemna, en åbo
Den 6 April e. tu.
hela sanka fältet, flan hade tferjned varit
lika illa betjent, sora dess granne, om den
lått de nära dervid belägne flygsandsfijlten,
lill ällt annat än skogsplantering oduglige.
10 Cap. 3 §. Utskottens förslag med
denna §:s uteslutande, gillar jag fullkomligen,
11 Cap. 1 Den ändrade Gradbeliämningen
kan visst vara likgiltig för den
mera upplysta, men är det ej för Allmogen,
som i en så lång tid varit van vid
den förra. Annan nytta kan jag ej heller
med förändringen inse, än tidellvarfvetä
båg att förändra allt hvad förut öfligt varit;
att den gjort mångfaldiga svårigheter,
att den ingifvit farhåga hos Bonden, som
i allt nytt tror sig se ett försåt, att den
väckt långa och onödiga öfverläggningar,
och en villervalla, der föregående skifteslörrättningar
graderat en jord till 6:te graden,
som nu nya Författningen endast uppförer
i första, är hvad jag af egen erfarenhet
och handläggning vid sednare skiftesförrättningarne
sett och kan intyga. Jag
önskar således den gamla Gradbenämningens
åter-införande.
12 Cap. 1 $. Utskottens till denna §.
gjorde tillägg gillar jag så mycket mer,
som serdeles i de fläste orter af Skåne,
skogen med hvarje dag blifver af ett allt
högre värde, och jag har deltagit i Enskif
-
278 Den 6 April e. ra.
ten, der denna mark, som nya Författningen
benämner afrösnings-jord, eller sådan
som till odling ej användbar är, uppgått på
samtelige Byemännens enhälliga begäran
till samma gradetal, som den bästa åkerjorden,
och verkeligen, efter Landtmätarens
och Gode Mäns vitsord, dit bordt böra;
men naturligtvis är ej förhållandet detsamma
på Skånes Slättbyggd, som i Norrland
och Westerbottens nära omäteliga Skogsland.
12 Cap. 2 §. Det af Utskottet föreslagna
tillägg gillar jag fullkomligen, så
vidt möjligt är, att det Allmännas fördel
och den enskildtas rätt dermed står att
förena,
12 Cap. 8 §. Denna §:s första Moment,
strider i min tanka ej endast emot
ägande-rätten, men äfven emot Allmän Lag,
och jag gillar således fullkomligen Utskottens
föreslagna förändring. Med lika rätt
jag, som enskildt ägare af min jord, äga
att sammandraga mine inom ett byelag varande
delar, med samma rätt måste äfven
de andre, om de antingen ej inse nyttan,
eller ej äga medel till ett högst kostsamt
företag, eller ej vilja sig det underkasta,
få bibehållas vid hvad de utan förnärmande
af den förstnämndes rätt att utbryta, kunna
samfällt behålla. Jag bar ofta hört delta
förmynderskap kallas en pligt bos Styrelsen,
en välgerning af densamma. Jag delar
Den 6 April e. m.
279
ej denna tanka. Med samma rätt skulle
jag äfven kunna förpligtas att bruka min
jord efter en gifven ordning, att ej så annan
säd, än hvad som befalltes m. m. Jag
medger, att jag oftast sett, hvad äfven anfördt
blifvit, att de qvarblifvande, efter
en ganska korrt tiderymd, sjelfva öfvertygade
om samfällighetens skadlighet och enskiftets
nytta, begärt det, och sjelfva vållat
sig en ökad kostnad, hvilken den nya
Författningen troligen velat dem bespara;
men allt detta har ej kunnat öfvertyga mig
om rättsgrunden i den sednare Författningen.
Allt tvång emot laglig rätt anser jag
som ett våld, och mera skadande än gagnande
Enskiftenas föremål. Enskiftenas genomdrifvande
på detta vis, skulle upphöra
att vara hvad de nu äro, en välgerning,
en frugt af erfarenheten. Jag inser ej eller
en så väsentelig förmån, ehuru den i allmänhet
sökes, deri att qvarligga i byen
och erhålla hvad man i Skåne kallar toftajorden,
eller den som längst varit i bruk.
Den är alltid den mäst utmärglade, oftast
den sämsta och duglig endast genom det
gynnande af mångårig gödsling den njutit,
då deremot den mera aflägsna är ny, bättre,
och till odling tjenligare. Jag skulle således
önska, att den, som begär enskifte, utan
afseende på de förmåner nu varande Författning
honom tillägger, alltid måtte utflytta
till gränsen af den nu så kallade I11-  yösningsjorden; med den odlingsbjelp För
-
a8o
Den 6 April e. m.
fattningarne billigt honom tillägga, med
den utflyttningsbjelp Staten honom tilldelar,
kan och bör han vara belåten, utan
att uttränga andre fattigare och medellösare
Åboer. Jag har sett missbruken häraf.
Jag har sett de rikaste Åboerne i byen,
med afseende å den förmån Författningen
dem tillägger, och med hänsigt af ett blifvande
enskifte, uppföra stenhusbyggnader
å ett mindre tegskifte de å byens samfälliga
bästa mark agde, begära utbrytning,
den erhålla och borttaga det bästa, det
största område af Byens mark, oftast uttränga
en stor del af de öfrige Byamännen
ifrån deras bästa jord och ägande tomter
och hus. Det är denna olägenhet, jag vågar
säga våld, hvartill Författningen så
till sägande berättigar dem, och hvilket
jag önskade se upphöra. Jag tror ej ändamålet
af Författningen härigenom vinnas,
men hvad jag är öfvertygad om, är att
ipångas olycka derigenom beredes, under cjet
någre få personers nytta orättvist främjas.
i3 Cap. 2 $. På ofvan anförde skäl,
får jag äfven tillstyrka hvad Utskotten härvid
såsom ändring eller tillägg föreslagit.
Ett annat förmynderskap å enskildt mans
ägo är stridande emot min rättskänsla, och
emot det begrepp jag fattat om äganderätten.
i3 Cap. y §. Med Utskottet delar jag
fullkomligen den tanka, alt om bär eudast
3} e n 6 Ap r i) e. ni.
281
förstås skpg i inägor, eller Inrösningsjord,
hör den i delning ingå, oc}i ersättning erhållas,
tj jag gör mig ej begrepp, huru
skog på annans mark kap vårdas, men är
den på afröspingsjorden, hör den skiftas,
och hvar sin lott deruti behålla.
16 Cap. 2 §. Äfven här delar jag fullkomligen
Utskottens tanka hvad MiliticeBoställen
beträffar; då kostnaden, i likhet med
hvad en annan Kongl. Förordning bjuder
för Prästebohl, fördelas på 20 år, synes
mig den böra af Innebafvaren, ej af Staten,
bestridas. Det är ju den förra, ej den
senare, som deraf drager hela förmånen.
.Nogsamt känner jag, huru svaga dessa Boställen,
synnerligen i de lägre graderne äro,
och huru betydlige deremot utgifterne vid
ett Enskifte alltid blifva; men om fördelningen,
som ofvan sagt är, ställes på 20
år , om den jemkas så, att minsta afgiften
blefve på de första, den större på de senare
åren: att afseende gjordes å odlingens
natur, större eller mindre svårigheter dervid,
den deraf utgående odlingsprsättningen,
huruvida Bostället erhölle sin mark
i den bästa jorden o. s. v., om tillträdaren
ersatte hvad afträdaren utöfver dennes
bruknings-tid utbetalt, tror jag det blefye
föga känbart, serdeles om, hvad jag skulle
anse rättvisast och förmonligast, Staten förskottvis
utbetaldte det hela, och årligen
afdroge af Innehafvare!! det utsatta belop
-
282
Den 6 April e. m.
pel. Jag befarar, att om MilitifcBoställen
skulle förunnas den förmån en värd Motionair
inom detta Hus begärt, och hvars
afsigt, till och med skenbara rättvisa, jag
fullkomligen inser, och gillar, det innan
kort skulle blifva de, som ensamme enskifte
begärde, och kostnaden drabbade ensamt
de öfrige Delägarne i byalaget.
18 Cap. 1 S* Gillande fullkomligt det
af en värd talare härstädes, Herr Tham, afgifne
yttrande i hvad denna §. beträffar,
får jag enständigt yrka skiftesmålens behandlings
återställande till Landshöfdingarne.
Jag borde kanhända, med kännedom
af deras vidlyftiga och mångdubblade göromål
nu emot förr, ej äska förökning i
deras arbete, men jag har sett förmånen
af detta behandlingssätt, och olägenheterna
af det nuvarande; den enhet i princip,
som då var, den skiljaktighet som nu åter
uppkommit, det missnöje, den osäkerhet
deraf följt, jag nämner ej ens den ökade
kostnaden, och olägenheterne så för Skif—
testagare, som för Gode Män, ehuru betydlige
de än äro; det upptager på vissa
orter så desse sednares tid, alt man åtminstone
i Skåne har svårt att få någon, som
nu mera vill åtaga sig ett besvär, förenadt
med så mycken tidsspillan, så mycket
obehag.
18 Cap. g, i3 SS' ^r här åter
yrka nödvändigheten, att jordgraderingen
Den 6 April e. ra.
283
föregår ägodelningen. I min tanka beror
hufvudsakligen Enskiftestagarens vinst eller
förlust, eller rättare sagt hela rättvisan af
ett enskifte på den noggranhet, som blifvit
iakttagen med graderingen. Är 'denna
ej med noggranhet, full sakkännedom
och oväld gjord, blir äfven hela Enskiftet
i mer eller mindre mån skadligt för den
ene eller andre af Enskiftstagarne, och huru
vill man ens förmoda, att denna Jordgradering
eller Jordtaxering kan med fullkomlig
oväld ske, när redan hvar och en
känner den jord han skall lemna, eller den
han skall få. Jag åtminstone tror det ej.
De fläste, jag vågar säga det, skola yrka
ett öfverdrifvit värde å den förra, nedsätta
under all höfva den sednare; all billighet
skulle upphöra, rättegångarne mångfalldigas
och upptaga en längd af tid, samt
följakteligen jorden vanvårdas, allmänt och
enskildt lidande deraf blifva en följd. Det
är af samma skäl jag önskade en förändring
i hvad Stadgans 6 Gap. 2 §. bjuder, rörande
graderingens uppgörande ensamt af Skiftesmän
och Gode Männen, utan handläggning
af Jordägarne. Jag anser dem åter
dervid högst nödvändige, och har vid de
mångfaldiga Enskiften jag i egenskap af
God Man öfvervarit, fått en grundad erfarenhet,
det ingen gradering varit noggrannare,
rättvisare och mera ändamålsenlig än
den, hvilken Jordägarne sjelfve, ledde af
Landtmälarens och Gode Mäns råd, verk
-
284
Den 6 April e. ra.
ställt. Det är naturligt, att ingen kan hällre
Jianna jorden, än den, hvilken så till
sägandes dageligen brukar den, och controljen
ligger i den grannarne sarpfällt kunna
lemna, att ingen mannamån gifves den
ena till förnärmande af de andres rätt. Jag
medger att möjligen för de Norra Orterne,
der afvittringarne kunna komma i fråga,
der så stora Landsträckor gifvas, att en
del bör och kan afskiljas, väld kan inträffa,
och Skiftesmannen med Gode Män äfven
böra och kunpa mera rättvist taxera
den ifrågavarande rymden, men i Skåne,
der för det masta Localen är så oändligen
mera inskränkt, der frågan i de flästa fall
endast rörer en redan odlad eller odelbar
jord, och hvarest så till sägande en skillnad
i jordvärde oftast inom någre få tunnelands
rymd ärfordrar pröfning, der kan
i min tanka ej en rättvisare gradering ske,
än som jag bär ofvan nämnt af jordägarne
sjelfve under erforderlig ledning af Skiftesmän
och Gode Män och under Coptrpll
af Byamännen inora sig.
Jag är visserligen vida skiljd från den
tankä, att nya SkiftesStadgan icke innebär
en mängd rättelser af stor vigt, frukter af
den visa erfarenhet 2S års Lagstiftare lemnat;
men den är ej i allt lika lämpelig för
alla orter, den är i mångå fall olämpelig
för Skåne, der följderne redan rönäs af
den förra, der man befarar följderne af den
Den 6 April e. m.
aS5
nya, och skulle göra det ännti mera, om
ej en så betydlig del af dess jord, redan
skiftad, ej mera kan komma i fråga; men
afven för dem, hvilkas omständigheter ej
tillåtit dem, den förra begagna, är man
skyldig afvärja olägenheterna, undanrödja
hindren. Man är härtill dubbelt pligtig,
då öfvertygelsen säger éri, ätt det allmänna
förlorar, att Enskiftesverket, det i alla
afseendén så nyttiga, så välgörande Enskiflesverket
deraf motverkas, hindras, ja så
hufvudsakligen lider, att jäg befarar, att
det alldeles afstannar;
Herr Ribbingj Arvid j uppläste följande:
Den
nya SkiftesStadgans mål är er- s^a
nående af de fullkomligaste Skiften inom stadgan*
hvarje byelag, för hvilket den ock undan- Cartel
rödjer alla hinder af förut verkställde Skif- “j1'.3'
tesförrättningar, hvilka utförts efter andra
grunder än dem, den nya Författningen
upptager. Endast den jordägare, som fått
sin jord i enskifte utbruten, kan nu mera
påräkna alt i sin besittning deraf blifva
orubbad. Det synes likväl, som Lagstiftaren
äfven bordt medgifva orubbelig besittning
åt den, som fått sin jord storskiftad,
och, efter sedermera yppad fråga om
enskifte, fått det på behörig undersökning
grundade af Vederbörande meddelade förklarande,
att enskifte å samma jord ej kunde
äga rum. Utskotten hafva ej varit af
286
Den 6 April e. m.
denna tanka, men jag anhåller att, i händelse
frågan å nyo kommer att dem föreläggas,
de täckas fästa mera uppmärksamhet
vid den osäkerhet i ägande rätten, som
uppkommer deraf, att skifte inom samma
byelag nu för tredje gången, kanske inom
några få år, skall kunna sättas i fråga, samt
dervid, att Lagen elucleras, om mot ett
kraftvunnit Beslut man får genomdrifva
ett af slaget Enskifte genom dess blotta benämnande
för Laga Skifte, tvärtemot EnskiftesStadgans
föreskrift i 3 §. innehållande
, att inom det byelag, hvarest det
en gång blifvit förklarad t, att enskifte ej
äger rum, må ■”ingen vidare fråga derom
”upptagasoch huru leker man icke du
uti denna så kallade oeconomiska Författning
med Lag, derpå grundade kraftvundne
Domar, eller när måleri fullföljts såvida,
äfven Högsta magtens beslut.
Den kraft EnskiftesStadgan, och ännu
mer sednare SkiftesStadgan tillerkänt en
enda delägares ansökning, att uti en förut
blott storskiftad by tillvägabringa ett i möjligaste
måtto väl ordnadt Enskifte, för hvarje
dess delägare, hafva Utskotten sökt förlama
medelst ett i stället föreslaget stadgande,
att Enskifte blott för Sökanden allena
måtte ega rum på ett sätt, att de öfrige
icke sökande byemännen måtte i möjligaste
målto vid deras förra Storskifte bibehållas.
Oagtadt Utskotten yttrat, att
Den 6 April e. m,
287
man ej må tvinga någon för hans egen
nyttas skull till företag, som han ej sjelf
önskar, vågar jag påstå, att Utskotten med
den halfva åtgärd de föreslagit, icke aflyftat
utan försvårat elen i alla fall qvarstående
medborgerliga tungan, att, för allmänt
bästa, underkasta sig den skiftessökandes
fordran. Utskotten hafva i detta afseende
ej allenast motverkat just det allmänna
verkliga gagn, som SkiftesStadgan
åsyftar, att, en gång för alla, få slut på
vidare skiftesfrågor inom ett byelag, utan
äfven, genom det i stället inbringade förslag,
gått tillbaka, enär man finner att redan
i 1807 års EnskiftesFörordning 5 §.
stadgas, att ingen enskiftes utbrytning fick
ske från det Allmänna Byelaget, utan att
tillika plan för alla öfriga delägarne uppgjordes
till erhållande af en lika förmån,
när de i framtiden kunde flen afse och begära.
Ridderskapet och Adeln torde finna,
att denna förutseende omsorg för de ej sökandes
rätt i framtiden icke igenfinnes i
de uti detta fall endast för ögonblickets ro
omsorgsfulle Utskottens Förslag, hvilket, om
det bifölles, skulle hårdare drabba äganderätten
än dess, icke till grunden forskande,
förespråkare förmodat.
Ehuru blott Enskifte sökes och verkställes
för en enda lott, så är det bekant,
att det fordras, att hela Bjelagets ägor
skola uppmätas, beräknas och på Charla
288
flen 6 April e. m.
läggas; på det att den SökaddeS lott skall
kunna till sitt rätta belopp bestämmas. —
Uti den härföre uppgående kostnad måste
alla Byens delägare lika efter hemmantalet
deltaga. Har man således blifvit tvungen
lill utgifter för allt delta, då icke mera
återstår äil liniernes utstakande på Charta
och mark för att fullända enskiftet för alla
lotlerné, så synes det icke vara skäl att
undandraga sig déh sista ringa kostnaden
härför, hvarigenom Enskiftes begagnande
för hvarje delägare, som deraf önskar komma
i åtnjutande, möjeligt göres.
Men det goda kan missbrukas och de
bästa grundsatser fordra i utförandet varsamhet.
Klagan öfver den verkeliga eller
befarade tunga, sorn åstadkömmes genöm
verkställigheten af ett nytt så kalladt Laga
skifte; der hvarest kanske nyss ett Storskifte
föregått, är allmän, och kan icke
med tystnad förbigås. Orsakérne dertill äro
lättfattlige. Ju magrare Hemmanets jordinon
är, ju vidsträcktare pläga ägorné vafa.
Ju vidsträcktare ägor, ju besvärligare
och kostsammare är ock vanligen Landtmäteri-förrättrtingeh,
och utgifterne hafva någon
gång derföre varit så tryckande, att
ägaren fått gå ifrån sin jord, sedan grannen
påtvungit honom ett skifte. Sådane
betänkelige följder har män äfven sett af
Storskiftes- och Énskiftes-Författningarne;
man
XIen 6 April e. tfi. 289
man uiå icke påföra elen nya SkiftesStad*
gan alla. Dock hafva de principer* sorn
legat till grund för de äldre Författningar*
ne, ingalunda blifvit i den nya behöfligen
mildrade, utan nied ytterligare stränghet
och conserjvens utförde. De olägenheter*
sorti af denna hårdhet varit en följd, hafva
flere af Utskottens upplyste Ledamöter
insett, och derföre i åtföljande Reservation*,
på hvilken jag 1 roj) ingår* förklarat sig an*
se, att då skiftesman och gode män bedö*
ma, att ett nytt skifte skulle förnärma någon
enskilds rätt, utan att i allmänhet blifva
fÖrmonligare, så skulle det ankomma på
ÄgodelningsRätts pröfning, oln det borde
ske eller ej; men då nog mycken magt
härigenom synes vara lagd i Landtmätarens
och Gode Männens händer, serdeles om i
betragtande får tagas, att en fattig Och mindre
välsinnad delägare uti en by kail hota
alla sina grannar med ansökning, att få
utskiftad en jord-anlott, soto hail toöj 1 iger»
påföljande dag är färdig afstå till sine borgenärer;
äfvensom, ätt mindre sysslosatt
Landtmätare kart vidtala en sådan Åbo och
lofva honom en viss belöning, för det han
roed slik ansökning skaffar Landtmätaren
en riklig förtjenst, alltså 2:0) föreslås, att
om än Skiftesman och Gode Män, eller 2
af dem förklara, att nytt skifte bör ske,
toen mängden af delägarne, räknade efter
personer, och ej efter ägolotter, äro af root19
H. 19
Den 6 April e. m.
satt tanka, så skall frågan äfven i detta
fall på ÄgodelningsRättens pröfning och vidare
afgörande ankomma.
Jag befarar ytterligare det missbruk,
att den större Lottens ägare kan med skifte
bota den mindre Lottägaren, att afstå
sin jord till den förre, och derföre 3:o föreslås:
att, om skifte än för öfrigt ansetts
bora ske, vare sig å förut skiftad eller ditintills
oskiftad jord, men delägare söka visa
kostnaden derföre öfverstiga -|:del af jordens
hela varande värde, eller, som elter
6 procent räknadt, nära blir det samma
3:ne års inkomst af denna jord, så skall
skiftet inställas, derest ej den, som det ändå
äskar, åtager sig att bekosta det öfverskjutande
beloppet och derföre ställer borgen.
För händelse, att ett sådant förhållande
med kostnaden icke erkännes af Byens
Delägare, skall pröfningen deraf lemnäs
till ÄgodelningsRätten, som fördenskull
värderar Hemmanet och infordrar Landtmätarens
uppgift på skifteskostnaden, den
lian vid egit ersättnings-ansvar till J aproximatift
skall uppgifva.
Att IgodelningsRätt ej i dessa frågor
är sista instantien, är min mening lika som
jag förmodar, att det varit Reservanternes.
Det torde dock böra utsättas.
Jag har nu uppgifvit de missbruk jag
ansett kunna inträffa, jemte medel att före
-
Den 6 April e. m.
komma; men farhågan för desse missbruk
har ej ensamt varit grunden för mina förslag;
den ligger uti afsigten att förekomma,
det ett skifte ej måtte anses som en
olycka inom byelaget, då kostnaden derföre
är större, an att delägalne skäligen
kunna anses böra den bekosta; under det
alt detta hinder för skiftande, vid mera
gynsamma omständigheter för jordbruket,
då det bättre kan bära utgiften för sin förkofran,
af sig sjelft försvinner,
I fråga öm utflyttning kan jag ej an«j3
nät, för min del, än ogilla Utskottens Förslag,
som ovilkorligen och allena ålägger
den Skiftessökande utflyttningsskyldighet,
hvilket förslag mera synes böra betragtas
såsom ett blindvis lagdt hinder mot det
goda ändamål Skiftesförfattningen åsyftar,
än som ett sanni correctif mot de missbruk,
som kunna vid dess utförande sig
insmyga; ty, om man antager, att skiftande,
der det pröfvas gagneligt, bör uppmuntras,
eller åtminstone, att icke hela
Byelaget bör umgälla de olägenheter man
egenteligen vill rigta blott mot den Sökande,
så finnes, att nian bordt undvika den
vissa allmänna skada, som förvållas af att
rifva en kanske på rymlig plan nyss uppförd,
till och med stundom utflyttad ny
åbyggnad, under det man låter en trång
Och nedrält, som i alla fall snart mäst om
•t
9*
291
Den 6 April e. m.
byggas, qVarslå; det är ock tydligt, ätt
beräkningen varit falsk, emedan all misshushållning
och alla utgifter i och för skiftet,
äfven den skiftessökandes utflyttning,
träffa Byelaget gemensamt, och att beräkningsgrunden
dessutom icke öfverensslämmer
med att unna nästan så godt, som sig
sjelf.
Att öfvergifva den gamla tomten, der
Far och Förfäder bott, kan visst vara svårt,
roen lika för den ene, som för den andre,
och man får i alla fall deråt lemna sä mycket
afseende, att man gör de nya bostäderne
otreflig© och obeqväma för åboer och
grannar, hvarigenom kif och tvister för framtiden
föranledas.
Den punkt, som dernäst synes vara
den vigtigaste, rörer frågan om Skogens
skiftande, och huruvida nytt skifte, såsom
stadgan bjuder, å densamma bör ske, på
samma gång, som den öfriga jorden eller
inägorne undergå ny delning, eller om, såsom
Utskotten föreslå, ett en gång i skog
och mark verkställdt skifte skall för alltid
lemnäs orubbadt. Innan den ena eller andra
satsens företräde afgöres, måste erinras,
alt Skiftesstadgan icke utsträcker förordnandet
om ny delning till Bergslagerne,
eller vid andra tillfällen göres gällande,
. än då alla delägarne i skifteslaget derom
äro ense, eller Gode Männen och Skif
-
Deu 6 April e. m.
293
tesmannen förklara ett sådant förnyådt skiftande
nyttigt för alla delägurne, hvaremot
den sednare regeln, sorn Utskotten upptagit,
är allmän och för alla oeftergiflig, så
att om en enda delägare motstrider rubbningen
af ett en gång å Skog fastställdt
Storskifte, skall det lemnäs oförändradi.
Det talande skäl Utskotten anfört: att
osäkerhet i äganderätten till ena eller andra
skogsskiften medförer (den i Skiftesstadgan
bestämda ersättning oagtadt) misshushållning,
kan icke vederläggas; men ett
lika starkt skäl för Skogslotters förening
med inägolotten ligger uti en derigenom
möjelig gjord bättre och dagligare tillsyn
— och detta är af vigt, eller måste det
icke erkännas, att bristande tillsyn orsakat
många enskild tas och de fläste af våra allmänna
Skogars förstöring; och då andra
medel att förekomma Skogsödandet böra
finnas, så kan detta förbud desto heldre
undvikas, som det, lika med ett annat, af
Utskotten föreslagit, nyss omnämndt tvångsmedel,
ingriper i Skiftes väsendets grundsalts,
och i stadgan bestämda utförande,
såsom i hvad 12: 10. föreskrifver om Skiftenas
antal, och i 10: 3. om beräkning af 10
odlingsbara trakter i Skogarne. Denna beräkning
synes väl Utskotten ogilla, men den
är icke dess mindre både billig och rättvis,
emedan försummelser deraf vid Skogsskiftenas
tilldelning i förra tider, då od
-
ag4
Den 6 April e. m.
ling var mindre bruklig, ej kan anses annorlunda
än som vanlig missräkning, för
hvars rättelse så väl allmänna Lagen, som
SkiftesFörfattningarue, ända hittills lemna t
rum.
Först den nya Skiftesstadgan har för
slik rättelse utsatt en praescriptionstid, hvilken
åtgärd för ett ändteligt betryggande
af äganderätten, endast kan hafva sitt försvar
uti den noggrannhet, hvarmed man
först, efter denna Skiftesstadga, måste gå
till väga.
Utskotten förkasta denna noggranhet,
men bibehålla praescriptionstiden; detta är
icke, så vidt jag förstår, rätt. Jag tillstyrker
bibehållande af den sednare på grund
af den förras iagttagande, och jag tror sådant
vara nödvändigt för alt icke glömma
en varningsregel, som Utskotten endast upprepat,
den; att mot all praescriptionstid
kan anföras, att, genom försummadt iagttagande
deraf, det orätta kan blifva gällande
så, som vöre det rätt. Hvad gifves då för
correctif mot misshushållning med Skog,
eller hvad skall uppmuntra, om ej penningeersättningen
kan det, till Skogshushållning
å en mark, som man kan emot sinönskan mista.
Jag svarar och föreslår: rättighet till
den vårdade Skogen, ehuru marken, hvarå
han växer, enom frånskiftas, till så stort
belopp, som svarar emot den minskning i
Den 6 Aprii e. m.
Skogstillgång, Som, genom emottagande i
utbyte af de nya Skogsskifterna, uppkommer,
och bibehållande af denna nyttjande
rätt, intill dess en lika god återväxt å dessa
kan hinna ske.
Syn å Skogen skulle derföre, vid om- *3
byte af ägare, hållas, jemnförlighets-beräkning
upprättas efter de grunder Kongl.
Brefvet den ii Mars 1786 rörande Såganläggningar
upptager, medelst räknande af
safringar, antal af träd på viss rymd, och
derefter på det bela; och derjemte skulle
föreskrifvas, att vid förloppet af de år, som
för gagnande af ens gamla Skog voro utsatte,
Skogen återlemnades i lika godt skick,
som då dess bibehållande enom tillerkändes.
Ett af Utskottens underordnade skäl
emot Skogs-delning lyder sålunda: ”endast
”ett eller annat Hemman kan möjligen er”hålla
sin Skogslott i sammanhang med in”ägolotten,
hvaraf följer att Skogsdelnin”s,
en är alldeles oberoende af inägodelnin*’gen,
och alt det förändrade stadgandet
”således alldeles icke är af behofvet påkal”ladt.
” Det torde ej böra gillas, att Utskotten
så yttrat en mening, som väl den
j Utskottens Betänkande ofta förekommande
Hans Hansson från Gefleborg möjligen
för detta Län kan med skäl hafva framfört,
men som visst icke gäller i allmänhet om
andra Sveriges mer och mindre odlade
296
Den 6 April e. m.
provinser. Stundom närmar sig den fordna
Skogs- eiler afrösningsmarken till inägonatur
derigenom, att "Skogen blifvit afröjd,
Kärr uttappats och i följd deraf elima
t e t förbättrats, stundom finnes den vara
lika god med, ja stundom öfverträffa,
inägorne, och förljenar väl då ett afseende
oell en behandling i förening med desse.
I skogrikare trakter händer ej sällan,
att byen alldeles omgifves af sin Skogsmark
på alla sidor, och bör icke der inägorne
ställas i sammanhang med Utmarken, då
de förra, genom undergående af det nya
skiftet, omläggas?
8:0,7, Till stöd för Stadgandet, att delägare
i Skifteslag skall utan ersättning till öfrige
delägare behålla odlingar, hvilka han
lofligen verkställt eller sedan längre tid besutit,
hafva Utskotten åberopat, dels att
sådant stadgande finnes uti 1783 års StorskiftesFörordning,
dels är bibehållet af LagComiten
i nya Lagförslaget, men örn någondera
delen bör och kan upphäfva Allmänna
Lagens förbud i 4 Cap. c) §. JordaBalken
emot Skattskyldig jords minskning,
det är en fråga, som jag beder Utskotten
öppet och bestämdt besvara. Har det va?
rit något fe 1 a g t i g t i 1783 års Storskiftesstadga,
så synes ej bättre tillfälle till rät?
telse kunna gifvas än för närvarande, då
ämnet bos Rikets Ständer är under öfver?
läggning. Att undandraga sådan mark, sorn
Ben 6 April e. ra.
297
kunnat till åker och äng odlas, all skatt
derigenom, att man vid Skiftet får tillägga
den åt Odlaren till evärdelig skattfri egen-,
dom, innebär väl den tydligaste öfverträdelse
af Lagens förbud emot skattskyldig
jords minskning. Den har likväl ett bestämdt
syskontycke med den i HemmansklyfningsFörfattningen
angående besittning
af odlade lägenheter, Vissa frihetsår, må
Ilända på lifstid, torde vara all den uppmuntran,
sorn å denna väg bör Odlaren
tillerkännas,
„ Ledamöter i det Hedervärda Bonde- 6
Ståndet hafva sjelfve begärt ändring uti
det Stadgande, att Gode Männen skola
knnna uti de frågor, som de med Skiftesmannen
gemensamt afgöra, öfverrösta honom,
till hvilken Skiftesman, eller Landtmätaren,
som på Embetsmanna-ansvar handlar,
Motionairerne haft mera förtroende, så
i afseende på kunskap, som oväldighet,
men Utskotten hafva, under yttrande, att
stadgandet är enahanda om ÄgodeluingsRätt,
hvars 3:ne Ledamöter kunna öfverrösta
Domaren, afslagit framställningen, äfven
ur det skäl, alt icke någon sådan skett
emot ÄgodelningsRätts sammansättning elier
röstberäkning deri.
Jag instämmer fullkomligen i den yttrade
öfvertygelsen om den ansvarige Landtmätarens
större pålitlighet än Gode Män
-
Den 6 April e. m.
nens, och lemnar frågan om ÄgodelningsRätterne
till andras bedömande, blott med
den anmärkning, att den ena sakens vigtighet
icke bevises deraf, att ingen påstått
den andra vara origtig.
5: 2, Utskotten tillstyrka den förändring, att
i stället för att SkiftesStadgan hänviser Rågångstvist
till Laga Domstol, HäradsRätt
i stället måtte utsättas. — Detta tillstyrkande
är icke rådeligt antaga, ty det är
andra Domstolar än HäradsRätten, som äro
de laglige i slike mål.
6: 2, Den förändring i besvärs anförande Ut
skotten
föreslagit i sådane frågor, hvarom
delägare kunna sig förena, men icke träffat
öfverenskommelse, såsom angående delningsgrunden,
bidrag till afflyttning m. m.,
synes tvåtydig. Det heter nemligen: att
den missnöjde inom de i4 dagar, som för
Handlingarnes insändande äro bestämde,
skall hos Skiftesmannen eller Ordföranden
i ÄgodelningsRätten sig anmäla, då Skiftesmannen
bör meddela bestämd underrättelse,
huru med saken skall förfaras; men
för Skiftesmannen har ju den redan gifvit
sitt missnöje tillkänna, hvilken ej ingått i
föreningen, eller ej velat underskrifva densamma,
och om han nu, såsom här föreskrifves,
har valrätt emellan att anmäla sig
hos Skiftesmannen eller Ordföranden; huru
skall den förre då kunna uppfylla det
Den 6 April e. m.
299
föreslagne Lagbudet att meddela den missnöjde
bestämd underrättelse, huru med saken
skall förfaras, om ej anmälandet sker
bos honom, och ännu mer; huru skall han
kunna då fullgöra sitt åliggande, att inom
de bestämda i4 dagarne insända till ÄgodelningsRättens
Ordförande Handlingarne
i målet, särdeles om besvären hos honom
å sjelfva i4:de dagen anmälas.
I fråga om bland allmänna kostnader vid 6*
skifte bör ingå utflyttningshjelp till sådane
lägenheter, som finnas å ägorne upplåtne
till Torpare och Inhyseshjon på lifstid,
och hvilket i 6 §. 12 Cap. icke bestämdt upptages,
— yttra Utskotten helt kort: att då
endast lagligen upplåtne Lägenheter, hvarunder
ej kunna inbegripas Backstugor, kunna
komma i fråga till åtnjutande af ulflyttningshjelp,
så behöfves ej vidare yttrande
derom. Motionairen i denna fråga har alldeles
icke nämnt Backstugor, och således
fått svar om det han icke begärt, under
det han saknar det äskade, men att det,
som är upplåtet åt Torpare och Inhyseshjon,
ej alltid skett olagligt, om jag eljest
rätt fattar hvad Utskotten med detta yttrande
menar, erfares, då i betragtande
lages, att förpantningar och andra afsöndringar,
såsom laglige, af Domstolarne fastställas,
enär en viss'årlig afgäld till Hemmanet
ärlägges.
3oo
Den 6 April e. m.
För att icke nu förtrycka den fattigare,
eller förstöra de små lägenheterne,
hvilkas innehafvare ej eller hafva tillfälle,
att genom prosesser göra sin rätt gällande,
samt till förekommande just af sådane
rättegångar, tror jag att man borde upptaga
såsom till iitflyttningshjelp berättigade
icke allenast lagligen upplåtne Lägenheter,
utan äfven sådane, hvilkas lagliga
upplåtelse icke blifvit satt i fråga, och vid
slutet af §. synes böra tilläggas: att sådane
å ägorne varande lägenheter, hvilka till
begagnande under viss tid blifvit på sagde
sätt upplåtne, må, derest flyttning på
gemensam bekostnad ej pröfvas alldeles oundgängelig,
mot ersättning till vederbörande,
hvilken bestämmes på samma gång som
Ägotaxeringen, under denna tid blifva orubbade.
j8; 18. Det förtydligande, sorn Utskotten åsyftat
dermed, att, vid utsättandet af de besvärs
Handlingar, hvilka, för fataliers bevarande,
borde företes in dupplo, särskildt
upptaga: ”de till saken hörande bevis,”
synes mig vara otydligt, emedan frågan
jemt kan bero på hvad som är bevis eller
ej. Bättre torde vara det i Stadgan befinteliga
uttryck: de Handlingar Klaganden
anser nödige alt förete,
Med undantag af desse anmärkningar
kan jag icke annat än gilla Utskottens Be
-
