# ID: svediakorp-gov351
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,009
# sentences: 2,056
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


STOCKHOLMS E^SKOLAS
. JUBLDISKA- Elb^EET
Protocoll,
hållna
ll os
Höglo flige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Adertonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
I
Thorsdagen den 26 Mars 182g.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 23 dennes f. m. fattade beslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e.
m. den 23 Mars 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 10 sistlidne Februarii
aflåtne, och den 5 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, i anledning af väckt
motion om upphäfvande af Ridderskapets
och Adelns beslut, angående anslående å
Adeliga CadettScholasFonden af 2:ne Stipendier
åt de Adelsmän, hvilka egna sig åt
Näringarne; blef samma Memorial af Ridderskapet
och Adeln afslagit. Ut Supra.
Justerades 3:ne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Ple
-
4 Dea 26 Mars f. m.
—s  _..
. ..
num den 23 dennes e. m. i öfrigt faltade
beslut.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacobf anförde
skriftligen:
56 §. Riksdagsordningen, lämpad till
den oblida behandling, som i sista Plenum
vederfors min då väckta motion, berättigar
och föranlåter mig, att i dag väcka
enny, den nemligen: att, förmedelst en
ändring af eller ett tillägg uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Ordning för Dess och Rikets Canzli,
HofCancelleren må tillåtas, att, då handlingar,
skrifna eller tryckta, ur Riket till
utländsk ort transporteras för hvilkens räkning
som helst, sjelf eller genom Ombud,
i händelse af befogenhet, undersöka , om
bland dem något finnes, som RiksArchivet
eller Statens Bibliotheker tillhör eller tillböra
bort, och, i sådant fall, draga försorg
alt detsamma dit återförskaffas, emot eller
utan betalning, allt efter sig företeende
oms tändigheter.
Lades på bordet.
Grefve Strömfelt, Hans Fr edrikuppläste
följande:
Då under uppläsningen af det anförande
Herr Rosenqvist i sista Pleno afgaf, i
frågan om JustitiaeOmbudsmanuens Berättelse,
jag på minte mig 2:ne mål, som fö
-
D e n 26 Mars f. m,
5
revarit i Högsta Domstolen, hvaraf i det
ena Lagman Pamp var tilltalad, för det han
utan laga skäl insatt en person i häckte,
och åter i det andra fråga var om en våldsam
behandling mot en arrestant i Norrköping,
föröfvad af en Polisbetjent derstädes,
förmodade jag att Herr Rosenqvist afsåg
ett af dessa mål; och som de dervid
förekomne omständigheter, hvilka jag bibehållit
i mitt minne, icke öfverensstämde
med den målning Herr Rosenqvist gjorde;
ansåg jag mig böra anhålla hos Ridderskapet
och Adeln, att i dag få lemna den upplysning,
jag trodde vara af nöden. Men
sedan jag, dels af handlingarne i nyssnämnde
mål, dels ock af JustitiasOmbudsmannens
Berättelser för 1826 och 1827 funnit,
att det är ett annat åtal emot Lagman Pamp,
hvarom Herr Rosenqvist sig yttrat, hvilket
åtal Kongl. Maj:ts och Rikets Götha HofRätt
afgjort, och hvaröfver inga besvär blifvit
till Högsta Domstolen fullföljda; har
jag nu icke någon annan upplysning alt
meddela, än att den misshandlade personen,
som icke allenast var anklagad och misstänkt,
utan ock insatt på bekännelse å Malmö
fästning för ett begånget mord , sedermera
blef om brottet öfvertygad, dömd och aflifvad.
I öfrigt torde hvar och en, som läser
JustitiseOmbndsmannens Berättelse, sjelf vala
i tillfälle att bedÖmma, huruvida Herr
6
Deti 26 Mars f. ra.
Rosenqvists uppgifter äro fullkomligt dermed
öfverensstämmande eller ej.
k nyo föredrogs Stats- och BancoUtskottens
den 14 dennes under N:o 92 afgifne,
samt den 19 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till
Götha Canalbyggnads fullbordande, så vidt
den rörer ett förskott af 100,000 R:dr B:co.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: Ehuru ifrågan om
ett förskott eller lån af 100,000 R:dr, till
fortsättande af Götha^Canal-arbete, endast
är en bifråga, är den dock af sådan art,
att vi nu kunna afgöra den på ett sätt,
hvarigenom hufvudfrågan med detsamma
afgöres; ty om Utskottens Utlåtande antages,
saknar CanalDirectionen medel att
sätta arbetet i skick att kunna fortsättas under
instundande sommar, äfven om Lagstiftningen
sedermera ville bifalla de äskade
bidragen. Under sådan förutsättning,
och då beslutet om bifrågan i så betydlig
mån inverkar på hufvudfrågan och på åsigterne
deraf — emedan det ej kan vara detsamma,
om arbetet är enskildt eller allmänt,
om utförandet är godt eller dåligt,
om missräkningar varit oundviklige
eller följder af försumlighet; emedan det
1
Den 26 Mars f. ra.
7
icke kan vara likgiltigt om detta arbete en
dag skall bära frukt, eller endast qvarstå
som en prydnad, som ett minne af förhastade
beslut, ehuru jag tror, att man på
sina ställen skulle få skäl att, i stället för
förhastade beslut, sätta förhastade omdömen
— under sådane förhållanden, säger
jag, har Ridderskapet och Adeln rätt att af
mig fordra en fullständigare redo för sjelfva
saken. Visserligen komrner en lång erfarenhet
mig härvid till hjelp; men jag bekänner,
att jag brister mycket i skicklighet,
och hoppas derföre Ridderskapets och
Adelns undseende med mig. Jag hade väl
ej väntat, att nödgas så här offentligen uppträda
till redogörelse; men jag skall icke
träda sanningen för nära och gerna rätta
de misstag, som af mig begås. Mine uppgifter
om summorne grunda sig på facta
och handlingar, hvilka när som helst här
kunna framläggas, icke på suppositioner.
För att först föra nogare till minnes
hvad Götha Canal är, torde jag böra upprepa
hvad som redan är allmänt kändt,
men dock icke utan nytta återkallas. Hvem
känner ej, attCanaler, men isynnerhet sammanbindningen
af Rikets Östra och Westra
sjökuster, sedan nära 3oo år varit föremål
för våra största Regenters uppmärksamhet.
Den store och om landets sanna intresse
så omtänksamme Gustaf I. sysselsatte sig
mycket med dessa planer. På 1600-talet
8
Den 26 Mars f. ra.
förbigick knappt någon Riksdag, der det ej
talades om detta ämne. Det var ej heller
underligt, då frågan gällde icke allenast att
göra Riket oberoende af utländska Magier
och freda den utländska handeln, äfven då
passagen genom Sundet vöre stängd, utan
ock att förena Rikets bördigaste och folkrikaste
provincer. Sedan saken i i^:de
seklet på nästan hvarje Riksdag förevarit,
upptogs den åter af Envåldskonungen Carl
XII, hvilken, ehuru så mycket sysselsatt
på andra håll, alt man ej skulle trott honom
hafva någon tid öfrig för ekonomiska
företag, likväl äfven fästade sig vid detta
förslag och fann dess nödvändighet. De
tider, som kommo efter honom, skulle man
kanske trott hafva varit af annan tanka.
Men sådant var ingalunda förhållandet. Man
insåg äfven då vigten af företaget och gjorde
äfven tillbud att realisera det; men kunskaperne
voro då ännu icke nog framskridne,
för att verkställigheten kunde svara
mot syftemålet. Man afskräcktes likväl icke.
Arbetet började och betydlige företag verkställdes,
då ett Bolag 1750 formerades, för
att öfvervinna de vid Trollhättan befintlige
naturhindren. Detta försök misslyckades
likväl totalt; men Ständerne ansågo sig
icke destomindre pligtige att uppfylla sina
förbindelser emot Bolaget, ehuru resultatet
varit intet, och räntan, som år 1749 försäkrades
Bolaget till 12 procent i 100 år,
betalas ännu, endast med det afdrag, som
Den 26 Mars f. m.
den enväldige Konungen derå gjorde år
1800, så att den numera utgår med 9 procent.
Efter den tiden afsvalnade väl ideen
något; men Gustaf lil upptog den åter.
Gustafs och Gustaf Adolphs Slussar byggdes,
och Konungen anbefallde en undersökning
öfver hela Riket, för ideens ytterligare
utförande. Ritningar härom af ÖfverDirectören
Thunberg finnas ännu i behåll.
Arbetet vid Trollhättan fortgick under
tiden, och ändtligen öfvertogs det och
utfördes af ett enskildt Bolag. Härvid torde
den upplysning böra lemnäs, att under
samma tid företag af enahanda beskaffenhet
på andra ställen förehades, såsom vid
Strömsholms- och Hjelmare-Canaler; ty att
använda en summa för sådant ändamål, har
alltid fästat Regeringens uppmärksamhet;
emedan det är en gifven sanning, att, öfver
allt på hela jordklotet, Styrelserne, äfven de
liushållsaktigaste, gerna fästa sin omvårdnad
vid sådane företag, Styrelsesättet må för öfrigt
vara Republikanskt, Despotiskt eller Monarkiskt.
Härom vittna Ryssland, Holland,
Frankrike, Amerika och nästan alla länder.
Emedlertid var Trollhätte-Canalen färdig.
Jag nödgas här nämna en omständighet
som angår mig sjelf. Händelserne hade
gjort, att jag, skiljd från allmänna befattningar,
lefde såsom enskild man i en
afkrok af landet, i tanka att der i lugn få
tillbringa mina dagar. Men då uppsöktes
IO
Den a6 Mars f. m.
ja g, och de lefva ännu, sorn veta, alt jag
tvingades emottaga förtroendet att blifva
Directör vid Trollhätte-Canalen. Då fann
jag de långt före mig af Thunberg uppgjorde
projecter, och jag ansåg mig göra
orätt mot fäderneslandet, om jag uraktlåtit
att göra dem bekante. Detta föranledde
mig att år 1806’utgifva en Afhandling, som
utredde förhållandet med dessa planer. Jag
blef derefter af f. d. Konung Gustaf Adolph
anbefalld att företaga ny undersökning för
planernes utförande. Jag har gjort detta
och dervid följt Thunberg. Jag skaffade
mig äfven biträde af en för utmärkt skicklighet
känd Engelsman, och äfven han erkände,
att han följt Thunberg, och hyllade
denna inländske mans förtjenst. Resultatet
af denna undersökning framlades för
1809 års Ständer, och här träde vi tiden
närmare. Det var ingen förbudet att framlemna
sina planer; men för mig, som af
högsta Makten emottagit ett uppdrag, var
det en ovilkorlig pligt att framlägga resultatet
deraf. Den plan jag framlade, föranledde
mångfaldiga öfverläggningar och beslut
hos Rikets Ständer; men jag frågar,
hvartill af allt detta är jag skuld? Deri visar
sig blott ett Folkets och Regentens sträfvande
till ett för det hela nyttigt ändamål;
men ingalunda framstår företaget såsom
enskildt. Orsaken, hvarföre man nu
söker gifva det en stämpel, som skulle göra
det till enskildt, ligger endast deri, alt
Den 26 Mars f. m.
1809 års Stander, dåde väl funno, att företaget
var af vigt, men alt allmänna medel
dertill fattades, sökte genom utlofvade
fördelar bilda ett Bolag, som dels med sitt
Capital och dels med sin omvårdnad skulle
medverka till utförandet. Fördelarne
blefvo kungjorde, privilegier utfärdade, samt
Konungs och Ständers beslut tagne, innan,
något Bolag ännu var bildadt. Men följden
af dessa privilegier, der bland annat
Bolaget lofvades få draga räntevinst af en
serskild Discont-inrättning, var, att teckningen
gick för sig. Jag får här tillika erinra
om en annan omständighet, som tilläfventyrs
fallit ur minnet, nemligen att Disconterne
den tiden sällan inrättades för
allmän nytta. Visserligen erhöll Banken
understundom del i vinsten, men större delen
gick till de enskilde Actieägarne, och
det var ej sällsynt, att enskilde personer
för blotta teckningen fingo en årlig utdelning
af 10, i5 ända till 18 procent. Offret
torde således hafva varit ringa, då det
nu blef Bolagets åliggande att använda Discontvinsten
till befrämjande af ett företag,
som Konung och Ständer ansett vara af stor
vigt för det allmänna. Bolaget organiserade
sig, och teckningen steg, i stället för
1 million, till 3,148,600 R:dr. Man förvånades
öfver en sådan teckning. Omöjligt
kunde man tro den vara en följd af
den till 5 procent bestämde räntan; man
ansåg den såsom en följd af känsla för sa
-
11
Den 26 Mars f. m.
ken och patriotiskt nit för ett allmänt nyttigt
företag. Att saken icke allenast inom
oss betraktades på detta sätt, utan att den
äfven väckte sensation i aflägsnare länder,
derom vittna den tidens depecher från London
och Paris, och jag hemställer, om icke
företaget då öfverallt, så hos Folk sorn Styrelse,
så väl inom- som utomlands, ansågs
för någonting helt annat, än en enskild
speculation.
Arbetet började. Jag medgifver här
å nyo hvad jag från början sagt, att jag
icke kunde hafva den nödige skickligheten,
utan blott god vilja, och hoppades att, med
biträde af andras större förmåga, ändamålet
skulle vinnas. Emedlertid anser jag
mig skyldig att redogöra för de grunder,
hvarpå arbetsplanen uppgjordes. Vi saknade
all nödig upplysning och erfarenhet
om säkra grunder för sådane företags utförande,
derest man icke såsom sådan vill
anse de brister vi sågo i det gamla. Om
man derföre ej ville blottställa sig för nödvändigheten
att efter 5o å 60 år hygga om,
måste man söka att af Utlänningen vinna
de nödiga upplysningarne, och draga nytta
af hans större erfarenhet. Jag tror ock,
att man i den vägen gått långt, äfven då
man nödgats undertrycka egenkärleken, som
så lätt insmyger sig, der lion tror sig i besittning
af inbillade kunskaper. Jag tror
att man, såsom ett icke likgiltigt oller pä
Den 26 Mars f. ra.
i3
fäderneslandets altare, aldrig släppt denna
grundsats ur sigte. Men erfarenheten visade,
hvad ock framställningen vid 1815
års Riksdag ådagalade, att det första kostnadsförslaget
ej var tillräckligt. Det upptog
en summa af 1,600,000 R:dr, hvilken
likväl, om man considererar de förändringar,
som mynt och varuvärden under tiden
undergingo, måste höjas till 4 millioner,
enligt den calcul, jag redan 1822 framställt
i en då utgifven afhandling. Men äfven
denna summa hade varit otillräcklig,
och erfarenheten visade, att vi år 1809 ägde
alltför litet kunskaper för att uppgöra
ett tillförlitligt förslag öfver ett så vidsträckt
och inveckladt företag. Det tillförlitliga
förslag, som af en Engelsman utlofvades,
uteblef alldeles, och då Majoren Bagge derefter
anlitades, förklarade han sådant vara
utöfver dess fattning; men när han ytterligare
uppmanades, utfästade han sig slutligen
att göra det så godt han kunde, likväl
med den uttryckliga reservation, att han
ej kände localen nog, för att ansvara för
förslagets tillförlitlighet. Då 1815 års Riksdag
kom, uppgjordes ett nytt förslag, som
framlades för Ständerne tillika med de calculer,
hvarpå det grundades, och hvilket
ännu finnes deponeradt i Banken. Detta
förslag var en följd af långa öfverläggnin- *.
gar och flerårig erfarenhet; men man fann
sig ändock icke säker på sin räkning, serdeles
som andra länders erfarenhet visade,
*4
Den 26 Mars f. m.
att arbeten af sådan art äro för invecklade,
för att med fullkomlig säkerhet kunna
beräknas. i8i5 års Ständer funno emedlertid
de af CanalBolaget framställde skäl så
giltige, att de beslöto medelst nya fördelar
uppmuntra till arbetets fortsättande,
blott med förbehåll, att Bolaget skulle dertill
använda hela det tecknade Capitalet,
hvaremot Actieägarne försäkrades om 5 procents
ränta, i hvilket afseende dem tillädes
en utvidgad Disconträttighet, hvaraf
vinsten calculerades till i5o,ooo R:dr. Jag
frågar, hvad detta innebär, om ej att Götha
Canal, eller sammanbindningen af Rikets
Östra och Westra sjökuster då ännu
ansågs bära stämpeln af ett Nationelt företag.
Det är ur denna synpunkt vi måste
betrakta saken, då vi i dag skole afgöra,
om Bolaget genom ett obetydligt biträde
skall sättas i tillfälle att fortsätta arbetet,
eller om det påförhand skall afbrytas.
Men då vid flere tillfällen så mycket
blifvit sagdt om naturen af företaget, så
må det vara nog derom. Nu må det tillåtas
mig att tala något om sjelfva utförandet.
Det har i alla hänseenden blifvit gjordt
efter ny plan. Arbetsmethoderne äro förändrade,
nya verktyg anskaffade och utländske
arbetare använde. Följden deraf har
varit, att arbetet fortskridit så mycket som
möjligt, ehuru det flere gångor blifvit afbrutet
genom oförutsedde händelser. Man
har dock sökt att af allt draga så mycken
Den 26 Mars f. m.
nytta, som möjligt; och jag vägar säga,
att de, som följt arbetet med uppmäsksamhet
eller vilja bedömma det efter resultatet,
skola finna, att det står framom icke
allenast allt af samma slag, som kan visas
inom Riket, utan kanske äfven större delen
af hvad som utomlands blifvit verkstäldt.
Arbetet har dessutom varit underkastadt
så mycken granskning, dels genom
serskilde af Konung och Ständer utsedde
Revisorer, och dels genom de årliga Revisionerne,
att hvar och en lätt kan öfvertyga
sig, att redogörelsen varit säker, klar
och öppen. Den har varit felfri till den
grad, att personer bland Statens betydligaste
Embetsman, som nu mera äro aflidne,
ansett den värdig att tagas till efterdöme.
Må för öfrigt resultatet framstå såsom
vittnesbörd. 1822, sedan man redan
hunnit samla en längre erfarenhet, utgaf jag
en afhandling, som utreder arbetsförhållanderne
vid Götha Canal emot andra företag
af samma slag. Jag adresserade den
till den första vetenskapliga Corps i Riket,
för att inhemta dess bedömmande af saken;
och intet har varit att anmärka deremot.
Denna afhandling visar, att om man vid
Götha Canal inrättat arbetet efter samma
grunder, som vid Trollhättan följdes, skulle
kostnaden stigit till 15,176,000 R:dr, i
stället alt den hittills utgjort 7,923,817 R:dr;
så att, om härtill lägges hvad som blifvit
påkostadt den mechaniska verkstaden, utgö
-
jg Den 26 Mars f. m.
rande 84,733 R:dr, livad sorn vidare blifvit
användt till inventarier och dylikt, uppgående
till 274,5o3 R:dr, samt sist de till
Co 11 alens fullbordande erforderlige 845,334
R:dr, blir totala kostnadssumman 9,128,387
R:dr, eller, om man vill taga en rund summa,
med afdrag af kostnaden för verkstaden och
värdet af de inventarier, som efter arbetets
slut kunna vara öfrige, jemt 9,000,000 R:dr,
som utgöra den verklige kostnaden. Man
kan ej neka den stora besparing af 6 millioner
emellan kostnaden, sådan den kunde
calculeras efter de grunder, som följdes
vid Trollhättan, och den kostnad, för
hvilken arbetet blifvit verkstäldt. Hvad är
skälet, om icke förbättrade arbetsmethoder?
Ty landet och folket är detsamma.
Det måste således ligga i de utländska bättre
methoderne, som blifvit gjorde till inhernske
och åstadkommit denna verkan uti
ett planmässigt begagnande af de naturliga,
visserligen stora, fördelarne. Utan att
ingå i en vidlyftigare beräkning af summorne,
och utan att åberopa Revisorernes
yttranden, skulle jag tro, att detta resultat
utgör det bästa beviset för ett ändamålsenligt
utförande af arbetet.
Men, säger man, stora missräkningar
hafva ägt ruin. Till en del har jag redan
vidrört detta. Må det tillåtas mig, då jag
nu kanske talar för sista gången på detta
rum,
STOCKHOLMS M^SKOLAS
Ma r s f. ra. ij
rum, att ytterligare tillägga något i ämnet.
Kanske skall jag öfvertyga åtminstone dem,
sorn sjelfve veta, hvad kostnadsförslag vilja
säga, och kunna döma derom, att missräkningarne
icke varit en följd af vårdslöshet
och okunnighet, utan snarare oundviklige
till följd af sakens natur. Ty om man
kan visa, att i Holland, der under 7 sekler
3ooo millioner gyldén blifvit använde
till Canaler, missräkning ägt rum i kostnadsförslaget
till den sist byggde Canalen;
om i England, der Canaler blifvit gräfde
till en sträcka af 4oo Svenska mil, den sista
Canalbyggnaden börjades med ett kostnadsförslag,
som först upptog 25o,000 Pund
och slutade med i,3oo,ooo; om i Frankrike
alla sedan år 1822 gjorde förslag till Canalbyggnader,
hvilka likväl inlemnas till Lagstiftningen
för att granskas’, slagit felt från £
till itdelar af hela kostnadssumman; så kan
icke sådant härröra af en allmän vårdslöshet.
Det måste bevisa, att yrket är af den art,
att icke allt kan förutses. Detta är också
lätt begripligt, då föremålen för beräkningen
ej visa sig för ögonen. Visserligen har
man utvägar att borra signed i jorden, att
gräfva brunnar och dylikt, hvarigenom markens
beskaffenhet kan utrönas, och sådant
har icke heller blifvit uraktlåtet hvarken
här eller i andra länder; men oförutsedde
hinder skola alltid möta, som öka kostnaden.
Exempelvis må nämnas KielerCana18
H. 2
i8
Den 26 Mars f. m.
len, som endast är 3 mil lång, med 6 slussar
af 27 fots böjd, och ändock kostat öfver
7 millioner R:dr. Fordrade man af mig ett
förslag, som exact skulle slå in, så hade
det visserligen varit smickrande, om jag
kunnat svara emot en sådan fordran; men
slikt har jag aldrig åtagit mig. Det gifves
endast arne sätt att göra förslagen med säkerhet
lillräcklige, och jag föraktar dem
begge. Det ena att antaga ett förslag med
en högst betydlig öfverskottsumma på slump.
Jag skulle då hafva ljugit emot min egen öfvertygelse,
emedan förslagen voro uppgjorde,
på vid Canalarbetet förvärfvade och förslagen
bilagde erfarenhetsgrunder, af män,
på hvilkas arbete jag litade. Att jag såleledes
sjelf, af bristande kännedom, trodde
det förslagen skulle räcka till, är en sanning.
Men jag hade ock haft tillfälle att
inhämta tillräcklig kännedom om förhållandet
i andra länder, för att tro på deras
och min ofelbarhet. Min reservation,
att jag ej vågade ansvara för de framlagde
förslagens tillräcklighet, står derföre också
uttryckligen anförd i Ridderskapets och Adelns
Protocoller så väl vid i8i5som 1823
årens Riksdagar. Det andra sättet är, att
\itföra arbetet dåligt och svekfullt, men med
lika vacker yta. På sådant sätt kan det
erhållas för bättre köp, men blir också
odugligt. Jag hemställer, hvad tack jag derigenom
förtjenat af samtiden. Heldre har
jag velat synas felaktig, än besvika samtid
(
Den a6 Mars f. m.
»9
och efterverld. Men detta må vara nog om
förslagen. Stige den fram, hvilken kan visa
ett förslag till ett så omfattande arbete,
som någonsin slog in. Ty betraktar man
arbetets storlek, och besinnar, att det första
förslaget, som efter någon erfarenhet
framladesår i8i5, uppgjordes till 6,344.167
K:dr, skall man ej undra, att denna summa
sedermera måst ökas med 5o procent.
Jag är öfvertygad, att man ingenstädes i
verlden uträttat så mycket med så litet;
ty naturen har så väl försett med mnterialier
och transportmedel. Då man härtill
lägger begagnandet af utländska arbetares
utmärktare arbetsförmåga , borde resultatet
blifva fördelaktigt. Derföre långt
ifrån att lägga de inträffade missräkningarne
någon till last, är jag öfvertygad, att
vi länge nog skola få vänta på någon, som
kan upprätta förslag med större noggranhet,
än desse. Yi bafve inom oss exempel,
hvaraf vi kunna sluta. Kostnadsförslaget
till Trollhätte-Canal började med
g, steg sedan till 11, i5 och sist till 23
tunnor guld. För Hjelmare-Canal hafva
äfven 2tne förslag blifvit uppgjorde, och
äfven der slutades med missräkning. Det
ligger i sakens natur, och förhållandet skall
alltid blifva sådant. Men låtom oss äfven
se, hurudant erfarenheten visar förhållandet
med företag af annan beskaffenhet; hurudant
det är med Upsala AcademieBygg
2
*
20
Den 26 Mars f. va.
nåd, som dock ligger öfver jord, och der
allt bör så mycket lättare kunna beräknas.
Förslaget började med 90,000 R:clr, ökades
derifrån till i5o,ooo och vidare till
200,000, och ännu erfordras nya 100,000
R:dr. Förslaget till Lejonbacken här i Stockholm
uppgjordes till 120,000 R:dr, och nu
fordras 80,000 R:dr till. Sådant förundrar
mig icke, äfvenså litet, som jag kan klandra
det; men jag är skyldig att göra jemförelse.
Då likväl sådant kunnat inträffa
vid företag inom en kort synkrets och ofvan
jord, der allt kan beräknas, huru mycket
mer skall det ej inträffa med en Canal,
som måste gräfvas 8 mil under jord,
der en mängd hinder, som icke kunna beräknas,
komma i vägen, såsom källsprång,
jordras, olika beskaffenhet af jorden och
dolda berghällar, der jordgräfningen varierar
från 24 sk:s pris till 3 R:dr, bergsprängning
från 5 till 12 R:dr per Cubikfamn,
äfven i hänseende till transportens längd*
och djupet ända till 12 å \o fot under jordytan
, och detta allt med en arbetsstyrka,
hvars production måste vara i förhållande
till väderlek, sjukdomar och olika provincers
olika arbetsförmåga. Sådane omständigheter
kunna väl komma under beräkning,
men omöjligt är det att dervid
få någon fast grund för en säker beräkning.
Fordrar man orubbliga förslag, med ansvarighet
att de skola till fullo slå in, så ligger
detta utom min förmåga. Jag får då,
Den 26 Mars f. m.
21
med samma förtroende, som jag emottagit
min befattning, afsäga inig densamma. Jag
kan icke tilltro mig, hvad erfarenheten visat,
att alla andra länder icke kunnat åstadkomma;
men jag tror, att i samma mån
som arbetet drager sig tillsammans och man
blir bekant med omständigheterne, skall
man ock komma närmare målet i delta afseende.
Jag får likväl härvid öppet tillägga,
om jag ock derigenom skulle få motse
nytt klander, att, i händelse omständigheterne
ännu bortgömde någon förbättring,
(betydlig kan den ej bli) hvartill, såsom
oföresedd, kostnaden icke blifvit beräknad,
jag ej skulle tveka att begagna den, och anse
mig straffbarare, om jag visste mig hafva
bortgifvit en fördel för fäderneslandet,
än om en ny brist i anslaget derigenom
förorsakades; ty jag anser andan af detconstitutionella
samhällsskicket vara, att den
constitutionella Embetsmannen för oföresedde
fall heldre bör fatta en egen öfvertygelse
och följa den, än förblifva overksam;
dock måste han underkasta sitt handlingssätt
medborgarnes bedömanden, hvilket
jag för min del icke heller någonsin tvekat
alt göra. Jag skall gerna lemna min
befattning till dem, som anses mera skicklige
eller förtjente af mera förtroende än
jag. Redan år i8.i5 ansåg jag mig pligtig
att sätta mina constituenter i tillfälle att
dömma öfver mitt handlingssätt. Det är bekant,
att jag då nedlade min befattning i
11
Den 26 Mars f. m.
CanalDirectionen, men blef å nyo invald.
Jag borde i så fatta omständigheter ej bäfva
eller träda tillbaka. För öfrigt då man
talatom missräkningar, harman äfven sagt,
att Directionen ej följt gifne föreskrifter.
De casus, då delta inträffat, äro i sjelfva
verket få; men Bolagsreglorne tillägga Directionen,
emedan ej alla erforderliga föreskrifter
vid ettså omfattande företag kunde
föreses, rättighet att ändra de föreskrefne
åtgärder ne efter omständigheterne, och
sjelf vidtaga de mest passande. Resultatet
tror jag ock skall visa, att Directionen förtjent
detta förtroende.
Jag kommer i anledning häraf närmare
en omständighet, som särskildt varit föremål
för klander, nemligen anläggandet
af mechaniska verkstaden vid Motala. Jag
får härvid hänvisa Ridderskapet och Adeln
till Bolagets privilegier, som uttryckligen
bestämma, att om en egen verkstad erfordrades
för Canalens behof, skulle en sådan
få anläggas, dervid Bolaget, utom begagnande
af vanliga rättigheter, ägde att laga
rudimaterier hvar som helst, jemte flere
andra fördelar, som finnas upptagne i 7 §.
af privilegierne, om jag ej minnes orätt.
Man fann snart, att en Engelsk verkstad
var nödvändig; ty om man ville tänka på att
få Canalen utförd på ett varaktigt sätt, kunde
det endast ske med verktyg, som voro förfärdigade
på en för behofvet afpassad verk
-
Den a6 M ars f. ra.
stad. Så t. ex. måste en muddring företagas
i utloppen af alla sjöar, genom hvilka
Canalen går. Detta kunde endast ske genom
ett mudderverk med ångmachin, som
måste vara kraftfullt, men blef genom sin
complikerade beskaffenhet ofta bristfälligt.
Flere hufvudsakliga piecer hade redan sprungit,
och samma förhållande kunde förutses
med flere andra. Denna enda omständighet
gjorde verkstaden nödvändig. Lägger
man nu härtill jernbroarne, portarne och
lyftskrufvar, jemte många andra saker, så
finner man lätt, att en sådan verkstad omöjligen
kunde umbäras. En särskild omständighet
var dessutom med den så kallade
svängbron, hvartill fordrades en ring af i5
fots diameter och 12 Sfg:s tyngd, som måste
svarfvas. Huru ville man åstadkomma
något sådant, ulan egen verkstad. Dagligen
ökades derjemte behofvet af ångmachiner,
hvaraf många enskilde gjorde beställningar;
man kunde förutse deras nödvändighet
för Ångfartyg, lill befordrande af
hastigheten under Canalfarterne. Jag frågar,
ont ej detta varit anledning nog för
oss att anlägga en sådan mechanisk verkstad,
likasom man redan förut gjort i Ryssland,
Preussen, Danmark, Holland med flere
länder, så att vi snart voro de enda,
som saknade en sådan. Man har dessutom
sett hvad det kostar att vända sig till Utlänningen
med arbetsbeslällningar; man vet
hvad de förste jernportarne till Canalen
24
Den 26 Mars f. m.
hostat, hvilka måste hemtas från England,
men hvarförutan inga jernportar troligtvis
ännu funnits i Sverige. Detta var anledningen,
hvarföre Directionen, efter bästa
förstånd och omdömes-förmåga, ansåg anläggningen
af en mechanisk verkstad nyttig
och nödvändig för de erforderlige instrumenternes
förfärdigande. Det är möjligt,
alt den häruti misstagit sig, och jag fruktar
i sådant fall, att det icke varit den enda
gången; men då man uppdragit åt Directionen
att ombesörja Canaleus fullbordande,
måste man äfven medgifva den rättighet
att för detta ändamål använda de efter
dess omdöme bästa medlen. Eller skulle
Directionen icke, utan en föregående
hemställan, äga rätt att ändra en spade eller
en skottkärra från de gamla modellerne?
Jag tror icke, att sådant skulle lända
till vinst, hvarken för Bolaget eller för Riket.
Sedan jag nu redogjort för arbetets
utförande, torde jag få nämna några ord
om nyttan deraf. Det har ej ansetts medföra
någon nytta, hvarken för Bolaget eller
det Allmänna. Jag skulle likväl tro, att
skapandet af en communication emellan 143
mil insjökust, genom den redan färdiga Camaieu,
och begge håfvens sammanbindning,
sedan den blir fullt färdig, skall medföra
ganska mycken nytta. Det vore besynnerligt,
örn man ensamt i Sverige ej kunde inse
nyttan häraf, under det den uppskattas
Den 26 Mars f. m. 35
ganska högt af alla främlingar. Huru skulle
förhållandet äfven kunna vara annorlunda?
Man säger väl, att våra vintrar äro hinderlige,
och jag har hört omtalas, att vår sommar
ej räcker mera än 4 ^ 5 månader. Jag
har likväl här sammandrag af Journalerne
för 6 år, eller från och med 1823 till och
med 1828, och desse vissa, att seglationstiden
på Canalen varit per medium 8 månader
10 dagar om året; att kortaste tiden
varit 7 månader g dagar, och den längsta
g månader 2 dagar. Man skulle således med
mera skäl kunna byta om satsen, och påstå,
att den tid man icke kan segla, utgöres endast
af 4 månader. Jag torde härvid tillika
få upplysa, att efter 17 års annotationer
har seglationstiden vid Trollhätte-Canal
varit per medium 7 månader 24 dagar; men
vid Forssvik har den sedan »817 ej gått
längre än till 7 månader 5 dagar. Dessutom
torde jag få tillägga, att i Tyskland
räcker seglationen på Mayn och Donau endast
200 dagar; ty ehuru inga vintrar der hindra
seglationen, inskränkes den dock genom
desse floders starka vattuflöden till 6 månader
och 20 dagar per medium. Götha Canaldalen
tyckes således i detta afseende ej stå
tillbaka mot hjertat af det folkrika Tyskland.
Men på det man vidare må kunna
bedömma den nytta Canalen kan komma att
medföra, torde jag få nämna, att ehuru Caltalen
ännu icke blifvit fullkomligt färdig,
hafva 4°° fartyg med olika laster, till ett
26
Den 26 Mars f. m.
belopp af 47,000 S®, årligen, passerat derigenom,
oberäknadt Canalensegne byggnadseffecter.
Icke destomindre påstår man, alt
Canalen icke begagnas; men det förhåller
sig ej så. Till Jönköping, som ligger i
den direction, att det måste bibehålla sina
gamla handelsrelationer med Götheborg,
och hvarest således de gamla eommunicationsvägarnes
afbrytande måste gå trögt,
hafva på ett år från Götheborg blifvit förde
13,ooo tunnor sill och salt. Sådant måtte
vitna om transport och Canalens nytta, som
med hvarje år måste tilltaga. Under andra år
här transporten stundom endast varit i5,ooo
tunnor. Från Jönköping hafva likaledes
elfecter i samma progression blifvit transporterade
till Götheborg. Stångjern, som
är den lättaste vara att föra landvågen,
skeppades år i8a3 från Jönköping 53 Sffi,
men år 1828 i5g5 Sffi; hvilket bevisar att
den rätta åsigten småningom vinner öfverhand
öfver den gamla fördomen. För
att härjemte utreda förhållandet med andra
effecter, torde jag äfven få nämna, alt
år 1826 transporterades på Canalen i85o
tunnor Kronospannmål, hvilket gjorde Staten
en besparing af i4°8 R:dr, under det
att Canalens vinst i afgift endast utgjorde
700 R:dr. Totala Canalinkomsterne för
främmande transporter hafva hittills varit
17,300 R:dr per medium om året; hvartill
dessutom kommer en inkomst i Spann
-
Den 26 Mars f. m.
27
mål af Canalens på ömse sidor belägna fruktbara
jord, och hvartill sist bör läggas Trollhätte
CanalBolags concession i ^5 år af dess
ökade inkomster genom Götha Canals anläggning,
att utgå så snart Canalen är färdig,
och hvilken redan utgör 5ooo R:dr.
Aflönings- och underhållskostnaderne stiga
till 18 å 20,000 R:dr om året, hvilket således,
vid jemförelse med inkomsterne, måste
aflägsna den farhågan, som kringsprides,
att långt ifrån att Canalen skulle kunna
gifva någon revenue, skulle fråga komma
att uppstå om dess framtida uuderhållande
på Statens bekostnad. Jag måste förklara,
att jag hvarken sjelf kan äga en sådan
öfvertygelse, eller tror, alt den hyses
af någon, som gifver sig tid att granska
de factiska förhållanderne, men väl att
den yttras af sådane, som vilja gifva saken
ett helt annat utseende, hvilket jag hemställer,
huruvida det är det rätta. För
att för öfrigt visa, huru det i andra länder
står till med beräkningen af den allmänna
nyttan vid företag af ifrågavarande
beskaffenhet, torde jag få citera en beräkning
af Languedockska Canalen, som anses
gifva en inkomst af 800,000 livres, men
hvaraf landet, genom besparade dagsverken,
anses vinna 5,100,000. Sedan jag af
Kongl. KammarCollegium erhållit aulhentik
uppgift på allt hvad som från Slaten
åtgått till jordersättningar för Götha Ca
-
28
Den 26 Mars f. ra.
ml och deröfver uppgjort en ordentlig liqvid,
har jag sökt en dylik beräkning Öfver
landets vinst i besparade dagsverken.
JDå man härvid följer det förut uppgifne
förhållandet blir resultatet:
På Götha Canal bar varutransporten,
såsom förut är nämndt, år 1828 utgjort i
vigt 47,121 Skepprd, hvilka, beräknade för
Landtransport å 3 Skepprd på parlasset,
på 8 mils väg (från Jönköping till Götheborg
är i6£ mil landväg), med 4 dagars
tid förresan fram och åter, erfordra 128,000
bäst- och 64,000 karl-dagsverken.
4oo fartyg, som under året verkställt
denna transport å Canalen, erfordra för i
medeltal räknade högst 4 mil fram och åter,
på derföre åtgående aine dagar, 800 hästoch
lika många mans-dagsverken för fartygens
framdragande, men medtaga derjemte
till fartygens besättningar, i medeltal tagne
till 2 man och i5 dagar för hela resan,
12,000 mans-dagsverken. Besparingen blir
alltså 51,200 karl-dagsverken och 127,200
häst-dagsverken i bästa årstiden; hvaremot,
då vintern gör jordbrukaren sysslolös, den
tillfrusna farten återlemnar transportens biförtjenst
åt landtmannen.
De på sådant sätt under bästa årstiden
besparade 178,400 dels häst- dels karlsdagsverken
upptagas öfver hufvud till 20
sk. per st., som gör i årlig vinst för det
Den 26 Mars f. m.
allmänna en summa af R:dr 74*333: 16.—
beräknad endast efter hvad nu
på Canalen transporteras, utan
afseende på stigande rörelse.
Om man af denna årliga
vinst drar alla jordliqvidationens
utgifter, nemligen en gång
för alla gjorde utbetalningar
till jordliqvidations-förrättningar,
resepenningar, ersättning
för förlorade grödor, husflyttningar,
vederlag på ett visst
antal år m. m., betalte dels i
penningar, dels i persedlar,
uppskattade efter markegången
i en summa . . 28,527: 44- n*
Vidare Boställs
och andra Aboers
för lifstid
tilldelade ersättningar,
suppositionsvis
beräkde
för 12 år, äfven
förvandlade
efter 10 års mareng
6,616: 8. -35.!^; 4.
Så återstår af första årets
vinst R:dr B:co 39,189: 11. 1.
hvaraf ytterligare böra dragas
årliga utgifter för all framtid
i följd af Jordliquidationen,
3o
Den 26 Mars f. m.
Transport 39,189:11. 1.
persedlarne förvandlade, som
förut, efter markegång. . . 7,131:22. 8.
Då första årets behållna vinst
för det allmänna har varit 32,067: 36. 5.
Och för de påföljande åren,
förutsatt att rörelsen endast
förblifver hvad den nu är,
kommer den att utgöra . . 67,201:41.11.
och detta oberäknadt besparad väglagning
efter 16,000 parlass på 8 mil fram och
åter m. m.
Det torde äfven böra nämnas såsom ett
factum, icke blott supposition, att vid Trollhätte-Canal,
der på en redan af ålder bestående
transport-rörelsen var i full gång, den
årliga varutransporten dock har förhållit sig,
som följer: År 1801 första året transporterades
der 191,988 Sfg; 1808: 227,913 Sffi;
1818: 336,884 S®; 1828: 525,874 S®.
Der torde man således finna den säkraste
måttstocken för landets förkofran;
och det skulle vara besynnerligt, om ej
samma förhållande skulle äga rum vid Götha
Canal. Jag tror tvärtom, att rörelsen
inom landet skall stiga dagligen, oberäknat
en vigtig transitohandel, hvaraf årliga
vinsten kan beräknas, så snart Canalen
är färdig, att årligen tilltaga, om passande
mått och steg tagas.
Den 26 Mars f. m.
Då jag hört så mångfaldiga beräkningar
uppgöras, har jag trott mig skyldig att
äfven uppställa en, som torde blifva svår
att jäfva. Man har äfven sagt, att transportkostnaden
vore för dyr; men, utom att
detta redan vederlägges derigenom, alt Cunalen
besökes, får jag äfven upplysa, att afgifterne,
efter den hittills provisionelt antagna
taxan, äro:
för ett S@ Stångjern frän Wettern till Götheborg
i Canal-afgift, frakt m. m. 1 R:dr 3 sk.
En tunna Råg 43 sk.
Andra varor i proportion af tyngd.
Kan det väl sägas, att detta är för dyrt?
Tvärtom hafva Brukspatroner uppriktigt försäkrat
mig, att Canalen tillskyndat dem en
vinst från 5 till 10,000 R:dr på år. Jag
tror således, att de gerna underkasta sig den
dyrhet man öfverklagar.
Mine Herrar! Jag ber Eder om förlåtelse,
att jag så länge uppehållit Eder med
vidlyftiga detaiIler; men den, som förtroendet
satt till väcktare, måste äfven svara
och redogöra för sin befattning. Jag vet
väl, att saken i mig saknar mycket, att mera
skicklighet och en större förmåga skulle
vara önskvärd; men jag har gjort hvad
jag har kunnat; jag har ej trängt mig till
platsen. Mer än 3o år äro förnötte under
ej vanliga mödor, bekymmer och omsorger
för det stora ändamålet, för Östra och Westra
håfvens sammanbindning. Jag vill icke
3i
Den 16 Mars f. ra.
uttrötta Eder, mine Herrar, med vidare
beskrifning af denna idee, sorn jag än en
gång påminner icke var min utan Svea folks
oell Konungars; men den dag kommer, då
man skall säga, att den, som uppoffrade
mer än en half lifstid för delta mål, och
försakade en kanske lyckligare enskild ställning,
om lian än stundom misstagit sig lill
följd af menskliglietens allmänna lott, kunde
likväl icke misstaga sig på målet i det
liela. Efterverlden må vittna. Jag är öfvertygad,
att då ingen af oss, sorn nu intager
detta rum, mera finnes på jorden, skola
de, som komma efter oss, lugnt och med
tacksamhet bedöma våra handlingar. Med
lugn skall jag ock möta deras dom, väl vetande,
att de skola finna fel i min förmåga,
ej i viljan. Men nu äro vi här allesammans
satte till väcktare. Yi stå på den
punkt, att genom ett i sig sjelf obetydligt
beslut afgöra, huruvida forntidens förhoppningar
och nutidens bemödanden en dag
skola bära frukt; huruvida vi för efterverlden
skola visa oss såsom ett modigt och
ihärdigt folk, hvilket gått tillväga på ett
förfädren värdigt sätt. Yi stå äfven på den
punkt, alt kunna aflägsna oss från målet,
eller komma till ett motsatt slut, som är
gjordt med så litet, att jag försäkrar, om
ej den inre öfvertygelsen härom uppmanat
mig, skulle jag icke i dag hafva uppträdt
för att yttra ett ord till Canalens fördel. Men
se
-
Den a6 Mars f. m.
33
sedan vi bafve fullbordat /fy slussar i alla
lägen, sedan vi framfört Canalen genom
bottenlösa kärr och mässar, öfver betydliga
högder; sedan detta allt lyckats oss,
och erfarenheten redan visat, att vi hafva
magt öfver föremålen; är det väl möjligt,
att vi, med större tillgångar än då vi började,
skulle stanna och afbryta, sedan T^:delaraf
arbetet redan är färdigt, för att sjelfve
bortkasta de redan köpte fördelarne, eller
åtminstone fördröja dem. Ty om man
besinnar Öresundska tullafgifterne, skall man
finna klart som dagen, att Utlänningen skall
företrädesvis söka farten genom Canalen, så
snart den är fullbordad, om eljest den sanning
står fast, att köpmannen söker sin fördel.
Detta mål skola vi aflägsna ifrån oss,
om vi i dag antaga tvänne Utskotts Utlåtande,
som afslagit ett lån mot full säkerhet,
och derigenom gjort det omöjligt alt underhålla
arbetet i den gång, att det icke stannar,
hvarefter man skulle få börja å nyo igen. Jag
klandrar ej de Ledamöter af Utskotten, som
gjort om Utskottens Berednings beslut; jag
aktar dem, sorn påtaga sig ett besvär jag
haft tillfälle försöka; men jag förstår icke,
huru man kunnat komma till ett sådant resultat,
då det redan var tillkännagifva, att
man saknade medel att uppehålla arbetet
för i4 dagar, så vida man icke sattes i
tillfälle dertill genom någon åtgärd å Ständernes
sida. Det är verkligen anmärkningslö
H. 3
\
\
34 Den 26 Mars f. m.
värdt, att rykten så skickligt i det afgörande
ögonblicket utspridas, hvilka omöjligen
kunna i någon god mening vara utgifne.
Man har sagt, att Canalen ej behöfde
det begärda lånet; emedan den från annat
håll hade tillgång till 5o,ooo R:dr. Jag har
just med gårdagsposten, till och med från
Götheborg, fått underrättelse om detta rykte.
Ingen ting kan vara mera osann t; Men
då jag här måste förklara, att jag icke, utan
begagnande af min enskilta credit, hvilken
dessutom ej lärer vara särdeles tillräcklig,
för närvarande äger utvägar till 5ooo R;dr,
bevisar det skickligheten och afsigten hos
dessa ryktens utspridare, att göra det i
en sådan stund, att Lagstiftande Församlingen
deraf skulle kunna förledas att anse
såsom ett obetydligt beslut, en fråga, hvilken
likväl afgör öfver 20-åriga bemödanden
och 100-årige önskningar.
Man bar äfven sagt, och jag uppmanar
den som förmår att här uppstå och bevisa
sin satts, att Canalen icke kunde framföras
vid Söderköping med livad anslag
som helst. Delta är en absolut osanning.
Jag nyttjar hårda ord; men det är lika
obehörigt, att sådane ogrundade nyheter
tillskapas eller kringspridas i det afgörande
ögonblicket. Det vore bra besynnerligt,
om Directionen bade fullbordat 47 slussar
och visat sig kunna framföra Canalen hela
8 mil, men skulle vara i okunnighet om
Den 26 Mars f. m.
35
delta hinder. Man säger att der finnes ingen
botten för slussarne; och likväl har den
sista slussen den bästa botten man vill önska
sig, ty den står på berget; 6 andra
äro redan grundlagde, endast 4 återstå. Utloppet
har en slät och mjuk botten, så att
man kan ösa den liksom med en slef ur en
smörask, men ofvanföre sista slussen är bottnen
lös. Detta var likväl kändt redan år 1811,
då der upplades bankar, som voro beräknade
att i 10 år få sjunka och formera en
fast bas. Nu äro redan 18 år förlidne och
företaget har lyckats öfver all förmodan,
då hvad bank som hälst med all säkerhet
kan uppföras på denna grund. Jag önskar,
att sådane anmärkare ville följa mig
på Canalen och se slussar byggde på qvicksand,
sådane, att om en karl stadnade på
den i 5 minuter, 3 man erfordrades alt
draga upp honom; se Canalen danad af
bankar, till 18 fot upplagde på kärrängar,
sorn gungade under fötterne, medelst en
enkel beräkning af basens rätta proportion
emot höjden. Om således man äfven skulle
träffa en ny lös botten på Söderköpings
äng, skall det icke störa min sömn i 10
minuter; ty antingen fäster man den, eller
ock leder man Canalen några alnar på sidan.
Har ej Directjonen gjort sig förtjent
af förtroende i sådane saker, då må hon
gerna lemna rum för en annan.
Jag slutar med att bedja om förlåtel
3*
-
36
Den 26 Mars f. m.
se för den vidlyftighet jag nyttjat, och att
aflägga min tacksägelse för den uppmärksamhet
Ridderskapet och Adeln behagat egna
mig. Vi stå nu inför samtid och efterverld,
för att besluta öfver ett företag,
som varit föremål för våra förfäders önskningar,
och hvaraf våra barn skola skörda
frukterne. På vårt beslut beror, huruvida
det en gång om oss skall sägas, att vi ombytt
hvad man kallat ett förhastadt företag
emot ett förhastadt omdöme. Jag kan
icke ölvertygas, att 1809 års Ständer förhastade
sig i beslutet om Götha Canal; må
än vara, att de eldades af en lifligare känsla,
än vi. Men är det, för det Canalen
är årsbarn med Revolutionen, som den nu
skall påtryckas en stämpel af enskild och
onyttig? Jag vågar tro, att liksom den store
Gustaf I hade allmän nytta till hufvudföremål
för sina företag, så skall ock dess
ide'e Götha Canal, med den nytta han stiftar,
en dag blifva den varaktigaste minnesvård
öfver den slocknade Wasastammens
omtanka för landets förkofran. Jag anhåller
således om återremiss af Utskottens förevarande
Utlåtande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Rosen, Adolph, anförde
skriftligen:
Med tvekan uppträder jag att yttra mig
i ett ämne, som redan blifvit behandladt
Den 26 Mars f. m.
37
af så utmärkta Talenter, och från skiljaktiga
synpunkter bedöm,dt med så öfverlägsen
skicklighet, att äfven den öfvade talaren,
den mera erfarna mannen, knapt kunde
hoppas vid detta tillfälle ytterligare fästa
Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå. Ämnets vigt, det lifligt!
interesse det väckt, ökar ännu mera
denna betänklighet, om ock den inom dessa
murar städse visade grannlagenhet försäkrar
mig om några ögonblicks uppmärksamhet.
Öfvertygad att i ämnen, hvilka,
likt det nu ifrågavarande, blifvit betraktade
på så olika sätt, äfven de ringare bidragen
till deras framställande äro nyttiga,
har allt detta likväl ej kunnat afhålla mig
från att anföra de anmärkningar vid Förenade
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande,
hvartill det efter min öfvertygelse gifvet’
anledning.
Kongl. Majlis Nådiga Proposition om
ytterligare anslag till Götha Canal, som
till Utskotten från Höglofl. RiksStånden blifvit
remitterad, föreslår, alt lill det återstående
af delta arbete må anslås en summa
af 845,000 R:dr B:co, och fäster dessutom
serskildt Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten af, att frågan
om de 100,000 R:dr, sorn förskottsvis
erfordras, varder, oberoende af hufvudsumman,
till skyndsam pröfning företagen och
afgjord. Dessa begärte 100,000 R:dr bor
-
38
Den 26 Mars f. m.
de således betraktas afskildt, det är, i min
tanka, på annat sätt än de 845,000 R:dr,
hvilket ock genom ordet förskott antydes.
Ett förskott innebär, efter det begrepp jag
derom äger, alltid skyldigheten att redovisa,
och om det, såsom i närvarande fall,
äskas, innan hufvudsaken blifvit bestämd,
synes det tydligen, att återbetalningen af
de förskottsvis gifne medlen blifver en följd
af hufvudsakens, eller det begärda anslagets
af 845,ooo R:dr afslående. Förskottet
kan och bör således ej annorlunda anses,
än som en af Directionen för Götha
Canal begärd försträckning, intill dess Rikets
Ständers beslut i hufvudsaken blifver
kändt, och innebär, i fall detsamma beviljas
, skyldigheten att återbetalas, i följd hvaraf
denna förskotts- eller för sträckningssumma
ej kan komma under rubriken: Större
eller mindre anslag till Götha Canal,
samt andra dylika Stats-behofven underordnade
utgifter, hvilka Förenade Statsoch
BancoUtskotten ansett ej böra komma
i fråga, förr än tillgångarne blifvit anvisade
för de egentliga Statsbehofven. Ehuru
godkännande denna af Utskotten framställde
grundsatts, synes den mig likväl i detta
fall vara origtigt tillämpad och så mycket
mera oväntad, som sammansatta Utskottens
FinanceBeredning, utgående från
samma synpunkt, som Utskotten, af del i
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition influtna
ordet förskott ej funnit sig hindrade att be
-
Den 26 Mars f. ra.
39
trakta deu begärta förskottssumman, såsom,
i min tanka, alla under dylika omständigheter
gifna förskott måste enligt sin natur
betraktas, det är, såsom försträckning eller
län.
Kongl. Majrts Nådiga Proposition innehåller
ej, alt Rikets Höglofl. Ständer nu.
skulle anslå för Götha Canal 100,000 R:dr,
och sedermera 745,000, utan öfverlemna v
frågan om hela den erforderliga summaw
till Rikets Höglofl. Ständers pröfning, och
framställer serskildt nödvändigheten, att,
oberoende deraf, den förskottsvis, eller enligt
den enda rigtiga tydning detta uttryck
i närvarande fail kan få, försträckningsvis
erforderliga summan, 100,000 R;dr blifver
lill skyndsam pröfning företagen och
afgjord. Förenade Utskotten hafva, som jag
hoppas hafva visat, icke pröfvat detta ämne
afskildt från hufvudfrågan, då de satt
det under en rubrik, som endast kan tillhöra
den sednare, den af anslag; de hafva
således ej genom deras nu inkomna Utlåtande
satt Rikets Höglofl. Ständer i tillfälle
att afgöra den särskildt, eller på sätt
den Nådiga Propositionen innehåller. De
hafva, som mig synes, icke framställt något
gilltigt skäl för deras tillstyrkan, att frågan
om understöd åt Götha Canal må uppskjutas,
intill dess Statsregleringen blifvit
uppgjord, och frågan kan i sin helhet behandlas,
enär de förbisett, att det begärda
4°
Den 26 Mars f. m.
förskottet ej kan annorlunda anses, än sorn
försträckning, och att sådane vilkor kunde
fästas vid dess utlemnande, att, i fall
bufvudfrågan Liefve af Ständerne afslagen,
StatsVerket kunde återfå föi^sträckningssumman
så skyndsamligen, som dess behof kräfde,
och att således utslaget af Statsregleringen
ej behöfde afvaktas.
Utskotten hafva förbisett den i Kongl.
Propositionen anförde högst bevekande omständighet,
att dessa 100,000 R:dr oundgängligt
genast erfordras lill så väl de arbetens
fortsättande, hvilka endast under
vintern kunna förrättas, som ock till öfriga
förberedande åtgärder, medelst hvilka
det allenast blifver möjligt att, utan ökade
kostnader och längre tidsutdrägt, bringa
arbetet till fullbordan, och de hafva för
allt detta ej framställt annat skäl, än den
ordning, hvari de anse Statens utgifter böra
uppställas. Jag tror mig hafva visat,
att denna ordning ej kan blifva rubbad genom
att behandla förskottsfrågan på det
sätt Kongl,. Propositionen föranleder, och
med de modificationer, som sammansatta
Utskottens FinanceBeredning uppgifvit.
Vore denna fråga af en Juridisk natur,
skulle den ytterst hvila på begreppet
0111 ordet förskott. På delta begrepp skulle
bero, huruvida den tydning jag ansett
det böra gifvas, är lämplig i närvarande
Den 26 Mars f. m.
fall, och således om frågan blifvit af Utskotten
behandlad under en alltför trång
synkrets, eller ej. Tankarne derom kunna
då möjligen blifva delade.
Men frågan synes mig vara af en helt
annan beskaffenhet, i synnerhet under de
förhållanden, hvilka uppstått. De förenade
Utskotten böra ock, i min tanka, belt
annorlunda betraktas än en Domstol, som
inom gifven form och ordalydelse måste
inskränka sine åtgärder. De måste afse det
allmänna bästa, och noga öfverväga det inflytande,
de ämnen, som komma under deras
handläggning, kunna derå hafva, innan
de öfverlemna dem till Ständernes afgörande.
Är denna åsigt riktig, så är det ej vid
ordalydelsen de bort fästa mesta afseendet.
De bevekande omständigheter, hvilka i den
Kongl. Propositionen nämnas, borde då ej
förbisetts, och det sätt att förekomma följ—
derne af Canal-arbetets afstadnande, utan
uppoffring å Statens sida och utan att den
ingår direct eller indirect förbindelse att
anslå medel till arbetets fullbordan, hvilket
af Utskottens FinanceBeredning blifvit
föreslagit, borde ej lemnats utan uppmärksamhet,
då derigenom den förlust, som, (ylen
må drabba Staten eller enskilde) alltid känbar
och uppkommen af ett onödigt uppskof,
kunnat undvikas.
Utskotten borde ej heller, synes mig,
lemnat ur sigte, att Götha Canal-Bolag,
4»
Den 2.6 Mars f. m.
utgörande ett så stort antal medborgare,
hvilkas väl eller ve icke kan vara Staten
likgilIligt, och som med så stor uppoffring
fullgjort alla sina förbindelser, äger ett billigt
anspråk, att såsom läneförsträckning
erhålla den mindre betydliga summa, som
för arbetets fortgång erfordras, helst det ej
kan sättas i fråga, att det icke kan gifva
fullgodt hypolhek. Det är icke med sådane
skäl, som det, hvilket Utskotten framställt,
man kan afvisa de billiga anspråk
medborgare äga att hos Representationen
finna deltagande i sine interessen, i synnerhet
då StatsYerket, det är Nationen,
icke äfventyrar något genom detta deltagande.
Slutligen synes mig ock, att Utskotten
äfven bort fästa sin uppmärksamhet
vid, att genom detta dröjsmål kanske ett
helt arbetsår förloras, och följaktligen resultatet
af Canalens fullbordan, så väl i rnercantilt
som militairiskt hänseende, så mycket
längre uteblifv.er; ett förhållande, sorn,
i händelse af ett infallande krig, kan blifva
af aldra största våda för Landet, i synnerhet
nu, sedan Norriges Marin utgör eu
så stor integrerande del af BrödraRikenas
gemensamma stridskrafter, och då det, om
Canalen ej vore fullbordad, blefve omöjligt,
så väl att i behofvets stund hastigt
sammandraga bägge Rikenas Skärgårdsflotta
till ett gemensamt försvar, som att undsätta
Norrige med de förnödenheter, det
nu hämtar från Dannemark, hvarifrån det
Den 26 Mars f. m. 43
vore afskurit, i händelse Norriges kuster
voro bloquerade af en fiendtlig flotta.
Af ofvannämnde skäl får jag vördsamt
anhålla om återremiss af Utskottens Utlåtande.
Herr Franc Sparrej Bengt Erland> uppläste
följande:
Då jag i Utskotten förenat mig i Herr
Lagman Norei reservation, har jag endast
få ord att tillägga, för att göra reda för
min åsigt af närvarande ämne.
Jag hvarken kan eller vill ingå i de
vidlyftige, ofta repeterade, striderne 0111
Götha Canals ekonomiska och militairiska
nytta, om dess kostnad och om de inkomster
den kommer att gifva. Min öfvertygelse
är, alt så väl nyttan som onyttan många
gångor blifvit med öfverdrift framställde,
och alt hvarken det ena eller det andra
kan med zilfror bevisas, utan att resultaten
till sine qvantitative förhållanden
måsLe lemnäs åt framtiden.
Deremot anser jag tvenne satser i denna
fråga alldeles obestridlige, den första,
i afseende på den ekonomiska nyttan af Canalen,
att nya commimications-medel nödvändigt
frambringa ny industri. Om vid
Trollhätte-Canalen, Hjelmare och Strömsholms
Ganalerne samt alla våra landsvägar
man velat dröja med arbetet, till dess man
44 Den 26 Mars f. ni.
kunnat exact beräkna nyttan och bnlancera
den emot kostnaderne, så hade desse anläggningar
förmodligen aldrig kommit att
ega rum; nyttige ärodedock, och jag hemställer,
om de, t00 år efter deras fullbordan,
ens kunna tänkas umbärlige.
Den andra satsen, som jag anser lika
obestridlig, är, att det i mUitairiskt afseende
är nyttigt och nödigt, att i det inre
af Landet hafva en depot, skilj d från gräns
och hist: samt att en sådan depot ej är
tänkbar utan segelbar communication i alla
riktningar, sä framt man icke, redan i fredlig
tid, vill förderfva alla Landets hästar
med de transporter, som till och från en
sådan ort uppkomma.
Om dessa a:ne satser äro sanne, hvilket
de för min föreställning obestridligen
äro, så följer deraf, att Götha Canal, redan
till nio tiondedelar färdig, förr eller sednare
kommer att fullbordas, antingen genom
Rikets Ständers anslag, eller genom
Bolag, eller genom hvad annan utväg sorn
möjligen kunde uttänkas och vidtagas. Icke
mindre national-känslan för ettså nära fullbordadt
stort verk, än den säkra, ehuru
alldeles icke till ziffran beräkneliga, nyttan,
försäkra mig, att jag icke i denna förmodan
misstar mig.
Ett arbete af stor omfattning kan icke
nedläggas och åter upptagas, ulan att kost
-
Den 26 Mars f. m.
45
naderne ganska betydligen ökas. Ett uppskof
endast af 2 eller 3 månader synes,
i anseende till tiden, icke synnerligen betydligt;
men i ett climat, der man endast
bar 5 arbets-månader, verkar äfven ett sådant
kortare uppskof detsamma som ett längre,
ty hvad som icke i rätt tid kunnat
prepareras, kan icke i rätt tid verkställas,
och ett par förlorade månader blifva på
detta sätt förlusten af ett helt år, under
hvilket mycket förstöres, och allp så kallade
faux fraix, som aldrig äro obetydlige,
utan nytta fortlöpa.
Jag är alldeles af den tanka som Utskotten,
att frågan, huruvida Rikets Ständer
kunna och vilja lemna några ytterligare
anslag till Götha Canal, icke kan behandlas,
förrän Statsregleringen är gjord; ty de
egentlige Statsbehofven måste naturligtvis
ställas i första rummet. Men då således på
ena sidan förskott icke kan lemnäs på ett
anslag, som man ännu icke vet, huruvida
det kommer att äga rum, och på den andra
icke ett ögonblickligt biträde kan undandragas
ett arbete, som, efter de förutsättningar
jag gjort, förr eller sednare, på
ett eller annat sätt, kommer att fortsättas,
så framt det icke skall blifva mångfaldigt
dyrare; återstår' icke annan utväg, än att
i låneväg afhjelpa behofvet. Det är otvifvelaktigt,
att CanalBolagets Inventarier och
tillhörigheter mer än tillräckligt utgöra hy
-
46
Den 26 Mars f. m.
pothek för 100,000 R:dr, hvilken summa,
ehvad utgång ock sedan saken kunde komma
att taga, icke synes betydligare, än att Rikets
Ständer kunde låta den utgå, för att förekomma
en eljest oundviklig National-förlust.
Med anledning häraf, och då icke i
närvarande stund ett biträde i förskottsform
kan lemnäs, vågar jag vördsamt föreslå
återremiss till Utskotten, med föreskrift
att uppgifva utväg till ett lånebiträde af
100,000 R:dr för Götha Canal, för att på
sådant sätt gå Kongl. Maj:ts i den Nådiga
Propositionen yttrade önskan till mötes.
Herr Rosenqvist , Fredrik Leonhard ,
anförde skriftligen:
Då det nu kommer att bestämmas, om
Svenska Folket äfinu ytterligare skall contribuera
och låta beskatta sig för ett företag,
grundadt på speculationer, hvilka varit
lika osäkra, fautiva och odugliga, som
de kostnads-förslag, man öfver arbetet upprättat,
varit försåtlige, är det verkligen hög
tid, att något närmare tänka på saken och
icke vidare tro på löften, som man skenbarligt
ser aldrig skola realiseras.
Mine Herrar! Finnes väl någon upplyst
Svensk Medborgare, som, ulan andra
förbindelser och relationer än dem, hvaruti
han står till^fi Fädernesland, icke numera
är fullt öfvertygad* alt Götha Canal
Den 26 Mars f. m. fyj
är egentliga orsaken till det dåliga tillstånd,
hvaruti Rikets penningeväsende sig befinner,
och till de höga contributioner, hvarmed
Landet fortfar att vara besväradt; och
jag tvekar icke, att rent ut förklara, det
jag anser Götha Canal-gräfning vara ett
ibland de mest förderflige påfund, som i
sednare tider blifvit framkastade. Företaget
kan, i finaucielt hänseende, anses föga
olikt ett krig; ty dertill fordras stora penninge-bidrag,
och onj det slutas olyckligt,
följer derpå vanligen jemväl någon jordrymds
afträdande. Alldeles på samma sätt
är förhållandet med Götha Canal. Men det
bedröfligaste är, att tiden aldrig kan beräknas
eller bestämmas, då det kan komma
till någon säker freds-tractat emellan Götha
Canal och Sveriges Financer.
Man hade väl på goda skäl föreställt
sig, att, då Rikets Ständer år 1823, efter
många föregångna uppoffringar, beviljade
Canal-Bolaget då ytterligare begärde Två
Millioner Femtio Tusende (2,o5o,000) R:dr
Banco, som BolagsDirectionen, i enlighet
med förslag, grundadt på, såsom det sades,
tillförlitliga calculer, försäkrat vara nog
för arbetets fullbordande; så skulle man vara
fredad från vidare anfall och bombardering
från CanalDirectionens sida, i synnerhet
som Ständerna, tryggande sig vid Directionens
försäkringar och noggranna calculer,
hvilka man väl kan tro vara snarare
48
Den 26 Mars f. m.
för högt än för lågt tilltagne, bestämdt förklarade,
att de 2,o5o,ooo R:dr voro det yttersta
bidrag, som af Statens medel kunde
till Canal-byggnadens fortsättande beviljas,
och att Bolaget icke finge påräkna något tillskott
derutöfver. Men huru har man icke
bedragit sig, då Bolaget genom sin Direction
nu återigen öfverraskat med den högst
oväntade anmälan, att ett nytt bidrag af
8o7,5q4> eller kanske 845,334 R:drBanco,
grundadt på nytt kostnadsförslag, behöfves.
Tror då Bolaget, att Svenska Folket
skall låta inbilla sig, det Bolagets calculer
och kostnads-förslager kunna göra anspråk
på trovärdighet, och att Nationen icke någon
gång skall finna, att de många millioner
R:dr, som redan blifvit nedgräfde i den
bottenlösa Canalen, äro för alltid förlorade,
utan hopp, att en enda skilling deraf
någonsin skall kunna uppgräfvas för att till
StatsCassan återbäras? Hvem ser icke, att
Götha Canal, utsträckt öfver den gräns,
der naturen befallt att den bort stadna,
nemligen vid Östergöthland, skall blifva ett
föremål för oupphörliga och dryga penningebidrag
af Staten. Canalen är ännu icke på
långt när färdig, med hvilket ord jag förstår
segelbar, och det är ganska säkert, att
om den någonsin skulle blifva det öfver
bela den långa Canal-linien, kunde Inrättningen
ändock icke bära och uppehålla sig
sjelf; och hvad blefve du följden? Jo, alt
Sta
-
Den ati Mars f. m,
4g
Staten finge anslå ett Creditiv, eller stående
summa af kanske en half million R:dr
Banco, för att från den ena Lagtima Riksdagen
till den andra begagnas till Canalens
vidmakthållande. Hela olyckan härrörer således
till största delen deraf, att Canalen.
sträcktes genom Östergöthland, der den aldrig
hort påtänkas, långt mindre företagas
eller fortsättas. Det är detta omogna förslag
man har att tacka för all den oreda,
all onödig kostnad, all missräkning och allt
missnöje, som deraf uppstått. Då Canalgräfningen
börjades, företogs den icke på
ett enda ställe, utan man gräfde på enoch
samma gång ett stycke här och der i Westergöthland,
och ett stycke här och der i
Östergöthland. Och kunde väl afsigten dermed
vara någon annan, än att framtruga
den sats, att det vore orätt och skadligt
att sluta, sedan man en gång börjat, och
att de summor man användt på gräfningen
i Östergöthland blefvo förlorade, om icke
arbetet derstädes fortsattes. Så gick det
till, och så liar det gått äfven med penninge-bidragen.
Den ena millionen efter
den andra har blifvit nedgräfd, under förebärande,
att om man icke finge allt mera
och mera, så voro de föregångna millionerne
rakt bortkastade. Jag tycker likväl,
att det nu kan vara slut, och jag tror, att
Nationen må likså gerna taga den första
förlusten, som den sista; ty bättre är, att
18 H. 4
5o
Den 26 Mars f. ra.
en g§ng för alla hafva förlorat omkring Sex
(6) millioner R:dr, än att förlora en så
stor summa till. —I 14 ärs har CanalDirectionens
lösen nästan vid hvarje Riksdag
varit: Penningar_, mera Penningar ;
och samma lösen kommer säkert att under
ännu många Riksdagar låta höra sig, i fall
man äfven nu lyssnar till Directionens declamationer
och sätter tro till dess förslager.
Då Götha Canal vid 1809 års Riksdag
projecterades till anläggning, var jag en
bland dem, som voro emot företaget, såsom
både för tidigt och för stort, att i Rikets,
genom ett olyckligt krig, då utblottade
tillstånd, påbörjas; men som freden,
fastän med förlust af Finland och Åland,
likväl var återställd och andra vidtutseende
planer utslagit efter önskan, samt en
godtrogen och menlös Regeringsform var
hastigt författad och ännu hastigare antagen,
begagnade man tillfället och genomdref
äfven förslaget om Götha Canal, såsom
varande ett det aldra dråpligaste företag,
hvars många beprisade fördelar för
landet visades i perspectiv, och gjordes
åskådliga i speculationens Laterna Magica.
Privilegier utfärdades; Adier tecknades; Disconträttighet
beviljades, och arbets-commenderingar
af Indelta Armeen lemnades
till CanalBolagets disposition. Man vågade
lofva, ja till och med försöka, att planmässigt
öfvertyga Nationens Representanter,
Den 26 Mars f. m.
5t
att Bolaget skulle af egne medel utföra det
patriotiska företaget; och Nationen omfattade
projectet med så utmärkt välvilja och
förtroende, att man nödsakades afbryta actieteckningen,
för att förekomma den förmodade
stora vinstens delande emellan för
många personer. — Redan år 1815 måste
likväl Directionen erkänna, att de uppgjorde
förslagen dugde till ingenting, och att
Staten finge komma emellan med penningehjelp,
som ock beviljades på grund af då
framlagde nya calculer, hvilkas tillförlitlighet
man icke ville betvifla, emedan man
trodde, att fem års erfarenhet bort kunna
lära Bolaget och dess antagna Direction,
att då med säkerhet bedömma kostnaderna.
En summa af i,5oo,ooo R:dr B:co anslogs,
att med 3oo,ooo R:dr årligen utgå af
Statsmedlen, i fem års tid, eller till och
med år 1820; men detta oaktadt hlef Bolaget
ändock bankrutt, och vid den, just
för Götha Canals skull, år 1817 började
Riksdag hade Ständerna det ädelmod att
bevilja afskrifning af en summa på icke
mindre än 1,083,877 R:dr 38 sk. 2 r. B:co,
som CanalBolaget var skyldigt till CanalDisconten,
således till Staten. Men icke nog
med denna stora förlust; nya af CanalBolags-Directionen
upprättade calculer och
kostnads-förslag framlades för Ständerne.
Man trodde på dem, likasom manåren 1810
4*
5a
Den 26 Mars f. ro.
och i8i5 trott pä de dä framlemnade, och
ytterligare anslag beviljades. Detta var på
långt när icke eller tillräckligt; ty år 1828
framkom CanalDirectionen återigen med nytt
förslag, som då skulle vara fotadt på säkra
rön och noga uträkningar, och som då för
hela Canal-byggnadens slutliga fullbordande
icke behöfdes mera, än endast den lilla
obetydliga summan af 2,o5ojoo R:dr B:co,
så beviljade Ständerna jemväl den, emedan
man icke ville, eller ens kunde föreställa
sig, att resultatet af Fjorton (14) års handläggning
vid Canal-göromålen och arbetet
skulle återigen blifva hvad 1810, i8i5och
1817 årens calculer och förslag varit: nemligen
missräkning och förvillande uppgifter.
Icke längre tid, än fem år hafva sedermera
förflutit, och man står precist på
samma fatala point, exponerad för nya anspråk
af CanalDirectionen, som följaktligen
på gamla viset uppgjort nja calculer.
Redan år 1818, således på åtta år, hade,
enligt CanalDirectionens uppgifter två
tredjedelar af Canal-arbetet blifvit fullbordade;
och då tio år sedermera gått till ända,
hade ock den återstående tredjedelen
längesedan bort vara färdig, isynnerhet som
hvarken penningar eller arbetsmanskap blifvit
af Rikets Ständer sparade. Enär nu
likväl icke så är, utan ytterligare 845,334
R:dr Banco anses behöflige, samt Directionen
icke så alldeles otydligt låtit förstå,
Den 26 Mars f. m.
53
att ej eller elen summan lärer blifva den
sista, som behöfver nedgräfvas; så saknar
jag ord, att uttrycka min förvåning öfver
Directionens sätt att uppgöra calculer och
förslag. Dock torde det, alt sluta af ante
acta, både böra och kunna antagas som säkert,
att af Canal-arbetet i denna stund
återstår vida mera, än man kan föreställa
sig, och att följaktligen Statsbidragen skulle,
likasom Canalen, blifva utan ända, om
man äfven nu för femte gången skulle sätta
tro till CanalDirectionens uppgifter, och
således för femte gången låta deraf förleda
sig till det femte misstaget.
Statens redan gjorde uppoffringar och
förluster på Götha Canal belöpa sig till inemot
Sex millioner R:dr B:co eller nära
den summa, hvartill Allmänna Bevillningen
af hela Sveriges Rike för trenne (3)
år uppgår. Besinnom detta, mine Herrar,
och besinnom tillika, att denna oerhörda
summa är fuktad med många millioner tårar
af en mängd fattiga skattdragande. Staten
har ingen förbindelse att hålla actieägarne
skadeslösa, i händelse de skulle något
förlora; ty actierne tecknades ovilkorligt
och utan något förbehåll, troligen utan
ens någon önskan att Staten skulle inblanda
sig uti det privata Bolagets så brillant
framställda affairer. Om för öfrigt något
anspråk på ersättning nu kan göras af Actieägarne,
kunna de derom vända sig till
54 Den 26 Mars f. m.
dem, som Sr 1810 uppgjorde det kostliga
förslaget. Äfven Staten är lika berättigad
till ersättning, som de privata Actieägarne;
och fråga blir då, hvem som är pligtig ersätta
den andra.
Jag vill nu uppgifva hvad Staten, oberäknad
sina förskott till sjelfva CanalBolaget,
årligen förlorat genom det oljmksaliga
Canalgräfnings-påfundet. För jordägor, sorn
genom Canal-anstalten blifvit förlorade, eller
till densamma afträdde inom Skaraborgs
Län, betalar Staten årligen, i evärdliga tider,
395 tunnor 5^-g- kappar spannmål, f
L© Smör-ränta, 3o LffiHö, och 2i6R:dr32
sk. Banco contant; hvartill komma tio tunnor
12 kappar spannmål, som i vissa år
måste utgifvas, samt 10,020 R:dr r3sk. 10
r. Banco, som i ett för allt blifvit pä en
gång såsom ersättning erlagde; och inom
Östergöthlands Län årligen, i evärdliga tider,
234 tunnor 11 kappar spannmål, 20
L© 4 ® Smör-ränta, 5 dagsverken och 872
R:dr i5 sk. 7 r. Banco Contant; hvartill
kommer igo tunnor i5 kappar spannmål,
i L© Smör och 7 famnar Ved, som i vissa
år måste utgifvas, samt 16,312 R:dr 24
sk. 2 r. B:co, som i ett för allt blifvit på
en gång såsom ersättning erlagde, oberäknadt
i83 R:dr 5 sk. 8 r. årligen, efter Kronovärdi,
för hemmans-räntor, som Staten
för alltid förlorat; således summa summarum:
-
Den 26 Mars f. m. 55
Ärlig förlust i evar dliga tider:
629 tunnor 16^ tappar spannmål, 20
Lffi 19 © Smör, 3o L© Hö, 5 dagsverken,
1088 R:dr 47 sk. 7 r. contant, i83 R:dr 5'
sk. 8 r. hemmans-räntor, som, förvandlade
efter markegångspris, blifva 1281 R:dr 39
sk. 8 rj
Utbetalning i vissa är:
200 tunnor 27 kappar spannmål, 1 L©
Smör och 7. famnar Ved;
Pä en gäng utgifven ersättning:
26,332 R:dr 38 sk. B:co i penningar ;
samt dessutom inemot 6,000,000 R:drB:co,
jemte det ofantliga ränte-beloppet på denna
summa, hvilket allt är rakt förloradt
och bortkastadt. Men ännu är det icke
nog. Götha Canal-Bolag har ytterligare bekommit
100,000 R:dr B:co, på det sätt att,
sedan Bolagets Direction hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit om ytterligare anslag
af allmänna medel till fullbordande af
den vid Motala anlagde Mechaniska "Verkstad,
så har Kongl. Maj:t uti särskilte Nådige
Bref befallt Kongl. CommerceCollegium,
den 12 October 1826, att af ManufacturDiscontfonden
meddela CanalDirectionen
5o,ooo R:dr Banco, som med en tredjedel
om åi^et borde, efter 3 års förlopp,
återbetalas, och den 5 December 1827, att
af berörde fond, under enahanda återbetalnings-vilkor,
lemna Directionen andra
56
Den 26 Mars f. u>.
50.000 R:dr Banco; hvarjemte Kongl. Maj;t,
då Manufactur-DiscontFonden på de sista
50.000 R:dr B :co icke kunnat utbetala mera
än iy,ooo R:dr, uti Nådigt Bref den 7
Julli 1828 befallt Kongl. Collegium acceptera
Caual-Dircclionens invisniugar på de
återstående 3r,ooo R:dr, hvilka Direclionen
anhållit, att få anticipationsvis disponera.
Äfven på desse 100,000 R:dr Banco har Bolaget
ännu icke gjort någon afbetalning;
och då Bolaget således från ManufacturDisconten,
denna enda tillflygtsort för våra
i stor förlägenhet försatte Fabriker och Manufacturer,
dragit en så betydlig summa,
som tilläfventyrs icke eller kan återbetalas,
så må sådant tjena som bevis, huru
långt detta Bolag genom sin Direction
sträckt forskningarne efter penningar; och
jag vill fråga, om icke med de 100,000
R:dr kunnat göras vida större gagn, om
de fått, på lika sätt som af Bolaget, räntefritt
användas på våra Fabriker och andra
Inrättningar??
Intet företag i Svea Land bar i högre
grad än Götha Canal varit gynnadt af Konung
och Ständer, och på intet företag har
man i högre grad misstagit sig. Endast
68,021 R:dr 37 sk. är hvad som i fyra års
tid kunnat i Canal-afgift insamlas för begagnandet
af den, som man säger, fullt
färdiga delen af Götha Canal, hvilken färdiga
del, att sluta af Directionens redan
Den 26 Mars f. m.
57
är 18x8 gjorde uppgifter, lärer vara omkring
adelar af det liela; och hvad har
man väl då för stora fördelar att vänta af
det såsom så Riksgagneligt utropade stora
företaget?? Hade de många millionerne , som
nu ligga nedgräfda i Götha Canal, i stället
blifvit använde på Financernes, Jordbrukets,
Fabrikernes, Näringarnes, Slöjdernas,
Konsternas och Läroverkens understödjande
och uppmuntrande, hvad lyckliga
följder skulle icke deraf långt för detta
hafva visat sig, och hvilken allmän välmåga
skulle icke då varit rådande inom
vårt älskade Fädernesland? Den vise, den
djupsinnige och fördomsfrie tänkaren må
sjelf döma och göra conclusioner. — Med
livad beredvillighet och sann tillfredsställelse
skall väl den skattdragande medborgaren
bära sine bördor och nedlägga sin
skärf på fäderneslandets Altare, då han ser
och vet, att så stora summor blifvit använde
och gått förlorade i den allt uppslukande,
bottenlösa Canalen??
Det enda medlet, som återstår, är således
efter min öfvertygelse, att Staten rakt
drager sig från Canalen; ty 0111 den nu icke
kan hjelpa sig sjelf, och om Bolaget icke
kan utföra återstående byggnaden och upprätthålla
Verket, sedan Staten redan uppoffrat
så många millioner derpå, så är det
icke mera något problem, utan ett rent
axiom, att affairen är förtviflad och hela
58
Den 26 Mars f. m.
företaget icke blott misslyckadtj utan äfven
Riksförderfligt.
Må allisa de redan nedgräfda millionerne
vara bortkastade, och dermed slut;
ty eljest uppslukar Canalen ganska säkert
så många millioner till, och gapar efter mera,
emedan svalget är bottenlöst.
Jag, för min del, skulle anse det som
en den oförsvarligaste gerning, om jag på
mine medborgares Bekostnad skulle tillstyrka
en enda skillings ytterligare bidrag till
Götha Canal, då intet hopp mera återstår,
att Staten någonsin kan få ett enda öre
af räntan på sine redan förskjutne medel,
långt mindre sjelfva Capitalerna, oberäknadt
de ärlige dryga, permanenta, utbetalningarne
och förlusterne, hvilka jag här ofvan
uppgifvit. Hade händelserne med Götha Canal
tilldragit sig på iy5o-taletj så tror jag
icke, att den tidens Ständer skulle så öfverseende
och ädelmodigt behandlat saken;
likasom jag icke eller tror, att de Görlziska
mynttecknen varit så förderflige som
man ansåg dem. Jag får derföre vördsamt
tillstyrka proposition till bifall å Stats- och
BancoUtskottens i det förevarande ämnet
afgifne Utlåtande; men i den oförmodade
händelse, att återremiss beslutas, anhåller
jag, att detta anförande må få åtfölja återremissen.
flans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkänuagaf, att plenum
Den 26 Mars f. ru. 59
komme klockan | till 6 i eftermiddag alt
fortsättas.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag hade önskat, att vi i dag kunnat hålla
oss inom gränsorne af Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande, eller att vi blott lill
behandling företagit, huruvida lämpligt vore,
att Rikets Ständer i förväg bevilja det
begärde förskottet af 100,000 R:dr B:co,
innan hufvudfrågan om begärdt biträde för
Götha Canal kan beviljas. Men då fråsan
nu i sin helhet blifvit behandlad, då man
fullständigt vidrört hufvudfrågan, huruvida
Rikets Ständer böra lemna det begärde bidraget
af 807,594 R-'dr B:co, utbeder jag
mig Ridderskapets och Adelns tillåtelse, att
yttra min öfvertygelse i ämnet. Jag emotser
visserligen det äfventyrliga att, emot
en sådan öfverlägsen bevisnings skicklighet
som Grefve von Plåtens, uppträda med
en motsatt mening; men många af oss hafva
måhända den förebråelse att göra oss,
i afseende på det förflutna, att mera hafva
rådfört vår förmåga i denna del, än vår
öfvertygelse. Såsom stöd för sitt påstående
om Rikets Ständers åliggande, eller på
det Rikets Ständer ej må tveka att vid detta
tillfälle lemna det biträde, som begäres,
har Grefve von Platen i första rummet yttrat,
att Canalén ej vore ett enskilt, utan
ett allmänt, företag. Det är denna fråga
jag redan för mera än 11 år sedan skådade
under en annan åsigt. Jag erkänner,
Go
Den 26 Mars f. m.
alt Konungens privilegium af elen 11 April
iSio innefattar en uppmuntran till enskilte,
att förena sig i Bolag till utförande af
Götha Canal, jag erkänner äfven, att det
innefattar löften om vissa förmåner, såsom
beredande möjligheten att utföra ett
sådant företag. Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
af den 10 November 1809 innehar,
att Rikets Ständer anhållit , att anstalter
för det Canal-arbete , sorn hade till
föremål att förena Wenern med Östersjön,
genom entreprenad af enskilde personer , sä
inländske som utländske, skulle företagas;
att det skulle utstakas sådana vilkor , som
kunde lända så väl Kongl. Maj:t och Kronan,
som entrepreneurerne och det allmänna,
till säkerhet, i följd hvaraf Canalen
borde blifva de enskilte personers egendom,
som deruti instuckit sine capitaler. Kongl.
Majit förmodade, att den betydliga summa,
som erfordrades, uppgående efter upprättadt
förslag till 1,600,000 R:dr B:co, icke
genom enskild teckning skulle kunna sammanbringas,
så framt de icke hade att påräkna
någon afkastning under byggnadsåren,
och en skälig vinst efter Canalens
fullbordan, hvartill Canal-inkomsterne icke
i början kunde blifva tillräck/ige. Konungen
tvekade således redan den tiden, huruvida
1,600,000 R:dr kunde afkasta ränta
för det Bolag, som instack sine capitaler
i detta företag. Konungen fann äfven,
att i en annan Rikets belägenhet skul
-
Den 26 Mars f. m.
61
le Kongl. Maj:t hafva funnit tjänligt, att
af Statsmedlen använda något årligen; men
nu föreslog Kongl. Maj:t att förunna Boklaget
rättighen, att med Bolaget förena en
ProvincialLäneBank eller Discontlnrättning.
Häraf måtte synas klart, att Konungen
icke ansåg det allmänna kunna biträda
med några medel. Bolaget kunde då icke,
vid sin första stiftelse, efter ett sådant förklarande,
äga grundad anledning att hoppas
biträde af Staten. Häraf synes mig således
klart, att företaget var enskildt och
icke allmänt. Kongl. Majrt säger vidare:
att hoppet om den vinst, som ett sådant
Discontverk, med omtänksamhet förvaltad t,
skulle till Bolaget inbringa, (det förutsattes
redan då, såsom ett vilkor för vinst,
att det skulle med omtänksamhet förvaltas;
jag utbeder mig Eder uppmärksamhet, mine
Herrar, på detta uttryck) skulle uppmuntra
enskilte penninge-ägare att i den
sålunda förenade Discont- och Canal-rörelsen
deltaga. Efter uppgjorde provisionelle
beräkningar syntes Catial-anläggningen kunna
blifva för enskilte personer förmånlig,
i förening med en Discont-inrättning, hvartill
Banken försköt ett län af 500,000
B:dr emot 3 procent, samt derjemte, när
Canal-byggnaden komme i gång, ett särskilt
lån af 3oo,ooo R:dr, att linder byggnadsåren
räntefritt innestå; hvilket sednare lån
likväl af Rikets Ständer ej annorlunda medgafs,
än med förbehåll af 3 procents län
-
6 2
D en 26 Mars f. m.
ta, likasom det förstnämnde. Man anför
nu, att nära tvådubbla summan tecknades,
och man vill deraf draga den slutsatts, att
det var blott det patriotiska i företaget,
som förmådde tillvägabringa en så stark
teckning. Jag torde likväl få åberopa privilegierne,
der det står anvisad möjlighet
för Bolaget, att af utdelningen få g procent,
oell att, när öfverskott på denna utdelning
ägde rum, få ytterligare ett öfverskott
af en tredjedel af återstoden. Jag
hemställer, om icke en sådan vinstberäkning
kunde vara tillräckligt lockande, och
om då blott fäderneslandskänsla kan. åberopas
såsom anledning till Bolagets formerande,
emot deras öfvertygelse, som aldrig
biträdt detta förelag. Ilär uppstår vidare
en sak, att i de första Bolagsreglorne
finnes bestämdt ett vilkor för Bolaget,
som jag ej funnit i några Berättelser eller
Upplysningar upptagit, nemligen det ålig-gande,
alt Bolaget erhållit de omtalade förinånerne
emot vilkor att inomS, högst 10,
år hafva fullbordat Canalen. Det var Bolaget,
som hade åtagit sig en sådan förbindelse.
Jag tror således icke, att Bolaget
kan åberopa några anspråk på de sedermera
inträffade biträden, för att derpå grunda
anspråk på ytterligare understöd, eller
alt Bolaget, på grund af Ilikets Ständers
redan visade välvilja, kan argumentera sig
till något åliggande för Rikets Ständer och
skyldighet för det allmänna; ty Canalen
\
Den 26 Mars f. m.
63
liar aldrig varit ett företag af allmän beskaffenhet.
Jag bär emottagit mitt omdöme
om Götha Canal som ett arf inom detta
rum, och jag har sedan genom lång eftertanka
grundat den öfvertygelse, jag äger
om detta ämne. 1815 uppgaf man för första
gången inför Rikets Ständer, att ealculerne
felslagi t,.och att penningarne ej räckte
till. Då åberopades Rikets Sländers löften
och Rikets Stän,ders värdighet, och vid
1815 års Riksdag hade Rikets Ständer den
godheten att i sin skrifvelse tillkännagifva,
att de funno med Rikets Ständers värdighet
mindre öfverensstämmandej om ett_, säborn
Riksgagneligt ansedt och till så stor
del börjadtj storverk skulle öfverlännäs att
förfalla j hvadan Rikets Ständer ans logo
ett ärligt läne-biträde af 3oo,ooo Rulr intill
t8zOj samt DiscontCreditivet utvidgades
ifrån 8oOj00o till 1,600,000 R.dr. 1815
började således Rikets Ständer med att fördubbla
det enda af Rikets Ständer gifna löfte,
DiscontCreditivet. Utöfver dettai beviljade
Rikets Ständer vid i8i5 års Riksdag, utan
att det för mig är möjligt att upptäcka någon
anledning till löften eller till rättigheter från
Bolagets sida , ett lånebiträde af 3oo,ooo R:dr
årligen, eller dubbelt mera än den Discontvinst,
som Bolaget påräknat för arbetets
bedrifvande; men, mine Herrar, 1815 voro
ej tankarne så alldeles odelade, som det
synes. Jag utbeder mig Herrarnes tålamod,
att få uppläsa, utur 1815 avs Riks
-
i
ö4 Den 26 Mars f, m.
dagsProtocoller, huru Grefve An ekars ward
då yttrade sig. Det lyder sålunda: som
jag tror mig minnas, tillkom Götha Canal
genom Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t af den 10 October
180g och Kongl. Maj:ts derå gifna Nådiga
Svar den 10 November samma är. I detta
Svar säger Kommgen bestämdt, att Canalbjggnaden
skulle få företagas af enskilda
personer, och att, som StatsVerkets tilstånd
ej tillät att med allmänna medel till
detta svåra företag bidraga, så skulle Canalen,
för evärdeliga tider, tillhöra det
blifvande Bolaget, och detsamma deraf ensamt
draga alla de utlofvade stora förmånerna
i framtiden; hvarförutan Bolaget,
till Discontering, skulle årligen utur Banken
få uttaga 800,000 R:dr emot vederbörlig
säkerhet; samt vidare, att Kronan
skulle ersätta all den jord, som från enskilda
till Canalen komme att borttagas.
Dessa äro onekligen vilkoren för Canalbyggnaden.
Derefter, förmodligen lockade
af det till en millio/i 600,000 R:dr uppgjorda
billiga förslag å hela byggnadens
kostnad, tecknade sig enskilde personer för
en summa af mer än 3 millioner R:dr; och
då allt detta ej lärer kunna bestridas, är
ej underligt, att Götha CanalDirections nu
framställda reqvisition, om ett biträde af
Staten till en summa af 3 millioner, väckt,
om ej allas, åtminstone mängdens förundran
-
Den 26 Mars f. m.
65
äran och förskräckelse. ■— Med den fullkomligaste
aktning för de Herrar och Män
af Directionen, hvilka jag har äran känna,
och med det största förtroende till deras
kunskaper , ädla och patriotiska tänkesätt,
kan jag dock icke neka mig att fråga,
om icke Directionen långt förr än vid
denna Riksdag, ja, redan före den i Örebro
1812, bort finna, huru oriktigt och falskt
det första förslaget var upp gjordt, och om
det ej varit Directionens ovilkorliga pligt
att gifva sådant tillkänna, innan arbetet
blifvit så långt utsträckt , att det nu mera
skall anses som en nödvändighet att på
Statens bekostnad fortsätta ett företaga sorn
törhända ändå öfverstigerj ej endast Bolagets,
utan ock Statens förmåga. Jag
frågar,, hvarföre Staten just nu, innan Bolaget
inbetalt hälften af den tecknade summan,
skall anses pligtig till så stora biträden,
uti en tid, då alla ropa om förlägenhet
och brister, då så mångå särskilta behof
uppstå, och då Rikets financer visserligen
ej stå bättre än 180g, emedan vi, sedan
den tiden, fört ännu ett krig, hvars
återstående skulder äro uppgifna till 2 *-  million R:dr, oaktadt de stora subsidier,
som från England blifvit indragne. Jag
frågar, om det ej varit mera enligt med
ömhet och omvårdnad för Bolagets och Statens
väl, om man börjat med att sammanbinda
sjöarne Wenern och Wettern, dårell
H. 5
66
Den 26 Mars f. ro.
dan en nytta 'varit vunnen3 och man hade
kunnat bedömaj huruvida fortsättningen
varit möjligj utan att i skulder fördjupa
både enskilda och Staten. Dåj som
mig är berättadt, denna Canals hela sträcka
fordrar 60 slussar> hvaraf e n säges
vara färdig efter 5 h 6 års arbetenj
och 5g således ännu återstå; frågar jag:
är det icke troligt} att manj 5 år härefter3
skall finna sig nödsakad, att requirera ännu
3 millioner? Jag frågarj om man ej
med någon slags billighet skulle kunna misstänka
den för bristande kunskap och insigt
i dylika sakerj som kunnat uppgöra
ett förslag på en million Goo/joo R:drs
till ett företag> hvartill man nu redan medgifvitj
att 8 millioner erfordras? Ty att
någon med vilja och uppsåtj af egennyttiga
afsigterj sökt förleda både enskilda
och Statenj är väl icke tänkbart; men missräkningen
är dock för stor. Jag frågar
derförej med hvad säkerhet kan man lita
uppåj att de nu begärda 3 millioner skola
förslå? Jag fruktar, att denna profetia
slagit alltför mycket in. Grefve von Platen
föreslog 1815, såsom ett vilkor för att
af actieägarne infordra mera, att garanti
för en billig och laglig ränta skulle lemnäs
dem, i händelse verkets inkomster icke
skulle komma att räcka till. Grefve von
Platen medgaf, att arbetet ej kunde bedrifvas
utan allmänt biträde. i8i5är det första
gången detta medgafs. Grefve von Pia
-
Den 26 Mars f. m. 67
ten började nu att öfverflytta hela företaget
ifrån ett enskilt till ett allmänt företag,
och geck dervid så långt, att han den
22 Julii förklarade Bolagets, i företaget instuckne,
medel såsom ett lån till Statens
nytta. Efter detta kan jag ej undgå medgifva
consequence i Grefve von Plåtens
slutsatser, ätt företaget är allmänt; men
det måtte förlåtas mig, att mitt omdöme
ej kan fatta, huru man kan leda detta af
1810 års beslut och af privilegierne, hvilka
måtte vara den ovilkorliga grunden för
contractet; och huru detta kan kullkastas
derigenom, att Grefve von Platen 1815
finner sig kunna förklara, att de enskiltes
capital, som blifvit instuckne i Bolaget,
blifvit lånte till Staten, och alt det ej varit
Staten, som lånat till dem. Detta finnes
sedan motsagt vid hvarje Riksdag, då alla
biträden ej fått annan benämning än lånebiträden.
Det visar sig, att redan 1815
Rikets Ständer fästade föga uppmärksamhet
vid den framställning, att det vöre actieägarne,
som voro långifvare, och ej låntagare.
1815 försummade man ej några slags
utvägar, för att vinna ändamålet. Man botade
med penningeförlägenhet, och detta är
ett ord, sorn är särdeles gällande i vårt
land, då man velat visa ögonblickets behof,
och man bifaller derigenom mycket,
som annars skulle möta svårighet. National-äran,
lit till den Furstliga klarsynthe
5*
-
68
Den 16 Mars f. m.
ten, utvägen att afhjelpa ögonblickets för-»
lägenhet för aftynande näringar, Europas
ögon, och våra fruktbärande landskapers
förhoppningar, blefvo ingalunda glömde för
att inleda Rikets Ständer uti ett ytterligare
deltagande, som Rikets Ständer sedan
fått så dyrt betala, ej allenast genom penninge-uppoffringarne,
utan ock genom den
obehagliga ställning Rikets Ständer kommit
uti att, nästan genom ett odrägligt
öfvervälde, blifva förde till ändamålet genom
CanalBolaget, utan att kunna göra sin
öfvertygelse gällande. Garantien för Actieägarnes
lagliga ränta fordrades, såsom ovilkorlig.
Arbetsplanen var då uppställd på
9 år, men tiden visades sannolikt kunna
förkortas, om medlen i tid blefvo tillgänglige;
och medlen beviljades. — Det bänder
ej sällan, att mjmket grundade sanningar
och goda öfvertygelser komma i glömska,
derföre att de ej frambäras under sådane
förhållanden, som äga magt att göra
sig gällande. Jag tager mig derföre friheten,
att i minnet återföra ett yttrande år
18r 5 af Herr af Sillen, Carl Wilhelm. Det
var af följande lydelse: Helt annat thade
resultatet blifvit af båda håfvens sammanbindning
genom en Canal, som ifrån Wenern
gått genom Skagern, SvartElfven, Mökern,
öfver landtryggen vid Sandvik, genom
Elsängen, JVikern, förbi Nora Stad
genom Wäringen och Arboga Å till Mälaren-,
eller ock genom Skagern, LitElfven,
Den 26 Mars f. m. 69
öfver landtryggen dt Örebro, genom Hjelmaren
och Arboga Slussar i Mälaren; hvilken
Canal-led redan 1?54 varit påtänkt,
och är af Landtmätare afmätt, af vägd och
beskrifven. En sådan Canal hade varit
nyttig i alla möjliga hänseenden. Ingen
fiendtlig sjöstyrka hade, i hvad politisk
händelse som hälst, kunnat hindra Hufvudstadens
gemenskap sjöledes med Vesterhafvet
och derintill liggande Landskaper.
Denna Canal hade således varit verkligen
Riksgagnelig i politiskt och militairiskt
afseende, och i ekonomiskt oändligen
vida mer än Götha Canal; ty uti hvilken
politisk ställning som Riket befunne sig,
skulle genom förenämnde Norra Canal, allt
Östra, Norra och Vestra Bergslagernas
jern (circa Skepp.rl) med lätthet kun
na
sjövägen transporteras till Götheborg.
Jag anmärker detta yttrande, som en stor
märkvärdighet i Canaleiis histovia. Det är
för mig påkostande, att framkasta någon
förebråelse emot en man, för hvilken jag
hyser en stor aktning, och åt hvars personliga
egenskaper jag lemnar det mäst oinskränkta
bifall; men jag kan ej af considerationer
låta afhålla mig ifrån att antyda
de kanske värsta tillvitelser, som kunna
göras emot sjelfva planen för Canal-företaget.
Jag tror, att redan 180g denna
fråga om en annan Riktning för Cattalen var
ett talämne, men anser lika gifvet, att i8r5,
genom ett sådant yttrande som detta, tankar
-
7°
Den 26-Mars f. m.
ne hade bordt blifva rigtade derhän. Vi
ägde på denna väg redan ett slussverk, och
allt hade varit ledande dertill, att man
bordt företrädesvis gå den vägen. Om man
stannat vid föreningen emellan Wenern och
Wettern, för att erfara följderne af försöket
att känna sina krafter, 0111 man, när
man 1815 fann sig i den ställning, att man
måste erkänna sig ej kunna fortsätta arbetet,
antagit en sådan anvisning och undersökt
förhållandet, hade man gjort det allmänna
en tjenst, undvikit det obehagliga
af dessa discussioner hos Rikets Ständer
och frånvältrat sig billig anledning till klander
för det motsatta förhållandet. Vid Riksdagen
i8i5 hände alldeles detsamma, somnu.
Då Friherre Stael von Holstein, jag anhåller
få tillägga, vår oförgätlige Friherre Stael von
Holstein, begärde att i första rummet måtte
afgöras, om Canalen skulle understödjas
eller ej, uppgafs efter vanligheten, att frågan
af 3 Stånd redan var afgjord, och den
afgjordes hos oss om natten den 29 Julii.
Man framställer Hacket lösligen, att Rikets
Ständer, vid 1817 års Riksdag återtogo
den CanalBolaget gifna DiscontOctroy,
med det tillägg, att det såsom märkligt inträffat,
att Götha CanalDisconts Bancoräkning,
som den 29 September om morgonen
ägde af sitt creditif outtagna 422,261
R:dr, redan middagen derpå afslutades, och
Discontens Assignationer vid Bancoluckan
öfverkorsades. Man framställer Bolaget så
-
Den 26 Mart f. m.
7*
som af Rikets Ständer, snart sagdt, fränröfvadt
sin Discont-rättighet till ett värde
af i5o,ooo R:dr årligen, och man vill ej
otydligt låta påskina, att Rikets Ständer
icke härföre lemnade någon ersättning. Af
Grefve von Platen hafva blifvit vidrörde
så många förhållanden, hörande till hufvudfrågan,
öfver hvilka ej någon discussion
förut ägt rum, att jag utbeder mig Ridderskapets
och Adelns ursäkt, om jag äfven
ingår uti alla de omständigheter, som
jag finner utgöra utgångspunkterne för Ganalförsvararnes
satser. Det första, som i
officiel väg i denna del företer sig, är Konungens
Bref af den 1 October 1817. Der
heter det: Till Oss har Directionen för
Götha Canal DiscontContoir här i Staden
inkommit med underdånig ansökning om ytterligare
understöd af Statsmedlen till Dess
credits upprätthållande, &c. Här angifves
tydeligen, att det är DiscontDirectionen i
Stockholms Stad, som först ingick till Konungen
med anmälan, att Verket icke kunde
fullgöra sina förbindelser. I en ytterligare
underdånig skrifvelse från Directionen
till Konungen heter det: Uti denna
trängande förlägenhet vågar Directionen
bönfalla, om icke Verket af publike medel
kunde hugnas med ett lån af 3o,000 R:dr
jB.cOj &c. I Konungens Nådiga Proposition
till Rikets Ständer af den 17 December
1817 heter det: Då Götha CanalDir
edion, såsom en följd af den inträffade
75
Den 26 Mars f. ra.
förlägenheten uti Discontens rörelse vid slutet
af förlidne October Månad, befann sig i
saknad af nödige medel, dels till aflöning för
den del af j4 rbets-commenderingen, som vid
Canalen qvarstannat, och för det derstädes
tills vidare bibehållna Pionnier-Compagniet,
samt för CanalVerkets nödvändigaste
Tjenstemän, och dels till oundviklige
förberedelser för arbetets fortsättande,
anhöll af sådan anledning CanalDirectionen
i underdånighet, att berörde Perk måtte
af Kqngl. Maj:t blifva underlättadt med
ett Lån &c.y hvilket Konungen ej kunde
Bifalla till högre Belopp, äo 10,000 R:dr.
I CanalDirectionens Berättelse förekommer:
Frän det ögonblick, då Directionen erhöll
tidning om händelserna i Stockholm, hvilka
nödsakat Directionen der inställa alla betalningar
för Verket, och som naturligtvis
genast medförde ett lika förhållande
vid Contoiret här, har den sorgfälligt sammanhållit
Verkets alla tillgångar för samtlige
dess. Creditorer, och under den mest
bekymmerfulla belägenhet efter bästa förstånd
på allt vis bevakat Verkets f ördel.
Uti upplysningar om Götha CanalYerk,
hvilka vid 1817 års, likasom vid alla sednare
Riksdagar, Blifvit lemnade, heter det:
Värdet af denna Discont ansågs af Rikets
Ständer vid 1815 års Riksdag, redan ensam,
innan Rikets Ständer öfverläto Götheborgs
BancoDisconls utlåningsrätt, efter dess Octroy-tids
tilländagående, böra beräknas till
Den 26 Mars f. m.
73
hvad den dertill per medium årligen af
sig kastatj eller 120,000 R:dr B:co, med
tillökning af denne sistnämnde, borde åter
Bolaget framdeles kunna påräkna minst
150.000 R:dr årlig Discont-vinst; allt enligt
med hvad uti nämnde års Rikets Ständers
dels Beslut, dels deras UtskottsCalculer,
finnes beräknadt och upptagit. Den
förlägenhet, hvaruti Götha CanalDiscont
nu råkat, och som igenom många förenade
omständigheter satt Bolaget utur ständ,
alt densamma på ett lika sätt, ulan ett
nytt större Creditiv-biträde af Staten för
sin återstående Octroy-tid, fortsätta, (Bär
bör märkas, att redan 1815 var det primitiva
Creditivet ökadt från 800,000 till
1.600.000 R:dr; nu förklarar man, att Disconten
icke kan fullgöra sina förbindelser,
utan ett ännu ökadt biträde och crediliv
af Staten;) kan, enligt förut åberopade Rikets
Ständers Herrar Revisorers vitsordägande
intyg, endast tillskrifvas händelser,
dem Verkets Styrelse hvarken vållat
eller förutsett; men derföre kan ock denna,
vid Canal-företagets ingående, uttryckligen
tillför viss a de och uti alla officiella Calculer
för Bolagets bestånd sedermera påräknade
Discont-rättighet, eller en fullt
motsvarig ersättning derföre, icke möjligen,
med bibehållande af rättvisa och billighet,
ens sättas i fråga, alt Bolaget fränkännas
eller frångå. Det är på en sådan
slags argumentation, som Götha GanalBo
-
74
Den 26 Mars f. m.
lag allt fortsatt byggt sina pretentioner. Sedan
det ej kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet,
efter att hafva fått ökadt creditiv,
efter att hafva det oaktadt förklarat
sig icke kunna fortsätta sin rörelse utan än
ytterligare ökadt creditiv, argumenterar det
sig till den slutsats, att det ej kan gå i
mistning af sin Discont-rättighet, af ett privilegium,
hvars motsvarande förbindelser
det ej uppfyllt. Huru är det väl möjligt,
att argumentera emot sådane slutsatser, der
premisser och conclusion så litet öfverensstämma?
Voro de sammanhängande med
hvarandra, skulle det vara förgäfves för mig
att söka bevisa en motsatt mening. Redan
1817 var jag af en annan tanka, och jag
har under de 11 år, som sedan förflutit,
ej funnit anledning att ändra öfvertygelse.
Jag tror, att det var icke allenast Rikets
Ständers rättighet, utan ock deras skyldighet,
att vidtaga den åtgärd, som då vidtogs,
huru mycket den än blifvit öfverklagad.
Sättet, hvarpå det skedt, lemnar
jag derhän; men att Götha Canal ej rimligen
kan tillkämpa sig att hafva haft rättighet
till bibehållande af en förmån, hvars
åtföljande vilkor den ej kunnat uppfylla, är
utan allt tvifvel. I allt hvad som rört CanalBolaget,
har likväl bevisningen varit af
denna art. Uti de upplysningar, som 1817
leranades, heter det: Angående ÖfverAssignering
finnes uti Bolagets Reglementariska
föreskrifter intet särskildt stadgande; (der
-
Den 26 Mars f. m.
75
före alt det ej finnes något särskilt stadgande
om en fri assignering, skulle det då
följa, att Götha CanalBolag skulle äga en
obegränsad assigneringsrätt på Banken, der
den likväl ej ägde annat än ett Crediliv på
1,600,000 R:dr) som ock, enär BancoFörfattningar
i denna del förut gifvas, ej varit
behöfligt; (Bolaget och Upplysaren medgifva
således likväl, att det förut varit öfverflödigt,
) men att det allmänna förbud,
som uti BancoFörfattningarne finnes emot
Öfver Assignering pä Banken, icke rimligen
kan anses lämpligt till Götha CanalDiscont,
och således äfven all påföljd, eller
bedömande af felaktighet i denna del
hos Förvaltningen måste förfalla, det torde
genast inses, då man blott ett ögonblick
betraktar detta Verks af Konung och Ständer
i dess första grundläggning erhållna
organisations olikhet i så hufvudsaklig
del mot alla andra Privata och Publika
Verk, eller begagnare af Bancoräkning, i
thy att Götha CanalDiscont ålagts hafva
s:ne Contoir, ett i Stockholm och ett i Götheborg,
hvilka båda, men i synnerhet det
förra, skulle emottaga insättningar af penningar
mot låg ränta, samt båda till livar
sina insättningars återlic/ vider ande utgifva
Assignationer på Banken, äfvensom båda,
men synnerligast det i Götheborg, utgifva
län uti dylika Assignationer, samt
slutligen det åligga båda, pä af CanalDirectionen
erhållande anordningar, oväger
-
1
76 Den 26 Mars f. m.
ligen fournera CanalbjrggnadsCassan med
Contanter och Assignationer, det förra från
Stockholms och det sednare frän Götheborgs
Contoiret. Jag anhåller om ursäkt, att jag
varit vidlyftig vid uppläsningen, ty allt
hade icke behöfts, men jag håller icke af,
att få emot mig den anmärkning, att icke
läsa till punkt. I samma upplysningar heter
det vidare: 1/; dagar innan den nu inträffade
Götha CanalDisconts oväntade och
hastiga inställande af sine betalningar , voro
ock ännu ej fullt En million R:dr disponerade
af Creditivet, och 3 dagar före
nämnde händelse, eller den sg September,
ej mera än 6y,a3g R:dr öfver denna million,
således återstodo till Verkets disposition
ej mindre än f3a,j6i R:dr, hvilka ock
visserligen blifvit mera än tillräckliga för
honorerande af Verkets (ej till fullt dubbelt
belopp inalles utelöpande) Assignationer intill
Rikets Ständers sammankomst, om Directionen
då kunnat göra sig föreställning
om hvad 3 dagar derefter inträffade, och
derföre i tid inställa 3 ProcentsReversernas
inlösande. Då föll Malmö Discont,
och Kongl. Maj:t såg sig utur stånd att
lemna Götha Canal-Discont något, äfven
blott momentuelt, lånebiträde af allmänna
medel, i likhet med hvad Kongl. Maj:t Nådigst
förut vid påkommande behof gjort;
de ännu återstående omkring fo,ooo R:dr
å Creditivet åtgingo snart till infriande af
Assignationer, och enär flere ej kunde in-,
Den 26 M ars f. m.
77
lösas af Banken, följde derpå Kongl. Maj:ts
återkallelse af Dess under den 27 Mars 1811 j
0111 Götha CanalDiscontAssignationernas antagande
uti StatsVerkets upphörd, lemnade
Nådiga tillstånd. På sådane grander fotade
Bolaget sina påståenden, att Rikets Ständer
ej kunde frånkänna Bolaget sin Disconträtt,
ehuru det upphört att fullgöra sina förbindelser.
Vid 1817 års Riksdag förklarade
de förenade Stats- och BancoUtskotlen:
Till besvarande häraf få Utskotten upprepa
och ytterligare förklara, att då Utskotten
ansett sig böra tillstyrka, att Staten
skulle träda emellan Disconternes Borgenärer
och Gäldenärerj har sådant skett, icke
för att upprätthålla Discont!!olagen, utan
för att genom denna såsom enda utvägen
afböja de allmänna olyckor, sorn af Disconternes
iråkade obestånd i annat fall skulle
uppkomma, och hvaribland den belägenhet,
hvaruti DiscontGäldenärerne skulle komma
att försättas, i synnerhet hos förenade Utskotten
kommit i betraktande. Det oaktadt
tinner man äfven nu, i de upplysningarom
Canalen, som lemnäs, en beräkning uppgjord
på den förlust, som för Bolaget uppkommit
genom fråntagen Discontvinst, utan
att uppmärksamheten fästats dervid , att denna
förlust blifvit till fullo liqviderad genom
de 3oo,ooo R:drs Lånebiträden, hvilka årligen
blifvit till Bolaget öfverlemnade. Dessutom
framställdes till Bolaget vid 1817 års
Riksdag den fråga, huruvida Bolaget kunde
73
Den 26 Mars f. m.
fullgöra sine åligganden, och denna fråga besvarades
nekande. Grefve von Plåtens anförande
1815, som utvecklar Götha Canals
förhållande till Wanås Fästning och Canalens
inverkan på försvaret, anhåller jag att
alldeles få förbigå, under hänvisande till
hvad jag 1818 tog mig friheten yttra i detta
hänseende. I berörde yttrande säger
samma Talare, att allmänna arbeten äro
nyttiga, äfven om de blott hafva ostentation
till föremål. Jag tog mig då redan
friheten att söka vederlägga en sådan mening.
Grefve von Platen erkände då, alt
Bolaget var på obestånd, om ej hjelp blef
detlemnadt, och påstod, att företagets fortsättande
ej kunde kosta mera än 6^ millioner.
Jag frågar, om Rikets Ständer uraktlåtit
något, för alt främja Canalens och Bolagets
bästa. Voro ej anspråken oerhörda, att
Rikets Ständer utom lånebiträden af 3oo,ooo
R:dr, äfven skulle ersätta den förlorade Discontvinsten?
Jag frågar, huru det är möjligt
att fortsättande biträda slika fordringar?
Bolaget har fått allt hvad det begärt. Kan
en långsammare arbetets gång till följd häraf
tillskrifvas Rikets Ständer? Och hvad hav
väl Bolaget kunnat fordra mera, än att det
äfven vid 1823 års Rikdag fått allt hvad
det till arbetets fullgörande begärt. 1823 nästan
upphörde striden om Götha Canal.
Man trodde sig inse slutet; man hoppades,
att då man gick Bolaget till mötes, derigenom
att man lemnade allt hvad som for
-
Den 26 Mars f. m.
79
drades, lomma till slut med ett företag, som,
utom den obehagliga verkan det haft pä
vår financiella ställning, dessutom haft så
ofördelaktiga verkningar på våra politiska
förhållanden; ty förnämsta föremålet vid
våra Riksdagar har varit Götha Canal. Yi
hafva varit nödsakade att åsidosätta nödvändiga
förbättringar i vårt Statsskick, hvilka
måst stå efter Canalen.
Jag har sökt, så godt jag har förmått,
bevisa, att Götba CanalBolag ej kan anses
sorn annat än ett enskilt Bolag, att arbetet
ej kan anses annorlunda, än som ett enskilt
arbete, och att det är af samma beskaffenhet
som hvarje sådant; ty att ett enskilt
företag medför allmän nytta måtte ej
kunna bevisa, alt företaget derföre är allmänt.
Jag frånkänner ej Canalen det möjliga
gagn den kan medföra. Det vore alltför
bedröfligt, om den ej skulle verka till något
godt. Såsom orsak till ytterligare bidrag anför
man, att vi nedlagt i Canalen öfver 8 millioner,
och derföre böra vi nu gifva 807,594
R:dr till, under samma garantier, som förut,
att vid nästa Riksdag få lemna ytterligare
samma summa. Yi hafva sett den stora
tillförlitlighet man kan sätta till Canalens
förslager, och kunna deraf hemta tillbörlig
varning. Återstoden 16,000 alnar,
säger man, kan fullbordas med en tiondedel
af hela kostnads-summan. Hvarje år
man med arbetet uppskjuter, beröfvar man
CanalBolaget en inkomst. Det är visserli
-
8o
Den 26 Mars f. m.
gen bedröfligt, att det skall gå i mistning
deraf, och jag är ej bland dem, som ej
ömma för olycklige medborgares lidanden;
men det finnes så otroligt många andra af
Nationens medlemmar, som dela ödet af
misslyckade speculationer, och jag tror ej,
att* vi kunna för dessa hafva några särskilta
considerationer, förrän vi komma derhän,
att kunna hjelpa alla olyckliga. Hvarje år
gör fortsättningen dyrare, säger man; man
förlorar tillvande arbetare, och desse sine
erfarne ledare; att återtaga arbetet blir svårare.
Det medgifves, att det blir svårare,
att återtaga arbetet;, men i det tillstånd,
hvaruti Canalen blifvit satt, måste svårigheter
uppkomma, och det tillhör andra än
Rikets Ständer, att afhjelpa dem. Det anföres
äfven, att glömda arbetsmethoder å
nyo mäste inöfvas. Detta synes motsäga
den så högt prisade nyttan af ifrån Canalen
införd arbetsskicklighet, hvilken, om
den fordrar ett jemnt fortfarande Canalarbete
till sitt underhåll, blefve mera att
beklaga än att rosa, och hvilken jag tror
medföra mindre hylta, än man i allmänhet
förmodar deraf kunna hämtas. Jag nekar
ej, att många soldater lärt sig att förträfifligt
lägga stenmurar och finhugga gråsten;
men jag ser ej, att de in i landet kunna få
några tillfällen att utveckla dessa kunskaper;
ty våra omständigheter äro ej sådane,
att särdeles stora palatser komma att upp
re
-
Den 26 Mars f. m.
81
resas; vårt jordbruk lärer icke kunna medgifva
sådane anläggningar. Götha Canal,
säger man, är årsbarn med vår frihet, är
ett nationelt företag, i anseende till sin utföring
beundradt af hvarje kännare, värderadt
af utlänningen såsom ett bevis på Nationens
kraft och Armeens arbetsskicklighet.
Jag säger belt oförtäckt, att detta Monument
af vår frihet för mig bar föga eller
intet hänförande. En vårdslösad folkbildning,
fortgående skråinrättningar, fortfarande
näringstvång, en inskränkt handelsfrihet,
oförändradt trycktvång, den oformligaste
lagstiftnings-inrättning, tryckande
skatteförhållanden voro samsyskon med det
mera godtyckliga regeringssättet, och hafva
på vår så kallade frihet tungt återfordrat
förstfödslorättens inflytande. Jag finnér ej
att, förän dessa väsendtliga plågor äro aflijelpte,
man mycket kan tala om effecterne
af vår frihet, och att, som årsbarn med
Götha Canal, för denne derifrån hämta några,
till särdeles ömt deltagande, bevekande
skäl. Vidare säger man: Man kan ej
föreställa sig något så planlöst, som att Nationen
nu skulle lemna detta arbete ofullbordadt;
detta företag börjades, då Nationen
var utmattad af ett olyckligt krig; Nationen
äger nu mera än någonsin styrka att
göra den måttliga uppoffring, som för arbetets
fullbordan erfordras, utan att behöfva
befara oreda uti sine financer* Äfven
18 H. 6
8a
Den 26 Mars f. m.
denna framställning synes mig något hastigt
framkastad, då vi ännu vänta på frågan,
huru våra financer skola redas. Det är ingen
som tror, att icke stora uppoffringar
Behöfva göras för våra financer. Ett annat
sätt att öka sina utgifter, än att man först
ser efter, hvad man har alt taga utaf, måtte
icke vara riktigt. Man säger, att icke så
obetydlig fart redan äger rum påCanalen,
och att, om jag hört rätt, i5oo Skeppund
Jern ifrån Jönköping blifvit på densamma
transporterade, äfvensom ett mera betydligt
qvantum Spannmål. Det måtte ej misstydas
mig som en afsigt att förlöjliga, om
jag uppgifver detta såsom en alltför liten
bevisning af Canalens fördelar. Som jag
lior, har communicationen redan i tio år
varit öppen emellan Wenern och Wettern;
om ej under denna tid mera än i5oo Skepprd
Jern deruppå blifvit transporterade, så är
det ej mycket. Jag vet ej heller, huru stora
laster af Jern kunna komma att deruppå
transporteras; ty allt det smide, som
kan komma att passera Westgötha-linien,
kan ej öfverstiga ia å i5,ooo Skeppund.
Vid detta tillfälle har jag trott mig höra
ett yttrande, som jag önskade vara ett misstag
af mig. Jag har trott mig höra, att
vid den bevisning, som den aktningsvärde
Talaren framställt för Canalens nytta, han
satt i tvifvelsmål, huruvida tviflarne grundade
sig på öfvertygelse, eller på några
enskilda afsigter. Hvad mig beträffar, så
Den 26 Mars f. m.
83
är min öfvertygelse lika gammal, som utöfningen
af min Representations-rätt. Jag
liar verkligen bjudit tillj att komma tillen
annan mening. Jag tröttsar någon att äga
större känsla för det sköna i arbetet Jag
kan ej tänka mig något behagligare skådespel,
än att se det fullkomliga sätt* hvarpå
arbeten vid Canalen och Verkstaden utföras*
Men annat är de slutsatser jag måste
draga i afseende på medlen till företagets
utförande, och i afseende pä de beslut,
uti hvilka jag sorn Lagstiftare skall
deltaga* i anseende till skattebidrag af folket.
Man säger, att då Canalen blir färdig,
blifva inkomsterne ojemnförligt större *
i anseende till den transitofart* både af
Svenske och Utländske fartyg, man kan påräkna
i följd af Canalens fördelaktige läge.
Att stiga fram och säga hvad som i framtiden
skall hända* är orimligt i bevisningsväg;
således är härutinnan dert ena satsen
så god som den andra. Mert jag anhåller
att få anföra några omdömen* för att visa
anledningarne till min öfvertygelse. Det
är angifvet, att 70 å 80 lästers fartyg kunna
komma att gå på Canalen, och att största
delen af de fartyg, som segla på Östersjön,
ej öfverstiga denna storlek. Likväl
är det ett vilkor för möjligheten, att Sådane
fartyg der kunna framgå, att Trollhätte
Slussverk skola ombyggas. Således är
häl* eil ökad kostnad* som ej lärer af Bo
6*
-
Den 26 Mars f. m.
laget kunna företagas, utan kommer att
drabba Staten och det Allmänna, innan en
sadan transitohandel kan äga rum. Sedan
sägerl man, för att underlätta begreppet
0111 den förmånliga möjligheten af denna
handel, oell inleda till förtröstan uppå den,
att 4° lästers fartyg kunna gå genom Trollhättan,
och att transitohandel kan med 4°
lästers fartyg idkas. Vidare tillägger man,
att Köpmannen heldre lastar sina varor
på 2:ne 4» lästers fartyg, än på ett 80-lästers,
för att vinna fördelen af att komma
in i Östersjön och undgå farorne af passagen
genom Sundet. Jag är ej Sjöman, mine
Herrar, men jag saknar ej all bekantskap
med Sjömanskap, och jag hemställer
till hvilken Sjöman som helst, och i synnerhet
till hvarje CoopvaerdieSkeppare, att
besvara den frågan, om, då han är på höjden
af Götheborg, han heldre går genom
Sundet, eller in i en Canal med 60 Slussar,
hvaraf kostnaderne säkerligen blifva
lika tunga sorn passagen genom Sundet. Man
talar om möjligheten att på sex dagar gå
från Götheborg till Söderköping; man har
sett händelser, då fartyg på 72 timmaf
seglat frän Götheborg till Stockholm. Detta
är visserligen osäkert, men Sjömannens
hopp är vidsträckt, och det gör, att han
heldre går den vanliga vägen och håller
öppna sjön. Det är sagt, att transito-fårten
för sådane större fartyg skulle lättas genom
ångfartyg till deras boxerande på insjöarne.
Den 26 Mars f. m.
85
Der hafva vi åter ett biträde till Götha Canal.
Detta är åter en omständighet, som
mäste ligga tillreds, innan den omtalade
hastigheten kan vinnas. Förrän ångfartygen
ligga der, kan man ej möjligtvis locka
in någon att passera sin lid emellan Götheborg
och Westergöthland, mången gång
sex veckor. Det blir det allmänna, som
skall lemna Bolaget medel till dessa ångfartyg;
ty det kan nu ej sättas i fråga, att
jä alla bidrag skola af Staten bestridas, sedan
Rikets Ständer hafva beslutit företaget.
Jag får fästa uppmärksamheten deruppå,
att Rikets Ständer ej gjort det annorlunda,
gn de bordt och kunnat. De hafva lika litet
beslutat Canalen, som hvarje annat privilegium,
hvilket skall af enskilte utföras.
Jag tror, att förhållandet är sådant i alla
händer. I England garanterar Parlamentet
alla beviljade rättigheter till Bolag; men
jag tror att, om ett sådant Bolag går under,
slår Parlamentet lika litet i ansvarighet
för sitt beslut, som Rikets Ständer kunna
ställas till ansvarighet derföre, att de,
på väckt motion inom RiksStånden och Proposition
af Kongl. Maj:t, beslutat lemna vissa
förmåner åt ett CanalBolag. Ett sådant
beslut vore en orimlighet, ty ingen kunde
underkasta sig det. Det är orätt, det är
ett oriktigt uttryck, att göra det till Rikets
Ständers Beslut, och att, i följd deraf vilja
påbörda dem en länsförbindelse, som från
ingen synpunkt kan åläggas deni. Det sä
-
86
Den 26 Mars f. m.
ges, att Rikets Ständer, i följd af Beslutet,
mot Bolaget hafva förbindelser af mera vigt,
än de ziffer-förhållanden, som sedermera
uppstått. Jag bekänner ännu en gång, att
jag ej är öfverbevist om dessa förbindelser.
Hvarje privilegium till enskild man är en
sådan uppmuntran. Privilegium utgör förbindelserne,
intet annat. Så snart någon
kan bevisa mig, att i detta privilegium står
något, som Rikets Ständer ej uppfyllt, skall
jag vara den första att tillstyrka bidrag för
Bolaget; men jag har ända tili trötthet för
Ridderskapet och Adela visat, att Rikets
Ständer mångdubblat hvad de åt Bolaget
lofvat, Man uppgifver Värdet af Canalbyggnader
i England, Frankrike och i Holland;
man åberopar, att Engelska Parlamentet
år 1822 lemnade ett lån af 2 millioner
Pund Sterling till sådane företag;
att i Frankrike Staten lemnar 4 millioner
årligen till Canaler; man säger, att i England
hälften af landets areal är genomskurit
af Canaler; och man vill bevisa, genom
dessa delars öfverstigande folkmängd och
cultur, att Canaler dertill varit orsaken.
Jag har ej bestridt, att Canaler, likasom
vägar, äro medel att frambringa production,
ehuru dessa skäl för öfrigt verka ingen
ting, helst det är svårt att bedömma
sjelfva argumentationen, då man saknar kännedom
om tider, omständigheter och localförhållanden;
men jag bestrider alltid sådane
företag, som öfverskrida vår styrka,
Den 26 Mars f. m.
87
och jag bestrider Canalens nytta, innan våra
vägar äro öfverfyllda af vagnar, om än
Canalen ej mera än 4 månader vore ofarhar.
Naturen har hos oss gjort just dessa
månader till de lämpligaste, då landtmannen
kan föra sin spannmål och sine öfrige
producter till de platser, som mottaga dem;
och jag fruktar, att Canalen på många sekler
ej kommer att lemna sådane resultat,
som man väntar. Det synes vara ett bevis,
att Westergöthland, som länge haft
Canalen öppen, som varit i tillfälle att derigenom
afsätta sine producter, ännu är i
det eländiga tillstånd, att Rikets Ständer
vid hvarje Riksdag besväras med begäran
om låneunderstöd, om afskrifningar af undsättningar,
till den grad, att man kunde
sätta i fråga, att afsäga sig alla skatter af
Westergöthland, för att slippa höra talas
om detta sälla land. Man säger, att en
ganska liflig handel redan existerar i Canalens
direction, det är, emellan Nordsjön
och Östersjön. Det är sannt, att hela vår
handel går i denna direction, men jag tror,
att hela händelsen skulle vara, att man
gick öfverallt annorstädes, men ej in i Canalen.
Jag lemnar likväl i sitt värde hvad
som kan hända, och har ej det förtroende
till mitt omdöme, att jag vågar bestämdt
påstå motsatsen. Jag inskränker mig till
lyckönskan till dem, som kunna sättä tro
till sådane suppositioner, och hoppas, att
de ej missunna mig att tro en sådan hän
-
88
Den 26 Mars f. m.
delse ej komma att äga rum. Man åberopar,
bland exempel från England, Hertigen
af Bridgewaters, buru han på 1760-talet
använde en förmögenhet af 3 millioner på
Canal-doretag, och säger, att hvad som gått
an i England skulle gå an hos oss; och
man påstår, att England ej för länge sedan
var i samma belägenhet som Sverige, Likväl
mätte 1760, då Hertigen af Bridgewater
i sådant ändamål använde 3 millioner,
England hafva varit uti anna,t tillstånd än
Sverige nu; ty med all aktning för våra
rika, tror jag ingen enskild finnes bland
oss, som skulle våga sig ut på ett företag af
100,000 R:dr, mycket mindre af 3 millioner.
Jag finner nog, huru jag tröttar Edert
tålamod, mine Herrar, och jag skulle hafva
så mycket att säga, om jag skulle följa
allt som här blifvit yttradt, att jag finner
mig skyldig att afkorta Edert besvär att
afhöra mig; likväl kan jag ej underlåta att
ännu tillägga något. Jag har hört yttras,
att Sverige 180g, ännu uttröttadt efter ett
långt krig och med utblottade financer, beslöt
ett nyttigt företag. Det fortsattes, säger
man, rastlöst under krig och fred i 20
år, under det att allmänna välmågan steg;
nära målet för sina ansträngningar tvingades
Nationen likväl af småsinnet och okunnigheten,
likasom häpnande öfver hvad den
kraftiga viljan förmått uträtta, och lemnande
obegagnade frugterna af sitt berömvärda
*
Den 26 Mars f. m.
%
arbete; och raan hotar oss, i följd, deraf,
med det upplysta Europas omdöme. Härtill
svarar jag blott, att jag först och främst
är så enfaldig, att jag tror, det Europa foga
tagit kännedom om våra ansträngningar,
och att det ännu mindre intresserar sig för
våra mera eller mindre felslagna beräkningar.
Jag tror deremot, att tänkaren alltid
skall komma att finna helt naturligt, att
sans och beräkning efterträda en enthusiastisk
villa, och att det ögonblick, då en
folkrepresentation, ifrån undergifvenhet under
hvilken inflytelse sorn helst, återgår
till sjelfständiga beslut, i öfverensstämmelse
med det allmänna tänkesättet, i öfverensstämmelse
med den allmänna öfvertygelsen
om allmänt bästa, är af mera värde,
än de mest lofvande utsigter af hvilket
företag sorn helst,
Nu skall jag ett ögonblick öfvergå till
den egentliga frågan, eller huruvida Rikets
Ständer böra lemna det ifrågasatte förskottet
af 100,000 R:dr. Härvid tager jag mig
friheten fästa uppmärksamheten på det högst
besynnerliga förhållande, att Bolaget kunnat
sätta sig uti ett så äfventyrligt tillstånd,
att det kan behöfva förskott, innan Rikets
Ständer kunna företaga öfverläggning om
sjelfva hufvud fråga n. Jag anhåller att få
uppläsa några; rader utur RevisionsBerättelsen
för år 1827: Sedan BancoFuUmägtige
fatt erfara, att inrättningen af en Me
-
9°
Den 26 Mars f. m.
chanisk verkstad vid Dufvedal nära Motala,
som är 1824 hos BancoFullmägtige
anmäldes hafva blifvit företagen, och då
beräknades komma att kosta vid pass 4°j°00
R:dr, hade i dess ställe redan vid slutet af
arbets-året 182.5 graverat CanalVerkets ArbetsCassa
med en kostnadssumma af R:dr
84^33: 1 sk. 7 r:st., samt, enligt uppgjorde
beräkningar, förmodades komma att medtaga
omkring 200,000 R:dr i ett för allt;
oc/i Fullmägtige i öfrigt då vunnit full
visshet derom, att de af Rikets Ständer vid
sista Riksdag, i enlighet med CanalDirectionens
beräkningar, till fullt belopp medgifna
anslag för Canal-arbetets fortsättning
och ändtliga fullbordande, ingalunda
blefvo tillräcklige, utan en brist af minst
3 cl 400,000 R:dr derå slutligen komme att
uppstå; så meddelade BancoFullmägtige i
Skrifvelse till Götha CanalDirection den 3o
Martii 1826, det bestämda förklarande, att
af RyggnadsCassans medel något vidare ej
finge till Verkstads-anläggningen användas.
Ridderskapet och Adeln torde häraf
finna, att redan 1826 i Mars månad, eller
för nära 3 år sedan, var den öfvertygelse
stadgad, att det af 1823 års Ständer be
stämde
biträde åt Canalen ej kunde räcka
till. Jag hemställer, huruvida icke nödig
omtanka för Bolaget och aktning för Rikets
Ständer hade fordrat, att Bolaget hos
Kongl. Maj:t i underdånighet fästat uppmärksamheten
på ett sådant förhållande till
Den 26 Mars f. m.
91
utverkande af förändring i arbetsplanen,
så att Bolaget kunnat fortsätta arbetet åtminstone
så långt utöfver denna Riksdag,
att Rikets Ständer fått pröfva hufvudsaken,
utan att det såsom ett vilkor hade
behöft föreläggas dem, att verket borde
hufvudstupa upphäfvas. Jag hemställer, om
ej orden i 1823 års Riksdagsbeslut, hvarigenom
Rikets Ständer uttrycka deras mening,
att detta vore det yttersta, som Bolaget
hade att förvänta, om icke dessa
ord förtjenat någon aktning eller något afseende.
Det måtte förlåtas mig, om jag,
såsom representant, såsom ett af Folkets
ombud, yrkar på denna aktning. Det måtte
ej vara högfärd, att man, såsom representant,
fordrar den; och här kan jag ej
finna annat, än att den uteblifvit, Jag kan
ej borttaga ett ord af hvad jag nu yttrat,
då man ej rättar sig efter Ständernas beslut,
utan låter arbetet fortgå, tills alla medel
äro slut, och litar på, att Rikets Ständer,
hädanefter sorn förr, skola låta hänföra
sig af orden National-ära, Europas
ögon, m. m.; och då man i sista stund
så godt som vill tvinga Ständerne att, mot
sin vilja, bifalla hvad som begäres, utan
alt med sans kunna pröfva saken, och detta
allt genom Directionens egna tillställningar.
Jag frågar om det hade varit för mycket
hegardt, att arbetsplanen så hade blifvit
uppgjord. I dess ställe har man funnit
sig befogad, att göra anmärkning dervid,
92
Den 26 Mars f. m,
att af ArbetsCassan, emot Ständernes beslut,
blifvit disponeradt nära nog det belopp,
som nu begäres, eller 84,733 R:dr 1 sk.
7 r:st. Jag är af den öfvertygelse, och har
med nöje hort uppmaning derom i ett annat
fall af en utaf Konungens Rådgifvare,
att vi böra vara samma menniskor nu, som
i8a3, Jag upptager alltid med nöje ett
sådant yttrande, och önskar, att vi alltid
må följa det, Hvad defolägenheter angar,
sorn för Ganalen kunna uppstå genom uppskofvet
med de 100,000 R:drs beviljande,
så förlätes det mig, att jag ännu ej är öfvertygad
om vigten deraf. Jag hyser för
mycket förtroende till Ca nålens Styrelse,
för att tro sakerne vara så ställde, att Bolaget
skulle derigenom hotas af en total undergång,
och jag underkastar mig gerna
hvarje upplyst mans omdöme, om miqa
slutsatser i detta afseende äro falska. Det
ar mig obehagligt, att hafva behöft ingå i
hufvudfrågan; men inledd dertill af andre
Talare, måtte det ursäktas mig. Hvad de
begärte 100,000 R:dr angår, anser jag det
oförenligt med all princip, att på förhand
lenina ett sådant förskott. Jag godkänner
Således helt och hållet Utskottens Utlåtande,
och tror, att det vore illa handladt,
att bevilja detta förskott, derest man sedan
skulle afslå hufvudfrågan. Derifrån uppkomme
ett sådant förhållande, att Bolaget inlockades
i arrangementer i afseende på arbetsfördelningen
, hvilka sedan ej kunde un
-
Den 26 Mars f. m.
95
derliållas. Jag anser oss af hederskänsla
förbundne att ej genom ett sådant beslut,
förleda Bolaget till företag, som vi måhända
sedan ej finna oss i tillfälle att understödja.
På denna grund anhåller jag om proposition
till bifall å Utskottens Utlåtande.
Flere yttrade härtill deras bifalh
Herr Stråle, Nils Willielm: Jag täger
mig friheten hos Eders Excellence samt
Ridderskapet och Adeln anhålla, att, dä tiden
redan långt framlidit, den ytterligare
discussionen Öfver ämnet finge till eftermiddagens
Plenum uppskjutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkannagaf, att ännu i3
Ledamöter anmält sig att tala öfver ämnet,
samt hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att, i likhet
med hvad vid dylika tillfällen förut
varit vanligt, discussionen finge afbrytas,
och till eftermiddagens Plenum uppskjutas.
Ropades Ja.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan till 3 eftermiddagen
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
94
Den a6 Mars e. m.
Thors dagen den 26 Mars 1829;
Plenum kl. 1 till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddagens Plenum
Började pröfning af Stats- och BancoUtskottens
den i4 dennes under N:o 92 afgifne,
samt den It) derpåföljde e. in. på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha Canalbyggnads
fullbordande, så vidt den rörer
ett förskott af 100,000 R:dr B:co.
Herr Strålej Nils Wilhelm: Det är eii
gammal erkänd sanning, i afseende på den
enskilda hushållningen, att man vid användande
af sina medel bör afse först det nödvändiga,
sedan det nyttiga, och sist det
blott nöjsamma eller praktfulla. Jag för
min del har trott, att Stats- oell BancoUtskottens
Utlåtande grundade sig på denna
allmänt erkända regel, hvilkenär lika användbar
vid den allmänna som den énskilta
hushållningen, och att man nu icke borde
ingå i någon annan Öfverläggning, än om
denna grnndsatts bör följas eller icke. Jag
har icke trott, att man i främsta rummet
kan sätta Götha Canal och anse densamma
oundgängligen nödvändig för Sveriges bestånd,
utan har förmodat, att detta främsta
rum skulle tillhöra StatsRegleringen i
Den 26 Mars e. m. g5
allmänhet. Götha Canal kan på sin höjd,
enligt min tanka, anses såsom nyttig för det
allmänna, och kommer således i andra rummet.
Så har jag för min del fattat Statsoch
BancoUtskottens Utlåtande, och trott,
att man kunde bifalla det, såsom en gärd
åt förenämnde allmänna regel, utan alt ens
ingå i undersökning, om Canalen bör fortsättas
eller icke. Men discussionen har vändt
sig så, att man sätter sjelfva hnfvudsaken
i fråga, och jag tror, att, vid afgÖrandet af
förevarande Utlåtande, hvar och en bestämmer
sin tanka derom, efter den opinion
han hyser, om Calial-arbetet i aljmänhot
bör fortsättas eller icke:—I det afseen-'
det skall äfven jag be, att få anföra några
ord. Om det är en pligt för representanten,
att uttala hvad han anser vara folkets
verkliga fördel, så lärer lian icke eller kunna
undgå, att, om hos folket någon allmän
tanka bildat sig angående ett företags framgång
eller nytta, derpå fästa en allvarlig
uppmärksamhet. Det är visserligen möjligt,
att för ett ögonblick eller någon kort
tid missleda det allmänna omdömet; men
en folkopinion, som längre tid fortfarit
och är i beständigt tilltagande, den saknar
sällan verklig grund, och det måtte vara
FolkRepresentantens pligt, att undersöka
hvari orsaken ligger, antingen den är
ett falskt eller sannt begrepp; i förra fallet
att upplysa förhållandet och vederlägga de
skäl, som åberopas, i det sednare att lyssna
95 Den 26 Mars e. ra.
till sanningens röst. Det kan icke nekas, att
allmänna omdömet om Götha Canal, år ifrån
år, från Riksdag lil) Riksdag, allt mer och
mer vändt sig till opposition emot Canalen,
och detta förhållande måste väl påkalla någon
undersökning, huruvida detta tänkesätt
stöder sig på en verklig sanning eller icke.
Jag anser således det vara nödvändigt för
sjelfva hufvudfrågans behandlande att ingå
uti undersökning om anledningen till det
mindre gynnsamma omdöme, som liu mera
allmänt äger rum i afseende på Götha Canal.
Vi veta alla, att år 180g emottogs
förslaget med mycket bifall. Det väckte då
Rikets Ständers uppmärksamhet, och ehuru
Riket var i en betryckt ställning efter
ett nyss slutadt krig, emottogs förslaget
med verklig enthusiasm. Man kan således
icke säga, att Representationen varit kallsinnig
för stora företag, utan tvärtom. Anledningen,
att Rikets Ständer då icke ens
satte i fråga, att anse förslaget nyttigt, var
hufvudsakligen den, att våra förfäder ansett
det så, och att förslagen redan voro
många år gamla. Någon tvifvel om en för
framtiden blifvande nytta, uppkom icke.
Det var i främsta rummet en verkligt patriotisk
känsla, som beredde den Stora Actieteckningen.
Men det var icke enda motivet.
Hoppet om en Stor vinst af den blifvande
Discont-inrättningen var kan hända
lika mycket verkande tili det förtroende
fö
-
Den 26 Mars e. na.
97
företaget erliöll. Man bör ihågkomma, att
den dåvarande RiksDisconten, likasom förut
RiksgäldsDisconten gjort, lemnade sine Actieägare
stora utdelningar; äfvensom Disconterna
i Götheborg och Malmö då voro i flor.
Utsigten, att i framtiden erhålla en lika
stor vinst var således mycket lofvande. I
begge dessa omständigheter, fäderneslandskänslan
och hoppet om vinst, lågo motiverne
år 1810 till den allmänna hyllning saken
rönte; men om detta är en sanning,
så förefaller det besynnerligt, huru detta
gynsamma omdöme sedermera småningom
kunnat så mycket förlora sig. Icke har sjelfva
företaget i sin natur undergått någon
väsendtlig förändring. Icke kan orsaken
ligga i beskaffenheten af clet verkställda arbetet?
Alla instämma ju i, att detta är vackert
och väl gjordt. Orsaken måste således
uppsökas i andra omständigheter. Vi
torde igenfinna den i det sätt , hvarpå man
företog arbetets verkställighet ifrån början,
och den behandling frågan om ytterligare
anslag beständigt fått. Då man läser de
allmänna handlingar och beslut, som lade
grunden till Götha Canals företagande, skall
man finna, att dertill föreslogs ett DiscontCreditiv
af 5oo,ooo R:dr, tillika med ett
räntefritt bidrag af 3oo,ooo R:dr, som synes
egentligen hafva varit ämnadt att användas
till Canalbyggnaden. Denna sednare
summa beviljades likväl icke annorlun18
H. 7
9s
Den 26 Mars e. m.
da, än emot ränta, hvilken skulle erläggas
till 3 procent. Derigenom tror jag en väsendtlig
rubbning uppkom i den första planen,
emedan det är en stor skillnad emellan
ett räntefritt förskott och ett DiscontCreditiv.
Om desse 3oo,ooo R:dr blefvo
använde till Canalbyggnaden, uppkomme
derigenom ett deficit af gooo R:dr årligen.
Måhända var det ett fel, att man då icke
bestämdt uttryckte, om dessa 3oo,ooo R:dr
fingo användas lill sjelfva Canalbyggnaden
eller icke; men för Directionen borde det
hafva varit klart, att en väsendtlig förändring
mot första förslaget uppkommit. Också
finna vi, att i sjelfva Bolagsreglorna,
dessa serskilta summor blifvit sammanslagne
såsom en summa af 800,000 R:dr, egentligen
utgörande DiscontCreditivet. Opinionen
år 1809 och sättet till arbetets företagande
var den, attCanalen skulle byggas med ett
ActieCapital, erlagt af enskilde Bolagsmän,
och dessa skulle under byggnadstiden af
den vinst, som genom Discontlnrättningen
kunde beredas, erhålla 5 procents utdelning
på sine insatte Capitaler. Likväl finnes i
Bolagsreglorne, att ActieCapitalet, som skulle
användas till Canalbyggnaden, oeh DiscontCassan
blifvit sammanblandade, utan inskränkning
i afseende på utbetalningarne,
sorn från DiscontCassan skulle ske till Canalbyggnaden;
och det blef derigenom möjligt
att oförmärkt äfven använda Discontens
egna tillgångar till utgifter för Cana
-
Den 26 Mars e. m.
len. Säkert är det denna omständighet,
som gifvit anledning till alla de olägenheter,
hvaröfver man nu klagar; tyijom Disconten
oförrycktf fått behålla sitt Capital,
och endast vinsten samt ActieCapitalet användts
till byggnaden, hade man undvikit
alla de ledsamma öfverläggningar härom,
som sedermera ägt rum under flera Riksdagar.
Det är visserligen sant, att Capitalet
icke hade räckt till; men Disconten
hade ägt bestånd och lemnat en fortfarande
inkomst, som kunnat till arbetets bestridande
användas, och ej heller hade då uppstått
de svåra följder, som sedermera inträffade.
Af DiscontCassan togos icke Klingre
än i,o83,ooo R:dr till Canalbyggnaden,
Orsaken dertill åter var den, att arbetet genast
företogs i större scala än de verkliga
tillgångarne medgåfvo. Denna omständighet
kunde icke undgå att väcka en allmän Uppmärksamhet.
Man frågade hvarannan, hvarföre
har Directionen företagit arbetet på flere
ställen på eli gång? Månne det icke varit
klokare, att börja på ett ställe och fullborda
arbetet derstädes, än att, genom dess
påbörjande på flere ställen, sätta sig i större
omkostnader, än hvartill medel funnos.
Då uppstod den förmodan, att Directionen
börjat på flere ställen, emedan den fruktat,
att, om icke företaget genast erliölle
en större utsträckning, man skulle åtra sig
och öfvergifva alltsammans. Denna tanka,
7*
100
Den 26 Mars et m.
hvars rigtigliet jag icke vill bedöma, var
ganska förolämpande emot fosterlandskänslan;
och skadade opinionen om Canalen
ganska mycket. Man sade: Om företaget
verkligen är nyttigt, hvarföre behöfva vi
väl på sådant sätt inledas deruti? Kunna
vi då ej sjelfva bedöma företagets nytta?
Det har ju redan fått allmänna rösten för
sig. Om åter företaget icke lemnar utsigt
till någon framtida nytta eller fördel, hvarföre
ville man då hafva saken i gång, och
på sådant sätt leda oss dertill? Att delta
skulle stöta många, sora förut af patriotisme
ifrat för Canalen, är naturligt. Huru
vårdades återigen det andra interesset
för Canalen, eller hoppet om en framtida
vinst af Discontrörelsen? Dess Capital utgjordes
af Creditivet på 800,000 R:dr emot
3 procents ränta, och för öfrigt hvad Allmänheten
ville insätta emot Reverser å 3
procent, som vid uppvisandet betalades.
Således allt lånta penningar å 3 procent,
hvarpå räntevinst skulle erhållas. När nu
häraf togos i,o83,ooo R:dr, och nedlades i
ett arbete, som icke gaf någon inkomst,
och ej kunde återbetala Capitalet, när så
påfordrades, skulle ju Disconten förr eller
sednare råka på obestånd, och när bankrutt-tillståndet
blef yppadt, Discontverket
förr eller sednare brista sönder. Också varade
det icke länge, förr än detta sätt att
verkställa företaget skulle föra till ett allmänt
misstroende, och redan år i8i5 tror
Den 26 Mars e. ra.
»or
|ag hvar och en , som sökte något när göra
sig reda för huru ställningen var, kunde
förstå, att företaget aldrig skulle blifva
förmånligt, hvarken för Actieägarne eller
Banken. Från detta förhållande kan nian
hufvudsakligen härleda det missnöje, sora
redan 1815 yppades, sedan det visade sig,
att kostnaden blef mycket större än man
påräknat. Att ett stort misstag var begånget,
är gifvet, ehuru uppsåt ej dertill torde
kunna tillskrifvas någon viss person.
Man sökte då hjelpa saken derigenom, att
DiscontCreditivet ökades till 1,600,000 R:dr;
men äfven detta var olillräckeligt att återföra
saken uti ett ordentligt skick, och
Discontens obestånd blef slutligen bekant.
Hvar och en vet, huru svår följden häraf
sedermera blef. Man hade uppmuntrat folket
alt låna penningar utöfver verkliga behofvet,
och man kunde nästan likna denna
tid med den, då, för att erhålla penningar,
folket uppmanades att köpa bränvin.
Begge anstalterna hade ganska förderfliga
följder. Ändtligen år 1817, då
Malmö Discont gick öfver ända, blef följden,
att Götha CanalDiscont icke heller
längre kunde äga bestånd; ty när man bar
ett deficit på x million, och sådant blifver
uppdagadt, är det icke möjligt, att längre
uppehålla crediten. Jag vill icke ingå i
någon undersökning öfver möjligheten, att
förut genom temporaira biträden upprätthålla
Disconten, hvilket man ofta vill pu
-
102
Den 26 Mars e. m.
stå: detta tillhör Regeringens Ledamöter,
eller de som verkade till Regeringens beslut,
att besvara. Men det torde vara ostridigt,
att sedan crediten en gång var störtad,
lät det sig icke göra, att upprätta
den annorlunda, än att öfvertaga och inlösa
alla Discontens förbindelser. Kongl.
Majit föreslog också i sin Proposition till
Rikets Ständer, att Disconten skulle upphöra
och att Banken skulle öfvertaga utredningen.
Jag får härvid anmärka, att i de
tryckta upplysningar om Götha Canal, som
blifvit i Ståndet utdelade, finnes väl den
punkten af Konungens Proposition omnämnd,
att Banken skulle öfvertaga utredningen;
men man saknar den punkten, som innehåller,
att BancoDisconten ensamt skulle öfvertaga
den framtida Lånerörelsen, utan att någon
ersättning till Bolaget dervid omnämnes. Det
torde vara angeläget att fasta uppmärksamheten
dervid, att propositionen derom kom
från Kongl. Maj:t ifrån början, i anseende
till den vigt man lägger på den omständighet,
att Bolaget miste sin Disconträtt. Då
BancoUtskoltet, i anledning af hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, infordrade Bolagets Utlåtande,
huruvida det ansåg sig sjelf i tillstånd
att fortsätta Discontrörelsen, blef svaret,
att Bolaget hoppades kunna det, om
det fick ytterligare lånebiträde af Staten.
Rikets Ständer bi föl I o likväl icke detta,
utan beslöto, att Disconten skulle upphöra.
I de tryckta upplysningarne saknas ock
-
' I •
Den 26 Mars e. ra. io3
så all uppgift, hurudan Discontens ställning
då var. De upplysningar, som vid
1818 års Riksdag lemnades öfver Discontens
ställning, utvisa likväl, att om Disconten
kunnat indrifva alla sine utlånte medel,
och dermed betalt utelöpande Assignationer
och 3-procentReverser, hade i öfverskott
ej funnits mera än omkring 5oo,ooo
R:dr, hvarmed Discontrörelsen kunnat fortsättas;
men då behållna räntan deraf ej
kunde beräknas högre, än å 6 procent, till
30.000 R:dr; skulle deremot Disconten till
Banken erlägga 3 procent å II- Million med
45.000 R:dr årligen. Denna zifferberäkning
visar således, att Disconten då verkligen
befann sig i bankrutt tillstånd och ej kunde
fortsättas. Det var kan hända oförsigtigt
af 1817 års BancoTJtskott, att icke infordra
Bolagets bestämda yttrande, om det
ville underkasta sig det beslut Rikets Ständer
ville fatta, eller hellre gå till Concurs.
Jag säger, att delta var kan hända oförsigtigt,
men orättvist torde beslutet ej kunna
kallas; och i afseende på Bolagets försättande
i Concurs-tillstånd måste man besinna,
att det var icke blott Bolagets rätt, utan
äfven en stor mängd medborgares välfärd,
dervid var i fråga. Hade Concurs uppstått,
så hade Bolaget enligt Lag bordt till
gäldens betalande afträda alla sina tillgångar,
och dess fordringsägare hade då blifvit
ägare både af Disconten och af Canalen,
emedan Bolaget äfven mäst afträda densamma
i dess då varande skick. Desse for
-
Den a6 Mars e. m.
dringsägare hade troligen icke medgifvit
så förmånliga betalningsvilkor, som Rikets
Ständer, och följden deraf hade blifvit många
famillers undergång. Det var nog ändå
många, som fingo gå från hus och hem,
och det hade blifvit många flere, om man
helt enkelt bade påkallat Lagarne. Således
kan det icke sättas i fråga, att ju 1818 års
beslut var en anstalt, förmonlig icke blott
för Bolaget, utan äfven för alla dem, som
hade skulder till Disconten. Likväl var
det denna indragning af Disconten, som gifvit
anledning till talet om alla de förbindelser,
löften och rättigheter, som Rikets
Ständer skulle vara skyldige Bolaget. Under
hela Riksdagen, så länge frågan ännu
var under beredning, hörde man ej något
erbjudande från Bolaget, att sjelf utan Rikets
Ständers medverkan utreda sin ställning,
eller påkallande att Lagen om gäldenär,
som ej mägtar betala, skulle sättas
i verkställighet, utan först sedan beslutet
var fattadt, såg man Directionens' Ordförande
framträda med en protest deremot
inför Kongl. Maj:t; och derefter, sedan
Kongl. Maj:t sanctionerat Rikets Ständers
beslut och utfärdat dess förordning i ämnet,
beslöt Bolaget att deremot protestera. Det
är sålunda man har sett, att sedan en allmänt
antagen och gällande Lag blifvit af
StatsMagten utfärdad, deremot blifvit protesteradt
af ett enskilt Bolag. Jag tror att
det var denna åtgärd, som mest verkat på
Den 26 Mars e. ra.
allmänna omdömet om Bolagets eller dess
Directions tänkesätt. Man hade ju lika gerna
kunnat stämma Rikets Ständer till KämnersRätten,
som att protestera emot Konungs
och Ständers gemensamma beslut;
och kanske hade man gjort det, om något
dermed stått att vinna.
Det har ofta varit en strid om, huruvida
de bidrag, som lemnades till Canalen,
utgingo utaf det skattdragande folket;
och de, som talat för Canalen, hafva alltid
bestridt, att så var, och att någon tunga
var lagd på folket. Förhållandet var, att
Banken, som hade fordringar af Statsverket,
erhöll afbetalning derå från StatsContoiret;
StatsContoiret åter erhöll medel
dertill från RiksgäldsContoiret, som emottog
Allmänna Bevillningen. Nu utbetalte
Banken penningar till Götha Canal, men
man ville aldrig medgifva, att dessa gingo
af allmänna medlen; ty, sade man, det är
endast Bankens vinst, som användes. Det
är likväl klart, att om Banken icke bade
behöft göra utbetalningarne till Götha Canal,
så hade ej eller Banken haft behof af
en motsvarande summas inbetalande från
StatsContoiret, och detta ej eller från RiksgäldsContoiret,
och Allmänna Bevillningen
hade kunnat nedsättas med jemt lika mycket,
som nu gått till Canalen. Det har
också beständigt brukats, att ehuru man
haft årliga anslag, hafva likväl dessa al
-
Den 26 Mars e. ra.
drig varit tillräckliga för året, utan Directionen
alltid behöft förskott för det näst
påföljande. Det är visserligen sant, att uti
utgifterne för året ingått förlager för det
kommande året; men då desse utgifter beständigt
under året skulle utgå, tjente det
i sjelfva verket ej till någon reda att kalla
dem förskott för det kommande året.
Sista Riksdag begärde Bolaget äfven att kunna
få disponera 5o,ooo R:dr af det kommande
årets anslag, och Rikets Ständer både
icke väl beviljat denna begäran, förr än
Directionen, ett par dagar efteråt, begärde
detta förskott, utan att någon omsändighet
kunde uppgifvas, som ovilkorligen påkallade
detsammas utbetalande. Jag anför detta
för att visa, huruledes man alltid begagnat
hvarje möjlig utväg, att få penningar,
och alltid varit i behof deraf. Ett
annat föremål för uppmärksamheten har vartt
Bolagets pretention på ränta, som man
påstår blifvit Bolaget försäkrad till 5 procent.
23 §. i Bolagets Privilegier lyder
sålunda:
”Under byggnadstiden, eller intill dess
”Canalen blifver till genomfart färdig, bör
”af Bolagets medel till Aclieägarne årligen
”utbetalas Fem procent för deras insatte
”Capital.”
Här står af Bolagets-medel. Meningen
var, att Discontens revenue skulle användas
dertill, sedan Bolaget icke hade några
Den a6 Mars e. m.
andra medel. Sedan Disconten upphörde,
fingo actieägarne sine 5 procent genom afkortning
å inbetalnfngarne af actie-capitalet,
hvilket, om allt varit som sig hort, hade
till fullo ingått. Man kan likväl icke säga
någonting derom , då Actie-capitalet var Bolagets
egne medel, ehuru jag tror, att det
stridde mot principen från början; men efter
den tiden, och då Bolaget ej vidare
hade egne medel, utan blott Statens medel
voro att använda, måtte det väl vara slut
med Bolagets pretention på ränta. En helt
annan sak är, om man af känsla för det
lidande, som drabbat actieägarne, ville bevilja
dem någon förmån under namn af
ränta. Emedlertid var det dessa pretentioner
om laglig rätt till ränta, som väckte
mycket missnöje. Vid sista Riksdag, då
Bolaget begärde ytterligare understöd, föreslogs,
att Bolaget skulle få dessa fern procent
på sådant sätt, att de ansågos hafva
ökat sitt actie-capital med 20 procent. Ehuru
detta förmodligen icke hade medfört någon
direct vinst, innefattade det likväl ett
anspråk att erhålla en förmån, som var i
rak strid med Bolags-reglorna. Det blef äfven
af Rikets Ständer afslaget. Under öfverläggningarne
i Stats- och BancoUlskotten
sista Riksdag, deruti jag' såsom Ledamot
i BancoUtskoltet deltog, voro manga,
som yrkade, alt anslaget icke skulle blifva
högre, än hvad föregående Ständer hade
till årligt användande bestämt. Jag var då
Den 26 Mars e. ro.
en bland dem, som ifrade emot delta; ty
jag tyckte då, att det varit oklokt, att icke
bifalla Bolagets begäran, emedan man borde
förutse, att om anslaget icke till det begärdta
beloppet bifölls, utan derå prutades,
vederbörande just deruti skulle finna
en ursäkt, att kostnaden komme att öfverstiga
hvad uppgifvet var. De begärde anslagen
blefvo också slutligen bifallne; men
något skäl fanns icke att anse de då framlagde
calculer, mera tillförlitlige än dem,
som förut blifvit uppgjorde. Hvad jag då
fruktade, har sedermera inträffat. Men hvad
jag omöjligen kunde förutse, var användandet
af en del bland dessa medel till anläggandet
af Motala verkstad, eller att Bolaget
dertill af sine privilegier kunde åberopa
rättighet. 7 §. af Privilegierna lyder
sålunda: ”Bolaget skall äga obehindrad
”rätt, alt för Canalens behof, dess byggnad
och underhåll, anlägga verkstäder, till
”förfärdigande af gjutgods, smiden, verktyg
"och redskap, samt alla nödiga materia"lier
&c.”
Hvem hade väl kunnat tro, att, denna
§. skulle användas, för att få till anläggande
af en verkstad tillgripa de medel,
Staten anslog till Canalens gräfvande. Privilegierna
grundade sig derpå, att Bolaget
sjelf skulle lemna medel till Canal-byggnaden
och hvad dermed kunde hafva gemenskap,
och med förenämnde stadgande kun
-
Den 26 Mars e. na.
109
de väl icke afses annat, än Bolagets egna
medel. Nu hafva likväl de till Canalbyggnaden
anslagne medel blifvit använda till
en Inrättning, hvartill, om än den må vara
nyttig, Rikets Ständer desamma icke anslagit.
Detta måtte vara något, som hör
väcka uppmärksamhet och farhåga, huruvida
de medel, som hädanefter anslås, blifva
rätt använda. Det står i 10 §. af Privilegierne:
”Bolaget äger rättighet alt anlägga
nya vägar och canaler, till commu”nicationens
förökande med denna Hufvud”Canal.
” Här skulle således rättighet vara
Bolaget gifven, att utan Rikets Ständers
samtycke använda anslagne medel till nya
Canal-anläggningar. Lyckligtvis innehåller
den följande meningen, att anmälan först
skall göras hos Kongl. Maj:t och Dess beslut
afvaktas, och vi torde häruti hafva en
garanti för ett möjligt missbruk; men hos
Bolaget lärer den ej kunna påräknas. Deremot
innehåller 11 ”Så väl Upplags”ställen
som Varf må inom Canalens om”råde
af Bolaget anläggas;” och här är således
ändå utväg till nya företag med Statens
medel, likasom med verkstaden inträffat.
Jag fäster uppmärksamheten härpå , endast
för att visa angelägenheten deraf, att
så laga, att när Statens medel anslås, de
aldrig kunna användas annorlunda, än efter
gifna föreskrifter. Slutligen har jag
trott, att sjelfva det förslag, som nu är.
I IO
Den 26 Mars e. m.
gjordt, att lemna 100,000 R:dr såsom lån
emot pant, i och för sig sjelf innefattar en
ganska besynnerlig Proposition. Om man
skall äga laglig säkerhet i en pant, bör densamma
vara under långifvarens vård, annars
innefattar den ingen panträttighet. Ännu
mindre finnes någon säkerhet uti att
låna på elfecter, som skola användas, nötas
och förtäras. Om dessa inventarier
kunde pantsättas, så hade Directionen säkert
annorstädes fått låna på dem. Jag
tror således, att sjelfva denna Proposition
innefattar något, som, om det blifvit framställt
af enskild man till en annan, icke
hade blifvit synnerligen vänligt emottaget.
Uti förenämnde misstag, som från början
blifvit gjorde i afseende på arbetets företagande
i större scala, än tillgångarne
medgåfvo, samt det sätt, hvarpå man sedermera
framställt sina anspråk emot Rikets
Ständer och Folket, om Bolagets rätt
och Rikets Ständers skyldighet att ovilkorligen
bevilja dess begäran, tror jag att vi
skola igenfinna anledningarne till det Ökade
missnöjet med Canalen; och man torde
få svårt att bestrida, att detsamma ju icke
äger grundade anledningar. Svenska Folkets
Representanter äro då skyldige att lyssna
dertill och att ställa besluten så, att
man bevarar Statens medel ifrån att obeliörigen
dragas till andra ändamål, än hvartill
de äro anslagne. Men huru verkställa
Den 26 Mars e. m.
detta annorlunda, än att medlen iclse vidare
få disponeras af ett enskilt Bolag eller
dess Direction, utan ställas under den
förvaltning, Grundlagarne i allmänhet föreskrifva
för Statens medel, det vill säga
af Kongl. Maj:t och Dess Embetsmän, samt
under den ansvarighet, som Lagarne för
allmänna medels liandhafvande och redovisning
utstaka.
Många bestrida sjelfva nyttan af Canalen,
och tro densamma i framtiden aldrig
kunna äga bestånd. Jag bekänner, att jag
icke har nog sakkännedom, för att härutinnan
fatta ett säkert omdöme. Tvärtom
har jag alltsedan 1809 bibehållit den tanka,
att Canalen kunde blifva nyttig för Sverige,
och jag har velat beräkna Canalens
nytta, icke blott med afseende på den inkomst
Canal-afgiften kan lemna, utan förnämligast
på den större vinsten för Riket
af en ökad production och deraf följande
välmåga; men det tror jag mig begripa,
att för att komma till ett sådant mål, är
det icke nog att skapa ett communicationsmedel.
Vid industriella företag ingår visserligen
beräkningen af möjligheten till afsättning
genom lättare transportmedel; men
detta är icke det enda vilkoret för företagets
verkställighet. Ett fast myntväsende
och kloka ekonomiska författningar torde
vara ännu mera oundgängelige, om vi skola
hoppas en ökad industri i landet. Pen
-
i ta
Den 26 Mars e. ra.
ningens värde är den grund, hvarpå allt
annat skall hvila. Om man nu så tillgriper
Statens tillgångar till Canalens färdigbyggande,
att derigenom borttages eller uppskjutes
möjligheten att bringa penningeväsendet
i ett ordnadt skick, så har man äfven
aflägsnat tidpunkten för en ökad industri,
och när Canalen blir färdig, är landet
ännu i vanmakt, och verket kan ej underhållas
utan råkar i förfall, i stället att
om penningeväsendet först ställes till rätta,
vi nog sedan kunna mägta med Canalen.
Det är denna stora sanning, som jag tror,
att man från början bordt betänka, och
man hade derföre gjort klokast, att inskränka
arbetet så, att icke en bankrutt uppstått.
Nu, då blott en liten del återstår,
stöter det national-stoltheten att gå ifrån
företaget, och jag erkänner, att jag icke
skulle vilja samtycka dertill, utan att jag
vore öfvertygad, det kostnaderne äro större,
än att Statens krafter tillåta desammas bestridande.
Men huru komma till öfvertygelse
derom. Man har åtminstone sett, att
de i calculerne upptagne summor hitintills
aldrig räckt till. Man borde först öfverlägga
om, huru stor summa, lämpad efter
Statens tillgångar och Folkets bördor, skulle
årligen kunna afsättas till Canalbyggnaden,
och sedermera på bästa sätt använda
denna summa, till dess Canalen blir färdig,
ehvad denna tidpunkt blefve mer eller
min
-
Den 26 Mars e. ttii
mindre aflägsen; men icke måtte det vara
rätt, att Rikets Ständer här, ifrån Riksdag
till Riksdag, få emottaga nya calculer och
nödgas göra nya anslag, utan att veta, burn
eller när detta skall slutas. Vill man
handtera saken allvarsamt, så måste man
söka att få någon visshet i delta ämne. För
det andra anser jag det oundvikligt, dådet
är Statens medel, som användas till sådane
företag som detta, hvilket jag anser för
ett Statens företag, ehuru ett Bolag är inLlandadt
deruti, alt man icke öfverlemnar
förvaltningen till Bolaget, eller dess Direction.
Fr denna synpunkt är det, som jag
tror, att man bör vidtaga sådana utvägar,
hvarigenom det blefve undersökt, om företagets
ulförbarhet står i jemförelse med kostnaden,
samt derefter anslå de medel vi kunde
undvara och ställa dem under Kongl.
Maj:ts disposition, hvilket jag anser vara enda
utvägen att komma till ett resultat. Härtill
fordras likväl, att Bolaget afstår från
all annan pretention, än som blifvit detsamma
i privilegierna försäkrad, nemligen:
utdelningen af Caiialens afkastning, dä den
öfverstiger utgifterne. Detta är allt hvad
Bolaget kan begära, då det icke fullgjort
sin skyldighet, att göra Canalen färdig. Men
för att komma lill ett sådant resultat, lärer
det vara nödigt, alt Utskottens Utlåtande
bifalles; ty om man nu lemna? nya
förskotter lill Bolaget, betager man sig
18 H. 8
Den ?.6 Mars e. m.
sedermera möjligheten att lomma till ett
bestämdt slut med Bolaget och dess anspråk.
Jag röstar således för, att Utlåtandet
må bifallas i följd af den grundsats,
att man icke må besluta om Götha Canal,
förrän Statsregleringen är uppgjord. Derjemte
får jag, såsom ny motion, föreslå följande
punkter för hufvudsakens bedömande,
nemligen:
1:0 Bolaget och dess Direction afsäga
sig all vidare förvaltning af Canalen oell
dess tillhörigheter under byggnadsåren, och
öfverlemna densamma, med allt hvad dertill
hörer så i fast som lös egendom, inventarier
och förråder, till den Styrelse,
som Kongl. Maj:t och Rikets Ständer finna
för godt förordna; och afsäger Bolaget sig
allt vidare begagnande af det för Bolaget
utfärdade privilegium, än som med det nu
träffade aftal öfverensstämmer.
2:0 Under byggnadstiden användes den
inkomst Canalfarten kan lemna till nödige
utgifter för den till genomfart färdiga delen
deraf, samt de förbättringar derå kunna
erfordras. Öfverskottet, om sådant uppkommer,
utdelas till Actieägarne. Någon
afgift för de effecter, som för Kongl. Majrts
och Kronans och Canalens räkning derå föras,
erläggas ej.
3:o Då Canalen är färdig, må Bolaget
utnämna en medlem af Styrelsen deröfver,
hvilken äger att densamma framgent för
-
Den 26 Mars e. m. *i5
valla, oell använda inkomsterne till nödige
utgifter och Canalens framgena underhåll.
Bolagets Directeur åtnjuter ej annat arfvode,
än det Bolaget af egne tillgångar vill lenina.
4:o Det öfverskott, som af Canalens inkomster
kan uppkomma, utdelas till actieägarne,
intill dess detsamma uppgår till 5
procent, hvarefter Staten erhåller en lika
utdelning å de allmänna medel, som till
Canalens byggande blifvit använde. Skulle
inkomsten stiga derutöfver, tillfaller densamma
actieägarne.
5:o Förslå ej inkomsterne till Canalens
underhållande, åligger ej Slaten eller Rikets
Ständer, eller deras Verk, någon förbindelse,
att dertill på ett eller annat sätt
bidraga.
6:0 Rikets Ständer anhålla hos Kongl.
Maj:t i underdånighet, att Kongl. Maj:t täckes
låta genom kunnige och oväldige personer
undersöka Canalärbetets närvarande
tillstånd och uppgöra i möjligaste måtto tillförlitliga
förslag öfver de kostnader, som
till Canalens färdigbyggande kunna återstå ,
samt låta upprätta plan till arbetets fortsättande
med den årliga kostnadssumma,
hvartill Kongl. Maj:t anser StatsVerkets närvarande
tillstånd lemna utväg.
Kongl. Maj:t täckes ock låta affordra Götha
Canal-Bolag bestämdt förklarande, innefattande
antingen att Bolaget vill på före
8*
-
Den 26 Mars e. ri>.
nämnde vilkor ingå, derest Rikets Stander
skulle vilja besluta, att Canalen med
Statens medel färdigbygges, eller ock att
Bolaget afsäger sig allt vidare biträde af
allmänna medel.
7:0 Sedan undersökning, på sätt förenämnt
är, för sig gått, och Bolaget blifvit
bordt, vilja Rikets Ständer taga i öfvervägande,
huruvida den återstående kostnaden
icke är större, än att densamma, utan att
andre angelägne och vigtige föremål åsidosättas,
kan af Statens tillgångar bestridas,
eller om Rikets Ständer vilja i sådant ändamål
serskild Bevillning sig åtaga. Förbehållande
Rikets Ständer sig att i annat
fall allt vidare biträde till Canalen nu och
i framtiden vägra.
8:0 1 fall Canalen anses böra fullbordas,
anmoda Rikets Ständer i underdånighet
Kongl. Maj:t, att utse en Direction, bestående
af så många personer, som må anses
lämpeligt, hälst en Ordförande och en Directeur,
hvilka, samfäldt med ettafBancoStyrelson
utsedt Ombud, öfvertaga förvaltningen
af de lill Canalen anslagne medel,
och besörja arbetets fullbordande i enlighet
roed upprättade arbetsplaner; blifvande Directionen
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
lagligen ansvarig derföre, att de anslagne
medlen ej varda använde till andre arbeten
eller föremål, än hvartill desamma af Rikets
Ständer äro bestämde.
Den 26 Mars e. m.
Uti förenämnde Styrelse må ej Götha
Canal-Directionens närvarande Ordförande
eller någon af dess Ledamöter deltaga; dock
ankommer det på Kongl. Maj:t, att låta arbetsplanerne
upprättas eller granskas af den
eller de personer, Kongl. Maj:t dertill anser
skickligast, äfvensom alt åt en sådan
person uppdraga tillsynen, huru arbetet varder
verksteldt, samt till Kongl. Majit inkomma
med påminnelser dervid, om anledning
skulle finnas; men icke att directe meddela
någon befallning, huru eller hvilka arbeten
skola förrättas,
Det är endast på ett sådant sätt, jag
tror ett ändamålsenligt beslut kan fattas,
att göra Canalen färdig. Actieägarne få i
framtiden den utdelning, som möjligen kan
lemnäs dem, och Rikets Ständer afgöra frågan
om Götha Canal på ett sådant sätt, alt
de icke vidare behöfva befatta sig med de
obehagliga öfverläggningar, sorn nu äga rum.
Men för att komma derhän, förklarar jag ännu
en gång, att jag anser det vara nödvändigt
att bifalla Utlåtandet. Både de, sorn
instämma deruti att sätta medlen under allmän
förvaltning, och de, hvilka ej vilja bevilja
något till Canalen, kunna förena sig i
ett sådant beslut. Det är blott de, hvilka
Önska, att Statens medel, såsom hitintills,
skola lemnäs åt en Styrelse utan controll,
som hafva skäl att sätta sig emot bifall till
Utlåtandet.
u8 O en 26 Mars e. m.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Den förste Talaren
har ansett nödvändigt att ingå i pröfning
af hufvudsaken, nemligen frågan om
Canalens framtida bestånd och fullbordan.
Utskotten hafva inom sig icke saknat den
lifligaste och fullständigaste framställning ur
samma synpunkt, vid öfverläggningen derstädes;
men Utskotten hafva icke deraf funnit
sig föranlåtne, att gå ifrån den ordning,
som de trodde böra vara gällande i frågor
om Statens medel. Man bar väl velat framställa
Canalens undergång såsom en följd af
ett uppskof; men det har dock förefallit
mig obegripligt, huru en sådan förstörande
verkan skulle kunna inträffa i följd af några
få veckors anstånd med ettämne, som
onekligen kan, innan korrt, företagas till
afgörande, så mycket mera, som inom Utskotten
blifvit väckt det förslag, att, i stället
för anslag, erhålla ett lån på samma
summa, till gäldandet hvaraf en ganska tillräcklig
så kallad säkerhet i Bolagets inventarier,
blifvit erbjuden. Det har nemligen
förefallit mig besynnerligt, alt CanalBolaget
någonsin kunde råka i sådant trångmål,
när det hade tillgångar, som kunde pantsättas;
ty när detta kunde ske hos Rikets
Ständer, så kunde det äfven ske hos annan
person i Riket. Någon ordning bör väl äga
rum i sådana ämnen. Det synes, attsjelfva
Regeringsformen iakttager en sådan, när
den i 5p §. stadgar: ”Efter Rikets och StatsYerkets
tillstånd och behof låte Konungen
Den 26 Mars e. ra.
*'9
”till Utskottets öfverläggning framställa hvad
”Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom Be vil 1—
”ningar böra fyllas.” Ytterligare synes det
också, alt Riksdagens längd beräknas ifrån
den dag Konungen aflemnat denna Proposition.
Skulle det nu vara likgiltigt, i hvilken
ordning dessa ämnen afgjordes, så synes
det äfven, som om delta stadgande vore
öfverflödigt. Det vore då att öfverlemna
åt slumpen, i hvilken ordning Rikets
Ständer kunde finna lämpligt att besluta i
det ena eller andra afseendet. Utskottens
stora pluralitet synes hafva blifvit föranledd
af öfvertygelsen, att ordning härutinnan
borde följas inom Ståndens öfverläggningar,
hvarpå ett icke otydligt prof förefinnes
deruti, att man i Utskotten varit af
samma tanka som jag yttrat, att uppskjuta
denna sak, till dess Statsregleringen för sig
gått, på det icke Stånden då måtte sättas
i villrådighet, huru de skola besluta öfver
utgifter, hvartill medel då kunde saknas.
Det synes således, att Utskotten icke befattat
sig med annat än sjelfva sältet, hvilket
ock synes förenligt med både Regeringsform
och Ståndens egna tankar. Hvarje afvikelse
från denna ordning synes mig uppkomma
blott i följd af en vana från äldre
tider; men endast på grund af en sådan
vana synes det mig icke vara skäl, att fortgå
på samma vis, särdeles som man deraf
rönt så förstörande verkningar. Yi hafva
120
Den 26 Mars e. m.
sett, att 1809 års Ständer ville återbringa
den ordning uti Rikets Financer, sorn af
den tidens sätt att afhjelpa behofven rubbades;
men Götha Canal har förekommit,
att denna 1809 års plan kunnat fullbordas.
Man har vid flere af de följande Riksdagarne
varit nödsakad att förminska de af
Konungen begärda anslag, under det man
anslagit i| million till Götha Canal; och
dessa uppskjutna behof bidraga utan tvifvel
till de stora extra-ordinära anslag, som
Kongl. Maj:t nu finner af nöden. Ett sådant
förfarande vid Riksdagarne synes icke
vara något exempel att efterfölja; och tiden
är nu inne, att börja en mera principenlig
behandling af Riksdags-ärenderne; så myc-i
ket nödigare om man vill, att tiden för Rikets
Ständers öfverläggningar skall kunna
inskränkas. Man har vid denna Riksdag
ansett Riket vara i den lyckligaste belägenhet,
och funnit besynnerligt, att Statsoch
BancoUtskolten icke med öppna händer
gått in på detta förskott. Denna omständighet
lärer icke röra våra förhållanden
till utländska makter, utan Statens inre
financiella ställning. Det kan då icke
vara obekant, att de 3:dje och io:de AnslagsTitlarne
äro betydligt skuldsatta, och
att dessa skulder icke uppgå till små belopp.
När dertill läggas de stora anslag af
3 millioner, som vid denna Riksdag blifvit
begärda, så synes mig, att Riket, i hänseende
till sin financiella ställning, icke ens
Den 26 Mars e. m.
är i samma lyckliga belägenhet, som vid förra
Riksdagar. Om Rikets Ständer skulle anse
sig kunna uppskjuta anslagen till försvaret,
och först anslå medel till Götha Canal;
så skulle det äfven synas, som omen
skyldig aktning för Stånden sjelfve fordrade,
att man ingår i någon granskning, huruvida
de begärda anslagen kunna vara tillräckliga
för Canalens fullbordan, och om
någon säkerhet derför är att vänta. Då jag
har med mig en detta ämne rörande handling,
som icke i dag blifvit åberopad, torde
det tillåtas mig, att till någon del ingå
i granskning deraf. Man har sagt det
vara omöjligt att ingå i någon säker beräkning
af ett sådant företag, som det närvarande,
och man har kastat alla svårigheter
härutinnan på naturvidrigheter; men
ehuru vigtigt detta beräkningssätt än är,
och ehuru det icke saknar all grund, hvad
man om okända naturhinder anfört, bardet
likväl icke alltid blifvit följdt, ej ensafCanalDirec-tionen
sjelf. Uti en skrifvelse af
den 10 Sept. 1817 till Rikets Ständers Revisorer,
förmäler CanalDirectionen: ”att en
”ökad erfarenhet endast ökat och till full
”visshet hos den (”Directionen nemligen”)
”stadgat den öfvertygelse, att inga svåra hinder
för det återstående finnas, men att
”tvärtom utföringen blir hvarje dag lätta—
”re genom en nogare kännedom af så väl
”utföringssättet, som den mängd lyckliga
”medel, tillgångar och natur-belägenheter,
132
Den 26 Mars e. tn.
”hvilka finnas liksom slösade på denna förunderliga
Canalsträcka.”
Delta yttrande åtföljdes af ett annat utaf
Directionens Ordförande, till Ridderskapets
och Adelns Protocoll den 9 Februarii
1818, der han tillkännagaf, att f:delar af
hela arbetet redan voro utförde. När man
likväl nu måste erkänna sådane ofullkomligheter
i alla beräkningar, som samma Ordförande
i dag tillkännagifvit, torde Rikets
Ständer haft skäl att vänta, att Utskotten,
i händelse af hufvudsaklig pröfning, äfven
undersökt den säkerhet, som, för närvarande,
erböd sig i delta hänseende. Uti Instructionen
för Bankens Revisor öfver CanalYerket
och dess räkenskaper år 1818,
förekommer, att denna skulle ”taga en 110-  ”ga kännedom om hvad för Canalens fullbordan
i hegge Provincerne återstår, och
”den dertill sannolikt uppgående kostnad,
”på det, så vidt ske kan, tillförlitlige grunder,
eller åtminstone en säker vägledning
”må kunna erhållas, för bedömandet af den
”vigtiga fråga, huruvida det återstående ar”betet
kan utföras med de medel, sorn
”dertill blifvit beräknade.”
Det hade icke varit utan skäl, om Utskotten,
i händelse af tillstyrkande, ingått
j granskningen af en möjlighet, eller ens
sannolikhet, alt häfva alla dessa svårigheter.
Utskotten hafva derföre ansett sig böra
Sen 26 Mars e. ra.
123
uppskjuta frågan, tills den kunde hufvudsakeligen
företagas, d. v. s. då Ständerne
öfversett StatsVerkets behof; och om detta
förhållande å Utskottens sida innebär en
oomkullstötlig princip af ordning, så innebär
det äfven, å Ståndens sida, skäl till
bifall på Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff, August: De
sammansatta Utskottens Utlåtande bar här
af flera Ledamöter blifvit tadladt. Då jag
inom Utskotten deltagit i pluralitetens mening,
anser jag mig skyldig, att i korthet
redovisa för de grunder, hvilka då ledde
mitt beslut, och hvilka fortfarande tjena till
rättesnöre för mitt omdöme. På grund af
Kongl. Majrts Nådiga Proposition, att frågan
om de 100,000 R:dr, som förskottsvis
erfordrades, måtte, oberoende af hufvudsaken,
till skyndsam pröfning företagas och
afgöras, inläto Utskotten sig icke i någon
öfverläggning eller något omdöme, huruvida
Canalföretaget ifrån början var en rigtig
och väl beräknad åtgärd, eller ett misstag;
icke heller huruvida Bolaget och dess
Direction med hushållning, tacksamhet och
eftergifvenhet för Ständers önskningar och
beslut, gått till väga, eller om de, med
städse utvidgade omkostnader och nya företag,
öfverskrida gifna anslag, och med
trotts bemött Rikets Ständers anordningar.
Utskotten hafva icke heller på förhand inlåtit
sig i någon undersökning, huruvida
Den 26 Mars c. m.
Canalarbetet borde, mfot sista Ständers beslut
och förmodligen äfven emot viljan och
förmågan hos mängden af Svenska folket,
för ögonblicket ytterligare understödjas, för
att genast fullbordas, sedan man redan gått
så långt på vägen; utan då Kongl. Maj:t
visligen förutsåg, att Rikets Ständer icke
genast kunde yttra sig, huruvida det vore
möjligt att anslå den stora summa, som ännu
fordras för att komma till målet, och
derföre blott till en början begärde deras
yttrande om förskottet, så hafva ock Utskotten
endast deröfver utlåtit sig. Det alock
på detta serskilda ämne jag anhåller
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Konungens Proposition innehöll endast,
att ett förskott måtte Bolaget beviljas, men
väckte ej fråga om något Lån. Det var alltså
naturligt, att förskott allena borde komma
i öfvervägande hos Utskotten, Hade
de tillstyrkt meddelandet af ett sådant,
Utan att veta om Rikets Ständer sedermera
ville lemna det öfriga, som till Canalens
fullbordan erfordrades, så hade ju Utskotten
felat både mot Ständerna och Bolaget; mot
de förra, emedan det hade varit att utan
ändamål öka de stora uppoffringar, Riket
redan gjort för detta arbete, och emot Bolaget,
emedan det hade varit att inleda detsamma
och Directionen i förhoppningar,
sorn sedermera icke gatt i fullbordan. Utskottet
hade då gifvit Bolaget och Diruptio
-
Den 26 Mars e. m*
nen samma skäl att beklaga sig öfver dem,
hvilket dessa myndigheter så ofta gifvit
Svenska folket anledning att anföra emot
dem. Det var först inom de sammansatta
Utskottens Beredning, som fråga om ett lån
uppstod. Hvem som gjorde detta förslag, är
mig obekant. Jag lemnar derhän, huruvida
någon varit berättigad att inom Utskotten
väcka denna nya motion; men hvad
jag vet är, att Bolaget hvarken erbjudit sina
effecter till pant för det ifrågavarande
lånet, eller raedgifvit att de dertill finge
begagnas. Man har förutsett, att Bolaget
protesterat mot Ständers beslut vid tillfällen,
då det må bända icke varit befogadt
dertill. Nu hade deremot en sådan anledning
icke saknats, och torde derföre hafva
så mycket mindre lemnats obegagnad. Men
antagom, att Bolaget denna gång fogat sig
efter omständigheterna, och låtom oss tillse,
hvad säkerhet panten då kunnat medgifva.
Den förteckning på Bolagets elfecler,
som finnes i en reservation emot Utskottens
Utlåtande, är icke densamma, icke
heller så utförlig, som den jag såg i Utskotten.
Jag begärde der, då reservationen
gjordes, alt den omständliga förteckningen
måtte medfölja till Stånden; de hade
då haft samma tillfälle, som Utskotten,
att bedöma pantens säkerhet. Så vidt
jag kan minnas, bestod, enligt den förra
förteckningen, den betydligaste delen af
dessa effecter i huggen sten, machinerier
126 Den 26 Mars e. ra.
och gjutgods. Här äter, enligt den förteckning,
som finnes på sidan 47^» uppgifves
den bestå (oberäknadt huggen sten och
skogseffecter) af fartyg, jern, till lågt värde
upptaget, spannmål, proviant och redskap
till ett samxnanräknadt värde af x 12,000
B:dr, utom ytterligare effecter och proviant
till ett belopp af 43,000, som skulle köpas
för de äskade 100,000 R:dr. Det synes följakteligen,
som voro dessa summor något
rörliga; men jag lemnar det derhän. Eli
hvar lärer i alla fall finna, alt om sådana
effecter äga värde, i händelse Carialen fortsättes;
så blifva de dock svåra att försälja,
om arbetet kommer att hvila några år. Det
låga värde, hvartill de sägas vara upptagna,
torde dock icke vara så kalladt Bouppteckningsvärde,
utan snarare det pris, hvartill
de genom tillverkning i stort stå Bolaget
sjelft, men hvilket de icke kunna äga
vid en försäljning, då mängden är ansenlig,
och andra köpare än CanalBolaget måste
vara obetydliga. Enär nu en sådan pants
uppgifna värde, endast med TV öfverstiger
lånesumman, så inser man lätteligen, huru
opålitlig säkerheten är. Den förstärkning,
lion skulle få af effecter och proviant, sorn
borde köpas för förskottet, är ej att räkna
på, serdeles i sednare afseendet, ty ingen
är okunnig om beskaffenheten af den behållning,
man får af mat, som ätes upp.
— Men om man också skulle anse panten,
med undantag af provianten, innebä
-
Den 26 Mars e. m.
ra erforderligt värde för de 100,000 R:dr,
så förekommer likväl det förhållande, Herr
Stråle redan anmärkt, att den lösa panten
finnes i låntagarens vård, och att följakteligen
andra fordringsägare än Rikets Ständer
kunna göra anspråk derå. Varder Canalarbetet
icke fortsatt, så är det mera än
troligt, att många andra fordringsägare skola
anmäla sig. Säger man slutligen: vi bry
oss icke om, antingen säkerhet finnes eller
icke; vi vilje ändock äfventyra 100,000
R:dr åt Canalen, så måste man tillse, om
Rikets Ständer äga några medel att våga.
Denna fråga kan besvaras antingen med afseende
på StatsVerkets ställning för ögonblicket,
eller med afseende på Statsregleringen
i det hela. I förra hänseendet torde
jag ej behöfva erinra Ridderskapet och
Adeln, att StatsContoiret icke äger några
öfverskott, att på sådant sätt använda; ty
de skola till RiksgäldsContoiret öfverlemnas.
Då återstår att undersöka, hvilka tillgångar
RiksgäldsContoiret äger. För en timma
sedan kom jag från Fullmäktiges sammanträde,
och får vördsamt upplysa Contoirets
ställning för denna dag (ylen var föga
bättre för 14 dagar sedan, då Utskotten
fattade deras beslut). RiksgäldsContoirets
behållning i Banken på räkningen N:o 1
utgör 21,844: 26. 10.
och på DepositionsRäknin
gen
. 29,791: — 10.
Summa 5i,635: 27. 8.
u8 Den 26 Mars e. m. ’
Under Fullmäktiges sammankomst föredrogs
StatsContoirets reqvisition på återstoden
af 1828 års Slatsbristsumma, 43,866
R:dr 21 sk. 6 r:st.; återstår således i behållning
7,769 E:dr 6 sk. 2 r:st. RiksgäldsContoirets
skulder, att vid anfordran betala,
utom Riksdagskostnaderne, som kunna
i morgon reqvireras lill vida större beloppän
liela behållningen, äro, i 3-procentsobligationer
i3,ooo R:dr, hvartill endast
finnas 7,867: 46. 4-> ocb, om StgtsConloiret
skulle behaga uttaga 4 af 1829 års Statshristsumma
för de 3 månader, som redan
äro förlidna af 1829, så tillkomma 4oo,ooo
R:dr. Det är således ett belopp af 4o5,ooo
R:dr, som RiksgäldsContoiret, kan, utom löpande
Riksdagskostnader, m. m., nödgas genast
utbetala, med en tillgång af 7,700 R:dr.
Contoiret har dessutom 291,000 R:dr att erlägga
i ersättning för uppbringningar, deraf
dock endast 58,000 R:dr förfalla under detta
år, om jag rätt minnes. Uppbringningssumman
har jag blott velat nämna, för att visa,
det ställningen för framtiden icke är ljusare,
än för det närvarande. Man kan visserligen
säga, att medel dagligen inflyta afBevillningen;
men dessa inkomma icke till
betydligare belopp ännu på någon tid. Det
är först i Maji och Junii, som det mesta ingår.
Emedlertid inflyta inga eller föga Tullmedel.
StatsContoiret har således ingen annan
källa att ösa ur, än RikggäldsCoptoirel,
och
Den iG Mars e. m.
och detta ingen annan utväg att få penningar,
än att draga på Banken utan behållning.
Hvarmed skall då Banken betala.
Antingen med nya sedlar, utan fond,
eller med medel, tagna från silfverköpen
eller från andra ändamål. Huruvida det i
närvarande ögonblick, då man öfverlägger
om en mynlbestämning, som Konungen föreslog,
förr än understödet åt Götha Canal
begärdes, är skäl att gifva ut flera sedlar
på den gamla fonden, och derigenom
fortsätta den olyckliga sedelförsämringen,
en åtgärd, hvars början är årsbarn med
Götha Canal, det öfverlemna!’ jag till hvarje
rättsinnig och oväldig mans bedömande.
— Frågan, huruvida några medel kunna anslås
åt Götha Canal vid Statens reglerande
i det hela, kan naturligtvis icke afgöras
utan en föregående jemförelse mellan tillgångar
och behof, samt emellan den större
eller mindre vigten af de sednare. InkomstBetänkandet
har ännu icke återkommit
från StatsUtskottet, och UtgiftsTitlarne
hafva alldeles icke varit Ståndens pröfning
underställda. Af Konungens Nådiga
Propositioner hafva vi ej heller någon ledning
för vårt omdöme. Desäga icke: detta
är behof i första, detta i andra, detta
i tredje rummet. De innehålla, så vidt
jag vet, intet annat, än att flerfaldiga hellof
förefinnas, utan åtskillnad af deras inbördes
vigt. Enär Kongl. Maj:t således icke
18 H. 9
13o Den 26 Mars e. m.
gifvit Rikets Ständer någon efterrättelse,
men det synes vara otvifvelaktigt, att tillgångarne
icke räcka till alla de uppgifna
behofven, måste Rikets Ständer sjelfva afgöra
hvad som företrädesvis bör utgå, eller
möjligen eftersättas; antingen det ärmera
vigtigt, att Domare och Civile Embetsman
varda så lönte, att 'fört jente män utan
egen förmögenhet kunna söka eller emottaga
Statens vigtigaste embeten, eller att
Götha Canal genast fullbordas; antingen det
för ögonblicket är mindre vigtigt att försvarsverket
ligger ner, så att vi icke kunna
vederbörligen mota ett fiendtligt anfall,
eller att Canalarbetet uppskjutes; antingen
det är af skadligare påföljd för framtiden,
att Uppfostringsverket, än att Canalgräfningen
försummas. Till detsammas upprättande
hade vederbörande Comité ansett 168,000
R:dr erforderliga, men Konnngen blott begärt
60,000, för brist på medel. Vi hafva
således erfarit, att detta skäl gäller, då
det är fråga om 100,000 R:dr åt Läroverken;
men icke då en lika summa skall gifvas
blott i afräkning på en större åt Canalen.
För min del tror jag deremot, att
skadan af ett vacklande styrelseverk, af ett
bristande försvar, för oss sjelfva, och af en
vanvårdad uppfostran för våra efterkommande
icke är att jemnföra med skadan af
Canalarbetets uppskjutande, i fall medlen
icke räcka till allt. Ville man nu på förband
borttaga dem till Canalen, så skulle
Den 26 Mars e. m.
man sedan till de mera vigtiga antingen
hafva intet öfver, eller nödgas tillgripa sedelförsämring,
eller Statslån, Jag anser således
Utskotten icke hafva handlat orätt,
när de tillstyrkt, att frågan om förskottet
åt Canalen hort uppskjutas, intill dess Statsregleringen
vore gjord, och ämnet kunde i
sin helhet behandlas. Hittills har väl ordningen
vanligen varit, att gifva åt Götha
Canal först och Fäderneslandet sedan; men
nu torde det vara tid, att hörja med en
omvänd ordning, och att sätta Fäderneslandets
behof i första rummet samt Canalens
i det andra. Under sådan åsigt är det,
jag vördsamt yrkar bifall å Utskottens Utlåtande,
på det man, sedan Statsregleringen
är uppgjord, må kunna tillse, om något
och huru mycket blifver öfver åt Canalen,
samt derefter besluta, i hvad mon
och på hvad sätt den må kunna fortsättas.
• Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham, Wolrath: Det är icke i
egenskap af CanalDirecteur jag ämnar tala.
Jag har icke varit det sedan 1818, och behöfver
således icke försvara Directionen och
dess åtgärder; ty jag vet, att hvad som
skedde före år 1818 blifvit af Konung och
Ständer samt CanalBolaget gilladt. Det är
icke eller i egenskap af Actieägare; ty ingenting
skall förmå min känsla att yttra
sig för det enskilta interesset framför all
9°
-
Den 26 Mars e. tn.
mänt väl. Men det är i egenskap af Svensk
man jag ämnar yttra mig. Jag tror frågan
hufvudsakligen är, icke om Bolagets rättigheter
emot och förbindelser till Staten, icke
om Statens lill Bolaget, (Jy om desse är så
mycket discuteradt och så ofta disputeradt,
att jag icke behöfver tillägga ett ord;) men
enda frågan är den: är det nyttigt för landet,
alt Götha Canal göres färdig, eller är det nyttigare,
att den stannar så nära sin fullbordan;
eller är det nyttigt, att arbetet uppskjutes,
med ett offer afall den skicklighet, alla
de kunskaper, som finnas hos de personer,
hvilka dervid blifvit använde, och att den
skall hvila, tills desse personer icke mera
finnas, på det man dä åter må börja på
samma punkt som 1810, det vill säga, att
i främmande länder söka de upplysningar
och kunskaper, som fäderneslandet då icke
ägde, men nu härstädes blifvit naturaliserade.
Det är denna fråga, som Utskotten
bordt börja med att undersöka. Det har
blifvit sagt, att Konungen icke gifvit någon
ledning lill frågans bedömande. Nå
Väl, Rikets Ständer hafva ju förordnat Utskott,
för att gifva dem denna ledning. Jag
kan icke finna, att Utskotten gjort detta,
då Utskotten helt enkelt svarat, att saken
icke kunde komma i fråga, förr än Statsregleringen
blifvit uppgjord. Då blir andra
frågan: Tillhör icke Götha Canal äfven
Sveriges tillstånd för det tillkommande
och det närvarande? Ingår deri icke nå
-
Den 26 Mars e. m.
133
gon nytta för det allmänna? Må bända torde
detta tåla vid någon undersökning. Att
Götha Canal blir lönande för Bolaget, har
jag icke trott vara att tänka på för många
år; men om den är nyttig för det Allmänna,
se det är en annan fråga. Jag skulle
tro: att lättare communicationer äro nyttiga
för det allmänna, så väl i Sverige sorn
på andra ställen; jag skulle tro, att dessa
communicationer bidraga till Åkerbrukets och
Näringarnes uppkomst, så väl här som i
andra länder af Europa, och andra verldsdelars
hemispher. Erfarenheten har visat,
att jordbruket dragit nytta af de kalkarter,
som ifrån Canalens grannskap kunnat erhållas,
och någon vinst ligger väl också
deruti, att allmogen icke förnöter sin lid
på landsvägen och spiller foder i dikena,
utan att det uppfodras vid deras hemman
och att gödseln derstädes får qvarstadna,
och dessa ändamål torde vinnas, omtransporterne
ske på Götha Canal.
Åtskillige yttrade härvid oro.
Hvarefter Herr Tham fortfor:
Om någon längre tid upptages för mitt
yttrande, så ber jag eder om förlåtelse mine
Herrar, det är icke milt fel utan deras
som vilja hindra mig, men jag fortfar
och låter icke hindra mig. Om handel är
nyttig för fäderneslandet, så måtte det äfven
bidraga till landets förmån, om Götha
Canal kan verka till dess förkofran, eller
134
Den 26 Mars e. m.
åtminstone till lättnad af varu-lransporten,
som annars betungar Allmänheten. Om
man uppskjuter Canalens fullbordande, skall
den bli än dyrare, och detta är också
en omständighet jag önskat, att Utskotten
behagat undersöka, samt derefter bedöma,
huruvida Götha Canal kan ingå i
beräkning af Statens utgifter. Om Utskotten
då hade funnit detta anslag så underordnadt,
bade jag önskat, att Utskotten
gifvit det tillkänna, men icke kommit med
ett sådant Utlåtande, som borttar tiden
utan nytta. Att Utskotten icke tillstyrkt
något Lånebiträdefägnar mig, och jag gratulerar
Bolaget och dess Direction, att Utskotten
afslagit det; ty om Utskotten och
Ständerna nu hade bifallit detta, och Ständerna
sedan afslagit fortsättningen, hade
det beredt deras undergång, som nu lemnat
sina namn i ansvar, endast af nit för
sakens framgång. Och jag fägnar mig deråt
så mycket mer, som jag ibland dem räknar
mina närmaste vänner. Om deremot
Utskotten funnit Canalen nyttig för det
Allmänna, hade de bordt pröfva, huruvida
den närvarande Directionen förtjenat vidare
förtroende; och hade i sådan händelse
ej bordt för Ständerna framlägga något annat
yttrande, än Canalen bör fullbordas.
Skulle Utskotten åter funnit, att den
närvarande Styrelsen icke gjort sig oförtjent
af Nationens förtroende, men alt Na
-
Den 26 Mars e. m.
135
tionens tillgångar icke medgifva så stora
anslag, som nu äro begärde, borde de eftertänkt,
hvilka arbeten kunde hvila och borde
uppskjutas, och anslagit medel, för att
på möjligen kortaste tid få den egentliga
Canalen så vida färdig, att farten kunde
begynna. Detta bade, efter min öfvertygelse,
varit rätta vägen. Jag kan derföre
icke annat än tillstyrka återremiss, i den
form Utlåtandet inkommit, och anhålla,
att Utskotten måtte företaga saken i sin
helhet samt yttra sig, om de anse Canalen
böra fullbordas, hvilket skulle vara mig
lika kärt med hvad Styrelse som helst, endast
saken går fram. Ingenting kan hindra
mig att önska Canalens fullbordan; ty
jag anser den nyttig för mitt fädernesland,
och tror att den skall bära sig sjelf. Jag
behöfver icke för denna tanka åberopa, såsom
stöd, någon Nationalstolthet; ty jag tror
NationalEkonomien skall vara tillräcklig att
försvara den. Men om så stora tillgångar
icke för närvarande finnas, må man då medgifva
mindre förskott och mindre anslag,
blott man erhåller ett rent afslag eller bifall,
och medborgare icke ställas i sticket,
samt nödgas uppoffra sig sjelfva, sina hustrurs
och barns förmögenhet. Detta är
min bekännelse. Med den lefver jag, och
den skall jag alltid bibehålla.
Friherre Wrangel, Henning, anförde
skrifteligen:
i36
Den 26 Mars e. m.
Vöre fråga om att anlägga Götha Canal,
skulle äfven jag instämma uti flera af
de betänkligheter, som emot ett sådant förslag
blifvit anförda; men då vi nu öfverlägga
om att med ett jemförelsevis ringa
bidrag fullborda ett stort nationelt företag,
bör man, enligt min tanka, förfara efter
belt andra grunder.
Jag kallar Götha Canal ett nationelt
företag, emedan det varit gilladt och understödt
af både Nation och Regering, och
emedan jag icke eller vet, hvarföre en så
stor anläggning, hvars verkningar äro så
vidsträckta, skulle mindre interessera Nationen,
än de många små, som dageligen af
benne befrämjas och understödjes. Att öfverlemna
allt åt sig sjelf, är en Theori,
hemtad från folkrika länder, med öfverflödig»
Capital-tillgångar, hvilken på ett folkfattigt,
glest bebyggt land, med inskränkt
rörelse och långsam omsättning, alldeles
icke kan lämpas.
Nu är fråga endast om, i hvad förhållande
nyttan af Götha Canal står till de
utgifter, som för dess fullbordande ännu
återstå att göra. För att kunna bedöma
detta, måste vi nödvändigt betrakta Canalen,
icke sådan den nu befinnes, utan såsom
fullt färdig. Jag tror då, att den lättade
communication, som Canalen bereder
mellan de begge håfven och den ökade rö
-
Den 26 Mars e. m.
reise, som nödvändigt, ehuru småningom,
måste uppkomma i hela dess ofantliga område,
skola allena betacka servicen och underhållskostnaden
af dess många slussar,
det enda, som i financielt afseende kan interesse™
Kikets Ständer, hvilka med Herrar
Actieägares dividend icke hafva något
att skaffa.
Jag är om denna väsendtliga afkastning
af Canalen, som fordras till dess bestånd,
så mycket mera förvissad, som jag
tror, att man bedömmer densamma alltför
ensidigt, då man betraktar den endast såsom
ett commuuications-medel.
Den lätta utväg Canalen nu lemnar till
ängsvattningar, eller, som är detsamma, att
på en vidsträckt yta flerdubbla jordens bördighet
i Rikets frugtbaraste delar, är, mine
Herrar, af ett oberäkneligt värde i den
persons ögon, som sjelf sett hvad de länder
vunnit i välmåga, hvilka af denna välsignade
konst vetat draga behörig nytta.
Ett annat, icke mindre betydande capital,
skall småningom utveckla sig ur Canalen,
uti den betydliga vattenkraft, hvilken med
så mycken lätthet kan på de flesta orter
till vägabringas, genom anläggandet af öfverfallshjul,
det enklaste och minst kostsamma
medel för drifvande af alla slags
mechaniska verk och qvarnar, hvilkas tillvaro
är det första vilkoret, för alt uppnå
någon höjd uti industriväg.
i38 Den 26 Mars e. m.
Ett helt annat, och af den frågan, huruvida
Götha Canal-byggnad hör af samhället
understödjas eller icke, alldeles oberoende
ämne, är det mer eller mindre behagliga
förhållande, hvaruti Staten står till
de enskilta personer, hvilka, i egenskap af
anläggare och entrepreneurer, med Canalen,
såsom en privat speculation, haft närmaste
befattning. Äro deras beräkningar
kloka? Hafva de så förvaltat de Statsbidrag,
hvilka blifvit dem öfverlemnade, alt
dem kunna anförtros nya? Och ändtligen,
är det rådligt, att åt sådana personers godtycke
och enskiltes vinningslystnad öfverlemna
frugterna af de betydliga uppoffringar,
Staten för det stora företaget redan
gjort och ännu uppmanas att göra? Detta,
mine Herrar, är icke min tanka. Jag bedömmer
Götha Canal såsom sak, oberoende
af den rådande tonen, eller, rättare sagt,
det allmänna skriket, och utan något afseende
på personer. Jag afser icke eller dess
militaira fördelar, som, med Guds hjelp,
aldrig skola behöfva anlitas; men jag fordrar
ock garantier för nyttan af Statens åtgärder,
och sådana finnér icke eller jag
hos ett Bolag, som, genom ett, efter min
tanka, både oklokt och olagligt användande
af de allmänna bidragen fördröjt Canalens
färdigbyggande och följaktligen äfven
dess allmänna nytta, ehuru det måste medgifvas,
att Rikets Ständer sjelfva genom ett
förhastadl beslut att indraga Discouten, både
Den 26 Mars e. m. i3g
bidragit att göra Canalen dyrare och försvårat
dess fullbordande.
I stället för att behandla förevarande
ämne såsom parti-sak, önskade jag således,
att det blefve ett föremål för patriotism och
en sund slutkonst, enligt hvilken det är bättre
att uppoffra en million för uppnående
af ett stort ändamål, än att gifva 8 millioner
till spillo.
På dessa allmänna grunder för Canalens
understödjande, anser jag, för mindel,
det preliminaira understöd till arbetets fortgång,
hvarom nu är fråga, böra utan betänkande
beviljas; hvarföre jag anhåller om
återremiss af Utskottens Utlåtande.
Herr af Uhrj, Gustaf: Jag befinner mig
i en slags nödvändighet att göra ett par
korrta erinringar emot Herr Grefve von Plåtens
anförande på förmiddagen i denna fråga.
— Grefven sade det finnas 2:ne sätt att
gå till väga vid verkställighet af Canalbyggnader,
så att kostnadsförslagen blifva till—
räcklige. Det ena vore, att slumpvis i Förslaget
beräkna kostnaderne så högt, att de
ej kunna möjligen öfverstiga förslaget; det
andra att vårdslösa arbetet, genom det man
endast iakttog noggranhet i det yttre, men
gick mindre ordentligt till väga med det
icke synliga, hvarpå likväl beståndet i längden
beror. Grefven antydde väl icke någon
tillämpning häraf på Hjelmare Canal
-
Den 26 Mars e, m.
byggnad, såsom ett märkvärdigt fenomen
på tillräckligheten ;if uppgjorde kostnadsförslag;
men jag befarar dock, att, emot
Grefvens vilja och afsigt, Grefvens yttrande
hos många, likasom hos mig, i fall jag
ej känt rälta förhållandet, väckt farhåga,
att Hjelmare Canalbyggnad är ett mindre
väl vårdadt företag. Derföre anser jag mig
böra förklara, att jag, som vanligen a:ne
gångor om året besökt denna anläggning,
och som mången af Eder, mine Herrar,
torde tillerkänna någon erfarenhet och kunskap
om sådane arbeten, dervid funnit alla
de arbetsmethoder vid Hjelmare-Canal använde,
som med fördel blifvit vid Götha
Canal begagnade. Jag har trott mig skyldig
upplysa detta förhållande, dels för alt
lugna den farhåga i detta afseende, som genom
Grefve von Plåtens yttrande möjligen
kan hafva uppstått, dels för att göra rättvisa
åt CanalStyrelsens förtjenster. — Ender
det Grefven talat om * nöd vändigheten
och nyttan af Motala Verkstad, har Grefven
såsom bevis derpå, bland annat, anfört
omöjligheten att, utan en sådan, svarfva
de jernringar af 8 alnar 1 diameter, hvilka
ingå i Svängbroarnes construction. Jag
visste icke, att dessa jernringar voro svarfvane,
och jag vet ej, hvarföre de skola va,
ra det; man må nu anse detta såsom bevis
på inskränkthet och blist på insigter
bos mig. Men om jag också antager, att
desse ringar äro och böra vara svarfvade,
Den 16 Mars e. m.
så malte likväl beliofvet deraf längesedan
hafva upphört, då man redan för flere år tillhaka
beslutit att icke anlägga sådane Svängbroar
öfver Canaler, emedan de äro mindre
beqväma, än andra. — Det var blott
detta jag ville hafva äran anmärka.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag bade
ämnat inskränka mig till det egentliga ämnet,
förskotts-frågan, men då den är beroende
af sjelfva hufvudsakens bedömande,
och häri sä många yttrat sig emot allt anslag
till Canalen, vill jag äfven anföra mina
tankar. — Beträffande första frågan, huruvida
någon juridisk förbindelse hos Staten
finnes att lemna det begärdta biträdet,
så erkänner jag — med blicken på privilegiernes
ordalydelse, att en sådan icke finnes.
En annan fråga är, — bör Staten lemna
det begärdta biträdet? Härvid bör först
ihågkommas, att icke det enskilta Bolaget
gaf Canalen sin uppkomst, utan att sedan
Regering och Ständer insett nyttan för det
allmänna af denna Canal, de framkallade
det enskilta Bolaget. (Se Rikets Ständers
Skrifvelse till Kongl. Maj:t af d. 10 Oclober
180g, Kongl. Majrts i följd deraf gjorda
Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om medel att verkställa den föreslagna Götha
Canal-anläggningen, af d. 10 November
1809, och Rikets Ständers svar af d. 22 Februari
1810, alla förutgående och föranledande
kungörelser opi upprättandet af det
Den 26 Mars e. m.
så kallade Götha CanalBolag). — Huru visar
oss erfarenheten i detta afseende, att
man hos oss och i andra länder behandlat
sådane Canal-företagj framkallade af Staten
genom enskilta Bolag? — Böljar jag
med Frankrike, finner jag en mängd Canaler,
dels började under Napoleon, dels först
under närvarande Regering bragta å bane,
till hvilka Regeringen och Hamrarne —
i det på kapitaler mycket rikare Frankrike
— genom stora fördelars beviljande
framkallat enskilt biträde. Jag har just
för mig ett arbete, innehållande bestämda
upplysningar i detta ämne. Jag finner der
t. ex. CanalMonsieur, som fullbordar en
redan till två tredjedelar af Napoleon färdiggjord
Canal, öfverlemnad åt enskildt Bolag,
som tecknat 10 millioner Francs. Regeringen
beviljade detsamma 5 procents ränta,
ett premium af 25 procent förfallit efterhand
genom årligt utdragande af visst
antal actier, och inkomsten för 99 år af
Canalen. På lika sätt har Regeringen genom
stora fördelars beviljande, utom säkerhet
förränta å actie-capitalet, framkallat enskilta
Bolag för anläggning af Canal du Duc
d’ Angouleme , Canal d'Aire a la Nassée,
Canal d’Arles a JYoue, Canal des Ardennes,
Canal du Bourgogne, Les Quatre Canaux
&c., och har dessutom Regeringen
iklädt sig ansvaret för Canalernes fullbordande
med de anslagna medlen, så att, då
brister visa sig, FinanceMinistern redan för
-
Den 26 Mars e. m.
i43
lidet år förekommit Kamrarne, alt man för
att belacka dessa brister måste föråri83o
vara beredd på ett tillskott af 3o millioner
Francs. Går jag till Amerika — detta af
vissa Götha Canals motståndare så högt prisade
land — så finner jag i Budgeten för
Staten NewYork (ty hvarje Stat har sin
Budget, skild från den allmänna) årligen
stora summor uppförda för Canal-anläggningar.
— Går jag till Tyskland, så finnér
jag helt nyligen i detta land — der dock
brist på större vattenmassor skulle snarare
synas gifva företräde åt jernvägar —- anstalter
fordrade för föreningen på detta sätt
emellan Donau och Rhen, Weser och Rhen,
oberäknadt att de stora floderne i östra delen
af Preussiska Monarkien samtligen äro
genom Canaler med hvarandra förbundna
(från Elben till Nimen). Äfven hos oss
har man sett de mest nitiska bemödanden,
att icke spara offren, när man genom enskilt
biträde ville hafva en Canal af mera
allmän nytta anlagd. Genom Kongl. Kungörelsen
af den 11 Maji 1748, jemte senare
af den 11 Februari 1749» den 24 Maji och
den a5 October samma år, försäkrades Entreprenörerne
af Gamla Trollhätte Slussverk
utom andra förmåner, om 12 procents
ränta för sina insatta penningar i 100 år,
hvilken ränta ännu af RiksgäldsContoret utbetalas;
och då Götha CanalBolag grundades
1810, beviljades det en fördel, som
man dä ansåg af största värde, en Discont
-
>44
Den 26 Mars e. m.
octroj med viss creditifrätt i Banken, ehuru
erfarenheten sedermera visat, att både
Ständerne och Actieägare missräknat sig
om detta medel att ersätta de senares förluster.
— Det torde således få anses afgjordt,
att mångå exempel erbjuda, huru Stater äfven
med förnyade uppoffringar understödja
Canal-anläggningar, till hvilkas företagande
de sjelfva framlockat enskiltas bemödanden.
— Hvad är nu att göra? Häri upplöser sig
den stora hufvud frågan. Lemna Canalen
såsom den nu är, utan att fullända den
återstående tiondedelen. Det är visserligen
sannt, att den högst vigtiga inre sjöfarten
emellan så rika och med olika produkter försedde
provincer, som Öster- och Westergöthland,
Nerike, Wermland &c., till en
stor del redan är vunnen, men då Canalen
på fem fjerdedels mil nalkats sitt åsyftade
mål, Svenska håfvens förening, tror jag, att
den nya vinsten häraf skulle i stor mån
öfverväga den ökade kostnaden. Yi känna
för huru många olyckor under höststormarne
vår handelsflotta är utsatt. Huru stor
skulle ej fördelen vara, att för förbindelsen
emellan Rikets begge kuster, emellan
Stockholm och Götheborg äga en utväg, att
i stormiga årstider alldeles undvika öppna
sjön? Och i krigstid blefve denna inre Förbindelse,
emellan de begge håfven, af ovärderlig
nytta. Vi veta af erfarenheten, att
en stor flotta, till och med en segrande
flotta
Den 26 Mars e. rti.
i45
flotta ej förmår att helt oell hållit skydda
handeln för förluster, då dess skepp måste
passera förbi hela linien af ett fiendtligt
land. Då Erik XIV:s flotta efter fiendens
förnyade nederlag ensam herrskade i Östersjön,
kunde detta ej hindra krigstillståndet
att verka en känbar brist på nödvändighetsvaran
salt ilandet; under sista kriget emellan
England och Danmark kunde Englands
öfverlägsenhet till sjöss dock icke förekomma,
att Danska Kapare tillfogade Engelska
handeln stora förluster; under vårt krig
med Ryssland 1788—1790 veta vi, alt oaktadt
den ära och seger vår stora flotta vann,
Rikets activa handel dock var nära tillintetgjord.
Huru stor skulle ej under ett sådant
tillstånd fördelen vara, att kunna komma
directe från Östgötha-skären till den
Bohusländska ? — Eller kanske man borde,
utan att öfvergifva den ursprungliga planen,
uppskjuta fulländningen? Sakkunnige
män hafva tillräckligt upplyst, att man genom
hopade faux-fraix, förlorad arbelsvana
hos folket m. m. skulle med en summa,
kanske motsvarande hela det nu fordrade
anslaget, öka kostnaden. Det vore
således en dålig hushållning, att ådraga sig
100 procent större utgift för att i några år
kunna uppskjuta utbetaluingen. Detta är
orsaken hvarföre det är så vigtigt, att bevilja
det begärdta förskottet, för det att arbetet
ej må afstadna i år, innan man hinner
18 H. 10
i46 Den a6 Mars e. ra.
*
bereda hufvudfrågan. Men kanske ingen
tillgång finnes utan att göra den rubbning
i myntväsendet, som ej kan af en värd Talare
högre ogillas, än af mig? En värd Talare,
min vän och sjelf Fullmägtig i PiiksgäldsContoret,
har sökt upplysa, huru detta
Verk skulle nu sakna all tillgång tili den
ifrågasatta förstärkningen. Jag ber härvid
om tillåtelse att få upplysa tvenne omständigheter,
den första att min värde vän lärer
endast upptagit RiksgäldsContorets behållning
på räkningen N:o i eller för dess
vanliga utgifter, ej den på räkningen N:o 3
eller för de i8a3 beviljade anslagen till Canal-
och andra byggnader. Denna sistnämnde
räkning emottog den 2 Januari i år
i5o,ooo R:dr från Banken på förra årets
inbetalning från StatsVerket, och emoltager
i år hela 1828 års anslag å Banco-vinsten,
utan alt äga nu mera, sedan alla de
beviljade anslagen blifvit bestridda, andra
utgifter än liqviden af mindre betydliga skulder
till Banken och på 3-procents-räkningen.
Denna fond måste således kunna lemna
disponibel behållning. Den andra omständigheten
är, att just nu befinnes RiksgäldsContoret
äga de största förskotterne till
StatsVerket å Statsbrist-summan, då från
början af nästa månad Bevillningen, sorn.
skall betacka dessa förskott, börjar att inflyta.
Härigenom stiger också Cassabehållningen
å räkningen N:o 1 från sitt nu af Herr
von Hartmansdorff uppgifna låga belopp.
Den 26 Mars c. m.
«4 7
l
onder somraarn, till 1 million R:dr oell derutöfver.
— På alla dessa skäl, och då vidare
kommer, alt för det oförmodade fall,
att vid hufvudfrågans slutliga pröfning Rikets
Ständer skulle afslå ytterligare bidrag
till Canalens fullbordande, Bolagets ägande
efFecter erbjuda full säkerhet för den af
Beredningen tillstyrkta förskotts-summa af
100,000 R:dr, kan jag ej annat än på det
högsta tillstyrka detta förskott och får sålunda
anhålla om återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag hade ämnat,
att söka besvara äfven de anmärkningar emot
Götha Canal-företaget i allmänhet, som här
blifvit gjorde, ehuru (jag tillstår det) med
ledsnad, då jag måste skilja mig ifrån en
person, med hvilken jag delar tänkesätt, så
att säga, i alla allmänna frågor; och orsaken
till denna min afsigt var känslan af min
pligt, då jag, såsom Ståndets Fullmägtig i
Banken, och af BancoSlyrelsen fyra särskilda
gångor hedrad med förtroendet att,
å dess vägnar, deltaga i Revisionen af Canal-arbetet,
torde vara bland de få, sora
äro i stånd, att, med kännedom om, jag
vågar säga, alla local-omständigheter, bedomina
detsamma. Men, sedan tre Stånd
återremitterat Utlåtandet, skulle det vara
obehörigt, enär Ridderskapets och Adelns
beslut ej mera inverkar på saken, att upptaga
kanske hela timmar af dess tid. Jag
10*
148
Den 26 Mars e. m.
förbinder mig deremot, att genom trycket
utgifva ett fullständigt intygande om mina
tänkesätt i delta afseende, och söka visa,
huru felaktigt man bedömmer följderna af
detta Canal-företag. Friherre Anckarswärd,
sora utur offentliga handlingar sökt visa,
att CanalBolaget ej förtjenar Statens biträde,
och att Directionen ej förtjenar Rikets
Ständers förtroende, har äfven motsagt sjelfva
arbetets nytta. Jag medgifver, att om
man vill bedömma förhållanderne endast
efter hvad man kan läsa uti Riksdagshandlingar,
kan man hafva mycket att invända
emot Styrelsen af ett företag, som fordrar
5 till 6 gångor större summor, än ett på
god tro upprättadt kostnads-förslag ifrån
början upptagit; men, jag tillstår, att detta
aldrig förmått inverka på mig. Jag har alltid
ansett mig böra bedömma CanalSlyrelsens
handlingssätt efter de omständigheter,
hvari tid och förhållanden efter hand ställt
den; och hela min inre känsla säger mig,
att det är och blifver omöjligt, att ett Canal-företag,
som öppnar en communication
emellan i5o mils insjökuster och flodstränder,
skulle kunna blifva af föga vigt för fäderneslandet.
Om jag blott räknar, att de,
som bo sex mil på hvardera sidan af dessa
stränder, hafva någon nytta af Canalfarten,
så uppgår denna del likväl till en
sträckning af utöfver 1000 qvadratmil, och
då, utom sjelfva Canalfarten, äfven förträffliga
tillfällen till anläggningar af vat
-
Den 26 Mars e. m.
i4g
tenverk erbjuda sig, samt ängsvattningar i
Sveriges mest fruktbara delar derigenom
kunna åstadkommas, skall jag alltid anse
mig böra söka medverka till detta företags
framgång; ty jag finnér det stå i ett oskiljaktigt
sammanhang med möjligheten, att
bereda lif och rörelse åt de inre delarne
af Riket, och alt sålunda draga allmännare
fördel af alla de lyckligare förhållanden,
i hvilka, om ej på papperet, dock i verkligheten,
hittills monopoliserade kustorter
varit försatta. Men jag går till målet för
mitt yttrande, som nu endast skall blifva,
att inför Ridderskapet och Adeln framlägga
de förluster, sorn oåterkalleligen blifva
en följd för landet, om icke CanalDirectionen
skulle nog tidigt erhålla ett tillräckligt
förskott, för att verkställa detta årets, redan
till en del förberedda, arbete. Jag bestrider
på det högsta den satts, att Götha
CanalBolaget icke skulle förtjena understöd
af Rikets Ständer, för det att det icke i
närvarande ögonblick sjelf förmår bereda
sig en tillgång af 100,000 R:dr; ty då Bolaget
alltsedan i8i5, till följd af Rikets
Ständers beslut, blifvit stäldt i det förhållande
till Staten, att Canalen, dess område,
hemman och lägenheter tillhöra densamma
såsom pant för gjorda låneförsträckningar,
så finnes icke mera någon möjlighet
för Directiouen att upplåna medel af
enskilda. Bolaget har aldrig kunnat förutse
det fall, som nu inträffat, att Rikets Stan
-
Den 26 Mars e. m.
der, hvilka till och med 1828 anslagit byggnadsbiträde,
och den 4 November sammankommit,
icke skulle innan April månad hinna
besluta om detsammas fortfarande. Det
har alltså endast kunnat öfverlemna åt sin
Direction, att fullfölja arbetet, så framt ytterligare
medel erhÖllos. Directionen har
i annat fall ingenting annat att göra, än att
låta det afstanna. Men att blott för ett år
låta det afstanna, om det sedan skall fullföljas,
innebär en tanka, som en hvar genast
lärer finna icke kunnat hos någon uppkomma
förr, än man nu ser det förvånande
af våra öfverläggningars svårigheter och
tidsutdrägt. Directionen måste låta arbetet
för innevarande år afstanna, om ej det ifrågavarande
förskottet erhålles innan den 20,
högst den 24 April; ty uppköp och förberedande
anstalter måste vara i ordning före
truppernes ankomst, och då betydliga
murningsarbeten äro i fråga, böra dessa
trupper i tid ankomma, för att ej arbetet
skall förlängas inpå vintern, då frost och
köld hindra detsamma. Men om ej Rikets
Ständer eller Konungen bispringa 13olaget,
kunna medel icke erhållas, och då uppkommer
det förhållande jag nu vill beskrifva.
AflöningsStaten, som uppgår till
minst 24,000 R:dr B:co, kan ej för detta
år minskas med mer än 6000 R:dr. Engelska
verkmästarnes aflöning kan icke upphöra,
emedan de skulle nästa år behöfvas.
Den utgör 6,5oo R:dr. 160 enskilda arbe
-
Den 26 Mars e. ra. iSt
tare, som nu ungefär kosta i5,ooo R:dr,
äro i lagstadd tjenst; de kunna icke vräkas,
och om äfven, genom särskilta öfverenskommelser,
denna kostnad kunde förminskas
till 10,000 R:dr, torde detta vara
allt; äfvensom kostnaden för dragares underhåll
icke skulle kunna förminskas till
mindre än i5oo R:dr, enär de i alla fall
behöfvas till de oundgängliga arbeten, hvilka
jag nu vill uppgifva. Dessa äro: sammanförandet
af alla de gröfre machinerier,
materialier och ställningar, hvilka för arbetet
erfordras, och som vanligtvis, under
vintern, äro lemnade ute i Schakterne, men
hvilka, i sådant fall, måste införas och med.
skjul eller betäckningar förses. Kostnaden
derföre antages till 4ooo R:dr. 2000 R:dr
anser jag minst åtgå till sådana mindre arbeten
och broar, reparationer m. m., som
årligen ifrågakomma. 3ooo R:dr blifver ungefära
förlusten på försäljningen af redan
befintlige proviant- och fourrage-persedlar.
En lika summa bör beräknas för försämringen
af alla förrådspersedlar och byggnader.
Här finnes redan sålunda en utgift
af 48,000 R:dr. Bolagets, för detta årets
arbete, redan gjorda utgifter och ingångna
skulder utgöra 16,800 R:dr. Således en summa
af 64,800 R:dr, som måste utbetalas.
Den kan också blifva betald genom försäljning
utaf ganska säljbara, men till arbetet
eljest behöfliga effecter, hvaribland jern till
47,000 R;dr, åtskilliga persedlar af träd
i5a
Den 26 Ma rs e. m.
till någre 1000, samt proviant till ungefär
7 å 8000 R:dr, och någre fartyg. Men,
hvad blifver följden? Jo, att, då dessa äldre,
förut slitne eller begagnade, persedlar
till underpris måste afyttras, skola desamma
nästkommande år med nya ersättas, och
kostnaden på det hela ökes alltså med ännu
20 å 3o,ooo R:dr. Mine Herrar! dessa
uppgifter äro sanna. De grunda sig på de
förhållanden, hvilkas sannfärdighet jag kan
för Eder intyga, till följd af en, för några
veckor sedan afslutad, Revisionsförrättning;
och mina beräkningar äro så läge,
att jag vågar säga, att J börén räkna förlusten,
genom inställandet af detta årets
arbete, snarare till 100,000, än till 90,000
R:dr. Och hvem drabbar denna förlust?
Man må vara mot Bolaget, mot Directionen,
huru mycket man vill; man må taga för
afsigt alt med allmänna medel, eller genom
nytt Bolag fullfölja arbetet; saken blifver
i alla fall den, att en National-misshushållning
af 100,000 R:dr onekligen uppkommer.
Nu återstår för mig, att visa, om ej
medel finnas, som kunna och böra användas
till förekommande af denna förlust.
De böra det, åtminstone om Directionen
vågar gifva sin förbindelse för återbetalningen.
Men jag går att bevisa, huru de
kunna det. Jagar nu, som ofta eljest, nog
olycklig, för att icke skåda våra Statsfinancer
så mörkt, som Herr von Hartmansdorff.
Den 26 Mars e. m.
i53
Hvad RiksgäldsContoiret angår, vågar jag
påstå, att det ej är i så dåligt skick, som
den värde RiksgäldsFullmägtigen uppgifvit.
Han liar fördöljt i sin sorgliga målning af
dess Cassaräkning för dagen, att RiksgäldsContoiret
måste äga en tillgång uti de 3-  procentslån, som Rikets Ständer år 1828 beslöto,
och hvilkas upptagande åt RiksgäldsContoiret
uppdrogs; visserligen med föreskrift
att, till räntas besparande, begagna
inflytande öfverskottsmedel till Obligationernes
inlösen; men aldrig under annan
förutsättning, än att sjelfva lånet skulle såsom
ett Statens lån anses, om hvars afbetalning
eller slutbetalning nu varande Ständer
äga att besluta. Denna tillgång bör
minst vara 1,700,000 R:dr, och är så contant,
att det visserligen icke behöfves mer
än en annonce i Tidningarne och tvänne
tjenstemän vid RiksgäldsContoirets lucka, för
att, inom några dagar, äga alla de 900,000
R:dr, som till Götha Canal erfordras. Så
litet förfärlig gör jag åter uppställningen i
RiksgäldsContoiret: en StatsSkulds-Bureau ,
den rikaste, som för det närvarande finnes
på jorden.
Jag vågar alltså anhålla om återremiss.
En StatsUtskottsLedamot har dertill sjelf
gifvit en så förträfflig anledning, då han
påstått, att man borde bifalla detta Utlåtande,
för det att bufvudfrågan inom 14
dagar kan i Utskotten förekomma; och det
154
Den 26 Mars e. m.
således vore illa, om ej Utskotten sattes
uti tillfälle att afhjelpa de förluster, hvilka
genom deras nu gjorda tillstyrkande skola
uppkomma. Jag hoppas alt äfven dessförinnan
kunna till trycket aflemna hvad jag
eljest hade i dag ämnat anföra, och hvilket
jag förmodar skall öfvertyga hvarje tänkande
medborgare, att Canalföretaget i framtiden
kan komma att bära sig, samt åt stora
delar af Riket bereda desamma förmåner,
som TrollhätteCanalen redan heredt
Wermland, hvarom jag, äfvensom om sjelfva
möjligheten af en genom Canalen riktad
transitohandel, skall söka framlägga bevis.
Om detta lyckas mig, hoppas jag, att vi
skola håde lill allmän fördel och åtminstone
till någon nytta för ettiBolag, som uppoffrat
så betydliga medel, kunna i liufvudfrågan
besluta.
Åtskillige yrkade på proposition.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
ämnar ej upptaga Ridderskapets och Adelns
tid med alt inlåta mig uti någon undersökning
af hufvudfrågan, huruvida Götha Canal
kommer att medföra den påräknade nyttan,
eller icke. Jag refererar mig i detta
afseende till hvad Herr Franc Sparre uti denna
dagens förmiddagspleno anfört. Emedlertid
nödgas jag bekänna, att jag ej|begriper
den prist på takt, som röjer sig uti de åtgärder,
hvilka Directionen vidtagit, för att
-genom Regeringen bringa detta ärende un
-
Den 26 Mars f. m.
155
der Rikets Ständers pröfning. Man fordrar
förskott på ett bidrag, hvarom man först
framdeles skulle besluta, och erbjuder, såsom
säkerhet för detta förskott, i fall det
äskade bidraget ej kommer att biviljas, Canalens
materiel och Proviant, som för mer
än halfva beloppet af det äskade förskottet
först skulle inköpas. Jag är för mycket
vän af företagets fullbordande, för att någonsin
kunna gilla detta förfarande. Dessutom
måste man väl ock göra rättvisa åt
Nationens fordran, att en gång se sig befriad
från en beskattning, hvars eviga fortfarande
den ej utan skäl synes befara. Den
allmänna klagan, att gifna löften brutits;
att man gäckar, snart sagdt roar sig åt Representationens
ombud; att det återstående
arbetet skall fullbordas endast för att leda
till nya kostsamma företag, hvilka dels endast
röra försvarsverket, dels stå uti en
alltför aflägse beröring med Nationens Ekonomiska
förhållanden, för att till sin medförande
nytta kunna bedömas; denna klagan
är för högljudd, att den ej här bör äga afseende.
De garantier Herr Stråle föreslagit för
medlens användande till behörigt ändamål,
och detta ändamåls skyndsamma uppnående,
synes mig dels för hårda för Bolaget,
dels ej innebära tillräcklig säkerhet för Rikets
Ständer, och slutligen äfven gå ut på
att inleda Staten äfven lör framtiden uti
Den 26 Mars e. m.
närmare Förhållande till CanalBolaget, än
som jag tror med Statens intresse låter
sig förenäs. Jag får i detta afseende föreslå:
1:0
Att de förenade Utskottens Utlåtande
må varda återremitteradt, på det de
må komma i tillfälle, att yttra sig öfver
hufvud frågan, och derjemte uppgifva förslag
till sådana garantier, som för Rikets
Ständer äro tillfyllestgörande. I detta sednare-
afseende skulle jag föreslå:
2:0 Att Rikets Ständers Fullmägtige uti
^Banken och RiksgäldsContoiret må, i förening
med ett lika antal Deputerade af CanalBolagets
Actieägare, auctoriseras att genast
utvälja en ny CanalDirection.
3:o Att hela återstående Canal-arbetet,
med ledning af det nu utvisade kostnadsförslaget,
af Directionen efter eget godtfinnande
fördelas uti minst 4> till kostnaden
i det närmaste lika, arbetsposter.
4:o Att, vid påbörjandet af första arbetsposten,
hela den dertill genom fördelningen
bestämda summan af Directionen genast
må lyftas.
5:o Att den för nästföljande 2:dra,
3:dje och 4:£le arbetsposter anslagne summa
endast i det fall får lyftas, att nästföregående
post vid anställd besigtning befinnes
vara enligt förslaget fullbordad.
Den a6 Mars e. m.
6:0 Att Rikets Ständers Fullmäktige må
erhålla föreskrift, att i vidrigt fall inhibera
utbetalningen intill nästa Riksdag, då
Rikets Ständer derom vidare få afgöra.
7:0 Att om dessa anförda vilkor ej antagas,
anse Rikets Ständer sig hafva afslagit
det begärda anslaget till Canalens fullbordande.
Hans Excellence Herr Grefve von Platenj
Baltzar Bogislaus: Då en man, hvilken
så väl känner Götha Canals förhållanden,
som Herr Hjerta, så fullständigt ådagalagt
nödvändigheten af det till Canalbyggnadens
fortsättning begärde förskott,
äfvensom möjligheten af tillgång derför,
vill jag inskränka mig till att endast instämma
i hvad han sagt, på det jag ej må
upptaga tiden med återupprepande af detsamma.
— För öfrigt vill jag blott berigtiga
några uppgifter af åtskillige Talare.
En man, känd för allmän Statskunskap,
har, under åberopande af egen erfarenhet
äfven i Sjöväsendet, yttrat, att icke
större fartyg än 4° Lästers skola kunna
passera Trollhätte-Slussverk och Götha Canal.
Jag får deremot såsom bevis på motsattsen
tillkännagifva det factum, att för
mer än 20 år sedan aflemnades, i följd af
en derom utgifven prisfråga, en ritning på
ett fartyg, som kan passera Trollhätte-Canal
och drar 80 å 85 läster. Ritningen är
i58 Den 16 Mars e. m.
deponerad i Trollhätte-CanalBolags Archie.
Samma Talare har äfven anfört, det jag
skulle hafva yttrat, såsom exempel på transporternes
betydlighet på Götha Canal, att
derpå hittills blifvit transporterade i5oo
Tunnor Spannmål. Dessa ej i5oo, utan
i85o tunnor anfördes dock endast af mig,
för att visa Kronans vinst på en så liten
transport. Under de svåra åren 1826 och
1827 fördes öfver 4°>ooo Tunnor säd på
Götha Canal endast från Öster- till Westergöthland.
— Vidare har han åberopat,
såsom uppgift af mig, att under 5 år blott
i5oo Sk© Jern blifvit forslade på Canalen.
Jjikväl uppgaf jag från 53 till och med iöpS
Sk© årligen vara förda. <— Likaledes har
han yttrat, det jag skall hafva omnämnt,
att transporten af Sill och Salt på Canalen,
under hela den tid Canalen varit befaren,
ej uppgått till mer än i3,ooo Tunnor. Jag
har dock sagt, att den utgjort från 5ooo
till 13,ooo Tunnor om året.
Här har också blifvit yttradt af en värd
Talare, att Götha CanalBolag och Direction
skall hafva trotsat Rikets Ständer. Jag önskar
att man måtte uppgifva, när detta
skall hafva skett, och jag förklarar mig på
förhand brottslig, om sådant kan bevisas;
men intilldess afvisar jag sådane beskyllningar
såsom ogrundade. Sannt är, att jag ansett,
att ett Privilegium af Konung och Ständer
i en Constitutionel Stat är ett Coutract,
Den 26 Mars e. m.
1%
om det ock heter Privilegium, hvaw Staten
är den ena parten, och den sorn emottagit
det är den andra, samt alt, när ett
sådant Contract blifvit med lagliga former
upprättadt, det icke kan af den ena parten
godtyckligt brytas. Med denna Öfvertygelse
har jag uppträdt såsom Constitutionel
man och hemställt, om man ej bör
vara ömtålig om den satts, att Lagen bör
vara den starkaste under Constitutionela
förhållanden; ty afviker man derifrån, så
får Constitutionen en dödlig stöt. I anledning
häraf begärde jag år 1818 laglig undersökning
om Götha CanalBolags och Directions
klandrade förhållande; och jag tror
icke detta kan anses för trots mot Konungen
och Rikets Ständer, utan tvärtom såsom
ett lagligt förhållande. Efter den tiden
framställdes ytterligare å Bolagets vägnar
en Protest mot Contractets brytande
på Statens sida; men denna ogillades af Konungen,
och jag har nu ej mera att säga
härom. I dessa åtgärder har jag ej funnit
någonting orätt eller något trottsande mot
Regeringen och Ständerne; har jag misstagit
mig, så må man bevisa det, och jag
skall ej undandraga mig följderne.
Densamme värde Ledamoten, med flere
andra, hafva ansett, att Ledamöterne i
CanalStyrelsen böra ombytas, emedan Styrelsen
ej skall hafva fullgjort Rikets Ständers
föreskrifter. Skyldig att öppet lala
i6o Den nQ Mars e. m.
sanningen, målse jag erkänna, att liär, såsom
alltid, den Constutionela mannen varit
nödsakad att, när föreskrifter saknats,
handla endast efter sin öfvertygelse, visserligen
med förbehåll att underkasta sine
handlingar Comrnittenternes pröfning, samt
stå till ansvar derför och lemna sin plats,
om de sådant fordra. Detta offer kommer
ej att falla mig tungt; och för att lätta
desse Herrars besvär, som önska tillvägabringa
ombyte af Styrelse öfver Canalen,
får jag nu tillkännagifva, att redan för 5
månader sedan anmälte jag hos Directionen,
att jag, så snart Riksdagen är öfverslånden,
nedlägger min befattning såsom
Di rectionens Ordförande. Utan missnöje afträder
jag, och skall till och med lemna
Herrar Stråle, Bråkenhjelm och von Hartmansdorff
mine röster vid val till nya Ledamöter
i Styrelsen, så alt äfven all stridighet
dervid må kunna undvikas.
Vidare är här sagd t, att man haft till
lösen: först Götha Canal, sedan Fäderneslandet.
I dessa enkla ord ligger den svåraste
beskyllning. Milt samvete säger mig,
att jag ej förtjent den; och jag önskar, att
den värde Ledamoten, som framställt denna
tillvitelse, måtte hafva lika godt medvetande
af uppfyllda pligter mot Fäderneslandet,
som jag. Alltför väl vet jag hvad
Fäderneslandet betyder; och för det hafva
de
Den 26 Mars e. m.
de svåraste offer burits. För öfrigt önskar
jag man ej måtte förbise Götha Canal, Sfven
en Fäderneslandets sak,
Sluteligen har en värd Talare yttrat,
det jag skall hafva sagt, att i förslaget öfver
Hjelmare Slussverks byggnad icke någon
missräkning ägt rum. Talaren har ej
förstått mina ord. Jag har sagt, att sådane
missräkningar inträffat vid alla Canalbyggnader
och äfven vid Hjelmare-Canal,
emedan den blifvit byggd efter samma principer,
som Götha Canal.
Grefve von Rosett, Adolph: Under loppet
af discussionen bar jag hört ifrågasättas,
huruvida det vore möjligt, alt, med begagnande
af Ångbåtar såsom släpande kraft,
tillryggalägga vägen mellan Götheborg och
Östersjön på Canalen inom en tid af sex
dygn. Jag får i anledning häraf äran upplysa
, att jag håller nu här i min hand en
calcul, hvilken upptager, att tvenne fartyg,
af 4° lästers drägtighet hvardera, kunna,
med en ångbåt af endast 25 hästars kraft,
släpas från Götheborg till Söderköping på
endast 144 tirnmar, eller sex dygn, då af
denna tid blifvit afsedde icke mindre än
4o timmar för väntning och uppehåll på
olika ställen, till intagande af fraktgods och
passagerare, och att likväl den erforderliga
hastigheten icke varit upptagen högre
18 H. 11
i6i Den 26 Mars e. m.
än till 3 i knop. Denna calcul är icke tilltotad.
efter godtyckliga uppgifter och beräkningar,
såsom jag Gud nås sett dylika,
då fråga varit om ångbåtar, utan grundar
den sig på rigtig beräkning af fartygens
storlek eller yta i vattnet, deraf uppkommande
motstånd med den gifna hastigheten,
samt den erforderliga kraften att öfvervinna
detta motstånd. Visserligen är jag sjöman
och har framlefvat flere år på Sveriges
kust, ömsom om bord på Kongl. Maj:ts
och Kronans fartjrg, ömsom till Coopvaerdie,
och till och med på främmande Örlogsman;
dock har jag aldrig hört, alt något
fartyg på den korta tiden af 70 å 80 timmar
seglat från Stockholm till Götheborg.
Jag vågar likväl ej betvifla möjligheten deraf,
då det i dag blifvit sagdt här, men
tror, att dylika exempel äro så sällsynte,
att de icke kunna tjena till grund för någon
beräkning af den erforderliga tiden för
nämnde seglats. Äfven bar jag i dag hort,
att det skulle vara möjligt, alt ett fartyg,
tungt lastadt med bräder och jern, på sex
dygn seglat från Öregrund till Scherness,
och ändå kryssat öfver Ålandshaf. Huru
detta varit möjligt kan jag aldrig inse; i
fall det är en sanning, så är det åtminstone
en skepparesanning, som vi sjömän
kalla dem, och hvilka i tillförlitlighet äro
att jemnföra ungefärligen med jagthistorier
bland jägare. Här är ock sagdt, att det
skulle blifva svårt och förbundet med stor
Den 26 Mars e. m. i63
kostnad, att anskaffa de erforderlige Ångfartygen
för bogseringen på Canalen. Jag
tror tvärtom, att detta bekymmer på intet
sätt kommer att besvära CanalBolaget; ty
jag bär sjelf begynt organisationen af ett
Bolag för tvenne sådane fartyg, och i förrgår
såg jag ett bref från Norrköping till en
af mine vänner, hvari man beder honom
göra kostnadsförslag på ett Ångfartyg om
60 hästars kraft, att användas till boxering
på Canalen. Med glädje har jag sett denna
första strimma af den nya morgonrodnad,
hvilken jag hoppas snart skall uppgå
på var industriella horizont. Möjligheten
af en transitohandel på Götha Canal, då
den en gång blir färdig, har ock nu här
blifvit ifrågasatt. Jag tror icke allenast
att den blifver möjlig då; jag har gått längre;
jag tror att den redan blifver möjlig i
det tillstånd Canalen nu är, och har också
uppgjort calcul Öfver möjligheten att, äfven
med urlastning vid Wennberga och inlastning
vid Söderköping', eller tvärtom,
tillvägabringa denna transitohandel. Dessa
calculer äro meddelade en af mine vänner,
en utländsk Köpman, hvilken öfver
i5 år idkat handel mellan England och
Ryssland; och jag har haft den tillfredsställelsen,
att han gillat min plan, samt
icke betviflat utföringens möjlighet. Så
snart jag hunnit få svar från Hull och andra
ställen, dit jag skrifvit, för att erhålla
n°
i64
Den 26 Mars e. m.
ytterligare upplysningar, skall jag ej underlåta
att antingen på trycket allmängöra
mina åsigter, eller ock härstädes inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln framlägga
dem, så att en och hvar må kunna bedöma
planens möjlighet. — Att England nu,
och Sverige, ingalunda kunna förliknas i
allt hvad som rörer industri och rörelse,
det medgifver jag visserligen, men skillnaden
mellan Sverige nu och England, då
första Canalen anlades i detta land, eller
år 1756, tror jag icke skall vara särdeles
stor, utan att vi stå ungefärligen på samma
punkt af upplysning, som England då.
Jag är likväl öfvertygad, att England har
att tacka sina Canaler för den hastiga tillväxten
i sin industri och rörelse. Delta insåg
ock Engelska folket, hvilket synes af
det monument det uppfört åt Chatham i
Guild Hall i London, å hvars piedestal läses:
Åt den Minister, som först upptäckte
medlen att komma handeln och industrien
att blomstra under kriget, ännu mer än
under freden. För öfrigt tror jag, att den
patriotism, som lifvade Hertigen af Bridgewather,
var just densamma, som den värda
Talaren sagt lifvade CanalBolagets Actietecknare,
nemligen förenandet af fäderneslandets
interesse med utsigten till egen förmån;
åtminstone berättigar utgången till
detta omdöme, ty Hertigen af Bridgewather
depenserade på Canalen 3oo,ooo £ Sterb,
och erhåller nu i årlig inkomst 60,000 £
Den 26 Mars e. m.
i65
Sterl., sedan alla kostnader äro afdragne. Jag
tror för öfrigt, att så1 länge man minnes
namnen Ruuth, Hermelin, Ahlströmer, Maclean
m. fl., skall man ej med fog kunna
förebrå fäderneslandet och denna församling,
att icke patrioter kunna uppstå i Sverige,
hvilka äro färdige att uppoffra allt för
fäderneslandet. Då emellertid den värde
Talaren ansett England och Sverige icke
kunna jemnföras, vill jag öfvergå till ett
annat land, hvilket, af alla jag sett eller
hör t omtalas, torde vara det, som har största
likheten med Sverige, jag menar Skottland.
Ingen, som läst Scottska Historien,
lärer neka, att icke Sverige nu står högre
än Skottland, då, efter 1707 års rebellion,
Martial-lagen blef derstädes proclamerad.
Regeringen ville då företaga åtskilliga mått
och steg, för att lifva industrien samt underlätta
communicationerne. Bland de städer,
hvilka mäst lade sig emot dessa förändringar,
var Glasgow, hvilken förespådde
sig deraf sin nära förstöring. Då emedlertid
Martial-lagen gällde, hjelpte icke detta
motstånd, utan förändringarne blefvo gjorde.
Följden har också icke uteblifvit; ty
då Glasgow 1707 räknade icke mer än 14.000
innevånare, räknade den redan 1807, 114,000,
och har nu nära 200,000. Då sedermera
staden blef i behof af en hamn, emedan
stora skepp icke kunde gå upp till Glasgow,
föreslog man att anlägga den vid staden
Dumbarton, hvars innevånare emedlertid la
-
166
Den 26 Mars e. m.
de sig deremot, emedan denna anläggning
skulle förstöra freden i staden, och förorsaka
stegring å lifsmedlen, samt på flere
andra skäl. Hamnen blef derföre anlagd
vid Pörte Glasgow, hvilken deraf blifvit en
ganska välmående stad, under det att Dumbarton
är samma obetydliga plats som förr.
Jag tror dessa exempel icke äro så långt
ifrån dem vårt eget land erbjuder. Jag är
äfven af dem som tro, att vi böra vårda
och fullborda Götha Canal, derföre att den
är årsbarn med vår frihet; visst icke derföre
att jag tycker, att detta monument af
huggen sten behöfves för 1809 års händelser
(Historien har redan ristat dem i sine
taflor, och jag och mine jemnärige förvara
minnet deraf i våra hjertan, och skola
troget öfverlemna detsamma till dem, som
skola efterfölja oss); men förhållandet är,
att då en Nation befinnar sig i en så critisk
ställning som den Svenska 1809, då
känner den sin egen kraft, då inser den
hvad som verkligen i alla delar tillhördess
lycka och nytta, och handlar derefter. Så
beslöts Götha Canal; och jag är öfvertygad,
att man 1809 långt rättare bedömde och insåg
dess nytta, än nu. Öfyertygad derom, samt
att intet kraftigare medel finnes för industriens
upphjelpande än underlättade communicationer,
måste jag också yrka Canalens
fullbordande. Jag skulle vilja, att desse
män, hvilka år 1809 räddade Sverige,
då de en gång, enligt naturens ordning,
Den a6 Mars e. m.
167
Jemna detta rum, kunde säga: Vi mottogo
ett fädernesland, sönderslitit, olyckligt, fattigt,
utan communicationer, utan näringar
och handel; vi lemna det lugnt, rikt, med
lättade communicationer och blomstrande.
Flere yrkade åter på proposition.
Friherre Cederström, Jacob: Med hela
den ungdomliga kraften af vårt constitutionella
lif beslöts det stora allmänna företag,
som nu å nyo utgör föremål för Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar. Ständerne
1S09 hade icke ärft, utan förvärft sin
öfvertygelse derom, att allt stort, ädelt, eller
medförande allmän nytta, borde befordras.
Hvarje förslag i sådant afseende kunde
således icke undgå att med värma och
glädje omfattas. Ett bland dem var detta.
Det har blifvit yttradt, att egennyttan, icke
patriotism, låg till grund för den talrika
actie-teckningen till detta företag. En sådan
öfvertygelse måste höra till de ärfda,
ty samtiden känner motsatsen. Jag känner
en individ, som ensamt tecknade öfver
100,000 R:dr, belänade actierne genast i
Disconten, och beskattade sig således sjelf,
till förmån för detta nyttiga företag, med
den årliga förlusten af en procent. Med
Herr von Hartmansdorff instämmer jag deri,
att jag icke kan finna laglig anledning till
Utskottens upptagande af frågan om lån till
Götha Canal, i stället för det af Konungen
begärda förskott, och finner besynnerligt,
»68
Den 26 Mars e. m.
att då genom Konungens Nådiga Proposition
af den 10 sistlidne December blifvit
tillkännagifvit, att det ifrågavarande förskottet
bör skyndsamt beslutas, till förekommande
af förluster, Utskotten först nu,
i slutet af Mars, inkommit med utlåtande
i ämnet, och det utan att frågan i sin helhet
på samma gång blifvit framställd. Det
har blifvit yttradt af Talare härstädes, och
finnes jemväl i Utskottens Utlåtande anfördt,
att frågan örn anslag för Cana len ej förr
borde komma under öfverläggning, än Statsregleringen
blifvit af Rikets Ständer fastställd;
men detta är så mycket oriktigare,
som de medel, hvilka tili Canalen kunna
anslås, icke böra tagas af dem, som tillhöra
Statsregleringen, det vill säga, Statens
ordinarie och extra ordinarie inkom-»
ster, utan böra naturligtvis anskaffas genom
upptagande af lån. Jag är icke bland
dem, som älska införandet af ett låne-system
; men till allmänna företag af stor framtida
nytta är helt naturligt, att icke nutiden
skall ensam besörja alla kostnaderne,
och i sådant fall lärer det vara klart, att
frågan alldeles oberoende af Statsregleringen
kunnat och bordt af Utskotten behandlas.
Det har blifvit sagdt, att aktning för
Ständers Beslut af CanalBolaget icke blifvit
iakttagen, då det, ulan afseende å Rikets
Ständers beslut vid i8a3 års Riksdag, vågat
att å nyo anmäla sig till understöd för
Canal-arbetets fullbordande. Rikets Stan
-
Den 26 Mars e. na, 169
ders beslut vid 1823 års Riksdag, att det
bidrag, som då till Canalens fullbordande
beviljades, skulle vara det sista, var olagligt,
Ständer vid en Riksdag äga ingen rätt
besluta, att, vid en kommande Riksdag, då
församlade Ständer, uti någon fråga icke
rnå besluta. Sådant är i rak strid emot
bela vår lagstiftning; den bar, med ihågkomst
att misstag äro möjliga, att lagstiftningen
utgöres af menniskor, anvist den
ordning, under hvilken frågor af hvad slags
beskaffenhet som helst, vid hvarje nytt Riksmöte,
må kunna, med fullkomligt oberoende
af föregående Ständers beslut, upptagas
och afgöras. Vår Lagstiftning tillstäd—
jer icke oföränderlighet af sjelfva Grundlagen,
och så mycket mindre, af ett Ständers
beslut i vanlig fråga. Rikets Ständer
skulle, i annat fall, genom beslut kunna
göra alla framtida Riksdagar öfverflödiga, i
det de beslöto, att ingen fråga om ändring
i hvad de besiutit, eller i de lagar och
författningar de lemnat oförändrade, någonsin
kunde få väckas. Då det blifvit yltradt
och jemväl styrkt, att det genom Hans Maj:t
Konungens Nådiga Proposition begärde förskott
till Canalarbetet måste, till förekommande
af förluster, sist inom 3:ne veckor vara
CanalDirectionen tillhanda kommet, får
jag begära, att RiksdagsOrdningens och RiddarhusOrdningens
föreskrifter, i afseende på
tiden för inlemnandet af yttranden, må vid
återrcmissen af detta Utlåtande blifva iakt
-
170
Den 26 Mars e, m.
tagne, samt Utskotten förständigade alt, sist
inom 14 dagar, inkomma med förnyadt Utlåtande
i anledning af återremissen, och du
upptaga frågan i sin helhet, på det Rikets
Ständer må komma, i tillfälle att med nödig
skyndsamhet afgöra den. — Jag anhåller
om proposition till återremiss.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Sedan så många Talare
redan yttrat sig i saken, önskade jag att
icke behöfva onödigtvis upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, i synnerhet som jag
icke ämnar yttra mig i sak, utan endast har
att svara på några ord. Men då desse ord,
som jag i ett föregående Plenum här yttrat,
af Friherre Anckarsvärd blifvit åberopade
till stöd för dess yrkande af bifall till Utskottens
Utlåtande, tror jag mig böra förklara
dessa ord, emedan de, efter mig åberopade,
annars kunde skada sjelfva saken.
Öfver mitt omdöme om sjelfva hufvudfrågan
och det speciella fall, som nu är
egentligt föremål för öfverläggningen, kan
ej 'tvifvelsmål uppstå, emedan jag, såsom
Konungens Rådgifvare, tillstyrkt dem begge.
Men jag väntade icke, alt en lös mening,
ryckt ur sitt sammanhang och dåvarande
öfverläggning, skulle tillerkännas den serskilda
äran, att anses såsom en ovilkorligt
gällande mathematisk thes, användbar för
alla fall; eller att de blygsamma stipen
-
Den 26 Mars e. m.
dierne, som då voro i fråga, skulle komma
i någon beröring med Götha Canal.
Men efter så skett, beklagar jag, att om Fri- '
herre Anckarsvärd och jag då voro ense
så väl om prfemisserne som conclusionen,
vi nu komma öfverens endast i praemisserne.
Jag tillstyrkte då bibehållande af stipendierne
och afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial; nu deremot tillstyrker jag bifall
å det begärda förskottet och återremiss af
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande; men
tror ändå icke, alt någon motsägelse härvid
äger rum, oaktadt den minnesvärda mening,
som nu blifvit upprepad. j823 anslogo
Rikets Ständer till Canalens fullbordande
de medel, som CanalBolaget för detta
ändamål begärde, emedan Rikets Ständer
voro öfvertygade, att Canalen dermed
skulle kunna färdigbyggas. Händelser, som
ligga utom gränsen för mitt bedömande, men
hvilkas orsaker i dag här blifvit fullständigt
utvecklade, hafva verkat, alt en blist uppstått
och att, i följd deraf, nytt anslag erfordras.
Ordföranden i CanalDirectionen
har derjemte begärt förskott af en mindre,
summa, med förklaring att arbetet i annat
-fall måste helt och hållet afstadna, hvarigenom
Rikets Ständer sattes ur tillfälle att
med frihet bedöma hufvudfrågan, enär arbets-personalen
under tiden skall blifva
sprängd, och arbetet sedermera icke utan
förökade kostnader kan börjas å nyo. Då
jag således nu tillstyrker återremiss, tror
Den 26 Mars e. m.
jag mig handla fullkomligt i enlighet med
de åsigter Rikets Ständer yttrade 1823, då
de beviljade bidrag. Man svarar, att detta
bidrag skulle, enligt Ständernes beslut, vara
det sista. Men man trodde då, att bidraget
skulle vara tillräckligt; och då Rikets
Ständer hafva en obestridlig rätt att
taga nytt beslut, anser jag dem genom beviljande
af förskottet handla i öfverensstämmelse
med andan af det förra beslutet, som
var att Canalen borde fullbordas och de
millioner, som redan voro uppoffrade, icke
onödigtvis bortkastas. Jag finner ingen
motsägelse mellan en sådan åtgärd och uttrycket
i det förra beslutet. Rikets Ständer
skulle derigenom endast handla i öfverensstämmelse
med sin pligt, att fritt
sjelfve bedöma frågan, utan att lyssna, såsom
Herr Stråle antydt, till hvad som säges
utanföre. Jag skulle snarare tro det
vara Representantens skyldighet att lugnt
pröfva och sjelfständigt besluta, samt att
såmedelst gifva opinion åt folket, i stället
för att taga sin ifrån detsamma.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag hade önskat att Utskotten uti sitt
afgifne Utlåtande helt enkelt anmält, alt de
ej i enlighet med den Kongl. Propositionen
kunde behandla förskotts-frågan serskildt,
utan i sammanhang med hufvudfrågan.
Härigenom hade Ständerne snarare
kommit i tillfälle att yttra sig, huruvida
Den 26 Mars e. m.
i73
de vilja lemna något ytterligare bidrag eller
icke. En återremiss hade då, som jag
förmodar, varit en ofelbar följd af Utlåtandet,
med föreläggande för Utskotten att,
inom viss lid, inkomma med definitift yttrande
i ämnet. Ständerne äro, efter min
åsigt, CanalBolaget ingenting skyldige; men
när man äger rätt att säga ja eller nej till
en framställd begäran, bör man låta petitionären
vänta så kort som möjligt på det
nej man ämnar honom. Utskotten hafva
föredragit att förklara, det de ansågo sig
icke kunna afgifva något utlåtande, förrän
Statsregieringen blifvit uppgjord. Jag bekänner,
att jag icke inser, hvad gemenskap
Statsregieringen har med frågan om biträde
till Götha Canal. Sådan den Kongl. Propositionen
om StatsVerkels behof blifvit afgifven,
är lätt att förutse, att StatsVerkets
behof ej kunna fyllas på vanlig väg. Det
återstår således endast att afgöra, om man
vill fylla desse behof på hittills icke vanlig
väg, i hvilken händelse äfven behofvet
för Canalen kan fyllas. Hufvudfrågan blir
alltid, om Ständerne vilja lemna något ytterligare
bidrag till Canalen, eller icke vilja
det; om de vilja qvarblifva vid det beslut,
som 1828 års Ständer fattade, eller om de
vilja återkalla detta: ingenting mera, detta
eviga nej, som då uttalades. Ständernes
magt dertill är obestridlig. Den tid, som
är förbi, är död; den närvarande tiden har
ärft dess magt. Men om Ständerne hafva
174
Den 26 Mars e. ra.
rätt att fatta ett annat beslut, bör derföre
icke förra tidens erfarenhet vara förlorad.
Den säger oss, att första frågan bör bli,
i händelse Ständerne vilja frångå förra Ständers
beslut, om man skall hjelpa Bolaget
att fullborda Canalen, eller om man skall
hjelpa Canalen att bli fullbordad. För min
del skulle jag gifva företräde åt det senare
alternativet. Det återstående af Canalen
från Wenneberga tili Slättbacken kan, liksom
Wanås fästning, Dockbyggnaden i Carlskrona
och andra dylika företag, genom Kronans
Embetsman dirigeras och fullbordas.
Man invänder kanske det enskildta intressets
omtänksamhet, men hvar skall man
söka detta enskilda intresse? CänalBolaget
är dödt långt för detta. Under 5 år, som
jag varit i beröring med Canalarbetet, har
jag ej sett spår till något Bolags-intresse.
Vid Bolags-inöten hafva några få delägare
infunnit sig med fullmagter från de öfrige,
som icke alls befattat sig med saken. Mine
Medrevisorer vid de trenne Revisioner,
hvari jag deltagit, voro hederlige män; men
ej bade de enskilt intresse af Canalen; jag
tviflar, att de voro actieägare. Directionen?
Huru många bland dess Ledamöter hafva intresse
af Canalen eller äro actieägare ? Vi vete
det åtminstone icke; ty det är icke här, som
i andra länder, att man skall legitimera
sig såsom medintressent, innan man får in-,
gå i förvaltningen af ett enskilt Bolags angelägenheter.
När CanalDirectionens med
-
*
Den 26 Mars e. in, 175
lemmar således icke kunna betraktas såsom
utgående ur Bolaget; hvad äro de då? Embetsman
bos Bolaget. Jag tror derföre, i
händelse Rikets Ständer skulle vilja lemna
ytterligare bidrag till Canalens fullbordande,
att arbetets utförande borde anförtros
åt Kronans Embetsman, under samma ansvarsskyldighet,
som för Embetsman i allmänhet
är stadgad.
Vore det mig ålagdt, alt nu bestämdt
yttra mig, så blefve mitt votum? att Bolaget
ingenting mera hade att förvänta, samt
att ej eller någon Bolagets Direction skulle
få befattning med de medel, sorn Rikets
Ständer ytterligare kunde vilja anslå, utan
att det ännu återstående arbetet må utföras
genom af Regeringen utsedde Embetsman.
Ständerne skulle derigenom förena
aktningen för i8a3 års Ständers beslut med
den förmodligen af mången hysta önskan,
att ett arbete, hvarpå man redan uppoffrat
9 millioner, måtte fullbordas. Må CanalBolaget,
i den mån omständigheterne det
medgifva, fullborda Westgötha-linien; men
Kronans Embetsman skulle öfvertaga arbetet
från Wenneberga till Slättbacken. Inkomsterne
af den redan färdiga Canalen må
tillfalla Bolaget, och sedan arbetet blir fullbordadt,
må det hela öfverlemnas till Bolagets
disposition. Jag förenar mig med de
Herrar, hvilka yrkat åter remiss, och med
Friherre Cederström serskildt deri, alt Ut
-
Den 26 Mars e. m.
skotten må föreläggas inom i\ dagar inkomma
med nytt Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
endast, att få lemna några upplysningar oell
några svar. På RiksgäidsContoirets Bancoräkning
N:o 2 fanns i dag ingen tillgång;
och på räkningen N:o 3 ingen behållning.
Hade det funnits, skulle jag genast utöfver
hvad jag redan nämnt, hafva derom underrättat
Ridderskapet och Adeln. Jag tror
mig sålunda hafva besvarat Herr Rosenblads
anmärkningar. Den behållning Herr
Hjerta säger, att RiksgäldsContoiret skulle
äga, är af egen art. Det har användt till
canal er och byggnader siira egna medel, i
stället för att upplåna penningar af allmänheten.
Contoiret står väl derföre bokfördt
såsom fordringsägare hos sig sjelf; men Cassan
är verkligen tom. Ville man fylla henne
derigenom, att man lånade penningar af
andra mot RiksgäidsContoirets obligationer,
och sedan sade, att Cassan ägde tillgång,
fastän reverserne voro ute, så handlade
man likasom hvarje enskilt, hvilken skaffar
sig tillgång genom skuldsättning. Man gjorde
då Statslån, och det är dem man ännu
ej kommit sig till att besluta. Grefve von
Platen har vändt sina yttranden till mig i
afseende på den trotsighet, som jag förmält
CanalBolaget hafva visat emot Rikets
Ständer. Men då han sjelf redan erinrat
Rid
-
Den 26 Mars e. m. 177
Ridderskapet och Adeln om den protest,
Bolaget en gång aflemnade emot Ständernes
beslut, och den tillrättavisning det af
Konungen derföre erhöll, behöfver jag ej
vidare orda derom. Att Grefve von Platen
skulle skilja sig vid ledningen af Canal-arbetet,
har aldrig fallit mig in, än mindre
har jag yttrat något sådant. — Jag har instämt
med Herr Stråle i afseende på den
lösa pantens osäkerhet, men ej i afseende
på arbetets utförande under någon annans
förvaltning. Tvärtom tror jag, att om någon
af sin heder är förbunden att bringa
detta företag till slut, så är det just den
värde Ledamoten. Då han så mycket talat
om, att Sländerne af deras heder voro
förbundne att fullborda det, synes han med
ännu mera skäl böra på sig sjelf göra tillämpning
af samma regel. Den förklaring,
som Herr Grefven lemnat, att han ville Öfvergifva
vården af arbetet, synes mig således
vara ett skäl för Ständerne att innehålla
med vidare uppoffringar åt delta Bolag,
hvilket, med undantag af honom, föga
låtit förmärka sin tillvarelse. Jag har ej
yttrat annat än önskan, alt man måtte afvakta
tiden, då man sett, hvad tillgångar
finnas Öfriga åt Götha Canal; men denna
Grefvens förklaring skulle lätteligen leda
mig att gå ännu längre. Han har äfven
mot mig anmärkt yttrandet, att ordningen
hittills varit Canalen först och Fädernes
18
II. ta
Den 36 Mars e. ra.
landet sedan, samt att det nu vore tid att
kasta om; hvarvid Herr Grefven erinrat om
sina förhållanden lill Fäderneslandet. Jag
yttrar mig såsom jag ser sakerne; vill gerna
tala om sak allena och icke om person;
derföre undvek jag att nämna någon. Men
på sitt sätt uppmanad att göra motsatsen,
då min ringa person blifvit satt i jemförelse
med en man, som inom vårt land äger
ett stort namn, får jag förklara, att jag väl
beundrar den kraft, som emot ett helt folks
vilja förmår att drifva fram sin sak, och
som kan hålla ut med att oupphörligen nödga
detta folk till nya uppoffringar; men deremot
beklagar jag ännu mera, att denna
kraft tagit en så ensidig riktning, alt öfriga,
efter milt omdöme, vigtigare föremål
fördenskull åsidosättas. Mig förefaller det
icke behagligt att se Canalen gå fram, under
det försvarsverket ligger nere, under
det Styrelseverken förblifva i ett vacklande
skick, uppfostringsverket står efter Vårtid,
för att icke tala om penningeverket, och de
deraf beroende näringarne. Hvilket skulle
väl hafva beredt Sverige mera styrka, om
de millioner, som blifvit bekostade på Canalen,
i stället hade blifvit använde på försvarsverkets
förbättring, styrelseverkens organisation,
uppfostrings- och penningeverkens
reglering. Häldre skall jag taga på
mig beskyllningen att hysa en af de trånga
själar, som ej hafva känsla för stora företag,
än jag ville hafva framskyndat Canalen
Den 26 Mars e. m.
»79
på bekostnad af nyssnämnde föremål. —
Friherre Cederström har erinrat oss, att
vi borde enligt Riksdagsordningen skynda
med våra yttrandens afgifvalide till återremissen
i denna fråga; men om Ridderskapet
och Adeln skulle täckas bifalla Utlåtandet,
befriades vi ifrån den omsorgen.
Friherre Anckar swärd , Carl Henrik i
Enär, till följd af vår lagstiftnings organisation,
vid detta som vid förra Riksmöten,
inträffat, att tre Stånd merendels redan afgjort
den fråga, hvarom vi tvista, synes
det, då händelsen nu äfven är sådan, öfverflödigt
att orda i ämnet. Jag utbeder
mig likväl att blott i största korthet få förklara,
att jag alltid blir vid den öfvertygelse
jag i förmiddags-plenum yttrat, och
att jag är öfvertygad, att den tidpunkt en
gång skall inträffa, då Staten måste skilja
sig från all befattning med Götha Canal.
Jag är öfvertygad, att ju förr detta inträffar,
ju rigtigare är det. Jag tror att, om äfven
Götha CanalBolag skulle gå under, skulle
' ändå Canalen blifva färdig; ty ett annat
Bolag måste kunna uppstiga på det närvarande
Bolagets ruin och begagna de arbeten,
som äro gjorde. Det är på denna grund
jag ej frångår min öfvertygelse, att Utlåtandet
bör bifallas, ty det är säkert, alt
vi, i motsatt fall hafva, i förväg afgjort
hufvudfrågan. För öfrigt får jag begagna
12*
Den 26 Mars e. m.
tillfället, att, i anledning af en värd Talares
uppmärksamhet vid min uppfattning af
nyttan, utaf att 1829 vara samma menniskor
som 1823, få yttra, att det ej bör förefalla
besynnerligt, om en person, som så
sällan kan med Styrelsens organer dela åsigter,
begagnar tillfället att med begärlighet
omfatta ett, då han tinner sig äga en lika
tanka. Jag finner beklagligtvis, att den inbillade
likstämmigheten ej var af någon varaktighet
och måste härvid trösta mig med
vanan af en länge pröfvad erfarenhet; men
jag finnér ock ett tillfälle att upptaga denna
Ledamots högst betänkliga yttrande, alt det
icke är National-representationens åliggande
att ifrån den yttre omgifningen taga sin opinion,
utan att det är Representationen, som
bör gifva sin öfvertygelse till ledning för
folkets opinioner. Jag föreställer mig, att
det är Rådgifvarens pligt, att rådfråga folkets
opinion, och jag värderar föga de råd,
som uteslutande grunda sig på blotta förtroendet
till egna insigter, och å begrepp,
hvilka ej äro resultater af undersökningen
af folkets opinioner i frågor, som närmast
rora det. Det är från folket, Rådgifvarne
i min tanka måste hafva hämtat grunder
för de rådslag, som de lemna; och då
Representationen tvifvelsutan är Styrelsens
rådgifvare, skulle jag tro, att den Representation
eller Representant, som vid sina
rådslag underlåter att hämta stöd från folkets
opinion, eller ifrån det allmänna tanke
-
Den 26 Mars e. m.
sältet, så illa uppfyller sitt kall, alt han liar
föga frugt att vänta af ett dylikt sjelfförtroende.
Herr Rosenblad: I afseende på den tvist,
som mellan mig och Herr von Hartmansdorff
uppstått, är jag visserligen ej i tillfälle
att upplysa förhållandet med extracter; men
att något misstag här äger rum, är säkert,
då det säges, att på räkningen N:o 2 ingen
behållning finnes. I Banken måste på denna
räkning finnas så mycken behållning,
som fordras till inlösen af utelöpande Riksgäldssedlar,
och att sådane äro utelöpande,
kan jag bevisa; ty jag har här på fickan
tvenne stycken. För öfrigt vill jag erinra,
att jag ej på denna räkning, ensam förbehållen
Riksgäldssedlarne, föreslagit, att anvisa
ifrågavarande understöd.
Grefve Frölichj Davida anförde skriftligen:
Jag
delar, mine Herrar, eder otålighet
att efter en så lång öfverläggning komma
till beslut; men fruktan att vi möjligen skulle
stadna i ett för landet olycksaligt, och
min önskan att i sådant fall kunna undandraga
mig all del i ansvaret, bjuder mig
alt före voteringen yttra mig, och påkalla
Eder uppmärksamhet å en omständighet,
som innefattar ett kraftigt argument emot
anslag till Götha Canal för det närvarande,
och som åtminstone bestämt min öfverty
-
182 Den 26 Mars e, m.
geise, att deremot rösta nej. Jag alluderar
på det sammanhang, som utförandet af
Götha Canal har med vårt pappersmyntsystem.
Det är sannt, att vårt mynt-system
var redan mycket skakadt vid den tidpunkt,
då Nationen inleddes på Canal-företaget,
men om man måste medgifva, alt
detta företag varit outförbart vid en sådan
epok som efter 1809, om icke pappersmyntsystemet
blifvit ytterligare begagnadt, att
det var med ett ord sagdt: en slags conditio
sine qua non för Canal-projectet; så
måste man också finna, att allt bemödande
alt återkomma till ordning i myntväsendet
skulle motarbetas, så länge Canal-intresset
hade öfvervigten vid Riksdagarne och att,
om man nu beslutat göra slut på myntoredan,
så måste en af de directa orsakerne
dertill utestängas från allt vidare menligt
inflytande. Att myntets förstörande ingått
i planen för Canal-företaget såsom ett
nödvändigt medel, lärer nu mera icke kunna
döljas, ehuru man nu torde slippa att
höra upprepas en sofism, som dårat allt
för mången, och hvarmed Götha Canals
förfäktare, drifne med ovedersägeliga argumenter
ur den ena förskansningen till den
andra, slutligen i de fleste discussioner såsom
yttersta nödvärn tillgripit, den nemligen
att Götha Canal, ehuru synbart dyr,
dock verkställdes med bara papper — och
således ej skulle innebära någon stor uppoffring
å Statens sida. Det var icke länge
-
Den 26 Mars e. m.
183
sedan som upplysningen i värt land var så
ringa i National-ekonomi, att raan icke förstod
det allt sora frambringar arbete, vare
sig guld eller papper, äger ett värde just
derföre, att det är arbetet, som ligger till
grunden för alla värden; att således en nation,
som bortslösar hvad som representerar
och determinerar dess arbetskrafter på ett
oproductift företag, bortslösar sjelfva dessa
krafter, det är: sin förmögenhet och sitt
välstånd. Nu har väl mången fått lära sig
inse dessa sanningar med sin egen undergång,
då han af brist på dessa samma
papperslappar måst tillsläppa sin redbarare
egendom, och nödgas slafva för andra. Nu
skulle det sticka för mycket i Ögonen, om
man, ögonblicket förrän Ständerne gå att
bestämma detta pappersmynts värde till
silfver — åter framkomme med den gamla
sofismen, ty en hvar skulle derigenom snarare
lockas att genomskåda och calculera,
bur mycket Canal-byggnaden medtagit och
ytterligare kräfver i verkligt silfvervärde.
Försigtigtvis tiger man derföre, men huruvida
man ej påräknar en fortfarande verkan
af den väl inpräglade fördomen — det
blir en annan fråga. För min del kan jag
icke slå borit den farhågan, att det ingår
mycket i beräkningen, såsom verksamt att
förmå Riksens Ständer till beviljande af de
å nyo fordrade 800,000 R:dr. Så länge i ett
eller två af RiksStånden den villomening
ännu icke är utrotad, att man tror sig be
-
i84
Den 26 Mars e. m.
vilja bara papperslappar — så länge bär
CanalDirectionen alltid hvad man källaren
chance för sig att lyckas genomdrifva sina
pretentioner. Det är således förlåtligt om
jag misstänker, att en effectiv myntreglering,
såsom stridig mot Canalens intresse,
medan den färdigbygges, nu å samma sida
motarbetas. Jag har svårt att glömma
det, enligt Canalens primitiva plan, den
var ämnad att utföras till det mesta med
den vinst en Discont med pappersmynt
skulle gifva. Jag känner till och med, att
det var med hoppet om en öfverskjutande
vinst af denna discontering, som vinningslystnaden
inlockades i företaget. Hela plalien
huru storsint, huru patriotisk den än
må hafva varit i afsigten, kan således i mina
ögon aldrig bedömas, utan i förening
med det medel, som man tillåtit sig bruka,
att på folkets okunnighet och godtrogenhet
bygga ett must- och märg-utsugande
credit-system — alldeles detsamma som
Laws i Frankrike. I stället för Missisippi
i bakgrunden förespeglades här för somlige
vinsten på discontering, för andre det stigande
värdet af alla egendomar och effecter;
för Nationen i massa planterades i
Canalen national-äran af ett heroiskt företag
såsom den fana, hvarmed alla kunde
lockas att der offra sina fyrkar. Nu, säger
man, äro vi nära detta nya Missisippi —•
det stora målet, till hvars ernående så många
millioner åtgått! Men jag ber Er, mine
Den 26 Mars e. ra.
i85
Herrar! besinna hvilket mål vi derjemte förfela?
Jo det måhända, att aldrig få vårt
mynt regleradt, för att icke vägen för Götha
Canal må hli tillstängd för de nya anspråk,
hvilka troligen uppstå i den mån vi
icke tvärklippa de närvarande. Det finnes
likväl en annan Canal vi framför alla andra
borde vid denna Riksdag fullborda: den
verkliga Communications-Canal nemligen,
som igenfinnes i ett stadgadt och säkert mynt.
Dess nytta är hvarken problematisk eller
inskränkt till vissa provincer — den löper
i alla möjliga directioner, underlättar rörelse
inom och utom landet och är ett oumbärlig
vehikel för Nationalvinst. Men när
hör man, för detta sanna storverks utförande
ifras af Götha CanalDirection. De
stora och beundransvärda talenter, vi i dag
åter haft prof på, när funnos de nånsin
använde för att illustrera den vigtigaste ekonomiska
fråga vår närvarande epok omsluter?
Och Styrelsens Ledamöter ~ de som
nu tillstyrkt den Nådiga Propositionen. —.
När hörde man dem yrka nödvändigheten
att snart och kraftigt stadga myntförhållandet?
Skulle vi nu på förhand satisfiera Götha
Canal, så vore kanhända Riksdagsintresset
i det mästa fyldt. Canalens stridiga
interesse mot myntfixation, (så länge
den med alla sine item är ofärdig) — är
åtminstone för mig så ögonskenligt, att till
dess jag ser den sednare på goda säkra
grunder etablerad — lill dess ropar jag af
Den 26 Mars e. m.
alla krafter Nej, till en enda skillings ut->
betalande hvarken såsom lån eller anslag.
Kan ej ett nödigt råderum, att med sansad
öfvertygelse få besluta, beviljas? Är då Götha
Canal förmer, än Nationens välfärd? Huru
kan man annars uppoffra den sednare för den
förra. Säger man, att Canalen eljest ramlar,
så må den ramla. Jag tror likväl, att
den icke skulle betydligt lida af ett års
uppskof. Den står nog öppen, till dess vi
igenfylla den, och vill troligen sluka så
mycket vi finnas beredvillige att offra, så
efter som före myntregleringen.
Ropen på proposition förnyades.
Friherre Boije,, Ludvig: Jag uppträder
icke att tala hvarken för eller emot Canalen.
Det ämnet är redan uttömdt, och jag
känner hvad jag är skyldig Ridderskapets
och Adelns tid; men jag känner också min
rätt, och då jag här oförmodadt hört en
grundsatts motsägas, som jag redan år 1817
yttrade, tror jag mig tillåtit, att få försvara
den, emedan den är, i min öfvertygelse,
af mycken vigt. Jag vågade 1817
erinra Ridderskapet och Adeln, att det egnar,
att del. är Ridderskapet och Adeln
värdigt, att 'bjuda opinionen i allmänna ämnen,
men ingalunda att, till sin ledning,
emottaga den utifrån; och denna grundsatis
är jag ännu trogen, emedan Härden
af de många ofta ombytliga opinioner, sorn
sedermera blifvit Allmänheten påförde, har
Den 26 Mars e. m.
med hvarje är allt mera bestyrkt min tanka.
Jag är ännu så öfvertygad om origtigt
heten af denna grundsatts, att jag skulle
djupt beklaga det folk, hvars Regering eller
Representation voro nog svaga, att låta
styra sig af hopens opinioner, dessa conjuncturernes
vindkast.
Hems Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats- och BancoUtskoltens förevarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja och Nej, hvarjemte
votering begärdes.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog följande voteringsproposition
:
Den som bifaller Stats- och BankoUtskottens
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha Canal
byggnads fullbordande, så vidt den rörer
ett förskott af Etthundrade Tusende
Riksdaler Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
188
Den 26 Mars e. m.
Vinner Nej, anses Stats- och BancoUtskottens
berörde Utlåtande böra, på grund
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§■ i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan 3 qvart lill 10 om aftonen;
och befunnos efter voteringens slut,
klockan tre qvart till 12 om aftonen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 146.
Nej — 206.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Stats- och
BancoUtskottens ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln till
Utskotten återremitteradt.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan återremiss
af ifrågavarande Utlåtande nu är
beslutad, anhåller jag, alt Herr Grefven och
LandtMerskalken täcktes inhämta, huruvida
Den 26 Mars e. m.
Ridderskapet och Adeln instämmer i mitt
förslag om föreläggande af fjorton dagars
tid för Stats-och BancoUtskotten att inkomma
med deras Utlåtande öfver återremissen,
och då jemväl yttra sig i hufvudfrågan
om anslag till Götha Canalbyggnad.
Begärdes på hordet.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskottets under N:o 43 afgifne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Adresse till Hans Maj:t Konungen, i anledning
af Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertinas dödliga frånfälle.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden:
Från BevillningsUtskottet:
Af den 7 dennes:
N:o i5. Angående Stämplade Pappersafgiften.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 18 dennes:
N:o 8. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftesverket i Riket af den \ Maji 1827.
Lades på hordet.
igo Den 3o Mars f. ra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 12 om natten.
In fidem Prötocölli,
Ö. J. Lagerheim.
Måndagen den 3o Mars 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Herr af Uhrj Gustafuppläste följande:
Jag är öfvertygad, att den motion jag
nu går alt väcka, i anledning af frågan om
Götha Canal, förtjenar uppmärksamhet och
skall vinna mångas bifall; men deraf lofvar
jag mig visst icke någon framgång för
saken. Yi hafva sett, huru det gått med
Nationens vigtigaste, mäst behjertade, och
derföre i sjelfva Grundlagen uttryckligast
förbehållna rättighet: tryckfriheten. Yi hafva
sett, huru det gått med mycket annat,
och på samma sätt skall det oftast gå, så
länge Repr.esentationen är så sammansatt, att
den hvarken äger Fojkets eller Regeringens
förtroende. Men verkan må bli huru ringa
som hälst, jag uttalar dock min öfvertygelse.
Jag ernar icke nu tala emot Canalens
fullbordan, icke utgjuta mig i klagovisor
öfver det fatala misstaget i planen, att den
en gång fulländad, i fall den blir det, kommer
att lemna de fartyg, som passera den
Österut, i Skärgården eller öppna sjön, vid
Söderköping, då det är utrönt, att den i
stället, och jag tror med vida mindre kostnad,
kunnat föra dem till Örebro, der en
annan och nästan rak Canal-fart, med få
slussar, emottagit dem, och fört dem till
Stockholm; så att en inländsk segelled kunnat
vara öppnad mellan Götheborg och
Stockholm, i stället för mellan Götheborg
och Söderköping. Men om det gifves ett
medel, att för den inländska trafiken i betydlig
mån återställa de stora fördelar, som
härigenom gått förlorade; så måste detta
medel förtjena uppmärksamhet. Och ett sådant
medel gifves.
Committerade eller Directionen för
Grand Junction Canal skickade år 1799 någré
Deputerade till M:r Joseph Wilkes Stenkolsverk,
vid Measham i Derbyshire, för
att undersöka nyttan af jernvägar, och följden
deraf blef den märkvärdiga_, att CanalBolaget
anlade jernväg i stället för Catialj
på en del af Canallinien; alldeles som
om vi skulle anlägga jernväg, i stället för
att fullända Canalen.
Min mening är dock ej nu, att föreslå
sådant; men för att för industrien och
den inhemska trafiken bereda möjlighet till
någon ersättning för de stora fördelar, som
ig2
Den 3o Mars f. m.
gått förlorade derigenom, att en Canal blifvit
dragen genom Östergöthland, i stället
för att sammanbinda Westgötha- och Hjelmare-Canalerne,
vågar jag vördsamt föreslå,
att, Rikets Ständer — antingen Canalen
blir fulländad eller icke —- anmoda sine
Fullmäktige i Banken eller i RiksgäldsContoiretj
att genom en sakkunnig person
(som säkrast torde erhållas från England)
låta undersöka localen mellan sjöarne JFettern
och Hjelmar en, i afseende på en jernrailvägs
anläggning. Resultatet af denna
undersökning borde sedan af trycket allmängöras,
för att blifva föremål för den enskilta
omtankan.
Uppgiften i Canalkriget, att jernrailvägar
kosta 5ooo £ Slerl. för en Engelsk
mil, är likartad med många andra uppgifter
från samma håll. Jag påstår deremot,
och har bevis för detta påstående till hands,
att år iBaö var kostnaden endast omkring
660 Pund; men då ansenliga fyllningar,
djupa gräfningar, eller broar måste verkställas,
ansågs kostnaden kunna uppgå till 4
å 5ooo Pund. Om man nu, för att, som
man säger, skära till i vesten, icke gör afseende
på de lägre arbetslönerne här mot
i England, och om man ytterligare fördubblar
det i England gängse priset, 660
Pund till i320 Pund för en Engelsk mil;
så skulle, efter en sådan beräkning, arbetet
kom
-
I
Den 3o Mars f. m.
i93
tomma att kosta aldrahögst omkring 400,000
R:dr B:co, men sannolikt aflöpa för mycket
mindre.
När så manga millioner redan äro nedgräfde
i Canalerne, och blott den återstående
delen af Östgötha-linien ännu torde consumera
några millioner; så borde väl också
något användas, för att göra desse Canaler
nyttige för hvarandra, och nyttigare
för det allmänna. Jag begär dock ej, att
företaget skall verkställas; jag begär blott,
att Ständerne måtte anmoda sine Fullmägtige,
att låta undersöka förhållandet.
Om jag ville värfva anhängare, så behöfde
jag blott lägga vigt på den omständighet,
att rail-vägen skulle komma att passera
Wiby Kyrka, och detta skulle genast
kasta alla centralförsvarets förfäktare på min
sida, så framt desse äro consequenta; men
jag afser dock endast, att mångdubbla nyttan
af de redan färdige, men liksom isolerade
Canalerne, och det genom ett communications-medel,
som är mycket mindre
kostsamt, än de små canalerne, för inland
navigation, ^hvilka åter kosta blott ^ af
hvad Canaler kosta af Götha Canals dimensioner)
och hvilket communicalionsmedel
i sjelfva England, oaktadt dess ofantliga
varutransporter, användes med mera fördel
än Canaler; i afseende på hastigheten i
18 H. i3
194
Den 3o Mars f. m.
transporten, brukbarlieten alla årstider, med
mycket mera,
Herr Ribbing, Arvid: Om den regeln
är rigtig, att man ej bör framställa förslag
till utgifter, innan man fullgjort redan ingångne
betalnings-förbindelser, och Rikets
Ständer ej kunna anses hafva iakttagit detta
sednare, förr än de, på ett eller annat
sätt, sökt uppfylla det löfte, som finnes
tecknadt å hvar enda utelöpande Bancosedel,
och dessutom äro alltför mycket besvärade
af de Communications- och Canalarbets-företag,
hvaruti de redan iråkat; så
tror jag, att alla dylika förslag böra| tills
vidare ogillas.
Lades på bordet.
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skriftligen:
Då jag genom en inadvertance, ehuru
närvarande till voteringens slut i Götha
Canalfrågan, sista plenidag kom att försumma
aflemna min voteringssedel, och således
undgeck att dermed öka de 146 rätttroendes
antal, anhåller jag vördsamt få några
tankar i ämnet för min räkning till
Protocollet, såsom ett bevis, att då jag aldrig
följt Götha CanalBolagets fanor, man
hvarken nu eller någonsin kan värfva mig
dit, och att jag såsom folkrepresentant ej
Den 3o Mars f. m.
på något vilkor skall kunna uppoffra reda
fördelar genom phraser om de ideela.
NationalRepresentationens förpost-affair
med Götha CanalBolag har då gått för sig,
och den Segersälle CanalHjelten Herr Grefve
von Platen har, såsom alltid tillförene,
behållit stridsfältet. Med sorgna blickar
emotser jag, och säkert mången med mig,
särdeles ibland våra Committenter i Norra
och Södra Länen, utgången af den snart
väntade Hufvudbataillen. O, mitt arma Fädernesland!
Skall du då ännu längre försumma
alla dina vigtigaste angelägenheter:
Myntbestämning, Försvarverket, Industri och
Undervisningsverkens reorganisation; och i
stället uppoffra ännu allt framgent dina så
svårligen hopskrapade medel till ett Bolag,
som med så gränslös otacksamhet förut
emottagit så många millioner? Den interessanta
discussionen i Thorsdags har säkert
hos hvarje fördomsfri man rotfästat den öfvertygelse,
att Canalförétaget är enskildt,
och att Staten uppfyllt alla Contractets vilkor,
och långt derutöfver, men att Bolaget
deremot ögonskenligt brustit i sine åtaganden;
och då det redan 1815 uppger sig
som långifvare, och Staten som Gäldenär,
vågar jag ännu en gång hemställa till Eder
mine Herrar! hvad man skall tänka om
detta Bolag, och huru ett FolkOmbud med
godt samvete kan tillåta sig, framför fyl
i3*
-
Den 3o Mars f. ra.
landet af alla Statens egna behof, bifalla,
att den sjelf skuldsätter sig, eller tillverkar
nya sedlar, för att tillfredsställa detta Bolags
eviga pretentioner. Ett Bolag, som,
under missagtning för sista Ständers beslut,
ej ens vårdat arrangera sig så, att åtminstone
början af detta årets arbeten, löner,
o. s. v. skola kunnat bestridas. Är det skäligt,
att belt simpelt anse Staten såsom sin
Banquier, och utan erbjudande af någon
garantie yrka ej blott desse 845,ooo R:dr
B:co, utan låta tydligen påskina kostnader
af Ångflotta, nya Fästen och Hamnar, Trollliätte-Canalens
ombyggnad och dylikt, hvilka
blifva i en framtid i o gånger dyrare agregater.
I en societé, der jag desse dagar varit,
och hvarest såsom öfverallt den vigtiga Canalfrågan
i främsta rummet blef talämne,
yttrades, som mig synes, sannt och sinnrikt:
Skulle, enligt Grefve von Plåtens benämning,
Canalen vara årsbarn med Svenska '
Folkets frihet? Nå väl! men låtom oss dock
ej neka, att det är ett sorgebarn, att dess
uppfostran faller sig något dyr för så fattiga
föräldrar, som Svenska Folket, hälst
då det kära barnet synes vara mot sina fostrare
särdeles trotsigt och olydigt. Skulle
likväl minsta sken af sannolikhet förefinnas
uti Canalvännernes taflor om den fullbordade
Canalens fördelar, ehuru Bolaget,
(märkvärdigt nog) oaktadt Statens 6 millioner
ej återfordras, likväl ej sjelf vill komma
i njutning af dessa åberopade härliga
Den 3o Mars f. rn.
'97
inkomster, utan i stället helt beqvämligen
vill taga ränta af sina medborgare på Actierne;
nå väl, må då Staten sjelf öfvertaga
Canalen, ty enär BolagsContractet å Actieägarnes
sida så rysligt är brutit, måste de
antingen tacka för hvad de fått, och som
hedersmän sluta sitt storverk sjelfve, samt
aldrig mer låta böra af sina trottsiga anspråk,
eller ock skämmas att neka Staten
få fullända Miraklet, men notabene Actieägarne
då ej vänta sig en enda skilling,
förr än Staten sjelf genom Canalens inkomster
blifvit betald.
Föredrogs å nyo Friherre Wrangels,
Henning, den 5 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, innefattande hemställan, dels
alt, till befordrande af skyndsamhet i tryckningen
af RiksStåndens Protocoll och Handlingar,
en Cylindrisk Boktryckarpräss måtte
från England till nästa Riksdag anskaffas;
dels ock att de å Riddarhusets tomt
åt sjösidan befintlige byggnader måtte, vid
inträffande lägligt tillfälle , åt någon väl känd
Boktryckare uthyras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade remittera denna
motion till Stats- samt RiddarhusUtskotten.
Herr Riben j Carl Wilhelm: Jag vågar
underställa Herr Grefven och LandtMar
-
Den 3o Mars f. m.
svalken samt Högloflige Ridderskapet och
Adeln, huruvida en remiss till Stats- samt
RiddarhusUtskolten kan förenas. RiddarliusUtskottet
är ej nSgot Rikets Ständers Utskott,
och jag bekänner, att jag ej har mig
bekant, att det någonsin stålt i beröring
med något annat Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att dess mening
var, att förra delen af motionen, som rörer
anslag af Statsmedel till inköp af en
Cylindrisk Boktryckarpräss, skulle remitteras
till StatsUtskottet, samt sednare delen
deraf, rörande uthyrande af några 5
Riddarhusets tomt belägna byggnader till
en Boktryckare, öfverlemnas till RiddarliusUtskottets
Utlåtande; och hemställde
Hans Excellence å nyo, om Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt att, i öfverensstämmelse
med hvad Hans Excellence
nyss föreslagit, bevilja remiss af ifrågavarande
motion.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs Herr Crusenstolpes,
Magnus Jacob, den 20 dennes f. m. på bordet
lagde Motion om ändring af, eller tillägg
i, Kongl. Maj:ts Nådiga Ordning för
Dess och Rikets Cancellie i afseende på Allmänna
Handlingar, hvilka kunna utur Riket
utföras.
Den 3o Mars f. m.
»99
Friherre RidderstolpeFredrikj hade
inlemnat ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
Om den motion, som Herr Crusenstolpe
gjort, leder till utgifvande af någon förordning,
sådan som den i berörde motion
af honom blifvit önskad, iakttager jag härmed
tillfället att, lika frivilligt som högtidligen,
, medgifva, att denna förordning mä
retroactift verka på alla de handlingar, hvilka
genom min åtgärd blifvit lemnade från
den samling, som genom arf mig lagligen
tillkommit.
Herr von Schulzenheim, David: Äfven
jag fäster en stor vigt vid bevarandet af
våra Historiska urkunder. Jag delar således
Motionärens nit förderas bibehållande,
och, såsom ett medel dertill, för deras återförande,
så vidt lagligen ske kan, till Statens
ägo. Men jag skulle ej önska, att detta nit
sträckte sig derhän, att förbise den enskilda
äganderätten så långt, att man inträngde i
private personers Archiver. En värd Talare,
Herr Friherre Anckarswärd, har i denna
del så fullkomligen yttrat och motiverat en
öfvertygelse, som äfven är min, att det för
mig endast återstår alt med honom till alla
delar instämma. Den nu gällande CancelliOrdningen
innehåller i 17 §., att Secreteraren
i Riks Archi vet bör så utaf bok-cataloger
som i sterbhus sig underrätta om böcker
och skrifterj som till Archivet förtjena
200
Den 3o Mars f. m.
att inköpaSj hvarom han hos HofCancelleren
anmälan gör. Skulle deribland något
finnaSj som förut RiksArchivet bevisligen
tillhört, äger han att sådant utan betalning
återfordra. 29 §. 3 morn. innehåller
följande: Likaledes har den, som förer brefvexling
å Embetets vägnar, att den från
sine enskillde papper afskilja, och hälst i
Cancelliet förvara. Till mera säkerhet,
att sådant blifvit iakttagit, komma, enär
en sådan Embets- eller Syssloman med döden
af gått, visse personer, som af CancelliStyrelsen
förordnas, att vid hans pappers
genomseende vara närvarande och de
publique till sig taga. Jag tror att desse
stadganden, om de vederbörligen handhafvas,
fullkomligen motsvara .ändamålet att
bevara Statens handlingar; och jag befarar,
att motionen, sådan som den nu är framställd
i sammanhang med ett slags antiqvarisk
eller lilterair tullbevakning, verkligen
skulle leda till nog inquisitoriska åtgärder.
Jag afstyrker således motionen, och anhåller
på det högsta, motionens resultat må
blifva för öfrigt hvilket som hälst, att HofCancellersEmbetet
åtminstone ej måtte belastas
med åligganden, som äro för detsamma
så främmande och så omöjliga att
uppfylla. Dessa anmärkningar torde få åtfölja
remissen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Till
en början får jag anmärka, alt det allde
-
Den 3o Mars f. ra.
aor
les icke är fråga om att göra något intrång
uti den euskilta ägande- eller förVåltningsrätten.
Om det skulle åsyftas, funnes det
redan uti den af Herr von Schulzenheim
citerade §., att man i Sterbhus äger återfordra
der befintlige Statens handlingar. Min
motion innehåller endast att, vid utförsel
frän Riketj icke alltid, men om HofCancelleren
funne omständigheterne dertill föranleda,
lian skulle äga att göra pretention på handlingarne.
Jag har velat uppdraga en skillnad
emellan delta och förskingringen af allmänna
papper, hvarom redan finnes stadgadt;
och jag har trott, att man på detta
administrativa sätt lättare kunde vinna ändamålet.
Det beter i Kongl. Brefvet den
3 Maij 1782: Den som af publika documenter
och handlingar utur Rikets Collegier
något borttager, eller uppsåtligen förskingrar
och föryttrar, skall blifva ansedd
såsom tjuf. Detta vore obehörigt att vilja
tillämpa vid de fall, dem motionen afser.
En annan Förordning af 1 y35 säger: De,
som kunna uppfinna sådane gamla handlingar
och skrifter, hvaraf Historien och Antiquiteterna
något ljus eller Riket någon heder
kan tillflyta, skola sådant angifva och
derföre hafva att njuta skälig vedergällning,
efter handlingarnes värde. Också innehåller
min motion, att HofCancelleren efter omständigheterne
, emot betalning eller dessförutan,
bör söka återförskaffa sådane handlingar.
I afseende pu den särskilta Tull
-
20*
Den 3o Mars f. m.
bevakning, hvarom Herr von Schulzenheim
talat, alldeles på sätt man redan läst i
Stockholms Tidning för i dag, tror jag ej,
att den är behöflig, då motionen innehåller
att den åtgärd jag föreslagit, skulle vidtagas
endast vid de tillfällen, då det är anledning
att förmoda, det några Statens handlingar
utföras ur Riket.
Herr von Schulzenheim: Jag skulle förmoda,
att äganderätt till handlingar, likasom
till allt annat, kan genom häfd förvärfvas.
Om IIofCancellersEmbetet, eller hvad
annan Embetsmyndighet som hälst, skulle
intränga hos enskilte personer för alt efterse,
om handlingar der finnas, som tillhört
Staten, tror jag att det vöre stridande
emot våra antagne former. 29 §. af CancelliOrdningen
har endast på sådant sätt
blifvit tillämpad, att i Sterbhus eller då
handlingar blifvit försålde på Auction, Secreteraren
derom gjort anmälan, då handlingarne
antingen blifvit inköpte, eller möjligtvis
utan betalning återfordrade, ehuru
jag ej kan påminna mig den senare händelsen.
Jag tror ej, att det skulle gå an
att sträcka desse stadganden längre eller
till sådana handlingar, som befinnas i privatas
ägo, utan att till salu utbjudas. HofCancellersEmbetet
kan dessutom ej vara i
tillfälle att känna, huruvida allmänna handlingar
utföras eller icke, utan att se alla
handlingar, som transporteras utur Riket,
Den 3o Mars f. m.
2o3
och jag leranar derhän, om detta vore förenligt
med våra författningar, eller om det
ens vore verkställbar!.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Utan att misskänna det litteraira nit, som
fört Motionären till det förslag han framställt,
anhåller jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid det i min
tanka olämpliga af att såsom lagstiftare begära
lagar, hvilka, lindrigast sagt, äro öfverflödiga.
Jag kan ej finna annat, i följd
af de uppläste lagstadganden, der sådane
brott som det ifrågavarande blifvit ansedde
som tjufnad, än att allt, hvad Lagstiftningen
kan begära, redan är stadgadt. Jag
skulle då anse oriktigt, att belasta våra redan
nog sysselsatte Utskott med förslag af
denna beskaffenhet. Jag sätter mig således
emot förslagets remiss till något Utskott.
Herr Crusenstolpe: Jag känner lifligt
saknaden af den piquanta talang, som alltid
gifver behag och stundom vigt åt Friherre
Anckarswärds yttranden; men jag anhåller
likväl att i alla fall få tillgodonjuta
min Riksdagsmannarätt, och att således få
remiss på min motion. Jag förmodar, att
i de ordalag den nu blifvit affattad, den
ej kan anses stridande emot go §. RegeringsFormen,
hvilken annars så ofta af Frilierren
åberopas.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm: Jag förenar
Den 3o Mars f. ip.
mig med Friherre Anckarswärd deruti, att
Motionen må förfalla. Våra conslitutiva författningar
medgifva visserligen en vidsträckt
Motionsrättt äfven utom den i lagen föreskrifna
första tiden; likvisst skola, i delta senare
fall, anledningarne hämtas ifrån Riksdagsärenderna.
Så är icke händelsen nu;
och jag tror icke, att en individuel förseelse
inom Riksdags-området (hvilken jag dock
icke vet nu vara begången) möjligen bör
kunna föranleda till en ny Motion om skärpning
af något lagstadgande. Detta har emedlertid
Herr Crusenstolpes Motion för ändamål,
och jag yrkar af sådan orsak tillika,
att den måtte förfalla, utan att blifva remitterad.
Friherre jin ekar swärd: Sorn remiss ej
lärer kunna nekas å Motionen, vill jag återtaga
mitt påstående i den delen; men anhåller
få fästa Herr Crusenstolpes uppmärksamhet
deruppå, att jag är den, som troligen
minst åberopat 90 §. Regeringsformen,
och att jag ej påminner mig hafva gjort det
vid något annat tillfälle, än då Herr Crusenstolpe
framställde sin förra Motion i detta
ämne. Det var det första och enda tillfälle,
då jag satt den i fråga.
Friherre Boijej Ludvig: Innan man
kommer till en sak, måste man respectera
formen, och, äfven då man ser att man
kommer alt förkasta sjelfva saken, måste
Den 3o Mars f. m.
2o5
man uppfylla hvad hagarne om formen fordra.
Jag anser det Lagförslag, som af Herr
Crusenstolpe blifvit framstäldt, aldrig kunna
bifallas, när det kommer att pröfvas;
men tror det icke vara Ridderskapet och
Adeln tillåtet, att vägra remiss.
Det är först, när formerne blifvit iakttagne,
som man kan taga sjelfva saken under
öfvervägande.
Herr Crusenstolpe: Friherre Anckarswärd
lärer ej neka, att han ofta åberopat
90 §. Regeringsformen, ehuru i motsatt syftning
mot denna gången. Det är ett särskildt
missöde för mig, att §:n nu skall riglas
mot just min Motion, som icke öfverensstämmer
med Friherrens smak.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, remitterades Herr Crusenstolpes
ifrågavarande Motion, jemte de af åtskilige
Ledamöter i anledning deraf nu afg
i file yttranden, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo Friherre Cederströms,
Jacob,'den 26 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, att Stats- och BancoUlskotten
mätte anmodas att, inom 14 dagar, afgifva
Utlåtande, icke allenast öfver de anmärkningar,
sorn blifvit gjorde vid Utskottens
2oG
Den 3o Mars f. m.
under N:o 92 afgifne och förstnämnde dag
återremitterade Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha
Canal-byggnads fullbordande, så vidt
den rörer ett förskott af 100,000 R:dr B:co,
utan ock, i sammanhang dermed, öfver sjelfva
hufvudfrågan, angående anslag till nämnde
Canal-byggnad.
Herr Rothliebj, Axel> uppläste följande:
Då jag efter voteringen i sista Plenum
begärde på bordet den af Friherre Cederström
väckta Motion, att Stats- och BancoUtskotten
måtte anmodas att, inom i4 dagar,
till Stånden inkomma med förnyadt
Betänkande, i frågan om ett förskott af
100,000 R:dr B:co till Götha Canal-byggnads
fortsättande, var ej min afsigt att fördröja
en sådan åtgärd, utan jag ansåg det
ej vara som sig borde att deröfver besluta,
då så få af Ridderskapels och Adelns Ledamöter
voro närvarande. Min mening är
ej eller nu att motverka en påminnelse till
Utskotten, att med yttrande öfver de gjorde
anmärkningarne skyndsammast inkomma,
då det begärda förskottet lärer vara så magtpåliggande
för Canalarbetets fortgång; men
jag vågar hemställa, om med föreläggande
af 14 dagar för Utskotten att med nytt Betänkande
i ämnet inkomma något mera vinnes
, än med en anmodan att så skyndsamt
som möjligt gå tillväga, helst troligen flere
Den 3o Mars f. m.
207
dagar åtgå, innan allt, hvad i denna fråga
talades under hela Thorsdagens Plenum,
hinner utskrifvas och komma till Utskottens
kunskap, samt dessutom måhända en längre
tid, än den föreslagna, torde för Utskotten
vara behöflig, för att taga kännedom om
de inom alla fyra Stånden gjorda anmärkningar,
samt deröfver ventilera och besluta.
Det synes mig besynnerligt, att, sedan
man genom ytterst vidlyftiga discussioner
sjelf skapat omöjligheten att efterkomma den
föreslagna befallningen, ålägga Utskotten öfvervinna
den. Jag vågar derföre ödmjukast
föreslå, att det stränga åläggandet af viss
tid, eller 14 dagar, måtte förvandlas i en
mera skonsam föreskrift eller anmodan till
Utskotten att SKyndsammast med Utlåtande
öfver de gjorde anmärkningarne inkomma.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti Friherre Cederströms
ofvanberörde framställning.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boijej Ludvig: Den föreskrift
eller anmodan, man gör till ett Utskott,
måste förutsätta en nödvändighet för Utskottet,
att fullgöra densamma. Det kunde
tilläfventyrs inträffa, att anmärkningar, som
gjordes i sista Plenum, icke hinna blifva
utskrifne inom 14 dagar. Jag skulle säle
-
208
Den 3o Mars f. m.
des önska, att Motionen finge en förändrad
form, nemligen att de Talare, som åstunda,
att deras yttranden skola afgå till Utskotten,
måtte anmodas, att inom 4 dagar aflemna
dem till RiddarhusSecreteraren.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Jag får den äran tillkännagifva, att den i
sista Plenum förefallne, visserligen högst
vidlyftiga, discussion redan blifvit i RiddarhusCancelliet
uppsatt, samt yttranderne
äfven, på sätt vanligen sker, till vederbörande
Herrar Talares öfverseende, aflemnade;
i följd hvaraf och om de respective Talarne
behaga antingen i dag, eller åtminstone
i morgon förmiddag, till RiddarhusCancelliet
återställa sina yttranden, jag för
min del icke finner något hinder, att ju återremissen
kan i öfvermorgon, eller å nästa
Onsdag, till Utskotten afgå.
Herr Hjerta, Gustaf: I följd af den
anmodan jag genom en RiddarhusCancellist
i början af detta Plenum erhöll, har jag redan
återlemnat mitt yttrande, och jag tror
visserligen, att en hvar Talare är i stånd
att göra detsamma innan morgondagen.
Jag anser mig i anledning af sjelfva
saken böra vördsamt fråga Herr Grefven
och LandtmarskaJken, huruvida Herr Grefven
och LandtMarskalken icke anser Grundlagens
stadgande innebära, att en viss tid
skall
Den 3o Mars f. m.
skall föreläggas Utskotten genom Ståndens
pluralitet. Jag tror åtminstone Grundlagens
mening. ej vara af den beskaffenhet,
att man kan eller bör sätta i fråga någon anhållan
hos Utskotten, att arbeta med skyndsamhet.
För mig faller det sig klart, att
Lagstiftaren i Grundlagen tillåtit Stånden att
förelägga Utskotten viss bestämd tid till
Betänkandens afgifvande, emedan han förutsåg,
att för sammanhanget af våra Slåndsöfverläggningar
ofta skulle kunna fordras,
att äga skyndsam del af Utskottens tankar
i förevarande ämnen; och derföre tror jag,
att när 44 §• Riksdagsordningen medgifver
Stånden rättighet,i detta afseende, det
icke går an, att till Utskotten nyttja uttrycket:
med görligaste första. Jag anser
det således vara rättast, att utsätta en viss
tid; men lemnar derhän, om denna tid hör
bestämmas till i4 dagar eller 3 veckor.
Friherre Anckar swärd j Carl Henrik:
Jag får äran nämna, att jag redan öfversett
och återställt mitt anförande, hvilket blifvit
mig lemnadt från RiddnrhusCancelliet,
och som jag således ej behöft sjelf skriftligen
uppsätta.
Herr Rothlieb: Efter de upplysningar,
som nu äro lemnade, och enligt hvilka det
synes möjligt, att Remissen snart kan komma
Utskotten tillhanda, begär jag ej vidare
18 H. 14
210
Den 3ö Mars f. ra.
någon förändring uti det förslag, som Friherre
Cederströms Motion innehåller.
Hans Excellence Herr Grefve von Piaten,
Baltzar Bogislaus: Jag får den äran
gifva tillkänna, att mine anföranden sistlidne
Thorsdag i dag på morgonen blifvit
af mig mottagne, och ofelbart skola återlemnas
i morgon. Jag har trott mig böra
anmäla detta, enär jag var en bland de
vidlyftigaste Talarne vid tillfället.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, i anledning af
Friherre Cederströms derom väckte Motion,
anmoda Stats- och BancoTJtskotten att, inom
14 dagar efter delfåendet, afgifva Utlåtande,
icke allenast Öfver de anmärkningar,
som blifvit gjorde vid Utskottens under N:o
92 afgifne och den 26 dennes e. m. återremitterade
Betänkande, rörande ett förskott
af 100,000 R:dr B:co till fortsättning
af Götha Canal-byggnad, utan ock i sammanhang
dermed öfver sjelfva liufvudfrågan,
angående anslag till nämnde Canalbyggnad.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då, enligt hvad han tyckt sig
finna, Ja öfverröstatNej, Propositionen blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den 3o Mars f. m.
21 t
Till pröfning företogs Bevillningsutskottets
den 6 dennes under N:o 7 afgifne,
och den 16 derpåfÖljde e. m. på bordet lagde,
Betänkande, om Grunderne för den blifvande
Allmänna Bevillningen samt för värdering
af fastigheter.
Friherre Rudbeckj Alexander> uppläste
följande:
Vid granskningen af Bevillningsutskottets
Betänkande om Grunderne för den blifvande
Bevillningen visar sig tydligt, huru
bardt man söker betunga jordbruks-näringen,
såsom synbar och alltid lättast att beskatta,
och deremot huru föga rättvist man
öfverhalkat andra näringar.
Vid i8a3 års Riksdag hade jag den äran
framställa enTableau öfver alla de onera, som
nedtryckte jordbruket i allmänhet, och hvilka
sedan den tiden ännu mera ökats genom en
minskad afsättning å produetionerne, hvaremot
husägare i städerne vunnit ökade inkomster,
i förening med minskade utgifter för sina
hushålls-behofver; men allt detta oaktadt
contribuerar en husägare i Stockholm blott
en sjettedel emot en jordbrukare med lika
revenue, för hvilken jordbrukaren likväl äfventyrar
flere och större förluster än husägaren,
som utan arbete skördar sina hyror,
och derföre med leende ögon kan betrakta
den trälande jordbruks-idkaren, sorn i sin
ai2
Den 3o Mars f. m.
anletes svett, blottställd för snart sagdfc
oberäkneliga afbränningar, beständigt sträfvar
för sin och de sinas bergning.
I ett, nära nog, lika förhållande har
jernbruks-handteringen, oaktadt dess nuvarande
öfverlägsna afkastning, blifvit betydligen
lindrad emot jordbruks-näringen.
Det synes mig icke vara obilligt, att
de capitalister, som ej åtnöjas med mindre
än 5 procent, böra contribuera till StatsCassan,
enär näringsidkaren, uti en ofta
brydsam belägenhet i anseende till sina förlager
och med mindre behållen vinst, måste
för sin verksamhet kräfvande handtering
skatta i ett betydligt högre förhållande.
Jag anser äfven för mindre rättvist, att
då näringsidkaren offrar till Staten, deremot
den, som, i följd af sin förmögenhet och
sina med ringa möda samlade inkomster,
lefver ett mindre bekymmersamt lif, och
i öfverflöd njuter alla beqvämligheter, skall
undgå till StatsCassan bidraga i proportion
af sina större fördelar, samt ej betala för
de många öfverflöds-artiklar han begagnar,
hvilka dock lika lätt, och ofta säkrare, kunna
taxeras, som jordbruks-näringen.
I anledning af dessa mina åsigter, får
jag vördsamt föreslå följande förändringar
uti det framställde Betänkandet, rörande
Bevillnings-grunderne:
*
Den 3o Mars f. m.
2l3
i.*o Att hus och egendomar i städer
Ssättes en, relativt till näringar på landet,
proportionerad tillökning till Bevillnings utgörande;
2:0
Att Jernverken, ehuru till ett mindre
belopp, beläggas med en efter omständigheterna
ökad Bevillning;
3:o Att Capitalisten direct till Staten
contribuerar, i likhet med den arbetande
Näringsidkaren, och att han hör inför närmaste
Auctoritet liqvidera sin Bevillning
emot dess anteckning å reversalet, hvilket
aldrig till inlösen må vara förfallit, om sådan
anteckning derå saknas;
4:o Samt att vissa öfverflöds-artiklar beläggas
med Bevillning, såsom viner, caffe,
kort m. m., genom hvilken åtgärd endast vällefnaden
och de förmögnare blifva beskattade;
hvaremot en betydlig minskning i Bevillningen
för jordbruket skulle, i stöd af
billighet, kunna medgifvas, i synnerhet som
jag hoppas, att den rättvisan måtte vederfaras
Svenska Folket, att Bevillningen ej
okes utöfver dess närvarande* belopp.
Grefve Posse, Erikj anförde skriftligen:
BevillningsUtskottets uppgifne grunder
för Bevillningen, hvilka, på sätt Friherre
Wrangel i sin Reservation sig yttrat, utgöra
en ny upplaga af 1823 års Bevillningsförordning,
kunna icke vara välkomne för
Den 3o Mars i. m.
jordbrukaren; och ett förnyadt gillande af
dessa grunder skulle förutsätta, att man,
hvarken nu eller framdeles, hade att vänta
någon ändring i den princip, att jordbrukaren
skall draga den tyngsta skattebördan.
Emot detta Betänkande göras säkerligen
många och grundligare anmärkningar;
men jag kan icke underlåta att öka deras
antal. Personliga skydds-afgiften är väl icke
föreslagen till något belopp; men jag skulle
önskat, att Utskottet hade föreslagit, att
denna afgift borde förhöjas. Mången kan
tycka, att detta vore en förhöjning för landtmannen;
men i min tanka är det tvärtom.
Om denna afgift blir högre, kan Bevillningen
å fastighet blifva så mycket mindre.
Landtmannen får väl dertill bidraga för sig
och sitt folk; men då man tager i beräkning
personalen i städerne, som, till största
delen, icke på annat sätt skattar, så blir
afgiften i proportion vida högre af denna
class. Dessutom finnes på landet ett stort
antal arbetare, som endast skatta genom
personliga skyddsafgiften, nemligen sådane,
som icke taga tjenst, utan blott skaffa sig
en plats att bebo, och arbeta efter godtfinnande.
Denna omständighet är en bland
jordbrukets svåraste onera; ty den uppdyrkar
tjenstefolks-lönerne och begagnas egentligen
i sådane år, då landtmannen får
minst betalt för sine producter.
Den 3o Mars f. m.
Jag vantar mig det inkast, att denna
skatt träffar mest den obemedlade arbetsclassen.
Dertill tror jag mig ej behöfva
svara mer, än att jag anser det icke obilligt,
om man fordrar, att den, som har arbetskrafter,
skall använda en femtiondedel
deraf till Statens förmon, för det skydd lian
af Staten njuter. Om antalet af sysslolösa
eller brännvins-consumtions-dagar härigenom
skulle minskas, vore det en dubbel,
både allmän och enskild, vinst. Denna sats
kan med skäl påyrkas uti en tid, då dagspenningen
ofta är mångdubblad emot lefnadskostnaden,
och då det i allmänhet beror
af arbetaren att få arbetstillfälle, om
lian behagar och har billiga pretentioner.
Jag föreslår derföre: Att personliga skyddsafgiften
bestämmes till det beloppsom 6
dagsverken utgöraj efter hvarje orts markegångspris.
Uti i Mom. 2 jemfördt med 6 Mom.
i 3 §., finnes tydligaste beviset på andan af
1823 års Bevillnings-förordning, när man
betänker de afdrag, som äro beviljade Handlande
och Fabrikörer, då man deremot på
allt sätt sökt åtkomma jorden, enär ej allenast
ägaren, utan ock dess arrendator,
landtbonden och brukaren, hvardera skola
särskildt betala Bevillning för samma jord.
Jag håller före, att när jorden en gång blifvit
beskattad efter 5 procents behållning,
hvilken afkastning per medium är ganska
Den 3o Mars f. m.
osäker, bör Staten ej kunna fordra ytterligare
Bevillning af denna jord, ehvad ägaren
brukar den sjelf, eller genom andra.
I sammanhang med frågan om Bevillning
af fastighet, skulle jag önskat, att Utskottet
föreslagit den ändring, att tillfälliga
köpj icke må föranleda till ny uppskattning
, hvarigenom endast åsladkommes en
obillig ojemnhet i beskattningen å hemman
af jemngod beskaffenhet,
Skillnaden uti Classerne är ej så stor,
att det föreslagna tillägget i 4 Morn. kan
vara af noden. Skulle detta tillägg antagas,
så vore i och med detsamma all classification
öfverflödig. De uti jorden intecknade
capitaler, som med lätthet kunna anträffas,
äro visserligen stora; men jag tror,
att större capitaler äro utlånte, utan inteckning
och till personer, som icke äga
fastighet, och desse gifva ingen Bevillning.
Jag medger, att det är ganska svårt, uppgifva
förslag till sättet, att få Bevillning af
sådane capitaler; men jag skulle dock tro,
alt, om hvar och en ålades uppgifva sine
lordringar, det blefve möjligt att beskatta
åtminstone större delen, helst om förlust
af capitalet stadgades såsom påföljd, i händelse
undandöljandet deraf blefve bevisligt;
och jag tviflar icke, att mången borgenär
skulle vara benägen, att bidraga till denna
bevisning.
Den 3o Mars f. m.
Med de grunder, som redan äro antagne
för fastighetsvärdets bestämmande, anser
jag såsom en onödig formalitet, att ägaren
skall vara skyldig sjelf uppgifva värdet;
och hör således detta stadgande upphäfvas,
helst om förslaget i io Mom. blir
antagit.
Öfvertygad, att, genom antagande af
desse Grunder, Bevillnings-procenten å fastighet
skulle kunna betydligt nedsättas,
anhåller jag att detta anförande må få åtfölja
återremissen, som troligen af flere än
mig yrkas.
Friherre Boije j Ludviga uppläste följande:
Den
rättighet Rikets Ständer äga, att
genom Bevillningen beskatta Svenska Folket,
åtföljes af skyldigheter, dels att ej vägra
Staten hvad den behöfver, och dels att
Bevillnings-beloppet varder rättvist fördelad
t; och dessa skyldigheter stå i sådant
samband, att man icke, såsom Statsman,
kan handla behörigt för den ena, utan att
iakttaga behörigt afseende å den andra.
Att åt Bevillnings-systemet gifva all den
rättvisa, som alla särskilta classer af Svenska
Folket, hvar för sig, begära, blir alltid
svårt; men för oss, som, inom det sista
tjugutal af år, begagnat 2:ne, hvarandra alldeles
motsatta, systemer, bör det icke blifva
3l8
Den 3o Mars f. m.
omöjligt att, emellan båda, finna den medelväg,
som, bättre än någotdera, närmar
oss till ändamålet. — Det progressions-systém,
som år 1810 antogs, vartill sitt motif
ädelt, och till principen rigtigt; men i
nitet, att låta de förmögnare classerna bära
fullt upp den andel i bördan, som dem
borde tillhöra, gick systemet för långt, då
det för mycket satte desse Classer under
Taxeringsmännens godtycko; hvaraf också
snart följde, att verkställigheten förvandlade
systemet till orättvisa emot de förmögnare
Classerne, hvilka deraf för mycket
trycktes. Erfarenheten deraf begagnades
af 1812 års Ständer, hvilka, i allt följande
en reactionshåg, i stället för att modifiera
Systemet, hvartill icke hade behöfts
mera, än att gifva åt dess verkställighet
de skäliga gränsor, som voro glömda, afskaffade
sjelfva Systemet, och införde det,
som vi ännu följa, hvilket åter, synnerligen
sedan man, vid sednare Riksdagar, begått
det skriande fel, att från öfverflödet
borttaga den bevillningsafgift, som just der
är tillbörligast, är uppenbar orättvisa emot
de lägre och fattigare Classerne, hvilka deraf
för mycket tryckas.
Med denna öfvertygelse står icke tillsammans,
att i allo åtnöjas med de grunder
för den nu blifvande bevillningen, som
Utskottet föreslår oss. De skulle blott leda
tili fortsättning af det varande Syste
-
D en 3o M a r s f. m.
219
niet, hvars förändring jag anser vara en
Svenska Folkets rättmätiga fordran; och jag
begär alltså en förändring i grunderne.
I ämnets ordning ligger frågan, hvad
som skall beviljas, d. v. s. Statens behof, framför
frågan, huru det skall utgå och fördelas;
och jag bör derföre först yttra mig i den förra,
innan jag går till den sednare. Åt båda äro
vi skyldige en lika omsorg; men man uppfyller
dem likväl illa, då man snäft sörjer
för Statens behof. Att man dock, vid förra
Riksdagar, så förfarit, derom vittnar vårt
—- nu allt saknande — försvarsverk; och
då man, vid tankan derpå, ser, att den Nation,
som kan hända af alla är den mäst
ömtåliga för sin sjelfständighet, likväl icke
bättre sörjt för vilkoret att den bevara, så
undrar man icke mera på all den öfriga
småaktighet, hvarmed förra Riksdagars Statsutskott
bedömt många af de för Statens
väl angelägna anslag, som varit begärda.
Orsaken har likväl, — medgifvom det gerna,
alltid legat i ett verkligt, ehuru missförstådt,
nit för Folket. I stället för att
följa RegeringsFormens föreskrift, att rätta
bevillningen efter Statsbehofven , har
man omvändt förfarandet, och rättat Statsbehofven
efter bevillningen; och när man,
i denna Statsomsorgernes omvända rigtning,
hjelpt sig fram till öfverensstämmelse emellan
Debet och Credit, har man trott sig
handla såsom Statsman, utan att sjelf blifva
220
Den 3o Mars f. m.
varse, att man handlat blott såsom StatsBokhållare.
Man har gladt sig åt, att nian
skonat Folket, då man blott skonat de förmögnare
Classerne; och på detta sätt har
man af hushållsaktighet misshushållat, då
man, för att spara sig-smärre bördor, samlat
på sig en massa af större. Om man begär
bevis, har jag det genast till hands; eller,
jag frågar, hade Svenska Folket ej varit
mera belåtet med, att de 3| Millioner,
som nu fordras för Krigsmaterialens iståndsättande,
hade varit fördelade på de förflutne
17 årens bevillningssummor, och derunder
varit bestridde af de lyckligare lottade
Classerne, som under denna tid varit
för mycket skonade, i stället för att detta
stora anslag nu måste på en gång läggas på
Folket; och, utom detta factiska bevis, ligger
väl också ett i sjelfva den ömkliga brist
på tillgångar, hvari både Regering och Ständer
i denna stund befinna sig. Om nu i
dessa förhållanden igenkännes en oförneklig
sanningsenlighet; och om deri ligger ett
ondt, ett verkligt återhåll i en annars icke
omöjlig Nationalkraft, så måste också Svenska
Folket äga en rätt att vänta, det detta
onda afskaffas; hvartill, som mig synes, icke
fordras mera, än att vi, öfvergående tili
en fullkomligare vårdnad för Staten, vidtaga
de utvägar dertill, som ligga oss, så
till sägandes, för handen; d. v. s. att vi,
icke slösaktigt, men icke eller småaktigt,
pröfva Statsbehofven, och, för dem vi god
-
Den 3o Mars f. m.
221
länna, utöfver hittills utgjorde bevillningsbelopp,
öka denna beskattning, men endast
på de Classer, sorn höra och kunna
hära den. Jag föreslår nu detta, icke blott
derföre, att det är i allo rättvist, utan äfven
derföre, att det, i alla fall, snart blir
en absolut nödvändighet, såframt man vill
undvika den aldrig försvarliga utväg, att
bestrida Statens ordinarie behof med Statsobligationer,
som vill säga, att lefva på
efterkommandernes bekostnad. Då Staten
träffas af utomordentliga behof, hvartill inga
utvägar finnas, både kan och bör skuldsättning
vidtagas; men att till somlige Classers
fördel, genom för låg bevillning på
dem, samla på Folket ouppfyllda ordinarie
behof, och sedan kalla dem utomordentliga,
för att få lägga dem på skuldsättningen,
det är icke att handla rätt, hvarken
med denna generation, eller med de generationer,
som skola deraf tryckas dubbelt,
i både Capital och sig ständigt ökande
räntor.
Då, vid tillämpningen af desse grundsattser,
jag påminner mig, att SlatsUtskottet
i sitt InkomstBetänkande, endast med
afseende å tillgångarnes otillräcklighet, föreslagit
NummerLotteriets qvarblifvande,
man kan väl säga, emot både Regeringens
begäran och Nationens väntan; och jag jemväl
tror mig känna, att StatsUtskottel blott
för samma orsak, anser sig pligtigt att väg
-
322
Sen 3o Mars f. m.
ra behof, som äro angelägne; så kan jag
ej finna annat, än att orsaken bör undanrödjas,
derigenom att bevillningssumman
göres tillräcklig. Man invänder, att bevillningen
alla dessa åren haft öfverskott; men
då någon bestämd kännedom derom icke
blifvit oss meddelad, måste jag antaga den
af StatsUtskottet antagna orsak, brist på
tillräcklighet; och derföre blir det nödvändigt
alt söka nya tillgångar, hvilka, hemtade
från förmögenheten och öfverflödet,
icke trycka de lägre och fattigare classerne.
I frågan åter om sättet att finna dessa
tillgångar, (en fråga , som tillhör skattefördelningen)
kan jag icke eftergifva något af
den rättkänsla, som säger mig, att der Statens
hägn ger trygghet åt större fördelar
och större njutningar, der äro också förbindelserne
till Staten desto större; d. v. s.,
att progression i förmögenhet bör följas af
progression i beskattning. XJtkräfver, som
jag tror, denna grundsatts sin rätt inom
hvarje bröst, så står det också fast, att hvarje
deremot besparad börda för den rike,
blir en orättvist ökad börda för den fattige.
Jag vet, att äfven denna grundsatts
kan missbrukas, och att 1810 års system
just hade det fel, att till ett sådant missbruk
gifva tillfälle; men då min orubbliga
öfvertygelse är, att delta fel kan afhjelpas,
så lyder jag min pligt, då jag, under förutsättning
af en sådan rättelse, begär åter
-
Den 3o Mars f. m.
223
upplifvande af 1810 års BevillningsSyste'm,
samt att Utskottet må uppdragas att inkomma
med förslag dertill, med de modificationer
och rättelser, som kunna erfordras;
i hvilket afseende jag föreslår det stadgande,
som torde göra nära tillfyllest, och som
1 alla fall blir nödvändigt att antaga, för
att fylla den brist i förbindande kraft, som
röjer sig i 1828 års BevillningsFörordnings
2 Art. 2 §. och 1 morn., i frågan om Taxeringssättet,
jag menar nemligen det stadgande,
att, å ena sidan, PrÖfningsCommitteen
må äga att, då antingen Kronans Ombud,
eller 2:ne Ledamöter af Comitteen
anse den skattskyldiges uppgift tvifvelaktig,
ålägga honom edgång, som han då
bör, i Stockholm inför ÖfverStåthållareEmbetets
Cancelli, och i Landsorterna inför
Konungens Befallningshafvande fullgöra, vid
påföljd att, i annat fall, varda ålagd en bevillningsafgift,
uppgående lill fyradubbelt
belopp af hvad efter uppgiften annars honom
tillkomma bort, och, å den andra,
att, då den skattskyldige sin uppgift med
ed fästat, den också anses lagligen styrkt.
För det fall, att denna min begäran
icke vinner bifall, och att det varande systemet
skall fortsättas; får jag begära följande
ändringar i sjelfva Stadgan:
1:0 I andra Art. 1 §. och 1 mom. föreslår
Utskottet oss den ändring, alt lön
-
Den 3o Mars f. ro.
tagare, som äga större inkomst än 5o R:dr
B:co, må deltaga i Bevillningen, hvarifrån
1823 års BevillningsStadga befriar alla löntagare,
som hafva mindre, än 200 R:dr B:co.
Denna förändring är, i min tanka, orättvis,
och jag tillstyrker derföre afslag derå.
Den skulle komma att mest drabba unga
Militairer, för hvilka uniformer, och andre
tjensten åtföljande utgifter, medtaga ofta
mera än lönen; och denna omständighet
talar tillräckligt emot förändringen.
2:0 I samma Art. samma §. och g mom.
stadgas, för fastigheter i stäclerne, bevillning
till 2 R:dr per mille af värdet. Till
upplysning om den märkvärdiga brist i comparatif
rättvisa, som vidlåder denna skattefördelning,
får jag uppgifva några facta,
som förtjena att eftersinnas. En värd Ledamot
af detta Stånd äger ett hus här i
Staden, af omkring 3o,ooo R:drs värde, för
hvilket han betalar i Bevillning och andre
onera, omkring 100 R:dr; men han äger
tillika en landtegendom, af 2 mantal om
10,000 R:dr B:co värde, hvars onera uppgå
till 3oo R:dr B:co. En annan värd Ledamot
af detta Stånd har, lika agtningsvärdt,
sjelf uppgifvit, att han för sitt hus
här i Staden nu erlägger såsom bevillning
föga mera i BancoSedlar, än som för 25 år
sedan erlades i silfver. En.värd Ledamot
af ett annat Stånd har jemväl berättigat
Den 3o Mars f. nr.
225
mig att uppgifva, det hatty såsom förmyndare,
förvaltar ett hus här i Staden, som
för sin köpeskilling, R*’dr B:co, ger
fulla 6 procent, men betalar i bevillning
och andra onera, icke mera än omkring
120 R:dr B:co, då han deremot för en
Landtegendom af vida mindre värde, och
hvars afkastning ej öfverstiger 4 procent,
erlägger i onera omkring 5oo R:drB:co.—•
Skulle Utskottet äska närmare kännedom om
desse särskilta fall, så erbjuder jag mig att
lemna den. Till hvar man, af någon känsla
för rätt och skäl, må nu gerna den fråga
vara hänskjuten, huru rättvis en. sådan
skattefördelning emellan Stads- och Landtegendomar
hittills varit? äfvensom huru länge
den väl bör fortfara? Jag begär ändring
deri; och föreslår att, om icke, efter 178g års
hevillningssätt, hyrorne få tagas till grund
för bevillningen, som synes mig rättvisast,
husen i Hufvudstaden må fördelas i 3:ne Classer,
af hvilka den första skulle utgöras af
alla hus under 8000 R:dr B:co värde, med
bevillningen sådan den nu är; den andra
derutöfver till 20,000 R:dr B:co, och en
bevillning af 4 per mille; samt den tredje
af värde derutöfver, med bevillning till 5
per mille. Alt tro, det Hufvudstadens aktningsvärda
Borgerskap skulle finna en sådan
jemkning obillig, vore att, i moraliskt
omdöme, begå en sårande orättvisa, [som
jag ej kan tillåta mig. Angående Borger18
H. i5
aa6
Den 3o Mars f. ro.
skåpets öfriga Bevillnings-afgift, kan jag icke
komma till annat omdöme, än att den synes
bero af uppgifternes god tycko; och för
att bedöma resultatet, fordrades en kännedom,
som jag icke äger. Önskligt hade kanhända
varit, om Utskottet bade låtit sitt
Betänkande åtföljas af en Tableau, som gjort
jemförelsen alla Näringar emellan åskådlig,
och hvaraf man kunnat förvissas, att hvardera
här den andel i bördan, som densamma
tillkommer.
3:o I frågan om bevillning på Bergverken,
lemnar så väl i8a3 års Stadga,
som äfven nu Betänkandet, så ofullständig
upplysning, att åtminstone icke jag är i
stånd att pröfva, huruvida rättvisan är iakttagen
eller underlåten. För jemförelsen är
en större och tydligare upplysning angelägen;
och jag väntar, att Utskottet, i sitt
nästa Betänkande i ämnet, ger oss den. Såsom
bevis på Allmänhetens behof deraf,
torde ej vara ur vägen, att gifva ett exempel.
I Östergöthland finnes ett Kopparverk , som
man, med mer eller mindre skäl, allmänt
tror gifva ifrån 80,000 till 120,000 R:dr i
årlig afkastning; men som man dock tror
sig veta, att Länets Pröf^ingsGomitte, ej
kunnat belägga med större bevillnings-afgift,
än omkring 1000 R:dr B:co. Nu väcker
detta förhållande en uppmärksamhet;
men när grunderne och sättet för verkställigheten
af Bergverkens beviilnings-afgift
Den 3o Mars f. m.
227
blifva mera kända, torde det icke mera
falla så starkt i ögonen. I händelse, som
jag förmodar, Utskottet tager någon kännedom
om detta särskilta fall, torde äfven
derifrån ett stöd vara att påräkna för både
rättvisan och angelägenheten af progressionsprincipens
antagande i bevillningen. Försigtigheten
ålägger mig likväl härvid att förklara,
det jag, för min uppgift o,m det särskilta
fallet, äger ingen annan kännedom , än
allmänna rösten i orten, som möjligen kari
fela något i omdömet om afkastningem
4:o Då man besinnar, att den bevillning,
som förut varit lagd på öfverflödet,
inbringat nära i5o,ooo R:dr, och kunde
gifva mera, samt att denna summa endast
utgått från de förmögnare Classerne, hvilka
mägtat gifva sig öfverflödet; så förefaller
det besynnerligt, att man velat afskaffa
den, för att låta alla classer gemensamt
J)ära den. Såsom en gärd af rättvisa åt
folket, begär jag återupplifvande af denna
artikel, likväl med den modification, att
de så kallade små titlar må förbigås, såsom
ledande mera till besvär i verkställigheten,
än till något lönande resultat, men
att afgiften, inskränkt blott till begagnande
af vin, caffe och socker, samt bruk af
kort, må så mycket skäligare uppsättas; att
hvar man, som .uppgaf sig nyttja vin, må
derföre beläggas med 2 R:dr B:coj att hvar
228
Den 3o Mars f. m.
man, som uppgaf sig nyttja caffe och socker,
derföre erlade i R:dr B:co, men qvinnan
icke mera än 16 sk. B:co; samt att
hvar man, som uppgaf sig braka kort, derföre
erlade 2 R:dr B:co. För hvar och en,
som ger sig dessa njutningar, är denna afgift
ett lappri; men då man med mycken
sannolikhet kan antaga, att deras antal skulle
uppgå till i5o,ooo, finner man likväl
der en tillgång, för betydlig att lossa från
de classer, som ensamt borde bära den,
och för betydlig för Staten att eftergifva.
Jag har hört alla de skäl, som föranledt
artikelns afskalfande, men i mitt omdöme
hafva de utgjort ingen ting annat, än förevändningar.
Med obehörige fiscalisationer
och åtal oroades icke allmänheten, den tid
samma Artikel gällde, och sådant är icke
eller nu att befara. Man betalde den tiden
också tull för alla utländska varor,
men man ansåg sig icke derföre berättigad
att slippa öfverflöds-afgiften. Emot Statens
behof och rättvisans fordringar böra icke
sådane undskyllander gälla för något.
5:o På Bränvins-consumtionen begär jag
en bevillnings-afgift, men på ett sådant sätt,
alt den icke må öfvergå till Capitations-afgift;
och jag anser delta vinnas, om afgiften
fästes endast vid försäljningen å Källare,
Värdshus och Krogar, i mon af den
qvantitet, som anses der kunna försäljas.
6:0 I BevillningsStadgans 2 Art. 6 §.
Den 3o Mars f. ro;
och I mora. är stadgadt, att läntagare får
å räntan på sin skuld afdraga 2 R:dr per
mille, då skulden är intecknad, men fern
procent af räntan, då skulden ej är intecknad.
Till denna olikhet kan jag ej inse någon
enda rättsgrund, och jag begär alltså en sådan
ändring, att fem procent af räntan må,
1 båda fallen, afdragas.
7:0 Stadgan brister i egen förmåga att
göra sig gällande, så länge både den skattskylldige
för sin uppgift, och Taxeringsmännen,
för deras omdöme, äro lemnade
åt ett god tycko, som, då det hos den förre
gäller penningen att bespara, och hos
de sednare obehaget i utofningen, så lätt
blir hvad det ej borde vara. Jag begär
alltså den här ofvan föreslagne ändring i
2 Art. 2 §. och 1 mom. af Stadgan.
Slutligen, och för att uppfylla all den
pligt, som ämnet och min egen rättskänsla
ålägga mig, begär jag någon uppmärksamhet
åt jorrlbrukarnes bördor, som äro utöfver
all jemförlighet med de andra Näringarnes.
Bevillningen, som utgör de andra
Näringarnes hufvudsakliga bidrag till Staten,
är blott den minsta delen af hans.
Bruksnäringen bar också en grundränta; men
då conjuncturen ger allt åt den, nekar han
deremot allt åt jordbruket. Och sedan den
grund, i förlitande hvartill Jordbrukaren
Bevillningen sig åtagit, den nemligen af ett
a3o Den 3o Mars f. rn.
skäligt förhållande emellan värdet af de varor,
som skulle gifva tillgångarne, och den
penning han skall erlägga, numera, i följd
af penningebristen, så ramlat, att han måste
använda en dubbel qvantitet af varor,
för att erhålla samma penning; så är det
också i sjelfva verket en fördubblad Bevillning
han har att utgöra, under det att
BruksNäringens product, jernet, ej allenast
behållit sitt pris, utan äfven deri stigit,
och de öfrige Näringarna blott i liten mon
vidkännas nedsatta priser. Ja, hans öde
är jemväl, att, i sine snart till vanvärde
fallna producter, räcka åt BruksNäringea
en ökad vinst, och åt de andra Näringarne
en ersättning för det ringa fall i pris, som
deras producter gjort. Sjelf lidande, bär
han på sådant sätt de andras; men han
vet likväl, att han dock äger en moralisk
rätt till jemkning i bördor. Hans tålamod
kan visserligen påräknas; men både ädlare
och klokare vore, att gifva honom den tillfredsställelsen,
att de andra Näringarnes andel
i bördan höjdes till någon jemförelse
med hans; eller åtminstone, att den tungt
beskattade tarfligheten icke längre öppet gäckades
af det obeskattade öfverflödet.
På grund af allt detta begär jag återremiss
å Betänkandet; samt att detta Anförande
må remissen åtfölja.
Herr af BillberghJohan Peter: Jag
har egentligen hegart ordet för att göra en
•vördsam erinran emot Utskottets Betänkan
-
Den 3o Mars f. m.
23 t
t
de; men i anledning af de anmärkningar,
som redan blifvit gjorde, anhåller jag att
först få yttra något till svar derå. Friherre
Rudbeck har yrkat, att man borde
söka särskilt åtkomma Capitalisterne, annorlunda
än nu blifvit föreslagit. I afseende
derpå får jag nämna, att det vid alla Riksdagar
varit ett syftemål att åtkomma dem.
Man har likväl slutligen funnit, att det enskilta
intresset skulle vara den säkraste borgen
för Bevillningens erläggande, och derföre
berättigat låntagaren att afdraga Bevillningen
vid räntans liqviderande. Jag
tror att all rubbning i hvad som nu är föreskrifvit,
endast skulle leda derhän, att
försvaga låntagarens rätt, att fordra Bevillnings-ersättning
af Capitalisten. För öfrigt
är denna fråga af mindre vigt, än man i
allmänhet föreställer sig. Den beror till
en stor del på det begrepp, man fäster vid
ordet Capitalist. Jag tror, att i vårt Land
hufvudsakligen de publike Cassorne äro Capitalister,
och att de private äro ganska få.
Icke sällan har man, med hänsigt till Näringarne,
beklagat sig öfver otillräckligheten
af våra Capitaler. Man får taga för afgjort,
att när således de publike Cassorne
utgöra den stora mängden af Capitalister,
och de ej kunna neka att lemna Bevillnings-afdrag,
de fleste Låntagare äfven komma
i åtnjutande af en sådan förmån. De
åter, som låna af enskilde personer och ej
vilja se sig så mycket före, att de uttaga
Den 3o Mars f. m.
Bevillnings-afdraget, få skylla sig sjelfve.
Vidare hafva Friherrarne Rudbeck och Boije
Sfven önskat antagande af en beskattning
på vissa öfverflöds-artiklar. Först och främst
Får jag erinra, huru mycket man beklagade
sig öfver denna princip, dåden uti 1789
års Förordning var intagen, och derefter i
flere år tillämpades. Man ansåg den ojemnt
betunga medborgare, och föranleda en mängd
af chicaner. Att säga, att den, som dricker
calle, dricker vin eller spelar kort,
skall betala en viss summa, kan aldrig blifva
rättvist, då den ena ofta ej deraf begagnar
mera än en hundradedel, emot hvad
en annan begagnar; utom det att han skall
få betala en dubbel Bevillning af alla sådane
varor. Den egentliga beskattningen
på öfverflödet ligger i Tullen. Tullen på
ölverflödsvaror är i allmänhet 10 procent,
och någon gång uppgår den, i nion af varornes
mindre behöflighet, till i5, 20 å n5
procent. Då frågar jag, om ej consumenten
betalar progressift och mera jemnt, än
om denna skatt skulle erläggas personelt.
Jag är öfvertygad, att ingen skatt kan träffa
så rättvist som denna,
Grefve Posse har ansett, att man ej
bör följa de gamla Bevillningsgrunderne.
Jag skulle tro, att man bör begagna sig af
dem och blott söka vinna förbättring i den
vägen, likasom uti allt annat. Att vid hvarje
Riksdag förändra grunderne, är vådligt;
Den 3o Mars f. m.
233
ty man ser, huru svårt det varit, att komma
till en rigtig tillämpning af de grunder,
som redan gällt i tjugu år. Att omarbeta
dem, för att sedan komma till andra,
som åter fordra flera års erfarenhet
att fullkomnas, är icke råd ligt; men om
man utgår från den princip att förbättra
det felagtiga, med bibehållande af sjelfva
grunden, går man rätt till väga.
Hvad åter angår Grefve Posses yrkande,
att den personella Bevillningen bör ökas,
så strider det emot min rättskänsla och all
billighet. Den personella skatten drabbar
den minst förmögna delen af våra medborgare.
Om det är någon bland dem, sorn.
är bättre lottad, så bar han vanligen någon
förmögenhet, som särskildt beskattas;
men massan af dem har den svåraste bergningsomsorgen.
En sådan åtgärd vore att
öka mängden af namn på afkortnings-längderne.
Den skulle mest drabba Landtmannen,
ehuru man dermed ville träffa Stadsboen.
Arbetare i Städerne äro ej bättre lottade,
än daglönare på landet; och man bör
således ej söka att egentligen åtkomma denna
dass af Stadsboer. Kommer man åt
dem, så kommer man äfven åt Landtmannen,
En tillökning på hans personella skatt
skulle blifva bardt tryckande. Afgiften af
två per mille på fastigheter är redan tillräcklig,
och jag är af den motsatta tanka,
att hvad som kan nedsättas, bör nedsättas
på den personella Bevillningen,
234
Den 3o Mars f. ra.
Friherre Boije har velat återkomma till
i8co års BevillningsgruiHler, och har åsyftat
att Bevillningen skulle grunda sig på
ett slags omdöme, eller en forcerad bevisning
af hvars och ens inkomst. Jag bör
erinra, att det var detta System, som å
den ena sidan gaf ett ganska litet resultat,
roen å den andra ledde till en mängd af
chikaner och intriger, för att dels lätta,
dels betunga medborgare. Vi hafva af närvarande
förhållande tillräcklig erfarenhet,
huru obestämdt allt sådant är, som beror
på Taxeringsmännens tycke. Bland fullkomligheterne
i vår närvarande Bevillningsstadga
räknar man med rätta den, att Bevillningen
blifvit ställd på synbar förmögenhet
i så rättvist förhållande, som fordna
Ständer kunnat göra det; och det beror
på närvarande Ständer att fullkomna
den. Det är ej mera än en dass af medborgare,
som taxeras efter godtycke, och
det är just i det hänseende, som jag anhåller
att få göra en erinran vid de föreslagne
grunderne, hvilken äfven torde bevisa,
huruvida det är nyttigt att komma
in på ett sådant systehn. Jag tviflar ej på
sannfärdigheten af de uppgifter, Friherre
Boije lemnat, angående olikheten i beskattningen
af Hus i Städerna och Fastigheter
på Landet. Jag vill blott fästa uppmärksamheten
deruppå, att denna olikhet uppkommer
deraf, att grundskatten är inberäknad
uti uppgiften på fastigheter å T-ian
-
Den 3o Mars f. m.
235
det. Det är just den åsyftade jemlikhetsprincipen,
som vållat, alt Hus i Stäf]erna
nu betala mindre Bevillning än förr; ty i
stället för att Hus i Städerna, enligt 1789
års BevillningsFörordning, belädes med 6
procent afhyran, erlägga de nu, lika med
Fastigheter å Landet, endast 2 per mille,
hvaraf följer, att alla Städernas Fastigheter,
uppskattade till ett värde af 54 millioner,
endast betala 108,000 R:dr, hvilken
summa till högre belopp skulle utgå ensamt
i Stockholm, om samma Bevillning i
stället utgjordes med 6 procent af hyran,
Härefter uppläste Herr af Billbergh
följande:
Såsom ständigt arbetande uti a:dra Afdelningen
af BevillningsUtskottet, har jag
icke kunnat egna mera uppmärksamhet åt
i:sta Afdelningens öfverläggningar vid Bevillningsgrundernas
uppgörande, än att taga
kännedom af dessa, sedan de voro utarbetade,
och då yttra mig i hufvudsaken.
Sedan Betänkandet derefter blifvit tryckt,
och jag sålunda kommit i tillfälle att på
lediga stunder disponera och begrunda detsamma,
har jag efter tillgängliga statistiska
uppgifter sökt utreda, huru och i hvilken
mon de nu gällande grunderna, som
hufvudsakligen äro bibehållne, lemnat det
resultat af Bevillningens jemna fördelning,
som man bort förvänta; och då förhållandet
i detta fall, så vidt det afser Städernas
236 Den 3o Mars f. ra.
Borgerskap, icke varit för mig tillfredsställande,
anser jag för en pligt, att framlägga
det till ett allmännare bedömande.
Första iakttagelsen har varit, att ehuru
allmänt kändt är, hvad äfven alla offentliga
statistiska uppgifter vitsorda, att borgerliga
rörelsen under de sednare åren
varit i ett jemt tilltagande, likväl inträffat,
att då alla Rikets Handlande år 1816
betalte i Bevillning efter a:dra Art. i32,020
R:dr 21 sk. 3 r:st., så erlade de år 1826
endast 112,167 R:dr 19 sk. 9 r:st., och att,
då Handtverkare och Borgare i allmänhet
betalte samma afgift år 1816 med ii5,593
R:dr 44 s^> ^en år 1826 erlades med endast
95,941 R:dr 35 sk. 5 r:st., som utvisar
en total minskning af 39,5o5 R:dr 10
sk. x r:st.
När man åter granskar speciella förhållandet
för sednaste redogörelse-året 1826',
så befinnes deraf:
Att då 3,223 Handlande i hela Riket
utgjort Bevillningen efter 2:dra Art. med
112,167 R:dr 19 sk. 9 r:st., så utgör detta
till det nogaste 33 R:dr för hvarje person,
hvilket, efter 5 procent, motsvarar en lefnadskostnad
af 660 R:dr; att då 814 Fabrikörer
erlagt 23,324 R:dr 26 sk. 6 r:st.,
denna afgift uppgår till nära 28 R:dr 16 sk.
för hvar person, hvilket svarar emot en
lefnadskostnad af 566 R:dr 32 sk.; och att,
Den 3o Mars f. ra.
då io,223 Handtverkare och Borgare i allmänhet
betalt 95,941 R:dr 35 sk. 5 r:st.,
således 9 R:dr 18 sk. komma på hvarje
person, hvilket motsvarar en inkomst af
187 R:dr 24 sk.
Vill man anställa denna beräkning specielt
för Stockholms Stad, så visar sig förhållandet
sålunda: att då 953 Handlande
hafva betalt 52,892 R:dr 44 sk., hvarje person
således erlägger 55 R:dr 24 sk., svarande
emot en lefnadskostnad af 1 r 10 R:dr;
att då 5a6 Fabrikörer utgjort 16,998 R:dr
4 sk. 10 r:st., detta utgör 32 R:dr 16 sk.
för hvarje person, hvilket svarar emot en
lefnadskostnad af 646 R:dr 3s sk.; och att
då 1741 Handtverkare och Borgare i allmänhet
betalt 4I>701 R-'dr 10 r:st., deraf
belöpa sig nära 24 R:dr på person, eller
en motsvarande lefnadskostnad af 480 R:dr.
Om man nu antager äfven det osannolika
förhållande, att de minst förmögna möjligen
kunna lefva af den summa, hvarefter
Bevillningen sålunda blifvit beräknad, så
måste ändock häraf följa, att borgerliga
inkomsten, som måste vara vilkoret för en
hos mängden synbart dyrbarare lefnad och
möjligheten att derunder äfven samla förmögenhet,
icke blifvit beskattad. Då nu härtill
kommer, att Bevillningen arden enda hufvudsakliga
skatt, som Borgare i allmänhet
erlägga till Staten, synes mig billigheten
238
Den 3o Mars f. m.
fordra, alt någon verksammare controll vidtages,
hvarigenom Staten må blifva försäkrad,
att åtminstone erhålla de i BevillningsFörordningen
stadgade 5 procent af den
inkomst, som hvarje Borgare under nästföregående
året njutit. Men icke mindre
anmärkningsvärdt är det att finna, huru
ojemt Borgare beskattas. Såsom exempel
vill jag blott anföra: att då de 3 största
handelshusen i Götheborg betala, det ena
efter en inkomst af 3i,ooo R:dr, det andra
efter 3o,ooo R:dr och det tredje efter
15.000 R:dr, så äro högsta summorne i Stockholm,
för en 28,000 R:dr, för den andra
26.000 R:dr och för den tredje 10,000 R:dr,
samt i Gefle, för den högsta 2,400, för den
andra 1,200 och för den 3:dje 1000 R:dr.
Ibland Handtverkare är åter förhållandet
sådant, att då högsta inkomsten i Stockholm
är uppskattad till 5ooo R:dr och den dernäst
till 3ooo R:dr, så är den högsta i Götheborg
uppskattad till 2000 R:dr och den
andra till i5ooR:dr, samt i Gefle den hogsta
till 800 R:dr. Lika besynnerlighet visar
sig, om man skulle anställa jemförelse emellan
hvarje samhällsclass för sig.
Att denna inkomst hittills uppgått till
ett så ringa och ojemt fördeladt belopp,
Samt att det förhållande kunnat inträffa, att
denna Bevillning, i stället att okas, betydligen
minskats, anser jag härröra deraf, att
Borgare taxeras egentligen af egna medbrö
-
Den 3o Mars f. m.
der, och att någon annan bestämd grund
för Taxationen, än Taxeringsmännens egna
oberoende pröfning icke finnes; uli närvarande
stadgande, angående borgerliga rörelsens
uppskattande finnes dessutom ingen
garanti, alt ju en successiv minskning i
afgiftsbeloppet kan inträffa, oansedt rörelsen
skulle vara i tilltagande. För vinnande
af rättelse i denna del, om den af Rikets
Representanter skulle finnas nödig, inser
jag ingen annan utväg, än att Devi 11—
ningsUtskottet, med ledning af föregående
årens TaxeringsLängder, och med beräkning
af hvarje Stads totala borgerliga rörelse,
föreslår, och Rikets Ständer fastställa
den summa, som Handlande för sig, Fabrikörer
för sig, der de finnas, samt Handtverkare
och Borgare i allmänhet för sig, i
hvarje Stad böra utgöra efter a:dra Art,,
samt att det derefter ankommer på Taxeringsmännen
att fördela den sålunda fastställda
summan på personerne inom hvarje
af dessa Classer, i mon af hvars och ens
större eller mindre inkomster, hvarvid jag
vill tillika föreslå den billighetsgrund, att
procenten ökas progressift i mon af inkomstens
större betydenhet.
Genom denna beskattningsgrund, om
den vinner bifall, har man den fördel, att
till viss summa kunna beräkna Bevillningen
af borgerliga rörelsen, och att den förmögnare
härigenom beredes den hugnad,
Den 3o Ma r s f. ra.
att genom en åtagande högre Bevillning
hunna directe lindra den mindre förmögnes
skattebörda.
Herr af Billbergh yttrade derefter
mundtligen:
Ännu anhåller jag att få tillägga några
ord, i anledning af Friherre Boijes önskan,
att någon jemförelse emellan olika Classers
beskattning måtte blifvit gjord. För min enskilta
upplysning har jag uppgjort flera sådane,
af hvilka jag vill framställa den mäst
frappant», då den skulle antyda, att EmbetsmannaClassen
i Sverige har vida större
inkomst, än hela Rikets Borgerskap. Förhållandet
är det, att då 8i32 Tjenstemän,
af hvilka öo/fi hafva en inkomst under 600
R:dr, betala lönebevillning efter en total
löneinkomst af 5,458,802 R:dr, betala i3,446
Handlande och Handtverkare deras Bevillning
efter en total inkomst af 4>!62,i8o
R:dr, som vill säga, att fastän Borgarnes
antal öfverstiger Embelsmännens med 5314 j
har dock de förres inkomst utgjort 1,296,672
R:dr mindre än Embetsmännens.
Huru vigtigt det är, att den större inkomsten
rätteligen beskattas, synes af förhållandet
med Tjenstemännen, ty, då 5o4r
Tjenstemän erlagt i Bevillning å 1 procent
endast 17,315 R:dr, så hafva 1960 å 2
procent‘betalt 33,3o5 R:dr, och det ringa
an
-
Den 3o Mars f. m.
antalet af ii3i å 3 procent 'ej mindre än
61,894 R:dr.
Jag anhåller vördsammast, att, i händelse
Utskottets förevarande Betänkande återremitteras,
de af mig nu gjorde anmärkningar
må till Utskottet medfölja.
Grefve Gyllenborgs Johan Hennings
hade inlemnat ett Anförande, som upplästes,
så lydande:
Då Betänkandet, angående grunderna
för den blifvande Allmänna Bevillningen,
hufvudsakligen en upplaga af 1823 års BevillningsFörordning,
icke synes hafva, genom
förändringar, verkat någon betydligare
arbetsmöda, har anledning icke saknats
till den förmodan, att de särskilte motioner,
som till BevillningsUtskottet inkommit,
skulle häfva blifvit prÖfvade , oell mo*
tiveradt afslag meddelt, då de icke blifvit
godkände, hvilket är Motionärers obestridliga
rätt. Utskottet har deremot öfver dessa
motioner collectift meddelt det förklarande,
”att Utskottet trott sig icke böra
”föröka vidden af detta Betänkande genom
”någon egentlig vederläggning af Motionä”rernes
åsigter, i de fall, när de äro ifrån
”Utskottets afvikande;” och i följd af detta
godtyckliga förfarande, har äfven min motion
om nedsättning i Bevillningen för fastigheter
på Landet blifvit obesvarad. Då
18 H. 16
Den 3o Mars f. m.
jag nu härmed förnyar nämnde motion, inskränker
jag mig hufvudsakligen till anmärkningar
i afseende på beskattningen å
jordbruket, emedan jag är i saknad af närmare
kännedom om rätta grunderna för Bergverkens
och Slädernes beskattning, i anseende
hvartill det allmännare omdömet förmodar,
att en tillbörlig undersökning, till ledning
för Utskottets omdöme, torde hafva
uteblifvit. Jag får derföre nu endast förnya
det yrkande, att Bevillningen i 2 Art. Bevillnings.
FÖrordningen för hemman och qvarnar,
hvilkas värden bero af spannmålsvärdet,
må vid nu djupt nedfallne säd espriser,
betydligen nedsättas, och jag hämtar
ett stöd för detta mitt påstående äfven deraf
att, vid bestämmande af bevillning för en
längre tidrymd, man alltid gjort rättvist
afseende på förändringar i Egendoms värden
och förmågan att kunna bära beskattningstyngden.
Sålunda nedsattes, i följd
af en mindre fördelaktig conjunctur för
bergshandteringen, Bevillningen för denna
Näring vid 1810 års Riksdag. Allmänna
Bevillningen ökades då till en tredjedel emot
förra Bevillningsbeloppet; men de provincer,
i hvilka Bergsbruket är hufvudnäringen,
blefvo icke allenast befriade ifrån deltagande
iförhöjningen, utan erhöllo ock nedsättning
iden gamla bevillningen, som öfvertogs af
de då i lyckligare ställning varande provincer,
der jordbruket är hufvudnäringen;
hvilket genom bifogade utdrag af Riksgälds
-
Den 3o Mar* f. m. 243
Contoirets räkenskaper bestyrkes. En lika
rättvisa fordrar nu jordbruket, med mera
gällande skäl , då spannmålsvärdet, sorn
är grunden för egendomsvärdet, blifvit öfver
all förmodan nedsatt, och man derjemte
bör taga i betraktande, att som spannmålsvärdet
allena beror af behofvet inom
Riket, man i följd deraf, vid förhoppningen
om fortfarande goda skördar, och, under
tilltagande spannmåls- och potatoesproduction,
mot nedsättning i spannmålsprisen,
finner lika liten garanti, som man
i afseende på afsättning äger någon trygghet;
hälst man från begge Statsmagterna
förgäfves torde förvänta något behjertande
till mellankomst i Hemmansbrukarens förlägenhet.
Jag yrkar fördenskull, att Hemman
och Qvarnar, hvilka sednare äro, i
anseende till spannmålsinkomsten, i samma
cathegori som Hemmanen, må erhålla
nedsättning i Bevillningen efter 2 Art. till
hälften, eller minst till en tredjedel, d. v.
s. ifrån 2 R:dr för tusende af det uppskattade
Egendomsvärdet till En R:dr Sexton
sk.
Vidare, och i sammanhang dermed, yrkar
jag upphäfvande af den Minimi-tariflf,
hvarigenom en bestämd bevillningssumma
hvarje provinCe ålägges. Denna beskattnings»
princip, som man först de sednare Riksdagarne
infört, har alltid under de föregående
olika regeringssätten varit förhatlig,
såsom orättvis, och kan möjligea
16*
Den 3o Mars f. ro.
för framtiden blifva vådlig, då den bestämmer
en viss andel i bevillningen för hvarje
province, och sålunda illuderar och gör
till intet rättigheten att beskatta sig sjelf,
och att, för sådant ändamål, jemföra och
pröfva förhållandet till andre skattskyldige;
hörande det icke undfalla uppmärksamheten,
att, under den långa tid, af fem år,
hvarunder samma bevillning utgår, möjligen
ekonomiska och financiella förändringar
i vissa provincer kunna inträlfa, hvilka
föranledde till oförmåga att utgöra den
provincen påförde bevillningssumma, hvilken
då icke kunde der utgå utan att undertrycka
det färre antal som skulle bära
densamma. Med afseende härå, och då den
förhatliga province-bevillningen saknar allt
stöd af rättvisa, emedan den öfverlemnar
bevillningen mera åt slumpen än fordom,
yrkar jag, i det jag instämmer uti den särskilta
mening, som en Utskottets Ledamot,
Friherre Wrangel, yttrat, att denna bevillnings-beräkning
må upphäfvas; särdeles som
det icke nu lärer vara svårare, än före provincebevillningens
uppfinnande, att betrygga
Staten för förlust i bevillning. Då, jemlikt
nu gällande principer, man i allmänhet
ogillar tvångslagar och böter, när sanna
förhållandet dem förutan kan utrönas,
saknar jag icke anledning att fordra, det flere
sådane, afskrifne utur nu gällande BevillningsFörordning,
må från den blifvande Förordningen
uteslutas; hälst ali behöflig upplysning
för bevillningens åläggande inhem
-
Den 3o Mars f. ni.
a45
tas, i afseende på fastigheter å Landet, af
Kronans Jordebok och flere års Taxeringslängder,
och i afseende på personer, till personlig
bevillning, af Kyrkoböckerne och
Husförhörs-längderne, hvilka upplysa om
personers ålder, förhållanden och hemvist.
Desse Handlingar äro tillfyllestgörande, att
läggas till grund för bevillnings påförande;
och borde det få ankomma på hvar och en
alt, utan tvång till uppgifters meddelande
och personlig inställelse, underkasta sig debitering
till bevillning, efter kända förhållanden,
eller ock att sjelf, eller genom ombud,
deri söka ändring och rättelse, då rättvisa
och egen fördel sådant fordrade. Skyldigheten
för de fattigare på landet, att
stundom gå flere mil till en mantalsskrifning,
äfvensom den, att vid uppbördsstämma
tillkännagifva, att Kronoutskylderna icke
då kunna erläggas, och detta vid äfventyr
af böter för uteblifvande borde äfven skäligen
upphäfvas. Likaledes tillstyrker jag
upphäfvandet af föreskriften i 3 Art. i
5 mom. af förslaget till BevillningsFörfatt-.
ning, angående ansvar för ofullständiga uppgifter
på de å ägorne boende inhyses-personer,
nemi., såsom i allo öfverflödig, då
Kyrko- och Förhörs-böckerne upptaga hvarje
person till ålder och bostad. Då det lätt
kan hända vid en större Egendom, att en
sådan icke skatlskrifven, eller annan person,
på en vidlyftigare förteckning kan blifva
uteglömd, är det obilligt, att husbonden,
för välviljan att hysa sådane personer,
a46
Den 3o Mar* f. ta.
skall, enligt förenämnde moment, för så beskaffad
försummelse beläggas med böter,
och hvad som är obehagligäre, förolämpas
genom, tillvitelsen att vara beträdd med
oriktig uppgift. Föreskriften, att afgifva
förteckning öfver fastigheter på landet, är
äfven öfverflödig, då vederbörande Embetsman
hafva Jordeböckerne och Taxeringslängderne
till rättelse; och som skyldigheten
för jordägare, att uppgifva prsesumtiva
värdet å sitt Hemman, är utan allt
ändamål, då på Taxeringsmännen allena beror
att derå göra afseende eller icke, hvilket
i alla fall är obehagligt för dem och
jordägaren, emedan uppgiften oftare icke
godkännes, så anser jag derföre dessa åligganden,
utan all olägenhet, kunna upphöra.
Den först vid sednare Riksdagar uppfundne
bevillning för Inspector och Fogde
rn. m., i mon af Egendomars Hemmantal,
bör, såsom en godtycklig bevillning, hvilken
saknar all grund i rättvisa, otvifvelaktig!
äfven försvinna. Om det är ganska billigt,
att en särskild bevillning erlägges för
betjening till uppassning, är det lika så obilligt,
att sådan betalas för dem, som biträda
vid jordbruket; äfvensom det är orimligt,
att den skall erläggas, om ock en sådan
gårdsbetjent icke finnes vid egendomen, hvilket
ofta händer, då jordägaren sjelf är styresman
för egendomens förvaltning» Jag anhåller,
alt detta anförande må, jemte Betänkandet,
till BerillningsUtskottet remitteras,
Den 3o Mart f. m.
Vid berörde anförande fanns bifogadt
följande:
Sammandrag till jemförelse af Bevillningens
beloppj enligt 1800 samt 1810 årens Förordningar.
Enligt General-  förslagen öfver
Bevillningen samt
lön* och betal-  nings-afgiften för
ar 1806.
1810 Srs Bevill-  ning enligt in-  komne sam-  mandrag.
Stochholms Stad
l5o,2.o8
29
3
3o3,443
37
I I
Upsala Län ....
Stochholms och
56,670
7
7
7'>449
3i
5
Drottningholms d:o
58,649
'7
1
90,159
27
9
Södermanlands d:o
52,7913
21
3
8r,8go
*7
8
Östergöthlands d:o
89,808
1
8
119,030
45
a
Gottlands d:o . . .
16,667
4'
5
20,920
7
7
Calmar d:o ....
5o,8o8
23
2
85,706
57,235
29
1
Blehinge d:o ....
31,311
27
1
32
!
Jönhöpings d:o . .
46,0 r 7
29,298
3
9
54,o85
> 3
7
Kronobergs d:0 . .
4
7
37,932
37
3
Malmöhus d:o . . .
59,681
8
1
102,833
33
—
Christianstads d:o
48,927
23
i
63,236
3o
1
Hallands d:o ....
33,6i 5
48
—
42,470
•7
m
Götheborgs d:o *)
60,910
37
8
183,885
47
10
Elfsborgs d:o . . .
644°7
39
7
72,926
i5
5
Sharaborgs d:o . .
56,888
16
5
76,865
22
5
Nerihes d:o ....
65,74.0
23
2
63,877
42
1
"Wermlands d:o . .
66,939
25
—
65,833
2
2
Westmanlands d:o
56,23o
34
3
55,820
12
—
Kopparbergs d:o
57.236
2
11
51,626
36
8
Gefleborgs d:o . . .
59,572
l6
10
51,927
34
—
WesterNorrlands a:o
4> ,212
45
36,631
42
Summa
1,253,622
22
9I1 >789,691
3o
—
Enligt af mig förut meddelte uppgifter, intygar
C. Sylvan.
Hvaraf för Götheborg! Stad 125,074 ®-:c*r a7 s^*
a 48
Den 3o Mars f. m.
Herr Rothliebj Axelj anförde skriftligen:
Jag
hade ej ämnat upptaga Högloflige
Ridderskapets och Adelns tid med något
yttrande i den fråga, som nu är föremål
för öfverläggningen; men, hedrad med förtroendet
att vara Ledamot i Bevillningsutskottet,
anser jag för en pligt, att med
få ord yttra mig,
Erfarenheten har visat, att Bevillningen
sedan sista Riksdag utgått med mer och
mindre svårighet från vissa Landsorter, som
sakna afsättnings-tillfälle, och i mon deraf
vidkännas en högre grad af penningebrist;
men den har likväl utgått. i8a3 års Ständer
voro i det hela ense om det nu gällande
beskattningssättets företräde framför
det 1810 försökta, och 1812 förkastade. Några
få skiljaktigheter afgjordes uti Förstärkta
StatsUtskottet genom mycken pluralitet,
öfvertygelsen, att det nu gällande systemet,
hvarvid folket blifvit vandt och som har
en längre erfarenhet till förespråkare, är
det rätta, har inom Utskottet varit gällande,
synnerligast af det skäl, att om ett annat
beskattningssätt nu skulle införas, man
med skäl befarat, det den behöfliga och
af Ständerne fastställde bevillningen ej skulle
utgå. BevillningsUtskottet, som ej kunnat
med visshet bedomina, huruvida ej en
ökning af bevillningen skulle blifva behöflig,
i anseende till de flere begärda anslag,
Den 3o Mars f. m. 249
och sorn tillika insåg, det icke bevillningen,
med hopp om dess utgående, skulle
kunna till högre belopp, än den är, fastställas
för jordbruk och näringar, har, för
att äga någon utsigt till en, ehuru ringa,
höjning uli densamma, vidtagit de få förändringar,
som nu i förevarande Betänkande
om grunderne äro intagne och hvilka
kanske med skäl klandras, såsom t. ex. bevillningen
af löner från och med 5o R:dr,
då skyldigheten till bevillnings erläggande
deraf, enligt ännu gällande stadga, vidtager
först, då lönen öfvergår 200 R:dr. Utskottet
har aldrig ens egt någon förmodan,
att ett så magtpåliggande Betänkande som
det, hvilket innehåller grunderne för bevillningen,
skulle utan återremiss antagas,
och då har åtminstone jag, såsom UtskottsLedamot,
hoppats, det anmärkningarne vid
återremissen måtte beledsagas med så upplysande
och på öfvertygelsen, attnågot bättre
finnes, verkande facta, att Utskottet deraf
skulle kunna hemta skäl till andra åsigter,
än de nu framlagda. Här har tal atö om
åtskilligt, som jag förbigår, för att ej förlänga
discussionen; men då jag i Be vi 11-  ningsUtskoltet under förra Riksdagen bestridde
bevillnings erläggande för så kalladt
öfverflöd, hvarom var stadgadt uti 1818
års BevillningsFörordning; då jag jemväl
i Förstärkta StatsUtskoltet i8a3 voterade
emot detta beskattningssätt, hvilket äfven
der med betydlig pluralitet förkastades och
Den 3o Mars f. m.
jag slutligen under denna Riksdag inom Utskottet
varit af samma tanka; kan jag ej
undgå att på det högsta bestrida den nu
föreslagne beskattningen af öfverflödsartiklar,
såsom vin, caffe, the m. m. helst
hvarje consument, i följd af varans ökade
pris, till säljaren betalt Tullen, och således
redan till Staten erlagt bevillning för
det öfverflöd lian förbrukar, samt förbrukningen
dessutom snarare bör tillskrifvas vanan
med flere omständigheter, än någon böjelse
för öfverflöd och lux. — Lyckligt vore,
om folkets förmåga stod i bredd med
dess goda vilja att åtaga sig en bevillning,
som motsvarade alla sig yppande behof;
men ännu lyckligare folket, då Regeringen,
under erkännande af den goda viljan, anser
folkets välmåga för sin rikedom och
hvarje skattdragandes förmögenhet såsom sin
pålitliga skattkammare, i behofvels stund.
Herr Hierta, Gustaf: Jag har trott mig,
i afseende på ifrågavarande ämne, böra utgå
från den grundsatts, att så länge icke
myntets värde är bestämdt, så länge samhällsformerne
äro så beskaffade, som de nu
äro, och så länge representationen i Bevillningsfrågor
beslutar på fyra Stånd, hvilket
tvingar oss, att endast tänka på sådane bevillningsgrunder,
som kunna af alla Stånden
bifallas, samt slutligen, så länge de
nödiga Statistiska upplysningar, som fordras,
för att bedömma en beskattnings mer
Den 3o Mats f. m.
eller mindre användbarhet för landet, icke
finnas; är det icke möjligt alt ordna ett nytt,
förbättradt BevillningsSystem. I följd deraf
har jag inskränkt den ringa tid och bemödande,
jag kunnat skänka åt ämnet, derhän,
att allenast eftersträfva det Bevillningsutskottet,
i dess Betänkande, måtte tillrättavisa
de brister, som vidlåda detaljerna
af hittills varande system. Jag bör kanhända
vid detta tillfälle nämna, aLt jagenskilt
ämnat egna tiden till nästa Riksdag,
att, i gemenskap med flera i orterne boende
personer, söka samla materialier och utarbeta
något helt förslag, i fråga om vår
beskattning, så att Rikets Ständer skulle
kunna vid nästkommande Riksdag en ändamålsenligare
bevillning sig åtaga. Jag hoppas
att i detta afseende äfven från England
få del af de resultater, som der vunnits
genom ett arbete af ett talrikt sällskap, som
flera år gemensamt arbetat för samma mål.
Jag tror och hoppas, att man likaså hos oss
skulle lyckas, att frambringa något resultat,
om 60 å 80 personer, i alla orter af Riket,
sammansatte sig, alt, efter en bestämd plan,
genom fullständiga beskrifningar öfver verkliga
förmögenhets- och inkomst-förhållanderne,
ett sådant utarbeta. Jag får således
yttra, alt jag för närvarande icke kan
tillstyrka BevillningsUtskollet, alt ingå i
någon väsendtlig rubbning af det hittills
följda systemet. Folket är nu vandt vid
de detsamma åtföljande bestyren; del är
Deti 3o Mars f. ra.
sådant, att de fyra Stånden derom lunna
blifva ense; och det står äfven i passande
förhållande till närvarande myntväsende,
som är af den beskaffenhet, att beständig
förändring å egendomsvärdet måste befaras.
Jag fruktar, att alla, äfven de mest
tjenliga, förändringar skulle medföra egendomsvärdenas
våldsamma och otjenliga rubbande;
hvilket jag så mycket heldre söker
förekomma, som de redan, genom nödmynts*
systemet, äro derföre utsatte. Utgående
från denna åsigt måste jag godkänna Utskottets
Betänkande, utom i en enda punkt,
hvari jag begär rättelse. Det är 17 Morn.,
der Utskottet troligen gjort ett litet misstag,
då Utskottet talat om särskilde lägenheter,
utan att utsätta: Kronolägenheter.
Det är oek derigenom Utskottet kommit
till den slutföljd, att sådane lägenheter skola,
såsom hittills, med bevillning beläggas.
Då dessa lägenheter bortarrenderas för Kronans
räkning till den mestbjudande, ligger
häruti en tydlig och klar följd, att derför
betalas allt hvad man anser sig kunna betala,
utan bevillning. Staten drager således
af arrendet samma nytta, som den kunde
draga af bevillningen; och jag tror derföre,
att della förslag i 17 Mom. bör helt
och hållet utgå. Hvad åter rör beskattningen
af fastigheter på Landet och i Städerna,
erkänner jag det missförhållande den
framställer, till och med i tillämpningen
till Stockholms Stad. i allmänhet står, i
Den 3o Mars f. m.
a53
afseende på Taxeringen, Stockholms Stad
i ett tydligt missförhållande till de öfrige
Städerne, likasom dessa till landet i allmänhet.
Jag vill likväl ej upptaga liden
med framvägg ning af några ziffror, då min
slutsatts dock endast skälle leda till det resultat,
att för närvarande ingenting synnerligt
härutinnan kan åtgöras. Jag vill
blott yttra, att Herr af Billberghs uppgifter
icke i det ringaste äro öfverdrifue, och
att sältet att i de flesta fall beräkna husvärdena
i Stockholm efter Brandförsäkringsvärdet,
är troligtvis en väsendtlig orsak till
det origtiga förhållandet. Hvad jag dock
vågar anhålla är, att BevilluingsUtskottet
täcktes behjerta det förhållande, hvaruti
Krono- och Krono-Skattejorden befinner sig;
äfvensom att Utskottet täcktes föreslå Rikets
Ständer något undantag från de föreslagne
grunderna, ehvad de röra vissa orter,
som äro i det skick, att Rikets Stan- *
der böra gå till väga med mycken varsamhet,
i frågan att fortfara med en lika
stor beskattnings utkräfvande, som hittills.
Hvad första delen häraf angår, så kan det
icke undfalla Utskottet, som säkert redan
gjort sig redo för tillståndet i landet, att
Krono- och Krono-Skattejorden är till den
öfverdrift beskattad emot all annan, att om
än man kan invända, att skatternas utgörande
äro inberäknade i egendomsvärdet,
äro de likväl så tunga, att jag anser all
den nedsättning i bevillning, som vid den
-
a54
Dt; n 3o Mars f. m.
na Riksdag kan och hör ifrågakomma, böra
lända denna del af Svenska jorden till
godo, Jag får således anhålla, att BevillningsUtskottet
lackes föreslå en billig nedsättning,
ti i 1 exempel, lill i per mille i
den bevillning, som kommer att utgöras till
nästa Riksdag af Krono- och Krono-Skattejord.
Hvad åter senare delen beträffar,
så är det i synnerhet om vissa delar af
Westergöthland, som jag anhåller Utskottet
täcktes taga närmare kännedom, samt,
om möjligt är, föreslå, att fastighets-bevillningen,
intill nästa Riksdag, för dessa orter
måtte eftergifvas. Det bör icke vara
svårt för Utskottet att erhålla närmare kännedom
om förhållandet; och jag förbinder
mig för min del, att afgifva en specifik
förteckning på en del af dem, hvarest förhållandet
är sådant, alt alls ingen skatt
skall kunna utgå om 5, 6 å 7 år, så
framt den under tiden lika tungt som nu
utkräfves. Då så många anmärkningar redan
blifvit gjorda, och jag vid detta som
andra tillfällen skall söka att icke upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, anhåller jag
att längre fram få till Utskottet aflemna
upplysningar i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Land'tMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Cederström, Jacob: Då det
Den 3o Mars f. m.
i55
icke kan bestridas, att samhällets trefnad
till stor del beror derpå, att skattebördorna
äro jemt fördelade; så kan det svårligen
undgå att väcka förundran, att BevillningsUtskottet
icke sökt inkomma med något
förslag i detta afseende, eller åtminstone
med någon vederläggning af de förslag,
som i sådant afseende blifvit afgifna. Utskottet
har, rörande det af mig i delta hänseende
ingifne förslag, yttrat: Hvad nu först
angår-Herr Friherre Jacob Cederströms ofvannämnda
Motion; så, och då den deri
framställde beskattnings-princip står i ett
nästan oskiljaktigt sammanhang med Herr
Friherrens midt omfattande plan för grunderna
till ett nytt Statshushållnings-System,
har, med förbigående af hvad som i öfrigt
emot verkställigheten af denna princip kunde
invändas, det icke synts Utskottet lämpligt,
att med dess lösryckande från berörde
system, hvilket nu är föremål för handläggning
hos flere Utskott, sorn deröfver
ännu icke afgifvit något yttrande, serskildt
och isoleradt ifrån det hela, fästa sig vid
Herr Friherrens förslag, till hufvudgrundsats
vid Bevillningens åläggande, utan får
Utskottet alltså härmed afstyrka dess antagande.
Härvid får jag anmärka, att bland
de Utskott, som hafva att skaffa med föremålen
för min Motion, utgör Bevillningsutskottet
ett. Det hade således ovilkorligen
ålegat detta Utskott, att med de öfriga
öfverenskomma, att öfverlägga derom i
256
Den 3o Mars f. m.
sammanhang med hvad motionen i öfrigt
innehåller, eller också om Bevillnings-principen
i och för sig sjelf, emedan den låter
sig tillämpas lika väl enskildt, som om det
öfriga antages. Då det icke torde vara
möjligt bestrida, att Sverige äger 1,468,000
mantalsskrifne innevånare, och att man af
de, min motion bifogade. Tabeller kommer
att finna, det hvarje person öfver hufvud
kan räknas äga en inkomst af 3oo R:dr;
bör Bevillningen kunna utgöras med icke
fullt en half procent, om Bevillnings-summan
utgör 2,000,000. Att sådant skulle lätta
beskattningsbördan, genom en jemnare fördelning,
synes tydligt, då somlige deremot
nu få betala 5 till 10 procent af inkomsten.
Det är justsådane förhållanden, hvarigenom
de förmögnare classerne, i synnerhet Handelsclassen,
undandragas beskattningen; då
deremot jordbrukaren blir för tungt tryckt,
Jag anhåller derföre, att BevillningsUtskottet
tillika med de öfriga Utskott, till hvilka
min motion är remitterad, afgöra, om
icke denna del bör isoleradt bearbetas, eller
om Utskotten vilja i ett sammanhang
utlåta sig öfver motionen.
För öfrigt förekomma, afven med bibehållande
af 1812 års Bevillningsgrunder,
åtskilliga anmärkningar. Utskottet anser det
sätt för Bevillningens utgörande, sorn har
för sig en sextonårig erfarenhet, samt viss
he
-
Den 3o Mara f. m.
aåjr
heten att motsvara sitt ändamål, och hvilket
derjemte, såsom numera allmänt kändt
i hela landet, medför så väl lätthet vid
verkställighet, som redighet i afseende på
redogörelse och controll, böra utan hufvudsakliga
förändringar bibehållas. Det förefaller
mig dock besynnerligt, att 16 års
erfarenhet har blifvit framställd, såsom skäl
härtill, ehuru icke någon af Utskottets pluralitet
vågat framkomma med den sats, att
detta beskattningssätt jemnast fördelade skattebördorna.
Finnas några utvägar att föreslå
någon jemnare beskattning, så tror jag
att icke 16 års erfarenhet kan hindra oss
att nu tillgripa den, som kan lemna en rättvis
lindring åt de medborgare, hvilka i 16
år varit för drygt beskattade.
I afseende på värderingen af mjöl- och
sågqvarnar, valk- och stampverk etc., har
Utskottet föreslagit, att värdet borde innefattas
under hemmanens skattläggningar.
Den frågan står i gemenskap med Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, att grundskatterne
skola upphöra för sågar, valk- och stampverk,
och deras utskylder utgöras ensamt genom
Bevillning, till det belopp, som motsvarar
den nu varande Bevillningen, tillika med
Grundskatten. Denna fråga tillhör Be vill—
nings-, Stats-, Lag- och EkonomiUtskottens
gemensamma handläggning, och har i Ekonomiutskottet
redan varit under utarbetning,
i8 H. 17
258 Den 3o Mars f. ra.
dervid samma princip ansetts böra utsträckas
till mjölqvarnar. Ersättningen till Statsverket,
eller Indelningshafvare, förgrundräntan
skulle af bevillningsmedlen fy 1 las.
Det är ensamt för de qvarnar och sågar,
hvilka i hemmanens skattläggning äro inbegripne,
som Utskottet icke kan tillstyrka
någon rubbning, förrän en speciel undersökning
förutgått vid hvart och ett sådant
verk, hvarigenom må kunna utrönas, till
huru stor del de ingå i hemmanens skattläggning,
och sålunda visadt är, huru mycket
afdrag bör ske i hemmanens grundränta.
En sådan undersökning bor kunna ske
till nästa Riksdag.
Utskottet föreslår 3:o en Minimi-tariff,
som för hemman och lägenheter inom hvarje
Län upptager ett värde, hvilket ej får
nedsättas. Då 1812 års Bevillningsgrunder,
efter Utskottets tanka, böra gälla, är
svårt att se, hvarföre 1823 års Mimini-tariff
nu skall undergå någon förändring. Det
är äfven angeläget, alt få se motiverna,
hvarföre, till hvilka delar och till hvad belopp
denna Minimi-tariff skall ändras.
Utskottet har ansett Embetsmännens
beskattning böra sträcka sig ända till löner
af endast 5o R:dr, eller den inkomst, som
är bestämd, för att efter 60 års ålder icke
slippa utgöra mantalspenningar. Detta anser
jag alldeles otillbörligt. Det är ieke
Den 3o Mars f. m.
209
tänkbart, att en tjensteman, med mindre
än 200 R:drs inkomster, kan hafva mer, än
han oundvikligen behöfver för sitt uppehälle,
utan serskildt afdrag af någon Bevillning.
Bevillning af löner i allmänhet
är till sin princip oriktig, och innebär ej
annat än att gifva med den ena handen och
taga tillbaka med den andra. Tjenste-utöfningen
utgör den enda rättsenliga ersättning
Staten för lönen borde fordra. Utskottet
har ock ansett Bevillning af Testamenten
böra sträckas ända till 5o R:drs
belopp, i stället att den förut upphört vid
3oo R:dr. Denna Bevillning af Testamenten
är icke enlig med Bevillningsgrunderna
i allmänhet, utan står alldeles isolerad,
och borde således rättas efter den beskattnings-princip,
som i allmänhet blifver gällande.
För min del har jag trott, att Testamenten
böra upptagas såsom en inkomst
för året, och i sådant hänseende underkastas
Bevillning, då man icke behöft någon
olika Tariff. Utskottet har föreslagit, att
värderingen af mjöl- och sågqvarnar måtte
verkställas efler de grunder, som finnas utvecklade
i 3 Art. af i8a3 års Bevillningsförordning,
men att i fråga om det i slutet
af 20 Mom. 2 §. 3 Art. omnämnde undantag
för mjöl- och sågqvarnar, borde tilläggas
vid Momentets slut: eller seder
mera
såsom husbehof s-inrättningar tillkomnej
emedan dessa qvarnar böra vid hem
-
2Ö0
Den 3o Mars f. m,
mans-värdet af ses och inberähias. I afseende
härpå gäller i första rummet, hvad
jag hade äran anföra om beskattning i allmänhet.
Men, i afseende på grunderne för
värderingen, anser jag alldeles ickeBevillnings-förordningens
föreskrifter lämpliga,
för att komma värdet så nära, som möjligt.
Den ränta qvarnar i allmänhet erlägga, är
så obetydlig mot afverkningen, att om den
tages till grund för värdet, kan detta icke
jemföras med det rätta; och då de i sednare
tider anlagda lägenheter äro mera beskattade,
uppkommer en olikhet emellan
qvarnar, nära hvarandra belägna, som lätt
kan medföra missnöje och icke väcka förtroende
till lagstiftarens noggrannhet.
Friherre Boije har yttrat, att öfverflöds-afgifterne
borde å nyo upplifvas, för
att, som lian trodde, derigenom erhålla af
de förmögnare ett bidrag till fattigares underlättande,
och Friherren har bland sådana
artiklar uppgifvit vin, caffe och socker.
Hvad först vin beträffar, så har jag enskildt
visserligen ingenting deremot, ehuru väl
det vore en origtig princip, som i afseende
härå komme att tillämpas. Men i afseende
på caffe och socker, tror jag att Frilierrens
afsigt, långt ifrån att medföra den
åsyftade lindringen, skulle komma att mera
drabba den fattige, än den rike.
Herr af Billberghs uppgifter på olikheten
emellan Handlandes oeh Borgares be
-
Den 3o Mars f. i».
skattning i olika städer, efter närvarande
förordning, synes stå i en besynnerlig strid
emot Bevillningsgrundernas bibehållande nf
ett Utskott, hvarest Herr af Billbergh sjelf
är Ledamot. Denna stridighet må det vara
honom sjelf förbehållet att kunna förklara.
Herr Hjerta anser myntvärdets obestämdhet
icke medgifva tillfälle, att genom
ett nytt Bevillnings-system tillvägabringa
en jemnare beskattning, men lofvar alt till
nästa Riksdag sysselsätta sig med ett förslag
härutinnan. 1 afseende på den första
omständigheten, hemställer jag hvad myntvärdet
kan hafva för inflytande på sättet att
utgöra det belopp, som uti skattebidrag erfordras;
ty om de utgöras i papper eller
silfver, blir det likväl alltid en nominel
summa, som måste utgå. I afseende åter
på löftet, att till nästa Riksdag inkomma
med ett förslag, så, om det blir uppfyldt,
är det visserligen ganska väl; men jag tror
icke Svenska folket behöfver afvakta dessa
fem år, emedan verkställbara förslager i
detta hänseende nu icke saknas. Jag anhåller
på dessa grunder om återreiniss af
Betänkandet.
Friherre Liljehorn Gustafj uppläste
följande:
Sedan jag uti frågan om Bevillnings
åläggande för Recognitions-smide reserverat
mig emot det Betänkande, som Utskottet
Den 3o Mars f. m.
rffgifvit, anser jag mig ock böra vördsamligen
tillkännagifva orsaken och grunderne
för denna min reservation.
Enligt 1823 års BevillningsStadga är
grunden för en sådan smides-beskattning
ingalunda bestämd; deremot härleder sig
denna afgift, som utgår med 32 sk. å 1 R:dr
B:co för skeppundet, från Kongl. Majrts Nådiga
Bref af i8o3, men bar tillförene icke utgått.
Den orsak, som föranleder sökandet
af en tillökning i smide, är förnämligast
den, att det smidesbelopp, för hvilket vanlig
hammarskatt erlägges, kan vara till verka
d t på halfva eller tre fjerdedelar afåret;
i hvilken händelse bruksägaren, särdeles
om undersmide vid bruket saknas, skulle
vara nödsakad att underhålla och löna smeder
och arbetare den återstående delen af
året, utan påräknadt gagn och nytta. Då
man visar sig äga öfverflödig eller tillräcklig
tillgång på kol och tackjern, samt icke
behöfva utvidga verkstäder, vägras vanligen
icke ett sådant smide; men, i följd af
desse olika localförhållanden, bestämmes
afgiften i privilegierne till ofvansagde lägre
eller högsta belopp. Derigenom inträffar
dock den, i min tanka, högst obilliga
olikhet i beskattning, att då ordinarie
hammarskatt betalas med 1 Skepprd för 100,
eller 18 R:dr B:co, uppgår skatten för 100
Skepp:d Recognitions-smide till 66 R:dr 3a
sk. å io(o R:dr B:co. Efter den vedertagne
Den 3o Mars f. m.
aS3
och giltiga princip, som bjuder, att, imon
af de förmåner man njuter, Staten må äga
sin inkomst, anser jag, för min del, att
äfven skatten för Recognitions-smidet bör
utgöras i någon öfverensstämmelse med ordinarie
Hammarskatten, men icke till så
mångdubbladt värde, som det, hvarmed
den de senare åren måst erläggas; och tror
jag, i följd häraf, att föreskrifterne härom
böra uti BevillningsStadgan tydligen uttryckas.
Jag anhåller ödmjukast, att detta mitt
anförande må med de öfrige RiksStånden
varda communiceradt.
Herr af Malmborg, Abraham: Jag har
utaf Herr af Billbergh och flere Talare blifvit
förekommen uti upptagandet af åtskiliige
omständigheter, som jag funnit föranle»
da till anmärkning emot i fråga varande Betänkande;
och jag vill således endast lasta
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på följande, som jag ansett mig böra tillägga.
Uti femte punkten af gunderne för Bevillningens
utgörande har Utskottet föreslagit,
att alla utlånta capitaler, af hvad
beskaffenhet som hälst, icke komma att serskilt
beskattas; men att låntagare, som Bevillnings-afgiften
till Staten förskjutet, må
vara berättigad, att vid liqvid om räntan
afdraga ett sådant förskott; hvarvid gälla
de controller, som 1823 års Bevillnings
-
*64
Den 3o Mars f. m.
förordning innehåller. Till detta stadgande
synes mig böra fogas det påbud, att
låntagare, så framt han vill tillgodonjuta
förenämnde rättighet, bör ovilkorligen vara
skyldig, att å förfallodagen erlägga den utfästa
räntan. Under utöfningen af Domareembetet
har jag hämtat, såsom mig synes,
ostridiga anledningar till denna anmärkning,
då jag, vid handläggningen af en stor
mängd skuldfordringsmål, fått höra nästan
alla långifvare klaga deröfver, alt de måst
vidkännas Bevillnings-afdrag å räntan, oaktadt
låntagaren ofta i flere år försummat
betala densamma, och icke utan lagsökning
kunnat förmås dertill. Emot en sådan tredska
af gäldenären finnes intet äfventyr för
honom stadgadt, hvilket lemnar honom öppet
tillfälle att, efter eget godtycke, skada
borgenären, hvilken, jemte förlusten deraf
att icke inom laga tid hafva fått den betingade
räntan, sorn ofta är det enda han till
lifsbergning äger, äfven måste vidkännas
Bevillnings-afdraget. Rättigheter och skyldigheter
äro således icke rättvist fördelade
emellan borgenär och gäldenär, då den förre
är uti Bevillnings-förordningen ålagdt
ansvar, om han vägrar godtgöra bevillningen
å räntan; men gäldenären deremot,
utan minsta ansvar, får, så länge en orättvis
känsla hos honom medgifver det, försumma
att betala.
Det lidande, som häraf för borgenären
ostridigt uppkommer, kan domaren, med
D en 3o Mars f. m.
a65
flen bästa vilja i verlden, att dela rätt
emellan folket, icke afhjelpa, då ingen lag
stadgar ansvar för den på sådant sätt treskande
gäldenären, som icke skäligen må
till sin ursägt invända, att Borgenären genast
kunnat utsöka sin fordran; ty ett så
oförståndigt inkast tyckes kunna bemötas
endast med den frågan: Ser du fördenskull
så illa ut, att jag så goder är? Jag vågar
derföre vördsammast hemställa, om icke
Betänkandet bör återremitteras och Utskottet
anmodas att, gemensamt med Lagutskottet,
föreslå ett lagbud, hvarigenom Borgenären
må kunna skyddas för det lidande,
hvilket i annat fall, såsom jag uppgifvit,
ensamt träffar honom, utan minsta känning
för Gäldenären, som ofta samvetslöst fägliar
sig åt, att på sådant sätt hafva kunnat
skada den, som i nödens stund räckt
honom en hjelpsam band.
Att något häremot stadgas, synes mig
vara med rättvisa öfverensstämmande. Min
öfvertygelse härom styrkes vidare deraf,
att Lagstiftaren medgifvit Disconterne rättighet,
att icke allenast straxt afdraga räntan
för de af dem utgifvande lån, utan
ock att utfordra straffränta, om icke betalning
på förfallodagen sker. Och med mitt
begrepp om rätt och billighet kan det icke
förenas, att den ena långifvaren har större
förmåner och rättigheter, än den andra;
ty det torde stå fast, att lagstiftaren, om
Den 3o Mars f. m.
han vill anses för rättvis, bör lika ömt
och noga vårda allas rätt.
I öfrigt får jag vördsammast förklara,
det jag till alla delar instämmer uti de af
Herrar Tham, Uggla, Nordenankar, af Billbergh,
af Geijerstam, Petterson, Alund och
Donner gjorda reservationer emot det af
Utskottets Pluralitet fattade beslut, att alla
löner, som öfverstiga 5o R:dr, och attalia
Testamenten, som uppgingo till och öfver
5o R:dr, skulle vara underkastade be vi 11-  ningsafgift. Hvad bemälte Herrar häremot
anfört och antagit, tinner äfven jag vara
byggdt på så osvikliga rättsgrunder, att de,
såsom mig synes, hvarken böra eller kunna
motsägas, eller med antagliga skäl underläggas.
Jag får endast emot beslutet om bevillning
af Testamenten tillägga ett skäl,
som jag icke finner vara anfördt i reservationen;
det nemligen, att Testamentstagaren,
i händelse af klander mot Testamentet,
skulle under rättegången få vidkännas besvär
och kostnader, som icke ersättas, om
han vinner i en och tappar i en annan
Domstol, och som tilläfventyrs öfverstego
Testamentets värde; hvarigenom han således
finge vidkännas förlust, om han ock
slutligen vunne saken. Jag får derföre äfven
i dessa delar yrka återremiss af Betänkandet,
på det rättelse härutinnan, på
Den 3o Mars f. ni.
sätt reservationen innehåller, må vinnas;
och torde dessa anmärkningar få åtfölja återremissen
till Utskottet.
Herr Thams Wolrath: Till de förut
gjorda anmärkningar anhåller jag att få bifoga
ett par korta. 1823 års Ständer fastställde,
att alla löntagare, som icke ägde
mera än 200 R:drs lön, skulle vara frie från
Bevillning. Utskottets pluralitet har nedsatt
denna summa till 5o R:dr.- Jag kan
ej finna, att bevillning på tjenst och lön
kan stadgas såsomen rättsprincip; tvärtom,
tror jag den rätta principen vara, att den
lön, sorn Staten lemnar sine Embetsman,
borde utgå oafkortad. Men då behofvet af
bevillning gifvit anledning att lägga den äfven
på löner, tror jag ej, att den bör utgå
af dem, som icke äro tillräcklige för fyllande
af lifvets nödvändigaste behof. Jag
lemnar till Edert omdöme, mine Herrar,
huruvida de talrika classerne af Underofficerare
och SubalternOfficerare, som hafva
öfver 5o R:dr, men ej fullt 200 R:drs lön,
äro i den ställning, att de af denna lön
kunna återgälda något, sedan nödige utgifter
för Uniforms-persedlar, möten m. m.
blifvit bestridde. Likaledes får jag nämna,
att samma förhållande äger rum för en
stor mängd civila Embetsman vid Rikets
Collegier. Jag tror derföre, att då ej någon
trängande nöd är för handen att öka be vinningen,
desse mindre väl lottade personer
268
Dea 3o Mars f. tu.
tora från bevillning vara fritagne, på sätt
som vid 182^ års Riksdag beslöts. Jag liar
äfven varit nödsakad att vara af olika tanka
med Utskottets Pluralitet i fråga om
bevillning af Testamenten. Lika med Utskottet
liar jag funnit rättvist att ändra det
stadgande, som befriade från bevillning alla
dem, som erhöllo Testamenten för trogne
tjenster; ty erfarenheten har visat, att
sådana testamenten af betydliga belopp kunna
göras, endast för att undandraga lagliga
arfvingar hvad dem eljest tillkommit,
och i sådana händelser tyckes det vara rättvist,
att Staten får sin andel af hvad på
sådant sätt lätt åtkommes. Men ett annat
stadgande innehåller 1823 års Författning,
som jag deremot önskade finge qvarblifva,
nemligen att alla testamenten, som ej öfverstiga
3oo R:dr, skola vara fria från bevillning.
Dessa tillfalla merendels personer
af den arbetande classen. Om också
utgiften ej kan anses betungande, af hvad
man så lätt erhåller, medför den likväl flere
olägenheter. För att komma i åtnjutande
af ett sådant Testamente, innan det vunnit
laga kraft, fordras flere formaliteter,
såsom borgens ställande för Bevillningen,
bevakning m. m. . . . Om dessa formaliteter
är största delen af den arbetande classen
ej kunnig. Den måste anlita andra personer
till sitt biträde, och det medför kostnader,
som kunna vara förlorade, om Testamentet
lagligen klandras. Dessutom med
-
Den 3o Mars f. m. 26g
för stadgandet ökadt besvär för Domstolarne,
att för hvarje sådant testamente pröfva
de borgens-förbindelser, som för Testamentets
lyftande måste aflemnas. Jag bade
således önskat, att 1828 års stadgande
blifvit bibehållit äfven i denna del.
I anledning af de anmärkningar, som
blifvit gjorde, skall jag utbedja mig Ridderskapets
och Adelns tålamod för att få
afgifva några upplysningar. Jag skall ej
ingå i någon discussion, rörande tillståndet
af Rikets financer; det tillhör ej Be vill—
nings Utskottet att uppgöra eller pröfva dem.
Men här har den önskan blifvit framkastad,
att man mätte återkomma till det beskattnings-systém,
som antogs år 1810. Jag
medgifver, att det är vackert i Theorien,
och att det äfven vore bra i verkställigheten,
om man kunde förutsätta några oundgängliga
omständigheter; t. ex. att hvarje
skattdragande ägde begrepp om hvad behållen
inkomst är, och kunde uppgöra den,
samt att alla ville redligen uppgifva den.
Erfarenheten berättigar oss ej att förutsätta
hvarken det ena eller det andra, och
jag får i detta afseende åberopa hvad i dag
blifvit anfördt af Herr af Billbergh, rörande
den bevillning, som inom Städerne erlägges
efter behållen inkomst. De upplysningar
han meddelat, torde gifva Rikets
Ständer anledning till den förmodan, att
man sällan rigtigt uppger sin behållna in
-
270
D<;n 3o Mars f. m.
komst, om man kan beräkna den, och att
TaxeringsCornmittéerne hafva svårt att utfinna
den. Detta beskattningssätt lemnar
dessutom för mycket *åt godtycket och osäkerheten.
Att införa edgång, tror jag ej vöre
lämpligt. Den som ej förstår beräkna
sin behållna inkomst, och icke af hederskänslan
förmås att redligt uppgifva den,
skall af egennyttan lätt förledas, att med
ed bekräfta en origtig uppgift. Således finner
jag det vara nödvändigt att blifva qvar
vid de Taxeringsgrunder, som sedan 1818
varit gällande.
Dernäst anhåller jag att få fästa mig
vid den, äfven vid detta tillfälle, omtalade
MinimiTariffen. Den klandrades mycket vid
sisla Riksdagen, men blef af Pluraliteten
bibehållen. Jag tror ej, att den gjort någon
skada, eller att någon egt verkligt skäl
att deröfver klaga, och jag slutar detta deraf,
att på den summa, som för fastigheter,
enligt Tabellen, kunde nedsättas, är ännu
obegagnadt ett värde af ej mindre än 20
Millioner. Jag erkänner, att hela summan
ej kunde begagnas, emedan författnnigen förböd
att generelt nedsätta hemmansvärdet;
men jag tror mig med säkerhet veta, att
BevillningsUtskottet ernar vid det reglementariska
af författningen föreslå, att Comitteerne
få rättighet, att icke allenast partielt
nedsätta hemmansvärdet, utan ock göra
det generelt, om det för något Län,
Den 3o.Mars £ m.
271
Härad eller Socken skulle behöfvas. Om
de erhålla denna rättighet, tror jag ej, att
man får någon skälig anledning att klaga
öfver, det värdena öfverstiga det verkliga
beloppet; hvilket äfven tyckes äga runi vid
alla fria afhandlingar, likasom endast med
utmätningar och ConcursAuctioner ett motsatt
förhållande inträffar.
Af en Ledamot har blifvit yrkadt, att
nedsättning må ske i den bevillning, som
ligger på jorden. Detta tillhör ej förevarande
Betänkande, utan förekommer vid tillämpningen
af grunderne. Sedan man vet,
hvad summa sorn erfordras till Statsutgifternes
bestridande; sedan man vet, huru
mycket Tullen, BränvinsBevillningen och
alla andra bevillningsinkomster utgöra , kan
man först bestämma den summa, som af
personer, egendom, lön m. m. skall utgå.
Då först blir det fråga, 0111 någon nedsättning
kan göras, och på hvilken artikel den
kan ske. Särskilda åsigter hafva här blifvit
framställda i afseende på Capitalionsbevillningen.
En Ledamot har yrkat, att
den skulle höjas från hvad den nu är, eller
ungefärliga värdet af ett och ett halft, till
värdet af sex dagsverken; eu annan, att
den skulle nedsättas. Måhända visa dessa
olika åsigter, att den norm, som i 1823 års
Bevillningsstadga är antagen, är den rätta.
Dessutom innehålla ej grunderne, huru stor
capitations-afgiften skall vara, utan endast
27*
Den 3o Mars f. m.
att en sadan afgift skall äga rum; vid tillämpningen
blir det fråga om beloppet. Jag
tror att den bör blifva sådan, som den
förut varit, af det skäl, att då denna afgift
betalas för personen, och alla personer äro
lika berättigade inför Lagen till skydd, bör
den ej vara högre, än att den utan tunga
kan betalas af hvarje innevånare, och, enligt
denna åsigt, synes mig det rätta nu vara
träffadt.
Mqn har omtalat den olikhet i bevillning,
som erlägges af Landet och af hus i
Städerne. Jag skulle ej hafva något emot
att husen beskattades efter en högre grund,
men får tillika nämna, att all egendom beskattas
efter dess värde, hvilket torde vara
det enda- rätta; ty om Städernes hus
hafva mindre onera, måste deras värde derigenom
höjas, och då finnes deruti ingen
annan olikhet änden, som en egendom har
emot en annan, genom olika grundskatter.
Detta hörer äfven till tillämpningen, vid
frågan om beskattningen af hus i Städerne.
Här har äfven blifvit yrkadt, att Bruken
äro för litet beskattade. Jag tror, att om
man läser i8a3 års BevillningsFörordning,
hvilken är åberopad med någon redactionsförändring,
som antyder, att man vill göra
stadgan tydligare; så lärer man få svårt
att uppgöra några skarpare grunder, än då
man säger, alt Bruket skall uppskattas till
Den 3o Mars f. m. 17Z
sitt verkliga värde, och sedan, att ej mindre
får betalas än efter en viss supponerad
afkastning, antingen egendomen verkligen
ger sådan revenue, eller icke. Detta anser
jag vara den strängaste norm, som kan
antagas, och som tillika står i full parite
med MinimiTariffen för egendom på Landet.
Rätta normen lär väl vara, att beskatta
efter värdet, egendomen må vara af
hvad beskaffenhet som hälst. Då inkomsterna
å ena sidan bestämmas, och utgifter
å den andra afdragas, allt efter rigtig beräkning,
måste behållningen blifva grunden
för egendomens värde, och värdet åter
för bevillningen, alltsammans utan afseende
derpå, om egendomen heter Hus, Bruk,
Säteri, Frälse, Skatte eller Kronoskatte.
Att kunna beskatta Capitalister annorlunda
än hittills skett, har vid förra Riksdagar,
och äfven vid denna, föranledt till
många öfverläggningar. Jag skulle ej vilja
bestrida verkställigheten; men jag har ej
sett eller hört omtalas jnågot användbart
sätt att åtkomma dem, så länge man ej vill
antaga den principen att fördela hela bevillningssumman
Länsvis, Häradsvis samt
Sockenvis, och sedan låta hvarje cummune
inom sig fördela den summa, som skall utgå.
Detta vore, enligt min tanka, enda
sättet att åtkomma Capitalisten, hvilken troligen
vore känd inom hvarje församling,
Men så länge man ej vill antaga detta sy18
H. 18
2 74
Den 3o Mars f. m.
stern, ser jag ej, huru man skall åtkomma
honom. I anledning af hvad som blifvit
anmärkt om olikheterne med bevillningsafdrag
för intecknade och ointecknade Capitaler,
får jag erinra, att bevillningsgrunderne
ingenting derom innehålla, emedan
detta stadgande tillhör tillämpningen af dem,
hvarvid jag förmodar, att den anmärkta olikheten
hör rättas.
Man har äfven sagt, att öfverflöd borde
taxeras. Jag tror mig ej behöfva tillägga
något till Herr af Billberghs yttrande,
att den rätta afgiften är den, som upphäres
genom Tullen. Huruvida en sådan
öfverflöds-afgift, som vi fordom haft, och
som nu är föreslagen, der hvarje person
taxeras lika, är rättvis, må bedömas af
hvar och en, som vet, att vissa personer
äga tillräcklig förmögenhet att dagligen
begagna dessa öfverflöds-artiklar, och
deraf consumera flera hundrade gångor mera
än andra, som högst sällan begagna eller
kunna begagna dem. I andra Länder,
der öfverflöds-afgifterne äro införde, har
det skedt i anseende lill trängande behof
af Ökad bevillning, och sådant har äfven
förhållandet varit i Sverige. I andra Länder
utgå de likväl vanligen icke af personer;
utan genom afgifter, som läggas på varan och
betalas, när man köper den. De trycka i
den mån man förbrukar mer eller mindre
deraf. Kan ej ett sådant heskattningssy
-
Den 3o Mars f. ni. 27-5
stern införas i vårt folkfattiga Land, Och
medför det här olägenheter, svåra att förekomma;
så tror jag, att någon dylik afgift
hos oss icke utan ' orättvisa kan införas.
Jag får dessutom, i anledning af ett
annat Betänkande, som ligger på bordet,
tillfälle att yttra mig öfver detta ämne, äfvensom
om afgift på kortspel, den Utskottet
afstyrkt; till stöd för hvilken afstyrkan
jag vill anföra den omständighet, att om
Allmogen icke utan afgift finge spela kort,
skulle säkert många hundrade tusende angifvelser
göras emot dem, som spelte, utan
att till afgift hafva sig anmält. Friherre
Lilljehorn har yttrat åtskilligt om Recognitionssmide.
Detta ämne tillhör ett särskildt
betänkande, hvarföre jag ej nu vill
uppehålla mig dervid; och för Öfrigt har
jag ej något mera att tillägga, Utan anhåller
endast, att desse anmärkningar må få
åtfölja återremissem
Friherre Boije: Jag har i mitt Upplasta
anförande Sagt, att jag ansåg öfverflödsbevillningens
Uteslutande vara en skriande
orättvisa, och jag har sagt, att de skäl man
gifvit mig till ett sådant förhållande, för
mig voro af intet annat Värde, än förevändningar.
Jag är motsagd, och utbeder
mig således att, i anledning deraf, få yttra
mig. Man har yttrat, att det vore en skriande
orättvisa, att den, som dricker viii
i'8*
Den 3o Mars f. m.
eller spelar kort, skall betala i R:dr; men
ingen annan lär väl anmäla sig till att
dricka vin eller spela kort, än den, sorn
har råd att betala denna summa. I öfrigt
finnér jag besynnerligt, att man vill framställa
för oss följder af en sådan beskattning,
hvilka af all vår erfarenhet befunnits
vara helt annorlunda. Yi minnas alla den
tid, då sådane afgifter bos oss funnos. Uppkommo
väl deraf några fiscalisationer? Är
det sannt, att allmänheten oroades deraf?
Man har sagt, att Bevillningen ligger i
Tullen. Detta låter visserligen ganska bra,
för att förvilla omdömet, men brister i
sanning; hvarpå jag får, såsom bevis, blott
erinra, att tullen på caffe är nedsatt ifrån
5 skill, till 3 skill, på f§:det; och jag
vet ej, huru detta står tillsammans med påståendet,
att en öfverflöds-bevillning der
redan erlägges. Dessa båda beskattningar
äro af helt olika natur; och man bar i alla
tider betalt tull, men tillika bevillning af
öfverflödet. Min rättskänsla är visserligen
icke ofelbar; men så länge jag behåller den,
måste jag anse såsom en skriande orättvisa,
att neka bevillningen på de förmögnare,
för att öka den på de fattigare; och
så anser jag förhållandet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: mot
första punkten i BevillningsUtskottets förevarande
Betänkande måste jag anföra, att
jag anser -Capitations-afgiften börja för ti
-
Den 3o Mars f. m.
digt, då dea skall erläggas vid 17 års ålder;
den bör ej begynna förr, än man är
i den ålder, att man sjelf kan förtjena sitt
bröd, hvilket hos oss sällan är förhållandet
vid 17 års ålder. De, åt hvilka det
är uppdragit, att inmönstra Beväringen, torde
häst kunna intyga, att äfven vid 20 års
ålder många ej äro arbetsföra. Huru många
torpare, eller ägare af sextondedels eller
mindre hemmansdelar, finnas icke, som
sitta med flere söner, för hvilka de ej kunna
få platser såsom drängar. För dem är
denna beskattning ganska dryg. Jag föreslår
derföre, att Capitations-afgiften ej må
börjas förr än vid den tid, då man inträder
i Beväringsåldern, och att det deficit,
som deraf uppkommer, fördelas på dem ,
hvilka äro mellan den åldern och 60 år.
Detta är lätt att verkställa, med ledning
af Tabellverket. Denna anmärkning anhåller
jag måtte communiceras de öfrige RiksStånden,
på det jag måtte få veta, om
denna tanka af dem delas, eller förtjenar
attafslås. I 3:dje punkten tycker jag att, i
stället för de der föreslagne 5o R:dr, höra,
i likhet med hvad som bestämdes år
1823, 200 R:dr blifva den minsta lönesumma,
för hvilken bevillning skall erläggas.
I 4;de punkten om bevillning af AclieBolag,
får jag underställa, om icke det hör tilläggas,
att deras vinst ej allenast skall räknas
efter den utdelade procenten, utan ock dertill
läggas under året förökade invfentarie
-
Den 3o Mars f. m.
persedlar, så att, om ett Bolag uppgifver
sin vinst, och den finnes grundad på utdelning,
det raå vara TaxeringsComitte’en
tillåtit att göra omslutning af räkenskaperne,
för att se vinsten. I 5:te punkten bör
bestämdt föresknfvas, att å landtegendom
brandförsäkringen ej får öka Taxeringsvärdet.
Stadgandet i den förra Förordningen
har man funnit olika förstådt af TaxeringsComitteer
och Landshöfdingar. De hafva
funnits, som ökat egendomens värde med
busens, och jag hemställer om det är rätt.
Det är orimligt, det är inconseqvent, det
är en grymhet att beskatta en person derföre,
att han åt efterverlden velat förvara
en vacker åbyggnad. De Herrar, som förklarat
sig emot öfverflöds-afgiften, kan jag
ej annat än biträda, emedan varan och ej
personen bör bära nämnde afgift. Man har
sagt, att landtbrukaren är mäst beskattad.
Nå väll bör man då dubbelt beskatta honom,
om han, i stället för bröd, nyttjar
macaroni, och caffe i stället för svagdricka.
Man har yttrat, att Bruk voro, jemförelsevis
mot landtegendomar, lågt och för
litet beskattade. Denna mening kan jag ej
biträda, åtminstone hvad Westmanland beträffar,
Man har uppskattat icke allenast
värdet af sjelfva fastigheten, utan äfven productionsvinsten,
man har beräknat alla fördelar,
koltillgång, lätthet att erhålla malmen,
lätthet att få afsättning, m. m.; allt
gådant har ingredierat vid uppskattningen,
Den 3o Mars f. m.
279
så att man verkeligen uppskattat dem p&
det högsta. Jag måste också säga till deras
heder, som varit föremål för uppskattningen,
att de aldrig nekat att betala hvad
man funnit skäligt ålägga dem. Hvad som
blifvit anfördt om minimi-tabellen , föranleder
mig att väcka en ny motion, hvarföre
jag ej nu vill upptaga Ridderskapets och
Adelns tid med något yttrande i det ämnet.
Herr af Billbergh: Friherre Cederström
har behagat tillvita mig en inconsequens,
hvartill jag förmodar att antingen
otydlighet i framställningen, eller mindre
lyckligt minne hos honom, gifvit anledning.
För det ena har jag bevis i mitt
skriftliga anförande, och för det andra appellerar
jag till Ridderskapets och Adelns
bedömmande. Friherre Cederström säger,
att jag, såsom Ledamot af BevillningsTJtskottet,
kunnat först göra mina anmärkningar.
Jag har upplyst, att jag sitter på
en annan Afdelning, och att vi hade så
kort tid för grundernes behandling i plenum,
att det då ej var möjligt för mig att,
med för öfrigt trägen sysselsättning, ingå
uti desse beräkningar. Hvar och en inser,
att dertill fordras lid och rådrum, och det
var icke ens min rätt att få låna hem det
då endast skrifna Betänkandet. Således kan
det icke läggas mig till last eller anses såsom
en inconsequens, om jag sedan gör de
erinringar, som tid och omständigheter med
-
Den 3p Mars f. m.
gifva. Vidare yttrar Friherre Cederström,
att jag visat origtigheten af de närvarande
taxeringsgrunderne för Borgerskapet, men
likväl tillstyrkt deras bibehållande. I det
fallet hänvisar jag till mitt anförande. Jag
har blott föreslagit en modification uti grunden
för borgeliga rörelsens taxerande, nemligen
att bestämma en viss summa, som
Borgerskapet skulle utgöra. Att jag ej afsett
att rubba grunderne i allmänhet, lärer
Ridderskapet och Adeln hafva funnit,
då jag besvarade Friherre Boijes anförande;
ty jag yttrade, att man ej borde generelt
ändra nu gällande hufvudgrunder,
men väl deruti göra de förbättringar, som
kunna vara af nöden. Att BevillningsUtskottet
ej svarat omständligen på Friherre
Cederslröms beskaltningssystem, har haft
en grannlagenhet till grund. Man trodde,
att ett vidsträcktare omdöme öfver detta
ämne ej borde lemnäs ifrån ett Utskott, då
så många Utskott fått remissen. Hvad tillämpningen
deraf på beskattningen angår,
så är det caracteristiska deraf, att man skulle
beskatta brutto-inkomsten. Jag hemställer
till hvar och en billigheten af en sådan
grund. Om en person har 5ooo R;dr
i inkomster, [men han, för alt kunna erhålla
den, måste hålla folk, inventarier,
förlag m. m., som kosta honom 4°oo R:dr,
så är hans behållning icke mera än 1000
R:dr; likväl skall han betala efter 5ooo R:dr.
En annan deremot har också 5ooo R:drs
Den 3o Mars f. m.
inkomst, men af den natur, att inga omkostnader
dervid komma i fråga; denne
komme då ej att betala mera, än den förre.
Om detta icke är orimligt, eller om det är
en rättsgrund, öfverlemnar jag åt en hvar
att bedomina. Jag begagnar detta tillfälle,
för att aflägsna från mig, så vidt det mig
rörer, det yttrande Friherre Boije fällt,
att man ville förvilla omdömet, då man
omtalade, att tullen vore en beskattning på
öfverflödet. Jag vill anföra ett exempel,
som Herr Friherren anfört om vin, att dess
förtärande skulle beläggas med 2 R:drs afgift.
Den, som nu dricker på högtidsdagar
ett glas vin, och förtär kanske en kanna
på året, skulle betala 2 R:dr, och den,
som i sitt hushåll consumerar 3oo kannor,
får ej betala mera, än den förre. Tullen
är rättvisare; när den ena betalar 24 sk.,
får den andra betala i5o R:dr. Jag frågar
då, örn den förmögna ej är beskattad,
och i ett rättvisare förhållande, än genom
den föreslagne afgiften. Jag tror således
ej, att man kan förebrå mig någon syftning
att förvilla,
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Utskottet synes hafva gjort mera afseende „
på lättheten, att taxera till bevillnings, än
på de skattdragandes förmåga, att den utgöra.
Det har ej iakttagits, att bevillningsbördan
är dess mer tryckande, ju mindre
rättvist den är fördelad, och att en större
282
Den 3o Mars f. m.
skatt af ett Folk lättare kan utgöras, dåden
är behörigen fördelad, än en mindre, som
icke är det. Vid 1800 års Riksdag i Norrköping
föreslog jag den progressiva afgiften
af behållen inkomst, eller ock af behållen
förmögenhet, och torde derföre vara
den förste i Sverige, som framställt en sådan
Bevillnings-princip, Den antogs icke
då, men den antogs vid 1809 års Riksdag,
och lades till grund för den Bevillning,
som fortfor till Riksdagen 1812. Vid sistnämnda,
med så mycket skäl kallade, ReactionsRiksdag,
infördes helt andra bevillningsgrunder,
hvilka i det hufvudsakliga
ända tills nu varit gällande, Om man således
nu sätter i fråga, att förändra bevillningsgrunderne,
så är det ej detsamma,
sorn att, såsom Herr af Billbergh yttrat,
vid hvarje Riksdag vilja förändra dem. Yi
hafva snart 17 års erfarenhet och bevis på,
att vår Bevillning är tryckande, och det
i synnerhet genom sin fördelning Tiden
tyckes således vara inne, att deruti göra
ändring. Jag kan ej antaga det af Herr
Hjerta deremot anförde skäl, att Nationen
nu är van vid de hittills följda bevillningsgrunder;
ty en Nation kan äfven vara van
vid förtryck, och det mätte ej blifva något
skäl, att bibehålla det. Jag vill ej säga
derföre, att vår Bevillning är allmänt tryckande,
ej en gång allmänt för den klass af
medborgare, som får mest vidkännas den;
ty jag känner exempel, att, då ett hem
-
Den 3o Mars f. m.
283
man varit för mycket skattlagdt, har ett
annat, till och med i samma by, varit det
jemförelsevis för litet. Orsaken, hvarföre
1810 års bevillnings-grunder öfvergåfvos
1812, var, eller förebars vara, att de åstadkommit
en misscalcul på en half eller 1
million, och att de föranledt åtskilige missbruk
vid uppgifterne. Men hvar och en
bevillningsprincip är åtföljd af några svårigheter
och olägenheter. Den väsend tligaste
af dessa är en ojemn och tryckande fördelning.
Utomdess har äfven det sedan
1812 följda Bevillnings-system visat prof
på en stor misscalcul, fast den bestått deruti,
att bevillnings-summan vida öfverstigit
beräkningen, och i ett fattigt land vore
en misscalcul, sorn leder till en för liten
bevillningssumma, mera förlåtlig, än den
som föranleder en allt för stor. I allt fall
kunna båda dessa slags misscalculer genom
erfarenheten rättas,
Jag vill ej trötta Ridderskapet och
Ä.deln, samt, uppriktigt sagdt, icke heller
mig sjelf, med att noga granska de oss nu
förelaggde grunder för Bevillningen. Jag
vill blott göra några anmärkningar. Det
synes mig vara en motsägelse deruti, att
man å ena sidan ålägger Embetsmän bevillning
för deras lön, och å den andra föreslår
löneförhöjningar. Det vore ju enklare,
att börja med att befria sådane Embetsmän
från Bevillning för deras löner, —>
284 Den 3o Mars f. ra.
Man tror sig ej kunna träffa Capitalislen
genom direct afgift; men Gäldenärens uppgift
på sine skulder kan controllera Capitalistens
på sine fordringar. Äfven tror jag,
att TaxeringsComile'erna kunna något när
utröna Capitalisternes tillgångar, utan att,
sorn Herr Tham föreslagit, bevillningen derföre
skulle behöfva i vissa förut bestämda
summor fördelas på hvart Län, Härad och
Socken särskilt. De betydligare capitaltillgångar
äro något nära kände på hvar
ort. Att Capitalisterne för det mesta varit
befriade från bevillning, kunde vara billigt,
så länge de Gugo vidkännas en indirect beskattning
genom myntets fortfarande försämring.
Men sedan i8i5 och isynnerhet
sedan 1S18 hafva deras capitaler stigit i värde,
i förhållande till fastigheter och till de
fleste inrikes, i synnerhet jordbrukets, producter.
De böra således nu underkastas en
direct bevillning, helst de haft i ersättning
för låne-capitalets försämring en högre ränta,
än i nästan något annat land. Härvid
ville jag dock föreslå, att, i händelse bevillnings-afdrag
af räntan kommer att bibehållas,
icke allenast, såsom Herr Friherre
Boije yrkat, 5 procent afdragas äfven å räntan
för intecknade capitaler, utan ock, alt
detta afdrag icke måtte utgå, utan i de fall,
då räntan betalas på förfallodagen, eller åtminstone
sist inom i4 dagar efter den.
Det är oriktigt, att jordbrukaren är
den medborgareklass.j, som beskattas mest,
Den 3o Mars f. m.
a85
och det i flere afseenden. Dess egendom är
mest synbar; dess grundskatt är mångfaldigt
större, än fastigheten i städerne; och
härtill kommer en vid 1S18 års Riksdag införd
Minimi-Tabell för Taxeringsvärderingen
af hemman, hvilken jag här då ensam
hade den äran att tala emot, såsom den
orättvisaste och strängaste af alla beskattnings-åtgärder
jag hört talas om. Och ändå
är jordbrukaren mer, än någon annan
producent, underkastad en misslyckad production,
och äfven då äro priserne på dess
producter sällan höga oftare, än lian till en
del sjelf får vidkännas bristen, ja sjelf köpa.
Hail har varit mer, än andre producenter,
underkastad antingen concurrence
med utlänningen genom tillåten nära tullfri
införsel, eller ock tvungen sälja för mycket
lägre priser, än han kunnat få hos utlänningen,
genom förbuden utförsel o. s. v.
Den redan vid sisth Riksdag förkastade
bevillnings-afgiften för nyttjandet af vissa
öfverflödsartiklar borde väl ej haft endast
för ändamål, att Öka bevillnings-inkomsten,
utan i synnerhet att minska förbrukningen
af sådana varor, och skulle onekligen i allmänhet
mest drabba de förmögnare medborgareklasser.
I anledning af dessa anmärkningar,
hvartill jag kunde lägga många flere, anhåller
jag om återremiss.
a86
Den 3o Mars f. m.
Herr Anckar swärdh August: Hufvudsakligen
förekommen af Herr Tham i besvarandet
af de anmärkningar, som blifvit
framställde, angående Jernbrukens beskattning,
får jag blott förena mig med honom
i denna del, med det enda tillägg, att om
man äfven tager i betraktande den tull, som
är lagd på jernexporten, skallman, vid sammanräkning
af jernhandteriugens alla skatter,
icke finna denna närings belägenhet så
afundsvärd, sorn man föreställer sig. För
öfrigt, då jag förmodar att återremiss kommer
att aga rum, anhåller jag, att få fästa
Utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
af ett förtydligande i i823 års stadgande
om masugnar, emedan det visat sig,
att ägare af masugnar ofta blifvit besvärade
med anmärkningar från KammarRätten,
som tolkat stadgandet tvärt emot TaxeringsCommitteerne,
Utskottet har väl äfven åsyftat
ett sådant förtydligande, men jag skulle
tro, att ett ännu närmare bestämmande erfordras
i redactionen. Utskottet bar nemligen
föreslagit den ordalydelsen: ”Masugnar
och andelar deruti, hvilkas tillverkning
försaljes * så vida de nemligen icke
”ingått i Värdet af den egendom, hvarun”der
de lyda.” Jag får likväl härvid anmärka,
att Masugns-rörelsen ofta är ett ganska
svårt onus för de StångjernsBruk, sorn
äro grundade på egen tackjerns-tillverkningc
Deras tackjern blifver ej sällan dyrare än
det, som köpes från Bergslagerna; mendet
Den 3o Mars f. m.
287
oaktadt skulle väl någon gäng kunna hända,
att ett sådant Bruk, i följd af flere förefallande
omständigheter, skulle kunna sälja
lill en granne något parti tackjern, för
hvilket Masugnen således borde uppskattas.
I sådant fall skulle jag anse rättvist, om
författningen föresktef, att det verkliga och
lätt controllbara tillveiknings-priset toges
till grund för beräkningen afBevillniiigen*
som då skulle bestämmas till vissa procent
af öfverskottet mot tionde-jernspliset, och
ej, såsom nu sker med StångjernsBruken,
en viss del af Hammarskatts-jernspriset ovilkorligen
anses som behållen inkomst, det
må vara det eller icke. Ett annat förfarande
i denna del skulle säkerligen minska
tackjerns-tillverkningarna, till betydlig skada
för Kronans påräknade inkomster, och
således verka tvärtemot hvad man åsyftat.
Slutligen anhåller jag att i förbigående få
nämna, alt jag betviflar, det någon fabriksrörelse,
redan utan bevillning, är så tungt
beskattad som Masugnarna, hvilka skatta
för hvarje dygn de äro i gång, ofta ända
till en tjugondedel och deröfver af dygnets
tillverkning, utan afräkning för mindre god
gång med Masugnen och andra tillfälligheter,
som verka menligt på rörelsen, utan
egarens eget förvållande.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Jag anser visserligen icke BevillningsUtskottets
föreslagne grunder för den blifvande
288 Den 3o Mars f. m.
Bevil lili ilgen vara de mest tillfredsställande
man kunde önska sig; men då jag måste
erkänna, att jag icke funnit andras förslag
önskvärdare, och icke eller sjelf kunnat utfinna
något bättre, anser jag mig icke befogad
till anmärkningar emot Utskottet, för
det Utskottet ej funnit utvägar till en jemnare
beskattning, än som skett. Hvad för
öfrigt så väl Betänkandet, sorn de deremot
gjorde anmärkningar beträffar, anser jag allt
vara så fullständigt utredt och besvaradt af
Ilerrar Tham och af Billbergh, att jag skulle
tro mig endast onödigt upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med ett upprepande
deraf. Blott ett yttrande har jag ej hört
tillräckligen besvaradt, och anhåller derföre
att få göra ett tillägg i afseende på Frilierre
Boijes yrkande af ö f ve rflöds» afgift er
på åtskillige varor, såsom The, Caffe', Socker,
Vin, Sidenmöbler och dylikt. Sona
jag fattat Friherrens mening’, har han trott,
att en nedsättning i priset på Caffe verkar
minskning i den consumtions-afgift, som
ligger i Tullen. Jag kan ej finna, hvilken
mening detta innebär, och öfverlemnar till
Friherren sjelf att uttyda det. Jag blott
förenar mig med dem, som äro emot öfverflöds-afgifter,
med den erinran, att sådane
afgifter, efter min tanka, aldrig skola
uppfylla behofvet af en rättvis och jemnt
fördelad beskattning. Ty det måtte vara
orättvist, alt en bondhustru pålandet, sorn
dric
-
Den 3o Mars f. ra.
289
dricker caffe endast några få gångor om
året, vid en Auction eller dylika tillfällen,
derföre skall erlägga lika afgift med Stockholms
Caffe-Madamer, hvilka tömma flere
koppar om dagen. Samma förhållande är
med vin. Den, som dagligen sjelf dricker
vin, och dermed fägnar sine gäster, skall
visserligen ej undandraga sigafgiften; meli
jag hemställer, om det icke ofta skulle vara
hårdt för gästerne, att nödgas antingen
neka till värdens bjudning, eller erlägga en
afgift för ett glas vin, som endast tillfälligtvis
erbjudes. Om möbler gäller äfven
detsamma. Jag känner för min del ej större
njutning uti att sitta på en sidenstol, än
på en annan lika väl stoppad. Om vi derföre
ej mera få nyttja siden-öfverdrag på
våra stolar, utan att betala för dem, ber
jag att vi åtminstone, till följd af de rättsgrunder
man åberopat för förslaget, få dem
vi redan åge stämplade, för att opåtalt få
slita ut dem, så vida man ej heldre vill
inköpa dem allesammans, hvilket visserligen
vore det lämpligaste, ifall det är sjelfva
bruket man vill förekomma. Men alt
betala för det såsom en jouissance, kan jag
ej medgifva. Jag instämmer äfven med dem ,
som yrkat lindring för jordbruket genom nedsättning
af fastighetsvärdet, men tror med
Herr Tham, att detta tillhör Bevillningsgrundernes
tillämpning. Slutligen begär jag
återremiss på samma grunder, som de Herrar,
med hvilka jag förenat mig.
18 H. ig
29°
Den 3o Mars f. m.
Herr RibbingArvid: Under samma
åsigter, som de nyss yttrade, anhåller jag
att blott få tillägga några få anmärkningar.
Sjette punkten af de föreslagne grunderne
lyder som följer: ”Bevillning utgöres af de
”inkomster utöfver 5o R:dr B:co, hvilka i
”egenskap af lön, arfvoden, sportlar eller
”tillfällige förtjenster tillfalla de personer,
”sorn äro i Kongl. Maj:ts och Rikets eller
”serskilde Inrättningars tjenst.” I hufvudsaken
förenar jag mig med Herr Tham i
hvad han anfört om Minimi-summans nedsättning
till 5o R:dr. Jag vill derutöfver
blott anmärka en otydlighet i redactionen,
sorn, i fall af Momentets bibehållande i
denna del, kunde förorsaka en missledning.
Der står nemligen ”serskilde Inrättningars
tjenst.” Nu är till exempel Veterinärinrättningen
en serskild Inrättning, och om der
finnas tjenstehjon med 5o R:drs lön eller
derutöfver, skulle desse för densamma kunna
få erlägga bevillning, hvilket väl icke
varit Utskottets mening. Jag förenar mig
äfven med Herr Tham i afseende på den
föreslagne Bevillningen af Testamenten, och
får blott tillägga, att nedsättning afMinimisumman
skall förorsaka ökade besvär för
Auctoriteterne, genom den större mängd
Testamenten, som de få att observera, dels
emedan Domstolarne ofta måste gifva den
enskilte parten förelägganden om hvad han
vid Testamentets bevakning har att fullgöra
i afseende på Bevillningen, såsom att
Den 3o Mars f. m.
V
291
ställa borgen för densamma och anskaffa
Uppbördsmannens bevis deröfver, dels ock
genom de flere förteckningar öfver sådane
Testamenten, som lill Kongl. Majrts Befallningshafvande,
HofRätten och slutligen
Fullmägtige i RiksgäldsContoret, skola aflemnas.
Allt Embetsmanna-bestyret härmed
torde näppeligen i värde motsvaras af
den dymedelst af dessa små Testamenten
härflylande Bevillningen. Slutligen i afseende
på den föreslagne beskattningen af
Vattenverk , hvarom en Kongl. Proposition
blifvit aflemnad, får jag, till undvikande
af vidlyftighet, åberopa Herr Westerstrand»
reservation, med den erinran, att då en del
qvarnar och vattenverk ingått i beräkningen
af vissa hemmans grundskatt, bör, vid
tillämpning af den nya principen iakttagas,
att den, som äger en sålunda beskattad inrättning,
ej måtte derutöfver betungas med
bevillning för densamma, och således komma
att skatta på dubbelt sätt.
Friherre Anckarswärd: I denna sista
anmärkning af Herr Ribbing instämmer äfven
jag.
Friherre Cederström, Anders, hade inlemnat
ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
Att här ingå i någon detail af Sveriges
Beskattnings- och Bevilluings-historia, vore
19*
Den 3o Mars f. m.
helt säkert onyttigt och öfverflödigt, då,
enligt min öfvertygelse, hvar och enafRidderskapet
och Adeln, som vid denna Riksdag
representerar sin ätt, bordt taga en noga
kännedom om detta så högligen vigtiga
ämne. Hvad forntida häfder åt oss bevarat,
bör vara oss heligt, och hvad de ur
de försvunna dagarnes dunkel ännu med
mäktig stämma tala till oss, bör uppmana
oss till efterföljd. Tider och former stå i
yexelförbindelse; så äfven tider och behof.
De sistnämnda böra alltid bestämma vårt
handlingssätt; ty vi kunna med trygghet
säga, att de emanera från en högrestyrande
makt, hvilken fjettrade menniskan vid
behofvet, för att sålunda gifya en nödvändig
driffjäder åt hennes verksamhets-förmåga.
Erfarenheten är den tillförlitligaste historia,
och den, som blott lefvat några decennier,
har utan allt tvifvel af erfarenhetens
studium inhämtat den kunskap, att tiderna
och behofven i nästan oafbruten continuation
förändras. Detta kände våra fäder;
detta böra vi och vår samtid äfven känna
och inse, om ej i kommande dagar våra
afkomlingar skola medömksamt le åt vårt
oförstånd, och tro sig vara bättre än vi.
Men för att ej genom någon vidlyftigare
ingress uttrötta edert tålamod, mine
Herrar, vill jag utan vidare omsvep gå till
det ifrågavarande ämnet, nemligen Bevill
-
Den 3o Mars f. m.
ningen, och vill uppbjuda all min förmåga,
att inför Riddeiskapet och Adeln ytterligare
utveckla principerna för det förslag
till Bevillning, jag till i8i5 års Rikets
Ständers Bevillningsutskott hade äran inlemna.
Likväl får jag dessförinnan hos Högvälborne
Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln anhålla,
att få uppläsa ett Memorial, under namn
af Bihang till Tankarnej rörande Sveriges
senare Bevillningssättj på det Ridderskapet
och Adeln måtte skönja, hvad det egentligen
är, som BevillningsUtskottet i dess
Betänkande nu förkastat. Härifrån ernar
jag ej afstå, för det de äro tryckta, såsom
jag oklandradt låtit läsningen förfalla af sillens
historia vid min motion om segelnotar,
emedan då redan 3 Stånd afgjort saken.
Också finner jag det vara hvarken
mera besvärligt eller svårt, att läsa något
tryckt än något skrifvil. Ifrån uppläsandet
af sjelfva Tankarne, vill jag för tidens vinnande
afstå, och får endast omnämna, att de
i slutet af dem bifogade tvenne Tabeller
utvisa, att beloppet på hvarje bevillningssedel,
då summan är en million, utgör 3
R:dr 34 sk. g r:st.
Härefter upplästes en vid Friherre Cederströms
anförande bifogad tryckt skrift
med Titel: Bihang till Tankarne rörande
Sveriges senare Bevillningssätt, innehållande
VärderingsMelhoden; hvilken skrift var
af följande lydelse:
294 Den 3o Mars f. m.
Till grund för beskattning har jag antagit
de förmåner Inbyggaren i Staten åtnjuter.
Jag har tagit för afgjort, att all afgift
förutsätter ett erhållet eller förväntadt motsvarande.
Om en afgift erlägges utan i förhållande
till någon deremot påräknad förmån,
är den en frukt af Lagstiftarens tvång,
ej af den beviljandes fria begifvande. Den
är i förra fallet en godtyckets vårdslösa utpressning,
i det senare ett af förnufts- och
billighets-grunder föranledt öfverlåtande.
Erfarenheten utvisar i alla tider menskliga
begreppets behof af jemförelse emellan fördel
och uppoffring. Skälen dertill ligga i
menniskans moraliska daning, om hvilken
blott kan sägas att denar sådan, men hvaraf
man endast äger att iakttaga erfarenheten,
om man deruppå vill bygga rättsgrunder.
— Största säkerhet att blifva rättvis
i en beskattning, det är i fördelningen
af de tillskott, dem hvarje invånare
bör erlägga till Statens bestånd, under vissa
gällande samhällslagar, torde dåovedersägeligen
blifva, att suppositionsvis sätta
Staten och dess invånare i ett individuelt
förhållande till hvarandra; att för ett ögonblick
betrakta det Allmänna som en individu
och invånaren somen annan, jag menar
såsom tvenne fria individuer, det vill
säga tvenne lagbundne, hvilka efter rättsgrunder
nödgas agera.
Den 3o Mars f. m. 295
Men huru agera tvenne sådane?
Låt den ena föreslå den andra en uppoffring
i penningar, i varor, i mödor, och
denne skall snart till förmån för sig föreslå
något till utbyte. Men låt nu den förstnämnde,
utan medgifvande af någon sådan
förmån, gifva tillkänna sin fordran att erhålla
en viss afgift af hvad han anser den
andra äga; låt honom vidare, för att väl
försäkra sig om myckenheten af dess egendom,
yrka en bekännelse af hela dess tillstånd;
så torde ingen neka, att den, som
är föremålet för dessa påståenden, med skäl
kan tro sig vara utsatt för våldsam behandling,
och som man säger fallen uti röfvarehänder,
äfvensom att Lagens skydd, om
det anropas, bör honom tilldelas, så i afseende
på dess rätt att utan fritt begifvande
ingenting af sin egendom aflemna, som
äfven på den, att hafva sig dess inre tillstånd
och beskaffenhet förbehållet.
Men ora detta är förhållandet individuer
emellan, på hvad grund kunna de betraktas
ur en annan synpunkt i deras förhållande
till Staten? Eller är det ej just i
behofvet af äganderättens helgd, är det ej
i en förväntad säkerhet om densammas möjligaste
stadgande, sorn en af hufvudorsakerna
till Borgerligt samhälle bör sökas, och
månne någon deri skulle inträda, om han
förutsåg, att en vida mäktigare kraft, sjelfva
Lagstiftningen i det samhälle, hvaraf
296
Den 3o Mars f. m.
han blifvit medlem, skulle en gång hota
honom med de samma faror, till hvilkas
undvikande från enskilta personer, han underkastat
sig SamfundsLagarnes hand.
Vid det stora Stats-arbetet, en beskattning,
synes således billighet, det är jemn
fördelning, böra vara hufvudgrunden, och
skulle motsatsen, skulle en strängare medfart
på, om jag så får säga, vissa punkter
af den till beskattnings-föremål bestämda
fonden, nånsin till antagande kunna föreslås,
vore det endast i det olyckliga fall,
då ett fortsatt krigstillstånd eller hotet af
ett fiendtligt infall tvingade till mått och
steg, hvilkas försvar endast hämtades från
ögonblickets behof eller dröjsmålets fara.
Blott sådane trångmål kunna rättvisa
aflägsnandet från billighetsgrunder i beskattning;
men månne slutligen desse, lämpade
till verkeliga värdet af alla de i Staten under
åtnjutande rätt varande förmåner, ej
äfven skulle blifva de indrägtigaste källor
för Skattkammaren och föranleda till det
understundom gjorda medgifvande, att klokhet
och rättvisa ej sällan äro följeslagare?
Månne ej anledning är till förmodan, attén
Beskattning, som efter säkra grunder drabbar
fonden i stort, skall kunna alstra rikligare
afkastning, än den som, ehuru på
vissa punkter mycket medtagande, åter på
andra ej ens faller, eller faller i en lin
-
Den 3o Mars f. ra.
297
drigare proportion, än den skäligen borde.
—- Blott erfarenheten kan upplysa denna
fråga, och endast möjligheten af en hillig,
en sann värdering till uppskattning kan
grunda hoppet om en fullt lycklig erfarenhet
i detta afseende. Det är äfven i fruktan
för dennas möjligtvis mindre lyckliga
utslag, som utom Capitationen, denna för
personliga skyddet hilliga afgift, jag trott
rummet höra bibehållas öppet för öfverflöds-afgiften.
Den beqvämlighet och frihet,
hvaraf desse slags afgifter (jorn noga
böra skiljas från afgifter på nöcltorfts-artiklar)
för Contribuenten åtföljas, synas till
behofvens fyllande lemna dem ett skäligt
afseende.
På värderingssättets mer eller mindre
fullkomlighet synes således äfven förslagets
bero. Men innan jag går att detsamma framlägga,
tror jag mig i förväg med några ord böra
möta en invändning, som så ofta varit
i fråga, att den äfven nu kunde äga rum.
Man torde anmärka, att oaktadt ett
fortsatt yrkande af billighetsgrunder, förbigår
dock detta Beskattningssätt helt och
hållet en viss dass af invånare, den som
i Staten kännes under namn af Capitalister,
det vill säga de personer inom densamma,
sora utan att äga Jord, Bergverk,
Lägenheter, Qvarnar, Hus, utan att idka
Manufactur- Fabriks- eller Handelsrörelse,
Den 3o Mars f. m.
endast lefva af penningeränta, eller, för att
ej öfverdrifva definitionen, hvarje person i
förhållande till den del af dess förmögenhet,
hvilken han såsom rätt och slätt räntegifvande
begagnar. Få Länder synas böra
äga denna class i dess första bemärkelse särdeles
talrik. I dess andra skall den mer
eller mindre finnas i alla Stater. Sådan
den är i båda fallen, torde dock om densamma
kunna sägas, att de af dess medlemmar,
som i följd af större penningetillgångar
lemna sig åt ett öfverflödigare lefnadssätt,
både lätt och billigt kunna träffas
af väl ställda öfverflöds-afgifter.
Att de åter, som oaktadt penningstyrka
föredraga ett sparsammare lif, i mån deraf
väl skatta mindre, eller om möjligt är,
allsintet; men att det deremot är denna
class man alltid ansett såsom för det Allmänna
nyttig, i dess egenskap af försträckare
eller långifvare under de af StatsLagarne
gillade villkor.
Och sluteligen, att det tredje slaget af
Capitalister, nemligen de, som antingen genom
missgynnande conjuncturer och öden,
blott äro i besittning af ett Capital, kanske
otillräckligt till fördelaktigare företag,
eller de, som genom physiska eller moraliska
plågor, eller andra från ålder och kön
härrörande orsaker, hindras att med fördel
underkasta sig de från näringsrörelser,
Den 3o Mars f. m.
299
Egendomars förvaltning, deras köp och försäljning
oskiljaktiga besvär och omtanka,
förtjena snarast att blifva föremål för skonsamhet,
då de omständigheter, af hvilka
de hero, troligen mera leda till åvlig förminskning,
är förökning af deras förmögenhet.
Täta ändringar uti penninge-väsendet,
alla till Capitalistens skada, samt inom loppet
af ett Seculum inträffade, torde ändteligen
äfven såsom verkliga och ganska kännbara
beskattningar kunna anses.
Till följe af ofvanstående inledning och
med afseende på värderingssättet, betraktadt
såsom enda grunden till förmodan om
ett sluteligt erhållande af fullt tillfredsställande
resultater, anser jag således det vid
hvarje väl inrättad lagskipning antagna sätt
att tillvägagå, äfven böra tjena till föresyn
vid värderingarnes förrättande. Då värdering
ej annat är än ett Domslut, synes det
äfven af ett lika handlingssätt med dem
uti Lagsaker böra förberedas.
Yid betraktande af Lagen i dess princip
finner man, att den, till erhållande af
målens möjligast oväldiga så granskning sorn
afdömmande, noga från hvarandra afskilt
de till dessa föremål hörande åtgärder. I
en nära förening med ämnets natur hafva
dessa kommit alt utföras af:
3oo
Den 3o Mari f. m.
1:0 Vittnen, såsom endast genom salia
uppgifter upplysande.
2:0 Under-Domare, som blott ransakande
under bifogadt tolkande af Lagens
rum, eller så till sägandes förslagsvis afdömmande,
och
3:o Öfver-Domare, såsom ytterligare
granskande och genom slutdom afgörande.
Under skyldig gärd af bifall åt lagstiftarens
häruti visade förutseende, som med
frånkännande af all beslutande rätt inskränkt
vittnet till blott uppgift om sakens sanna
förhållande, som derigenom, att den betagit
UnderDomaren ultimat domsrätt, satt
äfven honom i nödvändighet att så till sägandes
endast blifva Referent af målet, och
som ändteligen i tredje rummet öfverlemnat
det afgörande Utslaget åt en särskild
Domare-makt; har jag trott de till värderingen
hörande åtgärder böra fördelas mellan
trenne dertill utsedda Comitteer, af
vissa gifna och från hvarandra noga skilda
befattningar. Dessa Comitteer skola då till
benämning och göromål blifva såsom följer:
1:0 SockenComitté — sorn endast och
allenast bör bestämma hvarje skattskyldig
förmåns verkliga beskaffenhet och verkliga
production, utan att dess värde bedömma.
2:0 Läns-Comitté — som granskar den
förras uppgifter, i stöd af detsamma upp
-
