# ID: svediakorp-gov349
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 137,278
# sentences: 4,162
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


5b
Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapct och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 182g.
Sjuttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
)
Thorsdagen den 19 Mars 1829*
Plenum klockan io Förmiddagen.
U pplästes Kongl. Maj:ts genom skrifvelse
från HofCanzleren till Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken ankomne
Nådiga Skrifvelse af förliden gårdag, angående
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertinas dödliga frånfälle.
Denna Nådiga skrifvelse lades till handlingarne.
Anmältes och emoltogs HofCanzleren,
m. m. Herr D. von Schulzenheim, hvilken
å Kongl. Majris höga vägnar aflemnade
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af den 6
dennes angående förändring och tillägg i AnsvarighetsLagarne
för Rikets Ständers Fullmäglige
i Bankeu och Riksgälds-Contoiret
samt Directeurerne vid LåneContoiren i Götheborg
och Malmö; äfvensom tvänne Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelser af samma dag, den
ena angående afskrifning af de från Banken
och Riksgälds-Contoiret till Hjelmare
Canal- och Slussverks-byggnad lemnade låne-understöd;
samt den andra rörande Be
-
4
Den 19 Mars f. m.
villningsstadgans tillämpning för 1824 och
påföljande år i frågan om hemmansvärdets
nedsättning i vissa Län.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken anmodade Herr HofCancelleren,
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition och Skrifvelser skulle med första
varda inför Ridderskapet och Adeln föredragne.
Hvarefter Herr HofCancelleren på vanligt
vis utbeledsagades.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 14 sistlidne Februarii under N:o 2 afgifne,
samt den g dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om bestämmande af vissa skyldigheter
för dom, som företaga odlingar af mossar
eller andra sidlände trakter.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste
följande:
Som jag är förvissad, att Ridderskapet
och Adeln med deltagande möter allt, som
rör Medborgares väl och trefnad, tvekar
jag icke att åter upptaga ett ämne, sorn ofta
varit föremål för Ståndets öfverläggningar.
Den 19 Mars f. m.
5
Fastän det önskade resultatet kan synas
aflägset, bör man dock, öfvertygad om
Regeringens loyäuté, att vilja rätta det felaktiga,
och i medvetande af sina afsigters
renhet, oafbrutit söka främja det nyttiga,
samt begagna hvarje tillfälle att bereda det
förtroende för Regeringen, som städse bör
allt mer och mer ökas och taga fasta rötter.
Mina Herrar, måtte vi vara öfverens
om, att förtroende emellan Regeringen och
Folket är den lagbundna frihetens säkraste
grundval; äfvensom rättaste sättet för en
Regering att godtgöra ett misstag, är att
utan fördom emottaga och begagna de upplysningar,
Folkets Representanter öppet och
frimodigt framställa.
Egenteligen hade jag bordt dröja med
detta anförande, till dess motionen vunnit
Utskottets handläggning; men för att vinna
tid, och för att undanrödja den farhåga,
som mången kanske hyser, att de Motioner,
hvilka röra Skånska Roteringen, innebära
en önskan, ornöjelig att uppfylla,
bar jag trodt mig böra framlägga ett förslag,
såsom i min tanka enda medlet att
ernå ett önskadt slut på denna tvist.
I det ögonblick Skånska ständiga Roteringen
blef beslutad, var Europas krigiska
ställning och Sveriges förhållande till
främmande magter så problematiskt, att man
kan nästan med säkerhet yttra den öfver
-
6
Den ig Mars f. mf
tygelse, att, af nit för Fäderneslandets sjelfförsvar,
de lagliga formerna glömdes, I
en sådan stund kunde denna åtgärd mindre
klandras, men i en lugnare tid felar
det icke, att orättvisan, vid en närmare
pröfning, ögonskenligen framstår, ,
Det är, enligt min tanka, i arne afsegnden
Skånska Rotehållare höra söka ändring;
1:0 I åtnjutandet af den \ minskning,
sora lofvades Rothållarne, i händelse
de ingingo uti ständigt knecktehåll;
2:0 Att de Rothållare, hvilka, såsom
frånvarande, blifvit ansedda förfallna lill
ständigt knecktehåll, (märkom väl, att häruti
ligger den inconstitutionella åtgärden,
angelägnast af allt, att tillrättavisa) derifrån
jnåtte blifva fria, om de så för godt linna.
Till vinnande af dessa rättvisa ändamål,
finnes ingen annan utväg, än att för
tillfället upphäfva den närvarande ständiga
Roteringen, och förvandla den till Extra
Rotering, hvilken under sådant skick hör
undergå en Rotejemkning, rättad efter Hemmanens
godhet; med iakttagande att det antal
Extra Soldater må bibehållas, sorn existerade
före ständiga knecktehållet, de nuvarande
Extra Rotar inberäknade.
Sedan denna åtgärd försiggått, böra alla
de ofvannämnde, vid Roteringsåtgärden
frånvarande, hvilka klagat, bibehållas vid
Den 19 Mars f. m.
7
Extra Roteringen, om de sådant äska och
de öfrige förblifva ständigt Roterade, men
med åtnjutande af \ förminskning. Det
är väl sant, att på detta sätt Skånska Indelta
Infanteri-Regementerna minskas med
några 100 nummer, men denna förlust är
rikeligen ersatt genom den rättvisa och loyala
behandlingen af saken, äfvensom genom
Skåningarnes välsignelserika tacksamhet mot
en Regering, som med välvilja går nationens
önskningar till mötes.
Till ernående af ett hastigt resultat,
hvilket alltid är, att på en gång vinna halfva
vägen, när man söker rätt, skulle jag
önska, att Ridderskapet och Adeln instämde
med mig deruti, alt den kortaste möjliga
tid ålades det Utskott, till hvilket
detta mitt Förslag remitteras, att deröfver
afgifva dess betänkande. Jag får i sammanhang
härmed anhålla, att en viss tid af
Utskottet äfven bestämmes, inom hvilken
de Roterade i Skåne må komma i åtnjutande
af hvad jag haft äran föreslå; ty, i
samma stund Rikets Ständer bifallit den
ifrågavarande önskan, bör Konungens sanktion
i underdånighet begäras, hvilken jag
hoppas icke uteblifver, och då kan ingen
större garanti önskas. Utskottet torde äfven
göra sig underrättadt om antalet af
de frånvarande Rotehållare, som klagat, för
att derefter kunna beräkna minskning i Rota
rne.
8
Den 19 Mars t. ra.
Mången kunde tilläfventyrs tro, att jag
vid detta tillfälle ifrar för egen fördel; men
detta är likväl aldeles icke fallet. Tvertom
får jag äran förklara, att jag är och förhlifver
för mina Egendomar i Skåne underkastad
ständigt knecktehåil, emedan derpå
redan var ingådt, innan dessa Egendomar
till mig öfverlemnades.
Jag upprepar det än en gång, att från
den synpunkt jag utgår med mina yttranden,
har jag anledning hoppas ett önskadt
slut på ifrågavarande sak, och med detsamma
vågar jag äfven med tillförsigt emotse
den dag, då man med sanningen enligt
skall erkänna, att Folkets rätt, likasom dess
väl, utgör Styrelsens högsta mål.
Friherre af Nordin, Carl Jolian: Då
jag håde 1818 och i8a3 såsom Ledamot af
StatsUtskottet haft tillfälle taga en närmare
kännedom om beskaffenheten af detta
ämne; och jag sedermera såsom StatsSecreterare
föredragit och contrasignerat det sista
nådiga brefvet i detta afseende, så är
det med både min pligt och min öfvertygelse
öfverensstämmande, att förena mig i
den framställning Friherre Wrangel nu gjort.
Derjemte får jag yttra den önskan, att StatsUtskottet
måtte söka undanrödja det villkor,
som af Rotehållarne år 1812 fastades,
emedan detta vilkors fortfarande gör det
rättas ernående i denna sak omöjligt. Sedan
Den 19 Mars f. m.
9
delta hinder blifvit undanröjdt tror jag, att
en på skäl och rättvisa grundad jemkning
kan och bör äga rum.
Jag anhåller, att detta yttrande måtte
lill vederbörande Utskott få åtfölja Friherre
Wrangels förslag.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen
s Baltzar Bogislaus, uppläste följande:
I Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Plenum den 2 dennes, uppträdde en värd
Talare och recenserade en af mig från trycket
utgifven skrift. Förundrad öfver detta
alldeles nya försök, att göra en för Allmänheten
framlagd afhandling till ett föremål
för granskning inom detta rum, hvarest endast
i vanlig ordning inom RiksStånden
väckte och Rikets Ständers åtgärder tillhörande
ämnen pläga till öfverläggning förekomma,
förklarade jag genast, att jag ansåg
saken icke hafva bordt här framdragas.
Men sedan jag nu fått del af Herr Nordenskjölds
munteliga anförande till Protocollet
nämnde dag, sådant det till vederbörligt
Utskott kommer att aflemnas, och det således
lärer böra anses åtminstone af honom
justeradt, finner jag mig skyldig mig sjelf,
och ännu mera det Stånd jag har den äran
tillhöra, att inom samma rum, der man
IO
Den 19 Mars f. m.
velat angripa mig, besvara detta besynnerliga
anfall; utan att likväl ingå i scientifika
detaljer äf ämnet, eller sådana, som endast
ligga under administrationens pröfning och
afgörande,
Som förfaltare har jag underkastat mig
allmänhetens dom. Som Medborgare och
Riddersman ställer jag mina tänkesätt och
mitt förhållande under denna samlings, och
är sjelf för ingen del skakad af det vanmägtiga
försöket att på min person kasta
en digtad skugga, Oväntadt var det mig,
att i den förstnämnde egenskapen här framkallas;
och lika förvånande var det, att hos
en man med afgjord praktisk erfarenhet i
krigsyrket, sakna nödigt lugn att förstå,
hvad han förmodligen läst, nemligen den
skrift lian bedömmer.
Detta lugn väntar jag hos de flesta af
mina Läsare, För dem behöfves ingen ytterligare
uttydning. Men förde många, som
troligen aldrig läsa sjelfva af handlingen,
anser jag mig böra, till förekommande af
misstydning, äfven med obehaget, att bär
åter upprepa, hvad jag förut yttrat, en gång
för alla förklara hvad jdenna tydligen innehåller,
nemligen;
1:0 Att jag med Centralförsvaret alldrig
förstått den usla feghet, att, likt Sköldpaddan
i skalet, krypa in i Rikets medelpunkt,
lemnande kuster och allt annat till
Den 19 Mars f. m,
11
sköfling och rof åt fienden; utan som, enligt
hela brochurens anda, uttryckligen slår
att läsa, sid, 38 och 3g, den kloka omtanka,
att i hjertat af Riket, der försvarstillgångarne
kunna säkrast och i mästa ymnighet
påräknas, bereda en med krigsförnödenheter
försedd plats, hvarifrån dessa kunna
till hvilken sida som hälst utan allt för
stor svårighet transporteras; och dit man,
sedan man fot för fot emotstått fienden på
gränsen och på hvarje punkt inom den samma,
i händelse af tvungen replie, må kunna
göra den på radien, från alla håll närma
sig till Centrum, och alltså vid den retrograda
rörelsen beständigt förstärka sig,
under det fienden försvagas, med ständigt
ökad osäkerhet på flanquer och rygg.
2:0 Att jag aldrig sagt, icke ens med
några förtäckta ord antydt, det borde den
seglande Flotta vi hafva förstöras, eller
detta vapen bortläggas eller vårdslösas. Om
den värde talaren gifvit sig tid att med
lugn läsa och pröfva min skrift, hade han
derutur icke kunnat draga en sådan mening.
Tvertom: Jag har erkänt och skalL
alltid erkänna nyttan af dettta vigtiga och
imponerande vapen. Men jag har tillika
sökt visa, att SkärgårdsFlottan, tillräckligt
försedd med ångbåtar, är med Sveriges läge
och Sveriges inhemska tillgångar, ännu
mera nödvändig för Sveriges försvar, och
lättare alt under alla förhållanden åstad
-
12
Den 19 Mars f. ra.
lomma; att denna bör i främsta rummet
beredas och anskaffas, och den större eljer
seglande Flottan, af hvilken jag anser
Fregatter för oss bäst passande, emellertid
vårdas och äfven efter tillgångar och behof
ökas; alt intetdera vapnet bör utelemnas;
men att om vi, innan allt vore hos oss i full
ordning, skulle med krig blifva hemsökte,
vi kunde snarare utan betydlig förlust sakna
det större vapnet, som genom allierades
biträde kunde ersättas, än just det, sorn
enligt läge och folklynnet utgjorde vår egen
naturligaste styrka. Allt detta har jag yttrat,
icke för det jag byst minsta tvifvel
derom, alt den hjelte, som vi alla vörda
och med fullt förtroende lyda, ju icke inser
det rätta i ämnet, och drager försorg
om dess verkställande; men för att visa
möjligheten af ett planmässigt försvar för
fosterlandet, och derigenom lugna och öfvertyga
dem, hvilkas opinion några Dagblad,
i min tanka, syntes missleda, hälst jag funnit
symptomer af en skadlig tvekan, äfven
bos män, hvilkas Patriotisme jag hvarken
haft anledning eller rätt att sätta i fråga.
3:o Den löjliga plan, för hvilken jng
beskylles, att ämna Götha Canals farvatten
till stridsplatser, på hvilka Skärgårdsflottan
borde agera, ger anledning tro, att den
värde talaren här velat skämta, icke att
han ämnat anföra en allvarsam kritik. —
Mina år och min sinnesstämning tillåta mig
Den 19 Mars f. m.
i3
icke att befatta mig med ett sådant sätt att
tvista, hälst i så vigtiga ämnen.
Med denna utveckling af hvad jag den
2 Mars anförde, ville jag hälst sluta; men
jag nödgas utbedja mig Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tålamod, då jag af flera
drag i den mot min person och skrift rigtade
kritiken alldeles icke emot något här
förut fällt yttrande, ser mig tvungen att
tillrättavisa den värde talaren och påminna
honom om några Historiska facta, äfven
under hans egen verksamhetstid, hvilkas
verkliga förhållanden han synes hafva
glömt. Orsaken, hvarföre jag anhåller få
göra det nu, innan den vanliga justeringen,
är, att jag då förmodligen är frånvarande.
Jag bör här nämna, att jag, till min förundran,
saknar uti Herr Nordenskjölds dictamen,
ett ämne, som jag genast den 2
Mars vidrörde, och hvilket anförande af
många åhörare kan intygas, nemligen: ”Wanås
fästning, under hvars murar, hvilka,
som orden efter mitt minne folio, på 4°
år ej blifva färdige, armeen borde samlas;
och skulle — efter Herr Nordenskjölds tanka,
Centralförsvar under denna långa tid
ej kunna äga rum.”
Det är mig alldeles oförklarligt, huru
man af min bok kan utleta, alt jag vill ha
den indelta armeen upphäfven. Sedan jag
i hela skriften ej nämnt ett ord derom,sä
-
Den 19 Mars f. m.
ger jag: (pag. G3 och 64:) ”Under sådana
”förhållanden, som dem dessa blad till nå”gon
del torde hafva utredt, anser jag mig
”kunna lyckönska fosterlandet, att de ej
”obetydliga allmänna åtgärder, hvilka i fle”ra
hänseenden blifvit tagne under 17 Ars
”tid, äro så öfverensstämmande med ett
”sant och klokt försvarssystem för Riket.
”Nöjde med hvad som skett, tror jag oss en”dast
böra önska en planmässig fortsättning,
”så fort tillgångarne, mest ändamålsenligt
”använde, tillåta det; och kan jag icke und”gå
att härvid anmärka, att i intet land i
”verlden finnes en inrättning så nyttig och
”så passande att derpå grunda ett verkligt
”nationalförsvar, som Sveriges indelta ar”mée
med dess bosutna befäl, och detta
”vida mera, än hvad väl de stora grund”läggarne
deraf ens kunde föreställa sig.
”Måtte samtiden väl inse och omtänksamt
”begagna de ovärderliga fördelar, som All”magten
beskärt oss.” ■— Kan något tydligare
sägas emot indelta aromens upplösning?
Lika litet kan jag begripa, hvad som
förmått den värde talaren till den bitterhet,
hvilken råder i hela hans anförande.
Jag har ej förnärmat hvarken honom eller
någon lefvande eller afliden kamrat. Jag
uppfordrar honom; jag uppfordrar hvarje
tänkande man, att utvisa ett enda ord, som
har sådan tendence, om än aldrig så aflägsen.
Hade jag skrifvit något sådant, vo
-
Den 19 Mars f. m. i5
re jag oförtjent af ett rum i denna Samling.
Man skulle af denna Herr Nordenskjölds
stämning kunna draga en obehaglig
slutsats, men jag vill ej låna åt andra
hvarken meningar eller motiver, som de
sjelfve ej klart yttrat. Saken ligger för allas
ögon. Ingen tänkande man kan kalla
det klander mot dem, som med ära brukade
ett vapen, att jag yttrar det detta vapen,
nemligen Linieskepp, nu, efter min
öfvertygelse, äro mindre passande; men föreslår
i deras ställe Fregatter, hvilka lag
emot lag skjuta ungefär samma pundigetal;
dessa segla bättre, bära undra batteriet
högre, maneuvrera lättare, lida mindre
af krutrök, hafva jemnare pundigetal
på kanoner &c., men, det är sant, hafva
sämre logementer för Befälet. Eller skulle
man ej kunna säga, att Lantsén, Läderkanonen,
ej mera äro de bästa vapen, utan
att beskyllas det man sårar och hånar det
Infanteri eller Artilleri, som af den Store
Gustaf Adolph och andra odödliga härförare
med ära brukats? Jag har ingen rätt
att anses vara fri från misstag, men jag är
berättigad att ej få mine ord misstydde.
Den motsägelse den värde talaren tror
sig finna emellan tvenne mina skrifter med
nära tjugu års mellanrum, är, efter min.
tanka, något helt annat; emedan jag anser
långt mera öfverensstämma, mera consequent,
att fördomsfrit följa tidens uppfinnm
-
16 Dea 19 Mars f. m.
gar, och i synnerhet sådane, som detta tidehvarf
äger, så framt man ej blint vill
hylla det baner, som endast vajar till försvar
för allt gammalt. Jag tillstår att det
är för att bekräfta sanningen af denna min
sats för dem, hvilka kanske något fästa sig
vid exemplet, som jag nämnt den 5o-åriga
erfarenheten, utan att på minsta sätt jemnföra
den hvarken med den nära 4°-åriga
eller 70-åriga. Men då den värde talaren
gjort denna tillämpning, med påminnelse om
min afskedstid, så får jag upplysa honom,
att denna tid blifvit, efter min tanka, använd
mera för det allmänna, än om den
förflutit syslolös, ja kanske sysselsatt på hvad
station sorn hälst. Jag gick dessutom ur tjensten
vid Örlogsflottan under en djup fred,
af motiver, som vore onödigt att här framställa,
ehuru de visst af ingen med sann
hederskänsla kunna ogillas.
Den värde talaren har uppgifvit, att
kostnaden på en Kanonjoll af mig var beräknad
för liten. Den är räknad efter 1826 års
Commitees underdåniga yttrande och beräkningar,
grundade på VarfsAmiralen Nordenskjölds
och Öfverste Bornemans officiella
uppgifter. Det tillhör alltså den värde
talaren att sjelf uttyda den af honom
uppgifna origtighet: dock jag skall hjelpa
honom: priserne kunna hafva stigit; men
i sådant fall har det skedt på ena fabri
ca
-
Den 19 Mars f. m.
»7
cationen lika väl som på den andra af samma
art, och proportionen blir densamma.
Genom de handbref Herr Nordenskjöld
meddelat, förmodligen (efter de annars föga
höra till ämnet) för att bevisa sin omtanka
och sitt förutseende, som jag aldrig
satt i fråga, finner man att han år 18rp
recommenderar Ångfartygs användande vid
Skärgårdsflottan, och år 1829 förklarar han
”de förslag, som deruppå byggas, lika luftiga
som den ånga, hvilken uppstiger utur
ångkittlarne.” Häraf skulle man till det
minsta kunna tycka, att uppfinningen ej
under så lång tid gjort stora framsteg, åtminstone
ej hos Herr Amiralen.
Herr Nordenskjöld kallar min framställning
hånlig, då jag, efter att hafva på
48 sidor behandlat mitt hufvudföremål: Centralförsvaret,
af detta föremål liksom tvingas
att på 12 sidor yttra mig om hvad jag
anser för det af läget mäst påkallade Samt
det för Scandinaviens skärgårdar bäst passande
och angelägnaste sjöförsvar. Jag anför
exempel, då skärgårdsfartygen saknats,
och dä de varit nyttiga, under perioder,
då stora flottan varit aflägsnad från våra
kuster, eller, af en eller annan orsak stundom
främmande för dem, varit hindrad i
sin verksamhet. Dessa perioder voro 1717,
1718 och 1719. Herr Nordenskjöld vid17
H. 3
i8
Den 19 Mars f. m.
går, det sora flottan då var overksam. 1788
då Linieflottan var bloquerad i Sveaborg
från den 20 Julii, till dess Ryska flottan
blef infrusen i Revel, voro afdelningar af
Skärgårdsflottan under tiden i röielse. Äfven
detta är kändt och erkändt. 178g var
flottan en lång tid, efter min uppgift, overksam
af sjukdom, under det Skärgårdsflottan
hade affären vid Korkiansari, Svensksund,
&c. Herr Nordenskjöld erkänner detta,
och overksamheten är svår att bestrida,
i synnerhet som man torde påminna sig,
att ett totalt ombyte af utrednings-administration
föregeck verksamheten 1790. Jag
vill ingen anmärkning göra om den; men
hela Sverige vet att den slutades med blokaden
i "Wiborg, der ingalunda hela Skärgårdsflottan
var, som Herr Nordenskjöld
säger, utan dels i Pitkepass, der affär var
under tiden, dels på vägen till Svensksund,
der den från Wiborg retirerande Skärgårdsflottan
tillstötte, för att några dagar derefter
vinna den afgörande seger, som gjorde
freden.
Vid allt detta torde alltså alla andra
finna, att allt hvad jag sagt, äro enkla, sanna
historiska facta, anförde för att bestämma
perioder, ganska visst utan att kunna
synas hänlige för någon annan än den,
sorn från början vilseledd i sin egen åsigt,
likasom i bedöramandet af andras, vill så
hafva det. Men vi komma tiden närmare,
Den 19 Mars f. m.
!9
och framställningarne blifva svårare, som
vanligt; dock, sanningen måste följas. Med
Skärgårdsflottan, som 1808 gick förlorad i
Sveaborg och Åbo, förlorade visst Sverige
större delen af detta vapen; dock deribland
många, såsom de äldste, för Skärgårdsflotta
mindre passande fartyg; men alldeles
icke det hela, såsom Herr Nordenskjöld
berättar. Ej endast sjukdomen i Carlskrona,
så väl som öfver hela Riket; utan äfven
den, ty värr! af ingen Svensk glömda allmänna
oredan], efter mina ord, ej oredan
'vid Flottanefter Herr Nordenskjöld^, äro
för väl kända, för att vidare behöfva utredas.
Jag skulle tro mitt uttryck: ”År
1808 åter föga synlig,” om ej det bästa,
dock lika väl valdt som termen Riddarfjerdenj
då frågan är om resultaterne af
1808 års campagne. Flottan, jemte de troppar
den öfverförde, återtog Gottland, hvilket
onekligen äfven hade kunnat med samma
framgång verkställas af Fregatter och
Transportfartyg; men hvad angår blokaden
af den Ryska flottan, månne den varit lika
verksam utan den Engelska under Hood,
hvilken tog och brände det enda Ryska
skepp, som eröfrades? Derefter kom affären
med 2:ne Ryska Hemmemeroch Svenska
flottans småfartyg vid Jungfrusund. Detaljerne
häraf behöfva ej återkallas; men
nog vittnar denna affär mera för nödvändigheten
och nyttan af en Skärgårdsflotta,
20
Den 19 Mars f. m.
än af en stor flotta i Skärgård. Som sagdt
är, skall jag gerna medge mitt uttryck ej
vara det bästa; men med hvad rätt tillskrifver
man det de värsta motiver? Berättiga
möjliga misstag, mensklighetens vanliga
lott, till den aldra värsta uttydning?
1809 blef en ganska betydlig Skärgårdsflotta
qvar vid Gislinge, då Puken gick
till Ratan; ett par mindre segelfartyg stationerades
på Alands haf. Om dessa eller
Skärgårdsflottan mäst betäckte Svenska skären
och bufvudstaden , på sommardagen, för
den på Aland stationerade Ryska Skärgårdsflottan,
torde bero af Ryssarnes och vårt
individuella omdöme om förhållanderna.
Men sjelfva expeditionen till Ratan är
det, som bar bevisat mig, och jag tror
skall bevisa för alla fördomsfria vigten och
afgjorda företrädet vid en sådan expedition,
som ångfartyget måste lia framför alla andra
transportmedel; ty om Skärgårdsflottan
omöjligen så hastigt bade kunnat komma
fram till Ratan, utan de då af vinden gynnade
Linieskeppens och Fregatternes åtgärd,
så finnér man ock lätt företrädet af ett medel
för samma ändamål, som oberoende
af vind, och i följd af sitt mindre djupgående,
kan oförryckt gå fram i skärgård,
eller då vädret är vackert, på öppen kust
med sitt släp och (en ej ovigtig omständighet)
moderera sin fart efter behof och
Den 19 Mars f. m.
21
de släpades förmåga att uthärda med den.
Hvad Skärgårdsfartygen, som kunde gå in
på det grundare vattnet, åter voro under
sista acten vid Ratan, är bekant.
Hvad af allt detta är hånligt frågar jag?
Stegeborgs farvatten finnér Herr Nordenskjöld
otjenligt till försvar, i anseende
till sitt trånga inlopp. Asigterne kunna
vara olika och detta har ingen rätt att förundra
sig öfver; men nog kan man få hamnar,
som lia'många, breda, obeskyddade
inlopp, och deras öde torde vara problematiskt.
Jag skulle dock i sådant hänseende
föredraga Carthagena, Brest och Toulon,
framför Köpenhamn och Torbay. Der
dubbla men ganska trånga inlopp finnas på
aine ställen, det ena innanför det andra,
och nästan på skotthåll från hvarandra, såsom
vid Stegeborg, der, om någonsin, måste
det bli omöjligt alt sjövägen forcera sig
in, om stället har aldrig så liten befästning,
utan att de trånga utloppen på minsta
sätt kunna blifva hinderliga för den roende
egna sjöstyrkan att gå ut; lika litet
som jag här kan inse mer än vanlig fara
för en blokade och alldeles ingen af en fiendtlig
Linieflotta, som skulle vara rätt välkommen
på detta ställe, i den stund en
SkärgårdsEscader der funnes. Faran af attaque
till lands är här, som på hela öfriga
kusten, der alltid befästningar blifva oundviklige.
Men hvilka ”portarne på vestra
22
Den 19 Mars f. m.
stranden” äro, som mäste omgifvas med
fästningsverk, efter Herr Nordenskjöld, torde
lian sjelf upplysa, då Götha Canalens
vestligaste Sluss ar vid Sjötorp, och den
vestligaste den allmänna genomfarten tillhöriga
Sluss är vid Lilla Edet 5 mil in i
landet.
Den värde talaren har sagt, att Centralförsvaret
och satsen om en hufvudstation
för Skärgårdsflottan i sammanhang med
den Canal, utom hvilken föreningen af Svenska
och Norrska Skärgårdsflottorne är nära
omöjlig, åtminstone högst oviss och långsam,
är endast en följd af Götha Canal,
sedan denna är nära fullbordad, som i annat
fall blir af ingen nytta, och kan ej
ens underhålla sig sjelf. Till denna talarens
slutföljd höra äfven Wanäs, Verkstaden,
Ångfartyg och Gud vet hvad. Det
blir förmodligen om några dagar tillfälle
att visa Götha Canalens förhållande till
inre rörelsen, ej hvad som kan bli, utan
hvad som är, då vi få litet nogare bestämma
om dess nytta och underhåll, som nu
är ett nog främmande ämne. Dess militära
nytta, om hvilken Konungen åter i sin
Nådiga Proposition af den 10 sistlidne December,
samt många gångor förut, så bestämt
sig yttrat, hade väl ej Herr Nordenskjöld
bordt förbise. Nu får jag här blott
påminna, alt då Herr Nordenskjöld sjelf
framdragit, jag vet ej hvarifrån, mitt yt
-
Den 19 Mars f. in.
23
trande 180(5, så har han ock emot sig lemnat
det bästa bevis, att min sats om centralförsvaret,
skärgårdsstation m. m. är samtidig
med Götha Canal, som jag redan förr
en gång här nämnt; och då måtte jag säga,
att han ger mig allt för stort beröm,
som tror, att jag 1809 kunde förutse sakernes
förhållande år 1829, och då föreslå Centralförsvaret
för Götha Canalens underhåll.
Han, ej jag, är här i contradiction. För
Wanäs utsåg Konungen personligen stället
år 1819. Motala mekaniska Verkstad ansåg
Lagstiftaren nyttig för Canalen redan vid
privilegiernes utfärdande, som 7 §. visar.
Tidens framskridande har sedan gjort den
af yttersta vigt för det hela, så framt vi
vilja antaga som vigtigt för Sverige, hvad
hela den öfriga verlden anser oumbärligt.
Att uppsöka och gissa till de motiver,
som bringa en Författare att förfägta en eller
annan mening, är utom en ädel kritiks
gränsor. Är äfven hvarje kritik af en offentlig
skrift obehörig här i Ståndet, så
äro beskyllningarne af oädla motiver, som
den värde talaren gjort mig, det ännu mera;
och jag vågar tro, att Ridderskapet och
Adeln hvarken kan tilltro mig dem, eller
gilla så inhumana, så obehöriga insinuationer.
Icke faller det mig in, att tilltro Herr
Amiral Nordenskjöld inom sig hafva andre
egne skäl för sin opinion om sjöförsvaret,
än dem han sjelf framställer: andra kan
Den ig Mars f. m.
och bor jag ej tillägga honom; hur har han
då kunnat tillåta sig sådant emot mig? Ilan
behöfver verkeligen påminnas om den goda
Onele Tobys ord:
''Thou shouldst not havé said so Trim.”
Men ty värr! har han sagt mer, då
han, efter att hafva jemnfört mitt underdåniga
yttrande af 1809 med min nyligen
tryckta skrift, säger: ”men hvarföre för
”opinionen ovänligt framställa ett vapen
"före perioden af 1809, som ännu då fanns
"så oumbärligt; och i hvilkendera af dessa
"skrifter bör man anse tankarne rigtigast
"framställde?" Med undantag af ovänligt,
som aldrig funnits tecken till i min skrift,
bade svaret varit lätt, äfven för Herr Amiral
Nordenskjöld, om han varit fördomsfri,
med ett enda ord: Ångbåtar! Ty de äro
det, som, i min tanka, ovilkorligen vålla
en revolution i sjöförsvaret, hälst i Scandinavien.
I stället fortfar Talaren: ”Jag
vågar tro och vill bjuda till att visa, att
det ej är den sista; men jag vågar derjemte
hoppas, och detta hopp är för mig glädjande
j att då dagens paroxysme blåst öfver,
intet annat skall qvarstå, hvad stora flottan
rörer, än ett fruktlöst bemödande att,
med förbiseende af ungdomens och mannaålderns
alla ädlare förbindelser, hafva velat
skada redan aflidna eller än lefvande
vänner, till minnenj till rykte eller känslor,
”
Den 19 Mars f. m.
Den verklige Sjömannen står lugn på
sitt däck, om stormen aldrig så häftigt rasar,
afgrunden hotar och om än spillrorna
slungas öfver dess hufvud. Men jag vädjar
till Eder J Sveriges Riddersman, och härtill
är jag berättigad, om en enda gerning
uti min 5o-åriga bana ger anledning till en
sådan beskyllning. De finnas ännu ibland
Eder, som med mig klädt blodig skjorta,
som med mig delat fångenskap, som sett
mig oförskräckt och oförlägen, när modet
svigtade för mer än en; sorn sett mig hänryckt
af lifvets glädje och nöjen, som sett
mig på grafvens brädd af enskild förtviflan
och plågor: och jag uppmanar Eder alla i
Hederns och Ärans namn! visen ett enda
ögonblick, som berättigar till ofvanstående
förebråelse, och jag förklarar mig för alltid
ovärdig att slå här ibland Eder. Men
om bevisen uteblifva, och det måste de,
då återskjuter jag inför Eder, och med rätta
, de ohemula beskyllningarne i den barm,
som dem alstrat. Men här under tecknen
af allt hvad ädelt och stort, som lemnats
oss till efterdöme, är jag skyldig Eder,
som velat låna mig Eder uppmärksamhet,
den förklaring : att till Fäderneslandets försvar
är jag ännu, och, jag vill hoppas, till
min sista stund, färdig att handla till sjös
eller lill lands, på Linieskepp eller Ekstock,
efter som det stora ändamålet bäst främjas,
ulan fördom, håg, vanor eller inflytande
af egna förhållanden; och det med den öpp
-
26
Den 19 Mars f. ra.
na blick, den lugna förtröstan för livad,
som komma skall, hvilken ännu ingen sett
svigta; och då är det åtminstone ej jag,
som, med att sätta, som sig hör, Fäderneslandet
i främsta rummet för allt jordiskt,
blir saker till glömska af hvarken Washington»
Irvings betydningsfulla ord, eller utaf
aflidna och lefvande vänners minnen och
rykten. I känslan åter, då den ej tyglas
af sanning och rätt, ligger oftast något skeft
eller sjukligt.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefve
von Platen munteligen tilläde:
Mine Herrar! De ord vi här yttra, stå
som vittnesbörd efter oss, när gerningarnes
hana slutar, hvarföre jag vid detta för mig
vigtiga tillfälle i förväg skriftligen författat,
hvad jag nu här yttrat, och erkänner alltså
dessa ord med detsamma, utan undantag,
till min sista stund. Högt uppsatt
ibland Er, J Sveriges Riddersmän! gerna
medger jag, mera af lyckan än efter förtjenst;
ännu mera utmärkt genom Konungens
Nåd och val, att stå i dess stad och
ställe inför Brödrafolket, är det min ovilkorliga
pligt, att handla med yttersta uppmärksamhet
på mig sjelf och på andra. Jag
har här aflagt min trosbekännelse, och slutar
den med den oryggeliga försäkran, alt
så obefläckadt delta rum tillfallit mig, så
ohefläckadt skall det af mig lemnäs till efterkommande,
må följderna blifva hvilka
Den 19 Mars f. m.
27
sorn helst. Ty om jag i många andra hänseenden
ej kan hinna de stora efterdömen,
hvarom vi här på alla sidor påminnas, skall
åtminstone den äran jag, som Svensk Riddersman,
emottagit, af mig ej vanvårdas.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Nordensköld, Otto Gustaf: Innan
jag svarar Herr Grefve von Platen, får jag
förklara, att jag vid förra tillfället aldrig
nämt "Wanäs fästning;” delta ord undföll
mig icke, och det finnes ej eller upptagit
i de öfver discussionen förde Memorialprotocoll;
jag anhåller vördsamt, att Ridderskapet
och Adeln behagade yttra sig, huruvida
Ståndet kan erindra sig, att jag nämnde
detta ord, jag vågar än en gång försäkra,
att jag verkeligen icke gjorde det.
Jag känner, att jag borde begära Herr
Grefvens tal på bordet, emedan jag fruktar,
att jag ej kan besvara det som sig bör;
men jag vill det ej, emedan jag hoppas,
att opinionen kan emellan stridiga meningar
stadga sig. Jag har redan nämnt orsaken,
hvarföre jag här talade emot Herr
Grefvens skrift, och får endast tillägga, att
jag ej känner mig äga de talanger, som
fordras för att vara brochurskrifvare eller
författa artiklar i dagbladen ; jag skulle frukta
critiken; i mitt Stånd deremot hoppas
jag, att man ser på saken och har öfverseende
med mig. — Herr Monlgommerie
28 Den 19 Mars f. m.
liade i sin skrift hemtat upplysningar af
Herr Grefvens afhandling. Örn denna obesvarad
inlemnats till Utskottet, hade den
ju också der kunnat rent af upptagas och
uppläsas, eller hade måhända Utskottets Ledamöter
redan läst den och stadgat sin
opinion derefter, utan att någon der försvarat,
hvad jag önskat försvara. Min rättighet
är således att göra det. Min önskan
har likväl snarare varit att försvara fordna
Örlogslloftans existence, den Herr Grefven
misshandlat. Ilade Herr Grefven satt
punkt och ny rad, samt börjat sålunda:
”Hittills har Örlogsflotta!! gjort sin nytta,
”'men nu inträffar ett annat förhållande. Yi
”hafva ångbåtar och böra ordna vårt försvar
i framtiden på ett annat sätt;” så,
ehuru jag ännu ej vågat gilla denna nya
uppställning, hade jag dock stått i ett helt
annat förhållande till Herr Grefven. Jag
hade då ej ens talat; jag hade öfverlemnat
allt med fullt förtroende till Hans Maj:t
Konungen. Jag önskade äfven att försvara
stora flottans framtida tillvaro; jag har gjort
det föir och ville således ej omsäga hvad
som redan är sagt, utan nyttjade Herr Grefvens
egna ord för att försvara den. Jag hemställer,
om jag dertill var obefogad. Då
flottan blifvit i sina fordna och framtida
förhållanden attaquerad, befann jag mig ungefär
i samma ställning som en man, hvilken
drunknar, och fattar i ett halmstrå för
alt rädda sig. Men just Herr Grefvens förra
Den rg Mars f. m. 29
yttrande tvång mig att tala om Canalen och
om Söderköpings-stationen, som jag anser
ytterst farlig. Hvad har jag dessutom gjort?
Jo, försvarat ett vapen, för hvilket ingen
Konung sedan Carl XI:s tid med Svenska
penningar gjort så mycket, som vår nuvarande
stora Kung; ty han har totalt ombygt
och nybygt hvarje Linieskepp vi nu
äga. — Jag har dessutom talat emot Söderköpings-stationen;
denar ju ej ännu beslutad,
och till dess skall jag på högre ort
både skriftligen och munteligen tala emot
den.
Herr Grefven har sagt, att han ej nämnt,
att stående armeen skulle försvinna. Jag
har flera gångor läst boken, och tror, att
jag ej fattat saken orätt. Sidan 3 står: "Tankarne
hafva varit delade om det hela och
”om dess delar. Hufvudfrågan synes dock
”hafva blifvit: skall Sverige i dess närvaran”de
förhållande grunda sin försvarsplan på
”Centralförsvar eller Gränsförsvar , och,
”hvad deraf är en följd, grunda försvaret på
” National Beväring eller stående armeer.”
Jag kan ej fatta Svenska språket på annat
sätt, än att endera skulle upphöra; ordet
eller utvisar det ju; — ty annars hade der
väl bordt stå ”att grunda försvaret på stå’’ende
armée och Conscription, eller stå”ende
arme'e och NationalBeväringFör
öfrigt är i hela boken, der massorna mycket
omtalas, deras kärna aldrig nämnd; blott
3o
Den 19 Mars f. m.
Den 19 Mars f. m.
3i
på sidorna 63 och 64 står: ”och kan jag
”icke undgå att härvid anmärka, att i intet
”land i verlden finnes en inrättning så nyt”tig
och så passande, alt derpå grunda ett
”verkligt nationalförsvar, sorn Sveriges in”delta
armee och dess bosutne Befäl, och
”detta vida mer, än hvad väl de stora grund”läggarne
deraf ens kunde föreställa sig.”
Hvarföre här skilja indelta armeen, som äfven
innefattar bosutit Befäl, från dess bosutna
Befäl. Jemföres detta med hvad på
sidan 3 är nämndt, så kan jag ej draga annan
slutsats deraf, än att indelta armeen
skulle indragas, men det bosutna Befälet
qvarstå såsom befäl för massorna; detta vore
ju en grund att bygga på. Möjligen kan
det tydas på annat sätt, men ej af mig.
Äfven säger Herr Grefven nuj att dess
mening icke varit, det stora flottan skulle
upphöra. Besynnerligt, att jag läst skriften
flere gångor, och ej kunnat deraf draga
en sådan slutsats. Pag. 48 och 4.9 står:
”Men visserligen utgjorde Centralförsvaret
”ej något helt, om ej dermed vore förenadt
”begagnandet af det gränsförsvar, som na”turen
sjelf tillbjudit oss i de vidsträckta
”skärgårdar, som betacka ^delar af våra ku”ster;
om, med ett ord, ett passande sjöförsvar
ej vore dermed förenadt.”
”Här väntar jag mig, för ordet passande,
en mängd af exclamationer om natio”nal-ära,
anseende m. m.”
”Läsare! det fattas blott några månader
i 5o år sedan den tid, då jag första
”gången besteg en ^4-Canoners köl. Med
”ungdomens hela värma, håg och kraft,
”underkastade jag mig derefter, af egen
”drift, alla sjöväsendets mödor och faror,
”för att besegla de aflägsnaste haf, och grad”vis
uppstiga till Linieskeppets befälhafvare,
under ett tidehvarf, då Sveriges Linie”flotta
till antal var, hvad den säkert al”drig
mera blifver.” Jag vet ej, hvartill dessa
exclamationer egentligen skulle tjena,
om man icke ämnade framkomma med en
alldeles ny genomgripande idee; så fattade
åtminstone jag saken, innan jag läste vidare.
Längre fram sidan 5r står:”Jagäm”nar
icke bestrida, att Skandinavien såsom
”en handlande stat, sedan alla delar af Cen”tralförsvaret
och NationalBeväringen äro
”med alla sina förnödenheter försedde, bör
”äga medel att, då så fordras, äfven visa
”sin flagga, icke allenast på öppna hafvet,
”utan ock på de aflägsnaste haf; och här”till
synas fregatter och armerade mindre
”fartyg bäst passa. —- Menniskosnillets djerf”vaste,
kanske nyttigaste uppfinning, skep”pet,
må icke försummas; må det gå ända
”till Linieskepp, om vi hafva råd.” — Således,
sedan Centralförsvaret och NationalBeväringen
med alla sina förnödenheter
äro försedde, skola vi först skaffa oss Fregatter
och derefter, om vi hafva råd, Linieskepp;
hvem inser ej, att vi då hvarken
31
Den 19 Mars f. ra.
skola få Fregatter eller Linieskepp. Vidare
säges på ett annat ställe: ”Men om ock
”vid en så vigtig fråga, som Skandinaviens
”tillvaro bland Europas oafhängiga Stater»
”det vill säga vid en invasion, en flotta af
”Linieskepp antages blifva nyttig för försvaret
(oumbärlig kan jag ej finna den)
”m. m.” Är det möjligt att af detta finna
annat, än att en stor flotta bestämdt ej
borde finnas eller behöfvas. Dessutom yttrade
Herr Grefven just nu, att vi blott
borde hafva 6o-CanonFregatter; som Sjöman
torde jag få säga några ord deröfver.
Frankrike och NordAmerika hafva börjat
med 60-Canon-Fregatter, och derigenom
tvungit England att lägga sig till dem.
Verldshafvet är dock dessa nationers tummelplats,
och på de aflägsnaste haf kan en
sådan uträtta mycket ondt. Sjelfva dyningen
i de stora håfven gifver dessa fartyg
någon ytterligare styrka; men detta är ej
händelsen med oss. Östersjön är så liten,
att man, snart sagdt, från ett Linieskepps
topp ser rundt om från strand till strand,
då det lätteligen kan hända, att en 60-Canon-Fregatt,
kommande mellan landet och
ett 70-Canonskepp ej kan undvika att lefverera
bataille, och då får Fregatten stryk.
Dessa Fregatter kosta dessutom ungefär hvad
våra små 70-Canonskepp kosta, kunna måhända
segla bättre, men äro sämre sjöbåtar,
och långsammare i sine rörelser, samt
passa
Den 19 Mars f. nu
33
passa således ej för oss. De äro måhända
ej någonstädes lämpeliga, men minst bos
oss; ty antages principen, och upphöra Liliieskeppen,
samt dessa fregatter införas, skola
snart fregatterna försvinna, emedan de få
opinionen emot sig, och då hafva vi hvarken
skepp eller fregatter.
Jag har ansett det absolut nödvändigt
för mig, att tala emot Herr Grefvens framställningar
i dess bok, och kan ej gå ifrån
min öfvertygelse i detta fall; men förklarar,
att jag icke velat vara personlig emot
Herr Grefven, för hvars djupa kunskaper
jag alltid burit den största aktning, men
känslan, att stora flottan ovänligt blifvit behandlad,
anser jag ej felagtig; jag öfverlemnar
detta till hvars och ens bedömmande.
I öfrigt finner jag, alt flere punkter af
mig borde besvaras; jag skulle ock kunna
göra det genast, om jag mindes dem. Jag
vill likväl icke begära bordläggning, för
att ej vidare förlänga en obehaglig discussion,
och för min enskilta del skall jag ej
fråga efter, om den stora flottan skall upphöra
eller ej, emedan det egentligen ej ölen
Corps sak jag förer. Med full öfvertygelse
anser jag allt tillhöra Hans Maj:ts visa
otppröfvande, och öfverlemnar det gerna
till Honom. Kanske hade Herr Grefven
äfven bordt göra så, eller ock låta den
17 H. 3
34
Den 19 Mars f. m.
fordna flottan få sofva i fred, och hörja med
ordnandet af ett nytt försvar.
Det skall, som jag nu hörer, ej finnas
olikhet emellan framställningarna åren 1809
och 1828; jag öfverlemnar detta till hvars
och ens ompröfvaude. Äfven jag har visst
ansett ångfartyg vara nödvändiga, men blott
ett mindre antal, för att framdrifva behöfliga
flytande Magaziner eller förråder; jag
har dock ej gått till 4°> hvilka ej ensamt
kunna vara ämnade att framföra lilla Flottan.
De skola väl vara armerade, och just
denna dass fartyg är ännu problematisk.
Fienden kan komma med ett mindre antal,
men större och mångfaldigt starkare, fast
på det hela mindre kostsamt, ångvapen, och
vi finna, att vi äro efter den på allt sätt.
Man måste således tåla tiden, och låta saken
utveckla sig.
Slutligen anhåller jag vördsammast, att
hvar och en må läsa och jemföra hvad sorn
är skrifvit och taladt.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen:
Att vid fortsättningen af denna cl is—
cussion framdraga ämnen, som höra till det
bestämdt practiska af sjömannayrket, anser
jag vara att inblanda hvad till frågan icke
rätteligen hörer. Jag har redan förklarat
mig ej vilja deri ingå, och upprepar detta
ånyo. I anseende till andra delen af den
Värde Talarens yttrande, eller hvad som
Den 19 Mars f. m.
35
rörer mig personligen, har jag redan yttrat
mig nog, och ämnar ej säga mera derom.
Jag har följagtligen icke något vidare
att i saken orda.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt-Marskalken framstäld
proposition, blefvo Hans Excellence Herr
Grefve von Flåtens samt Herr Nordenskölds
nu afgifne anföranden till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten remitterade.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den 18
sistlidne Februarii under N:o 67 afgifne,
samt den 5 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers
åren i8a5 och 1827 församlade Herrar Revisorers
Berättelser om granskningen afRiksgälds-Verket,
General-Assistance-Contoiret
och f. d. Filial-Discont-Inrättningarne.
Grefve Gyllenborg _, Johan Henninge
hade inlemnat följande, som upplästes:
I förmodan, att anmärkningar torde
framställas vid StatsUtskottets Utlåtande, i
anledning af 1828 och 1827 årens församlade
Revisorers Berättelser, om granskningen
af RiksgäldsVerket, anhåller jag vördsamligen,
att genom återremiss till rättelse
få fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
på några omständigheter, hvari mig synes
3*
36
Den 19 Mars f. m.
vara dels afvikclser ifrån Rikets Ständers
föreskrifter, dels vederbörlig fullständighet
saknas. StatsUtskoltets Utlåtande om NummerLotteri-inrättningen
innehåller, pag. 353
och 354, att Rikets Ständer, vid 1823 års
Riksdag, beslutat, att öfverskotlen af Lotterimedlen
skulle till RiksgäldsContoret öfverlemnas;
och i8a5 års Revisorer hafva ansett
det vara af Rikets Ständer an tyd t, att
behållningen af Lotteri-vinsten skulle för
hvarje år omedelbarligen komma RiksgäldsContoret
till godo; men derom har StatsUtskoltet
meddelat ett så beskafFadt yttrande,
som fordrar närmare förklaring, att
nemligen Revisorernes åsigt icke strider
emot Rikets Ständers beslut, men, att Utskottet
anser med Ständernes beslut mäst
öfverensstämmande, att den ifrågavarande
behållningen för hvarje år ingår till StatsContoret.
Detta yttrande, att nemligen det
icke strider emot Ständernes beslut, om
TSummerLotteri-behållningarna lemnäs till
RiksgäldsContoret, men alt derjemte det aldeles
är mäst öfverensstämmande med deras
beslut, att de ingå till StntsContoret,
är af så besynnerlig Contradictorisk beskaffenhet,
att det fordrar närmare förklaring,
särdeles som då det af 1823 urs Ständer
blifvit bestämdt beslutadt, att de borde
till RiksgäldsContoret ingå, jag icke förmodat,
att StatsUtskoltet skulle anse sig äga,
att annan åtgärd föreslå. Vidare förekommer
i StatsUtskoltets Utlåtande, pag. 367 *
Den 19 Mars f. m. 37
i afseende på vilkoren för mindre Creditivets
lyftning, alt 1827 års Revisorer hemstält,
om icke Rikets Ständer framdeles skulle
finna nödigt, att, genom mera bestämda
föreskrifter, i denna fråga gifva åt deras
Fullmägtiges och Revisorers omdöme en säker
och ofelbar ledning; men då något yttrande
derom icke af StatsUtskottel blifvit
meddeldt, som lik väl Utskottet ålegat, torde
jag till erindran derom icke sakna anledning;
sluteligen och då i sammanhang
med CrediLivet, Utskottet pag. 36p förklarat,
det ränta å de deraf utlånte medel icke
borde RiksgäldsContoret godtgöras, emedan
grundlagen icke något om ränta föreskrifver,
och medlen lill godt ändamål blifvit
använde, bör deremot skäligen anmärkas,
att då lånet innefattade ifrån RiksgäldsContoret
försträckta Statsmedel, borde naturligtvis
den deraf utgåeude ränta vara af
samma egenskap, om ock derom icke vore
något särskildt af Rikets Ständer förordnadt,
och att det icke tillhörde StatsUtskottet,
att såsom skäl för dispositionsrätten
åberopa ändamålet med Räntemedlens
användande, då fråga om den lagliga dispositionsrätten
allenast uppstått, som Utskottets
pröfning tillhörde. Jag anhåller vördsamligen,
att detta anförande må StatsUtskottets
återremitterade Utlåtande till Utskottet
åtfölja.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrikj
uppläste följande:
Den 19 Märs /. ra.
Den 19 Mars f. m.
39
Vid StatsUtskottets Utlåtande, i anledning
af Rikets Ständers åren 1825 och 1827
församlade Revisorers berättelser, om granskningen
af Riksgäldsverket, anhåller jag att
få göra följande anmärkningar.
Hos Revisorerne hade förekommit, huruledes
Rikets Ständer vid sisllidne Riksdag
beslutat, att NummerLotteriets behållning
i penningar och fordringar, skulle till
RiksgäldsContorets disposition öfverlämnäs,
och tillika stadgat, att ifrån och med 1824
skulle uti RiksgäldsContoret hållas Lotteriinrättningen
tillhanda, hvad som möjligen
kunde erfordras, i händelse af Lotterispelets
utgång med mera eller mindre förlust,
hvilket Rikets Ständers beslut, enligt Revisorernes
tanka, antydt, det behållningen
af Lotterivinsten för hvarje år omedelbarligen
skulle komma Riksgälds-Contoret till
godo,
StatsUtskottet har vid detta tillfälle
yttrat, att Revisorernes åsigt icke strider
emot Rikets Ständers beslut, men finner sig
likväl härvid icke behöfva fästa något annat
afseende, än att ifrån sjelfva beslutet
draga aldeles motsatta slutsatser.
Jag kan icke undertrycka, att fästaden
allmänna uppmärksamheten å den af nuvarande
Statsutskott alltför synbart antagna
grundsats, att öfverändakasta allt hvad af
1823 års Ständer i förvaltningsväg blifvit
såsom principer stadgadt.
Jag återförnyar hvad jag i anseende
härtill haft äran förut yttra, att jag anser
ett af Representationens första åligganden
vara, att fästa en fullkomlig uppmärksamhet
eller att åtminstone icke aldeles åsidosätta
föregående lagstiftningars beslut.
Jag tror i följd häraf, att StatsUtskottet
bordt åt detta ämne lämna en alldeles
annorlunda beskaffad handläggning.
Jag tror, att StatsUtskottet härvid hade
bordt föreslå Rikets Ständer nödige utvägar,
att göra sine beslut gällande, istället
för att komma till den högst besynnerliga
slutsats, att Revisorernes åsigt väl icke
strider emot Rikets Ständers beslut, men
att det motsatta förhållandet likväl mera
öfver ens stämmer med antagen ordning, samt
mäst med samma Rikets Ständers beslut.
En sådan villervalla i slutsatser kan
icke åstadkomma annat, än oreda till resultater,
hvadan jag för min del önskar en
sådan omarbetning af detta Utlåtande, att
conclusionen kommer att äga sammanhang
med premissen, hvilket nu icke är fallet.
I anledning af den anmärkning 1827
års Revisorer afgifvit, i anseende till den
år 1826 lyftade summan af 25o,ooo R:dr å
mindre Creditivet, tager jag mig friheten
Den 19 Mars f. ra.
anmärka, att StatsUtskottet nog flygligt förbigått
det rnärkeliga förhållande, som uppkom
genom Kongl. Majlis nådiga förklarande,
att, i afseende å Creditivens begagnande
och redogörelsen derför, vilja noga iakttaga
hvad 63 och 64 §§. RegeringsFormen
samt 3o och 68 §§. Riksdagsordningen i
detta afseende föreskrifva, utan medgifvande
af sådana vilkor och föreskrifter, som
deremot kunna vara stridande.
Då, efter mitt begrepp, det af Rikets
Ständer för lyftningen af mindre Creditivet
stadgade vilkor, att de utomordentliga behof
och föremål, i och för hvilka de summor,
sorn deraf uttagas, ansetts erforderliga,
skulle fullständigt uppgifvas, och en
summarisk redovisning deröfver upprättas,
ingalunda och i intet afseende strider emot
de uti Kongl. Maj:ts förklarande åberopade
grundlagsstadganden, synes mig, att StalsUtskottet
ålegat, alt genom ConstitutionsUtskottet
söka upplysning, hvarföre creditivlyftningens
föremål, att undsätta Jernverks-och
Såg-ägare i Wermeland, icke blef
till Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoret
fullständigt uppgifvit.
Denna tilldragelse, så obetydlig den
för mången synes vara, ådagalägger likväl
Styrelsegrundsatser, hvilka icke kunna annat
än ofördelagtigt verka inom det conslilutiopella
samhällsskicket. Föremålet för
Den 19 Mars e. m.
den ifrågavarande creditiv-lyftningen hvarken
kunde eller borde vara en hemlighet.
Det kom också genom StatsContoirets
skrifvelse till Ilerrar Fullmägtiges och till
Allmänhetens slutliga kännedom, och Styrelsens
underlåtenhet att i enlighet med
Rikets Ständers åsigt hafva meddelat Herrar
Fullmägtige i RiksgäldsContoret directe,
i hvad ändamål creditivlyftningen borde
ega rum, kan ej tydas annorlunda, än som
ett uppsålligt den ena statsmagtens sträfvande,
att i anseende och värdighet nedsätta
den andra,
Jag hade af nuvarande Statsutskott förväntat,
att Rikets Ständers uppmärksamhet
blifvit närmare fästad vid delta förhållande,
och att Rikets Ständer blifvit tillstyrkte,
att återförnya, såsom ett för creditivlyftningen
oeftergifligt vilkor, att 1823 års
Ständers stadgande i denna del för framtiden
komme att iagttagas.
Såsom i högsta målto anmärkningsvärd^
synes det äfven hafva bordt fästa
StatsUtskottets uppmärksamhet, att i3 §.
i Riksdagsbeslutet företer den märkeliga skilnad
mot StatsUtskottets gillade betänkande,
hvarå Riksdagsbeslutet bordt sig grunda,
att uti detta Betänkande föreslås, att till
behörig efterrättelse Qingalunda rättelse)
i Riksdagsbeslutet intaga Kongl. Maj:ts Nådiga
förklarande.
42 Den 19 Mars f. m.
Jag vägar tro, att Rikets Ständer ej
mindre än hela allmänheten haft rätt af
StatsUtskottet fordra något slags vägledande
omdöme, huruvida det mindre Creditivet
af Rikets Ständer kunnat vara afsedt,
att disponeras till ett sådant föremål, som
Jern- och Sågverksägares undsättande i låneväg.
Det skulle vilja synas, som de till Discontrörelsen
afsatte betydliga fonder, som
de till JernContoiret emot låg ränta disponerade
betydliga summor, borde mera än
tillräckligt uppfylla särdeles jerntill verkningens
anspråk å det allmännas understöd
och biträde; och enär det mindre CreditiVet
icke kan hafva till föremål, att understödja
och rigta enskilda intressen, synes
StatsUtskottet vid detta af Revisorerne anvisade
förhållande hafva bordt fästa en för
Rikets Ständers slutliga omdöme såsom vägledande
nödvändig uppmärksamhet.
Denna vigtiga omständighet går StatsUtskottet
alldeles förbi, och visar i allt ett
snart sagt blindt godkännande af de mäst
principlösa styrelse-åtgärder, och jag yrkar,
att StatsUtskottet måtte lemna ett bestämt
utlåtande, huruvida den ifrågavarande
creditivlyftningen egt rum för ett med
detta crediti v gemenskap egande föremål,
eller icke.
I anseende till den af Revisorerne gjorde
anmärkning rörande räntan å de utlånte
Den 19 Mars f. m.
43
creditivmedlen, bar Stats-Utskottet i min
tanka öfverträffat allt hvad som sedan vårt
nya statsskick, i anseende till uragtlåten
vård om våra constitutionella förhållanden,
egt rum; ty alt komma till den slutsatts,
att Styrelsen eger, att, utan allt afseende
å behofvets föremål, lyfta större eller mindre
summor utaf crediti vet, för att i låneväg
förränta dem, till vinnande af utvägar
för dispositioner, dem Rikets Ständer hvarken
godkänt eller beviljat, på den grund
att hvarken uti 63 §. RegeringsFormen, eller
uti Rikets Ständers i detta ämne aflåtne
underdåniga skrifvelse, eller uti Statsutskottets
utfärdade anordning, omförmäles
någon ränta, som å lyftade creditivmedel
skall godtgöras, är i min tanka något så
oförväntadt, att jag icke finnér någon möjlig
utväg, att förklara en sådan StatsUtskottets
slutsalts annorlunda, än som ett det
fullständigaste begifvande, att verkställande
magten icke är redo skyldig snart sagdt
för någon ting.
Jag utbeder mig härvid att få fästa
uppmärksamheten uppå, att Styrelsen lika
lätt skulle kunna företaga sig, att förränta
bela det mindre Creditivet, som någon dess
del. Jag kan icke föreställa mig annat, än
att alla de medel, hvilka ifrån RiksgäldsContoret
disponeras, äro Riksgäldsmedel,
och då Rikets Ständer icke anordnat det
mindre Creditivet att af Styrelsen användas
Den 19 Mars f. ro.
j Discontväg, kan jag icke annat förstå, än
alt den räntevinst, som uppkommit genom
en sådan egenmäktig låneoperation, äfven
ikläder sig egenskapen af Riksgäldsmedel,
hvilka sålunda, enligt 68 §. RegeringsFormen,
icke kunnat eller bordt under någon
förvändning ryckas ifrån RiksgäldsContoret.
Detta förhållande hade så mycket mindre
bordt undfalla StatsTJtskottet, som StatsUtskottet
ganska väl är i tillfälle att finna,
huru RiksgäldsContoret upplånar penningar,
för hvilka det får erlägga ränta. Jag tror
det icke vara förenligt med constitutionella
förvaltningsgrunder, att Styrelsen får på
sådant sätt tillskapa sig extra inkomster,
hvilka af lagstiftningen icke varit medgifne,
och jag tror fullt och fast, att StatsUlskottet
bordt, till följd af det uppdrag
det eger, hafva anlitat ConstitutionsUtskottet
till vinnande af den erforderliga utvecklingen
af delta ämne.
Hvarefter Friherre Anckarswärd munteligen
tilläde:
I afseende på partial -Obligationerne
för Rikets utländska gäld, tar jag mig friheten
anmärka, att Utskottet lemnat oanmärkt
det förhållande, att Herrar Fullmäktige
i RiksgäldsContoiret icke förr än i November
månad sistlidet år vidtagit någon
åtgärd för uppgörandet af denna affär. Mig
förefaller detta anmärkningsvärd!, då Re
-
Den 19 Mars f. m.
45
visorerne ett år förut fästade sig dervid, att
man, först ett helt år efteråt, vidtagit någon
åtgärd.
Ankom en Deputation ifrån Högvördige
PresteStåndet, anförd af Biskopen och
Commendeuren af Kongl. N. O. Doctor M.
Wallenberg, hvilken tillkännagaf att sedan
Kongl. Maj:t täckts i Nåder lemna Rikets
Ständer den sorgliga underrättelse, att Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertina
den 17 dennes med döden afgått,
PresteStåndet, på sätt dess tillika aflemnade
ProtocollsUtdrag af denna dag innehåller,
beslutat, att i händelse af dertill lemnadt
nådigt bifall genom underdånig uppvaktning
inför Kongl. Maj:t uttrycka sitt
undersåtliga deltagande uti den djupa sorg
och saknad, sorn sålunda träffat det Kongl.
Huset och hvarje trogen undersåte; i hvilket
beslut PresteStåndet inbjudit de öfrige
RiksStånden att deltaga, med anmodan till
ExpcditionsUtskottet, att, derest enahanda
beslut af de öfrige RiksStånden fattades,
uppsätta förslag till en underdånig skrifvelse,
uttryckande Rikets Ständers känslor och
tänkesätt vid detta sorgfulla tillfälle.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att PresteStåndets
ProtocollsUtdrag skulle med första blifva
inför Ridderskapet och Adeln föredragit;
hvarefter PresteStåndets Deputation på
vanligt vis utbeledsagades.
46
Den 19 Mars f. m.
Herr von Hartmansdorff, August: Till
svar å Friherre Anckarswärds sista yttrande,
om bristande uppmärksamhet hos Statsutskottet
på långsamheten hos Fullmägtige
i RiksgäldsContoret, att, i anledning af Revisorernes
anmärkning, anskaffa upplysningar
om dessa parlial-Obligationer, och på
orsakerna, hvarföre Fullmägtiges skrifvelse
till Holland icke afgått förr, än efter ett
helt år, torde jag få hänvisa till sid. 371
i StatsUtskottets Utlåtande. Der upplyses,
hvilka åtgärder Fullmägtige vidtagit, intill
dess de ifrån Kongl. Maj:t erhöllo Dess nådiga
Skrifvelse af den 10 April, hvars innehåll
Utlåtandet äfven upptager. När denna
Skrifvelse den 22 Maji erhölls, beslöto
Fullmägtige genast uppdraga åt Commissariatet,
att öfver de Holländska partial-Obligationerne,
upprätta förteckningar tjenliga
för den ifrågavarande afskrifningen. Detta
utgjorde ett ganska vidlyftigt och tidspillande
arbete, emedan man måste gå tillbaka
till en myckenhet af äldre handlingar
och brefväxlingar, hvarifrån upplysning
skulle hemtas, om de skedda inlösningarne
skedt med eller utan afskrifning å hufvuddocumenterna.
Commissariatets svar, med
de infordrade förteckningarne, återkom derföre
icke, förr än den 25 September; och
då förteckningarne granskades, befunnos de
icke äga den utförlighet i uppställningen,
som erfordrades för vederbörande Ombud i
Holland, hvarföre saken mäste återförvisas
Den 19 Mars f. in.
47
till Commissariatet. Det skedde den 2 October
1828, och först den i3 November
återkommo förteckningarne, uppgjorde såsom
Fullmägtige föreskrifvit. Så snart de erhållits,
afgick skrifvelse till Svenska Consulen
Westerberg i Amsterdam. Ridderskapet
och Adeln torde således linna, att Fullmägtige
icke kunnat fortskynda ärendet mera,
än de gjort. Svaret är redan erhållet,
och har befunnits vara af tillfredsställande
innehåll.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Åtskillige
af de vid Utskottets Utlåtande gjorde
anmärkningar äro lätt besvarade genom
några upplysningar. Den ena är redan besvarad
af Herr von Hartmansdorff på ett
tillfredsställande sätt. Utskottet har ansett
öfverflödigt, att i Utlåtandet uppgifva orsaken,
hvarföre skrifvelsen till Holland, angående
de icke afgångne partial-Obligationerne,
kommit att dröja så länge, enär ingen
försummelse dervid blifvit begången å
Fullmägtiges sida, och ingenting riskerades
å det allmännas. Men i afseende på de öfrige
anmärkningarne utber jag mig någon
uppmärksamhet, på det att, hvad som utgör
ett missförstånd, må skiljas ifrån hvad
som utgör en opinions strid, och det sednare
endast qvarstå emot Utskottets Utlåtande.
I afseende på Grefve Gyllenborgs
anmärkning, att behållningen af NummerLotteriet
borde komma RiksgäldsContoiret
48
Don 19 Mars f. m.
tillgodo, hvilket Friherre Ancknrswärd ock
upprepat, torde det vara tillräckligt, att
uppläsa den del af Utskottets Utlåtande,
som innehåller utdrag af Rikets Ständers
heslut 1823 i detta fall. I Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse af den i3 September
1823 står det: ”att till Rikets Ständers kän”nedom
kommit, att, sedan utöfver hvad
”af Lotteriinrättningens Inkomster blifvit
”RiksStaten godtgjordt, ett betydligt öfverskott
uppkommit;” hvilket uti den underdåniga
skrifvelse!» finnes till beskaffenhet
och belopp specificeradt, ”och hvilket Lot”teriDirectionen,
i ändamål att dermed be”täcka
möjligen inträffande förluster, innehållit.
” ”Och emedan denna behållning
”egentligen är, att anse, såsom ett öfverskott
å den i Stat påräknade Inkomst af
”NummerLotterilnrättningen; men med de,
”vid 18io års Statsreglering, fastställde grun"der
icke öfverensstämmer, att några fontler
samlas af StatsVerkets medel, hafva
”Rikets Ständer beslutat, att förrberörde öfverskott,
i likhet med öfverskotten å an”dra
Statens intrader, skall till Riksgäldskontoret
öfverlemnas; hvaremot Rikets
”Ständer åt Fullmäktige derstädes uppdragit,
”att, uppå skeende behörig reqvisition, hål”la
NummerLotterilnrättningen tillhanda allt
"hvad till förefallande Utgifters bestridande
”erfordras, i den oförmodade händelse, att
”Lolterispelet ett eller annat år skulle med
för
-
Den 19 Mars f. m.
49
f "förlust utfalla.” Således torde Ridderska
Ipet
och Adeln finna, att här allenast står
förberörde öfverskott. Beslutet innehåller
icke ett ord om de årliga öfverskotten, utan
har det blifvit bestämdt specifieradt, hvad
som i likhet med de andra öfverskotten
skulle till RiksgäldsContoiret Öfverlemnas.
Der står icke eller, att de skulle omedelbarligen,
utan i likhet med andra Statsintrader,
först ingå till StatsContoiret, och
derifrån öfverlemnas till RiksgäldsContoiret
samfäldt, men icke directe från någon inkomst-titel.
Således tror jag, med den uppmärksamhet
jag varit i stånd fästa vid saken,
att ingen villervalla existerar i Statsutskottets
tanka, Den finnes snarare i Rikets
Ständers skrifvelse; och jag tror icke,
att man vid detta tillfälle med skäl kan
skylla StatsUtskottet för, att hafva öfverändakasta!
allt hvad af 1823 års Ständer blifvit
stadgadt. Vidare har Friherre Anckarswärd
anmärkt, att Utskottet förbigått 1827
års Revisorers framställning, i afseende på
nödvändigheten, att, för lyftningen af det
mindre Creditivet, meddela Fullmägtige 1
RiksgäldsContoiret bestämda föreskrifter, I
RiksgäldsContoiret finnas ganska bestämda
föreskrifter för Fullmägtige, huru lyftningen
bör försiggå, och villkoren, dem Fullmägtige
dervid böra iakttaga. Utskottet har
derföre ansett sig icke böra upptaga den
saken, emedan den innefattade en anmärk
17
H. 4
Den 19 Mars f. m.
ning af 1827 års Revisorer, hvilken icke
ägde någon riktig grund. Beträffande hvad
Friherre Anckarswärd för öfrigt anmärkt,
eller yttrat sig finna såsom fel hos Utskottet,
att det icke fästat uppmärksamhet vid
skiljaktigheten af i3 §. Riksdagsbeslutet, emot
hvad Rikets Ständer förut beslutat■, angående
sättet och villkoren för lyftningen af creditivet,
så tror jag, lika med hvad nuvarande
Statsutskott ansett, att Fullmägtige
i anseende till redactionen af denna i3 §.
icke hade annat att göra, än att åtlyda den.
Den innehåller nemligen i slutet, att, 1 anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse,
hvari Kongl. Maj:t förklarar, att Kongl.
Maj:t ville noga iakttaga 63 och 64 §§. RegeringsFormen,
samt 3o och 68 §§. Riksdagsordningen
utan medgifvande af sådana
vilkor och föreskrifter, som kunde vara
deremot stridande; "bafve Vi, genom Vårt
"Statsutskott, vid dess slutliga skrifvelse
"till Våre Fullmägtige i RiksgäldsContoiret,
"låtit detta Nådiga förklarande till rättelse
"lända.” Detta är ett ytterligare bevis, att
föreskrifterne till en början varit ganska bestämda,
och icke stått i contradiction med
något Rikets Ständers beslut. Utskottet har
i allmänhet icke ansett sig höra ingå i några
opinions strider, utan, såsom rättesnöre
för sitt handlingssätt, endast böra följa
Grundlagens bokstaf. Jag medger, att det
understundom kan vara förtretligt höra
Grundlagens bokstaf åberopas; men den må
-
Den 19 Mars f. m. 5»
ste följas, så väl när den smickrar vår sjelfkärleks
känsla, såsom när 24 §• Riksdagsordningen
var i fråga, som, när den motsäger
våra begär och syftemål, såsom i frågan
om den 63 §. Riksdagsordningen. Tiderna
byta om; deras vindkast föra opinionerne
från ena väderstrecket till det andra,
stundom hela compassen igenom. Hvad
Liefve väl slutligen af lagen, om dess anda
kunde tydas hit och dit, om vi icke
ägde ett säkert norrstreck i bokstafven. Dessa
hand torde ej vara öfverflödige, detta
skrank icke för högt, när ideernas unga
kraft försöker sina luftsprång; ej heller äro
de det nu, då talang och allvar, ehuru något
ensidigt, använda sin öfverlägsenhet att
hänföra allmänna omdömet. Vid öfvervägande
af frågan om Creditivmedlens disponerande
har jag för mitt enskilta omdöme
förgäfves sökt bestämd ledning uti gällande
föreskrifter. Ingenstädes uti våra Grundlagar
eller uti någon Instruction, eller ens
uti något exempel af en föregående tid, har
det lyckats mig finna en sådan, ehuru noga
jag forskat derefter. Grundlagen nämner >
Creditivmedlen endast uti 63 §. RegeringsFormen;
men ej ett ord om deras återbärande
-— troligen emedan Lagstiftaren förutsatt,
att Creditivet ej skulle lyftas och
begagnas för något sådant ändamål, som
medgaf återbetalandet af medlen. Således
har ränta aldrig varit påtänkt. Nu har
5a
Den 19 Mars f. m.
emedlertid Creditivet blifvit anlitadt för privata
personers behof, som af Kongl. Majit
blifvit pröfvadt, och till hvars fyllande
Kongl. Majit funnit Creditivsumman ”oundvikligen
nödig.” Mången enskilt finner det
måhända icke så; men emedlertid hafva dervid
alla uti Grundlag föreskrifne former blifvit
iakttagne, hvilket utaf anförde handlingar
inhämtas; icke uti något afseende är
bokstafligt stadgande uti Grundlag, Rikets
Ständers beslut, Stats reglering eller någon
annan föreskrift åsidosatt; följakteligen har
mot sjelfva lyftnings-åtgärden af lilla Creditivet
i detta fall ingenting af StatsUtskottet
kunnat anmärkas, och icke eller någon
remiss till ConstitutionsUtskottet deraf
kunnat sättas i fråga. Penningarne äro.hvad
som med Creditivmedlen aldrig förr handt,
återbetalte till RiksgäldsContoiret. Således
kan i afseende på origtigt verkstäld disposition
af allmänna medel, ej eller någon
åtgärd äga rum, emedan den rättelse en sådan
åtgärd skulle åsyfta, redan hufvudsakligen
nu är vunnen. Och räntaUj hvarom
icke någonslags föreskrift existerar; hvad
tillkom StatsUtskottet, att i afseende derpå
besluta? Dispositionen af denna ränta
var ej stridande mot någon bokstaf. I följd
af 83 §. RegeringsFormen kan således genom
remiss till ConstitutionsUtskottet ingenting
vinnas, men dispositionen tyckes af
många stå i strid med andan af Grundlagarne,
och med allmänna såväl, rättsgrun
-
Den 19 Mars f. m.
53
der, som förnufts-slutsatser. Om än en sådan
Öfvertygelse varit rådande i Utskottet,
livad skulle Utskottet väl tillstyrkt för åtgärd?
Skulle Utskottet tillstyrka Rikets Ständer,
att till Kongl. Maj:t inkomma med underdånig
anhållan om återfåendet af 8000
R:dr, som voro skänkte till de brandskadade
i Borås; och hvilka brandskadades tröstlösa
belägenhet, långt ifrån att genom allmänna
medel i öfrigt lindras, blifvit ännu
mera försvårad, genom indrifvandet utaf
det efter första branden erhållne lån från
RiksgäldsContoiret, hvilket efter nya branden,
i enlighet med Rikets Ständers beslut
1823, måste återbetalas. Skulle Rikets Ständer
tillstyrkas, att ingå med en sådan anhållan?
»— Jag åtminstone skulle varit den
sista, att låna min röst till någonting så
besynnerligt. Rikets Ständer böra vid hvarje
tillfälle gifva uttryck åt den orubbeliga
föresats, att begagna sine Constitutionela
rättigheter oafkortade; men också utan intrång
uti verkställande Makten. Rikets Ständer
böra genom sine, efter sakens beskaffenhet,
afmätte beslut visa verlden, att de
anse småsaker för hvad de äro, men att,
när Grundlagarnes helgd är i fråga, viker
man ej ett steg hvarken till höger eller vänster.
— Och i allmänhet är jag af den öfvertygelse,
att Rikets Ständer aldrig böra
besvära Kongl. Maj:t med någon underdånig
anhållan, så snart det angår allmänna
medel. Rikets Ständer kunna då tala ett
%
54
Den 19 Mars f. m.
annat språk. Min öfvertygelse är den, att
om dispositionen af allmänna medel bestämt
strider emot Rikets Ständers föreskrifter,
eller beslutade vilkor, eller, med ett
ord, emot Grundlag, så bör 106 §. Regeringsformen
få tillämpning. Om dispositionen
ej är sådan, utan endast emot andan
i allmänhet, emot syftningen och ändamålet
med lemnade anslag, och detta sker,
eller skett, vid åtskilliga eller särdeles vigtiga
tillfällen, då blir begagnandet af 107
§. RegeringsFormen lämpelig. Men är saken
något tvetydig eller obetydlig, då är
min öfvertygelse, att Nationalrepresentationen
måste fördraga, och till nästa gång bättre
taga sina försigtighetsmått. Och hvad
verkar säkrare och mera träffande, än de
försigtighetsmått, som Rikets Ständer äro
i tillfälle alt taga vid beviljandet utaf penningeanslag?
Sådane mått och steg, förenade
med fördragsamhet vid mindre betydande
tillfällen, och med eftertryckligt alfvar
vid större missbruk, skola gifva Rikets Ständers
beslut och åtgärder en vigt, den de,
vid ett annat handlingssätt, sakna. Jag vågar
derföre afstyrka allt hvad som kan gifva
anledning till små stridigheter utan hugnande
resultat, och anhåller om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens Proposition till
bifall å Utlåtandet.
Herr Rosenblad s Bernhard: Jag får
först göra en anmärkning vid Utlåtandet,
Den 19 Mars f. m.
55
nemligen angående den så kallade gamla
Riksgälden. Jag tror det vara ganska rigtigt,
att Utskottet kallat denna, den såkallade
gamla Riksgälden, ty det finnes också
en annan gammal Riksgäld, som kan blifva
betalningsgild. Utskottet har här föreslagit
en praescriptionstid af ett år för lyftningen
af Drakenbergska familjens fordran;
men om inom den tiden bevis icke skulle
företes, att pretendenterna äro ensamme
arfvingar, eller rättsinneliafvare, skulle deras
talan vara förlorad. Denna grundsatts
kan jag icke erkänna, ehuru den öfverensstämmer
med den undantags-lagstiftning,
som för dylika frågor ansetts gällande. Vi
känna alla, att Staten fordom varit utomordentligt
sträng emot enskild man, uti vilkor
och praescriptionstider m. m. så snart
den ägt något att fordra af Kronan, under
det den å sin egen sida icke iakttagit samma
noggranhet. Jag skulle likväl tro, att
man borde antyda återgång till rättvisan
och billigare grunder, nemligen, att man
borde utsätta som en allmän Lag den sats,
enligt hvilken Utskottet bordt tillstyrka en
kungörelse, med anmaning till dem, som
förmena sig vara medarfvingar till Drakenbergska
famillens fordran, att gifva sig tillkänna;
och alt, om några nya då icke kommo,
detta likväl icke borde hindra dem,
som verkeligen anmält sig, att utbekomma
sin lilla fordran. Jag anhåller äfven att få
upptaga några anmärkningar. En Ledamot
56
Den 19 Mars f. m.
liar i synnerhet fästat sig vid 3 §. i Utlåtandet
rörande 1825 års Revisorers anmärkning,
i afseende på NummerLotteriets behållning,
och en annan Ledamot vid frågan
om lyftningen af det mindre Creditivet.
Friherre Palmstjerna har ur rättsgrunder
försvarat Utskottets åtgärder, hvartill
jag blott vill lägga något, angående den
första puncten. Denna fond har uppkommit
allt ifrån Lotteriets början, ända till
i8a3 års Piiksdag, genom vissa andelar af
öfverskotten på Statsanslag, hvilka ansetts
nödvändiga såsom en reservfond för de förluster,
hvilka kunde inträffa, £såsom t. ex.
år 1816) till dess Rikets Ständer 1823 förklarade,
att denna fond, hvilken icke kunde
betraktas annorlunda, än såsom ett öfverskott,
borde ingå till RiksgäldsContoret,
som deremot blefve skyldigt tillhandahålla
de möjliga blifvande bristerna. Dermed var
likväl icke meningen, att de årligen inflytande
medlen skulle dit ingå, utan endast
den redan afsatta behållning, som bildade
en cassa. Friherre Palmstjerna har äfven
visat, alt detta är öfverensstämmande med
ordalydelsen. Hvad sjelfva saken beträffar,
är resultatet detsamma, ty om de årligen
inflytande Lotterimedlen ingått oafkortadt
till RiksgäldsContoiret, så bade de
på Statsverket uppkommande öfverskottsmedlen
blifvit så mycket mindre, och resultatet
af begge Verkens kassaställning alldeles
den samma; men i allmiyihet tror jag
Den 19 Mars f. m.
57
det vara mycket mera öfverensstämmande
med ordningen, att Statens medel uppbäras
af det Verk, som är skyldigt att lyda
Konungens befallningar, än af det, som
icke står under bans omedelbara lydnad. I
afseende på den lyftade summan af lilla
Creditivet har Friherre Palmstjerna redan
upplyst, att förhållandet dermed härledde
sig från i3§. i sista Riksdagsbeslutet, hvilken
RiksgäldsContoiret borde ställa sig till
efterrättelse. I allmänhet får jag, rörande
Creditivmedlens disposition, erindra om föreskriften
i 63 §. RegeringsFormen, hvilken
bokstafligen innehåller: ”Dessutom bö”ra
för oförsedde händelser tvenne särskil”de
tillräcklige Summor afsättas och angläs;
den ena att vara tillgänglig, då Konungen,
till Rikets försvar eller andra högst
”vigtiga och angelägna ändamål, sedan lie”la
StatsRådets tankar deröfver blifvit in”hemtade,
finner den vara oundvikligen nö”dig.
" Någon inskränkning i denna grundlagens
föreskrift kan icke vinnas i annan
väg, än genom Grundlagens förändrande.
Något serskildt beslut, till förklaring deraf,
kan således icke eller, utan Konungens
medgifvande, antagas, och i alla fall har
det nu blifvit upplyst, att Rikets Ständer
lemnade Konungens Skrifvelse till efterrättelse
för Fullmäktige i RiksgäldsContoiret.
En annan fråga är, huruvida sjelfva föremålet
för dispositionen var grundlagsenlig!.
Jag tror, för min del, att det var det. Se*
58
Den 19 Mars f. m.
dan en mycket fördelaktig conjunctur för
Svenska handeln år i8a5 hade uppkallat
och uppmuntrat en större förlagsdrift, inträffade
mot slutet af detta år den stora
erisi England, som verkade, att en mängd
gifna ordres till Götheborg inställdes. En
stor förlägenhet mäste således inträffa för
dem, som voro beredde på en större afsättning
på sina jern och trädvaror, och i
sådant ändamål ingått i större förlager. Det
var då, som Konungen trodde sig höra
komma till biträde, genom detta temporära
användande af creditivet. Statsverket
led deraf ingen förlust, men en betydlig
klass medborgare understöddes, hvilka ägde
lika anspråk på Statens biträde, som några
andra medborgare, i afseende på inträffande
missväxter o. m. d. Man har anmärkt,
att räntan kunde godtgjorts RiksgäldsContoiret;
men jag ber i det fallet få nämna,
att, utom det någon ränta icke kan i
Grundlagen vara beräknad på detta anslag,
måste den, beräknad StatsVerket till godo,
ovilkorligen upptagas, såsom en StatsVerkets
utomordentliga inkomst, och bilda ett
öfverskott, som i sin ordning blefve tillgängligt
för RiksgäldsContoiret. Man kan
visserligen säga, att en disposition deraf
skett; men om Rikets Ständer icke skulle
godkänna en sådan disposition, jemte flere
dylika, på andra tillgängliga öfverskottsmedel,
så blir återställelse nödvändig, och resultatet
precist detsamma, om öfverskotts
-
Den 19 Mars f. m.
59
medel uppstå på Statsverket, eller RiksgäldsVerket.
I anledning af de gjorde anmärkningarne
rörande Drakenbergska familjens
fordran, sorn väl äro obetydliga, men
vigtiga till sin princip, får äfven jag vördsamt
förena mig uti anhållan om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Palmstjerna: Det är blott i
anledning af Herr Rosenblads anmärkning
beträffande den af StatsUtskottet föreslagna
praescriptionstid för bevakandet af Drakenbergska
fordran, som jag anhåller få yttra
några ord. Utskottet har vid detta tillfälle,
ehuru summan är ringa eller 49l R:dr
3 sk. 6 r:st., ej trott sig böra frångå den
princip, som hitintills har gällt, och som
jag tror ej eller nu bör sättas å sido, den
nemligen, att fordringar hos kronan ej böra
godtgöras till någon reclament till så
stort belopp, att en annan reclament kan
sedan komma och bevisa sin bättre rätt,
och ånyo uttaga hvad af RiksgäldsContoiret
redan en gång blifvit utbetaldt, eller också
blifva lidande på hvad han med rätta
bordt hafva. Derföre bestämmer författningen
år 1744 angående legitimation af dem,
som äga att fordra hos Kronan: ”att, enär
Den 19 Mars f. m.
”arf efter någon gifves, som haft lios Kro”nan
att fordra, arfvingarnes fullmakt till
”penningarnes uppbärande af någonderas syssloman
i Stockholm på det sätt bör vara
''beskaffad, innan den må antagas, att Do”maren
i orten om alla den dödes efter”lämnade
arfvingar samt hvars och ens uti
"Kronofordringen, efter Lag, ägande del bör
"dess vittnesbörd meddela, på det hvar och
”en sedan uti Contoiret vederbörlig rätt
”ske måtte och till ingens förfång någre
"steg göras.”
Då det icke allenast är för att undvika
förlust för staten, utan äfven för att iagttaga
hvar och en enskilt fordringsägares
rätt, som detta är föreskrifvit, tror jag principen
vara rigtig, och att man ej för något,
ehuru alldrig så ringa fall, hör derifrån
afvika.
Herr von Hartmansdorff: Herr Rosenblad
har ej bestridt grundsättsen, att man
hör bevisa lagligheten af sin fordran. Han
har blott föreslagit, att sättet för bevisningen
skulle rättas så, att det blefve möjligt
för fordringsägaren att utfå sin andel, eller
också hela slägtens, om ej flera medlemmar
finnas. Skall den, som anmäler sig, skaffa
bevis, att ej flera fordringsägare lefva
och göra anspråk på den innestående fordran,
så blifver fordrans utbekommande
utan tvifvel omöjlig. Tager man åter den
Den 19 Mats f. m.
6r
utväg, sorn Herr Rosenblad föreslagit, att
nemligen RiksgäldsContoiret borde genom
kungörelser i allmänna lidningarne uppmana
hvar och en i riket, som trodde sig äga
anspråk på den ifrågavarande fordran, att,
inom en viss tid anmäla sig, så sluppe en
känd fordringsägare att göra sig besvär med
anskaffande af bevis, det inga andra finnas;
och om dylika vore till, så hade de
sjelfva vållat sin förlust, derest de ej inom
behörig tid gåfvo sig tillkänna. Mig synes
således, att Herr Rosenblads förslag är billigt,
och länder endast att förskaffa de lefvande
och anmälda fordringsägarne rätt,
utan att förnärma någon annans. Jag anhåller,
på denna grund, om återremiss af
Utlåtandet. Jag beklagar visserligen, att så
många ämnen blifvit sammanförda i ett Utlåtande,
att man nödgas, för anmärkningar
mot ett eller annat, återremittera alltsammans;
men jag tror ej, att man för skyndsamhetens
skull bör göra orätt åt någon,
om det ock vore uti en obetydlig sak.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill ej ingå
i upprepande af de anmärkningar, som bär
blifvit gjorde, och hvaruti jag till en del
fullkomligt instämmer. Jag ber blott, att
i händelse Utlåtandet återremitteras, hvilket
jag anser nödvändigt, få fästa Utskottets
uppmärksamhet derpå, att i 6 §. saknas
upplysning, huruvida annonce blifvit
i tidningarne utfärdad om det realisations
-
6a
Den 19 Mars f. m.
bevis, sora skall vara bortkommet eller bortstulet
från en Vaktmästare Malmberg. Förr
än det är gifvit, att Kungörelse, af samma
beskaffenhet som existerar i afseende på an*
nullerade bankosedlar, blifvit i tidningarne
utfärdad, anser jag Malmbergs anspråk
ännu vara obevista.
Hvad åter angår 7 §., så finnér jag,
att, innan raan kan besluta härom, bör det
vara utredt, om Handlanden Segelin i Helsingör
instämde RiksgäldsCpntoret till Kongl.
Svea Hofrätt år i 799, eller sedermera. Detta
är ej i Utlåtandet upplyst, och denna
lacune 1 beskrifningen af målet sätter åtminstone
mig alldeles utur stånd, att rätt
bedömma ämnet.
Dessa anmärkningar äro visserligen af
ingen betydenhet, men då de ej förut blifvit
gjorda, anser jag mig vid en återremiss
dock böra göra dera.
Jag skall nu bedja att" få öfvergå till
en anmärkning, som här blifvit gjord och
af Friherre Palmstjerna upptagen till vederläggning,
men ej fullständigt utredd. Det
är nemligen förhållandet med lyftningen af
mindre Creditivfonden. Jag tror visserligen,
att det hade varit oriktigt af Utskottet,
att ställa Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
till ansvar derföre, men Utskottet hade
bordt yttra en bestämd åsigt af saken,
så att Ständerna deraf kunnat hämta en lcd
-
Den 19 Mars f. ro.
63
ning, att för framtiden stadga sådane grunder
att dylika fall ej inträffa. Förhållandet
är nemligen, att i förra Riksdagsbeslutet,
vid hvars Uppsättande HofCancelleren tror
jag var närvarande, blef af ExpeditionsUtskottet
ett af de vigtigare orden i beslutet
förändradt. I stället för det Ständerna beslutat,
att der skulle intagas den Kongliga
skrifvelsen, som vägrade Konungens saliction
på de vid Creditivets lyftande fästade
villkor, för att tjena Fullmäktige till efterrättelse
^ står i Riksdagsbeslutet ordet rättelse.
Ständerna vidtogo aldrig någon ändring
i deras en gång fattade beslut om Re*
visionslnstruclionen, Tullmedlens ingående
till RiksgäldsContoiret och Creditivets lyftning.
Det fanns inom alla fyra RiksStånden
ingen tvekan, att beslutet var enligt
med vår rättighet, och Kongl. Majrts skrifvelse
ansågs i alla Stånd som en ögonblicklig
inverkan eller motverkan på vår rätt.
Ständerna hade ej annat att göra, när dé
beslutit i mål, som ensamme till deras beslutande
rätt höra, och Konungen bestridt
dem denna rätt, än att låta Svenska folket
få veta det; och på denna grund beslöts
att det skulle intagas i Riksdagsbeslutet,
samt sändas Fullmäktige i RiksgäldsContoiret
till efterrättelse; ej till rättelse.
Man måste nödvändigt skilja mellan dessa
uttryck, som så förändra saken. Detta lia*
de StatsUtskottet bordt upplysa. Jag an*
håller om återremiss gf Utlåtandet.
64 Den ig Mars f. m.
Friherre Palmstjerna: Jag borde nästan
bedja Ridderskapet och Adeln om ursäkt,
att jag ånyo yttrar mig, men då jag
endast skall hålla mig till upplysningar i
afseende på de af Herr Hjerta gjorde anmärkningar,
hoppas jag Ridderskapet och
Adeln ursäktar mig. Beträffande kungörelsen
om det förlorade depositionsbeviset för
Vaktmästaren Malmberg, så passerade händelsen
redan år t8o3,och förnyelsen skedde
år i8o4* Förnyelsen kunde ej äga rum
utan kungörelse i allmänna Tidningar; uteblef
den, var det ett tjenstefel — och jag
tror icke det varit nödvändigt för StatsUtskottet
att efterforska, huruvida RiksgäldsContoirets
tjenstemän för 25 år tillbaka begått
något tjenstefel, Det vore i sanning
för mycket begärt af ett Utskott, att gå så
långt tillbaka med småaktiga rechercher.
Beträffande åter Segelins fordran hos
RiksgäldsContoiret, som af Contoiret utbetaltes
redan 1817, till följd af Kongl. Maj:ts
dom den 17 Januarii samma år, så saknas
visserligen i Utskottets Utlåtande uppgift
om tiden, då stämningen skedde. Men jag
tror ej, att detta gör till saken, dådomen
från Kongl. Maj:t redan år 1817 utfärdades;
ty domen skulle naturligtvis åtlydas. Det
enda, som härvid vore att anmärka, är att
RiksgäldsContoirets Fullmätige år 1817 ej
gjort Contoirets rätt gällande till ersättning
Den 19 Mars f. m.
65
hos Discontens actieägare. Detta är dessutom
passeradt under den tid, som ej hör
till StatsUtskottet att bedöma; ty Fullmäktiges
i RiksgäldsContoiret åtgärder år 1817
äro längesedan både af Revisorer och Ständer
granskade och gillade. Jag bör derjemte
upplysningsvis nämna, att år 1817
funnos icke mera några delägare i Disconterna,
och actierna voro måhända förstörda;
actieägarne ej kända. Hade frågan varit
om någon utdelning, så hade de måhända
framkommit, men när fråga var om
en återbetalning, så kan man vara säker,
att ingen anmält sig.
Beträffande åter Herr Hjertås yttrande
angående Riksdagsbeslutets redaction, får
jag upplysningsvis nämna, att icke allenast
Kongl. Majrts Svar af den 4 December i8a3
angående villkoren för lilla Creditivets lyftande
blifvit intaget i Riksdagsbeslutet, och
der in för dt såsom tjenande till rättelse; utan
StatsUtskottet, hvaraf Herr Hjerta då var
Ledamot, nämner i sin skrifvelse till RiksgäldsContoirets
Fullmäktige, och den Instruction,
sorn lemnades Fullmäktige, ej ett
ord om några andra vilkor, än dem Grundlagen
föreskrifver. Så väl då varande Expeditionsutskott,
som Ständerna, trodde sig
förmodligen ej böra lemna några föreskrifter,
hvilka stodo i strid med den, på Grundlagen
byggda, nådiga skrifvelsen. Jag tror
17 Ii. 5
66
Den 19 Mars f. m.
således icke, att någon förklaring i detta
afseende behöfts af StatsUtskottet; och hvilka
Ständernas afsigter vid förra Riksdagen
voro, kan jag ej sluta af annat än de handlingar
dessa Ständer leninat efter sig, och
äro dessa handlingar det enda, som i detta
afseende kan tjena nuvarande Statsutskott
till ledning.
Friherre Anckar swärd: Det är, i anledning
af det förtroende, Ridderskapel och
Adeln behagat lemna mig att biträda vid
1827 års Revision, som jag tagit mig friheten
följa förevarande ämne med en närmare
uppmärksamhet, och jag anhåller derföre,
att ytterligare få besvara de anmärkningar
en Ledamot af StatsUtskottet afgifvit
emot mitt förra yttrande. Hvad först Lotterimedlens
aflemnande till RiksgäldsContoiret
beträffar, så har jag ännu icke blifvit
öfvertygad, att icke Rikets Ständers beslut
vid senaste Riksdag åsyftade, att Lotteriinrättningens
fonder skulle öfverlemnas
till RiksgäldsContoiret, äfvensom de årliga
öfverskotten på Lotterivinsten. Men det är
i synnerhet det motsägande i StatsUtskottets
uttryck, hvarigenom Utskottet synes
säga, att Revisorerne haft både rätt och
orätt på samma gång i sin anmärkning, hvilket
föranledt mig att anse Utlåtandet fordra
en omarbetning. Utskottet säger: ”1
”anledning af hvad sålunda blif vit upplyst,
'finnér Utskottet „ det Revisorernes yttrade
Den 19 Mars f. m.
87
3'åsigt väl icke strider emot Rikets Ständers
”omförmälte beslut’ ( R e v i so r er 11 es åsigt var
likväl just den, att median borde ingå lill
RiksgäldsContoiret,) ”meri” fortfar Utskottet,
”då Nummer Lotteri Inrättningen för’valtas
af en Styrelse, som inför Kongl.
”Maj:t är redovisande_, anser Utskottet med
”antagen ordning” (således anser Utskottet
stridande mot ordningen hvad som var enligt
med Rikets Ständers beslut, eller åtminstone
Revisorernes åsigt deraf;) ”samt
”med Rikets Ständers beslut mest öfver”ensstämmande,
att den ifrågavarande be''hållningen
för hvarje är ingår till Kongl.
”StatsContoiret.” Jag hemställer till liv aloch
en, om det är för mycket sagdt, att
prmmisserne här stå i strid med slutsatsen,
och jag blir således fast i min öfvertygelse,
att omarbetning erfordras. Hvad åter
lyltningen af det mindre Creditivet beträffar,
så torde jag få fästa uppmärksamheten
på det förhållande, som i afseende härpå
vid sista Riksdagen ägde rum: att nemligen
Rikets Ständer med heslutet om anordning
af det så kallade mindre Creditivet
förenade det i min tanka naturliga vilkoret
för lyftningen, att den Auctoritet, som
skulle utlemna summan, borde underrättas
örn föremålet, hvartill den skulle användas;
att följden häraf blef ett svar från Regeringen,
som upptager de Grundlagsparagrapher,
hvilka handla om ämnet, jemte
5*
68 Den 19 Mars f. m.
Den 19 Mars f. m.
en förklaring, att Konungen ville noga iakttaga
dessa Grundlagsföreskrifter, men icke
underkasta sig några andra, deremot stridande,
vilkor. Jag för min del tror icke,
att Rikets Ständers beslut stod i strid med
Grundlagarne. Man bar sagt, att då 63 §.
RegeringsFormen icke omnämner någre vilkor
för mindre Creditivets lyftning, skulle
Rikets Ständer icke eller äga, att fastställa
någre sådane. Men jag hemställer, huruvida
det uthärdar en närmare granskning,
att, då Rikets Ständer hafva en obestridlig
rätt att nedsätta summan ända till 66 R:dr
32 sk., de likväl icke med anordningen skulle
kunna förena sådane vilkor, som endast
åsyfta att få veta, hvartill medlen användas.
Jag inser icke, hvilken hemlighetsslöja
kan vara af nöden, för att försvara ett
sådant förhållande, och jag bekänner, att
jag på denna grund ej kunnat fatta meningen
af den Kongl. Skrifvelsen. Jag förblifver
ytterligare i den tro, att om Rikets
Ständer, i stället att införa den Kongl. Skrifvelsen
i Riksdagsbeslutet, ej nämt ett ord.
derom, utan i sin skrifvelse till Fullmägtige
i RiksgäldsContoiret endast förblifvit vid
sitt fattade beslut, att Fullmägtige ej ägde
utbetala något af summan, innanföremålet
för användandet blifvit för dem uppgifvet,
hade Styrelsen nödgats underkasta sig detta
vilkor. Principen är i detta fall, enligt
min tanka, af vigt, och saken visar sig dessutom
såsom ganska oskyldig. Ty jag vet
icke, hvarföre ej föremålet för behofvet
kunnat genast för Fullmägtige uppgifvas lika
väl, som sedermera genom en skrifvelse
från StatsContoiret. Jag kan ej finna,
att en sådan direct communication med Fullmägtige
på något sätt kunnat förnärma Styrelsens
värdighet.
I afseende på föremålet, hvartill den
nu lyftade delen af mindre Creditivet blifvit
användt, hafva Revisorerne ansett tvetydigt,
huruvida Creditivets användning för
sådane föremål är öfverensstämmande med
Rikets Ständers afsigt; och jag skulle tro,
att StatsUtskottet bordt utlåta sig häröfver,
för att gifva Rikets Ständer en ledning för
omdömet. Min enskildta öfvertygelse härom
är bestämd, att mindre Creditivet aldrig
bör användas för dylika ändamål, eller
för understöd af enskildta intressen,
utan blott för allmänna behof. Utan tvifvel
medför hvarje penningeunderstöd nytta
för den, sora erhåller det; men blotta förteckningen
på dem, som erhöllo de nu ifrågavarande
lånen, visar, att det strider mot
Statsekonomisk princip att understödja sådane
behof. Då en Jern verksägare med 1000
S® smide är i behof af ett understöd till
1000 R:dr eller af 1 R:dr pr S®, och detta
skulle vara förhållandet med en hel Bergslag,
förstår jag icke, huru näringen kunde
förtjena att uppehållas, och det öfvergår
till löjlighet att tänka sig ett sådant behof
7°
Den 19 Mars f. m.
Den 19 Mart f. m.
7i
Det är på denna grund, som jag tror RiksSlåiulen,
till ledning för sitt omdöme, böra
fordra af StatsUtskottet ett Utlåtande [
om sältet, att för framtiden förebygga ett
sådanl användande af lilla Creditivet. Man
har sagt, alt ingen anmärkning i detta afseende
bör äga rum derföre, att ingen
Grundlags §. förordnar något om de föremål,
hvartill Creditivets användande bör
komma i fråga. Jag får härvid fästa uppmärksamheten
på sättet, huru alla lagar tillkomma.
Det är omöjligt för Lagstiftaren
att förese alla fall, utan lagarne stiftas till
följd af inträffade händelser. Det tillkommer
således äfven Rikets Ständer, till följd
af deu nu inträffade händelsen, att förebygga
den för framtiden, ifall Rikets Ständer
ej kunna godkänna den princip Styrelsen
följt, utan finna, att för allmänna
behof afsatte summor ej böra användas till
understöd i enskild väg. Äfven i Statsekonomiskt
hänseende anser jag oriktigt att vänja
Näringsidkare vid temporära understöd.
Allmänna medel böra endast till allmänna,
icke enskilda, föremål användas. Man rubbar
i annat fall de vanliga fö» hållandernes
gång mera än man i det hela hjelper. Ty
det ligger i sakeus natur, att ett låneunderstöd
af 25o,ooo R:dr för en hel Bergslag
icke kunnat inverka på hela landets tillstånd.
Det är i afseende på principen, sorn
jag tror att Rikets Ständer böra yttra sig,
med förunledning af det Utlåtande jag hade
väntat från StatsUtskottet i anledning af
Revisorernes anmärkning vid det förevarande
fallet.
I frågan om räntan på de lyftade Creditivmedlen,
har man äfven sagt, att det
vore en småsak, som borde förbigås. Men
jag torde få erindra, att de stora sakerne
uppkomma såsom en product af många små,
och att man således ej bör betrakta något,
såsom småsak, i synnerhet då fråga är om
grundsatser. Jag är för min del öfvertygad,
att det aldrig varit lagstiftarens mening,
alt Creditivet skulle användas i låncväg;
men när sådant skett, när ränta deraf
fallit, anser jag obestridligt, alt denna
ränta bordt återfalla till det Vei k, sorn gifvit
försträckningen. Om man förbigår den
räntedisposition, som nu skett, medgifver
man Styrelsen rättighet, att mellan Riksdagarne
förränta hela mindre Creditivet såsom
Disconlfond. Ett prejudikat är redan
gifvet, och jag anser derföre så mycket
nödvändigare att förebygga ett återfall, genom
föreskrift, att föremålet för användningen
bör uppgifvas. Ty, ehuru oskyldig
denna sak synes, ehuru likgiltigt det tyckes
vara för Rikets Ständer, om detta föremål
uppgifves för Fullmäktige i Riksgälds—
Contoiret, eller icke, skall likväl följden
blifva, alt föremålen skola omhöljas med
en hemlighets-slöja, som leder derhän, alt
Styrelsen får tillfälle att belacka utgifter,
72
Den 19 M a r s f. m.
för hvilka inga anslag finnas eller ens bordt
äga rum. Jag tror, att på sådant sätt lyftning
af Creditivmedel skulle kunna äga runi
vid ett föreseende behof af Styrelsen att
framdeles betacka utgifter, dem vi ej känna,
såsom förluster på skeppshandel och dylikt,
hvarom man under tiden betager oss
all upplysning, genom Handlingarnes undanhållande.
Jag önskar derföre, att Statsutskottet
må fästa mera uppmärksamhet vid
denna omständighet, och lemna en vägledning
för Rikets Ständer, att fatta sitt beslut
i ämnet.
Hvad slutligen beträffar de luftsprång,
som den värde Ledamoten af StatsUtskottet
förebrådt mig, kan jag icke medgifva,
att något lindanseri å min sida varit i fråga,
enär jag hållit mig så tätt vid jorden,
som möjligt, för att följa Stats-Utskottets
Utlåtande i spåren.
Herr Hjerta: I anledning af hvad Friherre
Palmstjerna anfört till svar på min
anmärkning rörande Malm bergska Realisationsbeviset,
får jag upplysa, att min mening
icke varit, att StatsUlskottet skulle på
strängt vis antasta den gamla förvaltningen;
utan jag har endast önskat att få upplysning,
huruvida annonce i Allmänna Tidningarne
blifvit införd om förnyelsen af det
bortstulna beviset, emedan i annat fall laglig
skyldighet qvarstår för RiksgäldsConto
-
Den 19 Mars f. m.
rct att inlösa den gamla reversen, i händelse
någon ännu skulle framkomma med
densamma.
Hans Excdllence Herr Grefve aj Wetterstedt,
Gustaf: Jag skulle icke hafva vågat
upptaga Ridderskapets och Adelns tid,
efter den långa discussion, som redan öfver
förevarande ämne ägt rum, i synnerhet som
jag i saken blifvit förekommen af Friherre
Palmstjerna; men som Herr Hjerta antagit,
att HofCanzleren var närvarande vid sista
RiksdagsBeslutets uppsättande, anhåller jag
att i anledning deraf få anföra några ord.
RiksdagsOrdningens 36 §. föreskrifver, att
HofCanzleren äger rättighet, att i ExpeditionsUtskottet
öfvervara RiksdagsBeslutets
justering "i de delar deraf„ som röra Ko”nungens
yttranden.’’ Om nu tillämpning
af denna §. göres till i3 §. af 1823 års RiksdagsBeslut,
så finnér man, att min pligt
endast inskränkt sig dertill, att tillse, det
den Kongl. Skrifvelsen af den 4 December
1823 riktigt intogs, sedan Rikets Ständer
beslutat, att den skulle i RiksdagsBeslutet
intagas. Men hvad slutet af §. beträffar,
hvilket egentligen varit föremål för anmärkningen,
eller den meningen: ”Så håfve v G
”genom vårt Statsutskott_, vid dess slutliga
”skrifvelse till väre Fullmägtige i Riks”gäldsContoretj
låtit detta Nådiga förkla”rande
till rättelse lända;” så ägde jag, i
afseende på redactionen deraf, ingen befatt
-
74
Den 19 Mars f. m.
Den 19 Mar s f. m.
75
ning, emedan det var Ständernes yttrande
och icke Konungens. Jag kan således icke
lemna någon upplysning, hvarföre ordet
rättelse blifvit infördt i stället för ej t errättelse.
I afseende på lyftningen af det mindre
Creditivet, och den Kongl. Skrifvelsen
af den 4 December 1823, hade jag trott,
att då Konungen förklarade sig vilja noggrant
iakttaga hvad Grundlagen föreskrifver,
detta icke borde anses som en principlös
Regei ingsgrundsats, utan tvärtom,
såsom en ganska principmässig. Jag hade
ej trott, att det borde tydas såsom ett sträfvande
att inkräckta på folkets rättigheter, då
Regeringen bestämdt inskränker sig inom
Grundlagens föreskrifter. De vilkor för Creditivets
lyftning, som innefattas i 63 §. RegeringsFoi
men, förklarade Konungen sig vilja
följa, och endast desse, som äro de ursprunglige.
De andra vilkoren tillkommo
vid i8a3 års Riksdag, och då Konungen
icke antagit dem, utan förklarat sig vilja
iakttaga endast de, sorn Grundlagen innehåller,
tror jsg alt han handlat ganska lagligt.
Ändamålet med Konungens vägran alt
för Fullmägtige i RiksgäldsContoret uppgifva
behofvet för Creditivets lyftning, var
icke att omslöja denna lyftning med någon
hemlighetsslöj 1. Men jag hemställer, hvad
resultatet skulle blifva af ett sådant tillkännagifvande.
Månne det icke skulle för
-
utsätta en slags pröfningsrätt hos Fullmägtige
öfver det uppgifne behofvet? En sådan
pröfning tillhör likväl endast Rikets Ständer
sjelfve, hvilka vid Riksdag äga att pröfva
de rådslag Konungens Rådgifvare i ämnet
afgifvit. Således synes mig all föregående
pröfning ledande till intet ändamål.
Men deremot är det Rikets Ständers fullkomliga
rätt att sjelfve pröfva, om de anse
sättet för Creditivets användande hafva
varit förenligt med deras afsigter; äfvensom
det är deras obestridliga räll, att bestämma
beloppet. Om detta, såsom Friherre
Anckarswärd yttrat sig, kan nedsättas till
66: 32., lemnar jag derhän. Det torde dock
bero på ordalagen i 63 §. som föreskrifver,
att "för oförsedde händelser tvänne serskil”de
tillräcklige summor böra afsättas och
anslås.” Men jag medgifver, att det beror
på olika omdömen, hvad med ordet:
tillräcklige här kan förstås, och huruvida
en nedsättning till 66: 3a dermed kan vara
förenlig. Emedlertid håller sig. Konungen
mellan Riksdagarne endast vid de vilkor
för lyftningen, som Grundlagen föreskrifver,
och delta har äfven varit andan
af den Kongl. Skrifvelsen. Vid Riksdag
äga sedermera Rikets Ständer rätt att pröfva,
om Konungens Rådgifvare uppfyllt deras
pligt, samt att bestämma beloppet för
den påföljande tiden; men längre tror jag
icke att de kunna gä.
Detta har jag velat tillägga för att åt
-
76
Den 19 Mars f. m.
följa till StatsUtskottet, i händelse Utlåtandet
blifver åtcrremitteradt.
Friherre BoyCj Ludvig: Jag skall som
representant aldrig eftersätta min pligt att
bevaka Folkets rätt och säkerhet; men jag
skall icke heller genom känslan af denna
pligt låta hänföra mig, att, som man säger,
söka sak med Regeringen, der den
liandlat rätt och ädelt. Jag föres till denna
reflexion i anledning af en anmärkning,
som här blifvit gjord mot lyftningen af det
mindre Creditivet. Jag misskänner icke
principen, som legat till grund för anmärkningen;
Friherre Anckarswärd har i principen
rätt, men jag tror, att tillämpningen
deraf i förevarande fall varit oriktig, och
för alt bevisa detta, anhåller jag, att 63 §.
RegeringsFormen först mätte uppläsas.
I anledning häraf upplästes 63 §. i RegeringsFormen.
Hvarefter Friherre Boye., fortfor: Innan
jag går till den granskning jag åsyftar,
har jag en invändning att besvara. Frågan
blir nemligen, om paragraphen, sådan den
nu blifvit uppläst, står fast eller blifvit förändrad.
Rikets Ständer hafva väl enligt
sednaste Riksdags Beslutet yttrat en önskan
om ändring eiler tillägg deruti, men Konungen
har icke bifallit det, och det är
således min pligt att antaga paragraphen
gällande, sådan den är. Der står nu i be
-
Den 19 Mars f. m.
77
stämda ordalag, att Creditivet skall användas
till oförutsedde och angelägne behof.
Nå väl, mine Herrar, hvem har rätt att
pröfva behofvets angelägenhet? Regeringen.
Ilar den gjort det till skada för landet?
Nej, tvärtom; användningen af Creditivet
har skett för ett godt och välgörande ändamål,
likasom räntan äfven blifvit använd
för en välgörenhets åtgärd. Bör sådant då
blifva föremål för anmärkning, eller kan
rättskänslan tillfredsställas genom klander af
sådane åtgärder. — Då jag förmodar, att återremiss
kommer att äga rum, begär jag, att
detta mitt yttrande må få åtfölja till Utskottet.
Herr Rosenblad: Redan förut har jag
yttrat mig om nödvändigheten af att, då
man gör anmärkning mot Styrelsen i anledning
af ett Rikets Ständers Beslut, först
liisa detta. Jag anhåller derföre, att få uppläsa
Rikets Ständers vid sista Riksdag till
Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse,
om öfverlämnande till RiksgäldsContoret
af Lotterifondens behållning. Den lyder
så här:
”Genom infordrade upplysningar från
”NummerLolteri-Inrättningerfs BoksiulsCon”toir,
har till Rikets Ständers kännedom kommit,
att, sedan utöfver hvad af denna Inrättnings
inkomster blifvit RiksStalen godt”gjordt,
ett betydligt öfverskott Hppkommit,
7S
Den 19 Mars f. m.
”sorn Directionen, i ändamål att dermed
"betacka möjligen inträffande förluster, innehållit.
Verkets af Directionen förvaltade
"tillgångar, oberäknadt linsel med tillhörande
Boktryckeri och Inventarier, samt med
"undantag af den så kallade Brudgåfvefon"den,
uppgående till 16,435 R:dr 34 sk. 7 r:st.
"utgjorde den 22 Februarii innevarande år:
”1 RiksgäldsContoret, dels emot 5 och dels
"motöprC.förräntade medel 129,85o: - -
"Contanla tillgångar 58,407: G. 10.
"Och fordringar hos Finska
"Strömrensnings- samt Helsingborgs
Hamnbyggnads”Directioner
28,690: - —
tillsammans 217,007: 6. 10.
"Och emedan denna behållning egent"lisen
är att anse såsom ett öfverskott å den
C7
"i Stat påräknade Inkomst af NummerLot”terict,
men med de vid 1810 års Statsreglering
fastslälde grunder icke öfverensstäm"mer,
att någre fonder sarnlas af StatsVer”kets
medel, hafva Rikets Ständer alltså be"slutit,
att förrberörde summa, i likhet med
"öfverskotten å andra Statsintrader, skall
”till RiksgäldsContoret öfverlemnas; hvaremot
Rikets Ständer åt Fullmägtige derstädes
uppdragit, att uppå skeende behö"rig
reqvisition, hålla NummerLotteri-Tn"rällningen
tillhanda allt hvad, till förefallande
utgifters bestridande, erfordras, i
"den oförmodade händelse, att Lotterispe
-
Dcn 19 Mars f. m.
79
"let ett eller annat år skulle med förlust
"utfalla.”
"Hos Eder Kongl. Maj:l få Rikets Stän"der,
jemte anmälan af detta beslut, i underdånighet
anhålla, att Directionen öfver
"NummerLotteri-Inrättningen måtte i Nå"der
an befall as, att Lotteri-Fondens ifrågavarande
behållning, i vederbörlig ordning,
"aflämna.”
Jag hemställer vördsammast, om ej detta
Ständernes beslut innehåller, alt den deri
nämnde NummerLotteriels serskilta Cassabehållning
bör till RiksgäldsContoret aflemnas,
men om med något enda ord omtalas
att de årligen inflytande andre Lotterimedlen
icke skola i vanlig ordning ingå till
StatsVerket.
I afseende på anmärkningen angående
det så kallade lilla Creditivets användande
till Vermländska Bergslagens understöd, har
jag aldrig sagt, att den deraf upplupne ränta
vore obetydlig, men att det vore detsamma,
om den ingick lill RiksgäldsContoret,
eller till StatsVerket, ty om Ständerne
ej godkänna Kongl. Maj:ts deraf gjorde
disposition till de brandskadade i Borås,
förvandlas detta i ett klander emot Konungens
Rådgifvare, hvarigenom Ständerne åter
kunna tillvägabringa den rättelse de önska.
Konungen hade ju kunnat taga de till understöd
för Staden Borås använde medel af
Bo
Den 19 Mars f. m.
besparingarne, och Ständerne hade derigenom
ej fått större granskningsrätt sig öfverlåten,
ty alla Statsmedel äro underkastade
lika redovisning. Då NummerLotterimedlen
äfven äro inom denna cathegori,
är således någon inskränkning i Ständernes
granskningsrätt icke tillvägabragdt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Såsom Ledamot
på den afdelning, der detta ämne
blifvit behandladt, borde jag kunna inskränka
mig till instämmande med Friherre Palmstjerna,
men för min enskilta tillfredsställelse
anhåller jag få uttrycka min opinion
om vigten af detta ämne, nemligen lyftningen
af lilla Creditivet. Jag vill ej yttra
mig om det factum som nu ägt rum,
emedan jag instämt i Utskottets beslut; utan
om lilla Creditivets lyftning i allmänhet,
såsom 63 §. RegeringsFormen innehåller.
Någon har anmärkt, att det skulle bero på
Rikets Ständer att nedsätta detta Creditiv
till en obetydlig summa, 66 R:dr 3a sk.
B:co. Detta tror jag vara orätt, så väl om
§:n tolkas efter dess ordalydelse, som efter
dess anda , hvilka lyckligtvis här öfverensstämma.
I §:n heter det nemligen: Dessutom
böra för oförutsedda händelser tvänne
särskildte tillräcklige summor afsättas
och anslås; den ena, att mara tillgänglig
då Konungen, till Rikets försvar eller andra
högst vigtiga och angelägna ändamål,
sedan hela SlatsRådets tankar deröfver blifvit
-
Den 19 Mars f. ni. 81
vit inliemtade, finnér den vara oundvikligen
nödig; m. m. Här äro tvänne omständigheter
bestämde. Den första, att summan
skall vara tillräcklig. Vöre det fråga
om att köpa knappnålar, kunde summan af
66 R:dr 32 sk. B:co vara tillräcklig, annars
icke. Den andra är, att det står till Rikets
försvar eller andra högst vigtiga ändamål.
Huru är det då tänkbart, att man skulle
handla i öfverensstämmelse med Grundlagen,
om man till den grad nedsatte summan,
att den blefve så till sägandes ingen.
Tvertom bör den enligt Grundlagen vara
betydlig. Beträffande huru den bör lyftas,
får man påminna sig, att, när man öfvergår
ifrån absolut till constitutionel styrelse,
behöfver Regeringen serskildt anslag för
oförutsedde behof, och derföre måste man
bestämma en summa till Styrelsens disposition,
så vida Statsmachinen skall gå, äfven
i de fall, som ej af Ständerna kunna
vara förutsedde. I afseende på controllen,
iar Grundlagen lagt den uti StatsRådets
ansvarighet för sina rådslag, och uti StatsSecreterarens
rättighet att vägra contrasignation,
men jag tror, att Grundlagen hvar’
en genom andan eller bokstafven bjuder,
alt man skall öfverflytta controllen på en
agre Authoritet. I allmänhet bör man anse
detta, som ett förtroende-Creditif.
Herr Hjerta: Jag anser mig, i anledning
af hvad Grefve af Wetterstedt yttrat,
17 H. 6
82
Den 19 Mors f. m.
böra nämna orsaken till i8a3 års Ständers
beslut, att ordning skulle iakttagas vid Creditivets
lyftande, och att ändamålet dervid
skulle tillkännagifvas. Det torde ej vara
Grefve af Wetterstedt obekant, huru tillgången
varit med Creditivets lyftning emellan
åren 1818 och i8a3. Det var vid i8a3
års Riksdag så svårt för StatsUtskottet att
få rätt på dessa medel, att man ett ögonblick
ej visste, hvart betyd lige summor«hade
tagit vägen. Vid de efterforskningar, sorn
då gjordes, fann man nödigt, att i RiksgäldsContoiret
borde uppgifvas, till hvilka
Verk medlen skulle öfverlemnas, såsom t.
ex. KrigsCollegium, Förvaltningen af Sjöärenderne,
MagazinsDirectionen m. m. Yic
182! års rustningar emot Norrige voro medel
af gamla krigsfonden deruti inblandade, i
anseende till gamla Magazinsbehållningen na.
ro. För att förekomma sådane oredor, icke
för att göra RiksgäldsContoirets Fullmäktige
till någon controllerande myndighet, vidtogs
detta stadgande, endast för att komma
till ordning roed granskningen. Om t. ex.
afCreditivet 200,000 R:dr först lemnäs til
Förvaltningen af Sjöärenderne, sedan till en
del derifrån gå till KrigsCollegium, derefter
till MagazinsDirectionen och så vidare
till andra Verk; uppkommer naturligtvis en
sådan röra i räkenskaperne, att man knappt
vet, hvar medlen äro; då deremot reda
och ordning äro möjlige, när de direct emellan
RiksgäldsContoiret och allmänna För
-
Den 19 Mars f. m.
83
valtningsVerken af- och återlemnas. Detta
har varit enda skälet för stadgandet.
Hvad angår den vigt man lagt på Friherre
Anckarswärds yttrande om Creditivets
nedsättande till 66 R:dr 32 sk. B:co,
så tror jag att, om man hört hvad han yttrat,
det ej varit hans mening att föreslå
en sådan nedsättning; utan att han blott
supponerat den, såsom ett bevis för tillbörligheten
att sådane vilkor af Rikets Ständer
kunna bestämmas, att man kan controllera
medlens användande, och att man
finge veta, med hvilka Yerk Rikets Ständers
eget redovisande Verk skall hafva att
göra. Jag har velat lemna denna upplysning,
då jag här hört så oriktiga omdömen
om stadgandet år 1823.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Jag borde
vara tillfredsställd af Grefve af Wetterstedts
yttrande, så vidt det innehåller,
att Regeringen i allt skall dolja Grundlagen,
men jag vet ej, hvartill en sådan förklaring
skulle tjena, om man ej förut märkt
motsatsen. Herr Hjerta har ganska riktigt
upplyst meningen af Rikets Ständers skrifvelse,
till hvilken Kongl. Majit ej ville lemna
sin sanction, och som den ifrågavarande
instructionen ej är stridande emot 63
§. RegeringsFortnen, finner jag ej annat,
än att man kan göra anmärkning emot för
6*
-
84
Den 19 Mars f. m.
hållandet. Jag tror, lika med Herr Hjerta,
det vara en nödvändig följd af förflutna
händelser, att sätta StatsUtskottet i tillfälle
att kunna redovisa, huru lilla Creditivet
blifvit anvandt. Lika nödvändigt är det,
att för framtiden föreskrifva, huru med dess
uttagning skall tillgå. Uti det tillägg till
ansvarighetslagen för Fullmäktige i RiksgäldsContoiret,
som, uppå Rikets Ständers
begäran år i8a3, af Konungen blifvit promulgeradt,
står: Utbetala Fullmäktige den
i 63 $• af Regerings Formen omnämnde
mindre summa, antingen hel och hållen eller
till större eller mindre del, innan Konungen
för dem förklarat, att han de äskade
medel oundvikeligen har af nöden antingen
till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, samt innan
de derjemte undfått del af hela StatsRådets
deröfver inliemtade tankar, vare
den eller de, som till beslutet bidragit, förlustige
så väl Rikets Ständers, som ock annat
allmänt medborgerligt, förtroende. Här
synes tydligen, att när man hänvisar till 63
§. RegeringsFormen, är det blott fråga om
att få veta StatsRådets tankar. Jag kan ej
förstå, att någon pröfning af beliofven dermed
skulle vara förenad; det är endast deras
natur och verklighet, hvarom Rikets
Ständers Fullmäktige böra underrättas. Hela
saken ligger således uti den hemliglietsslöja,
hvarmed man vill omhölja Regeringens
handlingar i detta fall; ty när det
Den 19 Mars f. m.
85
står StatsRådets tankar, måtte det väl menas
något annat, än blott ett lösligt protocollsutdrag,
som icke innehåller något
spår till yltrade omdömen, bland Konungens
Rådgifvare, öfver beliofven af Creditivets
brytande.
Friherre Anckarswärd: I anledning af
den, i anseende till sin grundlighet förtjenstfulla,
bevisning af Herr Lefren emot
mitt yttrande, att Creditivet lunde nedsättas
ända till 66 R:dr 32 sk., antager jag
med nöje tillfället att låta återföra mig dertill,
att denna summa vore otillräcklig. Jag
har ej en gång det hopp, att den kunde
vara tillräcklig till något af dess egentliga
föremål, ej ens till de af Herr Lefredi omnämde
knappnålar. Då jag ej känner Styrelsens
behof af sådane, lärer jag ej ens få
smickra mig, att hafva träffat den rätta
summan, ifrån någon synpunkt. Men jag
anhåller, att bestämdt få förklaradt, huruvida
Ständerna äga rätt att bestämma föreskrifter
för Creditivets lyftning eller icke.
Jag tror ej, att RiksgäldsGontoirets Fullmäktige
äro någon lägre Auctoritet, De äro
t ver tom en ganska hög, såsom representerande
Ständerne emelian Riksdagarne. Jag tror
ej, att föreskriften år 1823 innehåller, att
Fullmäktige skulle hafva någon controllerande
magt, utan blott att de skola känna
ändamålet, för att komma till någon princip
i redogörelsen. Jag är således ej öf
-
86
Den ig Mars f. m.
verbevisad om något annat, än otillräckligheten
af de omtalade 66 R:dr 32 sk. Jag
tror mig likväl ej hafva uppgifvit denna
summa såsom något bestämdt förslag, ulan
blott exempelvis, ty äfven jag är öfvertygad
om dess otillräcklighet.
Herr von Hartmansdorff: Om något
fel är begånget derigenom, att Creditivet
blifvit utlemnadt, så är det i första banden
ett fel af Fullmäktige i RiksgäldsContoiret.
Då jag ännu har den äran, att vara
en ibland dem, anhåller jag, att få redovisa
för mitt handlingssätt. Jag trodde
visserligen, att Fullmäktige hade bordt blifva
underrättade icke blott om behofvet,
utan äfven om ändamålet med lyftnings,
men jag kunde ej komma till denna öfvertygelse
utan slutledningar; och då man är
skyldig att följa lagens bokstaf, ansåg jag
mig icke kunna vägra lyftningen. Slutledningen,
som jag gjorde var följande: Det
står i 63 §. RegeringsFormen att Konungen
bör inhemta hela StatsRådets tankar,
men det står ej, att de skola vara enhälliga.
I ansvarighetslagen för Fullmäktige,
hvilken Grefve Horn uppläst, föreskrifves
derjemte, att StatsRådets tankar skola Fullmäktige
meddelas; om Konungens Rådgifvare
enhälligt tillstyrka Creditivets begagnande,
så är det lätt att, såsom nu skett,
belt enkelt säga, alt behof göres, utan att
omförmäla ändamålet. Men om det skulle
Den 19 Mars f. tn.
87
bända, att en eller annan af StatsRådets
Ledamöter vore af skiljagtig mening, månne
icke den eller de skulle anföra sina skäl
dertill. Månne icke lyftningens ändamål
borde utgöra hufvudsaken i dessa skäl? Och
månne icke, då protocollet öfver hela StatsRådets
tankar skulle Fullmäktige meddelas,
de fingo veta ändamålet med Creditivlyftningen
hvarje gång en skiljagtig mening
derom i StatsRådet blifvit yttrad? Skola
således Fullmäktige få veta ändamålet, när
meningarne äro olika, så böra de äfven få
del af dem, när de äro lika. Jag vill ej
inlåta mig i frågan om riktigheten, att så
använda Creditivet, som nu skett; jag lemnar
den saken derhän. Men i afseende på
frågan om räntan, får jag anmärka, att i
fall Styrelsen finge uttaga och förränta Creditivsumman,
utan att återbetala räntan till
RiksgäldsContoiret, så skulle det lemnäs Styrelsen
öppet att skaffa sig medel på annat
sätt, än Ständerna förordnat. RiksgäldsContoiret
begagnades blott såsom en penningemäklare
till att anskaffa lån af allmänheten.
Under det Styrelsen sjelf toge en
högre ränta, återfinge Contoiret icke ens
den lägre, som det måst betala, hvarigenom
förlust för detsamma uppkom. Då sådant
kan ske, är det nödvändigt, att ändamålet
med lyftningen uppgifves, icke derföre,
att man, med nuvarande stadganden,
skulle kunna säga nej till utbetalningen,
men derföre att man finge veta förhållan
-
Den 19 Mars f. m.
det. Det vöre ett slags Gifakt för Rikets
Ständer, eller Revisorerne, särdeles de sednare,
örn man, till exempel ville begagna
Creditivet en månad före deras sammanträde,
och, såsom numera, neka dem att se
StatsContoirets räkenskaper intill ögonblicket.
De fingo då åtminstone i RiksgäldsContoiret
veta, hvart penningarne tagit vägen.
I öfrigt vore det ingen fara för Styrelsen,
att uppgifva ändamålen, ty enligt
Tryckfrihetslagen äro Fullmätige i RiksgäldsContoiret
ej skyldige, att till allmänheten
utlemna handlingar om Contoirets
hemliga ärenden, hvilka både Fullmäktige
och betjeningen med ed förpligtat sig att
förtiga. Man hör således kunna vänta, att
ingen af dem skulle vara så glömsk af sina
förbindelser eller så litet fosterländskt
sinnad, att han uppenbarade hvad Regeringen
för fosterlandets hästa föranstaltat.
Efter mitt omdöme har vid de båda fall,
då Creditivsummor nu blifvit lyftade, det
varit så mycket onödigare, att tillgripa dem,
som hägge tillsammans ej uppgått till mera
än 614,000 R:dr, hvaremot StatsContoiret,
vid 1828 års slut, hade, af samma års Statsbristsumma,
outtagne 6g3,ooo R:dr, så att,
om Creditiven derifrån afdragas, det ändock
hade ägt ett öfverskott af 79,000 R:dr.
För RiksgäldsContoiret hade det visserligen
varit likgiltigt, på hvilketdera sältet penningarne
blifvit uttagna, ty det hade i hägge
fallen måst göra lån, men å StatsGon»
Den 19 Mars f. m.
torets sida hade Creditivet ej beliöft begagnas.
Jag anser denna möjlighet för Styrelsen
att åtkomma så stora summor, utan
lyftning af något Creditiv, höra vara en an-,
ledning för närvarande Statsutskott, att fästa
uppmärksamheten deruppå, att, vid hvarje
års slut, ungefär halfva Statsbristsumman
finnes outtagen i RiksgäldsContoiret, och
att man för framtiden bör afskrifva denna
skenbara tillgång hos RiksgäldsContoiret,
hvilken icke finnes i verkligheten, utan blott
på papperet, likasom de bekanta 5 millionerna,
hvaribland han förmodeligen är inberäknad.
Hans Excellence Herr Grefve Mörners
Adolph Göran: Jag skulle ej upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, sedan Grefve af
Wetterstedt utredt det mesta af förhållandet;
men då jag äfven deltagit i besluten
om creditivets lyftning till lån åt Bergslagen
och Sågverksägare, tror jag mig skyldig
förklara, att jag aldrig kan anse det
som en enskild sak, utan som ett föremål
af allmän vigt, när, till följe af en utomlands
inträffad förlägenhet, äfven i Sverige
en stockning uppkommit, att då hjelpa åtskilliga
näringar af stor omfattning. Det är
ej blott de personer, hvilka erhållit lånen,
som äro hulpne, det är äfven de, af hvilka
de uppköpt sine rudimaterier, det är
menigheten i Wermland och kringliggande
orter, det är köpmännen, som skola expor
-
9°
Den 19 Mars f. m.
tera varorne. Att sålunda upprätthålla näringarne,
måtte vara ett allmänt behof. Jag
tror, att det var en oundgänglig mesure,
som äfven visat sig nyttig och välgörande,
att lyfta Creditivet och bevilja de omtalta
lånen. De hafva utan förlust blifvit återbelalte,
och lemnat en ränta, hvarmed andre
behof blifvit uppfylde, och andre olycklige
understödde. Är det väl sådant, som
bör läggas Regeringen till last? Jag har äfven
hört sägas, att den Skrifvelse af Rikets
Ständer, hvarå Kongl. Maj:t vägrade sin
sanction, var en följd af oordentliga öfverflyttningar
af lilla Creditivet. Det känner
jag ej, men det vet jag, att skrifvelsen ej
innehåller, att stadgandet skulle vara till
förekommande af sådane öfverflytlningar,
ulan på det RiksgäldsContorets Fullmägtige
skulle veta ändamålet. Det åter kunde
ej annat än förutsätta pröfning, huruvida
de skulle lemna ut medlen, eller ej. FöljaIdeligen
kunde jag ej annat än tillstyrka
det, som bief Konungens beslut, att han
borde vägra sin sanction, och hålla sig vid
Grundlagens bokstaf. Det är dervid jag tror
både Konung och Ständer gora bäst att stadna,
och att ej ingå uti några ytterligare
tolkningar. Om några missbruk ägt rum,
och man fått reda på dem, så visar just
detta, att de ej varit betydliga. Jag bar
bort yttras, att det sättet att förrycka Creditivet
vore ett sätt, att skaffa medel lill
oförutsedde behof, och alt det kunde för
-
Den 19 Mars f. m.
9i
anleda till missbruk, men då det är oundvikeligt,
att Rikets Ständer eller deras ombud
förr eller sednare skola få veta, huru
de blifvit använde, och då Embetsmännen
för medlens användande äro ansvarige, ser
jag ej, huru fråga kan uppstå om annat,
än en tidigare eller sednare redovisning.
Skulle man uppgifva föremålet för utbetalningen
och det underkastas pröfning, skulle
en långsamhet uppkomma, som kunde
ihnfva skadliga följder. Nu då Rikets Ständer
fått tillbaka allt, som hörde till det ifrågavarande
förskottet för näringarne, och
itatsRådsprotocollen skola åtfölja, då medlen
requireras, måtte det vara gifvit, att
Fullmägtige genom protocollet få se, att
itatsRådet ansett Creditivets lyftning af vigt
och behöflig, antingen deras tankar varit
enhällige eller icke; och det är väl allt hvad
Ständerne kunna fordra. Sedan återstår redovisningen
af medlen, och den afgifves efter
bestämda former.
Herr Lefrén: Friherre Anckarswärd
har ogillande anmärkt, att jag ansett RiksgäldsContorets
Fullmägtige vara en lägre
myndighet. Detta uttryck står likväl qvar
för min räkning.
Jag känner ingen myndighet, som kan
döma öfver Rikets Ständer och deras beslut,
eller öfver Konungens, så vidt dessa
begge myndigheter hålla sig inom sina till
-
92
Den 19 Mars f. m.
hörande magtsområden; men jag känner
att både Revisorer, Statsutskott och Rikets
Ständer icke allenast bora och kunna granska
Fullinägtiges åtgärder, utan äfven ställa
dem till ansvar. Detta har jag ej anfört,
i afsigt att nedsätta Herrar Fullmägtige,
utan blott för att visa, att de stå på
en underordnad och följagteligen lägre stånd,
punkt.
Jag kan icke skämta. Herr Friherren
har försökt det; men man skämtar sig ej
ifrån Grundlagarne, äfven om det skedde
utan besvär. Herr von Hartmansdorff an
ser, att det varit rättare af Styrelsen handladt,
att, i stället för lilla Creditivet, an
vända de medel, som finnas liggande i StatsContoret.
Jag kan ej på något vilkor för
min del gilla ett sådant förslag, emedan
det är stridande mot den för Statsregleringen
stadgade ordning. StatsContoret måste,
i mån som Ilufvudböckerne afslutas, och
öfverskotternes belopp blifva kände, till RiksgäldsContoret
aflemna dem, och Konungen
äger ej rätt att disponera öfverskotten till
fyllande af andra behof, än sådane Rikets
Ständer å dem anvisat. Om Styrelsen Således,
i stället att lyfta lilla Creditivet, då
sådane utgifter blifva af nöden, för hvilkas
fyllande nämnde Creditiv är afsedt, använde
öfverskottsmedlen, som ännu finnas oaflemnade
inom StatsContoret; så hemställer
jag, om icke sådant skulle gifva anledning
Den 19 Mars f. m.
95
till många och rättvisa anmärkningar, och
sätta StatsUtskottet i nödvändighet att anmäla
sådant i Constitutions-Utskottet. Beträffande
slutligen det nu ifrågavarande användandet
af lilla Creditivet, känner jag personer,
hvilka nitälska för ordning i Styrelsen,
och icke äro senfärdige att göra anmärkningar,
hvilka sjelfve önskat, ätt detta
understöd af allmänna medel skulle lemnäs,
och jag har med glädje sedt dem i
Stockholm nitälska för sakens genomdrifvande.
I händelse någon af dem nu är närvarande,
uppmanar jag honom att förklara,
om lian icke instämmer i den åsigt jag nu
yttrat.
Herr Rosenblad: Det är allenast i fortsättning
af Herr Lefrens anförande, som jag
vill yttra mig. Herr von Hartmansdorff
har ansett det hafva varit bättre, att taga
den ifrågavarande summan af den outtagna
Statsbristsumman, än af mindre Creditivet.
Resultatet hade i det hela blifvit detsamma,
då RiksgäldsContoret i alla fall måste
betala StatsContoret; men formen hade då
varit olaglig. 62 §. RegeringsFormen säger,
sedan den i det föregående talat om
de ordinarie inkomsterne: ”Sedan StatsVer”kets
behof blifvit af StatsUtskottet uppgif”ne,
och af Rikets Ständer pröfvade, ankommer
det på Rikets Ständer, att en deremot
svarande bevillning sig åtaga, samt
att tillika fastställa, huru särskildta suni
-
I
g4 Den 19 Mars f. m.
"nior deraf skola till serskildta ändamål an
"vändas, och dessa summor under bestäm
"da Hufvudtitlar uti RiksStaten anslå.” 6,
§. innehåller vidare: "Så väl Rikets Ordi
"narie Statsmedel och Inkomster, som hvad
"på sätt omförmäldt är, under namn af Ex
"traordinarie Utlagor eller Bevillningar til
"StatsYerket af Rikets Ständer anslås, va
"re under Konungens disposition, att tii
"de af Rikets Ständer pröfvade behof oc
"efter den upprättade Staten an ordnas.” Bian
dessa medel är Allmänna Bevillningen, son
ingår till RiksgäldsContoret. Deribland ä
just den outtagna delen, hvilken Herr voi
Hartmansdorff åsyftat böra tagas, i ställe
för lilla Creditivet, och jag hemställer, on
det icke varit olagligt, att på dessa sum
mor hänvisa något, sorn varit stridand
mot RiksStaten. 1 afseende på hvad Her
von Hartmansdorff nämnt derom, att stor.
behållningar finnas öfver på anslagen, s
kommer det af den orsak, att StatsVerkel
Ordinarie inkomster gifvit så betydligt öf
skott, att StatsContoiret icke behöft använ
da så stor del af Statsbristsumman.
Friherre Palmstjerna: Jag är förekom
men af Herr Rosenblad i besvarandet a
Herr von Hartmansdorffs yttrande, och in
stämmer uti hvad Herr Rosenblad nu an
fört; med undantag likväl af dess menini
angående orsaken till den vid hvarje år
slut uti RiksgäldsContorets räkenskaper, så
Den 19 Mars f. m. g5
sorn StatsVerkcts outtagne medel, af Statsbristsumman
balancerade summa, och hvilken
vid 1828 års slut utgjorde omkring
6g3,ooo R:dr. Denna balancerade summa
är för längre tid tillbaka uppkommen af
andra förhållanden, hvilka äro för vidlyftiga
att nu så sent på dagen omförmäla.
Grefve Frölich, David: Då tiden nu
är så långt liden, tror jag mig bäst gå den
värde Ledamotens önskan till mötes, som
nyss ställde en uppmaning till dem, hvilka
han förmente hafva nitälskat för lilla
Creditivets lyftning, att yttra sig i ämnet,
om jag, hvilken troligen härmed åsyftades,
uppskjuter svaret till ett annat tillfälle, då
jag kan få skrifteligen framföra det.
Herr von Hartmansdorff: För att i
korthet upplysa tillkomsten af det outtagna
beloppet på Statsbristsumman, får jag nämna,
att, vid början af år 1824, befanns t.
ex. en summa af 800,000 R:dr i RiksgäldsContoiret
outtagen på de föregående årens
Statsbrist, hvilken således bokfördes såsom
RiksgäldsContoirets skuld till StatsContoiret.
Den årligen behöfliga Statsbristsumman för
StatsContoiret, bestämdes vid sista Riksdag
till 1,600,000 R:dr, utan att tillgången af de
nyssnämnda 800,000 R:dr afdrogs. RiksgäldsContoiret
blcf följagteligen skyldigt år
1824, först de gamla 800,000 och ytterligare
nya i,Goo,ooq, så att StatsContoiret kun
-
96
Den ig Mars f. m.
nät under årets lopp uttaga 2,400,000 R:dr,
ehuru det endast borde behöfva i,Goo,ooo.
Också har erfarenheten sedermera visat, att
emedan StatsContoret icke är berättigadt
att använda Statens medel till andra ändamål
än Rikets Ständer föreskrifvit, så kunna
icke mer än de 1,600,000 R:dr rätteligen
utgå hvarje år, hvadan 800,000 R:dr
vid hvarje års slut blifva öfver. Att man
nu tagit ut så mycket, att endast 6p3,ooo
R:dr återstått, härrörer utan tvifvel af de
förskott StatsContoret mot slutet af sistlidet
år lemnat till Riksdagskostnaderna. Om
Styrelsen, när penningar utomordenteligen
behöfvas, dertill begagnar bokförda fordringar
af Statsbristsumman, eller lilla Creditivet,
synes mig i ansvarsväg vara likgiltigt.
Men i granskningsväg blifver åtgärden,
i sednare fallet, förr synlig och mera
i ögonen fallande. Jag skulle således föreslå,
att dessa fortgående balancer i RiksgäldsContoirets
räkenskaper upphörde, genom
en af Rikets Ständer beslutad afskrif
-
ning.
Herr Hjerta: Jag får allenast i hast
nämna, att de 800,000 R:dr, som finnas i
RiksgäldsContoret ännu bokförda, äro en
lemning af den Statsreglering, som 180g
uppgjordes. De komma att stå der qvar,
så länge Rikets Ständer allt framgent förse
StatsContoret med sina behof. De ligga i
de
Den 19 Mars f. m.
97
de öfverskott, som uppkommit genom Bevillningen
efter år 180g, när StatsUtskottet
kom in till Ständerna med sitt förslag
till en ordentlig Statsreglering i bestämda
Titlar. De hafva en längre tid varit bokförda
på sådant sätt, att det synes, som
om de tillhörde StatsContoret. Men detta
Contor äger icke i Rikets Ständers föreskrift
någon grundad rätt till dem. Hvad åter
angår, att Rikets Ständers beslut vid sista
Riksdag allenast innehållit samma ord,
som 63 §. RegeringsFormen, får jag blott
uppläsa några ord uti detta beslut: "Vid
"begagnande af sistnämnde Creditiv, bafve
"Vi funnit oss böra, på sätt vår underd.
"Skrifvelse af den 17 sistlidne November
"innehåller, fästa det villkor, att de utomordentliga
behof och föremål, i och för
"hvilka de summor, som deraf uttagas, ansetts
erforderlige, skola fullständigt uppgifvas,
och en summarisk redovisning deröfver
upprättas, på det vi eller väre Revisorer
må jemväl deraf kunna erhålla
'en ledning, till vinnande af nödig speci’el
kännedom om dessa medels användande
i hvarje serskildt fall.” Det var deta,
sora var hufvudafsigten; men icke att
tälla Styrelsen under någon controll af
Ollmägtige i RiksgäldsContoret i afseende
>å dispositionen. Redovisningen af dessa
uedel var, år i8a3, så beskaffad, genom
ifverflyttningar emellan flere Verk, att det
17 H. 7
98
Ben 19 Mars f. m.
knapt var för StatsUtskottct möjligt, att fu
reda på en del af dem.
Herr af Wingård, Johan: Jag vill icke
nu längre uppehålla Ridderskapet och Adeln,
hvarföre jag endast vågar förbehålla mig,
att i nästa plenum få aflemna ett skrifteligt
anförande i anledning af hvad Herr Lefre'n
nyligen yttrat.
Friherre Boye3 Fredrik: Då jag för
några veckor sedan här underrättades, att
ett eftermiddags-plenum icke är ett nytt
plenum, utan allenast en fortsättning af förmiddagens;
men jag icke finner på något
ställe i Grundlagen bestämdt, att ett ämne,
som förekommer på förmiddagen, då skall
ovillkorligen afslutas, får jag vördsamt hemställa,
om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle täckas nu afsluta plenum
under förbehåll, att de Herrar Ledamöter,
hvilka till äfventyrs anmält sig, men ännu
icke talat, kunde i eftermiddag få fortsätta
discussionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att ingen vidare
anmält sig att tala uti ämnet, sami
hemställde, om Ridderskapet och Adeln an-1
såg de vid StatsUtskottets Utlåtande gjordt
anmärkningar höra föranleda till detsamma*!
återremitterande.
Ropades Ja.
Ben 19 Mars f. m.
99
Föredrogs PrcsteStåndets genom Deputation
nyss förut i förmiddag ankomne och
till innehållet bär ofvan antecknade ProtocollsUtdrag
af denna dag, innefattande
Ståndets beslut om en stor Deputation till
Kongl. Majit för att uttrycka Rikets Ständers
känslor och tänkesätt, i anledning af
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertinas dödliga frånfälle; och fann Ridderskapet
och Adeln, uppå derom gjord proposition,
för godt, att uti PrcsteStåndets
nyssnämde beslut till alla delar instämma.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpcditionsUtskotlet inkomnc
förslag till Rikets Ständers underdåniga Slu ifvelser
lill Kongl. Majit:
Nio 4o. Angående den gamla Psalmbokens
aflysande från bruk och nyttjande
vid offentliga Gudstjensten.
Nio 41. Angående afskrifning i Räkenskapernc
af NummerLolteriets fordran hos
Hamnbyggnads Directionen i Helsingborg.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
under Nio 42 afgifne förslag lill
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse till
Kongl. Majit, angående ifrågasläld nedsättning
å Arrendet af Svartsjö Kungsgård.
. 7*
100
Den ig Mars f. m.
Friherre Cederström, Jacob: Jag får
hemställa, huruvida en fråga rörande anslag
af medel kan förfalla, då två Stånd
stanna emot två. I sådane frågor måste något
bestämdt beslut fattas. Det är väl sannt,
att då saken ej är bifallen, kunde man draga
den slutsats, att den vore afslagen, men
den riktiga formen är ej iakttagen, om man
förfar J)å sådant sätt. Jag har svårt att
finna, hvar ExpeditionsUtskottet tagil; ledning
för sitt handlingssätt i detta afseende,
ty enligt Grundlagarne.skola alla frågor, som
antingen angå Författningar, hvilka af Kongl.
Maj:t till Rikets Ständers bestämmande blifvit
öfverlemnade, eller röra inkomster eller
utgifter af Staten, genom Nämnd sluteligen
afgöras, enär två Stånd stanna emot
två. Nu är det visserligen fallet, att Rikets
Ständer ej bifallit saken, men de hafva
ej eller afslagit den, och således innehåller
skrifvelsen ej något bestämdt svar på
den Kongl, remissen. Jag anser derföre frågan
vara af sådan beskaffenhet, att den genom
Nämnd bör afgöras.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Då
det ej torde vara lämpligt att bedomina redactionen
af en underdånig skrifvelse endast
efter ett flygtigt åhörande vid dess
uppläsning, anhåller jag, att den ifrågavarande
Expeditionen måtte få hvila på bordet.
%iherre Cederström förenade sig med
Friherre Palmstjerna.
Den 1,9 Mars f. m.
*01
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtUlarskalken förklarade,
att ExpeditionsUtskottets förslag till
Rikets Ständers ifrågavarande underdåniga
Skrifvelse komme att hvila på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
Thorsdagen den 19 Mars 1829."
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes Kongl. Maj:ts i förmiddagspleno
ankomne Nådiga Proposition till Rikets
Ständer af den 6 dennes, angående
förändring och tillägg i AnsvariglietsLagarne
för Rikets Ständers Fullmägtige i Banken
och RiksgäldsContoiret samt Directeurerne
vid LåneContoren i Götheborg och
Malmö; äfvensom Kongl. Maj:ts jemväl i förmiddagspleno
ankomne Nådiga Skrifvelser
till Rikets Ständer, af den 6 dennes:
i:o Angående afskrifning af de från
Banken och RiksgäldsContoret lill Hjelmare
Canal och Slussverksbjrggnad lemnadc låneunderstöd.
lot Den 19 Mars e. m.
2:0 Rörande Bevillnings-Stadgans tillämpning
för 1824 och påföljande år i frågan
om hemmansvärdets nedsättning i vissa
Län.
Lades på bordet.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 14 sistlidne Februarii
afgifne, samt den 9 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 3. I anledning af väckt fråga om
bestämmande af rättigheten att å Hafsstränderne
uppherata Ilafs-tång.
N:o 4. I anledning af väckt fråga om
skyldighet för blifvande Landshöfdingar, att
förete Academiska betyg öfver allagde vederbörlige
prof på kunskap i Allmänna samt
Hushålls-Lagfarenheten.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den i4
sistlidne Februarii under N:o G afgifne,
samt den 9 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att
Rådstufvu- och Kämners-Rätter samt Häradshöfdingar
må erhålla exemplar af utkommande
Författningar; äfvensom att den
så kallade FörfattningsSamlingen må KämnersRättcrne
tillhandahållas.
Dea 19 Mars e. m. io3
Herr von Schulzenheim^ David: I anledning
af så väl Utskottens förevarande
Utlåtande, som den motion, hvilken detsamma
föranledt, skall jag anhålla få afgifva
några upplysningar. Jag är dertill
så mycket mera förpligtad, som, till följd
af Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, Författningssamlingens
redaction är ställd under
IiofCancellerens uppsigt. Till en början
får jag äran anmärka, att den af motionären
öfverklagade långsamhet vid allmänna
författningars utdelande ej har det
ringaste sammanhang med Författningssamlingens
utgifvande. I följd af Cancellie-Presidentens
Circulair år 1807 utdelades det
så kallade årstrycket sålunda, att de Städer,
som hade KämnersRätter och HallPiättcr,
erhöllo "5 exempl., de öfrige 3 exempl.
hvardera. Af Författningssamlingens utgifvande
följde härutinnan ingen annan förändring,
än att ett exemplar af årstrycket
minskades och ersattes med ett exemplar
af Författningssamlingen. Att nu vilja hvälfva
den öfverklagade långsamheten från årstrycket
på Författningssamlingen, är således
orättvist. Motionären hade hos Konungens
Befallningshafvande, som besörjer Årstryckels
utdelning till Auctoriteterne i Landsorlerne,
kunnat anmäla ett sådant förhålr
lande, då säkert rättelse erhållits; i motsatt
fall hade Motionären haft sig öppet,
alt vända sig directe till Cancellie-Styrelsen.
io4 Den 19 Mars e. m.
Jag är dock långt ifrån att vilja påstå,
att icke långsamhet någongång ägt rum med
Författningssamlingens utgifvande. Orsaken
har varit den, att Författningssamlingen, till
följd af en ingången öfverenskommelse, blifvit
tryckt på samma ställe, som årstrycket,
och således ofta nog blifvit sednare lagd
under pressen. Jag är dock skyldig Redactionen
den rättvisa, att den genom ordning
och skyndsamhet vid utdelningen sökt ersätta
den förra tidsförlusten. Från innevarande
års början är deremot den ändring
vidtagen, att Författningssamlingen tryckes
på ett annat ställe och med största skyndsamhet,
så att den säkerligen hädanefter
skall utkomma samtidigt med årstrycket,
om ej hastigare. "Vi böra dessutom påminna
oss, att Ständerna sjelfva vid sista Riksdagen
hos Kongl. Maj:t anhöllo om en sådan
Författningssamlings utgifvande. Att nu vilja
tillintetgöra densamma, vore kanske mindre
conseqvent, helst i en tid, när man så
mycket och så strängt tadlar Regeringen
vid hvarje tillfälle, då den icke trott sig
kunna eller böra gifva någon påföljd åt Ständernas
önskningar.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet,
och att mitt nu afgifne yttrande må
få åtfölja.
Herr HjertaGustaf: Jag förenar mig
i önskan af återremiss, men anhåller, att
Utlåtandet må ytterligare få hvila på bor
-
Den 19 Mars e. m.
io5
det. För mig är det klart, att författningssamlingen
i en framtid skall svara mot det
mål, som sednaste Ständer med* densamma
ville uppnå, men flere föreskrifter saknas
måhända i afseende på dess fullständighet.
Det är visserligen af stort inflytande för
allmogen, att hafva i en tidning samlade alla
lagförklaringar och allmänna författningar.
Denna allmoge söker kanske mera än
man tror, att hos sig inplanta begreppet
om hvad som är lag, men den mötes dervid
af oerhörda svårigheter. Om Posttidningen
upphörde att vara den enda Officiella
Tidning; om alla förordningar bestämt
infördes i Författningssamlingen; om den blef
satt under en rigtig tillsyn, som äfven kunde
ske inom HofCancellers Expedition, så
borde den komma att motsvara, hvad i8a3
års Ständer med densamma ville vinna.
Jag anhåller, att Utlåtandet må få hvila
på bordet, emedan jag nu är i saknad af
några upplysningar, som jag ämnade afgifva
vid den återremiss jag kommer att begära.
Grefve HamiltonJohn, förenade sig
med Herr Hjerta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, då flere
Ledamöter begärt, att Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet, kunde sådant, enligt
49 §• Riksdagsordningen, icke förvägras.
io6
Den 19 Mars e. m.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
i4 sistlidne Februarii under N:o 5 afgifne,
samt den 9 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
KammarRättens rättighet att, i vissa fall,
fullfölja gjorde anmärkningar.
Herr IIjertaj Gustaf: Jag vågar vördsamt
anhålla om återremiss af detta Utlåtande.
Den motion, sorn deri besvaras, anser
jag röra en af grundvalarne för lagLundet
samhällsskick. Här är fråga om ett
högst vigligt ämne, om Kammar-Rättens
Domaremagt. Mången fäster ej synnerlig vigt
vid KammarRättens gransknings- och Domsrätt;
men KammarRätten i dess första inrättning
var en Domstol, och måste ännu
vara det, om den skall gagna samhället.
Jag är öfvcrtygad, att all säkerhet i förvaltningen
af Statsmedlen skulle försvinna,
om man ej fästar större vigt på denna controll.
KammarRätten måste vara Domstol
i alla frågor, som röra redovisning för allmänna
medel. Att undandraga dem en sådan
öppen behandling vore detsamma, som
att tillintetgöra all granskningsrätt. Jag tror
derföre, att ifrågavarande Kongl. Bref af
1824 angående KammarRättens skyldighet
att till Kongl. Maj:t hemställa, om åtal bör
ske, eller ej, är al den beskaffenhet, att
derå bör fästas största uppmärksamhet. Besynnerligt
förefaller det mig, att sådune åt
-
Den 19 Mars e. m. 107
gärder vidtagas just vid samma tidpunkt,
då man nyss förut sökt inskränka Rikets
Ständers granskningsrätt, genom deras Revisorer,
öfver de medel, som folket på god
tro lemnar genom sine representanter, och
hvilkas tillräcklighet och användande ej kan
bestämmas eller controlleras, då det skall
bero på godtycke att undandölja alla slöserier
dermed. Jag förvånas öfver, att man
vill undandraga Embetsmännen åtal och ansvar,
när det rörer Statsmedlens användande,
och jag finner här en ytterligare utveckling
af samma origtiga princip, som
vållat 1807 års förordning, hvilken hindrar
enskild part, att utföra klagan mot Domstolar
och EmbetsVerk. Med förundran har
jag anmärkt, att 1809 års Ständer icke förkastat
denna godtyckets handling. Författ-r
ningen har undgått deras uppmärksamhet
och på sådant sätt blifvit gällande. Jag
vet väl, att den härigenom förlorade rättighet
icke på länge kan återkämpas. Det
iir likväl denna författning jag anser hafva
vilsefört till de nu klandrade föresluifterne,
i afseende på KammarRättens domsrätt,
hvilka göra äfven ansvarige Embetsman frie
från åtal för felaktig förvaltning af Statens
medel. Ja, jag vågar till och med säga,
att vi, genom desse åtgärder, återbringas ej
långt från den tid, då Konungens Fogdar
ansvarsfritt pressade folket, och då här i
landet cj fanns någon ro, någon säkerhet.
Skall KammarRätten ej anses såsom dom
-
io8 Den ig Mars c. m.
t
stöl, så tjenar den till intet. Skall den
blott granska ziffran och ej efterse förvaltningens
enlighet med Instructioner, Reglementen
och andre Lagstadganden, hehöfves
den knappt, och påbudet synes i detta fall
stå i consequent öfverensstämmelse med de
1823 och nu gjorde försök, att göra Rikets
Ständers Revisorer tili en ÖfverKammarRätt.
Också se vi märkvärdiga exempel på
följder af desse lagar och föreskrifter. När
Regeringen börjar, så efterfölja de underlydande
EmbetsVerken. Jag går, att anföra
ett frappant bevis, huru ett förvaltande
EmbetsYerk iakttagit detta vackra exempel.
Det finnes ett Circulaire, utfärdadt
den 24 Augusti 1825 af GeneralTullstyrelsen
till TulldistrictCheferne och Tullkamrarne,
rörande serskild behandling af mål
angående ouppsätliga öfverträdelser af Tullförfattningarne.
Detta Circulaire innehåller,
att ”Kongl. Maj:t med afseende derå,
”att, vid öfverträdelser af Tullförfattnin”garne,
sådane omständigheter kunna förebomma,
hvarigenom ådagalägges, att den
”anklagade icke uppsåtligen sig förbrutit,
”funnit godt förklara, det Tullstyrelsen bör
”i dylika fall hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla förhållandet, innan målet
”blifvit vid Domstol anhängigt; viljande
”Kongl. Maj:t derefter genom Dess Handels”och
FinanceExpedition pröfva, huruvida
”böter och ansvar må för den åtalade förbfy”Lelscn
eflergifvas,” (NB innan ransakning
Den 19 Mars e. m.
109
föregått) ”då, i händelse af Nådig eftergift,
hvarken publik åklagare eller någon
”annan må äga anspråk på de dem eljest
”tillkommande andelar af varors värden el”ler
böter.” — ”Det åligger till följd här”af
hvarje beslagare att göra sig noga underrättad
angående sådane omständigheter
”vid beslagstillfället, som kunna ådagalägga
det mer eller mindre uppsåtliga vid
”förbrytelsens begående ,” (sålunda skall jäg,
då jag gör min tjenst, äfven göra mig reda
för, om någon anledning finnes, att ej
tilltala förbrytaren, och förmodligen skall
den anledningen sökas hos personen) ”och
”att derom afgifva rapport i Stockholm till
”GeneralTullStyrelsen, och i Landsorterne
”till TulldistrictChefen eller Tullkammaren
”i den stad, der målet skulle, i händelse af
”laga beifran, vid domstol i första Instan”tien
handläggas, hvarefter, i sednare fal”let,
DistrictChefen eller Tullkammaren,
”enär skäliga anledningar förekomma till
”den slutsats, att förbrytelsen utan uppsåt
”är begången, bör, så framt den anklagade
”partén sjelf icke, till undvikande af uppskof,
föredrager målets handläggning vid
”domstol, genast till GeneralTullstyrelsen
”fullständigt inrapportera förhållandet och
”afvakta föreskrift i ämnet, innan målet gö”res
vid domstol anhängigt.” Detta är nu
ett opus af en underordnad auetoritet, analogt
med Regeringens ifrågavarande åtgärder;
ett förvånande bevis på laglöshetstill
-
i io Den 19 Mars e. m.
stånd, då Embctsmännen upphäfva sig till
alt först pröfva, om brottslighet äger rum
eller ej, och om åtal vid Domstol bör ske.
Principen af 1807 års Förordning måtte
ligga till grund för detta förhållande, emedan
den ej tillåter enskild person att åtala
Domare för tjenstefel. Men sjelfva denna
Författning är ej på långt när så ingripande
i hvars och ens rättigheter, som ifrågavarande
föreskrifter för KammarRälten;
ty HofRätten kan i alla fall genom sitt
AdvokatFiskalsEmbete tilltala felaktiga Domare;
då deremot KammarRätten måste först
fråga, om åtal mot en för felaktighet angifven
redovisande högre Embetsman får
äga rum, om än fråga är angående de största
summor. Det är väl sagt, att anmälan
skall göras hos JustitiasCancelleren; men
hvarest finnes väl något tvång honom ålagdt
att anställa åtalet. Och då sådant på detta
sätt äfven undandrages StatsRådsProtocollet,
är det ej eller möjligt för ConstitutionsUtskottet,
att deri upptäcka förhållandet.
Huru stor controll återstår oss då
i ConstitutionsUtskottet i detta fall, och
hvad säkerhet finnes då qvar? Allt är öfverlemnadt
till godtycket. När nu detta
sammansättes med hvad vi dagligen här höra
talas angående Revisorernes granskningsrättighet,
i afseende på redovisning för Statens
medel, så frågar jag, om man icke bör
fästa den största vigt vid delta Utlåtande,
der man undandrager oss äfven den sista
Den 19 Mars e. m.
111
controllen. För min del är jag dessutom
af den öfvertygelse, att hela åtgärden är
stridande emot Svenska Embetsmäns egna
önskningar, samt ett rigtigt begrepp om
deras sanna heder och hästa. Jag vill tro,
att det ej skall finnas något EmbetsVerk,
som med nöje undandrager sig granskning
af sin förvaltning. Det är håde enligt med
Embetsmännens pligt och tänkesätt, att lagligen
ansvara; och om ej deras handlingar
öppet granskas, hafva de svårare att
undvika misstankar för fel och olagligheter.
Jag önskar derföre, att Lag- och EkonomiUtskotten
måtte behjerta detta förhållande,
och icke blott, såsom nu synes hafva blifvit
vanligt, referera saken, utan yttra sitt
omdöme deri tillräckligt motiveradt samt
tillstyrka återgång till den gamla ordningen.
Frågan rörer samhällets innersta rättsgrunder,
och hör derföre af Utskotten med
mera allvar behandlas, än nu skett. I KammarRättens
Instruction af år 1814 ligger
visserligen redan ett stort steg till försämring
i controllen; men den medförer åtminstone
den verkan, att saken måste synas
i StatsRådsProtocollet; hvaremot det
sista Kongl. Brefvet af år 1824, äfven undanröjt
denna controll. Det förintade så
all granskning af redovisning för Statsmedlen,
att jag med en högst besynnerlig känsla
såg det utfärdas, likasom flere åtgärder
i många andra fall, vid slutet af i8a3 års
Riksdag, hvilka jag åtminstone icke önskar
112
Den 19 Mars e. m.
måtte varit foster af ett uppgjort system,
utan snarare vill tro varit tillfälliga åtgärder,
utan all plan, och blott en följd af
missförstånd om granskningsrättigheten. Jag
anhåller derföre nu om rättelse häri.
Hvad angår sista punkten af Utskottens
Utlåtande, rörande fullföljden af KammarRättens
anmärkningar mot menigheter, så
medgifver jag gerna, att detta må blifva,
såsom Utskotten det föreslagit. Om det skulle
hända, att någon menighet undandrog
sig att utgifva en kanhända olideligt tung
skatt, så anser jag Konungen kunna i Nådeväg
säga, att anmärkningen derom ej må
fullföljas, utan böra förfalla; likasom Konungen
i min tanka äger att nedsätta alla skatter,
om Statsbehofvet medgaf sådant. Dock
bör äfven här vara en gräns, den nemligen,
då det tydligen visar sig, att falska
uppgifter blifvit gjorde af TaxeringsComiteer
om hemmansvärden och dylikt. För
att controllera sådane möjliga missbruk, borde
ordentliga Protocoll vid TaxeringsComite'erne
föras, och KammarRätten meddelas.
För Öfrigt vill jag i denna del bibehålla
Utskottens yttrande, och begär ej förändring
deraf. Men i förra delen deremot
yrkar jag på det högsta återremiss, med innerlig
önskan, att Utskotten må allvarligen
behandla saken, och göra något till vinnande
af det ändamål Motionairen åsyftat.
Grefve
Den 19 Mars e. m.
113
Grefve Posse, Arvid: Jag finner icke,
lika med Herr Hjerta, att ämnet är af den
vigt, att det kan anses utgöra en del af
grunclvalarne för samhällsskicket, men gerna
medgifver jag, att det är lika vigtigt,
som de många andra frågor, om hvilkällan
börjat öfverläggning med samma kraftiga
lyssningsord. Herr Hjerta har genast i början
af sitt tal skiljt sig från ämnet, och för
ilet mästa sysselsatt sig med Circulärbref
&c. som dermed icke hafva sammanhang;
men rörande sjelfva saken, har han dock
framställt några anmärkningar, hvilka jag
anhåller få i korthet besvara. Ingen bestrider,
att KammarRätten bör vara Domstol
för redovisande Uppbördsman och penningeförvaltare
i allmänhet. Hvarken i afseende
på redogörelsen till siffran, eller
granskningen af förvaltningsåtgärderne, har
denna grundsatts blifvit bestridd. Frågan
är blott att bestämma, om KammarRättens
domsrätt bör sträcka sig så långt, att den
kan i mål af viss beskaffenhet jemföras med
Högsta Domstolens? Nog låter det säga sig,
att Kongl. Brefvet af den 20 October 1824
tillkommit, för att dölja underslef hos högre
penningförvaltande Verk och Embetsmål!,
men det låter dock icke bevisa sig,
åtminstone icke för den, som lugnt betraktar
saken. Brefvets innehåll är enkelt och
klart, och jag anhåller, att få återkalla en
del deraf i Ridderskapets och Adelns min17
H. 8
Den ig Mars e. m.
ne. Der står nemligen ”att Kongl. Maj:t
”funnit en väsentlig skillnad äga rum emelian
de anmärkningar emot något Collegi”11m,
eller annat allmänt Verk af lika värdighet,
eller någon dess Ledamot, eller
”ock en Kongl. Majit allena redo skyldig
”Embetsman, hvilka förekomma vid redo”görelsen
och siffran, samt dem, som kunda
göras vid sjelfva förvaltnings-ätgärderJ,
ne, härrörande ofta från olika begrepp om
”rätta förståndet af Kongl. Maj:ts i vissa fall
"meddelade Nådiga föreskrifter, eller om
”tillämpning af författningar, eller om tjen”ligheten
och nyttan af vidtagne åtgärder.
” I förra fallet eller då det angår redogörelsen
och siffran, har Kongl. Majit förordnat,
att anmärkningarne böra öfverlemnas
directe till JustitiaeCancelleren ”för att
i laga ordning handläggas.” Den, sorn har
någon kännedom om Domareyrket — och
den, som uppträder för att klandra Lagskipningen
och de för densamme gifne föreskrifter,
bör hafva det — vet, hvad en
remiss till JustitiaeCancelleren för att handlägga
ärendet i laga ordning vill säga, nemligen
att tilltala den, mot hvilken anmärkningen
blifvit gjord. I samma stund remissen
skett, är också Actionen börjad, och
det beror ingalunda af JustitiaeCancellerens
godtfinnande, att fortsätta eller nedlägga
Actionen. Det sednare skulle vara ett Emhetsfel,
som icke kan genom författningar
förekommas. Förhållandet är i detta afse
-
Den ig Mars e. m.
ende alldeles detsamma, som ifall målen
öfverlemnades till KammarRättens AdvocatFiscal,
och frågan kunde således helt enkelt
blifva, till hvilkendera af de begge
actorerne man borde hysa större förtroende.
Men om man skulle antaga AdvocatFisknlen
till åklagare och KammarRätten
till Domstol, skulle den följd uppstå, som
man eljest i vår Lagstiftning sökt undvika,
att en Domstol skulle dorama öfver Em*
betsåtgärder af Collegier och Embetsmän,
som i värdighet vore lika med eller öfver
sine Domare. Det är derföre, som man ansett
lämpligast, att anmärkningarne emot
de högre Verken och Embetsmännen öfverlemnas
till JustitiaeCancelleren och afdommas
af Högsta Domstolen. Mig synes icke, alt
genom denna föreskrift någon ansvarsskyldighet
för Embetsmännen blifvit borttagen;
och jag är öfvertygad, att om sådant verkeligen
skett, hade Embetsmännen sjelfve
varit de första, som deremot gjort anmärkning.
Men nu har en sådan anmärkning af
Embetsmännen uteblifvit, derföre att de
funnit författningen öfverensstämmande med
antagne former.
Något mera i afseende på saken har
jag icke funnit till besvarande i Herr Hjertås
anförande. Men utom saken har Herr
Hjerta uppläst för oss ett Tullstj^relsens
Circulärbref af år i8a5. Den Tullchef, under
hvars tjenstetid detta Circulaire troli
8*
-
Den 19 Mars e. m.
gen blifvit utfärdadt, finnes icke mera i
verlden, och kan icke besvara den mot honom
riglade anmärkning; men sjelfva saken
fordrar ett försvar. Man bar fästat sig vid
ordet: ouppsåtlige brotta och trott sådane
omöjlige. Jag vill likväl anföra ett exempel,
som jag nu i hast erindrar mig efter
läsningen för några dagar sedan af en motion,
som i anledning af en sådan händelse
blifvit gjord. Om en skeppare tager pass
för att segla på denna sidan Gibraltar, men
under seglingen får en annan destination
och seglar in i Medelhafvet eller till aflägsnare
orter, så är det Redarens skyldighet
att, inom 6 månader, om jag icke minnes
orätt, efter fartygets hemkomst, uppgifva
förhållandet och erlägga de högre pass-afgifterne
vid ett ganska betydligt vite. Men
om skepparen vid hemkomsten blir vinterliggare
i Götheborg, och Redaren, som till
ex. bor i Gefle, icke inom den föreskrifne
tiden blir underrättad om förhållandet, gör
lian sig förfallen till vitet, ehuru man icke
kan bestrida, att förseelsen är ouppsåtlig.
Och många fall af enahanda beskaffenhet
torde kunna anföras.
Hvad åter 1807 års Kongl. Bref beträffar,
så bekänner jag, att jag i början, i
anseende till obestämdheten af Herr Hjertås
uttryck, ej visste, hvilket bref som menades.
Sedermera föreställde jag mig hvad
ock Herr Hjerta sluleligen sjelf utmärkte,
Den 19 Mars e. rn.
117
alt lian syftade på den Kongl. Förklaring,
hvarigenom det blifvit stadgadt, att enskild
part ej får anställa och utföra ansvars- och
ersättningstalan emot Domare. Jag har ej
sett några olyckor till följd af detta stadgande;
men det är i alla fall på intet sätt
jemförligt med den sak, som nu är i fråga.
Slutligen får jagerindra, att återrcmiss icke
behöfves för att uppmana Utskotten till en
alfvarlig behandling af saken. Jag vågar
tro, att Utskotten behandlat sakerne alfvarligare,
än de, som emot dem framställt
anmärkningar.
Herr Hjerta: Den värde Ledamot, som
sist talat, har yttrat, att jag mäst uppehållit
mig med saker, sora icke tillhöra ämnet.
Jag hemställer till Ridderskapet och
Adeln, om detta varit förhållandet, och
om den Tullstyrelsens skrifvelse, jag uppläst,
utgjort det mästa eller vigtigaste af
hvad jag anfört. Det säkra är åtminstone,
att skrifvelsen icke blifvit utfärdad af nu
mera döde eller ur tjenst gångne Embetsman,
utan af sådane, som ännu lefva och
verka i Tullstyrelsen. Den tillhör således
ingen annan tid, än vår egen närvarande;
och jag hemställer, om jag då haft så orätt
att visa de skadlige följderne deraf, att Styreisen
det ena året kommer med en författning,
och det andra året med gn annan,
af motsatt riktning. Den värde Ledamoten
har framdragit samma bevis, som
Den ig Mars e. ro.
Utskotten nyttjat för sin sats. Han liar
framdragit vigten af siffergranskningen, som
man nu vill inbilla oss vara det förnämsta
af allt, och lian liar åter upprepat, att då
denna granskning öfverlemnas till JustiliajCanzleren,
skall deri ligga en lika säker
controll, sora då den förut varit uppdragen
åt KammarRätlen; ett Verk, hvilket,
om det ej har den lyckan att vara så högt
uppsatt i Svenska Rangordningen, likväl icke
blifvit inrättadt efter en sådan Skråordning,
att det före 1814 tvekade att anmärka allt,
som tillhörde dess verkningskrets, äfven då
det gällde Collegier och sådane Embetsman,
hvilka, enligt den värde Ledamotens uttryck,
äro af samma värdighet, som KamniarRätlens.
Det är ur denna synpunkt,
som jag sökt förmå Utskotten att taga saken
i alfvarsamt betraktande, och fästa afseende
på ett förhållande, som varit, ehuru
det numera icke är, men hvilket måste
återkomma, om man ens vill bjuda lill att
öfvertala folket lill nya anslag. Jag anser
som en pligt af hvarje representant, alt utgå
från den åsigt, hvilken förklarar granskningen
af siffran för obetydlig, men deremot
granskningen af styrelseåtgärderne för
högst vigtig. Ty hvar och en, som med noggranhet
följtärenderne, vet, hvad en sådan
redovisning lill siffran vill säga, och att,
örn styrelsekonsten endast skall bestå uti
att anskaffa ett bokslut lill sin fördel, och
Den 19 Mars e. m.
de dertill nödiga verificationer, detta blir
den minsta konst i verlden.
Den värde Ledamoten har äfven sökt
att nedsätta min kännedom om Domareväsendet,
och jag medgifver, att den är ringa.
Han har sagt, att en hvar, som äger
kännedom om vår Domstolsinrättning och
våra Collegier, skulle finna, att alla åtal af
ifrågavarande beskaffenhet rätteligen böra
tillhöra JustitiaeCanzleren, och att ingen controll
derigenom borttages. Jag vill i detta
afseende medgifva den värde Ledamoten
mer, än han kanske väntat sig; jag vill medgifva,
att han sagt en sak, som förtjenar
uppmärksamhet, och föranleder till betraktande
af bristerne i de nya former, som
inrättningen af Högste Domstolen medfört,
ty JustitiasCancelleren är der Actor; men
hvar finnes den Auctoritet, som tryggar folket
för, att de mål, som från KammarRätten
till honom öfverlemnas, verkeligen blifva
af honom handlagde? Det kan sålunda
icke verka såsom motskäl mot hvad jag påstått.
Ty det står i alla fall fast, om än
Högsta Domstolar inrättas på Högsta Domstolar,
och nya Actorer beständigt tillskapas
efter den högre värdigheten, att folket
likväl äger rätt att fordra redovisning för
sina skatteanslag. En Öfver-KammarRält
måste således alltid finnas; och jag förblifver
derföre vid den mening, att antingen
måste KammarRätten återsättas i det skick
120
Den 19 Mars e. m.
den var före 1814» e^er oc^ skall man fåfängt
inbilla folket, att det har någon controll
på Statsmedlen.
Slutligen har den värde Ledamoten sökt
försvara den uppdragne skillnaden mellan
uppsåtlige och ouppsåtlige brott. Han har
sökt visa möjligheten af de senare, och möjligheten
deraf, att desse ouppsåtlige brott
blefvo föremål för KammarRättens anmärkningar.
Men jag vädjar lill Eder, mine
Herrar, om en sådan bevisning ens är möjlig.
Såsom redogörare måste jag veta, hvarpå
hvarje utgift, som synes i redovisningen,
stöder sig, eller ock känna min skyldighet
att ansvara för dem, för hvilka ingen
rigtig grund kan uppgifvas. Är [något
fel af mig begånget, måste således första
pligten vara att erkänna det, och ikläda
mig ansvarighet för detsamma. Enligt denna
grundsats kan jag ej föreställa mig, att
ouppsåtlige brott kunna blifva föremål för
KammarRättens granskning, emedan den redovisande
penningförvaltaren först höres,
förklarar sig och sedan dömmes, samt likasom
lurendrejaren måste veta, att han icke
kan fredas från ansvarighet genom åberopande
af misstag om författningarnes föreskrifter.
Dessutom huru är det möjligt, att
utan en föregående undersökning finna, huruvida
felet varit uppsålligt eller icke? Det
är en sådan Lagstiftning, som domer före
ransakningen, mot hvilken jag ifrar, erne
-
Den 19 Mars e. m.
lat
dan den är det säkraste sättet alt komma
till godtycket med bibehållande af frihetens
yttre form.
Af alla dessa skäl, som jag icke funnit
vederlagde, förnyar jag min begäran om
återremiss.
Herr Tharrij Wolrath: I händelse återremiss
skulle bifallas, anhåller jag att få
anföra några ord, som torde få åtfölja till
Utskotten. Man har sagt, att om AdvocatFiskalen
i KammarRätten ej får tilltala inför
KammarRätten de högre Embetsmännen
vid de penningförvaltande Verken, mot
hvilka anmärkningar kunna göras, så existerar
ingen redovisning inför Nationen, och
ingen controll på förvaltningen. Jag förbigår
den förutsättning, som härvid göres,
att JustitiasCanzleren i afseende på granskningen
af ziffran skulle underlåta sin Embetspligt.
Jag lemnar allt omdöme om den
andra förutsättningen, att Konungens Rådgifvare,
i frågor om förvaltningsåtgärderne,
skulle vara så glömske af sin pligt, att de
skulle förbise fäderneslandets väl, blott derföre
att frågan rörer en högre Embetsman.
Men jag frågar, om man glömt Rikets Ständers
Revisorer och deras granskningsrätt.
Jag har trott, alt der ligger högsta controllen
så väl på KammarRätten, som på alla
de Embetsman, hvilka handhafva allmänna
medel. Revisorerne granska både ziffran
122
Den 19 Mars e. m.
och förvaltningen. De hafva tillgång till
så väl alla bokslut som alla handlingar. Kan
nian då säga, att ingen redovisning eller
granskning af förvaltningen finnes? Mig synes
detta en uppenbar contradiction. För
öfrigt vill jag blott tillägga, att det varit
mig obekant, att Karn mar Rätten haft någon
rättighet att bedömma högre Embetsmäns
förvaltningsåtgärder. Jag skulle tro,
alt KammarRättens pröfningsrätt endast haft
afseende på ziffran, men icke på förvaltningen.
Friherre Ehrenborg, Casper Wilhelm:
Jag är icke bland dem, som vägra återremiss,
så ofta jag inser, att något ändamål
derigenom kan vinnas. Men, ehuru jag med
spänd uppmärksamhet följt den mängd af
ord, som innehålles i Herr Hjertås anförande,
har jag likväl haft svårt att finna, hvari
hans anmärkning emot Utskottens Utlåtande
egentligen består. Jag tror mig likväl
hafva funnit, att Herr Hjerta med denna
mängd af ord helt enkelt velat säga, att icke
JustiliaeCanzleren, utan KammarRättens AdvocatFiskal,
bör anställa åtalen emot sådane
högre Embetsman, som för sin befattning
endast äro Kongl. Majit redo skyldige,
Kongl. Maj:ts och Rikets Collegier eller
andre publique Verk af lika värdighet, eller
någon af deras Ledamöter, då anmärkning
emot någon af dem göres. Härpå roullerar
allt. Jag kan likväl nu lika litet, sorn
Den 19 Mars e. m.
förut i Utskotten, dela denna tanka. Jag
tror icke, att KammarRätten med dess närvarande
form och inrättning, bör äga domsrätt
öfver Collegier och högre Embetsman.
Jag tror, alt de böra stå under JustitiajCanzlerens
åtal, och dömmas af Högsta Domstolen.
Jag ser icke uti Juslitia“Canzleren
en tom bild. Skulle han underlåta, att utöfva
sin Embetspligt, äger man att vända
sig till Justitieombudsmannen. Men då,
såsom redan förut af en annan talare blifvit
anmärkt, remiss till JustitiaeCanzleren
innebär skyldighet för honom att anställa
åtal, bör man icke förmoda, att JustitieCanzleren
icke uppfyller denna skyldighet, och
sådant kan dessutom icke genom författningar
förekommas mera hos den ena, änden
andra åklagaren. Jag vågar för öfrigt tro
det icke vara så illa beräknadt, att högre
Embetsman och Collegier fredas från tilltal,
till följd af förhastade anmärkningar.
Jag ser ingen våda af en sådan procedure,
och jag bekänner, att jag icke finner hela
anmärkningen af sådan vigt, som Anmärkaren
sjelf funnit. Jag kan ej heller dela
hans farhåga för 1807 års författning, som
anses så opassande. Jag skulle tro, att den
högre åklagaremakten blifvit tillsatt för att
vaka öfver Embetsmännen och vara en controll
på dem, men att Embetsmännen ej
böra vara blottställde för nödvändigheten,
att vid alla tillfällen försvara sig mot en
kittslig eller missledd enskild parts ensidi
-
12^
Den 19 Mars e. m.
ga klander. — Jag anhåller om proposition
till bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob: Då man
beskyllt Utskottet, alt ej nied alfvar hafva
behandlat ämnet, föreställer jag mi" att
man sjelf hade bordt vara noggrann om
formerne. Herr Hjerta har uppläst ett Circulaire
af GeneralTullstyrelsen, hvilket lian
ansett klandervärdt. Han har då förbisett,
att denna handling ej kan vara föremål,
hvarken för Rikets Ständers, eller deras Utskotts,
behandling. I afseende på frågan
om ouppsålliga förbrytelser, är det underligt
att en person, som haft så mycken befattning
med Statsverket, kan sätta sådant
i fråga. Om en requirent, till exempel,
genom den afsändandes misstag eller vårdslöshet,
får in en vara lös, i stället för i
säckar eller fastager, så måtte väl den person,
som i rätter tid uppgifver varan, okunnig
om emballagen, befinnas ouppsåteligen
hafva brutet, och således slippa att derföre
plikta. Likväl liar varan inkommit på ett
sätt, som gör den conliscabel. Jag tror,
att stadgandet är nyttigt, ty annars kunde
ofta orättvisa ske, så länge lagen bestämmer,
att vissa varor äro beslag underkastade,
om de ej i bestämd slags emballage inkomma,
oaktadt qvantiteten är uppgifven
så till mål som vigt. Hvad i öfrigt angar
frågan om blist på controll af Statens medel,
så tviflar jag, att något land finnes,
Den 19 Mars e. m.
der controllen är noggrannare, än i Sverige,
och om det skulle hända, att Konungens
Rådgifvare underläto att tillvägabringa denna
controll, så finnes det ju ännu en controll
genom Ständernes Revisorer. Det vore ett
bestämdt brott af dem, om de ej anmärkte
felaktigheter; och der de fullgöra sine skyldigheter
att anmärka verkliga felaktigheter,
måste laga ansvar följa. Att åter tillåta
enskilte missnöjde parter, att instämma Domare
för förment orätt dom, skulle så intrassla
alla förhållanden, att man svårligen
skulle komma ifrån hvarandra. Om man
är missnöjd med den dom man erhållit, får
man först söka ändring deruti, såsom författningarne
stadga, och sedan vända sig till
Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman, hvilken,
om han finner klagan riktig, är pligtig
att tilltala Embetsmännen. I öfrigt får
jag tillägga, att största delen af de ämnen,
som här blifvit anförde, ej tillhöra det förevarande
målet. Här är fråga endast och
allenast om KammarRättens granskningsrätt’,
och icke om granskning af Embetsmäns förhållande
i allmänhet. För min enskilta del
tillstyrker jag likväl återremiss, på det Utskotten
må komma i tillfälle att alfvarligen
besvara de gjorde anmärkningarne.
Herr Rosenblad, Bernhard: Ridderskapet
och Adeln lärer ej neka mig den rättvisan,
att jag, utan afseende på möjliga dagens
opinioner, sökt, såvida min förmåga
Den 19 Mars e. m.
det tillåtit, hämma alla egenmäktiga försök
att godtyckligt tolka lagar och beslut
till utvidgning af Ständernes magt. Jag
tror det då äfven vara min pligt, att med
lika nit försvara de controller, som kunna
påkallas af vårt samhällsskick. Jag instämmer
med motionairen deruti, att jag icke
inser något skäl, hvarföre värdighet eller
rang skall vara något hinder, att underkastas
KammarRättens granskning, lika med
hvarje annan person. Jag finner ej ersättning
för denna granskning uti Ständernes
Revisorer. De hafva så kort tid för sine
sammanträden, att de ej kunna granska ziflfran.
Jag ser ej eller, att JustiticeCanzleren,
såsom mindre van vid sådane måls
behandling, om de till honom remitteras,
kan ersätta KammarRätten. Jag anhåller
att få anföra, hvad jag känner i detta afseende,
så väl om vårt eget land, som om
främmande länder. Uti Preussen stå samtlige
administrerande Verk och myndigheter
utan någon inskränkning under controllen
i Potsdam. I Frankrike upprättades
under Villéles ministére en ordning för de
administrerande Autoriteternes underkastande
Chambre des comptes, som lemnar ingen
lucka ouppfylld. Man säger i allmänhet,
att denna inrättning är god, och den berömmes
mycket. I Sverige har man också
ofta funnit, huru litet skadlig en sådan
granskning är för de högre Embetsmännen,
hvilka annars af allmänheten oskyldigt kun
-
Den 19 Mars e. m.
127
de blifva misstänkte för egennytta. Under
en enväldig Konungs Carl XI:s tid, gjordes
af en särskilt Commission en anmärkning
på 5 millioner emot KammarCollegium.
Om detta Verk då varit frikändt från
redovisning, hade det säkert fått på sig
misstankan att det varit skyldigt, men sorn
det ej från redovisning befriades, försvarades
det a f en von Otter , sedermera Landshöfding
i Blekinge, så fullständigt, att Collegium
frikändes från alla poster. För min
del är jag af motionairens mening, att intet
Collegium bör frikännas för redovisning.
I afseende på sådane utgifter, som ej kunna
vara underkastade någon närmare granskning,
finner jag ej eller något hinder uti
den publicitet, som kan lemnäs åt de handlingar,
hvilka finnas i KammarRätten, ty
i sådane frågor äro anordningarnes bestämda
ordalydelse tillräcklig redovisning. Af
alla dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Herr von Hartmansdorff', August: Det
synes som den närvarande tiden ej vore
gynsam för de bemödanden, hvilka göras
att bringa ordning i redovisningen af Statens
medel. Men en gammal vers säger,
att droppan urhålkar stenen icke med våld,
utan derigenom att hon ofta faller. Man
bör derföre icke misströsta. Fastän en och
annan synes vara stendöf för alla skäl lill
rättelse, torde dock pluraliteteu desto mera
uppmärksamt lyssna tili dem. De an
-
128
Den 19 ^Iars e. ra.
märkningar, jag har att göra mot Utskottens
Utlåtande, hänföra sig till tvänne hufvudpunkter,
nemligen a) att lagskipningen söndraSj
och b) att åtgärderna för mycket
hopas på de högsta myndigheterna, såsom
Högsta Domstolen, JustitiasCantzleren, JustitiaeOmbudsmannen
och Konungen i StatsRådet.
Det är ej möjligt för dem att fullgöra
sina åligganden, om ej de underordnade
Verken få fullgöra hvad som åligger
dem för att antingen afsluta eller åtminstone
reda målen, så att endast de mest invecklade
komma under den högsta pröfningen.
Kongl. KammarRätten är, såsom
sjelfva namnet tillkännagifver, en Kongl.
myndighet; den äger följagteligen icke granska,
huruvida en af Konungen utfärdad befallning
är behörig; sådant tillhör Ständernes
Revisorer, Statsutskott, ConstitutionsUtskott
o. s. v.; men KammarRätten äger
granska, om den gifna befallningen blifvit
behörigen utförd af de förvaltande Verken.
Att KammarRättens granskning skulle vara
inskränkt till blotta ziffran, kan ej visas af
författningarne. Tvertom lyder KammarRättens
organisationsförfattning eller Kongl.
Brefvet af den 3o April 1799, hvilket ej
emotsäges af nuvarande Instruction, sålunda:
"I afseende på en sådan tillökning yt”trar
sig StatsBeredningen, att om, å ena
"sidan, den nu föreslagne Betjening jemn*
"fö
-
Den rg Mårs e. m.
"fores med alla dem, som vid hvarje publikt
Verk erfordras och bestås till räken"skajiernes
första pröfning, och om alla
"härtill förordnade tjenstemäns mångfaldiga
”och vidlöftiga arbeten skola med noggrannhet
granskas, och dispositionen vid Utgifts”
Verken såsom en serskild och mycket magtpåliggande
omständighet tillika pröfvaSj
"skulle dertill behöfvas ett vida större an"tal
betjening, än J nu uppgifvit, såsom
"endast dubbelt emot hvad för närvarande
”bestås; men om åter, å andra sidan, J befraktades
såsom en ÖfverRevision, hvars
"åtgärd icke behöfver sträckas till alla spe"cialiteter,
såsom förut af RedogörelseVer"kets
egne Revisorer granskade, utan pröf”ningen
deremot blefve mera generel och
"vid Utgiftsredogörelsen endast komme att
"röra dispositionen och förvaltningen, k linhe
ett så beskaffadt Revisionsarbete med
"ett mindre antal betjening verkställas: och
"sorn, vid en så inskränkt Revisionsanstalt
”förekomme den betänklighet, att då Redogörare
och deras Revisorer egde säkerhet att
"deras göromål icke underkastades en Öfver"Revisions
noggranna pröfning, det vore till
"befarande, att till Vår och Kronans förlust,
”föröfvades försnillningar, hvilka möjeligen
”kunna öfverstiga den kostnad, som till ett
"större antal Revisionsbetjening erfordras,
"liar Statsberedningen ansett en medelväg
"härutinnan kunna iakttagas, men hvilken
"då måste bero af Eder egen urskiljning,
17 H. 9
i3o Den 19 Mars e. m.
”så att under pröfningen af hvarje räkenskap
af Eder utstakas, i hvad omständig”het
Revision bör sträckas till specialiteter,
hvilket i synnerhet kan ega rum, enär
”räkenskaperne af RedogörelseVerkets egne
”Revisorer förut undergått en serskild speciel
pröfning, och deras gjorde anmärk”ningar
blifvit behörigen rättade; likväl att
”de delar af redogörelsen noga följas, der
”försnillning är mäst möjelig och för redo”görarne
båtande, samt att J för öfrigt likmätigt
Eder tjenstemannapligt noga öfver”vägen
och iakttagen alla omständigheter,
”sorn vid en redogörelse förekomma, på det
”Vår och Kronans rätt'må i allo vara för”säkrad,
och redogörarne dymedelst ej kun”na
undslippa det ansvar och straff, som
”oredelige tjenstemän böra efter Lagarne
”undergå.”
Denna Statsberedningens hemställan blef
af Kongl. Maj:t bifallen. Det är ock tydligt,
att granskningen måste sträcka sig så
väl till förvaltningen, som siffran. Kongl.
Maj:t saknade eljest erforderlig controll å
Collegiernas noggrannhet, att utföra dess
befallningar; och Rikets Ständers Revisorer
skulle i annat fall icke kunna inskränka
sig till egentliga föremålet för deras
granskning, Kongl. Maj:ts åtgärder, utan
nödgas äfven befatta sig med Collegiernas;
hvarigenom det skulle för Revisorerna nästan
blifka ogörligt, att fullgöra alltsam
-
Den 19 Mars e. m. i3i
mans. — Lemnäs KammarRätten obehindrad
att utföra sina åligganden, så är han
dertill fullständigt organiserad, genom Cornmissariatet,
som granskar, och Rätten, som
dömmer öfver det förras anmärkningar.
Hvarföre dessa ärender blifvit afsöndrade
till ett särskildt Verk, enär Statens räkenskaper
äro dertill vidlyftiga nog, kan lätteligen
inses; ty de särskildta och underordnade
förvaltningsverken förhålla sig till
SlatsContoiret, ungefär, som de särskildta
conto i RiksHufvudboken förhålla sig till
CapitalRäkningen. Skall man kunna fullständigt
granska och bedömma af- och påföringarne
dem emellan; sä måste man äfven
hafva tillgång till alla dithörande verificationer.
— Det är följagteligen icke tillfälligt,
utan nödvändigt, att KammarRätten
omfattar granskningen af allmänna medels
förvaltning i sin helhet. Hvarje undantag
derifrån måste leda lill skada för det allmänna.
Det undantag, som infördes i 1814 års
Instruclion, och som nu funnit försvarare
inom Utskotten, utgår ifrån den grundsats,
att Råd och Presidenter i Collegierna m.
fl. skulle vara nog förnäma, att svara inför
KammarRätten. Men denna grundsats
gäller icke för Kronan sjelf, hvars tjenare
de ifrågavarande Embetsmännen äro. Hon
tvistar med en Skeppare inför KämnersRätt,
9*
i3cs
Död 19 Mars e. m.
med en bonde inför HäradsRätt o. s. V.,
således derest tjcnaren icke anses förnämare,
utan ringare än hans Herre; så måtte
ock tjenaren kunna svara sin Herre inför
hvilken domstol, som är god nog för honom,
särdeles då denne domstol är, såsom
KammarRälten, en högre, med HofRält jemnförlig
myndighet. Följden af Collegiernas
undantagande är, att då LandsStaterna för
deras uppbörd oell förvaltning hafva aine
instantier öfver sig, nemligen KammarRätten
och Kongl. Majit, hafva Collegierna, blott
en, eller den sistnämnda. Men då KammarRätten
gäller lika både för Landshöfdingen
och hans underordnade; så är undantaget,
när icke ett helt Collegium är i
fråga, blott personelt för Presidenter och
Råd, hvilka emottaga och gifva befallningar,
samt anordningar, eller disponera Kronans
medel. De underordnade tjenstemännen,
såsom Kamrerare, Casseurer, m. fl. genom
hvilkas händer penningarne och redogörelsen
gå i detaillen och ziIfrån, stå deremot
under KammarRätten. Samma olikhet i redogörelseverkets
behandling, hvilken således
förefinnes mellan LandsStaterna och
Collegierna i det hela, äger inom de sednare
äfven rum, emellan deras under- och
öfverordnade medlemmar. Målen måste derföre
styckas; disposition söndras från redogörelse
o. s. v. Följden deraf blifver åter
brist på sammanhang och kännedom af målen,
samt ofullständig och olika behandling
Den ig Mars e. m.
133
deraf. Om Konungen, i StatsRådet eller
Högsta Domstolen, således skulle, i brist på
den sakkunniga och fullständiga handläggning
ett mål kunnat få i KammarRälten,
om det icke gått densamma förbi, hafva
misstagit sig i beslutet; men ett annat dylikt
mål sedermera från KammarRätten behörigen
utredt inkomme; så skulle Konungen
antingen nödgas handla tvärtemot sitt
förra beslut, eller ock, ehuru misstaget blifvit
uppdagadt, göra orätt för andra gången,
och ogilla hvad KammarRätten rätteligen
tillgjort. Om man än förutsätter, att Konungen
icke behöfde KammarRättens utredning
af dylika mål, för att rigtigt behandla
dem, så kan likväl Konungen icke medhinna
dem; och deri ligger det andra af
de anmärkta felen, att nemligen för mycket
hopa åtgärderna på de högsta myndigheterna.
Redan har det i sådant afseende
kommit derhän, att Konungen åt vissa Collegier,
t. ex. Förvaltningen af Sjöärenderna,
uppdragit rättighet, att sjelfve afskrifva
summor, som ej öfverstiga 2000 Ridr.
Om man der vill afskrifva 20,000; så behöfver
man följagteligen blott dela summan
i 10 poster; och man kommer till målet,
utan pröfning af någon annan eller högre
myndighet. Det gamla af mig till rättelse
anmälta stadgandet i 2 §. af 1814 års
Instruction, hvilket fordrade, utom anmärkningen,
vederbörandes förklaring, anmärkniugsföi
rallarens påminnelser och Kammar
-
|34
Den 19 Mars e. m.
Rättens utlåtande, med ett ord, en så fullständig
utredning, som utom afgörandet kunde
äga rum, var då vida bättre, än det
förhållande, som uppkommit genom Kongl,
Brefvet af den 22 October 1824. Enligt
det samma skola anmärkningar mot Collegier
och andra förnäma personer, angående
redogörelsen och ziffran_, omedelbart öfverlemnas
till JustitiaeCanzleren, för att i
laga ordning handläggas; men anmärkningar
vid sjelfva förvaltningsåtgärderna anmälas
hos Kongl. Majit, genom den Statsexpedition,
hvarifrån befallningar vanligen
utfärdas lill den Embetsman, eller det Embetsverk,
hvaremot anmärkningarne blifvit
gjorda. Men nu hafva, såsom jag redan erliindrat,
Coliegiernas Chefer och Ledamöter
intet med redogörelsen och ziffran att
göra; derföre gå inga sådane anmärkningsmål
lill JustitiaeCanzleren, utan alla till
Kongl. Majit. Om några skulle gå till den
förre, synes ej i StatsRådets protocoll, såsom
tillförene för ConstitutionsUtskottet,
hvad behandling målen fått, sedan de lemnade
KammarRätten. — Hvad de såkallade
dispositions-anmärkningarne vid förvalt/i/ugs-åtgärderna
beträffar; så händer nu,
sedan den föregående utredningen i KammarRätten
ej mera sker, före anmälan af
sjelfva factum hos Kongl. Majit, att, om
StatsSecreteraren, efter infordrande af vederbgj|andes
förklaring, åttiöjer sig dermed,
utan att anmärkningsförfattaren fått göra
Den 19 Mars c. m.
i35
sina påminnelser, eller KammarRätten utlåta
sig deröfver, afgöres målet hos Kougl.
Majit, utan fullständig utredning. Om, och
i hvad mån någon derigenom blifvit lidande,
kan ingen sedermera efterse eller till ansvar
anmärka, utom StatsRevisorerna, StatsUtskottet
eller ConstitutionsUtskottet. Men
huru omöjligt det är för dem att ingå uti
sådane detailfrågor, utan att försumma vigtigare
ämnen, kan hvar och en inse. —Ja
all controll på Coliegiernas penninge-/o>-  'valtning skall tillintetgöras, eller åtminstone
komma något för sent, om den på detta sätt
undandrages KammarRättens åtgärd. Om t.
ex. ett Collegium så förköpte sig, att det på
förhand skuldsatte sig för 5 år, och sedan under
tiden ej hade några medel att använda,
till löpande behof, månne defickebehöfdes
att KammarRättens anmärkninggenast hejdade
företaget, och att dess Utslag befordrade
vederbörande till ansvar, samt fästade
Kongl.Majlis oehStatsRevisorernas uppmärksamhet
på förhållandet, innan tiden till rättelse
vore förlupen. Slutligen hafva äfven
Utskotten, i anledning af Kongl. Brefvet d.
16 Oct. 1816, som handlar om anmärkningar
emot menigheter, ansett billigt, att Konungen
först finge pröfva, om författningarne
blifvit missförstådde, innan menigheterne
besvärades med förklaring öfver anmärkningarne.
Deremot får jag å nyo erhindra
om orikligheten deraf, alt Konungen på
förhand förklarar, huruvida en anmärkning
136
Den ig Mars e. m.
må anses riktig eller ej. Utskotten säga
väl, att Konungen, som utfärdat författningarne,
må först pröfva, om de blifvit missförstådda
eller orätt tillämpade. Men Utskotten
böra ej glömma, att den betydligaste
författning, hvarpå anmärkningar mot
menigheter pläga grundas, nemligen Bevillningsförordningen,
icke utfärdas af Konungen
utan af Ständerne med Talemännens
underskrift; att Tullförfattningen, ChartaeSigillatasFörordningen,
m. fl., om än af Konungen
kungjorde, dock äro af Rikets Ständer
författade. Det af Utskotten anförda
skäl förfaller således, och det synes vara förtidigt,
alt Konungen yttrar sig, förr än besvär
öfver anmärkningar till Honom inkomma.
Jag vet visserligen, att man vid denna
Riksdag svål ligen besvärat sig öfver KammarRätten,
och velat undandraga dylika ämnen
dess granskningsrätt för framtiden. Det
är ej nu ögonblicket att vidlyftigare tala
derom, men jag tror, att antingen måste
Ständerne organisera en General pröfningsComité,
som tillser att med bevillningen
lika tillgår i rikets olika delar, eller ock
låta KammarRällen bibehålla sin befattning.
Eljest kan ingen enhet i beskattningen vinnas.
Såsom RiddarhusKamererare har jag
varit i tillfälle att erfara, huru egendomar
i somliga Län äro taxerade mycket
under deras värde, då de i nästgränsande
äro taxerade öfver försäljningsvärdet. Orättvisan
deraf, lärer hvar och en inse. Hit
-
Den ig Mars e. ni.
tils har ingen annan rättelse deruti kunnat
äga rum än genom KammarRättens anmärkningar.
Att bibehålla den vid sin befattning,
synes mig vara både den enklaste
och rättaste utvägen. I alla fall bör man
icke inskränka denna myndighets verkningskrets,
innan någon annan blifvit salt istället.
Att den der sjelf gör anmärkningar
emot alla andra, icke heller för egen del
blifver lottlös, är naturligt; men jag bör
göra KammarRätten den rättvisa på min
egen bekostnad, och kan göra det, emedan
jag felat emot vett och vilja, att de tvenne
gångor jag varit utsatt för dess anmärkningar,
har KammarRätten haft rätt. Jag
anhåller ock, alt få erinra, att det icke heller
är lösligen som dess anmärkningar utgå.
Enligt io §. af dess lnstruction är det
först efter pröfning af den bland Ledamöterne,
hvilken är Inspector för vederbörande
Revisions-Contoir, och hvilken ej har
anmärkningsprocent, som anmärkningarne
få utfärdas.
På alla dessa skäl anhåller jag om återremiss
af Utlåtandet, och yrkar borttagande
ur KammarRättens Instructionj af de
stadganden i 2 §. 1 mom. samt 11 $. m.
fl. och upphäfvande för öfrigt af andra
päbudj som inskränka KammarRättens allmänna
rättj att göra anmärkningar vid
debiteringuppbördförvaltning och redovisning
af allmänna medel, samt att der
-
138
Den 19 Mars e. m.
öjver döma i alla andra fall, än då det
angår Kongl. Maj.ts egna beslut.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Till
de anmärkningar, som äro gjorda vid Utskottens
Utlåtande, anhåller jag att få lägga
ännu en. I det Kongl. Brefvet .af den
22 October 1824, stadgas, att sådane an~
märkningar mot Collegier och dylika Embetsverk,
som röra förvaltningsåtgärderne,
skola först, innan de få fullföljas, hos Kongl.
Maj:t föredragas, på det Kongl. Maj:t må
pröfva, huruvida åtal derå må ske och
handlingarne öfverlemnas till JustitiasCantzlers
Embetet. Genom sjelfva beslutet att
åtal borde göras, hade ju Kongl. Maj:t förklarat,
att fel mot en författning blifvit begånget;
och det vore väl besynnerligt, om
domstolen sedan skulle pröfva, huruvida åtalet
varit behörigt, eller med andra ord,
huruvida Kongl. Majrt rätt förstått sin egen
författning. Nog vet jag, att ett ConstitutionsUtskott
kan ställa en Rådgifvare under
Riksrätt för förment öfverträdelse af Grundlagen,
och Rätten likväl frikänna den åklagade;
men att Högsta Domstolen skulle frikänna
den, som Kongl. Majrt redan på förhand
förklarat skyldig, synes föga troligt.
Kongl. Majrts beslut, att åtal skall göras,
kan derföre anses såsom dom, och den följande
ransakningen endast såsom en formalitet.
Men detta oformliga sätt, att först
döma, och sedan ransaka, synes vara up
-
Den 19 Mars e. m.
penbart stridande emot 16 §. RegeringsFormen,
enligt hvilken ingen kan förklaras
skyldig, utan efter föregången ransakning.
Jag förenar mig derföre med dem, som yrka
återremiss.
Grefve Posse: Jag har egenteligen begärt
ordet, för att tillkännagifva, att jag
numera icke bestrider återre.niss, utan förenar
mig med Friherre Cederström, emedan
jag finner anmärkningarne af den beskaffenhet,
att Utskotten böra komma i tillfälle
att vederbörligen besvara dem. Då
jag likväl hört en Ledamot vilja af 1824
års bref hemta styrka för den anmärkning,
att man derigenom velat undandraga folket
en controll, anser jag mig skyldig redan
vid detta tillfälle upplysa, att frågan alldeles
icke varit, att undandraga KammarRätten
Räkenskapernas granskning, hvilken
alltid verkställes derstädes, utan allenast
huruvida KammarRälten skall kunna
bestämma påföljden af de gjorde anmärkningarna.
I sammanhang härmed bör jag,
i anledning af Herr Rosenblads yttrande,
visserligen medgifva, att den jemförelse äger
rum med förhållandet i Preussen och Frankrike,
att räkenskapernes granskning der
verkställes af de Auctoriteter, som Herr Rosenblad
omnämnt; men Herr Rosenblad får
förlåta om jag, i anledning af den kännedom
jag äger om dessa Länders Styrelseformer,
tills vidare betvillur, att Controllen
Den 19 Mars c. m.
i Potsdam, eller Chambre des Comptes i
Paris, har någon rätt, att döma Minislcreu
till ansvar.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Det
är icke i hufvudsaken jag begärt ordet. Deruti
förenar jag mig till alla delar med motionären.
Det är allenast i afseende på den
af en Ledamot Herr von Hartmansdorff anmärkte
inconsequens, hvilken skulle uppstå
derigenom, att Kongl. Majit först afgör,
om en anmärkning bör utgå, och Högsta
Domstolen sedan dömer i samma fråga,
sorn jag hemställer, om icke samma oriktiga
princip följes, äfven inom KammarRälten,
der det både anmärkes och dömes.
Herr von Hartmansdorff har sjelf sagt,
att KammarRältens anmärkningar icke utgingo
så lösligt, emedan denna Domstol
alltid pröfvade först, huruvida de skola utgå.
Således har Herr von Hartmansdorff
berömt på det ena stället det, som han tadlat
på det andra. Om principen är, såsom
jag äfven tror, origtig, då den tillämpas inför
Konungen, måste man, med åsidosättande
af all förkärlek för Kongl. KammarRätten,
äfven medgifva, att denna princip
är origtig, då den följes inom detta Verk.
Herr Rosenblad: I anledning af den
uppmaning Herr Grefve Posse ställt till mig
bör jag hafva äran förklara, att Controllen
i Potsdam, också kallad Ober-Rechtnungs
D«n 19 Mars e. m.
i4i
Kammer, är en Domstol öfver alla räkenskapsärender.
Det är likväl icke de dömmande
personerne, utan serskildte Commissarier,
som göra anmärkningarne, men de
andre döma öfver dem. På samma sätt
förhåller sig med Chambre des Comptes i
Paris. Den utgör en fullständig Domstol.
I afseende på de exempel, som blifvit hemtade
från Sveriges äldre tider, får jag blott
nämna, att Domslutet der fälldes af en för
tillfället förordnad kommission, genom sjelfva
tiden för sin tillsättning snarare partisk
mot de åklagade; ett sätt att bilda domstolar,
nu mera lyckligtvis från våra laga
former bannlyst.
Herr von Hartmansdorff': I anledning
af Grefve Cronhjelms yttrande, att Kongl.
Majit vid pröfningen af de anmärkningars
behörighet, hvilka skola utfärdas mot menigheter,
icke gör annat än KammarRättens
Ledamöter göra vid pröfningen af andra
anmärkningar, innan de utfärdas, får jag
anmärka den skillnad, att om anmärkningsförfattaren
finnér Kammar-Rättens beslut
härutinnan orättvist, kan han deröfver klaga
hos Kongl. Majit. Deremot om Konungen
i högsta instancen genast pröfvar, att en
anmärkning icke må utfärdas, så finnes ingen
högre myndighet, som kan ändra detta
beslut. Att likväl någon controll bör
äga rum mot anmärkningsförfattares möjliga
öfverdrift, lärer den värde Talaren bäst
• ♦
T 4 3
Den ig Mars e. m.
inse, som sjelf mest klagat öfver, att obefogade
anmärkningar blifvit gjorda.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Här
är redan så mycket taladt i detta ämne,
att jag icke borde dermed vidare uppehålla
Ridderskapet och Adeln. Det är också
allenast i följd af de uppmaningar jag här
erhållit, som jag i korthet får yttra min.
öfvertygelse i saken. Jag skulle tro, att
hela frågan hvilar derpå, huruvida det är
värdigheten, eller sakens beskaffenhet, som
bor bestämma ett forum. I fråga om det
rätta i detta fall, är det icke tvifvelaktigt,
att ärendernas gång skulle vinna mycket i
enhet, skyndsamhet och säkerhet, om sakens
egenskap, icke det förvaltande "Verkets
värdighet, bestämde forum. Huruvida
detta står att förena med öfriga förhållanden,
vill jag nu icke yttra mig om. Jag
vill blott, då fråga är om återremiss, framställa,
såsom en följd af värdighetssystemet,
den upplysning, att en skillnad i behandlingen
af mål äger rum, icke allenast i anseende
till dispositions anmärkningar, då
de ställas emot underordnade myndigheter,
såsom Landshöfdingar och deras vederlikar,
eller då de ställas mot Collegier och deras
vederlikar, utan är samma förhållande äfven
med afskrifnings- och balans-frågor och
dylikt. Att nu utveckla detta, vore att trötta
Ridderskapet och Adeln. Utskotten lära
i alla fall icke underlåta, att taga kän
-
Den ig Mars e. m.
.43
nedom deraf. Emedlertid är jag, på den
anmaning Herr von Hartmansdorff gifvit
mig, skyldig lemna den upplysning, att då
afskrifningsmål komma från Konungens Befallningshafvande
in till KammarRätten, som
meddelar sitt Beslut, med hänvisning till
Kongl. Maj:t förden missnöjde; så gå dylika
mål från vissa Collegier omedelbarligen
till Kongl. Majit, då andra Collegier deremot
hafva en viss summa bestämd, inom
hvilken de sjelfva äga alt förordna om afskrifning.
Att dessa med flere olikheter icke
äro nyttiga eller nödvändiga, är min Öfvertygelse,
och kunna de ändras med så litet,
att i Domsväg icke göra afseende på värdigheten,
så skulle jag tro det vara ganska
väl. Beslut af ett förvaltande Verk, med
hvilken värdighet som hälst, då det angår
Redogörelsemål eller Rättsfrågor, bör icke
anses annorlunda, än såsom en liqvidations
åtgärd för vinnande af snart slut, hälst de
Beslutande sällan kunna anses fullt ojäfvige,
då hvarje der förekommande sådan sak
mer eller mindre inverkar på ansvaret för
förvaltningsåtgärderna. Att den med dessa
beslut missnöjde hänvises att anföra sina
besvär hos Kongl. KammarRätten, bör derföre
icke innefatta något begrepp om detta
Verks högre, eller det hänvisande Verkets
lägre värdighet, utan helt enkelt och sanningsenligt,
att saken öfverlämnäs lill Domstol,
för att af ojäfvige personer pröfvas.
Då Collegierne nu hänvisa den med deras
*44
Den 19 Mars e. m.
beslut missnöjde, alt omedelbarligen anföra
sina besvär hos Kongl. som algor
dylika mål i Dess StalsRåd, så blifva de afdömde,
utan att någon Domstol yttrat sig,
och den klagande bar i sådant fall en iustantie
mindre, än de, hvilkas angelägenheter
i irsta instantien afgöras af Konungens
Befallningshafvande, med flere underordnade
Autoriteter, som hänvisa den missnöjde
till Kongl. KammarRätten. Exempelvis
får jag upplysa, att General-Tullstyrelsen
har Collegial värdighet, men för
cnhetsprincipen har blifvit antaget att dess
beslut i Anmärknings- och Restitutionsfrågor
öfverklagas i Kongl. KammarRätten, i
stället för att de missnöjde förr alltid hänvistes
omedelbarligen till Kongl. Majrt. Hvad
åter angår det af Herr Hjerta åberopade
1825 års Circulär, så är jag skyldig gifva
den upplysning, att det föranleddes af en
lika lydande befallning från Kongl. Maj:t
till General-TullStyrelsen. Jag hemställer
huruvida den är behörig eller icke, då jag
får såsom exempel anföra, att TullfÖrfattningarne
äro utomordentligt stränga i allt
hvad som rörer handel och näringar, och
att detta sträcker sig äfven till communicationer
inom Riket, der varor äro underkastade
förpassningar och vid många tillfällen
stämpling o. s. v. Nu kommer en
utländning eller någon annan resande, sorn
jcke studerat sig in i Tullförfaltningarnes
spe
-
Den 19 Mars e. m.
specialiteter. I all sin oskuld köper han
sig tyg till ett plagg i en stad och kommer
dermed till en annan. Skall det väl då
bero af en Tullvaktmästare, att qvarhålla honom
för att utföra en rättegång. Circuläret
har blott afseende på sådane casus, när
det ligger alldeles öppet, att intet uppsåtligt
fel är begånget. Då har Kongl. Majit
af erfarenheten funnit nödigt, att en anmälan
bör ske, innan saken går till rättegång.
Sedan år 1825 vill jag mycket säkert
påstå, att icke öfver 10 sådane anmälanden
skett, hvilka alla angått frågor af
mindre betydenhet; och hvad jag tillika vet,
är, att i andra länder hafva Tullstyrelserna
den rätt sig öfverlemnad, att bedömma
förseelsens egenskap, och lemna den till vederbörlig
Domstol, eller förlika saken. Hos
oss är detta förhållande så begränsadt af
författningarnes föreskrift, att detta icke
medgifves Tullstyrelsen, mendet synes mig
besynnerligt, om icke ens Kongl. Majit skulle
äga att skilja sådana förseelser, hvilka
härröra af misstag, från dem, som härröra
af verklig brottslighet.
Herr Hjerta: Herr af Billbergh har visserligen
nu framställt en så billig åsigt af
den Kongl. Skrifvelsen, hvars innehåll eller
tillvarelse jag ej kände, att jag icke borde
göra någon vidare invändning, frågan
tagen ur den synpunkt, som han sett den.
17 H. 10
i46
Den 19 Mars e. m.
Den 19 Mars e. m.
»47
Men om Herr af Billbergh skulle tänka sig
in i dens ställe, som läser Circuläret, torde
han finna omöjligheten, att sluta dertill,
att här blott kan vara fråga om ett misstag
vid afsändning eller någon blott förändring
i emballaget, utan att hvarje beslag
vore nästan omöjligt, så snart Lurendrägeriet
blott skedde af sådana personer, som alltid
ansågos utan uppsåt lurendräja. Är afsigten
sådan, som Herr af Billbergh framställt,
så är det en stor ofullkomlighet i
författningen. Att allenast 10 sådane mål
sedan i825 inkommit, kan jag icke vederlägga;
men tror likväl, att de varit flere,
och om Herr af Billbergh sjelf ville ta reda
derpå, skulle han utan tvifvel finna andra,
än blott sådana oskyldiga förgripelser,
som han citerat. För öfrigt är jag så förekommen
af Herr von Hartmansdorff i frågan
om sjelfva sättet, att jag dervid ingenting
har att tillägga. Jag anser mig likväl
skyldig att yttra, i anledning af Grefve
Posses anmärkning i afseende på Preussen,
att intet despotiskt land finnes, der man
har något begrepp om skattemedels redovisande,
hvarest icke Regeringen söker och
sökt säkra controller för sig, i dylika ämnen.
För ett Constitutionelt folk är det så
mycket angelägnare, att söka bibehålla samma
controller, som ett sådant samhällsskick
utan all fråga kostar vida mera; och Regenten
der anser, att ansvaret endast åligger
hans Ministrar, då deremot despoten nog
inser, att det är med hans egen personliga
fördel öfverensstämmande, att folket icke
skall tala om oordningar i förvaltningen. I
en sådan ställning som vår, och nyss efter
en Regementsförändring, är i allmänhet alltid
första crisen den, att Embetsmännen
söka välde och vilja hafva sina händer med
i allt; då de inför thronen ställa sig, som
supplicanter och inför folket såsom små despoter.
Då söka de undandraga sig laglig
granskning, och vilja endast bero af godtycket
bos en Regent, som förlitar sig lill deras
så kallade ansvarighet. Ur denna synpunct
är det säkert, att lika väl, som Carl
XI visste hvad han gjorde, då han organiserade
KammarRättens granskningsrätt på
ett fullständigt sätt, med obehindrad Domsrätt
i anmärknings-mål, lika säkert är det
ock, att den Preussiska Monarken vet det,
då han nu låter controllera sina Embetsman,
på sätt Herr Rosenblad anfört; och
lika säkert är ock, att Rikets Ständer böra
veta hvad de göra, för att utöfva sin lagliga
granskningsrätt öfver skattemedlens användande.
Herr Ribbing, Arvid: Jag kan ej lemna
oanmärkt, hvad en Ledamot, under åberopande
af den erfarenhet, hvilken den haft,
som aldrig så litet handlagt juVidiska mål,
yttrat i afseende å hvad som menas med
att öfverlemna en sak till JustitiasCanzle
10*
-
148
Den 19 Mars e. m.
ren. Jag för min del tror, att deruti ligger
alldeles intet, om ej något åtal blifver
af. Skall man klaga öfver JustitiaeCanzleren
lios Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman,
inkommer man åter i värdighets-frågan.
Det vore således lämpligast, att sådane
mål öfverlemnades till KammarRättens
Advocat-Fiscal, så att man hade någon
att klaga öfver, i fall åtal ej anställdes. Vidare
bar samma Ledamot anmärkt emot Herr
Hjerta, att han i denna sak inblandat 1807
års Författning. Der omtalas likväl gruriderne
för åtal i allmänhet; de angå väl
der egenteligen domare, men då principen
måtte vara enahanda, lär framställningen
ej kunna sägas vara främmande för ämnet.
Det har äfven högeligen fästat min uppmärksamhet
att raan velat fråntaga, att jag
så må säga, det vapen Herr Hjerta haft
uti sin hand, all kraft, för det att den eller
de, som detsamma förfärdigat, eller som
utfärdat det omtalade circulairet, voro döde.
Kunde sådane skäl antagas, hvad kraft
skulle väl då de fleste af våra författningar,
ja sjelfva vår lag, äga.
För öfrigt lärer sjelfva saken vara så
utredd, att endast Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förväntade proposition till återretniss
behöfver ske, för att med ett allmänt
ja besvaras.
Herr Rosenblad: Jag anser mig endast
böra tillägga att, i fall återremiss beslutas,
Den 19 Mars e. m.
»49
och Ekonomiutskottet vill inhämta underrättelse
om hvad i andra länder är stadgadt,
i afseende på dylika ämnen, som det
nu ifrågavarande, kan jag lemna del af de
Författningar, som gälla i Preussen. Hvad
den Författning angår, som i Frankrike utkom
mot slutet af år 1827, bör den förtjena
förtroende, då den är berömd af alla
i Frankrike, ehuru utkommen under den
Villelska Ministeren, och då den nu med
mycket loford omtalas i Engelska parlamentet.
Den finnes i sednare hälften af 1827
års Moniteur.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMurskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 14 sistlidne Februarii under N:o 7 algi
fne, samt den 9 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af väckt fråga
om utgifvande, på Statens bekostnad, afen
fortsättning utåt den så kallade Lagsamlingen.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den a5
sistlidne Februarii under N:o 4^ algifne,
i5o
Den rg Mars e. m.
samt den g dennes e. m. på bordet lagde
Memorial, innehållande att sedan Utskottet
i Betänkande af den 17 sistlidne Januarii
under N:o 27 förklarat sig icke vara behörigt,
att till behandling upptaga Herr Grönhagens,
Gustaf, Motion rörande ändring uti
Instructionen för Rikets Ständers Justitieombudsman,
samt Ridderskapet och Adeln
och PresteStåndet berörde Betänkande till
Utskottet återremitterat, men Borgare- och
BondeStånden detsamma gillat, Utskottet
•ansett sig böra detta förhållande hos Rikets
Ständer anmäla; och fann i anledning deraf
Ridderskapet och Adeln nu för godt, att,
jemlikt 44 §• 3 Mom. Riksdagsordningen,
öfverlemna åt ConstitutionsUtskottet att afgöra,
hvarthän ofvanberörde Motion borde
förvisas.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 6 dennes
under N:o 77 afgifne, samt den q derpåföljde
e. m. på bordet lagde, ytterligare
Utlåtande, angående föreslagne åtgärder till
skogs besparing, dels genom trädens qvistning
vid allmänna sommar-vägar, dels genom
trädqvistars eller grenars begagnande
vid uppslakning af vintervägar.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets den 6 dennes
under N:o 78 afgifne, saint den g der
-
Den 19 Mars e. m.
påföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt motion, rörande uppsägning
af burskap för medellösa Borgersman i Städerne.
Herr Ribbingj Arvid: Emot detta Utlåtande
får jag anmärka, att jag icke tror
saken vara af den vigt, att Kongl. Majit dermed
bör besväras. Förut har Borgmästare
eller vederbörande Presterskap meddelat betyg
om fattigdom; nu föreslås deremot att
2:ne Borgare skola få meddela bevis om
den 3:dje. Jag tror, att dessa fattigbetyg
då blifva allt för lätt erhållna, och att underslef
med att tjena hvarandra kommer att
ske. Jag hemställer således, att Utlåtandet
måtte afslås.
Grefve CronhjelmOtto August: Då
jag väckte motionen, kände jag ej, att en
förordning redan fanns, som stadgade frihet
från lösen af handlingar för fattigt folk,
och att de således kunde uppsäga burskap,
utan att de derföre behöfde erlägga någon
betalning. Men hvad jag af en ganska bestämd
erfarenhet, genom många exempel,
kände, var, att en sådan författning inom
liufvudstaden vid Burskaps uppsägning, alldeles
icke följdes, utan att det hvarje år
inträffade med 60 å 70 medellösa Borgesman,
att de, emedan de ej uppsagt Burskap,
blefvo af TaxeringsComiteen för rörelse taxerade,
att de deröfver mäste anföra besvär
Den 19 Mars e. m.
hos PröfningsComiteen, och alt denna Comitee,
med kunskap om deras fattigdom,
måste befria dem, samt såsom en följd
deraf afkunna 60 å 70 Utslag mera, än
som annars hade behöfts. Då man anmanade
desse fattige borgesman att uppsäga
Burskap, emedan de då ej blefvo taxerade
för någon rörelse, var alltid deras svar,
att de ej ägde råd att erlägga de dermed
förknippade utgifter, och följden var alt
samma personer år från år återkommo och
upptogo Comitéernas tid. På denna grund
ansåg så väl jag, som flere af PröfningsCorniteens
Ledamöter, att en sådan författning,
som den jag i motionen begärt, var
nödvändig. Jag har nu blifvit underrättad
derom, att en sådan redan finnes, och om
den också icke inom hufvudstaden följes,
kan rättelse i laglig väg derföre erhållas,
utan att dermed besvära Kongl. Maj:t. Men
hvad den andra delen af min motion angår,
får jag upplysa Herr Ribbing, att fatligbetyg
hitintills alltid skolat af Presterskapet
lemnäs, och ej, såsom Herr Ribbing
trott, af Borgmästare och Magistrater; samt
alt, synnerligen inom en så stor stad som
Stockholm, det är svårt för Prester i församlingar,
af till och med 14,000 personer,
att så noga känna hvars och ens tillstånd.
(^tvifvelaktigt måste det deremot vara,
synnerligen så länge våra näringar tryckas
af Skråordningen, att hufvudmän och
ledamöter inom samma skrå bättre känna
Den 19 Mars e. m.
i53
skråets medlemmar och deras rörelse än
Presterskapet. Jag tror således icke, att
de af Herr Ribbing befarade vådor inträffa,
synnerligen som det nu omtvistade betyget,
innan det länder till någon påföljd,
måste undergå granskning, först af Magistraten
och sedan af Taxerings- och PröfningsComiteerna.
På dessa grunder tillstyrker jag bifall
å Utlåtandet.
Herr Ribbing: Då de skäl Motionaireu
nu anfört, endast angått Stockholm, tror
jag den underdåniga skrifvelsen vara så
n^cket mera öfverflödig, emedan rättelse
kan vinnas genom, hufvudstadens auctorileters
försorg. Hvad åter beträffar, att Presterskapet
icke skulle tillförlitligt känna hvars
och ens fattigdom, så kunna de derom göra
sig underrättade, då frågan på sockenstämmorna
förekommer.
Jag anhåller fortfarande om proposition
till afslag å Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm: Jag vill blott upplysa
Herr Ribbing, att dessa mål aldrig
förekomma vid eller tillhöra sockenstämmors
handläggning; att författningen om
Burskaps uppsägande är utgifven af Kongl.
Maj:t; att hvarje ändring deruti följaktligen
måste ske af Högstdensamme; att således ingenändring
för Stockholms stad kan af stadens
auctorileter åstadkommas, annorlunda
i54
Den .ig Mars e. m.
än hos Konungen, samt att, hvarföre jag
endast anfört exempel från Stockholms stad,
varit, att det ej kunnat rimligtvis ligga inom
området af min kännedom, hvad som
passerat i alla rikets släder, men att jag
trott, det samma förhållande der ägde rum.
Då således, för att vinna ändring, en ansökning
hos Kongl. Maj:t måste göras, tror
jag, som ännu icke kunnat i min öfvertygelse
rubbas, att detta lämpeligast sker från
Rikets Ständer, hos hvilka målet nu blifvit
anhängigt.
På dessa förnyade skäl anhåller jag
om bifall å Utlåtandet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken framställd
proposition blef EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Till pröfning företogs Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 6 dennes under
N:o 79 afgifne, samt den 9 derpåföljde e.
m. på bcrdet lagde, Betänkande, angående
väckt fråga om utvidgad smidesrättighet, samt
örn upphäfvande af det nuvarande smidesförbudet
på vissa ställen inom Bergslag.
Herr af Uhr, Carl David: Om fråga
vore, att förändra eller upphäfva gällande
författningar, och att i dessas ställe utarbeta
andra till allmän efterlefnad, så vore
Den 19 Mars e. m.
i55
mot EkonomiUtskottets förslag ingen ting
att anmärka; men då man utan anmärkning
deremot och under helgden af deras efterlefnad,
likväl söker att komma till andra,
och emot samma författningars innehåll rakt
stridande, resultat, och att för ändamålets
vinnande, tillstyrka Rikets Ständer, att i underdånighet
derom göra anmälan hos Kongl.
Maj:t, så lärer ett sådant förslag ej kunna
annat än anses vara i högsta måtto obehörigt.
Ekonomiutskottet åberopar de föreskrifter,
som, enligt i8o3 års Smidesförordning,
böra iagttagas af dem, hvilka åstunda
Stångjerns-smides utvidgning utom Bergslag,
och vill deraf sluta till motionairens
enahanda rättighet, till erhållande af smidets
utvidgning äfven inom Bergslag, ehuru
författningen icke på minsta sätt föranleder
dertill, till stöd hvarför jag anhåller
att få uppläsa 4;de och 7:de §§. i berörde
författning af den i5 Junii i8o3, så lydande:
4
§•
”Alla ägare af StångjernsVerk utom
”Bergslag, som hafva egen Tackjernsblås”ning
och egne skogar, skola utan vidare
”undersökning erhålla rättighet tillverka och
”på våg föra så mycket stångjern, som de
”vid deras förra verkstäder medhinna att
”utsmida, dock utan rättighet, att för det
”således tillåtne högre smide köpa tackjern,
”eller kol till andra Bruks eller Inrättniu
-
156
Den 19 Mars e. m.
”gars förfång, så vida laga ansvar undvi”kas
vill, samt vid den påföljd, att ej få
”njuta denna rättighet till recognitions-sini”de,
utan förut skedd laga undersökning
”och derefter erhållit tillstånd till visst beklämt
ökadt smide, efter tillgångarnes förhållande.
”
7 §•
”Ehuru tillökning i smidet för de in”om
Bergslag belägne så väl Slåndsperso”ners,
som Bergsmans-slångjernsverk i ali—
”mänhet icke kan tillåtas; likväl och som
”en del Bergslagsorter, såsom Lerbeck, Helfestad
och Wånga äro af den beskaffenket,
”att de äga svaga och otillräckliga malm”tillgångar
för deras blåsning, men kunna
”hafva tillräckliga skogar för smiden; alltså
”vele vi, uppå skeende underdåniga ansök”ningar
efter BergsCollegii och vederböran”des
hörande samt föregången behörig undersökning,
pröfva, 0111 icke sådane inom
”Bergslag belägne Stångjernsverk, kunna få
”tillstånd, att på eget och odisponeradl kö”petackjern,
vid deras redan inrättade härdar
och hamrar, utsmida och på våg föra
”hvad de utöfver deras förra tillverkning
”kunna medhinna.”
Oaktadt de hinder sålunda blifvit lagda
emot smidets utvidgande uti de tackjernsblåsande
Bergslagerne, åberopar Utskottet,
såsom prejudicat i detta afseende,
Ofvansjö och Thorsåkers Bergslager, der öka
-
Den 19 Mars e. m.
de smiden emot recognitionsafgift, kort efter
samma författnings utfärdande, blefvo
medgifne, och detta af enahanda skäl, som
uti den nu uppläste 7 §. finnes omnätnndt
för Lerbäcks, Hällesta och Wånga Bergslager,
att nemligen förstnämde orter ej hafva
tillräeklige malmtillgångar för sine blåsningar,
och derföre äga rätt, att köpa både
malm och tackjern för en stor del af
deras smiden.
Alla dessa orter, ehuru under benämning
af Bergslag, äro således helt annat, än
hvad med ordet Bergslag egentligen förstås,
nemligen en ort, som med ymniga
malmtillgångar tillverkar tackjern för sådane
orter, hvilka sjelfve ej kunna blåsa, men
hvilkas smiden derföre blifvit grundade på
tackjern ifrån de blåsande TackjernsBergslagerne,
och hvilkas handtering således skulle
komma att upphöra, i mån som tackjernstillgången
för dem upphörde.
Jag får äfven upplysa, att Grang järdes
Bergslag, som utgör en sådan tillgång för
en mängd af de Norrländska Bruken, aldeles
icke äger öfverflöd på skog, samt att
om blåsugnarne endast skulle verkställas
med koltillgång från Bergslagets egna skogsområde,
vore densamma föga tillräcklig för
närvarande tackjernsbehof, hvilket redan
måste understödjas med kol från aflägsne
och främmande skogar; och med kännedom
158
Den 19 Mars e. m.
Den 19 Mars e. m.
härom, samt förutseende det svar, som skulle
följa pä väckt fråga biri srnidesanläggning
i denna Bergslag, i fall en laglig undersökning
föregått, har Motionairen vändt
sig till Ekonomiutskottet för ändamålets
vinnande, och försöket har lyckats så vida,
att Utskottet tillstyrkt en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit.
Under sådane omständigheter och då
i8o3 års författning tydeligen föreskrifver
så väl vilkoren för nya smidens anläggande
inom Bergslag, samt hvad dervid iakttagas
bör, och de reqvisila, som måste prästeras,
innan dylika frågor kunna medgifvas,
synes tydeligen att Utskoltet behandlat
en fråga, och tillstyrkt Rikets Ständer
att derutinnan fatta ett beslut, som alldeles
icke tillhörer Rikets Ständers omedelbara
behandling, samt att, om en så beskaffad
underdånig skrifvelse skulle beslutas,
Regeringen hvarken kan eller bör derå
göra afseende, hvarföre jag ock vördsamt
anhåller om proposition till afslag på detta
Betänkande, emedan Ekonomiutskottet
helt enkelt hade bordt hänvisa motionairen,
att i laglig väg, och på sätt i8o3 års
författning föreskrifver, göra sin talan gällande,
utan alt dermed besvära Rikets Ständer.
Herr Tham> Wolrath: Motionairen har
anfört tvänne märkvärdiga skäl för sitt förslag:
del ena, att det ringa tillåtna smidet
al 60 Sffi betager Bergsman eller annan
smidesägare möjligheten att förskaffa sig
dugliga arbetare, enär de ej kunna erhålla
sysselsättning en längre tid af året; det
andra, att utsträckt smidesrätt skulle balancera
exporten till Finland och således
hålla åtminstone tillverkaren skadeslös för
sitt lager. Hvad Motionairen menar med
det sednare skälet, må han sjelf förklara;
för mig är det obegripligt. I afseende åter
på det förra, får jag upplysa, att många
Bergsmän vanligen hafva del i en hammare
och hålla arbetarne dervid gemensamt, så
att de året om sysselsättas, och hinder alldeles
ej möter för Bergsmännen att få skicklige
arbetare. För öfrigt bestämmer redan
Kongl. Förordningen den i5 Junii i8o3, om
stångjernssmidet och Jernmanufacturen den
väg man bör gå för att erhålla större smidesrätt.
Den innehåller nemligen, att ”ansöknin”gar
om nya smidesanläggningar, det vare
”sig för Stångjerns- eller Ämnes-smide eller
”tillökning i Hamrar och Härdar vid redan
”priviligierade Verk, anmäles underdånigst
”hos Kongl, Majit, som, efter det att undersökning
på föreskrifvet sält blifvit verkställd
och Bergscollegium med Betänkande
deröfver inkommit, nådigt beslut deröfver
meddelar, i likhet hvarmed Bergscollegium
sedermera privilegium utfärdar.” Huru
undersökningarne skola verkställas, upplyser
Kongl Brefvet till Bergscollegium den
io Mars 1748, BergsCollegii skrifvelse den
i6o
Den 19 Mars e. m.
17 Junii 17/p samt Bergs- och CommerceCollegiernes
Kungörelse den 17 November
1757. Således är den af Utskottet föreslagna
underdåniga hemställan till Kongl.
Maj:t icke af behofvet påkallad; ty hvar och
en, sorn har eget tackjern och egna kol,
kan äfven nu, i förenämnde ordning, vinna
större smidesrättighet, om blott icke andra
derigenom förnärmas. Jag tror dessutom,
att en sådan underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, som Utskottet föreslagit,
skulle kunna i flere afseenden medföra skadliga
följder; helst mångå kunde förledasalt,
till vinnande af utsträckt smidesrätt, låta
anställa kostsamma undersökningar, utan alt
dermed vinna något. Äfven anser jag, det
Rikets Ständer ej böra besvära Kongl. Majrt
med skrifvelser och önskningar i sådane
ekonomiska ämnen, der välgrundade författningar
redan finnas. Rikets Ständer böra
sätta mera värde på och vara sparsammare
i begagnandet af sin önskningsrätt i
dylika fall, på det Kongl. Maj:t icke må
finna desse framställningar obehörige och
lemna dem utan afseende. Jag förenar mig
med Herr af Uhr i anhållan om proposition
till afslag å Betänkandet.
Grefve Posse, Arvid: Jag bör erkänna,
att jag har föga kännedom och erfarenhet
om Bergshandteringen; och som ifrågavarande
Betänkande blifvit ularbetadt på
den
Den 19 Mars e. m.
den afdelning af Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet, der flere Bruksägare äro
Ledamöter, och jag fann det vara grundadt
på allmänna rättsprinciper, ansåg jag mig
i Utskottet böra biträda detsamma. Då likväl
nu Herr af Uhr upplyst, att verkställigheten
af Utskottets förslag möter svårigheter,
och att det kan medföra skadliga
följder, vill jag ej försöka, att försvara Betänkandet.
Jag anmälte mig att tala, innan
Herr af Uhr slutat sitt yttrande, endast
för att säga, det jag ansåg en återremiss
öfverflödig; och att jag icke är emot,
att Betänkandet genast afslås.
«*
Hans Exccllence Herr Grefven ock
landtMarskalken gjorde proposition till bifall
å EkonomiUtskottets förevarande Betänkande.
Ropades Nej.
Uppå derefter framställd proposition
blef berörde Betänkande af Ridderskapet och
Adeln afslagit.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 6 dennes
under N:o 80 afgifne, samt den 9 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 37 förut meddelte Betänkande,
angående väckta motioner om
17 H. u
Den 19 Mars e. m.
upphörande af NationalBeväringfen på Gottland;
fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämndeBetänkande redan blifvit den
19 sistlidne Februarii f. ni. af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas tili handlingarne.
Då nu ånyo föredrogs BancoUtskottets
den 7 sistlidne Februarii under N:o i/(.afgifne,
samt den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
motion, att Utskottet måtte till Rikets Ständer
inkomma med upplysningar, så väl rörande
Bankens närvarande ställning, som
fordna författningars och åtgärders verkningar
i anseende till Penninge- och Creditrörelsen,
samt vid samma tillfälle yttra
sig angående de olika förhållanden, som i
andra länders Bankrörelse förefinnas; fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Föredrog ånyo och remitterades till Statssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskolten
Friherre Wrangels, Henning, i förmiddagens
plenum på bordet lagde Memorial,
angående Skånska Roteringen; jemte
Friherre af Nordins, Carl Johan, i anledning
deraf afgifne yttrande.
Herr Bräkenhjeltrij Pehr Reinhold, uppläste
följande:
Deri 19 Märs e. m.
Då uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer om anslag till förökade
löner vid Rikets Universiteter och
Skolor icke finnes upptaget något anslag till
aflöning eller belöning åt författare af tjenliga
läroböcker; och då tillgång på sådana
böcker synes vara ett bland de första vilkorert
för allmänna och enskildta undervisningens
förbättrande; får jag föreslå det
femtusende R:dr årligen intill nästa Riksdag
må anvisas i och för detta ändamål till
Kongl. Maj:ts höga disposition.
För öfrigt företer hogstherörde Kongl.
Proposition det märkeliga förhållande, att
ehuru mången med mig torde vara i okunnighet
om hvad Sveriges Presterskap i sednare
tider uträttat till allmänna undervisningens
förkofran; ehuru likaledes mången
med mig torde nogsamt känna, huru förtjenstfullt
KrigsSkolans vid Carlberg Styrelse
och Lärare i delta afseende arbetat för
den goda sakens framgång; äro likväl dö
4 Lectorerna vid Carlberg, för hvilka Comite'en
till öfverseende af Rikets Läroverk
föreslagit en löneförhöjning af 4öo R:dr till
hvardera, uti Konungens Proposition förbigångna;
under det 42,000 R:dr föreslås, att
dermed befria Stiften från Skolebetjeningens
dubbla tjensteårs beräkning. — Jag föreslår
alltså denna löneförhöjning till 1000 R:dr
för hvardera af de 4 Lectorerna vid Carlberg,
ti*
iG4
Den i g Mars e.
m.
oell erkänner billigheten af de föreslagna löneförhöjningarne
för Professorerne vid Rikets
Universiteter; men afstyrker helt och
hållit förhöjningen af Skolelärarnes löner;
intill dess sig visat, i hvad mån Presterskapet
vill gifva efter för tidens och samhällets
behof af förbättrade läroanstalter.
Hvarefter Herr Bråkenhjelm muntcligen
tilläde:
Jag anhåller, att denna motion, som
är framställd i sammanhang med Kongl.
Majrts ofvannämnde Proposition, må till
StatsUtskoltet remitteras.
Lades på bordet.
Justerades tvenne ProtocollsIJtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i ple
num den 16 dennes förmiddagen fattade be
slut.
1 9
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e.
m. den 16 Mars 1829.
S. D. Föredrogos ånyo och biföllos följande
RiddarhusUtskottets den sistlidne
Februarii allåtne, samt den 5 dennes e. m
på bordet lagde, Memorial:
i:o I anledning af Herr Estenbergs, Pehr
motion om förhöjning i Sliftspensionerne
Deft 19 Mars e. m.
i65
O
2:0 I anledning af Grefve Bjelkes, Axel',
motion, om RiddarhusSalens upplåtande till
Concerters uppförande. UtSupra.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 16 dennes e. m. i öfrigt fattade
beslut.
Upplästes och lades på bordet Statsoch
BankoUtskottens den i4 dennes under
N:o 92 afgifne Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha
Canalbyggnads fullbordande, så vidt
den rörer ett förskott af 100,000 R:dr.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommit så lydande
Hörsamste Memorial!
Sedan hos Högloflige Ridderskapet och
Adeln, RiddarhusUtskottet, uti Memorial af
den 27 sistlidne Januarii, anmält Häradshöfdingen
C. Olivecronas gjorda anhållan
om undersökning af en i Riddarhusets Cassahvalf
befintlig kista, förseglad med sigill,
innehållande OlivecronskaÄttens vapen; samt
Ridderskapet och Adeln, medelst ProtocollsUtdrag
af den 19 derpåföljande Februarii
e. m., behagat anmoda Utskottet, att, i
närvaro af ej mindre RiddarhusDirectionen,
än ock Häradshöfdingen Olivecronas Ombud,
»66
Den »9 Mars e. n»,
föranstalta om öppnande och undersökning
fif hvad derutinnan kunde befinnas; livan»
jemte Ridderskapet och Adeln, i anledning
af Ilerr Ugglas, Carl Wilhelm, såsom Systerson
till Häradshöfdingen Olivecrona, derom
hos Ridderskapet och Adeln gjorde anhållan,
tillåtit honom, att vid herörde kistas
öppnande och inventering vara närvarande;
Så har, till följd deraf, RiddarhusUtskottet
j närvaro af såväl RiddarhusDirectionens
samtlige Herrar Redamöter, som ock Majoren
och Riddaren L. D. Heykenskjöld, i
egenskap af Häradshöfdingen Olivecronas
dertill befullmäktigade Ombud samt bemälde
Herr Uggla, låtit denne dag verkställa
herörde öppnande och undersökning, dervid
ifrågavarande kista, som var förseglad
ej mindre med Olivecronska Ättens vapen,
än med ett sigill, utvisande ett Biskopskors,
samt ett annat, hvars stämpel icke kunde
urskiljas, fanns innehålla de å bifogade förteckning
upptagne Protocoller och Handlingar,
tillhörande den år »743 öfver föregående
årens Finska Fälttåg nedsatta UndersökningsCommission;
varande ett Prototocoll
af den i5 Maj »744 jemväl bland
Jlandlingarne befintligt, deraf, på sätt närJagde
afskrift utvisar, den upplysning vinnes
att ifrågavarande kista blifvit sistnämnde
dag med Commissionens Herrar Deputerades,
nemligen af Ridderskapet och Adeln
HofRättsRådet Olivecronas: af PresteSlåntlet
Biskopen Doctor Jusleoii och af Bor*
Dan 19 Mars e. m.
»67
gareStåndet Rådmannen Schenings sigiller
förseglad, samt nyckeln dertill RiddarhusSecreleraren
i förvar lemnad.
Och enär berörde Handlingar, hvilka
alla angå offentliga ärender, blifvit af Deputerade
från en Rikets Ständers Commission
till förvar å Riddarhuset öfverlemnade,
samt följaktligen tillhöra RiddarhusArchivet,
får Utskottet vördsamt hemställa,
om icke desamma må utur den kista, der
de för närvarande linnas åter nedlagda, förflyttas
samt, efter behörig inbindning och
sortering af de nu i bundtar befintlige Handlingarne,
i nämnde Archi v uppställas; hvarförutan
och då, dessa Handlingar röra så
väl Ridderskapet och Adeln som de öfriga
Stånden, Ridderskapet ech Adeln torde finna
för godt, att genom Utdrag af dess Protocoll
om den sålunda deraf anställde upptäckt
och inventering lemna sina Respective
MedStänder underrättelse.
Det vid tillfället af kistans öppnande
förda Protocoll varder jemväl, så vidt det
rörer de af Häradshöfdingen Olivecronas
Fullmäktig, samt Herr Uggla, Carl Wilhelm,
afgifne yttranden bifogadt. Stockholm den
7 Mars 1829.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
168
Den 19 Mars e. ni»
Förteckning å de Handlingar, som fun
nos
förvarade uti en den 7 Mars 1829
å Riddarhuset öppnad kista.
1:0 1743 års ConceptProtocoller uti Riksens
Ständers Commission öfver Finska Fälttågen
— 7 Torner in Folio.
2:0 Samma Protocoller renskrifne —
3 Torner.
3:o En samling af 6 Kongl, bref i Original
till Generalen Grefve Lewenhaupt.
4:o Commissionens Dombok.
5:o En bundt, innehållande:
a) Journal för WesterBottens Regemente,
hållen i Finland öfver utkomne ordres
år 1742.
b) Kymenegårds läns BataillonsJournal och
Ordresbok för åren 1740, 41 och 42*
c) OrdresJournal för Kongl. DahlRegementet
från den 3o Maj 1742.
d) Journal vid Kongl. Westmanlands Regementes
Comniendering i StorFurstendömet
Finland ifrån den 3o Junii 1740-
e) Westmanlands Regementes Journal Anno
1742.
/) Regementets Journal och FörslagsBok
vid Kongl. Westmanlands Regemente ifrån
den 1 October iy4,‘
g) Journal hållen vid Kongl. Maj:ts Uplands
Regemente lill fot under Campagnen
i Finland från och med den 4 Julii
1742.
h) Journal på den under Välborne Herr
ÖfverstcLieutenantens Wollemats Com
-
Den 19 Mars f, m.
mando till Finland utgående Bataillon af
Kongl. Majrts Uplands indelta Regemente
till fot.
i) Kymenegårds BataillonsJournal för år
1742.
6:0 a) Journal öfver de Ordres som
vid Kongl. Maj:ts och Sveriges Rikes Armée
i StorFurstendömet Finland äro utgifne,
och hvad som förefallit under Herr
GeneralLieutenanten Budenbrocks Commando,
sedan kriget emot Czaren i Ryssland
blef declareradt, och till dess Generalen
en Chef Herr Grefve C. E. Lewenhaupt
till högbemäldte Armée ankommit.
b) En samling af Ordres från 1741 års krig.
(genomdragne)
c) Dito Dito.
d) Journal öfver hvad som passerat vid Armeen
i Finland under Generalen en Chef
Grefve Lewenhaupts Commando, och sorn
kommit till min kunskap, berörande i
synnerhet Infanteriet, underskrifven utaf
Otto Flemming.
é) Journal hållen vid Armeen i Finland,
sedan GeneralMajoren Välborne Herr J.
L. Bouquetz af Hans Kongl. Maj:ts Dess
Armée Allernådigst blef anförtrodd att
Commendera, sedan Högvälborne Herr
Grefven och Generalen Lewenhaupt, samt
Högvälborne Herr GeneralLieutenanten
Budenbrock blefvo rappellerade till Sverige
undertecknad — C. E. Ehrensparre.
170
Den 19 Mars e. ro.
/) Journal öfver Finska Fälttåget år 1741
och 1742.
g~) Ordres-journal för 1741» underskrifven
af Höver,
h) Ordres-journal, hållen vid Kongl. Maj:ts
Artillerie i Finland ifrån den 3 Mars till
och med den 26 Augusti Anno 1742.
7:0 a) Handlingar uti saken emellan
Herr JustitiasCantzleren Silfverskjöld, å Erabetets
vägnar, och Herr GeneralLieutenanten
Baron Hindric Magnus von Budenbrock,
angående thet honom anförtrodda Befäl öfver
Krigsmagten i Finland.
b') Förteckning uppå de Originale Bref och
skrifter som ifrån Kongl. Majrts och Riksens
Canzli, samt andre ställen blifvit
samlade och fogade till skriftvexlingen
uti saken emellan Herr JustitiaeCantzleren
Välborne P. Silfverskiöld å Embetets vägnar,
och f. d, GeneralLieutenanten Budenbrock,
hvilken i Riksens Ständers Commission
öfver Krigets olyckeliga förlopp
blifvit afgjord.
8:0 En Bundt, efter upprättad och bifogad
förteckning, innehållande Acta uti de
af KrigsFiscalen Mannerfeldt å Embetets
vägnar utförde Actioner eller eljest gjorde
påståenden emot vederbörande Regementschefer,
som bevistat Fälttågen i Finland under
sista kriget mot Ryssland.
9:0 Ett häfte innehållande en mängd
Memorialer och Utlåtanden af diverse personer.
Den 19 Mars e. ro.
»71
10:0 Register uppå de Protocoll, sora
blifvit hällne uti den vid 1743 års Riksdag
förordnade Rikets Ständers Commission angående
orsakerne till krigets olyckliga förlopp
i Finland, (defect.)
11:0 En anteckning i form af Dagbok,
i qvartformat.
12:0 Rikets Höglofl. Ständers Commissions
Utslag och Dom, angående thet hemställande
och påminnelse sora KrigsFiscalen,
Ädel och Välbördig Eric Mannerfeldt
å Embetets vägnar gjort vid de af Öfversten
för Elfsborgs Regemente till Fot, Ädel
och Välbördig Herr Carl Otto Lagercrantz
vid ett KrigsRåd under förlidet års fälttåg
i Finland yttrade tankar och mening angående
Fredricshamns Fästning m. m. afsagd
vid Riksdagen i Stockholm den 3 September
1743. — tryckt i qvartformat, 3:ne exemplar,
i3:o Concepter till Domar i Riksens
Ständers Commission.
j4:o a) Ett Band innefattande Protocoller
hällne vid KrigsRåd i Finland åren
1741 och 42.
b~) Rotulus öfver Kongl. Maj:ts till Herr
Grefven och Generalen Lewenhaupt, samt
någre flere utfärdade bref lör åren 1741
och 1742,
c~) Rotulus Actorum uti saken emellan JustitiaeCantzleren
Högvälborne Herr P. Silfverskjöld
å Embetets vägnar, och Herr
Grefven och Generalen en Chcl Högval
-
*7*
Den 19 Mars e. m.
borne Herr C. E. Lewenhaupt angående
orsakerne till krigets olyckeliga förlopp
i Finland, utdragen efter tidsens ordning
utur Handliugarne ifrån krigets början
1 1 nuvarande tid.
d') Afskrift af en underdånig skrifvelse af
Riksens Ständer till Kongl. Maj:t af den
10 Aug. 1741*
e) Öfversättning af Franska bref och skrifter,
sorn gått emellan Hans Kongl. Maj:t
Hans Exellence, Herr RiksRådet och Presidenten
Grefve Carl Gyllenborg, Franska
Ministrar och Regeringsrådet vonNolcken
å ena och Herr Generalen Grefve
Lewenhaupt å den andra sidan, jemte
åtföljande Förteckning.
jf) Öfversättning af de bref och skrifter på
Franska Språket sorn Herr Generalen
Grefve Lewenhaupt fått ifrån Hans Excellence
RiksRådet Grefve Carl Gyllenborg
samt Marquis de la Chetardie under fälttågen
i Finland, och äro genomd ragne af
Herr Generalen sjelf hos Riksens Ständers
Gommission ingifne, med åtföljande förteckningar.
g) Åtskillige Originalbref från Generalen
Grefve Lewenhaupt lill GeneralMajoren
Bousquets.
/i) Register uppå acta uti Rikets Höglofl.
Ständers Commission år 1743 angående
orsakerne till krigets olyckeliga förlopp
uti Finland, samlade i B midten N:o 1.
Den 19 Mars e. m.
i73
1) Konung Fredrics Constitutorial för en
General-KrigsRätt att ransaka och döma
öfver Generalen Grefve Lewenhaupts och
GeneralLieutenanten Baron Budenbrocks
förhållande vid deras anförtrodda Commando
i Finland.
k') 5 st. Kongl. Bref rörande samma General-KrigsRätt.
f) En skrifvelse från AmiralitetsCollegium
till General-KrigsRätten den 3i Januarii
1748.
Handlingar uti then af Herr JustitiaeCantzleren
Silfverskjöld å Embets vägnar
emot Herr Generalen en Chef Grefve C.
E. Lewenhaupt förde action, beträffande
Herr Generalens förhållande vid thet öfver
Krigsmakten i Finland honom anförtrodda
Befäl.
n) Förteckning på de Originale acter, bref
och Concepter, som ifrån Kongl. Maj:ts
Cancellie och flere ställen blifvit infordrade,
och som de derå skrifne folier utvisa,
blifvit fogade till skriftvexlingen i
saken emellan Herr JustiticeCancelleren
och Herr Generalen C. E. Lewenhaupt,
hvilka acter blifvit genomdragne och förseglade
ingifne uti Riksens Ständers Commission.
o) Ett Band Diverse Handlingar.
/O 8 st. sei'skildte Memorialer af olike personer.
7) Bi-acta emellan KrigsFiscalen å Embetes
yägnar och Öfversten E. Fröberg.
174
Den 19 Mars e. ni.
r) 3 st. Memorial af Öfverste Fröberg.
s) Utdrag Ur Kongl. General-KrigsRättens
Protocoll, som hölls den 22 Nov. 1742,
2 häften.
t) Underdånig berättelse hvad sig tilldragit
är vid Mendola Fästning f. o. m. den
2 Junii t. o. m. den 24 Junii — underskrifva
E. Fröberg.
u) Rotulus Actorum N:o 1, 2, 3, 4> 5 i
saken angående Fälttågen uti Finland och
deras olyckliga förlopp sedan nu påstående
krig emot Ryssland declareradt blef.
<v) 2ine Memorialer af JustitiaeCantzleren
Silfverskiöld.
2?) Ett Memorial underskrifva af J. C. Silfversparre.
y) i5 st. serskildte Memorialer af olika personer.
z) Instruction för de af Riksens Ständers
förordnade Commission och General KrigsRätteii
den 11 Febr. 1743.
ä) Utdrag af Protocollet som hölls i Riksens
Ständers ExpeditionsDeputation d.
21 Febr. 1743.
ä) Utdrag af Protocollet hållet 1 Riksens
Ständers ExpeditionsDeputation den 24
Febr. 1743.
o) Kongl. Brefvet den 26 Febr. 1743, angående
General-KrigsRättens sammanträde
med Riksens Ständers Commission.
aa) Förteckning af Preste-och BorgareStåndens
Ledamöter i Riksens Ständers Commission
vid Riksdagen 1743.
Den 19 Mars e. m.
i75
bb) Ett Memorial af Bonden Jöns Nilsson
från Linköpings Län till Rikets Ständer.
cc) Ett dito från Bönderne Thom. Thomasson
och Eskil Eskilsson angående underrättelse
i några mål, rörande krigets olyckliga
utgång i Finland.
dd) Utdrag af Protocollet som hölls i Riksens
Ständers Expeditions Deputation den
29 Mars 1743.
eé) Utdrag af Protocollet hållet hos Riksens
Ständers Secret. Deputation den 21 Mars
1743.
vff') SecretaRelation om förloppet af krigsärenderne
sedan sista Riksdag, uppsatt på
Kongl. Majrts Nådiga Befallning vid krigsExpedition
i anledning af de ader, som
till större delen i slutet af Julii månad
innevarande år först blifvit densamma
tillställde, justerad i Rådet den 20 Aug.
1742.
gg) Relation öfver Campagnen i Finland, uppläst
i Riksens Ständers Commission den
17 Febr. 1743. — af C. E. Lewenhaupt,
(i original.)
Ih/i) Ytterligare ett Band Protocoller, hällne
inför Krigsråd i Finland.
i5:o En Bundt, innehållande en mängd
ProtocollsUtdrag, Memorialer, Bref och andra
Handlingar.
16:0 EnBundtOriginalbref genomdragne
jocli förseglade med Lewenhauptska vapnet.
17:0 2:ne Bundtar Journaler, hällne å
ij>6 Den 19 Mars e. m.
Örlogsskeppen under 1741 och 43 års krig',
enligt serskildt bifogad Förteckning.
18:0 Acta, rörande Amiral Sjöstjernas
sak, enligt derå upprättad Rotulus.
19:0 Utdrag af Commissionens Protocoller
den 3o April och i5 Maj \r]44> förande
dessa Handlingars deponerande.
20:0 Åtskilliga lösa Handlingar.
Afskrift.
Den i5 Maj \r)44 närvarande:
af Ridderskapet:
Herr HofRättsRådet Olivecrona.
af PresteStåndet:
Herr Biskopen Doctor Juslenius.
af BorgareStåndet:
Herr Rådman Schening.
S. D. I anledning af Herrar Deputerades
vid deras sista sammanvaro till Cancellisten
Thomas Axel Perman gjorde antydan,
gafs af honom tillkänna, det han för
Kongl. StatsContoirets anordning af Kongl.
RänteKammaren, utbekommit gg D. 4 ö.
K:mt, och deraf vederbörande Handtverkare,
sorn för gjordt arbete uti Commission,
haft något att fordra, efter deras ingifne
räkningar dem betalt, som hvars ens meddeldte
qvittence utvisar. Och emedan Herrar
Deputerade dervid ej hade något att
påminna, så blefvo desse qvittencer ibland
de andra Handlingar ne nedlagdej
Och
Den 19 Mars e. m. 177
Och sorn, sedan man med vederbörande
betingat det nogaste priset, ett öfverskott
befants af 5 D. k:mt som Cronan på thel sättet
tillgodokommer, så fants för godt, att
samma öfverblefne 5 D. skola uti Banquen
för Kongl. StatsContoirets räkning insättas
och quittencet derå tagas, hvilket Perman
befaltes att verkställa, och blef nu emedlertid
kistan med Herrar Deputerades sigiller
förseglad, samt nyckeln dertill RiddarhusSecreterarn
i förvar lemnad. UtSupra.
In fidem
Thom. Axel Perman.
Vidimeras
TV. F. Dalman.
Transumt af Protocollet, hållet hos
Höglofl. RiddarhusUtskottet vid
Lagtima Ridsdagen i Stockholm
den 7 Mars 1829.
S. D. Sedan, till följd af Höglofl. Ridderskapets
och Adelns den 19 sistlidne Februarii
meddeldte beslut, öppnandet och
undersökning af en uti Riddarhusets Cassalivalf
nedsatt kista, förseglad bland andra
med Olivecronska Ättens vapen, blifvit verkstäldt,
i närvaro ej mindre af PiiddarhusDireclionens
Herrar Ledamöter, än ock af
Häradshöfdingen Carl Olivecronas ombud,
Majoren och Riddaren C. D. Heykenskjöld,
samt bemälde Häradshöfdings systerson Capitainen
C. "W. Uggla; så förklarade Majo17
H. 12
178
Den 19 Mars e. m.
ren Heykenskjöld, att då de i kistan förvarade
Handlingar, hvilka alla angingo offentliga
ärenden, blifvit af Deputerade från
en Rikets Ständers Commission till förvar
å Riddarhuset öfverlemnade, samt följaktligen
tillhörde RiddarhusArchivet, ansåg Majoren
desamma icke kunna blifva föremål
för hans hufvudmans enskilda anspråk.
Capitainen Uggla anhöll, att sedan han
fått del af den nu öfver Handlingarne upprättade
förteckning, efter närmare granskning
deraf, få meddela utlåtande, huruvida
samma handlingar voro af den allmänna
beskaffenhet, och i den ordning till
Riddarhuset öfverlemnade, att de kunde anses
såsom en Archivets tillhörighet, eller
om icke till äfventyrs Herr Uggla, såsom
Descendent af frami. IlofRättsRådet Olivecrona,
skulle kunna väcka anspråk å ifrågavarande
kista med allt hvad derutinnan
befunnes, betraktadt under egenskapen al
ett depositum utaf nämnde dess skyldeman
förbehållande sig Herr Uggla, att något offentliggörande
af de upptäckte acternes in-J
nehåll ingalunda måtte tillåtas förr, än Herr
Uggla med ett sådant utlåtande inkommit,
samt å handlingarne uppgifvit sina preten-l
tioner, i hvilket afseende han anhöll, atti
någon lämplig kort tid, efter af förteckningen
undfådd del, måtte utsättas. Och begärde
Herr Uggla, att deröfver erhålla Rid
darhusUtskottets yttrande.
Den 19 Mars e.
m.
r79
Herr Uggla afträdde derefter, under
det Utskottet i ämnet öfverlade, och blef
honom, efter återinträdet, tillkännagifva,
att Utskottet väl fann hans rättighet, att
af förteckningen å handlingarne genom ProtocollsUtdrag
erhålla del, vara i Tryckfrihetslagen
gifven; men som Ridderskapets
och Adelns remiss, till följd hvaraf ifrågavarande
inventering egt rum, endast innehöll
föreskrift till Utskottet att derom underrätta
Herr Uggla, i afseende å dess närvaro
vid berörde tillfälle, utan att tillika
uppdraga Utskottet, att i öfrigt yttra sig öfver
de af honom framställda anspråk om
eganderält till handlingarne, ej eller att
om dessa handlingars offentliggörande eller
förhemligande något beslut fatta; alltså fann
Utskottet sig icke kunna i anledning af Herr
Ugglas ofvanberörde framställning något vidare
yttrande meddela, än att hvad han
sålunda anfört, hvilket i Protocollet inflöte,
komme att genom ProtollsUtdrag åtfölja
Utskottets i ämnet till Ridderskapet och
Adeln afgifvande Memorial; ankommande
på Herr Uggla att sin förmenta rätt vid
ett sådant tillfälle, hos Ståndet behörigen
anmäla.
Herr Uggla afträdde, hvarefter Handlingarne
blefvo åter nedlagda i kistan, sorn
förseddes med lås, hvartill nyckeln emot
12
-
n8o Den 19 Mars e. m.
tögs af Herr Riben, Carl Wilhelm.
-
_ _ — Ut Supra.
Ex Protocollo
fV. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den ^3 Mars 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Herr Crusenstolpes Magnus Jacobuppläste
följande:
En lika oväntad, som obehaglig tilldragelse
föranlåter mig, att, begagnande den
rätt, 56 §. Riksdagsordningen åt Representanten
förvarar, framställa ett nytt ämne till
Riksens Ständers behjertande. Vårt fädernesland,
fattigt i ekonomiskt hänseende, täflar
åter i rikedom på stora minnen med alla
den kända verldens länder. Vårdandet af
dessa moraliska skatter har alltid legat Sveriges
Regenter och Svenska folkets ombud
ömt om h jer tat. Det finnes ock i sanning
ej något ämne, mera ingripande i nationalandan.
Ett misstag i förvaltningen kan rät
-
Den 23 Mars f. m.
tas, en lucka i lagstiftningen fyllas, ett fel
i lagskipningen afhjelpas, en brist i Statsmedlen
ersättas; men förlusten af fosterlandets
urkunder, af historiens hjelpkällor,
af de autentiska bevisen på verldshändelse!'
och deras driffjedrar: detta allt, en gång
förloradt, kan aldrig godtgöras det folk,
som blifvit beröfvadt sådana sina dyrbarheter.
Ett dylikt missöde har emedlertid
nyligen till en del redan drabbat oss, och
hotar att vidare fräta omkring sig, derest
icke företaget hejdas, medan tid ännu är.
Genom sin plats i samhället under Sveriges
mest lysande period, genom sitt snilles
glans, vidden och djupet af sina insigter
stod Axel Oxenstjerna i nära beröring
med allt hvad i7:de seklet haft utmärkt, i
politiskt, litterärt och militäriskt afseende.
Sveriges öfvervigt i Europa den tiden gjorde
vårt fädernesland till medelpunkten för
underhandlingar af alla slag; och Oxenstjernas
ärofulla inflytande på Svenska ärendernas
gång bragte Statens alla handlingar i
hans händer. Ingen lär hvarken undra öfver
eller fördömma, att den store mannen
tog i sin enskilda värjo Statens vigtiga docurnenter.
Dels funnos ej så bestämda gränser,
som nu, för den offentlige mannens
verkningskrets; dels kunde man om Oxenstjerna
säga, alt han endast i de offentliga
varfven lefde och hade sin rörelse. Det
var dessutom för det mesta likgiltigt, om
liandlingarne dä förvarades i Oxenstjernas
Den 23 Mars f. nj,
eller uti Statens archif. Ilan ägde tillräck,
ligt fosterländskt sinne, att icke afhända
dem sig och riket, och nog urskiljning, att
kunna bedömma deras halt. Detta, som naturligtvis
i främsta rummet angick de Staten
egentligen tillhörige documenter, gällde
äfven om de enskilda, hvilka för framtiden
kunde på ett eller annat sätt vara af
vigt för fäderneslandet. Den frejdade RiksCanzleren
var långt ifrån att ana, att denna
intellectuela qvarlåtenskap, under tidernas
lopp riktad med nja fynd, skulle blifva
ett rof för den mindre betänksamheten
hos en hans egna ättling. Sådant har emedlertid
skett. Sverige, som längesedan mistat
sina genom Gustaf Adolphs bragder
och Axel Oxenstjernas ansträngning förvärfvade
besittningar, är just nu i begrepp, att
jemväl förlora sina litterära byten från de
store männens tidehvarf. Ungefär samtidigt
med den gåfva, Friherre Ridderstolpe, Fredrik,
gjorde Riddarhuset af pergamentet till
Konung Sigismunds privilegier för Ridderskapet
och Adeln, bortskänkte Friherren på
annat håll en stor del af Tidöns dyrbara
manuscriptsamling. Om denna åtgärd, för
så vidt den angår Oxenstjernska ättens privata
papper, gifver fosterlandsvännen och
litteratören blott anledning till fruktlös bedröfvelse,
måste den åter, hvad de allmänna
handlingarne beträffar, föranleda till
kraftiga mått och steg, att skaffa Staten sitt
igen. På grund häraf yrkar och föreslår
Den a3 Mars f. lä.
jag vördsamt, att, i anledning af 17 §. uti
Kongl. Majrts CanzliOrdning den 23 October
1809, Rikets Ständer måtte hos Kongl.
Majrt i underdånighet anhålla, att genom
HofCanzlerens försorg, eller på hvilket annat
sätt Kongl. _Maj:t i nåder täcks finna
lämpligt, de bland ofvannämnde handlingar
må varda till RiksArkivet återfordrade,
som detsamma bevisligen tillhört eller tillhöra
bort.
Hvarefter Herr Crusenstolpe mundteligen
tilläde:
Jag anhåller, att denna motion, sedan
den i behörig ordning livilat på bordet, må
blifva till Ekonomiutskottet remitterad.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Att redogöra
inför det Stånd jag har den äran
tillhöra, skall för mig alltid vara ett nöje,
äfven då det ej är en pligt.
Att inga Handlingar af Historiskt värde
genom mig blifvit utlemnade från den
samling, hvaraf händelserne gjort mig till
ägare, kan jag heligt försäkra. En sådan
tillvitelse kan endast förväntas från de plagiatörers
hämd, hvilka jag förbjudit tillträde
till mitt Archiv. Milt nit för Svenska
Historien bevittnas bland annat af p:de delen
af Handlingar rörande Scandinaviens
Historia. Men jag anar hvad som föranledt
Motionären att på sådant sätt framställa mitt
i&4
Ben a3 Mars f. m.
handlingssätt, nemligen att Nordiska Historiesamlarnes
Nestor af mig fått några Handlingar,
som bestå endast uti egenhändiga
namnteckningar. Om Motionären besöker
denne samlare, är jag öfvertygad, att han
skall finnas nog cosmopolit, för att hålla
sina samlingar liksom sina kunskaper tillgänglige
för hvilken som helst der söker
medel, att vara menniskoslägtet nyttig. Man
skall der med förundran finna, att blotta
meddelandet afen egenhändig namnteckning
gifvit åt den ryktbare samlaren anledning,
att åt efterverlden öfverföra den utomlands
föga kände namnteeknarens öden, de dygder,
hvarmed han prydt sitt tidehvarf, och
de snillefoster han efterlemnat. Jag uppmanar
Motionären, att der taga kännedom
om de Handlingar, som blifvit utleranade
ur Tidö Archiv, på det han må komma i
tillfälle att gifva mig den rättvisa, som nu
oförsynt blifvit mig nekad. Utan förmätenhet
tror jag mitt nit för fosterlandets
Historia kunna jemföras med Motionärens.
Jag har ej sökt mörda något minne kärt för
mitt fädernesland. Jag har tvärtom till aflägsna
länder sökt sprida minnet af sådane
män, om hvilka vi ofta sjelfve äro i okunnighet.
Om jag genom att meddela blotta
prof af deras verkliga namnteckningar kunnat
bidraga att rycka deras minnen ur en
oförtjent glömska, anser jag sådant snarare
för en pligt, än för ett brott. Kunde de
göra]_sin röst gällande ur grafvarne, skulle
Den 23 Mars f. m.
180
de förebrå mig, om jag iagttagit ett motsatt
förhållande.
Motionären har sagt, att jag bortgifvit
Handlingar, som tillhöra RiksArchivet, och
han har tillagt, att sådant skett nu. Det
tillhör honom att bevisa verkligheten häraf,
och att det icke utgör endast ett spöke
i hans egen inbillning.
Då jag för någon tid sedan tog mig
friheten erbjuda Ridderskapet och Adeln ett
Document ur Tidö Archiv, såsom en bör
i*an
till hvad jag ämnade fullfölja, att nemigen
till RiddarhusArchivet aflemna hvad
som der kunde vara af intresse, och då
Ridderskapet och Adeln af altför utsträckt
godhet derföre tillerkände mig allmän tack,
trodde jag mig icke vara så nära enskild
otack.
Desse och flere upplysningar hade Motionären
lätt kunnat erhålla, om han på
Riddersmannuvis öppet och ärligt vändt sig
till mig. Men han hade då gått miste om
den skadeglädje, som lifvat honom under
författandet af motionen; en njutning, sorn
jag ej missunnar honom, helst han förunnat
mig den äran, alt hafva samma förtalare
med Carl XII.
Herr Crusenstolpe: Det är långt ifrån
mig att misskänna motiverne för Friherre
llidderstolpes handlingssätt. Sådant igen
-
i86
Den a3 Mars f. ro.
finnes icke eller i min motion. Men tlå jag
blifvit uppmanad att uppgifva, hvilka handlingar
tillhöra RiksArchivet bland dem Friherre
Ridderstolpe frånhändt sig och Staten,
är jag beredd att anföra några, hvilka,
om de icke ännu blifvit bortskänkte,
stå i begrepp att blifva det. Desse äro:
Tillstånds-Convenlion mellan Gustaf Adolph
och Churfursten af Brandenburg;
Ett Bref från General-Staterne med utanskrift
till Gustaf II Adolph;
Original-Handelstraktat med Danzig;
Creditiv för Gabriel Oxenstjerna, att afhandla
om Handelstraktat med England
och General-Staterne i6qo den it) Juni;
hvilken Handling icke ens finnes i RiksArchivets
Registratur.
Friherre Ridderstolpe: Utan att medgifva,
det detta ställe (är forum för hvad
motionen åsyftar, får jag blott upplysa, att
just motsatsen af hvad Motionären anfört
existerar, i det alt de af honom omnämde
handlingar för närvarande ligga i sjelfva
RiksArchivet till öfverseende af RiksArchivarien,
för att med honom öfverenskomma
om hvad deribland kan vara af nytta för
Svenska Historien.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Jag tager mig friheten hemställa, huruvida
motionen ens kan blifva föremål för Stån
-
Den a3 Mars f. m.
187
dets eller Rikets Ständers öfverläggning. Jag
tror, att den ingriper så i den enskildta
äganderätten, att jag icke förstår, hvilken
behandling Ridderskapet och Adeln eller
Rikets Ständer med formernes bibehållande
skulle kunna lemna deråt. I fall den anklagelse,
som motionen åsyftar, äger grund,
måste det tillhöra allmän åklagare att derom
anställa åtal. Men har deremot Friherre
Ridderstolpe icke brutit emot skrifven
lag, eller kan det icke bevisas, att han ur
Riks-Archivet åtkommit de ifrågavarande
handlingarne, kan jag ej förstå, huru dispositionen
deraf skulle kunna frånkännas
honom. Jag tillstyrker derföre, att motionen
icke må erhålla någon remiss.
Friherre Boye3 Ludvig: Med bekymmer
har jag hört motionen uppläsas. Jag
ger rätt åt Friherre Anckarswärds syftemål
och jag delar hans omdöme om saken. Men
jag fruktar, att om vi i dag afvika från ordningen
i ett, kan det en annan gång hända
i ett annat. Jag tror ej, att någon fråga
bör afgÖras, utan att man deröfver hört
ett Utskotts Utlåtande. Jag begär således,
att motionen, som blifvit framställd under
åberopande af en §. i Grundlagen, må i enlighet
med den först behandlas af vederbörligt
Utskott. Jag hoppas, att man icke
häraf slutar till mitt omdöme om sjelfva
frågan; då den återkommer från Utskottet,
skall jag ej underlåta, att derom yttra mia
i88
Den 23 Mars £ m.
tanka. Men jag finner icke clet af Friherre
Anckarswärd löreslagne behandlingssätt vara
det rätta.
Herr Crusenstolpe: Det var mig visserligen
icke oväntadt, att min motion kunde
missförstås; men oväntadt förekommer det
mig, att den af Friherre Anckarswärd blifvit
ansedd, som en anklagelseact. Här är
ej fråga om någon enskild persons papper,
utan om Statens, och det torde tillåtas mig
alt uppläsa hvad 17 §. af CanzliOrdningen
derom stadgar. Der står bland Sekreterarens
i RiksArchivet åligganden: ”Äfven bör
”han söka att göra nyttiga Samlingar till
”Archivets förökande, samt i sådant afseen”de
så utaf Bok-Cataloger, som i Sterbhus,
”sig underrätta om Böcker och Skrifter, sorn
”lill Arcliivet förtjena att inköpas, hvar”om
han hos HofCanzleren anmälan gör.
”Skulle deribland något finnas, sorn förut
RiksArchivet bevisligen tillhört, äger han
”att sådant utan betalning återfordra
Jag har uppgifvit exempel på, att sådane
papper, som rätteligen tillhöra RiksArchivet,
ehuru de kommit att qvarstadna
i Tidö Archiv, nu äro i fråga, och jag tror
således, att dispositionsrätten öfver dem icke
kan vara alldeles fri.
Friherre Anckarswärd: Jag misskänner
ej grunderne för Friherre Boyes yttrande;
men jag tager mig friheten hemställa,
Den a3 Mars f. m.
om ett sådant förhållande, som nu är i fråga,
kan i grundlagsenlig väg af något Riksstånd
upptagas. På denna grund Bestrider
jag remiss af motionen. Om sådane Handlingar
här äro i fråga, som RiksArchifvet
äger rätt att reclamera, bör nitet att återställa
dem i lagenlig väggöra sig gällande,
och jag finner ingen annan utväg dertill,
än att motionären directe vänder sig till
HofCanzleren. Men omöjligen kan det blifva
fattligt för min föreställning, att sådane
frågor inom RiksStånden kunna väckas. Ty
jag är ännu i den öfvertygelse, att frågan
icke är allmän, utan enskild. Jag tager
mig friheten ännu en gång upprepa, att jag
icke kan anse motionen annorlunda, än som
en anklagelseact, då den innefattar, att emot
skrifven lag, emot CanzliOrdningens föreskrift,
sådane Handlingar, hvilka, enligt
motionärens uppgift, äro Statens egendom,
skola blifvit utlemnade och förskingrade.
En laglig bevisning skall således å motionärens
sida blifva nödvändig; och då Herr
Crusenstolpe tillika sagt, att desse papper
tillhört RiksArchivet, följer deraf, att de
derifrån förkommit eller blifvit borttagne
på ett sätt, som här synes praesupponeras
hafva varit olofligt. Det skulle således erfordras
en laglig bevisning om enskild mans
förhållande; och jag hemställer till Herr
Grefven och LandtMarskalken sjelf, som jag
är öfvertygad säkrast bedömer frågan, om
sådant kan tillhöra RiksStåndens pröfning,
igo
Den 23 Mars f. m.
och hvilket prejudikat i sådant afseende,
genom remiss af motionen, skulle gifvas.
Jag bekänner, att det är första gången jag
såsom representant af hört en motion, hvilken
kunnat leda till ett sådant resultat.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
tviflar ej, att Herr Grefven och LandtMarskalken
redan funnit, att Herr Crusenstolpes
motion innebär en fordran af CanzliOrdningens
verkställande, och att, då Regeringsformens
go:de §. lyder: ”Under Ri”kets
Ständers eller deras Utskotts öfver”läggningar
och pröfning må icke uti nå”got
annat fall eller på något annat sätt,
*an denna Grundlag bokstafligen föreskrifter,
komma frågor om Embets- och Tjen”stemäns
till- och afsättande; Regerings- och
”Domaremagternes beslut, Resolutioner och
”Utslag; enskilda medborgares och corpo”rationers
förhållanden, eller verkställig”heten
af någon lag, författning eller in”rättningmotionen
icke lärer kunna upptagas;
och jag förenar mig alltså med dem,
hvilka bestrida, att någon remiss derå må
äga rum.
Herr Crusenstolpe: Anledningen, hvarföre
Friherre Anckarsvärd, under sin långa
Riksdagsmannabana, ej hört omtalas någon
motion af enahanda beskaffenhet med
den förevarande, är förmodligen den, att
det vanligtvis endast är Statens penningar
Den 23 Mars f. m.
och anslag, som blifva föremål för långa
efterforskningar. För Statens handlingar
visar man ej alltid samma ifver. Jag har
redan ådagalagt, att Axel Oxenstjerna haft
flere af Statens papper i sitt förvar. Om
han i stället "haft Statens penningar, tviflar
jag icke, att Friherre Anckarswärd skulle
varit den förste, som yrkat på en sträng
undersökning om förhållandet. För min
del tror jag, att bevarandet af den moraliska
skatt, som innefattas uti Statens vigtiga
handlingar, förtjenar lika mycken uppmärksamhet,
och utgör ett lika värdigt ämne
för Rikets Ständers underdåniga framställningar
hos Kongl. Maj:t.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, ehuru 56 §.
Riksdagsordningen visserligen lemnade en
ganska stor latitud, i afseende å rättigheten
alt väcka nya motioner, och Herr Crusenstolpe
på grund deraf, kunde anses berättigad
framställa ifrågavarande motion;
likväl och då berörde motion, vid en närmare
granskning af dess innehåll och syftemål,
syntes innefatta ett förnärmande af
enskild persons rätt, att använda hvad honom
tillhör, på sätt han sjelf finner lämpligast;
ansåg Hans Excellence nämde motion
icke kunna, enligt go §. Regeringsformen,
till någon handläggning upptagas.
t
Den 23 Mars f. m.
Herr af Wingård; Johanj uppläste
följande:
Då uti frågan om lyftningen af mindre
Creditivet år 1826 till Wermlands Bruksoch
Sågverksägares understödjande, åtskilliga
Talare och deribland tvenne af StatsRådets
Herrar Ledamöter hade besvarat de
anmärkningar, som mot denna åtgärd blifvit
gjorde, trodde jag icke mig behöfva orda
i ämnet. Men då vid slutet af debatten
jag, som visserligen jemte andra interesserat
mig för detta understöds erhållande,
blef uppkallad att yttra mig, fullgör
jag denna uppmaning så af pligt som böjelse.
För mig är den statsekonomiska grundsatsen
icke obekant, att näringar, eller näringsföretag,
som icke bära sig utan understöd,
böra lemnäs till sitt öde, samt medgifvas
saklöst falla, såsom bestämda misstag.
Jag har vid de tillfällen jag kunnat
yttra mig som Embetsman i dylika ämnen,
icke döljt denna min stadgade öfvertygelse,
och tager mig den friheten, att, sedan jag
i RiksArchivet fått låna min förlidne sommar
afgifna underdåniga Femårsberättelse,
uppläsa hvad jag just uti nu under granskning
varande ämne anfört, och som lyder
sålunda:
”Sällan har ett år af mera hotande beskaffenhet
för en landsort inträffat, än 1826
”för
Den 23 Mars f. m.
»95
”för Wermland. Året började med en oförutsedd
förfärlig stockning i Europeiska
”handeln, som snart visade sina följder så
”i Götheborg som Amerika. Dess inverkan
”var att förutse på Wermlands Bruksrörelse,
Trädvaruhandel, samt alla liqvider, ut"satte
till Fastings marknad uti Mars månad.
Eder Kongl. Maj:t täcktes, på min
"derom gjorda underdåniga framställning,
”n}rss före marknadens början, och då fal"lissementerne
i Götheborg visade, det fö”ga
penningar derifrån voro att påräkna,
”Nådigst förordna, att 25o,ooo R:dr af Lå”neCreditivet,
jemte 5o,ooo R:dr af Jern”Contoirsfonden,
skulle försändas till Christinehamn,
att under marknaden utdelas
"såsom lån, emot 5 proc. ränta, till Bruks”och
Sågverksägare, som ställde nöjaktig
"säkerhet, pröfvad af en Comite'e af tvenne
"JernContoirets Fullmägtige, Eder Kongl.
"Maj:ts Befallningshafvande i Götheborgs och
”Bohus Län, jemte mig, tillkallade Bruks”oeh
Sågverks-ägare, samt tvenne Grosshandlare
från Götheborg. — Ändamålet
"med detta understöd, som samvetsgrant
"utdelades, vanns fullkomligt, ty ingen ban"queroute
inträffade härstädes. Penningar’’ne
äro nu inbetalte jemte räntan, utan att
något annat afbrott skedde i näringarnes
"vidare fortsättande, än att en och annan
"Sågverksägare minskade sitt Timmerförlag,
"och kanske sin tillverkning, intills bättre
17 H. i3
Den a3 Mars f. m;
”conjuncturer inträffa. Endast min innerliga
öfvertygelse om nödvändigheten försmådde
mig, att fästa Eder Kongl. Maj:ts
”höga uppmärksamhet på en sådan åtgärd,
”ty i allmänhet har jag trott mig finna, att,
”blott vid utomordentliga tillfällen, Stats”magtens
hjelp bör mellankomma; emedan
”näringarne egentligen böra bedrifvas med
”de capitaler, som en gång i dem blifvit
”instuckne, eller också falla såsom icke väl
”grundade företag. Erfarenheten har dock
”visat mig, att tillfällen kunna inträffa, då
”denna grundsats tål modificationer vid til”lämpningen,
äfven då en orts näringar äro
”fullkomligt med localen och naturförhållanden
öfverensstämmande. De 100,000
”R:dr, som Eder Kongl. Maj:t Nådigst af
”egne tillgångar täcktes 8 år förut, vid ett
”dylikt tillfälle, utan all ränta, lemna Werm”lands
Bruksidkare, inbringade denna ort
”en ren behållning af minst 2 R:dr pr hvarje
”S@ Stångjern, utöfver hvad som bjöds i
”början af marknaden för tillverkningen,
”och således 160,000 R:dr på ortens smi”desbelopp:
en summa som hannat fall ha”de
stadnat i Götheborg, eller troligare i
”utlänningens hand. Att temporaira understöd
för näringarne, vid vigtiga epoquer,
”ovedersägligen behöfvas, hafva dessa tven”ne
händelser bevisat; men hvad beträffar
”sådane, som med bestämda omsättningstider
medgifvas, och snart öfvergå till stående
lån, bibehåller jag min öfvertygelse,
Den 23 Mars f. m.
”om deras ringa gagnelighet, ehuru den tor”de
vara stridande mot mängdens åsigter.
”Jag undantager dock härifrån sådane lån,
"sorn äga egenskapen af Discontering på re”dan
färdiga varor, ty de lätta afsättnin”gen:
med varornes frambringande harman
”egenteligen ingenting annat att göra, än att
”lossa alla band, som hindra den."
Man medger utan tvifvel att järntillverkningen.
och trädvaruhandeln äro näringar,
fullkomligt passande för Wermland;
men dessa der så naturliga näringar äro
lika som alla andra i vårt land skuldsatta.
Det följda hushålls-systemet må vara origtigt,
efter min och många andras öfvertygelse; men
icke dess mindre är förhållandet nu sådant
och kan icke ändras i en hast, ty det har
under en längre tid tillkommit. Stränga
tillämpningen af den Statsekonomiska grundsatsen
skulle således icke allenast här fälla
till jorden alla med vår lokal mindre öfverensstämmande
näringar, utan äfven de
mäst naturliga. Om i tidens längd våra
näringar kunna gifvas sjelfständighet, vinner
man icke detta mål utan temporaira
uppoffringar; det går väl an, när ej mer
kommer i fråga, att uppoffras, än principen,
och sådant var fallet den gången, ty det
var att förutse, att om man vann rådrum,
skulle allt komma i sitt gamla skick igen,
13 *
ig6 Den 23 Mars f. ro.
och de erhållne penningarne blifva återbetalte,
hvilket också skedde. Emedlertid, om
genom den temporaira stockningen i verldshandel,
vårt Svenska järn lika med trädvarorne,
hade kunnat nedtvingas till 66f
procent af föregående årens priser, månne
vi någonsin sedan kunnat få det upp till
de närvarande! Jag tviflar, och vågade icke
deltaga i försöket. Frågan var således
icke en enskildt sak, utan en ganska allmän,
och om enskildta personer emottogo
penningarne, stannade de likväl icke länge
hos dem, utan gingo i form af förlager att
fylla en ganska stor allmänhets beli ofver,
samt reproducerade sig till gagn för bela
Riket genom ej af brutna naturliga näringars
upprätthållande. Man må för öfrigt
vid granskningen af denna fråga i synner.
het påminna sig tiden, då understödet begärdes
och fecks, samt att Banquerouterne
i England icke voro bär kända, förr än i
Februarii; att de, som deraf följde i Götheborg,
yppade sig i slutet af samma månad;
att Fastings marknad börjar den io
Mars; att Brukspatronen, då han reste från
sitt hem, icke kände stockningen i handeln,
men hoppades i marknaden bekomma de
penningar, han behöfde till liqviderandet
af erhållen spannmål, erforderligt tackjern
och sina samt hela menighetens debetsedlar,
emottagna för kolning och körslor; att
under villervallan i England inga vexlar
kunde dragas; att således penningetillgån
-
Den a3 Mars f. m.
»97
garna i Götheborg, eller allt hvad från det
stället kunde commenderas, inskränkte sig
till de få orters egna capitaler, som ej voro
häftade i massorne; att således den halfva
millionen man vanligtvis behöfver i Fastingen
för att liqvidera sex gångor så stor
skuld, ej kunde inträffa; att tiden var så
kort, att uti Discontväg, äfven om summan
funnits i Disconterne att tillgå, man dock
icke kunnat bekomma hvad som erfordrades
; att således härigenom så väl Brukspatronen
med 1000 Sk© smide, som den
der hade mer eller mindre, var utan penningar,
och saknade, äfven med bästa vilja
och credit, tillfälle att så hastigt, som
erfordrades, göra rätt för sig, ty man gömmer
sällan hos oss inom näringarne capitaler
till oförutsedda tillfällen. Vidare att
§ af priset man erhållit några månader förut
för plankor, bjöds i förlägenheten, och
hvaröfver man i denna stund icke ännu
kommit, och att troligen detsamma hade
inträffat med jernet, om ej mera förmögenhet
funnits instucken i denna rörelse, än i
trädvaruhandeln, hvarföre den äfven kunde
med ett ringa tillfälligt understöd upprätthållas.
Jag skulle visserligen kunna anföralåtskilliga
flere skäl till stöd för den sats, att
just genom temporaira understöd, då de
ovilkorligen behöfvas, en näring mera gagnas,
än genom dess fortsatta upprätthållan
-
Den a3 Mars f. m.
de med lån, hvilka så lätt urarta till de
ännu skadligare stående; och jag borde
kanske fullständigare afhandla detta ämne,
då en motsatt åsigt äges af män, kända för
skarpsinnighet och allvar i allmänna frågors
bedömmande; men jag anser mig icke
nu längre böra upptaga tiden med ett ämne,
som på det hela genom remissen redan
är handlagdt. Min trosbekännelse för
öfrigt i detta, liksom i åtskilliga andra fall,
icke endast hämtad utur böcker, förvaras i
denna handling, hvarutur jag tagit mig friheten
uppläsa det egentligen i förhand afgifna
svaret på uppmaningen.
Grefve Frölich_, Davidj anförde skrifteligen:
Det
är i anledning af Herr Lefrens
uppmaning i plenum den 19 dennes f. m.,
som jag går att yttra mig i fråga om lilla
Creditivets brytande år 1826, till understöd
för Wermlands Sågverks- och Bruksägare.
Herr Lefrens ord voro, så vidt jag kan
minnas, följande:
”Jag känner personer, hvilka nitälska
”för ordning i Styrelsen, och icke äro sen”färdiga
att göra anmärkningar, hvilka sjelfva
”önskat att detta understöd af allmänna me”del
skulle lemnäs, och jag har med gläd”je
sett dem i Stockholm nitälska för sakens
genomdrifvande. I händelse någon
Deh a3 Mars f. ro.
>99
”af dem nu är närvarande, uppmanar jag
”honom alt förklara, om han icke instäm”mer
i den åsigt jag nu yttrat.”
Denna åsigt, hos Herr Lefre'n, var väl
efter hvad jag kan minnas blott yttrad för
Creditivets nyttjande i stället för andra allmänna
medel till det förevarande ändamålet;
men då ingen tillräcklig orsak lärer
kunna finnas, hvarföre någon person skulle
uppmanas att yttra sin öfverensstämmelse
med Herr Lefre'ns åsigter derföre att Herr
Lefrén med glädje trott sig se dem år 1826
verksamme till Creditivets brytande, så torde
jag äga rättighet, att annorlunda få förklara
hans uppmaning, och anse den vara
vänd hufvudsakligen och personligen till
mig och innefatta en påminnelse, som skulle
jag vara pligtig försvara Regeringens åtgärder
vid brytning af såkallade lilla Credilivet.
Att Herr Lefrens uppmaning, ehuru obestämd,
till syftningen likväl var sådan, tror
jag också Ridderskapet och Adeln lika med
mig senterade, äfvensom att orsaken dertill
varit hämtad från det allmänt kända
förhållande, att jag år 1826, då Wermland
var i behof af understöd, var en bland organerne
för yttringen deraf. Kändt torde
det äfven vara, åtminstone säkert för Herr
Lefren, att jag tagit initiativet dervid, och
att jag begagnat en betydlig del af det beviljade
låneunderstödet.
Var det väl i följd af detta förhållande
min skyldighet att försvara Regeringens
åtgärder, och borde jag anse understödet,
såsom en mig beviljad välgerning, för hvilken
jag står qvar i enskild förbindelse?
Kunde ändtiigen min tystnad på detta rum
i denna fråga betraktas såsom en otacksamhet?
— Det hade kanske varit rättast, alt
endast lemna svar på dessa frågor enskildt
till Herr Lefton, och dervid fråga honom
tillbaka, hvarföre just han, som ingen del
iiaft i Regeringens ofvannämde åtgärder, skulle
finna sig befogad att uppmana till försvaret,
då icke de StatsRådets Ledamöter,
som deltagit i tillst}rrkandet och under discussionen
i ämnet här yttrat sig, ansett en
sådan uppmaning hvarken nödig eller passande;
men då jag genom ett sådant sätt
att upptaga anmaningen, skulle hafva ådagalagt,
att jag ansåg densamma endast såsom
ett bemödande af Herr Lefre'n att sätta
mig i collision emellan hvad han ansett
vara en pligt såsom enskild välgerningstagare,
och den karakter jag såsom Riksdagsman
önskar bibehålla; den nemligen att
nitälska för ordning i Styrelsen; så har jag,
häldre än att misstänka honom för en sådan
afsigt, velat antaga, att han önskade en
närmare utveckling af frågorne ur en allmän
synpunkt betraktade. Då jag nu också
lyckligtvis icke känner mig vara i någon
collision mellan stridiga moraliska pligter,
och således icke behöfver försöka något för
-
Den 23 Mars f. m.
201
svar för mig sjelf, så torde Ridderskapet
och Adeln benäget tillåta, att jag i allmänhet
söker utreda de principer Herr Lefren
tyckts hafva satt ifråga, innan jag erbjuder
några upplysningar och egne omdömen i
sjelfva hufvudsaken.
Den grundsats, att enskilte medborgare
i anseende tili åtnjutne välgerningar af elen
verkställande Magten äro förbundne att försvara
dess åtgärder, är i högsta måtto stridande
mot en af constitutionella samhällsordningens
liufvudprinciper — den nemligen
att hvarje Embetsman, hvarje offentlig
man har pligter såsom medborgare, hvilka
icke må förväxlas eller kunna modifieras
af de enskilda förhållanden han kan stå
uti. Statsläran har ingenting att skaffa med
den enskildte mannens moraliska pligter.—
dess fordringar äro helt och hållet juridiska,
de hvila på medborgarnes grundlagsenliga
pligter mot fäderneslandet. FÖrbindelserne
till samhällsmagterne, till Regeringen
och till Staten, äro dessutom så allmänna,
att de delas af alla, som njuta Statens
skydd — de upphöra således att vara
enskildta. Oansedt nu Representationsskyldigheten
i vårt land icke är principmässigt
bestämd, minst för Ridderskapet och Adeln,
så måste likväl äfven den ibland detta Stånd,
som uppträder såsom Riksdagsman, veta, att
såsom sådan behålla samma oberoende, (endast
begränsad! af öfvertygclsen om det rät
-
202
Den i3 Mars f. m.
la) som man fordrar af Embetsmannen, den
der icke är endast Regeringens ulan äfven
Statens tjenare. — Om detta nödvändiga oberoende
af enskildta förhållanden är en rättighet,
som fri tager från skyldigheten att
hålla med Regeringen i hvad man icke anser
vara rätt, så mäste än mindre den tystnad
man såsom offentlig man iakttager, då
Regeringens åtgärder klandras, kunna construeras
såsom ett fel, derföre man inför
Representationen offentligen må uppkallas
att stå till rätta. — Sådane försök utmärka
hvarken frihetskänsla eller begrepp om vilkoren
för dess utöfning.
Må det nu tillåtas mig i förbigående
nämna, att jag, såsom enskild man, såsom
medlem af Wermlands industriella samhällsclasser
hyst och ännu hyser djup erkänsla
till Regeringen för den hjelp, somafStatsmedel
lemnades år 1826. Anledningen för
mig att våga hoppas nådigt bifall till den
då ingifne ansökningen låg i det aldrig slocknande
minnet af det lika beskaffade ädelmodiga
understöd, som Hans Maj:t Konungen
år 1818, då ännu Kronprins, läcktes af
sin enskildta cassa nådigst lemna samma
provins, hvilken välgerning icke torde vara
allmänt känd och den jag derföre i sammanhang
härmed icke kan afhålla mig från
alt här omnämna. I frambärandet af ortens
vördnadsfull djupt kända tacksamhet
och tillgifvenhet för en sådan enskild fri*
Den Mars f. m.
2o3
kostighet, har jag deltagit. — Jag har äfven
deltagit i provinsens och hela Svenska
BruksSocietetens offentliga gärd af undersåtlig
erkänsla, då undsättningen år 1826
visat resultater nyttiga för hela landet; men
jag finnér mig deraf icke bunden, att, när
jag uppmanas, qväfva klandrande omdömen
i afseende på undsättningsåtgärdens natur,
i händelse jag hyste sådane, än mindre är
jag pligtig att försvara de, utan egentligt
sammanhang med undsättningsprincipen eller
dess tillämpning förefallne anomalier i
formen för creditivets brytande, och dispositionen
af de summor de låntagande till
Staten återbetalt.
Efter framläggande af denna min opinion,
går jag att yttra mig i saken — oväldigt
eller icke —- det må hvar en döma
om, som vill pröfva mina skäl och sjelf vara
oväldig.
Såsom administrativ åtgärd har man
klandrat, att Statens medel blifvit använde
till befordrande af enskildta intel essen , och
att afsigten med lilla Creditivets afsätlande
icke kunde vara sådan, som den hvarföre
detsamma nu hlef brutet.
Vore det verkligen så, att allmänna
medel blifvit använde för att befordra enskildtas
intressent, i strid med det allmännas,
eller ock med förlust för det allmänna,
så vöre den första anmärkningen ovil
-
Den a3 Mars f. m.
korligen i min tanka rigtig; här lyckligtvis,
äger den likväl icke tillämpning. Fenomenet
af en hel landsort, hvars hufvudsakliga
näringsgrenar, genom oförmodade och
utom gränsen af försigtighetens synkrets liggande
omständigheter, af brytas, som derigenom
iråkar en allmän förlägenhet, hvilken
intränger till alla grenar af rörelsen i
Landet, och följagtligen måste ofördelagtigt
inverka på ej allenast de flesta individers
inom provinsen intresse, utan ock på nästan
hvarje medborgares i hela Riket, detta
må icke betragtas såsom ett privat interessej
som tillvinner sig en nådebevisning
på det allmännas bekostnad. Det är
icke svårt för mig, men numera öfverflödigt,
sedan Landshöfdingen i Wermland deröfver
yttrat sig —• att bevisa, det genom de
pecuniära tilldragelserne i England, som började
hösten år 1825, och hvars följder år
1826 allt vidare grepo ikring sig, trädvahru-rörelsen
höll på att aldeles afstadna; att
det icke var möjligt vid den vanliga terminen
för alla liqvider att kunna uppgöra
några saluconlracter; att som samma orsaker
vållat fallissemenler i Götheborg och
troligen medfört flere, om ej Styrelsen mellankoramit,
så voro några af Götheborgs
störste Trädvahru Exportörer i samma förlägenhet
sora Sågverksägare och Timmerhandlare;
ehuru full säkerhet och soliditet
på båda sidor ägde rum. — Att detta naturligen
minskade tillgångarne på det liela
Den 23 Mars f. m. ao5
och för hela Landsorten, måste hvar och
en kunna fatta, som känner ortens rörelse
och beskaffenhet. I den mån liqviderne
försvårades, skulle fällning i alla priser uppstå
ej mindre för jernet, än alla Landtmannavahror.
Deraf skulle ju följderne kännas
för flere Landsorter, ja för hela Riket, som
obestridligen med Wermland står i många,
fastän mer eller mindre directa, förbindelser.
Rättvisan bjuder sålunda mig alt
erkänna, det Styrelsen betragtade händelsen
med större uppmärksamhet än jag, som
uppsatte och jemte några andre Landsmän
afgaf den underdåniga skrift, hvarigenom
det partiella endast för trädvahrurörelsen
anmäldes, och hvari endast begärdes 100,000
R:dr till understöd för Sågverksägare.
För min del kan jag ej annat än anse
denna Styrelsens åtgärd påkallad af en rigtig
uppfattning af dess ändamål, såsom allmän
skyddsmagt. Det är ett af samhällstillståndets
förnämsta fördelar, att det helas
collectiva kraft vid vigtiga tillfällen kan
komma dess särskildta delar till en sådan
undsättning, som, då den directe fredar de
enskilde för undergång, jemväl indirecte
upprätthåller och befordrar det allmännas
hästa. För en af Styrelsens skönaste handlingar
måste det då äfven anses, när desse
undsättningar, i sådan ädel afsigt och under
klok beräkning på ett ändamålsenligt
sätt i den ordning formerneföreskrifva, ut
-
2o6
Den 23 Mars f. m.
förås utan förlust för det allmänna. — Da
är icke något enskildt intresse befordradt
på det allmännas bekostnad, hvilket aldrig
skulle af mig kunna gillas, och hvaraf ej
eller jag någonsin dragit fördel.
Men skulle ej detta begrepp i allmänhet
om administrationens rättigheter och
skyldigheter vara rigtigt eller höra tillämpas
i alla Stater, så tilltror jag mig dock alt
klarligen kunna bevisa, att hittils det hör
synnerligen gälla här i Landet; äfvensom,
att det verkligen är i Lag utstakadt.
I detta Land, der Statsmagterne tillåtit
en oreda i Myntförhållandet existera,
hvars make i långvarighet och olycksalig
inflytelse på all production, knappt något
annat constitulionelt Land lärer kunna uppvisa,
här har man ej allenast faststält rörelse-Capitalet
till en viss ziffra i ett till värdet
vacklande pappersmynt, utan ock tagit
alla möjliga mesurer för att göra Staten till
den enda förläggaren för näringarne. Under
omöjligheten för bildandet af sådane
capitaler hos enskilda som af sig sjelfve erbjuda
sig åt den productiva rörelsen i mån
af dess tillväxt; under otillåtligheten äfvensom
omöjligheten, så länge fixt mynt saknas,
att hilda enskilda creditanstalter, som
utsträckte eller inskränkte sine capitaler pä
ett naturligt sätt i mån af rörelsens fordringar,
har man här en Statsbank, sorn
Den 23 Mars f. m.
207
under det den kraftigt skyddar allt penninge-ocker
i smått, sjelf är en stor privilegierad
ockrare på hela landet och på näringarne,
deraf vissa lära svårligen kunna
trifvas utan momentära försträckningar. Så
länge Staten skall vara den hufvudsakliga
förläggaren för näringarne, så måste den
också hålla sine Cassör öppna i detta afseende,
i den mån rörelsen så fordrar och
säkerheter erbjudas. Jag medger, att deraf
kunna uppstå stundom stora olägenheter, och
att principen af Lån - understöd egentligen
endast är applicabel till beläning af exportartiklar.
Ja någongång kunna väl lån skada
sjelfva producenterne af desse artiklar,
men icke landets öfrige innevånare. — Men
desse olägenheter äro icke vidhängande lånens
möjlighet, utan den onaturliga vägen
hvarpå de lämnas, och hvilken icke erbjuder
alla de anledningar och tillfällen till
iagttagande af ömsesidig försigtighet, som
då Lån privata emellan afhandlas. I det
skick myntväsendet och Credit-Lagarne nu
äro, bör emedlertid undsättningsmedels existerande
icke anses hvarken för en nåd eller
för en välgerning af Staten mot de enskilda,
utan för en pur ovilkorlig skyldighet,
så länge ett så bakvändt förhållande
skall fortfara. I andra länder tackar man
icke så mycket för ett lån, då man bjuder
säkerhet och ränta. Långifvaren och Låntagaren
mötas åt på en naturlig väg, och
(jvitta höflighetsbetygelsernc med livaran
-
2o8
Den i3 Mars f. m.
dra. Lät det blifva så här, så att innevånarne
på södra och västra kusten kunna
slippa att på 4o å 5o mils afstånd söka sine
nödige förlager, och man torde då, med
eller utan glädje, det lämnar jag derhän,
icke eller så ofta få se dem nitälska för
Creditivers brytande, hvilka då aldrig behöfde
existera för sådane ändamål.
Om nu vid det behof af Lån från Statens
Cassör, som år 1826 förefanns, Creditivet
bordt tillgripas eller andre medel voro
till hands, det öfverlemna!* jag till sakkunnigare
att bedömma, och torde ett möjligt
misstag i detta afseende ej böra lillräknas
de lånesökande, för hvilka sådant var
ganska likgiltigt; men det vågar jag öppet
yttra, såsom min fasta öfvertygelse, att derest
inga andra tillgångar funnos disponibla,
så lämnade ofvannämnde calamitet full anledning
och följagteligen full rättighet till
Konungen, att i enlighet med 63 §. RegeringsFormen
fordra lilla Creditivets brytande.
Ordalydelsen är härom icke tvetydig,
dess bokstaf och mening stå i fullkomlig
öfverensstämmelse med sundt förnuft.
Creditivet skall afsättas, heter det, till Rikets
försvar — eller till andra högst vigtiga
och angelägna ändamål. Så framt man
nu ej kunnat visa motsatsen af hvad jag ofvanföre
anfört om den inträffade händelsen
år 1826 om ändamålets vigtighet och an
Se“
-
Den a3 Mars f. m.
V
gelägenhet, jag skulle nästan kunna säga så
länge man ej kan visa att något annat vigtigare
ändamål är tänkbart — utom Rikets
försvar, som är specielt nämnt —så måste
det också stå fast, alt undsättningsanstalten
ägde sitt stöd i stadgad grundlag; den var
således i alla afseenden vigtig.
Här vänder sig likväl bladet ovilkorligen
och jag kan omöjligen längre fortfara
alt gilla hvarken Styrelsens eller Herrar
Fullmägtiges i öfrigt anmärkte förhållande,
ej heller de omdömen StatsUtskottet deröfver
fällt. Alldeles oinitierad i StatsVerkets
labyrinth, har jag trott mig böra öf
verlämna
åt andra att följa hvad dertill
hörer, med sin uppmärksamhet, men då jag
nu mot min vilja blifvit uppmanad att yttra
mig deri, skall jag icke vara hvarken
sen eller skygg för att lämna de anmärk
ningar
mitt förnuft dicterar. Må det då
tillåtas mig yttra, i afseende på formen för
Creditivets lyftning, att, om än StatsRådets
Ledamöter, med stöd af det privilegium
RegeringsFormen i 83 §. för godtycklig tolkning
erbjuder, trott sig uppfylla sin pligt,
mot Nationen, då de, i protocollet, som
borde åtfölja till Herrar Fullmäglige i RiksgäldsContoiret,
ej låtit sine öfver lyftningen
af Creditivets inhämtade tankarhvarom
StatsRådsprotocollet var ämnadt, att bä
17
H. p4
210
Den 23 Mars f. m.
ra vittnesbörd , komma Rikets Ständers Fullmägtige
tillhanda med andra ordalag, än
såsom ett omotiverndt tillstyrkande till ett
beslut i ett ouppgifvet fall — så må denna
tolkning lända dem sjelfve till all möjlig
förnöjelse — men mitt gillande — ehuru
för dem likgiltigt, får den aldrig. — Jag
ber att få framställa till dem den frågan:
huruvida de skulle hafva ansett sig behandlade
med behörigt förtroende, om Hans
Majit Konungen befallt dem afgifva sina
tankar deröfver, att Högstdensamme, för
andra högst vigtiga och angelägna utgifter
än dem, sorn utomordentliga anstalter
för Rikets försvar kunna påkalla, fann
oundgängligen nödigt nu disponera en summa?
Det skulle blifvit interessunt att se,
hvad för svar på en sådan framställning
kunnat afgifvas. Jag anser det vara ett missbruk
af Lagen alt nyttja dess egna uttryck
och ordalag, ämnade till en allmän omfattning
för att betekna de speciella fall, som
kunna och böra med bestämda och adequata
uttryck göras tydliga. Jag har hört skälet
till denna rnysl ification anföras af Herr Grefve
Wetterstedt, nemligen att om ändamålet
med lyftningen varit närmare specificeradt,
så hade sådant kunnat gifva Herrar
Fullmäktige anledning att ingå i pröfning
af lyftningens nödvändighet. En sådan förmodan
hade efter min tanka aldrig bordt
uppstå, ty Herrar Fullmägtige lära aldrig
ujöfver sin Instruction och Rikets Ständers
Den a3 Mars f. m.
211
Beslut velat eller kunnat ingå i någon annan
pröfning, än om formen för lyftningen
var enlig med den föreskrift, de borde ställa
sig till efterrättelse, äfven om den togs
ensamt ur 63 §. RegeringsFormen.
Nu
bade likväl kunnat hända, att Herrar Fullmägtiges
pluralitet slått fast vid en sådan
öfvertygelse om deras pligt mot sine Committenter,
att de, i saknad af Protocoll öfver
StatsRådets tankar, — sådane tankar
nemligen som kunna af andra fattas, närde
kommit på papperet — icke vågat utlämna
anordningen. Och jag får upplysa: att om
en sådan möjlighet taltes mycket, då jag
år 1826 1 ämnade Stockholm, innan Herrar
Fullmägtige kommit till något viss Beslut
om hvad svar de skulle afgifva; och jag
var i mycken fruktan, att hela affairen förthy
skulle misslyckas.
Efter denna åsigt måste jag äfven förklara,
att jag icke anser Herrar Fullmägtige
haft full anledning att på grund af det bifogade
StatsRådsprotocollet utlämna anordningen,
ehuru olycklig en fullkomlig consequens
å deras sida varit för Wermland
och lör mig sjelf. — På samma grund måste
jag äfven ogilla Herrar Revisorers och
StatsUtskottets omdömen deröfver, under
hopp, att så väl detta Utskott, sem Rikets
Ständers sjelfve vid alFattande af de ordalag,
som skola tjena för de kommande fem
i4«
212
Den 23 Mars f. ra.
åren till efterrättelse, mätte iagttaga hvad
folkets rätt fordrar.
I afseende på dispositionen af räntan
förenar jag mig till det mästa med de anmärkningar
Friherre Anckarswärd och Herr
Hjerta derom gjort. Jag kan icke begripa
annat, än att den, som förvaltar andras
egendom och gör den frugtbar, måste öfverlämna
vinsten tillbaka till ägarens egen
disposition på samma gång som capitalet.
Att föreskrift om ränta saknas både i 63 §.
RegeringsFormen och Rikets Ständers Beslut',
bevisar blott att hvarken Lagstiftare
eller de sistnämnde förestält sig undsättningar,
som inrättas så att gifva Staten revenuer.
— Här förekommer alltså, att man i
alla afseenden gått till väga utöfver Lagens
bokstaf eller mening, hvilken man än må
välja till rättesnöre. Ingen kan neka, att
när ränta på undsättningslånet skulle tagas,
hvilket jag likväl icke på det hela klandrar,
i den män man vill medgifva, att Wermland
icke för långt står qvar ens i någon
moralisk förbindelse till Staten utan endast
till Regeringen för dess goda afsigt. Och
när vidare denna ränta icke blef till RiksgäldsContoiret
återlemnad, så kunde den
icke bättre användas, än till Borås brandskadade;
men då är det ock med detsamma
klart, att det icke var Staten, utan dir^cte
Wermlands undsättningstagare, som i
sin tour undsatt Borås brandskadade, och
Den a3 Mars f. m.
2 i3
denna sanning ber jag måtte få ländo till
någon afprutning på så väl provinsens sorn u
de enskildlas stora obligation till SlatsGassan.
Till slut anhåller jag få anmärka, att
jag icke finner Friherre Palmstjernas yttrande
hvarken rigtigt till princip eller consequent,
då han sagt att StatsUtskottet ej
skulle fälla sitt omdöme om någre stridige
opinioner. Först och främst hade Utskottet
bordt göra det, eftersom sådont är nödvändigt
i afseende på framtiden och för
möjligheten att Rikets Ständer utan återremiss
skulle kunna gilla deras Betänkande.
För det andra har Utskottet verkligen gifvit
sin opinion, sedan de tagit hvad som
förekommit i öfvervägande. Men att opinionen
icke är rigtig, är en annan sak.
Detta är äfven min tanka, och jag anhåller
derföre, att mitt anförande måtte få åtfölja
återremissen till StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att
Herr af Wingårds och Grefve Frölichs anföranden,
innefattande svar å Herr Lefrens,
Johan Pehr, den iq dennes f. m. till StatsUtskottet
remitterade, yttrande, i anledning
af Utskottets under N:o 67 afgifne,
och sistnämde dag återremitterade Utlåtande,
öfver Rikets Ständers åren iSaS och
1827 församlade Herrar Revisorers Berät
-
ai4
Den 23 Mars f. ro.
telser om granskningen af RiksgäldsVerket,
General-Assistance-Contoiret och f. d.
Filial-Discont-Inrättningarne, äfven måtte
till StatsUtskottet förvisas.
Ropades Ja.
Herr Tham, Wolrath, uppläste följande:
Uti
Högloft. Stats-Utskottets Protocoll
af den i4 Mars, som blifvit RiksgäldsContoiret
tillstäldt, och innehåller Rikets Ständers
beslut, så väl om antalet af den vid
samtelige Utskotten antagna Betjening, som
angående den för dem bestämda månatliga
aflöning, har följande mening influtit: Hvarjemte
Rikets Högfojl. Ständer bifallit, att
ofvanberörde arfvode och tractarnente, beräknade
till och med den 3i sistl. Januarii,
må genast utbetalasj af denna slutmening
lärer RiksgäldsContoirs Styrelse hämtat ananledning,
att vägra all utbetalning af arf%
vode längre än till den 3i sistl i eine Januarii,
utan lärer vilja afbida förnyad befallning
i detta hänseende. Rikets Ständers
mening har säkert icke varit, att förhålla Utskottens
betjening det dem tillagda månadtliga
arfvode, och icke eller att till detsammas
utbetalande skulle behöfvas mer än ett
beslut; emedlertid och för att förekomma
all tvetydighet i detta afseende, samt den
möjeliga händelsen, att Utskotts betjeningen
Den 23 Mars f. ni.
2l5
skulle blifva utan arfvode, för deras sista
arbetstid under Riksdagen, föreslår jag, att
StatsUtskottet må anmodas, anbefalla RiksgäldsContoirets
Styrelse, att utan afbidande
af vidare repititioner af Ständers en gång
tagna Beslut, vid hvarje månads utgång utbetala
det arfvode, som blifvit Utskolts-betjeningen
tillagt uti den för dem faststälda
Stat, uppå ordenteliga reqvisitioner ifrån
Utskottens Herrar Ordförande, hvilka reqvisitioner
böra vara contrasignerade afUtskotts-Secreteraren.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: I anledning
af Herr Thams motion, får jag äran
upplysa orsaken, hvarföre StatsUtskottet i
sin skrifvelse till Fullmägtige i Rik sgäldsContoiret
bestämt tiden för utbetalningen
af Stånds- och Utskotts-Canzliernes arfvoden
och Traclamenter böra räknas till den 3r
Januarii. Orsaken är nemligen, att StatsUtskottets
Betänkande N:o 48 innehåller följande
mening: ”Slutligen föreslås såsom bildligt
, att, på dessa både Arfvoden och Trac”tamenten,
förskott, beräknadt till och med
”den 3i i denna månad, måtte utbetalas.”
Då detta af Ständerna gillades, blefdet Utskottets
första pligt, att till Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret lemna föreskrift om förskottets
utbetalande, och Utskottet lärer ej
underlåta att vidtaga nödige föreskrifter i
afseende på arfvodenas ytterligare utbetalande,
i den man det af behofvet påkallas.
n6
Den 23 Mars f. m.
Hvad åter beträffar formen för de afgifvande
qvittencerna, så bär Utskottet redan
i detta afseende lemnat Fullmäktige föreskrifter
i stöd af det bifallne Betänkandet
N:o 48, der det äfven mot slutet står:
"uppdraga Utskottet, att meddela Herrar
”Fullmägtige i RiksgäldsContoiret föreskrifter,
i likhet med dem, som vid sistlidne
"Riksdag blefvo af dåvarande Ständer lill
"efterrättelse stadgade.” På dessa skäl skulle
jag tro, att den af Herr Tham framställde
motion icke med någon öfverläggning
behöfver upptaga Ridderskapets och
Adelns tid.
Herr Tham: Jag vet visserligen, att uti
StatsUtskottets första skrifvelse i denna fråga
stod bestämt ordet förskott, men uti
sednare skrifvelsen var ordet förskott uteslutit,
och tiden äfven der bestämd endast
till den 3i Januarii. Jag har i Protocollsutdrag
från RiksgäldsContoiret en afskrift
af denna skrifvelse, i stöd af hvilken Fullmägtige
vägra någon vidare utbetalning. Jag
anser derföre beslut i detta afseende vara
nödigt, på det Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
ej vidare må vägra utbetalningen.
Lades på bordet.
Herr Tham, Wollrath, anförde skriFteligen:
Rikets
Högloflige Ständer hafva bifal
-
Den a3 Mars f. m.
217
lit BancoUtskottets Betänkande af den 28
December sistl. år, och derigenom beslutat:
"att föreskriften om silfvervexling och silf"verköp,
i 4 art- i;sta afdelningen 4> 5,
"6 och 7 §§. af i8a3 års BancoReglemente
"fortfarande gäller under de 3 första må"naderna
af år 182g; att hvad contracter
"angår, detta är contraheringsliden, men
”att lefvereringstiden får sträcka sig äfven
”derutöfver, på sätt att contracterna skulle
”slutas om lefverans på första öppet valten
”under villkor, att ej fördröjes utöfver den
”sista Junii detta år, och med det bestämma
förbehåll, att 1 R:dr silfver i Banken
"lefvererad ej må kosta Banken mer än högst
”128 sk. i Bancosedlar.”
Banco-Styrelsen är bäst i tillfälle, att
upplysa, att detta Beslut haft ganska goda
följder och bidragit till det sökta dubbla
ändamålet, förökning af Bankens silfverfond
och rörelsecapitalets vidmaglhållande i den
ordning ökad production och handel sådant
kräfva. Då Ständerna för Beslutets verkställande
faslstälde de 3 första månaderna
af detta år, skedde sådant under den troliga
förutsättning, att regleringen af Banken
och dess styrelse hädanefter skulle kunna
vara definitift uppgjord inom Marlii månads
slut; erfarenheten har dock visat, att
dertill ännu torde fordras 2 å 3 månader;
under sådant förhållande och då jag anser
Rikets Ständer vara pligtige, alt tidigt taga
Den Mars f. in.
nödiga författningar att vidmaglhålla de i
financerna införda ordningar, hvilka synbart
verka till allmänt och ens1 ildt väl,
föreslår jag:
Att Rikets Ständers med anledning af
B ancoUt skottets ofvan förmäldte Betänkande,
angående fortfarande Silfverinväxling
och Silfver upphandling, tagna beslut mätte
förlängas, och så väl Silfverinväxling emot
128 sk. i Bancosedlar för 1 Silfver-R:dr,
som äfven Silf ver upphandling emot högst
samma pris få fortfara, till dess Rikets
Ständer sluteligen afgjort alla frågor, angående
Realisation, myntbestämning, samt
alla öfriga Banquens functioner och Styrelse
rörande; med den enda förändring i
afseende på lefvereringstiden af det silfver,
hvilket contracteras efter denna månads
slut, som Herrar BancoFu/lmägtige
kunna finna nödigt föreslå till fastställande
af Rikets Ständer. Om Remiss till RåncoUtskottet
och communication med de öfrige
RiksStånden anhålles ödmjukast.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland: Jag
får, i anledning af den väckta motionen,
äran tillkännagifva, alt BancoUtskottet förliden
Lördag den 21 dennes från BancoFullmäglige
erhöll underrättelse omdesilfverköp,
som på olika tider nyligen skedt.
Detta ligger nu på hordet hos Utskottet. I
anledning af dessa rapporter skall Utskottet
visserligen ej underlåta alt inkomma med
Den 23 Mars f. m.
219
sitt förslag till Rikets Ständer; men då så
få dagar återstå af denna månad, anhåller
jag, att motionen måtte genast remitteras,
för att i sammanhang med Fullmägtiges skrifvelse
handläggas.
Herr Tham: Jag förenar mig med Herr
Franc Sparre uti den anhållan, att, om det
icke strider emot bestämda former, min
ifrågavarande motion måtte genast blifva
remitterad, på det den snarligen må af BancoUtskottet
varda handlagd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, det 49 §• Riksdagsordningen
icke lade något hinder i
vägen för remiss af motionen nu genast, i
fall Ståndet det önskade, i anledning hvaraf
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade remittera Herr Thams
motion till BancoUtskottet.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 14 dennes under N:o 92 afgifne,
samt den 19 derpå följde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha Canalbyggnads
fullbordande, så vidt den rörer
ett förskott af [00,000 R:dr.
Herr Nordenanckar, Gustaf, anhöll,
2 7.0
Den 23 Mars f. m.
att detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på hordet.
Uti denna anhållan instämde Herrarne
Franc Sparre, Bengt Erland, och Rothlieb,
Axel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att, då flere
Ledamöter begärt, alt Utskottens Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet, kunde
sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke förvägras.
Föredrogs å nyo Friherre Anckarswärds,
Carl Henrik, den 16 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, att Stats- och BancoUtskotten
måtte anmodas att ofördröjligen
till Rikets Ständer inkomma med de Betänkanden,
som hafva Statens reglerande lill
föremål.
Herr Rosenblad, Bernhard: Som BankoUtskottet,
elter våra Grundlagars föreskrifter,
icke äger något uppdrag med hvad de
benämna Statsreglering, lärer detta Utskott
kunna belt och hållit frikallas från all befattning
med ifrågavarande motion. Skulle
deremot, i denna skriftligen afgifna motion,
den värde Motionären med ordet Statsreglering
förstått något annat, t. ex. Myntväsendets
reglering, skall BankoUtskottet visserligen
icke underlåta, att redovisa för
det detsamma uppdragna förtroende.
Den a3 Mars f. m.
321
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
instämde Ridderskapet och Adeln
uti Friherre Anckarswärds i motionen gjorde
hemställan.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 6 dennes under N:o n afgifne, och den
16 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Betänkande,
om grunderna för den blifvande
Allmänna Bevillningen, samt för värdering
af fastigheter.
Grefve Cronhjelm, Otto August och
Friherre Boje, Ludvig, anhöllo, att delta
Betänkande måtte ytterligare få hvila på
bordet, hvilken begäran Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, icke
kunna förvägras.
Företogs till profning LagUtskottets
den 24 sistlidne Februarii under N:o 44
afgifne, och den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Rikets
Ständers JustitiaeOmbudsmans Embetsberättelser
och Allmänna redogörelse för
den sedan sista Riksmöte förflutna tid.
Herr Hjerta, Gustaf: Utskottet har i
min tanka rätteligen, inom den för Rikets
Ständers sammanvaro uti Grundlagarna bestämda
tid, afgifvit sitt Betänkande, äfvensom
rätteligen gemensamt upptagit och yl
-
222
Den 23 Mars f. m.
trat sig öfver de års-Berättelser, som JustitiasOmbudsmannen,
enligt ioo §. RegeringsFormen
och 14 §. af dess Instructiön,
bör afgifva, hvarvid jag blott i förbigående
velat anmärka, att den eria uteblifvit
öfver ett belt år. Om det utan all fråga
varit för RiksStånden beqvämligare, i händelse
Professor Bexells yttrade åsigt kunnat
verkställas, att i ett Betänkande sammanföra
allt hvad som rörer JuslitiasOmbudsmannens
Embetsförvallning; medgifver
jag likväl för det närvarande, att sådant
icke utan dröjsmål och svårigheter kunnat
ske, hvarföre äfven i denna del Utskottets
åtgärd synes riktig. Deremot anser jag, att
det varit af vigt för RiksStånden, om de,
såsom Bilagor till Betänkandet fått emottaga
sådane rescripter, lagförklaringar m. m.,
som i Betänkandet till gillande, ogillande
eller ingen påföljd föreslås. Hvad angår
den skrifvelse Utskottet föreslagit, angående
förteckningars å häktade personer insändande,
synes det hafva varit förmånligare, om
Rikets Ständers beslut i detta afseende stadgats
såsom en Lagföreskrift, och icke gjordts
till ett blott önskningsmål. Jag tror, alt
det således heldre bordt beta: att Rikets
Ständer för deras del beslutit, att förteckningar
etc. och underställes Utskottet., huruvida
icke åtminstone det kunnat ingå på
ett kraftigare sätt i 17 §. af Justitieombudsmannens
Instructiön, som redan anbefaller
en sådan åtgärd.
Den 2 3 Mars f. m.
Iivari beträffar Utskottets tillstyrkta
skrifvelse till Konungen, angående tillsyn
deröfver, att Krigslagarnes föreskrifter, i
afseende på rättigheten till klagomåls anförande,
måtte äga fullkomlig öfverensstämmelse
med Giundlagarne, torde vara nödigt,
att med varsamhet derom besluta. I min
tanka äro våra Grundlagar i detta fall tillräckligt
bestämda, för att trygga en hvar
inom KrigsStåndet, alt, i fredstjenslgöring
i högsta instance, äga till Domare Högsta
Domstolen, hvilken icke är bunden af någon
Krigslagarnes föreskrift, som kunde vara
stridande emot Allmänna Lagen, och
torde sålunda det säkraste skyddet för individen,
äfven inom KrigsStåndet, böra sökas
uti Högsta Domaremaktens kraft, oberoende
och rättvisa; men om än en sådan
skrifvelse skulle bifallas, som Utskottet föreslagit,
borde den afse alla de fall, der
Krigslagarne skulle sakna öfverensstämmelse
med Grundlagarne, och icke blott det
nu ifrågavarande; öfvensom deri borde begäras,
att Kongl. Maj:t nu genast måtte med
Rikets Ständer samfält afgöra och bestämma,
hvilka personer och befattningar, sorn
skola anses vara till KrigsStaten hörande.
Månne det ej hade bordt förtjena Utskottets
uppmärksamhet, att man, utan Ständernas
beslut, sett de vilkor, som 1734 års
lag stadgar för uppbud och fasta, förändrade,
i följd af föreskrifterna om Wadstena
25*4 Den 23 Mars f. m.
Krigsmanshusafgifts erläggande. Hvad åter
angår den skrifvelse, sorn föreslås i följd
af flere hinder, hvilka skola blifvit lagde
för handräckning i Utsökningsmål i Stockholm,
anser jag, att det måste räknas till
antalet af de flera åtgärder, man hos oss
brukar vidtaga till följe af något individuelt
missbruk; och mig synes att, då Utskottet
icke funnit nödigt att föreslå ändring
i UtsökniugsBalken, och ej sjelf uppgifvit
den föreskrift, som för Commendanter
i Garnizoner erfordras, hela denna skrifvelse
bör inställas.
Om med den högsta förundran jag funnit
en Rikets Ständers Justitieombudsman
föreslå öfverfly ttning af Domaremagten på
PolisDomstolarne, bör jag icke fördölja min
erkänsla åt Utskottet, för det Utskottet ett
sådant obehörigt förslag afstyrkt; men måste
beklaga, alt äfven det upplysta Utskottet
visar en viss likgiltighet öfver det, från
allmänna Rättegångsordningen stundom afvikande,
ransakniugssätt, som Utskottet anser,
att Polismaktens bestämmelse medgifver;
och j3g anser mig böra fråga Utskottet,
på hvad laglig grund ett sådant afvikande
ransakningssätt hvilar? Må man icke
svara mig, att det är i följd af Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref om PolisDomstolars inrättande
m. fl. Tillkomne i annan form än Rikets
Lagar, anser jag dem blott såsom ordnings
an
-
Den a3 Mars f. m.
225
anstalter, hvilka i ingen del böra tillåtas
att afvika från antagne rättsformer. Om jag
ock skulle medgifva, att ett så kalladt inqvisitorisk
rättegångssätt kunde eller borde
bibehållas för Poliskamrarne, så bör det
åtminstone vara bringadt i så mycken öfverensstämmelse,
som ske kan, med våra
begrepp om säkerhet och frihet.
0- ■'
Vid de i Betänkandet uppräknade, sedan
sista Riksdag af Kongl. Maj:t med Dess
Högsta Domstol utfärdade, Lagförklaringar,
har jag ansett mig böra fästa Utskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten, att JustitiasOmbudsmannen
i framliden bör besörja,
att afskrifter af otryckta författningar, hvaraf
han, enligt 18 §. i sin Instruction, bör
hafva erhållit del, måtte bifogas hans EmbetsBerättelse,
på det att sådane icke måtte
blifva Rikets Ständer obekante. Jag vågar
äfven önska, att de bär ifrågavarande
rescripter m. fl. måtte åtfölja Utskottets förnyade
Betänkande. Jag anser ock, att Utskottet
bör till Rikets Ständer föreslå, att
för sin del besluta, det alla lagförändringar,
äfvensom alla sådane skrifvelser, hvilka
föranledas af nödig ansedd påminnelse
om författningars efterlefnad, ovilkorligen
böra af trycket utgifvas och behörigen promulgeras.
Jag bör bekänna, att jag ej rätt inser
grundligheten af de skäl Utskottet haft,
17 H. i5
2l6
Den a3 Mars f. ra.
att om vissa förklaringar eller rescripter
yttra, att de ej fordra Rikets Ständers gillande,
hvaremot jag till alla delar anser
mig böra bifalla de sist uppräknade 8 Nådiga
Skrifvelser och 2:ne Circulärer, som
Utskottet till Rikets Ständers gillande anmäler.
Slutligen vågar jag af Utskottet anhålla,
att det föremål, som Herr Landegrens
Reservation vidrörer, måtte för Rikets Ständer
närmare utredas. Om det är en sanning,
att Svensk lag icke hindrar Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes ställande till ansvar
inför Doraaremakten, för olagliga åtgärder
i Polis- och Ordningsmål; om det
äfven är en sanning, att hvarje äldre prejudicat
för en rättvis och kraftfull Domaremakt
icke är förbindande, anser jag dock,
att Rikets Ständers derom uttryckta mening
vore ändamålsenlig.
Utskottets uppmärksamhet kan icke hafva
undgått de flera fall, då Rikets Ständers
JustitiaeOmbudsmans Embete blifvit afvisadt
i sina underdåniga hemställningar, utan
svar lemnadt, och till och med förklaradt
obefogadt, att påkalla Styrelsens uppmärksamhet
å skedda missbruk. Hvad öfvertygelse
Utskottets Ledamöter än må hysa om
det sätt, hvarpå detta Embete blifvit utöfvadt,
eller sjelfva Embetets mer ellér mindre
ändamålsenlighet, anser jag, att Utskot
-
tet likväl icke kunnat förbigå detta, af liknöjdhet
för det anseende, som Rikets Ständer,
såsom Svenska folkets Representanter,
ej endast äro berättigade, utan äfven skyldige,
att fordra åt sine Embetsman, och
framför alla åt den, som med skäl kan sägas
af Lagen åtminstone hafva Varit ämnad,
att vara folkets. Jag måste sålunda söka
anledning deri, att Utskottet ansett någon
åtgärd emellan begge Statsmakterne i sådant
fall obehöflig; men jag tror mig äfven
i detta fall bereda Utskottets Ledamöter,
genom en återremiss, ett tillfälle, att upplysa
Rikets Ständer om dessa förhållanden,
och sålunda sätta Svenska folket i stånd,
att för framtiden bedömma de större eller
mindre fördelar, som enskilt säkerhet och
allmän frihet kunna hemta af vårt samhällstillstånd.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard,
anförde skriftligen:
Det legeraste bland allt legert, tyckes
för mig i sanning vara det opus, hvarmed
Rikets Höglofl. Ständers LagUtskott inkommit,
under rubrik: ”Betänkande öfver Rikets
Ständers JustitiaeOmbudsmans EmbetsBerättelser
och allmänna redogörelse för
”den sedan sista Riksmöte förflutna tid.”
Denna tid innefattar likväl fern fulla år.
Om man icke läst Herr JustitiasOmbudstoannens
Embetsberättelser för åren 1823,
24, 25, 26 och 27, utan blott Utskottets
i5*
ai8
Det. 9.3 Mars f. m.
Betänkande, skulle man tro sig hafva skäl
att gratulera sig öfver den lagbundenhet,
rättvisa och värdighet, som Domare, Executorer
och Polismakten i Riket under nämde
tid. iakttagit; men sedan man läst Berättelserne,
stadnar man i förundran öfver
den stora motsatsen. Då, enligt 33 §. 2
mom. i Riksdagsordningen, JustiticeOmbudsmannens
EmbetsBerättelse hörer till
La^Utskottets befattnings torde man med
skäl väntat sig ett annat resultat af LagUtskottets
åliggande. Fullkomligt delande
de åsigter en värd och djupsinnig Ledamot
af Utskottet, Herr Professor Bexell, i
sin reservation mot Utskottets Betänkande
yttrat, anser jag Utskottet hafva hort genomgå
hvarje af Justitias-Ombudsmannen
uppgifven händelse, som fordrat särdeles
uppmärksamhet. Utskottet hade dervid, oberoende
af allt annat, än sjelfva händelserna,
sådane de af Herr JustitiaeOmbudsmannen
blifvit framställde, bordt meddela yttrande,
huruvida i första rummet Herr JustitiajOmbudsmannen
dervid fästat tillbörlig
uppmärksamhet, och i det andra, ort
Domstolarne gjordt deras skyldighet, eliel
om, i motsatt fall, felsteg blifvit begång
ne, antingen genom tvetydighet uti de tillämpade
lagrummen, eller ock genom brisl
på bestämd Lag, hvarmed jag förstår sådane
ställen i Lagboken, der det heter"ef“
ter omständigheterna; plikte som saken är
till, o. s. v.
Den a3 Mars f. ru.
229
Flere uti de ifrågavarande Embetsberättelserne
upptagne rysliga händelser hade,
i mintanka, kunnat gifva Utskottet anledning
att föreslå sådane Lagbestämmelser,
att ansvar å Domare eller Executorer
för utöfvadt våld och orättvisa icke hädanefter
komme att bero af en ÖfverDomstols
nyck eller godtfinnande j såsom jag
tycker mig böra anse de böter, hvartill
Kongl. Götha HofRätt fällt Herr Lagmannen
och Häradshöfdingen Pamp för de fasansfulla
brott han, i egenskap af tillförordnad
Polismästare i Norrköping, utöfvat.
Jag hade således trott, och skall alltid tro,
att ändamålet med JustitiasOmbudsmannens
Embetsberättelsers öfverlemnande till LagUtskottet
vore det, att Utskottet vid alla
sådane händelser, der Lagen funnes antingen
otydlig eller mörk, och genom sådan
dess ofullkomlighet blifvit origtigt tillämpad
af Domare eller Executorer, eller ock
der Lagen för nyssnämde Embetsmän, då
de begått grofva fel och misstag, icke bestämde
motsvarande straff eller ansvar, '
skulle föreslå straffbestämmelser, som någorlunda
svarade mot felen, och såmedelst
för framtiden förekomma brott och öfverträdelser
af Lagen, åtminstone å Domares
och Executorers sida; men jag har till min
häpnad funnit, att Utskottet, långtifrån alt
följa alla de ämnen till rika anmärkningar
och nya Lagrums föreslående, som JustitiasOmbudsmannens
Berättelser föranledt, i det
Den 23 Mars f. ra.
ställe vakt förbisett den betydligaste delen
samt uppskjutit med en del, under löfte
att i sammanhang med andra likartade enskilta
motioner afgifva utlåtande, samt således
blott inskränkt sig att för närvarande
yttra sig öfver några af JustitiasOmbudsrnannen
sjelf föreslagne Lagförbättringar.
Folket fördrar redo af dess Representanter,
huru de handla, och Representanterne
måste således fordra redo af JustitiasOmbudsmannen.
Hans redogörelse innefat«
tas i de afgifne berättelserne» och öfver
desse har nu Utskottet yttrat sig. Men hafva
väl Ständerna deraf fått den ledning, att
de kunna bedömtna, om JustitiasOmbudsmannen
uppfyllt sitt ansvarsfulla kall, och
om Embetet, i det skick det nu är och
nied den inskränkta makt det nu medförer,
kan svara mot det dermed åsyftade stora
ändamålet?? I samma mån som vi noga,
strängt och samvetsgrant, nagelfara med JustitiaeOmbudsmannens
redogörelse, i samma
mån visa vi aktning för friheten, oss sjelfva
och det Embete, som vi åt Ombudsmannen
anförtrott.
Att antaga för godt och åtnöjas med
LagUtskoltets gjorde ofullständiga granskning,
skulle jag anse för det största misstag.
Jag har noga genomläst Ombudsmannens
berättelse, likasom LagUtskoltets betänkande,
och bland många andra begång
-
Den a3 Mars f. m.
23i
na våldsamheter af Embetsmän och Executorer
på den enskilte medborgarens bekostnad
funnit, att Lagmannen och Häradshöfdingen
J. J. Pamps brottslighet fått, enligt
Kongl. Götha HofRätts Utslag, försonas
med endast ioo R:drs böter. Bemälde Lagman
har likväl i egenskap af PoliceMästare,
bland andra Laglösheter, under sin Embetsutöfning
öfverfallit, slagit och ofredat
oskyldige Medborgare på öppen gata, låtit
tilldela en arrestant ioo prygel, och derefter
spika upp honom på väggen i fängelset,
och låtit honom uppspikad förblifva i
tolf timmars tid, för att tvinga honom till
bekännelse, äfvensom nämde Lagman och
Polismästare rågat sin brottslighet dermed,
att han, i stället att, sin pligt likmätigt,
afsända till Kongl. HofRätten en af Arrestanten
sjelf uppsatt besvärs- och klagoskrift,
förmått denne olycklige att underteckna
en annan, som genom Lagmannens
egen försorg blifvit författad. Dessa grufliga
våldsamheter hafva likväl, som sagt
är, fått försonas med ioo R:drs böter. Allmänna
Lagen i 17 Cap. 37 §. RättegångsBalken
förbjuder, att låta någon till bekännelse
pinas och plågas, och stadgar för den
sådant gör intet annat straff än endast plikt,
som saken är till. Äfven Kongl. Brefvet
den 27 Augusti 1772 förbjuder strängeligen
svåra fängelserum och bård medfart till bekännelses
aftvingande. Nu frågas billigt:
bade Lagmannens, Iläradshöfdingens och
232
Den 23 Mars f. m.
Polismästarens ofvan uppräknade oerhörda
brott bort, med känsla för mensklighet, lag
och rättvisa försonas med lurnpna 100 Rrdrs
böter? Och hade icke Lagutskottet här ägt
ett ypperligt tillfälle att, till mensklighetens
heder och Svenska medborgarens frid och.
säkerhet, föreslå en straffbestämmelse, tjenlig
att för framtiden förekomma dylikt våld
mot den säkerhet, som äfven en Arrestant
bör äga, och såmedelst bereda respect och
helgd för Lagarne?? Lagutskottet må sjelf
besvara denna fråga. För min del tror jag,
att då en Domare eller Executor, under
utöfningen af det honom anförtrodda och
till folkets värn och säkerhet inrättade Embete,
sjelf begår brott emot Lagen, och
kränker dess helgd, bör han utan förskoning
straffas dubbelt hårdare än en annan
syndare; och Lagutskottet hade följaktligen
genom ett passande Lagförslag bordt
sätta en gräns för ÖfverDomarens frihet,
att efter godtycke och gracieusa åsigter bestämma
en i så hög grad brottslig UnderDomares
eller Executors bestraffning. Uti
civila mål har ganska mycket, som till föreslagne
ändringar i varande författningar
bordt föranleda, blifvit förbigånget. Pag.
43 till 57 i Herr JustitiaeOmbudsinannens
Berättelse för åren 1826 och 1827 visar, huru
som aflidne ÖfversleLieutenanten Eneskölds
enka blifvit ålagd, att till Wadstena
KrigsmanshusCassa för andra gången betala
G,3a6 R:dr 1 sk. B:co, ehuru hon och
Den a3 Mars f. m.
233
hennes man i lifstiden till Casseureni KrigsCollegii
Krigsmanshus-Contoir Pehr August
Landin, emot hans meddelle qvittencer med
Krigsmanshus-Kamererarens åtecknade annotationer,
förut erlagt samma summa. Något
botemedel, till förekommande af dylika
olycksslag för enskilde medborgare, hade
väl Utskottet kunnat påhitta; äfvensom
Utskottet icke saknat anledning att yttra
några välmenta ord om Högsta Domstolens
befattning med målet, så vidt samma befattning
bor kunna anses såsom en slags
förklaring öfver Lagens rätta mening. —
Det märkvärdiga målet rörande de Halländska
Hemmanen, jemte flere andra, vill jag
nu ej vidröra, emedan hvad jag redan anmärkt
torde vara tillräckligt till Betänkandets
återförvisning, hvarom jag vördsamt
anhåller.
Friherre Ehrenborgh., Casper Wilhelm:
Det är ej min mening att bestrida yrkad
återremiss af ifrågavarande Betänkande ,
tvärtom anser jag sådane anmärkningar nu
vara härstädes framställde, som göra denna
återremiss nödvändig. Jag vill blott redovisa
för några af Utskottets motiver lill
det yttrande Utskottet afgifvit.
Herr Hjerta har, lika med Utskottet,
ansett, att detsamma ej ägde val emellan
att antingen fördröja sitt Utlåtande i detta
ämne utöfver den för Rikets Ständers sam
-
a34 Den a3 Mars f. m.
manvaro i Grundlagarne bestämda tid, eller
ock derförinnan afgifva det, i sådant
styckadt skick, som nu skett. Herr Rosenqvist
åter tyckes destomera lägga Utskottet
detta sednare förfarande till last. Rikets
Ständer må döma härom, och om skäl dertill
finnes, ogilla Utskottets åtgärd; men
jag för min del tror, att Utskottet förfarit
rigtigt, emedan, genom besvarande af de
frågor, som äro föremål för det nu afgifna
Betänkandet, Grundlagens föreskrift blifvit
så iakttagen, att, om Riksdagen blifvit slut
vid den stadgade tiden, Rikets Ständer varit
i tillfälle att förut i desse delar fatta
sitt beslut. Sedan nu Betänkandet till RiksStånden
inkommit inom denna tid, är numera
ej något binder för att, i anledning
af återremiss, återgifva det i sin helhet,
efter sammanträde af Lagutskottet med öfrige
vederbörlige Utskott, hvilkas biträde i
vissa frågor nödvändigt måste påkallas.
Af Herr Hjerta har blifvit erinradt,
att de lagförklaringar och rescripter, som
i Betänkandet anmälas, bort vara detsamma
i afskrifter bilagde. Jag kan ej neka,
att detta skulle bidraga till fullständighet;
och om Rikets Ständer det önska, skall
Utskottet med nöje sådant iakttaga. Dock
får jag upplysa, att detta aldrig skett vid
föregående Riksdagar; och något åliggande
af Lag är det icke.
Hvad åter angår Herr Hjertås anmärk
-
Den 2 3 Mars f. m.
235
ning, att Utskottet bort gifva form af Lagförslag
åt den önskan Utskottet föreslagit,
att till Kongl. Maj:t anmälas i fråga om
fånglistorne; så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att ett stadgande om upprättande
af förtekningar öfver alla häktade personer
väl måste utgöra en reglementarisk
föreskrift af stark art, men ej kan anses
såsom bestämd Criminal-lag. Till Utskottet
höra blott frågor om Civil- Criminaloch
Kyrko-Lagarne; och Utskottet ansåg
sig i detta fall gå en af Grundlagen medgifven
medelväg, då Utskottet framställde
de allmänna grunder för regleroentariska
föreskrifter, som Utskottet trodde Rikets
Ständer äga rätt att bestämma, men öfverlät
till Kongl. Maj:t hela special-detaillen,
huru fånglistorne skulle upprättas. Dock
bar Utskottet föreslagit sådane grunder,
hvarigenom säkerhet vinnes, att så väl JustitiasCanzleren
som Justitia^Ombudsmannen
få hvar sin Förteckning öfver alla häktade
personer i Riket. Den förändring i Justitiae-Ombudsmannens
Instruction, som Herr
Hjerta i denna fråga påkallat, anser jag
visserligen riglig; men jag får erindra, att
det icke är Lagutskottet ålagdt eller ens tillåtit
att väcka nya motioner, och således
ej eller en så beskaffad, som Herr Hjertås
yrkande förutsätter.
I afseende på Herr Hjertås yttrande
mot Betänkandet, angående den stridighet
Den 23 Mars f. m.
JuslitiasOmbudsmannen förment äga rum
emellan KrigsLagarne och Grundlagen i sådane
frågor, der personer af KrigsStåndet
föra klagan, får jag påminna, alt Utskottet
funnit sig i detta ämne inskränkt i sin verkningskrets
genom 90 §. RegeringsFormen.
Utskottet har tydligen antj^dt, att Utskottet
ansett en sådan stridighet ej äga rum.
Dock har Utskottet ej kunnat förbise, att
Domstolarne i detta afseende dömt på ett
sådant sätt, att, med förutsättning att de
ej dömt orätt, någon sådan stridighet verkligen
måste linnas. Sålunda skulle Utskottet
antingen alldeles med tysthet förbigå
detta förhållande, eller ock, såsom nu skett,
öfverlemna lill Kongl. Maj:t att tillse, huruvida
denna stridighet existerar. Om Rikets
Ständer anse den icke äga rum, så är
liela saken hjelpt dermed, att Rikets Ständer
afslå Utskottets förslag om en underdånig
skrifvelse härom till Kongl. Maj:t.
Beträffande den anmärkning Herr Hjerta
gjort dervid, att Utskottet antagit stridighet
äga rum i Instructionen för ÖfverCommendanten
i Stockholm, vållande lamhet
i executiva åtgärders verkställande; så
måste jag erkänna, att, såsom Herr Hjerta
erinrat, JustiliaeOmbudsmannen i detta fall
fästat sig vid en serskild händelse, och att
denna gifvit anledning lill den underdåniga
skrifvelse Utskottet i ämnet föreslagit.
Men Utskottet ansåg denna åtgärd vara så
Den 23 Mars f. m.
mycket mera nödvändig, som saken fästat
ej blott JustitiaeOmbudsmannens, utan äfven
Kongl. Maj:ts egen uppmärksamhet;
och Utskottet trodde sig handla illa, om
det ej upptog detta ämne i Betänkandet,
och lemnade Rikets Ständer tillfälle att till
Thronen frambära en underdånig önskan
om åtgärder till en sådan collisions förekommande
i framtiden. Någon förändring
i UtsökningsBalken behöfves ej för detta
ändamål; saken är klar. 'Frågan är blott
om hvem som skall gifva verkställighet åt
Öfverståthållare-Embetets lagakraftvundna
Utslag; om det är ÖfverCommendanten eller
Commendanten ,i Hufvudstaden: en strid,
som Kongl. Maj:t icke sjelf afgjort. För
Utskottet har det synts, som någon stridighet
härom ej förefinnes; men då inträffad
händelse visat motsatsen, har Utskottet
trott sig ej hafva gått för långt, då Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer att hos
Kongl. Majit anhålla, det vederbörande Embetsman,
Öfver- och UnderCommendanterne
för Stockholms Garnizon måtte erhålla
bestämda föreskrifter om handräcknings lemnande
till executiva åtgärder i fråga om
verkställighet af lagakraftvundna Utslag. Om
också Rikets Ständer skulle anse ÖfverCommendantens
Instruction i detta hänseende
förut vara tillräckligt tydlig, har likväl Utskottet
fullgjort sin pligt, då Utskottet visat,
att en motsatt tolkning verkligen ägt
rum.
238
Den a3 Mars f. m.
Herr Hjerta har äfven velat finna ett
fel vara begånget deruti, att Utskottet, bland
skälen till ogillande af JustitiaeOmbudsmannens
förslag om utsträckt domsrätt för Polismagten,
anfört, att vid PolisDomstolar
stundom ett ransakningssätt måste äga rum,
som afviker från den vanliga rättegångsordningen.
Men jag hemställer till den värde
Anmärkaren sjelf, om ej i sakens natur ligger,
att på de orter, der stora folkmassor
äro samlade och PolisDomstolar derföre
nödvändige, ett annat ransakningssätt dervid
måste begagnas, än vid vanliga Domstolar.
Utskottet har likväl med sitt yttrande
alldeles ej menat, att något olagligt
ransakningssätt kunde få vid PolisDomstolar
begagnas, utan endast att en mera summarisk
och till brotts upptäckande mera
ledande rättegångsordning der kan användas,
än annorstädes af Domare; och för
min del tror jag, att om, såsom jag hoppas,
den motion, som är väckt och till
Lagutskottet remitterad, om offentlighet vid
PolisDomstolarne, blifver af Rikets Ständer
bifallen, likasom jag är viss, att den af Utskottets
fleste Ledamöter bifalles; så skall
i denna offentlighet ligga ett tillräckligt correctif
mot alla missbruk af detta friare ransakningssätt.
Äfven har Herr Hjerta sagt sig ej kunna
inse, hvarföre Utskottet förklarat åtskillige
i JustitiasOmbudsmannens Berättelser
Den 23 Mars f. m.
uppräknade Rescripter vara af den beskaffenhet,
att de ej behöfva af Rikets Ständer
gillas. Jag får derföre erinra, alt, såsom
ock orden i Betänkandet lyda, desse
Rescripter innefatta blott reglementariska
föreskrifter, som ej innebära någon egentlig
Lagförklaring. Det var ej Utskottet tillständigt
att utesluta desse ur Betänkandet,
enär de af JustitiaeOmbudsmannen blifvit
uppgifne; men Utskottet bar trott desse
Rescripter icke egentligen behöfva anmälas
till gillande af Rikets Ständer, enär de
innehålla, såsom redan är nämnt, endast
reglementariska föreskrifter för EmbetsVerk
och Domstolar.
Till svar på Herr Hjertås anmärkning,
att Utskottet icke upptagit och yttrat sig
öfver det ämne, som Herr Landegrens reservation
innefattar, får jag meddela den
upplysning, som äfven torde gälla såsom
vederläggning mot Herr Rosenqvists bittra
klander af Utskottets Betänkande, att Utskottet
ansett sig ej tillständigt att upptaga
till pröfning sådane saker eller uppgifter
uti Justitias-Ombudsmannens Berättelser,
som ej föranledt honom sjelf till att
göra någon serskild hemställan, eller hvarom
enskilta motioner icke blifvit väckte.
Detta tvingar mig att ingå i en vidsträcktare
analys af 33 §. Riksdagsordningen,
för att visa, huru obestämdt LagUt
-
^4o Den 23 Mars f. m.
slottets befattning med detta ämne är. Närvarande
LagUtskott har icke väntat sig den
förebråelse att ej bafva gått 'nog långt;
tvertom har Utskottet snarare befarat anmärkning
att bafva öfverskrida de gränsor
denna §. innehåller. Den lyder i sednare
momentet sålunda: ”Justitiae-Ombudsman'’nens
vid hvarje Riksdag afgifvande Berättelse,
rörande de ifrån Konungen, genom
”Högsta Domstolen, sedan nästföregående
”Riksdag utgångne förklaringar af Lagens
”rätta mening, böra ock till LagUtskottets
”befattning, dit denna Berättelse förvises.”
Vill man förstå detta stadgande efter ordens
egentliga inskränkta bemärkelse, skulle
Lagutskottet ej hafva någon annan befattning
med JustitiaeOmbudsmannens Berättelser,
än blott att granska de deruti anmälte,
från Högsta Domstolen utfärdade,
Lagförklaringar. Så hafva ock alla föregående
LagUtskott, allt ifrån Grundlagens stiftelse,
gjort; och det beror på Rikets Ständer
sjelfve att förklara, om närvarande Lagutskott
handlat rätt eller orätt, då det
sträckt sin åtgärd vida längre. Dock tror
jag, att ett så beskaffadt uppdrag, som Herr
Hjerta ansett Utskottet äga, i afseende på
JustitiaeOmbudsmannens Berättelser, ligger
utom gränsen för Utskottets verksamhet enligt
Grundlagens föreskrifter. JustitiaeOmbudsmannens
Berättelser lemnäs till granskning
af Lagutskottet, men hans Diarier och
re
-
Den a3 Mars f. ro.
24 s
redovisning i öfrigt till ConstitutionsUtskottet;
och just nu ligger på bordet härstädes
Constitutions-Utskottets Memorial om decharge
för JustitiaeOmbudsmannens Embetsbefattning.
Denna åtgärd af ConstitutionsUtskottet
bevisar tillräckligt, attLagUtskottet
icke äger någon rätt att yttra sig, huruvida
JustitiaeOmbudsmannen uppfyllt sine skyldigheter
och erhållne befallningar, änjuindre
om lian blifvit obehörigen afvisad från
högre auctoriteter vid gjorde framställningar
i och för Embetet. För mindel har jag, såsom
enskild representant, uppfattat Grundlagens
mening, med JustitiaeOmbudsmannens
Berättelser vara, att Rikets Ständers uppmärksamhet
derigenom skall fästas på märkligare
händelser i lagskipningen mellan Riksdagarne.
Gillas de anmärkta förhållanderne,
så är ingen vidare åtgärd dermed att
vidtaga; ogillas de deremot, så äger en
hvar Representant att enskilt väcka motion
om rättelse i det felaktiga. På detta
sätt har äfven Utskottet uppfattat sin befattning.
Herr Rosenqvist har klandrat Utskottet,
för det Utskottet ej ingått i serskild
granskning af alla de åtgärder, som äro
föremål för JustitiaeOmbudsmannens berättelser.
Detta är redan vederlagdt af hvad
jag i det föregående yttrat. Vidare har det
blifvit anmärkt af Herr Rosenqvist, att Utskottet
bort uppgifva nya LagFörslag i de
17 H. 16
Dea a3 Mars f. m.
fall, eler Lag ej finnes tillräckligt kraftig,
samt tillse om Doniarena uppfyllt sine skyldigheter.
I anledning deraf får jag påminna,
att Lagutskottet är bland de Utskott,
sorn ej hafva rätt att till RiksStånden inkomma
med några Lag-förslag på annat
sätt, än i följd af sådane motioner, som
dit remitteras från RiksStånden; och hvad
åter angår, att Utskottet bordt tillse, om
Domaremagten blifvit rätt utöfvad; så torde
jag få fästa Herr Rosenqvists uppmärksamhet
derpå, att Utskottet ej uppfyller
hvarken JustitiasOmbudsmannens eller JusliliasCancellerens
Embetsbefattningar, än
mindre kan ingå i pröfning af serskilda lagskipningsfall,
hvilkas vigt dessutom endast
synes tillhöra opinionen. Äfven har Herr
Rosenqvist fört Utskottet till last, att Utskottet
ej yttrat sig, huruvida Högsta Domstolen
rätt behandlat frågan om en serskild
rättstvist mellan Fru Eneskjöld och en Kamererare
i KrigsCollegium. Jag vädjar till
honom sjelf, om väl en sådan sak, som varit
föremål för rättegång och blifvit slutligen
afdömd, kan rimligen blifva föremål
för LagUtskottets uppmärksamhet och Utlåtande
till RiksStånden.
För öfrigt instämmer äfven jag i den
af flere gjorde anhållan om återremiss al
detta Betänkande, på det Utskottet må
komma i tillfälle att i ett sammanhang afgifva
Betänkanden öfver alla uppmärksam'
Den 23 Mars f. m.
243
het förtjenande delar af Berättelsen, hvilket
nu lätt låter sig göra, sedan Utskottet
fullgjort sin pligt, att, inom den för Riksdagens
slut i Grundlagen bestämda tid, tili
RiksStånden inkomma med förevarande Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Rosenquist: I anledning af Ordförandens
i Lagutskottet yttrande, anhåller
jag att få tillägga några ord. Han har
ansett mina anmärkningar bittra. Detta
kan jag likväl icke medgifva, så vida man
ej får taga för afgjordt, att sanningen är
bitter. Hvad angår, att Lagutskottet ej
får väcka nya motioner, så är sådant mig
visserligen icke obekant; dock om Lagutskottet
granskat alla de olagligheter, som
i Justitias-Ombudsmannens Års-berättelser
blifvit anmärkte, hade detta kunnat gifva
anledning åt dem, som äga rätt att väcka
motioner, att föreslå medel till förekommande
af så oerhörda olagligheter som de,
hvilka omförmälde embetsberättelser visa,
att Embetsmän begått på Medborgares bekostnad.
Hvad åter beträffar Eneskjöldska
saken och anmärkningen, att den redan
blifvit afgjord, så finner jag äfven i detta
16*
Den 23 Mars f. m.
fall, att om Utskottet upptagit det sätt,
hvarpå saken af Domstolarne blifvit behandlad!,
bade sådant kunnat gifva anledning
till motion om förändring i vår Civila
Lag, för så vidt den, i afseende på bedömandet
af andra likartade frågor, tilläfventyrs
må finnas obestämd. Jag för mia
del kan aldrig inse det vara rättvist, att
Embetsman, vederbörligen atithoriserade att
för Publike Cassors räkning uppbära och
qvittera penningar, som af enskilte personer
insättas, skola fritagas från ansvarsoch
betalningsskyldighet, i händelse samma
Embetsmän förstöra de qvitterade medlen,
och deremot en så beskaffad betalningsskyldighet
för andra gången drabba
den enskilte, som redan en gång inbetalt
penningarne till den behörige Embetsmanneli.
Herr von IIartmansdorffj August: I
händelse återremiss äger rum, anhåller jag
att få anmärka en omständighet i Utskottets
Betänkande, hvilken förmodligen härrört
från ett misstag eller skriffel. Pag. 26
och 27 uppräknar Utskottet, bland de sedan
sista Riksdag utkomne Lagförklaringar,
Kongl. Circulairet den i5 Januarii 1824 till
llofRätterne och Konungens Befallningshafvande,
med förständigande, att Kongl. Förordningen
den 24 Mars 1748, angående
spö- och ris-straff för persöner, som kringstryka
utan pass, upphört att vara gällan
-
Den 23 Mars f. m.
24a
de, samt Circulairet den 3 Junii 1824 till
Hof- och ÖfverRätterne, huru besvärs-hänvisningar
böra vara beskaffade i mål, hvaruti
ansvar å Domare eller annan Tjensteman
är i fråga. Härom säger Utskottet:
”Desse äro föranledde af Författningarnes
”olika tillämpning, oell således nödvändige
”till befrämjande af enhet i lagskipningen.”
Derefter upptages Circulairet den 19 Augusti
1824 till ÖfverStåthållareEmbetet och
Konungens Befallningshafvande, innefattande
förklaring af i5 §. i Kongl. Förordningen
den 3i Augusti 1819, samt föreskrift
om extrajudiciel bestraffning å fångar; och
slutligen Circulairet den 26 April 1827 till
Hof- och ÖfverRätterne, angående ändring
i vissa delar af 1821 års ExpeditionsTaxa.
Härom säger Utskottet: ”Desse äro utfärdade
i följd af Rikets sist församlade Ständers
underdåniga hemställanden.” De tvänne
förstnämde voro således föranledde af
Författningarnes olika tillämpning; men de
tvänne sednare en följd af Ständernes hemställan.
Likväl säger Utskottet om alla fyra:
”Sistomförmälte fyra Nådiga Skri Helder
lära sålunda icke erfordra Rikets Ständers
gillande.” Efter mitt omdöme är det
endast de tvänne sistomnämde Författningarne,
som ej behöfva Rikets Ständers gillande,
emedan Rikets Ständer sjelfve anhållit
om deras utfärdande; hvaremot detsamma
ej gäller om de tvänne föregående,
som Konungen sjelf funnit för godt att ut
-
Den i3 Mars f. m.
färda. När med gammal lags afskaffande
Lör förhållas på samma, sätt som med ny
lags stiftande, måste Circulairet af den j5
Januarii 1824, rörande upphäfvande af 1748
års Förordning, behöfva gillas af Rikets
Ständer; och när med förklaring af gammal
Lag äfvenledes bör förhållas på samma
sätt som med stiftande af ny lag, så
lärer Circulairet af den 3 Junii 1824, rörande
beskaffenheten af besvärshänvisningar
i mål som angå tjenstefel, också af Rikets
Ständer böra gillas. Skulle man å ena
sidan vilja säga, alt det varit så gifvet, att
1748 års Förordning redan förut upphört
att vara gällande, eller att formen för besvärshänvisningarne
redan förut varit så
tydlig, att de utfärdade Circulairen derföre
icke behöft gillas af Rikets Ständer; så
bör å andra sidan anmärkas, att då de gamla
författningarne varit föremål för olika
tolkning och tillämpning, kunde det hända,
att Rikets Ständer funno den rätta tolkningen
vara på den sidan, som Konungen
ansett vara den origtiga, eller tvärtom, och
att i sådant fall den gifna Lagförklaringen
upphörde att vara gällande. Min anmärkning
angår således icke författningarnes innehåll,
utan blott formen för deras utfärdande,
eller Rikets Ständers rätt att gilla
eller ogilla dem.
Stråle, Nils Wilhelin: I anledning af
Herr Roseuquisls anförande om ett serskilt
Den 23 Mars f. m.
247
mål, rörande tjenstefel, begångne af en Cassör
uti KrigsCollegium, anhåller jag att få
lemna några upplysningar. Om sjelfva frågans
behandling af Domstolarne lärer väl här,
mot 90 §. Regeringsformen, någon öfverläggning
icke kunna äga rum; men då
man sagt, att det förhållande, som inträffat,
visar nödvändigheten af ett nytt Lagstadgande
i ämnet, tror jag mig böra upplysa
sakens beskaffenhet. Cassören uti KrigsmanshusContoret
hade af Enkefru Eneskjöld,
såsom hennes commissionär, emottagit penningar
till inbetalning i Cassan och derå
lemnat qvittencer, hvilka likväl icke voro
annoterade af Kamereraren, ehuru sådant
erfordrades enligt lånereglementet och, såsom
jag tror, sjelfva Skuldebrefvets innehåll,
för att qvittencerne skulle emot Cassan
anses gällande. Cassören kom på balance,
och Enkefru Eneskjöld lagsöktes för
de summor, som ej voro i Banken insatte
och således ej kommit Cassan till godo,
samt blef dömd att betala dem, på den
grund att qvittencerne ej voro annoterade.
Giltigheten af hennes fordran hos Cassören
har, så vidt jag minnes, ingen bestridt;
men hans ansvarighet rubricerades af åklagaren
såsom förfalskningsbrott, på den grund,
att han uti sine anteckningsböcker hade infört,
att summor voro betalde, som ej blifvit
för Cassans räkning i Banken insatte,
och hvarå qvittencerne ej eller voro annoterade,
samt på lika origtigt sätt å aflem
-
248
Den 23 Mars f. m.
nade förteckningar öfver obetalde räntor
tecknat, att desse voro inbetaide. Denna
rubrik på målet föranledde dertill, att åtalet
blef hänskjutet att såsom brottmål bandteras
af Domstolarne; hvarvid dock både
KämnersRälten, HofRätten och Hogsta Domstolen
enstämmigt förklarade, att hvad emot
Cassören blifvit åtaladt, icke utgjorde förfalskningsbrott,
hvaraf följden blef, att ansvar
då ej kunde Cassören ådömas. Någon
fråga om ansvar å Cassören för Embetsfel
har deremot, så vidt jag känner, icke sedermera
blifvit väckt, och något ansvar derföre
har således icke heller drabbat honom.
Men för öfrigt anställdes åtal emot åtskillige
andra Embetsman inom Verket för i
frågavarande sak. De frikändes från åtalet,
utom en Revisor, hvilken befanns hafva
felat i sine tjensteåligganden, och derföre
fälldes till ansvar af Högsta Domstolen;
men någon ersättningsskyldighet emot Friherrinnan
Eneskjöld har ej kunnat Revisoren
ådömas. Uti detta förhållande har jag
för min del ej kunnat finna någon anledning
till ett nytt Lagstadgande i afseende
på Embetsmäns ansvarighet, utan tror att
de Lagar, som finnas, äro tillräcklige, då
de användas.
Friherre Ehrenborgh: Om Utskottet
redan iakttagit hvad Herr Hjerta nu begärt,
nemligen att de Kongl. Sluifvelser, hvilka
sedan sista Riksdag utgått såsom Lagförkla
-
Den 23 Mars f. m. 249
ringar, in extenso hade åtföljt Utskottets Betänkande,
smickrar jag mig med det hopp,
att den anmärkning, som Herr von Hartmansdorff
framställt i afseende på Skrifvelserne
under N:ris 5 och 6, skulle af sig
sjelf bortfallit. Då Utskottet, genom den
återremiss, som jag förmodar kommer att
äga rum, får tillfälle att vid nästa Betänkande
i ämnet bilägga de Kongl. Brefven
in extenso, skall deraf upplysas, att begge
de nu ifrågavarande innefatta så reglementariska
föreskrifter, att de icke ur någon
synpunkt kunna betraktas som Lagförklaringar.
Detta har varit skälet för Utskottets
omdöme, ehuru Utskottet för öfrigt ej
velat bestrida den åsigt, till följd hvaraf
JustitiaeOmbudsmannen upptagit i sin Berättelse
desse Kongl. Bref bland Lagförklaringarne.
Grefve Strömfeltj Hans Fredrik: I
anledning af den målning Herr Rosenqvist
framställt om behandlingen af ett serskildt
mål, som i Norrköping blifvit handlagdt af
dåvarande PolisBorgmästaren Pamp, anhåller
jag att i nästa plenum få upplysa förhållandet,
emedan jag nu icke är i tillfälle
dertill, men likväl icke kan ^påminna
mig, att detsamma varit sådant, som här
blifvit uppgifvit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Riddcrskapet
Den a3 Mars f. m.
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets Betänkande
gjerde anmärkningar böra föranleda
till dess återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Herr Tersmedens,
Gustaf Reinhold, den i3 dennes fi m. på
bordet lagde Motion, att vissa numror af
Indelta Armeen måtte hållas vacante, samt
vacance-afgiften derföre anslås till en Fond,
som kunde bestrida omkostnaderne för den
återstående Armeens Vapenöfningar.
Herr Tersmeden Gustaf Reinhold: I
anledning af några anmärkningar, som blifvit
gjorda emot min motion, anhåller jag
att några ögonblick få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet dervid. Friherre
von Duben och Herr Tham, om jag
icke minnes orätt, hafva trott, att det förslag
jag framställt, skulle för de provinser,
der det gick i verkställighet, innebära en
olycka. Jag kan ej dela denna åsigt. Jag
hade i sådant fall ej framställt min motion.
Jag kan ej fatta, huru man kan anse, att,
om den summa, som erfordras för Armeens
exercis, utgår ur provinsen under namn af
vacanceafgift, eller hvad man behagar kalla
den, detta skulle vara en större olycka, än
om den utgår under namn af Passevolanceafgift,
såsom hittills. Jag kan så mvcket
mindre fatta detta, som jag tror alt de
Den a3 Mars f. m.
Rotehållare, som på vacancen vilja ingå,
betalade för befrielsen från en dem verkligen
åliggande skyldighet, hvilket jag deremot
icke anser dem göra, ifall de ingå på
en fortfarande Passevolans. Men för dem,
som anse en vacanceafgift såsom en olycka,
torde jag böra upplysa, att denna olycka
redan är bragt öfver de flesta provincer,
emedan inom Regementerne redan omkring
-Fördel eller Tr:del af numerären hålles vacant
för ändamål, som äro af mycket mindre
vigt, än det jag åsyftat, eller den öfriga
Armeens exercering. Skulle Rikets
Ständer således betrakta vacanceafgiften, som
en olycka, tror jag de gjorde rättast, att
besluta, det de nu möjligen befintlige vacante
Rotarne skola återuppsättas för deras
ursprungliga ändamål.
Grefve Brahe åter har sagt, om jag
rigtigt fattat hans mening, att jag påstått
17 dagar vara den tid, hvarutöfver alla de
årlige exercismötena ej få räcka. Deruti
har Grefven ganska rätt; jag har verkligen
sagt detta och tror ännu, att, om man läser
Knecktecontracten, man skall finna, alt
17 dagar äro bestämde för alla de årlige
mötena tillsammanstagne. Men Grefve
Brahe delar ej denna åsigt, och Grefven
yttrar sig vidare, att han ”hoppas icke
många inom Armeen dela Herr Lieutenanlens
åsigt.” Med ledsnad anser jag mig i
anledning häraf behöfva fästa uppmärksam
-
Den a3 Mars f. m.
lieten derpå, att, då jag yttrade mig öfver
Konungens Proposition rörande Passevolancen,
och i sammanhang dermed väckte
min motion, jag icke gjorde det inför något
KrigsBefäl, eller såsom Ledamot af ett
sådant, utan inför NationalRepresentationen,
inför desse Svenska folkets ombud, af hvilka
man nu, utom de' vanliga skattebördorne,
fordrar betydlige summor för försvarsverket.
Jag trodde mig således icke göra orätt
uti att föreslå en, som jag tror under fredstid
ganska verkställbar åtgärd, hvilken skulle
föranleda minskning i folkets bördor.
Det är möjligt, att jag härvid misstagit mig
om det rätta, ehuru jag icke finner förslaget
så orimligt, som mången kanske föreställer
sig. Men jag borde vid detta tillfälle
endast fästa afseende på, huru Rikets
Ständer skulle betrakta saken, och ingalunda
derpå, huruvida min åsigt skulle delas af
ett större eller mindre antal Officerare inom
Armeen,
Hvad slutligen beträffar beloppet af den
föreslagne vacanceafgiften och zifferberäkningen
i min motion, anhåller jag få tillägga,
att, då ifrån de 60 R:dr, som jag, i enlighet
med vanliga vacanceafgiften i Westmanland,
antagit såsom grund för beräkningen,
böra afdragas de 8 R:dr, som Rotehållarne
erlagt till följd af de hittills ingångne PassevolansContracten,
och då ännu någre ytterligare
afdrag torde böra äga rum, genom
Den 23 Mars f. na. 253
förslaget, ifall möteskostnaden för hvarje
karl upptages till 5 R:dr B:co, såsom i min
tanka tillräckligt, den indragne eller vacante
delen af Armeen skulle komma att blifva
£:del, i stället för Tx?:del.
Grefve Brahe_, Magnus: Jag får först
yttra min förundran deröfver, att Herr
Tersmeden tyckes vara stött, för det jag
vid discussionen den i3 dennes, då jag flere
gångor måste åberopa hans yttrande, den
ena gången använde orden: ”Herr Lieutenanten,
” i stället för att å nyo upprepa dess
namn, och således utmärkte honom genom
hans Militaira titel. Jag tror ej mitt anförande
på något sätt bär stämpel hvarken
af persiflage eller personalitet. Så mycket
mindre har jag ansett det kunna leda till någon
misstydning af Herr Tersmeden, eller
förorsaka dess missnöje, som vi ju ganska
ofta inom detta rum hafva hört att talare,
såsom stöd för opinioner, eller för att öka
uppmärksamheten och gifva mera vigt åt
sine yttranden, eller för att destomera fästa
förtroendet för en eller annan mening,
anfört att hvad som yttrats, kommit från
den eller den, som bekläder det eller det
Embetet. Huru ofta hafva vi icke hört
detta sägas t. ex. i afseende på Konungens
Rådgifvare eller Föredragande? Jag har
dock ej hört, att någon dermed funnit sig
mindre belåten, långt mindre sårad. För
öfrigt har jag, så mycket mitt minne kan
254
Den 23 Mars f. ro.
återkalla, ej yttrat något, som kan gifva
anledning till billigt missnöje å Herr Tersniedens
sida, ty jag har till och med icke
yttrat min förundran öfver att han kunde
framställa en sådan motion, som den ifrågavarande.
Herr Tersmeden nämner, det
jag sagt, att ”jag hoppas det högst få af
Armeen skulle dela hans mening.” — Ja!
det har jag verkligen yttrat, och jag upprepar
det ännu en gång; jag har mer än
hopp — jag har fullkomlig säkerhet derom.
Herr Tersmeden har äfven sagt, att
hans motion ej under fredstid skulle hafva
någon menlig inverkan på Armeen. Jag
tror, att man under fredstiden ej bör göra
sådane förslag, som kunna hafva en menlig
verkan under krig, utan att man bör
begagna fredens lugn för att sätta sig uti
ett sådant tillstånd, att man, vid ett fredsbrott,
ej hehöfver på en gång vidtaga brådstörtande
mesurer, hvilka då vanligen komma
för sent. — Herr Tersmeden återför i
minnet, att 17 dagars Regementsmöte är
det enda, hvartill indelta Armeen kan förpligtas.
Jag medgifver, att 17 dagars Regementsmöte
är bestämdt i de fleste Knecktecontracter.
Men jag får äfven påminna,
att Compagniemöten genom dem voro anhefallte,
och förr ägde rum; att desse drabbade
hela Regementet; samt att dessa numera
icke linnas. Således då Compagniemöten
ej mera äro till, måste den brist i
Den 23 Mars f. ra.
255
öfning, som de medförde, väl ersättas genom
andra möten.
Herr Tersmedens calcul tyckes vara
något för hastigt uppgjord, enär den är
byggd egentligast på beräkningen af 60 Riksdalers
vacance-afgift för hvarje nummer,
som till de projecterade möteskostnadernes
bestridande skulle indragas. Enligt insände
officiella uppgifter, och gjorde beräkningar,
som, bland annat, finnas upptagne
i General Björnstjernas tryckta löne-regleringsplan,
kan en sådan afgift ingalunda
högre beräknas per medium, än högst
R:dr B:co; hvadan blifver en följd, att i
stället för T%:del, som Herr Tersmedens project
afser, borde circa ^.:del af Indelta Armeen
hållas vacant, för att förslaget skulle
gå i verkställighet. Följden deraf hlefve,
att vår ordinarie Stam af alla vapen, Indelt
och Värfvadt inbegripet, skulle blifva
knappa 26,000 man, hvarmed påräknades,
att vid förefallande krig borde införlifvas
circa 70,000 Beväringsskyldige, förutom
extra Rotering och Gottlands NationalBeväring,
som tillsammans ej kan upptagas
till mindre än 9 å 10,000; således 3 å 4
Beväringar för hvarje ordinarie Soldat; och
torde blott denna omständighet, förbigående
alla andra vigtiga påtagliga olägenheter,
vara tillfyllestgörande, för att bevisa det
menliga af verkställigheten utaf Herr Tersmedens
framställde önskans uppfyllande,
256
Den 23 Mars f. m.
sorn afser Indelta Arméens förminskning.
Jag har redan haft äran tillförene framställa,
huru vådligt det vore, att minska denna
Stam, i synnerhet så länge tillgångarne
ej medgifva tillräcklig öfning för densamma,
långt mindre för all vår oexercerade
Beväring; och skulle man nu sammanslå
denna stora massa, i det skick den nu är,
finge man se, hvad resultat deraf uppkomme.
Friherre Ridderstolpe , Fredrik: Jag
hegärde ordet, då Herr Tersmeden yttrade,
att i Westmanland 60 R:dr B:co betalas
i roteafgift, och då han tilläde till
sin calcul, att derifrån borde dragas Passevolance-afgiften.
Jag medgifver, att förhållandet
är sådant, 'i afseende på roteafgiften
af 60 R:dr Banco, men jag tror ej, att
Passevolancen bör dragas derifrån, ty afgiften
betalas för friheten att disponera Soldat-Torpet,
då Rotehållaren finner sig hafva
mera gagn af att sätta dit en Torpare.
Friherre Anckarswärd_, Carl Henrik:
Jag hade ej den äran vara närvarande i
Ridderskapets och Adelns plenum, då Passevolance-frågan
sista gången förevar; och
som detta ämne redan så fullständigt blifvit
behandladt, ämnar jag nu ej ingå uti
discussion om sjelfva liufvudfrågan. Men
då jag för 11 år sedan tog mig friheten
väcka en motion af något nära samma syftning,
Den 23 Mars f. m.
207
ning, som Herr Tersmeden, anser jag mig
uppkallad, att lika öppet och i öfverensstämmelse
med min öfvertygelse, tillkännagifva,
att jag nu mera erkänner det hafva
varit ett stort misstag, att hafva väckt
motionen i den syftning, som då skedde,
att nemligen på bekostnad af indelta Arme'ens
numeraire vinna tillgångar för andra
delar af försvarsverket, under bibehållande
af en fortfarande af andra samhällsclasser
odelad tunga för jordbruket.
Af sådan anledning måste jag nu motsätta
mig Herr Tersmedens motion. Jag anser
den tanka, som af Konungens Rådgifvare
blifvit yttrad i denna sak, att, om möjligt
är, afvända från jordbruket och fördela en
tunga, som legat på detsamma, för jordbrukare
innebära en verklig anledning till
tacksamhet, och jag skulle tro mig fela
emot min pligt som representant, och emot
mitt intresse, om jag ej understödde denna
mening framför någon annan. Det vore
oriktigt, att nu minska den stående eller
indelta Arméen, för att få nya ressourcer
till vapenöfningar, ty det skulle i alla
fall blifva en -tunga för jordbrukarne, och
de öfrige delarne af samhället skulle blifva
befriade ifrån en sådan utgift. Det är
på denna grund jag Önskar och anhåller,
att vederbörande Utskott måtte fästa uppmärksamhet
vid denna omständighet, och
oriktigheten deraf, att, enligt motionairens
17 H. 17
a58
Den 23 Mars f. m.
åsigt, bibehålla Passevölancen, såsom ensamt
drabbande jordbruket. Hvad för öfrigt
angår indelta Aromens indragning, är
det ett annat ämne, som nu ej är i fråga.
Jag delar ej fullkomligt Grefve Brahes åsigter,
att det vore omöjligt, och för försvarsverket
så väsendtligt, om en minskning af
Armeen ägde rum, men jag tror, att så
mångå andra omständigheter äro dervid fogade,
att det torde vara för tidigt, alt nu
vidröra detta ämne.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Den motion,
som blifvit af Herr Tersmeden väckt,
angående indragning af Armeen, kan jag ej
biträda af orsak, att det numera ej är problematiskt,
huru Soldaten skall underhållas
vid Möten. Det är endast fråga om
det lämpligaste sättet; antingen det skall
ske genom matsäck, såsom förr varit brukligt,
eller genom penningar i ett för allt,
hvilket genom Passevolanceinrättningcn blifvit
stadgadt. När således efter Knecktecontractet
är bestämdt, alt soldaten skall underhålla
sig sjelf under mötena, och medlen
dertill endast af rotehållaren förskjutas
på lönen, har man tydligt afgjordt, hvarifrån
underhållskostnaden för denna tjenstgöring
skall lagas. Ett annat stadgande
härutinnan behöfves således icke, enär det
gamla ännu ej är upphäfvit. Fördenskull
finner jag icke någon indragning uti Arméen
för sådan orsak böra ske; och som
Den 23 Mars f. m.
a5g
den väckta motionen följakteligen förfelar
sitt åsyftade ändamål, hvilket hvar och en,
som vill tänka i saken, lätt skall finna,
anhåller jag, att densamma helt och hållet
må förfalla.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då jag
på sätt och vis biträdt den motion, som
af Herr Tersmeden blifvit gjord, derigenom
att jag framställt samma tankar i anledning
af Konungens Proposition om Passevolancen,
såsom ett alternatif mot det,
hvilket af Konungens Rådgifvare blifvit
uppgifvit, det nemligen att afgiften borde
erläggas genom Allmän Bevillning; anser
jag mig pliktig, att till besvarande upptaga
några yttranden. Jag har med nöje instämt
deruti, att det rätta onekeligen vöre
utgiftens bestridande genom allmän Bevillning,
och har förenat mig med dem, sorn
önska, att StatsUtskottet ifrån den sidan
måtte betrakta frågan, och sålunda tillstyrka
Rikets Ständer denna utväg att komma
till målet. Men det var endast i den händelse,
att StatsUtskottet ej skulle lemna
denna tillstyrkan, sorn jag trodde det genom
indragning af vissa Nummer blifva möjligt,
att bestrida Arme'ens vapenofniiigar.
Jag trodde, en sådan indragning ganska väl.
stå tillsammans med behofvet för vårt försvar;
hälst jag vet, att ganska många Nummer
redan äro indragne, och jag anhåller,
*7*
Den a3 Mars f. m.
att StatsUtskottet måtte söka upplysning
genom GeneralAdjutanten för Arme'en, huru
många, och till hvad ändamål de äro
indragne. Jag tror att ganska många äro
det för ändamål, som torde kunna anses
främmande för Försvaret, åtminstone på
intet sätt jemförlige med de behof, som
nu äro i fråga. Skulle man anse af nödvändighet,
att den numeraire, som enligt
indelningsverket är upptagen, bör finnas,
så måste i första rummet de vacancer, som
bållås endast för luxbehof, ersättas. Jag
finner deremot, att den indelta Arméen,
såsom utgörande endast en stam, ej behöfver
vara så talrik, som icke mera fullkomligen
öfvad, och att i närvarande skick,
då materiellen fordrar så stora bidrag, det
är en kräfta för Sverige, om man bibehåller
hela indelta Armeen till sin fulla numeraire.
Jag tror lika med Grefve Brahe
det vara Nationens åliggande, att under
fredens lugn bereda sig till kriget, men
man bör derföre icke förspilla sina krafter
på ändamålslösa öfningar, då man ej till—
vägabringar en riktig krigsbildning. Jag
kan ej tro, att det är genom blotta exercice-möten
som man skapar krigare. De
kunna väl vara tjenlige för inöfning af vissa
parad-manoeuvrer, till bildande af militairisk
tenue; men någon verklig krigsöfning
i det hela tror jag ej derigenom beredes.
Jag tror således, att indragning af
några tusende numer, för alt bereda full
-
Den ^3 Mars f. m.
komlig instruetion för en blifvande verklig
stam för conscriptionen, vore ändamålsenligare,
än att bortslösa medel på sådane
exercicer, som större öfningsläger, eller rättare
lustläger, hvilkas nytta, om den än
existerade, bortgår med de karlar, som lemna
linien. Grefve Brahe, Konungens Rådgifvare
i Commandomål, har här förut yttrat,
att få Soldater återstå, som gjort ett
fälttåg, hvarföre det vore nödigt att öka
Armeens exercice för att gifva den ingående
Numerairn samma tjenstfärdighet, som
den utgående. Jag har sagt, att detta öfverstiger
våra krafter. Det vore bättre, att
bibehålla till och med endast en tredjedel
af vår Armée, som vore fullkomligt instruerad,
och icke blott exercerad, än att hafva
26,000 man, hvilka äro lika så väl Recruter,
som det Beväringsmanskap, åt hvilket
de skola utgöra en säker och brukbar
stam, vid ett inträffande fälttåg.
Herr Tersmeden: Grefve Brahe har
trott, att jag funnit mig stött deraf, att
lian kallat mig Lieutenant. Det har jag
för ingen del varit, men det förundrade^
mig att höra Grefve Brahe säga, det han
trodde, att ganska få inom Armeen delade
den åsigt, som en representant yttrade.
Det var, då jag reciterade detta Grefve
Brahes yttrande, som jag i reciten måste
omnämna ordet Lieutenant, men det var
icke för att derigenom yttra något miss
-
Den 23 Mars f. m.
nöje, ty det kunde jag ej äga. Friherre
Anckarswärd önskar, att kostnaderne till
Armeens öfning skola utgå genom Bevillning.
Såsom alternatif till hvad jag föreslagit,
önskar jag detsamma. Friherren anser
sin plikt vara, att, så mycket som
möjligt är, sträfva för att vältra från jordbruket
den tunga, som åligger detsamma.
Men om man skall taga medlen af Bevillningen,
så kan jag ej se, huru man tager
någon tunga från jordbruket, emedan det
i alla fall finge bidraga till Bevillningen.
De öfrige medborgareclasserne fiugo väl
deruti deltaga, men jordbrukets Bevillning
blef alltid ökad, om ock med ganska litet.
Vi hafva i dag här hört yttras, att nästan
alla näringar äro skuldsatte. Om man nu
antager detta, vore det ingen vinst> att få
de öfrige näringsclasserne med in i bestridandet
af Arméens underhåll, enär derigenom
ingen vinst för Rotehållarne bereddes.
Friherre Boije, Ludvig: Utan att öfverträda
gebitet af det egentliga militaireyrket,
inom hvilket jag tror de fleste yttranden
i detta ämne hafva blifvit afgifne,
anser jag ej oriktigt, att en man, talande
för folket, yttrar sig i frågan. Jag är öfvertygad,
att Svenska folket ej önskar minskning
af sin militaira stam, och tror ej att
Svenska folket hyser den inskränkta tanka
om sina krafter, som en värd talare tyckts
hysa; en tanka som, derest nationen ägde
Den 23 Mars f. m.
263
den, hon ändå visserligen ej skulle älska,
att höra öppet framställas inom representationen,
der en misströstan om fäderneslandets
försvar minst synes antaglig.
Herr Tham, T Volrath: Det är ej min
afsigt att yttra mig i frågan om passevolancen,
om Arméens tjenstbarhet eller någon
annan här under discussionen förekommen
dermed gemenskap ägande fråga, utan
endast i afseende på hvad jag förut anfcht
om Herr Tersmedens motion att reducera
en del af Arméen för att få medel till den
öfrigas öfning. Jag utber mig, att få fästa
uppmärksamheten på en localomständighet.
Inom det Län jag bebor, finnas 2475 Nummer
indelte, nemligen i2Öo af Skaraborgs,
8-25 af Westgötlia, 2Öo af "WestgöthaDahls
och i5o af LifRegementet. Om, efter den
beräkning jag bort antagas, en åttondedel
af dem skulle indragas, och, efter hvad jag
med säkerhet känner att nu betalas, skulle
erläggas 56 R:dr, eller med afdrag af Passevolancen
48 R:dr B:co, per nummer, så skulle
summan utgöra omkring i5,ooo R:dr B:co.
Jag önskar blott, att fästa Utskottets uppmärksamhet
uppå, huru denna summa, utan
landets stora tunga och olycka, skall kunna
uttagas, och huruvida de vacante rotarne,
derigenom att de fingo Soldaternes boställen,
erhöllo ersättning, hälst de dessutom
fiugo lemna afskedade soldater samt deras
hustrur och barn, husrum och måhända
a64
Den 23 Mars f. m.
underhåll, så framt de ej skulle blifva tiggare.
Jag tror således, att bifall till ett sådant
förslag, som detta, i ekonomiskt afseende
vore en stor olycka.
Grefve Horn: Jag nödgas å nyo till
besvarande upptaga hvad Herr Tham anfört.
Den stora olyckan, att en stor summa
skulle utgå från en province, ser jag
icke. Herr Tersmeden har förut derom
ganska riktigt yttrat sig. Redan utgår ju
genom Passevolancen denna samma stora
summa, och det är ej nu fråga om, att
mera skall kunna utgå. Dessutom är det
ej gifvit, att dessa medel skola uttagas
contant, ty man kunde ganska väl få erlägga
dem i natural-praestationer, såsom
spannemål och victualie-varor, hvaraf formerades
magaziner, hvilka i alla fall nödvändigt
skola finnas för truppernas öfningar.
Jag tror således, att Herr Thams
anmärkning bör förfalla.
Herr Tham: Jag ber blott, alt få fästa
uppmärksamheten deruppå, huruvida
det är lika lätt för 315 SoldatRotar, att
betala i5ooo R:dr, som för 247^? Jag tror
det vara betydligt lättare för de sednare,
än för de förre.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken fia mställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att till Stats- och EkonomiUtskot
-
Den 23 Mars f. m.
a65
ten remittera Herr Tersmedens ifrågavarande
motion, jemte de af åtskillige Ledamöter
rörande samma ämne nu afgifne yttranden.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 3
dennes under N:o 22 aflåtne, samt den i3
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memorial,
angående auctorisation för BancoStyrelsen,
att kunna föryttra och till Silfver
omsätta det efter 100 R:dr per Skeppund
utpräglade Banken tillhörige gamla Slantmynt,
på sätt redan är medgifvit, i afseende
på gamla KopparPlålar.
Grefve Posse„ Erik: Det af Utskottet
begagnade uttryck: "när tjenligt tillfälle
kan yppas” är, efter min tanka allt för
obestämdt, i egenskap af föreskrift. Jag
tror, att för Kopparens försäljning bör bestämmas
ett minimum, jemförligt till det för
Silfver-inköp bestämda maximum; och således,
att Kopparen icke bör säljas eller bortbyt
as med mindre derföre erhålles 1 28 R:dr i
sedlar eller 48R:dr i Silfver per Sfg St.st:vigt.
I annat fall skulle förlust kunna uppstå, enär
Silfver får uppköpas till 128 sk:s Cours.
Med utbyte eller försäljning kan gerna
dröjas, intill det nu uppgifna pris kan erhållas,
ty Kopparskiljemyntet, å 100 R:dr
per S®, kommer troligen alltid att utgöra
fidi valuta. Jag får dessutom tillägga, att
enär Koppar-skiljemynt, efter min tanka,
2 66
Den 23 Mars f. m.
aldrig bör vara annat än representatift, och
således icke komma i fråga att utgöra en
handelsvara, ej eller att ådraga Banken någon
kostnad, torde det vara skäl, att taga
i öfvervägande om icke det ifrågavarande
Kopparmyntet borde omstämplas till dubbel
valeur. Det har handt, att Koppar blifvit
betald öfver i/^o R:dr B:co, och då är
nuvarande myntfot eller i66f icke tillräckelig,
alt betacka kostnaderne.
Herr von Hartmansdorffs August: Grefve
Posse har först yttrat en farhåga, att
slantmyntet skulle af BancoFullmäktige kunna
säljas för bättre köp, än vederborde,
om ej ett minimi-pris derå af Ständerna
utsattes. Men Utskottet har ej hyst eller
kunnat hysa någon sådan farhåga, enär Ridderskapet
och Adeln vid hvarje Riksdag efter
eget förtroende väljer sina BancoFullmäktige,
till utförande efter eget omdöme
af vida kinkigare befattningar, än försäljningen
af det öfverflödiga slanlmyntet till
gångbare priser. Dessutom då man vet, att
Kopparen är underkastad särdeles betydliga
omvexlingar i försäljningspris; så hade
det varit svårt att på förhand utsätta ett
sådant för Fullmägtige. Jag tror således,
att något afseende ej torde böra göras 5
denna anmärkning. Den andra anmärkningen
var, att det gamla slantmjmtet borde
ompräglas, i fall värdet af det mindre såsom
2- och i-styfrar motsvarade halten af det
Den 23 Mars f. m.
267
6lantmynt, som för närvarande utmyntas
efter ringare myntfot, men roed högre benämning.
Denna omständighet har redan
varit tagen i öfvervägande; och om en dylik
åtgärd hade, med någon fördel, varit
verkställbar, skulle hon ock hafva blifvit
föreslagen.
Jag anhåller följagteligen om bifall på
Utskottets Memorial.
Grefve Posse: Jag har icke misströstat
om Fullmägtiges nit, tvärtom hyser jag till
dem fullt förtroende; men jag är öfvertygad ,
att de sjelfve önska mera bestämda föreskrifter,
när de skola utföra dem gifne uppdrag,
och jag önskade derföre mera bestämdhet i
uttrycken, så väl nu, som vid uppgörandet
af Instructionen för BancoStyrelsen.
Jag fruktar, att Herr von Hartmansdorff
ej rätt fattat min tanka; jag har ansett
nu varande myntfot för kopparskiljemyntet
så till vida för låg, att det möjeligen
kan hända, att kopparen betalas med
i/[0 R:dr, och i sådant fall skulle utmyntningen
medföra förlust för Banken; derföre
om myntfoten bestämdes till 200 R:dr per
Skepp:d St. st:vigt, kunde det gamla skiljemyntet
begagnas, deräst stämpeler derå finge
fördubblad valeur, och derigenom skulle
Banken vinna betydligt på hvart Skeppund.
Herr Hjerta, Gustaf: Det är visserligen
fördelaktigt för BancoFullmägtige, om
268
Den 23 Mars f. ra.
Rikets Ständer utsätta ett bestämt pris,
emedan bestämda föreskrifter alltid äro välkomna.
Men jag skulle dock för min del
tro, att det i närvarande ögonblick ej är
vig t i gt, och att det icke innebär någon fördel,
att fastställa ett bestämt pris. Man
kan omöjligen på förband förutse kopparpriserna;
de bero till det mesta af Ryska
productionen, af krig m. m. Det kunde
likaväl hända, att kopparpriset föll, som
att det steg. Det vore orätt, att hindra
försäljningen, äfven om det såldes för 128
R:dr. Jag afstyrker således Grefve Posses
förslag. Jag vill äfven anmärka, att det ej
är af synnerligt inflytande, om detta pris
blir några R:dr mer eller mindre. Slantmyntet
står nu och upptager onödigtvis
hvalf och källare, som till annat behof voro
nödvändige; och kanske förlusten af dessas
begagnande är större, än några R:dr,
sorn man kunde vinna genom en längre
uppskjuten försäljning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BancoUtskottels
Memorial gjorde anmärkningar böra
föranleda lill återreraiss deraf.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Memorial; hvilken
proposition med Ja besvarades.
Den 23 Mars f. m.
269
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 3 dennes under N:o a3 aflåtne,
samt den i3 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial; angående nödvändigheten
att Banken måtte från Avestad förses
med behöfligt Koppar-skiljemynt för
vexlingens oafbrutna underhållande.
Herr af BillberghJohan Petter: Jag
anhåller få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derå, att då under senaste
plenum discussion förevar i anledning af
Lag- och EkonomiUtskottens utlåtande, angående
Herr von Hartmansdorffs motion
om ändring uti Kongl. 'Brefvet den 20 October
1824, sorn i vissa delar förändrar
2 §. uti Kongl. KammarRåttens Instruclion,
fann Herr Hjerta sig befogad att derifrån
hämta anledning till anmärkning emot elt
GeneralTullStyrelsens Circulaire af den 2.4
Augusti 1825, angående särskild behandling
af mål rörande ouppsåtelige Öfverträdelser
af Tullförfattningarna, och då jug
derå lemnade det svar, att detta Circulaire
grundade sig på ett Konungens nådiga Bref,
och att jag förmodade antalet af så beskaffade
anmälanden, hvartill ofvanberörde Circulaire
föranledt, icke öfverstiga 10 stycken,
hvilka alla voro af mindre betydenhet
i afseende på föremålens vigt, behagade
Herr Hjerta förklara, att han icke kände,
att Circulairet grundade sig på ett Ko
-
270
Den 23 Mars f. m.
nungabref, och att lian trodde dylika anmälanden
hafva varit manga och angått vigligare
saker.
Ehuru jag är fullkomligen öfvertygad,
att detta Herr Hjertås yttrande icke härledde
sig ifrån misstroende till min uppgift,
utan att han dertill hämtat anledning
ifrån någon Autoritets eller enskild Persons
förut gjorde berättelse om förhållandet, likväl
och för att utreda det rätta af säkert
har jag förskaffat mig officiela handlingar,
som vitsorda, att det Konungabref af den
23 Julii 1825, som föranledt oftaberÖrde
Circulaire, uti samma Circulaire finnes åberopadt,
och att anmälandernas antal rör ande
ouppsåteliga öfverträdelser af Tullförfattningarna
allt sedan den tiden uppgått
till 12 stycken, hvilkas betydenhet Ridderskapet
och Adeln kan bedömma, då jag utbeder
mig, att få uppläsa följande:
Med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref af den 28 Julii 1825, angående
serskild behandling af mål rörande ouppsåtliga
öfverträdelser af TullFörfattningarne,
hafva från Kongl. GeneralTullStyrelsen
under nedanstående dagar, underdåniga
anmälanden blifvit gjorda:
i8a5, Sept. 3j angående 34 alnar Morenos,
hvilka, från ett Fruntimmer, som dem,
till öfverdrag å Sopha och Stolar, inköpt
i en öppen bod uti Carlshamn,
Den 23 Mars f. m.
271
vid Sandhamns TullKammare blifvit
anhållne.
1825, Sept. 14j angående befunnen öfvervigt
å ett från Åbo hitfördt parti smör,
hvarvid upplyst blifvit, att skillnaden
emellan det till förtullning angifne beloppet
af 438 L:f§ och det sedermera
befunna af 1438 L:@, härledts af en
miss-skrifning i märkrullan.
S. år Octob. 1 _, angående ett till Calmar
på smärre kärl inkommit, till förtullning
behörigen angifvit, parti Franskt
Vin om 60 kannor.
S. år Octob. /2, angående en Skeppares bitpasserande
från Skellefteå, utan Pass,
härrörande deraf att han af en stark
storm blifvit i öppna sjön utvräkt, innan
Passet hunnit uttagas.
S. år Octob. 22 j angående en Säck innehållande
210 R? CalFe, inkommen till Calmar
och behörigen till förtullning angifven.
1827, Maji 12j angående vid Dalarö TullKammare
på ett Americanskt Fartyg
anhållne, för Skepparens och dess hustrus
eget behof medförde, åtskillige
effecter, hvilka han, såsom första gången
ankommen i Svensk hamn, förgätit
att å märkrullan till reexport upptaga.
272 Den 23 Mars f. m.
1827, Maji 26j angående ar Fastager, hvartdera
innehållande endast 26 kannor
Spanskt Vin, sorn till Götheborg inkommit
genom afsändarens, på utrikes
ort, okunnighet om förbudet mot införsel
häraf på mindre kärl.
S. år Julii 21 j, angående 18 st. Nankin, som
i tvänne Paqueter från Köpenhamn till
"Wisby, utan reqvisition, inkommit, genom
afsändarens okunnighet om här
gällande förbud mot detina varas införsel
annorlunda än från Ostindien.
1828, Maji 24j angående från Marseille till
Stockholm inkomne 20 kärl med Vin
innehållande blott omkring kannor
livartdera, hvarom anmälan skett före
Skepparens ankomst.
S. år, Junii 11 s angående 376 få? Caffe, som
från Lubeck till Calmar, mot emottagarens
ordres, inkommit, emballerade
i trenne säckar.
S. år, Sept. 24j angående tvänne Fastager
Caffe, som från Lubeck till Carlskrona,
likaledes emot Reqvirentens ordres,
inkommit, ulan att innehålla det i 20 §.
Taxae-underrättelserna bestämda qvantum
af 200 ©.
S. år, Decemb. 10j angående från Köpenhamn
utan reqvisition hitsände 24 Fa
sta
-
1
Den 23 Mars f. m.
stager Caffe, innehållande livartdera
omkring 180
Stockholm af Kongl. GeneralTullStyrelsens
ActuarieContor den 21 Mars 1829.
L. A.
J. J. Adolfson.
Jag förmodar, att Herr Hjerta häraf
anser sig lika mj^cket öfvertygad, som jag
anser mig tillfredsställd, att hafva ådagalagt
rigtigheten af min uppgift.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Alar skalken gjord proposition,
blef Herr af Billberghs anförande,
innefattande svar å Herr Hjertås, Gustaf,
den 19 sistlidne Mars e. m. afgifne yttrande,
i anledning af Lag- och EkonomiUtskottens
under N:o 5 meddeldte, och samma
dag återremitterade, Utlåtande öfver vackt
fråga om KammarRättens rättighet, att i
vissa fall fullfölja gjorde anmärkningar, äfven
till bemälte Utskott förvisadt.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 2 eftermiddagen.
In fidem Piotocolli,
O. J. Lagerheim.
18
274
Den 23 Mars e. m.
Måndagen den 20 Mars 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den 3
dennes under N:o afgifne, och den i3
derpåföljde e. m. på hordet Iagde, Betänkande,
angående ett i 1827 års RevisionsBerättelse
omnämdt Förslag till förändring
med Anmaningarne vid BancoDisconten och
ProvinceLåneContoiren.
Friherre Boijes Ludvig: Detta ämne
är icke aldeles så obetydligt, som det kanske
i början för mången synes. Jag befarar,
att om Utskottets Betänkande hi fa II es,
skall det ej dröja länge, innan håde DiscontVerket
och dess Gäldenärer få erfara
olägenheter deraf. Det är nu en sådan
vana för de sednare alt blifva anmanade
om betalningen, att jag fruktar allmän oreda
uppkomma, om den gamla ordningen i
detta fall förändras. Jag förenar mig derföre
i Herr Hammarhjelms vid Betänkandet
bilagde reservation deremot, och anhåller
vördsamt om Proposition till återremiss.
Herr von Hartmansdorff, August: DiscontVerket
och dess Tjenstemän hafva haft
den erfarenhet i afseende på de hittills
brukliga anmaningsbrefven, att de vållat
mycket besvär och ej ringa kostnad, utan
all medföra ordentligare betalning af lå
-
Den 23 Mars e. m.
nen. En ordentlig låntagare behöfver ej
anmanas; han vet ändå tiden för sitt låns
omsättning eller inbetalning. Den åter, som
icke är ordentlig, bringas ej till ordentligare
liqvid genom blotta anmaningsbref.
Sådane oaktadt uppskjutas omsättningarne
till yttersta tiden, och somliga göra dem
med flit i så små poster, att de till och
med sökt utdraga liqviden af ett lån 7 å
8 år. De fråga ej efter anmaningsbrefven,
utan låta dem ofta qvarligga oöpnade å
PostContoren. Jag tror derföre Betänkandet
ganska väl kunna bifallas.
Friherre Boije: Jag kan ej antaga det
anförda skäl för anmaningsbrefvens upphörande,
att de för DiscontVerket medföra
kostnader. Disconten drager ränta af Capitaler,
hvarföre den sjelf ej betalar någon;
och Verket har sålunda en högst betydlig
vinst, så att billigt är, att det får vidkännas
äfven någon kostnad och utgift för
de låntagandes likasom Verkets eget bästa.
Hvad betyder väl besparing af 4ooo R:dr
genom den föreslagna ändringen med anmaningsbrefven,
mot de olägenheter detta
skulle föranleda i afseende på lånens omsättning
och betalning. Om oordningarne
dervid nu äro stora, så skola de blifva ännu
större efteråt. Allmogen till exempel
är vand vid att erhålla sådane anmaningar,
och uleblifvande deraf skall medföra svåra
18*
276
Den 23 Mars e. ra.
följder å ömse sidor. Jag kan följaktligen
ej frånträda min anhållan om återremiss af
detta Betänkande.
Herr Nordenanckar} Gustaf: Olyckligtvis
har en betydlig del af Calmar Läns
Allmoge Discont-lån, väl icke slöra, men
i anseende till mängden icke obetydliga.
Desse Låntagare äro vande, att få genom
anmaningsbref underrättelse, ett par månader
förut, när deras Lån förfalla; och då
följa betalningsremisserne ordentligt. Samma
ändamål vinnes ej genom Utskottets
ifrågavarande förslag; utan jag är tvertom.
öfvertygad, att om det bifalles och anmaningar
icke såsom vanligt meddelas Gäldenären,
skall liqviden på förfallotiderne uteblifva,
och Lagsökningarne, mångdubblas.
Jag förenar mig derföre med Friherre Boije
i begäran, att detta Betänkande må återremitteras.
Friherre Boije: Jag ber alt, till de
skäl jag förut anfört, få framställa ett exempel.
Om man i ett Sterbhus ej känner,
att det häftar för Disconllån, så får man
veta det genom ett ankommande anmaningsbref,
och erlägger ordentligt betalningen,
sorn i annat fall skulle uteblifva. Om oordentlighet
häri ägde rum och öfverränta
följaktligen måste betalas, livad skulle man
tillskrifva orsaken lill dessa olägenheter,
om icke bristen på anmaningsbref.
Den 23 Mars e. m. 277
Herr von Hartmansdorff: Då man omtalar,
burn mycket Banken vinner på DiscontVerket,
bör man äfven anföra, huru
mycket Banken gifver till Staten, kanske
skall man då finna, att Banken är den EgendomsEgare,
som minst af alla i Riket får
behålla sin egendom och njuta vinsten deraf.
Jag kan för öfrigt ej inse, att de betalningspåminnelser,
som meddelas Gäldenärerne
a:ne månader före förfallotideu,
skola vara kraftigare, än om, såsom Utskottet
föreslagit, anmaningarne gifvas sex
månader förut. Ingen har så korrt minne,
att han ej kan minnas sin skuld fyra eller
sex månader, så väl som 2:ne, så framt
lian ej vill förgäta henne alldeles. Det är
dessutom tid, alt ställa creditväsendet på
den fot, att det ej fordras, att Borgenären
skall påminna Gäldenären om betalning,
utan Gäldenären* sjelfmant erlägga den på
utfäst tid, eller plikta för sin uragtlåtenhet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef BancoUtskottets ofvanberörde
Betänkande, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Föredrogos å nyo och bi föllos BancoUtskottets
den 3 dennes afgifne, samt den
i3 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memorial
och Utlåtande:
278
Den 23 Mars e. m.
N:o 25. I anledning af 1827 års RevisionsBerättelse,
rörande någre bestämmanden
i fråga om Guld och Silfver, som från
Banken, eller för dess räkning, å Kongl.
Myntet emottages.
N:o 26. I anledning af 1827 års Re
visionsBerättelse
om vidtagande af sådan
Författning, att Banken måtte kostnads-och
portofritt erhålla det Silfver, som uti Rän
terierne
deponeras i afbetalning för Fastighetslån.
Vid förnyad föredragning af Friherre
Boijes, Ludvig, den g dennes f. m. på bordet
lagde Motion, angående dispositionen
af de till Strömrensningar anslagne medel,
blef berörde Motion, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, till Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
remitterad.
Företogs till pröfning Riddai busUtskottets
den 10 sistlidne Februarii afgifne, och
den 5 dennes e m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af väckt Motion om upphäfvande
af Ridderskapets och Adelns beslut
angående anslående å Adeliga CadettScholaeFonden
af 2:ne Stipendier åt deAdelsmän,
hvilka ägna sig åt Näringarne.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland:
De ifrågavarande Stipendierne blefvoafRid
-
Dc n 2 3 Mars e. m.
derskapet och Adeln vid förra Riksdagen
anslagne, med anledning af min motion,
som då hade den lyckan att vinna Ridderskapets
och Adelns bifall. Jag kan således
ej annat än önska desse Stipendiers fortfarande.
Skälen för desamma äro för öfrigt
så väl och fullständigt utvecklade i Friherre
"Wredes reservation mot Utskottets Memorial,
att jag ej har något att dervid tillägga.
Jag får blott erindra, att som penningar
hittills ej funnits för att sätta Ridderskapets
och Adelns förra beslut i verkställighet,
har man ännu icke kunnat vinna
någon erfarenhet, om dessa Stipendier
medföra nytta eller icke. Om man nu skulle
förändra det vid förra Riksdagen fattade
beslut, endast på grund af en ny ide'e,
stridande mot den ide^, hvilken då antogs
såsom grund för beslutet, tyckes det ej vara
den consequens i handlingssätt, som bör
vinnas. Jag anhåller derföre, att Stipendierne
må äga bestånd åtminstone till nästa
Riksdag, då man kanske haft tillfälle
att erfara deras nytta eller skadlighet.
Friherre Boije, Ludvig: Det beslut
Ridderskapet och Adeln vid sista Riksdag
fattade, hvarigenom 2 Stipendier stadgades
af 160 R:dr hvardera, för 2 Adeliga Ynglingar,
som ville ingå i Näringsyrkeua, har
efter min tanka ägt samma brister, som åtfölja
nya theorier i allmänhet, att nemligen
för litet afse verkställighetens följder. Må
-
28o Den 23 Mars e, m.
hända har man äfven för litet eftersinnat
det allmänna tänkesättet, och derigenom
kommit att hoppa 100 år framom det tänkesätt,
som nu är rådande. Må det tillåtas
mig att med exempel upplysa min sats.
Fåfängt väntar man, att en Adelig Yngling,
född i den fattiga krets, att han icke finner
annan utväg till bergning, än att ingå
i Handtverkerierne, skulle, sedan han kommit
i Technologiska Skolan, eller Bergsskolan
i Fahlun, sedan han länge lefvat
med kamrater, och, om jag så får uttrycka
mig, redan formerat sina begrepp, att
lika med kamraterna, komma fram i verlden
— fåfängt väntar man, säger jag, att en
sådan Yngling skulle öfvergå till ett Handtverk.
Vill man åter biträda den, hvars
torftiga omständigheter tvinga honom, att,
såsom lärgosse, arbeta hos en Mästare, möter
strax den reflexionen, alt iGoR:drB:co,
långt ifrån att tillskynda honom någon fördel,
skola göra hans skada. Ty i en så
låg ställning, skall 1G0 R:drs inkomst, några
år, förderfva hans begrepp, hans vanor
och hans behof. Då understödet upphör,
skall bristen blifva så mycket känbarare
och göra honom ganska olycklig. På
detta skäl, alt verkställigheten icke motsvarar
ändamålet, och på de flere grunder
Utskottets Memorial innehåller, tillstyrker
jag bifall till detsamma.
Herr Rosenbladj Bernhard: För min
del kan jag ej instämma med Utskottet
Den s3 Mars e. m. 281
eller den siste värde talaren. Jag tror,
alt Ridderskapets och Adelns beslut vid förra
Riksdagen var för väl motiveradt för att
öfverändakastas, innan något försök i afseende
å dess nytta ens blifvit gjordt. Jag
tror icke, alt beslutet haft riktning endast
till Handtverkerierne, ty näringarne innefatta
äfveu andra grenar. Men äfven der,
hvarest Handtverket öfvergår till någon art
af konst, tror jag att det skall finnas af
nytta. Såsom motsats till den målning den
siste talaren efter sin rika fantasi uppdragit,
anhåller jag att få framställa en tafla,
för hvilken en verklig händelse ligger till
grund. En ung Svensk Officer, distinguerad
som Ryttmästare eller Subaltern vid ett CavalleriRegemente
och ganska bildad man,
lemnade tjensten, och velande ej öka massan
af tjenstsökande f. d. Militär er, inträdde han
i sin fars näring såsom färgare, samt gick
ut såsom färgaregesäll, för atti främmande
länder inhämta kännedom om detta yrke
och dess framsteg. Till följd af den bildning
han hade, återkom han med ökade
kunskaper för sitt yrke, och blef en skicklig
färgare, en verksam och nyttig medborgare
samt en bildad menniska. Den man,
om hvilken jag talat, var väl icke Adelsman,
det är sannt, men jag inser icke, att detta
gör någon skilnad i saken, framställd såsom
exempel. För öfrigt är det icke egentligen
för sådane näringsidkare, som Slipeiulierne
äro ämnade. Man känner huru
282 Den 23 Mars e. m.
långt vi stå efter andra Nationer i fabriksvågarne.
Deras velenskaplighet, om jag så
får kalla det, har i andra länder gjort oändligt
större framsteg, än hos oss. Jag tror
således det icke vara otjenligt, att anslag
äfven finnas tili uppmuntran af en vetenskaplig
bildning för näringarne, och icke
blott för dem, som beträda Tjenstemannabanan,
eller de egentliga lärda yrkena. Jag
tror det vara så mycket rigtigare, att bibehålla
denna princip, som man hört klagas
öfver vår Adels talrikhet; en klagan,
hvilken måste försvinna i samma nion, sorn
utvägarne lättas för Adeln, att ingå i andra
Stånd. Då dessutom intet exempel ännu
talar emot det förra beslutets nytta för den
vetenskapliga bildning som bör önskas äfven
hos dem, hvilka ingå i näringsyrkena,
förenar jag 111ig med Herr Franc Sparre i
begäran om afslag å Utskottets Memorial.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag har svårt att föreställa mig, att blotta
slumpen åstadkommit det beslut Ridderskapet
och Adeln vid sista Riksdagen fattade;
och jag har lika svårt att föreställa
mig, det följden af denna slump nu skulle
visa sig, genom att lika slumpvis upphäfva
den vackra hyllning Ridderskapet och Adeln
lemnat åt tidens kraf, medelst framställning
af en princip, som utgick från Ståndets
åsigt om näringarne i allmänhet. Jag anser
onödigt att upptaga tiden med en vi
-
Den a3 Mars e. m. 283
dare utveckling afämnet, då Friherre Wredes
reservation så fullständigt utredt detsamma,
och i sammanhang med hvad Herr
Rosenblad anfört, innefatta så fullkomliga
skäl till afslag på Memorialet, att jag blott
förenar mig med dessa Herrar.
Herr von Vegesach, Ernst: Jag tror
visserligen äfven att det kunde vara förmånligt,
om Adelsmän uppmuntrades att
ingå i borgerliga yrken, men jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten derpå, huruvida
de ifrågavarande Stipendierne kunna
motsvara ett sådant ändamål, då afsigten
förmodligen icke är, att de endast skola
utdelas åt ynglingar för att ingå uti de
egenteliga Handtverkerierne, utan snarare
uti andra näringar såsom till exempel Bryggeri-
eller Garfveri-rörelser och dylika, dervid
förmögenhet erfordras till förlag. Jag
hemställer, huruvida 160 R:dr i sådant afseende
på något sätt kunna anses tillräcklige.
Hvad åter beträffar den af Herr Rosenblad
omnämde skicklige Ryttmästaren,
som blifvit en skicklig Färgare, skulle man
lätt kunna förmoda honom vara skickligare
till det senare än det förra yrket, ty i annat
fall hade han troligen icke valt ett sådant
ombyte af yrke.
Herr Bråkenhjelm Pehr Reinhold: Det
synes kanske förmätet, alt här höja min
röst för eller emot en sak, som redan blif
-
284 Den 23 Mars e. m.
vit behandlad af så gällande talare. Jag utbeder
mig dock alt få anföra några ord.—.
Flera skäl hafva här blifvit framställde emot
Utskottets Memorial. Motståndarnes hufvudsakliga
skäl synas mig vända sig omkring
den obestridliga sanning, att, om en
fördom finnes, som hindrar Adelns söner
att ingå i Näringsyrken, vore det väl, om
den motarbetades, till och med utrotades.
Antaget således, att en sådan fördom finues!
Meningen lärer då väl icke vara, att
använda Stipendierne såsom en motverkan
mot fördomen, omedelbarligen på det subject,
som dermed är behäftad; ty med 160
R:dr lärer fördomen icke låta bortköpa sig.
Jag skulle tvärtom tro, att det skulle lända
så väl mannen sorn näringen till föga båtnad,
att dit inlocka en så enfaldig, om äfven Adelsman.
Snarare skulle fördomen hos honom
blifva bestyrkt derigenom, att han funne
känslan af sin inbillade uppoffring rättfärdigad
genom det derföre utfästade penningepris.
Meningen måtte således vara, att
för den fördomsfrie Adelige ynglingen bereda
tillfälle, att förvärfva på samma gång
en theoretisk och practisk underbyggnad,
som, då den uteslutande tillhörde några få
näringsidkare, skulle medföra fördelar, hvilka
komma att göra den Adeliga näringsidkaren
oberoende och ansedd, samt lockade
till efterföljd, hvarigenom en allmännare
välmåga inom AdelsStåndet kunde ernås.
Iiär förmodar jag mig hafva träffat
Derr 23 Mars e. m.
285
motståndarnes hufvudskål. Jag skall åtminstone
försöka en och annan vederläggning
dera f.
Till en början får jag yttra den oförgripliga
tanka, att det vore visserligen ingen
nöd, om verlden kunde omskapas med
sådane beräkningar. Men undersökom något
närmare huru verkställigheten skall komma
att se ut. En med utmärkta anlag utrustad
Adelig yngling blir genom ett af
dessa Stipendier försatt i tillfälle, att under
förvärfvandet af practisk konstfärdighet,
äfven inhämta en theoretisk underbyggnad,
hvilka båda sammanlagde göra
honom öfverlägsen alla sina medtäflare.
Vill man tro, att han derföre är närmare
målet, så länge han saknar förlag till egen
närings bedrifvande? Man invänder väl, att
der den personliga skickligheten finnes, der
infinner sig nog Capitalisten för att förlägga
densamma. Men härvid bör erindras,
alt Capitalisten ej underlåter förbehålla sig
så stor vinst af sitt Capital, att den andre
får åtnöja sig endast med en torftig utkomst,
och kanske förvandlas till den förres
förvaltare. Ett sådant offer åt tidens
orättvisa vill väl Ridderskapet och Adeln
icke bereda. Detta skulle dock ofelbart ske;
ty iGo R:dr kan väl vara en ansenlig summa
nog för RiddarhusCassan, isynnerhet
för närvarande, men de äro att betrakta
som sandkorn i hafvet, i fråga om förlag
9,86
Den 23 Mars e. m.
till en närings bedrifvande. Exempel pä
sådane offer saknas ej heller. Vi se dagligen
den talangfulla förtjensten gå nästan
som tjenstehjon hos Capitalisten. Och äfven
der skickligheten och förmögenheten
äro förenade hos samma person, har man
så ofta sett dem duka under, att man synes
ej utan skäl börja betvifla den så kallade
vetenskaplige näringsidkarens fortfarande
bestånd, och i stället antaga, att hans
credit är i omvändt förhållande mot opinionen
om hans theoretiska underbyggnad.
Orsaken? Hvarken vill eller kan jag söka
den i någon nedsättning af den vetenskapliga
underbyggnadens värde, den må finnas
hos hvem som helst. Man kan ej neka
att dessa nya experimenter, nya methoder
och arbetssätt medföra beständigt nya
upptäckter och fullkomna konsten. Men de
ruinera anställaren deraf. Först sedan denne
fallit, uppstår en annan vanlig näringsidkare,
som tillegnar sig de gjorde upptäckterne
och mångdubblar dermed sitt Capital
utan annan skicklighet, än den han
genom practisk handläggning vid yrket sig
förvärfvat. Detta är det vanliga förhållan det
och undantagen äro sällsynte. Dessutom då
fullkomligare fabricater nödvändigt blifva
dyrare än mindre fullkomliga, måste ock deras
förädling inskränka sig inom degränsor,
sorn föreskrifvas af Nationens förmåga utaf lux
och vällefnad. Ett factum är, att den skickligaste
stålarbetare Sverige äger hor i en
Den 23 Mars e. m.
287
liten trädkoja på Norrmalm, och förvärfvar
en knapp utkomst genom förfärdigande
af Hyfveljern åt en och annan bland Stockholms
snickare, under det ett bolag af bönder
på Skånska gränsen samlar rikedomar
på sina dåliga knifvar och saxar, som
de afyttra till Skånska slättboen. Det är
ej den personliga konstskickligheten och
theoretiska underbyggnaden, utan conjuncturen,
som gör näringarnes förkofran. Vill
man ändra detta, vill man göra talangen
gällande, så börjar man i orätt ända, om
man ökar mängden af förtjenstfulla men
fattige näringsidkare. Låt deremot folkets
välmåga i naturlig ordning tilltaga, låt förmågan
af en förfinad och förskönad lux äfven
hos oss göra sådane näringar lönande,
som grundlägga den enskildta förmögenheten
i andra länder, och den fördom man
nu förgäfves vill bekriga skall försvinna
som en tom skugga, för den redbara utsigten
att genom egen flit och omtanka
blifva en nyttig och hedrad medlem af
Samhället. Man har äfven anfört trängseln
på Embetsmannabanan såsom skäl för sin
sats, och man har sagt, att det skulle vara
nyttigare för Samhället och Adeln sjelf,
om för Adelsmannen bereddes utväg att
blifva en oberoende och ansedd näringsidkare,
i stället för en torftig, må hända
oskicklig och öfverflödig Embetsman. Denna
klagan är så gammal, och omöjligheten
att afhjelpa den är efter min tanka så på
-
288 Den a3 Mars e. m.
‘ taglig, att man endast häraf borde blifvit
väckt till eftersinnande, huru grundad den
är. I despotiska Stater lärer den vara sällsynt,
och det är naturligt, att der den
magtägande säger: der skall du stå, och
lian står der; der kan ingen trängsel uppkomma.
Och om någonsin, såsom förhållandet
lärer vara i China, massan någon
gång ökar sig till den grad, att utrymmet
brister, så har Naturen föresett, botemedlen.
Hon sänder en missväxt eller ett vattuflöde,
som bortsopar några millioner menniskor;
och dermed är den saken hjelpt. I
fria Stater är trängseln en följd af rörelse,
och rörelsen ett tecken till menskligt lif
och frihet. Det måste vara hvars och ens
ensak, att beträda hvilken bana han finnér
för sig säkrast till vinnande af sin bergning;
och det skulle vara i högsta grad
grymt och omenskligt, att utestänga någon
medborgare, eho det vara må, från att ingå
i hvad yrke lian någonsin önskar, derigenom,
att man genom i förväg lagda hinder
eller lockelser sökte afleda honom från
den dertill erforderliga bildning. Man bör
för hvar och en hålla alla möjliga utvägar
öppna. Derigenom lemnäs rum för en fri
och öppen täflan, och derigenom, endast
derigenom, kommer sluteligen hvar och en
på den plats, dit naturen honom ämnat,
och der han således för sig och menskligheten
kan uträtta det högsta möjliga goda.
Ju
Den a3 Mars e. lil* 289
Ju vigtigare Statens tjenster äro, än alla
andra yrken, ju angelägnare böra vi vara,
att fritt låta dit inströmma all den kraft
och helsa, hvaraf Nationen är mägtig. Men
detta sker ej derigenom att man säger * Der
ser du Statens tjenst för dig öppen* Du kan
möjligen i en framtid der vinna din ära
och din bergning, men här får du i6oR:dr,
för det du ej beträder tjenstemannabanan.
Det sker endast genom att hvarjom och
enom lemnäs sin frihet. Derigenom kan
ingert verkelig olägenhet uppkomma, lika
litet som en fri handel någonsin kan med*
föra hvad man hittills kallat handelsbalance*
Jag ville väl veta, hvad skillnad det är
emellan påståendet, att ett land kail öfverhopus
af flere utländska fabricater, äil det
förmår betala, och den satsen, att ett iand
kan öfverhopas af en större massa bildade
menniskor, än det förmår föda* Begreppet
om Handelsbalance och begreppet om det
ofta öfverklagade missförhållandet imellan
antalet af närande och tärande medlemmar
i Staten, äro så nära beslägtade och förrå*
da en sådan likhet, i princip och ursprung,
att då man öfverenskommit att det förra
tillhör endast den välmenande enfalldeu
eller den egoistiska skråandan, kart man ej
förnuftigtvis domina mildare öfver det andra;
så mycket mindre, som det vore en
barbarisk hårdhet och omensklighet, att
icke unna åt andra samma moraliska för*
17 H, ig
De n 23 Mars e. m.
ädling-, som man tror sig sjelf ega. Man
har äfven sagt, att Näringarne skulle vinna
i anseende, om Ridderskapet och Adeln
offentligen decreterade sitt ogillande af den
fördom, som ligger i vägen för deras söners
inträdande i näringsyrkena. Jag skulle
tro, att om vederbörande här hade tillfälle
att yttra sig, skulle de snarare undanbedja
sig en åtgärd, hvarigenom vi ville
förklara dem för menniskor, så väl som
oss sjelfve. Jag respecterar den redbare
medborgaren för mycket, för att anse mig
behöfva uppehålla mig vid detta argument;
och jag vill icke eller längre uppehålla
Ridderskapet och Adeln med detta ämne.
Blott ett får jag ännu tillägga. Man har
med mera framgång, än de öfrige skälen
rönt, anfört, att genom bildade Adeliga
Ynglingars inträde i Näringsyrkena, skulle
deras hyfsning och upplysning meddela sig
åt de lägre klasserne i Samhället och verka
välgörande på dem. Delta låter vackert
och skulle vara svårt att vederlägga, om
någonsin menniskovännen kunde förlika sig
med den tanka, att den stora massan verkeligen
vore dömd till ett lägre menskligt
värde, än den lilla så kallade civiliserade
minoriteten, Jag tror, att kronan af den
humanistiska bildningen består uti en klar
insigt och innerlig öfvertygelse"' om den
sanning, att den höjd, på hvilken man vill
känna sig öfver massan af menniskor upplyftad,
alt denna höjd är inbillad; att man
Den 23 Mars e. m.
från denna inbillade höjd snarare nedstiger,
för att lära känna, akta och älska dem,
som sjelfve blott ej veta, huru nyttiga, huru
dygdiga, huru ädla de äro; helldre än
att ädelmodigt vilja göra dem delaklige af
sin inbillade herrlighet; besannande sålunda
Filosofens ord: Jag vet åtminstone, att
jag intet vet. Jag tror, att menniskan icke
läser utan lefver sig till sitt sanna värde,
och detta låter sig göra lika väl i Kojan,
som i Palatset.
Då jag icke funnit något enda gällande
skäl åberopadt emot Utskottets Memorial,
och de skäl Utskottet anfört, icke
blifvit vederlagde, tillstyrker jag bifall å
berörde Memorial.
Herr af Ekenstam, Israel: I anseende
till tjenstegöromål frånvarande, då denna
fråga af Utskottet behandlades, har jag
ej förr än nu haft tillfälle att förena mig
med de UtskottsLedamöter, som reserverat
sig emot ifrågavarande Memorial. Jag anser
mig derjemte saken skyldig att tillkännagifva,
det Utskottets nu framställda tanka
endast delades af 6 Ledamöter, och att
de andra 6 voro af aldeles motsatt mening,
ehuru icke alla voro tillstädes vid beslutets
fattande. Skälen emot Utskottets Memorial
uti Friherre Wredes reservation, anser jag
så fullständiga, att dertill föga kan läggas;
>9°
Den 23 Mars e. m,
men dä bruket är att omsäga de skäl, som
förut blifvit anförde, anser jag mig äfven
böra utveckla några. Frågan synes mig
reducera sig dertill, huruvida man önskar
vidhålla den idee, den liberalitet, som af
Ridderskapet och Adeln hyllades vid sista
Riksdagen, nemligen attén högre bildning
inom näringarne vore för alla stånd gagnelig,
hedrande för individen, och således
ej missfirmelig för Adeligt stånd. Friherre
Roijes yttrande synes mig göra det så mycket
angelägnare, att afslå Memorialet, då
han framställer till Ståndet, om troligt är,
att någon Adelig yngling efter inhemtad
bildning, sådan som den ifrågavarande,
skulle vilja ingå i Handtverkerierne, hvilken
benämning Friherren egnar åt näringarne
i allmänhet. Just detta tyckes mig
bevisa, att Ridderskapet och Adeln ännu
behöfver högt ogilla den fördom, att loflig
industriel skicklighet är vanhederlig för en
Ridderskapets och Adelns medlem. Det beror
visserligen af föräldrar, att gifva sina
barn en sådan rigtning, som Friherren förmodar
vara uteslutande gängse hos Adeliga
ynglingar; men just derföre skulle jag önska,
att Ridderskapet och Adeln täcktes
använda deremot den starka motvigt, som
hos både yngre och äldre kraftigt inverkar,
nemligen opinionen inom det stånd man
tillhörer. För mig synes klart, att om
Ridderskapet och Adeln den ena Riksdagen
beslutar en opinions-hyIlning åt näringarne,
Den 23 Mars e. m.
medelst 2:ne Stipendier på 160 R:dr hvardera,
och Riksdagen derefter återkallar samma
beslut, innan det ännu hunnit komma
till verkställighet, så skulle deraf säkerligen
den slutsats göra sig gällande, att Ståndet
vid närmare eftersinnande funnit det första
beslutet förhastadt, och nu åter trädt tillbaka
inom den gamla fördomens gräns. Vi
hafva emellertid äfven redan bär i Landet
sett Fabriquer uppkomma på vetenskaplig
grund. Jag tror ej, t. ex., att anläggareu
af Gripsholms Fabrique har i Ståndets ögon,
genom användandet af sina kunskaper, förringat
det värde, som Europa tillerkänner
honora. Flere exempel kunna nämnas,
men jag vill ej dermed borttaga tiden.
Alt sådane exempel gillas och hyllas af
Ridderskapet och Adeln, anser jag hafva
stor inflytelse både hos ynglingar och fäder,
och anhåller derföre vördsamt, att
Ridderskapet och Adeln måtte qvarblifva
vid det beslut, som fattades sista Riksdagen.
Meningen måtte ej hafva varit, att
genom 2:ne Stipendier på 160 R:dr upphjelpa
Svenska näringarne. Meningen måtte
hafva varit att visa, i den mohn ståndets
cassa det förmådde, sin opinion om nyttan
och bchofvet af en sådan närings-bildning.
Trängseln i Embetsmnnna-yrket, och bristande,
skicklig personal för näringarne,
äro alltför mycket påtaglige, att någon skulle
villseföras af Utskottets tanka, som förklarar
närings-bilduingen, jemförelsevis mot
294
Den 23 Mars e. m.
dea förra, vara en villostig. Herr Bråkenhjelm
måtte hafva anföll många skäl till
bifall för Memorialet att döma efter tiden,
som han talade; men jag har här nedre i
salen ej Iiört mera, än ett och annat ord,
såsom Vattujlöd, m. m. i förening med
delar af Stats Ekonomiska betraktelser. Af
skälen har jag ej kunnat observera andra,
än, här och der, något af de i Utskottet
anförda. Det har blifvit sagt, att den Adelige
yngling, som ej ägde Capital att bedrifva
näringen med, skulle genom denna
brist komma i ett nesligt beroende, och
deri förblifva. Efter min tanka vore det
till och med mindre gagneligt för en yngling
att genast komma i spetsen för ett
näringsföretag, äfven om lian i anseende till
Capital vore dertill i stånd. De underordnade
platserne äro nästan oumbärlige för
att inhemta den erfarenhet, som fordras för
en praktiskt skicklig näringsidkare; utan
alt jag derföre vill påstå, att den tvungna
gradgöring, som skråförfattningarne föreskrifva,
är den rälta. Om en Adelig yngling,
genom theoretisk bildning och praktisk
öfning, förvärfvat sig kunskaper och
färdighet, gagnande för den näring, åt hvilken
han egnat sig, så skall säkerligen Capital-ägaren
uppsöka en sådan sällsynt person
för alt bereda sigen lönande afkastning
af sitt Capital, och det är ej att betvifla,
det en sådan, Adelig närings-candidat, som
inbringade en betydlig viust åt Capital
-
Den a3 Mars e. m.
29a
ägaren, skulle komma med honom i bolagsförhållande,
och Capital-ägaren på denna
väg komma i mera beroende af den, som
frambragte hans inkomst, än tvärtom. Slutligen
får jag äran påminna, att de Stipendier,
som för öfrigt utgifvas från RiddarhusCassan,
äro för Embetsmanna-jrket, nemligen
fyra å 2/^0 R:dr B:co och åtta å 160 R:dr
hvardera. Nu är endast fråga om två Stipendier
af ringaste slaget, hvilka Ridderskapet
och Adeln redan beslöt vid sisla
Riksdagen, och som först skulle utgå, när
tillgångar uppkommo. Då först kan man
komma i tillfälle, att se, hvad grund det
skäl äger, att ingen dertill skall anmäla sig.
Detta synes mig emellertid vara ett besynnerligt
skäl, innan ännu sådant tillfälle yppat
sig. Intill dess synes det vara något
förtidigt alt derom döma, och alltid måste
det vara origtigt att fota beslut på ett factum,
som aldrig inträffat. Detta är likväl
ett af hufvudskälen för Utskottets åsigt. Med
afseende på hvad jag nu haft äran anföra,
anhåller jag om afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial.
Herr Tham_, Wolrath: Om jag kunde
stanna vid den‘för min känsla smäl tande
olyckliga tanka, att de ännu ifrån den
llanseatiska tiden qvarstående gamla skråordningar
alltid skola blifva qvar, och deraf
draga den slutsatts, att alla handtverkarelärlingar
skulle , såsom hittills, blifva
Den 23 Mars e. m.
illa och lågt behandlade, och att deremot
j andra grader allt sjelfsvåld skulle blifva
tillåtit; så skulle jag visserligen tillstyrka
bifall å Utskottets Memorial. Men i den
glada öfvertygelse, att denna gamla surdeg
en gång skall försvinna, kan jag ej
göra annat, än på det högsta ogilla Memorialet,
och tillstyrka afslag derå, med
bibehållande af det beslut Ridderskapet
och Adeln vid sista Riksdag fattade, icke
just såsom något kraftigt verkande medel,
men såsom ett steg att borttaga fördomarne,
såsom Herr af Ekenstam ganska
riktigt yttrat, och för att uppmuntra mindre
bemedlade föräldrar, att försöka uti annan
väg, än Embetsmannavägen, sina barns uppkomst.
Här har blifvit yttradt, att det
fordras Capital för att ingå i näringarne.
Jag frågar, huru många af våra handtverkare
ingått deruti med något Capital. Pluraliteten
af dem, som nu samlat betydlig
förmögenhet, har börjat med intet. Det
är fallenhet, skicklighet och flit, som banat
dem vägen dertill, och sådan är äfven
händelsen i alla andra länder. Man har sagt,
ätt ynglingar, uppdragne till mera bildning,
skulle blifva olycklige derigenom, att
de missbrukades af Capitalisten. Jag kan
ej föreställa mig, alt Capitalisterne i vårt
land allmänt skulle stå på en så låg punkt
af ära och bildning, att de ej nied glädje
skulle omfatta det tillfälle, som yppades
ätt begagna en kunnig yngling till deras
Den a3 Mars e. m. 297
egen så väl som hans båtnad. Om motsattsen
någon gång skulle inträffa, kan det
dock ej blifva någon regel. På dessa skäl,
och många flere, med hvilka jag ej vill
uppehålla Ridderskapet och Adeln, samt
då, såsom Friherre Anckarsvärd anfört,
det icke var slumpen, hvilken förde Ridderskapet
och Adeln till sitt beslut vid sista
Riksdagen, emedan jag ganska väl minnes,
att derom var öfverläggning, i följd
hvaraf beslutet ej tillkom förhastadt, anhåller
jag, att man icke måtte nu förhasta
sig, och förkasta ett beslut, af hvilket man
ej varit i tillfälle att se några skadliga följder.
Det skulle kanske äfven kasta skugga
på Ridderskapets och Adelns handlingssätt,
om Ståndet förkastade den ena Riksdagen,
hvad det på goda skäl den föregående antagit.
Jag anhåller alltså om proposition
till afslag å Utskottets Memorial,
Friherre Stjerncronaj David: Hvad
sjelfva hufvudsaken angår, förenar jag mig
med Herr Tham och Friherre Wrede. Herr
Rosenblad har anfört ett exempel på en
Ryttmästare, som blifvit Färgare. Om jag
ej misstager mig, känner jag honom; lian
har tjent vid Kronprinsens HusarRegemente.
Med anledning af hvad Herr von Vegesach
yttrat, anser jag för en skylldighet
och ett nöje att vitsorda, det denne ifrågavarande
person var lika duglig Soubaltern,
298
Den 23 Mars e. m.
som han nu är utmärkt skicklig Färgare,
och det i ganska stor skala.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Hjerta, Gustaf: Då Ridderskapet
och Adeln år 1823 stiftade tvenne stipendier
till sådane Adliga ynglingar, som
ville ägna sig åt näringarne, fattade jag åtminstone
icke detta heslut annorlunda, än
att meningen var, att uppmuntra Adliga
ynglingar till inhemtande af kunskaper om
näringarne, och att göra sig bekante med
konstfliten i andra länder, samt med den
derföre erforderliga handläggning. För min
del anade jag, alt pluraliteten redan hade
insett den väsendtliga fördel, som för ett
land vinnes, derigenom att de bildade klasserna
och företrädesvis de, utur hvilka vanligtvis
utgå styrelsepersonalen, kände tillräckligt
och noga allt hvad som hörer till
näringarne. Det bör ej mera undgå någons
uppmärksamhet, åtminstone icke deras, som
sett andra länder, huru näringarne der till
en förunderlig höjd utbildat sig, och i hvad
tillstånd arförlägenhet och oulbildadt skick
våra näringar sig befinna. Det är och förblifver
en sanning, att i det land, der Styrelsens
Ledamöter ej veta, hvad med näringar
förstås, eller huru handel skall drifvas,
står ock ingen verklig fördel genom
handel att vinnas; och då är det fåfängt att
förbättra myntväsendet, i händelse det är
Den 23 Mars e. m. 299
försämradt, eller att söka täfla med andra
länder i konstflit. Hos oss ser man Bergshandteringen,
vår hufvudnäring, ännu på
en ganska låg ståndpunkt, och så att vi
endast hafva att tacka Svenska råämnets
förträfflighet, lika som vi i flera andra afseenden
endast hafva för vår frihet och
lycka att tacka den Svenska naturen, för
det vårt jern ännu gäller något i verldsliandeln.
Man ser huru våra näringar, under
skydd af politisk frihet och freden, icke
förmått det minsta utveckla sig , till följd
af ekonomiska lagstiftningens envåldsart;
huru handtverkerierna genom otydliga författningar,
och under en strid hos styrelsen,
om hvilka principer man skall följa,
och hvilken strid vållat att man på ett felaktigt
sätt sökt afhjelpa skråtvånget, huru,
säger jag, handtverkerierne borttråna.
Man ser, huru fabrikshandtverkerierna undertrycka,
i stället att befordra, konstfliten,
huru handtverkerierna tvingas alt sluta sig
inom några usla städer, i stället alt med
mycket större fördel drifvas på landet; huru
fabriksanläggningar hindras derigenom
att skräna sjelfva hindra handtverksflilen.
Om vi gå till andra föremål, hvad se vi?
Jo vi se Arme^ns och Flottans materiel
vara efter alla andra länders. Jag vill ej
en gång lemna ord åt hvad jag befarar af
det förhållande, alt en Amerikansk Fregatt,
ett Engelskt Linieskepp, ej kunna jemföras
med dem vi nyss nybyggt och ombyggt,
3oo
Den a3 Mars e. m.
emedan våra stå långt efter i hvad som väsentligast
bordt afses, nemligen snällsegling.
Det vore val, att det visade sig, om flottan
cn gång kommer alt begagnas, att jag bade
misstagit mig i min fruktan, ty sanningen
i dessa delar skulle förfära hvarje Svensk.
Jag är öfvertygad, att alla dessa näringar,
att Flottans och Aromens materiel, ej kunna
upphjelpas, om ej inom de mera bildade
Classerna finnas verkliga kunskaper uti
Tecknologie, Physik, Chemie m. fl. vetenskaper,
som allenast kunna rädda de styrande
ifrån, att falla i händerna på projectmakare
och okunnige Charlataner. Utur
denna åsigt var det jag förra Riksdagen medverkade
till anslåendet af dessa näringsStipendier.
Fråga var då aldrig om att
gifva dessa Stipendier åt dem, som ville
blifva Skomakare och Skräddare, utan till
Adeliga ynglingar, som ville theoretisktpraetiskt
vinlägga sig om näringarne, som
ville intränga i näringslifvets, handelns och
samhällsinrättningarnes inbördes förhållanden
lill hvarandra, och skaffa sig en allmän
öfversigt i dessa ämnen. Den fås ej
genom blotta studier. Det fordras äfven
att handlägga vissa delar deraf; och det
är dertill, som jag trott Ridderskapets och
Adelns afsigt varit alt uppmuntra.
Det är i synnerhet i Tecknologiskt af*
seende, sorn vi se tvenne Folk, Fransoser
och Engelsmän, redan hafva nått den för
-
Den a3 Mars e. m.
3ot
vållande höjd, att deras framsteg deruti,
redan begynna synas i alla deras samhällsinrättningar.
Ett sådant förhållande trodde
jag för oss äfven vara en hufvudsak, hvilken
ej kunde vinnas utan praktisk handläggning
hos Nationens upplystare Classer. Det
är ej fråga om för dem att söka någon synnerlig
skicklighet deruti, men de måste
praktiskt ägna sig dertill, för att kunna
medfölja tidehvarfvet.
Det har af några Ledamöter blifvit
yttradt, att förlag skulle vara nödvändigt
för hvar och en yngling, som genom Stipendier
ville vinna någon skicklighet inom
näringarne. Om denna princip är riktig,
så har jag orätt; men om den princip jag
yttrat är riktig, så måste alla sådane inkast,
om förlag, upphöra. Jag kan ej fatta, hvartill
förlag är nödigt för Stipendiaterne, då
här ej är fråga om annat än att uppmuntra
Adeliga Ynglingar att förvärfva sig kunskaper
inom näringarne, ej att sätta dem i
skick att verkställa några konstanläggningar.
Herr Tham har dessutom i detta afseende
så tillräckligt vederlagt alla motskäl, att
derom intet återstår alt säga; men hvad
som alltid står qvar, är att om Ridderskapet
och Adeln åter börjar med det gamla
bruket, att hvarje Riksdag genom nya beslut
kullkasta hvad den föregående Riksdagen
blifvit, såsom nyttigt och godt, lör
Fäderneslandet tillgjordt, så skall det vålla
302 Den 23 Mars e. m.
Stor skada. Jag hoppas, att om efter 12
å i5 flis föilopp, blott en af tio af de Adeliga
Ynglingar, som erhållit ifrågavarande
Stipendier, skulle uppstiga i de högre Erabetena,
skall det göra Fäderneslandet mången
verkelig nytta; emedan vi säkerligen
inom få år stå på den punkt, att ieke något
politiskt Embete, af synnerlig vigt,
kan med någon nytta innehafvas af en person,
som ej känner näringarne. Jag anhåller
alltså om afslag å Utskottets Memorial.
Grefve Mörner, Carl: I anledning af
Herr Ekenstams anmärkning, att han ej var
närvarande inom Utskottet, då denna fråga
der afgjordes, får jäg blott svara, att detta
ej lärer kunna läggas Utskottet till last,
och att det ej rimligtvis kunde vara Utskottets
plikt att afbida Herr Ekenstams
återkomst, serdeles då Nio af Utskottets
Ledamöter vid frågans afgörande voro närvarande;
af hvilka 6 Ledamöter voro för
Memorialet, och 3:ne reserverade sig. I
sjelfva hufvudsaken var det visserligen ej
oväntadt, alt Memorialet skulle mötas af
anmärkningar, då Ridderskapet och Adeln
vid sista Riksdag genom pluraliletens beslut
biföll den Motion, sorn Herr Franc
Sparre då gjorde. Det har blifvit både då
och äfven nu så vidlyftigt ordadt för och
emot nyttan af närings-stipendiers etablerande,
alt jag för min del ej anser behöfligl,
att derom vidare upptaga Ridderska
-
Den 23 Mars e. m. 3o3
pels och Adelns tid; men jag bör dock
nämna, att, då det egentligen blifvit lagdt
Utskottet till last, att Utskottet velat förändra
det beslut, som Ridderskapet och
Adeln redan en gång fattat, Utskottet, på
sätt Memorialet innehåller, sökt undanrödja
denna anmärkning, under förmodan, att ett
beslut, som rör Ridderskapets och Adelns
enskilda angelägenheter, kan lika som hvarje
annan ekonomisk fråga, i mon af sin beskaffenhet,
ändras. Det lärer icke vara någon,
som misskänner Herr Franc Sparres
ädla afsigter med den motion han sista Riksdag
väckt; men af de skäl Utskottet här
anfört för sitt tillstyrkande å den nu ifrågavarande,
vill jag för min egen del endast
åberopa den omständighet, att jag ej
anser våra näringsscholor ännu hafva hunnit
den utveckling och fullkomlighet, alt
Adeliga ynglingar böra genom stipendier
uppmuntras att deruti ingå, och jag skulle
derföre tro, alt det ännu är nog tidigt,
att anslå de nu ifrågavarande så kallade närings-stipendier.
Friherre Boije: Ej heller jag tror, att
slumpen sista Riksdagen gaf beslutet. Jag
tror och vet, att det först efter öfverläggning
fattades. Men sedan en Ledamot i
laga ordning begärt ändring deruti, är jag
lagligen berättigad att å nyo ingå i pröfning
af saken; och när jag finner, att ändamål
och verkställighet ej stå tillsammans, söka
3o4 Den 23 Mars e. hi.
tillvägabringa den begärda ändringen. Jag
måste taga verlden sådan som den är^
ej sådan, som de nyhetsälskande Ledamöterna
påstå, att den, efter deras theorier,
borde vara. Och när jag inom mig sjelf
har afgjort, att den Adeliga yngling, som
skulie erhålla ett sådant Stipendium, i verkställigheten
vore ganska illa belåten dermed,
Står jag fritt till ansvar inför allmänheten
för min tanka, i hvilken jagännnicke blifvit
rubbad. En Ledamot har framställt min
mening på ett sätt, att jag deröfver högeligen
måste beklaga mig. Jag skulle blygas,
om jag haft den mening som man,
med afvikande från sanningen, velat tillägga
mig, den nemligen: alt det vore oförenligt
med en Adelsmans känsla och rygte,
att ingå i handtverkerierne. För alt
återkalla orden i Edert minne, mine Herrar,
är jag färdig att upprepa dem å nyo.
Jag sade: ”fåfängt må man vänta att en
”Yngling, som i Tecknologiska Scholan el”ler
Scholan i Fahlun, der lian en tid fort”farit
att formera sitt begrepp efter sina
”kamraters, och med en rigtning till nå"got
högre mål, sedan skall frivilligt ingå i
”Handtverkerierne.” Sådane voro mina ord,
och jag tager Eder alla till vittne derpå.
Nu frågar jag, har jag då sagt hvad man
pådigtat mig? Man kan hafva fattat galit,
men månne det icke är en plikt, om man,
genom den oriktiga fattningen, ger talarens
me
-
Oeii Mars e. ni. 3oS
mening ett syftning, som nedsätter honom
inför allmänheten, månne det icke då, säger
jag, är en plikt att erindra sig sjelf,
att man kan hafva uppfattat orätt meningen,
och då förfar orätt emot talaren.
Slutligen skall jag tillägga hågra ord»
Jag har hört flera kalla min mening en fördom.
Å ja? det må man! Jag fördömer
dock alla fördomar, och bland dem mäst
den, som, under sken af att bortjaga alla
andra, botar ätt taga väldet öfver Våra öfverlägghingar»
Jag menar den olyckliga
fördom, att förälska sig i alla nya ideer i
och som vill, att våra förfäder, voro, i alla
deras begrepp, dumhufvudeh, och att nu
ingen ting är klokt, som icke är nykläckt.
Men jag vill erinra derom, att fördomar
kunna gälla så väl på ena, som på andra
sidan. Och till hvad grad det finnes sanningidet
förhållande jag befarat» skall jag
genom ett exempel söka visa. För några
och tjugu år sedan hodde jag i i i år hos
en Ålderman här i Staden» en mycket aktningsvärd
man. Den långa tid jag hodde
i hans hus, gaf mig hans vänskap och hans
aktning. Jag bad honom intaga i lära en
Adelig men fattig fader- och moderlös Gosse;
hvartill han svarade mig: ”Herre! genlä
gjorde jag Er till viljes, men om det är
”af vänskap för hans Far eller Famille, som
ni vill hjelpa gossen, sä sätt honom ej dit,
17 H. 20
3ö6 Den iZ Mars e. m.
”ty han blir inom sitt yrke ett föremål för
”hack ibland de andre; och ingen annan
”Mästare kan jag förmå att ta emot honom.”
Denna fördom är kanske något djerf, att
här nu framställa, emedan den ej är Adelns
fördom, och emedan liberaliteten icke känner
andra, än Adelns fördomar.
Jag förnyar min anhållan, om bifall
på Utskottets Memorial.
Herr Riben , Carl Wilhelm: Då jag är en
bland de Ledamöter af Utskottet, hvilka
icke reserverat sig, är det äfven lätt att förutse,
i hvad anda jag ämnar tala.
Jag respecterar Ridderskapets och Adelns
beslut vid förra Riksdagen; men då Ridderskapet
och Adeln remitterat till Utskottet
en väckt motion, som åsyftar upphäfvandet
af detta beslut, måste det åtminstone icke
vara RiddarhusUtskottet, som skall beskyllas
för en inconsequence, såsom en och
annan Ledamot här gjort. Då Ridderskapet
och Adeln beslöt att remittera motionen
till Utskottet, var det otvifvelagligt
Ridderskapets och Adelns afsigt, att få ett
utlåtande, som öfverensstämde med Utskottets
öfvertygelse, utan afseende derpå, om
den stod i strid med det förut fattade beslutet.
Herr Franc Sparres motion och det
beslut, som i anledning af densamma vid
sista Riksdag fattades, tror jag visserligen
var en hyllning åt de liberala ide'erna, och
Den 23 Mars e. nr.
en ganska vacker hyllning. Detstora, med
landets folkmängd disproportionerliga, antalet
af Sveriges Adel, och den i många
afseenden, nu mera än förr, inom Familjerna
öfverhandtagande medellösheten, påkallade
visserligen åtgärder, hvarigenom
Adeliga ynglingar skulle vänjas ifrån, att
endast på den Militaira eller Civila banan
söka sin fortkomst. Men att Ridderskapet
och Adeln skall etablera Stipendier för
dem, hvilka afträda den bana, som deras
fäder beträdt, anser jag oriktigt. Jag tillhörde
1823, då beslutet fattades, minoriteten,
och om jag hade behöft bekräftelse
på den öfvertygelse jag då hyste, har jag
i dag fått den, då jag afhört Herr Hjertås
StatsEkonomiska afhandling. Målningen var
ej fördelaktig, men den är beklagligtvis
sann. Jag hemställer, om man med 160
R:dr, Svenska Bancosedlar> gifna åt några
Adeliga ynglingar, som derigenom skulle
indragas i näringarne, kan upphjelpa dessa
näringar då vi, under de 30 år vårt samhälles
skick varat, icke ännu hunnit få bort
våra skråförfattningar.
Het är genom en klok Ekonomisk Lagstiftning
som näringarne skola upphjelpas,
och åtminstone närmas den höjd, hvartill
de, inom andra länder hunnit. Ett Riksstånd,
en fjerdedel af Representationen kan
ej, med någon fordel för dessa näringar,
20*
3oS O en Mars e. ro.
gä Lagstiftningen i förväg. Skulle det dock
kunna ske, fordras dertill vida kraftigare
medel, än Stipendier af 160 R:dr Svenska
Bancosedlar. Här har blifvit yttradt, att
en Ryttmästare vid ett CavallerieRegemente
blifvit en skicklig Färgare; och att han lärt
denna sin konst utomlands. Jag kan icke
sätta i tvifvel denna uppgift, men jag är
också öfvertygad.att han hvarken varit mer
eller mindre lycklig, om han, då han vistades
utomlands, fått dessa eländiga 160
R:dr B:co. —- Vöre Ridderskapet och Adeln
i tillfälle, att gifva Stipendier, som voro
7 å 8 gånger större, då vore förhållandet
helt annorlunda. Voro icke dessa 160 R:dr
bättre använde, om de gåfvos åt Adeliga
gossar, som vid Gymnasierna ville studera
för den Civila banan, eller åt dem, som
vid Carlberg vilja bilda sig till skickliga
Officerare. Så hafva de hitintills blifvit
använde, och då hafva de ländt till något
gagn. Men inom näringarne skola de göra
intet, ty der blir denna summa både för
mycket och för litet. För mycket för den
gosse, hvilken såsom Lärpojke går in i våra
Skråembeten. Till högre näringars studerande,
i andra länder, är summan ända
till löjlighet för liten.
Möjligen skall man i kommande tider
få anledning att betrakta saken annorlunda,
men dessa tider hafva ännu ej
inträffat.
Den a3 Mars e. m. 3o<j
Utskottet har ej stött sin mening på
den tanka, att yrket icke skulle vara öfverensstämmande
med en Ädlings värdighet.
Jag kan försäkra att ingen inom Utskottet
tänkt deråt; och hvar och en skall, efter
ett uppmärksamt genomläsande af Memorialet,
medgifva detta.
Jag anhåller om bifall å nämnde Memorial,
Herr Lefren, Johan Pehr: Som jag
vid början af Riksdagen framställt en motion
om näringsfrihet inom Landet, och jag
anser de ifrågavarande NäringsStipendierna
i sin mån bidraga till näringarnes förkofran;
kan jag ej annat än förena mig med
Herr Tham, och anhålla om afslag å Utskottets
Memorial.
Friherre Wrangel, Henning: Enligt
min öfvertygelse finnes ej något nyttigare,
än att bereda tillfälle till undervisning i
industrigrenarne. Den fördom, som här i
hög grad är inrotad , att Adelsmannen endast
på Embetsmannabanan kan söka gagna
Fäderneslandet, anser jag vara högst
menlig. Jag tror Ridderskapet och Adeln
hafva gjort väl i, att genom ifrågavarande
näringsSlipendier uppmuntra Adelsman att
skaffa sig kunskap i industri och näringar,
heldst detta är en säker väg till sjelfständighet.
Man har sagt, att ett sådant Stipendium
är för litet. Jag tror deremot,
3io
Den a3 Mars e. m.
att det är ett ganska stort understöd, isynnerhet
nu, då vi äga ett Technologiskt Institut,
som kan bibringa den undervisning
man i denna väg har att önska, så framt
det ej blifver paralyseradt genom åtgärder,
som medföra dess förfall. Det är för närvarande
bättre än många i andra Länder;
och jag tror, att genom undervisning derstädes
och sådane Stipendii-understöd, som
de ifrågavarande, skola tillvägabringas Capitaler
af kunskaper, hvilka kunna jemföras
med contanta capitaler. Här är för öfrigt
redan så mycket ordadt i detta ämne,
att jag ej längre vill uppehålla Ridderskapet
och Adeln med yttrande härom, utan
förenar mig med Herr af Ekenstam, som
väl utredt saken. Likväl vill jag tillägga
några ord i anledning af hvad man här
sagt, att en viss Ryttmästare tagit afsked
och blifvit Färgare, förmodligen för det
lian varit mindre duglig såsom Militaire.
Jag tror deremot, att just för det han var
duglig och under freden ej fann tillfälle
att använda sine kunskaper och sin capacité,
lemaade han MilitairStåndet, och valde
Färgareyrket. Jag förenar mig med dem,
som yrka afslag å Utskottets Memorial.
Herr von HartmansdorffAugust: Min
motion bestrides hufvudsakligen ur den allmänna
salts, att den skall strida mot de
liberala åsigter, som legat till grund för
Ridderskapets och Adelns beslut vid sista
Den a3 Mars e. m.
Riksdag om NäringsStipendiernes inrättning.
För min del kan jag ej anse den åsigt liberal,
som vill gifva en bestämd rigtning
åt Ynglingens bildning och genom understöd
locka honom in på en bana, den han
dess förutan icke skulle beträda. Jag anser
deremot liberalt, att understödja en
fattig Adelig Yngling, på den bana, som
han sjelf med förkärlek väljer, men ej af
egna medel förmår fullfölja. Om denna
bana är Statens tjenst, så är det ej en fördom,
utan en rigtig tanka af Adelsmannen
att företrädesvis vilja tjena Fäderneslandet.
Genom sjelfva födseln är Adelsmannen
kallad till deltagande i Lagstiftningen,
till det högsta uppdrag en Medborgare kau
äga. Dertill böra ock Adelns söner bildas;
och huru skall det bättre och säkrare ske,
än derigenom, alt de i statens tjenst lära
både att lyda och befalla, att i sjelfva
verket se, huru statens författningar utföras,
och huru dess krafter ledas antingen
i Militaire eller Civil väg. Om icke denna
rigtning redan vore rådande bland rikets
Adel, så borde den befrämjas och ingalunda
motarbetas; ty hvarmed skulle vårt fattiga
rike betala, om de uppoffringar fäderneslandets
tjenst kräfver, skulle gäldas med
lönen allena. Ingenstädes är Militairen måhända
så illa lönad, som i Sverige; huru
skulle man då kunna hoppas, att mängden
af adeliga ynglingar ville inträda i detta
yrke, om ej Förfädrens exempel, och den
3ia Den s3 Mats e. m.
gra, krigets bragder fästat vid deras namn,
föranledde dera dertill? Huru begära, att
så mången skulle flere år tjena lönlös i civila
Embetsverk, utan att dertill vara föranledd
af andra bevekelsegrunder, än uppehället,
det han förr oeh lättare kunde förvärfva
på andra vägar? Huru hoppas, att åtskilliga
Adeliga ynglingar, sora alldeles icke
behöfva statens lön, ändock skulle, såsom
man oupphörligt ser, egna sina bästa år
och en del af sin förmögenhet åt fäderneslandets
allmänna värf? Dess tjenst blifver
ätterna kär äfven genom de uppoffringar,
den kostat och kostar dem. En af vårt
Stånd har visat mig kulor, som träffat hans
Far, Farfar och Farfarsfar, och likväl håller
han nu 2tne söner, vid Krigs Akademien,
Jag skulle beklaga mitt Fädernesland, om
sådane tänkesätt ansågos för fördomar, hvilka
borde utrotas genom den låga egennyttans
retelser. Man har talat om nödvändigheten
att genom ifrågavarande Stipendier
upphjelpa näringarne. Men det kan
ej ske genom så ringa medel, sorn dessa
Stipendier; utan det är genom skydd åt
den inrikes näringsfliten mot täflan med
den öfvermägtiga utländska, genom afsättnings
beredande för landets alster och dylika
större åtgärder, som så betydliga verkningar
skola frambringas. Men ehurudana
åsigterna i detta hänseende må vara; så
hade jag icke väntat, att en Ledamot af
detta Stånd, hvarg ena son redan åtnjutit
Den a3 Mars e. m. 313
ett större Riddarhusstipendium och hvars
yngre son för ögonblicket innehar ett mindre,
skulle uppträda för att förmena andra
Adelsmäns behöfvande söner ett dylikt understöd
till att också bilda sig till kunnige
Män. Man har omnämnt att Officerare
med fördel öfvergått till Näringarne; jag
har intet att deremot invända. Tvärtom
bevisar det anförda exemplet, att den som
först förvärfvat den bildning, hvilken fordras
för statens tjenst, sedermera kan idka
näring med desto större framgång. Jag
önskar blott, att de Adelsmän, sora föredraga
att tjena Staten i krigarens värf eller
i civil väg, måtte få njuta till godo allt det
understöd, som Riddarhusets knappa tillgångar
kunna lemna; ty den som vänder
sig åt näringarne, blifver för sitt arbete,
född och klädd äfven under den tid han
går i lära. Men sådant är ej förhållandet
med dem, sorn egna sig åt Statens tjenst.
De få derföre intet uppehälle under lärotiden,
och måste vanligen tjena flera år
utan lön, innan de undfå en otillräcklig.
För dem äro således allmänna understöd
af största vigt. En enskild man, hvars namn
väl förtjenar att upprepas, Herr Bergenstjerna
har genom gåfva till Riddarhuset
gifvit medel till understöd icke allenast åt
fattiga Adliga Studenter, utan äfven åt dem,
som nyss börjat sitt inträde i Statens tjenst.
Detta efterdöme torde snarare böra följas
af Ridderskapet och Adeln i allmänhet, an
3i4
Den a3 Mars e. m.
att Ståndet skulle undandraga sina obemedlade
medlemmars söner de för deras bildande
till Statens allmänna värf en gång
anslagne Stipendier. Under de få år jag varit
RiddarhusKamererare, har jag tillräckligt
erfarit, huru stort behofvet är af sådana
understöd. Alltid är de sökandes antal
betydligt; men särskildt påminner jag
mig en händelse 1826, då ibland i5 sökande
befanns en yngling, som var 23 år
gammal, och redan förgäfves sökt en gång
förut. Hans fader hade deltagit i i5 större
och mindre träffuingar mot rikets fiender,
var då sedan ett halft år sängliggande
sjuk, och i så torftiga omständigheter, att,
vid hans snart inträffande död, uppstod
concours. Ehuru goda betyg denna Yngling
hade, var dock behofvet och omständigheterne
för andre Sökande sådane, att
denne då ännu icke kunde få Stipendium.
Jag har sett Sökande Ynglingar 3 gånger
gå miste om sådane Stipendier, och först
fjerde gången erhålla dem. Är det under
sådane förhållanden skäl, att borttaga befinteliga
medel, från ett behof, hvars verklighet
är så ovedersäglig och öfvervägande,
för att använda dem till ett annat, hvars
tillvaro blott är förmodad? Böra väl vi så
famla efter loford af meningarne för dagen,
att vi ej låta det gamla och erkändt nyttiga
äga bestånd, utan förstöra det på nya,
osäkra och onödiga försök. Jag yrkar bifall
å Utskottets Memorial, och begär till
Den 23 Mars e. m.
315
tidens vinnande genast votering, om min
mening icke på annat sätt varder bifallen.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Sedan Herr von Hartmansdorff
begärt votering, borde jag kanske icke
upptaga Ridderskapets och Adelns tid med
något yttrande i detta ämne. Dock kail
jag icke underlåta förklara, att jag instämmer
med dem, som yrka, att Ridderskapets
och Adelns beslut i denna fråga vid sistlidne
Riksdagen måtte äga bestånd, och
förevarande Memorial afslås. Genom de
2:ne Stipendier, som här äroifråga, anser
jag icke någon synnerlig hyllning lemnäs
hvarken åt lidens kraf eller tidens fördom,
hvarom man härstädes talat; ej eller tror
jag dem kunna omättligt bidraga att antingen
öka täflan hos JNäringsidkarne eller
minska deras antal, som beträda Tjenstemannabanan.
Men efter det beslut, sorn.
vid sednaste Riksdag af Ridderskapet och
Adeln i denna sak fattades, och sedan upplyst
är, att någon utdelning af desse Stipendier
ännu ej ägt rum, samt erfarenhet
således saknas, om det åsyftade ändamålet
dermed kan vinnas, skulle jag tro det vara
åtminstone förhastadt, att nu återgå från
berörde beslut. Utan att följa Herr Hjerta
i den af honom framställde snällseglingstabell
mellan främmande Länders fartyg
och våra, samt hans jemförelse om Flottornes
materiel, kan jag dock ej annat än
3.6
Den a3 Mars e. m.
instämma i bans åsigt om ändamålet med
desse Stipendier. Jag fäster ej dervid det
begrepp, att de skola lemnäs såsom understöd
åt dem som blott vilja lägga sig på
bandtverk, utan tror att de skola användas
för att bibringa innebafvarne technisk bildning,
söm lätt kan erhållas, sedan vi nu
äga ett Technologiskt Institut. Derigenom
anser jag en grundlig erfarenhet beredas,
och de, som vunnit en sådan technisk bildning,
kunna sedermera använda sine kunskaper
på praktiska yrken och näringar,
hvilka hittills saknat framgång och större
utveckling, just i brist af sådan behandling,
Jag tror denna bildning då skall framkalla
capitaler, och dessa draga den säkraste räntan
af den vetenskapliga bildningen, Som
jag följakteligen anhåller, att Proposition
till afslag å Memorialet måtte framställas,
fäster jag dock icke dervid den mening,
som Herr Bråkenhjelm, att nemligen vilja
gifva en förklaring om likhet i menniskonaturen,
åt de oadliga Näringsidkare. Afsigten
är endast, att Ridderskapet och Adeln
må i detta afseende visa sig vara samma
menniskor vid 1829 års Riksdag, sorn under
Riksdagen år 1823.
Herr af Ekenstam: Jag ber Ridderskapet
och Adeln benäget ursägta, att jag upptager
ytterligare några ögonblick, endast för att
r itta ett par origtigt uppfattade meningar i
mitt sista yttrande. Grefve Mörner beder jag
Den a3 Mars e. m.
3*7
vara god gora mig den rättvisa, att det icke
möjligen kunnat falla mig in, under det jag
vistades på 3o mils afstånd härifrån, att
ens försöka, än mindre pretendera, att qvarhålla
ett mål på Utskottets bord till min
återkomst, som först inträffade flere veckor,
efter det målet i Utskottet behandlades.
Friherre Boije, åter, är eö alltför utmärkt
talare att af någon kunna missförstås;
också har jag första gången uppfattat hans
yttrande alldeles lika med hvad han sedermera
upprepat; men jag hemställer hvarest
den mannen väl står med sin opinion, som
icke kan tilltro en Adelig yngling, att efter
inhemtad bildning vid Bergsskolan i
Fahlun, eller vid någon annan ändamålsenlig.
ApplicationsSkola, kunna äga nog kärlek
för sine inhemtade kunskaper, att han
ens skulle äga hog att sätta dem i verkställighet.
Den, som kan förmoda något
sådant såsom allmän regel3 måtte sjelf stå
nära den punct, som jag förut antydt.
Herr Tham: Jag anhåller om ett ögonblicks
uppmärksamhet; jag skall vara kort.
Friherre Boije har sagt, att den Adeligä
yngling, hvilken, med begagnande af ett
sådant Stipendium, som de ifrågavarande,
njutit undervisning till exempel vid Technologiska
Institutet eller Bergsskolan i Fahlun,
skulle blifva olycklig vid sin afgång
derifrån, emedan svårigheter skulle möta
3i8
Den 23 Mars e. rri.
lians inträde i näringarne. Jag hemställer,
om väl ett sådant påstående kan hålla streck.
Tvertom tror jag, att en hvar, sora 3:ne år
njutit undervisning i Technologiska Institutet
härstädes, skall, om han vunnit skicklighet,
blifva med begärlighet anställd vid
härvarande Fabriker; och de, som 2 eller
3 år inhemtat kunskaper vid ofvannätnnde
Bergsskola, äro alltid säkra om bergning,
då de lemna Skolan. Hos Bruksägare finnes
ej någon fordom att antaga sådane Adelsmän
till Inspectorer vid Bruken och dylikt,
så framt de äro väl underviste. Aldrig
sakna sådane personer utväg till anständig
utkomst, för det de äga en högre
bildningsgrad, utan de blifva just derföre
snarare använde.
Herr von Vegesach: Jag vill endast
förklara mig, i anledning af 2.*ne Ledamöters
yttranden, som fästat sig vid ett af
mig fälldt uttryck omen Ryttmästare, hvilken
blifvit Färgare. Jag har gjort det till
en helig plikt för mig, att här aldrig
yttra några personligheter, och jag har så
mycket mindre haft för afsigt att förolämpa
nämnde person, som jag alldeles icke känner
honom; det är principen jag hållit mig
till, och icke person; jag har blott sagt,
att då en skicklig Ryttmästare blifvit i
stället en mycket skicklig Färgare, skulle
man lätt kunna tro, att Iian vore mera
skicklig, såsom sådan, än såsom Ryttmä
-
Den 23 Mars e. m.
3ig
stare. Detta är hvad jag yttrat, och innefattar
ej någon förolämpning.
* Herr von Hartmansdorff: Jag vill endast
upplysa de Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, som kunna derom vara i tvifvelsmål,
att Adeliga ynglingar, hvilka taga
Bergsexamen, äro lika berättigade, som andre
till åtnjutande af Riddarhus-Stipendier.
I afseende åter på Herr Grefve af Wetterstedts
erindran till Ridderskapet och Adeln
om moralisk förbindelse att nu i denna fråga
handla i likhet med beslutet vid 1823
års Riksdag, får jag yttra, att om samma
förbindelse äfven fått gälla vid sistnämnde
Riksdag, så hade alldeles inga NäringsStipendier
kommit i fråga; ty vid 181 8 års
Riksdag fattades det beslut om bildandet
af nya Cadettrum och Stipendier vid Academierna,
hvilket jag nu velat upplifva.
Det är ej eller mer än ett par dagar sedan
Ridderskapet och Adeln, med frånträdande
åfelt äldre beslut, medgaf RiddarhusSalens
upplåtande till Concerters uppförande, ehuru
inga nya skäl dertill förefunnos. Således
bryter man sig ej någon ny väg, om
man nu bifaller RiddarhusUtskottets ifrågavarande
Memorial.
Grefve Cronhjelm j Otto August: Det
är i anledning af en utaf Friherre Boije i
sjelfva saken framställd och icke af någon
Talare vederlagd anmärkning, som jag ut
-
3^0 Öen s3 Mars e. m.
Beder mig att få yttra några ordi Friherren
har sagt, att han af en aktningsvärd
ålderman blifvit försäkrad, att en Yngling
af Adlig hörd» som egnar sig åt Näringarne,
skulle blifva, såsom han uttryckte sig,
bemött med hack af Kamrater och Husbönder,
Jag känner likväl två Adliga Ynglingar,
som äro engagerade i näringarne; och
jag har hört deras husbonde säga, att om
alla Adelsmän skicka sig så väl som desse,
skulle han aldrig vilja hafva Lärlingar af
annat Stånd; hvarföre han också bemöter
desse vida bättre, än någon af de öfrige
Lärlingarne. — Härjemte torde jag få besvara
en del af Herr von. Hartmansdorlfs
yttrande. Han har trott, att den upplysning
Adelsmän, såsom Representanter, böra
äga, ej kan stå tillsammans med den
rigtning Ridderskapet och Adeln genom ifrågavarande
Stipendier velat gifva Adliga Ynglingar
att lägga sig på Näringarne. .Tåg tror
åter tvertom, att personer, hvilka hade en
sådan allmän kännedom och öfversigt af
Näringarne, som härmed åsyftas, skulle vava
ganska nyttiga i Representationen, och
att om en sådan allmän Öfversigt blef mera
utspridd, vi omsider kunde slippa höra
dessa långa loftal Öfver SkråSystemets förträfflighet,
hvarmed vi nu stundom regäleras.
— För öfrigt är äfven yttradt, att
Adelsmäns barn, som egna sig åt Näringarne,
ej skola vara i behof af Stipendier,
eme
-
Den 23 Mars e. m.
321
emedan de af Mästarne underhållas med
föda och kläder under läroåren. Jag får i
anledning deraf upplysa, att förhållandet
ej är sådant, enligt SkråSystemet. Lärlingen
är ej berättigad att få af Mästaren annat
än mat under lärotiden; får han något
annat, såsom kläder m. m., så är detta en
serskild godhet. Följaktligen är en sådan
lärling af adlig börd serdeles i behof af
Stipendii-understöd; ty han är, i följd af
bättre bildning och uppfostran, vand att
gå snyggare klädd än en tiggare, såsom de
vanliga lärlingarne göra. — Jag tillstyrker
afslag å Memorialet, och har härtill ytterligare
det skäl, att det icke är Ridderskapet
och Adeln värdigt att år 1829 upphäfva
ett beslut, som Ståndet fattat år 1828,
hvilket ännu icke hunnit gå i verkställighet,
och hvaraf vi således icke haft tillfälle
att se några menliga följder.
Friherre Boije: Herr af Ekenstam har
sagt, att han ej missförstått mitt yttrande;
men han har likväl af mina ord dragit en
alldeles origtig conclusion, som jag ej kan
erkänna. — Herr Tham åter har uppgifvit,
att jag skall yttrat, att den Adliga Yngling,
som, efter erhållen undervisning i
*tt Technologiskt Institut eller Bergsskolan
i Fahlun, ville inträda i Näringarne,
skulle blifva olycklig. Detta har jag aldrig
sagt.
17 IT. 21
322
Den 23 Mars e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Memorial.
Ropades starka Ja blandade med Nej.
Herr von Hartmansdorff och Friherre
Boije begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller RiddarhusUtskottets
Memorial i anledning af väckt Motion om
upphäfvande af Ridderskapets och Adelns
beslut, angående tvänne NäringsStipendiers
anslående å CadettSkotafonden, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses RiddarhusUtskottets
berörde Memorial vara af Ridderskapet och
Adeln afslaget.
Hvilken Voterings-proposition af Rid-*
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan \\, 42, 43 och 44 §§• i RiddarhusOrdniugen
blifvit uppläste, börjades
Den 23 Mars e. m.
323
voteringen kl. half till Nio e. m.; och befunnos,
efter voteringens slut kl. Tio e. m.,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
' Ja — 47*
Nej — io9.k
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit RiddarhusUtskottets
ofvannämde Memorial.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 19 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 18 dennes:
N:o 10. Angående verkställd granskning
af JustitimOmbudsmannens Diarier och
Registratur.
F, •ån StatsUtskottet:
4 Af den 28 sistlidne Februarii:
N:o 74. I anledning af väckt fråga om
försäljande till Skatte af Indelningarne vid
324 Den a3 Mars e. m.
AdelsfahncRegementet, i den mån nuvarande
Innehafvare afgå.
N:o I anledning af väckt fråga om
bidrag till underhållandet af Hallnäs Bro
i Vestra Härad af Jönköpings Län,
N:o 76. I anledning af väckt fråga om
StatsVerkets rätt till Öfvermålskappar å den
Ecclesiastike Staterne anslagne KronoTionde
Spannemål.
Af den 7 dennes:
N:o 77. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande, angående
sökt befrielse från Tiondes utgörande för
Aluntillverkningen vid Lowers Bruk, samt
om uppmuddrande af Hamnen vid Degerliams
Lastageplats.
N:o 78, I följd af återremiss uti frågan
om inköp för Statens räkning af Landsorts-
och Korsö Fyrbåkar.
N:o 79. I anledning af Utskottets Utlåtande,
angående den förste KammarMusicus
B. Crusell tillagde Pension.
N:o 80. I anledning af återremiss uti
frågan om Stipendier för Officerare, till bivistande
af krig Utrikes.
N:o 81. I anledning af återremitterade
frågan, angående raserandet af en gammal
Kyrkogård vid Landskrona Stad, samt
Den 23 Mars e. m. 3a5
dess ordnande till en allmän Trädgårdseller
Promenads-plats.
N:o 82. I återremitterade frågan, angående
ett Lunds Kongl. Academie frånkändt
Tionde-anslag.
N:o 83. I anledning af väckt fråga om
ersättning till Staden Philipstad och andre
Städer för Tullbetjentes samt deras Enkors
och Barns underhåll.
N:o 84. Angående väckt fråga om Löne-ersättniog
till RådhusRätternes Notarier
för handläggning af göromål, som tillhört
de indragna AccisRätterne.
N:o 85. Angående anslag af jord tili
ökadt utrymme för Eskilstuna Stad,
N:o 86. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående upplåtande
af 2:ne Tunnelands jord på Lotten N:o 8,
af Eskilstuna Kungsladugårds ägor, till
inrättande af en ny Begrafningsplats för
Eskilstuna Stads- och LandtFörsamlingar,
N:o 87. I anledning af Kongl, Maj:ts
Nådiga Remiss uppå LandsKamereraren,
Herr Kaminar-Rätts-Rådet Sellings ansökning,
örn dess Pensionsrätt vid afskedstagandet.
N:o 8g. Angående Stenkolsverket vid
Höganäs,
326 Den 23 Mars c. m.
N:o 90. Öfver ExpeditionsUtskottets
Memorial N:o22, angående tillökadt biträde
vid Correctur-läsning.
N:o 91. I anledning af väckt Motion,
angående Statens ordinarie Räntors utgörande
i Skåne, Blekinge samt Bolms Län.
Frän BevillningsUtskottet:
Af den 6 dennes:
N:o 8. I anledning af väckt Motion
om Bevillning å hvarjehanda Utländska öfverflödsvaror.
N:o 9. Rörande väckte Motioner om
Bevillning å liort-spel.
N:o 10. Angående väckt Motion om
befrielse från Bevillning af recognitionssmide.
Af den 7 dennes:
Nio 11. Angående serskilte Förslag
till förenklande af Berednings- och TaxeringsGomitéernas
förrättningar.
N:o 12. Angående dels väckte Motioner
om inskränkning i Kongl. KammarRättens
befattning med BevillningsÄrenden,
dels ock ett ingifvet Förslag lill inrättande
af en RiksPröfningsComile'.
N:o i3. Angående väckt Motion, om
infordrande af upplysningar, rörande Kongl.
Den a3 Mars e. m. 327
KammarRättens anmärkningar emot BevillningsComite'erna
i åtskillige Län.
N:o 14. Angående gjorde framställningar,
dels om bestämmande af viss tid
för utfärdande och pröfning af KammarRättens
anmärkning emot Skattdragande
.och Uppbördsman, dels om inställande af
gjorde anmärkningar i afseende å Hemmansvärden.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till Ellofva om
aftonen,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Adertonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
i:
Thorsdagen den 26 Mars 18*29,
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den a3 dennes f. m. fattade beslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e.
m. den 23 Mars 182g.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 10 sistlidne Februarii
aflåtne, och den 5 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, i anledning af väckt
motion om upphäfvande af Ridderskapets
och Adelns beslut, angående anslående å
Adeliga CadettSchoIaeFonden af 2:ne Stipendier
åt de Adelsmän, hvilka egna sig åt
Näringarne; blef samma Memorial af Ridderskapet
och Adeln afslagit. Ut Supra.
Justerades 3:ne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Ple
-
4
Den 26 Mars f. ru.
nnm den a3 dennes e. m. i öfrigt fattade
heslut.
Herr Crusenstolpe, Magnus, Jacobf anförde
skriftligen:
56 §. Riksdagsordningen, lämpad till
den oblida behandling, som i sista Plenum
vederfors min då väckta motion, berättigar
och föranlåter mig, att i dag väcka
en ny, den nemligen: att, förmedelst en
ändring af eller ett tillägg uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Ordning för Dess och Rikets Canzli,
HofCancelleren må tillåtas, att, då handlingar,
skrifna eller tryckta, ur Riket till
utländsk ort transporteras för hvilkens räkning
som helst, sjelf eller genom Ombud,
i händelse af befogenhet, undersöka , om
bland dem något finnes, som RiksArchivet
eller Statens Bibliotheker tillhör eller tillböra
bort, och, i sådant fall, draga försorg
alt detsamma dit återförskaffas, emot eller
utan betalning, allt efter sig företeende
omständigheter.
Lades på bordet.
Grefve Strömfelt, Hans Fredrik, uppläste
följande:
Då under uppläsningen af det anförande
Herr Rosenqvist i sista Pleno afgaf, i
frågan om JustitiaeOmbudsmannens Berättelse,
jag påminte mig a:ne mål, som fö
-
Den 26 Mars f. m.
revarit i Högsta Domstolen, hvaraf i det
ena Lagman Pamp var tilltalad, för det han
utan laga skäl insatt en person i häckte,
och åter i det andra fråga var om en våldsam
behandling mot en arrestant i Norrköping,
föröfvad af en Polisbetjent derstädes,
förmodade jag alt Herr Rosenqvist afsåg
ett af dessa mål; och som de dervid
förekomne omständigheter, hvilka jag bibehållit
i mitt minne, icke öfverensstämde
med den målning Herr Rosenqvist gjorde;
ansåg jag mig böra anhålla hos Ridderskapet
och Adeln, att i dag få lemna den upplysning,
jag trodde vara af nöden. Men
sedan jag, dels af handlingarne i nyssnämnde
mål, dels ock af JustitiaeOmbudsmannens
Berättelser för 1826 och 1827 funnit,
att det är ett annat åtal emot Lagman Pamp,
hvarom Herr Rosenqvist sig yttrat, hvilket
åtal Kongl. Maj:ts och Rikets Götha HofRätt
afgjort, och hvaröfver inga besvär blifvit
till Högsta Domstolen fullföljda; bar
jag nu icke någon annan upplysning att
meddela, än att den misshandlade personen,
som icke allenast var anklagad och misstänkt,
utan ock insatt på bekännelse å Malmö
fästning för ett begånget mord, sedermera
Lief om brottet öfvertygad, dömd och aflifvad.
I öfrigt torde hvar och en, som läser
JustitiaeOmbudsmannens Berättelse, sjelf vala
i tillfälle alt bedömma, huruvida Herr
6
Den 26 Mars f. ro.
Rosenqvists uppgifter 3ro fullkomligt dermed
öfverensstämmande eller ej.
Å nyo föredrogs Stats- och BancoUtskottens
den 14 dennes under N:o 92 afgifne,
samt den 19 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till
Götha Canalbyggnads fullbordande, så vidt
den rörer ett förskott af 100,000 R:dr B:co.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: Ehuru ifrågan om
ett förskott eller lån af 100,000 R:dr, till
fortsättande af Götha Canal-arbete, endast
är en bifråga, är den dock af sådan art,
att vi nu kunna afgöra den på ett sätt,
hvarigenom hufvudfrågan med detsamma
afgöres; ty om Utskottens Utlåtande antages,
saknar CanalDirectionen medel att
sätta arbetet i skick att kunna fortsättas under
instundande sommar, äfven om Lagstiftningen
sedermera ville bifalla de äskade
bidragen. Under sådan förutsättning,
och då beslutet om bifrågan i så betydlig
mån inverkar på hufvudfrågan och på åsigterne
deraf — emedan det ej kan vara detsamma,
om arbetet är enskildt eller allmänt,
om utförandet är godt eller dåligt,
om missräkningar varit oundviklige
eller följder af försumlighet; emedan det
Ben 26 Mars f. »
7
icke kan vara likgiltigt om detta arbete en
dag skall bära frukt, eller endast qvarstå
som en prydnad, som ett minne af förhastade
beslut, ehuru jag tror, att man på
sina ställen skulle få skäl att, i stället för
förhastade beslut, sätta förhastade omdömen
— under sådane förhållanden, säger
jag, har Ridderskapet och Adeln rätt att af
mig fordra en fullständigare redo för sjelfva
saken. Visserligen kommer en lång erfarenhet
mig härvid till hjelp; men jag bekänner,
att jag brister mycket i skicklighet,
och hoppas derföre Ridderskapets och
Adelns undseende med mig. Jag hade väl
ej väntat, att nödgas så här offentligen uppträda
till redogörelse; men jag skall icke
träda sanningen för nära och gerna rätta
de misstag, som af mig begås. Mine uppgifter
om summorne grunda sig på facta
och handlingar, hvilka när som helst här
kunna framläggas, icke på suppositioner.
För att först föra nogare till minnes
hvad Götha Canal är, torde jag böra upprepa
hvad som redan är allmänt kändt,
men dock icke utan nytta återkallas. Hvem
känner ej, attCanaler, men isynnerhet sammanbindningen
af Rikets Östra och Westra
sjökuster, sedan nära 3oo år varit föremål
för våra största Regenters uppmärksamhet.
Den store och om landets sanna intresse
så omtänksamme Gustaf I. sysselsatte sig
mycket med dessa planer. På 1600-talet
8
Den 26 Mar* f. m.
förbigick knappt någon Riksdag, der det ej
talades om detta ämne. Det var ej heller
underligt, då frågan gällde icke allenast att
göra Ritat oberoende af utländska Magter
och freda den utländska handeln, äfven då
passagen genom Sundet vore stängd, utan
ock att förena Rikets bördigaste och folkrikaste
provincer. Sedan saken i i^:de
seklet på nästan hvarje Riksdag förevarit,
upptogs den åter af Envåldskonungen Carl
XII, hvilken, ehuru så mycket sysselsatt
på andra håll, att man ej skulle trott hom>m
hafva någon tid öfrig för ekonomiska
företag, likväl äfven fästade sig vid detta
förslag och fann dess nödvändighet. De
tider, som kommo efter honom, skulle man
kanske trott hafva varit af annan tanka.
Men sådant var ingalunda förhållandet. Man
insåg äfven då vigten af företaget och gjorde
äfven tillbud att realisera det; men kunskaperne
voro då ännu icke nog framskridne,
för att verkställigheten kunde svara
mot syftemålet. Man afskräcktes likväl icke.
Arbetet började och betydlige företag verkställdes,
då ett Bolag 1 ^öo formerades, för
att öfvervinna de vid Trollhättan befintlige
naturhindren. Delta försök misslyckades
likväl totalt; men Ständerne ansågo sig
icke destomindre pligtige att uppfylla sina
förbindelser emot Bolaget, ehuru resultatet
varit intet, och räntan, som år 174.9 försäkrades
Bolaget till 12 procent i 100 år,
hetalas ännu, endast med det afdrag, som
Den 26 Slars f. m.
9
den enväldige Konungen derå gjorde år
1800, så att den numera utgår med g procent.
Efter den tiden afsvalnade väl idéen
något; men Gustaf lil upptog den åter.
Gustafs och Gustaf Adolphs Slussar byggdes,
och Konungen anbefallde en undersökning
öfver hela Riket, för idéens ytterligare
utförande. Ritningar härom af ÖfverDirectören
Thunberg finnas ännu i behåll.
Arbetet vid Trollhättan fortgick under
tiden, och ändtligen öfvertogs det och
utfördes af ett enskildt Bolag. Härvid torde
den upplysning böra lemnäs, att under
samma tid företag af enahanda beskaffenhet
på andra ställen förehades, såsom vid
Strömsholms- och IJjelmare-Canaler; ty att
använda en summa för sådant ändamål, bar
alltid fästat Regeringens uppmärksamhet;
emedan det är en gifven sanning, att, öfver
allt på hela jordklotet, Styrelserne, äfven de
hushållsaktigaste, gerna fästa sin omvårdnad
vid sådane företag, Styrelsesättet må föröfrigt
vara Republikanskt, Despotiskt eller Monarkiskt.
Härom vittna Ryssland, Holland,
Frankrike, Amerika och nästan alla länder.
Emedlertid var Trollhätte-Canalen färdig.
Jag nödgas här nämna en omständighet
som angår mig sjelf. Ifändelserne hade
gjort, att jag, skiljd från allmänna befattningar,
lefde såsom enskild man i en
afkrok af landet, i tanka att der i lugn få
tillbringa mina dagar. Men då uppsöktes
IO
Den 26 Mars f. m.
jag, och de lefva ännu, som veta, alt jag
tvingades emottaga förtroendet att blifva
Directör vid Trollhätte-Canalen. Då fann
jag de långt före mig af Thunberg uppgjorde
projecter, och jag ansåg mig göra
orätt mot fäderneslandet, om jag uraktlåtit
att göra dem bekante. Detta föranledde
mig att år 1806 utgifva en Afhandling, som
utredde förhållandet med dessa planer. Jag
blef derefter af f. d. Konung Gustaf Adolph
anbefalld att företaga ny undersökning för
planernes utförande. Jag har gjort detta
och dervid följt Thunberg. Jag skaffade
mig äfven biträde af en för utmärkt skicklighet
känd Engelsman, och äfven han erkände,
att han följt Thunberg, och hyllade
denna inländske mans förtjenst. Resultatet
af denna undersökning framlades för
1809 års Ständer, och här träde vi tiden
närmare. Det var ingen förbudet att framlemna
sina planer; men för mig, som af
högsta Makten emottagit ett uppdrag, var
det en ovilkorlig pligt att framlägga resultatet
deraf. Den plan jag framlade, föranledde
mångfaldiga öfverläggningar och beslut
hos Rikets Ständer; men jag frågar,
hvartill af allt delta är jag skuld? Deri visar
sig blott ett Folkets och Regentens sträfvande
till ett för det hela nyttigt ändamål;
men ingalunda framstår företaget såsom
enskildt. Orsaken, hvarföre man nu
söker gifva det en sLämpel, som skulle göra
det lill enskildt, ligger endast deri, att
Den 26 Mars f. m.
1809 års Ständer, dåde väl funno, att företaget
var af vigt, men att allmänna medel
dertill fattades, sökte genom utlofvade
fördelar bilda ett Bolag, som dels med sitt
Capital och dels med sin omvårdnad skulle
medverka till utförandet. Fördelarne
blefvo kungjorde, privilegier utfärdade, samt
Konungs och Ständers beslut tagne, innan
något Bolag ännu var bildadt. Men följden
af dessa privilegier, der bland annat
Bolaget lofvades få draga räntevinst af en
serskild Discont-inrättning, var, att teckningen
gick för sig. Jag får här tillika erinra
om en annan omständighet, som tilläfventyrs
fallit ur minnet, nemligen att Disconterne
den tiden sällan inrättades för
allmän nytta. Visserligen erhöll Banken
understundom del i vinsten, men större delen
gick till de enskilde Actieägarne, och
det var ej sällsynt, att enskilde personer
för blotta teckningen fingo en årlig utdelning
af 10, i5 ända till 18 procent. Offret
torde således hafva varit ringa, då det
nu blef Bolagets åliggande att använda Discontvinsten
till befrämjande af ett företag,
som Konung och Ständer ansett vara af stor
vigt för det allmänna. Bolaget organiserade
sig, och teckningen steg, i stället för
1 million, till 3,i48,6'oo R:dr. Man förvånades
öfver en sådan teckning. Omöjligt
kunde man tro den vara en följd af
den lill 5 procent bestämde räntan; man
ansåg den såsom en följd af känsla för sa
-
I 2
Den 26 Mars f. m.
ken och patriotiskt nit för ett allmänt nyttigt
företag. Att saken icke allenast inom
oss betraktades på detta sätt, utan att den
äfven väckte sensation i aflägsnare länder,
derom vittna den tidens depecher från London
och Paris, och jag hemställer, om icke
företaget då öfverallt, så hos Folk som Styrelse,
så väl inom- som utomlands, ansågs
för någonting helt annat, än en enskild
speculation.
Arbetet började. Jag medgifver här
å nyo hvad jag från början sagt, att jag
icke kunde hafva den nödige skickligheten,
utan blott god vilja, och hoppades att, med
biträde af andras större förmåga, ändamålet
skulle vinnas. Emedlertid anser jag
mig skyldig att redogöra för de grunder,
hvarpå arbetsplanen uppgjordes. Vi saknade
all nödig upplysning och erfarenhet
om säkra grunder för sådane företags utförande,
derest man icke såsom sådan vill
anse de brister vi sågo i det gamla. Om
man derföre ej ville blottställa sig för nödvändigheten
alt efter 5o å 60 år bygga om,
måste man söka att af Utlänningen vinna
de nödiga upplysningarne, och draga nytta
af hans större erfarenhet. Jag tror ock,
att man i den vägen gått långt, äfven då
man nödgats undertrycka egenkärleken, sorn
så lätt hisnager sig, der hon tror sig i besittning
af inbillade kunskaper. Jag tror
att man, såsom ett icke likgiltigt offer på
Den 26 Mars f. m.
fäderneslandets altare, aldrig släppt denna
grundsats ur sigte. Men erfarenheten visade,
hvad ock framställningen vid 1815
års Riksdag ådagalade, att det första kostnadsförslaget
ej var tillräckligt. Det upptog
en summa af 1,600,000 R:dr, hvilken
likväl, om man considererar de förändringar,
som mynt och varuvärden under tiden
undergingo, måste höjas till 4 millioner,
enligt den calcul, jag redan 1822 framställt
i en då utgifven afhandling. Men äfven
denna summa hade varit otillräcklig,
och erfarenheten visade, att vi år 1809 ägde
alltför litet kunskaper för att uppgöra
ett tillförlitligt förslag öfver ett så vidsträckt
och inveckladt företag. Det tillförlitliga
förslag, som af en Engelsman utlofvades,
uteblef alldeles, och då Majoren Bagge derefter
anlitades, förklarade han sådant vara
utöfver dess fattning; men när han ytterligare
uppmanades, utfästade han sig slutligen
att göra det så godt han kunde, likväl
med den uttryckliga reservation, alt han
ej kände localen nog, för att ansvara för
förslagets tillförlitlighet. Då 1815 års Riksdag
kom, uppgjordes ett nytt förslag, som
framlades för Ständerne tillika med de calculer,
hvarpå det grundades, och hvilket
ännu finnes deponeradt i Banken. Detta
förslag var en följd af långa öfverläggningar
och flerårig erfarenhet; men man fann
sig ändock icke säker på sin räkning, serdeles
som andra länders erfarenhet visade,
i4 Den 26 Mars f. m.
att arbeten af sådan art äro för invecklade,
för alt med fullkomlig säkerhet kunna
beräknas. i8i5 års Ständer funno emedlertid
de af CanalBolaget framställde skäl så
giltige, alt de beslöto medelst nya fördelar
uppmuntra till arbetets fortsättande,
blott med förbehåll, att Bolaget skulle dertill
använda bela det tecknade Capitalet,
hvaremot Actieägarne försäkrades om 5 procents
ränta, i hvilket afseende dem tillädes
en utvidgad Disconträttigbet, hvaraf
vinsten calculerades till i5o,ooo R:dr. Jag
frågar, hvad detta innebär, om ej att Götha
Canal, eller sammanbindningen af Rikets
Östra och Westra sjökuster då ännu
ansågs bära stämpeln af ett Nationelt företag.
Det är ur denna synpunkt vi måste
betrakta saken, då vi i dag skole afgöra,
om Bolaget genom ett obetydligt biträde
skall sättas i tillfälle att fortsätta arbetet,
eller om det på förband skall afbrytas.
Men då vid flere tillfällen så mycket
blifvit sagdt om naturen af företaget, så
må det vara nog derom. Nu må det tillåtas
mig att tala något om sjelfva utförandet.
Det har i alla hänseenden blifvit gjordt
efter ny plan. Arbetsmethoderne äro förändrade,
nya verktyg anskaffade och utländske
arbetare använde. Följden deraf bar
varit, alt arbetet fortskridit så mycket som
möjligt, ehuru det flere gångor blifvit afbrutet
genom oförutsedde händelser. Man
liar dock sökt att af allt draga så mycken
Den 26 Mars f. tn.
nytta, som möjligt; och jag vågar säga,
att de, som följt arbetet med uppmäsksamliet
eller vilja bedömma det efter resultatet,
skola finna, att det står framom icke
allenast allt af samma slag, som kan visas
inom Riket, utan kanske äfven större delen
af hvad som utomlands blifvit verkstäldt.
Arbetet bar dessutom varit underkastadt
så mycken granskning, dels genom
serskilde af Konung och Ständer utsedde
Revisorer, och dels genom de årliga Revisionerne,
att hvar och en lätt kan öfvertyga
sig, att redogörelsen varit säker, klar
och öppen. Den har varit felfri till den
grad, att personer bland Statens betydligaste
Embetsman, som nu mera äro aflidne,
ansett den värdig att tagas till efterdöme.
Må för öfrigt resultatet framstå såsom
vittnesbörd. 1822, sedan man redan
hunnit samla en längre erfarenhet, utgaf jag
en afhandling, som utreder arbetsförhållanderne
vid Götha Canal emot andra företag
af samma slag. Jag adresserade den
till den första vetenskapliga Corps i Riket,
för att inhemta dess bedömmande af saken;
och intet har varit att anmärka deremot.
Denna afhandling visar, att om man vid
Götha Canal inrättat arbetet efter samma
grunder, som vid Trollhättan följdes, skulle
kostnaden stigit till 15,176,000 R:dr, i
stället att den hittills utgjort 7,923,817 R:dr;
så att, om härtill lägges hvad som blifvit
påkostadt den mechaniska verkstaden, utgö
-
i6
Den 26 Mars f. m.
rande 84.733 R:dr, hvad sorn vidare blifvit
användt till inventarier och dylikt, uppgående
till 274,5o3 R:dr, samt sist de till
Canalens fullbordande erforderlige 845,334
R:dr, blir totala kostnadssumman 9,128,387
R:dr, eller, om man vill taga en rund summa,
med afdrag af kostnaden för verkstaden och
värdet af de inventarier, som efter arbetets
slut kunna vara öfrige, jemt 9,000,000 R:dr,
som utgöra den verklige kostnaden. Man
kan ej neka den stora besparing af 6 millioner
emellan kostnaden, sådan den kunde
calculeras efter de grunder, som följdes
vid Trollhättan, och den kostnad, för
hvilken arbetet blifvit verkstäldt. Hvad är
skälet, om icke förbättrade arbetsmethoder?
Ty landet och folket är detsamma.
Det måste således ligga i de utländska bättre
methoderne, som blifvit gjorde till inhemske
och åstadkommit denna verkan uti
ett planmässigt begagnande af de naturliga,
visserligen stora, fördelarne. Utan att
ingå i en vidlyftigare beräkning af summorne,
och utan att åberopa Revisorernes
yttranden, skulle jag tro, att detta resultat
utgör det bästa beviset för ett ändamålsenligt
utförande af arbetet.
Men, säger man, stora missräkningar
hafva ägt rum. Till en del har jag redan
vidrört detta. Må det tillåtas mig, då jag
nu kanske talar för sista gången på detta
rum,
Den 26 Mars f. m.
*7
rum, att ytterligare tillägga något i ämnet.
Kanske skall jag öfvertyga åtminstone dem,
som sjelfve veta, hvad kostnadsförslag vilja
säga, och kunna döma derom, att missräkningarne
icke varit en följd af vårdslöshet
och okunnighet, utan snarare oundviklige
till följd af sakens natur. Ty om man
kan visa, att i Holland, der under 7 sekler
3ooo millioner gyldén blifvit använde
till Canaler, missräkning ägt rum i kostnadsförslaget
till den sist byggde Canalen;
om i England, der Canaler blifvit gräfde
till en sträcka af 400 Svenska mil, den sista
Canalbyggnaden börjades med ett kostnadsförslag,
som först upptog 25o,000 Pund
och slutade med i,3oo,ooo; om i Frankrike
alla sedan år 1822 gjorde förslag till Canalbyggnader,
hvilka likväl inlemnas till Lagstiftningen
för att granskas', slagit felt från £
till adelar af hela kostnadssumman; så kan
icke sådant härröra af en allmän vårdslöshet.
Det måste bevisa, alt yrket är af den art,
alt icke allt kan förutses. Detta , är också
lätt begripligt, då föremålen för beräkningen
ej visa sig för ögonen. Visserligen har
man utvägar att borra signed i jorden, att
gräfva brunnar och dylikt, hvarigenom markens
beskaffenhet kan utrönas, och sådant
har icke heller blifvit uraktlåtet hvarken
här eller i andra länder; men oförutsedde
hinder skola alltid möta, som öka kostnaden.
Exempelvis må nämnas KielerCana18
H. 2
i8
Den 26 Mars f. m.
len, sorn endast är 3 mil lång, med 6 slussar
af 27 fots höjd, och ändock kostat öfver
7 millioner R:dr. Fordrade man af mig ett
förslag, som exact skulle slå in, så hade
det visserligen varit smickrande, om jag
kunnat svara emot en sådan fordran; men
slikt har jag aldrig åtagit mig. Det gifves
endast 2:ne sätt att göra förslagen med säkerhet
tillräcklige, och jag föraktar dem
tegge. Det ena att antaga ett förslag med
en högst betydlig öfverskottsumma på slump.
Jag skulle då hafva ljugit emot min egen öfvertygelse,
emedan förslagen voro uppgjoi’-  de, på vid Canalarbetet förvärfvade och förslagen
bilagde erfarenhetsgrunder, af män,
på hvilkas arbete jag litade. Att jag såleledes
sjelf, af bristande kännedom, trodde
det förslagen skulle räcka till, är en sanning.
Men jag hade ock haft tillfälle att
inhämta tillräcklig kännedom om förhållandet
i andra länder, för att tro på deras
och min ofelbarhet. Min reservation,
att jag ej vågade ansvara för de framlagde
förslagens tillräcklighet, står derföre också
uttryckligen anförd i Ridderskapets och Adelns
Protocoller så väl vid i8i5som i8a3
årens Riksdagar. Det andra sättet är, att
utföra arbetet dåligt och svekfullt, men med
lika vacker yta. På sådant sätt kan det
erhållas för bättre köp, men blir också
odugligt. Jag hemställer, hvad tack jag derigenom
förtjenat af samtiden. Heldre har
jag velat synas felaktig, än besvika samtid
Den 26 Mars f. m.
«9
och efterverld. Men detta må vara nog om
förslagen. Stige den fram, hvilken kan visa
ett förslag till ett så omfattande arbete,
som någonsin slog in. Ty betraktar man
arbetets storlek, och besinnar, att det första
förslaget, som efter någon erfarenhet
framladesår 1815, uppgjordes till 6,344»1 ^7
R:dr, skall man ej undra, att denna summa
sedermera måst ökas med 5o procent.
Jag är öfvertygad, att man ingenstädes i
verlden uträttat så mycket med så litet;
ty naturen har så väl försett med malerialier
och transportmedel. Då man härtill
lägger begagnandet af utländska arbetares
utmärktare arbetsförmåga, borde resultatet
blifva fördelaktigt. Derföre långt
ifrån alt lägga de inträffade missräkningarne
någon till last, är jag öfvertygad, att
vi länge nog skola få vänta på någon, som
kan upprätta förslag med större noggranhet,
än desse. Yi bafve inom oss exempel,
hvaraf vi kunna sluta. Kostnadsförslaget
till Trollhätte-Canal började med
g, steg sedan till 11, i5 och sist till a3
tunnor guld. För Hjelmare-Canal hafva
äfven 2tne förslag blifvit uppgjorde, och
äfven der slutades med missräkning. Det
ligger i sakens natur, och förhållandet skall
alltid blifva sådant. Men låtom oss äfven
se, hurudant erfarenheten visar förhållandet
med företag af annan beskaffenhet; hurudant
det är med Upsala AcademieBygg
a*
-
10
Den 26 Mars f. m.
nåd, sorn dock ligger öfver jord, och der
allt bör så mycket lättare kunna beräknas.
Förslaget började med 90,000 R:dr, ökades
derifrån lill i5o,ooo och vidare till
200,000, och ännu erfordras nya 100,000
R:dr. Förslaget till Lejonbacken här i Stockholm
uppgjordes till 120,000 R:dr, och nu
fordras 80,000 R:dr till. Sådant förundrar
mig icke, äfvenså litet, som jag kan klandra
det; men jagar skyldig att göra jemförelse.
Då likväl sådant kunnat inträffa
vid företag inom en kort synkrets och ofvan
jord, der allt kan beräknas, huru mycket
mer skall det ej inträffa med en Canal,
som måste gräfvas 8 mil under jord,
der en mängd hinder, som icke kunna beräknas
, komma i vägen, såsom källsprång,
jordras, olika beskaffenhet af jorden och
dolda berghällar, der jordgräfningen varierar
från 24 sk:s pris till 3 R:dr, bergsprängning
från 5 till 12 R:dr per Cubikfamn,
äfven i hänseende till transportens längd,
och djupet ända till 12 å 4» fot under jordytan
, och detta allt med en arbetsstyrka,
hvars produetion måste vara i förhållande
till väderlek, sjukdomar och olika provincers
olika arbetsförmåga. Sådane omständigheter
kunna väl komma under beräkning,
men omöjligt är det att dervid
få någon fast grund för en säker beräkning.
Fordrar man orubbliga förslag, med ansvarighet
att de skola till fullo slå in, så ligger
detta utom min förmåga. Jag får då,
Den 26 Mars f. m.
21
med samma förtroende, som jag emottagit
min befattning, afsäga mig densamma. Jag
kan icke tilltro mig, hvad erfarenheten visat,
att alla andra länder icke kunnat åstadkomma;
men jag tror, att i samma mån
som arbetet drager sig tillsammans och man
blir bekant med omständigheterne, skall
man ock komma närmare målet i detta afseende.
Jag får likväl härvid öppet tillägga,
om jag ock derigenom skulle få motse
nytt klander, att, i händelse omständigheterne
ännu bortgömde någon förbättring,
(betydlig kan den ej bli) hvartill, såsom
oföresedd, kostnaden icke blifvit beräknad,
jag ej skulle tveka att begagna den, och anse
mig straffbarare, om jag visste mig hafva
bortgifvit en fördel för fäderneslandet,
än om en ny brist i anslaget derigenom
förorsakades; ty jag anser andan af det constitutionella
samhällsskicket vara, att den
constitutionella Embetsmannen för oföresedde
fall heldre bör fatta en egen öfvertygelse
och följa den, än förblifva overksam;
dock måste han underkasta sitt handlingssätt
medborgarnes bedömanden, hvilket
jag för min del icke heller någonsin tvekat
att göra. Jag skall gerna lemna min
befattning till dem, som anses mera skicklige
eller förljente af mera förtroende än
jag. Redan år i8i5 ansåg jag mig pligtig
att sätta mina constituenter i tillfälle att
dömma öfver mitt handlingssätt. Det är bekant,
all jag då nedlade min befattning i
32
Den 26 Mars f. m.
CanalDirectionen, men blef å nyo invald.
Jag borde i så fatta omständigheter ej bäfva
eller träda tillbaka. För öfrigt då man
talatom missräkningar, harman äfven sagt,
att Directionen ej följt gifne föreskrifter.
De casus, då detta inträffat, äro i sjelfva
verket få; men Bolagsreglorne tillägga Directionen,
emedan ej alla erforderliga föreskrifter
vid ett så omfattande företag kunde
föreses, rättighet att ändra de föreskrefne
åtgärderne efter omständigheterne, och
sjelf vidtaga de mest passande. Resultatet
tror jag ock skall visa, att Directionen förtjent
detta förtroende.
Jag kommer i anledning häraf närmare
en omständighet, som särskildt varit föremål
för klander, nemligen anläggandet
af mechaniska verkstaden vid Motala. Jag
får härvid hänvisa Ridderskapet och Adeln
till Bolagets privilegier, som uttryckligen
bestämma, att om en egen verkstad erfordrades
för Canalens behof, skulle en sådan
få anläggas, dervid Bolaget, utom begagnande
af vanliga rättigheter, ägde att taga
rudimaterier hvar som helst, jemte flere
andra fördelar, som finnas upptagne i 7 §•
af privilegierne, om jag ej minnes orätt.
Man fann snart, att en Engelsk verkstad
var nödvändig; ty om man ville tänka på att
få Canalen utförd på ett varaktigt sätt, kunde
det endast ske med verktyg, som voro förfärdigade
på en för behofvet afpassad verk
-
Den 26 Mars f. m.
23
stad. Så t. ex. måste en muddring företagas
i utloppen af alla sjöar, genom hvilka
Canalen går. Detta kunde endast ske genom
ett mudderverk med ångmachin, sorn
måste vara kraftfullt, men blef genom sin
complikerade beskaffenhet ofta bristfälligt.
Flere hufvudsakliga piecer hade redan sprungit,
och samma förhållande kunde förutses
med flere andra. Denna enda omständighet
gjorde verkstaden nödvändig. Lägger
man nu härtill jernbroarne, portarne och
lyftskrufvar, jemte många andra saker, så
finnér man lätt, att en sådan verkstad omöjligen
kunde umbäras. En särskild omständighet
var dessutom med den så kallade
svängbron, hvartill fordrades en ring af i5
fots diameter och 12 Sfg:s tyngd, som måste
svarfvas. Huru ville man åstadkomma
något sådant, utan egen verkstad. Dagligen
ökades derjemte behofvet af ångmachiner,
hvaraf många enskilde gjorde beställningar;
man kunde förutse deras nödvändighet
för Ångfartyg, till befordrande af
hastigheten under Canalfarterne. Jag frågar,
om ej detta varit anledning nog för
oss att anlägga en sådan mechanisk verkstad,
likasom man redan förut gjort i Ryssland,
Preussen, Danmark , Holland med flere
länder, så att vi snart voro de enda,
som saknade en sådan. Man har dessutom
sett hvad det kostar att vända sig till Utlänningen
med arbetsbeställningar; man vet
hvad de förste jernportarne till Canalen
24
Den 26 Mars f. m.
Ii östat, hvilka måste hemtas från England,
men hvarförutan inga jernportar troligtvis
ännu funnits i Sverige. Detta var anledningen,
hvarföre Directioneu, efter bästa
förstånd och omdömes-förmåga, ansåg anläggningen
af en mechanisk verkstad nyttig
och nödvändig för de erforderlige instrumenternes
förfärdigande. Det är möjligt,
att den häruti misstagit sig, och jag fruktar
i sådant fall, att det icke varit den enda
gången; men då man uppdragit åt Directionen
att ombesörja Canaleus fullbordande,
måste man äfven medgifva den rättighet
alt för detta äudamål använda de efter
dess omdöme bästa medlen. Eller skulle
Directionen icke, utan en föregående
hemställan, äga rätt att ändra en spade eller
en skottkärra från de gamla modellerlie?
Jag tror icke, att sådant skulle lända
till vinst, hvarken för Bolaget eller för Riket.
Sedan jag nu redogjort för arbetets
utförande, torde jag få nämna några ord
om nyttan deraf. Det har ej ansetts medföra
någon nytta, hvarken för Bolaget eller
det Allmänna. Jag skulle likväl tro, att
skapandet af en communication emellan 143
mil insjökust, genom den redan färdiga Canalen,
och begge håfvens sammanbindning,
sedan den blir fullt färdig, skall medföra
ganska mycken nytta. Det vore besynnerligt,
om man ensamt i Sverige ej kunde inse
nyttan häraf, under det den uppskattas
Den 26 Mars f. m.
25
ganska högt af alla främlingar. Huru skulle
förhållandet äfven kunna vara annorlunda?
Man säger väl, att våra vintrar äro hinderlige,
och jag har hört omtalas, att vår sommar
ej räcker mera än 4 ä 5 månader. Jag
har likväl här sammandrag af Journalerne
för 6 år, eller från och med i8a3 till och
med 1828, och desse vissa, att seglationstiden
på Canalen varit per medium 8 månader
10 dagar om året; att kortaste tiden
varit 7 månader 9 dagar, och den längsta
9 månader 2 dagar. Man skulle således med
mera skäl kunna byta om satsen, och påstå,
att den tid man icke kan segla, utgöres endast
af 4 månader. Jag torde härvid tillika
få upplysa, att efter 17 års annotationer
har seglationstiden vid Trollhätte-Canal
varit per medium 7 månader 24 dagar; men
vid Forssvik har den sedan 1817 ej gått
längre än till 7 månader 5 dagar. Dessutom
torde jag få tillägga, att i Tyskland
läcker seglationen på Mayn och Donau endast
200 dagar; ty ehuru inga vintrar der hindra
seglationen, inskränkes den dock genom
desse floders starka vattuflöden till 6 månader
och 20 dagar per medium. Götha Canaldalen
tyckes således i detta afseende ej stå
tillbaka mot hjertat af det folkrika Tyskland.
Men på det man vidare må kunna
bedömma den nytta Canalen kan komma att
medföra, torde jag få nämna, att ehuru Caiialen
ännu icke blifvit fullkomligt färdig,
hufva 400 fartyg med olika laster, till ett
26
Den 26 Mars f. m.
belopp af 47,000 Sfg, ärligen, passerat derigenom,
oberäknadt Canalensegne byggnadseffecter.
Icke destomindre påstår man, att
Canalen icke begagnas; men det förhåller
sig ej så. Till Jönköping, som ligger i
den direction, att det måste bibehålla sina
gamla handelsrelationer med Götheborg,
och hvarest således de gamla eommunicationsvägarnes
afbrytande måste gå trögt,
hafva på ett år från Götheborg blifvit förde
13,000 tunnor sill och salt. Sådant måtte
vitna om transport och Canalens nytta, som
med hvarje år måste tilltaga. Under andra år
här transporten stundom endast varit i5,ooo
tunnor. Från Jönköping hafva likaledes
effecter i samma progression blifvit transporterade
lill Götheborg. Stångjern, som
är den lättaste vara att föra landvågen,
skeppades år 1823 från Jönköping 53 Sfg,
men år 1828 i5g5 Sfg; hvilket bevisar att
den rätta åsigten småningom vinner öfverhand
öfver den gamla fördomen. För
att härjemte utreda förhållandet med andra
effecter, torde jag äfven få nämna, att
år 1826 transporterades på Canalen i85o
tunnor Kronospannmål, hvilket gjorde Staten
en besparing af 1408 R:dr, under det
att Canalens vinst i afgift endast utgjorde
700 R:dr. Totala Canalinkomsterne för
främmande transporter hafva hittills varit
X7,3oo R:dr per medium om året; hvartill
dessutom kommer en inkomst i Spann
-
Den 26 Mars f. m.
27
mål af Canalens på ömse sidor belägna fruktbara
jord, och hvartill sist bör läggas Trollhätte
CanalBolags concession i 75 år af dess
ökade inkomster genom Götha Canals anläggning,
att utgå så snart Canalen är färdig,
och hvilken redan utgör 5ooo R:dr.
Aflönings- och underhållskostnaderne stiga
till 18 å 20,000 R:dr om året, hvilket således,
vid jemförelse med inkomsterne, måste
aflägsna den farhågan, som kringsprides,
att långt ifrån att Canalen skulle kunna
gifva någon revenue, skulle fråga komma
att uppstå om dess framtida uuderhållande
på Statens bekostnad. Jag måste förklara,
att jag hvarken sjelf kan äga en sådan
öfvertygelse, eller tror, att den hyses
af någon, som gifver sig tid att granska
de factiska förhållanderne, men väl att
den yttras af sådane, som vilja gifva saken
ett helt annat utseende, hvilket jag hemställer,
huruvida det är det rätta. För
att för öfrigt visa, huru det i andra länder
står till med beräkningen af den allmänna
nyttan vid företag af ifrågavarande
beskaffenhet, torde jag få citera en beräkning
af Languedockska Canalen, som anses
gifva en inkomst af 800,000 livres, men
hvaraf landet, genom besparade dagsverken,
anses vinna 5,100,000. Sedan jag af
Kongl. KammarCollegium erhållit authenlik
uppgift på allt hvad som från Slaten
åtgått till jordersättningar för Götha Ca
-
n:il och deröfver uppgjort en ordentlig liqvid,
har jag sökt en dylik beräkning öfver
landets vinst i besparade dagsverken.
Då man härvid följer det förut uppgifne
förhållandet blir resultatet:
På Götha Canal har varutransporten,
såsom förut är nämndt, år 1828 utgjort i
vigt 47,121 Skepprd, hvilka, beräknade för
Landtransport å 3 Skepp:d på parlasset,
på 8 mils väg (från Jönköping till Götheborg
är i6£ mil landväg), med 4 dagars
tid för resan fram och åter, erfordra 128,000
häst- och 64,000 karl-dagsverken.
4oo fartyg, som under året verkställt
denna transport å Canalen, erfordra för i
medeltal räknade högst 4 mil fram och åter,
på derföre åtgående arne dagar, 800 hästoch
lika många tnans-dagsverken för fartygens
framdragande, men medtaga derjemte
till fartygens besättningar, i medeltal tagne
till 2 man och i5 dagar för hela resan,
j 2,000 mans-dagsverken. Besparingen blir
alltså 51,200 karl-dagsverken och 127,200
häst-dagsverken i bästa årstiden; hvaremot,
då vintern gör jordbrukaren sysslolös, den
tillfrusna farten återlemnar transportens biförtjenst
åt landtmannen.
De på sådant sätt under hästa årstiden
besparade 178,400 dels häst- dels karlsdagsverken
upptagas öfver hufvud till 20
sk. per st., som gör i årlig vinst för det
Den 26 Mars f. m.
29
allmänna en summa af R:dr 74,333: 16.—
beräknad endast efter hvad nu
på Canalen transporteras, utan
afseende på stigande rörelse.
Om man af denna årliga
vinst drar alla jordliqvidationens
utgifter, nemligen en gång
för alla gjorde utbetalningar
till jordliqvidations-förrättningar,
resepenningar, ersättning
för förlorade grödor, husflyttningar,
vederlag på ett visst
antal år m. m., betalte dels i
penningar, dels i persedlar,
uppskattade efter markegången
i en summa . . 28,527: 44-Ir*
Vidare Boställs
och andra Åboers
för lifstid
tilldeladeersättningar,
suppositionsvis
beräkde
för 12 år, äfven
förvandlade
efter 10 årsmar
ke8ånS
6,616: 8. -35,144; 4-1It
Så återstår af första årets
vinst R:dr B:co 39,189: 11. 1.
hvaraf ytterligare böra dragas
årliga utgifter för all framtid
i följd af Jordliquidationen,
3o
Den 26 Mars f. m.
Transport 39,189:11. t.
persedlarne förvandlade, som
förut, efter markegång. . . 7,131:22. 8.
Då första årets behållna vinst
för det allmänna har varit 32,057: 36. 5.
Och för de påföljande åren,
förutsatt att rörelsen endast
förblifver hvad den nu är,
kommer den att utgöra . . 67,201: 4i>h*
och detta oberäknadt hesparad väglagning
efter 16,000 parlass på 8 mil fram och
åter m. m.
Det torde äfven böra nämnas såsom ett
factum , icke blott supposition , att vid Trollliätte-Canal,
der på en redan af ålder-bestående
transport-rörelsen var i full gång, den
årliga varutransporten dock har förhållit sig,
som följer: År 1801 första året transporterades
der 191,988 Sfg; 1808: 227,913 Sffi;
1818: 336,884 S®; 1828: 525,874 S@.
Der torde man således finna den säkraste
måttstocken för landets förkofran;
och det skulle vara besynnerligt, om ej
samma förhållande skulle äga rum vid Götha
Canal. Jag tror tvärtom, att rörelsen
inom landet skall stiga dagligen, oberäknat
en vigtig transitohandel, hvaraf årliga
vinsten kan beräknas, så snart Canalen
är färdig, att årligen tilltaga, om passande
mått och steg tagas.
Den 26 Mars f. m. 3i
Då jag hört så mångfaldiga beräkningar
uppgöras, har jag trott mig skyldig att
äfven uppställa en, som torde blifva svår
att jäfva. Man har äfven sagt, att transportkostnaden
vore för dyr; men, utom att
detta redan vederlägges derigenom, att Canalen
besökes, får jag äfven upplysa, att afgifterne,
efter den hittills provisionelt antagna
taxan, äro:
för ett Sfå Stångjern från Wettern till Götheborg
i Canal-afgift, frakt m.m. 1 R:dr 3 sk.
En tunna Råg 4^ sk.
Andra varor i proportion af tyngd.
Kan det väl sägas, att detta är för dyrt?
Tvärtom hafva Brukspatroner uppriktigt försäkrat
mig, att Canalen tillskyndat dem en
vinst från 5 till 10,000 R:dr på år. Jag
tror således, att de gerna underkasta sig den
dyrhet man öfverklagar.
Mine Herrar! Jag ber Eder om förlåtelse,
att jag så länge uppehållit Eder med
vidlyftiga detailier; men den, som förtroendet
satt till väcktare, måste äfven svara
och redogöra för sin befattning. Jag vet
väl, attsaken i mig saknar mycket, att mera
skicklighet och en större förmåga skulle
vara önskvärd; men jag har gjort hvad
jag har kunnat; jag har ej trängt mig till
platsen. Mer än 3o år äro förnötte under
ej vanliga mödor, bekymmer och omsorger
för det stora ändamålet, för Östra och Westra
håfvens sammanbindning. Jag vill icke
3a
Den 26 Mars f. o*.
uttrötta Eder, mine Herrar, med vidare
beskrifning af denna idee, som jag än en
gång påminner icke var min utan Svea folks
och Konungars; men den dag kommer, då
man skall säga, att den, som uppoffrade
mer än en half lifstid för detta mål, och
försakade en kanske lyckligare enskild ställning,
om han än stundom misstagit sig till
följd af mensklighetens allmänna lott, kunde
likväl icke misstaga sig på målet i det
hela. Efterverlden må vittna. Jag är öfvertygad,
att då ingen af oss, som nu intager
detta rum, mera finnes på jorden, skola
de, som komma efter oss, lugnt och med
tacksamhet bedöma våra handlingar. Med
lugn skall jag ock möta deras dom, väl vetande,
att de skola finna fel i min förmåga,
ej i viljan. Men nu äro vi här allesammans
satte till väcktare. Vi stå på den
punkt, att genom ett i sig sjelf obetydligt
beslut afgöra, huruvida forntidens förhoppningar
och nutidens bemödanden en dag
skola bära frukt; huruvida vi för efterverlden
skola visa oss såsom ett modigt och
ihärdigt folk, hvilket gått tillväga på ett
förfädren värdigt sätt. Vi stå äfven på den
punkt, att kunna aflägsna oss från målet,
eller komma till ett motsatt slut, som är
gjordt med så litet, att jag försäkrar, om
ej den inre öfvertygelsen härom uppmanat
mig, skulle jag icke i dag hafva uppträdt
för att yttra ett ord till Canalens fördel. Men
se
-
Den 2.6 Mars f. m.
33
sedan vi håfve fullbordat 47 slussar i alla
lägen, sedan vi framfört Canalen genom
bottenlösa kärr och måssar, öfver betydliga
högder; sedan detta allt lyckats oss,
och erfarenheten redan visat, att vi hafva
magt öfver föremålen; är det väl möjligt,
att vi, med större tillgångar än då vi började,
skulle stanna och afbryta, sedan -^delar
af arbetet redan är färdigt, för att sjclfve
bortkasta de redan köpte fördelarne, eller
åtminstone fördröja dem. Ty om man
besinnar Öresundska tullafgifterne, skall man
finna klart som dagen, att Utlänningen skall
företrädesvis söka farten genom Canalen, så
snart den är fullbordad, om eljest den sanning
står fast, att köpmannen söker sin fördel.
Detta mål skola vi aflägsna ifrån oss,
om vi i dag antaga tvänne Utskotts Utlåtande,
som afslagit ett lån mot full säkerhet,
och derigenom gjort det omöjligt alt underhålla
arbetet i den gång, att det icke stannar,
hvarefter man skulle få börja å nyo igen. Jag
klandrar ej de Ledamöter af Utskotten, som
gjort om Utskottens Berednings beslut; jag
aktar dem, som påtaga sig ett besvär jag
haft tillfälle försöka; men jag förstår icke,
huru man kunnat komma lill ett sådant resultat,
då det redan var tillkännagifvit, alt
man saknade medel att uppehålla arbetet
för 14 dagar, så vida man icke sattes i
tillfälle dertill genom någon åtgärd å Ständernes
sida. Det är verkligen amnarknings18
H. 3
34 Den 26 Mars f. m.
värdt, att rykten så skickligt i det afgörande
ögonblicket utspridas, hvilka omöjligen
kunna i någon god mening vara utgifne.
Man har sagt, att Canalen ej behöfde
det begärda lånet; emedan den från annat
håll hade tillgång till 5o,ooo R:dr. Jag har
just med gårdagsposten, till och med från
Götheborg, fått underrättelse om detta rykte.
Ingen ting kan vara mera osannt. Men
då jag bär måste förklara, att jag icke, utan
begagnande af min enskilta credit, hvilken
dessutom ej lärer vara särdeles tillräcklig,
för närvarande äger utvägar till 5ooo R;dr,
bevisar det skickligheten och afsigten hos
dessa ryktens utspridare, att göra det i
en sådan stund, att Lagstiftande Församlingen
deraf skulle kunna förledas att anse
såsom ett obetydligt beslut, en fråga, hvilken
likväl afgör öfver 20-åriga bemödanden
och ioo-årige önskningar.
Man har äfven sagt, och jag uppmanar
den som förmår att här uppstå och bevisa
sin satts, att Canalen icke kunde framföras
vid Söderköping med hvad anslag
som helst. Detta är en absolut osanning.
Jag nyttjar bårda ord; men det är lika
obehörigt, att sådane ogrundade nyheter
tillskapas eller kringspridas i det afgörande
ögonblicket. Det vore bra besynnerligt,
om Directionen bade fullbordat 47 slussar
och visat sig kunna framföra Canalen hela
8 mil, men skulle vara i okunnighet om
Den 26 Mars f. m.
#
35
detta hinder. Man säger att der finnes ingen
botten för slussarne; och likväl har den
sista slussen den bästa botten man vill önska
sig, ty den står på berget; 6 andra
äro redan grundlugde, endast 4 återstå. Utloppet
har en slät och mjuk botten, så att
man kan ösa den liksom med en slef ur en
smörask, men ofvanföre sista slussen är bottnen
lös. Detta var likväl kändt redan år 1811,
då der upplades bankar, som voro beräknade
att i jo år få sjunka och formera en
fast bas. Nu äro redan 18 år förlidneoch
företaget har lyckats öfver all förmodan,
då hvad bank som hälst med all säkerhet
kan uppföras på denna grund. Jag önskar,
att sådane anmärkare ville följa mig
på Canalen och se slussar byggde på qvicksand,
sådane, att om en karl stadnade på
den i 5 minuter, 3 man erfordrades att
draga upp honom; se Canalen danad af
bankar, till 18 fot upplagde på kärrängar,
som gungade under fötterne, medelst en
enkel beräkning af basens rätta proportion
emot höjden. Om således man äfven skulle
träffa en ny lös botten på Söderköpings
äng, skall det icke störa min sömn i 10
minuter; ty antingen fäster man den, eller
ock leder man Canalen några alnar på sidan.
Ilar ej Directionen gjort sig förtjent
af förtroende i sådane saker, då må hon
gerna lemna rum för en annan.
Jag slutar med alt bedja om förlåtel
3*
-
36
Den 26 Mars f. m.
se för den vidlyftighet jag nyttjat, och alt
aflägga min tacksägelse för den uppmärksamhet
Ridderskapet och Adeln behagat egna
mig. Vi stå nu inför samtid och efterverld,
för att besluta öfver ett företag,
som varit föremål för våra förfäders önskningar,
och hvaraf våra barn skola skörda
frukterne. På vårt beslut beror, huruvida
det en gång om oss skall sägas, att vi ombytt
livad man kallat ett förhastadt företag
emot ett förhastadt omdöme. Jag kail
icke öivertygas, att 1809 års Ständer förhastade
sig i beslutet om Götha Canal; må
än vara, att de eldades af en lifligare känsla,
än vi. Men är det, för det Canalen
är årsbarn med Revolutionen, som den nu
skall påtryckas en stämpel af enskild och
onyttig? Jag vågar tro, att liksom den store
Gustaf I hade allmän nytta till hufvudföremål
för sina företag, så skall ock dess
ide'e Götha Canal, med den nytta han stiftar,
en dag blifva den varaktigaste minnesvård
öfver den slocknade Wasastammens
omtanka för landets förkofran. Jag anhåller
således om återremiss af Utskottens förevarande
Utlåtande.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve von Rosett, Adolph, anförde
skriftligen:
Med. tvekan uppträder jag att yttra mig
i ett ämne, som redan blifvit behandladt
Den 16 Mars f. m.
37
af så utmärkta Talenter, och från skiljaktiga
synpunkter bedömdt med så öfverlägsen
skicklighet, att äfven den öfvade talaren,
den mera erfarna mannen, knapt kunde
hoppas vid detta tillfälle ytterligare fästa
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå. Ämnets vigt, det lifliga
interesse det väckt, ökar ännu mera
denna betänklighet, om ock den inom dessa
murar städse visade grannlagenhet försäkrar
mig om några ögonblicks uppmärksamhet.
Öfvertygad att i ämnen, hvilka,
likt det nu ifrågavarande, blifvit betraktade
på så olika sätt, äfven de ringare bidragen
till deras framställande äro nyttiga,
har allt detta likväl ej kunnat afhålla mig
från att anföra de anmärkningar vid Förenade
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande,
hvartill det efter min öfvertygelse gifver
anledning.
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om
ytterligare anslag till Götha Canal, som
till Utskotten från Högloft. RiksStånden blifvit
remitterad, föreslår, att till det återstående
af detta arbete må anslås en summa
af 845,000 R:dr B:co, och fäster dessutom
serskildt Rikets Högloft. Ständers uppmärksamhet
på angelägenheten af, att frågan
om de 100,000 R:dr, som förskottsvis
erfordras, varder, oberoende af hufvudsumman,
till skyndsam pröfning företagen och
afgjord. Dessa begär te 100,000 R:dr bor
-
38
Den 26 Mars f. m.
de således betraktas afskildt, det är, i min
tanka, på annat sätt än de 845,000 R:dr,
hvilket ock genom ordet förskott antydes.
Ett förskott innebär, efter det begrepp jag
derom äger, alltid skyldigheten att redovisa,
och om det, såsom i närvarande fall,
äskas, innan hufvudsaken blifvit bestämd,
synes det tydligen, att återbetalningen af
de förskottsvis gifne medlen blifver en följd
af hufvudsakens, eller det begärda anslagets
af 845,000 R:dr afsläende. Förskottet
kan och bör således ej annorlunda anses,
än som en af Directionen för Götha
Canal begärd försträckning, intill dess Rikets
Ständers beslut i hufvudsaken blifver
kändt, och innebär, i fall detsamma beviljas,
skjddigheten att återbetalas, i följd hvaraf
denna förskotts- eller för sträckningssumma
ej kan komma under rubriken: Större
eller mindre anslag till Götha Canal,
samt andra dylika Stats-beliofven underordnade
utgifter, hvilka Förenade Statsoch
BancoUtskolten ansett ej böra komma
i fråga, förr än tillgångarne blifvit anvisade
för de egentliga Statsbehofven. Ehuru
godkännande denna af Utskotten framställde
grundsatts, synes den mig likväl i detta
fall vara origtigt tillämpad och så mycket
mera oväntad, som sammansatta Utskottens
FinanceBeredning, utgående från
samma synpunkt, som Utskotten, af det i
Kongl. Majrts Nådiga Proposition influtna
ordet förskott ej funnit sig hindrade alt be
-
Den 26 Ma rs f. m.
39
trakta den begärta förskottssumman, såsom,
i min tanka, alla under dylika omständigheter
gifna förskott måste enligt sin natur
betraktas, det är, såsom försträckning eller
lån.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition innehåller
ej, att Rikets Höglofl. Ständer nu
skulle anslå för Götha Canal 100,000 R:dr,
och sedermera 745,000, utan öfverlemna t
frågan om hela den erforderliga summaw
till Rikets Ilöglofl. Ständers pröfning, och
framställer serskildt nödvändigheten, att,
oberoende deraf, den förskottsvis, eller enligt
den enda rigtiga tydning detta uttryck
i närvarande fall kan få, försträckningsvis
erforderliga summan, 100,000 R:dr blifver
lill skyndsam pröfning företagen och
afgjord. Förenade Utskotten hafva, som jag
hoppas hafva visat, icke pröfvat detta ämne
afskildt från hufvudfrågan, då de satt
det under en rubrik, som endast kan tillhöra
den sednare, den af anslag; de hafva
således ej genom deras nu inkomna Utlåtande
satt Rikets Höglofl. Ständer i tillfälle
att afgöra den särskildt, eller på sätt
den Nådiga Propositionen innehåller. De
hafva, som mig synes, icke framställt något
gilltigt skäl för deras tillstyrkan, att frågan
om understöd åt Götha Canal må uppskjutas,
intill dess Statsregleringen blifvit
uppgjord, och frågan kan i sin helhet behandlas,
enär de förbisett, att det begärda
4o
Den 26 Mars f. m.
förskottet ej kan annorlunda anses, än som
försträckning, och att sådane vilkor kunde
fästas vid dess utlemnande, att, i fall
hufvudfrågan blefve af Ständerne afslagen,
StatsYerket kunde återfå försträckningssumman
så skyndsamligen, som dess behof kräfde,
och att således utslaget af Statsregleringen
ej behöfde afvaktas.
Utskotten hafva förbisett den i Kongl.
Propositionen anförde högst bevekande omständighet,
att dessa 100,000 R:dr oundgängligt
genast erfordras till så väl de arbetens
fortsättande, hvilka endast under
vintern kunna förrättas, som ock till öfriga
förberedande åtgärder, medelst hvilka
del allenast blifver möjligt att, utan ökade
kostnader och längre tidsutdrägt, bringa
arbetet till fullbordan, och de hafva för
allt detta ej framställt annat skäl, än den
ordning, hvari de anse Statens utgifter böra
uppställas. Jag tror mig hafva visat,
alt denna ordning ej kan blifva rubbad genom
att behandla förskottsfrågan på det
sätt Kongl. Propositionen föranleder, och
med de modificationer, som sammansatta
Utskottens FinanceBeredning uppgifvit.
Vore denna fråga af en Juridisk natur,
skulle den ytterst hvila på begreppet
0111 ordet förskott. På detta begrepp skulle
bero, huruvida den tydning jag ansett
del böra gifvas, är lämplig i närvarande
Den 26 Mars f. m.
fall, och således om frågan blifvit af Utskotten
behandlad under en alltför trång
synkrets, eller ej. Tankarne derom kunna
då möjligen blifva delade.
Men frågan synes mig vara af en helt
annan beskaffenhet, i synnerhet under de
förhållanden, hvilka uppstått. De förenade
Utskotten böra ock, i min tanka, helt
annorlunda betraktas än en Domstol, som
inom gifven form och ordalydelse måste
inskränka sine åtgärder. De måste afse det
allmänna bästa, och noga öfverväga det inflytande,
de ämnen, som komma under deras
handläggning, kunna derå hafva, innan
de öfverlemna dem till Ständernes afgörande.
Är denna åsigt riktig, så är det ej vid
ordalydelsen de bort fästa mesta afseendet.
De bevekande omständigheter, hvilka i den
Kongl. Propositionen nämnas, borde då ej
förbisetts, och det sätt att förekomma följ—
derne af Canal-arbetets afstadnande, utan
uppoffring å Statens sida och utan att den
ingär direct eller indirect förbindelse att
anslå medel till arbetets fullbordan, hvilket
af Utskottens FinanceBeredning blifvit
föreslagit, borde ej lemilats utan uppmärksamhet,
då derigenom den förlust, sorn, (ålen
må drabba Staten eller enskilde) alltid känbar
och uppkommen af ett onödigt uppskof,
kunnat undvikas.
Utskotten borde ej heller, synes mig,
lemuat ur sigte, att (JuLlia Canal-Bolag,
4*
Den 26 Mars f. m.
utgörande ett så stort antal medborgare,
hvilkas väl eller ve icke kan vara Staten
likgilltigt, och som med så stor uppoffring
fullgjort alla sina förbindelser, äger ett billigt
anspråk, att såsom läineförsträckning
erhålla den mindre betydliga summa, som
för arbetets fortgång erfordras, helst det ej
kan sättas i fråga, att det icke kan gifva
fullgodt hypothek. Det är icke med sådane
skäl, som det, hvilket Utskotten framställt,
man kan afvisa de billiga anspråk
medborgare äga att hos Representationen
finna deltagande i sine interessen, i synnerhet
då Statsverket, det är Nationen,
icke äfventyrar något genom detta deltagande.
Slutligen synes mig ock, att Utskotten
äfven bort fästa sin uppmärksamhet
vid, att genom detta dröjsmål kanske ett
helt arbetsår förloras, och följaktligen resultatet
af Canalens fullbordan, så väl i mercantilt
som mi 1 itai risk t hänseende, så mycket
längre uteblifver; ett förhållande, sorn,
i händelse af ett infallande krig, kan blifva
af aldra största våda för Landet, i synnerhet
nu, sedan Norriges Marin utgör eu
så stor integrerande del af BrödraRikenas
gemensamma stridskrafter, -001) då det, om
Caualen ej vore fullbordad, blefve omöjligt,
så väl att i behofvets stund hastigt
sammandraga bägge Rikenas Skärgårdsflotta
till ett gemensamt försvar, som att undsätta
Norrige med de förnödenheter, det
nu hämtar från Dannemark, hvarifrån det
Den 26 Mars f. m. 43
vore afskurit, i händelse Norriges kuster
voro bloquerade af en fiendtlig flotta.
Af ofvannämnde skäl får jag vördsamt
anhålla om återremiss af Utskottens Utlåtande.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland, uppläste
följande:
Då jag i Utskotten förenat mig i Herr
Lagman Norei reservation, har jag endast
få ord att tillägga, för att göra reda för
min åsigt af närvarande ämne.
Jag hvarken kan eller vill ingå i de
vidlyftige, ofta repeterade, striderne örn
Götha Canals ekonomiska och militairiska
nytta, om dess kostnad och om de inkomster
den kommer att gifva. Min öfvertygelse
är, att så väl nyttan som onyttan många
gångor blifvit med öfverdrift framställde,
och att hvarken det ena eller det andra
kan med ziffror bevisas, utan att resultaten
till sine qvantitative förhållanden
måste lemnäs åt framtiden.
Deremot anser jag tvenne satser i denna
fråga alldeles obestridlige, den första,
i afseende på den ekonomiska nyttan af Canalen,
att nya communications-medel nödvändigt
frambringa ny industri. Om vid
Trollhätte-Canalen, Hjelmare och Strömsholms
Canalerne samt alla våra landsvägar
man velat dröja med arbetet, till dess man
44
Dea 26 Mars f. m.
kunnat exact beräkna nyttan och balancera
den emot kostnaderne, så hade desse anläggningar
förmodligen aldrig kommit att
ega rum; nyttige ärodedock, och jag hemställer,
om de, 100 år efter deras fullbordan,
ens kunna tänkas umbärlige.
Den andra satsen, som jag anser lika
obestridlig, är, att det i militairiskt afseende
är nyttigt och nödigt, att i det inre
af Landet hafva en depot, skilj dfrån gräns
och kust: samt att en sådan depot ej är
tänkbar utan segelbar communication i alla
riktningar, sä framt man icke, redan i fredlig
tid, vill förderfva alla Landets hästar
med de transporter, som till och från en
sådan ort uppkomma.
Om dessa a:ne satser äro sanne, hvilket
de för min föreställning obestridligen
äro, så följer deraf, att Götha Canal, redan
till nio tiondedelar färdig, förr eller sednare
kommer att fullbordas, antingen genom
Rikets Ständers anslag, eller genom
Bolag, eller genom hvad annan utväg som
möjligen kunde uttänkas och vidtagas. Icke
mindre national-känslan för ettså nära fulIbordadt
stort verk, än den säkra, ehuru
alldeles icke till ziffran beräkneliga, nyttan,
försäkra mig, att jag icke i denna förmodan
misstar mig.
Ett arbete af stor omfattning kan icke
nedläggas och åter upptagas, utan att kost
-
Dcn 26 Mars f. m.
45
naderne ganska betydligen ökas. Ett uppskof
endast af 2 eller 3 månader synes,
i anseende Lill tiden, icke synnerligen betydligt;
men i ett climat, der man endast
har 5 arbets-månader, verkar äfven ett sådant
kortare uppskof detsamma som ett längre,
ty hvad som icke i rätt tid kunnat
prepareras, kan icke i rätt tid verkställas,
och ett par förlorade månader blifva på
detta sätt förlusten af ett helt år, under
hvilket mycket förstöres, och alla så kallade
faux fraix, som aldrig äro obetydlige,
utan nytta fortlöpa.
Jag är alldeles af den tanka som Utskotten,
att frågan, huruvida Rikets Ständer
kunna och vilja lemna några ytterligare
anslag till Götha Canal, icke kan behandlas,
förrän Statsregleringen är gjord; ty de
egentlige Statsbehofven måste naturligtvis
ställas i första rummet. Men då således på
ena sidan förskott icke kan lemnäs på ett
anslag, som man ännu icke vet, huruvida
det kommer att äga rum, och på den andra
icke ett ögonblickligt biträde kan undandragas
ett arbete, som, efter de förutsättningar
jag gjort, förr eller sednare, på
ett eller annat sätt, kommer att fortsättas,
så framt det icke skall blifva mångfaldigt
dyrare; återstår icke annan utväg, än att
i låneväg afhjelpa behofvet. Det är otvifvelaktigt,
att CanalBolagets Inventarier och
tillhörigheter mer än tillräckligt utgöra hy
-
46
Den 26 Mars f. m.
pothek för 100,000 R:dr, hvilken summa,
ehvad utgång ock sedan saken kunde komma
att taga, icke synes betydligare, än att Rikets
Ständer kunde låta den utgå, för att förekomma
en eljest oundviklig National-förlust.
Med anledning häraf, och då icke i
närvarande stund ett biträde i förskoltsform
kan lemnäs, vågar jag vördsamt föreslå
återremiss till Utskotten, med föreskrift
att uppgifva utväg till ett lånebiträde af
100,000 R:dr för Götha Canal, för att på
sådant sätt gå Kongl. Maj:ts i den Nådiga
Propositionen yttrade önskan till mötes.
Herr Rosenqvist , Fredrik Leonhard,
anförde skriftligen:
Då det nu kommer att bestämmas, om
Svenska Folket ännu ytterligare skall contribuera
och låta beskatta sig för ett företag,
grundadt på speculationer, hvilka varit
lika osäkra, fautiva och odugliga, som
de kostnads-förslag, man öfver arbetet upprättat,
varit försåtlige, är det verkligen hög
tid, att något närmare tänka på saken och
icke vidare tro på löften, som man skenbarligt
ser aldrig skola realiseras.
Mine Herrar! Finnes väl någon upplyst
Svensk Medborgare, som, utan andra
förbindelser och relationer än dem, hvaruti
han står tillttff Fädernesland, icke numera
är fullt öfvertygad, alt Götha Canal
Den 26 Mars f. m.
är egentliga orsaken till det dåliga tillstånd,
hvaruti Rikets penningeväsende sig befinner,
och till de höga contributioner, hvarmed
Landet fortfar att vara besväradt; och
jag tvekar icke, att rent ut förklara, det
jag anser Götha Canal-gräfning vara ett
ibland de mest förderflige påfund, som i
sednare tider blifvit framkastade. Företaget
kan, i financielt hänseende, anses föga
olikt ett krig; ty dertill fordras stora penninge-bidrag,
och om det slutas olyckligt,
följer derpå vanligen jemväl någon jordryrhds
afträdande. Alldeles på samma sätt
är förhållandet med Götha Canal. Men det
bedröfligaste är, att tiden aldrig kan beräknas
eller bestämmas, då det kan komma
till någon säker freds-tractat emellan Götha
Canal och Sveriges Financer.
Man hade väl på goda skäl föreställt
sig, att, då Rikets Ständer år 1823, efter
inånga föregångna uppoffringar, beviljade
Canal-Bolaget då ytterligare begärde Två
Millioner Femtio Tusende (A,o5o,000) R:dr
Banco, som BolagsDirectionen, i enlighet
med förslag, grundadt på, såsom det sades,
tillförlitliga calculer, försäkrat vara nog
för arbetets fullbordande; så skulle man vara
fredad från vidare anfall och bombardering
från CanalDirectionens sida, i synnerhet
som Ständerna, tryggande sig vid Directionens
försäkringar och noggranna calculer,
hvilka mau väl kan tro vara snarare
48 Den 26 Mars f. m.
för högt än för lågt tilltagne, bestämdt förklarade,
att de 2,o5o,ooo R:dr voro det yttersta
bidrag, som af Statens medel kunde
lill Canal-byggnadens fortsättande beviljas,
och att Bolaget icke finge påräkna något tillskott
derutöfver. Men huru bar man icke
bedragit sig, då Bolaget genom sin Direction
nu återigen öfverraskat med den högst
oväntade anmälan, att ett nytt bidrag af
807,5.94> eller kanske 845,334 R:dr Banco,
grundadt på nytt kostnads-förslag, behöfves.
Tror då Bolaget, att Svenska Folket
skall låta inbilla sig, det Bolagets calculer
och kostnads-förslager kunna göra anspråk
på trovärdighet, och alt Nationen icke någon
gång skall finna, alt de många millioner
R:dr, som redan blifvit nedgräfde i dea
bottenlösa Canalen, äro för alltid förlorade,
utan hopp, alt en enda skilling deraf
någonsin skall kunna uppgräfvas för att till
StatsCassan återbäras? Hvem ser icke, att
Götha Canal, utsträckt öfver den gräns,
der naturen befallt att den bort stadna,
nemligen vid östergöthland, skall blifva ett
föremål för oupphörliga och dryga penningebidrag
af Staten. Canalen är ännu icke på
långt när färdig, med hvilket ord jag förstår
segelbar, och det är ganska säkert, att
om den någonsin skulle blifva det öfver
hela den långa Canal-linien, kunde Inrättningen
ändock icke bära och uppehålla sig
sjelf; och hvad blefve då följden? Jo, alt
Sta
-
D e n 26 Mars f. in.
49
Staten finge anslå ett Crediliv, eller stående
summa af kanske en half million R:dr
Banco, för att från den ena Lagtima Riksdagen
lill den andra begagnas till Canalens
vidmakthållande. Hela olyckan härrörer således
till största delen deraf, att Canalen
sträcktes genom Östergöthland, der den aldrig
bort påtänkas, långt mindre företagas
eller fortsättas. Det är detta omogna förslag
man har att tacka för all den oreda,
all onödig kostnad, all missräkning och allt
missnöje, som deraf uppstått. Då Cannlgräfningen
börjades, företogs den icke på
ett enda ställe, utan man gräfde på enoch
samma gäng ett stycke här och der i Westergöthland,
och ett stycke här och der i
Östergöthland. Och kunde väl afsigten dermed
vara någon annan, än att fram truga
den sats, att det vore orätt och skadligt
att sluta, sedan man en gång börjat, och
att de summor man användt på gräfningen
i Östergöthland blefvo förlorade, om icke
arbetet derstädes fortsattes. Så gick det
till, och så har det gått äfven med penninge-bidragen.
Den ena millionen efter
den andra har blifvit nedgräfd, under förebärande,
att om man icke finge allt mera
och mera, så voro de föregångna milli0—
lierne rakt bortkastade. Jag tycker likväl,
att det nu kan vara slut, och jag tror, att
Nationen må likså gerna taga den första
förlusten, som den sista; ty bättre är, att
18 h. 4
Den 26 Mars f. in.
en gång för alla hafva förlorat omkring Sex
(6) millioner R:dr, än att förlora en så
stor summa till. —I 14 ^rs tid har CanalDirectionens
lösen nästan vid hvarje Riksdag
varit: Penningarmera Penningar;
och samma lösen kommer säkert att under
ännu många Riksdagar låta höra sig, i fall
man äfven nu lyssnar till Directionens declamationer
och sätter tro till dess förslager.
Då Götha Canal vid 1809 års Riksdag
projecterades till anläggning, var jag en
hland dem, som voro emot företaget, såsom
håde för tidigt och för stort, att i Rikets,
genom ett olyckligt krig, då utblottade
tillstånd, påbörjas; men som freden,
fastän med förlust af Finland och Åland,
likväl var återställd och andra vidtutseende
planer utslagit efter önskan, samt en
godtrogen och menlös Regeringsform var
hastigt författad och ännu hastigare antagen,
begagnade man tillfället och genomdref
äfven förslaget om Götha Canal, såsom
varande ett det aldra dråpligaste förelag,
hvars många beprisade fördelar för
landet visades i pcrspectiv, och gjordes
åskådliga i speculaticyiens Laterna Magica.
Privilegier utfärdades; Adier tecknades; Discönträttighet
beviljades, och arbets-commenderingar
af Indelta Armeen lemnades
till CanalBolagets disposition. Man vågade
lofva, ja till och med försöka, att planmässigt
öfvertyga Nationens Representanter,
Den 26 Mars f. m.
5i
att Bolaget skulle af egne medel utföra det
patriotiska företaget; och Nationen omfattade
projectet med så utmärkt välvilja och
förtroende, att man nödsakades afbryta actieleckningen,
för att förekomma den förmodade
stora vinstens delande emellan för
mångå personer. — Redan år i8i5 måste
likväl Directionen erkänna, att de uppgjorde
förslagen dugde till ingenting, och att
Slaten finge komma emellan med penningehjelp,
som ock beviljades på grund af då
framlagde nya calculer, hvilkas tillförlitlighet
man icke ville betvifla, emedan man
trodde, att fem års erfarenhet bort kunna
lära Bolaget och dess antagna Direction,
att då med säkerhet bedömma kostnaderna.
En summa af i,5oo,ooo R:dr B:co anslogs,
att med 3oo,ooo R:dr årligen utgå af
Statsmedlen, i fem års tid, eller till och
med år 1820; men detta oaktadt blef Bolaget
ändock bankrutt, och vid den, just
för Götba Canals skull, år 1817 började
Riksdag hade Ständerna det ädelmod att
bevilja afskrifning af en summa på icke
mindre än 1,083,877 R:dr 38 sk. 1 r. B:co,
sorn CanalBolaget var skyldigt till CanalDisconten,
således till Staten. Men icke nog
med denna stora förlust; nya af Canalbolags-Directionen
upprättade calculer och
kostnads-förslag framlades för Ständerne.
Man trodde på dem, likasom manåren 1810
4*
52 Den 26 Mars f, m.
och 1815 trott på de då framlemnade, och
ytterligare anslag beviljades. Detta var på
långt när icke eller tillräckligt; ty år T8a3
framkom CanalDirectionen återigen med nytt
förslag, som då skulle vara fotadt på säkra
rön och noga uträkningar, och som då för
hela Canal-byggnadens slutliga fullbordande
icke behöfdes mera, än endast den lilla
obetydliga summan af 2jo5ojOoo R:dr B. cOj
så beviljade Ständerna jemväl den, emedan
man icke ville, eller ens kunde föreställa
sig, att resultatet af Fjorton års handläggning
vid Canal-göromålen och arbetet
skulle återigen blifva hvad 1810, i8i5ocli
1817 årens calculer och förslag varit: nemligen
missräkning och förvillande uppgifter.
Icke längre tid, än fem år hafva sedermera
förflutit, och man står precist på
samma fatala point, exponerad för nya anspråk
af CanalDirectionen, som följaktligen
på gamla viset uppgjort nja calculer.
Redan år 1818, således på åtta år, bade,
enligt CanalDirectionens uppgifter två
tredjedelar af Canal-arbetet blifvit fullbordade;
och då tio år sedermera gått till ända,
hade ock den återstående tredjedelen
längesedan bort vara färdig, i synnerhet som
hvarken penningar eller arbetsmanskap blifvit
af Rikets Ständer sparade. Enär nu
likväl icke så är, utan ytterligare 845,334
R:dr Banco anses behöflige, samt Directionen
icke så alldeles otydligt låtit förstå,
Den 26 Mars f. m.
53
att ej eller den summan lärer blifva den
sista, som behöfver nedgräfvas; så saknar
jag ord, att uttrycka min förvåning öfver
Directionens sätt att uppgöra calculer och
förslag. Dock torde det, att sluta af ante
acta, både böra och kunna antagas som säkert,
att af Canal-arbetet i denna stund
återstår vida mera, än man kan föreställa
sig, och att följaktligen Statsbidragen skulle,
likasom Canalen, blifva utan ända, om
man äfven nu för femte gängen skulle sätta
tro till CanalDirectionens uppgifter, och
således för femte gången låta deraf förleda
sig till det femte misstaget.
Statens redan gjorde uppoffringar och
förluster på Götha Canal belöpa sig till inemot
Sex millioner R:dr B:co eller nära
den summa, hvartill Allmänna Bevillningen
af hela Sveriges Rike för trenne (3)
år uppgår. Besinnom detta, mine Herrar,
och besinnom tillika, att denna oerhörda
summa är fuktad med mångå millioner tårar
af en mängd fattiga skattdragande. Staten
har ingen förbindelse att hålla actieägarne
skadeslösa, i händelse de skulle något
förlora; ty actierne tecknades ovilkorligt
och utan något förbehåll, troligen utan
ens någon önskan att Staten skulle inblanda
sig uti det privata Bolagets så brillant
framställda affairer. Om för öfrigt något
anspråk på ersättning nu kan göras af Actieägarne,
kunna de derom vända sig till
54 Den 26 Mars f. m.
dem, som år 1810 uppgjorde det kostliga
förslaget. Äfven Staten är lika berättigad
till ersättning, som de privata Actieägarne;
och fråga blir då, hvem som är pligtig ersätta
den andra.
Jag vill nu uppgifva hvad Staten, oberäknad
sina förskott till sjelfva CanalBolaget,
årligen förlorat genom det olycksaliga
Canalgräfnings-påfundet. För jordägor, som
genom Canal-anstalten blifvit förlorade, eller
till densamma afträdde inom Skaraborgs
Län, betalar Staten årligen, i evärdliga tider,
3g5 tunnor kappar spannmål, f
L® Smör-ränta, 3o L® Hö, och 2i6R:dr32
sk. Banco contant; hvartill komma tio tunnor
12 kappar spannmål, som i vissa är
måste utgifvas, samt 10,020 R:dr i3sk. ro
r. Banco, som i ett för allt blifvit på en
gång såsom ersättning erlagde; och inom
Östergöthlands Län årligen, i evärdliga tider,
234 tunnor 11 kappar spannmål, 20
L® 4 ® Smör-ränta, 5 dagsverken och 872
R:dr i5 sk. 7 r. Banco Contant; hvartill
kommer 190 tunnor i5 kappar spannmål,
1 L® Smör och 7 famnar Ved, som i vissa
är mäste utgifvas, samt 16,312 R:dr 24
sk. 2 r. B:co, som i ett för allt blifvit på
en gång såsom ersättning erlagde, oberäknadt
i83 R:dr 5 sk. 8 r. årligen, efter Kronovärdi,
för hemmans-räntor, som Staten
för alltid förlorat; således summa summarum:
-
Den 26 Mars f. m.
55
Årlig förlust i evärdliga tider:
629 tunnor iQ-is kappar spannmål, 20
L® 19 ® Smör, 3o L® Hö, 5 dagsverken,
1088 R:dr 47 sk. 7 r. contant, i83 R:dr 5
sk. 8 r. hemmans-räntor, som, förvandlade
efter markegångspris, blifva 1281 R:dr 3g
sk. 8 r;
Utbetalning i vissa år:
200 tunnor 27 kappar spannmål, 1 L®
Smör och 7 famnar Ved;
På en gäng utgifven ersättning:
26,332 R:dr 38 sk. B:co i penningar;
samt dessutom inemot 6,000,000 R:drB:co,
jemte det ofantliga ränte-beloppet på denna
summa, hvilket allt är rakt förloradt
och bortkastadt. Men ännu är det icke
nog. Götha Canal-Bolag har ytterligare bekommit
100,000 R:dr B:co, på det sätt att,
sedan Bolagets Direction bos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit om ytterligare anslag
af allmänna medel till fullbordande af
den vid Motala anlagde Mechaniska Verkstad,
så har Kongl. Maj:t uti särskilte Nådige
Bref befallt Kongl. CommerceCollegium,
den 12 October 1826, att af ManufacturDiscontfonden
meddela CanalDirectionen
5o,ooo R:dr Banco, som med en tredjedel
om året borde, efter 3 års förlopp,
återbetalas, och den 5 December 1827, att
af berörde fond, under enahanda återbetalnings-vilkor,
lemna Directionen andra
56
Den 26 Mars f. m.
50.000 R:dr Banco; hvarjemte Kongl. Maj:t,
då Manufactur-DiscontFonden på de sista
50.000 R:dr B:co icke kunnat utbetala mera
än 10,000 R:dr, uti Nådigt Bref den 7
Julii 1828 befallt Kongl. Collegium acceptera
Cannl-Directionens invisningar på de
återstående 3i,oooR:dr, hvilka Directionen
anhållit, alt få anticipalionsvis disponera.
Äfven på desse 100,000 R:dr Banco har Bolaget
ännu icke gjort någon afbetalning;
och då Bolaget således från ManufacturDisconten,
denna enda tillflygtsort för vara
i stor förlägenhet försatte Fabriker och Manufacturer,
dragit en så betydlig summa,
som tilläfventyrs icke eller kan återbetalas,
så må sådant tjena som bevis, huru
långt detta Bolag genom sin Direction
sträckt forskningarne efter penningar; och
jag vill fråga, om icke med de 100,000
R:dr kunnat göras vida större gagn, om
de fått, på lika sätt som af Bolaget, räntefritt
användas på våra Fabriker och andra
Inrättningar??
Intet företag i Svea Land har i högre
grad än Götha Canal varit gynnadt af Konung
och Ständer, och på intet företag har
man i högre grad misstagit sig. Endast
68,021 R:dr 3^ sk. är hvad som i fyra års
tid kunnat i Canal-afgift insamlas för begagnandet
af den, som man säger, fullt
färdiga delen af Götha Canal, hvilken färdiga
del, alt sluta af Directionens redan
Den 26 Mars f. m.
57
år 1818 gjorde uppgifter, lärer vara omkring
^rdelar af det hela; och hvad bar
man väl då för stora fördelar att vänta af
det såsom så Riksgagneligt utropade stora
företaget?? Hade de många millionerne , som
nu ligga nedgräfda i Götha Canal, i stället
blifvit använde på Financernes, Jordbrukets,
Fabrikernes, Näringarnes, Slöjdernas,
Konsternas och Läroverkens understödjande
och uppmuntrande, hvad lyckliga
följder skulle icke deraf långt för detta
hafva visat sig, och hvilken allmän välmåga
skulle icke då varit rådande inom
vårt älskade Fädernesland? Den vise, den
djupsinnige och fördomsfrie tänkaren må
sjelf döma och göra conclusioner. — Med
hvad beredvillighet och sann tillfredsställelse
skall väl den skattdragande medborgaren
bära sine bördor och nedlägga sin
skärf på fäderneslandets Altare, då han ser
och vet, att så stora summor blifvit använde
och gått förlorade i den allt uppslukande,
bottenlösa Canalen??
Det enda medlet, som återstår, är således
efter min öfvertygelse, att Staten rakt
drager sig från Canalen; ty om den nu icke
kan hjelpa sig sjelf, och om Bolaget icke
kan utföra återstående byggnaden och upprätthålla
Verket, sedan Staten redan uppoffrat
så många millioner derpå, så är det
icke mera något problem, utan ett rent
axiom, att affairen är förtviflad och hela
58
Den 26 Mars f. m.
företaget icke blott missljckadtj utan äfven
Riksforderfligt.
Må alltså de redan nedgräfda millionerne
vara bortkastade, och dermed slut;
ty eljest uppslukar Canalen ganska säkert
så många millioner till, och gapar efter mera,
emedan svalget är bottenlöst.
Jag, för min del, skulle anse det som
en den oförsvarligaste gerning, om jag på
mine medborgares bekostnad skulle tillstyrka
en enda skillings ytterligare bidrag till
Götha Canal, då intet hopp mera återstår,
att Staten någonsin kan få ett enda öre
af räntan på sine redan förskjutne medel,
långt mindre sjelfva Capitalerna, oberäknadt
de ärlige dryga, permanenta, utbetalningarlie
och förlusterne, hvilka jag bär ofvan
uppgifvit. Ilade händelserne med Götha Canal
tilldragit sig på lyfo-taletj så tror jag
icke, att den tidens Ständer skulle så öfverseende
och ädelmodigt behandlat saken;
likasom jag icke eller tror, att de Görlziska
mynttecknen varit så förderflige som
man ansåg dem. Jag får derföre vördsamt
tillstyrka proposition till bifall å Stats- och
BancoUtskottens i det förevarande ämnet
afgifne Utlå lande; men i den oförmodade
händelse, att ålerremiss beslutas, anhåller
jag, att detta anförande må få åtfölja ålerremissen.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken tillkännagaf, alt plenum
Den 26 Mars f. m.
komme klockan \ till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag hade önskat, att vi i dag kunnat hålla
oss inom gränsorne af Stats- och BancoUtskoltens
Utlåtande, eller alt vi blott till
behandling företagit, huruvida lämpligt vore,
att Rikets Ständer i förväg bevilja det
begärde förskottet af 100,000 R:dr B:eo,
innan hufvudfrågan om hegardt biträde för
Götha Canal kan beviljas. Men då frågan
nu i sin helhet blifvit behandlad, då man
fullständigt vidrört hufvudfrågan, huruvida
Rikets Ständer böra lemna det begärde bidraget
af 807,594 R.'dr B:co, utbeder jag
mig Ridderskapets och Adelns tillåtelse, alt
yttra min öfvertygelse i ämnet. Jag emotser
visserligen det äfventyrliga att, emot
en sådan öfverlägsen bevisnings skicklighet
som Grefve von Plåtens, uppträda med
en motsatt mening; men många af oss halva
måhända den förebråelse att göra oss,
i afseende på det förflutna, att mera hafva
rådfört vår förmåga i denna del, än vår
öfvertygelse. Såsom stöd för sitt påslående
örn Rikets Ständers åliggande, eller på
det Rikets Ständer ej må tveka alt vid detta
tillfälle lemna det biträde, som begäres,
liar Grefve von Platen i första rummet yttrat,
att Canalen ej vore ett enskilt, utan
ett allmänt, företag. Det är denna fråga
jag redan för mera än 1 1 år sedan skådade
under en annan åsigt. Jag erkänner,
Go
Den 26 Mars f. m.
att Konungens privilegium af den 11 April
181 o innefattar en uppmuntran till enskilte,
att förena sig i Bolag till utförande af
Götha Canal, jag erkänner äfven, att det
innefattar löften om vissa förmåner, såsom
beredande möjligheten att utföra ett
sådant företag. Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
af den 10 November 1809 innebär,
att Rikets Ständer anhållit , att anstalter
för det Canal-arbete , som hade till
föremål att förena Wenern med Östersjön,
genom entreprenad af enskilde personer, sä
inländske som utländske, skulle företagas;
att det skulle utstakas sådane vilkor , som
kunde lända så väl Kongl. Majit och Kronan
j som entrepreneurerne och det allmänna,
till säkerhet j i följd hvaraf Canalen
borde blifva de enskilte personers egendom,
som deruti instuckit sine capitaler. Kongl.
Maj:t förmodade, att den betydliga summa,
som erfordrades, uppgående efter upprättadt
förslag till 1,600,000 R:dr Bico, icke
genom enskild teckning skulle kunna sammanbringas,
så framt de icke hade att påräkna
någon afkastning under byggnadsåren,
och en skälig vinst efter Canalens
fullbordan, hvartill Canal-inkomsterne icke
i början kunde blifva tillräcklige. Konungen
tvekade således redan den tiden, huruvida
1,600,000 R:dr kunde afkasta ränta
för det Bolag, som instack sine capitaler
i detla företag. Konungen fann äfven,
att i cn annan Pakets belägenhet skul
-
D e n 26 Mars f. ni.
G.
le Kongl. Majit hafva funnit tjenligt, att
af Statsmedlen använda något årligen; men
nu föreslog Kongl. Majit att förunna Bo*
laget rättighen, att med Bolaget förena en
ProvincialLäineBank eller Discont Inrättning.
Häraf måtte synas klart, alt Konungen
icke ansåg det allmänna kunna biträda
med några medel. Bolaget kunde då icke,
vid sin första stiftelse, efter ett sådant förklarande,
äga grundad anledning att hoppas
biträde af Staten. Häraf synes mig således
klart, att företaget var enskildt och
icke allmänt. Kongl. Majit säger vidare:
att hoppet om den vinst, som ett sådant
Discontverk, med omtänksamhet förvaltadt,
skulle till Bolaget inbringa, (det förutsättes
redan då, såsom ett vilkor för vinst,
att det skulle med omtänksamhet förvaltas;
jag utbeder mig Eder uppmärksamhet, mine
Herrar, på detta uttryck) skulle uppmuntra
enskilte penninge-ägare att i den
sålunda förenade Discont- och Canal-rörelsen
deltaga. Efter uppgjorde provisionelle
beräkningar syntes C anal-anläggningen kunna
blifva för enskilte personer förmånlig,
i förening med en Discont-inrättning, hvartill
Banken försköt ett län af 5oo,ooo
Rulr emot 3 procent, samt derjemte, när
Canal-byggnaden komme i gång, ett särskilt
lån af 300,000 Ridr, att under byggnadsåren
räntefritt innestå; hvilket sednare lån
likväl af Rikets Ständer ej annorlunda medgafs,
än med förbehåll af 3 procents län
-
Gi
Den 26 Mars f. m.
ta, likasom det förstnämnde. Man anför
nu, att nära tvådubbla summan tecknades,
och man vill deraf draga den slutsatts, att
det var blott det patriotiska i företaget,
som förmådde tillvägabringa en så stark
teckning. Jag torde likväl få åberopa privilegierne,
der det står anvisad möjlighet
för Bolaget, att af utdelningen få g procent,
och att, när öfverskott på denna utdelning
ägde rum, få ytterligare ett öfverskott
af en tredjedel af återstoden. Jag
hemställer, om icke en sådan vinstberäkning
kunde vara tillräckligt lockande, och
om då blott fäderneslandskänsla kan åberopas
såsom anledning till Bolagets formerande,
emot deras öfvertygelse, som aldrig
biträdt detta företag. Här uppstår vidare
en sak, att i de första Bolagsreglorne
finnes bestämdt ett vilkor för Bolaget,
som jag ej funnit i några Berättelser eller
Upplysningar upptagit, nemligen det åliggande,
att Bolaget erhållit de omtalade förinånerne
emot vilkor att inom 8, högst 10,
år hafva fullbordat Canalen. Det var Bolaget,
som hade åtagit sig en sådan förbindelse.
Jag tror således icke, att Bolaget
kan åberopa några anspråk på de sedermera
inträffade biträden, för att derpå grunda
anspråk på ytterligare understöd, eliel
att Bolaget, på grund af Rikets Ständers
redan visade välvilja, kan argumentera sig
till något åliggande för Rikets Ständer och
skyldighet för det allmänna; ty Canalen
Den 26 Mars f. m.
63
har aldrig varit ett företag af allmän beskaffenhet.
Jag har emottagit mitt omdöme
om Götha Canal som ett arf inom detta
rum, och jag bar sedan genom lång eftertanka
grundat den öfvertygelse, jag äger
om detta ämne. 1815 uppgaf man för första
gången inför Rikets Ständer, att calculerne
felslagit, och att penningarne ej räckte
till. Då åberopades Rikets Ständers löften
och Rikets Ständers värdighet, och vid
1815 års Riksdag hade Rikets Ständer den
godheten att i sin skrifvelse tillkännagifva,
att de funno med Rikets Ständers värdighet
mindre öfverensstämmandej om ett, såsom
Riksgagneligt ansedt och till så stor
del börjadt, storverk skulle öfverlännäs att
förfalla, hvadan Rikets Ständer anslogo
ett ärligt läne-biträde af 3oo,ooo Rulr intill
1820, samt DiscontCreditivet utvidgades
ifrån 800,000 till 1,600,000 Rulr. 1815
började således Rikets Ständer med att fördubbla
det enda af Rikets Ständer gifna löfte,
DiscontCreditivet. Utöfver dettai beviljade
Rikets Ständer vid 1815 års Riksdag, utan
att det för mig är möjligt att upptäcka någon
anledning till löften eller till rättigheter från
Bolagets sida , ett lånebiträde af 3oo,ooo R:dr
årligen, eller dubbelt mera än den Discontvinst,
som Bolaget påräknat för arbetets
bedrifvande; men, mine Herrar, 1815 voro
ej tankarne så alldeles odelade, som det
synes. Jag utbeder mig Herrarnes tålamod,
att få uppläsa, utur 1815 års Riks
-
Den 26 Mars f. m.
dagsProtocoller, huru Grefve Anckarsvärd
då yttrade sig. (Det lyder sålunda: sorn
jag tror mig minnas, tillkom Götha Canal
genom Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t af den 10 October
180g och Kongl. Maj:ts derå gifna Nådiga
Svar den 10 November samma år. I detta
Svar säger Konungen bestämdt, att Canalbjggnaden
skulle få företagas af enskilda
personer, och att, som StatsKerkets t ilstånd
ej tillät att med allmänna medel till
detta svåra företag bidraga, så skulle Canalen,
för evärdeliga tider, tillhöra det
blifvande Bolaget, och detsamma deraf ensamt
draga alla de utlofvade stora förmånerna
i framtiden; hvarförutan Bolaget,
till Discontering, skulle årligen utur Banken
få uttaga 800,000 R:dr emot vederbörlig
säkerhet; samt vidare, att Kronan
skulle ersätta all den jord, som från enskilda
till Canalen komme att borttagas.
Dessa äro onekligen vilkoren för Canalbyggnaden.
Derefter, förmodligen lockade
af det till en million 600,000 R:dr uppgjorda
billiga förslag å hela byggnadens
kostnad, tecknade sig enskilde personer för
en summa af mer än 3 millioner R:dr; och
dä allt detta ej lärer kunna bestridas, är
ej underligt, att Götha CanalDirections nu
framställda reqvisition, om ett biträde af
Staten till en summa af 3 millioner, väckt,
om ej allas, åtminstone mängdens förundran
-
Den 26 Mars f. m. 65
äran och förskräckelse. — Med den fullkomligaste
aktning för de Herrar och Män
af Directionen, hvilka jag har äran känna,
och med det största förtroende till deras
kunskaper, ädla och patriotiska tänkesätt,
kan jag dock icke neka mig att fråga,
om icke Directionen långt förr än vid
denna Riksdag, ja, redan före den i örebro
1812., bort finna, huru oriktigt och falskt
det första förslaget var uppgjordt, och om
det ej varit Directionens ovilkorliga pligt
att gifva sådant tillkänna, innan arbetet
blifvit så långt utsträckt, att det nu mera
skall anses som en nödvändighet att på
Statens bekostnad fortsätta ett företag, som
törhända ändå öfver stiger, ej endast Bolagets,
utan ock Statens förmåga. Jag
fr ålgar, hvarföre Staten just nu, innan Bolaget
inbetalt hälften af den tecknade summan,
skall anses pligtig till så störa biträden,
uti en tid, dä alla ropa om förlägenhet
och brister, då. så många särskilta behof
uppstå, och då Rikets financer visserligen
ej stå bättre än 180g, emedan vi, sedan
den tiden, fört ännu ett krig, hvars
återstående skulder äro uppgif na till 2 §
million R:dr, oaktadt de stora subsidier,
som från England blifvit indragne. Jag
frågar, om det ej varit mera enligt med
ömhet och omvårdnad för Bolagets och Statens
väl, om man börjat med ätt sammanbinda
sjöarne Wenern och Wettern, dårell
H. 5
66
Den 26 Mars f. ra.
dan en nytta varit vunnen, och man hade
kunnat bedöma, huruvida fortsättningen
varit möjlig, utan att i skulder fördjupa
både enskilda och Staten. Då, som
mig är berättadt, denna Canals hela sträcka
fordrar 60 slussar, hvaraf en säges
vara färdig efter 5 h 6 års arbeten,
och 5g således ännu återstå; frågar jag:
är det icke troligt, att man, 5 år härefter,
skall finna sig nödsakad, att requirera ännu
3 millioner? Jag frågar, om man ej
med någon slags billighet skulle kunna misstänka
den för bristande kunskap och insigt
i dylika saker, som kunnat uppgöra
ett förslag på en million 600,000 Hulr,
till ett f öretag, hvartill man nu redan medgifvit,
att 8 millioner erfordras? Ty att
någon med vilja och uppsåt, af egennyttiga
afsigter, sökt förleda både enskilda
och Staten, är väl icke tänkbart; men missräkningen
är dock för stor. Jag frågar
derföre, med hvad säkerhet kan man lita
uppå, att de nu begärda 3 millioner skola
förslå? Jag fruktar, alt denna profetia
slagit alltför mycket in. Grefve von Platen
föreslog 1815, såsom ett vilkor för att
af aetieägarne infordra mera, att garanti
för en billig och laglig ränta skulle lemnäs
dem, i händelse verkets inkomster icke
skulle komma att räcka till. Grefve von
Platen medgaf, att arbetet ej kunde bedrifvas
utan allmänt biträde. i8i5är det första
gången delta medgafs. Grefve von Pla
-
D e n 26 Mars f. m.
67
ten började nu alt öfverflytta liela företaget
ifrån ett enskilt lill ett allmänt företag
, och geck dervid så långt, att han den
22 Julii förklarade Bolagets, i förelaget insluckne,
medel såsom ett lån till Statens
nytta. Efter detta kan jag ej undgå medgifva
consequence i Grefve von Plåtens
slutsatser, att företaget är allmänt; men
det måtte förlåtas mig, att mitt omdöme
ej kan (ätta, huru man kan leda detta af
1810 års beslut och af privilegierne, hvilka
måtte vara den ovilkorliga grunden för
contractet; och huru detta kan kullkastas
derigenom, att Grefve von Platen 1815
finnér sig kunna förklara, att de enskiltes
capital, som blifvit instuckne i Bolaget,
blifvit lånte till Staten, och att det ej varit ,
Staten, som lånat till dem. Detta finnes
sedan motsagt vid hvarje Riksdag, då alla
biträden ej fått annan benämning än lånebiträden.
Det visar sig, att redan 1810
Rikets Ständer fästade föga uppmärksamhet
vid den framställning, att det vore actieägarne,
sorn voro långifvare, och ej låntagare.
1815 försummade man ej några slags
utvägar, för alt vinna ändamålet. Man hotade
med pen ni n geförlägen het, och detta är
ett ord, som är särdeles gällande i vårt
land, då man velat visa ögonblickets behof,
och man bifaller derigenom mycket,
sorn annars skulle möta svårighet. Nalional-äran,
lit till den Furstliga klarsynthe
-
68 Den j6 Mars f, m,
ten, utvägen att afhjelpa ögonblickets förlägenhet
för aftynande näringar, Europas
ögon, och våra fruktbärande landskapers
förhoppningar, blefvo ingalunda glömde för
att inleda Rikets Ständer uti ett ytterligare
deltagande, som Rikets Ständer sedan
fått så dyrt betala, ej allenast genom penninge-uppoflringarne,
utan ock genom den
obehagliga ställning Rikets Ständer kommit
uti att, nästan genom ett odrägligt
öfvervälde, blifva förde till ändamålet genom
CanalBolaget, utan att kunna göra sin
öfvertygelse gällande. Garantien för Actieägarnes
lagliga ränta fordrades, såsom ovilkorlig.
Arbetsplanen var då uppställd på
O år, men tiden visades sannolikt kunna
förkortas, om medlen i tid blefvo tillgänglige;
och medlen beviljades. — Det händer
ej sällan, att mycket grundade sanningar
och goda öfvertygelser komma i glömska,
derföre att de ej frambäras under sådone
förhållanden, som äga magt att göra
sig gällande. Jag tager mig derföre friheten,
att i minnet återföra ett yttiande år
18 15 af Herr af Sillen, Cail Wilhelm. Det
var af följande lydelse: Helt annat hade
resultatet blifvit af båda håfvens sammanbindning
genom en Canal, sorn ifrån Wenern
gått genom Slagern, Svart. Elfven, Mobert
i, öfver Ian dt ryggen vid Sandvik, genom
Elsängen, IV'kern, förbi Nora Stad
genom Wär in gen och Arboga Ä till Mälaren;
eller ock genom Skagcrn, LitElfven,
Den 26 Mars f. m.
69
öfver landtryggen åt Örebro, genom Hjelmar
en och Arboga Slussar i Mälaren; hvilken
Canal-led redan ijb/j varit påtänkt,
och är af Landtmätare afmätt, af vägd och
beskrifven. En sådan Canal hade varit
nyttig i alla möjliga hänseenden. Ingen
fieniltlig sjöstyrka hade, i hvad politisk
händelse som hälst, kunnat hindra Hufvudstadens
gemenskap sjöledes med Weste
rhafvet och derintill liggande Landskaper.
Denna Canal hade således varit verkligen
Riksgagnelig i politiskt och militairiskt
afseende, och i ekonomiskt oändligen
vida mer än Götha Canal; ty uti hvilken
politisk ställning som Riket befunne sig,
skulle genom förenämnde Norra Canal, allt
Östra, Norra och Westra Bergslagernas
jern (circa -jf- Skepp:dj med lätthet kunna
sjövägen transporteras till Götheborg.
Jag anmärker detta yttrande, som en stor
märkvärdighet i Canalens historia. Det är
för mig påkostande, att framkasta någon
förebråelse emot en man, för hvilken jag
hyser en stor aktning, och åt hvars personliga
egenskaper jag lemnar det mäst oinskränkta
bifall; men jag kan ej af considerationer
låta afhålla mig ifrån att antyda
de kanske värsta tillvitelser, som kunna
göras emot sjelfva planen för Canal-företaget.
Jag tror, att redan 1809 denna
fråga om en annan Riktning för Canalen var
ett talämne, men anser lika gifvet, alt 1815,
genom ett sådant yttrande soia delta, tankar
-
7°
Den 26 Mars f. m.
ne hade bordt blifva rigtade tierban. Vi
agde på denna väg redan ett slussverk, och
allt bade varit ledande dertill, att man
bordt företrädesvis gå den vägen. Om man
stannat vid föreningen emellan Wenern och
Wettern, för alt erfara följderne af försöket
att känna sina krafter, om man, när
man 1815 fann sig i den ställning, att man
måste erkänna sig ej kunna fortsätta arbetet,
antagit en sådan anvisning oell undersökt
förbållandet, bade man gjort det allmänna
en tjenst, undvikit det obehagliga
af dessa discussioner bos Rikets Ständer
och från vältrat sig billig anledning till klander
för det motsatta förhållandet. Vid Riksdagen
1815 bände alldeles detsamma, somnu.
Då Friherre Stael von Holstein, jag anhåller
fa tillägga, vår oförgätlige Friherre Stael von
Holstein, begärde att i första rummet måtte
afgöras, om Canalen skulle understödjas
eller ej, uppgafs efter vanligheten, att frågan
af 3 Stånd redan var afgjord, och den
afgjordes hos oss om natten den 29 Julii.
Man framställer mycket lösligen, att Rikets
Ständer, vid 1817 års Riksdag återtogo
den CanalBolaget gifna DiscontOctroy,
med det tillägg, att det såsom märkligt inträffat,
att Götha CanalDisconts Bancoräkning,
som den 29 September om morgonen
ägde af sitt creditif outtagna 4^2,261
R:dr, redan middagen derpå afslutades, och
D.iscontens Assignationer vid Bancoluckan
öfverkorsudes. Man framställer Bolaget så
-
Den 26 Mars f. m.
7»
som af Rikets Ständer, snart sagdt, frånröfvadt
sin Discont-rättighet till ett värde
af i5o,ooo R:dr årligen, och man vill ej
otydligt låta påskina, att Rikets Ständer
icke härföre lemnade någon ersättning. Af
Grefve von Platen hafva blifvit vidrörde
så många förhållanden, hörande till hufvudfrågan,
öfver hvilka ej någon discussion
förut ägt rum, att jag utbeder mig Ridderskapets
och Adelns ursäkt, om jag äfven
ingår uti alla de omständigheter, som
jag finnér utgöra utgångspunkterne för Ganalförsvararnes
satser. Det första, som i
officiel väg i denna del företer sig, är Konungens
Bref af den 1 October 1817. Der
heter det: Till Oss har Directionen för
Götha Canal DiscontContoir här i Staden
inkommit med underdånig ansökning om ytterligare
understöd af Statsmedlen till Dess
credits upprätthållande, &c. Här angifves
tydeligen, att det är DiscontDirectionen i
Stockholms Stad, som först ingick till Konungen
med anmälan, att Verket icke kunde
fullgöra sina förbindelser. I en ytterligare
underdånig skrifvelse från Directionen
tili Konungen heter det: Uti denna
trängande förlägenhet vägar Directionen
bönfalla, om icke Verket af publike medel
kunde hugnas med ett lån af 3o,ooo R:dr
B:co, &c. I Konungens Nådiga Proposition
till Rikets Ständer -af den 17 December
1817 heter det: Då Götha CanalDirection,
såsom en följd af den inträffade
7’
Den 26 Mars f. ra.
förlägenheten uti Discontens rörelse vid slutet
af förlidne October Månad, befann sig i
saknad af nödige medel, dels till aflöning för
den del af A rbets-commenderingen, som vid
Canalen c/varstannat, och för det derstädes
tills vidare bibehållna Pionnier-Compagniet,
samt för CanalVerkets nödvändigaste
Tjenstemän, och dels till oundviklige
förberedelser för arbetets fortsättande,
anhöll af sudan anledning CanalDirectionen
i underdånighet, att berörde Verk måtte
af Kongl. Maj:t blifva underlättadt med
ett Lån &c.; hvilket Konungen ej kunde
bifalla till högre belopp, äo 10,000 R:dr.
I CanalDirectionens Berättelse förekommer:
Från det ögonblick, då Directionen erhöll
tidning om händelserna i Stockholm, hvilka
nödsakat Directionen der inställa alla betalningar
för Verket, och sorn naturligtvis
genast medförde ett lilia förhållande
vid Contoiret här, har den sorgfälligt sammanhållit
Verkets alla tillgångar för samtlige
dess Creditorer, och under den mest
bekym/nerfulla belägenhet efter bästa förstånd
på allt vis bevakat Verkets fördel.
Uti upplysningar om Götha CanalVerk,
hvilka vid 1817 års, likasom vid alla sednare
Riksdagar, blifvit lemnade, heter det:
Värdet af denna Discont ansågs af Rikets
Ständer vid 1815 års Riksdag, redan ensam,
innan Rikets Ständer öfverläto Götheborgs
BancoDisconts utlåningsrätt, efter dess Octroy-tids
tilländagående, böra beräknas till
D e n 26 M a r s f. ra. 73
hvad den dertill per medium årligen af
sig kastat, eller 120,000 R.dr B:co , med
tillökning af denne sistnämnde, borde åter
Bolaget framdeles kunna påräkna minst
100.000 R.dr årlig Discont-vinst; allt enligt
med hvad uti nämnde års Rikets Ständers
dels Beslut, dels deras UtskottsCalculer,
finnes beräknadt och upptagit. Den
förlägenhet, hvaruti Götha CanalDiscont
nu råkat, och som igenom många förenade
omständigheter satt Bolaget utur stånd,
att densamma på ett lika satt, utan ett
nytt större Creditiv-biträde af Staten för
sin återstående Octroy-tid, fortsätta, (diar
bör märkas, att redan 1815 var det primitiva
Creditivet ökadt från 800,000 till
1.600.000 R:dr; nu förklarar man, att Disconten
icke kan fullgöra sina förbindelser,
utan ett ännu ökadt biträde och creditiv
af Staten;) kan, enligt förut åberopade Rikets
Ständers Herrar Revisorers vitsordägande
intyg, endast tillskrifvas händelser,
dem Verkets Styrelse hvarken vållat
eller förutsett; men derföre kan ock denna,
vid Canal-företagets ingående, uttryckligen
tillförvissade och uti alla officiella Calculer
för Bolagets bestånd sedermera påräknade
Discont-rättighet, eller en fullt
motsvarig ersättning derföre, icke möjligen,
med bibehållande af rättvisa och billighet,
ens sättas i fråga, att Bolaget jrånkännas
eller frångå. Det är på en sådan
slags argumentation, sorn Götha CanalBo
-
74
Den 26 Mars f. m.
lag allt fortsatt byggt sina pretentioner. Sedan
det ej kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet,
efter att hafva fått ökadt crediliv,
efter alt hafva det oaktadt förklarat
sig icke kunna fortsätta sin rörelse utan än
ytterligare ökadt creditiv, argumenterar det
sig till den slutsats, att det ej kan gå i
mistning af sin Discont-rättighet, af ett privilegium,
hvars motsvarande förbindelser
det ej uppfyllt. Huru är det väl möjligt,
att argumentera emot sådane slutsatser, der
premisser och conclusion så litet öfverensstämma?
Voro de sammanhängande med
hvarandra, skulle det vara förgäfves för mig
att söka bevisa en motsatt mening. Redan
1817 var jag af en annan tanka, och jag
har under den år, som sedan förflutit,
ej funnit anledning att ändra öfvertygelse.
Jag tror, att det var icke allenast Rikets
Ständers rättighet, utan ock deras skyldighet,
att vidtaga den åtgärd, som då vidtogs,
huru mycket den än blifvit öfverklagad.
Sättet, hvarpå det skedt, lemnar
jag derhän; men att Götha Canal ej rimligen
kan tillkämpa sig att hafva haft rättighet
till bibehållande af en förmån, hvars
åtföljande vilkor den ej kunnat uppfylla, är
utan allt tvifvel. I allt hvad som rört CanalBolaget,
har likväl bevisningen varit af
denna art. Uti de upplysningar, som 1817
lemnades, heter det: Angående Öfver Assignering
finnes uti Bolagets Reglementariska
föreskrifter intet särskildt stadgande; (der
-
Den 26 Mars f. m.
före att det ej finnes något särskilt stadgande
om en fri assignering, skulle det då
följa, att Götha CanalBolag skulle ä"a en
obegränsad assigneringsrätt på Banken, der
den likväl ej ägde annat än ett Creditiv på
1,600,000 R:dr) som ock, enär BancoFörfattningar
i denna del förut gifvas, ej varit
behöfligt; (Bolaget och Upplysaren medgifva
således likväl, att det förut varit Öfverflödigt,
) men att det allmänna förbud,
sorn uti Banco Författningarne finnes emot
Öfver Assignering på Banken, icke rimligen
kan anses lämpligt till Götha CanalDiscont,
och således äfven all påföljd, eller
bedömande af felaktighet i denna del
hos Förvaltningen mäste förfalla, det torde
genast inses, då man blott ett ögonblick
betraktar detta Verks af Konung och Ständer
i dess första grundläggning erhållna
organisations olikhet i så hufvudsaklig
del mot alla andra Privata och Publika
Verk, eller begagnare af Banco räkning, i
tliy att Götha CanalDiscont ålagts hafva
2:ne Contoir, ett i Stockholm och ett i Götheborg,
hvilka båda, men i synnerhet det
förra, skulle emottaga insättningar af penningar
mot låg ränta, samt båda till hvar
sina insättningars återliqviderande utgifva
Assignationer på Banken, äfvensom båda,
men synnerligast det i Götheborg, utgifva
lån uti dylika Assignationer, samt
slutligen det åligga båda, på af C an ali) irectionen
erhållande anordningar, oväger
-
76
Den 26 Mars f. m.
ligen fournera CanalbyggnadsCassan nied
Contanter och Ås si gnati oner, det förra frän
Stockholms och det sednare från Götheborgs
Contoiret. Jag anhåller om ursäkt, att jag
varit vidlyftig vid uppläsningen, ty allt
hade icke behöfts, men jag håller icke af,
att få emot mig den anmärkning, att icke
läsa till punkt. I samma upplysningar heter
det vidare: tf dagar innan den nu inträffade
Götha CanalDisconts oväntade och
hastiga inställande af sine hetidningar, voro
ock ännu ej fullt En million R:dr disponerade
af Creditivet, och 3 dagar före
nämnde händelse, eller den a g September,
ej mera än 6j,a3g R:dr öfver denna million,
således återstodo till Verkets disposition
ej mindre än f3a,y6i R:dr, hvilka ock
visserligen blifvit mera än tillräckliga för
honorerande af Verkets (ej till fullt dubbelt
belopp inalles utelöpande) Assignationer intill
Rikets Ständers sammankomst, om Directionen
dä kunnat göra sig föreställning
om hvad 3 dagar deref ter inträffade, och
derföre i tid inställa 3 ProcentsReVersernas
inlösande. Då föll Malmö Discont,
och Kongl. Maj:t såg sig utur stånd alt
lemna Götha Canal-Discont något, äfven
blott momentuelt, lånebiträde af allmänna
medel, i likhet med hvad Kongl. Maj:t Nådigst
förut vid påkommande behof gjort;
cle ännu återstående omkring 4°,000 R'dr
å Creditivet åtgingo snart till infriande af
Assignationer, och enär flere ej kunde in
-
Den 26 Mars f. m.
77
lösas af Banken, följde derpå Kongl. Maj:ts
återkallelse af Dess under den ay Mars 1811,
om Götha CanalDiscontAssignationernas antagande
uti StatsVerkets uppbörd, lemnade
Nådiga tillstånd. På sådane grunder fotade
Bolaget sina påståenden, att Rikets Ständer
ej kunde frånkänna Bolaget sin Disconträtt,
ehuru det upphört att fullgöra sina förbindelser.
Vid 1817 års Riksdag förklarade
de förenade Stals- och BancoUtskotten:
Till besvarande häraf få Utskotten upprepa
och ytterligare förklara, att då Utskotten
ansett sig böra tillstyrka, att Staten
skulle träda emellan Disconternes Borgenärer
och Gäldenär er, har sådant skett, icke
för att upprätthålla DiscontBolagen, utan
för att genom denna såsom enda utvägen
af böja de allmänna olyckor, som af Disconternes
irukacle obestånd i annat fall skulle
uppkomma, och hvaribland den belägenhet,
hvaruti DiscontGäldenärerne skulle komma
att försättas, i synnerhet hos förenade Utskotten
kommit i betraktande. Det oaktadt
linner man äfven nu, i de upplysningar om
Caualen, som lemnäs, en beräkning uppgjord
på den förlust, som för Bolaget uppkommit
genom fråntagen Discontvinst, utan
alt uppmärksamheten fästats dervid , att denna
förlust blifvit till fullo liqviderad genom
de 3oo,ooo R:drs Lånebiträden, hvilka årligen
blifvit till Bolaget öfverlemnade. Dessutom
framställdes till Bolaget vid j8 17 års
Riksdag den fråga, huruvida Bolaget kunde
78 Den 26 Mars f. m.
fullgöra sine åligganden, och denna fråga hesvarades
nekande. Grefve von Plåtens anförande
i8i5, som utvecklar Götha Canals
förhållande till Wanås Fästning och Canalens
inverkan på försvaret, anhåller jag att
alldeles få förbigå, under hänvisande lill
hvad jag 1818 tog mig friheten yttra i detta
hänseende. I berörde yttrande säger
samma Talare, att allmänna arbeten äro
nyttiga, äfven om de blott hafva ostentation
till föremål. Jag tog mig då redan
friheten att söka vederlägga en sådan mening.
Grefve von Platen erkände då, att
Bolaget var på obestånd, om ej hjelp blef
det lemnadt, och påstod, att företagets fortsättande
ej kunde kosta mera än 6i millioner.
Jag frågar , om Rikets Ständer uraktlåtit
något, för att främja Canalens och Bolagets
bästa. Voro ej anspråken oerhörda, att
Rikets Ständer utom lånebiträden af 3oo,ooo
R:dr, äfven skulle ersätta den förlorade Discontvinsten?
Jag frågar, huru det är möjligt
att fortsättande biträda slika fordringar?
Bolaget har fält allt hvad det begärt. Kan
en långsammare arbetets gång till följd häraf
tillskrifvas Rikets Ständer? Och hvad har
viii Bolaget kunnat fordra mera, än att det
äfven vid i8a3 års Rikdag fält allt hvad
det till arbetets fullgörande begärt. 1823 nästan
upphörde striden om Götha Canal.
Man trodde sig inse slutet; man hoppades,
att då man gick Bolaget tili mötes, derigenom
att man lemnade allt hvad som for
-
Dcn 26 Mars f. m.
79
dradcs, komma till slut med ett företag, som,
utom den obehagliga verkan det baft på
vår financiella ställning, dessutom haft så
ofördelaktiga verkningar på våra politiska
förhållanden; ty förnämsta föremålet vid
våra Riksdagar har varit Götha Canal. Vi
hafva varit nödsakade att åsidosätta nödvändiga
förbättringar i vårt Statsskick, hvilka
måst stå efter Canalen.
Jag har sökt, så godt jag har förmått,
bevisa, att Götha CanalBolag ej kan anses
som annat än ett enskilt Bolag, att arbetet
ej kan anses annorlunda, än som ett enskilt
arbete, och att det ar af samma beskaffenhet
som hvarje sådant; ty att ett enskilt
företag medför allmän nytta måtte ej
kunna bevisa, att företaget derföre är allmänt.
Jag frånkänner ej Canalen det möjliga
gagn den kan medföra. Det vore alltför
bedröfligt, om den ej skulle verka till något
godt. Såsom orsak till ytterligare bidrag anför
man, att vi nedlagt i Canalen öfver 8 millioner,
och derföre böra vi nu gifva 807,594
R:dr till, under samma garantier, som förut,
att vid nästa Riksdag få lemna ytterligare
samma summa. Vi hafva sett den stora
tillförlitlighet man kan sätta till Canalens
förslager, och kunna deraf hemta tillbörlig
varning. Återstoden 16,000 alnar,
säger man, kan fullbordas med en tiondedel
af hela kostnads-summan. Hvarje ålman
med arbetet uppskjuter, beröfvar man
CanalBolagel en inkomst. Det är visserli
-
8o
Den 26 Mars f. m.
gen bedröfligt, att det skall gå i mistning
deraf, och jag är ej bland dem, sorn ej
ömma för olycklige medborgares lidanden;
men det finnes så otroligt många andra af
Nationens medlemmar, som dela ödet af
misslyckade speculalioner, och jag tror ej,
att vi kunna för dessa hafva några särskilta
considerationer, förrän vi komma derhän,
att kunna hjelpa aila olyckliga. Hvarje år
gör fortsättningen dyrare, säger man; man
förlorar tillva.nde arbetare, och desse sine
erfarne ledare; ali återtaga arbetet blir svårare.
Det medgifves, att det blir svårare,
att återtaga arbetet; men i det tillstånd,
hvaruti Canalen blifvit satt, måste svårigheter
uppkomma , och det tillhör andra än
Rikets Ständer, att afhjelpa dem. Det anföres
äfven, att glömda aibetsmethoder å
nyo måste inöfvas. Detta synes motsäga
den. så högt prisade nyttan af ifrån Cannlen
införd arbetsskicklighet, hvilken, om
den fordrar ett jernnt fortfarande Canalarbete
till sitt underhåll, blefve mera att
beklaga än att rosa, och hvilken jag tror
medföra mindre nytta, än »nan i allmänhet
förmodar deraf kunna hämtas. Jag nekar
ej, alt många soldater lärt sig att förträfF
ligt lägga stenmurar och finhugga gråsten;
men jag ser ej, att de in i landet kunna få
några tillfällen att utveckla dessa kunskaper;
ty våra omständigheter äro ejsådane,
att särdeles stora palutser komma att upp
re
-
Den 26 Mars f. m.
81
resas; vårt jordbruk lärer icke kunna medgifva
sådane anläggningar. Götha Canal,
säger man, är årsbarn med vår frihet, är
ett nationelt företag, i anseende till sin utforing
beundradt af hvarje kännare, värderadt
af utlänningen såsom ett bevis på Nationens
kraft och Armeens arbetsskicklighet.
Jag säger helt oförtäckt, att detta Monument
af vår frihet för mig har föga eller
intet hänförande. En vårdslösad folkbildning,
fortgående skråinrättningar, fortfarande
näringstvång, en inskränkt handelsfrihet,
ofÖrändradt trycktvång, den oformligaste
lagstiftnings-inrättning, tryckande
skatteförhållanden Voro samsyskon med det
.mera godtyckliga regeringssättet, och hafva
på vår så kallade frihet tungt återfordrat
förstfödslorättens inflytande. Jag finnér ej
att, förän dessa väsendtliga plågor äro afhjelpte,
man mycket kan tala om effecter--'
ne af vår frihet, och att, som årsbarn med
Götha Canal, för denne derifrån hämta några,
till särdeles ömt deltagande, bevekande
skäl. Vidare säger man: Man kan ej
föreställa sig något så planlöst, som att Nationen
nu skulle lemna detta arbete ofullbordadt;
detta företag börjades, då Nationen
var utmattad af ett olyckligt krig; Nationen
äger nu mera än någonsin styrka att
göra den måttliga uppoffring, som för arbetets
fullbordan erfordras* utan att behöfva
befara oreda uti sine financer. Afven
t8 H. 6
82
Dan a6 Mars f. m.
denna framställning synes mig något hastigt
framkastad, då vi ännu vänta på frågan,
huru våra financer skola redas. Det är ingen
som tror, att icke stora uppoffringar
behöfva göras för våra financer. Ett annat
sätt att öka sina utgifter, än att man först
ser efter, hvad man har att taga utaf, måtte
icke vara riktigt. Man säger, att icke så
obetydlig fart redan äger rum på Canalen,
och att i om jag hört rätt,*i5oo Skeppund
Jern ifrån Jönköping blifvit på densamma
transporterade, äfvensom ett mera betydligt
qvantum Spannmål. Det mätte ej misstydas
mig som en afsigt att förlöjliga, om
jag uppgifver detta såsom en alltför liten
bevisning af Canalens fördelar. Som jag
tror, har commnnicationen redan i tio år
varit öppen emellan Wenern och Wettern;
om ej under denna tid mera än i5oo Skepp:d
Jern deruppå blifvit transporterade, så är
det ej mycket. Jag vet ej heller, huru stora
laster af Jern kunna komma att deruppå
transporteras; ty allt det smide, som
kan komma att passera Westgötha-linien,
kan ej öfverstiga 12 å i5,ooo Skeppund.
Vid detta tillfälle liar jag trott mig höra
ett yttrande, som jag önskade vara ett misstag
af mig. Jag har trott mig höra, att
vid den bevisning, som den aktningsvärde
Talaren framställt för Canalens nytta, lian
satt i tvifvelsmål, huruvida tviflarne grundade
sig på öfvertygelse, eller på några
enskilda afsigter. Hvad 111ig beträffar, så
Den 26 Mars f. m. 83
är min öfvertygelse lika gammal, som utöfningen
af min Representations-rätt. Jag
har verkligen bjudit till, att komma tillen
annan mening. Jag trottsar någon att äga
större känsla för det sköna i arbetet. Jag
kan ej tänka mig något behagligare skådespel,
än alt se det fullkomliga sätt, hvarpå
arbeten vid Canaleti och Verkstaden utföras»
Men annat ar de slutsatser jag måste
draga 1 afseende på medlen till företagets
utförande, och i afseende på de beslut,
uti hvilka jag som Lagstiftare skall
deltaga, i anseende till skattebidrag af folket.
Man säger, att då Canalen blir färdig,
blifva inkomsterne ojemnfÖrligt större,
i anseende till den transitofart, både af
Svenske och Utländske fartyg, man kan påräkna
i följd af Canalens fördelaktige läge.
Att stiga fram och säga hvad som i framtiden
skall hända, ar orimligt i bevisningsväg;
således är härutinnan den ena satsen
så god som den andra. Men jag anhåller
att få anföra några omdömen, för att visa
anledningarne till min öfvertygelse. Det
är angifvet, att 70 å 80 lästers fartyg kunna
komma att gå på Canalen, och att största
delen af de fartyg, som segla på östersjön,
ej öfverstiga denna storlek. Likväl
är det ett vilkor för möjligheten, att sådane
fartyg der kunna framgå, att Trollhätte
Slussverk skola ombyggas. Således är
här en ökad kostnad, som ej lärer af Bo
-
84
Den 26 Mars f. m.
laget kunna företagas, utan kommer att
drabba Staten och det Allmänna, innan en
sådan transitohandel kan äga rum. Sedan
sägerl man, för att underlätta begreppet
om den förmånliga möjligheten af denna
handel, och inleda till förtröstan uppå den,
att 4° lästers fartyg kunna gå genom Trollhättan,
och att transitohandel kan med 4o
lästers fartyg idkas. Vidare tillägger man,
att Köpmannen heldre lastar sina varor
på 2:ne 4o lästers fartyg, än på ett 80-lästers,
för att vinna fördelen af att komma
in i Östersjön och undgå farorne af passagen
genom Sundet. Jag är ej Sjöman, mine
Herrar, men jag saknar ej all bekantskap
med Sjömanskap, och jag hemställer
till hvilken Sjöman som helst, och i synnerhet
till hvarje CoopvaerdieSkeppare, att
besvara den frågan, om, då han är på höjden
af Götheborg, han heldre går genom
Sundet, eller in i en Canal med 60 Slussar,
hvaraf kostnaderne säkerligen blifva
lika tunga sorn passagen genom Sundet. Man
talar om möjligheten att på sex dagar gå
från Götheborg till Söderköping; man har
sett händelser, då fartyg på 72 timmar
seglat från Götheborg till Stockholm. Detta
är visserligen osäkert, men Sjömannens
hopp är vidsträckt, och det gör, att han
heldre går den vanliga vägen och håller
öppna sjön. Det är sagt, att transito-farten
för sådane större fartyg skulle-lättas genom
ångfartyg till deras hoxerande på insjÖarne,
Den 26 Mårs f. m.
85
Der hafva vi åter ett hiträde till Götha Canal.
Detta är åter en omständighet, som
måste ligga tillreds, innan den omtalade
hastigheten kan vinnas. Förrän ångfartygen
ligga der, kan man ej möjligtvis locka
in någon att passera sin lid emellan Götheborg
och 'Westergöthland, mången gång
sex veckor. Det blir det allmänna, som
skall lemna Bolaget medel till dessa ångfartyg;
ty det kan nu ej sättas i fråga, att
jualia bidrag skola af Staten bestridas, sedan
Rikets Ständer hafva beslutit företaget.
Jag får fästa uppmärksamheten deruppå,
att Rikets Ständer ej gjort det annorlunda,
än de bordt och kunnat. De hafva lika litet
beslutat Canalen, sorn hvarje annat privilegium,
hvilket skall af enskilte utföras.
Jag tror, att förhållandet är sådant i alla
länder. I England garanterar Parlamentet
alla beviljade rättigheter till Bolag; men
jag tror att, om ett sådant Bolag går under,
står Parlamentet lika litet i ansvarighet
för sitt beslut, sora Rikets Ständer kunna
ställas till ansvarighet derföre, att de,
på väckt motion inom RiksStånden och Proposition
af Kongl. Majit, beslutat lemna vissa
förmåner åt ett CanalBolag. Ett sådant
beslut vöre en orimlighet, ty ingen kunde
underkasta sig det. Det är orätt, det är
ett oriktigt uttryck, att göra det till Rikets
Ständers Beslut, och att, i följd deraf vilja
påbörda dem en rättsförbindelse, som från
ingen synpunkt kan åläggas dem. Del sä
-
86
Dea 26 Mars f. m.
ges, att Rikets Ständer, i följd af Beslutet,
mot Bolaget hafva förbindelser af mera vigt,
än de ziffer-förhållanden, som sedermera
uppstått. Jag bekänner ännu en gång, att
jag ej är öfverbevist om dessa förbindelser.
Hvarje privilegium till enskild man är en
sådan uppmuntran. Privilegium utgör förbindelserne,
intet annat, Så snart någon
kan bevisa mig, att i detta privilegium står
något, som Rikets Ständer ej uppfyllt, skall
jag vara den första att tillstyrka bidrag för
Bolaget; men jag har ända till trötthet för
Ridderskapet och Adeln visat, att Rikets
Ständer mångdubblat hvad de åt Bolaget
lofvat. Man uppgifver värdet af Canalbyggnader
i England, Frankrike och i Holland;
man åberopar, att Engelska Parlamentet
år 1822 lemnade ett lån af 2 millioner
Pund Sterling till sådane företag;
att i Frankrike Staten lemnar 4 millioner
årligen till Canaler; man säger, att i England
hälften af landets areal är genomskurit
af Canaler; och man vill bevisa, genom
dessa delars öfverstigande folkmängd och
cultur, att Canaler dertill varit orsaken.
Jag har ej bestridt, att Canaler, likasom
vägar, äro medel att frambringa production,
ehuru dessa skäl för öfrigt verka ingen
ting, helst det är svårt att bedömma
sjelfva argumentationen, då man saknar kännedom
om tider, omständigheter och localförhållanden;
men jag bestrider alltid sådane
företag, som öfverskrida vår styrka,
och jag bestrider Canalens nytta, innan våra
vägar äro öfverfyllda af vagnar, om än
Canalen ej mera än 4 månader vore ofarbar.
Naturen har hos oss gjort just dessa
månader till de lämpligaste, då landtmannen
kan föra sin spannmål och sine öfrige
producter till de platser, som mottaga dem;
och jag fruktar, att Canalen på många sekler
ej kommer att lemna sådane resultat,
som man väntar. Det synes vara ett bevis,
att Westergöthland, som länge haft
Canalen öppen, som varit i tillfälle att derigenom
afsätta sine producter, ännu är i
det eländiga tillstånd, att Rikets Ständer
vid hvarje Riksdag besväras med begäran
om låneunderstöd, om afskrifningar af undsättningar,
till den grad, att man kunde
sätta i fråga, att afsäga sig alja skatter af
Westergöthland, för att slippa höra talas
om detta sälla land. Man säger, att en
ganska liflig handel redan existerar i Canalens
direction, det är, emellan Nordsjön
och Östersjön. Det är sannt, att hela vår
handel går i denna direction, men jag tror,
att hela händelsen skulle vara, att man
gick öfverallt annorstädes, men ej in i Calialen.
Jag lemnar likväl i sitt värde hvad
som kan hända, och har ej det förtroende
till mitt omdöme, att jag vågar bestämdt
påstå motsatsen. Jag inskränker mig till
lyckönskan till dem, som kunna sätta tro
till sådane suppositioner, och hoppas, att
de ej missunna mig alt tro en sådan hän
-
88
Den 26 Mars f. ra.
delse ej tomma att äga rum. Man åberopar,
bland exempel från England, Hertigen
af Bridgewaters, huru han på 1760-talet
använde en förmögenhet af 3 millioner på
Canal-företag, och säger, att hvad som gått
an i England skulle gå an hos oss; och
man påstår, att England ej för länge sedan
var i samma belägenhet som Sverige. Likväl
måtte 1760, då Hertigen af Bridgewater
i sådant ändamål använde 3 millioner,
England hafva varit uti annat tillstånd än
Sverige nu; ty med all aktning för våra
rika, tror jag ingen enskild finnes bland
oss, som skulle våga sig ut på ett företag af
100,000 R:dr, mycket mindre af 3 millioner.
Jag finner nog, huru jag tröttar Edert
tålamod, mine Herrar, och jag skulle hafva
så mycket att säga, om jag skulle följa
allt som här blifvit yttradt, att jag finner
mig skyldig att afkorta Edert besvär att
afhöra mig; likväl kan jag ej underlåta att
ännu tillägga något. Jag har hört yttras,
att Sverige 1809, ännu uttröttadt efter ett
långt krig och med utblottade financer, beslöt
ett nyttigt företag. Det fortsattes, säger
man, rastlöst under krig och fred i 20
år, under det att allmänna välmågan steg;
nära målet för sina ansträngningar tvingades
Nationen likväl af småsinnet och okunnigheten,
likasom häpnande öfver hvad den
kraftiga viljan förmått uträtta, och lemnande
obegagnade frugterna af sitt berömvärda
Den 26 Mars f. m.
arbete; och man hotar oss, i följd deraf,
med det upplysta Europas omdöme. Härtill
svarar jag blott, att jag först och främst
är så enfaldig, att jag tror, det Europa föga
tagit kännedom om våra ansträngningar,
och att det ännu mindre intresserar sig för
Våra mera eller mindre felslagna beräkningar.
Jag tror deremot, att tänkaren alltid
skall komma att finna helt naturligt, att
sans och beräkning efterträda en enthusiastisk
villa, och att det ögonblick, då en
folkrepresentation, ifrån undergifvenhet under
hvilken inflytelse som helst, återgår
till sjelfständiga beslut, i öfverensstämmelse'
med det allmänna tänkesättet, i öfverensstämmelse
med den allmänna öfvertygelsen
om allmänt bästa, är af mera värde,
än de mest lofvande utsigter af hvilket
företag som helst,
Nu skall jag ett ögonblick öfvergå till
den egentliga frågan, eller hnruvida Rikets
Ständer böra lemna det ifrågasatte förskottet
af 100,000 R:dr. Härvid tager jag mig
friheten fästa uppmärksamheten på det högst
besynnerliga förhållande, att Bolaget kunnat
sätta sig uti ett så äfventyrligt tillstånd,
att det kan behöfva förskott, innan Rikets
Ständer kunna företaga öfverläggning om
sjelfva hufvud frågan. Jag anhåller att få
uppläsa några rader utur RevisionsBerättelsen
för år 1827: Sedan BancoFullmägtige
fått erfara, att inrättningen af en Me
-
9°
Den 26 Mars f. m.
chanisk verkstad vid Dufvedal nära Motala,
som år 1824 hos BancoFullmägtige
anmäldes hafva blifvit företagen, och dä
beräknades komma att kosta vid pass 4°j00°
R:dr, hade i dess ställe redan vid slutet af
arbets-året 18%5 graverat CanalFerkets ArbetsCassa
med en kostnadssumma af R:dr
84*733: 1 sk. 7 r:st., samt, enligt uppgjorde
beräkningar , förmodades komma att medtaga
omkring 200,000 R:dr i ett för allt;
och Fullmägtige i öfrigt då vunnit full
visshet derom, att de af Rikets Ständer vid
sista Riksdag, i enlighet med CanalDirectionens
beräkningar, till fullt belopp medgifva
anslag för Canal-arbetets fortsättning
och ändtliga fullbordande, ingalunda
blefvo tillräcklige, utan en brist af minst
3 h 4°°j°oo R:dr derå slutligen komme att
uppstå; sä meddelade BancoFullmägtige i
Skrifvelse till Götha CanalDirection den 3o
Martii 1826, det bestämda förklarande, att
af BjggnadsCassans medel något vidare ej
finge till Verkstads-anläggningen användas.
Ridderskapet och Adeln torde häraf
finna, att redan 1826 i Mars månad, eller
för nära 3 år sedan, var den öfvertygelse
stadgad, att det af 1823 års Ständer be
stämde
biträde åt Canalen ej kunde räcka
till. Jag hemställer, huruvida icke nödig
omtanka för Bolaget och aktning för Rikets
Ständer hade fordrat, att Bolaget bos
Kongl. Majit i underdånighet fästat uppmärksamheten
på ett sådant förhållande till
Den 26 Mars f. no.
9'
Utverkande af förändring i arbetsplanen,
så att Bolaget kunnat fortsätta arbetet åtminstone
så långt utöfver denna Riksdag,
att Rikets Ständer fått pröfva hufvudsaken,
utan alt det såsom ett vilkor hade
behöft föreläggas dem, att verket borde
hufvudstupa upphäfvas. Jag hemställer, om
ej orden i i8a3 års RiksdagsBeslut, hvarigenom
Rikets Ständer uttrycka deras mening,
att detta vore det yttersta, som Bolaget
hade att förvänta, om icke dessa
ord förtjenat någon aktning eller något afseende.
Det måtte förlåtas mig, om jag,
såsom representant, såsom ett af Folkets
ombud, yrkar på denna aktning. Det måtte
ej vara högfärd, att man, såsom representant,
fordrar den; och här kan jag ej
finna annat, än att den uteblifvit. Jag kan
ej borttaga ett ord af hvad jag nu yttrat,
då man ej rättar sig efter Ständernas beslut,
utan låter arbetet fortgå, tills alla medel
äro slut, och litar på, att Rikets Ständer,
hädanefter som förr, skola låta hänföra
sig af orden National-ära, Europas
ögon, m. m.; och då man i sista stund
så godt som vill tvinga Ständerne att, mot
sin vilja, bifalla livad som begäres, utan
alt med sans kunna pröfva saken, och detta
allt genom Directionens egna tillställningar.
Jag frågar om det hade varit för mycket
hegardt, att arbetsplanen så hade blifvit
uppgjord.* I dess ställe har man funnit
sig befogad, att göra anmärkning dervid,
93
Den 26 Mars f. m.
att af ArbetsCassan, emot Ständernes beslut,
blifvit disponeradt nära nog det belopp,
som nu begäres, eller 84,733 R:dr 1 sk.
7 r:st. Jag är af den öfvertj^gelse, och har
med nöje hört uppmaning derom i ett annat
fall af en utaf Konungens Rådgifvare,
att vi böra vara samma menniskor nu, som
i8a3. Jag upptager alltid med nöje ett
sådant yttrande, och önskar, att vi alltid
må följa det. Hvad delolägenheter angår,
sorn för Canalen kunna uppstå genom uppskofvet
med de 100,000 R:drs beviljande,
så förlåtes det mig, att jag ännu ej är öfvertygad
om vigten deraf. Jag hyser för
mycket förtroende till Canalens Styrelse,
för att tro sakerne vara så ställde, att Bolaget
skulle derigenom hotas af en total undergång,
och jag underkastar mig gerna
hvarje upplyst mans omdöme, om mina
slutsatser i detta afseende äro falska. Det
är mig obehagligt, att hafva behöft ingå i
hufvudfrågan; men inledd dertill af andre
Talare, måtte det ursäktas mig. Hvad de
begärte 100,000 R:dr angår, anser jag det
oförenligt med all princip, att på förhand
lemna ett sådant förskott. Jag godkänner
således helt och hållet Utskottens Utlåtande,
och tror, att det vore illa handladt,
att bevilja detta förskott, derest man sedan
skulle afslå hufvudfrågan. Derifrån uppkomjne
ett sådant förhållande, att Bolaget inlockades
i arrangementer i afseende på arbetsfördelningen,
hvilka sedan ej kunde un
-
Den 26 Mars f. m.
95
derhållas. Jag anser oss af hederskänsla
förbundne att ej genom ett sådant beslut,
förleda Bolaget till företag, som vi måhända
sedan ej finna oss i tillfälle att understödja.
På denna grund anhåller jag om proposition
till bifall å Utskottens Utlåtande,
Flere yttrade härtill deras bifall,
Herr Stråle> Nils Willielm; Jag tager
mig friheten hos Eders Excellence samt
Ridderskapet och Adeln anhålla, att, då tiden
redan långt framlidit, den ytterligare
discussionen öfver ämnet finge till eftermiddagens
Plenum uppskjutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att ännu i3
Ledamöter anmält sig att tala öfver ämnet,
samt hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att, i likhet
med hvad vid dylika tillfällen förut
varit vanligt, discussionen finge afbrj^tas,
och till eftermiddagens Plenum uppskjutas.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och A deln åtskiljdes
klockan till 3 eftermiddagen
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
Thorsdagen den 26 Mars 1829.
Plenum kl. § till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den 1 förmiddagens Plenum
började pröfning af Stats- och BancoUtskoltens
den 14 dennes under Nio 92 afgifne,
samt den 19 derpåfoljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Gotha Canalbyggnads
fullbordande, så vidt den rörer
ett förskott af 100,000 R:dr B:co.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Det är en
gammal erkänd sanning, i afseende på den
enskilda hushållningen, att män vid användande
af sina medel bör afse först det nödvändiga,
sedan det nyttiga, och sist det
blott nöjsamma eller praktfulla. Jag för
min del har trott, att Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande grundade sig på denna
allmänt erkända regel, hvilkenär lika användbar
vid den allmänna som den enskilta
hushållningen, och att man nu icke borde
ingå i någon annan Öfverläggning, än oin
denna grundsatts bor följas eller icke. Jag
har icke trott, att man i främsta rummet
kan sätta Götha Canal och anse densamma
oundgängligen nödvändig för Sveriges bestånd,
utan har förmodat, att detta främsta
rum skulle tillhöra StatsRegleringen i
Den 26 Mars e. m. g5
allmänhet. Götha Canal kan på sin höjd,
enligt min tanka, anses såsom nyttig för det
allmänna, och kommer således i andra rummet.
Så har jag för min del fattat Statsoch
BancoUtskottens Utlåtande, och trott,
att man kunde bifalla det, såsom en gärd
åt förenämnde allmänna regel, utan att ens
ingå i undersökning, om Canalen bor fortsättas
eller icke, Men discussionen har vändt
sig så, att man sätter sjelfva hufvudsaken
i fråga, och jag tror, att, vid afgörandet af
förevarande Utlåtande, hvar och en bestäm
mér sin tanka derom, efter den opinion
hart hyser, örn Canal-arbetet i allmänhet
bör fortsättas eller icke. I det äfseendet
skall äfven jag be, att få anföra hågra
ord. Om det är en pligt för representanten,
att uttala hvad han anser vara folkets
verkliga fördel, så lärer han icke eller kunna
undgå, att, om hos folket någon allmän
tanka bildat sig angående ett företags framgång
eller nytta, derpå fästa en allvarlig
uppmärksamhet. Det är visserligen möjligt,
att för ett ögonblick eller någon kort
tid missleda det allmänna omdömet; mert
en folkopinion, som längre tid fortfarit
och är i beständigt tilltagande, den saknar
sällan verklig grund, och det måtte vara
FolkRepresentatitens pligt, att undersöka
hvari orsaken ligger, antingen den är
ett falskt eller sannt begrepp; i förra fallet
att upplysa förhållandet och vederlägga de
skäl, som åberopas, i det sednare att lyssna
96
Den 26 Mars e. m.
till sanningens röst. Det kan icke nekas, att
allmänna omdömet om Götha Canal, år ifrån
år, från Riksdag till Riksdag, allt mer och
mer vändt sig till opposition emot Canalen,
och detta förhållande måste väl påkalla någon
undersökning, huruvida detta tänkesätt
stöder sig på en verklig sanning eller icke.
Jag anser således det vara nödvändigt för
sjelfva hufvudfrågans behandlande att ingå
uti undersökning om anledningen till det
mindre gynnsamma omdöme, som nu mera
allmänt äger rum i afseende på Götha Canal.
Vi veta alla, att år 180g emottogs
förslaget med mycket bifall. Det väckte då
Rikets Ständers uppmärksamhet, och ehuru
Riket var i en betryckt ställning efter
ett nyss slutadt krig, emottogs förslaget
med verklig enthusiasm. Man kan således
icke säga, att Representationen varit kallsinnig
för stora företag, utan tvärtom. Anledningen
, alt Rikets Ständer då icke ens
satte i fråga, att anse förslaget nyttigt, var
hufvudsakligen den, att våra förfäder ansett
det så, och att förslagen redan voro
många år gamla. Någon tvifvel om en för
framtiden blifvande nytta, uppkom icke.
Det var i främsta rummet en verkligt patriotisk
känsla , som beredde den stora Actieteckningen.
Men det var icke enda motivet.
Hoppet om en stor vinst af den blifvande
Discont-inrättningen var kan hända
lika mycket verkande till det förtroende
fö
-
Den 26 Mars e. m. 97
företaget erhöll. Man bör ihågkomma, att
den dåvarande RiksDisconten, likasom förut
RiksgäldsDisconten gjort, lemnade sine Actieägare
stora utdelningar; äfvensom Disconterna
i Götheborg och Malmö då voro i flor.
Utsigten, att i framtiden erhålla en lika
stor vinst var således mycket lofvande. I
begge dessa omständigheter, fäderneslandskänslan
och hoppet om vinst, lågo motiverne
år 181 o till den allmänna hyllning saken
rönte; men om detta är en sanning,
så förefaller det besynnerligt, huru delta
gynsamma omdöme sedermera småningom
kunnat så mycket förlora sig. Icke har sjelfva
företaget i sin natur undergått någon
väsendtlig förändring. Icke kan orsaken
ligga i beskaffenheten af det verkställda arbetet?
Alla instämma ju i, att detta är vackert
och väl gjordt. Orsaken måste således
uppsökas i andra omständigheter. Vi
torde igenfinna den i det sätt, hvarpå man
företog arbetets verkställighet ifrån början,
och den behandling frågan om ytterligare
anslag beständigt fått. Då man läser de
allmänna handlingar och beslut, som lade
grunden till Götha Cannls företagande, skall
man finna, att dertill föreslogs ett DiscontCreditiv
af 5oo,ooo R:dr, tillika med ett
räntefritt bidrag af 3oo,ooo R:dr, som synes
egentligen hafva varit ämnadt att användas
till Canalbyggnaden. Denna sednare
summa beviljades likväl icke annorlun
18
H. n
Den aG Mars e. m.
da, än emot ränta, hvilken skulle erläggas
till 3 procent. Derigenom tror jag en väsendtlig
rubbning uppkom i den första planen,
emedan det är en stor skillnad emellan
ett räntefritt förskott och ett DiscontCreditiv.
Om desse 3oo,ooo R:dr blefvo
använde till Canalbyggnaden, uppkomme
derigenom ett deficit af 9000 R:dr årligen.
Måhända var det ett fel, att man då icke
bestämdt uttryckte, om dessa 3oo,ooo R:dr
lingö användas till sjelfva Canalbyggnaden
eller icke; men för Directionen borde det
hafva varit klart, att en väsendtlig förändring
mot första förslaget uppkommit. Också
finna vi, att i sjelfva Bolagsreglorna,
dessa serskilta summor blifvit sammanslaglie
såsom en summa af 800,000 R:dr, egentligen
utgörande DiscontCreditivet. Opinionen
år 1809 och sättet till arbetets företagande
var den, attCanalen skulle byggas med ett
ActieCapital, erlagt af enskilde Bolagsmän,
och dessa skulle under byggnadstiden af
den vinst, som genom Discontlnrättningen
kunde beredas, erhålla 5 procents utdelning
på sine insatte Capitaler. Likväl finnes i
Bolagsreglorne, att ActieCapitalet, som skulle
användas till Canalbyggnaden, oeh DiscontCassan
blifvit sammanblandade, utan inskränkning
i afseende på utbetalningarne,
som från DiscontCassan skulle ske till Canalbyggnaden;
och det blef derigenom möjligt
att oförmärkt äfven använda Discontens
egna tillgångar till utgifter för Cana
-
len. Säkert är det denna omständighet,
som gifvit anledning till alla de olägenheter,
hvaröfver man nu klagar; ty]om Disconten
oförryckt} fått behålla sitt Capital,
och endast vinsten samt ActieCapitalet användts
till byggnaden, hade man undvikit
alla de ledsamma öfvelläggningar härom,
som sedermera ägt rum under flera Riksdagar.
Det är visserligen sant, att Capitalet
icke hade räckt till; men Disconten
hade ägt bestånd och lemliat ert fortfarande
inkomst, som kunnat till arbetets bestridande
användas, och ej heller hade då uppstått
de svåra följder, som sedermera inträffade.
Af DiscontCassan iogos icke mingre
än i,o83,ooo R:dr till Canalbyggnaden.
Orsaken dertill åter var den, att arbetet genast
företogs i större scala än de verkliga
tillgångarne medgåfvo. Denna omständighet
kunde icke undgå att väcka en allmän uppmärksamhet.
Man frågade hvarannan, hvarföre
har Directionen företagit arbetet på flere
ställen på en gång? Månne det icke varit
klokare, att börja på ett ställe och fullborda
arbetet derstädes, än att, genom dess
påbörjande på flere ställen, sätta sig i större
omkostnader, än hvartill medel funnos.
Då uppstod den förmodan, att Directionen
börjat på flere ställen, emedan den fruktat,
att, om icke företaget genast erhölle
en större utsträckning, man skulle åtra sig
och öfvergifva alltsammans. Denna tanka,
7*
lOO
Den 26 Mars e. m.
hvars riktighet jag icke vill bedöma, var
ganska förolämpande emot fosterlandskänslan;
och skadade opinionen om Canalen
ganska mycket. Man säde.* Om företaget
verkligen är nyttigt, hvarföre behöfva vi
väl på sådant sätt inledas deruti? Kunna
vi då ej sjelfva bedöma företagets nytta?
Det har ju redan fått allmänna rösten för
sig. Om åter företaget icke lemnar utsigt
till någon framtida nytta eller fördel, hvarföre
ville man då hafva saken i gång, och
på sådant sätt leda oss dertill? Att detta
skulle stöta många, som förut af patriotisme
ifrat för Canalen, är naturligt. Huru
vårdades återigen det andra interesset
för Canalen, eller hoppet om en framtida
vinst af Discontrörelsen? Dess Capital utgjordes
af Creditivet på 800,000 R:dr emot
3 procents ränta, och för öfrigt hvad Allmänheten
ville insätta emot Reverser å 3
procent, som vid uppvisandet betalades.
Således allt lunta penningar å 3 procent,
hvarpå räntevinst skulle erhållas. När nu
häraf togos i,o83,ooo R:dr, och nedlades i
ett arbete, som icke gaf någon inkomst,
och ej kunde återbetala Capitalet, när så
påfordrades, skulle ju Disconten förr eller
sednare råka på obestånd, och när bankrutt-tillståndet
blef yppadt, Discontverket
förr eller sednare brista sönder. Också varade
det icke länge, förr än detta sätt alt
verkställa företaget skulle föra -till ett allmänt
misstroende, och redan år i8i5 tror
Den 26 Mars e. m.
IOf
jag hvar och en , som sökte något när göra
sig reda för huru ställningen var, kunde
förstå, alt företaget aldrig skulle blifva
förmånligt, hvarken för Actieägarne eller
Banken. Från detta förhållande kan man
hufvudsakligen härleda det missnöje, som
redan i8i5 yppades, sedan det visade sig,
att kostnaden Slef mycket större än man
påräknat. Att ett stort misstag var begånget,
är gifvet, ehuru uppsåt ej dertill torde
kunna tillskrifvas någon viss person.
Man sökte då hjelpa saken derigenom, att
DiscontCreditivet ökades till 1,600,000 R:dr;
men äfven detta var olillräckeligt att återföra
saken uti ett ordentligt skick, och
Discontens obestånd blef slutligen bekant.
II var och en vet, huru svår följden häraf
sedermera blef. Man hade uppmuntrat folket
att låna penningar utöfver verkliga behofvet,
och man kunde nästan likna denna
tid med den, då, för att erhålla penningar,
folket uppmanades att köpa bränvin.
Begge anstalterna hade ganska förderfliga
följder. Ändtligeu år 1817, då
Malmö Discont gick öfver ända, blef följden,
att Götha CanalDiscont icke heller
längre kunde äga bestånd; ty när man har
ett deficit på 1 million, och sådant blifver
uppdagadt, är det icke möjligt, att längre
uppehålla crediten. Jag vill icke ingå i
någon undersökning öfver möjligheten, att
förut genom temporaira biträden upprätthålla
Disconten, hvilket man ofta vill på
-
102
Den 26 Mars e. m.
stå: delta tillhör Regeringens Ledamöter,
eller de som verkade till Regeringens beslut,
att besvara. Men det torde vara ostridigt,
att sedan crediten en gång var störtad,
lät det sig icke göra, att upprätta
den annorlunda, än att öfvertaga och inlösa
alla Discontens förbindelser. Kongl.
Maj:t föreslog också i sin Proposition till
Rikets Ständer, alt Disconlen skulle upphöra
och att Banken skulle öfvertaga utredningen.
Jag får härvid anmärka, att i de
tryckta upplysningar om Götha Canal .sorn
blifvit i Ståndet utdelade, finnes väl den
punkten af Konungens Proposition omnämnd,
att Banken skulle öfvertaga utredningen;
men man saknar den punkten, som innehåller,
att BancoDisconten ensamt skulle öfvertaga
den framtida Lånerörelsen, utan att någon
ersättning till Bolaget dervid omnämnes. Det
torde vara angeläget att fästa uppmärksamheten
dervid, att propositionen derom kom
från Kongl. Maj:t ifrån början, i anseende
till den vigt man lägger på den omständighet,
att Bolaget miste sin Disconträtt. Då
BancoUtskottet, i anledning af hvad Kongl.
Majit föreslagit, infordrade Bolagets Utlåtande,
huruvida det ansåg sig sjelf i tillstånd
att fortsätta Discontrörelsen, blef svaret,
att Bolaget hoppades kunna det, om
det fick ytterligare lånebiträde af Staten.
Rikets Ständer bi föl lo likväl icke detta,
utan beslöto, att Disconten skulle upphöra.
I de tryckta upplysningarne saknas ock
-
Den 26 Mars e. m. io3
så all uppgift, hurudan Discontens ställning
då var. De upptysningar, som vid
1818 års Riksdag lemnades öfver Discontens
ställning, utvisa likväl, att om Disconten
kunnat indrifva alla sine utlånle medel,
och dermed betalt utelöpande Assignationer
och 3-procentReverser, hade i öfverskott
ej funnits mera än omkring 5oo,ooo
R:dr, hvarmed Discontrörelsen kunnat fortsättas;
men då behållna räntan deraf ej
lunde beräknas högre, än å 6 procent, till
30.000 R:dr; skulle deremot Disconten till
Banken erlägga 3 procent å 1 £• Million med
45.000 R:dr årligen. Denna zifferberäkning
visar således, att Disconten då verkligen
befann sig i bankrutt tillstånd och ej kunde
fortsättas. Det var kan hända oförsigtigt
af 1817 års BancoUtskott, att icke infordra
Bolagets bestämda yttrande, om det
ville underkasta sig det beslut Rikets Ständer
ville fatta, eller hellre gå till Concurs.
Jag säger, att detta var kan hända oförsigtigt,
men orättvist torde beslutet ej kunna
kallas; och i afseende på Bolagets försättande
i Concurs-tilistånd måste man besinna,
att det var icke blott Bolagets rätt, utan
äfven en stor mängd medborgares välfärd,
dervid var i fråga. Hade Concurs uppstått,
så hade Bolaget enligt Lag bordt lill
gäldens betalande afträda alla sina tillgångar,
och dess fordringsägare hade då blifvit
ägare både af Disconten och af Canalen
, emedan Bolaget äfven måst afträda densamma
i dess då varande skick. Desse for
-
Den 26 Mars e. m.
dringsägare hade troligen icke medgifvit
så förmånliga betalningsvilkor, som Rikets
Ständer, och följden deraf hade blifvit många
famillers undergång. Det var nog ändå
många, som fingo gå från hus och hem,
och det hade blifvit många flere, om man
helt enkelt hade påkallat Lagarne. Således
kan det icke sättas i fråga, att ju 1818 års
beslut var en anstalt, förmonlig icke blott
för Bolaget, utan äfven för alla dem, som
hade skulder till Disconten. Likväl var
det denna indragning af Disconten, som gifvit
anledning till talet om alla de förbindelser,
löften och rättigheter, som Rikets
Ständer skulle vara skyldige Bolaget. Under
hela Riksdagen, så länge frågan ännu
var under beredning, hörde man ej något
erbjudande från Bolaget, att sjelf utan Rikets
Ständers medverkan utreda sin ställning,
eller påkallande att Lagen om gäldenär,
som ej mägtar betala, skulle sättas
i verkställighet, utan först sedan beslutet
var fattadt, såg man Direclionens] Ordförande
framträda med en protest deremot
inför Kongl. Maj:t; och derefter, sedan
Kongl. Maj:t sanctionerat Rikets Ständers
beslut och utfärdat dess förordning i ämnet,
beslöt Bolaget att deremot protestera. Det
är sålunda man har sett, att sedan en allmänt
antagen och gällande Lag blifvit af
StatsMagten utfärdad, deremot blifvit protesteradt
af ett enskilt Bolag. Jag tror att
det var denna åtgärd, som mest verkat på
Den 26 Mars e. m. io5
allmänna omdömet om Bolagets eller dess
Directions tänkesätt. Man hade ju lika gerna
kunnat stämma Rikets Ständer till KämnersRätten,
som att protestera emot Konungs
och Ständers gemensamma beslut;
och kanske hade man gjort det, om något
dermed stått att vinna.
Det har ofta varit en strid om, huruvida
de bidrag, som lemnades till Canalen,
utgingo utaf det skattdragande folket;
och de, som talat för Canalen, hafva alltid
bestridt, att så var, och att någon tunga
var lagd på folket. Förhållandet var, att
Banken, som hade fordringar af Statsverket,
erhöll afbetalning derå från StatsContoiret;
StatsContoiret åter erhöll medel
dertill från RiksgäldsContoiret, som emottog
Allmänna Bevillningen. ]Yu utbetalte
Banken penningar till Götha Canal, men.
man ville aldrig medgifva, att dessa gingo
af allmänna medlen; ty, sade man, det är
endast Bankens vinst, som användes. Det
är likväl klart, att om Banken icke hade
behöft göra utbetalningarne till Götha Canal,
så hade ej eller Banken haft behof af
en motsvarande summas inbetalande från
StatsContoiret, och delta ej eller från RiksgäldsContoiret,
och Allmänna Bevillningen
hade kunnat nedsättas med jemt lika mycket,
som nu gått till Canalen. Det har
också beständigt brukats, att ehuru man
haft årliga anslag, hafva likväl dessa al
-
io6
Den 26 Mars e. m.
drig varit tillräckliga för året, utan Directionen
alltid behöft förskott för det näst
påföljande. Det är visserligen sant, att uti
utgifterne för året ingått förlager för det
kommande året; men då desse utgifter beständigt
under året skulle utgå, tjente det
i sjelfva verket ej till någon reda att kalla
dem förskott för det kommande året.
Sista Riksdag begärde Bolaget äfven att kunna
få disponera 5o,ooo R:dr af det kommande
årets anslag, och Rikets Ständer bade
icke väl beviljat denna begäran, förr än
Directionen, ett par dagar efteråt, begärde
detta förskott, utan att någon omsändighet
kunde uppgifvas, som ovilkorligen påkallade
detsammas utbetalande. Jag anför detta
för att visa, huruledes man alltid begagnat
hvarje möjlig utväg, att få penningar,
och alltid varit i behof deraf. Ett
annat föremål för uppmärksamheten har vartt
Bolagets pretention på ränta, som man
påstår blifvit Bolaget försäkrad till 5 procent.
23 §. i Bolagets Privilegier lyder
sålunda;
”Under byggnadstiden, eller intilldess
”Canalen blifver till genomfart färdig, bör
"af Bolagets medel lill Actieägarne årligen
"utbetalas Feni procent för deras insatte
"Capital.”
Här står af Bolagets-medel. Meningen
var, att Discontens revenue skulle användas
dertill, sedan Bolaget icke hade några
Den 26 Mars e. m.
andra medel. Sedan Disconten upphörde,
fingo actieägarne sine 5 procent genom afkortning
å inbetalningarne af actie-capitalet,
hvilket, om allt varit som sig bort, hade
till fullo ingått. Man kan likväl icke säga
någonting derom, då Actie-capitalet var Bolagets
egne medel, ehuru jag tror, att det
stridde mot principen från början; men efter
den tiden, och då Bolaget ej vidare
bade egne medel, utan blott Statens medel
voro att använda, måtte det väl vara slut
med Bolagets pretention på ränta. En helt
annan sak är, om man af känsla för det
lidande, som drabbat actieägarne, ville bevilja
dem någon förmån under namn af
ränta. Emedlertid var det dessa pretentioner
om laglig rätt till ränta, som väckte
mycket missnöje. Vid sista Riksdag, då
Bolaget begärde ytterligare understöd, föreslogs,
att Bolaget skulle få dessa fem procent
på sådant sätt, att de ansågos hafva
ökat sitt actie-capital med 20 procent, Ehuru
detta förmodligen icke hade medfört någon
direct vinst, innefattade det likväl ett
anspråk att erhålla en förmån, som var i
rak strid med Bolags-reglorna. Det blef äfven
af Rikets Ständer afslaget. Under öfverläggningarne
i Stats- och BancoUtskotten
sista Riksdag, deruti jag såsom Ledamot
i BancoUtskollet deltog, voro mångå,
som yrkade, att anslaget icke skulle blifva
högre, än hvad föregående Ständer hade
till årligt användande bestämt. Jag var då
io8
Den 26 Mars e. ro.
en bland dem, som ifrade emot detta; ty
jag tyckte då, att det varit oklokt, att icke
bifalla Bolagets begäran, emedan man borde
förutse, att om anslaget icke till det begärdta
beloppet bifölls, utan derå prutades,
vederbörande just deruti skulle finna
en ursäkt, att kostnaden komme att öfverstiga
hvad uppgifvet var. De begärde anslagen
blefvo också slutligen bifallne; men
något skäl fanns icke att anse de då framlagde
calculer, mera tillförlitlige än dem,
som förut blifvit uppgjorde. Hvad jag då
fruktade, har sedermera inträffat. Men hvad
jag omöjligen kunde förutse, var användandet
af en del bland dessa medel till anläggandet
af Motala verkstad, eller att Bolaget
dertill af sine privilegier kunde åberopa
rättighet. 7 §. af Privilegierna ljuder
sålunda : ”Bolaget skall äga obehindrad
”rätt, att för Canalens behof, dess bygg”nad
och underhåll, anlägga verkstäder, till
”förfärdigande af gjutgods, smiden, verktyg
"och redskap, samt alla nödiga materia”lier
&c.”
Hvem hade väl kunnat tro, att, denna
§. skulle användas, för att få lill anläggande
af en verkstad tillgripa de medel,
Staten anslog till Canalens gräfvande. Privilegierna
grundade sig derpå, att Bolaget
sjelf skulle lemna medel till Canal-byggnaden
och hvad dermed kunde hafva gemenskap,
och med förenämnde stadgande kun
-
Den 26 Mars e. ro. 109
de väl icke afses annat* än Bolagets egna
medel. Nu hafva likväl de till Canalbyggnaden
anslagne medel blifvit använda till
en Inrättning, hvartill, om än den må vara
nyttig, Rikets Ständer desamma icke anslagit.
Detta måtte vara något, som bör
väcka uppmärksamhet och farhåga, huruvida
de medel, sorn hädanefter anslås, blifva
rätt använda. Det står i 10 §. af Privilegierne:
”Bolaget äger rättighet att anlägga
nya vägar och canaler, till comrnu”nicationens
förökande med denna Hufvud”Canal.
” Här skulle således rättighet vara
Bolaget gifven, att utan Rikets Ständers
samtycke använda anslagne medel till nya
Canal-anläggningar. Lyckligtvis innehåller
den följande meningen, att anmälan först
skall göras hos Kongl. Maj:t och Dess beslut
afvaktas, och vi torde häruti hafva en
garanti för ett möjligt missbruk; men bos
Bolaget lärer den ej kunna påräknas. Deremot
innehåller 11 §.: ”Så väl Upplags”ställen
som Varf må inom Canalens om”råde
af Bolaget anläggas;” och här är således
ändå utväg till nya företag med Statens
medel, likasom med verkstaden inträffat.
Jag fäster uppmärksamheten härpå , endast
för att visa angelägenheten deraf, att
så laga, att när Statens medel anslå^, de
aldrig kunna användas annorlunda, än efter
gifna föreskrifter. Slutligen har jag
trott, att sjelfva det förslag, som nu är
I IO
Den 26 Mars e. ra.
gjordt, att lenina 100,000 R:dr såsom lån
emot pant, i och för sig sjelf innefattar en
ganska besynnerlig Proposition. Om man
skall äga laglig säkerhet i en pant, bör densamma
vara under långifvarens vård, annars
innefattar den ingen panträttighet. Ännu
mindre finnes någon säkerhet uti att
låna på effecter, sorn skola användas, nötas
och förtäras. Om dessa inventarier
kunde pantsättas, så hade Directionen säkert
annorstädes fått låna på dem. Jag
tror således, att sjelfva denna Proposition
innefattar något, som, om det blifvit framställt
af enskild man till en annan, icke
hade blifvit synnerligen vänligt emottaget.
Uti förenämnde misstag, sorn från början
blifvit gjorde i afseende på arbetets företagande
i större scala, än tillgångarne
medgåfvo, samt det sätt, hvarpå man sedermera
framställt sina anspråk emot Rikets
Ständer och Folket, om Bolagets rätt
och Rikets Ständers skyldighet att ovilkorligen
bevilja dess begäran, tror jag att vi
skola igenfinna anledningarlie till det ökade
missnöjet med Canalen; Och man torde
få svårt att bestrida, att detsamma ju icke
äger grundade anledningar. Svenska Folkets
Representanter äro då skyldige att lyssna
dertill och att ställa besluten så, att
man bevarar Statens medel ifrån att obehörigen
dragas till andra ändamål, än hvartill
de äro anslagne. Men huru verkställa
Den 26 Mars e. m.
ni
detta annorlunda, än att medlen icke vidare
få disponeras af ett enskilt Bolag eller
dess Direction, utan ställas under den
förvaltning, Grundlagarne i allmänhet föreskrifva
för Statens medel, det vill säga
af Kongl. Maj:t och Dess Embetsmän, samt
under den ansvarighet, som Lagarne för
allmänna medels handhafvande och redovisning
utstaka.
Många bestrida sjelfva nyttan af Canalen,
och tro densamma i framtiden aldrig
kunna äga bestånd. Jag bekänner, att jag
icke bar nog sakkännedom, för att härutinnan
fatta ett säkert omdöme. Tvärtom
har jag alltsedan 180g bibehållit den tanka,
att Canalen kunde blifva nyttig för Sverige,
och jag har velat beräkna Canalens
nytta, icke blott med afseende på den inkomst
Canal-afgiften kan lemna, utan förnämligast
på den större vinsten för Riket
af en ökad production och deraf följande
välmåga; men det tror jag mig begripa,
att för att komma till ett sådant mål, är
det icke nog att skapa ett communicationsmedel.
Vid industriella företag ingår visserligen
beräkningen af möjligheten till afsättning
genom lättare transportmedel; men
detta är icke det enda vilkoret för företagets
verkställighet. Ett fast myntväsende
och kloka ekonomiska författningar torde
vara ännu mera oundgängelige, om vi skola
hoppas en ökad industri i landet. Pen
-
112
Den 26 Mars e. m.
ningens värde är den grund, hvarpå allt
annat skall hvila. Om man nu så tillgriper
Statens tillgångar till Canalens färdigbyggande,
att derigenom borttages eller uppskjutes
möjligheten att bringa penningeväsendet
i ett ordnadt skick, så har man äfven
aflägsnat tidpunkten för en ökad industri,
och när Canalen blir färdig, är landet
ännu i vanmakt, och verket kan ej underhållas
utan råkar i förfall, i stället att
om penningeväsendet först ställes till rätta,
vi nog sedan kunna mägta med Canalen.
Det är denna stora sanning, som jag tror,
att man från början bordt betänka, och
man hade derföre gjort klokast, att inskränka
arbetet så, att icke en bankrutt uppstått.
Nu, då blott en liten del återstår,
stöter det nalional-stoltheten att gå ifrån
företaget, och jag erkänner, att jag icke
skulle vilja samtycka dertill, utan att jag
vore öfvertygad, det kostnaderne äro större,
än att Statens krafter tillåta desammas bestridande.
Men huru komma till öfvertygelse
derom. Man har åtminstone sett, att
de i calculerne upptagne summor hitintills
aldrig räckt till. Man borde först öfverlägga
om, huru stor summa, lämpad efter
Statens tillgångar och Folkets bördor, skulle
årligen kunna afsättas till Canalbyggnaden,
och sedermera på bästa sätt använda
denna summa, till dess Canalen blir färdig,
ehvad denna tidpunkt blefve mer eller
min
-
Den 26 Mars e. nä. 113
mindre aflägsen; men icke mätte det vara
rätt, att Rikets Ständer här, ifrån Riksdag
till Riksdag, få emottaga nya calculer och
nödgas göra nya anslag, utan att veta, huru
eller när detta skall slutas. Vill man
handtera saken allvarsamt, så måste man
söka att få någon visshet i detta ämne. För
det andra anser jag det oundvikligt, dådet
är Statens medel, som användas till såda*
ne företag som detta, hvilket jag anser för
ett Statens företag, ehuru ett Bolag är inblandadt
deruti, alt man icke öfverlemnar
förvaltningen till Bolaget, eller dess Direction.
Dr denna synpunkt är det, som jag
tror, att man bör vidtaga sådana utvägar,
hvarigenom det blefve undersökt, om förelagets
ulförbarhet slår i jemförelse med kostnaden,
samt derefter anslå de medel vi kunde
undvara och ställa dem under Kongl.
Maj:ts disposition, hvilket jag anser vara enda
utvägen att komma till ett resultat. Härtill
fordras likväl, att Bolaget afstår från
all annan pretention, än som blifvit detsamma
i privilegierna försäkrad, nemligen t
utdelningen af Canalens afkastning, då den
Öfverstiger utgifterne. Detta är allt hvad
Bolaget kan begära, då det icke fullgjort
sin skyldighet, att göra Canalen färdig. Men
för att komma till ett sådant resultat, lärer
det vara nödigt, att Utskottens Utlåtande
bifalles; ty örn man nu lemnar nya
förskotler till Bolaget, betager man sig
18 Ii. 8
Den 26 Mart e. ra.
sedermera möjligheten att lomma till ett
bestämdt slut med Bolaget och dess anspråk.
Jag röstar således för, att Utlåtandet
må bifallas i följd af den grundsats,
att man icke må besluta om Götha Canal,
förrän Statsregleringen är uppgjord. Derjemte
får jag, såsom ny motion, föreslå följande
punkter för hufvudsakens bedömande,
nemligen:
1:0 Bolaget och dess Direction afsäga
sig ali vidare förvaltning af Canalen och
dess tillhörigheter under byggnadsåren, och
öfverlemna densamma, med allt hvad dertill
hörer så i fast som lös egendom, inventarier
och förråder, till den Styrelse,
sorn Kongl. Maj:t och Rikets Ständer finna
för godt förordna; och afsäger Bolaget sig
allt vidare begagnande af det för Bolaget
utfärdade privilegium, än sorn med det nu
träffade aftal öfverensstämmer.
2:0 Under byggnadstiden användes den
inkomst Canalfarten kan lemna till nödige
utgifter för den till genomfart färdiga delen
deraf, samt de förbättringar derå kunna
erfordras. Öfverskottet, om sådant uppkommer,
utdelas till Actieägarne. Någon
afgift för de effecter, som för Kongl. Maj:ts
och Kronans och Canalens räkning derå föyas,
erläggas ej.
3:o Då Canalen är färdig, må Bolaget
utnämna en medlem af Styrelsen deröfver,
hvilken äger att densamma framgent för
-
Den 26 Mars e. m.
valta, och använda inkomsterne till nödige
utgifter och Canalens framgena underhåll.
Bolagets Directeur åtnjuter ej annat arfvode,
än det Bolaget af egne tillgångar vill lemna.
4:o Det öfverskott, som af Canalens inkomster
kan uppkomma, utdelas till actieägarne,
intill dess detsamma uppgår till 5
procent, hvarefter Staten, erhåller en lika
utdelning å de allmänna medel, som till
Canalens byggande blifvit använde. Skulle
inkomsten stiga derutöfver, tillfaller densamma
actieägarne.
5:o Förslå ej inkomsterne till Canalens
underhållande, åligger ej Slaten eller Rikets
Ständer, eller deras Verk, någon förbindelse,
att dertill på ett eller annat sätt
bidraga.
6:0 Rikets Ständer anhålla hos Kongl.
Maj:t i underdånighet, att Kongl. Maj:t täckes
låta genom kunnige och oväldige personer
undersöka Canalarbetets närvarande
tillstånd och uppgöra i möjligaste måtto tillförlitliga
förslag öfver de kostnader, som
till Canalens färdigbyggande kunna återstå,
samt låta upprätta plan till arbetets fortsättande
med den årliga kostnadssumma,
hvartill Kongl. Maj:t anser StatsVerkets närvarande
tillstånd lemna utväg.
Kongl. Maj:t täckes ock låta affordra Götha
Canal-Bolag bestämdt förklarande, innefattande
antingen att Bolaget vill på före
8*
-
Den 26 Mars e. tö.
nämnde vilkor ingå, derest Rikets Ständer
skulle vilja besluta, att Canalen med
Statens medel färdigbygges, eller ock att
Bolaget afsäger sig allt vidare biträde af
allmänna medel.
7:0 Sedan undersökning, på sätt förenämnt
är, för sig gått, och Bolaget blifvit
bordt, vilja Rikets Ständer taga i öfvervägande,
huruvida den återstående kostnaden
icke är större, än att densamma, utan att
andre angelägne och vigtige föremål åsidosättas,
kan af Statens tillgångar bestridas,
eller om Rikets Ständer vilja i sådant ändamål
serskild Bevillning sig åtaga. Förbehållande
Rikets Ständer sig att i annat
fall allt vidare biträde till Canalen nu och
i framtiden vägra.
8:0 I fall Canalen anses böra fullbordas,
anmoda Rikets Ständer i underdånighet
Kongl. Maj:t, att utse en Direction, bestående
af så många personer, som må anses
lämpeligt, hälst en Ordförande och en Directeur,
hvilka, samfäldt med ettafBancoStyrelsen
utsedt Ombud, öfvertaga förvaltningen
af de till Canalen anslagne medel,
och besörja arbetets fullbordande i enlighet
med upprättade arbetsplaner; blifvande Directionen
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
lagligen ansvarig derföre, att de anslagne
medlen ej varda använde till audre arbeten
eller föremål, än hvartill desamma af Rikets
Ständer äro bestämde.
Den 2S Mars e. m.
117
Uti förenämnde Styrelse må ej Götha
Canal-Direclionens närvarande Ordförande
eller någon af dess Ledamöter deltaga ; dock
ankommer det på Kongl. Maj:t, attiåta arbetsplanerne
upprättas eller granskas af den
eller de personer, Kongl. r$laj:t dertill anser
skickligast, äfvensom ätt åt en sådan
person uppdraga tillsynen, huru arbetet varder
verkstäldt, samt till Kongl. Maj:t inkomma
med påminnelser dervid, om anledning
skulle finnas; men icke att directe meddela
någon befallning, huru eller hvilka arbeten
skola förrättas.
Det är endast på ett sådant sätt, jag
tror ett ändamålsenligt beslut kan fattas,
att göra Canalen färdig. Actieägarne få i
framtiden den utdelning, som möjligen kart
lemnäs dem, och Rikets Ständer afgöra frågan
om Götha Canal på ett sådant sätt, att
de icke vidare behöfva befatta sig med de
obehagliga öfverläggningar, sorn nu äga rum.
Men för att komma derhän, förklarar jag ännu
en gång, att jag anser det vara nödvändigt
att bifalla Utlåtandet. Både de, sorn
instämma deruti att sätta medlen under allmän
förvaltning, och de, hvilka ej vilja bevilja
något till Canalen, kunna förena sig i
ett sådant beslut. Det är blott de, hvilka
önska, att Statens medel, såsom hitintills,
skola lemnäs åt en Styrelse utan controll,
som hafva skäl att sätta sig emot bifall lill
Utlåtandet.
Den 26 Mars e. m.
Herr Lagerhjelm j Pehr: Den förste Talaren
har ansett nödvändigt att ingå i pröfning
af hufvudsaken, nemligen frågan om
Canalens framtida bestånd och fullbordan.
Utskotten hafva inom sig icke saknat den
lifligaste och fullständigaste framställning ur
samma synpunkt, vid öfverläggningen derstädes;
men Utskotten hafva icke deraf funnit
sig föranlåtne, att gå ifrån den ordning,
som de trodde böra vara gällande i frågor
om Statens medel. Man har väl velat framställa
Canalens undergång såsom en följd af
ett uppskof; men det har dock förefallit
mig obegripligt, huru en sådan förstörande
verkan skulle kunna inträffa i följd af några
få veckors anstånd med ettämne, som
onekligen kan, innan korrt, företagas till
afgörande, så mycket mera, som inom Utskotten
blifvit väckt det förslag, att, i stället
för anslag, erhålla ett lån på samma
summa, till gäldandet hvaraf en ganska tillräcklig
så kallad säkerhet i Bolagets inventarier,
blifvit erbjuden. Det har nemligen
förefallit mig besynnerligt, att CanalBolaget
någonsin kunde råka i sådant trångmål,
när det hade tillgångar, som kunde pantsättas;
ty när detta kunde ske hos Rikets
Ständer, så kunde det äfven ske hos annan
person i Riket. Någon ordning bör väl äga
rum i sådana ämnen. Det synes, att sjelfva
Regeringsformen iakttager en sådan, när
den i 5g §. stadgar: ”Efter Rikets och StatsVerkels
tillstånd och behof läte Konungen
Den 36 Mars e. ni.
1*9
”till Utskottets öfverläggning framställa hvad
”Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom Bevill"ningar
böra fyllas.” Ytterligare synes det
också, att Riksdagens längd beräknas ifrån
den dag Konungen aflemnat denna Proposition.
Skulle det nu vara likgiltigt, i hvilken
ordning dessa ämnen afgjordes, så synes
det äfven, som om detta stadgande vore
öfverflödigt. Det vore då att öfverlemna
åt slumpen, i hvilken ordning Rikets
Ständer kunde finna lämpligt att besluta i
det ena eller andra afseendet. Utskottens
stora pluralitet synes hafva blifvit föranledd
af öfvertygelsen, att ordning härutinnan
borde följas inom Ståndens öfverläggningar,
hvarpå ett icke otydligt prof förefinnes
deruti, att man i Utskotten varit af
samma tanka som jag yttrat, att uppskjuta
denna sak, till dess Statsregleringen för sig
gått, på det icke Stånden då måtte sättas
i villrådighet, huru de skola besluta öfver
utgifter, hvartill medel då kunde saknas.
Det synes således, att Utskotten icke befattat
sig med annat än sjelfva sättet, hvilket
ock synes förenligt med håde Regeringsform
och Ståndens egna tankar. Hvarje afvikelse
från denna ordning synes mig uppkomma
blott i följd af en vana från äldre
tider; men endast på grund af en sådan
vana synes det mig icke vara skäl, att fortgå
på samma vis, särdeles som man deraf
rönt så förstörande verkningar. Yi hafva
120
Den 26 Mars e. m.
sett, att 1809 års Ständer ville återbringa
den ordning uti Rikets Finähcer, sorn af
den tidens sätt att afhjelpa behofven rubbades;
men Götha Canal har förekommit,
att denna 1809 års plan kunnat fullbordas.
Man har vid flere af de följande Riksdagarne
varit nödsakad att förminska de af
Konungen begärda anslag, under det man
anslagit million till Götha Canal; och
dessa uppskjutna behof bidraga utan tvifvel
till de stora extra-ordinära anslag, sorn
Kongl. Maj:t nu finnér af nöden. Ett sådant
förfarande vid Riksdagarne synes icke
vara något exempel att efterfölja; och tiden
är nu inne, att börja en mera princinenlig
behandling af Riksdags-ärenderne; så mycket
nödigare om man vill, att tiden för Rikets
Ständers öfverläggningar skall kunna
inskränkas. Man har vid denna Riksdag
ansett Riket vara i den lyckligaste belägenhet,
och funnit besynnerligt, att Statsoch
BancoUtskolten icke med öppna händer
gått in på delta förskott. Denna omständighet
lärer icke röra våra förhållanden
till utländska makter, utan Statens inre
financiella ställning. Det kan då icke
vara obekant, att de 3:dje och io:de AnslagsTitlarne
äro betydligt skuldsatta, och
att dessa skulder icke uppgå till små belopp.
När dertill läggas de stora anslag af
3 millioner, som vid denna Riksdag blifvit
begärda, så synes mig, att Riket, i hänseende
till sin financiella ställning, icke ens
Den 2G Mars e. m.
121
ari samma lyckliga belägenhet, som vid förra
Riksdagar. Om Rikets Ständer skulle anse
sig kunna uppskjuta anslagen till försvaret,
och först anslå medel till Götha Canal;
så skulle det äfven synas, som omen
skyldig aktning för Stånden sjelfve fordrade,
att man ingår i någon granskning, huruvida
de begärda anslagen kunna vara tillräckliga
för Canalens fullbordan, och om
någon säkerhet derför är att vänta. Då jag
har med mig en detta ämne rörande handling,
som icke i dag blifvit åberopad, torde
det tillåtas mig, att till någon del ingå
i granskning deraf. Man har sagt det
vara omöjligt att ingå i någon säker beräkning
af ett sådant företag, sorn det närvarande,
och man har kastat alla svårigheter
härutinnan på naturvidrigheter; men
ehuru vigtigt detta beräkningssätt än är,
och ehuru det icke saknar ali grund, hvad
man om okända naturhinder anfört, bardet
likväl icke alltid blifvit följdt, ej ens af CanalDirectionen
sjelf. Uti en skrifvelse af
den 10 Sept. 1817 till Rikets Ständers Revisorer,
förmäler CanalDirectionen: ”att en
”ökad erfarenhet endast ökat och till full
”visshet hos den (”Directionen nemligen”)
”stadgat den öfvertygelse, att inga svåra hin”der
för det återstående finnas, men att
”tvärtom utföringen blir hvarje dag lätta”re
genom en nogare kännedom af så väl
”utföringssättet, som den mängd lyckliga
inedcl, tillgångar och nalur-belägenheter,
112
Den 26 Mars e. ra.
”hvilka finnas liksom slösade på denna för”underliga
Canalsträcka."
Detta yttrande åtföljdes af ett annat utaf
Directionens Ordförande, till Ridderskapets
och Adelns Protocoll den 9 Februarii
1818, der han tillkännagaf, att f.‘delar af
bela arbetet redan voro utförde. När man
likväl nu måste erkänna sådane ofullkomligheter
i alla beräkningar, som samma Ordförande
i d3g tillkännagifvit, torde Rikets
Ständer haft skäl att vänta, att Utskotten,
i händelse af hufvudsaklig pröfning, äfven
undersökt den säkerhet, som, för närvarande,
erböd sig i detta hänseende. Uti Instructionen
för Bankens Revisor öfver CanalVerket
och dess räkenskaper år i8j8,
förekommer, att denna skulle ”taga en 110-  ”ga kännedom om hvad för Canalens fullbordan
i begge Provincerne återstår, och
”den dertill sannolikt uppgående kostnad,
”på det, så vidt ske kan, tillförlitlige grunder,
eller åtminstone en säker vägledning
”må kunna erhållas, för bedömandet af den
”vigtiga fråga, huruvida det återstående ar”betet
kan utföras med de medel, som
”dertill blifvit beräknade.”
Det hade icke varit utan skäl, om Utskotten,
i händelse af tillstyrkande, ingått
i granskningen af en möjlighet, eller ens
sannolikhet, att häfva alla dessa svårigheter.
Utskotten hafva derföre ansett sig böra
Den 26 Mars e. m.
uppskjuta frågan, tills den kunde hufvudsakeligen
företagas, d. v. s. då Ständerne
öfverselt StatsVerkets behof; och om detta
förhållande å Utskottens sida innebär en
oomkullstötlig princip af ordning, så innebär
det äfven, å Ståndens sida, skäl till
bifall på Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff', August: De
sammansatta Utskottens Utlåtande bar bär
af flera Ledamöter blifvit tadladt. Då jag
inom Utskotten deltagit i pluralitetens mening,
anser jag mig skyldig, att i korthet
redovisa för de grunder, hvilka då ledde
mitt beslut, och hvilka fortfarande tjena till
rättesnöre för mitt omdöme. På grund af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, att frågan
om de 100,000 R:dr, som förskottsvis
erfordrades, måtte, oberoende af hufvudsaken,
till skyndsam pröfning företagas och
afgöras, inläto Utskotten sig icke i någon
öfverläggning eller något omdöme, huruvida
Canalföretaget ifrån början var en rigtig
och väl beräknad åtgärd, eller ett misstag;
icke heller huruvida Bolaget och dess
Direction med hushållning, tacksamhet och
eftergifvenhet för Ständers önskningar och
beslut, gått till väga, eller om de, med
städse utvidgade omkostnader och nya företag,
öfverskrida gifna anslag, och med
trotts bemött Rikets Ständers anordningar.
Utskotten hafva icke heller på förhand inlåtit
sig i någon undersökning, huruvida
124
Den 26 Mars e. m.
Canalarbetet borde, m'ot sista Ständers beslut
och förmodligen äfven emot viljan och
förmågan hos mängden af Svenska folket,
för ögonblicket ytterligare understödjas, för
att genast fullbordas, sedan man redan gått
så långt på vägen; utan då Kongl. Maj:t
visligen förutsåg, att Rikets Ständer icke
genast kunde yttra sig, huruvida det vore
möjligt att anslå den stora summa, som ännu
fordras för att komma till målet, och
derföre blott till en början begärde deras
yttrande om förskottet, så hafva ock Utskotten
endast deröfver utlåtit sig. Det är
ock på detta serskilda ämne jag anhåller
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Konungens Proposition innehöll endast,
ptt ett förskott måtte Bolaget beviljas, men
Väckte ej fråga om något Lån. Det var alltså
naturligt, att förskott allena borde komma
i öfvervägande hos Utskotten. Hade
de tillstyrkt meddelandet af ett sådant,
utan alt veta om Rikets Ständer sedermera
ville lemna det öfriga, som till Canalens
fullbordan erfordrades, så hade ju Utskotten
felat både mot Ständerna och Bolaget; mot
de förra, emedan det hade varit att utan
ändamål öka de stora uppoffringar, Riket
redan gjort för detta arbete, och emot Bolaget,
emedan det hade varit att inleda detsamma
och Directionen i förhoppningar,
sorn sedermera icke gått i fullbordan. Utskottet
hade då gifvit Bolaget och Directio
-
Den 26 Mars e. m.
125
nen samma skäl att beklaga sig öfver dem,
hvilket dessa myndigheter så ofta gifvit
Svenska folket anledning att anföra emot
dem. Det var först inom de sammansatta
Utskottens Beredning, som fråga om ett lån
uppstod. Hvem som gjorde detta förslag, är
mig obekant. Jag lemnar derhän, huruvida
någon varit berättigad att inom Utskotten
väcka denna nya motion; men hvad
jag vet är, att Bolaget hvarken erbjudit sina
effecter till pant för det ifrågavarande
lånet, eller medgifvit att de dertill finge
begagnas. Man bar förutsett, att Bolaget
protesterat mot Ständers beslut vid tillfällen,
då det må hända icke varit befogadt
dertill. Nu hade deremot en sådan anledning
icke saknats, och torde derföre hafva
så mycket mindre lemnats obegagnad. Men
anlagom, att Bolaget denna gång fogat sig
efter omständigheterna, och låtom oss tillse,
hvad säkerhet panten då kunnat medgifva.
Den förteckning på Bolagets effecter,
som finnes i en reservation emot Utskottens
Utlåtande, är icke densamma, icke
heller så utförlig, som den jag såg i Utskotten.
Jag begärde der, då reservationen
gjordes, alt den omständliga förteckningen
måtte medfölja till Stånden; de bade
då haft samma tillfälle, som Utskotten,
att bedöma pantens säkerhet. Så vidt
jag kan minnas, bestod, enligt den förra
förteckningen, den betydligaste delen af
dessa effecter i huggen sten, machinerier
iiG Den 26 Mars e. m.
och gjutgods. Här åter, enligt den förteckning,
som finnes på sidan 47^> uppgifves
den bestå (oberäknadt huggen sten och
skogseffecter) af fartyg, jern, till lågt värde
upptaget, spannmål, proviant och redskap
till ett sammanräknadt värde af 112,000
R:dr, utom ytterligare eflfecter och proviant
till ett belopp af 43,000, som skulle köpas
för de äskade 100,000 R:dr. Det synes följakteligen,
som voro dessa summor något
rörliga; men jag lemnar det derhän. En
hvar lärer i alla fall finna, att om sådana
effecter äga värde, i händelse Canalen fortsättes;
så blifva de dock svåra att försälja,
om arbetet kommer att hvila några år. Det
låga värde, hvartill de sägas vara upptagna,
torde dock icke vara så kalladt Bouppteckningsvärde
, utan snarare det pris, hvartill
de genom tillverkning i stort stå Bolaget
sjelft, men hvilket de icke kunna äga
vid en försäljning, då mängden är ansenlig,
och andra köpare än CanalBolaget måste
vara obetydliga. Enär nu en sådan pants
uppgifna värde, endast med TV öfverstiger
lånesumman, så inser man lätteligen, huru
opålitlig säkerheten är. Den förstärkning,
hon skulle få af effecter och proviant, som
borde köpas för förskottet, är ej alt räkna
på, serdeles i sednare afseendet, ty ingen
ar okunnig om beskafFenheten af den behållning,
man får af mat, som ätes upp.
— Men om man också skulle anse panten,
med undantag af provianten, innebä
-
Den 26 Mars e. m. 127
ra erforderligt värde för de 100,000 R:dr,
så förekommer likväl det förhållande, Herr
Stråle redan anmärkt, att den lösa panten
finnes i låntagarens vård, och att följakteligen
andra fordringsägare än Rikets Ständer
kunna göra anspråk derå. Yarder Canalarbetet
icke fortsatt, så är det mera än
troligt, att många andra fordringsägare skola
anmäla sig. Säger man slutligen: vi bry
oss icke om, antingen säkerhet finnes eller
icke; vi vilje ändock äfventyra 100,000
R:dr åt Canalen, så måste man tillse, om
Rikets Ständer äga några medel att våga.
Denna fråga kan besvaras antingen med afseende
på StatsVerkets ställning för ögonblicket,
eller med afseende på Statsregleringen
i det hela. I förra hänseendet torde
jag ej behöfva erinra Ridderskapet och
Adeln, att StatsContoiret icke äger några
öfverskott, att på sådant sätt använda; ty
de skola till RiksgäldsContoiret öfverlemnas.
Då återstår att undersöka, hvilka tillgångar
RiksgäldsContoiret äger. För en timma
sedan kom jag från Fullmäktiges sammanträde,
och får vördsamt upplysa Contoirets
ställning för denna dag (den var föga
bättre för 14 dagar sedan, då Utskotten
fattade deras beslut). RiksgäldsContoirets
behållning i Banken på räkningen N:o 1
utgör 21,844: 2^. 10.
och på'DepositionsRäknin
gen
. 29,791: — 10.
Summa 5i,635: 27. 8.
128
Gen 26 Mars e. m.
Under Fullmäktiges sammankomst föredrogs
StatsContoirets reqvisition på återstoden
af 1828 års Statsbristsumma, 43j866
R:dr 21 sk. 6 r:st.; återstår således i behållning
7,769 6 sk. 2 r:st. Riksgälds
Contoirets
skulder, att vid anfordran betala,
utom Riksdagskostnaderne, som kunna
i morgon reqvireras till vida större beloppän
hela behållningen, äro, i 3-procentsobligationer
i3,ooo R:dr, hvartill endast
finnas 7,867: \6. 4-, och, om StatsContoiret
skulle behaga uttaga £ af 1829 års Statsbristsumma
för de 3 månader, som redan
äro förlidna af 1829, så tillkomma 400,000
R:dr. Det är således ett belopp af 4o5,ooo
R:dr, som RiksgäldsContoiret, kan, utom löpande
Riksdagskostnader, m. m., nödgas genast
utbetala, med en tillgång af 7,700 R:dr.
Contoiret har dessutom 291,000 R:dr att erlägga
i ersättning för uppbringningar, deraf
dock endast 58,oooR:dr förfalla under detta
år, om jag rätt minnes. Uppbringningssumman
har jag blott velat nämna, för att visa,
det ställningen för framtiden icke är ljusare,
än för det närvarande. Man kan visserligen
säga, att medel dagligen inflyta afBcvillningen;
men dessa inkomma icke till
betydligare belopp ännu på någon tid. Det
är först i Maji och Junii, som det mesta ingår.
Emedlertid inflyta inga eller föga Tullmedel.
StatsContoiret har således ingen annan
källa att ösa ur, än RiksgäldsContoiret,
och
D en 26 Mars e. m.
och detta ingen annan utväg att få penningar,
än att draga på Banken utan behållning.
Hvarmed skall då Banken betala.
Antingen med nya sedlar, utan fond,
eller med medel, tagna från silfverköpen
eller från andra ändamål. Huruvida det i
närvarande ögonblick, då man öfverlägger
om en myntbestämning, som Konungen föreslog,
förr än understödet åt Götha Canal
begärdes, är skäl att gifva ut flera sedlar
på den gamla fonden, och derigenom
fortsätta den olyckliga sedelförsämringen,
en åtgärd, hvars början är årsbarn med
Götha Canal, det öfverlemnar jag till hvarje
rättsinnig och oväldig mans bedömande.
— Frågan, huruvida några medel kunna anslås
åt Götha Canal vid Statens reglerande
i det hela, kan naturligtvis icke afgöras
utan en föregående jemförelse mellan tillgångar
och behof, samt emellan den större
eller mindre vigten af de sednare. InkomstBetänkandet
har ännu icke återkommit
från StatsUtskottet, och UtgiftsTitlarne
hafva alldeles icke varit Ståndens pröfning
underställda. Af Konungens Nådiga
Propositioner hafva vi ej heller någon ledning
för vårt omdöme. Desäga icke: detta
är behof i första, detta i andra, detta
i tredje rummet. De innehålla, så vidt
jag vet, intet annat, än att flerfaldiga behof
förefinnas, utan åtskillnad af deras inbördes
vigt. Enär Kongl. Maj:t således icke
18 II. 9
i3o
Den 26 Mars e. m.
gifvit Rikets Ständer någon efterrättelse,
men det synes vara otvifvelaktigt, att till—
gångarne icke räcka till alla de uppgifna
behofven, måste Rikets Ständer sjelfva afgöra
hvad som företrädesvis bör utgå, eller
möjligen eftersättas; antingen det armera
vigtigt, att Domare och Civile Embetsman
varda så lönte, att förtjente män utan
egen förmögenhet kunna söka eller emottaga
Statens vigtigaste embeten, eller att
Götha Canal genast fullbordas; antingen det
för ögonblicket är mindre vigtigt att försvarsverket
ligger ner, så att vi icke kunna
vederbörligen mota ett fiendtligt anfall,
eller att Canalarbetet uppskjutes; antingen
det är af skadligare påföljd för framtiden,
att Uppfostringsverket, än att Canalgräfningen
försummas. Till detsammas upprättande
hade vederbörande Comité ansett 168,000
R:dr erforderliga, men Konnngen blott begärt
60,000, för brist på medel. Vi hafva
således erfarit, att detta skäl gäller, då
det är fråga om t00,000 R:dr åt Läroverken;
men icke då en lika summa skall gifvas
blott i afräkning på en större åt Canalen.
För min del tror jag deremot, att
skadan af ett vacklande styrelseverk, af ett
bristande försvar, för oss sjelfva, och af en
vanvårdad uppfostran för våra efterkommande
icke är att jemnföra med skadan af
Canalarbetets uppskjutande, i fall medlen
icke räcka till allt. Ville man nu på förband
borttaga dem till Canalen, så skulle
Den 26 Mars e. m.
131
man sedan till de mera vigtiga antingen
hafva intet öfver, eller nödgas tillgripa sedelförsämring,
eller Statslån. Jag anser således
Utskotten icke hafva handlat orätt,
när de tillstyrkt, att frågan om förskottet
åt Canalen bort uppskjutas, intill dess Statsregleringen
vore gjord, och ämnet kunde i
sin helhet behandlas. Hittills har väl ordningen
vanligen varit, att gifva åt Götha
Canal först och Fäderneslandet sedan; men
nu torde det vara tid, att börja med en
omvänd ordning, och att sätta Fäderneslandets
behof i första rummet samt Canalens
i det andra. Under sådan åsigt är det,
jag vördsamt yrkar bifall å Utskottens Utlåtande,
på det man, sedan Statsregleringen
är uppgjord, må kunna tillse, om något
och huru mycket blifver öfver åt Canalen,
;’samt derefter besluta, i hvad mon
och på hvad sätt den må kunna fortsättas.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham3 Wolrath: Det är icke i
egenskap af CanalDirecteur jag ämnar tala.
Jag har icke varit det sedan 1818, och behöfver
således icke försvara Directionen och
dess åtgärder; ty jag vet, att hvad som
skedde före år r818 blifvit af Konung och
Ständer samt CanalBolaget gilladt. Det är
icke eller i egenskap af Actieägare; ty ingenting
skall förmå min känsla att yttra
sig för det enskilta interesset framför ali
9*
-
Den 26 Mars e. m.
mänt väl. Men det är i egenskap af Svensk
man jag ämnar yttra mig. Jag tror frågan
hufvudsakligen är, icke om Bolagets rättigheter
emot och förbindelser till Staten, icke
om Statens till Bolaget, (ty om desse är så
mycket discuteradt och så ofta disputeradt,
att jag icke behöfver tillägga ett ord;) men
enda frågan är den; är det nyttigt för landet,
att Götha Canal göres färdig, eller är det nyttigare,
att den stannar så nära sin fullbordan
; eller är det nyttigt, att arbetet uppskjutes,
med ett offer af all den skicklighet, alla
de kunskaper, som finnas hos de personer,
livi Ika dervid blifvit använde, och alt den
skall hvila, tills desse personer icke mera
finnas, på det man då åter må börja på
samma punkt som 1810, det vill säga, att
i främmande länder söka de upplysningar
och kunskaper, som fäderneslandet då icke
ägde, men nu härstädes blifvit naluraliserade.
Det är denna fråga, som Utskotten
bordt börja med att undersöka. Det har
blifvit sagt, att Konungen icke gifvit någon
ledning lill frågans bedömande. Nå
val, Rikets Ständer hafva ju förordnat Utskott,
för att gifva dem denna ledning. Jag
kan icke finna, att Utskotten gjort detta,
då Utskotten helt enkelt svarat, att saken
icke kunde komma i fråga, förr än Statsregleringen
blifvit uppgjord. Då blir andra
frågan: Tillhör icke Götha Canal äfven
Sveriges tillstånd för det tillkommande
och det närvarande? Ingur deri icke nå
-
D e n 26 Mars e. ro.
133
gon nytta för det allmänna? Må hända torde
detta tåla vid någon undersökning. Att
Götha Canal blir lönande för Bolaget, har
jag icke trott vara att tänka på för många
år; men om den är nyttig för det Allmänna,
se det är en annan fråga. Jag skulle
tro: att lättare communicationer äro nyttiga
för det allmänna, så väl i Sverige som
på andra ställen; jag skulle tro, att dessa
communicationer bidraga till Åkerbrukets och
Näringarnes uppkomst, så väl här som i
andra länder af Europa, och andra verldsdelars
hemispher. Erfarenheten har visat,
alt jordbruket dragit nytta af de kalkarter,
som ifrån Canalens grannskap kunnat erhållas,
och någon vinst ligger väl också
deruti, alt allmogen icke förnöter sin tid
på landsvägen och spiller foder i dikena,
utan att det uppfodras vid deras hemman
och att gödseln derstädes får qvarstadna,
och dessa ändamål torde vinnas, omtransporterne
ske på Götha Canal.
Åtskillige yttrade härvid oro.
Hvarefter Herr Tham fortfor:
Om någon längre tid,upptages för mitt
yttrande, så ber jag eder om förlåtelse mine
Herrar, det är icke mitt fel utan deras
som vilja hindra mig, men jag fortfar
och låter icke hindra mig. Om handel är
nyttig för fäderneslandet, så måtte det äfven
bidraga lill landets förmån, om Götha
Canal kan verka till dess förkofran, eller
134
Den 26 Mars e. m.
åtminstone till lättnad af varu-lransporten,
som annars betungar Allmänheten. Om
man uppskjuter Canalens fullbordande, skall
den bli än dyrare, och detta är också
en omständighet jag önskat, att Utskotten
behagat undersöka, samt derefter bedöma,
huruvida Götha Canal kan ingå i
beräkning af Statens utgifter. 0m Utskotten
då hade funnit detta anslag så underordnadt,
bade jag önskat, att Utskotten
gifvit det tillkänna, men icke kommit med
ett sådant Utlåtande, som borttar tiden
utan nytta. Att Utskotten icke tillstyrkt
något Lånebiträde, fägnar mig, och jag gratulerar
Bolaget och dess Direetion, att Utskotten
afslagit det; ty om Utskotten och
Ständerna nu bade bifallit detta, och Ständerna
sedan afslagit fortsättningen, hade
det beredt deras undergång, som nu lemnat
sina namn i ansvar, endast af nit för
sakens framgång. Och jag fägnar mig deråt
så mjmket mer, som jag ibland dem räknar
mina närmaste vänner. Om deremot
Utskotten funnit Canalen nyttig för det
Allmänna, bade de bordt pröfva, huruvida
den närvarande Directionen förtjenat vidare
förtroende; och hade i sådan händelse
ej bordt för Ständerna framlägga något annat
yttrande, än Canalen bör fullbordas.
Skulle Utskotten åter funnit, att den
närvarande Styrelsen icke gjort sig oförtjent
af Nationens förtroende, men att Nu
-
Den 26 Mars e. m.
135
tionens tillgångar icke medgifva så stora
anslag, som nu äro begärde, borde de eftertänkt,
hvilka arbeten kunde hvila och borde
uppskjutas, och anslagit medel, för att
på möjligen kortaste tid få den egentliga
Canalen så vida färdig, att farten kunde
begynna. Detta hade, efter min öfvertygelse,
varit rätta vägen. Jag kan derföre
icke annat än tillstyrka återremiss, i den
form Utlåtandet inkommit, och anhålla,
att Utskotten måtte företaga saken i sin
helhet samt yttra sig, om de anse Canalen
böra fullbordas, hvilket skulle vara mig
lika kärt med hvad Styrelse som helst, endast
saken går fram Ingenting kan hindra
mig att önska Canalens fullbordan; ty
jag anser den nyttig för mitt fädernesland,
och tror att den skall bära sig sjelf. Jag
behöfver icke för denna tanka åberopa, såsom
stöd, någon Nationalstolthet; ty jag tror
NationalEkonomien skall vara tillräcklig att
fö rsvara den. Men om så stora tillgångar
icke för närvarande finnas, må man då medgifva
mindre förskott och mindre anslag,
blott man erhåller ett rent afslag eller bifall,
och medborgare icke ställas i sticket,
samt nödgas uppoffra sig sjelfva, sina hustrurs
och barns förmögenhet. Detta är
min bekännelse. Med den lefver jag, och
den skall jag alltid bibehålla.
Friherre Wrangel, Henning, anförde
skriftligen:
i36
iDen 26 Mars e. m.
Vore fråga om att anlägga Götha Canal,
skulle äfven jag instämma uti flera af
de betänkligheter, som emot ett sådant förslag
blifvit anförda; men då vi nu öfverlägga
om att med ett jemförelsevis ringa
bidrag fullborda ett stort nationelt företag,
bör man, enligt min tanka, förfara efter
helt andra grunder.
Jag kallar Götha Canal ett nationelt
företag, emedan det varit gilladt och understödt
af både Nation och Regering, och
emedan jag icke eller vet, hvarföre en så
stor anläggning, hvars verkningar äro så
vidsträckta, skulle mindre interessera Nationen,
än de många små, som dageligen af
henne befrämjas och understödjes. Att öfverlemna
allt åt sig sjelf, är en Theori,
liemtad från folkrika länder, med öfverflödiga
Capital-tillgångar, hvilken på ett folkfattigt,
glest bebyggt land, med inskränkt
rörelse och långsam omsättning, alldeles
icke kan lämpas.
Nu är fråga endast om, i hvad förhållande
nyttan af Götha Canal står till de
utgifter, som för dess fullbordande ännu
återslå att göra. För att kunna bedöma
detta, måste vi nödvändigt betrakta Canalen,
icke sådan den nu betinnes, utan såsom
fullt färdig. Jag tror då, att den lättade
communication, som Canalen bereder
mellan de begge håfven och den ökade 10-
Den 26 Mars e. ra.
reise, som nödvändigt, ehuru småningom,
måste uppkomma i bela dess ofantliga område,
skola allena betacka servicen och underhållskostnaden
af dess många slussar,
det enda, som i financielt afseende kan interessera
Rikets Ständer, hvilka med Herrar
Actieägares dividend icke hafva något
att skaffa.
Jag är om denna väsendtliga afkastning
af Canalen, som fordras till dess bestånd,
så mycket mera förvissad, som jag
tror, att man bedömmer densamma alltför
ensidigt, då man betraktar den endast såsom
ett communications-medel.
Den lätta utväg Canalen nu lemnar till
ängsvattningar, eller, som är detsamma, att
på en vidsträckt yta flerdubbla jördens bördighet
i Rikets frugtbaraste delar, är, mine
Herrar, af ett oberäkneligt värde i den
persons ögon, som sjelf sett hvad de länder
vunnit i välmåga, hvilka af denna välsignade
konst vetat draga behörig nytta.
Ett annat, icke mindre betydande capital,
skall småningom utveckla sig ur Canalen,
uti den betydliga vattenkraft, hvilken med
så mycken lätthet kan på de flesta orter
tillvägabringas, genom anläggandet af öfverfalls-hjul,
det enklaste och minst kostsamma
medel för drifvande af alla slags
mechaniska verk och qvarnar, hvilkas tillvaro
är det första vilkoret, för att uppnå
någon höjd uti industriväg.
138
Den 26 Mars e. m.
Ett helt annat, och af den frågan, huruvida
Götha Canal-byggnad bör af samhället
understödjas eller icke, alldeles oberoende
ämne, är det mer eller mindre behagliga
förhållande, hvaruti Staten står till
de enskilta personer, hvilka, i egenskap af
anläggare och entrepreneurer, med Canalen,
såsom en privat speculation, haft närmaste
befattning. Äro deras beräkningar
kloka? Hafva de så förvaltat de Statsbidrag,
hvilka blifvit dem öfverlemnade, att
dem kunna anförtros nya? Och ändtligen,
är det rådligt, att åt sådana personers godtycke
och enskiltes vinningslystnad öfverlemna
frugterna af de betydliga uppoffringar,
Staten för det stora företaget redan
gjort och ännu uppmanas att göra? Detta,
mine Harrar, är icke min tanka. Jag bedömmer
Götha Canal såsom sak, oberoende
af den rådande tonen, eller, rättare sagt,
det allmänna skriket, och utan något afseende
på personer. Jag afser icke eller dess
militaira fördelar, som, med Guds hjelp,
aldrig skola behöfva anlitas; men jag fordrar
ock garantier för nyttan af Statens åtgärder,
och sådana finner icke eller jag
hos ett Bolag, som, genom ett, efter min
tanka, både oklokt och olagligt användande
af de allmänna bidragen fördröjt Canalens
färdigbyggande och följaktligen äfven
dess allmänna nytta, ehuru det måste medgifvas,
alt Rikets Ständer sjelfva genom ett
lörhastadt beslut att indraga Disconten, både
Den 26 Mars e. m.
bidragit att göra Canalen dyrare och försvårat
dess fullbordande.
I stället för att behandla förevarande
ämne såsom parti-sak, önskade jag således,
att det blefve ett föremål för patriotism och
en sund slutkonst, enligt hvilken det är bättre
att uppoffra en million för uppnående
af ett stort ändamål, än att gifva 8 millioner
till spillo.
På dessa allmänna grunder för Canalens
understödjande, anser jag, för min del,
det preiiminaira understöd till arbetets fortgång,
hvarom nu är fråga, böra utan betänkande
beviljas; hvarföre jag anhåller om
återremiss af Utskottens Utlåtande.
Herr af Uhrj Gustaf: Jag befinner mig
i en slags nödvändighet att göra ett par
korrta erinringar emot Herr Grefve von Plåtens
anförande på förmiddagen i denna fråga.
— Grefven sade det finnas 2:ne sätt att
gå till väga vid verkställighet af Canalbyggnader,
så att kostnadsförslagen blifva tillräcklige.
Det ena vore, att slumpvis i Förslaget
beräkna kostnaderne så högt, att de
ej kunna möjligen öfverstiga förslaget; det
andra att vårdslösa arbetet, genom det man
endast iakttog noggranhet i det yttre, men
gick mindre ordentligt till väga med det
icke synliga, hvarpå likväl beståndet i längden
beror. Grefven antydde väl icke någon
tillämpning häraf på Hjelmare Canal
-
Den 26 Mars e. m.
byggnad, såsom ett märkvärdigt fenomen
på tillräckligheten af uppgjorde kostnadsförslag;
men jag befarar dock, att, emot
Grefvens vilja och afsigt, Grefvens yttrande
hos många, likasom hos mig, i fäll jag
ej känt rälta förhållandet, vackt farhåga,
att Hjelmare Canalbyggnad är ett mindre
väl vårdadt företag. Derföre anser jag mig
böra förklara, att jag, som vanligen 2:ne
gångor om äret besökt denna anläggning,
och som mången af Eder, mine Herrar,
torde tillerkänna någon erfarenhet och kunskap
om sådane arbeten, dervid funnit alla
de arbetsmethoder vid Hjelmare-Canal använde,
som med fördel blifvit vid Götha
Canal begagnade. Jag har trott mig skyldig
upplysa detta förhållande, dels för att
lugna den farhåga i detta afseende, som genom
Grefve von Plåtens yttrande möjligen
kan hafva uppstått, dels för att göra rättvisa
åt CanalStyrelsens förtjenster. —• Under
det Grefven talat om nödvändigheten
och nyttan af Motala Verkstad, har Grefven
såsom bevis derpå, bland annat, anfört
omöjligheten att, utan en sådan, svarfva
de jernringar af 8 alnar i diameter, hvilka
ingå i Svängbroarnes construetion. Jag
visste icke, att dessa jernringar voro svarfvade,
och jag vet ej, hvarföre de skola vara
det; man må nu anse detta såsom bevis
på inskränkthet och brist på insigter
hos mig. Men 0111 jag också antager, att
desse ringar äro och böra vara svarfvade,
Den 26 Mars e. in.
så måtte likväl behofvet deraf längesedan
hafva upphört, då man redan för flere år tillbaka
beslutit att icke anlägga sådane Svängbroar
öfver Canaler, emedan de äro mindre
beqväma, än andra. — Det var blött
detta jag ville hafva äran anmärka.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag hade
ämnat inskränka mig till det egentliga ämnet,
förskotts-frågan, men då den är beroende
af sjelfva hufvudsakens bedömande,
och häri så många yttrat sig emot allt anslag
till Canalen, vill jag äfven anföra mina
tankar. — Beträffande första frågan, huruvida
någon juridisk förbindelse hos Staten
finnes att lemna det begär dt a biträdet,
så erkänner jag —• med blicken på privilegiernes
ordalydelse, att en sådan icke finnes.
En annan fråga är, — bör Staten lemna
det begärdta biträdet? Härvid bör först
ibågkommas, att icke det enskilta Bolaget
gaf Canalen sin uppkomst, utan att sedan
Regering och Ständer insett nyttan för det
allmänna af denna Canal, de framkallade
det enskilta Bolaget. (Se Rikets Ständers
Skrifvelse till Kongl. Maj:t af d. 10 Oclober
1809, Kongl. Majlts i följd deraf gjorda
Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om medel alt verkställa den föreslagna Götha
Canal-anläggningen, af d. 10 November
1809, och Rikets Ständers svar af d. 22 Februari
1810, alla förutgående och föranledande
kungörelser om upprättandet af det
Den 26 Mars e. m.
sä kallade Götha CanalBolag).— Huru visar
oss erfarenheten i detta afseende,, att
man hos oss och i andra länder behandlat
sädane Canalf 'öretag, framkallade af Staten
genom enski/ta Bolag? — Börjar jag
med. Frankrike, finner jag en mängd Canaler,
dels började under Napoleon, dels först
under närvarande Regering bragta å bane,
till hvilka Regeringen och Kamrarne —
i det på kapitaler mycket rikare Frankrike
— genom stora fördelars beviljande
framkallat enskilt biträde. Jag har just
för mig ett arbete, innehållande bestämda
uppl}'sningar i detta ämne. Jag finner der
t. ex. CanalMonsieur, som fullbordar en
redan till två tredjedelar af Napoleon färdiggjord
Canal, öfverlemnad åt enskildt Bolag,
som tecknat 10 millioner Francs. Regeringen
beviljade detsamma 5 procents ränta,
ett premium af 25 procent förfallit efterhand
genom årligt utdragande af visst
antal actier, och inkomsten för 99 år af
Canalen. På lika sätt har Regeringen genom
stora fördelars beviljande, utom säkerhet
förränta å actie-capitalet, framkallat enskilta
Bolag för anläggning af Canal du Duc
d’Angouleme, Canal d'Aire h la Nassée,
Canal d’Arles h None, Canal des Ar dennes,
Canal du Bourgogne, Les Quatre Canaux
&c., och har dessutom Regeringen
iklädt sig ansvaret för Canalernes fullbordande
med de anslagna medlen, så att, då
brister visa sig, FinanceMinistern redan för
-
Den 26 Mars e. m. i43
lidet år förekommit Kamrarne, att man för
att beläcka dessa brister måste föråri83o
vara beredd på ett tillskott af 3o millioner
Francs. Går jag till Amerika — detta af
vissa Götha Canals motståndare så högt prisade
land — så finner jag i Budgeten för
Staten NewYork (ty hvarje Stat har sin
Budget, skild från den allmänna) årligen
stora summor uppförda för Canal-anläggningar.
— Går jag till Tyskland, så finner
jag helt nyligen i detta land — der dock
brist på större vattenmassor skulle snarare
synas gifva företräde åt jernvägar — anstalter
fordrade för föreningen på detta sätt
emellan Donau och Rhen, Weser och Rhen,
oberäknadt att de stora floderne i östra delen
af Preussiska Monarkien samtligen äro
genom Canaler med hvarandra förbundna
(från Elben till Nimen). Äfven hos oss
har man sett de mest nitiska bemödanden
att icke spara offrén, när man genom enskilt
biträde ville hafva en Canal af mera
allmän nytta anlagd. Genom Kongl. Kungörelsen
af den 11 Maji 1748, jemte senare
af den 11 Februari 174,9» den 24 Maji och
den 25 October samma år, försäkrades Entreprenörerne
af Gamla Trollhätte Slussverk
utom andra förmåner, om 12 procents
ränta för sina insatta penningar i 100 år,
hvilken ränta ännu af RiksgäldsContoret utbetalas;
och då Götha CanalBolag grundades
1810, beviljades det en fördel, som
man då ansåg af största värde, en Discont
-
i44 Den 26 Mars e. m.
octroj med viss creditifrätt i Banken, ehuru
erfarenheten sedermera visat, att både
Ständerne och Actieägare missräknat sig
om detta medel att ersätta de senares förluster.
— Det torde således få anses afgjordt,
att många exempel erbjuda, huru Stater äfven
med förnyade uppoffringar understödja
Canal-anläggningar, till hvilkas företagande
de sjelfva framlockat enskiltas bemödanden.
— Hvad är nu att göra? Häri upplöser sig
den stora hufvudfrågan. Lemna Canalen
såsom den nu är, utan att fullända den
återstående tiondedelen. Det är visserligen
sannt, att den högst vigtiga inre sjöfarten
emellan så rika och med olika produkter försedde
provincer, som Öster- och Westergöthland,
Nerike, Wermland &c., till en
stor del redan är vunnen, men då Canalen
på fem fjerdedels mil nalkats sitt åsyftade
mål, Svenska håfvens förening, tror jag, att
den nya vinsten häraf skulle i stor mån
öfverväga den ökade kostnaden. Vi känna
för huru många olyckor under höststormarne
vår handelsflotta är utsatt. Huru stor
skulle ej fördelen vara, att för förbindelsen
emellan Rikets begge kuster, emellan
Stockholm och Götheborg äga en utväg, att
i stormiga årstider alldeles undvika öppna
sjön? Och i krigstid blefve denna inre förbindelse,
emellan de begge håfven, af ovärderlig
nytta. Vi veta af erfarenheten, att
en stor flotta, till och med en segrande
flotta
Den 26 Mars e. m.
i45
flotta ej förmår att helt och hållit skydda
handeln för förluster, då dess skepp måste
passera förbi hela linien af ett fiendtligt
land. Då Erik XIV:s flotta efter fiendens
förnyade nederlag ensam herrskade i östersjön,
kunde detta ej hindra krigstillståndet
att verka en känbar brist på nöd vändighetsvaran
salt ilandet; under sista kriget emellan
England och Danmark kunde Englands
öfverlägsenhet till sjöss dock icke förekomma,
att Danska Kapare tillfogade Engelska
handeln stora förluster; under vårt krig
med Ryssland 1788—1790 veta vi, att oaktadt
den ära och seger vår stora flotta vann,
Rikets activa handel dock var nära tillintetgjord.
Huru stor skulle ej under ett sådant
tillstånd fördelen vara, att kunna komma
directe från Östgötha-skären till den
Bohusländska? — Eller kanske man borde,
utan att öfvergifva den ursprungliga planen,
uppskjuta fulländningen? Sakkunnige
män hafva tillräckligt upplyst, att man genom
hopade faux-fraix, förlorad arbetsvana
hos folket m. m. skulle med en summa,
kanske motsvarande hela det nu fordrade
anslaget, öka kostnaden. Det vore
således en dålig hushållning, att ådraga sig
100 procent större utgift för att i några år
kunna uppskjuta utbetalningen. Detta är
orsaken hvarföre det är så vigtigt, att bevilja
det begärdta förskottet, för det att arbetet
ej må afstadna i år, innan man hinner
18 H. 10
Oen 26 Mars e. ro.
bereda hufvudfrågan. Men kanske ingen
tillgång finnes utan att göra den rubbning
i myntväsendet, som ej kan af en värd Talare
högre ogillas,, än af mig? En värd Talare,
min vän och sjelf Fullmägtig i RiksgäldsContoret,
bar sökt upplysa, huru detta
Verk skulle nu sakna all tillgång till den
ifrågasatta förstärkningen. Jag ber härvid
om tillåtelse att få upplysa tvenne omständigheter,
den första att min värde vän lärer
endast upptagit RiksgäldsContorets behållning
på räkningen N:o 1 eller för dess
vanliga utgifter, ej den på räkningen N:o 3
eller för de 1823 beviljade anslagen till Canal-
och andra byggnader. Denna sistnämnde
räkning emottog den 2 Januari i år
i5o,ooo R:dr från Banken på förra årets
inbetalning från StatsVerket, och emoltager
i år hela 1828 års anslag å Banco-vinsten,
utan att äga nu mera, sedan alla de
beviljade anslagen blifvit bestridda, andra
utgifter än liqviden af mindre betydliga skulder
till Banken och på 3-procents-räkningen.
Denna fond måste således kunna lemna
disponibel behållning. Den andra omständigheten
är, alt just nu befinnes RiksgäldsContoret
äga de största förskotterne till
StatsVerket å Statsbrist-summan, då från
början af nästa månad Bevillningen, som
skall betäcka dessa förskott, börjar att inflyta.
Härigenom stiger också Cassabehållningen
å räkningen N:o 1 från sitt nu af Herr
von Hartmansdorff uppgifna låga belopp»
Den 26 Mars e. m. 147
under sommarn, till 1 million R:dr och derutöfver.
— På alla dessa skäl, och då vidare
kommer, alt för det oförmodade fall,
att vid hufvudfrågans slutliga pröfning Rikets
Ständer skulle afslå ytterligare bidrag
till Canalens fullbordande, Bolagets ägande
effecter erbjuda full säkerhet för den af
Beredningen tillstyrkta förskotts-summa af
100,000 R:dr, kan jag ej annat än på det
högsta tillstyrka detta förskott och får sålunda
anhålla om återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag hade ämnat,
att söka besvara äfven de anmärkningar emot
Götha Canal-företaget i allmänhet, som här
blifvit gjorde, ehuru (jag tillstår det) med
ledsnad, då jag måste skilja mig ifrån en
person, med hvilken jag delar tänkesätt, så
att säga, i alla allmänna frågor; och orsaken
till denna min afsigt var känslan af min
pligt, då jag, såsom Ståndets Fullmägtig i
Banken, och af BancoSlyrelsen fyra särskilda
gångor hedrad med förtroendet att,
å dess vägnar, deltaga i Revisionen af Canal-arbetet,
torde vara bland de få, som
äro i stånd, att, med kännedom om, jag
vågar säga, alla local-omständigheter, bedömma
detsamma. Men, sedan tre Stånd
återremitterat Utlåtandet, skulle det vara
obehörigt, enär Ridderskapets och Adelns
beslut ej mera inverkar på saken, att upptaga
kanske hela timmar af dess tid. Jag
148
Den 26 Mars e. m.
förbinder mig deremot, att genom trycket
utgifva ett fullständigt intygande om mina
tänkesätt i detta afseende, och söka visa,
huru felaktigt man bedömmer följderna af
detta Canal-företag. Friherre Anckarswärd,
som utur offentliga handlingar sökt visa,
att CanalBolaget ej förtjenar Statens biträde,
och att Directionen ej förtjenar Rikets
Ständers förtroende, har äfven motsagt sjelfva
arbetets nytta. Jag medgifver, att om
man vill bedömma förhållanderne endast
efter hvad man kan läsa uti Riksdagshandlingar,
kan man hafva mycket att invända
emot Styrelsen af ett företag, som fordrar
5 till 6 gångor större summor, än ett på
god tro upprättadt kostnads-förslag ifrån
början upptagit; men, jag tillstår, att detta
aldrig förmått inverka på mig. Jag har alltid
ansett mig höra bedömma CanalStyrelsens
handlingssätt efter de omständigheter,
hvari tid och förhållanden efter hand ställt
den; och hela min inre känsla säger mig,
att det är och hlifver omöjligt, att ett Canal-företag,
som öppnar en communication
emellan i5o mils insjökuster och flodstränder,
skulle kunna blifva af föga vigt för fäderneslandet.
Om jag blott räknar, att de,
som bo sex mil på hvardera sidan af dessa
stränder, hafva någon nytta af Canalfarten,
så uppgår denna del likväl till en
sträckning af utöfver 1000 qvadratmil, och
då, utom sjelfva Canalfarten, äfven förträffliga
tillfällen till anläggningar af vat
-
Den 26 Mars e. m. 149
tenverlc erbjuda sig, samt ängsvattningar i
Sveriges mest fruktbara delar derigenom
kunna åstadkommas, skall jag alltid anse
mig böra söka medverka till detta företags
framgång; ty jag finner det stå i ett oskiljaktigt
sammanhang med möjligheten, att
bereda lif och rörelse åt de inre delarne
af Riket, och att sålunda draga allmännare
fördel af alla de lyckligare förhållanden,
i hvilka, om ej på papperet, dock i verkligheten,
hittills monopoliserade kustorter
varit försatta. Men jag går till målet för
mitt yttrande, som nu endast skall blifva,
att inför Ridderskapet och Adeln framlägga
de förluster, som oåterkalleligen blifva
en följd för landet, om icke CanalDirectionen
skulle nog tidigt erhålla ett tillräckligt
förskott, för att verkställa detta årets, redan
till en del förberedda, arbete. Jag bestrider
på det högsta den satts, att Götha
CanalBolaget icke skulle förtjena understöd
af Rikets Ständer, för det att det icke i
närvarande ögonblick sjelf förmår bereda
sig en tillgång af 100,000 R:dr; ty då Bolaget
alltsedan i8i5, till följd af Rikets
Ständers beslut, blifvit stäldt i det förhållande
till Staten, att Canalen, dess område,
hemman och lägenheter tillhöra densamma
såsom pant för gjorda låneförsträckningar,
så finnes icke mera någon möjlighet
för Directionen att upplåna medel af
enskilda. Bolaget har aldrig kunnat förutse
det fall, som nu inträffat, att Rikets Stan
-
I
Den a6 Mars e. m.
der, hvilka till och med 1828 anslagit byggnadsbiträde,
och den 4 November sammankommit,
icke skulle innan April månad hinna
besluta om detsammas fortfarande. Det
har alltså endast kunnat öfverlemna åt sin
Direction, att fullfölja arbetet, så framt ytterligare
medel erhöllos. Directionen har
i annat fall ingenting annat att göra, än att
låta det afstanna. Men att blott för ett år
låta.det afstanna, om det sedan skall fullföljas,
innebär en tanka, som en hvar genast
lärer finna icke kunnat hos någon uppkomma
förr, än man nu ser det förvånande
af våra öfverläggningars svårigheter och
tidsutdrägt. Directionen måste låta arbetet
för innevarande år afstanna, om ej det ifrågavarande
förskottet erhålles innan den 20,
högst den 24 April; ty uppköp och förberedande
anstalter måste vara i ordning före
truppernes ankomst, och då betydliga
murningsarbelen äro i fråga, böra dessa
trupper i tid ankomma, för att ej arbetet
skall förlängas inpå vintern, då frost och
köld hindra detsamma. Men om ej Rikets
Ständer eller Konungen bispringa Bolaget,
kunna medel icke erhållas, och då uppkommer
det förhållande jag nu vill beskrifva.
AflöningsStaten, som uppgår till
minst 24,000 R:dr B:co, kan ej för detta
år minskas med mer än 6000 R:dr. Engelska
verkmästarnes aflöning kan icke upphöra,
emedan de skulle nästa år behöfvas.
Den utgör 6,5oo R:drT 160 enskilda arbe
-
Den 26 Mars e. m. i5i
tare, som nu ungefär kosta i5,ooo R:dr,
äro i lagstadd tjenst; de kunna icke vräkas,
och om äfven, genom särskilta öfverenskommelser,
denna kostnad kunde förminskas
till xo,ooo R:dr, torde detta vara
allt; äfvensom kostnaden för dragares underhåll
icke skulle kunna förminskas till
mindre än i5oo R:dr, enär de i alla fall
behöfvas till de oundgängliga arbeten, hvilka
jag nu vill uppgifva. Dessa äro: sammanförandet
af alla de gröfre machinerier,
materialier och ställningar, hvilka för arbetet
erfordras, och som vanligtvis, under
vintern, äro lemnade ute i Schakterne, men
hvilka, i sådant fall, måste införas och med
skjul eller betäckningar förses. Kostnaden
derföre antages till 4ooo R:dr. 2000 R:dr
anser jag minst åtgå till sådana mindre arbeten
och broar, reparationer m. m., sorn
årligen ifrågakomma. 3ooo R:dr blifver ungefära
förlusten på försäljningen af redan
befintlige proviant- och fourrage-persedlar.
En lika summa bör beräknas för försämringen
af alla förrådspersedlar och byggnader.
Här finnes redan sålunda en utgift
af 48,000 R:dr. Bolagets, för detta årets
arbete, redan gjorda utgifter och ingångna
skulder utgöra 16,800 R:dr. Således en summa
af 64,800 R:dr, som måste utbetalas.
Den kan också blifva betald genom försäljning
utaf ganska säljbara, men till arbetet
eljest behöfliga effecter, hvaribland jern tili
47,000 R:dr, åtskilliga persedlar af träd
Den 26 Mars e. m.
till någre 1000, samt proviant till ungefär
7 å 8000 R:dr, och någre fartyg. Men,
hvad blifver följden? Jo, att, då dessa äldre,
förut slitne eller begagnåde, persedlar
till underpris måste afyttras, skola desamma
nästkommande år med nya ersättas, och
kostnaden på det hela ökes alltså med ännu
20 å 3o,ooo R:dr. Mine Herrar! dessa
uppgifter äro sanna. De grunda sig på de
förhållanden, hvilkas sannfärdighet jag kan
för Eder intyga, till följd af en, för några
veckor sedan afslulad, Re visionsförrättning;
och mina beräkningar äro så låge,
att jag vågar säga, att J boren räkna förlusten,
genom inställandet af detta årets
arbete, snarare till 100,000, än till qo.ooo
R:dr. Och hvem drabbar denna förlust?
Man må vara mot Bolaget, mot Directionen,
huru mycket man vill; man må taga för
afsigt att med allmänna medel, eller genom
nytt Bolag fullfölja arbetet; saken blifver
i alla fall den, att en National-misshushållning
af 100,000 R:dr onekligen uppkommer.
Nu återstår för mig, att visa, om ej
medel finnas, som kunna och böra användas
till förekommande af denna förlust.
De böra det, åtminstone om Directionen
vågar gifva sin förbindelse för återbetalningen.
Men jag går att bevisa, huru de
kunna det. Jagar nu, som ofta eljest, nog
olycklig, för att icke skåda våra Statsfinancer
så mörkt, som Herr von Hartmansdorff.
Den 26 Mars e. m.
153
Hvad RiksgäldsContoiret angår, vågar jag
påstå, att det ej är i så dåligt skick, soth
den värde RiksgäldsFullmugtigen uppgifvit.
Han har fördöljt i sin sorgliga målning af
dess Cassaräkning för dagen, att RiksgäldsContoiret
måste äga en tillgång uti de 3-  procentslån, som Rikets Ständer år 1823 beslöto,
och hvilkas upptagande åt RiksgäldsContoiret
uppdrogs; visserligen med föreskrift
att, till räntas besparande, begagna
inflytande öfverskoltsmedel till Obligationernes
inlösen; men aldrig under annan
förutsättning, än att sjelfva lånet skulle såsom
ett Statens lån anses, om hvars afbetalning
eller slutbetalning nu varande Ständer
äga att besluta. Denna tillgång bör
minst vara 1,700,000 R:dr, och är så contant,
att det visserligen icke behöfves mer
än en annonce i Tidningarne och tvänne
tjenstemän vid RiksgäldsContoirets lucka, för
att, inom några dagar, äga alla ole 900,000
R:dr, som till Götha Canal erfordras. Så
litet förfärlig gör jag åter uppställningen i
RiksgäldsContoiret: en StatsSkulds-Bureau,
den rikaste, som för det närvarande finnes
på jorden.
Jag vågar alltså anhålla om återremiss.
En StatsUtskottsLedamot har dertill sjelf
gifvit en så förträfflig anledning, då han
påstått, att man borde bifalla detta Utlåtande,
för det att hufvudfrågan inom i4
dagar kan i Utskotten förekomma; och det
i54
Den 26 Mars e. m.
således vore illa, om ej Utskotten sattes
uti tillfälle att afhjelpa de förluster, hvilka
genom deras nu gjorda tillstyrkande skola
uppkomma. Jag hoppas att äfven dessförinnan
kunna till trycket aflemna hvad jag
eljest hade i dag ämnat anföra, och hvilket
jag förmodar skall öfvertyga hvarje tänkande
medborgare, att Canalföretaget i framtiden
kan komma att hära sig, samt åt stora
delar af Riket bereda desamma förmåner,
som TrollhätteCanalen redan beredt
Wermland, hvarom jag, äfvensom om sjelfva
möjligheten af en genom Canalen riktad
transitohandel, skall söka framlägga bevis.
Om detta lyckas mig, hoppas jag, att vi
skola håde till allmän fördel och åtminstone
till någon nytta för ett,Bolag, som uppoffrat
så betydliga medel, kunna i hufvudfrågan
besluta.
Atskillige yrkade på proposition.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold: Jag
ämnar ej upptaga Ridderskapets och Adelns
tid med att inlåta mig uti någon undersökning
af hufvudfrågan, huruvida Götha Canal
kommer att medföra den påräknade nyttan,
eller icke. Jag refererar mig i detta
afseende till hvad Herr Franc Sparre uti denna
dagens förmiddagspleno anfört. Emedlertid
nödgas jag bekänna, att jag ejjbegriper
den prist på takt, som röjer sig uti de åtgärder,
hvilka Directionen vidtagit, för att
genom Regeringen bringa detta ärende un
-
Den 26 Mars f. m.
i55
der Rikets Ständers pröfning. Man fordrar
förskott på ett bidrag, hvarom man först
framd eles skulle besluta, och erbjuder, såsom
säkerhet för detta förskott, i fall det
äskade bidraget ej kommer att bi viljas, Canalens
materiel och Proviant, som för mer
än halfva beloppet af det äskade förskottet
först skulle inköpas. Jag är för mycket
vän af företagets fullbordande, för att någonsin
kunna gilla detta förfarande. Dessutom
måste man väl ock göra rättvisa åt
Nationens fordran, att en gång se sig befriad
från en beskattning, hvars eviga fortfarande
den ej utan skäl synes befara. Den
allmänna klagan, att gifna löften brutits;
att man gäckar, snart sagdt roar sig åt Representationens
ombud; att det återstående
arbetet skall fullbordas endast för att leda
till nya kostsamma företag, hvilka dels endast
röra försvarsverket, dels stå uti en
alltför aflägse beröring med Nationens Ekonomiska
förhållanden, för att till sin medförande
nytta kunna bedömas; denna klagan
är för högljudd, att den ej här hör äga afseende.
De garantier Herr Stråle föreslagit för
medlens användande till behörigt ändamål,
och detta ändamåls skyndsamma uppnående,
synes mig dels för hårda för Bolaget,
dels ej innebära tillräcklig säkerhet för Rikets
Ständer, och slutligen äfven gå ut på
att iuleda Slaten äfven för framtiden uti
156
Den 26 Mars e. m.
närmare förhållande till CanalBolaget, än
som jag tror med Statens intresse låter
sig förenas. Jag får i detta afseende föreslå
:
1:0 Att de förenade Utskottens Utlåtande
må varda återremitteradt, på det de
må komma i tillfälle, att yttra sig öfver
hufvudfrågan, och derjemte uppgifva förslag
till sådana garantier, som för Rikets
Ständer äro tillfyllestgörande. I detta sednare
afseende skulle jag föreslå:
2:0 Att Rikets Ständers Fullmägtige uti
; Banken och RiksgäldsContoiret må, i förening
med ett lika antal Deputerade af CanalBolagets
Actieägare, auctoriseras att genast
utvälja en ny CanalDirection.
3:o Att hela återstående Canal-arhetet,
med ledning af det nu utvisade kostnadsförslaget,
af Directionen efter eget godtfinnande
fördelas uti minst 4> till kostnaden
i det närmaste lika, arbetsposter.
4:0 Att, vid påbörjandet af första arbetsposten,
hela den dertill genom fördelningen
bestämda summan af Directionen genast
må lyftas.
5:o Att den för nästföljande 2:dra,
3:dje och 4;de arbetsposter anslagne summa
endast i det fall får lyftas, att nästföregående
post vid anställd besigtning befinnes
vara enligt förslaget fullbordad.
Den 26 Mars e. m. t5y
6:0 Att Rikets Ständers Fullmägtige må
erhålla föreskrift, att i vidrigt fall inhibera
utbetalningen intill nästa Riksdag, då
Rikets Ständer derom vidare få afgöra.
7:0 Att om dessa anförda vilkor ej antagas,
anse Rikets Ständer sig hafva afslagit
det begärda anslaget till Canalens fullbordande.
Hans Excellence Herr Grefve von Piaten,
Baltzar Bogislaus: Då en man, hvilken
så väl känner Götha Canals förhållanden,
som Herr Hjerta, så fullständigt ådagalagt
nödvändigheten af det till Canalbyggnadens
fortsättning begärde förskott,
äfvensom möjligheten af tillgång derför,
vill jag inskränka mig till att endast instämma
i hvad han sagt, på det jag ej må
upptaga tiden med återupprepande af detsamma.
— För öfrigt vill jag blott berigtiga
några uppgifter af åtskillige Talare.
En man, känd för allmän Statskunskap,
har, under åberopande af egen erfarenhet
äfven i Sjöväsendet, yttrat, att icke
större fartyg än 4° Lästers skola kunna
passera Trollhätte-Slussverk och Götha Canal.
Jag får deremot såsom bevis på motsattsen
tillkännagifva det factum, att för
mer än 20 år sedan aflemnades, i följd af
en derom utgifven prisfråga, en ritning på
ett fartyg, som kan passera Trollhätte-Canal
och drar 80 å 85 läster. Ritningen är
i58 Den 26 Mars e. m.
deponerad i Trollhätte-CanalBolags Archiv.
Samma Talare liar äfven anfört, det jag
skulle hafva yttrat, såsom exempel på transporternes
betydlighet på Götha Canal, att
derpå hittills blifvit transporterade i5oo
Tunnor Spannmål. Dessa ej i5oo, utan
i85o tunnor anfördes dock endast af mig,
för att visa Kronans vinst på en så liten
transport. Under de svåra åren 1826 och
1827 fördes öfver 4°>ooo Tunnor säd på
Götha Canal endast från Öster- till Westergöthland.
— Vidare har han åberopat,
såsom uppgift af mig, alt under 5 år blott
i5oo Sk© Jern blifvit forslade på Canalen.
Likväl uppgaf jag från 53 lill och med 1595
Sk© årligen vara förda. — Likaledes har
lian yttrat, det jag skall hafva omnämnt,
att transporten af Sill och Salt på Canalen,
under hela den tid Canalen varit befaren,
ej uppgått lill mer än i3,ooo Tunnor. Jag
har dock sagt, att den utgjort från 5ooo
till i3 ,000 Tunnor om året.
Här har också blifvit yttradt af en värd
Talare, att Götha CanalBolag och Direction
skall hafva trotsat Rikets Ständer. Jag önskar
att man måtte uppgifva, när detta
skall hafva skett, och jag förklarar mig på
förhand brottslig, om sådant kan bevisas;
men intilldess afvisar jag sådane beskyllningar
såsom ogrundade. Sannt är, att jag ansett,
att ett Privilegium af Konung och Ständer
i en Constitutionel Stat är ett Contract,
Den 26 Mars e. m.
om det ock heter Privilegium, livan! Staten
är den ena parten, och den som emottagit
det är den andra, samt att, när ett
sådant Contract blifvit med lagliga former
upprättadt, det ipke kan af den ena parten
godtyckligt brytas. Med denna öfvertygelse
har jag uppträd t såsom Constitutionel
man och hemställt, om man ej bör
vara ömtålig om den satts, att Lagen bör
vara den starkaste under Constitutionela
förhållanden; ty afviker man derifrån, så
får Constitutionen en dödlig stöt. I anledning
häraf begärde jag år 1818 laglig undersökning
om Götha CanalBolags och Directions
klandrade förhållande; och jag tror
icke detta kan anses för trots mot Konungen
och Rikets Ständer, utan tvärtom såsom
ett lagligt förhållande. Efter den tiden
framställdes ytterligare å Bolagets vägnar
en Protest mot Contractets brytande
på Statens sida; men denna ogillades af Konungen,
och jag har nu ej mera alt säga
härom. I dessa åtgärder har jag ej funnit
någonting orätt eller något trottsande mot
Regeringen och Ständerne; har jag misstagit
mig, så må man bevisa det, och jag
skall ej undandraga mig följderne.
Densamme värde Ledamoten, med flere
andra, hafva ansett, att Ledamöterne i
CanalStyrelsen böra ombytas, emedan Styrelsen
ej skall hafva fullgjort Rikets Ständers
föreskrifter. Skyldig att öppet tala
iGo Den 26 Mars e. m.
sanningen, måtse jag erkänna, att här, såsom
alltid, den Constutionela mannen varit
nödsakad att, när föreskrifter saknats,
handla endast efter sin öfvertygelse, visserligen
med förbehåll att underkasta sine
handlingar Committenternes pröfning, samt
stå till ansvar derför och lemna sin plats,
om de sådant fordra. Detta offer kommer
ej att falla mig tungt; och för att lätta
desse Herrars besvär, som önska tillvägabringa
ombyte af Styrelse öfver Canalen,
får jag nu tillkännagifva, att redan för 5
månader sedan anmälte jag bos Directionen,
att jag, så snart Riksdagen är öfverstånden,
nedlägger min befattning såsom
Directionens Ordförande. Utan missnöje afträder
jag, och skall till och med lemna
Herrar Stråle, Bråkenhjelm och von Hartmansdorff
mine röster vid val till nya Ledamöter
i Styrelsen, så att äfven all stridighet
dervid må kunna undvikas.
Vidare är här sagdt, att man haft till
lösen: först Götha Canal, sedan Fäderneslandet.
I dessa enkla ord ligger den svåraste
beskyllning. Mitt samvete säger mig,
att jag ej förtjent den; och jag önskar, att
den värde Ledamoten, som framställt denna
tillvitelse, måtte hafva lika godt med vetande
af uppfyllda pligter mot Fäderneslandet,
som jag. Alltför väl vet jag hvad
Fäderneslandet betyder; och för det hafva
de
I
Den 26 Mars e. m. 161
de svåraste offer burits. För öfrigt önskar
jag man ej måtte förbise Götha Canal, äfven
en Fäderneslandets sak.
Sluteligen har en värd Talare yttrat,
det jag skall hafva sagt, att i förslaget Öfver
Hjelmare Slussverks byggnad icke någon
missräkning ägt rum. Talaren har ej
förstått mina ord. Jag har sagt, att sådane
missräkningar inträffat vid alla Canalbyggnader
och äfven vid Hjelrnare-Canal,
emedan den blifvit byggd efter samma principer,
som Götha Canal.
Grefve von Rosen, Adolph: Under loppet
af discussionen har jag hört ifrågasättas,
huruvida det vore möjligt, att, med begagnande
af Ångbåtar såsom släpande kraft,
tillryggalägga vägen mellan Götheborg och
Östersjön på Canalen inom en tid af sex
dygn. Jag får i anledning häraf äran upplysa
, att jag håller nu bär i min hand en
calcul, hvilken upptager, att trenne fartyg,
af 4° lästers drägtighet hvardera, kunna,
med en ångbåt af endast 25 hästars kraft,
släpas från Götheborg till Söderköping på
endast 144 timmar, eller sex dygn, då af
denna tid blifvit afsedde icke mindre än
4o timmar för väntning och uppehåll på
olika ställen, till intagande af fraktgods och
passagerare, och att likväl den erforderliga
hastigheten icke varit upptagen högre
18 H. 11
16a Den 26 Mars e. m.
än till 3| knop. Denna calcul är icke tilltotad
efter godtyckliga uppgifter och beräkningar,
såsom jag Gud nås sett dylika,
då fråga varit om ångbåtar, utan grundar
den sig på rigtig beräkning af fartygens
storlek eller yta i vattnet, deraf uppkommande
motstånd med den gifna hastigheten,
samt den erforderliga kraften att öfvervinna
detta motstånd. Visserligen är jag sjöman
och har framlefvat flere år på Sveriges
kust, ömsom om bord på Kongl. Maj:ts
och Kronans fartyg, ömsom till Coopvaerdie,
och till och med på främmande Örlogsman;
dock har jag aldrig hört, att något
fartyg på den korta tiden af 70 å 80 timmar
seglat från Stockholm till Götheborg.
Jag vågar likväl ej betvifla möjligheten deraf,
då det i dag blifvit sagdt här, men
tror, att dylika exempel äro så sällsynte,
att de icke kunna tjena till grund för någon
beräkning af den erforderliga tiden för
nämnde seglats. Äfven har jag i dag hört,
att det skulle vara möjligt, att ett fartyg,
tungt lastadt med bräder och jern, på sex
dygn seglat från Öregrund till Scherness,
och ändå kryssat öfver Ålandshaf. Huru
detta varit möjligt kan jag aldrig inse; i
fall del är en sanning, så är det åtminstone
en skepparesanning, som vi sjömän
kalla dem, och hvilka i tillförlitlighet äro
att jemnföra ungefärligen med jagthislorier
bland jägare. Här är ock sagdt, att det
skulle blifva svårt och förbundet med stor
Den 26 Mars e. m.
163
kostnad, att anskaffa de erforderlige Ångfartygen
för bogseringen på Canalen. Jag
tror tvärtom, att detta bekymmer på intet
sätt kommer att besvära CanalBolaget.; ty
jag har sjelf begynt organisationen af ett
Bolag för tvenne sådane fartyg, och i förrgår
såg jag ett bref från Norrköping till en
af mine vänner, hvari man beder honom
göra kostnadsförslag på ett Ångfartyg om
60 hästars kraft, att användas till boxering
på Canalen. Med glädje har jag sett denna
första strimma af den nya morgonrodnad,
hvilken jag hoppas snart skall uppgå
på vår industriella horizont. Möjligheten
af en transitohandel på Götha Canal, då
den en gång blir färdig, har ock nu här
blifvit ifrågasatt. Jag tror icke allenast
att den blifver möjlig då; jag har gått längre;
jag tror att den redan blifver möjlig i
det tillstånd Canalen nu är, och har också
uppgjort calcul öfver möjligheten att, äfven
med urlastning vid Wennberga och inlastning
vid Söderköping, eller tvärtom,
tillvägabringa denna transitohandel.- Dessa
calculer äro meddelade en af mine vänner,
en utländsk Köpman, hvilken öfver
15 år idkat handel mellan England och
Ryssland; och jag har haft den tillfredsställelsen,
att han gillat min plan, samt
icke betviflat utföringens möjlighet. Så
snart jag hunnit få svar från Hull och andra
ställen, dit jag skrifvit, för att erhålla
i64
Den 26 Mars e. ra.
ytterligare upplysningar, skall jag ej underlåta
att antingen på trycket allmängöra
mina åsigter, eller ock härstädes inför Hogloflige
Ridderskapet och Adeln framlägga
dem, så att en och hvar må kunna bedöma
planens möjlighet. — Att England nu,
och Sverige, ingalunda kunna förliknas i
allt hvad som rörer industri och rörelse,
det medgifver jag visserligen, men skillnaden
mellan Sverige nu och England, då
första Canalen anlades i detta land, eller
år 1756, tror jag icke skall vara särdeles
stor, utan att vi stå ungefärligen på samma
punkt af upplysning, som England då.
Jag är likväl öfvertygad, att England har
att tacka sina Canaler för den hastiga tillväxten
i sin industri och rörelse. Delta insåg
ock Engelska folket, hvilket synes af
det monument det uppfört åt Chatham i
Guild Hall i London, å hvars piedestal läses:
Ät den Minister, som först upptäckte
medlen att komma handeln och industrien
att blomstra under kriget ännu mer än
under freden. För öfrigt tror jag, att den
patriotism, som lifvade Hertigen af Bridgewather,
var just densamma, som den värda
Talaren sagt lifvade CanalBolagets Actietecknare,
nemligen förenandet af fäderneslandets
interesse med utsigten till egen förmån;
åtminstone berättigar utgången lill
detta omdöme, ty Hertigen af Bridgewather
depenserade på Canalen 3oo,ooo £ Sterb,
och erhåller nu i årlig inkomst 60,000 £
Den 26 Mars e. m. »65
Sterb, sedan alla kostnader äro afdragne. Jag
tror för öfrigt, att så1 länge man minnes
namnen Ruuth, Hermelin, Ahlströmer, Maclean
m. fl., skall man ej med fog kunna
förebrå fäderneslandet och denna församling,
att icke patrioter kunna uppstå i Sverige,
hvilka äro färdige att uppoffra allt för
fäderneslandet. Då emellertid den värde
Talaren ansett England och Sverige icke
kunna jemnföras, vill jag öfvergå till ett
annat Iand, hvilket, af alla jag sett eller
hört omtalas, torde vara det, som har största
likheten med Sverige, jag menar Skottland.
Ingen, som läst Scottska Historien,
lärer neka, att icke Sverige nu står högre
än Skottland, då, efter 1707 års rebellion,
Martial-lagen blef derstädes proclamerad.
Regeringen ville då företaga åtskilliga mått
och steg, för att lifva industrien samt underlätta
communicationerne. Bland de städer,
hvilka mäst lade sig emot dessa förändringar,
var Glasgow, hvilken förespådde
sig deraf sin nära förstöring. Då emedlertid
Martial-lagen gällde, hjeipte icke detta
motstånd, utan förändringarne blefvo gjorde.
Följden har också icke uteblifvit; ty
då Glasgow J707 räknade icke mer än 14.000
innevånare, räknade den redan 1807, 114,000,
och har nu nära 200,000. Då sedermera
staden blef i behof af en hamn, emedan
stora skepp icke kunde gå upp till Glasgow,
föreslog man att anlägga den vid staden
Dumbarton, hvars innevånare emedlertid la
-
166
Den 26 Mars e. ra.
de sig deremot, emedan denna anläggning
skulle förstöra freden i staden, och förorsaka
stegring å lifsmedlen , samt på flere
andra skäl. Hamnen blef derföre anlagd
vid Pörte Glasgow, hvilken deraf blifvit en
ganska välmående stad, under det att Dumbarton
är samma obetydliga plats som förr.
Jag tror dessa exempel icke äro så långt
ifrån dem vårt eget land erbjuder. Jag är
äfven af dem sorn tro, alt vi böra vårda
och fullborda Götha Canal, derföre att den
är årsbarn med vår frihet; visst icke derföre
att jag tycker, att detta monument af
huggen sten behöfves för 1809 års händelser
(Historien har redan ristat dem i sine
taflor, och jag och mine jemnårige förvara
minnet deraf i våra hjeltan, och skola
troget öfverlemna detsamma till dem, som
skola efterfölja oss); men förhållandet är,
att då en Nation befinnar sig i en så critisk
ställning som den Svenska 1809, då
känner den sin egen kraft, då inser den
hvad som verkligen i alladelar tillhördess
lycka och nytta, och handlar derefter. Så
beslöts Götha Canal; och jag är öfvertygad,
altman 1809 långt rättare bedömde och insåg
dess nytta, än nu. Öfyertygad derom, samt
att intet kraftigare medel finnes för industriens
upphjelpande än underlättade cornmunicationer,
måste jag också ynka Canalens
fullbordande. Jag skulle vilja, att. desse
män, hvilka år 1809 räddade Sverige,
då de en gång, enligt naturens ordning,
Den 26 Mars e. m. 167
lemna detta rum, kunde säga: Vi mottogo
ett fädernesland, sönderslitit, olyckligt, fattigt,
utan communicationer, utan näringar
och handel; vi lemna det lugnt, rikt, med
lättade communicationer och blomstrande.
Flere yrkade åter på proposition.
Friherre Cederström> Jacob: Med hela
den ungdomliga kraften af vårt constitutionella
lif beslöts det stora allmänna företag,
som nu å nyo utgör föremål för Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar. Ständerne
1809 hade icke ärft, utan förvärft sin
öfvertygelse derom, att allt stort, ädelt, eller
medförande allmän nytta, borde befordras.
Hvarje förslag i sådant afseende kunde
således icke undgå att med värma och
glädje omfattas. Ett bland dem var detta.
Det har blifvit yttradt, att egennyttan, icke
patriotism, låg till grund för den talrika
actie-teckningen till detta företag. En sådan
öfvertygelse måste höra till de ärfda,
ty samtiden känner motsatsen. Jag känner
en individ, som ensamt tecknade öfver
100,000 R:dr, belänade actierne genast i
Disconten, och beskattade sig således sjelf,
till förmån för detta nyttiga företag, med
den årliga förlusten af en procent. Med
Herr von Hartmansdorff instämmer jag deri,
att jag -icke kan finna laglig anledning till
Utskottens upptagande af frågan om lån till
Götha Canal, i stället för det af Konungen
begärda förskott, och finner besynnerligt,
i68
Den 26 Mars e. in.
att c!å genom Konungens Nådiga Proposition
af den 10 sistlidne December blifvit
tillkännagifva, alt det ifrågavarande förskottet
bör skyndsamt beslutas, till förekommande
af förluster, Utskotten först nu,
i slutet af Mars, inkommit med utlåtande
i ämnet, och det utan att frågan i sin helhet
på samma gång blifvit, framställd. Det
har blifvit yttradt af Talare härstädes, och
finnes jemväl i Utskottens Utlåtande anfördt,
att frågan om anslag för Canalen ej förr
borde komma under öfverläggning, än Statsregleringen
blifvit af Rikets Ständer fastställd;
men detta är så mycket oriktigare,
som de medel, hvilka till Canalen kunna
anslås, icke böra tagas af dem, som tillhöra
Statsregleringen, det vill säga, S 1-  tens ordinarie och extra ordinarie inkomster,
utan böra naturligtvis anskaffas genom
upptagande af lån. Jag är icke bland
dem, som älska införandet af ett låne-system;
men till allmänna företag af stor framtida
nytta är helt naturligt, att icke nutiden
skall ensam besörja alla kostnaderne,
och i sådant fall lärer det vara klart, att
frågan alldeles oberoende af Statsregleringen
kunnat och bordt af Utskotten behandlas.
Det bar blifvit sagdt, att aktning för
Ständers Beslut af CanalBolaget icke blifvit
iakttagen, då det, utan afseende å Rikets
Ständers beslut vid 1823 års Riksdag, vågat
att å nyo anmäla sig lill understöd för
Canal-arbetets fullbordande. Rikets Stun
-
D en 26 Mars e. ro. 169
ders beslut vid 1823 års Riksdag, att det
bidrag, som då till Canalens fullbordande
beviljades, skulle vara det sista, var olagligt.
Ständer vid en Riksdag äga ingen rätt
besluta, att, vid en kommande Riksdag, då
församlade Ständer, uti någon fråga icke
må besluta. Sådant är i rak strid emot
hela vår lagstiftning; den har, med ihågkomst
att misstag äro möjliga, att lagstiftningen
utgöres af menniskor, anvist den
ordning, under hvilken frågor af hvad slags
beskaffenhet som helst, vid hvarje nytt Riksmöte,
må kunna, med fullkomligt oberoende
af föregående Ständers beslut, upptagas
och afgöras. Vår Lagstiftning ti listad—
jer icke oföränderlighet af sjelfva Grundlagen,
och så mycket mindre, af ett Ständers
beslut i vanlig fråga. Rikets Ständer
skulle, i annat fall, genom beslut kunna
göra alla framtida Riksdagar öfverflödiga, i
det de beslöto, att ingen fråga om ändring
i hvad de besiutit, eller i de lagar och
författningar de lemnat oförändrade, någonsin
kunde få väckas. Då det bl ifv i t yttradt
och jemväl styrkt, att det genom Hans Majit
Konungens Nådiga Proposition begärde förskott
till Canalarbetet måste, till förekommande
af förluster, sist inom 3:ne veckor vara
CanalDirectionen tillhanda kommet, får
jag begära, att RiksdagsOrdningens och RiddarhusOrdningens
föreskrifter, i afseende på
tiden för inlemnandet af yttranden, må vid
återremissen af detta Utlåtande blifva iakt
-
170
Den 26 Mars e. ra.
tagne, samt Utskotten förständigade att, sist
inom 14 dagar, inkomma med förnjadt Utlåtande
i anledning af återremissen, och då
upptaga frågan i sin -helhet, på det Rikets
Ständer må komma i tillfälle att med nödig
skyndsamhet afgöra den. — Jag anhåller
om proposition till återremiss.
Hans Exxellence Herr Grefve ofIVettersledt,
, Gustof: Sedan så många Talare
redan yttrat sig i saken, önskade jag att
icke behöfva onödigtvis upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, i synnerhet som jag
icke ämnar yttra mig i sak, utan endast har
att svara på några ord. Men då desse ord,
sorn jag i ett föregående Plenum här yttrat,
af Friherre Anckarswärd blifvit åberopade
till stöd för dess yrkande af bifall till Utskottens
Utlåtande, tror jag mig böra förklara
dessa ord, emedan de, efter mig åberopade,
annars kunde skada sjelfva saken.
Öfver mitt omdöme om sjelfva hufvudfrågan
och det speciella fall, som nu är
egentligt föremål för öfverläggningen, kan
ej tvifvelsmål uppstå, emedan jag, såsom
Konungens Rådgifvare, tillstyrkt dem begge.
Men jag väntade icke, att en lös mening,
ryckt ur sitt sammanhang och dåvarande
Öfverläggning, skulle tillerkännas den serskilda
äran, att anses såsom en ovilkorligt
gällande mathematisk thos, användbar för
alla .fall; eller alt de blygsamma stipeu
-
Den 26 Mars e. m.
171
dierne, som då voro i fråga, skulle komma
i någon beröring med Götha Canal.
Men efter så skett, beklagar jag, att om Friherre
Anckarswärd och jag då voro ense
så väl om praemisserne som conclusionen,
vi nu komma öfverens endast i prasmisserne.
Jag tillstyrkte då bibehållande af stipendierne
och afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial; nu deremot tillstyrker jag bifall
å det begärda förskottet och återremiss af
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande; men
tror ändå icke, att någon motsägelse härvid
äger rum, oaktadt den minnesvärda mening,
som nu blifvit upprepad. i8a3 anslogo
Rikets Ständer till Canalens fullbordande
de medel, som CanalBolaget för detta
ändamål begärde, emedan Rikets Ständer
voro öfvertygade, att Canalen dermed
skulle kunna färdigbyggas. Händelser, sorn
ligga utom gränsen för mitt bedömande, men
hvilkas orsaker i dag här blifvit fullständigt
utvecklade, hafva verkat, alt en brist uppstått
och att, i följd deraf, nytt anslag erfordras,
Ordföranden i CanalDii ectionen
har derjemte begärt förskott af en mindre
summa, med förklaring att arbetet i annat
fall mäste helt och hållet afstadna, hvarigenom
Rikets Ständer sattes ur tillfälle att
med frihet bedöma hufvudfrågan, enär arbets-personalen
under tiden skall blifva
sprängd, och arbetet sedermera icke utan
förökade kostnader kan börjas å nyo. Då
jag således nu tillstyrker återremiss, tror
I 72
Den 26 Mars e. m.
jag mig handla fullkomligt i enlighet med
de åsigter Rikets Ständer yttrade iSaä, då
de beviljade bidrag. ,Man svarar, att detta
bidrag skulle, enligt Ständernes beslut, vara
det sista. Men man trodde då, att bidraget
skulle vara tillräckligt; och då Rikets
Ständer hafva en obestridlig rätt att
taga nytt beslut, anser jag dem genom beviljande
af förskottet handla i öfverensstämmelse
med andan af det förra beslutet, som
var att Canalen borde fullbordas och de
millioner, som redan voro uppoffrade, icke
onödigtvis bortkastas. Jag finner ingen
motsägelse mellan en sådan åtgärd och uttrycket
i det förra beslutet. Rikets Ständer
skulle derigenom endast handla i öfverensstämmelse
med sin pligt, att flitt
sjelf ve bedöma frågan, utan att lyssna, såsom
Herr Stråle antydt, lill hvad som säges
utanföre. Jag skulle snarare tro det
vara Representantens skyldighet att lugnt
pröfva och sjelfständigt besluta, samt att
såmedelst gifva opinion ut folket, i stället
för att taga sin ifrån detsamma.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag hade önskat att Utskotten uti sitt
afgifne Utlåtande helt enkelt anmält, att de
ej i enlighet med den Kongl. Propositionen
kunde behandla förskotts-frågan serskildt,
utan i sammanhang med hufvudfrågan.
Härigenom hade Ständerne snarare
kommit i tillfälle att yttra sig, huruvida
Den 26 Mars e. m. 173
de vilja lemna något ytterligare bidrag eller
icke. En återremiss hade då, som jag
förmodar, varit en ofelbar följd af Utlåtandet,
med föreläggande för Utskotten att,
inom viss tid, inkomma med definitift yttrande
i ämnet; Ständerne äro, efter min
åsigt, CanalRolaget ingenting skyldige; men
när man äger rätt att säga ja eller nej till
en framställd begäran, bör man låta petitionären
vänta så kort som möjligt på det
nej man ämnar honom. Utskotten hafva
föredragit att förklara, det de ansågo sig
icke kunna afgifva något utlåtande, förrän
Statsregleringen blifvit uppgjord. Jag bekänner,
alt jag icke inser, hvad gemenskap
Statsregleringen bar med frågan om biträde
till Götha Canal. Sådan den Kongl. Propositionen
om StatsVerkets behof blifvit afgifven,
är lätt att förutse, att StatsVerkets
behof ej kunna fyllas på vanlig väg. Det
återstår således endast att afgöra, om man
vill fylla desse behof på hittills icke vanlig
väg, i hvilken händelse äfven bebofvet
för Canalen kan fyllas. Hufvudfrågan blir
alltid, om Ständerne vilja lemna något ytterligare
bidrag till Canalen, eller icke vilja
det; om de vilja qvarblifva vid det beslut,
som 1823 års Ständer fattade, eller om de
vilja återkalla detta: ingenting mera, detta
eviga nej, som då uttalades. Ständernes
magt dertill är obestridlig. Den tid, som
är förbi, är död; den närvarande tiden har
ärft dess magt. Men om Ständerne hafva
*
174
Den 26 Mars e. m.
ratt alt fatta ett annat beslut, bör derföre
icke förra ti/lens erfarenhet vara förlorad.
Den säger oss, att första frågan bör bli,
i händelse Ständerne vilja frångå förra Ständers
beslut, om man skall hjelpa Bolaget
att fullborda Canalen, eller om man skall
hjelpa Canalen att bli fullbordad. För min
del skulle jag gifva företräde-åt det senare
alternativet. Det återstående af Canalen
från Wenneberga till Slättbacken kan, liksom
Wanäs fästning, Dockbyggnaden i Carlskrona
och andra dylika företag, genom Kronans
Embetsman dirigeras och fullbordas.
Man invänder kanske det enskildta intressets
omtänksamhet, men hvar skall man
söka detta enskilda intresse? CänalBolaget
är dödt långt för detta. Under 5 år, sorn
jag varit i beröring med Canalarbetet, bar
jag ej sett spår till något Bolags-intresse.
Vid Bolags-möten hafva några få delägare
infunnit sig med fullmagter från de öfrige,
som icke alls befattat sig med saken. Mine
Medrevisorer vid de trenne Revisioner,
hvari jag deltagit, voro hederlige män; men
ej hade de enskilt intresse af Canalen; jag
tviflar, att de voro actieägare. Directionen?
Huru många bland dess Ledamöter hafva intresse
af Canalen eller äro actieägare? Vi vete
det åtminstone icke; ty det är icke här, som
i andra länder, att man skall legitimera
sig såsom medintressent, innan man får ingå
i förvaltningen af ett enskilt Bolags angelägenheter.
När CanalDirectionens med
-
Den 26 Mars e. ru.
!75
lemmar således icke kunna betraktas såsom
utgående ur Bolaget; hvad äro de då? Embetsman
hos Bolaget. Jag tror derföre, i
händelse Rikets Ständer skulle vilja lemna
ytterligare bidrag till Canalens fullbordande,
att arbetets utförande borde anförtros
åt Kronans Embetsman, under samma ansvarsskyldighet,
som för Embetsman i allmänhet
är stadgad.
Vore det mig ålagd t, att nu bestämdt
yttra mig, så blefve mitt votum, att Bolaget
ingenting mera hade att förvänta, samt
att ej eller någon Bolagets Direction skulle
få befattning med de medel, som Rikets
Ständer ytterligare kunde vilja anslå, utan
att det ännu återstående arbetet må utföras
genom af Regeringen utsedde Embetsman.
Ständerne skulle derigenom förena
aktningen för i8a3 års Ständers beslut med
den förmodligen af mången hysta önskan,
att ett arbete, hvarpå man redan uppoffrat
Q millioner, måtte fullbordas. Må CanalBolaget,
i den mån omständigheterna det
medgifva, fullborda Westgötha-linien; men
Kronans Embetsman skulle öfvertaga arbetet
från Wenneberga till Slättbacken. Inkomsterne
af den redan färdiga Canalen må
tillfalla Bolaget, och sedan arbetet blir fullbordad
t, må det hela öfverlemnas till Bolagets
disposition. Jag förenar mig med de
Herrar, hvilka yrkat återremiss, och med
Friherre Cederström serskildt deri, att Ut
-
176
Den 26 Mars e, m.
skotten må föreläggas inom 14 dagar inkomma
med nytt Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
endast, att få lemna några upplysningar och
några svar. På RiksgäldsConloirets Bancoräkning
N:o 2 fanns i dag ingen tillgång;
och på räkningen TST:o 3 ingen behållning.
Ilade det funnits, skulle jag genast utöfver
hvad jag redan nämnt, hafva derom underrättat
Ridderskapet och Adeln. Jag tror
mig sålunda hafva besvarat Herr Rosenblads
anmärkningar. Den behållning Herr
Hjerta säger, att RiksgäldsContoiret skulle
äga, är af egen art. Det har an vändt till
canaler och byggnader sina egna medel, i
stället för att upplåna penningar af allmänheten.
Contoiret står väl derföre bokfördt
såsom fordringsägare hos sig sjelf; men Dassan
är verkligen tom. Ville man fylla henne
derigenom, att man lånade penningar af
andra mot RiksgäldsConloirets obligationer,
och sedan sade, att Dassan ägde tillgång,
fastän reverserne voro ute, så handlade
man likasom hvarje enskilt, hvilken skaffar
sig tillgång genom skuldsättning. Man gjorde
då Statslån, och det är dem man ännu
ej kommit sig till att besluta. Grefve von
Platen har vändt sina yttranden till mig i
afseende på den trottsighet, som jag förmält
CanalBolaget hafva visat emot Rikets
Ständer. Men då han sjelf redan erinrat
Rid
-
Den 26 Mars e. m.
177
Ridderskapet och Adeln om den protest,
Bolaget en gång aflemnade emot Sländernes
beslut, och den tillrättavisning det af
Konungen derföre erhöll, behöfver jag ej
vidare orda derom. Att Grefve von Platen
skulle skilja sig vid ledningen af Canal-arbetet,
har aldrig fallit mig in, än mindre
har jag yttrat något sådant. — Jag har instämt
med Herr Stråle i afseende på den
lösa pantens osäkerhet, men ej i afseende
på arbetets utförande under någon annans
förvaltning. Tvärtom tror jag, alt om någon
af sin heder är förbunden alt bringa
detta företag till slut, så är det just den
värde Ledamoten. Då han så mycket talat
om, att Ständerne af deras heder voro
förbundne att fullborda det, synes han med
ännu mera skäl böra på sig sjelf göra tillämpning
af samma regel. Den förklaring,
som Herr Grefven lemnat, att han ville öfvergifva
vården af arbetet, synes mig således
vara ett skäl för Ständerne att innehålla
med vidare uppoffringar åt detta Bolag,
hvilket, med undanlag af honom, föga
låtit förmärka sin tillvarelse. Jag har ej
vttrat annat än önskan, att man måtte af
*
vakta
tiden, då man sett, hvad tillgångar
finnas öfriga åt Götha Canal; men denna
Grefvens förklaring skulle lätteligen leda
mig alt gå ännu längre. Han har äfven
mot mig anmärkt yttrandet, alt ordningen
hittills varit Canalen först och Fädernes
18
H. 12
178
Den 26 Mars e. m.
landet sedan, samt att det nu vore tid att
losta om; hvarvid Herr Grefven erinrat om
sina förhållanden till Fäderneslandet. Jag
yttrar mig såsom jag ser sakerne; vill gerna
tala om sak allena och icke om person;
derföre undvek jag att nämna någon. Men
på sitt sätt uppmanad att göra motsatsen,
då min ringa person blifvit satt i jemförelse
med en man, som inom vårt Iand äger
ett stort namn, får jag förklara, att jag väl
beundrar den kraft, som emot ett helt folks
vilja förmår att drifva fram sin sak, och
som kan hålla ut med att oupphörligen nödga
detta folk lill nya uppoffringar; men deremot
beklagar jag ännu mera, att denna
kraft tagit en så ensidig riktning, att öfriga,
efter mitt omdöme, vigtigare föremål
fördenskull åsidosättas. Mig förefaller det
icke behagligt att se Canalen gå fram, under
det försvarsverket ligger nere, under
det Styrelseverken förblifva i ett vacklande
skick, uppfostringsverket står efter vårtid,
för att icke tala om penningeverket, och de
deraf beroende näringarne. Hvilket skulle
väl hafva beredt Sverige mera styrka, om
de millioner, som blifvit bekostade på Canalen,
i stället hade blifvit använde på försvarsverkets
förbättring, styrelseverkens organisation,
uppfostrings- och penningeverkens
reglering. Häldre skall jag taga på
mig beskyllningen att hysa en af de trånga
själar, som ej bafva känsla för stora företag,
än jag ville hafva framskyndat Canalen
.uen 20 Mars e. m. 17g
på bekostnad af nyssnämnde föremål. —
Friherre Cederström bar erinrat oss, att
1 vi borde enligt Riksdagsordningen skynda
med våra yttrandens afgifvande till återremissen
i denna fråga; men om RidderskaJ
pet och Adeln skulle täckas bifalla Utlåtandet,
befriades vi ifrån den omsorgen.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Enär, till följd af vår lagstiftnings organisation,
vid detta som vid förra Riksmöten,
inträffat, att tre Stånd merendels redan afgjort
den fråga, hvarom vi tvista, synes
det, då händelsen nu äfven är sådan, öfverflödigt
att orda i ämnet. Jag utbeder
mig likväl att blott i största korthet få förklara,
att jag alltid blir vid den öfvertygelse
jag i förmiddags-plenum yttrat, och
att jag är öfvertygad, att den tidpunkt en
gång skall inträffa, då Staten måste skilja
sig från all befattning med Götha Canal.
Jag är öfvertygad, alt ju förr detta inträffar,
ju rigtigare är det. Jag tror att, om äfven
Götha CanalBolag skulle gå under, skulle
ändå Canalen blifva färdig; ty ett annat
Bolag måste kunna uppstiga på det närvarande
Bolagets ruin och begagna de arbeten,
som äro gjorde. Det är på denna grund
jag ej frångår niin öfvertygelse, att Utlåtandet
bör bifallas, ty det är säkert, alt
vi, i motsatt fall hafva, i förväg afgjort
iiufvudfrågan. För öfrigt får jag begagna
-i8o
Den 26 Mars e. m.
tillfället, att, i anledning af en värd Talares
uppmärksamhet vid min uppfattning af
nyttan, utaf att 1829 vara samma menniskor
som 1823, få yttra, att det ej bör förefalla
besynnerligt, om en person, sorn så
sällan kan med Styrelsens organer dela åsigter,
begagnar tillfället att med begärlighet
omfatta ett, då han finner sig äga en lika
tanka. Jag finnér beklagligtvis, att den inbillade
likstämmigheten ej var af någon varaktighet
och måste härvid trösta mig med
vanan af en länge pröfvad erfarenhet; men
jag finner ock ett tillfälle att upptaga denna
Ledamots högst betänkliga yttrande, att det
icke är National-representationens åliggande
att ifrån den yttre omgifningen taga sin opinion,
utan att det är Representationen, som
bör gifva sin öfvertygelse till ledning för
folkets opinioner. Jag föreställer mig, att
det är Rådgifvarens pligt, att rådfråga folkets
opinion, och jag värderar föga de råd,
som uteslutande grunda sig på blotta förtroendet
till egna insigter, och å begrepp,
hvilka ej äro resultater af undersökningen
af folkets opinioner i frågor, som närmast
röra det. Det är från folket, Rådgifvarne
i min tanka måste hafva hämtat grunder
för de rådslag, som de lemna; och då
Representationen tvifvelsutan är Styrelsens
rådgifvare, skulle jag tro, att den Representation
eller Representant, som vid sina
rådslag underlåter alt hämta stöd från folkets
opinion, eller ifrån det allmänna länke*
Den 26 Mars e. m.
sättet, så illa uppfyller sitt kall, alt han har
föga frugt att vänta af ett dylikt sjelfförtroende.
Herr Rosenblad: I afseende på den tvist,
som mellan mig och Herr von Hartmansdorff
uppstått, är jag visserligen ej i tillfälle
att upplysa förhållandet med extracter; men
att något misstag här äger rum, är säkert,
då det säges, att på räkningen N:o 2 ingen
behållning finnes. I Banken måste på denna
räkning finnas så mycken behållning,
som fordras till inlösen af utelöpande Riksgäldssedlar,
och att sådane äro utelöpande,
kail jag bevisa; ty jag har här på fickan
tvenne stycken. För öfrigt vill jag erinra,
att jag ej på denna räkning, ensam förbehållen
Riksgäldssedlarne, föreslagit, att anvisa
ifrågavarande understöd.
Grefve Frölich, David, anförde skriftligen:
Jag
delar, mine Herrar, eder otålighet
att efter en så lång öfverläggning komma
till beslut; men fruktan att vi möjligen skulle
stadna i ett för landet olycksaligt, och
min önskan att i sådant fall kunna undandraga
mig all del i ansvaret, bjuder mig
att före voteringen yttra mig, och påkalla
Eder uppmärksamhet å en omständighet,
som innefattar ett kraftigt argument emot
anslag till Götha Canal för det närvarande,
och som åtminstone bestämt min öfverty
-
182 Den 26 Mars e. m.
geise, att deremot rösta nej. Jag alluderar
på det sammanhang, som utförandet af
Götha Canal har med vårt pappersmyntsystem.
Det är sannt, att vårt mynt-system
var redan mycket skakadt vid den tidpunkt,
då Nationen inleddes på Canal-företaget,
men om man måste medgifva, att
detta företag varit outförbart vid en sådan
epoksom efter 1809, om icke pappersmyntsystemet
blifvit ytterligare begagnadt, att
det var med ett ord sagdt: en slags conditio
sine qua non för Canal-projectet; så
måste man också finna, att allt bemödande
att återkomma till ordning i myntväsendet
skulle motarbetas, så länge Cånal-intresset
hade öfvervigten vid Riksdagarne och att,
om man nu beslutat göra slut på myntoredan,
så måste en af de directa orsakerlie
dertill utestängas från allt vidare menligt
inflytande. Att myntets förstörande ingått
i planen för Canal-företaget såsom ett
nödvändigt medel, lärer nu mera icke kunna
döljas, ehuru man nu torde slippa att
höra upprepas en sofism, som dårat allt
för mången, och hvarmed Götha Canals
förfäktare, drifne med ovedersägeliga argumenter
ur den ena förskansningen till den
andra, slutligen i de fleste discussioner såsom
yttersta nödvärn tillgripit, den nemligen
att Götha Canal, ehuru synbart dyr,
dock verkställdes med bara papper — och
således ej skulle innebära någon stor uppoffring
å Statens sida. Det var icke länge
-
Den 26 Mars e. m
-
sedan som upplysningen 1 vårt land var så
ringa i National-ekonomi, att man icke förstod
det allt som frambringar arbete, vare
sig guld eller papper, äger ett värde just
derföre, att det är arbetet, som ligger till
grunden för alla värden; att således en nation,
som bortslösar hvad sorn representerar
och determinerar dess arbetskrafter på ett
oproductift företag, bortslösar sjelfva dessa
krafter, det är: sin förmögenhet och sitt
välstånd. Nu har väl mången fått lära sig
inse dessa sanningar med sin egen undergång
, då han af brist på dessa samma
papperslappar måst tillsläppa sin redbarare
egendom, och nödgas slafva för andra. Nu
skulle det sticka för mycket i ögonen, om
man, ögonblicket förrän Stäriderne gå att
bestämma detta pappersmynts värde till
silfver — åter framkomme med den gamla
sofismen, ty en hvar skulle derigenom snarare
lockas att genomskåda och calculera,
bur mycket Canal-byggnaden medtagit och
ytterligare kräfver i verkligt silfvervärde,
Försigtigtvis tiger man derföre, men huruvida
man ej påräknar en fortfarande verkan
af den väl inpräglade fördomen —- det
blir en annan fråga. För min del kan jag
icke slå borrt den farhågan, att det ingår
mycket i beräkningen, såsom verksamt att
förmå Riksens Ständer till beviljande af de
3 nyo fordrade 800,000 R:dr. Så länge i ett
"Hor två af RiksStånden den villomening
rv
i84
Den 26 Mars e. m.
vilja bara papperslappar — så länge har
CanalDirectionen alltid hvad man källaren
chance för sig alt lyckas genomdrifva sina
pretentioner. Det är således förlåtligt om
jag misstänker, att en effectiv myntreglering,
såsom stridig mot Canalens intresse,
medan den färdighygges, nu å samma sida
motarbetas. Jag har svårt att glömma
det, enligt Canalens primitiva plan, den
var ämnad att utföras till det mesta med
den vinst en Discont med pappersmynt
skulle gifva. Jag känner till och med, att
det var med hoppet om en öfverskjutande
vinst af denna discontering, som vinningslystnaden
inlockades i företaget. Hela planen
huru storsint, huru patriotisk den än
må hafva varit i afsigten, kan således i mina
ögon aldrig bedömas, utan i förening
med det medel, som man tillåtit sig bruka,
att på folkets okunnighet och godtrogenhet
hygga ett must- och märg-utsugande
credit-system—alldeles detsamma som
Laws i Frankrike. I stället för Missisippi
i bakgrunden förespeglades här för somlige
vinsten på discontering, för andre det stigande
värdet af alla egendomar och effecter;
för Nationen i massa planterades i
Canalen national-äran af ett heroiskt företag
såsom den fana, hvarmed alla kunde
lockas att der offra sina fyrkar. Nu, säger
man, äro vi nära detta nya Missisippi —
det stora målet, till hvars ernående så många
millioner åtgått! Men jag ber Er, mine
Den 26 Mars e. m.
»85
Herrar! besinna hvilket mål vi derjemte förfela?
Jo det måhända, att aldrig få vårt
mynt regleradt, för att icke vägen för Götha
Canal må bli tillstängd för de nya anspråk,
hvilka troligen uppstå i den mån vi
icke tvärklippa de närvarande. Det finnes
likväl en annan Canal vi framför alla andra
borde vid denna Riksdag fullborda; den
verkliga Communications-Canal nemligen,
som igenfinnes i ett stadgadt och säkert mynt.
Dess nytta är hvarken problematisk eller
inskränkt till vissa provincer — den löper
i alla möjliga directioner, underlättar rörelse
inom och utom landet och är ett oumbärlig
vehikel för Nationalvinst. Men när
hör man, för delta sanna storverks utförande
ifras af Götha CanalDirection. De
stora och beundransvärda talenter, vi i dag
åter haft prof på, när funnos de nånsin
använde för att illustrera den vigtigaste ekonomiska
fråga vår närvarande epok omsluter?
Och Styrelsens Ledamöter — de som
nu tillstyrkt den Nådiga Propositionen. —
När hörde man dem yrka nödvändigheten
att snart och kraftigt stadga myntförhållandet?
Skulle vi nu på förhand satisfiera Götha
Canal, så vore kanhända Riksdagsintresset
i det mästa fyldt. Canalens stridiga
interesse mot myntfixation, (så länge
den med alla sine item är ofärdig) —- är
åtminstone för mig så ögonskenligt, att till
dess jag ser den sednare på goda säkra
grunder etablerad — Lill dess ropar jag af
186 Den 26 Mars e. m.
alla krafter Nej, till en enda skillings utbetalande
hvarken såsom lån eller anslag.
Kan ej ett nödigt råderum, att med sansad
öfvertygelse få besluta, beviljas? Är då Götha
Canal förmer, än Nationens välfärd? Huru
kan man annars uppoffra den sednare för den
förra. Säger man, att Canalen eljest ramlar,
så må den ramla. Jag tror likväl, att
den icke skulle betydligt lida af ett års
uppskof. Den står nog öppen, till dess vi
igenfylla den, och vill troligen sluka så
mycket vi finnas beredvillige att offra, så
efter som före myntregleringen.
Ropen på proposition förnyades.
Friherre Boije,, Ludvig: Jag uppträder
icke att tala hvarken för eller emot Canalen.
Det ämnet är redan uttömdt, och jag
känner hvad jag är skyldig Ridderskapets
och Adelns tid; men jag känner också min
rätt, och då jag här oförmodadt hört en
grundsatts motsägas, som jag redan år i8ry
yttrade, tror jag mig tillåtit, att få försvara
den, emedan den är, i min öfvertygelse,
af mycken vigt. Jag vågade 1817
erinra Ridderskapet och Adeln, att det egnar,
att det är Ridderskapet och Adeln
värdigt, att bjuda opinionen i allmänna ämnen,
men ingalunda att, till sin ledning,
emottaga den utifrån; och denna grundsatts
är jag ännu trogen, emedan Härden
af de många ofta ombytliga opinioner, som
sedermera blifvit Allmänheten påförde, har
Den 26 Mars e. m.
187
med hvarje år allt mera bestyrkt min tanka.
Jag är ännu så öfvertygad om origtigheten
af denna grundsatts, att jag skulle
djupt beklaga det folk, hvars Regering eller
Representation voro nog svaga, att låta
styra sig af hopens opinioner, dessa conjuncturernes
vindkast.
Hans Ejccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid
Stats- och BancoUtskottens förevarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja och Nej, hvarjemte
votering begärdes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition
;
Den som bifaller Stats- och BankoUtskottens
Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha Canalbyggnads
fullbordande, så vidt den rörer
ett förskott af Etthundrade Tusende
Riksdaler Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
188
Den 26 Mars e. m.
Vinner Nej, anses Stats- och BancoUtskottens
berörde Utlåtande böra, på grund
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 4l> 42> 43 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan 3 qvart till 10 om aftonen;
och befunnos efter voteringens slut,
klockan tre qvart till 12 om aftonen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösLerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 146.
Nej — 206.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMa.rska.lken
BancoUlskottens ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln till
Utskotten återremitteradt.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan återremiss
af ifrågavarande Utlåtande nu är
beslutad, anhåller jag, att Herr Grefven och
LandlMerskalkcn täcktes inhämta , huruvida
Den 26 Mars e. m.
Ridderskapet och Adeln instämmer i mitt
förslag om föreläggande af fjorton dagars
tid för Stats- och BancoUlskotten alt inkomma
med deras Utlåtande öfver återremissen,
och då jemväl yttra sig i hufvudfrågan
om anslag till Götha Canalbyggnad.
Begärdes på bordet.
Upplästes till justering och godkändes
FxpeditionsUtskottets under N:o 43 afgifne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Adresse till Hans Majit Konungen, i anledning
af Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertinas dödliga frånfälle.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden:
Frän Bevillningsutskott et :
Af den 7 dennes:
N:o i5. Angående Stämplade Pappersafgiften.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 18 dennes:
N:o 8. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftesverket i Riket af den \ Maji 1827.
Lades på bordet.
igo Den 3o Mars f. m.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 12 om natten.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 3o Mars 1829.
Plenum klockan 10 Förmiddagen.
Herr af Uhr, Gustaf j uppläste följande:
Jag är öfvertygad, att den motion jag
nu går att väcka, i anledning af frågan om
Götha Canal, förtjenar uppmärksamhet och
skall vinna mångas bifall; men deraf lofvar
jag mig visst icke någon framgång för
saken. Vi hafva sett, huru det gått med
Nationens vigtigaste, mäst behjertade, och
derföre i sjelfva Grundlagen uttryckligast
förbehållna rättighet: tryckfriheten. Vi hafva
sett, huru det gått med mycket annat,
och på samma sätt skall det oftast gå, så
länge Representationen är så sammansatt, att
den hvarken äger Folkets eller Regeringens
förtroende. Men verkan må bli huru ringa
som hälst, jag uttalar dock min öfvertygelse.
Jag ernar icke nu tala emot Canalens
fullbordan, icke utgjuta mig i klagovisor
Den 3o Mars f. m. igf
öfver det fatala misstaget i planen, att den
en gång fulländad, i fall den blir det, kommer
att lemna de fartyg, som passera den
Österut, i Skärgården eller öppna sjön, vid
Söderköping, då det är utrönt, att den i
stället, och jag tror med vida mindre kostnad,
kunnat föra dem till Örebro, der en
annan och nästan rak Canal-fart, mecl få
slussar, emottagit dem, och fört dem till
Stockholm; så att en inländsk segelled kunnat
vara öppnad mellan Götheborg och
Stockholm, i stället för mellan Götheborg
och Söderköping. Men om det gifves ett
medel, att för den inländska trafiken i betydlig
mån återställa de stora fördelar, som
härigenom gått förlorade; så måste detta
medel förtjena uppmärksamhet. Och ett sådant
medel gifves.
Committerade eller Directionen för
Grand Junction Canal skickade år 1799 någre
Deputerade till M:r Joseph Wilkes Stenkolsverk,
vid Measham i Derbyshire, för
att undersöka nyttan af jernvägar, och följden
deraf blef den märkvärdiga, att CanalBolaget
an/ade jernväg i stället för Canalj
på en del af Canallinien; alldeles som
om vi skulle anlägga jernväg, i stället för
att fullända Canalen.
Min mening är dock ej nu, att föreslå
sådant; men för alt för industrien och
den inhemska trafiken bereda möjlighet till
någon ersättning för de stora fördelar, som
192
Den 3o Mars f. m.
gått förlorade derigenom, att en Canal blifvit
dragen genom östergöthland, i stället
för att sammanbinda Westgötha- och Hjelmare-Canalerne,
vågar jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer — antingen Canalen
blir fulländad eller icke —■ anmoda sine
Fullmägtige i Banken eller i RiksgäldsContoiretj
att genom en sakkunnig person
(som säkrast torde erhållas från England)
låta undersöka localen mellan sjöarne kVuttern
och Hjelmar en, i afseende pä en jernrailvägs
anläggning. Resultatet af denna
undersökning borde sedan af trycket allmängöras,
för att blifva föremål för den enskilta
omtankan.
Uppgiften i Canalkrigct, att jernrailvägar
kosta 5ooo £ Sterb för en Engelsk
mil, är likartad med många andra uppgifter
från samma båll. Jag påstår deremot,
och har bevis för detta påstående till hands,
alt år i8a5 var kostnaden endast omkring
660 Pund; men då ansenliga fyllningar,
djupa gräfningar, eller broar måste verkställas,
ansågs kostnaden kunna uppgå till 4
a 5ooo Pund. Om man nu, för att, som
man säger, skära till i vexten, icke gör afseende
på de lägre arbetslönerne här mot
i England, och om man ytterligare fördubblar
det i England gängse priset, 660
Pund till 1320 Pund för en Engelsk mil;
så skulle, efter en sådan beräkning, arbetet
kom
-
D e n 3o Mars f. m.
komma att kosta aldrahögst omkring 400,000
R:dr B:co, men sannolikt aflöpa för mycket
mindre.
När så många millioner redan äro nedgräfde
i Canalerne, och blott den återstående
delen af Östgötha-linien ännu torde consumera
några millioner; så borde väl också
något användas, för att göra desse Canaler
nyttige för hvarandra, och nyttigare
för det allmänna. Jag begär dock ej, att
företaget skall verkställas; jag begär blott,
att Ständerne mätte anmoda sine Fullmägtige,
att låta undersöka förhållandet.
Om jag ville värfva.anhängare, så behöfde
jag blott lägga vigt på den omständighet,
att rail-vägen skulle komma att passera
Wiby Kyrka, och detta skulle genast
kasta alla centralförsvarets förfäktare på min
sida, så framt desse äro consequenta; men
jag afser dock endast, att mångdubbla nyttan
af de redan färdige, men liksom isolerade
Canalerne, och det genom ett communications-medel,
som är mycket mindre
kostsamt, än de små canalerne, för inland
navigation, (hvilka åter kosta blott af
hvad Canaler kosta af Götha Canals dimensioner)
och hvilket communicationsmedel
i sjelfva England, oaktadt dess ofantliga
varutransporter, användes med mera fördel
än Canaler; i afseende på hastigheten i
18 H.
Den 3o Mars f. m.
transporten, brukbarlieten alla årstider, med
mycket mera,
Herr Ribbing, drvid: Om den regeln
är rigtig, att man ej bör framställa förslag
till utgifter, innan man fullgjort redan ingångne
betalnings-förbindelser, och Rikets
Ständer ej kunna anses hafva iakttagit detta
sednare, förr än de, på ett eller annat
sätt, sökt uppfylla det löfte, som finnes
tecknadt å hvar enda utelöpande Bancosedel,
och dessutom äro alltför mycket besvärade
af de Communications- och Canalarbets-företag,
hvaruti de redan iråkat; så
tror jag, att alla dylika förslag böra( tills
vidare ogillas.
Lades på bordet.
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skriftligen:
Då jag genom en inadvertance, ehuru
närvarande till voteringens slut i Götha
Canalfrågan, sisla plenidag kom att försumma
aflemna min voteringssedel, och således
undgeck att dermed öka de i/\G rätttroendes
antal, anhåller jag vördsamt få några
tankar i ämnet för min räkning till
Protocollet, såsom ett bevis, att då jag aldrig
följt Götha CanalBolagets fanor, man
hvarken nu eller någonsin kan värfva mig
dit, och att jag såsom folkrepresentant ej
Den 3o Mars f. m.
på något vilkor skall kunna uppoffra reela
fördelar genom phraser om de ideela.
NationalRepresentationens förpost-affair
med Götha CanalBolag har då gått för sig,
och den Segersälle CanalHjelten Herr Grefve
von Platen har, såsom alltid tillförene,
behållit stridsfältet. Med sorgna blickar
emotser jag, och säkert mången med mig,
särdeles ibland våra Committenter i Norra
och Södra Länen, utgången af den snart
väntade Hufvudbataillen. O, mitt arma Fädernesland!
Skall du då ännu längre försumma
alla dina vigligaste angelägenheter:
Myntbestämning, Försvarverket, Industri och
Undervisningsverkens reorganisation; och i
stället uppoffra ännu allt framgent dina så
svårligen hopskrapade medel till ett Bolag,
som med så gränslös otacksamhet förut
emottagit så många millioner? Den interessanta
öiscussionen i Thorsdags har säkert
hos hvarje fördomsfri man rotfästat den öfvertygelse,
att Canalföretaget är enskildt,
och att Staten uppfyllt alla Contractets vilkor,
och långt derutöfver, men att Bolaget
deremot ögonskenligt brustit i sine åtaganden;
och då det redan 1815 uppger sig
som långifvare, och Staten som Gäldenär,
vågar jag ännu en gång hemställa till Eder
mine Herrar! hvad man skall tänka om
detta Bolag, och huru ett FolkOmbud med
godt samvete kan tillåta sig, framför fyl
i3*
-
ig6 D en 3o Mars f. m.
landet af alla Statens egna behof, bifalla,
att den sjelf skuldsätter sig, eller tillverkar
nya sedlar, för att tillfredsställa detta Bolags
eviga pretentioner. Ett Bolag, som,
under missagtning för sista Ständers beslut,
ej ens vårdat arrangera sig sä, att åtminstone
början af detta årets arbeten, löner,
o. s. v. skola kunnat bestridas. Är det skäligt,
att helt simpelt anse Staten såsom sin
Banquier, och utan erbjudande af någon
garantie yrka ej blott desse 845,ooo R:dr
B:co, utan låta tydligen påskina kostnader
af Ångflotta, nya Fästen och Hamnar, Trollliätte-Canalens
ombyggnad och dylikt, hvilka
blifva i en framtid i o gånger dyrare agregater.
I en societe, der jag desse dagar varit,
och hvarest såsom öfverallt den vigtiga Canalfrågan
i främsta rummet blef talämne,
yttrades, som mig synes, sannt och sinnrikt:
Skulle, enligt Grefve von Plåtens benämning,
Canalen vara årsbarn med Svenska
Folkets frihet? Nå väll men låtom oss dock
ej neka, att det är ett sorgebarn, att dess
uppfostran faller sig något dyr för så fattiga
föräldrar, som Svenska Folket, hälst
då det kära barnet synes vara mot sina fostrare
särdeles trotsigt och olydigt. Skulle
likväl minsta sken af sannolikhet förefinnas
uti Canalvännernes taflor om den fullbordade
Canalens fördelar, ehuru Bolaget,
(märkvärdigt nog) oaktadt Statens 6 millioner
ej återfordras, likväl ej sjelf vill komma
i njutning af dessa åberopade härliga
Den 3o Mars f. m.
197
inkomster, utan i stället helt beqvämligen
vill taga ränta af sina medborgare på Actierne;
nå väl, må då Staten sjelf öfvertaga
Canalen, ty enär BolagsContractet å Actieägarnes
sida så rysligt är brutit, måste de
antingen tacka för hvad de fått, och som
hedersman sluta sitt storverk sjelfve, samt
aldrig mer låta höra af sina trottsiga anspråk,
eller ock skämmas att neka Staten
få fullända Miraklet, men notabene Actieägarne
då ej vänta sig en enda skilling,
förr än Staten sjelf genom Canalens inkomster
blifvit betald.
Föredrogs å nyo Friherre Wrangels,
Henning, den 5 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, innefattande hemställan, dels
att, till befordrande af skyndsamhet i tryckningen
af RiksStåndens Protocoll och Handlingar,
en Cylindrisk Boktryckarpräss måtte
från England till nästa Riksdag anskaffas;
dels ock att de å Riddarhusets tomt
åt sjösidan befintlige byggnader måtte, vid
inträffande lägligt tillfälle, åt någon väl känd
Boktryckare uthyras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade remittera denna
motion till Stats- samt RiddarhusUlskotten.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag vågar
underställa Herr Grefven och LandtMar
-
ig8
Den 3o Mars f. m.
svalken samt Högloflige Ridderskapet och
Adela, huruvida en remiss till Stats- samt
RiddarhusUtskolten kan förenas. RiddarhusUtskottet
är ej något Rikets Ständers Utskott,
och jag bekänner, att jag ej har mig
bekant, att det någonsin stått i beröring
med något annat Utskott.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att dess mening
var, att förra delen af motionen, som rörer
anslag af Statsmedel till inköp af en
Cylindrisk Boktryckarpräss, skulle remitteras
till StatsUtskottet, samt sednare delen
deraf, rörande uthyrande af några å
Riddarhusets tomt belägna byggnader till
en Boktryckare, öfverlemnas till RiddarhusUtskottets
Utlåtande; och hemställde
Hans Excellence å nyo, om Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt att, i öfverensstämmelse
med hvad Hans Excellence
nyss föreslagit, bevilja remiss af ifrågavarande
motion.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs Herr Crusenstolpes,
Magnus Jacob, den 20 dennes f. m. på bordet
lagde Motion om ändring af, eller tillägg
i, Kongl. Maj:ts Nådiga Ordning för
Dess och Rikets Cancellie i afseende pä Allmänna
Handlingar, hvilka kunna utur Riket
utföras.
Den 3o Mars f. m.
»99
Friherre Ridderstolpej Fredrik_, hade
inlemnat ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
Om den motion, som Herr Crusenstolpe
gjort, leder till utgifvande af någon förordning,
sådan som den i berörde motion
af honom blifvit önskad, iakttager jag härmed
tillfället att, lika frivilligt som högtidligen,
medgifva, att denna förordning må
retroactift verka på alla de handlingar, hvilka
genom min åtgärd blifvit lemnade från
den samling, som genom arf mig lagligen
tillkommit.
Herr von Schulzenheim, David: Äfven
jag fäster en stor vigt vid bevarandet af
våra Historiska urkunder. Jag delar således
Motionärens nit förderas bibehållande,
och, såsom ett medel dertill, för deras återförande,
så vidt lagligen ske kan, till Statensägo.
Men jag skulle ej önska, att detta nit
sträckte sig derhän, att förbise den enskilda
äganderätten så långt, att man inträngde i
private personers Archiver. En värd Talare,
Herr Friherre Anckarswärd, har i denna
del så fullkomligen yttrat och motiverat en
öfvertygelse, som äfven är min, att det för
mig endast återstår alt med honom till alla
delar instämma. Den nu gällande CancelliOrdningen
innehåller i 17 §., att Secreteraren
i Riks Archi vet bör så utaf bok-cataloger
som i sterbhus sig underrätta om böcker
och skrifterj som till Archivet förtjena
200
Den 3o Mars f. m.
att inköpas, hvarom han hos HofCancelleren
anmälan gör. Skulle deribland något
finnas, som förut RiksJrchivet bevisligen
tillhört, äger han att sådant utan betalning
återfordra. 29 §. 3 mora. innehåller
följa nd e: Likaledes har den, som förer brefvexling
å Embetets vägnar, att den från
sine enskillde papper afskilja, och hälst i
Cancelliet förvara. Till mera säkerhet,
att sådant blifvit iakttagit, komma, enär
en sådan Embets- eller Syssloman med döden
af gått, visse personer, som af Cancelli
Styrelsen förordnas, att vid hans pappers
genomseende vara närvarande och de
publique till sig taga. Jag tror att desse
stadganden, om de vederbörligen handbafvas,
fullkomligen motsvara ändamålet alt
bevara Statens handlingar; och jag befarar,
att motionen, sådan som den nu är framställd
i sammanhang med ett slags antiquarisk
eller litterair tullbevakning, verkligen
skulle leda till nog inquisitoriska åtgärder.
Jag afstyrker således motionen, och anhåller
på det högsta, motionens resultat må
blifva för öfrigt hvilket som hälst, att IlofCancellersEmbetet
åtminstone ej matte belastas
med åligganden, som äro för detsamma
så främmande och så omöjliga att
uppfylla. Dessa anmärkningar torde få åtfölja
remissen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Till
en början får jag anmärka, att det allde
-
Den 3o Mars f. m.
201
les icke är fråga om att göra något intrång
uti den enskilta ägande- eller förvaltningsrätten.
Om det skulle åsyftas, funnes det
redan uti den af Herr von Schulzenheim
citerade. att man i Sterbhus äger återfordra
der befintlige Statens handlingar. Min
motion innehåller endast att, vid utförsel
från Riket, icke alltid, men om HofCancelleren
funne omständigheterne dertill föranleda,
lian skulle äga att göra pretention på liandlingarne.
Jag har velat uppdraga en skillnad
emellan detta och förskingringen af allmänna
papper, hvarom redan finnes stadgadt;
och jag har trott, att man på delta
administrativa sätt lättare kunde vinna ändamålet.
Det heter i Kongl. Brefvet den
3 Maij 1782: Den som af publika docunienter
och handlingar utur Rikets Collegier
något borttager, eller uppsåtligen förskingrar
och föryttrar, skall blifva ansedd
såsom tjuf. Detta vore obehörigt att vilja
tillämpa vid de fall, dem motionen afser.
En annan Förordning af 1^35 säger: De,
som kunna uppfinna sådane gamla handlingar
och skrifter, hvaraf Historien och Antiquiteterna
något ljus eller Riket någon heder
kan tillflyta, skola sådant angifva och
derföre hafva att njuta skälig vedergällning,
efter handlingarnes värde. Också innehåller
min motion, att HofCancelleren efter omständigheterne,
emot betalning eller dessförutan,
bör söka åtcrfÖrskaffa sådane handlingar.
I afseende på dea särskilta Tull
-
203
Den 3o Mars f. m.
bevakning, hvarom Herr von Schulzenheim
talat, alldeles på sätt man redan läst i
Stockholms Tidning för i dag, tror jag ej,
att den är behöflig, då motionen innehåller
att den åtgärd jag föreslagit, skulle vidtagas
endast vid de tillfällen, då det är anledning
att förmoda, det några Statens handlingar
utföras ur Riket.
Herr von Schulzenheim: Jag skulle förmoda,
att äganderätt till handlingar, likasom
till allt annat, kan genom häfd förvärfvas.
Om HofCancellersEmbetet, eller hvad
annan Embetsmyndighet som hälst, skulle
intränga hos enskilte personer för att efterse,
om handlingar der finnas, som tillhört
Staten, tror jag att det vöre stridande
emot våra antagne former. ag §. af CancelliOrdningen
har endast på sådant sätt
blifvit tillämpad, att i Sterbhus eller då
handlingar blifvit försålde på Auction, Secreteraren
derom gjort anmälan, då handlingarne
antingen blifvit inköpte, eller möjligtvis
utan betalning återfordrade, ehuru
jag ej kan påminna mig den senare händelsen.
Jag tror ej, att det skulle gå an
att sträcka desse stadganden längre eller
till sådana handlingar, som befinnas i privatas
ägo, utan att till salu utbjudas. HofCancellersEmbetet
kan dessutom ej vara i
tillfälle att känna, huruvida allmänna handlingar
utföras eller icke, utan att se alla
handlingar, som transporteras utur Riket,
Den 3o Mars f. m.
2o3
och jag lemnar derhän, om detta vore förenligt
med våra författningar, eller om det
ens vore verkställbarl.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Utan att misskänna det litteraira nit, som
fört Motionären till det förslag han framställt,
anhåller jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vid det i min
tanka olämpliga af att såsom lagstiftare begära
lagar, hvilka, lindrigast sagt, äro öfverflödiga.
Jag kan ej finna annat, i följd
af de uppläste lagstadganden, der sådane
brott som det ifrågavarande blifvit ansedde
som tjufnad, än att allt, hvad Lagstiftningen
kan begära, redan är stadgadt. Jag
skulle då anse oriktigt, att belasta våra redan
nog sysselsatte Utskott med förslag af
denna beskaffenhet. Jag sätter mig således
emot förslagets remiss till något Utskott.
Herr Crusenstolpe: Jag känner lifligt
saknaden af den piquanta talang, som alltid
gifver behag och stundom vigt åt Friherre
Anckarswärds yttranden; men jag anhåller
likväl att i alla fall få tillgodonjuta
min Riksdagsmannarätt, och att således få
remiss på min motion. Jag förmodar, att
i de ordalag den nu blifvit affattad, den
ej kan anses stridande emot 90 §. RegeringsFormen,
hvilken annars så ofta af Frilierren
åberopas.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Jag förenar
20/f Den 3o Mars f. ra.
mig med Friherre Anckarswärd deruti, alt
Motionen må förfalla. Våra constituliva författningar
medgifva visserligen en vidsträckt
Motionsrätt, äfven utom den i lagen föreskrifna
första tiden; likvisst skola, i detta senare
fall, anledningarne hämtas ifrån Riksdagsärenderna.
Så är icke händelsen nu;
och jag tror icke, att en individuel förseelse
inom Riksdags-området (hvilken jag dock
icke vet nu vara begången) möjligen bör
kunna föranleda tiil en ny Motion om skärpning
af något lagstadgande. Detta har emedlertid
Herr Crusenstolpes Motion för ändamål,
och jag yrkar af sådan orsak tillika,
att den matte förfalla, utan att blifva remitterad.
Friherre Anckarswärd: Sorn remiss ej
lärer kunna nekas å Motionen, vill jag återtaga
mitt påstående i den delen; men anhåller
få fästa Herr Crusenstolpes uppmärksamhet
deruppå, att jag är den, som troligen
minst åberopat 90 §. Regeringsformen,
och att jag ej påminner mig hafva gjort det
vid något annat tillfälle, än då Herr Crusenstolpe
framställde sin förra Motion i detta
ämne. Det var det första och enda tillfälle,
då jag satt den i fråga.
Friherre Boije, Ludvig: Innan man
kommer till en sak, måste man respectera
formen, och, äfven då man ser att man
kommer att förkasta sjelfva saken, måste
Den 3o Mars f. m.
ao5
man uppfylla hvad lagarne om formen fordra.
Jag anser det Lagförslag, som af Herr
Crusenstolpe blifvit framstäldt, aldrig kunna
bifallas, när det kommer att pröfvas;
men tror det icke vara Ridderskapet och
Adeln tillåtet, att vägra remiss.
Det är först, när formerne blifvit iakttagne,
som man kan taga sjelfva saken under
öfvervägande.
Herr Crusenstolpe: Friherre Anckarswärd
lärer ej neka, att han ofta åberopat
90 §. Regeringsformen, ehuru i motsatt syftning
mot denna gången. Det är ett särskildt
missöde för mig, att §:n nu skall riglas
mot just min Motion, som icke öfverensstämmer
med Friherrens smak.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, remitterades Herr Crusenstolpes
ifrågavarande Motion, jemte de af åtskillige
Ledamöter i anledning deraf nu afgifne
yttranden, till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Föredrogs å nyo Friherre Cederströms,
Jacob, den 26 dennes e. m. på bordet lagde
Molion, att Stats- och BancoUtskotten
måtte anmodas att, inom 14 dagar, afgifva
Utlåtande, icke allenast öfver de anmärkningar,
som blifvit gjorde vid Utskottens
ao6 Den 3o Mars f. m.
under N:o 92 afgifne och förstnämnde dag
återremitterade Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ytterligare
anslag utaf allmänna medel till Götha
Canal-byggnads fullbordande, så vidt
den rörer ett förskott af 100,000 R:dr B:co,
utan ock, i sammanhang dermed, öfver sjelfva
hufvudfrågan, angående anslag till nämnde
Canal-byggnad.
Herr Rothlieb; Axelj uppläste följande:
Då jag efter voteringen i sista Plenum
begärde på bordet den af Friherre Cederström
väckta Motion, att Stats- och BancoUtskotten
mätte anmodas att, inom i4 dagar,
till Stånden inkomma med förnyadt
Betänkande, i frågan om ett förskott af
100,000 R:dr B:co till Götha Canal-byggnads
fortsättande, var ej min afsigt att fördröja
en sådan åtgärd, utan jag ansåg det
ej vara som sig borde alt deröfver besluta,
då sä få af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
voro närvarande. Min mening är
ej eller nu alt motverka en påminnelse till
Utskotten, att med yttrande öfver de gjorde
anmärkningarne skyndsammast inkomma,
då det begärda förskottet lärer vara så magtpåliggande
för Canalarbetets fortgång; men
jag vågar hemställa, om med föreläggande
af 14 dagar för Utskotten att med nytt Betänkande
i ämnet inkomma något mera vinnes,
än med en anmodan att så skyndsamt
som möjligt gå tillväga, helst troligen flere
Den 3o Mars f. m.
207
dagar åtgå, innan allt, hvad i denna fråga
talades under hela Thorsdagens Plenum,
hinner utskrifvas och komma till Utskottens
kunskap, samt dessutom måhända en längre
tid, än den föreslagna, torde för Utskotten
vara behöflig, för att taga kännedom om
de inom alla fyra Stånden gjorda anmärkningar,
samt deröfver ventilera och besluta.
Det synes mig besynnerligt, att, sedan
man genom ytterst vidlyftiga discussioner
sjelf skapat omöjligheten att efterkomma den
föreslagna befallningen, ålägga Utskotten öfvervinna
den. Jag vågar derföre ödmjukast
föreslå, att det stränga åläggandet af viss
tid, eller i4 dagar, måtte förvandlas i en
mera skonsam föreskrift eller anmodan lill
Utskotten att SKyndsammast med Utlåtande
öfver de gjorde anmärkningarne inkomma.
Hans Eoccellcnce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti Friherre Cederströms
ofvanberörde framställning.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boijej Ludvig: Den föreskrift
eller anmodan, man gör till ett Utskott,
måste förutsätta en . nödvändighet för Utskottet,
alt fullgöra densamma. Det kunde
till äfventyrs inträffa, att anmärkningar, som
gjordes i sista Plenum, icke hinna blifva
utskrifne inom 14 dagar. Jag skulle såle
-
208
Den 3o Mars f. m.
des önska, att Motionen finge en förändrad
form, nemligen att de Talare, som åstunda,
att deras yttranden skola afgå till Utskotten,
mätte anmodas, att inom \ dagar aflemna
dem till RiddarhusSecreteraren.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Jag får den äran tillkännagifva, att den i
sista Plenum förefallne, visserligen högst
■vidlyftiga, discussion redan blifvit i RiddarhusCancelliet
uppsatt, samt ytlranderne
äfven, på sätt vanligen sker, till vederbörande
Herrar Talares öfverseende, aflemnade;
i följd hvaraf och om de respective Talarne
behaga antingen i dag, eller åtminstone
i morgon förmiddag, till RiddarhusCancelliet
återställa sinn yttranden, jag för
min del icke finner något hinder, att ju återremissen
kan i öfvermorgon, eller å nästa
Onsdag, till Utskotten afgå.
Herr Hjerta, Gustaf: I följd af den
anmodan jag genom en RiddarhusCancellist
i början af detta Plenum erhöll, har jag redan
återlemnat mitt yttrande, och jag tror
visserligen, att en hvar Talare är i stånd
att göra detsamma innan morgondagen.
Jag anser mig i anledning af sjelfva
saken böra vördsamt fråga Herr Grefven
och Landtmarskalken, huruvida Herr Grefven
och LandtMarskalken icke anser Grundlagens
stadgande innebära, att en viss tid
skall
Den 3o Mars f. m.
209
skall föreläggas Utskotten genom Ståndens
pluralitet. Jag tror åtminstone Grundlagens
mening ej vara af den beskaffenhet,
att man kan eller bor sätta i fråga någon anhållan
hos Utskotten, att arbeta med skyndsamhet.
För mig faller det sig klart, att
Lagstiftaren i Grundlagen tillåtit Stånden att
förelägga Utskotten viss bestämd tid till
Belänkandens afgifvande, emedan han förutsåg,
att för sammanhanget af våra Slåndsöfverläggningar
ofta skulle kunna fordras,
att äga skyndsam del af Utskottens tankar
i förevarande ämnen; och derföre tror jag,
att när 44 §• Riksdagsordningen medgifver
Stånden rättighet i detta afseende, det
icke går an, att till Utskotten nyttja uttrycket:
med görligaste första. Jag anser
det således vara rättast, att utsätta en viss
tid; men lemnar derhän, om denna tid bör
bestämmas till 14 dagar eller 3 veckor.
Friherre Anckar swärd „ Carl Henrik:
Jag får äran nämna, att jag redan öfversett
och återställt mitt anförande, hvilket blifvit
mig lemnadt från RiddarbusCancelliet,
och som jag således ej behöft sjelf skriftligen
uppsätta.
Herr Rothlieb: Efter de upplysningar,
som nu äro lemnade, och enligt hvilkadet
synes möjligt, att Remissen snart kan komma
Utskotten tillhanda, begär jag ej vidare
18 H. 14
210
Den 3o Mars f. ra.
någon förändring uti det förslag, sora Friherre
Cederströms Motion innehåller.
Hans Excellence Herr Grefve von Piaten,
Baltzar Bogislaus: Jag får den äran
gifva tillkänna, att mine anföranden sistlidne
Thorsdag i dag på morgonen blifvit
af mig mottagne, och ofelbart skola återlemnas
i morgon. Jag har trott mig böra
anmäla detta, enär jag var en bland de
vidlyftigaste Talarne vid tillfället.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, i anledning af
Friherre Cederströms derom väckte Motion,
anmoda Stats- och BancoUtskotten att, inom
i4 dagar efter delfåendet, afgifva Utlåtande,
icke allenast öfver de anmärkningar,
som blifvit gjorde vid Utskottens under N:o
92 afgifne och den 26 dennes e. m. återremitterade
Betänkande, rörande ett förskott
af 100,000 R:dr B:co till fortsättning
af Götha Canal-byggnad, utan ock i sammanhang
dermed öfver sjelfva hufvudfrågan,
angående anslag till nämnde Canalbyggnad.
Ropades starka Ja jemte några Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då, enligt hvad han tyckt sig
finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Den 3o Mars f. na.
211
Till pröfning företogs BevillningsUtSkottets
den 6 dennes under N:o 7 afgifne,
och den 16 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Betänkande, om Grunderne för den blifvande
Allmänna Bevillningett samt för värdering
af fastigheter.
Friherre Rudbeckj Alexanderj uppläste
följande:
Vid granskningen af BevillningsUtskottets
Betänkande om Grunderne för den blifvande
Bevillningen visar sig tydligt, huru
liårdt man söker betunga jordbruks-näringen,
såsom synbar och alltid lättast att beskatta,
och deremot huru föga rättvist man
öfverhalkat andra näringar.
Vid l8a3 års Riksdag hade jag den äran
framställa enTableau öfver alla de onera, som
nedtryckte jordbruket i allmänhet, och hvilka
sedan den tiden ännu mera Ökats genom en
minskad afsättning å productionerne, hvaremot
husägare i städerne vunnit ökade inkomster,
i förening med minskade utgifter för sina
hushålls-behofver; men allt detta oaktadt
contribuerar en husägare i Stockholm blott
en sjettedel emot en jordbrukare med lika
revenue, för hvilken jordbrukaren likväl äfventyrar
flere och större förluster än husägaren,
som utan arbete skördar sina hyror,
och derföre med leende Ögon kan betrakta
den trälande jordbruks-idkaren, som i sin
212
Den 3o Mart f. ca.
anletes svett, blottställd för snart sagdt
oberäkneliga afbränningar, beständigt sträfvar
för sin och de sinas bergning.
I ett, nära nog, lika förhållande har
jernbruks-handteringen, oaktadt dess nuvarande
öfverlägsna afkastning, blifvit betydligen
lindrad emot jordbruks-näringen.
Det synes mig icke vara obilligt, att
de capitalister, som ej åtnöjas med mindre
än 5 procent, böra contribuera till StatsCassan,
enär näringsidkaren, uti en ofta
brydsam belägenhet i anseende till sina förlager
och med mindre behållen vinst, måste
för sin verksamhet kräfvande handtering
skatta i ett betydligt högre förhållande.
Jag anser äfven för mindre rättvist, att
då näringsidkaren offrar till Staten, deremot
den, som, i följd af sin förmögenhet och
sina med ringa möda samlade inkomster,
lefver ett mindre bekymmersamt lif, och
i öfverflöd njuter alla beqvämligheter, skall
undgå till StatsCassan bidraga i proportion
af sina större fördelar, Samt ej betala för
de många öfverflöds-artiklar han begagnar,
hvilka dock lika lätt, och ofta säkrare, kunna
taxeras, som jordbruks-näringen.
I anledning af dessa mina åsigter, får
jag vördsamt föreslå följande förändringar
uti det framställde Betänkandet, rörande
Bevillnings-grunderne:
Den 3o Mars f. ro. ■** ai3
1:0 Att bus och egendomar i städer
Ssättes en, relativt till näringar på landet,
proportionerad tillökning till Bevillnings utgörande;
*
2:0
Att Jernverken, ehuru till ett mindre
belopp, beläggas med en efter omständigheterna
ökad Bevillning;
3:o Att Capitalisten direct till Staten
contribuerar, i likhet med den arbetande
Näringsidkaren, och att han bör inför närmaste
Auctoritet liqvidera sin Bevillning
emot dess anteckning å reversalet, hvilket
aldrig till inlösen må vara förfallit, om sådan
anteckning derå saknas;
4:o Samt att vissa öfverflöds-artiklar beläggas
med Bevillning, såsom viner, caffe,
bort m. m., genom hvilken åtgärd endast vällefnaden
och de förmögnare blifva beskattade;
hvaremot en betydlig minskning i Bevillningen
för jordbruket skulle, i stöd af
billighet, kunna medgifvas, i synnerhet som
jag hoppas, att den rättvisan måtte vederfaras
Svenska Folket, att Bevillningen ej
ökes utöfver dess närvarande belopp.
Grefve Posse, Erikj anförde skriftligen:
BevillningsUtskottets uppgifne grunder
för Bevillningen, hvilka, på sätt Friherre
Wrangel i sin Reservation sig yttrat, utgöra
en ny upplaga af 1823 års Bevillningsförordning,
kunna icke vara välkomne för
Den 3o Mars f. ni.
jordbrukaren; och ett förnyadt gillande af
dessa grunder skulle förutsätta, att man,
hvarken nu eller framdeles, hade att vänta
någon ändring i den princip, att jordbrukaren
skall draga den tyngsta skattebördan.
Emot detta Betänkande göras säkerligen
många och grundligare anmärkningar;
men jag kan icke underlåta att öka deras
antal. Personliga skydds-afgiften är väl icke
föreslagen till något belopp; men jag skulle
önskat, att Utskottet hade föreslagit, att
denna afgift borde förhöjas. Mången kan
tycka, att detta vore en förhöjning för landtmannen;
men i min tanka är det tvärtom.
Om denna afgift blir högre, kan Bevillningen
å fastighet blifva så mycket mindre.
Landtmannen får väl dertill bidraga för sig
och sitt folk; men då man tager i beräkning
personalen i städerne, som, till största
delen, icke på annat sätt skattar, så blir
afgiften i proportion vida högre af denna
dass. Dessutom finnes på landet ett stort
antal arbetare, som endast skatta genom
personliga skyddsafgiften, nemligen sådane,
som icke taga tjenst, utan blott skaffa sig
en plats att bebo, och arbeta efter godtfinnande.
Denna omständighet är en bland
jordbrukets svåraste onera; ty den uppdyrkar
tjenstefolks-lönerne och begagnas egentligen
i sådane år, då landtmannen får
minst betalt för sine producter.
Den 3o Mars f. m.
Jag väntar mig det inkast, att denna
skatt träffar mest den obemedlade arbetsclassen.
Dertill tror jag mig ej behöfva
svara mer, än att jag anser det icke obilligt,
om man fordrar, att den, som har arbetskrafter,
skall använda en femtiondedel
deraf till Statens förmon, för det skydd han
af Staten njuter. Om antalet af sysslolösa
eller brännvins-consumtions-dagar härigenom
skulle minskas, vore det en dubbel,
både allmän och enskild, vinst. Denna sats
kan med skäl påyrkas uti en tid, då dagspenningen
ofta är mångdubblad emot lefnadskostnaden,
och då det i allmänhet beror
af arbetaren att få arbetstillfälle, om
han behagar och har billiga pretentioner.
Jag föreslår derföre: Att personliga skyddsafgiften
bestämmes till det belopp, som 6
dagsverken utgöraf efter hvarje orts markegängspris.
Uti i Mom. 2 §., jemfördt med 6 Mom.
i 3 §., finnes tydligaste beviset på andan af
1823 års Bevillnings-förordning, när man
betänker de afdrag, som äro beviljade Handlande
och Fabrikörer, då man deremot på
allt sätt sökt åtkomma jorden, enär ej allenast
ägaren, utan ock dess arrendator,
landtbonden och brukaren, hvardera skola
särskildt betala Bevillning för samma jord.
Jag håller före, att när jorden en gång blifvit
beskattad efter 5 procents behållning,
hvilken afkastning per medium är ganska
Den 3o Mars f. m.
osäker, bör Staten ej kunna fordra ytterligare
Bevillning af denna jord, ehvad ägaren
brukar den sjelf, eller genom andra.
I sammanhang med frågan om Bevillning
af fastighet, skulle jag önskat, att Utskottet
föreslagit den ändring, att tillfälliga
köpj icke må föranleda till ny uppskattning
, hvarigenom endast åstadkommes en
obillig ojemnhet i beskattningen å hemman
af jemngod beskaffenhet.
Skillnaden uti Classerne är ej så stor,
att det föreslagna tillägget i 4 Morn. kan
vara af nöden. Skulle delta tillägg antagas,
så vore i och med detsamma all elassilication
öfverflödig. De uti jorden intecknade
capitaler, som med lätthet kunna anträffas,
äro visserligen stora; men jag tror,
att större capitaler äro utlånte, utan inteckning
och till personer, som icke äga
fastighet, och desse gifva ingen Bevillning.
Jag medger, att det är ganska svårt, uppgifva
förslag till sättet, att få Bevillning af
sådane capitaler; men jag skulle dock tro,
att, om hvar och en ålades uppgifva sine
fordringar, det blefve möjligt att beskatta
åtminstone större delen, helst om förlust
af capitalet stadgades såsom påföljd, i händelse
undandöljandet deraf blefve bevisligt;
och jag tviflan icke, alt mången borgenär
skulle vara benägen, att bidraga till denna
bevisning.
Den 3o Mars f. m.
Med de grunder, som redan äro antagne
för fastighetsvärdets bestämmande, anser
jag såsom en onödig formalitet, att ägaren
skall vara skyldig sjelf uppgifva värdet;
och bör således -detta stadgande upphäfvas,
helst om förslaget i 10 Mom. blir
antagit.
Öfvertygad, att, genom antagande af
desse Grunder, Bevillnings-procenten å fastighet
skulle kunna betydligt nedsättas,
anhåller jag att detta anförande må få åtfölja
återremissen, som troligen af flere än
mig yrkas.
Friherre Boijej Ludviga uppläste följande:
Den
rättighet Rikets Ständer äga, att
genom Bevillningen beskatta Svenska Folket,
åtföljes af skyldigheter, dels att ej vägra
Staten hvad den behöfver, och dels att
Bevillnings-beloppet varder rättvist fördeladt;
och dessa skyldigheter stå i sådant
samband, att man icke, såsom Statsman,
kan handla behörigt för den ena, utan att
iakttaga behörigt afseende å den andra.
Att åt Bevillnings-systemet gifva all den
rättvisa, som alla särskilta classer af Svenska
Folket, hvar för sig, begära, blir alltid
svårt; men för oss, som, inom det sista
tjugutal af år, begagnat 2:ne, hvarandra alldeles
motsatta, systemer, bör det icke blifva
-ii 8
Den 3o Mars f. m.
omöjligt att, emellan båda, finna den medelväg,
som, bättre än någotdera, närmar
oss till ändamålet. — Det progressions-system,
som år 1810 antogs, vartill sitt motif
ädelt, och till principen rigtigt; men i
nitet, alt låta de förmögnare classerna bära
fullt upp den andel i bördan, som dem
borde tillhöra, gick systemet för långt, då
det för mycket satte desse Classer under
Taxeringsmännens godtycko; hvaraf också
snart följde, att verkställigheten förvandlade
systemet till orättvisa emot de förmögnare
Classerne, hvilka deraf för mycket
trycktes. Erfarenheten deraf begagnades
af 1812 års Ständer, hvilka, i allt följande
en reactionshåg, i stället för att modifiera
Systemet, hvartill icke hade behöfts
mera, än att gifva åt dess verkställighet
de skäliga gränsor, som voro glömda, afskaffade
sjelfva Systemet, och införde det,
som vi ännu följa, hvilket åter, synnerligen
sedan man, vid sednare Riksdagar, begått
det skriande fel, att från öfverflödet
borttaga den bevillningsafgift, som just der
är tillbörligast, är uppenbar orättvisa emot
de lägre och fattigare Classerne, hvilka deraf
för mycket tryckas.
Med denna öfvertygelse står icke tillsammans,
att i allo ålnöjas med de grunder
för den nu blifvande bevillningen, som
Utskottet föreslår oss. De skulle blott leda
till fortsättning af det varande Syste'-
D en 3o Mars f, tn.
219
met, hvars förändring jag anser vara en
Svenska Folkets rättmätiga fordran; och jag
begär alltså en förändring i grunderne.
I ämnets ordning ligger frågan, hvad
som skall beviljas, d. v. s. Statens behof, framför
frågan, huru det skall utgå och fördelas;
och jag bör derföre först yttra mig i den förra,
innan jag går till den sednare. Åt båda äro
vi skyldige en lika omsorg; men man uppfyller
dem likväl illa, då man snäft sörjer
för Statens behof. Att man dock, vid förra
Riksdagar, så förfarit, derom vittnar vårt
nu allt saknande — försvarsverk; och
då man, vid tankan derpå, ser, att den Nation,
som kan hända af alla är den mäst
ömtåliga för sin sjelfständighet, likväl icke
bättre sörjt för vilkoret att den bevara, så
undrar man icke mera på all den öfriga
småaktighet, hvarmed förra Riksdagars Statsutskott
bedömt många af de för Statens
väl angelägna anslag, som varit begärda.
Orsaken har likväl, — medgifvom det gerna,
alltid legat i ett verkligt, ehuru missförstådt,
nit för Folket. I stället för att
följa RegeringsFormens föreskrift, att rätta
bevillningen efter Statsbehofven , har
man omvändt förfarandet, och rättat Statsbehofven
efter bevillningen; och när man,
i denna Statsomsorgernes omvända rigtning,
hjelpt sig fram till öfverensstämmelse emellan
Debet och Credit, har man trott sig
handla såsom Statsman, utan att sjelf blifva
320
Den 3o Mars f. m.
varse, att man liandlat blott såsom StatsBokhållare.
Man bar gladt sig åt, att man
skonat Folket, då man blott skonat de förmögnare
Classerne; och på detta sätt har
man af hushållsaktighet misshushåliat, då
man, för att spara sig smärre bördor, samlat
på sig en massa af större. Otn man begär
bevis, har jag det genast till hands; eller,
jag frågar, hade Svenska Folket ej varit
mera belåtet med, att de Millioner,
som nu fordras för Krigsmaterialens iståndsättande,
hade varit fördelade på de förflutne
isårens bevillningssummor, och derunder
varit bestridde af de lyckligare lottade
Classerne, som under denna tid varit
för mycket skonade, i stället för att detta
stora anslag nu måste på en gång läggas på
Folket; och, utom detta factiska bevis, ligger
väl också ett i sjelfva den ömkliga brist
på tillgångar, hvari både Regering och Ständer
i denna stund befinna sig. Om nu i
dessa förhållanden igenkännes en oförneklig
sanningsenlighet; och om deri ligger ett
ondt, ett verkligt återhåll i en annars icke
omöjlig Nationalkraft, så måste också Svenska
Folket äga en rätt att vänta, det detta
onda afskaffas; hvartill, som mig synes, icke
fordras mera, än att vi, öfvergående till
en fullkomligare vårdnad för Staten, vidtaga
de utvägar dertill, som ligga oss, så
till sägandes, för handen; d. v. s. att vi,
icke slösaktigt, men icke eller småaktigt,
pröfva Statsbehofven, och, fördemvigod
-
Den 3o Mars f. m.
321
känna, utöfver hittills utgjorde bevillningsbelopp,
öka denna beskattning, men endast
på de Classer, som böra och kunna
bära den. Jag föreslår nu detta, icke blott
derföre, att det är i allo rättvist, utan äfven
derföre, att det, i alla fall, snart blir
en absolut nödvändighet, såframt man vill
undvika den aldrig försvarliga utväg, att
bestrida Statens ordinarie behof med Statsobligationer,
som vill säga, att lefva på
efterkommandernes bekostnad. Då Staten
träffas af utomordentliga behof, hvartill inga
utvägar finnas, både kan och bör skuldsättning
vidtagas; men att till somlige Classers
fördel, genom för låg bevillning på
dem, samla på Folket ouppfyllda ordinarie
behof, och sedan kalla dem utomordentliga,
för att få lägga dem på skuldsättningen,
det är icke att handla rätt, hvarken
med denna generation, eller med de generationer,
som skola deraf tryckas dubbelt,
i både Capital och sig ständigt ökande
räntor.
Då, vid tillämpningen af desse grundsattser,
jag påminner mig, att StatsUtskottet
i sitt InkomstBetänkande, endast med
afseende å tillgångarnes otillräcklighet, föreslagit
NummerLotteriets qvarblifvande,
man kan väl säga, emot både Regeringens
begäran och Nationens väntan; och jag jemväl
tror mig känna, att StatsUtskottel blott
för samma orsak, anser sig pligtigt att väg
-
222
Den 3o Mars f. m.
ra behof, som äro angelägne; så kan jag
ej finna annat, än att orsaken bör undanrödjas,
derigenom att bevillningssumman
göres tillräcklig. Man invänder, att bevill-»
ningen alla dessa åren baft öfverskott; men
då någon bestämd kännedom derom icke
blifvit oss meddelad, måste jag antaga den
af StatsUtskottet antagna orsak, brist på
tillräcklighet; och derföre blir det nödvändigt
att söka nya tillgångar, hvilka, hemtade
från förmögenheten och öfverflödet,
icke trycka de lägre och fattigare classerne.
1 frågan åter om sättet att finna dessa
tillgångar, (en fråga , som tillhör skattefördelningen)
kan jag icke eftergifva något af
den rättkänsla, som säger mig, att der Statens
hägn ger trygghet åt större fördelar
och större njutningar, der äro också förbindelserne
till Staten desto större; d. v. s.,
att progression i förmögenhet bör följas af
progression i beskattning. Utkräfver, som
jag tror, denna grundsatts sin rätt inom
hvarje bröst, så står det också fast, att hvarje
deremot besparad börda för den rike,
blir en orättvist ökad börda för den fattige.
Jag vet, att äfven denna grundsatts
kan missbrukas, och att 1810 års system
just hade det fel, att till ett sådant missbruk
gifva tillfälle; men då min orubbliga
öfvertygelse är, att detta fel kan afhjelpas,
så lyder jag min pligt, då jag, under förutsättning
af en sådan rättelse, begär åter
-
Den 3o Mars f. m.
223
tipplifvande af 1810 års BevillningsSyste'm,
samt att Utskottet må uppdragas att inkomma
med förslag dertill, med de modificationer
och rättelser, som kunna erfordras;
i hvilket afseende jag föreslår det stadgande,
som torde göra nära tillfyllest, och som
1 alla fall blir nödvändigt att antaga, för
att fylla den brist i förbindande kraft, som
röjer sig i 1823 års BevillningsFörordnings
2 Art. 2 §. och t morn., i frågan om Taxeringssättet,
jag menar nemligen det stadgande,
att, å ena sidan, PröfningsCommittéen
må äga att, då antingen Kronans Ombud,
eller 2:ne Ledamöter af Comitteen
anse den skattskyldiges uppgift tvifvelaktig,
ålägga honom edgång, som han då
bör, i Stockholm inför ÖfverStåthållareEmbetets
Cancelli, och i Landsorterna inför
Konungens Befallningshafvande fullgöra, vid
påföljd att, i annat fall, varda ålagd en bevillningsafgift,
uppgående lill fyradubbelt
belopp af hvad efter uppgiften annars honom
tillkomma bort, och, å den andra,
att, då den skattskyldige sin uppgift med
ed fästat, den också anses lagligen styrkt.
För det fall, att denna min begäran
icke vinner bifall, och att det varande systemet
skall fortsättas; får jag begära följande
ändringar i sjelfva Stadgan;
1:0 I andra Art. 1 §. och 1 morn. föreslår
Utskottet oss den ändring, att lön
-
Den 3o Mars f. ra.
tagare, som äga större inkomst än 5o R:dr
B:co, må deltaga i Bevillningen, hvarifrån
1823 års BevillningsStadga befriar alla löntagare,
som hafva mindre, än 200 R:dr B:co.
Denna förändring är, i min tanka, orättvis,
och jag tillstyrker derföre afslag derå.
Den skulle komma att mest drabba unga
Militairer, för hvilka uniformer, och andre
tjensten åtföljande utgifter, medtaga ofta
mera än lönen; och denna omständighet
talar tillräckligt emot förändringen.
2:0 I samma Art. samma §. och 9 mom.
stadgas, för fastigheter i städerne, bevillning
till 2 R:dr per mille af värdet. Till
upplysning om den märkvärdiga brist i comparatif
rättvisa, som vidlåder denna skattefördelning,
får jag uppgifva några facta,
som förtjena att eftersinnas. En värd Ledamot
af detta Stånd äger ett hus här i
Staden, af omkring 3o,ooo R:drs värde, för
hvilket han betalar i Bevillning och andre
onera, omkring 100 R:dr; men han äger
tillika en landtegendom, af 2 mantal om
10,000 R:dr B:co värde, hvars onera uppgå
till 3oo R:dr B:co. En annan värd Ledamot
af detta Stånd har, lika agtningsvärdt,
sjelf uppgifvit, att han för sitt hus
bär i Staden nu erlägger såsom bevillning
föga mera i BancoSedlar, än som för a5 år
sedan erlades i silfver. En värd Ledamot
af ett annat Stånd har jemväl berättigat
Den 3o Mars f. m.
225
mig att uppgifva, det han, såsom förmyndare,
förvaltar ett hus här i Staden, som
för sin köpeskilling, 4°>°oo R:dr B:co, ger
fulla 6 procent, men betalar i bevillning
och andra onera, icke mera än omkring
120 R:dr B:co, då han deremot för en
Landtegendom af vida mindre värde, och
hvars afkastning ej öfverstiger 4 procent,
erlägger i onera omkring 5oo R:dr B:co. —
Skulle Utskottet äska närmare kännedom om
desse särskilta fall, så erbjuder jag mig att
lemna den. Till hvar man, af någon känsla
för rätt och skäl,, må nu gerna den fråga
vara hänskjuten, huru rättvis en sådan
skattefördelning emellan Stads- och Landtegendomar
hittills varit? äfvensom huru länge
den väl bör fortfara? Jag begär ändring
deri; och föreslår att, om icke, efter 1789 års
bevillningssätt, hyrorne få tagas till grund
för bevillningen, som synes mig rättvisast,
husen i Hufvudstaden må fördelas i 3:ne Classer,
af hvilka den första skulle utgöras af
alla hus under 8000 R:dr B:co värde, med
bevillningen sådan den nu är; den andra
derutöfver till 20,000 R:dr B:co, och en
bevillning af 4 per mille; samt den tredje
af värde derutöfver, med bevillning till 5
per mille. Alt tro, det Hufvudstadens aktningsvärda
Borgerskap skulle finna en sådan
jemkning obillig, vore att, i moraliskt
omdöme, begå en sårande orättvisa, som
jag ej kan tillåta mig. Angående Borger18
H. t5
aa6 Den 3o Mars f. m.
skåpets öfriga Bevillnings-afgift, kan jag icke
komma till annat omdöme, än att den synes
bero af uppgifternes godtycko; och för
att bedöma resultatet, fordrades en kännedom,
som jag icke äger. Önskligt hade kanhända
varit, om Utskottet hade låtit sitt
Betänkande åtföljas af en Tableau, som gjort
jemförelsen alla Näringar emellan åskådlig,
och hvaraf man kunnat förvissas, att hvardera
bär den andel i bördan, som densamma
tillkommer.
3:o I frågan om bevillning på Bergverken,
lemnar så väl 1823 års Stadga,
sorn äfven nu Betänkandet, så ofullständig
upplysning, att åtminstone icke jag är i
stånd att pröfva, huruvida rättvisanär iakttagen
eller underlåten. För jemförelsen är
en större och tydligare upplysning angelägen;
och jag väntar, att Utskottet, i sitt
nästa Betänkande i ämnet, ger oss den. Såsom
bevis på Allmänhetens behof deraf,
torde ej vara ur vägen, att gifva ett exempel.
I Östergöthland finnes ett Kopparverk , som
man, med mer eller mindre skäl, allmänt
tror gifva ifrån 80,000 till 120,000 R:dr i
årlig afkastning; men som man dock tror
sig veta, att Länets PröfningsComitté ej
kunnat belägga med större bevillnings-afgift,
än omkring 1000 R:dr B:co. Nu väcker
detta förhållande en uppmärksamhet;
men när grunderne och sättet för verkställigheten
af Bergverkens bevillnings-afgift
Den 3o Mars f. rn. 237
blifva mera kända, torde det icke mera
falla så starkt i ögonen, I händelse, som
jag förmodar, Utskottet tager någon kännedom
om detta särskilta fall, torde äfven
derifrån ett stöd vara att påräkna för både
rättvisan och angelägenheten af progressionsprincipens
antagande i bevillningen. Försigtigheten
ålägger mig likväl härvid att förklara,
det jag, för min uppgift om det särskilta
fället, äger ingen annan kännedom , än
allmänna rösten i orten, som möjligen kan
fela något i omdömet om afkastningen.
/po Då man besinnar, att den bevillning,
som förut varit lagd på öfverflödet,
inbringat nära i5o,ooo R:dr, och kunde
gifva mera, samt att denna summa endast
utgått från de förmögnare Classerne, hvilka
mägtat gifva sig öfverflödet; så förefaller
det besynnerligt, att man velat afskaffa
den, för att låta alla classer gemensamt
bära den. Såsom en gärd af rättvisa åt
folket, begär jag återupplifvande af denna
artikel, likväl med den modification, att
de så kallade små titlar må förbigås, såsom
ledande mera till besvär i verkställigheten,
än till något lönande resultat, men
att afgiften, inskränkt blott till begagnande
af vin, caffe och socker, samt bruk af
kort, må så mycket skäligare uppsättas; att
hvar man, som uppgaf sig nyttja vin, må
derföre beläggas med 3 R:dr Btco; att hvar
i5*
2l8
Den 3o Mars f. m.
man, som uppgaf sig nyttja caffe och socker,
derföre erlade i R:dr B:co, men qvinnan
icke mera än i6 sk. B:co; samt att
livar man, som uppgaf sig bruka kort, derföre
erlade 2 R:dr B:co. För hvar och en,
som ger sig dessa njutningar, är denna afgift
ett lappri; men då man med mycken
sannolikhet kan antaga, att deras antal skulle
uppgå till i5o,ooo, finnér man likväl
der en tillgång, för betydlig att lossa från
de classer, som ensamt borde bära den,
och för betydlig för Staten att eftergifva.
Jag bar hört alla de skäl, som föranledt
artikelns afskaffande, men i mitt omdöme
hafva de utgjort ingen ting annat, än förevändningar.
Med obehörige fiscalisationer
och åtal oroades icke allmänheten, den tid
samma Artikel gällde, och sådant är icke
eller nu att befara. Man betalde den tiden
också tull för alla utländska varor,
men man ansåg sig icke derföre berättigad
att slippa öfverflöds-afgiften. Emot Statens
behof och rättvisans fordringar böra icke
sådane undskyllander gälla för något.
5:o På Bränvins-consumtionen begär jag
en bevillnings-afgift, men på ett sådant sätt,
att den icke må öfvergå till Capitations-afgift;
och jag anser delta vinnas, om afgiften
fästes endast vid försäljningen å Källare,
Värdshus och Krogar, i mon af den
qvantitet, som anses der kunna försäljas.
6:0 I BevillningsStadgans 2 Art. 6 §.
Den 3o Mars f. m;
229
och 1 morn. är stadgadt, att läntagare får
å räntan på sin skuld afdraga 2 R:dr per
mille, då skulden är intecknad, men fern
procent af räntan, då skulden ej är intecknad.
Till denna olikhet kan jag ej inse någon
enda rättsgrund, och jag begär alltså en sådan
ändring, att fem procent af räntan må,
1 båda fallen, afdragas.
7:0 Stadgan brister i egen förmåga att
göra sig gällande, så länge både den skattskylldige
för sin uppgift, och Taxeringsmännen,
för deras omdöme, äro Jemnade
åt ett godtycko, som, då det hos den förre
gäller penningen att bespara, och hos
de sednare obehaget i utöfningen, så lätt
blir hvad det ej borde vara. Jag begär
alltså den här ofvan föreslagne ändring i
2 Art. 2 §. och 1 mom. af Stadgan.
Slutligen, och för att uppfylla all den
pligt, som ämnet och min egen rättskänsla
ålägga mig, begär jag någon uppmärksamhet
åt jordbrukarnes bördor, som äro utöfver
ali jemförlighet med de andra Näringarnes.
Bevillningen, som utgör de andra
Näringarnes liufvudsakliga bidrag till Staten,
är blott den minsta delen af hans.
Bruksnäringen har också en grundränta; men
då conjuncturen ger allt åt den, nekar han
deremot allt åt jordbruket. Och sedan den
grund, i förlitande hvartill Jordbrukaren
Bevillningen sig åtagit, den nemligen af ett
Derr 3o Mars f. m.
skäligt förhållande emellan värdet af de varor,
som skulle gifva tillgångarne, och den
penning han skall erlägga, numera, i följd
af penningebristen, så ramlat, att lian måste
använda en dubbel qvantitet af varor,
för att erhålla samma penning; så är det
också i sjelfva verket en fördubblad Bevillning
han har att utgöra, under det att
BruksNäringens product, jernet, ej allenast
behållit sitt pris, utan äfven deri stigit,
och de öfrige Näringarne blott i liten moa
vidkännas nedsatta priser. Ja, hans öde
är jemväl, att, i sine snart till vanvärde
fallna producter, räcka åt BruksNäringen
en ökad vinst, och åt de andra Näringarne
en ersättning för det ringa fall i pris, som
deras producter gjort, Sjelf lidande, bär
lian på sådant sätt de andras; men han
vet likväl, att han dock äger en moralisk
rätt till jemkning i bördor. Hans tålamod
kan visserligen påräknas; men både ädlare
och klokare vore, att gifva honom den tillfredsställelsen,
att de andra Näringarnes andel
i bördan höjdes till någon jemförelse
med hans; eller åtminstone, att den tungt
beskattade tarfligbeten icke längre öppet gäckades
af det obeskattade öfverflödet.
På grund af allt detta begär jag återremiss
å Betänkandet; samt att detta Anförande
må remissen åtfölja.
Herr af Billbergh, Johan Peter: Jag
har egentligen begärt ordet för att göra eu
vördsam erinran emot Utskottets Betänkan
-
Den 3o Mars f. m.
de; men i anledning af de anmärkningar,
som redan blifvit gjorde, anhåller jag alt
först få yttra något till svar derå. Friherre
Rudbeck har yrkat, att man borde
söka särskilt åtkomma Capitalisterne, annorlunda
än nu blifvit föreslagit. I afseende
derpå får jag nämna, att det vid alla Riksdagar
varit ett syftemål att åtkomma dem.
Man har likväl slutligen funnit, att detenskilta
intresset skulle vära den säkraste borgen
för Bevillningens erläggande, och derföre
berättigat låntagaren att afdraga Bevillningen
vid räntans liqviderande. Jag
tror att all rubbning i livad sorn nu är föreskrifvit,
endast skulle leda derhän, att
försvaga låntagarens rätt, att fordra Bevillnings-ersättning
af Capitalisten. För öfrigt
är denna fråga af mindre vigt, än man i
allmänhet föreställer sig. Den beror till
en stor del på det begrepp, man fäster vid
ordet Capitalist. Jag tror, att i vårt Land
hufvudsakligen de publike Cassorne äro Capitalister,
och att de private äro ganska få.
Icke sällan har man, med hänsigt till Näringarne,
beklagat sig öfver otillräckligheten
af våra Capitaler. Man får taga för afgjort,
att när således de publike Cassorne
utgöra den stora mängden af Capitalister,
och de ej kunna neka att lemna Bevillnings-afdrag,
de fleste Låntagare äfven komma
i åtnjutande af en sådan förmån. De
åter, som låna af enskilde personer och ej
vilja se sig så mycket före, att de uttaga
a3»
Den 3o Mars f. m.
Bevillnings-afdraget, få skylla sig sjelfve.
Vidare hafva Friherrarne Rudbeck och Boije
Sfven önskat antagande af en beskattning
på vissa öfverflöds-artiklar. Först och främst
får jag erinra, huru mycket man beklagade
sig öfver denna princip, dåden uti 1789
års Förordning var intagen, och derefter i
flere år tillämpades. Man ansåg den ojemnt
betunga medborgare,' och föranleda en mängd
af chicaner. Alt sä^ai att den, som dricker
caffe, dricker vin eller spelar kort,
skall betala en viss summa, kan aldrig blif—
rättvist, då den ena ofta ej deraf begagnar
mera än en hundradedel, emot hvad
en annan begagnar; utom det att han skall
få betala en dubbel Bevillning af alla sådane
varor. Den egentliga beskattningen
på öfverflödet ligger i Tullen. Tullen på
öfverflödsvaror är i allmänhet 10 procent,
och någon gång uppgår den, i mon af varornes
mindre behöflighet, till i5, 20 a 25
procent. Då frågar jag, om ej consumenten
betalar progressift och mera jemnt, än
om denna skatt skulle erläggas personelt.
Jag är öfvertygad, att ingen skatt kan träffa
så rättvist som denna.
Grefve Posse har ansett, att man ej
bör följa de gamla Bevillningsgrunderne.
Jag skulle tro, att man bör begagna sig af
dem och blott söka vinna förbättring i den'
vägen, likasom uti allt annat. Att vid hvarje
Riksdag förändra grundcrne, är vådligt;
Den 3o Mars f. ro.
233
ty man ser, huru svårt det varit, att komma
till en rigtig tillämpning af de grunder,
som redan gällt i tjugu år. Att omarbeta
dem, för att sedan komma till andra,
som åter fordra flera års erfarenhet
att fullkomnas, är icke rådligt; men om
man utgår från den princip att förbättra
det felagtiga, med bibehållande af sjelfva
grunden, går man rätt till väga.
Hvad åter angår Grefve Posses yrkande,
att den personella Bevillningen bör ökas,
så strider det emot min rättskänsla och all
billighet. Den personella skatten drabbar
den minst förmögna delen af våra medborgare.
Om det är någon bland dem, som
är bättre lottad, så har han vanligen någon
förmögenhet, som särskildt beskattas;
men massan af dem har den svåraste bergningsomsorgen.
En sådan åtgärd vore att
öka mängden af namn på afkortnings-längderne.
Den skulle mest drabba Landtmannen,
ehuru man dermed ville träffa Stadsboen.
Arbetare i Städerne äro ej bättre lottade,
än daglönare på landet; och man bör
således ej söka att egentligen åtkomma denna
dass af Stadsboer. Kommer man åt
dem, så kommer man äfven åt Landtmannen.
En tillökning på hans personella skatt
skulle blifva hårdt tryckande. Afgiften af
två per mille på fastigheter är redan tillräcklig,
och jag är af den motsatta tanka,
att hvad som kan nedsättas, bor nedsättas
på den personella Bevillningen.
234
Den 3o Mars f. m.
Friherre Boije har velat återkomma till
1810 års Bevillningsgrunder, och har åsyftat
att Bevillningen skulle grunda sig på
ett slags omdöme, eller en forcerad bevisning
af hvars och ens inkomst. Jag bör
erinra, att det var detta System, som å
den ena sidan gaf ett ganska litet resultat,
men å den andra ledde till en mängd af
chikaner och intriger, för att dels lätta,
dels betunga medborgare. Vi hafva af närvarande
förhållande tillräcklig erfarenhet,
huru obestämdt allt sådant är, som beror
på Taxeriugsmännens tycke. Bland fullkomligheterne
i vår närvarande Bevillningsstadga
räknar man med rätta den, att Bevillningen
blifvit ställd på synbar förmögenhet
i så rättvist förhållande, som fordna
Sländer kunnat göra det; och det beror
på närvarande Ständer att fullkomna
den. Det är ej mera än en dass af medborgare,
som taxeras efter godtycke, och
det är just i det hänseende, som jag anhåller
att få göra en erinran vid de föreslagne
grunderne, hvilken äfven torde bevisa,
huruvida det är nyttigt att komma
in på ett sådant syste^. Jag tviflar ej på
sannfärdigheten af de uppgifter, Friherre
Boije lemna t, angående olikheten i beskattningen
af Hus i Städ erna och Fastigheter
på Landet. Jag vill blott fästa uppmärksamheten
deruppå, alt denna olikhet uppkommer
deraf, att grundskatten är inberäknad
uti uppgiften på fastigheter å Lan
-
Den 3o Mars f. m.
235
det. Det är just den åsyftade jemlikhetsprincipen,
som vållat, att Hus i Städerna
nu betala mindre Bevillning än förr; ty i
stället för att Hus i Städerna, enligt 1789
års BevillningsFörordning, belädes med 6
procent af hyran, erlägga de nu, lika med
Fastigheter å Landet, endast 2 per mille,
hvaraf följer, att alla Städernas Fastigheter,
uppskattade till ett värde af 54 millioner,
endast betala 108,000 R:dr, hvilken
summa till högre belopp skulle utgå ensamt
i Stockholm, om samma Bevillning i
stället utgjordes med 6 procent af hyran.
Härefter uppläste Herr af Billbergh
följande:
Såsom ständigt arbetande uti 2:dra Afdelningen
af BevillningsUtskottet, har jag
icke kunnat egna mera uppmärksamhet åt
i:sta Afdelningens öfverläggningar vid Bevillningsgrundernas
uppgörande, än att taga
kännedom af dessa, sedan de voro utarbetade,
och då yttra mig i hufvudsaken.
Sedan Betänkandet derefter blifvit tryckt,
och jag sålunda kommit i tillfälle att på
lediga stunder disponera och begrunda detsamma,
har jag efter tillgängliga statistiska
uppgifter sökt utreda, huru och i hvilken
raon de nu gällande grunderna, som
hufvudsakligen äro bibehållne, lemnat det
resultat af Bevillningens jemna fördelning,
som man bort förvänta; och då förhållandet
i detta fall, så vidt det afser Städernas
236
Den 3o Mars f. ra.
Borgerskap, icke varit för mig tillfredsställande,
anser jag för en pligt, att framlägga
det till ett allmännare bedömande.
Första iakttagelsen liar varit, att ehuru
allmänt kändt är, hvad äfven alla offentliga
statistiska uppgifter vitsorda, att borgerliga
rörelsen under de sednare åren
varit i ett jemt tilltagande, likväl inträffat,
att då alla Rikets Handlande år 1816
betalte i Bevillning efter 2idra Art. i3a,o2o
R:dr 21 sk. 3 rist., så erlade de år 1826
endast 112,167 R:dr ip sk. p rist., och att,
då Handtverkare och Borgare i allmänhet
betalte samma afgift år 1816 med Ii5,5p3
Ridr 44 ^en är 1826 erlades med endast
p5,p4f Ridr 35 sk. 5 rist., som utvisar
en total minskning af 3p,5o5 Ridr 10
sk. 1 rist.
När man åter granskar speciella förhållandet
för sednaste redogörelse-året 1826,
så befinnes deraf!
Att då 3,223 Handlande i hela Riket
utgjort Bevillningen efter 2idra Art. med
412,167 *9 sk* 9 så utgör detta
till det nogaste 33 Ridr för hvarje person,
hvilket, efter 5 procent, motsvarar en lefnadskostnad
af 660 Ridr; att då 814 Fabrikörer
erlagt 23,324 R:fJr 2^> sk. 6 rist.,
denna afgift uppgår till nära 28 Ridr 16 sk.
för hvar person, hvilket svarar emot en
lefnadskostnad af 566 Ridr 3a sk.; och att,
Den 3o Mars f. ra.
då to,223 Handtverkare och Borgare i allmänhet
betalt p5,p4i Ridr 35 sk. 5 rist.,
således p Ridr 18 sk. komma på hvarje
person, hvilket motsvarar en inkomst af
187 Ridr 24 sk.
Vill man anställa denna beräkning specielt
för Stockholms Stad, så visar sig förhållandet
sålunda! att då p53 Handlande
hafva betalt 52,8p2 Ridr 44 s^, hvarje person
således erlägger 55 Ridr 24 sk., svarande
emot en lefnadskostnad af 1 11 o Ridr;"
att då 526 Fabrikörer utgjort i6,pp8 Ridr
4 sk. lo rist., detta utgör 32 Ridr 16 sk.
för hvarje person, hvilket svarar emot eu
lefnadskostnad af 646 Ridr 32 sk.; och att
då 1741 Handtverkare och Borgare i allmänhet
betalt 4!>701 R:dr 10 ^st., 'deraf
belöpa sig nära 24 Ridr på person, eller
en motsvarande lefnadskostnad af 480 Ridr.
Om man nu antager äfven det osannolika
förhållande, att de minst förmögna möjligen
kunna lefva af den summa, hvarefter
Bevillningen sålunda blifvit beräknad, så
måste ändock häraf följa, att borgerliga
inkomsten, som måste vara vilkoret för en
hos mängden synbart dyrbarare lefnad och
möjligheten att derunder äfven samla förmögenhet,
icke blifvit beskattad. Då nu härtill
kommer, att Bevillningen är den enda hufvudsakliga
skatt, som Borgare i allmänhet
erlägga till Staten, synes mig billigheten
338
Den 3o Mars f. nj.
fordra, att någon verksammare controll vidtages,
hvarigenom Staten må blifva försäkrad,
att åtminstone erhålla de i BevillningsFörordningen
stadgade 5 procent af den
inkomst, som hvarje Borgare under nästföregående
året njutit. Men icke mindre
anmärkningsvärdt är det att finna, huru
ojemt Borgare beskattas. Såsom exempel
vill jag blott anföra: att då de 3 största
handelshusen i Götheborg betala, det ena
efter en inkomst af 3i,ooo R:dr, det andra
efter 3o,ooo R:dr och det tredje efter
15.000 R:dr, så äro högsta summorne i Stockholm,
för en 28,000 R:dr, för den andra
26.000 R:dr och för den tredje 10,000 R:dr,
samt i Gefle, för den högsta 2,400, för den
andra 1,200 och för den 3:dje 1000 R:dr.
Ibland Handtverkare är åter förhållandet
sådant, att då högsta inkomsten i Stockholm
är uppskattad till 5ooo R:dr och den dernäst
till 3ooo R:dr, så är den högsta i Götheborg
uppskattad till 2000 R:dr och den
andra till i5ooR:dr, samt i Gefle den högsta
till 800 R:dr. Lika besynnerlighet visar
sig, om man skulle anställa jemförelse emellan
hvarje samhällsclass för sig.
Att denna inkomst hittills uppgått till
ett så ringa och ojemt fördeladt belopp,
samt att det förhållande kunnat inträffa, att
denna Bevillning, i stället att ökas, betydligen
minskats, anser jag härröra deraf, att
Borgare taxeras egentligen af egna medbrö
-
Den 3o Mars f. m.
der, och att någon annan bestämd grund
för Taxationen, än Taxeringsmännens egna
oberoende pröfning icke finnes; uti närvarande
stadgande, angående borgerliga rörelsens
uppskattande finnes dessutom ingen
garanti, att ju en successiv minskning i
afgiftsbeloppet kan inträffa, oansedt rörelsen
skulle vara i tilltagande. För vinnande
af rättelse i denna del, om den af Rikets
Representanter skulle finnas nödig, inser
jag ingen annan utväg, än att Be vi 11—
ningsUtskottet, med ledning af föregående
årens TaxeringsLängder, och med beräkning
af hvarje Stads totala borgerliga rörelse,
föreslår, och Rikets Ständer fastställa
den summa, som Handlande för sig, Fabrikörer
för sig, der de finnas, samt Handtverkare
och Borgare i allmänhet för sig, i
hvarje Stad böra utgöra efter 2:dra Art.,
samt att det derefter ankommer på Taxeringsmännen
att fördela den sålunda fastställda
summan på personerne inom hvarje
af dessa Classer, i mon af hvars och ens
större eller mindre inkomster, hvarvid jag
vill tillika föreslå den billighetsgrund, att
procenten ökas progressift i mon af inkomstens
större betydenhet.
Genom denna beskattningsgrund, om
den vinner bifall, har man den fördel, alt
till viss summa kunna beräkna Bevillningen
af borgerliga rörelsen, och att den förmögnare
härigenom beredes den hugnad,
a4o
Den 3o Mars f. m.
att genom en åtagände högre Bevillning
hunna directe lindra den mindre förmögnes
skattebörda.
Herr af Billbergh yttrade derefter
mundtligen:
Ännu anhåller jag att få tillägga några
ord, i anledning af Friherre Boijes önskan,
att någon jemförelse emellan olika Classers
beskattning måtte blifvit gjord. För min enskilta
upplysning har jag uppgjort flera sådane,
af hvilka jag vill framställa den mäst
frappanta, då den skulle antyda, att ErabetsmannaClassen
i Sverige har vida större
inkomst, än hela Rikets Borgerskap. Förbållandet
är det, att då 8i32 Tjenstemän,
af hvilka öo/ji hafva en inkomst under 600
R:dr, betala lönebevillning efter en total
löneinkomst af 5,458,85a R:dr, betala 13,446
Handlande och Handtverkare deras Bevillning
efter en total inkomst af ^,162,180
R:dr, som vill säga, att fastän Borgarnes
antal öfverstiger Embelsmännens med 5314»
bar dock de förres inkomst utgjort 1,296,672
R:dr mindre än Embetsmännens.
Huru vigtigt det är, att den större inkomsten
rätteligen beskattas, synes af förhållandet
med Tjenstemännen, ty, då 5o4f
Tjenstemän erlagt i Bevillning å 1 procent
endast 17,315 R:dr, så hafva 1960 å 2
procent betalt 33,3o5 R:dr, och det ringa
an
-
Den 3o Mari f. m.
antalet af ii3i å 3 procent [ej mindre än
61,894 R:dr.
Jag anhåller vördsammast, att, i händelse
Utskottets förevarande Betänkande återremitteras,
de af mig nu gjorde anmärkningar
må till Utskottet medfölja.
Grefve Gyllenborg, Johan Henninge
hade inlemnat ett Anförande, som upplästes,
så lydande:
Då Betänkandet, angående grunderna
för den blifvande Allmänna Bevillningen,
hufvudsakligen en upplaga af 1823 års BevillningsFörordning,
icke synes hafva, genom
förändringar, verkat någon betydligare
arbetsmöda, har anledning icke saknats
till den förmodan, att de särskilte motioner,
som till BevillningsUtskottet inkommit,
skulle hafva blifvit pröfvade , och motiveradt
afslag meddelt, då de icke blifvit
godkände, hvilket är Motionärers obestridliga
rätt. Utskoltet har deremot öfver dessa
motioner collectift meddelt det förklarande,
”att Utskottet trott sig icke böra
”föröka vidden af detta Betänkande genom
”någon egentlig vederläggning af Motionä”rernes
åsigter, i de fall, när de äro ifrån
”Utskottets afvikande;” och i följd af detta
godtyckliga förfarande, har äfven min motion
om nedsättning i Bevillningen för fastigheter
på Landet blifvit obesvarad. Då
18 H. 16
y
Den 3o Mars f. m.
jag nu härmed förnyar nämnde motion, inskränker
jag mig hufvudsakligen till anmärkningar
i afseende på beskattningen å
jordbruket, emedan jag är i saknad af närmare
kännedom om rätta grunderna för Bergverkens
och Städernes beskattning, i anseende
hvartill det allmännare omdömet förmodar,
att en tillbörlig undersökning, till ledning
för Utskottets omdöme, torde hafva
uteblifvit. Jag får derföre nu endast förnya
det yrkande, att Bevillningen i 2 Art. BevillningsFörordningen
för hemman och qvarnar,
hvilkas värden bero af spannmålsvärdet,
må vid nu djupt nedfallne sädespriser,
betydligen nedsättas, och jag hämtar
ett stöd för detta mitt påstående äfven deraf
att, vid bestämmande af bevillning för en
längre tidrymd, man alltid gjort rättvist
afseende på förändringar i Egendoms värden
och förmågan att kunna bära beskattningstyngden.
Sålunda nedsattes, i följd
af en mindre fördelaktig conjunctur för
bergshandteringen, Bevillningen för denna
Näring vid 1810 års Riksdag. Allmänna
Bevillningen ökades då till en tredjedel emot
förra Bevillningsbeloppet; men de provincer,
i hvilka Bergsbruket är hufvudnäringen,
blefvo icke allenast befriade ifrån deltagande
i förhöjningen, utan erhöllo ock nedsättning
iden gamla bevillningen, som öfvertogs af
de då i lyckligare ställning varande provincer,
der jordbruket är hufvudnäringen;
hvilket genom bifogade utdrag af Riksgälds
-
Dcn 3o Mars f. m.
a43
Contoirets räkenskaper bestyrkes. En lika
rättvisa fordrar nu jordbruket, med mera
gällande skäl, då spannmålsvärdet, som
är grunden för egendomsvärdet, blifvit öfver
all förmodan nedsatt, och man derjemte
bör taga i betraktande, att som spannmålsvärdet
allena beror af behofvet inom
Riket, man i följd deraf, vid förhoppningen
om fortfarande goda skördar, och, under
tilltagande spannmåls- och potatoesproduction,
mot nedsättning i spannmålsprisen,
finner lika liten garanti, som man
i afseende på afsättning äger någon trygghet;
hälst man från begge Statsmagterna
förgäfves torde förvänta något behjertande
till mellankomst i Hemmansbrukarens förlägenhet.
Jag yrkar fördenskull, att Hemman
och Qvarnar, hvilka sednare äro, i
anseende till spannmålsinkotnsten, i samma
cathegori som Hemmanen, må erhålla
nedsättning i Bevillningen efter 2 Art. till
hälften, eller minst till en tredjedel, d. v.
s. ifrån 2 R:dr för tusende af det uppskattade
Egendomsvärdet till En R:dr Sexton
sk.
Vidare, och i sammanhang dermed, yrkar
jag upphäfvande af den Minimi-tariff,
hvarigenom en bestämd bevillningssumma
hvarje province ålägges. Denna beskattningsprincip,
som man först de sednare Riksdagarne
infört, har alltid under de föregående
olika regeringssätten varit förhatlig,
såsom orättvis, och kan möjligen
16*
Den 3o Mars f. m.
för framtiden blifva vådlig, då den bestämmer
en viss andel i bevillningen för hvarje
province, och sålunda illuderar och gör
till intet rättigheten att beskatta sig sjelf,
och att, för sådant ändamål, jemföra och
pröfva förhållandet till andre skattskyldige;
börande det icke undfalla uppmärksamheten,
att, under den långa tid, af fem år,
hvarunder samma bevillning utgår, möjligen
ekonomiska och financiella förändringar
i vissa provincer kunna inträffa, hvilka
föranledde till oförmåga att utgöra den
provincen påförde bevillningssumma, hvilken
då icke kunde der utgå utan att undertrycka
det färre antal som skulle bära
densamma. Med afseende härå, och då den
förhatliga province-bevillningen saknar allt
stöd af rättvisa, emedan den öfverlemnar
bevillningen mera åt slumpen än fordom,
yrkar jag, i det jag instämmer uti den särskilta
mening, som en Utskottets Ledamot,
Friherre Wrangel, yttrat, att denna bevillnings-beräkning
må upphäfvas; särdeles som
det icke nu lärer vara svårare, än före provincebevillningens
uppfinnande, att betrygga
Staten för förlust i bevillning. Då, jemlikt
nu gällande principer, man i allmänhet
ogillar tvångslagar och böter, när sanna
förhållandet dem förutan kan utrönas,
saknar jag icke anledning att fordra, det flere
sådane, afskrifne utur nu gällande BevillningsFörordning,
må från den blifvande Förordningen
uteslutas; hälst all behöflig upplysning
för bevillningens åläggande inhem*
Ifen 3o Mar* f. m.
>45
tas, i afseende på fastigheter å Landet, af
Kronans Jordebok och flere års Taxeringslängder,
och i afseende pä personer, till personlig
bevillning, af Kyrkoböckerne och
Husförhörs-längderne, hvilka upplysa om
personers ålder, förhållanden och hemvist.
Desse Handlingar äro tillfyllestgörande, alt
läggas till grund för bevillnings påförande;
och borde det få ankomma på hvar och en
alt, utan tvång till uppgifters meddelande
och personlig inställelse, underkasta sig debitering
till bevillning, efter kända förhållanden,
eller ock att sjelf, eller genom ombud,
deri söka ändring och rättelse, då rättvisa
och egen fördel sådant fordrade. Skyldigheten
för de fattigare på landet, att
stundom gå flere mil till en mantalsskrifning,
äfvensom den, att vid uppbördsstämma
tillkännagifva, att Kronoutskylderna icke
då kunna erläggas, och delta vid äfventyr
af böter för uteblifvande borde äfven skäligen
upphäfvas. Likaledes tillstyrker jag
upphäfvandet af föreskriften i 3 Art. i §.
5 mom. af förslaget till BevillningsFörfattning,
angående ansvar för ofullständiga uppgifter
på de å ägorne boende inhyses-personer,
nemi., såsom i allo öfverflödig, då
Kyrko- och Förhörs-böckerne upptaga hvarje
person till ålder och bostad. Då det lätt
kan hända vid en större Egendom, att en
sådan icke skatlskrifven, eller annan person,
på en vidlyftigare förteckning kan blifva
uteglömd, är det obilligt, att husbonden,
för välviljan att hysa sådane personer,
->4G Den 3o Mart f. ra.
skall, enligt förenämnde moment, för så beskaffad
försummelse beläggas med böter,
och hvad som är obehagligare, förolämpas
genom tillvitelsen att vara beträdd med
oriktig uppgift. Föreskriften, att afgifva
förteckning öfver fastigheter på landet, är
äfven öfverflödig, då vederbörande Embetsman
hafva Jordeböckerne och Taxeringslängderne
till rättelse; och som skyldigheten
för jordägare, att uppgifva praesumtiva
värdet å sitt Hemman, är utan allt
ändamål, då på Taxeringsmännen allena beror
att derå göra afseende eller icke, hvilket
i alla fall är obehagligt för dem och
jordägaren, emedan uppgiften oftare icke
godkännes, så anser jag derföre dessa åligganden,
utan all olägenhet, kunna upphöra.
Den först vid sednare Riksdagar uppfundne
bevillning för Inspector och Fogde
m. m., i mon af Egendomars Hemmantal,
bör, såsom en godtycklig bevillning, hvilken
saknar all grund i rättvisa, otvifvelaktigt
äfven försvinna. Örn det är ganska billigt,
att en särskild bevillning erlägges för
betjening till uppassning, är det lika så obilligt,
alt sådan betalas för dem, som biträda
vid jordbruket; äfvensom det är orimligt,
att den skall erläggas, om ock en sådan
gårdsbetjent icke finnes vid egendomen, hvilket
ofta händer, då jordägaren sjelf är styresman
för egendomens förvaltning. Jag anhåller,
att detta anförande må, jemte Betänkandet,
till BevillningsUtskottet remitteras.
247
Dan 3o Mars f. m.
Vid berörde anförande fanns bifogadt
följande:
Sammandrag till jemförelse af Bevi/lningens
belopp, enligt 1800 samt 1810 årens Förordningar.
Enligt General
förslagen öfver
Bevillningen samt
lön- och betal
nings-afgiften för
år 1806.
Stockliolms Stad
Upsala Län . . .
Stockholms och
Drottningholms d:o
Södermanlands d:o
Östergöthlands d:o
Gottlands d:o . . .
Calmar d:o ....
Blekinge d:o ....
Jönköpings d:o . .
Kronobergs d:0 .
Malmöhus d:o . .
Christianstads d:o
Hallands d:o ....
Götheborgs d:o *)
Elfsborgs d:o . . .
Skaraborgs d:o
Nerikes d:o ....
Wermlands d:o . .
Westmanlands d:o
Kopparbergs d:o
Gefleborgs d:o . . .
WesterNorrlands d:o
5o,2o8
29
56,670
7
58,649
'7
52,798
21
89,808
1
16,667
41
5o,8o8
23
31,311
27
46,017
3
29,298
4
59,681
8
48,927
231
33,6r5
48
60,910
37
64,4°7
39
56,888
.6
65,74°
23
66,939
25
56,23o
34
57-256
2
59,572
l6
4t ,212
45
Summa 11,253,622 j 22
Enlifft af mig förut meddelte
1810 års Bevill-  ning enligt in-  komne sam-  mandrag.
3o3,443
iy 11
71 >449
3i 5
90,159
27 9
3 81,890
17 8
3 ng,o3o
45 a
5 20,920
7 7
2 85,706
29 1
1 57,235
32 1
2 54,°35
3 7
7 37,932
37 3
i io2,833
33 —
1 63,236
3o 1
42,470
17 T c
8 183,885
47 10
7 72,926
i5 5
5 76,865
22 5
2 63,877
42 1
_ 65,833
2 2
3 55,820
12 —
11 5i,526
36 8
10 51,927
34 -
_ 36,63
42 -  1
uoogifter, intygar
Hvaraf för Götheborgs Stad i25,o;4 R-dr 27 sk‘
348
Den 3a Mars f. nf.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skriftligen:
Jag
hade ej ämnat upptaga Högloflige
Ridderskapets och Adelns tid med något
yttrande i den fråga, som nu är föremål
för öfverläggningen; men, hedrad med förtroendet
att vara Ledamot i Bevillningsutskottet,
anser jag för en pligt, att med
få ord yttra mig.
Erfarenheten har visat, att Bevillningen
sedan sista Riksdag utgått med mer och
mindre svårighet från vissa Landsorter, sorn
sakna afsättnings-tillfälle, och i mon deraf
vidkännas en högre grad af penningebrist;
men den har likväl utgått. 1823 års Ständer
voro i det hela ense om det nu gällande
beskattningssättets företräde framför
det 1810 försökta, och 1812 förkastade. Några
få skiljaktigheter afgjordes uti Förstärkta
StatsUtskottet genom mycken pluralitet,
öfvertygelsen, att det nu gällande systemet,
hvarvid folket blifvit vandt och som har
en längre erfarenhet till förespråkare, är
det rälta, har inom Utskottet varit gällande,
synnerligast af det skäl, att om ett annat
beskattningssätt nu skulle införas, man
med skäl befarat, det den behöfliga och
af Ständerne fastställde bevillningen ej skulle
utgå. BevillningsUtskottet, som ej kunnat
med visshet bedomina, huruvida ej en
ökning af bevillningen skulle blifva behöflig,
i anseende till de flere begärda anslag,
Den 3o Mars f. rn.
249
och som tillika insåg, det icke bevillningen,
med hopp om dess utgående, skulle
kunna till högre belopp, än den är, fastställas
för jordbruk och näringar, har, för
alt äga någon utsigt till en, ehuru ringa,
höjning uti densamma, vidtagit de få förändringar,
som nu i förevarande Betänkande
om grunderne äro intagne och hvilka
kanske med skäl klandras, såsom t. ex. bevillningen
af löner från och med 5o R:dr,
då skyldigheten lill bevillnings erläggande
deraf, enligt ännu gällande stadga, vidtager
först, då lönen öfvergår 200 R:dr. Utskottet
har aldrig ens egt någon förmodan,
att ett så magtpåliggande Betänkande som
det, hvilket innehåller grunderne för bevillningen,
skulle utan återremiss antagas,
och då har åtminstone jag, såsom UtskottsLedamot,
hoppats, det anmärkningarne vid
återremissen måtte beledsagas med så upplysande
och på öfvertygelsen, attnågot bättre
finnes, verkande facta, alt Utskottet deraf
skulle kunna hemta skäl till andra åsigter,
än de nu framlagda. Här har talats om
åtskilligt, som jag förbigår, för att ej förlänga
discussionen; men då jag i Bevill-'
ningsUtskoltet under förra Riksdagen bestridde
bevillnings erläggande för så kal
O
00
ladt öfverflöd, hvarom var stadgadt uti 1818
års BevillningsFörordning; då jag jemväl
i Förstärkta StatsUtskottet i8a3 voterade
emot detta beskattningssätt, hvilket äfven
der med betydlig pluralitet förkastades och
1S0 Den 3o Mars f. m.
jag slutligen under denna Riksdag inora Utskottet
varit af samma tanka; kan jag ej
undgå att på det högsta bestrida den nu
föreslagne beskattningen af öfverflödsartiklar,
såsom vin, caffe, the m. ra. helst
hvarje consument, i följd af varans ökade
pris, till säljaren betalt Tullen, och således
redan till Staten erlagt bevillning för
det öfverflöd han förbrukar, samt förbrukningen
dessutom snarare bör tillskrifvas vanan
med flere omständigheter, än någon böjelse
för öfverflöd och lux. — Lyckligt vore,
om folkets förmåga stod i bredd med
dess goda vilja att åtaga sig en bevillning,
som motsvarade alla sig yppande behof;
men ännu lyckligare folket, då Regeringen,
under erkännande af den goda viljan, anser
folkets välmåga för sin rikedom och
hvarje skattdragandes förmögenhet såsom sin
pålitliga skattkammare, i behofvels stund.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har trott mig,
i afseende på ifrågavarande ämne, böra utgå
från den grundsatts, att så länge icke
myntets värde är bestämdt, så länge samhällsformerne
äro så beskaffade, som de nu
äro, och så länge representationen i Be vi 11-  ningsfrågor beslutar på fyra Stånd, hvilket
tvingar oss, att endast tänka på sådanebevillningsgrunder,
som kunna af alla Stånden
bifallas, samt slutligen, så länge de
nödiga Statistiska upplysningar, som fordras,
för att bedömma en beskattnings mer
Den 3o Mars f. m.
eller mindre användbarhet för landet, icke
finnas; är det icke möjligt alt ordna ett nytt,
förbättradt BevillningsSystem. I följd deraf
har jag inskränkt den ringa tid och bemödande,
jag kunnat skänka åt ämnet, derhän,
att allenast eftersträfva det Bevillningsutskottet,
i dess Betänkande, måtte tillrättavisa
de brister, som vidlåda detaljerna
af hittills varande system. Jag bör kanhända
vid detta tillfälle nämna, alt jagenskilt
ämnat egna tiden till nästa Riksdag,
att, i gemenskap med flera i orterne boende
personer, söka samla materialier och utarbeta
något helt förslag, i fråga om vår
beskattning, så att Rikets Ständer skulle
kunna vid nästkommande Riksdag en ändamålsenligare
bevillning sig åtaga. Jag hoppas
att i detta afseende äfven från England
få del af de resultater, som der vunnits
genom ett arbete af ett talrikt sällskap, som
flera år gemensamt arbetat för samma mål.
Jag tror och hoppas, att man likaså hos oss
skulle lyckas, att frambringa något resultat,
om 60 å 80 personer, i alla orter af Riket ,
sammansatte sig, att, efter en bestämd plan,
genom fullständiga beskrifningar öfver verkliga
förmögenhets- och inkomst-förhållanderne,
ett sådant utarbeta. Jag får således
yttra, att jag för närvarande icke kan
tillstyrka BevillningsUtskottet, alt ingå i
någon väsendtlig rubbning af det hittills
följda systemet. Folket är nu vandt vid
de detsamma åtföljande bestyren; det är
3^2
Den 3o Mars f. m.
sådant, att de fyra Stånden derom kunna
blifva ense; och det står äfven i passande
förhållande till närvarande myntväsende,
som är af den beskaffenhet, att beständig
förändring å egendomsvärdet måste befaras.
Jag fruktar, att alla, äfven de mest
tjenliga, förändringar skulle medföra egendomsvärdenas
våldsamma och otjenliga rubbande;
hvilket jag så mycket heldre söker
förekomma, som de redan, genom nödmynlssyste'met,
äro derföre utsatte. Utgående
från denna åsigt måste jag godkänna Utskottets
Betänkande, utom i en enda punkt,
hvari jag begär rättelse. Det är 17 Morn.,
der Utskottet troligen gjort ett litet misstag,
då Utskottet talat om särskilde lägenheter,
utan att utsätta: Kronolägenheter.
Det är ock derigenom Utskottet kommit
till den slutföljd, att sådane lägenheter skola,
såsom hittills, med bevillning beläggas.
Då dessa lägenheter bortarrenderas för Kronans
räkning till den mestbjudande, ligger
häruti en tydlig och klar följd, att derför
betalas allt hvad man anser sig kunna betala,
utan bevillning. Staten drager således
af arrendet samma nytta, som den bunde
draga af bevillningen; och jag tror derföre,
att delta förslag i 17 Mom. bör helt
och hållet utgå. Hvad åter rör beskattningen
af fastigheter på Landet och i Städerna,
erkänner jag det missförhållande den
framställer, till och med i tillämpningen
lill Stockholms Stad. I allmänhet står, i
Den 3o Mars f. ro.
a53
afseende på Taxeringen, Stockholms Stad
i ett tydligt missförhållande till de öfrige
Städerne, likasom dessa till landet i allmänhet.
Jag vill likväl ej upptaga tiden
med framläggning af några ziffror, då min
slutsatts dock endast skulle leda till det resultat,
att för närvarande ingenting synnerligt
härutinnan kan åtgöras. Jag vill
blott yttra, att Herr af Billberghs uppgifter
icke i det ringaste äro öfverdrifne, och
att sältet att i de flesta fall beräkna husvärdena
i Stockholm efter Brandförsäkringsvärdet,
är troligtvis en väsendtlig orsak till
det origtiga förhållandet. Hvad jag dock
vågar anhålla är, att BevillningsUtskotlet
täcktes ^behjerta det förhållande, hvaruti
Krono-och Krono-Skattejorden befinner sig;
äfvensom att Utskottet täcktes föreslå Rikets
Ständer något undantag från de föreslagne
grunderna, ehvad de rora vissa orter,
som äro i det skick, att Rikets Ständer
böra gå till väga med mycken varsamhet,
i frågan att fortfara med en lika
stor beskattnings utkräfvande, som hittills.
Hvad första delen häraf angår, så kan det
icke undfalla Utskottet, som säkert redan
gjort sig redo för tillståndet i landet, att
Krono- och Krono-Skattejorden är till den
öfverdrift beskattad emot ali annan, att om
än man kan invända, att skatternas utgörande
äro inberäknade i egendomsvärdet,
äro de likväl så tunga, att jag anser ali
den nedsättning i bevillning, som vid den
-
a54 Den 3o Mars f. m.
na Riksdag kan och bör ifrågakomma, böra
lända denna del af Svenska jorden till
godo. Jag får således anhålla, att BevillningsTJtskottet
täckes föreslå en billig nedsättning,
ti i 1 exempel, till i per mille i
den bevillning, som kommer att utgöras till
nästa Riksdag af Krono- och Krono-Skattejord.
Hvad åter senare delen beträffar,
så är det i synnerhet om vissa delar af
Westergöthland, som jag anhåller Utskottet
täcktes taga närmare kännedom, samt,
om möjligt är, föreslå, att fastighets-bevillningen,
intill nästa Riksdag, för dessa orter
mätte eftergifvas. Det bör icke vara
svårt för Utskottet att erhålla närmare kännedom
om förhållandet; och jag förbinder
mig för min del, att afgifva en specifik
förteckning på en del af dem, hvarest förhållandet
är sådant, alt alls ingen skatt
skall kunna utgå om 5, 6 a j år, så
framt den under tiden lika tungt som nu
utkräfves. Då så många anmärkningar redan
blifvit gjorda, och jag vid detta som
andra tillfällen skall söka att icke upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, anhåller jag
att längre fram få till Utskottet aflemna
upplysningar i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Cederström, Jacob: Då det
Den 3o Mars f. m.
a55
icke kan bestridas, att samhällets trefnad
till stor del beror derpå, att skattebördorna
äro jemt fördelade; så kan det svårligen
undgå att väcka förundran, att BevillningsUtskottet
icke sökt inkomma med något
förslag i detta afseende, eller åtminstone
med någon vederläggning af de förslag,
som i sådant afseende blifvit afgifna. Utskottet
har, rörande det af mig i detta hänseende
ingifne förslag, yttrat: Hvad nu först
angår Herr Friherre Jacob Cederströms ofvannämnde
Motion; så, och då den deri
framställde beskattnings-princip står i ett
nästan oskiljaktigt sammanhang med Herr
Friherrens vidt omfattande plan för grun-,
derna till ett nytt Stat slut shållnings-System,
har, med förbigående af hvad som i öfrigt
emot verkställigheten af denna princip kunde
invändas, det icke synts Utskottet lämpligt,
att med dess lösryckande från berörde
system, hvilket nu är föremål för handläggning
hos flere Utskott, som deröfver
ännu icke afgifvit något yttrande, serskildt
och isoleradt ifrån det hela, fästa sig vid
Herr Friherrens förslag, till hufvudgrundsats
vid Bevillningens åläggande, utan får
Utskottet alltså härmed afstyrka dess antagande.
Härvid får jag anmärka, att bland
de Utskott, som hafva att skaffa med föremålen
för min Motion, utgör Bevillningsutskottet
ett. Det hade således ovilkorligen
ålegat detta Utskott, att med de öfriga
öfverenskomma, att öfverlägga derom i
a56
Den 3o Mars f. m.
sammanhang med hvad motionen i öfrigt
innehåller, eller också om Bevillnings-principen
i och för sig sjelf, emedan den låter
sig tillämpas lika väl enskildt, som om dejt
öfriga antages. Då det icke torde vara
möjligt bestrida, att Sverige äger 1,468,000
mantalsskrifne innevånare, och att man af
de, min motion bifogade, Tabeller kommer
att finna, det hvarje person öfver hufvud
kan räknas äga en inkomst af 3oo R:dr;
bör Bevillningen kunna utgöras med icke
fullt en half procent, om Bevillnings-sumroan
utgör 2,000,000. Att sådant skulle lätta
beskattningsbördan, genom en jemnare fördelning,
synes tydligt, då somlige deremot
nu få betala 5 till 10 procent af inkomsten.
Det är justsådane förhållanden, hvarigenom
de förmögnare classerne, i synnerhet Handelsclassen,
undandragas beskattningen; då
deremot jordbrukaren blir för tungt tryckt.
Jag anhåller derföre, att BevillningsUtskoltet
tillika med de öfriga Utskott, lill hvilka
min motion är remitterad, afgöra, om
icke denna del bör isoleradt bearbetas, eller
om Utskotten vilja i ett sammanhang
utlåta sig öfver motionen.
För öfrigt förekomma, äfven med bibehållande
af 1812 års Bevillningsgrunder,
åtskilliga anmärkningar. Utskottet anser det
sätt för Bevillningens utgörande, som har
för sig en sextonårig erfarenhet, samt viss
he
-
Den 3o Mars f. rm
heten att motsvara sitt ändamål, och hvilket
derjemte, såsom numera allmänt kändt
i hela landet, medför så väl lätthet vid
verkställighet, som redighet i afseende på
redogörelse och controll, böra utan hufvudsakliga
förändringar bibehållas. Det förefaller
mig dock besynnerligt, att 16 års
erfarenhet har blifvit framställd, såsom skäl
härtill, ehuru icke någon af Utskottets pluralitet
vågat framkomma med den sats, att
detta beskattningssätt jemnast fördelade skattebördorna.
Finnas några utvägar att föreslå
någon jemnare beskattning, så tror jag
att icke 16 års erfarenhet kan hindra oss
att nu tillgripa den, som kan lemna en rättvis
lindring åt de medborgare, hvilka i 16
år varit för drygt beskattade.
I afseende på värderingen af mjöl- och
sågqvarnar, valk- och stampverk etc., har
Utskottet föreslagit, att värdet borde innefattas
under hemmanens skattläggningar.
Den frågan står i gemenskap med Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, att grundskatterne
skola upphöra för sågar, valk- och stampverk,
och deras utskylder utgöras ensamt genom
Bevillning, till det belopp, som motsvarar
den nu varande Bevillningen, tillika med
Grundskatten. Denna fråga tillhör Be villia
i n g s-, Stals-, Lag- och EkonomiUtskottens
gemensamma handläggning, och har i Ekonomiutskottet
redan varit under utarbetning,
18 H. 17
258
Den 3o Mars f. m.
dervid samma princip ansetts böra utsträckas
till mjölqvarnar. Ersättningen till Statsverket,
eller Indelningshafvare, förgrundräntan
skulle af bevillningsmedlen fyllas.
Det är ensamt för de qvarnar och sågar,
hvilka i hemmanens skattläggning äro inbegripne,
som Utskottet icke kan tillstyrka
någon rubbning, förrän en speciel undersökning
förutgått vid hvart och ett sådant
verk, hvarigenom må kunna utrönas, till
huru stor del de ingå i hemmanens skattläggning,
och sålunda visadt är, huru mycket
afdrag bör ske i hemmanens grundränta.
En sådan undersökning bör kunna ske
till nästa Riksdag.
Utskottet föreslår 3:o en Minimi-tariff,
som för hemman och lägenheter inom hvarje
Län upptager ett värde, hvilket ej får
nedsättas. Då 1812 års Bevillningsgrunder,
efter Utskottets tanka, böra gälla, är
svårt att se, hvarföre 1823 års Mimini-tariff
nu skall undergå någon förändring. Det
är äfven angeläget, att få se motiverna,
hvarföre, till hvilka delar och till hvad belopp
denna Minimi-tariff skall ändras.
Utskottet har ansett Embetsmännens
beskattning böra sträcka sig ända till löner
af endast 5o R:dr, eller den inkomst, som
är bestämd, för att efter 60 års ålder icke
slippa utgöra mantalspenningar. Detta anser
jag alldeles otillbörligt. Det är icke
Den 3o Mar* f. m. a5g
tänkbart, att en tjensteman, med mindre
än 200 R:drs inkomster, kan hafva mer, än
han oundvikligen behöfver för sitt uppehälle,
utan serskildt afdrag af någon Bevillning.
Bevillning af löner i allmänhet
är till sin princip oriktig, och innebär ej
annat än att gifva med den ena handen och
taga tillbaka med den andra. Tjenste-utöf»
ningen utgör den enda rättsenliga ersättning
Staten för lönen borde fordra. Utskottet
bar ock ansett Bevillning af Testamenten
böra sträckas ända till 5o R:drs
belopp, i stället att den förut upphört vid
3oo R:dr. Denna Bevillning af Testamenten
är icke enlig med Bevillningsgrunder11a
i allmänhet, utan står alldeles isolerad,
och borde således rättas efter den beskaltnings-princip,
som i allmänhet blifver gällande.
För min del har jag trott, att Testamenten
böra upptagas såsöm en inkomst
för året, och i sådant hänseende underkastas
Bevillning, då man icke beböft någon
olika Tariff. Utskottet har föreslagit, att
värderingen af mjöl- och sågqVarnar måtte
verkställas efter de grunder, sorn finnas utvecklade
i 3 Art. af 1823 års Bevillningsförordning,
men att i fråga om det i slutet
af 20 Mom. 2 §. 3 Art. omnämnde undantag
för mjöl-och sågqvarnar, borde tilläggas
vid Momentets slut: eller seder
mera
såsom husbehofs-inräithin gar tillkomne,
emedan dessa qvarnar böra vid hem
17*
-
Den 3o Mars f. m.
mans-värclet afses och inberäknas. I afseende
härpå gäller i första rummet, hvad
jag hade äran anföra om beskattning i allmänhet.
Men, i afseende på grunderne för
värderingen, anser jag alldeles icke Bevillnings-förordningens
föreskrifter lämpliga,
för att komma värdet så nära, söm möjligt.
Den ränta qvarnar i allmänhet erlägga, är
så obetydlig mot averkningen, att om den
tages till grund för värdet, kan detta icke
jemföras med det rätta; och då de i sednare
tider anlagda lägenheter äro mera beskattade,
uppkommer en olikhet emellan
qvarnar, nära hvarandra belägna, som lätt
kan medföra missnöje och icke väcka förtroende
till lagstiftarens noggrannhet.
Friherre Boije har yttrat, att öfverflöds-afgifterne
borde å nyo upplifvas, för
att, som han trodde, derigenom erhålla af
de förmögnare ett bidrag till fattigares underlättande,
och Friherren har bland sådana
artiklar uppgifvit vin, caffe och socker.
Hvad först vin beträffar, så har jag enskildt
visserligen ingenting deremot, ehuru väl
det vore en origtig princip, som i afseende
härå komme att tillämpas. Men i afseende
på caffe och socker, tror jag att Friherrens
afsigt, långt ifrån att medföra den
åsyftade lindringen, skulle komma att mera
drabba den fattige, än den rike.
Herr af Billberghs uppgifter på olikheten
emellan Handlandes och Borgares be
-
Den 3o Mars f. m.
261
skattning i olika städer, efter närvarande
förordning, synes stå i en besynnerlig strid
emot Bevillningsgrundernas bibehållande af
ett Utskott, hvarest Herr af Billbergh sjelf
är Ledamot. Denna stridighet må det vara
honom sjelf förbehållet att kunna förklara.
Herr Hjerta anser myntvärdets obestämdhet
icke medgifva tillfälle, att genom
ett nytt Bevillnings-system tillvägabringa
en jemnare beskattning, men lofvar att till
nästa Riksdag sysselsätta sig med ett förslag
härutinnan. I afseende på den första
omständigheten, hemställer jag hvad myntvärdet
kan hafva för inflytande på sättet att
utgöra det belopp, som uti skattebidrag erfordras;
ty om de utgöras i papper eller
silfver,, blir det likväl alltid en nominel
summa, som mäste utgå. I afseende åter
på löftet, att till nästa Riksdag inkomma
med ett förslag, så, om det blir uppfyldt,
är det visserligen ganska väl; men jag tror
icke Svenska folket behöfver afvakta dessa
fem år, emedan verkställbara förslager i
detta hänseende nu icke saknas. Jag anhåller
på dessa grunder om återreraiss af
Betänkandet.
Friherre LiljehornGustafj uppläste
följande:
Sedan jag uti frågan om Bevillnings
åläggande för Recognitions-smide reserverat
mig emot det Betänkande, som Utskottet
Den 3o Mars f. m.
afgifvit, anser jag mig ock böra vördsamligen
tillkännagifva orsaken och grunderne
för denna min reservation.
Enligt 1823 års BevillningsStadga är
grunden för en sådan smides-beskattning
ingalunda bestämd; deremot härleder sig
denna afgift, som utgår med 32 sk. a 1 R:dr
B:co för skeppundet, från Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref af i8o3, men har tillförene icke utgått.
Den orsak, som föranleder sökandet
af en tillökning i smide, är förnämligast
den, att det smidesbelopp, för hvilket vanlig
hammarskatt erlägges, kan vara till verka
d t på halfva eller tre fjerdedelar afåret;
i hvilken händelse bruksägaren, särdeles
örn undersmide vid bruket saknas, skulle
vara nödsakad att underhålla och löna smeder
och arbetare den återstående delen af
året, utan påräknadt gagn och nytta. Då
man visar sig äga öfverflödig eller tillräcklig
tillgång på kol och tackjern, samt icke
behöfva utvidga verkstäder, vägras vanligen
icke ett sådant smide; men, i följd af
desse olika localförhållanden, bestämmes
afgiften i privilegierne lill ofvansagde lägre
eller högsta belopp. Derigenom inträffar
dock den, i min tanka, högst obilliga
olikhet i beskattning, att då ordinarie
hammarskatt betalas med 1 Skepp:d för 100,
eller 18 R:df B‘co, uppgår skatten för 100
Skepp:d Recogpitions-smide till 66 R:dr 32
sk. å ioo R:df B:co. Efter den vedertagne
Den 3o Mars f. m.
263
och giltiga princip, som bjuder, att, i mon
af de förmåner man njuter, Staten må äga
sin inkomst, anser jag, för min del, att
äfven skatten för Recognitions-smidet bör
utgöras i någon öfverensstämmelse med ordinarie
Hammarskatten, men icke till så
mångdubbladt värde, sorn det, hvarmed
den de senare åren måst erläggas; och tror
jag, i följd häraf, att föreskrifterne härom
böra uti BevillningsStadgan tydligen uttryckas.
Jag anhåller ödmjukast, att detta mitt
anförande må med de öfrige RiksStåuden
varda communiceradt.
Herr af Malmborg, Abraham: Jag har
utaf Herr af Billbergh och flere Talare blifvit
förekommen uti upptagandet af åtskilige
omständigheter, som jag funnit föranleda
till anmärkning emot i fråga varande Betänkande;
och jag vill således endast fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på följande, som jag ansett mig böra tillägga.
Uti femte punkten af gunderne för Bevillningens
utgörande har Utskottet föreslagit,
att alla utlånta capitaler, af hvad
beskaffenhet som hälst, icke komma att serskilt
beskattas; men att låntagare, som Bevillnings-afgiften
till Staten förskjutet, må
vara berättigad, att vid liqvid om räntan
afdraga ett sådant förskott; hvarvid gälla
de controller, som 1823 års Bevillnings
-
Den 3o Mars f. m.
förordning innehåller. Till detta stadgande
synes mig böra fogas det påbud, att
låntagare, så framt han vill tillgodonjuta
förenämnde rättighet, bör ovilkorligen vara
skyldig, att å förfaliodagen erlägga den utfästa
räntan. Under utöfningen af Domareembetet
har jag hämtat, såsom mig synes,
ostridiga anledningar till denna anmärkning,
då jag, vid handläggningen af en stor
mängd skuldfordringsmål, fått höra nästan
alla långifvare klaga deröfver, att de måst
vidkännas Bevillnings-afdrag å räntan, oaktadt
låntagaren ofta i flere år försummat
betala densamma, och icke utan lagsökning
kunnat förmås dertill. Emot en sådan tredska
af gäldenären finnes intet äfventyr för
honom stadgadt, hvilket lemnar honom öppet
tillfälle att, efter eget godtycke, skada
borgenären, hvilken, jemte förlusten deraf
att icke inom laga tid hafva fått den betingade
räntan, sorn ofta är det enda han till
lifsbergning äger, äfven måste vidkännas
Bevillnings-afdraget. Rättigheter och skyldigheter
äro således icke rättvist fördelade
emellan borgenär och gäldenär, då den förre
är uti Bevillnings-förordningen ålagdt
ansvar, om han vägrar godtgöra bevillningen
å räntan; men gäldenären deremot,
utan minsta ansvar, får, så länge en orättvis
känsla hos honom medgifver det, försumma
att betala.
Det lidande, som häraf för borgenären
ostridigt uppkommer, kan domaren, med
Den 3o Mars f. ni. 265
den bästa vilja i verlden, att dela rätt
emellan folket, icke afhjelpa, då ingen lag
stadgar ansvar för den på sådant sätt treskande
gäldenären, som icke skäligen må
lill sin ursägt invända, att Borgenären genast
kunnat utsöka sin fordran; ty ett så
oförståndigt inkast tyckes kunna bemötas
endast med den frågan: Ser du fördenskull
så illa ut, att jag så goder är? Jag vågar
derföre vördsammast hemställa, om icke
Betänkandet bör återremitteras och Utskottet
anmodas att, gemensamt med Lagutskottet,
föreslå ett lagbud, hvarigenom Borgenären
må kunna skyddas för det lidande,
hvilket i annat fall, såsom jag uppgifvit,
ensamt träffar honom, utan minsta känning
för Gäldenären, som ofta samvetslöst fägnar
sig åt, att på sådant sätt hafva kunnat
skada den, som i nödens stund räckt
honom en hjelpsam hand.
Att något häremot stadgas, synes mig
vara med rättvisa öfverensstämmande. Min
öfvertygelse härom styrkes vidare deraf,
att Lagstiftaren medgifvit Disconterne rättighet,
att icke allenast straxt afdraga räntan
för de af dem utgifvande lån, utan
ock att utfordra straffränta, om icke betalning
på förfaliodagen sker. Och med mitt
begrepp om rätt och billighet kan det icke
förenas, att den ena långifvaren har större
förmåner och rättigheter, än den andra;
ty det torde stå fast, alt lagstiftaren, om
a66
Den 3o Mars f. in.
han vill anses för rättvis, bör lika ömt
och noga vårda allas rätt.
I öfrigt får jag vördsammast förklara,
det jag till alla delar instämmer uti de af
Herrar Tham, Uggla, Nordenankar, af Billbergh,
af Geijerstam, Petterson, Ålund och
Donner gjorda reservationer emot det af
Utskottets Pluralitet fattade beslut, att alla
löner, som öfverstiga 5o R:dr, och attalia
Testamenten, som uppgingo tili och öfver
5o R:dr, skulle vara underkastade bevillningsafgift.
Hvad bemälte Herrar häremot
anfört och antagit, finner äfven jag vara
byggdt på så osvikliga rättsgrunder, att de,
såsom mig synes, hvarken böra eller kunna
motsägas, eller med antagliga skäl underläggas.
Jag får endast emot beslutet om bevillning
af Testamenten tillägga ett skäl,
som jag icke finner vara anfördt i reservationen;
det nemligen, att Testamentstagaren,
i händelse af klander mot Testamentet,
skulle under rättegången få vidkännas besvär
och kostnader, sora icke ersättas, om
han vinner i en och tappar i en annan
Domstol, och som tilläfventyrs öfverstego
Testamentets värde; hvarigenom han således
finge vidkännas förlust, om han ock
slutligen vunne saken. Jag får derföre äfven
i dessa delar yrka återremiss af Betänkandet,
på det rättelse härutinnan, på
Den 3o Mars f. m.
sätt reservationen innehåller, må vinnas;
och torde dessa anmärkningar få åtfölja återremissen
till Utskotlet.
Herr Tham, Wolrath: Till de förut
gjorda anmärkningar anhåller jag att få bifoga
ett par korta. 1823 års Ständer fastställde,
att alla löntagare, som icke ägde
mera än 200 R:drs lön, skulle vara frie från
Bevillning. Utskottets pluralitet har nedsatt
denna summa till 5o R:dr. Jag kan
ej finna, alt bevillning på tjenst och lön
kati stadgas såsomen rättsprincip; tvärtom
tror jag den rätta principen vara, att den
lön, som Staten lemnar sine Embetsman,
borde utgå oafkortad. Men då behofvet af
bevillning gifvit anledning att lägga den äfven
på löner, tror jag ej, att den bör utgå
af dem, som icke äro tillräcklige för fyllande
af lifvets nödvändigaste behof. Jag
lemnar till Edert omdöme, mine Herrar,
huruvida de talrika classerne af Underofficerare
och SuballernOfficerare, som hafva
öfver 5o R:dr, men ej fullt 200 R:drs lön,
äro i den ställning, att de af denna lön
kunna återgälda något, sedan nödige utgifter
för Uniforms-persedlar, möten m. m.
blifvit bestridde. Likaledes får jag nämna,
att samma förhållande äger rum för en
stor mängd civila Embetsman vid Rikets
Collegier. Jag tror derföre, att då ej någon
trängande nöd är för handen alt ökabevillningen,
desse mindre väl lottade personer
a68
Den 3o Mars f. m.
böra från bevillning vara fritagne, på sätt
sorn vid 1823 års Riksdag beslöts. Jag har
äfven varit nödsakad att vara af olika tanka
med Utskottets Pluralitet i fråga om
bevillning af Testamenten. Lika med Utskottet
har jag funnit rättvist att ändra det
stadgande, som befriade från bevillning alla
dem, som erhöllo Testamenten för trogne
tjenster; ty erfarenheten har visat, att
sådana testamenten af betydliga belopp kunna
göras, endast för att undandraga lagliga
arfvingar hvad dem eljest tillkommit,
och i sådana händelser tyckes det vara rättvist,
att Staten får sin andel af hvad på
sådant sätt lätt åtkommes. Men ett annat
stadgande innehåller 1823 års Författning,
som jag deremot önskade finge qvarblifva,
nemligen att alla testamenten, som ej öfverstiga
3oo R:dr, skola vara fria från bevillning.
Dessa tillfalla merendels personer
af den arbetande classen. Om också
utgiften ej kan anses betungande, af hvad
man så lätt erhåller, medför den likväl flere
olägenheter. För att komma i åtnjutande
af ett sådant Testamente, innan det vunnit
laga kraft, fordras flere formaliteter,
såsom borgens ställande för Bevillningen,
bevakning m. in. . . . Om dessa formaliteter
är största delen af den arbetande classen
ej kunnig. Den måste anlita andra personer
till sitt biträde, och det medför kostnader,
som kunna vara förlorade, om Testamentet
lagligen klandras. Dessutom med
-
Den 3o Mars f. m. 26g
för stadgandet ökadt besvär för Domstolarne,
att för hvarje sådant testamente pröfva
de borgens-förbindelser, som för Testamentets
lyftande mäste aflemnas. Jag hade
således önskat, att 1823 års stadgande
blifvit bibehållit äfven i denna del.
I anledning af de anmärkningar, som
blifvit gjorde, skall jag utbedja mig Ridderskapets
och Adelns tålamod för att få
afgifva några upplysningar. Jag skall ej
ingå i någon discussion, rörande tillståndet
af Rikets financer; det tillhör ej BevillningsUtskottet
all uppgöra eller pröfva dem.
Men bär har den önskan blifvit framkastad,
att man måtte återkomma till det beskattnings-system,
som antogs år 1810. Jag
medgifver, alt det är vackert i Theorien,
och alt det äfven vore bra i verkställigheten,
om man kunde förutsätta några oundgängliga
omständigheter; t. ex. att hvarje
skattdragande ägde begrepp om hvad behållen
inkomst är, och kunde uppgöra den,
samt att alla ville redligen uppgifva den.
Erfarenheten berättigar oss ej att förutsätta
hvarken det ena eller det andra, och
jag'får i detta afseende åberopa hvad idag
blifvit anfördt af Herr af Billbergh, rörande
den bevillning, som inom Städerne erlägges
efter behållen inkomst. De upplysningar
han meddelat, torde gifva Rikets
Ständer anledning till den förmodan, att
man sällan rigtigt uppger sin behållna in
-
270
Den 3c Mars f. m.
komst, om man kan beräkna den, och att
TaxeringsCommitteerne hafva svårt att utfinna
den. Detta beskattningssätt lemnar
dessutom för mycket åt godtycket och osäkerheten.
Att införa edgång, tror jag ej vore
lämpligt. Den som ej förslår beräkna
sin behållna inkomst* och icke af hederskänslan
förmås att redligt uppgifva den,
skall af egennyttan lätt förledas, att med
ed bekräfta en origtig uppgift. Således finner
jag det vara nöd vändigt att blifva qvar
vid de Taxeringsgrunder, som sedan 1818
varit gällande,
Dernäst anhåller jag att få fästa mig
Vid den, äfven vid detta tillfälle, omtalade
MinimiTariffen. Den klandrades mycket vid
sisla Riksdagen, men blef af Pluraliteten
bibehållen. Jag tror ej, att den gjort någon
skada, eller att någon egt verkligt skäl
att deröfver klaga, och jag slutar detta deraf,
att på den summa, som för fastigheter,
enligt Tabellen, kunde nedsättas, är ännu
obegagnadt ett värde af ej mindre än 20
Millioner. Jag erkänner, att hela summan
ej kunde begagnas, emedan författnnigen förböd
att generelt nedsätta hemmansvärdet;
men jag tror mig med säkerhet veta, att
BevillningsTJtskottet ernar vid det reglementariska
af författningen föreslå, att Comitteerne
få rättighet, att icke allenast partielt
nedsätta hemmansvärdet, utan ock göra
det generelt, om det för något Län,
Den 3o Mars f. m.
Härad eller Socken skulle behöfvas. Om
de erhålla denna rättighet, tror jag ej, att
man får någon skälig anledning att klaga
öfver, det värdena öfverstiga det verkliga
beloppet; hvilket äfven tyckes äga rum vid
alla fria afhandlingar, likasom endast med
utmätningar och ConcursAuctioner ett motsatt
förhållande inträffar.
Af en Ledamot har blifvit yrkadt, att
nedsättning må ske i den bevillning, som
ligger på jorden. Detta tillhör ej förevarande
Betänkande, utan förekommer vid tillämpningen
af grunderne. Sedan man vet,
hvad summa som erfordras till Statsutgifternes
bestridande; sedan man vet, huru
mycket Tullen, BränvinsBevillningen och
alla andra bevillningsinkomster utgöra, kan
man först bestämma den summa, som af
personer, egendom, lön m, m. skall utgå.
Då först blir det fråga, om någon nedsättning
kan göras, och på hvilken artikel den
kan ske. Särskilda åsigter hafva här blifvit
framställda i afseende på Capitationsbevillningen.
En Ledamot har yrkat, att
den skulle böjas från hvad den nu är, eller
ungefärliga värdet af ett och ett halft, till
värdet af sex dagsverken; en annan, att
den skulle nedsättas. Måhända visa dessa
olika åsigter, att den norm, som i 1823 års
Bevillningsstadga är antagen, är den rätta.
Dessutom innehålla ej grunderne, huru stor
capitations-afgiften skall vara, utan endast
