# ID: svediakorp-gov348
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 27,986
# sentences: 905
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 16 Mari f. m.
3oi
mit till eganderätt af så väl desse som flere
tillslagne, men förlorade hemman, gårdar
och lägenheter, kan inhämtas af liber daticus
Lundensis.
Då Motionairen yrkat, att maximum
för arrende-auctioner blifvit utsatt betydligt
mindre, än det derföre stadgade Reglemente
föreskrifver, uppmanas han att uppvisa
det af honom åberopade Reglemente.
Kan han framte något annat, än de allmänna
föreskrifter, som för desse arrenden
finnas i Kongl. Brefven d. 27 Augusti 181-7
och den 3 Maji 1821, blir det för vederbörande
något alldeles nytt och okändt.
Föreskrifterne i desse författningar äro följde,
och Motionairen uppmanas å nyo att
bevisa, vid hvad tillfällen de blifvit öfverträdda.
Om så skedt, hvarföre besvärade
han sig icke, då DomkyrkoRådet hade den
lyckan, att äga honom ibland sine Ledamöter,
och, som han sjelf uppgifver, äfven
till Ordförande. Detta hade varit ett rakt
och lagenligt steg, men att i ett RiksStånd
kasta skugga på Embetsmäns förvaltning,
utan att de kunna komma i tillfälle att sig
förklara, är ett behandlingssätt, som endast
lärer anstå Motionairen. I hvilket Reglemente
står eller kan stå, att afseende
vid arrende-vilkors fastställande bör göras
på fattige eller rike? Kan någon känna,
hvem som stannar för budet å en öppen
auction?
302
Den 16 Mars f. m.
Vidare anmärkes, att beslutet att förändra
arcbitecturen af Domkyrkans tak var
fattadt och till en stor del utfördt, innan
Motionairen var född. I detta fall besvärar
lian sig öfver de döda.
Det skulle vara upplysande att få veta,
hvarest de Göthiska spiror suttit å Domkyrkan,
som Motionairen omtalar vara nedrifna.
Ännu märkvärdigare vore att känna, huru
många iooo R:dr blifvit använde på målning
af alabaster och marmor, som ej borde målas,
då det är en gifven och uppenbar sak,
att på de stycken å Predikstolen och Altartaflan,
hvarå alabastermålning är anbragt,
ingen punkt blifvit målad, som icke förr
varit det. Med yttersta noggrannhet iakttogos
de gamla fbrmerne och prydnadssättet,
för att undvika den med skäl klandrade
contrasten emellan det gamla och nya.
Motionairen tillstyrkes att först undersöka,
innan han uppgifver ett förhållande, som
han icke känner.
Herr Rosenschöld uppgifver, att hemman
äro bortarrenderade emot i5 kappar
tunnelandet. Kongl. Brefvet den 27 Augusti
1817 föreskrifver, att minimum nödvändigt
måste vara 27 kappar tunnelandet öppen
jord. Maximum är och måste vara högre.
Herr Munck af Rosenschöld; Eberhard:
Jag får först betyga min förbindelse
Den 16 Mars f. m.
3o3
hos den siste Talaren derför, att han genom
sitt anförande gifvit mig anledning att
närmare upplysa ämnet, och att gå in i bevisning
af de facta, hvarpå jag byggt min
motion. Denna bevisning kan icke nu vara
fullständigt till hands, men jag förbinder
mig att lemna den sådan, att den icke blott
skall uppfylla den värde Talarens, eller
dens som uppdragit åt honom att tala, önskan,
utan äfven mer än de önskat. Emedlertid
må det tillåtas mig uppläsa något ur
en tryckt handling, som torde upplysa en
del af hvad jag yttrat, nemligen en skrift,
ingifven till BiskopsEmbetet i Lund af en
Domkyrkans Tjensteman, som icke sedermera
blifvit vederlaggd, hvarken i officiel
väg eller i någon tidning. Den är tryckt
i Lunds Veckoblad för år 1827 d. 3oMaji,
och deri förekommer följande: ”Jag får underställa
andras omdöme, hvari nyttan elder
nödvändigheten består att, till dryg
"kostnad för den utarmade Domkyrkan, gedom
renovation, vanställa dess dyrbara forn"tids-monumenter.
Är det månne öfverensstämmande
med närvarande tids smak, att
"på en altartafla af marmor tillstoppa mun”nen
på hvarje figur med rödfärg: att utstyra
en del med röda, andra med gröna
"tröjor, med gullskägg och med gyllene hår:
”att icke ens låta de sköna alabaster-pelar”nes
Capiteler blifva befriade från handt"verkarens
grofva färgor? Skulle man ieke
"tro sig försatt i den crassaste medeltid,
3o4 Den i6 Mars f. m.
"då man på graf-monumenterne af sten ser
”chcruber framtitta med smink på kinderna,
"och de större figurerna liksom blygas öf"ver
sitt guld och sina svärtade mustacher?
”Sjelfva den ryktbara Alabaster-Predikstolen
har icke en gång blifvit lottlös af den"na
målarens frikostighet. När härtill kom”mer
det för flere år tillbaka utdömda Or"gelverkets
prydnader med en klädsel, som
”nästan liknar en mångfärgad Harlekins-kå"pa;
den nya och dyra läktaren, så place"rad,
att Predikanten af få kan derstädes
”ses, af ännu färre höras; de antingen borttagna
ekeziraterna, såsom på läktarne, elter
de med kalk öfverstrukna, såsom på
”dörrarne i Choret; månne icke detta allt
"tyckes till kännares förargelse utmärka, att
"Tit. Mengel lärt sin iEsthetik i Abdera?”
I afseende på frågan, huruvida Domkyrkan
för närvarande äger några contanta
tillgångar, får jag utur samma Tidning för
den i Januarii detta år, uppläsa följande
Annonce:
”Utaf Lunds DomkyrkoCassa kan er”hållas
Lån, i början af nästa Mars må”nad,
5 å 6000 R:dr Banco, uti en eller
”flere poster, emot nöjaktig säkerhet och
”6* procents ränta, samt på tid och vilkor,
”sorn uppgifvas af Domkyrko-Inspectoren,
”Kamereraren och Riddaren G. Mengel i
”Lund.”
Hvad
Den 16 Mars f. m.
3o5
Hvad Hen’ Crusenstolpe för öfrigt anfört,
tjenar för det mesta icke att vederlägga,
utan snarare att bestyrka, hvad jag
framställt. Att en stor del, eller öfver hälften,
af Domkyrkans hemman blifvit försåld
till Skatte på 1760-talet, har jag sjelf anfört;
men att de återstående hemmanen
blifvit, som ock han säger, upplåtna till
arrende på offentlig auction, är ett bevis
för mitt påstående, att de sednare åren Kyrkan
blifvit mycket förmögnare än förr, och
jag tror icke någon kan bjuda till att förneka
det tydliga factum, jag uppgifvit såsom
grund för motionen, nemligen, att Domkyrkan
nu har flere tusende tunnor Spannmål
i årlig inkomst, då den för 20 år sedan
icke hade en tredjedel. Jag har för öfrigt
icke klandrat reparationen af den Östra rundelen,
eller alla skedda reparationer, ulan
blott sagt, att en del af dem varit onödig,
ja skadlig. Jag har i min motion klagat
öfver, alt Domkyrkans tak blifvit förvandladt
från Götiskt till Italienskt. Men nu
måste jag äfven klaga öfver, att det Italienska
taket blifvit i RiksdagsTidningen,
hvartill Herr Crusenstolpe är en Redactör,
förvandladt till Chinesiskt. Alt denna re
Earation
föregått, som lian säger, innan jag
lef fodd, borde jag kan hända önska vara
sant, ty då skulle jag vara flere år yngre
än jag verkeligen är. Att jag icke anfört
klagomål öfver det mot DomkyrkoRåx6
H. 20
3o6 Den iG Mars f. m.
dets Förslag stridande Beslut af Landshöfdinge-
och BiskopsEmbetena, var en nödvändig
följd deraf, att, då jag föreslog ett
sådant klagomål, ville eller vågade icke de
öfrige Ledamöterna att gå in derpå, och
jag ägde ej rättighet, att ensam anföra besvär,
utan nöjde mig med detta förhållandets
anteckning i Protocollet. Jag kan
för öfrigt medgifva den värde Anmärkaren,
att det icke är troligt, att de af mig uppgifne
missbruk existerat, men att de, hvilka
jag uppgifvit, ändå äro sanna, förbinder
jag mig bevisa. Min afsigt har icke
varit att förhindra uppbyggandet af något
nytt orgelverk eller af ett nytt Biskopshus;
men jag har trott Domkyrkans betydliga
tillgångar medgifva utgifterne dertill, oaktadt
dess KronoTionde återginge till Staten, om
man blott anliciperar något på dess framtida
inkomster. För min del har jag således med
min motion alldeles icke haft annan afsigt,
än att Domkyrkan må meddela någon del
af sina öfverflödiga inkomster åt Staten.
Jag anhåller, att detta mitt Anförande må
få åtfölja remissen till Utskottet, och att
jag framdeles får inkomma med den bevisning,
som nu är en physisk omöjlighet alt
prestera.
Herr Crusenstolpe: Jag delar och värderar
den ädla ifver, hvarmed Motionären
söker bereda Staten inkomster; men jag kan
ej dela den åsigt, att man skulle taga hvar
-
Den 16 Mars f. m.
307
liellst det finnes, på samma sätt som Konung
Carl XI. Jag har genom ett Kongl.
Bref visat, att Domkyrkan varit rik, men
nu saknar nödige medel. Det skulle i öfrigt
vara mig kärt, om Herr Munck af Rosenschöld
kan bevisa sin satts inför Utskotten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Munck
af Rosenschölds ifrågavarande motion, jemte
de i ämnet af Herrar Crusenstolpe och
Munck af Rosenschöld nu afgifne yttranden,
mätte till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten remitteras.
Bifölls.
Förodrogs å nyo RiddarliusUtskottets
den 10 sistlidne Januarii aflåtne, och den
i5 i samma månad på hordet lagde, Memorial,
i anledning af väckt fråga om Offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om icke, sedan
ConstitutionsUtskoltet numera afgjort
den förut väckta frågan, huruvida ett stadgande
i afseende å offentligheten, i händelse
densamma skulle medgifvas, borde i
RiddarhusOrdningen intagas, samt denna
fråga således icke vidare kunde utgöra före
-
3o8
Den iG Mars f. m.
mål för Ridderskapets och Adelns öfverläggning,
Ridderskapet och Adeln nu behagade
till pröfning företaga sjelfva hufvudfrågan,
samt dervid besluta, att offentlighet
vid Ståndens öfverläggningar må äga
rum, under förbehåll, i händelse offentligheten
af Ridderskapet och Adeln antages,
att icke allenast ett stadgande derom
borde i RiddarhusOrdningen intagas, utan
ock att sättet och verkställigheten af berörde
offentlighet må, efter serskild öfverläggning,
sedermera bestämmas.
Herr von Hartmansdorff, August: THIA
Les det mig att fråga, hurudan, i händelse
af sk il jakti ge meningar, contrapropositionen
skulle blifva? Yi hafva hittills blott
hört bifalls-propositionen.
Hans Ex cell enoc Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att tvenne sätt
funnos, hvarpå contra-propositionen kunde
inrättas, och att det berodde på Ridderskapet
och Adeln, om den skulle ställas
på återremiss eller afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Under de olika åsigter, fran hvilka Publicitetsfrågan
blifvit framställd, tager jag mig
frihet fästa uppmärksamheten på, huruvida
vi ännu hunnit målet. Jag kan ej inse, att'
CoustitutionsUtskottets afgifne förklaring öfver
den vägrade propositionen kan vara en
Den 16 Mars f. nj.
3og
gifven lag för Ridderskapet och Adeln att
icke få publicitet med annat vilkor, än dess
af ConstitutionsUtskottet föreskrifne införande
i RiddarhusOrdningen. Jag får för
min del tillkännagifva, alt jag åtminstone
ej kan underkasta mig denna föreskrift,
och jag skall taga mig frihet derföre anföra
några grunder. Under den lid denna fråga
varit under behandling, har jag haft tillräckligt
rådrum att rådföra mitt omdöme deröfver.
Då det ej lyckats Ridderskapet och
Adeln, att, såsom BondeStåndet gjort, endast
öppna sina dörrar för allmänheten,
tror jag, att frågan måste antaga ett helt annat
utseende och skick. Jag tror att man
då får iakttaga formerne och tillse, alt raan
stiftar denna lag så, att den blir en verklig
lag. Jag finner ej, att Ridderskapet och
Adeln äger, att såsom en gunstbevisning
lemna Allmänheten tillträde till sina öfverläggningar.
Jag anser, att Ridderskapet och
Adeln, såsom folkets representanter, icke
kan betrakta sig isolerade från det folk,
Ståndet representerar. Jag tror, att det är
allmänheten, som återfordrar en rättighet,
och icke Ridderskapet och Adeln, som lcmnar
en nådebevisning genom publiciteten.
Jag tror, att publiciteten bör stiftas såsom
en annan lag, och förslaget derom gå till
Lagutskottet, för att få den, på sätt BorgareStåndet
yrkat, lagligen sanctionerad.
Genom det sätt, som nu föreslås, att införa
den i RiddarhusOrdningen, skulle det
3io
Den 16 Mars f. m.
besynnerliga förhållande uppkomma, att det
skulle vara ensamt Ordföranden, som grundlagt
hela vilkoret för publicitetens antagande;
ty vi hafva ännu ej kunnat tillvägabringa
sjelfva principfrågan, huruvida Ridderskapet
och Adelil vill hafva publicitet.
Så länge vi ej kunnat få denna fråga preliminairt
afgjord, kan jag ej underkasta mig
det i propositionen föreslagna vilkor om
publicitetens införande i RiddarhusOrdningen,
såsom en tillsatts af Ordföranden, utan
att det visas mig, att det är oss förmenadt
att önska publicitet, och att få denna önskan
i propositionsväg framställd. På denna
grund, och ehuru mycket jag önskar
publiciteten, kan jag dock ej lemna min
röst till bifall derå på det sätt, att vilkoret
skulle blifva eu concession af Ridderskapets
och Adelns opinion, utan att man
kan få preliminairt afgjordt, huruvida [Ridderskapet
och Adeln önskar denna publicitet,
eller icke.
Grefve Tjorn} Claes Fredrik: Om jag
icke fattat den proposition orätt, som Herr
Grefven och LandlMarskalken framställt,
tror jag meningen ej var, alt i RiddarhusOrdningen
intaga någon lagföreskrift, utan
blott att principen skulle antagas, med hänvisning
till en framdeles blifvande lag. Huruvida
den sedan skall stiftas, blir en annan
fråga. Kanske har jag likväl fattat
meningen af propositionen oriktigt. I så
-
Den 16 Mars f. m.
dant fall förenar jag mig till alla delar med
Friherre Anckarswärd.
Herr Thanij Wolrath: Jag har fattat
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
alldeles på samma sätt, som Grefve
Horn, eller att tillägget om publicitetens
införande i RiddarhusOrdningen blott skulle
stå der, för att tillvägabringa en nödvändig
ändring i det förbud emot publiciteten,
som i RiddarhusOrdningen förut finnes, och
alt det reglementariska sedermera skall särskildt
discuteras. Då lärer, i fallen strafflag
för ordningens bibehållande anses af
nöden, den frågan komma att öfverlemnas
till Lagutskottet. Jag kan således ej annat,
än begära proposition till bifall å publiciteten,
på det sätt Herr Grefven och
LandtMarskalken nyss framställt. Nationen
bar länge väntat på det närvarande beslutet,
och allas uppmärksamhet bar deruppå
varit spänd. Det skulle förundra mig,
om binder derföre skulle läggas af dem,
som med rätta yttrat sig för publiciteten
och tryckfriheten. Publiciteten är nu, mera
än förr, nödvändig; ty vi hafva nu en
half publicitet, sedan våra yttranden ojusterade
meddelas allmänheten uti allmänna
Tidningar, hvarvid ej kan förekommas, att
hvad vi säga, ofta blifver oriktigt uppfattadt
och berättadt, äfvensom att hvad som
säges, införes under den åsigt, som Redacteurerna
sjelfva vilja göra gällande. Delta
3 1 2
Den iG Mars f. ni.
rättas bäst derigenom, att en allmän publicitet
beslutas. Allmänbeten kan då bedömma,
om det, sorn införes, är riktigt,
eller om det framställes på ett sätt, sorn
är olika med förhållandet. Jag tillstyrker
derföre bifall å den proposition, som Herr
Grefven och LandtMarskalken framställt.
Herr Lefrén > Johan Pehr: Då denna
fråga sista gången förevar, tog jag mig frihet
göra en framställning om det sätt, jag
för min del ansåg vara det lämpligaste för
dess behandling. Jag trodde nemligen, alt
vilkoren borde först bestämmas, och hufvndsaken
sedan. Jag frångår nu denna mening,
emedan jag märkt, att Ridderskapet
och Adeln ej gillade den, emedan så många
talade emot den satts, jag försökte bevisa
vara den rätta och den enda, som
kunde leda lill målet, så att allas tankar
finge uttryckas. Jag inskränker mig nu lill
att föreslå antagande af den proposition Herr
Grefven och LandtMarskalken framställt.
Det är den enda utväg, som är lemnad publicitetens
verkliga vänner, alt få publiciteten.
Till dem, som talat och förklarat
sig för densamma, lill dem ställer jag min
anhållan att, oagtadt de kunna hysa missnöje
öfver formerne, de likväl mätte bifalla
propositionen för den stora sakens skull,
som de gilla. Friherre Anckarswärd har
sagt, att BorgareStåndet behandlat denna
sak, såsom en lagfråga. Jag tror, att Bor
-
Den 16 Mars f. m.
3(3
gareStåndet endast så behandlat den delen
af frågan, som rör straffbestämmelser
för åhörare. De hafva behandlat den om
liufvudsaken särskildt, så vida jag rätt förstått
Tidningarue; ty det är endast der jag
sett beslutet omtaladt. Grefve Horn har
framställt frågan sådan den i sin helhet är.
Ilär lärer ej vara frågan örn sältet, utan
om vi skola hafva publicitet med det vilkor,
att ett stadgande derom skall införas
i RiddarliusOrdningen. Detta tyckes åter
vara bestämdt gifvet, sedan ConstilulionsUtskottet
förklarat, att proposition utan detta
vilkor ej kan äga rum. Jag vill ej uppehålla
Ridderskapet och Adeln längre, och
bär ej annat alt tillägga, än att upprepa,
det jag känner mig allt mera och mera
varm för en sak, som länder till frihet och
lugn; samt anhåller således om proposition
till bifall derå.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Tvänne
Talare hafva här yttrat, att det vore en
folkets rättighet, att få såsom åhörare inträde
vid våra öfverläggningar. Jag kan
cj dela denna mening. Folkets rätt består
uti att välja Riksdagsmän. Genom detta val
har det begagnat alla sina rättigheter. Om
det skulle äga rättigheten, alt här bevaka
sättet, huru målsmanskapet blifver uppfyldl,
så kan man dock ej anse Stockholms publik
såsom befullmägtigad af Svenska Folket
att öfvervara våra öfverläggningar Af
3i4
Den 16 Mars f. m.
dessa skäl tror jag, att Ridderskapet och
Adeln med fullkomlig frihet kan öfverlägga
om detta ämne, utan att sätta i fråga,
om det är en gunstbevisning eller ej.
Friherre Anckarswärd: Jag anhåller
att, i fall ProtocollsUtdrag är ankommit
från BorgareStåndet, som visar, huru nämnde
Stånd behandlat denna sak, berörde
ProtocollsUtdrag måtte uppläsas.
I anledning häraf upplästes Välloflige
BorgareStåndets ProtocollsUtdrag, af den i
dennes, innehållande, att Ståndet beslutat,
det Offentlighet vid dess öfverläggningar
skulle äga rum, och att ett af Herr Falkman
uppgjordt förslag till Lag om Offentlighet
vid RiksSlåndens sammanträden och
öfverläggningar, skulle remitteras till LagUtskottet,
samt med de öfrige RiksStånden
communiceras.
Friherre Anckarswcird: Jag är af den
öfvertygelse, att publicitetsfrågan hos oss
numera bör behandlas på samma sätt, sorn
hos BorgareStåndet. Jag inser ej, hvarföre
Ridderskapet och Adeln skulle vara i
annan belägenhet, än de öfrige Stånden,
att kunna få uttrycka sin enkla opinion, huruvida
Ståndet önskar publicitet, eller ej,
och att i samma väg få vidtaga ett stadgande
i afseende på samma sak. Det förefaller
mig besynnerligt, att BorgareStåndet
kunnat besluta denna sak, utan dess infö*
Den iG Mars f. m.
315
rande i en ordningsstadga. Då en sådan
ej finnes, vet jag ej, hvad som berättigar
detta vilkor! Så mycket jag älskar friheten,
köper jag den likväl ej med uppoffrande
af min öfvertygelse om min värdighet såsom
representant. Följden skulle blifva, att
det lemnades åt Ordföranden att fästa vilkor
vid den proposition, som framställes,
då en gifven önskan vore till, och att nian
genom concession skulle köpa den. Jag
motsätter mig sakens afgörande i consessionsväg,
och anhåller, att Ridderskapet och
Adeln måtte fatta samma beslut som BorgareStåndet,
eller att saken må remitteras
till Lagutskottet, så att frågan af håda de
lagstiftande magterne blir afgjord, och sedan
i lagenlig form inkommer i RiddarhusOrdniugen.
Frihérre Wrangel; Henning: Så mycket
jag kunnat fatta, är allmänna opinionen
å Riddarhuset, att publicitet skall äga
rum vid våra öfverläggningar. Jag hade
önskat, att ConstitutionsUtskottets Orakelsvar
uteblifvit; ty det är så litet tydligt,
att man nästan icke vet, hvart det pekar.
Jag kan ej dela samma öfvertygelse, som
Friherre Anckarswärd. Jag är lika mån,
som han, att ej öfverträda Grund lagar ne;
men då det är fråga om en sak, så vigtig
sorn denna, håller jag mig till hufvudfrågan,
som är publiciteten, och vidrör icke
de mindre delarne. Jag anhåller om pro
-
Den 16 Mars f. m.
position, på salt Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrat, på dét vi må få snart
slut; ty jag inser ej någon annan följd, i
fall den method vidtages, som Friherre
Anckarswärd yrkat, än tidsutdrägt, utan ändamål
för öfrigt. Vårt förhållande kan ej
jemföras med BorgareStåndets. Detta Stånd
har en StåndsOrdning, men ej, såsom vår,
med Konungens sanction försedd. — Frågan
om publiciteten bör således hos oss behandlas
mera i Constitutionel form, sedan
Ordförandens vägran att framställa den tillförene
yrkade propositionen nu mera blifvit
godkänd.
Friherre Boije, Ludvig: I sjelfva principfrågan
skall jag ej tala. Voteringen må
tala derom. Men hvad formen angår, vill
jag föra Ridderskapet och Adeln lill minnes,
att då RiddarhusOrdningen uttryckligen
stadgar, alt ingen främmande får här
ingå, blir det väl nödvändigt, att dessa ord
borttagas, och att ett annat motsatt stadgande
införes. Således kan väl Ridderskapet
och Adeln ej vilja, att Offentlighet skall
äga runi, så länge detta stadgande i RiddarhusOrdningen
står qvar. Ändamålet med
denna erindran är endast, att lätta det hårda
omdöme, sorn man tillåtit sig emot ConstitutionsUlsk
ottet samt Ridderskapets och Adelns
Ordförande, hvilka, som mig synes,
handlat ganska rätt.
Herr Lefrén: Jag anmälte mig straxt
\ Den iG Mars f. ra.
öfter Friherre Boije, emedan jag fruktade,
att han skulle tala emot publiciteten; men
då han ej det gjort, utan blott yttrat sig
öfver formen af propositionen, hvarom vi
tänka lika, vill jag endast derföre tacka honom,
och har ej mera att säga.
Hans Excellence Herr Grefve De La
Gardiej Jacob, anförde skriftligen:
Jag vill ej ingå i någon undersökning
om nödvändigheten eller onödigheten af den
väckta frågan, ej i pröfning af den moraliska
nyttan eller vådan deraf, ehuru öfvertygad
jag är, att dervid mycket kunde tilläggas
det myckna, som redan är yttradt;
men som RiddarhusUtskottet ej, enligt hvad
jag önskat, upplyst om de svårigheter eller
snarare sagt omöjligheter, hvilka förete sig
vid verkställigheten, i fall Ridderskapet och
Adeln skulle besluta offentlighet vid sine
sammankomster, anser jag mig höra, med
afseende på den plats Ståndets förtroende
i nu snart io år lemnat mig, göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamme på resultatet
af den uppmätning å localen, jag anmodat
en af Ståndets Ledamöter verkställa,
och som jag torde få uppläsa, så lydande:
Utrymmet uti stora PaddarbusSalen, med
undantag af den nuvarande Läktarerij
utgöres af:
6 st:n Bänkar, den i:sta, 2:dra och 3:dje
till höger och venster om LandtMarskal
-
318
Den iG Mars f. m.
ken, 17 alnar och 6 tum långa, å 17
personer 102 platser.
6 st:n Dito på håda sidor, bakom
desse förenämnde, 16 alnar
5 tum långa, å 16 personer
........ ^6 ——
2 st:n Dito längre bort, å samma
sidor, 14 alnar i5tum
långa, å i/[ personer . . . 28 —
4 st:n Dito uti 2:ne fönster-indjupningar
å norra sidan och
i 2:ne motsvarande Nieber å
den södra, 3 alnar 6 tum långa,
å 3:ne personer ... 12 —
36 st:n Dito till höger och venster
om stora gången, af hvilka
34 st:n 9 alnar 16 tum, och
2:ne 9alnar 4 turn långa, rymma
hvardera 9 personer . 324 —
Summa 56a platser.
I denna Calcul har dock icke blifvit
beräknadt, hvarken det minskade utrymme
af 12 platser, som klaffarna medföra å de
12 förstnämnde bänkarna, eller det lika
antal platser, som oftast blir obrukbart utaf
kyla invid nedra fönstren genom det rimfrosts-vatten,
hvilket nedrinner från öfra
fönstren, ej eller utrymmet för medförda
handlingar, hvartill minst torde behöfvas
5o platser, eller En persons plats 3 hvarje
långbänk; hvarföre ock, om dessa samman
-
Den 16 Mars f. m.
3 ■ 9
räknade y4 platser skulle dragas frän ofvanstående
Uträkning, i sådant fall endast
återstå 488 sittbara platser.
Stockholm den n Februarii 1829.
Pehr Estenberg.
Häraf tordén J, mine Herrar, inse,
att, oaktadt den möjligaste hopträngning,
(då ej mer än en aln för hvarje sittande
är påräknad) kunna i Salen icke rymmas
mera, än 562 personer. Då antalet af nu
lefvande Ätter utgör I25i; då möjligen två
tredjedelar af desse kunna vid Riksdag vara
närvarande; då man åtminstone med full säkerhet
bör kunna upptaga antalet till ett
lika belopp af hvad det vid denna Riksdag
utgjort, eller 655, skulle, om, enligt det
uppgifne förslaget, läktaren utrymdes till
främmande, Ridderskapet och Adeln sakna
plats för g3 Ledamöter, eller för flera, om
antalet af kommande Riddersman öfversteg
det nuvarande. Svårigheten att då ändra,
att indraga hvad en gång bifallits, eller
blifvit beslutadt, och som en del af våra
Tidningsskrifvare redan behagat kalla en
allmänheten tillkommande rättighet, inses
nogsamt. Jag önskade, att vi ej derföre
utsatte oss. Personer, för hvilka jag bär
den största aktning, med hvilka jag på det
närmaste känner mig genom vänskapens band
förenad, och hvilkas meningar jag ofta varit
smickrad att hylla, hafva väl för mig
enskilt yttrat, det ökadt utrymme skulle
320 Den 16 Mars f. m.
vinnas, antingen genom den stora taflans
borttagande, och anbringandet af ett galleri
rundt omkring det derigenom blifvande öppna
rum, eller ock genom läktares uppbyggande
på RiddarbusSalens begge långsidor
och öfver den nuvarande, jemt med de öfra
runda fönstren; men utom det jag ej tror takställningen,
ehuru mästerligt den är gjord,
kunna bära en sådan tyngd, och följden
då möjligen kunde blifva den obehaglighet,
att publiken en vacker dag lomme att krossa
dem, den bade ämnat åhöra, skulle jag anse
som ett brott emot de sköna konsterne,
att borttaga en tafla, som Ridderskapet och
Adeln med så dryg kostnad anskaffat, som
så utmärkt hedrar en Svensk konstnärs skicklighet,
och hvilken, såsom ett mästerverk,
i sekler vårdats och vördats. Hvad åter angår
den andra omnämnde utvägen till det
stora ändamålets ernående, eller läktares
uppbyggande å begge långsidorne af Salen,
samt öfver den nuvarande, tror jag, att,
jemte det, genom erforderlige stödjepelares
anbringande, rummet nere i Salen ännu ytterligare
inskränkes, det äfven skulle i märkelig
mån vanpryda detsamma, samt att
det för många, vid lugnare betraktande,
skulle blifva påkostande att se den sköna
präktiga cornichen bortskymd, en förlust,
som hvarken den grannaste läktare, eller
den talrikaste publik skulle i deras tanka
ersätta; och afstyrker jag således på
det
Den 16 Mars f. m.
321
det högsta äfven all tillbyggnad af läktare
härstädes.
Jag ber Ridderskapet och Adeln ursägta,
att jag upptagit dess dyrbara tid med
detta anförande, men jag har ansett mig
dertill påkallad lika af pligt och öfvertygelse;
och ehuru föga jag hoppas, att mitt
yttrande skall väcka eller vinna bifall för
närvarande, ehuru mycket jag förutser, att
äfven jag skall bedömmas lika hårdt med
dem, hvilka i samma mening förut yttrat
sig, och att man skall kanhända anse de
af mig lemnade upplysningar endast såsom
öfverflöd ige invändningar, såsom nya hinder
för befordrandet af den önskade publiciteten,
fruktar jag ingen annan dom, än
den mitt samvete skulle fått, om jag uraktlåtit
hvad jag ansett för min skyldighet,
och endast fästat afseende på den ögonblickliga
opinionens fordringar, om jag med min
tystnad jakat till hvad jag finner ej vara
rätt, till ett bifall, hvars följder en dag
möjligen kunna blifva motsatsen af hvad
man deraf väntadt..
Om Utskottets Memorial skulle återremitteras,
anhåller jag vördsamt, att detta
anförande äfven måtte få till Utskottet
åtfölja.
Herr Tham: Det torde tillåtas mig göra
den erinran, att Ridderskapet och Adeln
;6 H. 21
322
Den 16 Mars f. ra.
frän uråldriga tider haft vissa privilegier
framför de öfrige Stånden. Med dessa privilegier
följde införandet af en Riddarhusordning.
År 180g afstod Ridderskapet och
Adeln, under erkännande, att det allmännas
väl borde gå framför det enskilta interesset,
från de flesta af dessa uteslutande
privilegier, men iakttog icke då att afskaffa
en Riddarhusordning, som stod med dem
i gemenskap. En dylik Stånds-ordning,
så tillkommen och sanctionerad, äga icke
de öfrige Stånden. Yi måste således gå en
annan väg, än de; och jag tror, att detta
är den grundlagsenliga orsak, som bestämt
ConstitutionsUtskottets Utlåtande, hvilket
derföre icke bör förtjena hvarken klander
eller oblida omdömen. Jag tror, att vi
med skäl kunna besluta om den Proposition,
hvartill BorgareStåndet visat oss vägen,
och först afgöra sjelfva frågan om offentligheten,
samt sedan det reglementariska.
Något hinder deremot ser jag icke
uppstå deraf, att i RiddarhusOrdningen blifver
intagit, att offentligheten är medgifven.
Då jag lifligt interesserar mig för publiciteten,
kan jag icke afhålla mig från att önska,
att Propositionen måtte bifallas, och
tror, att de svårigheter man hämtat från
det inskränkta rummet, eller hvad annat
som helst, lätt kunna undanrödjas. Man
har sagt, att Ridderskapet och Adeln vid
denna Riksdag låtit anteckna sig till ett
antal af 600 personer; men då vi hafva
Den 16 Mars f. m.
3a3
502 platser, samt vid ingen votering, denna
Riksdag, öfver 4°o Ledamöter varit närvarande,
och aldrig 5oo, synes detta inkast
förfalla. Om ett så stort antal af Ridderskapet
och Adeln skulle komma till en Riksdag,
att hela RiddarhusSalen, jemte läktaren,
erfordrades, och inga andra anstalter
voro gjorda dessförinnan, äger ju i alla
fall Ståndet rättighet, att då tillsluta sitt
samlingsrum.
Friherre Åkerhjelm> Gustaf Fredrik:
Då jag år 1833 väckte denna fråga, vardén
egentligen enskild, och syntes tillhöra Rid»
derskapet och Adeln ensamt. Men för att
likväl bereda henne vid verkställigheten så
mycken garanti som möjligt, föreslog jag,
ali föreskriften derom borde införas i RiddarhusOrdningen.
Frågan fick emedlertid,
redan mot slutet af förra Riksdagen, en
allmännare karakter. BorgareStåndet beslöt
redan då offentligheten, och har vid
denna Riksdag förnyat detta beslut, men
remitterat frågan om vilkoren derför till
Lagutskottet. Jag instämmer med Friherre
Anckarsvärd deruti, att de blifvandeAnsvarsoch
Lagbestämmelserna må af Lagutskottet
pröfvas; men jag finner icke den af Herr
Grefven och LandtMarskalken framställde
Proposition hindra denna behandling, emedan
den icke rör annat än sjelfva beslutet
om principen; Ståndet obetaget, att sedan
3a4 Den 16 Mars f. in.
bereda garantierna. Under instämmande i
denna behandling, tror jag för min del äfven
och hoppas, att den öfvertygelse, för
hvilken jag interesserar mig, må erhålla en
lyckligare utgång, än för 5 år sedan. Om
Herr Grefven cedi LandtMarskalken ännu
en gång täcktes göra den Proposition, sorn
nyss framställdes, och den bifalles, komma
vi ju i' samma förhållande, som BorgareStåndet,
hvilket jag anser ganska önskligt.
Af RiddarhusDirectionens Ordförande,
Herr Grefve DelaGardie. hafva vi hört
en uppgift på utrymmet i Salen, som för
mig verkligen varit surprenant, i anseende
till detta utrymmes inskränkthet. Efter
Herr Grefvens uppgifter, skulle blott 5(>2
personer här rymmas, och då vi likväl
äga omkring 1200 lefvande Ätter, skulle
man komma i verklig förlägenhet, om alla
deras Representanter på en gång ville begagna
sin lagliga rätt, att uppkomma lill
Riksdagen. Emedlertid tror jag icke utrymmet
bör hindra offentligheten , när
Representanternes antal tillåter det. För
min del ville jag icke gerna ingå i sådane
byggnader, som kunde bortskämma
den vackra Salen; men vi komma tids
nog till detaillerna, och binda oss ingalunda,
i afseende på deras behandlande,
genom frågans beviljande såsom princip.
Jag anhåller således vördsamt om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens Proposition.
Den 16 Mars f. m.
3a5
Friherre Boije: Det värde jag ger åt
en värd Ledamots för mig betygade tacksamhet,
kan jag icke bättre bevisa, än då
jag söker bereda mig en ökad rätt dertill;
och det är i sådant afseende jag skall, så
mycket som på mig ankommer, påskynda
det ögonblick, som skall gifva samma Ledamot
det lugn i' afseende på allmänhetens
fordran i denna sak, som kanske ingen
mer än han saknar. Jag får således,
näst anhållan om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition, derå begära
votering.
Herr Riben, Carl Wilhelm: I anledning
af Hans Excellence Herr Grefve DelaGardies
yttrande, synes det, sorn skulle
RiddarhusUtskottet underlåtit, att fästa Ståndets
uppmärksamhet på de svårigheter, hvilla
i afseende på utrymmet kunna inträffa,
örn publiciteten beviljas. Jag är sanningen
skyldig den bekännelse, att hvarken jag eller
någon annan af Utskottet egenhändigt
verkställt någon uppmätning af RiddarliusSalen.
Herr Grefven uppger härvid facta ,
hvilka det icke är mig tillständigt att betvifla.
Men jag kan likväl icke undgå finna
besynnerligt, att då, vid coucerter härstädes,
900 till 1000 billetter säljas, fastän
hela det så kallade choret då är öfverbyggt,
icke mer än 56a personer skulle få rum,
när alla bänkar äro lediga. lalla fall, om
samtelige Ätlerne, omkring 1200 till anta
-
3;i6
Den 16 Mars f. m.
let, representerades, skulle visserligen icke
hela Salen, icke ens tillika med läktaren,
räcka till. Att uppbygga nya läktare, eller
sätta gallerier i vindsgluggarne, bär Utskottet
aldrig tänkt på. Hvad sjelfva saken
angår, så har, med det resultat ConstitulionsUtskoltet
deråt lemnat, hela den
plan för publiciteten, som RiddarhusUtskottet
föreslagit, blifvit alldeles omintetgjord.
Ridderskapet och Adeln är nu evinnerligt
förmenadt, att efter egit behag få öppna
dörrarne för medborgare, hvilka Ståndet
kunde tillåta öfvervara sina öfverläggningar.
Några betraktelser häröfver anser jag
mig icke böra anställa; men tror mig blott
böra yttra, huru jag anser frågan nu böra
behandlas. I detta afseende finner jag Propositionen
böra blifva: Om Ridderskapet
och Adeln bifaller offentlighet vid Ståndets
öfverläggningar, under fästadt förbehåll, att
icke allenast frågan derom intages i RiddarhusOrdningen,
utan ock att Lagutskottet
anmodas föreslå en bestämd lag emot möjliga
öfverträdelser. När det icke längre står
i Ridderskapets och Adelns skön, att vägra
publiciteten, då finner jag, att lag och laga
stadgar derföre behöfvas; då är det icke
nog att den införes i RiddarhusOrdningen,
som för hvarje Riksdag kan förändras.
I det fallet förenar jag mig uti den åsigt
BorgareStåndet haft; och om Herr Falkmans
Lagförslag hitkommit, anhåller jag,
att det måtte blifva uppläst.
Den 16 Mars f. m.
I anledning häraf upplästes det af Herr
Falkman uppgjorde, samt vid Yällofl. BorgareStåndets
förut omförmälte ProtocollsUtdrag
bilagde Förslag till Lag om offentlighet
vid RiksStåndens sammanträden och öfverläggningar.
Herr Riben: I händelse Ridderskapet
och Adeln skulle behaga afgöra frågan om
publiciteten i den form jag tog mig friheten
föreslå, får jag tillika anhålla, att RiddarhusUtskottet
genom remiss må åläggas
uppgöra förslag till ett lagstadgande. Jag
kan icke instämma uti det project, som BorgareStåndet
afgifvit, emedan det är mycket
för långt, och innehåller saker, som icke
höra finnas i ordningsstadgan. Det har dessutom
äfven emot sig, att straffen i no och
ni §§. Regeringsformen der äro bibehållna,
hvilka jag anser alltför stränga att tillämpas
vid mindre svåra fall.
Grefve Mörners Carl: Jag hade begärt
ordet i anledning af Herr Grefve DelaGardies
yttrande om omöjligheten att bereda
utrymme för främmande åhörare till bivistande
af Ridderskapets och Adelns öfverläggningar;
men jag är hufvudsakligen förekommen
af Friherre Åkerhjelm och Herr
Riben. Jag vill blott tillägga, att jag för
min del anser hufvudfrågan först böra afgöras,
innan det reglementariska kommer
under öfverläggning; och jag anhåller der
-
3a8
Den 16 Mars f. m.
färe om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition derpå, hvarefter jag blir
i tillfälle att yttra mig Öfver detaillerna.
Herr Ribbing, Arvid: Det är ej min
mening att ingå i hufvudfrågan; en hvar
lärer troligen deruti fattat sin opinion. Jag
vill endast, sedan proposition af Herr Grefven
och LandtMarskalken nu blifvit gjord
och votering begärts, anhålla att få föreslå
Contra-proposition. Tvenne värde Talare
hafva önskat, att se saken behandlad såsom
lagfråga. Jag delar icke deras öfvertygelse;
3:ne Stånd skulle ju då kunna beslntctj att
gå hem till det 4:de; och då man, på sätt
en annan värd Talare yttrat, synes betvifla,
om det nu är Ridderskapets och Adelns rätt
att öppna sina dörrar, skulle det bestämdt
kunna blifva dem förbjudet att stänga dem.
Sådant kan icke stå tillsammans med Grundlagen,
och kan således ej heller, förrän en
förändring i densamma föregått, föreslås till
Lag. För att emedlertid för tillfället förena
våra skiljaktiga åsigter, anhåller jag,
att Contra-propositionen måtte blifva: Afsteg
å RiddarhusTJtskottets Memorial. Sedan Memorialet
blifvit afslagit, står det hvar och
en öppet, att väcka frågan, såsom Ordningslag,
eller Grundlagsfråga.
Herr Roseyibladj Bernhard: Den enda
anmärkning, som blifvit gjord mot sjelfva
saken, är af Herr Grefve DelaGardie fram
-
Den t5 Mars f. m.
ställd, om otillräckligheten af utrymme. Jag
delar ej med Herr Riben den tanka, att vi
kunna under våra öfverläggningar sitta lika
trångt som vid concerter, men jag tror ändock,
att farhågan är ogrundad. Jag vill
visst ieke skämma bort den vackra salen
genom några nya läktare; jag vill föreslå
ett långt enklare medel, emedan vi hafva
tid dertill intill nästa Riksdag. Vi behöfva
blott låta borttaga de rätliniga bänkarne
och göra dem i half cirkelform, såsom vanligen
i andra länder; hvar och en vet, huru
stort rum man vinner genom halfcirkeln,
framför räta linien, oberäknadt det
bättre utrymmet för armbågarne.
I afseende på formen af saken, är jag
af lika tanka med BorgareStåndet, med den
skillnad, som fordras för oss i afseende på
RiddarhusOrdningen. BorgareStåndet har
först afgjort principen, och sedan remitterat
det af deras enskildta Utskott uppgjorde förslag
till strafflag, såsom en enskild motion,
till Lagutskottet. Vi kunna äfven göra detsamma.
Vi kunna nu, sedan vägran af förra
propositionen blifvit gillad, ej antaga principen,
utan att införa den i RidderhusOrdningen,
men resten, eller detaillerne tillhöra
en särskild lag, som af Kongl. Majrt
och de 4 Stånden gillas, och sedan gäller,
så snart något Stånd bifaller publicitetens
antagande. Herr Riben har ej godkänt det
af Herr Falkman uppgjorde förslag. Jag
33o
Den t6 Mars f. ra.
vill dertill blott erinra, att det är en ny
motion, som först skall pröfvas afUtskott,
och att Ständerna sedan kunna ändra och
besluta. Jag anser ej eller enligt med formerna,
att uppdraga åt RiddarhusUtskottet
att författa någon motion, som skall ingå
till ett Ständernes Utskott. BorgareStåndets
Utskott har väl uppgjort förslaget, men
Herr Falkman har tecknat sitt namn derunder.
Hvem som hälst kan uu göra sina
anmärkningar deremot, eller ock väcka en
ny motion, och i båda fallen få sina tankar
remitterade.
Jag förnyar min anhållan om proposition,
men endast på principen, ej på det
reglementariska, hvilket jag ändock icke anser
böra remitteras till RiddarhusUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af Herr Ribens anmärkning
om concerter, hvilken anmärkning
skulle bevisa, ett ett större antal personer
här skulle få rum, än jag uppgifvit,
får jag blott nämna, att under de 17 år
jag haft bestyr med FrimurareBarnhusets
concerter, sällan mera än y5o billetter, någon
gång 800, varit sålda; och då hafva
likvisst alla gångar varit fullproppade af folk.
Jag hemställer således, om icke min uppgifne
calcul slår in härmed.
Herr af Ekenstanij Israel: Jag vill endast
undanrödja misstydningen af Herr lii
-
Den 16 Mars f. m.
331
bens yttrande i sammanhang med Grefve
Mörners, att RiddarhusUtskottet skulle förbisett
utrymmet i Riddarhussalen. Jag, som
äfven har äran vara en Ledamot af Utskottet,
har mätt utrymmet i alnar, men,
jag bekänner det, icke i tum, emedan jag
icke kunnat, eller varit hugad att till motsvarig
noggranhet utröna hvarje individuel
t behof i detta afseende. Just under det
discussion i ämnet förevar i Utskottet, är
förstnämnde undersökning skedd, och resultatet
blef, att 670 och några personer
få rum. Genom vidtagande af sådane mått
och steg, att rummet, när behofvet så fordrar,
kan tillslutas, äro Ridderskapets och
Adelns egna Ledamöter alltid tryggade emot
trängsel.
Friherre Ridderstolpe: Jag begärde ordet
i anledning af Herr Rosenblads yttrande,
att blott ett skäl blifvit yttradt emot
publiciteten. Jag skall uppgifva det andra,
som kanske borde vara det första, i
anseende dertill, att det, oberoende af utrymmet
i Riddarhussalen, angår frågan, huruvida
publicitet bör äga rum, eller icke.
Då Ijag, vid den nu begärda voteringen,
nödgas rösta emot åhörares fria inträde,
anser jag min pligt vara att redogöra för
den åsigt, som ännu ej af förebragta motskäl
kunnat förändras. Mig synes, att yttranderättens
fullkomliga frihet är det allraväsendtligaste
i en representation; och jag
33a
Den 16 Mavs f. m.
förstår ej, huru denna frihet kan stå tillsammans
med den impuls, som från åhörarnes
sida möjligen kan inträffa. Då propositioner
af Ordföranden framställas, hvarå
blandade Ja oell Nej såsom svar följa,
kan man svårligen urskilja, om några af
ljuden kommit från å hörar ne, eller ej. Jag
-vill dernäst hemställa, hvad som kan blifva
följden deraf, attén talare åberopar åhörarnes
vittnesbörd? Vi hafva exempel, att
inom BondeStåndet åhörare togos till vittne,
då tryckfrihetsfrågan förevar, och att
man tillönskade dem att ej behöfva vid
sin bortgång sucka öfver utgången af sahen.
Detta strider ju alldeles emot Representantens
fria yttranderätt. Om man önskar
utländska exempel, så hänvisar jag till
Fransyska historien, och begär blott, att man
vill uppslå Moniteuren för år 1792. Der
skall visa sig, att Majoriteten ingalunda
dömde Ludvig XVI, men att verkligen Minoriteten,
understödd af galleriernas vrålande
om blod» segrade — och Ludvigs
hufvud föll.
Jag har velat nämna detta, på det man
må ursäkta, om jag vid voteringen är emot
publicitetens antagande.
Herr Rosenblad: Jag anhåller om ursäkt,
att jag åter yttrar mig; det skall blifva
i få ord.
Vi känna alla för val vigten äf vårt
kall, för att kunna ledas af impulser från
Den 16 Mars f. m.
333
en åhörande personal, af dess bifall eller
ogillande. Dessas bifall Önska vi visserligen,
lika med alla medborgares, men vinna
vi det ej, så äro vi tillfredsställde af
vårt eget medvetande, Öfvertygade, att en
möjligen missledd dagens opinion en gång
skall vika för den lugna granskningens. Hvad
det utur Fransyska Revolutionen åberopade
exempel angår, så är det ej lämpligt att
jemföra en tid af förfärliga oordningar med
en tid af lagbunden ordning och lugn. Det
kunde då äfven varit likgiltigt, om gallerierna
frivilligt voro öppnade för folket eller
icke} våldets rätt hade i alla fall gjort sig
gällande. Jag vill blott nämna ett exempel
af hvad som under samma tidpunkt i Frankrike
tilldrog sig. Mairén af Paris Pethion
anklagades i Lagstiftande Församlingen, att
icke vid upploppet den 14 Junii 1792 hafva
uppfyllt sin pligt, och han, då dagens afgud,
ett år senare tvungen af en annan
dags herrskande opinion att sjelf sluta sina
dagar, var otvitvelaktigt brottslig; men
när saken skulle afgöras, trängde sig pöbeln
med våld in i Lagstiftande Församlingens
sal, hvarest man med accolader mottog
det goda folket i Paris, och frikände
Pethion. Då lagarne voro i så liten helgd,
var Representationen föga skyddad med att
äga dörrarne till sina dfverläggningsrum
stängda.
Yi skulle dessutom hafva mera tum
att fritt disponera, om RiddarhusFiscalen.
334 Den i6 Mars f. m.
fick befallning att från matrikeln utesluta
sådane familier, som omöjligt under Riksdagen
kunde representeras, hvilkas hufvudman
voro i främmande länder eller minderåriga
o. s. v.
Friherre Anckar swärd: Efter afhörandet
af Friherre Ridderstolpes yttrande mot
publiciteten, anser jag mig böra frånträda
alla betänkligheter i afseende på formen,
för alt gifva en full hyllning åt den goda
saken och få principen derom så fort sorn
möjligt stadgad. Jag vill blott vördsamt
fråga, om Herr Grefven och LandtMarskalken
föreslår propositionen med det af Herr
Riben begärda tillägg.
Herr Munck af Rosenschöld_, Eberhard:
Jag vill endast i anledning af Friherre Ridderstolpes
yttrande anmärka, att, oansedt
de rysliga uppträden han af 1792 års Franska
Annaler åberopat, såsom följder af publiciteten
vid NationalRepresentationens öfverläggningar,
har likväl ännu icke i sjelfva
Frankrike någon uti eller utom de Deputerades
Kammare framträdt och föreslagit
dess upphörande; ej eller hafva Bröderne
till den olycklige Konungen, som
dömdes till döden icke af Minoriteten, utan
af Majoriteten i NationalConventet, någonsin
sökt att afskaffa eller lägga något slags
hinder i vägen för den af Herr Friherren
såsom vådlig afmålade publiciteten.
Den 16 Mars f. m.
335
Friherre Sparrej Sixtenj hade inlemnät
ett så lydande anförande:
Sedan publicitets-frågan förra gången
hos Ridderskapet och Adeln discuterades,
har hos Allmänheten mycket blifvit håde
taladt och genom trycket afhandladt i detta
ämne.
Jag förbigår de farhågor, som blifvit
yttrade i afseende på publiciteten, äfvensom
å andra sidan de fördelar eller goda
följder man trott densamma medföra. Såsom
egentligt skäl för dess antagande åberopas
tidens anda och Jordringar. Jag för
min del anser dertill hufvudsakligen höra:
reela uppoffringar för upplysningens och
culturens framgång, för talenters belöning
och uppmuntran, samt för allmänt välstånd
och allmän säkerhet, till hvilken sednare
ett politiskt anseende icke ringa bidrager;
och ett sådant anseende, en sådan moralisk
kraft kan ej vinnas utan physisk afpassad
styrka, men ej genom chimerika
uppoffringar, ej eller genom öfverlöpare
folkklasserne emellan.
Sådan är tidens anda} dessa äro tidens
fordringarj och de lagstiftare, som tro sig
dela denna anda och förmena sig tillfredsställa
dessa fordringar, medelst en uppoffring,
eller snarare öfvergång från den folkclass,
hvaruti ödet placerat dem, lifvas ej
af lika anda med den nya tidens Patriot,
336
Den 16 Mars f. m.
sorn vill sådan upplysning, och derjemte
kanner sig äga nog kraft att göra, icke chimerika,
men reela uppoffringar, och som
för öfrigt gerna erkänner sig vara det ljusets
fiende, hvilket ej kan frambringas utan
att rubba den stora ordningen.
De, som uppriktigt önska och med allvar
vilja arbeta till samhällets hela förbättring,
till fullkomlighet i våra Lagar och
Grundlagar, till upplysning uti ålit, som
kan befrämja Nationens förkofran och Styrelsens
kraft; de, som måhända icke tro
sig kunna fullkomligt vinna dessa stora ändamål,
utan en representaaons-förandring,
eller till och med förändring i den administrativa
styrelseformen, mätte de, såsom
ärlige Svenske Män, gå ärliga vägar till målet!
Svenska folket vill ej och kan ej regeras
utan Konung, samt lika litet vara
utan Representapter, och tiden vill det'icke
eller; men Sveriges Land och Städer kunna
ej eller mera umbära Adel, Presterskap,
Borgare och Embetsmål!, än Bönder.
Söken då och verkställen på lagligt
sätt, under en stark Konungs och mogne
mäns ledning, en 'Representations-förändring,
och jag, oaktadt min ärfda Riddersmannakänsla,
hvilken uppfostran sedan hos
mig befästat, skall vara den förste alt då
afstå från min ärfda Riksdagsmannarätt, och
Skall
Den 16 Mars f. m.
337
skall på förhand glädja mig åt att se elt
värdigt Riddarhus, uppfyllt af värdige valde
Riddersmän. Men det är först då, jag
skall dela ett rättmätigt anspråk på offentlighet
vid den Adels öfverläggningar, sorn
blifvit Fäderneslandet och den folkkass ansvarig
för sina göromål, hvilken genom sitt
förtroende öfverlemnat åt densamma sitt
intresse att försvara.
Herr von Hartmansdorff: Jag förbigår
allt yttrande i hufvudsaken, och vill
blott tala om frågans behandlingssätt. Blir
propositionen sådan ConstitutionsUtskottet
föreskrifvit, så har jag för egen del intet
dervid att erinra, ehuru jag tillförene, af
agtning för andras meningar^ talat deremot.
Men nu har man yrkat, att hufvudfrågan om
offentlighetens införande skulle inflyta i RiddarhusOrdningen,
samt sättet och vilkoren
dragas under Lagutskottet. Sådant anser
jag icke lämpligt, emedan tre Stånd kunna,
i sådana mål, besluta öfver det fjerde.
Det kunde då tilläfventyrs hända, att
de öfrige tre Stånden genom sin afgöranderätt
tvingade oss till antagande af en ordningslag,
hvarmed vi voro föga belåtna, eller
till afskaffande af en annan, med hvilken
vi voro nöjda. Detta intrång kan jag
icke medgifva; ty hvarje Stånd må äga,
alt, oberoende af de öfriga, bestämma dylika
ordningsstadgar inom sitt samlingsrum;
16 H. 22
338
Den 16 M a r s f. m.
och det tillhör endast Kongl. Maj:t och oss
sjelfva att stifta RiddarhusOrdningen. Införas
ej uti densamma de reglementariska
föreskrifterna om offentligheten, så synes
mig , att de böra behandlas såsom grundlagsfrågor,
i hvilka intet Stånd kan tvingas
af de öfriges pluralitet. Ett sådant förslag,
som Herr Falkmans, skulle jag icke vilja antaga,
utan instämmer i åtskilliga af Herr Ribens
anmärkningar deremot. Sedan ConstitutionsUtskottet
tvungit oss att med hufvudfrågan
förena frågan om sättet för de reglementariska
föreskrifterna, och Ja-propositionen
således ej kan blifva någon annan än
den Constitutions-Utskottet föreskrifvit, men
åtskilliga Ledamöter begärt votering om afslag
å offentligheten i allmänhet; så lärer
detta böra innefattas i contrapropositionen.
Skulle bifall, såsom jag förmodar, följa af
voteringen, då först blir fråga om åtcrremiss
till RiddarhusUtskottet, för alt ändra
vissa af RiddaibusOrdningens paragräpher.
Grefve af Ugglass Gustaf: Jag anhåller
att få förena mig med Friherre Anckarswärd
i dess begäran om det tillägg uti propositionen,
hvilket Herr Riben föreslagit,
nemligen, att lagbestämmelsen för sättet
och verkställigheten af offentligheten, i fall
den medgifves, må öfverlämnäs till Lagutskottet.
Deraf följer likväl icke, attRidderskapet
och Adeln skulle antaga, såsom förslag
lill en sådan lagbestämmelse, hvad Herr
Den 16 Mars f. m.
339
Falkman i detta afseende projecterat. Men
jag anser ett sådant tillägg i propositionen
nyttigt för sjelfva saken, emedan jag känner
många, som ej äro emot publiciteten, men
hvilka af farhåga för det sätt, hvarun
der
den kan komma att medgifvas, draga
i betänkande att gifva sin röst för principfrågan.
Jag kan för öfrigt ej instämma
i den åsigt, att trenne Stånds rätt att
besluta en lag, som äfven för det fjerde
Ståndet vore förbindande, skulle i detta
fall medföra svårare följder, än i så många
andra ofta vigtigare frågor. Skulle åter
vid den votering, sorn redan är begärd,
Ridderskapet och Adeln icke, i enlighet
med min önskan, medgifva offentligheten,
anser jag likväl, att man, med anledning
af BorgareStåndets inbjudning, bör uppdraga
åt Lagutskottet att föreslå den Lag, som
skall tillämpas, då något RiksSlånd beviljar
offentlighet vid sina öfverläggningar; ty
förr än en sådan lag blifvit stadgad, fruktar
jag, att vi beständigt komma att stå
qvar på samma punkt. Motioner i ämnet
skola vid hvarje Riksdag väckas, hvilka, i
anseende till de stridiga åsigter och be
tänkligheter,
som möta i sättet för verkställigheten,
skola förblifva utan verkan. Men
om en lag i detta afseende på förhand finnes,
kunna RiksStånden, genast vid Riksdagens
början, hvart för sig helt enkelt
besluta, om de vilja medgifva publiciteten
på de sålunda bestämda vilkoren.
22*
340 Den 16 Mars f. m.
Herr Rothliebj Axelj förenade sig med
Grefve af Ugglas.
Herr Riben: Jag fruktår, att Herr von
Hartmansdorff misstagit sig om min mening,
hvilken visserligen ej varit, att hufvudfrågan,
om publicitet inom ett RiksStånd
skall äga rum, borde underkastas de öfrige
Irenne Riksståndens beslut. Den frågan
är onekligt hvarje RiksStånds ensak;
men i afseende på den lag, som sedermera
erfordras för straffbestämmelser emot
oordning, anser jag, i det skick ConstitutionsUtskottet
försatt frågan, bäst att underkasta
sig den sakens behandling såsom
Lagfråga. Hvad åter beträffar Herr Rosenblads
anmärkning, att det icke bör tillhöra
RiddarhusUtskottet att upprätta förslag
till en sådan lag, för att vidare öfverlemnas
till Lagutskottet, så finner jag vid närmare
eftersinnande, att Talaren deruti haft
ganska rätt, och jag frånträder således mitt
förra yttrande i denna del.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan § till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Rosenblad: På det icke, vid Iframställningen
af proposition i ämnet, någon
mening må blifva utesluten, får jag förnya
min anhållan om den proposition Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskal
-
Den 16 Mai s f. ra. 341
ten redan framställt, med elt sådant tillägg,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln
förbehåller sig att sedermera bestämma,
om de reglementariska föreskrifterne för offentligheten
skola införas i RiddarhusOrdningen,
gifvas i Lagform, eller uppgöras på
* hvilket annat sätt som helst.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att den af flans
Excellence nyss framställde proposition endast
innefattade principfrågan med det tilllägg
ConstitutionsUtskoltet föreskrifvit. I
öfrigt vore, efter Ilans Excellences öfvertygelse,
Ståndet fullkomligt obehindradt att,
med antagande af den nu gjorde propositionen,
sedermera bestämma, på hvad sätt
och under hvilka vilkor det önskade offentlighetens
införande vid dess Öfverläggliingar;
och trodde Hans Excellence, att
onödig tidsutdrägt skulle förekommas, om
liufvudfrågan först afgjordes, hellst det föreföll
besynnerligt och ovanligt, om det
reglementariska af saken discuterades, innan
man ännu visste, om sjelfva saken antogs
eller icke. Af denna anledning hade Hans
Excellence framställt den nyss gjorde propositionen,
hvilken Hans Excellence nu ville
förnya, ehuru Hans Excellence visserligen
hört, att flere bland Ridderskapets och
Adelns Ledamöter önskat det tillägg UPropositionen,
att åt Lagutskottet borde öfverlemnas
uppgörandet af de straffbestäm
-
342
Den 16 Mars f. ra.
melser, hvilka ansågos nödige, ett tillägg,
hvaremot Hans Excellence för sin del ej hade
något att anmärka, men hvilket Hans
Excellence ansåg mindre nödigt att för närvarande
framställa, enär Ridderskapets och
Adelns rätt, att vid framdeles skeende serskild
öfverläggning bestämma vilkoren och
sättet för offentlighetens införande, alltid
vore lika öppen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade derefter, om Ridderskapet
och Adeln godkände den af honom
förut gjorde proposition, hvilken åter
af Hans Excellence upprepades.
Ropades starka Ja, blandade med Nej;
hvarjemte votering begärdes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då blott
liufvudfrågan , eller huruvida offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
skulle medgifvas, under det af ConstitutionsUtskoltet
godkände förbehåll, att, om
offentligheten antogs, ett stadgande derom
borde i RiddarhusOrdningen intagas, nu utgjorde
det ämne, som af Ridder'skåpet och
Adeln borde afgöras ; ansåg Hans Excellence
contra-propositionen endast böra innefatta
afslag å den väckte motionen, om offentlighetens
införande vid Ståndets sammankomster;
hvarefter Hans Excellence framställde
följande voterings-proposition:
Den 16 Mans f. ni.
343
Den som anser offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar höra
medgifvas, under förbehåll, i händelse offentligheten
af Ridderskapet och Adeln antages,
att icke allenast ett stadgande derom
bör i RiddarhusOrdningen intagas, utan
ock att sättet och verkställigheten af berörde
offentlighet må, efter serskild öfverläggning,
sedermera bestämmas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln för närvarande icke medgifva någon
offentlighet vid Ståndets öfverläggningar.
Friherre Åkerhjelm: Jag skulle önska,
att uti den föreslagne Ja-propositionen orden:
sättet och verkställigheten måtte förändras
till: sättetj, vilkoren och verkställigheten;
hvilket, enligt min tanka, skulle
innefatta en större bestämdhet, som kunde
tjena Lagutskottet till ledning, i händelse
detta Utskott får sig uppdraget att upprätta
förslag till en lagbestämmelse i ämnet.
Herr Ribbing: Uti Nej-propositionen
skulle jag vilja föreslå, att orden: för närvarande
utbyttes mot orden: på föreslagit
sätt.
Derefter upplästes, godkändes och anslogs
följande volerings-proposition:
344
Den 16 Mars f. m.
Den som anser offentlighet vid Ridd
ersk a pets och Adelns öfverläggningar böra
medgifvas, under förbehåll, i händelse
offentligheten af Ridderskapet och Adeln
antages , att icke allenast ett stadgande derom
hör i RiddarhusOrdningen intagas, utan
ock att sättet, vilkoren och verkställigheten
af berörde offentlighet, må efter serskild
öfverläggning, sedermera bestämmas,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln för närvarande icke medgifva någon
offentlighet vid Ståndets öfverläggningar.
Sedan 4». 42> 4^ och 44 §§• RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan £ till 2 eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarna öppnade,
rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — iqo.
Nej — 155.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll bl i fvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln ansett offentlighet vid Slån
-
Den 16 Mars f. ra,
345
dets öfverläggningar böra medgifvas, under
förbehåll, att icke allenast ett stadgande
derom borde i RiddarhusOrdningen inlagas,
utan ock att sättet, vilkoren och verkställigheten
af berörde offentlighet må, efter
serskild öfverläggning, sedermera bestämmas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan Tre eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 16 Mars 1829.
Plenum kl. § till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo RiddarhusUtskotlets
den io sisllidne Februarii aflåtne, och den
5 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af Herr von Hartmansdorffs, August,
motion, om upphäfvande af Ridderskapets
och Adelns beslut, angående tvenne
NäringsStipendiers anslående å CadettScholaeFonden.
Herr von Hartmansdoff\ August: Jag
anhåller, att detta Memorial uiå ytterligare
få hvila på bordet.
346
Den 16 Marg e. m.
Herr Ribbing, Arvid: Jag förenar mig
med Herr von Hartmansdorff.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att RiddarhusUtskottets
Memorial ytterligare måtte hvila på bordet,
komme detsamma ock, att, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, derstädes tills vidare
förblifva hvilande.
Företogs till pröfning och bifölls RiddarbusUtskottets
den 24 sistlidne Februarii
aflåtne, samt den 5 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, i anledning af Herr
Estenbergs, Pehr, motion om förhöjning i
Stifts-pensionerne.
Föredrogs å nyo RiddarhusUtskottets
den 24 sistlidne Februarii aflåtne, samt den
5 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af Grefve Rjelkes, Axel, Motion,
om RiddarhusSalens upplåtande till
Concerters uppförande.
Herr Tham, Wolrath: Jag skulle tillstyrka,
att detta Memorial bifalles, men att
den deruti föreslagne afgift bestämdes lill
lägre belopp. Om jag ej hört galit, skulle
den utgöra 100 R:dr B:co. Jag hemställer,
om de, som uppföra Concerter, kunna gifva
så mycket, och om ej 100 R:dr R:gs
vore tillräckligt.
Den 16 Mars e. ra.
347
Grefve Mörner, Carl: RiddarhusUtskottet
har föreställt sig, att Riddat husSalen
och förstugan kunde vid Concerters uppförande
lida skada, och alt, om sådant iu->
träffar, det borde af Concertgifvare ersättas.
Då det likväl skulle vara obehagligt
för RiddarhusDirectionen, att först emottaga
penningar för Salen, och sedan väcka
anspråk på ersättning för skedde skador,
har man trott sig böra tillstyrka en större
afgift för RiddarhusSalens begagnande till
Concerter, och derföre föreslagit 100 R:dr
B:co i ett för allt. Denna summa tyckes
vara billig, då Concertgifvare få en så förträfflig
local, och slippa alla vidare kostnader.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Såsom ett
tillägg till hvad den siste Talaren yttrat,
skall jag utbedja mig få redovisa för de
motiver, hvilka förmält RiddarhusUlskottet
att föreslå summan till 100 R:dr B:co.
RiddarhusUtskottet trodde sig böra rätta
afgiften något när efter den afgift, hvilken
erlägges för den local, som hittills varit begagnad
för Concerter, nemligen stora Börssalen.
Det har nemligen inför Utskottet
blifvit uppgifvit, att det för hvarje Concert
betalas för densamma 33 R:dr 16 sk. B:co;
men då åligger det Concertgifvaren, att uppsätta
och borttaga Orchesterläktaren, anskaffa
stolar, bestå eclairering och ombesörja
rengöring. Efter ungefärlig calcul går
348
Den 16 Mars e. m.
detta allt tillsammans till vid pass i3oR:dr
B:co. Här återkommer ej ifråga, att skaffa
hvarken stolar eller bänkar, och om Ridderskapet
och Adeln bifaller det arrangement,
som RiddarhusUtskottet föreslagit,
uppkommer ej heller något besvär med Orchester-läktaren,
emedan den en gång för
alla och det på Riddarhusets bekostnad
skulle uppsättas. Ett ytterligare skäl, hvarföre
nedsättning ej bör äga rum, är att här
säkerligen kan säljas i5o å 200 biljetter mera,
än på BörsSalen, och Ridderskapet och
Adeln torde alltså finna, att det för en Concertgifvare
är större uträkning, att betala
100 R:dr B:co här i ett för allt, än att
byra BörsSalen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Lika
med de värde Ledamöter af Utskottet,
som yttrat sig, finner jag afgiften ej vara
för hög; men jag har en annan betänklighet
i afseende på Orchestern, och anhåller
att den sista punkten ännu en gång
måtte uppläsas, på det jag, och måhända
flere med mig, må riktigt fatta, huru det
förhåller sig med Utskottets tillstyrkande
i denna omständighet.
I följd häraf upplästes sista punkten af
RiddarRusUtskottets Memorial, innefattande
Utskottets tillstyrkande, att Orchester-ställningen,
som första gången skulle på RiddarhusCassaus
bekostnad uppsättas, seder
-
Den 16 Mars e. ra. 34g
mera borde emellan Riksdagarne städse blifva
i RiddarbusSalen qvarstående, till begagnande
kostnadsfritt af Concertgifvare.
Herr Crusenstolpe: Det torde icke vara
värdt att fortsätta min anmärkning; men
jag tycker det vara rätt ledsamt, att när
främlingar komma hit, och se vårt samlingsrum,
de skola finna det se ut, somen
TheaterSal.
Herr von Hartmansdorff, August: För
min del får jag säga, att jag ingalunda anser
det riktigt, att man upplåter RiddarhusSalen
till Concerter; men då RiddarhusUtskottet
funnit det i sin ordning, vill
jag ej bestrida det annorlunda, än att hafva
min motsatta mening förvarad i Prolocollet.
Om Memorialet bifalles, och vapenplåtarne
samt rummet utsättas för äfventyret
att skadas, önskar jag åtminstone, att
betalningen måtte blifva sådan, att den
kan ersätta den skada, som göres. Jag instämmer
således i denna omständighet med
RiddarhusUtskottet.
Herr Riben: Så obetydlig denna fråga
än är, tillstår jag gerna, att jag, såsom Ledamot
af Utskottet, varit tvehogsen, om jag
skulle understödja, eller afstyrka den. Jag
påminner mig den tid 1818, då jag, såsom
Cantzlist, var närvarande i RiddarhusUtskottet,
när förbudet vidtogs emot Concerters
uppförande i RiddarhusSalen. Riddar
-
35o Den i6 Mars e. m.
husDirectionen linde då utförligt afmålat de
olägenheter, sorn uppkommit af Concerterne.
Olägenhelerne voro då otålige. Vapenplåtarne,
klädet, taflan > taket, förstugan
och trapporne skadades m. m. Nu anser
man alla dessa olägenheter vara försvunne,
och jag medgifver, alt några af
dem ej mera finnas. Den eldnings-anslalt,
som nu här är inrättad, bidrager att mildra
afbrotten mellan köld och värma. Quinquaierne,
säger man; göra röken mindre stark.
Delta sednare förslår jag väl icke rätt, meri
jag fruktar, att de röka lika mycket, som
vaxljus. Att klädet skall nötas, och plåtar
slås ner, är naturligt, och det är fåfängt att
bevisa, att Salen ej skall fara illa vid en
sammanskockning af folk. Enligt de underrättelser
Utskottet erhållit, är det utredt,
att Salen likväl egenteligen skadats
just vid uppsättningen af Orchester-läktaren.
Det är helt naturligt, att det skall
ske, när bräder, bjelkar, bockar, m. m.
skola föras fram och åter i de smala gångarne.
Derföre föreslog Utskottet, att, då
hazarden gjort, alt Frimurare-Barnhus-Direclion
har en läktare, som förvaras här,
den föreskrift mätte vidtagas att, om BarnhusDirectionen
ville begagna den fördel att
utan afgift här uppföra sina Concerter, Directionen
skulle tillåta Orchester-läktaren
att qvarstå. Den anmärkning Herr Crusenstolpe
gjort har ej undfallit Utskottet, att
nemligen Salen kommer att se illa ut, då
Den 16 Mars e. m.
man vet, att utlänningar alla år besöka den;
men ]ag anser dock ej det vara skäl att
derföre utsätta sig för att häldre skada Salen.
Att taga någon ersättning utöfver 100
R:dr B:co är ej lämpeligt. Då man föreslår
100 R:dr B:co för Concerterne, kan
man icke sedan komma med någon slags
efterräkning. Det blir då en slags entreprenad,
och hvad sorn skadas, måste blifva
för Riddarhusets räkning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Riddarhus-Utskottels ifrågavarande
Memorial.-'
Ropades Ja och Nej.
Grefve Possej Arvid: Af många skäl
skulle jag önskat, att fråga aldrig uppstått,
att upplåta RiddarhusSalen till Concerter,
utom då det sker för FrimurareBarnhusets
räkning; men enär en sådan fråga uppstått,
och saken ej har något ondt med sig, må
den då beviljas, likväl med det förbehåll,
dels alt, såsom Herr Crusenstolpe anfört,
Orchester-läktaren ej blir qvarstående, dels
ock att man icke deraf påräknar någon vinst,
hvilket jag anser ännu olämpligare. Jag tillstyrker
således, att saken må bifallas, men
med det vilkor, att af de 100 Riksdalarne en
del användes till Orchester-läktarens borttagande
för hvarje gång, och öfverskottet
lemnäs till FrimurareBarnhuset.
35a
Den 16 Mars e. m.
Herr Riben: Det är visserligen sant,
att i fordna lider ingen afgift erlades för
RiddarhusSalens begagnande, utan att det
skedde för intet. Det var först i sednare
tider, jag tror år 1812, som detta förändrades
i så måtto, att 10 R:drs afgift bestämdes.
Detta fortfor till år 1818, då
Salens begagnande förbjöds. Men på den
tiden, då Ridderskapet och Adeln sålunda
upplät sin Sal dels för intet och dels för
10 R:dr, var Cassan i andra omständigheter,
än nu; och att nu upplåta Salen till
begagnande, utan vinst för Cassan, afstyrher
jag alldeles. Skall ingen fördel för Cassan
få uppkomma, så skulle jag önska, att
man afslog hela Memorialet.
Grefve Horn, Clas Fredrik: Grefve
Posse har förklarat sig bifalla Utskottets
Memorial på den grund, att det icke hade
något ondt med sig; men då han stadgat
såsom vilkor för bifallet, att Cassan ej
skulle hafva någon vinst, och att Orchestern
ej skulle få qvarstå, måtte han likväl
anse detta såsom ett ondt. För min del
anser jag båda delarne så oskyldige, att jag
ej finner något afseende derå böra göras.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Sedan
vi blifvit underrättade om RiddarhusCassans
svaga tillstånd, anser jag Ridderskapet
och Adeln ej böra försaka något lofligt
sätt
Den 16 Mars e. m.
353
sätt att förstärka densamma; helst jag vill
minnas, att det beslut Ridderskapet och
Adeln vid sista Riksdagen fattade, alt fylla
den då redan varande bristen genom capitation,
icke vann nådigt bifall annorlunda,
än att Capitations-afgiften endast kunde affordras
dem, som vid Riksdagen varit närvarande
och deltagit i beslutet. Ridderskapet
och Adeln torde derföre benäget besinna,
att, om brist uppkommer, ingen annan
utväg finnes till dess fyllande, än genom
tillskott af oss, som nu äro vid Riksdagen
närvarande. Derföre tillstyrker jag
bifall till Memorialet, och att de roo R:dr
B:co, som skola erläggas för Concerterne,
må bidraga till Cassans förstärkning.
Grefve Mörner: Vid fråga om RiddarhusSalens
upplåtande för Concerter, tror
jag ej meningen kunna vara någon annan,
än att inkomsterne skulle tillfalla RiddarhusCassan,
och jag inser ej, hvarföre icke
inkomst deraf skulle kunna tagas, lika väl
som af SecretaUtskotts-rummen. För öfrigt,
om en afgift af iooR:drB:co för hvar
Concert bestämmes, kunde Orchester-stäilningen
efter hvarje Concert borttagas, då
likväl, sedan kostnaden dertill blifvit afdragen,
öfverskottet bör komma RiddarhusCassan
till godo; ty jag tror ej fråga hafva
varit, att detta öfverskott skulle tillfalla
FrimurareBarnlmset.
16 H. 23
354
Dan 16 Mars e. m.
Herr von Hartmansdorff: Då man här
satt i fråga, dels att förminska afgiften, dels
att jemföra detta rums uthyrande med uthyrandet
af andra, hörande till Riddarhuset;
får jag vördsamt erinra Ridderskapet
och Adeln, att det blott är Secreta-Utskottsrummen,
som inom detta hus blifvit uthyrda,
och att det är åt ett Rikets Ständers
Utskott. För öfrigt är det endast källrar,
uthus och andra aflägsnare rum på gården,
hvilka blifvit uthyrda för inkomsten till
hyggnadernes underhåll i det hela. Men
de äro alla obetydliga rum, i jemförelse
med detta, det förnämsta af alla, och det,
för hvilket hela byggnaden är uppförd. Jag
har ej yrkat den summa, Utskottet föreslagit,
af annan orsak, än derföre att jag tror
en mindre icke fullt svara emot hvad det
kostar att godtgöra den skada Concerterna
vålla. Slutligen bör jag förklara, det jag
anser mitt underordnade förhållande såsom
Ståndets Tjensteman, och alla andra considerationer,
dock böra vika för egenskapen
att vara Ståndets medlem; och såsom sådan
vill jag ännu söka göra min mening gällande.
Den är, att vi åt ingen här varande
eller kringfarande konstnär böra upplåta
denna Sal till Concerter. Om man begärde
något dylikt af Nalional-församlingar i
andra länder, så är jag viss på, att man
skulle få ett hastigt och kort afslag. Jag
tillstyrker således Ridderskapet och Adeln,
att afslå Memorialet, och derigenom undgå
Den 16 Mars e. ra. 35.1»
de föga behagliga öfverläggningarne, om afgiften
skall blifva 100 R:tlr eller 66 R:dr
32 sk. B:co, och om den vanprydlige Orchester-läktaren
emellan hvar gång skall
borttagas eiler icke, o. s. v.
Grefve Posse: Då jag sist yttrade mig,
bade jag i sigte, att man väl ej borde förmena
Concertgifvare, att begagna den local,
som är den första i Hufvudstaden; men
ock att Ridderskapet och Adeln icke skulle
påräkna en inkomst deraf, och såmedelst
öka Cassan med några få Riksdaler, hvilka,
fördelade på oss alla, blott skulle komma
att utgöra runstycken. När man ej synes
vilja antaga denna mening, tillstyrker
jag nu afslag å hela Memorialet.
Herr Riben: I anledning af Herr von
Hartmansdorff^ yttrande, att denna Sal ej
borde af härvarande eller kringfarande konstnärer
få begagnas, får jag nämna, att, enligt
Utskottets Memorial, pröfnings-rätten
skulle öfverlemnas åt Riddarhus-Directionen,
och jag kan ej föreställa mig, att RiddarhusDirectionen
skulle insläppa hvilken
som helst. Om man bifaller eller afslår
Memorialet, skall vara mig likgiltigt; men
jag hoppas, att, om Concerters gifvande
bär blir tillåtit, inkomsten måtte få tillfalla
RiddarhusCassan , och ingen annan
inrättning. Hvad åter särskilt beträffar
23*
356
Ben i6 Mars e. m.
Grefve Posses 3’ttrande, att inkomsten skulle
blifva så ringa, att den, fördelad på oss
alla, skulle utgå i runstycken; tror jag, att
han misstager sig. Så på modet som musiken
nu är, kan man påräkna 8, minst 6
Concerter om året. Då vore inkomsten 6oo
R:dr. Om nu 200 R:dr åtgå för fraierne,
vöre ändå vinsten 4°o R:dr B:co om året.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Uppkommen först under
loppet af discussionen öfver ifrågavarande
ämne, anhåller jag, att, endast i anledning
af Herr von Hartmansdorffs yttrande, få säga
några ord. Herr von Hartmansdorff synes
ifra emot RiddarliusSalens upplåtande
till Concerter, och anser, att om något sådant
föreslogs i ett annat land, (han har
anfört England eller Frankrike) skulle det
ganska kortvilligt blifva afslagit. Jag tror
det äfven, men torde likväl få erinra, att
förhållandet i andra länder är ganska olika.
I England till exempel, der Representationen
eller Parlamentet är tillsammans hvarje
år och nästan beständigt, är ett sådant
förslag omöjligt att verkställa. Dessutom
gifvas i London och Paris en mängd localer,
lika stora och kanske ännu tjenligare,
än detta rum, till Concerters uppförande.
Här åter är förhållandet helt annorlunda.
Då dessutom RiddarhusSalen, enligt sakkunniges
omdöme, är det enda passande rum
för Concerter i Hufvudstaden, kan jag ej
Den 16 Mars e. m. 357
se något ondt deri, att den emellan våra
sammankomster begagnas, för att förskaffa
allmänheten nöjet alt höra utmärkta konstnärer.
Om, såsom det är föreslagit, pröfningen
af hvarje ansökning öfverlemnas till
RiddarhusDirectionen, är jag ock öfvertygad,
att en blifvande Direction icke skall
underlåta, att dervid bevaka Ridderskapels
och Adelns både intresse och värdighet.
Men jag delar icke RiddarhusUlskottets tanka
om beloppet af den afgift, som för Concertgifvare
bör bestämmas, och hvilken jag
anser Utskottet hafva föreslagit alltför högt.
De 5o R:dr Riksg., som föreslogos, då frågan
förra gången förevar, tror jag visserligen
vara för ringa, emedan en mängd mindre
skicklige Musici derigenom skulle lockas
att besvära Directionen med alltför täta
ansökningar; men om afgiften förhöjdes till
det, som mig synes, lämpliga beloppet af
66 R:dr 32 sk. B:co, och dermed förenades
åliggande för Concerlgifvaren, att sjelf
bestrida alla kostnader i och för det tillfälliga
arrangementet, och att gälda allt,
hvad möjligen kunde blifva skadadt, tror
jag inga svårigheter på något håll böra möta.
Jag anhåller på dessa skäl om bifall
till Utskottets Memorial, med den förändring
i afseende på beloppet af afgiften,
som jag nu föreslagit.
Friherre A rickar swärd, Carl Henrik:
Jag kan för ingen del instämma i de skäl,
358
Den 16 Mars e. m.
som här blifvit anförde emot RiddarhusUtskottets
Memorial. RiddarhusCassan är,
såsom jag tror, i behof af de inkomster,
hvilka kunna tillskyndas densamma, och jag
ser ingenting ovärdigt deri, att RiddarhusSalen
mellan våra sammankomster begagnas
för beredandet af en sådan inkomst.
Jag kan ej heller inse, att Salen skulle lida
större skada vid Coneerler, än vid vära egna
sammankomster, och jag förenar mig således
med Herr Grefve De la Gardie.
Herr Crusenstolpe: Jag förenar mig så
mycket heldre med Grefve Posse och Herr
Von Hartmansdorff', som jag derigenom befrias
från den nödvändighet, hvari jag,
ifall Utskottets Memorial bi fa lies, anser mig
försatt, att väcka en ny motion, den nemligen,
alt Riddarhus-Directionen förbjöds
emellan Riksdagarne för främlingar visa
RiddarhusSalen i det skick af Theater-salon,
hvartill Utskottet vill förvandla den.
Herr Prim zéns kjö hl, Jtxel: I anledning
af hvad Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie yttrat om nedsättning till 66
R:dr 32 sk. uti den afUtskottet föreslagne
summan, mot skyldighet för Concertgifvarne
att sjelfve bestrida omkostnaden för arrangementet
inom Salen, tror jag mig böra
upplysa, att denna fråga i Utskottet äfven
varit under öfverläggning, men att Utskottet
ansett bättre att stadga en högre afgift af
Den 16 Mars e. m.
359
100 R:tlr, med befrielse å Concertgifvarnes
sida från den andra kostnaden, emedan
man trott, att då arrangementet öfverlemnades
åt RiddarhusDirectionen, det skulle
ske med mera omsorg och vård om RiddarhusSalen,
än då det lemnades åt Concertgifvarne,
hvilka ej skulle hafva någon
annan consideration, än att bestyra allt på
det för deras eget intresse mest förmånliga
sätt. Jag anhåller derföre om proposition
till bifall af Utskottets Memorial äfven i
denna del. Hvad åter beträffar de af Herr
Crusenstolpe emot Memorialet andragne skäl,
förundrar det mig så mycket mera att höra
den värde Ledamoten nu vilja utgå från
värdighets-principen, som det just var han,
hvilken, vid frågan om Secreta-Utskottsrummens
uthyrande vid början af Riksdagen,
ifrigast angrep RiddarhusUtskottet, för
det Utskottet då yttrat sig anse stridande
emot Ridderskapels och Adelns värdighet
att taga byra för nämnde rum.
Herr Crusenstolpe: Jag har blott velat
anmärka, att jag icke under discussionen
nyttjat ordet: värdighet, än mindre i
samma rigtning, som den siste Talaren.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af Herr Printzenskjölds
yttrande anhåller jag att få upplysa, det
Frimurare-Barnhusets Orchester-ställning är
så gjord, att den ganska lätt kan borttagas.
36o
Den 16 Mors e. m.
Uppställd, h vilar den ieke heller hvarken
på skranket eller galleriet kring Herr LandtMarskalkens
stol, eller på bänkarne, utan
]>å särskilta stöd, så alt ingen skada deraf
för Salen kan befaras, genom uppsättning
och nedtagning för hvarje gång. De föregående
åren har den alltid qvarstått emellan
det Frimurare-Concerterne gifvits, men
det fordras endast ett par timmar till dess
nedtagning eller uppsättande, så att, om
Ridderskapet och Adeln skulle finna den
vanpryda, kan den med lätthet emellan
hvarje gång borttagas. Kostnaden dervid är
äfven obetydligare, sedan liela Orchesterslällningen,
som tillhör FrimurareBarnhuset,
genom Herr Professor Estenbergs benägna
omsorg blifvit förändrad och omgjord.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde å nyo, om
Ridderskapet och Adeln behagade gilla RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial.
Ropades starka Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde proposition
till afslag å nämnde Memorial.
Ropades äfven starka Ja och Nej.
Friherre Anckarsvärd: Jag begär votering,
om ej någon annan utväg kan finnas
att utröna Riddcrskapets och Adelns
tanka.
Den 16 Mars e. m. 36i
Grefve Posse: Jag har icke yrkat ovilkorligt
afslag å Memorialet, ulan endast önskat,
att det bifall, sorn deråt gifves, ej
må föranleda till en, i min tanka, olämplig
inkomstkälla för RiddarhusCassan, eller
till vanprydnad för RiddarhusSalen. Detta
ändamål tror jag vinnes bäst, om ej på det
sätt jag förut föreslagit, åtminstone genom
en nedsättning i afgifts-summan till 66 R:dr
32 sk., på sätt Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie tillstyrkt. Jag hemställer
således, om icke, genom en proposition i
enlighet härmed, votering skulle kunna undvikas,
enär RiddarhusUtskottets Memorial
äro af den beskaffenhet, att intet hinder
möter för deras antagande med förändringar,
äfven då de första gången förehafvas
till pröfning.
Friherre Anckarswärd: Då det är jag,
som begärt votering, torde det äfven tillåtas
mig att afstå derifrån, i händelse Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes framställa
proposition på en nedsättning i afgiften
till 66 R:dr 32 sk.; hvarom jag således
anhåller, helst intet hinder lärer kunna
möta för en sådan förändring af Utskottets
Memorial.
Herr Riben: Jag hemställer till den
värde Ledamot, som begärt votering, om
han icke skulle vilja afstå från den föreslagne
liedsättningeu i afgifts-summan, och
36i
Den 16 Mars e. m.
tillåta att propositionen framställes antingen
till afslag eller bifall på Utskottets
Memorial, med bibehållande af den afgiftssumma
Utskottet tillstyrkt. Ty det finnes
verkeligen intet skäl för nedsättning.
Cassan är i behof af inkomst, och jag kan
ej inse, hvarföre vi icke skulle emottaga
hvad Concertgifvare, åtminstone af någon
förtjenst, hvilka kunna påräkna ett större
antal åhörare, gerna skola gifva, hälst RiddarhusSalen
är den mäst passande local,
som här finnes för Concerter.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag föreslog RiddarhusSalens
upplåtande lill Concerter, var det visserligen
med afseende på Allmänhetens yttrade
önskan, och den allmänna klagan, som blifvit
förd öfver RiddarhusDirectionens vägran,
att efterkomma denna önskan; men
min afsigt var äfven, att derigenom bereda
tillfällen till inkomst för den torftiga
RiddarhusCassan. Jag tror likväl, att man,
genom antagande af den afgiftssumma Utskottet
föreslagit, skulle gå för långt för
alt kunna vinna ändamålet; ty man skulle
möjligen ej finna någon, som ville betala
en så dryg afgift. Jag yrkar derföre proposition
på den af mig föreslagne nedsättning,
särdeles som förändringar i RiddarliusUtskottets
Memorial genast kunna till
antagande framställas, ulan föregången återremiss.
Den 16 Mars e. m.
363
Friherre Anckar swärd: Om Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes framställa
förnyad proposition pä bifall till Memorialet,
torde hända, att Ridderskapets och
Adelns tanka kunde mera bestämdt, än förra
gången, utrönas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde derefter å nyo proposition
till bifall af RiddarhusUtskottels
Memorial.
Ropades starka Ja, blandade med några
Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, som efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Herr Crusenstolpe begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition:
Den
som bifaller RiddarhusUtskottets
Memorial, om Riddarhussalens upplåtande
till Goncerters uppförande, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses RiddarhusUtskottets
364
Den 16 Mars c. m.
berörde Memorial vara af Riddcrskapet och
Adela afslagit.
Hvilken Voterings-propositionaf Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4i> 42» 4^ och 44 §§• * Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan | till 7 eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens slut, klockan
£ till 9 eftermiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfriga voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer;
Ja — 129.
Nej — 44.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att RiddarhusUtskottets
Memorial, om RiddarhusSalens
upplåtande till Concerters uppförande,
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottets den 14 sistlidne
Februarii under N:o r afgifne, samt
den 9 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om
rättighet för Magistraterne i LandshöfdingeResidensStäderne,
att utfärda Pass för
desse Städers Borgare.
Den 16 Mars e. m.
365
Herr Hjerta, Gustaf: Jag nödgas anhålla
om återremiss af ifrågavarande Utlåtande,
enär jag finnér, att Utskotten icke
fästat nog uppmärksamhet vid de olägenheter,
sora uppkomma i synnerhet för Näringsidkare
i de Städer, der Landshöfding
residerar, derigenom, att de icke för sina
resor kunna få pass af Magistraten, utan
nödgas först anmäla sig hos LandshöfdingeEmbetet
och oftast, innan passet kan erhållas,
måste anskaffa betyg från Magistraten,
rörande burskap och handels- eller
handtverks-rättighet, så ofta sådant fordras.
Dessa Städers innevånare hafva ock fort beständig
klagan öfver den onödiga omgång,
som härmed är förenad, och det binder,
som ofta uppslår för deras angelägna resor
genom tidsutdrägten, emedan de äskade betygen
icke alla dagar hos Magistraten kunna
erhållas. För min del finner jag äfven
oformligt, att en MenighetsStyrelse icke skall
äga utfärda pass för de till dess jurisdiction
hörande personer; och jag kan ej inse någon
annan grund för Utskottens Utlåtande,
än att en förändring i nu gällande författning
skulle leda till minskning i vederbörande
LandsSecreterares inkomster. Jag
skulle likväl tro, att Tjenstemäns enskilta
fördel ej bör afses för bibehållande af en
författning, hvilken jag anser så mycket
orimligare, som rättigheten att erhålla pass
är alldeles 'obestridlig; ty jag skulle väl
vilja se den Landshöfding, hvilken kunde
366
Den 16 Mars e. m.
neka pass åt hvilken af Stadens Borgare,
som begärde det, sedan han förevisat Magistratens
betyg.
Grefve Possej Arvid: Om de olägenheter
Herr Hjerta nu omnämnt, verkligen
skulle för dem, som behöfva pass, inträffa
till följd af ifrågavarande stadgande, skulle
jag instämma med honom. Men då frågan
endast är om de Städer, der Landshöfdingarne
residera, kan jag ej föreställa mig,
att det skulle leda till större tidsutdrägt
för den passbehöfvande, att gå till LandsCancelliet,
än till Magistraten, och jag tror
äfven, att ResidenceStädernes invånare äro
lika väl kände af LandshöfdingeEmbetet,
som af Magistraten. Den grund, hvarpå,
enligt Herr Hjertås förmodan, Utskottens
Utlåtande, skulle stödja sig, nemligen att
man afsett inkomsten för LandsSecreterare,
har af Utskotten icke blifvit begagnad,
derföre, att den är oduglig; ty, efter
den erfarenhet jag såsom tjenstgörande
Landshöfding på tvänne ställen inhämtat,
känner jag, att denna inkomst, der lösen
erlägges efter taxan, är så obetydlig, att
den afstås till Cancellisten, som utskrifver
passen. Men för att återkomma till tids—
utdrägten, så har jag under de 7 år jag
till följd af min Emhetsmannabefattning undertecknat
pass, aldrig funnit någon olägenhet
af närvarande stadgande, enär hvarje
pass blifvit utfärdadt genast, sedan det
Den 16 Mars e. m.
367
Blifvit hegardt. Då för öfrigt rättigheten
att utfärda pass står i oskiljaktigt sammanhang
med polismagten, och denna ostridigt
tillhör Landshöfdingen, måste den förra
rättigheten äfven tillhöra honom. Att
den i andra Städer, der LandshöfdingeResidens
ej finnes, blifvit öfverlemnad tili
Magistraterne, härrörer ingalunda från någon
dem tillagd vidsträcktare polis-uppsigt,
utan endast från den obeqvämlighet, som
på ett längre afstånd från LandshöfdingeEmbetet
eljest skulle uppstå för de passbehöfvande.
Beviset, att detta är enda skälet,
ligger i Magistraternes skyldighet att
till Landshöfdingen afgifva förteckningar
öfver de utfärdade passen, med rättighet
för Landshöfdingen att pröfva åtgärdernes
riktighet. Jag skulle derföre finna en stor
oformlighet deri, att på samma ställe den
ena Auctoriteten skulle berättigas att utfärda
pass, med förbindelse att genast öfverlemna
åtgärden till pröfning af en annan
Auctoritet, som ägde att ändra densamma.
Jag ser, på grund häraf, intet hinder
för bifall af Utskottens Utlåtande.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
I anledning af de olägenheter Herr Hjerta
anfört, såsom skäl för den af honom yrkade
återremiss, tror jag mig böra lemna
den upplysning, att dessa olägenheter redan
varit under öfverläggning i Utskotten,
efter framställning i synnerhet af de Herrar
368
Den 16 Mars e. m.
Borgmästare, som reserverat sig emot Utskottens
beslut. Jag skulle tro, att alla
de olägenheter, som förmodas vara förenade
med det nu gällande stadgandet, skulle
försvinna blott genom den enkla åtgärden,
att hvar och en Borgare, som vet sig icke
vara känd af LandshöfdingeEmbetet och såled
es känner sitt behof af Magistratens betyg
för alt erhålla pass, tager vägen förbi
Borgmästaren, för att erhålla betyget på
samma gång han arnar sig till LandsCancelliet
för att begära passet. Någon särdeles
tidsutdrägt lärer således icke härigenom förorsakas;
men deremot tror jag den ifrågaställde
förändringen ingalunda kunna förenas
med den genom 1812 års författning
Landshöfdingarne tillagde tillsyn öfver de
resande; ty genom nämnde författning har
den del af polisen, som angår pass och rättigheten
att utfärda dem, blifvit öfver hela
Länet tillagd Landshöfdingen, ehuru Magistraterne
i Städerne utom ResidensStaden
fått sig uppdragit, att under Landshöfdingens
tillsyn utöfva denna rättighet, emedan
den icke utan omgång och olägenhet
för de passbehöfvande af Landshöfdingen
sjelf kunde utöfvas. Då Utskotten således
redan tagit de framställde skälen i beräkning,
men detta oaktadt ej ansett dem föranleda
till något annat beslut, än som innefattas
i det afgifne Utlåtandet, skulle jag
för min del tro, att återremiss ej kan leda
till
Den t6 Mars e. m. 3G9
till något förändradt resultat. Jag anhåller
således om proposition till bifall å Utlåtandet.
Herr Hjerta: Jag har icke blifvit öfvertygad
af de svar Grefve Posse och Friherre
Ehrenborgh nu meddelat. För mig
synes det tydligt, att om 1812 års författning
lågt hela polismakten rörande pass i
Landshöfdingens händer, visar detta sig såsom
en oformlighet redan derigenom, att
det icke kunnat verkställas; enär man för
de olägenheter, som för de passbehöfvande
skulle uppkomma, genast sett sig nödsakad,
att öfverlemna denna makt åt Magistraterne
i alla Städer utom LandshöfdingeResidenset,
emot blotta skyldigheten
att aflemna månadtliga förteckningar på de
utfärdade passen. Nu uppstår nära samma
förhållande äfven i ResidensStaden. Ty,
oaktadt hvad de värde Talarne deremot anfört,
lärer det dock kunna antagas för gifvet,
att olägenheter skola uppkomma genom
behofvet att anskaffa särskildta betyg
från Magistraten, innan pass kunna erhållas.
Det är väl sannt, att de fleste kunna
veta, när behofvet af sådane betyg inträffar,
och således på förhand undanrödja
det möjliga hindret för passets utfärdande;
men i alla fall utgör föreskriften en omgång,
som icke alltid aflöper utan olägenhet,
och af mången icke kännes. Man åter
16
H. 24
370
Den 16 Mars e. m.
kommer till den frågan: hvem har rätt att
lägga hinder i vägen för mig att erhålla
pass utan omgång och tidsutdrägt? Har jag,
såsom Svensk man, rätt att förflytta mig
hvarthän jag behagar, eller skall sådant
bero af en Auctoritets godtyckliga omdöme?
För mig förefaller det naturligast, att
Landshöfdingen utfärdar pass för Ståndspersoner
och Embetsmän, men att Borgare
erhålla dem hos Magistraten, eller sin egen
styrelse, der de äro kände, och icke hos
en Auctoritet, med hvilken de för öfrigt
ej stå i något förhållande. Då det är möjligt,
att Utskotten, om de också redan tagit
dessa skäl i betraktande, vid närmare
eftersinnande kunna öfvertygas om en annan
mening, än den de nu afgifvit, och
det dessutom för närvarande är otillåtit, att
vid Utlåtandets antagande göra några tillägg
eller förändringar, måste jag förnya
min anhållan om återremiss, på det jag,
ifall det återkommer isamma skick, åtminstone
må vara i tillfälle att föreslå de förändringar
deruti, som jag anser behöfliga.
Herr Ribbing, Arvid: I fall de personer,
som här äro i fråga, redan voro stadde
på resa, då deras behof af pass inträffar,
skulle jag äfven kunna inse några olägenheter
af det nu gällande stadgandet;
men då de äro boende på stället, och således
hafva tillräckligt tillfälle att bereda
sig för den tillärnäde resan, måste de hafva
Den 16 Mars e. ra.
ofantligt bråttom, för att kunna hindras
genom anskaffandet af ett betyg, som blott
fordrar en timma att erhållas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiTJtskottens
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
. Utskottens berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta begärde votering.
Friherre Ehrenborgh: Jag skulle tro,
att man häldre bör bevilja återremiss af
Utlåtandet, än blottställa sig för votering
derom, och derigenom för ett så föga vigtigt
ämne i tvänne timmar upptaga Ridderskapets
och Adelns tid. För min del
bar jag således icke något mot återremiss.
Det är möjligt, att det kan lyckas Utskotten,
att vederlägga de gjorde inkasten på
ettsätt, hvarigenom de, som nu önska tillvägabringa
återremiss, skola finna sig öfvertygade.
I annat fall komma anmärkningarne
och den tidsförlust, sora deraf blif
-
372
Den 16 Mars e. in.
ver en följd, att skrifvas på anmärkarens
egen räkning. Jag anhåller derföre om
proposition till återremiss af Utlåtandet.
Grefve Posse: Sedan jag tagit mig friheten
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att frågan icke är så
obetydlig, som man kanske föreställer sig,
anhåller jag att af RiddarhusSecreteraren få
upplysning, om och huru saken blifvit afgjord
hos de öfrige Stånden, ifall ProtocollsUtdrag
derom hit ankommit. Är frågan
af de öfrige tre Stånden bifallen, så har
jag intet att invända mot en återremiss,
men i annan händelse bestrider jag den på
det högsta.
Undertecknad Rid dårhus Secreterare tillkännagaf,
att någon underrättelse, om och
huru de öfrige RiksStånden afgjort detta
ämne, ännu icke ankommit.
Herr Hjerta: Då Grefve Posse sjelf erkänt,
att frågan ej är utan vigt, ber jag
Ridderskapet och Adeln ej illa upptaga min
begäran om votering i ett ämne, hvarpå
jag tror att tiden icke så illa användes. Här
måste nemligen afgöras den allmänna frågan,
om vår rättighet, att förflytta oss hvarthelst
vi behaga, skall, i enlighet med 1812
års författning, förblifva tillbunden och försvårad
genom en godtycklig uppsigt af Konungens
Befallningshafvande. Olägenheterne
häraf hafva redan länge låtit känna sig
Den 16 Mars e. m. 3y3
ganska allmänt, serdeles af dem, som ho
i ResidensStäderne. Jag vägar således förnya
min anhållan om votering, i händelse,
återremiss icke derförutan beviljas.
Grefve Posse: Jag har redan sagt, att
frågan icke är obetydlig. Den är tvärtom
ganska vigtig, ty den innefattar principen,
huruvida polismakten skall tillhöra Landshöfdingen
eller icke. Denna princip afgöres
i samma stund Utlåtandet bifalles; och
i samma ögonblick Herr Hjertås åsigt godkännes,
medgifves ock, att rättigheten att
utfärda pass bör tillkomma hvarje Kronofogde
eller Pastor; ty jag inser ickehvarföre
ej rättigheten skulle kunna öfverlemnas
åt dessa, lika väl som åt Magistraterne.
Men hvilka följder deraf skulle uppstå,
torde jag icke behöfva omnämna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller Lag- och EkonomiUtskottens
Utlåtande om rättighet för Magistraterne
i LandhöfdingeResidenceStäderne
att utfärda pass för desse Städers Borgare,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
\
3^4 ®en *6 Mars e. m.
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar
till Utskotten återremitteras.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41* 42> 4^ oc^ 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan £ till g e. m. och befunnos,
vid voteringens slut klockan io e.
m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterue hafva utfallit
som följer:
Ja — 66.
Nej — 4i.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
ofvanberörde Utlåtande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik
hade inlemnat ett så lydande anförande:
Den uti RegeringsFormens 109 §. såsom
oförmodad föresedda händelsen, att Rikets
Ständer icke hade Staten reglerat, eller
någon ny Bevillning sig åtagit, inom
den för Riksdag i Grundlagen bestämda tid,
har likväl uu inträffat.
Den iG Mars e. m.
Tvänne månader äro redan förflutne,
sedan jag trodde mig böra fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet å den händelse, hvilken
kunde blifva följd af den ringa arbetsprodukt,
som ifrån de Utskott, hvilka hufvudsakligast
handlägga dessa ärenden, redan
då visade sig.
Det lyckades mig icke då att vinna
något särdeles afseende å min begäran om
påminnelse till befordrande af mera skyndsamhet.
Vi äro ännu i saknad af ett InkomstBetänkande,
som vid denna Riksdag näppeligen
hade tarfvat mera möda, än att
afskrifva den Kongl. Propositionen, och ett
UtgiftsBetänkande har ännu, efter 4 månader,
icke ens blifvit Rikets Ständer förelagdt.
Jag anser mig under sådane omständigheter
utaf min Riksdagsmannapligt uppmanad,
att begära Rikets Ständers medverkan
till Stats- och BancoUtskollens föreläggande,
att ofördröjligen inkomma med
de Betänkanden, som hafva Statens reglerande
till föremål.
Jag anhåller om Ridderskapets och Adelns
beslut i sådant hänseende, och att,
i händelse af bifall till min framställning,
de öfrige Stånden måtte derom underrättas.
Lades på bordet.
376 Den 16 Mars e. m.
Upplästes följande från ncdannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
Från ConstitutionsUt skottet:
Af den G dennes:
N:o 8. Öfver 2:ne anmärknings-anledningar
mot Rådgifvande åtgärden, i afseende
på nya RiddarhusOrdningen.
Af den 10 dennes:
N:o 9. Med förslag till ny redaction
af 11 §. Riksdagsordningen.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 6 dennes:
N:o n. Om grunderne för den blifvande
Allmänna Bevillningen, samt för värdering
af Fastigheter.
Från Lagutskottet:
Af den sistlidne Januarii:
N:o 29. Öfver vackt motion, om stadgande,
att rättighet till återlösen af förpantad
frälserätt må upphöra, så snart den
i förpantningsbrefvet utsatte tid tilländagått
m. m.
Nfo 3o. Öfver väckt motion om en
Lag, sorn stadgar ett efter förbrytelsens beskaffenhet
lämpadt urbota straff för den,
som
Den 16 Mars e. m.
37?
som falskeligen å sig bekänner missgerning
äfven af mindre svår art, än att den dödsstraff
förtjenar.
N:o3i. Öfver väckt Motion, att Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1800, huru med
städsel och lego af jord på landet förhållas
bör, må utsträckas till arrenden af jord
i Städerne.
N:o 32. I anledning af väckt motion
om förnyande af Kongl. Kungörelsen den
27 Augusti 1823, angående vederbörandes
åliggande, att tillställa så väl Konungens
Befallningshafvande som Presterskapet förteckningar
öfver dem, hvilka för lagbrott
blifvit vid Doinstolärne sakfällde, eller under
framtiden stälde, m. m.
N:o 33. Öfver väckt Motion om förhöjning
af afgiften till Kyrkan för förnyadt
lägersmål.
Af den 20 sistlidne Januarii:
N:o 34. Öfver väckt Motion om granskning
af alla de lagförändringar, som utan
Rikets Ständers samtycke blifvit gjorde,
isynnerhet emellan åren 1786 och 1809.
Lades på hordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
16 H. - 25
Bilaga
tin
Högl. Ridd. och Adelns Protocoll
för den 9 Mars e. m.
Hörs a m s te Memorial!
Sedan Högloflige Ridderskapet och Adeln,
under den 25 sistlidne November, behagat
till RiddarhusUtskottet remittera icke allenast
de af Grefve Spens, Carl Gustaf, och
Herr Wirgin, Arvid, den 22 i samma månad,
väckta serskilda Motioner, angående åtskilige
föreslagne förändringar uti RiddarhusOrdningen,
utan ock den af Friherre
Boije, Ludvig, sistnämnde dag, framslälda
Motion, att RiddarhusUtskottet måtte anmodas
att upprätta Förslag till en ny Riddarhusordning,
jemte de af Herrar Cederschjöld,
Pehr Gustaf, och Printzenskjöld,
Carl, i ämnet afgifue yttranden; så har
RiddarhusUtskottet, med anledning af berörde
remisser, och i stöd af 5i §. i nu
gällande Riddarhusordning af den 18 December
1823, företagit sig utarbetandet af
en ny sådan stadga, och får härmed vördsamt
öfverlemna det Förslag dertill, som
varit resultatet af Utskottets pröfning.
a
C a )
Innan Utskoltet skrider till redovisning
af Motiverne för de af Utskottet nödige
ansedde partiella förändringarne, torde
Utskottet likväl först böra anmäla de
åsigter, som i allmänhet ledt Utskottet vid
Förslagets uppställning, och i afseende på
de stadganden, som Utskottet ansett höra
i RiddarhusOrdningen inflyta eller derifrån
uleslutas.
För att från hvarandra bestämdt åtskilja
de, i afseende på beskaffenhet och
föremål, uti RiddarhusOrdningen innefattade
skil jäktige föreskrifter, och, efter de olika
ämnenas natur, kunna sammanföra dessa
i någon slags systematisk ordning, har
Utskottet sett sig föranlåtet, att dels förändra
§§:nes numerföljd, dels från en till
annan §. förflytta ett och annat stadgande;
hvarvid det af Ridderskapet och Adeln i
December månad år ?8a3 godkända Förslag
lill ny Riddarhusordning hufvudsakligen
tjenat Utskottet till ledning.
På grund deraf har Utskoltet uti en
följd uppställt alla de §§., som innehålla
fö resk r i (ler rörande Ridder skåpets neji Adelns
representationsrätt eller från och med §. t
till och med §. ra uti Utskottets Förslag.
Derefter äro uti §§:ne i3 till och med ao
sammanförda alla stadganden, som angå
Ridderskapets och Adelns legitimering vid
Riksdag. Och slutligen finnas, uti de åter
-
C 3 )
stående §§:no af Utskottets Förslag eller
från oell med §. 21 till och med §. 46,
afhandlade de ämnen, hvilka liafva afseende
på sättet för val af Ledamöter i Utskott
och de för dem, jemte Electorerna,
nödiga allmänna föreskrifter, Landt Marskalks
åligganden } sättet för verkställandet
af val och votering, val af Ridderskapets
och Adelns Fullmäktige och Revisorer;
äfvensom hvad angår RiddarhusUtskottets
göromål och Riddarhus Directionens
tillsättning m in.
Men ehuru Utskottet sålunda ansett de
i RiddarhusOrdningen förekommande olikartade
ämnen kunna till serskilda Artiklar
eller Afdelningar hänföras, har Utskottet
likväl icke funnit sig böra biträda det af
Herr Cederschjöld väckta Förslag, att endast
den delen af RiddarhusOrdningen, som
rörer Ridder ska pets och Adelns representationsrätt,
skulle till Kongl. Maj:ts Nådiga
stadfästelse öfverlemnas. Ty då icke
allenast RiksdagsOrdningens 12 §. innehåller,
att Ridderskapet och Adeln representeras,
enligt RiddarhusOrdningen, utan ock
nämnde Grundlags 21 och 79 §§., hvilka i
allmänhet meddela föreskrifter, rörande de
3:ne öfrige Ståndens legitimation, samt Lemöternes
deraf åligganden såsom Riksdagsmän
och Medlemmar i Utskott, hvad serskildt
angår Ridderskapet och Adeln, uti
berörde omständigheter, uttryckligen hän
-
»
C 4 )
visa till RiddarhusOrdningen, som i dessa
fall bör tjena till efterrättelse, hvarförutan
samma Ordning i 3g §. Riksdagsordningen
åberopas, i afseende A ordförandeskap i Utskott;
har RiddarhusUtskottel på dessa skäl,
funnit, att ej mindre de stadganden, sorn
röra Ridderskapets och Adelns representation,
än äfven sådane, hvilka äga sammanhang
med de i ofvannämnde 21 och 79 §§.
omförmälte förhållanden, ovilkorligen böra
i RiddarhusOrdningen inflyta, och således,
i enahanda mån, erfordra Kongl. Maj:ts
Nådiga sanktion.
Utskottet har deremot ansett så väl
alla sådane stadganden, hvilka endast innefatta
upprepanclen af hvad som förut finnes
i Grundlagen förordnad!, som ock de
reglementariska föreskrifter, de der lämpligen
synts kunna hänföras, antingen till den serskilda
OrdningsStadgan, eller till de, endast
Ridderskapet och Adeln enskildt rörande,
instructionerne för RiddarhusDirectionen
och Ståndets Tjenstemän, kunna och
böra utur RiddarhusOrdningen uteslutas.
Efter dessa i korthet angifna allmänna
grunder, går Utskottet att redogöra för
motiverne lill de förändringar, rättelser
eller tillägg i den gamla RiddarhusOrdningen,
hvilka äro af någon väsendtlig beskaffenhet;
hvarvid det torde vara redigast att
följa ordningen af paragraferna i det nya
Förslaget.
C 5 )
§. r. Då RiddarhusOrdningen omförnaäler
flere skiljaktiga förhållanden, hvarunder
å Riddarhuset introducerade åtter
kunna representeras, så har man trott sig
åt §:n gifva en egentligare redaktion, då
man förändrat det inskränkta stadgandet,
att hvarje sådan Ätt agde säte och stämma
genom sin Hufvudman, till det mera vidsträckta
”på sätt RiddarliusOrdningen föreskrifver;”
äfvensom man ansett sig böra lemna
en definition på benämningen ”Matrikel”
att nemligen dermed afsågs ”den vid 1809
”års Riksdag stadgade Numerföljd.”
§. 2. motsvarar irsta mom. i 5o §. af
nu gällande Riddarhusordning, och handlar
om introduction. Några smärre förkortningar
i redactionen äro iakttagne. Och som
Utskottet, efter inhemtad kännedom af innehållet
utaf de i §:n åberopade författningar
af åren 1775 och 1818, funnit, att äfventyret
för underlåten anmälan lill introduction
afser förlusten icke blott af ”ali
vidare rätt dertill" ulan jemväl af alla öfrige
med upphöjelsen åtföljande förmåner
och rättigheter; alltså har Utskottet derefter
rättat ordalagen i 2 §:n; hvarjemte
uppgifterna å de för inlroductions vinnande
erforderlige jiraestanda ansetts böra, till nödig
efterrättelse för sökande, få ett rum i
RiddarliusOrdningen och sålunda blifvit §:n
tillagda. Deremot hafva de i 5o §:n 2 mom.
gamla redactioneu befintlige föreskrifter, dels
C 6 )
angående sättet för meddelandet af introduction
under Riksdagar, dels om lottning
och inskrifning i Wadstena Adliga Jungfrustift,
ansetts tillhöra den för RiddarhusDirectionen
utfärdande Instruclion, och, af
sådan anledning, blifvit utur §:n uteslutne,
§. 3. om upptagandet af annan Ätts
Namn eller Vapen och den 4 §• 0111 CommendeursÄtters
säte på Riddarhuset svara
til! 53 och 7 §§:ne i nuvarande Riddarhusordning
och afvika från de sednare endast
i reduetionen, den Utskottet sökt förenkla.
§. 5. örn Huf'vildmannarätt och dess
öfvergång från en till annan Ättemän innefattar
3 och 8 §§:ne i nu gällande Riddarhusordning.
De hinder för eli enkel redaction
af ett stadgande härom, sorn olika successions-Lagar
inom olika Atter af Sveriges
Adel skulle förorsaka, har Utskottet funnit
blifva i väsendtligasle mån undanröjda,
genom antagandet af den, i Utskottets öfvertygelse,
rigtiga grundsats, att endast
Diplomerne och 3^ §. RegeriiigsFormeu
kunna och böra bestämma hvilken eller
hvilka Personer åro af en Ätts värdighet
delaktige, och att något ytterligare bestämmande
deraf i RiddarhusOrdningen sålunda
är hvarken lämpligt eller behöfligt. Utskottet
har nemligen trott, att vid definitionen
af begreppet Ättemän, man allenast
ägde af nöden alt tillse, det alla de ser
-
C 7 )
s!<ilda casus, som vid utdelandet af InträdesPollet
till säte och stämma å Riddarhuset
kunna ifrågakomma, blefve med möjligaste
korthet och tydlighet uti definitionen uttryckta.
Utur denna synpunkt är den nya
redactionen uppgjord.
Då med Ättemän i allmänhet förstås
hvar och en, som kan intaga säte för någon
Ätt, utan att vara dertill befullmäktigad,
och hvars rättighet således grundar sig derpå
, att han är af samma Ätts värdighet
delaktig, så har man ansett sig kunna helt
enkelt gifva den definition å Ättemän, att
det är hvar och en, sorn, efter Stamfaderns
upphöjelse , är af Ättens värdighet lagligen
delaktig vorden , och sjelf ej innehafver
högre värdighet på Riddarhuset, i hvilket
enda sednare fall han öfvergår till Ättemän
af den högre värdigheten. Häraf är det, i
Utskottets tanka, tydligt, att Ättemän vid
den före 180g års Regementsförändring tillkomne
Ädel i allmänhet är hvarje Stamfaderns
manlige Bröstarfvinge i rät nedstigande,
som sjelf ej ärft eller förvärfvat
högre värdighet: Att Ättemän vid de Ätter,
som hafva serskild Successionsordning,
är hvar och en, som, till följe af denna, i
Diplomerne serskildt stadgade, ordning är
af Ättens värdighet delaktig; och att Ättemän
uti de efter antagandet af 180g års
RegeringsForm till Adlig, Friherrlig eller
Gref ig värdighet upphöjda Ätter icke finnes.
C 3 )
Beträffande äter Hufvudmamiaskapel,
så har Utskottet utgått från den princip,
alt Hufvudman utan undantag är äldste Ättemän
inom hvarje Ätt.
§. 6. om rättighet att intaga säte
vid Riksdag, motsvarar den 3:dje af nuvarande
Riddarhusordning, och är, med undantag
af några mindre betydliga ordförändringar,
bibehållen.
§. 7. om hinder för representationsrättens
utöfvande är uti 1 mom. lika lydande
med c mom. i 6 §. gamla redactionen.
Och då Utskottet trott, att såsom princip
borde antagas, det en och samma person
icke finge på a:ne sätt deltaga i Nationalrepresentationen,
och då en Taleman, ehuru
icke röstägande inom Ståndet, likväl bland
annat äger skyldigheten att leda Ståndets
öfverläggningar, hvarigenom hans inflytande
på ärendernas gång åtminstone torde
böra uppskattas lika nied en enskild Ledamots,
har Utskottet, på grund häraf, uti ett
2:dra mom. till berörde 7 §. infört det
stadgande, att J,om Adelsman är LandtMarskalk
eller Taleman eller Riksdagsman
i annat Stånd, han då icke må för den
Riksdagen hvarken sjelf eller genom fullmäktig
sin representationsrätt på Riddarhuset
utöfva.”
C 9 )
§. 8. i mom. innefattar, med någon mera
bestämdhet i redactionen, enahanda stadgande
om rättighet att utgifva Fullmagt,
sorn förekommer i sista mom. af nuvarande
6 §. —; hvarförutan man ansett i5 §. i nu
gällande Riddarhusordning, innehållande föreskrifter
i afseende å Fullniagter samt formulär
dertill, böra till denna §. förflyttas.
§. g. om representationsrättens utöfvan
de af Flufvildman eller Ättemän, sorn
rest utrikes, eller gått i fremmande rnagts
tjenst, samt, af Adelsman, som råkat i
fiendtlig fångenskap och fått till Fäderneslandet
återvända, är blott i redactions-uppställningen
skiljaktig med den nuvarande
9:de §•
io och ii §§:ne om Ädelsman som antingen
flyttat sitt bo och hemvist utrikes
eller utur Riket af vikit, äro, med några
obetydliga rättelser i redactionen , af enahanda
lydelse som §§:ne med samma ordningsnumer
i i8a3 års Riddarhusordning.
12 §. angående complettering af de
Genealogiska Tabellerne, har ansetts, såsom
innehållande ett villkor för rättigheten
alt få representera, böra på detta ställe
inflyta, i motsvarighet af 52 §. i nu gällande
Riddarhusordning. Utaf de i sistnämd
e §. åberopade Kongl. Kungörelser af
den lo Augusti 1762 och den 14 Julii
1818, har Utskottet endast hänvist till den
( 10 )
sednare, emedan densamma innefattar ett
lika beskaffadt stadgande, som den förra,
hvilken sålunda är öfverflödig. För redighetens
skull är det, för uraktlåtenhet af
Genealogie-completteringen, i författningen
utsatta äfventyr uti §. infördt; hvaremot
föreskriften om berörde Genealogiers iordninghållande
är utesluten, såsom tillhörande
RiddarhusDirectionens Instruction.
i3 §. om anteckning i allmänhet motsvarar
de tre första momenterne af den 12
i nuvarande Riddarhusordning. Det loista
mom. är bibehållet. I afseende å 2 mom.
har Utskottet ansett det i 1823 års Riddarhusordning
befintliga stadgande, att Hr LandtMarskalken
skulle utse 3:ne Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, som, jemte 3:ne af
RiddarhusDireclionen, skulle, under Herr
LandtMarskalkens ordförande, sammanträda
för att börja anteckningen, böra förändras
sålunda, alt RiddarhusDirectionen ensam
borde vid samma anteckningar vara
Herr LandtMarskalken till biträde. RiddarhusDirectionens
Ledamöter synas nemligen
bäst vara i tillfälle att, på grund af
de vid Riddarhuset förvarade Genealogiska
Handlingar, bedöma ifrågavarande förhållanden,
och det synes jemväl vara mest formenligt,
att Ridderskapet och Adeln legitimerar
sig infor en Auctoritet, som, emellan
Riksdagarne, så till sägandes är dess
Representant. Den närvarande redaktionen
C M )
lemnar obestämdt, örn Herr LandtMarskalken,
såsom ordförande vid anteckningarne,
äger rösträttighet, samt således tilläfventyrs
må kunna öfverröstas. Utskottet har,
vid öfvervägande häraf, delat samma åsigt
som i8a3 års Ridderskap och Adel, och
funnit LandlMarskälk icke böra, vid omförmäldte
tillfällen, deltaga i besluten och
öfverläggningarne på annat sätt, än såsom
i Ridderskapets och Adelns Plena. Tvister
vid anteckningsbordet kunna icke uppstå
angående andre förhållanden, än huruvida
anteckningsåtgärden är enlig med Grundlag
och Riddarhusordning, och just i sådant
fall, torde LandtMarskalk, med enahanda
rätt som vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
kunna neka proposition till
Pollets utdelande; hvilket synes vara ett
mycket lämpligare sätt för honom att uttrycka
sin tanka, än att han skulle, om
ock såsom Ordförande med afgörande röst,
sättas i ett collegialförhållande till Ledamöter
af Ståndet och RiddarhusDirectionen.
I öfrigt har Utskottet sökt, att uti 3
mom. något meia tydligt uttrycka hvad
med anteckning förstås, och huru dermed
må tillgå; äfvensom Utskottet, som funnit
att föreskrift i nu gällande Riddarhusordning
saknas, huru förhållas borde, i händelse
olika meningar emellan de antecknande
LedamÖterne uppstode, låtit i §ms
sista morn. inflyta ett serskildt bud derom.
C *3 )
Stadgandet, att RiddarhusCanzliets Tjen»
steman böra vara vid anteekningarne tillstädes,
är uteslutet, såsom tillhörande Inslruclionen
för dessa Tjenstemän.
i4 §. om anteckningarnes antal har
afseende å nu gällande i3 §. samt 4 oc^
5 mom. i den 12 §:n. Man har ansett föreskriften,
att första anteckningens 2:ne upprop
borde förrättas å serskilda dagar, erfordra
ett mera bestämdt uttryck, än att
det ”andra uppropet genom anslag kungjordes;”
äfvensom man trott berörde upprop
böra, ehuru, å olika dagar, efterfölja hvarandra.
— Man har jemväl ansett det böra
ovilkorligen stadgas, att Pollet ej må utlemnas
till annan Ledamot, än den sorn
dertill sig personligen anmäler; hvarförutan,
i öfverensstämmelse med praxis, det
blifvit föreslaget, att på sätt som, enligt
21 §. Riksdagsordningen, sker med Rikets
Grundlagar, ett tryckt exemplar afRiddarhusOrdningen
borde tilldelas hvarje Ledamot,
då han erhåller Inträdespollet.
§. 15. sorn bestämmer i hvilket fall
Hufvudman må intaga säte för en annan
Alt samt huru förhålles, då Hufvudman,
som Fullmagt utgifvit, dör, svarar till den
5 §. i nuvarande Riddarhusordning.
Då Utskottet ansett en Ledamot af
Ridderskapet och Adeln ingalunda kunna i
allmänhet förpligtas att uppgifva laga för
-
C *3 )
fall för sin afresa från Riksdagen, enär lian
icke är förpligtad att der infinna sig; och
då serskilde stadganden finnas, angående
Electorers och UtskottsLedamöters skyldighet
i <1 etta hänseende, har Utskottet trott
sig böra utur §:n utesluta den föreskrift,
att Hufvudman sorn utgifvit fullmagt icke
ägde rätt uttaga pollet, så framt icke fullmägtig,
efter styrkt laga förfall och erhållet
tillståndj från Riksdagen afrest, samt
i stället ansett Hufvudman böra en sådan
rättighet åtnjuta, endast Fullmägtigen till
RiddarhusUtskottet sin Pollet återlemnat.
Enär förmyndare icke få utgifva Fullmagt,
och det finnes föreskrifvet, att om
Fuilmagts-utgifvaren dör, Fullmägtig bör
upphöra att för ätten innehafva säte, så
innefattar sådant jemväl den föreskrift, att
Fullmägtigs rätt i detta hänsende upphör
”då idelig Ätt pä Svärdssidan utgår." Detta
sednare morn. är således uteslutet, hvaremot
Utskottet, för alt omfatta alla casus,
då Hufvudman, som utgifvit Fullmagt, eger
inlaga Fullmägtigs plats, tillagt den, då den
sednare sin rätt förlorat.
Likaledes har Utskottet bibehållit det
stadgande, att om Fullmägtig, som är Elector,
Utskotts -eller Nämnds-Ledamot, blir, under
Riksdag, Hufvudman för egen Ätt, han
likväl icke bör från sina berörde befattningar
skiljas; äfvensom Utskottet tillagt ena
-
( <4 )
handa stadgande förden, som, under påstående
Riksmöte, blir Hufvudman för en Alt
af högre värdighet. Utskottet har härvid
tagit i öfvervägande den af Herr Wirgin,
Arvid, uti dess till Utskottet remitterade
yttrande, framstälda betänklighet, att genom
ett slikt stadgande, jemfördt med 2 r §. i
nu gällande Riddarhusordning, tilläfventyrs
skulle kunna inträffa, att en Ledamot
i Utskott blefve dess Ordförande, ehuru
denne sednare ej afgått; men då en person,
som erhållit förtroendet alt vara Ledamot
i Utskott, icke nied något skäl må anses
kunna det samma förverka, ur den anledning,
att han förändrar säte på Riddarhuset,
samt i öfrigt en annan ordning för
säte i Utskott, än den för säte inora
Ridderskapet och Adeln, icke, i Utskottets
tanka, utan åtskillige olägenheter, för närvarande
torde kunna införas, har RiddarhusUtskottet
icke funnit de uti ifrågavarande
afseenden befintlige stadganden böra förändras.
Uti §. 16., den i/\ i nuvarande Riddarhusordning,
som angår de händelser, då
oriktiga betyg vid anteckning företes eller
Pollet utlemnats pd grund af origtig Genealogi,
har det stadgande blifvit uteslutet,
hvilket utsätter äfventyret af Riksdagsmannarättens
förlust ”i händelse inlemnadt
betyg befinnes falskt.” Ty om inlemnaren
öfvertygas att hafva egt kunskap om för
-
C '5 )
falsk ningen, så är sådant, efter allmänna
Lagen, ett brott af ärerörig beskaffenhet,
och medför sålunda, enligt 7 §., hinder för
Riksdagsmannarättens utöfvande; örn åter
betyget, utan hans vetskap och förvållande
befunnes origtigt, så torde berörde stränga
ansvar icke böra honom åläggas.
Utskottet har dessutom ansett jäf mot
Genealogies riktighet icke, vid alla tillfällen,
erfordra handläggning af Domstol,
och, på sådan grund, uteslutit stadgandet
härom i §:s sista moment.
ty §. om lifgifvande af flera Fullmagter
m. m. är oförändradt bibehållen, i
likhet med 16 §. i i8a3 års Riddarhusordning,
undantagande stadgandet, att den
som obehörigen utgifvit Fullmagt, icke vidare
md utgifva sådan till bevistande af
den Riksdagen, hvilket blifvit uteslutet,
enär denna rättighet, i intet fall, kan honom
tillkomma för den längre eller kortare
tid, hvarunder han blifvit förklarad förlustig
rättighet att i egen Person intaga säte
och stämma, derom det föregående i §:n
handlar, och han ej heller för en längre
tidrymd bör vara hindrad alt befullmäktiga
någon annan, än hindret för honom
sjelf existerar.
Uti en ny §. under N:o 18, bar Utskottet,
som ansett nödigt, alt uti RiddarhusOrdningen
bestämdes en form för kla
-
C 16 )
gan öfver vägrad Inträdespollet, infört det
stadgande, att sådane klagomål, må, derest
så äskas, genom Ordföranden i RiddarhusDirectionen
eller Riddarhus-Utskottet
anmälas i först inträffande Plenum lios Ridderskapet
och Adeln, och att frågan sedermera
hör, på Ståndets slutliga afgörande,
hero.
Den nuvarande 17 §:n, angående Bänkindelningen
i RiddarhusSalen m. m., har Utskottet
ansett böra utgå, och föreskrifterne
deri, i stället, inflyta i OrdningsStadgan
samt Instructionen för RiddarhusFiscalen.
19 §. motsvarar den 18 §. i nuvarande
Riddarhusordning, angående Pollets
uppvisande innan inträde i RiddarhusSalen
vinnes, samt ansvar för Pollets obehöriga
utlemnande. Den gamla §. är endast
i redactionen förändrad, likväl med
uteslutande af föreskriften, angående RiddarhusFiscalens
åliggande, att tillse det ingen
obehörig öfverläggnuigarne bevistar,
hvilket endast torde behöfva upptagas i den
för honom serskildt utfärdade Instruction.
20 §. svarar till 29 §. i 1823 års Riddarhusordning
och innehåller allenast det
stadgande, att, innan andra anteckningen
för sig gått, beslut ej må i Ståndet fattas,
rörande ämnen, hvilka tåla uppskof. Det
öfriga i 29 §:n, angående uppläsande i första
-
C I7 )
sta Plenum af RiddarhusOrdningen och OrdningsStadgan
m. m. är uteslutet, enär dels,
enligt Utskottets Förslag i 14. §:n, ett exemplar
af KiddarhusOrdningen skulle till
hvarje Ledamot utdelas, dels oek, enligt
en serskild §, OrdningsStadgau alltid bör
finnas i RiddarhusSalen anslagen.
Då Iiögloflige Ridderskapet och Adeln
redan vid i8i5 samt 1817 och 1818 årens
Riksdagar erkännt rigtigheten af den grundsats,
att Bankman borde afskaffas, och jemväl,
vid sista Riksdag, med godkännande
af dåvarande RiddarhusUtskotts Förslag,
ett sådant afskaffande beslulit, så har, under
hänvisning i öfrigt till de uti nämnde
Utskotts den 3 April 1823 i ämnet serskildt
afgifne beränkande upptagna grunder, nuvarande
Riddarhusutskott ansett den gällande
19 §. angående Bänkmansval böra
helt och hållet försvinna; och lärer något
vidare yttrande icke erfordras, i anledning
af den om rättelse uti samma §. i afseende
å tiden för formerandet af Bänkmansafdelningar,
utaf Herr Wirgin framställda,
och till RiddarhusUtskottet remitterade Motion.
Hvad sedermera beträffar sättet, huru
Ridderskapet och Adeln lämpligast må kunna
deltaga i Electorsvalet, så har Utskottets
pluralitet, efter noggrannt öfvervägande
af de flera serskilda Förslag, som i det
-
C 18 )
ta afseende, ej mindre vid sista Riksdag
framställdes, delsafRiddarhusUtskottet samt
åtskillige dess Ledamöter, dels ock, under
de den 17 April och 3o Maji i8a3 hos
Ridderskapet och Adeln i ämnet förefallne
discussioner, än äfven vid innevarande Riksdag
blifvit af Grefve Spens uti dess till
Utskottet remitterade Memorial uppgifne,
stannat vid den öfvertygelsen, alt ett val,
omedelbart af hela Ståndet samfäldt säkrast
förvarade åt hvarje Ledamot dess fria
Valrätt i afseende på Personer, samt beredde
en utväg att låta hvarje enskild vilja,
i sin mån, verka på det åsyftade Valets
utgång. Delta af Utskottet nu föreslagna
valsätt är, i Utskottets tanka, det enda
hvarigenom den fördel kan vinnas, att hvar
i'e
Fdector blifver till denna befattning kalad
af Ståndet bestämda pluralitet; hvaremot
alla de öfriga i frågasatte valsätten
medgifva möjligheten för en mer eller mindre
inskränt minoritet att tillsätta Electorer.
Hvad serskildt angår de af Grefve
Spens alternatift framställda Förslag, så,
och hvad först beträffar det ena af dem,
som afser Ridderskapets och Adelns fördelning
i 5 Afdelningar, deraf hvar och
en, inom sin femtedel, skulle välja 5 Electorer,
kan man såsom skäl deremot anföra,
att Electorerne kunde blifva kallade
af endast Majoriteten inom hvarje Afdelning
eller en tiondedel af Ståndet.
C *.9 )
Vidkommailde åtet' det andra alterna^
ti vet, hvilket åsyftar Ridderskapets och
Adelns fördelning i 26 Afdelningar, deraf
hvar och en serskildt ägde, genom de fleste
rÖsterne, välja en Elector inom hela
Ståndet, så skulle det samma medföra den,
i Utskottets tanka, betydliga olägenhet, att
en Elector troligen alltid, om icke öfverenskommelser
föregingo, utsåges med ett
högst ringa antal röster, ja! möjligtvis med
en enda, dell han tilläfventyrs kunde hafva
gifvit sig sjelf.
På dessa grunder har Utskottet uti
2i §, i dess Förslag hemställt, att Ridderskapet
och Adeln måtte, på sätt 36 och
38 §§. om val i allmänhet föreskrifva, in
Pleno utvälja a5 Electorer, hvarförutan, för
att icke med förnyade Val under Riksdagens
lopp upptaga en dyrbar tid, 20 Electors
Suppleanter borde vid samma tillfälle
utses»
22, a3 och 24 §§ j sorn omförmäla
Electorernes åligganden, deras afgång från
Electors-befattningen, samt tillåtelse för
dem att lemna Riksdagsorten, aro hemtade
från 20, 22 och 24 §§:ne i nu gällande
Riddarhusordning, hvilka, i anseende
till uteslutande af der befintlige stadganden
om Bankmän, erfordrat en omarbetad
redaetion. Uti §. 22 har ExpeditionsUtskottet
blifvit uppraknadt bland de Rik
-
C 20 )
sens Ständers Utskott, deri Ledamöter bö~
ra af Electorerne utses, emedan berörde
Utskott icke finnes omiiämndt i den åberopade
28 §. Riksdagsordningen. Äfven
hafva de tillägg i 22 §. blifvit föreslagne,
dels att Electorer ej finge afsäga sig sin
befattning under andra villkor, än som för
Utskotts Ledamot finnas stadgade, dels att
ingen Person må kallas till Ledamot i Utskott,
som icke är å Riksdagsorten närvarande;
äfvensom för fullständigbetens skull,
4i §. Riksdagsordningen blifvit åberopad.
Hvad åter angår Grefve Spens’s Förslag
om det ytterligare tillägg till 22 §., att Electorerne,
efter Motionstidens slut, skulle i
Utskott utse Suppleanter lill en tredjedel
af de Ordinarie Ledamöternes antal, att
i sin ordning intaga dessas ställen, då de
erhållit ledighet eller äro af laga förfall
hindrade att tillslädeskomma, har Utskottet,
ehuru erkännande nyttan af en sådan
åtgärd, likväl, så länge Grundlagen
icke medgifver val till flera Utskotts Ledamöter,
än der finnas uppräknade, ansett
något derutöfver sträckt stadgande, ej böra
i RiddarhusOrdningen inflyta.
Då Electorerna icke, i sådan egenskap,
utan endast såsom StåndsLedamöter deltaga
i Yal till Förstärkt Utskott eller Nämnd
har man uti 23 §. låtit inflyta, alt de af
sistnämnde befattning icke hindras att vara
Electorer.
c JI )
a5 §. om Ordförandeskap i Utskott,
motsvarande den 21 §:n i r8a3 års Riddarhusordning,
har endast erhållit en tydligare
redaclion. Uti dea nu varande a5 §.
om UtskottsLedamöters rätt till afsägelse
O
och ledighet, som i Utskottets förslag är
den 26, finnes för den nyvalde UtskottsLedamolens
rätt att afsäga sig förtroendet
föreskrifven en p.raescriptionslid eller ”innan
Utskottet sammanträdt efter utväljandet.”
Ledamotens frånvaro i det Plenum , der vallistan
öppnas, hvarigenom han erhåller underrättelse
om sin befattning, skulle således
kunna beröfva honom rättigheten till afsägelse.
Sådant har ansetts olämpligt, och
Utskottet har således föreslagit, att denna
rättighet utsträckes till nästföljande Plenum.
Och då anledningarne till den sednare afsägelsen
kunna vara ganska gilltiga, utan
alt derföre passa in på det juridiska begreppet
laga förfall, har Utskottet trott en
tillräcklig garanti mot obehöriga afsägelser
ligga deruti, att Ståndet, efter pröfning af
anledningarne, dertillgif ver samtycke; och
att UtskottsLedamot bör få utan hinder afsäga
sig sin befattning, då han anmäler sig
vilja med allo lemna Riksdagen, är en naturlig
följd deraf, att Ridderskapets och
Adelns Ledamöter icke njuta Riksdagmauna-arfvode,
och att någon annan påföljd, än
upphörandet af Riksdagsmannarättens utöfvande
för den Riksdagen, icke är stadgad
då afresan sker utan vederbörlig anmälan.
C 22 )
I mora, i 23 §. af nuvarande Riddarhusordning,
som lemnar frihet åt Elector
eller UtskottsLedamot, sora icke i nämnde
egenskap utöfvat sin befattning, att efter
anmälan hos LandtMarskalken från Riksdag
gen afresa, har blifvit utesluten såsom öfverflödigt,
27 §. örn ansvar för Electors eller
Ut skotts Ledamots
förfall svarar till nu gällande 2 mom. i
a3 och hela 26 §, Electorer hafva ansetts
böra ställas i enahanda ansvarskyldighet
förpläga uteblifvande som UtskottsLedamöter.
En serskild påföljd af penningeböler
torde jemväl höra stadgas för uraktlåtenheten
att fullgöra åtagne Riksdagsmannaval-!',
i hvilket afseende Utskottet uti §:n, hänvist
till Ordniugsstadgan.
28 §, pm hvad med laga förfall förestås
är lika med närvarande 27
Uti 29 §. om anslag,, är 46 §• Riksdagsordningen
åberopad, samt de i den nuvarande
28 §. derutur citerade stadganden
utelemnade,
X öfverensstämmelse med den här ofvan
antydda allmänna grundsats, alt, så mycket
sam möjligt uti RiddarhusOrdniugen
undvika repetitioner af Grundlagarnes föreskrifter,
har Utskottet utur 3o §. angående
Län dt Mar skalks åligganden uteslutit allt
hvad, i detta afseende blifvit i den nu
C 23 )
gallande 3i §. från RiksdagsOrdningens 35,
4o, 45, 46, 55 och 58 §§. åberopadt. Det
öfriga af §:n Sr, med några redactionslörSndringar,
bibehållet.
Af enahanda anledning är 1 mom. af
nuvarande 3o angående LandtMarskalks
Vicarius, förbigången i 31 §. af Utskottets
förslag, hvilken nu endast utgöres af den
förra §:ns senare morn., eller huru förhålles
dä Landtmarskalk dör.
Vid redactionen af 3a §. (samma numer
i nuvarande Riddarhusordning) angående ett
Diarium öfver alla i Ståndet förekommande
ärenden, har man uteslutit dels de föreskrifter,
i afseende å föredragningens ordning
och Talemans conferancerne, som igenfinnas
i 47 §• Riksdagsordningen, dels de
närmare detaillernö om sättet att föra i frågavaraude
Diarium, hvilka sednare lämpligare
ansetts kunna hänföras till RiddavhusSecreterarens
Instruction, enär Ridderskapet
och Adeln eger rätt att vid hvarje
serskildt tillfälle derom, efter godtfinnande,
förordna.
Uti 33 §. har man bibehållit stadgandet,
att hvarje mundtligt anförande, som
bordlägges, bör innan nästa Plenum af den
talande Ledamoten aflemnas; hvaremot man
ansett en lid af 8 dagar böra bestämmas
för uppsättningen af sådane mundtliga yttranden,
som föranleda ålerremiss af något
mål.
C 24 )
§§ 34 och 35, den förra, angående
huru förhållas skall då någon tillåter sig
personligt förolämpande uttryck, och den
sednare, omjäf mot sky Idemän äro af samma
innehåll som 2 mom. i nuvarande 37 §.,
samt hela 38 §:n, men hafva undergått åtskilliga
förändringar i redactionen.
Nuvarande PiiddarhusOrdningens 34»
35, 36, 39 och 4° §§• åro uteslutne, emedan
RiksdagsOrdningens 48, 49» 5o, 5i,
52, 53, 54, 56 och 57 §§. innefatta allt
hvad i der afhandlade frågor lagligen synes
böra föreskiifvås. Likaledes har 37 §. t
mom. utgått såsom varande allenast en parafrasering
af 5o §. nämnde Grundlag.
§§ 36, 37 och 38 i förslaget innehålla
föreskrifter, angående val och voteringar.
De motsvara 4*» 4^ och 43 §§. i nuvarande
Riddarhusordning. De föreskrifter
som i 36 §. förekomma angående ordningen
för uppropet, och RiddarhusFiscalens åligganden
dervid, hafva ansetts tillhöra dels
Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga,
dels Instructionen för RiddarhusFiscalen. —
Uti 37 §. har man, i stället för att upprepa
innehållet af 53 §. Riksdagsordningen,
endast lemnat hänvisning dertill. —
I 38 §. äro de stadganden tillagda, som
angå val af Suppleanter.
42 §. i nu gällande Riddarhusordning,
angående 2:ne upprop vid alla val eller
C 35 )
voteringar liar Utskottets pluralitet ansett
bora utgå, och hädanefter endast ett upprop
vid dylika tillfällen ega rum.
Plnraliteten inom Utskottet har nemligen
trott det vara lämpligt att afskaffa
ett bruk, som icke hemtar sin anledning
från Grundlagen, och dessutom borttager
en högst dyrbar lid, utan att, enligt hvad
Utskottet förmår inse, medföra ringaste väsendtolig
nytta, derest man icke skulle vilja
dit hänföra den beqvämlighet, som derigenom
någon gång torde tillskyndas enskilda
Ledamöter, hvilka först sent lill voteringen
eller valet sig infinna.
3q §. om omröstnings Protocoll är af
enahanda lydelse med nuvarande 44 §•
40 §. om val af Ridder skåpets ock
Jdelns Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoret
samt Revisorer, är af lika innehall
som den nuvarande /y5 §:n, med den
skiljagtighet, att i den nya §:n finnes endast
hänvisning lill de §§. i Grundlagen,
som angå dessa val,
41 §. om en serskild OrdningsStadga
är, med någon förändring i redactionen
bibehållen lika lydande med närvarande
46 §.
4?. §. om RiddarhusUtskottet, svarar
mot 47 §•» nied tillägget af den föreskrift,
C a6 )
att Utskottet inom tre månader efter Riksdags
böljan bör hafva afl em nät dess Berättelse
öfver Riddarhus- samt Wadstena
Adlige JungfruStifts-ärendenas förvaltning
dan förra Riksdagen,
43 och 44 §§•» svarande till 48 och
491110 gällande Riddarhusordning, handla
om val af Riddar hus Direct io ri en , samt
tillsättandet af RiddarhusSecreteraren och
Riddarhusets öfrige Tjenstemän, Det förra
valet är föreslaget att på förr vanligt
sätt in Pleno för sig gå. I afseende å det
sednare, har Utskottet ansett det vara tillräckligt
att låta i RiddarhusOrdningen inflyta,
att dermed förbållcs, på sätt Ridderskapet
och Adeln derom förordnar. De i
de gamla §§:ne innefattade mera speciella
stadganden synas tillhöra RiddarhusDirectionens
Instruction.
45 §. angår, likasom den nuvarande
5i §:u, frågan om sättet att tillvägabringa
ändringar eller tillägg i RiddarhusOrdningen.
Den gamla §:ns stadganden äro bihebehållne,
med uteslutande af sista momentet,
hvilket endast är en repetition af
13 §. RiddarhusOrdningen; och med det
tillägg, att, i händelse Kongl. Maj:t icke
skulle finna för godt att oförändradt gilla
det till Hans Nådiga stadfästelse framlagda
nya Förslaget, den förut antagne RiddarhusOrdningen
då lomme att fortfarande tjena
lill efterrättelse.
C 27 )
46 §. eller dea sista §:n handlar om
de ceremonier, som vid Ridderskapets och
Adelns åtskiljande höra iakttagas, och är
at' enahanda lydelse, som den närvarande
53 §.
Någre Ledamöters i vissa omständigheter
till Protocollet yttrade skiljaktiga meningar
varda jemväl bifogade. Stockholm
den 7 Mars 182g.
På RiddarhusUlskottets vägnar
Carl Mörner,
YL F, Dalman,
Utdrag af Protocollet hållet hos Högloflige
RiddarhusUtskottet vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den 7
Mars 1829,
S. D. Vid justeringen af RiddarhusUtskottets
betänkande, angående afgifvet förslag
till en ny Riddarhusordning anmältes
följande reservationer, nemligen, af Herr
Gref veil och Ordföranden j i anseende lill
det af Utskottet uti 21 §. föreslagne sätt
att välja Electorer, hvilket Herr Grefven
ansåg lämpligast kunna verkställas, i den
ordning, som af Höglofl. Ridderskapet och
Adeln vid förra Riksdagen, enligt dess till
Kongl. Maj:l då afgifne förslag till ny Riddarhusordning,
blifvit beslutad; eller att Ridderskapet
och Adeln delades i 25 Aidel
-
C *8 )
ningar, deraf hvarje valde en Elector inom
hela Ståndet, hvarvid dock skulle iakttagas,
att namnet på den person, sorn blifvit af
en föregående afdelning lill Elector utsedd
alltid blefve högt tillkännagifvet och uppskrifvet
å en Tafla inom skranket, så att en
sednare afdelning icke måtte rösta på en
sålunda vald Elector.
Uti denna mening instämde Friherre
Stael von Holstein, Jacob Salomon.
Grefve Sparre., Carl, förklarade att
han, för dess del, icke kunde med Utskottets
pluralitet dela åsigten om afskaflandet
af andra uppropet vid voteringar och val,
utan ansåg berörde upprop höra allt framgent
äga rum, och således föreskriften derom
i 37 §. varda införd.
Härmed förenade sig Herr Grefven och
Ordföranden, Friherre Oxenstjerna, Carl,
och Herr af Ekenstam, Israel,
Vidare förklarade Grefve Sparre, det
han ansåg 2 mom. i förslagets 3o §. böra
oförändradt bibehållas sådant det lyder i
6 mom. af nuvarande 3o §., hvarmed Herr
Grefven och Ordföranden jemväl var ense.
Herr Riben, Carl Wilhelm, yttrade:
Vid det af Riddarhus-Utskottets pluralitet
antagne förslag till ny Riddarhusordning
får jag anmäla den reservation emot
C 29 )
21 §. af nämnde förslag, att jag anser i
slutet af den samme följande tillägg böra
in flyta, ”De uti §■ Riksdagsordningen
omnumnda personer må icke uti detta val
deltaga
Herr Bruncrona , Gustaf Adolph, var,
i afseende å den preliminära åtgärden för
val till UtskottsLedamöter, af den tankan,
att en första Valmansgrad borde finnas till
utseende af Electorer. Desse förste Valmän
borde utgöra ett antal af 3o och jemte 20
Suppleanter, väljas inom hela Ståndet genom
af hvarje Ledamot afgifvande Lista å
5o namn. Derigenom trodde Herr Bruncrona
fördelen af Bänkmansinrättningen ,
eller en förutgående mognare öfverläggning
inom ett färre antal personer till det vigtiga
Electorsvalet, kunna förenas med fri
valrätt utur massan.
Uti 45 §• förslaget önskade Herr
Bruncrona ett tillägg, som bestämde äfven
huru förhållas borde, i händelse Kongl.
Maj:t till äfventyrs funne för godt att i
vissa delar gilla, och i andra äter vägra
sanction å förslaget lill RiddarhilsOrdningen,
och Ridderskapet och Adeln skulle
anse de partiella förändringarne vara af
beskaffenhet att, oberoende af de öfriga,
kunna antagas eller föranleda till något
jemkningsförslag.
I öfrigt förklarade Herr Bruncrona,
att han ansåg RiddarhusOrdningens helhet
C 3o )
erfordra, att hänvisning till Grundlaganie
icke utelemnades å de ställen hvarest de
förut Varit åberopade eller stadganden derutur
införda.
Herr af Ekenstam , Israel, anförde
tned egna ord:
Olämpligt har förefallit mig, det af
Utskottets pluralitet föreslagna sätt, att väl
i
a directe iir massan det stora antalet af
iåde Elcctorer och deras Suppleanter. Valet
måste, efter min tanka, erhålla ett mindre
uttryck af sjelfständighet genom det
inträdande behofvet för många, om ej de
fleste, voterande, att utom sig|sjelfve hämta
de bestämmelser, hvilka från individuel
öfvertygelse böra utgå. Beviset för den
svårighet, som möter en till Riksdagen nykommen
Representant, att i Riddarhusets
personal, inom den korta tillgängliga tiden,
uppsöka 45 personer med äskade egenskaper,
anser jag alltför påtagligt, att behöfva
framställas. Dessutom är snart nog den
menskliga vvagheten till hands, att söka
undgå ett bryderi, genom tillegnandet af
Väns vänners handlingssätt.
En ytterligare anmärkningsvärd omständighet
vid ett direct val ur massan,
synes jemnväl vara den möilighet, att med
valet kunna stadna inom en viss localise*
iad del af Riddarhuset.
Alla dessa olägenheter anser jag undanröjda,
genom antagandet af Herr Grefve
Spens’s Förslag att hvarje femtedel af
Riddarhuset väljer sin andel i Electorernes
numerair. Bland mera än 100 personer
bör det icke vara serdeles svårt att bestämma
sig för 5. — Då uppkommer ej något
bryderi, som appellerar till andras opinioner,
och valet blir derjemte fördeladt
på personer inom olika afdelningar af Riddarhuset.
Ur dessa skäl, får jag vördsamt
föreslå denna sistnämnde princip för val
till Electorer, under tillkännagifvande af
min Öfvertygelse, att den olägenhet, som
Utskottet ansett vidlåda detta valsätt, är
mindre väsendtlig än de ofvan uppräknade
förmånerne.
Och skulle berörde serskilda meningar
genom ProtocollsUtdrag medfölja Utskottets
till Ridderskapet och Adeln afgifvande Betänkande.
Ut Supra.
Ex Protocollo,
F. Dalman#
( 32 )
Motsvarande FÖrslct £*'
huSördi.dTf till ny Riddarhusordning.
d. 18 December
1823.
§• i- På Riddarhuset äge hvarje Introducerad
ätt, efter den vid 1809
års Riksdag stadgade numerföljd,
Säte oclx Stämma, på sätt denna
Riddarhusordning föreskrifver.
§.2.
S* 5o. De personer, hvilka af Kongl.
* inom- Majit lilifvit till Greflig, Friherrlig
eller Adelig värdighet upphöjda,
böra, inom alne år derefter,
hafva sig till vinnande af intröduetion
å Riddarhuset anmält, och
de derföre erforderliga prestanda
fullgjort, vid äfventyr att, enligt
Kongl. Förordningen den 8 Maji
1775, jemförd med Kongl. Brefvet
den 11 Februarii 1800, förlora alla
med upphöjelsen åtföljande förmåner
och rättigheter, så framt
ej Kongl. Majit täckes, genom särskild
Nådig Resolution, den försutna
tiden återställa.
Nytt mom. Då Introduction begäres åligger
den Sökande ej allenast att inför
RiddarhusDirectioncn uppvisa sä
väl
C 33 )
väl Konungens Nådiga Diplom i
Original, som vederbörliga qvittencer
öfver de i författningarne
påbudne Introductionsafgifter,
utan ock att till densamma ingifva
Sköldebrefvet i afskrift, jemte
Vapenplåt, och fullständigt upprättad
Biographisk Genealogie öfver
alla till ätten hörande personer.
§. 3.
Ej må någon upptaga annan lef- §• 53.
vande eller utdöd ätts namn eller
vapen, med mindre han dertill
undfått Konungens Nådiga
tillstånd, efter alt, i händelse ätten
ännu lefver, hafva inför Kgl.
Majit uppvisat ättens medlemmars
samtycke.
§• 4-
Alla de Commendeursätter, hvil- S- 7-  ka tillkommit före den 6 Junii
1809, bibehålla det högre säte
å Riddarhuset de nu innehafva.
Dock må hädanefter icke någon
ny sådan ätt bildas, ej heller någon
ätt ur sin ordning flyttas.
§• 5.
Stamfader för en ätt är den, 2 och 8 55.
som till samma ätts värdighet först
C 34 )
upphöjd blifvit, och Ättemän, hvar
och en sorn deraf sedermera är
lagligen delaktig vorden, och sorn
sjelf ej innehafver högre värdighet
på Riddarhuset. Hufvudman
är äldsta Ättemannen af den ättegren,
som i hvarje led från Stamfadern
varit äldre än någon af
de öfrige lefvande grenarne af
samma ätt. Äldre Ättemän är den
som förr, och yngre Ättemän den
som sednare kan ärfva Hufvudmannarälten.
§. 6.
3 §. När Riksdag hållas skall ege
Hufvudman, som sig vid den i:a
eller 2:a af de i i3 och i/f. §§, ornförmäldte
anteckningar anmäler,
rätt att Säte för ätten intaga. Har
Hufvudmannen vid andra anteckningen
sig icke infunnit, äge annan
Ättemän samma rätt, och
bland flere, den sorn är Ilufvudmannarätten
närmast. Har icke
heller någon Ättemän sig anmält,
rnå Säte för ätten intagas af Fullmägtig,
som Hufvudmannen, eller
den hans rätt utöfvar, på sätt här
nedan föreskrifves, förordnat.
Under Riksdagens lopp vare
Hufvudman, Ättemän, eller Fullmägtig,
sorn sig först anmäler,
C 35 )
berättigad alt Säte för ätten intaga
; af dem sorn på en gång
sig anmäla, äge Hufvudman företräde
framför Ättemän, äldre Ättemän
framför yngre, samt Ättemän
framför Fullmägtig.
§• 7 •
Från rättighet till Säte och Stämma
på Riddarhuset, vare de personer
uteslutna, hvilka enligt i8§.
Riksdagsordningen icke kunna såsom
Riksdagsmän i något Stånd
godkännas. Lag samma vare med
bysatt person. -— Är Adelsman,
hvilken för nesligt brott blifvit
inför Domstol tilltalad, genom
behörigt utslag, änskönt det ännu
ej vunnit laga kraft, förklarad
antingen lill straff skyldig,
eller med mer än halfva bevis
besvärad, så att Domaren funnit
saken böra till framtiden lemnäs,
då vare han, intill dess samma
utslag lagligen upphäfdt blifvit,
från Riddarhuset utesluten.
Är Adelsman LandtMarskalk, eller
Taleman, eller Riksdagsman
i annat Stånd, då må han ej för
den Riksdagen hvarken sjelf eller
genom Fullmägtig sin representationsrätt
på Riddarhuset utöfva.
S. 6-
Nytt mom.
C 36 )
§. 8.
Sista mom. Hufvudman som fyllt 21 år, och
af 6 och emot hvilken i öfrigt icke något
lJ hinder för Representationsrättens
utöfvande förekommer, må kunna
befullmägtiga annan introducerad
Adelsman att intaga Säte
och Stämma för ätten. Får Hufvudman,
etdigt denna Riddarhusordning,
ej utgifva fullmagt, då
inträde för tillfället, närmaste
Ättemän, för hvilken något lagligt
hinder icke möter, uti full Hufvudmannarätt.
Fullmagt, som af
annan person är utgifven, kan i
intet fall såsom gällande anses.
För öfrigt bör fullmagten, som
antingen skall vara med utgifvarens
stil öfverallt skrifven och
underskrifven, eller ock lagligen
bestyrkt, ovilkorligen vara författad
efter följande formulair:
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag
som i N. skall hållas (hålles)
tager (tagit) sin början den (dag
och år) befullmägtigas härmed
(Caractair och Namn) att för
Grefliga
Friherrliga .. ,T ,T ,T„
Commendcursl 00-
Adeliga
intaga Säle och Stämma på Rid«
C 3 7 )
dårhuset, hvarvid han ovilkorligen
förpligtas, att ställa sig till
efterrättelse den af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer antagne och
besvurne Regeringsform af den 6
Junii i8oq, jemte Riksdagsordningen
af den io Februarii 1810
och öfrige gällande Grundlagar.
Ort och Dalum.
Namn.
Caracter.
§• 9-
Är Hufvudman utrikes rest, an- §. g.
tingen i Konungens ärender, eller
med vederbörligt tillstånd för enskilda
angelägenheter, vare han bibehållen
vid sin lätt ali utgifva
full magt.
Adelsman, som med Konungens
serskilda Nådiga tillstånd antingen
i främmande Magts tjenst är,
eller ock sig emot främmande öfverhet
med Tro- och huldhetsed
förpligtat; vare berättigad till säte
och stämma på Riddarhuset,
så vida lian i förra fallet varit
skattskrifven här i Riket do 3:ne
sista åren före Riksdagen, samt
i det sednare under nämnde tid
innehaft Egendom eller Embete
inom Riket. Förekommer någon
C 38 )
sak till öfverläggning ocli beslut,
sorn den Magt angår, i hvars tjenst
han är, eller under hvars lydno
lian hörer, bör han ej öfvervara
beslutets fattande, hvarken in Pleno,
Utskott eller Nämnd.
I afseende å beslutens öfvervarande
vare lag samma med Adelsman,
som är i fiendtelig fångenskap
och med främmande Öfverhets
tillstånd vistas i Fäderneslandet.
§• io.
5- io. Flyttar Adelsman sitt bo och
hemvist utrikes, på sätt 32 §. i
1723 års Adeliga Privilegier omförmäler,
bafve lian och hans efterkommande,
som utrikes äro,
förlorat Säte och Stämma bland
Ridderskapet och Adeln, änskönt
lian eller de fast Egendom här i
Riket äga. Inflyttar i Riket sådan
Adelsman åter, eller hans
Son, och lagligen styrker, att hans
förbindelse emot främmande Magt
upphört, samt att han med ny
Tro- och huldhetsed emot Konungen
sig förpligtat, då må han,
efter att hafva de 3:ne sista åren
före Riksdagen bär i Riket skaltskrifven
varit, af det utrikes vistandet
icke hindras, att inträda
C 39 )
i alla rättigheter, såsom Svensk
Adelsman. Afkomling i fjermare
led, än Son af den utflyttade
Adelsmannen, må icke återfå sin
rätt lill Säte och Stämma på Riddarhuset,
förr än han dertill erhållit
Konungens serskilda Nådiga
tillstånd, samt i öfrigt företett
så dane bevis, sorn här ofvan
föreskrifne äro.
§. 11.
Adelsman, som ur Riket afvikit, n $
håfve förverkat rättighet till Säte
och Stämma på Riddarhuset.
Återkommer han, utan att för afvikningen
eller orsaken dertill blifva
till brott förvunnen, inträde
lian, så vida han de 3:ne sista åren
före Riksdagen här i Riket skattskrifven
varit, uti alla sina förra
rättigheter.
§. 12.
De å Riddarhuset förvarade Ge- 52 $
nealogiska Tabeller öfver alla Introducerade
ätter, böra, på sätt
och vid den påföljd af uteslutande
från Säte och Stämma på Riddarhuset,
som Kongl. Kungörelsen
den i4 Julii 1818 föreskrifver,
completteras.
( 4o )
§• «3-
Så snart LandtMarskalk, enligt
52 §. Regeringsformen och 23 §.
Riksdagsordningen, blifvit af Konungen
i Nåder utnämnd, och af
de 2:ne äldste närvarande Grefvar,
lill hvilka Kongl. Maj:t honom
öfverlemna!', till Riddarhuset
beledsagad , emottages han derstädes
vid ingången, af RiddarliusDirectionen,
RiddarhusSecreteraren
och de öfrige till RiddarhusCanzliet
hörande personer.
Derefter sammanträder följande
dagen å utsatt timma, efter föregånget
anslag, RiddarhusDirectionen,
för alt förrätta anteckningen,
under LandtMarskalkens Ordförande,
hvarvid han likväl ej deltager
i öfverläggningarne och besluten,
på annat sätt, än såsom
i Ridderskapets och Adelns Plena.
Med anteckning förstås den
åtgärd, hvarigenom en Adelsmans
begäran om inträde å Räddarhuset,
såsom Riksdagsman, varder,
på sätt denna Riddarhusordning
föreski ifver, behörigen pröfvacl;
samt derest något hinder icke möter,
hans namn och värdighet införd
i en för sådant ändamål på
alla lefvande ätter, efter stadgad
numerföljd, inrättad upppropsli
-
( 4« )
sta, och honom tillställd en med
Riddarhusets Sigill påtryckt pollet,
med påskrift af ättens numer
och namn, den antecknades förnamn
samt numer på den bänk,
der hans ställe är honom anordnadt.
Skulle emellan de personer,
hvilka anteckningen sålunda
förrätta, olika meningar uppstå,
afgöres frågan efter de fleste rösterne.
Uppkomma paria vota,
galle den mening, för hvilken den
främste Ledamoten i RiddarhusDirectionen
sig förklarar.
§• *4-
Sådana anteckningar höra vara §,
2:ne, och förrättas hvardera med
2:ne upprop som af RiddarhusFiscalen
verkställas; skolandes första
Anteckningens arne upprop ske
på särskilda dagar, men efter
hvarandra, så framt ej helgedag
inträffar, då det sednare uppropet
blifver nästa söckendag. Andra
anteckningens begge upprop ske
på en dag, hvilken bör vara den
närmast helgfria före den sorn
Konungen i Nåder bestämt lill
Ständernas sammanträde på Rikssalen.
Derefter må anteckning verkställas
och pollet meddelas, en
-
C 42 )
däst inför Riddarhus-Utskottet,
hvilket i sådant andamål sammanträder
f timma före hvarje Plenum.
Ej må någon antecknas
eller pollet eihålla som icke personligen
sig anmäler. Vid anteckningen,
och då inträdespollet erhålles,
tilldelas hvarje Ledamot
fett tryckt Exemplar af denna
Riddarhusordning.
§. i5.
Häfver Ättemän i behörig ordning
antecknad blifvit,, äge i sådant
fall hufvudman rättighet,
att, i grund af behörig fullmagt,
säte för annan ätt intaga. Har
Hufvudman fullmagt utgifvit, vare
han, för den Riksdagen, skiljd från
utöfningen af Riksdagsmannarätt,
utom i de fall, då fullmägtig afl i—
dit, sin rätt förlorat, utrikes rest,
eller sin pollet till RiddarhusUtskottet
återlemnat.
Dör, under påstående Riksdag,
den som fullmagt utgifvit, lemne
fullmägtig det säte, han på grund
af samma fullmagt innehaft.
Blifver, under påslående Riksdag,
fullmägtig Hufvudman för egen
ätt, vare han berättigad att intaga
Säte för densamma, utan att
C 43 )
derföre skiljas från befallning
såsom Elector, Ulskolts- eller
NämndsLedamot.
Lag samma vare med den, som
under påstående Riksdag blir Hufvudman
för en ätt af högre värdighet.
§. 16.
Den, hvilken första gången så- i4 §•
somRiksdagsmansig anmäler, åligge
att om sin ålder, i fall sådant
äskas, uppte bevis genom utdrag
af Kyrkoboken ifrån den Församling,
der han född är. Finnes ej
Kyrkobok, gälle då bevis af någon
Konungens Embetsman i Orten.
Företer sig anledning, att
inlemnadt betyg är origtigt, blifve
inlemnaren genast tilltalad i
laga ordning, och erhålle ej inträdespollet,
innan han sig inför
Domstol rättfärdigat. innehålla
de å Riddarhuset befintliga Genealogiska
Tabeller fullständig underrättelse
om den sökandes födelseår
och dag, är ej annat bevis
af nöden; men påstår den sökande,
att Genealogiens uppgifter
äro origtige, hvile frågan om polletts
erhållande, till dess han anskaffar
bevis. Anmäla sig på en
gång flere, som göra anspråk på
Hufvudmannarätt, för samma ätt,
C 44 )
eller på närmare Ättemannarätt,
eller klagar någon deröfver, att
pollet blifvit utlemnad på grund
af förment origtig Genealogie, då
blifve, eller fortfare att vara antecknad
den, sorn enligt Genealogien
är närmast berättigad, till
dess den andre sin bättre rätt
med anlaglige bevis vederbörligen
styrkt.
§• *7-
*6 §• , Uppvises vid en och samma
anteckning tvenne eller flere fullmagter
för en och samma ätt,
varde alla, ehuru af behörig man
utgifne, ogillade. Anmälas sådane
fullmagter vid olika anteckningar,
gälle den som först uppvisad
blifvit. Den sorn med obehörigt
utgifvande af en eller flere
fullmagter beträdes: kommer
för ett sådant förhållande, hvilket
uti RiddarhusUtskottet, uppå
RiddarlmsFiscalens anmälan upptagas
och undersökas bör, att
anses Säte och Stämma på Riddarhuset
för längre eller kortare
tid förlustig, alli efter hvad Ridderskapet
oell Adeln in Pleno
derom kan rättvist pröfva.
§. iS.
Ny §. Den hvars anhållan om Iuträdespollet
icke blifvit beviljad,
C 45 )
vare berättigad, om han det äskar,
att få förhållandet genom
Ordföranden i RiddarhusDirectionen
eller RiddarhusUtskottet anmäldt
i först inträffande Plenum
hos Ridderskapet och Adeln, på
hvars slutliga afgörande frågan
kommer att bero.
§• 1 Isingen
må på Riddarhuset in- 18
träda, innan han för vakthafvande
Underofficern uppvist den honom
lemnade Inträdespollet. Utlånar
Ledamot sin pollet åt någon
till inträde på Riddarhuset icke
berättigad person, för att honom
såmedelst inträde förskaffa, vare
den som polletten ullånt, Säte
och Stämma den Riksdagen förlustig.
Frågan härom hör, efter
RiddarhusFiscalens anmälan, i RidddarlmsUtskottet
undersökas, för
att sedermera af Ridderskapet och
Adeln in Pleno afgöras.
§. 20.
Innan anira Anteckningen för 29
sig gått, må ej beslut fattas uti
Ståndet, rörande ämnen, hvilka
tåla uppskof.
§. 21.
Sedan Riksdagen blifvit af Ko- 9
nungen å Rikssalen öppnad, hör
C 4(5 )
§• 20.
nästa söknedag derefter, så vida
Plenum Plenorum icke å samina
dag är anbefalldt, Ridderskapet
och Adeln sammanträda in Pleno,
för att, på sätt 36 och 38 §§. för
val i allmänhet föreskrifva, utvälja
25 Electorer, och 20 Electors
Suppleanter.
§. 22.
Electorerne åligge att, inom den
tid RiksdagsOrdningens 28 §. föreskrifver,
välja Ledamöter till
samtlige der omnämnda Utskott,
samt till Expeditions- och RiddarhusUtskotten.
Innan detta val
skett, må ingen Elector afsäga sig
denna befattning. Derefter må det
vara tillåtet under enahanda vilkor,
somförUtskottsLedamot stadgade
äro. Electorerne åligge äfven
att tillsätta Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln i alla de Utskott,
hvilka Rikets Ständer, med
anledning af 36 §. Riksdagsordningen
finna vara af nöden, samt
att, vid inträffande ledigheter,
välja andra Ledamöter i de afgångnas
ställe. De kunna ej till
Ledamot i Utskott kalla annan
person än den, som till Säte och
Stämma antecknad, samt å Riksdagsorten
närvarande är, och som
( 4 7 )
af 4r §• Riksdagsordningen ieke
Vindras att förtroendet emottaga.
De förrätta deras val serskildt för
hvarje Utskott med slutna Sedlar,
börandes hvarje Sedel innehålla
namn på så munga personer, som
antalet af de platser hvilka för
tillfället skola besättas. Electorerne
må ej sammanträda till val
utan föregånget in Pleno af Ridderskapet
och Adeln fattadt beslut,
samt derefter gjordt anslag;
och böra minst i3 närvarande i
valet deltaga. Valprotocollet bör
genast, af minst samma antal Electorer
underteknadt, försegladt till
RiddarhusSecreteraren a Aemnäs.
§. 23.
Varder Elector till Utskotts Ledamot
vald, upphöre han att vara
Elector, så framt han ej, på
sätt 25 §. omförmäler, befattningen
i Utskott sig afsäger. Elector,
som kallas till Ledamot i
Förstärkt Utskott eller Nämnd, bibehålle
sitt uppdrag såsom Elector.
§• 34*
Tillstånd att på högst 3:ne veckors
tid från Riksdagen afresa, må
LandtMarskalken bevilja 4 e^er
§. 22.
24 §.
2 moni.
C 48 )
5 af Electorerne, i den ordning
de sig dertill anmäla. ^
§. 25.
21 $. I Utskott föres ordet af den
Ridderskapets och Adelns Ledamot
som Liand de närvarande
har främsta sätet på Riddarhuset.
§. 26.
a5 §. Den som blifvit vald till Le
damot
af Utskott, äge rätt att i
samma Plenum vallistan blifvit
öppnad, eller i det nästföljande,
denna befattning sig afsäga. Sedermera
må afsägelse icke äga
rum utan med Ståndets samtycke,
eller efter anmälan hos LandlMarskalken
och pollettens återlemnande,
hvarmed en på sednare
sättet afgången Ledamots utöfning
af Riksdagsmannarätt för den Riksdagen
upphör.
Ledighet på högst 3 veckor må
Ordförande i Utskott kunna bevilja
högst 3 Ledamöter i sender,
i den ordning, de sig derom anmäla.
Ifrån befattning i Hemliga Utskottet
kan likväl, sedan detsamma
blifvit i verksamhet satt, Ledamot
-
C 4.9 )
damot icke, utan Konungens tillstånd,
alldeles eller på bestämd
tid endtledigas.
§. 37.
Eleetor eller UtskottsLedamot, Nytt morn.
må, utan laga förfall eller erhållen
ledighet, icke uteblifva från
Electorernas eller Utskotts sammanträde,
vid den påföljd som i
Ordningsstadgan serskildt finnes
foreskrifven. Sker det ändock tre
på hvarandra följande sammankomster,
vare han sin Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustig.
Lag samma vare om Elector
eller Utskotts Ledamot, utan
styrkt laga förfall, tvenne veckor
utöfver erhållen ledighet uteblifver.
— BÖrandes sådant af Eleetorernes
eller Utskotts Ordförande
genast hos Ridderskapet och
Adeln tillkännagifva^
§• 2^*
Hvad med laga förfall förstås, 27 §•
bestämmes uti allmänna Lagen 12
Gap. 1 §. RättegångsBalken. Skulle
andra synnerliga, der icke nämnde
orsaker till förfall anmälas,
må pröfningen deraf på Ridderskapet
och Adeln in Pleno ankomma.
C 5o )
a8 §. Med anslag till Plenum och Utskotts
sammanträden, förfares på
sätt 46 §• Riksdagsordningen föreskrifver.
Anslag till Electors
sammanträden, skola ske sist kl. 8
om aftonen dagen förut. Om under
varande förmiddags Plenum,
fortsättning pröfvas nödig på eftermiddagen,
bör anslag derom innan
kl. 1 på dagen vara gjordt.
§. 3o.
3i J. Utom hvad för LandtMarskalken
finnes i Riksdagsordningen stadgadt,
åligge honom, han eller den
hans ställe företräder:
1:0 Att hos Ridderskapet och
Adeln all Konungsligan rätt styrka,
och likaså inför Konungen
Ridderskapets och Adelns.
2:0 att till verkställighet befordra
allt hvad Ridderskapet och
Adeln beslutit.
3:o Att varna den, som kunnat
sig otillbörligen förhålla, hvilken
rättighet likväl ej må sträcka
sig derhän att varna hela Ståndet.
C 5. )
§. 3i.
Dör LandtMarskalk, afvaktas i 3o f.
underdånighet Konungens Nådiga
utnämnande af en annan.
§. 32.
Under hvarje Piiksdag skall ett 3a J.
fullständigt diarium öfver alla i
Ståndet förekommande ärender föras,
och i RiddarhusCancelliet vara
att tillgå,
§. 33.
Väcker någon mundteligen en 33
fråga, som på bordet lägges, eller
remitteras, eller med de öfrige
RiksStånden communiceras, bör
anförandet till Protocollet dicteras
och afskrift deraf till bordet
aflemnas innan nästa Plenum. Gör
någon mundteligen sådana anmärkningar
vid ett Utskotts betänkande,
att de till detsammas återremitterande
föranleda, böra de,
med ledning af RiddarhusSecreterarens
förda Memorial-Protocoll
inom 8 dagar vara skriftligen uppsatta
och inlemnade till RiddarhusCancelliet,
vid påföljd att anmärkningarne,
i annor händelse,
sådana de till Protocollet blifvit
uppfattade, till Utskottet afsändas.
C 53 )
§. 34.
37 $• Uppstår fråga om någon tillårnonl*
tit sig personligen förolämpande
uttryck, pröfve Ridderskapet oell
Adeln, om han derföre af LandtMarskalken
varnas bör, om saken
af ett Utskott skall närmare
pröfvas, eller ock aldeles förfalla.
Förvises saken till Utskott,
skall ett sådant sättas af ra Ledamöter,
hvilka till hälften utnämnas
af LandtMarskalken, och
till hälften af den person hvarom
fråga är. Detta Utskott pröfve
genast målet och lemne deröfver
till Ridderskapet och Adeln
sitt betänkande, innehållande tillstyrkande,
antingen till befrielse,
eller att med saken skall förfaras
enligt i:sta punkten af 110 §„
Regeringsformen, eller ock att den
ifrågavarande personen skall uteslutas
från Säte och Stämma på Riddarhuset
för den Riksdagen, till hvilket
uteslutande fordras ett lika
antal röster som nyssnämnde g.
för sättande under laga tilltal bestämmer.
§. 35.
38 Uti alla mål, hvilka personligen
röra en eller anuan af Ridderskapets
och Adelns Ledamö
-
C 53 )
ter, böra densammes närmaste anhörige,
till och med Syskonebarn,
ingen rösträttighet äga, utan skola
de, sedan så väl den som saken
angår, som de sjelfva baft
tillfälle lill Protocollet andraga
hvad de nödigt aktat, jemte honom,
när beslut skall fattas, från
Riddarhuset afträda. Skulle någon
eller några, som på ofvanberörde
sätt befunnos slägt vara, uti sådan
fråga hafva voterat, vare han
eller de Riksdagsmannarätt för
den Riksdagen förlustige, och voteringen
ogiltig, i fall i nästa Plenum
styrkes, att densamma kunnat
bero af hans eller deras röster.
§. 36.
Då val eller votering förråttas 4r> 43 §§•
skall, anmode LandtMarskalken
eller den hans ställe företräder
Sex Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln att jemte honom vid
bordet sitta. Af dessa föra 4 serskilda
Protocoll. Uppropet förrättas
af RiddarhusFiscalen efter anteckningslistan.
Hvar och en framlägge,
vid upprop af dess namn,
sin val- eller voteringssedel på
det pappersark, som hålles af en
Ledamot vid bordet.
C 54 )
§• 37-
Votering sker för öfrigt, med
iakttagande af hvad 53 §. Riksdagsordningen
föreskrifver. Under
påstående votering, böra tryckta
Voteringssedlnr alltid finnas att
tillgå på serskilda ställen i Riddarhussalen,
och får emellan de
med ja och nej tecknade, någon
skillnad i öfrigt icke finnas.
§. 38.
Alla val skola, efter förutgånget
anslag, förrättas med skrifna
listor på sätt RiksdagsOrdningens
71 §. föreskrifver. Vid de tillfällen,
då ett visst antal suppleanter
tillika skola väljas, för att
inträda i mån af inträffad ledighet,
skall valet ske på det sammanlagda
antalet af Ordinarie och
Suppleanter, hvarvid de flesta
rösterne bestämma, hvilka personer
blifva ordinarie!’, äfven sorn
den ordning, hvarefter Suppleanterne
böra tillkallas.
Mellan 2:ne eller flere personer
som fått lika antal röster, skiljes
genom lottning, när så behöfves.
§• 39*
Sedan voterings- eller valuppropet
är slutadt, öppnas sedlar
-
C 55 )
ne af Ordföranden, samt granskas
af honom och af dem, sorn
vid bordet sitta, ibland hvilka
fyra föra hvardera serskildt Protocoll,
som efter fulländad votering
eller val, collationeras. Derefter
upprättas ett omröstningseller
valprotocoll, hvilket underskrifves
af alla dem, som vid bordet
sitta, och genast uppläses.
§• 4°.
Med val af Fullmägtige uti Ri- 4^ $•
kets Ständers Bank och RiksgäldsContoiret,
samt förordnande af
Revisorer till de i Riksdagsordningen
anbefalldte granskningsförrättningar,
förfares på sätt §§.
66, 67, 68, 6g och 70 af Riksdagsordningen
föreskrifva. Fullrnägtige
och Revisorer laga sina
säten, efter de ätters ordning på
Riddarhuset hvilka de tillhöra.
§. 41.
Till befrämjande af nödig ord- 46 $•
ning vid Ridderskapets och Adelns
sammankomster, bör en serskild
stadga upprättas, och till efterrättelse
i Riddarhussalen anslås.
§. 42.
RiddarhusUtskottet består af Tolf 47 S
Ledamöter.
Inför detta Utskott sko
-
C 56 )
la Ledamöter af Rid Jerskapet och
Adeln, hvilka, efter de tvenne första
anteckningarne, vid Riksdagen
sig infinna, styrka deras behörighet
till Säte och Stämma, och
utbekomma polletter. Detta Utskott
tillkommer att öfverse Riddarhus-
samt Adeliga JungfruStifts-ärendernes
förvaltning, sedan
förra Riksdagen, revidera RiddarhusCassan
och Adeliga CadetteScholaefonden,
såsom ock alla öfrige
under Directionens styrelse
ställda Cassör, Donationer och Legater;
hörandes öfver allt detta
samt öfver RiddarliusDirectionens
afgifvande Riksdagsberättelse, Utskottet
till Ridderskapet och Adeln
aflemna yttrande, med förslag till
de förändringar, hvilka Utskottets
i något hänseende kan finna nödiga,
så tidigt, att Ridderskapet
och Adeln må kunna inom 3 månader
från den dag, då Riksdag,
enligt 27 §. Riksdagsordningen
tager sin början, pröfva, huruvida
Directionen må hafva dess åligganden
rätteligen fullgjort. I öfrigt
äger Utskottet att ställa sig
till efterrättelse hvad denna Riddarhusordning
stadgar; äfvensom
de i Grundlagarne för Rikets Ständers
-
C 57 )
ders Utskott gifne föreskrifter,
Ii vilka kunna på Riddarhusutskott
let lämpas.
§. 43.
Genom val in Pleno, utser Rid- 48
derskapet och Adeln vid hvarje
Riksdag en af sju Ledamöter bestående
Direction, hvilken, enligt
särskild utfärdad Instruction,
som äfven innehåller föreskrifter
för Riddarhusets Tjenstemän, besörjer
och förvaltar Riddarhusets
angelägenheter. Ej må Ledamot
af RiddarhusDirectionen derjemte
kunna vara Fullmägtig i Rikets
Ständers Bunk eller RiksgäldsContoir,
eller Revisor öfver dessa
Verks samt Statsverkets styrelse
och förvaltning, ej eller sådan
person som, enligt /f i §. Riksdagsordningen,
icke kan till Ledamot
i Utskott väljas.
§. 44.
Med RiddarhusSeereterarens äf- 49
Vensom Riddarhusets öfrige Tjenstemäns
tillsättande vid inträffande
ledighet, forhålles på sätt Ridderskapet,
och Adeln derom förordnar.
e
C 53 )
§. 45.
Väckes fråga in Pleno om ändring
uti denna Riddarhusordning
bör en sådan alltid remitteras till
RiddarhusUtskottet, som med sitt
Betänkande deröfver till Ridderskapet
och Adeln inkommer. Besluter
Ridderskapet och Adeln,
i anledning deraf, ändring eller
tillägg i RiddarhusOrdningen, öfverlemnas
samma beslut till Konungens
Nådiga stadfästelse, och
blifver, derest det oförändradt
gillas, genast efter slutad Riksdag
gällande. I annat fall fortfare
den förut antagne RiddarhusOrdningen
att tjena till efterrättelse.
Varder, under påstående Riksdag,
i den ordning 82 §. RegeringsFormen
föreskrifver, någon sådan
ändring uti Grundlagarne antagen,
som gör en derefter lämpad
rättelse i ordalagen af RiddarhnsOrdningen
nödvändig, bör RiddarhusUtskottet
sjelfmant till Ridderskapet
och Adeln inkomma nxed
förslag till dylik rättelse.
§• 46.
Sedan Kongl. Maj:t på Rikssalen
åtskiljt Rikets Ständer och
dem hemförlofvat, samt Landt
-
C 59 )
Marskalken derefter på Riddarhuset
afslutat Ridderskapets och
Adelns sammankomster, aflemnar
LaudtMarskalkeu Stafven till den
efter Matrikeln äldste närvarande
Ledamoten, hvilken med sex
Deputerade af Ridderskapet och
Adeln genast uppträder till Kongl.
Majit, för att LandtMarskalksStafven
i underdånighet återlemna,
och må sedermera någon sammankomst
för Ridderskapet och
Adeln den Riksdagen ej äga rum.
Stockholm, tryckt hos J. Hörberg, 18*9
