# ID: svediakorp-gov347
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,307
# sentences: 2,117
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet oell Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 182g.
-(
Sextonde Hciftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
Måndagen den 9 Mars 1829.
Plenum kloekan io Förmiddagen.
Justerades nio ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
5 dennes f. och e. m. fattade heslut.
Herr Hegardt j Christian Bernhard, upläste
följande:
StatsUskottet har» uti dess i plenum
den 5 dennes f. m. återremitterade Utlåtande
öfver Rikets Ständers Revisorers Berättelser
angående StatsVerkets tillstånd, styrelse
och förvaltning, som det synes mig,
icke nog fullständigt eller nöjaktigt utredt
förhållandet med Liqviden af f. d. Kongl.
Famillens fordran. Jag önskade, att Högloflige
Utskottet behagade mera bestämdt
yttra sig öfver det med Handelshuset Michaelson
& Benedicks afslutade Vexelköp
och den dervid utöfver det dåvarande högsta
vexelpris betalta dryga och ovanliga Provision
af 9 procent; samt huruvida ingen annan,
mindre kostsam, utväg funnits, att
vinna det åsyftade ändamålet. För min del
har jag hvarken af Revisorernes berättelse
4
Den 9 Mars f. m.
eller af Herrar Comitterades förklaring kunnat
inse nödvändigheten eller nyttan afen
så betydlig upoffring af allmänna medel.
Jag tror tvärtom, att det icke varit svårt,
än mindre omöjligt, att, med besparing af
åtminstone största delen af denna, till 18,000
R:dr Hamb. Banco upgående Provision, liqvidera
de ifrågavarande 200,000 R:dr samma
mynt; enär, om vexlar för delta belopp
icke kunnat utan farhåga för coursens höjande
härstädes uphandlas, så skyndsamt som
för tillfället erfordrades, Herrar Committerade
troligen funnit mer än ett ansedt Handelshus
i Hamburg beredvilligt att för en
skälig Provision af högst 2 procent acceptera
deras egen vexel, hvilken kunnat till
och med före förfallotjden betäckas medelst
härstädes efterhand upköpte och remitterade
vexlar. Häraf hade ingen märkbar coursstegring
varit att befara, som dessutom icke
kunde med säkerhet förekom mas genom afhandlingen
med Michaelson & Benedicks;
emedan bemälte handelshus deraf icke var
hind rad t att här uphandla vexlar för att
till Hamburg åter remittera de 200,000 R:dr
Hamb. Banco, hvarå det, till vinnande af
den höga Provisionen, till Herrar Committerade
emot contant betalning afgifvit sin
vexel; hvilket enkla Vexelköp, jag vet ej
hvarföre, blifvit kalladt försträckning. Sådan
är min åsigt af saken; men om jag
kanhända irrat mig, torde Högloft. Utskottet
benäget meddela den uplysning sorn,
Den 9 Mars f. m.
5
tyckes vara behöflig för att med öfvertygelse
kunna oinskränkt instämma uti det af
i8a5 års Herrar Revisorer Öfver denna Liqvid
fällde omdöme.
Sluteligen får jag anföra, att jag ej kunnat
inse hvarföre med denna Liqvid blifvit
samrnanstäld den med Danska Regeringen
npgjorde, angående invånares i Hollstein
och Schleswig fordringar för lefveranser till
Svenska armeen efter freden i Kiel, samt
att jag ej heller finner, att den utan tvifvel
på goda skäl utverkade nedsättningen uti
Danska fordringsanspråket bör betraktas såsom
en minskning uti omkostnaderne för
de under samma punkt i Betänkandet uptagne
olikartade Liqvidationer.
Jag anhåller att detta vördsamma anförande
måtte få åtfölja den redan beslutade
återremissen till StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att Herr Hegardts
anförande, sorn innefattade anmärkningar
vid StatsUtskoltets under 3NI:o 62
afgifne, och den 5 dennes f. m. till Utskottet
återremitterade, Utlåtande i anledning
af Rikets Ständers Revisorers åren i8a5 och
1827 meddelte Berättelser, om de samma
år verkstälde granskningar af StatsVerkets,
med dertill hörande Allmänna Fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1822,
6
Den 9 Mars f. m,
1823, 1824 och 1825, äfven målto lill StatsXJtskottet
remitteras,
Bifölls,
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhards
anförde skriftligen:
På en tid, som ändå är fredstid, då fråga
är, att betydligen öka statsanslagen, torde
angelägit vara, att upsöka sådana inkomstkällor
för staten, som ej betunga enskilta
Medborgare, i synnerhet, om bevillningsgrunderne
komma härefter, som hittils, att
mera afse beqvämltgheten för Taxeringsmännen,
än förmågan bos de skattdragande, det
vill säga, mera den synbaraän verkliga,
eller behållna förmögenheten.
Den nya inkomstkälla, som jag nu tager
mig friheten gifva anvisning på, är en
Kronan förut tillhörig inkomst, som genom
en öfverdrifven frikostighet blifvit anslagen
till en rik Possessionat i Skåne, som kallas
Lunds Domkyrka. Denna eger circa i4a
bela hemman, hvaraf väl öfver hälften har
för öfver 60 år sedan fått köpas till skatte,
men den andra hälften är dels redan bortarrenderad,
dels hlifver det mot en årlig
afgift i spannemål, så betydlig, att kyrkans
inkomst, utom i penningar, är i spannemål
flere tusen tunnor årligen. Den kunde
dock vara mycket större, om man icke
utsatt ett maximum för arrende-afgiften,
mot hvilket den förr varande Innehafvare»
Den 9 Mars f. m.
7
får behålla arrendet i 3o år, om ock nå*
gon annan bjuder aldrig så mycket öfver
på auctionen, och om ej detta maximum
blifvit utsatt betydligt mindre, än det derföre
stadgade Kongl. Reglemente föreskrifver;
en godtycklig barmhertighet på Kyrkans
bekostnad, som jag för min del ej
skulle klandra, om den blifvit visad mest
mot den mindre förmögne Innehafvaren.
Jag har sjelf varit 3:ne år Ledamot afDomkyrkoRådet,
och äfven någon gång Ordförande
der; jag bör således kunna tala af
erfarenhet och sakkännedom, och jag kan
derföre intyga, att då t. ex. år 1825 en
del hemman, hvilkas arrendetid utlupit (under
hvilken tid en högst ringa arrendeafgift
blifvit erlaggd) skulle å nyo bortarrenderas,
så har man bestämt för det bästa af
dessa hemman, der Innehafvaren var rik,
icke öfver i5 kappar för hvart tunnland
6 graders upskattad jord, men nära dubbelt
för hemman, der Innehafvarne voro
fattige. Men jag anför detta, endast för att
ådagalägga, att Domkyrkans ofantliga inkomster
kunde vara vida större, och säkerligen
i en framtid blifva det, ja kanske fördubblade,
i fall vid arrende-auctionerne det
Kongl. Reglementet strängeligen följes, och
jordbruket ännu mer hinner stiga i odling.
Genom det i senare tider stadgade
bortarrenderandet på auction af de ännu
icke skatteköpte hemman, i den moa de
8
Den 9 Mai s f. m.
blifva ledige, hafva Domkyrkans inkomster
redan blifvit mer än fördubblade, om icke
mångdubblade. Likväl syntes man, redan
innan denna tillökning, ibland hafva varit
i förlägenhet om att finna utväg till användande
af Kyrkans den tiden så mycket ringare
inkomster. Derföre fann man på, att
rifva ner det väl behållna Göthiska blytaket
på denna för sin ålder och vackra Göthiska
architecture märkvärdiga byggnad,
och att i stället förse den med ett tak i
Italienska stilen. Man lät äfven göra det
ofantliga taket af koppar, och det på en
tid, då koppar-skiljemynt saknades i rörelsen.
Man lät nedrifva de vackra och likades
för harmonien af hela byggnaden nödiga
Göthiska spiror på dess a:ne torn, och
på desse i stället lägga Italienska tak. Genom
dessa och dylika åtgärder uphörde
denna uråldriga byggnad, att vara ett föremål
för äfven utländske resandes beundran,
och blef i stället ett för deras förundran.
Sedan Domkyrkans inkomster blifvit
så mycket ökade, har man ej haft tillfälle
använda dem på nerrifning af tak och spiror,
utah mest på reparationer. Dessa hafva
fortgått till en del med samma smaklöshet,
eller rättare alldeles i en Wandalisk
smak. Flere tusende R:dr hafva inom få
år användts på målning af alabaster, marmor,
upputsning och förgyllning af en redan
Den 9 Mars f. m.
9
längesedan utdömd orgel med sin läcktare
m. m. dylikt. Jag anser derföre ganska
nyttigt, att då Domkyrkan i alla fall skall
både bygga och underhålla Biskopshuset,
hon upbygger ett aldeles nytt och grundmuradt,
hvartill ej åtgår större summa, än
som på ej så många år användts, och annars
ännu mer kommer att användas på
reparation af denna bräckliga, blott af korsvirke
upförda, byggnad. Men jag tror, att
denna Kyrka, som i sisth December månad
i Lunds Veckoblad utbudit 5 tusen
R:dr B :co till låns mot 6 procents ränta,
ej bör erhålla något lån af Staten mot lägre
ränta, utan mot en motsvarande upoffring,
på det hon ej må underkastas den
mot många enskilta Långifvare gjorda anmärkning,
att de lånat af publike Verk mot
låg ränta, för att sjelfve låna ut mot hög.
En så rik Kyrka, som icke mer kan;
anses för ett dyrbart Monument af Göthisk
prakt, åtminstone icke förr, än då i en aflägsen
framtid fråga kan bli, om att återställa
hela byggnaden i ett harmoniskt skick,
en så rik Kyrka, begagnad blott af någre
få tusen personer, af hvilka hon ensam vore
i stånd, att nödtorfteligen föda och kläda
alla de behöfvande, tyckes icke hafva
behöft och ännu mindre nu böra behålla
särskilt anslag af Kronotionde. Den upbär
likväl årligen af Kronans behållna tionde
öfver 260 tunnor säd. Det är dessas in
-
IO
Den 9 Mars f. m.
dragning för Statens behof, som jag vågar
föreslå, öfvertygad, att det är likså angelägit
att en Kyrka bistår Staten med åtminstone
en liten del af sine öfverflödige inkomster,
som att medellöse medborgare göra
det med sin genom sitt anletes svett förtjenta
sista penning, i synnerhet som här
nu blott är fråga om, att den rika Kyrkan
återlemnar till den fattiga Staten, hvad hon
af dess inkomster fått sig anslagit. Det
skulle äfven förtjena att undersökas, af hvad
anledning Domkyrkan erhållit denna Kronotionde
sig anslagen, och kanske möjligen i
en framtid fråga kunde upstå om återbärande
af hvad den i så många år utan behof
af den alltid i behof varande Kronan
upburit.
Äfven får jag föreslå, att Domprosten
i Lund, som utom sin Professors-lön och
Lunds Pastorat har särskilt 100 tunnor Kronotionde
såsom Ordinarie Ordförande i DomkyrkoRådet,
härefter erhåller desse 100 tunnor
fullt ersatte af Domkyrkans spannemål,
och att de 100 tunnor Kronotionde indragas
till Staten.
Mine Herrar! Lunds Universitets financiella
belägenhet är, som man af Konungens
Nådiga Proposition om Anslag till Rikets
Läroverk kunnat inhämta, motsatsen
af Lunds Domkyrkas. Den saknar för undervisningen
ej så mycket en tillräcklig
Den g Mars f. ra.
ii
personal, som fast mer det nödiga materiella
i instrumenter för Chemiska Laboratorium,
Physiska Cabinettet, sjelfva Observatorium,
samt till Bibliotbeket, ocb till
nödiga byggnader. Lunds Domkyrka begagnas
af några få tusen personer, men
Lunds Universitet af mer än en tredjedel af
Sveriges Rike för den högre undervisningen,
äfven i Gudaläran, och blefve än mer
besökt, om det ej saknade så många nödiga
materiella medel för undervisningen.
Jag föreslår derföre, att de 260 tunnor Kronotionde,
som förut upburits af Domkyrkan,
anslås till Lunds Universitet, och att
de xoo tunnor Kronotionde, som Domprosten
upburit i egenskap af Ordförande i
DomkyrkoRådet, härefter äfven anslås till
detta Universitet, och att Domkyrkan sjelf
lemnar Domprosten full ersättning härföre
af sin egen spannemål.
Jag hoppas, att denna min Motion så
mycket mindre kan anses ochristlig, som
den minskning i inkomster, hvilken Domkjrrkan
derigenom kommer att vidkännas,
är högst obetydlig emot den, hvilken sjelfva
Domprosten i Lund vid en Riksdag på
1760-talet ådrog Kyrkan, genom att utverka
tillåtelse för Arrendatorerne, att inom en
viss föreskrifven tid köpa hemmanen lill
skatte, en tillåtelse, som öfver hälften af
Arrendatorerne voro kloka nog, att begagna.
Jag skulle äfven anse denna Motion af
12
Den 9 Mars f. m.
mindre vigt, om den ej linnde föranleda en
forskning efter flere andre af Kronan utan
hellof bortskänkte inkomster.
Hvarefter Herr Munck af Rosenschöld
munteligen tilläde: Jag anhåller, att denna
motion, som blifvit framställd i sammanhang
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om Anslag af Statens medel till UndervisningsVerken
samt med StalsUtskotlels afgifne
InkomstBetänkande, må till Statssamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet!
remitteras.
Friherre BoijeLudvig: Jag skulle tro
det vara bäst, att Herr Munck af Rosenschölds
motion först remitteras till LagUtskottet;
ty om, såsom jag föreställer mig,
Lagutskottet uplyser, att motionen innefattar
en fråga om annans äganderätt, blir
remissen lill Stats- och EconomiUtskotten
öfverflödig. Jag medgifver, att om motionen
endast angått indragning af kronotionde,
hade den af Motionären begärdte remiss
varit lämplig; men då, såsom jag upfattat
motionen, den äfven afser indragning
till Staten af Lunds Domkyrko-hemman,
och således ingriper i äganderätten, anser
jag Lagutskottet deröfver böra yttra sig.
Herr Munck af Rosenschöld: Den sista
värde Talaren har mycket missförstått mig,
om han trott, att min motion åsyftat indragning
af några till Domkyrkan donerade
Den 9 Mars f. ra.
i3
hemman. Den angär hlott den till Domkyrkan
anslagne kronotionde!). För öfrigt
har jag för min del intet emot den af Friherre
Boije äskade remiss till Lagutskottet,
hlott den äfven sker till de vederbörlige
Utskotten, till dem nemligen, som hafva
befattning med de frågor, i sammanhang
hvarmed min motion blifvit framställd.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del anser
jag remiss till Lagutskottet vara obehöflig;
men deremot tror jag ordningen fordra,
att motionen, som ej har sammanhang
med något nu förevarande ämne, blir livilande
på bordet till nästa plenum, såsom
det förhålles med andra motioner.
Friherre Ehrenborgh , Casper Wilhelm:
Jag har endast begärt ordet, för att, i anledning,
af Friherre Boijes begäran, att motionen
äfven borde remitteras till Lagutskottet,
hemställa, huruvida en sådan remiss
är nödig. Om remiss sker till Statsoch
EkonomiUtskotten, på sätt Motionären
begärt, lära dessa Utskott icke underlåta
att tillse, huruvida motionen innefattar rättsfrågor,
eller icke; innefattar den rättsfrågor,
så bör den till vederbörande domstolars,
men icke till LagUtskottets, behandling
ofverl emnås; innefattar den deremot icke
rättsfrågor, så hör den onekligen endast lill
Stats- och Ekonomiutskottet. I båda fallen
lärer den aldrig kunna tillhöra Lagutskottet.
Lades på bordet.
Den 9 Mars f. m.
Friherre Boije_, Ludvig: Den rätt som
Grundlagen lemnar Representanten, att, i
anledning af ett förehaft ämne, få göra en
med ämnet sammanhang ägande motion,
denna rätt begagnar jag, i anledning af den
discussion, som i sista Pleno förevar, angående
det så kallade Strömrensnings-anslaget;
och för att så mycket mindre förfela
mitt ändamål, ställer jag den motion,
jag går att göra, i fortsätning af det yttrande,
jag i samma ämne då afgaf till Protocollet.
Jag återkallar i Ridderskapets och
Adelns minne sjelfva orsaken och ändamålet
hos Ständerne, då anslaget beviljades.
Man kan ej hafva glömt det. Det var alt
göra Sverige fritt från behofvet af den olyckliga
Finska handeln, som, för ved och victualievaror,
drager årligen, omkring 800,000
R:dr B:co ur Landet, och derigenom undergräfver
tillräckligheten af vårt redan allt
för ringa RörelseCapital. Det var för att
gifva åt Hufvudstadens Consumtion, ett
surrogat för Finland, som delta anslag beviljades.
Det har erhållit namn af Strömrensningen;
men icke var ändamålet inskränkt
dertill, utan omfattade äfven Surrogatet
uti inhemska victualievaror, hvilket
åter fordrade, att en upmuntran gafs åt
productionen af sådane varor, inom de Noria
Provincerne. I expeditionen inflyttades
de orden "synnerligen i de Norra Provin
-
Den 9 Mars f. m.
i5
cerne;” och man är skyldig att respectera
dem; men läser man Ståndens Protocoller,
innebärande öfverläggningarne i ämnet,
så finnér man, att afsigten egentligen
angick de Norra Provinserne.
Efter att hafva erhindrat derom, får
jag nu hos Rikets Högloft. Ständer föreslå
en sådan förändring i stadganderne angående
dispositionen, att den må kunna återföras
till den primitiva bestämmelsen. Jag
begär, att anslaget må fördelas så, att en
tredjedel deraf, såsom svarande emot allt
hvad Norra Provincerne skäligen kunna anses
böra gifva med sig, må qvarstå till de andre
Provincernas fördel, att af 3:dje Afdelningen
af StorAmiralsEmbetet disponeras;
men att återstoden, 66,666 R:dr 32 sk. B:co
må återgifvas åt Norra Provincernes förkofran
i Ekonomisk production, samt tjll
Strömrensningarne der, i den mån de stå
tillsammans med ändamålet; och som jag
icke kan inse hvad StorAmiralsEmbetet kan
hafva att skaffa med omsorgerne för Norra
Provincernes Ekonomiska förkofran; eller
något enda skäl hvarföre ett Ekonomiskt anslag
skall, till sin natur förvandlas till ett
Militairiskt; så föreslår jag, att denna andel
af anslaget må hädanefter undantagas
från den befattning, som 3:dje Afdelningen
af StorAmiralsEmbetet dermed haft; samt
att den må antingen fördelas emellan Länens
HushållsSällskaper, att derifrån an
-
i6
Den 9 Mars f. m.
vändas; eller också ställas under en sådan
Ekonomisk Styrelse, som Kongl. Maj:t skulle
täckas dertill utnämna; med forhehåll
likväl, i båda fallen, att den årliga redogörelsen
må granskas af Sländernes Pievisorer;
Och tror jag, alt med Norra Provinser
förstås de, som ligga ofvan DalElfven.
För denna Motion k egar jag remiss
till Stats- och EkonomiUtskotten.
Friherre Cederström, Jacob; I anledning
af Friherre Boijes nu väckte motion,
får jag uplysa, att samma fråga, hvarom
motionen handlar, redan blifvit i Ekonomiutskottet
bearbetad, och att Utskottet redan
tagit sitt beslut om det Betänkande,
som deröfver bör afgifvas, hvilket blifvit
öfverlemnadt till StatsUtskottets granskning,
och kommer, i fall det der godkännes, att
RiksSlånden underställas. Då Friherre Boije
således i detta Betänkande får se sine åsigter
uptagne, och gillade eller vederlagde,
anser jag den nu väckte motionen hvarken
fordra serskild behandling, eller böra lägga
binder i vägen för det beslutade Betänkandets
afgifvande, helst Friherre Boije vid
föredragningen deraf har öppet tillfälle, att
göra anmärkningar emot Utskottets åsigt.
Friherre Boije: Lyckligtvis ställer ej
Grundlagen den ene representantens rätt i
beroende af den andras omdöme. Jag har
be
-
Den 9 Mars f. m.
17
begärt remiss af min motion, för att erhålla
Stats- och EkonomiUtskottens Utlåtande
öfver min åsigt, och jag tror icke, att
sådant kan vägras; det må för öfrigt vara
Utskotten obetaget, att derpå gifva hvad
svar de finna lämpligt. Motionens syfte
är endast, att angifva ett ändamålsenligare
användande af Strömrensningsmedlen; ty
jag inser icke något sammanhang mellan
dem och StorAmiralsEmbetet; och det är
häröfver jag önskade inhämta Utskottens
tanka.
Grefve Posse, Arvid: Jag instämmer
med Friherre Boije i begäran om serskild
remiss af den nu väckte motionen, ty det
har lyckåts Friherren att så sammanblanda
StrömrensningsFonden med egde HufvudTiteln,
att motionen lämpligast bör behandlas
i sammanhang med Konungens Proposition
om ökadt anslag till nämnde HufvudTitel.
Lades på bordet.
Då nu å nyo föredrogs Kongl. Maj:ts
den 11 sistlidne Februarii aflåtne, och följande
dagen f. m. på bordet lagde Nådiga
Svar uppå Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
angående Riksdagens förlängande; fann
Ridderskapet och Adeln, att Högstberörde
Svar borde läggas till handlingarne.
16 H.
2
i8
Den g Mars f. m.
Till pröfning företogs LagUtskottets
den 16 sistlidne Januarii under N:o 20 afgifne,
samt den 16 derpåföljde Februarii
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt motion, att den del af Rikets
Ständers den 22 Dec. 1823 till Kongl.
Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse, som
rörer upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 7 Dec. 1787 angående lifsstraff för obehörige
omdömen öfver de af Kongl. Maj:t
vidtagne Författningar, måtte å nyo lill
Kongl. Majrt inlemnas.
Herr von Hartmansdorff August: Jag
har ingen ting emot att 1787 års Författning
nphör att gälla i sin närvarande stränghet.
Men jag gillar ej, att man öfvergår
från en ytterlighet till en annan; ifrån det
högsta möjliga straff å en förbrytelse till
strafflöshet. Då TryckfrihetsLagen utsätter
straff för smädeliga yttranden i skrift, så
höra ej heller smädeliga yttranden i tal
vara utan motsvarande näpst. 3 §. Tryckfrihetslagen
angår blott de till Kongl. Huset
hörande personer; men 4 Morn. omtalar
icke blott Konungens person utan äfven
Hans gerningar. Månne icke Hans författningar
höra dit; ty det är ju genom dem
Han handlar såsom Konung. Fastän dessa
enligt Grundlagarne äro granskning underkastade;
så böra de icke kunna blifva föremål
för lastande eller smädande. Sådane yttranden
om Rikets Ständer, äro äfven för
-
Oen g Mars f. m.
19
bjudna i 6 Moni. af samma och jag
tror att smädeliga utlåtelser om deras författningar,
t. ex. Riksdagsbeslut och Bevillningsförordningar
m. m. böra straffas
likasom anginge det Kongl. Författningar,
emedan dessa myndigheter, ej mindre hvar
för sig, än samfäldt, utgöra de högsta i
samhället. Jag anhåller således om återremiss
till LagUtskot-tet, på det att något
ringare straff måtte föreslås i stället för det
alltför höga, hvars borttagande nu är i fråga.
Herr Hjerta^ Gustaf: Jag vill visserligen
icke hindra Herr von Hartmansdorffs
önskan om återremiss, emedan det skall
blifva tillfredsställande icke allenast för mig,
utan, såsom jag tror, för hela Svenska Folket,
att se det svar Lagutskottet kommer
att afgifva på Herr von Hartmansdorffs anmärkningar;
men jag hemställer till dea
värde Ledamoten sjelf, om hans mening
kan vara att hindra en fri yttrande rätt,
hvilket skulle blifva följden af hans förslag,
Yi hafva tillräckliga straff-bestämmelser för
alla mot Lag stridande handlingar. Ord
kunna icke i sig sjelf innebära juridiskt
brott; lika litet som tankar. Endast när
en tanka öfvergår till handling, kan den
blifva juridiskt brottslig. Detta är en så
djupt inrotad ide'e i National-lynnet, och
synes mig så tydlig, att jag skulle anse motsatsen
deraf, eller hvad Herr von Hart
-
ao Den 9 Mars f. ni.
mansdorff nu tyckes åsyfta, återföra oss i
de mörka och despotiska tidehvarf, hvarifrån
hela Europa sökt och söker alt aflägsna
sig. Jag tror det derföre ej vara Herr
von Hartmansdorffs allvar, i synnerhet som,
ntom den våda sattsen innebär, den skulle
ådagalägga en alltför stor okunnighet om
folkens rättigheter och behof. Jag uprepar
ännu en gång, att jag ej har emot återremiss,
fastän jag bestridt skälen derföre,
emedan jag verkligen längtar att få höra
LagUtskottets svar.
Herr Ribbingj Arvid: Den siste värde
Talaren har utgått från den satts, att
alla yttranden voro lofliga —i den kan jag
ej dela. Jag tror tvärtom, att brottsliga
yttranden lätt kunna öfvergå till brottsliga
handlingar och i sig sjelfve äro handlingar.
Det moraliska band hvar och en är
skyldig att lägga på sin tunga, bör, såsom
allt moraliskt, icke sakna sitt stöd i den
yttre borgerliga Lagen. Beträffande Herr
Hjertås framställning om okunnighet hosén
annan värd Talare, får jag endast erindra
derom, att TryckfrihetsLagen uptager ansvarsbestämmelser
för skrifteligen vrängda
framställningar i allmänhet, och således äfven
de, som kunna rora Kongl. Marjts författningar.
Alltså kan ansvar i fråga om
mundteliga icke vara'emot Grundlagarnes
anda; jag yttrar mig icke vidare om tillvitelsen,
öfvertygad att hvar och en inser,
Den 9 Mars f. m.
21
hvarest den verkliga okunnigheten blifvit
befunnen.
Herr Cederschjöld^ Pehr Gustaf: Herr
von Hartmansdorff!? yttrande anser jag innefatta
en ny motion, och ej hafva sammanhang
med ifrågavarande Betänkande;
hvarföre jag vågar hemställa om bifall till
det sednare med rättighet för Herr von Hartmansdorff
att få sitt yttrande, såsom1 en
serskild motion, iagbehörigen behandladt.
För öfrigt begagnar jag detta tillfälle att
förklara, det jag tror ännu ett skäl kunna
tilläggas till dem Lagutskottet anfört för
sin mening, det nemligen att den ifrågavarande
förordningen aldrig blifvit af Riksens
Ständer såsom Lag antagen, utom hvilket
antagande ingen ting kunde, äfven efter
då gällande Regeringsform, erhålla egenskap
af Lag.
Herr Ribbing: Beträffande anmärkningen,
att Herr von Hartmansdorffs yttrande
skulle innefatta en ny motion, beklagar
jag, att hela det ämne, som nu är under
öfverläggning, utgör en ny motion. Det
beter nemligen i Utskottets Betänkande: ”1
”öfverensstämmelse med hvad Utskottet i
”förberörde dess Betänkande N:o ig yttrat,
”får Utskottet äfven här tillkännagifva, det
”Utskottet ej kan tillstyrka, att en af Ri”kels
Ständer, vid en förfluten Riksdag beslutad
och expedierad underdånig skrifve!-
Den 9 Mars f. m.
"se na åter, såsom sådan, till Kongl. Maj:t
"i underdånighet inlemnas; utan anser Utskottet
ifrågavarande skrifvelse, i ll den
”del deraf, som här ofvan är anförd, böra
”betraktas såsom Herr Cederschjölds egen
”motion, framställd till nuvarande Rikets
”Ständers pröfning.” Frågan är således nu
framställd till oss i egenskap af en ny motion.
Herr Cederschjölds anmärkning måste derföre
falla, om han ej vill, att den äfven
skall tillämpas på hans egen motion. Beträffande
det nya skäl Herr Cederschjöld
ansett kunna läggas till grund för Betänkandet,
eller att en Lag skulle uphöra att
vara gällande, för det den ej erhållit representationens
sanction; så tror jag ej,
att detta skäl blir oss möjligt att antaga,
emedan då en stor del af hvad nu tillhör
våra Lagar, skulle försvinna, och en vådlig
osäkerhet till person och egendom upstå.
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
Jag har icke begärt ordet för att bestrida
Herr von Hartmansdorffs anhållan om återremiss,
men jag hemställer till den värde
Ledamoten sjelf, om icke Lagarne redan
upfylla hvad han nu synes önska. Utskottet
har sagt, att 1787 års kungörelse de
facto uphört att vara gällande genom 1809
års RegeringsForm och 1812 års TryckfrihetsFörordning.
Då dessa Grundlagar icke
bestämma straff för omdömen öfver författningar,
har Utskottet trott 1787 års Kun
-
>
Den 9 Mars f. tn.
23
görelse, såsom en särskild författning, böta
vika för Grundlagens bud. — Herr Cederschjölds
motion innehöll en önskan,
alt Ständerne ville förnya deras vid sista
Riksdag till Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifne hemställan, att ifrågavarande Kungörelse
måtte uphäfvas. Utskottet ansåg
oformligt att tillstyrka Rikets Ständer, att
uptaga en redan förfluten Riksdag beslutad
och expedierad underdånig skrifvelse,
som Kongl. Maj:t då ej hunnit pröfva, och
såsom sådan åter inlemna den till Kongl.
Maj:t. I stället antog Utskottet Herr Cederschjölds
framställning såsom en alldeles
ny motion. I afseende på det tillägg Herr
Cederschjöld anser hafva bordt göras till
de skäl, hvarpå Utskottet grundat sitt betänkande,
så kan jag för min del ej instämma
deri. Jag tror ej, att Rikets Ständer
äga illimiterad magt att gilla eller ogilla
författningar.
De, som Rikets Ständer icke ogilla vid
den Riksdag, som eger rum näst efter det
de tillkommit, måste, der de icke de facto
genom Grundlagarne redan uphört, qvarstå,
till dess Rikets Ständer i lagbehörig
ordning bereda deras upliäfvande. Utur
denna princip har Utskottet äfven här handlat.
Skulle Ridderskapet och Adeln önska,
att Betänkandet återremitteras, i anledning
af Herr von Hartmansdorffs motion, att ett
ringare straff bestämdes för de öfverträdel
-
24
Don g Mars f. ro.
ser, hvarom i 1-787 års Förordning talas,
så har jag visserligen ingenting deremot.
Utskottet blir då i tillfälle närmare visa,
att. straffbestämmelser redan finnas för de
fall, då klandret öfvergår till verklig handling,
och något annat klander lär väl aldrig
kunna i ett Constitutionelc Land bli föremål
för brottmåls-lagstiftningen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Om
jag ej minnes orätt, afgaf Kongl. Maj:t vid
sista Riksdag en Nådig Proposition af ungefär
samma syftning, som ifrågavarande
motion. Jag ville anhålla att derom blifva
närmare underrättad, men för att ej besvära
Herr RiddarhusSekreteiarén med att i
en mängd handlingar nu uppsöka den uplysniug
jag begär, vänder jag mig directe till
Herr Ribbing, som vid sist förflutne Riksmöte
var Ledamot af Lagutskottet, till hvars
behandling den Nådiga Propositionen öfverlemnades,
och således icke lärer sakna
kännedom om hvad jag önskar få veta.
Herr Bibbing: Så vidt mitt minne ej
felar, afgaf Kongl. Maj:t vid sista Riksdagen
en Nådig Proposition om förändring af
de i 5 Cap. MissgerningsBalken stadgade
straff för smädliga yttranden emot Kongl.
Maj:t, Drottningen och Thronföljaren, fastän
Kongl. Maj:t af grannlagenhet i ett ämne,
sorn så nära rörde dess egen Höga Person,
ej ville föreslå någon viss straffbe
-
Den 9 Mars f. m.
25
stämmelse, utan öfverlemnnde del åt Rikets
Ständer. I Lagutskottet, dit frågan remitterades,
ville man dock ej ingå på någon
Lagförändring i detta fall. Jag var där den
ende, som förklarade, att fästningsstraff vore
lämpligare, än det ännu gällande dödsstraffet
för slika brott. Inom detta Stånd
bragtes frågan till votering, hvarvid LagUtskottets
Betänkande sattes i Ja-proposition
och min reservation i Nej-proposition,
och Pluraliteten biföll LagUtskottets Betänkande.
Enahanda slutelig utgång lärer ärendet
äfven fått i de öfrige Stånden.
Friherre Ehrenborgh: Förekommen af
Herr Ribbing i afseende på de uplysningar
jag trodde mig böra lemna, får jag blott
tillägga att, efter hvad jag tror, Lagen redan
bestämt straff för de förseelser Herr
von Hartmansdorff åsyftar.
Herr njon HartmansdorffJag vet ganska
väl, att Lagen utsätter det högsta straff
för lasteligt tal om Kongl. Maj:ls Person;
men här är icke fråga derom, utan om de
af Kongl. Maj:t eller Rikets Ständer utfärdade
Författningar. Att Ständerna i den
sednare frågan vid sista Riksdagen stadnade
i samma beslut, som det Utskottet nu
tillstyrkt, hindrar ej, att nu vidtaga fullständigare
åtgärder. Hvad som blifvit yttrad
t åt mig personligen, vili jag ej besvara,
emedan det icke uplyser något i saken.
2 6
Den g Mars f. m.
Hvad åter densamma beträffar, så borde
ingen kunna neka, att ett smädeligt tal är
en brottslig handling. Vöre det blott att
anse såsom en tyst tanka, så kunde det ej
heller utgöra föremål för bestraffning, när
det angår enskildta förhållanden. Men då
så är, hvarföre skulle icke lasteligt tal om
allmänna författningar äfven anses straffvärdt.
Ordföranden i Lagutskottet har väl
sagt, att ansvar i Lagen finnes bestämdt mot
de förseelser jag velat förekomma, men han
har ej behagat upgifva, hvilka dessa Lagbud
äro, eller hvar de stå att finna. Jag
befarar, att han endast har analogier att åberopa,
hvilka äro så långväga och obestämda,
att en alltför olika tillämpning måste
befaras, om ett gifvet stadgande icke upgöres.
Jag medgifver gerna, att man må
anse mitt anförande såsom en ny motion,
men jag finner det vara en öfverdrift, att
uphäfva dödsstraffet, utan att ställa något
det ringaste straff i stället, då förbrytelsen
är sådan, att den icke sällan förefaller.
Herr Ribbing: Egentcligen förekommen
af Herr von Hartmansdorff deri, att
jag med honom Önskar veta, hvilka de författningar
äro, som Friherre Ehrenborgh
upgifvit skola finnas, deruti ansvar stadgas
för de fall Herr von Hartmansdorff beskrifvit,
får jag tillägga, att jag väl känner åtskilliga
dermed närslägtade Lagbud, men
äfven vet, alt Lagskiparen ofta är villrådig
Den 9 Mars f. m.
a7
och alltid lemnad åt ett godtyckeligt val
af Lagstadganden, som för förbrytelsen kunna
finnas lämplige.
Herr Crusenstolpe: Det lärer ej vara
Herr Ribbing obekant, att Lagstadganden
finnas, hvilka stadga böter för qväljande af
Konungens Dom, äfvensom för Domqval i
allmänhet; och jemväl för missfirmeligt skrifsätt
o. s. v. Jag tror ej, att närvarande
samhällsskick medgifver särskildta straffbestämmelser
för den fria granskningen af
allmänna författningar och åtgärder, vid andra
tillfällen, än då sådane straffbestämmelser
för redan beskrifna förbrytelser förefinnas.
Jag förenar mig således med Friherre
Ehrenborgh i anhållan om bifall till
Utskottets Betänkande.
Herr Hjerta: Jag vände mig först directe
till Herr von Hartmansdorff, för att,
om möjligt vore, undvika en vidlyftigare
discussion i detta ämne; men då han icke
gjort afseende å min framställning, anser
jag mig böra fullständigare utreda ämnet.
Jag tager mig dervid friheten erindra, att
vid sista Riksdag voro alla Stånden och måhända
hela Svenska Folket ense om olämpligheten
af någon straffbestämmelse i de fall
ifrågavarande Kongl. Kungörelse af år 1787
omtalar. I Svensk Lag bar detta bud aldrig
funnits, allt ifrån Hedenhös, förr än
det i 1787 års Kungörelse infördes. Hi
-
28
Den 9 Mars f. m.
storiqnen af detta Lagbuds upkomst borde
icke heller vara glömd. Yi veta nemligen,
att det var för klander af de tryckande
Bränvinsförfattningar, som af en EnvåldsKonung
utgåfvos, för att öka Kronans Inkomster;
denne samme, eller Gustaf den
3:dje utfärdade ofvannämnde Kungörelse och
i synnerhet tillämpade den emot Ledamö*
ler af vårt Stånd, som släpades i fängelse
och drogos hit till Hufvudstaden, för det
de i Socknestämmor hvar i sin ort vågat klandra
orimligheten af de utkomne Bränvinsförfattningarne.
Till dessa tider måtte väl
Herr von Hartmansdorff ej vilja återföra
oss. Yi hafva i 5 och 6 Cap. MissgerningsBalken
tillräckliga straffbestämmelser för
alla brottsliga yttranden emot Konungens
Person och för alla handlingar af vådlig
egenskap för Samhället. Det sednare Lagl
limmet, som handlar om myteri och upror,
uptager i synnerhet alla händelser af
öfvergång till handling; och det är ej med
tal, utan med handling, som det brottsliga
begynner. Men om vi skola återgå till
de tider, då man häktades eller pliktfäl 1-  des för i Sockenstämmor eller vid andra
allmänna öfverläggningar yttradt klander af
en Kongl. Författning, då bör också Svenska
Folket få känna, hvilka det har att tacka
för en slik olycklig Lagstiftning.
Friherre Ehrenborgh: Jag har begärt
ordet i anledning af Herr von Hartmans
-
Den 9 Mars f. ra.
29
dorffs och Herr Ribbings upmaningar till
mig att upgifva den författning, som bestämmer
ansvar för lasteligt tal öfver af
Konungen utfärdade Författningar. Jag har
förklarat, att jag icke vill opponera mig mot
att. Betänkandet återremitteras till LagUtskottet.
Jag hoppas att Utskottet då skall
komma i tillfälle, att fullständigt besvara
de gjorda anmärkningarne. Jag förnyar det
nu. Jag får då tillika med Utskottets öfrige
Ledamöter fullständigt upgifva de Lagrum,
jag anser vara tillämplige för de fall
anmärkningarne afse. Jag tror det ej vara
ändamålet, att här ingå uti långa juridiska
af handlingar. Sådant tillhör ett Betänkande,
men ej discussioner på detta rum. Jag
hyser den mening, att ett klander, som
blott handlar om författningars mer eller
mindre lämplighet, ej bör bestraffas. Och
det är dessutom öfverflödigt, att bibehålla
en Författning, som aldrig varit tillämpad,
och hvilken tillkommit för speciella fall, i
en tid, då den för dem ansågs behöflig.
Friherre Boijej Ludvig: Jag anhåller
att få föra Ridderskapet och Adeln till minnes
tvänne omständigheter, den ena rörande
grunden för 1787 års Författning, och
den andra angående dess natur. Anledningen
var icke Bran vi nsFörfattn ingen; Hvar
och en, som påminner sig de ohyggliga
rykten, splitet i tänkesätten och depasqviiler,
som voro gängse om hösten år 1787,
3o
Den 9 Mars f. m.
erinrar sig äfven orsaken till Författningen.
Men det är likgiltigt, hvilken anledningen
dertill varit. Naturen af Författningen är
att den var inconstitutionel, äfven då den
utkom. 1789 års säkerhetsakt var då ej ännu
gällande, och 1772 års RegeringsForm gaf
ej Konungen rätt att utgifva nja Lagar, utan
Ständernes bifall, som åter denna Författning
aldrig erhållit. Den ansågs äfven då,
såsom olagligen tillkommen, och var ett
jnagtens ingrepp i Folkets rätt. Men, i alla
fall, har den fallit i den stund det nya
Statsskicket ingick med 1809 års Revolution
Efter dessa erinringar beger jag mig
till sjelfva den princip, som Herr von Hartmansdorff
nu vill göra gällande. Man bör
då väl skilja emellan hvad sorn kan vara,
och icke kan vara föremål för strafflagarne
emot Crimen lesae Majestatis. Allt tadel,
äfvensom alla elaka yttranden rörande Konungens
eller den Kongl. Famillens personlighet
blir Crimen lesse; men ingalunda
de omdömen, som angå Konungens handlingar
i StatsRådet, hvilka äro underkastade
allmänna omdömet, då de tillhöra StatsRådernes
ansvarighet. Jag bestrider ej återremiss,
men ser ej, hvartill den skall gagna;
ty det vore omöjligt, att nu påtruga
Svenska Folket 1787 års Författning.
Herr Ribbing: Jag tror alt om än den
mycket omtalade författningen aldrig varit
till, omtankan likväl fordrade, att man, i
Den g Mars f. m.
3i
enlighet med Tryckfrihetslagen, stadgade
något ansvar för muntliga yttranden, då
man vidtagit sådant för skriftliga, i afseende
på vrängda framställningar och lögnaktiga
upgifter. Jag anser detta så mycket
nödvändigare, som det lätt torde kunna
hevisas, huru man med tal sök'««* alt upskrämma
inbillningen, och huru man derigenom
blir mera trodd, än man förtj&nar*
Om nu en författning utfärdades i öfverensstämmelse
med våra Grundlagar, lugnades
sinnena. Man har velat upskrämma dem
dermed, att man skulle för sådane yttranden,
som äro i fråga, kunna häkta personer.
Det är likväl blott penninge-ansvar,
som nu är stadgadt i våra Grundlags-författningar,
och ej lifsstraff. Jag är fullkomligen
af den tanka, som Friherre Ehrenborgh,
att här ej är rummet, att ingå i juridiska
discussioner. Jag känner ganska
väl de stadganden Herr Crusenstolpe omtalat,
om domqval med mera; han har genom
deras åberopande bevisat det trångmål,
hvaruti man sig verkeligen befinner
vid upsökande af lämpelige Lagbud för det
fall, som är i fråga. Jag begär återremiss,
samt votering, i fall återremissen ej beviljas,
ty ämnet är af vigt.
Herr af Sillénj Georg Aocelj hade inlemnat
följande, som uplästes:
Med Lagutskottet instämmer jag fullkomligt
i den öfvertygelse, att, då Kongl. Kungö
-
32
Den 9 Mars f. m.
reisen af den 7 Dec. 1787, hvarigenom stadgades,
att den, som skrift- eller muntligen,
eller genom tryck fällde obehöriga och vrånga
omdömen öfver de författningar, Kongl.
Maj:ts till Rikets fördel och nytta vidtagit,
eller framdeles funne sig föranlåten att vidtaga,
skulle vara förfallen lill det i 5 Cap.
1 §. MissgerningsBalken utsatte straff för
den, som lasteliga talar eller skrifver något
emot Konungen eller Drottningen, eller den,
som till efterträdare i Regementet förklarad
är, icke öfverensstämmer med de grunder
för hvarje Svensk Mans gransknings- och
yttranderätt, som i 86 §. af 1809 års Regeringsform
samt i 1812 års Tryckfrihetsförordning
blifvit fastställde, och att då,
enligt allmänt erkänd grundsatts för lagskipning,
i de fall då särskilda Lagar i samma
ämne finnas emot hvarandra stridande,
allmän Lag eller särskild allmän författning
"kall vika för Grundlag, och en äldre
Lag fc ’ en nyare, deraf följer, att omförmälte
i. -ngörelse uphörde att vara tillämplig,
så s \rt Regeringsformen och Tryckfrihetsföror
lingen er höllö kraft af Lag;
men ehuru rg derjemte erkänner såsom
teoretiskt rikt t. den satsen, att en författning,
som icL vidare äger tillämpning,
borde, till förekommande af möjligt missförstånd
eller ovisshet hos Domaren, uttryckligen
uphäfvas, kan jag likväl icke instämma
uti Utskottets derpå grundade förslag:
-
Den 9 Mars f. m.
33
slag: Att till allmän kännedom och efterrättelse
kungöras må, det ofvan omförmälte
- Kongl. Förordning af den 7 Dec.
ij8j uphört att vara gällande.
Icke ett ögonblick skulle jag draga i
betänkande, att lemna min röst för bifall
af detta Förslag, om jag insåge någon möjlighet,
att Lagstiftningen skulle kunna fullborda
det värf densamma sålunda påbörjade.
Men jag frågar, huru det skulle kunna
blifva den Lagstiftande Makten möjligt, att
sammanleta alla de Lagbud, Förklaringar,
Författningar, Förordningar och Kungörelser,
som äro mot hvarandra stridande, utgallra
hvad sorn genom de nyare Lagbuden
och föreskrifterna i hvarje fall förfallit
till sin verkan, och sedan aflysa hvad som
icke mera är tillämpligt? Det gifves ju författningar,
som genom sednare föreskrifter
till en del förfallit och till en del qvarstå.
Det är derföre mindre vådligt, om någon
Domare antingen af missförstånd eller af
något annat skäl icke behörigen tillämpade
något Lagbud. än att Lagstiftande Makten
misstoge sig i sitt förklarande af hvad som
till sin verkan i följd af annat Lagbud förfallit.
Och skulle icke genom exemplet af
en författnings aflysande, hvilket till sin
kraft och verkan förfallit, man snarare gifva
Lagskipande Makten tillfälle att skydda
sina misstag under den mantel, att det för
16 H. 3
34
Den 9 Mars f. m.
misstaget åberopade Lagbudet icke genom
någon särskilt kungörelse blifvit aflyst?
På dessa skäl hemställer jag vördsamt,
om icke detta mål till Lagutskottet må
återremitteras, åtföljdt af detta anförande.
Herr von Hartmansdorff: Det ser ut,
som ville man missförstå mig i detta fall,
då man ouphörligen sammanblandar yttranden
om Konungens person, med deni, som
röra af Honom utgifne författningar. Ett
exempel torde bättre tyckas att förklara
min mening. Om det hände, att inför en
Domstol, inför en TaxeringsComite,, inför
ett mönsterbord, eller vid något annat tillfälle,
då Högsta Magtens ombud handlade
i dess nanni, en person, mot hvilken Kongl.
Mnj:ts eller Rikets Ständers författningar åberopades,
svarade, att lian satte sig öfver dem,
och om lian gåfve detta svar i de skamliga
ordalag, som den råa hopen vanligen nyttjar,
för att uttrycka en sådan tanka och
hvilka bär icke kunna utsägas, månne ej ett
högre ansvar borde drabba smädaren, då
det anginge lagen eller det högsta i samhället,
än om lastären blott rigtade sina utlåtelser
mot domaren, eller andra lagens
handhafvare? I stället skulle, om Utskottets
Betänkande antoges, straff äga rum för
den mindre, men alldeles försvinna för den
högre förbrytelsen. Hvad angår yttrandet,
att det vore intressant för Svenska Folket,
Den 9 Mars f. m.
35
aLt vetn, hvem som yrkat ifrågavarande ansvar,
så vet jag, lika väl sorn någon annan,
att det snart blir kändt, hvad man här säger;
och får erinra mina motståndare, alt
det icke är blott öfver mig, utan äfven öfver
dem och deras handlingssätt, som allma
»helens och efterverldens dom hvilar.
I hänseende till mina afsigter, fruktar jag
cj denna dom, ehuru bristfälligt eller svagt
mitt framställningssätt må befinnas.
Friherre Ehrenborgh: Jag har endast
begärt ordet, för att framställa till Herr
Grefven och LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln, om ej återremiss skulle
tillåtas.' Jag har redan hört en Ledamot
förklara, alt, om ej återremiss beviljas,
äskar han votering. Jag får yttra den mening,
att det för ett sådant fall väl vore
bäst, alt återremittera Betänkandet, på det
Utskottet kunde komma i tillfälle att söka
vederlägga de Talare, som funnit nödvändigt
att vidtaga andra lagstadganden i stället
för dem man borttagit. Jag har ej missförstått
Herr von Hartmansdorff, Han synes
åsyfta, att lagar ej finnas, som bestämma
straff för de fall han omtalt. Jag delar
fullkomligen bans mening, att straff för
sådane full böra finnas, och jag tror också,
att de redan göra det i våra nu gällande
Lagar, Jag anser det vara möjligt för LagUtskottet,
att försöka öfvertyga äfven Herr
3»
36
Den 9 Mars f. m.
von Hartmansdorff derom, och jag hemställer
derföre, om icke Ridderskapet och
Adelil visar mesta aktning för de personer,
som gjort anmärkningarne, och sparar bäst
tiden för sig sjelfve, derigenom att tillåta
återremiss, hvarmed intet förloras, utan
tvärtom det kan vinnas, att Betänkandet
återkommer i det skick, att anmärkaren
äfven möjligen finner sig tillfredsställd.
Herr Hjerta: Jag anhåller att få förena
mig med Friherre Ehrenborgh i den
af honom nu gjorde framställning,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot LagUtskoltets
ifrågavarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag skulle vördsamt framställa
den önskan, att Ridderskapet och
Adeln ville bifalla återremiss. Jag anser
verkligen de anmärkningar, som blifvit gjorde,
vara af den besynnerliga art, att jag
är öfvertygad, det man gör den största allmänna
nytta, om man sätter Utskottet i
tillfälle att bestämdt förklara sig. Då skall
Utskottet inkomma med ett sådant Betänkande,
som gör, att vi våga öpna munnen
enligt vår öfvertygelse, när vi skola handla
Den 9 Mars f. m.
37
•vid de vigliga fall, sora Herr von Hartmansdorff
omtalat, nemligen i Sockenstämmor,
vid Mönsterbordet m. m. Det vore
en tjenst för allmänheten, att få ett väl
redigeradt Betänkande i detta afseende.
Friherre Boije: Äfven jag instämmer
i anhållan om ålerremiss af ifrågavarande
Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde å nyo Proposition
till återremiss af LagUtskottets förevarande
Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Crusenstolpe begärde votering.
Grefve Hamilton, John: Jag anhåller,
att RiddarhusSecreteraren behagade uplysa,
om någon underrättelse ännu till Ridderskapet
och Adeln ankommit, huru de öfrige
RiksStånden afgjort denna fråga. Hafva de
bifallit Betänkandet, skulle en återremiss
deraf härifrån ej tiena till någonting.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Jag är för närvarande icke i tillfälle, att
kunna meddela uplysniog, huru denna fråga
blifvit af de öfrige RiksStånden afgjord.
Friherre Ehrenborgh: Ännu en gång
vågar jag upträda, för att hos Herr Grefven
oeh LandtMarskalken anhålla om förnyad
framställning till Ridderskapet och
38
Den g Mars f. m.
Adelil, om ej Ståndet skulle vilja medgifva
återremiss. Jag tycker, alt då flere Ledamöter,
och i synnerhet Herr von Hartmansdorff,
framställt anmärkningar, samt framställt
dem på ett sätt, att de förtjena alt
vederläggas, borde sådant ej förnekas. Jag
liar ej kunnat göra det så fullständigt, att
jag ens kan pretendera, alt lian skall linna
sig deraf tillbörligen öfvertygad. Då Utskottet
måhända kan framställa tillfredsställande
skäl emot Herr von Hartmansdorffs
anmärkningar, skulle jag föreslå, att Ridderskapet
och Adeln täcktes bevilja återremiss
och ej borttaga tiden med votering.
Skulle de andra Stånden hafva bifallit Betänkandet,
förfaller frågan. Hafva de det
ej, så har ingen våda inträffat derigenom,
alt Betänkandet återremitterats. Om Lagutskottet,
sorn jag förmodar, finner anmärkningarne
böra besvaras, blir Riddersknpets
och Adelns önskan tillfredsställd, både deras,
som vilja bifalla Betänkandet, och deras,
sorn vilja hafva ytterligare Lagstadgande.
Jag anhåller således, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes ännu en gång
inhämta Ridderskapets och Adelns yttrande,
huruvida Ståndet ej vill bifalla återremiss.
Grefve Frölich_, Daviel: Jäg anser enda
hindret för återremiss, hvilken jag i öfrigt
önskar, ligga deruti, att det nu icke
är pluraliteten, utan den Ledamot, som begärt
votering, tillständigt alt bestämma,
Den 9 Mars f. m.
39
huruvida den utan votering kan ske; men
jag hemställer, om icke samma ändamål,
som han önskar, häst vinnes genom ålerremiss.
Jag vunder mig således till honom
med begäran, att lian ville afstå från yrkandet
af votering.
Herr Ribbing: Såsom ett ytterligare stöd
för oss, hvilka önska återremiss, får jag erinra,
att frågan här nu första gången förekommer,
såsom en ny motion. Jag hemställer
således till Ridderskapet och Adeln
och särskilt lill den Ledamot,, som begärt
votering, såsom nitälskande i allmänhet för
uplysning, om han icke skulle vilja medgifva
oss, att få de uplysningar Lagutskottet
vill lemna oss.
Herr Uggla, Göran Gustaf: Under tillstyrkande
af bifall å Utskottets Betänkande,
instämmer jag med Herr Crusenstolpe, och
begär äfven votering.
Herr von Hartmansdorff: För min del
vill jag gerna bespara Ridderskapets och
Adelns tid, derigenom att jag gör mina anmärkningar
till en särskilt motion, som kan
behandlas särskilt. Det nu förevarande Betänkandet
har blott åsyftat, att borttaga det
höga straffet i 1787 års Författning; men
det hindrar ej, att motion om ett ringare
straff göres, och särskilt pröfvas.
Friherre Boije: Med förklarande af min
förbindelse för den siste Talarens afstående
4°
Den 9 Mars f. m.
från yrkandet af återremiss, vill jag hemställa
till dem, som begärt votering, om
icke det ändamål de åsyfta, nu är upfylldt.
Den nya motionen kan ändå gå sin egen
väg och vinna behandling. Jag önskade,
att man ville göra afseende på Ståndets tid,
och Ståndets missnöje med hvad här begär
es.
Herr Crusenstolpe: Om de Herrar, hvilka
hålla så långa tal hvarje gång man begär
votering, för att få personer, som noga
betänkt sitt ämne, innan de yttra sig, att
derifrån afstå, ville uphöra med sådane preliminaire
persuasioner, tror jag attRidderskapets
och Adelns tid mindre skulle uptagas,
än genom en begärd Voterings skyndsamma
verkställande.
Hajis Excellence Herr Grefvert och
LandtMarskalken föreslog följande Voteringsproposition
:
Den som bifaller LagUtskottets Betänkande,
i anledning af väckt motion, att
Kongl. Förordningen den 7 December 1787,
angående lifsstraff för obehöriga omdömen
öfver de af Kongl. Majit vidtagne Författningar,
må uphäfvas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den g Mars f. m.
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit upläste, börjades
voteringen klockan £■ till i eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens slut, sedan
en voterings-sedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voterings-sedlarne
öp lia de, rösterne hafva utfallit som följer:
Ja— ioo.
Nej — i3i.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit upläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det LagUtskottets
berörde Betänkande således blifvit af
Ridderskapet och Adeln till Utskottet återremitterad
t.
HÖgloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
4 2
Den 9 Mars e. ra.
Måndagen den 9 Mars 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den i3
sistlidne Februarii afgifne, och den 26 i
samma månad f. m. på hordet lagde, Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, i afseende
på undsättnings-skuldernes liqvidexande
i Skaraborgs Län.
Friherre Sture, Gustafj hade inlemnat
följande, som uplästes:
Utan att utbreda mig, såsom sängliggande
och sjuk, öfver innehållet af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående den
resterande undsättnings-spannmålens liffvide
r a 11 de för Skaraborgs Län, äfvensom Sockenmagaziners
inrättande, vårdande samt uphyggande
på skoglösa trakter m. m.; kan
jag ej annat än med vördnad erkänna Regeringens
faderliga omtanka, att i nödens
stund skydda och hjelpa.
I anledning af Herr von Beckers motion,
som af mig understöddes, hafva hos Ridderslcapet
och Adeln olika åsigter blifvit yttrade
öfver Jordbrukarens belägenhet. Jag kan ej
på ett mera factiskt sätt söka stadga omdömet
öfver hvad jag förut haft äran yttra i detta
ämne, än då jag härmed får äran öfverlemna
Konungens BefälIningshafvandes allmänna
Kungörelse N:o 438 af den 8 December
Den g Mars e. m.
43
sistlidne år, hvilken jag från min hemort
fått mig tillsänd, hvarest yttranden af motsatt
beskaffenhet genljudat. Häraf synes,
det förnyade utmätnings-auctioner, å en oell
samma Söndag, blifvit utlyste å Fjorton särskilta
fastigheter, belägne i fem olika Härader
samt spridde öfver hela Länet, från
dess gräns mot Elfsborgs Län till och med
Undenäs församling, som gränsar till Nerike.
Kungörelsen in originali lyder som
följer:
Som försäljning icke kunnat ske vid
tillförne hällne Auctioner, komma följande
Hemman att, under förut kungjorde vilkor,
till försäljning ytterligare utbjudas genom
Executive Auctioner, som å nedannämnde tider
och ställen förrättas, nemligen: 1:0 |:dels
mantal Kronoskatte Karaby Rättaregården i
Åhse Härad, å Tingsstället Grästorp d. 8
nästinstundande Januari. 2:0 ^rdels mantal
Östtorp Hökagården i Bärebergs socken ,
å samma Tingsställe samma dag. 3:o xrdels
mantal Kronoskatte Skarstad Tomten i Barne
Härad, å Tingsstället Naum d. g i samma
månad. 4’° Ett halft Kronoskatte Skarstad
Nils Nils- eller Funkgården, å samma ställe
samma dag. 5:o -|:dels mantal Åsaka Wästergården
i Barne Härad, å samma ställe
berörde dag. 6:0 x;dels mantal Önum Bajaregården
i Önums socken, å samma Tingsställe
samma dag. 7:0 -|:dels mantal Kronoskatte
Marbeck i Önums socken, å Tings
-
44
Den 9 Mars e. m.
stället Naum berörde dag. 8:0 f :dels mantal
Kronoskatte Önum Jutagården, å nämnde
Tingsställe samma dag. 9:0 T%:dels mantal
T ronoskatte Skarstad Råckagården, å
samma ställe nämnde dag. 10:0 f:dels mantal
Kronoskatte Skarstad Tomten å samma
Tingsställe meranämnde dag. n:oTzT:dels
mantal Kronoskatte Karstorp i Forssby socken
af Kåkinds Härad, å Tingsstället Wersås
den 12 nästk. Januarii. 12:0 7zff:dels mantal
Bromserud i Amnehärads socken, Wadsbo
Härad, å LandsCanzliet härstädes d. i4
i nämnde månad. i3:o ^rdels mantal Kronoskatte
Härjevad Räfvagården i Saleby socken,
Skånings Härad, å samma ställe berörde
dag, och i4:o Kopparhults Qvarn i
Undenäs socken af Wadsbo Härad, äfvenledes
här å LandsCanzliet d. i4 nästinstundande
Januarii, allt kl. 12 på dagen. Marieholm
å LandsCanzliet d. 8 December 1828.
Sådant, mine Herrar, är rätta förhållandet;
tvenne af dessa auetioner hafva ägt
rum inom Wadsbo Härad, det bördigaste
af Skaraborgs Län; förrän man tillgriper
Bondens fastighet, är naturligtvis dess lösörebo
genom utmätningar plundradt.
Domen sjelfve, mine Herrar, om jag
sökt på Rikets Lagstiftare öfverföra någon
ogrundad sjelfförvillelse öfver ställningen i
min landsort. Jag har icke haft annat föremål,
än att, vid grundernas bestämmande
Den 9 Mars e. m.
45
för återbetalningen af den resterande undsättnings-spannemålen,
fästa Ridderskapets
och Adelns uprnärksamhet på nödvändigheten
att göra dem så lindriga som möjligt.
Att ej detta kan ske utan någon förlust för
Staten, är oundvikligt; men då en stor del
af Rikets provinser komma att kantra välsignelsen
deraf, äro ej de medel bortkastade,
som räddat den talrikaste och vigtiga—
ste Medborgareclass.
Jag anhåller ödmjukast, att denna min
framställning, tillika med den uplästa Kungörelsen,
får åtfölja den Kongl. Propositionen,
samt meddelas de öfriga Stånden.
Herr Tham, Wolrath: I anledning af
den nu förevarande Kongl. Propositionen
om undsättningsliqviderne i Skaraborgs Län,
anhåller jag få fästa Utskottets upmärksamhet
vid några detaljfrågor; i sjelfva hufvudsaken
ämnar jag icke utlåta mig. Jag anser
ändamålet godt, och önskar att det må
vinna fullbordan; men i afseende på de föreslagna
magazinerna, önskar jag få nämna
några ord. I den Kongl. Propositionen slå
socken-magaziner omnämnda. Jag känner
icke, huruvida Konungens Befallningshafvande
i dess skrifvelse nyttjat benämningen
socken-magaziner, men ber få fästa upmärksamheten
derpå, att sådana icke egentligen
äro nyttiga. Dylika magaziner äro vanligen
för små, för att väl vårdas och skötas.
46
Den g Mars e. m.
De kunna väl vara nyttiga, så länge i församlingen
finnes en Possessionat eller Embetsman,
som med nit och sorgfällighet tager
vård om dem; men om en sådan man
saknas, förfelas hela ändamålet, magazinet
plundras och församlingen blir ändå skuldsatt.
Om derföre några magaziner skola inrättas,
och Rikets Ständer bifalla, alt undsattnings-spannemål
dertill må användas,
skulle jag föreslå, att District-magaziner inrättades
för 2 å 3 församlingar i skogsbygden
och 4 ä 5 på slättbygden. Detta skulle
bespara mycken byggnadskostnad, som är
en hufvudsaklig svårighet på slättbygden,
der magaziner äro af behofvet mest påkallade.
Till förvaltningen af Districts-magazinerna
skjulle minst en person för hvarje
församling tillförordnas, inom hvilka täflan
borde upkomma att bereda den åsyftade
nyttan, och hvilka personer skulle controllera
hvarandra. Om således den Kongl.
Propositionen bifalles, anser jag det blifva
högst nödvändigt, att magazinerna inrättas
district- och icke socknevis. Jag anhåller
äfven få nämna en omständighet, ehuru den
låter besynnerlig, att nemligen dessa magaziner
icke äro af det behof i skogsbygden,
der allmänheten årligen måste köpa spannemål;
ty allmogen har der andra effecter
att afyttra i utbyte, och således tillgångar
såväl för missväxtåret, som andra år. Af
vida större behöflighet äro de för slättbygden,
der allmogen icke har något annat
Den 9 Mars e. m.
'47
att sälja än spannemål, och hvarest upkommen
brist på utsäde och brödföda måste
medföra de svåraste följder. Finnas i sådana
orter District-magaziner inrättade, kan
den behöfvande Jordbrukaren hjelpas utan
eller åtminstone med mindre kostnad för.
det allmänna.
Vid det reglementariska tror jag tvenne
hufvudsakliga omständigheter borde föreskrifvas,
af hvilka äfven den första finnes
omnämnd i Konungens Befallningshafvandes
underdåniga ansökning: den ena, att de år
spannemål icke behöfver utlånas, bör det
vara hvarje hemmansegares skyldighet alt
utbyta spannemål, det vill säga, att uttaga
en emot hemmantalet svarande andel af
lagret om sommaren och återbetala den
om hösten; den andra, att icke hvem sorn
vill får låna ur magazinet, utan att lånerättigheten
bör fördelas i vissa proportioner
efter hemmantal, och att ingen annan
får låna än hemmansegare, eller de
som äro försedda med dessas anvisningssedlar
och ansvarsförbindelser för återbetalningen;
man har annars största svårighet
att återfordra det utborgade. I afseende
på sjelfva verkställigheten anhåller jag
få fästa upmärksamheten på några andra
omständigheter inom Skaraborgs Län. Undsättningen
är utborgad i olika proportioner.
Slättbygden har lånat det mesta,
ehuru den består af det minsta mennisko
-
48
Den g Mars e. m.
antalet. I skogsbygden åter finnas församlingar,
der icke mer än ^rdel eller f:del
äro skuldsatta. Jag vågar nästan tro, att
flera af dessa församlingar icke torde vilja
deltaga i kostnaden för anläggande af Districts-magaziner.
Jag hemställer derföre,
om det icke vore nödvändigt att höra Länets
invånare, för att utröna, hvilka vilja
ingå i förslaget, och om uti de församlingar,
som icke vilja det, de skuldsatte skulle
återbetala sina lån på 3 år efter det höga
inköpspriset, tyckas dessa, som troligen äro
de fattigaste, blifva obilligt behandlade, då
andra deras likar få betala den borgade
spannemålen in natura. Jag skulle derföre
tro det vara billigt, när Staten af dem, som
inrätta magaziner, icke återbegär betalning
till annat pris, än blifvande årliga markegångspriset,
och det mot en credit på io
år, att det kunde blifva de församlingars
innevånare, som icke vilja begagna deltagandet
i magazinerna, förunnadt att äfven
betala efter markegångspris, men vid detta
årets slut. Detta anförande anhåller jag
må bifogas Konungens Nådiga Proposition
till Utskottet.
Herr Hjerta, Gustaf: I anledning af
den ifrågavarande Kongl. Propositionen anhåller
jag, att Utskottet måtte först efterse,
huruvida de vilkor blifvit iakttagna vid undjsättningsspannemålens
ullefverering år 1826,
dem
Den 9 Mars e. m.
49
dem Rikets Ständer stadgade såsom vilkor
för Creditivets användande. Jag anser detta
af största vigt, enär jag befarar, att bär
npstår fråga, huru hela menigheter blifvit
lidande derigenom, att auctoriteterna sjelf—
myndigt vidtagit undsättnings-åtgärderne,
utan förtroende till representationens omtanka
vid fattandet af sina Beslut; utan visad
aktning för de vilkor Rikets Ständer
fastställt för Folkets skatte-anslag. Yi se
i de Provinser, der vilkoren blifvit iakttagna,
att en sådan brist icke upstått, som
der de blifvit åsidosatte; och detta styrker
mig uti tankan, att det vore högst olämpligt
företaga det ringaste med denna sak,
innan vi sett, huruvida dessa vilkor blifvit
iakttagna vid disposilionerne inom Skaraborgs
Län.
För det andra, när det är afgjordt,
att inom dessa District råder en sådan allmän
fattigdom, att utpantning måst verkställas
till 4 & 5 gångor det värde folket
erhållit i undsättning; tror jag det vara billigt,
att sådane personer, som utan eget
förvållande kommit i detta predicament genom
Embetsmäns förseelser och egenmäktiga
förfarande, böra få återbetala hvad de
erhållit in natura tunna för tunna, men att
de Embetsman, som varit vållande till den
upkomne bristen uti Creditivet, kännas skyldige
att fylla det åsterstående. På denna
16 H. 4
Jb
So
Den 9 Mars c. m.
grund tror jag StatsUtskottet hör begagna
dea rätt det äger efter 3o §. Riksdagsordningen,
att häröfver begära laglig undersökning.
Hvad angår Herr Thams yttrande
om Sockne- och DistriclMagaziner, vill
jag nu icke derom yttra mig, emedan jag
anser en öfverläggning öfverflödig; men
högst besynnerligt vore det fall, om det
skulle blifva ett åliggande för Sveriges mindre
sädesrika provinser, att sammanskjuta medel
till inrättande af DistriclMagaziner i Skaraborgs
Län, som är ett af de bördigaste i
landet. Mig förefaller det åtminstone besynnerligt,
att den ene Medborgaren så skall
skatta till den andre, enär det icke är fråga
om någon för staten i öfrigt gagnelig
colonisation uti sådane trakter, der sädesodling
icke är möjlig; utan nu blott fråga
är om sådana, som sjelfva äro sädcsodlandd
och de fruktbaraste i Riket. Jag anhåller,
att detta yttrande må få åtfölja remissen.
Friherre Cederströnij Jacob: Det är i
anledning af Herr Thams yttrande, och nu
sednast Herr Hjertås, som jag anhåller att
några ögonblick få fästa Ridderskapets och
Adelns upmärksamhet. Herr Tham har yttrat,
att SockenMagaziner icke voro nyttiga,
i synnerhet på den grund, att om förvaltningen
vore oriktig, fonderna skulle förskingras
och icke komma till gagns. Jag
skulle förmoda, att om DistrictMagazinerne
icke erhålla en mera ändamålsenlig förvalt
-
Den 9 Mars e. m.
5i
ning, kunde följden med dem blifva enahanda.
Här är frågan, om man bör hindra
associationer af medborgare, som bo
nära och väl känna hvarandra. Är inrättningen
af större omfattning, så känna de
icke hvarannan; det beror dessutom af Socknens
egen öfverenskommelse. Hvad sjelfva
Magazinerne beträffar, kan det vara ganska
likgiltigt, om de kallas District eller
SockneMagaziner, allenast grunderne för förvaltningen
blifva så bestämda, att ändamålet
dermed kan vinnas, d. v. s. att den
del af förlaget, som erfordras för utsädet,
icke ingår i räkningen bland det, som
från Magazinet får utlånas. Denna del af
Spannmålen bör om hösten utbytas emot
ny, då den icke behöfver anlitas; men den
andra delen, ämnad till brödföda, bör utlånas.
Det uppfyller då flerfaldiga ändamål;
att fattigförsörjningen betalar sig sjelf;
att fonden städse ökas; att, vid missväxt
eller annan brist, behofvet fylles, och
den olägenhet förekommes, att genom brist
på utsäde en ny missväxt beredes. I afseende
på Skaraborgs Län serskildt, har
Herr Tham föreslagit åtskilliga local-institutioner,
nemligen att de Socknar, som icke
vilja etablera Magaziner, böra få samma
rätt, att lemna sin Spannemål efter markegångspris,
som de andra. Men jag tviflar på,
alt några kunna få betala efter markegångspris,
som erhållit undsättning 1826, då
4*
5i
Den 9 Mars e. ro.
priset var vida högre. Det är nödvändigt,
efter det beslut Rikets Ständer vid förra
Riksdagen fattade, att Creditivfonden till
fullo ersättes. Det måste ske, om icke oförmåga
hos de betalande inträffar, då man
nödgas afkorta beloppet, men i afseende på
frågan, att de, som etablera Magaziner, skulle
få betala elfter Markegången, så torde,
när Betänkandet inkommer, man finna, att
sådant icke kan komma i fråga; ty der föreslås,
att betalningen må få ske på io år
efter det pris, som Spannemålen enligt räkningar
gällt vid undsättnings-tillfället. Frågan
är redan i Utskottet afgjord och utarbetad;
men i afvaktanaf denna proposition har
Betänkandet icke blifvit expedieradt. Jag
tviflar dock, att priset kan nedsättas, men
tror mål ända, att den genom bristande förmåga
till återbetalning möjligen upkommande
brist kan ersättas genom anvisning
af den serskilda vinst Staten erhållit af
Tullmedlen för denna Spannemål: en inkomst,
som gerna kan fylla den förlust,
som hos någre individer kan upkomma.
Det har sedan blifvit yttradt af Herr
Hjerta, att Utskottet skulle undersöka orsaken,
hvarföre icke Rikets Ständers vilkor
för Creditivets användande blifvit iakttagna.
Jag får tillkännagifva, att ett Utskott
icke är den auctoritet, som laglikmätigt kan
företaga en sådan undersökning; det är i
annan väg sådan skall ske. Men ehvad der
-
Den g Mars e. m.
53
vid förefallit, lärer det iclte bero pä Rikets
Ständer att förordna, att Embetsman skola
ersätta skillnaden. En sådan rätt hafva,
enligt Grundlagen, Sveriges Ständer aldrig
ägt; de äga den icke heller nu. I
afseende på frågan, om det är nyttigare
att bilda Districts- eller SockneMagaziner,
tror jag de sednare vara vida förmånligare.
I fortsättning af hvad jag nyss hade
äran anföra, vill jag slutligen blott förnya
den erinran, att allt det, som är ämnadt till
utsäde, hör vara skildt från det, sorn är
afsatt till brödföda.
Herr Tham: Det torde tillåtas mig få
{>åminna, att jag icke är den, som påkalat
någon hjelp för Skaraborgs Län. Detta
har skett af andra personer; hvaribland
sådane, som ho i den del af Länet, som
är i trångmål; jag åter hor i den del, der
detta trångmål icke finnes, och jag bekänner
öppet, att jag tror denna del skall kunna
betala utan afkortning och utan att innevånarne
blifva förstörda. Det är också
derföre jag icke kunnat förena mig uti de
gjorda ansökningarne, ehuru dertill uprnanad,
då de trakter, hvarest jag hor, deraf
icke* äro i behof. Men jag billigar ganska
mycket Länets Styresmans ansökning till
Konungen. Jag tror också, att han skulle
säkerligen blifvit klandrad, om han behandlat
Länets innevånare olika, och anser honom
derföre hafva handlat rätt, då han
54
Den g Mars e. m.
önskat lika hjelp för alla, utan åtskillnad.
Hvad åter beträffar den af Herr Hjerta yrkade
undersökning, huruvida Embetsmännen
fullgjort Riksens Ständers vilkor, så är
det icke jag, sorn behöfver taga deras försvar.
Men jag bör likväl, och anser min
pligt vara, att förklara, att Länets Styresman
icke gjort något efter eget godtfinnande.
Sedan han gått in till Konungen, för
att erhålla behöflige föreskrifter, har han
handlat efter Konungens befallningar, och
jag har lust att se, efter hvilken Svensk
Lag han då kan dömmas felaktig af någon
annan än sin Regent. Det är allenast de
rådgifvande Embetsmännen, som Rikets
Ständer äga dömma; öfver andra Embetsman
äga de ingen domsrätt, och jag hoppas
denna icke skall blifva dem tillagd,
ehvad försök än må göras, att tillrycka Rikets
Ständer en sådan rättighet.
Flere yttrade härvid deras misSnöje
genom starka stampningar.
Herr Tham: Ja, stampen, stampen,
gode Herrar, eller rycken mig ned af platsen.
Jag trotsar likväl hvar och en af Eder,
att kunna betaga mig min yttranderätt som
Riksdagman, eller taga mig hädan, annorlunda
än med dolken i mitt bröst.
Grefve Possej Arvid: Den första af de
anmärkningar, som Herr Tham gjort mot
Kongl. Maj:ts. Nådiga Proposition, är den,
Den 9 Ma r s e. m.
55
huruvida Skaraborgs Län bör hafva Sockneeller
DistrictMagaziner;j och jag får i anledning
deraf förklara, alt, ehuru i min
underdåniga hemställan i ämnet, och hvilken
åberopas i den Nådiga Propositionen,
troligen icke finnes ordet DistrictMagazin,
liar dock min mening med SockneMagaziner
alltid varit, att flere Socknar skulle förena
sig om hvarje Magazin.
Den andra anmärkningen var , att Socknarne
i skogsbyggden, såsom föga skuldsatte
för undsättnings-spannemål, kanske
icke skulle finnas hugade att på föreskriflie
vilkor inrätta DistrictMagaziner. Möjligheten
häraf bestrider jag icke, i synnerhet
hvad en och annan Församling angår;
men jag har ansett öfverflödigt att omnämna
detta förhållande i min åberopade underdåniga
hemställan, enär det ifrågavarande
Spannemålsbeloppet icke är större,
än att det troligen kommer att åtgå till Magaziner
å slältbyggden. Likväl, och på det
att villrådighet vid verkställigheten må uteblifva,
får jag i så måtto förena mig med
Herr Tham, att jag önskar, att det må vara
samtelige undsättningstagarne i Skaraborgs
Län tillåtet att godtgöra återstående beloppet
af den erhållne Spannemålen, antingen
med penningar efter 1829 och i83o årens
markegångspris, hälften hvarje år, eller ock
in natura tunna för tunna inom detta års
slut; dock med förbindelse, i sednare fal
-
l
±
56
Den 9 Mars e. m.
Jet, alt inrätta DislrictMagaziner på det i
Kongl. Propositionen föreskrifue sätt.
Det är visserligen behöfligt att om det
Reglementarisk.! för DistrictMngazinernes inrättande
och förvaltning höra Socknarne,
och om Rikets Sländer skulle bifalla den
Kongl. Propositionen, så lärer säkerligen
bland de föreskrifter Kongl. Majrt då gifver
Dess Befallningshafvande, detta blifva 4
det aldralorsta.
Herr Hjerta bar sett saken från en annan
synpunkt än Herr Tham. — Han har
fordrat en noga undersökning, huruvida Rikets
Ständers föreskrifter blifvit, i anseende
till undsättnings-Spannemålens anskaffande,
följde. Denna undersökning må för
mig gerna ske; ingen kan önska den lifligare
än jag, och ingen kan méra än jag
glädja sig deråt, att StatsUtskottet, i följd
af Kongl. Majrts till detta Utskott remitterade
Nådiga Proposition, angående det
så kallade SpanncmålsCreditivet, har en
ovilkorlig skyldighet att granska alla handlingarne
i denna fråga och att således tillse,
huruvida Landshöfdingarne fullgjort deras
skyldighet eller ej. — Jag skulle dock
önskat,, att Herr Hjerta, mindre för min
än hans egen skull, hade upskjutit, till
dess denna undersökning för sig gått, att
förebrå Landshöfdingarne att hafva sjelfmyndigt,
ulan förtroende till Rikets Stän
-
ÉL
Den 9 Mars e. m;
ders föreskrifter och tvert emot deras Beslut
m. m., handlat i denna sak. Herr
Hjerta har ock sagt, hvad jag åtager mig
Bevisa vara mot rätta förhållandet stridande,
att nemligen der föreskrifterne blifvit
följde, der är ej brist, der kan undsättningsspannmålen
betalas. Jag förmodar, att han
menar Wermland. Der tillgick så, att Konungens
Befallningshafvande contraherade
med Köpmän och Possessionater, att de,
mot erhållna räntefria förskott i penningar,
skulle hålla undsättnings-behöfvande tillhanda
ett visst qvantum Spannemål till ett öfver
inköpskostnaden något förhöjd t pris,
samt att förskottet inom bestämd tid skulle
återbetalas, och Köpmannen eller Possessionaten
sjelf uppgöra med undsättningstagarne
om sättet för sin godtgörelse. Sådant
var verkställbar! i Wermland, hvarest
funnos personer med vidsträckt Brukseller
Handels-rörelse, och som således kunde
ingå på de af Konungens Befallningshafvande
upgifne vilkor, och hvarest Allmogen
antingen ägde penningar att köpa
Spannemål för hos de Contraherande Köpmännen
eller Possessionaterne, eller ock kunde
genom körslor, tackjern m. m. godtgöra
sin skuld för Spannemålen; men i Skaraborgs
Län, så väl som i de fleste Länen,
der undsättning erfordrades, var det
alldeles omöjligt att antaga en sådan method;
ty personer funnos icke, med hvilka
man kunde contrahera på förenämnde
t
58
Den 9 Mars e. m.
vilkor, och hvilket hufvudsakligast härrörde
deraf, att större delen af de nödlidande
hvarken egde förmågan att betala den
Spannmål de behöfde till brödföda och utsäde,
ej heller i de fleste fall kunde ställa
fullgod säkerhet, vid hvilket förhållande
man ej kan föreställa sig möjligheten
af att någon enskild skulle vilja ikläda sig
risquen af att till Kongl. Maj:t och Kronan
återbetala hela förskottet, och att låta bero
af ödet och förbättrade tider, huruvida
han någonsin skulle erhålla godtgörelse
af undsättningstagarne. — Ändamålet med
undsättningen hade ock helt och hållit förfelats;
om jag förfarit på samma sätt som
Konungens Befallningshafvande i Wermland;
ty de, som icke kunnat betala Spannemålen
contant eller ställa säkerhet, sådan
som den enskildte fordrade, skulle,
om han icke i brist på brödföda förgåtts
i elände, hvilket säkerligen ganska ofta hade
inträffat, åtminstone varit nödsakad att
lemna sina åkrar obesådde. Och det var
just dessa olägenheter man genom undsättningen
ansåg sig böra förekomma, och som
genom de mest gynnande, till en del af
menniskomagt oberoende, omständigheter,
såsom öppen segelfart ända till Jultiden,
ovanligt fördelaktiga vindar för seglationen
från Östersjöhamnarne &c., förekommos vida
mera, än man vågade hoppas.
Jag borde visserligen icke gå den undersökning,
som jag hoppas StutsUtskottet
Den q Mars e. m.
skall företaga, i förväg; men Herr Hjerta
har sagt, att man ej haft förtroende för
Rikets Ständers föreskrifter och handlat sjelfmyndigt
mot deras beslut, och sådant får
jag vid detta tillfälle icke lemna obesvaradt.
— Hvad innehöll då delta Beslut? Jo,
att Regeringen ej skulle directe inlåta sig
i någon Spannemålshandel, utan att Kongl.
Majit skulle genom Sine Befallningshafvande
låta med Köpmän och Possessionater upgöra
Cbntracter om Spannmål till vissa priser,
att på vissa tider lemnäs på vissa ställen.
— Detta har till punkt och pricka blifvit
iakttaget i Skaraborgs J^än. — Den sorn
säger motsatsen, skall jag med handlingar
visa, att lian har orätt.
Herr Hjerta anser undsättningen efter
1826 års missväxt såsom orsaken till Skaraborgs
Läns fattigdom, och det bevisar,
att Herr Hjerta ej känner detta Län. —
Det är ej undsättningen, som egenleligen
förorsakat fattigdomen, fastän den i sin
mohn bidragit till närvarande förlägenhet,
utan igenfinnes rätta anledningen dels i
Spannmålens vanvärde under påföljde år,
dels i penningevingleriet för några år sedan,
dels i den lätthet, hvarmed Allmogen
erhållit Discont.Lån, dels ock hufvudsakligast
i ett sedan långliga tider tillbaka vanvårdadt
jordbruk; hvaraf följer, att missväxter
alltid drabba hårdt i dessa orter, och
alt Landet., som kanske är af naturen da
-
6o
Den g Mars e. nu
nadt till det bördigaste i Riket, äfven under
goda år lemnar ganska medelmåttiga
skördar, om de jemföras med hvad desse
orter kunde producera. — Jag frågar nu,
om det är den sanne Patrioten, sorn förbiser
dessa förhållanden, endast för att få
säga, att Embetsmännen velat undanhålla
Länet från återbetalning af sina skulder till
Staten, för att derigenom betäcka egna felsteg.
— Mera patriotiskt vore att tillse,
hvad som vore att göra för att uphjelpa
Länet och sätta det i tillfälle att framgå till
den välmåga, som der borde vara rådande.
— Jag vill omnämna medlen dertill. — De
äro trenne. — Det första är, att Nionde
HufvudTiteln blir så tillökt, att enskiftena
må kunna verkställas skyndsamt och
utan förlust för jordegarne; det andra, att
lätta betalningsvilkoren för den undsättning
Länet erhållit, och det tredje, att befordra
folk-undervisningen. De a:ne första bero af
Rikets Ständer och äro af Kongl. Maj:t öfverlenniade
till deras behjertande och, jag
vill nästan säga, ansvarighet; men det tredje
beror till stor del af Länets innevånare
sjelfve, och jag tror att i detta fall är
icke något försummadt, ty få lära de Län
vara, hvarest finnes ett så betydligt antal
LancasterSkoIor och upfostrings-anstalter,
som i Skaraborgs Län.
Friherre Cedersrtöms anmärkning skulle,
om don vunne afseende, tillintetgöra
Den 9 Mars e. ra.
61
ändamålet med den Kongl. Propositionen;
ty han har föreslagit, att Spannmålen, hvarmed
DistrictMagazinerne skola formeras, ej
skall återbetalas efter Markegångspriset, utan
efter inköpspriset. I sådant fall vunno Länets
innevånare verkligen ingen ting, och
hela åtgärden skulle till sina följder icke
vara annat, än hvad jag ansett mig böra i
underdånighet afstyrka, nemligen att undsättningsSpannmålen
finge återbetalas på ro
år, hvilket jag tror skulle vara det skadligaste
medgifvande, som någonsin kunde uptänkas,
emedan, om man vill att Länet
i odling och hushållning skall gå framåt,
man måste tillse i första rummet, att den
enskilte jordbrukaren, så vidt möjligt är
och så snart som möjligt, blir skuldfri.
Herr Hjerta: Då den sista Talaren
tillagt mig ord, som jag ej uttalat, såsom
att undsättnings-åtgärden vållat Skaraborgs
Läns fattigdom, får jag förklara, det jag
ej sagt sådant. Det är visst min tanka,
att de felaktiga åtgärderna vid Spannmålens
utlemnande vållat den förlägenhet, att
man nödgas för ögonblicket ersätta Spannmålen
till vida högre belopp, än man densamma
erhållit; men jag vet ganska väl,
att Skaraborgs Läns landthushållning stod
redan före missväxtåret på en låg punkt.
I öfrigt har jag blott sagt det vara orimligt,
att de öfrige Districterna i Riket skola
skatta nära 200,000 R:dr, för att hjelpa
Den 9 Mars e. m.
den bördigaste provincen. Jag underställer
då Ridderskapet och Adeln, om en undersökning
af saken och huruvida de af
Ständerna stadgade vilkor blifvit följda, bör
vara likgiltig. Grefve Posse har förebrått
mig, att jag här ingått i yttrande om sjelfva
saken och talat om Embetsmännens sjelf-'
myndighet, innan undersökningen för sig
gått. Ja! jag har sagt, att, jag befarat det
så förhåller sig. Jag kan ej tro, att det
förhåller sig med Skaraborgs Läns undsättnings-åtgärder
på samma sätt som med
Wermlands, der ingen brist blifvit förspord.
Och af den Kongl. Propositionen har jag ingen
anledning att tro, det fiåga är alt gifva
anstånd med, och till och med förlora,
dessa 180,000 R:dr, för att hjelpa Possessionater
och Köpmän, utan synes man deri
antyda oss, att frågan är att skänka dem
åt sådarie fattige, som ej kunna återbetala.
Är förhållandet så, äro ej vilkoren, som
Ständerna stadgat, efterföljde.
Friherre Cederström har förklarat oformligt,
att jag yrkat, det hvar och en i fattigdom
stadd inom Skaraborgs Län, skulle
ersätta sin undsättningsSpannmål tunna för
tunna. Då man ej sjelf vållat olyckan, på
god tro mottagit undsättningen och ej anat
felaktiga åtgärder hos de Embetsman, som
blanda sig med bestyret; synes det ej vara
oformligt, att man slipper med alt återgifva
detsamma, som man emottagit. Det var
Den 9 Mars e. m. 63
Spannmål, —* alltså må menigheterna återlemna
Spannmål, och contanta bristen sedan
genom laga dom träffa den, som vållat
densamma. Detta måtte ej vara hvarken
juridiskt eller moraliskt origtigt; och
politiskt origtigt är det än mindre. Vid
förra Riksdagen visade Grefve von Platen,
på ett förundransvärd! sätt, den dåliga beskaffenheten
af Magazinsiurättningar; åtminstone
verkade det på min öfvertygelse så
mycket, att jag ej ville ingå på något fortfarande
af Allmänna Magazinsiurättningar;
lian visade, att all kraft, som Magazinslnrättningen
hade till undsättning i missväxtår,
icke svarade mot en half kappe säd per
mage och att sålunda enskildta omtankan och
sparsam heten är bästa undsältnings-anstalten.
Jag vet ej, huru nu varit med Skaraborgs
Län; men i Elfborgs Län svarar undsättningen
ej fullt mot en tunna säd till hvarje
bushåll. Är då detta undsättnings-belopp
af så mycken vigt för allmänheten,
att 200,000 R:dr skola skänkas af de öfrige
provinserne, på det någre Län i en fruktbärande
provins skola slippa tänka för sig
sjelfva. Jag känner så väl som mången annan
Skaraborgs Län. Dels har jag sjelf ofta
varit der; dels har jag gjort det till pligt,
att följa de beskrifningar, som finnas; dels
af Landshöfdingarnes berättelser, dels af
enskilte underrättelser, har jag fått veta
nuvarande tillståndet. Detta tillstånd är visserligen
att behjerta, och innevånarne, el
-
64
Den 9 Mars e. m.
ler rättare undsältningstagarne, i behof af
hjelp; men största olyckan tror jag; intilldess
man bevisar mig motsattsen, kommer
sig deraf, att Ständernas föreskrifter ej blifvit
följde.
Grefve Posse: Herr Hjerta har trott sig
höra, att jag sagt, att samma förhållande,
i afseende å undsättningsSpannemålens anskaffande,
ägt rum i Skaraborgs Län som i
Wermland. — Jag har dock tvärt om yttrat,
att jag var urståndsatt att handla i
detta fall på samma sätt, som Konungens
Befallningshafvande i Wermland, men att
jag skulle önskat att kunna göra det, emedan
jag förutsåg, att följderne af hans åtgärder
skulle i så måtto blifva fördelaktiga,
att Länets skuld till CreditivFonden hlef
snart och säkert liquiderad. Men denna
önskan innefattar icke något medgifvande,
att jag ställt mig Rikets Ständers föreskrifter
mindre till efterrättelse, än Konungens
Befallningshafvande i Wermland; ty jag har
efter bokstafven följt Kongl. Maj:ts Nådiga
befallning, som egentligen var en afskrift
af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
i ämnet.—Hufvudsakliga skillnaden emellan
mina och Konungens Befallningshafvandes
i Wermland åtgärder består deri,
att i sistnämnde Province åtogo sig SpanrimålsLeverantörerne
att ansvara Staten för
återbetalningen af den, till upköp af Spänne
-
Den 9 Mars e. m.
65
mål för Iiänets behof, till Konungens Befallningshafvandes
disposition lemnade penningesumma,
samt att, med iakttagande af
bestämde priser, sjelfve upgöra med undsättriingstagarne
om deras godlgörelse; hvaremot
i Skaraborgs Län den uphandlade
spannmålen lefvererades till Kronans magaziner
emot contant betalning till Lefverantören,
samt utborgades sedermera till
undsättningstagarne för Kronans räkning
och risque. I Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majit är beslutadt:
att afhandlingarne om spannmåls lefvereringar
för nödställde orter skulle upgöras
emellan Konungens Befallningshafvande och
vederbörande Lefverantörer, utan att desse
sednare Jingo hafva att skaffa med utborgningen
till undsättningstagarne. Jag hemställer
då, utan klander å Konungens Befallningshafvandes
i Wermland förhållande,
om icke jag noggrannast iakttagit hvad Rikets
Ständer föreskrifvit.
Herr Hjerta vitsordar billigheten deraf,
att undsättningstagare i allmänhet ej
böra åläggas betala mera än tunna för tunna,
men tror det vara juridiskt rätt, att
Embetsmännen fylla den brist i StatsCassan,
som derigenom kan upkomma. — Jag
går äfven in på denna idé, om Herr Hjerta
kan bevisa, att Embetsmännen äro vållande
till denna brist, d. v. s. till missväxten
i6 H. 5
66
Den 9 Mars e. m.
och dertill, att spannemålen alltid är dyrare
under missväxtår, än då god skörd erhålles;
men denna bevisning torde blifva
något svår att tillvägabringa.
I händelse Kongl. Propositionen bifalles,
upgår Statens bidrag till Skaraborgs
Läns förmån ingalunda, på sätt Herr Hjerta
försökt att göra troligt, till 200,000 R:dr
B:co; ty af Skaraborgs Läns undsättningsskuld
återstår väl mer än detta belopp,
men det är icke fråga om att efterskänka
den helt oell hållit. Den skulle, enligt
förslaget, nu godtgöras in natura och ingå
i District-magazinerne, för att under loppet
af 10 år återbetalas efter markegångsprisen,
och desse måtte väl aldrig, än mindre
i 10 år, stå på noll i fråga om spannemålsvärdet.
Af Herr Hjertås sednare yttrande har
jag blifvit än mera öfvertygad derom, att
han icke känner Skaraborgs Län; och jag,
som ifrar för att sanningen må göras gällande
och utgöra grunden för blifvande beslut
äfven idenna fråga, skulle derföre önska,
att Herr Hjerta ville taga kännedom
om de specifique underrättelser jag samlat
om hvarje hemman och lägenhet inom Nämnde
Län. — Må hända att Herr Hjerta sedermera
skulle ändra åsigter.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: Ehuru jag varit bo
-
Den g Mars e. m.
67
ende i Skaraborgs Län i mera än 3o år, är
jag ej bland dem, som för sig eller de sina
begärt någon undsättning. Ej heller ämnar
jag tala om Embetsmännen i Skaraborgs
Län, öfvertygad att de nog sjelfva försvara
sig. Jag ämnar ej heller förändra mina
yttranden sedan sista Riksdagen, i anseende
till Magazins-inrättningar; min tanka är
ännu densamma, att de äro skadlige, så
snart de inrättas varaktige afKrouan, med
uphandlingar och försäljningar för Kronans
räkning. Men i ett så vigtigt mål sorn det
närvarande, angående den bördigaste och
bäst lottade provins i Riket, om hvilken
jag har en 3o-årig kännedom, är jag skyldig
att yttra hvad jag vet, då jag kan påstå,
att jag så väl som någon känner Wästgötha
sädesbygden, ej endast belägen i Skaraborgs,
utan ock till en del i Elfsborgs
Län. Jag skall då tillåta mig säga, att då
man här yttrat, ”att det låter besynnerligt,
"det den rikaste bygden i riket först be”höfver
understöd,” så blott låter detta,
och yttrandet är, jag vågar säga det, endast
en följd af en ytlig upmärksamhet på
förhållandet och utan att gå i botten dermed;
ty det är just sädesprovinserna, som
snarast äro i nödvändighet af undsättning.
Detta är naturligt, då en sådan sädesrik
provins blott bar en enda artikel att föda
sig med, som beror af himmelens tilldragelser
och således, med de för ögat skö
-
G8
Den 9 Mars e. m.
naste utsigter, totalt kan gå förlorad. Slättboen
liar från början ett stort hushåll, åt
hvilket han ej kan för andra varor skaffa
säd, såsom bergs- och skogsbygdens innevånare
kunna. Dessa sednare äro också från
början vanda att hushålla,, och få, om äfven
till något underpris, dock alltid sälja
sina varor. När skogsboen sår 4^5 tunnor,
sår slätlboen 4o» och då en missväxt
inträffar, blir således den sednares behof
svårt att fylla. Lägger man nu till öm
Westgötha slättboen, ehuru hans land är
bäst lottadt, att han säkert i sitt åkerbruk
står efter alla andra, så vet jag i sanning
intet landskap, som är mera att göra af;
ty när på andra ställen ett helt mantal har
5o, Go till 8o tunnland, så har ett mantal
på Westergöthlands sädesslätter i å 3oo,
ja stundom till och med 6 å 8oo tunnland
ren jord, utan rot eller en enda sten, men
blott 5 å 6 lass hö. Huru detta land har
kommit på denna punkt, att utreda orsa»
kerne dertill, behöfves en lång statistisk
undersökning. Men det är af vigt att uphjelpa
en bygd i hjertat af Riket, en bygd,
som stundom lemnar så mycket spannmål,
att den kan anses för ett magazin af spannmål
inom Sveriges rike. Men der ligga
stora byar, hvilka, flera till antalet, på
hela mil hafva sina ägor sammanblandade,
utan all stängsel; der således den enskilt»
beror utaf massans vilja och kan i sådant
skick ej göra någon förbättring. Dertill fin
-
Den g Mars e. ra.
69
nas ej så mycket dragare, att jorden, som
heslår af hård lera, blir riktigt skött; dikningen
är svår o. s. v.; och då allt detta
betraktas, begriper man lätt, att man det
ena året, så iångt ögat räcker, kan se de
skönaste skördar, då man andra år får se
den totalaste brist och fattigdom, samt kreaturen
på ofantliga fält gå raglande af svält.
Så var det 1826. Olyckan drabbade då
med en fullkomlig missväxt; folket hade
då ej ett sädeskorn att så upp jorden med.
Hvad var att göra annat än att hjelpa dem,
så att jorden ej för ett kommande år skulle
se lika illa ut, eller stå obrukad. Regeringen
gjorde då visserligen mycket, men hufvudsakligen
måste enskiften afhjelpa det
onda. Man vet hvad enskiftena haft för välgörande
verkan på åkerbruket i Skåne, en
verkan sådan, att jag, som såg denna provins
för 4° är sedan, ej känner igen den
nu. Svårigheterna äro här större, rymden
större, medlen i alla hänseenden otillräckligare,
klimatet svårare, skogsbristen lika
stor, och torfbränningen ej bruklig eller
införd; men det värsta af allt är, jag yttrar
det högt, att denna slättbygd bebos af
det klenaste och vekligaste folkslag i Sverige.
Men de äro dock våra medbroder,
de äro Svenskar och bo på Svensk jord;
vi behöfva således ej frukta, att våra omsorger
blifva förgäfves. Och det är på
dessa grunder jag velat föra Ridderskapet
och Adeln detta till sinnes, på det vi med
7 o
Den 9 Mars e. m.
varsamliet och en noga öfverläggning må
behandla detta ämne, som i århundraden
inverkar ej blott på Westergöthland, utan
på hela Sverige.
Uppå derefter af Hans Eaccellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
Proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt remittera Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga Proposition, jemte de af åtskillige
Ledamöter, rörande samma ämne,
nu afgifne yttranden, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Herr Dalman, Lars Johan, upläste följande:
Emot
det af Ridderskapet och Adeln i
förmiddags tagne beslut, rörande underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om kungörande
af det redan 1823 enhälligt, som jag
tror, af Rikets Ständer beslutna uphäfvandet
af Kongl. Påbudet den 7 Dec. 1787,
som, enligt 1772 års då gällande Grundlag,
ej kunde äga kraft, förrän National’
församlingens sanction tillkom, men hvilket
detta oaktadt blifvit af den ännu tjenstgörande
JustitiaeCancelleren åberopad såsom
grund, att 1823 begära en af våra
utmärktaste Representanters hufvud; får jag
härmedelst på det varmaste mig reservera,
viss, att många med mig instämma i den
tanka, det Herr von Hartmansdorff ej gör
Den 9 Mars e. ra.
71
sig stort namn i RikdagSxinnalerne genom
att framträda med den längesedan, som jag
hoppas, föraktade läran, som skulle fiscaler
och straffbestämmelser följa tankarnes af
Skaparen lemnade organ (rösten) i spåren. —
Jag hade derföre önskat, att LagUtskottets
välgrundade Utlåtande genom voteringen
kunnat bifallas, hvarigenom den Värde Anmärkaren
medelst ny motion kommit i tillfälle
att förflytta oss tillbaka till 1787, om
han det möjligen kunnat förmå.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 24 sistlidne
Februarii under N:o 67 afgifne, samt
den 26 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o g förut
meddelte Betänkande, angående yrkad rättighet
för Barnmorske-Lärlingar på Gottland
att undervisas och examineras af någon
Läkare derstädes; fann Ridderskapet
och Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den y sistlidne Januarii af
Ridderskapet och Adeln bifallet, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
handliugarne.
Till pröfning företogs Allmänna Be
svärs- och EkonomiUtskottets den 24 sist
lid ne Februarji under N:o 66 afgifne, sam'
dea 26 i samma månad e. m. på bordet
7*
Den 9 Mars e. m.
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om vissa Helgedagars försvinnande eller
förflyttning till Söndagar.
Grefve Hamilton, Jacobj anförde skrift»
ligen:
Frånvarande då det afgifne Utlåtandet,
angående vissa Helgedagars försvinnande eller
förflyttning till Söndagar, uti Ekonomiutskottets
plenum justerades, begagnar jag
delta tillfälle, för att uplysa om de misstag,
Utskottet dervid begått. Utskottet yttrar
i reciten af Utlåtandet: ”Då emedlertid
”denna motion, såsom de bifogade hand”lingarne
utvisa, inom Riddarhuset väckt
”den lifligaste oro, har Motionären gifvit
”vika för den allmänna rösten, och, med
”bibehållande af det öfriga, återtagit sitt
”förslag om förflyttningen af Långfredagen.”
Jag vädjar till Eder, mine Herrar, om
detta är enligt med sanna förhållandet ? Vid
remissen af denna motion öpnade jag discussionen
med ett tillägg, att jag afstod från
yrkandet af förflyttningen af Långfredagen.
Jag gjorde det af aktning för allmänna opinionen,
men alldeles icke, såsom Utskottets
Utlåtande antyder, i följd af den oro, Utskottet
trott sig af de bifogade handlingarne
hafva funnit att denna fråga väckt inom
Riddarhuset; ty den motstämning, som motionen
mötte af åtskilliga Ledamöter inom
detta Hus, kunde jag ej förut ana.
Den 9 Mars e. m.
73
Likaledes har Utskottet i sitt Utlåtande
behagat uptaga frågan om förflyttningen
af Långfredagen. Denna fråga borde väl,
i följd af mitt gjorda tillägg, hafva förfallit.
Utskottet nämner äfven, att, genom
den i tillägget gjorde inskränkning, ”Motio”nären
åtminstone besparat Utskottet den
”obehagligheten att yttra sig öfver ett, i ett
”christligt land, så oförväntadt förslag;”
men det oaktadt har Utskottet, likasom i
förbigående, begagnat tillfället att uptaga
denna fråga och i sin utveckling af densamma
afhandlat ämnet med så andligt vältaliga
ord, att man verkligen skulle kunna
tro, det afhandlingen snarare kommit från
ett Consistorium, än från ett ekonomiskt
Utskott. Emellertid torde det ej vara ur
vägen att påminna Ekonomiutskottet för
en annan gång, att, 1:0 i Betänkanden yti
tra sig i enlighet med rätta förhållandet,
och 2:0 ej uptaga till besvarande andra ämnen,
än som ligga inom gränsen af dess
befattning.
Utskottet har föröfrigt, vid behandlingen
af detta mål, väl utvecklat skälen, hvarföre
det anser de ifrågasatte llelgedagarne
böra bibehållas; men det har deremot uraktlåtit
att till vederläggning uptaga alla
de skäl, som anfördes för deras förflyttning
eller afskaffande. Under discussionen citerades,
att flera af dessa Helgedagar icke
firades i audra länder, såsom Danmark och
74
Den 9 Mars e. m.
Schweitz. Äfven England är ibland de Stater
, som ej iakttaga firandet af alla dessa högtider
på särskilda dagar. Dessa länder äro
också christna, och, hvad deras moralitet
beträffar, tror jag ej, vi kunna smickra oss
med den tron, att vi deruti ega någotsannt
företräde. Utskottet, som helt och hållit
underlåtit alt undersöka förhållandet i andra,
äfven christliga länder, yttrar blott:
”att Svenska församlingen så väl i afseende
”på sitt Höglids-Calendarium, som sin liturgi,
tyckes ha träffat den svårfundna medelvägen
mellan Catholicismens yppiga öfverflöd
och andra Christna kyrkors alltför
”magra och förbleknade återhållsamhet.” —
Dessa Christna kyrkors magra och förbleknade
återhållsamhet har ändå ej minskat
deras religiösa och moraliska kraft. Hvad
är orsaken härtill? Jo, det, på hvars framgång
mensklighetens väl beror, nemligen
Uplysningen. Egentliga grunden för Uplysningens
värde, säger Thorild, ligger deri:
”Att som ej mer än Ett är sanning, Bestånd,
"Sällhet; så är allt annat falskt, vacklande,
''förgängligt. Deraf kommer strid, villa, oro.
”Deraf kommer att menskligheten så oup”hörligt
kastas emellan ebben och floden af
”sin brist och af sina dårskaper.” Öfver
denna uplysning, som Utskottet benämner
med den nya uplysningen, anser det, att
den enfaldige skulle förskräckas. Men hvem
är rädd för ljuset? Månne någon annan än
den, hvars handlingar ej tåla dess sken?—.
Den 9 Mars e. m.
75
Vidare yttrar Utskottet i sitt Utlåtande,
i afseende på det i motionen anförda ekonomiska
skälet: ”Att om detta skäl full"följes,
som det kunde, så skulle det äf”ven
tala för indragning åf Söndagar i all”mänhet.
” Hvarifrån Utskottet hämtat denna
slutföljd, fattar jag icke; ty, om jag
skall begagna Utskottets egna ord, deraf,
att det öfverflödiga eller tillfälliga utmönstras,
följer ännu icke, att det nödvändiga
och väsendtliga likaledes bör afskaffas. Så
mycket mindre hade Utskottet bordt taga
sig anledning att tillämpa förutnämnde slutsats,
som jag under discussionen åberopade
Skriftens heliga ord, nemligen att sjunde
dagen skall vara en helig hvila inför Herran.
Äfven detta skäl har Utskottet med
tystnad förbisett.
Utskottet nämner dessutom, att det håller
för, att Statens Andliga elementer, Religion,
Upfostran, Lagstiftning, Regeringssätt,
icke böra upskattas på samma sätt,
som dess ekonomiska. Men dessa Andliga
elementer stå i lika nära samband med Statens
ekonomiska, sorn själen slår till kroppen;
och, om derföre de materiella krafterne
åsidosättas, kan sådant äfven lika lätt
medföra beklagliga symptomer lill den uti
Utskottets Utlåtande omnämnde förruttnelse
inom Statskroppen.
Då jag emellertid förmodar, att Högloft.
Ridderskapet och Adeln ej gillar uttrycken
Den 9 Mars e. m.
och sättet, på hvilket detta mål blifvit behandladt,
och i sådant afseende detsamma
återremitterar; får jag vördsamt anhålla,
att dessa mina anmärkningar få åtfölja återremissen,
med önskan, att sanning ej må
föi tydas.
Herr af Geijersstam, Gustaf Emanuel:
Lika med Motionären anhåller jag om återremiss
af Utlåtandet, icke derföre, att jag
önskar någon ändring af resultatet i sjelfva
saken, utan derföre, att jag finner stilen
vara sådan, att den nära öfvergår lill persiflage
öfver motionen, hvilket måste återfalla
på det RiksStånd, hvarifrån den utgått.
Det är med liflig känsla af den missaktning,
jag anser Utskottet genom en dylik
redaction visat Ståndet, som jag önskar
återremiss, för att se Utlåtandet återkomma
redigeradt i en annan form.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Ehuru
Motionären sjelf så noggrannt genomgått
och visat bristerna uti detta Utlåtande, utbeder
jag mig dock få anföra några anmärkningar
emot hvad detsamma innehåller angående
indragning af Annandagarne, der
det heter: \
”Utskottet, som icke inser något skäl
”hvarföre denna dag, mera än Annandag
”Jul och Påsk, bordt upföras på indrag”ningsStaten,
inskränker sig i detta afseende
”tili den enda anmärkning, att Christen
-
Den 9 Mars e. m.
77
”domens trenne största högtider, Jul, Påsk
”och Pingst, verkligen tyckas böra firas
”med någon större högtidlighet, än en van”lig
Söndag, såsom äfven från urminnes ti”der
varit bruklig.
Det synes mig som om de argumenter,
hvilka för vederläggandet af motionens
särskilte delar blifvit begagnade; med,
om jag så vågar uttrycka mig, alltför liten
urskiljning blifvit använde, i hänseende
till de ämnen, hvaröfver Ridderskapet
och Adeln egentligen infordrat Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets Utlåtande.
Frågan om Långfredagens indragning, hvaröfver
det under intet vilkor tillkommit Utskottet
att sig yttra, då denna del af motionen
från densamma blifvit vederbörligen
utesluten; denna fråga har dock uti Utlåtandet
blifvit upptagen och behandlad, samt
den omnämnde indragningen vederlagd med
en utförlighet och grundlighet, som, enär
sjelfva vederläggningert saknar något egentligt
föremål, förekommer såsom en lection uti
Theologia Dogmatica, gifven åt Rikets Ständer;
varnandes den höga Läraren sina disciplar
för Helgerårij och andra uti ettChristligt
land oförväntade saker. Då deremot fråga
blifver om indragning af Annandag Pingst,
inskränker sig den Tbeologiska djupsinnigheten
till ett ... . misslyckadt infall och
den torftiga anmärkning, att Christendomens
trenne stora högtider böra firas med mera
högtidlighet, än en vanlig Söndag,
7»
Den 9 Mars e. ra.
Det måste ursägtas mig, om jag finnér
det i hög grad olämpligt, att då man uptager
och utförligen behandlar en fråga,
spm Utskottets Utlåtande ej blifvit underställd,
så lösligen vidröra det ämne, hvilket
egentligen var just det enda, som påkallade
all den uplysning och beredning,
som Utskottet, genom sammansättningen
af dess personal, deråt möjligen kunnat
gifva. Det måste ursägtas mig, om jag
tror rätta orsaken dertill hafva varit, att
det föll sig lätt, att vederlägga indragningen
af Långfredagen och af Bebådelsedagen,
och att fåfängan der fick ett ypperligt
tillfälle att ådagalägga sin lilla öfverlägsenhet;
men att, då fråga blef om Annandagarne,
författaren vågat sig något för
långt, för att blifva åtföljd af vetenskaplig
och historisk sanning och säkerhet; hvarföre
ock bevisnigen på detta ställe helt naturligt
antager godtycklighetens form. —
Det måste slutligen ursägtas mig, om jag,
som till en början var emot motionen i alla
dess delar, genom Utskottets klena argumentation
emot indragningen af Annandagarne,
blifvit väckt till närmare eftersinnande
och granskning af hvad betydelse
dessa dagars firande är, i förhållande till
den Evangeliska Kyrkans grundsatser.
Jag har dervid funnit, hvad jag ägt
rättighet förvänta, såsom anfördt uti ett Utlåtande,
som för öfrigt röjer grundelig lär
-
Den 9 Mars e. ra.
79
dom, nemligen att ingen märbelig historisk
tilldragelse berättigar någon af dessa
dagar att nied de åt dem helgade texter
blifva ihogkomna framför någon annan dag,
ännu mindre framför någon söndag af året.
Texten för Annandag Jul innehåller ett ämne,
som för denna högtids egentliga föremål
är helt och hållit främmande; Texten
för Annandag Påsk afhandlas enligast med
sakens natur och med den historiska sanningen
såsom aftonsångstext Påskdagen;
emedan den omtalar tilldragelser, sorn inträffade
aftonen af upståndelsedagen; Texten
deremot för Annandag Pingst, sorn gör denna
dag till ljusets och den öppna sanningens högtid,
kan utgöra föremålet för hvilken Söndags
firande som helst. Alla dessa indragningar
och förflyttningar skulle visserligen
kunna göras utan hvarken den bildades ogillande
af högtidens misskännandej eller den
enfaldiges förskräckelse för en upplysning,
hvilken deremot måste tillfredsställa hvar
och en, den der anser sin tros helgedom
nog helig, för att ej med vanans lättsinnighet
böra beträdas.
Det är nemligen en gifven sak, att^tt
Folks moraliska eller religiösa värde på intet
sätt står uti ett direct förhållande till
mängden af årets Helgedagar; tvärtom, skulle
jag tro, bör man med en ganska varsam
hand öppna den helgedom, dit ingen
någonsin bör inträda, utan att känna sin
8o
Den 9 Mars e. m.
inre varelse lyftad utöfver hvardagslifvets
vanor, tankar och sysselsättningar, en känsla,
som torde vara af en högre och ädlare
art, än hvad Utskottets alltför mycket
utsirade Ullätande kallar en mager och förbleknad
återhållsamhet.
En aldrig så liten menniskokännedom
borde uti detta uttryck igenkänna en betydelsefull
varning emot ett missbruk, sorn
i våra dagar, tyvärr! är så allmänt, livar
förbleknar Religionens blomma snarare, mine
Herrar, uti den Catholska Kyrkan, der
vidskeppelseri dagligen och stundeligen knäböjer,
eller t. ex. uti vårt Svenska Norrland,
der fromheten kanske endast 5 å 6
gåugor om året får utgjuta sin andagt uti
templets sköte? Jag vet bestämdt, att resande
som besökt Rom, emottagit ett så
djupt intryck af att en enda gång hafva
deltagit uti Påskahögtidens firande i St. Peter,
att denna dag sedermera blifvit en
epok uti historien af deras religiösa bildning,
och derigenom den märkligaste uti
deras lefnad. Men detta händer endast
den, hvilken såsom främling besöker Rom.
Huru är det tänkbart, att den, som förnedrat
sin Gudstjenst till en hvardagssyssla,
som vanhelgat sin andagt med hvardagslifvets,
ja mången gång med passionens
och egennyttans låga föremål; att den, som
nött så länge på sin religiösa sinnesstämning,
Den g Mars e. m. 8r
ning, att den slutligen antagit vanans förnufts-
och känslolösa fonn: att han från
en tro, en hön, en andagt, som saknar
något ljusare sammanhang med hans tänkande
och viljande väsende, skall kunna
hämta något practiskt förädlande element?
Hos honom, skulle jag tro, har infunnit
sig en förbleknelse af den betänkligaste art;
den, som förbleknar af utsväfning och öfverflöd,
gör det oåterkalleligen. Att förekomma
denna olycka genom en förnuftig
återhållsamhet vid bestämmandet af antalet
af årets lielgedagar, utgör ett bland,
de aldravigtigaste föremål för dem, som
handhafva Kyrkan och dess formförändringar.
Menas således i Utskottets Utlåtande
med Catholicismens yppighet något annat,
än guldet och silfret i helgonabilderna och
Architecturens konst; — menas med de öfrige
kristna Kyrkornas magra och förbleknade
återhållsamhet, något annat än en mindre
grann yta, föranledd dels af olika länders
olika ekonomiska och climatiska förhållanden,
dels af det begrepp, man gör sig om
det höga och enkla alfvar, hvarmed mari
i andagtens stund önskar se sig omgifven;
så torde det behöfva en något noggrannare
undersökning, huruvida Svenska Kyrkan,
hvad Annandagarne angår, verkeligen
träffat den beprisade medelvägen; så
torde man ock finna, att detta uttryck: en
mager och förbleknad återhållsamhet, om
16 H. 6
82
Den 9 Mars e. ra.
dermed annars något skall menas, och man
ej finner det rent af innefatta en omening,
en sjelf-motsägelse, utan verkligen dermed
skall menas ett nedsatt religiöst värde; att
detta utryck då vänder sig rakt emot den
mening, Utskottets Utlåtande vill göra gällande,
och utgör ett vigtigt ogh strängt
bindande argument för motsatsen.
Ett uttryck uti detta Utlåtande, en
vanlig Söndag, — denna skillnad af större
eller mindre högtidlighet, som så bestämdt
uppgöres emellan olika helgedagar—har på
ett sårande sätt vidrört min religiösa känsla.
Jag föreställer mig, att för den sanna
Christliga andagten är den annalkande
Söndagen alltid lika ny och ovanlig; och
om de större högtiderne gifva en ökad anledning
till en religiös sinnesstämning; så
måste väl denna ökade anledning sökas i
dagens text och icke i dagarnes mängd.
Af dessa grander anhåller jag vördsamligen,
att detta Utlåtande må blifva
återremitteradt, på det Utskottet må komma
i tillfälle att uppgifva behöriga och antagliga
skäl för bibehållandet af Ånnandagarnc,
eller ock att tillstyrka deras afJysande.
Hvad åter formen af detta Utlåtande
beträffar, så vittnar denna blossande vältalighet,
dessa beständigt återkommade allegorier,
hvilka för den sansade läsaren fö
-
Den g Mars e. m.
83
rekomma såsom något alltförmycket vågade
bocksprång — de vittna om ett missförhållande
emellan ett stort snille och saknaden
af den egentligen manliga förmåga,
att ej låta sin qvickhet rasa, der det kalla
förståndet bör ransaka och dömma; ett missförhållande,
som ej nu för första gången
beklagas. Om emedlertid antingen Ridderskapet
och Adeln skulle bevilja återremissen,
så att vi hafva att förvänta ett nytt
Utlåtande i samma ämne; eller ock om
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
framdeles skulle blifva i tillfälle att undfägna
Rikets Ständer med något dylikt snillefoster,
skulle jag för min del önska, att detta
antingen måtte färfattas på rimad vers,
eller ock på Riksdagsprosa.
Friherre Boije ^ Ludvig: Med hänryckning
har jag beundrat flera sköna tankar
bär och der i Utlåtandet; med djup ledsnad
har jag läst åtskillige andra ställen i
samma Utlåtande; men med sann tillfredsställelse
antager jag det resultat, sorn oss
tillstyrkes. Om jag rätt fattade Ridderskapets
och Adelns mening, när motionen remitterades,
var Ståndet då i allmänhet öfverens
om att ogilla motionen. Jag hemställer
hvartill, med förutsättning af att
samma åsigt ännu qvarstår, en återremiss
skall tjena, om ej till en ordstrid emellan
Ståndet och Utskottet. I den öfvertygelse
6"'
»4
Den 9 Mars e. m.‘
att Ridderskapet och Adeln är mån att bibehålla
conseqvensen, hemställer jag vördsamt,
huru dermed låter förena sig att återremittera
Utlåtandet, och om icke aktningen
för allmänna omdömet fordrar, alt nu
genast bifalla detsamma, hvarpå jag anhåller
om Hans Excellence Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition.
Friherre Boije, Fredrik: I det hufvudsakliga
instämmer jag med Herrar af Geijerstam
och Bråkenhjelm. Jag kan väl begripa,
att en Skald lånar till sin metaphor
en tår ur sin älskarinnas öga, och förflyttar
den till en stjerna; men jag tycker
ej om, att ett EkonomiUtskott yttrar sig
metaphoriskt, och i ordalag, dem jag nu
ej vill upprepa. Om ej Utlåtandet blir, i
följd af de deremot gjorde anmärkningar,
återremitteradt, önskar jag dock, att Utskottet
måtte vara beskedligt och en annan
gång nyttja ett sig och Ständerna mera
värdigt språk.
Grefve Posse, Arvid: Bland de Herrar
Ledamöter, som yttrat sig emot Utlåtandet,
är det blott en, som vidrört sjelfva
saken. Det är Herr Bråkenhjelm, som sagt,
att Utskottet ej anfört ti 11 racki ige skäl för
bibehållandet af Ånnandagarne. Utskottet
liar likväl nyttjat ett ganska kraftigt skäl,
då Utskottet säger: ”Det måste för dylika
”indragningar gifvas en gräns, bestämd af
Den g Mars e. tn.
85
"ReligionsSystémets kraf, af Landets tro,
"af Kyrkans natur,” och "att enligt Utskot”tets
oförgripliga tanka Svenska Församlingen
uppnått denna gräns.”
De öfrige anmärkningarne hafva endast
afseende å redactionen af Utlåtandet;
och då jag ej kan tillägna mig förtjensten
deraf, anser jag mig icke böra till besvarande
uplaga de många och olikartade anmärkningar,
som deremot blifvit gjorde.
Ett försök af mig i detta fall skulle endast
bortskymma det originela och naiva i det
af författaren nyttjade framställningssättet.
— Med ett ord, Utlåtandet innebär sitt
eget försvar.
Herr von Troilj Emil: Då Grefve Hamilton
väckte sin motion om någre Ilelgedagars
afskaffaude, fästade jag dervid föga
upmärksamhet, emedan jag ej trodde, att
någre stora fördelar derigenom kunde vinnas.
Å andra sidan var jag öfvertygad, ej
allenast att sjelfva motionen var oskadlig,
utan ock, att den, utan våda, till någon
del kunde bifallas. Med ett ord, jag fann
deruti föga märkvärdighet; men så mycket
mera sådan finner jag uti Utskottets Utlåtande,
hvartill den gifvit anledning. Att
uti det gamla protestantiska Sverige, från
en afdelning inom representationen, få emottaga
en skrifvelse af så oprotestantisk syftning,
kan svårligen undgå att väcka up
-
86
Den g Mars e. m.
rnärksamhet. Af den enkla frågan om förminskning
af några Helgedagar gör Utskottet
ett väsen, talar om helgerån, förruttnelse
i Statskroppen och mera dylikt, likasom
om någon velat angripa sjelfva Gudaläran.
För att bevisa dennas oskiljaktiga samband
med de ifrågavarande Helgedagarne,
gör det en mängd åberopanden ur gamla Kyrkohistorien
om Kyrkomöten och dylikt. Jag
vill ej följa Utskottet på desse antiquariska
forskningar; men, för att vinna en ledning
för vårt omdöme om tillförlitligheten af dess
historiska upgifter, låtom oss efterse, huru
de framställt den senaste händelse det omtalat,
den, som både för Utskottet och för
oss alla bör vara säkrast känd, emedan vi
sjelfve öfvervarat den; jag menar den, då
Grefve Hamiltons motion remitterades. Utskottet
säger, att då denna motion inom
Riddarhuset väckt den lifligaste oro, har
Grefven gifvit vika för den allmänna rösten
och återtagit sitt förslag om Långfredagen.
Yi torde alla erinra oss, att då
Grefve Hamiltons motion väcktes, uppstod
derom alldeles ingen discussion. När den
i ett annat plenum föredrogs till remiss,
var Grefven den förste, som fick ordet. Han
begärde då genast, att all fråga om Långfredagen
måtte ur motionen alldeles uteslutas.
Jag frågar då, om det är möjligt
att berätta något med verkliga förhållandet
mindre öfverensstämmande, än att Grefven
gjort detta återtagande, för att gifva vika
Den 9 Mars e. m.
87
för den genom oro inom Riddarhuset yttrade
allmänna rösten. Äro de citationer
Utskottet gjort från aflägsna sekler lika litet
tillförlitliga, så kunna vi gerna åsidosätta
allt afseende derå. Men, äfven förutsatt
att de ägde den största Historiska noggrannhet,
tror jag, att vi med desse gamle Kyrkofäder,
deras möten och Historier hafva
ganska litet att skaffa. Svenska Statens
Religion kallas, så ofta den i Grundlagen
omnämnes, den rena Evangeliska Läran;
dermed måtte menas den, som innefattas
i Evangelierne, i desse skrifter, som omtala
hvad den Gudomlige ReligionsStiftaren
sjelf gjort och lärt, och ej i gamla Kyrkohistorien,
som blott innehåller gerningar
och meningar af Prester och andra syndare.
Är delta obestridligt, så blifver jag äfven
vid min tanka, att desse Helgedagar äro
menskliga institutioner, och kunna af menniskorna,
om de dertill finna skäl, åter upphäfvas.
Yid denna tanka blifver jag, till dess
någon visar mig, att deras firande uti Evangelium
finnes föreskrifvit. Att gifva Presters
och Kyrkofäders meningar samma anseende,
som sjelfve ReligionsStiftarens, utgör,
efter min tanka, sjelfva grundfästet för
Calholicismen, hvarifrån utgått, ej allenast
dess otaliga vidskepelser, utan äfven denne,
af skenheligheten understödde, förödande
fanatism, som i så många tidehvarf plågat
verlden, sorn ännu hotar att i barbariet
återsänka mera än ett af det Södra
l
88
Den 9 Mars e. m.
Europas sköna länder, och som i Frankrike
brottas med den sansade Gudaktigheten
och det sunda förnuftet.
Det andra stycket uti Utskottets Utlåtande
har en egen märkvärdighet. Utskottet
börjar med att säga, att det alldeles
ej behöfver yttra sig om Långfredagen,
emedan frågan derom aldrig till detsamma
blifvit remitterad, och likväl ordar det endast
om denna fråga på mer än en hel
tryckt sida. Detta synes mig innefatta ej
allenast en motsägelse, utan äfven en sådan
verklig omening, att jag måste tro, det Utskottet
uppdragit författandet af detta Utlåtande
åt någon af sina mindre väl valde
skrifvare, som afskrifvit detta stycke
ur någon Postilla, och att vid justeringen
Utskottet haft distractioner, så att hela perioden
undfallit dess upmärksamhet.
Utskottet talar på ett ställe om en Helgedag,
som varit firad i Carl den Stores
tider, och säger, att det icke bör tillstyrka
dess aflysning i Carl den Fjortondes.
Det torde ej vara lätt, att med säkerhet
träffa meningen häruti. Efter ordalydelsen
skulle man tro, att Utskottet ville ordna
Christna Kyrkan så, som den var för tusende
år sedan. Jag kan likväl ej tro, att
Utskottet velat antyda en så stor reaction.
Jag finner snarare i denna sammanställning
blott ett misslyckadt försök till smicker. Jag
vill ej täfla med Utskottet på denna bana;
Den 9 Mars e. ni. 89
dock vågar jag yttra den öfvertygelse, att
då Historien en gång går att omtala hvad
Carl den Fjortonde gjort i Kyrkoår enden,,
skall hon aldrig ställa Honom i bredd med
den Regent, somförde nästan ständiga blodiga
krig, för att med eld och svärd påtvinga
fria Nationer den tidens med mycken
vidskepelse uppblandade Christendom.
Utskottet säger på ett annat ställe, att
det i Chrisendomen gerna ville se mensklighetens
högsta och egentliga Riddarhusordning.
Jag kan ej återhålla min förundran
öfver ett sådant uttryck. Hvad en
Riddarhusordning är, det lära vi alla nogsamt
veta, nemligen en med bristfälligheter
behäftad, af menniskor upgjord, Ordningseller
Polis-stadga. Sålunda har Gudaläran
äfven varit ansedd af alla tiders Hierarker,
som i henne blott velat finna ett beqvämt
medel, att till egna afsigter leda de i mörker
och okunnighet nedhållne Nationerne.
Helt annorlunda betraktas likväl Christendom
en , jag är öfvertygad derom, ej allenast
af detta upplysta Hus, utan af hela
Svenska Folket. Ekonomiutskottet må då
anse den för hvad det behagar.
Då Utskottet i anledning af denna motion
säger sig bålla före, att ett folk, som
vore så nogräknadt om sin arbetsvinst, alt
det icke hade tid att frukta Gud snart äfven
skulle sakna tid till myeket annat, lä
-
Den 9 Mars e. m.
rer Utskottet anse den egentliga Gudsfruktan
bestå uti dessa yttre offentliga högtider,
som Utskottet sjelf upgifvit till en del
tillkomne i det andra och senare seclet.
Således lära ej allenast de af våra samtida
Christna Nationer, som ej hafva dessa Helgedagar,
nu vara, utan äfven det första
seclets Christna, Religionsstiftarnes närmaste
efterföljare, hafva varit ganska bristfällige
i sin Gudsfruktan. Men det blefve för
vidlöftigt att upptaga alla märkvärdiga yttranden,
som finnas i Utlåtandet. Jag underlåter
det så mycket heldre, som de nästan
alla tyckas hafva enahanda syftning.
•— Innehölle Utlåtandet blott, att frågan
om Helgedagarnes indragning för det närvarande
måtte förfalla, skulle jag ej bestrida
bifall derå, men då jag ej kan medgifva
de många andra satser, hvaraf det är uppblandadt
eller, rättare sagdt, egentligen beslår,
nödgas jag yrka återremiss och anhåller
vördsammast om proposition derå.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Jag förenar
mig med de Herrar Ledamöter, som
begärt återremiss, på de skäl de anfört,
och anhåller att ett annat Utlåtande måtte
af Utskottet redigeras, deri jag må sakna
vissa öfverflödiga ord såsom t. ex. HögAltare
och HelgeRån. Det första är icke mera någon
Svensk benämning, efter vi ej mera hafva
några Högaltaren; det mäste derföre anses
som en öfversättning från något annat
Den 9 Mars e. m.
språk eller ifrån de Catholska länderna. Helgerån
kan ej heller mera begås hos oss, sedan
vi icke mera hafva några Helgon. Ingen
Motionär kan således straffas som Helgerånare
derföre, att han föreslår borttagandet
eller förflyttandet af några i hans
tanka öfverflödiga Helgedagar. Äfven önskar
jag, att följande ord måtte uteslutas,
såsom: "De synbara bingarne pä odödlighetens
hopp;" ”mensklighetens högsta och
egentliga Riddarhusordning;" "Solens Portar"
m. fl. d. Men innan jag yttrar mig
vidare, måste jag tillkännagifva, att jag ännu
icke äger den reformationslust att vilja
indraga eller förflytta hvarken Juldagen eller
Långfredagen; dock kan jag icke med
Utskottet instämma deruti, att Maris Bebådelsedag
och Christi Himmelsfärdsdag utgöra
de båda yttersta punkterna af Christi
jordiska lif; ty dessa dagar tillhöraden
Gudomliga uppenbarelsen af hvad som skulle
ske, eller af det redan fullkomnade, under
det att Julafton eller natten jäll Juldagen
var den rätta epoken för Christi
födelse, äfvensom Långfredagen för hans
död. Jag kan således icke anse den dag,
då Jungfrun bådades, att hon skulle föda,
böra firas såsom ett minne af Christi födelse;
ty det vore ungefär detsamma, som
om man, i mensklig väg, ville räkna den
dag för en menniskas födelsedag, då qvillman
bådades lill brudstolen. Ja, mine Herrar!
jag uptager endast Utskottets egna ord
9*
Den 9 Mars e. m.
för att vederlägga dera. — Jag finnér ytterligare
och intill dess jag blir annorlunva
öfvertygad, stt Trettondedagen, såsom
en fortsättning af Julen, äfven efter Utskottets
egna bevisningsgrunder för densammas
bibehållande, rätt väl kan indragas
, lika så väl som redan skett med 3:dje
och 4;de-dagarne af Julhögtiden. Jag inser
visst, alt en återremiss icke kan tjena till
något nu, emedan troligen, efter hvad jag
tyckt mig förmärka, samma beslut ifrån
Utskottet återkommer; men jag tror, att
hvad som nu icke låter verkställa sig, skall
dock sent omsider“inträfla; och jag väntar,
att andra grunder ifrån Utskottet skola upgifvas,
samt att ett bättre Utlåtande, än det
nu framställda, må blifva en följd af anmärkningarne,
för hvilken orsak jag begär
Utlåtandets återremitterande.
Grefve Frölich, David: Jag hänfördes
åter af min känsla att be om ordet, då
Grefve Posse förklarade sin stora admiration
öfver Utlåtandet, och att han för dess
förträfflighet skull låtit det passera utan ändringar.
Omöjligen kan jag instämma i samma
omdöme; men då flere Talare före mig
uptagit de vigtigaste anmärkningarne, inskränker
jag mig blott till att söka förklara
orsaken, hvarföre författaren till Utlåtandet,
då lian icke behöft utlåta sig om
Långfredagen; likväl på ett sådant sätt gjort
det. Detta upplyåes, då man i det följande
Den 9 Mars e. m.
95
får läsa: Utskottet hoppas att genom det
anförda hafva antjdt den synpunkt, hvarur
det betraktar hela Motionen. Hvad som var
yttradt om Långfredagen, gick ut på att
stämpla förslaget om dess indragning såsom
”ett Helgerån; således, när hela motionen af
Utskottet betraktades ur samma synpunkt,
antyddes också hela motionen vara ett Helgerån!!
Jag
förbigår att göra vidare anmärkningar
mot Utlåtandet; men jag är verkeligen
bekymrad deröfver. När den i frågavarande
motionen föredrogs till remiss, upptogs
den med mycken värma. Det var i
början af Riksdagen. Det hände då, hvad
som händer vid alla folksfössamlingar med
långa mellantider, att innan de skarpa kanterne,
att jag så må säga, fått nöta bort
sig mot hvarannan, kunde den ringaste sak
föranleda till omåttlig värma vid debatterne.
Det ena partiet, försökande sine egne
krafter, rycktes med det andra om öfvervigten,
och när intet annat hjelpte, sökte
man förkrossa hvarannan med rop och declamationer
af hvarjehanda natur. Med förnöjelse
hade jag nu trott mig finna, att
denna yra gått öfver, att andan i allmänhet
lugnat sig; och derföre smärtar det
mig, att Ekonomiutskottet med ett sådant
Utlåtande, som det närvarande, åter vill
blossa upp samma ifver, och liksom uppmana
till nya strider. Då Utskottets Ord
-
94
Den g Mars e. m.
förande Herr Grefve Posse var den, som,
när denna fråga första gången förevar, egentligen
väckte och bidrog att underhålla striden,
hade jag i sanning väntat mig, att
han bordt vara angelägen att icke låta
Utlåtandet till Ständerne afgå i en sådan
form, som icke kunde undgå att föranleda
till en ny.
Detta Utlåtande vittnar för öfrigt, mine
Herrar, på ett högst ofördelaktigt sätt
mot Rikets Ständer, huru vi begagna vår
dyrbara tid. Jag säger icke, att jag önskar
återremiss; jag ville häldre betragta det fanatiska
Utlåtandet såsom en under Riksdagen
inträffad oförmodad casus, och göra
den nya motion: att hela upplagan deraf
måtte blifva uppbränd.
Herr Rosenbladj Bernhard: Jag beklagar,
att det värdiga sätt den siste värde
Talaren föreslagit till ifrågavarande Utlåtandes
vederläggning, nemligen dess uppbränning,
nu mera skulle förfela sin åsyftade
verkan, då två å tre upplagor redan
äro utgångne bland Allmänheten, som
dem med begäran emottagit. Af de anmärkningar,
som här äro gjorde, är nästan ingen,
som innehåller försvar för motionen,
utan äro de i allmänhet att anse såsom en
critik af Utlåtandet. Man har nämnt, att
det kunde bära vittne till framtiden af författarens
förmåga att uppsätta ett sådant.
Den 9 Mars e. m. 95
Jag tror att deras anföranden, som så exegetiskt
och dogmatiskt här yttrat sig, äfven
skola till framtiden förvaras i den lärda
Journal, som kallas Ridderskapets och
Adelns Protocoller. Så väl Motionairen,
som flere Talare hafva fästat sig vid den
oriktighet i behandlingen, att man sagt, det
motionen om Jjångfredagen blifvit återkallad
i följd af den oro den förorsakat. Jag
hemställer, om icke just på Riddarhuset
det likväl var någon art af förmärkt oro
öfver Långfredagens indragning, som föranledde
Motionären att återkalla denna del
af sin motion, ehuru jag erkänner, att han
här gjorde det utan att förut af Ståndet
dertill vara uppmanad, och jag hemställer
tillika, om ej den märkvärdiga carakter denna
motion förvärfvat, och den uppmärksamhet
dervid blifvit fästad, just härleder
sig från förslaget till denna heliga minnesfästs
afskaffande; (ett förslag, från hvars
yrkande Motionären väl afstått, men endast
såsom ett offer åt tidens fördomar) och
om det således varit så alldeles obehörigt',
att i Utlåtandet vidröra äfven denna del
af motionen. Jag bekänner, att jag tillhör
den enfaldiga delen af folket, som med
from vördnad fäster sig vid den protestantiska
Christna kyrkans heliga fäster. Jag
finner ej någon vinst i upphörandet af 4
Helgedagar, till och med om de skulle ökas
med de tvänne Annandagar, nemligen vid
Jul och Påsk, med hvilkas indragning en
96
Den 9 Mars e. ro.
Ledamot i dag hotat att öka den ursprungliga
motionen. Detta är min enfaldiga mening,
och jag underkastar mig det klander
upplyftare kunna lemna mig, då jag enfaldeligen
anhåller om proposition till bifall
på Utlåtandet.
Grefve Posse: De anmärkningar, sorn
blifvit gjorde emot Utskottets Utlåtande,
sedan jag sednast yttrade mig, föranlåta
mig att tillkännagifva, hvad jag helst hade
önskat, att vid detta tillfälle få förtiga. Då
detta Utlåtande till justering upplästes i
Utskottet, funno en och annan af Ledamöterne
att det vittnade om en stor författare-förmåga,
men vore i afseende på formen
något ovanligt, så att jemkning deruti
borde ske, hvilken troligen ej eller hade
uteblifvit, så vida det icke hade inträffat,
att BondeSlåndets samtelige Ledamöter
förklarade, att Utlåtandet uttalade hela
Svenska Allmänhetens tänkesätt om motionen,
att ej ett ord borde ändras, utan Utlåtandet
förblifva som det var, och att på
trycket borde utgifvas flere 100 exemplar
utöfver vanliga antalet, på det BondeStåndet
deraf måtte få hemsända till sine Principaler
och derigenom ådagalägga, att representanterne
bevakade Folkets angelägenheter.
Denna upplysning, jemförd med motionens
beskaffenhet, torde förklara, hvarföre
ej Ordföranden åstadkommit någon förän
-
Den 9 Mars e. m.
97
ändring i Utlåtandets uppställning, livarom
Utskottets pluralitet hade samma beslutanderätt,
som i sjelfva saken.
Friherre SprengtportenJacob Wilhelm:
Det är blott i anledning af en Talares yttrande,
som trott sig upptäcka någon afsigt
att stöta medelst det afgifna Utlåtandet, sorn
jag anser mig böra förklara, att jag deruti
ej funnit något stötande; än mindre torde
en sådan afsigt böra påbördas Utskottet.
I öfrigt har hela denna discussion öfVertygat
mig derom, att det är ganska lätt
att klandra, eller, såsom här skett, recensera
ett Utskotts Utlåtande, då man, med
förbiseende af saken, endast vill hålla sig
till hvarje mening och hvarje ord. Jag bestrider
ej återremissen, och gör mig förvissad,
att de värda Talare, som yrkat densamma,
ej skola sakna tillfredsställelsen att,
om ej annorlunda, åtminstone i form af
reservation se sina anmärkningar fullständigt
besvarade.
Friherre Boijöj Ludvig: Den Ledamot,
som yttrat en önskan, att Utlåtandet måtte
brännas, må gärna i Protocollet behålla
detta yttrande för sin räkning, till den moraliska
påföljd, som ej lärer uteblifva; men
till Ståndet hemställer jag, om icke i sjelfva
detta yttrande ligger en stark motsägelse
till den försäkran, som gafs oss i orden
16 H. 7
98
Den 9 Mars e. m.
nästförut derom, att passionerne hafva lagt
sig och sinneskanterne blifvit afnötta. Jag
anhåller om proposition till bifall å Utlåtandet.
Grefve Hamilton> Axel Raoul: Utskottets
Utlåtande anser jag snarare vara stäldt
till ett Concilium under medeltiden af några
ioo Biskoppar, som komrao från öster
och vester, än till ett Riddarhus. Det är
anmärkt af flere inom detta Stånd, och anmärkningsvärdt,
att ett Utskott tilltror sig
afvika från antagne former, och anser, att
det kan lemna oss dogmer och läror, blandade
med tal om Riddarhusordning. Det
är möjligt, att uti Östra Kejsaredömets Residence
de varit af nöden, då tryckerier der
ej funnos och ingen grad af allmän upplysning;
men i närvarande tidehvarf anser
jag upplysningen hafva vunnit ett mål och
stadgat sitt begrepp om den sanna Gudomligheten.
Den kräfver annat, än att åt Gudomen
blott egna fromma böner och andaktsöfningar;
den fordrar framför allt att
göra godt åt medmenniskor. Detta ligger
utom gränsen af förmågan, om ej de médel
förvärfvas, som skola dertill bidraga.
Således tror jag, att vi böra skänka vår
uppmärksamhet åt de föremål, som verka
förbättring i det borgerliga samhället. Man
har talat om förruttnelse i statskroppen.
Jag inser ej, hvad man dermed menar, så
länge vi ej hafva Jesuitism. Äfven den
Den 9 Mars e. m.
99
inrättningen i sin tid gjorde godt St Christendomen,
hälst i de andra verldsdelarne,
men det har gått med denna inrättning,
som med allt förtjenstfull t, då det missbrukas.
Jag bekänner, att jag ej förväntat
att inför ett RiksStånd få höra ett sådant
Utlåtande, hvilket jag på sitt ställe gerna
skulle lemna den rättvisa det förtjenar. Ett
sådant Utskotts Utlåtande hör ej blifva godkändt,
hvarföre jag instämmer i deras begäran,
som yrka återremiss.
Herr Bråkenhjelm: Jag får som hastigast
besvara några anmärkningar, af Herr
Rosenblad, som förmodligen blifvit riktade
emot mig. I förbigående sagdt är den begärelse,
med hvilken allmänheten emottagit
detta Utlåtande, af en ganska tvåtydig besk
affenhet. Vi veta att, när det är fråga
om begär, lära dervid kunna fästas tvenne
olika begrepp, allt efter som sinnligheten
dervid uteslutande, eller ock i förening med
förnuftet, är verksam. Herr Rosenblad kastar
en anmärkning om lärdom och grundlig
dogmatik förmodligen åt min framställning,
jemte en utgjutelse af sina egna ehristeliga
och enfaldiga tänkesätt, rörande Ännandagarnes
indragning. Jag får uplysa,
att jag hämtat min lärdom, ty värr till
en stor del för tillfället, utur Svenska EvangeliiBoken.
Att en Ledamot af Presterskapet
anser Annandagarne kunna och böra in
n
*
J
100
Den 9 Mars e. m.
dragas, vet jag förvisso. Jag hat redan
sagt, att jag var emot motionen i alla dess
delar, då den gjordes, och jag kan försäkra,
tätt det yttrandet var uppriktigt, att
det är af Utskottets klena argumentation i
denna del, som jag blifvit väckt till granskning
af det förhållande, i hvilket desse dagar
äro till den Evangeliska kyrkans grundsatser.
Herr von Havttiiansdorff, August: I sjelfva
saken har jag, då målet remitterades, så
fullständigt yttrat mig, att jag har intet att
dertill lägga. Men då återremiss här blifvit
yrkad af hvarjehanda anledningar, gällande
i synnerhet Utskottets sätt att skrifva
Utlåtandet, anhåller jag att få upptaga ett
par, som ej hittills blifvit vederlagda. En
Ledamot har ansett det vara en slags missaktning
för Ståndet i allmänhet, alt Utskottet
öfver en motion, som kommit härifrån,
yttrat sig på sätt som skett. Jag får
deremot erinra, att denna motion, likasom
hvarje annan, ingalunda är att anse såsom
Ståndets tanka, derföre att hon ifrån Ståndet
utgått. Tvärtom gjordes här så starka
anmärkningar emot motionen, att man snarare
borde förmoda, att den var stridande
mot än enlig med pluralitetens mening.
Ståndet är således på intet sätt förnärmadt
genom det begagnade skrifsättet. En annan
Ledamot bar ansett mindre värdigt att behandla
ämnet, såsom Utskottet gjort. Jag
Ben 9 Mars e. m. toi
hemställer dock till samme Talare, hvilken
sjelf ofta plägar göra dylika afvikelser
och locka Ridderskapet och Adeln till munterhet,
om det ej må vara Ekonomiutskottet
förunnadt att någon gång äfven göra ett
undantag. En munter författare har fordom
ansett Embetsprosan vara ett språk,
som uppkommit vid den Babyloniska förbistringen;
och jag befarar, att Riksdagsprosan
är af samma slägt. Det bör då icke
vara någon förmenadt, alldraminst en snillrik
man, att behandla saker på ett ifrån
b vardagligheten afvikande sätt, särdeles då
ämnet är af en mera upphöjd beskaffenhet,
och föranleder en hvar, att heildre vilja
lyftas på snillets vingar., än efter vanligheten
släpas på marken. Jag anhåller om bifall
på Utlåtandet och tror, att det skulle
lemna Sveriges folk ett ringa begrepp om
Sveriges Adel, i fall detta Utlåtande blefve
återremitteradt eller afslaget.
Herr Rosenblad: I anledning af hvad
Herr Bråkenhjelm yttrat, får jag upplysa,
att mitt anförande ej blott var ställdt lill
honom, utan till flere. Jag bar ej ansett
lämpligt att här ingå uti dogmatiska discussioner,
och dogmatiske meningar äro här
framställde af flere, än af Herr Bråkenhjelm.
Jag anser dem som en slags critiska
afhandlingar öfver Utlåtandet, hvilka
stå förderas räkning, hvilka framställt dem,
likasom Utlåtandet för dess (örfattares. Det
102
Den 9 Mars e. m.
är ingen af oss, som icke känner att, ehuru
Långfredagen borttogs ur motionen, det
intryck, som af motionen blifvit väckt, utgick
från dess första lydelse. Jag förnyar
hvad jag förut yttrat, alt jag i min enfald
sluter mig till Sveriges Allmoge och dem,
sorn anse det såra vår känsla och vårt begrepp
om nationens bästa, i fall vi utesluta
de dyrbaraste minnesfester, den lära, vi
bekänna, erbjuder vår tro och vårt hopp.
Jag anhåller om proposition till bifall å
Utlåtandet.
Många yrkade på proposition.
Grefve Frölich: Det har icke undgått
min uppmärksamhet, att Ridderskapet och
Adeln vill hafva slut på discussionen och
äfrkar proposition. Jag skulle också visst
lafva lyssnat till denna åstundan, om jag
ansett det böra tillåtas, och vara Ridderskapet
och Adeln värdigt, att den, som talat
för Utlåtandet, skulle få vara den sista,
som yttrade sig. Jag ber derföre att få
tillägga några ord, och jag skall bemöda
mig att göra det med mera lugn, än den
person, som dertill ofta uppmanar mig,
men sjelf icke kan styra sin ifver, den han
uttrycker stundom med munnen och stundom
med fötterne.
Den upplysning Utskottets Ordförande
meddelat oss, huru Beslutet blifvit i Utskottet
fattadt, och huru dervarande Leda
-
Den 9 Mars e. m. io3
möter af Hedervärda BondeStåndet omfattat
Utlåtandet vid uppläsningen med så
mycken enthusiasm, ger mig just anledning
att anmärka, huru farligt och oförsvarligt
det är, att berusa vår redliga Allmoges
varma känslor med fanatiska framställningar
i Religionsämnen, som den icke
i ögonblicket kan riktigt bedöma.
Till edert omdöme, mine Herrar, vädjar
jag nn, om det är lyckligt, att detta Utlåtande
blifvit allmänt kringspridt bland allmogen?
Säkert hade det varit nyttigare, om
det kunnat supprimeras. Jag anser det såsom
en fläck på vår tids upplysning, och
ännu en gång ber jag för min egen räkning
få till Protocollet anteckna, att jag
anser det vara till olycka för den enfaldige
och till skam för Rikets Ständer, att ett
sådant Utlåtande får existera.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
I anledning hvaraf Hans Hxcellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voteringsproposition:
Den 9 Mavs e, m.
Den, hvilken bifaller Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets Utlåtande* som afstyrker
visse Ilelgedagars försvinnande el-»
ler förflyttning till Söndagar, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkaingar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes* samt anslogs,
Sedan 41> 42» 43 och 44 §§• 1 RiddarliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan £ till g om aftonen; och
befunnos, efter voteringens slut klockan
till ii om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit sålunda:
Ja—135.
Nej— ioi.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets Utlåtande
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Den 9 Mars e. m. io5
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den <j dennes;
]VJ:o 88. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 48 om aflöningen
vid innevarande Riksdag för RiksStåndens
och deras UtskottsSecreterare, Canzlier
samt VaktBetjente.
Från BancoUtskottet:
Af den 20 sistlidne Februarii:
N:o i5. I anledning af RevisionsBerättelserne
1825 och 1827, om formulairet
för den Ed, som Revisorerne, enligt Instructionen
af den 20 Januarii 1824, hafva
att vid deras första sammanträde i Banken
aflägga.
N:o 16. I anledning af RevisionsBe»
rättelserne 1825 och 1827, rörande den fråga:
huruvida Directeursbefattning vid ProvinceLåneGontoiren
må anses hinderlig för
deltagandet i Revisioner öfver Stats- Bancooch
RiksgäldsVerken.
N:o 17. Rörande några i Bankens Räkenskaper
vid 1827 års slut balancerade
Summor, hvilka, oberoende af hvad som i
sammanhang med Allmänna FinanceRegleringen
vidare kan ifrågakomma, Utskottet
Den g Mars e. m.
ansett böra till fulla beloppet eller lill någon
del afskrifvas.
Från Lagutskottet:
Af den 25 sistlidne Februarii:
N:o 43. Med anmälan, att 2ine Stånd
gillat, men 2:ne Stånd återremitterat Utskottets
Betänkande N:o 2"], hvarigenom Utskottet
förklarat sig ej vara behörigt att
upptaga Herr Grönhagens, Gustaf, motion
om ändring i Instructionen för Rikets Ständers
JustitiasOmbudsman.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 14 sistlidne Februarii:
N:o 1. I anledning af väckt fråga om
rättighet för Magistraterne i LandshöfdingeResidenceStäderne,
att utfärda Pass för desse
Städers Borgare.
N:o 2. I anledning af väckt fråga om
bestämmande af vissa skyldigheter för dem,
som företaga odlingar af mossar eller andre
sidlände trakter.
N:o 3. I anledning af vackt fråga om
bestämmande af rättigheten att å Ilafsstränderne
upphämta Hafs-tång.
N:o 4- I anledning af väckt fråga om
skyldighet för blifvande Landshöfdingar att
förete Akademiska betyg öfver aflagde ve
-
Den 9 Mars e. m.
derbörlige prof på kunskap i Allmänna samt
IIushållsLagfarenheten.
N:o 5. I anledning af väckt fråga om
KammarRättens rättighet, att i vissa fall
fullfölja gjorde anmärkningar.
N:o 6. I anledning af väckt fråga, att
Rådstufvu- och KämnersRätter samt Häradshöfdingar
må erhålla exemplar af utkommande
Författningar; äfvensom att den så
kallade FörfattningsSamlingen må KämnersRätterne
tillhandahållas.
N:o 7. I anledning af väckt fråga om
utgifvande, på Statens bekostnad, afen fortsättning
utaf den så kallade Lagsamlingen.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
Af den 6 i denna månad:
N:o 77. Om föreslagne åtgärder till
Skogs besparing, dels genom trädens qvistning
vid allmänna Sommar vägar, dels genom
trädqvistars eller grenars begagnande
vid utstakning af Vintervägar.
N:o 78. Angående väckt motion om
uppsägning af burskap för medellösa Borgersman
i Städer.
N:o 79. Rörande väckt fråga om utvidgad
Smidesrättighet och om upphäfvande
af Smidesförbud på vissa ställen inom
Bergslag.
io8
Den 9 Mars e. m.
N:o 80. Öfver återremiss af Utskott
tets Betänkande N:o 37, angående motioner
om upphörande af NationalBeväringen på
Gottland.
Lades på hordet.
Upplästes följande från RiddarliusUtskottet
inkomne Memorial:
(Se Bilagan till detta Protocoll.)
Lades på bordet.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den ii Mars 1829.
Plenum kl en qvart till 12 Förmiddagen.
Sedan Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter blifvit samlade, tillkännngaf
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkenj
att Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan
väl utsatt klockan 12 i dag till
emottagande af underdånige lyckönskningar
af Rikets Ständer, i anledning af Dess lyckligen
återvundna hälsa; men att Hans Kongl.
Den ii Mars.
Höghet Kronprinsens tjenstgörande Kammarherre,
Friherre Claes Fleming, just nu
hos Hans Excellence anmält, det ifrågavarande
GratulationsGour Blifvit uppskjuten,
emedan Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertina ganska hastigt och illa insjuknat;
och enär Ridderskapet och Adeln
troligen ansett detta Sammanträde såsom endast
ett SamlingsPlenum, samt flera Ledamöter,
af denna anledning, sig nu ej heller
härstädes infunnit, ansåg Hans Excellence
sig icke böra i dag för Ridderskapet
och Adeln föredraga något ärende.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 12 på dagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den io Mars 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen,
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvclser
till Kongl. Maj:t:
N:o 37. Angående JagtmedelsFonders
användande företrädesvis till förhöjda pra:-
I IO
Den i3 Mars f. ra.
imer åt dem, som till Skadedjurs utrotande
verksammast bidraga.
N:o 38. Med anhållan, att nödiga åtgärder
måtte vidtagas, för ett ändamålsenligt
bedrifvande af Fiskerierne i Riket.
N:o 39. Med förslag till närmare bestämmande
af HofRätts pröfningsrätt i underställde
Brottmål.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet* den 24
sistlidne Februarii under N:o 68 afgifne,
samt den 26 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om inköp af en Entomologisk Samling
för RiksMusffii räkning.
Föredrogs till remitterande Herr Ribbings,
Arvid, den 26 sistlidne Februarii
e. m. på bordet lagde motion, att Utskottens
Ordförande borde genom Secreterarne
i Utskotten till RiddarhusFiskalen aflemna
förteckning på de Ledamöter inom
Utskotten af Ridderskapet och Adeln, som
från Utskottens sammanträden uteblifva.
Herr Ribbing, Arvid: Jag får ödmjukast
anhålla, att denna motion måtte få hvila,
intilldess det nya förslaget till Riddarhusordning
kommer att Ridderskapet och
Adeln föredragas.
Härmed förenade sig Herr Rothlieb, Axel.
Den i3 Mars f. m.
111
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskåpet
och Adeln, i anledning af Herr Ribbings
berörde anhållan, behagade tillåta
Herr Ribbings ifrågavarande motion ytterligare
hvila på bordet, intill dess RiddarhusUtskottets
förslag till ny Riddarhusordning
till pröfning förekommer.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 25 sistlidne Februarii under N:o 7 aflåtne,
samt den 2 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående ConstitutionsUtskottets
behörighet att upptaga gjorde
motioner om ändringar och tillägg i JustitiaeOmbudsmansInstructionen;
och fannRidderskapet
och Adeln, uppå derom framställd
proposition, att samma Memorial borde
läggas till liandlingarne.
Vid förnyad föredi’agning af BancoUtskottets
den 25 sistlidne Februarii under
N:o 18 afgifne, samt den 2 dennes e. m.
på bordet lagde Memorial, i anledning af
hvad RevisionsBerättelsen år 1825 innehåller,
rörande val af Suppleanter för Hedervärda
BondeStåndet uti ProvinsLåneContoirens
Directioner emellan Riksdagarne; fann
Ridderskapet ochAdeln, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, för godt förordna,
ira Den 13 Mars f. ra.
att, om någon ibland dem, som vid hvarje
Riksdag varda af Ridderskapet och Adelli
utsedde till Directeurer och Suppleanter
vid LåneCöntoiren i Götheborg och Malmö!,
skulle före nästföljande Riksdags början med
döden afgå, eller genom laga förfall sättas
nr stånd att detta uppdrag bestrida, Rid»
darhusDirectionen, tillika med Ridderskap
pets och Adelns Fullmägtige i Ranken och
RiksgäldsContoiret, då genast borde gå i
författning om nytt val i den afgångne
Suppleantens ställe; om hvilket beslut un*
derrältelse, genom Utdrag af Protocollet, äfven
skulle RiddarhusDirectionen samt Herrar
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
till behörig efterrättelse meddelas.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den
sistlidne Februarii under N:o i g aflåtne,
samt den 2 dennes e. m. på bordet lagde,
Memorial, i anledning af 1827 års RevisionsBerättelse,
rörande ändring uti 3 Art.
2 §. 2 Mom. af det Reglemente för OdlingsLån,
som genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
den 20 Januarii 1824 blifvit till allmän
efterrättelse utfärdadt.
Friherre Ehrenborgh^ Casper Wilhelmt
Jag nödgas hos Ridderskapet och Adeln anhålla
om återremiss af detta Memorial. Anledningen
till denna min begäran är den,
att
Den i3 Mars f. ra.
att BancoUtskottet vidtagit förändring uti
Reglementet för Odlingslån i anledning af
Revisorerna Berättelse. Lagutskottet har,
i anledning af Ju stiticeO mbuds mannens Embetsberättelse
behandlat samma fråga, men
ansett sig icke kunna afgöra den utan sammanträde
med BancoUtskottet. Jag anser
således, alt Memorialet måste återremitteras
för att derigenom sätta BancoUtskottet
i tillfälle, att gemensamt med LagUtskottet,
förändra Reglementet. Det kunde
annars hända, att den åtgärd, Lagutskottet
ville vidtaga, komme alt stå i strid
med den, BancoUtskottet redan vidtagit;
och jag skulle tro, att i delta nya Reglemente
förekomma föreskrifter, som inverka
på Domares skyldigheter i allmänhet.
Jag anhåller således om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition på återremiss.
Herr Tham, Wolrath: Jag får så mycket
mer tillstyrka bifall å Friherre Ehrenhorghs
begäran om återremiss, som jag icke
vet, om det ej är lör bittida alt stadga en
Lag för Odlingslån, innan Rikets Ständer
beslutat, huruvida, vid den förestående regleringen
af Banken, Odlingslånen komma
att fortfara, eller icke. Jag skulle tro det-'
ta reglemente böra uppskjutas, till dess
Rikets Ständer bestämt, huruvida några
Odlingslån för framtiden komma att existera.
16 H. 8
Dan i3 Mars f. tn.
Herr von HartmansdorffAugust:
Rörande uppskofvet med denna frågas behandling,
intill dess Rikets Ständer fattat
sitt beslut, huruvida Odlingslånen komma
att fortfara eller icke, får jag vördsamt erinra,
att, ehvad beslut Rikets Ständer i detta
ämne fatta för framtiden, kan detta icke
betaga de Låntagare, som redan erhållit Odlingslån,
rättigheten att få inbetala dem på
de vilkor, de blifvit lemnade. Det Reglemente,
som redan gäller, måste således tjena
till efterrättelse äfven för framtiden.
Om detta behöfver förtydligas, är det en
skyldighet för BancoUtskottet att upptaga
ämnet och framställa det för Rikets Ständer,
såsom nu skett. Mot återremissen, på
det målet må kunna behandlas i förening
med Lagutskottet, får jag anföra, att det
Reglemente, som skulle rättas, icke är utfärdadt
genom JustitiaeRevisionen, utan genom
FinanceExpeditionen, contrasigneradt
af Herr StatsSecreteraren Skogman, och synes
följaktligen icke vidkomma Lagutskottet.
Ett sådant Reglemente är för öfrigt
icke att anse annorlunda, än såsom det villkor,
hvarunder penninge-ägaren, Banken,
tillåter vederbörande att af sig erhålla lån.
Under förutsättning således, att dessa vilkor
icke innehålla något, som strider emot
Sveriges Lag och laga stadgar, måtte Banken
få bestämma dessa stadgar, likasom
en hvar får utsätta vilkoren, hvarunder han
vill anförtro andra sin egendom. Jag skul
-
Den 13 Mars f. m.
le således tro, att JustitiasOmbudsmaunens
Berättelse väl borde hafva föranledt åtal
emot den Domare, sorn begått felagtighelen,
och sedan måhända till någon tillsyn
öfver DornareEmbetets utöfning i allmänhet;
men icke bemyndiga Lagutskottet att
befatta sig med de reglementariska föreskrifterna
för Bankens utlåning. För min
del skulle jag derföre tro, alt de gjorda anmärkningarne
icke föranleda till återremiss.
Grefve Posse, Arvid: Jag får förena
mig med Friherre Ehrenborgh i anhållan
om återremiss, hufvudsakligen på den grund,
att jag skulle önska, att Utskottet, vid förnyad
pröfning af denna fråga, måtte taga
i betraktande det mindre lämpliga deruti,
att en Domare skall behöfva vittnen, för
att styrka sin trovärdighet. Sådant fordras
icke af honom i och för HäradsRätternas Protocoll,
som afhandla vida vigtigare ämnen,
än ett vederhäftighets-intyg; men om Domarens
intyg icke skulle kunna finnas utan
vittnen tillräckligt, önskade jag hellre, att
Domaren betoges rättigheten att meddela
sådane intyg, vid andra tillfällen än inför
Domstolen. Det är egentligen på denna
grund jag instämmer i begäran om återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag tror Herr
von Hartmansdorffs yttrande så till vida
8*
Den i3 Mars f. m.
vara rätt, att, hvad angår sjelfva vigten af
en rättelse i den gamla författningen, kan
den finnas, äfven om Odlingslånen icke fortfara
att utgifvas. Deremot skulle jag tro,
såsom Friherre Ehrenborgh anfört, att saken
borde hvila, tills Lag- och BancoUtskotten
gemensamt anlagt saken. Jag inser
visserligen, lika med Herr von Hartmansdorff,
att här icke är fråga om någon
lag, hvilken behöfver emanera på enahanda
sätt med vanliga lagfrågor. Men för Rikets
Ständer anser jag det vara vigtigt att
i deras underdåniga skrifvelser icke begå
fel i de juridiska formerna, och tror således,
att i alla önskningsmål om ändring
i BancoFörfattningar BancoUtskottet borde
sammanträda med Lagutskottet. I anledning
af Grefve Posses yttrande får jag nämna,
att i början, då jag såg detta Memorial,
fann jag visserligen en slags skugga
kastad på hela Domaremakten, endast i följd
af ett enda fall. Det händer ock alltför
ofta, att vi sålunda, för ett enda missbruk,
göra nya Lagar, hvarigenom skadliga förändringar
uppkomma. Jag har likväl sedan
sett närmare efter, hvad Utskottet föreslår;
och finner det nödvändigt, då Domaren
icke påskrifvit sig sjelf såsom vittne,
att tvänne andra vittnen finnas, på sätt
förordningen innehåller, eller, i fall Domaren
satt sitt namn såsom vittne, ett annat
jemte honom; emedan Lagen fordrar
2:ne vittnen på en gång närvarande, och
Den 13 Mars f. ra.
117
Högsta Domstolen uti ifrågavarande inål
förklarat, att för det icke tvänne vittnen
hade bestyrkt handlingen, kunde Banken
icke få någon ersättning. Det är äfven en
annan orsak, hvarföre jag instämmer i anhållan
om återremiss, densamma jag vid
ett annat BancoUtskottets Utlåtande anfört,
nemligen att Fullmägtige icke alls blifvit i
saken hörde. Det kan visst synas öfverflödigt
i en så föga maktpåliggande fråga;
men jag tror BancoUtskottet har orätt i principen,
att alltid gå förbi denna Autoritet
och endast höra Commissariatet.
Friherre Ehrenborgh: Jag förenar mig
med Herr von Hartmansdorff derom, att,
ehvad ytterligare Odlingslån komma att beviljas
eller icke, fordras ett Reglemente för
de nu varande, eftersom författningen om
dem fordrar lånedocumentets omskrifning
hvarje år, och jag tillskrifver också visserligen
icke BancoUtskottet såsom fel, att
det i denna fråga aflemnat sitt Utlåtande.
Utskottet kunde icke känna, att frågan i
annan väg blifvit handlagd. Men då det
nu blifvit upplyst, att JustitiasOmbudsmannen
upptagit denna fråga; att densamma
blifvit remitterad till Lagutskottet; att detta
Utskott, i kraft af sin skyldighet alt tillse,
hvad det ensamt kan afgöra, eller hvad
det måste gemensamt med andra Utskott behandla,
beslutat ett sammanträde med BancoUtskottet
1 den fråga, som nu är före
-
118
Den i3 Mars f. ra.
mål för öfverläggning; så har jag trott mig
på dessa grunder höra yrka återremiss af
detta Utlåtande.
Lika med Herr von Hartmansdorff anser
jag Banken äga rätt att vidtaga hvilka
föreskrifter den behagar för meddelande af
sina Lån; men jag tror det icke vara Bankens
rätt att sträcka dessa föreskrifter så
långt, att ålägga Domaren skyldigheter, sora
honom icke tillhöra. Grefve Posse har upplyst,
att Domaren ej förr behöft genom,
vittne ge viltsord åt sina Embetsbetyg. Det
förslag, att han nu mera skulle behöfva det,
kan jag ej eller för min del gilla, emedan
det, efter min mening, utgör rakaste medlet
att nedsätta Domarens vigt och värde.
Han blir då, i sin egenskap af Domare,
icke annat än ett vanligt vittne, och sådant
kan aldrig vara rätt. Jag skulle tro
Banken hafva tillräcklig säkerhet för sina
Lånehandlingar, då egenhändiga underskrifter
teknas inför Domstol, Konungens
Befallningshafvande, Prest eller KronoBetjente,
Jag vill dock icke, genom något
vidare yttrande, gå den discussion i förväg,
som emellan Banco- och LagUtskotten
härom kan uppstå. Måhända torde det
då lyckas Lagutskottet, att öfvertyga BancoUtskottet,
så att Utskottet ändrar sitt Utlåtande,
Jag anser således bäst, att återremittera
förevarande Memorial, på det Utskotten
må få öfverlägga om detta ämne, hvil
-
Den i3 Mars f. m.
1 r9
let, efter min tanka, icke är af så ringa
vigt, som man nu synes vilja antaga.
Herr von Hartmansdorff: Factum är
det, att en person blifvit af Högsta Domstolen
befriad från sin betalningsskyldighet
till Banken, oaktadt Domaren under
edspligt bestyrkt namnteckningens vigtighet.
Frågan är således: Skall Banken utsätta
sig för dylika förluster framdeles? —
Utskottet har, varnadt af erfarenheten, trott,
att ett vittnes påskrift, jemte Domarens,
borde äga rum. Något nytt åliggande för
Domaren är derigenom icke stadgadt; ty
hans befattning med dessa mål var redan
bestämd, genom det af Kongl. Maj:t år
1824 utfärdade Reglemente för OdlingsLånen.
Skulle nu BancoUtskottet hafva uteslutit
Domaren från rättigheten att utgifva
sådana betyg, jemte ett annat vittne,
ehuru en Kronobetjent, en Länsman dertill
är behörig, månne icke ett dylikt uteslutande
varit mera menligt för DomareEmbetets
värdighet?
Man har sagt, att i allmänhet borde
alla önskningsmål, som komma från BancoUtskottet,
afhandlas gemensamt med LagUtskottet.
Jag tror icke detta är ett önskningsmål.
Rikets Ständer, såsom ägare af
Banken, hafva ju rätt att säga: med de och
de vilkor bevilja vi Lån. Den, som icke
vill begagna sig af dessa vilkor, får afstå
från Lånen, och dermed är saken slut.
\
130
Den i3 Mars f. m.
I afseende å hvad här blifvit ytterligare
anfördt, likasom en gång tillförene,
att Utlåtandet borde återremitteras, för det
Utskottet icke hört Fullmägtige, så, enär
den Ledamot af Fullmägtige, som yttrat detta,
icke påstått, att något fel blifvit begånget
af Utskottet, utan tvärtom instämt
i Utskottets tanka, samt en annan Ledamot
af Fullmägtige alldeles icke yttrat sig,
hvarföre då återremittera. Vöre det för
att bestraffa BancoUtskottet, för det Utskottet
gått Fullmägtige förbi, så drabbar
delta Rikets Ständer, icke Utskottet; ty icke
lider Utskottet af en eller annan återremiss,
men Rikets Ständers tid upptages, och
ökade kostnader föranledas,
Friherre Ehrenborgh: Jag har endast
begärt ordet för att upplysa, att det nu
gällande Reglementet stadgar, att namnteckningens
egenhändighet skall bestyrkas
af Domare, men icke, att Domaren dervid
skall hafva ett vittne. Ett sådant stadgande
kan möjligen gå an för Pastor och Kronobetjenter;
men det vore väl ej öfverensstämmande
med DomareEmbetets värdighet,
att Domaren skulle behöfva vittne,
för det han å Em betets vägnar betygar.
Sådant har Lagen ej fordrat för de mångfaldiga
Embetsbetyg Domare utfärdar. Det
beror visserligen af Banken, att bestämma
de vilkor för erhållande af Lån derstädes,
förutan hvilka sådane ej bekommas; men
Den 13 Ma rs f. m.
121
jag hemställer, om dessa vilkor böra sökas,
hvarigenom DomareEmbetet nedsättes i opinionen,
då tillräcklig säkerhet kan erhållas,
äfven i det fall, att föreskriften om
Domarens betyg borttages, enär betyg belommes
hos Pastor, Kronobetjening eller
Konungens Befallningshafvande. Om Domaren
vore vid sin embetsutöfning försedd
med Contrasignent, på sätt Landshöfdingarne
äro det, skulle jag ej hafva något
deremot, att äfven Domarens contrasignerade
betyg fordrades, men alt Domaren, i
afseende på ett utgifvit Embetsbetyg, ej
skall gälla mera, än ett vanligt vittne, bestrider
jag på det högsta; och en sådan
princip tror jag ej, att Högsta Domstolen
genom sin dom etablerat. Bankens förlust
hade icke inträffat, om betyget tagits inför
Domstolen; och jag tror, att denna ändring
heldre bör vidtagas, än att störa den aktning,
menigheten bör hafva för sin Domares
Embetsålgärder.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Enligt Herr von Hartmansdorffs önskan,
får nu en annan BancoFullmägtig yttra
sig. BancoFullmägtige, då de blefvo underrättade
om förhållandet med den af Högsta
Domstolen fällda dom, ansågo sig böra
i saken anlita Rikets Ständers JustitiasOrnbudsman,
ej för att återvinna hvad genom
domen var förloradt, utan för att fästa hans
uppmärksamhet på förhållandet, såsom ett
122
Den 13 Mars f. m.
phenomen i svenska Lagstiftningen. JustitiasOtnbudsmannen
ansåg äfven saken af den
beskaffenhet, att han upptog den i sin Berättelse
till Rikets Ständer. Rikets Ständer
remitterade Berättelsen till Lagutskottet,
och Lagutskottet har ansedt saken vara
af den vigt, att den påkallar ett förslag
till ändring i författningen. Af dessa skäl
synes mig rigtigt hvad Friherre Ehrenborgh
yrkat, nemligen att antingen BancoUtskottet
bör i ämnet communicera sig med LagUtskottet,
eller också att saken må hvila,
till dess Lagutskottet afgifvit sitt yttrande.
Jag förenar mig derföre med de Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, som begärt återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BuncoUtskottets
Memorial gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande,
' Ropades Ja,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle behaga afsända
en Deputation, för alt efterfråga Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertinas
helsotillstånd, sorn under ett par
dagar varit oroande; och tillkännagaf Hans
Excellence, att de öfrige RiksStånden i om
-
Den i3 Mars f. m.
123
förmälte ändamål redan hvar för sig till
Hennes Kongl. Höghet afsänt Deputationer.
Ropades Ja,
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog,
att Deputationen måtte hestå af 8 Ledamöter
utom Ordföranden, hvilket likaledes
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence anmodade
de Herrar, som behagade deltaga i Deputationen,
att låta anteckna sig hos RiddarhusFiscalen,
samt Grefve Brahe, Magrius,
att såsom Ordförande anföra Deputationen,
hvilket Grefven äfven behagade sig åtaga.
••
Efter en kort stunds förlopp uppropades
och afgick bemälte Deputation.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
BancoUtskottets den 25 sistlidne Fehruarii
afgifne, samt den 2 dennes e. m. på
bordet lagde, Memorial:
N:o 20. Rörande eftergift och afskrifning
för 6oq R:dr B:co, som år 1825 genom
inbrottsstöld förkommit utur ett, i
SmåsedelsCornmissarieRummet, inora Banken
befintligt skåp.
N:o 2i. Om eftergift och afskrifning
för 200 R:dr B:co, utgörande värdet afen
i VexelBanken är 1827 bortkommen inlöst
Den i3 Mars f. m.
Transportsedel, hvilken måst för andra gången
infrias.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den ii sistlidne Februarii under N:o 66
afgifne, samt den 5 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående inrättning
af en Paketpost.
Herr af Lundblad, Johan Fredrika uppläste
följande:
I afseende på det Utlåtande, StatsUtskottet
afgifvit, rörande motionen om inrättandet
af en Paketpost till befrämjande
af en litterär och industriel communication
inom Fäderneslandet, må det tillåtas mig
att inför Ridderskapet och Adeln lemna de
anmärkningar, hvartill nämnde Utlåtande
synes mig gifva anledning.
Då hvarje inrättning, som medför enskilt
och allmän nytta, bör understödjas af
Staten i den mån densamma deraf hämtar
fördel, synes det, att då frågan är om
förslag till en så beskaffad ny inrättning,
detta understöd må lemnäs efter en så ändamålsenlig
plan för inrättningens organisation,
att Staten må af den hämta den möjligaste
största fördel. Genom förfelandet
af planen förfelar man den åsyftade nyttan
med understödet, och den omtänksammaste
hushållning med Statens medel kan
lätt dervid blifva en indirect misshushåll
-
Den i3 Mars f. m.
ia5
ning, nemligen så vida planen icke leder
till inrättningens mål; och då i följd deraf
äfven det minsta bidrag, som Staten i
en sådan afsigt lemnat, blir en förspilld
utgift.
Jag instämmer fullkomligen i StatsUtskottets
tanka, att Paketposten bör till en
början endast afgå en gång i månaden; men
jag kan ej gilla förslaget, att densamma
endast bör gå under de 5 å 6 månader af
året, då vattnen äro öppna och ångbåtarne
färdas. En Paketpost måste gå oafbrutet
på jemt fördelade mellantider. Hvarje
afbrott af dess gång under en längre
tid motsäger sjelfva inrättningens idé, hvilken
just afser en jemn, men liflig, circulation
af litteraturens och indöstriens alster.
Ett halfårigt uteblifvande af tillfälle till deras
kringspridande verkar ett hämmande af
denna circulation, hvilken ovilkorligen skall
gifva liflöshet äfven åt sjelfva inrättningen.
Jag tror, att om ej Paketposten kan uppfylla
sitt ändamål och ej lemna ett troligt
öfverskott af dess intrader åt Postkassan
, i fall den komme att oafbrutet gå under
hela året, den då ännu mindre kan det,
om dess gång inskränkes inom Sommaren,
Herr Kammarherren Nordenfelt yttrar
sig i dess Reservation mot Utskottets Utlåtande,
att behofvet af industriella och
litterära produkter måste kännås ungefär
Den i3 Mars f. m.
lika både vinter och sommar; jag vågar äfven
härtill lägga, att en inrättning att afhjelpa
detta behof snarare påkallas för vintermånaderne,
då all sjö-communication är
stängd, och att således om paketpostens gång
skali inskränkas inom en viss tid afåret, den
då snarare bör utställas under vintermånaderne,
när icke något annat tillfälle finnes till
den åsyftade communicationen, än det, som
skulle då förefinnas medelst Paketposten.
Att tillstyrka dess afgång endast om sommaren,
derföre att under denna tid tillfälle
till transport finnes emellan Stockholm och
Norrköping och emellan det förra stället
och Arboga, hvarigenom omkostnaden för
Paketpostens gång mellan dessa ställen då
besparas, tror jag ej vara lämpligt. De paketer
och saker, hvilka man afsänder med.
ångfartygen under loppet af sommaren från
Stockholm och till nyssnämnde ställen, skulle
man om vintern emellan samma ställen
affärda med Paketposten. Mellan Hufvudstaden
och de närliggande Städerne måste
nödvändigt den lifligaste förbindelse äga
rum, hvarföre mellan nämnde ställen de
med posten afgående transportsaker skulle
troligen stiga till den mängd, att på denna
del af postvägen ej allenast den minsta
förlust vore att befara, utan att snarare
den betydligaste ersättningsdel för omkostnaderne
vid den första inrättningen vore
att förvänta.
Den i3 Mars f. m.
127
Jag tror dessutom, i likhet med de
Herrar, som reserverat sig mot StatsUtskottets
Utlåtande, att i detsamma den Norra
delen af Sverige blifvit för mycket förbisedd.
Behofvet har åt detta håll gifvit
idogheten och industrien en fortgång, hvilken
de kanske ej äga inom de öfrige delarne
af Sverige, och en underlättad afsättning
med dess frakter förtjenar väl härvid ett rättvist
afseende. Jag vet ingen orsak, hvarföre
den norra och större delen af Sverige skulle
vara afstängd från fördelen afen inrättning,
hvilken skulle hafva till ändamål en allmän,
i förhållande till landets vidd och
folkmängd, jemt fördelad välgörenhet. Jag
tror således, att försöket med inrättningen
ej blir utvidgad i för stor scala, om en
farande post äfven bestämdes att afgå från
Stockholm åt de Norra Provincerne.
I öfrigt, då Utskottet uppgifvit kostnaden
för inköpet af 2:ne postvagnar, får
jag fästa dess uppmärksamhet derpå, att det
är högst nödvändigt, att desamma annorlunda
byggas än de, sora begagnas i Norra
Tyskland. Paketposten kan i våra backiga
vägar ej färdas med den långsamhet,
som i det nyssnämnda landet; skulle våra
postvagnar nu construeras på samma sätt,
så blefve följden den, att de med paketposten
afskickade saker snart skulle förderfvas
under färden, och inrättningen derigenom
förlora sin kredit. Det är af denna
Den i3 Mars f. m.
anledning maktpåliggande, att den låda eller
korg, hvari paketerna skola förvaras, hvilar
på fjedrar, hvarigenom kostnaden för deras
anskaffande betydligen kommer att ökas
öfver det belopp, Högloflige Utskottet uppgifvit.
Att planen till inrättningen uppgöres
i en mindre scala, är omtänksamt och riktigt,
emedan det blott gäller ett försök dertill;
men en sådan plan bor upptaga det
hufvudsakliga för inrättningens framgång.
Jag tror, på de skäl jag anfört, det inrättningens
bestånd och afsedda fördel skall
förfelas efter den plan, som StatsUtskottet
uppgjort, och jag vågar i anledning deraf
anhålla om återremiss, på det StatsUtskottet
blir i tillfälle att efterse medel för trenne
farande poster, som till en början en
gång hvarje månad under hela året fram
och åter oafbrutet afgingo i trenne riktningar,
nemligen på Ystad, med afseende på
södra Sverige och förbindelsen med continenten,
på Götheborg, med afseende på vestra
delen af Fäderneslandet och Norrige,
samt på Fahlun och Gefle, med afseende på
norra delen deraf; och får jag härvid återtaga,
att i fall paketpostens gång skall inskränkas
blott inom en viss del af året
(hvilket jag likväl anser rakt stridande mot
inrättningens fördel), den då må snarare
utställas om vintern och icke under sömma
-
Den i3 Mars t. m.
maren, då de öppna vattnen lemna tillfälle
till förbindelse emellan en mängd orter.
Herr Hjertaj Gustaf: Äfven jag förenar
mig med dem, som yrkat återremiss
af ifrågavarande Utlåtande; och jag gör det
på grund af den dervid åtföljande reservation,
samt Herr af Lundblads nyss upplästa
anförande, hvilka nästan fullständigt
innehålla hvad jag velat i detta ämne anföra.
Dock vill jag härvid tillägga, att jag
anser Taxan på betalningen för paketerne,
som med Paketposten afsändas, böra bestämmas
sålunda, alt afgiften blifver lindrigare
för böcker och litteraira producter,
än för andra saker. Dessutom tillstyrker
jag äfven, att omkostnaderne för denna inrättning
måtte intill nästa Riksdag bestridas
af Postmedlens öfverskott, hvilket bör
kunna lemna tillräcklig tillgång härtill, helst
vi hädanefter böra kunna vänta för Staten
större inkomster af Postverket genom en
förbättrad förvaltning deraf, och de större
controller, som jag hoppas BevillningsUtskottet
är omtänkt att tillvägabringa. Att
ifrågavarande inrättning de första åren erhåller
ett sådant understöd är nödvändigt,
emedan den i annat fall aldrig skulle komma
till bestånd. I vårt land går det svårt
i början med sådane nya inrättningar; men
jag är öfvertygad, att den ifrågavarande,
rätt organiserad, skall efter 8å io år kunna
r6 H. 9
i3o
Den i3 Mars f. m.
bära sig sjelf och äfven ersätta Staten de
derpå använde kostnader. I sammanhang
härmed anhåller jag, att den af mig, för
några dagar sedan, väckte och med förevarande
ämne likartade motion, att Rikets
Ständer ville till Kongl. Majit aflåta en underdånig
skrifvelse om tillvägabringande af
en Postinrättning till litteraira arbetens
kringsändande i Landsorterne, måtte nu
komma under öfverläggning till remiss till
vederbörligt Utskott; och tror jag det vara
vigtigt, att StatsUtskottet i denna sak sätter
sig i beröring med Ekonomiutskottet,
emedan jag hört sägas, att dit från de andre
RiksStånden blifvit remitterade flere
motioner om lindring i Postförings-skyldigheten,
och om Postens fortskaffande med
vanlig skjuts, med mera, hvilket har gemenskap
med ifrågavarande ämne. — Sluteligen
anhåller jag ock, att ur det Anförande,
som innefattar min omförmälta motion,
få återtaga slutet deraf, hvari jag föreslagit
en underdånig anhållan hos Kongl. Majit
om ett nytt förslag till Tryckfrihetens återbringande
till dess första grundlagsenliga
skick. Jag gör detta, emedan jag finnér,
att ej [denna sednare del, utan blott den
förra delen, af motionen kan till StatsUtskottet
remitteras.
Grefve Posse3 Arvid: Jag får äran
upplysa, att till Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- oeh EkonomiUtskotten äro från
Den i3 Mars f. m.
131
RiksStånden remitterade åtskilliga motioner
om förändradt Postföringssätt, och hland
annat om inrättning af forvagnar till fortskaffande
af så väl Bref- som PaketPoster.
Herr af Lundblads motion afser väl en serskild
inrättning af PaketPost; men då StatsUtskottet
föreslagit, att Håll- och Reserveskjutsskyldige
ej må med denna PaketPosts
forslande betungas, synes frågan bero på motionerne
om Postvagnslnrättningen. Då således
ifrågavarande motion af Herr af Lundblad
synes äga nära sammanhang med förenämnde
till andre Utskott, än StatsUtskottet,
remitterade motioner, hemställer
jag vördsamt, att detta Utlåtande må återremitteras,
med anmodan till StatsUtskottet,
att låta frågan hvila, för att behandlas
gemensamt med omfÖrmalte likartade ärenden
i Bevillnings- och EkonomiUtskotten.
pen till Hennes Kongl. Höghet Prinsessan
Sophia Albertina afsände Deputation
återkom; och tillkännagaf Deputationens
Ordförande Herr Grefve Brahes att Deputationen
blifvit emottagen af Hennes Kongl.
Höghets tjenstgöraude Kammarherre, sorn
anmält, att Hennes Kongl. Höghets helsotillstånd
vore så svagt, att Hennes Kongl.
Höghet icke kunde lemna företräde åt Deputationen,
hvilken således ej fått tillfälle
att inför Hennes Kongl. Höghet sjelf framföra
Ridderskapets och Adelns underdåniga
132
Den 13 Mars f. m.
vördnad och tillgifvenhet, utan hade Herr
Grefven derom anmodat Hennes Kongl. Höghets
Kammarherre, hvilken för öfrigt tillkännagifvit,
att Hennes Kongl. Höghet haft
en ganska orolig natt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då jag instämt
i Herr Nordenfelts reservation emot
ifrågavarande Utlåtande, förenar jag mig i
anhållan om återremiss deraf, i synnerhet
som Grefve Posse upplyst, 'att saken bör
hvila, intilldess andra frågor, som dermed
äga sammanhang, blifva afgjorde af de Utskott,
till hvilka de äro remitterade.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
jag förmodar, att återremiss kommer att äga
rum, utbeder jag mig att äfven få göra några
anmärkningar emot Utlåtandet. Jag instämmer
hufvudsakligen med Herr Nordenfelt,
men vill gifva PaketPosten en ännu
större utsträckning, än han föreslagit. Jag
anser denna inrättning hehöfligare om hösten
och vintern, än om sommaren. Under
de båda förra årstiderna är det man mest
behöfver och bäst har tillfälle att begagna
höcker, och då liar man svårast vid att erhålla
dem. Likaledes förhåller det sig med
en mängd förnödenheter, som till Julen
och vintermarknaderna skola kringskickas i
Landsorterna. Om sommaren deremot är
man mera stadd på resor, och har derigenom
bättre lägenhet, till lands och sjöss,
ehuru mindre behof att få böcker, jn. m.
Den i3 Mars f. m.
133
Jag anser derföre angeläget, att Paketposten
afgår likaväl om vintern, som sommartiden.
Det torde ej heller vara så rätt,
att, enligt hvad nu är föreslaget, sända denna
Post med ångbåtar. Följden deraf skulle
blifva, att man t. ex. ej kunde sända
med PaketPosten någonting till orter emellan
Stockholm och Norrköping, dit ångbåten
skulle härifrån directe afgå. Flere delar
af det rikt befolkade och med Herrgårdar
tätt försedda Södermanland skulle
således ej kunna begagna denna inrättning.
Samma förhållande skulle inträffa med de
orter kring Mälaren, som ej af Paket-ångbåten
besöktes. Jag tror det derföre vara
bäst, att låta en sådan PaketPost gå samma
landväg, som BrefPosten nu går till Arboga.
Den synes mig äfven böra fortgå
längre vesterut, än tili Örebro, nemligen
till Carlstad. Man vet, hvilka stora vintermarknader
årligen hållas i Wermland, der
rörelsen i allmänhet är liflig, och då vore
PaketPosten högst nyttig att begagna. Likaledes
tror jag, att den norr om Stockholm
borde utsträckas till en början till Gefle,
särdeles med afseende på Upsala och behofvet
af böcker derstädes. Sommartiden
har man väl lägenhet med ångbåtarne, att
ditsända Paketer; men under höst och vinter,
eller den egentliga lästiden, har man
svårt om utvägar dertill. Dessa mine anmärkningar
anhåller jag måtte få åtfölja
återremissen till Utskottet.
134
Den i3 Mars f. m,
Herr Rosenblad, Bernhard: I Statsutskottets
ifrågavarande förslag har jag med
tacksamhet emottagit en utsigt till att omsider
erhålla en PaketPostlnrätlning i Riket.
I afseende på att verkställa densamma,
får jag äran åberopa det vidlyftiga anförande,
som jag denna Riksdag afgifvit om
Postväsendet i allmänhet, och hvilket blifvit
af Ridderskapet och Adeln till Be vil I—
nings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
remitteradt, samt hvad jag
deri bland annat erinrat om vigten att förbinda
Paketfarten med Ångbåtsfarten, För
öfrigt förenar jag mig med Grefve Posse
deruti, att detta Utlåtande bör återremitteras
till StatsUtskottet, för att behandlas
i ett helt med öfrige till andre Utskott remitterade
frågor om Postväsendet och inrättning
af forvagnar. Men då det är af
vigt, att medel till Inrättningens verkställande
anskaffas, anhåller jag för detta ändamål
, att StatsUtskottet måtte vid InkomstBetänkandets
förnyade föredragande fortfara
i sitt så rigtiga förslag, att ställa öfverskotten
å Postmedlen till Kongl. Maj:ts
disposition, för att till Verkets nya organisation
användas,
Herr Berzelins, Jacob, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
Enär StatsUtskottet tillstyrkt inrättandet
af en PaketPost under de månader af
året, då sjön är öppen, finner man att det
Den i3 Mars f. m.
135
insett den stora nyttan, eller till och med
nödvändigheten, afen sådan inrättning. Likväl
tror jag, att ändamålet med inrättningen
förfelas, om den inskränkes till blott
en del af året och serdeles till den tid, då
man sjövägen kan skaffa sig communicationer,
ehuru något ojemt och osäkert. Skulle
derföre en inskränkning vara nödvändig,
anser jag PaketPosten häst kunna umbäras
om sommaren och minst om vintern, då
alla allmänna utvägar till communicationer
äro stängda. Jag tror dock, att spridandet
af ej allenast höcker, utan ock inhemska
industriproducter af alla slag, kring vårt
vidsträckta och glest befolkade land, påkallar
en sådan inrättning för hela året igenom,
i oafbruten gång. Jag är alldeles öfvertygad
att, när folket en gång vant sig
att räkna på denna communicalions-utväg,
skall den, långt ifrån att blifva en Statsutgift,
lemna en icke obetydlig behållning
till StatsVerkels fördel.
Jag vågar derföre anhålla om ålerremiss
af Utlåtandet, på det StatsUtskottet må komma
i tillfälle att föreslå utvägar till denna
Communications underhållande en gång i
månaden hela året igenom.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Riddefskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar, bö
-
136
Den 13 Mars f. ra.
ra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs Herr Hjertås, Gustaf, den
a dennes f. m. på bordet lagde Memorial,
innefattande motion, dels angående ändamålsenliga
anstalters vidtagande lill ett lättare
afsändande orterne emellan af Böcker
och Skrifter, dels om framställning från Rikets
Ständer af en underdånig anhållan hos
Kongl, Maj:t ora förslag till Tryckfrihetens
återbringande i dess första Gi undlagsenliga
skick; dervid Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som Memorialet innefattade tvänne ämnen
af skiljaktig beskaffenhet, hvilka, enligt
5i §. Riksdagsordningen, ej fingo i en
skrift sammanblandas, fann Hans Excellence
sig hindrad att, i Memorialets närvarande
skick, upplaga det till någon behandling.
Friherre Cederström, Jacob: Såsom Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
nyss yttrat, är Herr Hjertås motion
i dess närvarande skick ej i den form, att
den kan Grundlagsenlig! upptagas för att
till Utskott remitteras. Jag bestrider likaledes
all ändring deraf, samt yrkar, att den
följaktligen må alldeles förfalla; Herr Hjerta
dock öppet lemnadt, att väcka en ny motion
i anledning af det Utlåtande från StatsUtskottet,
som nyss återremitterades.
Herr Hjerta, Gustaf: På sätt jag i Memorialet
nämnt, får jag vördsamt anhålla,
att min ifrågavarande motion må till StatsUtskottet
remitteras, likväl med undantag
af slutet deri, eller hvad som innefattar
min hemställan, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes framställa ett förslag
till Tryckfrihetens återbringande i dess första
Grundlagsenliga skick, hvilken hemställan
torde få förfalla; det vill säga, att hela
motionen med premissen, och allt, ända
till sista semicolon i sista punkten, må
till StatsUtskottet remitteras. Jag leranär
Friherre Cederström fritt att yttra sig, om
något olagligt ligger i en sådan förändring.
Friherre Cederström: jDen af Herr Hjerta
nu gjorde nya motion anhåller jag måtte
blifva hvilande på bordet, så att jag må
få tillfälle att se den skrifven. Hans ifrågavarande
skriftliga anförande torde deremot
nu föredragas i dess oförändrade skick;
och det skall då visa sig, att de deri innefattade
olika motioner ej kunna i ett sammanhang
upptagas, utan böra förfalla.
Hans E.rccllence Herr Grefven och
Landt Mars kalken förklarade, att sedan Hans
Excellence redan gifvit sin tanka tillkänna,
att Memorialet, såsom innefattande tvänne
särskildta ämnen, icke i dess närvarande
skick kunde till handläggning upptagas, samt
138
Den i3 Mars f. ra.
Herr Hjerta sjelf, i anledning deraf, yttrat
den önskan, att sista delen af Memorialet
matte förfalla, och endast den öfriga delen
befordras till remiss, men Friherre Cederström
bestridt ali förändring af Memorialet,
under yrkande att Herr Hjertås nu
gjorde framställning borde behandlas såsom
ny motion och läggas på bordet; ansåg
Hans Excellence sig böra inhemta, huruvida
Ridderskapet och Adeln instämde i
den ena eller andra af dessa åsigter, och
hemställde Hans Excellence derföre, om
Ridderskapet och Adeln, i enlighet med den
åsigt, för hvars antagande Hans Excellence
för sin del ej fann något hinder möta, behagade
anse Herr Hjertås ifrågavarande Memorial,
så vidt det angick till Postväsendet
hörande ämnen, och anstalter för en
lättare transport af böcker och skrifter, nu
böra till remiss upptagas, med tillåtelse att
den sista delen af Memorialet, rörande en
underdånig anhållan bos Kongl. Maj:t om
förslag till ny TryckfrihetsLag, må förfalla.
Ropades Ja,
Friherre Cederström: Jag bestrider ej
Herr Hjerta rättigheten alt väcka en ny
motion om böckers sändande med Posten,
tvärom, anser jag detta vara ett ganska nyttigt
förslag. Men jag bestrider den origtiga
form, hvari motionen nu framstå!les.
I premisserne af Herr Hjertås skrift finnes
ej något, som har sammanhang med Pa
-
Den i3 Mars f. m.
ketPosten, ty de afhandla endast Indragningsmagten;
och hvad har väl den för inflytande
på detta ämne om en Postinrättning.
Det är Herr Hjertås rätt att framställa
en motion, som har gemenskap med
StatsUtskottets nyss härstädes förehafde Utlåtande;
men då han vill göra det på sådant
sätt, att lian afklipper ett förut ingifvet
skriftligt anförande vid ett colon eller
semicolon, och sätter der i stället punkt,
samt utesluter det följande, så har han ej
gjort motionen i behörig form. Ålit hvad
som blifvit till Ståndet ingifvit såsom Herr
Hjertås skriftliga anförande, hvilket han sjelf
härstädes förut uppläst, skall oförändradt
i Protocollet inflyta. Det beror visserligen
på Ridderskapet och Adeln alt tillåta, det
något sådant må utgå, om alla, som sig i
saken yttrat, det medgifva; men det är ej
enhvar tillåtet, att af sina ingifne. skrifter
efter behag göra varianter och afklippa vissa
delar. Herr Hjertås förfarande i detta
fall är rakt stridande mot den i Grundlagarne
föreskrifna form, och jag får derföre
på det högsta protestera deremot.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
Herr Hjerta sjelf hos Ridderskapet och Adeln
anhållit, att endast den del af hans motion
må till StatsUtskottet remittteras, hvilken
Friherre Cederström erkänt innefatta ett
dithörande ämne, och att den andra delen
af motionen, den Friherre Cederström icke
Den i3 Mars f. m.
gillar, må alldeles förfalla; så inser jag ej,
hvarföre Ridderskapet och Adeln skall besväras
med någon vidare öfverläggning härom,
utan anhåller, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes å nyo inhemta Ståndets
tanka, om det icke beviljar bägge delar
ne.
Herr Hjerta: Jag finner visserligen ej
i allo ogrundadt hvad Friherre Cederström
anfört om origligheten af att utesluta något
ur ingifne skriftliga motioner; och jag
erkänner, att om jag tillräckligt betänkt mig,
innan jag uppsatte mitt ifrågavarande skriftliga
anförande, skulle jag hafva insett, att
slutmeningen ej bordt inflyta, emedan den
blef ett hinder för remissen till StatsUtskottet
af motionen om Postinrättningen.
Men jag vädjar till Ridderskapet och Adeln,
om det väl är så oformligt, att nu borttaga
denna slutmening, och låta motionen i
öfrigt afgå till Utskottet. Jag kan ej medgifva
Friherre Cederströms påstående, att
premisserne i min skrift ej hafva sammanhang
med motionen om inrättning af en
Post till böckers kringsändande; tvärtom
är denna motion föranledd just af Indragningsmagtens
bibehållande. Ty om den ej
existerade, kunde Tidningar fritt utgifvas
och kringsändas med vanlig BrefPost, och
voro då tillräckliga medel till befordrande
af upplysning, hvilken man deremot, med.
Indragningsmaglens bibehållande, måste sö
-
Den 13 Mars fl ra.
ka befrämja genom kringspridande af böcker,
hvilkas förskaffande till Landsorterne
fordra en särskild PaketPost. Jag tror
det ej skall skada, att desse premisser komma
i öfvervägande bos StatsUtskottet; och
jag förnyar min anhållan, att motionen, såsom
jag den nu förändrat, må blifva till
StatsUtskottet remitterad.
Herr Ribbing, Arvid: Sedan Ridderskapet
och Adeln redan bifallit den af Herr
Grefven och LandtMarskalken framställde
proposition, lärer för Friherre Cederström
ej annat återstå, än att reservera sig. Flere
gångor har det liändt, att Ledamöter
bär blifvit anmodade att återtaga motioner,
och jag minnes särskildt, att derom var fråga,
då motionen om Helgedagarne remitterades.
Det måtte sålunda icke vara olofligt.
För öfrigt är jag förekommen, i hvad jag
hade ämnat yttra, af dem, som redan talat.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislaus:
Jag vet icke, om Herr Grefven
oqh LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln anser bifall till propositionen redan
vara gifvit. I annan händelse skulle jag
underställa Herr Grefvens och LandtMarskalkens
ompröfning, om icke först till Ståndet
borde hemställas, huruvida Ståndet tillåter
Herr Hjerta att återtaga sin motion.
Den andra frågan är, om Ridderskapet och
Adeln bifaller, att hvad Herr Hjerta finner
j/(2
Den i3 Mars f. m.
lämpligt att låta qvarstå, får remitteras i
form af anmärkning vid StatsUtskottets nyss
återremitterade Utlåtande.
Grefve Possej Arvid: .Tåg kan icke neka,
att icke jag, lika med Friherre Cederström,
finner det vara rättast, att Herr
Hjerta återtager sin motion och inkommer
med en annan i laglig form, så mycket
mera som jag tror, att det icke är endast
slutmeningen, utan också en del af praeliminairerne,
som icke höra till ämnet. Men
i Grundlagen finnes ej något hinder deremot,
att han utesluter vissa delar af sin
motion, lör att få den laglig. Jag tillstyrker
derföre remiss å motionen, sådan den
blifvit förändrad; pradiminairerne stå för
Herr Hjertås egen räkning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan Ridderskapet
och Adeln bifallit Hans Excellences
nyss gjorde framställning, hvarigenom
den sista delen af Herr Hjertås Memorial
bomme att förfalla, men den öfriga
delen deraf nu borde till remiss upptagas,
återstod för Hans Excellence blott att hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att sistnämnde del af Herr
Hjertås Memorial, rörande anstalters vidtagande
till ett lättare afsändande orterne
emellan af böcker och skrifter, finge lill
Stats- samt Allmänna Besväfs- och Ekonomiutskotten
remitteras; hvilket bifölls.
Den i3 Mars f. m.
J 43
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts den 24
sistlidne Februarii aflåtne, samt den 5 dennes
e. m. på bordet lagde, Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående den så kallade
MötesPassevolancen för Indelta Infanteriet
och Cavalleriet.
Herr. Hallenborg> Carl Johanj, uppläste
följande:
Då i Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, rörande upprättande af
nytt MötesPassevolanceContract för Indelta
Armeen, något undantag icke göres för Skånska
InfanteriRegementérne, borde jag tro,
att den nuvarande Passevolancen anses vara
slutad för dessa Regementer på samma gång
som för den öfriga delen af Arméen, och
att således det beslut, sorn Ständerne kunna
komma att fatta, äfven bör hafva afseende
på nämnde Regementers Rotehållare;
men jag bringas på helt andra tankar, då
jag eftersinna!’ den märkliga behandling desse
förlidet år fått erfara i fråga om deras
Mötespassevolance; och är det i anledning
häraf, jag nu begagnar tillfället att bevaka
deras rätt.
Till följd af Kongl. Maj:ts Skrifvelse af
den 7 November 1827 till Dess Befallningshafvande,
att de med Indelta Arméen ingångne
MötesPassevolance-Contracter upphörde
dels med 1827 och dels med 1828,
samt att de Rust- och Rotehållare, som
i44
Den i3 Mars f. m.
ville fortfara med afgiftens erläggande till
och med 1829, ägde att derom göra anmälan,
kungjorde LandsliöfdingeEmbetet i
Malmöhus Län under den 26 November
1827, att de Rotehållare inom Länet, som
ville fortfara med Passevolancens erläggande
för 2:ne år, borde inom den irsta påföljande
Februarii sådant tillkännagifva. Glade
att få befria sig från en så obehaglig
skattebörda, som en mötesafgift af 8 R:dr
B:co per Rote, hvilken utgår utan afseende
på, om Möte hålles eller icke, samt för
hvars ändamålsenliga användande någon redovisning
icke skett inför Ständerne, be•
slöto flere Rotar att icke ingå på någon
fortsatt Mötespassevolance; men glädjen var
icke långvarig. En ny Kungörelse ulkom
snart, som upphäfde all kraft och verkan
af den föregående, på den grund att Kongl.
Majit genom Skrifvelse af den 16 Januarii
1828 förständigat Dess Befallningshafvande,
att som någon viss tid för Passevolancens
utgörande vid Skånska InfanteriRegementerne
icke fanns föreskrifven, fråga om
Rotehållarne således icke bordt i LandshöfdingeEmbetets
Kungörelse förekomma; och
hafva desse i följd häraf nödgats fortfara
med oftanämnde afgifts utgörande. Den
förklaringen, att någon viss tid icke är föreskrifven,
var så mycket mera oväntad,
som, då proposition gjordes om ständig Roterings
införande i Skåne, jemväl föreslogs,
alt
Den i3 Mars f. m.
i45
att Mötespässevolancen borde erläggas på
sätt 1812 års Ständer för det öfriga Sverige
beslutit; hvaraf jag dragit den slutsats,
att på samma gång Contvactet var
slut för Sverige, borde det äfven vara det
för Skåne. Sedan nu Regeringen förklarat
Skånska Infanteri-Regementernes Passevolance
vara gällande på obestämd tid, synes
det böra vara hvarje Rothållare obetaget,
att när som hälst få upphöra med
densamma ; ty en på obestämd tid ingången
öfverenskommelse bör väl ej längre kunna
vara bindande, än båda Contrahentérne äro
ense om dess fortfarande. Regeringen synes
likväl, alt sluta af den förut åberopade
skrifvelsen af den 16 Januari! sistlidet
år, hylla en motsatt mening. Farhågan
att Regeringen anser den Skånska Passevolancen
böra gälla, så länge densamma så vill,
hvarigenom Skånes Rotehållare skulle kunna
få sig pålagd en ständig grundskatt af 8
R:dr B:co, tvingar mig att yrka, det Rikets
Ständer måtte bestämdt förklara, att de
Rotehållare vid Skånska Regeröenterne, som
komma att hädanefter fortfara med ständig
roterings utgörande, skola få tillgodonjuta
samma beslut, som fattas för det öfriga
Sverige, i afseende på Indelta Armcens underhåll
under möten och marcher.
Ilvad sjelfva den Kongl. Propositionen
om nyll PassevolanceContracts upprättande
16 H. 10
146
Den 13 Mars f. m.
beträffar, så afstyrker jag bifall till densamma,
emedan jag tror dels att en soldat
Isan underhållas vid mötet för bättre pris
än 7 Rrdr B:co, och dels att, då möte icke
hålles, Rust- eller Rotehållaren borde vara
befriad från all afgift. Dessutom har jag
ett änau mera talande skäl för afslag, det
nemligen, att jag anser kostnaden för alla
nödvändiga mötens hållande lämpligast bestridas
med Statsmedel. Då Rust- och Rotehållare
i alla fall äro tillräckligt betungade,
synes det öfverensstämma med billigheten
att dem beredes någon lindring
genom befrielse från skyldigheten att underhålla
deras karlar och hästar vid de ärlige
Öfningsmötena; och om härigenom en
ökad bevillning skulle uppkomma, inträffar
endast det rättvisa förhållande, att alla medborgareklasser
få vidkännas en börda, som
hittills uteslutande drabbat jorden.
Hos många talar det kanske till Passevolancens
fördel, att nära f af Arméens Rustoch
Rotehållare ingått på arne års förlängning
deraf; men för mig framter detta bifall
sig endast såsom ett bevis, huru lätt
det ar för Styrelsen att vid Härads- och
Socknestämmor genomdrifva sina önskningar,
då Allmogen, som i allmänhet är mindre
kunnig om sine rättigheter, men stundom,
i följd af ständige påminnelser, hyser
ett allt för utsträckt begrepp om skyldigheter,
kanske ofta af okunnighet eller
Den i3 Mari f. m.
>47
Letänkligheter Lifaller det, som är stridande
mot dess eget interesse.
Att detta mitt Anförande får åtfölja
den Kongl. Propositionen till vederbörligt
Utskott, derom anhåller jag.
Grefve Gyllenborgj Johan Henning,
bade inlemnat följande, som upplästes:
Då jag nu till vederbörlig pröfning framställer
mine åsigter, i afseende på den af
Konungen i Nådig Proposition föreslagne
Passevolance-inrättning för Indelta Arme'en,
anser jag mig först böra yttra min vördnadsfull
erkänsla för de omdömen, som
i StatsRådets öfverläggningar öfver detta
ärende förekommit, att nemligen Rote- och
Rusthållares skyldigheter nu kunna anses
mera betungande, än från början varit afsedt
och beräknadt, samt att jordbruket i
allmänhet synes vara, jemförelsevis till andra
näringar och yrken, i behofaflindring
i allmänna bördor; förmodande jag att, vid
behandlingen af detta ärende, derå må göras
ett rättvist afseende. I Konungens Nådiga
Proposition förekommer, collectift och
i ett sammanhang, fråga om passevolance
för Indelta Cavalleriet och Infanteriet, och
äfven collectift kostnaderne för båda dessa
delar af Indelta Armeen, hvilka i afgifvande
förslag till vederbörligt Utskott lära särskilt
för hvardera komma att beräknas, sär
10
*
148
Den i3 Mars f. m.
deles som frågorne, i afseende på deras
olika beskaffenhet, böra skiljas och undergå
olika behandling. Hvad först angår frågan
om passdvolance för Indelta Cavalleriet,
så är det första gången den till Rikets Ständers
ompröfning blifvit framställd; och förmodar
jag alt den, vid närmare granskning,
befinnes vara af den enskilta beskaffenhet,
att det icke tillhörer Rikets Ständer att derom
ingå i något beslut. Genom äldre Contracter
emellan Kongl. Maj:t och Kronan
och Rusthållare äro ömsesidiga rättigheter
och skyldigheter bestämda, och desse Contracter
innehålla, åtminstone för LifRegementet,
hvilket jag såsom Rusthållare känner,
att Ruslliållarne äro förbundne att underhålla
sine karlar och hästar på möten
och marcher inom Regementets stånd, hvilken
inskränkning i förbindelse synes antyda,
att aflägsnare marcher och möten icke
äro i fredstid påräknade, äfvensom de icke
utan betydligare kostnader för Rusthållare
k urno a verkställas, ej mindre i afseende på
äfventyret att derunder hästar kunna skadas
eller förloras, än de kostsamma karloch
hästmunderingarnes slitning. I sednare
tider hafva emellan Kronan och en del
Rusthållare enskilte Contracter blifvit träffade
om årlig utgift i penningar, i stället
för karlars och hästars underhåll på marcher
och möten; men åtskillige Rusthållare
hafva likväl icke deri ingått, utan förblifvit
vid de allmänna Contractens bokstaf
-
Den i3 Mars f. m.
i49
liga lydelse. Frihet i val för sättet att
uppfylla desse skyldigheter anser jag vara
en rättsfordran, så att det hör få ankomma
på Rusthållaren sjelf att afgöra, antingen
han vili tillgodonjuta föreskrifterne i de
gamla Contracten, eller ingå i de nya vilkor
som föreslås; och lärer någon betänklighet
härvid så mycket mindre kunna uppstå,
som det skiljaktiga sättet att uppfylla
Rusthållares åliggande i detta afseende icke
till någon olägenhet föranledt, Hvad dernäst
angår Konungens Proposition om Passevolance
för Indelta Infanteriet, så synes
mig densamma vara af mera grannlaga beskaffenhet,
då å ena sidan i betraktande
tages, att hemmansägaren icke är pligtig,
annorlunda än förskottsvis och emot ersättning,
lemna matsäck åt sin soldat till regementsmöten,
hvarföre likväl nu fordras
afgift i penningar; och deremot å andra
sidan, genom ett rättvist upptagande af
desse afgifter ibland Statsutgifterne, en icke
obetydlig tillökning i allmänna utskylderna
torde påkallas. För att upplysa de äldre
förhållanden, som i detta ärende sig förete,
torde det tillåtas mig att, så vidt jag känner,
om ifrågavarande skyldighetei's upprinnelse
och fullgörande berättelse och omdöme
meddela. Allmänna omdömet är, efter
min öfvertygelse, missledt, då man tror,
att skyldigheten att hålla soldaten på marcher
och möten med underhåll eller malsäck
är en jordens eller hemmanens ålig
-
i5o
Den i3 Mars f. m.
gande ovilkorliga skyldighet. De, som tillhöra
jorden, äro endast grundskatten vid
hemmanens första skattläggning, bestående
i erläggande till Staten, eller dess rättsinnehafvare,
af hvar tionde tunna spannmål
af hemmanens afkastning samt räntan derjemte,
som af Kronoskattehemman utgöres,
och Frälseägaren i äldre tider sig tillhandlat.
De öfrige åligganden, som hemmanen
liu måste uppfylla, hafva under en längre
tid erhållit en slags häfd, och ibland dem
har man äfven velat räkna hemmanens förbindelser
till knecktehåll, som man, vid närmare
granskning, olvifvelaktigt skall finna
icke vara sammanhängande med jordens eller
hemmanens skattläggnings-skyldigheter.
Desse skyldigheter hafva först under Konung
Carl den XI:s regering uppkommit af
den anledning, att den skyldighet, till utskrifning
till krigstjenst, som alla förut voro
underkastade, utbyttes, genom ordentliga
Contracter emellan Kronan och hemmansägare,
emot det ständiga knecktehållet, som
hemmanen likväl, jemlikt bestämda föreskrifter,
sig åtogo. Sålunda förekommer i
5 §. af 1682 års KnecKteContract för Södermanland,
likasom i flere andre, att soldatroten
icke annorlunda än förskottsvis
emot ersättning är pligtig meddela soldaten
matsäck till regementsmöten m. m.; ankommande
på soldaten att sådan fordra eller
icke^ På Riksdagen i Örebro 1812, då
proposition framställdes om den nu tillän
-
Den i3 Mars f. ra.
dalupne Passevolancen, ansågs ifrågavarande
skyldighet hemmanen ovilkorligen åligga;
men uppå min erinran om ett annat förhållande,
gjorde Särskilta Utskottet, 1 dess
af Rikets Ständer bifallne Betänkande af
den 19 Junii 1812, deri den förändring,
att ifrågavarande kostnader för soldatens
matsäck voro endast förskottsvis utgifne
och borde Roten af soldaten ersättas; i öfr
verensstämmelse hvarmed Rikets Ständer
således deri instämt, att hemmanen icke
ålågo något utgifva utan ersättning. Då likväl
Passevolance-beloppet i berörde af Ständerne
gillade Betänkande fastställdes, gjerde
jag, i afseende på ersättningen, anmärkningar
dervid, för att tillvägabringa återremiss;
men den begärda återremissen blef
genom votering afslagen. Då, i afseende
på den föreslagne förnyelsen af denna Passevolance-afgift,
det upplyses af KneckteContracten,
att frågan, om matsäck skall fordras
och ersättas, är af enskild beskaffenhet,
samt att på öfverenskommelse emellan
roten och soldaten allena beror, huruvida
den sednare vill hafva matsäck emot ersättning
eller icke, har jag svårt att finna,
det denna enskilta ekonomiska angelägenhet
kan blifva föremål för öfverläggningar hos
Rikets Ständer, till beslutande af partiella
skyldigheters utgörande af den del af nationen,
som äger skatte-och frälsehemman,
helst för rättigheten att sådan afgift affordra
icke något skäl kan hämtas derifrån,
i5a
Den i3 Mars f. m.
att soldat-rotarne oftare efterskänka soldaterne
matsäckarnes värden i de fall, då soldaterne
sådane fordra, hvilket ankommer
på godhet och eftergifvenliet allena, och
icke skäligen kan lill pligt hänföras. Om
likväl frågan hos Rikets Ständer till pröfning
upptages, torde det icke vara olämpligt
alt framställa de betänkligheter, som
emot en fortsatt passevolance hos många
rotehållare uppstått, och i hvilkas åsigter
jag äfven instämt. Man har under desse
passevolance-åren erfarit, att Regementsmöten
mindre ofta inträffat, men att deremot
soldaterne nästan årligen begagnats till canal-arheten,
hvaraf påföljden varit, ej allenast
att rotarne måste under det angelägna
bergningsarbetet sakna biträde af dem,
hvartill rotarne, jemlikt KneckteContracten,
äro berättigade, utan äfven fått vårda och
uppberga grödan på soldat-torpen, samt detta
oaktadt, och ehuru Regementsmöten icke
existerade , 'utgöra möteskosten medelst passevolance-afgift,
under de år då Kronan i
samma ändamål icke något utgifvit. Påföljden
af desse allmänna arbeten har vidare
varit, att soldaterne, uttröttade deraf,
vid mönstringarne sökt afsked ifrån krigstjensten;
och då, vid de tvänne sista mönstringarne
med Södermanlands och Uplands
Regementen, emellan Fem och Sexhundrade
soldater ifrån krigstjensten afgått, är
lätt att inse, det en så betydlig afgång i
fredstid skall i flere afseenden verka men
-
Den i3 Mars f. ra.
153
ligt för hemmansbrukaren, hvilken ej allenast
oftare och med dryg kostnad måste
anskaffa ny soldat, utan äfven får vidkännas
uppstegrade dränglöner, då tillgång till
drängar, genom soldaters afskedande och
tillsättning af nya, blir mera inskränkt;
hvarförutan det icke bör undfalla uppmärksamheten,
att då ett större antal soldater
afskedas, utan att äga näringsfång och säker
beräkning af arbetsförtjenst, skola desse
med deras hustrur och barn, i synnerhet
i missväxtår, blifva till last för Socknarne
och det allmänna. Vid sådane förhållanden
är det af stort interesse för rotehållare,
att soldatens arbetspligt icke, såsom
hittills skett, utsträckes till andra arbeten
än KneckteContracten afse, äfvensom
att, då Regementsmöten hållas, möteskosten
utgöres ifrån rotehållarnes husliållsförråder,
hvilket för dem är mindre
känbart, än en motsvarande utgift i penningar.
Det måste i allmänhet, såväl i financielt
som ekonomiskt afseende, verka
högst skadligt, att flere hemmansförbindelser,
såsom till möteskostnader, saltpetter
m. m., i sednare tider blifvit förvandlade
till utgifter i penningar; hvilket jemväl,
derigenom att pennningarne dragits från provincerne,
utan att utvägar blifvit beredde
till deras återkomst, betydligen medverkat
tili den förlägenhet och penningehrist i
Landsorterna, som icke utan skäl öfverklagas,
Då jag nu upplyst, ej mindre att det
i54
Den i3 Mars f. m.
icke åligger rotehållare att utan ersättning
utgifva matsäck åt sine soldater till Regementsmötena,
ehuru betalning för densamma
fordras i penningar genom passevolance,
än ock att Rikets Ständer vid 1812 års
Riksdag ett sådant förhållande erkänt, synes
det väl vara en rättsfordran, att om
penningar dertill skola utgifvas, de böra af
Statsmedlen utgå; men som jag ogerna vill
föreslå någon förhöjning af Bevillningen,
så, och under förbehåll af öppen talan, i
händelse BevillningsUtskottet icke skulle
lemna behörigt afseende på hemmansägarens
billiga fordran att, vid nedfallne egendomsvärden,
njuta nedsättning i Bevillningsafgiften
derföre; äfvensom med vilkor att
inskränkning i arbetscommenderingar kommer
att äga rum; hemställer jag vördsamligen,
om icke soldaternes underhåll på möten
och marcher må besörjas på sätt af
ålder, och i öfverensstämmelse med KneckteContracten,
varit vanligt, blott med den förändring,
i afseende på den föregifne angelägenheten
af det nuvarande underhållssättets
bibehållande, att genom Statens mellankomst
anstalter vidtogos till emottagande
af så beskaffad möteskost under Regementsmöten,
som uppfyller ändamålet och
af rotebondens bushålls-tillgångar kan utgöras;
börande på dennes val få bero, huruvida
han sjelf vill möteskosten anskaffa
och vid Regementsmötet aflemna, eller, efter
tidigt tillkännagifvande, derföre erlägga
Den i3 Mars f. m.
i55
penningar efter markegång för de år aliena,
då sådane Regementsmöten inträffa.
En tariff, efter behörigen pröfvadt behof,
borde då för sådant ändamål upprättas; och
må exempelvis anföras, att möteskost till
Regementsmötet med Södermanlands Regemente
förlidne sommar, efter en föreskrifven
tariff och med åberopande af äldre föreskrift,
blifvit vid utmätningsäfventyr affordrad
de soldate-rotar, hvilka vägrat att
med passevolance-afgiftens utgörande fortfara.
Jag anhåller vördsamligen, att detta
anförande må få åtfölja den Kongl. Propositionen
till StatsUtskottet.
Herr Hjertaj Gustaf: Det synes besynnerligt,
att man vid remiss till Utskott
af en Kongl. Proposition gör så många anmärkningar
och anföranden, samt ej afvaktar
tiden, då målet återkommer från Utskottet;
men jag tror den enskilta representanten
bör ursägtas, om han i så vigtiga
frågor med ängslan afvaktar Utskottets
första Betänkande, då vi känna de svårigheter,
som äro förenade med denna fråga,
och den tidsutdrägt, som eiPåterremiss förorsakar.
På denna grund anser jag mig uti
ifrågavarande ämne, som är af så mycken
vigt, böra afgifva mitt yttrande vid remissen,
och fästa Utskottets uppmärksamhet
på nödvändigheten att afse det alternativa
förslag, som af StatsRådets Ledamöter blifvit
uppgifvit. Jag bör icke undertrycka
i5G
Den i3 Mars f. m.
min känsla af förundran, huru ett alternatift
förslag af Konungens StatsRåd kan till
Protocollet afgifvas, emedan det måtte vara
en evig sanning, alt det ej gifves mera
än ett sätt, som är rigtigt, vare sig efter
tidens fordringar eller efter principen. Det
synes mig alltså vara otjenligt, att samma
Rådgifvare råda på två sätt; helst jag är
öfvertygad, att ifrågavarande afgift icke bör
ske genom bidrag af Rotehållarne allena.
]NTär StatsRådet tillika låtit åtfölja ett såväl
grundadt Utlåtande, angående' sättet att öfverföra
denna beskattning på Bevillningen,
får jag endast deruti i allo instämma, och
anhålla, att Utskottet från denna åsigt måtte
behandla frågan. I anledning af de skäl,
som uti den Kongl. Propositionen anföras
emot Passevolancens utgående genom Bevillning,
får jag likväl yttra, att dessa skäl troligen
tillkommit af något missförstånd om
våra äldre författningars mening. Först är
det sagt, att mötes-afgiften vore att anse
såsom ett onus af Alder tillhörande jorden,
och att den ingått i dess värde. Det
bar visserligen ej undgått min uppmärksamhet,
att om det är en sanning, att berörde
afgift, i följd af enskilte contracter
emellan Rotar och Rusthåll samt deras
karlar, blifvit en gifven nödvändighet,
samt sålunda på sätt och vis inverkat
på de öfrige contracter, som karlarne med
roten ingå, så att denna, när karlen är
bättre hållen, ej behöfver betala så hög le
-
Den i3 Mars f. m.
107
ga sorn eljest, är det likväl en gifven sak,
att aldrig [af ålder ett sådant åliggande,
som det ifrågavarande, tillhört jorden. Det
finnes ej uti Rothållets Contracter omnämdt
annorlunda, än såsom ett karlens åliggande
blott för de då bruklige Compagnie-möten,
hvilka sällan varade längre, än 2 å 3
dagar. Vid dessa möten nyttjades matsäck,
det är sannt; men aldrig ålåg det, såsom
en stadgad skyldighet, roten att gifva matsäcken,
och således tillhörde det icke jorden.
Detta åliggande har varit ett missbruk
emot Författningarne, men ej en laglig
skatt på jorden. Den andra frågan är,
om denna tungan ingått i jordens värde.
Det kan icke undfalla någon, att, i fråga
om alla med Indelningsverket förenade kostnader,
en skillnad finnes emellan tiderne
före revolutionen och efter densamma. I
sednare tider hafva större läger, mera än
förr, sammandragits. Karlens beklädnad
m. m. har blifvit vida dyrare. Mångå förhållanden
hafva gjort, att allt varit känbarare
och kostsammare de sednare tiderne.
Förr varade Regements-möten 10, 12 å t4
dagar och ofta kortare tid; i sednare tider
20, 24 dygn, och marcher stundom en hel
månad. Häraf finnes, att om någon förändring
i värdet skulle hafva uppkommit,
har en sådan förändring först kunnat ske
genom de i sednare tider uppkomne förhöjningar
i kostnaderne. Således är det
först sedan år 1811 och 1812, som sådant
i58
Den i3 Mars f. m.
lunde inflyta i värdet. Och då torde det
linnas obilligt, att endast bibehålla denna
afgift, för det att dess upphäfvande skulle
vara en lättnad för de i sednare tider tillkomna
ägare, men ej för de öfrige. De hafva
i min tanka redan tillräckligt delat bördan.
Men jag vill tillika fästa Utskottets uppmärksamhet
på vigten af principen; ty om
denna satts skulle blifva gällande i afseenne
på denna afgift, skulle den äfven gälla
emot all slags lindring af grundskatt. Det
är af detta skäl det torde tillåtas mig att
göra frågan om lindring i grundskatter i
allmänhet till ett föremål för Ridderskapets
och Adelns pröfning. Om Bevillningen vore
ställd på fastighetsvärde och förmögenhet,
skulle jordbruket, i samma mohn som
det lättades från grundskatter, i betydlig del
komma att bidraga till Bevillningen, och
resten endast kastas på de öfrige medborgareclasserne.
Då vore föga värd t, och ej
heller billigt, att ändra grundskatten. Men
nu, då vi genom TullBevillningen kommit
oss så pass upp, att vi med denna Bevillning
kunna bestrida en ganska stor del af
utgifterne, och således ingen ökning på första
och andra Bevillnings-artiklarne kommer
i fråga, tror jag det vara af stor vigt att
passa på tillfället att nedsätta grundskatterne.
Detta är det enda sättet att återgifva
det värde åt landtegendomarne, som
de förlorat genom conjuncturerne, och att
sätta jordbruksnäringen i samma förhållan
-
Den i3 Mars f. m.
de till behållen inkomst, som alla andra
näringar. De öfrige näringarne äro, enligt
sin natur, städse uti ett gynnadt förhållande,
i afseende på beskattningen i vårt land;
men jordbruket åter drager större bördor, än
det numera förmår draga. Utur denna åsigt
måste jag yrka, att Utskottet måtte fästa ali
möjlig uppmärksamhet vid detta förhållande,
och att Utskottet ej måtte komma in till Rikets
Ständer med något förslag att antaga
propositionen, utan deremot med tillstyrisande
af det andra alternativet. Sedermera
uppstår ett annan fråga, hvarpå man äfven
torde böra fästa uppmärksamheten, huru
nemligen denna utgift bör redovisas och
utgå. För min del tror jag det vore rättast,
om StatsUtskottet föreslog, att på 3:dje
HufvudTiteln en särskild rubrik uppfördes;
För Armeens vapenöfningarj att under
fredsår utgå, och att deruti anslogs hvarje
vapens behof särskildt. Jag skulle tro att,
om 120,000 R:dr anslogos för Infanteriet,
40,000 R:dr för Cavalleriet och 25,ooo R:dr
för Artilleriet, skulle alla blifva belåtne,
Någon besparing skulle uppkomma emot nuvarande
förhållande, redovisningen blefvé
enklare och uppbördssättet mindre kostsamt.
Jag tror att det kunde till RegementsCheferne
och Landshöfdingarne öfverlemnas att
bestyra om truppens förplägning, och att
sålunda PassevolanceCommissariaterne kunde
upphöra. Om vid denna rubrik fästades
det vilkor, att besparingen för ett år kun
-
i6o
Den i3 Mars f. m.
de det andra användas, men att, derest
möten under tvänne år icke höllos, endast
ett års besparingar fingo disponeras, innan
Rikets Ständer om dessa besparingar förordnat,
skulle enbet i uppbörd, säker controll
och ordning med medlen uppkomma.
Jag tror mig äfven vid detta tillfälle bora
söka fästa Utskottets uppmärksamhet på
ett förhållande, som är det enda inkast man
roed skäl kan göra emot Passevolancens öfverby
ttande på Bevillningen, och som ar
af vigt, det nemligen, att Båtsmanshållet
skulle mera än den öfriga indelta jorden betungas.
Detta förhållande äger ej rum för
närvarande, om den satsen är sann, hvarpå
jag begynt att grunda mitt anförande,
att Bevillningen ej behöfver ökas på i:sta
och 2:dra Artiklarne, utan blott genom TullBevillning
kan fyllas. Den kommer då ej
att medföra någon känning; ty den kommer
att tagas af alla classer och af öfverflödet,
rikedomen och luxen. Då skola Båtsmanshållare
blott i högst obetydlig mohn
och allenast indirecte komma att dertill bidraga,
mende skola i framtiden hafva stor
fördel deraf; ty hufvud-ändamålet att lätta
jordens skattebördor, skall vara till väsentlig
del vunnet, och deras andelar deri således
efterhand äfven behjertas. Då slutligen
denna Proposition måste behandlas i sammanhang
med den nu äfven h vilande frågan
om Städernes inqvartering, torde man
fm
-
Den i3 Mars f. m.
finna, att den lilla ökade utgift för Städerne,
som kunde komma i fråga, ej bör afskräcka
Utskottet, emedan den ena lindringen
nära nog motsvarar den andra. Af dessa
skäl förenar jag mig i den önskan, att
Bevillnings-alternativet måtte antagas, och
på tredje HufvudTiteln en bestämd rubrik
uppföras för Armeens vapenöfningar. Skulle
Utskottet ej ingå i denna åsigt, utan fortfara
att anse det hittills begagnade sätt vara
tjenligast, måste jag fästa Utskottets uppmärksamhet
på flere oriktigheter i Propositionen.
Der står nemligen, att Konungen
föreslår, att afgiften skall utgå, på samma
sätt som hittills. Denna mening innebär
något, som ej är enligt med 1812 års
beslut. Deri säges, att hvad Rikets Ständer
då beslutade, endast var en tillåtelse
för Rotehållarne, hvilka skulle höras, och
äfven öfverallt blefvo hörde. Jag anhåller
derföre, att ett sådant uttryck icke må antagas.
Saken skulle derigenom göras till
en lagstiftnings-åtgärd, och betaga den enskilte
rättigheten att ingå deruppå, eller
icke. Ett sådant förfarande vore emot gällande
Contracter, hvilka, om än någon tid
förbisedde, likväl äro laglige och de enda,
efter hvilka man på rättsgrund kan dömma.
Afgiften af 7 R:dr är för hög. Den instämmer
ej med de resultater, som Cassans
förvaltning hittills lem nät; och fastän jag
ej kunnat blifva bekant med det bestämda
16 H. 11
Dan i3 Mars f. ra.
förhållandet åf cassan, är jag öfvertygad att
7 R:dr är vida mera, än som behöfves,
när man besinnar, att ej framdeles, såsom,
hittills, stora läger böra samlas, hvilket
jag anser alldeles olämpligt; dessa stora
massor behöfvas ej för Truppens och Befälets
öfning. 4 & 5ooo mans sammandragande
medför lika mycken öfning för Bataillons-
och RegementsBefälet, som 12
å 15,ooo man, hvilka nu stundom varit
sammandragne. Riket sättes under djupa
freden uti ett slags krigstillstånd genom
durchmarcher och inqvarteringar, hvilket
är ganska betungande. Jag anser Utskottet
äfven böra vidtaga någon åtgärd, i
händelse det tillstyrker lindring eller ändring
i Passevolancen, så att alla partiella
contracter måtte upphäfvas, hvilka i afseende
på eller i sammanhang med MötesPassevolancen
kunna vara gjorde de sednare
åren; ty sådane skola finnas. Lindringen
skulle ej komma dessa Rotar till
måtta, om de forlforo att vara gällande;
och då dessa Contracters upprättande varit
oriktigt , emedan Rikets Ständer icke blifvit
hörde och tillåtit deras upprättande,
ehuru de involvera ändring i indelningens
hufvudgrunder, anser jag så mycket mera
nödvändigt att få dem upphäfne. Dessutom
finnér jag mig böra nämna, att, på sätt
orden i Konungens Proposition lyda, redovisningen
och revisionen af Passevolancemedlen
skulle vara inskränkt blott till det
Den i3 Mars f. m.
iG3
fall, att Rikets Ständer antogo Konungens
förslag till ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer. Ett sådant vilkor tror jag
Utskottet ej rätteligen kunna ingå på, emedan
jag är öfvertygad, att ändring i detta
Konungens förslag säkert kommer att äga
rum; och blefve då ingen redovisning att
vänta, om orden i den Kongl. Propositionen
antogos.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum,
lomme klockan § till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Liljehorn, Gustafa uppläste
följande:
Då jag, i anledning af Kongl. MajrtS
Nådiga Proposition om förnyandet af Mö»
tesPassevolancen för Armeen, går att yttra
mina tankar i detta ämne, anser jag nödvändigt,
för att undanrödja alla möjligen
skefva begrepp om min afsigt, att härmed
offentligen förklara, det jag anser Passevolancen
af den yttersta nytta för truppens
vårdnad och bestånd. Den, som erfarit
alla de olägenheter, alla de brister, som
åtföljde de förra Matsäckarnes och Natura»
prestationernes kringförande och användning;
den som i senare tider granskat det,
i alla afseenden, så oändligt förmånligare
skick, hvaruti Armeen signu befinner, gör
ii*
i64
Den i3 Mars f. m.
lätt den slutsats, att en återgång till fordna
tiders missbruk skulle försänka Armeen,
ifrån en redan vunnen bildning, till dess
förra låga ståndpunkt.
För min tanka faller det dock icke lätt,
hurusom ett enskildt Gontract, Kronan och
Rust- eller Rotehållaren emellan, kan afgöras
genom Rikets Ständers Beslut; men jag
önskade för min del, att för denna gång
en sådan satts blefve gällande, emedan en
fullkomlig enhet i afsigt och beslut nu kunde
vinnas, som ej skulle stå att erhålla genom
särskilde propositioner till Landets
alla Provinser.
Kongl. Maj:t bar i Nåder ansett en
nedsättning till 7 R:dr B:co per N:o vid
indelta Infanteriet böra kunna äga rum,
då Commissariaters och Intendenters m. fl:s
aflöning försvinner. Ett sådant förslag vittnar
ostridigt om Kongl. Majrts Nådiga önskan
att i möjligaste måtto lindra sine Undersåtares
bördor. Alla upphandlingar kunde
lättast bestridas genom EntreprenadeAuction
till den minstbjudande, under en
Direction, företrädd af Landshöfdingen och
RegementsChefen.
En annan fråga blir dock, huruvida
skyldigheten, att i stridbart skick bibehålla
Svenska Armeen, bör ensamt drabba
Svenska Jordbrukaren/ Afgiften bör, efter
min tanka, utgå alla år, då läger eller mö
-
Den i3 Mars f. ro.
i65
ten förordnas; likväl icke för de Regementer,
sorn äro commenderade på arbeten;
samt halfva afgiften endast, då missväxt eller
farsoter göra ett sammandrag af trupper svårt
eller vådligt. Utan att bestrida nödvändigheten
och nyttan af långväga marcher,
och någon gång större läger, skulle jag för
min del önska, i likhet med hvad som åsyftades,
då Divisioner och Brigader stiftades
samt rödjningar å åtskilliga mötesplatser derinom
gjordes, att Cavalleriet ej öfvades utom
vissa districter, och att ersättning för proviant
och fourage erlades, antingen efter
ett io års medeltal af värdet efter Kronans
Stat, eller efter årets Markegång, för
hvarje dag häst och karl äro comnjenderade.
Att gifva drickespenningar åt soldaten ,
har väl aldrig varit lagligen tillåtet, tvärtom
förbjudet; icke destomindre öfvas dock
denna osed, hvilken, efter min tanka, borde
strängeligen förbjudas. En felaktig öfvertygelse,
att derigenom förmå karlen att
noggrannare vårda både häst och mundering,
har infört och bibehållit detta missbruk.
Sådant bör icke hädanefter befaras,
då tjensten förrättas med allvar och eftertryck.
Dessutom bör provianteringen, efter
min öfvertygelse, vidtaga, då Rusthållaren
lemnat sin häst och karl på Esqvadronssamlingsstället.
En följd af PassevolanceContracternes
förnyande blirj tågande truppers
underhåll, ett ofta tungt onus för de hem
-
»66
Den i3 Mars f, ni.
man, sorn äro belägne vid vägen, Om an.
stalter fogas till truppens förplägning, så
snart den uppbrutit, är detta onda redan
afhulpit, utan att man, emot en ringa betalning,
aftvingar den något år sjelf strandsatte
hemmansägaren det kosthåll, som han
behöfver för egen bergning,
Contractet bör, efter min tanka, ställas
på vissa år. Tidens o-mvexlingar fordra
denna försigtighet å båda sidor.
Grefve Horn_, Claes Fredrik? Hufvudsakligen
förekommen af Herr Hjerta, tror
jag mig likväl vara pligtig göra några anmärkningar
vid det förevarande ämnet, emedan
man rättvist skulle kunna klandra mitt stillatigande
i en sak, uti hvilken jag funnit
anledning till anmärkning mot Styrelsens
åtgärder. Jag skulle med Herr Hjerta dela
hans förundran deröfver, att StatsRådet
kommit med ett alternativt förslag emot
Konungens; men när man känner vår Ministers
collectiva beskaffenhet, lärer denna
förundran böra upphöra. Jag anhåller dock,
att StatsUtskottet. måtte fästa uppmärksamhet
på det besynnerliga förhållande, att då
Konungens Rådgifvare göra ett förslag, att
Passevolance-afgiften måtte genom Bevillning
upptagas, de på samma gång låta, enligt
ett alternatift förslag, det hittills öfliga
betalningssättet blifva beståndande. Jag
tror, att Konungens beslut uppkommit genom
denna missledande åtgärd, helst jag
Den i3 Mars f. m.
167
anser Rådgifvande hafva föranledt det yttrande,
att jordbruket af ålder varit betungadt
med denna afgift. Hvad Rusthållen beträffar,
är förhållandet visserligen sådant;
men det synes som om Rusthållaren, sedan
han öfverlåtit torpet åt sin karl, borde
vara befriad från all kostnad för dennes
underhåll på möten. Det säges i den
Kongl. Propositionen, att jordbruket skulle
vinna en lindring genom Passevolancens
upphörande på de öfriga medborgare-klassernas
bekostnad. Jag tror likväl ett motsatt
förhållande äga rum. När vi besinna
de alltid ökade besvär, jordbruket tillskyndas
genom den öfverdrifna Statslyx, sorn
i sednare tider tilltagit i vårt land, och uteslutande
drabbar jordbruket, t. ex. med Brobyggnader,
Kyrkobyggnader, Häradsbyggliader
0. s. v. Kongl. Förordningar, stadfästade
förslag och ritningar utkomma ofta,
som befalla en sådan lux i allmänna byggnader.
Dessutom har indelta truppens beklädnad
uppgått till en oerhörd dyrbarhet, jemförelsevis
med förhållandet vid Indelningsverkets
begynnelse. Konungens Rådgifvare
hafva gjort en rigtig observation, då de sagt,
att nya tider fordra ny taktik; hvaraf följer,
att Indelta Arméens organisation, och öfrige
förhållanden derefter, utgör en alltjemt ökad
tryckande börda för de rustande. Det är
icke möjligt att, med kännedom af förhållandet,
påstå, att jordbruket bör bibehållas
vid en sådan tunga, och att den icke bör
i68
Den i3 Mars f. m.
utgöras af Allmänna Bevillningen; men då
jag i detta fall förenar mig med Herr Hjerta,
tillstår jag, att jag tillika skulle önska,
det man gjorde indragningar af Arméens
jiumeraire. Jag tycker mig se ett oriktigt
förhållande deruti, att Arméen, under djupa
freden, skall vara på fullkomlig krigsfot.
Visserligen sko partiella indragningar; men
till hvilket andamål? Jo äfven för Statslur.
en, för underhållandet af öfverflödig musik,
Underbefäl ra. m. Ingenting göres likväl
för det hufvudsakliga ändamålet med
Indragningar, corn, efter min tanka, borde
-vara att bespara medel för underhållet af
den trupp, sorn qvarstår. Jag tror ock,
att den uppgifna summan 23o,ooo R:dr är
alltför öfverdrifven. Den skulle måhända
kunna nedsättas ända till 100,000. Vi känna
ganska väl, att dessa medel stundom
blifvit använda till ändamål, främmande
för Arméens underhåll, såsom gratificationer
åt det högre Befälet, arfvoden åtAdjutanterne
vid Staben, både bär och i Norrige;
byggnader, möbler, kyrkoprydnader m. m.
Jag tror sådana utgifter vara så främmande
för det egentliga ändamålet, att Utskottet,
om det beräknar verkliga behofvet, torde
finna 4^5 R:dr, för hvarje Nummer, af
alla vapen öfver hufvudet, tillräckligt. Men
om, emot all förmodan, Utskottet skulle
tillstyrka upptagande af någon vidare Passevolance
utaf landet, anser jag detta icke
kunna ske på annat sätt, än att Kongl. Maj:t
Den i3 Mars f. m.
169
och Kronan uppgör frivilliga Contracter,
icke med roten, utan med soldaterna, emedan
de äro skyldige att hålla sig sjelfve.
Hvad är en soldat, annat än en del af Rotehemmanens
jordbrukare, med förbindelse
att göra krigstjenst? Mötet utgör hans dagsverke
för torpet; och detta är en billig ersättning.
Efter Indelningsverkets hufvudgrunder
hade soldaten af Roten ett ganska
ringa hemkall, hvilket sedan har treja
fyrdubblats. På denna grund anser jag
ganska billigt, att Soldaterne sjelfve underhålla
sig vid möten; och nödgas jag, såsom
sjelf Rotehållare, bestrida riktigheten
af den sats, att Kongl. Maj:t och Kronan
skulle äga att, på Rikets Stänrlers anordning,
upptaga en mötes-passevolance af Rustoch
Rotehållare; äfvensom det vore oformligt,
om Rikets Ständer skulle ingå i sådane
beslut. Indelningsverket upprättades af
en EnvåldsRegent och Dess Ständer, genom
Contracter med Jordägarne, och jag
kan derföre icke undgå att finna det orimligt,
om, i ett Constitiilionelt samhälle, Ständer
och Regering skulle besluta i samma
fråga, utan att höra Rust- och Rotehållare.
Jag begär, lika med Herr Hjerta, att det
alternativ, StatsRådet uppgifvit, måtte läggas
till grund för Betänkandet; men uppgifver
derjemte, såsom ett alternatift förslag,
en indragning af så många Numror, som
fordras för att med Vacance-afgiften bestrida
Arméens vapenöfningar.
170
Den i3 Mars f. m.
Herr NordenfalkJohan: Ehuru jag,
lika med Herr Hjerta, anser orätt, att genom
vidlyftiga discussioner upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, innan målen äro
af Utskotten beredde och i sådant skick till
Stånden återkommit, hafva likväl nu emot
den ifrågavarande Kongl. Propositionen såclane
anmärkningar blifvit gjorda, hvilka jag
anser mig icke kunna med tystnad förbigå,
i anseende till den del jag tagit i rådslagen
om den Kongl. Propositionen och dess
expedierande, Hvad först angår den anmärkning,
att Rikets Ständer icke borde
upptaga frågan till afgörande; så förekommer,
att icke blott 1812 utan ock i8a3 års
Ständer ansett den vara af den beskaffenhet,
att kunna och böra af Rikets Ständer
afgöras, såsom dessa Riksdagars förhandlingar
nogsamt utvisa, 1812 års Ständer emottogo
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet,
med anmaning att deruti fatta beslut,
och aflemnade tillbaka det fattade beslutet.
Vid 1823 års Riksdag gjordes i BondeStåndet
särskilta motioner, dels om upphäfvande
af, dels om minskning i, Passevolanceafgiften.
Till svar derpå yttrade de sammansatta
Stats- och EkonomiUtskotten uti
2:ne särskilta Betänkanden, som af Stånden
gillades, alt de så mycket mindre kunde
tillstyrka det ena eller det andra, som de
ingångne Contracten med 1828 och 182g
gingo till ända, och något nytt eller förlängdt
Contract icke kunde äga rum utan
Den i3 Mars f. m.
I7I
Rikets Ständers förutgångne hörande, på
hvilka det skulle bero, om och på hvilka
vilkor de ville uti nja Contract ingå. Jag
anser det således vara utom allt tvifvel, att
frågan om MotesPassevolancen, den Kongl.
Majit till Rikets Ständer öfverlemnat, äfven
skall af Ständerna till hufvudsaklig pröfning
behandlas. Hvad dernäst beträffar Herr
Hallenborgs anförande om Passevolancen
för de Skånska Regementerne, så tror jag
hans tydning af det åberopade Kongl. Brefvet
är lika oriktig, som hans farhåga öfverflödig,
att desse Rotehållare icke skulle blifva
delaktige af det beslut Rikets Ständer
komma att fatta. Då någon tid icke bestämdes
för de Skånska Regementernes sednare
antagne MötesPassevolance, kunde icke
eller sägas, att den, vid någon bestämd tid,
skulle tilländalöpa. Deremot, och då de
icke finnas bestämdt undantagne i den Kongl.
Propositionen, lärer all fråga förfalla, attde
icke skulle innefattas i den generela propositionen
och sålunda få dela de beslut, som
Rikets Ständer angående frågan i allmänhet
fatta. Det är ock af samma värde Talare
anmärkt i frågan om Kongl. Prefvet den 7
November 1827, att Socknestämmorna skulle
blifvit begagnade för att, genom den enfaldiga
Allmogens förledande, komma till beslut,
som vore emot deras sanna fördel stridande.
Dertill gifver det Kongl. Brefvet ej
någon anledning. Det innefattar nemligen:
att sedan tiden för Contracterne tillända
-
*7*
Den i3 Mars f. m.
lupit, skulle desamma icke förnyas, utan
samma förhållande i afseende på indelta Soldatens
underhåll vid möten och mönstringar
vidtaga, som före 181a ägt rum; Rostoch
Rotehållare likväl obetaget, om de så
åstundade, att anmäla sig hos Konungens
vederbörande Befallningshafvande till Passevolance-afgiftens
erläggande under de återstående
2:ne åren. Det bar således icke
blifvit förordnadt om några sammankomster,
hvilket också, i min tanka, bade varit
oriktigt.
Herr Hjerta har anmärkt, såsom icke
rätt bandladt af Konungens Rådgifvare, att
de framställt alternativa förslag. Uti den
frågan, huruvida Indelta Armeen skulle
vid ifrågavarande tillfällen underhållas genom
Kronans försorg, och Passe volance-afgift
derföre uppbäras, hvilket väl egentligen
var sjelfva hufvudfrågan, lemnade StatsRådet
sitt enhälliga bestämda tillstyrkande,
såsom af Protocollet synes. Huru åter i sådant
fall afgiften skulle utgå, var ett ämne,
som mera uteslutande intresserade de skattdragande
sjelfve, och derföre kunde af dem
sjelfve bäst afgöras, sedan deras uppmärksamhet
blifvit väckt på de 2:ne särskilta antagliga
sätten för afgiftens utgående. För
min del kan jag icke inse något grundlagsvidrigt
eller eljest oriktigt deruti, att, i
denna sednare del af frågan, StatsRådet inskränkte
sig till framställning af alternativa
Den 13 Mars f. in.
!73
förslag. En sådan form vore kanske ej riktig
vid rådslående öfver mål, som skola af
Kongl. Maj:t i StatsRådet afgöras; men här
var endast fråga om sättet för dess öfverlemnande
till Rikets Ständer.
Herr Hjerta har ock fästat sig vid defc
uttryck, att afgiften skulle utgå hädanefter
som hittills, och ansett detta obestämda uttryck
innebära anledningar till misstydning.
Läser man vidare, står der: ”utgå hädanefter
sorn hittills af Rust- och Rotehållare.”
Det är således på detta ställe endast principen
om deras deltagande, som blifvit antydd.
Samme värde Talare har vidare ordat
om särskilta Contracter, som icke skulle
blifva underkastade Rikets Ständers pröfning,
ehuru de voro af egenskap, att de
rubbade Indelningsverkets hufvudgrunder.
Jag känner icke, hvilka dessa Contracter
kunna vara, och kan således icke närmare
besvara detta anförande. Likaledes har
Herr Hjerta fästat uppmärksamheten derpå,
att StatsRådets tillstyrkande icke innehöll,
huru med Revisionen skulle förhållas, om
afgiften skulle komma att utgöras genom Bevillningen.
StatsRådets tillstyrkande lemnar
likväl icke anledning till tvekan derom,
att med Revisionen borde i båda fallen
förhållas, på sätt Konungens Nådiga
Proposition om Instruction för Rikets Ständers
Revisorer innehåller. I afseende på
dea af flere värde Talare yrkade nedsatt
-
174
Den i3 Mars f. m.
ning af beloppet, tror jag, att just afPas
sevolanceCassans
Räkenskaper skall finnas,
att någon annan skälig indragning i utgiften
ej kan äga rum, än den, som tillvägabringas
genom att indraga Commissariaterne'.
För öfrigt mätte all farhåga för medlens
orätta användande kunna försvinna, då Rikets
Ständer hädanefter skulle äga att granska
förvaltningen»
Hvad Grefve Horn yttrat och hemställt
om vidtagande af indragningar å Armeens
numeraire, för att såmedelst betäcka kostnaden
till Indelta Armeens underhåll vid
möten, torde icke vara en fråga af beskaffenhet
att vid detta tillfälle kunna upptagas
och discuteras; och då samme värde
Talare derjemte ansett, att, derest afgiften
ej kom me att utgå genom Bevillning, Contracter
borde'upprättas emellan Kronan, å
ena, men icke Rust- och Rotehållare, utan
Soldaterne sjelfve, å den andra sidanj får
jag deremot till den värde Talarens eget
jemte Ridderskapets och Adelns bepröfvande
hemställa, huruvida ett sådant förslag
nu vore verkställbar och, om icke en sådan
transaction, om den än kunde bringas
i någon slags verkställighet, skulle tungt
återfalla på Rotehållarne, ja sannolikt vida
tyngre än det onus, man derigenom velat
undvika,
Herr von Ileynne, Georg: Om jag vore
van att se på min egen belägenhet, då jag
Den i3 Mars f. in.
yttrar mig inför detta Stånd, skulle jag
gilla det andra af StatsRådets Ledamöter inför
Konungen fores!agne alternatif, att nemligen
lägga underhållet för rotekariarne under
deras möten på hela nationen genom
Bevillning. Men då jag utgår från rättsprincipen,
bekänner jag öppet, att det förefaller
mig främmande, att någon annan
inom provinsen, än Rotehållaren, skall vid
möten och exercice-tider underhålla Soldaten,
emedan sådant icke öfverensstämmer
med Rotehållarens af ålder erkända skyldighet
och Indelningsverkets esprit. Eiler
detta Indelningsverk ålåg det Rotehållaren,
att förse Soldaten med släpkläder, och att
underhålla honom vid mötet, men det ålåg
äfven Soldaten, att med sitt arbete aftjena
detta. Skulle man nu dit återgå, så blef
väl det beroende af olika Öfverenskommelse!’
mellan Soldaten och Roten; men om
man för att lättare och för mindre lega
erhålla en Soldat, gått in på, att, utan annan
ersättning, bestå släpkläder och möteskostnad;
om man i sednare tider gått än
längre, då t. ex. på somliga ställen man
består Soldaten i å i tunnor säd, till släpmunderingens
underhåll; så hafva ju Rotehållarne
sjelfve och frivilligt frånträdt deras
rätt, och sjelfve åtagit sig det nu öfverklaga
de svåra onus, och under sådana förhållanden
ser jag icke, huru vi Rote-och Rusthållare,
med ens något sken af billighet, skulle
vilja hvälfva det på andra Statsmedlemmar.
176
Den 13 Mars f. m.
En sådan åtgärd, att genom Bevillningen
uttaga hvad som härtill erfordrades,
skulle dessutom drabba Rote-Båtsmanshållet,
som, utom underhållet af sin Rotekarl,
eller Båtsmannen, fick vidkännas Bevillnings-afgift
för underhållet af andras In
•
»l
fanteriRotekarlar. Jag ser, som jag redan
sagt, ingen rättsprincip häri, utan finner,
att den Kongl. Propositionen uppfattat saken
från en riktig synpunkt, då Rotehållaren
anses fortfarande böra vidkännas dessa
kostnader. I afseende på nyttan af Passevolancen,
kan jag af erfarenhet, både såsom
CompagnieChef och i 3o år Rotehållare,
lemna det förmånligaste viltsord, och
jag emottog med glädje första Propositionen
om densamma, i stället för de stora
matsäcks-kistorne. Jag anser således för en
fördel att betala en Passevolance-afgift, men
vågar likvist tro, att summan kunde, åtminstone
för Rotehållarne, något förminskas.
Det vore kanske en möjlighet, att på
2:1m sätt fördela Arnmens underhåll utom
Roten. Ty efter Rotehållarne tycka, att underhållet
för dem blifver ansenligen tyngre
genom stora läger och arbetscommenderingar;
så kunde de endast, och enligt deras
urgamla pligt, åläggas att underhålla Soldaten,
då lian vore commenderad inom Regementets
Stånd, men deremot befrias från
underhåll under läger celi arbets-commenderingar
utom detsamma. Dessa sednare
kost
-
Den i3 Mars f. m.
'77
kostnader kunde uttagas genom Bevillning,
men kostnaderne för underhållet på möten
är Rotehållarens pligt, synnerligen då han
sjelf eftergifvit de deremot svarande fördelarne.
Grefve Brahej Magnus: Ehuru fullkomligt
delande de Herrars mening, som
anse att sakerne skulle mera ändamålsenligt
behandlas, om i allmänhet discussionen öfver
målen uppskjöts, lill dess de återkomma
från Utskotten, kan jag dock ej, sedan
så många olika åsigter blifvit framställde i
ett så vigtigt ämne som detta, afhålla mig
från att äfven yttra mina tankar. Ja! denna
fråga är för vigtig för Arméen, och således
för nära införlifvad med det Embete,
jag har den lyckan att för närvarande bekläda,
hvilket ålägger mig att bevaka allt
som rörer Armeens bästa, allt hvad som
kan befrämja ordningens och disciplinens
vidmakthållande, samt bereda utvägar till
ernående af instruction och militairisk bildning
så väl bland Befälet som Truppen, äfvensom
att beifra allt hvad som länder till
bevarande af Soldatens helsa, för att jag skulle
med tystnad kunna förbigå detsamma.
Här har blifvit yttradt, att det ej
är Rust- och Rotehållarnes skyldighet, att
utan ersättning besörja Truppens underhåll
under möten. Jag känner fullkom16
H. i2
178
Den i3 Mars f. m.
ligt väl, att de gamla KneckteContracten
ej innehöllo någon förbindelse härutinnan
för Rotebållarne; men hvad Rusthållarne
deremot beträffar, ar förhållandet helt annorlunda,
och skall jag genast hafva äran
framställa till Ridderskapet och Adeln bevisen
härföre. Kongl. Resolutionen af den
i Augusti i6g5 §. 25 och Resolutionen af
den 28 Junii 1731 §.6 bestämma, att Rusthållare
äro skyldige bestå Ryttarne nödig
kost under Regements- och Compagni-möten,
och 4 öre silfvermynt om dagen, samt,
efter Resolutionen på Allmogens besvär den
C) December 1766 §. 8, foder för hästen.
Lifregementets Rusthållare hafva särskilt
åtagit sig, efter Resolutionen den 20 Februarii
1730, att, utom kost efter tågordningen,
ge Ryttarne 6 öre silfvermynt per
dag, eller i ett för allt 12 öre samma mynt.
Hvad deremot Infanteriet beträffar,
skulle underhållet ske af Rotehållaren, men
kostnaden afdragas på Soldatens lön eller
hemkall. Soldaten lade snart vid sitt antagande
detta onus ensamt på Roten. Missnöje,
prejeri och missförstånd samt en hög
grad af otjenstbarhet uppkom härigenom, och
framkallade tankar på Passevolancen, hvilken
satte Konungen i tillfälle att gifva Arméen
de vapenöfningar, som tidens kraf
påkallade. — Att Rikets Ständer 1812 insågo
och medgåfvo vigten af Passevolancens
inrättande, bevisas tydligen genom deras
Den i3 Mars f. m.
*79
enhälliga antagande deraf; samt att de Rustande
ej ansågo sig böra fordra något af
Soldaten i afdrag för dess underhållande,
inhämtas af det svar, som, med högst få
undantag, lemnades af alla på den förfrågan,
Konungen lät göra 1813, innan Passevolancen
gick i fullbordan, nemligen om
Rust- och Rotehållare ansågo sig, i stöd af
KneckteContracten, vilja göra något påstående
om afdrag för Soldatens underhåll.
Svaret blef nästan enhälligt Nej, och PassevolanceContracterne
uppgjordes. Om Soldaten
nu ålades att hädanefter sjelf besörja
sitt underhåll vid mötena, skulle sådant säkerligen
ändå medföra mycken tunga för
Rust- och Rotehållare, derigenom att karlens
fordringar i afseende å lega, lön, hemkall,
m. m., ökades, oberäknadt att betydligt
större svårigheter skulle uppstå vid Recruters
anskaffande; och utgifterne för alltsådant
skulle öfverstiga de nuvarande i och
för Passevolancen, hvilken man visserligen
snart skulle önska se åter införd.
Man har äfven bär j^ttrat den tanka,
att underhålls-sättet skulle kunna återgå,
till hvad det var före 1812. Det torde
vara öfverflödigt att i Ridderskapets och
Adelns minne återföra alla de olägenheter,
som åtföljde Soldatens underhåll intill den
tid, då Rikets Ständer, uppå Konungens
derom gjorda Nådiga framställning, beslöto,
Den i3 Mars f. m.
att de nu tilländalupne Contracten om Passévolance-afgiftens
erläggande skulle uppgöras.
Erfarenheten har tillräckligen besannat
nyttan af detta sistnämnde beslut,
och den säkraste öfvertygelse i detta fall
hämtas från den ringa sjuknummer, som
vid möten eller större läger de sednare
femton åren mot fordom förefunnits; ty genom
det att karlen dagligen erhåller varm
och sund mat, som ej undergått förskämning
(hvilket annars ofta nog under den
varma årstiden inträffar med matsäcks-ftidan),
har hälsotillståndet allmänligen kunnat
bibehållas godt. Huru förmånligt dessutom
för både Befäl och manskap, att under
fredlig tid vänjas vid ett lefnadssätt,
sorn krigaren under fälttåg åligger. Om
under de år landtmanna-producterna äro i
vanvärde, det föll sig mindre kostsamt, att
förse karlen med matsäck, än att betala
Passevolance-afgift, så lärer väl ej heller
kunna nekas, att sistnämnde underhållssätt
andra år medför besparing, då man tager
i beräkning ej allenast födan, utan äfven
alla extra utgifter och kostnader, såsom
drickespenningar, transporter m. m.; hvarförutan,
som jag redan haft äran säga, många
anledningar till stegrade pretentioner och
missnöje Roten och Soldaten emellan förekommas.
Huru osäkert det till och med
stundom kan vara, att karlen erhåller någon
den ringaste förplägning, vare sig sämre
eller bättre, kan bäst inhämtas deraf, att
Den i3 Mars f. m.
åtskilige Rotar, som de föregående åren erlagt
Passevolance-afgift, men förlidet år icke
ingingo derpå, skickade sina Soldater till
mötesplatserne utan hvarken mat eller penningar,
hvarföre Cheferne måste förskjuta
underhållet, och sedan, efter vapenöfningarnes
slut, genom Konungens Befallningshafvandes
biträde söka sin ersättning. Jag får
än ytterligare tillägga en för de rustande
högst väsendtlig omständighet, hvarå flera
exempel under förra årets möten företedde
sig, nemligen att karlar, som medförde matsäck,
straxt efter deras ankomst till mötet
insjuknade. Befälet lät genast tillåsa matskrinet
och försegla nyckeln; karlen afpolletterades
till sjukhuset, låg der en längre
tid, och då han utkom, var matsäcken förruttnad.
De rustande hade således utan
ändamål fått vidkännas denna kostnad. Då
härtill lägges den utgift, hvartill karlens
skötsel på sjukhuset uppsteg, för medicamenter,
sjukvård och passande sjukmat, då
han blef bättre, så uppgick detta till långt
mera, än hvartill Passevolance-afgiften någonsin
varit föreslagen. Bland fördelar, som
MötesPassevolance-inrättningen tillskyndat
Rust- och Rotehållare, har jag sällan hört
nämnas en, som jag likväl anser af skälig
vigt och undanrödjande många ledsamheter,
den nemligen, att det före Passevolancens
införande, på grund af mellan de Rustande
och Kneckten vid dennes antagande ingångue
Contract, var de förres skyldighet
Den i3 Mars f. m.
att, åtminstone vid de fleste Regem en ler,
lemna karlen kost äfven under alla smärre
commenderingar inom Regementets eller
Compagniets stånd, såsom vid utgörande af
KrigsRätts- och Polis-vakter, tross-bods eller
andra handräckningar, smärre transporter
m. m. Denna förändring är i sjelfva
verket en förlust för Soldalen, men synes
mig vara ett ytterligare talande skäl, hvarföre
jag skulle anse att enhvar Rust- och
Rotehållare,som lugnt, sakkunnigt och opartiskt
betraktat detta ämne, bör önska fortfarandet
af denna inrättning. Upphör den ,
och underhållssättet kommer att återgå till
hvad det var före 1812, så lärer väl denna
af mig nu anförda omständighet ej heller
blifva förbisedd.
Hvad åter beträffar, att den föreslagne
Passevolance-afgiften är för högt upptagen
och att den skulle kunna än ytterligare
nedsättas, får jag uppriktigt erkänna, att
ehuru ingen heller än jag skulle se, att de
Rustandes utskylder kunde minskas, jag ingalunda
tror att den ifrågavarande MölesPassevolancen
än vidare kan nedsättas, så
framt man vill att den skall motsvara ändamålet.
— Då fäderneslandet är lyckligt nog
att ej hafva krig, är det oundvikligen nödvändigt
för Armeen, att den i fredlig tid
öfvas, för att kunna vid inträffande fredsbrott
vedergälla Nationen de för dess försvarare
redan gjorda uppoffringar och be
-
Den 13 Mars f. m.
i83
trygga landets säkerhet. — Hvad som betydligt
bidragit att hålla Indelta Armeen i
så tjenstbart skick som den nu är, har,
förutan Befälets oafbrutna nit, varit, att i
Armeens leder funnits en större del af det
manskap, sorn bevistat flera krig, och således
ej allenast ägt insigt i sitt yrke, ulan
äfven kunnat bibringa den yngre oerfarna
kamraten. Delta stöd för tjenstbarheten
synes likväl allt mer och mer försvinna;
ty då i början af år 1828 förteckningar från
alla Regementer infordrades å antalet af
ännu qvartjenande Ryttare och Soldater,
som bevistat fälttåg, befunnos af 3i,o5g
Nummer endast 11,132 vara i detta förhållande,
hvaribland en stor del blott varit
commenderade i sisla Norrska Campagnen,
som ej var långvarig. Af dessa 11,132
Nummer kan man antaga att, om ej alla,
åtminstone största delen innan i:a, 2:dra,
3:dje GeneralMönstringen, det är 2, 3, 6
å 7 år härefter, äro förafskedade. Armeen
skulle då komma att bestå af manskap,
helt och hållet saknande krigsvana. Hvarigenom
skulle då denna brist ersättas, om
ej genom en jemt fördeld öfning i fredstid?
Ett förhållande, så mycket betänkligare,
som ej allenast i Subaltern, men äfven
i Kapitens-graden vid Regementerne
finnas Officerare, hvilka icke heller gjort
krig. För att vinna den öfning, som i fredstid
kan erhållas, synes all ytterligare minskning
i Passevolance - afgiften vara högst
184
Den 13 Mars f. m.
otjenlig, enär den redan blott knappt kunnat
uppfylla behofven. Som betis derpå
torde jag få anföra, att, enligt i år uppgjorde
beräkningar, de vanliga vapenöfningarne
regementsvis ej kunna upptagas till
ringare belopp, än vid Cavalleriet, 12 dygns
Befäls-möten 36/jo R:dr, 6 dygns Sqvadronsmöten
till fots 6ra5 R:dr, 17 dagars Regeroents-möten
48,000 R:dr, summa för Cavalleriet
57,765 R:dr B:co; vid Infanteriet 14
dagars Befäls-möten 844^ R:dr, 12 dagars
Recrut-möten 8816 R:dr, 17 dagars Regements-möten
i45,4oo R:dr, summa för
Infanteriet 162,664 R:dr B:co. Total-summan
för båda vapnen gör således 220,429
R:dr B:co.
Ben väsendtliga nytta, som större Truppsamlingar
medföra, i det Soldaten vänjer
sig att marchera, att långt från hemorten
lefva på fältstat och der sköta både hästoch
munderings-persedlar, se större massor
af älla vapen och med dem maneuvrera,
jemte den förmonen, att ett förtroligare och
vänskapligare samband uppkommer ibland
Trupper i allmänhet, då flera Regementet*
sammandragas, hvilket aldrig kan vinnas,
då Soldaten ej ser andra än sina egna Regements-kamrater:
med ett ord, dessa större
Truppsamlingar medföra ett allmännare
kamratskap i hela Armeen och lemna närmare
kännedom af yrket åt Befäl af alla
grader. — De böra således väl tagas i berak
-
Den i3 Mars f. m.
>85
ning, samt följaktligen hädanefter stundom
äga rum.
Vid 'uppgörandet af de Förslag, som
till Hans Maj:t Konungens och Hans Kongl.
Höghet Kronprinsens Nådiga pröfning blifvit
framställde i afseende å truppernes öfning
framdeles, och hvilka äfven af Högst
Desamme gillats, det vill säga i den mohn
politiska eller andra vigtiga oförutsedda och
opåräknade omständigheter sådant medgifva,
hvilket allt endast af Kongl. Maj:t sjelf
kan bestämmas, har man ansett tjenligast,
om hvarje Regemente af Armeen bereddes
tillfälle att kunna få Regementsmöten enligt
vanligheten af 16 å 17 dagar, hemma
i orten, minst 2 år i rad, samt att 3:dje
året, efter 8 å 10 dagars Regementsmöte,
marchera till ett öfningsläger. Jag skulle
tro att den Militair, som uppmärksamt följt
vigten af detta ämne, skall med mig erkänna,
att en sådan indelning af Arméens
vapenöfningar voro önskansvärd och ledande
till tjenstbarhet, samt att dessförutan
Arméen inom få år, ehuru visserligen sammansatt
af modigt och starkt, men derjemte
oöfvadt folk, således i det närmaste kan
anses såsom bestående af blott recriiter, jemförelsevis
med andra Länders trupper, hvilka
så mycken exercis af alla slag påkostas.
Då man således nästan allmänt insett
nyttan af ifrågavarande MötesPassevolance,
186 Den i3 Mars f. ra.
samt erfarit den för truppens värd och
tjenstbarhet inom Armeen så mycket fördelaktigare
verkan af det underhålls-sält,
som de sednaste åren begagnats, vågar jag
hoppas, att Rikets Ständer, sedan frågan
undergått vederbörande Utskotts upplysta
granskning, ej skola vägra ingå på ett förslag,
så direcle ledande till ordning och
trygghet i en för Armeen så hufvudsaklig
angelägenhet. Jag hem tar ytterligare stöd
för denna förhoppning utaf den beredvillighet,
hvarmed Rust- och Rotehållare antogo
den Proposition, som framställdes den
7 November 5827 rörande Passevolanee‘
afgiftens fortfarande i n:ne år; ty, enligt
inkomne förteckningar, hafva af 23,758 Nummer
ej mera än circa 2080 vägrat ingå på
Passevolancen. Af dessa sednare äro 1,480
Nummer af blott 6 Regementer, nemligen
Westmanlands, Westerbottens, Helsinge,
Kronobergs, Skånska Hussar- och DragonRegementerne,
hvilka utgöra i summa 5,000
roan. Af öfrige Regementer och Corpser,
utgörande circa 18,700 Nummer, hafva endast
65o afsagt sig Passevolancens utgörande.
Som svar åden framställning här blifvit
gjord, att detta förhållande skulle vara
en följd af Styrelsens åtgärder, att vid Härads-
och Sockenstämmor genomdrifva sina
önskningar hos Allmogen, får jag äran nämna,
att det ej endast är Allmogen, som ingått
på deli gjorda Propositionen, utan äf
-
Den 13 Mars f. m.
187
ven Rust- och Rothållare af alla andra classer,
samt att många, som ej genast uppgåfvo
sig att vilja ingå på Pussevolancen,
redan inkommit till Konungens Befallningshafvande
och RegementsBefälen med anhållan
att få antaga de föreslagne vilkoren.
Sådane förhållanden tilldraga sig ännu 'dagligen
och torde således bäst bevisa, alt
man ej har behof af de omnämnde Häradsoch
Sockenstämmorne för att afgöra frågan,
och för att nyttan deraf skulle erkännas.
Det är en irring att tro, det Passevolance-afgiften
endast användes till karlens
föda under Regementsmöten, det är hela
hans underhåll under alla vapenöfningarne,
som dermed bestrides, och dertill höra
en hel hop andra dermed gemenskap
ägande och, enligt min öfvertygelse, alldeles
oundviklige utgifter. Såsom sådane
torde kunna nämnas: a~) Dagportion, äfven
under Befäls- och Recriit-möten, för de
Corporaler, Vice Corporaler, Soldater och
Spel, som dit blifva commenderade; b) kokved
och lägerhalm, så väl under bemälte
möten som Regementsmöten och Öfningsläger;
c) sjukhus, sjukhus-attirail, underhåll
å sjukhus samt niedicamenter; cl) Förvaringshus
och dessas underhåll, eller hyra
för proviantens vård; e) arfvode för den
person, som har Magazins- eller Sjukhuspersedlarne
om hand, samt förer rakenskaperne.
i88
Den i3 Mars f. m.
Då till Passevolancens bestridande 7
R:dr begäras, synes samman så nedsatt den
kan blifva; uppkommer ett öfverskott, så
öfverlygas ju, sedan revision är medgifven,
Rikets Ständers Revisorer, att behållningen
är alt disponera. Men om åter den anslagna
summan för knappt tilltages, kunna ej
vapenöfningarne ske efter tidens kraf en
omständighet, på hvars vigt det är Styrelsens
skyldighet att fästa Representationens
uppmärksamhet, särdeles som fordringarne
i detta afseende ej blott bero af oss
sjelfve, utan i mycken hufvudsaklig mon
af andra Arméers framsteg.
Grefve Horn har yttrat sig om minskning
af Indelta Arméen. Detta ämne torde
ej här kunna afhandlas. i4 §. RegeringsFormen
besvarar tillräckligt denna framställning.
Hvad Grefvens sednare yttrande
beträffar, nemligen att om Konungen skulle
uppgöra Contracter för Passevolancen,
sådant ej borde ske med Rust- och Rotehållare,
utan med karlen, så lärer detta ej
behöfva något svar, utan bör väl anses hörande
till den stora samlingen af overkställbara
projecter, och således saklöst kunna
läggas dit.
Innan jag slutar, torde det tillåtas mig
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på nyttan och nödvändigheten för
oss, att hafva vår Indelta Aimée väl öfvad;
Den 13 Mais f. ra.
ty, mina Herrar, denna lilla stam skall uti
farans stund förökas med vår talrika, men
nästan alldeles oexercerade , Beväring. Om
nu ej den stående stammen, genom den öfning
den förmedelst exercisen kunnat förvärfva
sig, kan vara ett stöd och en skola
för hela denna unga oöfvade massan, hvad
blifver då hela vårt försvar, och hvad nytta,
hvad framgång kan Fäderneslandet deraf
vänta sig i den stund, det påkallar dess
hjelp?
Att detta yttrande måtte få åtfölja remissen
till vederbörligt Utskott, får jag
vördsamt anhålla.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr TersmedeUj Gustaf Reinhold: Jag
kan ej instämma med dem, som anse att
man bör uppskjuta med yttranden öfver
denna fråga, till dess den återkommer från
Utskott, dit den blifver remitterad. Deremot
tror jag, att just sådane yttranden
kunna blifva en ledning för samma Utskott
att rätt bedömma saken. Jag går derföre
nu att emot Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Proposition framställa de anmärkningar,
hvartill jag finner den föranleda. —
På den grund, som äfven tyckes vara i
StatsRådets alternativa förslag antydd, att
det är Soldaten sjelf och icke Rotehållaren,
som är skyldig att underhålla Soldaten vid
möten, tror jag den Kongl. Propositionen
igo
Den i3 Mars f. m.
om MötesPassevolance-afgifts erläggande af
Rotehållarne ej kunna bifallas. StatsRådet
har visserligen föreslagit det alternatif, alt
afgiften skulle utgå genom allmän Bevillning;
men då Kongl. Maj:t ej framställt
detta, utan helt enkelt föreslagit Passevolance-afgiflens
utgörande af Rotehållarne,
anser jag Ständerne icke kunna yttra sig
öfver alternativet, utan blott med afslag
eller bifall till sjelfva Propositionen, hvilken
ej kan bifallas, då den grundar sig på
den origtiga princip, att Rotehållare skola
vara skyldige bestå sine Soldaters underhåll
vid möten och läger. Skulle någon
Passevolance öfverenskommas, så vore det
med manskapet; men äfven detta skulle leda
till stora olägenheter, och bördan skulle
återfalla på Rotehållarne genom stegrade
anspråk af dem, som blifva Soldater.
Rättvisare vore kanske en allmän bevillning
till möteskostnadernes bestridande, om icke
äfven härvid inträffade, att andre individer
härigenom ålades en för dem alldeles
främmande utgift, utan motsvarande nedsättning
i deras onera.
Då således ingen af desse åtgärder, i
min tanka, kan vidtagas, får jag nu, till
ändamålets vinnande, göra den nya motion,
att så många nummer af Armeen må
hållas vacante, som kan vara behöfligt, för
att med vacance-afgiften derföre besörja den
öfriga Armeens exercerande ni. m. vid mö
-
Den 13 Mars f. m.
»9«
ten. Om man t. ex. antager att för hvarje
vacant Rote betalades 60 R:dr B:co,
hvilket, såsom jag tror, åtminstone vid Westmanlands
Regemente är det mest vanliga;
om man vidare täger möteskostnaden för
hvarje Nummer till högst 6, jag skulle snarare
tro 5 R:dr B:co, och om man sedan
delar 60 med 6, sä får man till quot io,
hvilken vore den del af Ammen, som berhöfde
bållås vacant för de öfrige T9o.'delarnes
öfning. Detta om Rotehållare. — Med Rusthållet
deremot tror jag förhållandet vara
olika. Jag tror nemligen, att det åligger
Rusthållarne att underhålla häst och karl
på möten; men jag anser det vara en
billighet, att, i anseende till den större
kostnad, som i allt annat nu är rustningsonera
medföljande, emot hvad som ifrån
början varit, underhållet på möten af häst
och karl bestrides af Allmänna medel; hvarföre
jag, hvad beträffar Rusthållet, föreslår
detta, så vida man icke skulle vilja taga
samma mesure härmed, som den jag föreslagit
i afseende på Rotehållet. Min beräkning
af vacance-afgiftens belopp är grundad
på hvad jag i detta afseende ungefärligen
känner om förhållandet vid Westmanlands
Regemente. Detta Regemente äger
nu inom StatsUtskottet en person af det
högre Befälet, som torde kunna vara i tillfälle
att till ziffran framlägga, hvad jag blott
ungefärligen kunnat uppgifva. De öfrige
Regementernes Chefer och högre Befälhaf
-
Den i3 Mars f. ra.
vare önskade jag ville till Utskottet uppgifva
, huru härmed sig förhåller vid deras
Corpser.
Grefve Brahe har omnämnt de många
slags och långa möten, till hvilkas omkostnader
MötesPassevolance-afgiften skall fordras
och åtgå, såsom Sqvadrons-, Recrytoch
Befälsmöten, m. m.j men jag vill minnas,
att Rusthållare och Rotehållare ej äro
skyldige att till möten lemna sine karlar
och hästar längre än 17 dagar om året; och
möteskostnaderne böra således i enlighet
dermed beräknas.
Jag anhåller om remiss häraf till Statsutskottet,
samt communication med öfrige
RiksStånden.
Herr Tham Wolrath: Det lärer få antagas
för sanning, att Rusthållare äro af
gällande författningar ålagde att vid möten
underhålla sina Ryttare. Ej eller torde det
kunna bestridas, att Soldatens skyldighet,
att sjelf underhålla sig vid möten, öfvergått
på hans Rotehållare, genom omöjligheten
att kunna få karl för Roten på andra
vilkor, än att äfven gifva honom matsäck
och drickspenningar under mötestiden. Då
det således är för Rusthållarne en skyldighet,
enligt Författningar, och för Rotehållare
ett nödtvång genom förhållandet med
Soldatens antagande, att sjelfve underhålla
sine
Den i3 Mars f. rlj.
sihe Ryttare och Soldater vid molen; trdr
jag deraf följa, alt Rikets Ständer nu kunna,
likasom år 18r2, besluta, om MötesPasfievölance-afgift
böf aga rum, eller ej. I
detta afseende hafva arne olika förslag blifvit
af Konungens Rådgifvare framställde.
Det förslaget, att PaSsevolartceil skulle utgå
genom Allmän Bevillning, anser jag lika
med Herr von Heynne, ej hvila på rättsprincip,
emedan derigenom ett onus, som
åligger visse medborgare, skulle kastas på
andra, som ej äro skyldige att i Rust- och
Rotehåll deltaga. Visserligen vore det likväl
lyckligt för jordbruket; om delta förslag
kunde antagas, i synnerhet om de
uoo.ooo Rrdr, som, enligt förslaget, skola
årligen behöfvas till möteskosthadelnes bestridande,
kunde, såsom nian förmodat, Utgå
utan förhöjning af nuvarande Bevillning,
Men jag hemställer, huru denna calcul står
tillsammans med Kongl. Majfts Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof. UtgiftsTitlarne
öfverstiga der alla upptagne
Inkomster, dem StatsUtskottet dessutom nedprutat;
och då nu redan der visar sig en
brist af 4°>000 Rrdr, som man förmodar
kunna betäckas af blifvande öfvetskottsmedel,
vet jag i sanning ej, huru deraf skall
kunna bestridas en ny utgift af icke mindre
än 300,000 Rrdr. Kunde man åter såsom
säkert antaga, att tillgång härtill skulle
beredas genom öfverskott å TullBevil!-  16 H, i3
>94
Den i3 Mars f. m.
ningen, i följd af en förbättrad inrättning
oell förvaltning af Tullverket, vore det
mig kärt, alt en sådan lindring i folkets
bördor vunnes. Men jag fruktar, att vi då
för tidigt räkna på fördelarne af TullVerkels
förändring, ehuru mycket jag ifrar derför.
Af dessa skäl anser jag mig ej kunna
antaga StatsRådets förslag om möteskostnadernes
bestridande genom Bevillning.
Med mera tillförsigt fäster jag mig vid det
andra förslaget, hvilket Konungen gillat och
i sin Proposition till Rikets Ständer framställt.
Jag vill i korthet visa fördelarne
och olägenheterne deraf. De militairiska
förmånerne af MötesPassevolancen äro redan
tillräckligt utredda för den, som vill
finna dem. Äfven för Rust- och Rotehållarne
är den fördelaktig, om man i penningar
beräknar, hvad de måste gifva sine Ryttare
och Soldater i matsäcken, jemte skjuts
och drickspenningar; ty detta öfverstiger
vida Passevolance-afgiften, så att det är en
ren hushållning att erlägga den. Men å
andra sidan är det likväl för dem kännbart,
alt nödsakas på en gång contant utgifva,
hvad de annars kunde till det mesta lemna
in natura. På denna grund och med
hågkomst att, när förra PassevolanceContracterne
uppgjordes, priset på lifsmedel
var uppdrifvet, önskade jag en ytterligare
nedsättning af Passevolancen, än nu blifvit
föreslagen. Men om ej detta är möjligt,
tror jag det skulle medföra lättnad i
Den 13 Mars f. ni.
detta onnSj om trupperne fingo gora sine
möten inom Provinceme, och icke, såsom
i sednare tider skett, för detta ändamål
dragas till andra Provincer. Då komrno
de utbetalde medlen Provincen åter till godo.
Äfven om desse möten hållas turvis
i alla de Provincer, som Jemnade bidrag
till PassevolanceCassati, skulle derigenom
tillfälle för dem beredas, att återfå de betydliga
sutnmor, de till Cassan måst utgifva,
I följd af hvad jag nu haft äran
yttra, kart jag ej annat än tillstyrka bifall
å Kongl, Majlis Proposition, dock med ön-<
skan, att Passévolance-afgiften kunde något
ineta nedsättas, men att i annat fall truppernes
möten måtte, såsom jag nyss nämt,
hållas inom deras Provincer eller tUrVis i
de Provincer, sorti skatta till PasseVöIanceCassan.
Ilär har dessutom blifvit föreslaget,
att till undvikande af ifrågavarande
Passevolaiice-afgift, en del af Indelta Armeen
måtte indragas och för de sålunda
ledigblifna Numrorne erläggas Vacance-afgift,
sorn skulle användas lill omkostnaderlie
för dell öfrige Armeens underhåll på
möten. Jag hoppas, att Konungen aldrig
skall bevilja en sådan indragning. Det skulle
varå skadligt ej blott i militairiskt afseende,
som'jag dock éj så noga kan bedöma,
utan äfven i Ekonomiskt; ty de Roteringsskyldige
skulle derigenom tillskyndas
en odräglig tunga genom den dryga con
i
3*
Den i3 Mar f. m.
tania vncancc-afgiften, hvarför Torpens och
Boställenas begagnande ej skulle gifva ersättning.
Det är redan nog känbart för vissa
Provincer att betala vacance-afgift för
indragne Nummerhästar. Men ej nog härmed;
en sådan åtgärd skulle vara alldeles
förstörande i flere andra afseenden. Hvad
skulle man göra af de afskedade Soldaterne?
Skulle Rotarne föda dem, eller skulle
de kastas ut med hustrur och barn samt
kringstryka såsom tiggare? Och hvarest skulle
väl Rotarne, då krig utbröt, få karlar
till ett så stort antal? Dessutom följde häraf
den olägenhet, att allt detta manskap
vore alldeles oöfvadt. Jag kan ej inse någon
fördel af detta project, om icke möjligen
deruti., att kanske en del af Befälet då
skulle kunna minskas, såsom äfven öfverflödigt
eller ock blifva utan sysselsättning.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Att
MötesPassevolancen är nyrttig i Militäriskt,
Ekonomiskt och helsovårdande afseende,
lärer vara otvifvelaktigt. Men då nu fråga
är om remiss till Utskott af aine alternativa
förslag till Passevolancens utgörande,
vill jag deröfver yttra min mening; helst
blott aine Ledamöter, så vidt jag fattat,
hittills understödt det alternativ, som jag
anser vara rigtigast, nemligen det Kongl.
Majit sjelf framställt. Ända från Konung
Carl den XIis tid har det directe ålegat de
Rustande att vid möten underhålla sina Rytr
Den 13 Mars f. m.
*97
tare oell deras hästar; oell indirecte liar
samma skyldighet tillhört Rotehållare i afseende
på deras Soldater. Jag säger indirecte;
ty Soldatens åliggande att underhålla
sig sjelf återföll, genom hans stegrade
anspråk, på Rotehållare!!, likasom hvarje
skatt å Tjenstehjon drabbar Husbönderne,
som måste i proportion betala större löner.
Om MötesPassevolancen nu skulle, såsom
StatsRådet tillstyrkt, bestridas genom allmän
Bevillning, minskades ju Rust- och Rotehållares
tunga i detta afseende, och värdet
af deras egendomar ökades i samma
mohn. Men man skulle då lägga denna
hörda på andra, som förut ej varit underkastade
något sådant; och jag öfverlemnar
åt hvar och en att sjelf bedöruma, huru
högst orättvist det skulle vara att taga ifrån
en för att gifva åt en annan. Jag afstyrker
derföre antagandet af StatsRådets berörde
förslag. Dessutom tror jag det vara
vådligt att vilja rubba' gamla onera, eller
de så kallade Grundskatterne; det vore ett
verkligt våld, som skulle åstadkomma stora
olyckor. Man skulle derigenom föranleda
sådane strider, hvarpå vi sett så många
exempel i andra länder, t. ex. den om
den så kallade Lex agraria i det fordna
Rom. Och så vidt jag fattat våra Grundlagar,
är det icke ens Rikets Ständer enskildt
rnedgifvet, alt göra någon sådan ändring
i desse Grundskatter, som den ifrågavarande.
Någon torde kanske här vilja
Den i3 Mars f. ra.
erinra, att jag ej Sr Rust-eller Rotehållare
och således gör mindre afseende på deras
tunga, än jag borde. Men jag försvarar blott
rättvisan; och jag får, såsom bevis på mitt
förhållande i dylika fall, åberopa att jag sjelf
vid förra Riksdagen nästan var den enda,
som bär reserverade sig mot beslutet att
till ett för he)a Svenska Roj ket gemensamt
ändamål anlita den endast af jordägare sam
manskjulna
Saltpetterfonden,
Friherre Wrangel, Henning: För min
del är jag ej af deras mening, som yttrat
sig finna oförenligt, att StatsRådet i denna
sak tjll Konungen framställt ett allernatift
förslag. Tvärtom är jag derföre erkänsam,
emedan det stadgat mitt beslut i ämnet.
Jag anser destoheldre möteskostnaderne böra
bestridas genom Allmän Bevillning, sorn
jag bär hört yttras, att Passevojancen skall
hufvudsakligen bidraga lill Rikets försvar.
Ty jag hemställer, om icke äfven Städerne
skola försvaras; och då böra de äfven
lemna bidrag till omkostnaderne för försvaret,
så att ej jordägarne ensamt dermed
betungas, Det är i den Kongl. Propositionen
taladt om nyttan af MötesPassevolancen,
Jag tror visserligen, att den i militäriskt
afseende är nyttig; men jag bestrider
att den är fördelaktig i Ekonomiskt.
Orri man beräknar möteskostnaderne för Rotarne,
fördel te på mötesdagarnes antal, skall
man finna, att en karl under mötet kostar
Den i3 Mars f. m.
»99
i underhåll omkring i R:dr för dagen, enligt
det under i5 år gällande PassevolanceContractet.
Skulle deremot Rust- och Rotehållarne
fått besörja deras karlars underhåll,
hade kostnaden hvarje dag visst ej för
hvarje man utgjort mer än 12, eller på sin
höjd 18 sk. B:co. Hvad åter angår den
uppgifna fördelen af Passevolancen, att Soldaten
under möten vänjes vid fältlefnad och
sådant tractamente, sorn han i krig kan erhålla,
så tror jag, att hans tractamente på
möten är vida bättre, än hvad han vanligen
har hemma, och att hans helsa mindre
beror på födan, än på varian, eller ovanan
vid fatiguer, och mindre väl vårdad
klädsel. Ej eller kan jag dela Grefve Horns
mening, alt PassevolanceContracterne höra
slutas med Soldaterne sjelfve; ty detta skulle
återfalla tungt på Rotehållarne, ehuru
det är rigtigt i principen. Jag gillar StatsRådets
förslag, att möteskostnaderne böra
gäldas af Allmän Bevillning; men jag anser
7 R;dr för hvarje Nummer vara för högt
beräknadt. Om man afser hvad sorn af
MötesPassevolauce-medlen hittills blifvit användt
till andra ändamål, skall man finna,
att 5 R:dr B:co för Nummern är tillräckligt
till alla mötens hållande.
Grefve Horn: Medelst väckande af en
ny motion har blifvit besvaradt, hvad Herr
Nordenfalk önskade af mig få utredt; och
jag finnér, att Herr Tersmeden i detta af
-
200
Den i3 Mars f, m.
seende uppgifvit, hvad jag hade ämnat svara.
Jag inser ej, att 14 §• RegéringsFormen
kan häremot lägga något hinder; ty
om också Konungens Proposition bifalles,
måste den vara bifallen för den existerande
Armeen och ej för någon annan. Om
Rikets Ständer besluta, att en sjettedel eller
en tiondedel af Arméen skall indragas,
tror jag, att man med denna afgift för de
indragne JVumrorne skulle kunna bestrida
möteskostnaden för de öfrige. Detta var,
hvad jag ville åsyfta med Aromens sättande
på fredsfot. I afseende på hvad af Herr
Tham blifvit yttradt, alt det vore en stor
olycka för landet, om en sådan afgift skulle
utgå, erkänner jag att han har rätt, så
snart han säger, att den skulle contant utgå
ur Provincen, Men sorn ändamålet vore
underhållet af den effecliva styrkan, kunde
den utgå i nalural-praestationer, spannmål,
kött, fläsk, m, m., ty vi känna ganska
väl, att huru man än må anse att underhållet
skall utgå, directe från Rotehållareo
eller från Soldaten, skall den dock
blott vara för dess underhållande vid Regementsmötet
inom Regementets stånd. Vi
hufva en författning från i^ooitalet, som säger,
att om tillgångar finnas i StatsCassan,
och Konungen finner nödigt att anbefalla
Däger, Han då må sparsamt förordna sådane;
men det kan ej drabba Rotehållarne.
Beträffande hvad Grefve Brahe anfört röra
njd c Passevolaneens otillräcklighet, om den
Den i3 Mars f. m.
Sot
skulle nedsättas lill 100,000 eller i5o,ooo
R;dr, så tillåter Herr Grefven mig svara,
att, i anseende till den liemlighetsslöja Regeringens
Rådgifvare lagt öfver denna Cassa,
och den envishet, hvarmed dess reviderande
blifvit förnekadt, det är Representantens
icke allenast rättighet utan bestämda
skyldighet att misstro de uppgifter, som
om PassevolanceCassan lemnäs. Det är vårt
åliggande, att begära bestämda uppgifter
derom genom StatsUtskottet, hvilket bör
sätta sig i tillfälle att noga kunna beräkna
hvad ett Regementes årliga exercis, inskränkt
inom den lagliga tiden, kostar. Uti hvad
Friherre Wrangel yttrat, att en stor besparing
borde finnas uti PassevolanceCassan,
instämmer jag fullkomligen. Ty när
vi besinna, att, i anseende till arbetscommenderingar,
circa halfva Armeen ej haft årliga
möten, är det ej för mycket beräknadt,
att på dessa i5 år den bör utgöra 1,000,000
R:dr. Det är således en märkvärdighet,
att man saknat medel för de 3 sista åren,
och nödgats vidtaga den utväg, att påbjuda
en beskattning af Rust- och Rotehållare,
utan medgifvande af Rikets Ständer.
Detta har skett, såsom Herr Hallenborg uppgifvit,
genom Sockenstämmor och andra
smärre församlingar. Men om denna afgift
i naluralprestationer, som några trott,
verkligen af gammal häfd existerat på några
ställen, (hvilket jag medgifver) äfvensom
att KneckteContracten å de fleste or
-
202
Den iS Mars f. m.
ter föreskrifva Rotehållares förskott af möteskost
emot ersättning, får jag åtminstone
bestrida att förhållandet varit sådant i afseende
på några Regementer, nemligenWesttuanlands,
Nerikes och Elfsborgs. Desse
Regementers Rotehållare hafva varit befriade
från alla förskotter till sine Soldaters
underhåll på möten, Nerikes Regemente
är, i anseende till Rotarnes svaghet, befriadt
från detta onus, likasom från Soldatens
skjutsande och flere andra åligganden.
Detta synes äfven deraf, att en ersättning
af halfva Passevolance-summan varit beviljad'
Rotehållarne för Nerikes Regemente.
Grefve Brahe tror vidare, att man genom
passevolancens ytterligare erläggande skulle
vinna den fördel, att Armeen blefve öfvad
till krig, och att det vore angeläget att genom
marcher få tillfälle att öfva den för framtida
krigstillfällen, Jag kan väl ej inse detta
förhållande från den högre ståndpunkt, som
Herr Grefve Brahe, i egenskap af. Konungens
Rådgifvare; men jag har ännu tillräckligt
minne från min tjenstetid deraf,
att stora läger ej gagna hvarken befäl eller
trupp. Soldater, i synnerhet de, som
varit j fält, hafva vid sin hemkomst haft
vidunderlige saker att berätta om dessa låtsade
krig, hvilka jag äfven fann olämpliga,
oftast löjliga, och ej medförande något sannt
begrepp om krigsyrket. Hvad marchen beträffar,
tror jag deri vara ganska nyttig; ty
konsten att gå, utgör hufvudsaken i sed
-
Den i3 Mars f, m.
2(>3
nare liders både straligue och tactik; mea
denna öfning kan ske inom en liten terrain
och inom Regementets Stånd. Inom
en half qvadratmil kan man marchera så
mycket man behagar, utan att betunga landet
med odrägliga inqvarteringer å en tid,
då underhållet drabbar de redan förut tomma
visthusen. Jag bär baft tillfälle se detta vid
resor i åtskilliga orter. Jag bestrider den
sats, att det är nödvändigt för vårt försvar
att hafva en sådan stam af Indelta Armeen,
som vi nu äga. Grefve Bralie frågar,
hvartill vår unga Beväring skulle sluta sig
i farans stund? Jag svarar; De skola sluta
sig till känslan för fosterlandet, som faran
väcker och lifvar, till ett manligt Befäl,
som äger rood och insigter att leda försvaret,
och jag är viss uppå, att bedrifterne
och försvaret ej skola uteblifva. Utan Indeldt
Armee hafva vi utfört de största krigsbragder;
jag behöfver i sådant afseende endast
anföra namnet af en Stenbock,
Grefve von Roserij Axel; Förekommen
af flere värde Talare, som äro af samma
tänkesätt i saken, vill jag inskränka mig
lill alt yttra, det jag anser mig vara skyldig
mig sjelf, äfvensom Roteliållarne i det
mig nådigst anförtrodde Län, att härmed
förklara att hvarken 1812, då Contracterne
skulle uppgöras, eller vid dessas prolongation,
några öfvertalningar eller underhandlingar
vid Sockenstämmor eller dy
-
Den i3 Mars f. ra.
lika sammankomster, ägt rum. Det bar varit
fördelen af saken, som förmått vederbörande
att deruti villigt ingå. 1812 samlades
de Deputerade hos mig. Förmodligen
var det deras egen fördel, jemförd
med olägenheten af kistorne, som gjorde,
att de gerna ingingo i Contracterne. 1827
tillgick på ett ännu enklare sätt. Jag var
då i Stockholm, men en kungörelse utfärdades
i Länet, att Rotehållarne skulle till
närmaste Kronobetjent afgifva sitt Ja eller
Nej. Rotehållarne vid alla de inom Länet
stationerade Regementer ingingo enhälligt
på förslaget. När detta skedde, då afgiften
var 8 R:dr B:co, utan all slags inverkan
af någon person, skola Rotehållarne
säkert ingå på detta förslag, som endast
upptager 7 R:dr. Jag tillstyrker således
antagande af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition.
Herr Rotlieb, Accelj anförde skriftligen:
Med anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, rörande MötesPassevolancen,
anhåller jag få yttra några ord.
Svårligen kan det bestridas, att denna
Inrättning under dess tillvaro hittills uppfyllt
sitt ändamål, Armeens och Befälets
fullkomligare danande för krigsyrket, äfvensom
att Rust- och Rotehållare localt deraf
haft mer och mindre båtnad. De orter,
som gränsat intill lägerplatserne, hafva ovedersägligen
derpå vunnit, då penningar der
Den i3 Mars f. m.
2o5
kommit i omlopp, och lättad afsättning för
landtmannens varor blifvit beredd; men så
bar ej förhållandet varit i Calmar, Jönköpings
och Kronobergs Län, hvarifrån Passevolance-beloppet
årligen oåterkalleligen utgått
samt ur rörelsen försvunnit. Men detta
onda får ej, då fråga är om det allmänna,
bestämma min åsigt i egenskap af Rotehållare
och Rustande i Småländska provincen;
det är derföre i afseende på saken i det
hela, jag tar mig friheten yttra mina tankar.
Af de alternativer, sorn StatsRådet i
underdånighet framställt inför Kongl. Majrt
att till Rikets Höglofl. Ständer afgifva rörande
Passevolancen, har Kongl. Majit i
Nåder gillat det, som innehöll förslag att
den så kallade MötesPassevolancen bör utgå
af Rust- och Rotehållare, på sätt Kongl,
Propositionen innehåller, och ej genom Bevillning
i allmänhet, som StatsRådets ena
alternativ förutsätter. Jag erkänner att detta
onus, som så allvarligt trycker jordbruket,
och som egentligen tillkommit efter Indelningsverkets
inrättande under tidernes
längd, har gifvit mig skäliga anledningar
till begrundande: men då detta Rust- och
Rotehållningen vidlådande besvär, bestående
i skjuts, matsäck och drickspenningar
före Passevolancelnrättningen, och numera
i penningar, skulle, snart sagt, alldeles undergå
förändring, och genom Bevillning påläggas
den icke ordinarie roterade jorden,
206 Den 13 Mars f. ra.
städerne, personer, och alla näringar som
ej deraf hittills dragit någon tunga; fordrar
min rättskänsla, äfven i egenskap af Rustoch
Rotehållare, att ej dertill lemna min
röst. Hvad deremot angår den af Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagne Passevolance af
7 R:dr B:co för hvarje Rote, finner jag visserligen
anbudet innebära ett vedermäle af
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på
Rust- och Rotehållares förmåga, att hära
den tunga af så olikartade slag, som häftar
vid jordbruks-näringen, då Passevolanceafgiften
blifvit med i R:dr årligen på hvarje
Rote- eller RusthållsNummer nedsatt under
hvad den nu är. Jag inser visserligen
nödvändigheten af Passevolance-Inrättningen,
och ehuru, jemte de ytterst låga priserne,
all afsättning af landlmanna-varor är
omöjlig ej allenast i storsta delen af Småländska
provincen, utan ock uti en del af
Östergöthland, samt således den föreslagne
Passevolancen, under i dessa orter rådande
penningebrist, i alla fall blir bog; ville
jag likväl tillstyrka antagandet af det gjorda
förslaget, om Kongl. Majrt täcktes i Nåder
bestämma, det skyldigheten att skjutsa
Regementernes Tråss till och ifrån Regements-mötesplatserne,
hvilken åligger Rotehållarne
vid utskillige Regementen, skulle
i följd af Passevolance-afgiften upphöra,
samt att Rotehållare de år, då ej läger eller
Regements-möten inträffa, utan arbetscommenderingar
anbefallas, t. ex. till Götha
Den i3 Mars f. m.
107
Canal (om den, vill Gud! kommer att fortsättas),
befriades från Passevolance-afgiflens
erläggande; helst Rotehållarne, under dylika
commenderingar, äro förbundne att uppså
och afberga SoldatTorpen, hvilket ofta
innebär ett större onus, än sjelfva Passevolancen.
Jag anhåller ödmjukast, alt detta
mitt yttrande måtte få åtfölja Remissen
af den Kongl. Propositionen till behörigt
Utskott.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan så
många Talare yttrat sig i detta ämne, och
deribland Konungens båda föredragande i
Militaire-mål, skulle jag ej upptaga liden
med något vidare yttrande, om jag ej trodde,
att några synpunkter icke kommit under
öfvervägande. Jag instämmer med dem,
hvilka anse skyldigheten att underhålla karlen
och hästen vid möten och marcher bestämdt
åligga Rusthållare. I afseende på
Rotehållarne åter, ligger väl skyldigheten
dels på dem, dels på Soldaten; men jag
frågar, om ej äfven i sednare fallet tungan
skall återfalla på Roten, och den i stället
få ökade utgifter till karlen, åtminstone vid
skeende afgång, då följden hlefve densamma.
Sättet för utgörandet af denna hörda är en
annan sak, och i detta fall tror jag, att en
bestämd Passevolance-afgift är bättre både
för Kronan och merendels för Rust- och
Rotehållare. Det fanns väl en tid, då Armeen
ej behöfde vara på den rörliga fot,
:so8
Den i3 Mars f. rtt.
sorn nu. Behofven äro i det afséendét för*
ändrade. Det var äfven derefter en tid,
då man ansåg Armeen tillräckligt öfvad med
l4 dagars möle. Den tiden ryckte man ut
och exercerade några minuter; derpå hvilade
man, och under hvilan korn SubalternOfficerns
betjent med en stol, på hvilken
denne fick sitta. Nu kan Armeen ej vara
belåten med sådant. Jag tror, att det varit
rätt att underställa Rikets Ständers pröfning
frågan om Passe volanceContractens uppgörande,
emedan Rikets StatsVerk är den
ena Contrahenten, och Rust- eller Rotehällarne
den andra. Derföre blifver det ej
något åliggande för Rust- och Rotehållare
att ingå på saken, om de ej sjelfve det önska;
men då den andra Contrahenten är
Staten, måste Rikets Ständer derom yttra
sig. Man har här satt i fråga tre sätt att
bestrida detta onus. Det ena, såsom Konungen
i sin Proposition framställt, genom
Passevolance-afgiften; det andra, såsom
StatsRådet alternatift föreslagit, genom
Bevillning, oell det tredje, såsom en enskilt
Motionair yrkat, att afsätta dertill en
del af Arme'en. Jag vill ej bedömma företrädet
emellan de två första sätten; skulle
man dock välja det andra, det vill säga
befria Rotehållaren från en tunga, som nu
lagligen åligger honom såsom skatt att utan
ersättning utgöra, torde befrielsen dock ej
i hela sin vidd böra komma Rusthållaren
till
Den i3 Mars f. m.
209
till förmån, som för denna tunga äger betydande
anslag af Kronans räntor sig till godo.
Man kunde ännu föreslå ett medel,
nemligen en medelväg emellan båda alternativen,
hvilken medförde en lindring för
de betalande. Örn man till exempel bestämde
afgiften till 4 R'dr B:co för Rotebållarne,
och något mer proportionaliter
för Rusthållare, samt resten af den erforderliga
summan blefve fördelt på t. ex. den
del af Bevillningen, som utgår såsom Bränvinsskatt.
Det skulle i alla fall stå hvar
och en öppet, att ingå i propositionen, eller
ej; men derigenom att de skattdragande
erlade en så högst lindrig afgift, vunnes att
de skulle finna sitt intresse uti att ingå på
förslaget, och enheten vid verkställigheten
befordrades derigenom. Hvad det tredje alternativet
beträffar, kan jag ej tillstyrka det.
Jag tror, att om man kunde låta någon del
af den Indelta Armeen vara vacant, behöfdes
medlen för att göra Beväringen mera
rörbar och exercera den. Men i hvilket
fall som antages, skulle jag, såsom
ett medel till undanrödjande af den omtalade
farhågan, att revision å desse medel
ej kommer att äga rum, och såsom mest
öfverensstämmande med ordning, föreslå,
att, hvad sorn kan komma att såsom Passevolance-afgift
erläggas, måtte uppföras på
RiksStaten såsom en InkomstTitel, och att
en motsvarande summa på tredje llufvud16
H. i4
210
Den i3 Mars f. m.
Titeln deremot anordnas lill Indelta Ar»
meens vapenöfningar.
Grefve Brahe: Det är ej för att vederlägga
de anmärkningar Herr Tersmeden gjort
emot Passevolancen, som jag begärt ordet;
ej heller för att bestrida de upplysningar,
som Herr Lieutenanteu varit god att lemna
om Westmanlands Regemente m. m.;
men jag anser mig böra besvara,de anmärkningar,
hvilka blifvit gjorda vid den uppgift
jag meddelade i afseende å mötena.
Herr Tersmeden talar om de långa möten
jag föreslagit, och att endast Regementsmöten
kunde komma uti beräkning. Hvad
längden angår, har jag ej uppgifvit Regementsmöten
till mer än 17 dygn; och hvad
de öfrige öfningarne beträffar, bar jag ej
på något ställe sett deras anbefallande förbjudit
eller förhindradt. Jag äger det säkra
hopp, jag törs till och med säga den
fullkomligaste visshet, att det finnes ganska
få af Armeens medlemmar, som dela
den åsigt, att Öfningarne äro för långa.
Projectet lill indragning af Indelta Armeen
förbigår jag nu aldeles af den orsak jag redan
balt. äran nämna, och äro för öfrigt
åsigterne, hvad rörer Indelta Armeen, så
stadgade, att det blefve högst öfverflödigt
ingå i några vidare undersökningar derom.
Herr Grefve Horn har sagt, att den
citation af §. Regeringsformen, jag fram
-
Den i3 Mars f. m.
Ställde, ingalunda besvarar Herr Grefvens
yttrande i afseende på Indelta Arme'en. Om
så är, att Herr Grefven ej medgifver §.
den kraft, jag ansett densamma äga, torde
Herr Grefven ej bestrida den 80 §. att hafva
den. Herr Grefven yttrar äfven, att en
slöja är kastad öfver PassevolanceCassanS
förvaltning.
Härvid torde det tillåtas mig upplysa,
att denna Cassas Räkenskaper årligen granskas
af Kongl. KammarRätten, hvilket torde
bevisa, att ifrågavarande Gassa icke är
öfverhöljd af någon ogenomtränglig slöja,
Med Herr Grefven delar jag visserligen den
tanka, att känslan för fäderneslandet drifver
medborgaren, att i farans stund taga
till vapen; men huru skön och huru kraftfull
denna känsla än må vara, fruktar jag
likväl, att om de, som lifvas af den, utan
att erhålla materiella understöd, eller ledas
af en i sitt yrke kunnig och vand personal,
skynda till försvaret, de ändå snart
skola falla offer derför.
Jag får slutligen tillägga, att jag förenar
mig med den värda Talaren, som ansett
Passevolancen ej böra uppföras på Bevillningen.
För mig synes det betänkligt
att deruti inblanda utskylder, som tillkommit
i stöd af de förläningar åfjord, hvilka
Kronan för mer än halftannat sekel med»
i4*
312
Den i3 Mars f. m.
gifvit, och alt på detta sätt vilja afskaffa
de uråldriga afgifter, som blifvit antagna
och stadfästade i följd af Indelningsverkets
uppkomst, innan en generelare förändring
eller jemkning i hela Beskattnings-systemet
tillvägabringats; och delar jag äfven fullkomligt
den tanka, att detta icke ensamt
ankommer på Rikets Ständer, och således ej
ensamt af dem kan beslutas.
Herr Ribbing, Arvid: Jag har allenast
begärt ordet för att på förhand helt kort
tillkännagifva den förundran, som utan tvifvel
skulle väckas hos oss Rust- och Rotehållare,
om vi blefvo befriade från en afgift,
som vi hittills ansett tillhöra den jord
vi genom arf, skifte eller köp, och med
beräkning af denna utgift, förvärfvat. Jag
kan icke annat än med underdånig tacksamhet
emottaga det verkliga bevis, som Kongl.
Maj:t gifvit på Sin vårdnad om Indelningsverkets
bestånd, genom beslutet, att i den
Nådiga Propositionen framställa den mening,
som der ullryckes. Det är icke nog,
alt vi hafva en Soldat; vi måste äfven hafva
en exercerad Soldat. Säkerheten härföre
är således hvad vi hufvudsakligen böra
afse. Nu innehåller det ena af StatsRådets
förslag, att den säkerhet vi äga, att af viss
dertill bestämd jord hafva visse medel för
ändamålet att påräkna, skulle utbytas emot
bevillning, och man har här uttryckligen
nämnt Tullbevillning. Denna Statsinkomst
Den i3 Mars f. m.
ai3
ingår likväl icke just alltid så ordentligt
vid de tider, som närmast föregå och fortfara
under ett krig, då handeln icke plär
vara i det mest blomstrande tillstånd, och
likväl äro just då Passevolance-medel som
oundgängligast. Det är visserligen nödigt,
hvad summan beträffar, att approximativt
närma sig det belopp, som MötesPassevolancen
skall utgöra; men det torde vara
mindre vigtigt, om det icke slår in på runstycket,
sedan granskningssätten öfver medlens
användande blifvit Rikets Ständer medgifven,
och öfverskottet i alla fall kommer
dem till godo, som tillsläppt medlen. Likväl
tror jag, att denna fråga icke bör eller
kan hufvudsakligen afgöras, förrän frågan
om granskningsrätten i allmänhet är fullt
afgjord. Jag vet alltförväl, att granskningsrätten
på visst sätt är oss erbjuden; men
sättet och vilkoren äro dock icke sluteligeri
fastställde. 1 afseende på sjelfva verkställigheten
af Passevolancens användande, eller
utdelning i mat, anhåller jag blott få
fästa mig vid ett förslag, som här blifvit
framstäldt rörande RegementsChefernes befattning
dermed. Jag anser nemligen, att
RegementsCheferne böra vara mindre sysselsatte
med bestyret om, än med bevakandet
af, Soldatens rätt.
Friherre von Duben, Carl: Jag bör ej
uppehålla Ridderskapet och Adeln med att
vidlyftigt orda i nu förevarande ämne, helst
Den i3 Mars f. m.
det vore ett upprepande af hvad Herr Grefve
Brahe och Herr Tham m. fl. svarat å
de flere anmärkningar, här blifvit gjorde
vid detta måls remitterande. För min del
måste jag dock förklara, att jag tror det
Soldatens och Ryttarens födande under möten
utgör ett gammalt åliggande i KneckteContracten,
ehuru detta Rust- och Rotehållarens
åliggande blifvit olika bestämdt i olika
provinser. — Jag känner icke, att Kneck»
teContracten i Westmanland frikalla Rotehållaren
att föda Soldaten undep mötet,
hvilket Herr Grefve Horn påstår; det är
möjligt att förhållandet är sådant i Nerike.
I åtskilliga provinser och, om jag ej irrar
mig, i Dalarne äro uti de gamla KneckteContracten
stipulerade vissa Lispund matvaror,
som Rotehållaren är pligtig lemna Soldaten
till möteskost. Man har här sagt, att
för framgången af den Proposition, som år
1827 framställdes till Rust-och Rotehållare
om Passevolancens fortfarande, någon inverkan
från Länsstyrelsen och RegementsBefälet
utöfvats. Inom Westmanland har
icke (och troligen ingenstädes) sådant ofog
inträffat; tvärtom vet jag med säkerhet, att
en sådan inverkan uppstod från Rotehållarjaes
sida emot Passevolancens fortfarande,
ehuru med så ringa framgång inom Westmanland,
att åtskillige Rotehållare, såväl af
Allmogen som bland Possessionater, kom»
mo till mig, sägande: Våra namn äro uppsatte
på listan bland dem, som icke vilja
Den i3 Mars f. m.
fortfara med Passe volance-afgiften, men delta
har skett utan vårt begifvande, och vi
önska att få fortfara dermed; hvadan handt,
att i Westmanland antalet af dem, sorn icke
ingingo på fortfarandet af denna afgift, reducerade
sig från 180 till några och 80.
Hvad alternativet beträffar, som man
tror sig finna uti Konungens Proposition,
det nemligen, att, efter StatsRådets tillstyrkan,
Passevolance-afgiften skulle upptagas
genom allmän Bevillning, så vågar jag
tro detta alternativ innebära den största
oformlighet, emedan, i följd äf detsammas
antagande, Rikets Ständer slutligen skulle
komma att commendera Armeen; åtminstone
skulle anordnandet af dess vapenöfningar
komma att af dem bero. Jag för
min del anser jemväl denna StatsRådets tillstyrkan
icke såsom något alternativ i Konungens
Proposition, utan blott såsom Rådets
enhälliga åsigter, hvilka, enligt Constitutionen,
alltid skola föras till Protocollet.
Att, såsom en Ledamot projecterat, indraga
vissa Numror, för att medelst dessas
vacance-afgift underhålla resten, är en
åtgärd, ej förenlig med Indelningsverkets
esprit, och hvilken i pecuniairt afseende
skulle komma att känbart inverka inom provinserne,
hvarest alla ekonomiska förhållanden
sedan ett och ett halft sekel ordnat sig
efter Indelningsverket. — Man känner huru
7.(6
Don i3 Mars f. m.
ställningen blifvit uti Westergöthland i följd
af Indelningsverkets rubbning derstädes. Genom
Westgötha Regementes afsittning hafva
kanske å 2 millioner R:dr af provinsens
RörelseCapital utgått ur provinsen,
hvilka under ingen condition dit återkomma;
samma förhållande skulle uppstå, genom
indragningen tili Statsverket af Vacance-afgifterne.
— En annan Talare, Herr
Grefve Horn, har sökt bevisa, att man kan
undvara den Indelta Armeen och, i händelse
af fiendtligt inbrott, möta och slå
fienden med NationalBeväring; och Herr
Grefven nämner, såsom bevis för denna
sats, de hjeltebragder, som Svenskarne ådagalade
under den Store Stenbock, då Danskarne
kördes ur landet. Jag vill blott härpå
svara, att man kunde lika lätt och med
samma analogi bevisa, att man ej behöfde
annan arme än Småländska bondpigor, då
man erinrar sig, att dessa ifrån Wärends
härad i fordna tider slogo och ur landet
körde fienden. Dylika händelser kunna
dock, efter min tanka, icke bevisa, att en
stående, disciplinerad, Armé kan umbäras
för Sverige, än mindre att den kan ersättas
af Beväring.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag vill icke
upptaga tiden med ett yttrande i hufvudsaken,
hvarom redan så mycket är tahult,
utan blott nämna några ord i afseende på
den contradiction Herr Thara trott sig finna
Den i3 Mars f. m.
2I7
i StatsRådets yttrande rörande detta ämne,
emot hvad StatsRådet yttrat vid Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och hehof. StatsRådet har icke
glömt, att, enligt sistnämnde Proposition,
resultatet af StatsVerkets tillstånd blef en
ökad Statsbrist af några och 5o,ooo R:dr;
men andra tillgångar finnas inom Bevillningens
omfång än hvad som är anslagit
för StatsVerkets behof. RiksgäldsContoiret
har haft en betydlig andel af Bevillningen
sig anslagen, i och för afbetalning af dess
skuld m. m. Denna är nu mest till fullo
betald, och derigenom uppkomma inom Bevillningeus
omfång icke obetydliga besparingar,
hvilka, lagda till det öfverskott af
emellan 5o å 60,000 R:dr, som, om jag
rätt minnes, årligen blifvit å Bevillningssumman,
kunna i det närmaste medgifva
uppförandet af det anslag, hvarom här
varit fråga, utan att Bevillnings-afgifterne
skulle behöfva ökas.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
skulle icke hafva begärt ordet, om jag icke
blifvit uppmanad dertill af ett yttrande från
Grefve Horn, som likväl, sedan jag anmält
mig, genom ett anförande af Grefve Brahe
redan till en del blifvit besvaradt. Herr
Grefven har trott det bero på Rikets Ständer
att bestämma, huru stor styrka borde
bibehållas af den Indelta Armeen. Jag åter
tror, att det beror på Konung och Ständer
2l8
Den i3 Mars f. m.
gemensamt, emedan 80 §. Regeringsformen
säger: ”Krigsmakten till häst och fot, så”väl
som Båtsmanshållet af rotering och in”delning,
förblifver vid de med Landet oeh
”Städerne upprättade Contracter och Indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder
”skola orubbade vara, intilldess Konungen
”och Riksens Ständer finna nödigt någon
”ändring deruti samfält att göra.” Vidare
har Herr Grefven yttrat, att genom Sockenstämmor
och andra medel man sökt öfvertala
Rusthållare, alt ingå på, MötesPassevolancen.
Jag har händelsevis tillhands
Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, af den 7
November 1827, som innehåller: ”att Pas”sevolanceContraeterne
efter den tillända”lupne
tiden icke få förnyas; dock öppet
”lemnadt ^ör de Rust- och Rotehållare, som
”vilja anmäla sig hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
inom viss tid, att dermed
"fortfara i 2:1m år, eller intilldess Rikets
”Ständer hunnit fatta Deras beslut.” Den,
som icke inom den utsatte tiden anmält sig,
förklaras berättigad att återgå till det gamla
underhållssättet. Jag öfverlemnar till
Herr Grefven sjelf att bedöma, om något
mera bestämdt kan yttras såsom förbud
emot de tilländalöpande Contractens förnyande.
— Flere af Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
hafva dessutom icke hållit
några Socknestämmor. Några hafva gifvit
Rust- och Rotehållarne tillstånd att vid
de då snart pågående Uppbördsstämmorna
Den i3 Mars f. m.
219
anmäla, om de ville fortfara; andra åter,
att vederbörande skulle sig hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande skriftligen eller mundtJigen
anmäla. Så olika hafya desse föreskrifter
blifvit tillämpade; och detta måtte
häst visa, att icke någon impuls blifvit gifven
från Regeringen.
Här har blifvit jttradt af några Ledamöter,
att bestämmandet af denna fråga
icke berodde på Konungen och Ständerna
gemensamt, utan på öfverenskommelse mellan
Konungen samt Rust- och Rotehållarne.
Jag för min del kan icke medgifva, att Konungens
prerogativer kunna så vidt utsträckas,
att Konungen skulle äga att afsluta
Contracter med Rust- och Rotehållare,
utan Ständers hörande. Jag tror att 80 §.,
som säger, att krigsmakten förblifver vid
de med Landet och Städerne upprättade
Contract och Indelningsverk, intilldess Konungen
och Rikets Ständer finna nödigt att
någon ändring deruti gemensamt göra, nog
tydligen stadgar, att några Contract icke
kunna ingås utan Konungs och Ständers
gemensamma beslut. Så tillgick också år
18la. Konungen skref då till Ständerne
och uppmanade dem att fatta sitt beslut.
Rikets Ständer svarade, att de fattat deras
beslut samt bestämt 8 R:dr jemte flere andra
vilkor i afseende på MötesPassevolancens
utgörande; men tilläde i sista §:n af
den underdåniga skrifvelsen: ”dock öfver
-
220
Den i3 Mars f. m.
”lemna vi till Eders Kongl. Maj:t att, efter
”vederbörandes hörande, kunna denna afgift
nedsätta.” Det var således Rikets Ständer,
som gemensamt med Konungen bestämde
afgiftens belopp, men öfverlemnade
till Konungen att pröfva, huruvida serskilte
locala förhållanden kunde orsaka dess
nedsättning. Då Rotehållarne vid detta tillfälle
blefvo hörde, afsade sig de flesta under
Contractstiden den ersättning, Soldaten
skulle gifva för MötesPassevolaneen. Men
Jemtlands Rotehållare hemställde, att Konungen
täcktes nedsätta afgiften, såsom i
deras tanka för dryg. Konungen fann likväl
icke skäl dertill. Allt detta visar, att
Konung och Ständer ensamme äga besluta
i denna del.
Här har blifvit klandradt, att StatsRådet
framställt alternativer till Konungen.
Jag hemställer, om icke StatsRådets Protocoll
skola föras i öfverensstämmelse med
sanning och hvad som förefallit; och då
jag, jemte StatsRådets öfrige Ledamöter, till
Protocollet i underdånighet hemställde, att
Kongl. Maj:t täcktes till Rikets Ständer öfverlemna
aine alternativer, måste ock desse
aine alternativer i Protocollet intagas.
Konungen fann icke godt bifalla denna mening,
men ur Protocollet kunde hvad sig
tilldragit icke uteslutas; och jag tror således,
att någon anmärkning dervid icke kan
med skäl göras.
Den i3 Mars f. m.
221
Här har äfven blifvit yttrad en och
annan betänklighet i afseende derpå, att
om den af Konungen föreslagne Instrnction
för Rikets Ständers Revisorer icke Liefve
antagen, Revisionsrätten kunde blifva
borttagen. Jag tror Konungens Proposition
är tydlig och klar, att medlen skola
af Rikets Ständer och deras Revisorer granskas,
och att i framställningssättet icke kan
ligga någon sous-attendue. Man hade visserligen
kunnat nyttja orden: att Gassan
skulle granskas af Rikets Ständer och deras
Revisorer, likaväl som de nu begagnade
ord; men för mig faller sig saken i alla
fall fullkomligt tydlig.
I frågan om hvilketdera alternativet Rikets
Ständer böra antaga, anser jag mig
icke böra nu yttra mig, då jag förut derom
afgifvit min tanka till StatsRådets Protocoll,
ehuru ett och annat ännu kunde vara att
tillägga, som skulle lemna en fullständig
utredning af frågan; men tiden är så långt
framskriden, att jag anser mig icke böra
dermed förlänga discussionen.
Herr Nordenfalk: Jag vill nu endast
fästa mig vid hvad som blifvit framstäldt
om afgiftens höga belopp, och möjligheten
att nedsätta den till 6, eller till och med
till 5 R:dr. Till ledning för omdömet härom
anser jag icke ur vägen att här meddela
den upplysning, att vid ett af de Indel
-
222
Den i3 Mars f. m.
La Regementen, som sista sommaren hade
möten och der flere Rotehållare begagnade
sig af rättigheten, att medskicka matsäck,
värdering gjordes på en af dessa matsäckar;
hvarvid befanns att värdet deraf,
ehuru beräknadt efter de billiga prisen å
matvaror, som sistlidne sommar voro gällande,
uppgick till 5 R:dr B:co. Jag lemnar
nu derhän, om icke drickspenningar och
andra för Soldatens vistande under mötet
nödige penningeutgifter uppgå till öfver 2
R:dr, samt således vida mera än det nu
föreslagne beloppet af 7 R:dr. Detta är en
uppgift, som kan oflicielt bestyrkas, i fall
någon mer än Grefve Horn skulle anse sig
befogad att betvifla trovärdigheten af hvad
Konungens Rådgifvare här uppgifva. Häraf
lärer finnas, att någon ytterligare nedsättning
icke kan komma i fråga, utan att
äfventyra en brist, hvarigenom ändamålet
med Inrättningen förfelades.
Grefve Horn: Jag anser mig uppmanad
att afge ett svar på hvad Friherre af
Nordin sist anfört. Mitt yttrande har blifvit
missförstädt; om det skulle vara så uppfattadt,
det Riksens Ständer äga ensamt nedsätta
Ammens numerär; men deremot tror
jag icke i/j. §., utan endast 80 §. 'RegeriiigsFormen
lägga något hinder i vägen för
en dylik nedsättning genom Lagstiftning
gens åtgärd. I afseende åter på hvad här
blifvit yttradt om 1827 års KomtngaBref, får
Den i3 Mars f. m.
223
jag till Herr Friherren hemställa; huruvida
icke de sednare KonungaBrefven i samma
ämne stå i motsägelse med hvad Herr
Friherren påstått hafva emanerat från Konungens
Rådgifvare. I ett Girculärbref, som
jag vill minnas var af den 8 Maji sistlidet
år, åläggas Konungens Befallningshafvande
att uppbära och redovisa de medel, sorn
influtit genom förnyadt åtagande af Passevolance-afgiften.
I samma bref står, att
Konungens Befallningshafvande skulle infordra
de Rotehållares utlåtande, hvilka uteblifvit
eller gifvit nekande svar. Jag varén
ibland dem, som protesterat mot Passevolancens
utgörande; icke dessmindre blef
jag genom Kronbetjeningen tvänne gångor
uppmanad att afgifva yttrande i saken.
Ett sådant förhållande synes egnadt att förleda
de om sina rättigheter mindre kunnige
Rotehållare. Vi hafva nyss hört en Regementschef
säga sig icke känna KneckteContractets
innehåll vid dess eget Regemente
och tro, att de fleste Rotehållare äfven
voro derom i okunnighet.
Friherre af Nordin: Ordalydelsen af
det Konungabref, Grefve Horn åberopat, kan
jag nu icke påminna mig; men det är visserligen
möjligt, att, der tvetydiga svar blifvit
lernnade, Kongl. Mäjrts Befallningshafvande
blifvit föranlåtne att fråga Rust- och
Rotehållare, af hvilken mening de voro,
och sådant lärer väl icke kunna anses så«
Den T 3 Mars f. m.
som origtigt eller emot stadgade former.
För öfrigt, och då i det första brefvet tydlige
närsagdt, att de, som uteblefvo, skulle
anses tillhöra dem, som icke ville ingå på
ytterligare Passevolance, torde Herr Grefvens
anmärkning kunna förfalla. Slutligen
må det tillåtas mig tillägga, att denna sak
icke är så tryckande, som man föreställt
sig, enär ännu i år flere Rotehållare inkommit
och begärt att få ingå på Passevolance;
och åtminstone måtte icke dessa
kunna sägas hafva blifvit öfvertalade.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Då
Friherre von Duben nu icke är närvarande,
anser jag mig skyldig att, i anledning
af Grefve Horns yttrande, erinra, det Friherre
von Duben icke sagt sig vara okunnig
om KneckleContractet för Westmanlands
Regemente, men väl alldeles uti okunnighet
om det undantag uti detta KneckteContract,
hvilket Grefve Horn vid sitt förra yttrande
omnämnt skulle finnas, och äga någon
likformighet med det undantag, som
existerar för Nerikes Regemente, och hvilket
då äfven omnämndes.
Grefve Gyldenstolpe_, Anton Gabriel:
Då ziffran alltid utgör den rätta beräkningsgrunden
i fråga om calculer, och jag händelsevis
varit beredd på en sådan, som
skulle tjena lill vederläggning af den anmärk
-
Den 13 Mars f. m.
märkning en värd Talare Herr Tham gjort,
att StatsRådets yttrande i förevarande Kongl.
Proposition skulle stå i strid med StatsRådets
yttrande i den Kongl. Propositionen
om StatsYerket vid innevarande Riksdag,
anhåller jag att få afgifva densamma. StatsRådet
säger nu: ”att MötesPassevolancen
”hör, lika med annan Bevillning, af samtlige
medborgareclasser vidkännas, helst om,
"såsom anledning är att förmodaden vid
"sednaste Riksdag åtagne Bevillning i alla
"fall ej behöfver ökas." Detta är också
verkligen fallet; ty Bevillningen kan nedsättas
med 178,603: 16., om Rikets Ständer
, såsom man väl bör kunna äga anledning
att förmoda^ vidtaga samma åtgärd
vid innevarande Riksdag som vid den förra;
att nemligen anvisa en summa af 233,333
R:dr 16 sk. på öfverskotten af StatsVerkets
Inkomster, ett öfverskott, som likaväl bör
kunna förutses för nästkommande quinquennium,
som för det förflutna. Derigenom
nedsättes den af Kongl. Maj:t uppgifne brist,
som genom särskild allmän Bevillning bör
fyllas, från 1,708,230 R:dr lill 1,474*896
R:dr 32 sk., och understiger således den
vid förra Riksdagen åtagne Bevillning, som
utgjort i,653,5oo R:dr med 178,603 R:dr
16 sk. Då härtill lägges den besparing å
beloppet af den för RiksgäldsContoirets behof
anslagne nuvarande Bevillning, som man
har anledning att förmoda bör uppkomma,
16 H. i5
226 Den i3 Mars f. m.
lärer det vara afgjordt att, om Rikets Ständer
sådant besluta, bela den årliga MötesPassevolauce-summan
200,000 R:dr skulle
kunna såsom Bevillning utgå, utan att dea
vid förra Riksdag åtagne bevillning behöfver
ökas, ocb att således ingen motsägelse
finnes i StatsRådets vid nu under öfverläggning
varande Kongl. Proposition fogade
yttrande.
Herr Klingstedt, Gustaf Fredrik, bade
inlemnat följande, som upplästes:
Då jag uti många år varit hemmansägare
uti Norra orterne, har jag ej allenast
åtnjutit de fördelar, som Passevolance-afgiften
medförer, emot det kostsamma besväret,
att förse Soldaten med matsäck samt
skjutsa honom till ocb ifrån mötesplatsen,
utan ock erfarit andra Rotehållares belåtenhet
med befrielsen derifrån, emedan de,
ofta vida aflägse boende från allmänna vägen,
äro nödsakade att på långt afstånd
verkställa denna mathållnings- och skjutsnings-skyldighet
under en årstid, då vårsådden
merendels inträffar eller nyligen slutats,
då deras hästar äro magra samt derjemte
deras egna matförråd i dessa Spannemålsfattiga
orter medtagne; hvaremot å
den tid, då Passevolance-afgiften utgår, eller
påföljande vinter, Rotehållare!!, sedan
han till penningar förvandlat sin skörd,
utan särdeles känning förmår utbetala densamma.
Då tillika de stridigheter emellan
Den i3 Mars f. m. 227
Rotehållaren och Soldaten, hvilka stundom
uppkomma i afseende på matsäckens egenskap,
derigenom undvikas, samt Soldaten
under mötestiden får vänja sig vid det underhåll,
sorn han vid ett inträffadt fälttåg
kommer att åtnjuta, anser jag Passevolanceafgiftens
fortfarande, på sätt den hittills utgåtl,
vara en förmån, som bidrager till landets
trefnad och uppkomst; hvarföre jag,
till upplysning vid målets behandling, anhåller,
att della mitt Anförande må till vederbörligt
Utskott *-få åtfölja den Kongl.
Propositionen.
Herr Toll, Florus, hade inlemnat ett
så lydande Anförande:
Då Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om fortfarande af Passevolance-afgiften nu
blifvit öfverlemnad till Rikets Ständers afgörande,
får jag för mindel tillstyrka densamma,
och förklara, det jag anser Passevolance-inrättningen
under marcher och läger
vara den mäst passande, så väl i ekonomiskt,
som m ili ta i riskt afseende, då den
befordrar både Truppens och Rotehållarnes
fördel.
Den nytta denna anstalt medför, och
den högre instruction Armeen genom densamma
erhållit, kunna ej bestridas. Af särdeles
vigt är likheten i födoämnen för hela
Armeen, samt den vana Soldalen vinner
15 0
228
Den i3 Mars f. m.
att, såsom uti fält, sjelf lill sin nytta tillreda
födan. För Rust- eller Rotehållaren,
som fordom nödgades, ofta på många mils
afstånd, till och ifrån mötesplatsen skjutsa
sin Soldat eller Ryttare med den proviant,
han under exercicetiden behöfde,
uppstår genom Passevolance-afgiften en ren
fördel, då man tager i beräkning den förlust,
som, födans värde oberäknadt, tillskyndas
honom under en bråd arbetstid genom
frånvaron af dräng och häst; jemte
det han derigenom undviker den ledsamlieten
att blifva klandrad af en, kanske ofta
nog, icke lätt tillfredsställd Soldat, som
tror sig finna, att hans kamrat af dess Rotehållare
blifvit bättre utrustad.
Jag anhåller, att detta mitt Anförande
må jemte den Kongl. Propositionen till vederbörligt
Utskott remitteras.
Uppå derefter af Hans Excellencc Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord framställning,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Kongl. Maj:ts ifrågavarande
Nådiga Proposition, jemte de af ofvanbemälde
Ledamöter i anledning deraf nu afgifne
yttranden, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Grefve
Hamilton, Jacob, för besörjandet af enskille
De n i3 Mars f. ra.
229
angelägenheter afsagt sin plats i Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Friherre Taube, Carl, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Som, efter flera veckors sjukdom, mitt
tillstånd icke lofvar någon snar förbättring,
nödgas jag afsäga mig min befattning såsom
Ledamot i Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet;
hvilket jag härmed får äran
lios Hans Excel lence Herr Grefven och
LandtMarskalken vördsamt anmäla.
I anledning hvaraf Hans Ecccellence
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar
Electorer att, innan nästa Plenum, efter
Grefve Hamilton och Friherre Taube utse
tvänne Ledamöter i Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den i3 Mars 182g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo Herr von Hartmansdorffs,
August, den 2 dennes f. m. på bor
-
a3o
Den i3 Mars e. m.
det lagde Motion, om en förändring i 26
§. af JustitiaeOmbudsmannens Instruction,
angående insättandet i Embetet af JustitiasOmbudsmannens
efterträdare; och blef
samma Motion, uppå Hans Excellence Herr
Grefvens och LandtMarskalkens derom gjorde
framställning, till ConstilutionsUtskoltet
remitterad.
Å nyo föredrogs Herr Ribbings, Arvid,
den 2 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, angående Formen för tryckningen
af de vid Utskottens Betänkanden bifogade
Reservationer; hvilken Motion, uppå gjord
proposition, blef till ExpeditionsUtskottet
remitterad.
Föredrogs å nyo Kongl. Majrts den i/\
sistlidne Februarii aflåtne, samt den 5 dennes
e. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående Inqvarterings-besväret.
Herr Rothlieb, Axel, uppläste följande:
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, rörande
Inqvarterings-besväret i Städerne, ådagalägger
Dess Nådiga uppmärksamhet på vissa
Städers behof att njuta lindring uti nämnde
besvär, då deri föreslås, att utom den för
detta ändamål redan anslagne To lags-a fgi Ilen
D e i) 13 M a r s e. m.
i Sjöstäderne, en ytterligare ersättningssumma
af omkring 72,000 R:dr skulle genom
Allmän Bevillning tillvägabringas. Då likväl
Rust- och Rotehållare af Indelningsverket
nu vidkännes en jemförelsevis vida större
tunga, än som vid dess första inrättande
på 1680-talet ägde rum, samt Inqvarterings-besväret
äfven elter samma tid tillkommit,
finnér jag Städerne ej vara mera berättigade
att njuta ersättning af Bevillningen,
än Rust-och Rotehållare för deras ökade
Rustnings-besvär. Dessutom är jag öfvertygad,
att flere Städer gerna skulle emottaga
trupp i Garnizon, emedan den lifligare
rörelsen och lättheten, att emot måttligersättning
erhålla arbetsbiträde, fullkomligt
uppväga Viet jemförelsevis ringa onus
Städerne af Inqvarteringen vidkännas. Med
undantag af Hufvudstaden, kan jag ej tillstyrka
anslag till Stallbyggnader och Caserner,
då det ej är så gifvet bestämdt, att
Garnizonstiupper alltid skola vara i vissa
Städer förlagde, utan kunna, efter Kongl.
Majrts Nådiga välbehag, förflyttas till andra
Städer; hvaraf.föijer, att de uppförda
byggnaderne lätt kunde blifva obegagnade
och utan ändamål. Jag .anhåller ödmjukast ,*
att detta mitt yttrande må få åtfölja remissen
af den Nådiga Skrifvelsen.
Ilans E.rcellcnce Herr Grefven och
La n dtMar skalken hemställde, att Kongl.
Majtls ofvanberörde Nådiga Skrifvelse måtte
232
Den i3 Mars e. m.
tillika med Herr Rolhliebs nu afgifne yttrande,
till Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten remitteras.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och gillades följande
StatsUtskottets den 28 sistlidne Februarii
afgifne, samt den 5 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 70. I anledning af väckt Motion
om Skattelösen af Presterskapet i Skåne tillhöriga
Hemman, som ej äro af Boställs11
a tur;
N:o 71. I anledning af väckt fråga
om bötesmedels ingående till StatsVerkct,
hvilka förut uppburits af Allmänna BarnhusDirectionen;
N:o
72. I anledning af väckt Motion
om upphäfvande af förbudet mot de å Öland
befintlige Kronohemmans försäljande till
Skatte;
N:o 78. I anledning af väckt Motion,
att Boställen, som innehafvas af i Landtbruket
oerfarne personer, måtte utarrenderas.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
den 28 sistlidne Februarii afgifne,
samt den 5 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
Den i3 Mars e. m.
233
N:o 6g. Angående föreslagen ändring
i arbetstiden inom Embetsverken;
N:o 71. Angående förslag till allmänt
stadgande om SparBankers och PensionsAnstalters
inrättande vid Bruk och Fabriker;
N:o 72. I fråga om vissa dagars undantagande
från Auctions-förrättningar;
N:o >73. Angående väckt Motion derom,
att SnöplogningsAccorden måtte uppgöras
till Landtmannens största möjliga lättnad;
N:o 74 Angående väckt Motion om
återförandet till Statsverket af detsamma
frångången inkomst, genom förarrendering
af Bränvinsdistillerings - rättigheten inom
Ilufvudstaden;
N:o t5. I anledning af yrkade förändringar
till vinnande af lindring i Bevärings-skyldighelens
fullgörande.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
24 sistlidne Februarii under N:o 69 afgifne,
samt den 5 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående anslag af medel
till fullbordande af de i Hufvudstaden anlagde
Correctionslnrättningar.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
för min del instämmer fullkomligen i StatsUtskoltets
Utlåtande ända till den sista
meningen, alt nemligen Rikets Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande
Den 13 Mars e. lil.
af nödige Författningar , hvarigenom de
personer, som sakna bestämdt och godkändt
näringsfång, må allvarligen tillhållas att
söka tjenst. Jag tycker mig finna allt för
stort spelrum lemnadt åt godtycket genom
föreskriften af bestämdt och godkändt Näringsfång.
Jag anser, för min del, att den,
som vill och kan arbeta, behöfver ej hafva
något annat bestämdt näringsfång, än bruket
af sina armar. Han bör få vara fri, så
länge lian intet ond t gjort, och det bör få
bero på honom sjelf att dagsverka eller taga
årstjenst. Det är naturligt, att de besutnas
behof af tjenare är inskränkt till en
viss personal. Alla de, som vid folkstockens
tillväxt voro ur stånd att kunna erhålla
årstjenst, skulle således vara liksom
födde till arbetshusligt slafveri. Men orättvisan
häraf är ögonskenlig, och jag kan ej
inse, hvarföre den obesutne, så länge han
intet ondt har gjort, ej skulle njuta högarnes
skydd så väi som andra;, jag kan dessutom
ej förstå, att i ett fritt, lagbundet
Rike, någon skall behöfva annat försvar än
sin egen oförvitlighet. Eller hvarföre skall
den ena menniskan behöfva försvar af en
annan, och icke vara tillräckligt skyddad
endast af Lagen? Om för öfrigt man ville
tvinga de obesutne, att förse sig med laga försvar,
borde man också vara skyldig att skalla
dem laga försvar, då de yttrade sin önskan
att erhålla det. För att slippa detta, är
det väl bäst, att saken lemnäs såsom den
Den 13 Mars e. ra.
235
är, och att inga fiya tvångsband läggas på
någon, förr än han genom brott, eller åtminstone
genom tiggande, deraf gjort sig
förtjent. Jag är så mycket mera föranlåten
lill denna framställning, som jag vet,
att föig års Författning om lösdrifvare ej
blifvit så handhufd, som den borde hafva
blifvit; ty, oaktadt dess föreskrifter, hafva
många blifvit beröfvade sin frihet och insatte
i häckten, hvilka nästan kunnat anses
som uppfostrings-anslalter till laster och
brott; hälst den försvarslöse kommit i sällskap
med tjelfvar och andra grofva missdådare.
Vill man förbjuda folk att vara
utan bestämdt näringsfång, så måste man
väl åtminstone bereda det en möjlighet till
hederligare näringsfång än just fängelsernas.
Af desse anledningar anhåller jag om
återremiss af StatsTJtskottets Utlåtande.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm :
Jag anhåller att, i anledning af hvad Herr
Cederschjöld nyss yttrat, få lemna den upplysning,
att Kongl. Majrt redan varit betänkt
på att utgifva en allmän författning i
det ämne, sorn fästat Herr Cederschjölds
uppmärksamhet. Jag tror således icke, alt
en återremiss behöfves blott för det yttrande,
som influtit i Utlåtandet, då jag är öfvertygad,
att den underdåniga Skrifvelse,
sorni anledning deraf afgår till Kongl. Majrt,
icke lärer ändra de principer, Konungen,
redan i ämnet fattat; och i alla fall tror
236
Den i3 Mars e. m.
jag ej att det kan skada, att Kongl. Maj:t
får taga i öfvervägande hvad Rikets Ständer
härom hemställt. Det heror i alla fall
på Kongl. Maj:t att vidtaga det beslut, Han
kan finna af nöden.
Grefve Posse^ Arvid: För min del hade
jag önskat, att StatsUlskoltet i sitt Utlåtande
icke hade vidrört den fråga, hvarå
Herr Cederschjöld fästat uppmärksamheten.
Den synes icke hafva något sammanhang
med anslaget till Correctionslnrättningen.
Likväl tror jag icke, att Herr Cedersclijölds
anmärkning kan föranleda till återremiss.
Mångå motioner hafva under denna Riksdag
blifvit gjorda om ändringar i Författningarne
angående lösdrifvare, hvaröfver
Lag- och EkonomiUtskotten skola afgifva
deras Betänkande; och den önskan, som af
StatsUtskottet nu blifvit framställd, lägger,
i händelse den bifalles af Rikets Ständer,
icke något hinder i vägen för en fri pröfning
af sjelfva saken, då Lag- och EkonomiUtskottens
Betänkande inkommer, ty
StatsUtskottet har allenast yttrat, alt kraftiga
mått och steg måtte blifva vidtagna
mot lösdrifveriet, och det beror sedan på
Rikets Ständer och Kongl. Maj:t att bestämma
, hvilka dessa kraftiga medel äro. Jag
tillstyrker derföre bifall till StatsUtskottels
Utlåtande i hela dess vidd.
Herr Cederschjöld: Redan i io år hade
RegeringsFormen uti 16 §. stadgat, att
Den i3 Mars e. m.
ingen kunde beröfvas sin frihet utan ransakning
och dom, då Kongl. Maj:t, utan gifven
anledning från Ständerna, år 1819 af
sig sjelf fann, att denna §. stod i strid med
vissa gällande Författningar; och genom en
Förordning om Lösdrifvare sökte Kongl.
Maj:t skydda den fattige och bevara honom,
vid den frihet, Grundlagen honom tillägger.
Jag hemställer derföre, om Rikets Ständer
nu böra hos Konungen antyda den önskan,
att denna Förordning måtte upphäfvas? Jag
kan ej inse, hvarföre icke den torftige skall
få njuta samma frihet till godo, som den
förmögnare. Jag har för min del alltid
trott, att det i synnerhet vore de lägre och
torftigare folkklassernas frihet, som man
framförallt borde vårda; ty äro desse i fullt
åtnjutande af lagbunden frihet, kan man
vara säker, att de öfriga nog begå sig.
Friherre Cederström, Jacob: I vårt Statsskick
finnas Författningar, hvilka icke tillåta
någon, som icke äger verklig bosättning
och egendom, att våra utan laga försvar.
Det är således helt naturligt, att sådane,
som icke sjelfve äga förmögenhet, eller
egen bostad, böra och måste laglikmätigt
i Sverige skalfa sig försvar. Det inskränker
icke den medborgerliga friheten;
det befrämjar allenast ordning; ty om det
icke vore fastställt, skulle ingen kunna tillhållas
skaffa sig laga försvar, ehvad han
ägde egna tillgångar för sitt underhåll, el
-
Den 13 Mars e. m.
ler icke, och en massa af förbrytare skulle
uppkomma, i det mångå icke brydde
sig om att skaffa sig något lofligt näringsfång
för att förtjena deras uppehälle för
dagen.
Herr Ribbing, Arvid: Då det är upplyst,
att denna fråga å nyo förekommer,
behandlad af Ekonomiutskottet, synes man
icke längre böra uppehålla sig dervid; i
synnerhet då hvad Herr Cederschjöld tillkännagifvit
sig befara, att den skulle föranleda
till Grundlagens rubbande, icke lärer
komma i fråga, emedan alla önskningar vi
framställa, förutsätta, att icke så kraftiga
åtgärder komma att vidtagas, att Giundlagen
derigenom förnärmas.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
har sagt, att hvarje Svensk man borde hafva
ett bestämdt hemvist och näringsfång.
Först oell främst vet jag icke, hvar det
står stadgadt, att man skall hafva ett bestämdt
näringsfång; och alt icke bestämdt
hemvist är tillräckligt för att skydda den
torftiges frihet, redan nu, då 1819 års Förordning
existerar, skulle jag lätt kunna ådagalägga;
ty jag vet exempel derpå, att en
man, som med hustru och barn var Mantalsskrifven
i en viss Stad, blef, blott för
det han saknade så kalladt försvar, dömd
lill Arbetshus. När detta kunnat ske under
det 1819 års Författning är gällande,
Den 13 Mars e. m.
hvad skall man då icke vänta sig, om Rikets
Ständer komma med en sådan anhållan,
som i detta Utlåtande antvdes. Dessutom
vet jag exempel på menniskor, som
aldrig ondt gjort, men blott af bristande
försvar i yngre år blifvit insatte på Arbetshus,
och efter flere års förlopp omsider utkommit,
såsom de största hofvar. I öfrigt
får jag påminna, huru oformligt det är, att
en princip-fråga af denna vigt och så djupt
ingripande i lagstiftningen blifvit på detta
sätt insmygd i ett UtgiftsUtlåtande af StatsUtskottet;
ett Utlåtande, för hvilket denna
sak tyckes vara alldeles främmande.
Herr Tham, Wolrath: Jag kan visserligen
icke bestrida sanningen af de obehagliga
händelser, Herr Cederschjöld anfört
såsom skäl för sitt påstående; men likväl
känner jag af erfarenheten, att det är
nyttigt, att lösa personer på landet tillhållas
att skaffa sig tjenst och försvar. Författningen
tillämpas icke mot dem, som hafva
bostad, och kanske mindre än det behöfdes
mot dem, som icke hafva det, utan
drifva omkring och göra odygd. Det händer
icke, att personer, som vilja arbeta,
någonsin sakna förtjenst. Borttager man
derföre sådane författningar, skall landsbyggden,
som icke, lika med Stockholm, har
några Polisinrättningar mot öfverdåd och
våld af liderliga personer, vara ilia belåten
dermed. Jag ser således ingen fara att
1^0
Den 13 Mars e. m.
bifalla detta Utlåtande, som icke har afseende
på dem, hvilka hafva verklig bostad.
Jag tror, att den föreslagne anhållan endast
afser dem, hvilka icke vilja skaffa sig
arbete, men af håg för lättja och liderlighet
drifva omkring. I Utskottets Utlåtande
finnes det förhållande tydligen utmärkt,
att ehuru laoo personer kunna hysas vid
Correctionslnrättningen härstädes, fångstyrelsen
likväl fruktar, att den skall komma
att anlitas för ännu flere. Det synes måhända
billigt, att menniskor tillhållas att
skaffa sig tjenst och försvar, på det Slaten
icke må nödgas åt dem hygga nya Correctionslnrättningar.
Friherre Åkerhjelm,, Gustaf Fredrik:
Det slutliga yttrandet i StatsUtskoltets Utlåtande
har gifvit anledning till åtskilliga
anmärkningar af Herr Cederschjöld, dem
jag anser mig skyldig besvara. År 1804 utkom
en författning om lösdrifveri och tjenstlösa
personer, hvilkas kringstrykande förde
dem till lättja och brott. Den ålade
hvar och en arbetsför person att skaffa sig
tjenst. År 1819 ställdes denna författning
på, att jag så må säga, liberalare grunder,
och hvar och en kan nu stryka landet ikring,
blott han icke beträdes med tiggeri eller
stöld. Nu hemställer jag, huru man kan
lefva utan arbetsförtjenst, då man saknar
egen utkomst eller underhåll af andra, och
om
Den i3 Mars e. rtj.
öm tigga eller stjäla, i slikt fall, icke blir
enda utvägen för lifsbergningen. En sådan
liberalitets-grund, som den i 1819 års Författning
rådande, är således i sjelfva verket
en illiberalitet emot både samhället och
de individer, hvilka man lemnat en frihet,
sorn af dem missbrukas. Följderna hafva
blifvit, att fängelserna öfverfylldes med lösa
personer, så under den ena som under den
andra författnings-tiden, och att man nödgades
välja den utväg, att inrätta Corrections-anstalter.
Till dessa hafva Rikets Ständer
tid efter annan anslagit medel, oberäknadt
de bidrag för Corrections-hus i Länen,
som af Staten och Länens Innevånare
anslogos. Delta allt oaktadt tillväxer antalet
af lösdrifvare så betydligt, att man
derom knappt kan göra sig begrepp. Man
liar upplöst Correctionslnrättningen i Wadstena,
och i Hufvudstaden inrättat en dylik
anstalt för mankönet, hvilken inrymmer
mellan 8 och 900 personer; hvarjemte man
förbättrat och utvidgat den härstädes förut
varande för qvinnor. Denna Inrättning kan
hysa omkring 5oo personer. FångStyrelsen
har, i sitt system för Fångvårdens förbättring,
afsett ett stort Arbetsfängelse i
Malmö för 800 till 1000 personer. Ett
Spinnhus med utrymme för en personal af
omkring 70 finnes i Götheborg och är äfven
under förbättring, samt hade deraf mera
behof, än någon Fängelselnrältning i hela
16 H. 16
Den i3 Mars e. m.
Landet. Ett försvarligen underhållet Spinnhus
för qvinnor i Norrköping, der närmare
2S0 personer kunna förvaras, hörer
äfven till de allmänna correctionella Central-Inrättningarna.
Man har trott sig genom
Correctionslnrättningarnas centraliserande
kunna bilda en ändamålsenligare vård
af Tångarne. Detta var så mycket angelägnare,
som det icke blott är fråga om att
emottaga brottsligare personer, utan äfven
att bibringa dem aktning för Lagar och Religion,
omtanka om sig sjelfva, håg och
lust för arbete och sysselsättning, samt alt
lära dem att ej nedsätta menniskovärdet genom
tiggeri, vanart och brott. Herr Cederschjöld
synes veta, att försändningar till
de Correctionella Fängelserna stundom skett
utan tillbörlig grund af lag och författningar,
och han säger, att det handt personer,
som utgjort hela familier, att blifva dömda
till Arbetsinrättningar, hvarifrån de utkommit
vida mera försämrade, än de voro, när
de ditkommo. Jag medger visst, att i
de större och folkrikare Städerne, der Polisen
nödgas handhafva ordningen med mera
brådska och mindre afvägande betänklighet,
någon gång kan inträffa, att personer
arresteras och försändas till Correctionsliusen,
som icke begått något egentligt brott,
utan endast idkat fylleri och oljud, äfvensom
minderårige eller icke mantalsskrifne,
samt barn ditsändas, dels för vanart, dels
för värnlöshet. Man ser således att det är
Deri i3 Mars e. ni.
243
af största vigt» alt sådarte Inrättningar finnas
i dä större Städerna* Men ehuru det gerna
medgifves, alt trängseln och sammanlefnaden
i fängelserne i allmänhet försämra
moraliteten hos de fängslade, och återföra
dem till samhället snarare förvärrade ärt
förbättrade; vågar jag dock tryggt påstå*
att detta icke är förhållandet med Statens
Correctionslnrättniilgar, ehuru de ännu äro
i sin första daning, och ehuru Correctiöiissystemet
i sin fullständighet icke kunnat
sättas i utöfning, emedan de COrtectiortella
byggnaderna först måste vara ändamålsenligt
eoiistruerade, Jag tror deremot, att de
Utgångne Corrections-hjorten tillvunnit sig
undervisning i arbete och slöjder, allvarlig
kunskap i Christendomert och öfvertygelse
om pligteil och nyttan af att iakttaga
snygghet och ordning i lefnadem Det
förfall, hvaruti någre af dem iråkat, sedan
de återfått friheten, härrör således icke af
bristande undervisning om det rätta, utan
bär sin grund Uti många andra inom och
Utom dem verkande orsaker, hvilka icke
mött något serdeles hinder, när ingert mera
speciel tillsyn öfver desse moraliskt omyndige
personer hållits, Äf lättsinnighet ledsna
de vid sysselsättning, blifva Så Utan
tjenst och näringsfång, hvarefter steget lill
sedeförderf och brott är det närmaste. Uti
fängelserne får man Vanligen böra klagomål,
dels öfver olagligheten af arrestenn
i6*
-
>44
Den i3 Mars e. m.
gar, dels öfver domars lagstridighet, dels
öfver fångbehandlingen. Men vid undersökning
oin dessa klagomåls verkliga förhållande,
finner ninn oftast, att de sakna
grund. Både som Inspecterande af Fängelserne
i allmänhet, och som förvaltande af
Correctionslnrättningarna specielt, har jag
erfarit denna sanning, och de Ledamöter i
FångStyrelsen, som häruti varit mig beli
jelplige, kunna intyga detsamma. StåtsUtskottet
har väl icke i den anmärkte slutmeningen
af Utlåtandet framställt en sådan
önskan, hvilket egentligen tillhört Ekonomi-
och BesvärsUtskottet, utan Utskottet
har endast framställt nödvändigheten af att
vidtaga en sådan författning, d. v. s. sådane
åtgärder, hvarigenom de personer, hvilka
sakna bestämdt uppgifvit och godkändt
näringsfång, må allvarligen tillhållas att
söka tjenst och försvar. Detta bevisar icke,
att de skola arresteras och förlora friheten,
utan endast att de i tid må rådas och varnas,
att söka laga tjenst, för att undvika
förlusten af det käraste de äga, friheten.
StatsUtskottet har tillagt denna mening,
emedan Utskottet fruktat ett allt för stort
tillopp till Correctionslnrättningarne af lösdrifvare,
hvilket härflyter af flerfaldige orsaker;
hvadan uppmärksamhet och ändamålsenliga
åtgärder måtte användas, för
att åtminstone moderera dessa orsakers
skadliga inflytelse.' Uti den ej obetydligt
växande populationen, uti förändrade värf
-
Den i3 Mars e. m. 245
ningsstadgar och det sista missväxtåret ligga
dessa orsaker synbarast, oberäknadt de
beklagligtvis snarare tilltagande än aftagande
moraliska skälen till detta beklagansvärda
tillstånd bland- obildade menniskor,
nemligen sedes-löshet, lättja, lättsinnighet
och fylleri. Det ligger i sakens natur, att
första upptäckten af dessa förhållanden bör
kunna göras inom socknarne, och det vore
önskligt att största uppmärksamheten derå
också derstädes fastades. Emedlertid och
oaktadt de nu åberopade förhållanden har
jag likväl funnit, att Konungens Befallningshafvande
i Länen med verklig sparsamhet
begagnat rättigheten att till Corrections-hus
försända lösdrifvare; och att, oansedt
från Styrelsen utgångna Circulärbref,
antydt, till hvilken Correctionslnrältning
hvarje Länsstyrelse ägde att remittera lösdrifvare
och vanartige personer, icke destomindre
ifrån Länen erhållits ett mycket
mindre antal deraf, än man skäligen kunnat
vänta. Skulle emellertid inom socknarne,
af någon derföre organiserad så till
sägande Patriarkalisk Auctoritet, tillsyn ,
varning samt lämpliga tillrättavisningar och
ansvar mot lättja, kringstrykande och mindre
vanarter kunna utöfvas, skulle detta efter
min tanka underlätta LänsStyrelsernes omsorger
i detta afseende och småningom förminska
det behof af Fängelser och Correctionslnrättningar,
som Landets säkerhet nu
kl afver. Till förminskande af det tilltagande
a46
Deri i3 Mars e. m,
onda, nemligen elt stort antal Correctionsmässige
icke fasttagne personer, och med
detsamma ett nästan allmänt behof af arbetsfolk,
är en ny författning emot losdrifvare
och sysslolöse personer på Kongl, Maj:ts
Nådiga befallning utarbetad. Petta är såi
mycket nödvändigare, sorn vi kunna vara
öfvertygade, att en massa af lösdrifvande
personer, som icke kunna förmås att skilja
sig från ett kringströfvande lif, finnas i Länen
i allmänhet; och jag känner ett Län,
icke af de mest befolkade, der, oaktadt täta
försändningar till Corrections- och Arbetsinrättningar,
man, vid en nyligen skedd
undersökning i detta afseende, räknat boo
på fri fot varande individer, som likväl alla
varit corrections-mässiga. När man finner
ellt sådant tillstånd; när man söker genom
förbättrade anstalter bereda ett annat förhållande,
och att åtminstone, så vidt möjligt,
i en ännu oförskämd menniskonatur
ingjuta bättre begrepp om christiina sambällspligter;
när man fortgår i denna riktning,
och när dessa åtgärder, jemte en del
af deras verkningar, vid sista Riksdag blott
önskade, nu inför StatsUtskottet och flere
andre af RiksStåndens medlemmar, till
verkligheten blifvit verificerade genom vid
Correctionslnrättningarna af nämnde Auctoiitet
utförd undersökning, hvarvid de funnits
ändamålsenliga och med sparsamhet
utförde5 så hemställer jag vördsamt, om,
när fråga är att för dessa Inrättningars full
-
I
Den i3 Mars e> ra. 247
bordan bevilja ett anslag, och en välment
och nyttig önskan dermed förenas, delta
sednare tillägg bör blifva ett hinder för
Utlåtandets antagande. Jag skulle snarare
tro, att då man hört Ridderskapet och
Adeln med välvilja emottaga detta SiatsUtskottets
utlåtande i hufvudsaken, vore
den föreslagne slutmeningen, alt Rikets Ständer
hoppades, det nödig författning måtte
vidtagas, hvarigenom folket vändes till goda
seder och arbetsamhet, samt fängelser och
corrections-anstalter såmedelst mindre anlitades,
än beklagligtvis nu är fallet, — ett
fortsatt och värdigt uttryck af Ridderskapets
och Adelns deltagande i en god och
samhällsnyttig sak. Jag vågar derföre, i anledning
af allt detta å nyo hemställa, att
Utlåtandet ej må återremitteras, utan i hela
sin vidd till Ridderskapets och Adelns benägna
bifall framställas,
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier: Sedan
Friherre Åkerhjelm lernnat så fullständiga
upplysningar om de olika grunderna
för de fordna och närvarande CorrectionsInrättningarne
och Författningarne i afseende
på lösdrifveri, vill jag endast tillbesvarande
upptaga den anmärkning Herr Cederschjöld
gjort, att Utskottet vid slutet af
sitt Utlåtande insraygt den mening, som
nu omtvistas. Jag vill i anledning deraf
upplysa, att då Utskottet tillstyrkt Rikets
Ständer en så betydlig utgift till Correc
-
248
Den i3 Mars e. m.
tionslnrältningens fullbordande, som den
ifrågavarande, bar Utskottet trott sig uppfylla
sin pligt, då det tillika föreslagit Rikets
Ständer en underdånig skrifvelse, som
blefve en ytterligare anledning att tro, det
de anslagne medlen skulle enligt deras bestämmelse
och ändamålsenligt användas. Jag
finner således ej, att Utskottet begått något
fel häruti, utan snarare fyllt sin pligt,
hvarföre jag också anhåller om proposition
till bifall å Utlåtandet,
Herr Cederschjöld: Jag vill först taga
mig friheten besvara ett par anmärkningar,
som blifvit gjorde. En Talare har, nemligen
såsom jag tyckte mig fatta, sagt, alt
oaktadt menniskan vanligtvis klagar helldre
för mycket än för litet, hade han sig likväl
icke bekant, att några Correctionshjon
klagat deröfver, att de blifvit häktade, ehuru
de intet ondt gjort. Jag får till svar
derpå upplysa, att det just är af sådana till
Kongl. Maj:t inlemnade klagomål och nådansökningar,
som jag lärt känna förhållandet;
och jag liar tyckt mig finna, alt de
olycklige, då de förstått gå besvärsvägen,
alltid blifvit frigifne, emedan Domstolen ej
kunnat vägra dem det skydd de af lagen
påkallat. Hvad en annan anmärkning beträffar,
nemligen den, att Correctionslurättningarne
skulle blifva otillräckliga, derest
icke den föreslagna åtgärden vidtoges; så
synes det böra förhålla sig just tvärtom.
Den 13 Mars e. m.
Ty ju flere tillfällen man öppnar för Aue»
toriteterna att sända folk till Correctionsliusen,
ju flera skola naturligtvis ditkomma,
och ju otillräckligare måste dessa hus nödvändigt
blifva. Dessutom får jag ännu eti
gång påminna, att orden ”godkändt näringsfång”
äro alltför obestämda och ägnade alt
efter hvars och ens godtycke kunna tolkas.
Enligt 1819 års Förordning är hvar och en,
som beträdes med bettlande, förfallen till
correctionshus, antingen han stulit eller icke;
och hvar och en, som varit straffad för
stöld, tvungen att skaffa sig årstjenst, innan
han utsläppes på fri fot. Hvarje ytterligare
tvångsåtgärd skulle ju således drabba
alldeles oskyldiga menniskor. Jag kan
icke begripa, hvarföre Rikets Ständer skulle
vilja neka Sveriges fattigare folkklasser lagarnes
skydd, och öfverlemna dem åt Polismagtens
godtycke. När vi af Tabellverket
se, atl de besuttnas antal tillväxer så
högst obetydligt emot de obesuttnas; så
måste ju den stora folkökningen mest råda
ibland de sednare. Men som det, enligt
hvad jag förut påmint, är en viss gräns för
de besuttnas behof af tjenstehjon, måste deras
antal, som icke kunna erhålla tjenst,
årligen tillväxa allt mer och mer. Det är
sålunda lätt att inse, huru en så stor del
af den under de sednare åren tillväxta folkstocken
måst stanna i correctionshusen och
göra deras årliga utvidgande nödvändigt.
Den fattige är redan olycklig nog genom
a5o
Den i3 Mars e. m.
sin fattigdom; må han åtminstone få behålla
sin frihet, så länge han icke medelst
brott förverkar den. — Jag förnyar min
anhållan om återremiss,
Friherre Cederström: Det kan verkligen
väcka förundran att höra Herr Cederschjöld
ifra för rättighet åt sysslolösheten
och lättjan att, under skydd af så kallad
medborgerlig frihet, undandraga sig behofvet
af lofligt näringsfång eller laga försvar;
ty endast sådane drabbas af författningen.
Den medborgerliga frihet och säkerhet, samhällsförfattningen
beredt, medgifver icke att
tillåta någon medborgare få vara utan känd
sysselsättning, då han ej äger enskild förmögenhet,
på det icke genom nöd förbrytare
må skapas, som förrycka samhällsskicket,
och tillintetgöra den säkerhet, hvilken
är första vilkoret för medborgerlig trefnad.
Det finnas bestämde vilkor, utom
hvilka ingen kan beröfvas sin frihet. Barn
kunna icke för föräldrars vanart arresteras;
det åligger församlingarne, till hvilka
de höra, att underhålla dem, då föräldrarne
blifvit häcktade eller döde. För
alt kunna såsom lösdrifvare beröfvas sin
frihet, skall man vara förvunnen till tiggeri,
utan bostad, utan försvar eller näringsfång,
eller från mantalsskrifning utesluten.
Fattige hafva icke rättighet alt flytta från
en församling lill en annan, med mindre
församlingen, dit flyttningen tillämnas, der
-
Den 13 Mars e. ra.
till lemnar tillstånd. Hela familier hafva
således laglikmätigt icke kunnat beröfvas
sin frihet, med mindre hvarje individ gjort
sig särskilt förfallen till samma behandling.
Om sådant skett annorlunda, har det ej varit
i stöd af lag. Herr Cederschjöld har
vidare yLtrat, att vi, i den mån folkstocken
ökas, skola blifva nödsakade bilda nya
Correctionsjnrättningar. Detta kan visserligen
vara möjligt; men troligt är det åtminstone,
att lösdrifvare och mindre brottslige,
med de Inrättningar vi nn hafva, ej
skola ökas, utan minskas; ty de ditkomma
ej nu mera för alt der förblifva oell dö, utan
för att lära arbete, ordning och skick, samt
kunna derifrån utgå såsom arbetsamma ,
nyttiga medborgare, hvilka, genom hvad de
der i så väl arbetsskicklighet som i moraliskt
afseende lärt, skola gagna samhället,
i stället för att skada, sorn de förut såsom
lättingar gjort. Jag får hänvisa Herr Cederschjöld
till exemplet af Norra Amerikanska
Frislaterne, hvarest, med en vida
starkare folkökning, genom Corrections-anstalterne
brottslingarnes antal icke ökats,
utan tver totti minskats, Samma förhållande
lärer inträffa äfven här. Samhällsskicket fordrar
ordning. En frihet, som icke är begränsad
genom lag, tillhör ej samhällsskicket, såsom
oförenlig med ordning, i det deraf skulle
följa strid emellan den starkare och den
svagare, och derigenom samhället upplösas.
Sådant kan ingen vältänkande menniskas af
-
Den i3 Mars e. m.
sigt vara, och sådan mening kan ej heller
hysas af Herr Cederschjöld. Om hans känsla
säger honom, att ingen bör tagas i förvar,
som icke först blifvit till brott förvunnen,
förbiser han hvad som för ordningen
inom samhället fordras, och i detta
fall jemväl de fattigare folkklassernes fördel;
ty jag skulle förmoda, att den, som
ej förmår sjelf skaffa sig födan, eller lagligt
försvar, bör vara bättre belåten med att
komma på en arbets-inrättning, der han får
lära arbete och sedlighet, och hvarifrån han
efter någon tid kan utkomma, sedan han
lärt genom eget arbete förtjena sin föda,
för att då blifva nyttig medborgare i samhället.
Enligt min tanka finnes icke något
förnuftsskäl emot StatsUtskottets Utlåtande.
Om de författningar vi hafva, och som ej
äro upphäfne, af Einbetsmän förbises, hafva
vi äfven lagar för sådane fall, och böra
då begagna dem. Jag tillstyrker bifall å
Utlåtandet.
Herr Hjerta, Gustaf: För mig är det
ej omöjligt förena, att Herr Cederschjöld,
då han yrkar medborgerlig frihet, ej vill,
att den skall begränsas genom godtycket;
och jag kan således ej i detta afseende dela
Friherre Cederströms förundran. Men jag
kan derföre icke instämma deruti, att den
skrifvelse, som Utlåtandet föreslår Ständerna
att lill Kongl. Maj:t aflåta, skulle, i anseende
till några mindre väl valda ord,
Den i3 Mars e. m. a53
llifva om intet gjord; ty sedan Lag- och
EkonomiUtskotten bearbetat de till dem
remitterade Motioner, angående förändring
i Lösdrifveri-författningen, få Rikets Ständer
alltid tillfälle inför Kongl. Maj:t yttra,
livad de menat med det obestämda ordet
försvar, så att ändamålet vinnes.
Med förundran hörde jag i början af
min Riksdagsmanna-bana dessa stränga fordringar
och förfaranden emot lösdrifvare,
och på samma gång denna stora klagan öfver
Brist på arbetare. Jag sökte länge förgäfves
för mig utreda denna motsatts. Jag
liar trott mig finna, att orsaken dertill är
en illa förstådd försigtighet i fråga om inflyttningar
i socknarne, samt fattigvårdens
mindre ändamålsenliga skick. Uti ett land,
der klimatet vållar, att jordbruket vid vissa
tider af året fordrar stark ansträngning
och skyndsamt arbete, men deremot på
långa tider fordrar ringa eller intet, kunna
jordbrukarne icke med fördel begagna
många lagstadda tjenstehjon. Men det oaktadt
hindras, dels genom författningar, dels
genom okunnighet, afund och, om jag så
får säga, fattigrädsla, arbetare och näringsidkare
att bosätta sig på landet. Denna
hushållning är så mycket mera felaktig, som
sedan potatesodlingen infördes, behofvet af
arbetande händer blifvit ökadt. Det bör
afhjelpas; och det kan det, om man genom
ändamålsenliga författningar och in
-
254
Den i3 Mars e. m.
rättningar* bereder ett bättre tillstånd åt
på landet bosatt arbetsfolk, såsom genom
näringsfrihet och Sparbankar, samt sålunda
unnar dem annat öde än deras nuvarande,
alt utan behållningar arbeta, så länge de
äro arbetsföre, och sedan inflytta på fattig—
stugan,
Jag tvekar att lemna allt slags folk en
fullkomlig frihet att stryka ikring, blott för
det de erlagt mantalspenningarne, och ej
något brott bevisligen blifvit af dem begånget,
Det ligger inom en god Styrelses
verkningskrets, att befordra verksamheten
hos de ringare klasserne, utan att befalla
dem, och att hindra deras overksamhet,
utan att behandla dem, som slafvar, Enhvar
bör visserligen obehindradt få flytta
sin vistelseort, då han dermed ingen annans
rätt förnärmar} men någon ordning måste
i detta afseende, såsom Friherre Cederström
yttrat, finnas, utan att göra 16 §, Regeringsformen
så kraftlös, att en lösdrifvare skulle,
när han kommit från det ena stället till det
andra, kunna säga: hit är jag kommen, och
bär blifver jag. Att så ej bör tillgå, det
finnér jag} och då det annu är en rättighet
för menigheterna att efterse och pröfva,
hvilka personer i sockflarne få inflytta, finner
jag äfven, att en lösdrifvare-förordning
måste finnas. StatsUtskottet har dock ej
föreslagit någon ny sådan. StatsUtskottet
har sagt: "att Rikets Ständer hos Kongl.
Den i3 Mars e. m.
255
”Maj:t i underdånighet skulle anhålla oni
”vidtagandet af nödig Författning, hvarigenom
de personer, hvilka sakna bestämdt
”uppgifvit och godkändt näringsfång, må
”allvarligen tillhållas att söka tjenst och
"försvar." Jag medgifver visserligen, att
detta yttrande, godkändt näringsfång, är
en ganska inskränkt term, som lemnar ett
högst ofullständigt begrepp om meningen
dermed; men jag tror dock vara väl gjort,
om Rikets Ständer framställde den Önskan,
att Kongl. Maj:t måtte tillåta sine Embetsman
att uppmana sådane personer, hvilka
ej hafva ett sådant näringsfång, att söka
lagligt försvar. Jag anser detta hvarken
motverka eller hindra pröfningen af de flere
motioner i detta ämne, som Lag- och EkonomiUtskotten
behandla, och hvaröfver dessa
Utskott snart lära inkomma med sine
Betänkanden, emedan jag tror, att Rikets
Ständer hafva tillfälle att definiera hvad
med lagligt försvar förstås. Jag tillstyrker
således nu bifall på principen, då vi
sedan genom ett bestämdt förslag till författning
få visa, huru vi önska föreskrifterna.
Jag vill visserligen ej motsäga, att enskilta
händelser kunna hafva tilldragit sig,
då hela familier såsom lösdrifvare blifvit
införda i fängelse; men dessa hafva varit
följder af missförstånd om författningarne.
Man lärer väl äfven, med afseende på beskaffenheten
af Cortectionsfängelser och våra
a56 Den i3 Mars e. nU
Fästningsfängelser, der losdrifvare fordom
insattes, böra besinna skillnaden emellan
förr och nu. Efter den plan, som blifvit
antagen, och under den nuvarande nitiska
styrelsen, kunna ej Correctionslnrättningarne
anses för fängelser, såsom för 19, 30 år
sedan, då man der vandes till brott. Man.
ian nu komma derhän, att de å Correctionshus
insatte personer hvarken kunna eller
böra jemföras med fångar eller brottslingar;
utan tvärtom, efter några månaders
dervaro, kunna utgå med sådane betyg, att
tjenster ej skola fattas dem, och att de ej
behöfva kringvandra ifrån en ort till en
annan, utan att erhålla arbete. Jag trop
att vi hvarken böra afslå eller återremittera
Utlåtandet; det är en billig gärd åt
nu varande FångStyrelses hedrande bemödanden,
att bifalla det. Det är dessutom
mindre vigtigt, hvilka ord som nyttjas i den
underdåniga Skrifvelsen, än hvilka personer
och principer Regeringen begagnar. Nuvarande
Styrelse öfver Arbetslnrättningarne
skall säkerligen göra allt för att ordna denna
vigtiga angelägenhet bättre, än man kanske
nu skulle kunna förmoda; och vi skola
troligen om 10 år se, att skärpningen af
181 g års författning då mera ej är nödig,
ehuru den nu kanhända behöfves.
Jag slutar med den anhållan, att Herr
Cederschjöld villo afstå från sin begäran
om
Den i3 Mars e. m.
om återremiss, så mycket heldre som det
slår honom öppet att göra sina åsigter om
godkändt näringsfång och lagligt försvar
gällande, då Lag- och EkonomiUtskottens
Betänkande i ämnet inkommer.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
vet, huru upprigtigt min värde vän, Herr
Cederschjöld menar, då han försvarar friheten
för de lägre folkklasserna; men jag
kan ej instämma med honom i sättet att bereda
deras väl. Hans kärlek för deras frihet
synes vid detta tillfälle vara missförstådd,
likasom föräldrars, när de öfverlemna
sina barn åt hvilken sysselsättning dessa
behaga, och icke nödga dem att lära
något yrke, eller göra något arbete, hvarmed
de sedermera kunna försörja sig. Sådane
barn blifva, genom den alltför stora
frihet, eller den sysslolöshet, hvari de lemnäs,
uppfostrade icke till nyttiga medborgare,
som göra heder åt fäderneslandet, utan
till sjelfspillingar eller brottslingar, som icke
sällan sluta sin bana i galgen. Den stora
råa mängden liknar barn i bristande omtanka
för framtiden, och måste såsom sådane
behandlas. Vildén säljer om morgonen
sin säng, utan att tänka på behofvet
deraf om aftonen. Så är det äfven med
dessa barn; de sakna omtanka för egen
bergning, och om man ej nödgar dem att
skaffa sig ett ärligt näringsfång, föras de
i6 H. 17
a58
Den i3 Mar* e. m.
tanklöst från fattigdom till tiggeri och nöd,
och från nöd till brott. Jag tror således,
alt den faderligaste och hästa omsorg Staten
kan egna åt dessa sina barn, består,
såsom Friherre Åkerhjelm redan yttrat, deruti
alt tidigt hålla dem till alt ärligt försörja
sig sjelfva. Underkastar man dem icke
detta tvång, innan de blifvit brottslingar,
får man igen dem såsom sådane, och måste
underkasta dem ett vida svårare, nemligen
fängelsets. Hvar och en, som vistats
på landet, lärer ock hafva erfarit, huru
tiggare oell lösdrifvare utgöra en landsplåga
, särdeles nära de stora vägarne. Om
man med de få klagomål, som från lösdrifvare
inkomma till Kongl. Maj:t öfver för
hård behandling, skulle jemföra den allmänna
klagan öfver olägenheterna af landsstrykare,
tror jag, att öfvervigten skulle till
den grad befinnas på den sednare sidan, alt
man, i stället för att klaga öfver deras förtryck,
skulle klaga öfver deras sjelfsvåld.
Det är origtigt att påstå, det man genom
stränghet mot lösdrifvare skulle öka correctionshjonens
antal. Väl torde förhållandet
kunna blifva sådant till en början, men
ej i längden; ty man är dock heldre fri,
än fängslad, såsom rymningarne från Correctionslnrättningarne
bevisa; och om man
ej längre får vara fri såsom landsstrykare,
uppfyller man nog frihetens vilkor, att skaffa
sig ärligt näringsfång, hvarigenom Corjrections-inrättningarne
blifva mindre fyllda.
Den i3 Mars e. m,'
a5g
Man har här tadlat den brådska, hvarmed
lösdrifvare skola blifva häcktade, och
anmärkt, att hela familier på sådant sätt
gripas. Men, så vidt jag erindrar mig, föregå
arne varningsgrader, innan en näringslös
person häcktas, och att hela familier
af landsstrykare gripas och hindras, att vidare
besvära orterna, anser jag för en välgerning.
Jag var 1827 i en landsort, der
en sådan tiggarfamille, under det karlafne
och de arbetsföra qvinnorna voro ute på
sommararbete, våldsamt uppförde sig mot
de i gårdarne hemmavarande gummor och
barn, och der denna familles bäcktande både
önskades och med tacksamhet ansågs, när
det slutligen skedde. Man har funnit det
vara besynnerligt, att en sådan brist på
arbetare ägde rum på samma gång, som en
sådan mängd lösdrifvare förspordes ; men
mig tyckes det ena följa af det andra; ty
då de arbetande folkklasserna underlåta att
taga årstjenst, hafva hvarken jordbrukare
eller andra några tjenstehjon att med säkerhet
tillgå. Sådant arbetsfolk, sorn sitter
för sig sjelft, är under skördetiden, då det
nödvändigt beliöfves, öfverdrifvit dyrlegdt;
och då det i mellanåt saknar arbetsförtjenst
och föda, nödgas det gå ut på tiggeri, stöld
eller rof; hvarignom landsorterna af dem
hafva dubbel olägenhet.
FÖr min del hade jag således ansett
rigtigare, om StatsUtskottet framställt den
17*
»
260 Den i3 Mars e. m.
tadlade slutmeningen icke såsom önskan,
utan såsom vilkor för de beviljade medlen;
ty om folket skall betala så mycket
för Corrections-inrättningarne, bör det ock
kunna af Styrelsen fordra, att befrias från
den ohyra af lösdrifvare, hvaraf Landet besväras.
Den, som i Hufvudstaden, skyddad
af dess polis, sitter säker i sitt hus, kan ej
bedöma dessa förhållanden på landet. Jag
anhåller om bifall å Utlåtandet.
Herr Cederschjöld: Jag utbeder mig att
få förklara, det min mening aldrig varit,
att från Correctionshus fritaga sådana personer,
som sakna bestämd bostad. Hade
StatsUtskottet yttrat, att den, som saknade
sådan, borde såsom lösdrifvare anses
och behandlas, skulle jag ej haft något att
deremot anmärka. Om genom återremiss
af Utlåtandet endast rättelse i enlighet härmed
kunde vinnas, ville jag gerna bifalla
Utlåtandet i öfrigt. Sedan en person till
polismagten uppgifvit sitt hemvist, må bemälte
magt följa honom med sin uppmärksamhet
och tillse, om han tager sig något
ondt före. Men jag bestrider Polismagtens
rätt att gå längre, eller att fråga, hvad en
person tänker lefva af för året. Jag tror
t. ex. att mången practiserande Läkare skulle
hafva svårt att på förhand uppgifva medlen
till sin utkomst. Och om man jemför
Embetsmännens små löner med deras dyra
lefnadssätt, tror jag Polismagten skulle
Den 13 Mars e. m.
isulina finna slem otillräckliga. Naturligtvis
vinnas utvägarne genom tillfälliga förtjenster,
som ej kunna förut bestämmas. Så
är det nästan med alla, som ej hafva enskild
förmögenhet. De lefva af sitt arbete,
Vetlenskapsidkaren och Embetsmannen,
äfvenså väl som handtverkaren och arbetskarlen.
Alla böra njuta lika frihet att på
redligt sätt få använda sina krafter till sitt
uppehälle. Jag skulle derföre högligen önska,
att Rikets Ständer ville vid detta tillfälle
respectera den gamla satsen, att enhvar
bör anses för ärlig, intilldess motsatsen
blifvit bevisad. Och följaktligen bör
hvars och ens frihet vara helig, så länge
han ej genom förbrytelser förverkat den.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislaus:
Jag erkänner rigtigheten af Grefve
Posses anmärkning, att sista Momentet
i StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
kunnat vara borta. Men detta är ej första
gången, när många äro med om att fatta
ett beslut, som man måste gå in på eller
förbise mindre saker, för att kunna bereda
ett gemensamt helt. StatsUtskottets Ledamöter
hade tagit Correctionshusen här i
Staden i betraktande, och återvände derifrån
med varm känsla och glädje öfver desse
Inrättningars närvarande förträffliga skick,
sorn lofvar att blifva ännu bättre. Men då
fråga blef om anslag härtill, tyckte en del
af Utskottets Ledamöter, alt folket å desse
s6a
Den i3 Mars e. nr.
Correctionshus hålles för väl. Andre trodde
åter denna synbara välhållning endast
ligga i rådande snygghet och ordentlighet.
För deras skull, som ansågo välmågan derstädes
kunna föranleda lill ett alltför mycket
ökadt antal af Correctionshjon, insattes
slutmeningen i Utlåtandet; dock icke såsom
ett vilkor för anslagets beviljande, utan
blott såsom en önskan. När Regeringen så
väl uppfattat ideen af förbättrade Corrections-anstalter,
och denna ide' redan blifvit
så väl utförd, är det ej att befara, alt
Regeringen skall missförstå detta tillägg i
Utlåtandet. Detta är ett förklarande eller,
om man så vill kalla det, en bekännelse,
hvarmed jag önskar att Herr Cederschjöld
måtte blifva belåten, så att han ej mera
yrkar återremiss. Jag känner enskildt flere
omständigheter, som skulle göra en återremiss
af denna fråga förenad med många
besvärligheter.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Hufvudsakligen
instämmande med Herr Cederschjöld,
vågar jag förmoda, att det ännu
finnes ett nytt skäl, som talar mot StatsUtskottetsj
ifrågavarande Utlåtande, och för
återremiss deraf. Detta skäl är detsamma,
som den siste värde Talaren en gång sjelf
Åberopat, att nemligen StatsUtskottet ej bör
ställa sig i bredd med det fordna SecretaUtskottet.
StatsUtskottet har genom tillägget
i slutet af Utlåtandet ingått på ett fält,
Den i3 Mars e. m.
s63
som éj tillhör detsamma, utan andra Utskott,
och liar deruti tillåtit sig någonting
alldeles obehörigt, såsom Grefve Posse
redan anmärkt. Jag tror det icke vara
Rikets Ständer värdigt, att på sådant sätt
framställa underdåniga önskningar, som kunde
råka i strid med hvarandra.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af Herr
Hjertås yttrade förhoppningar om goda resultater
i framtiden af den nya organisationen
af Correclionslnrättningarne, anser jag
mig böra i korthet uppgifva de resultater
deraf, som redan visat sig. —- Under de
sisla två åren hafva nära EttTusende personer
varit å Inrätlningarne intagne och
sysselsatte med flerfaldiga arbeten och bandaslöjder.
Det finnes nästan ingen slöjd,
som ej der blifvit öfvad, och mångå Correclionshjon
hafva deri uppnått utmärkt skicklighet.
Följden deraf har hos många af
Arbetshjonen blifvit öfvertygelse om nyttan
af sysselsättning, båg ocb lust för arbete,
och större förmåga att genom arbetsförtjenst
bereda sin utkomst. Af denna
mängd personer, indeldte i Classer och sorgfälligt
eftersedde, hafva mellan 6 och 700
blifvit uttagne i tjenster hos Husbönder inom
Stockholms Stad och Län. Desse hafva utgått
inöfvade i åtskillige handtverk, såsom
Murare, Snickare, Timmermän, Skräddare,
Skomakare, Bläckslagare, och äfven i landtarbeten,
samt med utvecklade begrepp om
Den t3 Mars e. m.
deras skyldigheter såsom rättskaffens samhällsmedlemmar,
och med besparing i Sparbanker
af contante medel, till inköp af nödige
kläder vid deras frigifvande. Hvad
det välstånd angår, som Herr Grefve von
Schwerin yttrat åtskillige Ledamöter i StatsUtskottet
hafva anmärkt å Correctionslnrättningarne,
så bidraga dertill egentligen
a:ne omständigheter. Den ena, att deras
klädnad hålles renare och snyggare, än
fångar vanligen hafva; den andra, att deras
föda, ehuru ringa i qvantitet, dock
är af god beskaffenhet och väl tillagad.
Deras klädedrägt för den kalla årstiden är
af vallmar, och för den varma af buldan,
Den är beräknad på två års slitning;
hvar och en lagar sjelf sine kläder.
Arbetshjonen ligga på halmmadrasser, under
lacken, som äro förfärdigade af Hospilalshjonen
å Malmö Dårhus, och kosta blott
i Jbdr stycket. Inga lakan bestås dem.
Deras föda är, som jag nämnt, god, tili
och med välsmakande, men den erhålles
för ganska billigt pris. Mathållningen kostar
vid den Södra Correetionslnrätlningen
4 sk. 7 r, och vid den Norra 4 sk. g r. B:co
portionen. Genom undvikande af entreprenader
af mathållningen, genom det fångarne
sjelfve tillaga sin mat, genom den åtgärd
alt äfven alla barn, nära Hundrade lill
antalet, till största delen insatte af Hufvudstadens
Polis, ej undervisas af andra Skollärare
än fångar; alt eflersynen inom fång
-
Den 13 Mars e. m.
265
classerne och sjukhusen, samt alla ekonomiska
bestyr,, besörjas af fångar, eller, rättare
sagt, af de för bästa conduiten utmärkte
Correclionister; genom allt detta har man
sökt och vunnit så mycken sparsamhet, sorn.
möjligt. Desse äro de ekonomiska och moraliska
fördelar, som redan vunnits genom
de förändrade åtgärderne med CorrectionsInrättningarne;
och jag vågar äfven dela
de 2:ne värde Talares yttrade välviljande
förhoppningar, att resultaterne i framtiden
skola blifva ännu bättre. Fabriker, handtverk
och näringar skola från desse Inrättningar
få bidrag af skicklige arbetare. Många
arbeten förrättas nu derstädes för Privata
personers räkning, som sjelfve lemna rudimaterierne.
På enahanda sätt s kall Styrelsen
fortgå med Corrections-anstalterne i
landsorterne. I Malmö finnas Tedan arbetshjon,
som arbeta i fabriksslöjder för Privatas,
icke för Kronans räkning. Genom sådane
åtgärder att förbättra fångarnes seder
och arbetsförmåga, skola de från Inrättningarne
utgå såsom exempel för andra af arbetsklassen,
och det är på sådant sätt Corrections-Inrättningarne
skola uppfylla deras
ändamål af förbättrings-anstalter, ett förhållande,
som man utan orättvisa kan säga
de förut icke en gång närmat sig till.
Herr Hjerta: Jag anser mig pligtig yttra
den öfvertygelse, att sedan CorrectionsInrättningarne
kommit i fullkomlig ordning,
a66
Den i3 Mars e. ro.
enligt Rikets Ständers beslut vid i8a3 års
Riksdag, och sedan byggnaderne vid Inrättningarne,
hvarunder Correctionshjonen till
största delen varit arbetare och ej kunnat
vårdas till förbättring, såsom sig bör, blifvit
fulländade; skola resnltaterne häraf blifva
öfver väntan fördelaktiga och tillfredsställande.
Jag önskar derföre, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande måtte bifallas,
utan afseende på det omtvistade tillägget
deri, helst det endast innefattar en
önskan, och icke ett vilkor för anslagets beviljande.
Herr Crusenstolpe har förenat sig
med Herr Cederschjöld i begäran om återremiss
på den grund, alt StatsUtskottet skall
varit obehörigt alt tillägga nämnde önskan.
Deruti kan jag ej instämma. Jag tror det
vara ett oformligt misstag, att ej andre Utskott
än Ekonomiutskottet skulle kunna föreslå
sådane framställningar till Konungen,
deri Rikets Ständer önska åtgärder, hvilka
de ej kunna besluta. Jag har sjelf vid sista
Riksdag, såsom Ledamot i StatsUtskottet,
tillstyrkt beslut, deri önskningar framställdes.
Jag tror ej man bör anse ett Utskott
på sådant sätt hafva inträngt på ett
annat Utskotts gebit, helst ändamålet med
Utskotten, att befordra ärendernes skyndsamma
gång, härigenom vinnes. Således
anser jag Herr Crusenstolpe hafva orätt i
att yrka ålerremissen af det skäl, att StalsUtskottet
skall hafva trångt in på andra
Utskotts område. Men om åter Herr Cru
-
Den i3 Mars e. ra.
267
senslolpe finner tillägget i Utlåtandet vara
af den vigt, att det är ett hinder för antagandet
deraf i fråga oru anslaget, så har
han visserligen skäl till sin begäran om
återremiss. Jag tror dock frågan derom nu
helt och hållet inskränkt lill sista meningen
i Utlåtandet; och jag tillstår, det jag
har mig bekant, att ett RiksStånd ej ansett
grundlagsvidrigt att utesluta hela denna mening
och antaga Utlåtandet i öfrigt. Men
jag vill ej ingå så långt på Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens prerogativer,
att jag skulle begära en sådan
Propositions framställande till Ridderskapet
och Adeln. Jag tror, att då StatsUtskottet
endast tillstyrkt en underdånig anhållan
hos Konungen om vidtagande af åtgärder
till att förmå sysslolöse personer att skaffa
sig tjenst och laga försvar, utgör detta ej
något hinder för Rikets Ständer, att sedermera
till Kongl. Majit inkomma med ett
annat, af Lag- samt Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskotten utarbetadt förslag till
författning mot lösdrifveri. I detta förslag
bestämmes naturligtvis hvad med försvar
menas; och jag anser derföre ingenting vara
förloradt, om vi nu antaga Utlåtandet
jemte det klandrade slutet deri,
Herr Crusenstolpe: Jag tror, att sjelfva
denna discussion, hvarvid vi så mycket
inkommit på Lagstiftningsfrågor , tillräckligt
bevisar StatsUtskottets obehörighet att i den
268 Den i3 Mars e. m.
dit remitterade frågan, rörande ett financielt
ämne, inblanda förslag till lösdrifveriels
hämmande. Här har ej någonting blifvit yttradt
emot det, som egentligen rörer Statsutskottet,
eller sjelfva anslaget till Corrections-Inrättningarne.
Allt hvad Utskottet
bordt yttra sig öfver, äro vi ense om. Herr
Hjerta har sagt, att om vi också antaga Utlåtandet,
med bibehållande af slutmeningen
deri angående lösdrifveriet, så hindrar
detta oss icke, att sedermera antaga ett annat
af Lag- och Ekonomi-Utskotten uppsatt
förslag till författning i ämnet, om än
detsamma icke stämmer öfverens med slutmeningen
i detta Utlåtande. Men jag hemställer
än en gång, om det väl är Rikets
Ständer värdigt att fästa så ringa vigt vid
deras beslut. Jag fortfar att yrka återremiss
af ifrågavarande Utlåtande.
Hans Kxcellen ce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till delsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde Proposition
lill bifall af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, hvilken Proposition besvarades
med starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Hxcellence
förklarade, att, sorn efter hvad han tyckt
Den i3 Mars e. m. 269
sig finna, Ja öfverröstat Nej, StatsUtskottets
Utlåtande blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Herr Crusenstolpe anmälte till Protocollet
sin Reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Herr Cederschjöld och Herr Dalman
Wilhelm Fredrik} förenade sig med Herr
Crusenstolpe.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 28
sistlidne Februarii under N:o 70 afgifne,
samt den 5 dennes e. m. på bordet lagde,
Yttrande, i anledning af Hedervärda BondeStåndets
återremiss i frågan om Planpenningar;
fann Ridderskapet och Adeln,
att, enär Utskottets under N:o 23 i ämnet
förut meddelte Betänkande redan blifvit
den 6 sistl. Februarii e. m. af Ridderskapet
och Adeln bifallet, Utskottets ifrågavarande
Yttrande borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 28 sistlidne Februarii
under N:o 76 afgifne, samt den 5 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 10 förut meddeldte Betänkande, angående
yrkad fri rättighet för Kronohemmans-
och Nybygges-åboer i de Norra
270
Den i3 Mars e. m.
Provincerne, att till tjärubränning använda
stabbar, rötter m. m.
Herr HjertaGustaf: Jag vågar vördsamt
yrka, att de områden, som af ålder
varit under Skattehemman nyttjade till tjärubränning,
må af dem ytterligare få begagnas,
intilldess afvittring skett och ägorne
blifvit från Kronans skog skiljde. Af
Ekonomi-Utskottets förevarande Utlåtande
inhämtas likväl, att Utskottet endast afsett
Kronohemmans- och Nybyggens-åboer; att
i den föreslagne hemställan till Kongl. Majit
ej finnes ett enda ord om Skattehemrnansåbcer,
och att Utskottet endast har afseende
på Skattehemmans-åboers belägenhet,
då afvittring är gjord, och de blifvit skiljde
från alla Kronans skogar. Men för de
händelser, då äfvittringen ej är verkställd,
står ingenting nämnt om dem, utan blott
om Kronohemmans- och Nybyggens-åboer,
Min första tanka Var, att saken kunde hjelpas
dermed, att man insatte Krono-, Kronoskatte-
och Nybygges-åboer i Utlåtandet, der
nu blott står Krono- och Nybygges-åboer;
men vid närmare besinnande fann jag, att
det skulle föga hjelpa, och alt någon säkerhet
fordras för Skattehemman att icke, genom
de Kronohemmans- och Nybyggensåboer
tillagde utvidgade rättigheter, förlora
den rätt de haft till de områden, som genom
sedvänja ansetts dem tillhörige. Derföre
får jag anhålla om bifall å Utlåtandet,
Den i3 Mars e. m.
271
med det tillägg, att, intilldess afvittring
för sig gått, Skatlehemmans-åboer må äga
lika obestridlig rätt som hittills till tjäruLränning
på de af deras hemman förut nyttjade
områden. Jag yrkar således ingen förändring
i hvad hittills ägt rum, utan vill
blott förekomma, att Skattehemmans-ägare
icke må beröfvas en rätt, som de hittills
ägt, derföre att motion blifvit väckt om
utvidgade rättigheter för Kronohemmansoch
Nybyggens-åboer.
Friherre Cederström, Jacob: Den siste
Talaren synes hafva missförstått den fråga,
hvarom han yttrat sig. Utskottet har ej
föreslagit någon åtgärd, som heröfvar skattehemman
den rätt de förut ägt. Det är
ett fullkomligt missförstånd om Utlåtandet.
Men Utskottet har föreslagit, att de rättigheter,
hvilka lagarne tillägga hemman, icke
må utvidgas under den tid, som afvittringen
sker. Jag anhåller om bifall å Utlåtandet.
Herr Hjerta: Friherre Cederström, ehuru
Ledamot i Ekonomiutskottet, har sagt,
alt det ej finnes något i Utlåtandet, som
gifver anledning att Skattehemmans-ägare
skulle beröfvas den rätt de äga. Jag frågar
då, hvad detta vill säga: Hvad beträffar
Skattehemmans-ägares tjärubr ännings-r åtti
ghet , så är den, inom deras obestridliga
(di. e. afvittrade) områden, förut gifven;
men att utsträcka den derutöfver, äfven då
Den i3 Mars e. m.
deras skog ej är från angränsande Kronoskog
afrösäd, kan Utskottet ej tillstyrka,
utan anser deni, i likhet med öfrige enskilde,
som önska begagna den förmån att pä
Kronans skogar idka tjärubränning, böra
'vända sig till Konungens Befallningshafvande,
för att lagligt tillstånd erhålla. Är
nu detta icke en förändring i deras rätt,
att på de oafvittrade områden, som af ålder
ansetts dem tillhöra, få idka tjärubränning,
så begriper jag hvarken Svenska eller EkonomiUtskottets
Svenska. För min del kan
jag ej finna annat, enär Utskottet så motiverat
sitt Utlåtande, och i öfrigt slutar på
följande sätt: Utskottet får således tillstyrka
Rikets Högloft. Ständer att, genom en
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit hemställa,
det Kronohemmans- och Nybyggesåboer
(således icke Skattehemmans-åboer)
i de norra Länen må erhålla rättighet att,
utan föregången ansökning och anställande
syn, samt utan all slags afgift, få till
tjärubränning använda de å nämnde hemmans
och nybyggens (således icke skattehemmans)
områden varande stubbar, rötter
och vindfällen, der dessa områden är o
genom afvittring bestämda och afrösade;
men der ingeri afvittring ännu för sig
gått, och intilldess sådan blifvit verkställd,
må enahanda rättighet tillkomma Kronohemmans-
och Nybygges-åboerne (här äro
ej elier Skattehemmans-åboerne nämnde),
ä de
Den t3 Mars e. m.
å de till deras lägenheter angränsande, ännu,
ofördelade, marker, till sä stor vidd,
sorn, beräknad efter hvarje lägenhets vid
skattläggning stadgade, eller, i brist deraf,
vid lägenhetens första utsyning och beviljande
provisionelt föreslagna och antagna
hemmantal eller storlek, är för orten enligt
afvittrings-stadgan tillåten, och hvilken
vidd Konungens Befallningshafvande
äger, i afseende på nu ifrågavarande rättighet,
utan all kostnad ä Kronohemmanseller
Nybjgges-åboens (här står ej eller Skattehemmans-åboen)
sida, för hvarje lägenhet,
efter denna grund provisionelt, tills
afvittring derå för sig gått, stadga. Är nu
icke häraf tydligt, alt Utskottet förklarat
Skattehemmans-ägare ej äga någon rätt till
tjärubränning, så vida de ej hafva obestridlige
områden? Intilldess deras hemman äro
afvittrade, skola de vända sig till Landshöfdingen
i sådant ändamål. På denna
grund anhåller jag, att de må få sig den
rätt bevarad, att, på de områden, som af
ålder af dera blifvit nyttjade, få fortfara
med tjärubränning; i annat fall skulle man
fatta ett beslut, som betog dem en rätt,
hvilken de hittills ägt.
Friherre Cederström: Herr Hjerta har
för Ridderskapet och Adeln utur Utskottets
Utlåtande uppläst den period, hvarigenom
Utskottet bestämt uttryckt, att det ej
16 H. - 18
274
Den i3 Mars e. m.
tillstyrker någon ändring i den dispositionsrätt
af skog, som Skattehemmansägare tillkommer.
Det är fråga om sådan skog, der
så väl Krono- som Skattehemman hafva yxbörd;
och, i afseende på tjärubränning af
sådan skog, äga Skattehemman ingen rätt
på annat sätt, än att söka den hos Konungens
Befallningshafvande efter Förfuttningarne.
Utskottet har då ansett enahanda
förhållande för Krono- som Skattebönder
böra äga rum på all sådan skog, så att
hvarken den ena eller den andra må kunna
förstöra skogen genom fällning af träd, annorlunda
än då han fått utsyning; och Utskottet
har derföre endast omnämnt stubbar
och vindfällen. Den fråga har varit under
öfverläggning i Utskottet, huruvida sådane
tallar, som äro torra i toppen, och
som kunde vara nyttige för tjärubränning,
fingo huggas; men man har afstått derifrån,
i anseende till den svåra controllen. Det
kunde nemligen hända, att en stor massa
af träd fälldes, under föregifvande, alt toppen
varit torr, och att timmer-skog sålunda,
utan föregången utsyning, kunde opåtalt
tillgripas å Kronans skogar, innan afvittring
skett från Kronan till enskilte. Detta
är anledningen till Utlåtandet, och jag
tror ej, att det väcker missförstånd eller förnärmar
någon. Skattemannen har sitt ägovälde
förut undantagit. Det är endast hans
yxbörd på Kronans skog, hvarom fråga är
Den i3 Mars e. ro.
375
i Utlåtandet, och det blott, intill dess hans
hemman blifvit afvittradt.
Herr Hjerta: Jag ber Ridderskapet och
Adeln om ursäkt, om jag är något envis
i denna fråga; men jag anser den klar, och
kan ej finna annat, än att något fel måtte
finnas i Utskottets Utlåtande. Allt sedan
1780-talet hafva Konungens Befallningshafvande
i de Norra Länen haft sig ålagdt, att
befordra afvittringarne; men dessa hafva
likväl hittills ej rönt synnerlig framgång.
Nu vill man gifva Konungens Befallnings*
hafvande en slags rättighet, att utvisa districter
för tjärbränning. Hvad hafva dessa
orter att vänta, när ända ifrån 1780-talet
fråga varit om afvittring, och man ej
hunnit längre; hvad, säger jag, hafva de då
att vänta af denna åtgärd. 10 h 20 år torde
ännu förflyta, innan de komma i det
lyckliga tillstånd, att hafva sina skogs-districter
för sig utvisade. Under hela denna
tid skulle de ej få begagna den rätt de
hittills ägt, utan att för hvarje gäng Vända
sig till Konungens Befallningshafvande.
Det är detta jag ej finnér riktigt, och hvaremot
jag icke anser dem genom uttrycken
Vara försäkrade. Att Utskottet velat bibehålla
dem vid fordna rättigheter, vill jag
ej neka, men det finnes ej i Utlåtandet uttryckt;
ty Skattehemman äro icke med ett
enda ord omnämnde, utom i premisserne,
18*
9.76
Den i3 Mars e. m.
men alldeles icke i sjelfva beslutet. De
skulle kunna komma att stå så långt efter
i rättigheter mot förr, att det kunde hafva
inflytande på egendomsvärdet. Vi kunna
ej neka, att tjärubränningen, om den än är
en litet lönande handtering, dock medför
en contant förtjenst, och utgör en ej så liten
del af vår skeppning. Jag anser den
således förtjena uppmärksamhet. Efter mitt
begrepp äro ej orden så tydlige och riktige,
att någon Landshöfding kunde förstå
och tillämpa dem på annat vis, än att Skatteman
hos Landshöfdingen skulle anmäla
sig, då han ville bränna tjära äfven på det
område, lian förut af ålder begagnat; jag
anhåller derföre om proposition till bifall
å det tillägg, som jag vågat framställa.
Herr af Schmidt Georg Lars: I anledning
af Herr Hjertås yttrande, att Konungens
Befallningshafvande ej lemnat någon
åtgärd åt afvittringarne, får jag den
äran förklara, att det icke är mer än 3:ne
år, sedan Kongl. Maj:t låtit anslå medel för
detta ändamål åt de nordligaste Länen;
hvadan några afvittringar der icke förut
kunnat företagas.
Beträffande åter hvad som är yttradt
om Skatteman, så är det klart för hvar och
en, som vill se, att Skattemannens rätt till
skog är förvarad, då han icke lärer underlåta,
att der afvittring ännu icke för sig
Den i3 Mars e. m.
377
gått, tillerkänna sig den skog, som närmast
omgifver honom, och den han af ålder begagnat.
Vill han gå utom det område,
han tror sig böra äga, har han sig öppet
lemnadt, enligt Utskottets Utlåtande, att, i
likhet med andra, som vilja begagna Kronans
odisponerade skogar, vända sig till
Konungens Befallningshafvande; hvilket synes
vara enligt med sakens natur, på det
Kronans rätt må vara något förvarad.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
För min del skulle jag tro, att det missförstånd,
jag fruktar äga rum emellan anmärkaren
och den ena Ledamoten af Utskottet,
skulle hafva uteblifvit, om Utskottet
uttryckt den mening, hvarvid anmärkning
blifvit gjord, på följande sätt: ”Hvad
”beträffar Skattehemmans-ägares tjärubrän”nings-rättighet,
så är den, inom deras obe”st
ridliga områden, förut gifven; men att
”utsträcka den derutöfver äfven till den
”skog, som ej är frän angränsande Krono”skog
afrösad,” m. m. Anmärkningen skulle
hafva förfallit, om Utskottet begagnat den
termen "äfven till den skog” &c. Jag tror,
att hela missförståndet ligger deruti. Sorn
jag uppfattat Herr Hjertås yttrande, vill han
hafva klart uttryckt, att Skattehemman icke
skola få någon deras rätt minskad nu mot
förr, derigenom att Utskottet tillstyrkt en
vidsträcktare rättighet för Kronohemman
och Nybyggare. Jag bekänner, att jag för
-
378 Den i3 Mars e. m.
stått Utlåtandet så, sorn Ilen- Hjerta vill
hafva det, och sorn Utskottet menat; men
jag nekar ej, att kanske någon otydlighet
ligger i orden. Huruvida den beli öfver lättås
genom återremiss, vill jag ej bedömma,
För min del finnér jag ingen otydlighet i
saken; men då missförstånd uppstått, torde
likväl någon otydlighet finnas, ehuru det
för mig är klart, att Utskottet velat orubbat
bibehålla Skattemännen vid de rättigheter,
de förut ägt.
Friherre Tollj Gustaf Philip:- Jag bar
vågat begära ordet i anledning af Herr Hjertås
yttrande, som skulle tjärubränmngen ej
vara en lönande handtering. Jag anser den
såsom export-artikel förtjena stort afseende,
och jag hade önskat, att Utskottets Utlåtande
hade, i anledning af motionen, innefattat
nugot project att bringa tjärubränningen
i system för Sverige, såsom varande
en betydlig industrigren, särdeles för
de Norra Provincerna,
Herr Hjerta: Om det verkligen skulle
vara en sanning, att Utskottets Utlåtande
är af den art, att ingen förändring uti hittills
varande stadganden äger rum, så förstår
jag ej, att det tillägg, jag föreslagit,
kan anses stridande deremot. Mitt tillägg
afser endast, att, intill dess afvittringarne
skett, Skattehemmans-ägare må äga lika oinskränkt
rätt, sorn den de hittills tillgodo
-
Den t3 Mars e. m, 279
njutit, innan deras heraman hunnit blifva
afvittrade; och detta torde draga ut i sekler,
att dömma af de hittills gjorde afviltringar.
Det är således gifvet, att detta tillägg ej
liar för afsigt att befordra annat, än det
som redan sker; mer; orsaken till mitt förslag
är, att jag ej funnit Skattehemmansägares
rätt förvarad i detta afseende. Friherre
Ehrenborgh har gjort ett förslag, att
genom en redactions-förändring i motiverne
hjelpa saken; men då detta ej förändrar
skrifvelsen, som skulle till Kongl. Majit afgå,
får jag anhålla, att tillägget må i stället
inflyta i slutet af skrifvelsen, och att, sedan
man omtalat den nya ordning, som
Utskottet ganska riktigt tillstyrkt för Kronohemman
och Nybyggen, det förbehåll åtminstone
må uttryckas, att Skattehemmansägare
ej derigenom hindras från utöfningen
af fordna rättigheter. I annat fall förflyttar
man hela tjärubränningsrättigheten ifrån
en hand till en annan. — Hvad angår Friherre
Tolls anförande, så är det vålladt af
misstag om hvad jag yttrat. Jag har sagt,
att fastän en allt för obetydlig vinst vore
att hämta af tjärubränningen fördem, som
verkställa den, vore den ändock vigtig för
vår handel, och att det derföre vore ändå
vigtigare att vårda dem, som idka denna
handtering. På denna grund anhåller jag,
att det tillägg, jag föreslagit, måtte antagas
i slutet af Utlåtandet, såsom blott innefattande
ett förtydligande, att Skatte
-
280
Den i3 Mars e. m.
mäns rätt skall blifva lika oinskränkt, som
hittills.
Friherre Ehrenborgh: Jag utbeder mig
att få rätta ett misstag som jag gjort, då
jag ej besinnade, att det är andra gången
detta Utlåtande från Utskottet inkommit.
Sedan jag således funnit, att en återremiss
ej är af nöden, anser jag det visserligen
gå an att göra rättelse i Utlåtandet; den
återstående frågan är då, om en rättelse beliöfves.
Jag får anmärka emot Herr Hjertås
förslag, att motionen ej ger anledning
att tala om annat än Kronohemman och Nybyggen;
och att då sluta med en mening
om SkatteHemman, tror jag ej går an. Jag
är ej envis i afseende på de ord jag föreslagit,
men mig synes, att hela den befarade tvetydigheten
bortfaller, om man utbyter orden
Utskottets Utlåtande, emot dem, som jag föreslagit;
ty när premisserna omnämna hvad
man förut hade, behöfver det ej sättas i slutföljden,
helst hela Utlåtandet lärer komma
att ligga till grund för Rikets Ständers Skrifvelse.
Skulle blott slutet af Utlåtandet införas
i skrifvelsen, vore det nödigt att deri
intaga tillägget; men då Utlåtandet i sin
helhet kommer att utgöra Skrifvelse!!, tror
jag hela vådan vara borta, emedan det
blott innehåller den åsyftade utvidgningen
i rättigheter för Kronohemman och nybyggen,
utan att inskränka de redan existerande
för skattehemmans-åboer,
•
Den i3 Mars e. ra. a8t
Friherre Cederström: Jag anhåller få
fästa Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att Skattemans-rätt till begagnande
af Skattemannajord är obestridlig;
ty den är hans egendom. Han kan göra
och låta dermed efter godtfinnande; och,
i enlighet med författningarne, är det bland
träden endast eken, som han ej får hugga,
emedan den är Kronans tillhörighet.
Men detta Utlåtande grundar sig på motioner
om röjselrätt och yxbörd på Kronans
skogar, och Skattehemmans-rätt är i
premisserne omtalad. Här kan icke göras
något så beskalfadt tillägg, som Herr Hjerta
yrkat, att nemligen en lika oinskränkt,
och ej med afgift förenad, rätt skulle beviljas
Skattehemman öfver den skog, som
af ålder tillhört deras område. Hvad vill
ett sådant tillägg säga? Intet annat, än att
skogens fulla nyttjande-rätt skulle tillhöra
den ena, eller Skattebonden, genast, så väl
å eget ägovälde, som å Kronans, men den
andra, eller Kronobonden få samma rätt
först vid afvittringen. Det kan Skattebonden
ej få. Om ett Skattehemman har rättighet till
begagnande af skog, men ej har annan rätt än
lill röjsel eller yxbörd, så är skogen Krono,
och då bör Skattehemmanet ej hafva
mera rätt dertill än andra. Är åter skogen
Skatte, så har hemmanet sjelfägande
rätt deröfver, och kan den icke beröfvas.
Hvad angår redactionen, kunde den hafva
Den i3 Mars e. ta.
varit kortare och kanske tydligare, i fall
den ändring, soin Friherre Ehrenborgh omtalat,
vidtagits. Dock tviflar jag, att man,
utan vilja att missförstå, kan fatta den oriktigt;
ty med kännedom deraf, att en skatteman
är ägare af den skog, som tillhör
hemmanet, kan det alldeles icke hända.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilihelm:
För att stadga en öfvertygelse deröfver,
huruvida någon tvetydighet finnes i
Utlåtandet, fordrades måhända att hafva mera
localkännedom af de Norra Provincerlia,
än jag äger. Emedlertid har Friherre
Ehrenborgh redan anmärkt, att frågan blott
rör en vidsträcktare rätt till tjärubränning
för Kronohemmans och Nybygges-åboer.
Hvad i Utlåtandet influtit om Skattehemman,
bör icke verka på sjelfva beslutet,
helst om den obetydliga förändring gjordes
i premissen, som jag nu får äran föreslå
i följande nya redaction: Hvad beträffar
Skattehemmansägares tjärubränningsrättighet,
så är den förut gifven; men att
utsträcka den derutöfver, kan Utskottet
ej tillstyrka.
Herr Hjej-ta: Om Friherre Sprengtporten
redactionsförslag antages, så har jag
visserligen ingen ting emot det öfriga; men
något dylikt har förut icke varit sagdt i
Utlåtandet, som väl i det hela angår Krono-
och Nybyggeshemman, men likväl sy
-
Den i3 Mars e. ro.
283
nes förnärma Skattehemmansägares hittills
ägde rättighet. De inskränkningar för Skattehemman,
som innefattas uti Utskottets förslag,
vållade, att jag ansåg mig derpå bora
fästa Piidderskapets och Adelns uppmärksamhet,
Om det tillägg jag gjort, antages, eller
ock det, sorn blifvit yttradt om Skattehemman,
utgår, blir förhållandet detsamma,
nemligen att de få bibehålla sin gamla Tjärubränningsrätt.
Denna har hittills icke inskränkt
sig blott till yxbörd, utan det har
äfven varit tillåtit, att emot serskild afgift
idka Tjärubränning; men vill Herr Grefven
och LandtMarskalken, göra proposition på
Friherre Sprengtportens förslag, hafva vi
äfven vunnit ändamålet, och mitt tillägg
kan då ej behöfvas,
Friherre Ehrenborgh: Jag har allenast
begärt ordet för att förklara, att jag anser
den redaction, Friherre Sprengtporten föreslagit,
mera ändamålsenlig, än den jag
uppgifvit. Jag får således anhålla om proposition
till bifall på Utlåtandet, med den
utaf Friherre Sprengtporten deri gjorde förändring.
Hans Eoccellence Herr Grefven och '
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets
ifrågaranvade Utlåtande,
Ropades Nej,
Hvarefter Hans Eoccellence hemställde,
284
Den i3 Mars e. m.
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
Utskottets Utlåtande, under iakttagande af
den redactionsförändring Friherre Sprengtporten
föreslagit, eller att, i stället för den i
Utskottets Utlåtande förekommande period:
"Hvad beträffar Skattehemmansägares tjä"rubrännings-rättighet,
sä är den, inom
"deras obestridliga områden, förut gifven;
"men att utsträcka den derutöfver, äfven dä
"deras skog ej är frän angränsande Krono”skog
afrösad, kan Utskottet ej tillstyrka,
"utan anser deni, i likhet med öfrige en"skilde,
som önska begagna den förmånen,
"att pä Kronans skogar idka tjärbränning,
"böra vända sig till Konungens Befallnings”,
hafvande, för att lagligt tillstånd dertill
"erhålla;" borde införas en så lydande mening:
Hvad beträffar Skattehemmans-ägares
tjärubrännings-rättighet, sä är den förut
gifven; men att utsträcka den derutöfver,
kan Utskottet ej tillstyrka ; och blef
denna proposition af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 7 dennes under N:o 88 afgifne,
samt den g derpåföljde e. m. på bordet
lagde,. Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 48 förut
meddelte Betänkande, angående aflöningen
vid innevarande Riksdag för RiksStåndens
och deras Utskotts Secreterare, Canzlier
Den i3 Mars e. m. a85
samt Vaktbetjente, fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den g sisth Februarii f. m. af
Ridderskapet oell Adeln bifallit, Utskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
handlingarne.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 9 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänknnden:
Från BancoUtskottet:
Af den 7 sistlidne Februarii:
N:o 14. I anledning af väckt Motion,
att Utskottet måtte till Rikets Ständer inkomma
med upplysningar, så väl rörande
Bankens närvarande ställning, som fordna
författningars och åtgärders verkningar i
anseende till Penninge- och Credit-rörelsen,
samt vid samma tillfälle yttra sig angående
de olika förhållanden, sorni andra Länders
Bankrörelse förefinnas.
Af den 3 dennes:
N:o 22. Angående authorisation för
BaneoStyrelsen, att kunna föryttra och till
Silfver omsätta det efter iooR:dr per Skep
-
a86
Dan i3 Mars e. na.
pund utpräglade, Banken tillhörige, gamla
Slantmynt, på sätt redan är medgifvet, i afseende
på gamla Kopparplåtar.
N:o 23. Angående nödvändigheten, att
Banken måtte från Awestad förses med behöfligt
KopparSkiljemynt för vexlingens oafbrutna
underhållande.
N:o i\. Angående etti 1827 års RevisionsBerältelse
omnämndt Förslag till förändring
med anmaningarne vid BancoDiscon*
ten och ProvinceLåneContoiren.
Nio 25. I anledning af 1827 års RevisionsBerättelse,
rörande några bestämmanden
i fråga om Guld och Silfver, som från
Banken eller för dess räkning å Kongl»
Myntet emottages,
N:o 26. I anledning af 1827 års RevisionsBerättelse,
om vidtagande af sådan
författning, att Banken måtte kostnadsoch
portofritt erhålla det Silfver, som uti
Ränterierne deponeras i afbetalning för Fa*
stighetsLån.
N:o 27» öfver gjord framställning om
undvikande af alltför mycken noggranhet
och deraf förorsakad tidsutdrägt vid pröfning
af handlingar, som hos Banken till
Låns erhållande företes.
Från Lagutskottet:
Af den 24 sistlidne Februarii:
jNT:o 44* I anledning af Rikets Stan
-
Den i3 Mars e. m.
387
ders JustitiaeOmbudsmans EmbetsBerättelser
och Allmänna Redogörelse för den sedan
sista Riksmöte förflutna tid.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 16 Mars 1829.
Plenum klockan i o Förmiddagen.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den i3 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af a;ne Ledamöter i Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet, efter:
N:o 97. Friherre Jägerskiöld; Fullmägtig
Grefve Hamilton, Jacob;
N:o 110. Friherre Taube, Carl;
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
-
a88
Den 16 Mars f. m.
N:o 166. Friherre Stjerncrona, David;
N:o 2,205. Herr af Robson, Carl Magnus.
Hans Excellence Hérr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, i likhet med hvad i Plenum
den i3 dennes f. m. vidtogs, behagade
i dag genom en Deputation, bestående
af 8 Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
utom Ordföranden, inhemta underrättelse
om Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertinas hälsotillstånd.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence IIerr Grefven
och LandtMarskalken anmodade Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie^ Jacob
att anföra nämnde Deputation, hvilket
bcmälte Hans Excellence sig äfven åtog,
och efter någon stunds förlopp med Depu*
talionen afgick.
Herr Dalmans Wilhelm Fredrik> anförde
skriftligen:
Då jag i sista pleno till Protocollet anmälte
min reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut till bifall å StatsUtskottets
Utlåtande, angående anslag af medel
för fullbordande af de i Hufvudsjtaden anlagde
Correctionslnrättningar; anser jag mig
plig
-
Den 16 Mars f. m.
pligtig att i korthet göra redo för skälen
till denna min reservation.
Vid det tillstyrkta anslaget till Corrections-anstalterne
finner jag icke något alt
erinra, och godkänner fullkomligt de skäl
derför, som blifvit af StatsUtskottet anförda;
men jag kan deremot ingalunda gilla
StatsUtskottets åtgärd att tillstyrka en underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t om
vidtagandet af en nödig författning, hvarigenom
de personer, hvilka sakna bestämdt
uppgifvit och godkändt näringsfång, måga
allvarligen tillhållas att söka tjenst och
försvar.
Det förefaller mig nemligen högst anmärkningsvärd
t, att uti ett StatsUtskottets
Utlåtande, rörande en financiel fråga, finna
ett vigtigt Lagstiftningsärende, med en
nästan cathegorisk myndighet behandladt
till resultatet af en underdånig anhållan
hos Konungen, att i ämnet vidtaga nödige
författningar, i enlighet med de åsigter,
StatsUtskottet för sig uppgjort. Jag känner
icke, i hvad mån StatsUtskottets Ledamöter
må kunna besitta kunskaper uti Lagstiftningsförhållanden,
men jag vet, att föremålet
för deras verkningskrets inom Utskottet
ingalunda har gemenskap dermed.
Åtminstone lära detta Utskotts hemställanden
i dylika frågor icke böra tillerkännas
16 H. 19
Den 16 Mars f. ra.
auctoriteten af behörig handläggning, i enlighet
med Grundlagens föreskrift. För mig
vill det i öfrigt framställa sig såsom ganska
origtigt, om icke vådligt, att uti mål,
hvilka medelbart eller omedelbart röra medborgares
frihet, likasom i önskningsväg till
den ena Statsmakten öfverlemna att vidtaga
Police-författningar, som i väsendtlig
mån skulle leda till inskränkning af den
frihet och det skydd, hvarje medborgare
torde äga rätt att, såsom sådan, fordra af
samhället, intill dess de Lagar äro öfverträdda,
som tillkommit genom båda Statsmakternas
medverkan. Jag vågar åtminstone
hysa den mening, att en Lösdrifveriförfattning
bör äga naturen af Lag, stiftad
genom Konungs och Ständers gemensamma
beslut, och, med en sådan öfvertygelse, har
jag icke kunnat biträda den underdåniga
önskan, StatsUtskottet i anseende till denna
fråga tillstyrkt, äfven om sådant skett
uti mindre vaga och godtyckliga ordalag,
än som nu finnas vid tillstyrkandet begagnade.
Och då jag icke eller kunnat dela
Herr Hjertås åsigt derom, att bifallet till
StatsUtskottets ifrågavarande hemställan skulle
kunna, så till sägandes, göras om intet
vid en framtida pröfning af Lag-och EkonomiUtskottens,
rörande enahanda ämne,
uti vederbörlig ordning afgifvande Betänkande,
ej eller instämma med samma värde
Ledamot i anseende till hans vid detta
tillfälle, som det mig synes, nog frikostigt
Den 16 Mars f. m.
yttrade sorglöshet om ordalagen i den framställning,
som komme att, i anledning af
StatsUtskottets tillstyrkande, hosKongl. Maj:t
ega rum; så har jag, utur dessa skäl, ansett
StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
böra återremitteras; på det den i slutet
deraf tillagde hemställan, såsom rörande ett
ämne, hvilket ej tillhörde StatsUtskottets
bedömande, måtte borttagas.
Då man i öfrigt under discussionen äfven
vidrört principen för författningar mot
så kallade Lösdrifvare, begagnar jag jemväl
detta tillfälle för yttringen af den tanka,
att när man så ofta hörer talas om tidens
fordringar, man ej synes till dessa
fordringar ensamt böra hänföra de bildade
och förmögnare klassernas, ehuru högt
grundade, anspråk på frihet i yttrande rätt
och lindring i Skattebördor, utan äfven icke
helt och hållet förbise hvad den torftiga,
men råa, massan har rätt att fordra af tidens
upplysning, — och långt ifrån att
sammanhålla, torde man fast heldre böra
lossa dessa bojor, som ännu nedtrycka denna
nu så föraktade massas känsla af frihet,
och sålunda qväfva fröet till utvecklingen
af dess moraliska kraft. Enligt min öfvertygelse
bör derföre lagstiftningen i ett fritt
land utgå från grundsatsen af den största
möjliga jemnlikhet i menniskorättigheter;
och för mig synes det innefatta en alltför
Den iG Mars f. m.
stor inskränkning i dessa rättigheter, att
den ena medborgaren, i anseende till siri
fattigdom, skall vara ålagd att söka skydd
eller försvar af den andre mera förmögne,
för att undgå att inneslutas i fängelse. Jag
ville föreställa mig, att en hvar borde vara
berättigad till lika skydd i dess egenskap
af samhällsmedlem, och att en Lag, sorn
borttager detta skydd, och erbjuder ett annat,
qvarstående från lifegenskaps-förhållanderna,
bör, om den äfven icke kan på en
gång alldeles upphäfvas, likväl småningom
förändras. Och jag kan således icke dölja
min förundran, att från personer, som så
ofta yrka på "de stora politiska friheterne,”
hafva hört ett ogillande af dessa grundsattser.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Såsom frånvarande, då detta mål discuterades,
får jag vördsammast fråga, om StatsUtskottets
af Herr Dalman omförmäldte Utlåtande
redan är afgjordt af Ridderskapet
och Adeln.
Hans Eoccellcnce Herr Grefven och
LandlMarskalken meddelte, i anledning häraf,
den upplysning, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande blifvit af Ridderskapet
och Adeln i sista Plenum bifallit.
Friherre Anckarsvärd: I sådant fall
får jag förena mig i den reservation Herr
Dalman nyss afgifvit emot den sista punkten
af Utlåtandet.
Den 16 Mars f. nr, 293
Grefve Cronhjelm, Otto August, instämde
uti den af Friherre Anckarswärd
anmäldte reservation.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 20 sistlidne Februarii under
N:o i5 afgifne, samt den 9 dennes e. m.
på bordet lagde, Memorial, i anledning af
RevisionsBerättelserne 1825 och 1827, om
formuläret för den Ed, som Revisörerne,
enligt Instructionen af den 20 Januarii 1824,
hafva att vid deras första sammanträde i
Banken aflägga.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den 20 sistlidue Februarii under N:o 16
afgifne, samt den 9 dennes e. m. på bordet
lagde, Batänkande, i anledning af RevisionsBerättelserne
1825 och 1827, rörande
den fråga: huruvida Directeurs-befattning
vid ProvinceLåneContoiren må anses hinderlig
för deltagandet i Revisionen öfver
Stats-, Banco- och RiksgäldsVerken.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
För min del kan jag ej finna rigtigbeten
af Utskottets skäl för den tanka, att Directörer
vid LåneContoiren i Götheborg och
Malmö ej skola få väljas till Revisorer. Jag
tror, att den collision, hvaruti dessa Directörer,
såsom redogörande inför Revisionen,
kunna komma, är så liten, att ej nå
-
294
Den 16 Mars f. m.
got skäl för deras jäfvande derifrån kan
uppstå. På sin höjd kunde detta komma i
fråga vid Revisionen af BancoDisconten, och
då kunde en sådan Ledamot afträda, utan
att något menligt förhållande deraf uppkom.
Om denna grundsatts att utesluta Directörer
från Revisionsförrättningen skulle
strängt tillämpas, borde man hålla sig vid
grundlagen, som säger, attalia, hvilka hafva
lön af Statsverket, ej skola deltaga i
Revisionen. På dessa grunder anhåller jag
om afslag på Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, August: Enär
decharge» för FilialDisconternas Directeurer
ej är fullständig förr än BancoFullmäktige
förklarat intet hinder deremot förekomma,
skulle det ju kunna hända, alt de af giltiga
skal vägrade en sådan förklaring. Om
sedermera en DiscontDirecteur, hvars åtgärder
ej blifvit godkända, inträdde i Revisionen
öfver Fullmägtige, kunde han frestas, att
emot BancoStyrelsen väcka öfverdrifvet klander,
eller ock kunde någon frestas att qvitta
hennes förseelser mot sina egna, hvilka
ännu icke kommit till granskning. DiscontDirecteurerna
äro således jäfviga. Om detta
jäf eller hinder ej är så vigtigt, sedan
controllen numera, efter olyckorna med
fordna Disconterna, ärmera fullständig, så
är det dock ett jäf. Hvarföre skulle man
då, enär Stånden under vår närvarande författning
äro så talrika, att tjenliga ämnen
Den 16 Mars f. m.
till Revisorer icke saknas, utom Province-DiscontDirecteurerna,
ändock vilja söka
StatsRevisorer bland dessa Directeurers antal?
Jag anhåller om bifall å Betänkandet.
På derom af Hans E.xcellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att BancoUtskottets ifrågavarande
Betänkande godkänna.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob, återkom med Ridderskapets
och Adelns Deputation och tillkännagaf, att
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertina under sistlidne natt legat i en beständig
slummer, som ännu fortfor, och att
Hennes Kongl. Höghets hälsotillstånd, långt
ifrån att vara förbättradt, snarare vore försämradt.
Föredrogs å nyo och gillades BancoUtskottets
den 20 sistlidne Februarii under
N:o 17 afgifne, samt den 9 dennes e.
m. på bordet lagde, Memorial, rörande någre
i Bankens räkenskaper vid 1827 års
slut balancerade summor, hvilka, oberoende
af hvad som i sammanhang med Allmänna
FinanceRegleringen vidare kan i frågakomma,
Utskottet ansett böra till fulla
beloppet, eller till någon del afskrifvas.
Den 16 Mars f. m.
Föredrogs till remitterande Herr Munck
af Rosenschölds, Eberhard, den g dennes
f. in. på bordet lagde Motion, att 260 Tunnor
KronoTionde, som uppburits af Lunds
Domkyrka, och 100 Tunnor KronoTionde,
som varit Domprosten i Lund tillagde i
egenskap af Ordförande i DomkyrkoRådet,
måtte anslås lill Lunds Universitet, och Domkyrkan
lemna Domprosten full ersättning
af Domkyrkans tillgångar.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Den
i flera afseenden märkvärdiga Motion, som
nu utgör föremål för Ridderskapets och
Adelns behandling, har gifvit mig anledning
att söka närmare upplysning om de uppgifter,
samma motion innehåller. Det har
också lyckats mig att erhålla sådana, och
jag ber att nu få meddela dem Högloflige
Ridderskapet och Adeln.
Härefter uppläste Herr Crusenstolpe följande:
Till
närmare upplysning fördem, sorn
komma att taga kännedom af den, förmodligen
på sanna historiska uppgifter och
gällande författningar grundade, framställning,
som Herr Munck af Rosenschöld den
g dennes f. m. anfört, rörande den rika
Possessionatens i Skåne, Lunds Domkyrkas
stora och öfverflödiga tillgång, torde mig
tillåtas, att inför Ridderskapet och Adeln
vördsammast anmäla, huru förhållandet vi
-
Den 16 Mars f. m.
397
sar sig i följd så väl af de inför Konung
och Ständer gjorde anmälanden, som af
Kongl. Maj:ts utfärdade Nådige Författningar
och Domkyrkans reviderade och godkände
räkenskaper.
Lunds Domkyrkas rikedom i den förflutna,
under den närvarande och en kommande
tid, minst för ett halft sekel, lärer
med någorlunda säkerhet kunna bedömmas
deraf:
1:0 Att Rikets Höglofl. Ständer, på derom
gjord vederbörlig anmälan, under 1765
års Riksdag i underdånighet anhöllo, det
Kongl. Maj:t täcktes, i anledning af Domkyrkans
oförmögenhet att bestrida de utgifter,
som fordrades till kyrkans egen byggnad
samt till Biskops- och Klockare-gårdarnes
underhållande, tillåta Domkyrkan att
till skatte försälja Domkyrko-hemman. Denna
tillåtelse letnnades genom Kongl. Resolutionen
den 3o April 1766, och följden
blef, att hemman och 10 gatuhus blef
vo
till skatte försålde, och ehuru derföre i
Domkyrkans Cassa inflöto i85o R:dr 16 sk.
Banco, voro kyrkans tillgångar 1817 icke
större, än att Kongl. Maj:t sistnämnde år
genom Nådigt Bref af den 27 Augusti förklarade
sig hafva funnit, att dä denna kyrka
fordom varit en af de rikaste i Norden,
den nu saknar nödige medel till
beliÖfliga förbättringar och prydnader, och
deribland i synnerhet ett nytt orgelverk.
Den 16 Mars f. m.
I följd häraf täcktes Kongl. Maj:t i Nåder
föreskrifva ett förbättradt hushållssätt med.
kyrkans tillgångar, i synnerhet hvad iakttagas
borde till vinnande af större inkomster
af dess till skatte icke försålde hemman.
Detta satte Domkyi koStyrelsen i tillfälle
att företaga en mängd sedan längre tid
nödige, men för bristande tillgångar uppskjutne
reparationer å detta dyrbara Tempels
tak, pelare, hvalf och inre prydnader.
Till minskande af kostnaden beslöts och af
Konungen stadfästades, att de, så fort möjligt
vore, skulle på en gång företagas. Då
man föresåg, alt Domkyrkans under hand
hafvande medel icke voro till så stora kostnader
tillräcklige, begärdes och erhölls Nådig
tillåtelse att upptaga ett lån af 10,000
R:dr, af hvilka dock icke mer än 5ooo R:dr
behöfdes. Kyrkans utgifter till egne reparationer
hafva ifrån 1815 till 1826 uppgått
till 38,65o R:dr B:co. Så betydliga hafva
Domkyrkans, för dess bestånd oundviklige,
utgifter de sednare åren varit. Är det länkbart,
att DomkyrkoRådet, som består af
Domprosten, Academiens Rector, en Professor,
Stadens Borgmästare och en Rådman,
kunnat föreslå, Landshöfding och Biskop
tillstyrka, och Kongl. Maj:t i Nåder
bifalla desse reparationer endast i den afsigt,
som Motionairen föregifver, den, att
använda de växande inkomsterne?
2:0 För närvarande, eller rättare för
sist förflutne år, var förhållandet det, att
Den 16 Mars f. m.
299
de låntagne 5ooo R:dr kunde återbetalas;
men då fråga uppstod om uppförande af
ett nytt orgelverk, hvartill förslaget, utom
transportkostnader och nödige prydnader,
uppgår till öfver 19,000 R:dr B:co, ansågs
det vara förmånligare att bibehålla lånet,
än genom dess återbetalande sakna penningetillgång
för orgelverks-arbetet, i fall det
snart skulle företagits.
. »■
3:o För en kommande tid synes det
vara obestridligt, att om ett nytt orgelverk
skulle kosta inemot 3o,ooo R:dr, och ett
nytt Biskopshus kommer att uppföras, hvartill
minst en lika stor summa behöfves, på
en mängd af år ingen besparing kan påräknas
i DomkyrkoCassan, och derifrån således
intet vara att hämta, om än det,
emot Presterskapets privilegier, skulle kunna
till andra ändamål dragas.
Det är sannt, alt strucluren af kyrkans
lorn och tak är förändrad ifrån den Göthiska
stil, hvarefter de ifrån början varit
uppförde; men delta har för mer än ett
halft sekel vunnit vederbörandes bifall, smaken
må nu vara Italiensk, såsom Motionären
kallar den, eller hurudan som helst.
Kyrkans förnämsta och märkvärdigaste yttre
prydnad, rundelen åt östra sidan, är
vid ombyggnaden till den grad omsorgsfullt
bibehållen, sådan den af ålder varit,
att vid stenarnes nedtagning de numerera
-
3oo
Den t6 Mars f. m.
des, för att vid återuppförandet bibehålla
sin plats.
Till förekommande deraf, att Domkyrkans
arrendatorer skulle genom för höga
anbud å arrende-auctioner blottställas för
undergång, och Domkyrkan för förluster i
framtiden, täcktes Kongl. Maj:t genom Nådigt
Bref den 3 Maji 1821 föreskrifva ett
maximum, hvaröfver arrende å åboledige
hemman icke få gå. Minimum var redan
1817 bestämdt. Enligt sistnämnde Kongl.
Bref föreslås så väl maximum som minimum
af DomkyrkoRådet, dess förslag granskas och
pröfvas af HushållsSällskapet, som med Utlåtande
inkommer till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
och BiskopsEmbetet. Desse
Embeten bestämma så väl maximi- som minimi-beloppet.
Oftast höjas de öfver HusliållsSällskapets
förslag. DomkyrkoRådet har
rätt att besvära sig öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
och BiskopsEmbetets beslut;
men sådane besvär hafva hitintills icke
ägt rum.
Det skulle vara af interessant historiskt
värde, om Motionairen uppgifvit, när och
huru något bestämdt anslag af Kronotionde
blifvit Lunds Domkyrka förlänadt. Af
Kongl. Brefven den 3 Augusti 1671, den
3 Mars 1681, den 3 Maji samma år, m. fl.,
synes den endast utgå af Domkyrkans egne
hemman. På hvad sätt Domkyrkan kom
-
