# ID: svediakorp-gov346
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 73,599
# sentences: 2,276
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Femtonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
Måndagen den i Mars 182g.
Plenum klockan io Förmiddagen.
LJplästes till justering och godkändes följande
från ExpeditionsUtskottet inkomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser till Kongl. Majrt:
N:o 35. Angående Arrendatorernes af
fä utaf Sörfors Krono Laxfiske underdåniga
ansökning om eftergift i taxan för 3:ne år,
m. m.
N:o 36. Angående af Mjölnaren E. Wassell
sökt nedsättning i arrendet för Carl
Gustafs Stads Krono Tullqvarn.
Fortsattes "den uti Plena den a3 och
26 sistlidne Februarii förehafde pröfning
af de uti ConstitutionsUtskottets den 3 sistlidne
Januarii aflåtne, och den 5 i samma
månad på bordet lagde, Memorial omförmälte,
sedan sista Riksdag hvilande, Grundlagsändrings
förslag.
Partiella och af hvarandra oberoende
Förslag.
4
Den i Mars f. ra.
Riksdagsordningen.
5g §. i Mom.
Alla h os RiksStånden förda Protocoll
skola, så tidigt ske kan, genom trycket utgifvas,
nied undantag blott af sådana ämnen,
sorn hvarje Stånds enskildta ekonomi
beträffa. De Stånd, hvilkas sammanträden
hållas offentligen, må kunna låta Protocollen
tryckas i sammandrag; men de öfrigas
böra in extenso tryckas.
Grefve Posse, Arvid: Om jag ej missminner
mig, blef den föreslagne nya redactionen
af i\ §. i Mom. 2 Punkten Riksdagsordningen
upskjuten, för att i sammanhang
med denna §. afgöras. Jag hemställer
således, om icke berörde nya redaction
först måtte behandlas, emedan det
nu föredragne 1 mom. i 5g §. är deraf beroende.
Herr von Hartmansdorff, August :0m
minnet ej bedrager mig, är förhållandet
enahanda med 4 morn. i 49 §• Riksdagsordningen,
som finues uptagit på sidonie
12 och i3, och hvilket Herr RiddarhusSecreteraren
äfven torde få upläsa. Jag tror,
att alla dessa redactioner böra i ett sammanhang
behandlas.
I anledning häraf föredrogs det nya
förslaget till 24 §. 1 Mom. 2 Punkten Riksdagsordningen,
så lydande:
Secreteraren tillhör att öfver discurserna,
pä sätt hvarje Ständ inom sig finner
tjenligast, utförligen eller ock summariskt,
men öfver besluten noggrannt och fullständigt,
sammanfatta Ståndets Protocoll,
för att sedermera, sä tidigt det ske kan,
in Pleno justeras; äfvensom — — —
Friherre Boye, Ludvig: Lagstiftaren
har här med mycket skäl infört ett vilkor,
nemligen pä sätt hvarje Ständ inom sig
finnér tjenligast. Detta vilkor var nödvändigt,
ty annars ankom det på Secreterarens
skön, att uptaga discurserne summariskt eller
ordagrant. Men mig synes, att af detta
vilkor nödvändigt följer för hvarje Stånd
skyldigheten, alt särskilt stadga, huru Ståndet
finnér, att Protocollen bora föras. Jag
hemställer till Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln,
huruvida nu discussion äfven i det ämnet
bör äga rum, i hvilket fall jag utbeder mig
alt få yttra mig; eller huruvida det är mig
tillåtit att, sedan discussionen är fulländad,
göra en motion, som jag anser nödvändig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog bifall till den
nya redaclionen af §. i Mora. 3 Punkten
Riksdagsordningen.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Mig synes,
6
Den 2 Mart f. m.
sora skulle förslaget till 24 §• Riksdagsordningen
stå i någon strid med förslaget till
5p §. På förra stället står det: Sekreteraren
tillhör att öfver discursernaj på sätt
hvarje Stånd inom sig finnér tjenligast, utförligen
eller ock summariskt, men öfver
besluten noggrannt och fullständigt, sammanfatta
Ståndets Protocoll, för att sedermera
så tidigt det ske kan, in Pleno justeras.
På det sednare åter står: De Stånd,
hvilkas sammanträden hållas offentligen,
må kunna låta Protocollen tryckas i sammandrag;
men de öfrigas böra in extenso
tryckas. Så vida ett Stånd således ännu
icke har offentlighet, mäste dess protocoll,
enligt den löreslagne redacLionen, tryckas
in extenso, och det anser jag också vara
nödvändigt. Jag tror följagteligen, att så
länge offentlighet icke är antagen hos Ridderskapet
och Adeln samt medgifven af
Kongl. Maj:t, måste dessa nya redactioner
afslås.
Friherre Boye: I fullföljd af den princip
jag en gång förut här yttrat, den nemligen,
att hvarje §. bör innehålla en tydlig
och fullständig föreskrift i det ämne den
af handlar, så alt den ej beror af en hänvisning
till en annan §., tror jag, att redactionen
af en §., till förståndet hvaraf
jag ej kan komma utan raisonnement, är
bristfällig; men jag inser ingen fara uli att
ingå i det förslag som nu är uppgjord t,
Den i Mars f. m.
7
enär det står: pä sätt hvarje Ständ inom
sig finnér tjenligast. Jag drager ej i betänkande,
att framställa ändamålet med min
anmärkning. Jag tycker, att talarens säkerhet
dock bör gälla mera, än Secrelerarens
beqvämlighet; och jag föreställer mig
det fall, att en talare ville öfverlemna sig
åt sin känsla och, i farhåga att missförstås,
begärte af Ståndet, att få sitt yttrande intaget
ordagrant. Det vore då hårdt, om
Secreteraren kunde säga Nej. Se der orsaken
till min anmärkning. Gränsen emellan
frimodighet och djerfhet, samt emellan
djerfhet och förgripelse, är någon gång
så fin, att upfattningen kan taga felt, och
talaren komma till ansvar för en mening,
som han ej haft, och för hvilken han varit
fri, om han haft rätt, alt få sitt yttrande
ordagrannt upfatladt. Jag öfverlemna!’
till Herr Grefven och LandlMarskalken,
att efter sitt oöfverträfiliga sätt att bedömma
de frågor, som här förefalla, afgöra,
om denna anmärkning nu är på sitt
rum, eller om jag, sedan discussionen om
rcdactionsförslaget är slutad, bör framställa
den.
Herr von Hartmansdorff: Om min vördsamma
begäran, alt förslaget till 4 Morn. i
4;) §. Riksdagsordningen mätte, i sammanhang
med förevarande ämne, föredragas,
blifvit bifallen, så hade Friherre Boye funnit
en del af sin motion redan vara af Gon
-
8
Den 2 Mars f. m.
stitutionsUtskottet förekommen. Der står
nemligen: När utlåtande från RiksStänd
till Utskott återremitteras, böra alla anmärkningarne,
senast inom fjorton dagar
derefterj meddelas Utskottet genom justerädt
ProtocollsUtdrag, antingen i hela deras
utförlighet, eller ock af Secreteraren
punktvis och i korthet sammanfattade, dock
i sednare händelsen med öppen rätt för
Stånds Ledamot, att sin särskilta mening
in extenso skriftligen bifoga, på sätt i 5y
stadgadt är. För min del skulle jag
anse, att om Ståndet täckes göra afseende
på den stridighet jag tror mig finna i dessa
båda stadganden, behöfde man ej ingå
i dessa frågor, utan kunde afslå alltsammans.
Så länge offentlighet ej äger rum,
har en talare ingen annan säkerhet mot
misstydningar och obilligt klander, än ett
utförligt protocoll öfver hvad som förefallit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Den
siste talaren har tillstyrkt afslag å de nya
redactionerne, i den förmodan att det skulle
vara en stridighet emellan 24 och 5g
§§. i förslagen, men jag skall utbedja mig
få uplysa, att förhållandet ej är sådant.
Den 24 §. bar endast afseende på det sätt,
hvarpå Protocollen skola författas, summariskt
eller ordagrannt; den 5 g deremot blott
på, i hvad form de skola af trycket utgifvas,
antingen sådane som de äro författade,
eller i sammandrag. Det är således in
-
Den 2 Mars f. m.
9
gen strid emellan §§:ne och ingenting i det
afseendet kan hindra antagandet.
Friherre Boje: Jag medgifver visserligen,
att genom afslag å den nja redactionen
liela den anmärkning är förekommen,
som jag velat framställa, och, ehuru jag
anser den nya redactionen äga värde, går
jag således gerna öfver till den sidan, och
föreslår äfven afslag å förslaget.
Friherre Cederströmj Jacob: Enär den
af Herr von Hartmansdorff nyss gjorde anmärkning
ej saknar grund, instämmer jag
med honom, och anhåller om afslag å det
nya förslaget.
Herr von Hartmansdorff': Jag hemställer,
om icke det föreslagne nya 4 mom. i
4<) §. tillika finge innefattas under samma
afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition på bifall till den
nya redactionen af 24 §. 1 Mom. 2 punkten
Riksdagsordningen.
Ropades Nej.
Hvarefter berörde nya redaction blef,
uppå derom framstäld proposition, af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Härefter föredrogs det föreslagne tillag
-
lO
Den 2 Mars f. m.
get af ett 4 Morn. vid slutet af4g§. Riksdagsordningen,
så lydande:
När Utlåtande ifrån RiksStånd till
Utskott återremitteras, böra alla anmärkningarna,
senast inom fjorton dagar derefter,
meddelas Utskottet genom justeradt
ProtocollsUtdrag, antingen i hela deras utförlighet,
eller ock af Secreteraren punktvis
och i korthet sammanfattade, dock i
sednare händelsen med öppen rätt för
Stånds Ledamot, att sin särskilta mening
in extenso skriftligen bifoga, på sätt i 5y
§. stadgadt är.
Hvilket nya tillägg hlef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framstäld proposition, äfven
förkastade ofvanberörrle förslag till ny
redaction af irsta momentet i 59 §. Riksdagsordningen.
5g ,$*. 2 Mom.
Sådana Handlingar, hvilka till samtliga
RiksStånden inlemnas eller från dem
utgå, skola icke i Protocollen intagas, utan
endast till sina rubriquer anföras. De böra,
såsom ett Bihang till samtliga RiksStåndens
Protocoll, särskilt och på Statens
bekostnad frän trycket utgifvas, Korum
-
Den 2 Mars f. m.
gens Propositioner, Riksens Ständers underdåniga
skrifvelser samt RiksdagsBeslutet
till hela deras vidd, men de öfriga Handlingarna,
allt efter Riksens Ständers förordnande
j antingen in extenso, eller ock i
sammandrag.
Denna nya redaction blef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln
ogillad.
63 §.
{Tillägg vid slutet.)
•—■ — •— I händelse Justitieombudsmannen
, vid samma Riksdag, under hvilken
han blifvit vald, af säger sig det erhållna
förtroendet, eller med döden afgår,
skola Riksens Ständer i Embetet genast insätta
den man, som de till hans efterträdare
utsett. Skulle JustiticeOmbudsmannens
utsedde efterträdare under påstående Riksdag
afsäga sig det erhållna förtroendet,
eller i JustiticeOmbudsmansEmbetet insättas,
eller med döden afgå, utväljes, på ofvan
stadgade sätt, en annan behörig man
i hans ställe.
Detta tillägg Lief, uppå derom framstäld
proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
63 §.
(Ytterligare tillägg.)
Inträffar något af dessa fall emellan
12
Den 2 Mars f. m.
Riksdagarna j s/tall Riksens Ständers rätt
härutinnan genom Deras Fullmägtige i Ranken
och RiksgäldsContoiret utöfvas.
Friherre Boije, Fredrik: Det.synes mig
vara glömt, att det borde stå: genom deras
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
samt RiddarhusDirectionen. Det liar
alltid varit vanligt, att RiddarhusDirectionen
varit med vid dylika val. Månne meningen
då kan vara, att den bär skall vara
utesluten?
Grefve Possej Arvid: Ridderskapet
och Adeln har redan antagit förslaget i 98
§. RegeringsFormen, och det nu föreslagne
tillägget till 63 §. Riksdagsordningen är endast
en afskrift deraf.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag torde få uplysa,
att ett missförhållande i antalet emellan
Ståndens Deputerade skulle, genom antagande
af Friherre Boijes förslag upslå.
Ridderskapet och Adeln skulle få flere Ledamöter
vid valet, än de öfrige Stånden.
Herr von Hartmansdorff, August: Utom
de uplysningar, som redan blifvit lemnade,
anhåller jag få nämna, att under förlidne
Riksdag inträffade just det fall, att JustitiasOmbudsmannen
afled; och när Fullmägtige
då sammanträdde för att i Embetet insätta
bans efterträdare, voro RiddarhusDirectionens
Ledamöter ej tillstädes. Ifråga
-
Den i Mars f. m.
i3
varande redactionstillägg blef då, i anledning
af upkomna tvister, föreslaget till att
förtydliga 26 §. af JuslitiaeOmbudsmannens
instruction.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af det föreslagne ytterligare tillägget i
63 §• Riksdagsordningen.
Ropades Ja.
68 2 Punkten.
.— — Desse Revisorer, sorn skola
vara sex af hvarje RiksStånd, böra emellan
Riksdagarne hvarje år sammanträda, för
att granska de sist af slutade år s-räkenskaperna
j och tage alltid Revisionsförrättningen
sin början den i5 September; skolan
Herr
von Hartmansdorff\ August: Om
det är bekant, huru denna fråga är afgjord
i de öfrige Stånden, anhåller jag, att vi
derom måtte blifva underrättade.
Uplästes Yällofl. BorgareStåndets ProtocollsUtdrag
af den 23 sistlidne Februarii,
af innehåll, att BorgareStåndet beslutat, att
det ifrågavarande förslaget till förändring
af 68 §. 2 punkten Riksdagsordningen icke
lomme att af BorgareStåndet till afgörande
företagas förr, än i sammanhang med det
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
och enskilda Motioner, från Stats
-
Den a Mars f. m.
Utskottet förväntade Förslag till ny Instruction
för Rikets Ständers Revisorer; i hvilket
beslut BorgareStåndet inbjudit de öfrige
RiksStånden att deltaga.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag får till de skäl, som inom Yällofl.
BorgareStåndet af Herr Santesson blifvit
upgifne, tillägga, att StatsUtskottets Inkomst-Afdelning
är sysselsatt med en undersökning,
huruvida icke StatsVerkets Böcker
och Räkenskaper kunde få den form,
att hvarje års räkenskaper kunde vara afslutade
i Maj månad det följande året, och
föreläggas Revisorerne vid deras sammanträde
i September. Det är anledning att
hoppas, att detta i vårt land, så väl som
i andra länder, kan blifva möjligt. Denna
tanka delas af Afdelningens Ledamöter och
flere tjenstemän inom StatsContoret. Jag
tillstyrker således bifall till BorgareStåndets
inbjudning.
Herr Hjerta, Gustaf, förenade sig med
Grefve von Schwerin.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln
att, med antagande af BorgareStåndets inbjudning,
instämma uti Borgare-Ståndets
ofvannämnde beslut.
Herr von Hartmansdorff, August: I
fall samtelige RiksStånden skulle, såsom jag
Den 2 Mars f, m.
förmodar, hafva, lika med Ridderskapet och
Adeln, bifallit de föreslagna tilläggen vid
slutet af g8 §. RegeringsFormen och 63 §.
Riksdagsordningen, angående insättandet i
Embetet af JustiticeOmbudsmannens efterträdare;
hemställer jag vördsammeligen, att
en motsvarande förändringt i samma
hänseende, måtte införas i 26 af Justitieombudsmannens
instruction.
Lades på bordet.
y5 <$*. 2 Punkten.
För beslut i alla öfriga ären
der
hvarom i RegeringsFormens
56, 66, 69, 70, 71 och 72 §§. särskildt
förordnadt är —-
Denna förändrade redaction blef af
Ridderskapet och Adeln godkänd.
79 §•
Ingen af Ridderskapet och Adeln —
icke heller någon lagligen kallad eller
vald Riksdagsman för annat Stånd, må
kunna, af hvad anledning som helst, förmenas
att Riksdagen bevista; —
Hvilken nja redaction, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln antogs.
Tryckfrihets-Förordningen:
Ingressen.
Yi efterskrifne Svea Rikets Ständer
Den a Mars f. m.
— förmedelst det stadgande i berörde
Grundlags 86 §., att med Tryckfrihet bör
förstås hvarje Svensk mans rättighet att,
utan någre af den offentliga Magten i förväg
lagda, (af Tryck frihets Lagen ej föreskrifna)
hinder, utgifva skrifter, att sedermera
endast inför laglig Domstol kunna
tilltalas för deras innehåll
Hvilken redactionsförändring, uppå af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framstäld proposition, af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
1 $. 4 Morn.
(Tillägg vid slutet.)
Öfver denna anmälan m/i sökanden
genast och kostnadsfritt undfå ett utdrag
af HofCancellers-Expeditions Diarium; Bärandes
, i händelse tillståndsbevis eller motiveradt
afslag icke varder utfärdadt för
utgifvare i Hufvudstaden inom Fjorton och
i orterne inom trettio dagar från anmälnings
dagen, sökanden uti HofCancellersExpeditionen
förete Diarii-Utdraget, ock
ovägerligen, äfvenledes kostnadsfritt, erhålla
påskrift derom: Hvarefter en sådan
anteckning å nämnda utdrag skall gälla,
i bevisets ställe, till full kraft och verkan.
Om tillständsbeviset, eller, i annat fall,
DiariiUtdraget icke begagnas inom sex månader,
hvarje till Trettio dagar räknad,
från
Den a Mars f. ra. 17
från det förras utfärdande eller det sed~
nares påtecknande^ må utgifningsrättigheten
anses hafva för den gången uphört.
Detta tillägg blef, uppå framstäld proposition,
af Ridderskapet och Adeln antagit.
1 §. 6 Mom. 2 Punkten.
— Ehvad han okänd vara vill
sedeln saknades. Röjer
Hvilken redactionsförändring af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
1 $. 7 Mom. sednare Punkten.
— — — Utgifvare af Dagblad och
Periodiska skrifter vare alltid, i afseende
på ansvaret, utom hvad de i 4 morn. 2 §.
omförmälda Allmänna Embets-handlingar
beträffarj ansedde såsom författare — — —
Denna nya redaction bifölls af Ridderskapet
och Adeln.
2 ,$*. 4 Morn.
I grund af hvad Embets- och
v v Tjenstemäns Relationer, Memorial och EmJhetsBref
samt Kungörelser; ändtligen
Hvilken nya redaction af Ridderskapet
ocii Adeln godkändes.
j ,
■2 4 Morn. punkten näst före den sista.
Att sådant — icke må uti dem
ge.hom trycket kungöras —af sjelfva
i5 Id. 2
i8
Den 2 Mars f. m.
lin fvud sale en. Den häremot bryter, löle
Trettiotre Riksdaler sexton sfcillingar.
Denna nya redaction blef, uppå framstäld
proposition, af Ridderskapet och Adeln
godkänd.
4 S Mom.
QEnligt ConstitutionsUtskottets förslag
skulle detta Moment alldeles uphäfvas och
uteslutas, i följd hvaraf numereringen af
de följande Momenten i denna §. komme
att rättas
Herr Dalman, Lars Johan, anförde
skrifteligen:
Då jag redan 1812 års Riksdag i örebro
reserverade mig emot det Grundlagsvidrigt
aflockade beslut om indragningsmakten,
samt vid sista Riksdag genom Motion
i ConstitutionsUtskottet gifvit första
anledningen till förevarande frågas uptagande,
anser jag min pligt vara att förklara,
det jag med hvarje dag sedermera förvissat
mig, att denna magt, långt ifrån att
vara ett correctiv på Tidninga inbillade
sjelfsvåld, tverlom hindrar TidnibgsLitteraturens
stigande i sans och värde, Det
behöfves dessutom för mig ej mer än det
enda motskäl, att derigenom arnes i 'ett
Constitutionelt Land en Mesure, som tillåter
Godtycket framträda, utan att angifva
Factum eller skäl till de .- åtgärd&f»
Den 2 Mars f. m.
I9
och alt cn medborgare såmedelst Lan, såsom
bodde han i Turkiet, beröfvassitt lagligen
tillåtna Näringsyrke. Hvilken fritänkande
man skulle väl under såclane villkor
beträda banan? Vill Regeringen hafva den
så nyttiga Tidningslitteraturen corrigerad
och i ett stigande värde, gore hon den då
fullkomligen fri från alla andra band än
Lagens! Må hon förakta att relevera kitsliga
upsatser och allusioner, hvilka bäst
blifva hämnade genom tystnad och Publiquens
bon sens. En Tidning, som fortgår
i denna väg, läses ej. Dessa articlar upliöra
först, då en Regering, som vill hafva
verklig aktning, är nog klok att aldrig gifva
dem en relief genom magtyttring. Sedan
Ridderskapet och Adeln funnit för godt,
att ej med sitt lysande föredöme yttra sig
först i denna fråga, utan Ministerielt väntat
utgången i de andre Stånden, och BondeStåndet,
genom sitt ogillande af ConstitutionsUtskot.
lets förslag, så högst oförmodadt
gjort all ändring ännu 5 år omöjlig,
är det föga värdt, alt nu mera hvarken
.discutera eller votera öfver denna fråga,
men det kan likväl vara en tillfredsställelse
för flera uprigtiga vänner af en sann
Tryckfrihet, än jag, att åtminstone få sin
åsigt förvarad i Protocollet.
Herr ron Heynne, Georg: Jag tror, alt
det allvar, med hvilket nationen bör känna
q
ao
Den a Mars f. m.
och skatta sin constitutionella frihet, och
det allvar, hvarmed Styrelsen någon gång
kan föranledas att söka hejda möjliga missbruk
af denna frihet, jag tror, säger jag
att delta Styrelsens och Nationens allvar
comprometteras hvarje gång man gifver Allmänheten
farcen af indragningen af en tidning.
Man finner nemligen den ena postdagen,
att den eller den tidningen blifvit
indragen; man ser några dagar derefter i
den officiella tidningen, att Konungen gillat
indragningen. Man återfinner likväl samma
postdag, eller kort efter, i sin postväska
samma tidning, med samma stilar, samma
papper, samma tittel, samma anda,
hvaraf man tager för afgjordt, att det är
samma redaction. Man ser den enda skilnaden
i N:o i , och i några små obetydliga
bokstäfver. Jag för min del, och många
med mig, hafva funnit detta icke innefatta
allvar, utan nästan en lek. Det är
för Styrelsens skull, lika mycket som för
Nationens, för Styrelsens värdighet och allvar,
lika som för Nationens, som jag med
min röst tillstyrker afskaffande af indragningsmagten
å tidningar, och bifall å ConstitutionsUtskottets
förslag. Jag känner visserligen,
och beklagar, att ett annat Stånds
pluralitet genom votering afgjort denna fråga,
bibehållit indragningsmagten, och förkastat
den nya redactionen; men jag hoppas,
ja, jag vågar vara öfvertygad, attRidderskapets
och Adelns uplysta rättskänsla
Den a Mars f. mi
31
icke skall genom något eller någons inverkande
på sitt omdöme låta förmå sig att
bibehålla iudragningsmagten, utan i stället
antaga ConstitutionsUtskottets förslag, såsom
ett uttryck, att Ridderskapet och Adeln tror,
det Nationen, efter ett 20-årigt Constitutionelt
lif, är mogen för ett sansadt bruk af
det vigtigaste stödet för dess constitutionella
frihet: tryckfriheten i sin helhet.
Herr Uggla, Göran Gustaf, hade inlemnat
följande, som uplästes:
Om det är en sanning, att friheten att
sig yttra, utgör lifsprincipen af den constitutionella
friheten, om yttranderätten är
ej allenast vilkoret och medlet för den borgerliga
frihetens verkliga tillvarelse, måttstocken
af dess vigt, utan äfven dess tryggaste
beskydd; så lärer det ock vara lika
obestridligt, att i den mån denna rättighet
inskränkes, eller underlryckes, i samma mån
inskränkes, eller undertryckes den borgerliga
friheten. Under tillämpning af denna
grundsatis går jag att mig yttra öfver det
vigtiga Grundlagsförslag, sorn nu är föremålet
för Höglofl. Ridderskapets och Adelns sluteliga
pröfning, och angår uphäfvande af den
i TryckfrihetsLagens 4 §• 8 mom. HofCanzlern
tillagde magt att låta inställa Dagblads
och Periodiska skrifters vidare utgifvande.
Redan vid förra Riksdagen yttrade jag mig
för godkännande af detta förslag. Nära
sex år hafva sedermera förflutit, men in
-
22
Den 2 Mars f. m.
gen tid kan inverka på min medfödda innerliga
kärlek lill medborgerlig frihet, hvars
yppersta palladium är Tryckfriheten. Nu
som då anser jag Indragningsmagten vara
oförenlig med hvarje medborgares i Regeringsformen
klart uttryckta rätt, att icke
till dess välfärd blifva förderfvad, utan att
han lagligen förvunnen och dömd är, eller
dess egendom af händ, utan ransakning och
dom, i den ordning Sveriges Lag och laga
stadgar innehålla; oförenlig med den i samma
Grundlag hvarje Svensk man förunnade
rättighet, att, utan några af den offentliga
Magten i förväg lagde hinder, utgifva
skrifter och att endast inför laglig Domstol
kunna tilltalas för deras innehåll. Nu som
då inser jag lifligt vådan af denna arbetraira
magt, som äfven, under förutsättning
af dess fogsamma utöfning, i allt fall är
en grundlagsstridig inskränkning i yttranderätten,
ett i förväg deremot lagdt hinder,
rakt stridande mot RegeringsFormens
både anda och bokstaf, men, möjligen tillämpad
af det missförstådda nitets eller
sjelfrådighetens små afsigter, eller af otålsamhetens
oädla bevekelsegrunder, snart
skulle blifva denna frihets graf. Jag har
således trott det vara hög tid att i grundlagsenlig
ordning söka återföra Tryckfriheten
från den vanstälda skepnad den i constitutionsvidrig
väg erhållit, tili dess ursprungliga
öfverensstämmelse med Regeringsformens
bud, att befria derifrån mag
-
Den 2 Mars f. in.
23
tens förmynderskap och återställa den under
Lagens.
Då 1809 års Lagstiftare uti 86 §. RegeringsFormen
införde Tryckfriheten, såsom
hvarje Svensk mans constitutionella rättighet,
hvarmedelst Svenska folket erhöll en
under Grundlagens helgd skyddad Tryckfrihet,
sökte de derigenom, att omgärda
och befästa den med garantier, som borde
försäkra dess framtida bestånd. Tre år voro
likväl knappt förflutne, förrän andra,
deremot stridande, åsigter låto göra sig gällande
och vid 1812 års Riksdag, som till
efterverlden lemnat varnande minnen af
Magtens försök, att under egiden af inbillade
faror hämma verkningarne af de läror,
som under Constitutionens första menlösa
dagar blifvit alstrade på de liberala
ideernas område, strandade 1809 års Tryckfrihetslag
emot en Riksdagsopinion, som
var kraftig och öfverlägsen genom antalet
af sina bekännare. Tryckfriheten saknade
likväl ej då sina värdiga försvarare. Samtiden
har icke glömt och efterverlden skall,
ej förgäta deras ädla bemödanden, som då
med sann frimodighet höjde sina constitulionella
röster för denna frihets försvar, —
och namnen Lagerhjelm, Jacob Cederström,
Heijkensköld, von Schwerin, Stael von Holstein
och Spaldencreutz skola alltid med
tacksamhet förvaras i Svenska Tryckfrihetens
historia.
Den i Mars f. tn.
Ifrån denna tid har Tryckfriheten, hvad
Dagblad och Periodiska Skrifter angår, varit
undanryckt Lagens skyddande hägn och
öfverlenmad till pris åt godtyckets vanskeliga
behandling. Det synes mig vara öfverflödigt,
att här ingå i en undersökning
om de menliga följder för Tryckfriheten,
hvilka den sålunda tillskapade undantagslagen
medfört, då sjelfva tillvarelsen af en
sådan Lag, hvilket sätt än för tillämpningen
dervid må äga rum, i allt fall måste
olycksbådande inverka på National-uplysningen
och den medborgerliga bildningen,
genom det tvång den lägger på yttranderätten,
det ledband, hvaruti det sunda allmänna
förnuftet derigenom hålles och det
spelrum, som lemnäs åt Magtens arbitrage.
Enväldig beherrskare öfver Tidningars
och Tidskrifters ephemeriska lif, kan denna
Lag möjligen hafva till följd ”alla de
”ädlare växters aftynande och död,” under
det andra af ett mindre ädelt ursprung skola
kunna beredas medel, att, i motsatts
med den opinion, som genom öfvertygelsens
och tankerättens magt under frihetens
skydd skulle göra sig gällande, medverka
till bildandet af en annan deremot stridande,
och hvarigenom, på sätt en uplyst Talare
vid sista Riksdag i ämnet yttrat, man
skulle ”blottställas ej allenast för vådan att
”ingen allmän opinion utbildas, utan äfven
”för den ännu större, att en alldeles falsk
Den 2 Mars f. m.
"opinion frambringas.” Deremot är jag innerligen
öfvertygad derom, att, genom indragningsmagtens
upbörande, Tidningarne
i allmänhet snart skulle uplyfta sig till sann
medborgerlig anda och kraft, att okynnels
eller obetänksamhetens möjliga missbruk af
Tryckfriheten skulle blifva allt mer sällsynta
och, jemte den personliga smädelsen,
snart lemna rum för föremål af allmänt
och medborgerligt interesse. Menniskoförslåndet
kan ej utvecklas utan under åtnjutandet
af frihet, och alldrig komma ens
till medvetande af egna krafter, än mindre
vinna kraft till sjelfständig handling, så
länge det står under förmynderskap. Allt
tvång, hvarmed man söker qväfva det, skall
derföre alltid verka emot sitt ändamål. Om
i följd af öfverdrifna farhågor Tryckfriheten
år 1812 inskränktes, så finner jag i sanning
nu intet hinder för återställandet deraf
i dess förra grundlagsenliga skick, sedan
de orsaker, som då antyddes för vidtagande
af den inconstitutionella åtgärden, nu
mera icke kunna såsom ett stöd för den
samma åberopas. Återgifvom derföre Tidningarne
och Tidskrifterne deras naturliga
och i vår Grundlag uttryckligen bestämda
lagbundna oberoende, och följden deraf skall
blifva, att, såsom en värd Ledamot af detta
Hus, i frågan om Offentligheten, denna
Tryckfrihetens sköna Tvillingssyster, så riktigt
anmärkt, "TidningsRedactionerne här,
”såsom i England och Frankrike, bildade af
26
Den 2 Mars f. m.
”de mäst uplyste oell kunskapsrike medborgare,
skola sprida ljus, underhålla Natio”nalandan,
lifva kärlek för frihet, fädernesland
och Styrelse, med ett ord blifva en
' ”af de nyttigaste Nationalanstalter, utan
”minsta upoffring å Statens sida.” — På sådant
sätt skulle äfven efter min öfvertygelse
Tidningarne och Tidskrifterne blifva hvad
deras ändamål i sjelfva verket är, en vehikel
för uplysningen, en organ för det allmänna
vettet och derjemte, med resultaten
af Statsmannens, Tänkarens och Naturforskarens
undersökningar, verka på Vetenskapernes
gång och på slägtets framskridande.
Mine Herrar! Ännu qvarstår 86 §. i
RegeringsFormen oförändrad, i samma ursprungliga
frihetsbjudande gestalt den ur
sina oförgätlige skapares händer utgick, obesmittad
af IndragningsMagtens grundlagsvidriga
attributer. I snart sjutton år har
likväl Tryckfriheten suckat uti denna magts
bojor. O! att Sveriges Lagstiftare, såsom
värdige ättlingar af uplyste fäder nu kunnat
återskänka henne åt Samhället, och derigenom
åt henne återgifva den constilutionella
säkerhet och fasthet, hvilka ställa henne
öfver en Myndighets godtycke, och sorn,
hvilande på rättsbegreppet af Borgerlig frihet,
icke mer stå i ett fiendtligt förhållande
lill den nationella rigtningen och med
det samma till Svensk mannarätt och frihet.
Men om delta sköna värf icke är 1829
Den a Mars f, ra.
27
års Ständer förunnadt; om ljusets fiender,
ännu alltid fortsättande sin hemska vandring
på jorden, någon gång lyckats, att
äfven i det fria Skandinaviska Norden vinna
en seger, under dess med hvarje dag vanmägtigare
strid med förnuftet och uplysningen,
hvarföre de, som medelbarligen eller
omedelbarligen dertill medverkat, må inför
Gud och Svenska Folket samt inför sina
egne samveten ansvara; om således, säger
jag, ännu någon tid erfordras, innan sanningens
allt besegrande magt fäller sin slutliga
Dom öfver indragningsmagten, så måtte
åtminstone vi räcka hvarandra handen
derpå, att strida för ljuset, och derigenom
inför vår Höga Principal, det Svenska Folket,
ådagalägga, att det åtminstone icke varit
Rikets första Stånd, som dragit ut i
härnad emot tidens uplysta kraf och Folkets
derpå grundade rättvisa förhoppningar.
En constitutionell Konung i ett främmande
Land har nyligen hälsat sitt Folks
Representanter med dessa sköna ord: ”Tryckfrihetens
hojor äro fullkomligt lossade;
”om sjelfsvåldet, dess oförsonlige fiende,
”ännu stundom visar sig under skydd af en
”ädelmodig och omisstänksam Lag, så be”straffar
det allt mer stadgade och uplysta
”allmänna förnuftet dess afsteg.” Dessa ord
hafva genljudat i hela Frankrike. Betydelsen
deraf kan ej vara främmande för vår
älskade Konungs fria kraftfulla Hjelte själ.
Då förnuftets ljus omsider förjagat förblin
-
Den 2 Mars f. m.
delsen från de få vilseförda individer af
National-Represenlationen, sorn, i strid med
pluralitelens högljudda önskningar, olyckligtvis
nu stänga vägen till Konunga-Thronen,
då skola tvifvelsutan dessa ord derifrån
återskalla i Sveriges dalar och berg,
och Carl den XIV derigenom åt sig eröfra
den ädlaste stenen i sin Konungsliga
Krona, samt åt sina dyrbare ättlingar Nationens
älsklingar en gång öfverlemna det
ärofulla arfvet af sin kärlek för Lagen och
Friheten.
Jag röstar för Indragningsmagtens upbäfvande,
och anhåller vördsamt om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till bifall af ConstitutionsUtskottets i ämnet
gjorde Förslag.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
Då tryckfriheten slår i så nära förening med
uplysningen och den äkta constitutionella
friheten, att den sednare icke utan den förra
kan bestå, kan det naturligtvis ej annat
än glädja hvarje i ordets rätta bemärkelse
fri medborgare, att bland de många föreslagne
Grundlagsförändringar ConstitutionsUtskottet
framstält, finna det förslag, att
4 §. 8 Mora. TryckfrihetsFörordningen bör
utgå, eller med andra ord, att den fria yttranderätten
i Tidningar och Periodiska
skrifter ej bör bero af godtycket, eller en
nyck. Jag och hvarje sann vän al den lag
-
Den 2 Mars f. m.
I
29
bundna friheten skola hembära Utskottet
vår varmaste tacksägelse för dess förslag om
indragningsmagtens uphörande. Tryckfriheten,
lika som publiciteten, dygdens, sanningens
och oskuldens försvar emot väldet,
godtyckligheten och förtrycket, böra ej känna
inskränkning inom andra gränsor, än lagen,
åtminstone bör den föregå indragningsmagten.
I motsatt fall, och om indragningsmagten
af godtycket skall bestämmas,
bar man att förvänta, att Tidningsskrifvare
ej våga utveckla en kraftfull tanka, ej våga
omtala, då någon Embetsman begår våld
på den enskilde medborgaren eller inkräktning
på rättvisans område. Tidningsutgifvare
skola antaga ett språk och en ton, som
behagar dem , på hvilka deras existance beror.
Servilite' och lågt smicker skola intaga
de platser, som borde egnas åt sanning
och uplysning. Desse hafva aldrig
skadat stater; men mörker och våld hafva
bragt dem i elände. Dessa grundsatser hyser
jag, och skall jag alltid bibehålla. De
skola ej kunna rubbas, icke ens af 10,000
de mest klingande skäl. Jag anhåller således,
att indragningsmagten, vårt tidehvarf
till heder, måtte få försvinna.
Friherre Cederström^ Jacob: Händelsen
vid 1812 års Riksdag är ej föremål för
denna öfverläggning; jag vill således ej derom
yttra mig. Innerligen öfvertygad, att
den ifrågavarande Indragningsmagten i intet
t
3o
Den 2 Mars f. m.
afseende förekommer missbruk, har jag önskat
dess uphörande, och jag hoppas, att
det afslag i BondeStåndet, som upskjuter
dess afskaffande, ej hindrar, att ett mera
fullständigt förslag kan inkomma, som, jemte
det att indragningsmagten, såsom onyttig
och oriktig i sin form, uphör, innehåller
sådane stadganden, att missbruk blifva
straffade, i det att de kunna åtkommas.
Friherre Boye, Fredrik: Hvad tillkomsten
af den så kallade indragningsmagten
angår, delar jag den åsigt Friherre Cederström
hade år 1812; och det är mig så
mycket mera kärt, att han nu delar den
åsigt jag har, att den bör uphöra.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog bifall å ConstitutionsUtskottets
ofvanberörde förslag.
Ropades Ja.
5 7 Mom.
Sedan Nämndens Utlåtande således blifvit
inhemtadt, pröfve och afgöre Domaren
saken, och underställe sitt Utslag IIofRättens
pröfning, på sätt 25 Cap. 5 §. RättegångsBalken
bjuder. t
Hvilken nya redaction af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
Den t. Mars f. na.
3i
5 g Mom.
(iSkullej enligt ConstitutionsUtskottets
förslag, uteslutasj hvarefter moment -niimer-följden
komme att rättas.)
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
af ConstitutionsUtskottets berörde förslag,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Hjerta, Gustaf, upläste följande:
Jag upträder för alt vördsamt utbedja
mig Ridderskapets och Adelns upmärksamliet
å ett ämne, som omständigheterne gifvit
en ökad vigt. Det angår en fråga, som
utan alt fordra Grundlagsenlig behandling,
står i det nogaste sammanhang med den
nyss afgjorde 4 §• 8 Mom. Tryckfrihets'Lagen.
Det gäller väl ej en tacksägelseadress;
en lyckönskningsadress, eller något
dylikt, som vanligtvis så lätt af RiksStånden
expedieras, och torde alltså få vederfaras
sitt tillbörliga Öde, att bordläggas,
granskas, klandras och om möjligt är tillintetgöras;
men jag vågar doök begagna min
Riksdagsmannarätt, till att framställa delta
förslag, enär jag anser det af stor vigt för
mitt fosterland.
Att bevisa lagligheten af hvad jag yrLar,
hänvisar jag tili det enkla, sannings
-
32
Den 2 Mars f. ra.
rika Utlåtande, som ConstitutionsUtskottet
vid sista Riksdag afgifvit om uphäfvandet
af 4 §• 8 mom. Tryckfrihetsförordningen,
och till de lifliga öfverläggningar deröfver,
hvilka bevittnas af alla Ståndens Protocoller
för den Riksdagen.
Att bevisa vigten deraf, vädjar jag blott
till den glädje, hvarmed underrättelsen om
l8a3 års Rikets Ständers samtycke till förslaget
om Tryckfrihetens återställande då,
öfverallt inom Fäderneslandet, emottogs;
ty, när såg man väl någonsin alla bildade
folkclasser af ett samhälle fröjdas öfver någondera
StatsMagtens företag, om det ej
var af ett allmännare inflytande; men om
det är sådant: hvad skulle det väl kunna
angå, om ej dessa stora nationella friheter,
dessa menskorättigheter, som uplysning och
rättvisa fordra, under det okunnighet och
godtycke söka undertvinga dem? Och jag
förbigår med tystnad det ytterligare bevis,
som jag skulle draga af en hel uplyst allmänhets
hemska förvåning öfver förra veckans
tilldragelse inom National Representationen.
Men jag ser Edra blickar fråga mig:
hvad det är, som skulle kunna ersätta den
förlust Svenska folket redan gjort genom
en så sorglig ansträngning af magten? Hvad
hopp vi hafva, att lyckas i någonting, då
Den 2 Mars f. m.
33
det ej tillåtes oss, att en gäng återfordra
en samtidens o<;li efterkommandes billigaste
och lagligaste rättighet; en rättighet,
som är införlifvad med andan af vår fria
Statsförfattning, som är sammanknuten med
Våra vigtigaste samhällsbehof, vara lefnadsvanor,
våra tillgångar, ja! tili och med
oskiljagtigt förenad med våra communicatious-sätt,
hvilka alltid utgöra ett väsendtligt
vilkor för ett folks bildning, näringslif
och trefnad? Hvad kan af Rikets Ständer
uträttas till folkets bästa, då ej en gång
de kunna blifva enige om, att begära uteslutandet
af ett lagbud, som hvarje Svensk
anser olagligt tillkommit, som derföre icke
lefver i folkets hjertan, sorn således har
det Öde, att med syndens kraftlöshet påkallas
inför Lagarnes tolkare, och hvars så
ofta afvända kraft nedsätter Grundlagens
helgd, $tyrelsens anseende, på samma gång
det uttröttar folkets upmärksamhet, jäktadt
af ovissheten, huruvida författningen påkallar
en trotsande olydnad eller ett hånande
åtlöje?
Jo! Mine Herrar! Låtom oss alldrig
misströsta. Låtom oss alldrig gifva upplysningens
och frihetens sak förlorad! Låtom
oss begagna enighet, lugn och kraft
till rättelse af de misstag, hvilka den upmärksamma
åskådaren af tidens tilldragelser
lätt inser icke äro gerningsmännens
i5 H. 3
34
Den 2 Mars f. m.
skulld, utan böra tillskrifvaå sådana misstag,
hvarigenom vissa interessen obetänksamt
draga en ögonblicklig fördel af den
slutna sedlen, under det de lyckligtvis öppna
ögonen på hela Svenska folket. Låtom
oss ännu förtrösta på Konungamagten. Om
än alla Stånden varit enige uti Tryckfrihetsfrågan,
hade de dock endast afgjort beslutet,
utan att kunna fullända det. Beslutets
fullbordande hade tillhört i alla fall
en annan magt. Konungamagten är öfverallt
en stor, en herrlig magt: välgörande,
då hon upfattat sin bestämmelse, då hon
sammangjutit sig med allt, hvad som kan
bidraga till Folkets bästa, slägtets förädling
och efterkommandes dyrbaraste arf? visa
lagar, fördomsfri uplysning; förfärlig åter,
när hon blott i folket skådar tjenstskyldige
barn, behandlar det som medel för sin
magt, icke såsom ändamål för sin verksamhet
och tror sig äga i landets lagar de tillåtne
bojor, hvarmed hon har rätt att fängsla
allt, som ej tåligt fördrager hennes fördomar
eller befordrar hennes egennytta.
Denna magt utöfvas öfverallt af menniskor!
öfverallt verkar hon på och inverkas af
menniskor! öfverallt är hon då först hvad
hon för menniskors väl bör vara, då hon
är uplyst! Och se der! hvad som gör FolkBepresentantens
kall så heligt, så skönt.
Uplysom Styrelsen, och vi skola ej behöfva
motstå henne!
Den i Mars f. m.
35
Mine Herrar! Det är i denna afsigt jag
i dag begär Eder upmärksamhet. Det är
icke till Edra lijertan jag behöfver tala.
Hvad som är rätt, blifver städse för dem
lieligt. Men det är för att fästa Eder upmärksamhet,
och om möjligt vore äfven Styrelsens,
pä en sann utredning: afdeolyckliga
följderna af 1812 års Beslut; de fördelar,
som, genom en tryggad TidningsLitteratur
skulle tillskyndas Fäderneslandet
och de oemotståndliga svårigheterj som
inom vårt land möta all fortgående hildning
, om ej en sådan åtgärd kan åstadkommas.
Om jag lyckas att förtydliga dessa begrepp;
om Folkets Representanter medgifva
alla de olägenheter, hvars överklagande
ett 17-årigt Irycktvång alfordrat sjelfva liknöjdheten,
och som en dyster aning om efterstående
i Europeisk folkbildning tyckes
allmängöra ibland alla Svenska samhällsclasser;
om Folkets män göra ett alfvarligt
steg lill detta tvångs ändamålsenliga lossande:
Hvad hafva vi väl då att befara för
en laglig Tryckfrihets åtnjutande i framtiden?
Sanctionen! skulle den väl kunna uteblifva,
då Europas alla ädla Styrelser redan
erkänt principen? — Men jag skyndar
ifrån den gräns jag så ogärna beträder, till
det mål jag föresatt mig!
Jag behöfver icke trötta Eder upmärksamhet
med dessa allmänna förhållanden
3*
36
Den 2 Mars f. m.
rörande Tryckpressen, som icke längre undfaller
någon bildad Europé. Den nya tiden
vel redan, att Tryckpressens tvång är
en usel lemning af den spökrädsla för folkuplysning,
som upskräinde medeltidens okunnighet,
och hvilken de maglägandes egennytta
sedermera sökt öfverflytta ifrån slägte
till slägte. Hon inser tydligt, att detta
tvång är icke ordning; hon vågar redan benämna
det 'våld. Men ordning är Lagens
verk: våldet är godtyckets; och i ordningen
hafva Regeringar och folk deras gemensamma
fördel, då de deremot i våldet
på sin höjd finna tillfallige medel, alt förhindra
hvarandras lycka, utan att afvända
egen olycka. Den nya tidens goda Regeringar
inse redan, att de folk äro trognare,
som följa Styrelsernas uplysning, än
det, som släpas efter i Styrelsens ledband.
Och jag skyndar alltså från alla allmänna,
sattser, hvilka redan äro införlifvade med
Eder vettenskapliga hildning, för att hasla
till de särskilta åsigter, som grunda sig på
de verkliga förhållanderne inom fäderneslandet,
hvilka möjligtvis undfallit mångens
blickar.
De olyckliga följderna af 1812 års beslut
hafva varit flerahanda.
Det har aflägsnat ifrån publicistbanan
all ädlare anda, ali högre bildning, all politisk
upriktighet. Dessa låta lika litet locka
Den 2 Mars f. m.
37
sig till verksamhet af en sjelfsvåldig samhällsfrihet,
som af godtyckliga samhällslagar.
Äfven utan någon stor medborgerlig
förtjenst, anser samhällsmenniskan sig hafva
rätt, att fordra säkerhet, om hon skall
åtaga sig samhällspligterne. Huru kan man
då inbilla sig, att dessa högre själsförmögenheter,
som göra menniskoslägtet alltför
stor nytta, för att ej åtminstone känna
något af sitt eget värde, skulle afsäga sig
säkerheten, då de önska begagna friheten;1
Omöjligt! de få män, som förenat skicklighet
och kunskaper med det sällsynta mod,
som allenast förmår att uthärda så många
försakelser, hafva förgäfves bemödat sig,
att uppehålla anseendet af ett kall, som
icke längre kunde vara agtadt, då det ej
Var under Lagars skydd, utan dömdt, att
slafva under godtycket. De hafva så att
säga samteligen vikit för nödvändigheten;
och de öfrige hafva med möda undgått att
falla i de svagheter, som osäkerheten medförer
åt all handling. Följden deraf har
blifvit, att all täflan med stora förtjensler
uphört. Striden för utträngandet af en äldre
tidning, ansågs nog lätt, för att icke
öfvergå någons höfva. Författare utan vettenskaplig
bildning, utan kännedom af allmänna
angelägenheter, ulan bekantskap med
Fäderneslandets tillstånd, lemnade sig åt
Tidningsskrifvande. Dagens nytt, under
orediga framställningar, blef ett medel, att
tillocka sig någre prenumeranter, hvilka
38
Den i Mars f. m.
man slutligen ej kunde tillfredsställa, utan
alt framleta enskilta lifvets tilldragelser,
reta allmänheten till personliga utfall och
fylla bladen med det eländiga innehållet
af äreröriga rättegångar, osanna rygten och
inbördes Tidningspolemik. Låg ton, plump
tvetydighet, oanständigt skämt, enskilta smädelser,
tröttande käbbel hafva blifvit det
liufvudsakligaste innehållet af dessa dagblad;
och det bör ej nekas, att detta isin
mohn inverkat på folket, om än det sunda
förnuftet lyckats, att till en del motstå
dess skadlighet. Sålunda har en mängd
dåliga Tidningar och Dagblad upkommit,
ända till ett lika stort antal för Stockholm
som för Paris, och hvilka alldrig skulle
skådat ljuset, om ej godtycket varit vilkoret
för deras tillvarelse. Helt visst skola de försvinna
med lagens återställande i sin kraft.
Må man ej deremot invända, att den
ifrågavarande §:s föreskrift icke hindrar en
Tidningsförfattare att betrygga sig för Tidningsutgifvandet,
oansett Indragningsmagten;
och att sålunda säkerheten skulle vara
tillräcklig, blott han ej missbrukade den i
öfrigt stadgade tryckfrihet. Förhållandet
är icke sådant. Jag behöfver icke vidlyftigt
framställa beskrifningen öfver alla de
svårigheter, som åtfölja begagnandet af de
kryphål, hvilka ett onaturligt och derföre
till ofullkomlighet för evigt dömdt lagbud
måste medgifva. De vanligaste äro: en an
-
Den 2 Mars f. m.
39
nan person till ansvarig Redacteur, som man
anser lätt erhållen; ett tillståndsbref för ny
tidning, sorn icke kan nekas m. m. Om
det skulle behöfvas mera än att säga, att
en sådan väg är obehaglig för den ädle,
den uplyste medborgaren, och blott utan
klagan belrädes af den, som är färdig, att
för behofvet eller för vinningslystnaden sälja
sin öfvertygelse, samt att således man
derigenom, på sätt jag redan sagt, afskräcker
all sann förtjenst och lemnar fri bana
åt all tvetydig; så skulle jag vilja endast
besvära Eder tanka med att hastigt öfverse
alla de deraf följande olägenheterne. Sådane
äro: behofvet af att allt jemnt anskaffa
nya ansvarige Redacteurer, ett behof,
som måhända vår Juryinrältning försvårar,
och som slutligen nedtvingar det skenbara
Redacteurskallet till okunnigheten och råheten;
att alltjemt begära nya tillståndsbref
eller förnyelser å det gamla: det förra åtföljdt
med kostnad, det sednare med det
oangenäma, att besvära Embetsman, som
ej derföre kunna ersättas; att nödgas beständigt
afsluta med Boktryckaren högst
villkorliga Contracter, hvilka sålunda vålla
ökade utgifter och svårigheter både för
Tidningsutgilvarén och Boktryckerierne; den
deraf följande verkan, att efter någre fortsatte
indragningar, det nästan är förenadt
med oöfvervinnerliga svårigheter, att fullgöra
sina åtagne förbindelser emot prenumeranterna;
alt publiken alltså delar olä
-
4°
Den 2 Mars f. m.
genheterne deraf med utgifvaren; att nya
band åläggas den sednare, äfven genom
detta förhållande, till att ej våga sig fram
med de sanningar, som icke behaga magten
eller de underrättelser, som egennyttan
hos de magtägande önska fördröjde eller
nedtystade; att det således blifver omöjligt
för alla Annonceblad, att äfven behandla
tidens vigtigare politiska förhållanden,
utan att utgifvarne skulle sätta hela sin
välfärd på spel, och dock är det blott sådane
tidningar, som här i landet kunna
löna sig. Lagen utsätter således Tidningsutgifvaren
för obehagligheten att städse strida
emellan behof eller slaflydnad. I händelse
magten kom i händer på ett parti,
ett serskildt interesse inom fosterlandet,
eller en magtlysten, för enväldet böjd, Styrelse,
skulle all tanka på en äfven medelmåttig
TidningsLitteratur vara dåragtig.
Se der de väsendtliga olägenheterna af
vårt nuvarande förhållande; på långt när
icke alla! men redan dessa hafva varit mer
än tillräckliga, för alt vålla: att Sveriges
TidningsLitteratur är långt tillhaka i förhållande
lill de öfrige bildade folkens i
Europa.
Men, som Tidningarne åter, huru usle
de än må vara, genom tillåtelsen, att emot
afgift begagna posträttighet, kunna lätt spridas
till landet, då deremot alldeles ingen
Den 2 Mars f. m.
omsorg blifvit lemnad åt böcker ocb större
arbetens lättare kringsändande; hafva ännu
farligare följder upstått af dessa förhållanden.
Om någon gång bristande ämnen
och författares skicklighet, förmått en
och annan Tidningsredaction att aftrycka
en hel bok; hafva deremot andra anledningar
ännu oftare vållat, att Tidningar
hastat sig på nya utkommande större arbeten
med de ensidigaste recensioner; hvilka,
enär allmänheten trodt på citationers urval
och rigtighet, blifvit dömde ohördan.
Ännu oftare hafva Tidningarne följt en lättfattlig
instinct, att icke en gång omnämna,
ännu mindre sannt recensera utkommande
Böcker. Och följden deraf har blifvit, att
denna massa af ständiga Dagblad utgjort
snart sagdt allmänhetens enda Lectur, synnerligast
i Landsorterna. Bok-litteraturen
har till den grad aftagit, att mart nu meia
knapt kan för ett arbete påräkna en bestämd
afsäljning af så mycket, som alltid
på 1780- och (700-talet kunde med full
visshet antagas. Deraf åter har grundligbeten
i kunskap förlorat, under det, att en
cj obetydlig benägenhet förmärkes hos generationen
för ett afsmakligt kannstöperi
med tidens mäst likgiltiga händelser, och
en fjeskig nyfikenhet på allt, hvad som
förr lemnades till glömskan, såsom tillhörande
det enskilta lifvets då obespejade krets.
Bokpressen har så att säga endast lyckats,
dessa sednare tiderna, med Ilomanér och
Den 2 Mars f. m.
Religionsböcker— Politik, vetenskap, konst,
hafva förgäfves sökt, att genom den gagna
vårt land, och en andra länder långt efterstående
Litteratur, näringsflit och politisk
bildning, äro deraf de olycklige följder:
samteligen föranledde af 1812 års inskränkning
i Tryckfriheten.
Men äro då för fäderneslandet fördelarne
af en fri TidningsLitteratur så stora,
att de nu af mig omtalade olägenheter äro
verkliga eller blott inbillade? hindras bildning
och uplysning oemotståndligt, om ej
en sådan finnes? det är detta jag vågar påstå
och bedjer Eder söka afhjelpa!
Redan vid åsynen af vårt land, lärer
man genast finna, att alla försök till att
befordra näringsflit, handel och bildning
möta största svårighet i coinmunicationernes
besvärligheter. Detta förhållande har
qvarhållit jordbrukaren, ännu i denna stund,
uti den slags tjenstskyldighet under de andra
folkclasserne, att han måste fortskaffa
dem och alla Statens effecter, emot en skjutslega,
som synes mera lämpad efter de öfverslagscalculer
man upställt öfver hvad
man unnar jordbrukaren att förtjena, än
efter de grundliga beräkningar af åtföljande
indirecta bördor, hvilka klokhet och
rättvisa bjuda, att alltid afse vid frågor om
beskattning. Detta förhållande qvarhåller
ännu i denna stund våra skjuts- och post
-
Den 2 Mars f. m.
43
inrättningar i ett skick, som hufvudsakligast
afser de alidia nödvändigaste meddelanden,
nemligen brefvexling och penningremisser.
Först i sednare liderne hafva
Tidningar blifvit tillåtne, att sändas med
posterne, och detta till och med berodde af
godtycke, ända till dess vid sistlidne Riksdag
Rikets Ständer påbjödo en stämpelafgift,
som gjorde denna angelägenhet till en
rättighet, emot erläggande betalning till
Staten.
Ännu i denna stund kan man med största
svårighet afsända böcker lill landsorterne,
och med undantag af någre få orter,
är det förenadt med kostnader, som så att
säga öfvergå all förmodan.
Det är sålunda en af verkliga förhållandet
bäst vitsordad sanning, att de med posterne
gående Dagblad utgöra enda medlet,
att under nuvarande förhållanden befordra
uplysning. Det är redan visadt, att de icke
uti sitt närvarande skick kunna befordra
den på ett nyttigt och ändamålsenligt sätt.
Det återstår sålunda blott, sedan BondeStåndets
beslut förhindrar all åtgärd med
Dagbladen, att söka ett correclif emot den
skada, som ett sådant förhållande framgent
måste vålla, genom befordrandet af de medel,
som kunna åstadkomma tryckta böckers
och skrifters kringsändande inom landet.
Och frågan är alltså: finnes något hopp
44
Den i Mars f. m.
om hjelp i detta fall, då våra Grundlagar
icke numera tillåta oss att afhjelpa Tidnings-osäkerheten.
Jag svarar: att en sådan
finnes, om Styrelsen vill folkets sanna
väl, ty då vet den, att tillfälliga Lagar,
likasåväl som föråldrade, kunna gifva
rättigheter, som mensklighet och uplysning
göra till en pligt, att icke begagna.
Det är alltså vid Thronen, som Svenska
folket bör nedlägga sina önskningar för
en bättre ordning i denna vigtiga samhällsangelägenhet
och jag vågar alltså föreslå:
Att Ridderskapet och Adeln måtte inbjuda
de öfrige RiksStånden, att förena sig
om det beslut, att en underdånig skrifvelse
lill Kongl. Maj:t måtte afgifvas, som
framställer alla de menliga följder, hvilka
visat sig för Litteraturen i allmänhet i följd,
af de föreskrifter för Tidningars utgifvande,
som år 1812 blefvo gifne; som utreder vigten
af ändamålsenlige anstalters vidtagande
till ett lättare afsändande orterne emellan af
böcker och skrifter; som fäster Kongl. Maj:ts
Nådiga upmärksamhet på behofvet, för folkets
näringsförhållanden och bildning, af
lättade communicationssätt för Bokpressens
alster; samt hemställer, att de allvarligaste
åtgärder må vidtagas lill Postinrättningarnes
derefter lämpade .anordnande, så att,
emot erläggande af fastställde lindrige, folkets
odling och beqvämlighet mera än Statsvinst
afseende afgifler, alla böcker af 6 ark
Den 2 Mars f. m.
45
och derunder måtte kunna till samtelige
Landshöfdinge-säten med posten obehindradt
afsändas; äfvensom att Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes, innan deras åtskiljande, öfverlemna
en nådig Proposition till Tryckfrihetslagens
förändrande sålunda, att Regeringens
och folkets gemensamma fördelar
genom en Grundlagsenlig yttrande-rätt
mätte stadgas och befordras.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 16 sistlidne Januarii under
N:o 16 afgifne, samt den 12 sistlidne Februarii
e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt förslag till en Lag, att då oenige
makar, som af undergången varning ej
låtit sig rätta, blifva för kif och osämja
ställde under tilltal vid vederbörlig domstol,
Domcapitlet må äga tillåta makarne att
flytta från hvarandra, under den tid rättegången
varar, m. m.
Anmältes och emottogs Herr HofCanzleren
m. m. D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade 2:ne
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner:
1:0 Af den 5 sistlidne Februarii; angående
ändring i 25 Cap, 1 §. Rättegångs
-
46
Den i Mars f. m.
hålken, och i sammanhang dermed äfven
uti 12 Cap. 3 2 Mom. samma Balk, så
dant
det lyder uti Kongl, förklaringen den
io September i823; och
2:0 Af den 27 sistlidne Fehruarii; angående
anslag till förmån för Läroverken i
Riket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts
högstberörde Nådiga Propositioner skulle
med första varda inför Ridderskapet och
Adeln föredragne.
Hvarefter Herr HofCanzleren på vanligt
sätt utbeledsagades.
Föredrogs till remitterande Herr Montgommeries,
Gustaf, den 12 sistlidne Februarii
e. m. på bordet lagde anförande, i anledning
af Friherre Anckarsvärds, Carl Henrik,
den 8 sistlidne December e. m. till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
remitterade Memorial, innefattande
tankar om Sveriges försvars-anstalter.
Herr von Hegesach, Ernst: Jag förbigår
alldeles Herr Montgommeries anmärkningar
emot Friherre Anckarsvärds Memorial;
men får till en början förklara,
Den 2 Mars f. m.
47
att jag fullkomligt delar Herr Montgommeries
åsigter i afseende på en vintercampagne
emot Sverige. Lika med honom tror
jag den vara overkställbar. Hvad angår
Herr Montgommeries yttrande i afseende
på det befästningssystem, som, efter hans
tanka, borde äga ruin, så tror jag att, om
man skulle följa hans mening att icke allenast
befästa Stockholm samt Qvicksunds
eller Kungs-öhrs passagerne, utan ock anlägga
mindre befästade biförråder eller operations-depoter,
blefve detta altför vidlöftigt,
och man stadnade snart i ett infinitum
med befästningar. Sedan Herr Montgommerie
yttrat: ”Herr Grefve Brahes
”minnesvärda ord äro: Bevärings-systemet
”har under form af skyldighet ätergifvit
”folken den fria mannens ursprungliga rät”tigheter
att bära vapen till sitt lands för”svar,
och ett folkfattigt land', som hvar”ken
kan uppsätta eller på fredsfot bör un~
”derhålla någon betydligare stående arme',
”mäste på. NationalBeväringen utan tvif”vel
beräkna och finna sitt hufvudsakliga”ste
försvar;” anför Herr Montgommerie
derefter: ”Denna grundsattSj uttalad af en
”af Styrelsens i militairiskt afseende vig”tigaste
organer, uppenbarar ingalunda, att
”någon exentrisk politik ingår uti Regeringens
planer.” Denna erinran tror jag vara
för oss öfverflödig; åtminstone har jag,
för min del, allt sedan 1812 varit fullkomligt
öfvertygad, att ingen exentrisk politik
48
Den 2 Mars f. ra.
ingått i Regeringens planer; jag tror likväl,
att det förhåller sig med politiken, som
med den oomkullstötliga militairiska regeln ,
att det är en dålig defensiv, från hvilken
man ej kan öfvergå till offensiv, då ett
gynnande tillfälle yppar sig. Vidare säger
Herr Montgoramerie sig hylla Centralförsvaret,
och på samma gång påstår han, att
Stockholm vore den punct, som borde befästas,
på hvilken arméen kunde stödja sina
operationer och derifrån hafva att påräkna
sina förnödenheter; den värde Ledamoten
hyllar således Centralförsvaret och
gränsförsvaret på en gång, ty ett försvar,
som grundar sig på Stockholms befästande,
blifver ett verkligt gränsförsvar; deruti tyckes
vara någon motsägelse. Slutligen yttrar
Herr Montgommerie att gerilla kriget
till lands och vatten är närmast öfverensstämmande
med landets lokala fordringar,
och det fruktansvärdaste för en inryckande
fiende. Detta bestrider jag. Jag är öfvertygad,
att det är ett krig, som Sverige icke
kan eller bör föra. Jag stannar vid dessa
få anmärkningar i anledning af Herr
Montgommeries yttranden, och ber om Ridderskapets
och Adelns tålamod, för alt upläsa
något som jag författat, men som likväl
är långt ifrån 58 sidor; det var ämnadt
att upläsas för någon tid sedan, men
dä tillfälle dertill nu lemnäs vid remissen
af Herr Montgommeries anförande, anhåller
-
Den i Mars f. m.
49
ler jag alt i dag få göra det. Tillika får
jag äran fästa uprnärksainheten deruppå, att
detta endast är ett anförande, och icke någon
afhandling, samt att jag således, till
undvikande af vidlöftighet, icke kunnat alltför
mycket ingå i detaljer.
Herr von Vegesach upläste härefter
följande:
I anledning af här upstådd discussion..
om försvaret af fäderneslandet, torde det
tillåtas mig få yttra några reflexioner. Att
denna fråga här blifvit väckt, anser jag ganska
riktigt; men ehuru jag af många skäl
skulle önska det, tror jag likväl, att ingen
egentlig försvars-plan kan med fördel af
Rikets Ständer upgöras och Konungen föreläggas,
emedan en sådan, endast genom
härtill utsedde Militairer, i sin helhet och
med någon framgång borde kunna behandlas,
så mycket mer som dertill fordras sådana
uplysningar, hvilka endast ifrån Regeringens
sida äro möjliga att åstadkomma.
Jag måste derföre i denna min Öfvertygelse
skilja mig ifrån Friherre Anckarsvärd,
som önskat, att StatsUtskottet skulle tillvägabringa
eller granska en Försvars-plan, äfvensom
deruti, att Fri herren yttrat, det:
”man icke borde öfverlemna dess författande
åt Krigs-slåndets uteslutande behandling.
” Till Herr Friherren sjelf och Eder,
Mine Herrar, hemställer jag, om någonting
i5 H. 4
5o
Den 2 Mars f. m.
I
i krigsyrkets högre erfarenhet och insigter
så ingripande, som elt helt Rikes Försvarsplan,
möjligen kan af någon annan samhällsklass
förstås eller med fördel behandlas.
Jag tror det så mycket mindre, som
jag är öfvertygad, att, med all aktning för
personer af mitt stånd, likväl ganska få Militairer
gifvas, som voro i tillfälle att kunna
åstadkomma någonting så stort, som ett
helt Rikes Försvarsplan, hvilket dessutom,
i alla hänseenden, öfverstiger en enda mans
förmåga, om han också vore en annan Napoleon.
De mångfaldiga detaljer, som härvid
förekomma, och det ingående i alla möjliga
politiska, militairiska och ekonomiska
förhållanden göra flera personers begagnande
härtill oundvikligt. Dessas sammansättning
få då namn af en MilitairComitte,
eller, om man så behagar, KrigsConselj. —
Kanske det enda tillfälle, der en sådan sistnämnde
bör begagnas, emedan den eljest i
militairiskt afseende alltid alstrat och troligen
vidare alstrar dåliga resultater. —
Hvad åter angår skärskådandet samt bedömmandet
af medlen och anslagen till det
materiella af Försvarsplanen, ^hvaruti jag
inbegriper allt, utom de militaira dispositionerna
till det materiellas strategiska och
taktiska användande), hör naturligtvis till
Rikets Representanter att deröfver fatta sitt
beslut; men jag skulle mycket misstaga mig,
om jag trodde, att Rikets Försvarsverks
oumbärliga behof, uppriktigt och öfverty
-
Den 2 Mars f. in.
St
gande framställde, icke af dem beviljades,
då dertill bibringades den säkra öfvertygelse»,
att medlen med en ytterst noggrann
kontroll blefvo till sitt ändamål använde.
Jag skulle i annat fall kunna tänka mig ett
folk, som ville allt ting annat utom försvaret
af sin sjelfständighet och lielgden af sin
frihet.
Om den ifrågavarande Försvarsplanen
skulle kunna af Rikets Ständer behandlas,
ser jag dertill ingen annan utväg än, alt
sådant då borde ske genom ett särskilt Utskott,
emedan StatsUtskottels organisation
hvarken är eller kan vara beräknad på handläggningen
af den största af alla militairfrågor,
en fråga, som skulle kunna hry den
fullkomnade FältHerren. Men då nu troligtvis
ett sådant Utskott icke kommer att
tillsättas, mäste alla yttranden häröfver blifva
att anse såsom välmenta offer af Representanter,
hvilka, då discussioner i detta
ämne här förefallit, ansett för sin pligt,
att, sedan allmänna upmärksamheten blifvit
så fästad vid denna fråga, icke uraktlåta
dertill lemna de bidrag, man mer eller
mindre lyckligt kunnat åstadkomma.
Hvad mig angår, finner jag mig dertill upmanad
af de oroliga och förvillande läror,
som tyckas vilja inrota sig, och hvilka man
snart sagdt allmänt predikar öfver faran af
ett fiendtligt anfall ifrån vår östra granne.
52
Den 2 Mars f. m.
Jag bekänner, att för mig synes detta mera
en panisk fruktan, och anfallet icke kunna
medföra så svåra följder man i allmänhet
synes tro, samt först då blifva af någon
betydenhet, då vi alldeles glömt att
vi äro Svenskar, och att ännu aldrig denna
fiende kunnat i det hela besegra oss, utan
de oerhördaste militaira felsteg å vår sida.
Sedan jag nu i korthet redogjort för
mina åsigter i frågan om behandlingen af
detta ämne, går jag att, så vidt mina underordnade
egenskaper det tillåta, och utan
all slags pretention på ofelbarhet, ifrån en
så låg ståndpunkt uti armeen, som min,
likväl söka ådagalägga det hufvudsakligaste,
som torde böra betraktas vid upgörande af
en Försvarsplan. Jag vill derföre indela
mitt anförande i tvenne delar. Den första
skall i korthet handla om möjligheten
af ett anfall Öster ifrån; den andra om det
hufvudsakliga af försvarets användande deremot.
Utgående ifrån den förutsättning, att
en tillrustning emot Sverige alltid förut
af oss måste vara känd, (ty en sådan kan
af många skäl icke hållas hemlig,) böra vi
först och främst betrakta möjligheten af
ett anfall vintertiden på isen. De punkter
af Sverige, som den tiden kunna angripas,
inskränka sig till 3:ne, nemligen: öfver
Torneå i Vesterbotten; öfver Qvarken pd
Umeå och öfver Ålandshaf på Grisselhamn.
Den 2 Mars |. m,
53
På dea första af dessa anfallspunkter,
Torneå, kari man icke vänta sig en
betydlig invasion, dels i anseende till det
föga bebodda land, arméen vid ett sådant
tillfälle skalle genomtåga, dels för den ofantligt
långa operations-linien, utgående ifrån
Petersburg, som deraf blefve en följd, och
slutligen emedan det vore att angripa i ena
ändan af Sverige, på den längst ifrån Hufvudstaden
och rikets bördiga provinser belägna
punkt; i ptt land, der en liten väl
förd aimee, i förening med några StröfCorpser
ifrån Norrige, agerande i fiendens
flank, vore tillräcklig, att en lång tid uppehålla
en vida talrikare fiende, som, nödsakad
att medföra alla sina förnödenheter
genom lahdskaper, hvilka sakna tillgång på
både innevånare och hästar till deras fortskaffande,
endast kunde framtränga, till
större delen bivuakerande, oändligt långsamt,
och således lemna oss god tid till
alla möjliga kraftiga Försvarsanstallter. Med
beständiga fördelar å fiendens sida, borde
det likväl åtgå nära ett halft år, innan lian,
den vägen., hunne framtränga till Stockholm.
Den andra anfallspunkten åter är af
den beskaffenhet, att, för att angripa den,
måste man afvakta en mycket sträng vinter,
så att isen vore fullkomligt säker för
både kavalleri och artilleri. Men att under
en sådan vinter riskera en så lång
marsch öfver isen, som emellan Finnland
54
Den 2 Mars f. m.
och Sverige på Q varken, är efter min öfvertygelse
det djerfvaste och oförnuftigaste
företag en General kunde begå, då ett enda
urväder kunde förstöra och vilseföra
hela den, efter Compass vandrande, arme'-’
en. På denna isbro måste, i anseende till
vägens längd, aine bivuaker tagas. Jag föreställer
mig ganska lätt en aimee, framkommen
till Svenska sidan, efter en dylik
marsch uttröttad och utfrusen; hästarne för
Kavalleri och Artilleri stela, än mindre i
tjenstbart skick; med ett ord, ehuru Ryssar,
hvilka man vill inbilla oss kunna uthärda
allt, skulle jag likväl tro den, vid
ett sådant tillfälle, vara mera liknande en
slagen aimee, än en, som stridslysten,
kommer för att göra eröfringar. En liten
väl förd armée, å Svenska sidan, (sorn
dock icke låter surprenera sig) utan hvars
trupper, upvärmde ifrån sina qvarter, väl
anförde, och upeldade lill strid med känslan
af att försvara Fosterjorden emot en
stackars, ifrån isöknen vandrande, armee,
bör utan tvifvel gifva oss en fullkomlig seger,
om också fienden, i den ställning han
då befinner sig, vore oss fyra gånger öfverlägsen.
En ytterligare fara vid öfvergången
af Qvarken företer sig, i fall ett
starkt töväder med storm skulle inträlfa,
hvilket afskar den fiendtliga armeens reträtt,
och hvarigenom all kommunikation
med Finnland uphörde; i det fallet finnes
intet annat medel för denna annee, än att
Den 2 Mars f, m.
55
med stora upoffringar bana sig en reträttväg
öfver Torneå; följden Liefve således
alltid ett i alla hänseenden misslyckadt
och kostsamt företag. Låtom oss icke, såsom
motskäl, vilja åberopa öfvergången öfver
Qvarken 180g. Svenskarna låto då belt
och hållet öfverraska sig; intet allvarsamt
motstånd gjordes, ehuru fiendtliga soldaterna
af den långa marschen voro så utfrusna,
att de knappast kunde spänna hanen
och aftrycka sina gevär: emot ett bajonett-anfall
hade de varit förlorade. I
sjelfva Ryssland ansågs äfven företaget såsom
ett hufvudlöst vågstycke; men emot
Befälhafvare, som låta öfverraska sig, är allt
möjligt.
Låtom oss nu gå till den 3:dje anfallspunkten
öfver Ålands haf på Grisselhamn.
Det torde medgifvas, att inkräktningen af
« ett land, som med allvar ärnar försvara
sig, ehuru folkfattigt, likväl icke med någon
förmodad framgång kan företagas utan
en betydlig amme, Jag antager således,
att, öster ifrån, för att göra ett allvarsamt
anfall på Sverige, alldraminst fordrades
en annee af 5o,ooo man. En marsch ifrån
Åbo till Åland med en dylik armee, hvilken
måste medföra alla sina Fält- och Mundförråder
öfver de såkallade passen, synes
mig redan ganska svår, då jag äfven besinnar,
att den fiendtliga armeen på Åland
nödvändigt måste taga någon hvila, som,
36
Den 2 Mars f. m.
i anseende till mängden, likväl Liefve till
större delen bivuakerande, innan den förelager
sig det högst äfventyrliga tåget öfver
Ålands haf till Sverige; så mycket mer äfveutyrligt,
Mina Herrar, som det Lör blifva
lätt att föreställa Eder, hvad Artilleri,
Ammunition, Tross och proviantträn, som
måste åtfölja en sådan armée. Denna ofantliga
tyngd på en så vansklig is, som Saltsjöisen,
måste åtminstone förutsätta en ovanligt
sträng och ihärdig vinter. Det torde
då komma att gälla om denna armée, livad
jag förut haft äran anföra om en vandring
öfver Q varken. Låtom oss icke, till stöd
för möjligheten af dessa vintertåg, anföra
Carl X:s öfver Bält; det skedde med en
vida mindre armée, lill ett land, som genast
kunde förse den med dess behof, och,
emot snart sagdt ingen fiendtlig armée; ty
den hade, utom några lätta trupper, inneslutit
sig i Köpenhamn. Passagen öfver »
stora Bält är dessutom endast något mer
än hälften af vägen emellan Åland och
Grisselhamn. Man torde kanske vilja göra
den invändningen, att vid en vinter-campägne
alla 3 anfalls-pukterna på en gång
kunde begagnas. Detta är visst sannt, men
skulle ännu mer dela den fiendtliga arméens
styrka; således försvaga hufvudcofpsen,
hvilken alltid Liefve den, som dirigerades
på Grisselhamn. Detta förhållande vore
för oss så mycket mer önskligt, som fienden,
i denna händelsen, Liefve lättare att
Den 2 Mars f. m.
5/
slå i detalj. Af ingen särdeles betydenhet
vore det då, om också icke segren för oss
utsträckte sig lill våra Corpser i Vesterbotten;
ty är fiendlliga hufvudarmeen vederbörligen
slagen och nödgad till den svåra
reträtten öfver isbron, vore det ganska lätt
blifva qvitt de mindre betydliga gästerna
norr ut. Det måste dessutom medgifvas,
att en annee icke kan agera utan säker operations-linie,
och denna finnes icke för en
aimee, som vintertiden angriper Sverige;
ty ett enda starkt töväder skulle afskära
liela operalions-linien; då det inträffade
hvad man kallar, att isen hvarken bär eller
brister; att manövrera för en aimee
utan säker operationslinie, är ungefär detsamma
som att vilja gå ulan fotter.
Då jag nu tror mig, utan att hafva varit
alltför vidlyftig och för mycket ingått
i detaljerna, ådagalagdt de hufvudsakliga
svåra hinder, som möta vår fiende vid en
vintercarnpagn, hinder, som för mitt militära
begrepp framställa sig såsom oöfvervinnerliga,
— skall jag, så kort som möjligt,
vidröra hvad som kommer i betraktande
vid ett anfall på öppet vatten. Detta
anfall förutsätter att börja med en ofantlig
sjötillrustning, så väl i anseende till
Krigsskepp, som ännu mera till Transportflottan,
hvilken skulle föra såväl dén stora
armeen med alla dess krigsförnödenbeter,
sorn proviant, åtminstone för 2:ne må
-
58
Den 2 Mars f. ra.
nader. Ett anfall på Sverige förutsätter
alltid medförandet af nästan alla förnödenheter.
De punkter af landet, som denna
årstiden kunna anfallas, äro visserligen flera
än i föregående fall; men icke så många,
som man, vid en flygtig blick, i anseende
till våra vidlöftiga kuster, skulle tro.
Nej, Mina Herrar, vid ett närmare militäriskt
skärskådande blifva äfven dessa punkter
inskränkta till några få, emedan ingen
landstigning med armeer hvarken på långgrunda
ställen eller emot berg och klippor
kan företagas, utan måste ske under följande
vilkor: 1:0 Hamnar och goda landnings-ställen,
derifrån goda operationsvägar
leda; 2:0 närmast eller vid de bördigaste
provinserna, som, NB., icke äro långt
aflägsna ifrån Hufvudstaden eller Rikets depöter,
för sitt försvar. I anledning häraf,
anser jag en landstigning af vår östra granne
i Skåne eller Blekinge, ehuru bördiga
provincer, likväl icke kunna hafva annat
till föremål än alt förstöra vår Marine-etablissement
i Carlskrona; ty, för att derifrån
söka inkräckta det öfriga af landet,
måste Småland passeras, ett Land, i det
högst ringa bebodda tillstånd det befinner
sig, skapadt att, med några smärre, väl
förda partigängar-corpser, understödde af
en icke betydlig aimee, kunna göra fiendens
genomträngande nästan omöjligt, och
bilda en verklig Svensk Balkan; ett land,
som dessutom saknar allt möjligt till un
-
Den 2 Mars f. m.
59
derhåll för en aimee, som icl<e liar eller
medförer magaziner. En landning med en
aimee på Småländska kusten är således,
efter min tanka, icke att befara. En dylik
i Bottniska viken, med någon större
Corps, vore äfven af samma skäl för fienden
utan ändamål. På dessa ställen kunna
således endast smärre ströfcorpSer landa,
och emot hvilka vi äfven ganska lätt kulina
ställa mindre ströfcorpser att agera. Med
en större annee måste således landstigningen
ske, antingen på Upländska, Södermanländska,
eller östgötha-kusterna. Jag
skulle visserligen äfven kunna bevisa, alt
de möjliga anfallspunkterna af dessa Landskaper
icke äro många; men jag torde ej
böra ingå i denna bevisning, att icke blifva
för vidlöftig.
Efter att nu, i största korthet, hafva
sökt ådagalägga hvad en fiende hufvudsakligen
har att besinna, som öster ifrån ärnar
anfalla Sverige, går jag att vidröra det
liufvudsakligaste af Försvarskraftens användande
deremot. Att vi böra äga så väl
Örlogs- som Skärgårds-flotta, lärer vid nogare
eftersinnande icke kunna nekas. Många
skäl derföre äro här, inför Ridderskapet
och Adeln, vid flere tillfällen uprepade.
Jag skulle likväl i så målto vilja skilja
mig ifrån dessa åsigter, att jag icke tror
en alldeles så talrik, stor Flotta, är för
oss behöflig, som de Talare, hvilka sig i
6o
Den s Mars f. m.
delta ämne här yttrat; jag tror delta ännu
mindre, ifall jag kan öfvertygas om hvad
Grefve Rosen anfört om ångkraftens användande
på Krigsfartyg; och hvilket jag skulle
önska Herr Grefven ville för oss mera
utveckla och bestyrka. Det lärer dessutom,
i ekonomiskt hänseende blifva oss omöjligt
att underhålla en Flotta af 20 Linieskepp
och 10 Fregatter; jag skulle derföre
anse ungefär hälften, tillika med några Brännare
med Ångkraft, alldeles tillräckliga,
och för oss möjliga att underhålla, förutsättande
likväl, att dessa fartyg med bestyckning
och utredning höllos i bästa stånd
samt voro goda seglare. Att de lättligen
kunna bemannas, och det till stor del af
sjöyandt folk, är af andra Talare redan bevisadt.
För en sådan flotta, väl förd, ser
jag icke något hinder, att, ehuru lill antal
vår fiende underlägsen, det oaktadt,
med honom kunna antaga striden. Jag stödjer
denna min öfvertygelse derpå, alt vårt
och Norrskt Sjöfolk är vår östra granne till
elen grad i skicklighet öfverlägset, att någon
jemförelse dem emellan icke kan äga
rum; och om icke detta företräde genom
Sjöfolkets större skicklighet och deraf följande
färdighet och hastighet i manövern,
är af största Militäriska inflytande på detta
element, så väl som skickligheten är det
till lands; så tillstår jag, alt denna krigskonst
är så litet utvecklad och står efter,
att icke en Brigg af detta kostsamma va
-
Den a Mars f. m.
61
pen borde finnas eller ens förljenar att underhållas.
Det torde dessutom, under det
att en så betydlig Flotta, som den bär föreslagna,
håller sjön, blifva kinkigt för fienden
att landsätta sin armee på våra kuster,
med mindre icke större delen af hans
Örlogsflotta posterades för att betacka transportflottan,
som, i annat fall, kunde blifva
ett rof för några af våra Brännare. Det
är således egentligen, i sammanhang med
Landtförsvaret, och för att operera emot
fiendens operationslinie, som jag anser en
såkallad Örlogsflotta oumbärlig; ty om den
också blefve slagen i en batalj, ser jag icke
att den derefter nödvändigt med andra, än
endast de mest skadade fartygen, behöfde
söka hamn i Carlskrona. Resten borde kunna
hålla sjön och göra fiendens transporter
&c. &c. mycken skada. Vunnes åter
bataljen, äger fienden då mera ingen operationslinie,
och kan svårligen verkställa
landningen. Men det väsendtligaste skälet
för tillvaron af någon Örlogsflotta, liämtar
jag likväl ifrån öfvertygelsen om en, i denna
ställning, icke uteblifvande alliance med
England, hvaraf följde att, genom en enda
Eskaders hitsändande derifrån, de förenade
flottorna lättligen blefvo den fiendtliga
öfverlägsen, och under sådana omständigheter
ser jag knappast möjligheten för
fienden att kunna företaga landstigning.
Hvad Skärgårdsflottan beträffar, anser
jag den högst nödvändig, och i synnerhet
62
Den 2 Mars f. m.
efter (Jen nya invention med Kanonjollarne,
som torde göra Kanonsluparne, hvilka
fordra stora besättningar, umbärliga. Jag
tror likväl, att en SkärgårdsFlotla aldrig
kan agera rätt verksamt utan alt åtföljas af
Landttrupper, hvartill särskilta fartyg borde
inventeras, hvilka voro mera ändamålsenliga,
och mindre militairiskt obeqväma
än våra Galerer; att dessa fartyg fördes
med ångkraft, vore efter min öfvertygelse
af oberäkneligt inflytande. Jag anser äfven,
alt för närvarande rätta hufvudstation för
en SkärgårdsFlötta är Stockholm, samt att
Götheborgs JEscader borde förläggas, så fort
ske kunde, till någon östersjöhamn. Det
torde böra blifva i den yttre delen af
Stockholms Skärgård, som vår härvarande
SkärgårdsFlötta, vid ett anfall borde posteras,
understödd af Landt-trupper, som
under affären landsätta sig på holmarna,
och medelst sin eld ifrån dessa, förorsaka
fienden en betydlig skada. Dessa trupper
kunna dessutom, om de äro djerfva, ifrån
sina Ångfartyg äntra de fiend tl i ga fartygen,
helst det blefve lätt för ett Ångfartyg att
dirigera sig hvarest och huru som helst
samt, att hasteligen befinna sig midt ibland
den fiendtliga flottan. Denna SkärgårdsFlotta
med sina Landt-trupper, väl förd,
torde fullkomligt böra kunna försvara Stockholms
Skärgård, utan att behöfva derstädes
anlägga några betydliga befästningar,
hvilka jag fruktar för att upfylla någon be
-
Den 2 Mars f. m.
63
stämmelse, skulle blifva alltför vidlyftiga.
Ett skäl mera för SkärgårdsFlottans station
i Stockholm, utom det, att den ifrån Stockholms
yttre Skärgård är till hands att hasta
till en fiende, som debarkerat antingen
i Roslagen, på Södermanländska eller Östgöthakusterne,
kommer här nedanföre att
nämnas.
I stället för Vanäs, som, efter min öfvertygelse,
är utan nytta, borde kanske den
så kallade Centralfästningen legat i ändan
af Mälaren vid Kungsör. — Denna hade
då slått i lätt sjöcommunication med Stockholm,
samt derifrån lätteligen i behofvets
stund sjövägen kunnat emottaga alla Bankens
redbarheter och allt annat, som man
ansett nödigt föra i säkerhet. Ifrån denna
Replifästning kunde en aimee, agerande i
Upland eller Södermanland, beqvämligen
sjöledes erhålla sina förnödenheter, då till
denna fästning detacherades en del af Stockholms
Skärgårds Eskader, hvilken beständigt
kunde underhålla så väl communication
kring Mälarens som Hjelmarens stränder.
Under murarne af denria fästning borde
så väl förstärkningar ifrån Nerike och
Vestergötland, som ifrån Vermeland och
Norrige, församla sig. Då jag nu företagit
mig i korthet afhandla något om befästnings-systemet,
som, efter min tanka, vid
ett försvar bör äga rum, tror jag, att i första
rummet bör sältas befästningen af Carls
-
64
Den 2 Mars f. m
irona ifrån landtsidaii, hvarifrån det nu år
alldeles öppet och derigenom lemnar henden
tillfälle, vid en lyckad landstigning på
Blekingska kusten, att kunna förstöra vårt
kostsamma MarineEtabiissement derstädes.
Derefter bör, efter min öfvertygelse, den,
af Friherre Anckarsvärd föreslagna fästningen
emot Åland komma i fråga. Denna
Fästning borde likväl, efter sorn jag tror,
icke ligga vid stranden, eller vara en sjöfästning,
utan kanske ligga i Upland vid
Upsala. Det torde mindre vara vår afsigt
att möta fienden på stranden, der han ärnar
debarkera, emedan sådant knappast är
möjligt, än att möta honom några få mil
in i landet, eller, som är det rättaste, så
ställa vårt försvar, att fienden nödvändigt
måste angripa några väl försvarade punkter,
innan han vågar framtränga. Jag kan
derföre icke föreställa mig, att om en fästning
låge vid Upsala, och en armee stödde
sig på denna, och manövrerade omkring
densamma, den fiendtliga armeen, som
landlstigit vid Grisselhamn, eller Norrtelje,
skulle våga framrycka till Stockholm, utan
att först hafva slagit vår armée och cernerat
fästningen. Den kan det så mycket mindre,
som den, i denna händelsen, lemnade
både armeen och fästningen i sin rygg.
Skulle, emot allt sundt förnuft, den fiendtliga
arméen likväl icke göra afseende härpå,
då tillstår jag, att Stockholm, för ett
par
Den i Mars f. m.
65
par dagar, Liefve intaget, ehuru en liten
corps alltid vid ett anfall borde vara posterad
framför denna stad, egentligen för
att hindra något fiendtligt ströfparti ifrån
att oroa hufvudstaden; men jag inser också
icke huru en enda Kosack af den fiendtliga
armeen skulle komma undan, utan synes
den mig, utan de rysligaste felsteg å
vår sida, helt och hållet vara lemnad i våra
händer. Med således den alldraminsta
urskillning å den fiendtliga Generalens sida,
blefve hans första företag, att söka slå
vår armee, som opererade i förening med
fästningen. Utgången af denna batalj kan
man visserligen icke med mathematisk visshet
förutsäga; men det oaktadt skulle jag
tro, att, om det gifves omöjligheter i krig,
det borde vara en, att för oss, i denna
starka ställning, då alla göra sin skyldighet,
kunna förlora bataljen. Men om också
bataljen förlorades, blefve det ändock
omöjligt intränga i Stockholm förr än vår
armee vore tillbakaträngd ända till Vesterås,
och fästningen vid Upsala ordentligen
cernerad. Detta allt är icke så lätt, och
förorsakar en betydlig delning af fiendens
styrka. Det är dessutom icke möjligt, i
militairiskt hänseende, tänka sig en starkare
ställning, än en armee, som stödjer sig
på en fästning. Jag anser derföre, genom
denna fästning, och den i förening med densamma
agerande armeens flankerande ställi5
H. 5
66 Den i Mars f. m.
ning emot Stockholm, detta ställe fullkomligen
tryggadt, och dess avenuer icke behöfva
befästas med andra, än då för tillfället
upkastade Fältverk, som tillräckligt
förökade kraften af de 4 & 5ooo mans försvar,
hvilka, som jag förut nämnt, alltid
vid anfal borde finnas posterade framför
Stockholm. Krigskonsten har redan för långliga
tider tillbaka stigit till den höjd af
erfarenhet och theori, att man icke numera
alltid behöfver stå uti eller framför ett
ställe för att försvara det; man kan med
arméer taga flankerande ställningar emot
detsamma, och fiendens operationslinie, hvilka
äro vida kraftigare och starkare i försvaret
än om man stöde deruti eller framföre.
Dessa ställningar, der de kunna användas,
hafva dessutom den fördelen, att
de täcka både det hotade stället, och den
landsträcka som befinnes bakom arméen.
Jag hänvisar häruti till Montecucullis campagne
emot Turenne, som bevisar hvad klokt
valda ställningar kunna åstadkomma. I anledning
af hvad jag nu haft äran anföra, anser
jag försvaret af fäderneslandet och Stockholm
vara försäkradt emot en fiende, landstigande
norr om denna stad; det återstår
nu att söka mota den söderut landande.
Dertill tror jag fordras, att först och
främst iståndsätta och utvidga Dalarö Citadell
så, att ingen fiendtlig flotta kunde
inlöpa i hamn derstädes, och för det an
-
Den 2 Mars f. m, 67
dra att, då så påfordras, hafva en armee
emellan Södertelje och Nyköping, Det blefve
denna artnees sak att emotgå en fiende,
som landade i Södermanland eller Östergöthland.
Dessa båda armeer, nemligen
den sistnämnde och den norrom Stockholm
posterade, kunna ganska lätt understödja
hvarandra och i behofvets stund hasta till
förening. Deras ställningar hafva dessutom
den fördel, att en fiende, sorn möjligtvis
skulle debarkera antingen vid Gefle eller
Norrköping, måste nödvändigt först upsöka
en af dem, och söka slå den, innan
han vågade intränga i landet, emedan lian
i annat fall lemnade en öppen och oförsvarad
operationslinie, emot hvilken vi, i denna
händelse, obehindrade kunna agera, och
derigenom, innan kort, förstöra alla den
liendtliga armeens tillgångar, Milla Herrar,
hufvudprincipert för att lyckas i en invasion
i hvilket land som helst, men i synnerhet
der icke öfverllödiga tillgångar på
förnödenheter finnas, är att förskaffa sig en
säker operationslinie, utom hvilken eröfringen
af ett land är omöjlig.
Sedan jag nu, så kort som detta vidlyftiga
ämne tillåter, och utan att för mycket
hafva ingått i smärre detaljer, tror mig,
så mycket min förmåga det medgifver, hafva
redogjort för det hufvudsakliga som skulle
handla om anfallet och försvaret, åter
5*
-
68
Den 2 Mars f. ra.
står mig endast, att till den sednare delen
tillägga huru stor activ arme', under
kriget, efter mina åsigter, vore tillräcklig
att bereda Sverige ett kraftigt försvar, och
kunna utföra hvad i föregående blifvit afliandladt.
Härtill tror jag 80,000 man,
hvaruti inbegripas FästningsGarnisonerna,
undantagandes för Replifästningen och Flottans
bemanning, vara tillräckligt. Denna
arme'e kan Sverige och Norrige ganska lätt
uppställa genom endast 3:ne klassers Beväring
ifrån Sverige, jemte den stående
Svenska och Norrska arméen. De öfriga
2:ne klasser Beväring, tillika med hvad man
kunde ytterligare vänta sig ifrån Norrige,
borde dels användas att komplettera arméen,
dels Flottans bemanning, och i detta afseende
successivt samlas till Flottans behof
i Carlskrona; och de för arméen vid
den Replifästning, jag har föreslagit, för
att, å sistnämnde ställe bilda en, så till
sägandes, Depöt-armée. Att ingå i detaljer,
som skulle blifva alltför vidlyftiga, huru
dessa 80,000 man i alla delar ändamålsenligast
borde användas, huru de lättast
borde förses med befäl och danas, skulle
blifva för mycket tröttande och komma
att uptaga alltför mycken tid. Derföre tillägges
härvid endast, att jag icke inser någon
omöjlighet för oss att hafva denna armée
armerad, exercerad, samt försedd med
nödigt Befäl. Friherre Anckarsvärds förslag
till en allmän militairupfostran, äger
Den 2 Mars f. m. 69
visserligen en stor förtjenst och skulle mycket
bidraga att lätt och på kort tid sedermera
kunna dana en till Beväringsåren hunnen
yngling; om man till en början endast
kunde upmuntra målskjutning ibland allmogen,
såsom det sker i Hanover, der hvarje
by, på viss tid och vissa dagar om sommaren,
skjuter till måls på taflor, sorn sedermera,
sönderskjutna, uppsättas såsom
prydnader på deras hus, vore det redan
af väsendtlig nytta.
Jag bör icke förbigå, att i största korthet
nämna något om det så kallade Centralförsvaret
och Yanäs beprisade fästning.
Det borde visserligen vara tillräckligt att
häruti förena sig med Friherre Anckarsvärd,
som, efter mitt begrepp, med en så riktig
militairisk blick genomskådat detta mililairiska
irrbloss; men jag måste utbedja mig,
att få tillägga några ord rörande det förstnämda,
eller det så kallade Centralförsvaret,
denna höglärda benämning, som jag
nästan ingenstädes finner vara använd, såsom
här till ett helt rike, utan endast lokalt
till det landskap eller den provins,
hvaruti arméen står och skall agera emot
fienden. Det blifver en märkelig skilnad i
resultat, emellan att vilja använda detta försvar
till förra eller senare fallet. I det senare,
nemligen, då fråga är om en provins,
lemnäs endast en liten landsträcka i fiendens
händer, och som, efter en enda vun
-
7Q
Den 2 M a r s f. m.
nen batalj, vore återtagen, I förra fallet
deremot, och i synnerhet det här ifrågavarande,
lemnäs flere och de bördigaste provinser
i fiendens våld, hvilka kunna kosta
oss io vunna bataljer för att åter-eröfra,
och som säkerligen lemnades oss, härjade
och utplundrade till den grad, att det fördrades
flere sekler, innan de kunde åter re*
pa sig; ty sådant sker icke så lätt i Sverige
efter ett dylikt krig. Det är för mig obe-'
gripligt, hvarföre man vill börja med ett
så kalladt RiksCentralFörsvar, föregifvande
det man bör locka fienden djupt in i landet
till de folkrikaste provinserna, förmodi
ligen i den afsigt att förlänga hans Operai
tionslinie och förstöra honom genom insurrection,
Emot detta försvars-sätt, som skull
le blifva det mest härjande för landet, efter
hvad jag nyss förut har nämnt, förete
sig a:ne svåra omständigheter. Den första
är att, genom Stockholms intagande, fiendens
operationslinie blifver ansenligen förkortad
och kan derefter nästan anses utgå
derifrån; den andra är att Sverige, i anseende
till sin ofantliga vidd, icke är något
land, sorn med fördel kan insurgeras.
De länder, som kunna föra ett sådant krig,
måste vara öfverallt starkt couperade, detta
ära vi till en del, de mäste äga mycket
folk på en liten yta samt tillgång på
föda åt Gerillorna; ty dessa kunna icke endast
och alltid lefva af rof. Dessa förmåner
hafva vi icke. Svårligen lärer man,
Den a Mars f. m.
7i
till fördel för det här såkallade CentralFörsvaret,
kunna citera Rom, Ryssland och
Spanien. Hvad det första angår, så var
det visserligen icke ett upgjordt CentralFörsvars-system,
som besegrade Hannibal;
det var rätt och slätt oförsigtigheten af honom,
att, med en obetydlig armee, våga
sig för långt på operationslinien; men framför
allt afunden, som nekade honom alla
förstärkningar. Hvad åter Ryssland beträffar,
hade det troligen, med sitt förträffliga
RiksCentralFörsvar, varit ohjelpligen förloradt,
i fall Franska arme'ens stora härförare
behagat gå något mera regelmessigt tillväga,
och icke så långt aflägsnat sig, utan att försäkra
sin operationslinie med magaziner,
samt något långsammare, men mycket säkrare
framträngt till Moskow; hade med
samma iakttaganden en stark armée dirigerats
på Petersburg, och framför allt campagnen
börjats en månad tidigare, så vet
jag icke om jag vågar tro, att denna kollossala
makt nu existerat. I Spanien torde
förmodligen ingen CentralFörsvarsplan kommit
i fråga; kriget började der genom insurrection
både i midten och vid gränsorna
på en gång; detta kan således icke citeras
såsom exempel för CentralFörsvarets
användbarhet. Då man blifver slagen vid
gränsen och nödsakad draga sig inåt landet,
upstår, i alla land och vid alla sådana
krig, ett naturligt, hvad man här behagar
kalla Centralförsvar; men annat är
Den 2 Mars f. m.
att bygga ett rikes primitiva försvar, helt
och hållet deruppå; och annat är, att taga
det sorn sista ressoursen och såsom en naturlig
följd af en tvungen reträtt. Jag
medgifver, att vi böra äga en fästning inne
i landet; med alldeles icke der Vanäs
ligger, utan snarare der jag vågat föreslå
den, Det blifver en betydlig skillnad i ett
försvar, som grundar sig på denna RepliFästning
och ett Centralförsvar, med Vanäs
till stödjepunkt.
Det, efter mitt begrepp, i många delar
militairiskt riktiga och förtjenstfull, i
de åsigter Herr Friherre Anckarsvärd meddelat
angående fäderneslandets försvar, berättigar
honom till vår erkänsla; och, ehuru
jag icke, hvad Flottan angår, delar lika
åsigter med Friherren, kan jag likväl icke
annat än, för min del, göra en skyldig rättvisa
åt honom, som bringat å bane detta
ämne, säkert det vigtigaste, som under denna
Riksdag blifvit ett föremål för Representanternas
öfverläggningar.
Slutligen kan jag icke undgå att till
stor del förena mig i hvad Herr Lefren yttrat
i slutet af sitt anförande. Lika med
honom tror jag, att vi icke för mycket böra
insöfva oss i drömmar om en evig fred.
Jag fruktar att upvaknandet kunde, i det
fallet, blifva förskräckligt, och när kanonerna
dundra, torde det blifva för sent att
Den 2 Mars f. m.
rätta sin villfarelse. Nej, sökom under fredens
lugn att dana våra arméer; gifvom disciplin
och den Militairiska andan hela sin
kraft. Må en Regering aldrig glömma, att,
till högre Militairvärdigheter, icke befordra
andra än förtjenstfulla och skickliga militairer;
ty, Mine Herrar, om ett land äger
Härar af millioner och fästning vid fästning,
men saknar bepröfvade anförare för båda
delarne, skola arméerna springa och fästningarna
kapitulera; ett sådant land skulle
således se sina oerhörda ansträngningar icke
tjena till dess fiendes motande, i brist på
skickliga anförare. Det är derföre af högsta
vigt att göra allt för att äga sådana.
Endast i dem finnes en säker borgen för
landets försvar; ty hopar ensamt uträtta
intet. Låtom oss derföre ihågkomma att,
bland våra samtida och efterkommande, genom
exempel, tagna af våra fordna stora
Konungar och våra förfäder, sprida den
hjelteanda, som fordom utgjort denna nations
helgedom, och hvilken var fröet till
de bragder våra förfäder ådagalade vid Leipzig,
under Gustaf II Adolf, vid Narva, under
Carl Xllrte; och till sjös under en
Horn, en Wrangel, med flere. Ja, Mine
Herrar, tappre och väl disciplinerade arméer,
med goda anförare, utgöra det säkraste
försvaret. Då fästningar kunna intagas,
då allt materielt, hvad konsten lemnar
åt krigsyrket, kan tillintetgöras, då, i
fall den finnes, står likväl, såsom ett sä
-
74
Den 2 Mars f. m.
kert räddningsmedel, en tapper ai mee med
ett utmärkt befäl.
Grefve Brahe} Magnus: Herr Montgommeries
yttranden rörande försvarsverket
hafva visserligen föranledt åtskilliga anmärkningar
å min sida; men som jag insåg
att endast tidsförlust skulle blifva en följd
af, dylike discussioner för det närvarande,
liar jag trott mig böra upskjuta dermed,
tills denna fråga uti ett helt återkommer
ifrån vederbörande Utskott, då roan får se,
hvad afseende detsamma fästat så väl dervid,
som vid allt öfrigt, som uti delta vigtiga
ämne blifvit yttradt. Jag anhåller att
då äfven få framställa några anmärkningar,
föranledde af den försvarsplan Herr von
Vegesack nu framlemnat åt Ridderskapet
och Adeln.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Nordenskjöld, Otto Gustaf: Jag
har upstigit för att vördsamt anhålla, att
en stund få uptaga Ridderskapets och Adelns
upmärksamhet, ej så directe i hänseende
till det anförande, som nu är föredragit till
remittering, utan i anledning af hvad jag
funnit i en tryckt skrift, som bär Grefve
von Plåtens namn. Jag har hittills ej an
-
Den 2 Mars f. m,
75
sett clet vara mig fiilständigt att göra det,
emedan skriften ej varit öfverlämnad till
något Stånd, utan endast till allmänheten,
för att, såsom Herr Grefven säger, leda
dess opinion till det rätta; men nu är den
på visst sätt här föremål för granskning
derigenom, att Herr Montgommerie i en not
appellerar till den, och visar, att han der-»
ifrån hemtat sina upgifter. Jag tror således,
att jag äger rätt att tala i detta hänseende
och bör det så mycket häldre, som
man redan, (jag tror på svaga grunder)
vill anse att, när en man som Grefve von
Platen, hvilken är en af Regeringens Ledamöter,
och sjelf så nära Thronen, yttrar
sådane tankar, som ingripa i allt hvad,
hitintills varit gällande hos oss, vill man
tro, att de äro delade af Regeringens Ledamöter;
och då vore jag obehörig att tala
i ämnet, emedan den stora Flottans död
i sådant fall vore besluten; men lyckligtvis
är jag öfvertygad om motsatsen och
tror, att det endast är ett kraftfullt försök,
att leda allmänna opinionen till det rätta,
hälst Herr Grefven säger i början af sin
bok: ”Hvarje försök att utreda och utveck”la
detta ämne är derföre en pligt; hvar”je
försök att missleda det allmänna om*
"dömet ett brott.” Här är pligten således
äfven för mig gifven; ehuru jag ej vågar
tilltro mig att leda opinionen till min öfvertygelse
om det rätta, men endast för att
emellan olika åsigter öfverlemna till opi
-
?6
Den 2 Mars f. ra.
nionen, att rätta sig sjelf. Grefven anför
vidare en af det republicanska Amerikas
mäst ansedde Författares ord: "På allmän"na
öfvertygelsen hvilar kraften, men på
J’sanningen bör den allmänna öfverty gelsen
"hvila; och den medborgare, som med vett
"och vilja eller genom omogen eftertanka
"sprider villfarelser öfver ett ämne, och
"framställer detsamma i en falsk dager,
"gör sig skyldig till att hafva undergräft
"de grundvalar, på hvilka dess Fosterlands
"styrka hvilar" Detta är så vackra reglor,
att, om ej Motionstiden vore förbi,
skulle jag göra den Motion, att de med gyldene
bokstäfver måtte anslås i alla Ståndens
samlingssalar. Jag har hittills aldrig
brutit emot dessa reglor, och vågar hoppas,
att ej hädanefter göra det, och således
ej eller nu. — Det ifrågavarande arbetet
omfattar det centrala försvaret, men
jag vill ej utlåta mig deröfver, emedan jag
ej är nog förmäten, att tro mig dertill äga
skicklighet. Det är blott tre reflectioner
jag utbeder mig få framställa. Det har något
motbjudande för mig, att efter ett kort
ej alfvarligt försvar lemna vissa regioner,
exempelvis hufvudstadens, den Norra eller
Södra, att plundras och ödeläggas af fienden.
Ett centralt krig hlir ju ett ödeläggelsekrig?
Man borde fast häldre upskatta
förlusterne dervid i värde, för att se, om
det ej vore bättre, att under freden^ lugn
gripa sig an så nära, att man kunde äga
Den i Mars f. m.
77
hopp, att med framgång slåss på peripherien.
Kanske är detta lättare än man tror,
och om vi i våra hittills förda mindre lyckliga
krig haft fadrens politiska synder att
afbetala, så är den tankan mig kär, att en
öfvergångsperiod inträffat med åren i8i3
och i4, och att vi hädanefter med ett af
vår Konung väl ordnadt försvar kunna hoppas
mera välsignelse, eller om man så vill,
mera tour i de krig Sverige nödgas företaga.
Den andra reflectionen jag vågar göra
är, att det för mig är motbjudande, att
antyda en uplösning af vår Indelta aimee,
för att fota vårt försvar på en allmän Beväring,
som ej kan blifva af den egenskap,
att den kan motstå veteraner. Vår Indelta
Armee är inbiten, nej den är inrostad i
våra häfder, våra känslor och vanor. Man
bortslipar ej rosten, utan att till en del
bortslipa det järn, som fordras till vårt försvar;
det vill med andra ord säga, man
gör ej stora förändringar med Indelningsverket
utan stor skada för Fäderneslandet.
Den tredje reflectionen är, att jag, åtminstone
för min del, ej kan se, hvad Götha
Canal har för nytta med sig i miiitairiskt
afseende, på annat sätt, än som en i vissa
hänseenden god militairväg. Den blef dock
skadlig, om opinionen fästade sig vid den
som försvar.
Den blef än skadligare, om den skulle
föranleda, att man omstöpte hela vårt
78
Den 2 Mars f. m.
sjöförsvar i Canalform. Öm det i sådant
fall blef min olyckliga lott, att nödgas retirera
undan en fiende, skulle jag hos mill
Konung enträget bönfalla, att få retirera
åt hvad annat håll som hälst annorstädes;
att få slåss Och do utanför canalen; men
ej retirera in i den. Det skulle ju då kunna
hända, att om fienden sprängde några
slussportar på östra och vestra sidan, den
flotta, som ingått i canalen, ej mera kunde
komma ut, utan endast blefve qvarlig»
gande, såsom en prydnad för canalen, och
våra insjöar, just likasom det Holländska
Linieskeppet, som en gång bygdes inom en
canal, men fanns för stort för portarne,
hvilka det blef för dyrt att ombygga, och
skeppet blef en prydnad för Canalen, men
tillika ett stort och prydligt monument på
det menskliga oförutseendet. Då jag nu
ingår i det egentliga sjöämnet, sker det
likväl med ett visst misstroende till mig
sjelf. Väl finner jag, att äfven jag för snart
4o år sedan för första gången besteg ett 74
kanon-skepps kol; jag har sedermera fortfarit
i mitt yrke, utan mellankommande
afskedstagande, och utan andra egentliga
sysselsättningar; Chapmans läror hafva icke
heller för mig Varit obekante; jag har bjudit
till att följa min tid, och jag känner
med mig sjelf, alt jag som praktisk sjöman
hör sälta mig i bredd med våra nu i tjenst
varande sjömän; men likväl har jag ejden
stora praktiska erfarenhet, som fordras, då
Den a Mars f. m.
79
det är fråga om att förstöra ett af Rikets
hufvudvapen, och sätta hela tilliten till ett
annat.
Dock finnes det enman i Sverige, som
jag tror äga tillräcklig erfarenhet i detta
afseende, nemligen den 82 års gamle Vice
Amiralen Baron Nordenskjöld, som former
än 70 år sedan ingick i sjotjensten, som
har tjenat med Distinction hos utländning*
gen, och under det treåriga kriget med
Ryssland i visst afseende ägde mycket inflytande
på flottans styrelse; emedan han
var dess Flagg-Capitain. Han har således
kunnat se och jämföra de håda SjÖvapnens
förhållande inbördes, och emot en fiende,
och bör derföre kunna sluta till, huruvida
vi behöfva hägge flottorne, eller kunna
trygga oss till blott den ena. Jag vet, att
han ej vågar utdöma det stora sjöförsvaret,
emedan han är öfvertygad om, att Konung
och Fädernesland behöfva det för
möjligheten att ej mindre bibehålla fred,
än ock kunna göra försvars eller anfallskrig;
utan att han likväl derföre vill fördömma
det lilla vapnet, som endast är en
mindre, men nödvändig, del af ett stort
helt. Den man, om hvilken jag nu talar,
förde flottan ett af de flere åren, då Danska
och Svenska flottorne voro förenade,
för att sätta sina respectjva Nationer och
Flaggor i ägtning, just då Grefve von Platen
var Chef på ett Linieskepp; och det
8o
Den 2 Mars f. ni.
ansågs på den tiden såsom ett stort och
vackert politiskt drag, att tvänne till hvarandra
gränsande smärre magtef förenade
sina Ilottor med hvarandra, och verkligen
i flere år njöto lugn och agtning. Det visar
äfven, och hade ej bordt förbises, att
en flotta ej allenast är behöflig i krig, utan
äfven i fred, ty för en coalisation, som
denna, hade ej canon-jollar gjort tillfyllest.
Men ännu en sak. Man torde vilja
förebrå mig, att, under det jag försvarar
det stora vapnet, jag skulle bittert klandra
och anse det lilla icke behöfvas. Jag kan
lyckligtvis försvara mig emot en sådan tanka,
och jag gör det så mycket häldre, som
Grefve von Plåtens bok antyder stora förbättringar,
hvilka skett inom det lilla vapnet,
och dem andre sagt vara så stora, att
vapnets första uphofsman ej vågat ana dem.
Jag anhåller att få upläsa tvänne bref från
mig af 1819 och 1822 till Förvaltningen
af Sjöärenderna. Det första af 1819 lyder
sålunda: "Vid öppna canonslupars utrustning
till sjöexpedition, kan det ej undgå
att synas, huru förmonligt det skulle vara,
om hvarje slup kunde rymma 14 dagars
eller 3:ne veckors proviant, och sjelf
om bord förrätta kokningen för sin besättning,
,t/ Det hela och dess delar skulle derigenom
vara mycket rörlige, och nuvarande
kokslupar antingen aldeles försvinna,
till stor besparing i kostnad, eller för den
del
Den 2 Mars f. m.
81
del kokbåtar, som ännu existera och förtjena
Underhäll, förvandlas till Proviantfartyg,
och således rymma mycket mer än nu, då
kokattirnillen och veden uptaga ett stort
rum å fartyget. De här varande kanonslupar
böra med säkerhet kunna rymma if
dagars proviant och mera, hälst om sluparne
erhålla jerntåg, som uptaga mindre
rum och i alla händelser för dem böra antagas.
VarfsAmiralsEmbetet öfversänder
derföre en ritning på en gjuten jern-cabyss,
härstädes öfverlämnad af Norrske Kapten
Lous, och lika den Danskar och Norrmän
alltid nyttjat pä sine slupar till kokbåtars
undvikande — med den anhållan, att en dylik
mätte hos Directeur Owen gjutas och
till tjenlighet proberas; och kan det ej gerna
betvijlas, att profvet för de slupar åtminstone,
som här repareras, bör slå lyckligt
ut. Skulle jag tillåtas framkasta en
tanka till Skärgårds-försvarets förenkling,
så vore det den, att hvarje öppen slup
skulle åtföljas af minst s:ne Kanonjollar,
hvars mindre besättning spisades på den
stora slupe?i. Deras rörelser kunde väl derföre
någon gäng vid affairer företagas serskilt,
men man släpade ej den mängd onödige
och hindrande fartyg med sig, som
nu blir af en oundviklig nödvändighet. Canonjollen
kunde äfven lättare antingen proviantera
ved, vatten eller provianten från
proviantfartyget, och således agera en slags
i5 H. 6
82
Den 2 Mars f. m.
barquass. För ett kommande krig blir det
må hända högst nödigt, att alla de smärre
roddfartyg äro till strid armerade, och
de andre tillhörigheter , som proviant- sjukoch
ammunitions-båtar sammanfogas till så
få, som möjligt, och drifvas med ångkraft.”
Det andra brefvet af 1822, som vari följd
af de försök, hvilka blifvit gjorde att ro
med hjul på sidorna, lyder sålunda: ”Men
om denna del af försöket har misslyckats,
sä har deremot den andra så mycket fullkomligare
lyckats, dä det nu är utrönt,
att dessa canonslupar kunna för 60 mans
besättning rymma minst en månads kokprovision,
koka om bord och väl bärja sin besättning,
utan att tälta i land, och härigenom
skall vapnet påtagligen vinna i rörlighet,
och Staten bespara byggnad, utrustning
och underhåll af alla kokslupar. Canonsluparne
böra då inredas med de förändringar,
som, nu utrönte, kunna tjena
till gagn, och i öfrigt så utrustas, sorn
Bruna Björn, Qnachineriet undantaget^, så
för officerare som besättning, och skall,
om sä anbefalles, ritning på denna inredning
blifva upsänd, till närmare uplysning
i ett ämne, altid af stor vigt, då man med
minsta penninge-upoff ,ringar vill komma till
de största resultater.” Då jag således redan
före förra Riksdagen, innan ännu vapnen
voro sammanslagne, ansåg mig böra fästa
mig dervid, synes det påtagligt, att jag nu
ej kan anse, att det är mindre nödigt. Jag
<
Den 2 Mars f. ra.
83
liar velat säga detta, på det man icke må
tro, att då jag talar för det stora Vapnet,
jag har tankarne stämda mot det lilla —
att man dä ej vidare reflecterade på dessa
ideer, vill jag ingalunda påstå härledde sig
deraf, att de kommo från en officerare,
som ansågs icke så directe tillhöra vapnet;
men det är lyckligt, att man liu änteligen
hörjat alfvarligen befatta sig med ämnet;
och här träffar det gamla Svenska ordspråket
in: Bättre sent, än aldrig. Det andra,
som de af mig uplästa bref visa, är att jag
redan för 10 år sedan kom till det resultat,
som Grefve von Platen nu omtalar,
att nemligen jag klart insåg hela vigten af
en Skärgårdsflotta, sammansatt af Canonslupar,
jollar och ångfartyg, men jag vågade
ej gå så långt, som att tillstyrka
ångfartygs byggande. Desse borde Väl ej
endast vara ämnade att framro de öfrige,
de borde vara armerade; men i detta afseende
är ännu allt så obestämdt och man
vet ännu så litet, hvart man skall komma
i den vägen, att de förslag, som deruppå
byggas, äro lika luftiga, som den ånga,
hvilken upstiger utur åugkillarne. Hvarthän
man kan komma, är ännu ej kändt,
och man kan ej omtala, hvad man ej kan
egentligen känna. Grefve von Platen har
delat den stora flottans historia i tvänne
delar, perioden före Skärgårdsflottans upkomst,
och den som sedan förflutit. Det
6*
84
Den 2 Mars f. m.
heter i boken: ”Förr kunde Rikets kuster
ej fredas för plundringar och härjningar.
Hvarföre? Jo derföre att Sverige ej hade
någon Skärgårdsflotta. Likväl tror jag ej
mera än en betydlig period hafva funnits,
då de blifvit härjade. Men man kan ej påföra
det såsom ett fel hos den stora flotta,
som vid Carl XII:s död var overksam. Den
var då så betydligt stor, att den ganska val
kunnat mäta sig med fiendens, om endast
Riket hade haft medel att sätta den i rörelse.
Men Riket, uttömdt efter ett långt
olyckligt krig, kunde det icke, och hade
troligen af samma orsak ej heller kunnat
sätta en mindre flotta i stridbart skick.
En annan sak tillkommer här äfven. Man
påstår nemligen, att Hofvet hade sina biafsigter,
och man lät kusterne härjas för att
vinna dem. Vid intet annat tillfälle vet
jag, att våra kuster blifvit särdeles härjade,
om ej då Konung Gustaf den I nödgades
säga till sina Ständer, att Sveriges flotta
endast består af skäijebåtar och annat
prackeri, af hvilka hvarken tröst eller värn
är att förvänta. Vår flotta blef visserligen
ofta slagen, men den slog äfven fiendens;
tiden lopp undan, de krigandes kassor och
stridslystnad uttömdes, och jVationen feck
en fred, som den ej hade fått, om vi ej
haft flotta. Då Skärgårdsflottan åter blef
inrättad, talar Grefve von Platen om den
stora flottan på följande sätt: ”När Sveriges
Linieflotta 1788 var bloquerad i Svea
-
Den 2 Mars f. m.
95
borg, 178g genom sjukdomar overksam, /790
bloquerad i Viborg, samt äret 1808 åter
föga synlig, i följd af härjande farsoter
och den allmänna oredan, så blefvo, oagtadt
förmuren Finland i sednaste fallet
åtminstone till större delen var borta, dock
Svenska kusterne aldrig härjade. Hvad var
orsaken?
Hvad var orsaken, att den tappre Puke
kunde 180g, för sin del, så mästerligt
utföra expeditionen till Norrbotten, och
trygg lemna sjelfva Hufvudstaden i ryggen
på sig, nästan i åsynen af en betydlig
Rysk Sjöstyrka posterad vid Äland?
Och då var likväl hela Finland borta.
V
Jo! orsaken till allt detta var, att
Sverige ägde en Skärgårdsflotta. Jag hemställer
till Ridderskapet och Adeln samt nationens
opinion, om man efter Svenska ordböcker
kan framställa meningar, hvilka mera
hånligt omtala detta vapen, som man
synes ha för afsigt att först förstöra i opinionen,
för att sedan alldeles förintas. Min
känsla stöter det; jag är upfödd i detta vapen,
jag har frejdade föregångare, som dödt;
kamrater som än lefva att försvara, och
jag regretterar att jag ej har talanger att
göra det, som de förtjena. Må Ridderskapet
och Adeln emedlertid tillåta mig att
genomgå den gjorde framställningen. 1788
bloquerädes Stora Flottan i Sveaborg. Den
86
Den 2 Mars f. m.
hlef verkeligen bloquerad efter att hafva
slagits med en öfverlägsen fiende. Som bloquerad
hindrade den Ryska flottan, att kasta
sig på Svenska kusten, der ingen Skärgårdsflotta
fanns till skydd; fienden vågade
ej lemna stora flottan bakom sig. Tag bort
flottan i Sveaborg, och man må dömma,
huru Sveriges kuster kunnat fredas, iy8g
genom sjukdomar overksam, Det är orätt,
1789 gick den ut fram emot sommaren,
och gaf bataille åt en öfverlägsen fiende,
sora drog sig undan åt Finska viken med
äfven frö till sjukdom ombord. Vid tillfällen
sora dessa, tilltror man sin fiende
mer än den kanske förtjenar, och Ryska flottan
villa ej stadna på en kust, der den kunde
mötas, eller blifva innesluten. Således
gjorde flottan nytta äfven i sitt sjukliga tillstånd,
, iygOj säger Herr Grefven, bloqueråd
i kriborg. Hvarföre blefvo Svenska kuster
ne dock aldrig Jiärjade? Jo! för det
Sverige hade en Skärgårdsflotta, Det är
obehagligt, alt Herr Grefven bortglömt, att
Skärgårdsflottan just på samma ställe och
lika länge der var bloquerad; huru kan man
då säga, att kusterne skyddades derföre att
vi hade en Skärgårdsflotta? man borde ej
hafva glömt, att den Stora flottan hade haft
flere batailler med fienden, och att den
agerade med framgång, då ordres ankommo
till den att gå in till Viborg, emot flere
gr färne sjömäns råd; men man fann angeläget
att ovilkorligen inkalla den Stora
Den 2 Mars f. m.
87
flottan, för att kunna hjelpa ut den lilla.
Bevisar icke detta fast häldre, att äfven håda
flottorna, såsom bloquerade, ännu kunna
tjena fäderneslandet, ty fienden vågade
ej under tiden kasta sig på Sveriges kuster,
emedan det kunnat hända, att flottan hade
trängt ut, och anfallit med öfverlägsenhet
en sådan detachering. Just detta år passerade
dessutom händelser, som kanske tydligen
ådagalägga, att man ej kan förtro sig
till blott ett af sjövapnen. Jag vill ej här
omtala dem, emedan de möjligen skulle
tillskrifvas bitterheten, då jag, långt från
att vilja afkläda någon den förtjenst han
kan äga, långt häldre skall skänka min agtning
åt den.
Grefven säger vidare: 1808 äter föga
synlig i följd af härjande farsoter och deri
allmänna oredan.
Föga synlig äro besynnerliga ord, som
jag ej kan förstå. Om flottan hade varit
uptaklad vid Carlskrona brobänk, eller legat
på Riddarhusfjerden, så hade den i visst
fall varit mera synlig, men nu gick den så
bittida ut, att Amiralen en Chef boll på
att sjelfva mönstringsdagen dränka sig mellan
springorna på isen. Om sommaren var
den blott två gångor hemma, eller då den
geck till Gottland och derifrån tillbaka.
Sedan geck den till Finska viken, och en
del sändes till Skärgården, der den agerade,
såsom ett stort skärgårdsvapen, och
hindrade en betydlig fiendtlig Skärgårds
-
88
Den 2 Mars f. m.
styrka att komma till Ålands-skären. Den
Lief sedan bloquerad, men samlat! jagade
den, och i sin tour bloquerade fienden. Den
vav således verkligen icke löga synlig; men
sjukligt var det på flottan; dock hedrar detta
så mycket mer Befälet, som de med brister
af många slag, dock höllö ut tills årstiden
först liemkallade dem. Oredor säger
Herr Grefven. Sådane vet jag ej existerade
vid flottan. Tåg var der sjelf, och hade
bordt se dem, om de hade ägt rum; men
en helt annan oreda borde Herr Grefven
icke hafva förbisett, den att det året om
våren bortskänktes största delen af Skärgårdsflottan,
då Sveaborg, detta storverk af
en verkligen stor man, bortskänktes till fienden
första gången fästningen skulle skydda
det land, till hvars skydd den var ämnad.
Med fästningen lemnades Skärgårdsflottan
drifven, beckad, tjärad och uthalad
på isen, för att vara färdig till bruk, som
isen sönk undan, hvaraf följde, att denna
flotta forst blef ett rof för, sedan ett verktyg
i fiendens hand, och en annan betydlig
del af Skärgårdsflottan, Åbo-escader,
måste upbrännas. Man var nödgad att af
den göra en nog dyr brasa, för att hindra
den att blifva fiendens rof. Huru dä säga,
att Sveriges kuster fredades från härjningar
af en Skärgårdsflotta, som de facto ej
existerade. Jag vågar således smickra mig
med den tanka, att just detta året var Stora
flottan ? stånd, att återgälda liyad den
Den 2 Mars f. in.
%
]<ostat eli älskadt fädernesland, den långa
välvilja den åtnjutit. Grefven säger vidare
örn i8op, all den tappre Pukén genom
Skärgårdsflottan var i ständ att för sin del
sä mästerligt utföra expeditionen till Norrbotten.
Detta är minst ovänligt sagdt. Paten
geck till Norrbotten med en styrka,
sammansatt af både den stora och lilla flottan.
Troligen bade expeditionen ej kunnat
blifva af, om man ej haft Linieskepp och
Fregatter; men den hade omöjligt kunnat
äga rum, om vi ej ägt dem, men fienden
genom stora fartyg herrskat i Bottniska viken.
Någon gång bände det mig i min ungdom,
att jag hörde yngre sjömän jemföra
båda vapnen, Linieskepp och Fregatter,
med Canonslupar och Jollar. Sådane jemförclser
har jag äfven någon gång hört i
min mannaålder af sjömän, som trolt sig ej
kunna vinna nog i opinionen, om de ej tillräckligt
nedsatte det vapen, till hvilket de
ej hörde så egentligen; meri att Herr Grefve
von Platen äfven skulle göra jemförelser
emellan io Linieskepp och det minsta
vapen man kan skapa, Canonjollen, skulle
jag ej hafva trott, förr än jag nu ser det
ådagalagdt. Jag vill ej säga, att jemförelserna
borde göras rigtiga, fast jag tror, att
en canonjoll här bygd ej kostar 3,700 R:dr,
nej 4000 R-'dr är närmare sanningen; och
då blir resultatet helt annorlunda. Ej eller
kan jag förlika mig med den ideen, alt
9°
Den a Mars f. m.
man icke bör, vid ordnandet af ett försvar,
afse krigskostnaden, sorn, om den
blir allt för stor, alltid försvårar försvaret.
Men felet ligger uti att jemföra vapen, som
ej äro byggde, för att jemföras. Bägge tillböra
ett gemensamt fäderneslands försvar.
Det ena, eller det stora, tillhör öppen sjö
och fältet, det andra sluten kust. Ännu har
man ej något gällande factum, som visar,
att ett litet försvar kan mäta sig, med ett
stort, om man ej skulle, lika med en framställare
i Allmänna Journalen, som för några
postdagar sedan med loford omtalar
Herr Grefvens arbete, säga, att om Danska
cononsluparne hade gått ut en half timma
förut, så hade de tagit Engelska Linieskeppet
Afrika, om, säger framställaren, om busken
ej hade varit emellan, hade käringen
bitit björn. Men jag hemställer, är det på
om, säd a ne som dessa, på hvilka fäderneslandet
skall upställa sitt sjöförsvar. Söker
man facta. Det är facta, att Flibustiererne
på öppna slupar eller små fartyg äntrade
och togo Spanska Linieskepp och Fregatter.
Det är facta, att Engelska slupar i
Franska republikanska kriget äntrade och
togo Franska och Spanska Fregatter och
Korvetter. Man skulle då med mera skäl
kunna påstå, att sjöförsvaret borde grundas
på öppna slupar. Man skulle kunua gå ännu
längre. Franska armeen tog i Holland Linieskepp
med Cavallerie. Men skulle man väl
kunna vilja bygga vårt sjöförsvar på Caval
-
Den i Mars f. m.
leri. Jag tror att det bör grundas på både
stor och liten flotta.
Efter en vacker tirad till Konungen,
KronPrinsen och Folket, appellerar Herr
Grefven till Vikingarnes söner, och uplyser,
att de valde en farkost, passande endast
för deras local, lynne och lugna, men
bergfasta, mod. Alt de valde en farkost!
Het skulle förutsätta, att då funnos 70 kanon-skepp,
men att de stego ned till den
simpla farkosten, hvilken dock var ämnad
för något mer, än deras egen local, ty de
härjade Englands, Frankrikes, Spaniens och
Portugalls kuster, ja ända inom Herkulis
stoder. Hvad böra då ej de möderne Vikingarna
kunna göra med kanonjollen, så
mycket heldre, som vi hafva 2 förkortningsvägar,
hvilka urvikingarne ej kände,
nemligen den Holsteinska och Lanquedoquiska
canalen; men lika så litet rigtigt det
är, att då funnos 70 kanonskepp, lika orätt
är det, att Vikingarne valde en farkost passande
för sin local; den förefunno de iden
simpla ekstocken eller fiskjollen. Vikingarne
voro nedrökte om vintern i sina Pörten,
och slogos med skogens vargar om sin föda,
men, kännande något bättre, begagnade
de vildens manér, att med våld skaffa
sig hvad de cj på industriel väg ville söka;
detta väckte deras håg, de förlängde sin
fiskbåt, gjorde den bredare och djupare,
lade ett däck på den, ett eller flere segel;
92
Den 2 Mars f. m.
ocli lannie l):irja någon proviant; med ett
ord, deras fartyg voro den tidens Linieskepp,
bemannade med den tidens bästa sjömän;
ocli på det sättet sattes de i stånd att begå
sådane bragder eller illbragder, som omtalas
i dessa sagor, hvilka utgöra vår alsta historia.
Det vore ej lyckligt för oss, att gå åter till
det tillståndet. Skulle jag likna det vid något,
så vore det vid Norra Barbariets kuster,
ännu innan Europa hade lärt sig att skicka
dit GeneralConsuler och betala tributer. Herr
Grefven tyckes tro, alt vi nu äi*o på den
punkt, att vi kunna öfvergå från ett vapen
till ett annat, nemligen ångvapen, och hänty.
der till seklets Riddare, huru såsom
de ansågo krutet som en djefvulens upfinning;
men man bör då ej glömma, alt ännu
vår store Konung Gustaf II Adolph slogs
med hjelm, sköld och bröstharnesk; ja, att
ännu mot hälften af det förra seklet hvarje
mililair, från Fändriken till Generalen eller
Amiralen, väl målades med en prydlig
fogande alongeperuk, men äfven med ett
bröstharnesk; öfvergården fordrade således
sekler, måhända fordras det äfven i förevarande
fall, och det är lika farligt, att
deväncera sid tidehvarf, som att lemna sig
efter. Den första, som till krigsbruk begagnar
ångbåtar, tvingar andra nationer att
följa sitt exempel. Vi måste följa hopen
och göra det som är nyttigt för vårt land,
utan att vilja gå för långt framom vår lid;
alla andra nationer antaga ännu, att man
Den i Mars f. in.
95
ej är på någon öfvergångspunkt. Den sista
bataillen vid Navarino antyder ingen
sådan period, ehuru den ägde runi på en
local, som för Skärgårdsflotta hade varit
lämplig. Man talar öfverallt örn ångbatterier,
om bombkanc-ner, om torpeder, undervattenskrig
och om brännare, som, förde
med ånga, ej kunna misslyckas; men
man bygger stora skepp med omsorg och
vårdar dem, sedan de äro byggde. På della
sält tror man sig ingifva den största agtning,
och hafva det minst kostsamma vapen.
Danmark är en af de magter, som
man gerna tager som exempel för oss. Det
miste sin flotta, hvilken de påstodo röfvades
ifrån dem, och de byggde då i hast
Canonslupar, men det fanns ingen Dansk
Sjöofficer, som ansåg Danmark försvaradt
af desse Canonslupar, mot en fiende, som
ej vidare attaquerade deras land, utan tvertom
sjelfvillig! öfverlemnade Köpenhamn.
Man byggde blott Canonslupar, för att få
hämnäs på en hatad fiende, ej för försvar
af landet; det var blott för att skada Englands
handel, och den förlust den led,
geck ej till den stora kostnad, som desse
små fartyg medförde. Det var för öfrigt
ej med Canonslupar, utan med öppna slupar,
som de merendels oroade Englands
bandel. Nu deremot bygger Danmark en
stor flotta, och har låtit den lilla falla i
ruin. De hafva redan snart 6 Linieskpp
och 8 eller 9 Fregatter; och delta enda
94
Den 2 Mars f. m.
förhållande antyder hvad Sverige har att
göra, för att ej lemna sig efter en af de minsta
sjöstater. Bland Europas sjöstater är
Holland den enda, somför momenten ej så
egentligen har någon stor flotta; men orsaken
är den, att som det ej får begagna
Antwerpen såsom örlogsstation, har det
varit tvunget att gräfva sig ett utlopp från
Amsterdam till Heldena; denna canal är nu
färdig och materialier samlade; och man
skall börja att bygga i större scala an hittills.
Så är det med England, Frankrike
och Amerika, der likväl ångor och bombkanoner
spelt en stor rol. Det oagtadt anse
dessa Nationer nödigt för sitt anseende,
såsom Stater, att äga stora Skepp, byggde
i stor scala. Jag har nu i korthet genomgått
Grefve von Plåtens arbete. Det har
skett med en viss ovilja, ty äfven jag har
varit en beundrare af Herr Grefven; men
då han nedsätter det stora vapnet inför
opinionen, och häntyder till dess förstorande,
så är det både lämpligt och nödigt,
att säga hvad jag sagt, hälst Herr Grefvens
ideer altid skola vinna en ny styrka, i följd
af dess upböjda plats i samhället, ja äfven
deraf, att, känslan till trots, Herr Grefven
ansett sig bora, sanningen till ära, nedsätta
vapnet. Det är således förlåtligt att noga
skärskåda, huru Herr Grefven vid olika
tider tänkt, för att deraf draga slutsatser,
I det hänseendet får jag upläsa utdrag ur
en skrift, som Herr Grefven år 1809 in
-
Den i Mars f. m.
95
lämnade lill Konung Carl XIII om centralförsvarets
användande i Sverige, hälst denna
skrift just försvarar kraftfullt det vapen
jag äfven ännu tror nödvändigt för Konung
och Fädernesland. Den lyder så: ”Jag bekänner
dock frimodigt, att för Sverige ,
hvilket till en viss grad redan kan anses
som en ö, hvilket kanske en dag blir det
ännu mer, kan hvad Landtarmee som helst
aldrig anses annat än of ullkomlig, om han
ej är understödd och biträdd af en sjömagt,
hvilken både medelst dess styrka och
sammansättning är af pass ad för belägenheten
i det hela. Ännu en gäng: vi bebo
Vikingarnes land, och i Vikingarnes sätt
alt föra krig ligger Svenska krigsmagtens
styrka. Alltid var deras sjö- och landtmagt
förbunden; och alla de förändringar
krigskonsten till våra dagar undergått, hafva
ej förmått, skola ej förmå, att kullslå
denna grundregel för krigskonsten i värt
land, så länge våra insjöar, så länge våra
skärgårdar bestå! åter en sanning, som
kan hämtas, från mera än en händelse utur
det olyckliga nu öfverståndna kriget! Föreställom
oss Sverige ett ögonblick utan de
flottor, som varit på dess kuster, och hvad
hade det varit? Föreställom oss Sverige
utan en sådan flotta, och just en sammansättning
som den, hvilken geclc åt Norrbotten,
och Kaminsky hade varit i vära
fruktbara Provinser för att räcka handen
åt Jlandsarmeen, just vid den tiden, som
Den a Mars f. m.
nu Svenska armeen stod kraftfull hotande
och oantastad i dess rygg. Vare utgången
hurudan den vill, åtminstone var den delen
af företaget mästerligt utförd, förvånande
och öf vertygande om nyttan och oumbärligheten
af flottor för Sverige. Men om
delta vapen är nödvändigt för Sverige,
sorn, annars med all styrka, dock med sina
vidsträckta kuster skulle behöfva att ständigt
vara i gevär, så är det kostbart och
f ramför andra af den art, att den tillbörliga
kostnaden ingen inskränkning tål, och
såsom endast möjligt att underhålla genom
djupa kunskaper och oafbruten upmärksamhet,
är det folk, hvilket härtill fordras, af
ahlr astör sta vigt för Staten, som med största
omtanka bör sörja för deras bevarande
när de erhållits, som med största omtanka
bör upmuntra till alla de medel, hvilka himna
bidraga till deras danande.” Herr Grefven
raisonnerar sig sedan till Irenne punkter,
eller Carl XI:s allt omfattande blick,
som flyttade stora flottan till Carlskrona;
Grefve Ehrensvärds, med Chapmans biträde,
danande af SkärgårdsfloLtan; och insjö—
arnes sammanbindande till fart genom landet;
och fortfar: ”Der äro likväl de tre
punkterne, på hvilka, efter min tanka, Sveriges
sjömagt bör hvila, faststälde. Stora
flottan, är för beskyddet af Sverige, såsom
nästan en ö med vidsträckta stundom aldeles
öppna kuster, oumbärlig, hon är det
vi
-
Den 2 Mars f. m.
97
vidare lill betäckning för den vigtiga skärgårdsflottan,
som utan stor flotta finge ofantligen
mångdubblas, för att allestädes göra
tillfyllest, hälst då vur skärgård på flera
ställen af öppen kust är afbruten, der skärgårdsflottan,
utan den storas biträde och
beskydd, omöjligen, utan våda för fl ende
och öppen sjö, kan komma fram. Stora
flottan bör alltså, gå hur del vill, bli af
den styrka, att hon kati bjuda den Ryska
flottan spetsen, och dess förträffliga läge i
Carlskrona ger den ett företräde, en säkerhet,
sorn gör att denna station aldrig bör,
aldrig kan förändras. Delta tillsammans
med den för sjöfart mera passande National-Caracter,
gör att den Ryska flottan
utan allt för stor olikhet ej bär kunna bli
öfverlägsen, om Sverige rätt vinnlägger sig
om den inrättningens tillbörliga vårdande.
Skärgårdsflottan, mindre lätt att flytta, mera
nödvändig för hufvudstadens betäckande,
bör, för biträdandet af Arméens operationer,
ej vara för långt aflägsnad från
Hufvudflottan, ej alltför nära och ej alltför
långt aflägsnad frän Hufvudstaden,
men ej uti den, för att ej der blifva innestängd;
dessutom så nära som möjligt den
förut omtalade medelpunkt för Rikets försvarsanstalter,
och om då en sudan punkt
lemnade en lätthet till lika hastig transport
åt östra eller vestra gränsen, en lika lätt
åtkomst åt Östersjön och Vesterhafvet eller
15 H. n
98
Den 2 Mars f. m.
insjö arne i hjertat af Rikets om elerina punkt
lemnade de yppersta belägenheter, att uti
'vårt land sätta hundradetals fartygs torra,
i dockor och skjul, utan pumpning eller indragning:
om detta ställe kunde få tillräckliga
'vattenfall för alla nödiga hvarf sanläggningar
och sjövägar till det innersta
af Riket, så hade detta ställe alla de förmoner
man kunde önska. Huru lyckligt
då, att alla dessa för möner och ännu flera
verkeligen äro förenade i Söderköping, så
snart den nu beslutade canalen är utförd!
Detta blir altså, efter min tanka, sjelfva
hufvudstationen för skärgårdsflottan; och
af samma skäl, som förut, yrkar jag här
enständigt, att denna styrka, ej, som förr
tyvärr allt för mycket skett, måtte styckas
och kringspridas på flere stationer, der den
endast skulle blifva ett lätt rof för fienden
och aldrig göra den nytta, som när hela
magien f örenad på ett ställe vid medelpunkten
med lätthet kan vändas hvart den behof
ves. Härvid bör dock anmärkas, att
dä anläggningarne vid Söderköping ej genast
kunna blifva färdiga, och deremot nu
flera inrättningar för skärgårdsflottan äro
här i Stockholm, så borde de tills vidare
begagnas men ej utvidgas, hälst, efter min
tanka, för skärgårdsflotta blir den bästa
uträkning, att alltid väl bevara hvad, sorn
är färdigt, men sällan företaga nybyggnader
af de mindre fartygen under fredstider,
deremot förse sig ganska väl med alla
Den 2 Mars f. m.
99
möjliga förråder och materialier, uti dertill
'veil af passade och väl belägna magazinerj
så att hastigt en betydlig mängd nybyggnader
kunna företagas
Här är således en skrift i rak motsatts
emot den, sorn var ämnad att leda opinionen.
De äro så rakt motsatte hvarandra,
att i den ena framställes stora flottan som
oumbärlig; den skall, kosta hvad det vill,
upbringas till styrka; i den andra, der stora
vapnet ändteligen lenast omtalas, heter
det: oumbärlig kan jag ej finna den. Men
hvarföre för opinionen ovänligt framställa
ett vapen före perioden af 1809, som ännu
då fanns så oumbärligt? Och i hvilkendera
af dessa skrifter hör man anse tankarne
rigtigast framstälde? Jag vågar tro och
vill bjuda till att visa, att det ej är i den
sista, men jag vågar derjemte hoppas, och
detta hopp är för mig glädjande, att då dagens
paroxysm blåst öfver, intet annat skall
qvarstå, hvad stora flottan rörer, än ett
fruktlöst bemödande, att med förbiseende
af ungdomens och mannaålderns alla ädlare
förbindelser, hafva velat skada redan afledne
eller än lefvande vänner till minnen,
till ryckten eller känslor. Hvarföre har
Herr Grefven så mycket förändrat sina åsigter,
detta är man berättigad att undersöka.
Jag tror att det är i och för Götha Canal,
och ehuru obehagligt det är för mig att
IOO
Den 2 Mars f. xn.
komma in på detta ämne, anser jag det likväl
nödvändigt.
Då man år 1809 kom fram med projectet
om Götha Canal, tycktes mig genast,
att man tilltog den i för stor scala, ehuru
äfven jag i öfrigt ansåg företaget håde nyttigt
och vackert; men jag hade aldrig hört,
att Trollhätte canal varit ansedd otillräcklig;
alla varor hade kunnat gå ned eller
upp, och rörelsen var liflig just för det
den var calculerad på varumängden. Sedan
nu Götha canal blifvit heslutad i stor scala,
och nått nära sin fullbordan, med ofanteliga
ansträngningar, finnér man, att den
ej kommer att lifvas af stor rörelse, den
kommer att stå nästan öde och tom, synnerligen
då Canal-arbetet uphörer, som nu
till en del lifvar den. Della är en sorglig
tanka, allt måste således vika för möjligheten
att på Canalen frambringa en sjmlig
rörelse, om äfven ej grundad på handel och
industri. Derföre mäste nu opinionen först
stämmas emot stora flottan, för att söka
tillvägabringa en sådan förändring, att för
ro Linieskepp man skall bygga 640Kanonjollar
och 4° ångfartyg. Att förlägga dem
i Stockholm kunde lämpeligen ej ske, och
Carlskrona vöre för långt aflägset; då skulle
en ny station blifva nödig vid Söderköping
och den har länge varit påtänkt,
fast den nu är af ännu större nödvändighet
för Canalen, ty sjelfva stationens anläggan
-
Den 2 Mars f. ra.
ior
de gör ju en rörelse på Canalen, fartygen
skola byggas vid Motala, machinerier och
smiden der ske; straxt en ökad rörelse
emellan verkstaden och stationen vid Söderköping.
Denna station är således allt
för betydlig; en fästning omkring rlen måste
byggas. — TrollhätteCanal, för liten
för de nya ångfartygen, måste ombyggas,
och på det hela flottan ej skulle kunna instängas
genom ett par sprängda portar, måste
vid östra och vestra stränderne desse
portar åter omgifvas af tvenne fästningsverk.
Härtill kommer äfven att sundet, vid
Stegeborg existerar. Detta sund bar jagbetraktat
från ruinerne af den gamla borgen,
och min reflection var, att jag skulle
anse mig oförlåtligt djerf, om jag vågade
att ofvanom ett sådant sund tillstyrka anläggandet
af Rikets så hufvudsakliga skärförsvar.
Detta ställe måste med betydlig
kostnad försvaras medelst fästningsverk,
och ändå ligga utom delta sund 2:ne äfven
ganska smala, som torde tarfva befästningar.
Allt detta, skall inleda till ovanliga
kostnader; men skall, på nationens allmänna
cassas bekostnad, göra en stor rörelse pä
Canalen — och allt detta skall dessutom
öka actie-egarnes anspråk. Man liar ju redan
vid denna Riksdag proponerat minst
en, men skall snart fordra minst G procent
på tillskjutne penningar, och dertill
en anständig underhållskostnad för Canalen.
Sådaue stora ansträngningar skall man biif
-
103
Den 2 Mars f. m.
va inledd uti den ena efter den andra,
blott för ett misstag att förvandla Rikets
sjövapen i allt för liten form och dymedelst
tvingas till en anläggning vid Söderköping.
Detta allt har stadgat min öfvertygelse,
att första spadtaget till en station
vid Söderköping Liefve början till den grop,
som skulle inrymma fäderneslandets likkista.
Jag vill ännu tillägga några ord. Med
den fullkomligaste öfverlåtelse och förtröstan
anser jag det tillhöra min Konung,
att ordna om Rikets försvar, och jag tackar
Gud, för det alt det tillhör honom ovilkorligt;
men Herr Grefven har appellerat
till nationens opinion, han har visat mig
vägen, och jag måste så mycket häldre vandra
den, som min sjelfkänsla varit stött.
Den har blifvit sårad vid tanken, alt jag
sjelf jämte många föregångare och kamerater
skulle hafva offrat en hel lefnad, njutit
Konungens välvilja och ätit nationens
bröd, utan att kunna göra anspråk på alt
hafva återgäldat välviljan. Hvad under alt
jag velat stämma tiden, och bjuda till alt
för en passerad tid åtminstone söka erhålla
blidare omdömen, än dem Herr Grefven
uttrycker. Om jag lyckas, Vet jag ej,
inen jag har åtminstone fått uttrycka min
känsla, och skulle opinionen döma så strängt
som Herr Grefve von Platow, vore hardt,
rätt hårdt, men det tillhörde mig då, att
svälja min sorg, underkasta mig den; och
Den 2 Mars f. ra.
io3
jag skulle äfven göra den fromma önskan,
att, om i framtiden en stor flotta skulle
uphöra, det måtte vara jag, som tiden ulviste
hade orätt, men alla motsatta tänkare
rätt.
Jag anhåller, att hvad jag yttrat, måtte
få åtfölja Herr Montgommeries anförande
till vederbörligt Utskott.
Många yttrade härtill deras bifall.
Grefve Brahe: Jag har endast begärt
ordet, för att yttra mig i anledning af elen
fruktan Herr Nordenskjöld tyckes hysa, att
man skulle vilja göra några indragningar,
på Indelta armeens bekostnad, för att använda
på förbättringar å andra delar 'af
försvarsverket. För mig är en sådan åsigt
alldeles främmande, och skulle den hos någon
enskildt upstått samt hyllats, ega vi
dock den säkraste borgen emot verkställighet
deraf uti de ord, som så många af
Ridderskapets och Adelns Ledamöter sjelfve
hört Konungen yttra vid hvarje tillfälle,
då det varit fråga om indelta armeen,
nemligen att Hans Majit ansåg den såsom
en helgedom och såsom verkliga grundvalen
för vårt sjelfbestånd och vårt sjeliförsvar
till lands.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen
^ Baltzar Bogislaus: Mången i denna aktningsvärda
samling torde af mig vänta en
Den 2 Mars f. m.
vederläggning af hvad en värd talare yttrat
om den afhandling jag ulgifvit rörande Rikets
försvar, och jag kan ej neka, att jag
dertill vore synnerligen hågad, då, bland
många andra upgifter, Irenne af de hufvudsakligaste
äro alldeles origtige, och det
alltså blir lätt nedrifva den byggnad han
derpå grundat. Den värde Talaren har sagt
min mening med Central försvar vara, att
alla Rikets medel och Rikets krigsmagt borde,
i händelse af anfall, samlas kring Yanäs
fästning, för alt der afbida Henden,
och lemna hela landet ät fienden att sköflas.
Jag hemställer, om något sådant finnes
i min bok, eller om jag ej uttryckligen
sagt Centralförsvaret bestå uti att fot för
v fot emotstå fienden alltifrån gränsen, efter
som medel och folkmassa lemna tillgång,
för att, i händelse af replie på radien,
närma sig centrum, och alltså under hvarje
steg tillbaka förstärka sig, under det fienden
försvagades. Vidare är sagt, att jag
yttrat, det stora flottan borde förstöras. Jag
hänvisar till min afhandling, huruvida ett
enda ord derom finnes. Och för det tredje
är sagdt, att jag yrkat Götha Canal vara
det farvatten, på hvilket Skärgårdsflottan
borde agera. Jag hänvisar åter till min
afhandling, om något ord härom finnes der;
men väl har jag der framställt Götha Canal
såsom transportmedel, och som sådant
ansett detta medel hafva företräde framför
alla andra. Detta har jag bevisat med be
-
Den 5 Mars f. m.
io5
räkningar, hvilka jag upmanar en hvar att
kunna visa vara felaktige. Ingen kunnig
lärer bestrida en sådan communieations stora
vigt för försvaret, helst då den lemnar
en alldeles oberoende väg att förena Scandinaviens
Skärgårdsflotta. Då jag emellertid
alltid ansett detaljerne af Rikets försvar
ej tillhöra representationen att afgöra, utan
att det tillhör executiva magten; så har ej
min afhandling blifvit tryckt, för alt vara
föremål för Ståndens öfverläggningar; den
är utgifven för att besvara de under tvenne
år uti Tidningarne gjorda framställningar
emot Centralförsvaret, och deribland det
påstående, att detta försvar vore en följd
af Götha Canal, för att tjena till stöd för
detta företag; jag är derföre ganska nöjd,
att den värde talaren här framdragit ett
document ifrån 1809, som bevisar, att ideen
om Sveriges Centralförsvar är samtida
med den om Götha Canal.
Då likväl ämnet här ej bordt framkomma,
anser jag mig ock ej här böra ingå
i vidare svaromål; men svar skall icke
uteblifva, då man får se, om jag glömt
hvad den citerade Americanske författaren
sagt, eller hvad jag är skyldig minnet af
framfarne vänner.
Herr Crusenstolpe} Magnus: Då så väl
ämnets vigt, som det sätt, hvarpå det blifvit
framstäldt, synas påkalla en snar och
stor offentlighet, vågar jag föreslå, det Rid
-
io6
Den 2 Mars f. m.
derskapet oell Adeln måtte anmoda Herr
Nordenskjöld att, så fort dess i dag afgifne
munteliga anförande Blifvit justeradt,
låta Befordra det till trycket.
Herr Nordenskjöld: Jag tillstår, att jag
har för mycket misstroende till min förmåga,
för att önska, att hvad jag sagt skulle
särskilt tryckas. Jag har hlott önskat,
att det skulle komma till Stats- och EkonomiUtskotten,
som, i anledning af Herr
Montgorameries och en annan Ledamots anföranden,
skola afhandla ämnet på det att
Utskotten må blifva i tillfälle att deröfver
yttra deras opinion.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken derefter framställd
proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt remittera så väl Herr Montgommeries
ofvannåmnde anförande, som de
i anledning deraf nu afgifne yttranden, till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet!.
Justerades fyra ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 26 sistlidne Februarii för- och eftermiddagen
fattade Beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan y till 3 eftermiddagen.
lii fidem Protecolli,
O. J. Lagerheim.
De o a Mars e. m.
Måndagen den 2 Mars 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Uplästes och lades på bordet Kongl.
Maj:ts i förmiddagspleno ankomne nine Nådiga
Propositioner till Rikets Ständer: angående
ändring uti a5 Gap. i §. RättegångsBalken,
och i sammanhang dermed äfven
uti 12 Cap. 2 §. 2 Mom. samma Balk, sådant
det lyder uti Kongl. Förklaringen den
io September i823; samt angående anslag
till förmon för Läroverken i Riket.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 4
sistlidne Februarii under N:o 55 afgifne,
och den i4 derpå följde på bordet lagda,
Utlåtande, i anledning af Kongl, Majrts Nådiga
Remiss, rörande nedsättning af Grosshandlaren
Weners arrende för Svartsjö KungsLadugård.
Herr Anckarsvärd; August: StatsUtskottets
Utlåtande gifver anledning till åtskilliga
betraktelser, sorn äro af vigt, i den
mån vi nalkas den tidpunkt, då skattebördorna
på landtbrukaren skola bestämmas.
Här visar sig, att en Kungsgård af io mantal
belägen nära hufvudstadgn ej förmår
bära en grundskatt af 8o R:dr och ett arrende
/if 45o tunnor säd, utan förlust för
arrendatorn. Att detta är enligt med sanningen,
vitsordas af Konungens Befallnings
-
Den 2 Mars é. m;
hafvande och KammarCollegium, som vid
den upgjorda calculen ej funnit något att
erindra, hvaruti Konungens Conseille väl
äfven deltagit, då målet ifrån Regeringen
öfverlemnats till Rikets Ständer. Detta viisar
tillräckligt landtbrukets vanmakt och
landtbrukarens oförmögenhet att bära de
ytterligare skatter, som otvifvelaktigt skola
följa, om allt bifalles, som under denna
Riksdag så väl i motionsväg, som genom
Kongl. Propositioner blifvit föreslagit. Jag
förenar mig visserligen uti nyssnämnde Emhetsverks
utlåtande om jordbrukets tryckande
belägenhet, men vill dock icke tillämpa
det på Svartsjö Kungsgård. Ganska
mycket vore äfven att anmärka mot den upgjorde
calculen, och det tyckes StatsUtskottet
äfven insett, då Utskottet blott tillstyrkt
i års nedsättning i arrendet, hvaruti jag
dock ej kan instämma med Utskottet; jag
tror att den minsta misstänka om calculens
vigtighet hade bordt föranleda lill afslag på
petitionen. Jag anser oss ej böra återremittera
Utlåtandet, utan genast afslå det,
emedan det ej till den 17 Mars är tid till
återremissen, hvilken dessutom ej skulle
tjena till någonting. Af denna orsak anhåller
jag om proposition lill afslag på ifrågavarande
Utlåtande.
Grefve Spens, Carl Guslaf: Herr Anckarsvärd
har visserligen förekommit mig i
åtskilligt af hvad jag ämnade säga; det skid
-
Den 2 Mars e. m.
le således ej hafva återstått mig annat, än
att förena mig med honom, så vida han ej
yrkat ajslag å Utlåtandet. Finner Ridderskapet
och Adeln det möjligt, har jag visst
ingenting deremot, men då anledningen till
herörde Utlåtande varit en remiss från Kongl.
Maj:t, och således en underdånig skrifvelse
innefattande Rikets Ständers svar är nödvändig,
anser jag en återremiss vara oundgänglig.
Jag anhåller, att mitt instämmande
i hufvudsaken med Herr Anckarsvärd
måtte få åtfölja återremissen, tillika med
inin förundran, att då StatsUtskottet vid
förra Riksdagen tillstyrkte en anhållan om
undersökning rörande Kungsgårdens förmåner
och utgifter, på det Ständerna vid denna
Riksdag skulle kunna pröfva förhållandet,
Utskottet nu ej ansett sig kunna pröfva
förhållandet med ledning af den skedde
undersökningen; men ändock icke tillstyrkt
någon ytterligare undersökning. I
anledning deraf förefaller det mig såsom
nästkommande Ständer genom Utskottets
uraktlåtenhet skulle vara bundna att icke
eller kunna pröfva saken, och då skulle hela
vinsten endast vara, att närvarande Ständer
kommit från saken.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardj
upläste följande:
1823 års Ständer biföllo, att ärendet
för Svartsjö Kungsladugård skulle i 10 år
nedsättas från 600 till 4^0 T:r, om året,
T IO
Den 2 Mars e. m.
hvarjemte underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t skulle göras, att laga undersökning
måtte i Nåder anbefallas, till utrönande af
Kungsgårdens alla förmoner och utgifter,
på det Standerne vid den nu påstående
Riksdagen måtte komma i tillfälle att pröfva,
om den sålunda bevilljade nedsättning
gen efter de io årens förlopp borde för
sökandens återstående arendetid fortfarande
äga rum, eller Egendomen på ny ärende
auction utbjudas. Det föreställer sig för
xnitt begrepp, som detta beslut inskränker
sig endast till 2:ne frågors besvarande af nu
varande Ständer.
i:o Skall den bestämda nedsättningen
till 45° T:r under Grosshandlaren Weners
återstående arrende-år fortfara?
2:0 Skall Egendomen på ny arrendeauction
utbjudas, sedan de beviljade 10 arrendeåren
tilländalupit?
Då jag antager, att Rikets Ständer, till
bibehållande af aktning hos allmänheten
för Rikets Ständers beslut, sjelfve visa aktning
derföre, så tror jag, alt ingen medelväg
bör sökas, utan antingen bifall eller
afslag å en längre fortfarande arrende-nedsättning
beslutas. För min del tillstår
jag, att inga skäl för mig visa sig, hvarföre
jag, med hänsigt till statens knappa tillgångar,
skulle medgifva något ytterligare
fortfarande af den bestämda arrende-ned
-
Den 2 Mars e. ni.
sättningen, utan anser jag arrendet å Svartsjö
Kungsladugård höra på ny auction uthjudas,
när de af i8a3 års Ständer determinerade
arrendeåren lupit till ända.
Som skäl till den af i8a3 års Ständer
medgifne arendenedsättning antogs förnämligast,
att Arrendatorn på odlingar skall nedlagt
en förmögenhet af 3o,ooo R:dr B:co.
Sedan den af Ständerna då i underdånighet
önskade undersökningen om KungsLadugårdens
alla förmåner och utgifter nu
försiggått, samt en calcul blifvit upgjord,
som visar, att Arrendatorns förlust skall upgå
till 343 R:dr 35 sk. 8 r:st. B:co årligen,
så önskar han ändock, att blifva vid arrendet
bibehållen. Enligt berörde calcul skall
fodertillgången på 10 hela mantal, inberäknad
afkastningen af de odlingar, hvarpå
3o,000 R:dr B:co skola blifvit använde, icke
gifva större revenue, än som kan påräknas
efter 4° kor, 3o stalloxar, samt 4° får;
men jag hemställer till hvarje kunnig landthushållare
att bedömma, om 10 hela mantal
i en bördig ort med 3j mil landt- och
sjö-transport till Stockholm och 2,58o dagsverken
icke skäligen böra kunna gifva större
afkastning.
Om detta är händelsen, hvilket icke
gerna kan motsägas, är det då skäl, att vidare
göra årlig upolfring af i5o tunnor
spannemål på Statens bekostnad. Jag kan
112
Den 2 Mars e. m.
icke bevisa någon origtigbet i den problematiska
calculen, dock saknar jag deruti de
storbåtslasler med potates, som hvarje höst
komma till Stockholm från Svartsjö Kungsgård;
men jag håller mig vid den märkvärdiga
omständighet, att Arrendatorn Wener
sjelf hegart få årligen förlora 343 R:dr
35 sk. 8 r:st. Banco.
Vid sådant förhållande, och då det
tillhörer Nationens Representanter, att vaka
öfver statens tillgångar, och tillse, att deraf
ingenting förloras, är det min öfvertygelse,
att StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
bör ogillas, och att Rikets Ständer
böra besluta, det Svartsjö IiungsLadugård
å auction utbjudes till arrende vid de beviljade
io arrendeårens slut.
Herr Lefrén, Johan Pehr: StatsUtskottet
har föreslagit ett års ytterligare förlängning
å tiden, på det Sökanden skulle
lia sig bevarad rättigheten att få saken pröfvad
af nästkommande Ständer. Utskottet
bar ej funnit den verkställde undersökningen
vara sådan den borde vara. Jag bestrider
ej återremiss, men vill blott lemna
denna uplysning.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Sednast församlade Ständer, hvilka,
såsom af deras beslut synes, hade den öfvertygelse,
att förhållandet med Wener var
öm
-
Den 2 Mars e. m.
113
Ömmande, gåfvo det tillkänna, då de sade,
att Ständerna vid denna Riksdag skulle
beredas tillfälle alt pröfva, om nedsättningen
borde efter de 10 åren fortfarande äga
rum, eller om egendomen borde på nytt
arrende utbjudas. Egendomens arrende blef
då nedsatt till 45o tunnor. Att utgifter och
inkomster på den föreviste calculen äro beräknade,
såsom man vanligen ser på många
räkningar, är en sanning. Utskottet var i
stort beråd att afstyrka någon vidare åtgärd;
men en förberedande auctoritet får
ej vara så sträng, som de, hvilka skola besluta.
Utskottet har handlat på ett högst
granlaga sätt, då det sagt, att den upgjorda
beräkningen ej varit sådan, att Utskottet
kunnat tillstyrka, hvad förra Ständer förmodade
kunna tillstyrkas. Utskottet har
i stället hemställt, att ett års ytterligare
nedsättning borde beviljas, samt att saken
sedan må af kommande Ständer bero, så
vida Wener söker fortfarande arrendenedsättning.
Det är StatsUtskotlets pligt att
samvetsömt vårda ej allenast Ständernas
och Statens bästa, utan äfven deras, hvilkas
ansökningar remitteras till Utskottets
granskning.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag kan ej godkänna de grundsattser, som
här blifvit yttrade af de 2:ne Ledamöter,
hvilka försvarat Utlåtandet. För mig visar
i5 H. 8
Den 2 Mars e. m.
sig klart, alt Ständerna i anseende tillden
redan beviljade nedsättningen har intet att
skaffa, men att, då den omtalte förmodan
af behof utaf ny nedsättnig skulle bero på
en ytterligare undersökning, den sökande
redan haft tillräcklig tid att styrka, i fall
lian kunde, det io hela hemman med icke
större skatt än 80 R:dr ej kunna bära mer
än 45o T:rs arrende. Om StatsUtskottet
kommit till denna slutsatts, så lemnar det
oss landtbrukare i sanning stora förhoppningar,
i afseende på våra skatters nedsättande.
Jag kan, såsom jag visat, icke fatta,
hvarföre man ytterligare skall bevilja
ett års nedsättning, för att få styrkt hvad
som nu är klart, nemligen att Arrendatorn
antingen måtte komma ut med arrendet,
eller också frånträda det. Jag anhåller derföre
icke om återremiss, utan om afslag å
Utlåtandet, såsom ledande till det enda rigtiga
resultat, att Arrendatorn, efter fledsättningsårens
slut, får ingå på det primitiva
arrendet, eller afträda egendomen.
Grefve von Schwerin: Jag vill ej nu
tala om Wener. Det tillkommer Ridderskapet
och Adeln, att i det afseende!, så
väl som i alla andra, fylla sin pligt. Jag
vill blott, i anledning af hvad Friherre Anckarsvärd
sagt om de förhoppningar han
gjort sig om StatsUtskottet, förklara, att hvilka
förhoppningar Friherren än behagat hysa
om min enskilta person, blir sådant mig
Den 2 Mars e. m.
fullkomligen likgiltigt, så länge jag äger
medvetandet att hafva fyllt min pligt så
väl, som i min förmåga stått.
Friherre Anckarsvärd: Den förklaring
af likgiltighet Grefve von Schwerin anfört
mot min person och mine yttranden, kan
jag visserligen med en motsvarande kallsinnighet
besvara; men för Nationen är det ej
likgiltigt, huru StatsUtskottet upfyller sine
i Grundlagen utstakade pligter.
Friherre Cederström, Jacob: Det är ej
i saken jag ämnar yttra mig, utan om det
begärda afslaget å Utlåtandet. Jag önskade
fästa Ridderskapets och Adelns upmärksamhet
på hvad Grefve Spens anfört. Då
den Kongliga Propositionen naturligtvis skall
besvaras, går nu ej annat an, än en ålerremiss.
Jag anhåller derföre om densamma,
med begäran till StatsUtskottet om bestämdt
förslag till det svar, som skall afgifvas.
Friherre Anckarsvärd: Jag kan ej finna,
på hvad grund Friherre Cederström
stöder sitt yttrande, att vi ej svarat, om
vi afslå Utlåtandet. Svaret ligger ju i sjelfva
afslaget. ExpeditionsUtskottet behöfver
endast veta, att Rikets Ständer afslagit Utlåtandet.
När detsamma nästa gång förekommer,
blir ju förhållandet enahanda.
8®
u6
Den 2 Mars e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
lill detsammas återremitterande.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjorde proposition
till bifall å Utlåtandet.
Ropades äfven några Ja och starka Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
proposition till afslag å Utskottets
Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Cederström: Det låter lätt säga
sig, att ExpeditionsUtskottet skall i skrifvelsen
sätta, att Ständerna afslagit StatsUtskottets
Utlåtande; men en sådan skrifvelse
uttrycker ej hvad som skall uttryckas.
Vårt beslut skall innehålla, hvad Expeditions-Utskottet
skall säga i skrifvelsen.
Om Ridderskapet och Adeln önskar säga,
att Wener ej skall medgifvas afkortning på
arrendet, så måste detta bestämdt uttryckas.
Det är den enda formen, som är rigtig.
Herr Anckarsvärd: Jag kan ej finna
minsta hinder för ExpeditionsUtskottet, att
Den 2 Mars e. m.
117
få alla erforderlige uplysningar, lika såväl
1111, som när Utlåtandet nästa gång återkommer
från StatsUtskottet. Dessutom är
ju afslaget redan beslutadt.
Herr von Hartmansdorff'j August: Såsom
ej varande Landtbrukare kan jag ej bedömma,
huruvida StatsUtskottet baft anledning,
eller ej, att föreslå ett års ytterligare
nedsättning i arrendet. Jag viH derföre
blott yttra mig om sättet att behandla
delta mål. Sökanden har begärt nedsättning
för hela den återstående arrendetiden
af i4 år; och Kongl. Maj:t har deröfver
infordrat utlåtande. Stats-Utskottet
har ej tillstyrkt allt hvad som blifvit begärdt,
utan blott att ett års nedsättning,
utöfver de redan beviljade 10, måtte mcdgifvas;
och att ytterligare eftergift skulle
hero på kommande Ständers pröfning. Afslås
nu Utlåtandet, så gifves visserligen eli
svar på Utskottets framställning. Men som
den är olika med ansökningen, hvaröfver
Kongl. Majit begärt utlåtande: så saknas ett
egentligt svar på Kongl. Majlis fråga. Jag
hemställer derföre, om Ridderskapet och
Adeln icke skulle vilja återremittera Utlåtandet,
på det vi, när det sedan återkommer,
må kunna göra de förändringar, som
finnas lämplige, för att gifva en fullständig
behandling åt frågan, och ett rigligt
svar ät Kongl. Majit.
Herr Lefren: Jag instämmer till alla
ii8
Den 2 Mars e. na.
delar med Herr von Hartmansdorff i formen.
Saken är mig likgiltig. Sökandens
begäran är af Utskottet hvarken tillstyrkt
eller afstyrkt; ty Utskottet har gått en alldeles
egen väg. Om nu Ständerna afslå Utskottets
åtgärd, saknas likväl svar på hvad
sökanden begärt. Saken kommer deremot
i sitt rätta skick, om den återremitteras.
Grefve Spens: Jag anhåller ödmjukeligen
att få uplysning, huru Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken upfattat
Ridderskapets och Adelns svar på den
af Hans Excellence sist framstälde proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sora, enligt
56 §. Regeringsformen, hvarje Utskotts
Betänkande , första gången det i RiksStånden
förekommer, skall utan förändringar
antagas eller förkastas, eller ock, om anmärkningar,
föranledande till dess förändrande,
dervid göras, återremitteras, hade
Hans Excellence först framställt proposition
till återremiss, hvilken blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagen; hvarefter Ridderskapet
och Adeln äfven med Nej besvarat
den proposition till bifall Hans Excellence
derpå gjort; hvaremot den sist framställde
proposition till afslag, enligt hvad
Hans Excellence tyckt sig finna, blifvit af
Ridderskapets och Adelns pluralitet bifal
-
Den 2 Mars e. m.
1 '9
ien; hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven
hördes instämma.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den 4
sistlidne Februarii under N:o 56 afgifne,
och den i4 derpåföljde på hordet lagde,
Utlåtandej i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse den 19 November sistlidet
år, angående afskrifning uti räkenskaperne
af NummerLotteriets fordran hos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg.
Herr Rosenqmstj Fredrik Leonhard,
anförde skrifteligen:
Det är anledning till anmärkning emot
StatsUtskottets Utlåtande N:o 56, angående
afskrifning uti räkenskaperna af NummerLotteriets
fordran hos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg, och får jag nu upgifva
mina anledningar.
Nyssnämnde Utlåtande visar, att en
summa af i4>99° R.dr B:co på Kongl. Majrts
Nådiga befallning blifvit åren i8o5, 1806
och 1807 anordnad och af Lotterimedlen utbetald
till HamnbyggnadsDirection i Helsingborg,
och att Kongl. Maj:t i Nåder beslutat,
att beloppet skulle hos Rikets Ständer
till afskrifning anmälas.
Un sådan afskrifning har oek StatsUtskottet
uti sitt Utlåtande tillstyrkt, på det
anmärkningsvärda skäl, att Hamnbyggnads
120
Oen 2 Mars e. m.
Directionen icke förbundit sig till återbetalning
af det erhållna lånet.
Nu och som jag icke kan föreställa mig
annat, än att vederbörande, hvars skyldighet
det är att bevaka Statens rätt, gjort en
sådan rätt gällande inom den vanliga prsescriptionstiden
af io år, och det skäl, att
Hamnbyggnads-Directionen icke förbundit
sig till återbetalning, förlorar all laglig betydelse,
då gäldenären erkänt sin skuld, och
Lagen befaller att den bör betalas, alltså
och då jag för min del icke kan finna någon
laglig orsak, hvarföre Statens medel
skola bortskänkas, när bristerne nödvändigt
skola fyllas, och följaktligen denna fyllnad
tagas utaf de verkligen icke lindrigt beskattade
medborgarne, anser jag Utskottets Utlåtande
böra ogillas och afslås, samt Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Nådig Befallning till vederbörande,
att i laga ordning genast indrifva
medlen.
Grefve von Schwerin } Fredrik Bogislaus:
I händelse, på sätt en värd Ledamot
yttrat, Ridderskapet och Adeln skulle vilja
afslå Utlåtandet och begära medlens indrifvande,
beklagar jag blott, att inga reverser
finnas. Det är StatsContoiret, ej HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg, som betalt
räntan. Någon act, på grund hvaraf man
skulle utföra krafvel, finnes icke. Der in
-
Den a Mars e. m.
tet finnes att taga, är afskrifning den enda
lämpliga åtgärden.
Herr Rosenqvist: Till besvarande af
livad en värd Ledamot nyss yttrat, får jag
nämna, att då det af Utskottets Utlåtande
är uplyst, att HamnbyggnadsDiretionen i
Helsingborg erkänt sig hafva emottagit den
ifrågavarande summan; anser jag, utan afseende
derpå, att revers ej blifvit lemnad,
summan böra återbetalas, hälst hvarje annan
medborgare vid ett lika förhållande af
Domaremakten till en slik skyldighet förpliktas.
Grefve von Schwerin: Det står i inkomstBetänkandet,
att HamnbyggnadsDirectionen
gifvit qvittencer för de upburne
summorna, men qvittencer utgöra ej någon
act, hvarpå betalningskraf kan grundas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets förevarande Utlåtanden.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Herr von Hartmansdorff', August: För
att förmå den, som begärt votering, att
derifrån förskona oss, vill jag, såsom Fullmägtig
i RiksgäldsContoiret, förklara, att den
ifrågavarande summan endast qvarstår i räkenskaperna;
men icke är värd så mycket,
122
Den 2 Mars e. m.
som ilen tid, man med voteringen borttager.
Jag hemställer derföre, om den värde
Ledamoten ej vill afstå från voteringen, så
mycket heldre, som jag tror, att afskrifningen
redan är hos de öfriga Stånden bifallen.
Herr Tham, Wollrath: Uti Herr von
Hartmansdorffs framställning om afskrifning
instämmer jag. Mitt skäl är, att dessa penningar
blefvo på en enväldig Konungs befallning
utbetalte, troligen aldrig i akt och
mening, att HamnbyggnadsDirectionen i Helsingborg
skulle anses skyldig desamma återbetala,
utan förmodligen skulle de genom
andra medel godtgöras. År 1825 granskade
jag, såsom Ledamot af Revisionen, förhållandet,
och ser ingen möjlighet att få
återbetalning, så vida penningarne ej skola
utsökas hos den, som gaf befallningen om
deras utbetalande.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag är förekommen
af den siste talaren. Såsom ytterligare
skäl för afskrifningen är, att denna
fordran tillkom åren i8o5, 6 och *y, d.
v. s. den sista terminen före vår nuvarande
Statsförfattning. Det finnes således ingen
person, mot hvilken ansvarighet kan yrkas,
och då nu en Fullrnägtig i RiksgäldsContoiret
erkänt, att summan står i räkenskaperna
balancerad år från år, utan att man
någonsin har hopp att återfå den, så hemställer
jag, om icke Herr Rosenqvist skulle
Den 2 Mars e. m.
123
vilja afstå från votering, och på så sätt icke
missbruka en rätt, som visserligen är honom
i Grundlagarne bevarad.
Herr Rosengvist: Det är ej för att
missbruka några rättigheter, som jag begärt
votering, nej — långt derifrån -—utan emedan
summan af i4>99° Rtdr tyckes mig för
stor, att liksom kasta bort, då hushållning
med allmänna medel bör sorgfälligt iakttagas.
Att envåldsmakten äfven var under
åren i8o5, 1806 och 1807, det vet jag,
och derom behöfver jag ej underrättas. Jag
har dessutom tagit noga kännedom om hela
målet, och skulle visserligen afstå från votering,
om jag kunde öfvertyga mig, att
hela Ståndet delade den tanka, att bortskänka
en så stor summa.
Friherre Palmstjerna> Carl Otto: Om
det vore fråga om att skänka bort 14>99°
R:dr eller blott go R:dr, då skulle jag visserligen
ej begära, att någon skulle afstå
ifrån votering. Här är ej fråga om att skänka
bort det minsta, ty när man ej har något
att fordra, så kan man ej efterskänka
något. Fordran är blott på papperet. Penningarne
utbetaldes den tid, då Kongl. Maj:t
kunde befalla sådant, när honom godt syntes
och tillgångar funnos. Herr Rosenqvist
har nämt qvittencer; dessa tjena blott att
uti NummerLotteriContoirets räkenskaper
verificera, hvart penningarne tagit vägen.
Den 2 Mars e. m.
Qviltencerna lemnades till RiksgäldsContoiret,
då NummerLotteriels fordringar och
räkenskaper dit öfverflyttades, men såsom
en fordran hos enskilte har summan ej någonsin
varit ansedd, så mycket mindresom
räntan en tid betaltes af Statsmedlen. Då
RiksgäldsContoiret således egentligen har
denna fordran af Staten, d. v. s. Slaten har
att fordra af sig sjelf; så hemställer jag,
om afskrifningen är någon efterskänkning.
Tiden torde bältre kunna användas, än med
en votering i detta ämne.
Herr Ribbing, Arvid: Då Herr Rosenqvist
i sitt sista yttrande medgifvit, att afstå
från votering, om det vore Ridderskapets
och Adelns enhälliga önskan, och jag
tyckte mig finna, att Ridderskapet och Adeln
tämligen allmänt gifvit den tillkänna, så
är jag öfvertygad att Herr Rosenqvist ej vidare
yrkar votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Herr
Rosenqvist, enär så många Ridderskapets och
Adelns Ledamöter det önskade, behagade
ifrån sin begäran om votering afstå.
Herr Rosenqvist: Jag har flera gångor
afstått från votering, men det har då ej
varit fråga om så stora summor; deremot,
och då det nu handlar om i4>99o R:dr B:co,
säger mig mitt samvete, att jag ej bör af
-
Den 2 Mnrs e. m.
125
stä från att utröna, huru stor del af detta
Stånd delar min öfvertygelse.
Hans Excellence Herr Grefven och
La.nd.tM
jande voteringsproposition:
Den som bifaller StatsUtskottets Utlåtande,
angående afskrifning uti räkenskaperna
af NummerLotteriets fordran hos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej anses berörde Utlåtande böra,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr Rosenqvist: Öfvertygad nu mera,
dels att ingen tillgång finnes hos HamnbyggnadsDirectionen
i Helsingborg, dels att
det verkligen är Ståndets enhälliga önskan,
att slippa votering, vill jag visst ej besvära
Ridderskapet och Adeln dermed, utan
afstår från min begäran.
Många yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då det besynnerliga
förhållande inträffat, att en Ledamot,
hvilken begärt votering, och ehuru
126
Den 2 Mars e. m.
anmodad att derifrån afstå, ej velat dertill
samtycka, likväl nu mera, sedan voteringspropositionen
blifvit författad, godkänd och
anslagen, från sin anhållan om votering afstått,
ansåg Hans Excellence sig böra till
Ridderskapet och Adeln öfverläinna, om
icke Herr Rosenqvist kunde tillåtas att återkalla
sin anhållan om votering.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence HerrGrefvens
och LandtMarskalken tillkännagaf, att,
efter hvad Hans Excellence, utaf Ridderskapets
och Adelns svar å den af Hans Excellence
nyss gjorde proposition, tyckt sig
finna, Ridderskapet och Adeln med stor
pluralitet bifallit StatsUtskottets Utlåtande.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den 7
sistlidne Februarii under N:o 58 afgifne,
samt den 14 derpåföljde på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, om
de så kallade Djeknepenningarnes uphörande.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Om återremiss
af detta Utlåtande anhåller jag på
flera skäl; dels i anledning af hvad här blifvit
anfördt, när InkomstBetänkandet förevar,
i hvad angick utskylder, som utgå efter matlagen.
Jag anser detta bevillnings-system
vara så olämpligt, att hvad man deraf kan
afskaffa, är en stor vinst. Ett annat skäl
Den 2 Mars e. m.
127
alt afstyrka djeknepenningarnes fortfarande,
ligger uti det sätt, på hvilket de hitintills
blifvit uptagne. En summa af 58oo R:dr
skall uptagas af omkring 1,800,000 personer.
Jag hemställer, om ej ett sådant upbördssätt
ökar det invecklade af vårt Kameralverk,
och besvären för upbörden till den
grad, att det endast derföre kan klandras.
Min önskan är, att, om de också skulle ersättas
af Staten, djeknepenningarne måtte
uphöra. Men nu förekommer, att den i
dag uplästa Kongliga Propositionen afhandlar
reorganisationen af Läroverken i allmänhet,
dels hvad som genast skall göras, dels
hvad som i framtiden skall ske, och i sammanhang
härmed vöre det lämpligt uptaga
denna fråga. Skulle dessa anmärkningar
föranleda till återremiss, anhåller jag, att,
om Utskottet ej kan tillstyrka uphörandet
af djeknepenningarne, det åtminstone måtte
tillstyrka, att de, på samma sätt som Lagmans-och
Häradshöfdingeräntan, måtte ingå
till SlatsYerket, och derifrån till Läroverken.
Allt, hvarigenom man kan få veta,
hvad medborgaren i skatt betalar, är nyttigt.
Herr Hjertcij Gustaf: Den ifrågavarande
utgiften upkom på det sätt, att djeknarne
hade rätt gå omkring och begära matsäck
till sitt underhåll, under det de vistades
vid skolan. Denna slags bevillning nedsattes
sedermera, och utgick, såsom den
ännu gör, contant. Jag förenar mig med
Den 2 Mars e. m.
Grefve Spens i den anhållan, att Utskottet
vid regleringen af anslag till läroverken
ville taga denna angelägenhet i betraktande,
på det Utskottet må sättas i tillfälle att
i sammanhang med utlåtande öfver den
Kongl. Propositionen föreslå djeknepenningarnes
uphörande. De upgå till 58oo R:dr
och måste således på annat sätt ersättas Consistorierna.
Jag ser ej hinder derföre, och
tror, att det skulle föranleda till enkelhet i
upbörden inom flere Län. Jag förenar mig
altså i anhållan om återremiss.
Herr af Sillen, Georg Axel, hade inlemnat
ett anförande, som uplästes, så lydande:
Jag
utber mig att få fästa först Ridderskapets
och Adelns och sedan StatsUtskottets
upmärksamhet vid Utlåtandet öfver
min motion om afskaffande af djeknepenningarne.
De tillkommo vid 1624 års Riksdag, i
stället för den förut tillåtne så kallade Socknegång,
eller tillåtelse för fattige studerande,
att vandra ikring och tigga ihop hvad
de behöfde till sitt underhåll vid Läroverken.
Utskottet har anfört, att, såsom jag
ock upgifvit, denna utskyld icke ingår till
Statsverket, utan aflämnas directe till Consistorierne,
för att användas, på sätt jag anmält
-
Den 2 Mars e. in.
»29
malt antingen till ringare skolbetjentes understöd
eller ock till fattige gossars hjelp
i deras studier. På denna premiss bygger
Utskottet följande slutsats: af skaffandet
af densamma (nemligen ut skyl dea) skulle
således medföra förbindelsen att ersätta
Consistorierne för Läroverkens behofhvad
de i sådan väg kunna påräkna såsom inkomst,
hvilken för år 1826 utgjort omkring
5800 R:dr.
Denna slutsatts är, efter mitt sätt att
förstå, högst felaktig. För att komma till
densamma, synes mig, det man bade bort
ådagalägga, alt behofvet, hvilket jag påstår
nu mera, efter något öfver 200 års förlopp,
icke existerar, verkligen ännu äger rum.
Men sorn Utskottet icke motiverat något behof
af en slik inkomst för Consistorierne,
och, om än detta behof gifves, redovisningen
i alla fall borde ske annorlunda, nemligen
i sammanhang med den öfrige kronoupbörden,
och lefvereras ibland Statsmedlen,
för att komma under Rikets Ständers
Revisorers granskning; så anhåller jag vördsamt
om återremiss af Utlåtandet, med
det tillägg, att, derest behofvet af djeknepenningarnes
fortfarande förefinnes, denna
inkomst, efter hvad StatsUtskoltet densamma
upgifvit, mätte uptagas på Stat ibland
Extra Ordinarie inkomsterne och upföras
till utgift ibland de medel, som kunna an15
H. o
i3o
Den 2 Mars e. m.
visas för Fromma Stiftelser, med rättighet
för Consistorierne, att hos Kongl. Majit anmäla
behofvet, och efter dess nådiga pröfning
undfå sine anordningar deraf intill nästa
Riksdag, hvarom skrifvelse till Kongl.
Majit borde aflåtas, med anhållan, ej mindre,
att Kongl. Majit täcktes i nåder anbefalla,
det Lefvereringen ocb Redovisningen
af djeknepenningarne hädanefter måtte ske
likasom med de öfrige kronoutskylderne,
hvilka ingå till StatsVerket, än ock att Kongl.
Majit vid nästa Riksdag, efter föregången
undersökning, täcktes gifva Rikets Ständer
nådig Proposition i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskotlels
Utlåtande gjorde anmärkningar* böra föranleda
till detsainmas återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Stats-Utskottets den 7 sistlidne Februarii
afgifne., samt den i4 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtanden:
Den i Mars e. m.
N:o 5g. I anledning af väckt Motion
om öfverlåtande till staden Hjo af Kronans
andel i der fallande sakören.
N:o 60. Rörande väckt Motion, angående
grunden för räntornas utgörande af någre
Thorshälla Stad uplåtne hemman.
N:o 61. I anledning af väckt Motion
om öfverlåtande af en Kronan tillhörig Tomt
åt Oelreichska Enkhus-lnrättningen i Landskrona.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets
den 16 sistlidne Januarii under N:o 19 afgifne,
och den 16 derpå följde Februarii
e. m. på bordet lagde, Betänkande, öfver
väckt Motion, att Rikets Ständer den 8 December
i8a3 till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga
skrifvelse, angående Rådmäns och
Kämnerers befrielse från deltagande i ansvaret
för försummelse, att till ÖfverDomaren
insända renoverade Domböcker och Protocoll
m. m., måtte å nyo till Kongl. Majit
inlemnas.
Herr Ribbingj Arvid: För några dagar
sedan förevar bär en fråga om fördelningen
på vederbörande förvaltare af den
brist, som genom deras försummelse kunde
upstå i Fattig- och Kyrkokassor. LagUtskottet
afslog den motion som blifvit väckt
om en lag, huru ansvarigheten i berörde af
-
i32
Den 2 Mars e. m.
seende borde bestämmas. Jag förklarade
mig då emot LagUtskottets Betänkande, och
är följugteligen nu för det i likartad fråga
för Motionairen mera gynnande nyss upläste
Utlåtandet; anhållandes om proposition
till bifall derå, samt att, sedan det är afgjordt,
åter få ordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets förevarande Betänkande.
Ropades Ja.
Herr Ribbingj Arvid: Det torde tillåtas
mig fästa upmärksamheten derpå, att
de Reservationer, som ankomma med Utskotts-Betänkanderne,
undantagande från
StatsUtskottet, ofta uptaga långa inledningar,
innan reservationen kommer. Först
kommer Utdrag af Protocollet &c. &c., vidare
en lång recit af målet, hvilket afgjorts
så och så, utgörande således blott en omsägning
af hvad uti Betänkandet redan fullständigt
är sagdt, och änteligen det egenteliga
företalet till Reservationen. Jag tror,
att alla Utskotten borde såsom StatsUtskottet
blott utsätta ordet reservation eller reservationer;
och datum i stället för inledningen,
samt derefter sjelfva reservationen.
Detta skulle kanske bespara en dyrbar
tid och några 100 R:dr i tryckningskostnad.
Den 2 M a r s e. m.
133
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
I anledning af den anmärkning, som af den
sista värda talaren blifvit gjord, vill jag
blott uplysa, att Lagutskottet redan insett
fördelen af det redactionssätt för reservationer,
som StatsUtskottet vid sine Betänkandens
afgifvande brukat, och sålunda redan
för sin del antagit det; och jag förmodar
att de öfriga Utskotten äfven villigt göra
detsamma, med anledning af Herr Ribbings
hemställan derom. På sätt Herr Ribbing
yttrat, föranleder det förr brukliga
till onödiga och ej obetydliga kostnader.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Herr Ribbing
önskade, att dess yttrande borde anses såsom
en ny Motion, eller om Herr Ribbing
vore tillfredsställd i anledning af hvad Friherre
Ehrenborgh nyss anfört.
Herr Ribbing: Jag anser mig fullkomligt
tillfredsställd, hvad Lagutskottet beträffar,
och blir det äfven i afseende på de
öfrige Utskotten, om Eders Excellence skulle
täckas göra deras Ordförande!' uppmärksamme
på min anmärkning, i händelse Eders
Excellence finner den förtjena afseende, i
hvilket fall Ordföranderne säkerligen ej eller
uturaktlåta hvad som kan lätta och förenkla
expeditionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade derefter, att
134
Den 2 Mars e. tn.
som Herr Ribbings yttrande hade afseende
å alla Utskott, borde detsamma behandlas
såsom en ny Motion, och följakteligen i vanlig
ordning hvila på bordet.
Ånyo föredrogs LagUtskottets den 16
sistlidne Januarii under N:o 20 afgifne, och
den 16 derpåföljde Februarii e. m. på bordet
lagde, Betänkande i anledning af väckt
Motion, att den del af Rikets Ständers, den
22 December 1823, till Kongl. Maj:t aflåtne
underdåniga skrifvelse, som rörer upliäfvandet
af Kongl. Förordningen den 7
December 1787, angående lifsstraff för obehörige
omdömen öfver de af Kongl. Maj:t
vidtagne författningar, måtte å nyo till Kongl.
Majrt inlemnas.
Herr Ribbing, Arvid, begärde, att detta
Betänkande mätte ytterligare få hvila på
bordet.
Herr von Hartmansdorff, August, förenade
sig med Herr Ribbing.
Hans Excellence Herr Grefven och
handt Marskalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande måtte ytterligare få
hvila på bordet, komme detsamma ock att,
enligt 49 §■ Riksdagsordningen, derstädes
förblifva livilande.
Den 2 Mars e. m.
Föredrogs ånyo LagUtskollels den 16
sisllidne Januarii under N:o 21 afgifne,och
den 16 derpåföljde Februarii e. m. på bordet
lagde, Betänkande öfver väckt Motion
om stadgande, att lägrad qvinna, som lill
sitt barns försörjande vill njuta understöd
af Fattigvårdsinrättning, skall åligga att upgifva
sin lägersman.
Herr Ribbing> Arvid: LagUtskoltets
Betänkande, att en lägrad qvinna icke bör
åläggas upgifva, hvem som är fader till
bennes barn, tror jag vara rigtigt af det
skäl att, om lion ej det vill, bon dertill
svårligen kan tvingas. Mot de öfriga anförda
skälen kunde väl vara åtskilligt att
anmärka, men jag förbigår det. Såsom modification
af ifrågavarande förslag, skall jag
anhålla att få göra en ny motion; nemligen
om uphäfvande af Kongl. Brefvet den
17 October 1778 som bland andra orimmeligheter
äfven för visse upgifne fall förbjuder
husbönder, själasörjare, ja sjelfve föräldrarne,
alt efterfråga en hafvande qvinnas
tillstånd. Lagstiftaren bör ej lägga sig
uti de husliga förhållanden mellan föräldrar
barn o. s. v. Då dessutom detta förbud
står i strid med förordningen af den
12 Julii 1750, som ålägger föräldrar, husbönder
och själasörjare, alt vårda hafvande
qvinnor, och tillse, att de cj i enslighet må
framföda sina barn, så hemställer jag, om
den förra förordningen icke må uphäfvas,
136
Den 2 Mars e. m.
och anhåller om remiss af denna motion,
samt att Lagutskottet ville uptaga de skäl,
hvilka- jag, för dessa mina åsigter, under
sisth Riksdag yttrat i en då afgifven serskild
reservation vid LagUlskottets Betänkande
i ämnet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition
blef LagUtskotlets ofvanberörde
Betänkande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr Ribbings nu Yäckte motion lades
på bordet.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
LagUtskottets den 16 sisllidne Januarii afgifne,
och den 16 derpåföljde Februarii e.
m. på bordet lagde, Betänkanden:
N:o 22. Öfver väckt motion, om föreskrift
för Hofrälterna, att, utan anlitande
af Konungens Befallningshafvandes handräckning,
brefväxla med UnderDomstölar i
de mål och ärenden, der dessas åtgärd af
HofRätterna påfordras.
N:o 23. Öfver väckt förslag, att alla
vitén och böter skola, då tillgång till deras
gäldande hos den sakfälde ej finnes, förvandlas
efter de grunder, som i io Cap. i
§. UtsökningsBalken och 5 Cap. StraffBalken
äro stadgade.
Den i Mars e. ra.
i37
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 18
sistlidne Februarii under N:o 68 aflåtne,
och den i() i samma månad e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande hemställan,
huruvida Allmänna Indragnings-stalen
för 1828 bör till trycket befordras.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan ej dela
Utskottets tanka, att nyttan af Indragningsstalens
tryckning ej skulle motsvara kostnaderna
af 700 R:dr B:co. Den borde visserligen
under särskildta rubriker-äfven innefatta
alla de särskildta anslag, som upbäras
i arfvoden, gratificationer och extra
löner. Derigenom skulle det blifva åskådligt,
till hvad belopp somliga personer erhålla
inkomster af Slaten. Det vore ett
slags correctiv .mot slöseri, om vid hvarje
Riksdag detta till tryck befordrades. På
denna grund anhåller jag, att åtminstone
det hitintills brukliga sätt att vid Riksdagarne
trycka ludragningsStaten matte bibehållas.
Herr LagerhjelmPehr: StatsUlskottet
har ej fattat något beslut, utan blott hemställt,
huru Rikets Ständer täckas besluta.
Emot tryckning finnes visserligen ej något
annat skäl än kostnaden; och är det af intresse
att veta tillståndet med IndraguingsStaten,
så bör den tryckt meddelas. Men
såsom correctiv behöfves det ej, då Ständerna
hafva Revisorer och egna samman
-
138
Den 2 Mars e. m.
komster; om ej med correctiv menas allmänhetens
controll på Ständer och Revisorer,
i hvilket fall skälet är giltigt. Tryckning
af allmänna handlingar är ej långt
ifrån att skapa ett haf af handlingar, dem
ingen genomläser.
Herr Hjerta: Jag tror, att tryckningen
ej behöfver blifva så dyr nu, som förr.
Om man t. ex. toge finare tryck och dubbla
spalter m. m. så tror jag kostnaden
skulle blifva mindre. Jag tillstyrker tryckningen,
öfvertygad att StatsUtskottet, som
vid sina Betänkandens tryckning iakttagit
sparsamhet, äfven gör det vid detta tillfälle.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets förevarande Memorial.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag hemställer om det
går an, att bifalla StatsUtskottets Memorial,
och om icke propositionen skulle göras på,
huruvida Ridderskapet och Adeln anser Allmänna
IndragningsStaten böra tryckas, eller
ej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, såsom Hans
Kxcellence fattat innehållet af StatsUtskottets
förevarande Memorial, tycktes Utskottet
deruti hafva tillstyrkt tryckning af Allmänna
IndragningsStaten, och ansåg Haus
Den 2 Mars e. m.
Excellence följakteligen, att elt bifall lill
StalsUlskottets Memorial innefattade beslut,
att berörde tryckning borde äga rum.
Grefve Frölich, David: Då det tyckes
vara mindre tydligt, huruvida Utskottet sjelf
yttrat sig, eller det endast vill inhämta
Ständernas beslut, så får jag, iden möjliga
händelse, att de öfriga Stånden kunde annorlunda
fatta Memorialet, anhålla om återremiss,
med begäran om ett bestämdt afeller
tillstyrkande.
Herr Hjerta: Jag tyckte mig höra, att
Herr Grefven och LandtMarskalken redan
förklarat, att om vi bifalla Utskottets Memorial,
skall det innefatta ett beslut om
tryckning. Jag är för min del belåten dermed,
synnerligen som jag äfven tyckte, att
bifallspropositionen blef med ja besvarad.
Om Herr Grefven och LandtMarskalken funnit
det, så anhåller jag, att tryckningen får
anses såsom beslutad. Jag tror att återremiss
tjenar lill intet.
Herr Lagerhjelm: Jag vill blott anföra,
alt skyndsamheten af tryckningen utaf
andra mål fordrar, att StatsUtskoltet snart
må få vela Ständernas beslut, på det, i händelse
af tryckning, 1 ndragningsStaten må
kunna åtfölja. Jag anser således återremiss
ej lämpelig, utan anhåller om bifall eller
afslag på Utskottets Memorial.
Den 2 Mars e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt 1)Iar skalken lät ånyo upläsa StatsUtskottets
Memorial.
Grefve Frölich: Då Utskottet genom
nyttjande af ordet hemställa hvarken afeller
tillstyrkt tryckningen, och Herr Lagerhjelm
uplyst, att sakens afgörande brådskar,
får jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhålla om proposition , huruvida
Ridderskapet och Adeln vill hafva allmänna
IndragningsStaten tryckt, eller ej.
Herr Lefre'nj Johan Pehr: Förhållandet
är ovanligt. Föregående Ständer hafva
fattat ett beslut, som skulle gälla för kommande
Ständer. Om vi nu bifalla StatsUtskottets
Memorial, hafva vi instämt uti hvad
föregående Ständer beslutit, och då kommer
tryckningen att äga rum.
Herr Hjerta: Jag är nu af alldeles motsatt
mening med Herr Lefren. Jag tror,
att man snarare vann ändamålet, om man
förkastade Memorialet. Jag förstår ej, huru
Utskottet uti ett Memorial till Ständerne
kan nyttja sådane termer, som hemställa.
Formerna kunna väl för Utskottet ej vara
okända, och dessa fordra, att man blott
kan afslå eller bifalla ett Utskotts Betänkande
första gången. Huru kan man göra
det, när Utskottet hemställer 2 olika åtgärder
i samma sak. Jag fruktar, att man
Den 2 Mars e. m.
ej kan reda sig annorlunda, än genom återremiss
eller afslag å Memorialet.
Herr von Hartmansdorff \ August: Framställningen
synes mig vara felaktig; ty Utskottet
har, i stället för ett förslag, inkommit
med en alternativ förfrågan. Svarar
man nu ja, så har man bifallit bägge alternativen:
svarar man nej, så har man afslagit
båda. Memorialet synes derföre böra
ställas annorlunda, och till den ändan återremitteras.
Herr Lagerhjelm: Jag har begärt ordet
för att tillfredsställa den sista, äfvensom
flere, värde talare, hvilka synas vilja
att Utskottet skulle fatta sitt beslut för sig,
och låta Ständerna fatta sitt för sig. Hå
hade den händelse inträffat, att Stats-regleringen
blifvit tryckt, men ej IndragningsStaten,
emedan StatsUlskottet ansett det
sednare för dyrt. Men som StatsUtskottet
ej har någon allmakt, fordras det tid till
tryckningen, och för att i tid få veta, om
Ständerna lika med Utskottet ansågo tryckningen
för dyr, ingick Utskottet med ifrågavarande
Memorial. Jag skulle helst önska,
att beslut i detta hänseende nu genast
fattades, på det Utskottet måtte blifva i
tillfälle att rätta sig derefter. Om upställningen
är felaktig uti Utskottets Memorial,
så är det äfven felaktigt, att vilja i tid inhämta
ett beslut, till hvars verkställighet
flere veckor erfordras.
Den 2 Mars e. m.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Jag
vill minnas, att Allmänna IndragningsStaten
ej upgår till mera än på sin höjd sex
ark; och då. är det obegripligt, huru tryckningskostnaden
skulle kunna stiga till 700
R:dr B:co. I händelse af återremiss önskar
jag få närmare utredt, hvarföre kostnaden
skulle blifva så dryg.
Herr Lefre'n: Den större kostnaden har
sitt skäl dels deri, att ziffror alltid äro dyrare
att trycka, och dels deri, att uplagan
är så ovanligt stor.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets Memorial,
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återförvisas.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och bifölls BancoUtskottets
den 16 sistlidne Januarii under
N:o 7 afgifne, och den 19 derpå följde Februarii
e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion, att Instruction.
för BankoUtskottet borde vid Riksdagens
början meddelas.
Då nu ånyo föredrogs BankoUtskottets
den 22 sistlidne Januarii under N:o
8 afgifne, och den 19 derpåföljde Febru
-
Den a Mars e. m.
»43
arii e. m. på bordet lagde, Memorial, angående
väckt Motion om utdelning till
RiksStåndens Ledamöter af det genom BankoStyrelsens
föranstaltande från trycket utgifne
arbete: Handlingar och uplysningar
rörande Banker i andra länder; fann Ridderskapet
och Adeln, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, att samma Memorial
borde läggas till liandlingarne.
Föredrogs ånyo, och bifölls BancoUtskottets
den 22 sistlidne Januarii under
N:o 9 afgifne, samt den 19 derpå följde
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt Förslag, om inrättande af
SockneBibliothek på Bunkens bekostnad.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den i/j sistlidne
Februarii under N:o 59 afgifne, och
den 19 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckte Motioner
om skyldighet för Hus- Tomt- och
Jordägare i vissa Städer, att deltaga uti
Borgarskapets onera.
Ånyo föredrogs BankoUtskottets den 4
sistlidne Februarii under N:o i3 afgifne,
och den 19 i samma månad e. m. på bor
-
i44
Den 2 Mars e. ra,
det lagdc Betänkande, i anledning af vackt
Motion, om inställelse af BankoAuctioner i
de fall, der efterlefnad af nuvarande iSocli
19 §§. uti 1818 års InteckningsLag kunde
för någondera ägaren bereda möjligt lidande.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Hvad angår
frågan att inställa en auction, sorn är
utlyst att hållas den 5 Mars eller om Thorsdag,
så torde detta vara för sent att uträtta
genom en. återremiss i afton; således
torde ej annan utväg återstå för att afhjelpa
de oskyldige personernas lidande, än
att afvakta, huruvida denna första auction
för sig går, utan alt deras egendom drages
dem utur händerna för en ringa summa.
Men det finnes ett annat skäl för återremissen.
Utskottet har hört Commissariatet,
men ej Bankofullmägtige, ehuruväl deras
tankars inhämtande kanske varit af vigt.
Jag anhåller om återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Den sista talaren
har nämnt ett ämne, som jag bör uptaga,
för att försöka utverka återremiss. Jag finner,
att Utskottet i saken hort endast Bankens
Commissariat och ej Bankofullmägtige.
Förmodligen har det skett af den anledning,
att Comissariatet i allmänhet ensamt
behandlar Bankens fastighetslån. Jag
skulle dock hafva trott, att, med anledning
af 72 §. RegeringsFormen, Utskottet ej bordt
från
-
Den 2 Mars e. ra.
i45
frångå den allmänna principen, att ej afgifva
något utlåtande angående Bankens förvaltning,
förr än fullmäktige blifvit hörda.
Det är lätt faltligt, att i ett penningeverk,
grundadt på den mekaniska färdigheten hos
dess embetsman-, de för mekaniken anställde
personer skola vara mindre i tillfälle,
äu Styrelsen öfver verket, att sätta sig in
uti de allmänna fall, sorn röra lagstiftningsärenderne
för detta verk, och följakteligen
deröfver svårligen kunna gifva tillförlitliga
yttranden. Det vore derföre väl, om Utskottet
ville erkänna denna princip, som
dessutom af Lagstiftarens mening är tillräckligt
uttryckt. Om man på j^öo- eller
60-talet någon gång uraktlåt att höra Fullmägtige,
så borde det icke härida nu förtiden.
Jag förenar mig med Grefve Spens
uti anhållan om återremiss, och jag tror,
att om också Fullmägtige ej kunnat förekomma
den första auctionen, så äro de kanske
i tillfälle att för framtiden hindra dylika
enskiltes lidanden, genom något passande
förslag i#ämnet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Det är i anledning af ett yttrande iBancoUtskottets
Betänkande, som jag blott vill
nämna, att Motion är gjord om ändring i
18 och 19 §§. af Inteckningslagen, hvilken
blifvit till Lagutskottet remitterad och nu
är till handläggning i Utskottet företagen.
i5 II. 10
146
Den 2 Mars e. m.
Jag bör äfven, då fråga är om återremiss,
hvarom jag också anhåller, ge den uplysning
alt Motionairen sjelf anmält, att BancoStyrelsen
år 1822 begärde en sådan för'
klaring af Inteckningslagen, som nu är i
fråga, och jag hemställer, om icke Utskottet
bordt göra sig underrättad, hvarföre ej svar
erhållits derpå, för att derom underrätta
motionairen. Jag har för behandlingen af
den del af frågan, som är föremål för LagUtskottet,
frågat efter, i hvad skick denna
hemställan är och fått den uplysning, att
den blifvit remitterad till LagComileen, som
i anledning deraf inkommit med yttrande.
Vid ytterligare föredragning hos Kongl.
Majit har ärendet blifvit öfverlämnadt till
Justiliaj-Canzleren, för att inkomma med
förslag i anledning af den serskilta mening
lian uti LagComite'en yttrat. Men då vid.
sista Riksdag samma fråga förekom, och förföll,
har Justitiae-Canzleren låtit saken hvila.
Handlingarne äro nu infordrade lill
Lagutskottet. Detta har jag trott mig böra
uplysa, på det BancoUlskottet må känna,
i hvad skick BancoStyrelsens hemställan
är, och jag anhåller, att detta 3'ttrande
i sådant afseende må åtfölja återremissen.
Herr von Hartmansdorff \ August: Som
de värde talare, hvilka gjort anmärkningar
mot Betänkandet, egentligen yttrat sig öfver
sättet, huru saken blifvit behandlad,
Den 2 Mars c. m.
*47
och ej öfver sjelfva innehållet, skall jag
iakttaga samma förfarande. Den första anmärkningen
innebar, att Utskottet felat, som
ej hört Fnllmägtige. För min del tror jag
ingen myndighet äga skäl att höra en annan,
när det ej behöfves, och vid detta
tillfälle var saken så klar, att det måhända
varit öfverflödigt att höra Commissariatet.
Men enär detta, som egentligen har
med lånehevakningar att göra, afgifvit ett
nöjagtigt yttrande; så var Fullmägtiges hörande
destomera öfverflödigt. Lagens föreskrift,
huru förhållas hör med utmätning,
då den första inteckningen är gjord i flera
hemman samfäldt, men sednare inteckningar
blott i vissa af dessa hemman, är så
tydlig, att då concours inträffat, såsom i
denna händelse, för Utskottet ej mera återstod
än a:ne alternativer, antingen att ej tillstyrka
någon underlåtenhet i författningarnes
verkställighet, emedan hela summans
förlust derigenom kunde äfventyras, eller
också att föreslå lånets afskrifning till Bankens
skada och vederbörande hemmansägares
fördel. Utskottet trodde sig ej böra
göra det sednare, och kunde aldrig förmoda,
att Fullmägtige skulle råda dertill. Hvad
hade det således för skäl, att höra dem?
Hvad åter beträffar anmärkningen att
BancoUtskottet borde hafva efterfrågat, hvad
Kongl. Maj:t vidgjort Fullmägtiges anhållan
i o *
T 48
Den 2 Mars e. m.
om lagförklaring i detta afseende; så får
jag erinra, att enär en sådan icke redan utkommit,
eller, om den hädanefter varder
gifven, icke kan hafva återverkande kraft
på de inteckningar, som förut blifvit meddelade,
hade Utskottets förfrågan varit utan
ändamål. Enär man slutligen påminner sig
att det icke blott är Banken, utan flera,
och sednare inteckningshafvare, som söka
utbekomma sina fordringar ur panten; så
bör man inse, att inställandet af auctionen
ej beror på Banken allena; och att den genom
sin efterlåtenhet endast skulle äfventyra
sin fordran. Då man således icke haft
något att klandra i Betänkandet, och anmärkningarne
vid behandlingssättet blott
tyckas åsyfta en ambitionsfråga om Fullmägliges
hörande, vet jag ej, hvartill återremiss
skulle tjena, utan tillstyrker bifall å
Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag erkänner att det ej
är det ifrågasatte fallet jag afsåg, då jag anmälte
mig. Jag tror det nu mera är öfverflödigt,
att vilja söka afhjelpa det enskilta
lidande, som föranledt motionen. Mea
det är för bibehållandet af principen, och
på det att målen för framtiden må blifva
utredda, och Ständerna få veta, hvad handläggning
som vederfors den 1822 af BankoFullmägtige
gjorde förfrågan, samt på det
Banko-Utskottet tillsammans med Lagutskottet
må upgöra ett förslag i anledning
Den 2 Mars e. m.
»49
deraf, som jag anhåller om återremiss. Det
är alldeles icke af stickenhet för det att
Fullmägtige ej blifvit hörde; utan det är i
afsigt alt få en princip stadgad, som jag
velat fästa upmärksämheten derpå, och bereda
en åtgärd, hvilken för framtiden är
af stor fördel för det allmänna. På denna
grund förnyar jag rnin anhållan om återremiss.
Friherre Ehrenborgh: Då jag begärde
ordet, var det för att lemna några uplysningar.
Det var emedan Friherre Boije sjelf
i sin Motion lemnat den upgift, att BankoStyrelsen
vidtagit en sådan åtgärd, att begära
förklaring öfver författningen, som jag
ansett att till fullständigheten af Utskottets
Betänkande bordt höra, att fråga efter, hvad
svar derå följt; men då sådant ej skett,
ville jag gå till handa med dessa uplysningar.
Författningen är dessutom ej så klar,
som Utskottet anser. Den har af olika Domstolar
blifvit olika tillämpad. Jag har som
Domare alldrig tillämpat den så, som BankoUtskoltet
tror den böra tillämpas. Inom
Konungens Högsta Domstol äro meningarne
så delade, att om a:ne sådane mål under
olika tider och af olika ledamöter afgjordes,
befarar jag, att utslagen kunde olika utfalla.
Svea Hofrätt dömer äfven alltid i dessa
frågor så, som jag dömt. Dessa olika
tillämpningar af författningen hafva föranledt
Motionen. Ehuru beslutet Visserligen
iSo
Den 2 Mars e. m.
icke kan hafva en retroactiv verkan, tror
jag dock, att åtskilliga uttryck kommit alt
inflyta i detta Betänkande, som kunde vara
bindande i sjelfva intekningsfrågan, om
ej Betänkandet återremitteras. Då saken ej
förlorar på återremissen, ty auctionen går
i alla fall för sig, tror jag försigtigheten
fordra, att man återremitterar Betänkandet.
Jag har dessutom dertill ett ytterligare skäl
deruti, att en Motion blifvit gjord i allmänhet
om Bankoförfattningarnes öfverseende.
Denna har blifvit remitterad gemensamt till
Banko- och LagUtskotten. Det vore bäst
att afgöra dessa frågor på en gång, så mycket
helidre, som ingen skyndsamhet med
denna motion är af nöden.
Grefve Spens: Den siste talaren har så
fullständigt visat, att lagen i denna del ej
ar så klar, som BancoUtskottet funnit den,
att jag derom icke har något att tillägga.
Jag vill blott göra den anmärkning, huru
farligt det är, när ett Utskott, som ärsamladt
att utreda ett ämne, vill applicera sin
egen åsigt af saken, och försummar taga
desteg, hvarigenom andras tankar möjligen
kunna göra sig gällande. Jag kan visserligen
ej känna den öfvertygelse, som BancoFullmägtige
i förevarande ämne äga; men
då fråga är om oskyldiga personers lidande,
synes det vara lättare att i denna sak göra
för litet, än för mycket. Jag anhåller om
återremiss.
Den 2 Mars e. ni.
Herr Ribbing, Arvid: Jag kan ej neka
att det synes mig likgiltigt för den fråga,
som föranledt Betänkandet, huru BankoUtskottet
tolkar iS och 19 §§. af Inteckningslagen,
och huru Ridderskapet och Adeln
sedan beslutar att den bör vara, ty
frågans afgörande slår hvarken under BankoUtskottet
eller Ridderskapet och Adeln,
utan under Domaremakten, och denna ståt
under lagen, sådan den varit och är, ej sådan
den blir, och icke under dem, som stifta
lagen. Då BankoUtskottet troligen ser saken
framdeles lika, såsom hittills, kunde
Betänkandet, till besparing af tid, bifallas,
och den förlust de, hvilkas rätt nu skulle
vara i fråga, få vidkännas, är i alla fall
oförändrad genom bifallet.
Herr von Hartmansdorff': Om jag hade
Inteckningslagen här, skulle jag upläsa 18
och 19 §§. till Ridderskapets och Adelns
egen pröfning, huruvida han är så otydlig,
som en hög Domare och Grefve Spens förmenat.
För den ifrågavarande händelsen
kan det vara likgiltigt; ty målet är redan
under Domstols afgörande. Hvad framtiden
beträffar, kan det ej vara Herr Hjerta obekant,
att ett nytt förslag till stadga om utsökning
och utmätning af Bankens intecknade
fordringar blifvit af Bankens FiscalsEmbele
upgifvet, och af Commissariatet
samt Fullmäktige granskadt. Det har
likväl så sent inkommit från de sistnämnde
Den i Mars e. m.
att blott en af Utskottets afdelningar hunnit
derom yttra en förslagsmening och deröfver
infordra utlåtande från alla 3 nyssnämnde
myndigheter. Om stadgarne för
framtiden får Utskottet således tillfälle att
yttra sig, när det fått veta vederbörandes
tankar. Utskottet har på intet vis åsidosatt
de rättelser, som hädanefter kunna vara
nödiga, fastän det ansett fåfängt att något
tillgöra i en fråga, som redan beror
på Domstols pröfning. Mig är det visserligen
likgiltigt, om återremiss beslutes,men
den tjenar ej till annat, än att borttaga
tiden.
Herr Hjerta: Vöre fråga om att bortskänka
någon rätt för Banken, så skulle jag
ej yrka det; men Motionären har föreslagit
att en åtgärd genast mätte inställas, ej allenast
i det speciela fallet, utan i allmänhet:
derföre att lagen är otydlig och bör vid
denna Riksdag förändras. Utskottet hade
åtminstone bordt höra, om Fullmägtige kunnat
instämma i Commissariatets utlåtande.
Jag frågar, om det är ett utredt svar, då
man blott hörer Commissariatet, hvilket naturligtvis
tillstyrker Utskottet detsamma,
som det de sjelfve i saken hittills tillgjort,
men visserligen icke lärer angifva några andra
åsigter, än de, som äro följder af deras
sätt att tolka redan varande lag. Saken
hade blifvit mera utredd, om Fullmägtige
blifvit hörde. Jag frågar, om det är rigtigt
Den 2 Mars e. m.
bedömdt, att derföre, att frågan hörer under
domstol, dervid numera är intet att
göra. Jag tror, att der Banken endast är
den förlorande, der kunde visst något göras.
Betänkandet är således ej i det utredda
skick man hade bordt vänta. Jag vill ej
ingå i det speciella fall, som tagits lill
anledning för denna motion, men den har
hvarken i form eller sak blifvit så behandlad
sorn den bordt. Motionen afser onekligen
en slags allmän inhibition för dylika
fall, intilldess ny lag hinner stadgas. Och
någon åtgärd kunde under tiden visserligen
tagas med de auctioner, der Bankens
rätt endast är i fråga. Så snart den är
blandad med andras rätt, står ej något att
göra.
Herr Ribbing: Jag vill endast korteligen
anmärka, att om, såsom Herr Hjerta
säger, det är andra fall, hvaruti för framtiden
en rättelse behöfves, tycker jag saken
vara på bästa väg, då Lagfrågan är i LagUtskottet,
och det, som rörer Banken, i
BankoUtskottet. Det framställdes sedermera
af Herr Hjerta, att en inställelse skulle vara
nyttig, intilldess en ny lag utkom. Men
hvartill skulle det tjenar då den nya lagen
naturligtvis ej kunde få retroactiv verkan.
Herr von Hartmansdorff: Jag ville
egentligen säga detsamma sorn Herr Ribbing,
och å nyo uprepa, att den nya lagen
i54
Den 2 Mars e. m.
ej kan få retroacliv verkan. I Concoursen
göra de öfriga fordringsägarne naturligtvis
sin rätt gällande efter de författningar, som
funnos, då inteckningarne togos. Domstolarne
måste likaledes döma derefter; och
således är det för vederbörande gäldenärer
utan gagn att återremittera Betänkandet,
med mindre man vill efterskänka Bankens
fordran, hvilket dock ingen föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adelil ansåg de vid BancoUtskottets
Betänkande gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade derpå sin
förut gjorde proposition till återremiss af
Betänkandet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej. ,
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarpdc, att som, efter hvad Hans Excellcnce
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln återremitterat ifrågavarande
Betänkande.
Den a Mars e. m.
i55
Justerades 3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i förmiddagens
Plenum fattade heslut.
Uplästes följande från nedannämnde Utskott
inkomne Memorial:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 25 sistlidne Februarii:
N:o 7. Angående ConstitutionsUtskottets
behörighet att uplaga nu gjorde motioner
om ändringar och tillägg i JustitiaeOmbudsmanslnstructionen.
Frun BancoUtskottet:
Af den 25 sistlidne Februarii:
N:o 18. I anledning af hvad RevisionsBerättelsen
år i8a5 innehåller, rörande val
af Suppleanter för Hedervärda BondeStåndet
uti ProvinceLåneContoirens Directioner,
emellan Riksdagarne.
N:o iq. I anledning af 1837 års RevisionsBerättelse,
rörande ändring uti 3 Art.
2 §. 2 Mom. af det Reglemente för Odlingslån,
som, genom Kongl. Majrts Nådiga
Kungörelse den 20 Januarii 1824, blifvit
till allmän efterrättelse utfärdadt.
N:o 20. Rörande eftergift och afskrifning
för 600 R:dr B:co, som år 182.5 genom
inbrotts-stöld förkommit utur ett, i
SmåsedelsCommissarie-ruinmet, inom Banken
befintligt skåp.
i56 Den 5 Mars f. ni.
N:o 21. Om eftergift och afskrifning
för 200 R:dr B:co, utgörande värdet af en
i YexelBanken år 1827 bortkommen inläst
Transportsedel, hvilken måst för andra gången
infrias.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
^)"■
Thorsdagen den 5 Mars 182g.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Föredrogs å liyo och bifölls Allmänna
Besvärs, och EkonomiUtskottets den i4 sist—
lidne Februarii under N:o 6'o afgifne,samt
den 19 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt fråga
om en från Tofta hemman frånskild Skogsparks
återgång till nämde hemman.
Till pröfning företogs Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den i4 sistlidne
Februarii under N:o 61 afgifne, samt
den 19 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt frå
-
Den 5 Mars f. m.
ga om vägning af hö, i stället för parmmälning,
samt om begagnande af krönta
tunnor vid försäljning af brännkohl.
Grefve Posse_, Erik: Jag hemställer,
om icke detta Utlåtande bör blifva hvilande,
tills frågan om förändring i Rikets Mått,
Mål och Vigt förekommer. Uti VetenskapsAkademiens
Betänkande, som jag hoppas .
blir grunden för denna vigtiga Ekonomiska
angelägenhet, är föreslaget begagnandet
af pyndare lill vågning af hö, och jag
fruktar, att om Rikets Ständer nu önska,
samt Konungen bifaller, att vanlige vågar
för detta ändamål inrättas, skulle man kanske
anse betänkeligt, att efter få års förlopp
göra någon förändring.
Friherre CederströmJacob: Genom
den erfarenhet åtskilige af Utskottets Ledamöter
och äfven jag äga, att pyndare,
ehuru de, då vigten är liten, slå in på lodet,
likväl, då det är fråga om flere skeppund,
missvisa på flere lispund, hafva Utskottets
Ledamöter icke ansett sig böra föreslå
ett sådant vägningssätt af hö; hälst
våg är ett säkert instrument och lika lätt
att begagna, hvilket förhållande icke eller
kan förgätas, då frågan om mått, mål och
vigt förekommer. Jag finner derföre intet
hinder, att nu till afgörande företaga detta
ärende.
Grefve Posse: Jag vill nu icke ingå uti
jemförelse emellan pyndare och vågar, så
-
158
Den 5 Mars f. m.
sorn förekommande i den allmänna frågan
om Mått, Mål och Vigt, men jag har, genom
min framställning, endast velat förekomma
ett beslut, som möjligen kunde lägga
hinder i vägen, för åtgärder af större
vigt och omfattning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann nödigt, att, på sätt
Grefve Posse föreslagit, Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottets ifrågavarande Utlåtande
borde ytterligare hvila på bordet.
Ropades Ja.
Anmältes och emottogs HofCanzleren
m. m. Herr D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, öfverlemnade
Kongl. Maj:ts den 24 sistlidne Februarii till
Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition angående
den såkallade MötesPassevolancen
för Indelta Infanteriet och Cavalleriet, samt
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af samma
dag angående Inqvarteringsbesväret.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken anmodade Herr HofCanzleren
, att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, alt Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition och Skrifvelse skulle med
första blifva inför Ridderskapet och Adeln
löredragne.
Den 5 Mars f. m.
Hvarefter Herr IlofCanzleren på vanligt
sätt utbeledsagades.
Föredrogs å nyo ExpeditionsUtskottets
den 17 sistlidne Februarii under N:o 34
afgifne, samt den 19 derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Memorial, angående hegardt
anslag till erforderligt biträde i och för
skyndsam tryckning af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll.
Friherre TVrangelj Henning: I och
med detsamma jag för min del fullkomligen
gillar det nu uplästa ExpeditionsUtskottets
Memorial, angående hegardt anslag
till erforderligt biträde i och för skyndsam
tryckning af Bihanget till RiksStåndens Protocoll,
anhåller jag hos Ridderskapet oell
Adeln, att i förening dermed få föreslå, att
till nästa Riksdag anstalt göres, att förskaffa
från England en cylindrisk Boktryckarepräss
af den nyaste upfinning, hvarigenom
vunnes en otrolig fortgång i tryckning, och
lättnad i arbete för den, som har correcluren
om hand.
Jag skulle så mycket mera önska, att
afseende gjordes på denna min motion, som
tillfälle torde finnas, att kunna uthyra Riddarhusflyglarna
till någon väl känd Boktryckare,
då man på allt sätt vann fortgång
och lättnad i detta magtpåliggande bestyr,
och någon anledning till klagan öf
-
Den 5 Mars'f. m.
ver långsam tryckning icke kunde komma
i fråga.
På ett stort tryckeri i London, der tidningen
The Times tryckes, lär en sådan
cylindrisk tryckpress af ny upfinning vara
anbragt, och erfarenheten har visat, att
ehuru mycken tryckning der verkställes,
machinen ändock icke kan vara jemt i activité.
Denna motion anhåller jag måtte
remitteras till Stats- och RiddarhusUtskotten.
Uppå derefter af Hans Ecccellence Herr
Grefven och Landt Marskalken gjord proposition
hlef ExpeditionsUtskottets Memorial
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Friherre Wrangels Motion lades på
hordet.
Å nyo föredrogs CpnstitutionsUtskottets
elen i3 sistlidne Februarii under N:o 6 afgifne,
samt den 16 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande om Grundlagsstridigheten eller
enligheten afen fråga, hvarå yrkad proposition
vägrats.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att delta Memorial,
som icke erfordrade någon åtgärd» måtte
läggas till handlingarne.
Herr RosenqvistFredrik Leonhard: Då
Publiciteten af Rikets Ständers Constitutions
Ut
-
Den 5 Mars f. ra. 161
Utskott blifvit dömd förlustig allt förtroende
under denna Riksdag, anser jag mig
skyldig att uprigtigt tacka de aktningsvärde
Ledamöter inom Utskottet, hvilka röstat
för ett lyckligare resultat; äfvensom jag
gratulerar de öfrige till den tacksamlietsgärd,
de af en samtid och efterverld sig
förverfvat.
Publiciteten, som jag anser för den
äkta frihetens palladium, får således icke
tillhöra oss, och likväl vilja Vi anses tillhöra
friheten. Runna tvänne så stridiga
maximer förenas? kunna Vi kaMasfrihetens
männer, då allmänheten icke får höra, och
sjelf vara vittne lill vårt handlingssätt ? Jag
öfverlemnar dessa frågor till besvarande af
dem, som röstat för offentlighetens utestängande
från vårt samlingsrum.
Utskottet har ansett sak och form,
grundsats och tillämpning icke kunna skiljas
åt; och som Utskottet fästat sig vid formen,
så följer deraf, att det är den, och
icke sjelfva ämnet, som är hufvudsak.
Jag kan således ej annat än beklaga,
att en sådan grundsats blifvit gjord gällande
just i sjelfva tillämpningen.
Då likväl en så oförmodad händelse
inträffat, är det en tröst, att formen en
gång kan ändras, fastän man måste vänta
15 H. n
•162 Ben 5 Mars f. m.
till nästa Riksdag; men det gör ingen ting.
Bättre sent än aldrig. Imedlertid, och då
det, för publicitetens erhållande, blifver
nödvändigt, att, åtminstone till en början,
tillåta att ett stadgande derom får rum uti
RiddarhusOrdningen; så torde man väl dertill
låta beqväma sig, och medgifva, attRiddarhusUtskottet
ännu en gång får sig updraget,
att med sitt yttrande inkomma; och
tror jag, för min del, att det blir bäst åt
samma Utskott öfverlämna, att till Ridderskapet
och Adeln inkomma med nytt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, attConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial
endast måtte läggas till liandlingarne.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken föredrog RiddarliusUtskottets
den io sistlidne Januarii aflåtne,
och den i5 i samma månad på bordet
lagde, Memorial, i anledning af väckt
fråga om qfFentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Jag tager mig friheten hemställa, huruvida
det ej skulle vara lämpligast att låta denna
fråga hvila, intill dess vi från RiddarhusUtskottet
erhålla förslag till ny Riddarhusordning,
för att i följd deraf vidtaga
Den 5 Mars f. m.
i63
de åtgärder vi kunna finna lämplige, och
äfven tillse, hvar och huru denna sak må
komma in i RiddarhusOrdningen.
Grefve Frölich, David, förenade sig
med Friherre Anckarswärd.
Herr Tham, Wolrath: Genom ConstitutionsUtskottets
nyss upläste Memorial tror
jag den frågan vara afgjord, på hvad sätt
vi kunna få proposition å RiddarhusTJtskottets
nu föredragne Memorial; och då alla
hinder nu äro undanröjde, samt sättet gifvet,
ser jag intet hinder, att vi ju nu kunna
afgöra saken. Jag anhåller derföre, att
den inåtte uptagas, och att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes lemna oss den
proposition: Att offentlighet må äga rum vid
våra öfverläggningar; att stadgande derom
skall i RiddarhusOrdningen införas; och att
Ridderskapet och Adeln, om detta bifalles,
sedan skall upgöra det reglementariska. Detta
är, enligt min tanka, det rätta medlet
att vinna publicitet, så vida meningen ej
är, att beständigt upskjuta och motverka den.
Hans ExcellenCe Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att när RiddarhusUtskottets
Memorial om offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
den 3 sistlidne Februarii f. m. föredrogs,
hade hufvudfrågan måst blifva hvilande på
bordet af den orsak, att den då upkomne
ii «
i64 Den 5 Mars f. m.
formfråga först borde af ConstitutionsUtskottet
afgöras. Enär nu, efter det målet
från ConstitutionsUtskottet återkommit,
hufvudfrågan å njo blifvit föredragen, men
af flere Ledamöter ytterligare begärd på
bordet, ansåg Hans Excellence berörde liufvudfråga
böra till följd af 4<3 §• Riksdagsordningen,
ytterligare förblifva hvilande.
Grefve Frölich: Då Herr Grefven och
LandtMarskalken redan samtyckt till hvad
Friherre Anckarswärd begärt, och hvarmed
jag förenat mig, nemligen att målet ännu
måtte blifva hvilande på bordet; har jag
intet vidare att yttra, än att jag ej kan instämma
med en värd talare i den åsigt, som
skulle ConstitutionsUtskottets yttrande, om
den vägrade propositionen tillika innefatta
föreskrift, huru hufvudfrågan skall behandlas,
när den förekommer.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den n
sisllidne Februarii under N:o 62 afgifne,
samt den 23 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Rikets
Ständers Revisorers, åren 1825 och 1827
afgifne, Berättelser om de samma år verkställde
granskningar af Statsverket med dertill
hörande Allmänna Fonders tillstånd,
Styrelse och förvaltning, åren 1822, 1823,
1824 1825.
Grefve Gjllenborghj Johan Henning,
hade inlämnat följande, sorn uplästesr
\
Den 5 Mars f. m.
*65
Då Konungens Nådiga förslag till förändrad
instruction för Rikets Ständers Revisorer
för någon tid sedan blef ifrån Ridderskapet
och Adeln till StatsUtskottet remitterad,
och, i förmodan, att pröfningen
deraf skulle hos StatsUtskottet förekomma
i sammanhang med granskningen af 1Ö2Ö
och 1827 årens Revisions Berättelser, framstälde
jag de skäl, jag anser tala för yrkande
af en oinskränkt granskningsrätt af
StatsVerkets förvaltning i alla dess delar,
och då jag nu icke bör besvära med återuprepande
deraf, får jag, under åberopande
af hvad jag då anförde, anhålla, att enär
StatsUtskottets Utlåtande, i anledning af
1825 och 1827 årens revisions Berättelser,
förmodligen blifver med anmärkningar återremitteradt,
och till ny pröfning i Utskottet
förekommer, då må hos Utskottet uptagas
till öfvervägande ej mindre hvad jag
vid förenämde tillfälle anförde, än hvad
jag nu emot StatsUtskottets Utlåtande går
att anmärka. StatsUtskottet yttrar, pag. 243
i förberörde dess Utlåtande, att i anledning
af den olikhet i åsigter om Revisorernes
granskningsrätt, som vid 1825 och 1827
årens revisioner sig visat, Utskottet ansett
sig böra undersöka beskaffenheten af
de föreskrifter, som till grund för dessa förrättningar
funntfs gifne; men vid granskningen
och jämförelsen af dessa båda revisionsförrättningar
skall man likväl icke finna
denna olikhet i åsigter, som StatsUt
-
j66 Den 5 Mars f. m.
skottet föregifver. 1825 års Revisorer vidtogo
alla på dem ankommande åtgärder,
för att få tillgodonjuta den vidsträcktare
granskningsrätt, som vid alla föregående revisioner
blifvit utöfvad, och hvilken vidsträckta
granskningsrätt blifvit, genom Rikets
Ständers gillande af alla revisions-förrättningarnes
åtgärder, vid riksdagarne åren
1815, 1818 och 1823 godkände, och om
ock förhållandet varit sådant, som en Statsutskottets
Ledamot, hvilken i 1827 års revision
deltagit, i reservation sig yttrar, att
nemligen 1827 års Revisorer, utan allt eget
bedömande, hvarken gillade eller ogillade
1825 års Revisorers åsigter, i afseende på
tillämpningen af 2 §. i 1812 års Instruction
för Revisorerne, så enär de sednare icke i
någon omständighet motsagt de förra, som
nu är förhållandet, har SlatsUtskottet saknat
all anledning att förklara skiljaktighet
i i8a5 och 1827 årens åsigter, hvilket förklarande
skulle kunna anses endast som en
förevändning, för att komma till det oväntade
resultat, hvaröfver jag nu får närmare
mig utlåta. Utskottet yttrar sig märkeligen
”att Utskottet härvid för sin del fun"nit,
att, som det i Riksdags-Ordningens
”68 §. omförmälte åliggande för Revisorer"ne,
att, enligt af Riksens Ständer utfärdad
"Instruction, öfverse och granska StatsVer”kets
tillstånd, Styrelse och förvaltning, ej
”kan anses gällande eller få tillämpning,
”innan samma Instruction vunnit Konun
-
Den 5 Mars f. m.
167
”gens Nådiga sanction; hvilket ock bevi"ses
deraf, att Rikets Ständer i 1823 års
”RiksdagsBeslut 49 §• omedelbarligen ef”ter
omnämnandet af den nya Instruction
”för deras Revisorers befattning med Statsverket,
som Rikets Ständer då upgjort, intagit
Konungens vägran, att densamma till
”vederbörandes efterrättelse utfärda, någon
”annan anvisning för Revisorerne att begä”ra
del af handlingar eller fullständig kännedom
om förvaltningen alltså icke varit
”att följa, än den, som i nu gällande Re”visions-instruetion
af år 1812 blifvit lem”nad,
” och Utskottet yttrar sig vidare, efter
föregånget omdöme om rätta tillämpningen
af denna 1812 års Instruction pag.
244 i dess Utlåtande, som nu är i fråga, på
följande märkeliga sätt: ”att nemligen det
”har synts Utskottet, som det hinder, hvil”ket
mött Revisorerncs begäran om del af
”handlingar för den efter de 2:11c Revisions”åren
förflutna tiden, ligger uti de för Ri”kets
Ständers Revisorer nu gällande föreskrifter;”
hvaraf den naturliga slutsats mäste
ledas, att Revisorerne i detta afseende,
likasom StatsUtskotten, vid flere Riksdagar
gillande deras åtgärder, handlat emot de af
Utskottet åberopade grundlagars bestämda
föreskrifter. Dess yttranden innefatta flere
åsigter, sorn jag anser så mycket mera böra
mötas med ett välförtjent ogillande, suni
del synes 111ig icke vara med Rikets Ständers
värdighet förenligt, att ifrån deras uu
-
»68
Den 5 Mars f. m.
derordnade Utskott emottaga omdömen till
ogillande af deras egne beslut. Utskottet
förklarar den af Rikets Ständer, jemlikt 68
§. Riksdagsordningen, utfärdade Instruction
för deras Revisorer, icke böra vara
gällande utan Konungens Nådiga sanction,
då likväl Ständerna icke i annat ändamål,
än för kungörandet af den af dem utfärdade
Instruction hos Konungen anmält, och
märkligt förekommer härvid, att Utskottet
hämtar styrka för dess omdöme ifrån 49
§. i i8a3 års Riksdagsbeslut, der, i sammanhang
med den deri införde nya instructionen
för Revisorerne, Konungens vägran
dertill finnes införd, hvarifrån likväl Utskottet
icke med något sken af skäl kan
hämta bevisning, och då jag i sammanhang
härmed erindrar mig den af mig den 16
December 1823 på Riddarhuset gjorde framställning,
att nemligen Konungens skrifvelse,
innefattande vägran i detta ämne och
flere andre frågor, icke borde i Riksdagsbeslutet
inflyta, i anseende till möjligheten
af en tydning af instämmande, som icke vore
med Rikets Ständers åsigter och beslut
enlig, kunde jag icke ana möjligheten af
alt en sådan tillämpning skulle så snart inträffa
ifrån den Lagstiftande Statsmagtens
sida, och ifrån det Utskott, som har det
vigtiga updrag, att bevaka Nationens rättigheter.
Stats-Utskottet förklarar vidare,
under åberopande af 42 och 68 §§. Riksdagsordningen,
att det af 1825 års Revi
-
Den 5 Mars f. m.
169
sorer antaälte hinder, som mött deras begäran
att få del af StatsContorets protocoller
och handlingar, efter de tvenne år,
hvilkas räkenskaper varit underkastade Revisorernes
granskning, legat uti de för dera
gällande föreskrifter, som vili säga, att de
handlat emot föreskrifterne. Detta klander,
likaså oväntadt som oförtjent, lärer
Ridderskapet och Adeln finna vara så mycket
mera obefogadt, sorn det i och med
detsamma innebär klander emot Rikets Ständer
sjelfve, som vid trenne Riksdagar i8i5,
1818 och 1823 instämt uti och gillat de
föregående revisionerne, och StatsUtskottens
sammanstämmande omdömen, då 2 §. af
Revisionslnstructionen 1813 altid blifvit tagen
och tillämpad i aldeles motsatt mening
emot hvad StatsUtskottet nu gifvit densamma,
och då flere frågor af Rikets Ständer
blifvit uptagne och pröfvade, som i Revisionsberättelserne
tillhört en sednare tid,
an de för räkenskaps granskningen föreskrifne
tvenne revisionsår. Då skälen för en
motsatt tydning emot StatsUtskottets af ifrågavarande
2 §. blifvit flere gångor tillförene
och af mig vid denna Riksdag framstälde
i sammanhang med Konungens Nådiga
förslag till ny Instruction för Revisorerne,
anser jag öfverflödigt att dem åter
uprepa, och att för Utskottet ingå i försvar
för de af mig vidtagne åtgärder, söm i alla
föregående Revisioner till och med i8a5
deltagit, då Rikets Ständer sjelfve dem vid
170
Den 5 Mars f. m.
alla Riksdagar gillat. Märkvärdigt förekommer,
att då vid fyra StatsRevisioner, tre
Riksdagars Statsutskott och Rikets Ständers
egne pröfningar under tre Riksdagar, enahanda
tydning af denna 2 §. varit gällande,
och då vid tillämpningen deraf någon
annan tydning af vederbörande Embetsman
alldrig blifvit ifrågastäld, hvarken vid revisionerne,
eller i StatsUtskotten, eller vid
Riksdagarne, Stats-Utskottet nu anser sig
berättigad, att ingå i deremot stridiga omdömen;
hvaremot jag väntat af Utskottet
det förklarande, att då Rikets Ständers omdömen
i de frågor, som StatsUtskottet uptagit
till pröfning, icke varit tvetydige, utan
tillkännagifne, StatsUtskottet ansett sig icke
äga, att till motsägelse deraf något utlåtande
meddela. I Utskottets Utlåtande förekommer
vidare, pag. a5o, att ”Utskottet har an”sett
att, med undantag af 8 Hufvudtitelns
"anslag till extra utgifter, öfriga på Hufvud"titlarne
anvisade medel böra vara underkastade
öppen redovisning,” och ehuru obehagligt
det är, att dervid fästa anmärkning,
är jag likväl dertill föranlåten, för att försvara
min i i8a5 års RevisionsBerältelse
framställde åsigt, att redovisningen för Statens
medel bör vara öppen. Ändamålet
med 8 Hufvudtitelns anslag, 100,000 R:dr
till extra utgifter, är, efter derom gifne föreskrifter,
att dermed bestrida sådane allmänna
Statsutgifter, som, i anseende till
Den 5 Mars f. m.
171
deras beskaffenhet, icke kunna hänföras till
någon annan Hufvudtitel; men deraf följer
icke, att dispositionerne af denna anslagssumma
kunna allmän redovisning undandragas,
och det så mycket mindre, som saknad
redovisning derföre skulle försätta Ständerne
ur tillfälle att pröfva den större eller
mindre tillräckligheten af detta anslag
till så beskaffade behof. Grundlagen, som
efter dess ordalydelse skall i hvarje särskilt
fall tillämpas, innehåller i 3o §. 2 Mom.
Riksdags-Ordningen bland annat: ”Skulle,
”emot Riksens Ständers beslut, de till hvarje
”Hufvudtitel anslagne summor befinnas dragge
till andra ändamål, än dem, som un"der
samma titel höra, eller något af Riksens
Ständer faststäldt anslag vara öfverskrida,
skall StatsUtskottet genast anmärkning
göra” m. m.; och af detta grundlagsstadgande,
följer otvunget, att StatsUtskottet
måste få känna dispositionerne af anslagssummorne,
för att kunna pröfva, huruvida
de blifvit dragne till andra ändamål,
än dem, som under samma Hufvudtitel höra;
varande icke något undantag för redovisningssättet
för allmänna medel i Grundlagen
medgifvet, som ock kunde i den aflägsna
framtiden blifva äfven så vådligt som
constitutionsvidrigt, om icke all redovisning
för allmänna medel vore öppen för
allmän kännedom, hälst man kunde med
lika rätt och lika anledning utesluta en hel
Hufvudtitel ifrån öppen redovisning, som
172
Den 5 Mars f. m.
någon del deraf. Under medgifvande, att 1
ministeriel väg hemliga utgifter kunna äga
rum, sorn likväl under vårt constitutionella
regeringssätt varit, enligt StatsContoirets
räkenskaper , äfven så sällsynte som till belopp
mindre betydlige, är det dock icke
ifrån 8 Hufvudtitelns anslag till extra utgifter,
som de böra utgå, utan deremot ifrån
anslaget till ministerstaten, och Rikets Ständers
förhoppningar i anseende till hushållnings-
och dispositions-sättet af detta anslag
tillkännagåfvo de i följande underdåniga
skrifvelse d. 10 April 1810: ”då politiska
förhållanden så ofta omveila, hafva
”Riksens Ständer ej kunnat ingå i någon
”speciel detail med reglerandet af Staten
”för utrikes Ministrarne, utan trott sig böra
"i underdånighet erbjuda 90,000 R:dr till.
”bestridande af ifrågavarande kostnader, dem
”Eders Maj:t efter eget Nådigt välbehag
”täcktes reglera, så väl till bestridande af utgifter
af ordinarie beskickningarne, som till
”pensioner för att rappellera MinisterStaten.
”Riksens Ständer våga härvid fästa den önskan,
att en sådan författning måtte i nå”der
vidtagas, att inga extra ordinarie utgifter,
utöfver berörde summa, må i och
”för desse ärenden komma Staten till last,
”och att de på rappellerade MinisterStaten
”upförde Ministrar och CommissionsSecre”terare,
mätte så vidt ske kan, vid de nya
”beskickningarne användas; hvarjemte Rik”sens
Ständer tillförse sig af Eders Maj:ts
Den 5 Mars f. m.
i73
”Nådiga omtanka, att de tilläfventyrs här*’vid
inträffande besparingar komma Statsverket
till godo.” Sådane besparingar lära
väl icke vara alt förvänta; men då Statsanslaget
för MinisterStaten blifvit sedermera
ökadt, och tillgångarne i samma ändamål
vunnit tillökning genom Norriges betydligare
bidrag, synes man hafva skälig anledning
förmoda, att om utgifter af hemlig beskaffenhet
någon gång fordrades, de skulle
af förenämde tillgångar kunna bestridas. Då
jag trott mig finna, att StatsUtskottets Utlåtande
öfver de tvenne RevisionsBerättelserne
saknar den fullständighet till uptagande
och bedömande af Revisionsärenderne, som
man med tillfredsställelse bos förra Riksdagarnes
Statsutskott erfarit, anser jag mig
föranlåten instämma i den reservation, Utskottets
Ledamot Herr Ekerman CPag299)
afgifvit, dels deremot att StatsUtskottet icke
alltid öfver Revisorernes yttrade åsigter aflemnat
bestämdt Utlåtande, dels upskjutit
sådane, tills 1826 års Revision af Utskottet
vore verkstäld, då likväl Revisorernes yttrade
omdömen, särdeles i vigtiga principfrågor,
borde pröfvas af StatsUtskottet, oberoende
af de nya uplysningar, som blifvit
föranledde af handlingar, som ej för Revisorerne
varit tillgänglige. Det är Revisorers
rätt och StatsUtskottets pligt, att meddela
bestämdt Utlåtande öfver hvar och en Revisionsåtgärd
till Ständernes pröfning, huruvida
Revisorerne handlat rätt och svarat
Den 5 Mars f. m.
emot det dem updragne förtroende; men
nu genom de många upskjutna frågorne fördröjes
det slutliga bedömandet, tills man
förut, i Utskottets Utlåtandes sednare del,
fått omsider emottaga omdömen, som nu saknas
och äro upskjutna, och då anledningar
torde öppnas till ny återremiss af ett nytt
Utlåtande. För att icke öka vidlyftigheten af
detta anförande, inskränker jag mig nu blott
dertill, att fästa StatsUtskottets upmärksamhet
på några få ställen i 1825 års RevisionsBerättelser,
der förenämnde förhållanden
inträffa, nemligen: Utlåtandet om
Handlanden Bougt, (pag. 274) äfvensom
(pag. 287) om liquiden af f. d. Kongl. Famillens
fordran, deri Utskottet ickeuptagit,
mindre bedömt, åtskillige yttranden, som
i i825 års Revisionsberättelse äro af Revisorerne
till Stäudernes pröfning framstälde.
Utskottets yttranden i afseende på dispositioner
af StrömrensningsFonden synas mig
äfven böra undergå förändring, i öfverensstämmelse
med Herr Assessor Lagerhjelms
reservation, hvari flere Utskottets Ledamöter
instämt. Med anledning af hvad jag nu
anfört, anhåller jag vördsamligen, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande må till
Utskottet blifva återremitteradt, jemte desse
af mig framställde anmärkningar.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik, anförde
skrifteligen:
StatsUtskottets nu afgifne Utlåtande, rö
-
Den 5 Mars f. m.
i75
rande Revisionsförrättningarne åren i8?.5
och 1827, företer genast, vid den första
slutsatsen, ett i sanning så förvånande resultat,
att det för allmänheten torde blifva
svårt att förstå, huru ett Rikets Ständers
Utskott 1829 kunnat vara utaf så olika tankar
rörande Grundlagens orda förstånd och
anda, i anseende till den omfattning 1812
års Revisionslnstruction, jemförd med RiksdagsOrdningens
42 §•> lemnar åt granskningsrätten,
emot hvad Rikets Ständer 1823
yttrade sin öfvertygelse vara i anseende till
denna fråga. Men sedan StatsUtsbottet uti
sine omdömen rörande Rikets Ständers rättighet,
att ifrån RiksStaten utesluta StatsYerkets
ordinarie inkomst-titlar till den
grad som skett, trott sig kunna förbise Grundlagarne,
och tilltrott sig allena i dessa delar
kunna lyckas att stadga ett omdöme,
som, om det vunne framgång, säkerligen
skulle Öppna en ny, ehuru något besynnerlig,
utsigt, för det constitutionella samhällsskicket
inom vårt fädernesland, så medgifver
jag gerna, att all rättighet till förundran
försvinner, och att Utskottet, i anseende
till nu ifrågavarande ämne, handlat i
■ sträng consequence med grundsatsen, att
medverka till mästa möjliga inskränkningar
uti Rikets Ständers rättigheter.
Det har synts StatsUtskottet, som det
hinder, hvilket mött Revisorernes begäran
om del af handlingar för den efter de 2
176
Den 5 Mars f. in.
Revisionsåren förflutna tiden, ligger uti de
för Rikets Ständers Revisorer nu gällande
föreskrifter.
2 §. utaf 1812 års Instruction för Revisorer
ne är för mitt begrepp så tydlig, i
anseende till Revisorernes rätt att äga tillgång
till alla Kongl. StatsContoirets Räkenskaper,
Protocoller och Handlingar, att en
ytterligare bevisning af denna sats nu mera
endast skulle trötta, då öfvertygelserna säkerligen
redan äro stadgade i anseende till
lagens orda förstånd, och då frågan numera
synes mig endast vara, att utvidga detansvars-skyldige
embetsmannaintressets område
på folkrättigheternas bekostnad. Jag inskränker
mig således i detta afseende till
den enkla hänvisningen, huru Styrelsen ända
till 1822 ansåg detta sakförhållande, huru
Rikets Ständers Revisorer allt intill närvarande
tid ansett det; huru Rikets Ständer
sist 1823, uttryckte sina tankar Öfver detta
ämne; och till hvad Tryckfrihetslagen i
detta hänseende stadgar, angående Svensk
mans rättighet i allmänhet. Jag vågartro,
att dessa bevis inför Svenska folket skola
vara tillräckligt talande emot den slutsats
1829 års Statsutskott tillvägabragt, som skulle
iSaö och 1827 års Revisorer grundlagsvidrigt
hafva yrkat en granskningsrätt, som
icke synes öfverensstämma med nuvarande
StatsUtskotts begrepp om granskningsrättens
föremål och syftning.
Den 5 Mars f. m.
*77
Rikets Ständers Statsutskott har, i anseende
till denna fråga, trott, sig finna en
olikhet i åsigter, emellan i8a5 och 1827
årens Revisorer, och för mig är denna olikhet
uti ingen måtto synbar; ty jag finner
omdömet varit enahanda, ehuru 1827 års
Revisorer ansågo fruktlöst att af Kongl. Maj:t
begära, hvad som blifvit 1825 års Revisorer
vägradt, hvadan de blott angifvit sig
hafva följt Instructionens föreskrifter, så vidt
den af Kongl. Maj:t, således icke genom
instructionen, inskränkta granskningsrätten
sådant medgifvit.
StatsIJtskottet har på sin lagförklaringsbana
i sanning gått så långt, att jag vågar
tro det snart sagt blifva omöjligt, att finna
någon efterföljare på en sådan väg, då
StatsUtskottet förklarar, att en efter Riksdagsordningen
68 §. utfärdad Instruction
ej kan anses gällande eller få tillämpning,
innan samma instruction vunnit Kongl. Maj:ts
Nådiga sanction. Den bevisning StatsUtskottet
hämtar ifrån 1823 års Riksdagsbe•
slut, är äfven egen i sitt slag, då jag i denna
del af Riksdagsbeslutet, icke finner något
annat, än Rikets Ständers afsigt, att
göra Svenska folket bekant med Ministerens
sätt, att tillstyrka afseende å Rikets Ständers
åtgärder, äfven i mål, der beslutanderätten
ostridigt tillhörer dem. Jag önskade,
att StatsUtskottet upgifvit den Grundlags-§.
i5 H. 13
Den 5 Mars f. m.
som omnämner, att Revisorernes Instruction
bör af Konungen sanctioneras, eller att den
någonsin undergått en sådan sanction förr,
än Rikets Ständers rätt i denna del, vid
1823 års Riksdag blef i fråga satt, genom
Konungens Rådgifvares tillstyrkta vägran,
att låta kungöra en af Rikets Ständer likmätigt
68 §. Riksdagsordningen utfärdad Instruction
för sine Revisorer.
Hvad den hänvisning åter vidkommer,
som 1827 års Revisorer trott sig ifrån den
af Rikets Ständer 1823 utfärdade Instruction
böra hämta i afseende på deras fordran
af redovisning från de förvaltande Verken,
så synes det hafva undfallit SlatsUtskottet,
att någon annan upgift å förvaltande
Verk och Cassör, hvilka äro underkastade
Rikets Ständers Revision, icke finnes, än
den, som Rikets Ständer uti den år i8a3
utfärdade Instruction upgifvit. 1827 års
Revisorer trodde sig i anledning häraf ifrån
denna upgift böra hämta den enda vägledning,
som för deras fordran af redovisning
var att tillgå.
Det var för dem, hvilka, bekläddemed
RiksStåndens förtroende, förrättat 1827 års
Revision, i hogsta måtto oförväntadt, att
af Kongl. Maj:ts och Rikets StatsContoir finna
sig så strängt bedömde, i anseende till
en redogörelse för deras Principaler, hvilken
lindrigast sagt ej i ringaste mån var
Den 5 Mars f. m.
>79
underkastad StatsContoirets pröfning eller
omdöme; och det är ej utan förundran man
sett Utskottet biträda Kongl. StatsContoiret
uti denna del.
Man hade måhända ej utan skäl förväntat,
att StatsUtskottet i sin tour icke
godkänt den af Kongl. StatsContoiret yrkade
sats, att hvarken uti Instruction, eller
de i detta afseende gällande lagar igenfinnes
någon Rikets Ständers Revisorer lemnad
rätt, att fordra redovisning från de förvaltande
Verken, när denna fordran framställes
å Grundlagsenlig! sätt.
Man hade trott det böra fästa StatsUtskottets
upmärksamhet, huru StatsContoiret
tilltrott sig förklara /yj §. RegeringsFormen,
och huru Kongl. StatsContoiret uti
denna Grundlags §. velat införa ordet endast_,
hvilket der ingalunda igenfinnes, hvarken
såsom ordj eller såsom andemening.
Jag hoppas att StatsUtskottet, vid ett
närmare genomläsande af pag. 199 och 200,
af de 1827 års RevisiorisBerättelse vidfogade
underdåniga anmärkningar, skolat hämta
full anledning till ett nogare begrundande
af detta ämne, och måhända till en annan
påföljd, än blotta förbigåendet.
Angående medel, för hvilka redovisning
inför Kongl. Maj:t skett, föreslår Stats
12®
-
i8o
Den 5 Mars f. m.
Utskottet pag. a5l att Rikets Ständer, på
sätt de vid sista Riksdag af då förekommen
anledning i deras underdåniga skrifvelse
hemstälde underdånig anhållan lios
Kongl. Majit, nu måtte densamma sålunda
förnya, ”att vederbörande, som af Statsmedlen
upbära förskott emot redovisning,
”mätte i nåder anbefallas, att derföre afgifva
specifique och verificerade räkningar,
”hvaröfver det Verk, som medlen utbetalar,
”bör hafva tillsyn.”
Jag hade förestält mig, att anledningarne
till en sådan förnyad anhållan ifrån
Rikets Ständer borde föranledt StatsXJtskottet,
att hänskjuta orsakernes utredande till
Rikets Ständers ConstitutionsUtskott, då detta
ämne för mig visar sig med beskattningsrätten
ensamt sammanhängande, och
ingalunda lydande under den ekonomiska
lagstiftningen, och sålunda icke heller utgörande
ett föremål för förnyade önskningar.
Jag begär att StatsUtskottet å detta
förhållande täckes fästa en förnyad upmärksamhet,
till åstadkommande af annat resultat.
Angående förskotter till friCadetters underhåll
(pag. 2Öi och aöa,) föreslår Utskottet
äfven en förnyad anhållan hos Kongl.
Majit om ersättning för tredje Hufvudliteln
af dessa förskotter, så fort Barlhelemj-fonden
det medgifver.
Den 5 Mars f. m.
18 r
Då Rikets Ständer öfver Barthelemifonden
icke mera äga någon dispositionsrätt,
och i följd deraf inga utvägar att erfara,
när denna fond kan medgifva några ersättningar,
så synes mig i högsta grad oformligt,
att längre medgifva några förskotter
till en fond, som lemnar föga eller ingen
anledning till förväntan af någon återbetalning.
Jag anser det således mycket
ordentligare, att icke längre medgifva några
sådane förskotter, och att sålunda uppå
tredje Hufvudtiteln minska denna summa,
i fall man icke vill dermed öka anslaget
för Kongl. KrigsAcademien.
Angående några särskilda dispositioner
utaf Statsmedlen (pag. a56) anser StatsUtskottet
de af Rikets Ständers Revisorer i
afseende å sådane dispositioner gjorde anmärkningar
ej till någon särskild åtgärd
föranleda.
StatsUtskottet synes mig härigenom hafva
tillstyrkt en friare dispositionsrätt öfver
de under särskilda titlar till bestämda föremål
af Rikets Ständer beviljade anslag, än
Grundlagarne hitintills medgifvit.
Jag hade härvid väntat mig, att StatsUtskottet
antingen ådagalagt grundlösheten
af de af Rikets Ständers Revisorer gjorde
anmärkningar, eller att de af StatsUtskottet
blifvit befordrade till sådan åtgärd, som
för framtiden kunnat åstadkomma rättelse.
i8i
Den 5 Mars f. m.
Jag kan icke neka mig att uti StatsUtskottets
åsigter finna en afgjord böjelse till
undseende med Styrelsens förhandlingar,
på den stadgade ordningens bekostnad, och
jag tror mig böra fordra, att Utskottet bestämt
förklarar på hvilka grunder Revisörernes
anmärkningar varit otillbörlige, eller
att Utskottet åt dessa anmärkningar lemnar
det afseende de i annat fall förtjena.
Angående beviljad löneförhöjning för
Öfverste Hallencreutz, hade 1827 års Revisorer
utgått ifrån den synpunkt, att då anslag
i detta ändamål var Rikets Ständer affordradt,
men af desse ej beviljadt, så kunde
en utgift i och för ett föremål, som Rikets
Ständer icke godkänt, ej annorlunda
anses, än som ett otillbörligt intrång åden
besparingssumma, som i annat fall skolat
uppstå, och om hvars behandling Rikets
Ständer förordnat.
StatsUtskottet förklarar i anledning härutaf,
att Kongl. Maj:ts höga rätt, att inom
hvarje Huvudtitel till dit hörande föremål
disponera de derå upkomne besparingar,
ej kan ifrågasättas. — Jag skulle vilja bestrida
ett sådant förhållande, och motsatsens
bevisning blefve icke svår, men jag
inskränker mig till att härvid blott påstå, att
den ifrågavarande dispositionen så mycket
mindre bordt hänföras inom den af StatsUtskottet
framstälda slutsats, då föremålet
Den 5 Mars f. ra.
l83
för utgiften var af Rikets Ständer såsom icke
nödvändig ansedd.
Utskottets omdöme i denna del innehåller
äfven besynnerligt anbragte ordställningar,
för att komma till det resultat, att
någon särskild åtgärd nu3 i anledning af Revisorer
nes anmälan, ej erfordras; utan alt
likväl någon utsigt förevises, till upnående
af någon annan åtgärd, än den som nuj efter
Utskottets tanka, ej erfordras.
Angående KrigsHofrättens MilitairLedamöters
tractamenten, synes StatsUtskottct
såsom grundsats hafva antagit förbiseendet
af Rikets Ständers beslut, der sådane legat
till grund för Revisorernes anmärkningar,
hvadan jag icke han undgå, att utaf StatsUtskottet
begära förslag till någon annan
påföljd af Styrelsens egenmägtiga åsidosättande
af Rikets Ständers beslut, då de 1820
i underdånighet begärt rättelse för framtiden
derutinnan, att de tractamenten, som
bestås MilitairLedamöterne i Kongl. KrigsHofrätten
och blifvit anviste å RiksStatens
2:dra Hufvudtitels anslag Lill rese- och tractamenlspenningar
vid civile förättningar, måtte
såsom en nödvändig utgift för den del
af Militaire-systemet, som afsåge ordning
och disciplin och ej egentligen tillhörde nämde
anslag, öfverllyttas på 3:dje Ilufvudtiteln.
StatsUtskoltet synes vid della förhållande,
i öfverensstämmelse med bos det
-
184 Den 5 Mars f. m.
samma öfverallt synbart rådande grundsatser,
hafva förbisett stadgandet i 64 och 65
§§. Regeringsformen, hvadan jag anhåller
att StatsUtskottet till vinnande af en annorlunda
beskaffad behandling af denna anmärkning,
måtte taga de ofvanåberopade
Grundlags-§§. uti ett närmare skärskådande.
Vidkommande reparation af Svea Lifgardets
Casern, inskränker sig Utskottet, att
föreslå Rikets Ständer, att i underdånighet
anhålla om förordnande, att ofvanberörde,
till Svea Lifgardets Caserns reparation, utgifne
2000 R:dr skola Stats-Verket ersättas,
och vid ett sådant förslag har jag ingen
ting annat att anmärka, än att StatsUtskottet
i min ianka bordt föreslå, att i
samma underdåniga skrifvelse innefatta alla
de medel, som till ifrågavarande föremål
under 1826, 1827, 1828 äfven möjligtvis
blifvit utbetalte, oaktadt Rikets Ständer
bestämt förklarat Statsverket ej böra
vidkännas några kostnader i detta ändamål;
— men jag hade äfven trott, att det härvid
förekommande uppenbara förbiseende af
Rikets Ständers beslut, borde hafva föranledt
en Remiss till ConstitutionsUtskottet,
till utrönande af orsakerne.
I anseende till den anmärkning, som
af Rikets Ständers Revisorer blifvit gjord,
att utbetalning af MinisterStatens aflöning,
oansedt Rikets Ständers vid sista Riksdag
Den 5 Mars f. rn.
i85
framförde underdåniga hemställan, likväl
fortfar att af StatsMinistern för Utrikes ärenderne
besörjas, föreslår StatsUtskottet blott
en förnyad underdånig begäran, att speciella
utbetalningen i och för MinisterStaten
måtte hädanefter af StatsContoiret omedelbarligen
verkställas, på sätt som före år 1816
tillgeck.
Jag nödgas ända till trötthet uprepa,
huru jag finnér StatsUtskottet söka täfla
om verkningskrets med Ekonomi- och BesvärsUtskottet,
i stället för att med ConstitutionsUtskottets
tillhjelp befrämja utredandet
af orsakerne, hvarföre så ringa eller
intet afseende fästats vid Rikets Ständers
önskningar i de fall, der de äga fullkomlig
egenskap utaf beslut. ,
Jag förbigår de under §. 12 införde
punkter, emedan StatsUtskottet lofvar särskilt
utlåtande för hvart och ett af dessa
ämnen.
Sidan 268 finnér StatsUtskottet några
särskilda åtgärder ej föranledas af hvad Revisionsberättelserne
innehålla, angående reglering
af de i räkenskaperne förekommande
ordinarie afkortningar:
Angående AfräkningsContoirets indragning:
Angående
Krutförsäljningsmedols sena
leverering; och jag nödgas härvid anmär
-
♦
186
Den 5 Mars f. m.
Isa, alt Utskottet vid dessa ej särdeles kinkiga
frågors behandling, äfven med nog
mycken lättfärdighet behandlat dem, då Rikets
Ständers billiga fordran synes vara,
att af dess Statsutskott blifva uplyste om
det, som, i följd af Rikets Ständers Revisorers
anmärkningar, blifvit verkstäldt, och
i hvad nion sådane anmärkningar blifvit
nöjaktigt förklarade.
Angående beviljad gratificationssumma
till Slatsexpeditionernes tjenstemän, hafva
Rikets Ständers Revisorer anmärkt, huru
Rikets Ständer vid sista Riksdag anvisat extra
löneanslag för en Cancellist, och en Copist,
inom hvardera af Statsexpeditionerne.
StatsUtskottet finner, i följd häraf, ingen
ting att anmärka, i anledning af Revisorernes
anmälan, att summor till gratificationers
utdelande, i stället för dc bestämda
extra lönerne, blifvit uttagne, och
att för dessa summor någon annan redovisning
ej är afgifven, än StalsSecreterarnes
enskilde qviltencer.
Jag hade trodt det vara med de bos
oss rådande redovisningsformer oförenligt,
att StatsSecreterare ensamt qvilterade summor,
hvilka voro bestämde att fördelas på
flere individer, hvilkas qvittencer här synas
mig utgöra den erforderliga controllen
för medlens ändamålsenliga och rättvisa användande.
Den 5 Mars f. m. 187
Angående en viss tid för Kronans Persedeltionde,
så har StatsUtskottet visat sin
allmänna föresats att icke i någon mon fästa
något afseende vid Rikets Ständers vid
1823 års Riksdag fattade beslut, att begära
det försäljning af Kronans tionde af koppar,
järn och alun, samt andre tillverkningar,
jämte Hammarskattsjärnet, som i natura
utgöres, måtte inom ett år efter lefvereringen
verkställas, och icke ifrån ett år
till ett annat lemnäs osålde.
Herr CommerceRådet Santessons reservation
emot StatsUtskottets förbiseende
af detta ämne, har icke förmått verka uppå
Utskottets omdöme, och jag äger således
föga hopp att verka någon förändring, i anseende
till grundsatser, som synas hos Utskottet
nästan orubbligt antagne; men jag
har dock icke kunnat undgå att begära någon
upmärksamhet till mina anmärkningar,
hvilka jag utbeder mig, att till tidens vinnande
få sträcka till alla under i3 §. af
Utskottets Utlåtande innefattade punkter.
Uti 14 §. (pag. 203) hänvisar StatsUtskottet
till i punkten 1 §. af sitt utlåtande,
i anseende till principen utaf den af
1827 års Revisorer väckta fråga om inventering
i Kongl. Räntekammaren,
Utskottet har härutinnan handlat ganska
conseqvent, men i samma mån äfven
olycksbudande för helgden af våra grund
-
i88
Den 5 Mars f. ra.
lagar, då äfven med den särdeles slutförmåga,
som synes utmärka Stats-Utskottets
pluralitet, det svårligen lärer utom för Utskottet
kunna göras fattligt, huru Kongl.
StatsContoret, efter den hänvisning, som Revisionslnstructionens
2 §. lämnar till 42 §.
Riksdagsordningen, kunnat ansvarslöst förvägra
Rikets Ständers Revisorer den af dem
äskade inventering utaf Räntekammaren.
Huru de inom det Constitutionella samhällsskicket
så oumbärliga redogörelseformer
skola kunna utbildas; huru granskningsrätten
till sitt åsyftade föremål skall kunna
utvecklas, då en sådan auctoritet, som ett
Rikets Ständers Statsutskott, fäster så litet
afseende å det förflutna af StatsVerkets styrelse
och förvaltning, som i min tanka i
dess Utlåtande öfver StatsRevisionerne visar
sig vara fallet, kan jag ingalunda förstå;
men inser lätt, att anledningar till fördubblad
upmärksamhet upkomma ifrån ett
sådant inom vår representation sällsamt förhållande.
i5 §. lofvar en framdeles åtgärd i anseende
till Revisorernes anmärkningar rörande
Magazins-Fondens förvaltning, och
härvid synes mig endast kunna anmärkas
alt tiden börjar blifva nog långt liden, för
att Utskottets yttranden skola komma att
äga någon inflytelse, då Riksdagen snart
närmar sig till sitt lagbestämda slut.
Den 5 Mars f. m.
Sid. 264 förklarar Stats-Utskottet sig
icke hunnit taga den närmare kännedom
af så väl år 1825, som 1827 årens Revisorer
gjorde anmärkningar vid en del af uppgifne
Verks räkenskaper, methoden för deras
afslutande, tiden för deras aflämnande, äfvensom
af de deruti förekomne balancer,
och desses afskrifvande m. m., hvadan Utskottet
ansett sig böra upskjuta sitt yttrande
öfver hvad i berörde ämne anmäldt blifvit,
intilldess granskningen utaf 182G års
förvaltning och räkenskaper försiggått. Härvid
tager jag mig den friheten förnya den
anmärkning jag redan gjort, att tiden för
tillvägabringandet af Utskottets ännu återstående
arbeten, icke synes lämna hopp om
någon särdeles fullständighet i åtgärd, i fall
man för det tillkommande får hämta några
slutsatser ifrån den lilla erfarenhet Utskottet
lämnat oss, medelst de få vigtiga Betänkanden
vi ännu fått emottaga.
Samma anmärkning, som här ofvan, gäller
äfven för 1 §. af Utskottets Utlåtande
rörande Kongl. KrigsCollegium och dess af
Revisorerne anmärkte förvaltningsåtgärder.
I anledning af 1827 års Revisorers berättelse,
att influtne medel för försåldt krut
blifvit directe anordnade att användas till
inköp af ett partie Tschacots, har StatsUtskottet,
med godkännande af Revisorerncs
härutinnan gjorde framställning, före
-
Den 5 Mars f. m.
slagit Rikets Ständer att besluta, det all
försäljning, vare sig in-eller utrikes, af någon
Kronans effect, som ibland inkomsttittlarne
är påräknad, skall under dem uptagas
och redovisas. Man skulle häraf kunna
sluta att något sådant beslut icke förr
varit stadgadt, men om StatsUtskottet behagar
taga under skärskådande Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse rörande Riksstaten
under sista Riksdag, så skall Utskottet
utan tvifvel erfara, att stadgandet långt
för detta varit gifvet, och att det är uraktlåtenheten
af dess iakttagande, som bordt
i första rummet påkalla Utskottets upmärksamhet,
till befrämjande af den framtida
rättelse, som åtminstone borde genom ConslitutionsUtskottet
säkrast kunna vinnas.
Under tittel af Förvaltning utaf Sjöärenderne,
yttrar Utskottet i afseende å Revisorernes
anmälan, att Kongl. Maj:t icke
täckts fästa afseende vid Rikets Ständers
önskningar i anseende till upphandlingsauctioner
för Kronans räkning, att Utskottet
utan sammanhang med besvarandet af
Rikets Ständers Revisorers bei’ättelse ansett
lämpligast, att låta detta blifva ämne för
ett särskilt Betänkande, och man får således
hoppas att Revisorernes anmälan härutinnan
fästat Utskottets uppmärksamhet, i
fall tiden äfven icke skulle medgifva den utlofvade
handläggningen utaf ämnet, inom den
uti Grundlagen för Riksdagen bestämda tid.
Den 5 Mars f. m.
>9i
Under pag. 278 anser Stats-Utskottet
Rikets Ständers Revisorers anmärkningar
och förslag, rörande så väl ett i Revisorernes
tanka oriktigt användande af räntemedel
ifrån den så kallade Brudgåfvefondcn,
som ock sjelfva fondens öfverlämnande tili
RiksgäldsContoret, icke föranleda någon åtgärd.
Jag tager mig i anledning häraf friheten
fästa uppmärksamheten deruppå, att Rikets
Ständers Revisorer föreslagit, att Brudgåfvefondens
räntemedel, i stället för alt
lill för dess ändamål främmande gratificationer
användas, måtte begagnas till förhöjning
i de årlige Brudgåfvorne, eller till utdelning
af sådane Brudgåfvor bland ett större
antal af fattiga flickor utaf allmogens
barn; och jag vågar tro att detta förslag
bordt fästa StatsUtskottets uppmärksamhet,
ej mindre än Revisorernes påminnelse att
Rikets Ständer ansett särskilde fonders samlande
af Statsmedel böra förekommas, hvadan
de till Brudgåfvors utdelande afsatte medel
hädanefter till RiksgäldsContoret kunde
öfverlämnäs, hvarigenom all fråga om
behofvet af desse medels förräntande, och
serskilde kostnader för deras administrerande,
komme att upphöra.
Jag anhåller att StatsUtskottet täcktes
taga detta ämne under ett nogare skärskådande,
och att discretioner och gratifica
-
Den 5 Mars f. m.
tioner icke måtte utaf StatsUtskottet altför
mycket understödjas, på bekostnad af den
så kallade Brudgåfvefondens egentliga och
verkliga föremål.
I anledning af Revisorernes anmärkningar
vid Curlmsräkenskaperne finner StatsUtskottet,
med afseende å hvad Kongl. Seraphimei
OrdensGillet i dessa ämnen upplyst,
dem icke föranleda någon åtgärd.
Då Rikets Ständer härutinnan äro lemnade
uti den fullkomligaste okunnighet om
hvad Kongl. SeraphimerOrdensGillet i dessa
ämnen upplyst, vill det synas som om
StatsUtskottet redan i dessa delar vore beklädt
med Rikets Ständers afgöranderätt.
För mig vill det ännu synas anmärkningsvärdt,
att 181g års uppbörd ifrån ett helt
fögderi icke förr än år i8a5 upptages uti
räkenskaper.
Jag hade för min del trott, att en af
Revisorer angifven oordning i anseende till
en förvaltning, som upptager ett penningebelopp
af circa i3o,ooo R:dr, åtminstone
förtjent den uppmärksamhet, att Rikets Ständer
blifvit underrättade om de åtgärder, som
StatsUtskottet ansett för framtiden förebygga
den angifna oriktigheten.
1827 års Revisorer hafva varit särdeles
olycklige uti sine slutsatser, då desse
in
-
Den 5 Mai s f. m.
inför StatsUtskoltet sällan i något fall förmått
göra sig gällande, och det torde tillåtas
mig, att, i anledning af StatsUtskottets
yttrande rörande Revisorernes åsigt af
Strömrensningsmedlens användande, få erinra,
alt 1827 års Revisorer ansågo hvarken
Weddö eller Åkers Canaler kunna innebegripas
under den mening Rikets Ständer
åsett med Strömrensningar uti de Norra
Provincerne; och att skiljaktigheten i åsigt
emellan StatsUtskottet och Revisorerne uppkommer
af det olika sätt, hvarefter man i
detta hänseende finner för godt att i anseende
till Strömrensnings-föremålet draga
CJ o
gränsen emellan de Södra och Norra Provincerne.
Slutligen tillkännagifver StatsUtskottet
i anledning af hvad Revisorerne 1827 anmält
och erinrat, angående 3:ne uppgifne
fall, att dessa ämnen blifvit till behörig
handläggning befordrade. För mig synes
StatsUtskottet i detta hänseende tämmeligen
godtyckligt hafva behandlat Rikets Ständer,
då jag föreställer mig, att Utskottet
bordt till Rikets Ständer uppgifva, hvilken
den behöriga handläggning är, hvartill StatsUtskottet
befordrat nämde ämnen, emedan
det för Rikets Ständer alltid måste vara magtpåliggande
att veta, hvilka åtgärder, som för
Rikets Ständer kunna vara att vidtaga, i
den händelse StatsUtskottet skulle förbisett
det rätta.
i5 H. i3
ig4 * Den 5 Majs f. m.
StatsUtskottet liar aldeles förbigått den
af Revisorerne anmärkte besynnerliga omständighet,
att Kongl. Förvaltningen af Sjöärenderne,
såsom administrerande Verk, blifvit
stäld i ansvarighet för ett lån, upptaget
för f. d. Arméens Flottas Officerares
räkning, att Statsmedlen blifvit graverade
med betalningen, af den för samma lån utgående,
och af Rikets Ständer icke påräknade,
ränte-utgift; samt att lånets återgäldande
varit anvist på ett anslag å Åttonde
Hufvudlitteln, som synts fördetta ändamål
otillräckligt.
StatsUtskottet synes aldeles hafva förbisett,
att ett lån af mera än 28,000 R:dr,
till ett för Statsverket främmande föremål,
blifvit beviljadt af medel, som enligt den
med Ryska Regeringen afslutade liqvid om
Svenska Statens fordringsanspråk utfallit.
Stats-TJtskottet har icke heller funnit
anmärknings värdi, att af räkenskaperne i öfrigt
icke synts, hos hvilken person, eller
af hvad medel nämde lån, hvarföre Kongl.
Förvaltningen af Sjöärenderne, såsom Borgesman
ansvarar, blifvit upptagit. Jag anhåller
att StatsUtskottet täckes förklara detta
sällsamma förhållande.
Rikets Ständers Revisorer hafva 1827
(sid. 47) anmält, huru 1823 års Ständers
Underdåniga begäran om nådigt förordnande,
det Kongl. StatsContoret^ Memorialböc
-
Den 5 Mars f. ra.
ker, äfvensom Kongl. Räntekammarens hufvudbok
skulle, vid derefter infallande revisioner,
vara afslutade den i Nov. för det
nästföregående året* och för Revisorerne
tillgängelige» Saknat all påföljd»
I fall en representation eljest hör anses,
såsom en i fortsättning verkande kraft,
så skulle det synas» som om efterkommande
Ständer ej så handlöst borde lämna sine
företrädares beslut, önskningar och åsigter.
jag frugtar, att sjelfförtroendet, attefter
det närvarande Ögonblickets ingifvelser
kunna ordna allt, sällan lyckats» och attén
af de mest verkande orsakerne till en långsam
utbildning» är åsidosättandet af de åtgärder
förutgångne lagstiftningar vidtagit;
det ar med sådan anledning, jag af StatsUtskottet
begär mera afseende å förra Ständers
stadganden i alla de hänseenden, der
det ar ett åliggande för nuvarande Statsutskott,
att lämna vägledning för oss» att
fortsätta Våra föregångares bemödanden» att
skaffa anseende och stadga åt Våra CörtStitutionela
förmer*
Sid. ta3 hafva 1827 års Revisorer anmärkt,
att Norrska Fostcassans skuld till
Svenska Postverket» ännu i i8a5 års räkenskaper
balaneeräS till i6»485 R:dr 34 sk* BlCO»
och det har synts mig» som skulle Rikets
Ständer egt af StatsUtskottet fordra» ålmin
-
Den 5 Mars f. na.
stone en uppgift om, och till hvad del,
någon liqvid tillvägakommit, i anledning
hvaraf jag anmärker saknaden af en sådan
uppgift.
Jag har nu, så långt jag förmått, sokt
ådagalägga det i min tanka anmärkningsvärdaste
uti StatsUtskottets Utlåtande rörande
1825 och 1827 års Revisions-förrättningar,
och jag har dervid förbigått många
af de fall, hvarvid StatsUtskottet i anledning
af Revisorernes anmälanden underlåtit,
att fästa någon uppmärksamhet; men
det kan såsom allmän anmärkning anföras,
att StatsUtskottet visat alltför liten böjelse
att åt Revisions-förrättningarne gifva något
anseende af allmän nytta; jag vågar härtill
lägga den öfvertygelse, att Revisionsförrättningarne
aldrig kunna mera planmässigt
förlamas, än genomen så beskaffad behandling,
som nuvarande Statsutskott låtit
deras anmärkningar, omdömen, och anmälanden
vederfaras. En Revisionsberättelse
måste i min tanka af ett Statsutskott så behandlas,
att Revisorernes åsigter antingen
öppet vederläggas och förkastas, eller i motsatt
fall befordras till den påföljd de förtjena.
Utaf den form Utskottet i öfrigt gifvit
sitt Utlåtande, finner jag ej, huru Rikets
Ständer skola kunna tillvägabringa något resultat.
StatsUtskottets Utlåtande hade i min
tanka bordt innebära en allmän åsigt öf
-
Den 5 Mars f, m.
J97
ver StatsVerkets Styrelse och förvaltning
under den förflutna tiden, hvartill ej mindre
Revisionsberättelserne, än Utskottets
egna granskningsåtgärder bordt ligga till
grund. Under den form Utskottets Utlåtande
nu framträdt, anser jag det icke kunna
behandlas, då meningen icke lärer kunna
vara, att Rikets Ständer ifrån sina plena
directe skola frambringa en klar och
åskådlig framställning af StatsVerkets förvaltning;
och det är likväl en sådan, nationen,
ej mindre än Styrelsen, eger rätt
att af nationens ombud fordra.
Jag anser sjelfva planen, af detta Utlåtande
så felagtigt, att jag äfven i sådant
afseende, anser mig böra begära dess återremitterande.
Flere hördes häruti instämma.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
vili nu fästa mig blott vid första punkten
af StatsUtskottets Utlåtande, nemligen den
angående vidsträcktheten af Revisorernes
granskningsrätt. Utskottet tyckes antaga,
och vilja bevisa, att denna granskningsrätt
ej får sträckas öfver två års afslutade räkenskaper.
Jag vill till bestridande af denna
mening ej åberopa 1812 års Instruction;
utan blott söka ledning af Urundlagen. I
68 §. Riksdagsordningen stadgas, att Revisorerne
skola öfverse och granska StatsVerkets
tillstånd, styrelse och förvaltning,
Den 5 Mars f. m.
samt emellan Riksdag arne sammanträda så
ofta_, att hvarje Revision m ä k uti na omfatta
tvänne års afslutade räkenskaper. Märken
väl, Mina Herrar! betydelsen af det
bär nyttjade uttrycket: ”må kunna.” Man
finner tydligt, såväl af liela sammanhanget,
sorn förnämligast af nj'ssnämnde uttryck,
att 2 års afslutade räkenskaper äro det minsta
Revisionen bör omfatta; men med lemnad
rättighet alt sträcka sig längre. Och
det synes så mycket mera varit afsigten,
att låta den sträcka sig ända till Revisionstiden,
som Revjsorerne skola utreda Stats-!
Verkets tillstånd; hvilket ord, utan bifogad
särskild tidsbestämmelse, icke lärer kunna
tillämpas på annat än den närvarande
tiden, Dessutom finnér man af ordställning
gen klart, att ordet minst är här utelem-'
nadt, lika sorn på många andra ställen och
nästan öfver allt i våra Grundlagar, der
meningen i alla fall är tydlig. Sålunda är
det till exempel i 14 §, Riksdagsordningen
stadgadt, \ första momentet: För att blif-,
va Elector af Borgerskaj>et eller Riksdags-.
man för Stockholnij fordras^ att hafva va-,
rit tvenne år Borgare derstädes: minst
tvenne år naturligtvis, I 38 §. Riksdagsordningen,
likaledes: Inom BancoUtskot-.
tet skola Qvid omröstningar j i de mål der
IJtskottetj med Riksens Ständers rätt besia--  ter-, två tredjedelar af hvarje Stånds Le-,
damöter vara närvarande. Det måtte väl
ej vara förbndit för den tredje tredjedelen
Den 5 Mars f, m,
m
alt äfven vara tillstädes? Således är det klart,
alt här menas minst två tredjedelar. I 8
§. Regeringsformen stadgas: Ej må Konungen
fatta något beslut i de maij hvaröfver
StatsRådet höras börj derest icke tre
af Stats Rådén, jemte vederbörande StatsSecreterarej
eller den hans tjenst förrättar
j tillstädes äro. Äfven här bör sålunda
ordet minst ovedersägligen förstås inunder,
och man kan ej undgå att vid begreppets
uppfattning ifylla det. På alla dessa ställen
äro talesätten alldeles enahanda: och
med samma skäl som man kunde inskränka
feevisionerna till endast två år, skulle man
äfven kunna förmena flere än två tredjedelar
af BankoUtskottets Ledamöter att i vissa
voteringar deltaga; samt flere än tre Statsråd
att vara närvarande i StatsRådet, —
Den andra thesen, som Utskottet i denna
§. söker försvara, är den, att den af
Riksens Ständer gifne Instruction för Revisor
erne nödvändigt fordrar Konungens
sanctian. Jag vill bär något närmare skärskåda
Grundlagens ordalydelse i detta afseende,
I RiksdagsOrdningens 68:de §. stadgas,
att Revisorerna skola efter af Riksens
Ständer utfärdad Instruction öfverse &c.
Rikets Ständer äga sig sålunda förhehållet att
utfärda den. Men att utfärda cn Instruction,
är något helt annat än att föreslå
den: det innefattar sjelfva promulgeramiet.
Detta kan man finna af 74 §. RiksdagsOrd
-
200
Den 5 Mars f, m,
ningen, hvarest det heter: De allmänna Stadgar
och Förordningar , hvarom Konung och
Ständer under Riksdag gemensamt be slutit,
skola dock endast i Konungens namn, och
med Dess underskrift utfärdas. Men när
nu denna rätt, sora på detta sednare ställe
endast är gifven åt Konungen, är på det
förra lemnad åt Ständerne, ser jag ej hvarföre
Konungens sanction skulle i detta fall
behöfvas; och tror att den år 1812 var
ganska Öfverflödig. Deruti styrkes jag så
mycket mer, som ingen ännu ens bjudit
till att bestrida Ständernas rätt att enligt
Grundlagarnes enahanda ordalydelse sjelfve
verkligen utfärda vissa andra föreskrifter
samt till och med allmänna författningar.
Sålunda ålägges det i RiksdagsOrdningens
66:te §. Riksens Ständers BankoFullmägtige
att, jemlikt vid hvarje Riksdag af BancoUtskottet
utfärdadt Reglemente, förvalta
Bankens medel &c. Likaså är det i 67 §.
om Fullmägtige i RiksgäldsContoiret sagdt:
Desse Fullmägtige skola likaledes vara tre
af hvarje RiksStånd, med åliggande, att
uti allt ovilkorligen sig rätta efter de Instructioner
Riksens Ständer för dem utfärda.
Och denna rättighet för Ständerna
att utfärda en författning, förekommer
ännu ytterligare i rojyde §. af Regeringsformen,
hvarest det mot slutet heter:
Är åter Bevillningens hela belopp bestämdt,
men Riksens Ständer icke om fördelningen
deraf ense, dä skola, efter den faststälda
Den 5 Mars f. m.
201
Bevillnin gs-summans förhållande till den
som vid föregående Riksdag blifvit fördeladj
de i den sista BevillningsFörordningen
stadgade artiklar jemlikt okas eller minskas
; och uppdra ge Riksens Ständer deras
Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
att en ny BevillningsFörordning på
sådan grund uppgöra och utfärda. Mig
synes således klart, att, då på alla dessa
ställen ett och samma ord nyttjas, nemligen
ordet utfärda; så måste det väl på alla
ställen hafva samma betjulelse. Och då
Reglementet för BankoFullmägtige, och Instructionen
för Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
samt sjelfva Bevillningsförordningen
kunna af Ständerna allena utfärdas; kan
jag ej inse, hvarföre Instructionen för Revisorerna,
hvilken Ständerna äfven äro Berättigade
att utfärda, skulle mer än de förra
behöfva Kongl, sanction. Jag kan härvid
så mycket mindre se någon betänklighet,
som jag är öfvertygad att, om Rikets Ständer
tilläto sig någon föreskrift för StatsContoiret,
som ej vore enlig med Grundlagen,
bemälte Embetsverk nog skulle veta
att ej lyda den.
Jag vill sluta med en allmän betraktelse,
den nemligen, att vissa tider varit
utmärkte af någon allmän opinion, som blifvit
nästan epidemisk. Jag vill sålunda minnas,
att Historieskrifvare!! Livius förmäler,
huru man i det gamla Rom ett holt år sys
-
202
Den 5 Mars f. m.
selsatte sig nästan blott med Religionsaffairer;
och jag fruktår mycket, att kommande
Historieskrifvare skola anmärka, att 1828
och 1829 årens Riksdag varit utmärkt för
Rikets Ständers misstroende till sine egna
i Grnndlagarne förvarade rättigheter.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Hå jag i öf,
verläggningarne inom StatsUtskottet varit
närvarande vid alla de beslut, som i Utlåtandet
förekomma, utbeder jag mig att,
ehuru jag säkerligen tror och hoppas, att
en återremiss sker, det må tillåtas mig gif«
ya tillkänna åtskillige förhållanden i afse-,
ende å detta Utlåtande, Först får jag an-,
mäla, att jag reserverat mig i flere af de
hufvudsakligaste punkterne, hvaremot an"»
märkningar nu blifvit gjorde, nemligen emot
första punkten, om vidsträcktheten af Revisorernes
granskningsrätt, och i en annan om
Strömrensningsfondens användande, samt i
allmänhet instämt i den reservation en Ledamot
gjort i afseende på Utskottets åt Revisionsberättelserna
lemnade behandling på
det hela, ehuru mitt namn, jag vet ej af
hvad orsak, ej finnes i Utlåtandet upptagit,
och hvaraf jag hämtar en ytterligare anledning
till det anförande jag nu afgifver.
Rörande flere af de anmärkningar, sorn härstädes
af Grefve Gyllenborg, Friherre Anckarswärd
och Herr Cederschjöld blifvit gjorde,
bör jag öppet erkänna mig hafva behöft
den ledning de gifvit min uppmärk
-
Den 5 Mars f. m.
ao3
samhet; och må detta erkännande hembära
dem en gärd af tacksamhet å min sida, anseende
min pligt vara, att med större uppmärksamhet
följa ämnet, när det kommer
tillhaka, Slutligen får jag anföra, att, ehuru
olika tankar i flere fall ägt rum inom
Utskottet, jag likväl ej alltid ansett mig
med särskild reservation höra hetunga Utlåtandet;
och ehuru jag varit, hvad den
första punkten angår, af olika tankar med
pluraliteten, hvilket af reservationerne synes,
samt uppmanat de Talare* hvilka varit
af annan tanka, att åtminstone ådagalägga
de skadliga följder, sorn uppkommit
af 1822 och föregående Revisorers vidsträckta
granskqingsrätts utöfning, har hvarken
jag fått svar derå eller Utlåtandet upptagit
någon utredning af ämnet. Jag har påmint
desse talare att gifva mig tillkänna, i hvilken
ställning förflutne Ständer, hvilka så
klart och enhälligt gillat de dem föregående
Revisorernes förfarande, skulle komma
genom det Sätt, hvarpå Utskottet bedömt
frågorne. Jag har ej eller å detta fått svar,
hvarken i Utskottet eller Utlåtandet. I öfrigt
får jag instämma med de värde talarne,
att Utlåtandet hör återremitteras och omarbetas,
Herr von Hartmansdorff', August: För
min del anser jag planen i detta StatsUtskoltets
Utlåtande bättre än den varit i dem,
som tillförene i dylika mål blifvit afgifua,
204 Den 5 Mars f. in.
ty ämnena äro här åtskilda och framstaldä
på ett åskådligt sätt, hvilket förr icke ägt
rum. Men deremot saknas i Utskottets Utlåtande,
hvad jag hade hoppats att få se,
ett allmänt omdöme om förvaltningen af
Statsmedlen, sedan sista Riksdag. Då Utskottet
ej afgifvit något sådant, och ingen
annan heller gjort det här, så tillåter jag
mig att säga min mening derom. I allmänhet
finner man att de summor, vid
hvilka anmärkningar blifvit gjorda, ej äro
betydliga„ till beloppet, men många. Slutsatsen
blifver, att det icke är för stora summor
som vederbörande någon gång vågat
öfverträda de föreskrifter Rikets Ständer
gifvit, men att de gjort det oftare försmå
ändamål. Detta bevisar en desto ringare
aktning, för att ej säga förakt för Rikets
Ständers föreskrifter. Just derföre hade jag
trott, att man bordt nagelfara med dessa
mångfaldiga smärre afvikelser, och icke öfverhalka
dem; ty man borde söka göra slut
på striden om granskningsrätten, och icke
förlänga den. Då jag för min del städse
velat lemna Styrelsen all tillbörlig frihet
i uppbörd och andra verkställighetsåtgärder,
i anseende till allmänna medel, anser
jag mig deremot böra och kunna med fog
yrka, att Ständerne ej skola efterskänka något
af deras granskningsrätt eller någon af
de controller, som dertill höra. Det är under
sådan åsigt, jag vill upptaga några ämnen,
hvilka ej varit af andre talare vid
-
Den 5 Mars f. m.
ao5
rörda, eller på samma sätt behandlade.
Hvad först angår tiden för anmärkningarnes
eller Revisionernes utsträckning, så liar
jag förut tillräckligen yttrat mig deröfver,
för att nu blott instämma i det anförande
Grefve Gyllenborg afgifvit. Sidan 246 tillstyrker
StatsUtskottet det Riksens Ständer
må hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhällcij
att vederbörande Verk och Auctorit,
eter, som förvalta fonder, hvaröfver allmän
granskning af Rikets Stander och deras
Revisorer äger rum, måga anbefallas
till hvarje Revisionsförrättning afgifva berättelse
Öfver fondens tillstånd och förvaltning
för den tid, som då kommer att Revision
undergå. Förmodeligen bar detta
beslut blifvit fattadt och tryckt så länge
sedan, att StatsUtskottet då ännu icke hade
kommit i kännedom af Konungens Proposition
till Rikets Ständer, med förslag
till Instruction för Revisorerne; ty der har
Konungen redan gifvit sin afsigt tillkänna,
att anbefalla hvad här skulle begäras. Således
synes denna punkt vara öfverflödig.
Sidan 2Öo, har Utskottet ansettj att, med
undantag af 8:de Hufvudtitelns anslag till
Extra utgifter, öfriga på Hufvudtitlarne
anvisade medel böra vara underkastade öppen
redovisning. Jag instämmer alldeles
med Utskottet i den senare delen, men icke
i undantaget. Sådane som Författningarne
nu äro, tror jag icke att de 100,000 R:dr
till Extra utgifter äro undantagna från öp
-
ao6 Den 5 Mars f. m.
pen redovisning. Då StatsTJtskottet likväl
påstår sådant, borde det väl hafva uppgifvit
skälen dertill. Men jag har ej emot,
att ett sådant undantag för framtiden medgifves.
Hvarje Styrelse, likasom den private,
behöfver någon summa, hvilken efter
godtycke må kunna användas utan granskning
af andra. Om en summa, under sådant
förbehåll ansloges, så kunde man vara
så mycket strängare med det öfriga; och
då hoppas jag* att de öfrige Hufvud titlarne
skulle befrias från medels användning
på sådant sätt. Sidan a5t, föreslås, att
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t må
förnyas, det vederbörande, som af Statsmedlen
uppbära förskott, emot redovisning,
måtte i Nåder anbefallas, att derföre afgifva
specifique och verificerade räkningar,
hvaröfver det Verk, som medlen utbetalar,
bör hafva, tillsyn. Denna framställning är
föranledd af anordningar, som på föregående
sidan omförtnälas, till något af Kongl.
Majit kändt behof. Följden af dem har
varit, att man i räkenskaperna blott sett,
att en viss person emottagit en viss summa,
men ej, hvartill han sedan anväiidt
benne. Ett sådant redovisningssätt kan ej
godkännas; ty det kunde hända att emottagaren
sjelf beholle penningarne, då han ej
i sin ordning med qvittencer bevisade, att
lian utbetalt dem till Statens ändamål. Jag
instämmer äfven i den mening, att, i fråga
ctn^penningeför vältning, der Rikets Ställ
-
Den 5 Mars f. m, 207
der hafva afgörande-rätt, är det icke lämpligt,
att de förfara såsom i önskningsmål,
och upprepa önskningar, hvarpå intet afseende
göres. Jag hemställer, om det ej
vore bättre, att vidtaga en åtgärd, hvarigenom
man hvarken behöfde denna utväg,
eller att vända sig till Constitutions- eller
StatsUtskotten; den nemligen, att när Revisorerne
anmälte, det någon summa hade
emot Rikets Ständers föreskrift blifvit använd,
eller åt någon anordnad utan skyldighet
till redovisning, Fullmägtige iRiksgäldsContoiret
ägde att innehålla ett motsvarande
belopp af Statsbristsumman. Hvad
FriCadetterné angår, tror jag, att StatsUtskottet
haft rätt i sin hemställan, att i elen
mån de nu redan antagne FriCadetter af
de 3 ofrälse Stånden ifrån Academien utgå,
förskotten borde minskas j, samt inga.
nja FriCadetter till underhållande på sätt
nu skedt antagas. Om man skulle på sätt
en talare yrkat, genast indraga medlen,
hvad skulle det blifva af de ynglingar, sorn
nu befinna sig vid Academien, och hvarken
hafva fullbordat sin lärocours, eller
äga anuan tillgång dertill. För deras skuld
instämmer jag således med StatsUtskottet,
ehuru olagliga dessa förskott eljest må vara.
Hvad å sidan 255 förekommer, att
icke Kronans tillständiga rätt måtte bortgifvasj
såsom det skedt i hänseende till
Kongl. Räntmästaren Ouchterlony, tror jag
så mycket mera förtjena Riksens Ständers
2o8
Den 5 Mars f. in.
uppmärksamhet, som det icke är i detta
fall allena, utan äfven i fråga om böter,
man sett nåden sträcka sig så vida, att de
blifvit vederbörande efterskänkta, äfven då
tredje mans rätt, nemligen åklagarens andel,
varit i fråga. Hvad angar den åt Öfverste
Haliencreuts beviljade lönetillökning;
så är det väl Styrelsens rätt att disponera
besparingarne, men att gifva bort dem,
tvert emot Rikets Ständers yttrade mening,
tror jag ej vara riktigt, utan att äfven i ett
sådant fall, den innehållning jag föreslagit
vore ett riktigt correctif. I hänseende till
anslaget på Civilstaterne eller Andra Hufvudtiteln
af arfvoden åt Ledamöterne i
KrigsIiofRätten; synes det vara så mycket
obehörigare, som Ledamöterna varda till
denna förrättning commenclerade. Att corn»
menderas tillhör endast militairer, och några
utgifter till commenderingar således
icke kunna påföras CivilStaternas Hufvudtitel.
Rörande det, sidan 261, uppgifna förhållande
med utbetalningen af Ministerstatens
aflöning, torde Rikets Ständer måhända
böra vidtaga någon kraftigare åtgärd, än
att blott förnya en framställning, hvarpå
hittills ingen rättelse följt. Det är klart,
att en del af detta anslags användande måste
vara hemligt, och från allmän granskning
undantaget, men lönerna till sändebuden,
och deras biträden mätte ej vara af
denna egenskap. Om de, likasom fordom,
skid
-
Den 5 Mars i'. ra. aog
skulle hädanefter qvittera sina qvartal i
StatsContoiret, i stället för Cabinettet, kan
ej hora till den hemliga politiken, Jag tror
det tvärtom vara af vigt för våra sändebud,
att de må kunna påräkna sina löner lika
ordentligt sorn andra tjenstemän, hvilka
uppbära dem i StatsContoret. Hvad som
säges, sidan 264, derom, att Kongl. Räntekammaren
icke må vara underkastad inventering,
är, i min tanka, orätt. Jag instämmer
i det afseendet med Friherre Anckarswärd.
Likasom Revisorerna kunna och
höra inventera behållningarne i Banken och
RiksgäldsContoiret, likaså böra de göra i
StatsContoiret; emedan detta är den slutliga
controllen, som gifver fullständighet åt
hela granskningsåtgärden. I afseende på
hvad som yttras, sidorne 266 och 267, om
afskrifning af arrendet för en trädgård vid
Marieberg; så är det visserligen en obetydlig
summa, men för grundsatsen skull torde
det icke så lätt höra afskrifvas. Om löftesmännen
ej kunna betala, har det förmodligen
varit vederbörande EmbetsmänS
fel, som antagit borgen för god, utan att
känna löftesmännens vederhäftighet, eller
tillse, att den var bestyrkt, på sätt som enskilte
män, som Banken, och andre, hvilka
förvalta penningar, pläga fordra. Jag
tror således att, innan afskrifning beviljas,
borde krafvet vändas emot Krigskollegium,
eller vederbörande inom detsamma, hvilka
i5 H. *4
aio
Den 5 Mars f. m.
ej iakttagit sin pligt. I frågan om förvaltningen
af Brudgåfvefonden, är jag af samma
mening, som Revisorerne år 1827; likväl,
och då frågan om NummerLotteriet är återremitterad
i sammanhang med Inkomstbetänkandet,
och denna fråga förmodligen blir
afgjord förr än det nu förevarande Utlåtandet,
hoppas jag, att om Rikets Ständers
pluralitet afslår fortsättningen af Lotteriet,
vi äfven måtte med detsamma slippa ifrån
denna tvist. Ifrågavarande medel skola då
ofelbart upphöra att utgöra en särskilt cassa,
och inflyta till RiksgäldsContoret. Om
användandet af Strömrensningsfondens medel,
instämmer jag i Herr Lagerhjelms mening.
Det torde äfven vara af beskaffenhet,
att höra föranleda innehållningsåtgärden.
Jag] anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Hans Eocceltence Herr Grefven och
LandtMarskcilken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus
: Det är ej min afsigt, att här vederlägga
anmärkningar, gjorda mot speciella
delar af Utskottets Utlåtande. Det fordras
gemensam öfverläggning inom Utskottet för
att utröna, i hvilken moa de kunna vara
grundade, och det vore förmätet af en
enskild Utskottets medlem, att vilja for
-
Den 5 Mars f. m.
211
dra afseende på den opinion han enskilt
kan hysa.
Men af tvenne värde talare hafva anmärkningar
blifvit gjorde mot de i Utlåtandet
uttryckta åsigter af allmännare beskaffenhet.
På desse anmärkningar anser jag
mig både berättigad och forpligtad att svara,
då jag instämmer i de af Utskottet yttrade
och af desse talare tadlade åsigter.
När Rikets Ständer till StatsUtskottets
handläggning remittera Revisorernes Berättelser,
är afsigten dermed , att Utskottet skall
till Rikets Ständer inkomma med Utlåtande,
huruvida de af Revisorerne gjorde anmälanden
kunna påkalla några åtgärder å
Rikets Ständers sida, till beredande af en
större ordning i statsverkets styrelse och förvaltning.
Utskottets befattning i dessa fall
är en referents inför Rikets Ständer, som
utöfva beslutanderätt. Någon pröfning af
Revisorernes handlingssätt i allmänhet synes
mig härvid ej kunna komma i fråga,
ej heller något gillande eller ogillande af
deras framställda åsigter, utan så vida de
kunna äga till föremål åtgärder, hvilkas vidtagande
man ansett behöfligt. I följd af
denna åsigt har ett fortsatt gillande eller
ogillande af åsigter och opinioner, alltid
förekommit mig mindre lämpligt; derigenom
förvandlas Revisorn, som har ett en
j4*
-
212
Den 5 Mars f. m.
keit actorat att föra å principalers vägnar,
till part, nödsakad att strida för sina opinioner
och handlingar, först inom StatsUtskottet,
om han är medlem af detsamma,
och sedan inom det Stånd, till hvilket han
hörer; och Utskottet, hvars befattning i dylika
mål borde vara att helt enkelt inför
Rikets Ständer referera sakförhållanderne,
och underställa deras pröfning de åtgärder
som de ansett sig böra föreslå, inledes att
utöfva en domares befattning.
Man har tadlat Utskottet för den form
det gifvit åt sitt Utlåtande. Denna form
äger sin grund i den granlagenhet Utskottet
funnit sig vara skyldigt så väl de granskande
Revisorerne, som Rikets Ständer.
Utskottet har trott sig böra upptaga alla af
Revisorerne gjorde anmälanden. Utskottet
har ansett dem såsom utgörande Revisorernes
kreditj och upptagit dem på sitt debets
samt sedan uti sitt kredit redovist hvarje
post. Finnas brister i formen att anmärka,
så har dock just genom denna form anmärkaren
blifvit lättad i sin möda att upptäcka
Utskottets misstag. I sjelfva formen ligger
således beviset, att Utskottet velat gå
ärligt till väga, hvilket den, som förer andras
talan, och vårdar andras rätt, billigt
gör till sin förnämsta pligt. Skulle, såsom
anmärkaren befarar, denna brist i formen
blifva orsak dertill, att det nya Utlåtandet
kommer för sent till Ständernes bedömande
l
Den 5 Mars f. m.
213
och afgörande, så kan dock Utskottet derföre
icke vidkännas någon skuld. I en och
en half månads tid har man varit sysselsatt
med de undersökningar, som Revisorernes
berättelser gjort nödvändige, och inom Inkomst-Afdelningen,
till hvars befattning de
speciellare undersökningar hört, har man
ej skytt de mödor, som detta arbete fordrat.
Man tadlar Utskottet för det det icke
i följd af de anmälanden, som af Revisorerne
blifvit gjorde, inkommit med ett allmänt
omdöme öfver hushållningen med allmänna
medel. Utskottet torde föredraga att
grunda ett sådant omdöme på den revisionsåtgärd,
som åligger Utskottet sjelft. Rätta
tiden till dess angifvande blir väl ock när
tablåen öfver de utgifter, sorn utgått från
öfverskottsmedlen, blir Ständerue förelagd.
Man har strängt tadlat Utskottet för det
Utskottet sagt ”att det hinder, hvilket mött
”Revisorernes begäran om del af handlingar
"för den, efter de tvenne revisionsåren för"flutna,
tiden, ligger uti nu gällande föreskrifter.
”
Ridderskapet och Adeln täcktes tillåta
mig, att här teckna grunddragen lill Revisionernes
historia, ifrån den tid Lagstiftaren
tillerkänt Rikets Ständer rättighet att
genom ombud på bestämda tider låta efterse
och granska StatsVerkets tillstånd,
styrelse och förvaltning; och hoppas jag,
2 I 4
Den 5 Mars f. m.
att Ridderskapet och Adeln deraf torde finna,
att Utskottet i denna fråga handlat såsom
det ägnar män, hvilka i erfarenheten
af förflutna tiders heister finna en uppmaning
att tänka på utvägar, huru brister
för kommande tider skola förebyggas.
Ifrån år 1809 till år 1821 voro de i
sjelfva StatsContoret förda höcker af den
beskaffenhet, att de icke kunde revideras.
En längre tid åtgick, innan Rikets Ständer,
för att komma i full utöfning af sin granskningsrätt,
hunno bereda antagandet af ett
sådant bokföringssätt, att granskning blef
möjlig. Man föreställe sig böcker utan af-»
slutning, åtminstone icke synlig för Revisorernej
öfverbalanceringar, icke från den
3i December till följande dagen eller till
den 1 Januari, utan med öfverhoppande af
365 dagar, till den 366:te dagen; eller ifrån
år 1813 till år i8i5, och ifrån år 1814 till
år 1816. Det är från detta besynnerliga
förhållande, som stadgandet, att revisionen
borde omfatta 2:ne år, torde böra härledas,
Memorialböckerne öfver Titlarne voro så
construerade, att, enär en Revisor, med
anledning af verificationers lydelse, fästade
uppmärksamheten på origtigt upptagne poster,
kunde felet på stället rättas förmedelst
raderknifven. Hvad jag här anmält, har
jag, deltagande uti Revisionen för år 1817,
erfarit.
När StatsVerkets räkenskapsböcker vo-.
Den 5 Mars f. m.
ro af sådan beskaffenhet, är det icke att
undra på, att Revisorerne funno zifferrevisionen
obehaglig, föga båtande, och hufvudsakligen
fästade sin uppmärksamhet på
den del af granskningen, som har anordningarne
till föremål. När härtill kom, att
Revisorerne öfver Statsverket, jemväl hade
revisionen af Bankens och RiksgäldsContorets
räkenskaper sig uppdragen, att de
i följd af den speciella uppmärksamhet de
ägde att, inom desse verk, fästa på de administrativa
åtgärderne, ovillkorligen borde
sträcka sina forskningar så nära som möjligt
inpå tiden för deras sammanträden, så
är ej heller att undra på, serdeles då räkenskaperne
inom Statsverket framställde
sig såsom ett outredbart chaos, att de ville
inom Statsverket utöfva såsom rättighet,
hvad som inom Banken och RiksgäldsContoret
var en dem åliggande pligt. Skillnaden
emellan rättigheten på ena stället och
pligten på det andra är dock väsentlig. Inom
Banken och RiksgäldsContoret ägde Revisorerne
alt rättcij hvad de funnit vara kommit
i olagj inom Statsverket lingö de inga
föreskrifter gifva, utan endast anmäla, hvad
de funnit från föreskrifter afvika. Jag vill
ej här inlåta mig i striden om den påstådda
rättigheten att sträcka granskningen af
gjorda anordningarj utöfver tiden för sjelfva
de räkenskaper, i hvilka anordningarnes
resultater upptagas. Men hvad jag, med
någon kännedom af räkenskaper och af ziff
-
2i6
Den 5 Mars f. na.
rörs betydelse, tror mig kunna försäkra, är,
att desse recognosceringar äro utan ändamål
och nytta,
Att under så beskaffade förhållanden
opinioner bildat sig, stående i strid mot
hvarandra, bör ej förefalla oväntadt. Det
torde dock icke tillhöra Lagstiftarne och
deras ombud att deri deltaga; men ofelbart
tillhör dem, att bortrödja anledningarne
till strider i en framtid. linder sådan synpunkt
har Utskottet handlat; undvikande
att döma opinionerne emellan, har Utskottet
skutit skulden på föreskrifterne, på lagens
bokstaf, mera medgörlig än de, som
tolka den, och de, som äga att tyda den.
Skulle än Utskottet härutinnan hafva gått
längre, än det skäligen bordt, hvem kan
derföre vilja tadla det, då fråga är om bestämdare
lagar för framtiden?
Men sådant är dock icke förhållandet.
De nu gällande föreskrifter äro, såsom föreskrifter
betregtade, brislfulle. Redan det
är ett fel, att Revisionen omfattar tvänne
års räkenskaper; ett förhållande som icke
i något annat land äger rum. Ofvanföre
har jag uppgifvit sannolika anledningen dertill.
Men instructionen är hufvudsakligen
felaktig derutinnan, att det är StatsContoret
allena, sorn har sig ålagt att till Revisionerne
afgifva berättelse, icke de egentliga
Verken, hvilka dels från StatsContoret
Den 5 Mars f. m.
217
erhålla medel till Statsbehofvens bestridande,
dels till detsamma lefverera medel, såsom
Tull- och Postverken. Dessa förvaltande
Verk utgöra dock hufvudföremål för
granskningen, hvaremot StatsContoret torde
kunna anses såsom StatsVerkels vexelbank.
StatsContorets berättelse borde utgöra
en tableau af StatsVerkets penningerörelse,
då deremot berättelser ne från de
speciella förvaltande Verken borde vara uplysande
jemväl i detailler, och för öfrigt
så construerade, att den redovisande sjelf
uti dem framställer de afvikelser från föreskrifter,
som omständigheterne kunnat göra
nödige.
Man har begärt, att få veta, hvad sorn
menats dermed, att man uppgifvit tvenne
mål, såsom remitterade till serskild handläggning.
Desse mål hafva blifvit öfverlemnade
till Constitutions-Utskottet. Ridderskapet
och Adeln torde erinra sig, att
tvenne remisser till detta Utskott blifvit af
Stats-Utskottet begärde. Derjemte får jag
erinra, att vid förra Riksdagar StatsUtskottet
aldrig redovist inför Rikets Ständer för
de mål, som det ansett sig böra till ConstitutionsUtskottets
handläggning öfverlemna.
Orsaken, hvarföre målen måste i Utlåtandet
omnämnas, ligger i Utlåtandets
form; det blef nödvändigt för Utskottet att
visa, att desse mål icke undfallit dess granskning.
Orsaken åter, hvarföre den ordfor
-
2l8
Den 5 Mars f. m.
mel blifvit nyttjad, hvarpå anmärkarne fästat
uppmärksamhet, och att mau icke uttryckligen
sagt, alt de blifvit remitterade
till ConstitutionsUtskottet, torde kunna sökas
deri, att Lagstiftaren sjelf behandlar
dylika mål med en viss mysteriositet, och
att det är corporationers pligt, att handla
i Lagstiftningens anda,
När dessutom man vet, att det fins
sjuka fantasier, som i sådant kunna se något
olycksbådande, hvarföre icke vara skonsam,
när ingens rätt derigenom förnärmas.
Det blir alltid en svår pligt att fylla, den
att aflossa en pil mot en annans bröst; och
man brukar icke nu mera, sedan man fullgjort
hvad ens kall åligger, att rusa fram
och vrida om pilen uti såret.
Grefve von Schwerins anförande hade
blifvit afbrutit genom ankomsten af tvänne
Kongl. Maj:ts ÖfversteKammarjunkare Friherrarne
F. von Friesendorff och S, Sparre,
hvilka å Kongl. Maj:ts höga vägnar kallade
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt de af ftidderskapets och
Adelns Herrar Ledamöter, hvilka såsom Ståndets
Deputerade varit Faddrar vid Hans
Kongl. Höghet ArfFurstens Hertigens af
Östergöthland Oscar Fredriks döpelse-act,
att å nästkommande Söndag den 8 dennes
klockan x eftermiddagen infinna sig å Kongl.
Slottet, för att afhöra Te Deum, i anled
-
Den 5 Mars f. nu
»ing af Hennes Kongl, Höghet Kronprinsessans
återvundna hälsa, samt bevista Hennes
Kongl. Höghets Kyrkotagning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken anmodade Herrar Öfverste-Kammarjunkare
att till Kongl. Maj:t
framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad, jemte försäkran, att Kongl.
Maj:ts nu meddelte Nådiga kallelse och bjudning
skulle blifva i underdånighet hörsammad.
Herr von Heynnej Georg; Redan innan
jag fick den erfarenhet, jag erhöll vid sista
Riksdag, såsom Ledamot af StatsUtskottet,
var jag Öfvertjrgad att den Revision
Rikets Ständer förbehållit sig af Statsverket,
minst af allt har afseende på zifferbexäkningen.
Jag får, såsom Ledamot af InkomstAfdelningen
vid sista Riksdag, nu förklara,
att man icke misstagit sig, då man
trott, att de Verk, som förut reviderat ziffran,
gjort det med bestämdhet. Således är
detta den minst vigtiga delen. Den mest
magtpåliggande är, huruvida anordningarne
blifvit gjorde i öfverensstämmelse med hvad
Rikets Ständer beslutit, och hvad de åsyftat,
då de gifvit anslagen. Derföre har det
alltid varit min öfvertygelse, att Revisionen
borde, såsom den vigtigaste fördel af Rikets
Ständers rätt att sig sjclfve beskatta, följa
användningen och anordningen så nära som
220
Den 5 Mars f. m.
möjligt. Med en sådan förutsättning deltog
jag äfven i uppgörandet af den Revisions-instruction,
som vid sista Riksdag beslöts,
under full öfvertygelse, att det vore
Rikets Ständers rätt att en sådan inslruction
utfärda. Det är orsaken, hvarföre jag äfven
nu reserverat mig emot StatsUtskotlels yttrade
tanka, att de båda föregående Revisionernes
Ledamöter gått för vida, då de
infordrat handlingar för längre tid än för
de tvenne åren. Jag tror ej att de gått för
vida, utan att det var dem föreskrifvit genom
Rikets Ständers beslut. En annan sak
var, att, då det mött Konungens vägran,
de fyllt sin pligt när de begärt, och Konungen
följt sin rätt, då han vägrat det.
Jag har således reserverat mig mot den anmärkningen,
Jag har, i afseende på många
af de anmärkningsvärda förhållanden, som
Revisorerne anmält, också varit af den tanka,
att de hade bordt med allvar upptagas
af Utskottet, icke för summornes betydenhets
skull; men principen blir altid lika
helig, om än summan är liten. Min öfvertygelse
är, att anmärkningar ej äro så farlige,
som mången tror. Jag anser deras
ordentliga behandling vara lika vigtig för
Rikets Ständers rätt, som för Styrelsens
rätt, att sig försvara. Halkar man öfver
dem, så är en skugga kastad, som möjligen
kunde upplysas. Det är delta förhållande,
som förauledt min nu gjorda motivering in
-
Den 5 Mars f. m.
221
för Ridderskapet och Adeln af den Reservation
jag afgifvit mot Utskottets Utlåtande.
Herr Lagerhjelm: Ehuru jag, då jag
förra gången yttrade mig, ansåg mig ej böra
ingå i specialiteter, och oaktadt jag tror
en del af StatsUtskottets Utlåtande vara väl
grundadtj likväl enär flere Ledamöter inom
Ridderskapet och Adeln anmärkt i detalj
en punkt, hvari jag anser Utskottets
yttrande vara riktigt, uther jag mig få redovisa
för Utskottets åsigt. Sidan a5o står:
Utskottet har ansett, att, med undantag af
8:de Hufvudtitelns anslag till Eactra-utgifter,
de öfriga på Hufvudtitlarne anvisade
medel böra vara underkastade öppen redovisning.
Inom Utskottet uppstod fråga, huruvida
medel skulle få disponeras utan redovisning
äfven på de andra Hufvudtitlarne.
(Att så varit äfven förr på 8:de Hufvudtiteln,
lärer vara bekant för en och hvar).
StatsUtskottets Utlåtande innefattar att sådant
icke vore riktigt, utan att det endast
på 8:de Ilufvudtiteln finge ske, hvaraf ingen
större befrielse från granskning och intet
annat blef en följd, än hvad som nu
äger rum. Deremot har Utskottet ej sagt,
att hela titteln kunde på sådant sätt användas,
utan blott att på det anslaget vore sådant
möjligt, och att det der vore på sitt
rätta ställe. Jag anser nödigt, att ett sådant
anslag existerar, och då finner jag ingen
lämpligare plats derföre, än de så kal
-
322
Den 5 Mars f. na.
lade cxtra-utgifterne. Till hvad belopp en
sådan fri dispositionsrätt bör utsträckas,
har jag ej kunnat bestämma min öfvertygelse
om. Efter den sista räkenskapen jag
sett, uppgår summan deraf till 45,000 R:dr.
Örn detta anslag nu borde vara större eller
mindre, synes svårt $tt bestämma, men
Utskottets tanka har gått ut derpå, att icke
några sådane anordningar må kunna äga
rum på andra tittlar, än den 8:de, och som
jag ej af de här gjorde anmärkningar fått
stöd för min öfvertygelse, till hvad belopp
ett sådant anslag borde bestämmas, torde
det vara rättast, att lemna den saken till
närmare bestämmande framdeles, såsom Utskottets
Utlåtande innehåller.
Hans Excellence Herr Grefve von Piatetij
Baltzar Bogislaus: Sedan jag har anledning
förmoda, att StatsUtskottets Utlåtande
i alla fall blir återremitteradt, och
dervid blifvit gjord en anmärkning, anser
jag mig skyldig att lemna några upplysningar.
De angå det i 13 punkten omnämnde
användande af Strömrensningsfondens medel.
Denna fond har af Rikets Ständer blifvit
anslagen till Strömrensningar, nemligen
så att densamma^ med uppgftie undantag,
icke finge användas till annat^ än Strömrensningars
befrämjande och lättade Sjötransporters
öppnande> synnerligen i de norra
provincernej och jemte det Rikets Ständer
i Öfrigt öfverlemnat till Kongl. Majrts
Den 5 Mais f. m.
223
Nådiga omsorg, att de an viste medlen blefvo
för sådane ändamål till det allmännas
storsta båtnad använde, och alt det på
Kongl. Maj:t allena ankommer att efter
Committerades för Strömrénsningarne afgiflie
underdåniga förslag, samt efter inhemtade
upplysningar, genom local-undersökliingar,
i nåder profva och förordna, hvilka
arbeten borde först företagas; hafva Rikets
Ständer lemnat Committerade obetaget, att,
om uti något annat af Rikets landskap
Strömrensnings-arbeten befunnos Dara af
serdeles Digt och betydligt fördelaktiga följder
för det allmänna, lätta sådane arbeten
för under händer hafvande medel Derkställa,
sedan Dederbörlig arbetsplan och erforderligt
kostnadsförslag b l/f Dit till Kongl.
Majit i underdånighet insände och Dunnit
Kongl. Majits Nådiga bifall. Det har blifvit
anmärkt att en större del, än afsedd varit,
skulle blifvit använd till andra än Rikets
norra provincer. Man har tagit sig
anledning dertill af ett i förra Riksdagsbeslutet
lemnadt yttrande, att de borde i synnerhet
användas till uppmuntran af ökad
production och afsättning af sådane Landtmannavaror,
som måste hemtas frem Finland
och andre främmande orter; men vidare
har det äfven blifvit sagdt: altså, och
under öfDertygelse, att i ett land, så genomskurit
af sjöar, strömmar och öiar, som
SDerige, och uti liDars aflägse skogar och
andra bygder finnas stora rikedomar, nu>
Den 5 Mars f. m.
otillgänglige genom naturhinderhvilka dock
genom konstens åtgärd kunna höfvas, få
ämnen äro vigtigare och mera förtjena Statens
uppmärksamhet och medverkan_, än undanrödjandet
af desse hinder; Och i följd
deraf hafva dessa medel blifvit använde, men
då fråga är om Rikets norra och södra provincer,
torde först några ord böra nämnas,
hvar delningen är för denna benämning.
Hvarje Svensk lärer ihågkomma de urgamla
delningarne, sorn skurit Sverige i två delar.
Det finnes en, ända ifrån Hedenhös,
som talar om nordanskog och sunnanskog.
Samma gräns utgöres ännu af Kolmården
och Tiveden. Det finnes en annan, lika
ojäfaktig, i benämningen af Svea och Götha
Riken. Men om ock en senare anledning
till delningen, än håda dessa, skulle
kunna hämtas från hufvudstaden, der den
nu är, så måste åtminstone, när Rikets
Ständer i den tagit sitt beslut, och talat
om norr och söder, meningen vara, att de
landskap, som äro söder om den, utgöra de
södra, och de, som äro norr om den, de
norra provincerne, ehuru man, med synbar
förmon för de norra, gått ifrån hvad den
fordom varit. Denna delning är så mycket
mera fördelagtig för de norra provincerne,
som, antingen man vill antaga till
grund folknummern eller productionen, den
vida större delen är på den södra, än på
den norra sidan. Det är således i följd
der
-
Den 5 Mars f. ra.
deraf, som jag ej kan se, att ordet norr
kan sträckas längre, än då man från Stockholm
följer Mälaredalen, Hjelmaredalen och
Wermelands södra gräns ända till Riksgränsen.
Det är efter denna delning, jag tror
att användandet af medlen bör bedörnmas.
Då hafva inalles af den summa Revisionen
uppgifvit, och som stiger till 200,000 R:dr,
20,000 R:dr blifvit använde till den södra,
och allt det öfriga till den norra delen. Och
hvar har det blifvit användt i den södra delen/
Väl har den värde Ledamot, som gjort
denna anmärkning, sagt att denna summa
blifvit använd vid Canalfarten på Götha Elf;
det skulle vilja säga Trollhättan och dermed
sammanhängande slussar. De hafva ej
begärt understöd af Staten; de arbeten,
som der verkställas, gå af Canalbolagets inkomster.
Men några och tretio år följande
de naturliga förhållanderna på detta vattendrag
kunde det ej undfalla mig, att nämnde
vattendrag, så ytterst vigtigt för Sverige,
att alla de andra tillsammans ej äro så nyttige,
som Götha Elf ensam, enär värdet af
rörelsen på denna fart mångå år uppgått
till 5| millioner Riksdaler, löper fara genom
naturhändelser och menniskoåtgärd alt
alldeles igenfyllas, så alt der fartyg för 3o
år sedan gingo med 9 å 10 fots djup, de
nu knappt kunna gå med 6/17 fot. Detta
har alltsedan 1801 varit föremål för Styrelsens
åtgärd. Flere undersökningar hafva
blifvit gjorde, och man har sökt medel att
i5 H. jf>
216 Den 5 Mars f. m.
förekomma uppgrundningen, men utan särdeles
framgång. Dessutom förekomma der
flere häftiga strömmar, som uppehållit fartyg
flere veckor på den väg de annars kunnat
passera på en dag. Man har öfvervägat,
huru dessa olägenheter skulle kunna
undanrödjas, för att ytterligare begagna en
transportväg, på hvilken ej allenast jern
och bräder, utan alla möjliga landtmannavaror,
föras till den betjrdenhet, att endast
i September och October månader 36,ooo
Tunnor spannemål vunnit afsättningsorten.
Man kan således ej säga annat, än att, då
afsättningen stiger i värde till 5-| millioner
Riksdaler, saken borde vara föremål för
Styrelsens omtanka. Det är under denna
synpunkt, som anslaget af 20,000 R:dr,
bland 200,000 R:dr, här blifvit användt
bättre och nyttigare, än på något annat ställe
kunnat ske. Men om man ej vill räkna
Wermland till de norra provincerne, så
äro der så vigtiga vattendrag, och så litet
dem påkostadt, att jag anser anmärkningen
i alla fall böra förfalla. By-Elfven är det
3:dje eller 4'de vattendraget i Riket, i anseende
till den transport af mer än 4°>000
Skeppund jern, som derå redan äger rum.
Det är fråga om att sammanbinda detta vattendrag
och Wenern med en sluss, och fördjupa
farvattnet, så att fartyg kunna gå obehindradt
från Götheborg till Sulviken, som
ligger icke långt från Eda Skans. Det andra
vattendraget, sorn varit i fråga och för
-
Den 5 Mars f. ra.
t jent noga uppmärksamhet, är ClarE Ufven.
Denna Elf har ganska visst den största export
någon i Riket har, näst Götha Eif.
Regeringen har varit omtänkt uppå, att de
hinder, som der möta, skola kunna afhjelpas.
Denna Elf sträcker sig ända in öfver
Norrska gränsen. Huruvida de undersökningar,
som i detta afseende äro gjorde,
kunna leda till något verkligt resultat eller
arbete, är ännu ovisst. Emedlertid äro
dessa de enda kostnader, som i Wermland
äro vidtagne. Jag hemställer derföre till
Ridderskapet och Adeln, om icke, med all
möjlig förmån för de norra provincerne,
Rikets Ständers önskningar blifvit af Styrelsen
uppfyllde i afseende å Strömrensningsmedlen.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må åtfölja den förmodligen blifvande
ålerremissen.
Herr Hjerta., Gustaf: Jag skall ej upptaga
tiden med att inlåta mig i detaljfrågor,
hvilka jag tror vara så fullständigt utredde
af dem, som gjort anmärkningar, att
det är öfverflödigt att betrakta saken från
den sidan; men jag skall fästa mig vid vissa
hufvudsakliga förhållanden, som jag anser
att Utskottet ej tillräckligen utredt, och
som jag tror vara af den stora vigt, att de
af Utskottet noggrannare böra behandlas.
Det torde ej hafva undfallit en hvar afEder,
Mine Herrar! som förliden Riksdag öfvervoro
den stora öfverläggning, som ägde
22.8
Den 5 Mars f. m.
rum, då den vägrade sanctionen till Instruction
för Revisorerne här förevar, att
ingen uti detta Hus yttrade den öfvertygelse,
att Konungens sanction skulle behofvas;
att endast det var fråga om att anmäla
Instructionen till Konungens utfärdande,
emedan det händt, att 1812 års Instruction
blifvit till hans utfärdande öfverlemnad;
och att de Ledamöter, som ville
hafva berättelse om förhållandet i Riksdagsbeslutet,
aldrig yttrade det ringaste
om Konungens rättighet att vägra utfärdandet.
Desse Ledamöter voro Grefve af Ugglas,
Friherre Åkerhjelm, Herr Lefrén och
jag. Det var Herr Cederschjöld, som väl
på den andra sidan var deremot; men i
liela discussionen finnes ej ett ord, som
ger tillkänna, att en sanction skulle tarfvas.
När det besynnerliga förhållandet inträffat,
att Konungen vägrade promulgation, återstod
ingenting annat för Rikets Ständer
att då göra, än att för nationen gifva tillkänna
förhållandet. Detta var skälet till,
att Konungens vägran infördes i Riksdagsbeslutet;
men något erkännande af dess rättighet
till sanction hafva Rikets Ständer icke
tillåtit sig. Likväl har StatsUtskottet
begagnat denna händelse som ett bevis, att
sanction behöfdes, och att det ligger i bristerne
i denna Instruction, att Revisorerne
ej fått granska alla de handlingar, som af
de föregående Revisorerne blifvit undersökte.
Då jag anser denna sak vara af så stor
Den 5 Mars f. ra.
vigt för det allmänna, att jag vid alla tillfällen
sökt beifra den, och då jag' ej anser
den ordtolkning behöflig, sorn Herr Cederschjöld
i andra §§:er sökt, för att bevisa
lagligheten deraf, att alla handlingar skola till
Revisorerne af StatsContoret öfverlemnas,
önskar jag att en gång för alla slippa dessa
beständiga hårklyfverier med en hop till
saken icke hörande föreskrifter, för att begagna
den §. der orden äro tydlige. Det
är den 42 §• Riksdagsordningen, som jag
anser så tillräckligen bestämma de förhållanden,
hvaruti StatsUtskottet och Revisorerne,
hvilka äro Ständernes Statsutskott
emellan Riksdagarne, stå till StatsContoret,
att ingenting vidare behöfves, enär det står
att: JSta tsConto iret bör i frågor om sjelfJ’va
redovisningen af medlen, alla äskade
•”upplysningar omedelbarligen meddela ” Jag
frågar, hvad man mera behöfver; eller om
det då är nödigt, att genom en sådan utläggning
och tolkning af andra §§. visa den
ovilkorliga rätt, Ständerne förbehållit sig
att erhålla alla upplysningar, vinna inträde
i alla rum, samt få se och göra allt hvad
de finna nödigt, för att få reda på allt hvad
de i och för Skattemedlens redovisning anse
sig behöfva. För min del finner jag detta
så påtagligt, att jag ej ämnar inlåta mig
i ordstriden om 68 §. Riksdagsordningen.
Utskottet har sedan angående de lån, som
på g:de Hufvudtiteln blifvit lemnade, helt
och hållet förbisett, hvad Rikets Ständer
23» Den 5 Mars f. w.
vid sista Riksdag yttrade om g:de Hufvudtiteln.
Rikets Ständer önskade då, att lån
deraf icke skulle lemnäs, utan att, derest
uppmuntringar för jordbruk, handel och näringar
skulle gifvas, det måtte ske såsom gåfvor
och ej såsom låneförsträckningar, emedan
det vore oformligt, att hjelpa jordbruk
och näringar med en så liten Hufvudtitel.
Just dess ringhet visar, att den blott är ämnad
för att dermed uppmuntra nya uppfinningar
och nya industrigrenar, men ej till
förlagslån; ty då skulle ej 100,000 R:dr räcka
till. Derföre begärde Rikets Ständer, att det
ej skulle blifva fråga om några lån. Blifver
det besparing på titeln, så är det godt, men
jag hemställer om icke, enär Ständerne just
hedt att slippa lån på denna titel, men
sådane likväl äro gifne, detta är en sak,
hvarföre StatsUtskottet hade bordt redovisa.
Hvad angår StatsUtskottets yttrande om öppen
redovisning af allt, utom de medel,
som utgå af 8:de Hufvudtiteln, så förenar
jag mig så till vida i Utskottets åsigt, äfvensom
i den, hvilken någre talare framstält,
det bör något anslås, för att lemna
Konungen extra-medel till dispositioner, som
ej kunna vara allmänt kände. En aHnan
fråga är, om man gör Honom någon tjenst
med att gifva sådane anslag, inblandade
med andra titlar. Efter hvad jag kunnat
finna i 1809 års RiksdagsProtocoller, der
det likväl, i anseende till Betänkandernes
tryckning skiftevis med discussionerne,
Den 5 Mars f. m.
ieke är lätt att finna rätt på något, har
denna titel tillkdmmit derför, att här skulle
finnas en afsatt summa, som Konungen
kunde nyttja, när brister uppstodo, och som
derföre ej skulle bestämdt användas till något
visst fall. Det var väl då ej meningen,
att göra redovisningen hemlig; den har blifvit
det först i de sednare åren, först 181g
eller 1820. Det märktes först 1823, af då
varande Statsutskott, att sådane anslag funnos,
som voro ställde blott till redovisning
inför Konungen. Förr funnos ej sådane på
8:de Hufvudtiteln. För min del tror jag
det vara rättast, att räkna in bestämdt en
summa på anslaget för Första Hufvudtiteln,
eller höja den extra-utgifts-summa, som utgår
på Ministerstaten. Om man höjer den,
kunde man sedan borttaga alla andra hemliga
redovisningar. Åtminstone tycker jag
för min del det vara bättre, än att lemna
100,000 R:dr till, som ej behöfde redovisas,
och som sålunda i sig sjelf ändå blef
en tillökning på Första Hufvudtiteln. Utskottet
har föreslagit förnyad anhållan hos
Kongl. Maj:t om de af 3:dje Hufvudtiteln
till FriCadelters understöd förskjutne summors
ersättande till titeln, så fort BarthelemyFonden
det medgifver, samt att beloppen
emedlertid måga uti det föreslagne
FörskottsConto i Riks-Hufvudboken blifva
upptagne. Här nämnes således BarthelemyFonden.
Jag tror, att det varit nödigt,
att Utskottet bestämdt framstält någon viss
i
Den 5 Mar* f. m;
åsigt om det förhållande, som i sednare tiderne
uppkommit emellan Svenska Statsverket
och Barthélemy-fonden. Den granskas
ej af Rikets Ständer; den tillhör ej
vårt StatsVerk; hvar äga vi garanti, att denna
lilla sjelfständiga, despotiska Stat äger
medel att betala oss de försträckningar,
som på flera sätt allt oftare ifrågakomma?
Den lånar af våra Statsmedel, den köper
krut på credit af oss; den trasslar in sig
i vårt StatsVerk. Äger man väl någon borgen
för godtgörande^? äger man visshet, att
dess Statsinkomster räcka till, eller att dess
Statshushållning är tryggande för framtida
betalning? eller skola vi icke heldre säga
alt, då brist på Barthelemyfonden uppkommer,
den af Svenska Statsverket skall fyllas,
på det vi ej må inlåtas i försträckningar,
som vi ej återfå, samt att deremot dess
penningeförhållanden böra granskas. Efter
hvad jag hört, skall det vara brist, snarare
än öfverskott, i denna administration.
Utskottet har sedermera i i3 §. såsom dels
redan verkstäldtj dels nöjaktigt upplyst och
förklaradt_, dels och endast berättelsevis af
Ilevisorerne anmäldt, funnit några särskilda
åtgärder ej föranledas af hvad Berättelserne
uti vissa till StatsContoirets förvaltning
hörande ämnen innehdllaj och upptager
derefter dessa ämnen under i i serskilta
rubriker. Det är kort och godt. De
synas dock hafva förtjent så pass utveckling,
alt den enskilte Riksdagsmannen kuu
-
1
Den 5 Mars f. m.
233
nät bedöma dem. Vid detta tillfälle anser
jag mig böra fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
på vigten af att delta Utskott fattar
någon bestämd öfvertygelse, huruvida
det bör tillstyrka eller afstyrka Rikets Ständer
att taga något parti i anseende till det
förhållande, i hvilket Revisorerne kommit
till de administrativa Verken. Jag anser
detta vara af vigt för Rikets Ständers värdighet,
och för Verkens bästa i framtiden.
Jag tror, att den ton, som råder i deras
svar uppå Revisorernes gjorde anmärkningar,
är af största våda för framtiden. Jag
anser bättre, att i god tid afvända densamma,
och för Konungen framställa nödvändigheten,
att vissa iagttagelser bestämmas
vid dessa Utlåtandens afgifvande. Det är
bättre, än att striden skall gå derhän, att
den redan tillräckligt spända bågen måste
springa af. Utskottet bör afgifva en bestämd
mening, om Rikets Ständer böra gifva
efter för Bureaucratien, eller de Statsmedlen
förvaltande Verken böra gifva efter
för Rikets Ständers Beslut eller till Konungen
framställde önskningar. Jag vill ej
klandra hvad som skett, oagtadt det gått
ganska långt; men om det oklandradt finge
fortfara, kunde vådliga förhållanden uppkomma,
och det är Ständers och förvaltningens
gemensamma bästa, att sluta dessa
slags tvister.
Jag tror det hafva ålegat StatsUtskoltet,
att strängare bedömma Revisorerne, äu
234
Den 5 Mars f. ro.
Utskottet gjort. 1825 års Revisorer begingo
ett misstag. Jag vill derföre ej säga,
att Utskottet skulle inlåtit sig i något svårt
ilander deröfver; ty saken var ej då af
så stor betydenhet; men det hade varit
nyttigt, om Utskottet fästat sig dervid, så
att sådane tilltag för framtiden kunnat förekommas.
1825 års Revisorer hafva nemligen
hos Kongl. Maj:t tillstyrkt belöningar
för Anticipations-utredningens fullbordan.
Jag finner för min del ingen rättighet lemnad
Revisorerne, att till Kongl. Maj:t ingå
med anmälanden om belöningar och afskrifningar.
De äga val, som Revisorer, att till
Rikets Ständer yttra sig derom isin berättelse;
men att ingå till Konungen med hemställan
om belöningar är ej rätt, och jag
trodde, att det bordt af StatsUtskottet anmärkas.
Alt det händt för en gång, vill
jag ej klandra. Vår politiska samhällsordning
är ännu ej nog långt kommen, för att
några vådor deraf händt; men i framtiden
kan det komma dertill, och sådant bör förekommas.
Utskottet har ej eller fästat någon
synnerlig uppmärksamhet vid förhållandet
med ytfräknings Contoir ets afskaffande.
Förhållandet med denna sak torde
likväl förtjena en sådan. Jag trodde, att
det hade varit det bästa tillfälle vid Berättelsens
granskning, att yttra öfvertygelsen
om StatsUtskottet fann, att controllerne äro
så fullständige, som då StatsContoirets debet
genom AfräkningsContoiret kunde con
-
Den 5 Mars f. m.
a35
trolleras. Jag liar varit ibland dem, som
tillstyrkt dess intagning; men skulle vara
bedröfvad, om misstag skett, och det ej rättades.
Hvad jag sedermera fästat mig vid,
är, att Utskottet icke anmärkt och påkallat
Rikets Ständers uppmärksamhet på förhållandet
med ChartaeSigillalas-medlen. Utskottets
Berättelse om ChartaeSigillatae-Revisionen
är så kort, att den innehåller nästan
intet. Utskottet borde ej hafva förbisett
de anmärkningar Revisorerne gjort, och
Utskottet borde ej hafva hållit sig ensamt
till detta, utan äfven sökt finna tillräcklige
controller. Jag ber Utskottet afse, om icke
en väsentlig säkerhet i controllen kunde vinnas
vid Domstolarne, i händelse det bestämdes,
att alla lagfartshandlingar skola
skrifvas på Charta. Stats-Utskottet borde
sammanträda med BevillningsUtskottet för
att derom rådslå, Lagfartschartorne skulle
då kanhända gå till den största summan.
Slutligen bör jag hafva den äran nämna, i
anledning af hvad Herr Grefve von Platen
anfört om StrÖmrensnings-fonden, att jag finner
de framställningar han gjort visserligen
förtjena all uppmärksamhet af Utskottet;
reen ber att få tillägga,, alt vid det tillfälle,
då Strömrensnings-förvaltningen afgaf sin
Berättelse, hade den bordt iakttagit hvad
Rikets Ständer 1823 i deras skrifvelse angående
Strömrensningsmedlen begärt, att
nemligen en bestämd plan för Strömrensningarne
skulle uppgöras; att denna plan
236
Den 5 Mars f. m.
vid nuvarande Riksdag bordt infordras, och
att man först efter den kan bestämma anslagen.
En sadan måste finnas, om man.
ej ofta skall nödgas att rensa om, der man
förut arbetat; tj om man ej börjat Strömrensningarne,
der de böra börjas, blir arbetet
af intet gagn. Slutligen underställer
jag hvar och en, om den sats är riklig, att
Utskotten blott äro Referenter, och ej böra
yttra sin öfvertygelse. Denna satts finnes
ej i Grundlagen föranledd. Den säger,
att Utskotten skola granska och utreda målen,
och att de skola till Rikets Ständer
med förslag inkomma. Dessa förslag kunna
ej första gången utan genom afslag eller
bifall inom Stånden afgöras. De måste
då grunda sig på öfvertygelse, ej på meddelanden
blott, ty sådant skulle onödigt försena
arbetena och försvåra Rikets Ständers
Öfverläggningar.
Då menniskan handlar i samhälle, och
synnerligast såsom politisk person, får hon
ej göra sig så ljum, att hon ej kan äga någon
egen öfvertygelse, någon politisk åsigt
af samhälls-angelägenheterne. Ilon kan aldrig
en gång, med skäl af Lagar, tillförbindas
en sådan ljumhet, derest ej det allmännas
väl i ett bestämt fall, eller ett bestämt
kall, sådant af henne fordrar. Men
detta är ej lämpligt för Representanten,
och aldraminst vid Utskotts-arbeten. Jag
anhåller, att Utskottet måtte fästa sin upp
-
Den 5 Mars f. m.
märksamhet härpå, och för framtiden ej
komma med sådane Betänkande!!, hvilka
blott hemställa, eller alternativt tillstyrka,
eller ingenting säga; och hvaröfver Rikets
Ständer alltså hafva svårt att något afgöra.
Herr Lagerhjelm: Jag utbeder mig Ridderskapets
och Adelns benägna tillstånd att
söka utreda orsaken till min reservation, i
afseende på Strömrensningarne, helst anmärkningar
dervid blifvit gjorde. Rikets
Ständers föreskrifter dela sig i två delar,
de, som bestämma föremålet för medlens
disposition, och de sorn angå localen. Jag
har endast fästat mig vid den del deraf,
som rörer dispositionen. I det fallet har
jag ej funnit mig vederlagd, enär Rikets
Ständer förklarat, att föremålet vore, att
derigenom uppmuntra productionen af sådane
landtmanna-varor, som från Finland
mäste hämtas, äfvensom att de rikedomar,
hvilka voro otillgänglige genom naturhinder,
skulle göras tillgänglige för Riket. Då
det är medgifvit, att minst 5 millioners
värde rörer sig på den omtalte canalen, synes
mig denna del af Riket vara kommen
till tillräcklig styrka alt hjelpa sig sjelf,
utan bidrag af Statsmedel, helst de till andra
ändamål äro påräknade. Om det tillätes
mig ingå i ytterligare granskning af
detta ämne, skulle jag instämma deruti,
att andra vattendrag, som äro i Wermland,
förtjena uppmärksamhet. Härvid har lik
-
a38 Den 5 Mars f. ta.
väl förekommit den märkbara omständighet,
att ehuru Bolag blifvit bildade för sådane
arbeten, och ehuru medel dertill varit påtänkte
att anslås, hafva likväl de lofvade
medlen ej blifvit tillgänglige för dessa Bolag,
hvarföre de måst upplösas. Om någon
del af Riket behöfver hjelp i detta afseende,
är det väl en sådan, som saknar
styrka att ensam företaga ett så beskalfadt
arbete; och jag hemställer, om den del af
Riket, der rörelsen går till 5 millioner, behöfver
biträde för att sättas i stånd att underhålla
sin transportled. Alt deremot StatsUtskoltet,
såsom en talare yrkat, skulle ingå
i uppgörande af en plan för den möjliga
dispositionen af medel i den vägen hädanefter,
anser jag ligga vida öfver mina
kunskaper och den utsträckning, som Rikets
Ständer ej böra öfverskrida under sina
öfverläggningar; ej eller tror jag, att tiden
skulle medgifva uppgörande af en sådan
plan, om än nödige upplysningar voro tillgänglige.
Endast de män, som tillhöra administrationen,
kunna uppgöra en sådan
plan, och besörja tillämpningen efter de
grunder, som af Rikets Ständer varda bestämde.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag skall
ej ingå i undersökning af de egentliga detaljpunkterne,
emedan jag ej äger tillgång
till handlingarne, såsom icke varande Ledamot
af StatsUtskottet; men $f några all
-
Den 5 Mars f. ra.
manna grundsatser, sora under discussionen
blifvit tillämpade, vill jag undersöka riktigheten,
och framställa de allmänna åsigter
jag har af dessa ämnen. En värd Ledamot
har trott sig i den riktning StatsUtskottet
haft, se ett försök att medverka
till inskränkning i Rikets Ständers rätt, och
utvidgning i de ansvarslöse embetsmännens
välde. Jag får bekänna, att jag genom de
försök jag här märkt, fattat en annan farhåga,
nemligen att man vore böjd att skapa
en magt, som skulle öfverstiga lagarnes,
på sätt som efter år 1720, då man raisonnerade
sig till de mest godtyckliga tolkningar
af lagar och beslut, hvarigenom resultater
uppkommo, lika förderfliga för alla
landets dyrbaraste intressen. Det har
blifvit sagt, såsom ett allmänt yttrande i
anledning af Revisorernes Berättelser, att
man funnit det anmärkningarne hufvudsakligen
afsett smärre summor; att detta visar,
att man ej vågat öfverskrida föreskrifterne
i större saker, men utmärker så mycket
mera förakt för Ständernes beslut. Jag
tror att rättvisan fordrar, att man med ali
aktning för Revisorerne, äfven äger den aktning
för de Embetsverk, som äro deras
granskning underkastade, att man för dessas
fördömelse granskar, huruvida anmärkningarne
varit rigtige. Revisorerne äro i detta
hänseende endast att anse såsom actorer,
de der skola uppfylla de pligter, som åligga
dem. StatsUtskottet är Rikets Ständers
nf\o
Den 5 Mars f. m.
referent. Jag vill ej undersöka, huruvida
icke Revisorerne, såsom actorer, snarare
Röra anmärka förmycket än förlitet, men
jag utbeder mig att få anföra 2:ne exempel,
huru bestämdt de missförstått Ständers
beslut, hvarpå de grundat anmärkningar;
ty jag bör ej kunna förutsätta, att de uraktlålit
att förut taga af dessa beslut full
kännedom. Bland anmärkningarne finnes,
att Konungen har af besparingarne anslagit
5oo R:dr såsom löne-tillökning åt Chefen
för 2:dra LifGrenadier-Regementet. Man
bar ansett detta stridande mot Rikets Ständers
beslut, som afslagitett hegardt anslag
för detta behof. I Rikets Ständers skrifvelse
om 3:dje HufvudTiteln af år 1823
säga Rikets Ständer, efter föregången recit
af Konungens begäran om anslag till detta
ändamål: Efter öfvervägande af hvad i
detta ämne anfördt blifvit, hafva Riksens
Ständer hvarken kunnat bifalla den af Öfversten
Hallencreutz yttrade önskan, att
ettdera af f. d. Ryttmästare-boställena Bleckenstad
eller Stora Lund måtte honom tilldelas,
helst Riksens Ständer anse, det afkastningen
af samma boställen bör till Statsverket
ingå, och att en sådan disposition
altså skulle åstadkomma en minskning i Statens
påräknade inkomster, eller funnit skäl,
att bevilja något särskilt anslag å Stat till
förbättring i Lönen för Chefen vid 2:dra
LifGrenadier-Regementet. Således är ej något
-
Den 5 Mars f. m.
got särskilt anslag! beviljadt, men här är
ingen inskränkning gjord i Konungens rätt
att af rJe i Titlarne tillhörande besparingar
göra dispositioner på alldeles samma sätt,
som förut en dylik anordning finnes gjord
för Öfversten vid Nerikes Regemente. Denna
dispositionsrätt inom titlarne är obestridlig.
Jag vill lemna derhän, huruvida den
bör upphöra, eller ej, ty Rikets Ständer
äga obestridlig rätt, att bestämma anslagen
på det sätt, att de göra hvarje post till en
särskild titel; men lika med 1809 års Ständer
•— dessa den menlösa tidens ordnare
af vår frihet skulle jag häri finna ett stort
misstag, rubbande friheten af Statsmachinens
tillbörliga gång. Nämde Ständer yttra
nemligen i skrifvelsen, då de (1810)
till Kongl. Maj:t öfverlemnade Statsregleringen:
Med skjldigt afseende ej mindre på
Riksstyrelsens befriande från olämpliga inskränkningar
i dess dispositions-rätt öfver
Stats-medlen, än äfven på försäkrandet åt
Nationen af dessa Medels användande till
bestämde ändamål, hafva Riksens Ständer
enhälligt fastställt följande hufvudtitiar,
och för hvarje af dem anslagit nedannämnde
summor att, inom sjelfva Titeln, af
Eder Kongl. Maj:t fullt och obehindradt
disponeras. Den andra är den anmärkning,
som af Revisorerne blifvit gjord, och här
fortsatt angående Strömrensningsfonden, att
genom medels användande lill annat håll,
i5 H. 16
D«n 5 Mars f. m.
3n tle norra provincerne, Rikets Ständers
beslut af år 1823 skulle hafva blifvit öfverträdt.
Rikets Ständers nämnde beslut innehåller
ibland annat: Ehuru Riksens Ständer
vid beviljandet af detta anslag ansett
nödigt fästa det uttryckliga vilkor och förbehåll,
att detsamma, med nedan uppgifna
undantag, icke får användas till annat, än
strömrensningars befrämjaTide och lättade
sjötransporters öppnande, synnerligen i Rikets
Norra provincer, samt i öfrigt öfverlemna
till Eder Kongl. Maj:ts Nådiga omsorg,
att de anviste medlen varda för sådane
ändamål till det allmännas största båtnad
använde, och att det må på Eder
Kongl. Maj:t allena ankomma, att, efter
Committerades för Strömrensningarne algi
f ne underdåniga förslag, samt efter inhemtade
upplysningar, genom Local-undersökningar,
i Nåder pröfva och förordna,
hvilka arbeten böra först företagas; hafva
likväl Riksens Ständer bordt anmäla den
underdåniga önskan, att de med Strömrensningsfondens
tillgångar redan påbörjade arbeten,
uti den så kallade Wäddö Canalen
emellan Ortala och Ragghus-vikarne uti
Roslagen, desto heldre må företrädesvis
fortsättas och fullbordas, som derigenom
inomskärs öppnas en i alid hänseenden säkrare
och tjenligare farled för de Norra
provincerne ända från Öregrund innanför
Björkön, Wätön och Rådmansön till Furusund
och Stockholm; hvarjemte Riksens
Den 5 Mars f. m. 243
Ständer emse, att Eif värne Norr om Slockholm
i allmänhet höra, så vidt möjligt är,
göras segel- och flottbara i samma män,
som de leda till trakter, hvarest en större
mängd af prodiicter finnes och hvarifrån
följaktligen en större cjvantitet af nödvändighets-varor
är att till transport förvänta
; Committerade för Strömrensningarne
likväl obetagit att, om uti något annat af
Rikets Landskap, Strömrensningsarbeten befinnas
vara af särdeles vigt och betydligt
fördelaktiga följder för det allmänna,
låta sådane arbeten för under händer
hafvande medel verkställa, sedan vederbörlig
arbetsplan och erforderligt kostnadsförslag
blifvit till Eder Kongl. Majit i
underdånighet insände och vunnit Eder
Kongl. Maj:ts Nådiga bifall. Jag tror således
obestridligt, alt det tillstånd Konungen
lemont, att äfven för andra ställen göra
dispositioner af dessa medel, står i fullt
sammanhang med Rikets Ständers beslut.
Det bar blifvit föreslaget såsom ett medel
att conlrabalanoera obehöriga dispositioner,
att Riksgälds Contoiret skulle få rätt, att
innehålla så stor del af Statsbrist-summan,
som vore motsvarande dispositionerne.
Först får jag anmärka, att om hvarje af
Revisorernes anmärkningar vore behörig,
bunde det visserligen vara riktigt till grundsatsen
; men de exempel jag redan anfört,
torde tillräckligt visa, att detta ej ali
16*
-
Den 5 Mars f. m.
tid är fallet, och jag hemställer, hvilka följderne
skulle blifva, om parti-inflytande någon
gäng kunde förmå Revisorerne att göra
obehöriga anmärkningar i afseende på de
större summors begagnande, Konungen för
de oundgängligaste behof äger sig anslagna,
och hvilkas indragning skulle rubba
hela statsmachinen. Men om än så vore,
att Revisorernes anmärkningar alltid voro
behörige, är likväl ett sådant steg stridande
emot Regeringsformen, som säger, huru
Statens medel skola disponeras, och huru
controllen skall ske. 6/j §• RegeringsFormen
innehåller: Så väl Rikets ordinarie
Stats-medel och inkomster, som hvad, pä
sätt omförmäldt är, under namn af Extraordinarie
utlagor eller JBevillningar till
Statsverket af Riksens Ständer anslås, vare
under Konungens disposition, att till de
af Riksens Ständer pröfvade behof och efter
den upprättade Staten anordnas. Här
är ej någon rätt lemnad Revisorerne, att
innehålla summor. Controllen emot missbruk
ligger i 65 §. hvari står: Dessa medel
må icke annorlunda användas, än fastställ
dt blifvit; varande StatsRädets Ledamöter
ansvarige, om de låta afvikelse derifrån
äga rum, utan att till Protocollet
föreställning deremot göra, samt anföra
hvad Riksens Ständer i denna del förordnat.
Detta ansvarighets-yrkande börjar blott
med Revisionen. Revisorerne äro den forsta
authoriteten. Det är först, sedan Rb*
Den 5 Mars f. ro.
245
kets Ständer eller Constitutions-Utskottet
funnit anmärkningarne behörige, som ansvar
kan komma i fråga, men att göra Konungen,
i afseende på de af Rikets Ständer
honom anviste tillgångar, beroende af en
godtycklighet hos Revisorerne, skulle vara
emot ordningen och Grundlagen. Uti en
värd Ledamots minne skall jag återkalla anledningen,
hvarifrån extra utgiftstiteln kommit
i vår närvarande Riksstat, då han nämnt
sig icke hafva kunnat finna det. Den kommer
ifrån StatsContorets förslag af år 1809,
grundadt på hvad i de föregående RiksStaterne
funnits, då för detta behof och under
detta namn i godt mynt varit uppförda
i5o,ooo R:dr, som 1809 nedsattes till 100,000
R:dr. På det sätt Statsutgifter nu kunna
inträffa, är en sådan titel oundviklig. Jag
har sett Hufvudböcker ifrån den lid, då
ordningen egentligen började i Sverige, nemligen
ifrån Gustaf II Adolphs tid, och der
finnes redan Titeln: Extra utgifter. Att öfverflytta
den på i:sta HufvudTiteln, tror
jag vore i hög grad olämpligt. Jag tror ej,
att desse medel sakna all redovisning. Anordningarne
utgå i vanlig väg, men då Konungen
kan äfven till särskilta behof disponera
dessa medel, följer deraf, att för
dylika anordningar ingen annan redovisning
kan ifrågakomma än qvittencer af de
personer, åt hvilka Konungen anförtrodt
medlens användande.
546 Den 5 Mars f. m.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Dä jag tillstyrkt det förslag
till förändrad Instruction för Revisorerne,
som vid denna Riksdag blifvit framlemnadt,
och äfven vid ett tillfälle innan
remissen hade äran yttra mig, till följd af
de discussioner, som dä ägde rum, torde
Ridderskapet och Adeln finna, alt jag icke
annat kan, än instämma i hvad StatsUtskottets
pluralitet i första punktens första
§. yrkat, angående vidsträcktheten af Revisorernes
granskningsrätt. Det vore att
upptaga onödigtvis Ridderskapets och Adelns
tid, att åter ingå i delta ämne. Men så
länge 83 §. RegeringsFormen ännu är i sin
ursprungliga kraft gällande, och således den
så högt prisade andan ännu måste vika för
den så högt fördömda bokstaf ven, mäste,
efter mitt sinne, äfven örn ordet minst infördes,
likväl predikatet af afslutade räkenskaper
för mig bestämma omfånget och
egenskapen af granskningen, vare sig till infordrande
af handlingar eller alla andra
upplysningar. Beträffande hvad StatsUtskottet
yttrat om nödvändigheten af Konungens
sanction, lärer StalsUtskottet endast
haft för afsigt detsamma som jag, i
synnerhet som StatsUtskottet säger sig skola
inkomma med förslag till Instruction,
nemligen att den sammanstämmelse må kunna
äga rum emellan Styrelsen och Rikets
Ständer, att den Instruction, som Rikets
Ständer utfärda, må kunna stå i öfverens
-
1
Den 5 Mars f. m.
247
slämmelse med de föreskrifter, hvilka Konungen
anser sig kunna gifva sina förvaltande
Verk. Det måtte vara vigtigt, att de
äro enahanda. Det har varit en tid, då
skiljaktigheter i detta afseende blifvit yttrade.
Jag hoppas, att de stridiga åsigterne
vid denna Riksdag skola försvinna. Då
är ordet sanction ej annat, än en bibehållen
ordform, och jag är öfvertygad, att
saken kan bära den frukt, som den ej haft
liittils, och hvilket härrört deraf, att öfverensstämmelse
ej existerat. Jag har i upptagande
af tvenne af Herr von liartmansdorfFs
anmärkningar blifvit förekommen af
Herr Rosenblad. Jag vill blott yttra något
om den första, eller om det bevis, som
de smärre anmärkte summorne skulle lemna,
då man vågade öfverskrida föreskrifterne
i afseende på dem, men ej för de större,
att det härledde sig af förakt för Ständernes
stadganden. Hvarföre skola genast
sådane motiver lemnäs åt de afvikelser, som
man, för sådane, anser? Äger Styrelsen, om
den till Rikets Ständer framställer önskningar
eller propositioner, som de ej kunna
antaga, att tillskrifva det förakt för Regeringen?
Hvarföre skal) då ett sådant motiv
genast å Rikets Ständers sida tillskrifvas de
förvaltande Verken? Äger då ej ett ädlare
motiv rum? Det nemligen, att man har
skiljaktiga åsigter, att man är öfvertygad,
att allt ej är- så föreskrifvit, som det borde
vara. I denna skiljaktiga öfvertygelse
248
Den 5 Mars f. m.
ligger ej någon missaktning. Det vore den
olyckligaste sinnesstämning, som kunde existera,
om den ena Slalsmaglen ej aktade
den andra.
I afseende på den sjelfförpantningscur,
som Herr von Hartmansdorff föreslagit, för
att förekomma ytterligare dispositioner, så
kan jag ej deruti instämma. Jag tror ej,
att den värde ledamotens afsigt var, att gifva
åt Revisorerne eller Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
någon ökad magt; men emedlertid
måtte Ridderskapet och Adeln medgifva,
att, om det skulle på dem ensamt
bero att bestämma beloppet af Statsbristsumraan,
blefvo Rikets Ständer och ConstitutionsUtskoltet
öfverflödige. De skulle
då kunna afgöra allt hvad som är åt Rikets
Ständer uppdragit.
Här har blifvit taladt om Bartlielemyfonden,
och om den fordran, som tredje
Hufvudtiteln nu äger för FriCadetter. Om,
på sätt StatsUtskottet föreslår, detta anslag
kommer att upphöra, har visserligen icke
Barthelemy-fonden något deremot att invända,
utan tvärtom är det en förmån för
densamma. De penningar, sorn för det
omtalade ändamålet ankommit från StatsContoiret,
hafva med den ena handen blifvit
emottagna och med den andra lemnade
till KrigsAkademien. Anledningen, hvarföre
de ej blifvit ersatte, är den förändrade
Den 5 Mars f, m. , 249
ställning, hvaruti Colonien sig befunnit'.
Hade den ej ägt rum, hade denna sak ej
kommit att öka Rikets Ständers göromål.
Det har gifvits tider, då Barthelemyfonden
lemnat till nyttiga inrättningar inom Sverige
ganska betydliga bidrag. I det afseendet,
om liqvid skulle göras på dessa grunder,
skulle den summa blifva större, som fonden
lemnat till Statsverket.
I afseende på hvad Herr Hjerta yttrat
om krutköp, får jag minska hans farhågor.
Krut har blifvit ditsändt, emedan det der
kan, ehuru småningom, försäljas. Den sista
posten är änuu ej godtgjord, men så snart
den säljes, ingå penningarne. Efter det der
kunde föryttras, var det förmånligare för
StatsYerket att ditsända det, än att låta det
ligga här osåldt. — Herr Hjerta har hemställt
en fråga till StatsUtskottet, som jag
förmodar, att StatsUtskottet får lätt att besvara:
nemligen huruvida StatsUtskottet vill,
att Rikets Ständer och deras Revisorer skola
gifva vika för Bureaucratien, eller ej. Jag
förmodar, att Rikets Ständer, äfvensom StatsUtskottet,
förena sig i det senare alternativet;
och tror ej, att det existerar någon
tanka hos EmbctsVerken, som kan gifva
anledning till sådane förmenta anspråk å
deras sida. Hvad den ton angår, som råder
i dc förvaltande Verkens svar, så är
jag den första, som allestädes skall önska,
alt ingen annan ton skall finnas, än den,
Den 5 Mars f. ra.
sorn man kallar god; den bör vara en regel
å ömse sidor, för alla allmänna ärenders
behandling, och den beflitar jag mig
att iagttaga, äfven under stridiga åsigter. Jag
tror blott, att om man funnit några ämnen
på ett ömtåligare sätt omtalade, än de hade
kunnat vara, så har det härrört af de
skiljaktiga åsigterne af granskningsrätten,
och jag tror att, när de upphöra, ingendera
sidan skall hafva att klaga.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
har, så vida jag riktigt fattat hans ord,
förbehållit sig att slippa höra sådane liurhlyfvande
lagtolkningar, som dem jag nu
framställt. Jag förmodar att han dermed
blott velat antyda, att han icke mer vill
lyssna till mina anföranden; ty jag kan ej
föreställa mig att han velat bjuda till imponera
på mitt sätt att framställa mina
tankar.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen:
Då en värd talare nämnt, att det borde
uppgöras en allmän plan för Strömrensningarne,
får jag blott tillkännagifva, att
Konungen för två år sedan befallt, att tredje
Departementet af StorAmiralsEmbetet
skulle taga dessa saker om hand, och gifvit
detsamma eu Instruction, hvilken äfven
innefattar, att det skall inkomma med ett
sådant förslag. I följd deraf hafva undersökningar
blifvit gjorde, och man har be
-
\
Den 5 Mars f. m.
mödat sig, att i möjligaste målto följa Instruclionen.
Härom vittna berättelser, som
äro allmänheten bekante. Men ämnet är så
omfattande, att jag tror det ej vara möjligt
ännu, med de upplysningar och den tid
man har, att uppgöra en allmän plan för
framtiden, emedan hvarje sak fordrar en
vidlyftig undersökning på stället öfver hvad
man har att vänta, äfvensom att göra. Det
är endast genom noga afvägningar, scientifiqua
undersökningar och noggranna calculer,
man kan komma till några säkra beräkningar.
Det synes som man ännu ej vore
rätt ense om principen, hvilken måste
följas; ty då jag hört yrkas, att, der en
stor och betydlig transport redan äger rum,
behöfvas ej allmänna medel användas, kunde
denna sats leda derhän, att ställen, der
ingen transport finnes eller kan bli, äro de,
som böra understödjas, i fall man kan uppsöka
sådane, som äro af denna art. Jag är
ej af den tankan. Hvad Bolagen i Wermland
angår, så är det riktigt, att anslag äro
dem lofvade, men under vissa vilkor, som
ej blifvit uppfylde. Det har nemligen bandt,
att man ej funnit de första förslagen nog
fullständigt uppgifne, efter Bolagens eget
yttrande. Det blef befallt, att nya förslag
skulle uppgöras, innan anslagen fingo lyftas.
Dessa hafva blifvit uppgjorde, och då funnos
de gamla så felaktiga och af en så skiljaktig
beskaffenhet ifrån de sednare, att några
Bolag ej vågade företaga arbetena, utan
252 Den 5 Mars f. m.
skiljdes åt, och andra förblefvo tillsammans,
för att erfara hvad understöd de kunde
hafva att vänta. Detta sednare är det egentliga
förhållandet med den vigtiga BjElfven.
Beträffande åter hvad som blifvit sagdt örn
Götha Elf, att, der så stor rörelse finnes,
understöd ej borde lemnäs, får jag nämna att
fråga blott varit om två års anslag. Förhållandet
och följden med denna Elf, lemnad
åt sig sjelf, har jag länge förut sagt,
att nemligen denna för hela riket vigtigaste
communication löper fara, att helt och
hållet uppgrundas. Det är en sak, som kan
bevisas för den, som vill följa detaljerne.
De äro bär på stället till finnandes. Den,
som vill se dem, skall finna, att tiden ej
blifvit illa använd. De visa, att om ej verksamma
åtgärder vidtagas, risquerar man att
se Sveriges hufvudstapel på vestra kusten
skiljd ifrån sin vattencommunication med
det inre landet. Om detta försummades,
skulle Styrelsen vara värd mycken förebråelse;
också har det väckt dess alfvarsamma
uppmärksamhet, men der är för mycket
att göra, för att kunna ske på en gång.
Emedlertid är det ej blott 20,000 R:dr af
Strömrensnings-fonden, som dertill användas;
det är ej med undandragande af de enskilte
intressena, som arbetet sker. Det är
ej allenast Götheborgs stad, som lemnat en
betydlig afgift, under namn af Puviersmedel;
Edets sluss och en ej obetydlig Muddringsfond
har äfven blifvit öfverlemnad
Den 5 Mars f. m.
a53
till samma ändamål. Trollhättan har leninat
5 procent af sin inkomst i all framtid,
emot det att varuägarne betala 5 procent
på sina slussafgifter. Dertill kommer den
afgift, som erlägges vid Wenersborgs Stad.
Dessa flerfaldiga bidrag har Konungen funnit
för. godt att motsvara med ett anslag.
Således är all möjlig sparsamhet iakttagen.
Jag tror snarare, om något skulle kunna sägas,
att, då Rikets Ständer anslå årligen
100,000 R:dr till Strömrensningar, Götha
Elf har fått för litet af detta anslag.
Friherre Boye, Ludvig: Hvad frågan
om Strömrensningsmedlen angår, har man
velat sätta os i alfvarsamma tvifvel om hvad
som är norr eller söder. Jag för min del
är ej mycket brydd i denna fråga, men då
jag tror, att detta Utlåtande återremitteras,
uppskjuter jag, tills ett annat Utlåtande inkommer,
att gifva mina tankar tillkänna.
I sjelfva ämnet skulle jag anse, att för att
pröfva den hufvudsakliga frågan, huruvida
medlen blifvit riktigt använde efter sin' destination,
vore den enklaste och mest öfvertygande
utväg, att StatsUtskottet lät sitt
Utlåtande åtföljas af en tableau, som visade,
hvartill dessa medel blifvit använde
för 1828 eller för 1827. Jag anhåller, att
StatsUtskottet måtte vidtaga denna utväg,
och meddela nämnde upplysning. För öfrigt
har en Ledamot framställt StatsUtskottets
åliggande såsom blott en Referents.
3.54
Den 5 Mars f. m.
Jag skall ej göra någon svårighet vid att
antaga det, om han vill erinra sig hvad sorn
tillhör en Referent; det nemligen att sedan
han refererat målet, äfven afgifva ett bestämdt
utlåtande. Den frågan kan annars i
en framtid, om den nu får antagas, leda
till stora misstag, och jag inser ej, hvarföre
StatsUtskottet skulle vara, mera än de öfrige
Utskotten, befriadt från pligten, att
bestämdt meddela sitt yttrande.
Herr Tharrij, Wolrath: StatsUtskottet
bar fått förebråelse derföre, att det ej tillrättavisat
1825 års Revisorer, för det dessa
föreslagit gratificationer. Jag minnes nu
ej ordalydelsen i Revisorernes Berättelse;
men då det åligger Revisorerne att gifva
sitt yttrande öfver mål, som de granska,
måtte de väl ej vara på den punkt, att
endast skola klandra, utan äfven få tillkännagifva,
att saker äro väl utförde; och
om de det få, vet jag ej någon skada deraf
uppstå, att de till Rikets Ständer föreslå
belöning, der verklig förtjenst den påkallar.
Om man fordrar mycket i den obehagliga
delen af deras kall, måtte de ock
få äga den tillfredsställelse att yttra sig,
när något är väl gjordt. Här har blifvit
omnämnt, hvad med ordet Referent bör
förstås. Jag kan ej annat än gilla hvad
Grefve von Schwerin i detta afseende anfört.
En Referent i ett Collegium, i en
domstol, skall utreda frågan och gifva sin
Den 5 Mars f. ra.
a55
mening tillkänna. Det gör äfven Utskottet
i detta Utlåtande, då det framställer frågorne
och lemnar sitt omdöme deröfver. I
Stånden deltaga dess Ledamöter i besluten
såsom domare, men ej inom Utskottet. Jag
anhåller att få rätta en anmärkning, sorn
jag förmodar genom misstag tillkommit om
angelägenheten att förekomma missbruk med
Charta-Sigillata. Det har nemligen blifvit
sagdt, att det borde åläggas Domaren, att
skrifva lagfarter på Charta. De skrifvas nu
alltid på Charta. Domarens skyldighet är
att skrifva Fastebref och alla andra handlingar
han utfärdar på Charta. Hvad åter
Köpebrefven angår, som skola hafva den
största Chartan, vore det mycket svårt, om
man skulle ålägga de enskilte personerne
att skrifva dem på Charta-Sigillata. Det
är på många ställen, som Chartor icke finnas
på ganska långa afstånd; man blef tvungen
att resa till staden, för att skaffa sig
såaane, med flere andra olägenheter. Derföre
tror jag det vara riktigast, att det blir
Domarens skyldighet att chartera köpebrefven
och tillse, att inga missbruk äga rum.
Jag har velat nämna detta, på det, i fall
Stats-Utskottet fäster sig vid anmärkningen,
något misstag ej må ske. Det sättet
att rätta missbruk af anordningar, som en
värd talare föreslagit, att nemligen göra afdrag
å Statsbristsumman, lärer ej öfverensstämma
med Grundlagen, och således komma
att förfalla. I afseende å frågan, hu
-
ar>6
Ben 5 Mars f. m.
ruvida Konungen skall sanctionera Instructionen
för Revisorerna, ämnar jag ej ingå
i undersökning om hvad Grundlagen stadgar.
Jag vill blott framställa den fråga, om
Rikets Ständer kunde utan Konungens tillåtelse
låta trycka och kungöra en sådan
Instruction? Om Konungen icke godkänner
den, utan gifver stridande order till EmbetsVerken,
hvar stannar då Revisionen?
Detta önskar jag få besvaradt. Jag tror det
vara nödigt, att båda Statsmagterne äro ense
i afseende på Revisionens rättigheter,
annars stannar Revisionen uti högst obehagliga
strider. Så länge ofelbarhet ej är
menniskornas lott, skulle jag tro, att den
Ledamot, som sjelf åtskillige gångor gifvit
oss moraler, ej borde säga, att det är missaktning
för Rikets Ständer, som varit orsaken
till de öfverträdelser af föreskrifter,
hvilka Revisorerne anmärkt.
Herr von Hartmansdorff: Jag har blifvit
missförstådd, i fall Ledamöter, efter
hvad jag förnimmer, skulle hafva tagit mitt
yttrande så, som ville jag förneka Styrelsen
att afslå Rikets Ständers framställningar,
när lion dertill är berättigad. Tvertom
erkänner jag Styrelsens ej mindre än
Rikets Ständers rätt att afslå förslag, hvarå
afgörande-rätten är gemensam, och innehållet
icke godkännes. Det är till och med
mitt hopp och min önskan, att åtskillige
Den 5 Mars f. m.
af <le beslut Rikets Ständer redan fattat,
och hvilka jag ej förmått förhindra, måtte
blifva af Styrelsen afslagne. Men regleringen
af RiksStatens Hufvudtitlar, och de
utgifter, som deruppå äro anvisade, höra
ej till den gemensamma afgörande rätten.
Det står uttryckligen i 64 §. RegeringsForiucii:
Så väl Rikets Ordinarie Statsmedel
och Inkomster, som hvad, pä sätt omförmäldt
är, under namn af ExtraordinarieUtlagor
eller Bevillningar till Statsverket
af Riksens Ständer anslås, vare under Konungens
disposition, att till de af Riksens
Ständer pröf vade behof o ch efter
den upprättade Staten anordnas.
Hvem är det som upprättar Staten? Rikets
Ständer. Hvad de besluta, skall Styrelsen
således iagttaga vid dispositionen, utan att
de behöfva ingå och supplicera derom. Det
är sådane önsknings-skrifter från Rikets Ständer
som jag ansett oriktige, och det är genom
de anmärkte flerfaldiga öfverträdelserne
af Statens bestämde anslag, som jag ansett
ringa aktning vara Rikets Ständer visad.
Hvad den så kallade sjelfpantningen
beträffar, så täcktes Ridderskapet och Adeln
finna, att enär Styrelsen ej har rätt att disponera
medlen annorlunda än efter en förut
upprättad Stat, måtte det ej vara svårt för
någon att afgöra, om en skedd utbetalning
är behörig eller ej. Står hon icke på Stat,
och är hon icke tagen af besparingarne, så
i5 fl. 17
a58
Den 5 Mars f. m.
är hon icke behörig; och då behöfves ej
heller särdeles omdöme, för att inse, hvilken
motsvarande innehållning som bör ske.
Derom borde man således ej behöfva vädja
hvarken till Rikets Ständer, eller ConstitutionsUtskottet.
Skälet hvarföre jag tror,
att man ej bör afvagta deras sammankomst,
är ganska enkelt. Då Rikets Ständer ej anslå
medel till mera än behofvens fyllande,
men man likväl tager medlen ifrån sina bestämda
ändamål, så måste för ordinarie utgifter
besparingarne tillgripas. Då dessa
följagteligen fattas för oförutsedda behof:
så måste de betäckas med öfverskottsmedel.
Derigenom blifver ett så mycket mindre belopp
af dessa öfrigt att aflemna till RiksgäldsContoret,
hvilket, när påräknade inkomster
således uteblifva, nödgas göra lån
och betala ränta. Om än sedan allt detta vore
gjordt, en Rådgifvare skulle blifva dömd
af RiksRätten, hvilket hittills är något oerhördt;
så vore Staten ändock af med sina
penningar. Det är för att bevara dem,
som jag gjort en framställning, hvarigenom
man skulle i möjligaste måtto göra sig oberoende
af en Rådgifvares sakfällande, hvilket
väl kunde varna för framtiden, men
som i afseende på förlusters ögonblickliliga
förekommande, skulle tjena lill ingen
ting. — Det andra föremålet för sjelfpantningen,
var anordning af medel till ett af
Kongl. Maj:t kändt behof, utan vidare redovisning.
När man vet att RiksHufvud
-
Den 5 Mars f. m.
a5g
Löken ej förr än på andra året efter utbetalningarne
afslutas och granskas, så borde
vederbörande hafva hunnit att imedlertid
fullgöra redovisningen, om det än vore fråga
om hemliga militaira utgifter. Vi påminna
oss, att det sista kriget börjades år
i8i3 och slöts år 1814- Om således hemliga
utgifter förefallit vid krigets början;
hade de dock utan våda kunnat redovisas
vid krigets slut, utan att någon rubbning
derigenom gjorts i den vanliga gången af
vårt redovisningssätt. Kan nu sådant ske
under krig, måtte det äfven kunna äga rum
under fred. Rörande de anmärkningar, som
blifvit gjorde i afseende å Strömrensningsfonden,
anhåller jag att få tillägga något.
Jag förmodar, att Rikets Ständer ej anslagit
dessa medel för att användas, der de
ej behöfdes, utan der de tarfvades, och andra
tillgångar saknades. Der de icke behöfdes,
var just det omtalade stället, dels
emedan en så stor rörelse redan der kommit
i gång, att näringsidkarne, som hade
gagn af företaget, borde sjelfve kunna besörja
kostnaden; dels var det väl icke Ständernas
mening, att alla tillgångar skulle
användas åt ett enda håll, Götha Canallinien,
ljvartill så stora anslag särskildt voro
gifna. — I den omtvistade frågan, om
norr och söder, vill jag antaga den grund,
hvarifrån Styrelsen i åtskilliga författningar,
t. ex. Skiftes-stadgan sjelf utgått, att nem
17
*
260 Den 5 Mars f. m.
ligen, till de norra provincerne räkna dem,
som ligga norr om DahlElfven. Rikets Ständer
synas ej eller hafva kunnat åsyfta annat,
ty att upprensa Upsala k, Stäkes-sundet
m. m. måtte ej vara meningen med lät~
tade sjötransporters öpnande i rikets norra
provincer, för att förskaffa tillgång å varor,
som hittills blifvit köpta af utländningen,
särdeles Finnarne. Genom Strömrensningarne
i det af ålder odlade Upland får man
ej hit annat än spannemål m. m. som man
redan äger. Meningen måtte således vara
att i de norra landskapen, som ligga uti linda,
väcka något näringslif, och uppmuntra
till dess utveckling, längs vattudragen att
börja med. Jag tror således icke att man,
utan att vända uppmärksamheten ifrån andan
af besluten, kan komma till den slutföljd
man här velat draga af Ständernas beslut.
Hvad slutligen angår händelsen med
Öfverste Hallencreutz, så är det upplyst,
att Rikets Ständer hvarken ville uppföra
på Stat eller särskildt lerrfna honom någon
lönetillökning. Hvad skulle Ständerna göra
mera än yttra det?— De kunde ej sträcka
sitt yttrande till ett bestämdt förbud,
utan att antaga det Styrelsens vilja vore att
göra dem emot. Månne man icke då haft
skäl att beklaga sig öfver Ständerna, istället
för att de nu hafva anledning till besvär.
Slutligen får jag säga att jag, i afseende
på granskningsmagten, icke skulle så
ofta hafva besvärat Ridderskapet och Adeln
Den 5 Mars f. m.
Tued mine framställningar, om jag icke ansåge
striden mot hennes utöfning vara ett
amne för sorgeliga betraktelser. Uti ingen
sak äro Rikets Ständers rättigheter så tydliga;
och intet är för den ringaste omdömesförmåga
så klart, som frågorna: hvart
hafva penningarne tagit vägen? Hvarföre få
vi ej obehindradt efterse det? Jag befarar,
att hvarje undanflykt att öppet besvara dem,
endast leder till misstankar och eftertänkliga
följder. Att förekomma sådane, har
varit min afsigt, och jag trotsar någon att
hafva den mora ren, än jag.
Herr Hjerta: Jag anser mig endast
skyldig att först upplysa, i afseende å hvad
som blifvit anfördt, i anledning af milt yttrande
0111 lagfart, att deruti skulle vara
någon ofullständighet, alt sådant väl kan
vara möjligt; men jag tror det ej vara oformligt,
alt äfven köpebref skrifvas på Charta.
Jag inser visserligen svårigheter deraf, men
då stora allmänna förmåner derigenom uppkomma,
måste den enskilte göra sig litet
besvär. Någon våda tror jag ej deraf uppkomma
för de enskilte. De kunde ju alltid
afhandla skrifteligt ändå, samt låta bevittna
aden; hvarefter den kunde omskrifvas
på Charta. Derigenom skulle, efter min
tanka, betydliga cöutroller vinnas.
Sedermera är jag, i anledning af ett
mot mig rigtadt enskildt yllrande, skyldig
262 Den 5 Mars f. m.
förklara Herr Professor Cederschjöld, att
hvad jag här sagt, ej var något personligt
mot honom; det var blott mot det sätt,
som i sednare tider blifvit gängse, och hvilket
han i dag använt, att söka tyda Grundlagens
klara stadganden på mångfaldiga vis
och sätt. Jag vädjar till honom sjelf, då
han åberopade i4 §• Riksdagsordningen,
och sade: att 3 år betydde minst 3 år;
då han i anledning af ett annat omtaladt
ställe i Grundlagen, yttrade: att 3 StatsRåd
skulle betyda minst 3 StatsRåd; och detta
under det han på nästa rad, efter hvad
han ur i4 §. uppläst, likväl kunnat finna,
att der t. ex. står minst 2o R:dr då verkligen
uttrycket minst behöfves; och då man
nu så ofta hör sådana citationer, om man
ej kan ledsna vid dessa eviga tolkningar,
som göra sundt förnuft till en öfverflödsvara.
Jag tror, att man endast behöfver
hålla sig till 42 §:s i Riksdagsordningen
tydliga föreskrift, der Rikets Ständers och
deras Utskotts förhållanden till StatsContoret
äro gifne.
Herr Ribbing, Alrvid: Sedan Herr von
Hartmansdorff så fullständigt utvecklat detta
ämne, önskar jag blott få göra det tillägg,
att jag för min del anser Rikets Ständer
ej vinna något dermed, att de upprepa
ifrån ena gången till den andra hvad
de sagt. Det tjenar till intet, och skulle
trötta den, för hvilken det upprepas. Det
Den 5 Mars f. m.
a63
heter i 2:a punkten \ §. Utskottet tillstyrker
Riksens Ständer alt förnya deras vid
iS‘i'3 års Riksdag i detta ämne gjorda underdåniga
framställning; och derjemte yttra
den önskan, att enär behof till dylika
bidrag sig yppa., medel dertill anordnas å
den Extra Utgifts-summa, som till Kongl.
Maj.ts disposition pä 8:de HufvudTiteln af
Riksens Ständer anvisas. Frågan är här,
om de 8000 R:dr, sorn af mindre Creditivet
äro disponerade till understöd för brandskadade
städer. Det är ju ganska klart, att
om 8000 R:dr äro oriktigt anvisade pä en
Titel, och bordt utgå af extra utgiftsmedlen,
så, om ej den utgärd vidtages, som Herr
von Hartmansdorff föreslagit, bör emedlertid
icke rättelse uteblifva , och det enda återstående
sättet derför, är att vid den näst
påföljande regleringen gifva ersättning till
den lör hårdt anlitade Titeln utaf Extra
Utgiflsmedlen; der uppstode således en brist
för de kommande åren, men det blefve
dens skuld som sådant vållat, och på något
sätt måste felet låta känna sig. —■ I fråga
om de LagfartsChartor, angående hvilka
Herr Hjerta gjort framställning, att man
borde vara angelägen om förekommande af
missbruk, så om än, på sätt Herr Tham anfört,
det skulle vara förenadt med svårigheter
för köpare och säljare att skrifva på
Charla, tror jag dock, att man ej så hastigt
sorn Herr Tham bör afslå ett godt förslag.
Det är andru åtgärder man kunde för
1
ä64 Den 5 Mars f. m.
dess utförande påfinna, till exempel föreskrifva
att uppbördsbevisen, hvilka nu vanligen
skrifvas på köpebrefven, skulle teknas
å de Chartar, hvarmed köpebrefvet skall vara
belagdt, eller alt originalköpebrefvet ininfästades
och insignerades i LagfartsProtocotlet
i stället för att det der nu afskrifves,.
samt utlemnades i form af ProtocolIsUtdrag,
skrifvit på behörig köpebrefsCharta j man bör
ej så hastigt lemna å sido denna framställning,
som ej torde kunna sägas allmänneligen
vara utan skäl. Jag anhåller, att den
måtte komma under vederbörande Utskotts
närmare pröfning.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansås de vid StatsUtskottets Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 5 Mars 182g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes och lades på bordet Kongl.
Maj:ts i förmiddagens Plenum ankomne Nå
-
Den 5 Mars e. m.
a65
diga Proposition af den o.t\ sistlidne Februarii
angående den så kallade Mötespassevolancen
för Indelta Infanteriet och kavalleriet;
samt Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
af samma dag, angående Incjvarterings-besväret.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets den 18 sistlidne Februarii
under N:o 62 afgifne, och den 21 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om BergsTingsRätternes
bibehållande i det skick, hvari de
nu befinnas m. m.
Grefve Posse j Erik} anförde skriftli- '
gen:
På de af Utskottet anförde skäl, instämmer
jag uti Utskottets yttrande, rörande
Herr Thams motion, 0711 BergsTingsRätterne,
emedan jag är öfvertygad, att
Kongl. Maj:t, till hvars åtgärd BergsTingsRätternes
indragning är öfverlemnad, icke
verkställer denna indragning förr, än erfarenheten
visat, huruvida den beredning af
målen i första Instansen, som nu kan åstadkommas
af personer med kännedom, ej allenast
om Bergshandteringen, utan ock om
densamma rörande författningar, är nyttig
eller ej för ÖfverDomstolen, hvars närvarande
Ledamöter ej baft af nöden, att
derom taga kännedom; men jag kan icke
instämma i Utskottets tanka, i afseende på
266
Den 5 Mars e. m.
Herr Thams förslag rörande de HofRättsLedamöter,
som skola behandla Bergsärenderne.
Till stöd för den slutsatts: ”att nå”gre
särskildta åligganden för ifrågava”
rande FlofRätts-Ledamöter j att documen”tera
sine Theoretiske och Practiske insig”ter
i Bergshandteringen, icke äro af nöjden;”
har Ekonomi-Utskottet åberopat
Särskildta Utskottets Betänkande N:o 3 pag.
4*. och LagComiteens motiver till RättegångsBalken
pag. 256. Jag vill visserligen
icke bestrida, att för den, som har samma
öfvertygelse, är åberopandet välgrundadt;
men jag skulle tro, att då uti motiverne
till RättegångsBalken yttras: alt man förblandat
det som hörer till Bevisningen med
det som hörer lill Domsåtgärdejij borde
man taga sig till vara, att deraf göra en
slutsatts, som leder till en annan lika ovigtig
förblandning, nemligen, emellan deri
vetenskapliga eller sakkännedomen, och det
som hörer till kännedomen om de lagar och
författningar, som skola tillämpas; är det
icke nödigt för Domaren alt känna Bergsförfattningarne,
så är det ej eller nödigt
att han documenterar sine insigter i deri
öfriga Lagfarenheten. Jag sätter intet i fråga
, att de nuvarande HofRätts-Ledamöjterne
kunna eller höra åläggas nya förbindelser;
men jag tror, att deras möda kan underlättas,
och ärenderne fä en ändamålsen
-
Den 5 Mars e. m. 267
ligare behandling genom det förslag jag slutligen
skall uppgifva.
Uti Motiverne till Rättegångsbalken antydes,
att upplysningar kunna inhämtas,
så väl af BergsEmbetsmannen, som afDoctorn
och Landtmätaren; detta inträffar ofta,
men i många fall är det icke lämpligt;
Doctorn säger på sin ed, att åkomman vållat
döden, eller hvad påföljd den medfört;
lagen bestämmer straffet, och Domaren behöfver
icke vara läkare, för att tillämpa
den af honom kända Lagen; Landtmätaren
upplyser om jordrymden, och utvisar råmärkena
på Chartan; Domaren behöfvericke
vara Landtmätare, för att kunna fatta det,
som är lika tydligt som en tryckt bok, och
dessutom närmare kan upplysas genom syn
på stället; men då fråga är om bedömandet
af rättsförhållanden, grundade på läget
och egenskapen af en, icke blottad, utan
endast genom vetenskapliga grunder känd,
malmtillgång, eller följderne af behandlingen
i en smältugn, då blir det vetenskapsmannen,
som, genom sitt yttrande, på förhand
afgör saken; ty om ock Domaren beslutar
att hålla syn i Grufvan eller Hyttan,
så torde han i allmänhet, sig sjelf lemnad,
misstaga sig om malm och gråberg eller proportionerna
af uppsättningarne; han måste
således blindt förtro sig till hvad han hör
af andra, och fälla dom, grundad icke på
egen, utan på andras öfvertygelse.
268 Den 5 Mars e. m.
Om ock någon, med djupsinniga principer
och mindre kännedom oin de i Bergsmaunarörelsen
förefallande händelser, skulle
vilja stå fast vid den satsen, att upplysningarne
äro enahanda och kunna på lika
sätt användas, samt således påstå, att det
icke är nödigt för Domaren att känna Bergshancltcringenj
så måste han dock medgifva
alla de olägenheter, som skulle följa, om
Domaren skall af Bergsstyrelsen begära upplysning
om de författningar, som äro gällande,
eller vid hvarje särskildt fall tillämpelige,
och i följd deraf äfven medgifva,
att det icke är onödigt för Domarenatt
documentera sine Theoretiske och Practiske
insigter i Bergsförfattningarne.
Bland de bevis, som gagnats till stöd
för den tankan, att ÖfverDomslolen ej beli
öfver vetenskaplig eller »sakkännedom, är,
att en dylik kännedom ej fordrats af Högsta
Domstolens Ledamöter; om jag ock skulle
misstaga mig deri, att jag tror det till
Ledamöter i Högsta Domstolen kan ibland
mängden af Domare utväljas det ringa antal,
som,fordras med högre insigter, än
som äro nödige för hvarje annan Domare,
och jag således nödgas frångå den öfvertygelsen,
att hvar och en upphöjd till denna
plats opåmint inhämtar den sakkännedom,
sorn fordras, så kan jag dock icke frångå
den förmodan, att hvarje Högsta Domstolens
Ledamot gör sig bekant med Bergs
-
Den 5 Mars e. m.
269
Lagfarenheten, om Iian ej känner den förut.
Särskildta Utskottet vid sista Riksdag
liar, med stöd af LagComiteens motiver
till RättegångsBalken, efter upprepande af
alla gjorde invändningar och erkännande af
desse invändningars vigt, afgjort dem alla
hufvudsakligen med det yttrande (pag. 44)
att någre särskildte kunskaper i de åtskillige
näringsgrenarj hos Domstolens Ledet-*
möter j aldeles icke är o nödvändige.
Ehuru jag tror det skulle vara nyttigt,
om hvarje Domare kände det ämne han
skall bedöma, är jag visserligen icke af de-«
ras tanka, som anse särskildt organiserade
Domstolar nödvändige, för hvarje särskild
rörelse och handtering, och det är således
icke efter min åsigt nödigt, att inrätta någon
särskild Division i HofRätten för behandlingen
af Bergsärenderne; men jag skulle
anse det både nödigt och nyttigt, att
småningom bereda öfvergången, och jag skulle
derföre önskat, att Utskottet föreslagit
Rikets Ständer att hos Kongl, Maj:t anhålla,
att åtminstone 2:ne uti BergsLagfarenheten
kunnige personer blefvo antagne till
Ledamöter i IIofRätten, och att BergsCoIlegii
Betjening inom HofRätten kunde vinna
befordran, hvarigenom äfven vunnes minskning
uti indragningsstaten, i händelse BergsCollegii
reorganisation kommer i fråga; samt
slutligen, att Kongl. Majrt ville i Nåder stadga,
att de, sorn härefter söka inträde i Idof
-
270 Den 5 Mars e. m.
Rätten, böra vid Universiteterne examineras
äfven uti Bergs-Lagfarenheten.
Om ock detta yttrande icke föranleder
till Utlåtandets återremitterande, hvarom
jag anhåller, torde det dock få bifogas protocollet,
såsom min reservation emot beslutet,
i fall Ridderskapet och Adeln skulle
bifalla Utskottets Utlåtande, hvaraf efter
min tanka skulle följa erkännande af den
princip, att Domaren icke behöfver känna
de lagar lian skall tillämpa.
Herr Tham, Wollrath: Lika med Ekonomiutskottet,
är mig icke obekant den
underdåniga hemställan Rikets Ständer vid
sista Riksdag gjorde, och den efter min åsigt
mindre grundade tanka deri, som syftade
på BergsDomstolarnas upphörande. Man
hade måhända bordt vänta mera varsamhet
i en så vigtig angelägenhet förden näring,
som tillskyndar Riket den hufrudsakligaste
exportvaran. Den af Bergsliandteringen uppkommande
export, är nemligen 3 å 4 gånger
större än den export, som kan åstadkommas
af Rikets öfriga Näringar. Den uppgår
till 10 å ii millioner R;dr, då Rikets
öfrige exportarticlar endast uppgå till omkring
3 millioner Riksdalers värde. BergsDomstolarne
inrättades till Bergs-Brukets
skydd, och behofvet deraf har ännu icke
upphört; jag skulle verkligen önskat, alt
man varit mera eftertänksam i fråga om
Den 5 Mars e. m.
den näringsgren, hvilken för fäderneslandet
är af den ojemförligt största vigt. Då jag
kom till denna Riksdag, kände jag icke tillvaron
af den Comité', som nu omnämnts,
och hvilken jag i början fruktaele vara en
blott parade-Comité, för att bifalla utan
tillräcklig undersökning redan fattade beslut.
Jag säger utan undersökning, då de
auetoriteter, från hvilka Domaremagten skulle
ryckas, och de till hvilka den skulle gifvas,
icke blifvit i ämnet hörde. Med glädje
har jag sedermera inhämtat denna Comite's
organisation, och väntar mig att den skall
förskaffa sig fullständiga upplysningar om
de åligganden, hvilka tillhöra Bergverkets
Embets- och Tjenstemän. Jag hoppas äfven,
att resultatet deraf skall blifva, det
Kongl. Majit i Nåder bibehåller Bergmästare
vid den Domaremakt, som är nödvändig
för deras anseende, om de skola i
de administrativa och ekonomiska värf, som
dem åligga, kunna verka till BergsBrukets
uppkomst och förkofran. Utan att begära
återremiss af Utskottets Utlåtande, önskar
jag, att dessa tankar må för min räkning
få ett rum i protocollet. Lika med Herr
Grefve Posse är jag öfvertygad, att ÖfverDomare
böra känna de ämnen, hvarom de
skola döma; och att kunskap i Bergsmannayrket
följaktligen är nödvändig för HofRättens
Ledamöter, sedan Bergsmål kommit
under deras DomsRält; men jag kan
icke med honom tro, att 2ine i BergsLag
-
Den 5 Mars n. m.
fnrenlieten examinerade Ledamöter utgöra
ett tillräckligt antal, då desse anie Ledamöter
derigenom blifva rådgifvande åt alla
de andra. Jag tror deremot, att alla,
hvilka skola döma i Bergsmål, böra äga nödig
kännedom deri, och kan ej frånträda
min mening, att åtminstone en division af
Svea HofRätts Ledamöter bör vara examinerad
i Bergslagsfarenheten. Jag gillar likväl
Grefve Posses förslag, att de af BergsCollegii
tjenstemän, hvilkas tjenstgöring, sedan
BergsCollegii Domsrätt upphört, der
torde blifva öfverflödig, måtte employeras
i HofRätten, och inser jemväl, att derigenom
skulle vinnas den besparing, hvarom
jag väl förut hört talas, men hvarpå jag
sannerligen hvarken trott eller tior. Jag
öfverlemnar till Ridderskapet och Adeln,
att bifalla eller återremittera det ifrågavarande
Utlåtandet, och önskar blott, att vi
ej genom förhastade åtgärder i detta fall
må tillskyndas samma öde, som Konungariket
Preussen, der en dylik förordning, som
den nu här påtänkta, för några år sedan
gått i fullbordan, och der man likvisst redan
insett sitt misstag, och redan funnit
sig nödsakad, att åt en så vigtig näringsgren
som BergsBruket återgifva en för dess
skyddande nödvändig Domstolslnrättning.
Friherre Ehrenborgh,, Casper Wilhelm:
Jag har redan förut haft den äran tillkänna
-
Den 5 Mars e. m.
nagifva mina tankar i detta ämne, och jag
tror mig salunda ej vidare behöfva antyda
deni. Lika med Herr Grefve Posse inser
jag vigten och nyttan för Domare, att
äga all möjlig kännedom om de ämnen,
som kunna blifva föremål för deras behandling,
och derföre tror jag, att om återremiss
af Utlåtandet beviljas, Herr Grefvens
anmärkningar böra pröfvas i sammanhang
med Undervisningsverkens påtänkta förbättring,
och ligga till grund för de kunskapsprof,
hvilka komma att fordras-af dem, som
hädanefter omfatta Domareyrket. För min
del anser jag visserligen det nyttigt, att
Domare äro underviste äfven i Bergshandteringen,
och jag skall med nöje alltid se
en Domares kunskapsförråd blifva så utvidgadt,
som möjligt; äfvensom jag alltid med
nöje skall se inträdet på Juridiska banan,
genom Academiska Examinas stränghet, försvåradt.
i
Men med Herr Tham kan jag ej inse
de vådor, som af bifall till Utlåtandet skulle
uppstå; lika med honom är jag öfvertyga
d , att Kongl. Maj:ts omsorg visserligen
icke skall beröfvas den vigtiga Bergshandteringen,
som, efter min öfvertygelse, ej
kan lida deraf, att de rent af Juridiska frågorne
skiljas från egentligen administrativa
myndigheter, och öfverflyttas på allmänna
Domstolar. Snarare tror jag Kongl. Maj:ls
i5 H. 18
274 Mars e. m.
omvårdnad örn Bergshandteringen vara vitsordad
genom den ledighet från Domarevärf
han förunnar de med Styrelsen och administrationen
i detta hänseende sysselsatte
Embetsman. Jag tror mig visserligen icke,
såsom jag förut haft äran yttra, mägtig,att
nu uppdraga demarcationslinien, eller afgöra
om den blifvit riktigt uppgången emellan
de Juridiska och Administrativa myndigheterna,
i hvad denna fråga beträffar;
ty dertill erfordras vetenskaplig kännedom
i yrket, den jag icke äger, men jag tror,
att Kongl. Maj:t gifvit ett ytterligare prof
af den vigt han anser ärendet förtjena, då
Hans Maj:t till Ledamöter i den Comitee,
som nyligen blifvit nedsatt till utredande
af närvarande fråga, förordnat män, kände,
så väl för vetenskaplig bildning, som grundlig
Embetsmanna-erfarenhet. Hos Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Höglofl. Bidderskapet och Adeln,
anhåller jag att, i fall af återremiss, desse
mine tankar må få åtfölja till Utskottet.
Grefve Frölich> David: Jag har ingen
anledning att skilja mig ifrån den mening,
som Friherre Ehrenborgh så fullständigt utvecklat,
och tror ej, att skäl till återremiss
här förefinnes, då detta ärende är ett önskningsmål,
deri Kongl. Maj:t i alla fall besluter
efter sitt Nådiga välbehag. Således,
och enär redan vid förra Riksdagen så mycket
blifvit ordadt i detta ämne, och troli
-
Den 5 Mars e. m.
gen ännu kommer att ordas, då Betänkande
från den af Friherre Ehrenborgh omnämnde
Comitee inkommer, vågar jag att,
med afstyrkande af återremiss, begära proposition
till bifall å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjorde proposition
till bifall af EkonomiUtskottets berörde
Utlåtande, hvilken proposition med Ja
besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs-oell EkonomiUtskottets den 18 sistJidne
Februarii under N:o 63 afgifne, och
den 2i derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om ny
organisation af HushållsSällskapen.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 18 sistlidne
Februarii under N:o 64 afgifne, samt
den 21 i samma månad på bordet lagde,
18*
376
Den 5 Mars e. m.
TJllåtancle, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 20 förut
rneddelte Betänkande, angående den gamla
Psalmbokens aflysande från bruk och nj^ttjande
vid offentliga Gudstjensten; fann Rid -  derskapet och Adeln, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den 6 sistlidne
Februarii af Ridderskapet och Adeln
bifallet, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å njro Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 18 sisllidne Februarii
under N:o 65 afgifne, och den 21 derpåföljde
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckte frågor om upphörande af
Ekonomiska besigtningar hvart tredje år å
Soldatetorp, samt om Soldatens skyldighet
att sjelf underhålla torpet.
Herr Ribbing_, Arvid: Af EkonomiUtskottets
Utlåtande torde Ridderskapet och
Adeln hafva inhämtat, att åtskillige af BondeStåndets
Ledamöter klagat deröfver, att
vid Soldatetorps-synerne synemännens antal
utgöra sex å sju, stundom ända till 10 å
12 personer, hvilkas förseende med skjuts
och underhåll betunga Rotehållarne; men
hela detta förhållande har Utskottet förbigått,
och endast fästat sig vid nödvändigheten
alt serskilt kungöra de detta ämne
Den 5 Mars e. m.
2 77
rörande författningar, hvilka synas Utskottet
hafva råkat i glömska. Utskottet har således
förbigått det onus, hvaröfver Motionairerne
i synnerhet klagat, och endast hänvisat
till redan existerande författningar. Utom
alt de författningar, som citeras af Utskottet,
äro öfver ioo år gamla, får jag tillkännagifva,
att i de orter, om hvilka jag äger
en närmare kännedom, icke sättes i fråga
någon ersättning för den skjuts och det
kosthåll, som till desse synemän utgöres;
äfvensom de tjenstemäns ringa belåtenhet
med de författningar, hvilkas upplifvande nu
är i fråga, bäst torde upplysas af den i
Kongl. M«j:ts Nådiga Proposition om StatsYerkets
tillstånd och behof framstälda nödvändighet
alt förhöja så väl Officerares, som
Länsmäns löner. Yi hafva som skäl för
Utskottets Utlåtande sett antagas, att motioner
i detta ämne varit väckte vid 3 föregående
Riksdagar, men lika litet som jag
tror det betyda något, att samma ämne den
ena Riksdagen efter den andra upprepas,
emedan sådant ofta sker endast för att få
göra motioner, lika angeläget tror jag det
vara, att Utskottet bör tillse grundligheten
af de Författningar, i följd af hvilkas tillvaro
motionerne väckts. För min del förefaller
det vidunderligt, att Synemännens
antal kan vara så stort, sorn här är uppgifvet,
i och för en så liten förrättning, då
för syner å hela Kronohemman endast er
-
278
Den 5 Mars e. m.
fordras ett antal af 3:ne personer, nemliKronofogden
och 2 Nämdeman.
Jag tror derföre, att TorpSynemännens
antal äfven kunde inskränkas till sistnämde
personal. Äfvenledes finner jag, att om den
gästfrihet, som ännu existerar i landet, skulle
förbjuda Rotehållarne, att taga något för
den mathållning och skjuts, som för Synentännen
erfordras, desse icke böra uppfordras
att aflemna en betalning, hvarmed Rotehållarne
äro litet eller intet belåtne. En
gifven fördel så väl för de Rustande, som
för Synemännen, uppslår deraf, att de sednares
antal inskränkes; ty då slippa de förstnämde
med, att i stället för 6 hästar, framställa
3 till skjutsning, och tjenstemännen,
som med ringa tillgångar nödgas företaga
vidsträckta resor, vinna äfven derigenom
en lindring. Att Roten heldre lemnar 3:ne
hästar för intet än 6 för betalning, finnes
lätt deraf, att då torpen från hvarannan
äro föga aflägse, t. ex. en £ väg, blir betalningen
för de nämnde (3 hästarne endast
24 skill., hvilka Rote-interessenlerne skola
sig emellan dela. Skola Oflicerarne betala
skjutspengar, så böra de äfven betala väntepenningar,
som éj sällan torde komma i
fråga, och hvem skall i alla fall betala Länsmans
och Nämndemännens hästar m. m.
Oagtadt Utskottets betänklighet om den i
TjenstgöringsReglementet stadgade föreskrift,
tar jag mig dock friheten föreslå, att en
Den 5 Mars e. m.
3 79
CompagnieOfficerare eller Mönsterskrifvare
och 2:ne Nämdeman hädanefter ensamme få
förrätta synerne å Soldattorpen; äfvensom
att, i händelse någon af de förstnämnde,
hvilka borde anses för dem, som bevakade
Kronans och Regementets rätt, då Nämdemännen
voro att anse för rättvisans medlare
emellan det Allmänna, Soldaten och
Roten, hindrades ifrån slik förrättning, hans
ställe företräddes af en skicklig och hushållskunnig
Subaltern eller Underofficer;
och på dessa grunder anhåller jag om återremiss.
Herr Hjertaj Gustaf: För min del anser
jag de af Herr Ribbing gjorde anmärkningar
icke böra föranleda till Utlåtandets
återremitterande. Utskottet har på goda
skäl föreslagit förnyande af de rörande Torpsyner
utfärdade gamla, spridde och oredige
författningar, på det Allmänheten måtte
vara i ständigt tillfälle att bedömma sine
skyldigheter och rättigheter. Detta är ock
allt hvad som behöfves. Afser man Allmogens
ställning till Armeen, så finner man
lätt, huru nödvändigt det är för den förre,
att känna allt hvad den bör prestera
till den sednare; och jag skulle således förr
önska en utsträckning än inskränkning af
Utskottets förslag om Författningars lifgifvande,
ja! till och med tro det vara nyttigt,
om på ett ställe sammandrogos alla Rust- och
Rotehållares skyldigheter och rättigheter. Om
280 Den 5 Mars e. m.
i någon ort Torp-Synemännens antal skulle
vara för liögt, så måtte det vara ganska sällsamt.
Det måtte till och med vara ett missbruk.
Författningarne tillåta endast 5 Synemän;
och om äfven Corporalen någon
gång tillkallas, så förmodar jag att detta
icke medförer ringaste olägenhet, emedan
han förmodligen får nöja sig med att gå.
Att deremot så knapphändigt, som Ilerr Ribbing,
vilja det Torp-synerne skulle verkställas
af blott en Mönsterskrifvare och 2:110
'Nämdeman, fruktar jag skulle medföra Torpens
vanvårdande, och anser Befälets närvaro
dervid aldeles oundgänglig. Jag tillstyrker
på det högsta bifall af Utlåtandet.
Ehuru jag, som alltid sjelf såsom Utskotts
Ledamot, ansett för min Riksdagsmannapligt,
alt vid granskning af en motion, som
innehöll något gagneligt, heldre göra för
mycket, än för litet, ur denna synpunct
skulle önskat, att Utskottets förslag i afseende
på Författningars utgifvande varit mera
generelt; likväl och då det i nu varande
speciela fall icke kan lijelpas, förnyar
jag mitt tillstyrkande af bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob: Utskottet
har, öfvertygadt derom att, då nödiga Lagar
finnas gällande, inga nya böra föreslås,
utan att de, som derom äro okunnige, och
ådagalagt sådant genom ingifne Motioner,
böra genom Författningarnes förnyade kungörande
upplysas, afgifvit det i Utlåtandet
Det) 5 Mars e. m.
framställde förslag. Hvad beträffar Herr Hjertås
anmärkning om behofvet af ett vidsträcktare
sammandrag af Militair-författningar, får
jag erindra, att vi redan hafva ett sådant
af Herr Presidenten Friherre af Tibell utgifvit,
och af dessa skäl anhåller jag om
bifall å Utlåtandet.
Grefve Posse, Arvid: Jag förenar mig
med Friherre Gederström och Herr Hjerta,
endast med den skillnad, hvad den sednares
yttrande angår, att Utskottet, som icke
är berättigadt väcka nya motioner, ej kunnat
behandla frågan ur en vidsträcktare synpunct,
ari som skett.
Herr Ribbing: Om Högloft. Ridderskapet
och Adeln är ense att bifalla ifrågavarande
Utlåtande, vill jag för min del visserligen
icke vara en vis om återremiss; men
jag ber blott, att ytterligare få fästa uppmärksamheten
derå, att ingen våda synes
inträffa, derigenom att Torp-synerna uppdragas
åt en Regements-fullmägtig och 2:ne
Nämdeman, utan att fast heldre genom personalens
inskränkning en betydlig och nödig
besparing vinnes, och att den orimlighet
upphör, att dessa de minsta syneförrättning^
verkställas af ett större antal personer,
än som vid någon annan sä beskaffad
Besigtnings- eller Syneförrättning äger
rum. Att kungöra, det Rusthållarne äga
rätt alt uppbära ersättning för den skjuts
282 Den 5 Mars e. m.
och kost de lemna Synemännen, tjenar till
ingen ting; ty de känna denna rättighet förut,
men begagna sig ändå icke deraf.
Ingen lindring skulle således derigenom
för dem uppstå. För öfrigt har jag
ingen ting emot Herr Hjertås önskan om
ett vidsträcktare promulgerande af hit hörande
Författningar, och skulle tillstyrka
det, om sådant nu utgjorde föremålet för
öfverläggning.
Sedan Ridderskapet och Adeln, uppå
Hans Excellence Herr Gr ef vens och LandtMarskalkens
proposition, ansett de emot Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets förevarande
Utlåtande gjorde anmärkningar
icke böra föranleda till detsammas återremitterande,
blef berörde Utlåtande af Ridderskapet
och Adelil bifallit.
Föredrogs å nyo och gillades StatsUtskottets
den 11 sistlidne Februarii under
N:o 63 afgifne, samt den 23 i samma månad,
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af väckt Motion, angående fördelningen
af den, vid Auctioner å confiscerade
varor, utgående fattig-procent.
Företogs lill pröfning Stats-Utskottets
den 11 sisllidne Februarii under N:o 64
afgifne, och den 23 i samma månad, e. m.
på bordel lagde, Utlåtande, i anledning af
*
Den 5 Mars e. 111. 283
väckt fråga om nedsättning i räntan å lån
ur publika Cassör.
Herr Rosenblaclj Bernhard: Under den
form, som motionen blifvit väckt, medger
jag att något afseende derå skäligen icke
kan hafvas, och ber att få lägga ett skäl
lill de, Utskottet begagnat, nemligen: att
Motionens antagande skulle förorsaka ett ingrepp
i ägande-rätten; men jag tror, att
man, utan detta äfventyr, på en annan väg
skulle kunna vinna Motionairens syftemål,
och denna medelväg vore i min tanka en
tillåtelse för de pu bl i ka Cassorne, att i Banken
nedsätta sina inteckningar å fast Egendom
emot erhållande af bestämda annuiteter.
Derigenom skulle Cassorne slippa
underhållandet af en dryg Betjening, då
Banken uppbär räntorne, och Cassan icke
behöfde större summa för dagen än den lätt
kunde tillhandahållas. Banken kunde deremot
tillåta gäldenärerne att erlägga 7 procent
af ursprungliga skulden årligen, hvaraf
beräknades såsom ränta och resten
gick i afbetalning på kapitalet, och således
gäldenärerne, mot endast en ökad uppoffring
af 1 proc. om året, efter omkring 3o
år blifva fria frun sin skuld. Banken förlorade
visserligen i början skillnaden emellan
hvad den till Cassan komme att erlägga,
och hvad den sjelf fick i ränta, men
tienya förlust skulle idkeligen ersättas genom
det ökade disponibla rörelse-capita! den,
284 ®e n ^ Mars e. m.
allt efter sora afbetalningarne å kapitalet
ingingo, kumle använda. Om detta står i
hänsyftning till Motionen, hvilket jag erkänner
mig ej nog klart inse, så anhåller
jag ora återremiss af Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att då Herr
Rosenblads yttrande icke agde omedelbart
sammanhang med det ämne, som afhand- '
las uti förevarande Utlåtande, eller innefattade
någon anmärkning emot detsamma,
ansåg Ilans Excellence sig böra göra proposition
till bifall af ofvannämnde Utlåtande,
hvilken proposition, af Hans Excellence
derefter framställd, med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottcts den
ii sistlidne Februarii under N;o 65 afgifne,
och den a3 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, angåepde åtskilige,
genom Kongl. Maj:ts Nådiga Remisser,
till Rikets Ständer öfverlemnade Svenske
medborgares reclamationer, i afseende på
ersättning för lidne förluster genom Skeppsuppbringningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja.
Den 5 Mars e. m. 285
Herr af Grubbensj Nils Wilhelm: Det
förundrar mig myckel, att Utskottet ej tagit
i beräkning, att af de ifrågasatta fartygen
funnos flera, såsom Tålamodet, Hoppet
m. fl., hvilka uppbringades år 1813, då
Svenska Sjöstyrkan äfven gjorde uppbringningar,
samt år 1812, då fartyg så väl
preijades vid Rygen, som uppbringades vid
Landskrona. Jag känner icke förhållandet
före den tiden; men bela sommaren i8i3
uppbringades fartyg, hvilka voro lastade
med spannmål och destinerade till Norrige,
samt fördes till Uddewalla och Strömstad.
Jag anhåller om återremiss, på det Utskottet
måtte serskildt yttra sig öfver hvarje
Fartyg, och det dermed inträffade förhållande.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
torde icke behöfva påminna, att Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition på
bifall till Utlåtandet redan blifvit med Ja
besvarad, så att någon ytterligare discussion
derom icke synes lämplig; men i anledning
af Herr af Grubbens anmärkningar,
att Utskottet bordt yttra sig uti hvarje serskildt
fall, hvilken af de ersättningssökandé
vore mera eller mindre berättigad till ersättning;
får jag erinclra, att Utskottet verkligen
iagttagit denna skyldighet, enär det
sagt, att ingen af Reclamenterne ägde rättighet
till någon slags ersättning; och således
är Herr af Grubbens önskan i detta
afseende fullkomligt uppfyld.
286 Dea 5 Mars e. m.
Herr af Grubbens: Jag anmälte mig,
redan innan proposition af Herr Grefven
och LandtMarskalken var framstäld, fastän
mitt namn, såsom icke kändt, icke kom att
uppropas. Jag tror mig således vara berättigad,
att få yttra mig i målet. Det är
sant, att uti Utlåtandet är bestämdt sagt,
att alla 19 fartj^gen ej få någon ersättning,
hvilket jag ej anser vara det rättaste; utan
jag anhåller att Stats-Utskottet för hvarje
fartyg må bestämma, i hvad mer eller mindre
mån hvart och ett af dem är berättigadt
till ersättning. Hvad beträffar sjelfva
hufvudsaken, förbehåller jag mig, att få
bevisa hvad jag sagt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han alltid,
efter uppläsningen af Utskottens Betänk anden,
dröjde någon stund, innan Hans Excellence
framställde proposition i ämnet,
på det hvar och en Ledamot, som kunde
sådant åstunda, måtte äga tillfälle anmäla
sig att tala; och då Hans Excellence äfven
nu iagttagit enahanda varsamhet, utan att
Herr af Grubbens eller någon annan Ledamot
sig under tiden anmält, samt efter hvad
Hans Excellence fattat StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, vid derom framstäld
proposition, redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, ansåg Hans Excellence
sig, böra hemställa, om icke Ridderskapet
Den 5 Mars e. m. 287
och Adelil behagade vid berörde beslut förblifva.
Ropades Ja.
Föredrogs till remitterande Kongl. Maj:ts
den 27 sistlidne Februarii afgifne, samt den
2 dennes e. m. på bordet lagde, Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
anslag till förmån för LäroYerken i Riket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, att Kongl.
Maj:ts högstberörde Proposition mätte till
StatsUtskottet remitteras, hvilket bifölls.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får vördsamt
hemställa, om ej den Kongl. Propositionen
äfven borde remitteras till Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet.
Herr von Hartmansdorff, August: Om
jag rätt fattat den Kongl. Propositionen,
innehåller den ej något förslag till ny organisation
af UndervisningsVerken, i hvilket
fall den borde remitteras till Ekonomiutskottet,
utan endast begäran om anslag af
en viss summa till löneförbättring åt Lärarne
vid nuvarande Läroverk, sådane de
äro; under det att förslaget till ny organisation
utställes till allmänhetens granskning
och bedömmande. Jag hemställer derföre,
om icke det må vara nog, att remittera
den Kongl. Propositionen till StatsUtskottet
allena.
a88
Den 5 Mars e. m.
Herr Hjerta: För min del tror jag,
alt fastän fråga nu egentligen må vara om
penninge-anslag, della likväl har elt så oskilj—
agtigt sammanhang med frågan, huru dessa
medel höra lill ändamålets uppfyllande
häst användas, att det bör i sammanhang
pröfvas, och att följagteligen Ekonomiutskottet
bör få del af den Kongl. Propositionen.
Jag styrkes i denna öfvertygelse af
ännu en anledning, nemligen att jag rätt
väl minnes, när i början af Riksdagen den
stora mönstringen för sig gick lill val af
UtskottsLedamöter, huru man i Ekonomiutskottet
placerade män, som säkert passat
bättre i Stats- eller ConstitutionsUtskotten;
just för det, sorn man sade, man väntade
af dem underverk i förevarande fråga. Förra
Riksdagen, då denna fråga förevar, behandlades
den olyckligtvis äfven af Ekonomiutskottet;
resultatet hade visst ej blifvit
så föga båtande, om det den gången fått
bero af StatsUtskottet allena; och jag håller
för, att man således nu bör följa regeln,
att der man fått sot, der bör man
taga bot.
Herr lagerhjelm, Pehr: Då den fråga,
som utgör föremålet för den Kongl. Propositionen,
endast rör Stats-anslag, skulle
jag tro den böra remitteras till StatsUtskottet
allena. Dertill kan dock läggas ett ytterligare
skäl, nemligen, att den Afdelning
af
Den 5 Mars e. ra.
2%
af StatsUtskottet, sorn har befattning med
StatsRegleringen, är på punkten att afsluta
densamma, och att detta arbete skulle mycket
försenas, om den Kongl. Propositionen
först skulle behandlas af Ekonomiutskottet.
Det förundrar mig verkligen att höra ett
sådant project af en Ledamot, som sjelf föreslagit
bestämmandet af viss tid, nemligen
den io Februarii, inom hvilken UtgiftsBetänkandet
borde vara färdigt.
Herr Hjerta: För min del anser jag,
att hela UppfostringsComiteens Förslag bör
afsändas till Ekonomiutskottet i sammanhang
med ifrågavarande Kongl. Proposition.
Beträffande den sednnres oskiIjagtiga sammanhang
med Statsregleringen, så anser jag
visserligen förhållandet rigtigt, om den skulle
betragtas med afseende på de ordinarie
Statsintrader, StatsUtskottet sednast uppgjort,
emedan någon tillgång då visserligen
icke skulle förefinnas till detta vigtiga behof;
men, som jag supponerar, kommer det
att ingå i det föreslagna Lånesystemet, hvartill
detta sednare visserligen ej kunde bättre
användas, om vi nödgas behöfva antaga
det.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMar skalken yttrade, att då Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition endast innefattade
fråga om anslag till LäroVerken, och
i5 H. 19
Den 5 Mars e. m.
ej om deras organisation, hvilket sednare
ämne, oberoende af den förra frågan, blifvit
uppskjutet, bade Hans Excellence af denna
anledning ansett högstberörde proposition
blott böra till StatsUtskottet remitteras;
men enär det visserligen ankomme på
Ridderskapet och Adeln att äfven, om så
funnes nödigt, remittera frågan till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet, finge
Hans Excellence hemställa, om Ridderskapet
och Adeln fann nödigt att äfven förvisa
högstberörde Proposition till Ekonomiutskottet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Gref ven och LandtMarskallien förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja Öfverröstat Nej, Ridderskapet och
Adeln äfven remitterat Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition till Ekonomiutskottet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lagutskottet Kongl. Maj:ts den 5 sistlidne
Februarii afgifne, och den 2 dennes e. m.
på bordet lagde, Nådiga Proposition till Rikets
Ständer, angående ändring uti a5 Cap.
1 §. RättegångsBalken och i sammanhang
dermed äfven uti 12 Cap. 2 §. 2 Morn. samma
Balk, sådant det lyder uti Kongl, förklaringen
den 10 September 1823.
Den 5 Mars e. m.
Föredrogs till remitterande Kongl.Majrts
den 31 sistlidne Februarii aflåtne, samt den
36 i samma månad f. m. på bordet lagde,
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, i
afseende på Ekeskogarne i Riket,
Herr HjertaGustaf: Den Kongl. Propositionen,
som nu är i fråga, att till Utskottet
remitteras, föreslår, att Staten skulle
öfvertaga bestyret med Ekplantering och
Ekeparkers framtida underhållande, samt
således ett nytt System, sorn i Rikets Skogshushållning
skall införas. Jag befarar, att
detta nya System allenast skall till våra efterkommande
öfverföra en ännu fastare öfvertygelse,
än den jag nu äger, att Staten
icke bör befatta sig med Skogshushållning,
utan öfverlåta den åt enskilta. För mig synes
det vara tydligt, att den lönande Skogshushållningen
fordrar en stor omtanka, större
än att en Styrelse dertill kan egna sig.
Jag anser den fordra en oaflåtlig uppmärksamhet
på förhållapderne med jordens fördelaktigaste
brukningssätt och beskaffenhet,
på handelns förändringar och pä uppfinningarne
af alla de surrogater, som naturen
och menniskoki aften gemensamt frambringa
till ersättande af sådant, som behöfves,
eller förbättrandet af sådant, som
redan finnes. Och oagtadt allt hvad jag
hört och läst emot den sats, att bästa Skogsvården
är den enskiltes och ej Statens, har
Den 5 Mars e. m.
jag förblifvit vid mia tro: att skogarne må
gerna vika för jordens odling, intilldess deras
värden göra äfven trädodlingen till en
lönande sysselsättning; ty först då är det
förhållande vunnit, sorn måste finnas emellan
jordbruket, boskapsskötseln och skogshushållning,
0111 de gemensamt skola gagna
hvarandra och det allmänna. Och då
man kommit till denna punkt, blifver den
nödiga skogen vårdad. I Sverige kan man
antaga, att så länge vi hafva skogar på \
af arealen, hafva vi allt hvad som erfordras.
Utskottet torde äga tillfälle bedömma,
om vi ej nu hafva sådane på mera än
hälften. Jag yrkar alltså i allmänhet enskilt
Skogshushållning och ej allmän. Hvad
angår den del deraf, sorn nu uteslutande
ifrågakomtner, yrkar jag detsamma. I afseende
å den alltid såsom motskäl framställda
nödvändigheten, att Statens eget behof,
af vissa trädslag, för Försvarsverket
eller Flottan, gör undantagslagar derföre
nödige; anhåller jag, alt få anföra några
tanker till den uppmärksamhet Utskottet
anser dem förtjena. Hvad angår nödvändigheten
af enskiltas dispositionsrätt öfver
Ekeskogarne, är den så erkänd, att deröfver
icke beliöfver mycket ordas. Alltifrån
i56o-talet har Sverige sett de olyckliga följderna
af ett motsatt system. De hinder,
som Eken förorsakar för sädesodlingen, och
alla de öfriga förhållanden, som alltid åtfölja
en tvångsförfattning, hafva gjort Eke
-
D e n .5 Mars e. m.
trädet pä skattejorden till en naturlig fiende
för jordbrukaren. Innan de omenskliga
strafflagar, blifvit mildrade, hvilka alltför
länge qvarstodo, innan penningeböter för
Ekefällning i vårt land infördes, har man.
sett exempel att den åldrige Skattebonden
med afsigt uppoffrat sitt lif, eller lidit spöstraffet,
och förstört de tillväxande Ekarne,
för att dess son skulle kunna i frihet
ordna sitt åkerbruk, och ej blottställas för
de följder, som oviljan, att se ett träd växa
till skada för sin åker och ofta till hinder
för den odling, hvarigenom han kunde lätta
de sinas behof, förr eller sednare skulle
förorsaka. Ännu hatas och utrotas den
unga Ekeplantan, som ett skadedjur för
jordbrukaren. Dess rötter stympas merendels,
på det hon ej i flere hundrade år
måtte skada egendom eller fresta barn och
efterkommande till lagbrott. Skadligheten
af detta system och nödvändigheten af att
fordra en fri dispositionsrätt, tyckes alltså
vara synbar. Och Frälseägarens vårdade
Ekeskogar bevittna bäst den fria dispositionsrättens
fördelaktighet. Frågan, om Rikets
Ständer hafva rättighet att för Skattehemmanen
besluta en sådan fri dispositionsrätt,
besvaras bäst, om man åser SkattehemmansEkeskogens
sammanhang med BeskattningsVerket;
ty hvarföre är val Ekens fällning
utan föregående Kronoutstämpling förbjuden,
om ej för att anskaffa Försvarsverkets
och serdeles Flottans behof af Eke. Men hvem
Den 5 Mars e. m.
åligger försvaret? Hvem anskaffar allt hvad
dertill fordras? Folket! Nå väl; hvad kan
med skäl framställas emot folkets fria rätt,
att säga: vi skatta för att köpa Flottans
behof af Ek, in- eller utomlands; ty vi
vilja ej skatta Ek, vi lemna heldre penningar.
Jag tror derföre , att man bör begagna
den syftning till fri disposition öfver
Ekeskogen, som framlyser i den Kongl.
Propositionen; och hos Kongl. Maj:t underdånigst
anmäla, att Riksens Ständer
för deras del beslutat, att, med undantag
af hvad redan är utsynt, Kronoskattehemman
hädanefter åtnjuta fri och obehindrad
dispositionsrätt af å hemmanen växande
Ekar, samt att Riksens Ständer deremot vilja
bevilja nödige medel till Flottans behof af
Eke, uppå Kongl. Maj:ts derom' afgifvande
Nådiga Propositioner, Sedan återstår att
tillse, om det öfriga af det Nådiga förslaget
är antagligt. Jag tillstår, att jag ej är
af denna öfvertygelse; men tillika att jag
visserligen icke äger den praktiska erfarenhet
i ämnet, som erfordras, för att tilltro
mig med säkerhet döma i frågan. Jag vågar
likväl tro, att man för bedömandet kan
hemta någon ledning, om man rigtigt utreder
de väsentligaste förhålianderne med en
af Staten bedrifven Skogshushållning, och
jag vågar derföre det djerfva försöket, att
framställa någre åsigter derom. Om det
derigenom lyckas mig alt bevisa, att den
mäste blifva dyrare än den enskilte, torde
Den 5 Mars c. m.
saken vara afgjord, emédan det icke lärer
kunna nekas, att så länge folket bekostar
FörsvarsVerket, äger det ock rätt, att, efter
egen pröfning, använda alla de för sig
dertill erforderliga medel. Följaktligen äger
Regeringen ingen grundad rätt, alt blanda
sig i den enskiltes hushållning med Ekeskogarne,
när Ständerna fylla Försvarsbeliofven.
Hvad först beträffar, huruvida man,
för att fylla Flottans behof af ek, skall välja,
att inrätta serskildta planterhagar, eller ock
underkasta sig, att i framtiden af enskildle
köpa hvad som kan erfordras; förefaller det
mig otroligt, att vi nu tvåhundrade år, innan
man kan vänta dugeligt skeppsvirke af
de tillämuade planlerhagarne, skulle kunna
säga, om vi då behöfva skeppsbyggnadsvirke
eller ej; ty hvem kan väl nu pä 1800-  talet bedömma, om Sverige efter 200 års förlopp
behöfver någon skeppsflotta, och huruvida,
om den ock behöfves, den ej då skulle
kunna eller måste byggas af annat än
Ek ? Yi hafva i sednare tider sett, med hvad
fördel jern användes till Skeppsbyggeri,
och då vi äga det grundade hopp, att jerntillverkningen
hos oss ej skall taga slut,
utan vi fast mera deraf hafva öfverflöd emot
behofven inom landet, synes det mig klokare,
att vända omtankan derpå, än att
bekymra sig om en product, som, innan
den kan lillvägabringas, torde vara obehöf
-
Den 5 Mars e. m.
lig. Mea det är ej nog med, att en sädan
ovisshet borde göra oss tvekande i denna
fråga. Låtom oss äfven tillse, hvad vi skulle
kunna säga med visshet. Sådant är: att
den Ek, som nu på Statens bekostnad planteras
och i 200 år vårdas, blifver otroligt
dyr; så dyr att den antingen omöjligt kan
vara lika dja’ i verldshandel, eller ock att
Eketrädet då säkert redan blifvit ersatt af
andra trädsorter eller af metaller. Jag vill
nemligen antaga, hvad som torde vara obestridligt,
att ett af Staten ombesörjdt jordbruk
eller skogsbruk aldrig kan gifva vinst,
utan blott på sin höjd betala brukningskostnaden
och vården. Bevis derföre skulle
jag vilja hemta från våra Kungsgårdar,
den tid de sköttes af Staten; och ett ännu
närmare af Tumba bruk i fordna tider,
då 16 till 18 Tunnlands åker och äng gaf
3 R:dr i afkastning. Utgående från denna
princip kommer man visserligen till de mest
besynnerliga resultater vid undersökningen,
huruvida den Kongl. Propositionen, att inköpa
och använda 20 å 25,000 tunnland
till Ekeplantering, är förmånlig eller icke.
Men som jag dock vill hoppas, att roine
beräkningar, hvad ziffror beträffa, skola
vara obestridliga, anhåller jag att få meddela
dem.
Om man, lika med den Kongl. Propositionen,
antager, att Planterhagar för Ek
böra finnas till en rymd af minst 20,000
Den 5 Mars e. m.
2 97
Tunnland, hvaraf jag antager, att hälften
skulle planteras på 5o år, och den andra
hälften fördelas på den öfriga tid, hvartill
tillväxten beräknas, som jag supponerar blifva
i5o år, så bör man först besinna, om
det är möjligt eller nyttigt, att, på sätt der
föreslås, Planterluigarne endast skulle blifva
2 eller 3 till antalet.
Jag äger visserligen icke fullständig
kännedom, huruvida någonstädes inom Fäderneslandet
så betydliga sträckor finnas,
tjenlige för Ekplantering; men jag vet, att
det fordras en viss jordmån för goda Ekesorters
växtlighet, och fastän jag ej hur varit
öfver allt i Riket, vågar jag dock, med
anledning af våra dalgångars beskaffenhet
och våra höjders vanliga beståndsämne!!,
antaga såsom ett Axiom, att öfver 2000
sammanhängande tunnland af sådan jordmån,
som fordras till fördelaktig Ekeplantering,
icke finnes på ett enda ställe i Riket.
I samma mon, som den till Ekepark
inköpta trakten är uppfylld med Impedimenter,
eller stora mellanliggande sträckor
finnas, som icke hafva till Ekeskog tjenlig
jord; i samma mon blir också tillsynen deröfver
försvårad och dyrare. Om detta är
sannt; om det äfven är sannt, att man
för Ekeplanteringen måste söka erhålla en
i Sverige icke på långt när allmän, frisk,
djupgrundad och ändå icke fet, ulan snarare
mager jord; torde inköpspriset ej va
-
298
Den 5 Mars e. m.
ra för högt bera klindt, om det antages till
3o R:dr Tunnlandet, äfvensom Planteringskostnaden
för hvarje tunnland icke torde
aflöpa under 5 R:dr. Delta utgör alltså en
rund summa af 700,000 R:drs Capital, som
skulle utläggas för att vinna ändamålet. Dertill
bör nu läggas ränta på ränta, ty om
folket ej skattar dessa 700,000 R:dr, användas
de productivt och bära oupphörligt nya
räntevinster. Men, som på så lång tid penning-räntan
kan supponeras falla, vill jag
blott beräkna den- efter 3 proc. Räntan
bör beräknas i i5o år, för den delaf Ekplanteringen,
som kan ställas på en sådan
tillväxt; och borde beräknas i 200 år för
den del, som erfordras till virke åt Linieskepp
ni. m.; ty förr är icke Ekebehofvet
uppfylldt och ingen annan inkomst möjlig;
emedan jag, på tillräckliga skäl, förutsatt,
att all under tiden möjlig inkomst åtgår
för att betäcka Bevakningskostnaderne och
tillsynen, heldsti vårt land svårligt Staten
lärer kunna med fördel begagna parkerne
till timmer och slöjdevirkes uppdragande,
utöfver hvad dessa kostnader kräfva. Men
som jag vill göra all calcul i detta fall billig,
beräknar jag blott ränta för i5o år. Alltså
blifver utlagda Capitalet nemi. 700,000
R:dr och förlorade räntan, efter 3 proc. med
ränta på ränta utöfver 58 millioner R:dr
B:co, tillsammans nära 59 millioner.
Låtom oss sedan tillse hvad vi 200
Den 5 Mars e. m. 299
år härefter hafva, att för dessa penningar
hemta.
Det torde få anses mycket: enär Eken,
om han skall blifva duglig till Skeppsvirke,
icke får uppdragas med trängd växt: om
man skulle kunna beräkna 10,000 Tunnland
Ekskog, ställd på i5o års tillväxt, att årligt
medgifva ett hygge af 80 till 100 Cubikfamnar,
samt å de öfrige 10,000 Tunnland,
ställde på 200 Ars tillväxt ett årligt
hygge af 60 till ^5 Cubikfamnar Ekeyirke
dugligt till skeppsbyggnad; ty jag tror ej,
att mera än 20 proc. af all växande Ekeskog
skulle kunna användas. Men antagom
det på det sätt jag sagdt; då skulle, enär
räntan af 59 millioner R:dr å 3 proc. är
nära 1,600,000 R:dr, hvarje Cubikfamn för
flottan tjenligt Ekevirke, efter i5o år, kosta
Staten minst 8000 R:dr; men efter 200
år, hälften öfver 10,000 R:dr per famn,
det är: mer än 36 R:dr per Cubikfot. Om
än, genom försäljning af öfriga virket och
andra hushållningsåtgärder, någon ersättning
skulle kunna för Staten hemtas, synes
dock att 20 till 3o R:dr B:co per Cubikfot
Eke blef resultatet. Och jag frågar
då, om ej en sådan utgift framstår, som en
Stats-misshushållning; och om det ej gagnade
mer, att rent af icke bry sig 0111 hela
denna anstalt, utan köpa Eket, hvar man
kunde få det för bästa pris inom eller utom
landet. Om, oagtadt dessa förhållanden,
3oo
Den 5 Mars e. m.
vi likväl skulle ingå på detta misshushållningssystem,
så anser jag, att helt andra
medel dertill borde användas, än de i Propositionen
föreslagne.
Det blir, efter min åsigt, alldeles oundgängeligt
1:0 alt Planterhagarne icke inskränkas
till 3:ne, utan att minst 8 till io
tjenliga trakter dertill efterhand utses; 2:0
att de anläggas, der tillfälle gifves lill en
lätt Sjötransport, och der Skogsbrist för närvarande
finnes, så att under tiden annan
plantering kan löna sig; 3:o att de bäldst
sökas och. anläggas, der Kronan redan äger
jorden, såsom gamla Kronoparker och Kungsgårdar,
hvilka sednares brukande torde förut
medföra nog liten vinst för Staten, när
man riktigt beräknar de skatter och onera
Staten eftergifver i förhållande med den
ringa arrendevinst den erhåller; 4:o att icke
något serskildt anslag härtill göres, utan
endast jord gifves, samt öfriga Utgifterne
tagas på io:de HufvudTitelns besparing,
emedan denna anstalt bör, om än ÖfverHofJägmästareEmhetet
bibehålies, vid sin
uppsigt öfver Skogshushållningen i allmänhet,
dock tillika stå under tillsyn af Flottans
styrelse; hvarvid serskildt afseende
borde hafvas å Båtsrnanshållets möjliga användande,
till eftersyn, plantering, huggning
m. m., och 5:o att denna fråga behandlas
i sammanhang med min motion om
Kronoskogarne i allmänhet, nemligen så,
Den 5 Mars e. rn.
3or
alt då fråga blir om begagnande eller inlösande
af allmän eller enskild skog, Ekeplantershagarne
ställas i gemenskap dermed,
dels till ersättningar för utsynings- och mulbetes-rätt,
dels för JägeriStatens indragning,
så alt, om möjligt är, någon skatt-nedsättning,
åtminstone ej skatt-förhöjning, må lilI—
vägabringas. Dessa mina anmärkningar torde
få åtfölja remissen till Utskollet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Kongl. Maj:ls
ifrågavarande Nådiga Proposition måtte, tillika
med Herr Hjertås i anledning deraf nu
afgifne yttrande, till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten remitteras;
hvilket bifölls.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
Kongl. Maj:ts den 21 sistlidne
Februarii aflåtne, samt den 26 i samma
månad f. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående Regleringen
af Båtsmanshållet för Städerne i
Riket.
Ånyo föredrogs och remitterades till
BevillningsUtskottet Kongl. Majrts den i3
sistlidne Februarii aflåtne, samt den 26 i
samma månad f. m. på bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angåen
-
302
Den 5 Mars e. m.
de förslag till förnyad Taxa för Tullafgifterne
å inkommande och utgående varor.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskottets den 16 sistlidne Januarii
afgifne, samt den 23 derpå följde Februa1
ii e. m. på bordet lagde, Betänkanden:
N:o 24. Öfver väckt Motion om en.
Lag, att ej någon må tili Domare-förrättning
förordnas, innan han fyllt 25 år m. m.
N:o 25. Öfver väckt Motion om ändring
i föreskrifterne angående UtmätningsAuctioner
å Landet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 17
sistlidne Januarii under N:o 26 afgifne, och
den 23 derpåföljde Februarii e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver väckt Motion
om rättighet för hvar och en, att emellan
Riksdagarne till Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till ändring i författningar.
Herr Hjertctj Gustaf: "Visserligen hade
Utskottet haft rätt att säga, att Motionen
icke varit af behofvet påkallad, samt att
tillstyrka Rikets Ständer att icke vidtaga något
beslut, sorn skulle leda derhän, att Styrelsen
o vilkorligt skulle äga förbindelse att
upptaga, pröfva och resolvera öfver hvarje
project till ändrade författningar; en åtgärd,
som, hvad det sednare angår, bör allenast
Den 5 Mars e. m.
3o3
bero af dea styrande personalens öfvertygelse
och samveten; och utur denna synpunkt
anser jag mig äfven böra tillstyrka,
att frågan må förfalla, heldst 1818 års LagUtskotts
Betänkande bestämt yttrar den åsigt,
att hvarje medborgares rättighet, att i lagenlig
form till Kongl. Maj:t ingifva hvilka
förslag som hällst, är gifven; och jag är
glad att veta, det Kongl. Majit äfven ser
saken ur samma synpunkt. Men den mening
Utskottet sedermera framställer, eller
att Konungens Embetsman skulle alltför
mycket belastas, om dea föreslagne åtgärden
tillstyrktes, anser jag vådlig, enär det
skulle kunna gifva Regeringens Ledamöter
anledning, att på dessa skäl undandraga sig
granskning af inkommande förslag. E11-  skilta bevis, att så tillgått, saknas ej; men
jag vill hoppas, att de ej i vår tid kunna
återkomma. Jag vill likväl ej yrka återremiss;
utan önskar blott för denna min
enskilta åsigt ett rum i Protocollet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
I anledning af den siste värde Talarens anmärkning,
får jag blott upplysa, det Motionairen
sjelf gifvit anvisning på, att samma
fråga vid 1818 års Riksdag blifvit behandlad.
Utskottet, som gillade Ständernes
då fattade beslut, ansåg sig ej tillständigt
att stympa det utlåtande, som låg till grund
för detta beslut, utan trodde sig böra återge
det i sin helhet, i händelse Rikets Stan
-
3r>4
Den 5 Mars e. m.
eler skulle vilja instämma deruti. Med den
värde anmärkaren medger jag, att det af
honom klandrade tillägg kunnat vara borta,
om ej Utskottet trott sig böra oförändradt
upptaga förra Ständers yttrande; och
lika med honom är äfven jag öfvertygad,
attingen betages rättigheten att inför Thronell
nedlägga de förslag han kan hafva att
aflämna. Jag anhåller alltså om proposition
till bifall å LagUtskottets förevarande Utlåtande.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken gjord proposition,
blef Lag-Utskottets Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskottets
den 17 sistlidne Januarii under N:o
28 afgifne, och den 23 derpåföljde Februarii,
e. m., på bordet lagde, Betänkande,
öfver väckte Motioner, angående oinskränkt
rättighet till flottning och färdande i alla
flott- och farbara sjöar och floder, samt förhöjning
af de i allmänna Lagen stadgade
böter för den, som stänger Kongsådra, eller
farled, m. m.
Föredrogs ånyo och remitterades till
StatsUtskottet Friherre Boyes, Ludvig, den
23 sistlidne Februarii e. m. på bordet lag
-
Den 5 Mars e. m.
3o5
de Motion om förhöjde löner för Ledamöterne
uti Rikets Allmänna Ärenders Beredn
ing.
Justerades Nio ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 2 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUt skot tet:
Af den 18 sistlidne Februarii:
N:o 67. I anledning af Rikets Ständers
åren i8a5 och 1827 församlade Revisorers
afgifne Berättelser om granskningen af RiksgäldsYerket,
GeneralAssistanceContoiret och
f. d. FilialDiscontlnrättningarne.
Af den 24 sistlidne Febrjiarii:
N:o 69. Angående anslag af medel till
fullbordande af de i Hufvudstaden anlagdö
Correctionslnrättningar.
Af den 28 sistlidne Februarii:
N:o 70. I anledning af vackt Motion
om skattelösen af Presterskapet i Skåne tillhöriga
hemman, som ej äro af Boställsnatur»
N:o 71. I anledning af väckt fråga om
bötesmedels ingående till Statsverket, hvili5
H. 30
3o6 Den 5 Mars e. ra.
ta förut uppburits af Allmänna BarnhusDirectionen.
N:o 72. I anledning af väckt Motion,
om upphäfvande af förbudet mot de å eiland
befintliga Kronohemmans försäljande
tili Skatte.
N:o 73. I anledning af väckt Motion,
att Boställen, som innehafvas af i Landtbruket
oerfarne personer, måtte utarrenderas.
Från Allmänna Besvärs~ och Ekonomiutskottet:
Af
den 28 sistlidne Februarii:
N:o 6g. Angående föreslagen ändring
i arbetstiden inom EmbetsVerken.
,N:o 70. I anledning af BondeStåndets
återremiss i frågan om planpenningarne.
Nio 71. Angående förslag till allmänt
stadgande om Sparbankers och Pensionsanstalters
inrättande vid Bruk och Fabriker.
N:o 72. I fråga om vissa dagars undantagande
från Auctionsförrättningar.
N:o 73. Angående väckt Motion, att
Snöplognings-accorden måtte uppgöras till
Landtmannens storsta möjliga lättnad.
N:o 74. Angående väckt Motion, om
återförandet till StatsVerket af detsamma
frångången inkomst, genom förarrendering
Den 5 Mars e. m»
af Bränvins-distillerings-rättigheten inom
Ilufvudstaden.
N:o 75. I anledning af yrkade förändringar
till vinnande af lindring i Beväringsskyldighetens
fullgörande.
N:o 76. 1 anledning af återremiss å
Utskottets Betänkande N:o 10 angående yrkad
fri rättighet för KronoHemmans och
Nybygges Åboer i de Norra Provi noer ne
att till Tjärubränliing använda Stubbar* Bölter
m. m.
Lades på bordet.
Upplästes Irenne från Riddarhus-Utskottet
inkomne Memorial* så lydandet
Hörsamste Memorial!
Hos Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln
liar Herr von Hartmansdorff* August* under
den i5 sistlidne December e. rm* på
anförde grunder* framställt den motion* att
Ridderskapets och Adelns under sista Riksdag,
med inställande af en förut meddelad
föreskrift, angående tillökning i antalet af
Stipendier för de vid Universiteten Studerande
Adliga ynglingar* fattade beslut* otti
anslående i stället af arne Stipendier åt de
Adelsmän, som egna sig åt näringarne* måtte
varda uppbäfdt; och har Ridderskapet
och Adeln, genom ProlocollsUtdrag den 3o
i samma månad e. m., behagat Herr Von
Hartmansdorffs ofvanuämnde motion* tilli
20
*1
3o8
Den 5 Mars e. ra.
ka med det af Herr Bråkenhjelm, Pehr
Reinhold, i anledning deraf afgifne yttrande,
till Riddarhus-Utskottets utlåtande remittera.
För att besvara den sålunda meddeldta
remissen, torde det i första rummet blifva
nödigt, att upptaga det af Ridderskapet
och Adeln vid sednaste Riksdag fattade beslut,
om hvars inhibition fråga blifvit väckt.
— Sedan nemligen motion är vorden frarnstäld
om stiftandet af stipendier från RiddarhusCassan
till sådane Adliga ynglingar,
hvilka antingen, efter derom inhemtad technisk
kännedom, ingingo i någon Fabriks-,
Manufactur- eller Handtverks-rörelse, eller
ock önskade, att systematiskt studera Landtbruket;
så har j823 års Riddarhusutskott,
till hvars yttrande berörde motion blifvit
hänvist, uti Memorial af den 23 September
nämnde år, på anförde skäl, hvaribland
förnämligast för att gifva ett högtidligt
godkännande af den grundsats, att det icke
är oförenligt med Adelig börd och vårdad
uppfostran, att Ståndets medlemmar egna
sig åt Näringarne, tillstyrkt, att, i den
män blifvande Räntebesparingar å Adeliga
CadettScholEeFonden detmedgåfvo, och då
tjenliga Läroanstalter för Näringarne och
Jordbruket kunde varda inrättade, 2:ne stipendier,
hvardera om 160 R:dr B:co årligen,
måtte å berörde fond anslås, för att,
enligt de allmänna grunderne för Stipen
-
Den 5 Mars e. m.
309
diers bortgifvande, tilldelas åt sådane Adlige
ynglingar, hvilka åstundade att förvärfva
sig vettenskaplig underbyggnad för
näringarnes fullkomligare bedrifvande. Och
blef detta Riddarhus-Utskottets memorial
under den ii Oclober 1823 af Ridderskapet
och Adeln bifallit, i följd hvaraf, enligt
hvad Utskottet jemväl tillstyrkt, den
af Ridderskapet och Adeln vid 1817 och
1818 årens Riksdag meddeldta föreskrift om
den behållne räntans å Adelige CadettScholae-Fonden
användande till successivt bildande
af ytterligare ett högre Academiskt
stipendium och ett FriCadettrum på Carlberg
komme att förblifva hvilande, intill
dess den summa, som för de beslutade Näringsstipendierna
erfordrades, är vorden till
fullo afsatt.
På sätt Motionairen upplyst, hafva desse
sednare stipendier likväl ännu icke kunnat
utdelas, emedan de dertill erforderlige
räntemedel först under innevarande år inflyta.
Sedan Utskottet sålunda lemnat en kort
framställning af det förhållande, som föranledt
Herr von Ilartmansdorffs ifrågavarande
motion, tillhör det Utskottet att deröfver
dess vördsamma yttrande afgifva.
Utskottet befinner sig visserligen till en
början uti den ganska ömtåliga ställning,
alt nödgas ingå i granskning af ett förslag,
Den 5 Mars e. m.
gom åsyftar upphäfvande af ett utaf Ridderskapet
och Adeln, vid en föregående
Riksdag, fattadt beslut — ett beslut, som
dessutom uppgifves hafva härflutit från en af
tidens liberala grundsatser, och således va-,
rit ausedt såsom ett bevis på Ridderskapets
och Adelns likartade tänkesätt. Men Utskottet
tror sig både kunna och bora förbise
dessa serskilda omständigheter. Ty
Utskottet hyser den mening, att ett vidta-*
git beslut, sorn ensamt rörer Ståndet, ingalunda
bör anses orubbligt, enär dess frånträdande
icke förnärmar någons rätt, och
Utskottet anser sig således vara utaf 1823
års Riksdags ifrågavarande beslut lika litet
beroende i sin pröfningsrätt, sorn sistnämde
Riksdags Riddarhusutskott bordt äga en
Sådan betänklighet, i anseende till den föreskrift,
sorn, i motsatt syftning, blifvit af
Ridderskapet och Adeln meddelad vid föregående
Riksdag, Hvad åter beträffar den
grundsats, hvars hyllning det nu till återtagande
föreslagna beslutet skall i främsta
rummet åsyftat; så, ehuru Utskottet visserligen
j för dess del, i så måtto deruti instämmer,
sorn Utskottet anser livart och ett,
till enskild bergning och allmän förkofran
ledande, yrke inom Samhället anstå Adelsmannen,
såväl sorn hvarje annan Medborgare,
har Utskottet likväl, i denna fråga,
trott sig böra helt enkelt lemna uppmärksamhet
deråt, huruvida för närvarande de
ifrågavarande stipendierna ändamålsenligast
Den 5 Mars e. ra.
och med den sannolikaste beräkning af gagn
må användas, antingen till understöd för
sådane Adlige ynglingar, sorn vilja egna
sig åt Näringarne, eller för dem, som ämna
sig åt Statens tjenst; äfvensom i hvilketdera
hänseendet behofvet af understöd är
störst och af nödvändigheten oundvikligast
påkalladt.
Vid en sådan jemförelse, finnér Utskottet,
att den uppfostran, som för inhämtandet
af kännedom uti de egentligen sa
kallade näringarne, hvilka i den vid sista
Riksdag framställde motionen uppgifvas,
nemligen Manufactur-, Fabriks-, Ilandtverksoch
Landtbruks-yrken, vanligen, och äfven
i förening med den vetenskapliga bildningen,
är till det hufvudsakligaste practisk.
Den underbyggnad af Theorier, som i desse
hänseenden erfordras, för att bringa de
nämnde yrken till någon större fullkomlighet,
torde icke kunna vinnas vid någon
af de få serskilde Läroanstalter, som, med
afseende å berörde Näringar, äro inom fäderneslandet
för närvarande att tillgå. Mea
om ock en sådan vetenskaplig kunskap derstädes
stöde att ernå, och blefve i denna
väg fullt användbar, så borde likväl derefter
den torftige Adels-stipendiaten, för alt
blifva i tillfälle tillämpa den högre hildning
han förvärfva!, ega utväg att i någon
vidsträcktare scala drifva Näringen, hvartill
åter behöfdes capitaler, deni blotta skick
-
3l2
Den 5 Mars e. m.
ligheten icke förmår tillskapa, och sällan
förskaffa sig, åtminstone under nuvarande
peuningeförhållanden. — Om således förJags-understödet
uleblefve, eller de practiske
resultaten icke skulle motsvara, hvad som
beräknats i systemet, så hade man emedlertid,
genom Stipendii-anslag, lockat in
Adelns söner uti yrken, der de ställdes i
beroende af osäkra speculationer, och der
de oftast hade svårt att finna en bergning,
hvilken, i Utskottets tanka, med få undantag
torde vinnas, genom att egna sig till
sådane befattningar, som icke fordra andra
capital, än kunskaper och skicklighet, eljer
genom ett i öfrigt oförtrutet bemödande,
att rätt använda den mångsidigare bildning,
som är föremålet för undervisningen
vid ett Universitet.
Jemförer man vidare det för närvarande
ringa antal Adelsmän, som äro Näringsidkande,
och den mängd af ytterst behöfvande
bland Adelns söner, som, i fäders
och förfäders fotspår, egna sig åt studier
och offentliga värf, så torde det finnas långt
mera angeläget, att öppna utvägar för de
sednare, att icke nödgas öfvergifva en bana,
den de, i en ädel, sjelfständig riktning,
framgå att gagna samhället, än det
månde vara att begagna ett sådant tillfälle,
för att offentligen tillkännagifva sitt förakt
emot en såkallad fördom, som förut har
tiden emot sig, och hvars fall således, endast
derigenom, är säkert.
Den 5 Mars e. m.
313
Efter det Utskottet sålunda sökt visa,
all det för närvarande är nödvändigare, att
inrätta ökade Stipendier för de många torftige
Adelsmän, som redan valt offentliga befattningar
till sitt mål, än att uppmuntra
andra till att ingå i Näringar, som ofta gifva
en osäker utkomst; har Utskottet jemväl
skolat yttra den tanka, att om den
öfverklagade fördomen mot de bildade samhällsklassernes
inträde uti de productiva
yrken i sjelfva verket skulle finnas rådande
(hvilket Utskottet dock icke erkänner),
så torde stiftandet af några få Stipendier,
för att gifva uppmuntran till en slik öfvergång.
till äfvenlyrs icke vara ett för sin
åsyftning rigtigt beräknadt medel; ty fördomar
skingras endast genom en mera utbredd
upplysning, och dennas inflytelse på
det allmänna tänkesättet och på sainhällsförhållanderna.
— Icke eller tror Utskottet,
att Näringarné skulle vinna någon förkofran
förmedelst ifrågavarande Stipendiers inrättande.
Den enda naturliga vägen dertill,
är, i Utskottets öfvertygelse, att genom
ändamålsenliga anstalter uppdrifva Näringarne
till lönande yrken, och följakteligen
förskaffa deras idkare ett större anseende.
Intilldess lärer det ingalunda vara
att eftersträfva, att Adelns söner deråt uppoffra
sig, och vid en sådan tidpunkt åter,
torde allt Stipendii-understöd finnas öfverflödigt,
och den egna fördelen vara en tillräckligt
lockande uppmuntran för en hvar,
314
Den 5 Mars e. m.
med håg och fallenhet för Nä ringsyrken,
att, utan afseende på Stånd, deruti ingå.
Och sorn i öfrigt Reglementet för de redan
å Adliga CadettScholaeFonden åt studerande
Adelsmän anslagne Stipendier stadgar,
att dessa Stipendier må tilldelas jemväl sådane
ynglingar, sorn vid Rikets Universiteter
vilja aflägga JSergsExamen_, hvarigenom
tillfälle redan synes vara beredt till
vetenskaplig underbyggnad i en af våra förnämsta
Näringar eller Rergsväsendet; alltså
och emedan inhemtandet vid Academien af
förberedande kunskaper, tillhörande en allmän
medborgerlig hildning, icke må anses
stänga vägen för den Adliga ynglingen, att,
efter fullgjorde villkor för Stipendiets åtnjutande,
egna sig åt Näringarne, utan snarare
synes, för personer af de bildade samhällsklasserne,
böra förutgå valet af hvilket
lefnadsyrke, som helst; thy har Utskottets
pluralitet trott inrättandet af några serskildta
åt Näringarne uteslutande anslagne
Stipendier, för närvarande icke vara lämplige,
Och har således, på ofvan anförda
grunder, trott sig böra understödja Herr
von Ilartmansdorffs motion, att Högloflige
Ridderskapets och Adelns vid sista Riksdag
fattade beslut, om arne NäringsStipendiers
anslående åt Adliga ynglingar, måtte upphäfvas,
samt berörde Stipendier, i den mande
kunna af Adliga CadettScholfeFondens Räntemedel
utgå, i stället utdelas åt sådane unge
Adelsmän, som, med förut stadgade vil
-
Den 5 Mars e,i m,
3i5
Jior, vilja egna sig åt Studier vid Rikets
Universiteter, för alt derstädes aflägga offentlig
Juridisk, Cancelli-, eller BergsExarnen.
Hvilket dock allt till Höglofl. Ilidde-,
skåpets och Adelns eget ompröfvande
vördsamt öfverlemnas, hvarjemte 4 Ledamöters
serskilda mening bifogas. Stockholm
den io Februarii 182g,
På RiddarhusUtskottets vägnar
Cari. Mörner,
t-V, F. Dalman,
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
RiddarhusUtskottet vid Lagtima
Riksdagen i Stockholm den
10 Februarii 182g.
S. D. Vid afgörandet af den utaf Herr
von Hartmansdorff, xå.ugust, väckta, och till
Ridarhus-Utskottets Utlåtande remitterade
motion, angående upphäfvande af Ridderskapets
och Adelns vid förra Riksdag fattade
beslut, om anslående af 2:ne Stipendier
för de Adeliga ynglingar, hvilka vilja
vetenskapligt studera Näringarne, var Friherre
Wrede_, Fabian Jacobj af serskild mening,
och yttrade;
”Jag tror för min del, att den nu ventilerade
frågan förtjenar att betraktas från en
vidsträcktare synpunkt, än den, utur hvilken
Utskottets pluralitet skärskådat henne.
3i6 Den 5 Mars e. m.
Det lärer ej kunna bestridas, att industrien
liar ett mäktigt inflytande på utvecklingen
af en Stats krafter i allmänhet.
Alt befrämja densamma i ett land, torde
således vara en bland lagstiftningens vigtigaste
omsorger. Hvarje medel, ledande
till detta föremål, förtjenar derföre i min
tanka ganska mycken uppmärksamhet.
Den moliori, som vid sista Riksdag
föranledde det Ridderskapets och Adelus
beslut, om hvars upphäfvande fråga nu blifvit
väckt, åsyftade att rigta de bildade medborgareclassernes
håg till deltagande i samhällets
productiva yrken. Bemödandet dertill
påkallas icke blott af tidens kraf och
samhällets behof, att genom sina Näringar
vinna inre styrka och kraft, utan ock af
sjelfva de productiva yrkenas allt mer och
mer framskridande öfvergång från Handtverks-
och Skråväsendet till ett mera ordna.
dt, på vetenskapliga grunder byggdt, Fabriques-
och Entreprenade-systeme. Erfarenheten
besannar, att industrien ingenstädes
nått någon höjd, der icke så väl allmän
som vetenskaplig bildning varit dess
ledare; och deraf följer nyttan och nödvändigheten
af, att de bildade samhällsclasserne,
mera än som hittills inom vårt fädernesland
ägt rum, egna håg och kunskaper
åt de productiva yrken. Om sådant
hittills hindrats af en, kanske ännu ej fullkomligen
försvunnen, fördom, qvarstående
D e ii 5 M a i- s e. in.
från en tid af lägre samhällsbildning, så
lärer man icke böra förbise vigten af att
utrota en sådan. Ridderskapels och Adelns
nu ifrågavarande beslut, bör, i min tanka,
betraktas såsom ett medel att vinna detta
ändamål. Det gifver på en gång ett offentligt
ogillande af fördomen, och ådagalägger
på ett värdigt sätt Ståndets aktning för
de productiva yrken, både genom den yttrade
önskan, att Adelns söner måtte deruti
inträda, och genom den uppmuntran dertill,
som innefattas i de anslagne Stipendierne.
Från denna sida synes det mig ingalunda
vara likgiltigt, om detta beslut upphäfves.
Det har inför Svenska folket företedt
ett förnyadt prof på Ridderskapets och
Adelns sjelfständiga och upplysta tänkesätt,
och ett beslut i motsatt rigtning torde med
något skäl kunna blifva ansedt härleda sig
från motsatta tänkesätt. Ur denna synpunkt
ser jag frågan, och tror för min del,
att en i sin utveckling vigtig princip ofta
är värd mer uppmärksamhet, än den merendels
osäkert uppgjorde beräkningen af gagnet
för det närvarande ögonblicket.
De skäl, Utskottets pluralitet anfört
mot inrättande af de ifrågavarande Stipen-'
dierne, kan jag icke godkänna. Jag vill i
korthet framställa några erindringar i detta
hänseende.
Man betviflar, att någon Theoretisk underbyggnad
i Näringsyrkcn kan vinnas vid
3i8
Den 5 Mars e. ra.
de Läroanstalter i denna väg, som för närvarande
finnas inom fäderneslandet. Jag
medgifver otillräckligheten af anstalter, sora.
inom vårt land finnas för Näringarnes utveckling
till någon fullkomlighet; men en
total brist existerar dock icke. Vi hafva
Fahlu Bergsschola och Teknologiska Institutet,
hvilket sednare kan begagnas i förening
med Thamiska föreläsningarne och
den Chemiska coursell på Carolinska Institutet
; vi hafva vidare Motala Mechaniska
verkstad och åtskilliga andra på en större
scala anlagde inrättningar, der tillfälle kan
lemnäs för ett systematiskt studium af närande
yrken. Motion har dessutom vid
denna Riksdag blifvit väckt om inrättande af
en Landtbruksskola, och från Kongl. M.aj:t
har Nådig Proposition ankommit om bildande
af Navigationsskolor för Coopvaerdie-sjömäu.
Jag hämtar häraf anledning att
icke misströsta om utmärkte Näringsidkares
bildande äfven i Sverige.
En stor vigt har blifvit fastad dervid,
att då Näringarnes bedrifvande nödvändigt
skulle erfordra capitaler till förlag, torde
den torftiga AdelsStipendiaten merändels
nödgas öfvergifva hoppet, att i någon större
scala utöfva dessa näringar, och således
till skada för sin framtid, vara af Stipendier
inlockad på en bana, den han ej kunde
fullfölja. Deremot har man ansett bergningen
vara mera viss på den litterära eller
tjenstemanna-banan.
D e n 5 M ars e. m.
3ig
Månne man icke bär täger begreppet
capital i allt för inskränkt betydelse. —
Hvarje sak, som af kastar en inkomst, är ju
ett capital. Kunskaper och skicklighet hos
Näringsidkaren motsvara ofta ett ganska betydligt
sådant i materiel förmögenhet. —
XJti Sverige, der man, i så många fall, nödgas
anlita utlänningen i afseende å fullkomnandet
af våra näringar, torde fruktan minst
böra uppstå, att ju icke dessa kunskaper
blifva använda, och att de ej finna personer,
som, utan andra capital än Bancosedlar,
erbjuda förlag, för att med den intellectuella
capitalisten dela vinsten af industri-företagen.
Jag lemnar derhän, huruvida
inträdet uti Statens tjenst företer några
lysande utsigter. För min del tviflar jag
derpå. Jag bar bort en allmän klagan, i
anseende till mängden af personer, som trängas
på tjenstemannabanan, och Öfverflödet
af sökande inom nästan hvarje fördelning
af Statsförvaltningen. — Då nu en, i min
tanka nödig, förenkling af de administrativa
formerne synes förestå, så tyckes detta
lemna foga hopp om någon förbättring
i utsigten för de många lönlöse. Inom Militairståndet
är äfven antalet af surnumerairer
ganska stort, men deremot deras fåtaligt,
som, utan tillhjelp af egen förmögenhet,
der lyckas att finna utkomst. Månne
man då går för långt, när man påtänker
medel att uppmuntra en del af våra fattiga
Adels-söner att egna sin håg åt Narin
-
35.0
Den 5 Mars e. m.
garne och beträda en bana, hvilken, omän
”afvikande från fäders och förfäders fotspår”
i afseende på medlen, likväl icke skiljer
sig derifrån i afseende på ändamålet —•
fäderneslandets väl. — Och månne i öfrigt
icke tiden är inne, att genom en så beskaffad
amalgamation af de bildade och Näringsidkande
samhällsclasserne, befordra upplysningen
hos de sednare, och sammanföra
de ännu tilläfventyrs qvarlefvaude skiljde
Stånds-intressena? —- Jag vågar tro detta,
och för mig visar det sig så, som Ridderskapets
och Adelns högtidliga godkännande
af denna åsigt, lillkännagifvet genom ifrågavarande
Stipendii-stiftelser, skulle bidraga
till detta ändamål, — och sådant destoheldre,
som, i min tanka, upplysningen redan
härutinnan hunnit förbereda det allmänna
tänkesättet, hvilket nu så mycket starkare
fordrar ett offentligt uttryck deraf.
Om dessa åsigter äro rigtige, förfaller
ock det skäl, Utskottets pluralitet velat hämta
från jemförelsen mellan det större antalet
af Adelsmän, som redan valt studier för
tjenstemannabanan, och de, som egna sig
åt Näringar, enär frågan just är att förminska
de förres allt för stora, och föröka de
sednares allt för ringa antal.
I anledning af hvad man yttrat om
Näringarnes uppdrifvande till lönande yrken,
Den 5 Mars e. m.
321
ken, såsom kraftigaste medlet att vinna det
åsyftade ändamålet af de bildade classernas
öfvergång dertill, så frågar jag blott,
huru man vill bringa industrien till någon
höjd, om man derifrån utesluter bildningen
och den vetenskapliga underbyggnaden.
Derest således med Stipendii-understöd vinnes*
alt studierna ledas åt detta håll, så är
redan ett medel funnet och vidtaget för
Näringarnes uppdrifvande* och så framt man
vill ändamålet, har man följakteligen derigenom
kommit detsamma ett steg närmare.
Slutligen har man, såsom skäl för Herr
von HartmansdorlTs motion, anfört, att Stipendier
å Adeliga CadettScholaefonden redan
finnas anslagna för de studerande, som
vilja undergå Bergsexamen, hvarigenom tillfälle
redan vore beredt för vetenskaplig underbyggnad
i en af våra förnämsta Näringar
eller Bergsväsendet, Jag medgifver, att
något i denna väg kan genom detta stadgande
uträttas. Men man måste likväl besinna,
att afsigten med de Stipendier, som
gifvas åt Studerande i Bergsvetenskapen,
icke egentligen är att bilda Bergverksidkare,
utan endast att lemna understöd ät dem,
som ämna sig att ingå i Bergscollegium,
och i sådant ändamål behöfva en Embetsexamen.
Jag träffar således för min del intet skäl,
som talar emot Ridderskapets och Adelns
i5 H. 21
322
Den 5 Mars e. m.
vid sista Riksdag fattade beslut om Närings*-  stipendiers anslående. Men då jag tillstyrker
bibehållandet deraf, så önskade jag den
bestämda föreskrift, att dessa Stipendier
endast må tilldelas sådane ynglingar, som
förut inhämtat en viss bestämd grad af Humanistisk
bildning; hvarförutan sökanderne
borde styrka ej mindre sitt behof af
understöd, än det tillfälle, de äga att inhämta
en grundelig kännedom af särskildte
Näringsgrenar; och borde det i öfrigt
vara RiddarhusDirectionen öppet, att derest
efter skedd kungörelse några competente
sökande till nämnde Stipendier sig icke
anmälte, tilldela dessa Stipendier äfven åt
sådana ynglingar, som egna sig åt de Academiska
studierne.
Härmed förenade sig Friherrarne Oxenstjerna,
Carl, och Stael von Holstein, Jacob
Salomon, samt Herr Printzenskjöld, Axel;
och skulle bemäldte Herrars sålunda yttrade
skiljaktiga tankar genom Protocollsutdrag
åtfölja Utskottets Betänkande. UtSupra.
Ex Protocollo
IV. F. Dalman'.
Hörsamste Memorial!
Under den 3o sistlidne December har
Höglofl. Ridderskapet och Adeln behagat
till RiddarhusUtskottets Utlåtande remittera
Grefve Bjelkes, Axel, den i5 i samma
månad väckta motion, att RiddarliusSalen
Den 5 Mars e. m.
»lätte emellan Riksdagarne få begagnas till
Concerters uppförande.
Och får Utskottet j i anledning häraf,
vördsamt yttra, att ehuru åtskillige omständigheter
af dem, som anförts tili stöd för
den af RiddarhusDirectionen vid 1817 och
1818 årens Riksdag gjorda, och af Ridderskapet
och Adeln då bifallna, hemställan,
om upphörande af rättigheten, att begagna
RiddarhusSalen till Concertei's, Comiteers
sammanträden m. m. verkligen ännu synas
tala för fortfai’andet af det meddeldta förbudet;
likväl och som den förnämsta af de
då öfverklagade olägenheter ne, eller den
skada, som genom en, i följd af folksamlingen
vid dylika tillfällen hastigt förorsakad
temperaturförändring, skall tillfogas d^iRid-*
darhusSalen hängande vapenplåtarne, samt
den i taket anhragta plafoncl-tafla, finnes
vara af beskaffenhet att kunna, i anseende
till den jemväl efter nämnde Riksdag tillkomne
anstalt, att genom rör uppvärma salen,
utan svårighet och med iakttagande af
nödiga försigtighetsmått förekommas; alltså,
och med afseende å det sålunda förändrade
förhållandet, samt enär, genom bifall till
Grefve Bjelkes motion, en billig önskan af
hufvudstadens bildade publik och den sköna
konstens vänner kan tillfredsställas, utan
att å andra sidan bereda någon serdeles olägenhet
åt Riddarhuset, har Utskottet, för
dess del, trott sig böra sammg motion un
-
324 Den 5 Mars e. m.
clerstödja; dock så, att tillåtelsen af RiddarhusSalens
begagnande endast med följande
vilkor må varda meddeld.
1:0 Att anhållan om RiddarhusSalens
upplåtande hvarje gång framställes hos RiddarhusDirectionen,
som efter omständigheterne
eger sådant bevilja eller afslå, samt,
i förra händelsen, vidtaga den åtgärd 1 afseende
å Salens uppvärmning, som till förekommande
af den hastiga temperaturförändringens
menliga inflytelse å Plafondtak
lan kan anses nödig.
2:0 Att såsom afgift för Salens begagnande,
jemte eldningen, må för hvarje concert
erläggas en summa af 100 R:dr Råneo,
hvilka böra före concerten till RiddarhusKamereraren
aflemnas.
Och då uppsättandet samt nedtagandet
af Orchesterställningen alltid torde vara förenade
med äfventyr af skada för Salen,
hvadan dessa byggnadsåtgärder så sällan,
som möjligt, torde böra ifrågakomma, har
Utskottet, som inhämtat, att FiumurareBarnhuset,
i afseende å den, till dess förmån,
å hvarje Långfredag uppförande concert,
eger en sig tillhörig, å Riddarhuset
förvarad, Orchester-ställning, hvilken vid
nämnde concerter uppsättes och derefter
nedtages, ansett sig, med anledning häraf,
böra hemställa, om icke, såsom vilkor för
FrimurareBarnhuset, att få utan afgift be
-
Den 5 Mars e. m. 325
gagna RiddarhusSalen lill LångFredagsconcerten,
må stadgas, att berörde Orchesterställning,
som borde på RiddarhusCassans
bekostnad uppsättas, sedermera emellan Riksdagarne
städse blifver i RiddarhusSalen qvarstående,
till begagnande kostnadsfritt af de
serskilda Concertgifvarne, hvarigenom olägenheterne
i dessa hänseenden betydligt
förminskades; och torde Directionen vid.
FrimurareBarnhuset finna så mycket mera
anledning, att uti berörde vilkor ingå, som
BarnhusCassan, till följd deraf, vunne besparing
af de nu hvarje år förnyade utgifterne
för Orchesterns uppsättning och nedtagning:
hvilket dock allt till Högloflige
Ridderskapets och Adelns vidare ompröfning
vördsamt öfverlemnas, Stockholm den
24 Februarii 1829,
På Höglofl. RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner,
FFi F. Dalman.
Hörsamste Memorial!
Uti ett den 10 sistlidne December till
Högloflige Ridderskapet och Adeln ingifvit
Memorial, har Herr Estenberg, Pehr, framställt
det förslag, att pensionerne för de
uti Wadstena Adliga Jungfrustiftet inskrifne
Jungfrur må förhöjas från 33| R:dr till
200 R:dr Banco årligen; uti hvilket afseen
-
326
Den 5 Mars e. m.
de Motionairen hemställt, dels att hvarje
delägare i fonden, som önskade komma i
åtnjutande af den tillökta pensionen, måtte
ytterligare inbetala n6R:dr 32 sk. B:co ,
hvarföre räntan borde läggas till capitalet;
dels ock att inskrifningsafgiften hädanefter
skulle förhöjas till 25o R:dr B:co för hvarje
person, dock lika för alla åldrar, samt att
den såkallade famillegåfvan icke måtte understiga
200 R:dr B:co; och skulle de, som
äro pensionerade af inrättningen, då fonden
medgåfve den föreslagne förhöjningen, betala
den ökade inskrifningsafgiften på 2:ne
år, genom afdrag å deras pensioner, så att
de, första året, bekomme endast 33j-R:dr,
och, det andra, 116 R:dr 32 sk. ipensionj
hvarförutan pensionernes antal hädanefter
borde förminskas.
Till följd af Ridderskapets och Adelns ,
under den 19 i nämnde månad, å Herr
Estenbergs omförmälda Memorial, meddelte
remiss, får RiddarhusUtskottet vördsamt yttra,
att ehuru Utskottet, å ena sidan, visserligen
finner den pension, sorn för närvarande
tilldelas Stiftspensionärerne, alltför
otillräcklig, enär man påräknar densamma
såsom enda tillgången till underhåll, anser
Utskottet likväl, å den andra, de af Herr
Estenberg föreslagne åtgärder till beredande
af pensionernes förhöjning icke för sitt ändamål,
eller Fondens förstärkande, lämplige,
emedan det torde vara föga sannolikt,
Den 5 Mars e. m. 327
• . \ ' v -fhK
att de redan inskrifne, men ännu icke pensionerade,
delägarne skulle åtaga sig en inbetalning,
hvaraf frugten troligen aldrig
kunde komma dem till godo, i anseende till
den längre tid, som, derest och endast
halfva antalet af nu befintlige pensionärer
(hvilka utgöra 228) skulle erhålla förhöjd
pension, erfordrades för Fondens bildande
till ett Capital, från det nuvarande eller
omkring 146,000, till omkring 4oo,000 R:dr
B:co; och som äf enahanda skäl, samt i
följd af den, i händelse af det ifrågavarande
förslagets antagande, enligt anställd
beräkning, fördröjda tiden för pensionens
utfående af nära år från inskrifningen,
tillika med de föreslagna dryga afgifterne,
jemväl antalet af personer, som åstundade,
att i Stiftet ingå, ofelbart komme att
högst betydligt förminskas, då de förmögnare,
som ofta nu, när afgiften är obetydlig,
någon gång mera af ett bruk och för
att visa någon af sine anhörige en uppmärksamhet,
än med beräkning på förväntande
pension, låta inskrifva sina döttrar eller slägtingar,
skulle draga sådant i betänkande',
om afgiften så ansenligen ökades, och de
deremot, som taga beloppet af pensionen i
liufvudsakligaste betraktande, sällan hafva
råd eller lägenhet, att på ett ofta osäkert
hopp om pension uppoffra en summa af 2Öo
till 45° R-dr B:co; alltså anser Riddarhusutskott
sig böra på dessa skäl den af Herr
Estenberg väckta ifrågavarande motion af
-
328 Den 5 Mars e. m.
styrka; hvilket dock till Ilögloflige Ridderskapets
och Adelns vidare ompröfning vördsamt
öfverlemnas. Stockholm den 24 Fehruarii
1829.
På Högloflige RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner,
TV. F. Dalman.
Dessa trenné Memorial lades på hordet.
Höglofl. Piidderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
