# ID: svediakorp-gov345
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,527
# sentences: 2,572
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Hidderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fjortonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj i83o.
Måndagen den 20 Februarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Företogos till pröfning de, uti ConstitutionsUtskottets
den 3 sistlidne Januarii aflåtne,
och den 5 i samma månad på bordet
lagde Memorial, omförmälde, sedan sista
Riksdag livi lande, förslag till ändring i Rikets
Grundlagar.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af
den 5 Augusti iSi3, om uphörande af Konungens
Två röster i Högsta Domstolen.
Regerings Formen.
5 §.
i:sta punkten.
—- — — En Justitife-Stals-Minister, som
tillika alltid skall vara Ordförande i Konungens
Högsta Domstol;
ll §•
Konungens domsrätt skall updragas Tolf
af Honom utnämnde lagkunnige män, Sex
Frelse och Sex Ofrelse, nemligen: JustiticeStats-Ministern
och Elfva andra, sorn kallas
Justitice-Räd. Desse utgöra Konungens
i ®
4
Den 23 Februarii f. m,
Högsta Domstol, och böra hafva fullgjort
hvad Författningarne föreskrifva dem, sorn
uti DomareEmbeten må nyttjas, samt i sådane
värf ådagalagt insigt, erfarenhet och
redlighet.
1 f *9 §•
Inkomma till Konungen förfrågningar
om Lagens rälta mening i de frågor, som
nämnas i 8j och 88 J* ege rings Formen,
eller anser Högste Domstolen förklaring i
desse fall nödige äge ock Högste Domstolen
att sådana förklaringar gifva. Härvid
böra alla Högsta Domstolens i Hufvudstaden
närvarande Ledamöter, som icke förfall
äga, komma tillstädes och i öfverläggningarne
deltaga.
21
Alla frågor om förklaringar öfver
Lagen skola i Högsta Domstolen af göras,
men beslutet derom hos Konungen i StatsRådet
anmälas. Gillar Konungen den Vina
Lag-förklar ingen , utfärdas den med
Dess underskrift. Om äter Konungen afslår,
förfalle den af Högsta Domstolen
gifna förklaring.
2Z §.
Alla Högsta Domstolens beslut utfärdas
under Konungens Secret, underteknas
af Ordföranden, eller, i händelse af dess
frånvaro, af den äldste närvarande Ledamoten,
och contrasigneras af den Föredragande
, som cinsvare för Expeditionens enlighet
med Beslutet.
Den a3 Februarii f. m.
5
88 §.
a: dr a punkten.
— De förklaringar, som, till svar
på inkomna förfrågningar om Lagens rätta
mening, Högsta Domstolen med Konungens
bifallj, emellan Riksdagarne gifver,
kunna af Riksens Ständer ogiilas, hvarefter
de icke längre vare gällande, eller af
Domstolarne iakttagas eller åberopas må.
Om Rikets Ständer inom de fyra första
mänaderne af den ^ efter desse lagförklaringars
utfärdande, påföljande Riksdags
intet beslut i afseende på deras upphäfvande
f altat, fortfare de allt framgent att
såsom allmän Lag mara gällande.
Friherre Boije, Ludvig: Med afseende
fästadt på Nationens väl, hvilket jag är förvissad,
att Konungen ej förbiser; med minnet
af den erfarenhet en lång tjenstgöring
i Högsta Domstolen lenmat mig; önskar jag
lifligt, alt Konungen ville göra sitt Folk
en af de största välgerningar, genom intagandet
af den Thron i Högsta Domstolen,
som troligen ej blifvit derstädes placerad,
för att alltid stå tom. Jag tror, att Nationen
snart skulle erfara nyttan deraf, och
hembära välsignelser åt Konungen för ett
sådant deltagande i Högsta Domaremagtens
skipande. På grund af denna öfvertygelse
är det min önskan, att Ridderskapet oell.
Adeln måtte förkasta ifrågavarande Förslag
6
Den 23 Februarii f. ra.
om uphörande af Konungens två röster i
Högsta Domstolen.
Herr Hjerta, Gustaf: Utan att gilla
den princip Friherre Boije nu framställt,
kommer jag dock i denna fråga till samma
resultat som han, nemligen till den önskan,
att Propositionen om uphörande af
Konungens Två röster i Högsta Domstolen
denna gång må afslås. Men jag kan ej dela
Friherre Boijes tanka, att det skulle vara
af vigt och nytta för Folket, att Konungen
besvärades med att vara lagarnes
Tölk. Jag tror deremot, att en större fördel
skulle Nationen tillskyndas genom ett
stadgande i Constitutionen, att Konungen
ej ägde deltaga i Lagskipningen. Jag anser
Kongl. Majrts Proposition härom vara
väl grundad, och beder Ridderskapet och
Adeln fästa upmärksamhet både på ordalagen
och satserna i denna Proposition. De
skola tillräckligen öfvertyga, att det ej är
principen vi nu böra fästa oss vid, och att
vi böra inskränka våra öfverläggningar endast
till den fråga, huruvida förslaget innefattar
fullkomlig garanlie för Folkets rättigheter.
Det är härom jag nu vill yttra
mig; och jag utgår dervid från den grundsats,
att Förslaget måste i sin helhet profves.
Det går ej an, att antaga en och utesluta
en annan §. deraf: man måste antaga
allt eller intet. Innehåller nu detta
Förslag något, som innebär osäkerhet för
Den 23 Februarii f. ra.
7
Nationen, så måste Förslaget i sin helhet
förkastas. Ur denna synpunkt fäster jag
mig ensamt vid Propositionens innehåll om
Lagförklaringar, i afseende hvarpå Kongl.
Maj:t föreslagit vilkor, som jag ej kan gilla.
Jag tror, att om rättigheten att meddela
Förklaringar öfver Ekonomiska Lagar
och Författningar fråntages Högsta Domstolen
, kan sådant leda till farliga följder för
Folket. Derföre ogillar jag den nya redactionen
afiq§:n RegeringsForinen, hvarigenom
Högsta Domstolens rätt till Lagförklaringars
meddelande inskränkes till de
frågor, som nämnas i 87 och 88 §§. RegeringsFormen,
oell uteslutes från de i 89 §.
omnämnde ämnen. Detta förhållande ensamt
anser jag vara tillräckligt, att hindra Förslagets
antagande. — Härtill kommer dessutom
äfven en annan omständighets den
Hemligen, att det nya Redactions-förslaget
medgifver Högsta Domstolen rättighet att
utfärda Lagförklaringar, titan att underlydande
Domare och Embetsmän sådane begärt;
hvilket synes mig vådligt och skadligt.
Enligt nuvarande stadgande, kan Lagförklaring
komma i fråga endast, då fallet
existerar; hvaremot den nya redactionen
skulle föranleda till ett skadligt sträfvande
hos Domstolen att jemnt förändra och söka
förbättra Lagar och Författningar. Det
är vigtigt, att Domstolen inskränkes till att
blott tolka och tillämpa lagen, men icke
medgifves att förklara den, och sålunda
8
Den 23 Februarii f. m.
lagstifta, innan fallet är uppkommit. Så
snart lagtolkning öfvergår från en förklaring,
huru man bör döma, till Lagstiftning,
kommer man ur det verkliga samhällslifvet
in i tankeverlden, funderar oftast
ut nya otydligheter, och gör onödiga
förändringar. Af desse skäl anser jag den
nya redactionen af 19 §. RegeringsFormen
ej kunna antagas. — Sluteligen föranledes
jag äfven till hela Förslagets förkastande
af den föreslagna ändringen i 88 §. RegeringsForjnen,
att ”om Rikets Ständer inom
”de Fyra första månaderne af den, efter
”dessa Lagförklaringars utfärdande, påföljande
Riksdag, intet beslut i afseende på
”deras uphäfvande fattat, fortfare de allt
”framgent att såsom allmän Lag vara gäldande.
” Jag borde kanske ej i detta fall
vara sträng Domare, då jag sjelf nyligen
framställt önskan om beskattningsrättens bestämmande
inom de Fyra första manaderne
af Riksdagen; men skillnaden mellan
detta mitt förslag och nya redactionen af
88 §. RegeringsFormen är den, att i sednare
fallet ett misstag af Ständerne, en
glömska af deras Justitieombudsman eller
ett förseende af något Utskott, hvarigenom
återremiss af dess Utlåtande föranleddes,
eller långsamt arbete lios Stånden eller Utskotten,
med mera dylikt, kunde verka
derhän, att Lagförklaringarne ej blefvo af
Ständerne inom de fyra första månaderne
af en Riksdag pröfvade. Du skulle upstå
Den a3 Februarii f. rn.
9
det orimliga fall, att Svenska Lagstiftningen
skulle antaga kanske origtiga Lagar, för det
att ej tid vore till deras pröfning. Nu deremot
äger Konungen med Högsta Domstolen
och Rikets Ständer att ändra Lagar,
när de för godt finna. — I följd af hvad
jag sålunda yttrat, anhåller jag om Proposition
till bifall å ConstitutionsUtskottets
Utlåtande.
Friherre Boije: Då den siste värde Talaren,
i frågan om föreslagen ändring af
5 §. RegeringsFormen, förenat sig med mig
i samma resultat, kunde det kanske synas
likgiltigt, om vi hafva olika skäl dertill.
Dock kan jag ej godkänna dem, som Herr
Hjerta anfört. Jag tror deremot, att det
är just principen man här bör afse. Är
det princip, att Konungen bör vara Högste
Domaren i Samhället; så bör vår Konung
bibehållas vid sine två röster i Högsta
Domstolen, annars icke. — Men hos
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
får jag vördsamt anhålla, att på
det personer, hvilka så lätt besväras af misstag,
som jag, ej måtte i discussionen förvillas,
vi måtte få gå i ordning med frågorne,
och discussionen således inskränkas
till den nya redaetionen af 5 §. RegeringsFormen,
ty det är ej nödvändigt, att på
en gång äfven discutera de följande §§:ne
i Förslaget.—■ Om det nu tillätes mig, att
från denna fråga om formen för discussio
-
IO
Den s3 Februarii f. m.
nen öfvergå till sjelfva saken; så får jag
förklara, clet jag anser, att Nationens säkerhet,
och Domstolens anseende, skulle vinna
mycket af Konungens deltagande i Högsta
Domstolens beslut; och framför allt
skulle det bidraga till ett större lugn för
Domstolens Ledamöter.
Friherre Cederström , Jacob: Lika med
den siste värde Talaren anhåller jag, att
discussionen måtte inskränkas till hvarje §.
af Förslaget serskildt. I afseende på den
föreslagna ändringen af 5 §. RegeringsFormen,
är min öfvertygelse, att Konungens
rätt, att i Högsta Domstolen deltaga i lagskipningen,
är för Nationens väl dyrbar,
och af densamma så anses. Följakteligen
tillstyrker jag afslag å den nya redactionen.
Herr Hjerta: I delta fall vädjar jag
till H ans Excellence Herr Grefvens och
LandtMarskalkens bestämmande, om det väl
kan stå tillsammans med 81 §. RegeringsFormen,
att styckevis pröfva ifrågavarande
Grundlags Förslag. Den lyder sålunda:
”Vill Konungen hos Riksens Ständer föreslå
någon ändring i Grundlagarne, höre
”Han StatsRådet och öfverlemne sedan Sin
”Proposition, jemte StatsRådets tankar deröfver,
till Riksens Ständer, som genast, utan
”att om denna Proposition förut öfverlägga,
updrage ConstitutionsUtskottet att sitt
”Utlåtande derom till Riksens Ständer afgifva.
Tillstyrker Utskottet hvad Konungen
Den a3 Februaiii f. ra.
”föreslagit, hvile frågan till nästa Riksdag,
”då Riksens Ständer skola sitt beslut der”om
fatta. Afstyrker Utskottet Konungens
”Proposition, då må Riksens Ständer ge”nast
kunna antingen denna Proposition
”afslå, eller ock afgöra, att de vilja öfver
”densamma å nästföljande Riksdag besluta;”
&c. Ordalydelsen af denna föreskrift innebär
tydligen, att hvad som här benämnes
Konungens Förslag till Grundlagsförändring,
ej må annorledes än i sin helhet
af Riksens Ständer pröfvas, samt bifallas
eller afslås. Och jag frågar, om det väl
rimligen skulle gå an, att vi, som äga sanctionsrälten
i detta fall, och som antingen
skola på Riks-Salen lemna vårt samtycke
till Kongl. Maj:ts Proposition, eller ock genom
RiksStåndens Talmän underrätta Konungen,
att vi ej kunnat Förslaget antaga,
sönderstycka Förslaget, och förkasta en del
deraf, men bifalla en annan del, då likväl
Förslaget utgör ett helt. Jag är öfvertygad,
att Propositionen ej skall på sådant
sätt af något af de andre RiksSlånden behandlas,
emot ordalydelsen af 81 §. RegeringsFormen;
och jag bestrider, att Förslaget
må hos oss disculeras och pröfvas
annorlunda, än i sin helhet. Derföre finnes
ock Förslaget uptaget och granskadt i
ett helt af ConstilutionsUtskottet. Om vi
ej iakttaga ett sådant pröfningssätt, utan
pröfva Propositionen §:vis, så skulle här
kunna upstå samma oformlighet och orig
-
12
Den 23 Februari i f. m.
tiga förfarande af Riksens Ständer emot Konungen,
som af Konungen emot Ridderskapet
och Adeln i frågan om RiddarhusOrdningen.
Konungens ifrågavarande Proposition
är ett helt: och vilkoret derför är,
att hvarje del deraf antages; i annat fall
förfaller hela förslaget. Ty den angår ej
blott en, utan flere §§. af RegeringsFormen,
och Konungen har ej afsagt Sig de i
5 §:n bestämde 2:ne rösterne i Högsta Domstolen-,
med annat vilkor, än att Han skulle
få i StatsRådet sanctionera alla Lagförklaringar,
på sätt i de följande §§. af Förslaget
är uppgifvet; i annat fall vill Han behålla
sine T\ af beslutande-rätten i Högsta
Domstolen. Detta allt synes mig vara
så klart, att jag tror det vara ett rent misstag
af de Herrar, som yrkat Propositionens
discuterande §:vis, att göra och fullfölja ett
sådant yrkande.
Hvad angår Friherre Boijes påstående,
att det skulle vara princip, att Regenten
bör deltaga i Högsta DomareMagtens utöfning;
så bestrider jag detta,- som äfven
motsäges af all Europeisk Statsbildning;
ty i intet annat Constitutionelt land i Europa,
än Sverige, äger sådant rum. Hos
oss är det ej eller gammal häfd; ty ingen
af väre Christna Konungar utöfvade DomareMagten,
förrän Gustaf II Adolph i vissa
fall drog till sig en sådan rättighet. Men
sedermera utvecklade sig detta förhållande,
Den 23 Febr ua v ii f. in. i3
sorn utgått från falska principer; och det
är tid, att vi nu i detta afseende öfvergå
till en motsatt princip, såsom andre bildade
folk. — Beträffande åter det yttrande
af Friherre Boije, att Allmänhetens förtroende
till Högsta Domstolen skulle stärkas
genom Konungens närvaro derstädes; så
hemställer jag, om icke just detta är ett
bevis för min satts, att Konungen ej bör
deltaga i DomareMagtens utöfning. Ty är
det väl billigt, att Konungen genom sitt
så kallade deltagande skall gifva opinionens
stöd åt en Domstol, då den ej fullgjort sin
skyldighet. Jag bestrider helt och hållit
principen.
Sluteligen får jag äran rätta ett misstag,
som jag begick, då jag nyss begärde
proposition till bifall å ConstitutionsUtskottets
Utlåtande; hvilket jag nu utbeder mig
att få ändra till anhållan om afslag å den
nya redactionen af ifrågavarande Grundlags
§§. rörande Konungens Domsrätt.
Friherre Anckarswärd } Carl Henrik:
Jag delar fullkomligt de grundsatser Herr
Hjerta i detta ämne framställt. Jag kan ej
gilla en annan värd Talares yttrande, att
det skulle vara för Nationen en garantie
för vigtig lagskipning, om Konungen någon
gång öfvervore Högsta Domstolens Sessioner.
I det obestämda af orden någon gäng
är bestämdt uttryckt, att detta ej skulle
Den 9.3 Febi-nar ii f. in.
vara någon garantie, då Konungen ej kunde
alltid vara i Högsta Domstolen tillstädes.
Dessutom är det ej enligt med principen
om Monarkens helgd, att Konungen
deltager i en Domstol, som kan ställas under
tillta] för felaktiga beslut, hvartill kanske
äfven Konungen genom sine röster kunde
hafva medverkat. — I någon utveckling
af mine åsigter i afseende på principen af
ifrågavarande Grundlags-förändring, anser
jag ej nödigt ingå, emedan, såsom Herr
Hjerta rigtigt erindrat, Konungens Förslag
ej kan i sin helhet antagas, och ej får endast
i vissa delar bifallas. Men jag utbeder
mig att få göra ett tillägg till de betänkligheter
Herr Hjerta framställt emot
Förslagets antagande. Den nya redactionen
af 19 §. RegeringsFormen innehåller:
”Inkomma till Konungen'förfrågningar om
”Lagens rätta mening i de frågor, som näm”nas
i 87 och 88 §§. RegeringsFormen,
”eller anser Högsta Domstolen förklaring
”i desse fall nödig, äge ock Hogsta Domstolen
att sådane förklaringar gifva.” Härigenom
är, enligt ordalydelsen, en vidsträcktare
Lagförklarings-rätt tillerkänd Högsta
Domstolen, än uti 19 §. i dess närvarande
skick. Men icke nog dermed; genom jemförelse
mellan denna nya redaction och
den af 88 §. RegeringsFormen finnér man
ett annat besynnerligt och vådligt förhållande
upkomma. Förslaget lyder i 88 §:n:
”De förklaringar, sorn till svar på inkom
-
Den 23 Februari i f. m.
"ne förfrågningar om Lagens rätta mening,
”Ilögste Domstolen, med Konungens bifall,
”emellan Piiksdagarne gifver, kunna af Rik”sens
Ständer ogillas, hvarefter de icke
”längre vare gällande, eller af Domstolar”ne
iakttagas eller åberopas må. Om Ri”kets
Ständer inom de fyra första måna”derne
af den, efter dessa Lagförklaringars
”utfärdande, påföljande Riksdag, intet beslut
i afseende på deras uphäfvande fat”tat,
fortfare de allt framgent att såsom
”allmän Lag vara gällande.” Sålunda skulle
de Lagförklaringar, som blifvit utfärdade
i följd af inkomne förfrågningar om Lagens
rätta mening, kunna inom fyra månader
af näst derpå följande Riksdag af Piikets
Ständer ogillas; men de deremot, som
Högsta Domstolen fann för godt att, utan
anledning af någon gjord förfrågan, utfärda,
skulle ej vara underkastade samma ogillande
af Rikets Ständer, och en bestämdt
lagstiftande magt skulle härigenom vara Högsta
Domstolen medgifven. Följaktligen kan
jag ej biträda antagandet af 88 §:n i Förslaget;
och då förfaller möjligheten alt bifalla
någon annan del deraf, emedan detta
P^örslag är ett helt, som måste förkastas
eller antagas i sin helhet. Jag anhåller
derföre vördsamt om Proposition till afslag
å den ifrågavarande nya redactionen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då,
så vidt jag kunnat fatta discussioncn, ännu
i6 Den 23 Februarii f. m.
ej någon tillstyrkt antagande af ifrågavarande
Förslag till Grundlagsförändring, vill
jag tills vidare upskjuta att yttra mig om
sjelfva saken, och nu endast hålla mig till
den upkomna form frågan. Å ena sidan liar
man påstått, att Konungens Förslag, som
innefattar ändring i flere §§. af Grundlagarne,
ej bör i ett sammanhang pröfvas,
utan hvarje §. för sig; å den andra har
man bestridt detta, under yrkande, att Förslaget
ej får annorledes än i sin helhet antagas
eller förkastas. Hvad nu dcdta angår,
så vill jag i korthet visa omöjligheten
af att afgöra hvarje §. serkildt. I nya redactionen
af 5 §. RegeringsFormen stadgas,
att Justitia; StatsMinistern alltid skall vara
Ordförande i Konungens Högsta Domstol.
Om nu denna redaction skulle antagas, men
den föreslagna redactionen af 21 §:n RegeringsFormen
förkastades, så att sistnämnde
§. förblef i dess närvarande skick och
således innehöll, att ”Konungen äger 2:11c
”röster i de mål, hvilkas föredragning och
”afgörande Han för godt finnér att i Högesta
Domstolen öfvervaraså skulle häraf
den orimlighet upkomma, att Konungen
kunde vara i Högsta Domstolen tillstädes,
utan att vara Ordförande; och att Han sålunda
skulle sitta under Justitias StatsMinistern.
Detta exempel torde tillräckligt
visa, att Förslaget ej kan sönderstyckas,
utan måste i ett helt antas eller ogillas.
Dess
-
Den a3 Februarii f. m.
»7
Dessutom är Konungens rösträtt i Högsta
Domstolen så sammankedjad med Lagförklarings^rättigheten,
att de ej kunna åtskiljas
i Förslaget. — Eli värd Talare liar anfört,
a ti. det vore farligt antaga den nja redactionen
af 88 §. RegeringsFormen» emedan
den föranledde dertill, att en af Högsta
Domstolen utfärdad Lagförklaring, hvaröfver
Rikets Ständer sig icke yttrat, skulle
blifva gällande Lag, så snart Sländerne
icke, inom de första fyra månaderne af den
näst efter förklaringens utfärdande inträffade
Riksdag, fattat något beslut om dess
uphäfvande. Såsom tillägg härtill ber jag
att få påminna om del sätt, hvarpå Rikets
Ständer erhålla kunskap om sådane Lagförklaringars
tillkomst. Det sker nemligen
endast genom Rikets Ständers JustitiasOmbudsmans
Berättelser. Om han skulle underlåta,
att upgifva en sådan förklaring; så
lingö ej Ständerne någon kunskap derom;
och sålunda kunde, genom hans menskliga
försummelse eller glömska, Lagförklaringar
kunna halka förbi Riksens Ständer,
och dem förutan blifva gällande Lagar.
Det är derföre angeläget, alt ej försaka den
rätt, som 88 §. RegeringsFormen nu tillägger
Rikets Ständer, att utan prtescriptionstid
ogilla utkomne Lagförklaringar, och
besluta att de ej få tillämpas. — SI ideligen
får jag erinra, att en del Talare begärt
bifall till ConstitulionsUlskottels Uii4
H. 2
18 Den a3 Februarii f. m.
låtande i frågan, andre åter yrkat, att Konungens
Förslag måtte förkastas. Detta
kommer i sjelfva verket på ett ut. Mea
torde hända ej alla Ledamöter ihågkomma,
att ConstitutionsUtskottet afstyrkt förslagets
antagande, likasom förut äfven Konungens
Rådgifvare och Föredragande StatsSekreteraren.
— Jag hemställer, om det icke
är häst, att pröfva hela Förslaget på en
gång; och tillstyrker afslag å detsamma.
Friherre Boije: Ståndets tid är för dyrbar
att uptagas af ordstrider. Jag förbigår
derföre en stor del af hvad Herr Hjerta
behagat yttra, helst han i resultatet
instämt med mig. Hvad dea af honom anförda
historiken om våra Konungars deltagande
i Lagskipningen angår, så hänvisar
jag till Sveriges Historia ända från AlshärjarTingen
till den dag i Augusti månad
.1790, då Konung Gustaf III sista gången
bivistade Högsta Domstolens Sessioner.
—. Jag återgår till frågan om formen för
detta förslags behandling härstädes. Jag
gör gerna Ridderskapet och Adeln till Domare,
hvilkendera af oss, Herr Hjerta eller
jag, misstager sig. Just af hvad Herr
Hjerta anfört, vili jag hämta skäl för min
satts. Han har här talat om 81 §. RegeringsFormen,
och åberopat den såsom stadgande,
att förslaget må endast i ett helt
afgöras. Han hade rätt häri, om alla §§•
i förslaget angingo blott Konungens rösträtt
Den 23 Februari i f. m.
»9
i Högsta Domstolen. Men Herr Hjerta har
sjelf nu yttrat sig öfver en helt annan
del af Förslaget, nemligen om Lagförklaringar,
och Rikels Ständers rättighet att
dem ogilla. Detta är ju ett ämne, som alldeles
ej har sammanhang med frågan örn
uphörande af nämnde rösträtt. Men jag
är ej egenkär; det finnes en medelväg mellan
våra meningarj och jag föreslår dess
begagnande. Den är nemligen, att vi discutera
hvarje §. af Förslaget serskildt, och
besluta öfver alla på en gång. Delta är väl
åtminstone ej för mycket hegardt.
Friherre Cederström: Den af Herr
Hjerta upläste 81 §. af RegeringsFormen,
rörande sättet för GrundlagsFörslags afgörande,
inskränker ej i någon måtto Rikets
Ständers rätt, att besluta särskildt öfver
hvarje §. i ett Förslag, som af Konungen
blifvit frnmställdt. Sålunda har ock
hittills alltid tillgått. Då jag likväl är böjd
för att afslå det ifrågavarande Förslaget till
alla dess delar, så är det mig nu likgiltigt,
om vi komma ifrån det med sex klubbslag
eller med blott ett; och om Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
vill göra en enda proposition på alla Sex
§:ne i Förslaget, så är jag visserligen ej
deremot för denna gång. Men jag gör härvid
det uttryckliga förbehåll, att delta icke
må blifva ett för framtiden gällande preju
2*
-
20
Den 23 Februari i f. m.
dicat, alt RiksStånden ej skulle äga att§-vis
afgöra sådane GrundlagsFörslag.
Herr Tham, Wolrath: De §§., som uttrycka
resultatet af Konungens Proposition
om uphörande af Hans två röster i Högsta
Domstolen, anser jag hafva ett så oskiljaktigt
sammanhang, att, när man afslagit
en af dem, måste man äfven afslå alla de
andra; ty det vore ej rimligt, att antaga
blott en del. Det är således nu för mig
likgiltigt, om hvarje §. föredrages serskildt,
eller alla på en gång; och jag öfverlemnar
detta till Hans Excellence Herr Grefvens
och LandtMarskalkens bestämmande.
Men den framställda principen, att ett
GrundlagsFörslag ovilkorligen skall i ett helt
afgöras, bestrider jag; ty ett sådant förslag
kan innehålla flere olikartade ämnen; och
det vore orimligt, att ej då afgöra hvarje
ämne för sig. — Såsom bevis för rigtigheten
af den i Konungens Proposition framställda
nya princip om Konungens skiljande
från Domaremagtens utöfning, har man
här anfört olämpligheten deraf, att Konungen
deltager i en Domstol, hvars Ledamöter
kunna ställas under tilltal vid RiksRätt
för felaktiga beslut. Jag kan deremot ej
finna, att Konungen, äfven om Han med
sine två röster tagit del i beslutet, kan såras
af ett sådant åtal mot Domstolens Ledamöter,
mera än om SlatsRåden och StatsSekreteraren
tilltalas vid RiksRätt för hvad
Den 23 Februarii f. m. 2i
de tillstyrkt Konungen att göra. Skymfar
ej detta sednare Konungen, så skymfar icke
eller det förra. — För öfrigt fägnar det
mig, alt redactionen af ifrågavarande Förslag
är så felaktig, att äfven de, som gilla
principen deri, om uphörande af Konungens
rösträtt i Högsta Domstolen, anse sig
derföre ej kunna antaga detsamma; ty jag
bestrider Förslaget, emedan jag ogillar sjelfva
principen. Jag tror, att Konungens säte
och stämma i Högsta Domstolen är en
helig rättighet, och att Han bör med egna
ögon och öron kunna se och höra, huru
Domaremagten, som redan är nog stor,
utöfvas öfver Hans Undersåtare. Så var
det ock, när HofRätterne voro Konungens
Högsta Nämnd; Konungen var det då, som
gaf nåd; och så bör det fortfara i Högsta
Domstolen. — Hvad åter angår främmande
länders åberopade exempel; så anser jag
det vara ett stort fel af oss, att vilja följa
dem, utan afseende på, om de öfverensstämma
med våra olika förhållanden; både
vår LagHistoria och Svenska Historien i
allmänhet vittna, att sådane exempels efterföljd
ej bekommit oss väl. — Lika med
de öfrige Talarne anhåller jag vördsamt om
proposition lill afslag på förslaget, och det
är mig likgiltigt, om det sker på hvar §.
serskildt, eller på alla §§:ne på en gång.
Herr Hjerta: Jag skulle i sanning blifva
Ivehogsen, om jag möjligen kunde tro
22
Den a3 Februarii f. m.
Ridderskapet och Adeln dela Friherre Boijes
tanka, att tidsbesparing bör komma i
fråga vid öfverläggning i ett så vigtigt ämne,
som det förevarande. Men jag tror
mig kunna förbigå desse vanliga premisser
om tidens dyrbarhet, och anser mig icke
behöfva begära någon ursägt för det jag
uptager den med yttrande i en allmän sak
at' denna vigt. Jag skall dock ej missbruka
min representationsrätt genom bestridande
af historiska sanningar; utan vill
heldre göra detta till ämne för en serskild
afhandling. — Konungen anser jag mig hafva
gjort en tjenst, då jag yrkat, att Han
måtte skiljas från deltagande i en möjligtvis
dålig Domaremagt. Han kunde annars
få se Högsta Domstolens Ledamöter af Representationen
blifva afsatte för en Dom,
hvari kanske Han sjelf deltagit; och huru
obehagligt vore ej detta. Yi vinna genom
förändringen en större garantie för rigtig
lagskipning af Högsta Domstolen, då den
ej mera inför allmänna tänkesättet kan för
origtiga beslut skyddas af Konungens delaktighet
deri. — Herr Tham har förblandat
Konungens Nåderätt med Hans Domaremagt;
om den förra är nu ej fråga. •—-  Friherre Boije har, i afseende på formen
för Förslagets afgörande, föreslagit, att man
äfven nu måtte begagna den i allmänhet
så behagliga medelvägen. Men jag hemställer
till Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskaiken, om det väl är Grund
-
Den a3 Februarii f. m.
23
lagsenligt, att pröfva och afgöra Konungens
Proposition styckevis; om det är lämpligt,
alt på förmiddagen votera om en, och på
eftermiddagen om en annan del deraf, och
kanske komma till olika resultat. Konungens
Propositioner om ändringar i Grundlagarne
innefatta vanligen flere med hvarandra
sammanhang ägande coricessioner oftast
å hegge Statsmagternes sida; och hvad
skulle det blifva «f, om Rikets Ständer antogo
hvad som vore concession, å Konungens
sida, men afslogo det, som fordrade
en sådan å deras. Vi måste vara granlaga
i formen; hvarpå vi hafva exempel å Konungens
sida. Vi hafva sett Konungen neka
sanction åt en hel af Rikets Ständer år
1823 beslutad Lag, i ett högst vigtigt ämne,
för det att Han deri funnit ett enda
oantagligt ord. AssignationsLagen till exempel
afslogs af Konungen vid sista Riksdagen,
blott derföre, att der stod 12 procents
ränta, såsom förenad med bysättningstvång.
Skulle väl vi nu besvara denna noggranhet
på det sätt, att vi antogo en del, men förkastade
en annan del af Konungens Förslag?
Då blef det vi, som gjorde ett nytt
Förslag; det blef ett slags återremiss till
Konungen; och det vore rakt oformligt och
förvändt. I England, i Frankrike måste
en Lagbill i sin helhet antagas eller förkastas;
ej något ord får undantagas. Just
i detta tvång, att Propositionerne måste
helgjutna bifallas eller ogillas, ligger säker
-
24
Den 23 Februarii f. m.
het för Folket, att Landet ej blifver en
tummelplats för nya ideer, och all hegge
Statsmagterne fullständigt, alfvarligt och enligt
allmänna tänkesättet utarbeta sine LagFörslag.
— Hvad det angår, att jag åberopat
all Europeisk Statsbildning till stöd för
min satts i detta fall, så tror jag mig hafva
haft fullt skäl dertill. Jag förskräckes
ej af den läran, att vi ej böra fråga efter
utländsk bildning. Nationerne sammanblanda
sig mer cch mer, taga alltmer efterdömen
af hvarandra, och förenkla sine inrättningar.
Jag skall aldrig afstå ifrån att,
när jag finner något bättre i ett annat Rike,
söka införa det i mitt fädernesland,
med bekämpande af alla de små intressen,
som kunna sätta sig deremot. Derföre anser
jag mig ej eller hafva gjort orätt i att
uti förevarande ämne åberopa andra Länders
exempel.
Grefve Frölich, David: Jag är nästan
helt och hållet förekommen af Herr Hjerta
i hvad jag ärnade svara på Friherre Boijes
och Herr Thams yttranden. Jag vill
blott, i afseende på formen för denna frågas
behandling, anmärka, att man ej bör
betrakta Konungens Proposition såsom innefattande
serskilde ämnen, och afgöra den
styckevis, derföre att den rörer ändringar
i flere §§ af RegeringsFormen. Den är ett
helt Förslag, och mäste i sin helhet bifallas
eller afslås. Helt annat åter är förhål
-
Den 23 Februari i f. m. a5
landet med discussionen öfver Förslaget;
den kan inskränkas till en eller flere delar
deraf, eller utsträckas till det liela, efter
livars och ens godtfinnande. Och Friherre
Boije lärer ej kunna tillvita Herr Hjerta,
att ej hafva lemnat Friherren tillfälle
att utveckla sine åsigter af Förslaget i alla
dess delar, enär Herr Hjerta sjelf gifvit
exempel på ett sådant behandlingssätt af
saken. Jag tror derföre, att Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
kan låta discussionen öfver förslaget fortgå
antingen §-vis eller i det hela, till utrönande
af Ståndets åsigter i ämnet, helst
Rikets Ständer äro skyldige, att motivera
ett afslag å propositionen. Sedan discussionen
blifvit fulländad, måtte likväl proposition
till bifall eller afslag ej kunna framställås
annorledes, än på förslaget i sin
helhet; ty det är ett helt, hvaröfver, enligt
tydliga föreskriften i 56 §. RegeringsFormen,
endast skall med Ja eller Nej af
Stånden beslutas. — I afseende på principen
i denna fråga, tror jag, att man ej
behöfver söka andra skäl, om man gillar
den grundsats, som alla, hvilka skrifvit i
Statsläran antagit, att man så mycket som
möjligt bör skilja den Verkställande Magten
från Domaremagten. Jag kan ej annat
än godkänna denna i Kongl. Maj:ts Proposition
uttryckta princip. Men äfven för mig
inträffa, i afseende på serskilta §§. af Förslaget,
samma hinder för dess antagande,
Den a3 Februari! f. m.
som Herr Hjerta och Friherre Anckarswärd
anmärkt; och jag nödsakas derföre anhålla
orri proposition på Förslagets förkastande
i dess närvarande skick.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
alla de värde Talare, som yttrat sig öfver
ifrågavarande ämne, yrkat afslag å Kongl.
Maj:ls Proposition, synes det vara öfverflödigt,
att längre anföra skäl för att komma
till ett sådant slut. Ju förr Proposition
på Förslaget af Herr Grefven och
LandtMurskalken framställes, desto förr blifver
det förmodeligen afslagit. Och då det
är tydligt, att alla de 5 öfriga §§:ne i della
Förslag förfalla, om den första ogillas,
så torde det ej vara nödigt, att vidare tvista,
om en af dem i sönder, eller alla på
en gång, höra afgöras. Jag hemställer derföre,
att vi ej måtte hindra Herr Grefven
och LandtMarskalken, att framställa proposition
till afslag å de föreslagne nya redactionerne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då Kongl.
Maj:t i Nåder framställt Proposition om
uphörande af dess två röster i Högsta Domstolen,
och i sammanhang dermed föreslagit
de ifrågavarande förändrade redactionerne
af åtskillige §§. i RegeringsFormen ;
samt dessa befinnas stå i så nära förening
med liufvudfrågan, att beslutet derom må
-
Den 23 Februari i f. m.
27
ste inverka på redactions-förslagens antagande
eller förkastande, alltså och ehuru
Hans Excellence ej trodde det vara att befara,
att Ridderskapet och Adeln, sorn alltid
med så odelad upmärksamhet och urskiljning
pröfvade hvarje ämne, icke nu
skulle, om desse Förslag lill redactionsförändringar,
hvar efter annan, serskildt
afgjordes, dervid iakttaga fullkomlig concequence,
att ej någon stridighet i besluten
upkom; ansåg dock Hans Excellence det
rättaste och lämpligaste vara, att framställa
proposition å alla desse redactions-förslag
i ett sammanhang; hvadan Hans Excellence
frågade, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla de föreslagne redactionsförändringarne
i 5 §. irsta punkten, 17,
19, 21 och 23 §§. samt 88 §. srdra punkten
i RegeringsFormen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjorde proposition
till afslag å alla desse redactions-förslag;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition af
den 16 Octoher i8o.3, örn icphäfvande af
Opinion sNänmden öfver Högsta Domstolens
Ledamöter.
28
Den 23 Februarii f. m.
Regerings Formen.
103 §.
(Enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
bör denna §. till hela dess innehåll,
kraft och verkan, uphäfvas.)
104 §.
(Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
bör denna §., i afseende på hvad deruti
förekommer om öfverläggning i Nämnden,
undergå en lämplig omarbetning.)
Riksdagsordningen.
64 §.
(Enl igt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
bör denna §., till hela dess innehåll,
kraft och verkan, uphäfvas.)
På begäran af Herr Cederschjöld, Pehr
Gustaf, uplästes ConslitutionsUtskottets vid
sista Riksdag i detta ämne afgifne Utlåtande.
Friherre Boije, Ludvig: Må andra förlika
med sin rättskänsla den ostracism, som
denna §. stadgar öfver Högsta Domstolens
Ledamöter. Jag kan det ej. Då jag besinnar,
livad opinionen är vacklande och ombytlig;
då jag vidare besinnar oförmågan
'och omöjligheten hos den Auctoritet, som
skall tillämpa denna ostracism, att rättvist
utöfva en så stor magt; så bekänner jag, alt
Den 23 Febr aari i f, m.
29
min rättskänsla lider. I en tid, sorn gör
så stora anspråk på Högsta Domstolens ofelbarhet,
och är så benägen att klandra dess
åtgärder, böra vi ej lemna den utan skydd
till kastboll för Demagogers och Intrigeurers
stämplingar. Mitt förstånd säger mig,
alt 180g års Ständer, i stället för att vinna
sitt ändamål, att göra Högsta Domstolens
Ledamöter oberoende, just genom OpinionsNämden
ställt dem under det sämsta
slags beroende. Jag hade trott, att man
skulle inse det skadliga i denna inrättning.
Ej befarar jag något deraf för de nuvarande
Ledamöterne i Högsta Domstolen; men
jag hemställer, hurudan väl Folkets ställning
skulle blifva, om i en framtid denna
Domstol också antog den politiska anda,
som af detta stadgande kunde föranledas.
Hvad annat skulle väl Högsa Domstolen
blifva, än en Politisk Domstol, slaf af den
rådande Opinionen för dagen. Om Sverige
hemsöktes med en ränkfull Ministére,
eller hemsöktes af en trottsig magtägande
Demagog; och om JustitiaeRåderne då fördes
af omtankan för deras ställning, till
svaghet för tidens, för opinionens ställning;
så frågar jag, hvad säkerhet ägde väl Svenska
Medborgaren för sitt lif, sin ära, sin
egendom. Jag känner, att min åsigt af
delta ämne ej är pluralitetens inom detta
Hus; och jag begär derföre ej proposition
lill bifall å Konungens förslag om denna
ostracisms afskaffande. Men jag fullgör min
3o
Den a3 Fe b r u a r i i f. m.
känsla och mitt förstånd, då jag till Protocollet
yttrar, att en sådan oslracism är,
i min tanka, både i högsta måtto orättvis,
och oklok.
Friherre Cederström, Jacob: Skulle
det någon tid inträffa, att Högsta Domstolen
lämpade sine handlingar efter impulser
af Demagoger eller Ministrar, så behöfdes
då, mer än någonsin, en OpinionsNämnd
öfver Domstolens Ledamöter. Jag
anser ConstitutionsUtskottets Utlåtande öfver
ifrågavarande förslag till Grundlagsförändring
vara väl grundadt, ocb anhåller
derföre om afslag å de föreslagne ändringarne
i alla tre paragrapherne.
Herr Tham_, JVolratli: Sedan vi hört
upläsas ConstitutionsUtskoltets vid sistlidne
Riksdag afgifne Utlåtande öfver denna fråga,
hvilket på grundade skäl afstyrker OpinionsNämndens
afskaffande, har jag litet
eller intet att dervid tillägga. Jag kan ej
dela det tänkesätt, att man i detta afseende
bör ändra Grundlagarne af fruktan för
Absolutismens eller Damocratiens impulser
på Högsta Domstolen i framtiden; ty om
någondera af desse Makter beherrskar denna
Domstol, så är rättstillståndet uphäfvet
och derjemte OpinionsNämnden, som då
tjenar till intet. Det är just i ett Constitutionelt
Samhälle, som står midt emellan
de begge nämnde ytterligheterne, som en
Den 23 Fe brun lii f. m. 3j
sådan controll på DomareMagten är nyttig.
Ingen rättsinnig Domare i Högsta Domstolen
tror jag hafva skäl att befara, att genom
ostracismen blifva skild från sitt Embete;
åtminstone vill jag se det först inträffa
någon gång, innan jag kan förmå mig
att tro det. Väl kan hämnden eller partisinnet
ibland inkasta ett eller annat Nej
emot honom vid ett sådant tillfälle; men
ban kan och bör förakta det så väl som
de ofta lika skymfande tillvitelser, hvilka
den rättsinnige Domaren ej sällan får upbära
i Allmänna Tidningar. Jag tror, att
denna återhållande magt, som OpinionsNämnden
innebär mot Högsta Domstolens
despotism, är ganska välgörande och nödvändig,
så länge ej någon annan finnes.
Jag fäster ej någon vigt vid JustitiseOmbudsmannens
rättighet, att tilltala Högsta
Domstolens Ledamöter för fel i Embetets
utöfning; ty han kan ej göra det utan eget
äfventyr för ansvar; och huru sällan måste
det icke hända, att en sådan Domare
glömmer sine skyldigheter till den grad,
att han kan blifva föremål för JustitiaeOmbudsmannens
åtal. Deremot kunde det oftare
inträffa, att någon af Högsta Domstolens
Ledamöter visade sig vara oskicklig,
försumlig eller liknöjd i Embetet, ehuru
icke till den grad, att han kunde ställas
till ansvar inför RiksRätt; och då är det
godt att kunna underkasta hans förhållande
Opinionsnämndens Dom. Jag skulle dock
32
Den 23 Febr ual ii f. m.
ej ifra för dess bibehållande, om det i stället
funnes en annan motsvarande magt, om
till exempel Lagutskottet ägde att granska
Högsta Domstolens Protocolier, och finge
till ConstitutionsUtskottet aflemna de anledningar
till anmärkning mot Högsta Domstolens
Ledamöter, som dervid befunnos,
likasom nu StatsUtskottet gör i afseende
på StatsRådets Protocolier. Då ägde ConstitutionsUtskottet
att förordna om de felaktige
DomstolsLedamöternes tilltalande vid
RiksRätt, när skäl dertill förekom; och detta
vore en tillräcklig controll, som gjorde OpinionsNämnden
umbärlig. Men då den nu
icke finnes, så anser jag OpinionsNämnden
böra bibehållas; och anhåller derföre om
proposition till afslag å Förslaget om dess
afsk aflande.
Herr Hjerta, Gustaf: Det förundrade
mig icke vid sistlidne Riksdag, att få se en
Proposition från Kongl. Maj:t om OpinionsNämndens
uphörande. Då hade redan börjat
visa sig en så stark reaction mot 1809
års institutioner, att jag väntade något sådant
Förslag antingen från Regeringens eller
från enskilte Representanters sida. En
del Författare hade redan upträdt för atö
med konstiga skäl bevisa, att denna OpinionsNämnd
vore ett oting; och desse skäl
har jag i dag hört uprepas af Friherre
Boije, som botat med vådliga följder af
Opi
-
Den a3 Februnrii f. ra.
33
OpinionsNämnden, i synnerhet om Högsta
Domstolen i en framtid skulle emottaga
impulser af Democrater, eller, såsom Friherren
helst uttrycker sig, Demagoger. Jag
hoppas dock icke många skola låta missleda
sig häraf. För min del anser jag iSoq
års Ständer hafva gjort rätt och vist, då
de inrättade OpinionsNämnden. Men det
är vanligt, att då lugnet efter stora allmänna
calamiteter blifver åtcrstäldt, och
man efteråt börjar tänka på de förändringar,
som, i följd af de privilegierades eller
monopoliserade classernas behof af Folkmassans
Jbiträde till försvar och arbete, inträffat,
så söka de enskilte intressena alt nedrifva
de friare Institutioner, som äro deni
i vägen, huru allmänt nyttiga de än må
vara. Rikets Ständer vid i8oq års Riksdag
kunde ej raisonnera på annat sätt, än
att, då Folkets Representanter ej kunde välja
Högsta Domstolens Ledamöter, utan deras
tillsättande öfverläts åt Konungen, Folket
åtminstone borde förbehålla sig afsattningsmagten;
och jag tror det vara nödvändigt,
att, när rättigheten att utnämna
desse Domare tillerkännes den ena Stalsmagten
ensam, den andra åtminstone bör
deremot äga det correctif, att kunna utvotera
eller afsätta dem, som icke äro utnämnde
med behörigt afseende på skicklighet
och anseende, eller hvilka ej värdigt
upfylla sine skyldigheter. Fråga är,
»4 II. 3
34
Den Februari i f. m.
om nu detta Lör, såsom Herr Tham föreslagit,
blifva föremål för elt Utskott, eller
för en OpinionsNämnd. Jag anser det sednare
bättre. Visserligen medgifver jag, att
den'öppna voteringen bar mycket för sig;
men den slutna är så nära förenad med
vårt närvarande Representations-skick, ja,
må bända Samhällsskick i allmänhet, att
den i detta fall icke kan afskaffas. Jag önskar
visserligen ej se någon af Högsta Domstolens
Ledamöter voteras ut; och jag tror
det icke eller kan ske, utan i nödfall, då
det-fordras blott f:del af rösterne för att
bibehålla dem; men jag anser OpinionsNämnden
icke vara otjenlig såsom correctif,
emedan upraärksamheten fästas på de
Ledamöter af Domstolen, som icke äga förtroende
hos Allmänheten. Följakteligen begär
äfven jag afslag på Förslaget om OpinionsNämndens
uphörande; men jag får tillika
erindra, att Rikets Ständer i allt fall
ej kunna besluta den föreslagna Grundlagsförändringen,
ty något Förslag till ändring
i 104 §. RegeringsFormen är icke Rikets
Ständer meddeldt. Dervid finnes af C011-  stitutionsUtskottet blott anmärkt, att enligt
Kongl. Maj:ts Proposition bör denna i
afseende på hvad deruti förekommer om
öfverläggning i Nämnden, undergå en lämplig
omarbetning. Men Förslag till ny redaction
af §:n saknas alldeles, ehuru ConstitutionsUtskottet,
eller Kongl. Majrt bordt
framställa ett sådant. I brist derpå kun
-
Den 23 Februarii f. ra.
35
na vi ej besluta örn den föreslagna Grundlagsändringen
i öfrigt, enär en Kongl. Proposition
till Grundlagsförändring bör helt
antagas eller förkastas; utan mäste således
allt förfalla; och jag anhåller om Proposition
derå.
Friherre Boije: Den hvässa rigtning
Herr Hjerta behagat tillåta sig mot mig,
skulle jag lugn lemna alldeles å sido, örn
jag ej befarade att gifva luft åt den farligaste
af alla reactioner, den, att återföra
de tider, då vissa personer uphäfde sig lill
ett slags Chefsskap, hvaremot man ej skulle
få tala. Jag hemställer till en hvars bedömande,
om jag sökt förleda Ridderskapet
och Adeln, då jag förklarat mig veta
att min åsigt af ifrågavarande sak ej delades
af pluraliteten inom Riddarhuset, då
jag i moderation gick så långt, att jag icke
ens anhöll om Proposition på bifall till min
mening. Hvad jag i detta ämne anfört, har
alldeles icke blifvit föranledt af enskildte
intressen; kanske hafva sådane oftare verkat
hos den värde Ledamoten, som antydt
detta, än hos mig.
Åtskillige yttrade härvid deras missnöje
genom stampningar.
Friherre Boije: Jag anhåller att få förklara
mina ord. Min afsigt var ej att förolämpa
Herr Hjerta; jag ville Mott värja
36 Den 23 Februarii f. m.
mig mot lians obehöriga anfall. Jag bar ej
läst någon af de Författares skrifter han
åberopat; och jag vill slippa beskyllning
för reactions-begär, 'då jag blott anhåller,
att min mening måtte få ett rum i Protocollet,
utan att bry rnig om, huruvida den
nu antages, eller ej; men alltid viss att
den dag varder kommande, då den antages.
Herr Cederschjöld: En värd Talare
härstädes har anmärkt, att ej något förslag
till förändrad redaction af io4 §• RegeringsFormen,
i afseende på OpinionsNämndens
uphörande, blifvit af ConstitutionsUtskottet
vid sistlidne Riksdag upgjordt. För att
afleda detta klander från nämnde ConstitulionsUtskott,
torde det tillåtas mig att upläsa
de sista orden af Kongl. Maj:ts Proposition
om ifrågavarande Grundlagsförändring.
De lyda sålunda : ”vill Kongl.
”Maj:t härmed i Nåder föreslå Rikets Stän”der,
att berörde io3 §. i RegeringsFormen
”samt, i följe deraf, äfven 64 §. i Riksdagsordningen,
må till hela deras innehåll
”kraft och verkan uphäfvas, samt 104 <§•
”RegeringsFormen i afseende på hvad der”uti
förekommer om öfverläggning i Nämn”den
undergå en lämplig omarbetning
konstitutionsutskottet har således i sitt Utlåtande
återgifvit orden, sådane de finnas i
Kongl. Mayts Proposition; och så mycket
mindre trott sig böra upgöra något förslag till
Den 23 Februarii f. m.
37
ny redaction, sorn det afstyrkt hela propositionen.
Friherre Boije, Fredrik: Jag har trott
mig finna, att Ridderskapét och Adeln, på
få Ledamöter när, redan fattat sitt beslut i
denna sak. Jag iuslämmer med dem, som
önska afslag 3 Propositionen om OpinionsNämndens
uphörande, och kan ej se någonting
ondt i dess bibehållande. Den påminner
om den gamla 3000-åriga anecdoten om Aristides
i Athen, huru han, underkastad ostracismen,
mötte på gatan en person, som
bad honom skrifva Aristides namn, för att
rösta för hans landsförvisning, och, på Aristides
fråga hvarföre han ville landsförvisa
honora, svarade: för det jag icke kan fördraga,
att Aristides kallas den rättvise. Om
nu vår OpinionsNämnd föranledde en dylik
händelse, hvilken glans vore det icke
då för ett Svenskt JustitiaeRåd, att i Historien
få sitt namn bredvid Aristides.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
, Gustaf: Jag vill blott tillägga några
ord till Herr Cederschjölds sednaste
svar på Herr Hjertås anmärkning angående
ny redaction af 104 §. RegeringsFormen.
Kongl. Maj:t hemställde till Rikets
Ständer, att OpinionsNämnden måtte afskaffas,
och att i sådan händelse en omarbetning
äfven af 104 §. RegeringsFormen
borde äga rum; men ConslitulionsUtskot
-
38
Den 23 Februarii f. m.
tet vid sista Riksdag afstyrkte Förslagets
antagande i det hela, och kunde således ej
framställa något project till ny redaction
af nämnde §. Hade Utskottet deremot tillstyrkt
bifall å Förslaget, så hade det säkerligen
ej eller underlåtit, alt göra den
omarbetning af denna §., som Kongl. Maj:t
ansett böra ske i följd af OpinionsNämndens
uphörande. Jag tror således, att i
denna del någon förebråelse icke kan göras
Utskottet.
Herr Hjerta: Det torde hafva undfallit
Herr Grefve af Wetterstedt, att min anmärkning
om bristande förslag till ny redaction
af 104 §. RegeringsForrnen icke riglades
endast mot ConstitutionsUtskottet. Jag
yttrade äfven det vara besynnerligt, att
Konungens Proposition ej innehåller ett sådant
förslag, enär bristen derpå är för oss
ett gifvit binder, att bifalla Propositionens
liufvudsakliga föremål, eller OpinionsNämndens
afskaffande. Det var blott detta jag
ville erindra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yltrade, att, som ConstitutionsUtskottet
icke bestämdt föreslagit någon
förändring af to3 §. RegeringsForrnen
och 64 §. Riksdagsordningen, hvilka, enligt
Kongl. Maj:ts Proposition, skulle till
deras innehåll kraft oell verkan alldeles uphöra;
och ConstitutionsUtskottet ej qller, i
Den 23 Februarii f. m. 3g
afseende på io4 §• RegeringsForrnen, hvilken
Kongl. Maj:t ansett, i hvad den rörer
öfverläggning i Nämnden, böra undergå en
lämplig omarbetning, föreslagit någon sådan,
förraodeligen emedan Utskottet icke
ansett sig kunna tillstyrka Kongl. Maj:ts
Proposition; fann Hans Excellence det vara
mindre lämpligt, att till Ridderskapet
och Adeln framställa proposition å förändrad
redaction af desse §§.; men då ConstitutionsUtskottet
i dess afgifne Utlåtande
bestämdt afstyrkt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om OpinionsNämndens afskaffande,
trodde Hans Excellence det vara rättast,
att göra proposition lill bifall eller afslag
å ConstitutionsUtskottets berörde Utlåtande.
Herr Hjerta: Jag hemställer till Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken,
om det väl går an att framställa proposition
på något annat, än den föreslagna
nya redactionen af ifrågavarande §§. i
Grundlagarne?
Friherre Cederström: ConstitutionsUtskottet
har afstyrkt antagandet af Konungens
Proposition om OpinionsNämndens afskaffande.
Nu är fråga om Ridderskapet
och Adeln vill bifalla, att, såsom Konungen
föreslagit, io3 §. RegeringsFormen och
64 §• Riksdagsordningen, hvari stadgas om
OpinionsNämnden, skola alldeles utgå. Jag
liar redan yttrat min mening vara, att så
-
\
4o
Den a3 Februari i f. m.
dant ej bör bifallas; men om Ridderskapet
och Adeln anser desse §§. böra försvinna,
så faller af sig sjelf, att 104 §. RegeringsFormen
måste omarbetas. Jag tror
derföre det rätta vara, att Proposition göres
först till bifall eller afslag å Kongl. Maj:ts
hemställan, att 1 o3 §. RegeringsFormen och
64 §• Riksdagsordningen må utgå, och
sedermera, i fall detta bifalles, om någon
omarbetning af 1 o4 §. RegeringsFormen anses
nödig i afseende på OpinionsNämndens
afskaffande. Jag anhåller, att en sådan Proposition
på Konungens förslag måtte framställas.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer med
den siste värde Talaren i anhållan, att
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa Proposition
på Konungens förslag om OpinionsNämndens
afskaffande. Annars kunde en och
annan Ledamot lätt förvillas, emedan den,
som ville bifalla förslaget skulle ropa Nej
vid Proposition till bifall på ConstitutionsUtskottets
utlåtande. Jag anser ingen annan
Proposition böra göras, än till antagande
eller förkastande af Konungens förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln fann för godt alt
bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
OpinionsNämndens afskaffande, sami i följd
Den 23 Februarii f. m.
deraf uphörande af io3 §. RegeringsFormen
och 64 §. Riksdagsordningen, oell omarbetning
af 104 §. RegeringsFormen.
Ropades Nej.
Coustitutions-Utskottets Förslag till
Grundlagsförändringar 3 i anledning af Serskilta
Utskottets Betänkande om ny reglering
af StyrelseVerken.
RegeringsFormen.
5 §.
StatsRådet skall bestå af Fjorton Ledamöter,
hvilka äge rätt att alla der förekommande
mål öfvervara, nemligen: E11
JuslitifeSlalsMinister, som tillika alllid vare
främste Ledamot af Konungens Högsta
Domstol: En StatsMinister för Utrikes ärenderne,
samt Tolf StatsRåd. Ej må Fader
och Son eller två Bröder på en gång vara
ständige Ledamöter af StatsRådet.
6 §.
Af StatsRäden skola Sex vara Föredragande,
nemligen: En Krigs Minister,
för Land försvarets är ender; En SjöMinister
för Sjöförsvarets är ender; En Inrikes
Ministerför ärendersom angå Näringarna
, Allmänna Hushållningen och
Ordningen; En FinanceMinister för Camera!-
och Drätsel-ärender ; En Ecclesiastir/ueMinister
för Ky rko-ärender, derunder in
-
42 Den 23 Febr uarii f. m.
begripne maij rörande Allmänna Uppfostran
samt Hälso- och Fattigvården; och En JustitioeCanceller,
för Grundlags- och Justitioe-är
ender, med undantag af frågor om
Nåd i brottmål, hvilka af BevisionsSekreterare
må föredragas. — Bland de öfrige
Sex StatsRäden _, hvaraf minst Tre böra
hafva förvaltat Civilt Embete _, skall Ett
kallas IiofCancellerj och äga de serskilta
befattningar, som i Grundlagarne vidare
bestämmas.
Herr Rosenblad^ Bernhard: Bland de
steg vi redan framgått lill utbildningen af
vår närvarande Samhällsinrättning, anser
jag de förslag, som i anledning af Serskildta
Utskottets vid sednaste Riksdag afgifna
Betänkande om StyrelseVerken, framställdes
såsom Grundlagsfrågor, hvilka nu förekomma
till afgörande. Men jag befarar, att
den farhåga, som man vanligen har för ändringar
i gamla Inrättningar, och sorn fordrar
tid för att utrotas, möjligen ännu kan
hindra antagandet af desse förslag; jag befarar,
att mången, som instämmer i sjelfva
ideerne, hvarpå förslagen sig grunda,
tror sig finna fel i redactionen, hvilka föranleda
Förslagens ogillande. Jag tror visserligen
också, att smärre fel deri finnas;
men jag anser dem ej vara af den vigt, att
det hela derföre hör förkastas. Och för att
förekomma en sådan utgång, i följd af fördomar
och otidiga farhågor, skulle jag tro
Den 23 Februari i f. m.
43
det vara nyttigt, att desse Grundlagsfrågor
lemnades ytterligare oafgjorde till nästa
Riksdag, samt emedlertid underkastades
Allmänhetens omdöme och yttrande.
Skulle under tiden ett eller annat nytt förslag
i samma ämnen framställas; ser jag ej
något hinder för ConstitutionsUtskottet och
Rikets Ständer att deröfver yttra sig; tverlom
vore det, i min tanka, en fördel, om
Rikets Ständer vid nästa Riksdag hade att
välja tvänne olika redigerade förslag i detta
afseende. Af desse skäl vågar jag hos Herr
Grefven och LandtMarskalken anhålla om
Proposition till Ridderskapet och Adeln,
alt ifrågavarande GrundlagsFörslag må lemnäs
hvilande till nästkommande Riksdag,
•• samt att de öfrige RiksStånden må anmodas
att häruti instämma, och att denna Rikets
Ständers önskan må till Kongl. Maj:t
i underdånighet frambäras, allt i enlighet
med hvad 81 §. Regeringsformen för dylike
fall stadgar.
Friherre Boije, Ludvig: Jag bör kanske
först yttra mig öfver den siste värde
Talarens förslag, att pröfningen af desse
Grundlagsfrågor må ytterligare uppskjutas
till nästa Riksdag. Ett sådant upskof skulle,
i min tanka, ej tjena till annat, än att
qvarbålla Nationen i oro och fruktan, att
få ett förändradt Regeringssätt. I alla fall
bör det nu icke äga rum; ty de ifrågavarande
projecterné äro af så ofullständig
44
Den a3 Februarii f. m.
beskaffenhet, att de ej kunna bifallas. Det
är dessutom icke något hinder att, äfven
om dessa förslag nu förkastas, få samma ämne
under afgörande hos Rikets Ständer vid
nästa Riksdag; emedan hvilken Representant
som helst kan vid denna Riksdag å
nyo väcka ideen hos GonstitutionsUtskottet,
med mindre fara för Nationen, än om de
nuvarande förslagens pröfning skola ytterligare
upskjutas. Jag tillstyrker derföre,
att ej något afseende må göras på den värde
Ledamotens begäran om upskof, och
går nu att yttra mig i sjelfva saken. — Efter
mitt omdöme är här fråga om ingenting
mindre, än att ombyta Svenska Folkets
Regeringssätt, och att, i stället för
en erfaren frihet, försöka ovissheten af ett
blott förmodadt ännu bättre. Fästom upmärksamhet
på den form, hvari denna fråga
blifvit framställd, man begär blott sex
nya Ministrar; man aktar sig att begära
mer; man aktar sig att nämna, hvad
deras befattning skall vara, huru stor deras
magt skall blifva; och man talar ej om
någon instruetion för dem. Troligen skulle
deras första session hafva till föremål,
att sjelfve taga för sig och dela magten sig
emellan. Antingen skola de förblifva endast
Statssekreterare, såsom man föregifver;
nå då är blott fråga om, att gifva
dessa högre rang och lön; alltför gerna,
men på ett annat sätt; eller ock blifva de,
såsom verkliga Ministrar, Embetsman af
Ben a3 Februari i f. m.
45
så hög lyftning och magt, att Svenska Folket
förut aldrig haft sådane. Om de skola
erhålla en sådan större magt, så skulle
den tagas från Folket eller Konungen; ja,
må det förlåtas mig att jag vågar säga det,
de skulle taga magten från Representationen,
och det populaira förtroendet och anseendet
från Konungen. Jag afstyrker detta
förslag om Ministrars införande bland
vår Regering, och jag tror Ridderskapet
och Adeln ej kunna ansvarsfritt gå in på
sådane nya institutioner, innan man bestämt
en demarcationslinea för desse Ministrars
magt. Svenska Folket har väl, i sitt
Nationallynne, tålighet och lugn; men Svenska
Folket har aldrig fördragit, att tryckas
eller beherrskas af Likar. En MinisterStyrelse
är för mycket stridande mot Nationens
caracter. Vi hafva, Gud ske lof, ej heller
någonsin försökt Ministerväldet; men vi
veta hvad desse Ministrar äro i andra Länder.
Det ligger i menniskonaturen, att sträfva
efter all större magt; så göra ock alltid
Ministrarne utomlands. De göra inbördes
concessioner för att ernå sine ändamål;
Konungen är likasom undanskymd
af dem; och vanligen härröra Regeringens
beslut från Ministrarnes passioner. De äro
sjelfve Regenter; enhvar har sine favoriter,
som beherrska och leda honom. Man frågar
ej-efter Ministern , utan efter hans (premier
Commis. Kan väl något osäkrare och
förhatligare finnas, än ett sådant styrelse
-
46
Den 23 Februarii f. m.
sätt. Och detta är hvad man föreslår Sveriges
fria folk! Och detta vill man att vi,
Nationens Representanter, skulle antaga!
Malte vi aldrig blifva så blinda!
Friherre Cederström, Jacob: I Herr
Rosenblads förslag, att till nästa Riksdag
upskjuta dessa Grundlagsfrågors afgörande,
kan jag ej instämma. Jag anser det vara
nyttigt och nödvändigt att nu afgöra dem.
En del deraf finnér jag kunna antagas; en
annan del torde behöfva ändras. Ulväg att
bereda sådan ändring till nästa Riksdag,
har hvarje Representant, genom motion derom
hos ConstitutionsUtskottet. Friherre Boijes
farhåga för en MinisterStyrelses införande
genom bifall till Förslaget om StatsSecreterarnes
förvandling till föredragande
StatsRåd, delar jag icke; ty 4 §• RegeringsFormen
förblifver oförändrad, och den lyder
sålunda: ”Konungen eger att allena
”styra Riket, på det sätt denna Regeringsform
föreskrifver; inhämte dock, i de
”fall, här nedanföre stadgas, underrättelse
”och råd af ett StatsRåd, hvartill Konungen
kallar och utnämner kunnige, erfarne,
”redlige och allmänt aktade infödde Sven”ske
Frelse- eller Ofrelse 1Män af den re”na
Evangeliska läran,” Så länge denna §.
står qvar i dess närvarande skick, ser jag
icke, huru föredragande StatsRåd skulle
kunna mer än StatsSekreterarne inverka på
Konungens beslut. Men det finnes ett an
-
si
Den 23 Februarii f. m.
47
nät 'skäl, hvarföre jag icke kan tillstyrka
bifall till ifrågavarande förslag till Grundlagsförändring,
det nemligen, att i den nya
redactionen af 6 §. RegeringsFormen star,
att JustitiaeCanzleren skall vara föredragande
StatsRåd för Grundlags- och JustitiaeÄrender.
Det synes mig ej vara principenligt,
att den förste åklagaren i Staten
tillika skall vara föredragande i Justitisemål
hos Konungen i StatsRådet. En obestridligt
rigtig princip måtte det vara, att
Åklagare aldrig hör deltaga i målens afgörande.
Det är af detta skäl jag icke kan
bifalla den föreslagna redactionen af 5 och
G §§. RegeringsFormen och i följd deraf
icke eller 8 och g §§. Jag anhåller derföre
om afslag å den nya redactionen af
alla desse fyra paragrapher.
Herr von Har tm ans dorff\ August: Jag
är till en del förekommen af Friherre? Cederström;
och delar ej eller de farhågor
för MinisterStyrelse, hvilka Friherre Boije
yttrat. Méningen med uttrycket Ministrar
i ConstitutionsUtskottets Förslag är ej annan,
än att till föredragande StatsRåd göra
StatsSecreterarne under denna benämning.
Jag vet då icke något skäl, hvarföre man
i densamma vill se sådane skräckbilder. —
Men jag är emot att upskjuta desse Grundlagsförslags
afgörande till nästa Riksdag,
såsom Herr Rosenblad yrkat; ty de äro
så upgjorda, att de lika litet då som nu
43
Den 23 Februarii f. m.
lära kunna bifallas. Derföre torde det vara
bäst att de nu pröfvas och afslås, för att lemna
rum åt något tjenligare förslag, antingen
från Konungen eller från enskilte Riksdagsmän.
Jag finner detta så mycket nödvändigare,
som det icke lärer gå an, att,
på sätt Herr Rosenblad velat, ConstitutionsUtskottet
skulle upgöra alternativa förslag
till förändring i Grundlagarne. Yi hafva
ju afskaffat omröstningen Ståndsvis i Utskotten,
till förekommande af alternativa
förslag, emedan blott ett kan hafva de flesta
rösterna för sig; och emedan Stånden
eljest kunna dela sig, så att 2 stadna för
hvardera alternativet, hvarigenom ingen bestämd
mening blifvit uttryckt. — .lag vill
ej inlåta mig i något yttrande om värdet
af de nu förevarande förslagen till Grundlagsändringar,
förrän frågan om det yrkade
upskofvet med deras afgörande blifvit
härstädes afgjord, och jag hemställer derföre
till Herr Grefven och LandtMarskalken,
att Proposition på bifall eller afslag
å begäran om upskof först må äga rum.
Herr Rosenblad: Af hvad jag nu hört
anföras är jag på intet sätt föranledd, att
ändra de tankar jag i denna sak yltrat;. Den
värde Ledamot, som i frat mot MinisterEmbetens
införande hos oss, såsom farliga för
vår erfarna frihet, hvarmed han förmodeligen
menat vår nuvarande, lärer hafva förgå
-
Den 23 Februarii f. m.
49
gätit, att det just var en enväldig Konung
som, för att hafva ännu friare händer, alskaffade
våra gamla under ministeriel form
organiserade Höga Embeten, och i stället
updrog beredningen af Rikets ärenden åt de
så kallade Secreterarne af Estaten. — I afseende
på den mot mitt förslag om uppskof
med förevarande Grundlagsfrågors afgörande
gjorda anmärkning, får jag ennora,
att, om de projecterade Grundlagsändringar
nu pröfvas och förkastas, är det osäkert,
om vi kunna få ett nytt förslag i detta
ämne, till afgörande vid nästa Riksdag,
ty en enskild Riksdagsmans motion derom
kan af ConstitutionsUtskottet lemnäs utan
afseende; hvaremot ett hvilande Grundlagsförslag,
såsom detta, nödvändigt måste
komma under Ständernes pröfning. — Fördelarne
af StatsSekreterarnes förvandlande
till Ministrar, och inträde i StatsRådet, såsom
föredragande Ledamöter, synes mig vara
ganska stora. De äro då alla i StatsRådet
närvarande på en gång, hvarigenom
beredningen af Rikets ärenden måste vinna
i enhet och kraft. Nationens säkerhet om
ärendernes rigtiga behandling ökas också;
det juridiska ansvaret för Ministrarne förblifver
detsamma som nu; men det moraliska
blifver större. Deras förmåga att verka
blifver större, det är sant, och såvida
förökas deras magt; men jag hemställer, om
Nationens anspråk, att ärenderne blifva väl
i4 H. 4
5o
Den a3 Februari i f. m.
beredda, besluten veil verkställda, bättre
uppfyllas nu, då den ansvarige föredraganden
icke äger den ringaste inflytelse på
verkställigheten, ej en gång kan besluta
omen postväskas anskaffande. Det är sagt,
att Ministrarne skulle komma i händerna
på sine Commis; men jag hemställer, om
icke andra länders exempel visa motsatsen,
såsom England och Frankrike. Eller kan
man välsäga, alt en Canning, en Martignae,
och hvad de flere heta, lågo i Commiers
liander. Snarare är under motsatta förhållandet
möjligt, att inflytelsen på de vigligaste
ärendernes afgörande folie i händerne
på andra, än de Constilulionelt ansvarige
Rådgifvarne. Jag kan ej dela den tanka,
att någon vådlig följd kan upkomma deraf,
att Chefen för JustiliasDepartementet benämnes
JustitiasCanzler och är föredragande
i Juslitiasärender, som ej angå nåd i
brottmål; ty han är visserligen Chef för
Åklagaremagten, men är sjelf icke åklagare
inför Domstolen. I alla fall vore det, i
min tanka, mindre principenligt, att åt Presidenten
i Högsta Domstolen anförtro Justitisemålens
föredragning i StatsRådet. —
Hvad origtigheten beträffar af 2:ne alternativa
förslag till ändring af samma Grundlagsstadganden,
får jag endast erinra, att
vi nu verkligen hafva två olika förslag till
ändring i 56 §. RegeringsFormen. Jag kan
ej frånträda mitt förslag, alt frågan bör
Den 23'Februarii f. m.
ytterligare hvila till nästa Riksdag, och jag
förnyar min anhållan om proposition derpå.
Herr HjertaGustaf: Alltsedan 1809
års Riksdag hafva Rikets Ständer önskat
förenklande af administrationen inom landet.
Äfven vid sistlidne Riksdag var detta
föremål för ett serskildt Utskotts behandling.
Det skulle vara ganska sorgligt,
om desse bemödanden nu skulle tillintetgöras
genom afslag å ifrågavarande Grundlagsförslag.
Jag delar för min del icke de
farhågor Friherre Boije framställt häremot.
Visserligen finner också jag brister i de
föreslagne Grundlagsändringar, dock icke
af den betydenhet, att det är någon våda
vid att bifalla dem. Men jag utbeder mig
att få fästa uppmärksamheten på vigten af
Herr Rosenblads begäran, att desse Grundlagsförslags
afgörande må uppskjutas lill
nästa Riksdag. Jag anser detta uppskof vara
nyttigt, men af skäl, som Herr Rosenblad
ej anfört. Kongl. Majit har sedan år
1827 med alfvar visat, att Han vill förenkla
Landets administration, hvilket synes
af de förändringar, som blifvit vidtagne
med Bergs- och CommerceCollegierne,
samt de Comiteer, hvilka nu arbeta på en
förändrad organisation af KrigsCoIlegium
och Förvaltningen af Sjöärenderne. Om nu
förevarande Grundlagsfrågor, som hafva afseende
på den nya regleringen af Styrelse
-
5?.
Den a3 Februari i f. m.
Verken i öfrigt, lemnäs hvilande oafgjorde
intill nästa Riksdag, och enskilte Riksdagsmän
under den påstående Riksdagen
begagnade sin rättighet att upplysa ConstitutionsUtskottet
om de brister, som i
desse förslag till Grundlagsändringar befinnas,
samt Utskottet i anledning deraf till
Rikets Ständer inkom med alternativa förslag
i desse delar; så är jag öfvertygad att
Kongl. Maj:t vid nästkommande Riksdag kunde
vara i tillfälle att lemna Rikets Ständer
fullständig del af hvad Han åtgjort till StyrelseVerkens
reglering; och då hade vi också
den garantie, som Friherre Boije åsyftat
med Instruction för Ministrarne. På
denna grund förenar jag mig i Herr Rosenblads
anhållan, alt desse Grundlagsfrågor
ej måtte afgöras förr än vid nästa Riksdag.
— Någon tillökning af Ministrar finner
jag icke vara i fråga härstädes; man
vill endast, att de alla, såsom i England,
skola ingå i Konungens Stora Råd eller
StatsRådet. Att en MinisterStyrelse med
förslaget åsyftas, synes tydligt; men huru
man kan förskräckas för en sådan, öfvergår
mitt begrepp. Friherre Boje har sagt,
att Ministrarne skulle taga magten af Konungen
eller af Folket; jag tror ej af någondera.
Ministrarne förblifva blott Rådgifvare;
och jag tror icke någon fara kan
uppkomma af de små försök till magtinkräktningar,
som någon af dem kunde göra.
Vi hafva tillräcklig garantie deremot
Den 23 Februarii f. m.
53
i våra Grundlagar; och sällan om icke aldrig
måtte sådane Rådgifvare blifva af Konungen
valde, som voro i stånd att missbruka
Konungens och Folkets förtroende.
Deras Commis åter, hvarmed Friherren hotat
oss, anser jag, om sådane någonsin blifva
en följd af MinisterStyrelsens införande,
vara vida bättre, fin de nu i tysthet handlande
Commissionärer. — Såsom jag redan
nämnt, synes det mig vara vigtigt, att,
innan ifrågavarande Grundlagsförändringar
beslutas, hafva Serskildta Utskottets Betänkande
såvida afgjordt, att man ser, huru Konungen
sjelf vill behandla StyrelseVerkens
reglering; och då detta kan ske till nästa
Riksdag, instämmer jag i Herr Rosenblads
framställning om upskof till den tiden
med pröfningen af dessa förslag till
ändringar i Grundlagarne; b vartill de öfrige
RiksStåndens och Kongl. Maj:ts bifall,
enligt 81 §. RegeringsFormen i sådan händelse
skulle af Ridderskapet och Adeln begäras.
Friherre Boije: Till den värde Ledamoten,
som erindrat mig om den magt de
Höga Embetsmännen under Envåldstiden
öfvade i Sverige, hembär jag tacksägelse,
ty han har verkligen påmint mig om ett
starkt skäl för mitt påstående i denna sak.
Ja, det är sannt, att under EnvåldsRegenlerne
funnos i vårt fädernesland fem Höga
RiksEinbelon, som hade mycken likhet
54 Den 23 Februarii f. m.
f
med det slags Ministrar man nu vill påtruga
oss. Ett förhatligt omdöme följde
dem, då de regerade Sverige; och ett förhatligt
minne följer dem i Historien. De
voro Sveriges Husbönder; och jag älskar
ej sådane. — Med det yrkade uppskofvet
med pröfningen af ifrågavarande förslag,
söker man endast en utväg, att genom ett
ytterligare Opinionsarbete genomdrifva det.
Beviljar jag detta upskof till nästa Riksdag,
så inträffar då, likasom nu, att man
begär inrättande af Embeten, hvilkas magtgränsor
vi ej få veta. Svenska Folket önskar
säkert icke, att så länge oroas af farhåga
för denna ändring i dess Regeringssätt;
lika litet vill också jag längre erfara
en sådan oro. Jag bestrider derföre allt
upskof med frågans afgörande, och begär,
om det behöfves, votering derom; jag bestrider
äfven sjelfva hufvudsaken, och begär
äfven derom votering. Om jag härvid
öfverröstas, skall jag dock lugnt nedstiga
i grafven, i medvetandet att hafva gjort allt
hvad i min magt stått, för att rädda mitt
Fädernesland från en MinisterStyrelses olyckliga
välde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till Sex i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Örn
jag trodde, alt pluraliteten af Ståndet vo
-
Den 23 Februari i f. m.
55
re nöjd med ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
förslag till ändringar i Grundla»
garne, så skulle också jag tillstyrka den
här gjorda framställning, att det ytterligare
matie hvila till en annan Riksdag. Men
då åtskillige Ledamöter härstädes antydt,
att de ej äro nöjde med förslaget, hemställer
jag, om det icke är olämpligt, att
upskjuta dess afgörande. Nästa Riksdag kunde
ej eller blifva fråga om något annat,
än att afslå eller antaga detsamma; ty att
framställa ett annat förslag derjemte såsom,
alternatif, tror jag ej vara möjligt, och kan
jag aldrig med min röst tillstyrka. Om
icke det ifrågavarande förslaget är de fleste
till nöjes, så är det bäst, att alldeles förkasta
det, i hopp, att Kongl. Maj:t täcktes
framställa ett nytt, bättre och fullständigare.
För ConslitutionsUtskottet är det nästan
omöjligt, att upgöra ett sådant förslag,
äfvensom för enskilte Riksdagsmän;
blott från Regeringen kan ett sådant fullständigt
förslag komma. — Så böjd jag än
är att i det hela ogilla närvarande förslag,
vill jag dock meddela några uplysningar,
till vederläggning af en och annan af de
anmärkningar, som deremot blifvit gjorda.
--En värd Ledamot har klandrat, att JustitiaeCanzleren
skulle föredraga mål, som
han sjelf åklagat. Men att det icke så förhåller
sig, lär man tydligt finna, om man
laser den citerade meningen i nya redactionen
af 6 §. RegeringsFormen ända lill
56
Den 23 Febr ilar i i f. m.
punkt. Der står nemligen, alt JbstitiaeCanzleren
skall vara föredragande af Grundlags-
och Justitiae-ärender, ”med undantag
”af frågor om Nåd i brottmål, hvilka af
”Revisionssekreterare må föredragas.” Det
är just dessa sistnämnde mål, som kunna
vara föranledde af JuslitiasCanzlerens förordnanden
örn åtal. Alla de andre Justitiasärenden
kunna ej härröra af eller stå i
något slags förhållande till hans Åklagaremagt;
utan bestå endast i syskonebarns och
besvågrade personers giftermåls-ansökningar
och dylikt. För att urskulda sistlidne
Riksdags ConstitutionsUtskott, vill jag äfven
göra reda, hvarföre Utskottet tillstyrkt,
att de Föredragande StatsRåden skulle benämnas
Ministrar. Det var nemligen blott
för att för dem få en kort titel eller benämning;
men meningen var dermed alldeles
icke, att tillerkänna dem sådan magt,
som en del Ministrar i andra Länder innehafva.
— Anledningen till den föres!agne
högre värdigheten för StatsRåden var den
uplysning en af Utskottets Ledamöter meddelade,
att vid Ceremonier kunde inträffa
tillfällen, då personer af högre rang utestängde
Konungens Rådgifvare ifrån Konungens
person, och från det rum, derhän
vistades. Det var för att förekomma sådant,
och på det Konungen alltid måtte
närmast kunna omgifvas af sine Rådgifvare,
som Utskottet ansåg sig böra föreslå
en högre rang för StatsRåden. Men om
Den 23 Februari i f. m.
57
jag ej misstager mig, lärer förhållandet nu
mera vara annorlunda, så att vår Konung
närmast omgifver sig, äfven vid Ceremonier,
af sine Rådgifvare. I sådant fall skulle
jag vara mycket böjd för att afstå den
föreslagna högre värdigheten för StatsRåden;
icke derföre att jag ju unnar deni
densamma, men på det häruti ej måtte upstå
något hinder eller någon betänklighet
mot yngre mäns befordrande till Embeten
med så hög värdighet. — Jag slutar med
att upprepa, att om någon linner betänkligt,
att i allo antaga ifrågavarande förslag
lill Grundlagsförändringar, anser jag det
vara bäst att aldeles förkasta det, och sedermera
afbida en ny Proposition af Kongl.
Maj:t i detta ämne.
Herr Tham, fVolrath: Om något hinder
lagligen kan läggas för ConstitutionsUlskottet
att yttra sig öfver de Memorial
i förevarande ämne, som af enskilde Riksdagsmän
dit ingifvas, samt att i anledning
deraf upgöra och till Rikets Ständer inkomma
med något alternalift förslag, som
vore bättre redigeradt, än det vi nu hafva;
så skulle jag ej tillstyrka upskof med
detta förslags afgörande till nästa Riksdag,
utan deremot yrka förslagets förkastande,
på skäl, som jag är färdig att anföra, så
snart det blifvit afgjordt, om frågan skall
upskjutas eller ej. Men om några sådane
hinder för ConslitulionsUtskottet ej fxu
-
58
Den a3 F e b r u a r i i f. ra.
lias mot uptagande af dylika Memorial, och
nya alternativa förslags framställande till
Rikets Ständer, hvilket jag tillstår mig icke
vela; så tillstyrker jag bifall till Herr Rosenblads
framställning om frågans upskjutande
till nästa Riksdag, destohäldre, som
det är allmänt bekant, att flere Committéer
äro sammansatte för att undersöka StyrelseVerkens
tillstånd och upgöra förslag
till deras reglering. Jag skulle hafva önskat,
att desse Committeer kommit i verksamhet
för 3 eller 4 år sedan; ty då hade
kanske de förhastade förändringar med
vissa EmbetsYerk icke blifvit gjorde, som
jag nu ogillar. Jag uprepar, att jag förenar
mig med Herr Rosenblad i hans anhållan
om upskof med denna frågas afgörande,
men jag gör det endast i den händelse,
att något för mig okändt hinder ej
finnes för ConstitutionsUtskottet, att derjemte
framställa nya alternativa förslag i
samma ämne.
Herr Rosenblad: Det må vara Friherre
Boije förbehållet, att kalla den tid, då
Axel Oxenstjerna, Pehr Brahe, Jacob de
la Gardie och andre sådane Män ledde allmänna
ärenderne i vårt fädernesland, för
Envåldstid, men att gifva ett annat namn
åt CanzliPresidenternes. — Hvad angår den
högre rang, sorn blifvit föreslagen för StatsSekreterarne,
så synes detta vara en ganska
likgiltig sak, ty jag skulle förmoda, att
Den a3 Fe bni a lii f. ni.
man allt mer och mer kommer alt afse
Embetets vigt, samt skicklighet och duglighet
hos den, som bekläder det, framför
den värdighet Rangordningen gifver det. I
England, der den strängaste Rangordning
af Lagen finnes stadgad, och den högsta
rang skänkes börden, stå Ministrarne, sjeIfive
förste Lorden af Skattkammaren vanligen
PremierMinister långt ned på RangOrdningen.
Ingen bestrider dem dock det öfvervägande
anseende i samhället, som deras
vigtiga Embeten berättiga dem att åtnjuta.
— Man har sagt det vara olämpligt,
att uppskjuta ifrågavarande Grundlagsändringars
afgörande till nästa Riksdag, emedan
många Ledamöter finnas, som ej gilla
dem, meri ingen, som helt och hållit godkänner
dem. Jag får då för min del förklara,
att jag godkänner förslaget i hela dess
vidd. Det har också häremot blifvit invändt,
att alternativa förslag i samma ämne
ej kunde på en gång framställas hos
Rikets Ständer af ConstilutionsUlskoltet. Vi
hafva likväl många exempel på att så skett,
och att dylike Grundlagsförslag h vi lat öfver
flere Riksdagar. Det var fallet med
förslag om förändring i representationssättet,
som hvilade ända från 1809 till 1818
års Riksdag. Ett sådant förslag, som det
förevarande, hvilade från 1812 till i8i5,
om jag rätt minnes. "Vi hafva äfven nu flere
olika förslag i samma ämnen. I afseende
på redactionsförändring af 56 §. Hege
-
60 Den 23 Februarii f. m.
ringsFormen, tiga vi nu 2:ne serskildta förslag,
o. s v. Jag anser det vara af vigt,
att vi icke binda händerne på oss derigenom,
att vi ej hafva mer än ett enda för-,
slag att välja på, och jag önskar derföre
tillfälle, att kunna få alternativa förslag upgjorde,
på det icke ideén mätte alldeles
förkastas. På denna grund förnyar jag min
anhållan om proposition på upskof med
detta förslags afgörande till nästa Riksdag,
och begär på förhand votering, i händelse
denna proposition blifver med delade Ja
och Nej besvarad.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Den nu föreslagna Grundlagsförändringen
består blott i StatsSekreterarnes upflyttande
till StatsRåd. Jag är af deras tanka,
som anse detta ledande till mera enhet och
sammanhang i Styrelsen. Länge har jag öfvervägt
olägenheterne och fördelarne af MinisterStyrelse
å ena, samt CollegialStyrelse
på andra sidan; och jag har dervid funnit
skäl för och emot begge delarne. Sluteligen
har jag nu stadgat min öfvertygelse,
att vår tid fordrar Ministrar framför Collegier;
men jag tror, att förevarande fråga
icke egenteligen hvälfver sig på denna omständighet,
ehuru den visar ett syftemål
att framdeles komma till en MinisterStyrelse.
De farhågor man här yttrat för Ministrar,
anser jag icke vara grnndade på
någon rigtig argumentation, då de äro hem
-
Den 23 Februarii f. ra. Gr
tade af exempel från Envåldstiden. Jag
hemställer, om någon jemförelse kan äga
rum mellan det ojemförliga, nemligen mellan
magtens utöfning under obegränsad
form, och inom en i Grundlagar begränsad
verkningskrets — mellan Ministrar under
en enväldig Konung, och Ministrar i ett
Constitutionelt Land. Man har sagt, att
Svenska Folket ej tål att beherrskas af likar,
såsom Ministrar, och man har spått,
att de snart skola inkräckta magten från
Konungen och Folket. På intet ställe uti
förevarande förslag till Grundlagsändringar
finnes åsyftad någon utvidgning af magt för
de projecterade Ministrarne. De få ej, såsom
föredragande StatsRåd, någon större
verkningsbana än de nu hafva såsom Statssekreterare.
Men det är ett behof, att desse
Statssekreterare intaga de dem tillkommande
platser, såsom Ledamöter i Konungens
StatsRåd. Jag skulle visserligen hafva
att anmärka några små felaktigheter i redactionen
af förslaget, kanske också i sjelfva
saken, såsom att en SjöMinister ej behöfdes,
då en serskild KrigsMinister finnes,
som kunde sköta äfven SjöÄrenderne.
Så skulle jag kanske äfven medgifva, att
anmärkningen mot JustitiaeCancellerens föreslagna
befattning att föredraga Justitiasärender
är grundad, ehuru jag ej anser den
af vigt. Men oaktadt dessa brister, anser
jag det dock vara fördelaktigt, att antaga
förslaget, såsom ett steg framåt till vinnan
-
62
Den 23 Februaris f. m.
de af ett bättre Statsskick. Jag delar ej
deras mening, som önska upskof med förslagets
afgörande till nästa Riksdag; jag inser
ej, hvad nytta deraf skulle kunna följa.
Om felaktigheter befinnas i förslaget, så stå
de ju äfven qvar vid nästkommande Riksdag
och verka då, lika mycket sam nu,
mot förslagets antagande. Deremot hemställer
jag om icke, i fall Rikets Ständer
hegärde och Kongl. Maj:t biföll ett sådant
upskof, detta redan skulle innefatta ett slags
half sanction å förslaget, och vore ett hinder
för Konungen, att till Rikets Ständer
under tiden framställa något nytt project i
stället för det förra. Jag finnér således
icke något skäl, att låta frågan hvila till
nästa Riksdag, utan anhåller om Proposition
till bifall eller afslag å de ifrågavarande
föreslagne Grundlagsförändringarne; och
då votering härom redan är begärd, återstår
för mig ej något vidare än att förklara,
det jag voterar för antagandet af förslaget.
Friherre Boije: Att de Herrar Ledamöter,
som önska en MinisterStyrelses införande,
och äro ovisse om utgången af denna
fråga i dag, derföre önska upskof dermed,
för att hafva hoppet qvar till nästa
Riksdag; det undrar jag ej på. Men jag
bestrider detta upskof i hopp, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i dag skola
inför Svenska Folket visa samma nit för
Den a3 Februari i f. m. 63
friheten och för Folkets rätt och säkerhet,
som alltid legat Ridderskapet och Adeln
om hjertat; och att man alltså skall låta
RegeringsFormen uti dess nu ifrågavarande
delar förblifva oförändrad. Hvad sjelfva
saken angår, får jag erindra, att man spår
ej derföre, att man låter sitt förnuft göra
slutsatser. Napoleon gick ej från Generalsvärdigheten
directe till Kejsare; han var
för klok att försöka det; han tog mellanstegen
och lian vann sitt ändamål. Om vi
antaga en MinisterStyrelse, så är det ej
svårt att se, hvad följden blifver. Allmänna
ropet skall då snart blifva: bättre En
despot än Sex; och Envåldsmagten är åter
inne. Vi skola då befinna oss på alldeles
samma punct, hvarifrån vi ufrgingo; och
våra 20 tillryggalagda års frihet har då
tjent till intet annat, än att åter sträfva
till en ny början af den cirkelrymd vi så
hastigt genomlöpt.
Jag begär votering först i frågan om
upskofvet, och sedan i hufvudsaken.
Herr Cederschjöld: Till stöd för den
satts jag försvarat, att ConstitutionsTJtskottet
ej kan framställa något alternatift Grundlagsförslag
vid sidan af ett i samma ämne
redan förut afgifvit, får jag påminna, att,
enligt 8i §. RegeringsFormen, ConstitutionsUtskottet
ej äger att föreslå andra Grundlagsförändringar,
än dem, som äro högst
nödige, njrttige och möjlige att verkställa.
64
Den 9.3 Februarii f. m.
Nu linn naturligtvis ej mer än ett förslag
i samma sak af Utskottet anses högst nödigt
och nyttigt: och följaktligen kan väl
icke ett annat derjemte framställas af Utskottet.
Dessutom har den princip, att ett
förslag till Grundlagsförändring ej får antagas
vid samma Riksdag, som det hos Rikets
Ständer anmäles till ändamål, att opinionen
derom skall hinna tillräckligt stadga
sig. Lagstiftaren har velat, att ingen
Grundlagsändring skulle kunna ske, utan i
öfverensstämmelse med två Riksdagars sammanstämmande
opinion: men ett alternativt
förslag bevisar just, att opinionen är
vacklande; och om ett sådant förslag vid
följande Riksdag antoges, skulle detta antagande,
tvärtemot Lagstiftarens afsigt, äga
rum vid samma Riksdag, då opinionen först
bildade sig. — Hvad för öfrigt sjelfva saken
angår; så förklarar jag, att om jag hade
någon anledning att frukta, det ifrågavarande
Grundlagsförslag innefattade minsta
steg till MinisterStyrelses införande,
skulle jag med all kraft motarbeta dess
antagande; ty det vore, i min tanka, högst
olyckligt, att här i Sverige vilja införa ett
sådant Styrelsesätt. Må andra rikare och
mägligare länder tåla de brytningar, som
täta Ministerförändringar alltid medföra; vi
hafva ej råd att göra dylika experimenter.
Man talar om garantier mot Ministrar; men
jag lemnar derhän, hvad garantie vi väl
skul
-
Den 23 Fe bni ari i f. m.
65
skulle äga, mot en Ministerstyrelses missbruk
och inkräktningar, då vår nuvarande
Ansvarighets-lag endast med tjenstens förlust
hotar Rådgifvare, som tillstyrkte t. ex.
att godtyckligt höja Bevillningen: att påbjuda
nya utskrifningar af penningar och.
manskap: att våldföra Banken och RiksgäldsContoret:
att sälja eller bortskänka
eller på annat sätt stympa Riket: att förhindra
Tryckfrihetslagens verkställande: att
rubba hela Stats-regleringen: eller att hindra
Riksens Ständer sammankomma till
lagtima Riksdag m. m. Men så vidt jag
förstår, kan jag för min del icke se, att
förslaget innebär MinisterStyrelses införande.
Yäl tror jag, att Serskilta Utskottet
åsyftade något sådant; ty hade Konungen
kunnat fatta beslut i blott föredragande
Rådgifvares närvaro; så bade snart inga
andra kommit tillstädes, och dermed hade
Minister-conseljen varit organiserad. Men
sedan det lyckades att i förslaget till 8 §.
RegeringsFormen få bestämdt, att de Tre
StatsRåden, i hvilkas närvaro besluten borde
fattas, skulle vara icke föredragande;
så blef' det i min tanka omöjligt, att i vår
Styrelse införa någon Minister-despotism.
Jag tror derföre det vara säkrare, att antaga
detta förslag, än att nu vilja upgöra ett
annat: och föreslår derföre hellre Proposition
till bifall å Förslaget i det hela; men
med hemställan, att io §. RegeringsFor.
4 H. 5
66
Den s3 Februari i f. m.
men dervid blott mätte undantagas, såsom
innefattande ett särskilt ämne.
Friherre Cederström: Då man här i
förväg begärt votering öfver frågan, alt hela
delta förslag till Grundlagsförändringar
må blifva hvilande till nästa Riksdag, så
får jag fästa upmärksamheten derpå, att
deri finnas vissa isolerade delar, sorn nu
kunna och böra antagas. Deribland är io§.
RegeringsFormen om uphörandet af Allmänna
Ärendernes Beredning; 99 §., som
har sammanhang med den förra; 107 §.,
som bör i allt fall godkännas på det att
det må vara bestämdt, alt tillförordnade
Föredragande äro underkastade samma ansvar,
som de StatsSecreterare, hvilkas Embeten
de förestå; 2 §. 4 Morn. i TryckfrilietsFörordningen
i afseende på förberörde
ändring i 10 §. RegeringsFormen; och så
vidare. Jag hemställer, om det väl då är
lämpligt alt låta hela förslaget hvila oafgjordt;
samt förnyar nain anhållan, att Propositionen
måtte framställas endast på 5,
6, 8 och 9 §§. RegeringsFormen, hvarom
nu égenteligen är fråga.
Friherre Anckar swärd: En värd Talare,
Friherre Boije, har upmanat Ridderskapet
och Adeln att inför Svenska Folket
visa sig vilja göra, hvad som de borde göra,
och låta vår RegeringsForm uti ifrågavarande
fall förblifva oförändrad. Jag hem
-
Den 23 F e b r u a r i i f. m.
67
ställer, om det icke är ett misstag i uttrycket,
då det ej gerna kan vara meningen
dermed, att Talarens öfvertygelse i
denna sak är någon bindande lag för andra.
Jag skulle tro, att då RegeringsFormen
medgifver att ändringar deri få i en
viss ordning ske, så gör man ej något mot
hvad man bör göra, när man antager eller
förkastar ett i Grundlagsenlig form tillkommit
förslag till ändring i Grundlagarne. För
min del skulle jag ej våga påstå, att ruin
mening i denna sak är den rätta, utan blott
gifva tillkänna, hurudan den är, såsom jag
äfven gjort och nu gör. Jag kan ej inse,
hvad våda det kan medföra, att StatsSekreterarne
få namn af Ministrar, och hvarifrån
man nu hemtar de yttrade farhågorne
mot en MinisterStyrelses införande. Då
Grundlagarnes föreskrifter, i afseende på desse
Ministrars verkningskrets och befattning
samt ansvarighet, förblifva desamma, som
för StalsSekreterarne, så få ju Ministrarne
icke någon större magt än såsom Statssekreterare.
Om icke en ny ansvarighetslag
behöfves för desses åtgärder, så kan den
ej eller behöfvas för Ministrarnes. Min öfvertygelse
om nyttan af förslagets antagande
är grundad på den af mig redan yttrade
mening om nödvändigheten, att StatsSekreterarne
uplyftas till jemlikhet med
StatsRåden; och jag skulle tro, att vi genom
denna åtgärd åtminstone visade att vi
5*
68
Den a3 F e b r u a r i i f. m.
vilja gå framåt, till förbättring i vårt Samhällsskick;
det vare likväl något dermed
vunnit. Denna mening delas ej af alla;
inånga hålla sig fast vid det gamla, såsom
det rätta och hästa. Jag hyser ej denna
kärlek för det föråldrade; jag tror man alltid
måste sträfva efter det nya med tiden;
sjelfva naturen visar oss ju, att allt måste
förändras. Jag anser derföre nyttigt, att
vi antaga detta förslag till ändring i våra
gamla former, om det än är ofullkomligt;
men icke för sjelfva sakens skull, utan för
det, att härigenom vore likväl första steget
gjordt till något bättre nytt, hvilket
jag tror vara af mycken vigt.
Grefve Frölich, David: Jag har redan
vid ett annat tillfälle indirecte behandlat
detta ämne såsom principfråga, och expectorerade
mig då tillräckligt. I följd af
hvad jag dervid yttrade är klart, att jag
önskar ifrågavarande Förslags antagande;
och jag förenar mig med Friherre Anckarswärd
i fråga om upskofvet med sakens afgörande,
äfvensom i afseende på sjelfva hufvudsaken.
Men jag hemställer, om det icke
är rättast, att, såsom Friherre Cederström
yrkat, först besluta om de Fyra första
punkterne af förslaget. Det vore en
garantie, att icke andra §§. af förslaget,
om hvilka man hade en annan opinion, än
de förstnämnde, kommo att dela lika öde
med desse.
Den a3 Februari i f. in.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Till de skäl
man bär anfört emot jrkadt upskof med
denna frågas afgörande, utbeder jag mig få
tillägga ett, nemligen att derigenom skulle
förlängas den ovisshet, hvari åtskillige Tjenstemän
nu befinna sig, som innehafva sine
tjenster endast på Constitutorialer, och således
ej äro säkre att vid StyrelseVerkens
reglering bibehållas vid desse befattningar.
Jag instämmer derföre med dem, som önska,
att ifrågavarande förslag nu mätte afgöras,
och tillstyrker afslag på Utskottets
Utlåtande.
Friherre Boije: Jag trodde icke, att
jag trädde öfver gränsen af min och andras
rätt, då jag, följande min känsla, yttrade,
att jag hoppades, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i denna sak skulle
inför Svenska Folket visa sig vilja göra,
hvad de borde göra, och låta RegeringsFormen
uti ifrågavarande delar förblifva
oförändrad. Jag skulle hafva motsagt både
min öfvertygelse och min kännedom,
om jag medgaf, att icke Svenska Folket
delar de åsigter af förevarande ämne, sorn
jag här uttalat, och om jag icke sagt, att
Svenska Folket väntar af Ridderskapet och
Adeln ett sådant beslut, som icke blottställer
Nationen för en MinisterStyrelses intrång
i sina constitutionella rättigheter; ja,
jag tror mig icke öfverskrida conseqvencens
rätt och gränsor; och ej heller för
-
Den 23 Februarii f. m.
närma Friherre Anckarswärd, då jag påstår,
att i dag är det jag, som här försvarar
Folkets sak, och han som ifrar för
Magtens. Mitt yrkande om afslag på Grundlagsändringarne
fortsätter jag; då jag begär
Votering.
Herr Rosenblad: Skälet hvarföre jag
begärt upskof med sakens afgörande till
nästa Riksdag, är den öfvertygelse jag har,
att många, som jag vet nu tveka att bifalla
förslaget, skola under tiden finna anledning
att stadga sitt omdöme till fördel för
den goda saken, och då votera för antagandet
af förslaget, så att ändamålet blef
genom upskofvet vunnet. Man har här yttrat
den farhåga, att om frågan lemnäs hvilande
till nästkommande Riksdag, skulle
man under tiden ej kunna vänta från Kgl.
Maj:t något nytt förslag till bättre redaction
uti ifrågavarande delar af Grundlagarne,
utan att dock kunna hoppas dess framtida
bifall till det hvilande. Jag tror tvertom,
att om Konungen beviljar detta upskof,
är det ett tecken att Kongl. Maj:t åtminstone
ej ogillar den nu föreslagna redactionen;
och i annat fidi skulle sjelfva
anhållan visserligen föranleda Kongl. Maj:t
alt framställa ett annat förslag. Då jag således
ej finner något giltigt skäl anfördt
mot mitt yrkande om sakens upskjutande,
anhåller jag om Proposition derå, under
förbehåll om votering, i fall det behöfves.
Den 23 Februarii f. m. 71
Skulle likväl de, som yrka, att förslaget
måtte genast bifallas, anses böra hafva det
företräde, att deras mening biifver Ja-Proposition,
anhåller jag att Contra-Propositionen
måtte så ställas, att vi, om Nej vinner,
sedan få votera om, huruvida frågans
afgörande må upskjutås, eller förslaget afslås.
Jag instämmer deri, att de nya redactionerne
till 10, gg, 102 och 107 §§. RegeringsFormen
samt 2 §. 4 Morn. TryckfrihetsFörordningen
må härvid undantagas
till serskildt afgörande; men jag kan ej gå
in på, att blott de 4 första §§. i förslaget
skola innefattas uti nu ifrågavarande Proposition;
utan tror det vara, för conseqvencen
i besluten, nödvändigt, att de föreslagne
redactionerne till 5, 6, 8, 9, i3, 26,
27, 28, 34, 35, 42, 43 och 106 §§. RegeringsFortnen
samt 29 §. 2:dra och 3:dje
punkterne och 41 §• Riksdagsordningen,
såsom alla rörande ett ämne, på en gång
afgöras, och således sammanfattas i en enda
Proposition, sådan jag nu haft äran föreslå.
Herr Hjerta; Jag är visserligen ställd
på en besynnerlig punkt, då jag måste förklara,
att, oaktadt jag begärt denna frågas
upskjutande till nästa Riksdag, jag likväl,
oin det vore möjligt att nu få förslaget bifallet,
heldre skulle se detta, än att det
begärdta upskofvet beviljades. Jag är, säger
jag, i en svår belägenhet; ty jag har
72
Den 2a Februari i f. m.
ännu ej hort någon af Konungens Rådgifvare
här yttra sig i denna sak, hvarigenom
vi kunde få något begrepp om hvad Styrelsen
tanker härom. Det synes dock vara
så mycket mer behöfligt, som Friherre
Boije sagt, att fråga icke gäller mindre,
än om Svenska Folket skall hafva En eller
Sex Beherrskare, och påstått Svenska
Folket vänta, att Ridderskapet och Adeln
skall afslå de föreslagne Grundlagsförandringarne,
såsom ledande till inkräktningar
i Konungens Magt och Folkets frihet.
Jag tror mig vara skyldig den Konung,
som ännu aldrig svikit Lagarne, att förklara
min öfvertygelse, att så länge Han regerar,
vi ej hafva att befara sådane Magtinkräktningar.
Men jag skulle deremot begära
af Konungens härvarande Rådgifvare
och isynnerhet af den, som vanligen och alltid
så lyckligt för oss tolkar Regeringens
åsigter, att nu på de| vi icke må förlora en
dyrbar tid genom onödiga öfverläggningar,
gifva oss tillkänna, om det väl är värdt
att vidare öfverlägga om sakens upskjutande
till nästa Riksdag, eller om vi nu böra
bifalla förslaget. Saken är lika vigtig för
Styrelsen, som för Folket; och i ett sådant
fall som detta är det angeläget, att få någon
ledning af de personer, som befinna
sig på den höga ståndpunkt i Samhälle!»,
att de äro Konungens Rådgifvare och Medlemmar
i Regeringen. Jag hade helst önskat,
att derförinnan slippa yttra mig öf
-
Den a3 Februari i f. m.
ver ämnet något vidare; men tror mig dock
nu böra förklara min tanka, alt ehvad Ridderskapet
och Adeln beslutar frågans upskjutande
till nästa Riksdag, eller bifaller
de föreslagna ifrågavarande Grundlags-förändringarne,
så är dermed lika mycket
vunnet för Landet, Folket och Konungen,
sorn det vore förloradt, i fall förslaget
nu blefve förkasta dt. Hvad åter formen
för sjelfva hufvudsakens afgörande angår,
så anhåller jag att Proposition måtte
framställas på hvarje §. af förslaget serskildt,
5 och 6 §§. RegeringsFormen likväl
sammanslagne i en Proposition.
Friherre Anckarswärd: Jag är ännu
ej öfvertygad, att Friherre Boije iakttagit
behörig conseqvence', då han behagat decretera,
att jag i denna sak försvarar Magien,
och han Folkets rätt, så framt Friherren
icke vill medgifva, att vi begge två
försvara Folkets hästa, åtminstone tro oss
göra det. För min del anser jag bland de
värsta lidanden för Folket vara Styrelseformer,
som medföra lamhet i Allmänna
Ärendernes behandling. Lagstiftnings förnämsta
ändamål måste vara en sådan Magtfördelning,
att den kan verka till Folkets
väl. Det är delta, jag i förevarande fall
åsyftat; och då tillräcklig garantie finnes
mot Magiens missbruk i följd af de föreslagne
ändringarne i nu gällande Styrelseformer,
ser jag ej, huru man med skäl kan
74
Den 23 Februari i f. ra.
belastas med den svåra beskyllning, alt
man åsidosätter Folkets försvar och hyllar
Magten. — I afseende på formen för sakens
afgörande, är jag af den mening, att proposition
bör framställas på den ena §:n efter
den andra af Förslaget. — Uti hufvudsaken
vill jag ej besvära Ridderskapet och
Adeln med något vidare yttrande, emedan
jag tror hvars och ens opinion derom redan
vara stadgad. Jag vill blott slutligen
förklara, att det skulle vara ett smärtande
återsteg från vårt framträdande till ett bättre
Samhällsskick, om vi, genom förkastande
af ifrågavarande förslag, skulle ställas
iS år tillbaka på vår constitutionella bana.
Friherre Boije: Med mycken aktning
har jag hört den rättelse Friherre Anckarsvärd
velat gifva mitt yttrande. Jag har
ej gifvit skäl till tvekan om Friherrens motiver.
Jag beklagar blott, att vi begge i
detta fall se Folkets rätt och bästa från så
olika synpunkter. Hvad åter det angår, alt
vi, genom förkastande af den föreslagna MinisterStyrelsens
införande, skulle gå 18 år
tillbaka på vägen till förbättring i vårt Samhällsskick
; så tror jag tvertom detta blifva
följden, om förslaget bifalles. Blott ett steg
till, efter det; och enväldet är åter infördt.
Herr von Hartmansdorff: Då jag förra
gången yttrade mig öfver detta ämne,
förklarade jag mig vara emot sakens up
-
Den 23 Februarii f. m.
7^
skjutande till nästa Riksdag, emedan jag
tog för afgjordt, att de föreslagne Grundlagsändringarne
ej skulle kunna af Ridderskapet
och Adeln bifallas hvarken nu eller
då. — Sedermera har jag dock hört flere
Talare yttra deras benägenhet att nu lemna
deras bifall; och det är till förekommande
af denna, i min tanka, skadliga utgång
af saken, som jag utbeder mig att få
anföra några ord. Vid sistlidne Riksdag,
då Särskilta Utskottets Betänkande om StyrelseVerkens
reglering föredrogs, var jag
en bland dem, sorn sökte förekomma dess
antagande, utan längre betänketid, och som
derföre yrkade upskof med beslutet. Men
jag blef öfverröstad; och befarar, att de
hafva rätt, som anse antagandet hafva varit
förhastadt, och de deraf föranledda ändringar
i SlyrelseVerken skadliga. Nu kan
Styrelsen likväl säga, att de äro sådane,
som Rikets Ständer sjelfve dem begärt.
Skulle nu Ständerna äfven antaga ifrågavarande
förslag lill ändringar i Grundlagen,
så befarar jag, alt ett ännu farligare förhastande
beginges. Dessa förslag äro ännu
ej nog kände; äfven de, som yrka deras
antagande, medgifva det till hälften. Jag
fortfar visserligen, att önska en förändring
i Slyrelseformerne, men jag anser de förslag
härtill, som nu äro i fråga, vara felaktiga
och ofullständiga. Jag tillstår derföre
att jag, häldre, än att desse nu skulle
antagas, öfvergår till Herr Rosenblads och
76
Den 23 F e b r u n r i i f. m.
Herr Hjertås mening att deras afgörande
må upskjutas till nästa Riksdag; ty ehuru
mycket jag sysselsatt mig med dessa
ämnens begrundande, skulle jag dock ej
vilja, att man under nuvarande förhållanden
företoge sig att sluteligen afgöra saken,
äfven om jag finge sjelf dictera beslutet.
Min önskan är således, alt det begärdta
upskofvet matie beviljas.
Friherre Ehrenborghj Casper Wilhelm:
Jag skulle ej uptaga Ridderskapets och
Adelns tid med yttrande i detta ämne, ora.
jag ej ansåg det vara min skyldighet att
utlåta mig derom, då jag tagit befattning
med saken i dess första upkomst, och haft
äran contrasignera några af de bref, som
förordnade Committerade för upgörande af
förslag till reglering af Rikets Styrelseverk.
Jag gör rättvisa åt desse Committerade för
det förtjenstfulla i deras utarbetade förslag,
ehuru jag ej delar deras åsigter i allt; och
jag finner i desse förslag så mycket godt,
att det för mig skulle vara smältande, om
de helt och hållit förkastades. Vådan, att
genom förslagens antagande en MinisterStyrelse
skulle införas, synes mig icke betydande,
och tyckes egenteligen endast ligga
i benämningen Ministrar. Jag ville heldre
kalla det en DepartementsStyrelse, der
hvarje Departement hade sin Chef, och under
hvilken Styrelse sålunda hvarje medborgare
visste, till hvem lian borde vända
Den 23 Februarii f. m.
77
sig, för att, hvad som rörde hans angelägenheter,
begära och erhålla uplysningar.
En sådan fördelning af göromålen inom
Konungens Råd finnes nu ej; och jag
vädjar till hvars och ens omdöme, om den
icke skulle medföra den största nytta. Om
detta ändamål fullkomligen vinnes genom
ifrågavarande förslag, lemnar jag derhän;
men jag tror, att om Rikets Ständer antaga
desse, och underställa sitt beslut Kongl.
Maj:ts sanction, skall Kongl. Maj:t säkerligen,
om Han ej anser denna organisation
fullt lämplig, icke underlåta att till Rikets
Ständer aflåta en GontraProposition, som
sätter Rikets Ständer i tillfälle, att i detta
fall besluta någonting bättre. Jag ogillar
ide^n att upskjuta frågans afgörande till
nästa Riksdag, och förenar mig med dem,
som begärt en gemensam proposition på de
sammanhängande 5 och G §§. af förslaget,
och sedermera på 8 och 9 §§. jemte de
öfrige, hvar för sig.
Herr Rosenblad: Jag kan ej frångå den
tanka, att man till vinnande af skyndsamhet
och eonsequence i afgörandet, bör sammanföra
i en proposition alla de §§. i förslaget,
som med hvarandra hafva sammanhang,
så att man undantager endast de 4
isolerade §§. af RegeringsFormen, nemligen
10, 99, 102 och 107, jemte 2 §. 4 morn.
TryckfrihetsFörordningen, men sammanslår
de öfrige i3 af RegeringsFormen och 2:ne
78 Den il Februarii f. ra.
/
af Riksdagsordningen, samt att, då Lär äro
3 olika tankar, Japropositionen må blifva
bifall till de föreslagne redactionerne, men
Contrapropositionen deremot dubbel, sålunda,
att om Nej vinner, skall genom serskild
votering bestämmas, antingen frågans
afgörande skall uppskjutas, eller förslaget
förkastas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: I händelse det var mig
Herr Hjerta menade med den af Konungens
Rådgifvare, som stundom hade den lyckan
att här höja sin röst för att tolka Regeringens
åsigter, så vågar jag dock ej instämma
i Herr Hjertås förmodan, att denna röst
skulle kunna verka till ledning för Ridderskapets
och Adelns beslut; det vore ett
sjelfförtroende, som jag ej hyser, och aldrig
skall hysa. Herr Hjerta har, såsom
skäl till sin uppmaning till mig att äfven
i detta ämne yttra mig, åberopat, att Ridderskapet
och Adeln annars skulle förlora
en dyrbar tid. Jag tror icke, att uttalandet
af min enskilta öfvertygelse om saken
kan bidraga att förkorta öfverläggningarne;
och Konungens åsigter kan jag ej framställa,
helst jag ännu ej känner dem. För
öfrigt hemställer jag, hvad svar jag väl
här skulle få, om jag anförde något såsom
Konungens tanka i ämnet. Men min enskilta
mening vill jag gerna öppet framställa.
Jag delar icke de farhågor man här
-
Den 23 Februarii f. m.
79
städes yttrat för följderne af Ministrars inträde
i Styrelsen. I detta afseende tror jag
våra oförändrade Grundlagar medföra tillräcklig
garantie, såsom lika bindande mot
egennyttiga försök för Ministrarne, som för
nuvarande Statssekreterare. Men jag kan
dock icke fullkomligt instämma i upställningen
af de nya redactionerne till ifrågavarande
§§. i Grundlagarne. Jag bör likväl
upskjuta allt närmare omdöme härom,
enär bär först måste afgöras frågan om yrkadt
uppskof till nästa Riksdag med förslagens
afgörande. Hvad detta upskof angår,
så förenar jag mig med dem, som bestrida
detsamma, emedan jag tror intet
godt kunna deraf föranledas. Sådant kunde
möjligen hindra uppgörandet och antagandet
af ett annat bättre förslag; och jag
hemställer, om icke, på sätt Friherre Anckarsvärd
anmärkt, Konungens bifall till
upskofvet skulle gifva ett slags half sanction
åt nu ifrågavarande förslag, så att ett nytt
i samma ämne icke möjligen vore att förvänta.
Jag anhåller derföre till en början
om proposition till afslag på begäran om
sakens upskjutande till nästa Riksdag.
Herr Hjerta: Jag får vördsamt tillkännagifva,
att då jag sade mig önska att
i denna sak få höra något yttrande af en
eller annan bland de personer, som stå på
den höga punkt i samhället, att de äro Konungens
Rådgifvare, så var det icke i den
8o
Den a3 Februarii f. m.
mening, att jag ville höra hvad Konungens
tanka om saken är, utan endast för att få
veta StyrelseLedamöternes enskildta omdöme.
Jag hembär derföre också tacksägelse
till den siste värde Talaren, som upfyllt
denna min önskan. Han har verkligen öfvertygat
mig, att ett upskof med frågans
afgörande ej är lämpligt, ehuru jag ej delar
den mening, att ConstitutionsUtskottet icke
skulle kunna under tiden upgöra och framställa
ett alternatift förslag vid sidan af det
vi nu hafva. Jag vill derföre afstå från
min begäran om upskof, och underkastar
heldre nu sjelfva saken en votering, i hopp
att utgången ej skall blifva menlig för mig.
Äfven i detta fall gör jag mig försäkrad,
att Ridderskapet och Adeln skall visa sig
stå på en högre grad af politisk bildning,
än den man kan vänta hos Ledamöterne
af de öfrige RiksStånden. Det är med denna
öfvertygelse jag till Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställer
den anhållan, att de föreslagne nya
redactionerne till 5 och 6 §§. RegeringsFormen
måtte innefattas ensamt i den första
propositionen, hvarom förmodeligen kommer
att voteras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det Ridderskapet
och Adeln torde finna, att, då Herr Rosenblad
yrkat, att ConstitutionsUtskottets ifråga
-
Den 23 Februari i f. m.
81
gavarande förslag till ändringar i Grundlagarna
i anledning af Serskildta Utskottets
Betänkande om ny reglering af StyrelseVerken,
måtte lemnäs hvilande oufgjorde
intill;nästa Riksdag, Hans Exceilence
först måste inhämta, huruvida Ridderskapet
och Adeln instämde i denna mening, innan
Hans Exceilence kunde framställa proposition
till bifall eller afslag åde föreslagne nya
redactionerne; finge Hans Exceilence derföre
hemställa, om Ridderskapet och Adeln
instämde i Herr Rosenblads förslag, att
pröfningen och afgörandet af de utaf ConstilutionsUtskottet,
i anledning af Serskildta
Utskottets Betänkande om ny reglering
af StyrelseVerken, föreslagne ändringar i
Grundlagarne mätte uppskjutas till nästkommande
Riksdag.
Ropades Ja och Nej.
Hans Exceilence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att det icke
varit för Hans Exceilence möjligt, att med
säkerhet utröna, huruvida propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen
eller icke; hvarefter Hans Exceilence å nyo
framställde samma proposition.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Exceilence
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
att som, efter hvad han tyckt sig
14 H. 6
8a Den a3 Februarii f. m.
finna, Nej öfverröstat Ja, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade derefter, att då
denna preliminaire fråga sålunda vore afgjord,
återstod att framställa proposition
till bifall eller afslag å de föreslagne nya
Grund lagsredactionerne; och som de i 5
och 6 §§. RegeringsFormen uptagne innefattade
aen hufvudsakligaste frågan, samt
endast desse §§. nu blifvit till afgörande
föredragne, ansåg Hans Excellence sig
först böra göra proposition å berörde §§.;
hvarefter Hans Excellence hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade gilla de
föreslagne nya redactionerne af 5 och 6
§§. RegeringsFormen.
Ropades starka Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes af flere Ledamöter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voterings-proposition:
Den sorn bifaller de af ConstitutionsUtskottét,
i anledning af Särskildte Utskottets
Betänkande om reglering af StyrelseVerken,
föreslagne förändrade redactioner
af 5 och 6 §§. RegeringsFormen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 23 Februari! f. m.
83
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adelli afslå berörde redactioner.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan /\i, 4a, 43 och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan en qvart till 3 eftermiddagen;
och fortsattes sedermera, hvarunder
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
bortgick, samt öfverlemnade
klubban till Grefve Lewenhaupt, Gustaf.
Efter voteringens slut, och sedan en
voteringssedel blifvit undantagen oc* förseglad,
samt de öfrige voleringssedlarne öpnade,
befunnos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 128.
Nej — i58.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit upliist,
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att Ridderskapet och Adeln således
afslagit de ifrågaslällde förändrade redactionerne
af 5 och 6 §§. RegeringsFormen.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 5 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
6*
84
Ben a3 Februarii e. ra.
Måndagen den 25 Februarii 1829.
Plenum klockan i till 6 eftermiddagen.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Sedan
voteringen i förmiddagsplenum utslagit, såsom
den gjort, anhåller jag få i Protocollet
antecknadt, att jag tillhört minoriteten.
Fortsattes den i förmiddagsplenum började
pröfning af de uti ConstitutionsUtskoltets
den 3 sistlidne Januarii allåtne,
och den 5 i samma månad på bordet lagde,
Memorial, omförmäldte, sedan sista Riksdag
hvilande, förslag till ändring i Rikets
Grundlagar.
ConstitutionsUtskottets förslag till
Grundlagsförändringar, i anledning af Särskilta
Utskottets Betänkande om ny reglering
af StyrelseVerken.
Begerings Formen.
8 §.
Ej må Konungen fatta något beslut i
de mål, hvaröfver StatsRådet höras bör,
derest icke minst Tre af dess icke Föredragande
Ledamöter, jemte vederbörande
Föredragande, tillstädes äro. StatsMinistrarne
och samtlige icke Föredragande Stats
-
/ '
Den 23 Februari i e. m. 85
Råd, der de icke laga förfall äga, — -— —
med flera af dylik beskaffenhet.
9- §•
Uti alla mål, som hos Konungen i
StatsRådet förekomma, skall Protocoll föras.
De tillstädesvarande StatsRäclets Ledamöter
vare ovilkorligen förbundne ■
— såsom i 106 §. derom vidare stadgas.
Friherre Cederström j Jacob: Som desse
§§. stå i öfverensstämmelse med de af
Ridderskapet och Adeln afslagne förändringar
i 5 och 6 §§. RegeringsFormen, måste
jemväl desse 8 och q §§. afslås, och
anhåller jag derföre oin Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, sedan
Ridderskapet och Adeln afslagit de af
5 och 6 §§. RegeringsFormen ifrågastäldte
förändrade redactioner, samt 8 och 9 §§.
med de nyssnämnde stodo i bestämdt sammanhang,
Ridderskapet och Adeln behagade,
rörande sistnämnde §§. fatta enahanda
beslut, eller jemväl afslå de af berörde
§§. tillstyrkte nya redactioner.
Ropades Ja.
10 §.
Innan ärenderna hos Konungen i StatsRådet
föredragasj skola de, genom nödiga
86
Den 23 Februarii. e. m.
uply sn in g a rs inhämtande ifrån ■vederböran- •
de EmbetsVerk, af den Föredragande beredas.
Friherre Cederström, Jacob: Den nu
förevarande 10 §:s förändring medför, om
den vinner bifall, indragning af Rikets Allmänna
Ärenders Beredning. Denna Beredning
har ej kunnat, ända sedan RegeringsFormens
antagande, någonsin fullgöra sina
functioner, emedan det ej är möjligt för
någon StatsSecreterare, att där föredraga
alla ärender, likasom det är omöjligt för
Beredningen att pröfva dem .alla, med mindre
än att större delen af de administrativa
äreriderne skulle alldeles afstanna. Derföre
hafva i Beredningen endast blifvit föredragne
rättsfrågor, mål i hvilka tredje
mans rätt varit i fråga, eller så kallade Besvärsmål.
Jag underställer Ridderskapet
och Adeln, hvad nytta en sådan anstalt
kan medföra. Denna institution, hvars medlemmar
ej hafva någon ansvarighet, är för
beredningen af ärenderne af intet intresse..
Deremot har StatsSecreleraren ett i lag bestämdt
ansvar, derest han ej förelägger Konungen
fullständiga uplysningar, och fullgör
det förtroende-embete han bekläder. Jag
tillstyrker alltså bifall till den nya redactionen
af jo §., och anhåller om Herr G i efvens
och LandtMarskalkens proposition derå.
Herr Hjerta, Gustaf: I händelse Ridderskapet
och Adeln hade antagit 5 och
Den a3 Fetmarii e. in.
87
6 §§. af den nya redactionen, skulle jag
visserligen hafva förenat mig med dem,
som önska uphäfvande af Allmänna Ärendernes
Beredning. Men då detta ej är fallet,
hoppas jag, att Ridderskapet och Adelil
ej måtte bortskänka den enda garantien för
Folket, att deras ärender i Besvärsmål blifva
rigtigt beredde. Det Protocoll, som skall
föras i Beredningen, och till hvilket Föredraganden
skall afgifva sitt yttrande, kan
af en hvar till trycket befordras. Deremot
är det ej så med StatsRådets Protocoller.
Jag får uplysa, att jag af ConstitutionsUtskottets
Ledamöter vid flere Riksdagar hört
åberopas den händelse, att ganska sällan
någon anledning till anmärkning funnits
vid sådane mål, som i Beredningen varit
beredde. Jag tror, att så länge denna §.
finnes, och blir satt i verksamhet, (och
jag har fullt förtroende, alt helgden af våra
Grundlagar blir afsedd), skall personalen
blifva så organiserad, att åt detta Embetsverk
blifver gifven den verksamhet,
som detsamma tillhör. Jag anhåller derföre
om proposition till afslag å den nya
redactionen, och bibehållande af den gamla.
Jag^ anser mig höra upläsa slutet af
nuvarande io:de §:n i RegeringsFormen.
Der står: Till det Protocoll3 som uti denna
Allmänna Beredning föres j af gifve uti
alla der förekommande mål den Föredra -  gande och de öfrige Ledamöte me sina yttranden,
hvilka sedermera hos Konungen
88
Den 23 Februari i e. m.
i Stats Rådet komma att anmälas. Det har
till och med varit brukligt under envåldsRegeringar,
att Konungarne så mycket äfsett
det yttrande Allmänna Beredningen
afgifvit, att de aldrig förändrat det, då
Beredningen varit enhällige af en tanka. Det
vore besynnerligt, när man ej vill gifva oss
den säkerhet, som vinnes derigenom, att
tillräcklig kraft lemnäs åt de styrande,
om man då skulle uphäfva den enda garanti,
som finnes, nemligen en fri tryckfrihet
i det skick Grundlagen föreskrifver.
På dessa grunder anhåller jag om proposition
till bibehållande af io §., sådan den
nu är.
Herr Tham, Wolrath: Jag är i det
mesta förekommen af hvad den siste värde
Talaren anfört. Jag tror, att, om vi antagit
den nya redaction af 5 och 6 §§. hade
vi ändå behöft bibehålla Allmänna Beredningen,
men jag hoppas att, sedan vi
afslagit denna redaction, vi genom en bättre
redaction kunna få ett förslag, som kan
antagas och göra borttagandet af Beredningen
möjligt. Jag beklagar, att Allmänna
Ärendernes Beredning ej kail göra den nytta,
som den borde, emedan det är omöjligt
för en StatsSecreterare, att der föredraga
alla mål, som han skall handlägga i
StatsRådet; men jag anser den likväl nyttig
för den publicitet, som derigenom kan
erhållas, och för skyldigheten skull att der
Deri a3 Febr naii i e. m.
bereda alla de förslag till författningar, samt
Styrelse Verks förändringar, sorn sedan skola
framläggas för Konungen i StatsRädet.
På denna grund anhåller jag om afslag å
den nya redactionen, och bibehållande af
den gamla.
Herr Rothlieb, Axel, förenade sig med
Herr Tham.
Friherre Cederström: Det egenteliga
skäl, som talar för bibehållande af Allmänna
Beredningen, är, att de yttranden StatsSecreterären
der skall lill Protocollet afgifva,
kunna af en part få utlösas och lill
trycket befordras. TryckfrihetsFörordningen
bestämmer rättigheten, att få trycka
alla rättegångshandlingar i hvad mål som
hälst. StatsRådets Protocoll äro väl undantagne,
med mindre att tillstånd till tryckningen
lemnäs; men då rättsfrågor äro bestämdt
tillåtne att tryckas, lärer det ej kunna
sättas i fråga att, om en enskild part
begär att utbekomma handlingarne, Konungen
vägrar det. Vid sådant förhållande,
då motivet förfaller för bibehållandet af
Allmänna Ärendernes Beredning , skulle jag
underställa Ridderskapet och Adeln, hvad
vigt och nytta det sedan liar. Det är uplyst,
att denna anstalt ej kan fullgöra dc
functioner, som äro den ålagde. Det vore
omöjligt, att der föredraga alla RegeriugsÄrender
i administrativa mål, och för
Den 23 Februarii e. ra.
dem få den behandling, de borde erhålla,
utan att Beredningen vore en permanent
sittande authoritet, inför hvilken den ena
StatsSecreteraren och ExpeditionsSecreteraren
efter den andra inträdde och föredrog;
men det är ej möjligt, att desse personer
skulle kunna fullgöra detta i förening med
rättigheten att förvalta andra embeten. Jag
hamställer, om det är nyttigt, att hafva en
institution, som förutsätter beredandet af
alla ärender, men som aldrig kunnat fullgöra
denna skyldighet. Likväl har under
alla de förflutne Piiksdagarne ingen anmärkning
emot någon af StatsSecreterarne för
ett sådant förhållande kunnat äga rum,
emedan intet ConslitutionsUtskott kunnat
förbise omöjligheten för StatsSecreterarne
att fullgöra detta åliggande.
Herr Rothliebj Carl Fredrik: Om 5 och
6 §§. af den nya redactionen hade blifvit
bifallne, till hvilka jag, vid voteringen lagt
Ja, så hade helt naturligt följt, att äfven
io §. blifvit bifallen. Men då dessa föregående
5 och 6 §§. blifvit afslagne, kan,
enligt min tanka, ej eller den nya redactionen
af io §. bifallas. Jag vill medgifva
och torde äga närmare kännedom derom,
då jag såsom ProtocollsSecreterare länge
varit Protococllsförande i Beredningen,
oeh slutligen äfven tjenstgjort såsom ExpeditionsSecreterare,
att icke denna Anställt
Den 23 Februarii e. m.
9>
fyller sitt ändamål, men som den synes
vara och är en integrerande och ovilkorlig
del af den nuvarande StyrelseFormen, är
min öfvertygelse, att den bör bibehållas.
En annan sak bade varit, om StatsRådet
nu, såsom Rådet i fordna tider, hade varit
fördeladt på a:ne divisioner, hvaraf den
ena afgjort rättsfrågor, och den andra ekonomiska
mål. Om vi hade ett sådant Råd,
vore Allmänna Beredningen öfverflödig.
Men nu, och intill dess en förändring af
StatsRådet inträffar, anser jag nödvändigt,
att bibehålla den. Jag får således, lika
med Herr Tham och de, som förut yttrat
sig i samma mening, hemställa, att io §.
måtte bibehållas sådan den är, och det
nya redactionsförslaget afslås.
Friherre Boijej Ludvig: Innan jag går
in i ämnet, utbeder jag mig att få besvara
en anmärkning, som jag tror mig hafva
hört. Måhända har jag hört galit, men
mig föreföll den för mycket orättvis, att
ej bemötas; felar jag i fattningen, så begär
jag, på förhand, ursäkt. Man har sagt,
om jag rätt fattat, att Beredningen aldrig
uppfyllt sitt ändamål. Jag får deremot åberopa
tiden från 1789 till 1809. Jag åberopar
blott minnet af de förträfflige män,
som då voro Ledamöter. Jag behöfver ej
mera; jag var då tjenstgörande der, och
kan intyga, hvilka för skicklighet utmärkte
Ledamöter der funuos. Jag har velat er
-
92
Deri 23 Febr 11 ar ii e. m.
india derom, blott för att göra rättvisa
åt de Män, som då sutto i Beredningen,
och jag tror, att om samma omdöme ej i
sednare tider alltid kunnat lemnäs, är det
orättvist att derföre förebrå subjecterne. Kallade
aflägse ifrån, och ifrån en helt annan
tjenstebana, kan man ej af dem begära samma
kännedom af allmänna författningar,
eller vana för inre ärenders bedömande.
Jag känner dessutom en tyngd att bär updraga
en jemförelse emellan Embetsmäns
skicklighet, till smärta för någon. Till de
skäl i sjelfva ämnet, som Herr Hjerta anfört,
anhåller jag att få lägga ännu flera.
Allmänna Beredningen utgör den enda controll,
som finnes på StatsSecreterarnes göromål,
och i sednare tider har tillkommit
en omständighet, hvilken jag går att framställa,
och som gör fortfarandet af Allmänna
Beredningen lika angeläget för Konungen
och dess Rådgifvare, som för Folket.
Controllen består deruti, att i Beredningen
läses alla handlingar; och om, genom en
brist i Föredragandens minne, någon omständighet
skulle hafva undfallit, som inverkar
på beslutet, så vinnes rättelsen genast,
och beslutet blir rättvisa, icke misstag.
Till Controllen hörer vidare, ej allenast,
att till BeredningsProtocollet måste
Föredraganden afgifva sitt yttrande, utan
äfven, att parten kan begära ut Protocollet,
och se huru frågan blifvit framställd och
afgjord, samt framlägga det, genom trye
-
Den 23 F e b r u a r i i e. m.
95
ket, för allmänheten. När dessa angelägna
omständigheter borttagas, och när StatsSccreteraren,
utan handlingarnes läsning,
föredrager i StatsRådet, (ty det vore omöjligt,
att der läsa alla handlingar), beror allt
på hans minne; och då man besinnar, att
StatsRådets Protocoll icke får hvarken utlemnas
eller tryckas, så finner män att både
föredragning och beslut skulle omgifvas
af en hemlighets-slöja, som ej står tillsammans
med säkerhet för Folket. Jag går
nu att framställa en i sednare tider tillkommen
omständighet; men jag behöfver
då, kan hända, ett förord, att ej blifva
missförstådd. — Jag klandrar ej Grundlagen
, och fronderar ej Regentens bruk af den ;
men jag begagnar min rätt, att utur ett
evident förhållande uphämta det största
af alla skäl för den sak jag försvarar; och
när saken är af den vigt, att Fäderneslandets
väl deruppå beror, måtte man få framställa
öppet de skäl man äger. StatsRådets
bestämmelse blef säkert densamma, som
det förra Rikets Råds, nemligen att göra
gällande lagars bud och personers rätt. För
att upfylla denna bestämmelse, förutsättes
hos dem en viss kännedom om lagarne.
Våra fordna Riksens Råd, och derefter alla
Ledamöter af Conseillen, kallades från den
Högsta Embetsmanna-classen, der vana af
allmänna ärender och kännedom om Författningarne
ej kunde utevara. Till en högre
flygt i uplysning har tidsandan seder
-
94
Den 23 F e b r u a r i i e. m.
mera fört oss; och kunskaperne om Lagar
och Författningar äro ej numera så angelägne,
att icke andre egenskaper äro angelägnare.
Men då StatsRådels Ledamöter hädanefter
kan hända ofta kallas utur det enskilta
lifvets kretsar, så inträda ju der män,
af hvilka man ej kan begära, att de skola
hafva en noggrann kännedom om våra lagar,
eller alltid sjelfförtroendet att dem tillämpa;
och hvem undgår väl, att inse den
förökning i magt och inflytande, som derifrån
tillfaller StatsSecreterarne, hvilkas meningar,
på såd-ant sätt, snart kunde blifva
orakelspråk. Blir deremot Beredningen
qvar, och blir den sammansatt af personer,
som äro mägtige sitt kall, så är en
motvigt gifven; ty då har StatsSecreterarens
mening varit föremål för Beredningens
pröfning, och när målet föredrages i
StatsRådet, hafva också andra meningar,
än blott en enda, blifvit gifne att der framställas,
och StatsRådet, som annars af ren
nödvändighet sett sig föranlåtit, att sluta
sig till StatsSecreterarens mening, har nu
jemväl andra omdömen att gå efter. Jag
täger för gifvet, att i StatsRådet aldrig inträder
någon, om hvars goda hufvud och
omdömes-förmåga fråga kan upstå; men huru
mycket skulle man icke då skada en sådan
person, om man hindrade honom, att
få se sakerne från flere sidor. — På alla
desse skäl tillstyrker jag afslag å den föreslagne
Grundlagsförändringen.
Den 23 Februarii e. m.
9^
Herr von Hartmansdorff, August: Till
de skäl för bibehållande af Rikets Allmänna
Ärenders Beredning, som af andre Talare
blifvit anförde, anhåller jag att få upgifva
ett, det nemligen, att af alla så kallade
Besvärs-mål, som till Allmänna Beredningens
pröfning föredragas, lära få finnas
så invecklade och vidlyftiga, som uti
Ecclesiastiqve väg. För alla andra ärender
finnes i allmänhet en Collegial-behandling
i 2:dra instantien, innan de komma
till Kongl. Maj:t, men icke för dessa. Om
nu Allmänna Beredningen borttages, så skulle
de komma till StatsRådet i ett mindre
utredt och väl behandladt skick, än andra
ärender. För min del hade jag, i frågan
om StyrelseVerkens organisation, föreslagit,
att en collegial-handläggning af Eclesiastique
mål borde äga rum i 2:dra instantien,
och hade under förutsättning deraf tillstyrkt,
att Allmänna Beredningen skulle uphöra,
men så länge ett lägre Collégium ej finnes,
måste jag anse Beredningen i denna
väg nödvändig. På sådane skäl anhåller
jag om afslag å den nya redactionen.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
hade inlemnat följande, som uplästes:
Då kanske den vigtigaste frågan, som
tillkommer Riksens Ständers behandling,
denna Riksdag, nemi. huruvida den i io §.
RegeringsFormen föreskrifne Allmänna Ärenders
Beredning skall fortfara, eller up
-
Den 2j Februarii e. m.
höra, till afgörande förekommer, anhåller
jag vördsamligen att, äfven i detta afseende
gammalmodig i mine åsigter, få framställa
dem, för bibehållande af denna inrättning,
i Grundlagen påräknad för betryggande
af Nationens heligaste rättigheter;
men förrän jag ingår i närmare utveckling
af desse mine åsigter, förklarar jag
öppet, att de farhågor, som sig för mig
förete, afse icke nu varande förhållanden,
utan blott den aflägsna framtidens. Lagstiftaren
har visligen haft den afsigt med
io §. RegeringsFormen, att Konungen skulle
fullständigt, genom Allmänna Beredningens
protocoller, uplysas om alla de mål,
hvilka för Konungen skulle föredragas, sorn
förmodligen blifvit verkställt, då Grundlagen
så bjuder, och ingen Instruction till
rubbning deri lärer kunna förebäras hafva
i behörig väg tillkommit. I en noggran
föredragning af målen i Allmänna Beredningen,
och åtta kunnige mäns yttranden
derom till ProLocollet, har Regeringen
en trygghet om en oväldig och uplyst
framställning af målens beskaftenheters lagenliga
behandling, och Nationen äger i rättigheten
att der till trycket uttaga handlingar
och yttranden, till erhållande af fullständig
kännedom, en trygghet, att tillgodonjuta
den rätt Lagar och Författningar
tillägga, men, skulle denna inrättning bortbytas
emot en så kallad Statsberedning,
så
Den 23 Februari i e. m.
97
så upslår derigenom en oersättelig förlust
för Nationen, som derigenom betages rättighet
och utväg att känna målens behandling,
då protocoll i StatsRåds-beredningen,
om ock sådane existera, icke få allmängöras
och till tryck befordras, hvilken
StatsRåds-beredning, om den, af ti 11 fä 11 ige
förhållanden, nu mäste för StatsRådets Ledamöter
anses behöflig, likväl icke annorlunda
lärer böra anses, än som en Enskilt
anstalt till beredande för dem af närmare
kännedom af målen, innan de hos Konungen
förekomma, oph hvilken, icke af Grundlagen
känd, mindre föreskrifven, synes i
allmänhet icke fordra den föredragandes närvaro,
sedan han i Allmänna Beredningen
målen föredragit och sine åsigter der till
Protocollet framställt, och med hvilket förhållande
man skäligen kan möta det förebärande
emot Allmänna Beredningens bibehållande,
att den föredragande flere förnyade
föredragningar i samma mål icke medhinner,
men, i anseende till hvilka, den
i Grundlagen honom åliggande föredragningen
otvifvelaktigt bör vara hans första
Embets-pligt. Att uphäfvande af Allmänna
Beredningen bereder i flere afseende inskränkning
i Nationens fri- och rättigheter,
uplyses vidare af det olika förhållande,
som sig företer i ärenders pröfning, i
den judiciella och administrativa vägen; i
den förra kunna mål fyra gångor undergå
14 H. - 7
93
Den 9.3 Februari i e. m.
pröfning, innan de komma till Hogsta Instancen,
nemligen i UnderDömstolarne, HofRätten,
och i vigtigare mål, Nedre Revisionen;
i den administrativa vägen åter, afgöras
de af Landshöfdingen och 3 Ledamöter
i Krigs- eller KammarCollegium, inalles
i tvenne Instancer af en personal af
4 personer, och skulle den nuvarande tredje,
för allmän kännedom öppna pröfningen,
i Allmänna Beredningen borttagas, så
stadnade den öppna behandlingen af ärender
vid åtgärderne i tvenne Embetsverk,
och af förenämnde fyra personer, och hemlighetsslöjan
kunde möjeligen sedan omsluta
allt hvad vidare dermed i Högsta Instancen
sig tilldrager, utan kännedom af
den rättsökande, om behandlingssättet, och.
rättighet att för allmänna Opinionen framställa
sitt förmenta lidande, om han dertill
sig befogad anser; och jag tror, att det
är ett gällande skäl för bibehållande af Allmänna
Beredningen, att en rättsfordran i
administratif väg, som ofta kan vara mera
magtpåliggande för den enskiltes välfärd,
än en tvist i Domstols-vägen, må erhålla
så noggrann öppen pröfning, i så många
Instancer, den hittills haft, och den rättsökande
icke, i sista Instancen, betagas rättigheten,
att känna behandlingssättet af hvad
han till pröfning framställt, och förhållanden
derom genom tryck allmängöra, som alldeles
försvinner om Allmänna Beredningen
genom uteslutande af 10 §. RegeringsFormen
Den a3 Februari i e. m.
99
uphörer; yrkande jag i grund af hvad jag nu
anfört, att Allmänna Beredningen, såsom
ett värn för Nationens frihet och ratti ar—
heter, må bibehållas; ankommande på en
sednare omsorg, hvad förbättring i Lönevilkor
de Embetsman må tilläggas, hvilka
såsom Ledamöter i allmänna Beredningen
motsvara det förtroende, som i deras
ansvariga och magtpåiiggande kall Jblifver
dem lemnadt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å den nya redactionen af 10 §. RegeringsFormen.
Ropades starka Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till afslag å berörde nya redaction.
Ropades äfven starka Ja och Nej.
Herr von Hejnnej Georgj och Grefve
Frölichj Davief jemte flere Ledamöter, anliöllo
om votering.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
votering nu förestår, får jag utbedja mig
att få för min del tillstyrka afslag å den
nya redactionen, och tillika till förklaring
uptaga en gjord invändning. Det har blifvit
ganska riktigt lagdt så stor vigt pä pu
7*
-
T 00
Den o.3 Febr imri i c. m.
blici teten lili Allmänna Beredningen, att
nemligen alla rättsökande kunna följa sina
måls behandling ända tills de komma till
föredragning inför Konungen. Parten kan
derigenom se, huru hans mål blifver framsläldt
för thronell. En Ledamot har sagt,
att den Rättsökande kan begära del af
Stats Rådets protocoll, och att det väl ej
slculle af slås. Men jag ber att få fästa upmärksamheten
på den omgång, som dervid
skulle iagttagas. En ordentlig ansökning
derom skulle till Konungen ingifvas;
den skulle föredragas och deröfver resolveras,
innan han kunde få del af Proto'
*
collet. — Dessutom anhåller jag att få uptaga
ännu en sak. Man har yttrat, att det
skulle förorsaka sä mycket besvär för Föredraganden,
att först föredraga i Beredningen
, och sedan inför Konungen. Men
jag föreställer mig, att hvad han gjort i
Allmänna Beredningen, är undangjordt i
StatsRådet: ty har han gjort en exposé' af
saken, så måtte han väl ej behöfva göra
en annan. Jag får dessutom uplysa, att
så mycket jag, såsom Ledamot i ConstitutionsIJtskottet
under tvänne Riksdagar, haft
tillfälle att inhämta, har på det hela ganska
sällan något mål blifvit annorlunda afgjordt
i StatsRådet, än såsom man tillstyrkt
i Beredningen. Af alla dessa mål vet jag
knappast något, som blifvit öfverklagadt.
Dei före anser jag denna Beredning nyttig,
och tillstyrker afslag å den nya redactionen.
Den s3 Februarii e. lii.
IOI
Herr von Heynne: Jag vet ej, om det
var någon, sorn begärde votering, mera
än jag. Jag skulle vara färdig att derifrån
afstå, om Herr Grefven och LandtMarskalken
finner, att pluraliteten var för afslag;
i annat fall kan jag ej frångå min begäran.
' . '\ ' ‘
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att äfven flere
andra Ledamöter, än Herr von Ileynne,
begärt votering; i anledning hvaraf Halis
Excellence framställde följande voteringsproposition:
Den
som bifaller den af ConstitutionsUtskottet
föreslagne nya redaction af io §.
RegeringsFormen, rörande Allmänna Beredningens
uphörande, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln afslå berörde nya redaktion, samt
io §. RegeringsFormen, i följd deraf, böra
förblifva oförändrad.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adelil godkändes, samt anslogs.
Sedan 41 > 42> 43 och 44 §§• * RiddarhusOrdningen
blifvit upläste, börjades
voteringen klockan | till 7 eftermiddagen,
och befunnos efter voteringens slut kloc
-
103
Den a3 Febr aari i e. m.
kan half till g om aftonen; sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som föijer:
Ja — 80.
Nej — 189.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt forde Protocoll blifvit
upläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att den nya
redactionen af 10 §. i RegeringsFormen blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen,
samt 10 §. i nu gällande RegeringsForm
således bibehållen oförändrad.
Friherre Boije: Grundlagarne gifva
Riksdagsmannen en rätt, att, äfven efter
motionstidens förlopp, få framställa sådane
motioner, hvartill anledning upstår i
och under öfverläggning af förut motionerade
ämnen.
Jag begagnar nu denna rätt, då jag,
med vördsamt tillkännagifvande, att jag
ämnar till ConstitutionsUtskottet ingifva
förslag till en annan Organisation af Allmänna
Beredningen, mera svarande för
dess bestämmelse, att utgöra, ej allenast
en garantie för Nationen, såsom motvigt
till det allt för stora inflytande, som StatsSecreterarne,
nu mera än förr, synes kunna
tillfalla, ulan äfven ett stöd för Rege
-
Den 23 Februari i e. m. io3
ringen i säkerheten att alltid erhålla elen
mäst fullständiga uplysning i allt hvad Cameral-omsorgerne
och CameralLagfarenheten
angår; lika vördsamt föreslår, att, intill
dess en sådan förändrad Organisation
kan komma till stånd, Beredningens Ledamöter
måtte erhålla en sådan förökning i deras
löner, som kunde bättre svara emot
vigten af det updrag de innehafva; så att
icke från det alldeles otillräckliga löningssätt,
som nu äger rum, ett fortfarande hinder
alltid må ligga i vägen för Nationens
hopp, att se dessa platser innehafvas af
Män, i kunskaper och själsförmåga, vuxne
Institutionens ändamål. I stället för att
den Beredningens Ledamot, sorn är kallad
från Landsorten, nu har, utom sin i öfrigt
ägande tjenstélön, blott iooo R:dr B:co,
och den Ledamot, som tillika innehar Embete,
med Lön, i hufvudstaden, nu har
blott 400 R:dr B:co, föreslår jag att, utan
åtskillnad, hvarje Ledamot må erhålla en
förökning af 1000 R:dr B:co, att utgå ifrån
samma tid, hvarefter den Löneförökning
kommer att taga sin början, som redan är,
vid denna Riksdag, föreslagen för vissa Justi
tiaeEmbetsmän.
Jag anhåller om remiss af denna Motion
till SlatsUtskottet, för att derifrån sedermera
komma till väre Respective MedStänders
kännedom och pröfning.
Ladcs på bordel.
Den ij Februari i e. m.
i3 §.
Viii Konungen böl ja krig eller sluta
fred,- kalle då till ett utomordentligt StatsRåd
, samtliga Stats Rådets Ledamöter > framställe
för dem — — — som Han för Riket
nyttigast finnér.
Herr HjertaGustaf: Denna §. torde
stå i sammanhag med, och vara en följd
af, de föregående 5 och 6 §§. Jag anhåller
således om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till afslag å den
nya redactionen.
Uppå derefter af Hans Ecccellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, blef den nya redactionen af
Ridderskapet och Adeln afslagen.
Friherre Cederströmj Jacob: Af samma
egenskap äro 26, 27, 28, 35, 42 och
43 §§. De hänga ihop med de förut afslagne
,§§., och kunna således sammanslås
under en och samma proposition.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
tror likväl, alt 28 §. härifrån gör ett undantag.
Det är ingen annan skillnad emellan
den gamla §., och den nya redactionen,
än att i stället för att i den gamla
stå upräknade: StatsMinistrar, StatsRåd,
JustiticeRåd_, StatsSecreterare, samt alla
andra civile Embetsman inom Riket och
Domare; finnas i den nya endast orden:
Civile Embetsman inom Riket och till Domare.
Jag tror, alt den nya redactionen
Den 23 Februarii e. in.
här kunde antagas, såsom enklare, då den
ej gör någon förändring i hufvudsaken. Jag
anhåller således, att denna §. måtte i propositionen
skiljas från de öfrige.
26 §.
Då JustitiasÄrender inför Konungen i
StatsRådet föredragas, skola, jemte JustitiasStatsMinistern
och minst Två icke Föredragande
StatsRåd, samt Föredraganden,
Två af Högsta Domstolens Ledamöter dem
öfvervara, — — — i allmänhet är föreskrifven.
Hvilken nja redaction, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition', af Ridderskapet
och Adeln afslogs.
27 §•
JustiticeCancelleren, hvartill Konungen
må nämna en lagfaren och i Domar eva rf
nyttjad Man j åligger, utom hans befattning,
i StatsRådet > förnämligast att, såsom Konungens
Högste Ombudsman, föra, eller
och Embetsman begångna blifva.
Och blef denna nya redaction, uppå
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
28 §•
Konungen äger aLt i StatsRådet — —
— — —. men icke på deras börd. Till
Civile Embetsman inom Riket och till Do
-
io6 Den 23 Februarii e. m.
mare må sådane män endast nämnas, som
äro af den rena Evangeliska Läran.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den nya redactionen
af ifrågavarande §.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gurtaf: Jag torde få hemställa,
om icke den gamla §:n är bättre just derföre
att den utsätter: Till StatsMinistrarj
StatsRåd * JustiticeRåd * Stat sSecr eter are
samt alla andre civile Embetsman inom
Riket och Domaremå sådane män endast
nämnas som äro af den rena Evangeliska
Läran; då deremot den nya redactionen
endast uptager den generela termen:
till Civile Embetsmän inom Riket och till
Domare &c. Då i StatsRådet äfven MilitaireEmbetsmän
finnas, kunde det, i synnerhet
i afseende på StatsSecreterare, upstå
en tvetydighet, huruvida de kunde vara
af annan, än den rena Evangeliska läran.
Jag tror således den gamla §. vara
bättre.
Herr von Hartmansdorff* August: I
den gamla §:n står: alla andra civile Embetsmän
, hvarigenom ej otydligt upgifves,
att äfven StatsRåden äro uptagne bland civile
Embetsman; dc utnämnas ock alla ge
-
Den 23 Fe hr ua rii e. m.
norn KammarExpeditionen, ehvad de förut
varit Militairer, elier icke. Jag tror derföre,
att ingen våda genom förändringen
upkommer. Men på det ingen farhåga måtte
väckas, och då det gör detsamma, om
man upräknar alla, eller håller sig till det
nya förslaget, har jag ej något emot, att
den gamla §:n bibehålies.
Friherre Ehrenborgh , Casper Wilhelm:
Jag vill blott hafva äran uplysa, i anledning
af hvad Herr Grefve af Wetterstedt
nyss yttrade, att 4 §• RegeringsFormen tydeligen
bestämmer, att inga andra, än personer
af den rena Evangeliska läran, få vara
i StatsRådet. För öfrigt är det indifferent,
hvilkendera redactionen man gillar,
• men det är ett renare språk, som mig synes,
i den nya.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förnyade den af honom
tili bifall å den föreslagne nya redaclionen
nyss gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde proposition till afslag å den
nya redactionen, hvilken proposition med
Ja besvarades.
34 §.
StatsMinistrarnes, StatsRådens och .TnstiliteRådens
Embeten skola upföras i Ri
-
108 Den 23 Februaril e. m.
kets Stat, och må icke af någon tillika med
annat civilt Embete beklädas. De två StatsMinistrarne
innehafva Rikets högsta värdighet
; StatsRåden äge lika anseende med
de högsta, och JustiticeRåden med derintill
närmast varande Militaira Embetsmän.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å denna nya redaction.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Uppå derefter af Hans Excellence framställd
proposition, blef den nya redactionen
af Ridderskapet och Adeln ogillad.
35 §.
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna,
StatsRåden, Presidenter och Chefer för
Collegier eller i dessas ställe inrättade
Verk Chefen för Tullstyrelsen, ExpeditionsChefer
i Statsför valtningsDepartementen
j ÖfverStåthållaren, UnderStåthållaren,
och PolitieMästaren i Hufvudstaden, Lamlshöfdingar
och Ståthållare i Landet, FältMarskalkar
— om de finna sig der
till
skäl äga.
Hvilken nya redaction, uppå gjord proposition,
blef af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
4a §. 2 Mom.
Uti alla de fall — — — — —. skola
samtelige StatsRådets Ledamöter vara närvarande
och rösta.
Den 23 Februarii e. m.
Denna nya redaction blef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln
ogillad.
43 §.
Går Konungen i Fält, eller — — —
förordne Han Justitia? Stats Ministern och
Tre andra Ledamöter af StatsRådet, som
der icke äga Föredragande hefattningj att
föra —  som 8 §. stadgar.
Och blef denna nya redaction af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
99 §•
Riksens Ständers JustitiaeOmbudsman
må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara
Högsta Domstolens, Nedre JustitiasRevisionens
då han det äskar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade afslå denna
nya redaction, enär den stod i sammanhang
med det af Ridderskapet och Adeln
förkastade nya förslag lill io §. RegeringsFormen.
.
Ropades Ja.
102 §.
Denna Domstol, som RiksRätt kallas,
deruti före ordet Fyra de äldste
StatsRådj Presidenterne uti alla Rikets
iio Den pi Februarii e. m.
CollegierHögste Befälhafvaren — — —-  Escadern af Kongl. Maj:ts Flotta, Fyra de
äldste Råd i Svea IiofRätt, Tvä de äldste
Råd i KammarCollegium och KammarR
ätten, samt det äldsta Paid i hvarje af
Rikets öfriga Collegier. Då antingen —
om Tolf deruti sitta. Är Presidenten
i HofRätten af laga förfall eller jäf hindrad,
företräde dess ställe det äldsta Civila
StatsRådet. Denna Domstol äge —.
—- — återinsättande i Rikets tjenst.
Herr Hjerta, Gustaf: Hvad denna §.
Le träffar, anser jag, att den nya redactionen
kan bifallas, emedan, då det är gifvit,
att, vid en ny organisation af StyrelseVerken,
KammarCollegium och KammarRätten
ej kunna komma bort, förändringen
är sådan, att den ej ligger i vägen för organisationen.
Skulle man åter bibehålla
den gamla §., så står der Armeens flotta
nämnd, hvilken likväl nu ej finnes. På denna
grund anhåller jag om proposition till
bifall å den nya redactionen.
Friherre Cederström, Jacob: Lika med
Herr Hjerta tillstyrker jag bifall å den nya
redactionen. Den åsyftar endast alt fylla
antalet af RiksRättens Ledamöter, i händelse
Gollegierne skulle undergå förändring.
Friherre Boije, Ludvig: Att utesluta
tvänne andra Collegier, Bergscollegium och
ComtuerceCollegium, finnér jag ej något
Den 23 Fe b mari i e. m.
111
skäl. Ännu äfo de ej afskaffäde, och att
taga på liand, att de skola blifva det, är
ej ännu så gifvit. JNär detta ännu icke är
Bestämdt, är det ej tillstå tidigt att genom
den nya redactionen Betaga dem en ratt
de förut ägt. Jag tillstyrker således den
gamla §:s Bibehållande.
Herr Cederschjöld, Pehr Custaf: Det
nya förslaget har helt visst flere företräden
för den gamla §. Flere Jurister ingå
i den nya RiksRätten, än i den gamla, och
flera inamovible Ledamöter. Äfven finnes
ingen fara för de Collegier, som ännu ej
äro uplöste; de få representanter i RiksRätten,
så länge de existera, emedan der
står: det ålsta Råd i hvarje af Rikets öfriga
Collegier. Men den enda betänkligheten
är rangstriden, som jag fruktar kunde
upkomma, då ett StatsRåd skulle föra ordet
i frånvaro af Presidenten i HofRätten, och
sålunda taga sätet framför de öfrige Presidenterne.
Om detta kan göra något hinder,
så torde förslaget Böra afslås; men i
annat fall tillstyrker jag, att den nya redactionen
måtte antagas.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
För min del skulle jag tro, att den nya
redactions-förändringen framställer fördelar,
som den gamla §. ej äger, och jag inser
ej det hinder, som blifvit anfördt, att man
genom den skulle hafva gifvit vid handen
Presidenternes afskaffandej ty den nya §.
I 12
Den 23 Februari i e, m.
lemnar full säkerhet att, så länge ett Collegium
finnes, dess President är sjelfskrifven
Ledamot i RiksRätten, och der slår
ännu något, som lemnar anledning till förhoppning,
att de ej skola gå bort. Der
står nemligen: Presidenterne uti alla Ri~
hets Collegier. Hvad den invändningen angår,
att StatsRåden här stå framföre Presidenterne,
så inser jag ej eller, att det inverkar
till förkastande af §:n. Jag anhåller
om proposition till bifall å den nya redactionen.
Herr Tham, Wolrath: I den nya redactionen
äro ej allenast Presidenterne bibebållne,
såsom Ledamöter af RiksRätten,
utan der står äfven: två de äldste Råd i KammarCollegium
och KammarRätten, samt det
äldsta Råd i hvarje af Rikets öfrige Collegier.
Då det således blott är fråga om
en förändring från två Råd till ett, måtte
det vara indifferent. Äfven det, att ett af
StatsRåden skulle komma att föra ordet,
lärer ej göra något hinder. Den nya redactionen
innehåller, att Presidenten i Svea
HofRätt skall föra ordet i RiksRätten. Derefter
komma först StatsRåden. Jag tror således,
att ingen annan betänklighet finnes,
än den, som kan hafva afseende på rangen.
För min del anser jag, att den ej bör
ligga i vägen, men öfverlemnar dock till
Ridderskapet och Adeln att bedömma, om
den
Den 23 Februarii e* ra.
elen hindrar antagandet af redactionen. Jag
tycker, att rangtvisten kunde väl upgöras
i godo.
Herr Hjerta: Jag är visserligen bland
deras antal, sorn önskat, alt ingen rangordnings
strid skulle upkonima inom RiksRätten,
derigenom, att man häldre uptagit
alla 3 Presidenterne i HolRätterne, i stället
för 2 af StatsRåden. Sådant hade visst
varit formligare; men jag tror likväl, att
det nya förslaget på det hela är bättre,
än den gamla §. Jag har det begrepp om
Rang-ordningen, att det beror af Konungen
att ändra den. Om Konungen således skulle
finna, att Presidenterne hafva för hög rang,
kan han vid blifvande afgång nedsätta den
i framtiden så, att Dess Rådgifvare komma
öfver Presidenterne. Jag hoppas dessutom,
att RiksRätt ej så snart skall inträffa,
att det emellertid kan komma i fråga.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardies Jacob: I anledning af hvad Herr
Cederschjöld anfört, får jag erinra, att i
förslaget till 102 §. står: är Presidenten
i HofRutten af laga förfall eller jäf hindrad
j företräde dess ställe det äldsta civila
StatsRådet. Således tror jag, att ingen
rang-strid kan upkomma. Det är blott, när
Presidenten i HofRätten är hindrad, sorn
det äldsta StatsRådet skall företräda hans
ställe.
14 H. 8
Den 23 Februari i e. m.
Herr von Hartmansdorff, August: Vid
rang-tvisten vili jag ej uppehålla mig; ty
RangOrdningen måste rätta sig efter Grundlagen,
oin den förändras. Men i den nya
redactionen har man uttryckligen nämnt
tvänne Collegier, KammarCollegium och
KammarRätten, i stället för att Grundlagen
ej förut specificerat något Collegium.
dag tror, att icke eller denna specification
horde äga rum. Visserligen är det rätt, att
Grundlagen omtalar Collegier i allmänhet,
såsom befinteliga, men ej att den bestämdt
nämner det ena eller det andra, ty det
kunde lägga hinder i vägen för att sammanslå
och ordna dem till ett riktigare
skick, än de nu äga; således tror jag det
vara bättre att bibehålla den gamla §:n,
än alt genom utsättande, att dessa Collegier
skola lemna hvardera i Råd, gifva åt
dem ett Grundlags-bestånd, som de öfriga
sakna, och som det ej är gifvit, att dessa
höra företrädesvis äga. Tvärtom tror jag,
att, vid en bättre organisation af StyrelseVerken,
KammarCollegium ej hör förblifva,
sådant det är. Jag anhåller således
om afslag å den nya redactionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den nya redactionen af 102 §. RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Den a3 F e b r u a r i i e. ra.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afsla
berörde redaction.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag får
vördsammast hemställa, om vi ej äro nödsakade
att antaga den nya redactionen. Visserligen
hafva mindre anmärkningar dervid
blifvit gjorde, men om vi ej antaga den,
stanna vi vid att behålla uttrycket: Befälliafvaren
för den vid Hufvudstaden förlagde
Escadern af Armeens Flottaj ehuru någon så
kallad Armeens Flotta nu mera icke finnes.
Tvist kunde upstå, om Befälluifvaren för
den vid Hufvudstaden förlagde Escadern
af Kongl. Maj:ts Flotta ägde att i en blifvande
RiksRätt inträda.
Herr Cederschjöld: Ehuru jag skulle
önska, att det nya förslaget antoges, anser
jag mig likväl böra vederlägga det skäl,
som nu blifvit anfördt, nemligen: att Armeens
Flotta, som omtalas i den gamla
numera icke finnes. Deraf kunde ju ingenting
värre hända, än att ingen Ledamot kom
i RiksRätten, såsom Representant af Flottan.
Likasom i Grundlagen omtalas Landttullarne,
ehuru de ej existera, så vore det
afven här, att en person omtalas i Grundlagen,
såsom Ledamot af RiksRätten, hvilken
ej kunde inställa sig.
8*
Den ?,3 Februari i e. m.
Då Hans Excellence Herr Grej ven
och LandtMarskalken derefter förnyade dess
förut gjorde proposition till antagande af
den nya redaétionen af 102 §. RegeringsFormen,
Bief densamma af Ridderskapet
och Adeln Bifallen.
106 §.
Finner Utskottet af dessa Protocoll,
att någon StatsRådets Ledamot., eller någon
för tillfället förordnad Föredragandeeller
den Embetsman, som i Commandomål
— — — — — fastställd varder.
Herr Hjerta, Gustaf: Äfven denna nya
redaction anser jag kunna antagas. Den
innehåller en bestämd föreskrift, alt samtlige
Föredragande äro i samma calhegorie,
som StatsSecreterarne. Den innefattar således
alla, som kunna komma i fråga att
sättas under RiksRätt, i stället för att, enligt
gamla §., man skulle kunna säga, att
Expeditions- och RevisionsSecreterare, hvilka
föredragit, ej äro ansvarige för deras
föredragning. På denna grund anser jag
den nya redactionen böra antagas.
Herr LefreJj Johan Pehr: I den gamla
redactionen står ordet: StatsSecr eter are,
men i den nya saknas det. Det kunde då
blifva tvifvel underkastadt, om med StalsRådsLedamot
menas StatsSecreterare, sedan
man kunde citera, att nyssnämnde ord förut
i §. funnits, men blifvit uteslutit.
Den a3 Februarii e. m.
117
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af hvad Herr Hjerta anfört, får jag
fasta upmärksamheten deruppå, att den
Föredragande, som står nämnd i nya redactionen,
är någon för tillfället förordnad
Föredragande, oell icke den Ordinarie,
eller StatsSecreteraren. StatsSecreterarne
äro deruti bestämdt uteslutne. Af sådan
anledning hänger denna redaction tillsammans
ined de förut afslagne 5 och 6 §§:ne.
Det är således ej möjligt, att bifalla den
nya redaclionen, så framt ej StatsSecreterarne
skola alldeles befrias ifrån att ställas
under RiksRätt.
Herr Tham, Wolrath: Sorn jag tror,
att man alltid får lof att följa Grundlagen
efter dess ordalydelse, finner jag,
lika med Friherre Cederström, att det ej
går an antaga den nya redactionen. Der
står: Stats Rådets Ledamot. Jag vet väl,
att dermed menas äfven StatsSecreterare,
hvilka, enligt nya förslaget, skulle blifva
SlatsRåd; men sorn detta förslag är afslagit,
äro de nu ej verklige Ledamöter af
StatsRådet. Derigenom skulle ej StatsSecreterarne,
utan endast StatsRådets Ledamöter,
öcli för tillfället förordnade Föredragande,
vara underkastade RiksRätt. Jag
erkänner väl, att i den gamla §. fattas de
ord, sorn borde ålägga äfven en för tillfället
förordnad Föredragande ansvarsskyldighet,
inea jag anser det vara angelägnare,
Den 23 Februarii e. m.
att StatsSecrelerarne äro underkastade denna
ansvarsskyldighet, och hoppas att StatsSecreterarne
skola till det mästa sjelfve bestrida
deras tjenster. Man kunde genom
antagande af den nya redactionen möjligen
kasta sig in i förklaringar, som kunde blifva
vädlige.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Äfven
jag förenar mig med dem, som yrka
att den nya redactionen ej kan antagas.
Der står väl: någon StatsRådets Ledamot;
men om man uti gamla Grundlagen efterser,
hvem som är StatsRådets Ledamot, finner
man, att StatsSecreterarne ej deribland
äro uptagne. Det står nemligen i 5 §. RegeringsFormen:
StatsRådet skall bestå af Q
Ledamöter. Sedan upräknas: En JustiticeStatsMinister,
En Stats Minister för Utrikes
Årenderne j Sex Stats Råd samt HofCanzleren.
Bland dessa nämnes icke StatsSecreteraren.
Följakteligen skulle ingen StatsSecreterare
efter orden kunna tilltalas inför
RiksRätt.
Herr Hjerta: Det är just af den §.,
som Herr Cederschjöld åberopat, som jag
slutat, att StatsSecreterare dela lika öde
med StatsRådets öfrige Ledamöter. Den
slutar så: Hvarje StatsSecreterare_, eller
den hans Embete förestårege säte och
stämma i StatsRådetdå han der föredragerj
eller då Konungen låter der eljest
förekomma mål^ som till hans befattning
V
Den a3 Februari i e. in.
1 *9
höra. På denna grund tror jag, alt StatsSecreteraren,
efter vanligt språkbruk, är
Ledamot af StatsRådet, och jag har således
ej kunnat göra mig annan föreställning,
än att han skulle vara lika ansvarig. Man
häri den åberopade 5 §:n äfven den hjelp,
att der står: den hans embete förestår. Jag
anser således den nya redactionen bättre,
och vida öfverväga den gamla, emedan jag
för min del ej kan finna annat, än att den,
som liar säte och stämma, äfven är Ledamot.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag är
förekommen af Herr Hjerta, och tror lika
med honom, att 5 §. gifver tillkänna, att
StatsSecreteraren är StatsRådsLedamot. §:n
innehåller, att StatsSecreteraren skall äga
säte och stämma i StatsRådet; hvar och en,
som har säte och stämma, måtte väl också
vara ledamot. Jag anser det derföre
vara fördelaktigt, att antaga den nya redactionen,
enär man derigenom ålägger de
för tillfället Föredragande samma ansvarighet
sorn de Ordinarie.
Friherre Cederström: I anledning
af Herr Hjertås framställning, att Svenska
språkbruket skulle medföra den verkan, att
StatsSecreteraren vore Ledamot af StatsPiådet,
får jag fästa upmärksamheten dervid,
att i 5 §:n efter stadgandet, att StatsIlådet
skall bestå af 9 Ledamöter, kommer
120
Den 23 Februarii e. m.
upräknandet af desse 9 Ledamöter, och bland
dem finnas ej SlatsSecreterarne nämnde. Således
lärer ingen, efter Svenskt språkbruk,
kunna få honom till Ledamot af StatsRådet;
men väl är det tillagdt honom rösträttighet
vid föredragningen. Det är dock
skillnad emellan att äga rösträttighet vid
föredragningen, och att vara Ledamot. Detta
är tydligt, och ingen förtydning kan göra
honom till Ledamot. Om förslaget varit
lika med det till nya Redactionen af
107 §., hade ändamålet kunnat vinnas, och.
intet hinder varit för antagandet derigenom,
att SlatsSecreterarne ej äro nämnde.
I nya redactionen af 107 §. står nemligen:
någon Föredragande; men i delta 1111 under
pröfning varande förslag står: någon
jör tillfället förordnad Föredragande. Jaganhåller
alltså om proposition till afslag å
den nya redactionen.
Herr von Hartmansdorff, August: Inga
ord äro så svåra att tyda ifrån deras
bestämda bemärkelse, som de, hvilka innehålla
ziffror. Ett. sådant ord är nio, som
står på första raden af 5 §. RegeringsFormen,
och som bestämmer StalsRådets Ledamöter
till detta antal. Enär nu §. till
yttermera visso upräknar dessa nio personer,
nemligen 2 Ministrar, 6 StalsRåd och
1 HofCanzler, så är det gifvet, att inga
Statssekreterare få rum inom antalet af StatsRådets
Ledamöter. Således torde man böra
Den 23 Februarii e. m.
121
akta sig för en lagförklaring, som innebär
en tvetydighet. Dea gamla §:n är
derföre icke utan otydlighet, ty der står:
StatsSecr eter are eller annan Ledamot af
StatsRädet; men då man skall välja mellan
tvenne mindre bestämda redactioner,
så är det bättre att bibehålla dea gamla,
efter hvilken tillämpning redan är gjord,
och deri den egentelige Föredraganden, eller
StatsSecreleraren, är uptagen , än att
antaga en ny redaction, der han är utesluten,
och endast tillfälliga föredragande
uptagna. Jag hemställer således till Ridderskapet
och Adeln, att förslaget matte
förkastas.
Herr Cederschjöld: Den siste talaren bar
trott sig finna en ofullkomlighet i den gamla
§:n, emedan der talas om annan Ledamot
af StatsRåulet. Jag skall utbedja mig
få påminna, att utom de egentliga och sländiga
Ledamöterna af StatsRådet, hafva äfven
2 JustitiaeRåd och JustitiaeCanzleren i
vissa fall derstädes säte och stämma, och
äro då de så kallade andre Led/nöter. Men
såsom ytterligare bevis för den satts jag
drifvit, att det skulle vara vådligt att antaga
den nya redactionen, emedan StatsSecreterarne
ej kunde intagas i StatsRådsLedamöternes
antal, får jag upläsa sista
momentet af \i §. RegeringsFormen. Der
står: Uti alla de fall,, hvarom föregående
fyra SS- handla skola samtlige StatsRå
-
122
Den 2j Februari i e. in.
dets Ledamöter och StatsSecreterarne mara
närvarande och rösta. Här äro StatsSecreterarne
tydligt skiljde från StatsRådets
Ledamöter.
Herr Hjerta: Det är visserligen icke
min afsigt, att förlänga discussionen, om
Ridderskapet och Adein skulle finna några
vådor af, att antaga den nya redactionen i
en tid, då så besynnerliga ordstrider upkomma.
För min del tror jag dock, att,
efter Svenskt språkbruk, det måtte vara gifvit,
att den, som har säte och stämma i
en Autoritet, äfven måste vara Ledamot
derstädes. Men jag vädjar till Friherre Cederström
sjelf, om ett riktigare förhållande
upkom, derföre alt der stod: Föredragande
j i stället för: för tillfället Föredragande
, och om det kunde vara meningen,
alt någon kan komma för RiksRätt
för det han icke föredragit. Jag finner således
ingen anledning till förslagets förkastande,
men öfverlemna!’ saken till Ridderskapet
och Adeln, och skall ej begära votering.
Jag har trott oss äga tillräckliga
garantier i språkbruket, och att man således
kunde antaga en förbättrad redaction.
Friherre Boije, Ludvig: Jag tillstår,
att den argumentation Herr Hjerta framställt,
skulle jag vilja antaga, emedan jag
anser den riktig, men hvad jag egenteligen
tror åligga den lagstiftande magten, äi*
Den 23 Februarii e. m.
I2j
att gifva tydliga lagar, och då jag i sjelfva
denna discussion finner skiljaktighet i meningar,
och deraf har anledning förutse,
att samma skiljaktighet kan upstå hos RiksRätten,
samt ej vill blottställa mig för att
såsom lagstiftare hafva varit otydlig, öfvergår
jag till den mening, som af Herr von
Hartmansdorff blifvit yttrad, att den gamla
§:n är bättre. Skilnaden är den, att efter
gamla §:n är det utan fråga, att StatsSecreterare
kunna ställas till ansvar, men
det kan upstå fråga, om den äfven gäller
för tillförordnade Föredragande. I den
nya åter är det gifvet, att tillförordnade
Föredragande äro ansvarige, men det kan
åtminstone vara underkasta^ en invändning
i rättegången, hvartill otydligheten
gifver anledning, huruvida StatsSecreterarne
skulle vara inbegripne under ansvarighetslagen.
Då det är angelägnare, att StatsSecreterarne
äro underkastade denna ansvarighet,
än de tillförordnade Föredragande,
tillstyrker jag proposition på bifall till bibehållande
af den gamla §:n.
Herr Cederschjöld: Det argument Herr
Hjerta nyttjade, lät skenfagert, då lian anförde
orden: för tillfället Föredragande.
Men olyckan är, alt i lagen står: någon för
tillfället förordnad Föredragande. Under
denna cathegori kunde således StatsSecreterare
icke hänföras.
Den 23 Februarii e. m.
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den nya redaclionen af 106 §. RegeringsForraen.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Ilans Excellence framställd
proposition, blef berörde nya redaction
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
107 §. 1 Mom.
Skulle ConstitutionsUtskottet
— Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon
Föredragande icke med oväld — —
—• anmärkning blifvit gjord.
Friherre CederströmJacob: Nu torde
det vara lämpligt tillfälle, att besvara Herr
Hjertås nyss gjorde anmärkning mot redactionen
af denna §., och huruvida språkbruket
bär är iakttagit. Det må väl ej falla någon
in, att man skulle kunna lill ansvar
ställas för en föredragning, man ej gjort.
Ilar står i stället för: någon StatsSecreterarej
orden: någon föredragande. Bland
någon Föredragande måste StatsSecreteraren
äfven vara, efter han föredrager, och
således är den nya redäctionen passande
och god, men den nuvarande felaktig. Jag
tillstyrker derföre bifall å den förändrade
redaclionen af 107 §:n.
Herr Lefren, Johan Pehr: Det är visserligen
miu öfvertygelse, att det varit
Den 23 Fe b r u a r i i c. m. i a5
nyttigt, om vi hade kunnat antaga nya rcdactionen
af den förra 106 §:n, emedan
för tillfallet Föredragande derigenom kunnat
komma under PiiksRätt; men jag kan
likväl icke tillstyrka nya redactioneu af den
nu förevarande 107 , emedan man då
komme att straffa blott efter den ena, och
ej efter den andra §:n. Man måste således
tills vidare äfven afslå nya redactionen
af denna §., intill dess man en annan gång
får en bättre redaction af den förra §:n.
Friherre Cederström: Jag instämmer
med Herr Lefren deruti, alt, i händelse
Ridderskapet och Adeln skulle bifalla nya
redactionen, deraf väl icke kan följa det
resultat, att en tillfällig Föredragande kan
ställas till ansvar inför Riksrätt, men jag
anser det dock medföra nytta, att en tillfällig
' Föredragande, som tillstyrkt något
emot Rikets sannskyldiga nytta, kan med
tillämpning af den nu föreslagne nya redactionen,
anmälas till endtledigande. Jag
skulle tro, att sådant vore i sin ordning,
och förmodar derföre, att förslaget kan antagas.
. Grefve Gyldenstolpe_, Anton Gabriel:
Jag anhåller, att få fästa upmärksamheten
på ett ytterligare skäl, än det Herr Lefrén
anfört, hvarföre man ej kan bifalla den
nya redactionen, åtminstone så vida min
mening förtjenar afseende. Enligt vår nu
120
Den 23 Februarii e. ra.
varande RegeringsForm, kan ingen af de
Vicarierande StatsSecreterarne ställas till
ansvar, hvarken för upsåtliga öfverlrädelscr
af Grundlagen och andra lagar, eller
för mindre nit, skicklighet och drift. För
Ordinarie StatsSecreterarne är sådant stadgadt,
både genom 106 och 107 §§:ne. Om
man nu antager det nya redactions-förslaget
af 107 §:n, blifva så väl de Ordinarie,
sora de Vicarierande StatsSecreterarne, ställde
till ansvar, likväl blott för det fall, att
de icke med oväld, nit, skicklighet och
drift deras förlroende-embete utöfvat; då
deremot de Ordinarie StatsSecreterarne ensamt
förblifva underkastade ansvar för upsåtlige
fel och öfverträdelse!'. Man erhöll
således visserligen den vinst, att de Vicarierande
StatsSecreterarne kommo att tilltalas,
då de ej med oväld, nit, skicklighet
och drift utöfvade deras förtroende-embete;
men den föreslagna nya redactionen af 29 §.
Riksdagsordningen kan på samma grund,
som 106 §. RegeringsFormen, ej antagas,
emedan der samina omständighet förekommer,
att StatsSecreterarne äro uteslutne.
Om man således antager den nya redactionen
af 107 §. RegeringsFormen, och icke
kan antaga den nya redactionen af 29 §.
Riksdagsordningen, så inträffar den omständighet,
att en Vicarierande StatsSecreterare
kan tilltalas efter RegeringsFormen,
men ej efter Riksdagsordningen. När man
gör en grundlagsförändring, bör man väl
Den 23 Februari i e. m.
I27
ej åstadkomma en sådan tvätydighet, alt
en Embetsman kan fällas efter Regerings
O
O
Formen, men måste frias efter Riksdagsordningen.
Det är derföre i min tanka
bättre, alt låta den principen, ehuru oriktig,
qvarstå, att Vikarierande StatsSecreterare
icke kunna tilltalas, emedan man då
åtminstone ej begår den inconseqvence, att
hafva stridiga stadganden i Gruudlagarne.
Jag tillstyrker i följd häraf afslag å den
nya redactionen af 107 §. RegeringsFormen.
Herr Lefren: Då Ridderskapet och Adeln
afslog den nya redactionen af 35 §.
RegeringsFormen, i hvilken Expeditionschefer
i StatsförvaltningsDepartementen voro
uptagne under förtroende-cathegorie, så
äro desse ExpeditionsChefer, hvilka vanligen
blifva förordnade att föredraga i StatsSecreterarens
ställe, ej i den ställning alt
kunna afsättas utan dom och ransakning.
Nu kunde det likväl hända, om man antog
den nya redactionen, att en sådan,
som ej hade förtroende-plats, kunde skiljas
ifrån embetet utan dom och ransakning,
emedan det står, att Rikets Ständer
kunna hos Konungen skrifteligen anmäla
deras önskan, att Han ville ur StatsRådet
och ifrån Embetet skilja den eller dem,
emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Jag
tror således detta vara ett nytt skäl att äfven
afslå den nya redactionen af denna §.
128
Den 23 Fe bni ar i i e. m.
Hörr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
till alla delar i livad Herr Lefrén och Grefve
Gyldenstolpe anfört. Det skulle innebära
en oformlighet, att fatta beslut, det
man ej kunde lagligen tilltala Vicarierande
Föredragande, men väl önska bort dem
hos Konungen, då de ej med oväld, nit,
skicklighet och drift deras förtroende-embete
utöfva. Jag får tillika utbedja mig
att få visa Ridderskapet och Adeln, huru
Friherre Cederström tolkar Grundlagen. Om
man läser 29 §. Riksdagsordningen srdra
Morn., sfi står der: Finner Utskottet af
dessa Protocoll, att någon StatsMinister,
Stats Paid, HofCanzler en , Stats Secr eter aren
eller annan Ledamot af Stats Rådet
&c. Nu frågar jag, hade jag orätt att säga,
det StatsSecreteraren är Ledamot af
StatsRådet? Jag anhåller om proposition till
bibehållande af den nuvarande 107 §. RegeringsFormen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har begärt ordet endast för alt bestrida
den mening, som skulle en tillförordnad
Föredragande ej kunna anklagas efter 106 §.
RegeringsFormen. I 9 §. RegeringsFormen
står: Uti alla mål, som hos Konungen i
StatsRådet förekomma , skall Protocoll föras.
De tillstädes varande StatsMinistrar,
StatsPiådj HofCanzleren och StatsSecreterare
eller de, som desse sistnämndes
-
Den a3 Februarii e. ra.
des t jens t er förrätta, vare ovilkorligen
förbundne _> alt sine meningar yttra och
förklara; Konungen dock förbehållit , att
allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande emot
denna Regerings Form, eller Rikets Allmänna
Lag, åligge det då StatsRddets Ledamöter
att kraftiga föreställningar deremot
göra. Der någon serskilt mening icke blifvit
till Protocollet anförd, anses de närvarande
hafva styrkt Konungen till det
beslut Han fattat. För Rådslagen skola
Stats Rådets Ledamöter vara ansvarige, såsom
i 106 derom vidare stadgas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den nya redactionen af 107 §:n RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter den af Hans Excellence Framställde
proposition till afslag å berörde nya
redaction blef af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken hemställde, att då tiden
redan vore långt liden på aftonen, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, det
pröfningen af de ännu återstående hvilani4
H. 9
i3o Den 23 Februarii e. ra.
de Grundlagsfrågorne finge till nästa plenum
upskjutas.
Bifölls.
Herr Marcks von Wurtenberg3 Gotthard
Willielmj hade inlemnat följande, som
uplästes:
Vid Herr Friherre Åkerhjelms, Gustaf
Fredrik, anförande till Ridderskapets och
Adelns Protocoll den 23 December sistlidet
år, rörande grunderne för Tullbevinningen
, utbeder jag mig att få skriftligen
göra en och annan erindran; — men då
jag nu har äran af sådan anledning yttra
mig, vågar jag i förhand förklara, att jag
anser för en helig pligt att icke genom vidlyftigt
ordprål förspilla Högloflige Ståndets
dyrbara tid.
Herr Friherrens förklaring, att de åsätta
värdena i TullTabellerna öfver 1827 års Import-
och Exportvaror äro fictiva, på hvilken
grund Herr Baron vill bortraisonera
de två millioner R:dr, hvarmed Importen
samma år öfverstigit Exporten, var lindrigast
sagt oväntad. Äro då berörde Tabeller
annat än, lika onyttiga som kostsamma
blend verk? Emedlertid må det tillåtas
mig att tro, alt Kongl. CommerceCollegii
af Herr Friherren åberopade Tabeller äro
åtminstone lika fictiva, och lika litet factiskt
Den 23 Februarii e. m. i3i
uplysande, som Herr Friherren sagt den
af mig citerade TullverksTabellen vara.
Att Norrköpings Stad, efter första eldsvådan
1822, då ingen betydlig Fabrik blef
förstörd, med ett lånebidrag af Staten till
ett belopp af 200,000 R:dr skyndesamt blef
åter upbygd, och att platserne efter de vid
1826 års brand förstörde mindre Fabriker
ännu äro obebyggde, samt torde blifva det,
intill dess lån erhålles, bevisar ingenting
af hvad Herr Friherren velat bevisa; men
deremot att denne Stads Innevånare, hufvudsakeligen
egnade åt Fabriks och Slöjders
bedrifvande, äro nitiske och i sine loflige
yrken skicklige medborgare, som böra
för en hvar tjena såsom uppmuntrande
exempel å den inhemska näringsflitens lyckliga
verkningar, så länge den under fri täflan
Inom landet ej alldeles förqväfves genom
lurendregares och tullförsnillares medtäflan.
Herr Friherre Åkerhjelm bar nämnt,
att antalet af beslag årligen ökat sig under
loppet af de sista fyra åren. Jag är
långt ifrån att bestrida, det ju ett sådant
förhållande verkligen ägt rum ifrån och
med aflidne Presidenten Friherre Skjöldebrands
inträde i Tullstyrelsen; ja det är
säkerligen ej för mycket sagdt, om man
yttrar att med Friherre Skjöldebrands ut
-
132
Den 23 Februari! e. m.
näraning till Chef för denna administration
en ny epok börjat i Svenska Tullverkets
annaler; en omständighet som också, vare
detta, anmärkt i förbigående, tyckes hänvisa
derpå, att det ej är ifrån den ena gången
efter den andra förändrade organisationer
och författningar, som hjelpen måste
helt och hållet sökas, utan att en sådan
måste komma ifrån en ändrad personal,
samt att äfven med tillämpning till
Tullverket, ej mindre än inom andra Styrelsegrenar,
den enkla sanningen gäller, att
icke allt beror på Lagarnes och Författningarnes
beskaffenhet, utan att lika mycket,
ja, att det mesta ankommer på de personers
”nit, skicklighet och drift,” som skola
•verkställa författningarne och hålla hand
öfver deras efterlefnad.
Men ehuru det, som sagdt är, tacksamt
och till Tullstyrelsens ära erkännes,
att beslagens antal betydligt ökats, hvaraf
det skulle tyckas, som Lurendrägare och
Tullförsnillare ej nu med absolut samma
trygghet och säkerhet, som förr, kunde
drifva sitt skamliga yrke; och ehuru det
likaså erkännes att, för att öka Beslagens
årliga antal, ännu oändligt mycket mera kan
göras, om den grundsatts följes, att äfven
tänka på personalen, och ej blott på ändringen
af ofullkomliga, ja så rent af odugliga,
författningar, som t. ex. sista FörpassningsStadgan
och sista LurendrägeriFörord
-
Den a3 Februari i e. ni.
133
ningen; så mäste jag dock betvifla, att hitintills
något väsendtligt uträttats genom
dessa beslag till minskning af sjelfva Varukvantiteten
j, som årligen i Tullförsnillnings-
och lurendrägeri-väg inkommit och
inkommer i Riket, åtminstone hvad manufactur-artiklar
beträffar; tvärtom, på grund
af gifna factiska förhållanden, kända inom
liela Svenska Handelsverlden, och om hvilkas
tillvaro Herr Friherre Åkerhjelm utan
svårighet kan erhålla fullt tillförlitlig dels
juridisk, dels moralisk, visshet, vågar jag
tryggt påstå, att i trotts af det ökade beslagsantalet,
som klingar något, men endast
dårar den oerfarne, tullförsnillningen
och lurendrägeriet de sisla åren ökats, i
stället för att minskas, hvad varuqvantiteterne
beträffar; att de fortfara att vara i
stigande, samt. att, om äfven de sista i inkommande
taxan på papperet paraderande
förbuden utbytas mot införsels-afgifter, tullförsnillningen
ej mera skall finna någon
gräns, fördubblades ja tredubblades äfven
antalet af beslagen. Jag har nämt, att det
är på grund af gifne factiska, af handlande
och fabricanter allmänt kände, förhållanden,
som jag yttrat detta påslående,
och jag tror mig skyldig att redovisa åtminstone
för några af de mäst obestridliga
deribland, ehuru Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid förbjuder mig att ingå i alla
dc detaljer, som saken fordrade.
134 Den a3 Februarii e. m.
Det är ett redan i många år allmänt
kändt, till och med flera gånger i tryckta
skrifter nämndt och aldrig vederlagdt eller
ens motsagt, factum, att emot en obetydlig
förhöjning af några få procent på varans
pris, förbudne eller med hög tull belagde
artiklar här i Riket på hvilken plats
som hälst kunnat utan svårighet bekommas
af sådane handlande, som velat debitera
dylika artiklar; då den ifrågavarande procenten
blott varierat efter det ryckte för
större eller mindre stränghet i bevakning,
integrite, och med ett ord smugglings lätthet,
i hvilket hvar och en plats stått, så
att t. ex. i Skåne och de södra provinserne
denna procent varit ofantlig låg, och
deremot ökats i samma mon man närmar
sig medlersta delen af Riket och Hufvudstaden.
Det borde väl tyckas som, i följd
af de ökade beslagen och den omtalade
bättre andan inom Tullverket, detta förhållande
också skulle ha ändrats till ett
bättre. Men tvärtom: det är precist motsattsen,
som allt mer och mer egt rum,
och sådant just under de sista åren. Förut
var det Svenskar och här bosatte Judar,
som idkade den olofliga varuinförseln,
som införskrefvo och inpractiserade varorna,
och som till största delen stodo risken derföre,
och deras operationer inskränkte sig
liufvudsakeligen till några få af de större
Städerna. För närvarande är förhållandet
helt annorlunda; de utländska handelshu
-
Den 23 Februari i e. m.
i35
sen täfla nu med Judarna och de södra
provinsernas smyghandlare, och lia till stor
del sjelfva öfvertagit denna rörelse. Deras
utskickade expediter, de så kallade ”Probenreuter”
genomkorsa Riket i alla rigtningar,
uppehålla sig här hela året, resande
från den ena stadeir till den andra, oell
blott på några få veckor skynda de sig
vid vinterns slut till sina principaler i Lybeck,
Hamburg och Elbenfeld m. m. för
att dels redogöra, dels effectuera nya ordres,
hvarefter de genast återvända och på nytt
besöka alla kuststäderna, ända till och med
upp om Gefle med täta incursioner till Städerna
in uti landet. Man träffar nu ofta i
en mindre stad fyra, fem dylika expediter
eller Probenreuter på en gång; och ingen
stad eller beställning är så obetj^dlig, alt
den af dem försmås. Ja ej nog dermed,
hvilket här i Hufvudstaden är ett allmänt
kändt förhållande, att de upsöka alla de
der allägsnast boende Skräddare och Minutörer,
och för dem utbreda sina profchartor,
utan de gå äfven omkring i enskildta
bus, till consumenterne sjelfve, och emottaga
beställningar, här på några alnar kläde,
der på ett stycke levantin, der på ett
stycke cambrick eller calico, der på en
golfmatta, der en bordduk eller en lampa
eller en pendul och så vidare i oändlighet,
utan skillnad, om varorne äro tillätne
till införsel eller ej; och den, som gifvit
beställningen eller orderna, har ingen risk,
i36
Den 23 Februarii e. m.
varan betalas ej förr än den rigtigt blifvit
lefvererad i köparens magazin eller rum,
så att den, till följd af nu gällande Lurendrägeriförordning,
är fullkomligt fri från
allt beslags-äfventyr. Till och med, med
credit och lång credit har det ingen svårighet,
alldenstund desse expediter under
sine fram- och återresor merendels besöka
hvarje plats två gångor om året. Att
en dylik expedit, som vanligtvis på en
gång är resande Commissionär för flera, ända
till och med 18 och 30 Elbenfelder,
Dusseldorfer, Lybecker, Hamburger handelseller
fabrikshus, och som på detta sätt ses
debitera enormt stora varuqvantiLeter, särdeles
af manufactur-artiklar, någon gång
skulle ordentligen förtulla ett parti af en
vara, som har låg tullafgift, hörer till de
alldrasällsyntaste undantagen; utan på samma
sätt som man sett af officiella bevis, att
det tillgår i Skåne och de södra provinserne,
så praktiseras också af dessa ProLenreuter.
När den Skånska, Halländska
eller Blekingska smyghandlaren gjort sin
reqvisition i köpmansvaror af alla slag,
dels förbudna, dels belagda med hög tull,
dels med låg, så inpraktiserar han alltsammans
på en gång i oloflig väg, tänkande
att när lian står risken för det ena, så kan
lian ock stå risken för det andra. Det är
på detta sätt och af denna orsak, som man
utaf beslagen funnit, att i de södra provins
erne, varor till ooh med blifvit tullför
-
Den i3 Februarii e. m.
snillade, som endast dragit två procents
tull; som stora Stockholmska handelshus,
hvilka directe importera sina varor, kunnat
finna större uträkning att förskrifva specerier
från Jönköping, än ifrån productionsorten;
som Brasilianskt kaffe, kommit från
Ystad och Malmö, kunnat i Hufvudstaden
undersäljas det ifrån Rio Janeiro i den
handlandes egna fartyg ankomna, och sorn
ändteligen det är svårt om ej omöjligt, att
i sjelfva Stockholm partivis till förtullningspris
kunna sälja sådana artiklar, som cambrick
m. m.
Jag erkänner ej, att denna målning är
på ringaste vis öfverdrifven; tvärtom, om
Ridderskapets och Adelns tid tillät det,
skulle jag ännu med en mängd lika notoriska
och obestridliga detaljer kunna ytterligare
bestyrka den. Men med stöd deraf
frågar jag ©ek, då det nyssbeskrifna förhållandet
positift är i tilltagande och ej i aftagande,
otn någon kan tro eller föreställa
sig, att ej de tullförsnillade eller lurendrägade
varuqvantiteterna ökats de sista åren
i stället att minskas, i trots af det ökade
antalet af beslag? Och likaså frågar jag, om
man på någon rimlig grund kan föreställa
sig, att ej det onda skall tilltaga ännu mera,
om hvad nu föreslås går igenom, eller
att de återstående förbuden förbytas i tullafgifter,
hvilket så betydligt skulle underlätta
den ololliga införseln? Med all aktning
j 38
Den 23 Februari i e. m.
för Friherre Åkerhjelms nit, och med full
öfvertygelse att de af honom omtalte föreslagne
nya controllerande författningar, t. ex.
nya Lurendrägeri-förordningen m. m. äro
bättre än de föregående, vågar jag dock inför
Ridderskapet och Adeln försäkra, trygg
att af ingen erfaren och affärskunnig handlande
motsägas, att emot den frestelse till
tullförsnillning, som innehålles i höga eller
låga tullafgifter, och den lätthet dertill
de på samma gång skänka, inga bevaknings-anstalter
eller controllerande författningar
af hvad namn som hälst i längden
förmå hålla stånd. När här i Sverige också
en sådan vara sorn spannemål blifvit
tullförsnillad, hvilket äfven under Friherre
Skjöldebrands tid skedde i högst betydliga
partier i Bohuslänska skärgården år
1826 om våren —. att ej tala om hvad
som passerat i Skåne —■ så kan man lätt
föreställa sig, huru det tillgår och måste
komma att tillgå med andra artiklar, med
afseende på hvilka både retelsen och möjligheten
att tullförsnilla, är utan all jemförelse
större.
Jag borde kanske nu sluta; men jag
kan ej och bör måhända ej återhålla mig
att påkalla Ridderskapets och Adelns och
specielt Friherre Åkerhjelms upmärksamhet
på några fullkomligt authentika och officiel
t kända förhållanden, som på det ovedersägligaste
sätt bestyrka sanningen utaf
.Den a3 Februari! e. ra.
livad jag i det föregående anfört. Oaktadt
den mängd af väfnads manufactur-artildar
så i ylle, silke, som bomull, hvilka sedan
i8a5 års början varit tillåtne till införsel,
och ehuru, genom de obestämda rubrikerne
i taxan, äfven de flesta otillåtna, med få
undantag, kunnat emot tull införas, samt
ändteligen, fastän landet i ordets egentliga
bemärkelse med dylika utländska artiklar
blifvit öfversvämmadt, och tillgången likasom
consumtionen deraf otroligt tilltagit5
så har dock, man märke noga detta förhållande,
aldrig under något af åren i8a5,
i8a6 och 1827, den för alla slags dylika
införda, före och efter 1825 tillåtne,
manufactur-artiklar, Staten tillflutne Tullinkomstsumma
sammanräknad upgått till
ett belopp af 100,000 R:dr. Man kan häraf
finna, huru betydligt beloppet af de tullförsnillade
varuqvanliteterne måste ha varit.
Men ännu mera: oaktadt consumtionen
af dessa artiklar otroligt tilltagit för
hvarje år, och i ännu högre grad införseln
och tillgången, hvilket bevisas af de fallna
priserna, så har ändock tullinkomstsumman
derå för hvarje år minskats, så att
denna, hvilken, såsom nyss nämndes, år
1825 utgjorde omkring 100,000 R:dr, år
1827 ej upgick till högre belopp än omkring
80,000 R:dr, ehuru, om jag ej irrar
mig, ändå flera nya artiklar i 1826 års taxa
lösgåfvos till loflig införsel. Och denna
minskning af en femtedel pu tullinkomst
-
i4o Den 23 Fcbruarii e. m.
summan, oaktadt ökad införsel och consumtion,
bevisar den ej påtagligen, tullförsnillningens
ökande till ännu högre grad,
under samma tid?
Ett annat lika officielt intygadt factum,
som uplyser, till hvilken nästan otrolig
höjd den olofliga införseln de sista åren
stigit, oaktadt de många beslagen, är, att
afsättningen på kläden ifrån Norrköping och
Stockholm till de södra och en del af de
vestra provinserne, hvarest inga klädesfabriker
finnas, nu mera helt och hållet uphört.
Fabrikörerne sälja sine tillverkningar
på credit till de Handlande, och begagna
sina afnämares reverser såsom hypothek
för sina lån i ManufacturDisconten.
Men nu på några år har i ManufacturDisconten
ej någon dylik revers varit synlig
från alla de södra provinserna och ej eller
från en del af de vestra.
Remitterades till BevillningsUtskosttet.
Justerades ett ProtocollsTJtdrag, innehållande
Riderskapets och Adelns i Plenum
den 21 dennes fattade beslut.
Uplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Den 23 Februarii e. ro.
Från StatsUlskottet:
Af den ii dennes:
N:o 62. I anledning af erbållne remisser
från samtelige RiksStånden på Rikets
Ständers Revisorers, åren 1825 och 1827
afgifne, Berättelser, om samma år verkställde
granskningar af StatsVerkets, med
dertill hörande Allmänna Fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1822, 1823,
1824 och 1825.
N:o 63. I anledning af väckt Motion,
angående fördelningen af den, vid Auctioner
å contisquerade varor, utgående fattigprocent.
N:o 64. I anledning af väckt fråga
om nedsättning i Räntan å lån ur publika
Cassör.
N:o 65. Angående åtskilliga, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga remisser till Rikets
Ständer öfverlemnade Svenska Medborgares
reclamationer, i afseende på ersättning
för lidne förluster genom Skeppsupbringningar.
Från Lagutskottet:
Af den 16 sistlidne Januarii:
N:o 24. Öfver väckt Motion, om en
Lag, att ej någon må till Domare-förrättning
förordnas, innan han fyllt tjugufem
år m. m.
Den 23 Februarii e. m.
N:o 25. Öfver gjord Motion om ändring
i föreskrifterne angående UtmätningsAuctioner
å landet.
Af den 17 sistlidne Januarii:
N:o 26. Öfver väckt Motion om rättighet
för hvar och en att, emellan Riksdagarne,
till Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till ändring i Författningar.
Nro 27. I anledning af väckt Motion
om ändring i Instructionen för Rikets Ständers
Justitieombudsman.
N:o 28. Öfver väckte Motioner, angående
oinskränkt rättighet till flottning och
färdande i alla farbara sjöar och floder,
samt förhöjning af de i Allmänna Lagen
stadgade böter för den som stänger Kongsådra
eller farled, m. m.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim. ‘
Den 26 Februari i f. m. 143
Thorsdagen den 26 Febr. 1829.
Plenum klockan io förmiddagen.
Justerades trenne ProtocollsTJtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 23 dennes f. och e. m. fattade heslut.
Grefve Horn3 Claes Fredrik: Med den
kännedom om landets tillstånd och jordbrukets
närvarande betryck, som jag äger,
och hvilken, jag bekänner det, fört mig
hit till Riksdagen, har jag hyst det hopp,
att Rikets Ständer skulle få emottaga en
Kongl. Proposition, åsyftande att lindra
skattebördorne. Jag tror, att man med skäl
kunnat vänta, det Regeringen skulle fästa
något afseende på den närvarande tungan
af Indelningsverket. Men då man hittills
väntat förgäfves, och tvärtom trott sig finna,
att Regeringen gör allt, för att öka skattebesvären;
då, i ett föregående plenum
vid remissen af Konungens Proposition rörande
ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, en af Konungens Rådgifvare, till
svar på Herr von Hartmansdorffs anmärkning
öfver hittills vägrad revision af PassevolanceCassan,
här yttrat sig, på ett sätt,
som låter oss tro, att om man å ena sidan
hädanefter vill medgifva granskning af
i44
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
denna Gassa, det å andra sidan sker under
förutsättning, att Passevolance-afgiften
skall blifva en ständigt utgående skatt, till
hvilken förmodan Kongl. CirculärBrefvet
af den 7 November 1827 äfven tyckes gifva
anledning; får jag på grund häraf anmäla,
att det är anledning till anmärkning
emot StatsRådets Ledamöter Samt Föredraganden
för KngsÄrenderne, hvarom Remiss
begäres till ConstitutionsTJtskottet, inför hvilket
anledningarne skola upgifvas.
Hvarjemte Grefve Horn till Protocollet
aflemnade ett försegladt Convolut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken förklarade, att den emot
StatsRådets Ledamöter och Föredraganden
för KrigsÄrenderne anmäldte anledning till
anmärkning komme, att enligt 29 §. Riksdagsordningen,
jemte ProtocollsUtdrag derom,
till ConstitutionsTJtskottet afgå.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedtj
Gustaf: Sedan Remiss af den anmäldte
anmärknings-anledningen nu afgått
till ConstitutionsTJtskottet, anser jag mig
blott för Ridderskapet och Adeln böra förklara,
att en Kongl. Proposition om Passevolancen
oförtöfvadt kommer att till RiksStånden
afgifvas, och att man deri skall
finna närmare utveckladt, hvad jag här förut
rörande denna fråga antydt.
Fort
-
Den 26 Februarii f. m.
i45
Fortsattes pröfningen af cle uti ConstitutionsUtskottets
den 3 sistlidne Januarii
aflåtne, och den 5 i samma månad på bordet
lagde, Memorial omförmäldte, sedan sista
Riksdag hvilande, förslag till ändring
i Rikets Grundlagar.
ConstitutionsUtskottets Förslag till
Grundlags-förändringar, i anledning af
Särskilta Utskottets Betänkande om nj Reglering
aj StjrelseVerken.
Riksdagsordningen.
2g §. 2 Mom. 2:dra och 3:dje Puncterna.
— — Finner Utskottet af dessa Protocoll,
att någon Stats Rådets Ledamot, eller
någon för tillfället förordnad Föredragandej
eller den Embetsman, som i Commandomål
— — — — — — — .—. —
— Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon
Föredragande icke med oveld — —
anmärkning blifvit gjord.
Herr von Hartmansdorff\ August: I
öfverensstämmelse med Ridderskapets och
Adelns redan fattade beslut rörande de nya
redactionerna af 106 och 107 §§. RegeringsFormen,
lärer den nu ifrågavarande redactionen
af 29 §. Riksdagsordningen äfven
böra afslås; hvarföre jag anhåller om proposition
derå.
14 H. 10
146 Den 26 Februarii f. m.
Grefve Frölich, David: Jag kan ej finna,
att den föreslagna redactionen af 29 §.
Riksdagsordningen nödvändigt mäste afslås,
derföre att Ridderskapet och Adeln
afslagit de nya redactionerne af 106 och
107 §§. RegeringsFormen. Sådant skulle
ovilkorligen förutsätta, att man icke anser
dem, hvilka i StatsSecreterarnes ställe föredraga
i Conseljen, äga samma ansvarighet,
som StatsSecreterarne. För min del
kan jag ej gilla en sådan tydning af Grundlagarne.
Jag finnér den ifrågavarande nya
redactionen ganska väl kunna stå tillsammans
med de gamla redactionerne i 106
och 107 §§. RegeringsFormen.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af den siste värde Talarens yttrande,
torde jag få fästa upmärksamheten derpå,
att i i:sta Mom. af den nya redactionen
omnämnes helt enkelt ”StatsRådets Ledamot,
” men att i den gamla redactionen
StatsRådets Medlemmar finnas specificerade.
Då'man för öfrigt icke antagit de nya redactionerne
af 106 och 107 §§. RegeringsFormen,
anser jag den ifrågavarande redaclionsförändringen
icke eller kunna antagas,
och anhåller om proposition till afslag
derå.
Anmältes och emottogs Herr HofCanzleren
m. m. David von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Majlis Höga vägnar, allein
-
Den aG Febmarit f. m.
naile Ivaline Kongl. Majrts Nådiga Propositioner:
1:0
Af den i3 dennes, i afseende på
undsättningsskuldernes liqviderande i Skaraborgs
Län.
2:0 Af den 21 i denne månad, i afseende
på Ekskogarne i Riket;
samt tvenne Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelser,
1:0 Af den i3 dennes, angående förslag
till förnyad Taxa för Tullafgifterne å
inkommande och utgående varor;
2:0 Af den 2t i denne mångd, angående
regleringen af Båtsmanshållet för Städerne
i Riket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Propositioner och Skrifvelser skulle
med första varda inför Ridderskapet och
Adeln föredragne. Sedan Herr HofCanzleren
blifvit på vanligt sätt utbeledsagad,
anmälte sig
Herr Tham,j Wolrath: Den nya redactionen
till 2g §. Riksdagsordningen lärer
så mycket mindre kunna antagas, sorn
den förutsätter, att äfven RevisionsSecre
10*
-
148
Den 26 Februarii f. m.
terare och för tillfället förordnade Föredragandet’
skulle kunna ställas under RiksRätt,
samt att Rikets Ständer skulle kunna
ingå till Kongl. Majit med begäran om deras
skiljande från Embetet. Men då desse innehafva
sådane Embeten, hvarifrån de icke
utan ransakning och dorn kunna skiljas,
skulle följden af den nya redactionens antagande
blifva, att ConstitutionsUtskottet
kunde föreslå och Rikets Ständer besluta
att hos Kongl. Majit begära en åtgärd, hvartill
Konungen ej är berättigad.
Grefve Frölich: Jag lärer icke med
min röst kunna hindra förkastandet af det
nya redactions-förslaget, ifall det ar öfverensstämmande
med Ridderskapets och
Adelns önskan , men jag reserverar mig mot
hvarje sådant steg, sorn innefattar en tydning
af Grundlagarne tvärtemot hvad jag
anser vara deras tydliga anda och mening,
att nemligen hvar och en, som förrättar
Föredragandens kall, bör vara underkastad
samma ansvarighet, som den Ordinarie Föredraganden,
eller StatsSecreteraren.
Grefve Posse, Arvid: Utom det skäl
Herr Tham redan anfört, har jag ett annat,
hvarföre jag anser, att deri nya redactionen
af 29 §. Riksdagsordningen bör afslås.
Der står nemligen: ”StatsRådets Le”damot
eller någon för tillfället förordnad
”Föredragande.” Men nu är StatsSecreterare
hvarken StatsRådets Ledamot, eller
Den 26 F e b r 11 a r i i f. m.
för tillfället förordnad Föredragande; och
således skulle, i fall redactionen antogs,
föreskrifterne i denna §. icke kunna tillämpas
på SlatsSecreterare.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
oin Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af deli nya redactionen, bibehålla
a:dra och 3:dje punclerne i a:dra
Mom. af 29 §. Riksdagsordningen oförändrade;
hvilket bifölls.
41 §•
StatsBådets och Högsta Domstolens
samtlige Ledamöter, äfvensom JustiticeOmbudsmannenj
kunna cj säte och stämma —
— — dertill berättigade äro;
Herr von Hartmansdorff, August: Då,
efter mitt omdöme, samma förhållande,
som förevar vid nästföregående redactionsförslag,
inträffar ej blott på den nu förevarande
4i §. Riksdagsordningen, utan äfven
på nästföljande 2 §. \ Mom. i TryckfrihetsFörordningen,
får jag anhålla om proposition
till afslag på båda desse redactions-forslug.
i5o
Den 26 Februarii f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, med ogillande
af den föreslagne nya redactionen, bibehålla
41 §• Riksdagsordningen oförändrad;
hvilket bifölls,
Trjckfrikets Förordningen.
a §. 4 Morn.
4:o I grund af hvad —
— Nedre JustitiasRevisionenj Öfver
och
Under-Rätter.
Hvilken nya redaction blef, uppå gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln ogillad,
samt 4 Morn. i 2 §. TryckfrihetsFörordningen
således oförändradt bibeliålit.
ConstitutionsUtskottets Förslag till befordrande
af Riksdags Ar endernes skyndsammare
gäng.
Regerings Formen.
56 §. 1 Moni.
— —» antaga eller ock alldeles förkasta.
Dock må i de målder Riksens Ständer
endast äga magt att besluta underdåniga
föreställningar och önskningar, Utskotts
först framställde förslag genast af Stånden
kunna med ändringar antagas.
Friherre Cederström j Jacob: Då Ekonomiska
Lagstiftningen är kanske den för
Den a6 F e b r u a r i i f. m.
i5r
Samhällets välstånd mäst angelägna, ocl\
det således är af ganska stor vigt, att frågor
om Rikets allmänna hushållning icke
förhastadt afgöras, anser jag samma form
böra äga rum för dessa, som för alla andra
frågor. Jag tillstyrker derföre afslag
på den nya redaclionen af 56 §. RegeringsFormen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Orsaken,
hvarföre ConslitutionsUtskottet vid
förra Riksdagen tillstyrkte den ifrågavarande
förändringen i 56 §. RegeringsFormen,
var, alt man hoppades derigenom kunna
vinna en förkortning i behandlingssättet af
Riksdagsärendcrne. För min del har jag
likväl vid närmare eftersinnande trott mig
finna skäl att befara, det ändamålet på detta
sätt förfelas, och att motsatsen skall
komma att äga rum, så länge stadgandet i
^3§. Riksdagsordningen qvarstår, att RiksStåndens
skiljaktiga beslut skola, efter föregående
försök till sammanjemkning, öfverlemnas
till förstärkte Utskotts afgörande. Jag
fruktar, att i de Ekonomiske fr^gorne RiksStånden
nästan vid hvarje mål skulle komma
att stanna i så skiljaktig^ beslut, att Ekonomiutskottet
beständigt skulle behöfva förstärkas,
och att ett långt vidlyftigare arbete
derigenom skulle uppkomma, än genom en
återremiss, som lättare kan leda lill sammanjemkning
af olika meningar. Jag tillstyrker
derföre afslag på den nya redac
-
Den aG F e b r u a r i i f. m.
tionen, emedan jag anser det af ConstitutionsUtskotlet
åsyftade ändamål alldeles
förfeladt.
Herr Ribbing, Arvid: Utom de skäl,
som redan blifvit anförde för afslag å den
ifrågavarande förändringen i 56 §. Rege.
ringsFormen, torde det tillåtas mig, att tillägga
ännu ett, nemligen att frågor ofta
väckas af blandad egenskap, och derföre
remitteras till sammansatte Utskott. Det
skulle således ofta kunna uppstå långa discussioner,
huruvida en fråga, som varit behandlad
af Ekonomiutskottet tillsammans
med något annat Utskott, kunde afgöras
utan återremiss, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af den nya redactionen, bibehålla
i Mom. i 56 §. RegeringsFormen
oförändradt.
Bifölls.
Riksdagsordningen.
24 §. 1 Mom. 2 Punkten.
Secreteraren tillhör, att öfver discurserne
j pä sätt hvarje Stånd inom sig fin
-
Den 26 Februarii f. m.
i53
ner tjenligast utförligen eller ock summariskt
, men öfver besluten noggrannt och
fullständigt sammanfatta Ståndets Protocollj
för att sedermera, så tidigt det ske
kan_, in pleno justeras ; äfvensom — — —
Herr RosenquistFredrik Leonhard:
Som det nya förslaget lill redaction af ifrågavarande
24 §. Riksdagsordningen tyckes
hafva för afsigt, att förflytta Ståndets rätt
på dess Secreterare, och Ledamöternes, i
den gamla redactionen förbehållne, rätt att
få Protocollet uppläst tyckes vara borttagen,
hyser jag det hopp, att gamla redactionen
bibehålles.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Jag hemställer,
huruvida Herr Grefven ochJLandtMarskalken
icke skulle tillåta, att pröfningen
af den ifrågavarande 24 §• Riksdagsordningen
finge hvila, till dess den längre
fram förekommande redactions-förändringen
af 5g §. Riksdagsordningen varder
tagen under öfverläggning. Der handlas
om offentliggörandet af RiksStåndens Protocoll
och om beskaffenheten deraf, i händelse
öfverläggningarne äro offentlige, hvilket
torde hafva ett hufvudsakligt inflytande
på beslutet rörande förevarande §.
Härmed förenade sig Friherre Anckarsvärd,
Carl Henric.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
får antingen instämma med Grefve Horn i
154
Den 26 Februarii f. tn.
begären att 24 §• för hvila, intill dess 5g
§. förekommer, eller ock hemställa, om
icke 5p §. kunde nu genast företagas i sammanhang
med den 24 §•, enär dessa båda
§§. stå i ett oskiljaktigt samband med hvarandra.
Om det sednare tillätes, anhåller
jag att vidare fö yttra mig i saken, men
om det förra alternativet vidtages, vill jag
upskjuta dermed, till 5g §. förekommer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att med pröfningen
af den förevarande nya redactionen
af 24 §• finge anstå, till dess redactionsförändringen
uti 59 §. Riksdagsordningen
förekomme till öfverläggning.
Ropades Ja.
3i §. 1 Mom.
BevillningsUtskottet skall bestå af Trett^oSex
Ledamöter — — —
Herr Rosenquist_, Fredrik Leonhard:
Som, efter min öfvertygelse, 48 personer
nödvändigt skola se mer, och bedömma sakerna
bättre, än 36, så vida man ej vill
antaga den sophism, att de 12 ej skola genera
sig med att tänka, eller att göra sina
tankar bekanta; och BevillningsUtskottet
dessutom har så mycket arbete, att det
måste sitta på flere afdelningar, hvartill
ett större antal Ledamöter behöfves, anhåller
jag om proposition tillafslag å den nya
redactionen af 3i §. Riksdagsordningen.
Den 26 Fe bruan'i f. m.
155
Friherre Boije, Fredrik: Jag har begärt
ordet endast för att hemställa, om
icke llidderskapet och Adeln skulle finna
lämpligt, att de nya redactionerne af 3i
och 34 §§■ Riksdagsordningen företogos till
pröfning i ett sammanhang, enär båda §§:ne
röra samma fråga.
Herr Tham, Wolrath: Jag kan ej dela
Herr Rosenqvists mening, att 48 Ledamöter
nödvändigt skola se mer, än 36.
Jag tror, att det större antalet stundom till
och med snarare bidrager att förvilla, än
att uplysa. Men jag har en annan anledning,
hvarföre jag önskar, att den nya
redactionen af 3i §. måtte afslus. Om
RevillningsUtskottet skulle bestå af endast
36 Ledamöter, blef antalet från hvar
je Stånd ej mer än g. Jag tror likväl för
min del, att det gamla antalet bör bibehållas,
för att så mycket som möjligt bereda
tillfälle, att personer från alla Län
må inkomma i detta Utskott. BondeSlåndet,
som isynnerhet bör vara intresseradt
häraf, har också redan afslagit den nya
redactionen.
Herr Rosenquist: Jag begär, i anledning
af Herr Thams yttrande, få förklara
att jag icke bestrider, det ju 36 sådane
personer väl kunna linnas, hvilka torde
förstå alt bättre bedöma ensak, än 48 andra
; men jag påstår, att man i allmänhet
i56
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
fordrar, att 48 så qvalificerade personer,
att de i Rikets Ständers Utskott kunna inväljas,
böra uträtta vida mera, än ett antal
af blott 36.
Friherre Anckarsvärd3 Carl Henrik:
Sedan BondeStåndet redan afslagit den nya
redactionen, anser jag det vara utan ändamål
att vidare tvista om ämnet. Men i afseende
på principen, tager jag mig friheten
fästa uppmärksamheten på, huruvida
icke talrikheten inom Utskotten snarare bidrager
till en långsammare behandling af
ärenderne, än till en fullständig utredning
deraf. På denna grund tillstyrker jag bifall
å den ifrågavarande nya redactionen.
Herr Lagerhjelnij Pehr: Jag tager mig
friheten instämma i Friherre Anckarsvärds
tillstyrkan af bifall å den nya redactionen,
på den ytterligare grund, att, i anseende
till UtskottsLedamöternes talrikhet, måste
det hända inom de mindre talrika RiksStånden,
såsom Preste- och BorgareStånden,
att, liksom det skett vid denna Riksdag,
samma personer måste inväljas i flere
Utskott, hvarigenom visst icke skyndsamhet
i ärendernes behandling vinnes.
Herr von Hartmansdorff3 August:
Utom de skäl, Friherre Anckarsvärd och
Herr Lagerhjelm redan anfört, anhåller jag,
att, i anledning af hvad en värd Ledamot,
Herr Tham yttrat, få tillägga, att om än
Den 26 Febru ari i f. m.
antalet af BevillningsUtskottets Ledamöter
nedsattes till 36, blifver dock tillgång, att
få en Ledamot från hvarje Län, enär Länen
endast äro 24, och man har ändock
12 Ledamöter derutöfver; hvadan jag icke
tror derifrån kunna hämtas något skäl till
afslag å den nya redactionen. För min del
är jag öfvertygad, att den stora mängden
af UtskottsLedamöter snarare hindrat, än
fortskyndat, ärendernes behandling.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition lill bifall
af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade,
med ogillande af den nya redactionen, bibehålla
1 Mom. i 3x §. Riksdagsordningen
oförändradt.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Rosenquist hegärde votering.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Då
vårt beslut i ämnet är likgiltigt, sedan nya
redactionen redan blifvit afslagen i ett annat
RiksStånd, hemställer jag, om vi ej
kunna få veta, hvad mening den värde Ledamoten
har, som begärt votering, och om
ej Ridderskapet och Adeln ville instämma
deri, heldre än att förhala tiden med en
votering utan ändamål.
i58
Den 26 Feb r u a r ii f. m.
Herr Rosenquist: Sedan den nya redactionen
redan blifvit afslagen i BondeStåndet,
är visserligen en votering utan ändamål,
och jag afstår derföre från min begäran
derom.
Herr von Hartmansdorff': Jag anhåller
att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte gifva tillkänna, huru han upfattat
svaren på de framställde propositionerne.
Jag får säga, att jag icke anser oss böra
upoffra vår öfvertygelse derföre, att man
hotar med en votering. Men då det är kunnigt,
att ett annat Stånd redan afslagit den
nya redactionen, och att den följagteligen
icke kommer att gälla, om än Ridderskapet
och Adeln densamma antager, torde
det vara så mycket lättare, att, utan votering,
förena meningarne till ett gemensamt
beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde åter proposition
till bifall af den föreslagne nya redactionen;
hvilken proposition med Ja besvarades.
34 §• 1 Mom.
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
sammansatt af TrettioSex medlemmar,
—
Friherre Boije, Fredrik: Sedan den
nya redactionen till 3i §. nyligen blifvit
Den 2G F e b r u a r i i f. m.
Infallen, tror ja g, att den förevarande 34
§. med ännu mera skäl bör bifallas. Ty,
om BevillningsUtskottet, som är det kinkigaste,
anses kunna bestå af endast 36
Ledamöter, bör Ekonomiutskottet så mycket
mer kunna inskränkas till samma antal.
Jag tillstyrker derföre bifall å den
nya redactionen.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
Jagar, i afseende på den nu förevarande 34
, af samma tanka, som jag förut yttrat
rörande 3i §.
Uppå derefter gjord proposition, blef
den nya redactionen af 1 Morn. i 34 §. Riksdagsordningen
af Ridderskapet och Adeln
gillad.
4q §• 1 Mom. 2 Punkten.
— — — bör anförandet till Protocollet
dicteras och afskrift deraf senast i nästa
Plenum till bordet aflemnas.
Friherre Cederström, Jacob: I afseende
på det föreslagna tillägget i 1 Mom. 49
§. Riksdagsordningen, att ett mundtligt anförande,
som bör till Protocollet dicteras,
skall sednast i nästa Plenum till bordet
aflemnas, får jag göra den erindran, att
detta åtminstone hos Ridderskapet och Adeln
icke är möjligt, när Plenum, såsom stundom
inträffar, hålles 2 dagar å rad. Ty
huru är det tänkbart, att man då skulle
i6o
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
medhinna, att ur MemorialProtocollen upsätta
alla sina yttranden och aflemna dem
påföljande dagen.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Sådana
motioner, som mundteligen göras, äro
väl ej längre, än att de af samma person,
som väckt dem, kunna skrifteligen upsättas
och aflemnas till och med påföljande
dagen. Jag tror, att det föreslagne tillägget
i 1 Mom. 49 §• Riksdagsordningen är
så mycket angelägnare, som ingen discussion
öfver motionen annars med säkerhet
kan äga rum; och jag hemställer således,
om det ej är skäl, att förslaget antages.
Herr Tham, Wolrath: Om fråga endast
vore om mundteliga motioner, skulle
jag äfven tillstyrka den nya redactionen,
men då frågan är om mundteliga anföranden
i allmänhet, anser jag det vara omöjligt,
att alltid kunna aflemna dem skrifteligen
följande dagen. Jag hemställer till
den siste värde Talaren, huru det skulle
vara möjligt, då någon yttrat sig flere gångor
i ett Plenum, alt endast ur minnet
och utan hjelpreda af ett MernorialProtocoll
uppsätta alla sina yttranden, eller huru
MemorialProtocollet skall kunna från
Cancelliet meddelas hvar och en Talare så
tidigt, att yttranderne skrifteligen skola kunna
upsättas oc.h aflemnas påföljande dagen.
Den 26 Fe forn nr Ii f. m.
Jag tillstyrker derföre afslag å den nya
redactionen. *Om man åter vill inskränka
stadgandet endast till mundteliga motioner,
så tror jag visserligen, att det kan
vara nyttigt. **
Friherre Boijej Ludvig: Jag förenar
mig med Friherre Cederström. Antages
den föreslagne redactionen, skall Lagen antingen
icke efterlefvas, eller ock blifva ett
medel alt tysta Talarne. Ty omöjligt kan
hvar och en påföljande dagen skriftligen
aflemna allt hvad han dagen förut yttrat.
Delta står dessutom i strid med ett annat
stadgande, om Secreterarens skyldighet att
uppsätta Protocollet, och att hålla det Ståndets
Ledamöter tillhanda. Den bästa jemkning
mellan Talarnes och Secreterarens skyldigheter
anser jag ske efter nuvarande method,
och tillstyrker derföre afslag på den
nya redactionen.
Grefve Posse^ Arvid: Jag medger visserligen,
att det kan vara besvärligt, att
innan nästa plenum skrifteligcn aflemna sina
yttranden, och jag skulle således afstyrka
den nya redactionen, om den hade afseende
på alla mundteliga anföranden; men
då man af hela punkten i sitt sammanhang
finner, att frågan endast är om sådane
mundtelige anföranden, hvilka läggas på
hordet, och detta inträffar ganska sällan,
14 H. 11
* ♦
162
Den 26 Februarii f. m.
finner jag ingen omöjlighet i förslaget, utan
tillstyrker bifall dertill, så mycket mer,
som erfarenheten visat, att, med bibehållande
af nuvarande stadgande, anföranden,
sorn afgifvits i November, i anseende till
Talarnes bortresa, ej förr än i Februarii
blifvit aflemnade till Protocollet.
Herr Printzensköld, Axel: Jag vill blott
i anledning af Friherre Cederströms yttrande,
att det föreslagne stadgandet vore omöjligt
att verkställa, upplysa, alt samma stadgande
redan finnes i 33 §. RiddarhusOrdningen,
der det står: Väcker någon mundteligen
en fråga, sorn på bordet lägges eller
remitteras eller med de öfrige RiksStåinden
communiceras; eller gör någon
mundtligen sådane anmärkningar vid ett
Utskotts yttrande, hvilka till samma yttrandes
återförvisande verka; böra frågan, eller
anmärkningarne, innan nästa plenum,
skrif teliga till Protocollet ajlemnas. Men
49 §. Riksdagsordningen talar dessutom endast
om sådane framställningar, som läggas
på bordet, hvilket jag icke tror inträffa
med någon löpande discussion. Jag tillstyrker
derföre bifall å den nya redactionen.
Herr Rothlieb, Axel: Förekommen af
Herr Printzensköld, får jag blott tillägga,
att jag tror den nya redactionen så mycket
snarare böra bifallas, som en Talare, hvilken
under ett Plenum flere gångor yttrat
Den 26 Fe b rua lii f. m.
i63
\
sig ex tempore, genom förbindelsen att
skrifteligen aflemna sina yttranden i nästa
Plenum, har mycket lättare att då ännu i
minnet bibehålla hvad han anfört, än om
den skrifteliga upsättningen först skulle ske
flera veckor efteråt. Dessutom inträffar det
högst sällan, att plenum hålles två dagar
å rad, så att jag icke tror stadgandet medföra
någon svårighet, och jag tillstyrker på
desse grunder bifall å nya redactionen.
Herr Cederschjöld: Grefve Posse har
redan förekommit mig i den erindran jag
ämnat göra, att här endast är fråga om sådane
mundtlige anföranden, hvilka läggas
på bordet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Då jag anmälte mig att få ordet, hade
Grefve Posse och Herr Printzensköld ännu
icke yttrat sig. Jag får nu blott förena
mig med dessa Herrar.
Friherre Cederström: De värde Ledamöter,
hvilka anmärkt, att här endast är
fråga om sådane anföranden, som läggas på
bordet, hafva rätt i denna del, men icke
i den conclusion, att sådane mundtlige anföranden
alltid skulle kunna aflemnas skrifteligen
i nästa Plenum. Under denna Riksdag
hafva vid flere tillfällen, då discussionen
varit liflig, åtskillige yttranden blifvit begärdte
på bordet, och jag hemställer, huru
Qn
164
Den 26 Februarii f. m.
det skulle varit möjligt, då Plenum blifvit
fortsatt på eftermiddagen , att till nästa
dagens Plenum hafva desse yttranden skrifteligen
upsatte. För min del kan jag ej
finna lämpligt, att stadga något, som blir
omöjligt att verkställa.
Friherre Anckar svärd, Carl Henrik:
Jag förenar mig med Friherre Cederström,
och tror att den föreslagne nya redactionen
skulle ännu mera försvåra utöfningen
af Representantkallet. Jag kan ej finna annat,
än att vi redan äro så tillräckligt besvärade
med collationering af våra anföföranden,
att jag önskar vi måtte slippa
någon tillökning i detta besvär, och jag
tillstyrker derföre, att vi förblifva vid det
gamla.
Herr <von Hartmansdorff, August: Jag
instämmer i Herr Printzenskölds och Friherre
Ehrenborgs åsigter; och på det hvar
och en må finna, att här endast är fråga
om sådane anföranden/som läggas på bordet,
men icke om anmärkningar, hvilka
kunna föranleda till återremiss af ett betänkande,
torde jag få hänvisa till ConstitutionsUtskottets
nästföljande förslag till
tillägg af ett f.de Mom. i 49 §• Riksdagsordningen.
hvilket innehåller, att, vid återremiss,
böra anmärkningarne sednast inom
14 dagar meddelas Utskottet. Jag tror
det vore ganska väl, om den ifråga varan
-
Den 26 Februari i f. ro. i65
de redactions-föränd ringen antoges. Omöjligheter
kunna ej begäras, och det är således
gifvet, att, om hinder någon gång
möta för verkställigheten, måste laga förfall
gälla här såsom i andra saker. Sådane
undantag böra likväl blifva få, i jemförelse
med de händelser, då förslaget låter
verkställa sig. Jag tillstyrker derföre
bifall till den föreslagna nya redactionen,
såsom varande af vigt för ärendernes ordentliga
gång.
Herr Ribbingj Arvid: Hufvudsakligen
förekommen af Herr von Hartmansdorff,
utbeder jag mig blott att få fästa upmärksaraheten
derpå, att i den föreslagne nya
redactionen står, att anförandet bör i nästa
Plenum aflemnas, icke skall aflemnas; och
att den således för särskildte förfall mcdgifver
möjligheten att lemna dispence.
Friherre Boijej Fredrik: Då erfarenheten
visat, att det i vissa fall är omöjligt
att i nästa Plenum aflemna sina yttranden
skrifteligt upsalte, lill stöd hvarför jag bland
många exempel, som skulle kunna åberopas,
endast vill citera den händelse, som
säkerligen större delen af Ridderskapet och
Adeln erindrar sig från förra Riksdagen,
att en Talare, i fråga om Näringsfriheten,
började med alt oafbrutet tala utan papper
1 timma 20 min. efter min klocka, och
efter en kort stund åter upträdde, samt
i66 Den 26 Februarii f. m.
talade \ timma, och det icke lärer kunna
påslås, alt sådane yttranden skulle kunna
påföljande dagen skrifteligen aflemnas, förenar
jag mig med dem, hvilka yrkat afslag
å den nya redactionen, i synnerhet
som jag finnér sjelfva ordställningen felaktig.
Der säges nemligen, att anförandet bör
aflemnas senast i nästa Plenum. Men hvad
vill nästa plenum säga? Jag skulle tro, att
ett plenum i eftermiddag kl. £ till 6 vore
vårt nästa plenum. Det borde således hafva
stått nästa dagens Plenum. Men så står
der icke. Jag tror det derföre vara bäst,
att vi hålla oss till det gamla.
Herr Tham: Jag anhåller att få upläsa
hela den ifrågavarande punkten, hvilken
Grefve Posse åberopat i sitt sammanhang.
Den lyder så bär: Om en genom
mundtligt anförande gjord framställning
lägges pä bordet, bör anförandet till Protocollet
dicteras och afskrift deraf senast
i nästa Plenum till bordet aflemnas. Jag
kan ej fatta detta på annat sätt, än att,
om hvilket anförande som helst under en
discussion begäres på bordet, skall Talaren
först dictera det till Protocollet. Redan
detta är stridande emot hvad här nu
brukas, och det afhjelpes ingalunda genom
tillägget, att afskriften bör lemnäs i nästa
Plenum, hvarmed enligt min tanka förstås
nästa dags Plenum, och icke samma
dags eftermiddags Plenum, såsom man ve
-
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
167
lat påslå. Men om anförandet är långt,
eller flere af samma Talare afgifne anföranden
blifvit begärde på bordet, blir det icke
lättare för Talaren att till nasta dag lemna
en afskrift deraf, än det nu är för Cancelliet
att påföljande dagen lemna afskrifter
af andra anföranden, som icke läggas
på bordet. Jag anhåller, alt RiddarhusSecreteraren
må yttra sig och uplysa, huruvida
lian anser förslaget antagligt. För
min del tror jag det icke, och tillstyrker
derföre afslag derå.
Friherre Boijej Ludvig: Hittills har
discussionen egentligen hvälft sig kring Talarnes
rätt; jag tror att frågan från en annan
sida rörer Ståndets och Allmänhetens
rätt. — Jag känner ej större fel uti en Lag,
än obestämdhet. Ordet: bör borttager från
föreskriften egenskap af Lag; ty ordet: skall
är det enda, som uttrycker Lagens ovilkorliga
imperativ. Men när ett Laghud
gifves, för att efterföljas, måste underlåtenheten
deraf äga någon påföljd. Antages
nu att en Talare, som länge fästat Ståndets
upmärksamhet med sitt anförande och
framställt skäl, hvilka från en annan sida
blifvit releverade och besvarade, icke inlemnade
anförandet inom den föreskrifne
tiden, skulle väl följden blifva, att anförandet
icke uptogs i Protocollet; men huru
skulle detta då komma att se ut? Huru
belåtne skulle de Talare blifva, som yttrat
168
Den 26 F e b r 11 a r i i f. ra.
sig i anledning af det uteslutne anförandet,
och huru skulle Allmänheten bedomina
våra Protocoller? Jag skulle tro, att så väl
Ståndets som Allmänhetens rätt påkallar afslag
å den nya redactionen.
Ilerr Ribbing: Det vore visserligen
önskligt, att alla Lagar voro så bestämde,
sorn Friherre Boije yrkat; men jag tror,
att omständigheter ofta inträffa, som göra
det nödvändigt, att stundom använda ett
bör, i stället för ett skall. För öfrigt får
jag blott förklara, att jag begärde ordet,
då jag hörde en värd Ledamot drifva den
sats, att ett eftermiddags Plenum vore
ett nytt, och alldeles afskildt från samma
dags förmiddags Plenum. Jag har icke ansett
förhållandet sådant, och stöder mig
härvid på den framställning jag ofta hört
Herr Grefven och LandtMarskalken göra,
att förmiddagens Plenum komme på eftermiddagen
att fortsättas.
Grefve Posse: En värd Talare, som med
mig delar öfvertygelsen, att den nya redactionen
bör antagas, har hufvudsakligen
stödt sig derpå, att ordet bor blifvit nyltjadt
i stället för skall. För opartiskheten
kan jag ej underlåta att förklara, det jag
icke kan stödja mitt omdöme på denna omständighet;
ty jag anser stadgandet innebära
en ovilkorlig skyldighet, ehvad der nyttjas
ordet skall eller bör. Men häri ser jag
Den 26 Februari i f. m.
intet hinder för förslagets antagande. Jag
har egentligen begärt ordet, i anledning af
Herr Thams anmärkning, att anförandet
skall dicteras till Protocollet, för att göra
honom upmärksam på, att detta stadgande
äfven finnes i den gamla redactionen.
Friherre Ehrenborgh: Jag är äfven denna
gång hufvudsakligen förekommen af Grefve
Posse i uptagandet af Herr Thams anmärkning,
och i den erindran jag ämnat
göra, att den nya redactionen bokstafligen
är af samma innehåll, som den gamla, i
afseende på skyldigheten att dictera till
Protocollet. Hela skilnaden emellan de båda
redactionerne hvälfver sig endast deromkring,
att den nya bestämmer en viss
tid för verkställigheten af hvad den gamla
säger böra ske. Jag tror äfven med
Grefve Posse, att ordet bör innebär samma
betydelse, som ordet skall, enär något
tvångsmedel för stadgandets upfyllande ej
gifves. Men då man i allmänhet är ense
derom, att Protocollen böra justeras inom
den kortaste tid, som är möjlig, hemställer
jag, huru detta kan låta sig göra med
bibehållande af den gamla redactionen, som
icke bestämmer någon tid för anförandens
aflemnande. Jag tror således största skäl
vara förhanden, alt bifalla den nya redactionen.
Men jag har egentligen begärt ordet,
för att hemställa, huruvida icke afgörandet
af frågan bör upskjutas, till dess
170
Den 26 Februarii f. ro.
den nya redactionen af i[\ §. 1. Mom. 2
Funden blifvit afgjord, rörande sättet för
Protocollsförandet i allmänhet, huruvida det
hör ske utförligen eller summariskt, hvilken
fråga enligt min tanka liar närmaste
gemenskap med den förevarande. 24 §.
är, enligt Ridderskapets och Adelns nyss
fattade beslut, hviiande till dess 59 §. 1
Mom. längre fram förekommer, och jag hemställer
således till Herr Grefven och LandtMarskalken,
om icke pröfningen af den förevarande
§:n kunde äfven upskjutas, för
att företagas i sammanhang med pröfningen
af de 2:ne nyssnämnde §§:ne.
Friherre Boije_, Fredrik: Jag vill visserligen
ej vara envis, alt tro mig hafva
rätt emot alla andra i min åsigt af hvad
med nästa Plenum hör förstås. Men i afseende
på hvad en värd Ledamot yttrat,
att ett eftermiddagsPlenum endast vore fortsättning
af förmiddagens, får jag blott erindra,
att då det uttryckligen blifvit sagdt,
att ett ämne, som förekommer på förmiddagen,
nödvändigt då måste afgöras, äfven
om man skrider till votering, samt att
öfverläggningen icke får upskjutas lill eftermiddagen
för alt då fortsättas, kan jag ej
finna, huru eftermiddagens Plenum endast
skulle vara en fortsättning af det förra.
Det är väl sannt, att Herr Grefven och
LandtMarskalken vanligen nyttjar den ordställning,
alt Plenum på eftermiddagen kom
-
Den 26 Februari i f. m. !7r
iner alt fortsättas, men, i afseende på ämnenas
behandling, äro för- och eftermiddagsPlena
helt och hållet skiljda.
Herr Tham: Jag skulle högeligen rösta
för den nya redactionens antagande,
om jag ansåg den verkställbar; det vill säga,
om en praescriptionstid af 2, 3 å 4
dagar vore bestämd, men då nästa Plenum
kan inträffa påföljande dagen, innebär den
en omöjlighet i verkställigheten; och som
Lagar, hvilka ej kunna verkställas, aldrig
böra stiftas, kan jag ej annat än afstyrka
bifall dertill. Hvad åter frågans upskjutande
beträffar, till dess 24 §• förekommer, så
bar jag intet att deremot invända. Ty om
det blir hvart och ett Stånds rättighet att
bestämma, det Protocollen endast skola vara
summariska, så behöfves icke eller, alt
några mundtliga anföranden aflemnas in extenso,
och man torde derföre få bästa tillfället
att i sammanhang med den frågan
afgöra, huru det bör förfaras med mundtliga
anföranden.
Friherre Cederström: I anledning af
Friherre Ehrenborghs förslag att låta frågan
hvila, till dess 24 §• förekommer, får
jag anmärka, att den nu förevarande 2
puncten i 1 Mom. 49 §• sorn endast handlar
om sådane anföranden, hvilka läggas
på bordet, icke har någon gemenskap med
24 §• rörande sättet för Protocollsförandet
i allmänhet. Men deremot står nästföljan
-
i7a
Den 26 Februarii f. m.
de förslag, eller det nya tillägget af ett
4:de Morn. vid slutet af 49 §• uti ett nära
sammanhang med 24 §• Jag anhåller derföre,
att den nu förevarande punkten må
serskildt afgöras; men att det föreslagne
4:de Morn. af 49 §• uiå hvila, till dess 24
§. förekommer.
Friherre Ehrenborgh: Så vida det går
an att dela §:n, är jag af samma tanka som
Friherre Cederström, eller att det egenteligen
är 4 Morn. i 49 §• sora står i sammanhang
med 24 §• Det var blott under
förutsättning, att hela §:n borde pröfvas i
sin helhet på en gång, som jag föreslog,
att äfven 1 Mom. borde hvila. I öfrigt får
jag, i afseende på hvad Herr Tham förut
yttrat, anmärka, att det under föregående
Riksdagar med LandtMarskalkens begifvande,
icke varit brukligt hos Ridderskapet
och Adeln, att så stricte följa den nu befintlige
föreskriften, att man dicterat till
Protocollet. Men om ett anförande är dicteradt
till Protocollet, på sätt begge redactionerne
antyda att det bör ske, ser
jag ingen svårighet att lemna afskrift deraf
till bordet i nästföljande Plenum.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
desto häldre med Friherre Cederström,
att 1 Mom. af 49 §• bör skiljas från det
4 Mom. och särskildt afgöras, som Herr
Grefven och LandtMarskalkeh redan skiljt
dem åt derigenom, att han låtit särskildt
D en 26 Februari i f. m. 173
npläsa och nu blott föredragit 1 Mom.
Men innan något beslut fattas, önskade jag,
att RiddarhusSecreteraren måtte utlåta sig
om det nu förevarande första Mom. Om
hans yttrande instämmer med deras, som
ansett saken möjlig och riktig, förmodar
jag, att det skulle tjena till en säkrare ledning
för Ridderskapets och Adelns omdöme.
Herr Printzensköld: På det ingen må
anse sig hindrad att antaga den nya redactionen,
genom Friherre Boijes påstående,
att ett på eftermiddagen fortsatt Plenum
vore ett nytt Plenum, och således
kunde tagas för det i §:n omnämnde nästa
Plenum, får jag blott upläsa 28 §. RiddarhusOrdningen,
som lyder: Anslag till Ple
num
bör ske dagen förut, sist kl. 6
— — — — — — — Om under varande
Plenum fortsättning pröfvas nödig på
eftermiddagen, oör anslag dertill innan kl.
1 vara gjordt.
Grefve Frölich, David: Det var i anledning
af Herr von Hartmansdorffs upmaning
till RiddarhusSecreteraren att yttra
sig, som jag begärde ordet. Jag tror icke,
att ett yttrande af RiddarhusSecreteraren,
i egenskap af Ståndets tjensteman, kan vara
af särdeles nytta för Ståndet, enär det
ej är fråga om att meddela en bestämd uplysning,
utan att afgifva ett utlåtande, som,
enligt Talarens egne ord, skulle tjena till
ledning för Ståndets omdöme.
174
Den a6 Februari i. f. m.
För min del finner jag den hufvudsakligaste
betänkligheten vid nya redactionens
antagande ligga i den förmodan, som flere
Talare framställt, och deribland Herr Tham,
att det i §:n nyttjade ordet: anförande
skulle ovilkorligen innefatta allt hvad som
talas till Protocollet. Men för att vederlägga
detta begrepp, anhåller jag att få upläsa
den ifrågavarande punkten, som i båda
redaclionerne är alldeles lika, med undantag
af orden: senast i nästa Plenum_,
hvilka blifvit tillagde i den nya. Punkten
lyder: Om en genom mundtligt anförande
gjord framställning lägges på bordetbör
anförandet till Protocollet dieter as och afskrift
deraf (senast i nästa Plenum) till
bordet aflemnas. Jag medger att det rättaste
kanske varit, om bär i stället för: bör
anförandetj stått: bör framställningen &c.,
hvarigenom all tvetydighet varit håfven.
Men det är i alla fall klart, att här endast
menas ett sådant mundtligt anförande, som
innefattar en ny motion, eller en sådan
framställning, som kan läggas på bordet,
hvilken egenskap hvart och ett anförande
icke kan hafva. Sådane anföranden kunna
derföre ej vara i samma categori, med hvilket
annat anförande som helst; och då stadgandet
endast gäller för de händelser, att
anförandet innehåller en sådan framställning,
som jag nyss nämt, och det redan
finnes infördt i RiddarhusOrdningen, samt
härtill kommer, att ganska sällan inträfFar,
Den 26 Februarii f. rn. 175
att Plenum hålles två på hvarandra följande
dagar, finner jag icke någon så stor
svårighet möta för möjligheten, att till nästpåföljande
Plenum skrifteligen upsätta de
ifrågavarande anföranderne, att det hör verka
lill hinder mot den nja redactionens
antagande. Jag får således anhålla om proposition
till bifall derå.
Grefve von Schwerin> Fredrik Bogislaus:
Som jag instämmer med de Herrar,
hvilka till upljsning i ämnet önska höra
RiddarhusSecreterarens yttrande, anhåller
jag, att få upgifva hvad jag egenteligen
åstundar uplysning om, nemligen huruvida,
så snart en mundtlig framställning
blifvit lagd på bordet, RiddarhusSecreteraren
icke genast låter upföra den på listan
af bordlagde mål, och huruvida icke
denna hordlista i nästpåföljande Plenum
framlägges till föredragning, så att saken
då kan företagas till remiss.
Undertecknad Rid dårhus Secreterare:
Då trenne värde Ledamöter af Riddcrskapet
och Adeln äskat, att jag skulle i förevarande
ämne afgifva mitt yttrande, har
jag trott mig böra vördsamt meddela det,
fullkomligen öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln känner både min person och
mina tänkesätt alltför väl, för att minsta
anledning skulle kunna upstå, att ett yttrande
af mig kunde åsyfta den ringaste
176
Den 26 Februarii f. ni.
ledning för Ridderskapets och Adelns uplysta
omdöme.
I afseende på den förevarande frågan,
stadgar i sjelfva verket 33 §. RiddarhusOrdningen
redan icke allenast detsamma,
som i den nya redactionen af 2 Punkten
i 1 Mom. 49 §• Riksdagsordningen blifvit
föreslagit, eller att mundllige anföranden,
som läggas på bordet, böra innan nästa
Plenum skriftejiga till Protocollet afleranas,
utan den går ännu längre, och stadgar
enahanda föreskrift äfven för sådane anmärkningar,
hvilka föranleda till återremiss
af ett Utskotts Betänkande. Men ehuru
stadgandet således redan finnes för Ridderskapet
och Adeln enskildt i RiddarhusOrdningen,
bör jag dock icke dölja, att
det under min tjenstetid, såsom RiddarliusSecreterare,
ofta och oftast saknat verkställighet,
hvartill likväl skälet torde böra
upsökas, icke i föreskriftens mindre verkställbarhet,
utan i RiddarhusCanzliets förfarande,
alt, så vidt möjligt är, söka genast
till Talarnes genomseende upsätta allt hvad
som mundteligen blifvit till Protocollet anfördt,
äfven då det varit af den natur, att
det bordt af Talarne sjelfve dicteras och
skrifteligen till Protocollet aflemnas.
Ehuru den förflutne tiden således ådagalägger,
att stadgandet i RiddarhusOrd
nin
-
Den 16 Februarii f. m.
ningen icke blifvit efterföljdt, torde jag
dock för nyttan af dess bibehållande få fästa
upmärksamheten derpå, att stadgandet
ingalunda angår alla mundteliga anföranden,
utan endastsådäne nya motioner och
framställningar, som läggas på bordet, och
hvilka icke allenast genast böra, på sätt Herr
Grefve von Schwerin riktigt anmärkt, upföras
på listan öfver bordlagde mål, för att
i nästa plenum till handläggning företagas,
utan ock måste vara att tillgå i läsrummet
för de Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
hvilka behaga taga kännedom deraf, innan
de till remiss föredragas. Ostridigt skulle
det således lända till beredande af mera
skyndsamhet vid ärendernes behandling,
om Talarne, efter erhållen del af hvad
Canzliet till MemorialProtocollet upfattat,
sjelfve skrifteligen upsatte och till bordet
aflemuade sina muudtliga anföranden af
nyssnämnde beskaffenhet före nästpåföljande
Plenum; och då någon ansvarspåföljd för
underlåtenhet i detta fall icke kan äga runi,
samt RiddarhusSecreteraren, till följd af
sin ansvarighet för Protocollets riktighet,
icke desto mindre, i händelse Talarne skulle
försumma fullgöra deras skyldighet, måste
vara pligtig föranstalta, det anföranderne
upsättas i enlighet med rätta förhållandet,
kan jag icke finna någon olägenhet upkomma
af ett stadgande i berörde afseende.
Det är väl sant, att, om nästa Ple14
H. 12
178
Den 26 Februarii f. m.
num hålles påföljande dagen, bfifver det
svårt om icke omöjligt att verkställa föreskriften
; men dels inträffa sådane händelser
ganska sällan, dels måste det falla af
sig sjelft att undantag hör äga rum för de
tillfällen, då laglige hinder möta för verkställigheten;
hvaremot det i alla andra fall
är af synnerlig vigt och nytta, att det föreslagna
stadgandet må finnas i Grundlagen.
Grefve Frölich: För de uplysningar,
som blifvit oss meddelade i RiddarhusSecreterarens
nu afgifne yttrande, är jag honom
enskildt förbunden, och jag är öfvertygad
att Ridderskapet och Adeln delar min
tacksamhet derföre. Men hvad RiddarhusSecreteraren
för öfrigt anfört, lärer, såsom
ett prof på nit för Ståndet, upskattas efter
hvars och ens individuella åsigt. För
min del hemställer jag, då frågan är 0:11
en Grundlags §., som icke rörer Ridderskapet
och Adelil ensamt, utan äfven de öfrige
Stånden, huruvida vår Secreterares omdöme
i saken kan vara af serdeles värde.
Då RiddarhusOrdningen kommer att företagas
till granskning, må det val tagas i
öfvervägande, men icke nu, när det är fråga
om en Lag för alla 4 Stånden.
Friherre Boije, Ludvig: Jemte det jag
får förklara min förbindelse för de uplysningar
RiddarhusSecreteraren meddelat,
hör jag äfven göra rättvisa åt värdet af
Den 26 Februarii f. ni.
*79
hans framställning, och jag gör det gerna.
RiddarhusSecreteraren har uplyst oss om
tre omständigheter, hvilka alla tala för den
åsigt, att förfara med varsamhet, för att
icke öfverträda gränsen af Riksdagsmannens
möjliga förmåga. Han har hänvisat till
erfarenheten, att det redan befintlige stadgandet
i RiddarhusOrdningen oftast icke
blifvit efterlefvadt; han har medgifvit, att
verkställigheten i ett fall vore till och med
omöjlig, och han har sluteligen, hvad som
är af ännu större värde, påmint om sin
egen pligt, den jag erkänner, att han alltid
upfyllt på ett sätt, hvarföre jag håller
honom räkning.
RiddarhusSecreteraren har äfven upgifvit,
att Talarne höra efter det här förda
MemorialProtocollet författa sina anföranden.
Men jag hemställer, om icke dessa
ord redan äro tillräcklige, att återföra
oss lill olämpligheten af stadgandet, enär
upfyllandet af min pligt i sådant fall skulle
hero på en föregående handling af RiddarhusSecreteraren.
Ty huru ovilkorlig blir
dä min pligt? Det är dessutom medgifvit
å motsatta sidan, att Lagen skulle så förstås,
att ingen ansvarspåföljd dermed vore
förenad; och i detta medgifvande ligger äfven
ett tillräckligt skäl, att Lagen ej bör
antagas. Ty jag kan ej tillstyrka antagandet
af en Lag, som tjenar till ingen ting.
12*
i8o Den 26 Februarii f. m.
Jag förnyar således mitt yrkande af afslag
å den nya redactionen.
Herr af Ekenstam, Israel: Jag skall
ej länge uppehålla Ridderskapets och Adelns
tid. Jag önskar blott att få framställa en
enda anmärkning. Det stadgande i 33 §.
RiddarhusOrdningen, som RiddarhusSecreteraren
upgifvit såsom gällande, men icke
alltid efterföljdt, handlar ej blott om anföranden,
hvilka läggas på bordet, utan
äfven om sådane anmärkningar, som föranleda
till återremiss. Det stadgande åter ,
som nu är i fråga att införas i Riksdagsordningen,
handlar endast om de förre.
På denna grund skulle jag för min del vilja
tillstyrka bifall å den nu föreslagne nya
redactionen; ty då ett mycket amplare stadgande
redan finnes, som Ridderskapet och
Adeln sjelf begärt och Konungen sanctionerat,
utan att omstäudigheterne sedan den
tiden föranledt till någon ändring deri, hemställer
jag, om det icke skulle vara inconsequent,
att nu afslå ett stadgande, som innefattar
icke ens hälften af den stränghet,
hvilken redan är gällande inom vårt Stånd.
Herr von Hartmansdorff: Jemte det
jag förenar mig med Herr af Ekenstam i
hans yttrande om motsägelsen, att nu afslå
ett för alla Stånden gemensamt föreslaget
stadgande, hvilket är vida inskränktare,
än det, som redan gäller för Ridder
-
Den 26 Februarii f. m. i8t
skåpet och Adeln enskildt; så får jag, i anledning
af hvad en värd Talare mot de af
RiddarhusSecreteraren lemnade upljsningar
anmärkt, att nemligen frågan äfven rörer
de öfrige Stånden och deras Canzlier, erindra,
att hvad som i detta hänseende kan
verkställas hos Ridderskapet och Adeln,
hör med större säkerhet kunna utföras hos
de öfrige Stånden, der discussionerne äro
långt mindre vidlyftige, än hos oss.
Herr Lefren, Johan Pehr: Som den
ifrågavarande punkten af 49 §• Riksdagsordningen
endast har afseende på sådane
mundtelige anföranden, hvilka läggas på
hordet, men icke på sådane, som föranleda
till återremiss, tillstyrker äfven jag bifall
af den nya redactionen. Det är ingen
förment, i händelse af förfall, att komma
sednare än i nästa Plenum med den skrifteliga
upsattsen; men Tiågon prasscriptionstid
anser jag likväl höra vara bestämd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för
godt, att med ogillande af den nya redactionen,
bibehålla 2 punkten i 1 Moni.
af 49 §• Riksdagsordningen oförändrad.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 26 Februari i f. m.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
Grefve Frölich: Ehuru jag för min
del ansett den nya redactionen böra antagas,
vill jag dock icke vara emot, att den
gamla redactionen bibehålies, ifall meningarne
ej på annat sätt kunna förenas, och
jag får derföre upmana de Herrar, som varit
af samma tanka med mig, att icke låta
detta ämne föranleda till votering, utan
heldre frångå sin mening samt låta den
gamla redactionen qvarstå.
Friherre Ehrenborgh: Äfven jag bar
varit af samma mening, som Grefve Frölich,
och ansett den nya redactionen böra
antagas; men jag får förklara, alt jag för
min del ej yrkar votering.
Herr von Hartmansdorff': I fall ProtocollsUtdrag
ankommit, rörande denna frågas
afgörande hos de öfrige Stånden, utbeder
jag mig, att innehållet deraf måtte oss
meddelas.
Undertecknad Riddarhus Secreterare :
Något ProtocollsUtdrag rörande denna frågas
afgörande har val ännu icke från de
öfrige Stånden ankommit; men, enligt till
mig afgifven officiel underrättelse från Ståndens
Secreterare, har den foreslagne nya
redactionen blifvit af alla tre de öfrige
RiksStånden antagen.
Den aG Februari i f. m.
i8j
Grefve Frölich: Sedan jag nyss förklarat,
huru beredvillig jag skulle vara,
att frångå min mening, hoppas jag dock,
efter den uplysning vi nu erhållit, att de
öfrige tre Stånden bifallit den nya redactionen,
att Ridderskapet och Adeln, sorn
redan har ett vida strängare stadgande i
RiddarhusOrdningen, ej skall bestrida antagandet
af ett stadgande, hvilket de öfrige
Stånden äfven ansett lämpligt. Jag hemställer
således, om icke den nya redaclionen
kunde antagas utan votering.
Friherre Anckarswärd: I samma afsigt
som Grefve Frölich nyss yttrat, anhåller
jag få förklara, att ehuru jag varit
emot antagandet af den nya redactionen,
öfvergår jag likväl nu till den motsatta meningen,
och önskar alt man måtte förena
sig derom, för alt undvika en votering,
som jag icke anser lämplig, sedan de öfrige
Stånden redan bifallit antagandet.
Herr Lagerhjelm_, Pehr: Då man med
tystnad förbigått en omständighet, som jaganser
af vigt vid frågans bedömmande, anhåller
jag, att i största korthet få fästa
upmärksamheten derpå, att antagandet af
den föreslagne nya redactionen otvifvelaktigt
skulle vara ett verksamt och godt
medel till Riksdagarnes förkortande.
Friherre Boije, Ludvig: Jag respecterar
de bemödanden, som göras att öfver
-
184 D e n a6 F e b r h a r i i f. m
lala; men jag tror icke, alt de, hvilka äro
angelägna om principens helgd, vidhålla
den så svagt, att de skulle frångå den, endast
af consideration för de öfrige Ståndens
beslut. Förhållandet är dessutom här annorlunda
än i de öfrige Stånden, hvilka
äro mycket fåtaligare. Votering är redan
af en Ledamot begärd, och jag ser icke,
att den kan undvikas. För min del finner
jag den nya redaclionen endast såvida vara
ett medel till Riksdagarues förkortande,
att den skulle tvinga Talarne till tystnad,
emedan de ej kunde medhinna, att i nästa
Plenum aflemna sina yttranden skrifteligen;
men jag kan icke antaga ett medel
till Riksdagarnes förkortande, på bekostnad
af Riksdagsmannens fria yttrande rätt.
Herr von Hartmansdorff': Som jag är
den der anhållit om votering, torde jag
få utbedja mig att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes, innan votering verkställes,
ånnu en gång inhämta, huruvida
Ridderskapet och Adeln bifaller den nya
redaclionen, för att förnimma, om icke pluraliteten
skulle kunna utan omröstning utrönas.
Herr Cederschjöld: Här har redan blifvit
yttradt, att samma stadgande, som nu
är i fråga att införas i Riksdagsordningen,
redan finnes i RiddarhusOrdningen, och
jag vill derföre utbedja mig att få upläsa
Den 26 Februari i f. m.
185
följande ur 33 §. af nu gällande Riddarhusordning:
Värker någon mundteligen en
fråga , som på bordet lägges eller remitteras
eller med de öfrige RiksStänden comjnuniceras;
eller gör någon mundtligen sådane
anmärkningar vid ett Utskotts yttrande,
hvilka till samma yttrandes återförvisande
verka; böra frågan, eller anmärkningarne,
innan nästa Plenum skrifteliga
till Protocollet af emnås. Mig synes
således, att en votering lill förkastande af
den ifrågavarande nya redactionen i Riksdagsordningen,
innefattar en votering, huruvida
33 §. af nuvarande Riddarhusordning
skall äga kraft af lag, eller icke. Jag hemställer
derföre, om Ridderskapet och Adeln
bör kunna hafva den minsta betänklighet
att bifalla den föreslagne redactionen.
Herr Lefrén: Jag får i anledning af
den siste värde Talarens yttrande blott anmärka,
att om Riksens Ständer besluta någon
ändring i Grundlagarne, så får RiddarhusOrdningen
rättas derefter; och alt
något hinder i denna senare således icke
ligger för hvilket beslut som hälst i förevarande
fråga.
Herr af Ekenstam: Sedan de öfrige
RiksStänden, som icke hafva några StåndsOrdningar,
hvaruti ett sådant stadgande kunnat
införas, redan bifallit den nya redactionen,
hemställer jag, huru det skulle se
186 Den 26 Februarii f. in.
ut, att vi, som redan äga en sådan förbindelse,
och ännu långt strängare, skulle afslå
förslaget.
Herr Cederschjöld: Jag har begärt ordet
för att möta ett inkast af Herr Lefrén,
att RiddarhusOrdningen skulle rättas efter
Riksdagsordningen, eller rättare sagt, att
när ett nytt stadgande införes i Riksdagsordningen,
RiddarhusOrdningen måste ändras
derefter. Detta är ganska sant, men
genom förkastande af den föreslagne nya
redactionen blir Riksdagsordningen oförändrad,
och kan då ej verka till förändring
af RiddarhusOrdningen. Man förkastar blott
att införa i Riksdagsordningen, hvad man
redan har i RiddarhusOrdningen. Frågan
rörer således blott de 3 öfrige Stånden,
ty vi äro lika bundne af RiddarhusOrdningen;
men genom ett förkastande hindra vi
blott de öfrige Stånden, att pålägga sig ett
band, som vi redan hafva, och som de
kan hända önska sig.
Grefve von Schwerin: Om vi vågade
utbedja oss, att Herr Grefven och LandtMarskalken,
som har en så lång erfarenhet
af Riksdagsärendernes gång och de besvärligheter,
hvilka äro förenade med nuvarande
sältet för discussionernes behandling,
ville tillkännagifva sin tanka, huruvida
icke Herr Grefven och LandlMarskalken
finner förslaget verkställbart och le
-
Den 26 Februarii f. m. 187
dande till en fullkomning af vära institutioner,
samt till mera ordning och harmoni
i våra förhandlingar, så är jag öfvertygad,
att alla skulle instämma i den åsigten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att, ehuru Hans
Excellence vore fullkomligt erkänsam för
det förtroende Grefve von Schwerin till
Hans Excellence hyste, ansåg likväl Hans
Excellence det vara enligt med sin pligt,
att endast framställa proposition på de frågor,
som hos Ridderskapet och Adeln förekomma,
men icke att gifva sin enskildta
öfvertygelse i ämnet tillkänna, hvilket Hans
Excellence ock så mycket som möjligt alltid
undvikit, för att icke lemna rum åt
den oriktiga föreställning, att Hans Excellence
någonsin skulle söka eller tilltro sig
att med sitt enskildta omdöme gifva någon
ledning åt Ridderskapets och Adelns beslut.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham: Efter genomläsningen af
den åberopade 33 §. i RiddarhusOrdningen,
medgifver jag, att det nu föreslagne
tillägg i 49 §• Riksdagsordningen redan
linnes för oss enskildt stadgadt; och jag vill
således ej vidare yrka på afslag, ty jag förmodar,
att stadgandet efterlefves lika litet
hädanefter, som hittills. Men icke kan jag
instämma i den mening, som här blifvit
yttrad, att vi borde antaga den nya re
-
i88
Den 26 Februarii f. ra.
dactionen, för det de öfrige 3 Stånden bifallit
den; ty om de öfrige Stånden besluta
en sak, som vi äro öfvertygade, hos oss
icke kan verkställas, ser jag intet skäl för
oss att antaga saken, oaktadt de öfrige Ståndens
beslut.
Herr af Ekenstam: I anledning af Herr
Tbams sednaste yttrande, anhåller jag blott
få förklara, det jag måtte illa hafva uttryckt
mig, om man kunnat tro min mening
vara, att de öfrige Ståndens beslut i
denna fråga skulle inverka på oss. Jag har
blott sagt, att det skulle se besynnerligt
ut, om vi, sorn redan äga den ifrågavarande
föreskriften, skulle blifva ensamme
om afslag på den föreslagne nya redactionen,
synnerligen då samma stadgande ännu,
och mera vidsträckt, står qvar i vår
gällande Riddarhusordning.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
Jag anhåller, att få förena mig i sista tiraden
af Herr Thams yttrande, eller att de
öfrige Ståndens beslut ej böra inverka på
vår öfvertygelse om det rätta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde ånyo proposition
till bifall af den föreslagne nya redaclionen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 26 Februarii f. ra.
189
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att sorn, efter hvad han tyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den föreslagne nya redactionen.
Friherre Boije, Ludvig: Äfven jag har
upfattat Ridderskapets och Adelns svar på
den framställde propositionen, på samma
sätt, som Herr Grefven och LandtMarskalken,
och jag anser frågan således vara afgjord;
men jag anhåller, att till Protocollet
få reservera mig emot beslutet.
49 §•
(Tillägg af ett 4:de Mom. vid slutet af
samma §.~)
När Utlåtande från RiksStånd till Utskott
återremitteras, böra alla anmärkningarna,
senast inom fjorton dagar derefter,
meddelas Utskottet genom justeradt ProtocollsUtdrag,
antingen i hela deras utförlighet,
eller ock af Secreteraren punktvis
och i korthet sammanfattade, dock i senare
händelsen med öppen rätt för StåndsLedamot,
att sin serskildta mening in extenso
skriftligen bifoga, pä sätt i 5y
stadgadt är.
Grefve Posse, Arvid: På de skäl, som
förut af andra Talare blifvit framställde,
föreslår jag vördsamt, alt pröfningen af
det ifrågavarande tillägget af ett 4^de Mom.
igo
Den 26 Februarii f. m.
i 4g §• Riksdagsordningen må upskjutås, till
dess pröfningen af den nya redactionen till
24 §• 1 Mom. 2 punkten längre fram företages
i sammanhang med 5g §. Riksdagsordningen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMdrskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt upskjuta
pröfningen af det föreslagne 4;de Morn. af
4g §. Riksdagsordningen, till dess nya redactionen
af 24 §. 1 Mom. 2 punkten, i
enlighet med Ridderskapets och Adelns förut
fattade beslut, företages till pröfning i
sammanhang med 5g §. Riksdagsordningen.
Bifölls.
52 §.
Utaf alla Memorial och Anföranden,
som äro af egenskap att böra till något
Riksens Ständers Utskott remitteras, skola
till Ståndet ingifvas Tvä Exemplar, hvaraf
det ena stadnar vid Protocollet och det
andra till Utskottet afgår. Begäres cornmunication
med de öfriga Stånden, af emnås
dessutom Tre Exemplar, för att dem
tillställas.
Denna redaction blef, uppå Hans Excellence
Herr Gref vens och LandtMarskalkens
derom gjorde ^proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Den 16 Februarii f. m. igi
57 §. 1 Mort1. 2 punkten.
— Vill Ledamot, som ej i Ståndets
fattade beslut instämt — — — —i
till Protocollet, hvilket må MedStänden tillställas
„ enär han de för communicationen
och Protocollet nödiga Exemplaren deraf
till Secreteraren ajlemnar. — -— —
Hvilken redaction blef, uppå derom
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
antagen.
ConstitutionsUtskottets förslag rörande
de Tre Ofrälse RiksStundens Representation.
Riksdagsordningen.
i3 §. 2 Mom.
Universiteten i Upsala och Lund äge
att — — utse hvartdera Tvän
ne
Ordinarie Professorer.
Friherre Cederström, Jacob: Då ordningen
nu kommit till de föreslagne förändringar
i Riksdagsordningen, som hafva
afseende på de ofrälse Ståndens representation,
hemställer jag, om icke vid detta,,
som vid andra tillfällen, när frågor förekomma,
hvilka röra de öfrige Stånden enskildt,
vi böra afvakta de beslut, som af de
öfrige Stånden fattas, och således låta pröfningen
af desse frågor tills vidare blifva
livilande.
I92 D en 26 Februarii f. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag anmälte mig för att yttra
några ord öfver den ifrågavarande nya
redactionen; men i anledning af Friherre
Cederströms hemställan, att frågorne rörande
de öfrige Ståndens representation må
hvila, till dess de Stånd, hvilka frågorne
närmast angå, fattat deras beslut, får jag
blott förklara, att jag instämmer i en sådan
begäran.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller, i anledning af Friherre Cederströms
framställning, att PiiddarhusSecreteraren
ville uplysa, om officiel underrättelse
ankommit rörande de Öfrige Ståndens
beslut i frågorna om förändring af deras
representation? Och i sådant fall, huru de
der blifvit afgjorda?
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Frågorne
om de föreslagne förändringarne i
de ofrälse Ståndens representation äro af
den beskaffenhet, att jag för min del helst
önskade, att vi fattade vårt beslut, innan
vi kände de öfrige Ståndens. Ty jag skulle
gerna se, att berörde förändringar biföllos;
men det blir alltid obehagligare att
bifalla dem, sedan det redan vore oss bekant,
att de Stånd, hvilka de närmast röra,
afslagit dem.
Undertecknad Riddarhus Secreterare
lemnade den uplysning att, enligt ankommen
-
Den 26 Februarii f. m.
men officiel underrättelse, hade den föreslagne
nya redactionen af i3 §. 2 Moni.
Riksdagsordningen blifvit af de öfrige 3
Stånden antagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar ska!ken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg nödigt, att pröfningen
af ConstitutionsUtskottets Grundlags
ändrings förslag rörande de 3:ne ofrälse
RiksStåndens representation borde tills vidare
upskjutas.
Ropades Nej.
Herr von Hartmansdorff: Sedan det
blifvit bestämdt, att frågan nu skall företagas
till afgörande, anhåller jag att få fästa
uppmärksamheten på den olikhet i redactionen
af ifrågavarande 2 Mom. i i3 §.
Riksdagsordningen, som igenfinnes sid. 14
i den serskildt tryckte upgiften på föreslagne
förändringar i Grundlagarne och sid.
25. På förra stället, eller i den redaction
som nyss här blifvit upläst, slår, att
Universiteten i Upsala och Lund åge alt
Välja 2:ne Ordinarie Professorer. På sednare
stället sid. 25, talas åter .alldeles
icke om Ordinarie Professorer, utan blott
om förändringen af ordet äge till vare berättigade;
så att det gamla stadgandet,
att valet bör ske bland Professorerne från
de verldsliga faculteterne> är der bibehållit.
14 H. *3
Den 26 Februarii f. m.
Jag frågar, hvilkendera rednctionen skall
anses för den rätta, ty någon uplysniug derom
synes erforderlig, innan den nu ifrågavarande
nya redactionen kan antagas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I Herr von Hartmansdorffs anmärkning
finner jag ett nytt skäl lill afslag å
den förevarande nya redactionen af i3 §.
2 Mora. Riksdagsordningen. Jag anser äfven
det gamla stadgandet, att valet sker
endast bland Professorerne i de verldsliga
Faculteterne mera billigt, emedan det annars
kunde bända, att 2:ne Prester valdes,
hvilka redan förut äro valbara inom Stiften;
och jag öfverlemnar lill Ridderskapels
och Adelns eget bedömande, huruvida icke
detta blott skulle leda derhän, att utvidga
Presterskapets representationsrätt inom
Upsala och Lunds Stift. På grund häraf
och den anmärkning Herr von Hartmansdorff
gjort mot olikheten i de båda föreslagne
redactionerne, tillstyrker jag bibehållande
af det gamla stadgandet.
Grefve Posse, Arvid: Lika med Herr
von Hartmansdorff, har jag fästat mig vid
olikheten i de tvänne redactionsförslag, som
finnas pag. 14 och pag. 25. Men då ordet
åge, som är bibehållet i redactionen pag.
i4, i min tanka är alldeles tillräckligt för
att uttrycka detsamma som vare berättigade,
hvilket blifvit nyttjadt i den senare
Den 36 Februärii f. m.
redactionen pag. 25, finnér jag den anmärkte
olikheten för öfrigt icke innefatta något
hinder, att antaga det ena och förkasta det
andra redactionsförslaget. Med Herr Grefve
De la Gardie kan jag ej instämma, att
någon olägenhet upkommer deraf, att de
Ordinarie Professorer, som väljas, möjligen
äro Prester. De äro i alla fall särskildte
representanter för Academien. Jag tillstyrker
derföre bifall till den nu föredragne
nya redactionen pag. 14, men afslag deremot
å den sednare pag. 25, enär den framdeles
till pröfning förekommer.-
Ilerr Cederschjöld: Man har anmärkt,
att ConstitutionsUtskottets vid sista Riksdag
afgifne 2:ne förslag till redactionsforändringar
af i3 §. 2 Morn. Riksdagsordningen
stå i någon strid med hvarandra,
och det kan icke nekas, att desse förslag,
sorn blifvit afgifne jaå olika tider, ej kunna
stå tillsammans. Men då här endast är
fråga om en förändring af ordet lige till
vare berättigadej finner jag den vara af så
ringa betydenhet, att något afseende derå
ej hör göras, utan att redactionen kan med
ali trygghet afslås. I våra Grundlagar nyttjas
ordet åge på mångå ställen, i stället
för skolaj men på andra åter blott för att
uttrycka en medgifven rättighet. Alt detta
sistnämnde förhållande här äger rum,
kan tydeligen skönjas af 16 §. Riksdags
-
Den 26 Februarii f. m.
Ordningen. Ty när Lagstiftaren ansett angeläget,
att bestämma en skyldighet för någon
Corporation, bar han äfven utsatt något
vite för underlåtenheten, men så är
icke förhållandet med Universiteten. Riksdagsordningen
16 §. bestämmer ansvaret
för Prosteri, Stad eller Härad, som underlåter
att ställa Fullmägtig. Så länge Universiteterne
der icke nämnas, måste man
derföre förstå stadgandet i i3 §., såsom en
blott rättighet, icke såsom skyldighet att
sända Riksdagsmän. Ty om meningen varit,
att pålägga Universiteten en sådan skyldighet,
hade man väl icke underlåtit att
intaga den i 16 §., för att blifva så mycket
säkrare om skyldighetens upfyllaude.
Jag tillsyrker således afslag å den nya redactionen.
Grefve Posse: Sedan jag nyss yttrade
mig, har min upmärksamhet ytterligare blifvit
fästad derpå, att de tvänne olika redactions-förslagen
pag. 14 och pag. a5, angå
samma Moment af i3 §.; hvarom jag förut
misstog mig. Då det således icke lärer gå
an att antaga det ena, och förkasta det
andra, linner jag mig nödsakad frånträda
mitt förra tillstyrkande, och nu begära afslag
på båda de nya redactionerne.
Friherre Cederström: Olikheten i de
båda redactionsförslagen härrör endast från
bristande correc.tur, hvilket kan inhämtas
Den 26 Fe b r u a r i i f. ra.
197
af ConstilutionsUtskottets vid sista Riksdag
afgifne Memorial i iimnet, som igenfinnes
sid. 243 i 3:dje Samlingen af Bihanget till
RiksStåndens Protocoll. Deraf synes klart,
att Utskottet då endast åsyftat ett förslag
till förtydligande af §:n, genom förändring
af ordet äge till vare berättigade. Men
genom misstag vid redigeringen har man
förglömt att iakttaga den redan förut föreslagne
förändringen, att valbarheten skulle
utsträckas från blott de verldslige Facultelerne
till alla ordinarie Professorer.
Herr von Hartmansdorff': För min del
instämmer jag med Herr Grefve De la Gardie,
att den gamla redactionen, som inskränker
valet till de verldslige Faculteternej
är bättre; emedan de Professorer,
som äro Prester, eller tillhöra Theologiska
Faculteten, kunna i alla fall väljas för sina
Pastorat. Det är väl sant, att en Professor
af de verldslige Faculteterne äfven
kan vara Prest, och, om han har prebende,
blifva såspm Kyrkoherde vald af Stiftets
Presterskap; men meningen med Universiteternes
representationsrätt har väl varit,
att män, som tillhöra det lärda Ståndet,
utan att vara Prester, äfven skulle blifva
representerade, och detta ändamål vinnes
säkrare, om valet alltid sker ur de
verldslige Faculteterne. Jag skulle således
vördsamt tillstyrka, att redactions-förslaget
pag. 14 alslås, men att deremot den nya
>
198 Den 16 Februarii f. m.
redactionen pag. 25, sorn med bibehållande
af det gamla stadgandet, rörande de
verldsliga Faculteterne, förändrar ordet eige
till vare berättigade antages. Derigenom
bibehålies det gamla rigtiga stadgandet om
sjelfva representationen, och undvikes den
hiltills varande tvetydigheten, huruvida
stadgandet innebär en befallning eller blott
tillåtelse för Universiteten, att skicka Riksdagsmän.
Friherre Ehrenborgh, Casper Willielm:
Jag har endast begärt ordet för att fästa
upmärksamheten på en irring, som bär under
discussionen upstått i så måtto, att man
ansett ConstitutionsUtskottets båda redactionsförslag
vara framställde, såsom tvänne
olika alternativer. De uttrycka tvänne åtskiljde
principer, som likväl icke utesluta
hvarandra. Redactionsförslaget pag. 14 bär
afseende på frågan om de ofrälse Ståndens
representation, och innefattar den hithörande
förändringen i i3 §. Riksdagsordningen,
hvarigenom Universitetens rätt att
välja skulle utsträckas från Professorerne af
de verldslige Faculteterne till alla Ordinarie
Professorer. Den pag. 25 föreslagne
redactionen har deremot blott till syftemål
ett förtydligande af §. genomförändring
af ordet åge tilt vare berättigade. Dessa
förslag hafva således intet samband med
hvarandra, och jag ser intet hinder, att anta
-
Den 26 Februarii f. m.
J99
ga ettdera eller båda, alltefter som man
behagar.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag delar så mycket hellre Friherre Ehrenborghs
mening, alt ConstitutionsUtskottets
afgifnc arne förslag till redactionsförändringar
i i3 §. 2 Mom. Riksdagsordningen angå
2:ne af hvarandra oberoende principer,
den ena med afseende på förändring af ordet
eige till vare berättigade, och den andra
med afseende på valbarhetens utsträckning
från de verldslige Faculteternes till
alla Ordinarie Professorer, som båda förslagen
på samma dag under sista Riksdag
allemnades af ConstitutionsUtskottet. Båda
äro underskrifne den 24 September, och
ankommo till RiksSlånden den 3 October
1823. Det synes således klart, att meningen
varit, det Förslagen skulle serskildt discuteras
och afgöras, ulan att man genom beslutet
rörande det ena, skulle vara bunden i afseende
på det andra. Ty det kunde hända,
att de sotn önskade valbarheten utsträckt
tili alla Ordinarie Professorer, ansågo
ordet äge innebära en skyldighet, och
således icke gillade den andra föreslagne förändringen,
och så tvärtom.
Herr Cederschjöld: Jag har blott begärt
ordet för att anmärka, att jag sjelf begått en
irring, genom förvexling af de tvänne serskildte
förslagen, så att hvad jag nyss ytt
-
1 oo
Den 26 Februari i f. m.
rade, rörer redactionsförslaget pag. 25, men
icke den nu ifrågavarande redactionen pag,
i4- Här är blott fråga, huruvida de från
Universiteten valde Riksdagsmännen ovilkorligen
böra tillhöra de verldslige Faculteterne;
och detta tror jag är ganska nyttigt,
för att åstadkomma inom PresteSfcåndet
en upblandning med annat, än blott
Theologer. Jag roedgifver väl, att ändamålet
ofullkomligt vinnes genom det ifrågavarande
stadgandet, emedan inom de verldsliga
Faculteterne äfven finnes Professorer,
som äro Prester, och således ändock kunna
väljas. Men intensionen bör åtminstone
uttalas, och jag tillstyrker derföre att
bibehålla den gamla redactionen.
Friherre Cederström: Lika med dem,
som afstyrkt antagandet af den förändring
i i3 §. 2 Mom. Riksdagsordningen, att valbarheten
skulle utsträckas till alla ordinarie
Professorer, tror äfven jag det vara nyttigt,
att Universitetens representanter ej
äro Prester, och tillstyrker derföre för min
del afslag å den 1111 förevarande nya redactionen.
Om redactionsförändringen pag.
25 nu äfven skall afgöras, tillstyrker jag
likaledes afslag derå, emedan jag tror med
PresteStåndet,, att ordet äge här bör tillämpas
i betydelse af skall.
Herr <von Hartmansdorff: Vid genomläsning
af ConslitutionsUlskoltets vid sista
Den 16 Februari! f. m. aoi
Riksdagen i ämnet afgifne Utlåtanden, finner
jag Friherre Ebr-enborghs och Grefve Gyldenstolpes
åsigt riktig, att nemligen de tvänne
redactionerne innehålla tvänne af hvarandra
oberoende förslag, hvilka bordt åtskiljas.
Men jag anser som ett fe! i nuvarande
ConstitulionsUtskotts redaclionsåtgärd,
alt icke förslaget sid. 25 blifvit upställdt
framför förslaget sid. i4; ty i den
ordningen inkommo förslagen vid förra Riksdagen,
så att dåvarande ConstitutionsUtskotts
Memorial N:o 54 angår förändringen
af ordet äge till vare berättigade, och N:o
55 förändringen till Ordinarie Professorer
i stället för Professorer frän de verldslige
Faculteterne. Jag skulle derföre tro
det vara riktigast, om Herr Grefven och
LandtMarskalken först framställde till afgörande
förslaget sid. 25. Hvad Friherre
Cederström anfört, att PresteStåndet ansett
ordet äge betyda detsamma som skola,
liar jag mycken anledning att draga i tvifvelsmål,
emedan jag bestämdt vet, att Upsala
Academie skickat blott en fullmägtig,
men säkerligen blifvit af PresteStåndet ålagd
att skicka tvänne, i fall äge bordt tydas
med skola.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard:
.lag anser frågan, om en förändring af i3
§. Riksdagsordningen vara af den beskaffenhet,
att med dess afgörande gerna kan
npskjutas, till dess de vid denna Riksdag
202
Den 26 Februari i f. m.
väckte frågor om en allmän representationsförändring
förekomma.
Grefve Frölichj David: I anledning
af Herr von HartmansdorfFs begäran, att
man skulle upskjuta afgörandet af den nu
ifrågavarande delen af nya redactionen till
i3 §. 2 Mom. Riksdagsordningen, intilldess
den andra delen deraf, som finnes pag. 25
blifvit afgjord, får jag förklara, att jag icke
anser detta vara rätta methoden. Ty, på
sätt här redan af flere Talare blifvit anmärkt,
angår den nu under öfverläggning
varande redactionen endast frågan, huruvida
alla Ordinarie Professorer kunna väljas,
eller blott de, som tillböra de verldsliga
Faculteterne, oell denna fråga är helt
och hållet skiljd från den andra, huruvida
man vill ändra ordet äge i §:n till vare
berättigade. Frågorne kunna således behandlas
helt och hållet serskildt från hvarandra,
och för min del tillstyrker jag afslag
på den första.
Friherre Boije, Fredrik: Jag förenar
mig med de värde Ledamöter, som yrka
afslag å den nu ifrågavarande redactions-förändring
uti 2 Mom. i3 §. Riksdagsordningen,
af det skäl, att jag finner den nya
redactionen obestämd, då der står Ordinarie
Professorer, såsom motsats af Professorer
från de verldslige Faculteterne,
som finnes i den gamla redactionen. Jag
Den 26 Februarii f. ra. 2o3
hemställer om det kan tagas för gifvet, att
en Ordinarie Professor ovilkorligen skall
hafva större kunskaper och mera skicklighet,
att vara Riksdagsman, än en Extraordinarie
Professor. Jag anser det således
sorn ett fel i den nya redactionen, hvilket
redan gifver tillräcklig anledning till afslag,
att enligt densamma ingen Extraordinarie
Professor skulle kunna väljas.
Herr Cederschjöld: Jag föreställer mig,
att det blir så mycket nödvändigare, att
afslå den ifrågavande nya redactionen, sorn
det i alla fall blir af nöden, att ett nytt
förslag upgöres i afseende på de reglementariske
föreskrifterne. Om Theologiska Facultetens
Professorer ej kunna väljas, så
kan fråga upstå, huruvida de böra deltaga
i kostnaden för underhållet åt Universitetens
Riksdagsmän. Det torde ock böra bestämmas,
huruvida de Extraordinarie Professorerne
och öfrige Tjenstemännen skola
deltaga i valet, jemte flere reglementariske
föreskrifter; hvarföre jag anser bäst, alt man
bibehåller den gamla redactionen, till dess
man får ett nytt fullständigt förslag till redactionsförändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition lill bifall
af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
204
Den 26 Februarii f. m.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken hemställde,
"om Ridderskapet och Adeln fann för
godt, att, med ogillande af den förevarande
nya redactionen af 2 Mom. i i3 §. Riksdagsordningen,
bibehålla den gamla redactionen
oförändrad, så vidt den angår bestämmandet,
att Universitetens utsedde Riksdagsmän
skola vara Professorer från de
verldslige Faculleterne.
Bifölls.
<4§-
([Tillägg af ett 6:te Mom. vid samma
6:0 Ofrälse Manufadur ister och Fabriksidkare
på landet vare berättigade att
förena sig med närmaste stadj för att der,
i män af erläggande stadsafgifter , deltaga
i Riksdagsmannavalen, och jemväl sjelfve
kunna till Fullmägtige för Staden väljas ,
sedan en sä beskaffad förening, minst tre år
före den till Riksdagens öpnande utsatta
dag, oafbrutet ägt rum.
Denna redaction blef, uppå gjoid proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
*4 §•
(Tillägg af ett jule Mom. vid samma
7:0 Utom Fahlu Bergslag, äge ock de
öfrige Bergsbruken, hvarunder inbegripas
alla af Styrelsen öfver Bergverken privi
-
Den 26 Februarii f. m.
20 5
legierade Inrättningar, till förädling af
Mineral-Rikets producter, /«o/ra j/g
JBorgareStändet utse Fem Fullmägtige, sorn
ej till annat RiksStänd höra och ej någon
beställning i Rikets tjenst innehafva, o(h
hvarvid, med förbehåll af den i 18 x§\ alla
Christna Trosförvandter tillerkända valrätt,
i öfrigt ingen må välja, om han ej
valbar är. Med valen förhålles sålunda,
att Styrelsen öfver Bergverken bör, när
Riksdag inträffar, upgöra grunderna för
denna representations-rätt, efter värdet af
förra årets tillverkning, beräknadt, för
jerntillverkningen, efter det för Hammarskatts-jernet
årligen bestämda pris, och för
annan tillverkning, efter det medelpris,
hvartill Kongl. Maj:t och Kronan försäljer
den deraf in natura utgående tionde eller
skatt, samt, i fall någon af desse förädlingar
icke skulle kunna hänföras till
någotdera värdet, efter det i Hufvudstaden
allmänt gångbara pris. Sedan Summan
af alla tillverkningarnes sammanräknade
värden härigenom blifvit utrönt, samt
huru stort värde, i följd deraf, svarar
mot en Fullmägtig, fördeles Bergsbruken
i fem ValDistrict, af passade efter orternas
lägen, och sä att i det närmaste ett
på tillverkningsvärdet grundad t, mot en
Fullmägtig svarande röstetal må inom hvarje
Val-District finnas. Falen skola ske inför
den Magistrat inom Val-Districtet, som
Styrelsen öfver Bergverken, genom Kontin■»
2o6
Dea 26 F e b r u a r i i f. m.
gens Befallningshafvande i Länet, derom
anmodar, och å den dag, som för hvarje
Val-District af samma Styrelse härtill utsättes,
och genom dess försorg inom Districtet
allmänneligen kungöres; börande
Styrelsen tidigt före valet låta tillställa
den inom hvarje District valförrättande
Magistraten behörig längd öfver alla inom
Districtet valberättigade, samt hvars och
ens röstetal, utfördt i Riksdaler, efter tilltillverkningsvärdet:
Och må ingen å denna
längd uptagas, som icke minst tre är
före den dag, dä Riksens Ständer, enligt
Riksdagskallelsen, skola sammanträda, varit
Bruksägare i Riket, eller der idkat annan
sådan näring, som hörer till förädlingen
af Mineral-Rikets producter. De
väljande, som genom förenämnda kungörelse
till valförrättningen kallas, afgifve
sina röster efter Riksdaler-talen af deras
tillverknings-summor, antingen personligen,
eller medelst befullmägtigade Ombud, men
alltid med slutna sedlar, så beskaffade,
som i yt §. stadgas: Och röste hvarje väljande
blott pä En i Districtets ValLängd upförd
person, hvadan ock denna Längd bör
före valet, till de väljandes efterrättelse,
upläsas.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard,
npläste följande:
Rörande mina anmärkningar vid de till
i4 §. Riksdagsordningen föreslagne tillägga
Den 26 Februari i f. m.
af arne Momenter, utbeder jag mig på förband
Ridderskapets och Adelns tillgift folden
vidlyftighet, som i anseende till ämnets
vigt jag ej kunnat undvika. Då mina
åsigter äro lill dem båda lika, gäller, i
händelse Ridderskapet och Adeln skulle behaga
discutera hvardera tillägget serskildt,
min härefter yttrade mening för båda i gemen
samt hvar och en i synnerhet.
Uti en tid, som denna, då folket känner
så väl sine skyldigheter som rättigheter,
är det fåfängt, att längre hindra deni
från erhållande af de sednare, så vida man
vill fordra af dem upfyllande af de förre.
Det måste förefalla hvarje sannings- och
frihets-vän förunderligt — ja! till och med
obilligt, att i ett land der hvarje medborgare
deltager så väl med sin person, som
med sin egendom, till Landets försvar; det
blott skall vara vissa MedborgareClasser tillåtit
medgifva bevillning af penningar och
lif, på hela massans bekostnad. Att, förmedelst
gamla prrerogativer, söka hindra i
ett samhälle den förmögnare — ja — kanske
den mäst uplysta MedborgsClassen från
deltagande i en rättighet, till hvilken den
enligt natur och folkrätt är authoriserad,
är detsamma, som att bålla ett gäsningsämne
förborgadt, som snart eller sent botar
att spränga banden på det kärl, hvaruti
det hålles våldsamt inspärradt. Svenska
folket, på uplysningens bana vida avan
-
208 Den 26 Februarii f. m.
ceradt framför flere andra Nationer, tål och
fordrar bibehållandet af en fullkomlig Nationalfrihet.
Hvad Svensken tänker, det känner
han, och om han ej får yttra sin tanka,
sin rättmätiga fordran, så lifvas så mycket
starkare begäret hos honom, att komma i
åtnjutande deraf. Emot jemna ansträngningar,
för hvilka ingen gräns tyckes förete
sig, kan nationen eller den stora massan,
som skall utgöra desse åligganden,
väl någon gång göra sina reciprocjua fordringar
gällande. Inom gränsen af sundt
omdöme ligger obestridligt, att den MedborgsCluss,
hvilken i ett Constitutionelt
Land, der folket äger beskattnings-rättcn,
och som drygast känner tyngden af en Bevillning,
äfven bör höras och lenina sitt
samtycke dertill.
Således och då ej kan motsägas, att
Ståndspersoner, Bruksägare, Manufaclurister,
Fabriksidkare samt Jord- och Husägare
på Landet och i Städerne, som till
intet PiiksStånd höra, utgöra den MedborgareClass,
som genom sina bidrag drygt
deltager i Statens bördor; så böra äfven de
i stället för att vara uteslutne från Representations-rättigheten,
äga om ej den betydligaste,
åtminstone en stor del deri.
Länge har allmänna rösten yttrat desse på
billighet och folkrätt grundade fordringar,
men hitintills har dess önskningar i intet
af
-
Den 26 Februarii f. m. 209
afseende velat godkännas. Tidens anda yttrar
sig för ratt och billighet, och hvarje
fordran, stödd på sådune grunder, måste
nödvändigt upnå sitt mål. — Ja — jag anser
till och med half-mesurer vara vida
sämre, än inga. Likasom det är säkert, att
en halflärd menniska är vida dåligare och
mera inbillsk, än en olärd och rakt okun110g.
Med dessa mina åsigter, och då genom
de 2:ne föreslagne tilläggen hela ofrälse
StåndspersonsClassen skulle representeras
af endast några få personer, i förening
med ett redan organiseradt RiksStånd, nödgas
jag för min del förklara, att jag ej kan
antaga det project, som de 2:ne tilläggen
innehålla.
Herr von HartmansdorffAugust: Uti
det nu ifrågavarande förslaget till förändrad
representation, som af sista Riksdagens
ConstitutionsUtskott blifvit framställdt,
finner jag tvänne omständigheter, på grund
af hvilka jag anser förslaget icke böra bifallas.
— Meningen måtte vä! vara, att införa
i vår representation sådane medborgare,
sorn förut ej varit representerade.
Men visst är, att ingen näring för närvarande
representeras till den grad, som Bergshandteringen,
hvilken har representanter
inom alla 4 Stånden, under det att åtskilliga
andra näringar knappast representeras
i något Stånd. Bergshandteringens medlem14
H. i4
2io Den 26 Februarii f. m.
mar äro ock merändels de rikaste, magli-,
gaste och mest ansedde här i landet, håde
inom RiksStånden, Statsförvaltningen och
menigheterna. Jag finner derföre behofvet
icke påkalla, att ännu ytterligare öka denna
närings öfverhand tagande inflytande,
och i allt fall ser jag intet skäl, att förena
hennes representanter med BorgareStåndet.
Dess medlemmar sysselsätta sig egentligen
med varuförädling och handel. JernbruksPatronen
deremot med råämnens frambringande.
Borde han val, för det att han
sysselsätter sig med mineral-rikets producter,
hafva större rätt att skicka Fullmägtige
i BorgareStåndet, än TegelbruksPatroner,
som göra likaledes, eller SockerbruksPatroner,
hvilka mera äro varuförädlare,
och derföre snarare borde tillhöra BorgareStåndet,
eller framför ägare af hvilken näringsidkare
på landet som hälst.
L
Den andra omständigheten, hvarvid
jag fästat mig, är, att, enligt våra hittills
för öfrigt gällande grundförfattningar, representation
i vårt land icke åger rum efter
förmögenhet, utan efter personliga egenskaper.
Hvarje sjelfägande Skattebonde är
valbar och väljande, utan afseende på, huruvida
han äger ett större eller mindre
Hemmantal. Likaså i Städerne: hvarje Handlande
eller Handtverkare, som är sin egenj
kan välja och väljas, utan afseende på större
eller mindre förmögenhet. I Preste
-
Den 26 Februarii f. m.
211
Ståndet finnes ingen skilnad mellan rösterna
hos Kyrkoherden från det största eller
minsta Pastorat; och Kiskoppen har inom
Ståndet icke mera att säga än Comministern.
Så har äfven inom Ridderskapet
och Adeln den fattigaste samma rösträttighet,
som den rikaste. Denna grundsatts
är ock efter mitt omdöme väl afpassad hos
ett fattigt folk, som genom sin förmögenhet
intet förmår, men som deremot så ofta
utmärkt sig genom den personliga dugligheten
hos sina Konungar och enskildt»
medborgare. Den afvikelse från denna gamla
grundsats, som förslaget innehåller, anser
jag derföre oriktig, och tillstyrker på
sådan grund afslag å den ifrågaställde redaclionen.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarshalken tillkännagaf, att Plenum
lomme kl. ^ till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Tham, Wolrath: Att BorgareStåndet,
i anledning af dess ringare personal,
och rättigheten för flere Städer att
förena sig om en Fullmägtig, behöfver förstärkas,
har ingen Riksdag så tydligt ådagalagt,
som denna, då BorgareStåndet varit
nödsakadt invälja åtskilliga Ledamöter
i flera Utskott på en gång, hvarigenom arbetets
gång förhindras. Detta synes mig
redan vara ett tillräckligt skäl, att med
211
Den sfi Februari i f. m.
BorgareSlåndet förena sådarte personer af
kunskaper, som dermed kunna förenas.
Hvad det skäl beträffar, som Herr von Hartmansdorff
anfört, att det ej skulle vara
passande, att förena tillverkaren af råämnet
med dem, som sysselsätta sig med dess
förädlande, kan jag ej finna, att ett sådant
skäl förtjenar något afseende. Jag skulle
tvärtom tro det vara ganska nyttigt, orri
man kunde förena de olika intressena hos
tillverkaren och förädlaren. Tillfället till
ömsesidig uplysning torde förekomma många
onyttiga strider, så vida man får antaga,
att förnuftet skulle blifva rådande. I
afseende på det skäl emot förslaget, som
blifvit hämtadt från det företräde man trott
sig finna vara gifvet åt Bergshandteringens
idkare, torde jag blott få erindra, att i det
nästföregående föreslagne 6:te Mom. af r4
§., som Ridderskapet och Adeln redan bifallit,
bar tillfälle blifvit lemnadt åt alla
ofrälse Manufacturister och Fabriksidkare
på landet, att förena sig med närmaste Stad
i val till RiksdagsFullmägtig. Till denna
klass kunna räknas Sockerbruksägare, Pappersbruksägare
m. fl. på landet. De äro
således icke uteslutne. Hvad sluteligen angår
det inkast att förslaget, emot gällande
grundsatser, skulle afse förmögenhets-intresset;
kart jag icke deri finna uttryckt,
att de förmögnaste uteslutande skola väljas.
Man har förutsatt, att de klokaste skola
väljas, utan afseende på förmögenheten j
Den 26 Februarii f. ni.
2l3
men om de förmögnaste jemväl äro de klokaste,
ser jag intet ondt uti, att de väljas.
Är åter förhållandet motsatt, eller förmögenheten
icke förenad med skicklighet, så
har man öppet tillfälle, att stanna med sitt
val på annat håll. Jag tror derföre det
ifrågavarande förslaget vara ganska nyttigt
så väl för BorgareStåndet, som för hela
landet, för att tillvägabringa den nödiga
förstärkningen, och få ett annat intresse
rådande än det, som nu genom invalda Embetsman
kan vilja göra sig gällande. Jag
tillstyrker således bifall å förslaget. Om
BorgareStåndet sjelf ej skulle finna sig belåtet
med förslaget, lärer detsamma väl der
blifva afslaget; men jag anser Ridderskapet
och Adeln icke böra lägga hinder i vägen
för de förbättringar i vår representation,
hvilka föreslås och kunna antagas.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
att RiddarhusSecreteraren ville uptysa,
om och på hvad sätt ifrågavarande
förslag blifvit afgjordt i de öfrige Stånden.
Undertecknad RiddarhusSecreterare tili—
kännagaf, att ifrågavarande förslag hvilade
på bordet hos BorgareStåndet, men blifvit
bifallet af Preste- och BondeStånden.
Friherre Cederström: I afseende på
sjelfva frågan om ofrälse Bruksägares representationsrätt,
får jag, med anledning af
Ilerr von Ilartmansdorffs yttrande, fästa
Den 26 Februarii f. ra.
upmärksamheten derpå, att Riksens Ständer
äro representanter af Svenska Folket,
såsom de kallas i 1 §. Riksdagsordningen,
men icke representanter för serskilte kaster,
ehuru de blifvit utbildade af sådane.
Då nu således, vid fråga om representanter
till BorgareStåndet, eller hvilket Stånd
som helst, ändamålet endast kan vara att
föreslå uplyste och besutne medborgare
till deltagare i Lagstiftningen, anser jag
det vara förmånligt, att, genom bifall till
ConstitutionsUtskottets förslag, lemna inträde
i representationen äfven för ofrälse
Bruksägare. Ty det är af vigt, att kunskaper
inom representationen finnas i hvarje
Statshushållningsgren. Jag tillstyrker derföre
bifall å förslaget; öfvertygad att om
BorgareStåndet äfven bifaller detsamma,
skall ett stort steg vara gjordt till förbättring
af vår representation.
Herr LagerhjelmPehr: Den grundsatts
att inrätta representationen efter naturen
af den sak medborgaren tillverkar,
vare sig råämne eller fabrikat, lärer vara
svår, 0111 icke omöjlig, att här i Sverige genomdrifva.
Den dertill erforderliga ordning
och bestämdhet de särskilda yrkena
emellan finnes icke. BorgareStåndet är för
närvarande till personalen ganska svagt,
och detta blir med våra Städers nuvarande
tillstånd svårt att afhjelpa. Det består dess<-  utom till största delen af Borgmästare; och
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
2l5
mig synes mindre lämpligt, att Embetsmännen
skola ensamt afgöra Riksdagsfrågorne.
I ConstitutionsUtskoltets förslag ingår
ej heller jernhandteringen ensamt, utan
enligt ordalydelsen alla af Styrelsen öfver
Bergverken privilegierade Inrättningar
lill förädling af MineralRikets producter.
Sannt är val, att andra Inrättningar finnas,
sorn här icke kro nämnde, men kanske
hordt vara det. Till ex. Sockerbruken;
de äro dock merändels anlaggde i Stael
erne , och således redan förut representerade.
Men Pappersbruken och Glasbrukeu
lyda under CommerceCollegium, och inbegripas
icke i förslaget. Jag medgifver
derföre, att förslaget i sjelfva sättet är ofullkomligt;
men det synes dock vara ettsteg
till förbättring af vår representation, som
kan utföras, utan att störta hela den nuvarande
byggnaden. På grund häraf tillstyrker
jag bifall å förslaget, helst en ytterligare
utsträckning af stadgandet sedermera
med lätthet kan vinnas.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
önska, att mina motståndare ville låta mig
vederfaras samma rättvisa, som jag gör
dem, att nemligen tro, det de upriktigt mena
hvad de säga, och att således inga svepskäl
eller förhatliga uttryck om Kaster och
dylikt måtte framställas.
Man har sagt, att BorgareStåndet behöfde
förstärkas. Derom har Conslilulions
-
Den 26 Febr 11 nrii f. m.
Utskottet sökt draga försorg genom ett annat
medel, sorn igenfinnes sid. 26 i dess
förslag till ny redaction af 4 Morn. i4 §•
Riksdagsordningen, der det bestämmes, luiru
många Fullmägtige Städerna ovilkorligen
böra sända, för att .skaffa så stor personal,
som erfordras.
Man bar ock sagt, att enligt förslaget
intet binder finnes för Bruksägare, att välja
de fattigare. Jag bestrider ej detta; men
grunden för valrättigheten utgår dock från
Riksdalertalet af förmögenheten, eller tillverkningsvärdet.
Sluleligen har man äfven påstått, att
BorgareStändet skulle vara bättre sammansatt,
om det, i stället för Borgmästare, hade
Brukspatroner från landet till medlemmar.
Möjligtvis är Borgmästares myckenhet
inom BorgareStåndet icke för detsamma fördelagtig.
Men för det att ett fel redan finnes
i Ståndets sammansättning, bör man
ej tillägga ännu ett annat; och i alla fall
tror jag en Brukspatron kunna vara lika
mycken frestelse underkastad, som en Borgmästare.
Om den sednare vill hafva en
domsaga, så kan den förre åstunda en WasaOrden,
en titel eller något dylikt. Man
kan ej så noga veta, i hvilka olika skepnader
den onde Frestaren visar sig för den ena,
eller den andra. Men säkert törde vara,
att han icke uteblifver för någon. Den me
-
. \
Den 26 Februarii f. ro. 217
ningen, att nian genom Brukspatronernas
inträde i BorgareStåndet skulle få klokare
representanter, än nu, lemnar jag i sitt
värde. Men vi hafva dock redan sett, huru
det tillgått vid sådane allmänna sammankomster,
som varit öpna ej mindre för
Brukspatroner, än för alla andra samhällsklasser,
till ex. då fråga förevar om uplösningen
af Allmänna BrandförsäkringsVerkets
StadsFond. — Hvilka voro de, som
der förde ordet? Utmärkte sig der någon
enda Talare, som icke redan tillhörde antingen
Riddarhuset eller BorgareStåndet,
sådant det nu är, eller något annat Stånds
representanter? Jag tror derföre icke, att
den föreslagne tillsatsen i representationen
skulle medföra någon stor vinst.
Öfverlemnande åt hvar och en att fatta
sitt beslut, såsom honom godt synes,
har jag dock ansett för min pligt att öppet
uttala min Öfvertygelse. Vore här fråga
om en helt ny representation, så skulle
jag måhända anse förslaget böra mätas
efter andra grunder, men alt inympa nyheter
på den gamla, afstyrker jag. En sådan
inympning var votering per Capita i
Utskotten. Hvad, har man vunuit derpå?
Utan tvifvel äro olägenheterna större, än fördelarne.
Hans Ecccellence Herr Grefven och
LandlMar skalken gjorde proposition lill bi
-
2l8
Den 26 Februarii f. m.
fall af den föreslagne redactionen af ett
^:de Mom. i 14 §- Riksdagsordningen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenquist begärde votering.
Herr Rothlieb, Carl Fredrik, anhöll
att få förena sig med Herr von Hartmansdorff,
dock utan att yrka votering.
Friherre Boije, Ludvig: Jag upträder
icke med något anspråk att verka på
den värde Ledamot, som begärt votering;
men jag hemställer till honom sjelf, huruvida
han anser granlagenheten bevarad
genom yrkande af afslag på ett stadgande,
hvaröfver BorgareStåndet, hvilket frågan
egentligen rörer, ännu icke beslutat, och
om han icke således skulle vilja afstå från
sin begäran, så mycket heldre, som vid
svaret på den framställde propositionen Ja
hördes mycket starkare än Nej. Jag anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa till den värde Ledamoten,
huruvida han ej skulle finna för
godt, att frånträda sin begäran om votering.
Grefve Frölich, David: Såsom altertift
förslag, hvarigenom votering kunde undvikas,
hemställer jag, om icke frågan kunde
hvila, lill dess den blifvit afgjord i
BorgareStåndet.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Jag hemställer, om icke den värde Leda
-
Den 26 Februari i f. m.
mot, sorn begärt votering, skulle vilja up~
skjuta dermed, till dess det genom en förnyad
proposition blifvit utrönt, om icke
pluralitetens mening genom ett bestämdare
Ja eller Nej låter böra sig. Ehuru jag för
min del ej kan instämma i Herr von Hartmansdorffs
åsigt i öfrigt, erkänner jag likväl,
att jag icke väntar, det desse uplappningar
på representationen skola leda till
de resultat man tyckes lofva sig. Men jag
skall likväl gärna gå in på att bifalla det
ifrågavarande förslaget, ifall Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes ånyo framställa
proposition derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, i anledning
af derom framställd önskan, ansåg Hans
Excellence sig böra hemställa lill Herr Rosenquist,
huruvida han behagade afstå från
sin begäran om votering.
Herr Rosenr/uist: Om det är Herr Grefvens
och LandtMarskalkens samt Ridderskapets
och Adelns unanim a önskan, så vill jag
gerna afstå från min begäran om votering.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan den
Ledamot, som begärt votering, numera derifrån
afstått, finge Hans Excellence tillkännagifva,
att, efter hvad Hans Excellence
fattat, hade vid Ridderskapets och Adelns
220
Den 26 F e b r u a r i i f. m.
svar på den af Hans Excellence nyss framställda
proposition Ja öfverröstat Nej; till
följd hvaraf Ridderskapet och Adeln bifallit
den föreslagne redactionen af ett 7
Mom. i 14 §* Riksdagsordningen.
*5 §•
Allmogen i hvart Härad välje — —
— — — af BondeStåndet en, inom Häradet
boende och besuten, Krono-, Kronoskatte-,
Frelse- eller FrelseSkatteHemmansägare,
hvilken —. — —■
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard'.
Den föreslagne förändringen i i5 §. Riksdagsordningen
är i min tanka af så liten
vigt, att dermed väl kunde dröjas, till dess
frågorne om en allmännare förändring i
vår representation förekomma. Det är bättre,
att bibehålla det gamla, än alt styckevis
ändra i saker af så liten consequence.
Friherre Cederström, Jacob : Förslaget
till ny redaction af i5 §. Riksdagsordningen
skulle, om det antages, medföra den
följd, att äfven Frälsebonde, ehuru ingenting
annat, än ett tjenstehjon, kunde blifva
vald till representant, hvilket icke är
förenligt med grunderne för representationen.
Jag anhåller för öfrigt om uplysuing
af RiddarhusSecreteraren, huru BondeStåndet
afgjort denna fråga.
Den 26 F e b r 11 a r i i f. m.
221
Herr Tham, Wolrath: Jag tror, alt
den siste värde Talaren misstagit sig, dä
lian af den föreslagne redactionen till i5 §.
Riksdagsordningen velat draga den slutsats,
att äfven Frälsebonde skiille kunna väljas
till representant. I §:n står uttryckligen,
att den valde skall vara en inom Häradet
boende, besuten Krono-, Kronoskatte-,
Frälse- eller Frälseskatte Hemmansagare^
således icke en, som är Bonde åt en annan.
Det må visserligen bero på BondeStåndet
att afgöra frågan, såsom närmast
rörande detta Stånd. Men då hvar och en
äger rättighet att besitta hvad jord som
hälst, hemställer jag, hvarföre icke en Bonde,
som äger FrälseHemman, skall vara lika
berättigad, som en SkatteHemmansägare,
att välja och sjelf blifva vald lill Riksdagsman,
om han har sine medbröders förtroende.
Jag kan ej inse något skäl häremot.
Tvärtom skulle det vara nyttigt för
de öfrige; ty så länge Frälseägarne ej kunna
deltaga i valen, äro de ock frikallade
från deltagande i kostnaden för RiksdagsFullmägtiges
underhåll. Förslaget är således
både i ekonomiskt afseende förmånligt,
och i andra hänseenden rättvist. Jag
tillstyrker derföre bifall derå.
Grefve Posse, Arvid: Förekommen af
Herr Tham, förenar jag mig med honom,
och får blott tillägga, att erfarenheten äfven
visat olämpligheten af inskränkningen
222
Den 26 Februarii f. m.
i det gamla stadgandet. I Skaraborgs Län
har det handt, att en af de mest utmärkte
Bönderne, som de Öfrige allmänt önskade
till RiksdagsFullmägtig, ej kunde väljas,
blott derföre att han var Frälsellemmansägare.
Undertecknad RiddarhusSecreterare tillkännagaf,
att BondeStåndet afslagit ifrågavarande
redactionsförslag, men att de öfrige
Stånden bifallit detsamma.
Friherre Boijej Ludvig: Principen för
den föreslagne nya redactionen af i5 §.
Riksdagsordningen tyckes innefatta mera liberalitet,
än det gamla stadgandet. Om
BondeStåndet, genom en inskränktare åsigt
af saken, nekat att emottaga den fördel
man velat erbjuda detsamma, synas vi icke
böra förena oss deruti. Jag anhåller, att
BondeStåndets beslut ej må påföras oss, såsom
en regel för vårt handlingssätt.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
instämmer med Herr Tham, och tror att
det föreslagne stadgandet om FrälseHemmansägares
valbarhet till Ledamöter i BondeStåndet
är så mycket lämpligare, som
det i Södermanland, och på andra orter,
finnas flere Härader, hvilka nu hafva svårt
att bekosta Fullmägtige till Riksdagarne i anseende
till mängden af FrälseHemmansägare,
hvilka, så länge de äro uteslutne från valen,
äro befriade från deltagande i Riksdags
-
Den 26 Februarii f. ra.
223
männens underhållskostnad. Jag instämmer,
äfven deri, att BondeStåndets beslut, ej bör
hindra Ridderskapet och Adeln, att göra
hvad Ståndet för sin del finner rätt vara.
Uppå Hans Excellences Herr Gr efvens
och Landt Mar skalkens derom gjorde
proposition, blef den föreslagne nya redactionen
af 15 §. Riksdagsordningen utaf Ridderskapet
och Adeln antagen.
17 §. 2 Mom. sista Punkten.
— Dessa medel skola för Bqygare
Ståndet
af Magistraterna, och hvad serskildt
beträffar Bergsbrukens Fullmägtige, af de
Tjenstemänsom Bergsutskjlderna uptaga,
samt för BondeStåndet  — —
Herr Tham_, Wolrath: Sedan Ridderskapet
och Adeln redan antagit det föreslagne
tillägget af ett 7:de Mom. i 14 §.,
lärer deraf blifva en följd, att äfven den
nu ifrågavarande nya redactionen af 17 §.
Riksdagsordningen, som står i sammanhang
dermed, bör antagas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMärskalken gjorde proposition till bifall
af den föreslagne nya redactionen;
hvilken proposition med Ja besvarades.
19 §. sista Punkten.
— afgående post öfversända. Öfver
de val till Riksdagsmän för Borgare
-
2^4 Den 26 Februarii f. m.
Ståndetj som inför vissa Magistrater af
Bruksägare anställas, må besvär jemväl
anföras hos Konungens Befallningshafvande
i det Länj der valet blifvit förrättadt.
Klagomål öfver val till Riksdagsmän
af Preständet ingifvaSj för Stiften hos
Consistorierne, samt för Universiteten och
VetenskapsAcademien hos Konungen; och
följes dervid i öfrigt — — — —.
Dessa båda redactionsförslag blefvo,
uppå derom gjorde särskildte propositioner,
af Ridderskapet och Adeln gillade.
23 §. förra Punkten.
Fullmagterna böra — — efter
föregånget ordentligt val, N. N. (Tor PresteStåndet
ifrån N. N. Stift j Universitet eller
Academie) (för BorgareStåndet ifrån
N. N. Stad, eller från Bergsbruken inom
N. N. ValDistrictf) (för BondeStåndet •—
Denna redaction blef, på derom gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln antagen.
22 §. sednare Punkten.
— Fullmagterna underskrifvas: Pre
steStåndets,
/ö> Stiften och Universiteten
af vederbörande Consistorierj och för VetenskapsAcademienj
af dess Prcesps; Borgare
-
Den 26 Februarii f. m.
t
225
gareStåndets yb7* Städerne, af Magistraten
och Äldste; för Bergsbruken, valförrättare
Magistraten inom hvarje District,
och för Fahlu Bergslag, af GrufveRätten och
Hvilken redaction, uppå derom framställd
proposition, af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
ConstitutionsUtskottets förslag till smärre
redactions-jemkningar , föranledda af det
inom Utskotten införda omröstningssätt.
Regerings Formen.
56 §. 1 Mom. sista Punkten.
Blifva åter något Stånds tankar
• — — — hvilka genom samfäld omröstning
, skiljaktigheterna förena
Herr Ribbing, Arv(d: Jag hemställer,
om det icke vore bäst alt företaga-alla de
föreslagne redactionsförändringarne i anledning
af det förändrade omröstningssättet
i Utskotten på en gång, så att proposition
ej behöfde framställas på hvar och
en serskildt.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag har blott begärt ordet för att fästa
Ridderskapets och Adelns upmärksamhet
derpå, att något beslut öfver den nu ifrå
14
H. • i5
226 Den a6 Februai’ii f. m.
gavarande redacttonen af sista punkten i
3 Mom. 56 §. RegeringsFormen icke kan tagas,
utan i sammanhang med pröfningen
af det förslag till förändrad redaction af
samma §. jemte 81 §. RegeringsFormen,
hvilket längre fram förekommer pag. 20 i
den serskildt tryckte upgiften på föreslagne
Grundlagsförändringar. Ty i den sistnämnde
redactionen är föreslaget, att hela
2 Mom. i 56 §. mätte försvinna. Jag
skulle derföre tro det vara bäst, ifall Herr
Grefven och LandtMarskalken finner så lämpligt,
att man tills vidare ginge förbi 56 §.
2 Mom. sista punkten. Men alla de öfrige
redactionsförslagen, i anledning af det
förändrade omröstningssättet i Utskotten,
kunna, på sätt Herr Ribbing föreslagit, företagas
till pröfning på en gäng.
Hans E.rccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt att låta med
pröfningen af den föreslagne nya redactionen
till sista punkten i 2 Mom. af 56 §.
RegeringsFormen anstå, intill dess den i
ett sammanhang föreslagne redactionsförändringen
af 56 och 81 §§. RegeringsFormen
till pröfning förekommer.
Ropades Ja.
69 §. 5 Punkten. v.,
— — — Detta serskildta Utskotts Leda
-
D*n 26 Februarii f. m. 337
möter röste sedermera samfäldt, med slutna
sedlar, — —- —
Denna redaction blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskspet och Adeln antagen.
97 §. 2 Punkten.
— — — Desse Electorer skola samfäldt,
först medelst slutna sedlar — —
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall af d enna redaction; hvilken proposition
med Ja besvarades.
io3 §. 3 Punkten.
I deri ordning 69 och 97 §§. föreskrifva,
röste samtlige Ledamölerne, man
för man, med slutne sedlar, —
Denna redaction blef, uppå derom gjord
proposition, af Ridderskapet och Adeln godkänd.
108 §. 4 Punkten.
.— — .— Desse Comitterade skola väljas af
Riksens Ständer, genom 6 af hvarje Stånd utsedda
samfäldt röstande, Electorer.
Hvilken nya redaction, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln antogs.
Uplästes och lades på bordet Kongl.
Maj:ls i dag ankomne och till innehållet
i5*
558 Den iG Februari i f. m.
här ofvan i Protocollet intagne tvänne Nådiga
Propositioner och tvänne Nådiga Skrifvelser
till Rikets Ständer.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åt
skiljdes klockan £ till 3 eftermiddagen.
In lidera Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 26 Febr. 182.9.
Plenum kl. half till Sex Eftermiddagen
Herr Virgin, Arvid, hade inlemnat
följande, som uplästes:
Vid Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande N:o 3i, anhåller jag
att, i och för hvad som rörer Slitningspenningar
för Soldatens egna arbetskläder,
vördsamt få göra några anmärkningar.
Jag kan ej dela Utskottets åsigt i detta
fall.
Jag utgår från den princip, att Soldaten
ej kan åläggas sjelf hålla sig med arbetskläder
i Kronans tjenst. Denna princip,
(Irvars rigtighet ej lärer kunna bestridas)
consequent drifven, fordrar alt vid hvarje
Den 26 Februarii e. m.
229
arbets-station, nödige arbetskläder för Soldatens
räkning finnas att tillgå; — men
detta skulle allt för mycket öka de för öfrigt
nogbetydlige oberäknade utgifter, som
i allmänhet vidlåda vissa företag inom vårt
Fädernesland. Jag vill derföre ej gå så
långt, men jag anhåller och hoppas vördsamt,
att något afseende måtte fästas å Soldatens
rätt i detta fall; ty med ali möjlig
känsla för Subordinationen vet jag ej hvad
som kan hindra Soldaten säga sig ej hafva
några egna arbetskläder att disponera i Kronans
tjenst, och då tror jag man skulle få
vidkännas en betydligt större utgift, än
den billigheten nu fordrar.
Utskottet säger, att man får tillskrifva
Soldatens egen misshushållning och vårdslöshet,
om han ej, vid hemkomsten från
ArbetsCommendering, medför betydlig arbetsförtjenst.
Lika med Utskottet tror jag
visserligen, att bushållning här, som i andra
fall, gör hvad den kan; men jag ber
få erindra att, om än Götha Canal häri gör
ett förmånligt undantag, tillfället till en
sådan högre arbetsförtjenst ej är allom gifvit.
Alla kunna ej vara Handtverkare, Stenhuggare,
Murare &c. — ibland fås ej beting
— ibland äro de mindre lönande —
och skulle äfven i denna väg någon större
behållning kunna ernås, så sker det ofta
med ytterliga kroppsansträngningar för alt
a3o
Den 26 F e b r u a r i i e. m.
åtminstone hafva något qvar till hustru och
barn efter nära £ års bortovaro.
Jag har ej ofta varit commenderad vid
Canal- eller dylika arbeten, men af personer,
hvilka ej öfverdrifva sina upgifter,
har jag hört, att Soldaten vid afmarchen
från Arbetsstationen ofta der, såsom oduglig,
qvarlemnar den klädning han i fullkomligt
godt Stånd hemifrån medtog.
Men oberoende af alla dessa considerationer,
oberoende af en hög eller låg aflöning,
af kläders mer eller mindre slitning,
yrkar jag, såsom princip, att Soldaten
ej kan åläggas sjelf hålla sig med arbetskläder
i Kronans arbeten, (och af sådan
natur måste alla vara, dit Soldaten
beordrasatt således någon skälig ersättning
bör honom lemnäs; — att denna ersättning
måste bestämdt skiljas från deri
andra aflöningen, så att Soldaten tydligen
fattar, att han tillgodonjuter en sådan slitningspenning,
ty det är godt och väl, att
man nu säger den vara inbegripen i dagspenningen,
— jag ursägtar gerna Soldaten,
om han med i3 sk. 4 r:st- B:co per
dag för släparbete ej kan få detta i sitt hufvud
— hur vackert ordres derom än må
låta.
Jag anhåller, att Utskottet måtte taga
Motionerne i detta ämne i vidare öfvervägande,
och vördsamt, att dessa mina an
-
Den 26 Februari i e. m.
a3t
märkningar måtte till Utskottet blifva remitterade.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition,
blef Herr Virgius Memorial, innefattande
anmärkningar vid EkonomiUtskottets
under N:o 3i afgifne, och den 16 sisllidne
Februarii f. m. återremitterade Betänkande,
i anledning af väckte frågor om ArbetsCommenderingars
uphörande m. m. äfven
till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitteradt.
Herr Danckwardt., Magnus Georg j hade
inlemnat ett så lydande Anförande:
I anledning af de anmärkningar, Herr
Törnebladh framställt mot Kongl. Majlis
Nådiga Proposition om en Ny StängselFörordning,
och hvilka anmärkningar den i5
sisth Jan. till Lag- och EkonoiniUtskotten
remitterades, anhåller jag att få anföra
följande:
Att ingå i någon vidlyftig vederläggning
af hvad Herr Törnebladh yttrat till
stöd för den satts, alt Inägor böra hålla ensam
hägnad mot Utägor, anser jag öfverflödigt.
Det måste väl vara en skyldighet
för ulmarksägaren, att allalia sina kreatur
från andras åker och äng; och kan detta i
yårt Land ske utan genom stängsel, derest
232
Den 26 Februari i. e. m.
icke annu större tunga skall honom förorsakas?
När ägaren af åker och äng efter grödans
inbergsel släpper sina kreatur derå i
bete, då gagnas bägge sidorna till betesmark,
och då är det äfven dennes pligt att
afhålla sina kreatur från den andras utmark;
då måste förhållandet dem emellan
vara lika. Att utmarksägaren har nytta
af stängseln, måste således få anses gifvet,
fast nyttan för honom icke är så stor,
som för ägaren af åker och äng. De af Herr
Törnebladh anförde skäl mot den ifrågavarande
föreskriften gälla ännu mer emot den
först 1802 stadgade och oklandrade principen,
att Skog och Utmark, ovilkorligt skall
stänga mot Skog och Utmark utan allt afseende
på den större eller mindre nyttan
deraf för den ene eller andre, eller om
marken ens till betesmark begagnas.
Ehuru Herr Törnebladh nu frångått
sin vid det nya Lagförslagets granskning år
1825 i LagComiteen yttrade tanka om lämpligheten
af deltagande till hälften i stängseln
emellan In- och Utägor inbördes, har
han icke nu upgifvit någre skäl för den
motsatta mening, dertill han öfvergålt; eller
att nuvarande stängselgrunder äga företräde.
Någon vederläggning kommer således
icke i denna del i fråga. Men Herr
Törnebladh har sökt kullkasta de skäl, sorn
LagComiteen för sitt förslag bland annat,
velat hemta dels af våra äldre Lagar, dels
Den 26 Februarii e. m.
2^3
af den gällande SlängselFörordningen i Danmark.
Herr Törnebladh säger nemi. först,
att den grund, hvarpå stadgandet i Landskapslagarne
om deltagande i stängsel till
hälften hvilade, att nemligen endast för Iuägör
borde hägnas, men skog och utmark
vara frie, skulle genom Lagförslagets antagande
komma att förfalla, och det gamla
Lagbudet förlora sin fordna lämplighet, då
för andre än lika beskaffade ägor skulle i
hägnad dem emellan tagas del. Jag kan icke
för min del inse rigtigheten af detta resonement;
ty om det är rätt att inägor hålla
halfva stängseln mot inägor, och utägor hälften
mot utägor, måtte icke rigtigheten häraf
i dessa delar vara bruten derigenom, att
man stadgar, det utägor skola hålla hälften,
eller, som i den Kongl. Propositionen
föreslås, j- mot inägor, hvilket är en annan
fråga, som visserligen icke står i 0vilkorligt
sammanhang med den förra. — Dernäst
anser Herr Törnebladh, att ett misstag
ligger i LagComiteens citation af Danska
SlängselFörordningen den 23 April 1781,
”enär den verkligen skulle stadga hardlkornet
såsom delningsgrund för mellanhägnad
inom By, och att det endast vore vid
framdeles skeende utskiftningar, som emellan
Byar, gårdar och lottägare, hvilka utgå
af Fäladskapet; skall tilldelas halfva
hägnaden åt hvardera efter gradering; och
skall skälet dertill uttryckas i Danska Lagen
sålunda, att det sorn ena året är fälad,
234
Den 26 februari i e. m.
blir andra året gärde. Detta förhållande,
som inom Sverige skulle vara sällsamt och
nästan endast i Skåne inträffa, styrkte Herr
Törnebladhs mening, att en sådan Lag blott
för Skånska slättbyggden vore lämplig.” —
Hvad nu de Danske Lagarne om hägnad
angår, så förhåller det sig sålunda, att Förordningen
den i3 Maij 1776 stadgade, att
hägnad, vare sig emellan Nabobyers marker
eller för utskiftade lotter, skulle fördelas
på vederbörande Byar och enskilde
jordägare i hvar By, serskildt i förhållande
till hvar bys hardtkorn. Denna liägnadens
fördelning efter hardtkorn befanns i
utöfningen medföra många besvärligheter
och tvister. Den blef derföre uphäfd genom
Kongl. Förordningen den 23 April
1781, efter hvars 10 §. ingen, ”sorn dädanefter
blef utskiftad, kunde påläggas mer än
half hägnad om sin lott. Den hägnad deremot,
som de i samfällighet förblifvande
jordbrukare fingo att underhålla, vare sig
om utskiftade lotter eller gammal vid utskiftningen
oförändrad hägnad, hvilken icke
angick utskiftningen eller dem, som blefvo
utskiftade, skulle så väl som den hägnad,
hvilken var uprättad efter 1776 års Förordning,
framdeles underhållas efter hardtkornet,
så vidt icke frivillige föreningar om
en annan delningsgrund kunde tillvägabringas,
hvilka Landthushållnings-Comiteerne
skulle söka att åstadkomma, och Konungen
lofvade att understödja med penningar, då
Den 26 Februarii e. m.
235
förändring var i fråga af de hägnadsdelningar,
efter hardtkornet, som enligt 1776 års
Förordning skedt.” — Berörde 1 1 års
Förordningen ogillade således den gamla
stängselgrunden hardtkornet., och stadgade,
sorn LagComiteen säger, för framtiden
hägnadens delning till hälften vid alla ulskiftningar;
men för Byar, som blefvo 1
samfällighet, fortfor den förra delningsgrunden
efter hardtkornet, derest Byamännen
icke på den nya grunden frivilligt ingingo.
Inom sjelfve byarne fanns likväl icke
någon egentlig mellanstängsel emellan ägorne
såsom oskiftade, och en sådan kunde
således icke der, mera än hos oss i Tegskiftslag,
komma i fråga. — Samma Förordning
är likväl, som LagComiteen anfört,
uphäfven genom Kongl. Förordningen den
29 October 1794* hvilken nu gäller som
allmän StängselLag för Danmark, och deri
berörde hufvud princip om stängsel-fördeining
till hälften är ännu ytterligare uttryckt,
samt erhållit en vidsträcktare tillämpning.
Den lyder i i4 punkten sålunda:
”Vid uprättande af ny stängsel skall
vid intet tillfälle tagas annat än hälften,
utan afseende på, antingen utskiflningen
är gammal eller ny, eller om det är mot
hufvudgårdsjorden hägnaden upsättes eller
ej, eller hvad Förordning om deltagande
i hägnaden gällande varit, då utskiftningen
skedde; ej heller derpå, om för en del år
sedan på det ställe, der hägnaden uprättas
236
4
Den 26 F e b r u a r i i e. m.
skall, har varit stängsel, eller hvem då upförde
eller underhöll den. Deremot skola
de, som förblifva i samfällighet, inbördes
taga del i nytt så väl som i gammalt hägn,
som efter ofvannämnde stängselgrund kan
tillkomma de med hvarandra i samfällighet
liggande jordbrukare att underhålla, efter
det hardtkorn de äro matrikulerade till,
eller, så framt allas andel i den inhägnade
lotten på annat sätt vore bestämd, efter
den andel en hvar har i samma lott.
Andra gärdesgårdar skall en hvar af desse
framdeles underhålla, likasom hittills.” —-  Det blir således häraf klart, att stängselgrunden,
då delning af ägorne i en samfällighet
skett, är hälften för och mot alla
dem, som äro utskiftade; men de, som ligga
qvar i öppen samfällighet, kunna icke
deltaga i det halfva hägnet mot de utskiftade,
utan efter hardtkornet, och emellan
de i samfällighet varande kommer, såsom
ofvananfördt är, någon stängsel icke egentligen
i fråga, då deras ägor ligga oskiftade
i Byalag. Förhållandet är således i det hela
detsamma här, som föreslaget blifvit i
den nya SlängselFörordningen för vårt Land.
— Att den Danska StängselLagen icke gällt
för Norrige, härrör deraf, att Norrige först
1821 erhållit Lag om jords utskiftande och
således ej ännu känt behofvet af de nya
grunder för stängselhållning, som af såda11
e lagar förr eller sednare blifva nödvändige
följder.
,Den 26 Februari i e. m.
Detta Anförande torde till Lag. samt
Alllmänna Besvärs- och Ekonomiutskotten
få remitteras.
Remitterades till Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten.
Fortsattes den i förmiddagsplenum förehafde
pröfning af de, uti ConstitutionsLftskottets
den 3 sistlidne Januarii aflåtne,
och den 5 i samma månad på bordet lagde,
Memorial omförmäldte, sedan sista Riksdag
hvilande Grundlagsändringsförslag.
ConstitutionsUtskottets förslag till smärre
redactionsjemkningar, föranledda af det
inom Utskotten införda omröstningssätt.
Riksdagsordningen.
62 §. i Punkten.
Skola Riksens Ständer tillsätta — —
— — hvilke röste per capitaom de af
plena till antalet bestämde Förmyndare,
Denna nya redaction blef, uppå Hans
Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
derom gjorde proposition, af Ridel
erskapet och Adeln bifallen.
63 §. 2 Mom. 2 Punkten.
först medelst slutna sedlar,
—
- , • \ • ' . ' * "V"/ '
238 Den 2.6 Februarii e. ra.
Denna nya redaction blef, uppå gjord
proposition, afRidderskapet och Adeln gillad.
64 §■ 3 Punkten.
— — — I den ordning, — — — — röste
samtelige Ledainöterne, man för man,
med slutna sedlar, —
.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken gjord proposition blef
denna nya redaction af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
65 §. 2 Punkten.
— — — Desse Comitterade — —
röste samfäldt. —
Hvilken nya redaction blef, uppå gjord
proposition, bifallen.
73 §. sednare Punkten.
— — — Skulle detta försök till jemkning
— — — — hvilke, samfäldt röste
Och blef denna nya redaction, uppå
gjord proposition af Ridderskapet och Adeln
gillad.
Partiella och af hvarandra oberoende
Förslag.
Regerings Formen.
37 §.^
Konungen äger att i Adligt Stånd up
-
Den 26 Februarii e. ra.
a3g
lioja Män, som genom trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiska tjenster, gjort
sig af Konungen och Riket synnerligen förtjent».
Konungen må jemväl såsom belöning
för stora och utmärkta förtjenster, tilldela
Adelsmän Friherrlig och Frilierrar
Greflig värdighet.
Ej må Adelskap eller Friherrlig eller
Gref ig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere, än den, hvilken adlad eller
uphöjd blifvit, och, efter hans död, i rätt
nedstigande, led efter led, hans äldste manliga
Bröstarfving af äldsta grenen, samt^
efter dennas utgång, Stamfadrens närmaste
manliga afkomling af då lefvande äldsta
slägt-gren, och så vidare. Om, genom arf,
Adligt Stånd tillfaller den, som redan blifvit
deruti sjelf uphöjd , eller genom närmare
arf insatt, uphör hans eget Adelskap,
så framt detta icke är af högre värdighet,
i hvilken händelse Stamfadrens Adelskap
öfver går till närmaste slägt-gren: finnes
ingen sådan, utsloclme ätten. Förklaras
någon sitt Adelskap förlustig, tillfaller
detsamma den, som dertill, enligt här
stadgade grunder, närmast berättigad är.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den föreslagne nya redactionen, hvilken
proposition med Ja besvarades.
azfo Den 26 Februarii e. m.
56 och 81 SS
56
§. Allmänna frågor, som uti Riksens
Ständers Plena —
antaga eller
ock alldeles förkasta.
(Hela andra Momentet uteslntes, men
de i ämnet nödiga föreskrifter tilläggas vid
8, §.)
81 §. Denna RegeringsForm samt Rikets
— — — och möjliga att verkställa.
Inkommer till Riksens Ständer ConstitutionsUtskottet
med något förslag till
Grundlagsändring, må Riksens Ständer kunna
derom vid samma Riksdag öfverlägga,
men icke besluta. Göras i Plena icke anmärkningar
mot Utskottets förslag, hvite
det, såsom ett Riksens Ständers Utlåtande,
till nästa Riksdag. Göras åter emot förslaget
anmärkningar, förvises de, som hvarje
RiksStånd särskildt förklarar utgöra
dess gemensamma tankar, till ConstitutionsUtskottet,
hvilket åligge att meningarne i
möjligaste måtto till ett helt utlåtande sammanjemka,
, och, om oförenliga skiljaktigheter
yppats, deni till behandling hos RiksStånden
derjemte anmäla. Sammanstämma
nu dessa i ett utlåtande, hvite det till nästkommande
Ständers pröfning. Finnas åter
något Stånds tankar i en eller flere delar
stridande mot de öfrigas, och fogar sig ej
samma Stånd efter dem, varde, för slutlig
jemk
-
Den 26 Febriiarii e. ra.
jemkning, ConstitutionsUtskottet förstärkt
till ett antal af Tjugu personer från hvarje
Stånd, hvilka, genom samfälld omröstning,
med iakttagande af hvad 53 Riksdags- '
Ordningen, till undvikande af paria vota,
stadgar, bestämme Riksens Ständers
Utlåtande, för att, dymedelst, f ullständigt
beredt, hvila på sätt ofvan sagdt är. Öfver
de sålunda till afgörande vid nästa
Riksdag hän skjutna förslag, skall då endast
kunna med Ja och Nej beslutas; och
öfverlemne RiksStänden de af dem enhälligt
antagna förslagen, genom sina Talmän,
till Konungen, med begäran att Han
ville Sitt bifall dertill, gifva. Konungen
inhämte hela StatsRådets tankar deröfver,
tage secla?i sitt beslut, och meddele Riksens
Ständer å Rikssalen sitt samtycke, eller
ock de orsaker, för hvilka Han icke
samtycker till deras åstundan.
Vill Konungen hos Riksens Ständer —
— — till Konungen genom deras Talmän.
Om vid Riksdag, då Grundlagsfrågor
lagligen kunna afgöras, ytterligare npskof
föreslås, må det ej ega rum, utan Konungens
och alla Fyra RiksStånderis sammanstämmande
beslut.
' . * .
Grefve Frölich, David: För min del
måste jag afstyrka Ridderskapet och Adeln,
atf intaga det nya förslaget. Jag kan vis*4
H. 16
242 Den 26 Fe br uar i i e. m.
scrligén icke känna, huruvida 1 Sop års Lagstiftare,
eller, i fall det tillkommit sednare,
huruvida de Lagstiftare, sorn infört detta
stadgande, låtit det inflyta i afsigt, att
åstadkomma någon reciprocitet emellan Konung
och Ständer, i afseende på ändringar
i Grundlagen. För närvarande finnes en
sådan reciprocitet, och 56 §. föreskrifver,
att när förslag inkommer från Konungen
till RiksSlånden eller ConstilutionsUtskottet,
Utskottet deröfver skall afgifva ett motiveradt
Utlåtande, hvilket åter kan uptagas
till öfverläggning, ehuru icke till beslut,
förr än vid kommande Riksdag; men
likväl med Ståndens gemensamma tankar
deröfver kan återremitteras till den verkan,
som dervid anförda nya skäl och erindringar
kunna medföra, och hvilket borde
hafva den verkan, alt ConslitutionsUt,
skottet borde förändra sitt förslag i enlighet
dermed. Efter det nya förslaget åter,
skulle en sådan proposition lill ändring i
Grundlagen, som komme från Konungen,
undergå en helt annan och vida mera summarisk
behandling, anett förslag, som komme
från Rikets Ständer. Det skulle bli
möjligt, att vid ett förslag, som komme
från Konungen, skulle Utskottet måhända
jag säger måhända, af ordalydelsen finna
det förbjudet ätt fälla något annat omdöme
deröfver, än ett enkelt, omotiverade
till- eller afslyrkande. I så naken form
skulle det då komma till Rikets Ständer,
Den 26 Februarii e. m. 243
hvilka icke ägde att deröfver öfverlägga,
utan blott förklara frågan hvilande lill nästa
Riksdag, för att då hesvaras med Ja
eller Nej, d. v. s. utan någon föregående
discussion. Jag hemställer, om sådant vore
rådligt, då man ser, huru svårt det är
att återföra till det rätta misstag, hvilka
en gång blifvit gjorda. Jag ber nu blott
få erinra, burn ConstitutionsUtskoltet vid
denna Riksdag tolkar denna §. I frågan
om ändring i 21\ §. Riksdagsordningen, har
ConstitutionsUtskottet i sitt sista Utlåtande
yttrat: ”Förslaget är Konungens, icke Utskottets.
Det måste bestämdt lill- eller af”styrkas.
Utskottet äger icke rätt deruti
”tillstyrka modificationer eller afstyrka dess
”antagande till Grundlagsenlig beredning.”
Jag förstår visserligen icke rätt delta uttryck;
men så mycket förstår jag likväl, att
det varit Utskottets tanka, att det icke tillhör
Utskottet att yttra sig motiveradt om en
proposition, som kommer från Konungen.
Häruti ligger för mig elt skäl, att yrka
afslag på den nya redactionen, och ehuru
jag medger, att någon slags stridighet nu
finnes emellan 5.6 och 81 §§., tror jag likväl,
att det är vådligare att bibehålla den
56 sådan den är, än att öfverflytta den till
början af den 8i, och bibehålla den i dess
första Moment, hvilken mesur skulle hafva
till påföljd, att ställa Konungens Propositioner
och Ständernas förslag i så särskilda
16*
Den 26 Februarii e. m.
categorier, att de måste få en helt olika
behandling.
Friherre CederströmJacob: Förevarande
förslag innefattar egentligen icke något
annat, än att till enhet bringa ett stadgande,
som nu finnes i tvänne särskilde §§.
af Grundlagen. Någon större rätt är derigenom
icke beredd den ena eller andra
Statsmagten. En värd Talare har ansett
reciprociteten emellan Konung och Ständer
derigenom förloras. Jag skulle väl vilja
veta, huru han skall förklara ett sådant *
yttrande. När Rikets Ständer sins emellan
hafva öfverlagt, öfverenskommit och
beslutat om en Grundlagsförändring, och
den öfverlemnas genom Talmännen till Konungen,
har han icke ägt tillfälle, att dervid
göra några anmärkningar. Nu, då Konungen
framställer till Ständerna ett förslag,
så är, enligt 81 §:s behandling, reciprociteten,
i stället för rubbad, som den
värde Talaren säger, återförd till jemnhet;
den nemligen: att Konungens förslag, med
ConstitutionsUtskottets till- eller afstyrkande,
hvilar i sin helhet till nästa Riksdag,
då Rikets Ständer, i afseende på beslutet,
hafva samma rätt, som Konungen, när deras
utarbetade förslag till honom inkom„
ma. Frågan är således helt enkelt den:
bor den stridighet få förblifva, som nu är
emellan 56 och 81 §§., eller bör den, enligt
hvad ConstitulionsUtskottet föreslagit.
Den 26 Febru a l ii e. 111. 345
*
försvinna genom öfverflyttande af det ifrågavarande
momentet till 81 §. För niia
del anser jag denna sak så klar, att icke
mycket olika tankar derom böra kunna upsla.
Herr Hjertaj Gustaf: Skillnaden emellan
den gamla och nya redactionen innebär
väsendtligen, att, enligt den sednare,
Konungens Propositioner icke kunna underkastas
afslag första gången de föredragas
hos Ständerna, emedan en återremiss
deraf är omöjlig. Efter det sätt vi haft
den lyckan att finna 56 §. tolkas vid denna
och förra Riksdagen, är det nu möjligt,
att Ståndet kan återremittera en Kongl. Proposition,
om det finner betänkligheter dervid.
Om åter den nya redactionen antages,
kan detta icke mera äga rum. Då kunna
Ständerna icke i något fall hindra förslaget
att blifva livilande till nästa Riksdag.
Denna sak anser jag af den vigt, att,
sedan vi nu varit så lycklige få praktiken
för oss, är det bättre bibehålla de. ofullkornliglieter,
som i gamla redactionen finnas.
I alla fall torde det vara öfverflödigt,
att häröfvér vidare bråka, våra hjernor,
emedan BondeStåndet, sorn nu för liden
föregår oss med godt exempel i så
manga saker, redan afslagit* den nya redactionen,
så att någon ändring i den gamla
icke kan upstå.
Grefve Frölich: Jag har alldeles icke
sagt, alt recipro.citelsförhållandet är i allo
246 Den 26 Fe b raar ii e. m.
stÖrdt genom den föreslagna redactionen,
utan endast i åtskilliga delar. Då t. ex. i.
afseende å ett förslag, sorn göres af enskild
Riksdagsman, ConstitutionsUtskottet
är pligtigt att motivera sitt Utlåtande, samt
Stånden berättigade att derom öfverlägga
och till ConstitutionsUtskottet förvisa sina
anmärkningar, skulle tvertom förhållandet
med hvarje proposition från Konungen blifva,
att icke något motiveradt Utlåtande til 1-  vägabragtes i Utskottet, utan blott ett enkelt
till- eller afstyrkande, och vidare, att
Ståndens anmärkningar icke kunde få den
påföljd, att såsom deras gemensamma tankar
förvisas till Utskottet. Hvad Herr Hjerta
yttrat, skulle jag be i så måtto få rätta,
att åtérremiss väl icke kan hindras i anledning
af enskilta anmärkningar, som framställas
af Ståndets Ledamöter, men att någon
remiss af anmärkningar, såsom utgörande
Ståndets gemensamma tankar, icke kan äga
rum; och jag får då blott erinra Ridderskapet
och Adeln, huruledes, då frågan om 24
§. Riksdagsordningen förevar, Herr Grefven
och LandlMarskalken fann 56 §. böra
förstås och tillämpas. En dylik behandling
vöre omöjlig efter det nya förslaget,
emedan man då finge tvänne serskildta behandlingssätt
för Grundlagsändringar, hvaraf
det ena skulle begagnas, när frågorne
väckas af enskifte Riksdagsmän, och det andra,
när de framställas af Konungen. Jag
Den 26 Fehr u a r i i c. in.
fortfar således alt anhålla, det de nya redactionerne
malte afslås.
Friherre Cederström: Det har blifvit
anfördt, att en Kongl. Proposition för närvarande
han återremitteras till Constitutionslltsholtet,
och redactionsförändringar
deruti vinnas, eldigt den i 56 §. nu befintlige
föreskrift. Under medgifvande deraf
frågar jag, hy ad vinnes väl derpå annat,
än att Konungen sättes i belägenhet,
att å sin sida nödgas afslå förändringen,
i händelse han icke finner den derigenom
gjorde jemkning lämplig. Den rätt hvarje
Ledamot har, att, då Konungen afger en
Proposition om någon Grundlagsändring,
vända sig med sina anmärkningar dervid
directe till ConstitutionsUtskottet, står ju
i alla fall alltid öppen, äfvensom att afUtskottet
få ett Utlåtande, öfver hvilket Stånden
äga, att i sin ordning öfverlägga, och
vid följande Riksdag besluta. Det blir då
lätt att afgöra, hvilketdera man bör bifalla.
Är det Konungens förslag, blir det gegast
lag genom Rikets Ständers antagande,
är det den enskilte Riksdagsmannens, fordras
dertill Konungens sanction. Hvad har
väl då vunnits genom denna stridighet mellan
§§:ne, som utan olägenhet kan rättas.
Herr Hjerta: Jag ämnar icke besvara
det motskäl Friherre Cederström framställt,
emedan skillnaden emellan §§. lätt kan ses,
248
Den 26 Februarii e. m.
blott man läser dem, men jag tror, att ConstitutionsUtskottet
äfven i ett annat afseende
dragit försorg, att de nya redactionerne
icke kunna bifallas. Detta skäl består utaf
en betydlig omening i redactionen af 81 §.
Der står nemligen: Inkommer till Riksens
Ständer ComstitutionsUtskottet med något
förslag till Grundlagsändring, må Riksens
Ständer &c. Jag förstår mig icke på, om
bär menas, att ConstitutionsUtskottets förslag
äfven skulle angå sådan Grundlagsändring,
som blifvit af Konungen föreslagen.
Då bar visserligen Friherre Cederström rätt;
men jag skulle icke tro det, emedan detta
finnes behandlad t såsom ett serskildt fall i
§. Denna angår helt och hållet Kongl.
jLxei/iisser.
En annan omständighet af stor vigt
hindrar äfven antagandet. Då ConstitutionsUtskottet
nu skall förstärkas, sker det
genom val af RiksStåndens plena. 56 §.
lyder nemligen så här: ”Blifva åter något
”Stånds tankar, i någon eller några de”lar
skiljagtige från de öfriges, och sam”raa
Stånd sig icke efter de öfrige fogar;
”varde ConstitutionsUtskottet, genom val
"af RiksStåndens plenatill slutlig jemkning
förstärkt” &e. &c. Enligt denna redaction
skola Ståndens plena förstärka Utskottet,
I den nya redactionen åter står:
”Finnas åter något Stånds tankar i en el”ler
flere delar stridande mot de öfrigas,
Den a6 Februari i e. m.
^49
”och fogar sig ej samma Ständ efter dem,
”varde, för slutlig jemkning, Constitutions”Utskottet
förstärkt till ett antal af 20 personer
från hvarje Stånd” &c. &c. Der
står icke, att dessa val skola ske i Ståndens
plena. Om det hände den olycka,
att Eiectorerne i början af Riksdagen blifvit
illa valde, skulle man icke hafva någon
resourse vid slutet af en Riksdag, i fall
det förstärkta Utskottet skulle utses genom
dessa Electorer, utan man nödgades då
blindt underkasta sig följderne deraf.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrikj
anmälde sig vara till alla delar förekommen
af Herr Hjertås nyssberörde yttrande,
hvaruti Friherren instämde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å de föreslagne nya redactionerne af
5G och 81 §§. RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde redactioner; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm :
Ifall, som jag tyckte mig höra, de nya redactionerne
af 56 och 81 §§. blifvit afslagne,
vågar jag fästa upmärksamheten derpå, att
det blir nödvändigt antaga en annan ny re
-
200 Den 26 Februarii e. in.
daclion af 56 hvilken finnes på thiele
sidan af den tryckta upgiften, och hvaraf
pröfningen i förmiddagsplenum upskjöts.
Härå får jäg utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
I anledning häraf föredrogs ConstitutionsUtskottets
förslag till sista Punkten uti
2 Mom. af 56 §. RegeringsFormen, så lydande:
—
— — Blifva åter något Stånds tankar
— — — — — hvilke genom sam
fäld
omröstning, skiljaktigheterne förena
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla berörde
redaction.
Ropades Ja.
60 §. 2 Punkten.
— — Ej må några allmänna afgifter,
af hvad namn och beskaffenhet som helst,
utan Riksens Ständers samtycke, kunna förhöjas,
med undantag af Stora Sjötullen å
inkommande och utgående spannemål, hvilken
må af Konungen efter omständigheterna
bestämmas.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag inser ganska
väl, att icke någon synnerlig skillnad äger
rum emellan den nuvarande och den nya
Den 16 Februarii e. m.
redactionen. I den nya redactionen står.
”hvilken må af Konungen efter omständigheterna
bestämmas.” I min öfvertygelse
har Konungen precist samma rätt efter den
gamla, som nya redactionen, men efter
den nya får han ett slags åliggande att jemka
Tnllafgifterne. Jag vädjar till hvar och
en, om man kan misstaga sig derom, att,
enligt den gamla redactionen, några ständiga
rubbningar i afgiften för Spannmål icke
ifrågasätta^ * utan att den fastställda Tullen
är ämnad att fortfara, hvilket ock är ett
oundgängligt vilkor för Spannmålshandelns
liflighet. Den nya redactionen åter skulle
gc Konungen en moralisk pligt, att, efter
Spannemålens fallande och stigande, jemka
tullen. Som jag anser detta för ett
ondt, i jemförelse hvarmed jag icke tror
vi hafva några svårigheter i den gamla redactionen,
vågar jag yrka afslag å den nya.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
anhåller, att få göra reda för den skillnad,
som är mellan den nya och gamla redactionen.
I den gamla medgifves Konungen
allenast' rättigheten, att kunna höja SpannmålsTullen,
enligt den nya, äfven att sänka
den. Jag ber derföre få föra Ridderskapet
och Adeln till minnes, hurusom Ståndet
vid sista Riksdagen, just af denna anledning,
ansåg sig nödsaka dt att icke utsätta
någon Tull på Spannemål, på det Konungen
icke af denna §. skulle finna sig
252 Den 26 Februarii e. m.
hindrad att äfven hunna sänka den. De,
sorn anse en sådan frihet nyttig, böra följagtligen
bifalla det nya förslaget.
Herr Hjerta: Förhållandet härmed sista
Riksdag var detsamma, som alltid skall
blifva, när Konungen äger en bestämd rättighet
att ändra SpannmålsTullen; emedan
det då blir öfverflödigt för Rikets Ständer,
att derom öfverlägga. Jag kan icke utgå
från någon annan grundsatts, än den, att
Konungen må sänka alla afgifter så rhycket
lian vill, emedan detta innefattar en tydlig
fördel för landet. Grundlagen har i
60 §. med skäl betagit Konungen rättighet
att höja skattebeloppen; men att icke kunna
sänka dem, är icke i någon af Sveriges
Grundlagar Honom förbiudit.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag är öfvertygad, att stadgandet i denna
§. är af mera vigt än man kanske föreställer
sig, och om det vore möjligt att under
våra formers oformlighet behandla någonting
formenligt, skulle jag begära att
denna sak mätte hvila, tills frågan om grundsattsen
för Spannmålshandeln i allmänhet
blifvit afgjord. Men då vi alltid äro i den
ställning, att icke veta, hvad sorn i de andra
Stånden blifvit afgjordt, vill jag icke
begära upskof, ehuru jag är af samma tänkesätt
med Herr Hjerta; fluctuationer i
Tullen äro högst ofördelaktigt verkande på
Den 26 Februarii e. m.
Spannmålsliandeln. Under medgifvande, att
enligt den gamla redactionen Konungen icke
äger rätt sänka Tullen på Spannemål, anser
jag oss i alla fall böra hålla oss vid
den gamla, emedan jag finner mindre äfventyr
dervid, att då det ankommer på
Rikets Ständer att utsätta ett belopp, Konungen
må kunna böja det, än om Han
skulle få sig en moralisk förbindelse ålagd,
att följa conjuncturen med ett ständigt höjande
och sänkande.
Herr Lefrérij, Johan Pehr: Jag finner
den gamla och den nya redactionen uttrycka
alldeles samma sak, ehuru den nya gör
det något bestämdare. Den gamla är likväl,
om man så vill, ternligen tydlig, enär
den säger: ”Ej må några allmänna afgifter
”— —- — —■ — — utan Riksens Ständers
''samtycke kunna förhöjas.” En klar följd
häraf är, att de alla kunna sänkas. Vidare
står: ”Stora Sjötullen å inkommande
”och utgående Spannemål allena undantagen.
” När nu Tullen på någon vara icke
får höjaSj utom på Spannemål, men Tullen
på alla varor får sänkas} feå är häraf
en gifven följd, att Tullen på Spannemål
får både höjas och sänkas. Den nya §. säger
precist detsamma, och för min del är
beslutet således likgiltigt, emedan jag finner
dem lika goda båda två.
Herr Tliamj Wolrath: Om Grundlagen
tolkas efter sin ordalydelse, fruktår jag,
254 Den Pebruarii e. ra.
alt 6» §. 2 Punkten, enligt gamla redactionen,
icke innehåller någon rätt för Konungen
alt sänka SpannmålsTullen, ehuru
högst angeläget jag finner det vaVa. Jag
skulle således tillstyrka bifall å den nya,
men vill likväl icke vara envis deruti, emedan
jag förmodar, att Rikets Ständer nu,
likasom vid 1823 års Riksdag, lemna Konungen
häruti en obegränsad rättighet; hälst
det icke är möjligt för Ständerna alt föreskrifva
den Tull, som alltid är den bästa
och lämpligaste. I denna förutsättning kan
det vara indifferent, hvilkendera redactionen
antages.
Herr Cederschjöld: Då jag hört en värd
Talare påstå, att det vöre Konungens rättighet,
att sänka Tullen på Spanneroul,
derföre, att det icke är uttryckeligen förbudet;
så kan jag icke annat än på det
högsta reservera mig mot en sådan tolkning
af Grundlagarna. Samma princip, sorn
Regeringen så ofta gjort gällande emot Riksens
Ständer, böra väl äfven Riksens Ständer
anse gällande för Regeringen, nemligen
att ingen ting annat är lofgifvet, än
det, som finnes i Grundlagen bestämdt utsatt.
Och jag får för öfrigt blott hemställa,
hvad säkerhet vi hade rörande Statsregleringen,
om Konungen kunde nedsätta alla
de taxor vi beviljat.
Grefve Frölich, David: Äfven jag reserverar
mig mot Herr Lefrens raisonne
-
Den 26 Februarii c. ni.
inent, att då det är förbudet för Konungen
alt böja SpannemålsTullen, det måtte
vara honom tillåtet att nedsätta den. Jag
tror att detta icke är af de slags sattser,
sorn man kan vända om, med bibehållande
af sanningen. Jag anser icke Konungen
hafva af Grundlagen fått någon annan
rätt, än dess tydliga föreskrifter lemna honom.
Att genom utsträckning leda sig till
ett annat begrepp, kan icke vara tillåtet.
Således, i motsatts mot hvad man sagt:
Om det är förbudet att höja, kan det icke
vara förbudet att sänka Tullen, skulle jag
vilja säga: Det är förbudet att böja Tullen,
men ingenting sagdt om rättigheten att sänka
den. Denna rättighet kan ej upkomma
genom ett förbud att höja den, ty detta
förbud har ingen annan motsatts, efter sund
logik, än — rättigheten alt höja Tullen,
hvilken genom detta förbud blifvit hämmad.
— Är Tullens sänkning ingenstäds i
Grundlagen medgifven med uttryckliga ord
såsom en rättighet, så existerar den icke.
Den kan ej upstå genom en indirect salts,
upkommen genom ett origtigt sätt att göra
analogier.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af de två sista Talares yttranden jag
begärt ordet. Svenska Folkets representanter
år i8oc) anade icke möjligheten deraf,
alt denna representation år 1829 skulle
anse skadligt för delta folk, att få nedsat
-
256
Ben 26 Februavii e. m.
ta statler. Således kunde de icke tänka
sig möjligheten af den tydning* att Rikets
Ständer, om Styrelsen funné afgifter kunna
nedsättas, icke skulle tillåta det, till allmän
nytta för Samhället.
Herr Lefren: Jag ser mig nödsakad
förklara, hvarföre jag ansåg likgiltigt, hvilkendera
redactionen antoges. Om i den
nya §:n stått: ej må några afgifter
— — kunna höjas eller sänkas; då skulle
jag ansett detta förslag innefatta en redactions-forbättring.
Men som det icke så
är, finner jag éj heller någon nödvändighet,
att antaga en så kallad bättre redaction,
som likväl icke är bättre, än den.gamla.
Många ropade på proposition.
Herr Tham: Om Konungens rätt att
sänka Tullen, finnes icke taladt på något
ställe i Grundlagen, hvarföre ock Ständerne
vid sista Riksdag, serskildt öfverlemnade
till Konungen denna rättighet. Jag anser
derföre nyttigt, att den nya §, antages,
för ått få någonting bestämdt i den vägen;
ty i det skick Grundlagen nu är, kan detta
ämne icke afgöras annorlunda än genom
Konungens sanction. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall å den nya redactionen.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Garcliej Jacob: Jag kan ieke alldeles dela
sam
-
Den ä6 Februarii e. m.
samma tanka, som Herr Lefren. Jag finner
den gamla redactionen högst otydlig,
den sednare deremot ganska klar. Jag kail
icke gilla den tanka, att, enligt den gamla
§:n, skulle finnas någon bestämd rätt för
Konungen att sänka Tullen på Spannemål.
Då i den nya åter förekommer, att Tullen
må af Konungen, efter omsländigheterne,
bestämmas, tror jag något hvar medger
förmånen deraf, alt det ligger i Konungens
magt att höja eller sänka denna Tull.
Omständigheterne hafva i sednare tider bevisat
behofvet deraf. Hvarföre då icke söka
ali möjlig tydlighet? Hvad ondt ligger
väl i orden: ”efter omständigheterna bestämmas.
” Dessa ord inbegripa både sänkning
och höjning, då den gamla redactionen
deremot endast innehåller rättighet till
förhöjning. Jag anhåller således om proposition
till bifall å den nya redactionen.
Friherre Anckarswärd: Då det för mig
alltid skall blifva en tillfredsställelse att erkänna
misstag, när jag derom blir öfvertygad,
får jag förklara, att jag af Herr Lefren
blifvit uplyst om rigtigheten af Herr
Hjertås anförande, att Konungen efter den
närvarande föreskriften kan både höja och
sänka SpannmålsTullen. Del. är på denna
grund, jag önskar, att den gamla §:n
må bibehållas, emedan jag icke anser orden:
'efter omständigheterne innebära oåi4
H. 17
258
Den 26 Februari i e. m.
got lagstadgande. Jag tror det sätter Styrelsen
i ett förhållande, att omständigheterne
komma för mycket i bedömmande,
och när Styrelsen, efter gamla redactionen,
äger rätt till både sänkning och höjning,
finner jag icke något skäl, att antaga den
ifrågavarande förändringen, utan yrkar afslag
derå.
Herr von Hartmansdorffj August: Då
vi bär nyss erfarit, att en af Ståndets skarpsinnigaste
Ledamöter missförstått den gamla
§:n; så kan jag icke se annat än en förmon
deraf, att Ridderskapet och Adeln antager
ConstitutionsUtskottets förslag, hvarigenom
något ytterligare tvifvel om Konungens
rättighet i förevarande afseenden
ej kan upstå.
Herr Hjerta: Jag kan så mycket mindre
instämma i den siste värde Talarens
tanka, att den nya redactionen innebär någon
utmärkt fullkomlighet, som der icke
står, att inga afgifler må kunna utan Ständers
samtycke förändrasj utan endast förhöjas.
Jag blir derföre vid min öfvertygelse,
att om Styrelsen skulle finna skatterne
kunna nedsättas, bar hon dertill full
rätt, och bar haft det af ålder. Följden
af en sådan åtgärd, skulle utan tvifvel icke
blifva någon annan, än att Rikets Ständer
vid deras nästa sammankomst kommo med
en tacksägelse-adress till Konungen; men
De|n 26 Februarii e. m.
deremot tror jag det icke vara nyttigt, om
Regeringen skulle ställas i en slags förbindelse,
att sitta och fundera på förändringar
i SpannmålsTullen hvarje månad.
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill korteligen
förklara min mening, att då Rikets
Ständer äga rätt bestämma Tullen på alla
varor, och bär förekommer, att Kouungen
äger denna lätt i afseende på SpannmålsTullen,
tror jag, att den sträcker sig allenast
tilt att höja, icke till att sänka den.
I anledning af hvad den siste värde Talaren
anfört, att det varit en urgammal
Regeringens rätt att lindra folkets bördor,
får jag nämna, det jag icke tror de
lindras deraf, att SpannmålsTullen nedsättes
till den grad, att vi blifva öfverhopade
af utländsk Spannmål.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den föreslagne nya
redactionen af 2 Punkten i 6'o §. RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
lill afslag å berörde nya redaction.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Posse_> Arvid: Mig synes det
likgiltigt, om den föreslagna nya redactio
17*
-
Ben 26 Februari! e. mi
nen antages eller icke. Jag skulle derföre
önska, att få veta, huru denna sak i de
öfrige Stånden är afgjord, ty om redactionen
i något af dessa §tånd är afslagen,
tror jag, att vi utan samvetsförebråelse kunna
göra sammaledes.
Undertecknad RiddarhusSecreterare tillkännagaf,
att Hedervärda BondeStåndet,
enligt derifrån ankommen officiel uplysning,
afslagit det nya redactious-förslaget;
men att från de öfrige tvänne RiksStånden
någon underrättelse ännu icke anländt, om
eller huru frågaii derstädes blifvit afgjord.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken å nyo framställd
proposition, blef det ifrågavarande
nya redactions-förslaget af Ridderskapet och
Adeln förkastad t.
63 §.
Dessutom böra för oförsedde händelser
tvänne särskilta tillräckliga summor afsättas
och anslås; den ena att vara tillgänglig,
då Konungen, till Rikets försvar,
eiler andra högst vigtiga och angelägna ändamål,
, sedan hela StatsRådets tankar deröfver
blifvit inhemtade, finner den vara oundvikligen
nödig; den andra att, vid infällande
krig, af Konungen lyftas, sedan Ilan
StatsRådet in pleno hort och Riksens Ständer
sammankallat. Riksens Ständers för
-
Den 26 Februarii e. m.
seglade och i B an r/uen deponerade anordning
å sistnämnde summa må ej förr brytas
eller summan uthetalaSj, än sedan Rrksdags-kallelsen
blifvit i Hufvudstadens Kyrkor
vederbörligen kungjord.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af berörde nya redaction.
Ropades Ja.
68 §.
(Tillägg af ett nytt Momentf)
De till särskilta lofliga Verk och Inrättningar
hörande Medel förvaltas enligt
de grunder och Reglementen, som Delägarne
sjelf ve derom föreskrifva.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag har verkeligen
baft svårt, att öfvertyga mig, antingen
denna redaction härledt sig från C011-  stitutiousUtskoltcts tanka, alt 16 §. RegeringsFormen
vore något ofullständig, eller
om det verkeligen är Utskottets mening,
att, genom denna del af 68 §., undandraga
Rikets Ständers Revisorer granskningen af
sådane verks medel, som förvaltas efter
särskildta grunder och föreskrifter. För mig
synes det tydligt, att den gamla redaclionen
icke har det ringaste sammanhang med
föreskriften för Rikets Ständers Revisorer.
Jug har icke kunnat tolka den föreslagne
nya redactionen annorlunda, än såsom en
2Ö2
Den 26 Februarii e. m,
säkerhet för individen, att dä han ger en
gåfva eller ett sammanskott, få derföre åtnjuta
den säkerhet, sorn han, efter min öfvertygelse,
redan äger efter 16 §, Regeringsformen,
Jag anhåller således, att den
nya redactionen måtte förkastas, emedan
den skulle föranleda till ständige strider
emellan Revisorerne och de, som förvalta
Cassorna.
Hans Excellence Herr Grefven och
RandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å den föreslagne nya redactionen,
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde redaction.
Ropades Ja,
98 §•
(Tillägg vid slutet
1 händelse Justitieombudsmannen vid
samma Riksdag, under hvilken lian blifvit
vald, af säger sig det erhållna förtroendet,
eller med döden afgår, skola Riksens Ständer
i Embetet genast insätta den Man, som
de till hans Efterträdare utsett. Skulle
JustitieOmbudsmannens utsedde Efterträdare,
under påstående Riksdag, afsäga sig det
erhållna förtroendet, eller i JustitieOmbudsmansEmbetet
insättas, eller med döden
Den 26 Februarii e. m.
263
afgå, utväljes, pä ofvan stadgade sättj en
annan behörig man i hans ställe.
Hvilket nya tillägg, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln antogs.
98 §•
(Ytterligare tillägg.')
Inträffar något af dessa fall emellan
Riksdagarne, skall Riksens Ständers rätt
härutinnan genom deras Fullmägtige i Bancjuen
och RiksgäldsContoiret utöfvas.
Hvilket ytterligare tillägg äfven af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
102 §, 7 Punkten,
•—• —• — Denna Domstol, hvars sammanträden,
hållna å ett dertill t/enligt offentligt
ställe, allmänheten må kunna, i män
af utrymmet och under behörig upsigt å
ordningen, bivista, med förbindelse likväl
att afträda när om besluten öfverlägges,
äge, sedan ransakningen fulländad är och
Domen efter Lag fälld, att densamma för
öppna dörrar afkunna, —
Hvilken nya redaction, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Riksdagsordningen,
i3 §. 2 Mom.
Universiteten i Upsala och Lund vare
berättigade att, till Riksdagsmän i Pre
-
264
Den 26 Februarii e. m.
steStåndet, utse hvartdera tvänne Professorer
från de verldsliga Faculteterna.
Friherre Cederström, Jacob: Vi hafva
redan i fqrmiddagens plenum öfverlagt, så
väl om det på sid. 14 af den tryckta upgiften
föreslagne Moment af r3 §. som.
det nu ifrågavarande. I det förra var frågan
om Ordinarie Professorer, och här är
endast skillnaden emellan orden äge och
vare berättigade. .
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Lika med Friherre Cederström erinrar jag
mig, alt en öfverläggning förevar i förmiddagens
plenum, ehuru icke alldeles rörande
samma ämne. Frågan var då, om i §.
skulle stå Ordinarie Professorer eller Professorer
från de verldslige Faciilteterne.
Nu är åter frågan emellan orden äge och
vare berättigade. När man förkastat den
i förra afseendet föreslagne nya redactionen,
och bibehållit den gamla, kunde väl
deraf dragas den slutföljd, att man äfven
ville bibehålla ordet äge. Likväl är nu
intet hinder, att förändra det till vare berättigade,
så vicia Ridderskapet och Adeln
anser den senare ordställningen tydeligare
upfatta meningen. Men vi hafva vid denna
Riksdag sett, att PresteStåndet sjelf icke
upfattnt §:n så. Ett förtydligande synes mig
sålunda nödvändigt, och för min del tillstyrker
jag derföre bifall å ifrågavarande
förslag.
Den 26 Februarii e. m.
265
Grefve Frölich, David: Derigenom att
vi i förmiddagens Plenum ogillade ConstitutionsUtskottets,
å sidan 14 uti den tryckta
Upgiften förekommande, förslag till ny
redaction af 2 Mom. i 13 §. Riksdagsordningen,
äro vi nu ingalunda hindrade, att
pröfva och, om vi så skulle för godt finna,
äfven antaga Utskottets å sidan 25 uptagne
nu föredragne redactions-förslag, som uti
samma Mom. och §. afser en annan redactions-förändring;
men för min del finnér
jag, vid granskning af sistnämnde förslag,
icke skäl att detsamma antaga, utan tillstyrker,
att, med afslag derå, den nuvarande
gamla redactionen må bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Grefve Frölich har förekommit
mig uti hvad jag önskade anföra. Jag
anhåller således blott om proposition, till
bibehållande af den gamla redactionen.
Friherre Cederström: På Friherre Ehrenborghs
begäran i förmiddags omfattade
discussionen båda redactions-förslagen på
en gang. Frågan var då icke endast örn
uttrycket: Ordinarie Professorer, utan äfven
om ordet: äge; och jag kan icke erinra
mig annat, än att beslut i afseende å
båda omständigheterne då fattades. Om likväl,
emot förmodan, ett nytt beslut rörande
ordet: äge, skulle anses af nöden, får
jag åter uprepa, att detta ord synes mig
266
Den 26 Februarii e. m.
vida bättre än: vare berättigade_, emedan
frågan icke är blott om en tillåtelse utan
en pligt, att liitsäiida representanter. Detta
har PresteStåndet äfven förklarat, ehuru
Ståndets beslut ansågs icke kunna få relroactif
verkan,
Herr von Hartmansdorff , August: I saken
bar jag redan yttrat mig på förmiddagen;
men i anledning af Friherre Cederströms
anförande, anhåller jag, att Herr
RiddarhusSecreteraren behagade uplysa, på
hvad sätt PresteStåndet afgjort denna fråga.
Friherre Cederström: Hvad PresteStåndet
beslutat, eller icke beslutat, öfver ifrågavarande
redactions-förslag, ändrar icke
en bokstaf af hvad jag anfört, angående
ett af Ståndet fattadt föregående beslut,
som rörde ett särskildt fall med Upsala
Academi,
Undertecknad RiddarhusSecreterare ti 11-  kännagaf, det någon underrättelse från Högvördige
PresteStåndet, om Dess beslut i afseende
å förevarande redactions-förslag, ännu
icke till Ridderskapet och Adeln ankommit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Den 26 Februari i e. m.
267
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde redaction,
Ropades Ja,
x4 §• 4 Morn,
Götheborg sände Tre egne Fullmägtige;
Städerna af första Classen hvardera
Två; De af andra Classen, med rätt att
ställa Två, hvardera minst En, samt Städerna
af tredje Classen, äfvensom Fahlu
Bergslag, hvardera En Fullmägtig. Städeroa
af de öfriga Clas serna äge att sända
hvardera En Fullmägtig; dock med rättighet
att förena sig Två, högst Tre, om En
person, hvilken dock måste vara tillRiksdagsman
vald för en af dessa Städer, der
han sjelf Magistratsperson, eller Borgare är.
Riks dags Fullmägtig för Stad af tredje Classen
må jemväl kunna tillika emottaga fullmagt
för en annan Stad af lägre Class.
Denna redaction blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln antagen,
x4 §. 5 Mom,
Ingen må för Städerna till Riksdagsman
utses, som icke minst Tre år före den
dag, hvartill Riksdagen blifvit pålyst, varit
Magistratsperson eller Borgare i Staden,
ej heller för Fahlu Bergslag någon, som
icke lika tid varit derstädes brukande Bergs
-
268
Den 26 Februarii e. m.
man; och beräknas denna tid, för Magistratsperson
och Borgare, från Tjensteeller
BorgarcEdens af äggande, samt för
Bergsman, från den dag, då. han, genom
GrufveRättens beslut, blifvit till Bergsbruks
idkande berättigad.
Herr Hjerta, Gustaf: Här förekommer,
att vi nu håfve i fråga att insätta GrufveRälten
i våra Grundlagar, och derigenom
ge denna domstol ett slags Grundlags helgd;
men om BorgareStåndet redan antagit det
nya förslaget, vill jag visserligen icke hindra
detsammas bifallande äfven härstädes.
Jag anhåller, att genom Herr RiddarhusSecreteraren
blifva underrättad om BorgareStåndets
beslut. ■
Undertecknad Riddarhus Secreterare ti IIkännagaf,
att någon uplysning härom från
BorgareStåndet ännu icke till Ridderskapet
och Adeln ankommit.
Herr Hjerta: I detta fall anhåller jag,
att frågan måtte hvila, tills, underrättelse
från BorgareStåndet anläiidt.
Grefve Posse, Arvid: Lika med Herr
Hjerta har jag fästat min upmärksämhet
dervid, alt GrufveRätlen, genom antagande
af förslaget, blef sanctionerad af Grundlagen.
Men om §.‘n afslås, finnes icke något
föreskrifvit, huru val skall ske af Riksdagsmän,
dem vi nyss förut tillåtit inträde i
Den 26 Februari i e. m.
BorgareStåndet, och derföre tillstyrker jag
bifall å ConstitutionsUtskottets Förslag i
denna del.
Uppå derefter gjord Proposition, blef
det nya Redactions-förslaget af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
21 §.
Riksdagsmän af alla Stånd skola behörigen
sig legitimera, Ridderskapets och
Adelns Ledamöter, på det sätt Riddarhusordningen
föreskrifver, samt Preste-, Borgare-
och BondeStåndens Ledamöter sålunda,
att de, dagen efter den, hvartill Riksdagen
pålyst blifvit, upvisa deras Fullmakter
inför JustiticeStatsMinistern
—
Herr Hjerta, Gustaf: Här upkommer
ett besynnerligt fall, efter den nya redactionen.
Ridderskapet och Adeln har, enligt
den gamla, ovillkorligen bordt legitimera
sig, dagen efter Riksdagens början.
Denna skyldighet kommer nu allenast att
bero på Ståndets Riddarhusordning. För
min del anser jag en oformlighet ligga deruti,
alt icke Ridderskapet och Adeln skulle,
liksom d<e öfrige RiksStånden, dagen efter
Riksdagens öpnande, anteckna sig, och jag
tror, att sådant bör i Grundlagen vara bestämdt.
Hvad åter slutet af Redactionen
beträffar, finnér jag en besynnerlighet uppkomma
för de andra Stånden. De hafva
270 Den 26 Februari i e. m.
hittills allenast varit skyldiga, att legitimera
sig inför JustitiasStatsMinistern, utan
att tiden varit vidare bestämd, än att de
borde anmäla sig dagen efter Riksdagens
öpnande. Nu skulle fråga kunna upstå, huruvida
en sednare ankommen Riksdagsman
får den äran att inför JustitiasStatsMinislern
legitimera sig.
Friherre Wrede ^ Fabian Jacob: I anledning
af Herr Hjertås yttrande, anhåller
jag få anmärka, att jag anser en förändring
alldeles nödvändig, emedan det är omöjligt
för Ridderskapet och Adeln, att legitimera
sig dagen efter Riksdagens öpnande. Jag
ber, att få fästa upmärksamheten vid den
skjllnad, som i detta afseende äger rum
emellan Ridderskapet och Adeln samt de
Öfrige Stånden. Ridderskapet och Adeln
består af personer, hvilka äga dels ovillkorlig
och dels villkorlig rätt att representera.
De senare utgöras af Ättemän och
Fullmägtige, RiddarhusOrdningen har bestämt
en viss tid, inom hvilken desse icke
kunna få intaga säte å Riddarhuset. I anledning
deraf anser jag nödigt, att en förändring
göres i Riksdagsordningen, enär
den nu befinteliga föreskriften icke kan göras
gällande.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Till
svar på hvad en Ledamot invänt mot den
föreslagne nya Redactionen, skall jag utbe
De n 26 Feb r u a r i i e. m. 271
mig få upläsa början af det Memorial, ConstitutionsUtskottet
vid sista Riksdag rörande
denna fråga afgifvit. Det lyder sålunda:
”1 första punkten af 21 §. Riksdagsordningen
förekommer den motsägelse, att Riksdagsmän
af alla Stånd finnes ålagdt upvi"sandet
af deras fullmagter, oansedt der
"tillika stadgas, att Ridderskapet och Adeln
"må legitimera sig enligt RiddarhusOrdnin"gen,
hvilken åter innehåller, att sådant
"bör ske genom uprop och anteckning efter
"en öfver lefvande Ätter författad Matrikel.”
— Detta torde vara tillräckligt för att ådagalägga
nödvändigheten, att antaga det nya
förslaget.
Uppå derefter gjord Proposition, blef
det nya Redactions-förslaget af Ridderskapet
och Adeln gilladt.
23 §. 1 Mom. 3 Punkten.
Enär LandtMarskalk
— åen främste
närvarande Ledamoten enligt RiddarhusOrdningenj
och i de öfriga —
Denna nya Redaction blef af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
28 och yg
28 §.
{Tillägg af en ny punkt vid slutet.)
sens Ständers Utskott t det sistnämnda un
-
Den 26 Februarii e. m.
dantaget j böra jemväl utses af hvarje Stånd
minst Tvä Suppleanter j med det åliggande,,
som i jg §. vidare stadgas.
79 §. 3 Punkten.
— Är han Ledamot —>
sitt
Stånds Plenum tillkänna, däj i händelse
ledigheten beviljas, den främst i ordningen
varande Suppleanten emedlertid inta ge hans
rum. Sådant må äfven ske när Ledamot
befinnes af laga förfall hindrad; men har
han flera, än Tre gånger å rad, från Utskottets
sammanträden, utan laga förfall,
sig af hållit, hvilket den främste derstädes
varande Ledamoten af hvarje Stund bör i
vederbörande Stånds Plenum anmälaj vare
den sålunda utebli/ne från Utskottet skild.
Utan gällande skäl må ej —. — —
Grefve Possej Arvid: Jag inser ganska
många olägenheter af att välja suppleanter
i Utskotten. Det skulle, om förslaget i denna
del antoges, ofta hända, att en Ordinarie
Ledamot den ena dagen funnes tjenstgörande,
och att en suppleant den andra
dagen intoge hans ställe. Följden deraf
blifver, att icke en och samma handlade
målen från början till slut, och vid sådant
förhållande kunde man väl icke fordra, att
målen skola afgöras med den sakkännedom,
som är nödig. Jag kan således icke annat,
än på det alkira högsta tillstyrka afslag.
Herr
Den 26 F e b r u a rii e. ra»
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då vi
nu vid andra Riksdagen se BondeStåndet
ensamt hafva Suppleanter i Utskotten, så
lära vi väl redan hafva funnit, huru detta
Stånd vid voteringar erhållit ett betydligt
öfvertag pä de öfriga. Delta drabbar i synnerhet
Ridderskapet och Adeln, hvars Ledamöter
oftast torde vara frånvarande. När
jag dessutom betänker, huru lång omgång
bär fordras, för att erhålla någon ny Utskotts
Ledamot, i synnerhet, om t. ex. det
bänder, alt så många Eleclorer icke komma
tillsammans, att val genast kan ske,
utan 8 eller 14 dagar kunna gå förbi, innan
valet hunnit verkställas; så får jag på
det högsta tillstyrka det nya förslagets antagande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Det torde tillåtas mig få
lägga ett ytterligare skäl till hvad Grefve
Posse anfört. Jag har hört, alt ett af RiksStånden
skall vara så fåtaligt, att det med
möda kan utgöra de Ordinarie UtskottsLedamöterne.
Huru skulle det väl då kunna
hinna till Suppleanterna, och om den
nu yrkade förändring eller rättighet medgifves
ett Stånd, fordrar ju billigheten, att
den både tillerkännes och kan begagnas af
alla Stånden. Hvad den siste Talarens anförde
exempel om BondeStåndet beträffar,
så ber jag dervid få nämna, alt jag icke
i4 H. 18
274
Den 26 Februarii e. m.
känner något ställe i Grundlagen, som berättigar
detta Stånd att hafva suppleanter;
och om sådane blifvit antagna, anser jag
det vara Ordförandernes skyldighet, att utvisa
dem från Utskotten.
Friherre Cederström, Jacob: Lika med
Grefve Posse skulle jag tillstyrka afslag,
i händelse det fall han förutsett, kunde inträffa,
om §:n kommer att efterlefvas; men
suppleanterne kunna icke gå ut och in i
Utskotten efter behag, emedan den nya
redactionen innehåller tydligt, att inträde
icke må tillåtas Suppleanten förr, än ledighet
beviljats den Ordinarie Ledamoten. Dertill
fordras, enligt hittills gällande föreskrift,
att anmälan skall ske, så väl i Utskottet
som i Ståndet. Då en sådan anhållan
förut skall ske, och Ordföranden är
i tillfälle att afslå den; men deremot å andra
sidan den fördel vinnes, att samtelige
Stånden derigenom kunna bli fulltaligt representerade
i Utskotten, anser jag det vara
anledning, att bifalla redactionen.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Just den
casus Friherre Cederström anmärkt, kan
efter mitt begrepp hända. Det står nemligen
vidare i den nya redactionen: När
Ledamot befinnes af laga förfall hindrad.
Således kan vid en enda sammankomst en
Ledamot finnas af en eller annan orsak
borta, och Suppleanten inträda; men jag
Den 26 Februarii e. m.
275
anhåller om förslagets förkastande, i synnerhet
af en annan orsak, den nemligen
att jag tror det vara nyttigt, att Allmänna
Opinionen hos Rikets Ständer får så ofta
som möjligt uttrycka sig vid de vigtiga Utskottsvalen.
Man bör, så vidt det kan undvikas,
icke medverka dertill, att opinionen
vid början af en Riksdag, några dagar efter
dess öpnande, bestämmer hela successionen
af Utskottens Ledamöter.
Herr von Heynne, Georg: BondeStåndets
Suppleanter hafva visserligen hitintills,
så ofta de Ordinarie UtskottsLedamöterne
varit frånvarande, genast inlrädt; men detta
förhållande kan, enligt de nu föreslagne
redactioner, icke vidare äga rum, emedan
Suppleanter hädanefter icke få i Utskotten
inträda, utom i de 2:ne fall, alt Ordinarie
Ledamöterne antingen erhållit ledighet eller
äro af laga förfall hindrade att sig inställa.
Hos Ridderskapet och Adeln, hvarest
man mäste upolfra tid, penningar och
helsa, vore det högst billigt, att Utskottens
Ledamöter af detta Stånd kunde få tillgodonjuta
någon ledighet. Jag tillstyrker derföre
bifall å de föreslagne redactionerne.
Grefve Posse: Jag är förekommen af
Grefve Spens i hvad jag ämnade yttra, ty
jag ville blott fästa Friherre Cedcrströms
upmärksamhet derpå, att äfven då Ordinarie
18 *
27G
Den 26 F e b r u a r 11 e. rn.
Ledamot liar laga förf alij, skulle, efter antagandet
af de nya redactionerne, komma
att tillgå alldeles såsom hittills, eller alt,
vid sammanträdets början , Suppleanten,
okallad, intoge den frånvarande Ledamotens
rum i Utskottet.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del kan
jag icke inse någon våda af det nya förslaget,
men tror det ock vara af mindre
vigt, än man lägger derpå; emedan jag hoppas
att om Utskottens arbeten framdeles
komma att ske med ännu mera skicklighet
än hittills, och om publiciteten, såsom den
bör, hastigt återger förhandlingarna, är jag
öfvertygad, att en Utskotts Ledamot i framtiden
skall kunna blifva lika så god, som
nu hela Utskottet. I alla fall ber jag få
uplysa, att man icke bör betaga BondeStåndet
sin rättighet, att insätta UtskottsLeda
fri oter, huru Ståndet behagar, hälst,
0111 detta Stånd vill välja UtskottsLedamöter
hvarje morgon kl. 6, finnes mig vetterligt
intet hinder i Grundlagarne att verkställa
sådant. Jag skulle derföre vilja bifalla
de nya redactionerne åtminstone i afseende
å Stats-, Banco- och Bevillningsutskotten,
hvilka hafva betydliga ziffergranskningar
under händer, emedan några
Ledamöters frånvaro derstädes tillskyndar
de öfriga ett alltför strängt arbete.
Herr Ribbing, Arvid: På det skäl den
siste Talaren anfört nemligen, att förän
-
Den 26 Februarii e. m.
dringen icke är af någon större vigt, vågar
jag tillstyrka bibehållande af de gamla redactionerne.
Jag tror dessutom, att beqväroligheten
, som derigenom vinnes för det ena'
eller andra Ståndet, vid Utskotts val, minst
behöfver komma i fråga för Ridderskapet och
Adeln, som har större lätthet, än de öfriga,
att ersätta upkomraande ledigheter.
Friherre Palmstierna, Carl Otto: Äfven
jag vågar afstyrka de nya redactionerlies
antagande, på de här redan anförda
skäl. Den omständighet, att BondeStåndet
uti StalsUtskottet invalt andra Ledamöter
till Suppleanter i de Ordinaries ställe, är
hvarken en oordning eller olaglighet; ty
ingen har under namn af Suppleant inkommit,
utan endast såsom Ordinarie Ledamot.
79 §. Riksdagsordningen har gifvit-BondeStåndet
dertill full rättighet. Der står nemligen:
"Är Riksdagsman af Preste-, Borgare”och
BondeStånden Ledamot i ett eller flere
”Utskott, anmäle sig först derstädes till le”dighets
erhållande, och gifve sådant derefter
i sitt Stånds plenum tillkänna, hvarest,
om ledigheten beviljas, nytt val till
”UtskottsLedamot genast förrättas.” Jag inser
icke, hvarföre Ridderskapet och Adeln,
efter liten ändring uti RiddarhusOrdningen,
icke kunde begagna sig af en dylik rätt, folden
händelse att några UtskottsLedamöter
af detta Stånd kommo att taga ledighet under
Riksdagens lopp.
278 Den 26 Februarii e. m.
Friherre Cederström: Det är endast för
att möta den invändning, som skulle laga
förfall medföra, att en Ledamot kunde saklöst
vara borta, Ordföranden ovetande, sorn
jag får yttra, det jag icke kan föreställa
mig möjligheten deraf, att sådant kan godkännas,
om icke förfallet förut blifvit anmäldt
och styrkt.
Herr Cederschjöld: Till hvad den siste
värde Talaren anfört, ber jag få tillägga,
att det är bättre hafva någon Ledamot i
den bortgångnes ställe, än att platsen skulle
stå tom. Detta är i synnerhet fallet vid
voteringar i sådane Utskott, som besluta
med Riksens Ständers rätt. Der anser jag
Ståndets rätt i synnerhet böra förvaras, genom
Ledamöternes fulltalighet. Jag har
sett två tredjedelar af Utskottets Ledamöter
afgöra en vigtig fråga med en enda rösts
öfvervigt; och nästan hela tredje tredjedelen
sedan reservera sig emot, beslutet.
Herr Tham, Wolrath : Jag anhåller få
göra en anmärkning vid hvad Herr Hjerta
yttrat derom, att BondeStåndet alla dagar
skulle kunna välja nya UtskottsLedarnöter.
Detta öfverensstämmer icke med 28 §. Riksdagsordningen,
der det står: ”genast och
”sist inom. 8 dagar, sedan Riksdagen LIIf”vit
öpnad.” Ståndets ratt, att välja ' ny
UtskottsLedamot, i stället för en bortrest,
ar bevarad i 79 § Någon annan rätt är
Den 26 Februarii e. ra.
279
Ståndet icke tillagd. Jag skulle för öfrigt
icke lia någonting emot antagandet af de
nya redactionerne, om der äfven antyddes,
huru förhållandet bör anses med Suppleanten,
när den Ordinarie Ledamoten afsäger
sig sin plats i UlskotteL Men när något
derom icke finnes, nödgas jag anhålla om
afslag.
Herr Lefren, Johan Pehr: Först får
jag uplysa, all BondeStåndet, vid denna
Riksdags början, var af den mening, att
det behöfde Suppleanter på enahanda sätt,
som under sednaste Riksdag. BondeStåndet
liar likväl alltid, då det béliöft sådana,
iakttagit hvad i 79 §. finnes stadgadt för
de 3 OfrälseStånden, nemligen, att nytt
val hör ske, när någon UtskottsLedamot
bortrest; men då han återkommit, här han
å nyo blifvit invald. Ridderskapet och Adeln
äger, enligt Grundlagen, icke denna utväg,
emedan 79 §. hänvisar Ståndet, att i sådana
fall rätta sig efter RiddarbusOrdningen.
Den motsvarande, eller 25 §. derstädes,
lyder så: ”Adelsman, vald lill Leda”mot
i Utskott, äge rätt att, innan Utskott
”sammanträtt första gången efter lians utsäljande,
sig detta förtroende afsäga. Sedermera
må han ej, utan laga förfall, sorn
”i Ståndets plenum blifvit anmäldt och pröf”vadl,
med sin befattning såsom Utskotts’’Ledamot
uphöra; dock må, med anledning
af RiksdagsOrduingens 79 §., Oidfö
280 Den a6 Februari! e. m.
”rande i Utskott kunna bevilja en, högst
”irenne Ledamöter två högst trenne veckors
”ledighet till egne angelägenheters bevakande.
Utehlifver han tvenne veckor öf”ver
den beviljade ledigbeten, utan styrkt
”laga förfall, vare bans rum i Utskottet
”ledigt.” Således synes det, att ett runi
i Ulskottet icke blir ledigt förr, än Ordinarie
Ledamoten varit borta öfver permissions-tiden,
och praxis har visat, att Ridderskapet
och Adeln icke valt ny Ledamot,
för hvarje gång den Ordinarie varit frånvarande
3 veckor. Hvad åter Suppleanterne beträffar,
kan jag icke inse annat, än att sådant
vore skadligt, samt yrkar, lika med Grefve
Posse, att vi må fortfara i den närvarande
79 §;s tillämpning, och endast ställa så
till, att den må blifva gällande. På dessa
skäl röstar jag för afslag å de njra redactionerne,
.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag förra gången yttrade mig,
alt jag ansåg BondeStåndet icke äga rätt,
att sända Suppleanter till Utskotten, men
Friherre Palmstjerna deremot ansett Ståndet
dertill berättigad!, får jag till Ridderskapet
och Adelil hemställa, oin det är möjligt,
att ifrån 79 §. leda sig till en sådan
slutsats. Der står tydligen; ”är han Le”damot
i ett eller flere Utskott, anmäle sig
”först derstädes till ledighets erhållande,
”och gifve sådant derefter i sitt Stånds Ple
-
Den 26 Febr imri i e. in.
”num tillkänna, hvarest, om ledigheten be"viljas,
nytt val till UtskottsLedamot genast
förrättas.” Jag skulle icke ha något
emot, att Stånden lingö välja Suppleanter,
eller hvad man eljest ville kalla desse Ledamöter,
för att genast kunna inträda, när
de Ordinarie Ledamöterne bortrest, på det
intet uppehåll matte ske, och jag skulle
vilja tillägga hvarje Stånd samma rätt som
BondeStånclet i detta fall, men att på sådant
sätt jag här hört händelsen hafva varit med
BondeStåndets Ledamöter i Utskotten, låta
den ene komma in, så snart den andra går
ut, och att så till sägande en ständig omväxling
af UtskotlsLedamöter af detta Stånd
ägt rum, anser jag högst skadligt, och äfven
emot lagens både bokstaf och andemening,
samt får derföre vördsamt ytterligare
yrka afslag.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
är en grundsalts i vår representation, att
hvarje Stånd skall hafva lika inflytande på
målens behandlig inom Utskotten. Denna
grundsatts var säkert iakttagen, så länge
voteringarne inom Utskotten skedde Ståndsvis.
Då gällde, i händelse alla Ledamöter
icke voro tillstädes, två röster i ett Stånd
lika mycket som fyra i det andra. Men
denna jemvigt blef bruten i samma ögonblick,
som man började votera per capita.
För min del har jag icke kunnat erfara annat,
än att ärenderna, i sednare tid, lidit
282 Den 26 Februarii e. ra.
deraf, att Ridd ersk a pets och Adelns Ledamöter
icke varit fulltaliga i Utskotten, då
de amlia Ståndens varit det. Jag anser således
nödigt, det vi laga, att Ridderskapets
och Adelns Ledamöter blifva så fulltaliga,
som möjligt, och jag finner ej aunat
medel dertill än det, ConstitutionsUtskottet
upgifvit. Den invändning, att personer,
som icke känna målen, inkomma i
Utskotten såsom Suppleanter och derigenom
rubba ärendernas gång, är icke af så
stor vigt, som man föreställer sig. De Ordinarie
Ledamöterne följa stundom icke bättre
med målens behandling. Ofta äro de
frånvarande, och behöfva, när de komma
tillstädes, underrättas om sammanhan get.
Det händer ändock, att de lägga sakerna
på bordet, och sluteligen äro boita, när målet
nästa gång förekommer. Hvad BorgareStåndets
fåtalighet beträffar, så har Ridderskapet
och Adeln, redan efter sin förmåga,
sökt förstärka del med Brukspatroner.
För öfrigt skulle jag tro det vara
rättast, att åt BorgareStåndets egen omsorg
öfverlemna bedömmandet af de nya redactionernes
tjenlighet för detsamma.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af Herr Thams yttrande, jag begärt
ordet. Han har förklarat sig villig tillstyrka
bifall å det nya redactionsförslaget,
om iler slått bestämdt uplaget, huru med
dessa Suppleanter borde förhållas. Der slår
Den 26 Februari i e. m. 283
likvisst tydligen: ”då > i händelse ledigheten
”beviljas, den främst i ordningen varande
”Suppleanten emedlertid intage hans rum.”
Det är således blott under en lagligen beviljad
frånvaro, eller laga förfall, detta kan
inträffa. Hvad här blifvit yttradt om votering
per capita, torde äfven fordra något
svar. Voteringen per capita bar jag alltid
ansett nyttig och ändamålsenlig. Utskotten
skola bereda ärenderna, och det tillhör
således Stånden att veta pluralitetens,
icke minoritetens, mening, som i alla fall
kan uttryckas genom reservationer. Vi hafva
således vunnit vid den gjorda förändringen;
men då ett missförhållande upstår
derigenom, att de andra Stånden äro fulltaliga
vid voteringarne, men Ridderskapet
och Adeln icke, finner jag mångå skäl till
bifall å de nya redactionerne, utan att kunna
se några vådor deraf.
Herr Printzensköld, Axel: Äfven jag
anser de förevarande nya redactionerne hvarken
nödige eller lämplige. Till hvad redan
deremot är sagdt, tar jag mig friheten
tillägga, att då 28 §. Riksdagsordningen
stadgar, att val af Ledamöter i Utskott skall
ske inom 8 dagar, efter Riksdagens början,
och nu blifvit föreslagit, att tvänne
Suppleanter skola vid samma tillfälle väljas
i hvarje Utskott, men Electorerna af
Ridderskapet och Adelli äro .tvungiie, alt
hålla sig inom de Ledamöter, som vid va
-
284
Den 26 Februarii e. m.
lens anställande finnas antecknade, så äro
alla de, som sedermera anlända, huru skickliga
personer än deribland må finnas, nästan
uteslutne från möjligheten att komma
in i Utskott, åtminstone icke förr, än så
lang tid af Riksdagen förflutit, alt föga
eller intet återstår att göra. Man har mycket
tält om olägenheten deraf, att Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln ofta uteblifva
från Ulskotts-sammankomster, och
att man borde, genom Suppleanters inkallande
i de frånvarandes ställe, fylla bristen.
Jag kan, åtminstone för närvarande,
icke medgifva nödvändigheten af en sådan
mesu re. Att Ridderskapets och Adelns Ledamöter
i Utskotten icke uiangrannt infinna
sig vid Utskottens sammankomster, är
visserligen ej bra, men jag tror att denna
försumlighet betydligen skulle förekömmas,
om Herrar UtskottsOrdförande höllö nogare
band öfver verkställigheten af föreskriften
i Ståndets OrdningsStadga, som bjuder att
livar och en, som,utan anmäldt förfall, uteblifva-
från Utskotts-sammanträden, skall
för hvarje gång böta 2 R:dr B:co; måhända
skulle denna plikt medföra sin behöriga
verkan. Jag anhåller om proposition
på alsing af ifrågavarande förändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
Land.tM.ar
skapet och Adeln behagade gilla det föreslagne
tillägget i 28 §. och dea nya redac
-
Den 26 Februarii e. m. 285
tionen af 3 Punkten i 79 §. Riksdagsordningen.
Ropades Ja ocli Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde nya redactioner.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Posse: Jag anser denna fråga
så vigtig, att jag icke skulle dragit i betänkande
deröfver begära votering, så vida jag
icke erhållit uplysning derom, att PresteStåndet
ogillat förslaget. Nu deremot är
det mig likgiltigt om Rnblerskapet och Adeln
tar ett motsatt beslut, ty saken blir ändå
densamma, eller sådan som jag önskar den.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition till bifall å de föreslagne
2:ne nya redaclioner.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
alt som, efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, de nya redactionerne
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Grefve Spens anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
286 Den 26 Februarii e. m.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Oagtadt
Ridderskapet och Adeln bifallit de nya redactionerne,
blifva likväl de gamla qvarstående,
emedan Högvördige PresteStåndet icke
antagit de nya. I anledning häraf utber jag
mig få föreslå, att 25 §. RiddarhusOrdningen
må erhålla en förändrad redaction, så
att den vinner fullständigt uttryckt öfverensstämmelse
med hvad 79 §. Riksdagsordningen
stadgar rörande sättet för UtskottsLedamot
af de ofrälse Stånden, att erhålla
2 å 3 veckors ledighet från Utskotts-göromålen.
Herr Printzenschjöld: Utan att bestrida
den siste värde Talaren rättighet att göra
den af honom nu omnämnde motion,
får jag blott till honom sjelf hemställa, om
han icke skulle anse lämpligare att dermed
upskjuta, till dess RiddarhusUtskottet
inkommit med RiddarhusOrdningen, då
han kan afgifva sin motion i form af anmärkning
dervid, så att den vid troligen
skeende återremiss af RiddarhusUtskottets
Utlåtande kan i ett sammanhang dermed
komma under Utskottets pröfning. För öfrigt
innebär den sista punkten af 79 §.
Riksdagsordningen, i min tanka, icke något
medgifvande af den rätt, som Herr Lefren
tror sig finna deruti.
Herr Ribbing: Sedan en värd Ledamot
af RiddarhusUtskotlet omnämt den för
-
Den 26 Febr »arli e. m.
287
monliga verkan, som skall följa deraf, att
de för UtskottsLedamöter af Ridderskapet
och Adeln stadgade Två R:dr B:co höler,
då de uteblifva från Utskottens sammanträden,
i behörig ordning utgingo; anhåller
jag, att RiddarhusUtskottet måtte taga
detta i närmare öfvervägande och föreslå
viss tid för vederbörande, t. ex. hvar eller
hvarannan månad, inom hvilken förteckningar
till RiddarhusFiscalen borde insändas
öfver de från hvarje Utskotts sammankomst
olofvandes eller utan giltigt förfall
frånvarande.
Utskottens Ordförander borde genom
deras Secreterare, eller, såsom dem godt
syntes, föranstalta om desse förteckningars
uprättande.
Herr Lefréns och Herr Ribbings nu
väckte Motioner lades på bordet.
29 §. 3 Mom.
Då h os RiksStånden — — — till hvilket
Utskott upkomna frågor och ämnen höra
remitteras, eller huruvida de slutligen
skola till Förstärkt Utskott hänskjutaSj och
Stånden ej — — —
Denna redaction blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adelil antagen.
33 §. 2 Mom.
Lagutskottet tillkommer ock att gran
-
?.8B
Den 7.6 Februari i e. tn.
ska JuslitiasOmbudsmannens vid hvarje Riksdag
afgifvande allmänna Redogörelse samt
årliga Berättelser, äfvensom hans EmbetsDiarier
och Registratur , samt med utlåtande
deröfver till Riksens Ständer inkomma.
Hvilken nya redaction af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
37 §. i Mom.
(Tillägg af en ny Punkt vid slutet.)
till Ståndens Plena inkomma. För
Riksdagsärenders behandling inom Utskott ,
skall tillämpas hvad 49 <§• om målens bordläggning,
och hvad i öfrigt 5o, 53, 54
och 58 SS- innehålla.
Grefve Posse, Arvid: Emot antagande
af denna punkt finnas oändligen många
skäl, ibland hvilka jag endast vill nämna
ett, som torde vara tillräckligt, för att föranleda
förslagets förkastande. I nya redactionen
står, att vid ärendernas behandling
inom Utskotten skulle iakttagas hvad
5o §. innehåller, det vill säga, att ingen
skall få tala utom Protocollet. Jag hemställer,
om itke mycken tidsutdrägt och onödigt
skrifveri skulle upkomma deraf, att
alla öfverläggningarne inom Utskotten skulle
fattas till ett Protocoll, och får af sådan
anledning yrka afslag.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
med Grefve Posse, emedan jag föreställer
mig,
Den 26 Februarii e. m
mig, att det ansenligen skulle förhindra
ärendernas gång, att göra Utskotten till
små Stånd och föreskrifva sådane former,
att de icke inom sig skulle få öfverenskomma
om sakerne, utan att uptaga allt till
Protocollet. Öfverhufvud skulle det ansenligt
förminska arbetet, om Utskotten icke
hade så stora Afdelningar, som nu, utan
utsågo någre Ledamöter för hvarje mål, att
utarbeta Betänkandet. På denna grund tror
jag, att all slags föreskrift i afseende å formen
för ULskottens arbeten är onödig, och
tillstyrker afslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Egentliga
orsaken, hvarföre ConstitutionsUtskottet
afgaf detta förslag, var den befundna
bristen på all slags föreskrift för målens
behandling i Utskotten; och ConstitutionsUtskottet
ville förekomma, att måls bordläggning
ej måtte kunna vägras, och dylikt.
Hvad åter beträffar förbudet att tala utom
Protocollet; så har Utskottets mening dermed
endast varit att förekomma conversationer
i ämnen, som icke hörde till de förevarande
sakerna; icke att något verbalProtocoll
nödvändigt skulle föras, utan endast,
alt ingen ting måtte sägas, som icke
skulle kunna tagas till Protocolls. Om en
annan mening kan dragas af förslaget, är
jag icke emot, att det nu afslås; men anser
likväl betänkligt att lemna Utskotten
härutinnan utan all föreskrift.
14 H. 19
290 Den 26 tebruarii e. m.
Herr Tham, Wolrath: I Grefve Posses
yttrande, tror jag icke mentes någre
conversalioner utom de förevarande ämnena;
och under denna förutsättning hemställer
jag, hvad annat än sjelfva besluten
Lehöfver i Protocollet intagas, hälst hvarje
Ledamot dessutom har rätt alt, då han
så åstundar, särskildt få sin tanka till Protocollet.
Jag förenar mig uti anhållan om
afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bir
fall å den föreslagne yiya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter, uppå gjord proposition, berörde
nya redaction af Ridderskapet och
Adeln afslogs.
3y §. 2 Mom.
Intet Utskott, —
från Plena remitterade,
utom i sädane fall, hvarom för
Utskott i allmänhet, eller något bestämdt
Utskott finnes serskildt stadgadt.
Herr Hjerta, Gustaf: I fall den nya
redactionen af detta Moment bifa lies, skulle
StatsUtskottet förlora sin hittills utöfvade
rätt, att väcka frågor inom Stånden, då
Kongl. Majrts Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof directe dit ankommit.
Detta anser jag vara af stort inflytande.
Uti detta Utskott upstå nemligen ofta
Den 26 Februari i e. m.
gor, livilka nödvändigt böra kunna få väckas
och derifrån afgå till Stånden, emedan
motionstiden då oftast är förbi. Det har
säkert varit en glömska af ConstitutionsUtskottet,
som förmodligen trott någon föreskrift
härom finnas på annat ställe. Äfven
jag förmodade i början, att någonting
härom fanns i 3o §.; men jag har nu sett,
att det icke finnes i hela Grundlagen.
Uppå anhållan af Herr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, blef ConstitutionsUtskottets
angående ifrågavarande ämne vid sista Riksdag
under N:o i5 afgifne Memorial upläst.
Herr Cederschjöld: Jag förmodar, att
Ståndet af det nu uplästa Memorialet erhållit
tillräcklig vederläggning af hvad Herr
Hjerta anmärkt; och således lärer finna nödvändigt,
att antaga den nya redactionen.
Friherre Cederström, Jacob: Till hvad
ConstitutionsUtskottets Memorial innehåller,
får jag tillägga, att äfven Ekonomiutskottet
är pligtigt, att, med anledning af inom
Stånden väckta frågor, anmärka brister i allmänna
hushållsanstalterna. Sådant kanåstadkomma
många nya frågor; men den nya
redactionen som Utskottet nu föreslagit, är
i alla delar öfverensstämmande med Grundlagen,
och bör således bifallas.
Herr Hjerta: Jag vädjar till hvars och
ens upmärksamhct, om StutsUtskottets Mo
-
292 Den 26 Februarii e. m,
tioneringsrätt, i anledning af Kongl. Majrts
Proposilion om StatsYerkets tillstånd oell
behof, blifvit uti denna §. åt Utskottet bevarad.
Dessutom torde man böra erinra
sig, att denna grufliga massa af nya Grundlagsstadganden,
som ConslitutionsUtskottet
i323 föreslagit, härleder sig från det nu öfliga
ordrytteri med lagens bokstaf. För
min del kan jag icke upfatta, burn en så
naturlig rätt och pligt, som den, att Utskotten
inkomma till Stånden med Memorial,
angående tillsättande af deras betjening,
kan gifva anledning att finna ett behof,
att tolka 37 §. 2 Mom. så, att ett
Utskott nu skulle vara förhindradt från en
dylik åtgärds vidtagande.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag instämmer
i Herr Hjertås åsigt. Visserligen hade
man vunnit några fördelar, genom bifall
till den nya redactionen; men man
hade i stället förlorat den vigtigaste fördelen
af StatsUtskottets motioneringsrält;
och om någon framdeles ville anföra, att
man år 1829 afskaffat denna rätt, huru
skulle man väl bestå sig i försvaret derföre.
Jag tror i allmänhet, att man icke gör
klokt, att borttaga ord, som uttrycka precist,
hvad man vill bibehålla, och att sedan
fdosofera sig dertill genom andemeningen.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bi
-
Ben 26 Februarii e. n>.
fall ä den ifrågavarande nya redactionén
af 1 Mom. i 3^ §. Riksdagsordningen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afstå
berörde nya redaction.
Ropades Ja.
43 §.
Skulle ett Utskott anse nödigt att, till
öfverläggning om något ärende af särdeles
vigt, med annat eller andra Utskott sammanträda,
vare sådant tillåtet, på det sätt,
hvarom Utskotten öfverenskomma, dock alltid
genom Deputerade från det eller de Utskott,
som tillkallas. Finner BancoUtskottet
Herr Hjerta, Gustaf: Jag upstår äfven
denna gång, för att anhålla om afslag å den
nya redactionen. Det är visserligen en sanning,
alt dessa talrika sammansättningar i
Utskotten i början medföra besvär vid öfverläggningarne;
men man fann vid sista Riksdag,
att de utgöra ett. medel till målens hastigare
och mera öfverensstämmande afgörande
hos RiksStånden. De Betänkanden, som
afgifvas af flere sammansatte Utskott, hafva
då redan fått en slags pluralitet inom de
3:ne ofrälse RiksStånden, som gjort, att de
ofta gålt igenom utan någon åtcrremiss, och
blifvit Rikets Ständers beslut. Jag tror så
-
Den 26 Februarii e. m.
ledes, alt den gamla redactionen innebär
mindre felaktighet, än man trott. På denna
grund vågar jag anhålla om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till
afslag.
Herr Tham, Wolrath: Den gamla redactionen
lemnar Utskottens Ledamöter tillfälle,
att välja, om de vilja sammanträda
med andra Utskott antingen genom Deputerade,
eller in plenis; och det heror vanligen
på Utskottens Ordförander, att härom
öfverlägga. Den nja redactionen deremot
tillåter dem icke, att sammanträda in plenis.
Jag hemställer således, huru det skulle
gå, om Fyra Utskott skulle utlåta sig i
samma mål, och alia Utskotten beslutade
olika, huru man då skulle komma till ett
sammanstämmande beslut. Af denna anledning
nödgas äfven jag yrka afslag.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Den nya
redactionen har afseende på de fall, då ett
Utskott kan finna angeläget, att communicera
sig med ett annat; och rör icke blott
mål, som från Stånden blifvit remitterade
till flera Utskott. Jag kan således icke se,
att i förstnämnde fall någonting oriktigt
ligger deri, att sammanträden mellan Utskotten
ske genom Deputerade.
Herr von Hartmansdorff, August: För
min del skulle jag tro det vara bättre bibehålla
deu gamla redactionen, som heva
-
Den 26 Fcbruarii e. m.
295
rar valet fritt åt Utskotten. Min erfarenhet,
i detta afseende, har varit, att då Utskotten
sammanträdt genom Beredningar,
har man sedan i Utskottens Plena fått försitta
mera tid med af hörandet af Beredningarnes
Protocoll och Berättelser, än med
sjelfva öfverläggningen och afgörande!.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Med den lilla erfarenhet jag
har, har jag trott mig finna, att beredningen
af målen i Utskotten fordrat tvänne olika
handläggningssätt, nemligen att sjelfva den
första beredningen kan ske genom Deputerade
eller någre få; men att antagandet af Utskottens
definitiva beslut bör in plenis föredragas,
behandlas och afgöras. Som den
gamla redactionen härutinnan lem nar bestämmandet
af alternativerne åt Utskottens
fria val, får äfven jag anhålla om Hans
Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, till afslag å den nya.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den föreslagne nya redactionen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde
, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå densamma; hvilken Proposition med
Ja besvarades.
44 §• 1 Morn.
Konungens Propositioner, äfvensom all
-
296
Den 26 Februarii e. ro.
manna frågor, hvarmed förstås sådana, som
lunna éller böra komma under samtlige
RiksStåndens öfverläggning och pröfning,
må ej i Riksens Ständers Plena till omedelbarligl
afgörande uptagas, utan skola öfverlemnas
till utredande ät behörigt Utskott,
hvars yttrande, deraf alltid ett exemplar
må hvarje Stånd meddelas, bör, enligt
hvad här ofvanföre samt vidare i Re
ö
geringsFormens
56 §. stadgas, föregå Riksens
Ständers beslut; och kunna, när så nödigt
pröfvas, Riksens Ständer, genom Ståndens
pluralitet, förelägga Utskottet viss tid
till Betänkandets afgifvande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar äfven
föreslå förkastande af detta Moment. Redactionen
deruti hänger väl till stor del
tillsammans med den förra §. angående Utskottens
sammanträden genom deputerade.
Men jag finner flere farliga fall, genom den
nya redactionen, kunna upstå. I den gamla
redactionen står nemligen: ”till utredande
af behöriga Utskott;” och dessa äro
således skyldige att utreda frågan. I den
nya står: ”åt behörigt Utskott.” En sådan
ordalydelse förbinder ej Utskottet att
utreda frågan. Det kunde sålunda hända,
att vi derigenom hädanefter kunde komma,
att få emottaga ännu mindre utredda Betänkanden,
än vi hittills erhållit. Det står
vidare i den gamla redactionen, att Ut
skot
-
Den 16 F e b r 11 a r i i e. ra. 297
skollen ma kunna föreläggas tid; i elen nya
åter viss tid till Betänkandets afgifvande.
Här upslår således en inskränkning i rättigheten
att förelägga tid. Af denna anledning
anhåller jag om proposition på afslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla den föreslagne
nya redactionen.
Ropades Nej.
Uppå derefter gjord proposition, blef
ifrågavarande nya redaction af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde att pröfningen
af de återstående Grundlagsändrings-förslagen
måtte, enär tiden redan långt framskridit,
få till nästa Plenum upskjutas.
Bifölls.
Justerades PleniProtocollen för den
17 och 19 sistlidne December För- och
Eftermiddagarne.
Uplästes följande från Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet inkomne Utlåtanden
:
i4 H. 20
298 Den 26 Februari! e. m.
Af den 24 dennes:
N:o 66. I anledning af väckt fråga
om vissa Helgedagars försvinnande eller
förflyttning till Söndagar.
N:o 67. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o q,
angående yrkad rättighet för BarnmorskeLärlingar
på Gottland, att undervisas och
examineras af någon Läkare derstädes.
N:o 68- I anledning af väckt fråga
om inköp af en Entomologisk Samling för
Riks-Musaei räkning.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan § till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
