# ID: svediakorp-gov344
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 77,017
# sentences: 2,576
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
\
Högloflig e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829,
Trettonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
Måndagen d. 16 Februarii 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum den
i4 dennes fattade Beslut.
Föredrogs ånyo och remitterades till
StatsUlskoltet Friherre Cederströms, Jacob,
den 21 sistlidne Januarii på hordet lagde
Anförande, i anledning af Friherre Anckarswärds,
Carl Henrik, den i5 i samma månad
till StatsUtskottet remitterade Motion, innefattande
bemälte Friherres Önskan, att
StatsUtskottet måtte, inom möjligaste korrta
tid, rörande Statsregleringen, afgifva ett
Betänkande, som i forsta rummet upptager
hvad Staten, med ledning af de vid
sista Riksdag fastställde stater, kan tarfva
till en fortsatt och oafbruten gång, med
undantag af alla vid sista Riksdag beviljade
anvisningar å Öfverskotten, och med iagttagande
af endast den tillökning, som under
8:de HufvudTiteln begares i och för
fångars skjuts och underhåll.
4
Den 16 Februarii f. ra.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 28 sisllidne Januarii under N:o 5a afgifne,
och den 3 dennes e. m. på hordet
lagde, Utlåtande, angående andag af allmänna
medel till åtskillige vägars förbättrande,
anläggning och underhåll.
Herr LöwenhjelmCarlanförde skrifteligen:
För
min del får jag vördsammast äran
anmärka, att StatsUtskottet icke synes hafva
gjort det afseende å motionen om begärde
bidrag till väg-anläggning inom Wermlands
Län, som ämnets beskaffenhet troligen
förtjenar, då Utskottet af de skäl, ”att
”flerfaldig enahanda anspråk pä uppoff”ring
å Statens sida för vägars upphjel”pande
och underhållande i andra orter
”deraf skulle föranledas ” icke ansett sig
böra tillstyrka de begärde bidragen, hvilkas
bifallande, jag medger, undantagande
när verkligt behof kommer i fråga, visserligen
skulle föranleda till dylika omständigheter,
som Utskottet befarat; och jag
begagnar mig derföre af tillfället att förklara,
det jag alldeles icke åsyftar erhållandet
af något anslag, som ifrån hvilken
synpunkt som helst skulle kunna anses för
uppoffring å Statens sida. Jag vågar tro,
att de skäl, hvarpå jag stödjer mig, äro af
vigt, äfven om vederbörande Utskott ånyo
par principe skulle afslå bidrag till den,
genom Högste Domstolens Utslag, fastställ
-
Den 16 Februarii f. m.
5
de väg-anläggning inora Nordmarks Härad af
nämnde Län, och att den är väsendtligast
i anseende tili Sveriges och Norriges förening,
af den natur, att Staten bör finna,
det dessa Häradsåboer icke ensamt härmed
skola betungas; emedan det tvångstillstånd,
hvari de befinna sig, dels i anseende till
en stor penningeförlägenbet i orten, dels
derigenom, att de icke äga andra producter
att afyttra till sin existence, än trädvaror,
hvilkas handelsperiod, som vi veta,
nästan alldeles afstannat, synes vara ett
bevekande skäl att söka på något sätt vilja
underlätta desse betryckte jordägare.
Jag hade trott, alt SlalsUtskotlet, om
det af giltiga orsaker icke bordt annorlunda
behandla saken, åtminstone skulle
hafva yttrat sig öfver det muntliga tillägget
till Riksdagsfullmägtigen Anders Nilssons
Motion i detta ämne, som, efter hvad
jag inser, tjockes vara anmärkningsvärdt,
och om återremiss vinnessom jag af grundade
skäl yrkar, är jag öfvertygad, det Utskottet
i följd af de upplysningar jag vördsammast
utbeder mig i korthet få äran
meddela, härå täcktes göra afseende.
Förhållandet är detta, att nämnde Härads
åboer, länge varit underkastade nya
väg-anläggningar på egen bekostnad, hvilka
ännu äro oindelta, samt att den ifrågavarande
väg-anläggningen af 3^- mil, enligt
ett lågt beräknadt kostnadsförslag, uppgår
6
Den 16 Februarii f, m.
till 11,87° R.’dr 8 sk, B;co, livilka skola fördelas
på 300 svaga hemman, hvartill kommer
den omständighet, att många af elem
hafva, oberäknadt de nya oindelta vägarne,
till sine gamla vägstycken, som af dem skola
underhållas, 3 å6 mil; och det är i anledning
häraf som jag fruktar, att denna
ansträngning utan hjelp, blifver en dyr
uppoffring för ett fattigt Härad j då de
lagliga anspråken mäste göras gällande.
Dessutom har jag observerat, om det tillätes
mig nämna, blott för att se följden af
sednare års väg-anläggningar inom Wermlands
Län å Häradsåboers egen omkostnad,
att dylika väg-anläggningar hafva, såsom t.
ex. för Gillbers och Jösse Härader, nästgränsande
till Nordmarks, uppgått lill rätt
ansenliga summor, om jag ej mins orätt,
till en Summa af 140,000 R;dr B;co, samt
att detta bestridande varit för dessa jordägare
så känbart, att de icke på länge, utan
att skada sig, kunna bidraga till större beliöfliga
ekonomiska förrättningar inom deras
egna områden. Min uppmärksamhet
bär således fästat sig vid den större välmåga
, som råder hos de omtalte Häraderne
relatift till det omtvistade, och af dessa
nu anförde skäl är det, som jag till
Ridderskapet och Adeln vördsammast vågar
hemställa, huruvida det jag haft äran
yttra, öfverensstämmer med billighetens fordran;
äfvensom om icke Riksdagsfullmäktigen
Carl Ericssons väckte motion, att ”som
Den 16 Februarii f. m.
7
”de på Statens bekostnad anlaggde nja
”vägar ännu ej blifvit lagligen indelte på
”de Hemman, som skola dem i framtiden
”underhålla, kostnaden för sådan vägdel”ning
ej måtte drabba berörde hemman,
”helst de fått vidkännas utgift för vägar”nes
anläggning, samt ytterligare komma
”att för deras vidmakthållande betungas/'
bör förtjena afseende. Jag anhåller ödmjukast
om återrerniss.
Grefve Posse, Arvid: Jag anser mig
böra upplysa, att utom de 3 motioner, som
StatsUtskottet i förevarande Utlåtande besvarat,
hafva inom RiksStånden 5 andra
blifvit väckte af enahanda beskaffenhet, eller
rörande anslag till vägars anläggande
och förbättrande, hvilka motioner blifvit
remitterade både tili Stats- och EkonomiUtskotten;
och har StatsUtskottet redan genom
ProtocollsUtdrag om dessa 5 Motioner
meddelat Ekonomiutskottet sin tanka,
hvilken är ungefärligen af samma syftning,
som den StatsUtskottet uti ifrågavarande
Utlåtande uttryckt. Men jag tror, att alla
8 motionerne bordt behandlas i ett sammanhang
och på enahanda sätt, eller af
begge Utskotten gemensamt; och jag instämmer
till följd deraf uti begäran om
återrerniss.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag finner
de skäl, hvilka af Grefve Posse och
8
Den 16 Februarii f. m.
Herr Löwenhjelm blifvit anförde, så bindande,
att jag icke drager i tvifvelsmål,
det ju Ridderskapet och Adeln beviljar återremiss
af Utlåtandet. Vägrödjning är ett så
tackande onus för landet, att då fråga uppslår
om nya vägars anläggande, till följd
af samhällets allmänna behof, det måste
vara ett Statens åliggande alt bidraga, ej
blott till sjelfva anläggningen, utan äfven
till den kostnad, som är förenad med vägens
fördelning till underhållande mellan
Hemmanen.
Herr Uggla j Carl Wilhelm, uppläste
följande:
Jag beder vördsamt att få fästa Höglofl.
Ståndets uppmärksamhet vid någon
del af hvad StatsUtskottet här trott sig böra
icke tillstyrka. Det är angående den
så kallade Slottsbrobacken. Jag vill dock
på förhand ge tillkänna, att jag instämmer
uti den af Utskottet antagne princip, hvarpå
icke tillstyrkandet grundar sig, eller,
att det kunde leda till mångfaldiga petitioner,
om enskiltas åligganden skulle af Staten
öfvertagas. Men här ärten serskild casus.
Denna backe, som är belägen på en
af våra största vägar inom landet, är af
den mest vådliga beskaffenhet, och jag vitsordar
häruti fullkomligen hvad Motionären
Daniel Andersson från Wermeland sagt om
de faror och besvärligheter, för hvilka så
väl skjutsande, som resande äro blottställ
-
Den 16 Februarii-f. ra.
9
de, då denna backe skall passeras; äfvensom
det är mig bekant, att åtsk il lige olyckor
der inträffat, under den tid af circa
3o år jag dels bott i grannskapet, dels på
längre afstånd, men dock så nära, att man
snart derom kunnat få underrättelse. Som
denna backe är belägen på stora vägen ifrån
öfra och största delen af Wermeland till
Götheborg, samt passeras så väl af en mängd
resande ifrån båda dessa ställen, som äfven
ifrån andra orter, kan man icke anse
den ensamt tillhöra den enskildta trafiken,
utan fast mera utgöra ett föremål för den
allmänna communicationen inom landet,
af hvilken orsak den bör påkalla en allmän
uppmärksamhet.
Det har icke sällan inträffat, att resande,
som haft flere hästar för ett lättare åkdon,
ändå måst förbidat i den omlalte backen,
ofta öfver natten, om det inträffat
den tiden på dygnet, eller ock under en
stor del af dagen, tills de ifrån närmaste
gästgifvaregård (circa ± mil) derifrån hunnit
förskaffa ett ökadt antal hästar. Höst
och Vår är den i anseende till påkörd djup
lera, eller ock svall af is, så vådlig och besvärlig,
att den, som icke sett eliel’ passerat
den då, knappt kan föreställa sig något
dylikt på en allmän farväg. Man har
länge tänkt på en förändring af densamma,
och ämnat göra en väg omkring den. Delta
vöre äfven möjligt; men localen är så
JO
Deri 16 Februarii f. ra.
otillgänglig, att jag tror näppeligen de foreslagne
3ooo R:dr dertill förslå. Att Häradet,
hvars åliggande det icke torde vara
att uppoffra så stora kostnader på en liten
punkt, till beqvämlighet för de tusentals
resande ifrån andra orter, som här årligen
färdas fram och åter, erhölle någon hjelp
uti ett sådant företag, vore visst med billigheten
öfverensstämmande. Min mening
är derföre, att man kunde låta jämka med
sig, och understödja saken på det sätt jag
nu vågar föreslå, eller
Att alla resande som begagna gästgifvareskjuts
och färdas den nya vägen, om
sådan blir anlagd, måga erlägga någon lämplig
afgift under en viss tidlängd, eller intill
dess, att den kostnad, som åtgått till
vägens förändring blifvit betäckt, samt att
arbetet emellertid af allmänna medel förskottsvis
defrayeras. Jag tror, att ett förslag
härtill kan genom Konungens Befallningshafvandes
i orten försorg lämpligast
uppgöras, och derefter Hans Maj:t Konungen
till sanction underställas; äfvensom huru
vägpenningarne skola uppbäras samt redovisas.
Detta öfverlemnar jag likvist till
uplystare mäns pröfning, och anhåller om
återremiss af Utskottets Utlåtande, samt
att Utskottet må taga i öfvervägande hvad
jag haft äran anföra.
Friherre Cederström> Jacob: Då återremiss
förmodligen blir beviljad på ena
-
Den 16 Februarii f. m.
handa grund, som genom votering sistlidlie
Lördag blef gällande, att nemligen saken
tillhörer Stats- och EkonomiUtskoltens
gemensamma handläggning, vill jag väl icke
anticipera på de anmärkningar, som kunna
komma i fråga, då Utlåtandet återkommer,
men tror mig likväl böra fästa Utskottens
uppmärksamhet derpå, att innan något understöd
af Statsmedlen beviljas för väganläggningar,
bör en noga undersökning om
vägens nytta och nödvändighet för orten i
hvarje särskildt fall föregå, emedan allmänna
Lagen i 25 Cap. ByggningaBalken ktadgar
hvarje orts skyldighet, att bekosta de
för densamma erforderlige vägar.
Herr Lagerhjelm, Pehr: I afseende på
innehållet af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, torde böra anmärkas, att det angår
tvänne olika ämnen. Den första motionen
af Daniel Andersson handlar endast
om borttagande af en backe, och jag hemställer,
om Ridderskapet och Adeln anser
en återremiss uti denna del af Utlåtandet
behöflig, eller om StatsUtskottet haft orätt
i sin förklaring, att det icke bör tillhöra
Staten att borttaga backar. I den sednare
frågan åter, rörande Statsbidrag till större
väganläggningar, som närmast afse Statens
allmänna fördel, och först i en aflägsen
framtid kunna blifva af motsvarande nytta
för orten, medgifver jag väl, att considerationer
böra äga rum, men instämmer med
12
Den 16 Februarii f. m.
Friherre Cederström, att, i sådane fall,
förhållandet noga hör undersökas af publika
auctoriteter, innan det blir föremål
för StatsUtskottets öfverläggning; hvarföre
jag icke heller tror, att återremiss i denna
del är lämplig. Hvad deremot formen
för Utlåtandet beträffar, får jag upplysa,
att Motionerne ensamt till StatsUtskottet
blifvit remitterade, hvarföre Utskottet äfven
ansett sig ensamt böra besvara dem.
Blott i Ekonomiskt hänseende kunde de tillhöra
Ekonomiutskottet, och jag inser intet
hinder för detta Utskott att serskildt
behandla dem, så vidt Rikets Ständer derigenom
kunde föranledas att ingå till Kongl.
Maj:t med en underdånig begäran om undersökning
af förhållandet; ty i denna punkt
äro motionerne icke så förberedde, att de
för närvarande af StatsUtskottet kunna behandlas
annorlunda, än som skett.
Herr Uggla: I anledning af Herr Lagerhjelms
yttrande, att fråga bär endast
vore om borttagande af en backe, får jag
tillkännagifva, att ändamålet för de nya väganläggningarne
i Wermeland endast och
allenast är, att kringgå backar_, och således
jemna de allmänna vägarne, samt att den
backe, hvarom jag talat, är den svåraste
af alla, hvilken, liggande på största far vägen,
redan förorsakat många olyckor och
äfventyr. Jag bar också icke fordrat något
bidrag af allmänna medel, utan endast fö
-
Den 16 Fcbrua rii f. m.
i3
reslagit att de, som färdas denna väg, mäga
erlägga vägpenningar en viss tid, såsom
bidrag till den nja anläggningen. Jag anhåller
derföre att afseende må fästas på detta
förhållande.
Friherre Boye> Ludvig: Af de flere
talare vi hört, synas mig tvänne redan hafva
gifvit den fullkomligaste ledning för omdömet;
den ene i sätt, den andre i sak.
Grefve Posse har rätt, att detta mål hör
behandlas i sammanhang med de öfrige af
enahanda beskaffenhet. Grefve Horn har
ock rätt, att vägar, hvaraf hehofvet. tillkommit,
i och för ett förändradt Stalsförhållande
till Norrige, böra ej ensamt betunga den
ort, hvarigenom de löpa, utan drabba Staten.
Jag förenar mig således med desse
Herrar i begäran om återremiss.
Herr af WingårdJolianj hade inlemnat
följande, som upplästes:
Med fullkomligt gillande af slutsatsen
uti StatsUtskottets Utlåtande N:o 52 i anledning
af åskillige af Hedervärda BondeStåndets
medlemmars från Wermeland väckta
motioner, om Statsanslag till vissa vägarbeten
inom orten, det nemligen, att, så
vida bifall lemnades, flerfaldiga enahanda
anspråk på uppoffringar å Statens sida för
vägars upphjelpande och underhållande i
andra orter deraf skulle föranledas; kan jag
icke erkänna detta som grundsatts, då nya
Den 16 Februarii f. ra.
vägar anläggas af betydenhet, lill exempel
befordrande gemenskapen mellan tvenne riken
eller provinser, och hvilka icke afse
endast kringboendes beqvämlighet, utan de
större samhällenas bästa. Hvarföre också
dylika anläggningar sällan kunna åläggas
kringboende att uparbeta, ehuru underhållnings-skyldiglieten
sluteligen drabbar
dem. Riksdagsmannen Anders Nilssons motion
antyder bestämt denna skillnad, och är
icke allenast som principfråga, enligt min
tanka, välgrundad, utan äfven af yttersta
vigt för de vidsträckta, men ganska fattiga,
trakter invid Norrska gränsen han representerar.
Anders Nilsson föreslår, att när ny
väg å hvad ort som hälst kommer i fråga
att anläggasj först måtte af 'göras, antingen
den är för omkringboende endast
behöflig, i hvilket fall dermed efter förut
vanlig praxis bör förhållas, eller om samhället
ider har egentliga nyttan af anläggningen,
dä densammas fullbordande samt utgifterne
för de derigenom inom Häradet
nödige blifvande nya vägdelningar borde
pä Statens bekostnad verkställas. Detta
har så helt och hållet afseende på nya
vägars anläggande, samt omfattar en så billig
allmän fråga, att jag skulle önskat, det
Utskottet hade gjort Motionairen rättvisa
för den icke så vanliga åsigten att sträcka
önskningarne utom Socknens tillfälliga ej
sällan inbillade behof. Orden å hvad ort
som helst, fredar Norrbottens Län så väl
Den 16 Februarii f. m. i5
sorn Skane från den icke obetydliga utgiften
för undersökningar och vägdelnings-förrättningar,
då nya vägar finnas nödvändiga
mellan vigtigare orter och större samhällen
än cle små, som dock få till det mästa
upparbeta dem, och sedan öfvertaga deras
underhållande. I de fall, då vägen endast
är för omkringboende behöflig, begär
ju Anders Nilsson icke annat, än att det må
förhållas efter förut vanlig praxis. Hans
framställning är således i alla hänseenden
en allmän fråga, och kan icke förblandas
med den hans Landsman Daniel Andersson
väckt, som mera enskildt angår en gifven
lokal, och visserligen som ett större företag
fordrat någon hjelp; men dock möjligtvis
kan gifva anledning till mångfaldiga
ansökningar af dylik beskaffenhet. Att spränga
sig fram genom ett herg, hindrande beqväma
gemenskapen mellan Wermeland och
Götheborg, är dock icke af de vanligare företagen;
men penningar saknas och sprängningen
är för landtransporten; jag har således
ingenting att säga derom.
Hvad Anders Nilssons motion angår,
skulle jag icke längre upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med dess utvecklande,
om jag ej så noga kände, hvad härmed åsyftas.
Jag har under flera år, med tankan
sträckt till framtiden, motiverat öfver 20
mils nya vägar af sådan beskaffenhet, som
Anders Nilsson befarar jag kan vilja öka
i6
Den 16 Fe b mari i f. m.
med tjuge till, och han har rätt uti att fordra
det jag icke, sorn hitintills, mera ser på
Sveriges och Norriges gemensamma fördelar,
än på hans och hans häradsboers. Uti
det stadgande han föreslår, finnér jag en
hillig omtanka, synnerligen som flere än
jag kunna befatta sig med väg-projecter, och
alla blott tänka på att få vägarne färdige.
Anders Nilsson är äfven, som jag, nitisk i
vägbyggnader, och hafva vi samfält skaffat
mången resande fram öfver trakter, der ingen
förr passerat; men vi söka båda att
freda oss, om möjligt är, från oförutsedda
utgifter, så för egen del, som för de orter
vi hvar på sitt sätt representera. Kan icke
StatsUtskottet, som jag önskade, lemna bidrag
till den nya väg Anders Nilsson omnämner
i sin motion, och som visserligen
är vigtig för så kringboende som aflägsnare,
men omöjlig nästan att på häradets bekostnad
upparbeta; så är min ödmjuka begäran
att principen godkännes, det sådana
undersökningar på Statens bekostnad, som
Anders Nilsson fordrar, må äga rum förr
än nya vägar göras, och, i fall de äro af allmän
nytta, deras indelning påkostas af Staten,
hvartill Committerade för väganläggningarne
torde finna utvägar, om anslag
deni bestås.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridder
ska
-
Den lG Febyiarii f. m.
»7
skåpet och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 28 sistlidne Januarii under
IST:o 53 afgifne, och den 3 dennes e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, angående Låneans^ag
lill en Brobyggnad öfver Tranarps å.
Föredrogos å nyo och gillades följande
LagUtskoltets den 14 och 16 sistlidne Januarii
afgifne, samt den 3 dennes e. m. på
bordet lagde, Betänkanden:
N:o 12. Öfver väckt motion, att UnderRättsUtslag
i mål, der någon blifvit tilltalad
eller dömd för brott, hvarå fästningsstraff
med eller utan arbete bör följa, hädanefter
må IIofRutts pröfning underställas.
N:o 10. Öfver gjord motion om närmare
bestämmande af HofRätts pröfning i
underställde brottmål.
N:o 17. Öfver väckt fråga om afskaffande
af den i 4<3 och 4.Q Capitlen MissgerningsBalken
föreskrifne Urtjufva-Ed.
i3 H.
i8 Den iG Februarii f. m.
Vid förnyad föredragning bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den
17 sistlidne Januarii under N:o 28 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet legde,
Utlåtande, i anledning af väckt hemställan
om lindring för allmogen i den så
kallade byggnadshjelpens utgörande.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 17 siitlidne
Januarii under N:o 27 afgifne, celi
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
rörande väckt fråga om åtgärders
vidtagande till spridda Roteandelais
sammandragande i möjligaste mon.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Det synes hafva undgått Utskottets uppmärksamhet,
att de spridda andelarne af
en och samma Rote kunna vara belägne inom
flere särskildte Socknar, enär det af
Utskottet föreslagne tillägg till Kongl. Brefvet
den 3o Maji 1826 endast afser sättet
för förslags uppgörande till Rotebyten inom
hvarje Socken för sig. Men som jag
föreställer mig, att en sammanjemkning af
spridda Roteandelar kan och bör äga rum,
äfven då de äro belägne i olika Socknar,
anhåller jag om återremiss, på det Utskottet
äfven för sådana händelser må inrätta
det föreslagne tillägget.
Herr Rothlieb, Axelj förenade sig med
Friherre Anckarsvärd.
Den 16 Februarii f. m..
*9
Herr HjertaGustaf: Jag förenar mig
äfven med Friherre Anckarsvärd. Största
svårigheten för Rotejemkningen, äfven efter
nu gällande författning, möler just vid
de händelser, då spridda Roteandelar ligga
utom Socknen, eller, såsom det icke
sällan inträffar, äro belägne uti 3 a 4 Socknar.
Jag skulle dessutom tro, att man i
allmänhet vid sådane frågor bör öfverlemna
mera myndighet åt Landshöfdingarne
och RegemenlsCheferne, än åt Sockenstämniorne,
på salt Utskottet föreslagit; och jag
anhåller äfven på denna grund om återrerniss
af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid EkononxiUtskottets
ifrågavarande Betänkande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 17 sistlidne
Januarii under N:o 29 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
, rörande väckt fråga örn en Köpings
anläggande i Bohus Läns skärgård.
Grefve von Rosen, Axel: Jag instämmer
uti Herr Lelllers hos Utskottet yttra
2*
-
20
D e ii 16 F e b r u a r i i f. m.
de serskildta mening, att, innan frågan
örn den nya Köpingens anläggande af Rikets
Ständer bifalles, en undersökning om
nyttan och nödvändigheten deraf hör föregå;
ty ehuru jag haft tillfälle att inhemta
temmelig kännedom om Bohus Län,
'bekänner jag, att den icke är så detaillerad,
att jag för närvarande kan fälla ett bestämdt
omdöme i frågan. Jag har likväl hört sägas,
att anledningen till den väckte motionen
skall vara den, att sedan export af lefvande
Hummer nu börjat komma i gång,
Engelske skepparne önska Stapelrätt åt Fjällbacka
fiskeläge, för att derifrån kunna drifva
denna handel. Detta skulle likväl äfven
kunna föranleda till den förmodan, att man,
i anseende till svårigheten att bevaka platsen,
med detsamma sökt ett tillfälle till
Jurendrejeri och tullförsnillning. Jag anhåller
derföre om återremiss, på det undersökning
må föregå ett tillstyrkande å Rikets
Ständers sida.
Herr Ribbing, Arvid, förenade sig med
Grefve von Rosen.
Herr Cederschjöld., Pehr Gustaf: De
skäl, sorn här blifvit anförde emot Köpingens
anläggande, tyckas mig snarare tala
till förmån för densamma. Ty om export
af Hummer derigenom befrämjes, är detta
väl ett skäl till bifall; och om den skulle
bidraga till lurendräjeri endast af export
-
Den 16 Februari i f. m.
21
varor, kunde detta i någon mån uppväga
det hirendräjeri, som med importvaror på
andra ställen verkställes. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall å Betänkandet.
Grefve von Rosen: Jag lärer ej nog
tydligt hafva uttryckt mig, då jag kunnat
så missförstås af den siste värde talaren.
Vid den fara för lurendräjeri, som jag omnämnde,
mente jag visserligen icke den
Hummer, som exporteras, utan de varor,
som fartygen skulle komma att införa. Den
af mig omtalte anledningen till motionen
har jag likväl endast berättelsevis hört uppgifvas,
men det förundrar mig, att jag under
den tid af ig år, som jag varit Landshöfding
i Länet, aldrig hört någon fråga
väckas härom, eller om allmogens behof af
en ny stad emellau Uddevalla och Strömstad.
Platsen är belägen i yttersta skärbandet
och, enligt min tanka, ingen passande
local. För öfrigt, då jag sjelf medverkat
tili den misslyckade anläggningen af
Oscars stad, i Wermeland, hoppas jag ingen
skall anse mig vilja motverka sådane
anläggningar, der de af behofvet påkallas;
men i motsatt fall tror jag, att de icke böra
verkställas till förfång för andra städer,
som derigenom skulle blifva nedsatte.
Grefve Possej Arviel: Det, som bestämde
Utskottet vid afgifvandet af dess Betänkande,
var Herr Öfversten af Forsells
22
Den 16 Februarii f. m.
uppgift, att lian besigtigat platsen, och funnit
den högst tjenlig. Utskottet har likväl
icke o vil korligt tillstyrkt motionen, utan
endast, att Rikets Ständer ville anmäla densamma
till Kongl. Majrts pröfning och afgörande,
hvilket ingalunda utmärker en önskan
att den skulle bifallas, innan förhållandet
bifvit tillbörligen undersökt; tvertom
kunde det aldrig falla Utskottet in, att
ju icke Konungen först skulle låta anställa
en sådan undersökning.
Herr von Hartmansdorff', Jugust: I
Utskottets förslag till Beslut står, att Rikets
Ständer borde ansökningen med underdånigt
förordnande till Kongl. Maj:ts Nådiga
profning och afgörande anmäla. Om
detta bifölles, skulle Rikets Ständer bos
Konungen gifva sitt förord för enskildte
Motionairers ansökningar, hvilket, enligt
min tanka alldeles icke är lämpligt; ty antingen
böra Rikets Ständer bestämdt säga,
att de sjelfve önska något, eller ock icke
befatta sig med hela saken. Att framföra
någon recommendation, anser jag icke vara
dem tillständigt, helst då det änn.u.är oafgjord
t, om saken det förtjena)-; ty en enskild
UtskottsLedamots mening kan icke vara
en tillräcklig ledning för omdömet. Jag
förenar mig således med Grefve von Rosen
i begäran om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder
-
Den 16 Februari! f. m.
23
skåpet och Adeln ansåg de vid Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar böra
föranleda lill detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade
alt, som efter hvad han tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, Pluraliteten afRidderskapet
och Adeln bifallit återremiss af
Betänkandet.
\ ' “
Till pröfning företogs Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 17 sistlidne
Januarii under N:o 3o afgifne, och
den 3 dennes e. m. på hordet lagde Betänkande,
i anledning af väckte motioner,
rörande förändradt fångföringssätt.
Herr Hjerta_, Gustaf: Då vi se, alt
kostnaderne för fångars skjuts o.ch tractamente
med hvarje år i betydlig mån stiga,
och då vi måste befara, att den utredning
Rikets Ständer vid sista Riksdag begärt, huruvida
den ersättning, som utgår för fångtransporter
antingen på de stora vägarne,
eller på de mindre sidovägarne, utgör den
drygare delen, för att deruti finna en ledning
för omdömet om de bästa medlen för
fångars transporterande, icke vid denne Riksdag
lärer kunna förväntas, emedan vi ännu
Den 16 Februarii f. m.
icke fått se den; så förenar jag mig med
Friherre Cederström i dess hos Utskottet yttrade
serskildta mening, att frågan bör af
Ekonomiutskottet samfäldt med StatsUtskottet
behandlas. Jag anser det äfven vara af
stor vigt, att uppmärksamhet fästes vid den
andra uti Utskottet af Grefve Hamilton afgifne
reservationen, emedan jag är fullkomligt
öfvertygad, att fångars transporterande
till fots här i landet på många ställen kan
verkställas lika väl, sorn i flere andra länder;
äfvensom att den kostnad, sora härigenom
skulle uppkomma för tätare fängelser, icke
på långt när motsvarar kostnaden för fångarnes
forslande med hästar. Jag anhåller
derföre om återremiss till Stats- och
EkonomiUtskotten,
Grefve Posse, Arvid: I anledning af
Herr Hjertås yttrande, att frågan bordt behandlas
af Stats- och Ekonomi-Utskotten
gemensamt, tror jag mig böra upplysa, alt
Ekonomiutskottet icke föreslagit något nytt
Statsanslag, utan endast tillstyrkt inrättningen
af serskildta fångvagnar, ,i den händelse
anslaget dertill skulle lemna tillgångar,
och att Utskottet af sådan anledning icke
ansett någon communication med StatsUtskottet
behöflig. Hvad förslaget, om fångarnes
transporterande till fots, beträffar,
så hemställer jag, om det kan öfverensstämma
med rättskänsla och närvarande tids
begrepp om mcnniskovärde, alt hoptals drif.
Den 16 Februarii f. m.
25
va menniskor kopplade utåt landsvägarne,
helst ej alla fångar äro brottslingar, utan
njan i desse koppel skulle få se mången,
som sedermera frikändes afDomstolen, men
genom ett sådant behandlingssätt skulle
finna sig svårare laederad, än genom sjelfva
den anklagelse, hvarföre han varit blottställd.
Herr Hjerta: Hvad första delen af den
siste värde talarens yttrande beträffar, så
har jag väl ingenting att deremot invända,
emedan jag icke uppfattat Utskottets Betänkande
sålunda, att något nytt Statsanslag
blifvit föreslaget. Men jag hade önskat, att
Utskottet tagit saken i betraktande från den
synpunkt, att utfinna något bestämdt medel
till minskning i de dryga Statsutgifterne
för fångars forslande, och det är i
uraktlåtenheten häraf, som jag finner ett
ganska väsendtligt skäl till återremiss. Hvad
åter den sednare delen af yttrandet angår,
så är jag väl ej bland dem, som skulle vilja
tillstyrka att nyttja koppel för fångars
förande, ehuru jag för öfrigt ej finner någon
skilnad uti alt åka eller gå i koppel;
men jag tror, alt liksom det i Frankrike
och flere länder kan stå tillsammans med
tidens begrepp om menniskovärde, att föra
fångarne till fots, detsamma äfven här
skulle låta sig göras i flere provincer, såsom
Östergöthland, Skåne, Westergöthland,
och troligen en stor del af Calmar och Bo
-
20
Den lS Februarii f. m.
lius Län, med flere. Saken förtjenar således,
enligt min tanka, uppmärksamhet; men
min mening är derföre icke, att Utskottet
eller hegge Utskotten, ifall frågan kommer
att behandlas af deni gemensamt, skulle
föreslå någre åtgärder att nu genast vidtagas,
utan jag afser endast en underdånig
framställning, att Regeringen genom förberedande
åtgärder ville från vederbörande
auctoriteter infordra förslag till minskning
uti de ifrågavarande kostnaderne, på det
Rikets Ständer må komma i tillfälle att vid
nästa Riksdag besluta i ämnet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I händelse
återremiss af Betänkandet bifalles,
utbeder jag mig vördsamt, att få fästa Utskottets
uppmärksamhet på en omständighet,
som gör fångskjutsen i dess närvarande
skick mera betungande för Hemmansägare,
än den borde vara. De fångskjutsskyldige
instämmas nemligen vanligtvis på
vissa dagar i veckan till Läiisfängelserne,
för att hämta fångarne; och ehuru de väl
sällan blifva utan göromål, bänder det likväl
någon gång att de få återvända hem,
utan att hafva skjutsat. Denna omgång
skulle kunna undvikas derigenom, att fångarne
transporterades med Gästgifvarskjuts.
Härvid möter visserligen det inkast, att,
enligt nu gällande Lagar för Gästgifvareskjutsen,
endast en person, utom skjutsbonden,
får åka efter i häst; men om Ulskot
-
Den 16 F e b r u a r i i f. m.
27
tet toge detta ämne i betraktande, och en
sädan förändring i dessa Lagar deraf kunde
föranledas, som berättigade Landshöfdingarne
att begagna Gästgifvareskjuts för
fångars forslande, skulle en besparing vinnas
uti det dyrbaraste allmogen äger, nemligen
tiden.
Herr Ribbingj Arvid: Äfven jag får, i
händelse återremiss beviljas, anmärka, i enlighet
med den åsigt som under en föregående
discussion i dag blifvit yttrad, att
Rikets Ständer i sina skrifvelser ej böra
framställa önskningar om sådant, sorn de
ej veta bestämdt, huruvida de det sjelfva
vilja. Utskottet har nemligen ansett inrättningen
af serskilda fångvagnar böra befordras,
”så vidt de kunna anses såsom ett
”verksamt medel till fångföringssättets förbättring.
” Jag skulle tro det vara skäl
alt man först bestämdt visste, om någon
förbättring genom dessa fångvagnar vanns,
innan man framställde någon önskan om
deras inrättande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Allmänna Resvärsoch
EkonomiUtskottets förevarande Eelänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda
lill detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Den 16 Fe b r u a r i i f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Plenum
kom me klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 19 sistlidne
Januarii under N:o 3t afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte frågor om
arbets-commenderingars upphörande m. m.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning ,
hade inlämnat följande, som upplästes:
Jag hade icke förmodat, att ifrån i4§-  RegeringsFormen, af innehåll, att öfver
Eikets Krigsmagt till Lands och sjöss äger
Konungen högsta befälet, skulle någonsin
kunna ledas den slutföljd, att, i grund af
detta stadgande, soldater skulle kunna efter
godtfinnande anbefallas att, för enskilte
personer och enskilte bolag, arbeten förrätta.
Höglofl. Ekonomiutskottet har likväl,
uppå Riksdagsfullmägtigens Eric Pehrsons
ifrån Gefleborgs Län klagan öfver arbets-commenderingars
missbruk och yrkande
af deras uphörandé, hvari, jemlikt Utskottets
yttrande, större delen af BondeStåndet
äfven instämt, i dess Betänkande
af den 19 sistlidne Januarii afgifvit en i
min öfvertygelse med rotehållares och soldaters
rättigheter oförenlig, emot 80 §.
Den 16 Februari i f. m.
29
RegeringsFormen stridande, tydning af besagde
Grundlags föreskrift, då Utskottet sig
utlåter på följande sätt: ”Hvad först angår
”frågan om den indelta soldatens befrielse
”ifrån arbetscommendering, eller, alt så beskaffade
commenderingar åtminstone måt”te
inskränkas, så enär, enligt i4 §• Rege”ringsFormen,
Rikets kiigsmagt är släld
”under Konungens befäl, och Konungen
”allena äger eommendera Krigsfolket icke
”blott till Rikets försvar i krigstid, utan
”jemväl till sådane förrättningar i fredstid,
”hvilka afse upförande af något för fäderneslandet
gagneligt företag, anser Utskot”tet,
för sin del, någon pröfningsrätt icke
”tillkomma Rikets Ständer i frågor, som
”röra krigsfolkets användande, på sätt Konungen,
i öfverensstämmelse med knecte”contraeten,
finner för Riket nyttigast; Och
”afstyrker Utskottet följaktligen bifall till
”motionerna i denna del,” Det ligger i
öppen dag, att det omförmälte grundlagsstadgandet
i 14 §• RegeringsFormen alser
endast Konungens höga rätt, att föra befälet
öfver Krigsmagten, men icke någon
dermed förenad rättighet att låta försätta
deni dagsverks-tillstånd, till enskilte bolags
och personers fördel, efter godtfinnande,
hvarifrån den är betryggad genom rotehållares
contracter med Kronan , innehållande
nemligen, att soldaterne icke kunde lagligen
commenderas på andre arbeten än
Kronans, och dess emellan vara förbundne
3o
Den 16 F e b r u a r i i f. m.
lill arbete hos rotehållarne, som ytterligare
bekräftas i Kongl, resolutionen på allmogens
besvär år 1766, §. 70, af innehåll,
”ingen uppbådning af soldater får ske till
”enskilt arbete,” enskilte personer lill nytta,
hälst sådant i förra resolutioner är uttryckligen
förbjudit, utan ankommer det
”i slika händelser på beting och öfverenskommelse
allmogen och vederbörande emel”lan;”
visande sig i öfrigt Regeringens omsorg
att inskränka indelte soldaters arbetsskyldighet
i stadgandet i Kongl. Resolutionen
på allmogens besvär 1756 §. i5, att
”soldater vid indelte regementerne kunna
”icke förskonas för arbete vid fästningsbygg”naderne,
dock vill Kongl. Maj:t, till nå”gon
lisa för allmogen, i nåder låta, vid
”dess byggnader nyttja så mycket manskap
”af värfvade regementerne, som görligheten
”medgifver,” hvilket stadgande om värfvade
regementers deltagande gifvit styrka åt förhoppningen,
att icke aflägsnare indelte soldater
skulle beordras till vakthållning på
correctionshuset i Stockholm. Förenämde
stadganden tyckes Ekonomiutskottet aldeles
hafva förbisett, och jag hade i grund
deraf, och med afseende å den allmännare
klagan öfver indelta armeens beständiga användande
till canalarbeten, nu officielt uttryckt
genom större delen af BondeStåndets
instämmande i Riksdagsmannen Eric
Pehrssons motion, förmodat att Ekonomiutskottet,
under åberopande deraf och Kneck
-
Dea 16 Februari i f. m.
3i
te-Contractens lydelse, som likväl emotsäga
hvad Utskot.tet föreslagit, skulle hafva,
med tillstyrkt bifall till motionerna, yrkat,
att soldate-rotar ,och soldater måtte, i afseende
på commenderingar, få tillgodonjuta
den rätt Kneckte-Contracten dem tillägga,
och jag hade trodt, att då detta tillgodonjutande
icke är ett öuskningsmål, utan en
rätts fordran, StatsUtskottet åtminstone.bordt
deltaga i pröfningen af motionen, och i besluten
deröfver, som i Utskottets Betänkande
innefattas. Af nu anförde skäl, anhåller
jag vördsamligen om återremiss af Betänkandet,
med desse anmärkningar till besvarande
deraf, och till erhållande af ett
förmodligen föränd rädt betänkande, med
de åberopade författningar mera öfverensstämmande,
än det, som hu varit under
pröfning.
Grefve Horn> Claes Fredrik„ anförde
skriftligen:
Yid behandling af frågan om arbetscommenderingars
upphörande, har Ekonomiutskottet,
efter min tanka, oriktigt tolkat
Grundlagen, och utan uppgifne grunder
antagit som en laglig skyldighet för
Indelta Armeen att förrätta arbeten hos
enskilte Bolag eller personer. Utskottet
har till stöd för denna tanka åberopat i'4
§. i RegeringsFormen jemte Kneckte-Contracten.
Med mera skäl skulle likväl Utskottet
af Grundlagens både ordalydelse
32 Den iG Februarii f. m. #
och anda, samt från Indelningsverkets liufvudgrunder
kunnat hämta ledning för den
slutsats, att gemenskapen af Indelta Armeen,
enligt KneckteContracten, ingalunda äro
förpligtade till andra arbeten utom Roten
än Kronans, och torde äfven dessa vara
inskränkta till försvarsverket; dock har i
senare tider Ryttare, Dragoner och Soldater,
till följd af Kongl. Författningar den
16 Julii 1754 och den 12 No v. 17G6 blifvit
ålagde arbete vid nybyggnad och Reparation
af Ollicers Boställen, äfvensom Riksdagsbeslut
medgifva arbetscommenderingar
vid Götha Canal.
Den märkvärdiga tydning af 14 §- i
RegeringsFormen, som Utskottet velat göra,
förtjenar en särdeles uppmärksamhet.
Utskottet anser nemligen, att med §:s enida
föreskrift om högsta Befälet öfver krigsmagten
till Lands och Sjös skall förstås
Konungens rätt att äfven commendera Krigsfolket
till sådane förrättningar i fredstid,
hvilka afse uppförande af något för fäderneslandet
gagneligt företag, samt att ingen
pröfningsrätt tillkommer Rikets Ständer i
frågor, som röra Krigsfolkets användande,
på sätt Konungen i öfverensstämmelse med
KneckteContracten finnér för Riket nyttigast.
Allt hvad 14 §. innehåller, är följande; Öfwer
Krigsmagten till Lands och Sjössj äger
Konungen högsta befälet; och i5 §. stad
Ö
>
Den 16 Februarii f. m. 33
gar, att Commandomål updragas åt en ansvarig
Embetsman, samt synes af denna
§:s innehåll, att med Commandomål menas
utöfningen af den magt, föregående §.
tillerkänner Konungen. RegeringsFormens
io6 §. bestämmer Ständernas pröfningsrätt
öfver utöfningen af denna magt, för hvilken
den Embetsman, som Konungen enligt
15 §. uppdragit befattningen med Commandomål,
ansvarar. Sålunda hade Utskottet
snarare bort tillse, om någon anledning
till följe af motionerne varit, att inför ConstitutionsUtskottet
anmäla öfverträdelser af
de uti 8o §. Regerings-Formen Lagfäste
KnecteContracten, än att, genom en grundlagsvidrig
tolkning af den \\ §., medgifva
en utsträckning af Commandomål ända derhän,
att Indelta Soldaten, till Rotens förfång
skulle kunna öfverlåtas till enskilte
Bolags eller personers arbeten, med betagande
af Rikets Ständers pröfningsrätt öfver
detta förhållande.
Det är med anledning af dessa anmärkningar
jag begär återremiss af ifrågavarande
Betänkande, med anhållan att Ekonomiutskottet
måtte fästa mera afseende på
Grundlagens stadganden och Indelningsverkets
hufvudgrunder, hvilka sednare förnämligast
igenfinnas uti Confirmationen med
Allmogen »angående Knecktehållet den 5
December 1682, och Instructioner för Ini3
H. 3
34
Den i6 Februarii f. ra.
ningsCommissioner jemte Kongl. Reglementen
af åren i683, 1684, i685 och 1686;
jemförde med de mellan Kongl. Maj:t och
Kronan samt Rotehållarne i Riket upprättade
KneckteContracten; hvarigenom Utskottet
torde blifva i tillfälle att föreslå Rikets
Ständer en underdånig skrifvelse af
innehåll: Att Rikets Ständer med afseende
på de många olägenheter, omkostnader och
besvär , som vid arbetscommenderingar tillskyndas
så väl Rotehållare, som deras Soldater,
i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t, i likhet med de ursprungliga och
lagfästa KneckteContracten, täckes låta inställa
alla arbetscommenderingar af Indelta
Arme'en, som icke erfordras för Kronans
allmänna arbeten.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: I följd af den långa
erfarenhet jag hunnit förvärfva uti förevarande
ämne, torde det tillåtas mig att
fästa uppmärksamheten, så väl vid EkonomiUtskottets
Betänkande, som vid de anmärkningar,
hvilka nu emot detsamma blifvit
framställde. Visserligen har Utskottet
till RiksStåndens afgörande egenteligen blott
framställt frågan om ersättning till ej mindre
Roten, än Soldaten eller dess efterlemnadeEnka,
för de skador och förluster, som
från arbetscommenderingar kunna härröra;
men då så många serskilta frågor jemväl
influtit dels i de väckte molionerne, och
Den 16 Februarii f. m.
35
dels i de nu framställde anmärkningarne,
anhåller jag om tillstånd, alt vid ämnets
betraktande få gå något längre tillbaka.
Ingen kan misskänna, att Svenska arméens
danande till härdighet och vana vid
fältlefnaden hufvudsakligast grundar sig på
arbetscommenderingar, emedan en sådan
vana omöjligt kan vinnas endast genom ett
3 veckors öfningsläger om året. Jag är säker,
att ingen af arméens Befälhafvare, som
närmare begrundat ämnet, härom skall tvista
med mig. Att delta äfven varit meningen
vid Indelnings Verkets stiftelse, kan
erfaras af de täta exempel Historien framvisar
på sådane arbetscommenderingar. Den
store Gustaf Adolph befallte i63i, oaktadt
Tyska kriget, en del af Södermanlands Regemente
till arbete vid Hjelmare Canal.
Carl XI låg sjelf med de arbetande trupperne
vid Kungsör. Under den så kallade
frihetstiden användes arméen ej blott för
upbyggandet af Sveaborgs fästning till den
graci, att trupper från Vestra delarne af
riket ditfördes både till sjöss och lands,
utan ock på 1750-talet för Trollhätte slussverk
, hvilket dock sedermera åter förstördes.
Efter den tiden blefvo trupper på
samma sätt använde lill flera arbeten, såsom
bland annat på 1790-talet vid Trollhättan.
Men under all denna tid iagttogs
så ringa vård om soldaten, att jag vågar
3*
36
Den i6 Februarii f. m.
säga, det desse arbetscommenderingar voro
för trupperne ganska skadlige. Knapt hade
likväl år 1809 ett nytt sakernes skick
inträdt, förrän uppmärksamheten fastades
på detta ämne, och fråga väcktes, ej om
Konungens rättighet att använda trupperne
till allmänna arbeten (ty den har alltid ansetts
obestridlig), utan om sättet för verkställigheten,
på det truppernes nytta och
förkofran måtte afses jemte arbetet. Följden
häraf blef en ny arbetsordning. Styrelsen
anbefallte en af armeens välkända
Generalspersoner, att tillika med mig uppsätta
förslag till ett reglemente för sådane
tillfällen. Detta förändrade det förra förhållandet,
hvarunder soldaten med en obetydlig
aflöning lemnades nästan utan vård
derhän, att soldaten nu mera ej allenast
finnér tillräcklig vård under tillräckligt befäl,
utan äfven, genom de vidtagne anstalterne,
göres van vid fältlefnad , och blir bekant
med sitt befäl, äfvensom befälet blir
bekant med sina underhafvande. Förslaget,
som af Kongl. Maj:t blef gilladt och bifallet,
stadgade äfven en sådan förhöjning i
karlens aflöning, att den något öfverstiger
markegångspriset i orten. När man nu besinnar,
att soldaten blifvit antagen i Kronans
tjenst till samhällets biträde, och att
han icke destomindre för sitt arbete blifvit
tillagd en högre aflöning, än den enskilde
kan påräkna, samt dertill njuter den
noggrannaste vård, tror jag, att man ge
-
Den i6 Febr liar ii f. m.
37
norn detta reglemente iagttagit allt hvad
billigheten fordrat. Jag vågar äfven säga,
att Konungens härutinnan yttrade vilja blifvit
fullgjord; ty det bär syn för sagen, att
ifrån den tiden en helt annan ordning och
förändrade förhållanden vid alla arbetscommenderingar
inträdt.
Man har väl omtalat den stora mortalitet,
som bland Canalarbetarne skall äga
rum, och de svåra olägenheter, som genom
arbetscommenderingar skola tillskyndas de
roteringsskyldige. Men såsom prof på pålitligheten
af sådane uppgifter, får jag, i
anledning af en Riksdagsmans från Helsingland
yttrande, att man der erfarit desse
olägenheter i synnerhet genom commenderingar
till Götha Canal, upplysa, att Helsinge
Regemente under en tid af 12 år
blott en gång tjenstgjort vid Götha Canal;
den andra gången före denna tid afgick Regementet
efter ett par veckor till Norrska
gränsen. Hvad åter mortaliteten beträffar,
så har jag här en förteckning, upgjord efter
ordentlige rullor för 10 år öfver den
afgång, som vid Götha Canal verkligen ägt
rum, och resultatet deraf är, att bland
19,972 man, som under desse tio åren varit
commenderade till Canalen, 6 aflidit genom
olyckshändelser under arbetet, och 3
utom arbetet, hvaribland sjelfspillingar äfven
äro inberäknade, samt 60 man blifvit
sotdöde; det vill säga, alt hela afgången
38 Den 16 Februari i f, m.
varit 69 man, eller omkring j procent. Jag
hemställer om detta kan komma i någon
beräkning, eller om arbetaren här kan sägas
hafva varit sämre lottad, än hos den
enskilde. Jag tror motsatsen, och att en
litar, som vill noga följa förhållandet, skall
finna detsamma. Konungen har dessutom
alltid befallt, alt vid alla sådane företag,
hvartill arbetscommenderingar fått begagnas,
och hvilka ingalunda kunna komma
under namn af enskildta, utan allmänna
arbeten, samma ordning skulle följas, som
vid Götha Canal; och jag har anledning
tro, att så äfven tillgått. Jag finnér derföre
i de väckte anspråken snarare ett öfverskridande
af billighetens gränsor, än en
grund till klagan öfver missbruk, eller en
mindre nyttig tillställning.
Men för att komma saken närmare, får
jag, utom hvad redan blifvit sagdt i afseende
på soldatens aflöning, erindrn, att
han äfven derutöfver haft tillfälle till extra
förtjenst, lämpad efter hans verkställde arbete,
deröfver journaliserade anteckningar
blifvit haline och conlrollerade så väl af Befäl
som gemenskapen. Dessa öfverbeting
hafva gifvit truppen tillfällen tili ganska
betydlig förtjenst; och det har ej varit sällsynt,
att individuer efter sommarens slut,
sedan de blifvit väl födda och underhållne,
återvändt hem med en besparing af 3o å
5o Btdr, ja exempel gifvas på dem, som
Deii 16 Februarii f. m.
39
medfört ända till 100 R:dr. Jag frågar,
om man kati begära mera, och får blott tilläga,
att ehuru ingen kan hafva större aktning
för militairståndet, än jag, torde jag
dock såsom grånad i Ijensten få påminna,
att likaså vigligt det är för Staten alt vårda
sina krigare, lika angeläget är det för
desse att alltid komma ihog, att deras lott
Sr mödor och besvär, och att fordringarne
så väl på den ena sidan, som på den andra,
lika lätt kunna afvika från billighetens
väg. Fritt erkänner jag, att jag alltid
sökt fortgå på denna väg, och ansett pligten
att tillbakavisa öfverdrifna anspråk ej
mindre helig, än den att befordra hvad
som billigt yrkas, i synnerhet då frågan
varit om vården af den mest aktningsvärda
militair jag känner. Jag skall ej heller någonsin
handla på annat sätt; ty hvarje Befälhafvares
pligt är att göra rätt i alla hänseenden.
Utskottet har egentligen talat om ersättning
för soldater, som skadas eller mista
lifvet. Jag har redan visat, huru ringa
antalet af döda varit vid Gotha Canal. En
annan räkning har blifvit förd öfver de skadade;
ty vid hvarje trupps ankomst och
bortgång har en sorgfällig granskning af skador
blifvit anställd, med sådan noggrannhet,
att vid truppers ankomst skador blifvit
upptäckte, hvilka för sjelfva Befälet förut
varit okände. Resultatet af denna räk
-
4°
Den 16 Februarii f. m.
nings debet och credit visar, att de genom
arbetet skadades antal utgjort 2 procent af
bela arbetsstyrkan, då deribland inberäknas
Sfven de, sorn endast haft ett finger
skadadt. De som fått sådane skador, alt de
blifvit urståndsatte att genom arbete under
tiden förtjena, hafva alltid erhållit gratificationer,
och således varit bättre lottade,
än om de arbetat hos enskildte, der ingen
sådan ersättning för skada kunnat påräknas.
Då nu härtill kommer, att på sätl jag redan
nämt, afgången af döda endast, varit procent;
då roten genom de förbättrade anstalterne
sluppit flere olägenheter, och äfven
att se karlen förderfvad genom de otjenlige
inrättningar, som fordom brukades och
gjorde arbetet vådligt, i stället att nuvarande
förbättrade machinerier, från skottkärran
till kranen, förvandlar det nästan till
ett lekverk, kan jag ej finna, alt roten bör
hafva någon särskild ersättning för det hans
soldat blir danad till en nyttig arbetare
och en skicklig krigare. Hvad åter beträffar
frågan om ersättning till omkommen
soldats Enka, så har det hos Götha CanalDirection
varit föremål för mycken öfverläggning,
hvad skyldigheten eller billigbeten
i delta afseende kräfver. Det är bekant,
att Enka efter soldat, som omkommer
i Kronans tjenst, har intet att vänta.
Från denna synpunct, och då Konungen på
Rikets Ständers begäran och, i enlighet med
deras år 180g fattade Beslut, tillagt Canal
-
Den 16 Februarii f. m.
4»
Bolaget rättighet att begagna Armeen, liksom
för Kronans arbeten, finnes ingen rätt
till ersättning för Enkan. Men jag talar bär
ej blott om den mycket omskrikna Götha Canal,
hvars rättighet, grundad på Rikets Ständers
Beslut, ingen lärer neka; jag talar om
alla sådane företag, hvilka liksom Götha
Canal afse allmän nytta, och således måste
betraktas såsom allmänna arbeten, äfven om
de verkställas genom enskildte Bolag, hvilket
endast utgör en accessorisk omständighet.
Ty om ändamålet endast åsyftade enskild
fördel, medgifver jag visserligen att
arbets-commenderingars användande vore
mindre passande; men då Konungen, vid
deras beviljande, alltid först considererar,
om företagen hafva en tendens till allmän
nytta, tror jag dessa företag stå i den categori,
att Svenska Armeen kan och bör
begagnas dertill, likasom till arbeten för
Kronans räkning. Å andra sidan deremot,
då karlen omkommit genom olyckshändelse,
ehuru vållad af egen vårdslöshet, eller
genom sjukdom, och efterlemnat Enka och
barn, urståndsatte att taga sig fram, har
man funnit billigt, att något för dem göres.
Direetionen har derföre alltid följt
den regel, att Enka efter omkommen Soldat
erhållit en årlig pension af io R:dr,
och hvarje barn 5 R:dr, till dess de uppnått
i5 år. För denna åtgärd, som man
ålagt sig af billighetskänsla för den lidande,
har Direetionen likväl, såsom ställd un
-
42
Den 16 Februarii f. m.
der allmän uppsigt, blifvit klandrad. Man
har emedlertid fortfarit dermed; och då
Utskottets tillstyrkande i denna del således
endast innebär en stadfästelse af hvad som
redan sker, har jag ingenting alt deremot
invända.
Slutligen torde jag i korthet få sammanfatta
hvad jag under ordens lopp kanske
mindre klart framställt, att det för frågans
bedömmande är af vigt, att taga i betraktande
först ändamålet, som är, att i ett
folkfatligt land befrämja allmänna företag,
det vill säga sådan®, hvilka åsyfta allmän
nytta, och hvilket mål efter min tanka ej
utan Arméens begagnande står att vinna;
för det andra, att en noggrann vård iakttages,
i hvilket afseende jag tror så mycket
redan vara gjordt, som man någonsin
kan begära, och hvarigenom Svenske Soldaten
kan sättas i bredd med den bäst
lottade i verlden; vidare att Arméen härigenom
vänjes vid sammanlefnad och fältlefnad
vida bättre än genom 3 veckors öfningsmöten;
och slutligen, alt då Rotehållarne
i så betydlig måtto vunnit genom de
nya inrättningarne, det äfven må erkännas,
att de hafva skyldigheter å sin sida. Ur
dessa synpunkter anhåller jag om återremiss
af Betänkandet.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Såsom jag uppfattat Grafvarne Gyllenborgs
Den 16 Februari i f. m. 45
och Horns framställde anmärkningar emot
Utskottets Betänkande, förenar jag mig med
dem, likväl med den erindran, att jag
tror det hafva undfallit Grefve Horn, att
sådane Bolag, hvilka redan genom Rikets
Ständers beslut äro berättigade att begagna
arbetscommenderingar, icke kunna innefattas
i Grefvens förslag. På denna grund
kan jag ej inse, att någon fråga skulle kunna
uppstå om Götba CanalBolags behörigbet
att fortfarande tillgodonjuta arbetsstyrka
från Arme'en, enär en slik rättighet blifvit
af Rikets Ständer Bolaget medgifven.
Det är hufvudsakligen i afseende på den
princip Utskottet följt vid tillämpningen af
i4 §. Regeringsformen, som jag instämmer
uti bemälte Herrars anmärkningar. Af ordalydelsen
i denna §. kan jag ej linna någon
rättighet för Verkställande magten , att
ensam besluta om Armeens begagnande hos
enskildte personer, eller huru Utskottet på
grund deraf kunnat förutsätta, att det utan
Rikets Ständers medverkan skulle bero äf
Verkställande magten, att commendera Svenska
Armeen till arbeten af hvad slag som
helst. Sådant bestrider jag på det högsta;
så mycket mer, som jag annars ej vet, hvad
behof Götha CanalBolag haft af Rikets Ständers
medverkan för den tillåtelse Bolaget
vunnit. Såsom sjelf Rotehållare, erkänner
jag lika med Grefve von Platen de fördelar,
i afseende på Soldatens vård och
behandling, som i sednare tider erhållits
44
Den 16 Februarii f. m.
genom bättre reglementariske föreskrifter
för arbetscommcnderingar; men jag kan derföre
ej instämma i slutsatsen, att nya förbindelser
derigenom uppkommit för Rotehållarne.
KneckteContractet ensamt lemnar
Roten ledning för de rättigheter han har att
åberopa, och detta förhinder honom visserligen
icke att afstå sin Soldat till enskildte
arbeten, hvilka vi böra öfverenskomma,
M ine Herrar, att alldeles utesluta ur Betänkandet,
i stället att Utskottet utgått från
en så ovilkorlig synpunct i denna del, att
ingen skilnad blifvit gjord emellan enskildte
och allmänna företag. Grefve von Platen
har väl anfört de fördelar, som genom
arbetscommenderingar vinnas för Soldatens
bildning, men han har déremot förbisett
de ökade kostnader och svårigheter, som
upkomma dels för Soldaten, sam, skild från
hembygden, på fremmande ort skall fylla
sina behof, och dels för Roten, som får betala
drygare lega och vara i mistning af
Soldatens påräknade arbetskraft. Det gifver
visserligen ett grannt och vackert resultat,
att beräkna, huru många millioner
dagsverken Svenska Armeen utgjort lill allmänna
arbeten, men man beräknar icke, att
lika många dagsverken blifvit borttagne från
truppernes hemort, der de skulle hafva bidragit
till en ökad pfoduction. Det är således
en falsk räkning, om jag så får uttrycka
mig, att Soldaten på detta sätt arbetar
mera, eller till större fördel för fä
-
Den 16 Februarii.f. m.
45
derneslandet. — I afseende på Grefve von
Plåtens uppgift om mortaliteten vid Götha
Canal, torde jag få göra den anmärkning,
att i beräkningen endast ingått de dödsfall,
som skett på stället, men icke de, som sedermera
timat på Roten såsom följder af
omständigheter, hvilka under arbetet inträffat.
Men jag uprepar min förklaring, att
jag icke bestrider Götha CanalBolag rättigheten
till arbetscommenderingar. Jag står
blott fast vid öfvertygelse!! om den allmänna
princip, att Verkställande magten icke
utan Rikets Ständers medverkan äger, att
commendera Armeen till privata arbeten.
Sådant öfverensstämmer ej med Grundlagen.
— Hvad åter beträffar den del af Utskottets
Betänkande, som handlar om ersättning
och pensioner, vill jag blott anmärka,
att ett stadgande i detta afseende
ej kan gifva tillräcklig säkerhet för ersättningens
eller pensionens utbekommande,
enär enskildte personer och äfven Bolag
kunna blifva urståndsatte att uppfylla sina
förbindelser. — Slutligen får jag, i anledning
af hvad som blifvit yttradt angående
den lättnad Roten skall vunnit derigenom,
att Soldaten nu mera blifver väl aflönad,
tillägga, att jag ej finner någon anledning
derifrån kunna hämtas till utvidgade förbindelser
å Rotens sida. Det fordna förhållandet
var en orättvisa, som endast af
detta skäl borde upphöra; men aldrig kunde
det vara Rotehållarens skyldighet att
46
Den 16 Febr uar i i f. m.
fylla Soldatens ringa dagspenning. Deremot
kan det ej motsägas, att Roten ännu
måste vidkännas stora olägenheter af Soldatens
frånvaro, då Rotehållaren, i stället
att påräkna soldatens hjelp i sitt arbete,
sjelf måste hjelpa denne vid brukningen af
dess torp. Antager man att arbetet, hvartill
Soldaten användes, har allmän nytta
till föremål, så bör ock kostnaden dertill
drabba det allmänna, men icke falla på enskildte
Roteintressenter. — Jag anhåller om
återremiss.
Friherre Boyes Ludvig: Äfven jag anhåller
om återremiss, men endast i det afseende,
att Utskottet må komma i tillfälle
att upptaga, upplysa och vederlägga de anmärkningar,
som nu blifvit framställde. För
min del skulle jag anse det som en stor
olycka för fäderneslandet, om arbeten af
stort omfång, hvilka ej utan stor arbetsstyrka
kunna verkställas, på förhand skulle
göras omöjlige, genom nekadt biträde af
arbetscommenderingar. Jag hoppas dock
ett lyckligare resultat. Väl vet jag, att en
olycklig opinion för närvarande är rådande
om Götha Canal. Men jag hyser det
förtroende till Utskottet och Rikets Ständer,
att inga främmande opinioner skola
inblandas i den allmänna frågan, om till
stora och nyttiga företag arbetscommenderingar
få äga rum, eller icke.
Den 16 Fcburarii f. m.
47
Grefve Horn: Hufvudsakligen förekommen
af Friherre Anckarswärd i besvarandet
af Grefve von Plåtens framställning,
anhåller jag blott att få tillägga några ord.
Grefve von Platen tror, att ändamålet med
den indelte soldaten varit att skaffa arbetare
åt Staten. Af de äldre handlingar jag
sett kan jag ej draga samma slutsats, ty
jag finner, att utskrifningarne endast syftat
på verklig krigstjenst eller fästningsbyggnader
och dylika krigsarbeten. Grefve
von Platen säger vidare, att soldaten genom
arbetscommenderingar danas lill duglig
militair. Likaväl sorn genom Canalgräfning,
tror jag detta låter verkställa sig hemma
på roten. Soldaten står äfven derunder
militairiskt befäl, mödor och besvär
undgår han visserligen icke som jordbrukare,
hvilket jag förmodar icke är Grefve
von Platen obekant, icke eller att den indelte
soldatens arbete är påräknadti hemorten,
och att detta äfven säkerligen varit
Carl XI:s mening, då han uttryckligen stadgade
det förbehåll, att Soldaten under fredstid
vöre förbunden att biträda sin Rotehållare,
då han ej commenderades till kronans
arbete, hvilket måste betyda något
helt annat, än arbeten af hvad slag som
helst för enskild tas räkning. Jag vet för
öfrigt ej, hvarföre Grefve von Platen så
mycket talat om den erkända omsorg och
vård Soldaten nu för tiden vid Canalerne
njuter; ty 0111 praemissen, eller rotarnes
48 Den 16 Februarii f. na.
skyldighet, att till dylika arbeten afstå sin
karl, vore gifven, behöfdes ej dessa skäl.
Det vore i sådant fall ett lika föremål för
anmärkning, om 2 eller 100 procent af arbetsstyrkan
omkom eller förderfvades. Det
sednare förhållandet skulle visserligen vara
olyckligt, men något lagligt åtal deremot
kunde icke göras. För min del anser jag
allmänna arbeten, som skola åstadkomma
någon nytta, bäst utföras genom beting med
den årligen kringvandrande, arbetssökande
allmogen från Dalarne och Wermland. Tillgång
på arbetare, om de sökas, ej 1000-  tals, men 100-tals, skulle på sådant sätt
icke fattas. — Slutligen får jag, i anledning
af Friherre Anckarswärds anmärkning,
att jag skulle hafva glömt fästa serskildt afseende
på sådane Bolag, hvilka genom Rikets
Ständers Beslut erhållit rättighet att
begagna arbetscommenderingar, förklara,
att jag ej känner något Bolag, som åtnjutit
sådan rättighet, utom Götha Canal Bolag;
men som dess octroy nu är tilländalupen,
och jag hoppas, att någon prolongation
derå ej skall beviljas, har jag ej funnit
något skäl, att utesluta detta Bolag från
Categorin af enskildta Bolag i allmänhet.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag anser ifrågavarande
ämne af vida större vigt, än man i
allmänhet föreställer sig vid dess första betraktande.
Jag utbeder mig derföre, att få
fästa
Den 16 Februarii f. m.
49
Fasta Utskottets1 uppmärksamhet på vigten
deraf, att noga göra sig reda för verkningarne
af de stora allmänna arbetsföretagen,
då de ej utgöra resultat af den utvecklade
arbetskraft, som på stället kan disponeras.
Jag vill härmed säga, att då sådane stora
företag verkställas genom en Från andra orter
samlad arbetsstyrka, bör man först betrakta
den följd, att genom den mängd arbetare,
som dragas från hembygden och
sin vanliga sysselsättning till de trakter,
der arbetet är i fråga, arbetslöner ne i de
aflägsnare orter, derifrån arbeta,rne blifvit
dragne, nödvändigt skola höjas. Härtill
kommer äfven den höjning i arbetslöner,
som genom sakens natur skall inträffa i trakterne
af det ifrågavarande arbetet; och slutligen
uppstår en allmän stegring af arbetslöncrne
i hela landet. När derefter företaget
är fulländad!, och den ditlockade folkmassan
icke allt framgent i trakten deromkring
kan finna sin bergning, tvingas den
att återgå till sin förra hemort, eller söka
sin utkomst på andra ställen. Derigenom
fällas arbetslönerne åter lika våldsamt. Må
man ej häraf sluta, att jag anser alla allmänna
arbetsföretag förkastlige. Jag tror
tvärtom, att de ofta kunna vara af mycken
nytta, men jag önskar, att Utskottet ville
fästa uppmärksamhet vid de förhållanden
jag om nähl t, och göra sig reda för, att det
gifves en mängd allmänna företag, hvilkas
»3 H. 4
5o Den 16 Februarii f. nr.
allmänna nytta heror deraf, att den arbets»
kraft, hvarmed de verkställas, kan förblifva
på den ort, dit deri blifvit dragen, och
att dessa företag i annat fall måste leda lill
så väl allmän som enskild skada.
Dessa anmärkningar syfta tydligen på
Götha Canal och alla Canaler. Jag tror
att om Götha Canal blifvit fullbordad med
den folkmassa, som i orten var att tillgå,
eller som der kunnat bosätta sig, skulle
man redan af detta företag sett en helt annan
elfect, än under närvarande förhållanden,
då det blifvit verkställdt med biträde
af krigsmagten. Den mängd förspillde
dagsverken, som beständige fram-och återmarcher
medtagit , skulle då ej varit en förlust
för det allmänna. Man skulle hafva
sett en ökad befolkning i orten, och fördelarne
af denna Canalbyggnad skulle redan
varit gifne. En annan fråga är, om
det var möjligt, att på detta sätt verkställa
Götha Canal? Jag medgifver gerna, att jag
icke tror det. Men då kommer man åter
till den frågan: var tiden för ett sådant
företag riktigt vald? och häri ligger just
beviset för nödvändigheten, att Utskottet
utreder den princip, om stora arbetsföretag
böra genom konstlade åtgärder befordras,
eller ej.
Det återstår att tillse, huruvida RiksStånden
böra antaga hvad Utskottet i sitt
Den 16 Februarii f. m. 5i
nu afgifne Betänkande tillstyrkt. Utskottet
har föreslagit, att Rikets Ständer skulle begära
en författning, som bestämde skyldighet
för enskildte Bolag, att gifva ersättning
till Soldaten eller dess Enka och Roten,
då någon karl under arbetet skadas eller
mister lifvet. Jag är af den öfvertygelse,
att detta skulle i verkställigheten blifva ganska
kinkigt, och jag inser derjemte faran
af att bifalla ett Betänkande, som innefattar
ett medgifvande, att Konungen skulle
äga rätt, att så tolka lydelsen af Kneckte-Contracten,
hvilka endast afse Kronans
arbeten, och byggnader på Befälets Boställen,
med bestämd rättighet för Roten att
i annat fall emot ersättning begagna soldatens
arbete, att hvarje enskildt Bolag skulle
kunna begära och erhålla arbetscommenderingar.
Denna grundsats är äfven oriktig
i det afseende, att den kastar bela tungan
af alla stora, allmänna arbetsföretag på
den jordbrukande klassen, hvilken redan
förut i så rikt mått bär tryckande bördor.
Då man för öfrigt för en sådan rättighet
åberopat Historiens vittnesbörd, torde jag
få fästa uppmärksamheten på skilnaden emellan
vår nuvarande Armee och de trupper
Gustaf Adolph, eller dem, som Carl XI använde
till Hjelmare Canal. De förre voro
icke organiserade på sådant sätt, alt de lönades
af jordbrukaren, utan af StatsCassan
och lågo på en slags värfvad fot. De sed
-
52
Den 16 Februari i f. m.
nare Voro hvarken beklädde af roten, eller
ännu med torp försedde; utan hodde största
delen som drängar lios Bonden. Hvad
detta Canalarbete angår, så är det bekant
att Carl XI kastade räkningarne på elden,
emedan han ej ville låta någon se, huru
mycket arbetet kostat, och detta torde redan
få antagas såsom en husliållsam Konungs
medgifvande, att han valt en origtig
väg till ändamålet.
Jag anhåller på dessa grunder om återremiss,
och tror att Utskottet i dess nya
Betänkande -ej bör inblanda frågan om ersättning
till Soldaten, Enkan eller Roten,
på annat sätt, än att då Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer funnit ett företag af sådan
beskaffenhet, att arbetscommendering bör
beviljas, ersättningsfrågan må för hvarje serskildt
Pall af Kongl. Maj:t afgöras; emedan
jag tror det vara omöjligt för Rikets Ständer,
att på förhand stadga någon bestämd
ersättilingsgrund för alla tillfällen. Jag skulle
således, i likhet med hvad som blifvit
föreslagit inom BondeStåndet, vilja föreslå
Utskottet att tillstyrka en underdånig skrifvelse,
af ungefär följande innehåll:
”Att Kongl. Majrt hädanefter, med undantag
af sådane enskilte Bolag, som i
”enlighet med Rikets Ständers Beslut och
”Kongl. Maj:ts Nådigst utfärdade Privilegier,
serskilt blifvit tillerkände rättighet, att
Den 16 Februarii f. ro.
53
»
”begagna Kronans manskap till arbeten, icke
”mätte tillåta, att arbetsconjmenderingar af
”Indelte Armeen eller Båtsmanshållet befordras
till arbeten hos enskilte Bolag och
”personer; samt att, enär, till följd af re”dan
gifven eller framdeles af Kongl. Majit
”och Rikets Ständer gemensamt tillerkänd
''rättighet, dylike arbetscommcnderingar af
”enskilte Boing begagnas, Kongl. Majrt täck”tes
låta föranstalta, att sådane öfverens”kommelser
med dessa Bolag träffas, angående
ersättningar till Karl, Bote eller ef”terlefvande
Maka och Barn, i de faM, då
”Soldat eller Båtsman under arbetet till lif
”eller lern skadas, som äro billiga oell för
"hvarje fall tillämplige.”
Friherre Ridder stolpe, Fredrik: I anledning
så väl af den uppmärksamhet Utskottet
egnat At min motion, som de anmärkningar,
hvilka i dag blifvit framställde,
tror jag mig pligtig att visa, det Rotebällarnes
klagan öfver olägenheter oeh kostnader
för deras under arbetscommenderingarne
skadade soldater ej är utan grund.
Vid Westmanlands Regemente hafva, enligt
de underrättelser jag på grund af yttrade
klagomål kunnat inhämta, följande Soldater
under arbelscommenderingar blifvit skadade,
nemligen:
Vid 1818 års Generalmönstring».
LifCompagniet :
N:o 47- Urman.
Den 16 Februari i f. m.
Första Majorens Compagnie:
4*. Wåghalsj behäftad med bråck.
Andra Majorens Compagnie:
i. Frisk, skadad i högra armen.
75. Holm, förlorat ena tummen.
io3. Forssj mistat högra ögat.
BergsCompagnie :
117. Häll, skadad i högra foten.
129. Flink, skadad i högra benet.
Salbergs Compagnie:
99. Trafvare, skadad i armen.
Vid 1822 års Generalmönstring.
LifCompagniet:
85. Kihlbergj skadad i venstra axeln
under marchen till Canalen.
Strömsholms Compagnie:
60. Ekj skadad år 1817.
i45. Berggrendito dito
Kungsörs Compagnie:
87. Malmj skadad i högra axeln.
BergsCompagnie:
29. Rese, skadad 1817.
90. Sterij dito dito
96. Flankj ena armpipan förderfvad.
Den 16 Februarii f. ra.
N:o i34- Nord, ofärdig i ena axeln.
— i4<> Asp, skadad i högra axeln.
Vid 1827 års Generalmönstring.
LifCompagniet:
— 68. Longberg, dubbelt bråck.
Öfverste-Lieutenantens Compagnie:
— 07. Lindqvist, svåra kroppsskador.
BergsCompagnie:
— 73. Hedlund, åderbråck.
Troligen finnas ändå flere, sorn komma
att ligga Socknarne till last. Såsom Konungens
Befallningshafvande i Länet, anser
jag mig, som mine landsmäns, i synnerhet
de mindre bemedlades, målsman, och
har trott min pligt vara, att föra deras talan.
Hvad grafificali.onerne beträflar, så
medgifver jag, att sådane ägt rum vid Götha
Canal, men inga pensioner. De hafva
blifvit begärde, men af Directionen ej kunnat
beviljas, emedan inga medel dertill funnits,
eller emedan Directionen- ej haft rättighet
att utdela sådane. Det är just för
att sätta CanalDirectiönen i tillfälle att utöfva
denna rättvisa, som jag önskat ett stadgande
härom. I afseende på Herr Hjertås
yttrande, att det vore omöjligt för Rikets
Ständer att bestämma den ersättning, som
borde gifvas, får jag förklara, att jag för
sådane under arbetet skadade Soldater, som
56
Den r6 Februarii f. ra.
derigenom urståndsättas att vidare tjena,,
föreslagit pensioner, i likhet med livad Staten
består. Om således principen antages,
skall, utan afseende på pensionens större
eller mindre belopp, en rättvis likhet i förhållanden
och vilkor uppkomma»
Hans Exeellence Herr Grefve von Pla~
ten; Emot min önskan nödgas jag ännu en
gång upptaga Ridderskapets och Adelns tid *
för att besvara några inkast och rätta några
misstag. Så har bär blifvit sagdt, att det
krigsfolk af Södermanlands Regemente Gustaf
Adolph i63.i nyttjade vid Hjelmare Canal,
var värfvadt. Det förhåller sig icke så. Det
var en del af Provineens utskrifne manskap.
Vidare synes det, som man uppfattat hvad
jag anfört, såsom endast rörande Götha Canal.
Jag har talat om alla allmänna företag,
och jag har icke, såsom man tillagt mig,,
sagt att soldatens ändamål vore att arbeta;
men jag blir af den tankan, att när Rikets
försvar lemnar Svenska Soldaten ledighet
att vara hemma, är han enligt urgamla institutioner
under Konungens disposition, för
att användas till sådane arbeten, som af
Kongl. Maj:t pröfvas nyttige för det allmänna.
Man har vidare trott, att allmänna
arbeten skulle bättre utföras genom enskildte
arbetare, än genom Armeen. Jag
hyser en motsatt öfvertygelse af många skäl,
och tror ej blott på grund af theoretiske
cälculer, utan efter den erfarenhet verkli
-
Den 16 Februarii f. m.
57
ge försök gifvit, att detta ej allenast icke
skulle vara det bästa sättet, utan alldeles
omöjligt. Ty då frågan ej är om några hundrade
utan flere tusende arbetare, hvilket
är nödvändigt, om arbetet med sammanhang
och drift skall utföras, låter ett sådant företag
ej verkställa sig med enskildta arbetare,
utan de största olägenheter. Efterfrågan
af en sådan mängd arbetare skulle
just uppjaga dagspenningen öfver hofvan,
enär det stod i hvars och ens skjön, att
fordra hvad som helst. Det skulle derjemte
blifva omöjligt, alt hålla ordning bland
ett sådant antal enskildte arbetare, som ej
erkände någon subordination. Jag är så
mycket säkrare, att detta skulle inträffa,
som man äfven i det tätt befolkade England
fått erfara olägenheterne, att sammanbringa
5 å 600 enskildte arbetare; och der
har man likväl vida lättare att skilja sig
från dem. Härtill kommer sluteligen en annan
omständighet, som gör sådane företags
utförande genom enskildte arbetare omöjligt,
nemligen det förhållande, som skulle
uppstå mellan arbetarne och Socknarne i
trakten. Vi hafva författningar om främmande
personers införande i Socknarne, hvilka
af församling^raes medlemmar ofta på
det ifrigaste begagnas. Äfven då fråga endast
varit om 4 eller 5 personer, hvilka
för vissa handtverk varit nödvändiga, hav
det ofta varit svårt, att orri deraä inflyttning
rangera med församlingarne. Om nu
58 Den iG Februarii f. in.
flere hundrade eller tusendetals skulle inströmma,
hemställer jag, huru detta skulle
låta sig göras. Försök hafva flere gångor
blifvit gjorde äfven med Dalallmogen,
och det är just genom dessa försök man
kommit i erfarenhet af omöjligheten att använda
enskildte arbetare.
Hvad för öfrigt frågan om slitningspenningar
angår, så hafva BeklädnadsDirectionerne
uppburit sådane för Kronans kläder
under fram- och återmarcher, men för
karlens egne arbetskläder äro slitningspenningarne
inberäknade i dagspenningen; dock
har man i anseende till en starkare skoslitning
funnit skäligt att tillägga karlen en
serskild ersättning utöfver dagspenningar för
skoplaggs-slitning. Man kan således knappt
uppleta någon enda detalj, som icke kommit
i öfvervägande.
Slutligen får jag, i anledning af den uppgift
på skadade soldater, som vi bär hört
uppläsas, anmärka, att det ej är sällsynt, att
uppgifter, som äro hämtade från olika håll,
ej instämma, men utan vidare pröfning antagas.
De uppgifter jag lemnat, äro officiella,
i enlighet med ordentlige in- och utmönstringsrullor.
Bråckskador äro allmännare
bland menniskor, än man föreställer
sig, och hafva ofta orättvist blifvit skrifne
på arbetets räkning.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller,
att en liten stund få upptaga Ridderskapets
Den 16 Februarii f. m. 5g
och Adelns tid med anförandet af några
saker rörande det ifrågavarande ämnet,
hvarpå jag anser af vigt att uppmärksamheten
fästes. Man har uppdragit en jemförelse
emellan den förlust, som den hemmavarande
Rotehållaren får vidkännas genom
saknad af Soldatens biträde, och det arbete,
som genom arbetscommenderingar-åstadkommes,
och man har sagt, att denna förlust
uppväger nyttan af arbetet. Härvid
måste den fråga uppstå, om arbetet är af
nytta för det allmänna, eller icke. I sednare
fallet bar talaren rätt; men annars
måste det arbete, som verkställes för liela
samhällets behof, vara af större nytta, än
det, som verkställes åt enskildta. Dessutom
lära få Soldater arbeta lika mycket hemma,
som vid arbetscommenderingar. Jag vill
här endast tala om Skaraborgs Regemente.
Trettio års erfarenhet har lärt mig, att Skaraborgs-Sohlaten
arbetade ganska obetydligt
på Roten, innan han varit vid Canalen,
och der vant sig vid arbete; ty han anser
sig ingalunda stå under Rotens befäl, och
rätt ofta hände det, att Roten snarare fick
sköta Bostället åt Soldaten, än denne biträdde
Roten. Nu är förhållandet helt olika,
och Soldaterne äro, genom den vana de
fått, det bästa arbetsfolket, som hvar och
en med begärlighet söker begagna, helst
Soldaterne derjemte lärt sig att vara murare,
smeder eller andra handtverkare. Detta
är äfven en omständighet, som jag tror
6o
Den iG Febrnarii f. m.
böra Is omma i beräkning i afseende på enskildtas
fördel.
Huruvida den sats är riktig, att Soldaten
hemma på Roten äfven kan blifva
skicklig till tjenstgöring i fält, öfverlemnar
jag till militairer att afgöra. Jag skulle likväl
tro, att Götha Canal, der jag sjelf haft
tillfälle se Soldaten hållas till fältlefnad och
vänjas att sköta sin hälsa, laga sin mat och
dylikt, kanske i icke ringa mån bidrog dertill,
att då fordom Soldaterne under ett
fälttåg tjogtals sjuknade af ovana, den sista
campagnen utvisade ett mycket mindre sjukdomstillstånd
och en vida mindre mortalitet.
Hvad användandet af enskildte arbetare
beträffar, så torde jag af egen erfarenhet
kunna yttra mig något deröfver. Är det
blott fråga om att skaffa 5o eller 100 arbetare,
så kan det gå an, men icke, då frågan
är om ett större antal. I Nerike, i mitt
grannskap, samlades för några år sedan en
större arbetspersonal vid Koboltsverken.
Bland den från alla kanter ditströmmande
folkmassan kunde knapt så mycken ordning
hållas, att icke riktige uplopp skedde i orten.
Församlingarne tackade Gud, alt de
åter blefvo denna folkmassa (pilte, och den
återvände hem, utan besparad förtjenst, oaktadt
den dryga aflöningen, emedan ingen
ordning fanns ibland den. Huruvida den
så mycket omtalte Dalallmogen nu mera
är skicklig till sådarie arbeten, lenuiar jag
Den 16 F e b r u a r i i f. ra.
61
derhän. Något bevis derpå har den åtminstone
ej lemnat vid Götha Canal. Det var
Dalkarlar, som der användes under det första
året, men de gingo sin väg af missnöje
deröfver, att de ej fingo preja sig till oskäligt
höga beting. Några år derefter tvång
nöden dem att återkomma. Då åto somlige
ihjel sig, och andre skuldsatte sig, under
det Soldaten från Dalarne alltid vatit
en skicklig och ordentlig arbetare, emedan
han stått under befäl. Jag tror således
icke, att större arbeten kunna verkställas
genom enskildte arbetare. Grefve von Platen
har dessutom utvecklat, med hvad motvilja
desse arbetare skulle emottagas i församlingarne
af fruktan för trängsel, sjukdomar
och bosatte tiggare.
Hvad åter Wermlandsallmogen angår,
så är den väl ganska skicklig till arbete,
men något hvar, som begagnat den, i synnerhet
från Fryksdalen, skall lätt finna, att
om sådane arbetare blifvit använde till Götha
Canal, skulle den blifvit mångdubbelt
dyrare, än den varit. Det gifves för öfrigt
en annan skillnad emellan de tvänne sätten
för arbetans verkställande. När det sker
genom arbetscommenderingar, kunna på förhand
bestämdare kostnadsförslag uppgöras,
och förluster hindras genom en nogare beräkning
af behofven. I andra fallet måste
allt tilltagas på måfå, och det befäl, som
erfordras för arbetets tillsyn, kostar lika
6?.
Den x6 Februarii f. m.
mycket, om man kunnat sammanbringa flere
eller färre arbetare. Jag öfverlemna!’
till dem, som genom bestyr med dylika företag
förvärfva! sakkännedom, att bedomina,
om kostnaden ökas eller minskas på
detta sätt, och genom de afbrott i arbetets
gång, som aldrig kunna förekommas, då
stora företag genom enskildte arbetare skola
verkställas. — Jag anhåller att dessa mine
anmärkningar få åtfölja återremissen.
Grefve Horn: Med tillfredsställelse har
jag åhört Herr Thams yttrande. Jag finner
deri ytterligare styrka för de bevis,
som tala emot de stora arbetsföretagen; ty
det tyckes naturligt, att, då folk, som kringvandra
för att söka arbete, icke kunna användas
utan att blifva mångdubbelt dyrare
än de, som arbeta efter ordres, så är tiden
för företaget icke passande. Hvad deremot
angår Herr Thams yttrande, rörande
Soldatens skyldighet att arbeta hos Rotarne,
så påstår jag ännu, att han verkligen är
förpligtad till sådant arbete. Uppgiften, att
soldaten vid Skaraborgs Regemente ej känner
denna pligt, anser jag såsom en verklig
anklagelse emot Befälet, emedan dess
åliggande är, att underrätta Soldaten likaväl
om hans skyldigheter emot Roten, som
öfrige tjenstepligter.
Såsom bevis att allmänheten lider af
arbetscommenderingarne, får jag anföra, att
Den 16 Februarii f. m, 63
en stop del al Nerikes Regemente efter hemkomsten
från sednaste arbetscommendering
sjuknat i långvariga och smittosamma frossfehrar.
Jag hetviflar, att Soldaten på sådant
sätt göres skicklig till krigstjenst; tvärtom
hafva flere tagit sådan skada till sin
hälsa, att de blifvit obrukbare för tjensten,
och ligga nu mera Socknarne till verklig
last. Jag ser med nöje Konungens Rådgifvare
i Commandomål här närvarande. Han
torde kunna lemna upplysning om det stora
antal sjuka, som rullorne öfver sjukdomstillståndet
inom Armeen utvisa hafva varit
följder af arbetscommenderingarne.
Grefve Brahe, Magnus: I anledning
af Grefve Horns uppmaning, anser jag mig
böra upplysa, att uppgiften om en inom
Nerikes Regemente gångbar starkare frossa
visserligen är sann, och att man trodde
detta vara en följd af Regementets sednaste
arbete vid Götha Canal. Men man har
erfarit, alt lika starka frossor varit gångbare
inom de Regemenfer, som icke varit
på arbetscommendering. Så är förhållandet
i år inom Garnisonen här i Stockholm,
och man har till och med funnit frossan
gångbar på sådane trakter, som aldrig förut
varit blottställde derför, till exempel
Dalarne och norra delen af Sverige. Jag
kan således ej instämma deruti, att sjukligheten
inom Nerikes Regemente varit en
följd ensamt af Canal-arbetet, ehuru det
64
Den 16 Febr Mari i f. m.
visserligen är möjligt, att vistandet på sumpiga
trakter dertill kunnat bidraga, hvilket
förhållande ej allenast inträffat med arbetena
vid Götha Canal, utan äfven på flere
andre arbets-stationer, der localen varit enahanda.
Emedlertid utvisa rapporterne öfver
sjukdomstillståndet inom Arméen, såsom
jag nyss haft äran nämna, lika stor
sjuklighet inom andra Regemente!’, som icke
varit commenderade lill Canalarbete.
Friherre Ulf sparre j Georg: Då fråga
blifvit väckt om sjukligheten inom Arméen,
såsom en följd af arbetscommenderingarne,
anser jag mig skyldig upplysa, att
så snart någon station å Canallinien befunnits
sumpig, har CanalDirectionen i samråd
med befälet alltid varit omtänkt, att tidigt
på året indraga commenderingarne å
så beskaffade stationer. Jag tror således,
att man icke billigtvis kan tillskrifva Canalarbetet
de inom arméen gångbara frossor.
Grefve Brahe: Jag har åter begärt ordet
endast för att förena mig med Friherre
Ulfsparre deruti, att man icke nog kan
erkänna den omvårdnad CanalDirectiouerne
haft om truppCrne. Kongl. Maj:t har anbefallt
GeneralAdjutanten för Arméen att,
då regnaktig eller kall väderlek inträffat,
utom det vanliga förslaget, taga serskild
kännedom om sjukdomstillståndet vid arbets
com
-
Den 16 Februari i f. m. 65
commenderingarne. Detta hnr äfven skett,
och raan har deraf alltid erfarit, att det i
afseende på truppens vård icke varit möjligt,
att vidtaga bättre anstalter, än CanalDirectionerne
gjort.
Hans Excellence Herr Grefven och
LamltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Friherre Boye, Ludvig, upläste följande:
I
ett af dagbladen har jag läst det yttrande,
som, under min frånvaro, en värd
Ledamot Herr Grefve von Schwerin afgifvit,
vid ett tillfälle, då en annan värd Ledamots,
Herr Friherre Anckarswärds motion
remitterades; hvilken innehöll förslag,
att principerne till nya, CivilLagen skulle
vid denna Riksdag till afgörande förekomma.
Begagnande min Motionsrätt hade jag
protesterat emot ett behandlingssätt, som
kunde skilja i tiden för afgÖrandet, emellan
Principer och tillämpning; och jag hade
jemväl föreslagit ett annat, hvaråt också
remiss var lemnad; men oviss om hvilken
i3
H. 5
66
Den 16 Februarii f. m.
dera Lagutskottet skall gifva företrädet, ser
jag mig af ämnets vigt uppkallad, att bemöta
de Lagbegrepp, som innefattas i Herr
Grefve von Schwerins yttrande; och jag
anhåller alltså att nu få emot dem göra de
anmärkningar, för hvilka jag äfven anhåller
om remiss till Lagutskottet.
Herr Grefven understöder Friherre Anckarswärds
Motion, klandrar gamla Lagens
Bördsrätt, samt ger bifall åt det nya Lagförslagets
antagna theorie, om Qvinnans
rätt, som vill, att den ogifta Qvinnan skall
vid fyllda 25 år blifva lika fullmyndig, som
Mannen; och slutligen har Herr Grefven,
såsom bevis på orättvisan af gamla Lagens
motsatta bud, åberopat exempel af Qvinnan,
som gifter sig vid 17 år, föder barn
och blir änka vid 18 år, då hon blir ej
allenast myndig sjelf, utan jemväl förmyndare
för sitt barn, med närmaste fäderne
fränders råd.
Friherre Anckarswärds Motion har jag
tillräckeligen motsagt, i den motion jag gjort,
med hvars uprepande jag ej bör besvära;
och jag fäster mig således nu blott vid hvad
Grefve von Schwerin, i öfrigt, andragit.
Hvad nu först beträffar Bördsrätten, så
bör jag erindra, att då Civilisationen införde
den till Sveriges LagBalkar, såsom en
följd af arfsrätten, voro både motiv och
ändamål ganska ädla. Lagstiftaren ville neni
-
Den 16 Februarii f. m.
67
ligen, i de fördelar lian tilläde Slägtskapsbandets
företräden, bereda en garanti för
fortfarandet af dess värde i all framtid; och
lian ville, i den uppmuntran han gaf åt
kärleken till fadrens ärfda jord, bereda en
garanti mera åt sjelfva kärleken till Fäderneslandet.
Om nu också det är en beklaglig
sanning, att Civilisationen sedermera, i
sjelfva sin förfining, återfört oss till en
égoisme, som vållar, att de medel Lagstiftaren
antog, 1111 mera icke verka lika på
oss, som fordom på våra fäder, så äro vi
dock alltid pligtige, att lemna agtning åt
uppsåtet. För min del, hyser jag ännu den
öfvertygelse, att Bondens tillgifvenhet för
sin ärfda jord, bidrager lill hans fosterlands
känsla; och icke kan jag finna, alt
då till exempel en stjuffar begagnar hustruns
svaghet för sig ända till att förmå
henne alt sälja, för en låg penning, sin ärfda
jord till hans eller hans släglingars fördel,
men till egne harns skada, det just
ligger något ondt uti, att dessa få, för
samma penning, inlösa jorden. Jag anser
icke heller obilligt, att ärfd jord, då den
går utur en slägt, hvars mödor der blifvit
nedlagda, kan af slägten återförvärfvas; Och
då jag jemför alla dessa skäl, med blott
motskälet af det obetydliga tvång på dispositionen,
som nu mera åtföljer Bördsrätten,
så stadnar jag alltid vid den önskan,
alt denna rätt må i nya Lagen varda bibehållen.
5*
68 Den 16 Februarii f. in.
I frågan åter om tlcn Lagförändring,
hvartill man vill, att den nja théorien om
Qvinnans rätt skall föra oss, ser jag med
djupt bekymmer de olyckligaste följder af
förändringen.
Qvinnans rätt, i sin yppersta bemärkelse,
liksom bennes angelägnaste fordran
bos Lagstiftaren, består just deri, att bon
må af Lagen bibehållas vid det höga värde,
sorn tillhör bennes bestämmelse, och
som våra Lagar ända hittils vetat att åt
benne bevara; men glömom ej, att Qvinnans
värde bar sitt gifna vilkor i sedligheten,
och att sedligheten hos massan af
folket bar sitt gifna vilkor i giftermålet.
Derföre bar också, i alla tider och i alla
Länder, Lagstiftarens första pligt och dyrbaraste
omsorg varit, alt bos massan af folket
befordra giftermålet, hvartill fordrades ,
att det blef ett tillstånd af företräde i lycka
framför det ogifta tillståndet. Med detta
syftemål till hufvudsak, kände alltid
Lagstiftaren nödvändigheten, att ställa Lagens
alla öfriga bud, som angingo någon
Qvinnans rätt, i öfverensstämmelse dermed;
Och i ett Lagsystem, blir det alltid af största
vigt, att hvarje bud får behålla det rum,
i systemets ordning, som detsamma tillkommer;
samt att följagteligen ett bud af andra
ordningen icke erhåller förmågan, att
motverka systemets första bud.
Den 16 Februarii (. ni.
Men nu fordrade giftermålet för sitt
företräde i lycka, att Qvinnan, som af naturen,
mera än Mannen, underlades passionernes
välde, och sorn föddes med samma
hegar, att herrska, som Mannen, skulle af
egen böjelse underordna sin vilja Mannens;
och skulle dock finna detta tillstånd
af beroende lyckligare än det, hvarifrån
hon utgick; Och det blef altså nödvändigt,
att Qvinnan, såsom ogift, qvarstod i ett
större beroende, än det, som mötte henne
i giftermålet. Till giftermålets lycka fordrades
vidare, att Qvinnan förde med sig
sedlighetens vana; och till säkerhet derföre
blef nödvändigt, att den tillsyn på den
ogifta qvinnans seder, som åligger föräldrar,
och som tillhör förmyndarvårdcn, skulle
följa henne intill den stund, då hon gifte
sig.
Se der de Politiske och moraliske skäl,
som fordrade, alt den ogifta Qvinnan förblef
omyndig. Den motsägelse man vill
finna i den fördel Lagen ger åt den unga
änkan försvinner, då man deri blott ser
ett åsyftadt motiv mera för qvinnan, alt ingå
i giftermålet; en fördel dessutom, som,
då fallet så sällan inträffar, kunde utan
särdeles fara förunnas, då det altid äger
sitt correctiv i den rätt, som är gifven hennes
Och Barnets slägtingar, att, om hon
gifver skäl dertill, begära hennes försättande
i omyndighets tillstånd.
70
Den 16 Februarii f. m.
Må nu försvararne af liberalitetens så
ofta missförstådda läror gerna roa sig med
att betragta ménniskan, icke sådan som hon
är, utan sådan som hon efter de nya theorierne
borde vara; men må det icke heller
förtänkas mig, att jag qvarblifver vid den
öfvertygelse, att nyssnäinde skäl äro lika
magtpåliggande, lika nödvändige att följa
nu, som de voro för våra fordna Lagstiftare.
Må det ursägtas mig, att jag sannerligen
icke förstår, hvarföre den förmögna
Bonddottren skulle utbyta ett tillstånd af
oinskränkt sjelfrådighet emot det beroende,
som qvinnan i giftermålet måste vidkännas;
eller hvarföre den tillsyn på den ogifta
qvinnans seder, som tillhör föräldrar och
förmyndarvården—en tillsyn, som visserligen
hittills uträttat mera, än alla Prästerskapets
söndagsförmaningar — skulle blifva
mindre nödvändig hädanefter. Man torde
säga, att religion och moral skola ensamt
utgöra tillräckliga band; men jag frågar,
hvilken ny förmåga hafva då dessa dygder
nu fått, mera än förr? och, på hvilkendera
sidan står väl den kraft raägtigast, efter
hvilken man likväl tillika vill, alt menniskorna
skola handla, jag menar opinionsanseendet,
månne på dygdernes eller på
förmögenhetens? Man torde vidare säga,
alt så länge det oägta barnet icke äger någon
arfsrätt, så skall qvinnan af sådan orsak
behålla hågen för seder och giftermål;
men jag frågar: behöfver hon väl det der
-
Den 16 Februarii f. m.
före? eller skall icke den fria dispositionsrätt
hon får öfver sin egendom, och som
blir så mycket friare, då man borttager
bördsrätten, ärbjuda henne tillräcklige utvägar
att öfverflytta sin egendom på sine
oägta barn? Och huru länge skulle väl en
sådan olikhet i arfsrätt qvarstå, sedan belägenheten
att hafva en talrik famille, troligen
blef lika allmännelig för den ogifta
qvinnan, som hittils för den gifta; eller
skulle det väl länge dröja, innan detta nya
skick framkallade medlidandets och Liberalitetens
förenade rop på det onaturliga i
hindret för det oskyldiga barnet, att ärfva
sin egen mor? — Man torde slutligen också
säga, att ännu qvarslod i Lagen ett återhållande
band, nemligen Lönskaläges böterne,
bestående, nu mera, i blott 32 sk. till
kyrkan, men skulle det väl länge dröja, innan
dessa böter, dels genom den allmännelighet
de troligen erhöllo, och dels genom
sjelfva deras ringa belopp, snarare
skulle antaga, i allmogens omdöme, en art
af bevillningsafgift på Qvinnans nya rätt;
och hvad skulle de väl sedermera uträtta?
Men, om man också kunde antaga, att
— sedan man i sjelfva lagen satt qvinnan
på det farligaste af alla val, valet emellan,
på den ena sidan, lifvets alla njutningar
utan alla band, och, på den andra, ingen
ting annat än ett tomt moraltvång, — lion
dock alltid, hos massan af folket, förblef
i
72
Den 16 Februarii £. ni.
sedlig och behöll hågen för giftermål} så
frågar jag: huru benägen skulle väl Mannen
blifva att gifta sig, ifrån den stund då
Qvinnan förde med sig i Brudstolen, icke
såsom hittills, vanan af eftergifvenhet för
andras vilja, — en vana, som nu följer
Qvinnans uppfostran och belägenhet ifrån
vaggan till Brudstolen, — utan deremot
vanan af husbondeväldels alla modiga anspråk;
förenade med en, i Lag grundad
visshet, att äga alla själsförmögenheter fullt
opp så goda, som Mannen? Ja, huru lyckligt
skulle väl giftermålet då blifva? och
huru begärligt blef väl detta tillstånd för
Mannen?
Är det svårt, att alldeles förneka sanningen
af allt detta, eller att alldeles jäfva
verkan deraf på förståndets mogna öfverläggning,
så hör också till slutföljden, att
den föreslagna Lagförändringen vore förderflig
derföre, att den förminskar, lika
hos båda könen, hågen för giftermålet, och
derigenom sätter qvinnans sedlighet i större
våda.
Emot densamma tala dessutom andra
skäl. Lagstiftaren har jemväl en pligt,
att vårda den ogifta Qvinnans ekonomiska
väl; men huru uppfyller han denna pligt,
då han glömmer den väsendtliga skillnad,
som är emellan de kunskaper Qvinnan nu
erhåller i sin uppfostran till duglig mat
-
Den 16 Februari i f. m. 7 3
moder, och de kunskaper lion skall behöfva,
dä hon såsom fullmyndig bör förstå, att
sjelf försvara sin ägande rätt, sjelf sköta
sin jord och sjelf ombesörja allt hvad hennes
ärfda förmögenhet och dess förkofran
ärfordrar? Och hvem undgår att inse den
stora förändring i Qvinnans uppfostran, som
skall blifva en nödvändig följd af Lagförändringen?
Men, då hvarje Qvinna af en
viss förmögenhet, eller hopp att erhålla den,
skall uppfostras för det angenämare husbondekallet;
och det endast blir den fattigare
Qvinnans tillflygt, att uppfostras till matmodersbestyret;
så månne icke deraf snart
skall följa, att det sednare skall falla i opinionsvärdet
och icke mera hågfällas någon
flicka; hvarefter åter en tvungen befattning
dermed skall gifva ringa duglighet? När man
likväl besinnar, att hos de lägre och folkrikaste
classerne hushållets bestånd beror lika
mycket af matmodrens, som af husbondens
duglighet, så bör man väl icke sluta
ögonen till för Lagförändringens verkan på
dessa classers ekonomiska tillstånd; en verkan,
som visar sig så ganska farlig.
Man kan förändra Lagar, och ändra
uppfostringssätt, men förmår man .väl också
bjuda åt sjelfva naturen andre anlag, än
dem hon vidkännes? och ehuru man tilltror
sig att lemna den 25-åriga flickan handlöst
åt den böjelse, som naturen hos henne
nedlade starkast; den att godtroget äl
-
74
Den 16 Februarii f. m.
ska, för att iilskas; så månne man likväl
har rätt, att på samma gång af henne fordra,
det hon skall alltid äga den passionfria
urskiljning, den kalla försigtighet, sorn
hon skall behöfva, för att upptäcka egennytta!!
i de förslag, som kunna göras henne,
må hända någon gång äfven af den unge
man, som hon redan gifvit sin kärlek;
men med hvilken hon ännu ieke är gift?
Jag tror, alt denna fordran går för långt;
och jag befarar, att för en gång som den
ogifta Qvinnans nya rätt, att genom reverser
och caulioner på förhand afhända sig sin
egendom möjligen skulle kunna gagna, skall
den io gånger göra hennes ofärd; och skall
då samla famillers förbannelser öfver Lagstiftaren.
Jag har nu framställt de skäl, som jag
tror böra gälla mera, än hela behaget af
den liherala theorien; och jag anser mig
slutligen också berättigad att fråga: hvarföre,
eller af hvilken nödvändighet påkallas
väl denna Lagförändring? Vid sidan af
det bud, hvarigenom gamla Lagen qvarhåller
den ogiftaQvinnan i allmänhet vid omyndighetstillståndet,
ger samma Lag ett annat
bud till undantag derifrån, deri hvarje
ogift Qvinna, som kan förete bevis om ett
pålitligt dygdigt uppförande, och skicklighet,
att vårda sig och sin egendom, hänvisas
att hos Konungen söka att varda myndig.
Hela allmänheten känner, att i sådant
Den 16 Februarii f. m.
fall har bifallet ännu aldrig varit nekadt.
Men hvari består då nödvändigheten af dea
Lagförändring, sorn förvandlar undantaget
till allmän princip, utan att gifva annat
undantag, i stället, än den ohyggliga utväg
lör föräldrar och slägtingar, att, till räddning
för den dygdiga men för de yttre bestyren
icke hängifna flickans hela timliga
välfärd, nödgas upträda emot henne inför
Domstolen, och, framställande henne i den
ofördelagtiga dager att brista i sådane själsförmögenheter,
som den nya Lagen förutsatte,
såsom tillhörige hvarje Qvinna af hennes
år, begära hennes försättande i omyndighetstillstånd?
en utväg, som troligen aldrig
skall begagnas, emedan den för mycket
blottställer det goda förhållandet emellan
föräldrar och barn, och jemväl är af natur,
att sällan eller aldrig kunna med rättvisa
af allmänheten bedömas, och således
oftast, om också nödvändigt, dock anses
såsom en famillescandal.
Må nu allt detta, af Utskottet, af Ständerne
och af den tänkande allmänheten moget
öfvervägas; och må man dervid besinna,
att den nya Lagen göres icke blott för
de bildade classerne, utan för massan af
folket, som har behof af starkare band. Må
man ej heller förgäta den vigtiga sanning,
som en stor författare framställer, att ”Les
Lois et les Moeurs sc förment reciproquement;”
och må, när en gång frågan skall
?6
Den r6 Februarii f. m.
med nya Lagen afgöras, man så afmäta
Qvinnans rätt, att roan icke derigenom för
all framtid bereder Qvinnans fall.
Remitterades till Lagutskottet.
Friherre BoyeLudvig: Jag bar ock
en annan skuld att afbörda mig, tillkommen
under min frånvaro; och ehuru obetydlig
den är, anhåller jag att få göra
mig densamma qvitt. Uti en den i5 sistlidne
December hos Ridderskapet och Adeln
upläst motion, hvilken blifvit till BancoUtskottet
remitterad, bar jag föreslagit åtskillige
rättelser i föregående Riksdagars
Beslut rörande financerne, och dervid dels
yrkat Disconträntans återupphöjning till 6,
och straffräntans till 12, procent, samt dels
slutligen yttrat mig: ”att, å de Creditiver,
”sorn äro Bruksnäringen beviljade, dels till
”metalliske effecters beläning och dels till
”serskildte Lån i JernContoiret, räntan , som
”varit och är 3 procent, må uppflyttas till
”fullkomlig likhet med allmänna räntan;
”emedan, då räntan ingår till Bankens vinst,
”och den åter går till Statsbehofven, samt
”alltså ger lättnad i allmänna Bevillningen,
”det ingalunda är rättvist, att den ena Näringen
njuter fördelar, sorn indirecte öka
”de andra Näringarnes beskattning: och den”na
orättvisa skulle, om den längre fortsattes,
vara så mycket större, som Bruks”Näringen
just är dea af conjuncturen mest
\
Den 16 Februarii f. ni.
77
”gynnade.” Yid remissen har Herr Tham
gjort anmärkningar häremot, och yttrat: ”Det
”med anförande af Bruksägares lyckliga con”junctur
nyttjade skäl, är det emot denna
”Näringså ofta använda afundens språk, hvil”ket
jag icke trodde, att någon uplyst man
”nu skulle nedlåta sig att yttra.” — En
uplyst man, om han har godt hjerta, nedlåter
sig icke att hysa afund; men icke
heller tillåter sig någon uplyst man, att
beskylla sin medbroder för afund. Jag
har föresatt mig, att i utöfningen af mitt
Piiksdagsmannakall iagttaga moderation, och
jag tror mig vara denna föresats trogen, då
jag öfverlemnar till det mäst uplysta Stånd
att hedömma, huruvida jag, talande för allmänt
bästa, förtjenat tillvitelsen, att hafva
handlat af ett så lågt motiv, som afund.
För att visa obilligheten af sjelfva saken,
torde jag blott behöfva erindra, att under
det alla andra Näringar måste betala 6 procents
ränta för de lån, de kunna erhålla,
har Bruksnäringen ensam rätt till lån mot
3 procent. Men jag har icke talat till fördel
för någon serskild Näring; det var för
det allmänna, som skulle njuta räntan, och
hafva nyttan deraf, som jag ville fästa upmärksamheten
på det orättvisa förhållandet,
och jag frågar, om man för en sådan
framställning behöft styras af låga afsigter,
eller om jag gifvit anledning till en slik
förmodan. ■— Herr Tham har vidare tillåtit
sig yttra: ”följden blir Bruksnäringens
78
Den 16 Februarii f. m.
”minskande eller afstannande, hvarigenom
”åter behofvet af spanmål och tillgången
”att köpa den minskas, och då lärer väl
”jordbrukaren, för hvilken Friherre Boje ta”lar,
blifva den, som sluteligen förlorar på
”det till dess hjelp gjorda förslaget; ett van”ligt
öde, då man vill skada den ena Näringen,
under förevändning att hjelpa en
”annan.” Hvad först och främst det anförda
skälet emot motionen beträffar, fror jag
det vara temligen felaktigt, emedan jag ej
kan förstå, att Bruksnäringens bestånd skulle
hvila på 3 procentslånen; men med hvad
rätt säger Herr Tham, alt mitt förslag blifvit
gjordt till fördel för jordbruket, hvilket
i min motion icke ens finnes omnämnt?
IMå Herr Tham förstå mig, eller ej; men
må han upphöra att tillvita mig motiver,
som jag icke äger, eller tillägga mig yttranden,
som jag icke haft.
Herr Thanij Wollrath: Att jag icke
kunnat draga annan slutsats af den utaf Friherre
Boye föreslagne ränteförhöjningen, än
att sådant skulle ske till förde! för jordbruket,
torde förlåtas mig, då man besinnar,
att alla andra Näringar äga samma
rätt, som Bruksnäringen, till lån mot nedsatt
ränta, nemligen i Manufactur-och UJ1-  Disconterne. Att en sådan ränteförhöjning
å lån på metalliske effecter skulle verka ganska
menligt på Bruksrörelsen, torde äfven
vara påtagligt, då man påminner sig, hvad
Den 16 F e b r 11 n r i i f. m.
79
sora förorsakar behofvet af desse län, och
de conjuncturer, hvarunder lånerätligheten
begagnas. Med någon kännedom af Bankens
räkenskaper öfver dessa lån, vet raan
den stora skillnad i deras begagnande, sora
upkommer i mån af olika skeppning. Är
denna stark, så anlitas lånen ganska obe-,
tydligt, men i motsatt fall användas de, såsom
medel att uppehålla prisen, hvilket
endast genom lånerättighet mot nedsatt ränta
later sig göras. Jag skulle således tro,
att man för den vara, som skall betala vår
import, ej hör förstöra det enda medlet,
som befriar producenten från att ligga i händerne
på köpmannen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog, att Friherre Boijas
yttrande, innefattande svar å Herr Tharas,
Wollrath, den 29 sistlidne December e. m.
till BancoUtskottet remitterade Anförande,
i anledning af Friherre Boyes motion, angående
åtskillige omständigheter, som, vid
den blifvande Financeplanens uppgörande,
böra iagttagas, äfven måtte lill BancoUtskoltet
remitteras.
Bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan \ till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
So Den 16 Februarii e. m.
Måndagen d. 16 Februarii 1829.
Plenum klockan i till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 19 sistlidne Januarii
under N:o 32 afgifne, och den 3 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande, rörande
väckt motion om undersökning i afseende
på möjlig nedsättning af skeppsumgälder å
Svenska fartyg.
Friherre af Nordiiij Carl Johan: Idet
Inkomstbetänkande från StatsUtskottet, som
nu ligger på bordet, har detta Utskott yttrat
sig om en del af hvad som innefattas
i den nu ifrågavarande motionen, nemligen
om Lots- och Båk-afgifterna. StatsUtskottet
har deruti utredt, att någon nedsättning
å ifrågavarande afgifter för närvarande icke
bör äga rum, emedan Rikets Ständer redan
vid sista Riksdag anhöllo, att Lots- och
Båk-afgifterne för inrikes seglande fartyg
måtte nedsättas. Kongl. Majrt har, genom
en utfärdad ny Lotsförordning, verkställt
detta, och Utskottet anser, att intilldess våra
Lots- och Båkinrättningar vunnit en större
fullkomlighet, någon ytterligare nedsättning
deruti icke bör äga rum. Jag öfverleranar
till Ståndet, om icke, i händelse
EkonomiUtskottets betänkande nu skulle gil
-
las,
Den 16 Februarii e. m. 81
las, en contraclicton emot StatsUtskottets Betänkande
derigenom skulle upkomma. Jag
agser således nödigt, att det förra Betänkandet
får hvila, lill dess StatsUtskollets
Utlåtande om Statsinkomsterne kommer under
öfverläggning, och hvarom jag nu anhåller.
Häruti instämde Friherre Palmstjerna,
Carl Otto.
lians Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Friherra
af Nordins anhållan, att EkonomiUtskottets
ifrågavarande Betänkande måtte få ytterligare
hvila på bordet, intilldess StatsUtskottets
Utlåtande om beräkningen af
StatsVerkets inkomster hos Ridderskapet och
Adeln till pröfning förekommer.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottels den 19 sistlidne
Januarii, under N:o 33 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående väckte motioner om
LandsFiskals-tjensternes uphörande.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Emot Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande, i fråga om Landsi3
H. 6
0
82
Den 16 Februarii c. m.
Fiskals-tjensternas uphörande, får jag, fullkomligt
förenande mig med Herr Prosten
Broomes åsigter, göra följande anmärkningar.
Hvad först angår, att ändamålet med
Lands Fiskals-tjensterne skulle färj elas derigenom
, att upmärksamheten omöjligen,
kan jemt utsträckas öfver hela Riket; så
inser jag icke, hvad som skulle hindra, atti
de Län, der sådane fall inträffa, tillsätta ännu
en, synnerligast som Län finnas, hvilka
redan hafva a:ne om icke 3:ne LandsFiskaler;
hälst StatsCassan med löneanslag
ej derigenom generas. Beträffande godtycket
, som vid denna åklagaremakts utöfning,
efter Utskottets förmodan, öpnas; så erkänner
jag upriktigt, att denna phrase är
så insvept i delicatessens slöja, att jag torde
anses indelicat, om jag upplyfte den;
emedlertid är jag fullkomligt öfvertygad,
att samma godtycke öpnas i lika om ej i
högre grad, så vida KronoBetjeningen skulle
remplacera LandsFiskalerne. Utskottets
tankeyttring, att Staten ej kan fordra tillräcklig
noggranhet af en tjenare, som den
icke aflönar, enär just förmonen af lön
bör medföra ansvaret för åsidosatta pligter,
leder till den conclusion, att i den
mån en Embetsman är lönad, bör han ock
göra sin tjenst. I ett fattigt land, der Embetsmannapersonalen
är stor, skulle sådane
inviter snart eller sent, antingen utblotta
Den 16 Februarii e. m.
83
medborgaren genom lönebidrag, eller ock
tillskapa en Embetsmannacorps, som nekade
att fullgöra sina skyldigbeter. Det är
i sanning efter sådane argumenter förunderligt,
att någon LandsFiskal gjort sin
tjenst; likväl har jag aldrig bort, att någon
sådan tjensteman blifvit actionerad för
det Iian uraktlåtit sin pligt, men väl kanske
för det lian gjort för mycket. Med
dessa anmärkningar anhåller jag om återremiss
af Betänkandet, för att af Utskottet
något närmare betänkas, icke förgätandes
hvad Herr Prosten Broome till Utskottets
Protocoll anfört.
Herr Bergenskjöldj Erik JohaUj anförde
skriftligen:
Då jag för närvarande bekläder det
Embete, hvilket förmanskapet för ifrågavarande
dass af tjenstemän tillkommer, torde
jag med någon sak-kännedom kunna yttra
mig i detta ämne.
I sådan egenskap får jag förklara, att
då JustitieeCanzlern, enligt Instrucliou, tillhör
att sjelf, eller genom de under honom
lydande Fiskaler, utföra Kronans talan i
de mål, derom lian erhåller Kongl. Maj:ts
befallning, anser jag honom dertill behöfva
Tjenstemän i landsorterne, hvilka omedelbart
stå under hans lydno. Jag medgifver
gerna, att organisationen af dessa tjen
6*
-
84
Den i6 Februarii e. m.
ster skulle vara mera ändamålsenlig, om löningsvilkor
voro för innehafvarne bestämda,
i stället för att de nu varande LandsFiskaler,
hvilka utgöra denna tjensteulgrening,
få åtnöja sig med den befordringstour
deni kan tillkomma, och det berättigande
till fullmägtigskap för enskildte parter,
som tjenstens innehafvande medförer;
men deraf kan jag likväl icke finna anledning,
alt nu förklara denna tjenstemannaclass
umbärlig, som öfver 100 år, och deraf
epoken emellan 1720 och 1772, äfven med
dess nuvarande organisation, ansetts motsvara,
hvad man af den haft skäl att vänta.
Detta har jag velat anföra, för att visa
LandsFiskalernes direcla förhållande till
högsta åklagaremagien.
Den Policetillsyn och den controll pa
författningars efterlefnad, desse tjenstemän
mer specielt utöfva i deras tjenstedistricter,
har jag också funnit i allmänhet vara behöflig.
De af dem utförda åtal hafva också
den icke obetydliga nytta framför KronoBetjeningens
lika beskaffade åtgärder, att
de direct redovisas inför JustitiasCanzlern,
som derigenom sättes i tillfälle, att inse
och bedömma så väl domstolarnes, som ock
Konungens Befallningshafvandes, tillgöranden
i de hos dem anmälte ärenden; och
nödige rättelser samt behöflige påminnelser
blifva också deraf någon gång en följd. Jag
Den 16 Februari! e. ni.
85
hyser äfven den grundade förmodan, alt
LandsFiskalernes oberoende ställning lill
LocalAuctoriteter och deras närvaro vidTing
m. m. äfven för närvarande kan /nedföra
beräknad fördel, men skulle ofelbart göra
det ännu mera, om dem tilldelades löneförmåner,
(hvarom motion vid denna Riksdag
är vackt) så att sökande med mera
grundeliga Juridiska insigter ville sig dertill
anmäla. Af dessa förenade skäl får jag
vördsamt hemställa att, då återremiss af
detta Betänkande icke synes lämpelig, enär
förändringar deruti icke kunna ske, utan
fråga endast är om antagande eller förkastande,
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln
behagade i detta önskningsmål afslå EkonomiUtskottets
förenämnde Betänkande.
t
Friherre Boye, Ludvig: För min del
anser jag ganska betänkligt, att indraga dessa
åklagarebefattningar, då vi nu hört Chefen
för åklagaremagten säga sig behöfva dem.
Redan detta är i mina ögon ett ganska stort
skäl, emedan dessa tjensters afskaffande synes
mig komma att sälta honom ur tillfälle,
att fullgöra sina Embetspligter. Men jag
begär, att äfven en annan omständighet må
få komma under öfvervägande. Lika med
Utskottet skulle jag visserligen önska, att
LandsFiskalerne voro bättre lönta af Staten;
men jag tror ej, att man derföre att
de äro illa lönta, bör afskaffa dem, emedan
bara deras tillvarelse gagnar, såsom controll
86
Den 16 Februarii e. m.
pä KronoBetjeningen. Se här ett exempel:
Om nu en angifvare gär till KronoBetjeningen,
för att få ett brott åklagadt, så
mäste denne fullgöra sin tjenstepligt, emedan
angifvaren annars går lill LandsFiskalen,
och hos honom anmäler både brottet
och KronoBetjeningens vägran, eller försummelse
att det åtala, och LandsFiskalen
beifrar då båda delarne; men afskaffas desse
Fiskaler, så skall KronoBetjeningen snart
inse, att de kunna göra hvad de vilja; och
alla de beskyllningar man nu här gör emot
LandsFiskalerne, skola uppstå emot KronoBetjeningen,
utan all controll. Saken synes
således af mycken vigt för det allmänna.
Herr Nordenanckar_, Gustaf: Det låter
visserligen vackert, att hafva tjenstemän
anställde, hvilkas pligt det är att vaka öfver
Författningarnes efterlefnad, och åtala
alla öfverträdelse!' och lagbrott; men i min
tanka försvinner mycket af det vackra, när
man besinnar, att LandsFiskalerne tjena
utan lön. Jag, för min del åtminstone,
skulle vara mycket böjd att ursägta hvar
och en, som kunde falla på den misstankan,
att en tjensteman i sådana förhållanden
sökte bereda sig alla möjliga utvägar
till sin bergning, och kanske icke åtalade
andra förbrytelser, än dem, som lönade sig
att öfverbevisa. Jag tror icke ändamålet
vara vunnet genom användande af offentlige
tjenstemän utan lön. Jag yrkar säle
-
Den i6 Feburarii e. m.
des återremiss, och skulle tro att, uti Rikets
Ständers underdåniga anhållan i detta
ämne till Konungen, måtte framställas den
önskan, antingen att LandsFiskalstjensterne
afskaffas, eller att innehafvarne må förses
med en lämplig lön; ty hvad nit och rättskaffenhet
kan man begära af en lönlös
tjensteman. Vid hvad som här blifvit anmärkt
om LandsFiskalernes skyldighet, att
directe communicera sig med JustitiseCanzlersEmbetet,
får jag erinra, att det i alla
fall alltid blir tillfälle för JustitiaeCanzlern,
att från Konungens Befallningshafvande infordra
alla de uppgifter, han kan finna erforderlige.
Friherre Boye: Jag skulle visserligen
gerna vilja instämma med den sista värda
Talaren, men jag kan icke förlika mig med
den tanka, att, för det LandsFiskalerne äro
annorlunda lönade, än andre Tjenstemän,
man icke bör begagna sig af den nytta de
kunna göra Staten. Må andra söka förena
detta med en rätt logisk slutföljd; jag kan
det icke. Jag hoppas, att Ståndet, när frågan
återkommer, lärer inse rigtigheten af
mina anmärkningar, eller också att Kongl.
Maj:t bättre öfverväger det allmänna bästas
fordran i detta ärende.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Instämmande
i Prosten Broomes reservation,
och i förtröstan att Regeringen icke ser
88
Den 16 Februarii e. m.
denna sak, såsom Utskottet, vill jag icke
upptaga tiden med att bevisa nödvändigheten
af Lands-Fiskalernes tillvarelse. Men
det förundrar mig, att vid en tidpunkt, då
man talar om införande af Municipal-Styrelser,
höra klandras, att icke någon lön
finnes till dessa tjenster. LundsFiskalerne
kunna likväl hafva andra binäringarne. Vi
se Auditeurer vid Regementerne föda sig
genom att vara sakförare vid Domstolarne.
Om återremiss beviljas, anhåller jag få fästa
Utskottets upmärksamhet på något, som
icke kostar Staten en skilling, men icke
dess mindre är en billighet och rättvisa
mot LandsFiskalerne, nemligen en underdånig
anhållan till Konungen, att LandsFiskalerne
måtte få ingå i PensionsStaten, så
att, när de lemnat sina tjenster, de måtte
komma i åtnjutande af något underhåll på
gamla dagar.
Herr Cederschjöld} Pehr Gustaf: Man
har anmärkt såsom en stor olämplighet,
att LandsFiskalerne icke hafva lön på Stat,
» och i följd deraf äro satte i nödvändighet,
att lefva genom öfverseende med Lagbrytare.
I anledning häraf ber jag få göra
ett par erinringar. Sedan missbruket, att
handla med nästan alla sysslor^ så inrotat
sig, och dessa accorder äfven äga rum vid
andra sysslor, som hafva likhet med de
ifrågavarande, stundom till så högt pris,
att räntan på accordet öfverstiger, eller åt
-
Den 16 Februarii e. in.
89
minstone i det närmaste motsvarar hela
den årliga lönen, synes mig, att sådane
tjenstemän äro nästan i samma förhållande,
som voro de lönlöse. Men långt ifrån alt
anse sorn ett fel, att Fiskaler äro illa eller
icke lönade, tror jag att sjelfva hungern,
om jag så får säga, bäst skall tvinga dem
att upsöka förbrytelserna. Jag föreställer
mig till och med, att det säkraste correctivet
mot förbrytelser skulle vara, att göra
så många lönlöse Fiskaler, att hvar och en
funne mer uträkning uti att vara laglydig,
än att muta åklagarne. Om jag vore öfvertygad,
att den öfriga KronoBetjeningen
alldeles icke begagnade sig af en dylik födkrok,
så skulle jag vara benägen att medgifva
LandsFiskals-Tjensternes afskaffande.
Men som jag det icke är, så fruktar jag,
alt dessa tjenstemäns afskaffande endast skulle
komma den öfriga Kronbetjeningen och
lagbrytarne till godo, derigenom att dessa
sednare kunde för bättre pris undgå tilltal.
Herr Tham, Wollrath: Jag hörde nyss
en Ledamot säga, att det vore nyttigt, om
hungern dref LandsFiskalerne, att blifva
åklagare. Då vore det äfven nyttigt, att släppa
vargarne i fårhuset. Åter ett annat skäl
har man sökt deruti, att de brottsliga icke
måtte kunna accordera med Länsmännen. Lika
väl tror jag det låta sig göra, att accordera
med en LandsFiskal, som med en
Länsman. Den sednare står under Lands
-
9°
Deti 16 Februarii e. m.
höfdingcns nära inseende. Han har dock
någon lön, som gör det möjligt, att till
tjensten 1’å en någorlunda hederlig karl, då
det deremot kan sättas i fråga, huruvida
det är möjligt att få en sådan till LandsFiskal.
Jag känner exempel på en LandsFiskal,
som låtit i kyrkorna oförsynt kungöra,
att personer, sora vilja hos honom
angifva brott, icke skulle blifva uptäckta.
Friherre Ridderstolpe: I anledning af
hvad Ilerr Tham nyss yttrat, vill jag blott
nämna, att då jag svarar för ^ af Sverige,
och i den delen finnas LandsFiskaler,
bör jag upplysa Herr Tham, attén af dessa
LandsFiskaler är Brukspatron; för den
ansvarar jag, att han är hederlig karl.
Herr Rergenschjöld: I anledning af den
kungörelse Herr Tham åberopat, får jag
äran yttra, alt om Herr Tham behagar låta
berörde kungörelse komma till min kunskap,
skall rättelse icke uteblifva.
Herr af Malmborgj Abraham: Jag vill
icke öka discussionens vidlyftighet, utan
anser mig endast böra i korthet upplysa,
att jag, under de 48 är jag förestått Domareämbetet
uti tvenne större Domsagor,
funnit LandsFiskals tjenslerne hafva varit
mera skadliga, än nyttiga, för det med
deras inrättande åsyftade ändamål; hvarföre
jag instämmer uti hvad Herr Tham
anfört om deras afskaffande, och anhåller
Pen 16 Februari i e. m.
9'
således öm proposition till bifall på Utskottets
Betänkande.
Herr von Hartmansdorff> August: Det
är icke underligt, att den, som behöfver
begagna LandsFiskalerna, såsom sina biträden,
skall finna beqvämligt, att hafva dem
spridda i alla delar af riket. Men det är
icke nog, att betragta dessa tjenstemäns
ställning ofvanefter, utan man måste äfven
se till, huru den visar sig nedifrån.
Då LandsFiskalerna hafva ringa, eller
obestämda och ovissa löneinkomster; så sökas
deras beställningar icke gerna af män
med juridiska kunskaper, hvilka kunna erhålla
något bättre; utan de falla i händerna
på personer, hvilka väl kunna vara tjenliga
till blinda verktyg, då man lagger dem
orden i munnen; men som dessförutan pläga
sakna urskiilning till åtal af vigtigare
beskaffenhet, än fylleri-mål och dylikt.
Flera ledamöter hafva redan anmärkt,
att LandsFiskalerna gå ut på rof för att
skaffa sig uppehälle; och man kan ej annat
vänta, då de icke hafva någon lön.
Men under sådane förhållanden, är det
frugtansvärdt att de taga det säkra för det
osäkra; och häldre se igenom finger med
lagbrytare emot någon bestämd och säker
afgift i hemlighet, än antasta öfverträdelserna
offenteligen för ovissa böter. Man
bar väl sagt, att det vore bättre hafva nå
-
qa Ben 16 Februarii e. m.
*
gra än inga ofFenteliga åklagare spridda i
landsorterna. Men der ordningens väektare
ej hafva något annat än öfverträdelser11
a alt lefva af; der kan man icke hoppas,
alt dessa skola upphöra, utan måste snarare
befara, att de ökas.
Man har jemnfört LandsFiskalerna med
de Upsyningsroän, som af municipal-styrelser
tillsältas. Men de sednare äro af helt
annat slag. Ordningsmän inom menigheter
väljas af dem sjelfva, och dertill utses
naturligtvis sådane, som äga menigheternes
förtroende, samt äro af dem för sina egenskaper
kända och agtade. LandsFiskalerna
äro deremot tillsatte af en för orten främmande
myndighet, och stå, till följd af
deras åklagare-befattning och behof af sakören,
i ett till menigheterna fiendtligt förhållande,
samt äro af dem ofta frugtade
och afskydda.
Den controll man velat finna på Kronobeljciiingen,
i LandsFiskalernas tillvaro,
tror jag icke vara af särdeles vigt. Om Kronobetjeningen,
af origtiga bevekelsegrunder,
underlåter att åtala förbrytelser; så kunde
det ännu lättare hända LandsFiskalerna, att
duka under för frestelser, hvilka de, i brist
på den sjelfständiga utkomst, Kronobetjenitigen
merändels äger, torde hafva mindre
kraft att emotstå. Ville man således sätta
dubbla åklagare att bevaka hvarannan: så
Den i6 Februarii e. ra.
9^
finge man slutligen göra sig den bekanta
frågan; hvem skall vakta väktaren, ty möjligen
kunde bägge åklagarne komma öfverens
att nedlägga saken.
Om LandsFiskalerna missbruka sitt kall,
hvartill de hafva så mycken anledning, hvad
har man väl för band på dem? Justitiae—
Canzleren säger väl: örn det eller det anmäles;
så skall rättelse icke uteblifva. Men
hvad har man att taga ifrån den, som ingen
lön äger, och som möjligen kan föda
sig med enskildta angifvelser och åtal, i
händelse Jaan, redan i offentlig väg, förvärfvat
vana och skicklighet i yrket? —
Då man, i alla fall, icke kan tillsätta så
många åklagare, att de räcka till allestädes,
och då de orter, som sakna dem, icke äro
mindre laglydiga än de öfriga; så synes
det vara bättre, att förskona dem alla från
dylika tjenstemän, hvilka till den grad besvära
allmogen, att jag vet exempel på,
att de till vittnen i bränvinsmål instämt
mostrar, svägerskor och andra nära slägtingar,
ehuru deras jäfvighet icke bordt vara
åklagaren obekant. Att sedermera få ersättning
för långväga resor och tidspillan,
är icke så lätt för allmogen.
För min del, tror jag således, att Ekonomi-Utskottets
betänkande är val grundadt,
och bör bifallas. Skulle Kongl. Maj:t,
likväl anse en närmare undersökning om
Den 16 Februarii e. m.
förhållandet, vara nödig, och dessa tjenstemän
i följd deraf verkligen behöfliga,
samt vilja vid en kommande Riksdag förelägga
Ständerna skälen dertill; så torde
man då, i fall deras tillvaro befinnes vara
oumbärlig, böra förse dem med ständiga
löner.
Friherre Ridderstolpe: Att det vore
bättre att hafva inga åklagare, än de närvarande
LandsFisknlerne, är en åsigt, som
jag icke kan dela. En Landshöfding, om
lian ock använder all möjlig upmärksamhet
på vidmagthållande af Lagarnes kraft, skulle
likväl icke äga verktyg till beifrande af
vissa förbrytelser, dem KronoBetjeningen
icke hinner efterse, såsom om allmogen
blir lidande å falska målkjäril, eller om en
eller annan Etta finnes med deg ihopsmetad
på handelsvigterne o. s. v. I anledning
deraf hyser jag det fullkomliga förtroende
till Regeringen, att den icke skall
lemna Landshöfdingarne utan medel för en
sådan eftersyns möjliggörande.
Herr Bergenschöld: Herr von Hartmansdorff
har förklarat, att LandsFiskaler
till hög grad besvära allmogen. Jag önskade,
att Herr von Hartmansdorff ville
upgifva, hvilken LandsFiskal han dermed
menar, emedan man såsom Representant
icke får inom sitt Stånd förklena en hel
Embetsmannaklass. För öfrigt liar han yt
-
Den iG Februari i e. m.
95
trat, alt de äro afskydde, der de Iilifvit anställde
att utöfva åklagaremagten. Delta anser
jag vara förolämpande för mig, såsom
deras förman, och jag får äran anhålla, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
fråga Herr von Hartmansdorff-, på hvilka
personer detta yttrande har afseende.
Herr Nordenanckar: Sedan Herr Tham
närmare utvecklat ämnet, kan jag icke undgå
att vitsorda rigtigheten af de flerfaldiga
exempel, som styrka hvad han yttrat. Jag
tror att, om åklagaremagten allenast ålåg
KronoBetjeningen, vore Landshöfdingen lättare
i tillfälle att veta, när missbruk begingos,
och återföra dem till ordningen,
emedan den står under hans omedelbara befäl;
hvaremot om LandsFiskalerna missbruka
sin myndighet, Landshöfdingen dermed
har intet att skaffa.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
berättat, att de orter, der LandsFiskaler
äro bosatte, finna sig deraf besvärade. Just
detta anser jag såsom ett stort bevis för
nödvändigheten att bibehålla dem; ty naturligtvis
kan det icke vara andra än lagbrytare,
som deraf finna sig besvärade. Jag
skulle derföre önska, att ingen ort vore
dem förutan, på det alt alla lagbrytare
måtte finna sig så besvärade af dem, att de
heldre blefvo laglydige.
Herr Tham: Det är allenast i anled
-
g6 Den iG Februari i e. m.
ning af det nyss fällda uttrycket, att en
mängd LandsFiskaler borde bibehållas, för
det landsorlerne finna sig besvärade af deni,
som jag vill yttra, att jag tror, att det just
icke är lagbrytaren, sora är mäst besvärad,
emedan lura nog ganska ofta och lätt kommer
öfverens med desse män, utan det är
deremot den redlige medborgaren, som blir
besvärad, då desse åklagare onödigtvis instämma
en mängd vittnen till Domstolarne,
för att bevisa ofta diktade brott och falska
angifvelser. Att här uppgifva namn på personer,
har jag icke ansett mig behöfva. Jag
vet alltförväl, att de personer af bättre folk,
som någorlunda uppfylla sina pligter, äro
skyddade för dem. Det är den fattigare
och den enfaldige, som de våga sig på. De
andra gå nog fria, och derföre hafva de
aldrig besvärat mig.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott utbe
mig få göra ett tillägg. En Talare har nemligen,
såsom skäl emot LandsFiskalstjensterna,
sagt, att dertill förordnades blott
sådane personer, hvilka vörö hatade och
afskydde i orten. Jag anser detta tvärtom
snarare, såsom bevis på lyckliga val; ty Fiskals-
och åklagarebefattningen är i sig sjelf
så förhatlig, att ingen, som värdigt vill uppfylla
den, lärer kunna göra sig älskad, åtminstone
af den stora hopen af lagbrytare;
och om de voro på en alltför vänskaplig
fot
Den 16 Februarii e. m.
97
fot med folket, skulle de illa kunna uppfylla
sin pligt.
Herr von Hartmansdorff': Då den siste
värde talaren trott mig hafva yttrat,
det LandsFiskaler utsagos Liand förhatliga
personer; får jag förklara, alt det hvarken
varit min mening eller mitt uttryck. Jag
har blott velat uppdraga skillnaden imellan
de Ordningsmän, som tillsättas, efter
menigheternas egen önskan och förtroende,
och mellan LandsFiskalerna, som, utan afseende
derpå, tillkomma.
Hvad det af mig anförda exemplet beträffar,
så vill jag här icke nämna någon
person vid namn. Men Herr JustitiasCanzleren
skall, vid efterseende i sina egna handlingar,
otvifvelagtigt återfinna de uppgifter,
jag här gjort.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets förevarande Betänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde Proposition
till bifall på Utskottets Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
i3 H.
7
Deri i6 Februarii c. m.
Hvarjemte Friherre Boye begärde votering.
Herr Rothlieb, Axel: Jag har hittills
tegat, af frugtan, att mitt yttrande skulle
imponera på-Ridderskapets och Adelns beslut;
men för att söka förekomma votering,
hemställer jag till Friherre Boye, om en
återremiss kan något inverka på sakens utgång,
enär de öfriga tre Stånden redan lära
bifallit Betänkandet.
Friherre Boye: Jag anhåller, att Herr
RiddarhusSekreteraren ville officielt upplysa
oss om detta förhållande, emedan en enskild
Ledamot kan vara illa underrättad.
Jag anser för öfrigt hvar och en, som begär
en återremiss, berättigad, att få den,
när han anför skäl dertill. Åtminstone har
jag aldrig nekat, och skall aldrig neka, sådant.
Undertecknad Riddarhussekreterare: I
anledning af den nyss väckta frågan, huru
detta Betänkande blifvit i de öfrige respective
RiksStånden behandladt, får jag vördsamt
upplysa, att PresteStåndet återremitterat,
men Borgare- och BondeStånden bifallit
detsamma.
Friherre Boye: Måhända de, som bestridt
återremissen, torde benäget taga i öfvervägande,
om det är billigt, att neka andre
Ledamöter få sina skäl pröfvade af den
autoritet lagen tillåter. Då man talar så
Den 16 Februarii e. m.
99
starkt om liberalitet i åsigter, borde man,
efter min tanka, icke visa motsatsen i handlingssättet.
Herr Nordenanckar: I händelse af återremiss,
får jag äran föreslå, såsom tillägg i
den blifvande framställningen, att LandsFiskalstjensterne
afskaffas, eller innehafvarne
förses med lämplig lön. Måhända torde
Ridderskapet och Adeln förena sig om,
att icke neka en återremiss, heldst det vo■re
mindre lämpligt att votera derom.
Hans Excellence Herr Grefve De la.
Gardie, Jacob: Friherre Boye och Herr Nordenanckar
hafva fullkomligt förekommit mig
uti hvad jag önskade säga. Jag tycker, att
Friherre Boyes begäran är lika billig, som
öfverensstämmande med Grundlagen, samt
derjemte ledande till besparing af tid. Jag
får således hos de Herrar, hvilka varit af
motsatt tanka, ödmjukast hemställa, om de
icke täcktes bifalla en återremiss. Man kan
sedan vid återkomsten yttra sig i saken för
eller emot.
Herr Tham: Jag anhåller, att få fråga
Herr Grefven och LandtMarskalken, huru
förhållandet blifver, i händelse två Stånd
bifalla, och två återremittera, detta Betänkande;
om icke saken då anses hafva förfallit.
f
ioo Den 16 Februarii e. ra.
Friherre Anckarswärd , Carl Henrik:
I sakens närvarande skick synes mig helt
. naturligt, att största möjliga tidsbesparing
vinnes genom frågans bringande till afgörande,
hvartill blott återstår det tredje Ståndets
bifall. Jag bekänner, att jag tillhör
deras mening, som önska få Utskottets Betänkande
bifallit, och jag tror, att om i
voteringspropositionen Ja blifver bifall till
Betänkandet, och Nej återremiss, så är saken
i det bästa skick den kan komma. Jag
finnér således intet skäl, att begära inställelse
af voteringen, i fall icke Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarar ja hafva
öfverröstat nej.
Friherre Boje: Jag anhåller om tillstånd
att få begagna samma skäl, som Herr
Tham, men i motsatt mening. Jag anser,
att om tvänne Stånd bifallit, men de öfriga
tvänne, återremitterat Betänkandet, så
är saken för närvarande afgjord. Jag finner
således intet skäl att frångå min begäran
om votering, i fall icke återremissen
annorlunda blir bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde härefter följande
voteringsproposition:
Den som bifaller Ekonomiutskottets
Betänkande om LandsFiskalstjensternes upliörånde,
voterar
Ja;
I
Den 16 Februafii e. rn. 101
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande böra,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4r> 42> 4^ och 44 §§• i R’d
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till 7 eftermiddagen,
och befunnos vid voteringens
slut, klockan half till 9 om aftonen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfriga voteringssedlarna
öppnade, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 147.
Nej — 44.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans EocccJlence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Ekonomiutskottets
ofvannämnde Betänkande.
Herr Ribbing; Arvid: Som trenne Stånd
nu bifallit EkonomiUtskottets Betänkande,
och Underdånig skrifvelse alltså kommer
att till Kongl. Majit afgå, anhåller jag få
till Protocollet anmärkt, att det är förandra
gången, som Rikets Ständer till Kongl.
102
Den 16 Februari! e. m.
Maj:t ingå med denna begäran, hvarom ExpeditionsUtskottet
bör underrättas, emedan
det eljest skulle kunna af EkonomiUtskottets
nu bifallne Betänkande förledas att upgifva,
hvad som der origtigt influtit, rörande
den åtgärd, som i detta ämne sista Riksdag
vidtogs. Underdånig skrifvelse i ämnet
från Rikets Ständer både afgick tili, och
besvarades af, Kongl. Maj:t.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 19 sistlidne Januarii
under N:o 34 afgifne, och den 3 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande, rörande
Motioner, dels att den ännu beridna
delen af Smålands HusarRegemente måtte
få afsitta, dels att Generalmönstringar
måtte hållas endast hvart tredje år, utan
några andra mönstringar deremellan, och
dels att både Ryttare och Soldater måtte
få beklädas med vadmal.
>
Grefve Brahe, Magnus, hade inlemnat
ett så lydande Anförande:
Vid Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Betänkande af den 19 sistlidne
Januarii, i hvad det angår ändring i hittills
gällande grunder för Cassations- och
Approbationsmönstringar vid Indelta CavallerieRegementerne,
anhåller jag att få anföra
någre anmärkningar. — Att, såsom Utskottet
hemställt, desse förrättningar borde
t hvart annat i stället för hvarje år äga rum,
Den <6 Februarii e. m.
sTsullc visserligen för Befälet vara mindre
Besvärande, men deremot anser jag en så- '
dan åtgärd af menligt inflytande för tjensten,
samt föranledande till ganska betydlige
olägenheter för de Rustande; ty ju
längre tids afstånd emellan mönstringarne,
ju större blir behofvet af Remonter vid hvarje
sådan mönstring. — Om under tiden hästtillgången,
till exempel genom någon smittosam
sjukdom, förminskades, skulle priset
å desse kreatur betydligen upstegras.
Den för några år sedan allmänt så väl här
sorn i landsorterne gångbara och ännu på
vissa ställen fortfarande Lungrötan, har härom
lemnat öfvertygande bevis.
Såsom ännu ett skäl emot lång mellantid
mellan mönstringarne, hvaraf, enligt
hvad jag nyss anfört, prisen på remonter,
i ett land med så ringa liäst-lillgång som
Sverige, ovilkorligen skulle förhöjas, torde
äfven böra framställas den Ökade svårigheten
de Rustande skulle vidkännas, om krigsrustning
under sådant förhållande inträffade,
då behofvet af hästar naturligtvis betydligt
ökades. — Huru ofördelagtigt allt
sådant skulle inverka på Armeens tjenstbarhet
är lätt att inse, särdeles när man
tager i betraktande de inskränkta penningetillgångar,
som för närvarande äro anslagne
till recruters och remonters dressering,
och som blifva isamma mån otillräcklige,
som alt betydligare antal remonter på
Den 16 Februari i e. m.
en gäng skulle öfvas. — Du således Rusthållarne,
genom det projecterade upskofvet
med ifrågavarande hästmönstringar, hvarken
vinna lättnad i rustningsbcsväret, eller
hästpriset genom en sådan förändring
kunde vidmagthållas vid jemna mindre föränderlige
priser, så kan jag ej annat än
vördsamt tillstyrka, alt nu gällande författning,
beträffande oftanämnde mönstringar,
måtte bibehållas, och anhåller derföre, att
Betänkandet måtte återremitteras och, isådan
händelse, att detta mitt yttrande får
remissen åtfölja.
Herr Hjertctj Gustaf Adolphj upläste
följande:
Jag förenar mig helt och hållet med
Herr Grefve Brahe, och får tillägga, att jag
är fullkomligt öfvertygad, att de i sednare
tider anbefallde årliga mönstringar med indelta
Cavalleriets hästar medföra så väl för
de rustande, som i militäriskt afseende, en
väsendtlig nytta. Den tid, då mönstringarna
voro hvart tredje år, hände ofta, att,
när en gammal häst förevisades, nödgades
MönsterHerren, oaktadt hästen ännu var
i tjenstbart skick, cassera densamma, af orsak
att Mönsterherren ej kunde hoppas, det
hästen, i anseende lill sin ålder tili nästa
mönstring eller i 3:ne år skulle kunna
vara brukbar. Desse Cassationer skedde
då på tid, oftast på ett år, och följden
deraf blef, att efter den utsatta tiden hä
-
Den i6 Februarii e. m.
sten, i enlighet med mönstringsannotationen,
måste utur Rullan afföras, oaktadt ofta
nog kunde hända, att han ännu var till
tjensten fullkomligt tjenlig.
Så beskaffade Cassationer behöfva nu
aldrig ske; hästarna casseras endast för oduglighet
till Kronans tjenst, aldrig ensamt för
ålder, och följden deraf har blifvit, alt många
gamla, ännu brukbara, hästar i Nummer
qvarstå, hvilka troligen varit casserade. om
Mönstringarna, likasom förr, skett endast
hvart 3:dje år. Då nu härtill kommer, att
priset på Remonter nödvändigt skall vara
lindrigare, när cassation å dem sker successivt,
och ej för 3:ne år på en gång,
hvarigenom beliofvet af Remonter i förra
fallet årligen endast blir f af hvad det i
sednare händelsen på en gång skulle blifva,
så synes mig klart, att de årliga mönstringarna
för de Rustande medföra en verklig
nytta.
Att de göra det i militäriskt afseende,
behöfver knappast bevisas. En af tillfällig
händelse oduglig häst behöfver ej nu, såsom
förr, stå i å 2 ja kanske 3:ne år och
vänta på mönstring, för att blifva casserad;
och den successiva remonteringcn har beredt
möjlighet, att vid de årliga remontmötena,
få de unga hästarna dresserade,
ehuru inskränkt det antal är, som de knappa
tillgångarna medgifva, att lill dessa möten
få commenderadc.
t
106 Ben 16 Februarii e. m.
Utskottet synes äfven hafva biträdt
den af mig nu framställda princip, då det
ej bifallit motionärens önskan, att mönstringarna
åter skulle blifva hvart 3:djeår;
hvarföre dock Utskottet ej utsträckt denna
princip, utan stannat i en medelväg,
förstår jag ej; emedan min öfvertygelse
är, att då en princip är riktig, bör den
ock till sin helhet utsträckas. Jag anhåller
således om Betänkandets återremitterande.
Grefve Mörner^ Axel: Grefve Brahe
och Herr Hjerta hafva förekommit mig i
hvad jag ämnade yttra. Jag får således
blott förena mig i deras anhållan om återremiss.
Herr Nordenanckars Gustaf: Jag instämmer
uti Utskottets tanka, att frågan om Smålands
HussarRegementes afsittning är ettcommandomål,
som icke bör komma under Rikets
Ständers pröfning. Hvad åter frågan om
mönstringarne angår, får jag nämna, att ju
längre tid förflyter dem emellan, desto flere
blifva cassationerne, och i Småland, der
brist verkligen är på målfyllige, duglige remonter,
skulle en starkare cassation på en
gång ej undgå att stegra priset på hästar,
till Rusthållares verkliga förlust och skada.
Deremot vore det kanhända en lindring,
om hesigtningen hölls de dagar Regementsmötet
påstår.
Den 16 Februarii e-' m.
Herr Liljenstolpej Carl Otto: Jag anhåller
att, i afseende på den delen af Betänkandet,
sora rör truppens beklädnad och
förslaget, att i stället för kläde använda
Vadmal, få anmärka: att det är föreskrifvit
i 1795 års Beklädnads-Regleraente, att
det skall ske med kläde. Jag tror att detta
både i Militairiskt hänseende, och för
Rusthållarnes bästa, är nyttigast, emedan
klädet tål en större brukningstid. Rustliållarne
kunna ju i alla fall enskildt afyttra
det vadmal, som tillverkas i orten, och
för hvilket afsättning icke saknas. På denna
grund utber jag mig Ridderskapets och
Adelns medgifvande till en återremiss, och
önskar att man måtte förblifva vid den lagliga
föreskrift, som nu är gällande.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Då återremiss utan tvifvel kommer att äga
rum, anhåller jag få fästa Utskottets upmärksamhet
på en af Motionärernes begäran,
hvarå jag finner Utskottet icke hafva gjort
tillräckligt afseende, nemligen att vid GeneralMönstringar
Rusthållare må få förena sig
om en och samma Esqvadrons Fullmägtig,
för att till Mönstringsbordet yttra sin tanka
öfver förekommande frågor. Jag känner
visserligen, att det är Rusthållarnes rätt,
att sjelf vara närvarande och yttra sin mening;
men jag tror, att man äfven bör fästa
sin upmärksamhet på allmänhetens belägenhet,
och huruvida största delen af den
-
io8
Den 16 Februarii e. ra.
samina är i tillfälle alt uttrycka sin tanka
och öfvertygelse, rörande beskaffenheten af
cassationerne, hälst då cassationen af en
mundering beror på en viss proportion
emellan de cassabla persedlarne och de dugliga.
Det är af mycken vigt äfven för Styrelsen,
att dessa cassationer ske med största
noggranhet, och att anledningar till klagomål
undanrödjas. Detta kan endast ske
derigenom, att de rustande få förse sig
med ett gemensamt ombud, hvartill de då
blifva tvungne att välja en person med tillräckligt
omdöme, för att kunna föra deras
talan. Jag förenar mig derföre i anhållan
om återremiss.
Herr Nordenanckar: Kongl. Majrts Instruction
för General-MönsterHerrarne föreskrifver
alt Rust- och Rotehållare sjelfve eller
genom Ombud äga att vara närvarande
vid mönstringarne. Det måtte då bero af
dem sjelfve, om de vilja förena sig så många
som häldst om ett Ombud, eller icke.
Herr RothliebAxel j anförde skriftligen
:
Hvad 2:dra puncfen af Ekonomi-Utskottets
förevarande Betänkande angår, så
är jag cj af lika tanka med Utskottet. Det
har blifvit föreslagit, att mönstringar vid
Smålands Kongl. Husar-Regemente måtte
beredas, genom underdånig ansökan hos
Kongl. Muj:t, hvart annat år; jag deremot
Den 16 Februarii e. ra.
i°9
tror att, om underdånig hemställan hos Konungen
gjordes och nådig föreskrift erhölls,
det Cassations- och Aprobations-mönstringar
skulle vid hvarje års Regements-möte
hållas, eller, då ej Regementet sammandrogs,
samma års höst vid då blifvande ådermöten
äga rum, skulle Kongl. Maj:t och Kronan
äfvensom de Rustande derpå vinna, ty
Regementets oafbrutna Completta stånd och
brukbarhet förenades med de Rustandes besparade
kostnad, då Regementet ej å andra
än vanliga tider sammandrogs och ej många
hästar på en gång casserades. Det är
onekligt, i en ort, der mindre tillgång på
Remonter finnas, att alltid hästar, vid ett
större behof, skola blifva dyrare, än om ett
mindre antal erfordras årligen. Med bifall
för min del af Utskottets betänkande i öfrigt,
anhåller jag otn återremiss, och bifogande
af min åsigt af ifrågavarande ämne.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej, Jacob: Instämmande med dem, som
yrkat återremiss, är det hvarken emot irsta
eller 3:dje punkten, utan allenast emot den
andra jag velat yttra mig. Lika med Herr
Nordenanckar har min mening och önskan
länge varit, att cassationsmönstringar kunnat
ske vid Regements-mötena; men jag
har blifvit fullt öfvertygad så väl af hvad
man mig härom sagt, som af egen erfarenhet,
att liästarne då genom fatigen äro i
sämre skick, än om de under tiden fått
no Den 16 Februari i e. m.
repa sig. Ännu en sak har jag att andraga,
nemligen att om, sorn Utskottet föreslagit,
Generalmönstringar hädanefter endast
skulle blifva hvart annat år, skulle det
för de rustande blifva mycket dyrare att
anskaffa remonter. En annan olägenhet skulle
äfven af mönstringar livart annat eller
livart tredje år upstå, den nemligen att då
man nu ofta låter äfven en äldre och sämre
häst qvarstå på förbättring, vöre det
omöjligt, om han skulle stå uti n eller 3
år. Af dessa skäl yrkar jag, att förhållandet
måtte blifva, sorn bittils. Sjelf rustande
anser jag mig deremot vid detta tillfälle
skyldig göra den fullkomligaste rättvisa
åt Mönsterherre och Befäl i den landsort,
der jag bor, för deras granlagenhet, rättvisa
och omsorg för de rustandes bästa, och
tror jag icke, att någon derstädes, som upfylier
sine pligter, med skäl bör kunna klaga.
Det skulle vara mig okärt, om någon
förändring blef bifallen, som motionären
åsyftat, emedan jag anser den så väl för
Kronans tjenst i militairiskt afseende skadlig,
som äfven för de rustande sjelfve och
deras interesse skadlig.
Friherre Anckarswärd: Vid Herr Norden
aneka rs sista yttrande vill jag blott göra
den anmärkning, att jag visserligen a 11-  drig satt i fråga, det ju Rusthållarne äga
den rättighet han omnämnt; men jag tror
det vara angeläget, att allmänheten uplyses
Den 16 Februarii e. m.
111
om denna rättighet, och det anser jag lättast
hunna ske genom utfärdande af en förnyad
författning i ämnet.
Grefve Mörner: I anledning af Herr
Rothliebs förslag om en anhållan hos Kongl.
Maj:t, att cassationsmönstringarne hädanefter
måtte få ske vid Regementsmöten, vill
jag blott erinra, att i sådan händelse det
tillägg jemväl borde göras, att Kongl. Maj:t
ville tillöka truppens öfningstid med 2 dagar
för Regementer af 1000 man, och en
dag för dem af 5oo.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Till hvad
af Friherre Anckarswärd blifvit yttradt, har
jag trott mig böra lägga en önskan, nemligen,
att om genom underdånig skrifvelse
begäres tillstånd för Rusthållarne att få förena
sig om en EsqvadronsFullmägtig, borde
ock i sjelfva Mönsterverket lemnäs rum
för de anteckningar en sådan fullmägtig
kunde hafva att göra, och GeneralMönsterHerrn
åläggas att justera Protocollet inför
honom; hvarförutan det åsyftade ändamålet
med Rust- eller Rotehållares och Fullmägtiges
mera bestämda rättigheter alldeles
föi'felas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg EkonomiUtskottets förevarande
Betänkande böra, på grund af de
I 12
Den 16 Februarii e. m.
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs
och EkonomiUtskottets den 19 sistlidne
Januarii under N:o 35 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på hordet lagde, Betänkande,
rörande väckt fråga om Registrering
af åtskillige otryckta Riksdags-handlingar.
Herr Ribbing^ Arviel: Då EkonomiUtskottets
Betänkande står i nära sammanhang
med det, som af StatsUtskottet förut
blifvit afgifvit, i anledning af Herr CederschjÖlds
motion om inrättande af ett Rikets
Ständers Archiv, och hvilket Betänkande
från Ridderskapet och Adeln Blifvit återremitteradt;
hemställer jag, om icke EkonomiUtskottets
ifrågavarande Betänkande äfven
bör återremitteras, på det begge frågorne,
genom communication mellan detvänne
Utskotten, må blifva lika behandlade.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Såsom
den siste värde talaren anmärkt, står
EkonomiUtskottets förevarande Betänkande
i nära sammanhang med StatsUtskottets afgifne
Utlåtande öfver min af talaren omnämnde
motion. Det innefattar likväl endast
-
Den 16 Februarii e. ni.
dast en liten del af ämnet eller flugan om
de olryckte Riksdags-handlingarne sedan
1809; hvaremot mitt förslag afser samlandet
och ordnandet af alla håde tryckte och
otryckte Riksdagshandlingar så väl före sorn
efter 1809. Min motion omfattar således
äfven den, hvaröfver Ekonomiutskottet utlåtit
sig, och om den förra bifalles, blir
till följd deraf allt serskildt Utlåtande öfver
den sednare öfverflödigt. Men jag anser
mig böra fästa uppmärksamheten på ett väsendtligt
misstag, som af Ekonomiutskottet
blifvit begånget, då det i sitt Betänkande
säger, alt ”de af Motionären om”förmälde
otryckte Handlingar lära huf”vudsakligen
utgöras af de inom RiksStån”den
väckte serskilda motioner, hvilka, ehu”ru
icke alla in extenso intagne uti Bi~
”hanget till RiksStåndens Protocoll, likväl
*dill deras väsendtligaste innehåll finnas
”upptagne uti reciterne till vederbörande
”Utskotts Retänkanden.” Desse motioner
finnas likväl redan in extenso tryckte uti
RiksStåndens Protocoll, och kunna således
icke vara åsyftade med de af Motionären
omnämnde otryckte Handlingar. Men sådane
äro Utskottens Protocoll och Bilagor;
och det är förmodligen desse Handlingar
Motionären menat. Ehuru jag således äfven
för min del finner skäl till återremiss
vara för handen, hemställer jag likväl om
det kan anses löna mödan, clå vi i alla
i3 II. 8
Den iG Februarii e. ra.
fall från StatsUtskottct hafva alt förvänta
ett nytt Betänkande öfver ämnet i sin vidsträcktare
omfattning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Ekonomi-Utskottets Betänkande
böra, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Ribbing: Som vi, i händelse af
Bifall till Ekonomi-Utskottets förevarande
Betänkande, binda oss vid pröfningen al
det nya Betänkande, som är att förvänta
från SlatsUtskottet, skulle jag tro, att EkonomiUtskottetsBetänkande
antingen bör blifva
återremitteradt, eller läggas till handlin
ga ine.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förnyad proposition,
blef EkonomiUtskottets Betänkande,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisadt.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den i3 dennes:
N:o 6. Med Utlåtande om Grundlags
-
Den 16 Fe bru ar ii c. m.
n5
stridigheten eller enligheten af en fråga,
hvarå yrkad proposition vägrats.
Från Lagutskottet:
Af den 16 sistlidne Januarii:
N:o 19. Öfver väckt Motion, att Rikets
Ständers den 8 December 1823 till
Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga Skrifvelse,
angående Rådmäns och Kämnärers befrielse
från deltagande i ansvaret för försummelse,
att till ÖfverDomaren insända
renoverade Domböcker och Protocoll m. m.
måtte ånyo till Kongl. Maj:t inlemnas.
N:o 20. I anledning af väckt motion,
att den del af Rikets Ständers den 22 December
1823 till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga
skrifvelse, som rörer upphäfvande
af Kongl. Förordningen den 7 December
1787 angående lifsstraff för obehörige
omdömen öfver de af Kongl. Maj:t vidtagne
Författningar, måtte ånyo till Kongl.
Maj:t inlemnas.
N:o 31. Öfver väckt Motion, om stadgande,
att lägrad qvinna , som till sitt barns
försörjande vill njuta understöd af Fattigvårds-inrätlning,
skall åligga att uppgifva sin
lägersman.
8*
n6 Den 16 Februarii e. m.
N:o 32. Öfver vackt Motion, om föreskrift
för HofRätterne, att, utan anlitande
af Konungens Befallningshafvandes handräckning,
brefvexla med UnderDomstolar i
de mål och ärenden, der dessas åtgärd af
HofRätterne påfordras.
N:o 23. Öfver väckt förslag, att alla
vitén och böter skola, då tillgång till deras
gäldande hos den sakfälde ej finnes,
förvandlas efter de grunder, som i io Cap.
i §. UtsökningsBalken och 5 Cap. SlraflBalken
äro stadgade.
Lades på bordet.
Justerades 6 Protocolls-Utdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i förmiddagens
Plenum fattade beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 19 Februarii f. m.
Thorsdagen d. 19 Februarii 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Å njo Föredrogs Allmänna Besvärs- och
OeconomiUtskottets den 19 sistlidne Januarii
under N:o 36 afgifne, samt den 3 dennes
e. m. på hordet lagde, Betänkande, rörande
väckt fråga om rättighet att leverera
Ränte-Hö och Halm in natura för Kongl.
Hof-Stallets behof.
Herr Ribbingj Arvid: Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet har tillstyrkt,
att de, som skola utgöra Stråräntan, må erhålla
optionsrätt, att antingen lefverera varan
in natura, eller betala den i penningar
efter bestämda vilkor. Det synes otvifvelaktigt,
att denna options-rätt vore en fördel
för de räntegifvande, och en förlust
för StatsVerket. Det var ej längre tillbaka,
än vid förra Riksdagen, som tillåtelse
gafs de räntegifvande, att afbörda sig denna
skatt med penningar. Nu är man ej
nöjd dermed, utan vill hafva options-rätt.
Sådant skulle oundgängligen medföra förluster
för räntetagaren. Det är nemligen
vanligt, att, då Markegången är låg, blifva
de rätta sädesprisen lägre, och då den
är hög, blifva de högre. Jag tager sädespriset
till exempel, emedan jag vet, att på
min ort händ t, att markegången derå, ena
året varit dubbelt högre, än priset på tor
-
Den 19 Februarii f. m
get, och andra året nära tvärtom. Om således
de räntegifvande det ena året hade
valt att lefverera spannemålen in natura,
och det andra att betala den contant, hade
det varit en ganska betydlig förlust för
Kronan. Att ett lika förhållande inträffar
med stråräntan, följer af sig sjelf. Jag tror
dessutom, att de, som nu söka få lefverera
sin stråränta in natura, skulle kunna
blifva missnöjde, enär Utskottet ej kan bestämma
stället, der lefverancen skall ske,
i anseende dertill, att de byggnader, som
förr i och för intägten varit att tillgå, nu
ej linnas. Om Westmanlands Läns räntegifvare
blefvo ålagde, alt föra hit lill Stockholm
sine hö- och halmlass, tror jag, att
det skulle för deni medföra större svårigheter,
än att godtgöra räntan med penningar.
Tvister och nya önskningar vid blifvande
Riksdagar skulle kunna uppkomma.
Dessutom vore det svårt, att å nyo, utan
kostnad för Staten, tillvägabringa den embetsmanna-åtgärd
för detta ändamål, som
nu är indragen. Då således i alla afseenden
Statens rätt och bästa är i fråga, tycker
jag, alt SlalsUtskottet åtminstone bordt
i ämnet höras. På alla dessa skäl anhåller
jag om återremiss af Betänkandet.
Grefve Posse j Arvid: Den första anmärkningen,
som af den siste värde talaren
blifvit gjord, är den, att det skulle
medförå förlust för Staten, om de ränte
-
Den 19 F e b r u a r i i f. m.
gifvande (ingo betala sin ränta in natura.
Jag får besvara den dermed, att dessa räntor
utgöra ej egenteligen någon påräknad
vinst för Staten, sorn skall till StatsCassan
ingå. De bafva nemligen blifvit anslagne
till Konungens Hofstall och till Kongsöhr.
Man har således blott påräknat, att det nödvändiga
qvantum af hö och halm skulle
finnas att tillgå för dessa båda ställen. Förhållandet
är alltså detsamma, som om man
lemnade nödig summa penningar till upköp
af motsvarande qvantum stråpersedlar. Den
andra anmärkningen är den, att det skulle
medföra svårighet, att föra stråpersedlarne
till andra orter, än de förr varit förde.
Jag vill dervid blott anmärka, att då räntegifvarne
sjelfve önskat, att få lefverera
räntan in natura, och då de hafva sig öppet,
att betala den med penningar; så hafva
de sig sjelfve att skylla, om de komma
att lida något, enär de kunna undvika denna
olägenhet genom penningars erläggande.
Hvad angår remiss af detta ämne till StatsUtskottet;
så har jag väl intet deremot,
men ser ej, att något ändamål dermed kan
vinnas. Dessutom är motionen blott remitterad
till Ekonomiutskottet, som derföre,
enligt min tanka, ensamt bort behandla
densamma.
Herr Ribbing: Då en del af de anmärkningar
jag gjort, angående Embetsmännen
och rummet för persedlarnes emot
-
ilo Den 19 Februarii f. m.
tagande ej blifvit besvarad, så återstå egentligen
endast desse att vederlägga; och jag
skulle kanske ej behöfva vidare emotsäga
Grefve Posse, i afseende på de öfrige anmärkningar,
som redan blifvit upptagne. Jag vill
likväl göra det korteligen. Han har nämnt,
att då blott ett visst qvantum hö och halm
skall finnas för Kronans behof, och det är
lemnadt räntegifvarne optionsrätt, att antingen
lefverera det in natura, eller betala
med penningar, så är det detsamma för
den, som skall hafva hoel och halmen, ehvad
det lefvereras i varan eller penningar. Men
om del inträffar, att för de penningar, som
lemnäs, man icke kan köpa det qvantum
hö, som påräknas; så skulle det blifva jemt
så stor förlust för StatsVerket, som skilnaden
utgör emellan markegången och det
verkeliga inköpspriset. Det är väl sagdt,
att forslandet skulle vara likgiltigt, då man
får välja emellan lefverering in natura, och
contant betalning; men om räntegifvarne
t. ex. från Westerås skola äga rätt att välja,
när det proponeras dem att forsla persedlarne
till ena eller andra stället, så borde
det äfven vara utsatt en viss tid, inom
hvilken en återproposition af dem skall göras.
För öfrigt får jag erindra, att Utskottet
sjelf i sitt Betänkande uptagit förhållandet
med förrådsrummen och förvaltare- eller
emoltagnings-befa ttningen.
Friherre Cederström, Jacob: Den ifrågavarande
Stråräntan är anslagen lill Hof
-
Den 19 Februarli f. in.
121
stallet. Stället, der lefverance skall ske,
är således bestämdt. I afseende på frågan
om rättighet att lefverera räntan in natura,
bar Utskottet gifvit anvisning dertill, i
fall Räntegifvarne vilja åtaga sig lefverancen,
och gifva det tillkänna i föreskrifven
tid, nemligen, ej vid Thomae dag, utan då
höskörden är fulländad eller åtminstone lill
beskaffenheten känd. Riksdagsmännen ifrån
samma ort, som de, hvilka väckt ifrågavarande
motion, hafva vid flere föregående
Riksdagar begärt, att slippa lefverera desse
räntor in natura, och få i contant erlägga
dem. Då mötte det åtskillige svårigheter,
emedan Hofstallets behof af hö och halm
i stället måste upköpas, och anslag utöfver
räntans belopp dertill bestämmas. Nu då
de vilja återgå till att lefverera in natura,
kan väl ej beviljas dem större rättigheter,
än förut varit lemnade, nemligen alt lefverera
räntorne har i Stockholm. Det är sannt,
alt de förut haft Kronans vid Mälaren belägna
lador, der de kunnat upplägga höet
och halmen, för att sedan, på egen kostnad,
sjövägen hi transportera varorne. Men
då desse lador, i anledning af Räntegifvarnes
egen begäran att få lösa persedlarne,
blifvit sålde, så finnes ej någon anledning,
att Staten skulle åter uppbygga sådnne för
deras räkning. Derest de finna sig bättre
belåtne med att föra höet och halmen hit
till Stockholm, må orterne sjelfve upbygga
eller skafta sig uplagsställen, för alt sedan
122
Den 19 Februarii f. m.
göra transporten sjövägen, eller ock verkställa
dea landvägen på vagnar. Jag tror
derföre EkonomiUtskottets Betänkande kunna
bifallas, och all behandling af detta ämne
gemensamt med StatsUtskottet vara öfverflödig.
Herr von Hartmansdorff , August: För
min del tror jag, att detta mål bort, antingen
icke komma till någon Riksens Ständers
åtgärd, eller ock behandlas af StatsUtskottet.
Vore det fråga om någon utgift
eller inkomst för Staten, borde det hafva
blifvit remitteradt till StatsUtskottet; är det
åter ej fråga om någondera, utan blott att
räntepersedlarne skulle öfverlemnas till Hofstallet
på det sätt, som för räntegifvarne
och Hofstallet vore fördelagtigast och beqvämligast,
så angår det en öfverenskommelse
mellan räntegifvare och tagare, hvilken
de, , under författningarnes allmänna
iagttagande, må sig emellan uppgöra. Hela
detta mål visar, huru föga afseende sådane
tillfälliga önskningar som denna merändels
förtjenar. Utskottet upplyser, att, under
flera Riksdagar motioner blifvit gjorde af
räntegifvarne, att få betala räntan med penningar:
att Landshöfdingarne uti Länen deruti
instämt: och att, sedan det flere gångor
blifvit afslagit, Konungen omsider beviljat
det år i8a3. Men nu har denna tillåtelse
icke varat längre än ifrån sista Riksdag
lill den innevarande, förrän räntegif
-
Den ig Februari i f. m.
123
värne vilja återgå till det fordna förhållandet.
Mig synes, att raan med bifall dertill
kunde dröja någon tid, åtminstone lika
länge som man förut upsköt förändringen,
för att se, huru länge vederbörande
fortfara i sin önskan. Det kunde eljest hända,
att Rikets Ständer kommo för hvarje
Riksdag att ingå till Kongl. Maj:t, med motsatta
önskningar i detta fall, allt efter räntegifvarnes
vankelmod. Jag anhåller om
återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid EkonomiUtskottets
förevarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsamtnas återremitterande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition, till bifall af berörde Betänkande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 19 sistlidne Januarii
under N:o 37 afgifne, samt den 3 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckte Motioner, om upphörande
af NationalBeväringen på Gottland.
Herr Rosenqvist _> Fredrik Leonhard:
Jag anhåller, alt Allmänna Besvärs- och
Den 19 F e b r u a r i i f. m.
EkbnpmiUtskottets ifrågavarande Betänkande
måtte få ytterligare hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken yttrade, att om flere Ledamöter
förenade sig i den öuskan, att begära
ett mål på bordet, kunde det, enligt
4g> §. Riksdagsordningen, icke förnekas, men
då nu blott en Ledamot begärt, att EkonomiUtskottets
ifrågavarande Utlåtande måtte
ytterligare hvila på bordet, kunde berörde
anhållan, till följd af stadgandet i samma
§., icke bifallas.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef EkonomiUtskottets Betänkande
af Ridderskapet och Adeln gilladt.
Å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den i3 dennes under N:o 6 afgifne,
och den 16 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande Utlåtande,
om Grundlagsstridigheten eller enligheten
af en fråga, hvarå yrkad proposition vägrats.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag täger mig friheten till Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln vördsamt hemställa, huruvida det ej
vore lämpligast, alt först afgöra de på bordet
hvilande mål, hvarpå ExpeditionsUtskoltet
väntar, och låta dessa frågor, som
Den IQ Februarii f. m.
bero på Ridderskapets och Adelns enskilta
afgörande, hvila, till dess de allmänna äro
afgjorde. Härå anhåller jag om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Herr Tham, Wolrath, och Grefve Frölich,
David, förenade sig med Friherre Anckarswärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att ConstitutionsUlskottets
berörde Memorial måtte ytterligare hvila
på bordet, komme detsamma ock, alt,
enligt 49 §• Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 3i sistlidne Januarii under N:o 5
afgifne, samt den g dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande Utlåtande,
i anledning af de hos Ridderskapet och
Adeln gjorde anmärkningar mot en af Kongl.
Maj:t föreslagen redactionsändring i ?.l\ §.
Riksdagsordningen.
Friherre Anckar swärd. Carl Henrik,
anhöll, att äfven detta ConstitutionsUtskottets
Memorial måtte ytterligare få hvila på
bordet.
Herrarne Tham, Wolrath, och von
Schulzenheim, David, förenade sig med Friherre
Anckarswärd.
126 Den 19 Februarii f. na.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt.Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att ConstitutionsUtskottets
ofvannämde Memorial måtte ytterligare
hvila på bordet, komme detsamma ock, att,
enligt 4o §• Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 19 sist—
lidne Januarii under N:o 38 afgifne, samt
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
rörande yrkadt förbud mot otillåtna
Landtmarknader, samt om Militairmarknads-vakter,
och inställande af en marknad
i Borås.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Jag är af den tanka, att det är vådligt att
blanda militaire med menigheter, och tror,
i öfverensstämmelse med flere reservationer
och hufvudsakeligen den Friherre Cederström
afgifvit, att Betänkandet på denna
grund bör afslås.
Herr Rothlieb, Axel Fredrik: Jag förenar
mig med Friherre Anckarsvärd, och
far åberopa Friherre Cederströms reservation,
såsom instämmande med min tanka.
I anledning häraf anhåller jag om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition på
återremiss af Betänkandet.
Friherre Cederströnij, Jacob: Betänkandet
innehåller flere ämnen, än det om Mi
-
Den 19 Februarii f. m.
127
litairevaktér. I händelse Ridderskapet och
Adeln skulle med mig instämma i tankan,
att sådane icke böra yrkas, blir det nödigt
att återremittera Betänkandet, emedan det
i de öfrige detaillerne synes väl grundad t.
Grefve Posse_, Arviel: Äfven för mig
är det mindre behagligt, att i folksamlingar
se militairevakter; men erfarenheten bar
visat mig, att det ej alltid kan undvikas.
Jag är i öfrigt nu mera öfvertygad, att den
rättighet, som bär yrkas, redan äges afKonungens
Befallningshafvande. Ur denna synpunct
är det således för mig alldeles likgiltigt,
om Betänkandet bifalles eller ej.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
instämmer med Friherre Anckarsvärd i hemställan
, att Ridderskapet och Adeln ville
afslå Betänkandet; ty hvad som är behöflig!,
det kunna vederbörande ändå ernå hos
Konungen, om de begära det. Jag skulle
anse håde oriktigt och vådligt, samt föranledande
till kostnader, att vid marknader
begagna vakter mot allmänheten. En närmare
utredning af skälen dertill torde ej
behöfvas.
Herr Tham, Wolrath: I likhet med
hvad Grefve Posse och Friherre Cederström
yttrat, tror jag ej något stadgande behöfva
införas om Konungens Befallningshafvandes
rätt att reqvirera vakter, då de ärfordras.
Betänkandet bör således återremit
-
Den 19 Februari! f. m.
teras, för att ändras i denna del; men att
det skulle afslås, deruti kan jag ej förena
mig; ty då skulle man godkänna de origtige
påståenden, som motionairen gjort. Man
borde veta, att man ej behöfde besvära
Ständerne med sådane mål. Man hade kunnat
vända sig till Konungens Befallningshafvande
i orten; och säkerligen hade möjliga
felaktigheter och olägenheter kunnat afhjelpas,
äfven utan militairiske vakter. Om
vi afslå Betänkandet, sanctionera vi på visst
sätt Herr Hasselroths motion, att Rikets
Ständer skulle befatta sig med della ämne.
Jag anhåller således om återremiss.
Herr Sandelhjelm, Paul: I anledning
af hvad Motionairen anfort, angående missbruken
af otillåtne marknader på landet,
får jag uplysa, att inom Elfsborgs Län, vid
Skaraborgs Läns gräns, nära den trakt, der
Motionairen bor, har det lyckats mig att,
utan annan mellankomst än af Kronobetjeningen,
afskaffa en sådan marknad, sorn
han klagar öfver. Hvad angår den olofliga
marknad i Borås, som omtalas; så måtte
ej missbruken vara så stora, som man säger,
enär ingen anmälan derom blifvit gjord
bos Konungens Befallningshafvande; och jag
tror, att äfven denna så kallade marknad
kan utan militairevakt afskaffas, om det skulle
finnas nödigt. För öfrigt får jag instämma
i Friherre Cederströms reservation om
oläinp
-
Djen 19 Februarii f. m. 129
olämpligheten och den mindre nödvändigheten
af en underdånig önskan till Kongl.
Majit rörande sådane militairevakler, emedan
jag tror, att de ej behofvas; och der
de skulle behöfvas, är redan rättigheten gifven,
att reqvirera deni.
Friherre Anckarswärd: På de skäl,
som af flere Ledamöter blifvit anförde, erkänner
jag mig hafva förbisett nödvändigheten
af återremiss, och får nu förena mig
med dem, hvilka begärt en sådan.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag anhåller
alt få gifva tillkänna min öfvertygelse
i denna sak. Jag tror, att man ej skall
vänja folket, att se militairevakler i otid.
Så länge ett folk är så laglydigt, som det
Svenska, och låter styra sig af de vanliga
auctoriteterne, är det högst oriktigt, att påkalla
en sådan inrättning. Om man tager
erfarenheten till råd, kan man lätt se, hvarest
en militairepost harmera aktning af allmänheten,
på landet, eller i garnizons-städerne,
der man ser dem dageligen. Man
bör ej upföda folket till olydnad, genom
begagnande onödigtvis af militairestyrka.
Jag anhåller om återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Skälet hvarföre
jag tillstyrkt afslag, är, att icke ännu
en gång Pudderskapet och Adeln må
onödigt besväras med detta mål, och Canzliet
med utskrifning af återremissen; ty ani3
H. 9
i3o Den 19 Februari! f. m.
tingen Ridderskapet och Adeln afslår eller
återremitterar Betänkandet, blifver dock följden
densamma, att nemligen hela saken förfaller.
Ingen kan förneka vederbörande, att
directe vända sig till Kongl. Maj:t i ämnet;
men lika så litet Rikets Ständer lära derom
skrifva till Konungen, i fall återremiss beslutes,
lika så litet göra de det, om Betänkandet
afslås. Det är således blott till tidens
besparing, som jag, instämmande för
öfrigt i åsigter med dem, som yrka återremiss,
begärt afslag å Betänkandet.
Grefve Lewenhaupt, Mauritz: Den erfarenhet
jag äger både såsom RegementsBefälhafvare
och Ledamot af KrigsHofrätten,
gör, att jag till alla delar förenar mig
med Herr Lefren i hvad som sednast blifvit
af honom i det nu debatterade ämnet
yttradt.
Uppå derefter af Hans Excellcnce Herr
Gref vett och Landt Mar skalken framstäld proposition,
fann Ridderskapet och Adeln de
vid EkonomiUtskottets ifrågavarande Betänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till dess återremitterande.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 19 sistlidne Januarii
under N:o 4^ afgifne, samt den 3
dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående Helsinge Buldans stämplande.
Den 19 Februarii f. m. i3i
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det
är ej sjelfva saken, utan blott redactionen
af beslutet, hvarpå jag tager mig friheten
alt nu fästa upmärksamheten. Der står,
att dä Helsinge Buldan eller andra sådane
varor vilja styckevis försäljas &c. Jag
förmodar att buldan och andra sådane varor
ej kunna sägas hafva någon vilja, utan
att det heldre borde heta skola försäljas.
Om en skrifvelse till Konungen i ämnet
skall afgå, vore ett sådant uttryck alltför
olämpligt.
Friherre yl nekar swärd, Carl Henrik:
Jag kan ej förena mig i Utskottets åsigt om
nyttan af sådane väfnaders läggande i lag,
i stället för deras rullande. Jag tror tvertom,
att mångå olägenheter derigenom skulle
uppkomma för de säljande; och då det
är köparens ensak, alt se sig före, tror jag,
att inga sådane anstalter böra vidtagas,
ehuru jag får medgifva, alt ingen föreskrift
af Utskottet är föreslagen, utan blott en
upmaning till de säljande. Men jag anser,
att man bör vara sparsam afven med upmaningar.
Jag tillstyrker således afslag å
Betänkandet.
Friherre Cederström, Jacob: Att åtskilige
bedrägerier begås vid huldans säljande,
är allmänt kändt, och orsaken är
det sätt, hvarpå det nu sammanlägges, nem
Q«
-
i3a Den 19 Februari! f. m.
ligen i rullar. Det är omöjligt, alt elen
säljande kan låta köparen uprulla styckena,
emedan, om det ej blefve någon handel .af,
vore han sysselsatt hela dagen med att åter
hoprulla styckena. Det blir alldeles ingen
vinst för transporten, att de äro rullade.
Buldanen uptager mera rum i denna form,
än då den är i lag, emedan alla runda
kroppar, då de skola läggas bredvid hvarandra,
måste lemna tomma mellanrum, hvilket
ej är förhållandet, då den ligger i lag,
det ena stycket på eller bredvid det andra.
Dervid har köparen den stora fördel, att
lätt kunna genomskåda allt hvad han beliöfver
köpa, utan att det medför någon
olägenhet för säljaren. Utskottet har haft
för afsigt, att sålunda underlätta handeln
och skaffa controll, dervid ej förgätande,
att säljarens egne fördelar dermed äro förenade,
emedan buldan nu säljes något under
sitt värde, af den orsak, att man blott
anser den såsom halfgod, då den ej kan
granskas. Hvar och en, som handlar med.
denna vara, kail intyga, att den ej nu betalas
till sitt fulla värde, just af denna orsak.
Det är således en ömsesidig fördel,
som genom förslaget vinnes, så väl i afseende
på handeln, som transporten. — Hvad
den anmärkning angår, som Herr Cederschjöld
gjort, om redactionen af beslutet,
vill jag erinra mig, att denna visserligen
ej är så correct, som den borde vara, för
att utgöra ett väl skrifvit Betänkande, men
Den 19 Febara lii f. m.
133
skulle förmoda, att ingen lärer blanda tygets
förmåga att vilja, med säljarens, och
att således ExpeditionsUtskottet ej lärer sälta
ordet vilja i den ställning, att missförstånd
kan upkomma.
Friherre Anckarswärd: Den fördel Friherre
Gederström omtalar för försäljningen,
och till en del för transporten, vill jag ej
bestrida; men jag är öfvertygad, att om
denna förmån varit insedd af säljaren, och
ej öfvervägd af andra olägenheter, hade åtgärden
redan af honom sjelf varit vidtagen.
För mig framställer det sig naturligt, att
buldan skall vara mera utställd för nötning,
då den ligger i lag, emedan nötning
på en rulla ej går så långt, och verkar ej
så på hela stycket, som om hela läggningen
nötes på kanterne, och de blifva afskafne.
Såsom allmän grundsats anser jag
böra antagas, att, så litet som möjligt är,
ingå i den enskilta friheten att styra försitt;
och om det är förhållandet, att säljaren får
mindre för sin vara för det, att han ej vet
att rätt packa den, så är det något, sorn
lian får lära sig. Jag är öfvertygad, att
de, som drifva denna handel, ej lära underlåta
att uprulla styckena, eller att känna
sin handelsman; och correclivet ligger
deruti, att den, som säljer en bedräglig vara,
ej får afsättning. Jag anser det i allmänhet
vådligt för lagstiftningen, alt ingå
i sådane detailler. På denna grund anhål
-
i34
Den tg Februari i f. m.
ler jag om proposition till afslag å Betänkandet.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Jag förenar
mig med Friherre Anckarswärd och anser
det höra fritt bero på säljaren, huru
han vill packa eller sammanslå det gods
han ämnar föi'3'ttra. Det är köparens sak,
att efterse, hurudan vara han tillhandlar
sig, och för hans beqvämlighets skull finner
jag icke nödigt, att lägga hinder i vägen
för säljaren, genom föreskrifter för emballeriugen,
eller genom tvånget af stämpling.
Jag förenar mig således med dem,
som begärt, att Betänkandet måtte afslås
eller förfalla.
Grefve Posse , Arvid: Jag får börja
med den förklaring, att det är mig alldeles
likgiltigt, huru saken afgöres. Jag har
blott begärt ordet för att förklara det vara
ett misstag, om någon tror, att Utskottet
föreslagit, att hvar och en skulle åläggas,
att lägga Buldan på ett visst sätt. Utskottet
har endast föreslagit, att Kongl. Majit
måtte fästa upmärksamheten på nyttan af
att lägga den i lag. Hvad redactionen beträffar,
får jag blott anmärka, att Betänkandet
blifvit expedieradt ifrån en annan afdelning
än den, der jag är ordförande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag får
anmärka, alt i den föreslagne skrifvelsen
står anmana, eller uppmana, allmogen att
Den 19 Februarii f. m. i35
lägga sin väfnad på det eller det viset. Vi
hafva här i Sverige flere exempel på följderne
af authoriteternes anmaningar till allmogen,
och jag tror det vara lika farligt,
som lagstridigt, att de allmänna besvären
ökas och tillskapas på denna väg.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Ma rskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af Ekonomi-Utskottets
ifrågavarande Betänkande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
liemstälde, om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde Betänkande, hvilken
proposition med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs och Ekonomiutskottets den 28 sistlidne
Januarii under N:o 3() afgifne, samt
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om uppliäfvandet
af en inom Upsala Län faststäld
Byordning.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs
och EkonomiUtskottets den 28 sist
-
136 Den 19 Februarii f. m.
lidne Januarii under N:o 4° afgifne, samt
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående klagan deröfver, att Bergsmän
inom Nerikes och Westmanlands Bergslager
blifvit ålagde vid Mas-ugnarne begagna
Malm-vågar, i stället för skollär,
samt att till deras bytt-arbetare ovilkorligen
lemna kostpenningar, m. m.
Friherre af Nordin, Carl Johan, upläste
följande:
Sedan Utskottet, i de mest bestämda
ordalag, vitsordat nyttan af de i vissa Bergslager
nu anbefallda jernvägar och skjut-*
korgar vid uppsättning af Malm och kohl
på liyttugnarne, samt ansett, att, der de
nu öfverklagas, sådant icke med skäl kan
göras, emedan de befinnas tillkomne i stod
af förut träffade öfverenskommelse!-, så hemställer
Utskottet, att Rikets Ständer ville
hos Kongl. Maj:t anmäla deras underdåniga
”önskan, ”att, der sådane medgifvanden till
”äfventyrs icke skulle ägt rum, det må på
”Hytlägares fria val få ankomma, antingen
"de hellre vilja vid det gamla sättet i des"sa
delar förblifva eller antaga föräudi in”garne,
hvilkas antagande allmänt sålunda
”bör beredas, att Tjenstemännen, hvilka
”öfver Bergshandteringen hafva upsigt, sö”ka
bibringa hyttelagen uplysning och öfvertygelse
om nyttan och företrädet af de
”förändrade åtgärderne.”
Den 19 Februari i f. m. 137
Ingen kan bära större aktning, än jag,
för ägande rättens helgd, och den dermed
i gemenskap stående fria dispositionsrätt
öfver den egendom manager; men om, genom
det sätt, hvarpå man begagnar denna
fria dispositionsrätt, samhället tillskyndas
på det hela en direct och allmän skada;
så tror jag det äga rätt att förhindra ett
sådant samhällsvidrigt begagnande af äganderätten;
och då, efter min öfvertygelse,
detta här inträffar, kan jag icke vara af
samma tanka, som Utskottet.
Frågan är icke, mine Herrar, af en så
ringa vigt för Fäderneslandet, som mången
tilläfventyrs vid ett flygtigt påseende skulle
tro. Sveriges största och hufvudexport
är Stångjernet. I allmänna handeln hafva
vi, i afseende på denna varas afsättning,
alt strida med den mest industriösa Nation
i verlden, sorn uphjuder allt för att utestänga,
på alla kända handelsplatser, afsättningen
af allt annat jern, än det, som
i dess eget Land är tillverkadt, och om
det hittills icke lyckats, få vi endast tillskrifva
sådant Svenska jernets bättre qvalite;
men blifva vi stationära i beredningssättet
af vårt jern, under det att i England,
Frankrike och Norra America beständiga
bemödanden äga rum till förbättrande
af dessa Länders tillverkningar, så skall
tilläfventyrs slutligen den olikhet i godhet,
sorn nu förefinnes, uphöra.
Den 19 Februarii f. m.
För en och hvar, som något är bekant
med jerntill verkningen, är kändt, att Tackjernets
beskaffenhet bestämmer möjligheten
alt bereda ett godt och tjenligt Stångjern,
och att vilkoret för ett dugligt Tackjern är
en rigtig och ändamålsenlig blandning af
de olikartade malmer, som i allmänhet hos
oss förefinnas. Allt intilldess en Ledamot
af detta Stånd, för omkring 20 år sedan,
införde de nu omtvistade malmvågarne, och
dymedelst beredde möjligheten af en jemn
och oföränderlig upsättning på Hyttugnen,
berodde ali upsättning af arbetarens
bandlag och ögonmått; och då jag anser
denna förbättring vara af det väsendtligaste
inflytande på jernhandteringens förkofran,
kan jag vid detta tillfälle lika litet
undgå att öppet erkänna den förbindelse
jag anser Svenska jerntillverkarne stå till
denna nitiske Embetsman, som jag nödgas
bestrida, att den underdåniga hemställan
må till Kongl. Majrt göras, som Utskottet
nu föreslagit; en hemställan, som skulle gifva
styrka åt inrotade vanor och fördomar
bos mindre uplyste Tackjernstillverkare,
och som för öfrigt är alldeles öfverflödig,
enär Kongl. Maj:t visserligen icke lärer fastställa
BergsAuctoriteternes åtgärder i denna
del, i händelse de på olagligt sätt tillkommit
eller Svensk mans äganderätt blifvit
för nära trädd.
Hvarefter Friherre aj Nordin muntli
-
Den 19 Februarii f. m.
gen anhöll om återremiss af Utskottets Utlåtande
uppå de af honom anförde skål.
Herr af Uhr j Carl David: anförde
skrifte! igen:
Af den i Utskottets Utlåtande först
gjorde framställning vill det synas, att hushållningen
vid Bergsmanshyttorne hufvudsakligen
heror på Bergsmännens egna godtfinnande
och deras frivilliga öfverenskommelser
inom Hyttelagen, hvilket likväl, enligt
hvad Utskottet längre fram anfört, icke
är förhållandet; och får jag härvid upplysa,
att den ort, hvarom nu egenteligen är
fråga, rörer Blåsningarne uti Öster och Väster
Bergslagens Bergmästare-döme, der ännu,
mig vetterligen, de öfverklagade åtgärderne
hittils endast blifvit införde, ehuru
Riksdagsmännen från Nerike och Wermland
härutinnan förenat sig med Riksdagsmannen
från Westerås Län.
Sammanhanget med denna sak är i
korthet, att Bergmästaren inom förstnämde
jurisdiction, till förekommande af de oordningar,
rättegångar och ersättningsfrågor,
för misslyckade Blåsningar, som ofta förekommo
emellan Bergsmännen, och hvilka
tvistigheter svårligen kunde utredas och
afhjelpas, i saknad af nog bestämda föreskrifter
om masugnsdriften, eller hvarje
jernbrukares rättigheter och skyldigheter
dervid, hade i samråd med Öfvermasmä
-
Den 19 Februari i f. ni.
siaren, vidlagit åtskillige reglementariska
föreskrifter, hvaribland, utom andra, hvilka
nu ej blifvit anmärkte, äfven voro de
öfverklagade, nemligen malmens vägning
på ugnen, sjelfva sättet att Upföra kolen,
äfvensom kosthållningen till Hyttefolket,
hvarom föreskrifterne förut icke voro nog
bestämda, och hvilka, sådane de nu upgåfvos,
för framliden borde iagttagas ocliefterlefvas.
Dessa föreskrifter, ehuru endast åsyftande
en bättre ordning vid Blåsningarne,
och Bergsmännens derunder beroende väl,
mötte likväl nu, såsom vanligen händer, då
gamla missbruk och ovanor skola undanrödjas,
mycket motstånd, och gåfvo hos
många anledning till klagan och missnöje.
En del Hyttelag anförde deröfver besvär
i Kongl. Bergscollegium, som, efter
inhämtade förklaringar från alla vederbörande,
och hvarvid klaganderne icke underläto
att, till styrka för deras förmenta
lidande, anföra både rimliga och orimliga
skäl, hvaribland äfven åberopades kränkning
uti ägande-rätten, likväl, efter noga
pröfning af ämnet med alla dertill hörande
omständigheter, afslog besvären och gillade
Bergmästarens fattade beslut, såsom grundadt
på gällande författningar, öfverensstämmande
med en god bergshushållning,
samt bidragande till enskildt och allmänt
gagn
-
Den 19 Fehr nar ii f. m.
leise nöjde härmed, vände sig klaganderne
vidare till Kongl. Maj:t, i hopp att
der vinna ändring; men äfven detta försök
misslyckades, då, efter i nåder infordrade
uplysningar, Bergmästarens och BergsCollegii
på goda skäl vidtagne åtgärder i nåder
gillades; hvarigenom således desamma
äro och förblifva gällande inom detta Bergmästare-döme,
hvarest de ock redan åstadkommit
mycken nytta, genom den bättre
ordning, som kunnat handhafvas vid Blåsningarne,
hvilket åter tillskyndat handteringen
väsendlliga fördelar genom en högre
produetion, med mindre kol-åtgång, oberäknadt
den ännu större fördel, sorn vunnits
uti ett bättre verkadt tackjern, samt
ett dermed förenadt bättre stångjern, i hvars
beredning nödige förbättringar nödvändigt
mäste vidtagas, om denna landets hufvudsakligaste
export skall kunna täfla med andra
Länders förbättringar i denna väg, och
vår jerntillverkning icke utträngas ur den
allmänna verldshandel^
Det är ock att förmoda, att de fördelar
sålunda vunnits inom Öster och Väster
Bergslagens Bergmästare-döme, snart äfven
skola sprida sig till andre tackjernsblåsande
Bergslager i Riket, om nemligen
de reglementariska föreskrifter, hvilka
af Motionairerne nu blifvit öfverklagade,
äfven der hinna införas och göras gällande.
Den ig Februarii f. m.
Jag hade derföre önskat, att Ekonomiutskottet,
som af de uti Utlåtandet åberopade
handlingar kände frågans behandling
ifrån den lägsta till den högsta instantien,
velat fästa mera afseende på de motiver,
som legat till grund för Kongl. Maj:ts här
ofvan omnämde Nådiga beslut, än på Motionairernes
lösa upgifter, att hushållningen
vid Hyttorne beror på deras godtfinnande,
och hyttelagens frivilliga öfverenskommelse!’,
samt att Utskottet tillika tagit
i öfvervägande de vådliga följder, som
skulle upkomma, om detta föregifvande vore
grundadt.
För den, som vet, att tackjernets tillverkning
beror på en vetenskaplig behandling,
att Hyttelagen i Bergslagerne bestå
af en stor personal, att vid dessa blåsningar
begagnas en mängd sins emellan skiljaktiga
och olikartade malmer, hvilka med
upmärksamhet måste sorteras och rostas,
innan de på masugnen upsättas; för den,
som tillika känner, huru svårt det är, att,
under de härigenom ofta upkommande malmförändringar,
kunna bibehålla masugnsgången
i vederbörligt skick, så att en duglig
produkt åstadkommes, och så att den, hvars
rede upsättes, icke må bortskämma Masugnsgången
för dess efterträdare, och ofta
så försämra ugnen, att den sedan icke kan
bringas i ordning; för den, med ett ord,
som bar någon kännedom om förhållandet
Den ig Februarii f. m.
i43
vid våra Bergsmanshyttor, för honom synas
så beskaffade reglementariska föreskrifter
icke allenast nödige, utan rent af nödvändige,
emedan, dem förutan, någon så
kallad Bergsmanna-blåsning icke vore tänkbar
eller möjlig att bedrifva. Också äro
de nu öfverklagade åtgärder, icke något
nytt påfund, utan blott modificationer af
förut gällande föreskrifter, endast mera lämpade
efter närvarande tids fordringar och
de framsteg vetenskaperne gjort.
Kongl. MasmästareOrdningen af dea
26 Juni 1766 kan icke vara främmande för
Motionärerne, ty den upläses hvarje år vid
de så kallade Masmästare-mötena, der,
utom Hyttefolket, alla Hyttefogdar måste
sig infinna, för att inför ÖfverMasmästaren
redovisa Blåsningarnes förlopp, samt huru
de af honom meddeldte föreskrifter och befallningar
blifvit fullgjorde. Denna Kongl,
förordning gör en väsendtlig skillnad, emellan
de Blåsningar, som verkställas af enskilte
personer, och dem, som tillhöra Corporationer
eller Bolag. 11 §. till exempel
stadgar: att vid Bergsmanshyttor ne okänd
malm icke får nyttjas, utan ÖfverMasmästarens
tillstånd: men om enskild egare tilltror
sig, att vid sin masugn nyttja okänd
malm, utan att förut rådfråga ÖfverMasmästaren,
gifve han då sin Masmästare
för dess säkerhet skriftelig befallning derom,
och stånde till egarens äfventyr al
-
i44 Den 19 Februacii f. m.
lena, om Blåsning för den orsak misslyckas.
Skälet härtill är påtagligt; i ena
fallet blir förlusten blott den enskiltes, i
det andra åter drabbar förlusten hela Bolaget;
och denna föreskrift synes derföre
grundad både på rättvisa ocb billighet. Enligt
Kongl. BergsCollegii Instruclion af den
3 October 1753, åligger det äfven Öfverinasmästaren,
att jemte en noga tillsyn vid
Bergsmanshyttorne, följa Blåsningarnes gång,
gilla eller förbjuda de för behofvet anskaffade
malmer, anbefalla malmbeskickningarne
m. m.; och alla dessa föreskrifter måste enligt
ofvan åberopade Kongl, författning ovilkorligen
efterlefvas, vid bot af begtämda
vitén i hvarje fall, som sådant urakllåtes,
och det är likaledes Bergsmännen förbjudit
att sjelfva lägga hand vid arbetet, utan detta
skall verkställas af de utaf ÖfverMasmästaren
antagne och godkände arbetare.
Lagstiftaren har genom dessa stadganden
åsyftat både den enskiltes och det allmännas
gemensamma hästa, och sålunda undanröjdt
de många olägenheter, som eljest
genom oförstånd och okunnighet nödvändigt
skulle upkomma. Sålänge dessa och
dylika författningar finnas, måste de efterlefvas,
eller ock rent af återkallas, under
förklarande att de ej längre äga någon förbindande
kraft; men sådant torde likväl
böra ske af den högre Auctoritet, som dem
ut
-
Den 19 Februarii f. m. 145
utfärdat, icke af dem, som skola åtlyda desamma.
Sådane reglementariska föreskrifter
inskränka sig dessutom icke endast till
Tack jerns-blåsn ingen. De gälla äfven för
Grufvebrytning och Stångjernssmidet, utom
flere andra Näringsgrenar i vårt Land, der
rörelsen ock hvilar på en vetenskaplig behandling.
Detta kan icke anses såsom intrång
i äganderätten, det utgör sjelfva grundvalen
för rörelsens framtida bestånd och
förkofran.
Af hvad jag nu baft äran anföra, finnes
klart, att hushållningen vid Hyttorne
ingalunda beror på Bergsmännens egna
godtfinnande, eller deras frivillige öfverenskommelse!’,
samt att de inför lagen äro
ansvarige , om vederbörande tjenstemän®
meddeldte föreskrifter icke efterlefvas. Någon
ordning vore annars icke möjlig; allt
skulle eljest snart uplösa sig uti en fullkomlig
villervalla, utan möjlighet för den
lidande Hytte-egaren att finna någon ersättning
af sin medinleressent, sorn, med el*
ler utan afsigt, tillfogat honom skada. Saken
är af största vigt både för närvarande
och kommande tider; den bör med alfvar
behandlas; och jag hemställer derföre vördsamt,
om Utskottets förslag kan eller bör
antagas.
Följden deraf skulle blifva, att Kongl.
Maj:t i förenämde afseenden, och uppå fö13
II. 1 o
146 Den 19 Februarii f. m.
regångne noggranna undersökningar fattade
beslut, endast skulle komma att gälla vid
de Hyttor, der desse föreskrifter redan äro
införde, ehuru icke, såsom Utskottet sig yttrar,
enligt vederbörandes betydeliga medgifvanden,
utan tvärtom på grund af tydeliga
lagbud. Den ordning, som, till följe
häraf, på dessa ställen kunde handhafvas,
skulle således komma att saknas vid alla
öfrige Hyttor, der Bergsmännen i Utskottets
tanka ägde att hushålla efter eget godtfinnande,
till känbar förlust för dem sjelfva
och det allmänna, genom försämrade
Blåsningar och ett försämradt tackjern, utom
ökade rättegångar till utredande af tvisteersättningar,
för sålunda uppkomne förluster;
och jag hemställer, om, enligt Utskottets
förslag, det vore värdigt för Rikets
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära ändring i de af Kongl. Majit
så nyligen gillade och med dess sanction
bekräftade högst nyttiga åtgärder, hälst då
desse, enligt Utskottets egen yttrade öfvertygelse,
meclfört obestridliga fördelar,
framför de utvägar_, hvaraf Bergsmännen
dessförinnan sig i dessa hänseenden betjenät,
hvaraf tvärtom den siutsatts bordt
dragas, att detta Konungens påbud till sin
kraft och verkan bör förblifva gällande,
hvilket jag icke eller tviflar skall blifva
händelsen, om, emot all förmodan, Utskottets
förslag skulle bifallas, emedan jag är
öfvertygad att Regeringen å sin sida icke
Den 19 Februarii f. m.
ian bifalla en så beskaffad önskan. Med
den noga kännedom jag har af alla de hinder
och svårigheter vederbörande tjenstemän
haft att besegra, innan man kommit
till den nu varande sakernes ordning, och
jag klart inser de mångfaldiga olägenheter
och skadliga följder, som oundvikligen skola
uppstå, icke allenast för Bergslagerne
sjelfve, utan ock för alla de Bruksegare,
hvilkas smiden äro grundade på tackjern
derifrån, om de af Kongl. Maj:t i och för
Svenska jernhandteringens förkofran vid tagne,
men nu öfverklagade, förbättringar, på
sätt Utskottet föreslagit, åter uphäfvas; vågar
jag anhålla om proposition till förkastande
af EkonomiUtskottets Utlåtande.
Herr Tham, Wolrath: Då Utskottet i
sine premisser godkänt de åtgärder, hvaröfver
man klagat, men, det oaktadt, hemstält,
att Rikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:t ingå med anhållan örn ändring deruti,
förmodar jag, att Utskottet ansett Bergsmannens
dispositionsrätt förnärmad. Efter
min tanka äger hvarje medborgare i samhället
rättighet att använda och bruka sin
väl förvärfda egendom, men då jag erkänner
detta, så anser jag deremot för gifvet,
att, när man inträdt i samhället, måste
man underkasta sig den inskränkning,
som är nödvändig, för att icke förnärma
andre medborgares rättigheter. Detta har
10 *
148
Den 19 Februari! f. m.
föranledt cle författningar, som för Bergsjbruket
äro faststälde. Vid masugnar finnas
nu många inbrukare. De mägtigare kunna,
då tillfälle yppas, någon gäng motarbeta
de svagare. Genom sådane oordningar, som
upkomma, dels genom det enskilta intresset,
dels genom bristande kunskaper, lida
i allmänhet både ägaren på tillverkningen,
köparen, och landets förnämsta export-artikel.
Bland de öfverklagade omständigheterne,
vill jag först fästa mig vid den medlersta,
alt tvänne upsättare skola finnas vid
hvarje masugn. Detta är redan längesedan,
genom 1766 års Masmästareordning förordnadt;
och att det ej är så vid alla Masugnar,
är ett missbruk; ty om Masmästaren
skall kunna hafva säker tillsyn, mäste han
hafva sådane arbetare till upsättare, hvilka
skola göra arbetet efter den ordning han
föreskrifver. Delta kan ej ske, om hvarje
inbrukare skulle äga att skicka dit sin dräng,
eller sin pojke. Att dessa skola vara två,
känner hvar och en, som sett en masugn;
ty då arbetet går natt och dag, mäste personerne
vara mera än en, emedan en ensam
ej kan uthärda med ett sådant arbete
utan hvila. — Hvad den första klagan beträffar,
om begagnande af malmvågar i stället
för den sed att med skofvel upsätta
malmen; så har författningen blifvit föranledd
af det oskick, som genom detta sednare
sätt blifvit möjligt. Det har nemligen
handt, att en rikare inbrukare, vid slutet
Den ig Februari i f. m. i4g
af sine dygn, öfvertalar hyttarbetaren, att
påsätta större skoflar, än det bör vara. Derigenom
gör denne de efterkommande skada,
och det så mycket mera, om malmen
är skärande. Då, genom en sådan skärande
malm, allt, som förut fastnat vid murarne,
blifver nedfördt i masugnsstället, vinner
lian större product, men murarne taga
sitt igen på den efterkommande fattigare
inbrukarens bekostnad, så vida ej murarne
skola skadas. Således, om man vill
bibehålla rättvisa emellan inbrukarne, är
* det deras egen nytta, att malmvågarne begagnas.
De medföra ej skada för någon
annan, än den, som genom missbruk vill
skada sin nästa. Hvad den tredje frågan
beträffar, att det blifvit förbjudit att gifva
mat åt hyttarbetarne, så är det en långlig
erfarenhet deraf, att, då de hållas med
mat, det blir mera bränvin än mat, och
många oskick upkomma, som föranledtEmbetsmännen
att föreskrifva den reglementariska
ordningen, att de skola bafva kostpenningar,
och detta har af Kongl. Maj:t
blifvit sanctioneradt. Jag befarar väl icke
att en underdånig skrifvelse denna gång,
om den emanerade, skulle verka ändring i
Konungens väl grundade stadfästelse å Ernbetsmännens
åtgärder; men jag önskar aldrig,
att Rikets Ständer måtte ingå med några
önskningar, som ej hafva grund i Sanningen,
och som äro stridande emot rätta
förhållandet. Derföre skulle jag gerna gå
i5o Den 19 Februari i f. tn.
in pA den Åsigt, att afslå Betänkandet; men
som jag liar anledning att tro, det två Stånd
redan återremitterat det, anhåller jag om
återremiss, enär Utskottet ändå skall uptaga
målet till pröfning.
Grefve Possej Arvid: Ekonomiutskottet
liar ej förbisett nyttan deraf, att vid
smälthyttor malmvågar begagnas i stället för
skoflar; men Utskottet, angeläget att vårda
enskilta ägande-rätten, har önskat, att det
hädanefter, såsom hittills, måtte bero på
hvar och en, om han vill införa en sådan
förändring, eller på den uplysning om nyttan
deraf, som liytteägarne kunde få framdeles.
Om man noga läser Utskottets Utlåtande,
åsyftar det ej annat, än bibehållande
af nuvarande skick. Jag medgifver, att skrifvelsen
ej är af behofvet påkallad. Detta
förslag torde böra anses som en utväg, att
jemka meningarne inom Utskottet, der många
voro af den tanka, att malmvågarne borde
bestämdt förbjudas. Här är ej förhållandet
detsamma. Jag har således ej något
att anmärka mot att afslå Utlåtandet;
ty derigenom vunnes samma ändamål, som
Utskottet åsyftat. Återremiss tror jag ej behöflig
eller lämpelig. Då motionerne gå ut
på inskränkning i det nuvarande förhållandet,
lära de ej bifallas. I följd af en sådan
motion kan man ej utsträcka skyldigheten
att begagna malm vågar; och då kan
Utskottet ej eller komma längre, än att
Den 19 Februarii f. ra. idi
tillstyrka afslag; hvilket ändamål kan nu
genast vinnas.
Herr af Uhr: Jag skulle ej bestrida
återremiss, om dermed kunde något uträttas.
Utskottet har tillkännagifvit sin tanka,
att hushållningen vid Bergsmanshyttorne berör
på HytteLagens godtfinnande. Möjligen
ändras nu denna öfvertygelse, hvaraf följden
blir, att Motionairernes begäran måste
afslås. Detta föranleder emedlertid en ny
discussion, då remissen hit återkommer. Jag
anser derföre, att Utlåtandet nu genast bör
afslås, och förnyar min begäran derom.
Friherre Anckarsvärdj Carl Henrik:
Jag är visserligen ej af dem, som neka vetenskapernes
stora inflytande på Näringarne.
Jag erkänner nyttan af vågarne, men
tager mig friheten göra anmärkning vid behandlingssättet
af denna fråga. Jag delar
ej tanka med en Ledamot, som yttrat, att
inträdet i samhället förbinder till undergifvenhet
för allt, som befordrar allmänt
hästa. Det beror på, om det gör intrång
i den enskilta rätten, hvilket här synes vara
fallet. Jag är för litet kännare af BergsFörfattningarne
för att bestrida, att Hytteägare
böra vara under annat förhållande,
än andre näringsidkare. Jag är så öfvertygad
om nyttan af vågarne, att jag tror
intet ondt kunna ske, om de anbefallas.
Men det .är en annan omständighet i Utlå
-
Den 19 Februarii f. m.
landet, som förefaller mig besynnerlig, den
nemligen, att föreskrifva, huruvida det åligger
Ilytteägare, att förse sina arbetare med
kost in natura, eller med kostpenningar.
Detta synes mig ett vådligt intrång i den
enskild ta rätten. Jag tror, att de, som besvärat
sig öfver Konungens fastställelse å
ett sådant förslag, hade bordt söka rättelse
i annan väg. Om Rikets Ständer uptogo
detta mål i ansökningsväg, erkände de
principen af Konungens rätt, att bestämma
sådane saker. Är det ett öfverskridahde af
rättigheter, bör rättelse sökas på annat sätt.
På denna grund förenar jag mig om afslag
å Utlåtandet, och tror, att saken då kommer
i det bästa skick, hvaruti den nu kan
komma.
Friherre af Nordin: Då jag förra gången
yttrade mig, begärde jag blott återremiss
af Utlåtandet af den öfvertygelse, att
då två Stånd hade återremitterat målet, det
kunde vara nyttigt, att de anmärkningar,
som hos Ridderskapet och Adeln blifvit
gjorde, kommo till Allmänna Besvärs- och
EkonomiUlskotlets kännedom; men då af
Utskottets Ordförande blifvit framställdt, alt
ändamålet lättare vinnes genom ett ovilkorligt
afslag, får äfven jag förena mig i
begäran örn afslag å Utlåtandet.
Herr Lagerhjelms Pehr: Jag får äran
gifva tillkänna, att jag af många skäl skulle
Den 19 Februarii f. ni.
i53
tala för afslag å Utlåtandet, om jag ej derigenom
uppehöll Ridderskapet och Adeln;
hvadan jag endast vill yrka proposition till
vinnande af ett sådant ändamål.
Herr Tham: Jag får återkalla min anhållan
om återremiss, och förena mig med
dem, hvilka önska afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog bifall
å EkonomiUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence framställd
proposition blef berörde Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 28
sistlidne Januarii under N:o 41 afgifne,
samt den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, angående ytterligare förekommen
fråga om upbud till skallgång, och om disposition
af Jagtmedlen i östergöthlands Län;
blef samma Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
154
Den 19 Febr u ar ii f. m.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 28 sistlidne
Januarii under N:o 42 afgifne, samt
den 3 dennes e, m. på bordet lagde, Betänkande
angående yrkad lindring i skjutsningsbesväret
vid Ekevirkes forslande.
Herr Hallenborg, Carl Johan, uppläste
följande:
Som Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
icke tillstyrkt bifall till Riksdagsfullmägtigens
från Christianstads Län, Pehr
Pehrsons Memorial rörande befrielse från
forsling af Eke virke, så tager jag mig friheten
göra några anmärkningar vid Utskottets
Betänkande hvilka jag önskar måtte
föranleda till dess återremitterande.
Utskottet erkänner, att någon särskild
författning icke finnes, som ålägger Kronoskjutsskyldige
att forsla Eke virke, men det
tror deremot, att samma skyldighet, som
åligger dem till skjutsning af Kronans effecter
i allmänhet, förpligtigar dem äfven
till det nu pfverklagade skjutsningsbesväret.
Utskottet synes således vara af den tanka,
att Kronoskjuts-skyldigheten är obegränsad;
och ehuru jag icke delar denna åsigt, synes,
om än så skulle förhålla sig, tiden
länge sedan vara inne att sätta gräns för
utsträckningen af en börda, som så tungt
hvilar på den Svenska jorden och fråntager
densamma så mycken arbetskraft, som
Den i g F e b r u a r i i f. m. 155
så val behöfdes till dess odling, i synnerhet
under en tid, då dess mästa afkastning
utgår till skattebidrag, och lemnar i
allmänhet ringa eller intet öfverskott till
landtmannens egen förkofran.
Att Kronoskjuts-skyldige skola forsla
Ekcvirke för flottans räkning, är så mycket
obilligare, som en del medborgare få
härigenom vidkännas en särskild beskattning
till sjöförsvaret, som icke drabbar på andra
orter boende, hvarest Ekeskogar icke
finnas; och om man tager i betraktande den
tidspillan landtmannen genom dessa skjutsningar
får röna, så är denna ökade beskattning
ganska kännbar, hälst förderfvade hästar
och krossade vagnar ofta blifva en följd
deraf. Jag kan således icke annat än, lika
med Motionairen, yrka befrielse för de Kronoskjuts-skyldige
från den öfverklagade Ekeforslingen.
Lämpeligast synes mig vara,
att, då Ekevirke för flottans räkning uppköpes,
Kronans ombud och säljaren må öfverenskomma
om lefvereringen, bäst de förmå,
utan att någon Kronoskjuts må härvid
komma i beräkning. Om genom denna förändring
Kronan får betala sitt virke dyrare,
så blir ingen annan följd deraf, än att
antingen mindre skepp få byggas eller, i
fall inskränkning häri ej kan ske, att större
Statsbidrag få anslås till flottan, till betäckande
af den härigenom upkommande
bristen; i hvilket sednare fall delta åtmiu
-
i56 Den rg Fe br u a r i i f. m.
stone blir en tunga, som kominer att öfvergå
hela landet, i stället för att nu särskilte
orter få genom dessa skjutsningar vidkännas
bördor, hvaraf andra icke hafva minsta
känning.
I Utskottets Betänkande förekommer,
att under fredstider äro frälsehemman befriade
från oftanämde skjutsning; men detta
är icke fullkomligt öfverensstämmande
med verkliga förhållandet; ty Utsockne frälsehemman
i Skåne deltaga häri, ehuru till
hälften mot de af Krono-Natur.
Då mången, torde hända, föreställer
sig, att detta skjutsningsbesvär icke är så
svårt, må det tillåtas mig få inlemna några
upgifter, som torde visa motsatsen.
För flottans räkning var upköpt i den ort
jag bebor ganska mycket Ekevirke, som genom
Kronoskjuts fördes åren 1826, 27 och
28 till närmaste hamn; och blir året 1827
i synnerhet märkvärdigt i denna orts skjutsningshistoria,
emedan skjutsen utgick med
den hastighet, att de hemmansåboar finnas,
som dels måste 2:ne gångor inom 3:ne dygn,
och dels 3:ne gångor inom 2:ne veckor, utgöra
skjuts. Iironoskjuts-skyldige, boende
4 å 6 mil från skjuts-emottagnings-stället,
betalte i lega för ett par hästar att skjutsa
endast 2:ne mil 8 å 12 R;d. R:g:s; och
hvad som gjorde denna skjutsning ännu besvärligare,
var, att en del deraf utgick i
Den 19 Februarii f. m.
i57
Julii månad, en tid, så oumbärlig för Skånska
landtmannen i anseende till dess torfoch
höskörd. Mycket vore härvid att ännu
tillägga, som kunde göra denna målning
ännu mörkare; men för denna gång kan
härom vara nog ordadt. Skulle starkare
penseldrag behöfvas, skola de i sinom tid
icke uteblifva.
Friherre Cederström, Jacob: Utan att
ingå i uptagande af hvad den siste talaren
upgifvit rörande händelser i Skåne, hvilket
ej egentligen hörer till vår öfverläggning,
torde jag få anmärka, att då han utgått
från den premiss, att endast Kronans persedlar
få genom Kronoskjuts fortskalfas, och
dragit den slutsats, att Kronoskjuts vore
obegränsad, enligt Utskottets Betänkande,
emedan Ekevirke med sådan skjuts borde
föras, så är ej conclusionen svarande emot
premissen. Enär Kronoskjuts är till för
forslandet af Kronans effecter, och Ekevirke
är bland dem, lärer ej upstå fråga, om
den kan dertill begagnas eller ej. Då upkommer
blott fråga om tiden, då den hör
ske, och derföre har Utskottet just föreslagit,
att den skall ske, då det är lämpligt
för landtmannen, så att den ej hindrar
hans arbeten.
Herr Hjerta> Gustaf: Jag vågar först
bestrida den sats, som Friherre Cederström
yttrat, att Ekevirke till flottans hellof skulle
158
Den 19 Februarii f. m.
vara att anse såsom Kronans effecter, hvilka
med Kronoskjuts kunna transporteras.
Någon Författning finnes ej derom; utan
det är verkan af den gamla häfden, och deraf
att man ej täckts taga i betraktande de
tjensteskyldigheter, som man ålagt jordbruket,
utan vid förefallande stora byggnadsbehof
tyckt sig kunna upbuda allmogen, utan
alt afse den följd, att en ojemn beskattning
derigenom upkommit. På denna grund försvarar
jag den sats, som Herr Hallenborg
drifvit, att Utskottet bort lemna mera upmärksamhet
derpå, att ingen Författning
finnes, som ålägger allmogen denna skyldighet.
Den andra frågan är, om Utskottet
bort gå längre, och tillstyrka, att Kronoskjuts
hädanefter ej borde begagnas för Ekevirkes
transporterande. Jag tror att detta
hade varit riktigt. Jag är öfvertygad, att
denna sak ej ens har varit tagen i beräkning
vid de upgifter om byggnadskostnad
för våra krigs-skepp, som föranledde deri
tron, att våra fartyg kunde byggas för godt
köp, och bidrogo till den olyckliga skeppshandeln.
Jag anhåller om återremiss, på
det Utskottet måtte undersöka, huru och
på hvad grund skjutsen af Ekevirke sedan
år 1720 blifvit begagnad; om det är i anledning
af Landshöfdingarnes kungörelser,
eller i stöd af något AmiralitetsCollegii förordnande.
Är det i följd af LandshöfdingeEmbetens
resolutioner, behöfver man blott
hänvisa till ändrings sökande; är det genom
Den rg Februarii f. m.
AmiralitelsCollegii åtgärd, så kan ej rättelse
ske utan skrifvelse till Kongl. Maj:t. Tiden
är inne, att söka minska alla tjensteskyldigheter,
och förflytta tyngderne på Staten
i allmänhet. Det vore en stor förmån
för oss, om vi kunde snarare lätta, än förstora,
sådane skatter. Jag anhåller om återremiss.
Hans Esccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan § till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
För mig visar sig Eketransporten med Kronoskjuts,
såsom en i högsta måtto ojemn
och således obillig hörda. Vi måste komma
öfverens, att framsläpande af Ekvirke
ej kan vara detsamma, som skjutsande af
Kronans effecter. Det måtte vara en betydlig
skilnad emellan sådane persedlar,
som med vanlige Bonddragare och åkdon
kunna transporteras, och sådane tyngder,
att åkdonen gå sönder och hästarne förderfvas.
Jag skulle således tro, att Utskottet
kunde framställa den önskan, att allmogen
måtte blifva befriad från alla sådane framtida
forslingar. Deraf upkommer visserligen
behof af ökadt anslag för io Hufvudtiteln;
men jag tror det vara vårt åliggande
såsom lagstiftare, att tillse, det de ojerona
bördorne blifva jemnare fördelte. Då
160 Den 19 Februarii f. m.
de i frågavarande transporterne blott tunna
komma i fråga inom en inskränkt del
af samhället, blir det obilligt, om den delen
skall draga hela tungan. På denna grund
får jag föreslå återremiss, och anhåller, att
Utskottet måtte fästa sin upmärksamhet å
desse anmärkningar.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie„ Jacob: Ehuru jag nogsamt är öfvertygad,
att flottan ej kan undvara det
icke särdeles betydliga Ekvirke, som här
bos oss kan anskaffas, och äfven inser omöjligheten
att på annat sätt, än genom upbudad
skjuts, framföra det till stranden;
kan jag dock, å en annan sida, ej dölja den
svårighet och orättvisa, som genom nuvarande
forslings-sätt upkommer vid nämnde
virkes transporterande. Denna skyldighet
bar varit ålagd vissa Härader, omkring den
ort virket funnits, ofta vid årstider, då bonden
bäst behöft sitt arbetsfolk, och så tätt efter
hvartannat, att allmogen ej kunnat hjelpa
hvarandra, utan måst anskaffa alla de
hästar och dragare, som funnits, till och
med genom lega. En annan olägenhet har
äfven ägt rum, nemligen att författningarne
ej så noga blifvit följde i afseende på
cubikantalet af Ekvirke, som af hvarje par
dragare borde transporteras. Jag har visserligen
tyckt mig finna, att Utskottet till
betydlig del sökt hjelpa de skjuts-skyldige,
Den 19 Februarii f. m.
då det sagt, att betalningen skulle erläggas
efter gästgifvarskjuts, att särskild afgift
skulle lemnäs för åkdonen, och att transporterne
skulle anställas på de tider af
året, då vägarne äro goda, och Landtmannen
lättast kunde undvara sitt folk; men
då det ej är möjligt för dem, som sälja ekvirket,
(jag är och har aldrig varit ibland
dem) att sjelfve skjutsa fram det, och det
således är nödvändigt, att det sker med
kronoskjuts, ville jag att tyngden skulle
drabba alla lika, och ej blott de orter, som
ligga omkring ekeskognrne, Jag anhåller
derföre om återremiss af Utskottets Betänkande,
på det Utskottet måtte ändra detsamma
i detta afseende, och äfven bestämma
antalet af cubikfot, som skall föras efter
hvarje häst, hvilket borde komma till
Allmänhetens kunskap genom en härefter
lämpad ny författning.
Friherre Wrangelj Henning: Med de
Herrar, som finna det vara en svår tunga
för landtmannen att skjutsa Ekvirke, förenar
jag mig; men jag anser denna tunga
äga rum i synnerhet derigenom, att den
gällande författningen ej riktigt iakttages.
Det finnes nemligen en författning, som säger,
att på paret ej skall transporteras mera
än 16 cubikfot ekvirke, ehuru man har
exempel på, att bönder forslat 32 cubikfot.
När de få betalt för en mil 3a skillingar B:co
i3 H. xi
i6?. Den 19 Februarii f. m.
eller 2 sk. för livar cubikfot, är det ej så
litet. Jag hemställer således, om ej nämnde
författning mätte upplifvas, och allmänheten
få kunskap om densamma. Om man
skulle lega skjuts, för hvad man kunde accordera
den till, tror jag, att alla transactioner
emellan private och Kronan i detta
afseende skulle upphöra; ty i vårt land vore
det ej möjligt, att skaffa så många körslor.
I anledning af allt detta, anhåller jag
om återremiss, men får tillägga, att jag
tror denna kronoskjuts vara mera nyttig
för det allmänna, än många andra, enär allmogen
behöfver förtjena. Jag anhåller, att
mina tankar måtte med återremissen få åtfölja.
Friherre af Nordin, Carl Johan: För
min del tror jag, att så länge Ekvirket är
Kronans effect, måste det på det hittils vanliga
sättet forslas tills andra åtgärder vidtagas,
och att den hittils vanliga åtgärden
är laglig. Men då det är fråga om att jemna
ett onus, som faller på medlersta och
södra delarne af Riket, eller på de orter,
der Ekevirke finnes, hvaremot Norra och
"Vestra delarne, icke vidkännas den ringaste
tunga i denna del, så kan jag ej annat
än instämma i den yttrade öfvertygelsen,
att det vore nyttigt, om forslandet kunde
ske medelst enskilte accorder, åtminstone
linder fredstid. Men jag nödgas sammanbinda
med denna framställning en annan,
Den 19 Februarii f. m.
163
att nemligen StatsUtskottet måtte få sig
updragit att tillse, huru mycket högre anslag
i detta afseende hehöfves för 10 HufvudTiteln,
så att Rikets Ständer ej besluta,
att Ekvirke-transporterne med Kronoskjuts
skola uphöra, men ej anvisa nödige
medel, hvarigenom Flottans sålunda ökade
utgifter kunna bestridas, och således
Flottans behof lämnas oupfyllde.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Äfven jag förenar mig med de Herrar, som
anse det vara ett af de största onera, att
skjutsa Ekvirke. Jag har ej varit ibland
dem, som skjutsat sådant, men jag har sett
det skjutsas, då jag sjelf till Kronan sålt
Ekvirke , som mine grannar måst transportera.
Jag kan sålunda ej annat finna, än
att någon författning borde stadgas, hvarigenom
bördan för den delen af allmogen,
som äger en sådan skyldighet, kunde lättas.
Jag förenar mig med Friherre af Nordin
deruti, att, så länge Flottan har behof
af Ekvirke, medel måste finnas att få det
forsladt. Jag skulle tro, att det kunde ske
genom accord, så vida betalningen blef så
stor, att landtmannens fördel kunde bli att
skjutsa. Kostnaden för Staten, äfven om
ekvirket skjutsades på sådant sätt, skulle
sannolikt ändå ej blifva större, än alt köpa
det på utländske orter. Jag har sjelf
med Kronan contraherat om Ekvirke, och
164
Den 19 Februarii f. ra.
funnit, liuru betydligt mindre man betalar
bär. Äfven om en annan framskaffningsmethod
antages, tror jag således, att det
Svenska Ekvirket, med tillägg af hvad forslingen
skulle utgöra, ej blir dyrare, än hvad
Kronan nu betalar för sådant virke från
främmande orter. Jag anhåller 0111 återremiss,
på det Utskottet måtte kunna föreslå
en högre skjutslega, än för vanlig gästgifvare-skjuts.
Detta är så mycket billigare,
som man icke blott bör afse besväret att
skjutsa, utan äfven taga i betragtande olägenheten
af att skjutsa så svåra pjecer, då
man ofta blir nödsakad att sätta tillsammans
många hästar, hvarigenom det äfven,
oaktadt största varsamhet, lätt kan hända,
att hästar blifva skadade. Jag har sett de
obehagligaste följder af sådane skjutser, och
tror, att en ganska hög lega hör liestummas,
serdeles för de grofvare pjecerne.
Herr Nordenskjöld., Otto Gustaf: Det
kan tilläfventyrs anses obefogadt af mig att
tala för ett vapen, som tyckes hafva fått
opinionen emot sig, men jag anhåller, att
likväl få yttra några ord. Jag är till en
del förekommen af Friherre Wrangel. Jag
har ofta varit i tillfälle, att taga kännedom
af denna sak. Vid ett tillfälle väckte en
af OfEcerarne fråga om, att bönderne skulle
få lägga på sine lass så mycket de ville,
emot viss betalning för cubikfoten. Jag
lemnade detta tillstånd efter beräkning af
Den ig Februarii f. m.
165
i stilling B:co per cubikfot. Bönderne lade
då på ända lill och med 4o cubikfot
efter paret. Det utgör mera, än den nuvarande
gästgifvareskjutsen. Jag har sjelf
varit i tillfälle, att se detsamma i Carlskrona.
Jag talade med Bönderne, och ingen
var missnöjd; de ansågo sig hafva förljenat
en penning. Dessutom hafva Landshöfdingarne
hittils iakttagit, att föranstalta om
desse transporter, då vägarne varit goda,
då det varit före, och då tiden varit läm
pelig.
På det viset har virke, som bordt
föras fram det ena året, ej blifvit framfördt
förr än det andra. Jag tror, att det borde
tillåtas allmogen få lägga på så mycket
de vilja, och att de borde få betalning
efter cubikfoten. Det vore väl i alla fall
på visst sätt ett tvång, enär allmogen vore
förbunden att skjutsa, men den blef då ej
så missnöjd, som nu, då ersättningen ej
alltid kan komma den till godo. Om betalningen
skedde efter cubikfot, skulle det
vara fördelaktigt både för allmogen och
Statscassan; skall betalningen ske efter gästgifvarskjuts,
blir det för litet att, enligt
nu existerande författning, endast lägga 8
cubikfot efter en häst; ingen lägger mindre
än r6, hvilket utgör dubbelt mer än gästgifvare-skjutslegan.
På denna grund anhåller
jag om återremiss. Jag tror, att något
bör göras i detta afseende, i fall Ridderskapet
och Adeln vill, att någonting skall
existera, som lättar Flottans behof. Det
i66
Den 19 Februarii f. m.
är ett ämne, som väl egenteligen ej nu lior
liit, och hvarom jag således ej vill yttra
mig vidlyftigt; men jag tror, att man ej
bör gå in i sådane förändringar, som alldeles
förstöra en sak, hvilken en annan tid
kan anse både nyttig och behöflig.
Friherre Anckar swärd: Man kommer
ofta i brydsam belägenhet, i anseende till
de olika omdömen, som hysas om samma
sak. Då man afhandlar en provinces skada
eller fördel, är det ett besynnerligt förhållande,
att tvänne personer från nämnde
province talat för bibehållandet af Eketransporten
med kronoskjuts, och tvänne
emot densamma. Det gifves hopp förden,
som står midt emellan, att kunna bibehålla
sig vid den opinion, som han anser vara
den rättaste. Jag kan ej förstå, att det
i Skåne, som är så bebodt, skulle vara
ogörligt; alt framskaffa Ekvirket, så framt
man ej tar i beräkning, att insockne-frälset
ej skulle kunna taga del i en sådan transport
för låg lega, och att Skåne har så
mycket sådant, att utsocknet möjligen skulle
blifva otillräckligt. Om förhållandet är
sådant, så är detta det största skälet för
Skånes befrielse från all Ekeforsling såsom
skyldighet; ty det är då gifvit, att denna
tunga fallit på ett för ringa antal medborgare
emot det, som ej deruti deltager. Jag
ber att få fästa upmärksamheten på! den
stora olikheten i denna del. Jag vill ej
Den 19 Febr 11 ar i i f. m.
167
undersöka, huruvida saken är laglig eller
ej; det är ett annat capitel. Men denna
skjuts är så olika med all annan, alt jag
ej kan medgifva, att det är ett skjutsbesvär;
det är elt släp. Jag hemställer, * om det
är lika med annan skjuts, att köra upptill
skogarne, för alt hämta 16 cubikfot Ekvirke,
hvilka jag fruktar ej alltid så noga kunna
blifva uträknade, då den utsockne Skånska
bonden ej kan controllera, om lasset
är betydligare, än författningen stadgar.
Jag blir således vid den önskan, att Ekonomi-Utskottet
täcktes taga detta ämne i
särdeles betraktande, och hoppas alt, då återremiss
troligen kommer att äga rum, vi
återfå Betänkandet med det tillstyrkande,
att skjutsen af Ekvirke måtte uphöra. Jag
förenar mig med Friherre af Nordin deruti,
att man äfven måste fästa StatsUtskoltels
upmärksamhet på nödvändigheten att afse
den ökade skjutsningskoslnaden.
Herr Rothlieb > Axel, upläste följande:
Forslandet af Ekvirke är för vissa orter
ett det mest tryckande onus, emedan
olla både folk, kreatur och kördon äro i
fara att fördärfvas, i synnerhet då virket i
skogarne skall hämtas vid roten. I Calmar
och Östergöthlands Län har ej frälse
varit frikalladt från deltagande i dessa skjutser.
Det är, efter min tanka, ganska rättvist
alt alla orter deri deltaga, och att ej,
såsom nu, della onus endast drabbar dem,
168 Den ig Februari i f. m.
som ligga till hands. En sädan rättvisa
kan tillvägabringas, om de, som blifva upbudade
till Ekeskjuts, erhålla först skjutspenningar
från deras hemvist till stället,
der skjutsningen vidtager, och sedan ersättning
enligt markegångsprjs för använde
öke-dagsverken under Ekevirkets forslande.
Att ifrågasätta befrielse från sådan skjuts,
och besörja Ekevirkes transport genom accord,
anser jag ej lämpeligt; ty utom den
dryga kostnad, som deraf skulle följa, skulle
svårligen på sådant vis erforderliga körslor
dertill kunna erhållas. Jag anhåller,
att detta yttrande måtte få åtfölja återremissen,
om den, såsom jag hoppas, blifver
beviljad.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag har begärt ordet endast för att
lemna en uplysning i anledning af Friherre
Ehrenborghs anförande. Orsaken, hvarföre
vårt Ekevirke betalas mindre, än det
utländska, är troligen den, alt vi ej kunna
anskaffa så groft virke, som behöfves till
de större fartygen. I anledning af hvad
Friherre Anckarswärd yttrat, vill jag endast
uplysa, att ehuru mycket jag nitälskar
för denna sak, och önskar upbäfvande af
den nuvarande inrättningen, fruktar jag, att
Ekskjutsningsbesväret, af de skäl jag redan
anfört, ej kan helt och hållet uphöra; men
det kan jemnare fördelas, och derigenom
mindre tynga de närmast omkringliggande.
Den 19 Februarii f. ro.
*69
Jag får äfven nämna, att de skjuts-skyldige
ej haft besväret att köra virket ur skogarne,
utan säljaren har forslat det till
körbar vä", åtminstone har ordalydelsen
af 2:ne Contracter å min ort med Bosjö
Closter och Skarhults ägare varit sådant,
vid de ganska betydlige försäljningar af Ekevirke,
som derifrån skett; men detta oaktadt
är visserligen skjutsningen af Ekevirket
ett svårt besvär, helst bestämda antalet
af cubikfot efter hvarje häst ej alltid
blifvit iakttagit, ehuru betalningen erlagts
lika efter miltalet. Jag känner alla
svårigheter af denna skjuts; ty jag har på
1 år kört Ekevirke med i85 par dragare
ifrån Skarhults egendom. Jag önskade således,
att en högre betalning bestämdes, att
något betaltes för åkdonen, och att i Författningen
uttryckligen stadgades det cubikantal,
som borde efter hvarje bäst eller stut
köras. Med Herr Nordenskjöld instämmer
jag fullkomligen uti, alt det bästa vore,
om betalningen skedde efter antalet af cubikfot
för hvarje mil. Det synes vara en
rättvisa, att tilldela den, hvilken efter paret
forslar 3o å 4° cubikfot Ekevirke, mer,
än den, hvilken endast förer 16 å 20; men
sådant har hitintills ej skett, åtminstone
ej i den ort, der jag bor. Efter virkets
tyngd är ett bestämmande ej möjligt; den
beror af så väl virkets godhet och fasthet,
som huruvida det är mer och mindre torrt
vid afhämtningen.
170 Den 19 Februari i f. m.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Äfven jag anhåller,
att få hemställa några åsigter till
Ekonomiutskottet, emedan jag föreställer
mig, att det blir återremiss i detta ämne.
1 händelse alla sådane olikheter uti onera,
hvilka nu existera för skattemannen, skulle
jernnäs på det sätt, att han skulle erhålla
ersättning af StatsVerket, och det sålunda
betungas, så skulle jag anse verkan
skadelig i två hänseenden. Först och
främst blef det otroligt dyrt; ty myndigheterne
skulle betala hvad som fordrades af
dem, som voro till bands, och således nästan
kunde bestämma hvad pris, som dem
behagade, och hvilket säkert blefve en oskälig
penning. Den skulle ej för skattemannen
vara till gagn; ty han finge en oskälig
vinst, och sådan som Svenska allmogen nu
är, skulle säkert största delen af vinsten gå
i öfverflöd, och ej till hans båtnad. Denna
sak är af vidsträckt omfattning, emedan
den står i sammanhang med flere andra;
såsom skjutsningsbesväret, inqvarteringsbesväret,
med flera onera. Jag hemställer,
om väl några finnas, som ej hafva olägenhet
af dessa bördors olika tryckning. Bjöde
man till att jemna dem, så skulle ändock
olika prisförhållanden och concourrence
uphäfva all jemnhet, oell blott en enda jemnlikhet
upkomma, den nemligen af hvarje individs
bemödande att plundra Statscassan.
Jag anser någon lindring böra äga rum i
Ekeskjutsen; men det är skilnad emellan
Den 19 Februarii f. m.
att uphäfva, och att lindrå ett besvär. Jag
kan ej frångå, att det förra skulle medföra
skadliga verkningar; och anhåller att desse
anmärkningar måtte få åtfölja återremissen.
Friherre Wrangel: Det är i anledning
af de anmärkningar, som emot mig blifvit
gjorde, jag anhåller få yttra några ord till
vederläggning. Hvad det angår, att Ekevirket,
såsom Friherre Ehrenborgh förmodat,
kan tagas ifrån vårt land, i stället för
utrikes ifrån; så är den saken redan besvarad
af Grefve Dela Gardie. Jag tror således
ej, att deruti någon besparing kan äga
rum. Rörande hvad Friherre Anckarswärd
anfört, att Insocknefrälset i Skåne har frihet
från forsling; får jag nämna, att det
alldeles icke är någon svårighet för de större
possessionaterne, att forsla virket till nästa
hamn, men de sälja ej Eke. Det göra
de mindre jordägarne, som köpt sina hemman
dyrt eller för skuld, och vilja betala
dem genom skogsförsäljning. För dem är
det svårt, att åstadkomma forslingen. Hvad
angår svårigheten för Utsocknet, att mäta
inne hållet af lassen, så blifva de ej anlitade
derom; det sker vid varfvet eller hamnen,
der virket lefvereras. Jag förenar mig
för öfrigt med Herr Nordenskjöld, och önskar
återreiniss.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
är till en del förekommen af Herr Lager
-
I72
Den 19 F e b r u a r i i f. m.
hjelm; men får för öfrigt fästa upmärksamlieten
deruppå, att, i samma mån, man
borttager natural-praestalioner, som varit
ålagde jordägare i Sverige, måste man göra
bevillningen större. Följden deraf blifver,
att betydligare penningeskatt skall af
jordägaren utgå; och hvar skall den tagas,
under det han klagar öfver bristande afsättning
och omöjlighet alt skaffa penningar.
I stället för att lemna större penningebidrag
till 10 Hufvudtiteln, utan nya utvägar
att något förtjena, skulle, om Friherre
Wrangels och Herr Nordenskjölds framställningar
antagas, de skattskyldige vinna på
sin skjutsning. Yi hafva i dag i en annan
sak sett, att allmoge, som fått rättighet att
lösa sin naturalpraeslation med penningar,
begärt att få gå tillbaka och betala den i
persedlar. Äfven i detta fall skulle man
möjligen komma att ångra sig. Det är ej
eller i afseende på Kronans eller alla skattdragandes
fördel rigtigt, att vilja befria
jordägaren från skyldigheten att skjutsa
för skälig betalning, och tillåta honom i
stället upgöra beting. I ett land, der man
är så ovan att nöja sig med en skälig vinst,
skulle Kronan komma alt betala för mycket,
och denna betalning skulle åter i sin
mån drabba alla andra skattskyldiga. Jag
anhåller, att mine anmärkningar äfven må
få till Utskottet åtfölja ålerremissen.
Herr Hallenborg: I anledning af hvad
som blifvil anfördt, ali Ekevirket hämtas
Den 19 Februarii f. m. 173
vid vägen, får jag uplysa, att detta ej alltid
var förhållandet vid den af mig omnämnde
skjutsningen år 1827, då många
Ekestockar emottogos af de skjutsande i den
skog, hvarest de voro fällde; och om ej
säljaren låtit med oxar hjelpa till vid framsläpandet
derifrån af de svårare lassen,hade
säkerligen de derföre förespända hästarne
nödgats att för alltid der stadna qvar,
såsom benrangel.
Friherre Ehrenborgh: I anledning af
hvad Friherre Wrangel och Grefve De la
Gardie anfört, anhåller jag få yttra några
ord. Jag har ej sagt, att Flottans hela behof
af Ekevirke kunde fyllas i Sverige,
men jag har sagt, att, om ett så högt pris
sättes å virket, att det kan blifva uträkning
att sälja det, skulle man kunna inom fäderneslandet
få mera, utan att det ändå
skulle blifva så dyrt, som att hämta det
utifrån. Det har också visat sig, att derigenom
att man i sednare tider upsatt prisen,
hafva de störste possession ater inom
Skåne sålt Ekevirke. Från Skarhult, från
Grefve E. Pipers egendomar och flere andra
hafva Ekeleverancer blifvit gjorde. Jag
kan ej förena mig deruti, att det är de
smärre hemmansägarne, som sälja det mästa
Eket. Det är just med de större egendomsägarne,
som Kronan gjort de störste
contracterne, och det är just då så stora
partier skola forslas, som det blir nödvän
-
•74
Den 19 Februari i f. ra.
digt att kunna få biträde genom Kronoskjuts,
så vida man ej kan bestämma så
högt pris, att det blir säljarens intresse alt
sjelf åtaga sig forslingen.
Herr Hjerta: Jag vill blott upptaga en
kort tid, för att söka omintetgöra de farhågor,
hvilka blifvit yttrade af Herrar Lagerhjelm
och von Hartmansdorff, angående
vådan af att gå ifrån de gamla Göthiska
beskattningsgrunderne till skatter i penningar.
Jag åberopar först 59 §. RegeringsFormen,
som tyckes gifva tillkänna 1809
års lagstiftares mening i delta afseende, alt
vi skola söka att lemna dessa institutioner,
och komma till ett ordentligare beskattningssystem,
som är förmånligast för hela
Staten. Att Friherre af Nordin framställt,
att StatsUtskottets upmärksamhet borde fästas
på ett ökadt anslag för io:de Hufvudtiteln
i detta afseende, bevisar bäst, huru
ojemnt det ifrågavarande onus tryckt, och
att det, som alla skulle bidraga till, nu ligger
tungt på en ort eller en dass medborgare.
Just deruti ligger det sannaste skälet,
att det är rätt, att uphäfva detta onus, och
att det bör komma under Bevillningen, enligt
59 §. RegeringsFormen. Det var för
alt inom Utskottet betaga kraften af sådane
invändningar, som jag anhöll att få yttra
mig.
Herr Ribbing, Arvid: Jag skulle ödmjukast
hemställa, ehuru jag ej förut i dag
Den 19 Februarii f. m.
varit lycklig i en dylik framställning, att
StatsUtskottet finge gemensamt med Ekonomi-Utskottet
yttra sig i sådane frågor,
som denna, emedan Ekonomiutskottet tyckes,
som man säger, vilja önska och hafva
mer, än StatsUtskottet kan fördra. Det är
visserligen sannt, att åtskillige onera äro
ojemnt delade, men dessa ojemnheter finnas
afen annan sort här och af en annan sort der,
så att just sjelfva ojemnheterne sins emellan
synas jemnt fördelade öfver hela landet.
Grefve Spens, Carl Gustafa hade inlemnat
följande, som uplästes:
Utskottet har erkänt rättvisan af inlemnade
klagomål öfver sättet att forsla Ekvirke,
och till afhjelpande af allmogens lidande
föreslagit skjuts- och vagnslegans fördubbling.
ända till 34 sk. B:co för milen
och hvarje par hästar. Om jag ock skall
medgifva principen, att full befrielse från
skyldigheten att forsla ekvirke, icke kan
meddelas, i anseende till Statens behof af
sådana transporter, kån jag dock ej afhålla
mig från att, med begäran af återremiss,
förena ett annat förslag, som, efter min
tanka, skulle leda till en verklig minskning
af de tvungna Ekvirkes-skjutserna, och således
närmare till roten angripa det onda.
En Ekvirkes transport bordé nämligen
alltid så långt förut hos Konungens Befallningshafvande
anmälas, att derom kunde i
iy6 Den 19 Februari i f. ra.
hvar Socken, som skulle skjutsa, minst i4
dagar före transportdagen kungöras. Med
denna kungörelse borde alltid finnas en upgift
på antalet cubikfot, och specifikt på
pjecerne öfver 16 å 20 cubikfot. På vederbörandes
ansvar borde ligga, alt icke
den cubikrymd duglig ek, som blifvit till
säljarne betalt, utan den verkliga rymden
som fördes, härvid upgafs. Så snart nämnde
kungörelse blifvit pålyst, skulle hvar
och en, som först anmälte sig hos Länsman,
äga rätt åtaga sig större eller mindre
del af transporten, emot 1 sk. 8 r:st. B:co
Cubikfot, och endast för återstoden skulle
kronoskjuts upbådas, hvars betalning, på
sätt Utskottet föreslår, skulle gäldas efter
34 sk. B:co för par hästar. Vid kronoskjutsupbådandet
skulle uplysning alltid meddelas
allmogen om det högsta belopp cubikfot
hvar och en kunde tvingas köra på
ett par hästar.
Det upgifna accordspriset, som Kronan
skulle erbjuda, r sk. 8 r:st. B:co per
cubikfot, är grundadt på den af Ekonomiutskottet
upgifna tariffen af 34 sk. B:co för
hästparet, samt den upgift jag erhållit, att
någon författning, hvilken jag dock ej sett,
skall stadga 16 cubikfot såsom det högsta
lass en skjutsande kan tvingas taga på ett
pär. Är denna upgift origtig, så må ziffran
derefter ändras. Jag åsyftar, att då
Kro
-
Den 19 Febr tiar ii f. m.
177
Kronan för 16 cubikfot med Kronoskjuts
för ek betalte 34 sk. B:co, skulle bon pä
beting blott betala 26 sk. 8 rist.; hvilken
betydliga skillnad skulle göra för flottans
öfverstyrelse lätt och oundvikligt, att controllera
vederbörande, om tillfället till accord
blifvit försummadt. Detta tillfälle ligger
egentligen deri, att transporterna äro
utställda till lämplig årstid; så snart detta
bar skett, är det otvifvelagtigt, att mångå
accördsspeciilanter infinna sig, särdeles sorn
man i godt före måtte kunna köra 3ö cubikföt
och deröfver på hvart pär, då man
får ställa sig derefter. De af skjufslaget,
som bade goda hastat-, skulle således troligen
täfla öm att angé sig, häldre än att
sedan få skjutsa för lägre betalning. Derigenom
skulle man då vinna fördelen, att
med förmon för Kronan förvandla en för
allmogen nu förhatlig tunga till en för densamma
indrägtig entreprenade. Alltsammans
berodde på, att transpor terne utställdes
vid godt före, Skedde detta ej, så vore
dock följden ej värre, än genom EkonomiUtskottets
närvarande förslag; — men
troligen skulle tiden sedermera mycket noggrannare
påpassas, just genom Kronans penningeförlust,
ifall accorder göras omöjliga.
Jag anhåller att dessa mina ånmärkningar
må få åtfölja vid en återremiss af
Betänkandet.
i3 H. 12
178
Den 19 Februari i f. ra.
Hans Excéllence Herr Grejven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Ekonomi-*
Utskottets förevarande Betänkande gjorde
anmärkningar höra föranleda lill dess återremitterande.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets den 28 sistlidne Januarii
under N:o 43 afgifne, samt den 3 dennes
e. m. på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckt fråga om förklaring och
tillägg vid Kongl. Kungörelsen den 17 Mars
1824, rörande Ekonomiska besigtningar å
Kyrkoherde-boställen, m. m.
Grefve Mörner_, Carl: Jag fäster mig
egentligen vid slutmeningen af Utskottets
Betänkande. Utskottet har, i dess gjorde
hemställan om förklaring och tillägg i Kongl.
Kungörelsen af den 17 Mars 1824, föreslå-*
git ett vidsträckt åliggande för ContractsProstarne
i allmänhet vid verkställigheten
af Ekonomiska besigtningar å Eclesiastique
Boställen, och sedan Utskottet punktevis
uptagit hvad deni i berörde afseende skall
åligga, yttrar Utskottet i 6:te momentet:
Skulle genom underlåtenhet af hvad sålunda
stadgadt är_, tillgång hos afträdare
saknas till husrötebrists gäldandej ansvare
för skadan den, som genom försummelse
Den 19 Februarii f. m.
•79
varit dertill vållande. Detta stadgande är
så obestämdt, att derigenom tvist rätt ofta
kommer att uppstå, om hvem som bör betala
husröte-ersättningen 5 och det kunde ju
lätt inträffa, att ContractsProstarne, genom
en underlåten obetydlig formalite, kommo
att stanna för en sådan betalnings skyldighet,
hvilket icke synes hvarken billigt eller
rättvist. På sådan grund anhåller jag
om återremiss, för att få någon närmare
bestämmelse i detta afseende.
Grefve Possej Arvid: Jag anser mig
skyldig uppisa, att inom Preste-Ståndet
ganska mångå anmärkningar i detta mål
blifvit gjorde, af hvilka någre förtjena att
pröfvas. På det Utskottet måtte komma i
tillfälle dertill, får jag äfven förena mig i
anhållan om återremiss.
Herr Ribbing, Arvid: Då således återleiniss
lärer komma att ske, torde det tillåtas
mig fa fästa uppmärksamheten deruppå,
att, genom hvad nu blifvit föreslagit,
synes inträffa, att åtskillige ärender vid
husesyner komma att flyttas från Domaremagten
till den Administrativa. Det är nemligen
ej för hvarje fall bestämdt, huruvida
en byggnad mer eller mindre skall vara
vid Prestgårdar. Lagen lemnar i detta afseende
tillfälle till stor latitude, ty der står,
att det skall byggas efter gårdens behof.
12*
i8o Den 19 Februarii f. m.
Vid dessa besigtningar kunna frågor således
uppstå, om det eller det huset är ett
laga hus, och om innehafvaren är skyldig
att verkställa reparationer derå och nybyggnad
till dess ersättande, i fall det är alldeles
odugligt. Lät nu hända, att detta
bestämmes vid den ekonomiska besigtningen,
och att deröfver klagas hos den administrativa
myndigheten, som gifver Utslag.
Då kan det vidare inträffa, att ett
sådant laga kraftvunnet Utslag sedan ligger
i vägen för Domaren vid en Laga afoch
tillträdes husesyn, eller att han måste
uphäfva det. Det är för att undvika detta,
som jag önskade, att Utskottet ville fästa
sin upmärksamhet vid frågans behandling
på ett sätt, att authoriteterne, domare
och administrativa magterne, ej komma
i collision med hvarandra.
Herr Törnebladh_, Carlj hade inlemnat
följande, som uplästes:
I anledning af Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets Betänkande N:o 43 öfver
frågan om förklaring och tillägg vid
Kongl. Kungörelsen den 17 Mars 1824, rörande
Ekonomiska besigtningar å Kyrkoherde-boställen,
anhåller jag, att få till
Protocollet anföra följande:
Sedan Riksens Höglofl. Ständer genom
underdånig skrifvelse af den 2 Augusti 1828
(N:o 120) på grund af Lag- samt Allmänna
Den 19 Februar 11 f. ra.
Besvärs- och EkonomiTJtskottens betänkande
under den 2 Junii samma år (N:o p4)
i underdånighet anhållit, det Kongl. Maj:t
täcktes i nåder förordna, att sådana Ekonomiska
besigtningar å Kyrkoherdebol måtte
hvart 3:dje år vederbörligen verkställas,
hvilka, enligt 24 Cap. 19 §. i Kyrkolagen
skulle af vederbörande Prostar förrättas, i
närvaro af socknemän och någon Kronobetjent,
som Landshöfdingen dertill förordnade;
så, ehuruväl sådan lagförändring dervid
icke blifvit hemställd, eller beslutad,
att ContractsProsten skulle befrias och Kronofogden
åläggas, att i den förras ställe,
dessa besigtningar hålla, har Kongl. Maj:t
ändock genom nådig Kungörelse af den 17
Mars 1824 ej allenast bifallit ofvanberörde
anhållan, utan ock derutöfver förordnat,
att ifrågavarande besigtningar skola af Kronofogdar
förrättas, hvaraf, ibland annat,
den följd upkommit, att i stället för vanliga
besigtningar vid Ekonomiska Prost-visitationer,
som icke haft annat föremål, än
att inhemta och hos Consistorium anmäla,
om missbyggnad och vanhäfd å Prestgården
befunnits, i hvilket fall laga syn bordt
hos Landshöfdingen begäras och af Domaren
hållas, hvarefter husesynstvisten samt
alla dertill hörande frågor af ordinarie Domstolarne
i laglig rättegångsväg skolat pröfvas;
så hafva nu tillkommit ett slags husesyner,
hvarvid bristfälligheter blifvit uptagne,
värderade och till förbättring an
-
182 Den 19 Feforuarii f. ra.
slagne, hvaraf åter upkommit tvistiga frågor,
hvilka, efter Konungens Befallningsliafvandes
pröfning och Kammar-CoHegii
hörande, blifvit af Kongl. Majit i administrativ
väg i 2:dra instantien afgjorde och
reglerade såsom Lagförklaringar, enligt hvad
Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution under den
i5 Julii 1827, tryckt i Författningssamlingen,
utvisar.
Denna, uti Kongl. Kungörelsen af den
17 Mars 1824 grundlagde afvikelse ifrån
Rättegångsordningen lärer väl genom io:de
puncten i Kongl. Förordningen angående
uphörande af Styrelseverkens Domsrätt i
vissa mål af den 17 April sistlidet år 1828
få anses såsom rältad och återförd på den
vanliga vägen; men sjelfva lag förändringen
qvarstår ändock, och har gifvit anledning
lill de gjorda motioner och det Betänkande,
hvarigenom Utskottet tillstyrkt hufvudsakligen:
att Ekonomiska besigtningar å alla
Ecclesiastika boställen och lägenheter
samt Prasbendehemman måtte af Iironobetjente,
på de af ContractsProsten föreslaglie
dagar, kostnadsfritt förrättas, och dervid
alla befintliga brister uptecknas, värderas
och i penningar utföras, samt viss tid till
deras iståndsättande bestämmas.
Emot dessa 'förslag får jag anmärka,
att, efter min tanka, de icke blifvit upgjorde
på riktig grund, och skulle i verk
-
Den 19 Februari i f. ra.
i83
slälligheten möta stora svårigheter; ty jag
anser det icke vara rigtigt, antingen att
Presterskapet till Kronobetjeningen öfverlemnar
tillsynen öfver Ecclesiastik-hemman,
hvarå utöfningen af de befattningar och
den målseganderätt, som i 27 Cap. 1, 2
och 4 §§• Byggninga-Balken stadgas, kan
medföra många olägenheter, ej eller, att
detta ålägges Kronobetjeningen såsom ny
Embetspligt, så länge Kronohemmans-naturen
icke blifvit eller i allmänhet bör blifva
ofvannämnde lägenheter åsatt. Det kan
ock med säkerhet förutses, att det af Utskottet
i 2 puncten föreslagna sätt, att besigtningarne
skola af Kronobetjenle hållas
å dagar, som långt tillförene blifvit af annan
auctoritet bestämde, skall vålla många
uppskof och inhibilioner i dessa förrättningar,
då Syneförrättaren af andra, hastigt och
dagligen förefallande göromål vid urtima
ting, Kronoskjutsningar och andra ärenden,
som måste fortgå, blifver ifrån inställelse
hindrad.
Dessa förhållanden visa nödvändigheten,
att, likasom besigtningar å Militiaeboställen
hållas af MilitairStatens egna tjenstemän,
äfvenså bör ock med EcclesiastikStatens
hemman hädanefter i den delen
förfaras, på samina sätt, som intill år 1824
skett.
Emot sådane besigtningars rätta egenskap
är alldeles stridande, hvad Utskottet
184 Den ig Februarii t', rn.
i 5:te puncten föreslagit, att i Synings-Instrumentet
böra dervid befundne brister värderas
och i penningar utföras, samt viss
tid till deras iståndsättande föreläggas. Endast
vid laga syn, som eger Domsrätt å
Prestegård, kap och bör sådant stadgande
äga lura.
Jag hemställer vördsamt, om icke desr
s.a emot Betänkandet gjorde anmärkningar
jnå till delsammas återremitterande förr
anleda.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken framstäld proposition,
blef EkonomiUtskottets ifrågavarande
Betänkande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, af Ridderskapet och
Adeln till Utskottet återremitteradu
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 28 sistlidne Januarii afgifne, samt den
3 dennes e. m, på bordet lagde, Betänkandcn:
N:o
44- I anledning af väckt fråga om
rättighet för enskilde jordegare, Byalag och
Städers Borgerskap, att, utan hittils brukr
liga omgångar, anlägga Bégrafningsplatser.
N:o 45- I anledning af väckt fråga
pra förvaltningen af enskilte Bolags eller
Socknars SpannmålsMagaziner,
Den 19 Februarii f. m.
.85
Uplästes till justering och godkändes
nedannämnde från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser till Kongl. Maj:t.
N:o 28. Angående offentlighet vid
lottning af mål i IdofRätt och RådstuguRätt
i de Städer, der KämnersRätt är, m, m.
N:o 29. Angående tryckning af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvandes sednast inkomne
så kallade Fem-års-Berättelser, m. m.
N:o 3o. Angående af Capellmästaren
J. Chr. F. Haeffner sökt ersättning för inneliafd
lön.
N:o 3i, Angående af Öfversten C. Silfverskjöld
ytterligare sökt ersättning för acpord,
ni. nr,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen d. 19 Februarii 1829.
Plenum klockan p till 6 Eftermiddagen,
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett anförande, som uplästes,
så lydande:
i86
Den 19 Februarii e. m.
För någon tid sedan, framställde jag,
till Stats- och BancoUtskottens pröfning,
någre betänkligheter emot verkställighet af
myntbestämning vid denna Riksdag, som
jag förmodade icke skulle komma till Riksens
Ständers kännedom, i annan än den
vanliga vägen, i sammanhang med Utskottens
derom afgifvande Betänkande, men då
denna framställning^ jemte andre motioner,
och Ordförandens i sammansatte Stats- och
BancoUtskotten, Herr Grefve Schwerins yttrande
derom, blifvit i tryck RiksStånden
meddelte, anser jag mig så mycket mera
vara föranlåten att besvara de emot mig
gjorde anmärkningar om misstag i mine
upgifter, som, med ett undantag, jag anser
mig icke böra någon irring medgifva.
Till grund för sina beräkningar, uptager
Herr Grefve Schwerin, i de Stats- och
BancoUtskottens financeberedning meddelte
tryckta handlingar, i afseende på frågan om
grunderna för bestämmande af Bancosedelns
silfvervärde, förhållanden emellan silfverfond
och utelöpande sedlar under 4 Påföljande
år, efter medeltalet, nämligen vid
1778 års realisation, ifrån och med år 1778
lill och med år 1781, och vid i8o3 års
realisation ifrån och med år i8o3 till och
med år 1806, och genom denna oriktiga
beräkning har Herr Grefven fått ett resultat
af sämre förhållande emellan reel valuta
och sedelstock, emedan ifrån begge
realisationernes början silfverfonden ärli
-
Den 19 Februarii e. m.
gen småningom minskades, men hvilket beräkningssätt
jag ej medgifver vara det rätta,
som deremot bör grunda sig på förhåilanderne
första realisationsåren allena, nemligen
1778 och t8o3, som ligga till grund,
för godkännande och verkställigheten af des*-  se realisationer, och, i öfverensstämmelse
dermed, medgifver jag icke någon irring i
min beräkning för 1778 års realisation, ehuru
likgiltig den mindre skiljaktighet i Herr
Grefvens och mitt omdöme i detta afseende
är, då begge åsigterna framställa mycket
fördelaktigare förhållande för den realisationen,
än som, för den nu företagne, kan
företes. Hvad åter angår beräkningen för den
sednare eller i8o3 års realisation, erkänner
jag en irring, den nemligen., att Piiksgäldssedlarne
icke blifvit till behörigt belopp
till Bancosedel-stocken beräknade, hvilket
misstag jag först märkte, sedan mitt anförande
var till Utskotten remilteradt, då tillfälle
till rättelse saknades, och ansåg den i
öfrigt öfverflödig, då, till rättelse deri, misstaget
skulle otvifvelaktig! i Utskotten sig
framställa, och icke verkade hufvudsakeligen
på bevisningen, hälst, äfven med derigenom
upkommarule tillägg i sedelstocken, förhållandet
i alla fall emellan silfver och sedlar
var förmånligare än för den nu tillärnade
realisationen; men deremot får jag
till Herr Grefve Schwerins ompröfning
hemställa, om icke en betydligare irring i
Herr Grefvens egne upgifter upkommil, då
188
Den 19 Februari i e. m.’
Herr Grefven i förenämde tryckta afhandling,
pag. 33, uptager Bancosedelstocken vid
i8o3 års realisation till i2,5oo,ooo R:dr,och
pag. 34, förhållandet emellan silfver och
sedlar, så missfördelaktigt, såsom 3 till 11.
Jag förstår ej, huru denna beräkning tillkommit,
om Riksgäldssedlarne blifvit beräknade
två gångor,så vali Bancosedel-som
Riksgäldssedel-summorna, eller det kommit
i förgätenhet, att af Riksgäldssedelmassan
voro 2,700,000 R:dr amorterade genom förmögenhetsafgiften,
och för 2,400,000, skulle
obligationer till inlösande på tio år successive
meddelas, samt att, jemlikt Herrar
BancoFullmägliges, i slutet af år 1802, i
afseende på realisationen upgjorde calcul,
endast något öfver 5 millioner Bancosedlar
skulle för återstående Riksgäldssedlars inlösande
fordras. Den rätta beräkningen för
realisationsåret i8o3 lärer, i öfverensstämmelse
med räkenskaperna, vara, att då var
i reelt med slantar omkring 3,4oo,000 R:dr;
af Bancosedelstocken, efter afdrag af temporaira
lånen 817,500 R:dr, deribland Riksdiscontlånen
ej innebegripas, var 2,288,272
R:dr, och återstoden af Riksgäldssedlarne
4,oi6,5o8 R:dr, tillsammans Summa 6,304.780
R:dr, som utvisar, att Bankens reela valuta
förhölt sig till dess sedelstock, som 34 till
63, eller något öfver hälften silfver emot
sedlar, och icke såsom 3 till 11, som Herr
Grefve Schwerin, pag. 34, framställer, då
deremot jemlikt Herr Grefvens förklarande
Den 19 Februarii e. m.
189
samma pag. 3förhållandet år 1828, så-*
som 3 till 6ij mindre än hälften silfver till
Bancosedlarne, och således nu framställer
ett sämre förhållande än i8o3 emellan reel
valuta och sedelstock, men, om ock detta
varit sämre vid de förra realisationerne än
nu, som likväl icke är fallet, så skulle likväl
icke derifrån kunna ledas den slutföljd,
att det nu är sådant, som skäligen kunde
fordras till trygghet för realisations bestånd,
och det vill synas som Herr Grefve Schwerin
sjelf tvekar om denna trygghet, då Herr
Grefven pag. 52 föreslår utgifvande af Statens
obligationer till Banken, tillförökning
af Bankens metalliska fond; hvilken åtgärd
till Statslåne-systemets införande borde
efter min öfvertygelse allena ifrån realisationsförsöket
afskräcka. I följd af hvad
jag nu ytterligare anfört för bevisningen af
min förut gjorde nu ifrågavarande framställning,
förmodar jag, att Herr Grefve
Schwerin skall medgifva det oriktiga i dess
yttrande pag. 34» att nemligen de slutsatser
jag dragit ifrån de af mig upstälda praemisser,
och hvarpå jag grundat mittafstyrkande
ifrån all myntbestämning, uphöra alt
vara slutsatser m. m., att mine premisser,
och derpå grundade slutsatser, stå orubbeliga,
samt att, med afseende å hvad jag här
ofvan om Herr Grefve Schwerins upgifter
anmärkt, jag skulle följagteligen lätt kunna
återvända till Herr Grefven samma raisonnement,
som han emot mig sig tillåtit.
igo Den 19 Februarii e. m.
Vidare finner Herr Grefve Schwerin en irring
att rätta i mitt yttrande pag. 3/j, att
Bankens, genom utrikes lån och egen vinst
samlade förmögenhet förlorades, och ehuru
omdöme om detta yttrande alldeles icke
ingår i hufvudfrågan, och alldeles kunnat
förbigås, nödgas jag likväl yttra mig
deröfver, med förklarande att jag alldeles
icke erkänner någon irring i detta afseende,
hälst jag kände ganska väl, och har icke
yttrat, att Banken lånt penningar utrikes
till sin rörelses bedrifvande, utan blott,
att de utrikes lånte penningar förlorades
genom realisationen, sorn Banken fått af
Staten, till Riksgäldssedlars inlösen, emottaga.
Sedan jag fullgjort, hvad jag ansett
mig endast åligga, att nemligen bevisa, det
Herr Grefve Schwerin i flere delar saknat
anledning till omdömet örn irring i mine
upgifter, som jag icke erkänner, anser jag
mig icke böra öka vidlöftigheten af detta
anförande, med vederläggning af hvad Herr
Grefve Schwerin i öfrigt om mine åsigter
yttrat, öfverlemnande till allmänna omdömet,
att pröfva, huruvida jag blifvit vederlagd,
sorn jag likväl icke bör förmoda,
och jag anser mig böra så mycket mera
iakttaga detta förhållande, som yttrandesättet
i vederläggningar och omdömet om af Herr
Grefve Schwerin ogillade åsigter kunde möjeligen
i gensvaret föranleda lill yttranden,
som jag vill och bör undertrycka. Jag hade
önskat, och af Herr Grefve Schwerins
Den 19 Februarii e. m.
'9>
uplysning, som jag värderar, förväntat alt
min sats, att ett Statslåns-system i sina
följder kan blifva skadeligare, än en misslyckad
realisation, ej skulle föranleda till
det yttrande af Herr Grefve Schwerin, pag.
3g, att all jemkning i åsigter, emellan Herr
Grefven och mig, derigenom hlifver omöjlig,
men jag qvarblifver icke dess mindre
vid den öfvertygelse, att införande af ett
Statslåns-system, för hvars framtida utsträckning
och följder man icke kan förutse gränsorne,
skulle kunna föra oss längre in i ett
oboteligt förderf, än utväxlingen af några
millioner Riksdaler ifrån Bankens hvalf. Sluteligen,
och sedan jag nu afgifvit yttrande
i hufvudfrågan, anhåller jag att dervid få
foga en reflexion, som dermed står i sammanhang,
att nemligen då man vill leda
sig till slutsatser om möjligheten och tryggheten
af en företagande realisation, blir i
alla fall jemförelsen af ziffror till ziffror,
i fråga om proportion emellan silfverfond
och sedelstock nu emot år i8o3, alltid,
såsom bevisning, haltande och ofullständig,
då det olika förhållande sig företer, att inlösen
af Bankens sedlar med silfver, ifrån
1777, oafbrutit fortgått i många årutan någon
upmärksamhet eller farhåga, men deremot,
att Bankens nu utevarande sedlar
skola otvifvelaktigt komma att mera gravera
dess nu befinteliga silfvertillgång, efter
det att inlösningen varit 10 å 11 år inhiberad,
samt nyheten i förening med far
-
I
Den 19 Februarii e. m.
bågan och speculationen mäste nu nödvändigt
verka en starkare påkänning, då inlösningen
med silfver på en gång begynte*
och om således proportionen emellan silfver
och sedlar äfven skulle kunna i ziffran
framställas såsom bättre nu än i8o3, som
likväl icke sig så förhåller, så kunde den
ändock, i betragtande af allt detta, i verkligheten
finnas sämre; och befinnes den äfven
till ziffran svagare, som nu är fallet, än
då, så är den det än mera i verkligheten*
Jag anhåller att detta anförande må till
Stats- och BancoUtskotten remitteras, samt
med respective RiksStånden communiceras*
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMar skalken hemställde, att Grefve
Gyllenborgs ifrågavarande Anförande, innefattande
svar å de anmärkningar* som blifvit
gjorde emot bemälte Grefves den i5
sistlidne Januarii till Stats- och BancoUtskotten
remitterade Memorial, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse* angående
myntvärdets uprättliållande, äfven måtte
till Stats- och BancoUtskotten förvisas*
Bifölls*
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUlskottets den 28 sistlidne Januarii
under N.'o 47 afgifne, och den 6 dennes
e. m. på bordet lögde, Utlåtande, i an
-
Den 19 Februarii e. m.
ledning af väckt fråga om nya E vangel iiBoks-förslagets
antagande, samt om fri tryckning
af de vid berörde förslag fogade Böner.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har begärt
ordet endast i afseende på sista delen af
Utlåtandet, för att låta allmänheten veta
på ett mera utredt och tydligt sätt, än Utskottet
framställt, hvad som fordras för att
låta trycka de ifrågavarande Bönerna. Dertill
behöfves blott att i Ecclesiastik-Expeditionen
tages afskrift af dem, hvarefter
hvarje Boktryckare, oaktadt den dom, som
fallit i enskilt mål, kan såsom offentlig
handling dem till trycket befordra. Detta
har jag ansett mig böra yttra, på det allmänheten
ej i så konstiga ord, som Utskottet
nyttjat, må få veta förhållandet. För
öfrigt anhåller jag om bifall å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
af EkonomiUtskottets förevarande Utlåtande,
hvilken proposition med Jabesvarades.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
29 sistlidne Januarii under N:o 54aflålne,
och den i4 dennes på bordet lagde, Memorial,
angående beräkningen af StatsVerkets
inkomster.
Friherre Anckar swärd. Carl Henrik,
anhöll, att detta Memorial matte ytterligare
få hvila på bordet.
i3 H. i3
ig4 Den 19 Februarii e. m.
Härmed förenade sig Herr Hjerta> Gustafj
och Herr Rothlieb., Axel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskallien förklarade, att då Statsutskottets
berörde Memorial blifvit af flere
Ledamöter ytterligare hegardt hvilande
på bordet, kunde sådant enligt 49 §• Riksdagsordningen
dem icke förvägras.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och ÉkonomiUtskottets den 4 dennes
under N:o 48 afgifne, och den 6 derpåföljde
e. ni. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om befrielse för Skärgårdshemmansägare
från Kronoskjutsens utgörande.
Friherre Cederström_, Andersbade inlemna!
ett Anförande, hvilket uplästes, så
lydande:
Det torde tillåtas mig, att vid EkonomiUtskottets
Utlåtande i anledning af
väckt fråga om befrielse för skärgårds-hemmansägare
från Kronoskjutsens utgörande göra
följande anmärkningar. De grunder, på
livi Ika Utskottet vägrar sitt tillstyrkande,
är o icke öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Hvar och en känner omöjligheten
för en Skärgårdsbo, att med säkerhet
under November, December, Mars och April,
ja äfven Januarii och Maji månader, fragta
Den 19 Februarii e. m. 195
sig från hemorten, det vare sig på båt eller
med åkdon. Merendels äro isarne under
dessa 4 till 6 månader af den beskaffenhet,
att de förbjuda all framkomst och
hindra communication med fasta landet.
Således saknar skärkarlen minst 4 månader
af året, tvertemot hvad Utskottet yttrat,
tillfälle att sjelf ingå några hilliga accord
med sine grannar på fasta landet, utan detta
tillkommer Kronobetjeningen, som ej
får afse kostnaden. I de fall åter, då skärkarlen,
antingen på öppet vatten eller på
is, kan fragtas till fasta landet, der skjutsen
kommer i fråga, så är det att anmärka,
att utom den väg från 3 till 10 ja till
och med 12 och i5 mil, som den skjutsningsskyldige
oftast har att tillryggalägga,
innan han anländer till skjutsningsstället,
der det lika ofta händer, att för tillfället
omöjligen öfverenskommelse kan träffas, utan
betydligaste upoffring, är han jemväl alltid
blottställd för prejerier, hvilket ådagalägges
deraf, att för t. ex. de Skärgårdsboer,
som ej äro mer än 3 å \ mil aflägsne
från hufvudstaden, är vanligt accord här
på Packartorget vid sådane tillfällen roRrdr
B:co för hvarje par hästar. Orimligheten
af denna dryga afgift faller alltför klart i
ögonen, för att den ej skulle ådagalägga,
huru nödvändigt det är för skärgårdsboen,
att blifva befriad från en sådan tunga. Denna
tunga, om den i fredstid påkommer,
196 Den tg Februarii e. m,
kan, ehuru orimlig, fördragas, men i krigstid
kan den ej utan största förlust — till
och med för Kronan — utgöras. Ty då
det kan inträffa, hvarpå under sednare tiders
krig gifves exempel, att Kronoskjuts
12 gånger om året träffat hvarje hemman,
i skärgården, så är det äfven naturligt, att
de hemmansägare som äro urståndsatte att
sjelf förrätta skjutsen, måste befria sig derifrån
genom accord, hvilket för sådane år
upgår till 120 R:dr B:co, utom resekostnaderne
till och ifrån skjutsningsstället, och
således måste de utarmas, samt slutligen ej
kunna utgöra sine öfriga onera till Kronan,
hvilken just under sådan tid af dem är i
högsta behof.
Jag anhåller om återremiss, och alt
dessa mine anmärkningar må communiceras
de öfrige Stånden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till
återremiss af EkonomiUtskottets förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
nämnde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad han tyckt
Den 19 Februarii e. m.
»97
sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
Blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Ånyo föredrogs LagUtskottets den 14
sistlidne Januarii under N:o i5 aflåtne, och
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt Motion om
angelägenheten af en lag, som bestämmer, i
hvad förhållande Pastorer och Kyrkovärdar,
eller andre förvaltare af Kyrko- och
FattigCassor, böra ansvara för yppad cassabrist.
Herr Ribbingj Arvid: Jag får så mycket
heldre förena mig med Prosten Nordin
i hans reservation, som jag tror, att
ingen ting mera gifvit leder till rättegångar,
än saknad af lagbestämmelse. Om nu,
såsom Utskottet säger, ingen lag finnes, så
kan det under en rättegång hända, att HäradsRätten
döm mer Kyrkoherden, att svara
för hela förlusten, LagmansRätten ålägger
de 2 Kyrkovärdarne och Kyrkoherden hvardera
en tredjedel, samt HofRätten blott
Kyrkovärdarne, eller dem hälften och Kyrkoherden
hälften. Der sålunda ingen lag
finnes, liknar processen ett lotterispel. Jag
tror att Lag är första vilkoret, för att stadga
begreppet om rätt och rättvisa. Jag instämmer
derföre i Prosten Nordins reservation,
och anhåller om Betänkandets återremitterande.
198 Den 19 Fe.bruarji e. m.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Det är visst
sannt, att ingen lag finnes, som föreskrifver,
huru förhålla? bör, då brist upkommer
i Kyrkocassor, men jag kan ej dela
den siste värde talarens tanka, att rättegångar
skulle förekommas, derigenom att
man stiftade en sådan lag. Jag tror tvertom,
att just genom den skulle rättegångar
upkomma. Jag finner lika med Utskottet,
att ingen lag behöfves. Det vore blott ett
besvär för församlingarne, att få en sådan
lag, ty saken beror ej ensamt på Presten
och Kyrkovärdarne, det finnes äfven sockenstämmor,
och jag kan ej föreställa mig,
att i vår uplysta tid någon församling skulle
gifvas, der ej någon församlingsbo skulle
vara hågad och skicklig att biträda med
förvaltningen af kyrkans och socknens medel.
Vid den såkallade Valborgmässo-sockenstämman
är tillfälle att granska räkenskaperna,
ock gifva de föreskrifter eller göra
de anmärkningar, hvartill granskningen
kan föranleda. Jag skulle helst önska, att
vi ej besvärades med nya öfverflödiga lagar,
och anhåller derföre om proposition
till bifall på Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag har begärt ordet för att uplysa, att.den
af Herr Ribbing gjorde anmärkning äfven
varit inom Utskottet, framställd; men Utskottet
har ansett, att det redan finnes en
lag, som bestämmer cassaförvaltares ansva
-
Den 19 Februarii e. m. 199
righet, nemligen den, att de ansvara en för
alla och alla för en. Det är likväl ej det,
hvarom här nu är fråga. Fråga är nu om
att stifta en lag för de fall, då den ena
förvaltaren är mer eller mindre vållande
till förlusten, än den andra, och jag hemställer,
om det är möjligt att stifta en sådan.
Detta ansvar beror på församlingarnes
föreskrifter och omständigheterna. Om
Pastor fått updrag af församlingen att förvalta
ensam cassan, lärer deraf följa, att
han ock ensam ansvarar derföre. Om åter
flera dela med honom denna ansvarighet,
skall ju denna vid en upkommen blist mätas
efter den del, hvar och en haft i förvaltningen.
Jag ser ingen möjlighet, att
göra en lag för alla de olika fall, som kunna
inträffa. Jag hemställer till den värda
anmärkaren sjelf, huruvida Professor Gravander
förslag skulle möjligen förekomma
rättegångar härom. Det är omöjligt stifta
en lag härutinnan, och jag anhåller således
om proposition till bifall på Betänkandet.
Herr Ribbing: Lika med den sista
värda talaren anser jag omöjligt, att stifta
en lag för alla möjliga händelser, då de,
som vårda cassan, äro mer och mindre
vållande till yppade förluster. Men det
är en lag, sorn saknas för de allmänna fallen,
då alla äro lika litet eller lika mycket
vållande. Om t. ex. en låntagare cederar
bonis, och de ulla förut tillstyrkt lånet,
200
Den 19 Februarii e. nj.
samt således äro lika delaktiga i att hafva
orsakat förlusten, så är det ej bestämdt,
huru mycket Pastor skall betala, och huru
mycket Kyrkovärdarne. Det är egentligen
denna lag jag begär. Prosten Nordin har
föreslagit, att Pastor skulle ersätta hälften
och Kyrkovärdarne \ hvardera. Detta vore
billigt, men hvem svarar, att ej domstolarne
dömma annorlunda. En rättegång
derom liknar ju, som sagt är, ett spel, då
man ej vet, hvad utgång man möjligen har
att vänta. Jag tror denna anmärkning förtjena
afseende, och anhåller om återremiss.
Friherre Ehrenborgh: Jag ber, att
en kort stund få till vederläggning uptaga
några af Herr Ribbing gjorde anmärkningar.
Han tror, att en lag bör stiftas,
som bestämmer det särskildta förhållande
emellan Kyrkoherdar och Kyrkovärdar,
som bör ega rum, då de äro lika
delaktiga i förlusten. Jag anhåller få framställa,
att det gifves fall, då en församling
med all möjlig aktning för sin Pastor, såsom
andlig man, har misstroende till honom,
såsom cassaförvaltare, och andra fall,
då förhållandet är motsatt. Det kan hända,
att en Kyrkovärd ensam är cassaföreståndare.
Med ett ord, det gifves så många
nyanceringar, hvilka äro församlingarnes
ensak, att man ej kan föreslå något allmänt
stadgande, som skulle binda Iiyrkolierdarne
relatift till Kyrkovärdarne. Ut
-
Den 19 Februarii e. m.
201
skottet har trott, att det för hvarje fall
skulle häst förete sig, i hvad del hvar och
en är ansvarig. Hafva Kyrkoherden och
Kyrkovärdarnegemensam ansvarighet; så synas
de höra svara hvar för sin tredjedel.
Ilar Pastor åtagit sig en dubbel förbindelse,
så bör han svara dubbelt mot Kyrkovärdarne
o. s. v., men någon lag har Utskottet
ej trott för så många särskilda fall
kunna föreskrifvas. Utskottet har ej velat
intränga i församlingarnes enskilta rättj, att
låta förvalta sina medel, såsom dem bäst
synes. Detta motiv tror jag vara tillräckligt
gällande, att bidraga till bifall på betänkandet,
hvarom jag också anhåller.
Herr Bibbing: Jag måtte varit olycklig,
att ej hafva tydligt uttryckt mig. Det
är alldeles icke för speciella fall, utan för
det allmänna fall, då ej något misstroende
till någon ägt rum, som jag önskat se
en lag stiftad. Jag förstår icke, huru någon
domare kan sätta i fråga att tillämpa
lagen, då förord finnes. Den gamla regeln
står ju fast, att förord bryter lag. Friherre
Ehrenborgh har nu för sin del ansett
det naturligt att, om förord ej finnes, Kyrkoherden
och Kyrkovärdarne skola ansvara
för \ hvardera. Detta är åtminstone ej öfverallt
enligt med landets sed, som man
ock vet i Lag är tillerkänd helgd af Lag,
der ej beskrifven Lag finnes; emedan man
på flere ställen anser Kyrkoherden, som
202
Den 19 Februarii e. m.
äger mera skrif- och räluie-förmåga, vara
skyldig att efterse, att skuldsedlar ej blifva
öfver 10 år gamla, att han mera känner
de skuldsattes förmögenhet 0. s. v. Jag
skulle tycka, att Kyrkoherden borde ansvara
för hälften, och Kyrkovärdarne för £
hvardera, men vore jag nu Underdomare
under Christianstads Hofrätt, så fick jag,
så vida Presidentens votum gällde, mitt
utslag upphäfvet, och detta torde häst bevisa-anledningarnes
gildtighet; hvarföre jag
anhåller fortfarande örn återremiss.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
med Friherre Ehrenborgh. Jag kan ej ens
tänka mig en lag uti ifrågavarande fall,
som skulle vara lämpelig till alla möjliga
speciela förhållanden. Det är ju icke sagt,
att blott Pastor och 2 Kyrkovärdar skola
vårda kyrkokassan; deri kan ju möjligen
hela Kyrkorådet deltaga. Det vore oformligt,
alt söka stifta Lag för alla dessa olika
omständigheter. Jag hoppas dessutom
allt af tiden och den sig kringgripande uplysningen;
jag tror, att folket snart skall
kunna läsa och räkna, och således sjelf granska
sina egna medels användande. Hvar
församling gör bäst upp ansvarigbetssättet
inom sig. Kyrkomedlens vårdande beror
ej alltid uteslutande på Kyrkoherde- och
Kyrkovärde-béfattningarne; det kan tillika
grunda sig på enskilt förtroende för någon
annan församlingsbo. Det vore oformligt,
Den 19 Februarii e. m.
att ändra det generela lagbud, som bjuder
att gemensamma förvaltare skola svara en
för alla och alla för en. Då lagen sålunda
gjort allt, hvad den bör, beror det sedan
på församlingarne att göra det öfriga.
På denna grund anhåller jag om bifall å
Betänkandet.
Friherre Boye, Ludvig: Den sista
värda talaren bar förekommit mig. Han
bar alldeles upfattat saken, och, som man
säger, slagit spiken på hufvudet. Jag är
vanligtvis ej af den tanka, att man bör
vägra återremiss, då den begäres. Men då
jag äfven är villig, att ingå på denna Herr
Ribbings begäran, ser jag ändock, att Utskottet
omöjligt kan lemna annat svar derefter,
än det nu gjort. Jag öfverlemnar
således till Herr Ribbing sjelf, att befria
oss från alt behöfva återremittera Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition lill
återremiss af LagUtskottets förevarande Be- «
tänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
lill bifall af berörde Betänkande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Den 19 Februarii e. m.
Föredrogs till remitterande Herr Ribbings,
Arvid, den g dennes e. m. på bordet
lagde Anförande, och gjorde Motioner
örn utvägars beredande till Militärbefälets
sysslosättning under fredstid, och bättre
utkomst, allt i anledning af de anmärkningar,
som blifvit gjorde vid Herr Ribbings
den 17 sistlidne December e. m. till StatsUtskottet
remitterade Memorial, innefattande
åtskillige anmärkningar vid Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående StatsVerkets
tillstånd och behof.
Grefve von Fersen^ Hans: Då uti Ridderskapets
och Adelns plenum den 9 dennes
Herr Ribbing upläste dess skrifteliga
anförande, fästes min upmärksamhet vid
några få punkter, dem jag nu skall försöka
i korthet besvara.
I hufvudsaken, eller att någon utväg
till Arme ens Subaltern-Befäls bättre utkomst
är af nöden, instämmer äfven jag;
men må den värde talaren ursäkta, att jag
ej delar dess åsigter uti detaillerne.
Att yttra något i anseende till det nya
Löne-rcglerings-förslaget, eller det gamla
allöningssättets företräde, tilltror jag mig
ej, och anser mig ej vuxen detta ämne.
Sedan det å båda sidor af så skicklige talare
blifvit discuteradt, vore mitt yttrande
endast ett åtetruprepandé af hvad å ena eller
andra sidan redan blifvit sagt. Likväl
Den 19 Februarii e. m. ao5
må det vara mig tillåtit framställa min öfvertygelse,
äfvensom den generella anmärkning,
att ehuru mycket jag anser Landtbruks-yrket
vara förenligt med den Militaira
tjensten i fredlig tid, anser jag dock
Landtbruks-yrket ingalunda utgöra något
oumbärligt reqvisitum för en militairs duglighet.
Under åberopande af Historiens
vittnesbörd vågar jag äfven vädja till dem,
som varit i tillfälle att kunna bedömma
det, om ej uti städernes förvekligande lefnadssätt
mången danats till en på slagtfället
duglig och tapper Militaire.
På ett ställe i dess anförande yttrar
sig Herr Piibbing: "Är det då så väl be"
tänkt, att föranleda unge Officerares flytt"ning
till Städerne och Gästgifvar gårdar"ne,
hvarest deras själs- och kroppskrafter
"ofta spillas på tomma förströelser och
"fördärf iga utsväfningar. — Äfven der,
"hvarest Garnizonstroupper äro företrä"desvis
syslosatte, och väl vårdade, såsom
"i hufvudstaden, bevisar den stora sjuklig"heten
och dödligheten bland dem, att det"ta
lefnadssätt har frestelser, för hvilka
"mängden dukar under." Denna satts är
ny, åtminstone obekant för dem, hvilka
vistas i hufvudstaden. Hvad sjukligheten
bland Befälet beträffar, i anledning af de
frestelser den värde talaren supponerar,
tror jag han snart skulle öfverlygas om
motsattseu genom noggranna undersöknin
-
aoö Den 19 Februarii e. m.
gar om verkliga förhållandet. Hvad morta»
liteten åter bland Befälet beträffar, derom
äro upplysningar lätta att erhålla. Jag
tror, att vid undersökning skulle resultatet
blifva, att få af befälet, åtminstone under
en tiderymd af 7 k 8 år, med döden afgått.
För öfrigt torde det vara mig tillåtet,
att här anföra det vittnesbörd af äldre
personer, hvilka äro i tillfälle att kunna
bedömma förr och nu, att så väl ton,
som Esprit de Conduite, inom arméen nu
är på en högre punct än förr; och derföre
hafva vi att tacka dem, som varit vittnen
till detta numera snart sagolika Garnizonslif,
och hvilka med goda råd och
exempel ledt och förelyst oss. Visserligen
frångår jag ej, att stadslifvets förströelser
kunna vara frestande för ungdomlig oerfarenhet,
men min öfvertygelse är, att man
snart mera kalit och liknöjdt betraktar dessa
nöjen, och om än någon individ fortgår
på denna bana, ledes likväl tankan hos pluraliteten
på något mera reelt; det att bilda
sig till nyttig samhällsmenniska och medborgare.
Vidare yttrar Herr Ribbing: "Ännu
”värre måste förhållandet vara hland söt”dana
Militairer, som lefva i Städerne ,
”utan någon bestämd sysslosättning. Att
”unga Officerare skola i städerne begagna
”tiden till studier, hörande till deras yrke,
”mäste, sä länge de ej dertill uppmanas
Den ig Februarii e. m.
207
”af gifne examens fordringar eller visshet
”om1 b efor dr an för deras större skicklighet,
”snarare blifva en aflägsen önskan, än nå”got
verkligt förhållande.” Kongl. Majrts
Nådiga skrifvelse till dess GeneralAdjutant
för Arme'en af den 27 Aug. 1828 torde till
en del kunna anföras såsom exempel af
denna önskans möjliga förvandlande till realité.
i:sta puncten af Kongl. Brefvet lyder
som följer:
1:0 Endast sådana Officerare skola anses
competente att till
rare antagas, hvilka förut undergått en
examen, hvars beskaffenhet vi villje framdeles
i nåder bestämma, samt tillika antingen
i krig gjort effectiv Adjutantstjenst,
eller ock &c.
Herr Ribbing fortfar sålunda: ”Vigten
”och värdet för OJficerarne af den så kal”lade
Militaira hållningen, detta ord må
”då innebära hvad som hälst, måste dock
"motsvaras af en hela trouppens bättre
”hållning, som ofelbart skall befrämjas der”af,
att OJficerarne ständigt bo ibland man”
skåpet och hålla han d öfver deras npp”förande
så i som utom tjensten.” På hvad
sätt Lönevilkoren än blifva inrättade, är likväl
Officerarnes åliggande i anseende till
trouppens hållning ej mindre. Upsigten
öfver Soldatens upförande så i som utom
tjensten blifver ej uraktlåten.
208
Den 19 Februarii e. m.
Tj enst gör ings Reglemente t för Armeen
3 Delen 1 Cap. 1 §. 1 punct, anbefaller:
Öfverste och RegementsOfficer samt hvar
och en af Staben bör vistas på sitt boställe,
eller inom Regementets Stånd;
Compagnie-Officer inom Sqvadron eller
Compagniet.
2 S' $ punct.: Ehuru en SubalternOfficer
har CompagnieExpeditionen, blifver
likväl Ryttmästare!! eller Capitainen (så
vida han ej har permission eller Semestre),
tjenstgörande Majoren ansvarig för
ordning och efterlefnad af Ordres inom
Compagniet.
4 S- 1 punct.: Befälet måste noga underrätta
sig, huru karlen uppför sig på Roten,
upmuntra honom till upmärksamhet
och hushållning, samt, i händelse han
beträdes med dryckenskap, slagsmål eller
oanständigt upförande, honom derföre
straffa.
5 Cap. 45 $ punct.: Då Compagnie.
Chef erhållit rapport eller kunskap om
något Torps vanhäfd, eller större bristfälligheter
på åbyggnaden, utsätter han
syn derå, samt låter på behörigt sätt tillkalla
Kronobetjent, jemte värderingsmän.
Jag tror således, att TjenstgöringsReglemcnlet
tillräckligt sörjt för att, ulan afse
-
Den 19 Februarii e. ra.
ao9
seende på aflöningssätt, en bland Befälets
förnämsta skyldigheter, Trouppens eftersyn,
ej lärer på minsta sätt blifva uraktlåten.
Dessa äro de få punkter af Herr Ribbings
anförande, som jag ansedt mig böra
och kunna besvara, och återstår nu blott
för mig en punkt, hvilken jag ej anser mig
med tystnad kunna förbigå.
Herr Ribbing sager: ”den som är falstad
vid fädernejorden med sitt yrke och
”sina timliga förhoppningar, han håller
”henne kär, och styrelsen som henne vår”dar.
” Denna öfvertygelse hyser äfven jag,
men vid applikation af denna satts till anförandets
syftning äro vi af olika mening.
Hvarje Svensk Medborgare anser jag vara
fästad vid fädernejorden, hålla henlie kär,
och den styrelse henne vårdar, och, utan
afseende på aflöningssätt, är jag öfvertygad,
att hvar och en i behofvets stund skall,
såsom redlig medborgare, täfla vid försvarandet
af fäderneslandets sjelfständighet.
Herr von Troil, Emil: Hvad som uti
förevarande Memorial först fästat min upmärksamhet,
är att det innehåller tvenne
bestämt särskildte ämnen, nemligen första
delen en fortsättning af den diskussion, rörande
Kongl. Maj:ts nådiga proposition om
StatsVerkels behof uti 3:dje Hufvudtitteln,
13 H. 14
210
Den 19 Februarii e. m.
hvilken discussion redan längesedan afRidderskapet
och Adeln blifvit till StatsUtskottet
remitterad, för att vid Utgiftsbetänkandets
upsättande tagas i öfvervägande.
Är Herr Ribbings mening, att hans
Memorial af Utskottet vid samma tillfälle
skall tagas i betraktande, så synes mig, att
det blifvit nog sent inlemnadt, nemligen
den g Februarii, då Ridderskapet och Adeln
redan förelagt StatsUtskottet att den 10 i
samma månad med UtgiftsBetänkandet inkomma.
Sednare delen af Herr Ribbings
Memorial innehåller deremot en spritt ny
motion, om ett nytt sätt att tillsätta Landtmätare
genom att taga dem utur Armeen.
Desse ämnen äro till den grad sk i 1 jäktige,
att de omöjligt af samma Utskott kunna behandlas,
och huru deras sammanförande i
ett memorial står tillsammans med 5i §.
Riksdags-Ordningen, lemnar jag derhän.
Emedlertid skall jag be, att med några ord
få yttra mig om hvardera särskildt.
Första delen hvälfver sig nästan endast
kring den satts, att militäre tjenstemän
böra hafva boställen. Denna princip
har redan inom detta Hus blifvit discuterad,
och torde jemte Utgiftsbetänkandet
åter blifva det. Jag vill derföre nu blott
besvara någre af Herr Ribbings yttranden,
som synas mig anmärkningsvärda.
Herr Ribbing säger:
”Ehuru vid Indelningsverket1} uprät
-
Den 19 Februarii e. m. 211
"tandej, likhet varit åsyftad mellan löner”ne
inom samma gradj har dock tiden ver”kat
till olikhetj som bör jämnas, hvilket
”man lärer inse kunna ske inom Regernen”terne
sjelfve.” Hvad med den åsyftade
likheten här menas, inser jag lika litet,
som huru jemnkning till billig likhet skall
kunna ske inom hvarje Regemente, då ett
sådant i indelt anslag erhållit mer än dubbelt
mot ett annat, till aflönande af alldeles
lika personal af Befäl och spel.
”Huru högt det värderas att få bo på
”sitt boställe under fred i ro j det bevisas
”af de händelser j att mången Officerare
’’försakar befor dr an blott för att vara orub”badj
der han kunnat bosätta sig.” Att sådana
exempel finnas, medgifver jag, men
just de tala mycket emot det indelta löningssättet,
hvilket, då det borttager begäret
efter befordran, motverkar den ärelystnad,
som utgör ett nödvändigt moraliskt
element uti hvar och en god Annee.
”Det är väl länge äfven för en Su”balternOfficerare
att under 12 ä 16 år va”ra
utan eget hemvist; ännu mer för Ka"pitener
och i graden qvarstående Under”OfficerareHvad
de sednare beträffar,
så har frågan derom för det närvarande
ingen praktisk vigt, men Herr Ribbing vill,
att äfven Subaltern-Oflicerare skola hafva
14*
212
Den 19 Februari i e. m.
boställen, oell beskrifver sedan, huru de
skola begagna deni, huru de vårda gamla
föräldrar och syskon; huru de knyta förädlande
band med en hustru, huru de fatta
kärlek för fädernejorden och derigenom
för styrelsen, som henne vårdar, huru de
gå på jagt m. m. — Jag erkänner värdet
af allt detta, men hemställer, om ej alltsammans
lika väl kan ega rum utan boställen.
Låtom oss blott ett ögonblick tänka
efter, hvad ett boställe egentligen är. Det
måtte ej vara något annat, än en lägenhet,
som mot arrende medföljer en viss tjenst,
ehuru arrendet ej utgår directe, utan genom
afdrag af den egentliga lönen. — Om
t. ex. en SubalternOfficerare har 200 R:dr
i lön och ett boställe, som anses rendera
lika mycket; eller om han, ett för allt, har
4oo R:dr, och sjelf får söka sig en lägenhet
att arrendera, så måtte förhållandet i båda
fallen vara detsamma. Hela skillnaden
är, att han i sednare fallet kan välja, ej
allenast efter sin egen smak, utan äfven efter
tillgång på förlag. För den, som äger
ett större sådant,' måtte det vara föga intressant,
att gå och se på, huru en å två
personer arbeta, och större äro likväl vanligtvis
icke de lägenheter, som blifvit anslagne
till SubalternOfficers boställen. Jag
för min del kan ej komma från den tanka,
att sådane små hemman skötas alldrabäst
af sådane jordbrukare, som sjelfve lägga
hand vid arbetet.
Den 19 Februarii e. m.
2i3
”Alt: unga Officerare skola i städerne
begagna tiden till studier, mätte, så länJJge
de icke dertill upmanas af gifhe e.xa”mens
fordringar eller visshet om befordran
"för deras större skicklighet, snarare blif”va
en aflägse önskan, än ett verkligt för"hållandeJag
vill ej tvista om, huruvida
detta förhållande redan blifvit verkligt
eller ej; men då den värde Ledamoten tror,
alt det nödvändigt fordras tvånget af examina,
eller lockandet genom en derifrån
härledd befordringsrätt, för att förmå unge
militairer att studera, så måtte lian glömma
den mägtiga kraften, som drifver att
söka kunskaper för dess egen skull; tidsandan
som mer och mer nekar agtning åt
den okunnige; samt den belöning, som ligger
uti kamraters erkännande och eget medvetande
af att värdigt kunna upfylla den
plats man i samhället innehar, sorn medborgare
och som embetsman, och att måhända
vara värd en befordran. — Jag skulle
tro, att i detta medvetande ligger lika
stor belöning, som i sjelfva fullmagten,
och att den, som äger det förra, med sinneslugn
bör kunna'umbära den sednare, onx
den skulle uteblifva.
Herr Ribbing tror, att de Officerare,
som ej hafva boställen, göra otyckliga mödrar
och befolka barnhusen. •— Om sjelfva
factum vill jag ej tvista, emedan jag tror,
att det i allmänhet måtte vara svårt, att
214 Den ig Februarii e. m.
utröna rätta härkomsten af dessa ställens
innevånare, men jag hemställer till den värde
Ledamoten sjelf, om ej den synd, hvaremot
han tyckes ifra, lika väl torde kunna
bedrifvas på boställen, som på annan
jord. Jag skulle tro, alt oädla nöjen i allmänhet
sällan lättare och förlåtligare torde
vinna insteg, än hos unga personer med
bildad upfostran, som blefvo nödsakade,
alt, skiljde från anhörige, lefva på aflägse
boställen, utan tillgång till någre af de ädlare
nöjen, som för bildade personer äro
behof. — Herr Ribbing talar ständigt om,
att de Officerare, som ej lia boställen, bo
i städer och på gästgifvaregåjdar; jag tror,
att det hittills med minsta delen varit fallet.
De unge män, hvilka söka inträde, såsom
Officerare, på LandtRegementerne, äro
vanligtvis söner af föräldrar, som inom
provincen äro bosatte, och merändels fortfara
de, åtminstone under första delen af
deras tjenstemannabana, att begagna deras
fordna hemvist. Blifva nu alla löner inom
samma grad fullkomligt lika, blir det så
mycket lättare för RegementsCheferne, att
så arrangera, att hvar och en ung Officer
blir placerad på det compagni, inom hvilket
han har anhörige boende. — Hvad som
för öfrigt anföres om boställsliafvares lugn
och sinnesro, och om deras oro, som ej
hafva boställen, lemnar jag i sitt värde.-—
Likväl har jag känt dem, som med lånte
förlag brukat egne boställen, och genom
Den i f) F e b r u a r i i e. m.
någre års missväxter kommit i sådan financiel
belägenhet, sorn. svårligen medgifver
fullkomlig sinnesro.
Att den hittills följde method vid boställens
bortarrenderande ej visat sig förmånlig,
medgifves, men det hindrar ej, att
en bättre sådan kan antagas. Att sådant
är möjligt, be vises af Akademiers och flere
publike Verks egendomar, som sedan
lång tid tillbaka varit utarrenderade och
äro ganska väl skötte.
Hvad gemenskap boställsverket kan äga
med de af Konung Carl XI anlagde stuterier,
som sedan blifvit nedlagde, och nu
ifrågasatte att återuprättas, inser jag ej.
Den enda rimliga mening det varit mig
möjligt att finna i detta stycke af memo
rialet
är, att hvar och en inrättning, blott
derföre att den af Konung Carl XI blifvit
införd, skulle vara ofelbar och aldrig un
der
lidernes längd behöfva uphäfvas eller
ändras. — lag får dervid erhindra om en
annan Konung Carl XI:s inrättning: det
envälde han ville grunda för sig och sitt
bus, som inom kort lid kostade Sverige
öfverväldet i norden. ■—■ Jag tror det vara
nog sagt om hans ofelbarhet, och ehuru
jag erkänner, alt hans afsigter voro patriotiske,
tror jag dock ej han kan fritagas från
den menniskor i allmänhet vidlådande bristfällighet,
att understundom taga miste om
medlen.
2l6
Den 19 Februarii e. ro.
Att den gamla boställsjorden nu kan
underhålla ett ökadt antal Befäl, derföre
att folkmängden inom liela landet tilltagit,
är en sats, som sjmes mig öfverflödigt att
vederlägga; meri deruppå, att de nuvarande
lÖnerne äro mer än tillräck 1 i ge, emedan
derföre betalas accord, får jag svara, att
ehuru små lönerne inom ett embetsverk,
af hvad slag som hälst, ock må vara, torde
det alltid vara möjligt att erhålla en
personal af tillräckligt antal, men måhända
ej af erforderlig duglighet. — Att det
sednare inom arme'en äfven hittills varit
möjligt, tror jag kommit af den militaira
tidsanda, som varit en naturlig följd af de
stora och långvariga krig, hvilka börjat vårt
tidehvarf.
Herr Ribbing yttrar: "O/re en rättvis"lig
reduction inom Indelningsverket ägde
”rum, så att de lägre graderne återfå hvad
"dem tillhöra, så är redan derigenom till
”stor del vunnit hvad jag yrkar, och fle”re
Sub alter nOffi cerare skola derigenom få
”tak öfver hufvudet.” Jag påstår, att derigenom
vore alldeles ingen ting vunnit, utom
för RegementsChefsgraden, som då fick de
indelningar, hvilka Generalerne nu innehafva.
— Hvar och en af de andra graderne
fick lemna ifrån sig ungefär lika mycket,
som den återfick. — Deremot komma
de lägre graderne att vinna, om Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition går igenom, enär
Den ig Februari! e. m.
217
sexton Generalslöner komma att fördelas på
alla graderne.
Den andra delen af Memorialet eller
Motionen om Landtmätarne, har Herr Ribbing
behagat kalla en utveckling af mitt
förslag. Jag får dervid äran erindra, att
jag aldrig framlagt något förslag i den delen.
— Någon talare inom detta Hus ordade
en gång om den sjssellöshet, hvaraf
militairen skulle blifva besvärad, om boställena
blefvo indragne. — Jag påminte då
om de mångfaldige utvägar till nyttig sysselsättning,
som för den finnas, och nämde
dervid äfven landtmäteriet. — Att denna
utväg finnes, och alt den ej blifvit lemnad
obegagnad, derom kan hvar och en öfvertyga
sig, som behagar titta uti CivilKalendern
för Stora Kopparbergs och Jämtlands
Län. — Men att vilja göra rättigheten
att vara CömmissionsLandtmätare till
ett monopolinm för Officerare, det har i
sanning aldrig fallit mig in. — Jag tror det
vara lika orätt, att bestämma ett vist antal
CömmissionsLandtmätare, som t. ex. Läkare
eller Byggmästare; emedan CommissionsLandtmätare
egentligen ej äro Embetsman,
utan snarare en art af konstnärer, sorn allmänheten
anlitar, när den har behof af deras
biträde; och rättigheten alt lemna detta
synes mig böra tillkomma hvar och en,
som visat sig ega erforderlig skicklighet och
kunskap. — Ilvad som till pröfning af desse
2l8
Den 19 Februari i e. m.
egenskaper finnes föreskrifvet i den sednast
utkomne Landtmäteriförordning, anser
jag vara mera tryggande för allmänheten,
än de medel Herr Ribbing föreslagit. Sorn
jag förmodar att Ekonomiutskottet, hvilket
med denna motion lärer få befattning,
ej kan godkänna principen, vill jag ej uptaga
tiden med att ingå uti någon pröfning
af detaljerne.
Herr von Vegesach, Eugene: Herr Ribbing
har i det anförande, som nu är föremål
för öfverläggning, ansett det vara mera
förenligt med allmänt väl och bidraga
till ökad fosterlandskärlek, att bibehålla indelta
armeens befäl vid bruket af dess boställen
och dermed åtföljande löningssätt;
jag för min del kan icke häri öfverensstämma,
och skall efter min ringa förmåga söka
utveckla de skäl, som föranledt mig,
att vara af motsatt tanka.
Indelningsverket, stiftadt af en bland
Sveriges större Konungar, är lill sin grund
ett mästerstycke af sann patriotisk statsklokhet,
som genom seklers erfarenhet ej förlorat
i värde, och i allt, hvad som rörer
soldaten, af största förträfflighet; men samma
förhållande gäller icke för det lägre befälet,
på hvilkas fullkomligare bildning tiden
höjt sine anspråk, hvilket ock blifver
ett mäktigt skäl till ett förändradt löningssätt
inom den indelta armeen för de tven
-
4
Den 19 Fe b r u a lii e. ra. 219
ne Soubalternsgraderne, hvilka borde förses
med penningelön. Nyttan af detta löningssätt
medförer för dess innehafvare ett
lättare tillfälle att kunna ombyta vistelseort,
och således få välja till sin intellectuela
utbildning de läroinrättningar, som finnas
stiftade till kunskapernes förkofran. Äfven
medförer penningelön en bestämd inkomst,
då deremot den indelte lönen är
underkastad ständige förändringar och af
årsväxten beroende, som gör att dess innehafvare
aldrig säkert kan beräkna sin löneinkomst.
Hvad åter vidkommer, att Officerare
äfven i de lägre graderne skola
bruka sine boställen, tror jag mig med visshet
kunna bevisa, att dermed äro förenade
stora ekonomiska olägenheter.
Den yngling, som inträder på den miliLaira
banan, måste först för erhållande
af lön, erlägga ett drygt accord, som icke
sällan medtager dess enda tillgångar, då
lian ännu ytterligare får vidkännas, till inköp
af inventarier och husgeråd, ökade utgifter,
som blifva nödvändiga för dess bosättning,
och underkastad alla de menliga
följder, som genom en missväxt drabbar
landtmannen, kan den indelte löningstagaren
snart blifva ett armodets offer; dessutom
skola dessa ökade omsorger för lifvets
bergning, som komma att åtfölja boställsbruket,
hafva ett mäktigt inflytande på befälets
lefnadsöden, som kan göra tjenste
-
220 Den 19 Februarii e. m.
mannabanan mera tung; för det tredje fordrar
landtbruket gemensamt med andra näringar
en trägen eftersyn, och huru skall
detta kunna äga rum med boställen, när
dess innehafvare vid hvarje tid som hälst
kan blifva commenderad till annor ort, då
vården af bostället måste öfverlemnas till
någon person, i hvars händer indelningshafvaren
nödsakas anförtro sin välfärd, ett
förtroende, som missbrukadt kan blifva af
svåra ekonomiska följder. Hvad åter vidkommer,
att en ökad fosterlandskärlek härigenom
skulle vinnas, har jag endast att invända,
det jag tror att kärleken till fosterlandet
är lika varm inom hvarje Svensk
medborgares bröst, och att det icke är bruket
af några tunland jord, eller skörden af
några tegar, sorn. kan föröka detta heliga
odal-arf.
Friherre Fleetwood, Fredrik: Herr Ribbing
yttrar, att de af unga militairer sökta
förströelser lemna på samma gång tomhet
i cassan och i själen; att deras lif är
oro och deras längtan förändringar, ty allting
är bättre än det närvarande. Till svar
härå vill jag endast underställa den värda
talaren sjelf, om, då han, som Representant
tror sig befogad till anmärkning, det
är liela corporationer, som böra beskyllas
för hvad möjligen, helt och hållet, eller
till någon del, kan tillämpas på få individer;
0111 ehuru Representant, lian tror det
Den ig Februarii e. m. 221
vara sig tillåtet, att brista i bevisningsskyldighet,
i händelse någon fordrar den; och
sluteligen om han glömt, att hvad man
bär offentligen yttrat, icke lefver och dör
med ögonblicket, och att man äfven har
en moralisk skyldighet att derföre ansvara.
Då man till en hög grad förälskat sig
i någon viss idée, så är ensidighet deraf
alltid en följd; och tror jag detta i förevarande
ämne vara fallet med Herr Ribbing,
enär han tror, att all militairisk och
moralisk förbättring, som nu säges vara en
aflägsen Önskan; på bostället skall åvägabringas.
För min del tror jag, att det ganska
lätt kan tillvägabringa det af Herr Ribbing
sjelf nyttjade uttrycket: ett ekonomiskt
oeh moraliskt ödesmål, och jag tror, alt man
med skäl kan tillägga ett militairiskt.
Herr Ribbing anför, att det Ständerne
i anslag böra gifva arméen, är råd och
sanningar. Föregående Ständer hafva likväl
erkänt behofvet för armeen så väl af
en löneförbättring, som lönejämkning; tiderne
hafva icke förändrat sig sedan. Det
bör således ej förundra någon, att arméen,
enär behofvet redan erkänts, väntar något
bättre, så framt ej samma förhållande nu
är för handen, som då, att StatsVerket dertill
saknar tillgångar.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord pro
-
222 Den 19 Februarii e. m.
position fann Ridderska pet och Adeln för
godt remittera Herr Ribbings ofyanberörde
Anförande, jemte de af åtskillige Ledamöter
i anledning deraf nu afgifne yttranden,
till StatsUtskoltet.
Företogs till pröfning LagUlskottets den
16 sistlidne Jauuarii under N:o 18 aflåtne,
samt den G dennes e. m, på bordet lagde,
Betänkande, öfver väckte Motioner, om afskaffande
af klämtning vid andra tillfällen,
än då eldsvåda inträffar, samt om inskränkning
i nu bruklige ringningar.
Herr af Sillén, Georg Axel, anförde
skriffel igen:
Det förekommer mig visserligen icke
främmande, att Lagutskottet hänfört mina
Motioner om inskränkning af klämtningar
och ringningar till klassen af de mindre
betydliga. Jag har sjelf anvisat dem sin
plats lili Motionernas mängd, såsom de
större frågorna mycket underordnade. Men
jag har ansett dem i vigt kunna jemnföras
med den vid 1823 års Riksdag i PrästeStåndet
väckte Motion om Orgelmusikens
bruk äfven under Fastlagstiden, hvilken vann
det bifall, alt en särskilt författning derom
utfärdades. Förslaget till ny KyrkoLag.
har ännu icke blifvit till Ständernes
granskning öfverlemnadt, och att sluta af
den redan förflutna och ännu förmodade
Den 19 Februarii e. m.
lidliingden för Civila LagFörslagets ankomst
till Rikets Ständers pröfning, sedan det blef
utarbetadt, kan man icke förvänta, att Förslaget
till ny KyrkoLag till dem ankommer
förrän andra Lagtima Riksdagen efter
denna.
För min del kan jag icke deltaga uti
Utskottets farhåga att det religieusa sinnets
stämmande till känsla af högtidlighet skall
försvinna, derföre att klämtningarne och de
öfverflödige Ringningarne uphöra, eller om
det tillätes mig att framlägga Utskottets tanka
i en annan ordställning, att sinnets
stämmande till religiös känsla af det högtidliga
skall försvinna, om de öfverflödiga
Ringningarne och klämtningarne horttagas.
Jag dömer efter mina känslor, och jag måste
bekänna, att hos mig har aldrig någon
religieus känsla upkommit af detta ängsliga
dån och hemska ljud, som väl kan
passa för sorgliga och vådliga tillfällen,
men aldrig förkunna det glada lof, hvilket
förherrhgar skaparens ära. Jag förstår icke,
huru man i det protestantiska Sverige, der
man kan pröfva allt och behålla endast det
godt är, vill ännu hålla sig fast vid Munkideer
och Klosterordningar. Om man år
1686 ej ännu hunnit så långt på uplysningens
hana, att man funnit dessa bruk
onyttiga; så kan man mindre undra derpå.
Allt kunde ej göras vid Luthers och
Gustaf I:s Reformation. De vunno det huf
-
224 Den ig Febr u a r i i e. rn.
vudsakligaste, oell hvad hindrade icke sedermera
att rena begreppen. Reformationer
lämna alltid qvar något, som tiden måste
afnöta. Fortskridningen på Civilisationens
bana har ock sina hvilostunder. Den
fortgår sedan mera upfriskad, likt vandraren,
sorn hämtat sig af nattens hvila.
Hvad är väl i sig sjelf mera löjligt,
än alt nar man som tryggast skall njuta
hvilan, man väckes af en Ringning, utan
att den betyder någon ling, utan att den
skall ge tillkänna, att man skall gå i Kyrkan,
endast för det att man för flere hundrade
år sedan vid den tiden skulle göra
bön. Huru vill man, att detta skall stämma
sinnet till religiosRe', då det som mig
synes har en motsatt verkan? Hvem önskar
icke att njuta hvilans lugn, då han öfverlämnat
sig deråt? Skall icke allt, sorn hindrar
denna önskans uppfyllande, vara honom
motbjudande? Föreställom oss ock, att
de klämtningar och Ringningar, hvilkas afskaffände
jag föreslagit, aldrig existerat, och
att någon Motionär föreslog, att de skulle
upkomma. Jag frågar, om man icke
skulle anse hans rätta plats vara bland de
vansinnige, men icke bland Riksdags Represen
ta uter ne?
Såsom skäl för klämtningarnes och
livardagsringningarnes uphörande på landet,
har
Den 19 Februarii e. m.
liar jag ibland annat anfört, att deras ljud
stannar i kyrkans närmaste område, och
att således, i fall de medförde någon nytta,
de fleste sockneboar deraf icke få någon
del. Detta skäl har Utskottet icke uptagit
och sökt vederlägga. Såsom exempel vill
jag anföra, huru ringa del det måste vara af
en församlings invånare i socknar såsom
Tierp, Stora Tuna, Leksand, Svärdsjö med
dylika i andra orter af Riket, som höra
omförmälte ringningar och klämtningar. Och
ville man väl påstå, att de, som boså till,
alt de icke höra dem, äro mindre christligt
sinnade, än de som bo vid Kyrkan?
Jag kan åtminstone icke tro, att man dertill
kan uplo något enda skäl. Jag tror
mig vara så nion, som någon annan, om
allt hvad som kan bidraga till Sedernas
oskrymtade helgd; ty jag erkänner med
Sverges Kirste vältalare, att detta Rike först
då skall falla, när det öfvergifvit sina secler.
Men. jag har icke kunnat öfvertygas,
att de på minsta sätt förnärmas, af hvad
jag föreslagit.
Jag ber de Herrar, hvilka tro på ringningars
och klämtningars förmåga, att stämma
sinnet till högtidlig religiosite, att infinna
sig någon Söndag kl. 11 vid Stockholms
Borgerskaps Enkehus, då dess nuvarande
Predikant i dess kyrka förklarar de
Evangeliska lärorne. Utan att der finnas
13 II. ,5
226 Den 19 Februarii e. ro.
några klockor och utan annat tecken till
Gudstjenstens början, än af orgenia, skola
de der linna kyrkan full af åhörare, och
Excellencen, så väl som den vedsågande
Dalkarlen, efter Gudstjenstens slut gå derifrån,
lifvad, som jag tror, till goda föresatser.
Jag ber också dessa Herrar, 3
till 4 gångor af klockorna dertill upmanade,
gå i någon annan Kyrka härstädes,
der tilläfventyrs en Lärare förkunnar
ordet, utan känsla för den lära han
skall förklara, och utan förmåga att väcka
och lifva sina åhörares upmärksamhet, och
jag tvekar ej att säga, att de skola se församlingen
ganska liten, och den sinnesstämning
klockorna kunnat gifva, icke förmå
att underhålla andakten. Och om äfven
händelsen förde de på klockornas förmåga
troende, öfver Brunkebergs Torg och
dylika platser, när klämtningarne kl. 10 och
4 börja, så skulle de säkert blifva öfvertygade
om hvilka påminnelser de gifva de
der stationerade, om de icke snarare äro
en väckelse för dem, att infinna sig på något
ställe i granskapet, der Bränvin utdelas,
än de föra åtankan på det öfversinliga,
som Kyrkolagen åsyftat.
Men jag bör icke förundra mig, alt
man ännu vill sätta i fråga behörigheten alt
afskaffa klämtningarne och de öfverflödiga
ringningarne, när man behöft votera, om
vår nya förträffliga Psalmbok ännu år 1833
Den 19 Februarii c. m.
bör öfverallt komma i bruk eller icke, ehuru
det för ingen lärer vara okändt, att Predikanten,
der den gamla brukas, kan låta
sina Svenska Åhörare sjunga Latin och mera
sådant.
För min del är sakens utgång mig likgiltig,
men som jag skulle tro mig i någon
mon hafva upfyllt min pligt som FolksRepresentant,
om jag kunnat föranleda afskaffande
af ett onyttigt bruk, och derigenom
bereda någon lättnad för flere tusende svagt
lönte menniskor i deras tjensteskyldighet,
till båtnad för dem, att, mindre än nu,
hindras i utöfningen af den flit, de behöfva
använda, för att skaffa sig sjelfve, hustrur
och barn, ett tarfligt bröd; så får med
förklarande, att, ehvad mer eller mindre
afseende på dessa anmärkningar Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln behaga göra, jag ingalunda
sk«ll begära votering, jag vördsamt anhålla
om återremiss af Utlåtandet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Då jag alltid bibehåller en djup vördnad
för gamla religieusa bruk, anser jag mig så
mycket mer förbunden understödja Utskottets
betänkande, som Utskottet, fastän med
andra ord, utgått från den grundsats, att
allt hvad som kan leda tankan till det
mål, der vi alla omsider skola stadna, bör
bållås i helgd.
2l8
Den 19 Februari i e. m.
Tre skoflar mull är den sista gärden
ät vår fordna varelse. Klockornas ljud påminner
om vår jemnlikhet, och förkunnar
att det är dödgräfvaren, som omsider jernnar
alla våra förhållanden.
Af dessa orsaker anser jag klämtningar
och ringningar vara njttige och nödvändige,
samt böra fortfara i deras gamla bruk.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets Betänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter berörde Betänkande* uppå af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Ånyo föredrogs LagUtskottets den 3i
sistlidne Januarii under N:o 3g aflåtne, samt
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande anmälan att Borgareoch
BondeStånden, under godkännande af
hvad LagUtskoltet uti dess Utlåtande N:o
8 af den 2 sistlidne Januarii derom yttrat,
förklarat LagUtskotlet icke vara behörigt,
att taga befattning med tre till Lagutskottet
remitterade motioner, angående ändrin
-
Den 19 Februari i e. ,m.
229
gar ooli tillägg i Instrnctlonen för Rikets
Ständers Justitia;-Ombudsman ; hvaremot
Ridderskapet och Adeln ansett berörde motioner
tillböra LagUtskottets upptagande och
behöriga behandling, samt PresteStåndet
desamma till Lagutskottet återförvist.
Herr HjertaGustaf: Jag anhåller, att
RiddarhusSekreteraren ville uplysa, om något
ProtocollsUtdrag från BondeStåndet i
detta ämne ännu ankommit. Om det ej ankommit,
ber jag, att LagUtskottets Memorial
måtte ytterligare få hvila på bordet.
I anledning häraf uplästes Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUtdrag af den 12
dennes, hvaraf inhemtades, att BondeStåndet,
vid pröfningen af LagUtskottets ofvannämnde
Memorial, beslutat, att, likmätigt
44 §• 3 Mom. Riksdags-Ordningen, öfverlemna
till ConstitutionsUtskottet, att afgöra,
hvarthän frågan borde förvisas.
Herr Hjerta: Sedan det nu är kunnigt,
att BondeStåndet ej frånträdt sitt förra
beslut, tillstyrker jag remiss till ConstitutionsUtskottet
för att få veta, hvarthän
ofvanberörde motioner böra remitteras.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskcilken gjord proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln,
att, jemlikt 44 §• 3 Mom. Riksdagsordningen,
öfverlemna till ConstitutionsUtskottet
a3o Den 19 Februarii e. m.
all afgöra, hvarthän ofvannämnde motioner
borde förvisas.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs-och
EkonomiUtskottets den 4 dennes under N:o
4;) afgifne, och den 6 derpåföljde e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt fråga örn antagandet af ett gemensamt
mynt.
Herr Hjerta, Gustaf: Sedan StatsMinistern
för UtrikesÄrenderna uplyst, och
nied remissen låtit åtfölja en framställning,
som ådagalägger, alt Svenska Ministeren ej
1111 anser sig kunna utverka en sådan förändring
i bytesmedlet, som jag med min
motion önskade åstadkomma, linner jag, att
det ej nu kan komma i fråga med hopp om
framgång, utan måste uppskjutas till framtiden.
På denna grund fordrar jag visserligen
icke eller bifall till min motion. Jag
anser mig likväl nöjd med den försäkran
StatsMinistern afgifvit, att det är utrikes
Sändebudens skyldighet och hörande till deras
tjenstebefattning, att följa konstfliten i
andra länder; jag bör dock yttra den önskan,
att de böra fästa någon större vigt
dervid och ej blott hålla sig vid jernhändteringen.
De stora framsteg, som de flesta
näringarne gjort i främmande länder, tyckas
fordra det. Jag hoppas, alt sedan vi
kommit i erfarenhet af do goda följder der
-
Den 19 Februarii e. m.
23i
af, som (lerslädes förmärkas, våra Ministrar
skola fästa sig dervid, och ej blott vid upgifterne
om priscouranterne. Jag vill på
dessa skäl således ej besvära med återremiss,
utan är nöjd med bifall å Utlåtandet.
EkonomiUtskottets ofvarinämnde Utlåtande
blef derefter, uppå Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 4 dennes
under N:o 5o afgifne, samt den 6 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga, om en allmän
och kostnadsfri rättighet till Fiske i de stora
fjärdarne af yttre skären, på Kronans
vatten, m. m.
Herr Hjertas Gustaf: Jag vågar fästa
upmärksamheten på otjenligheten af det
förslag Utskottet framställt. Utskottet föreslår
en underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, att kan ville fästa Nådig upmärksamhet
på Professor Nilssons afhandling om
fiskens tillväxt, tillhåll och förökning. Det
är öfverflödigt besvära Kongl. Majit dermed.
Fiskerierna bero ej på theorier, eller
på öfverflödiga önskningar, utanpå praktik.
Jag befarar, att innan man hann besinna
sig, huru man skulle göra mecl Fisken,
vöre han både kommen och gången.
232
Den 19 Februarii e. ra.
Den enskilte stadgar bäst detta, och de Ditti
Is varande författningar aro ej hinderlige?
Jag är öfvertygad, alt ja mera fisken får
vara fri från förordningar, ju mera fisk får
raan, då man fiskar, och anhåller om proposition
till afslag å Utlåtandet.
Friherre Cederström, Andersj hade inlemnat
följande, som uplästes:
Jag har härmed äran anhålla om återremiss
af EkonomiUtskottels Utlåtande öfver
min motion rörande Fiskerierne, så att
den måtte närmare öfvertänkas, och det af
följande anledningar.
Sedan jag efter min tanka tcmligen
tydligt uttryckt min önskan, alt vinna en
allmän (^således icke enskilt) och kostnadsfri
rättighet till fiske med alla slags större
fiskesbragder i de större fjerdarne och yttre
skären på Kronans valten, har Utskottet
behagat uplysa mig om tillvaron af en
Kongl. Stadga för fisket, hvilket jag så mycket
mer kunnat umbära, som samma stadga
var af mig tillfyllest känd, och egentligen
icke rör det större allmännafe och tillika
mera kostsamma fiske jag åsyftat.
Afsigten med mitt förslag är, och har
varit, att åt Staten använda och erbjuda
medel till ett fiske i stort ute på Hafsgrunden,
och hvartill enskilt man sällan,
om någonsin, äger hvarken tillräckliga me
-
Den 19 Februari i e. m. a33
del eller starka och dugliga fartyg. Delta
liar jag trott kunna verkställas med segelnotar;
och har till och med för flere år
tillbaka utförandet af en sådan ide' varit å
hane, då Kongl. Sekreteraren C. Elmen på
Nämdön val erhöll rättighet till ett sådant
fiske, men inga medel till dess utförande.
Utskottet har behagat skjuta för sig
en Professor Nilsson, och ur hans Relation
anfört sex puncter, som, efter Utskottets
tanka, skulle vederlägga min motion och
vara svar på tal. Jag deremot får äran
hänvisa Utskottet till fjerde häftet af Svensk
Zoologi N:o 22, der Sillens Naturhistoria
förekommer. Detta verk, som är utgifvit
under Kongl. Veltenskaps-Academiens inseende,
och författadt af Professor Nilssons
företrädare i Academien, aflidne Professoren
och Riddaren Olof Swartz, hoppas jag
äga vitsord, och utbeder jag mig, att samma
häfte, som bärhos bifogas, måtte, i hvad
det angår Sillen, såsom helt kort, blifva upläst.
Af egen erfarenhet såsom ägare till
ett bland de större Strömmingsfisken inom
Stockholms-skären, vet jag, att icke den
ringaste minskning i ymnig tillgång af delta
fiskslag kunnat på flere decennier förmärkas,
och Stockholmsboerne kunna intyga,
att under öppet vatten få dagar gå
förbi, då ej båtar ifrån mine stränder inkomma
till Hufvudsladen med Strömming.
234
Den ic) Februari i e. m.
Hade Utskottet lemnat en större upmärksarnhet
åt Professor Nilssons emot mig,
sorn Utskottet tyckes tro, ställcla puncter,
torde finnas, att han talat om inskränktare
vatten, dit han väl icke gerna kan räkna
Nordsjön och Östersjön. Der blifver
fältet för min föreslagne fiskebragd, det är
der jag vill, att mitt fädernesland skulle
göra första steget till båtande inkräktningar,
och det är der jag vill, att Sverige
skulle genom initiativen trygga sin äganderätt.
Då jag till alla delar gillar innehållet
af dessa sex momenter, så vidt de angå
inskränktare vatten, (utom hvad i det 5:te
tyckes insinueras, att en del fisk växer på
kortare tid och stundom blir förr mogen
lill fortplantning, hvilket förmodligen är ett
Utskottets eget fel, som insmygt ordet del
i stället för sorn), kan jag omöjligen tro,
att Professor Nilsson haft för afsigt, alt
med de deri förekommande hushållningsLegrepp
med fiskynglet, vilja skydda hafvet,
denna nästan bottenlösa afgrund, ifrån
utfiskning. Ändamålet för hans resa lär också
icke hafva omfattat annat, än kuster, vikar
och insjöar.
Antages detta för en sanning, som det
ofelbart måste vara, så återstår för Utskottet,
att besvara min motion, och äfven med
tillhjelp af samma Professor factiskt hevi
-
Den 19 Februarii e. ip. 235
sa skadan eller det origtiga i mitt förslag,
att Staten bidroge till fiske i större scala
på hafvet; skulle detta mitt förslag, vida
mindre likgiltigt än de många, som vid
denna Riksdag blifvit gjorde, mötas med
ett oväntat afslag, förutser jag den dag,
då hafvetj denna nästan ingens egendom,
enligt naturrätten tillhörande den första besittningstagaren,
med begärlighet och vinning
occuperas af våra grannar, och vi, såsom
sysslolös» åskådare, stå och betrakta,
huru de, utan fruktan för att tömma hafvet
på fisk, icke underlåta att ideligen fiska.
Det lär icke vara obekant, att vi hafva
en granne, som vid första kännedom af
ett förslag sådant som detta, skall med
sina rika tillgångar, sätta det i verksamhet,
hvartill inga decennier, knappast lustra ,
skola förflyta. Här kan man med allt skäl
vända vederbörandes upmärksamhet på Portugisiska
Regeringens förhållande i Columbi
tid. Sådane föredömen böra icke vara
alt förvänta i det constitutionella Sverige.
Utskottet har slutligen hemställt: ”att
”Rikets Ständer ville till Kongl. Maj:t frambära
den underdåniga önskan, att Konungen,
efter Nådig pröfning af Professor Nilssons
relation, täcktes vidtaga sådane åtgär”der,
som för ett ändamålsenligt bedrifvan”de
af fiskerierna i Riket kunna i Nåder
”finnas erforderlige;” denna hemställan re
-
a36
Den 19 Februari i e. m.
specterar jag, så vidt den rör iiskerierna inom
Rikets gränsor, men medlen till sådane
åtgärders vidtagande lära sannolikt icke
kunna utgå ur Konungens enskilta Cassa,
utan genom allmänna anslag.
Den öfvertygelse jag äger om den Riksgagneliga
nyttan af mitt förslag, tvingar
mig att än en gång vördsamt anhålla om
återremiss af dessa handlingar. Medgåfve
tiden, att Professor Nilssons Utlåtande häröfver
tillika infordrades, vore det så mycket
bättre, emedan Professoren då häst kunde
öfvertyga Utskottet, att de momenter,
som blifvit citerade ur hans relation, på
intet vis angå mitt föreslagne hafsfiske, och
att hans försigtighetsmått icke äro föranledda
af någon slags frugtan.att länsa hafvet
på fisk. Jag har sjelf i min motion föreslagit,
att en sakkunnig man borde förestå
hafsfiske!; huru förträffligt då, om Professor
Nilsson med sin theori och erfarenhet
ledde den mannen, oell derigenom rättvisade
det förtroende, hvarmed hans djupa
insigter redan blifvit mötte och upmuntrade.
Härå har jag slutligen äran, att anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, samt remiss till de öfrige Stånden.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Friherre Ce
-
Den 19 Februarii e. m. 217
clerström, Anders, äskade, att den af Professoren
O. Schwartz författade beskrifning
o t
angående Sillens NaturHistoria borde upläsas.
Friherre Cederström, Anders: I händelse
återremiss beviljas, är upläsningen
visserligen öfverflödig, men i annan händelse
lärer det vara nödigt.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
erinrar mig, att vid i8i5 års Riksdag blef
en hel bok lagd på bordet. Men det ansågs
då olämpeligt, att upläsa något derutur
emedan om efterdömet följdes af många
Riksdagsmän, skulle öfverläggningarne blifva
alldeles för vidlyftiga. Blott Representanternes
egna meningar tror jag tillhöra
våra öfverläggningar. I 48 §. RikdagsOrdningen
stå också uttryckligen nämnda Kongl.
Majrts propositioner, enskiltes motioner eller
yttranden, och Utskottens betänkanden.
Jag anser derföre, att VetenskapsAkademiens
och andra arbeten ej kunna införas i
våra öfverläggningar och protocoll.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Jag förenar mig med Herr von Hartmansdorff,
och tror, att vår tid ej medgifver,
att höra upläsas alla författningar och arbeten.
Om vi lemna tillträde till några,
skulle vi snart blifva besvärade med flera.
Friherre Sprengtporten, Jacob Willielm:
Såsom Ledamot af Ekonomiutskottet anhul
-
238
Den 19 Febr u ar i i e. m.
ler jag att få lemna några uplysningar. De
anmärkningar, som blifvit gjorde mot Utlåtandet,
synas mig hufvudsakligen gå derpå
ut, att det varit för mycket motiveradt.
Men jag hemställer tili Ridderskapet och
Adeln, om en undersökning i ett ämne af
denna beskaffenhet bör eller kan äga rum,
utan att hygga den på vetenskapliga sanningar.
Professor Nilssons förslag åsyftar ej anställandet
af några Fiskeri-Intendenter; ej
företagande af några Fiskeri-försök; det bevisar
motsatsen: qtt våra fiskerier behöfva
hvila, och att alla sådane directa åtgärder,
som Staten vidtagit och kan komma att
vidtaga till deras förmente uphjelpande, äro
bortkastade penningar, då de motverka ändamålet.
För den, sorn vill göra sig mödan
läsa Professor Nilssons relation, tror
jag, att han skall blifva öfvertygad om de
sanningar den innehåller. Jag anser Utskottets
förslag vara väl grundadt, och anhåller
om proposition till bifall å Utlåtandet.
Herr Hjerta: Sedan discussionen nu
torde få fortgå utan den begärda upläsningen,
skall jag besvara så väl Friherre
Cederströms, som den sista talarens
anmärkningar. Jag är af den öfvertygelse,
att ingen näring förtjenar mindre allmän
upmuntran, Jin fiskerierna. Det torde
ej vara någon obekant, huru mycket
Den 19 Februari i e. m. 23g
allmänt lidande, som är förenadt med stora
fiskerier. Jag vill ej omtala, huru ondt
sjelfva de dermed sysselsatte fiskare sli*
ta, hvad förluster af folk, som deraf följa;
hvad sjukdomar deraf ådragas folket. Jag
har sedt sådant tillräckligt både i Norrige
och Sverige, och jag har gjort mig till en
klar åsigt, att af alla slags näringar är fiskeriet
den, som minst förljenar upmuntran.
Den kan ej med fördel drifvas, förr än ett
land har större befolkning, än det genom
andra näringar kan underhålla, och då sjelfva
storfisket bedrifves genom rigtiga bolag,
som äga kloka styresmän och stora capitaler.
Vi stå ej i den tidpunkt, då vi med
fördel kunna drifva utsjöfisket. Vi hafva
större förtjenst af att odla de inre näringarne,
som icke kosta så mycket folk. De
sjukdomar, som äro förenade med fiskeriyrket,
äro af den beskaffenhet, att man blott
bchöfver se lazaretten i kuststäder af Norrige,
för att förundra sig, huru man kan
vilja upmuntra en sådan pestartad handtering.
Det är ett af fordna Regeringars misstag,
vålladt af de skenbara vinster den gifver.
Jag är derföre emot förslaget. Dessutom,
utan att bestrida Professor Nilssons
kunskaper, innefatta dock hans anföranden
ej något nytt. Hvar strandbo känner och
yet, att fisken följer de stränder, der han
får föda, och alt han gnager af sjöväxter
ända vid roten, samt således, intilldess de
återvända, flyttar sig från det ställe, der
a4» Den ig Februarii e. m.
födan är slut. Men det är ej nog, att skapa
sig anledningar af sådane theoder för att
gå till Styrelsen med en skrifvelse och upmuntra
densamma, att genom undersökningar
väcka enskildta interessen, samt genom
nya fiskeri-författningar vålla onödiga lidanden
eller okloka Statshushållningsåtgärder.
Jag anser derföre att Utlåtandet bör förkastas;
ty bifalla vi det, får Styrelsen en
skrifvelse på halsen, och återremittera vi
det, så få vi den stora boken på halsen på oss.
Grefve Cronhjelmj Otto August: Jag
bar visserligen under i5 å 16 år ganska
mycket och i stort sysselsatt mig med fiske
i Sveriges insjö- och saltsjövatten, ehuru
icke såsom näring, men jag kan icke instämma
med .Herr Hjerta uti dess upgift
om fiskrarnes rysliga medfart, och deruti att
fiskerierna ej förtjena upmuntran. Jag är
innerligt öfvertygad, att vi uti våra fiskvatten
äga en källa till mycken rikedom,
och att de rätt begagnade skulle gifva oss
en betydlig exportartikel. Men fiskerierna
inom vårt land äro så i högsta grad vanvårdade,
samt fiskrarne så okunniga i sitt
yrke, och så vidskeppliga, att det skulle
fordras ett mycket mera vidtomfattande förslag,
än det af Motionairen afgifne, för att
uphjelpa fisket. Jag kan således ej gilla
förslaget, såsom utgörande en enda liten
del. Skola Statsmedel i vårt fattiga land
använ
-
Den 19 Februarii e. m.
användas till fiskeriets uphjelpande, böra de,
med hänsigt till det hela af yrket, och efter
en upgjord plan, användas. Hvad Professor
Nilssons förslag angår, kan jag försäkra,
att jag efter den noggrannaste läsning
deraf funnit det vara ett theoretiskt
foster, för hvars upgörande han icke behöft
resa kring kusterna. Hade han varit
mera fiskare, och mindre Professor, hade
han visserligen ej alstrat ett sådant. Detta
skulle man visserligen få anledning erkänna,
om man nu, såsom Utskottet föreslagit,
ingick med en önskan till Kongl. Maj:t,
att Högstdensamme ville i anledning af Professor
Nilssons förslag låta anställa experimenter
och undersökningar. Jag tror, att
det enda resultat, som följde deraf, vore,
att man utan ändamål hade bortkastat några
tusende, R:dr.
På alla dessa skäl afstyrker jag bifall
eller återremiss å Utlåtandet, samt föreslår
afslag å detsamma.
Friherre Cederström, Jacob: Jag delar
ej Professor Nilssons öfvertygelse. Jag har
haft tillfälle se, huru hafsfisket kan vara af
nytta; jag har sedt detta på tyska kusterna,
och derifrån fått en fiskare till Gottland.
Han gör sin sak ganska bra, och så,
att jag tror det förtjena att blifva mera
kändt, men han håller det också hemligt;
i3 H. 16
Den 19 Februarii e. m.
han låter aldrig några Gottländningar följa
med sig. Notens beskaffenhet och uptagande
utur sjön är det egentligen vigtiga,
att känna. De försök, som äro föreslagne,
kunde vara af mycken nytta, -och derföre
behöfde vi alldeles icke större population.
Ty kände man blott sättet, och kunde bestrida
kostnaden, vore det tillräckligt. Jag
tror, att åtskillige af kustboerna med begärlighet
skulle omfatta saken, om staten
blott lät såsom modell anskaffa de första
notarne. Jag vill ej instämma i begäran
om upläsandet af den ingifne boken, och
jag hoppas, att Friherre Cederström, Anders,
derifrån afstår, men, på grund af den
nytta jag tror förslaget innefatta, anhåller
jag om återremiss å Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff: För min del
erkänner jag nyttan af Fiskerierna ej blott
såsom näring för de personer, hvilka dermed
sysselsätta sig, utan äfven derföre, att
skicklige fiskare bilda skickliga sjömän. Men
framställningen till Kongl. Maj:t är föreslagen
sådan, att jag ej dermed kan förena
mig. Den lyder så: ”att Rikets Ständer vil”le
till Kongl. Maj:t frambära den under”dåniga
önskan, att Kongl. Maj:t, efter nå”dig
pröfning af Professor Nilssons förbe"rörde
underdåniga relation, täcktes vidta”ga
sådane åtgärder, som för ett ändamålsenligt
bedrifvande af fiskerierna i riket
”kunna i nåder finnas erforderliga.” Utan
Den rg Februarii e. m. 24^
att Ständerna således upgifva någre bestämda
fel i denna näringsdrift, vända de sig
dock till Kongl. Maj:t med anhållan, att Han
ville gifva akt på Professor Nilssons berättelse
öfver en re$a, som blifvit företagen
på Kongl. Maj:ts egen befallning. Ehuru
jag på denne utmärkte vettenskapsmans yttranden
sätter ett större värde, än någon
af de talare, sorn derom yttrat sig, hemställer
jag, om det vore i sin ordning, att
Ständerna på detta sätt begära Kongl. Maj:ls
upmärksamhet å ettämne, hvilket Han och
icke de bringat å bane. Jag hemställer således,
att hela Utlåtandet måtte förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Ekonomi-Utskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af berörde Utlåtande.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I följd hvaraf Hans Excellence hem'
ställde, att nämde Utlåtande måtte af Ridderskapet
och Adeln afslås.
Ropades Ja.
iG*
a44 ®en x9 Februarii e. m.
Ånyo föredrogs och bifölls Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets den 4 dennes
under N:o 5i afgifne, och den 6 derpåföljde
e. in. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om Gästgifvaregårdars
anläggande å Wermdön.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 4 dennes under N:o
52 afgifne, samt den 6 derpåföljde e. m.
på hordet lagde, Utlåtande i anledning af
väckt fråga om skyldighet för Ordinarie
Domare, att af egna medel ersätta alla de
resekostnader, hans Vicarius, i och försitt
förordnande, får vidkännas utom Domsagans
gränsor.
Herr Tham, Wolrath: Jag har förut
vid flere tillfällen tillräckligt redovisat för
min tanka, att förordnanden för Extra Domare
höra så mycket som möjligt inskränkas.
Men jag har vid Utskottets förslag en
anmärkning att göra. Utskottet har ålagt
den Ordinarie Domaren, att ersätta den
kostnad, som skulle öfverskjuta hvad parten
horde vidkännas, om Ordinarie Domaren
sjelf höll Tinget; men det kan ju hända,
att den Ordinarie Domaren af jäf eller sjuklighet
är hindrad att sin tjenst förrätta. Om
han äger en person, som han vill skicka i
sitt ställe, men HofRätten förordnar en,
som är längre bort boende, och den Ordinarie
Domaren har sjelf laga hinder, så
Den 19 Februarii e. 111. 245
är det ju orätt och obilligt, att han skall
få vidkännas en kostnad den han ej vållat.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Utan att vilja bestrida den af Herr Tham
gjorde anmärkning, vill jag blott hemställa,
om det ej vore lämpeligt att remittera
denna fråga till Lagutskottet, emedan jag
anser frågan rätteligen hafva tillhört detta
Utskott, och således icke vidare böra fortgå
på den förra vägen.
Grefve Posse, Arvid: Jag medgifver
gerna rigtigheten af Herr Thams anmärkning,
att, då Ordinarie Domaren är jäfvig
eller sjuk, är det svårt för honom att godtgöra
sin Vicarius de kostnader, som öfverstiga
det ersättningsbelopp honom sjelf skulle
hafva tillkommit; men billigheten tyckes
väl fordra, att denna kostnad träffar
helldre Domaren än parten, som icke är
orsak till Domarens förhinder. Sådan är
min åsigt. Den anmärkning Friherre Anckarswärd
gjort, är rigtig, och jag instämmer
med honom deruti, att målet bör äfven
till Lagutskottet remitteras.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
förenar mig fullkomligt med Herr Tham,
och skall, till bevis på rigtigheten af hvad
han yttrat, anföra ett exempel. Banken beböfde
icke längesedan begära förordnandet
af Extra RådsluguRätt i en Stad, der Magistraten
var jäfvig. Götha HofRätt utsåg
246 Den 19 Februarii e. m.
derlill personer af sin egen betjening, och
deras långväga resa updref kostnaden till
pi R:dr B:co. Borde nu vederbörande Ordinarie
Domare hafva fått vidkännas denna
utgift, så nära upgående till hel mansbot?
Detta vore ju obilligt. I fråga om remiss
till Lagutskottet instämmer jag med Friherre
Anckarswärd. Jag tror det från början
varit ett misstag, att motionen remitterades
till Ekonomiutskottet.
Herr Tham: Jag vill blott göra en anmärkning,
som Herr Grefven och LandtMarskalken
möjligen torde finna obehörig.
Jag tror ej det går an, att, vid återremissen
af ett Utskotts Utlåtande, remittera målet
till ett annat Utskott. Jag anser, att
man bör återremittera det till samma Utskott,
som kan begära sammanträde med
det andra Utskottet.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag finner det
visserligen i formen vara rätt, att återremittera
Utlåtandet, med begäran att Ekonomiutskottet.
måtte sammanträda med LagUtskottet,
helst frågan om Domares betalning
så nära rörer RättegångsBalken. Då
motionen ej återlämnats inom 8 dagar, anser
jag ej en ny remiss kunna ske till annat
Utskott, utan anhåller om återremiss till
gemensam behandling af båda Utskotten.
Grefve Posse: Jag skulle visserligen
gerna se detta Utlåtande bifallit, erne
-
Den 19 Februari! e. m. 147
dan det torde ansenligen hämma missbruket
af Domare, att så ofta begära Vi- *
carius. Men ifall af återremiss tror jag,
att målet bör behandlas af Lag- och EkonomiUtskotten
så mycket helldre, som Expeditions-Taxan
undergeck en dylik behandling.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då anmärkningar
blifvit vid Ekonomiutskottets förevarande
Utlåtande gjorde, ansåg Hans Excellence
det vara med 56 §. RegeringsFormen
mest öfverensstämmande, att Utlåtandet
återremitterades, och då detsamma jemväl
redan blifvit af ett Stånd till Ekonomiutskottet
återremilteradt, hemställde Hans
Excellence, om Ridderskapet och Adeln
behagade nämde Utlåtande till Utskoltet
återförvisa.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Då 2:ne stånd
bifallit Utlåtandet, hemställer jag, örn vi
icke kunde lämpeligen genast afslå det.
Herr Hjerta: I den siste talarens tanka
kan jag ej instämma. Af 2 onda ling
bör man väl välja det minsta. I fall EkonomiUtskottets
Utlåtande är rigligt, hafva
de 2:ne Stånden ej utan giltiga skäl biträdt
det. Jag tillstyrker helldre bifall än afslag
å Utlåtandet; men BondeStåndet har
248 Den 19 Februarii e. m.
återremitterat frågan, under förklarande,
att Lag-Utskottet äfven borde derutinnan
yttra sig.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade den af honom
förut gjorde proposition till återremiss af
EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
funnit, Ja öfverröstat Nej, Utlåtandet
blifvit af Ridderskapet och Adeln
tili Utskottet återremitteradt. .
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 27 sistlidne Januarii aflåtne, och
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial
angående undersökning af en i Riddarhusets
Cassahvalf befintelig kista, förseglad
med Sigill, innehållande Olivecronska
ättens vapen.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, hade inlemnat
följande, som uplästes:
I anledning af Riddarhus-Utskottets
Memorial angående den i Riddarhusets förvar
varande och med Adliga ätten Olivecronas
sigill försedde kista, hvilkens öppnande
Utskottet, på Herr Olivecronas anhållan,
tillstyrkt böra ske uti närvaro af
Den ig Februarii e. m.
249
lians ombud, får jag ödmjukeligen anhålla,
att, då min aflidna Moder Fru Sophie Olivecrona
var halfsyster tili den Olivecrona,
hvilken nu gjort ifrågavarande anspråk, det
äfven måtte tillåtas mig närvara vid inventeringen
af hvad som till äfventyrs i denna
kista kan finnas. Äfvenledes får jag vördsamt
anhålla, att, sedan inventering blifvit
verkställd, handlingarne, eller hvad annat
i förenämnde kista kan finnas, må få
förblifva i RiddarhusDirectionens vård, intill
dess slägtingarne vidare få öfverenskomma,
huru det skal! disponeras; hvarvid jag
förbehåller mig all äganderätt efter lag,
samt att utan mitt begifvande ingen offentlighet
i tryck må ske af det, som uti kistan
kan finnas, det må vara antingen af
enskild eller allmän beskaffenhet.
Jag begär således ödmjukeligen återremiss
af Memorialet, derest Ridderskapet
och Adeln icke skulle finna sig vid, att genast
bifalla detsamma, med den förändring
eller det tillägg jag nu framställt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog, att Ridderskapet
och Adeln, med bifall till hvad RiddarhusUtskottet
hemställt, måtte anmoda Utskottet,
att i närvaro af ej mindre RiddarhusDirectionen,
än ock Häradshöfdingen C.
Olivecronas ombud, föranstalta om kistans
öppnande, och undersökning af hvad der
-
35o
Den 19 Februarii e. ni.
utinnan Lunde befinnas; äfvensom att Herr
Uggla, såsom systerson till Häradshöfdingen
Olivecrona finge, i anledning af dess
derom nu gjorde anhållan, vid berörde kistas
öpnande och inventering äfven vara
närvarande.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 5 dennes afgifne, och den 9 derpåföljde
e. 111. på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 53. Angående väckt förslag om förbud
mot Bränvin af spanmål, och om samma
varas tillverkande endast af potatoes.
N:o 54. I anledning af väckt fråga om
åtgärders vidtagande till förekommande deraf,
att vägfarande icke förhindras begagna
vägar, som i laga ordning blifvit arilagde.
N:o 55. Angående väckt motion, att
Kronans munderingspersedlar måtte förvaras
i Trossbodarne, i stället för uti Rotekistorne.
N:o 56. Rörande väckt fråga om en fri
kolförsäljning för bemmausägarne i Tossebo
Härad af Elfsborgs Län.
Ånyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 5 dennes under N:o
57 afgifne, och den 9 derpåföljde e. 111. på
Den 19 Februarii e. m.
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om förnyande af Rikets Ständers underdåniga
anhållan, att de Ekonomiska författningar,
som blifva utfärdade, först efter
en viss tid måtte sättas i verkställighet.
Herr Hjerta, Gustaf: Den reservation,
som åtföljer Utlåtandet, torde tillräckligt
visa de flere fall, då Regeringen ej ansett
i8a3 års Ständers skrifvelse om en viss tid
för verkställigheten af ekonomiska författningar
vara af den vigt, att behörigt afseende
derå blifvit fästadt. Jag vågar erindra
om obehagligheten för den enskildte
medborgaren, att i anmärkningsväg gå lill
ConstitutionsUtskottet i dylika fall, och anser
för min del det vara bättre, då man tror
Regeringen ej med afsigt hafva uraktlåtit något,
att å nyo genom en skrifvelse fästa upmärksamheten
på vigten af RiketsSländers
begäran. Jag tror det vara af yttersta vigt
att fästa upmärksamheten på dessa förhållanden
nu, då vi sett Regeringen på hvarjehanda
sätt lägga skatt på folket, utan Ständernes
hörande, ehuru det efter iSoq ej
bade bordt äga rum. Vi hafva nemligen
sedt convoyafgifterna ökade, och tolagen för
åtskilliga städer förhöjda utan stadshoernes
hörande. Då måste det vara nödvändigt,
att sätta näringarne i tillstånd att veta någon
säkerhet vara i deras företag. Genom
lolagcns ökande, sedan skeppningen redan
är börjad, gör man ofta till bestämd för
-
252
Den 19 Febr uar i i e. m.
lust för en handlande, att låta inskeppa
vissa varor till den ort, hvartill de redan
äro på vägen. Jag anhåller, att Ridderskapet
och Adeln ville benäget bevilja återremiss
för att förmå Ulskoltet att inkomma
med ett fö.rändradt Utlåtande. I annat fall
anser jag saken af den vigt, att jag nödgas
gå till ConstitulionsUtskottet, för att
söka gifva saken den upmärksamhet den.
foi tjenar.
Herr Tham, Wolrath: Då Herr Hjerta
fästat en Ledamots i Ekonomiutskottet
Herr Hiesleiters upmärksamhet på vissa författningar,
som han kallat Ekonomiska, kan
jag ej underlåta att anmärka, det tulltaxorne,
som Ständerna, och ej Konungen, bestämma,
fått äran att räknas deribland. De
äro dock icke hörande till våra såkallade
Ekonomiska författningar, och jag hoppas
de aldrig skola blifva det. Den sednare
tulltaxan, som år 1826 utkom med rättighet
för Kongl. Majit att nedsätta tullen på
åtskilliga varor, var ej heller en Ekonomisk
Författning. Deras åberopande är således
olämpeligt. Det har äfven blifvit anfördt
såsom fel, alt Kongl. Brefvet om sockenmagasiner
ej utfärdades förr än 1827. Detta
måtte förmodligen vara ett misstag, ty
vid revisionen år 1825 var ännu ej gifvit,
att någon socken ville hafva seckenmagaziner,
och då måtte det varit svårt för Regeringen
alt i förhand anvisa lånemedel
Den ig Februarii e. m.
dertill. Huruvida Regeringen liandlat illa
vid 1826 års missväxt i afseende på spanmålsinförseln,
vore mera passande, att uti
ConstitutionsUtskottet anmärka. Jag tror
ej, att hotet om sådane anmärkningar bör
skrämma oss, att gå till Regeringen med
skrifvelser, hvilka äro så mycket mera opassande,
som de endast skulle innefatta, att
Regeringen felat i det eller det fallet. I
händelse af återremiss anhåller jag, att detta
yttrande måtte få åtfölja. Den, som är
missnöjd med Regeringen, bör gå till ConstitutionsUtskottet,
och ej annorlunda yttra
sitt missnöje.
Grefve von Rosen_, Axel: Jag förenar
mig med Herr Tham, och vill blott anföra,
att, om man med den citerade tolagen menat
Götheborgs, så är förhållandet, att sedan
man flere år arbetat derpå, den sluteligen
blef af DrätselCommissionen föreslagen
till 2| procent, men sedan bestämd i
likhet med Stockholms till 2 procent, ehuru
ingen handlande lagt sig emot det forstnäinde
beloppet.
Friherre An c kar swärdj Carl Henrik:
En värd talare Herr Tham har mot Herr
Hjerta, i anledning af Herr Hisleiters i Utskottet
gjorde reservation, yttrat den anmärkning,
att tulltaxorne ej voro Ekonomiska
Författningar. Namnet må nu vara
hvilket som helst, så är dock sjelfva mo
-
254 Den 19 Februarii e. m.
tionens syftemål, i afseende på landets välstånd,
af yttersta vigt; detta kan visserligen
ej bestridas. Jag hemställer, om då
Rikets Ständer i deras skrifvelse till Kongl.
Maj:t begärt, att denna taxa skulle den 1
Januarii 1825 börja att tillämpas, det var
lämpligt, att ej förr än i December månad
året förut kungöra densamma. Ett lika förhållande
har ägt rum med de öfriga i reservationen
omnämnde författningar. Jag
hemställer, om detta är förenligt med landets
sanna nytta. Jag är öfvertygad, att
en ansökan i detta afseende ej skall blifva
utan följd, och säkert verka förmånligare,
än en anmälan i ConstitutionsUtskottet. Jag
är öfvertygad om goda följder, och ser ej
något lagstridigt deruti, då jag ej kan tro,
att framställningen af ett folks önskningar
till sin Konung kan vara inconstitutionelt;
helst när de komma under den lindriga rubriken
af en förnyad önskan. Jag fattar
icke, att det kan vara ett inconstitutionelt
sätt att handla, och jag förenar mig med
Herr Hjerta i begäran om återremiss. Då
skälet för Utskottets afslag är, att motionen
blott varit föranledd af ett factum, anhåller
jag, att Utskottet måtte besinna de
flere, som förefinnas.
Grefve Posse, Arvid: Herr Hjerta har
låtit oss förstå, att han heldre vackt denna
motion, än han velat hafva det obehag
att öka de så kallade Rullornes antal. Jag
Den 19 Februarii e. m. a55
medgifver visserligen, att det sednare hade
för Herr Hjerta varit obehagligt; ty obehagligt
är alltid, att väcka en fråga, hvarpå
ej möjligtvis kan göras något afseende.
Herr Hjerta har tillika sagt, att, om hans
motion icke bifalles, måste han vända sig
till ConstitutionsUtskottet, och har hotat
oss dermed. Jag hade ej ämnat yttra mig
i saken. Men för att visa, att jag ej låter
skräma mig af sådane hotelser, vill jag till
vederläggning upptaga Herr Hjertås anmärkningar.
De författningar, hvilka Rikets Ständer
sjelfve utgifva, och som mest verka på näringarne,
såsom Bevillnings-Förordningen,
BränvinsFörordningen m. fl. utkomma först,
då de genast skola gå i verkställighet. Kunde
jag flytta mig fem år tillbaka, skulle
jag, långt ifrån att förnya en sådan skrifvelse,
som den Rikets Ständer i förevarande
ämne vid sista Riksdag afläto till Regeringen,
vilja alldeles bestrida den. Reservanten
har omnämt 6 fall, der författningarna
genast gått i verkställighet; men af
dessa författningar voro ej alla ekonomiska,
och några voro dessutom af den beskaffenhet,
att de genast borde gå i verkställighet.
Utfärdandets fördröjning härleder sig
påtagligen i vissa fall från långsam expedition,
i andra åter från långsam tryckning.
Jag ber Ridderskapet och Adeln göra
jemförelse emellan 6 författningar och
256
Den 19 Februarii e. m.
frnängden af dem, som äro i behörig tid
utfärdade. Till förnyelse af en skrifvelse
fordras bättre skäl, än de nämnde 6 fallen.
Om jag varit beredd härpå, skulle jag styrkt
de många tillfällen, då Regeringen efterkommit
Ständernas ifrågavarande önskan.
Herr Hjerta: Jag skulle gerna vara
färdig, att lemna Grefve Posse tid till nästa
plenum, för att upräkna den mängd i
behörig tid utkomne författningar, som han
omtalar, emedan jag då också hade tid att
få rätt på flere, hvilka säkerligen icke utkommit
i rättan tid och kanske utgjorde ett
större antal; men jag ber Ridderskapet och
Adeln vara öfvertygade, att jag endast nämnt
dessa, emedan de mest inverkat på allmänna
eller serskildte klassers välfärd. Dessa
fall ha dock förmodligen icke varit välkomna
inom Utskottet, der saken något hastigt
blifvit expedierad. Jag kan ej anse
Tullbevillningsförordningen för annat, än
en Ekonomisk författning; ty Rikets Ständers
förslag ändrades af Kongl. Majrt på
grund af den tro, att han ägde blanda sig
i tullmålen, och sjelfva titteln ändrades från
Tullbevillnings-Förordning till Tulltaxa.
Den har sålunda ej af Kongl. Maj:t blifvit
behandlad, såsom en beskattningsfråga. Jag
tror derföre, att Herr Tharas anmärkning
saknade all grund. Hvad angår begäran
att fä veta, om jag mente tolagen i Götheborg,
Den it) Februarii e. m. zSj
>
borg, så gjorde jag verkligen det; men afven
den i Stockholm. Dessutom har jag
talat om en annan författning af vigt, nemligen
taxan. Dessa författningars ändrande
inverkar pä alla contracter, som äro slutna,
alla beräkningar af handelsföretag och
dylikt, samt verka till enskildtes förluster.
Det är af vigt, att alla sådane bestämningar
ske icke endast före skeppningen, utan
före beställningarnes görande. Grefve Posse
har visat mig till ConstitutionsUtsfeottet
med den säkra förutsägelsen, att der intet
stur att vinna. För min del känner jag den
väg jag såsom Representant äger att gå, och
behöfver ej dertill Herr Grefvens anvisning;
men endast i högsta nödfall begagnar jag
den. Jag vänder mig heldre med förtroende
till en Styrelse, som förmodeligen ej,
såsom Herr Tham tyckes bedöma densamma,
skall underlåta, att derpå fästa afseende,
än till det ConstitutionsUtskott Grefve
Posse så säkert tror sig kunna påräkna. Jag
förstår ej, att Herr Tham, som tyckes hysa
så mycken tillförsigt, att Styrelsen bryr
sig om den enskilte Riksdagsmannens yttranden,
kan tro, att hon ej skulle afse
RiksStåndens. Jag är öfvertygad, att Regeringen
skall fästa afseende vid saken; jag
är öfvertygad, att sältet både är mest passande
och mest tillfredsställande, äfven om
vigten endast vöre bevisad af två fall i stället
för G a 8. Jag anhåller om återremiss.
i3 II. 17
258
Den 19 Februari i e. m.
Herr Tham: Jag nödgas först svara i
afseende på hvad Herr Hjerta anfört, att
jag måste vidhålla min mening, att Tulltaxan,
eller hvad man behagar kalla densamma,
icke är en Ekonomisk författning.
Konungen nyttjade vid i8a5 års tulltaxa
blott sin i Grundlagen stadgade rätt att utfärda
förbud, men grunderna bibehöllos,
och endast i afseende på tullvärdet, der
det ej var passande, gafs Kongl. Majit rättighet,
att utfärda förändringar. Detta förändrade
dock ej tulltaxan från Bevillningsnatur
till Ekonomisk. Att taxans utfärdande
dröjde så länge, har jag ej försvarat,
tvärtom ansåg jag det vara skadeligt; men
jag tillät mig ej alt strängt döma om orsaken,
då jag nogsamt kände, hvad tid som
i denna fråga fordrades för Regeringens Ledamöter,
som vid Riksdagen underläto, att
deltaga i detta högst vigtiga ämne. Om
några fel begingos vid 1826 års missväxt,
och åtgärder icke i rättan tid togos, så torde
enskilte personers råd, mera än Regeringens,
varit orsaken dertill. Jag har ej
yttrat, att önskningar skulle af Regeringen
med missnöje mottagas. Jag tror dem vara
välkomne, då de göras med skäl; men
jag tror dem ej kunna göras på grund af
begångne fel, hvilka enligt Constitutionen
böra i anmärkningsväg beifras bos ConstitutionsUtskottet.
Jag tror felen ej kunna i
underdåniga önskningar anföras. Hvarpå
skulle då skrifvelsen motiveras? på en för
-
\
Den 19 Februarii e. m.
modan utan säkerhet och utan att få anföra
några fall. Jag tror ej, att önskningen
skulle mötas med missnöje, men den vore
ej passande. Jag anhåller om proposition
till bifall å Utlåtandet, eller i händelse af
återremiss att mina nu afgifne tankar må
åtfölja.
Grefve Posse: Då det blifvit sagt, att
motionen nog hastigt blifvit i Utskottet behandlad,
bör jag upplysa, att ehuru Herr
Hiesleiter är Ledamot af den afdelning,
hvarest målet först afgjordes, blef det dock
i plenum af honom bordlagdt, och då det
nästa gång företogs, blef det åter bordlagt,
emedan Herr Hiesleiter ej ännu fått tillfälle
rådgöra med Herr Hjerta. Herr Hjerta
har således haft tillräckligt rådrum att utrusta
Herr Hiesleiter med nödiga materialier.
Jag har ej visat Herr Hjerta till ConstitutionsUtskottet,
men han har hotat oss
med att opåmint beträda vägen dit, så vidt
han icke kan vinna sitt ändamål på den
stråt han nu på försök anvisat oss; och jag
begagnar derföre detta tillfälle för att oförtäckt
säga Herr Hjerta, att om det skulle
någon gång hända, att han och jag i saker
tänka lika, så frestar Herr Hjerta starkt min
öfvertygelse, om han, till styrka för sin,
skulle åter upträda med sådana hotelser,
hvarmed han nu för andra gången trakterat
Ridderskapet och Adeln.
i f.
Den 19 Februarii e. m.
Friherre Cederström_, Jacob: Flere Ledamöter
hafva redan uptagit Herr Hjertås
sätt att framställa sin tanka; jag vill derföre
ej uppehålla mig dervid, utan blott
anmärka, att öfverläggningen redan öfverskridit
sin gräns, då vi här discutera, huruvida
författningar äro riktigt utfärdade.
Då frågor om Konungens beslut ej* kunna
blifva föremål för Rikets Ständers öfverläggningar,
kunna de icke eller blifva föremål
för Utskottens. Jag vore visst ej emot en
önskan om bestämd prescriptionstid för Ekonomiska
författningar, derest en sådan vore
för alla fal! tänkbar. Men denna tid
måste vara olika för olika författningar;
somliga böra genast, andra efter en viss
tid blifva gällande; sådant kan ej efter theoTetiska
beräkningar bestämmas, utan efter
tillfälligheter i det praktiska lifvet. I allmänhet
är en sådan önskan ej lämpelig, ty
det faller af sig sjelf, att de böra, då det sig
göra låter, utfärdas så tidigt, att ej förlust
■upkommer för den enskildte. Men, om det
likvist icke sker, utan de onödigtvis så sent
utfärdas, att enskildte eller det allmänna
derigenom tillskyndas förluster, så är vägen
öppen, på hvilken den skyldige kan
ställas till ansvar. Någon annan ordning
dervid känner jag ej.
Grefve von Rosen: Då Herr Hjerta
måtte hafva missförstått mig, får jag åter
uprepa, alt den förhöjning i tolag, som i
Den 19 Februarii e. m. 361
Götheborg ägde rum, var en följd af ökade
utgifter, eller en lönförhöjning för Magistraten,
som redan för 9 å 10 år sedan
var beviljad. Inga medel funnos, utom tolagen.
DrätselCommissionen och Magistraten
arbetade i 2 år med HandelsSocieteten,
innan de blefvo öfverens att föreslå 2 procent
för inkommande och 1 för utgående,
som äfven beviljades. Sedan likväl Stockholm
ett år derefter erhållit procent,
begärde DrätselCommissionen detsamma för
Götheborg, men fick afslag; och således tror
jag icke, att någon hvarken i Stockholm eller
Götheborg har orsak att klaga öfver arbitrage
från Regeringens sida.
Herr Hjerta: Tolagen hör ej så nödvändigt
till saken, att den här särskildt behöfver
utvecklas. Den är dock af den vigt,
att om ej t. ex. Götheborgs handlande haft
den utväg att gå till Kongelf och der lasta
ur, samt sedan på båtar föra lasten till
Götheborg, hade flera tusende R:dr förlorats
på fartyg, som utrikes ifrån lastade återkommo.
Detta torde ensamt bevisa, att omständigheten
är af vigt. Det går ej an, att
göra sådane hastiga förändringar i ekonomiska
och beskattnin^särenden. Men jag
lemnar gerna de mindre detaillerna, för att
komma lill det vigtiga, till hufvudsaken.
Hvad discussionen här angår, öfverlemnar
jag åt hvar och en att bedöma, om jag, eller
Utskottet, är orsaken dertill. I mitt
262 Den 19 Februarii e. m.
anförande liar jag ej nämt något, som kunde
såra Styrelsen; men jag hade trott, att
jag ej skulle behöfva underrätta Utskottet
om hvad det genom någon Ledamot eller
till och med någon af sina skrifvare kunde
i författningssamlingen låtit efterses. Jag
öfverlemnar till allmänheten samt Ridderskapet
och Adeln att bedömma riktigheten
af hvad jag påstått. Hvad angår sättet
för skrifvelsen, vid hvilket Herr Tham
fästat sig, så är det ganska enkelt. Man
hehöfver blott läsa min Motion för att finna,
att der är intet särskilt fall nämndt,
utan blott ett uprepande af hvad. Ständerna
förut begärt. Jag tror ej, att speciela
fall behöfva nämnas; jag har åminstone ej
anfört dem. Det är endast på Herr Hiesleiters
begäran jag sedan upgifvit dem. Friherre
Cederström har åter framkommit med
go §. RegeringsFormen, men han har glömt,
att den förlorat all sin skrämmande kraft,
och att den handlar om det fall, då man
gör Konungens beslut till föremål för öfverläggningen;
samt att den ej hindrar att
framdraga dem såsom bevis. Grefve Posse
har yttrat, att jag med hot gått till väga,
om jag hörde rätt, för andra gången. Lika
så litet som förr liar jag i dag gjort det,
och jag hoppas att min lott, såsom Representant,
aldrig skall blifva så sorglig, att
jag skulle behöfva hota mitt Stånd. Men
jag har hedt om återremiss, för att ej se
löig i den obehagliga ställning, alt gå till
Den 19 Februarii c. in.
•263
ConstitutionsUtskoltet. Nödgas jag dertill,
skall jag ej underlåta att göra den offentlig;
jag tanker ej låta begrafva mina tankar
i ConstitulionsUtskottets dammiga luntor.
Friherre Anckarswärd: Hvad hufvudfrågan
angår, nemligen om en önskan till
Kongl. Maj:t, alt, vid Ekonomiska författningars
utgifvande, iakttaga en viss tid, så
tror jag oss äga tillräckligt stöd för en sådan
åtgärd, om vi blott känna 1 å 2 sådane
fall, som med tulltaxan. Hvad åter bcträlFar
Herr Thams grundlagsföreläsningar,
vill jag blott förklara, att de ej verka på
mig. Jag känner så tillräckligt grundlagen,
att jag ej beliöfver mottaga några föreläsningar
deri. Att förvandla önskningsrätten
till anmärkningsrätt, öfverlemnar jag tili
Herr Tham. I min öfvertygelse om återremiss
är jag fast, i hopp alt Utskottet ej
skall lemna utan afseende de gjorde anmärkningarne.
Herr von Hartmansdorff, August: Under
förra Riksdagen var jag en bland dem,
som sökte fästa upmärksamheten på det stora
ingrepp i beskattningsrätten, som sker derigenom,
att den Ekonomiska lagstiftningen
är i Konungens hand allena. Jag har sedan
eftersinnat, Kuru det skulle kunna förekommas.
Att dela denna magt mellan Konung
och Ständer, vore måhända orådligt,
då fern ar kunna förflyta emellan hvarje
264
Den ig Februarii e. m.
Riksdag, och dä de Ekonomiska författningarne
kunna fordra ofördröjeliga ändringar.
Skulle man åter nu, såsom under tvedrägtstiderna
underkasta de mellan Riksdagarne
utkomna Ekonomiska författningar nästa
Ständers granskning och godkännande, innan
de förblefvo gällande för framtiden;
så gjorde man denna lagstiftning måhända *
ännu mera ostadig. Jag vet således ingen
annan utväg, än att i tid varna medborgaren
för den våda, som hotar hans egendom
genom <?n Ekonomisk författning; så vida
nemligen dröjsmål med hennes verkställighet
kari äga rum. För faran att mista sin
egendom genom en annans tillgrepp skyddar
lagen, om det ej angår mera än 10 sk.
Men för att mista 10,000 R:dr genom en
Ekonomisk författning, är ingen säker. Jag
instämmer således med Herr Hjerta deri,
alt Ständerna, då de äga så stora anledningar,
som de här anförda, må frambära
deras önskan, att något mellanrum måtte
stadgas mellan en Ekonomisk förordnings
kungörande och hennes trädande i verkställighet.
I framställningen finnér jag intet
anstöteligt. Att omtala de händelser, som
föranledt Ständerna till sin begäran, är helt
annat, än att begagna dessa händelser till
skäl för anklagelse mot Konungens Rådgifvare.
Förgäfves söker man rättelse för
framtiden genom det föreslagna anmärkandet
emot dem. Ingen förseglad rulle kan
röra något annat än det förjlutnaj och en
-
Den 19 Februarii e» nv
265
däst tjena, såsom varnagel för det tillkommande.
Men erfarenheten har visat, alt
vädjandet lill Constitntions-Ulskottet är i
delta hänseende elt af de klenaste medel.
Derföre och då rättelse för framtiden är i
fråga, hvilken .genom den ifrågavarande
skrifvelsen skulle vinnas, anhåller jag äfven
om återremiss.
Grefve von Rosen: Jag vill endast
anföra några ord, emedan Herr Hjerta genom
framdragandet af en delaillefråga örn
lossning i Kongelf dertill gifvit anledning.
Denna lossning har verkligen skedl, dock
utan grund af författningar, endast i följd
af humeur. Den största ullhandlare i Götheborg
ville hafva högre rabatt och derföre
gjorde han det; ty att vilja påstå någon
annan driffjäder för dess handling, är
att säga detsamma, sorn att missbruk föranledt
den, enär ull i Kongelf och Götheborg
betala lika tolag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om llidderskapet
och Adeln ansåg de vid EkonorniUtskottets
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda lill detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Uplästes följande från nedannämde Utskott
iukomne Memorial och Betänkanden:
a66 Den 19 F e b r u a r i i e. in.
Från StatsUt skottet:
Af den 2 dennes:
N:o 68. Med hemställan rörande tryckningen
af Allmänna IndragningsStaten.
Från BancoXJtskottet:
Af den 16 sistlidne Januarii:
N:o 7. I anledning af väckt motion, att
Instructionen för BancoXJtskottet borde vid
Riksdagens början meddelas.
Af den 22 sistlidne Januarii:
N:o 8. Angående vackt Motion, om
utdelning till RiksStåndens Ledamöter af
det genom BancoStyrelsens föranstaltande
från Trycket utgifne arbete: Handlingar
och upljsningarj rörande Banker i andra
länder.
N:o 9. I anledning af väckt Förslag om
inrättande af SockneBibliothek på Bankens
bekostnad.
Af den 4 dennes:
N:o i3. I anledning af väckt Motion,
om inställelse af BankoAuctioner i de hill,
der efterlefnad af nuvarande 18 och 19 §§.
uti 1818 Ars InteckningsLag kunde för någondera
ägaren bereda möjligt lidande.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 14 dennes:
3N:o Sp. I anledning af väckte Motio
-
Den 19 Februarii e. in. 267
ner om skyldighet för lius- Tomt- oell Jordägare
i vissa Städer, alt deltaga i Borgerskapets
onera.
N:o 60. I anledning af väckt fråga,
om en från Tofta hemman frånskild Skogsparks
återgång till nämde hemman.
N:o 61. I anledning af väckt fråga,
om vägning af hö, i stället för parmmätning,
samt om Begagnande af krönta tunnor
vid försäljning af brännkohl.
Från ExpcclilionsUtskottct:
Af den 17 dennes:
N:o 3/j. Angående begärdt anslag till
erforderligt biträde i och för skyndsam
tryckning af Bihanget till Riks-Ståndens
Protocoll.
Lades på bordet.
Justerades arne ProlocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 16 dennes e. m. fattade beslut.
Ilöglofl. Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
268
Den 21 Februarii.
Lördagen den 21 Februarii 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 29 sistlidne Januarii under N:o 54 aflåtne,
och den 14 dennes på bordet lagde,
Memorial, angående beräkningen af StatsVerkets
Inkomster.
Herr von HartmansdorffAugust: Då
jag förutser, att en återremiss af detta Memorial
ej kan undvikas, hemställer jag, om
ej, till förekommande af sammanblandning
mellan de flera olika ämnen, som uti Memorialet
innefattas, det finge punktvis upläsas,
så att anmärkningar kunde göras vid
hvarje ämne för sig.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag vet ej, hvarföre Utskottets upställning
af Memorialet punktvis skall föranleda oss,
att på lika sätt discutera det. Jag föreställer
mig, alt de, som hafva anmärkningar
att göra emot Memorialet, kunna framställa
dem efter detsammas upläsande i sin
helhet, och att längre tid eljest skulle åtgå.
Jag hemställer derföre vördsammast,
att Memorialet måtte helt och hållet upläsas,
innan discussionen deröfver börjar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, det han för dess
Den 21 Februarii.
del ansäg lämpligast, att Stats-Utskottets
Memorial uplästes i ett sammanhang, då
livar och en ägde att dervid göra de anmärkningar
han kunde finna nödige.
Grefve von Schwerins Fredrik Bogislaus:
Jag får vördsammast hemställa, om
icke, då hvarje Ledamot i 8 dagars tid haft
tillfälle att läsa och begrunda detta Memorial,
samt förmodligen äfven med mycket
alfvar gjort det, vi kunde inspara den tid
af en och en half timma, som troligen åtgår
till Memorialets upläsande.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle gerna
instämma med Grefve von Schwerin,
om jag ej fruktade att frånträda en bestämd
form i Grundlagen. För denna gång vöre
visst ingen våcfa uti att göra det föreslagna
undantaget, men då all eftergift af Grundlagsform
är farlig, måste jag bestrida Grefie
von Schwerins hemställan, och anhålla,
att ifrågavarande Memorial måtte upläsas.
I anledning häraf uplästes StatsUtskottets
ifrågavarande Memorial.
Herr Skogman, Carl David, anförde
skrifteligen:
Då StatsUtskottets, den 29 sistlidne
Januarii afgifne, förslag till beräknande af
StatsVerkets inkomster i RiksStaten för i83o
och följande år, intill dess den vid nästa
Riksdag skeende Statsreglering blir gällunde,
i åtskilliga delar afviker ifrån de uti
270
Den 2i F e b r u a r i i.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om SlalsVerkets
tillstånd och behof framställda beräkningar;
så anhåller jag alt få närmare
utveckla grunderne för sistnämnde beräkningar,
och derjemte vördsamt fästa'Högloft.
Ridderskapets och Adelns upmärksamhet på
de anmärkningar, som synts mig böra äga
rum vid StatsUtskoltets Memorial. Jagskall
i sådant afseende genomgå de inkomsl-lillar,
för hvilka skiljaktighet i beräkning inträffar
uti samma ordning, som de i Memorialet
uptagas.
Ordinarie eller ständige inkomster:
Ordinarie Räntan:
Nedsättningen uti det förslagsvis beräknade
beloppet af indelta räntor, och hvilken
ej verkar på Statsregleringen i det hela,
härrör deraf, att indelningarnes kronovärde,
i i8a3 års Statsreglering uptaget till
355,067 R:dr 3 sk. 2 r:st., enligt 1826 års
Rikshufvudbok utgjort endast 352,0x9 R:dr
10 sk. 5 r:st. och StatsUtskottet har för öfrigt
riktigt till de indelta räntorna hänfört
hvad hittills såsom anordning utom Stat till
Strömsholms Stuteri utgått. Då Utskottet
endast med motsvarande belopp efter markegångspris
minskat summan af StatsVerkels
behållna andel i ordinarie räntan, sådan
den i Kongl. Mnj:ts Nådiga proposition
är beräknad; så öfverensstämma hägge beräkningarne
med hvarandra, och de äro grun-»
dadé på föregående årens medelpris.
Den 21 Februari i.
271
AfradsSpanmålen:
Härvid förekommer blott den olikhet,
att StatsUtskottet ansett denna inkomst-titel
kunna beräknas till 100 T:r mer, än sä väl
StatsContoirets underdåniga berättelse om
StatsVerkets tillstånd, som Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition innehålla, hvarigenom
en tillökt inkomst af 5oo R:dr beredts.
Emot en sådan på föregående årens verkliga
upbörd grundad tillökning kan visserligen
intet vara att erinra.
KronoTiondeSpanmålen:
Uti Kongl. Majrts Nådiga proposition
var det indelta beloppet deraf, enligt StatsContoirets
förslag, beräknadt till 89,727
Tunnor, likasom vid 1823 års Statsreglering.
Med tillämpning af den vid sistnämnde Statsreglering
i öfrigt följda grund, har StatsUtskottet
nu i beräkningen intagit äfven de
qvantiteter Krono-Tionde-Spanmål, hvilka
hittills såsom anordning utom Stat utgått.
Detta är utan tvifvel med riktig ordning
öfverensstämmande, men verkar ej på Statsregleringen
i det hela, enär motsvarande
summor måste under behöriga utgiftstitlar
upföras. Minskningen af den behållna KronoTiondens
värde ifrån 85,000 R:dr till
83,ooo R:dr härrör deraf, att åtskillige mindre
poster, förut anordnade utom Stat, af
Utskottet rätteligen blifvit inbegripne ibland
det indelta beloppet.
272
Den 21 Februari i.
KronoTionde-löscn efter bestämda
pris:
Emot den af StatsUtskottet föreslagna
undersökning rörande orsakerne till KronoTiondens
olika utgörande i vissa orter, är
intet att erinra. Kongl. Mnj:ts Nådiga proposition
uptager denna inkomst-titel i rund
Summa till 5ooo R:dr, hvaraf 5oo R:dr äru
Staten behållne. StatsUtskottet bar minskat
förslagsberä k ningen af det indelta beloppet
med 5 R:dr 25 sk., ehuru 3 års medium
går något öfver 45oo R:dr.
Stubbörent
Denna i Kongl. Majrts Nådiga proposition,
likasom vid föregående Stalsregieringar,
serskildt uptagna mindre betydliga
inkomst, bar StatsUtskottet himpeligen hänfört
under titeln extra medel och upbörder.
Silfver -T ion de, Myntare-lön och
Slagskatt:
StatsUtskottet har nedsatt förslagsberäkningen
af denna inkomst-titel ifrån 3ooo
till 25oo R:dr Specie. Den har likväl år
1826 utgjort 3a3r R:dr 3a sk. Specie och
efter 3 års medium 2962 R:dr.
Koppar-ränta och Slagskatt:
Både quantiteten äf koppar-räntan och
priset derå äro af StatsUtskottet nedsatte.
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition föreslår,
lika med StatsContoiret, att den efter föregå
-
Den 21 Februari i.
273
gående årens medium må beräknas till 3^5
S®, som StatsUtskottet minskat till 35o S®,
ehuru den lefvererade quautiteten upgifves
För 1827 till 388, och för 1828 till 38o
S®. Priset, aF SatsContoiret Föreslaget till
i3o R:dr Skeppundet, blef i Kongl, Majtts
Proposition Förminskadt till 12b R:dr, och
aF StatsUtskottet ytterligare till 120 R:dr.
Beräkningen aF 125 R:dr För Skeppundet synes
likväl så mycket hellre höra bibehållas,
som det understiger det gångbara, och
Statsverket emottager en ännu högre betalning
För den del aF kopparräntan, sorn lill
skiljemynt användes.
Tionde- och Hammarskatts-Jern:
Priset å Tionde-tackjernet, sorn uti
Kongl. Majrts Nådiga proposition är Optaget
till 5 R:dr 24 sk., är uti StatsUtskottets
Memorial nedsatt till 5 R:dr 16 sk., hvarigenom
en skillnad af 2666 R:dr 32 sk, i
beräkningen upkommer. Sorn Tackjern, ehuru
den sednare tiden något Fallit i pris, ännu
gäller betydligen mera an 5^ R:dr Skeppundet,
så synes skälig anledning icke vara
för handen till den aF Utskottet föreslagna
nedsättningen. Tionde- och Harn ma rskattsjernet
har efter medium för åren 1825
och 1826 lemnat en årlig inkomst af 215,000
R:dr, och beräkningen af denna titel till
158,ooo R:dr, som Kongl. Majits proposition
innehåller, kan följaktligen icke anses
öfverdrifven,
!3 H. 18
274
Den 2i Februari i.
M a n t a 1 s p e n n i n g a r n e:
Enligt StatsContoirets underdåniga förslag
är denna inkomst-titel i Konungens
proposition beräknad till 320,ooo R:dr, på
den af Rikets Ständer vid i8a3 års Riksdag
framställda grund, alt Mantalspenningarne
hädanefter borde utgå till lika belopp
i alla orter af Riket, hvaremot något
hinder, i följd af andra motsvarande tjenstharheter,
icke funnits vid den undersökning,
som på Rikets Ständers begäran härom
skett. Om Rikets Ständer vid denna
Riksdag, på de af StatsUtskottet anförde
skäl, icke finna för godt att fullfölja det
förra beslutet om mantalspenningarnes jemnande
till lika belopp för alla mantalsskrifna
personer i Riket; så är det klart, alt
denna inkomst-titel bör i beräkning nedsättas
till hvad den efter föregående årens
medium utgjort eller till 3oo,ooo R:dr, såsom
StalsUtskottet föreslagit.
Lagmans- och Häradshöfdingeränta
n:
StatsUtskottet bar ej funnit skäl att
tillstyrka Sterbhusafgiftens förening med
Lagmans- och Häradsliöfdinge-räntan, såsom
Kongl. Maj:t i anledning af Rikets Ständers
hemställan vid sista Riksdag, samt KammarCollegii
och StatsContoirets i ämnet afgifna
underdåniga Utlåtande, föreslagit, utan
StatsUtskottet har upfört nämnde afgift till
samma belopp under serskild titel, i likhet
Den '21 F e b r u a r i i.
275
med hvad vid föregående Statsregleringar
ligt rum. Denna förändring är, hvad beräkningen
af Sluts Verkets inkomster beträffar,
likgiltig.
Ti 11 fä 11 ige Rote-vacance-afgifter
beräknades vid 1828 års Statsreglering till
Booo R:dr, och äro både i StalsContoirets
underdåniga Berättelse, och i Konungens
Proposition vid samma belopp bibehållne.
Som de år 1828 utgjort 5837 ^:t^r s^-
11 r:st., så torde den af SlatsUtskottet föreslagna
nedsättningen till 4000 R:dr icke
Vara nödvändig.
Krut- och Salpeter-fö.rsäljningsmedel:
Uti
Kongl. Majrts Nådiga Proposition
föreslås dessa medels uteslutande ifrån StatsVerkets
ständiga inkomster, hvaremot de
skulle anvisas till fyllande af kostnaden vid
Salpeter-anskaffningen.
Skälet för detta förslag var i första
rummet, att det är olämpligt, att såsom en
ständigt fortfarande inkomst uptaga en tillgång,
tillfällig till sitt uphof, inbegripen
under förut gjorda dispositioner, och betydligen
omvexlande till sitt belopp; i andra
rummet, att undvika en tillökt beskattning
genom Salpetergärdens återförande lill den
quantitet al 10 marker på helt hemman,
18*
276
Den 21 Februari i.
som erlades innan nedsältningcn vid sistä
Riksdag. Om Kongl. Maj:t, för att åt jordbruket
bevara en i flera hänseenden önsklig
lindring af dess directa beskattning,
samtyckt till en inskränkning i den dispositionsrätt
öfver Arliga krut-tillverkningen,
som omständigheter, förenade med Rikets
försvar, påkalla; så bör väl deraf ej hemtas
anledning, att ibland StalsVerkets Ordinarie
inkomster bibehålla en till sin beskaffenhet
så osäker tillgång, hvilken hellre
bör intill nästa Riksdag anVändas till förstärkning
af Saltpeterfonden, en anstallt, sorn
i sitt nuvarande skick äfven torde böra
anses såsom tillfällig. StatsUtskottet hemställer,
alt för denna Fonds uphjelpande ert
emot det erforderliga behofvet svarande årlig
summa må å Stat upföras, samt Kruttillverkningen
fortfarande af Krigskollegium
ombesörjas; och Utskottet tillägger, att
nödiga medel härtill skola vid regleringen
af 3fdje Hilfvudtitelrt afseS. Härigenom upkommer
det oriktiga resultat, att 3:dje Huf->
vudliteln blir belastad med hela den på
RiksStaten synliga kostnaden för krut-tillverkningen,
under det att hvad som inflyter
genom, försäljning af krut antingen inom
landet för näringarnes behof, eller andra
nämnde Hufvudtitel ej tillhörande föremål,
eller på utrikes orter, ingår såsom
serskild inkomst-titel på RiksStaten, der
Saltpetergärdeil icke är uptagen.
1
Den 21 Febr uar i i.
NumerLotteri -medlen
Uptagas i Kongl. Maj:ts Proposition,
likasom vid 1833 års Statsreglering, lill
Behållen inkomst ....... 60,000 R:dr
Stat och omkostnader .... 53,56o „
Tillsammans ii3,56o R:dr
StatsUtskottet har ansett omkostnaderne
kunna förslagsvis nedsättas till 5o,ooo R:dr,
hvilket innebär en besparing, som bör komma
den behållna .inkomsten tillgodo. Men
Utskottet har ej funnit skäl, att nu tillstyrka
något förklarande om NumerLotteriets
framtida uphörande. Lyckligtvis är Utskottets
mening om NumerLotteriets bibehållande
icke grundad på StatsVerkets behof af
den ovissa inkomst, sorn samma inrättning
lemnar; och jag får af sådan anledning vördsamt
hemställa, om icke Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, med öfvertygelse om inrättningens
skadlighet, skulle för sin del finna
för godt förklara, att den anses höra
uphöra, så snart tillökning i i StatsVcrkets
öfriga inkomster eller minskning i dess utgifter
det medgifva,
In teresse medel:
I Kongl. Majrts Nådiga Proposition föreslås,
att räntan å den så kallade Yerinländska
LandtvärnsCassan må ur RiksStaten
uteslutas, och Capitalet användas på ett
med dess ursprungliga föremål öfverensstämmande
sätt; men StatsUtskottet, som ansett
278 Den a 1 Februari).
ett interesse-conto icke böra i Rikshufvudboken
saknas, har bibehållit inkomst-titeln,
och derå beräknat räntan af nämnde LandtvärnsCassa
och af TackjernsBergslagernes
lånemedel med tillsammans 1000 R:dr. Om
ett interesse-conto i Rikshufvudboken icke
bör saknas; så kan det väl åstadkommas,
utan att behålla en räntetillgång af 288 R:dr
å medel, som icke egentligen tillhöra Statsverket;
och jag instämmer således uti den
reservation, sorn Herr Friherre Palmstjerna
tili StatsUlskottets protocoll afgifvit, och
hvarmed någre andre af dess Ledamöter sig
förenat.
StatsUtskottets beräkning af StatsVerkets
Ordinarie eller ständige inkomster upgår
till en summa af 3,85 g, 102 R:dr 23 sk.
6 r:st. och synes följakteligen med 109,632
R:dr 23 sk. 6 r:st. öfverstiga den beräkning
af samma inkomster, deni Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition framställer; men när i
öfvervägande tages, att Utskottet under titeln
KronotiondeSpanmål upfört hvad förut
genom anordning utom Stat utgått till ett
belopp af 92,300 R:dr 3o sk. mera, änden
Kongl. Propositionen innehåller, och derjemte
beräknat 70,000 R:dr såsom inkomst af
Krut- och Salpeter-försäljningsmedel, hvilkas
uteslutande är i Konungens Proposition
föreslaget; så finnes, att StatsUtskottet
i sjelfva verket minskat beräkningen af de
Ordinarie inkomsterna med 52,668 R.'dr 6
Den 21 Februarii.
279
sk. 6 r:st., eller, om afseende icke göres å
den på Statsregleringen ej inflytande nedsättningen
af indelta räntornas calculationsvärde,
med 32,740 R:dr 25 sk. 6 r:st., hvilken
förminskning till största delen beror
af beslutet om Mantalspenningarnes oförändrade
utgörande efter samma grunder som
hittills.
Statsverkets Extraordinarie eller Bevillningslnkomster
:
Sjötullsmedlen:
Denna betydliga inkomst, som uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition beräknas att för
RiksStaten lemna en behållning af 1,800,000
R:dr, har StatsUtskottet ansett icke kunna
antagas till högre netlo-afkastning än
1.500.000 R:dr.
Såsom skäl för detta omdöme anföres:
att 1826 års missväxt och de deraf upkomnä
liandels-förhållanden för 1827 updrifvit
tull-inkomsten till ett ovanligt högt
belopp;
att införselstullens begagnande under
de första åren fortfarande fördelaktigt inverkat
på Tull-upbörden;
att likväl 1828 års netto-inkomst varit
352.000 R:dr mindre än 1827 års;
att 1829 års tull-upbörd utan tvifvel
blir under 1828 års;
280 Den 21 Februarii.
samt att förut dryga Utgifter äro i ställ-,
digt växande,
1827 års Tull-upbärd, till beloppet
den högsta, som hittills ägt rum, utgjorde
brutto 2,667,162 R:dr 47 sk* 9 r;st,, netto
2,ii4,335 R:dr |5 sk, g r:st,, och tullen
för samma år införd utländsk Spanmål af
alla slag ingick i nämnde summa med
429,284 R:dr i3 sk, Oen öfriga behållna
tull-inkomsten steg således till i,685,o5i
R:dr 2 sk. 9 r:st,, och sorn 1828 års net-*
to-inkomst, utan någon spanmålstull, upgifves
till 1,715,000 R:dr, så visar detta en
fortfarande tillväxt i stället för minskning.
Hvarföre tull-inkomsten för innevarande år
skulle blifva mindre än 1828, är svårt att
inse; omöjligen kan det antagas såsom otvifvelaktigt.
Tvärtom är det sannolikt, att i
den män följderna af 1826 års missväxt
utplånas, en större förmåga skall upkomma
att förbruka flera utländska förnödenheter,
hvilkas betydligen fallna pris dessutom gör
dem lättare tillgängliga för mängden af consumenter.
Hvad omkostnaderne vid TullYerket
beträffar, så äro de visserligen dry-.
ga, i följd af Sveriges vidsträckta kuster och
locala förhållanden; men de äro ej drygare,
än i många andra länder; och debora,
långt ifrån att ständigt tillväxa, kunna anses
nu hafva upnått sitt maximum, och icke
obetydligen nedsättas genom successiv för^
minskning af de större Expectance- och Pen-,
Den 2i F e b r u a r i i.
281
sionsStater, som Tullverkets förändrade organisation
gjort nödvändiga,
Enär alltså Tullupbörden sedan år 1824
varit i fortfarande årlig tillväxt, enär den
förlidet år utan något ovanligt handelsförhållande
gifvit en netto-inkomst af 1,715,000
R:dr, och härtill lägges, att föreslagne jemkningar
i nu gällande taxa kunna utan olägenhet
bereda en ytterligare tillökning, är
det svårt att inse, hvarföre den skulle i
Statsberäkningen nedsättas så mycket under
sitt verkliga belopp, som Utskottet föreslagit,
Tvärtom kan netto^behållningen
af Tullupbörden, äfven utan förändring af
nuvarande taxa, endast i följd af consumtionens
naturliga tillväxt med säkerhet antagas
till 1,700,000 R:dr, och med några
jemkningar af Taxan till 1,800,000 R:dr,
Saluaccis af Städerne;
Emot den föreslagna befrielsen från
SaluAccisen för de Städer, der kött, bröd
och dricka få af Landtmannen fritt försäljas,
kan så mycket mindre någon erinran
äga rum, sora derigenom undanrödjes det
vanliga inkastet emot en sådan försäljnings-,
rätts medgifvande åt Landtmannen.
Postmedlen:
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition före*!
slår Postmedlens beräknande till 140,000
R:dr netto, och 210,000 R:dr lill omkostna»'
der, tillsammans 35p,ooo R;dr,
Den 21 F e b r u a r i i.
StalsUtskottet har, med afseende å kostnadernes
förhållande de senare åren, hvaraf
de för 1827 utgöra 294,000 R:dr, föreslagit,
att netto-inkomsten må beräknas till
endast 100,000 R:dr, och omkostnaderne till
25o,ooo R:dr, samt att hvad utöfver nämnde
100,000 R:dr genom posten inflyter, må
användas till inrättningens ändamålsenliga
förbättrande.
Den af StatsUtskottet åberopade dryga
omkostnad för år 1827, som betydligen öfverstiger
Medel-beloppet för de föregående
åren, härrör af det höga RiksMarkegångspriset
för samma år, af högre vexelkurs för
de till utgifterne vid utländska postgången
erforderliga främmande myntsorter, af en
år 1826 tillhörande utbetalning för Engelska
posten af 20,400 R:dr, hvilken i följd
af uteblifven liqvid icke förrän 1827 kunnat
verkställas, samt af 3o,ooo R:dr lem- ,
nadt förskott till byggande af en ny Ångbåt
för Postverkets räkning. Netto-inkomsten
af Posten upgår för år 1828 till mer
än i5o,ooo R:dr. Imellertid synes ingen
betänklighet böra möta antagandet af Utskottets
förslag, att beräkna behållningen
af poslmedlen till endast 100,000 R:dr, och
använda öfverskottet intill nästa Riksdag för
de i flera hänseenden nödiga förbättringar
af postinrättningen. Postverkets räkenskaper
visa för öfrigt det resultat, att inrikes
bref-portön de sednare åren varit i ständig
tillväxt, utgörande densamma:
Den 2i Febr u ari i.
283
År 1824 R:dr 185,795.
— i8a5  „ 189,054.
•— 1826  „ 195,413.
— 1827  „ 202,912,
C harta-Sigillatae-medlen
beräknas i Kongl. Majrts proposition lill
3oo,ooo R:dr, och äro i StatsUtskottets förslag
nedsatte till 290,000 R:dr. De hafva
likväl inbragt år 1825: 3o8,5go R:dr 19 sk.
1 r:st. och 1826: 297,186: 28. 11. och otvifvelaktig!
är, att införandet af de controller,
som erfarenheten vid handen gifvit,
skall föröka denna inkomst-titel till 3oo,ooo
R:dr och derutöfver.
Restantier,
som uti den Kongl, propositionen uptagas
i rund summa till 100,000 R:dr, äro i StatsUtskottets
Memorial, till vinnande af jemn
slutsumma, beräknade till 99.997 R.*dr 2.4.
sk. 6 r:st., med en minskning af 2 R:dr 23
sk. 6 r:st.
StatsVerkets extraordinarie eller bevillnings-inkomster
.utgöra enligt StatsUtskottets
beräkning en sammanlagd summa
af 3,157,497 R:dr 24 sk. 6 r:st., och understiga
således med 264,5o2 R:dr 28. 6.
den i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition föreslagna,
hvilken skillnad hufvudsakligen
härrör af Tull-inkomstens nedsättning.
Utskottet anmärker, att desse bevill
-
2S4
Den 21 F e 1> r u a r i i.
ningsinkomsters annorlunda beräknande beror
derpå, huruvida Rikets Ständer finna
för godt att bestämma förändrade grunder
för deras utgörande. De kunna visserligen
komma att, på Bevillnings-Utskottets förslag,
förhöjas utöfver de af StatsUtskottet
antagna beräkningar, men dessa beräkningars
nedsättning under verkliga nuvarande
förhållandet kan emellertid förorsaka den
olägenheten, att StatsUtskottet, i förmodad
brist af disponible tillgångar, och under förutsättning
att allmänna bevillningen ej skulle
ökas, afstyrker utgifter, som eljest pröfvas
angelägna eller nyttiga. Äfven i det
fall, att nya utgifter ej komma i fråga, är
det otjenligt, att genom en alltför låg beräkning
af inkomsttitlarne, Serdeles de indirecta,
bilda stora öfverskott, j stället för
att nedsätta allmänna bevillningen, sorn till
största delen faller på den synbara förmögenheten,
och bidrager att öka jordbrukets
directa beskattning, till nedsättning hvaraf
de indirecta pålagornas tillväxande belopp
borde användas,
StalsUlskottets Memorial innehåller sluteligen,
att, genom den nu föreslagna beräkningen
af inkomst-titlarne, en högre summa
af 548,742 R:dr 18 sk. 2 r:st. upkommer,
i jemförelse till hvad i8a3 års Statsreglering
uptager; men att, om åtskillige
upgifne poster afdragas, och de för försvarsverket
hittills på öfverskotteu an viste 233,333
Den 21 Februari i.
a85
R:dr 16 sk. äfven af inkomstsumman skola
fyllas, den disponibla tillgängen icke öfverstiger
ft:dr ^3 sk. 2 r:st* Här
vid
bör likväl anmärkas» dels att StatsUtskottet
i denna npställning redan affört
225,3,74 R-dr 17 sk» 4 r:st' för serskilde
tillökte utgifter utöfver i823 års Statsreglering»
dels ock att, om det hittills på öfverskottena
änvista anslaget för försvarsverket
uptages å RiksStaten, inkömsttitlarne,
utan verklig förhöjning af beskattningen,
redan lemna t eil disponibel tillgång till
ett emot berörde anslag svarande belopp.
I följd af hvad jag sålunda haft äran
yttra får jag hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln vördsamt anhålla, att återrcmiss å
StatsUIskottets förevarande Memorial må beviljas,
och de af mig gjorde anmärkningar
i sådant fall med Utskottet communiceras.
Grefve Hamilton _, Johrij upiäste följande:
Ingen
finnes inom detta rum» jag är
öfvertygad derom, som nekar, att icke massan
af nationen, hvilken är skattdragande,
med svårighet erlägger sina grundskatter;
att dess oumbärliga förlagssumma måste oftast
härtill anlitas, hvilket menligt inverkar
på reproductionen» och hindrar hnfvudsakligast
jordbrukets framsteg. Till stöd
för hvad jag anfört, anser jag ej ur vägen,
att andraga följande exempel: att jag för
236
Den 21 Febr aari i.
knapt en männel sedan köpt på Jönköpings
torg af Östgötiiar, råg efter 6^ R:dr Rg:s
tunnan; hvilken samma varit forslad 6 ä 8
mil. De måste sälja lill detta pris, för att
kunna afbörda skatterna, oaktadt de voro öfvertygade,
att säden skulle stiga och redan
stigit ansenligt å andra orter. Jemte det
detta exempel visar, huru skatterna äro
tryckande, visar det äfven brist på bytesmedlet
penningar, eljest vore det omöjligt
att man kunde få råg i Jönköping för 6^,
då den gäller i Skåne io R:dr; hvarföre
ofta säd hemtas i den ort, der jag är boende.
Då härtill kommer, att jordbruket bär
nästan hela tyngden af skattebördan, då
den verkligen förmögne, litet eller intet bidrager
till Statscassan, borde väl ej tiden
vara rätt aflägsen, att vårt beskattningssystem
(fornlemning af feudoalismen) undergick
väsenteliga förändringar. Emedlertid
anser jag tiden ej ännu inne. Dock torde
det i förbigående tillåtas mig få yttra, att
på samma gång en lindring i grundskatterna
ovilkorligen påkallas, någon ersättning
för Staten torde kunna träffas, om den mobiliära
förmögenheten beskattades. Det synes
väl icke obilligt, att den, som är omgifven
af alla lifvets njutningar, äfven något
litet bidrar till det helas bestånd. Men
då det vore utan ändamål, att öpna en discussion
om denna fråga, innan den något
Den 5. i Februari i.
287
mognat i allmänna opinionen., har jag inskränkt
mig att indiquera denna utväg; och
då tryckfriheten som jag hoppas blir oss
återstäld i sin första renhet, såsom första
villkoret för allt framgående på civilisationens
väg, skall denna, jemte flera andra,
af sig sjelf så tillsägandes utveckla sig. Likvist
för att visa någon håg för förbättringar,
tror jag icke det vore olämpligt, att
Rikets Ständer började med några af de
mindre grundskalternes afskaffande, som
till exempel Lagmans- och Häradshöfdingeränlan.
Men jag lemnar åt Talare, mera
hemma i financerna än jag, omsorgen att
afhandla detta ämne, och vill blott för ett
ögonblick fästa Ridderskapets och Adelns
upmärksamhet på den mest onaturliga af
alla skatter. Jag menar Lotteriet. Det
medgifves utan tvifvel, att Lagstiftaren ej
allenast måste efterse, att Statens behof
blifva fylda; han måste väl fast mer göra
afseende på det inflytande en skatt medför
på de skattdragandes lycka och moralitet.
Utgående från denna synpunkt, frågar
jag Eder Mine Herrar, om det tillhör
irpde seklets lagstiftare, att behålla en, af
allmänna opinionen, så förhatad skattebörda,
synnerligast då den idkeligen kan betäckas
med tullmedlen, om de uptagas lill
den summa Styrelsen beräknat, hvilken
summa jag ej anser för hög, enär det ligger
i naturen af sakerna, att tullinkomsten
stiger, i den mån det nya tullsystemet
288
Den 21 Februari i.
hinner alt utveckla sig. Detta är så lätt
fattligt för hvarje, sorö gjort sig mödan att
aldrig så litet tänka sig in i delilia administrationsgren,
att jag tror öfverflödigt att
dervid längre uppehålla mig; utan adresserar
endast den frågan till StatsUtskoLtet,
om det ar förenadt nied en sund Statshushållnings-princip,
att bibehålla en skatt,
hvars administration upslukar hälften af de
till Staten ingående medlen. Då härtill
lägges, att Statens vinst af 6o,öo0 R:dr B:co
troligen tager från den fattigaste delen af
nationen ett capital 5 gånger så stort, emedan
vinsten oftast rätt illa användes. I
öfrigt då ÖfversteLieiltenant Morttgommerie
med så sarina färger målat taflan af de olyckor
och brott Lotteriet förorsakat, vöre det
att missbruka Ridderskapets och Ådelns tid
att dervid uppehålla sig. Länge kan det
icke dröja, att icke allmänna rösten, som
begär denna skatts afskaffande, förr eller
senare skall blifva hörd. Jag anhåller att
desse anmärkningar få åtfölja återremissen
till StatsUtskottet*
Friherre Cederströmj Jacob: Jag håller
StatsUtskottet räkning för den åskådlighet,
som vunnits genom de i Memorialet
upgjorde tabeller.
Vid beräkning af den Indelta Ordinarie
eller såkallade PersedelRäntan, får jag
an
-
Den 21 Februarif.
289
anmärka* att multiplicerad med 5* såsom
Utskottet utfört den, upgår summan på
långt när icke lill det belopp* som elen till
lndelningshafvären utgöres. Detta missförhållande
verkar visserligen icke på StatsVerkets
disponible tillgångar, men då ert
tableau upgöres öfver Stats Verkets tillstånd*
anser jag den böra vara i möjligaste måtto
sann. Enligt den af Utskottet gjorde Tabell,
är synbart, att i8a3 års Ständers beräkning
af denna inkomst, på långt när icke
Upgått till det belopp* sorn deri, förhandlad
efter markegång, sedermera utgjort; jag
kan således icke finna orsaken till den af
Utskottet föreslagna nedsatta beräkning af
denna inkomst, och tror deri böra beräknas
multiplicerad med 5 och -f, för att komina
sanningen så nära som möjligt*
Beräkningen af kopparräntäri Syhes mig
för låg, i det 3o skeppund synas utan skäl
hafva blifvit från beräkningen Uteslutne;
och priset jemväl mycket för lågt, då afseende
hafvas bör derpå, att denna koppar
utmyntas.
Tiondetackjernet är uptäget under dé
sednare årens gångbara pris, och synes kunna
höjas med 1 R:dr per skeppund.
Mantalspenningarna böra enligt min tanka
utgå, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit,
lika öfver allt; och som i Sverige
i3 Ii* 19
Den 21 Februari i.
för närvarande finnas öfver 1,468,000 mantalsskrifne
personer, bör denna inkomst, sedan
till afkortning omkring 28,000 personer
blifvit afdragne, beräknas utgöra 36o,ooo
R:dr.
BondeStåndet, hvars rätt denna fråga
egenteligen angår, förmodar jag instämma
i önskan, att Konungens Proposition i denna
del må bifallas.
I afseende på Utskottets beräkning af
den inkomst Sjötullen bör gifva, hoppas
jag, att anmärkningar blifva gjorda af personer,
som på ziffran noga kunna upgifva
det belopp, hvartill den bör beräknas.
För min del anser jag den af Utskottet
föreslagne summa böra ökas med minst
i5o,ooo R:dr. Med anledning af dessa mina,
och de flere andre Ledamöters redan
gjorde, anmärkningar, får jag bedja om återremiss,
samt att mina anmärkningar dervid
må åtfölja.
Herr Roseyiblcid, Bernhard: Med särdeles
tillfredsställelse har jag varseblifvit
den klarhet och lättfattlighet för öfversigten,
formen för Utskottets Memorial erhållit,
och som utgör en verklig vinst på den
formella sidan af Rilcsdagsärendernas behandling.
Jag kan ej eller neka Utskottet
den gärd af rättvisa, att Memorialets föremål
blifvit med omsorg och skicklighet un
-
Den 21 F e b r u a r i i.
291
dersokta; då jag likväl lillå ter mig anmärkningar
dervid, sker det ej af öfvervägande
förtroende till de olika resultater, hvartill
egna undersökningar fört mig, utan endast
af pligt, att underställa dem allmänna granskningen.
Jag öfvergår nu lill Memorialets
särskilta afdelningar.
Beträffande Indelta Räntornas beräkning,
anser jag den tämligen likgiltig, då
den ingalunda verkar på resultatet. Jag
skulle anse enklast, att, såsom fordom, de
uptogos efter Kronovärdiet. Nu förvillas det
o vanda ögat, att finna i de tryckta utdragen
af Rikshufvudböckerna belt andra summor,
under titeln RiksStatefi påräknars än dem
den af Riksens Ständer godkända RiksStaten
utvisar (der de endast förslagsvis beräknas,
för hvarje år sedermera förändrade
* efter årets markegång). Vill man deremot
strängt se, hvad summan utgjort, borde för
indelta boställen icke endast räntan, utan
den förmodade afkastningen uptagas, beräknad
efter arrendebelopp eller taxeringsvärde.
I allmänhet borde all tilldelt inkomst
af Kronans behållna fastigheter särskilt upföras,
för att frånskilja hvad som är skatt,
och hvad som är domän-inkomst. Fullständigt
låter dock detta ej göra sig, innan från
sjelfva hemmansräntorna i allmänhet blifvit
afskildt, hvad som egentligen är endast perpetuel
arrende. Till dea behållna Ordi
19*
-
292
Den 21 Febröarik
narie Räntan har Utskottet öfverfört de
förut under särskilt titel uptagna Indragna
och besparade, militie,- löflings- och boställsräntor.
Det rätta vore att alldeles utesluta
dem pä Utgiftsstaten bland indelta räntor,
hvarigenom en dubbel up- och afföring
undveks. Som jag likväl förmodar,
att vid beräkningen till utgiftsstaten endast
räntorna upföras, men bland Itikomsterna
öfverskott, upkomna genom boställsarrenden
o. s. v., finnér jag väl, att en sådan förändring
ej medhinnes af StatsUtskottet att upgöras.
Det är således blott ad notitiam för
framtiden jag yttrat denna tanka.
Äger Kalkugnsafgiften på Gottland naturen
af bevillning, är det rätt alt till denna
öfverflytta den. Eljest bör den öfverföras
till Ordinarie räntan, på samma sätt
som dylika räntor af mjöl- och sågqvarnar
ra. fl. erläggas.
I afseende på Lagmans- och Häradshöfdinge-rantan
medgifver jag, att den är
en af de äldsta * men då ägde deii naturen
af communalafgifty åtagen för communala
behof, såsom ännu med Tingsgnstfiingspenningarhe
är förhållandet, och åtminstone
i vissa landsorter utgjordes den efter
hemmantal. Nu har den både förlorat egenskapen
af communalafgift, och utgöres på
det för mig mäst motbjudande sätt, efter
matlag. Jag anser nemligen, att den enda
Den 21 Februari i.
rättvisa direkta beskattning, man kan pålägga
den personliga kraften, är den personliga
beskattningen, Ordinarie, såsom Mantalspenningar,
Extraordinariej såsom bevillning
efter i:a artikeln. Långtifrån att således
tillstyrka Sterbhus procentens uthytåwde
mot Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
för dem, som nu äro underkastade den
förra, skulle jag anse denna böra öfverallt
införas mot afskaffandet af nämde ränta.
I afseende på Krut- och Saltpeterförsäljningsmedlen,
som StatsUtskottet upfört
bland inkomsterne, med tillstyrkande, att
deremot bristen för Saltpeterfonden skulle
å ulgifts-staten upföras, skulle jag anse för
det strängast rätta, att Saltpetergärden såsom
en verklig skatt upfördes på InkomstStaten,
att derstädes jemväl bibehölls ofvannämde
, försäljningstnedel, (hvars belopp minska Statens
kostnad för dess förseende med krut)
hvaremot bela utgiften för Krut- och Saltpetertillverkningen
borde bland RiksStatens
utgifter uptagas. Jag tillägger, att på lika
sätt, som jag tillstyrkt vid ett annat tillfälle
i afseende på Mililieboställskassan, hela
Saltpelerfondens fastighetsfordringar botade
lill RiksgäldsContoiret öfverlåtas.
Nummer Lotteriets upphörande eller åtminstone
förvandlande till ClassLotteri med
höga insatser hade jag önskat finna tillstyrkt.
Jag tillägger erkännandet af mitt misstag
294
Den 21 Februari i.
alt ej yrka remiss å mina Herr Montgommeries
motion i ämnet åtföljande anmärkningar
till Ekonomiutskottet, då troligen
afseende kommit att fästas å hvad jag anfört
om nödvändigheten att hämma den enskilta
och utländska vinningslystnadens speculationer
på den enfaldigares spelsjuka.
Bland Intressemedel tror jag, att ordningen
fordrat att äfven uptaga sådane, som
lära utgå å gide Ilufvudtittelns kapitalfordringar,
mötande derigenom intet hinder,
att med deras belopp öka denna tiltels eljest
tillämnade Statssumma.
Jag öfvergår nu till de såkallade Extraordinarie
Inkomsterne af Bevillningsegenskap,
och således egentligen tillhörande
BevillningsUtskottet alt bestämma, ehuru
StatsUtskottet enligt min tanka ganska
riktigt uptagit dem, endast för taflans full- *
ständighet.
Hvad först Sjötullsmedlen beträffar,
kan jag ingalunda godkänna den af StatsUtskottet
upgifna beräkningsgrund. Utskottet
har troligen afsell medeltalet af en mängd
utaf år, utan att erinra sig, att de äldre under
ett förbudsystem, då en mängd nu tillåtna
varor voro förbudna att införa, och således
icke gåfvo någon tull, nu icke kunna
tjena till ledning. Tager man deremot
de efter förändringen af vårt Tullsystem
förlupna år till rättesnöre — ehuru för det
Den 21 F c b r u a r i i.
295
första flere hinder vid afgifternes beräkning
hindrade den fria rörelsen, och införselsfriheten
endast så småningom blifvit
utvidgad, och afdrager man all spanmålstull
för åren 1826 och 1827, fastän genom
spanmåls-införskrifningen annan tullgifvande
import blifvit förekommen, får
man följande resultater för rena behållningen,
i runda summor, nemligen:
för År i8a5 R:dr 1,673,500
1828 „ 1,715,000
eller 1 medeltal 1,678,000 R:dr. Lägger
man nu till, att en mängd ännu förbudna
varor kunna frigifvas till införsel och bära
tull, torde man lika med mig finna, att
den af Regeringen anslagna rena behållning
af 1,800,000 R:dr ej är för högt be,
räknad. Särskildt vill jag för dem, som lika
med mig önska en utsträcktare handelsfrihet,
i minnet återkalla, att det starkaste
band mot utöfningen af Konungens rätt att
förbjuda varors införsel, är att beräkna tullinkomsterna
högt, ty derigenom måsteman
för att undvika Statsbrist, öpna inträdet
för tillräckligt antal varor för att vinna den
påräknade inkomsten.
Rörande Postmedlen, delar jag fullkomligt
StatsUtskotlets sätt att se saken, att
beräkna eli. lågt tagen behållning, och att
lemna alla blifvande öfverskott till Kongl.
1826 „
1827 „
1,640,000 1Uessa besse är obe
>räknadt
499,000 Rd.
I,OoD,000 Ji Spanmålstull.
296
Dep 21 Februari>.
Maj:ts disposition, i afseende på Verkets af
tidens kraf påkallade reorganisation.
Bränvinsbränningsmedien böra kunna
afkasta betydligt mer ån hvad som blifvit
beräknadt, dels genom en bättre proportion
för afgifterne, nemligen mer efter olir
ka till verkningsförmåga med olika redskap,
dels gepom strängare kontroll vid upgifter-r
ne. (Det kan naturligtvis ej annat än förundra,
att för år 1826 t. ex. ej flere ärt
a3q pannor af 90 kannor blifvit upgifna för
bela Riket). Jag tror äfven, att någon ytterligare
afgift på denna i så många afse-?
enden olyckliga production kunde och borde
äga rum, att nemligen vid införseln till
Stockholm en afgift af 2 sk. och till Götheborg
af 1 sk. B:co per kanna t. ex. bor-_
de erläggas. Jag tror, att en sådan afgift
hvarken fordrade nja och besvärande controllerj
ty på dessa ställen finnas de nödiga
redan förut för allmänna bevakningen,
ej eller vore förnärmande af landets bränatinsbrännares
rätt, då den ringa bran vins-r
bränning, som inom dessa städer sjelfva kan
äga runi (bestämd af stcuisjordens värde) i
större mån fördyrades genom der dyrare
materialier och arbetslön, än pålandet, och
dessutom kunde beläggas med särskilt afgift
, — och ej eller att den vore trjckanfte
för bränvinets respective säljare och supare
inom ifrågavarande städet»/ då för de
förra den större konsumtionen alltid tillå
-
Den 2j Februarii.
a07
ler mycket högre priser än å andra orter,
och för de senare den lättare arbetsförtjänsten
medgifver, att betala dessa högre priser,
I afseende på den ökade inkomst, som
härigenom skulle uppkomma under denna
tittel, anser jag att den i första rummet
borde användas till betäckande af den statsbrist
—• om en sådan kom att inträffa —:
som eljest skulle fordra tillökning af närvarande
allmänna bevillning; i andra till
eftergift af nu efter hemmansvärde utgåen-;
de afgift för rättigheten till busbebofshrän-!
ning; i tredje till ersättning för Nummer-;
Lotteriets indragning, och i fjerde tili lindring
af Rote- och äfven Rusthållares skjddighet
att under möten underhålla sina
karlar.
Herr Tham_, Wolrath: Jag borde kanhända
icke uptaga Ridderskapets pcb Adelns
tid, då redan så mycket blifvit ordadt om
StatsUtskottets ifrågavarande Memorial, men
ehuru vacker och uplysande Utskottets framr
ställning med dervid fogade Tableauer syr
nes, kan jag dock icke underlåta några an-,
märkningar, dem ämnets vigt påkallar. Den
första fråga, som dervid förekommer mig,
Kr den, om det är rätt att beräkna Statsintraderna
mycket under deras verkliga be-,
lopp. Jag tror det ej, emedan derigenom
upkomma öfverskott, hvilka antingen till
mehn för rörelse-.Capitalet ligga ofruktbar
298
Den 21 Februari i.
ra i Banken oell RiksgäldsConloiret, eller
ock kunna användas emot Rikets Ständers
afsigt. Att hafva något öfverskott, är väl
rätt, men man bör akta sig att hafva det
för stort, så att man icke gifver anledning
hvarken till capitalers ofruktbarhet, eller
lill medels obehöriga, om icke äfven onyttiga,
användande. Ur dessa skäl tager jag
mig friheten anmärka åtskilliga inkomstartiklar,
hvilka synas mig vara för lågt beräknade.
Den första i denna cathegori, är
kopparräntan. Den har, enligt officiel upgift,
utgjort för de sist förflutna fem åren,
år 1824: 4a9 SfS 18 Lffi 14ffi; år j825:375
Sffi iSLfg; år 1826: 338 Sffi 10 Lffi 17 ffi;
år 1827: 388 Sffi; och år 1828: 38o Sffi;
eller för alla fem åren ett sammanräknadt
belopp af 1912 Sffi 7 Lffi 11 ffi, och således
per medium för hvarje år något öfver
382 Sffi. Nu har den af Kongl. Majit blifvit
beräknad att hädanefter utgå med 375
Sffi, men af StatsUtskottet endast med 35o
Sffi. Jag inser i sanning ej skäl till denna
nedsättning, så mycket mindre, som det
uptagna priset 120 R:dr Skeppundet är ganska
lågt, enär det gångbara priset under de
nämnde fem åren varierat emellan 120 och
i3o R:dr; samt kopparskatten till Staten
utgjorts år 1821 med 57,600 R:dr; år 1822
med 42,400 R:dr; år 1823 med 5i,4oo R:dr;
år 1824 med 55,4oo R:dr; år 1828 med
5o,3oo R:dr; år 1826 med 57,200 R:dr; eller
per medium för hvarje år 52,383f R:dr.
Den 2i Fe b ina lii.
299
StatsUlskoltet har likväl blott uptagit denna
skatt lill 42,00° R:dr årligen. Om skeppundtalet
af kopparskatten således ökas med
3o Sfg, om året, så att den årligen anses
utgöra 38o Sfg, och hvilket efter föreståen■de
calcul ej torde vara för mycket beräknadt,
men priset derå likväl bibehålles lill
det af Utskottet föreslagne eller 120 R:dr
per S@, så upkommer dock 36oo R:dr mera
om året, än hvad Utskottet af denna inkomstkälla
påräknat.
Beträffande Tackjärns-tionden och Hamniarskatten,
så förekommer, att priset å
Tackjärnet endast blifvit beräknadt till 5
R:dr 16 sk. Skeppundet; då det likväl torde
vara tärnmeligen allmänt bekant, att det
varit uppe till 9 å 10 R:dr skeppundet. I
Rikets Bergslager öfverhufvud tagne, utgjorde
Tackjernspriset år 1820: 7 R:dr io sk. 3
r:st., och år 1828: C R:dr i3 sk. 2 r:st.;
hvaremot det redan för i år stigit till 7
R:dr och derutöfver, samt vid sistlidne
Ilindersmässo-marknad i Örebro varierade
mellan 7 R:dr och 7 R:dr 8 sk. skeppundet.
Ingen anledning är, att priset kan falla under
7 R:dr. Jag tror derföre, att Tackjernstionden
gerna och med säkerhet kan beräknas
till 6 R:dr 3a sk. eller minst till 6
R:dr 16 sk. skeppundet. Hammarskatten uptages
endast till 16 R:dr 32 sk. och har dock
varierat år 1827 emellan 17 R:dr 12 sk.
och 2i R:dr, samt 1828 emellan 17 R:dr
3oo
Den ai Februarii.
12 sk. och 24 h:dr. Den torde således
gerna kunna beräknas något högre, än som
skett af Utskottet. - Förslaget uplager dessa
begge inkomster, eller Tionde-tackjernet och
Hammarskatten, till endast 155,333 R:dr 16
sk.; då likväl StatsUtskottets egen Tabell
visar, att dessa inkomster per medium af
de deri uptagne 6 år utgjort årligen 187,716
R:dr 8 sk.; och då man derifrån afdrager
den summa Stats-Utskottet hädanefter på?-  räknat, synes att denna inkomstkälla nu skulle
förtorrkat till 33,382 R:dr 4° s^- årlig
förlust. På dessa skäl tror jag, att en skälig
tillökning af 20,000 R:dr kan göras i
inkomsttitteln af Tackjernsrtionden och harn?-  marskatten,
Angående Mantalspenningarne bar Uh*
skottet i sanning nyttjat ett besynnerligt
skäl för att afslå, det de skola utgöras lika
öfver hela Riket. Utskottet bar nemligen
tyckts afse, att rätta tidpunkten för deras
jämna fördelning först inträffade, när all
jord blefve lika beskattad. Delta vill i min
tanka säga det samma som aldrig, ty den?,
na tidpunkt lärer väl aldrig inträffa. Ulskottet
har äfven nyttjat ett annat skäl, som
jag ej kan gilla. I Memorialet, hvarur jag
anhåller få upläsa denna strof, står nemligen:
”hvartill må läggas ännu det skäl,
”alt en partiel förhöjning i ordinarie one”ra
icke synes stå i öfverensstämmelse med
-principen alt endast bevillningen bör miss
-
Den 11 Februari i*
3oi
'‘förhållanden i Grundskatterne utjemna ,
”har Utskottet funnit betänkligt, att någon
"förändring uti de för Mantalspenningarnes
"Utgörande inom nyssnämnde g Län hittils
”följde grunder för närvarande tillstyrka,” ■—
Jag hemställer om det blir möjligt * att
i Bevillningsväg jemnka missförhållandet i
Grundskatterne, och om sådant kan verkställas
utan en ny koppskatt, till undvikande
af missnöje och oreda* Beträffande
sjelfva hufvudfrågan, så har den olikhet,
som nu existerar i mantalspenningarnes erläggande
å olika orter, kommit deraf* att
mantalspenningarne härleda sig ursprungligen
från en förut varande Qvarntullsafgift,
hvilken bestämdes efter den säd man bade
att förmala. Förhållandet har likväl i detta
fall undergått betydliga förändringar. I
Götheborgs och Bohus Län företer sig den
obillighet, att då alla jordbrukande af allmogen,
såsom Bönder och Torpare, endast
erlägga 8 sk. i mantalspenningar, utgår denna
afgift af fiskare, inhyseshjon och arbetsfolk
med 12 sk. Denna province, som tillförene
hade ringa säd att förmala, och i
föl jd deraf fick ringa qvarntull, har nu updrifvit
sin sädesproduction, så att den kan
afsätta betydligt spannemål. Konungens Befallningshafvande
i nämnde Län har äfven
tillstyrkt, alt mantalspenningarne deri Länet
måtte af alla mantalsskrifne personer
lika utgöras. Andra exempel visa äfven,
huru orättvis denna skatts olika utgående
302
Den 21 F e b r u a r i i.
är. Allmogen i Nora, Lindes, Lekebergs och
Carlsskoga Bergslager i Nerike, samt Skinnskattebergs
och Norbergs Bergslager i Wästmanland,
sorn tvifvelsutan arden bäst lottade
i Riket, erlägger lägre mantalspenningar,
än deras jordbrukande grannar och
allmogen i Kronobergs Län, hvilken i välstånd
och tillfälle till arbetsförtjenst på
långt när ej kan jemnföras med den förstnämnde,
som uti ett lönande bergsbruk
har ersättning för det å begge orterne
svaga jordbruket. Om olikhet i raantalsafgiften
någorstädes bör finnas, bör den
sökas i olika arbetsförtjenst; och af sådan
grund kan den existerande nedsättningen
möjligtvis vara billig i trakterne intill Norrige,
såsom i en del af Wärmland, Herjeådahlen,
Jämtland och Dalarne, der den
gamla orsaken, ringa säd att förmala, ännu
står qvar, såsom princip för skattminskningen.
En sådan olikhet i mantalspenningar
som 4, 6, 8 och ia sk. samt för
somlige \ stig kohl tyckes dock vara allt
för orimmelig för att bibehållas.
Dessa äro mina anmärkningar emot beräkningen
af de ordinarie eller ständige inkomsterne.
Jag begifver mig nu till de Extraordinarie
eller Bevillnings-inkomsterne;
och får dervid öppet uttala min opinion,
att jag anser StatsUtskottets upställning deraf
ej vara Grundlagsenlig. Jag tror, att Utskottet
endast helt enkelt hort säga, att de
Den 21 Februari!.
3o3
oell de inkomsterne beviljades af Ständerne
vid sista Riksdag, oell hafva sedermera upgått
till det och det; samt att Utskottet
bort afhålla sig från att yttra, hvartill de
framdeles kunna upgå, innan Bevillningsgrunderne
blifvit upgjorda, så att StatsUtskottet
fått se, hvad Ständerne i denna väg
bevilja. Skall calcul häröfver likväl upgöras,
bör den grundas på säkra erfarenhetsrön,
och äfven detta fruktar, jag att Utskottet
förbisett, då det nedsatt Tullinkomsterne
från de af Kongl. Maj:t till 2,200,000
R:dr årligen föreslagne till x,g5o,ooo R:dr;
ehuru denna intrad under de sednaste fyra
åren, enligt ofliciela upgifter, utgjort år
i825: 2,170,029 R:dr i3 sk. 2r:st.; år 1826:
2,363,io3 R:dr 34 sk. 5 r:st.; år 1827:
2,667,162 R:dr 19 sk. 6 r:st. och år 1828:
2,317,125 R:dr; eller sammanräknad bruttoinkomst,
9,517,420 R:dr 19 sk. 1 r:st..
Afdrages derifrån den under sednaste missväxtår
för införsel af utländsk säd betalte
tull med circa 517,420 R:dr 19 sk. i r:st.,
så återstår en total af 9,000,000 R:dr Tullinkomst,
hvilken fördelad på 4 är utgör
2,25o,ooo R:dr årligen. Således bör med
säkerhet kunna följas den i Kongl. Propositionen
antagne beräkning af 2,200,000 R:dr
årligen, ty flera anledningar till ökning än
minskning i tullintraderne förefinnas, såsom
det genom sednast afslutade handelstractat
med Ryska Regeringen vunna bättre
skick med Finska handeln, en sig jämnt
3c>4
Den ai Februarii.
okände folkstock och bättre bevakriingsanstalten
StatsUtskottets lipgift, alt tullen för
1828 understigit den för 1827, anser jag
oriktig; ty om man afdrager den för spannemål
det sistnämnde året erlagde tull, blir
1828 års inkomst vida större, än 1827 års;
Dessutom får jag anmärka, att jag fäster
inig vid brutto- och ej vid netto-inkomsten;
samt att ingen förminskning i tullintraderne
är att befara, så länge man ej vill återgå
till skadliga probibitivförfattningär och genom
orimligt höga tullafgifter upmunträ
tullförsnillare.
En värd Ledamot Herr Rosenblad har
trott, att Bränvinsbevillning skulle kunna
införas med en införselafgift af 2 sk. pr
kanna till Stockholm och 1 sk. pr kanna
till Götheborg. Detta bestrider jag såsom
varande i högsta måtto orättvist, dels derföre
att då desse städer äfven hafva rättighet
att bränna, de skulle kunna sälja deras
egit bränvin, för bättre pris än landtmannen,
hvars bränvin genom denna tull—
afgift blefve dyrare; dels derföre att detta
drabbade endast de landtman, som antingen
för närbelägenhet eller genom sjö-communication
kunde afsätta bränvin på endera
af dessa Städer* hvaremot de, som afsatte
sitt bränvin på annat håll, ej fingo
vidkännas denna olägenhet; dels ock derföre*
att en sådan anstalt, om den öfverallt
skulle införas, skulle uplifva den gamla odugliga
-
Den 21 Februarih
3o5
liga inre tullbevakningen, hvilken jag hoppas
för alltid afsomnat. Jag tror det i öfrigt
för tidigt att förhöja Bränvinsbevillningen,
hvarigenom jordbruket alltid skall betungas
till städernes fördel. Jag hoppas
det icke eller skall behöfvaSj otn lull hevi Ilningen
blir riktigt upgjord, och anser all
skatt, sorn directe drabbar producenten, 1
stället för consumenteh, obillig. Vinsten
af Bränvinsbrännihgen utom för dem, sorn
hafva lätt afsättning på Stockholm och Götheborg,
är visserligen icke så stor, att den
tål någon ytterligare beskattning; och äfven
de nyssnämnde torde vid närvarande
brätlvinspriser ej skörda betydlig fördel af
denna egenteligen för ladugårdsskötsel!! vigtiga
landtrnanna-näring, som lika med alla
dylika icke blifver bortglömd i beskattningsväg.
Af alla de skäl jag nu baft äran anföra
i anhåller jag örn återremiss af ifrågavarande
Memorial, och att dessa vördsamma
anmärkningar matte få åtfölja till StatsUtskottet;
Friherre
Anckar swärd, Carl Henrik:
Innan jag går att yttra mig öfver detta vigtiga
ämne, anhåller jag, att det af Konungens
Minister nyss afgifne yttrande måtte
å nyo upläsas, emedan det, oaktadt den
mäst spända upmärksamhet, ej kunde höras
bit fram i salen. Jag skulle eljest ina häni3
H. 20
3o6
Den 21 Februarii.
da uptaga tiden med reflexioner, Iivari jag
blifvit förekommen af Herr Skogman.
I anledning häraf uplästes ånyo Herr
Skogmans förut afgifne skrifteliga anförande.
II varefter Friherré Anckar swärd fortfor:
Da Konungens Minister så fullständigt
utvecklat de åsigter, efter hvilka äfven jag
trott mig finna anledningar att emot Statsutskottets
nu ifrågavarande Memorial afgifva
anmärkningar, är jag i de flesta delar förekommen,
och har således föga att tillägga.
Jag utbeder mig likväl att få fästa Ridderskapets
och Adelns upmärksamhet å någre
förhållanden, som ännu synas mig vara
förbisedda. Under titteln Gerningsören
yttrar StatsUtskottet, "att Statsverkets or~
”dinarie inkomst-tittlar, endast i följd af
”Kongl. Maj:ts och Rikets Högloft. Stän”ders
gemensamma beslut, kunna uteslutas
”ifrån RiksStaten.”
Det hade varit önskligt, att StatsUtskottet
åberopat den Grundlags-^., hvarifrån
stödet hämtats för en sådan slutsats.
— Jag har uti Grundlagarne förgäfves sökt
ett sådant stadgande, och jag bekänner, att
jag ingenstädes funnit det.
Det måtte således icke komma att lä?-  gas mig till låst, om jag uttrycker min förundran,
att ett Utskott af den vigt, som
Den 21 Februari1!.
Rikets Ständers Statsutskott, framställer så
Grundlagsslridiga satser, hvilka, om de obemärkte
fingo framgång, skulle kunna rubba
sjelfva grundvalarne för Svenska folkets
sjel (besk attilingsrätt.
Det är på denna grund jag utbeder mig
få fästa Utskottets upmärksamhet å nödvändigheten,
att ifrån dess Memorial utesluta
sådane nya meningar om beskattningsrätten,
hvilka icke kunna hänvisas lill någon föreskrift
i Grundlagarne.
Rörande Mantalspenningarne; Lagmansoch
Häradshöfdingeräntan; samt Sterhhusafgiften,
utbeder jag mig blott i största
korthet få förklara min mening vara, att
alla dessa afgifter böra sammanslås till eri,
och utgå under form af capitationsafgift,
hvarunder alla dessa inkomst-titlar i min
tanka böra hänföras.
Jag skulle tro, att man nu vore kommen
till den utveckling af begrepp, i anseende
till beskattningsfrågor, att man inser
rättvisan och nödvändigheten af, att i
hvad görligt är, förvandla de ordinarie
skatterse, eller de såkallade grundräntorne
till bevillning; men jag lemnar detta ämne,
i hop]) att någon annan talare deråt
gifver en fullständigare utveckling.
I anseende till NummerLotteri-medlen,
instämmer jag uti deras mening, som anse
20*
3o8
Den 21 F e 1) r ti a r i i.
Nummer Lotter i et böra alldeles upliöra. Jag
bade hoppats, att Utskottet i detta hänseende
fästat mera upmärksamhet å Kongl.
Majrts Nådiga Proposition, hälst den aftagande
Statsinkomsten ifrån denna rörelse,
under en, utaf Utskottet angifven, beständigt
tilltagande förvaltningskostnad, snarare
lemnade anledning, att betydliga Statsförluster
på denna inrättning kunde upkomma,
hvadan den ringa Statsinkomst, som
för närvarande af denna rörelse beräknas,
i min tanka icke företer några talande skäl,
att bibehålla en inrättning, som har moralitetens
fordringar emot sig, och som af Styrelsen
blifvit föreslagen till indragning. —
Jag skalle således önska, att NummerLotteriets
fullkomliga uphörande bestämdes till
i833.
Utskottets förslag, alt Rikets Ständer i
anseende till Kronotionde-lösen efter bestämda
priser, skulle i anderdånighet anhålla,
att undersökning om förhållandet
måtte verkställas, samttjenliga åtgärder vidtagas
till vinnande deraf, att Kronotionde
icke efter olika grunder må beräknas och
utgöras, kan jag icke gilla. Jag anser sådane
undersökningar vådliga, såsom merendels
syftande till intrång uti den enskilda
äganderätten.
Det är otvifvelaktigt, att någon orsak
varit för handen, då sådane förhållanden
Den 2i Febr aari i.
309
som de ifrågavarande, upkommit; och hvad
sorn i alla fall är säkert, är, att de nuvarande
ägare innehafva dessa hemman under
de skattevilkor, med hvilka de ärft eller
förvärft dem, och jag finner aldrig något
skäl, att förhöja dylika grundskatter,
innan en allmän skatternas jemnare fördelning
kan komma uti fråga. Då det nu ifrågavarande
lösningspriset för Hemmansägare
i Götheborgs, Blekinge och Stora Kopparbergs
Läq, hufvudsakligast utgår till Kyrkor
och ClerecieStaten, så skulle Staten icke
eller tillskyndas någon vinst, genom en må
hända möjlig förhöjning å dessa uråldriga
lösningspriser, emedan förhöjningen, eller
deli öfriga afgiften, säkerligen komme att af
ofvannämde Kyrkor och Stater reclameras,
såsom en dem tillhörig inkomst, enär sjelf-?
va Spanmålen är för dem anslagen,
I anseende till räntemedlen frånWerme-?
lands LandtvärnsCassa, instämmer jag till
alla delar uti Friherre Palmstjernas reservation
emot Utskottets Memorial, och anhåller
om Utskottets upmärksamhet å billigheten
af, att denna ränteinkomst uteslutes ifrån
Statsintraderue, för att återgå till sine rätte
ägares förvaltning.
Jag hav i allmänhet instämt uti de anmärkningar,
hvilka Herr StatsSecreteraren
Skogman afgifvit emot den nedsättning uti
Statsinkomsternes beräkning, som af Stats
-
3io
Den 2i Februari i.
Utskottet blifvit vidtagen. Jag erkänner
mig icke kunna fatta de principer, hvilka
legat till grund för Utskottets förslag.
Jag bade föreställt mig, att StatsUtskottets
åliggande vore, att beräkna Statsinkomsterne
så skarpt som möjligt; och jag
finner lätteligen, huru det förhållande kunnat
upkomma, att ett Statsutskott funnit
sig föranlåtit att höja de beräkningar för inkomst-titlarne,
hvilka ifrån Konungens Ministrar
blifvit afgifne; men att nedsätta inkomstberäkningarne
under Ministrarnes förslag,
är för mig en så obegriplig åtgärd,
att jag ej annat kan, än på det högsta protestera
emot den, och begära Utskottets upmärksamhet
till rättelses vinnande härutinnan,
enär det aldrig kan blifva fördelaktigt,
att, såsom följd af Utskottets beräkningsgrunder,
samla öfverskott å Statsintraderne,
hvilka alltid komma alt öfver behofve
t trycka den skattdragande allmänheten.
I anseende till beräkningen af Tullinkomsten,
är Utskottets nedsättningsprincip
mäst åskådlig, och då Herr Skogman
redan fullständigt yttrat sig derom, samt
jag sedt Friherre Åkerhjelm begära ordet,
anser jag mig icke böra mera fästa mig vid
detta ämne, än som fordras för alt påkalla
upmärksamheten å de mindre förhoppningsfulla
förhållanden Utskottet angifver,
uti förutsättningen, att Tull-intraderne för
Den 21 F e b r,u a r i i.
1829 böra blifva lägre än för 1828, under,
såsom Utskottet uttrycker sig, beständigt
tilltagande utgifter och administrationskostnader,
hvaraf Utskottet hämtat anledning
till den i min tanka alltför utsträckta frikostighet,
att på förhand föreslå förvaltningskostnaderne,
att beräknas till vida större
belopp, än Kongl. Majit för dem begär;
och torde det tillåtas mig yttra den
mening, alt Utskottets Memorial föga upfyller
det i Grundlagen stadgade åliggandet,
att vid Statsregleringen afse nödige besparingar.
I anledning af den angifne bristen uti
Salpetterfonden, torde det icke finnas underligt,
om den, som vid sist förflutne
Riksdag motsatte sig fondens användande
till annat, än dess bestämda föremål, nu
finnér sig befogad, att i minnet återföra,
huru åtminstone många ibland Styrelsens
medlemmar yrkade denna fonds angripande,
under påstående, alt återstoden alltid
vore tillräcklig för fondens verkningsomfång.
Resultatet visar nu, om man hade rätt
eller orätt, alt försvara fondens förskingrande,
men det är i sanning påkostande
att finna, huru den af skatter nedtryckta
jordbrukaren alltid, och under så olika former,
kommer att belastas med bördor, dem
lian visserligen icke ensamt borde bära.
3ra
Den 2i Februarii.
Den så kallade Saltpettergärdens up-,
komst är uti Utskottets Memorial utveckr
lad, och nian finnér derutaf, huru Landtmännen
nödgats genom en åtagen gärd friköpa
sig ifrån Saltpettersjudarens ej sällan
våldsamma intrång uti dess Ladugårdar.
Jag känner alltför väl det olika förhållande,
sorn i anseende till Saltpetterns naturliga
alstring äger rum emellan de sydligare,
och vårt kaija luftstreck. — Jag erkänner i
följd häraf nödvändigheten ätt hos oss upr
muntra och befrämja konstproductionen af
denna vara, hvaraf vi icke kunna sätta oss
uti mistning inom vårt land; jag erkänner
nödvändigheten af en större omtanka, att
såsom näringsgren upmuntra denna handtering
till den grad, att behofvet utaf denna
vahra, åtminstone till hufvudsaklig del,
måtte inom landet kunna fyllas; men jag
kan aldrig medgifva, att det blifvei- pä rättvisa
och billighet grundadt, att jordbruket
ensamt skall för all framtid belastas med
åliggandet, att för Statens behof frambringa
denna valna.
Saltpettern ingår förnämligast såsom ett
behof för Rikets försvar; och då detta behof
icke kan fyllas, utan ett skattebidrag,
så frågar jag, hvarifrån man hämtar någon
billig grund för den förutsättning, att jordbruket
ensamt bör erlägga denna skatt. Jag
frågar OIö städerne icke behöfva försvar?
Dm näringarne och andra samhällsclasser
Den 2i Februari i.
3i3
icke behöfva försvar? Och om de säkerligen
lika mycket behöfva det, som jordbruket,
så måste man förena sig uti den mening,
alt alla böra bidraga till de för förr
svaret erfqrderlige behof, och att Saltpettergärden
fördenskull mätte alldeles yöllöra
, att ifrån jordbruket utgå,
Saltpettergärden företer ett så talande
bevis å tillkomsten af alla våra så kallade
ordinarie skatter, att det sannerligen förtjenar
att fästa tidens upmärksamhet.
Hela vår skatterhistoria framvisar tillfälliga
bevillningar, tid efter annan förvandr
lade till stadigvarande räntor; och skatter
beloppens mångfaldiga benämningar utvisa
nogsamt deras ursprungliga tillkomst,
Vi befinna oss nu, i anseende lill Saltpettergärden,
å den slutliga qfvergångspunkten
till ordinarie ränta, när Styrelsen
föreslår, att ifrån Natura prestation öfvergå
till en stadigvarande penningeränta; och
jag anser nu rätta ögonblicket vara inne,
alt på det högsta protestera emot all Saltpettergärd,
såsom utaf jordbruket ensamt
utgående skatt.
Jag yrkar hela samhällets deltagande
uti de kostnader, som erfordras, ej allenast
för anskaffande af den för försvarsverket
erforderlige Saltpetter, än för de utgifter,
hvilka kunna anses för behöflige för
l
314
Den 21 F e b r u a r i L
befrämjande och upmuntran af Saltpetlertillverkningen,
såsom näringsgren inom landet;
och jag anhåller, att StatsUtskottet täckes
fästa en särdeles upmärksamhet å min
begäran, att jordbruket måtte vinna lindring
uti en skatt, som ingalunda på grund
af billighet och rättvisa åligger det att utgöra.
Det är visserligen i administrativ afseende
den lättaste utvägen, att med alla
bördor belasta jordbrukarne, såsom närmast
till hands att underkasta sig dem,
men tidens fordringar påkalla mera varsamhet,
än förr, vid skattebördornes fördelning;
folket börjar känna och inse, hvad
som är billigt eller icke, och ett ibland
lagstiftande maktens förnämsta åligganden,
är, att gå folkets fordringar i förväg, och
att söka tillfredsställa dem, då de äro fotade
på rättvisa och billighet; statsklokhet
och förtanka bjuda, att lindra folkets bördor,
innan de kännas så tunga, att folket
förklarar sig icke kunna mera bära dem; —•
och skatternas fördelning efter billighetsgrunder
är en af de säkraste utvägar, alt
bibringa lindring i börda, utan att åstadkomma
minskning i inkomst.
Jag föreställer mig, att en särskild Comitte
för salpettermedlens förvaltning icke
måtte vara utaf nöden. Jag inser visserligen,
huru Comilteer understundom med
Den 21 F e b r u a r i i.
3i5
fördel kunna begagnas lill förslagers utarbetande,
men att man utsträcker dem till
förvaltnings-åligganden, anser jag vara i bogsta
mätto orätt, och saknande all grund
ifrån sanna styrelseprinciper.
Jag har ännu icke kunnat öfvertyga
mig om nyttan af serskilda fonder och cassör
för allmänna föremål. Min öfvertygelse
bar länge varit, att större skattebidrag
aldrig borde affordras, än hvad som oundgängeligen
för de årliga behofvens bestridande
vore nödvändigt. Jag tror, alt den
enskilde bör sjelf få förvalta sine öfverskott,
och att Staten alltid blifver den sämsta
af alla sparbanks-inrättningar.
Jag föreställer mig, att ett bestämt
Statsanslag bör, i och för Kronans behof
af Salpetter, uti RiksStaten under tredje
li u fvud ti t tel n up fö ras.
Ett annat anslag bör i min tanka i
grund af verkstäld beräkning särskilt upföras
i och för Salpettertillverkningens befrämjande
och upmuntran.
Till ytterligare styrka för mitt yrkande
af hela samhällets deltagande i kostnaderne
för Kronans behof af Salpetter, utbeder
jag mig att. få fästa upmärksamheten
på det orimliga förhållande, att Stockholms
Stad, i och för denna del af behofven för
försvarsanstalterne, skattar för mindre, än
fem liela hemman.
4
316
Den 21 F e b r u a r i i.
Om man ville upställa en jemförelse
emellan den verkliga förmögenhet, eller
det egendomsvärde, som innefattas inom
Stockholms Stad, med Landets egendomsvärden,
så skulle man säkerligen finna ett
högst besynnerligt resultat af Saltpetlergärdens
fördelning emellan stad och land,
Jag finner Utskottet i allmänhet, vid
denna frågas Behandling, hafva fästat altför
liten upmärksamhet vid Riksdagsmännens
Anders Danielsons och Eric Svensons
Motioner uti ämnet; och jag hade i sanning
ifrån StatsUtskottet väntat och hoppats
elt annat resultat i anseende till frågan
om Saltpeterskattens utgörande, än det,
att någon rubbning derutinnan hvarken kan
eller hör äga rum.
Jag godkänner deremot Utskottets åsigt,
att medlen för försåldt krut må såsom en
Statsinkomst uti RiksStaten inflyta; och tager
mig blott frihet, att i anseende härtill
fästa Utskottets upmärksamhet å nödvändigheten
af ett så tydligt stadgande i denna
del, att ingen fråga mera möjligen må
kunna upstå om någon olika dispositionsrätt
öfver medel för inom, eller utom Riket,
försåldt krut. — I anseende lill den
af Herrar Committerade för Saltpetterärenderne
föreslagne indragning af Styresmän,
Understyresmän samt Verkmästare i åtskilige
Län, finner jag mig icke kunna dela
den åsigt, hvarifrån dessa indragningar blifvit
föreslagne; emedan jag tror, att flere
Den 2i Februari i. 317
v
skäl varit för handen, att bibehålla dessa
tjenstemän uti sådane Län, der Saltpetteitillverkningen
ännu icke vunnit någon framgång,
och der det således visar sig nödvändigt,
att ihärdigt fortsätta bemödandet
alt underhjelpa denna näringsgren; och att
indragningarne snarare kunnat ske å sådalie
orter, der yrket redan vunnit den stadga,
att det bedrifves med öfvertygelse af
en dermed förknippad enskild fördel; och
J’ag har trodt mig i allmänhet böra anmär;a
oriktigheten af Émbetsmäns förflyttande
å indragningsstat, då det för mig visar
sig lämpligare, att åtminstone låta dem fortfara
med tjensteutöfningen, så länge de i
alla fall bibehållas vid löneförmånerne.
Jag skulle tro, att Saltpetter-ti 11 verkningen
horde, i hvad möjligt är, rigtas till
Större fabricationer, särdeles i de Län, der
denna rörelse icke med någon särdeles fördel
synes kunna bedrifvas af allmogen, som
saknar utvägar till bestridande af de kostnader,
hvilka erfordras för ändamålsenliga
inrättningar i sådan väg. Jag tror, att väl
betänkta premie-utdelningar för redan tilländabragte
större anläggningar skulle i förening
med den försäkrade afsättningen åstadkomma
allt, hvad som erfordrades för att
trygga staten för tillgången af denna nödVändighets-vahra.
Jag förnyar min begäran
till Utskottet, att det måtte fästa afseende
uppå, att både rättvisa och billighet
kräfva, att Saltpettergärden matté up
-
318
Den ai F e b r u a r i i.
höra att vara en med jordbruket ensamt förenad
skattebörda; och jag anhåller, att dessa
tankar mätte till Utskottets bepröfvande få
åtfölja återremissen af Utskottets Memorial.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Då jag begärde ordet, var det för att vid
ifrågavarande Memorial göra några anmärkningar,
hufvudsakligen i afseende på beräkningen
af tull-inkomsterne; men då jag
deri nu är förekommen af flere värde talare,
bland hvilka Herrar Skogman och Tham
i synnerhet afgifvit fullständiga och på sakkännedom
grundade yttranden, förenar jag
mig alltså med dem, och anhåller blott,
att ytterligare få styrka rigtigheten af deras
åsigter, att StatsUtskoltet kunnat och
bordt höja summan af de påräknade tullinkomsterne
efter hvad som influtit under
de sednaste fem åren, då nästan enahanda
tullprinciper varit gällande. Jag anhåller,
att, i afseende på dessa inkomster, få lemna
några arithmetiska upgifter. De innefattas
i följande förteckning å tullmedel,
som under de sednaste fem åren blifvit lefvererade
till Kongl. Räntekammaren, och
hvilken är af denna lydelse:
År 1824:
uti Bancosedlar 1,122,78g: 8. 7.
uti vexlar och silfver. . 157,666:45. -
Agio derå, efter 128 å 129
skill. Cours  264,269:11. 3.
S:r 1,544*722: 16.10.
Den 21 Februarii. 3tg
Ar i825:
uli Bancosedlar i,646',o32: 5. 1.
uti Silfver:
restantier för
år 1824 • • 6004: g. 7.
för år 1825 10(1:37. - 6,! 10: 36. 7.
Agio derå efter 128 sk.
Cours  9,802: 32. -
S:r 1,661,945:25. 8.
År 1826:
uti Ban
cosedlar
1,740,390:20.11.
afgår tull
förspan
ncmål
. . 67,678:40. - i>G72>71 j; 28i u
i Silfvermynt a63: 40. —
Agio derå efter
128 sk.
Cours ..... 4%34- 8. 7o3; ?a 8>
. S:r 1,673,415: 7. 7.
Ar 1827:
uti Ban
cosedlar
2,066, 5r7: 9. 3.
afgår tull
för span
nemål.
. 4.29,284: rr. - /[6 3.
i Silfvermynt 22:20. —
Agio derå efter
128 sk.
Cours .... •_J7L|714;_ 5g: 3j. 4.
S:r 1,637,292: 35. 7.
320
Den 2i Febr aari i.
År 1828:
Provisionel * i . i i . 4 1*715,000: — -  Tillsammans 8,282,8^: 37. 8.
Medium af de fyra sista åren af föregående
quiriquenhium, från hvilken tid de
förändrade principerne i afseende på Tulltaxan
togo sin början, gör således 1,671,1)13
R:dr 17 sk. 2-1- r:st,, och medium af de 3
sista åren circa 1,675,235 R:dr.
tinder loppet af de fern sista åren har
Tulltaxan undergått åtskilliga förändringar.
Först blef 1816 års Tulltaxa omarbetad
1824, och gällande med i8ä5 års början*
då flera nya artiklar tillätos till införsel.
Sedermera har år 1826 en ny värderingsgrund
blifvit införd, sorn medför lätthet
vid tullberäkningen och skyndsamhet i expeditionen,
och således nytta både för varuägaren
och Tulltjeiistemännen. Genom
denna förändring tipkom äfven ett ökadt varuvärde
och således en ökad tullinkomst.
År 1827 har äfven en mindre förändring
genom åtskilliga nya artiklars tillåtelse till
införsel ägt rum. Resultaterne af dessa sednare
förändringar visa sig så väl i de 3:ne
sednare årens medium af lefvererade Tullmedel,
såsom äfven i följande upgift på
brutto-upbörden af Tullmedel för nämnde
år* nemL
1824
Den 21 Februari i.
1824*
i825:
1826:.... 2,363, io3: 34- 5.
1,972,333: 2. 2.
2,170,029: i3. 2.
afgår tull
för inkommen
-
spanmål 67,678: 4o. - 4,, 5.
spanmäl 429,284:11. - 3,237.878: 8.6.
1828: Provisionelt efter up
gjordt
Extract . . . 2,341,783: 10. 6.
Tager man ett medium af de sednare
4 årens brutto-inkomst, får man 2,261,278:
42. 8. och för de 5 åren ett medeltal af
2,203,489: 34. 5. De så kallade afkortningarne
bestå förnämligast i institutioner af
för mycket upburne tullmedel. De upgå
vanligen till betydliga summor, och utgjorde
under det sednast förflutna quinquennium.
1824:  130,397: 17. 8.
1827:  153,960:27.10.
1828: Calcu
lationsvis
152,023: — -
Tillsammans 718,871: i5. 3.
Medium af 5 år således .... 143,774: 12. 8.
1827: ... 2,667,162: 19. 6.
afgår tull
för inkommen
-
Tillsammans 11,017,448:28. 9.
i32,4o5:3i. 8.
15o,o84:34. 1.
i3 H.
21
322
Den 21 Februari i.
Omkostnaderne åter upgingo under samma
tid till:
1824: 327,893:35. 7.
1826: 389,6i5: 25.10.
1826: 454>3i6: 5. ix.
1827: 445,53i: 36. 4*
1828: Calcula
tionsvis
.. . 44.9\924: — “
Tillsammans 2,067,281: 7. 8.
Medium af 5 år gör 413,456: 11. 2.
och de 4 sednare årens medium gör R:dr
434,846: 4* 7.
Dessa omkostnader hafva, såsom Herr
Skogman redan yttrat, troligen nått sitt
maximibelopp, men de komma deremot att
genom IndragningsStatens successiva bortgående
och ExpectanceStatens förminskning,
efter liand att minskas; hvaraf följer, alt
netto-inkomsten, lika med hvad som inträffat
under de sist förflutne 5 åren, årligen äfven
bör successive tillväxa, äfven om tull—
upbörden icke, i likhet med dessa 5 år, skulle
tilltaga. Och då ingen anledning förefinnes
att befara, det någon politisk brytning,
allmänt eller partielt, skall afbryta
våra handelsrelationer med utlänningen, och
dessa handelsrelationer genom deras resultater
under de sednare åren, nemligen försvarlig
utkomst bland handlande och näringsidkare
och en småningom fallande
cours, visat sig för landet ej ofördelaktige,
Den 21 Februarii.
32.3
så finner jag ingen betänklighet att antaga
den af Kongl. Majit i dess Nådiga Proposition
gjorde beräkning af lulllnkomsterne,
i stället för StatsUtskottets i detta afseende
uti dess Memorial framställde förslagssumma.
I denna öfvertygelse styrkes jag
dessutom af den omständighet, alt Finska
handeln, genom en nyligen förändrad tractat,
lemnar en förbättrad tullinkomst, ett
resultat, som, under förled it år, då denna
reglering först tog sin början, redan visat
sig, ehuru rörelsen med Finland, i anseende
till Finnarnes mindre kännedom om de
timade förändringarne, egentligen icke med
någon liflighet började förr än närmare hösten.
Då nu emedlertid dessa trafikerande erfarit,
att de på vissa artiklar ökade afgifterne
betäckas vid fÖrsäJjningen, och då de
dessutom njuta den fördel, att endast erlägga
hälften i tull mot andra utlänningar,
samt flerfaldige regleringar äro upgjorde till
ytterligare lättnad och beqvämlighet för
Finska trafikationen, så upkommer af allt
detta de mäst sannolika anledningar, att
trafiken med Finland, så i afseende på import
som export skall Ökas, och tullintraderne
derigenom stiga. Om härtill ytterligare
TullStyrelsens principer i afseende
på medeltullar å socker och ull antagas,
upkommer äfven deraf skäl att förvänta
tullintradernes stigande, äfvensom antagandet
af TullStyrelsens underdåniga förslag
2 i *
3^4
Den a t Fe b marn.
till förnyad TullTaxa skulle medföra enahanda
resultat. Jag afstyrker alltså bifall
till denna del af Memorialet.
Äfven uti en annan del af ifrågavarande
Memorial nemligen frågan om NummerLotteriets
uphörande, kan jag ej dela Utskottets
tanka, utan ser saken ur samma
synpunct, som den blifvit framstäld i Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, och önskar lika
med' Friherre Anckarsvärd, att denna inrättning
ju förr dess heldre måtte uphöra.
Jag tror ej, attén inrättning med en bruttoinkomst
af omkring iro,ooö R:dr, hvaraf
nära hälften åtgår till omkostnader, ur
financiel synpunct betragtad, förtjenar alt
bibehållas, då den, såsom denna, hvilar på
immoraliska grunder. Jag tillstyrker således
vördsamt återremiss af SlatsUtskottets
Memorial, och anhåller, att hvad jag nu
haft äran yttra, måtte få åtfölja återremissen.
Herr Hjerta: Jag får börja med att
anhålla om förlåtelse, för det jag något
länge kommer att uptaga tiden i detta ämne,
men jag anser det vara ibland de aldra
vigtigaste Riksdagsärender, enär inkomstberäkningen
utgör nyckeln lill cassakistan,
och det är i denna väg, som man, säkrare
än på utgifts-sidan, inskränker Statsbehofven,
emedan dessa vanligen så framställas,
att de icke kunna directe afslås på annan
grund, än att Inkomster till deras be
-
Dea 2i Februarii.
325
täckande saknas. Rättaste och bästa sältet
att tillvägabringa nedsättning i skattcbördorne,
anser jag således vara, alt noga granska
och beräkna Statens verkliga inkomster,
och att endast derefter lämpa utgifterne.
Det är derföre jag finner mig i en
verkligen besynnerlig ställning, då jag, under
förutsättning af Memorialets återremitterande,
nödgas klandra, att StatsUtskoltet
ej beräknat Statsinkomsterne så högt, sorn
Kongl. Majit i dess Nådiga proposition.
För mig är det aldeles ofattligt, hvad skäl,
som kan förefinnas till nedsättning af Statsintraderne
utöfver 100,000 R:dr under det
belopp, hvartill Kongl. Majit dem beräknat.
Jag medger, att vid läsning af den
Kongl, propositionen, och då jag deraf fann
en högre inkomst-beräkning, än som vid
sednaste Riksdag ägde rum, jag frugtade,
att man började i vårt land nalkas samma
ide, som åtskilliga andra länder undergått,
att se täta Ministerförändringar vålla, att
Statsinslitutionerne ofta anordnas mindre
för det belas bästa, än för att försvåra förvaltningen
åt en lill äfventyrs efterkommande
Ministere. Nu mera finner jag likväl,
att denna frugtan var ogrundad. Den
Kongl, beräkningen är ingalunda för hög,
utan tillstyrker jag, alt StatsUtskottets förslag
måtte derefter höjas. Hvad angår åtskilliga
föreslagna förändringar i visSa intrader,
ber jag äfven, att först i allmänhet
få yttra något. Det är nödvändigt, att va
-
3a6
Den 21 Februaril.
ra varsam vid all förändring af våra skatter,
hälst som de väl alla tillkommit under
Bevillningsform, men de flesta derefter
fädt en dubbel natur af ständige grundskatter.
Så är t. ex. förhållandet med Saltpetter-hjelpen,
Lafidtågsgärden m. fl. hvilka
nu äro inberäknade i hemmantalsränlan,
såsom ordinarie ränta. Detta förorsakar,
att Saltpetterbehofvet medfört 3:ne
serskilte beskattningar, som alla drabba
jorden, och visar hvad upmärksamhet man
bör iagtlaga vid Statens inkomster och deras
upbördssätt; samt att större besparing
ojta kan upkomma derigenom, än vid Utgifternes
bestämmande.
Sedan jag faststält dessa principer, hvilka
efter min öfvertygelse böra noga afses
vid upgorandet af Statens inkomster, vill
jag serskildt gonomgå åtskillige puncter af
Memorialet. Sålunda vill jag anmärka, att
i den mohn alla in natura fastställde Statsinkomster
beräknas högt, tvingas äfven Regeringen
för att undgå Statsbrist, att söka
bibehålla inrikes varuprisen vid detta värde,
och dymedelst tryggar man säkrast den
inre handeln och jordbruket. Likaså bör
man vid alla på consumptionen grundade
skatter iagttaga, att förena anslaget med behofvet,
att hålla jemna pris; ty då tvingas
Styrelsen att, till undvikande af Statsbrist,
med upmärksamhet följa den yttre
handeln och Manufacturerne. Jag anser -
Den 21 Februari i.
derföre Spannemålen böra höjas till det
pris af 5 R:dr 16 sk. Tunnan, hvartill Kongl.
Majit föreslagit den. Jag anhåller äfven,
att StatsUtskottet måtte afstå från den tillstyrkte
undersökningen om förhållandet med
Kronotionde-lösen i vissa upgifna Län,
och tror, att en sådan undersökning vore
så mycket mera olämplig, som den skulle
göra intrång i uråldriga rättigheter, ofta
grundade på formliga aftal vid conquetterade
provineers införlifvande med Svenska
Kronan, äfven som jag lika med Friherre
Anckarsvärd frugtar, att en slik undersökning
skulle kunna anses för ett ingrepp i
äganderätten. I öfrigt och då Staten häraf
endast äger den obetydliga inkomst af
5ao tunnor, och det öfriga är anslaget till
Kyrkor och Clereci-Staten, anser jag den
föreslagne undersökningen icke ens löna
mödan. Jag tror det vore vida tjenligare,
att rent af bestämma hela skatten i penningar
till det nu brukliga belopp, för att
trygga innehafvarne i deras orubbade rätt.
I fråga om Tionde- och Hammarskattsjernet,
förenar jag mig med Herr Tham,
och vill blott tillägga, att jag i Memorialet
icke finner uptagen någon Recognitions-afgift
för nya härdar, hvilken jag likväl, till
vinnande af Statitisk reda, anser Utskottet
hafva i serskild underafdelning bordt
skillja från de öfriga intraderne i denna
väg.
3a6
Den 21 Februari i.
Jag kommer nu till ett ämne, som förtjenar
ännu större upmärksamhet, nemligen
frågan om Mantalspenningarna, Lagmans-
och Häradshöf dinge-räntan, samt
Sterbhus-afgiften. Då jag tror, att StatsUtskottet
bordt afse nödvändigheten af en
minskning i skattebördorne, och jag anser
Statsinkomsterna för det närvarande stå i
det skick, att Bevillningen kunde nedsättas
med inemot en half million, tror jag
äfven, att en jemkning i de gamla ojemnt
fördelade och med kostsam upbörd förenade
skatterne, och deribland förnämligast
mantalspenningarna, bör äga rum. Regeringen
har äfven redan fästat Ständernes
upmärksamhet på bristerne i dessa skatter,
och utom StatsUtskottet, tyckas alla vara
ense om billigheten af en jemn fördelning
af denna afgift.
Friherre Anckarsvärd och Herr Tham
hafva likväl ansett det vara rättast, att
denna afgift helt och hållet uphörde, och
inberäknades uti Capitations-afgiften. För
min del finner jag äfven, att dessa mantalspenningar,
äfvensom Lagmans-räntan,
borde uphöra. De förra äro Odens gamla
nässkatt,-de sednare omtalas redan i Konung
Waldemars tid, och äro nu alldeles
för ojemna, att med rättvisa kunna bibehållas.
Att qvarntullen äfven stått i sammanhang
med jordens skattläggning, visar
sig deraf, alt i flere provincers skattlägg
-
Den 21 Februarii.
ning är det uttryckeligen påbjudet, att, vid
skattläggning, endast den odlingsbara jorden
och så kallade härligheter böra afses,
då i andra åter skattläggningen sked t med
afseende äfven å de personella skyldigheter,
sora ditti Is ålågo orten. Jag tror derföre,
att missförhållandet i skatterne lättast
jernnäs derigenom, att mantalspenningarne
borttagas, och capitations-afgiften i
stället förhöjes, likväl till det möjligaste
minsta belopp, och hvilket icke bör öfverstiga
4 st. Banco, hvilket är hvad VesterDalarne
och någre andre orter nu utgöra,
samt den lägsta mantalspenningen. Lagmans-
och Häradshöfilinge-Räntans utgående
af matlag, anser jag vara allt för
orimligt. Enhvar torde genast inse orimligheten
af en sådan beskattningsgrund, som
matlag eller hushåll. Jag anser den således
böra helt och hållet uphöra, och Slaten
deremot efter ett medelbelopp för io
år aflöna Domarne och Nämnden, som äfven
på sådant sätt borde erhålla de så kallade
Tingsgästnings-penningarne. Derigenom
skulle Debet-sedlarna förenklas och
mycken redighet vinnas. Sterbhusafgiften
bör äfven försvinna. Det fäller af sig sjelf,
att 8,000 R:dr, hvartill den nu beräknas,
icke kan såsom sig borde, utgöra £ procent
af alla Sterbhus i Riket, och att den
följagtligen måtte oriktigt beräknas och upbäras.
Den borde onekligen åtminstone utgöra
tre gånger den summa, hvarmed den
33o
Den 21 Februari!.
nu utgår. Den har från början varit ämnad
lill Hofrätternas aflöning, hvartill den
likväl icke på detta sätt kan förslå. Jag
förnyar alltså mitt påstående, att denna afgift
måtte helt och hållet försvinna.
Beträffande NummerLotteriet, så är jag
der förekommen af de Ledamöter, som yrkat
detsammas uphörande.
Angående Tullinkomsterne, förenar jag
mig med Herr Tham och Friherre Åkerhjelm,
att de må förhöjas i enlighet med
den Kongl, propositionen. Jag får blott
tillägga, att jag anser StatsUtskottet böra
uplysa, hvarför det finner Tullomkostnaderna
vara i ständigt stigande, hvilket jag ingalunda
tror kunna härröra af den nya organisationen.
Vidkommande Salu-accisen, som af
StatsUtskottet äfven beräknas, får jag fästa
upmärksamhet derå, att den vid 180g års
Riksdag uphäfdes jemte Landttullen, fastän
detta af misstag icke kommit att omnämnas
i RiksdagsBeslutet, der blott Landttullen
omtalas. Den upbars ej eller i flere
år, och för Städerne Stockholm, Götheborg
och Carlscrona, som i stället åtagit
sig mantalspenningarnes erläggande, gjordes
af KammarRätten anmärkning om Salu-accisens
uteslutande, hvarefter denna afgift
åter infördes, hvilket jag tillstår år
iSad undföll mig. Jag anhåller, att Stats
-
Den 21 F e b r n a r i i.
Utskottet ville om förhållandet härmed göra
sig närmare underrättadt af StatsContoiret,
samt föreslå hela denna afgifts borttagande,
såsom effectift en dubbel beskattning,
sedan mantalspenningarne blifvit allmänna.
Ett af mig uprättadt förslag till Capitations-afgiftens
förhöjande, anhåller jag
må få åtfölja till den upmärksamhet det
kan förtjena, om ej vid denna, kanske vid
nästa Riksdag. Det lyder som följer:
Förslag till MantaIspenningarnes , Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntans samt
Sterbhusaf giftens anskaffande, hvaremot
Capitations-afgiften skulle erhålla en
ringa förhöjning.
Mantals-penningarne beräknas nu
till  R:dr 290,000.
Lagmans- och Häradshöfdinge
räntan
. ,
80,000.
Sterbhus-Afgiften
10,000.
R:dr 38o,ooo.
Af de skäl, som åberopats, föreslås,
att dessa afgifter måtte
uphöra; den del deraf, sorn
icke till Statsverket ingått, beräknas
efter 10 års medel-belopp,
samt af Statsverket hädanefter
till vederbörande öf
-
Transport 38o,ooo.
332 Den 21 Februarii.
Transport 38o,ooo.
verlemnas, eller och heldst i
deras contanta löner inberäknas.
Till detta ändamåls vinnande
föreslås, att StatsVerket
ersättes medelst en förhöjd Capilations-afgift.
Om t. ex. följande höjning deri
fastställdes:
i:a Classen: Mankön från 44 s^*
till i R:dr.
Qvinkön från 22 sk.
till 24 sk.
2.'a Classen: Mankön från 33 sk.
till 36 sk.
Qvinkön från 16: 6.
till 18 sk.
3:e Classen: Qvinkön från r 1 sk.
till 12 sk.
så skulle Capitations-afgiften,
nu utgörande R:dr 908,000.
samt således, med de afskaf
fade
inkomster R:dr 1,288,000.
sedan utgöra:
f‘ör63o,ooo pers. å 1 R:dr 63o,ooo.
■720,000 dito å 24 sk. 36o,ooo.
5,5oo dito å 36 sk. 4>12^*
6,000 dito å 18 sk. 2,280.
26,000 dito å 12 sk. 6,5oo. 0 c
______ 1,002,870.
Minskningen i Statsinkomsten
blef alltså R:dr 285,125.
Den 21 Februarii.
333
En minskning, som i min tanka icke är
öfverdrifven å de äldre skatterne, då Stora
Sjötullen tillräckligt ersätter densamma.
Hvarefter Herr Hjerta munteligen fortfor:
Om
Kongl, beräkningen antages, skulle
likväl äfven efter detta förslag ett vida obetydligare
deficit upkomma, som utan all
tvifvel med lätthet skall erhållas, genom
högre inkomst af Sjötullen och GhartaSigillata.
Slutligen anser jag af stor vigt, att fästa
Utskottets upmärksamhet på behofvet
af en creditifrätt för StatsContoiret å RiksgäldsContoiret,
i händelse de Ordinarie Inkomst-titlarne
skulle visa någre betydlige
brister. En sådan rättighet gafs i i8a3 års
Statsreglerings Betänkande, men det är nödigt,
att så väl densamma, som alla de Regeringen
lemnade creditif, närmare till sine
vilkor, än som nu sker, bestämmas.
Sant är väl, att det skulle vara vådligt, om
man i inkomstberäkningen med oförsigtiga
ordalag uptog en sådan endast för vissa
tillfälligheter bestämd creditifrätt; mendet
är äfven orätt, om Styrelsen lemnäs utan
medel, att vid oförutsedda händelser kunna
röra sig, såsom t. ex. om Sjötullen af
främmande krigsorsaker uphörde att ingå,
eller i betydlig mån förminskades. Här
-
334
Den 2i Februari i.
vid måste likväl noga skiljas emellan stora
och lilla Creditivet samt den Creditifrätt
jag nu omtalar. Det förra kan endast
begagnas, då Riket råkar i krig, men af det
lilla, som jag anser borde nedsättas tili i
million, skulle måhända t. ex. en half million
kunna anvisas till användande, då de
påräknade Slatsinkomsterne af oförutsedda
händelser icke till det beräknade totalbeloppet
utgingo. Den resterande halfva millionen
synes mig tillräcklig för oförutsedde
händelser i öfrigt. Vid sista Riksdag
nämdes väl några ord om en sådan Creditifrätt,
men ej så fullständigt, som varit
önskeligt. Jag anhåller, att desse anmärkningar
må få åtfölja återremissen till StalsUtskottet.
Grefve von Schwerin: Det kan naturligtvis
ej vara min afsigt, att vederlägga de anmärkningar,
som blifvit gjorda vid StatsUtskottets
Memorial. Det blir StatsUtskoltets
pligt, att begagna dessa anmärkningar
till hvad de kunna verka, och att, ju förr
desto heldre, inkomma med ett nytt förslag,
då Rikets Ständer komma i utöfvande
af sin beslutande-rätt; jag vill blott meddela
några uplysningar, hvilka dock förr
eller sednare måste afgifvas. I anledning
af hvad Herr Hjerta anfört, får jag säga,
att det är StatsUtskottets pligt, att framställa
förhållanderne sådane, som Utskottet
förmår upfatta dem, men ej att inlåta sig
Den ?.f Februarii.
335
i politiska beräkningar om hvad genom
tvång, lock eller pock för en framtid skulle
kunna uträttas för det allmänna; det kan
icke åläggas StatsUtskottet, vid dess många
öfverhopande göromål, att fördjupa sig
i kameralistiska undersökningar. Der behof
af sådana undersökningar yppar sig,
bar alltid StatsUtskottet derpå fästat Ständernes
upmärksamhet med hemställan att
underdånig anhållan måtte göras hos Kongl.
Maj:t, att vederbörande Verk måtte erhålla
befallning att derom föranstalta. Kongl.
Maj:ts och Rikets KammarCollegium äger
både större insigter i dylika mål, än StatsUtskottets
medlemmar, och pålitligare handlingar
än dem, som för StatsUtskottet vanligen
äro tillgänglige.
Utur denna synpunkt, har Utskottet
behandlat frågorne om Saltpetterhjelpen,
Mantalspenningarne och KronoTionden —
vid den sednare måste jag påminna, att
icke all den i memorialet omtalta KronoTionden
är befintelig i de conquetterade
provincerne Blekinge och BolmsLän, utan
att sådan äfven utgår i Stora Kopparbergs
Län.
Det föreföll StatsUtskottet såsom ett
påtagligt missbruk, att denna KronoTionde
utgår, såsom nu sker, och en af Styrelsen
föranstaltad undersökning och utredande
af rätta förhållandet, ansåg Utskottet
336
Den ai Februarii.
för den enda möjliga åtgärd, att vinna erforderlig
rättelse. Beträffande Mantalspenningar^,
som härleda sig ifrån qvarntullen;
syntes det Utskottet tillfyllest, att för
Ständerne framställa förhållanderne, sådane
de i handlingarne upgifvas. Utskottet,
som tyckt sig finna i Mantalspenningarnes
olika bestämmande naturen af contracter,
ingångne med Staten, trodde ej, för chimeren
af arithmetisk enhet, sig böra föreslå denna
afgifts lika fördelning i de Nio Län, der
sådant icke redan skedt; en förhöjd Skattebörda
skulle derigenom drabba åtskillige
af våra i fjelltragterne boende mindre väl
lottade landsmän. Stånden äga naturligtvis,
att sjelfva deröfver annorlunda besluta. Anmärkning
har af en annan medlem blifvit
gjord emot hvad Utskottet sagt i anledning
af titeln gerningsören. Jag får härpå svara,
att i étt InkomstBetänkande motiverne,
som händelsevis anföras, föga betyda, då
de icke verka på ziffran. De äro af samma
natur, som Indelta räntorna, hvilka gå
ut och in, och på intet sätt inverka på calculens
resultater.
Beträffande Tull-inkomsterne, så tror
jag, att de kunnat förhöjas; men jag anser
mig skyldig förklara, att orsaken, hvarför
Utskottets pluralitet ansett 182g års Tullupbörd
möjeligen kunna blifva mindre än
1828 års, var den, att Utskottet hade kännedom
-
Den 21 Februari i.
337
nedom derom, att en sådan mängd colonialvaror
redan inkommit, att någon ytterligare
införsel deraf kunde det löpande året
ej vara att påräkna.
Jag anser mig äfven skyldig att uptysa,
fast ej att försvara, StatsU tskottets pluralitets
åsigt om NumrnerLotteriet. Utskottet
har försmått att säga, det Staten ej hade
råd mista denna af Lotteriet påräknade
inkomst; men Utskottet har öppet uttalat,
att hågen alt söka lyckan skulle, om NutnmerLotteriet
uphäfdes, söka sig en annan
väg, att ernå den. Jag tror mig äfven böra
nämna, att så länge vi nöja oss med det
vacklande myntvärde vi nu äga, detta förhållande
i sig sjelf alltför mycket liknar ett
Jjotteri, för att icke vid sidan af sig tåla
ett annat. Jag hemställer till Eder mine
Herrar, om, sedan Riksdagstrumpeten sammankallat
Rikets Ständer, deras myntsedlar
föreställa annat än Lottsedlar, hvilkas
innehafvare, intill dess Rikets Ständer åtskiljts,
förblifva osäkra, huruvida denna sedel
blir en nit, eller en anvisning på 3
gånger insatsen. Så länge man måste hålla
till godo ett sådant myntväsende, torde
NumrnerLotteriet böra tolereras, såsom pendant
dertill. Den ena sedeln synes ej bättre
värd, än att af den, som så för godt
finner, utbytas mot en lottsedel. Får folket
en gång silfver i fickan, torde nog hågen
för Lotterispel förgås.
i3 H. 22
338
Den ai Februarii.
Herr von Hartmansdorff), alugust: Flera
Ledamöter hafva före mig uptagit de
särskildta anmärkningar emot StatsUtskottets
Memorial, dem jag ämnat göra. Jag
vill derföre inskränka mig till några allmänna
betragtelser. Jag befarar det vara
ett fel, att vilja borttaga de från jorden utgående
Ordinarie räntor, och ersätta dem
med Bevillning. Följden blifver, att penningar,
dem landtmanncn bar svårare vid
att anskaffa, skola utgöras i stället för naturalprestationer,
som lättare utgå, och att
de hemmansägare, som köpt jorden billigare
eller tagit henne iarf ringare, med beräkning
på deraf utgående onera, få en motsvarande
del af hemmansvärdet till skänks,
då prestationerna eftergifvas. Hvad några
enskildta derpå vinna, förlora de skattdragande
i allmänhet, hvilka skola lemna ersättningen.
Jag vill i detta fall hänvisa till
ett färskt exempel. Fångskjutsen, som fordom
utgjordes genom en naturaprestation
från dertill anslagna fångföringshemman, kostar
nu af Statsmedlen, om jag rätt minnes,
icke mindre än 107,000 R:dr årligen. Denna
summa utgör ränta för 1,700,000 R:dr, som
Staten således gifvit till skänks åt ägarne
af de till fångföring anslagne hemman.
Här har i dag inträffat den besynnerliga
händelse, att håde de, som föra Regeringens
talan, och de som pläga utveckla
motsatta åsigter, förenat sig om att höja
Den 21 Februari i.
inkomst-titlarnes beräkning öfver StatsUtskottets
calculer. Hvad kan väl vara orsaken
till denna ovanliga likstämmighet i
en sak af så mycken vigt? troligen ingen
annan än den, att man,å Regeringens sida,
önskar det Statsbristsumman, hvilken med
extraodinarie bidrag skall betäckas, må så
vidt möjligt förminskas, och att man å den
motsatta sidan vill förekomma, att öfverskottsmedlen,
hvarmed StatsVerket någon
tid kan röra sig, icke skola blifva för betydliga.
Men då man å ömse sidor sträfvar
åt ett håll: så är öfverdrift i beräkningarne
och följagteligen brist uti inkomsterna
att befara. Herr Hjerta har ock sjelf
uttalat det, genom hänvisningen till Creditiv
på RiksgäldsContoiret att fylla bristerna.
II var skulle Contoiret taga medel
dertill, om icke genom uplåning? Följden
blefve således, att Staten i anseende till
inkomsternas öfverdrifna beräkning, finge
göra skuld för att gälda Ordinarie utgifter.
Jag tror derföre, att StatsUtskottet gör väl,
om det i detta hänseende är på sin vakt,
och håller medelvägen. Mot anmärkningen
vid Lagmans- och Häradshöfdinge-räntans
utgående af matlagen, torde jag få erhindra,
att detta beskattningssätt icke är så obilligt,
som det i början vill synas. Dagakarlen är
numera icke den, som har svårast vid att
erlägga sin skärf, utan det är ofta den honom
lönande, af flera bördor tryckta, hemmansbrukaren,
som befinner sig i en me
-
34o
Den 21 Febr u ar i i.
ra brydsam belägenhet. Jag tror derföre,
att man ej heller i denna del bör frångå
StatsUlskottets åsigt.
Herr Mon tgo mm erie, Gustaf, hade inlemnat
elt så lydande anförande:
Hindrad af enskilta angelägenheter, alt
personligen deltaga i Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, då den af mig väckta
frågan om Kongl. NummerLotteriets uphörande
förekommer, utber jag mig att sålunda
få göra Ridderskapet och Adeln upmärksamme
på de oväntade och besynnerliga
skäl StatsUtskottets pluralitet i dess
Memorial anfört, såsom grund för dess tillstyrkande
af ifrågavarande omoraliska inrättning.
Under erkännande af Nummer Lotteriinrättningens
skadliga inflytande i moraliskt
hänseende, och dess menliga verkan
på mängden af de spelandes ekonomiska
ställning, — drager icke Utskottet i betänkande
att tillstyrka dess bibehållande.
Men ej nog med denna omoraliska inconsequens
hos Utskottet, och dess förbiseende
af Kongl. Majits förklarande i Dess
Nådiga Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof, att Kongl. Maj:t, med fästadt
afseende å beskaffenheten och det ringa
beloppet af den. inkomst Nummer Lotteriet
tillskyndar Statsverket, nemligen endast
60,000 R:dr B:co årligen, för hvilkas
Den ii Februari i. 341
erhållande, en vida större summa mäste af
folket utgif vas, — önskade att Rikets Ständer
nu ville, efter en viss tids förlopp, låta
JVummerLotterilnrättningen uphöra; ej
nog, säger jag, alt Utskottet icke ägnat någon
upmärksamhet å dessa Kongl. Majrts
uplysta förklaranden, —Utskottet har tvertom
just på samma grund, som utgjort skal
för den ena Statsmagtens önskan af Lotteriets
uphörande, velat inleda, att icke säga
förleda, den andra Statsmagten att bibehålla
denna på en gång omoraliska och
opolitiska inrättning, och derjemte hädat
den verkställande magtens kraft, då Utskottet
antager för säkert att, om NummerLotteriet,
såsom en allmän anstalt, komme
att indragas, enskilta Lotterier i stället
skulle upkomma, der ingen controll å
vederbörande blefve möjlig. Eller hvad annat
än försåtlig är Utskottets bifogade upgift
på StatsNerkels behållna netto-inkomst
ifrån och med i8a3 års Riksdag; hvad annat
än omoralisk den deraf dragna slutsats,
alt det vill synas, som den hittills calculerade
behållning än vidare bör kunna
påräknas; likasom ändamålet skulle kunna
rättfärdiga medlen, att om blott Statsverket
kan påräkna säker inkomst, är sältet,
ehuru obehörigt, ehuru lag- och sedekränkande,
som helst, likgiltigt, och brottsligaste
inrättningar lillåtliga, oansedt de förderfva
och vanära en hel nation, och oansedt
för den omoraliska vinstens erhällan
-
342
Den 21 Februarii.
cle en vida större summa måste af folket
utgifvaSj den allmänna rättskänslan såras,
nationaläran åsidosättas, och den bättre uplysningens
kraf helt och hållet förbises?
Och hvad annat än origtigt, att icke säga
hädande, är StatsUtskottet säkra antagande,
att ordningsmagten icke skulle kunna förekomma
enskiita Lotteriers upkomst, om det
allmänna uphörde? Hvarföre icke af samma
orsak förtvifla om, att alla andra lagstridiga
och brottsliga inrättningar af ordningsmagten
icke förebyggas, icke tillintetgöras,
om de såsom missbruk upstå? Nej,
jag tror icke, att dylika skäl verka på någon
uplyst och opartisk menniska, och således
icke eller på Rikets Ständer, som visserligen
icke lära uragtlåta, att ej mindre
gå verkställande magtens önskan, än allmänna
uplysningens, moralens och politikens
förenade fordringar till mötes derigenom,
att uphäfva ifrågavarande förhatliga
inrättning. Utskottets slutliga svepskäl, att
de utländska Lotterierna, i händelse NummerLotteriet
uphörde, skulle begagnas, har
jag i min motion fullständigt bevisat vara
af aldeles intet vigt och värde. Herr Biskop
Thyselius har dessutom, jemte Herr
Commercellådet Santesson, på det mest öfvertygande
sätt ådagalagdt olämpligheten
och origtigheten af StatsUtskottets tillstyrkan
i denna del, och då med dem förenat
sig icke mindre än i3 uplysta medlemmar
inom Utskottet, synes det ytterligare, på
% ,
Den 21 Februari i.
343
huru föga öfvertygande skäl Utskottets pluralitet
fotat sitt oväntade Utlåtande i denna
vigtiga fråga. Jag tviflar således icke,
att ju Höglofl. Ridderskapet och Adeln finner
mer än tillräckliga anledningar, att detsamma
återremittera, och Utskottet att sitt
förra heslut förändra och upphäfva.
Grefve Cronstedt, ClaeSj hade inlämnat
följande, som uplästes:
Då jag förmodar, att Stats-Utskottets
Memorial hlifver återremitteradt, får jag äfvenledes
göra en anmärkning dervid, sorn
Utskottet torde taga i betraktande.
Jag instämmer uti de Herrars tanka i
Utskottet, som anse, att de medel, hvilka
från Danmark inflyta under namn af Fyrings-medel,
äfven måste till Fyrars och
Båkars förbättrande användas, och således
under inkomst-titeln N:o 28 påföras, i stället
för att ingå som Statsintrad under benämning
ersättningar. Visserligen kan sjelfva
ordets bemärkelse gifva denna tydning,
enär Danmark med denna Summa ersätter
Sverige, för det att vi underhålla med lysning
de fyrar, som Danmark egenteligen
borde hålla; men på samma gång måste
erkännas, att utgiften i Sverige för dessa
fyrars lysning och underhåll endast kan
anses som ett förskott, och således, när
ersättningen inflyter eller betalas, bör återgäldas.
—< Jag yrkar på denna enkla och
l
344
Den 21 Febiyuarii.
sanna grund, att dessa Danska Fyringsmedel
må uptagas ibland Båkmedlen, och jemte
desamma användas till sitt rätta ändamål.
Att Rikets Ständer år 1818 för tillfället
disponerade de då influlne medlen,
synes väl ej böra vara ett hinder för Utskottet,
att vid denna Riksdag till Rikets
Ständer föreslå ett ändamålsenligare och
rättvisare begagnande deraf.
Grefve CronhjelmOtto August: Sedan
Ridderskapet och Adeln nu först och genom
StatsUtskottets Ordförande blifvit underrättade
derom, att hufvudmotivet, hvarföre
Utskottet trott sig böra tillstyrka bibehållandet
af NummerLolteriet, varit, att
StatsUtskottet, med afseende å vårt dåliga
sedelmynt, ansedt Lotterispelet egentligen
icke vara annat, än ett utbyte af ett slags
lottsedlar emot ett annat slag; så får, med
bibehållande af denna Utskottets nog egna
jemförelse, och i händelse samma opinion
vid det nya förslagets upgörande inom Utskottet
skulle segra, jag endast fästa StatsUtskottets
upmärksamhet på nödvändigheten
af, att fastställa en mera jemnhet och
likstämmighet de båda Lotterispelen emellan.
Jag anser således, att JNummerLotteriets
Directeurer och Collecteurer ej böra
få äga rättighet förbjuda några af sina sedlar
och nummer, enär Bankofullmäktige ej
äga någon dylik rättighet i afseende på sitt
lotteri. Jag anhåller, att detta yttrande
måtte
Den 21 Februarii.
345
måtte vid återremissen få åtfölja till Statsutskottet,
som jag hoppas derå skall fästa
något afseende.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att StatsUtskottets ifrågavarande Memorial,
i anledning af de nu gjorde anmärkningar,
till StatsUlskottet återremittera.
Justerades Tre ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 19 dennes f. m. fattade heslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm e.
m. den 19 Februarii 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af
RiddarliusUtskottets den 27 sistlidne Januarii
aflåtne, och den 6 dennes e. m. på
bordet lagde, Memorial, angående undersökning
af en, i Riddarhusets Cassahvalf
befintelig, kista, förseglad med Sigill, innehållande
Olivecronska ättens vapen; beslöt
Ridderskapet och Adeln, att, med bifall
till hvad RiddarhusUtskottet hemstält,
j3 H. 23
*
346
Den 21 Februari i.
anmoda Utskottet, att, i närvaro af ej
mindre RiddarhusDirectionen, än ock Häradshöfdingen
C. Olivecronas Ombud, föranstalta
om kistans öppnande, och undersökning
af hvad derutinnan kunde befinnas;
hvarjemte Ridderskapet och Adeln, i
anledning af Herr Ugglas, Carl Wilhelm,
såsom Systerson till Häradshöfdingen Olivecrona,
derom hos Ridderskapet och Adeln
gjorde anhållan, fann för godt tillåta honom,
att vid berörde kistas öppnande och
inventering, äfven vara närvarande. Ut
supra.
Justerades Sju Protocolls-Utdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 19 dennes eftermiddagen i öfrigt
fattade beslut.
Uplästes följande från Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet inkomne Betänkanden:
Af
den 18 dennes:
N:o 62. I anledning af väckt fråga,
om Bergstings-Rätternes bibehållande i det
skick, hvari de nu befinnas; m. m.
INuO 63. I anledning af väckt fråga
om ny organisation af HushållsSällskapen.
N:o 64. I anledning af återremiss å
Utskottets Betänkande N:o 20, angående den
Den 21 F e b r u a r i i.
347
gamla Psalmbokens allysande från bruk och
nyttjande vid offentliga Gudstjenslen.
N:o 65. I anledning af väckte frågor
om uphörande af Ekonomiska Besigtningar
livart 3:dje år å Soldatetorp, samt om Soldatens
skyldighet att sjelf underhålla Torpet.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. half till n om aftonen.
In fidem Piotocolli,
O. J. Lagerheim.
♦
I
