# ID: svediakorp-gov342
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,597
# sentences: 2,098
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
liidderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Tolfte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
Måndagen den 9 Febrnarii 1829.
lande Ridderskapets och Adelns i Plena den
6 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Herr Crusenstolpej Magnus: Gref?arne
Horn och Posse, annars så skiljda i åsigter,
kommo likväl i sista pleno öfverens
derom, att RiksdagsTidningen i den bekanta
frågan om skjutsinrättningen oriktigt citerat
författningar af åren lööp, i6di, i65a
och 1664.
Det förekommer emedlertid ingen af
de åberopade författningarne i den uppsatts,
som RiksdagsTidningen i detta ämne
meddelat. Jag anhåller för egen justification,
att hvad jag nu yttrat, äfvensom ett
exemplar af den Numtnern, af RiksdagsTidningen,
hvilket härjemte bifogas, må få
åtfölja remissen.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Justerades Sju ProtocollsUtdrag, innehål
4
Den g F e b r u a r i i f. m.
Hvarjemte Herr Crusenstolpe till Protocollet
aflemnade omförmälte Nummer af
RiksdagsTidningen.
Grefve Jlorn, Claes Fredrik: Jag finner
mig föranledd af hvad Herr Crusenstolpe
anfört, att yttra, att, om jag misstagit
mig i min citation af RiksdagsTiduingen,
så måtte det härleda sig derifrån, att
jag sett någon annan af Tidningarne innehålla
något sådant. Jag borde då riktigare
hafva nyttjat ordet RiksdagsTidningarne.
Grefve Posse, Hrfvid: På hvad Herr
Crusenstolpe anfört kan jag ej svara annat,
än att jag måste finna i hans anförande ett
ytterligare stöd för mitt yttrande, att jag
ej åberopat de omtalte Författningarne.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Crusenstolpes,
samt Grefvarne Horns och Posses
yttranden i anledning af Grefve Horns
den 6 dennes e. m. till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet remitterade anförande,
innefattande svar å de anmärkningar,
som blifvit gjorde emot dess Motion angående
förändring af nuvarande GästgifvareKrono-
och lvungsskjutser, äfven måtte få
åtfölja remissen af hufvudfrågan till EconomieUtskottet.
Bifölls.
Den g Februari i f. m.
5
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den 24 sistlidne Januari under N:o
48 afgifne, samt den 29 i samma på bordet
lagde, Betänkande, angående aflönitagen
vid innevarande Riksdag för RiksStåndens
oell deras Utskotts Secreterare, Cantzlier
och Vaktbetjening.
Å nyo föredrogs LagUtskoltets den 20
sisth December under N:o 2 afgifne, samt
den 29 derpåföljde Januarii på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt Motion,
om anstalt till beredande af noggrann
efterlefnad af Kongl. Förklaringen den 14
Maji i8o5, samt öfrige Lagbud, rörande
lagfart å fast egendom.
Herr Ribbing, Arvid: LagUtskottets
Betänkande, som nu är föremål för öfverläggning,
innehåller det förslag, alt, istället
för föreskriften i i8o5 års Förklaring,
att då lagfart sökes, förre ägarens åtkomsthandlingar
ovilkorligen skola förevisas, ett
annat stadgande måtte föreskrifvas, nemligen
att förre ägarens åtkomst skall styrkas.
Utskottet har föreslagit denna förändring af
det skäl, att förra Författningen ej upptagit
det fall, att handlingarne kunde förkomma,
så att ej några sådane kunde företes
och dymedelst all lagfart hindras. För
min del kan jag ej så alldeles finna denna
ofullkomlighet i i8o5 års förklaring. Den
-
6
Den 9 Februarii f. m.
na stadgar, att de handlingar, som styrka
åtkomsten, skola uppvisas. Således förutsattes
att handlingar skola finnas, annars
kunde de ju ej äskas. Jag medgifver, att
i8o5 års Förklaring med sitt stadgande, så
strängt som möjligt, utkräfver de handlingar,
som erfordras, och det tror jag äfven
vara af största nytta. Ofta förekommer,
då ett hemman skall uppbjudas, att ej arfskifte
skett, eller andra sådane förberedelser,
hvarigenom äganderätten öfvergått till
den ena eller andra. Man nödgas då ofta
i och för lagfarten föreskrifva, att t. ex.
skrifteligt och ordenteligt arfskifte skall upprättas
och företes. Detta reder förhållanden
för framtiden, som eljest blifvit invecklade
och föranledt till rättegångar, samt
gifver en historisk visshet och kunskap om
ägande-rätten till fastigheterne inom riket.
Får i8o5 års Författning stå qvar, så skall
detta vigtiga ändamål blifva vunnit inom
få år. Visserligen är det sannt, att några
få gånger inträffat, att handlingar förkommit,
och att Domare tillåtit införande i
tidningarne af kungörelse om klanders anmälande
inom viss tid. Detta är likväl endast
en nödfallshjelp, men genom det nu
föreslagna stadgandet blir detta och andra
utvägar, att nästan på hvad sätt som hälst
styrka sin åtkomst, en bestämd rätt. —
Man skall då ej göra sig så mycket besvär
att anskaffa rigtiga åtkomsthandlingar, utan
genom vittnens skriftliga intyg, upptagande
Den 9 Februarii f. m.
7
af Nämndens intyg och dylikt söka styrka
sin rätt. Huru vådligt detta kunde blifva
för äganderätten, behöfver jag ej nämna.
Något måste ju ändå alltid lemnäs åt Domarens
pröfning. Det är i afsigt att göra
honom beroende endast af lagen och formen»
som jag tror att man någon gång går
för långt, emedan derigenom inträffar motsattsen
af hvad man önskar—det fullkomligaste
godtycke under formernas skygd. Jag
tror, att om det stadgande, som nu är föreslagit,
skulle antagas, blefve första följden,
det man insåg nödvändigheten deraf, att
vissa bevisningssätt ej fingo beg3gnas. De
blefvo ganska många, och lika många skulle
lagförklaringarne, som förbjödo dem,
blifva. Jag anhåller på dessa grunder om
återremis af Betänkandet.
Herr Tham, Wolrath: Genom flere
uppkomne rättegångar, härflutne från den
mindre noggrannhet, som i anledning af
lagens stadgande iakttogs vid domstolarne
med lagfart å fast egendom före år i8o5-,
blef lagstiftaren föranledd, att utfärda dea
nyttiga Förklaringen af den i4 Maji nyssnämnde
år. En värd talare har redan förut
i grunden utvecklat detta ämne. Jag
tror det vara nödigt, att vidmagthålla ett
stadgande, som föranleder säljare, att bereda
sig ordentliga åtkomsthandlingar, och
köpare att noga tillse deras riktighet. Det
bibehåller säkerheten och förtroendet, så
8
Den 9 Februarii f. m.
mycket mera, som det innehåller, huru
man skall försäkra sig om bevisningen, då
det säger, att handlingarne skola uppvisas.
Det är blott fråga om de handlingar, som
kunna bevisa åtkomsten. Säljaren har således
alllid alt bevisa sin åtkomst genom
handlingar, och han har derigenom tillräcklig
latitud. Skulle nu åter detta förändras,
på sätt Lagutskottet föreslagit, till den
enkla meningen, att åtkomsten skall styrkas,
så kan jag ej annat än förena mig i
den anmärkning, som Motionairen gjort i Utskottet,
att ett högst vådligt utrymme derigenom
skulle lemnäs för Domares godtycke,
att, med förbiseende af lagens bud i
i Gap. i och 2 §§. Jordabalken, om hvilka
laga fång å fast egendom äro, och huru
afhandlingar derom skola vara upprättade,
antaga skiljaktiga systemer för åtkomstens
styrkande. Det kunde hända, att en
mindre noggrann Domare ej fästade särdeles
vigt vid åtkomst-handlingarnes företeende,
utan nöjde sig med en enklare och
beqvämare bevisning. Någon olägenhet har
ej förorsakats af i8o5 års förklaring. Hvarföre
då borttaga ett lagbud, som ej åstadkommit
någon skada, och antaga ett annat,
som erfarenheten före i8o5 visat kunna
alstra rättegångar och olägenheter? — Utskottet
har ej gjort något afseende på hvad
Motionairen yttrat, utan snarare förvandlat
det till laghud, som han velat förekomma.
Jag anser i8o5 års Förklaring va
-
Den g Februarii f. m.
9
ra så nödig och så Har, att ingen återvemiss
behöfves, utan anhåller att Ridderskapet
och Adeln helt enkelt ville afslå förslaget,
och bibehålla det gamla såsom nyttigt.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
I anledning af de anmärkningar, hvilka
blifvit gjorde af Herr Ribbing och Herr
Tham, torde det tillåtas mig, såsom Ledamot
af Lagutskottet, att upplysa, det Utskottet
tagit i noga öfvervägande de skäl
för och emot, som blifvit yttrade i afseende
på Förklaringen den i4 Maji i8o5.
Jag torde få fästa uppmärksamheten derpå,
att Lagutskottet för ingen del ingått i pröfning
af de många förträffliga stadganden,
i8o5 års förklaring innehåller. Utskottet
har endast fästat sig vid slutet deraf, hvilket
stadgar, att de handlingar, som styrka
åtkomsten, skola ovilkorligen uppvisas. De
Ledamöter inom Utskottet, som haft tillfälle
att tillämpa detta stadgande, hafva
ofta funnit sig i den obehagliga nödvändigheten,
att ej kunna uppfylla författningens
fordran, ty tillfällen gifvas, då det ej
är möjligt; då nemligen åtkomsten är sådan,
att den ej kan genom handlingar styrkas.
Det är för detta enda fall Lagutskottet
föreslagit en större latitud åt lagen,
hvarigenom Domaren finge använda den bevisning,
som lagen vid andra tillfällen medgifver.
Om t. ex. åtkomsthandlingarne förkommit
genom eldsvåda, stöld eller någon
io
Den g F e b r u a r i i f. ra.
dylik händelse, så är det, på sätt nu är
stadgadt, omöjligt att få uppbud och fasta
på en sådan egendom, och den som är uti
denna olyckliga ställning måste underkasta
sig 20 års häfden, samt kan ej dessförinnan
komma i säker besittning af sin egendom,
och således under tiden ej inteckna
den. Jag hemställer lill hvar och
en, huru stor svårighet detta medför. Jag
vill visserligen ej bestrida återremiss, och
gör mycket afseende på de anmärkningar,
som af Herr Ribbing och Herr Tham blifvit
framställde, ty de äro af stor vigt, men
jag har ej velat underlåta att upplysa, det
de inom Utskottet redan varit tagne under
pröfning. Beträffande Herr Thams yttrande,
att Utskottet ej fästat någon uppmärksamhet
vid Herr Landegrens motion, så
bör jag nämna att, enligt hvad Utskottets
Betänkande upptager, Utskottet ansett Herr
Landegrens Motion vara af den beskaffenhet,
att den endast antydt, att Domaremagten
tillåtit sig något, som ej öfverensstämmer
med i8o5 års Förklaring. Detta
är ett klander öfver tillämpningen af lagen,
som ej tillhör Utskottet att bedömma.
— Utskottets förslag deremot är tillkommit
i anledning af Herr Crons till vederläggning
af Herr Landegrens Motion gjorde
framställning.
Herr af Gejerstam, Claes Eric, förenade
sig med Friherre Ehrenborgh.
Deu 9 Februari) f. m.
Herr Ribbing: I afseende på livad Friherre
Ehrenborgh behagat yttra, om ovilkorligheten
af i8o5 års Författning, och den
enda lemnade utvägen till Lagfarts erhållande,
så bör jag ej upprepa å nyo hvad
jag redan anfört om gagnet och fördelen af
den Författningens lydelse, som bringar till
nödvändighet att, der möjligen handlingar
tunna åstadkommas, de samma ock måste
företes; och vore den lucka i Lagstiftningen
visst skadlig, som gjorde möjligt vid
något tillfälle, att på 20 års tid fasta å hvad
man ägde ej kunde fås, derest ej detta,
såsom vi redan sett ske, hjelptes af Domarens
pr öfvande omtanka, alt utfinna de,
för hvarje likartad! mera sällsynt fall, tjenligaste
utvägar.
Månne icke författningen är bäst, om
den blir oförändrad och 0vidrörd?
Herr Tham: Då Ordföranden i LagUtskottet
sjelf medgifvit återremiss, skall
jag vara nojd att inskränka mig dertill. Jag
får tillägga, att jag anser vådligt att, på
sätt Lagutskottet framslält, förändra författningens
ordalydelse med borttagande af
stadgandet om handlingarnes företeende,
och blott allmänneligen föreskrifva, att åtkomsten
skall styrkas, utan alt bestämma,
genom hvilka bevis. Det kunde då ske genom
ett par Nämndemäns lösliga intygande,
det kunde ske utan edgång. Om man an
-
12
Den 9 F e b r u a r i i f. ra.
ser något stadgande nödvändigt, för att ej
sätta Domaren i förlägenhet, så må man
häldre göra ett tillägg till §., men icke
borttaga ordet handlingar; de måste vara
del förnämsta. Man må heldre tillägga, att
om genom ordentlig undersökning blifvit utrönt,
att dessa ej finnas, Domaren då må äga
att pröfva och antaga annan bevisning för
säljarens åtkomst. Att stadgandet ändras
bestrider jag fullkomligen, men medgifver
gerna ett tillägg, som undanrödjer den olägenhet,
hvilken nu kan vara för handen.
Friherre Ehrenborgh: Min mening, då
jag förklarade, att jag ej bestridde återremiss,
var ej annan än den, att jag såsom
Ledamot af Lagutskottet borde anse mig
sjelf, likasom Utskottet, villig att upptaga
alla de anmärkningar, som inom Stånden
emot Utskottets Betänkanden göras. Då jag
upplyste, att de anmärkningar, som här
blifvit gjorde, redan varit under öfverläggning
inom Utskottet, trodde jag deraf bli
en följd, att ändamålet med dessa anmärkningar
skulle vara uppfyldt,och återremissen
ej behöfvas, och vid ett sådant förhållande
önskade jag heldre, att Betänkandet
måtte antagas. I anledning af Herr Ribbings
anförande, får jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att om Författningen skulle
tydas så, alt dermed blott förstodes sådane
åtkomsthandlingar, hvilka finnas, så
är genom den föreslagna förändrade redac
-
Den 9 Febr uar i i f. in.
13
tionen ingen ändring i författning!! gjord;
ty det lärer väl följa af sig sjelf, att livar
och eri Domare begagnar för åtkomstens bestyrkande
handlingar, om sådane kunna företes.
Det är endast i det fall, då de icke
linnas, som Domaren genom det nya stadgandet
får välja det bevisningssätt han finner
lämpligast. Finnas handlingar, så beliöfver
ej åtkomsten annorledes styrkas. Orsaken,
hvarföre ej Lagutskottet föreslagit ett
sådant stadgande, som Herr Tham yrkat,
är att lagen ej kan förutse alla de fall, som
kunna uppstå och fordra särskilt bevisning,
men det lärer böra till hvarje god lagskipning,
att Domaren använder det bevisningssätt,
som är lämpligast till vinnande af
af största säkerhet. Vådan är ej så stor,
som Herr Tham förmodar, ty jag befarar
ej, att någon Domare skall på grund af tvänne
Nämdemäns obesvurne vittnesbörd låta
förmå sig, att godkänna en åtkomst.
Herr von Hartmansdorff', August: Jag
instämmer väsendtligen med Herr Tham.
Jag anser vådligt, att lemna redaclionen i
det obestämda skick, som Utskottets förslag
innebär; och att åt Domaren öfverlåta
valet af bevisningssätlet. Det vanliga förhållandet,
när man får en sådan frihet, plägar
vara, att man begagnar det sätt, som
är beqvämligast för domaren och säljaren,
utan afseende på säkerhet för köparen. Man
skulle troligen förnämligast begagna utvä
-
Den 9 F c b r u a r i i f. ra.
gen af kungörelser i tidningarne; och enär
allmogen ej läser dem, samt den likväl är
den största jordägaren i Sverige, skulle det
sätt, som mest begagnades, för att styrka
säljares äganderätt, vara det minst lämpliga
för de fleste köpares säkerhet. Det Sr
derföre äfven jag önskar återremiss, på det
att en bestämdare redaction må tillvägabringas.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag instämmer
med Friherre Ehrenborgh deri,
att äganderätts handlingar icke vid alla tillfällen
kunna företes; men om man skulle
med Herr Tham vilja bibehålla Lagens stadgande
i detta afseende oförändradt, borde
handlingarne alltid qvarblifva i Domstolarnes
förvar, emedan detta vore enda sättet
för en part eller Domstol, att kunna försäkra
sig om, huruvida handlingarne finnas
eller icke; ty man kan väl icke anställa
husvisitationer efter dem. Jag förenar mig
med dem, som önska antagandet af Utskottets
betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets Betänkande
gjorde anmärkningar höra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Ben 9 Februarii f. ta.
Föredrogs till remitterande Kongl. Majrts
den 22 sistlidne Januarii aflåtne, och den
2g derpåföljde på bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer med förslag
till förnyad Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, i afseende på deras befattning
med StatsVerkets granskning.
Herr von Hartmansdorff \ August, uppläste
följande:
Då jag tillförene yttrat, huru vigligt
jag anser det vara, att de olika meningar,
som Konung och Ständer framställt angående
vidden af StatsRevisorernas granskningsrält,
måtte sammanjemnkas, tror jag
mig nu, då ett förslag till förnyad Instruction
för desamma blifvit af Kongl. Maj:t
framlagdt, böra undersöka, huruvida det kail
vara antagligt.
Vilkoren derföre synes lämpeligen kunna
uppfattas under 3:ne hufvudfrågor, hvilka
böra skärskådas, innan mindre vigtiga
omständigheter tagas i öfvervägande:
i:o Omfattar den af Kongl. May.t medgifna
granskningsrätten StatsVerkets tillstånd
i alla dess delar3 enligt 58 Regerings-Formen
och 3o t§‘. Riksdags-Ordningen
?
2:0 Är den medgifna granskningsrätten
i hänseende till tiden lika obegränsad
iG D«n 9 Februarii f. m.
för StatsVerkets, somför Bankens och RiksgälclsContoiretSj,
räkenskaper jemnlikt 42
och 68 $,%'• Riksdagsordningen och 2 f. i
1812 års Instruction för StatsRevisorerna?
3:o Skola Revisionerna hädanefter inträffa
oftare än 68 Riksdagsordningen
utsätter?
1:0.
Några penningeförvaltningar, hvilka
det blifvit Revisorerna vägradt att granska,
lära numera icke finnas, utom ConvojCommissariatets
och PassevolanceCassans. Att
den förra är medgifven, synes uttryckeligen
af 9 §. i den föreslagna Instructionen;
men huru det förhåller sig med den sednare,
förefaller tvätydigt, emedan ordalagen
äro: ”tillståndet och förvaltningen af
”alla under KrigsCollegii disposition ställ”da
allmänna cassör;” ty det var just om
PassevolanceCassans egenskap af allmän 3 eller
af motsatsen, som striden angående hennes
granskning hvälfde sig år 1823. Då
Kongl. Maj:t nu låtit specificera åtskilliga
cassör, i afseende å hvilka granskningen ej
varit bestridd: så synes specificationen företrädesvis
hafva bordt omfatta denna, som
just utgjort ett af tvisteämnena. I stället
för ordet allmänna, hade Rikets Ständer i
deras förslag sistlidne Riksdag begagnat
ordet särskilta cassör. Man kan invända,
att Passevolance-eassans fortfarande är osäkert;
-
Den 9 Februarii f. m.
»7
kert; men om Styrelsen ästundar hennes
bestånd, såsom jag förmodar, och derest meningen
verkligen är, att i detta fall medgifva
granskningsrätten; så hade det måhända
varit bättre, att här bestämdt gifva
sådant tillkänna, i sammanhang med granskningsfrågorna
öfverhufvud, än att uppskjuta
denna till särskildt öfverläggningsämne
vid ett annat tillfälle.
I allmänhet torde det vara rigtigast
att i instructionen undvika, och följagteligen
från 3 och 9 §§. borttaga alla specilicationer
af Embetsverk och derunder lydande
Cassör, dels emedan de icke behöfvas,
då Grundlagen om StatsUtskottet
uttryckligen säger, Statsverket i alla dess
delarj och då Revisorernas rätt, att granska
samma cassör, som StatsUtskottet, icke
varit bestridd; dels emedan specificationerne
kunde föranleda inskränkningar i granskningsrätten,
eller åtminstone förvålla tvister
derom. Jag förmodar, att Kongl. Majrt
låtit göra denna specifikation, för att följa
Ständernas efterdöme 1823, och för att nu
icke vara mindre bestämd i sitt medgifvande,
än de då voro i sin begäran. — Men
då nu Ständerna haft tillfälle, att se detta
medgifvande i sin fullständighet, utom hvad
den Kongl, skrifvelsen derom innehåller
till framtida efterrättelse; så torde specificationen
desto häldre böra uteslutas, som
12 H. 2
i8
Den 9 Februarii f. m.
Collegierna och Embetsverken i allmänhet
äro föremål för pågående indragningar och
förändringar. Om flere än de, vi redan
sett, inträffa, och Cassorna följagteligen förflyttas
från ett Verk till ett annat, eller
sammanslås med hvarandra, eller om någon
befintelig cassa för ögonblicket glömmes;
så skulle man, i händelse af deras
specification, föranlåtas att oupphörligt förändra
Instructionen, och måhända någon
gäng äfven tvista med Styrelsen derom. Att
sådant icke skulle hända med nya Cassör,
som i framliden kunde tillkomma, är förebygdt,
genom ordalydelsen i slutet af t)§.;
men alla dessa omständigheter undvikas,
genom bibehållandet af Grundlagens ord,
utan närmare bestämmelser.
Det medgifvande Kongl. Maj:t för närvarande
gjort af en vidsträcktare granskningsrätt
än tillförene., är icke heller så ovillkorligt,
som Grundlagens stadgande. I den
Kongl, skrifvelsen yttras: ”Den af Kongl.
”M<ij:t föreslagna Instruction är grundad
”derpå, att, under förbehåll af den dis”position
srätt Kongl. Maj.t hittills utöf”vat,
de Fonder och Cassör, som icke till”
för ene blifvit af Rikets Ständers Stats”Utskott,
eller deras Revisorer, utan en”dast
i KammarRätten granskade, och om
”hvilkas revision först vid sednare Riks”dagar
fråga uppstått, skola hädanefter
”granskas i sammanhang med Statsverkets
Den 9 Februarii f. m.
'9
"räkenskaper och förvaltning." —. Vidare
heter det: "Kongl. Maj:t är i öfrigt betänkt,
att till rättelse för sistnämnde Fon"ders
och Cassors framtida förvaltning ut"färda
Instructioner eller Reglementen, grundade
på hvad, efter hvarje sådan Fonds
”eller Cassas särskilda beskaffenhet, enligt
"nu gällande föreskrifter hittils varit iagt''taget'*
Dessa förbehåll lära dock icke
kunna af Rikets Ständer erkännas, utan såvida
det hittills öfliga både uti disposition
och förvaltning varit grundlagsenlig^ Derom
veta Ständerna intet; emedan deras Statsutskott
eller Revisorer ännu icke fått granska
förhållandet; och för framtiden kan ingen
inskränkning i, eller förklaring af, grundlagsstadgarne
om granskningen göras, utan
genom ConstitutionsUtskottet.
Orsakerna till de farhågor, som dessa
förbehåll uttrycka, kunna ej vara oss
obekanta. Sedan Kongl. Majit under den
28 Febr. i8a3 medgifvit Ständernas granskningsrätt
öfver Tullverkets räkenskaper, åtnöjdes
de ej dermed, utan beslutade, att
Tullmedlen, i stället att framgent ingå till
StatsContoiret, skulle lefvereras till RiksgäldsContoiret;
hvarpå Kongl. Maj:t under
den 4 December samma år, vägrande sitt
bifall till nja beständigt växande anspråk
afslog både denna förändring i uppbörden,
och den fullständighet i granskningsrätten,
2*'
Den 9 Februari i f. ra.
sorn Ständerna begärt. Det förra anspråket'
var, efter nain tanka, öfverdrifvet; och
förvållade oss troligen vägran äfven af det
jag anser vara Sländernas lagliga rätt i
granskningsväg. —• Med ledsnad har jag
derföre hört enskildta Motionairer förnya
samma anspråk, vid detta Riksmöte; och
sannolikt är det af farhåga att Ständerna
i allmänhet torde så göra, som Kongl. Majrt,
vid medgifvandet af en vidsträcktare granskningsrätt,
på förhand fästat förbehåll af sin
dispositionsrätt. Jag hoppas destomera, att
Rikets Ständer denna gången icke skola begära
någon vidsträcktare befattning med
uppbörden; än den RiksgäldsContoiret redan
har, emedan granskningsrättens erkännande
derigenom förmodligen skulle ytterligare
fördröjas; och det är under förutsättning
att Ständerna i detta fall icke söka inträda
på verkställande magtens område, som
jag yrkar att de måtte fullt ut få njuta deras
granskningsrätt tillgodo, och som jag
fortgår, att derefter bedömma den Kongl,
propositionen.
2 §. i Förslaget,' hvilken säger: ”Alla
”dessa räkenskaper anses innefatta den allmänna
redovisningen för Statsverkets till”stånd,
styrelse och förvaltning,” — samt
4 §. hvarest det heter: ”Denna allmänna
”räkenskap öfver Statsverkets tillstånd, sty”relse
och förvaltning, utgör Jöremålet för
”Rikets Ständers Revisorers granskning,” —
Den g Februarii f. m.
21
synas mig innebära förklaringar öfver Grundlagens
mening med granskningen, hvilka ej
blifva lagliga, förrän de genomgått ConstitutionsUtskotlets
behandling. I stället för
de 4 första §§. i Kongl. Maj:ts förslag vid
denna Riksdag, torde de 2:ne första §§. i
R. St:rs vid den sistlidne måhända vara
lämpligare, utom hvad angår ordalagen örn
verificationerna till Rikshufvudhoken, der
3 §. i Kongl. Maj:ts proposition tyckes vara
rigtigare.
Ehuru ett betydligt närmande att erkänna
den oinskränkta granskningsrätt, som jag
tror Grundlagen hafva tilldelat Rikets Ständer,
väl blifvit gjordt genom den Kongl.
Propositionen; är det dock icke så fullständigt,
att den ira hufvudfrågan kan ovillkorligen
besvaras med Ja; hvarpå StatsUtskottets
uppmärksamhet först torde böra
fästas.
2:0.
Då man, i anseende till granskningens
föremål, städse erkänt, att Revisorernas och
StatsUtskottets rätt vore lika: så alt nemligen
de förra voro berättigade att granska
lika många och desamma förvaltningar, som
Utskottet, eller voro derifrån lika uteslutna;
så har man deremot påstått, att Revisorerna
i anseende till tidepuncten, dit de
kunde sträcka sina forskningar, hade inskränktare
rättigheter än StatsUlskottet. Men
23
Den g Februarii f. m.
sådant vitsordas hvarken af häfd eller författningar.
Rikets Ständers Revisorer funnos ej förr
än efter antagandet af 1772 års RegeringsForm;
då Riksdagarnes hållande hvart 3:e
år upphörde, och med detsamma Hemliga
Utskottets granskning på bestämda tider af
Statsverkets tillstånd och förvaltning. Men
Ständernas Revisorer fingo till en början
granskningsrätten endast öfver Banken;hvartill
koin efter 1789 RiksgälclsContoiret. 1800
berättigades deras Fullmägtige i dessa bägge
Verk, att se det föregående årets afslutade
Riksstat; och ändteligen utsträcktes
granskningsrätten 1809 till Statsverket i alla
dess delar. Ehvad densamma förut varit
mer eller mindre vidsträckt till föremålen:
så synes dock ingen olikhet i tiden
för Utskotts elier Revisorers befattning hafva
blifvit satt i fråga. — >809 och 1810
års Grundlagar gjorde det lika så litet, som
1812 års Instruction för Revisorerna. 3o:e
§. RiksdagsOrdn. säger: ”att StatsUtskottet
”skall aga tillgång till alla Statsverkets
”räkenskaper och handlingar;” 42 §• Riksdagsordningen
tillägger, att Utskott ej behöfva
genom sin Ordförande begära hos
HofCanzleren underrättelser från StatsContoiret,
”hvilket, likasom Banco- och Riks”gäldsverken,
bör, i frågor om sjelfva re”dovisningen
af medlen, alla äskade upp”lysningar
meddelaoch 68 §. Riksdags
-
V
D e ii g Febr u a r i i f. m.
2J
Ordningen Ljuder, alt Rikets Ständer skulle
förordna Revisorer, hvilka ägde ”att
”emellan Riks dalarne enligt af Rikets Stän”der
utfärdad Instruction öfverse - och
”granska Statsverkets, Bankens och Riks”gäldsContoirets
Styrelse och förvaltning.”
Denna Instruction, sorn stadgades vid 1809
och 1810 års Riksdag, men utfärdades 1813,
och innehåller i 2 "att Revisorerne sko"la
äga tillgång till alla Kongl. StatsCon”toirets
räkenskper, protocoll och handlingar,
icke allenast för de år, till hvilka
”Revisionen sträcker sig, utan ock, likmä”tigt
4.2 §. Riksdagsordningen äga rätt, att
”af SlatsContoiret undfå de upplysningar
”och handlingar, sorn de i öfrigt finna nö’Jdiga
&c.” Till dessa särskildta stadganden
för Revisorerna, kommer TryckfrihetsLagens
allmänna tillåtelse i 2 §. 4 morn.
för en hvar, ”att i allmänt tryck uppgifva”
(och föl jagteI igen sjelf skärskåda så mycket
som behagas) alla, så väl rättegångar, som
andra allmänna ärenden rörande handlingar,
protocoll och beslut — af hvad
namn och beskaffenhet de vara må, ehvad
de höra till den förflutna tiden, eller till
mål, som hädanefter förekomma."
I öfverensstämmelse både med bruket
och dessa föreskrifter fortgingo Revisionerna
till 1823 års Riksdag lika öfver Statssom
ännu öfver Banco- och Riksgäldsverken:
så alt Revisorerna kunde få se hvilka
34
Den 9 Februarii f. m.
handlingar de behagade icke allenast för
de år, Räkenskaper funnos afslutade, utan
äfven för den tid, sorn sednare förflutit.
Men, ehuru inga olägenheter deraf blifvit
försporda eller uppgifna, yttrade Kongl.
Maj:t sitt misshag deröfver i Skrifvelsen d.
28 Februarii 1823 och mot slutet af samma
års Riksdag yppades inom StatsUtskottet
skiljaktiga meningar angående detta
ämne, särdeles af Friherre af Nordin och
Herr Noraeus. 5 §. af den då föreslagna
Instrnetionen, enligt hvilken ”Revisorerna
”borde äga tillgång till StatsContoirets samtlige
Räkenskaper oeh handlingar intill den
”dag, då Revisorerna sammanträda,” ogillades
af den förstnämnde ledamoten, såsom
ett stadgande för framtiden, ehuru han ansåg
det hafva dittills varit, likmätigt nyss
åberopade lagstadganden, både rättighet
"och pligt för Revisorerna, att sträcka si~
“na efterforskningar om Statsverkets för”vältning
så långt in på den löpande ii"
”den, som möjligen ske kunnatoch ehuru
Friherren kände, alt han, såsom Revisor,
gjort likaledes. I Skrifvelsen af den 4
December 1823 förklarade Kongl. Maj:t
ännu bestämdare sitt ogillande af denna
åsigt; och fastän de författningar, som Friherre
af Nordin ansett så förbindande för
Revisorerna, förblifvit oförändrade, vägrades
dem dock, vid 1825 års Revision, tillgång
till sednare handlingar än för de år,
hvilkas Rikshufvudböckev voro afslutade.
Den 9 Februarii f. m.
25
Enahanda vägran fortsattes vid 1827 års
Revision, och den framträder nu i den
Kongl. Propositionen såsom en, om ej så
bestämdt uttalad, dock verkelig inskränkning
i de rättigheter, författningarne hittills
utstakat för Revisorerna.
Således säger 5 §. i förslaget, att hvarje
Revisionsförrättning skall omfatta a:ne års
afslutade Rikshufvudböcker i stället för
Räkenskaperj som Riksdagsordningen yttrar;
en ordförändring, hvilken möjligen
kunde blifva sakförändring, om Rikshufvudboken
vore ofullständig; och i alla fall icke
torde böra införas i specialförfattningarne,
förr än Grundlagen blifvit förändrad. I
11 §. heter det: ”jemte Rikshufvudböcker”na
för de årsom utgöra föremål för
”hvarje Revision, öfverlemnar StatsContoi”ret
till Revisorerna alla sina egna räkenskaper,
protocoll och handlingar för sam”ma
år. Enligt 12 §. skall en af StatsCon”loirets
ledamöter lemna Revisorerna upplysningar
om förvaltningen under de år3
för hvilka afslutade Rikshufvudböcker granskas.
Likmätigt i3 §. ”må Revisorerne äf”ven
kunna af StatsContoiret äska och er”hålla
de upplysningar och handlingar, som
”de i öfrigt finna nödiga, rörande verkställigheten
af beslut, eller fortgången af dis”positioner,
som blifvit vidtagna under den
”tid, som utgör föremål för hvarje Revi”siousförrätlning,
utan att de dertill orne
-
a6
Den 9 Februarii f. m.
”delbarligen hörande räkenskaper, proto”coll
och handlingar, anses fullkomligen
”utredda; dock få så beskaffade upplysnin”gar
och handlingar icke af Revisorerna,
”med intrång på efterföljande Revisorers
”granskningsrätt, användas till anledning,
”eller grund för någon anmärkning, eller
”anmälan, rörande åtgärder under en sed”nare
tid, för hvilken afslutad räkenskap
”då icke är till granskning öfverlemnad.”
Af denna för öfrigt något otydliga §. är
det dock klart, alt Revisorerna ej få se alla
StatsVerkels handlingar, som tillkommit sednare
än under de år, för hvilka afslulade
räkenskaper fiinas; och att de handlingar,
som derutöfver varda dem öfverlemnade,
icke blifva det till någon åtgärd, utan följagteligen
endast för tillfredsställandet af
deras möjliga nyfikenhet. Men för sådant
ändamål komma icke Revisorerna tillsammans;
och skälet för denna inskränkning,
eller undvikandet af föregående Revisorers
intrång på de efterföljandes granskningsområde
är undanröjdt, om man antager förra
Ständers förslag, att hvarje Revision sträcker
sin granskning blott till den dag, då
lion börjar siria förrättningar. Men äfven
denna skillnad emellan StatsUtskottels och
Revisorers granskningsrält, denna inskränkning
i RiksdagsOrdningens och Tryckfrihetslagens
stadganden, anser jag origtig.
H vårföre skulle en Revisor, hvars pligt är
granskning, hafva mindre rätt att se hvarje
Den 9 Februarii f. «n.
37
handling i Räkenskapsverken, än hvar och
en annan medborgare, utan offentligt uppdrag,
har att trycka den? Det vore ju en
motsägelse, hvartill Rikets Ständer desto
mindre böra göra sig skyldige, som ett dylikt
stadgande utan påföljd kunde öfverträdas;
ty en Revisor upphör icke under liden,
att vara Svensk medborgare; och såsom
sådan, kan det honom icke förvägras,
att utbekomma hvilken handling, han behagar.
— Hvilka olägenheter af denna frihet
för Revisorerna förspordes väl i Statsverket
till och med 1822? hvilka hafva
försports i Banken och RiksgäldsContoiret,
der hon ännu fortfar? Vore det någon, som
skulle söka ändring deri, så vore det väl
Revisorerna sjelfva, eller StatsUtskottet, som
kunde besväras af deras tvister, och icke
Styrelsen. Henne bör det vara likgiltigt,
hvilkendera Revisionen, som gör anmärkningar;
ty det är på förhand ovisst, hvilkendera
som blir strängast, och i alla fall
skola anmärkningarne först behandlas af
Ständerna, innan de leda till något ansvar.
En förblandning af förvaltning och räkenskap
synes ligga till grund för dessa farhågor.
Ehuru föreningen af bägge utvisar
fullständigheten af ett Räkenskapsverks åtgärder:
så kunna de vara ganska olika, och
äfven under granskningen åtskilda. Förvaltningen
kan vara dålig, fastän räkenskapen
är väl förd, och tvärtom. Instructioner
och Reglementen, jemnförda med an
-
28
Den 9 F e b r u a r i i f. m.
komna och afgångna bref, samt dithörande
protocoll, hvilka utvisa förvaltningens beskaffenhet,
kunna granskas för sig, likaväl
som Räkenskaps-protocollet, bufvudboken,
med dithörande verificationer öfver inkomna
och utgångna medel. Det kan icke blott
ske, utan det sker sä både hos Revisorer
och Utskott, genom deras åtskilda CanzliAfdelningar
för förvaltningen, och Räkenskaps-afdelningar
för hvad som hörer dil.
Endast i händelse af tvifvelsmål, otydlighet
eller anmärkningar, behöfver man jemnföra
befallningar och räkenskaper, beslut
och verkställighet; men derföre icke flera
räkenskaper, än dem, som höra till saken,
och följagteligen icke hela hufvudboken,
hvadan bokslutet kan dertill vara öfverflödigt.
— Enär dessutom ett sådant begagnande
af sednare handlingar och räkenskaper
är tillåtet och oskadligt, då det utöfvas
af StatsUtskottet, fastän Rikshufvudboken
icke är afslutad, hvarföre skulle det vara
otillåtet och skadligt, då det utöfvas af Rikets
Ständers Revisorer, hvilka äro lika organiserade
som Utskottet? Bokslutet i Banken,
hvarest granskningen varit fri, utan alt
förvålla collisioner mellan StatsRevrsionerna,
torde vara föga mindre, än i StatsContoiret.
Hvad som går an på förra stället, utan collisioner,
borde äfven dessförutan vara möjligt
på det sednare.
Den a:dra hufvudfrågan måste följag*-  teligen besvaras med nej; och jag anser
Den 9 Februarii f. m.
29
mig böra fästa StatsUtskottets uppmärksamhet
på vådan och obehörigheteu för detsamma,
att ingå uti en speciel lagstiftning,
som strider mot grundlagarnes uttryckliga
föreskrifter.
3:o.
Huru ofta Revisionerna skola inträffa,
är väl också bestämdt af grundlagen; och
förslag lill ändring deri måste väckas genom
Conslitutions-Utskottet. Men sådant
är redan gjordt; och förslaget, som vid
detta Riksmöte skall afgöras, innebär, att
Revisorerna skola hvarje är imellan Riksdagarne
sammanträda. — Ilade Styrelsen
instämt i dennaConstitutionsUtskottets åsigt,
så hade väl den Kongl, propositionen bort
rättas derefter, eller hänvisa dit. Tvärtom
antager den föreslagna 5 §. i förslaget,
att Revisorerna, hvilkas sammanträden enligt
§. 6 utsättas af Rikets Ständer eller
afgående Revisorer, kunde så sällan sammankomma,
att Rikshufvudbok för mera än
arne år vore afslutad, och således, att Revisionerna
icke inträffade oftare än hvart
3:dje år. Enär nu 7 §. stadgar att ”ingen
Revision må öfverskrida 3 månader:" så
är det för hvar och en, sorn känner Revisionsgöromålens
mängd, lätt att inse, huru
ytlig en Revision skulle blifva, hvilken
borde granska tillståndet, styrelsen och förvaltningen
af StatsYerket, Banken och RiksgäidsContoiret,
under lika många år, sorn
3o
Den 9 Februarii f. ra.
Revisionen innefattade månader. — Ännu
svårare att medhinna skulle Revisionen blifva,
om meningen af 8 §. vore, såsom det
tyckes, att inga discussioner skulle få äga
rum på Revisorernas afdelningar, utan endast
in pleno, hvarigenom afdelningarnes
egenskap af beredningar till stor del ginge
förlorad, och hvarje utredning underkastades
den vidlyftighet och tidspillan , som vid
öfverläggningar i ett talrikt plenum äro
oundvikliga. — Om det skulle hända, att
Revisorerna någon gång ansågo Revisionsarbetet
så lätt, eller sina efterträdares skicklighet
så stor, att de ej utsatte nästa Revision
förr än om 3:ne år: så skulle det möjligen
hända, att göromålens mängd tillintetgjorde
nyttan af hela Revisionen. Att
nu, då Kongl. Maj:t medgifvit Revisorerne
en vidsträcktare granskningsrätt i afseende
på räkenskaperna, tiden till denna förrättning
icke göres rymligare, utan snarare inskränktare,
har förefallit mig destomera
oväntadt, som Kongl. Maj:t uti dess nådiga
skrifvelse af den 4 December 1023 anförde
bland skälen emot den vidsträcktare granskningsrätten,
som då afslogs, men nu medgifves:
”att en så vidsträckt granskning i
”sjelfva verket klefve en omöjlighet, då
”jemnförelse sker imellan den för Revi”sions
förrättningen bestämda tiden (hvars
”otillräcklighet i det inskränktare
”skick granskningen hittills ägt rum
”Rikets Ständer dessutom förut hal
-
Den g Februari i f, m.
3r
”va anmält) och en ändamålsenlig un”dersökning
af Rikets samtelige penninge”förvaltande
Verks och Inrättningars till”stånd,
förvaltning och räkenskaper.” Jag
anhåller att icke blott Ridderskapet och
Adeln, utan äfven StatsUtskottet, ville fästa
sin uppmärksamhet vid dessa Kongl. Majits
egna ord; och jag önskar följagteligen, att
de föreslagna §§. om tiden, huru ofta Revisionerna
böra inträffa, på hvilken deras
gagn så väsendteligen beror, icke mätte till
pröfning företagas, förr än RiksStånden afgjort
det redan länge på bordet hvilande
grundlagsförslaget derom från sista Riksdag.
Enär således ett fullt tillfredsställande
svar icke kunnat gifvas på någondera af de
3:ne hufvudfrågorna; så anser jag den föreslagna
Instructionen i sitt närvarande
skick icke vara antaglig.
Med smärre anmärkningar vid ordningen
och ordalydelsen i åtskilliga §§. vill
jag icke nu uppehålla Ridderskapet och
Adeln. Om Utskottet vidtager rättelser i
hufvudpunkterne, så måste dylika af sig
sjelft följa i smärre omständigheter; och i
alla fall får jag tillfälle, att derom yttra
mig, då betänkandet ankommer från Utskottet,
dit jag anhåller, att mina anmärkningar
måtte få beledsaga den Kongl. Propositionen.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemnat ett så lydande anförande;
3?. Deti 9 Februarii f. m.
Då Konungen till Rikets Ständers pröfning
i Nåder afgifvit ett förslag till ny
Instruction för Rikets Ständers Revisorer,
och detsamma till Stats-Utskottets förberedande
åtgärd remitteradt, torde der
till öfverläggning förekomma i sammanhang
med 1825 års Revisorers anmälan
af Konungens vägran för en så vidsträckt
granskningsrätt, i afseende på StatsVerikets
förvaltning, som alltifrån regementsförändringen
intill den tiden varit Rikets
Ständers Revisorer medgifven; anser jag mig
äga så mycket större anledning, att till vederbörlig
pröfning framställa mina åsigter
i detta ämne, som jag icke medgifver mig
hafva, i egenskap af Ordförande vid alla
föregående revisioner, beredt beslut, som
icke varit förenlige med Rikets Ständers
rätt och RegeringsLagarnes föreskrifter, och
då jag äfven icke saknar anledning till den
förmodan, att vid pröfningen af 1828 års
RevisionsBerättelse, olika meningar torde
hafva i StatsUtskottet uppstått om tiden
för Revisorernes granskningsrätt af Statsverkets
förvaltning, anhåller jag vördsammeligen
att så väl derom, som om Ständernes
rätt att allena stadga Instruction
för deras Revisorer, i ett sammanhang få
framställa, ej mindre hvad mig förekommit,
till bevisande af Rikets Ständers oinskränkta
granskningsrätt i detta afseende,
än hvad mig synts i det nådiga förslaget
till
Den 9 Februarii f. m.
33
till Instruction för Revisorerne icke dermed
stå i förening. Efter den lyckliga regementsförändringen
180g beslöto Rikets Ständer
och stadgade i 68 §. Riksdagsordningen,
att Revisorer skulle vid hvarje Riksdag
förordnas att emellan Riksdagarne, enligt
af Rikets Ständer utfärdad Instruction,
öfverse och granska Statsverkets, Bankens
och RiksgäldsContoirets tillstånd, styrelse
och förvaltning &c.; men denna Instruction,
som Grundlagen således tillägger Rikets
Ständer en odelad rätt att utfärda, kom
i förgätenhet att utfärdas; Revisorer förordnades
dock till den första revisionsförrättningen,
utsatt till 1812, som, i anseende tillmellankomst
af 1812 års Riksdag blef till följande
året 1813 uppskjuten. Vid. 1812 års Riksdag
uppstod bos Rikets Ständer fråga om
utfärdande af den föregående Riksdag beslutade
Instructionen, som då af Ständerna
författades, och sedermera intill 1825 års
Revision tjent till efterlefnad, och Rikets
Ständer anhöllo hos Konungen, om dess
utfärdande, blott till vederbörandes efterlefnad,
i följande uttryck: ”Till Eder Kongl.
”Majit få Rikets Ständer härmedelst i underdånighet
öfverlemna Instructionen för
”Rikets Ständers Revisorer öfver Stats-Rando
och Riksgäldsverken. Denna Instruction
”blef redan vid 180Q och 1810 årens Riksdag
stadgad, men icke till Eders Majit i
”behörig ordning afgifven. Rikets Ständer
”anmäla densamma nu, med underdånig
12 II. 3
34
Den 9 Februarii f. ni.
”anhållan, det täcktes Eders Kongl. Maj:t
”densamma till vederbörandes efterlefnad
"i nåder utfärda.” Ordalagen i denna underdåniga
skrifvelse, grundade på Rikets
Ständers i Grundlagens 68 §. Riksdagsordningen
stadgade rätt, att utfärda Instruction
för Revisoreme, tillkännagifva ett beslut,
som icke fordrade Konungens sanction, men
anmältes blott till Konungens Nådiga verkställighet,
i likhet med andre författningar
såsom Revillningsförordningen m. fl. som
af Rikets Ständer allena bero, och hvilken
anmälan synts då hafva varit så mjmket
mera lämpelig, som enär besagde Grundlags
stadgande ålägger Revisorerne en förbindelse
att granska tvänne års afslutade räkenskaper,
vederbörande Embetsman, hvilka
Rikets Ständer icke ägde att befalla, erindrades
om iakttagande af deras, i öfververensstämmelse
med samma grundlagsstadgande,
deremot svarande åliggande, att hålla
Revisorerne de föreskrefne räkenskaper och
handlingar vederbörligen tillhanda. Då Rikets
Ständer äga den enda odelade rättighet
alt beskatta sig sjelfva, till utgörande
af bevillning för Statsbehofven, samt alt
fördela beskattnings-summan på särskilta
hufvudtitlar till Särskilte föremål, har det
synts ligga så klart för omdömet, att Rikets
Ständer, som betala och fördela bevillningsmedlen
till af dem bestämda föremål,
äfven böra äga rätt att tillse, huru
deras föreskrifter derom blifvit verkstälde,
Den 9 Februarii f. m. 35
utan inskränkning af tid eller ställe för redovisning,
att man ej kunnat vänta något
särskildt yttrande derom i Grundlagen, såsom
liggande i sakens natur, annorlunda,
än i anseende till granskningstiden af räkenskaperne,
hvilka fordra den längre tiden
till afslutande, och hvarom således bestämdt
borde förordnas; och man kunde
icke då under de menlösa tiderna ana, alt
granskning af räkenskaper och granskning af
förvaltning, af så skiljaktig beskaffenhet
och af hvarannan oberoende, skulle någonsin
kunna förbiandas, för att i anseende
lill Statsförvaltningens granskning inskränka
Ständernas pröfningsrättighet, samt att,
då räkenskaper, i anseende till deras beskaffenhet,
icke kunna pröfvas till den närvarande
tiden, man velat försätta förvaltningsgranskningen
i samma calhegorie, hvilket
skulle föranleda till den påföljd, att Ständernas
ombud, Revisorerne, först efter fyra
års förlopp efter Riksdag blifva i tillfälle
att, till någon del, känna Statsförvaltningsåtgärderne,
i följd af föregående Riksdagsbeslut,
som alldeles skall uteblifva och
döljas för de 2.‘ne år härefter sammanträdande
Revisorer, om icke granskningsrätten
får så vidt utsträckas, som den var intill
1825 års revision. För min del har jag
tyckt, att tillämpningen af granskningsrättigheten
för Revisorer, på sätt derom blifvit
förordnadt, icke är förenlig med Grundlagens
esprit och föreskrifter om nationens
3*
36
Den 9 Februari i f. in.
rättigheter, och så inyckct mera motbjudande,
som ingen synbar fördel genom detta
fördöljande vinnes. Man har, såsom
motskäl anfört, att om granskning af räkenskaper
och af förvaltning icke åtföljas
för samma år, skulle föregående Revisorer
göra intrång i efterföljande Revisorers granskningsrätt,
men detta inkast vederlagges
lätt, vid erindran, att Revisorerne icke äga
beslutande-rätt, utan blott den, att lalla
omdömen; och skulle ock hända, atti ärenden
af lika beskaffenhet tvänne revisioner
fatta olika omdömen, hvilket äfven handt
i mål af enahanda beskaffenhet, men i olika
revisions-år, så uppstår ej derifrån någon
skadlig påföljd, enär Ständerna äga att
pröfva, hvilkendera revisions-åsigten bör anses
vara den rätta. Det liar förekommit
mig vara i vårt constitutionella samhällsskick
oväntadt, att nationen, sorn består
Statsmedlen, skulle förklaras, under fyra
påföljande år, oberättigad att känna dispositionerna
deraf, då Grundlagarne likväl
icke sådant förvägra, och, med förutsättning
att begge Statsmagterne, Konungen och Ständerna,
lika afse den allmänna nyttan, har
jag trott, att Regeringen äfven skulle inse
nyttan deraf, att dispositionerne af Statsmedlen
och Regeringens föreskrifter blefvo
snart kände, för den påföljande Riksdagen,
som bestyrkes deraf, att Regeringen någon
gång gjort afseende på Revisorers erindran;
och bevisningen deraf torde äfven hämta
Den 9 Februari i f. m.
37
styrka ifrån det förhållande, sorn sig företer
i Konungens Nådiga Proposition till
Rikets Ständer angående Statsverkets tillstånd
och behof, der, pagina 45, i afseende
på Tredje HufvudTitelns utgifter, förrnäles,
”att den ifrån 1824 års början till närvarande
tid uppgångne kostnad för värfvade Ca”valleriels
hästars fouragering, utöfver hvad
”dertill å Stat varit anslagit, utgjordt 132,352
”R:dr 3^ sk. B:co, upplåntc till större de”len
ifrån Allmänna MagazinsFonden, Krigs”Collegii
Underhålls-departeinent m. fl., som
”föreslås, att godlgöras af öfverskotten å
”Statsverkets inkomster.” Om desse, Statsanslaget
öfverskridande, dispositioner af större
summor fått vara kände vid 1825 års Revision,
hade Revisorerne förmodligen, åtminstone
jag, ansett sig, i stöd af 3 §. i Instructionen
för Revisorerne, förbundne lill det omdöme,
att anslaget varit öfverskrida, samt att
för HufvudTitlarne lån så mycket mindre
borde få upptagas, som genom HufvudTitlarnes
skuldsättning till framtida ersättning,
Statsregleringen skulle illuderas, och ändamålet
med HufvudTitlar för Statsutgifterne
alldeles förfelas; och om Konungen
fästat Nådigt afseende på en sådan erindran,
så torde, till inskränkning i de nu
fÖreslagne betydligare ärsättningarne, antingen
de omförmälte hästarnes antal kunnat
minskas, eller andre utvägar, än låne-anstalter,
kunnat i den vidtomfattande tredje HufvudTileln
utfinnas. Jag har ej kunnat för
-
38
Den 9 Februarii f. in.
stå, på hvilken grund och i hvad ändamål
Statsförvaltningens kännedom skulle vara
förborgad för nationens ombud i flere år,
då Grundlagen icke betager dem en sådan
naturlig rätt, och då hvarje enskilt man äger
laglig rätt, och utväg att förskaffa sig samma
kännedom, som nationens ombud förvägras,
hälst, jemlikt Tryckfrihetslagen,
hvar och en är berättigad att i StatsContoiret
utlösa afskrift af hvarje dit ankommande
Konungabref, och torde, i sammanhang
härmed, den erindran icke vara öfverflödig,
att då StatsUtskottet, i anseende till
granskning af Statsförvaltningen, är i samma
cathegorie som Revisionerne, ehuru vid
de sednare den torde mera noggrannt förrättas;
så skulle StatsUtskottet, genom godkännande
af den principe, att granskning
af räkenskaper och förvaltning böra åtföljas
roed analogie af hvad som händt Revisorerne,
icke äga granskningsrätt öfver
Statsforvalningen, närmare intill närvarande
tid, än för år 1826, samt böckerne och
räkenskaperne för följande åren för Statsverket,
till alla dess delar, kunna för StatsUtskottets
kännedom tillslutas, hvilket jag
förmodar, att åtminstone Rikets Ständer sjelfve
icke lära medgifva. Hvad åter angår
Konungens Nådiga förslag till ny Instruction
för Rikets Ständers Revisorer, så med
underdånig erkänsla för Konungens Nådiga
afsigt, att dermed gå Rikets Ständers fordringar
lill mötes, kan jag likväl icke cicil
-
Den 9 Februarii, f. m.
39
ja det obehagliga intryck jag erfarit vid
saknaden deri af hvad jag ansett för det
hufvudsakligaste, nemligen medgifvande af
Rikets Ständers Revisorers granskningsrätt
till löpande tiden, på sätt den alltid varit
i Statsverksförvaltningen intill i825- utöfvad
och vid Ständernes verk tillämpad,
och hvarförutan, Revisorerne så förfela det
vigtiga ändamål, hvarföre de visligen blifvit
inrättade, att, om så får fortfara, de
snart sagdt kunna umbäras, då i öfvervägande
kommer, att räkenskapsgranskningen,
hvilken äfven verkställes i vederbörligt Embetsverk,
är ett intet, nemligen jemförelsevis
till förvaltningsgranskningen, som är
det hufvudsakliga, och som erfarenheten
bevittnar hafva gifvit goda stöd och ledningar
för Ständernes pröfning och omdömen
till Statsförfattningens helgd, i synnerhet
då den fått sträckas intill den närvarande
tiden och icke varit tvungen stadna
vid en aflägsnare tidepunct. Det torde
få räknas till mine misstag, att iag icke anser
den föreslagne Instruction så tydelig,
som de af Ständerne uppfattade åren 1812
och 1823, och då för framtiden tvetydighet
sorgfälligt hör undvikas, har det mig
förekommit, att då Revision af Rikshufvudböcker
flerstädes deri omnämnes, men, icke
räkenskaper, annorlunda än i uttrycket
StatsContoirets egne räkenskaper, protocoll
och handlingar, den tydning någon gång
kunde gifvas, att specialräkenskaper icke
4°
Den 9 Februarii f. m.
behöfde vara tillgänglige, eller granskning
deraf äga rum, hvilka likväl ligga till grund
för Rikshufvudböckerne, och för granskning
böra vara att tillgå. Jag har äfven trott,
att, till undanrödjande af möjligen uppkommande
missförstånd om författningens
utsträckning, alla cassör borde specificerade
upptagas, till utrönande af hvilka tili
allmänna cassör hänföras, hälst, i annat
fall, det kunde hända, att PassevoIaneeCassan
och ConvoyCommissariatsCassan, sorn
förut icke blifvit ansedde Revisionen tillhörande,
kunde förklaras vara, icke allmänna
cassör, utan af en enskild beskaffenhet.
Med afseende på hvad jag nu anfört,
anser jag mig icke kunna instämma i
det nådiga förslaget till Instruction för Reviso-rerne,
utan, med bibehållande af den nu
gällande, önskar blott det tillägg, att granskningsrätten
må blifva tillämpad på lika sätt
sorn före j825 års Revision, samt anhåller*
att detta anförande må till StatsUtskottefc
remitteras»
Herr Hjerta, Gustaf: Jag hade visserligen
mycket att erinra vid den nådiga»
skrifvelsen, som nu skall afgå till Utskottet,
men jag är till största delen förekommen
af Herr von Hartmansdorff, dock kan
jag icke instämma i hans åsigt, rörande frågan
om Tullmedlens ingående till RiksgäldsContoiret.
Jag ber således att få fästa uppmärksamheten
på vigten af, att bibehålla
Den g Fe bru ar i i f. m.
åberopandet af 3o §. Riksdagsordningen,
som finnes i den gamla In$tructionen, men
ej i den nya. Jag kan väl fatta, isynnerhet
af de yttranden som, dels af vissa
bland 1827 års RevisionsLedamöter blifvit
fälde, dels i tryckte papper varit införde,
rörande begreppet af ordet klander, att det
är hufvudsakligen för att undvika ett sådant
ord, som man velat aflägsna Revisorerne
från det åberopande, att de ägde samma
rätt som StatsUtskottet, att anmäla de
oordningar eller förseelser, som inom administrationen
kunde upptäckas. Jag anhåller
få visa, att detta ord, klander, i 3o
§. Riksdagsordningen, ej är annat än det
urgamla ordet klander, som finnes på flere
ställen i allmänna lagen, oell ej det sorn
nyttjas i hvardagsspråket. I i3 Cap. 2 §.
ÄrfdaBalken står till exempel: kommer klander
ä thet gods, som i arf gänget är; gifve
then &c. Angående testamenten säges
i 18 Cap. 3 §. af samma Balk: Vill man
klandra testamente; gore det inom natt och
år &c., och i 4 §• af samma Capitel: Ej
må någor annan, än närmaste arfvinge,
klandra testamente. I 4 Cap. 2 §. nämnde
Balk står: Kommer ej klander å thet
köp, inom tolf veckor ifrån tredje uppbudet,
&c. Slutligen, för att förkorta bevisningen,
vill jag åberopa sjelfva Titeln ån
Cap. JordaBalken, som är: Om kla/ider i
Jordafång, och om hemul. Deremot finnes
ett annat ord i lagen, som är ordet
4a
Den g F e b r u a r i i f. m.
tadel. Det är detta, som ej är i Grundlagsspråket
antagit. Jag tior mig sålunda hafva
visat, att man ej ämnat afstänga yttranderätten
för Rikets Ständer öfver de Författningar,
som Konungen kan utgifva. Det
står i bägge §§. af 28 Cap. RätlegångsBalken
omtaladt böter för den, som tadlar
dom; och det är detta, som i lagen förbjudes.
Ett sådant ord har derföre ej eller
blifvit nyttjadt i Riksdagsordningen. Jag
tror detta vara af stor vigt, emedan det är
det väsendtliga skälet mot bibehållande af
redactionen i 2 §. af Insli uclionen. Jag
skall äfven bedja att få fästa Utskottets uppmärksamhet
på vigten af, att icke låta förvilla
begreppet genom det beständiga åberopandet
af afslutade räkenskaper. 68 §.
Riksdagsordningen säger så uttryckligen, att
Rikets Ständers Revisorer emellan Riksdagarne
skola granska Statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning, att jag ej kan liona,
det räkenskaperne äro afsedde såsom en
hufvudsak, utan endast för alt controllera
förvaltningen af allmänna medel. Att kunna
följa styrelsen, fordras knappt, att alslutade
räkenskaper finnas. Dessa granskas
förut af KammarRätten, och Rikets Ständers
Revisorer skulle då allenast blifva en
ny KammarRätt. Meningen är tydligen den,
att Protocoller, Konungabref och Handlingar,
skola genomgås, så att man kan se,
huru Styrelsen gått lill väga, huru de anslagne
medlen utgått, om inkomsterne rik
-
Den g Februarii f. m.
43
tigt influtit, och huru de redovisas. För
mig är det klart, att det ej kan vara meningen
med ordet tillstånd', att endast se
det, som har varit. Ännu anser jag ej folket
så historiskt, att det skulle nöja sig endast
med historien om, huru tillståndet i
Statsverket varit för 3 eller 4 år tillbaka;
utan jag tror, att det önskar få veta, huru
det der står till, och det kan ej vinnas, om
det förslag gillas, som blifvit framstäldt. Ej
eller kan menas med styrelse, att man blott
skulle hålla sig vid verificationerne, ty anskaffandet
af sådane kan gå ganska lätt och
behändigt. Jag tror alltså räkenskaperne
vara det minst vigtiga. Det öfriga måtte
ses, och det till den tid då Revisionen inträffar,
på det den må kunna tjena Konung
och Folk med att upptäcka de oordningar,
som kunna finnas. Detta är så mycket vigtigare,
som vi derom hafva en icke aflägsen
erfarenhet. Yi hafva sett att, om en
sådan sats varit gällande år 1822, hade
MagazinsDirectionens olyckliga ställning ej
varit Rikets Ständer obekant år 1823. Det
förundrar mig då så mycket mera, att man
nu vill afhålla Revisorerne från en sådan
granskning.
Jag anser mig äfven i korthet böra
lemna del åt Utskottet, huru allt sedan år
1809 tillgått med utfärdandet af Instruction
för Rikets Ständers Revisorer. Vid det
årets Riksdag hunno Ständerne ej alt utar
-
44
Den 9 Februarii f. ni.
Leta den, fastän de ointalade i RiksdagsBeslutet,
att de utsett Revisorer, hvarvid
de åberopade 68 §. Riksdagsordningen; men
i Örebro år 1810 utarbetades ett förslag,
som likväl ej Lief Konungen meddeladt;
först i Örebro 1812 utarbetades den nu
varande Instructionen och lemnadestill Konungens
utfärdande, hvilket skedde, och i
bela ingressen finnes ej något tecken, att
Han ansåg sig böra sanctionera den. Att
det säger sig sjelf, att Han ej skall satta
sitt namn under hvad han ej gillar, det
erkänner jag; men att Rikets Ständer ensamme
äga att utgifva Instructionen, är lika
klart. Den är af ingen annan natur, än
Instructionen för Rikets Ständers JustitiseOmbudsman
och öfrige ombud, Fullmägtige
rn. fl., och det kan ej åberopas något skäl
för nödvändigheten af sanction, nu mera
än förr. Det är hufvudsakligen dessa tre
anmärkningar, som jag anser af den vigt,
att jag ber om Utskottets uppmärksamhet
å dem.
Herr von Hartmansdorff: Då jag i mitt
anförande yttrat, att 1812 års Instruction
för Revisorerne blef uppgjord åren i8oq
och 1810, men denna uppgift synes hafva
blifvit af Herr Hjerta bestridd, anser jag
mig förbunden, att uppläsa de ord, som i
Rikets Ständers skrifvelse af den 3 Junii
18ra derom förekomma, och hvarigenom
riktigheten af min uppgift bestyrkes. De
Den 9 Februar ii f. m.
45
lyda sålunda: ”Denna Instruction blef re”dan
vid 180g och 1810 arens Riksdag
”stadgad, men icke lili Eder Kongl. Maj:t
”i behörig ordning afgifven. Rikets Stän”der
anmäla densamma nu med underdånig
anhållan, det täcktes Eder Kongl. Majit
”densamma till vederbörandes efterlefnad
”i Nåder utfärda.”
Hans Excellence Herr Grefve af FFettevstedt,
Gustaf: Då detta ämne vid förra
Riksdagen utgjorde ett af de vigtigaste föremålen
lör Ridderskapets och Adelns öfyerläggningar,
hade jag äfven tillfälle att
vidlyftigt yttra mig. Det vore således att
missbruka Ridderskapets och Adelns tid,
om jag åter upprepade hvad jag då anförde
uti ett ämne, som nu åter framkommit,
och hvars, med mina, stridiga åsigter här
tillfyllest blifvit ådagalagde, i synnerhet af
Herr von Hartmansdorff, och sedan af Herr
Hjerta. Vid det tillfället, under förra Riksdagen,
leddes jag i synnerhet af den önskan,
att de ski 1 ja k lige meningar, som ägt
rum emellan Regeringen och Ständerne, i
afseende på omfånget af granskningen af
StatsVerkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
att dessa skiljaktiga meningar, säger
jag, som ej kunde vara båtande för någondera,
skulle förena sig i en gemensam öfverensstämmelse
om hvad med denna granskningsrätt
förstås. Det hoppet förfelades vid
förra Riksdagen, och collisionen fortfor.
46
Den 9 Februarii f. ra.
Derföre ansåg Konungen sig förbunden att
vid denna Riksdag, för att för framtiden
göra slut derpå, inlemna till Rikets Ständer,
med fullt förtroende, ett förslag till
instruction. Konungen dolde icke för sig,
att det är Rikets Ständers obestridliga rätt
att utfärda instruction, men Konungen
lemnade ett förslag dertill, af den anledning,
att Rikets Ständer i detta förslag
skulle se, att de föreskrifter de gifva, skola
mötas af dem, som Konungen skall lemna
sina förvaltande, och af Konungen beroende,
Embetsverk. Det var således, för
alt komma till en öfverensstämmelse i grundsatser,
som vi alla åsyfta, som detta förslag
blef afgifvet. Jag vet väl, att Rikets
Ständer, såsom Herr Hjerta uppgifvit, år
1812 till Konungens utfärdande öfverlemnade
den då begärte instruction. I ingressen
till denna instruction säger Konungen:
Att, som till oss Riksens Ständer vid
innevarande Riksdag öfverlemnat den för
deras Revisorer öfver Stats- Banco- och
Råks gälds - Beeken faststälda Instruction ,
med underdånig anhållan om dess utfärdande
till vederbörandes efterlefnad, alltså
håfve vij med Nådigt bifall dertill, nu
velat densamma, i sådant ändamål, allmänneligen
kungöra, lydande ord från ord,
som följer. Herr Hjerta, då han åberopade
detta, nämnde äfven om Rikets Ständers
obestridliga rätt att för deras Justitias-Ombudsman
utfärda Instruction. Sam
-
Den 9 Februari i f. m.
47
ma förhållande, som med Instruction för
Revisorerne, iir äfven med Instruction för
JustitiaeOmbudsmannen. Den blef likväl af
Ständerne till Konungen öfverlemnad vid
1809 års Riksdag, och ingressen till den
lyder så: Sedan Riksens Ständer till Oss
i underdånighet öfverlemnat den för deras
Just iticeO mbuds man vid denna Riksdag, till
följe af g6 §. Regerings Formen, öfverenskomna
och faststälda Instruction, och vi,
efter föregången granskning, icke funnit
densamma innefatta några föreskrifter,
hvilka kunna anses stridande mot de för
Justitia? Ombudsmannens Embetsbefattning
i förberörde RegeringsForm lagde grunder ;
så håfve vi härmed velat denna Instruction
till allmän efterrättelse kungöra, sådan
den ord ifrån ord härefter följer.
Det är således blott i afseende på den, enligt
min tanka, Konungen och Rikets Ständer
gemensamt tillhöriga rätt, att vara vårdare
af Grundlagen, som jag anser, att instructionen
för Revisorerne bör öfverlemnas
till Konungen att utfärdas, på samma
sätt som den för Rikets Ständers JuslitiaaOmbudsman;
ty jag hemställer, om denna
sammanstämmelse i åtgärder kunde finnas;
i händelse Rikets Ständer skulle uppdraga
åt sine Revisorer att göra hvad Konungen
ansåge sig ej kunna befalla sine Embetsman.
När meningarne sammansmälta, så
är det vigtiga ändamålet vunnit, att förvaltningen
skall undergå granskning, och då
Den 9 Februarii f. ni.
blir äfven denna granskning fullständig.
Det är visserligen i denna mening, som
Rikets Ständer år 1812, med den deni ensamt
förbehållne rätt att utfärda Instructionen,
likväl öfverlemnade den till Konungens
utfärdande.
I afseende på de speciella anmärkningar,
Herr von Hartmansdorff gjort mot det
nu inlemnade förslaget till inslruction, torde
jag blott med några ord få yttra mig.
Herr von Hartmansdorff anmärker först
(jvalificationen af allmänna cassör, som i
det nya förslaget är utbytt mot det i Rikets
Ständers förslag sista Riksdagen nyttjade
uttryck af särskilta cassör. Jag tror,
att, vid jemförelse med Kongl. Majrts förslaget
åtföljande skrifvelse, torde meningen
upplysa, att med allmänna cassör menas
alla särskilta cassör. För öfrigt visar slutet
af g §., som förutsätter tillkomsten af
nya cassör, tillräckligt meningen. Herr von
Hartmansdorff tyckes ej vilja, att någon
specifieation af de granskningen underkastade
cassorna bor äga rum. Orsaken, hvarföre
den blifvit intagen i denna instruction,
är verkligen den af Herr von Hartmansdorff
förmodade, att dervid af Kongl. Maj:t
blifvit följdt, hvad Rikets Ständers förslag
vid sista Riksdagen innefattade. Att någon
våda derigenom kunde uppstå, kan jag ej
inse, i afseende på hvad jag förut nämnt,
Den 9 Februarii f. m.
49
rörande slutmeningen af 9 §. Skulle genom
en förändrad organisation af StyrelseVerken
några cassör komma att förvaltas
af andra verk, så kommo de ändå under
cathegorien af 9 §. Detta är dessutom redactionssaker,
som äro öfverlemnade åt Statsutskottet
att ytterligare bestämma. I afseende
på tiden för upplysningars erhållande,
liar Herr von Hartmansdorff ansett, att
det nya förslaget ej innehåller en så ovilkorlig
granskningsrätt, som Grundlagen medgifver.
Om den saken är så mycket sagdt,
att man kunde upptaga många tids-perioder
för Piidderskapet och Adeln med att
upprepa hvad som derom blifvit yttradt.
Men jag hemställer, då nu Grundlagen blifvit
föreburen, om icke densamma, tagen i
sin bokstafliga tydning, gör en bestämd
skilnad emellan StatsUtskottet och Revisorerne.
I det afseendet torde åtminstone
Grundlagens ord vara tydliga, och då man
säger, att granskningen är mera inskränkt
genom det nya förslaget, än genom Grundlagen,
så tror jag, att det är detta åberopande
af Rikets Ständer, som talar emot
ett sådant påstående, emedan utsträckningen
af tiden hämtar sin grund från 2 §. i
1812 års instruction, men i Grundlagen
finnes den åtminstone ej tydligen uttryckt.
Den kan genom analogie ledas dit, men
detta förutsätter en tolkning; och då man
säger, att den är stridande emot Grundlära
H. 4
5 o
Den 9 F e b r u a r i i f. m.
gens mening, så måste man återvända, utan
tolkning, tillden mening bokstafven gifver,
och deii kan jag ej finna sådan, som man
vill tolka den. Här har mycket blifvit taladt
om den skilnad man vill göra emellan
granskningen för en efterföljande tid af
handlingar och protocoller, och granskningen
af räkenskaper. Här har åter Grundlagen
bordt ligga till ledning för förslaget.
Ehuru man än må förstå 68 §. Riksdagsordningen,
måste likväl en tolkning äga
rum, huruvida, utöfver de två åren, granskningen
skall sträcka sig till den dag, då
Revisorerne sammanträda. I 68 §. står:
Derjemte skola Riksens Ständer, i den ordning
Stånden, hvart för sig, lämpligast
finna, vid hvarje Riksdag förordna om Revisorer,
att emellan Riksdagarne, enligt af
Riksens Ständer utfärdad Instruction, öfverse
och granska StatsVerkets, Bankens
och RiksgäldsContoirets tillstånd, styrelse
och förvaltning; likväl hvad Statsverket
angar, utan rättighet att meddela föreskrifter,
eller förändringar besluta. Desse
Revisorer, som skola vara sex af hvarje
RiksStånd, böra emellan Riksdagarne
sammanträda så ofta, att hvarje Revision
må kunna omfatta tvänne års afslutade
räkenskaper, &c. Den första delen af denna
§. innehåller granskningens föremål, det
vill säga StatsVerkets tillstånd, styrelse och
förvaltning. Den andra delen angår granskningens
omfång eller två års afslutade rä
-
Den9Fekruariif. m. 5i
kenskaper, hvilket det står att hvarje Revision
må kunna omfatta. Inom dessa två
år ligger naturligtvis all granskning. Att
sträcka denna granskning längre, hämtar intet
stöd af den åberopade Grundlags
Detta motsäges, men man har trott det vara
att förrycka ordningen af dessa granskningsåtgärder,
att Protocoller, Bref och
Handlingar lästes för en längre tid, än räkenskaperne
voro afslutade för. Det kunde
gifva anledning till anmärkningar, som
granskningen af räkenskaperne hade gjort
öfverflödige, och att således desse skulle
antingen läsas två gånger, eller icke läsas,
utan att vara förenade med räkenskaperne.
Deruti har ej legat någon afsigt att fördölja,
ty om man vill fördölja något, så måste
man vilja göra det för alltid, men om
sådant endast kan ske i två, eller i fyra
år, är det visserligen likgiltigt, då ansvaret
alltid är öppet. Jag återupprepar att, om
man talar om Revisorerne och åberopar
grundlagens ord, så står det, att StatsUtskottet
äger att erhålla alla upplysningar,
men så finnes ej stadgadt i afseende på
Revisorerne, och det är i följd af jemförelse
af §§., och då det omtalas, att Grundlagens
stadganden äro förbisedde, som Konungen
lagt dessas bokstaf till grund för
förslaget. Att ordet Rikshufvudbok blifvit
användt, i stället för räkenskaper, hämtar
sin anledning deraf, att en sådan nu blif
4*
-
Den 9 Februarii f. m.
vit införd i stället för det förra Lokslutet.
Det är ej meningen, att detta derigenom
möjligen kunde så tydas, att icke till och
med de speciella räkenskaperne borde framläggas.
Beträffande hvad Herr von Hartmansdorff
nämner rörande stadgandet om
afdelningar vid Revisionen, och att det vore
likasom någon afsigt att afskära yttranderätten
deruti, att allt skulle in pleno
afgöras, så tror jag likväl denna farhåga
kunna försvinna vid genomläsningen af förslaget.
Der står: Revisorerne kunna sammanträda
på afdelningar till Räkenskapers
granskning och handlingars läsning; dock
böra alla frågor om anmärkningar eller
anmälanden slutligen in pleno till discussion
och afgörande förekomma. Jag tror
ej, att detta hindrar väckande af anmärkningar
och anförandens afgifvande i afdelningarne,
men den slutliga pröfningen skall
ske in pleno. Jag hade visserligen ännu
vidare mycket att tillägga, men jag vill ej
upptaga tiden dermed, i synnerhet som
hvad Herr Hjerta anmärkt mot förslaget,
till största delen innefattas i hvad Herr
von Hartmansdorff anfört, och jag anhåller
endast, att hvad jag nu yttrat måtte få åtfölja
till Utskottet.
Friherre Anckar swärdh Carl Henric:
I anseende till de behöfliga anmärkningarne
vid den nådiga skrifvelsen, instämmer
jag till alla delar i hvad Herrar von Hart
-
Den g Februari i f. m.
53
mansdorff, Hjerta och Grefve Gyllenborg
anfört, med undantag, likväl att jag, likasom
Herr Hjerta, icke godkänner den af
Herr von Hartmansdorff nämde grundsats,
att Rikets Ständers fordran, att Tullmedlen
skulle till RiksgäldsContoiret ingå, någonsin
kunde blifva en giltig orsak alt afslå
utfärdandet af en instruction, lill hvars
utfärdande Grundlagen lemnar Sländerne
rätt. Jag skulle således ej hafva något alt
tillägga, om jag ej trodde, att åtskilligt af
hvad Grefve af Wetterstedt yttrat, fordrade
vederläggning. I sådant afseende hemställer
jag till eder alla, Mine Herrar! och till
hvarje tänkare, huruvida afsigten med Revisionsförrättningen
kan vara, att endast förrätta
samma granskning, som KammarRätten
förut verkställt, nemligen ziffergranskningen.
Som jag fattat det nu afgifne förslaget,
och Styrelsens åsigter i dessa delar
vid sista Riksdagen, skulle denna ziffergranskning
vara den enda hufvudsaken
för Revisorerne. Jag gillar ej den tanka
Grefve af Wetterstedt yttrat, att Grundlagen
i anseende till granskningsrätt götnågon
skillnad emellan SlatsUtskottet och
Rikets Ständers Revisorer. Det måtte tillåtas
mig att uttrycka en förundran deröfver,
att den ädle Grefven förbigått, att göra
jemförelse emellan 2 §. i nu gällande
Instruction, och den åberopade 42 §. Riksdagsordningen,
som bestämmer Utskottets
rätt i granskniugsväg, och StatsContoirets
54
Den 9 Februarii f. m.
åligganden. 2 §. af den nu gällande Instructionen
lyder sålunda: Revisorerne skola
äga tillgång till alla, här är bestämdt
yttradt alla, Kongl. StatsContoirets Räkenskaper,
Protocoller och Handlingar , så att
ingen får undandöljas, icke allenast för de
år, till hvilka Revisionen sträcker sig,
utan ock, likmätigt 42 <§• * Riksdagsordningen
äga rätt, att af StatsContoiret undfå
de upplysningar, som de i öfrigt finna
nödige, för att efterse och granska, huruvida
utgifterna äro icke allenast öfverensstämmande
med de fastställda Staterne och
grundade så väl på dem, som Kongl. Maj:ts
särskilta Nådiga förordnanden, der sädane
legat till grund för utbetalningarne, utan
ock med behöriga qvittencer, verificerade
af dem, som ägt de anordnade medlen uttaga
och disponera. Nu frågar jag, om icke,
i följd häraf, åtminstone 1810 års Instruction,
som stadgat grundsatserne, om icke
1812 års Ständer, som utfärdat denna Instruction,
om icke Konungen, som promulgerat
den, och hans dåvarande rådgifvare,
som befordrat detta promulgerande,
voro öfvertygade, att Revisorernes rätt
i granskningsväg borde vara lika bestämdt
och tydligt uttryckt, som i 42 §• Riksdagsordningen.
Jag vet ej hvad det blir
för analogie, att, då Revisorerne väl ej
stå nämnde i 42 §. Riksdagsordningen, men
det deremot i 2 §. af Instructionen hänvisas
till 42 §. Riksdagsordningen, man än
-
Den 9 Februarii f. m.
55
då vill påslå, alt någon otydlighet äger
runi, och göra skilnad emellan StatsUlskotlet
och Revisorerne. Herr Hjerta har yltrat
sin förundran, att ett sådant förslag
blifvit framstäldt lill Rikets Ständer. Jag
måste tillägga min bedröfvelse, att vi alltid
från Styrelsen få emottaga tvetydiga begrepp
om Grundlagarnes ordförstånd, der
tydligheten är bestämdt gifven. Jag täger
mig friheten hemställa till Eder, Mine Herrar!
om Ni tron, det Svenska Folkets mening
är, att förvaltningsåtgärderne så länge
som möjligt, skola kunna undandöljas; och
att sådant genom ett lagstadgande skall tillvägabringas.
Jag föreställer mig, att i orden
Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning
ligger så bestämdt uttryckt, att
fullkomligheten af denna granskning endast
måtte bestå deruti, att man kan komina,
så nära möjligt är, den tid, då verkställigheten
ägt rum, och ursprunget till möjliga
anmärkningar. Vi måste komma öfverens
derom, att afslutade räkenskaper ej
äro annat än zifferresultater. Vådan ligger
ej i ziffran, utan i orsaken dertill; ziffran
är blott en följd; men vådan af Grundlagsvidriga
anordningar, af Gundlagsvidriga
beslut, ligger i sjelfva beslutet, och rättelsen
ligger deruti, att man kan komma
dem så nära på spåren, som möjligt. Jag
kan således ej begripa, hvad intresse en Styrelse,
som vill synas liberal, bar alt undandölja
sådana saker. Jag säger upprik
-
56 Den g Februarii f. m.
tigt, att jag ej förstår det. Jag kan ej begripa,
huru Grefve af Wetterstedt kunnat
tro, att åsigterne skulle kunna förenas om
ett förslag, hvilket så inskränker de rättigheter
vi ägt, som det nu framstäldte. Jag
hemställer, från hvilka grunder man kunnat
hämta den tanka, att vi skulle vara i
sämre tillstånd som representanter nu, än
vid förra Riksdagen. Jag inser ingen grund
för Konungens Rådgifvare att tillstyrka Konungen
afgifvandet af ett förslag, ett sådant
förslag, som jag med säkerhet anser för
omöjligt att bifalla i någon af dess delarSåsom
en besynnerlighet i det afgifne förslaget,
anser jag mig, ehuru flere redan
deruppå lagt vigt, ytterligare böra nämna,
att 42 §. Riksdagsordningen ej ens deruti
nämnes, att det ej deruti hän vises till denna
§. Grefve af Wetterstedt har yttrat,
att Konungen och Rikets Ständer äro gemensamme
vårdare af Grundlagen, och deruti
instämmer jag, men jag har trott, att
Konungens Rådgifvare vid delta tillfälle visat
föga böjelse för denna rård, då hela
förslaget går ut på att eludera och ej vårda
Grundlagen. Hvad beträffar de vådor
eller betänkligheter, hvarföre granskningen
af Protocoller, Bref och Handlingar ej skulle
få sträcka sig till den tid, då Revisorerne
sammankomma, har jag ej funnit mig öfvertygad
af de skäl, som blifvit anfördeDet
vore, säger man, ett intrång på efterkommande
Revisorers rätt. Deraf skulle
Den 9 Februarii f. m.
57
man tro, att det skulle vara en förmån att
vara Revisor. Jag kan af egen erfarenhet
säga, att det vore en förmån att slippa vara
det, och att slippa göra anmärkningar.
Således tror jag ej, att sådane Revisorer
komma att väljas, som skulle anse sin rätt
derigenom förnärmad. Detta är en omtanka
för Revisorernes sysselsättning, som jag
af egen erfarenhet förklarar obehöflig. Föröfrigt
har jag trott, att Rikets Ständer ej
skola bedja Konungen utfärda en instruction
för deras Revisorer, som Konungen ej
kan anbefalla sine tjenstemän att lyda. Delar
rätta frågan, och se här de slutsatser
man kan draga. Om Rikets Ständer, som
äga rätt att utfärda en Instruction för Revisorerne,
öfverskrida Grundlagens föreskrift,
så vet jag väl, att en af Rikets Ständer gjord
öfverträdelse ej binder någon till efterlefnad.
Men i motsatts deremot, om Rikets
Ständer med noggrannhet afsett Grundlagen,
men Konungens Embetsmän ej skulle
efterkomma dessa hud, så följer deraf lika
klart, att, när en gång Rikets Ständer sammanträda
och finna sådant, samt de komma
att sammansätta sine ConstitutionsUtskolt
på ett sätt, att deras anmärkningar
få någon påföljd, är det troligt, att en sådan
våda upphör, och jag tror, att Grundlagen
då skall blifva noggrannare iakttagen.
Jag ser ej möjlighet för granskning af Statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning på
det sätt det nya förslaget åsyftar. En an
-
58
Den g Februarii f. ra.
nan besynnerlighet uppkommer deraf, att
man vill granska, utan att äga tillstånd att
granska cassabehållningen för dagen. Jag
hemställer, huru detta tillstånd kan uppgifvas,
när man ej kan granska sjelfva cassakistans
tillstånd, och en möjlighet således
uppkommer, (jag säger ej att så skett)
att kunna bortblanda räkenskaperne så, att
om anticipationer eller stora förskott voro
gjorde, bristerne kunde äga rum, utan att
man korame till kunskap derom, förr än
så sent, att det ej vore möjligt att tillvägabringa
någon rättelse. Grefve af Wetterstedt
har yttrat, att det vore likgiltigt för
Styrelsen att fördölja något, då det ej kunde
ske för alltid. Detta är för mig en besynnerlig
conclusion. Grefve af Wetterstedt
måtte likväl medgifva, att det är af
en olika beskaffenhet, om upptäckten sker
så nära efter händelsen, att de Embetsman
äro qvar, som tillstyrkt verkställigheten,
eller så långt efter, att deras ansvarighet
ej mera kan äga rum. Det måtte
blifva olika, om den sker året efter, eller
samma år som beslutet är fattadt, eller 4
år sednare, hvilket enligt den nya Instructionen
är föreslagit. För öfrigt får jag säga,
att i min egenskap af representant kan
jag ej tillbakahålla min förundran öfver det
förhållande, som, i anseende till denna
sak, ägt rum, att man nemligen velat visa
Rikets Ständer i ett sådant omyndighetstillstånd,
alt de ej sjelfve skulle äga för
-
Den g Februarii f. m.
måga att uppgöra ett förslag till Instruction.
Jag anmärker detta så mycket mera, som
jag anser detta förslag fordra ganska litet
af den kännedom och de upplysningar, som
fordras vid andra förslager, hvilka det vore
angenämt, om de voro utarbetade af Styrelsen,
när Ständerna sammankomma. Då
vi få emottaga förslag af den beskaffenhet,
som denna Instruction, har jag ej kunnat
undertrycka min känsla, att de helt oskadligt
kunna uteblifva.
*
Herr Tham, Wolrath: Under discussionen
har man omnämnt, att fråga blifvit väckt,
huruvida Revisorerne ägde samma rätt, som
StatsUtskottet, att göra anmärkningar vid
dispositionerna. Då jag hade den äran att
vara Revisor år i825, anser jag mig skyldig
förklara, att denna sak, denna rättighet,
aldrig sattes i fråga under 1825 års Revision,
ehuru jag med förakt sett en lidningsredacteur
derom vilja framkasta beskyllningar,
som äro osanna. Det blef aldrig
satt i fråga, att man ju icke ägde samma
rätt som StatsUtskottet. Då lät man ej förvilla
sig af ordet klander, att afhålla sig
från granskning. Men vid ett eller par tillfällen,
och i mindre vigtiga frågor, uppkom
inom Revisionen öfverläggning, om det
var nödigt att anmärka sådane saker, hvilka
föregående Revisioner och Statsutskott
ej ansett anmärkningsvärde, och om de
skulle framställas, som anmärkningar, eller
6o
Den 9 Februari i f. m.
berättelsevis. Pluraliteten bland Revisorerne
Lief af den tanka, att förhållanden, som
hvarken föregående Statsutskott eller Revisorer
anmärkt, ej borde såsom anmärkningar
framställas, utan att man borde nöja
sig med att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
på dem, utan att gå deras
omdöme i förväg. Detta har jag ansett mig
skyldig förklara, såsom en justification emot
den misstanka, att i8a5 års Revisorer skulle
hafva förbisett de rättigheter, som jag
tror vara dem förbehållne i 3o §. Riksdagsordningen
oell 2 §. af nuvarande Instruction.
Hvad åter den frågan beträffar,
hvar Revisorerncs rätt att granska upphör,
så får jag anmäla, att inom 1825 års Revisorer
den genast kom till öfverläggning,
och, utom en enda Ledamot af PresteStåndet,
funno vi oss alla bundne, att begära
rättighet, att få granska Stats-Contoirets
Handlingar och Protocoller ända till sammankomstdagen,
och jag tror, att så länge
1812 års Instruction är oförändrad, är
det rätt. Huruvida denna rättighet är påkallad
af behofvet, vill jag ej nu tillåta
rnig ått pröfva; jag hoppas få det fullständigt
utred t af StatsUtskottet. Men då man
här uppdragit en jemförelse emellan SlalsUtskottet
och Revisorerne, och man derifrån
velat sluta, att Revisionsförrättningarne
nödvändigt skulle sträcka sig lika långt
sorn StatsUtskottets åtgärder, så får jag anmärka,
att deras befattningar ej i allt Öf
-
4
Den 9 Februarii f. m.
Gi
verensstämma. Revisorerne stanna vid att
granska, och se hvad som är gjordt, men
utan rättighet att föreskrifva, hvad som hädanefter
skall ske. StatsUtskottet deremot
sträcker sig ej blott till det närvarande,
utan ock till utfärdande af föreskrifter för
det kommande. Deraf uppstår en nödvändighet
för StatsUtskottet att granska samt
läsa handlingar och protocoller, så länge
Riksdagen räcker, men om det blir lika
nödvändigt för Revisorerne, lemnar jag derhän.
Desse anmärkningar anhåller jag måtte
få åtfölja remissen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half tili sex i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Hjerta: Äfven jag skulle gerna
se om det vore möjligt, att vid denna Riksdag
få en ny Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, som kunde af Konungen
utfärdas, emedan jag lika med Grefve af
Wetterstedt inser fördelarne deraf, att Konungens
namn finnes på alla Expeditioner,
som skola gälla till efterlefnad af Konungens
Embetsman. Men jag tror mig äfven
höra beklaga, att man valt en så oformlig
utväg dertill, som den nu ifrågavarande.
Jag tror, att det rätta sättet icke varit genom
framställandet af en proposition, ty
den kommer att tillhöra den märkvärdiga
62
Den 9 Februarii f. m.
samling af Propositioner, sorn kommit från
Konungen, och hvilka, i fallman uppförde
dem i den nu så mycket älskade formen af
tableauer, man skulle finna till hälften eller
tredjedelen vara afslagne, och större delen
af de öfrige ändrade i ordalydelsen eller
i hela afdelningar, och till ringaste delen
antagne. För att undvika detta, hade
man bordt låta Ständerne sjelfve utfärda
Instructionen. Jag tror, att man då fått
ett lika godt resultat, och kanske bättre.
Grefve af Wetterstedt har sjelf erkänt, att
några uttryck tillhörde sådant, som Utskottet
kunde anse såsom redactionsförändringar.
Jag lemnar till hvar och en att
bedömma, hvad begrepp man gör sig om
noggranheten af en Kongl. Propositions
redaction, då man vid första remissen medgifver,
att den bör omredigeras. Föröfrigt
äro farorne för Embetsmännen i Statsverket
mindre, än man förestält sig, emedan
efter den ordagranna tolkningen, som nu
är det enda, hvarefter man rättar sig, det
i 68 §. PiiksdagsOrdningen står: likväl hvad
StatsF'°rket angårj utan rättighet att meddela
jöreskrifter, eller förändringar besluta.
Denna punkt är tillräcklig att sätta
Embetsmännen i det skick, att de ej behöfva
lyda i annat, än det, som angår redovisningen
af Statsmedlen. Om man ej
vill, att den skall blifva fullständig, så är
det bättre att säga det rent ut, än att genom
ordvrängning söka undandraga sig
Den 9 F e b r u a r i i f. m.
63
granskning. Grefve af Wetterstedt lior sagt
att det är af ingen vigt, om två eller fyra
års dröjsmål med granskningen medgifves.
Huru skall då tillståndet synas? Jag tror,
att händelserne de senare tiderne lagt vigt
deruppå. Ty jag har sett, och förundrat
mig öfver Expeditioner, hvari betalningar
till StatsYerket äro utsatte till en ovanligt
lång betalningstid; jag har sett köpeafhandlingar
1824. som äro satte med betalningsterminer
efter nästa Riksdag, och andre
försäljningsåtgärder vidtagne i8a5 och 1826,
för hvilka återbetalningen bestämts till åren
i83i och i832. Då frågar jag, om det ej
är vigtigt att komma sådant noga på spåren,
och att kunna komma till granskningen,
medan de rådgifvande personerne finnas.
Nu får man ej se, förr än vid 1833
års revision, vissa af dessa förhållanden
och deras resultater. Jag finner mig äfven
nödsakad, då fråga om en ny instruction
är före, att fästa Utskottets uppmärksamhet
på vigten deraf, att något afseende göres
på Räntekammarens inventering.
Herr RosenbladBernhard: Jag skall
icke ingå i undersökning om rigtigheten,
eller icke rigtigheten af det förslag, som i
den Kongl. Skrifvelsen är gjordt, ej eller i
upptagande af de särskildte omdömen, som
här blifvit framstälde. Då en Ledamot omtalat
den samling af märkvärdiga propositioner,
som kunde bildas, så kan man äf
-
64 Ben 9 Februarii f. m.
t
ven komma till andra märkvärdigheter, af
särdeles omdömen och yttranden, som blifvit
fälde, och som lika med den förra samlingen
må remitteras till historiens dom.
Jag vill blott fästa mig vid de grundsatser,
som blifvit yttrade i afseende på detta ämne.
En värd Ledamot har i 2 §. af instruetionen
sett en klar tydning deraf, att
Revisorerne skulle kunna granska Protocoller
och Handlingar för de år, för hvilka
räkenskaper ej voro afslutade. Jag tror
tvertom, att om man till punct läser
skall man finna helt annorlunda. Den lyder
så: Revisorerne skola äga tillgång till
alla Kongl. StatsContoirets Räkenskaper,
Protocoller och Handlingar, icke allenast
för de år, till hvilka Revisionen sträcker
sig, således sträcker Revisionen sig ändå
tili vissa år, hvilkas antal finnes närmare
bestämdt i 68 §. Riksdagsordningen; utan
ock, likmätigt /fs i Riksdagsordningen,
äga rätt att af StatsContoiret undfå de
Upplysningar och Handlingar, som de i öfrigt
finna nödige, för att efterse och granska,
huruvida utgifterne det vill säga för
de granskade åren äro icke allenast öfverensstämmande
med de faststälda Staterne,
och grundade pä så väl dem, som Kongl.
Maj:ts särskilta nådiga förordnanden, der
sådane legat till grund för utbetalningarne,
utan ock med behöriga qvittencer veriJicerade
af dem, som ägt de anordnade
med
-
D«n 9 Febr u ari i f. m.
65
median uttaga och disponera. Det är sä-'
ledes äfven visserligen andra handlingar,
som kunna af Revisorerne fordras^än dem
för de granskade åren, men det är uttryckligen
bestämdt, hvilka dessa Handlingar
äro, nemligen de, som jag nyss haft den
äran uppläsa ur §. Derföre är ej meningen
att Revisionen skall vara en granskning
af zåffran, men det är protocoller,
räkningar och anordningar, bragte till sitt
slut, som skola granskas, och inga sådane
äro bragte till slut, förr än räkenskaperne
äro afslutade. Jag tror ej, att Svenska Folkets
mening och rätt, att med sträng uppmärksamhet
följa förvaltningen, derigenom
är för nära trädd eller i fara, ty om det är
handlingar, hvilka ej hafva afseende på de
afslutade räkenskaperne, som man önskar se,
eller om man önskar andra än sådane, hvilka
Revisorerne såsom Revisorer kunna fordra,
så kan man såsom enskilt man begära
dem, men det är den stora skilnad emellan
utöfningen af denna genom TryckfrihetsLagen
hvarje Svensk man beviljade rätt,
och Revisorernes ex officio fordrade meddelande,
att när Revisorerne begära dem,
och dervid göra anmärkningar, så framträda
dessa såsom Rikets Ständers deputerades;
men den enskilte mannens är blott
hans enskilta omdöme, som kan mötas af
en annan enskilt mans lika kraftägande
omdöme. — Jag anhåller äfven att få ania
H. 5
66 Den 9 Febr nar i i f. m.
märka, att det är den skilnad emellan Statsutskottet
och Revisorerne, att de sednare
blott granska och bedömma det förflutna,
och tillse att allt gått rätt till, då Statsutskottet
deremot ej blott skall granska,
utan äfven utreda och uppgifva tillståndet,
såsom en Riksens Ständers beredning, hvilken
det åligger att föreslå de förändringar,
som anses nödiga i den financiella lagstiftningen
för nästa Riksdag; ett åliggande, som
ej tillkommer Revisorerne. StatsUtskottet
har således behof af alla jnöjliga upplysningar,
ej blott för ändamålet att granska,
utan ock för att bedömma förhållandet vid.
förändringar, som kunna vara i afseende
på StatsVerkets lagstiftning nödvändige. Det
är följakteligen en bestämd skilnad emellan
behofvet för StatsUtskottet och Revisorerne
af tillgång på handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag måtte illa hafva uttryckt mig,
då Friherre Anckarswärd, såsom conclusion
af den premiss han yttrat, framställer, att
jag, nekande att den utsträckta tiden för
granskningen funnes stadgad i 68 §. Riksdagsordningen,
förbisett den 2 §. ilnstructionen.
Jag talade icke om Instructionen
för Revisorerne. Jag omnämnde endast, att
den inskränkta tiden ej fanns bestämdt uttryckt
i 68 §. Riksdagsordningen. Jag
visste väl, att man kunde draga en analogie
deraf, och jag fästade uppmärksamheten på
Den 9 Febru a ri i f. ra. ty
hvad jag vid sista Riksdagen yttrade, hvilket
jag åberopade, att nemligen 2 §. aflnstructionen
innefattar det stadgande, hvaraf
man vill härleda den utsträckta granskningen.
Men som jag endast talade om
Grundlagen, och besvarade det påstående,
att granskningen skulle hämta sitt stöd af
Grundlagen, så kunde jag ej citera 2:a §.
af instructionen. Friherre Anckarsvärd frågar,
hvad intresse en Regering, som vill synas
liberal, skulle hafva af en inskränkning
i granskningsrätten, och anser, att detta förslag
innefattar en inskränkning af de rättigheter
Rikets Ständer äga. Han säger,
att, äfven under denna förutsättning, kan
han ej bifalla förslaget till någon af dess
delar. Jag hemställer likväl till Ridderskapet
och Adeln, om, när tvist varit angående
granskningen af alla cassör, och man
nu medgifver, att alla få granskas, det åtminstone
icke måtte vara någon inskränkning
häruti, och om icke Friherre Anckarsvärd
åtminstone till den delen vill lemna
sitt bifall. Det har ej varit hos Rådgifvarne
någon afsigt, att eludera Grundlagen;
det har snarare varit den, att just välja de
ord, som i Grundlagen äro använde, och i
detta afseende har det ej varit någon välvillighetsåtgärd,
för att minska besväret för
de blifvande Revisorerne. Jag fattade ej
rätt, hvad Friherre Anckarsvärd yttrade i
afseende på conclusionen rörande Embets
5*
-
68 D e n 9 F e b r u a r i i f. m.
männen, i fall ett förslag af Rikets Ständer
utfärdades. Friherre Alickarswärd sade,
om jag ej misstager mig, att om Rikets Ständer
föreskrefvo något sådant i Instructionen,
som ej afKonungen kunde anbefallas,
så inträdde den stund, då Embetsmännen
ej behöfde ställa sig den till efterrättelse;
men jag hemställer, om desse Embetsman
sjelfva få pröfva, hvad de böra lyda, eller
ej; och det är derföre jag tror, att han
med mig instämmer i nödvändigheten deraf,
att den Instruction, som Rikets Ständer
hafva en obestridlig rätt att författa, likväl
måtte åtföljas af Konungens utfärdande. —>
Det är visserligen icke af någon öfvertygelse
om Ständernes omyndighetstillstånd,
eller med tanka på att Rikets Ständer behöfde
förslaget, som Konungen lemnatdet,
men Konungens enda afsigt vid detta tillfälle
var att öfverlemna till Rikets Ständer
ett förslag, som de i förväg kunde vara öfvertygade
skulle mötas af hans befallning
till hans underlydande Embetsman. Herr
Hjerta säger,vsåsom ett bevis på den föga
uppmärksamhet, hvarmed man uppställer
Konungens propositioner, att jag skulle hafva
medgifvit, att här voro flere redactionsförbättringar,
som behöfdes. Mitt yttrande
i detta hänseende hade afseende på en
farhåga, som Herr von Hartmansdorff framställt,
angående ordet allmänna cassör, i
stället för särskilta. Jag svarade att, om
man läste skrifvelsen, visade den att en så
-
Den 9 Februarii f. m.
dan farhåga ej borde äga rum, men alt
delta vore en redactionsförändring, som af
Utskottet kunde iakttagas, och om ock detta
skulle införas, är det likväl ej något bevis
på bristande uppmärksamhet vid förslagets
uppsättande. Det har icke varit afsigten
vid detta uppsättande, eller vid hvad
jag yttrat, att använda ordvrängningar, för
att fördölja StatsVerkets tillstånd, styrelse
och förvaltning, eller att undvika dess
granskning. I händelse några af de omnämnde
dispositionerne skulle innefatta något
klandervärdt, äger Herr Hjerta vägen
öppen att anställa klander derå. Men ett
stort bevis, att de ej kunnat blifva fördolde,
är att Herr Hjerta redan känner dem.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
idolph Göran: Sedan jag redan af en skickligare
talare blifvit förekommen i hvad jag,
i anledning af sednare anmärkningar, ernade
anföra, skall jag endast utbedja mig,
att få fästa uppmärksamheten på några af
de synpunkter, under hvilka jag tror, att
det af Konungen nu meddelade nådiga förslag
till Instruction för Rikets Ständers Revisorer
bör anses, för att derigenom lemna
Ridderskapet och Adeln tillfälle att dermed
jemföra halten och riktigheten af de
anmärkningar, som blifvit gjorde. Konungens
förslag har, efter min tanka, två hufvudsakliga
syftemål. Det ena, att förekomma
Rikets Ständers önskningar, i afse
-
7»
Den 9 F e b r u a r i i f. m.
ende på en vidsträcktare granskningsrätt,
och att gå dem deruti till mötes. Jag tror,
att Konungens förslag ådagalägger fullkomligen
denna afsigt. Det andra, alt bestämma,
reda och förtydliga ordningen, i hvilken
denna granskningsrätt skall utöfvas. Jag
tror det är nödigt, vid alla möjliga dylika
förhållanden, alt man endast begär sådant,
som skäligen kan verkställas. Jag har hört
yrkas, att Rikets Ständers Revisorer skulle
sträcka sin granskningsrätt till en obestämd
tid, innan räkenskaperne voro afslutade.
Men jag frågar, hvad vore det för
en granskning, sorn verkställdes utan behörig
kännedom af hela målet; och huru kan
en redogörelse vara fullständig, derest den
ej är afslutad, och man således ej ser håde
början och resultat? Då StatsContoirets räkenskaper
ej kunna afslutas på kortare tid
än två år, emedan det ej kan erhålla uppgift
förrän efter två år om beloppet af alla
de utgifter och inkomster, som på mångfaldiga
orter dels anordnas, dels i små summor
inflyta, så mätte redogörelse ej kunna
alfordras, förr än den är verkställd; och
det är detta, som säkert är grunden till
stadgandet i 68 §. Riksdagsordningen, att
Revisionen skall innefatta två års afslutade
räkenskaper. Att upplysningar, i afseende
på disposilionerne, derjemte kunna begäras,
det hörer lill den allmänna utvecklingen
af den sak, som är under granskning,
och jag menar, att förslaget ej lägger nå
-
Den 9 Februarii f. m.
71
got hinder deremot. När jag således ej
finner annat, än att Konungen sökt att på
allt möjligt sätt gå Rikets Ständers afsigter
till mötes, hade jag ej väntat mig, att
förslaget skulle qvalificeras bland de märkvärdiga
propositioner, som till en del äro
mottagne, till en del skrinlagde, eller huru
uttrycket var, som jag ej rätt minnes.
Historien skall, då den berättar de märkvärdiga
saker, som här i landet blifvit utförde
sedan år 1809, vid teckningen af denna
tid, äfven upplysa, om det är, mera
hufvudsakligen genom Rikets Ständers beslut,
och de anfall, som af dem blifvit
gjorde mot Styrelsen, eller genom Konungens
vishet, dess anseende och verksamhet,
som riket blifvit upprätthållit, och återfördt
till en lyckligare belägenhet.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
1809 års lagstiftare bestämde den
sats, att folkets ombud på vissa tider ägde
taga kännedom af StatsVerkets tillstånd,
styrelse och förvaltning. Dessa ord, tillstånd,
styrelse och förvaltning, behöfva ingen
förklaring, och ingen utveckling; de
förklara sig sjelfve. Att granskning af räkenskaper
hörde till sådan befattning; alt
de skulle dragas under ögnasigte, då det
är penningar som de redovisande Verken
sköta, faller af sig sjelf. Den punkt, som
står i 68 §. RikdagsOrdningen, att Revisionen
skall omfatta en tid af minst två år'
Den 9 Febr ilar ii f. m.
är en ordningsstadga, och influerar ingalunda
hvarken pä Revisorernes rätt att granska
oell taga kännedom af StatsVerkets tillställd,
eller hör af något förvaltande Verk
kunna åberopas till begränsning för redogörelsen.
Emellan StatsUtskottet och Revisorerne
är det ingen skilnad, hvad granskningsrättigheten
beträffar. Stats-Utskottet
liar, utöfver Revisorerne, ett eget åliggande ,
att nemligen utröna och för Rikets Ständer
uppgifva, StatsVerkets tillstånd i det ögonblick,
då Staten för fem följande år skall
uppgöras. Men när lagstiftaren år 1809
uttryckte sin idee, var det icke sagdt, att
han då redan förstod, huru denna idee
skulle göras lefvande. *809 års Ständer
utfärdade instruetion, eller förslag till instruetion,
för sin JustitiasOmbudsman, och
öfverenskommo om ansvarigbets-lagar för
de Rådgifvande Embetsmännen och Fullmägtige
i Banken samt RiksgäldsContoiret.
De utfärdade ej föreskrifter för sine Revisorer;
sådant låg utom deras förmåga. Statsverket
var då ännu för folket, likasom
Banken ännu längre varit, en hemlighet.
Endast de, som bade varit Ledamöter af
StatsUtskottet, bade varit i tillfälle alt deraf
taga närmare kännedom. Det var först
1812, som det blef fråga om att gifva form
åt den idée man framkastat, och att gifva
en instruetion för Revisorerne. Den är, efter
min tanka, ofullständig, och jag får säga
att äfven det förslag, som nu är fram
-
Den ij Februari i f. in.
lagdt, är ofullständigt. Der är en punkt,
på hvilken de Herrar, sorn i frågan yttrat
sig, ej fästat nog afseende. Det är den,
som finnes i första §. af 1812 års instruction,
den nemligen att StatsContoirel, eller
det redovisande Verket, skall afgifva
berättelse om Verkets tillstånd och förvaltning.
Hvad lagstiftaren nu har att bestämma,
är, huru denna berättelse skall vara
beskaffad. Den granskande authorileten
eller Revisorerne skall sedan afgifva sin berättelse.
Det är af den förra berättelsen,
som de skola taga formen; det är Verkets
kall att uppgöra det hufvudsakliga. Omfattar
den, hvad den bör omfatta, för att
sätta den granskande auctoriteten i tillfälle
att se Verkets tillstånd, så behöfver den
granskande blott gå till böckerna och KonungaBrefven,
såsom bestyrkande uppgifterne.
Finner man då någon afvikelse, så
åligger det de granskande, att derom göra
anmälan. Det är detta, som jag velat taga
mig friheten att göra StatsUtskottet uppmärksamt
uppå, att nemligen det är formen
för den afgifvande Berättelsen, hvarpå
den hufvudsakliga vigten ligger; kommer
man derom öfverens, och vänjer sig
att göra den mer och mer klar och fullkomlig,
så är jag öfvertygad, att alla tvister
skola upphöra.
Friherre Anckar swärd: Jag skulle ej
längre upplaga tiden med tillägg till hvad
74
Den 9 F e b r u a r i i f. ni.
jag förut yttrat, då tillfället vid Remissens
återkomst från SlatsUtskottet visserligen lärer
förete ännu ett stort fält för tankar i
detta ämne, men jag liar ansett mig böra
besvara några anmärkningar, som emot min
framställning blifvit gjorde. Först och främst
får jag påminna den värde Ledamot, som
trott sig finna, att jag ej läst den åberopade
2 §. af instructionen till punkt; (jag
anser angeläget för mig att freda mig ifrån
en sådan beskyllning, då jag åtskillige gångor
sett mig nödsakad hylla likartade anmärkningar
mot sättet att läsa Grundlagarne,
) att jag verkligen läst till punkt. Jag
åberopar hvars och ens omdöme, om man
kan göra det längre, än då man uppläser
en §. ända till sista slutet. . Hvad Grefve
af Wetterstedt angår, så medgifves, att Grefven
ej omnämnt den nu gällande instructionen,
men jag tager mig friheten upprepa,
att det är just detta förhållande jag
anmärkt. Då fråga är om ett nytt förslag, .
så tror jag, att bevisningen borde tagas
ifrån den varande instructionen. Det är
derifrån jag hämtar stöd, alt det nya förslaget
är en inskränkning i våra förra rättigheter.
Det är från sambandet emellan
2 §. i instructionen, och 42 §• Riksdagsordningen,
som jag anser, att Revisorerne
befinna sig, i granskningsväg, i samma förhållande,
som StatsUtskottet. Jag har ej
yttrat, att Revisorernes rätt i allo voro lika
med StalsUtskottets, och att Revisorer
-
/
De n g F ebni a lii f. ni.
ne ägde räll att lemna föreskrifter, hvilket
är dem genom orden uttryckligen betagit.
Grefve af Wetterstedt har trott mig finna,
att detta förslag vore en inskränkning af
den revisions-rätt, som är Rikets Ständer
förbehållen. Det kan jag ej frångå- Hvad
åter den bevisning angår, hvarigenom jag
skulle öfvertygas derom all, i afseende på
granskningen af åtskillige cassör, detta förslag
innehöll ett begifvande, och ej någon
inskränkning, så får jag medgifva det. Men
jag hemställer, om detta begifvande uppkommit
genom en Styrelsens godvilliga åtgärd,
om det ej är en följd af Rikets Ständers
fortsatte yrkande, som man slutligen
måste komma till det begifvande, att Rikets
Ständer ej haft så orätt i sin Grundlagstolkning
vid förra Riksdagar, då man
ifrån Styrelsens sida ej förstått Grundlagen,
eller kunnat deraf hämta ett sådant resultat,
som det, hvartill man nu änteligen
kommit. Grefve af Wetterstedt har gjort
anmärkning emot mitt uttryck, att man ej
borde söka att eludera Grundlagen. Jag
har verkligen fällt detta uttryck. Jag hämtar
stöd för den meningen derifrån, att det
ej kan vara annat än ett eluderande eller
missförstånd af Grundlagen, då man från
/|2 §. Riksdagsordningen vill hämta anledning
att utesluta Rikets Ständers Revisorer
ifrån samma rätt, att granska prolocoller
och handlingar, som StalsUtskoltel har,
ända till den tid, då de sammankomma.
76
Den 9 Februari i f. m.
Grefve af 'Wetterstedt säger, att han är
osäker, om han rätt fattat conclusionen af
mitt yttrande om följden, i fall Rikets Ständer
göra en Grundlagsvidrig instruction.
Han har fattat den så, att om Rikets Ständer
utfärdade en Instruction, som Embetsmännen
ej kunde lyda, så kunde ingen
verkställighet följa derpå. Jag skall söka
göra mitt yttrande så tydligt som möjligt.
Jag tror att, om Rikets Ständer kunde utfärda
en instruction, som vore stridande
mot Grundlagen, uppkom det förhållande,
att den, i de delar, uti hvilka den ej vore
dermed öfverensstämmande, ej kunde förbinda
till verkställighet; men här uppstår
en väsendtlig skilnad emellan en instruction,
utfärdad af Rikets Ständer, som Konungen
ej karij och en, som Konungen ej
vill, utfärda, och det är härutinnan Konungens
Rådgifvare göra sitt grundlags begrepp
gällande, och det är i sanning bekymmersamt,
att Rikets Ständer och Konungens
Rådgifvare så sällan förstå grundlagen
på lika sätt. Att meningen skulle
hafva varit, att undanrödja ett sådant förhållande
genom Instructionen, kan jag ej
se på annat sätt, än under den förmodan,
att närvarande Ständer skulle frånkänna sine
företrädare 1823 års Ständer all rättvisa
i åsigter, i afseende på det förslag de
afgåfvo, och då det ej kan vederläggas, att
det närvarande förslaget innefattar en inskränkning
af 2 §. i nu gällande Instruc
-
Den 9 Fe b r u a r i i f. m.
77
tion, så kan jag ej se, huru man kunnat
hoppas att del kunde antagas. Yi äga bland
Konungens närvarande Rådgifvare personer,
hvilka såsom Revisorer ägt tillfälle att tillämpa
instructionen, och erkänt tydligheten
af stadgandet. Friherre af Nordin har
nemligen gjort det, ehuru, jag medgifver
det, han tillika förklarat sig anse det böra
vara annorlunda. Det är således verkligen
en inskränkning, som åsyftats. Deruppå
lärer hela saken bero. En annan Ledamot
har framstält den fråga, hvad det
skulle blifva för en granskning, som ej skulle
framställa hela kedjan af resultater. Jag
ser ej behofvet af denna kedja. Jag blifver
af den öfvertygelse att granskningen af
ziffran är så likgiltig, att om den till och
med ej företoges, vore det af föga betydenhet.
RiksdagsBeslutet utgör i min tanka styrelsens
debet, och verkställighetsåtgärderna
dess credit. Revisionen skall tillse, om
dispositionerne äro i öfverensstämmelse med
RiksdagsBeslutet och Rikets Ständers förordnanden.
Jag hemställer, hvad ziffran så
hufvudsakligen har med detta att göra an- '
norlunda, än som den slutliga controllen.
Det är likväl möjligt, att man i ziffran kan
göra en upptäckt, som man förbisett vid
granskningen af Brefven och handlingarne.
Nu är hela frågan om det constitutionella
systemet åser att aflägsna för folket, så
mycket som möjligt är, verkställigheten
från besluten, eller att närma dessa båda
78
D c n g F e b r u a r i i f. m.
åtgärder. Deruppå hvilar det alltsammans,
och jag tror, att ju närmare man kari komma,
ju närmare är man fullkomligheten;
ju närmare man kommer, ju mindre anledningar
blifva till anmärkningar, och ju
mindre göromål skola Revisorerne få. Det
har blifvit sagdt af en annan Ledamot, att
Konungens åsigt varit, att gå Rikets Ständer
lill mötes, och att Historien skall vitsorda
till hvad grad Nationen blifvit upplyftad
genom Konungens vishet; och hail
bar i motsatta fallet omtalat Rikets Ständer.
Jag för min del är ej öfvertygad,
att historien skall bedomina Rikets Ständer
i någon sådan motsats, men är fullt
öfveitygad att, då historien skall göra rättvisa
åt Konungens vishet, skall den kalla
historien, som aldrig förhetsar sig, äfven
vitsorda, huru oändligt myckel mera kunnat
uträttas, om de rådgifvande åtgärderne
varit i öfverensstämmelse med folkets behof
och med tidens fordringar.
Herr von Heynnej Georg: I StatsUtskoltet
får jag tillfälle att yttra mig angående
hufvudsaken. Det är således icke med
något yttrande i afseende derå, som jag
nu vill upptaga tiden, utan blott med några
ord förklara, att jag visserligen tillhört
dem, som önskat och yrkat, att Styrelsen
borde vägleda representationen med sin erfarenhet,
uti frågor, der den ej utan svårighet
kan vägleda sig sjelf, men jag må
Den g Februarii f, m.
79
bekänna, al.l jag vid sista Riksdagens slut,
så väl som under hela tiden emellan Riksdagarne,
med bekymmer erinrat mig och
bort andras förundran, att i synnerhet i en
så enkel fråga, som utfärdande af en Instruction,
Rikets Ständer ansågos hafva misstagit
sig lill den grad, att Konungen ej
kunde lemna promulgation derå. Jag hemställer,
om man tillägger oss en sådan oförmåga,
med hvad förtroende landet då bör
motse de åtgärder vi kunna taga.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
skulle ej upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, om ej min reservation vid 1823 års
Riksdag, då jag hade äran vara Ledamot
af StatsUtskottet, af 2:ne talare blifvit åberopad.
Jag får derföre föra i minnet,
hvad den innehöll. Då det var fråga år
1823 i StatsUtskottet om en ny Instruction
för Rikets Ständers Revisorer, yttrade
jag mig skriftligen deröfver, och anhöll,
att mitt anförande skulle få åtfölja till
RiksSlånden, utgående från den synpunkt,
att då jag år 1822 var Revisor, hade
jag funnit 2 §. af 1812 års Instruction
binda mig att yrka revision af alla handlingar,
ända till den dag, då Revisorerna
sammanträdde; men då fråga uppstod
om en ny Instructions utfärdande, så trodde
jag, att den borde bestämmas i fullkomlig
öfverensstämmelse med RiksdagsOrdningens
föreskrift i 68 §., och således ovilkor
-
v.' ■ i
80
ligen böra stanna vid 2 års afslutade räkenskaper.
Samma åsigt har jag ännu, och
samma råd har jag yttrat inför Konungen.
Denna öfvertygelse kan jag ej frångå. Jag
tror således, att jag såsom Rådgifvare uppfyllt
min skyldighet, och jag skall alltid göra
det, efter bästa öfvertygelse, öppet lemnadt
för den eller de, som ej anse det vara
förhållandet, att i constitutionel väg
tilltala mig.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och
proposition, beslöt Ridderskapet och Adela
att remittera till StatsUtskottet så väl Kongl.
Maj:ts ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, som
alla de af åtskillige Ledamöter i anledning
deraf nu afgifne yttranden.
Till remitterande föredrogs Kongl. Maj:ts
den 16 sisth Januarii aflåtne, samt den 29
i samma månad på bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående ytterligare
åtgärder till Fårskötselns och Ullproductionens
befrämjande i Riket.
Herr Anckarswärdj Augustq uppläste
följande:
Då jag redan genom enskilt motion sökt
fästa uppmärksamheten på nyttan af Fårracens
upphjelpande inom landet, såsom måhända
-
Den 9 Februarii f. m.
81
hända den vigtigaste landtmanna-industrigren.
som för närvarande finnes tillgänglig,
att bereda ett bättre landtbruk, och dess idkares
derutaf följande förbättrade omständigheter,
så är det med den största fägnad och
med verkelig erkänsla jag finner mina förhoppningar
och önskningar uppfyllde i det
afseende, att Regeringen nu äfven inkommit
med förslag till Fårafvelns upphjelpande
och utvidgande; och om jag nu tillåter
mig några anmärkningar vid den Kongl.
Skrifvelsen, önskar jag det måtte anses för
hvad det är, ej såsom något klander, utan
endast ett begär att efter förmåga bidraga
till ett nyttigt ändamål, medelst några upplysningars
afgifvande.
Den Kongl. Skrifvelsen föreslår på skäl
och grunder, som finnas fullständigt utvecklade
i Kongl. CommerceColIegii utlåtande
öfver ämnet, inrättandet af UllContoir,
och fastän jag fullkomligt instämmer
uLi tankan om UllContoir, samt deras nytta
och nödvändighet, så skulle jag dock
till en början anse det vara alldeles tillräckligt,
om ett sådant organiserades i Stockholm,
och ej, såsom den Kongl. Skrifvelsen
innehåller, Irenne, i städerne Stockholm,
Norrköping och Malmö; jag tror det vid
nogare eftersinnande bör finnas klart, att
de ullquantiteter, som för närvarande kunna
anförtros dessa föreslagna allmänna anställd
H. 6
Sa Den g Februarii f. ra.
ter, :'iro så små, att de knappt komma att
sysselsätta ett UllContoir med dermed förenad
ullsortering, och ännu mindre räcka
till, fördelt på irenne ställen; Stockholm
företer dessutom den enda möjlighet att utan
alltför stor kostnad bereda nödig uppsigt
och controll, som utan tvifvel vid alla nya
inrättningar påkallas, såsom ett liufvudvilkor
för ett lyckligt resultat; att innan vunnen
erfarenhet och erkändt behof upprätta
planer på för stor scala, skulle efter min
tanka mera skada än gagna en eljest god
sak. — Den Kongl. Skrifvelsen föreslår vidare
StamSchäfferiers inrättande i Skåne,
Östergöthland, Nerike eller Södermanland,
samt bibehållande af StamSchäfferiet vid
Näs i Småland; härvid torde få anmärkas,
att ett Statens StamSchäfferi i Skåne lärer
kunna anses mindre behöfligt, af de förenade
orsaker, att närheten och den lätta
communicationen med Preussen och Meklenburg
gör det ganska verkställbart för Possesionatenka
i Skåne, att, så ofta de önska
och behöfva, directe taga sina afvelsdjur
från godkända Tyska Schäfferier; derjemte
finnes redan i Skåne ett utmärkt Schäferi
uti enskildt ägo, derifrån afvelsdjur af ädel
race årligen säljas, och då StamSchäferier
på allmän bekostnad ej annorlunda kunna och
böra anses, än såsom en förberedande anstalt,
synes det mig som om det allmännas
medel ej böra i detta afseende användas,
der de ej behöfvas, och der de dess
-
Den 9 Februarii f. m. 83
utom säkerligen skulle skarla en redan i
ordning ställd enskild Schäfferi-industri. —
Mot anläggandet af ett särskildt Stamschäferi
i Östergöthland anser jag mig kunna
anföra, att då Schäfferiet vid Näs befinnes
beläget så aldeles på gränsen af Östergöthland
och Småland, kunde det med skäl anses
tillhöra båda provincerna gemensamt,
och säkerligen åtminstone till en början
vara tillräckligt för båda. — Beträffande
slutligen valet för ett StamSchäferis anläggande
i Södermanland eller Nerike, så är
jag åtminstone af den öfvertygelse, att Nerike
vore bäst passande dertill. Beläget
emellan provincerna Wermeland, Westmanland,
Södermanland och Westergöthland
borde ett i Nerike anlagdt StamSchäfferi blifva
gagneligt för alla dessa provincer; Nerike
företer dessutom i närvarande ögonblick
möjligheten, att kunna förena de önskansvärdaste
omständigheter vid anläggningen af
ett nytt StamScbäfferi, att med en utmärkt
god local äfven kunna påräkna hos förvaltaren
en längre tids erfarenhet samt i allmänhet
nit och värma för saken; Kongl.
CommerceCollegium har redan uti sitt utlåtande
omnämnt Schäfferiet på Ullavy, och
är det med full kännedom om förhållandet
jag i första rummet skulle vilja föreslå
detta ställe för anläggningen af ett StamSchäfferi
i Nerike, och då Ullavy derjemte
är ett på längre tid utarrenderadt Officers
6*
-
Den 9 Februarii f. m.
boställe, som med största lätthet skulle
kunna utvidgas till hvad erforderlig storhet
som hälst, genom flere utarrenderade
boställens förenande dermed, så anser jag,
att man ej borde försumma att begagna
dessa fördelar, hälst jag ingalunda betviflar,
att närvarande arrendatorn af Ullavy
Herr Öfversten och Riddaren von Böhnen
skulle åtaga sig ansvaret och förvaltningen
af ett StamSchäfferi, om det på antagliga
vilkor tillbjöds honom; och som en borgen
för den lyckliga framgången af ett
StamSchäfferi, anlagdt under Öfverste von
Bolmens ledning, gör jag mig till en skyldighet,
att med full kännedom om förhållandet
förklara, det troligen i hela Sverige
ej finnes något utarrenderadt militaireboslälle
bättre skött och vårdadt än Ullavy, hvilket
således äfven torde förtjena en allmännare
utmärkelse.
Slutligen skulle jag, hvad StamSchäfferier
beträffar, vilja föreslå, att den gamla
Merinoracen, som ännu finnes vid Näs i
Småland, blefve flyttad derifrån till undvikande
af all blandning, och skulle må
hända Upland vara den bäst passande province
att emottaga denna hjord till förberedande
af öfvergången till ännu finare och
ädlare race.
Den Kongl. Skrifvelsen innehåller äfven
förslag, att, till upphjelpande af den
Den 9 Februari i f. m.
85
egentliga landtracen, införskrifva rik- och
grofulliga får; häremot anser jag mig dock
böra invända, att all utgift i denna väg
skulle för närvarande blifva utan nytta och
ändamål bortslösad; det torde utan undantag
öfver hela Sverige kunna påstås, att
allmogen ej äger begrepp, huru Får böra
skötas; instängda tillsammans med Boskapen
i låga, tilltäppta och osunda, hus vantrifvas
dessa djur, och lemna en dålig afkastning;
jag skulle derföre tro, att allmogens
upplysning i denna husliållsgren bör
föregå ali tanka på förbättring, som sedermera
gör sig sjelf, då våra landtfår ingalunda
sakna egenskaperna af rikullighet och
grofhet, om de skötas på ett med deras
natur öfverensstämmande sätt.
Den Kongl. Skrifvelsen tillstyrker slutligen
den förstärkning af UllDiscontFonden,
som Kongl. CommerceCollegium föreslagit,
och deruti instämmer jag äfven, såsom ett
nödvändigt vilkor för hela sakens gång och
iordningställande; men jag anser mig vid
detta tillfälle skyldig förklara, att, enligt
min enskildta öfvertygelse, skulle beredandet
af andra låneutvägar, än för redan fallen
ull, vara en alltför långt sträckt hjelpsamhet
från Statscassans sida; jag föres på
denna tanka genom en redan väckt motion
om belåningsrätt för införskrifne fina får,
och ehuru det visserligen från den värde
Molionairens sida ej möjligen kunde täll
-
86
Den 9 F e b r u a r i i f. m.
kas något missbruk, befarar jag dock, alt
controllör voro svåra att med noggrannhet
uppställa, så att dessa lån icke nära nog
kunde komma att likna de nu mera befunna
ändamålslösa odlingslånen; dessutom
borde väl den högst sakrika och interessanta
historique, som Kongl. CommerceCollegium
uti sitt underdåniga utlåtande uppfattat
öfver Fårafveln, blifva en varning
och ledstjerna vid de åtgärder, som nu
ånyo vidtagas för att upphjelpa Fårafveln
inora riket, hvarvid förnämsta ögonmärket
väl bör fästas på att kunna bereda något
säkert och varaktigt, om det äfven skulle
komma att gå litet långsammare, än att,
genom drifkraften af lockande lånetillgångar,
utur sitt sammanhang med den öfriga
landtmanna-industrien, påskynda uppkomsten
utaf en isolerad del derutaf.
Sedan jag nu genomgådt den Kongl.
Skrifvelsen med de anmärkningar jag ansedt
kunna göras dervid, anhåller jag äfven,
att få fästa uppmärksamheten hos det
Utskott, som kommer att handlägga målet,
vid en omständighet, som synes mig vara
förbigången så väl i den Kongl. Skrifvelsen,
som uti Kongl. CommerceCollegii utlåtande,
troligen ej utaf förbiseende, utan
såsom möjligen ansedd för tidig att vidröra
; jag menar controll och inspection vid
och öfver de på allmän bekostnad anlagcle
StamSchäfferier; hvilket jag anser som
Den g Februarii f. m. 87
ett absolut vilkor för framgången och varaktigheten
af den plan man nu föresätter
sig; men med erkännande af nödvändigheten
af StamSchäfferiernas ställande under
behörig uppsigt, förete sig stora svårigheter,
att utfinna det rätta sättet, då säkerligen
ej något af de administrerande verken
skulle kunna åläggas den speciella befattningen
med Schäfferierna; och om man
härvid skulle kunna fästa några hilliga anspråk
på LandthruksAcademiens medverkan,
vågar jag dock ej, med hopp om framgång,
föreslå något sådant, enär denna till
sin syftning så nyttiga inrättning, i dess
närvarande skick och verkningar, ej för
den practiska landtmannen företer annat,
än en parad-anstalt.
Det återstår således ej annat än att
hemställa, det kunnige och nitiske landtbrukare
måtte föreslås till Inspecteurer öfver
StamSchäfferierna med skyldighet, alt
vid vissa perioder af året lemna noggranna
berättelser öfver tillstånd och förhållanden,
som kunna påkalla uppmärksamheten,
till det allmänna verk, som dessutom troligen
får sig öfverstyrelsen uppdragen.
Då jag framställer detta förslag, gör
jag mig på förhand förvissad, att ingen
upplyst Possessionat skulle vägra att tidtals
åtaga sig ett förtroende af denna natur;
det förefaller åtminstone naig, som den
88
Den 9 Februarii f. m.
billigaste och naturligaste gärd af tacksamhet
för den directa nytta, som tillskyndas
landtbruket i allmänhet, och classen af så
kallade possessionater i synnerhet, om, genom
de lagstiftande magternas förenade bemödanden,
de nu fÖreslagne åtgärder i och
för Fårafveln bifallas och vidmag thal las.
Herr Anckarswärd anhöll, att detta anförande
måtte få åtfölja remissen af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till vederbörligt
Utskott.
Grefve Barckj Nils, anförde skrifteligen:
Då
Kongl. Majrts och Rikets CommerceCollegii
underdåniga utlåtande, angående
anstalter till Fårafvelns befrämjande,
samt förändring i föreskrifterne, rörande
förvaltningen af UllDiscontfonden, är i så
nära sammanhang med den af mig väckte
motion, om Lånebiträde för de Schäfferiägare,
som önska i större scala anlägga
eller hafva anlagt finare Schäfferier, anser
jag för min pligt ytterligare yttra några
ord, helst jag, genom flerårig praktik och
anstälde resor, i ämnet skaffat mig någon
erfarenhet.
Af Kongl. CommerceCollegii utlåtande
finna vi en historisk framställning af de
stora ansträngningar Sverige gjort sedan århundraden
för denna näringsgren; men vi
Den g Febr u ari i f. ni.
s9
mäste beklaga, att den tidens insigter saknade
omfattning att bevara frukterne häraf
åt efterverlden, och då vi jemföra den
punkt, hvarpå vår Ullproduction nu befinner
sig efter ett Sekels bemödande, med
den som åstadkommits i Norra Tyskland
efter endast i5 till 20 års omsorger, så linna
vi, huru ofullständiga de uppoffringar
äro, hvilka ej blifva omgifna af säkra garantier
för deras ändamålsenliga användande
och bevarande, en åsigt i ämnet, sorn
Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs
Län till Kongl. CommerceCollegium
äfven framstält. I samma utlåtande uppgifves
bristen på StamSchäfferier, såsom
ett väsendtligt hinder för den finare fårafvelns
fortkomst, en omständighet, hvilken
min enskilta erfarenhet motsagt, då jag genom
egne tillgångar bildat ett sådant, och
uti flere tidningar kungjort, det jag ägde
en försäljning af flere hundrade Electoralfår,
utan att dervid finna annan afsättning
än till några få af de rikare posses-sionater,
hvarigenom min önskan, att kunna
sprida en ädlare Fårrace, hufvudsakligen
förfelats; och då jag närmare sökt orsaken
dertill, har jag omisskänneligen funnit den
uti den allmänt rådande penningebrislen.
Långsamma om ej aldeles fruktlösa blifva
de åtgärder, hvilka ej tillika medföra utvägar
för den i allmänhet mindre bemedlade
Landlmannen, att ingå i de förslag,
som härtill fordras, åtminstone inom den
9°
Den 9 Februari i f. m.
första tidrymden af io till 20 år, innan
Electoralfår och Ullkännedom blifva naluraliserade
i landet. Jag får derföre vördsammeligen
projectera, alt det af mig föreslagne
lånebiträde af 200,000 R:dr B:co
måtte beviljas till upprättande af Schälferier,
hvarigenom Kongl. CommerceCollegii
anförde brist på fina får i landet skulle
afhjelpas med minsta kostnad för Staten,
ty derföre böra minst 10,000 sådane inkomma,
och om desse med vederbörlig tillsyn
organiserades och underhöllos, gåfvo
de, enligt calcul, ensamt för värdet af ullförsäljning
under loppet af i5 år, circa
4.363.000 R:dr B:co, oberäknadt det värde,
som kan antagas för de hjordar af omkring
248.000 Electoralfår, hvilka vid den tiden
borde finnas i landet.
Alt vi ej sakna afsättning hos oss för
en utvidgad ullproduction, finna vi, då
mer än 1 million © Ull årligen kommer
utifrån. Stora Summor gå således ur landet
för denna artikel, till motsägelse med
den af många förda klagan, att ej kunna
försälja sin ull, hvilket bäst bevisar, huru
långt efter denna näringsgren är hos oss,
och huru nödvändigt det är att bereda ett
annat förhållande. Innan det inträffat, anser
jag en Disconterings-anstalt hos oss mindre
nödig, ty en god vara säljer sig sjelf,
och en dålig blifver ej bättre genom Discontering.
Sorterings-anstalter äro deremot
Den g Februari i f. tn.
9«
högst nödvändige, hvarföre jag får tillstyrka
desamma, såsom ett af de kraftigare
medel, att befordra en näringsgren, hvilken
bör tillskynda oss en handelsartikel,
som med tiden kunde komma i täflan med
sjelfva vår jernexport, och blifva en rik
källa till vårt lands välmåga.
Att StatsUtskottet måtte fästa sin uppmärksamhet
vid denna motion, vågar jagså
mycket snarare hoppas, som det är en
af de få, hvilken äger den skattdragande
Landtmannens directa interesse till föremål.
Hvarjemte Grefve Bark till Protocollet
aflemnade följande handlingar:
Sedan Kongl. Maj:t under den 29 Augusti
nästlidet år i Nåder tillåtit IIofMarskalken
och Riddaren Herr Grefve Nils
Barck, att, för en bättre Fårafvels åstadkommande,
Tullfritt hit till Riket införa
Sexhundrade (600) stycken Tyska får;
har välbemälte Herr Grefve och HofMarskalk,
i afräkning på nämnde parti, i åtskilliga
omgångar inbekommit Fyrahundrade
Sjuttio Sju (477) stycken, hvilket härmedelst
på begäran intygas. Ystad af SjöTullsKammaren
den 12 November 1828.
U. M. Rahmn. C. J. Lamberg.
(L. S.)
Likheten med originalet intyga:
Edv. Smith. A. Niemann.
Stud. Nät. Gotlieb.
9*
Den 9 Februarii f. tn.
Beräkning
af det ungefärliga resultat, hvilket införandet
af 10,000 Electoraltackor bör lemna
landet i afkastning af Ullförsäljning, oin
de ändamålsenligt behandlas, inom loppet
af i5 år, då för hvarje kreatur beräknas
3 © ull till endast i R:dr 16 sk. B:co per @.
Larn som födas
hvarje år.
Ullens för-  säljnings-  värde.
Årsbe-
räkning.
Tackor-  nas antal.
Tack-
Lam.
Gums-
Lam.
För hvarje år.
i:a
10,000
3,000
3,000
R:dr B:co.
40,000
a:a
I 3,000
3,5oo
3,5oo
64,000
3:e
i6,5oo
4,000
4,000
80,000
4:e
20,000
5,ooo
5,ooo
96,000
5:e
24,000
6,000
6,000
120,000
6:e
3o,ooo
7>5oo
7,5oo
144,000
7:e
37,600
p,5oo
9,5oo
180,000
8:e
45,000
11,000
i 1,000
217,000
9:e
54,500
i3,5oo
i3,5oo
262,000
io:e
65,5oo
16,000
16,000
316,000
i i:e
79,000
20,000
20,000
38o,ooo
i2:e
95,000
24,000
24,000
460.000
556.000
13:e
115,000
27,000
27,000
i4^e
139,000
3o,ooo
3o,ooo
664,000
i5:e
166,000
4i»ooo
41,000
784,000
Totalbelopp 4,365,000
Den 9 Februarii f. m.
Utdrag
af en dylik beräkning öfver Grefve Lerkas
Schäfferi Lerkenborg på Seland, tagen ur
en Dansk hushålls-Tidning.
Yed slutning af 1822 var Status 3,908 st.
1823 — 4,873 ,,
1824 — 6,210 ,,
1825 — 7,802 ,,
1826 — 9>763 „
1827 •— io,oo5 ,,
Intasgten for 1822 — g,764Rbd.64sk.°)
1823 — 14*961 — 62 „
1824 — 18,764 — 26 „
1825 -— 24,262 —* 88
1826 — 30,198 — 86
1827 — 43>744 •— 62
99
99
99
Hvarefter Grefve Bark tilläde muntligen
:
Naturligtvis är det ej min mening, att
desse lån skulle till livar och en utlemnas,
utan CommerceCollegium skulle hafva tillsyn
deröfver, att de blifva använde till
bestämdt ändamål, och derföre taga vederhäftig
borgen. Den calcul jag uppgjort bevisar,
att, om 10,000 får blefvo införskrifne,
borde inom i5 år landet hafva 248,000
och de lemna en behållning af mera än 4
millioner Riksdaler. Då har jag ej tagit
högre värde på ullen än 1 R:dr 16 sk. B:co
*) En Rbd. svarar mot 1 R:dr 1a sk. Btco.
9f
Den 9 Februarii f. m
för hvarje skålpund, ehuru jag likväl fått
mera betalt. Till stöd för denna calcul
åtföljer ett utdrag utur en Dansk Hushållstidning,
sorn visar, i hvad skick Grefve
Lerkas Schäfferi på Lerkenborg är. Yi hafva
för få enskilte resourcer att kunna använda
på denna näringsgren. Jag har nedlagt
stora summor derpå, och ej kommit
längre än till hvad ganska ringa Pächter
hafva i Tyskland; de äga ofta mer än 1000
får. Tullkammarens i Ystad bevis åtföljer,
att jag införskrifvit 447 sådane, hvilka kostat
mig circa 16000 R:dr, hvilket jag velat
nämna till bevis, att det är svårt för
en mindre bemedlad jordbrukare, att af enskilte
tillgångar i denna väg åstadkomma
något betydande resultat.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då jag
är en bland de landtman, hvilka erkänna
den stora fördel, som en förädlad fårafvel
skulle medföra för vårt land, instämmer
jag i det anförande Herr Anckarswärd afgifvit.
Jag skulle önska, att äfven kunna
instämma i det yttrande Grefve Bark framslält,
men jag fruktar att tillämpningen af
de grundsatser den värde Talaren antagit
för sitt förslag, ännu är något för tidig.
Man skall först se, hvarifrån penningar kunna
hämtas till ett sådant ändamål, och
dessutom vill jag ej tillstyrka Statens bidrag
i så stor scala till införskrifvande af
djur, som äro nästan okände i vårt land.
Den 9 Februarii f. m.
95
Otaliga underslef kunde inträffa; samma
djur kunna flere gånger införas. Sådant
lär i gamla tider någon gång hafva handt.
Om 10,000 Electoral-får införskrefvos, skulle
fara vara, att i stället för det i förslaget
upptagne stora antal, som efter i5 år
Borde finnas, man skulle finna samma ringa
antal som förut, och den stora omkostnad,
Staten derå gjort, skulle vara förspild.
Dessutom, om vi ej genast hafva personer,
som förstå att sköta näringen, skulle hela
saken förfalla. Jag tror, att den utväg
Herr Anckarswärd i öfverensstämmelse med
den Kongl. Skrifvelsen föreslagit, nemligen
Stamschäfferier och Ullkontoir med disconträtt,
är förmånligast. Jag tror äfven att
Nerike är mera passande, än Södermanland,
till anläggning af ett Stamschäfferi, emedan
Nerike är en central-province, och der finnas
flere älskare af fårafveln, hvilka torde
hastigare kunna föra den till någon höjd;
och skulle ett Stamschäfferi inrättas i Nerike,
vore Ulla vy visserligen dertill mest
passande, så i anseende till local, som innehafvare,
hvilken sednare redan i 20 år
vinlagt sig om fårskötseln. Flere andra boställen
ligga äfven straxt bredvid, som utan
särdeles svårighet kunde disponeras till
samma ändamål. Ullavy boställe innehafves
på 3o års tid af Öfversten och Riddaren
von Böhnen, och gör jag mig en pligt
att i allo vitsorda det omdöme Herr Anckarswärd
afgifvit om det förträffliga skick,
</'
Den 9 Februari i f. m.
Iivari denna utarrenderade Kronans lägenhet
sig befinner.
Herr Ribbing, Arvid: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Grefve Horn i hvad
jag ämnade anföra, angående företrädet af
discont-rätt på ull, framför den utväg att
lemna lånehiträde åt dem, som införskrifva
finare får. Då det redan visat sig, att
enskilte Possessionater funnits, som under
de föregående åren införskrifvit får, hafva
de äfven säkert uträknat fördelen deraf. De
som ej uträknat denna fördel, skulle ändå
kanske begagna lånen blott för lånens skull,
utan att derföre lyckas med sine Schäfferier,
då det är troligare, att de, som på
eget förlag vågat företagen, äfven förskaffat
sig en grundligare kunskap om sättet
och vilkoren för deras ändamålsenliga utförande.
Dessutom förmodar jag, att inom
landet så liten tillgång på fin ull finnes,
att export första året ej blir möjlig, då omkostnaderne
vid utförsel af ett ringare partie
alltid blifva drygare än vid ett större.
Jag har föll idet år försökt att exportera
ungefär 3o Lispund fin ull till London,
hvilket slagit så ut, att ullen betalte sig
någorlunda, men omkostnaderne uppgingo
till ungefär en tredjedel af det lilla partiets
värde. Nu inträffar således troligen, att
största fördelen blir, alt de första åren vid
Ullkontoren upplägga ullen, och låta den
Den 9 Februarii f. m.
97
förblifva der, till dess qvantiteten blir så
stor, att man med fördel kan exportera
den. Det är ganska tjenligt att den, som
då insatt sin Ull, emedlertid ocb intilldess
den blir såld, får några penningar, ocb förslaget
om lån på den insatta varan gillas
således lika mycket af mig, som lånebiträdes-förslaget
för får-inköp ogillas. Jag begagnar
detta tillfälle, att förena mig i de
åsigler Herr Anckarswärd framstält. Det
är blott i en omständighet, som jag på en
gång så tillsägandes både förenar mig med,
ocb skiljer mig ifrån, honom. Han har sagt,
alt ett Stamschäfferies anläggande i Nerike
vore gagneligt, derföre att Näringen der
är i gång, och att der finnas i handteringen
kunnige personer, ocb vidare, alt det
gamla Merinos-schäfferiet på Näs borde flyttas
lill Upland. Just på de af Herr Ånckarswärd
anförde skäl tror jag att det gamla
SchäfFeriet bör ännu någon tid qvarblifva
i grannskapet af Näs, derifrån kunskap
om fårskötseln redan i orten utspridt sig,
j anseende till den längre tid SchäfFeriet
der varit förlagdt, samt ytterligare mäste
komma att göra det, då den förledit år införskrifna
och der varande dyrbara electoral-hjorden
af en sakkunnig person på stället
vårdas; oberäknadt den högre förädling,
som genom grannskapet med sjelfva electoralhjorden
tillskyndas den gamla stammen.
Härtill kommer att en man, som nyligen
12 H. 7
93
Den 9 Februarii f. m.
genom utländska resor förskaffat sig kunskap
om fårskötsel och ullförädling, samt
hemfört åtskilliga instrumenter och modeller
för ändamålet, finnes på i mils afstånd
från Näs, och innehar en större egendom
med god hötillgång och förträffliga betesmarker,
Friherre Hermelin på Gripenberg,
hvars villighet att emottaga hjorden ock
redan är vederbörligen anmäld. Först efter
några år tror jag, att det gamla Schäfferiet
i förbättradt och förädladt skick bör
till Upland flyttas.
Grefve Bark; Det är just för det jag
åsyftar, att man ej skall använda medel
onyttigtvis, som jag föreslagit det af mig
omnämnde sätt att införskrifva Electoralfår.
Ty jag har den erfarenhet, att när en
enskilt köpare sjelf handlar fåren, erhåller
han dem till bättre pris, än en person,
som gör upphandling för allmänna medel.
Genom det lånebiträde jag föreslagit, finge
vi verkliga Electoral-får i landet, och innan
vi hafva dem, behöfvas många af CommerceCollegium
föreslagne åtgärder aldeles
icke; ty vi hafva ännu så litet fin ull, att
del tål flere år, innan de föreslagne 200,000
R:dr komma i fråga att begagnas.
Herr Tham, PTolralh: Jag anser mig
skyldig att utur de Berättelser, som till BevillningsUtskottet
äro inkomne från Corn
-
Den 9 Februarii f. m.
99
fnerceCollegium och TullDirectionen, lemna
den upplysning, att af något öfver i
million skålpund ull, som är till Sverige
införskrifven, är det ganska litet fin, utan
det mesta grof ull, och, ehuru jag ej kati
taga för säkert, att icke man ibland förtullat
fin ull såsom grof, tror jag dock den
fina ej vara af så stort behof, enär jag ser,
att circa 3oo,ooo ® fin inhemsk ull äro Jemnade
till Hallrätterne, och uppgiflerne till
Hallrätterne på tillverkningen hos klädesfabrikanterne
ej visa större behof, än högst
5oo,ooo ffi. Då kan det ej vara mera än
omkring 200,000 @, som dertill äro införskrifne.
Resten bar varit grof ull, och är
använd till Svenska husväfnader, som drifvas
i stort i flere provincer. Det är visserligen
väl, alt förbättra fårracerne, men
jag hemställer, om det är nyttigt, att gå i
stort till väga, eller med stora steg, innan
våra fabriker lämna full afsättning af ull,
eller man är säker att med förmån kunna
afsätta densamma på England. Jag har
endast velat nämna detta, i afseende på
det hittils varande behofvet af ull.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt-Marskalken hemstälde, att så väl
Kongl. Maj:ts ofvannämnde Nådiga Skrifvelse,
som de af ofvanbemälde Ledamöter
i anledning deraf nu afgifne yttranden, måt
7*
-
100
Den 9 F e b r u a r i i f. m.
te till Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Oeconomie-Utskotten remitteras; hvilket bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 9 Febrnarii 1829.
Plenum klockan | till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs till remitterande Herr Rosenblads,
Bernhard, den 21 sistlidne Januarii
på bordet lagde Memorial angående
Svenska Postväsendets förbättring.
Friherre Carpelan, Wilhelm, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Vid Högloft. Ridderskapets och Adelns
sista sammanträde har Herr Rosenblad uit
ett vidlöftigt, äfven till sina detailler utarbetadt,
Betänkande anfört hvad han anser
erfordras till Svenska Postväsendets förbättrande.
Jag anhåller vördsammast att,
så mycket tid och min närvarande sjuklig
-
Den 9 Februarii e. m.
JOI
hel tillåta, få i anledning deraf göra några
till ämnet hörande anmärkningar.
Att Svenska Postverket tål många förbättringar,
medgifves; men att det just behöfver
hildas efter det i Preussen varande,
deruti kan jag, för min del, icke ingå.
Detta tyckes emedlertid vara den grund,
hvarå de föreslagne ändringarne till största
delen äro byggde. Sveriges locala och
särskilta förhållanden torde väl ock böra
komma i öfvervägande; men jag har vid
mångfaldiga tillfällen märkt, att dessa förbises,
eller att åtminstone icke all den uppmärksamhet
åt dem lemnäs, som omständigheterna
fordra. Omskapning af gamla
institutioner hörer till tidens anda, och
Sverige skall förändras äfven i sina grundvalar,
med glömska af hvad fadren tänkt
och gjort. Det är likväl dem, som vi hafva
att tacka för grunden af vårt bestånd i
mer än ett afseende. Jag påstår derföre
icke, att allt gammalt duger, men lika litet
duger ock allt nytt; och med största
varsamhet synas sådana ändringar böra föreslås
och vidtagas, som rubba eller tillintetgöra
gamla ekonomiska författningar. Man
bör åtminstone äga probabiliteten, att hvad
som föreslås blir bättre, hälst då fråga om
ökade kostnader derjemte uppstår
Man har klagat öfver posternes långsamma
gång i allmänhet. Att en sådan på
102
Den 9 Februarii e. m.
vissa vägar äger rum, är icke underkastadt
tvifvelsmål; men denna långsamhet igenfås
fastmer i uppehållet vid åtskilliga PostContoir,
der sidoposters införväntande,
ankomne posters besvarande och lösväskors
expedierande till Landlboerne vålla
det, — än i posternes långsamma färdande
på landsvägen. Förde af Postilloner,
gå de vanligen med erforderlig skyndsamhet,
så vidt årstiderna sådant medgifva.
Man frågar, och det .ned rättvisa: huru
äro väl posterne ordnade, då de stora strykande
uppehållas för inväntande af sidoposter?
Orsakerne dertill äro, att de särskilte
PostContoiren till en del tillkommit
uppå särskilta orters och enskilde personers
derom tid efter annan gjorde ansökningar,
hvilka afsett partiella förmoner, utan att
nästgränsande orters skada eller gagn dervid
kommit i beräkning; hvarigenom inträffat,
att posterne på sina ställen icke
hafva det sammanhang i det hela, som de
borde äga. Kongl. Maj:t, som insett de öfverklagade
olägenheterna, har emedlertid i
Nåder anbefallt mig att uppgöra en ny allmän
reglering af postgångarne, och föreslå
hvad till jemkande af de olika intressena
kunde finnas lämpligt. Då mitt underdåniga
Utlåtande i detta ämne nu snart kommer
att ingå, samt Kongl. Maj;t täcktes taga
detsamma under Nådig pröfning, och
då, i sammanhang dermed, det reglemenlaviska
i några smärre delar undergått nödiga
Den 9 Februarii e. m.
io3
ändringar, vSgar jag hoppas, atl de hufvudsakliga
bristerna inom Svenska Postväsendet
skola försvinna, utan att äfventyra nya
oredor och möjliga förluster.
Att vår Skjutsinrättning kan tarfva ändring
i flere afseenden, vill jag ej bestrida;
men att skjutsen skall, som Herr Rosenblad
yrkar, ställas under PoslStyrelsens
uppsigt, deraf kan jag ej inse någon nytta
för det allmänna, men väl olägenheter. Ju
närmare deu controllerande magten är, ju
lättare måste controllen kunna verkställas
och nödiga rättelser vidtagas. Det synes
mig således ofelbart vara vida förmonligare,
att, som nu, Herrar Landshöfdingar, hvar
i sitt Län, handhafva skjutsordningarna,
dessa må blifva hvilka som helst, än att
skjutsen och dess angelägenheter ställas
under en Centralstyrelse, hvars åtgärder,
genom den omgång de fordra, ofta skola
förlamas och neutraliseras.
Då förslaget, bland annat, innehåller,
att all postskjuts borde betalas lika med
annan gästgifvarskjuts, så lärer den dryga
kostnad, som derigenom uppkommer, icke
undfalla Högloft. Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet. Postlegan utgår nu efter
8 sk. milen för dubbel postföring i veckan
och efter 6 sk. för enkel. Den skulle således
komma, i ena fallet, att ökas lill
dubbelt belopp och i det andra vida der
-
Den 9 Febr nar ii e. m.
utöfver. Hela summan för postföringslegan,
oberäknadt hvad som erlägges efter Entreprenade,
livad som utbetalas för den en
tid af året med gästgifvarskjuts befordrade
utrikes-posten emellan Stockholm och
Ystad, samt för Norrska postens befordrande
öfver Sverige, utgör omkring 35,ooo
R:dr. Någon tillökning i postförings-legan
torde emedlertid af omständigheterna vara
påkallad; men att generelt öka den till
dubbelt belopp, eller att vidtaga sådana
anstalter, hvaraf detta Liefve en följd, dertill
finnér jag, för min del, inga tvingande
skäl vara för handen. Några undantag,
der postföringen är alltför sträng, torde likväl
böra äga rum, derest ej, i brist af
hjelphemman, gästgifveri-skjutsen der kunde
komma till hjelp och biträde.
Att öfverlåta postföringen och skjutsen
på Entreprenade, tror jag på många ställen
skall medföra en vådlig osäkerhet, hvilket
styrkes af redan gjorde försök. Vid de
tillfällen, då postföringen från städerne blifvit
på entreprenade utbjuden, har kostnaden
understundom uppgått till omkring
dubbelt belopp emot vanlig gästgifvarelega.
Herr Rosenblad har ansett icke flera
än 12 ä 16 postilloner erfordras för posternes
förskaffande på de större postvägarne
samt till Extra-poster. Nu begagnas dertill
omkring 100, hvaraf likväl en ganska
Den 9 Februarii e. m.
io5
ringa del äga lön på Stat. Detta antal tål
snarare utvidgning än inskränkning, derest
posterne med behörig ordning skola fortgå.
Postillonernes befattning är troligen en af
de besvärligaste. Deras hälsa och krafter
medtagas derföre ock i förtid. De böra
således icke sändas i alltför långa sträckor,
emedan, i sådant fall, äfven posternes
behöriga fortkomst skulle hindras. Tillräcklig
tillgång på ombyte deraf bör finnas.
Visserligen vore det väl, om, såsom
Herr Rosenblad föreslagit, de poster, sora
forslades af Postilloner, förseddes med särskilta
åkdon; men hvilken kostnad skulle
ej derigenom tillskyndas Postverket? Åkdonens
första inköp, deras förseende med
omgångar af hjul och kälkar, samt deras
underhållande, ofta svårt att controllera i
afseende å den verkliga utgiften, skulle medföra
dryga, obestämda kostnader.
Herr Rosenblad har ansett postillonerne
böra på hvarje ombytes-ställe af skjuts liquidera
den belöpande skjutslegan. 1 min tanka
skulle sådant leda till tidsutdrägt, äfvensom
ock till osäkerhet för medlens rätta
användande. Vid den för arne år sedan
inrättade postföring i afseende å Utrikespostens
förskaffande emellan Stockholm och
Ystad fram och tillbaka den vackrare års
-
io6
Den g Februarii c. m.
tiden, en inrättning, som till alla delar
fyller sitt ändamål, och hvilken post fortgår
med den skyndsamhet, att i sjelfva
Preussen ingen post går fortare, är den
method i afseende å skjutslegans erläggande
vidtagen, att beloppet deraf månatligeu
nedsändes till vederbörande Kongl. Majrts
Befallningshafvande för att af dem vidare
utdelas till de skjutsgifvande,
Herr Rosenblad har föreslagit, att såkallade
Rännposter må få affärdas utaf Postmästarne,
dock icke emellan flere än a:ne
PostContoir, eller för längre afstånd än 6
mil. Om jag rätt fattat meningen med inrättandet
af dylike poster, skulle jag tro,
det de, i afseende å resultatet, snarare
skulle kunna leda till möjligt intrång uti
postintraderna, än till någon synnerlig nytta
, hälst det vore dessa poster tillåtit att
använda till och med timma på milen.
Detta är hvad jag för det närvarande
trott mig böra hafva äran anföra. Jag är
ingalunda så förmäten, att tro mina åsigter
bestämdt vara de rättaste; men det har
varit mig ett behof och tilläfventyrs en
pligt, att vid detta tillfälle anmäla min tanka
i ämnet; och så länge det stora budord
står fast: Att det är i tvijlets spår,
som vi vandra till sanningarna, torde mina
anmärkningar icke sakna allt värde, då
de möjligen kunna lemna andra mera kun
-
Den 9 Februarii e. m.
inge personer anledningar, att ur flere än
en synpunct betrakta ifrågavarande förslag.
Herr Rosenblad har emedlertid, vid
utarbetandet deraf, nedlagt mycken möda
och lemnat en ny gärd af dess kända nit
och varma känsla för fäderneslandets förkofran,
värdig ett namn, så högt i Svenska
Statsekonomiens Annaler.
Uppå Hans Excellence Herr Grefvens
och LandtMarskalkens derom gjorde proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Herr Rosenblads ofvanberörde
motion, jemte det af Friherre Carpelan
i anledning deraf nu afgifne yttrande, till
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten,
Ånyo föredrogs Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne
Januarii afgifne, samt den 29 i samma
månad på bordel lagde, Nådiga Proposition
till Rikets Ständer , angående den till
undsättning i missväxtår anslagne Gred i ti vFonden,
samt för detta Allmänna MagazinsInrättningens
slutliga utredning, med flere
dermed sammanhang ägande ämnen.
Friherre Anckar swärd * Carl Henric_,
anförde skriftligen:
Vid Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
om MagazinsFonden, anser jag följande anmärkningar
vara att göra.
io8
Den g Februarii e. m.
Utaf Kongl. Mnj:ts Nådiga Proposition
inliämtas: Att Kongl. Maj:t, oansedt Rikets
Ständers förordnande, att MagazinsDirectionen
skulle upphöra och utredningen af
SlatsContoiret hesörjas, funnit nödigt för
denna utredning förordna en särskilt styrelse,
som tillika skulle verkställa uppbörden
af Kronans spanmålsräntor, tills denna
befattning kunde till StatsContoiret öfverflyttas.
Som orsakerne, hvarföre den af Rikets
Ständer vid 1823 års Riksdag beslutade utredningen
af gamla Magazinslnrättningen,
icke genast af StatsContoiret kunnat öfvertagas,
icke äro uti den Kongl. Propositionen
innefattade, lärer det blifva svårt, att
i förväg yttra sig öfver detta förhållande,
hvarvid StatsUtskottet likväl icke lärer underlåta
att fästa ConstitutionsUtskottets uppmärksamhet;
och i följd häraf lärer Utskottet
icke heller underlåta, att noga undersöka
det verkliga förhållande, hvaruti Magazins-utredningen
sig befann den i Julii
1826, då utredningen ställdes under StatsContoirets
vård, med angifvande att då
endast några få balancemål till utredning
återstodo.
I anseende till de åtgärder, hvilka 1
följd af 1826 års missväxt omförmälas , torde
StatsUtskottet icke eller underlåta alt
fästa uppmärksamheten derå, huruvida des
-
Den 9 Februarii e. m.
i°9
sa åtgärder varit de mest ändamålsenlige
och rätta.
Grunderne, hvarföre Kongl. Maj:t icke
funnit det af Rikets Ständer stadgade vilkor
för Spanmålscreditivets lyftning lill dåvarande
förhållanden lämpligt eller af tiden
medgifvit, torde äfven böra fästa Stats Utskottets
uppmärksamhet, till en närmare
och mera nöjaktig utredning.
Att Länsstyrelserne fingo rättighet att
till undsättningar använda MagazinsFondens
qvarliggande spanmålsbehållningar, annorlunda
än uti ren försäljningsväg, visar sig
för mig såsom stridande emot Rikets Ständers
förordnande, då öfverlefvorne af den
gamla Magazinslnrättningens fonder icke
mera utgjorde föremål för någon undsättningsanstalt.
I afseende på betalningssättet af lemnade
undsättningar, torde böra anmärkas
den tid af fem år, som angifves liafva varit
nödvändig; och måste i min tanka ett
sådant förhållande oundgängligen påkalla ett
moget öfvervägande, huruvida icke undsättningsprincipen
i allmänhet är oriktig,
eller till hvad del den åtminstone varit oriktigt
tillämpad. Såsom en besynnerlig omständighet
kan jag ej undgå att anmärka,
den särdeles händelse, att man utsätter sådane,
som ifrågavarande liquider, till ter
-
1(0
Den 9 F e b ru a r i i e. m.
miner, hvarigenom redovisningen så långt
som möjligt aflägsnas ifrån Rikets Ständers
granskning.
Hvarföre någon ordentlig och tillfyllestgörande
Revision icke kunnat företagas
på grund af Landshöfdingarnes redovisningar,
är icke eller behörigen utredt, hvadan
ett sådant förhållande lemnar fullkomlig
anledning till de slutsatser, att föreskrifter
för redogörelsens verkställande och
l äk ningarnes uppgörande antingen varit ofullständigt
meddelade, eller uti verkställigheten
icke med vederbörlig, noggranhet iakttagne;
och anser jag äfven detta förhållande
så mycket mera påkalla StatsUtskottets
uppmärksamhet, som räkenskapernes ofördröjliga
företeende var ett af Rikets Ständer
fästadt vilkor för den ifrågavarande
Greditivfondens användande.
Det visar sig ganska påtagligt, alt en
sammanblandning af Magazins- och Crediliv-fonderne
ägt rum; och ett sådant förhållande
synes icke heller öfverensstämmande
med den ordning och med det föreseende
af följder, som ifrån förvaltningsåtgärder
med skäl torde kunna fordras.
Med h vad skäl en ytterligare förlust
kunnat Creditiv-fonden tillskyndas derigenom,
att den fått godtgöra Magazinsfonden
förskotter i contant, utan afseende derpå,
Den 9 Februarii e. ro.
iti
om dessa förskotter till fullo utgått eller
ej, är svårt att inse, då den uppgifne anledningen,
att Magazinsfonden i annat fall
kunnat till höga pris föryttra sina spanmålstillgångar,
icke synes tillfyllestgörande.
Det medgifves, att Magazinsfonden nu
mera var främmande för deltagande i en
undsättningsåtgärd, och att den sålunda
icke borde lida genom ett sådant deltagande
är klart; men derifrån uppkommer icke
någon tillräckligen utredd anledning för Creditiv-fondens
förvaltning, att af dyr Spanmål
hafva reqvirerat mera, än behofvet påkallade,
särdeles som Spanmålsreqvisitioner
för Creditiv-fondens räkning icke allenast
icke ingått uti Rikets Ständers beräkning,
såsom föremål för Creditiv-fondens
verkningskrets, utan tvärtom ifrån densamma
varit af Rikets Ständer helt och hållit
utesluten.
Creditiv-fonden lyftades 1826, och liqviden
lofvas till den 1 nästkommande Junii,
eller nära 3 år efter Creditivets lyftning;
också en följd af Styrelsens förbiseende
af Rikets Ständers förordnande och
stadgade vilkor för Creditiv-fondens användande;
hvilket ej lärer undgå att af
StatsUtskoltet tagas i betraktande.
Med anledning af Kongl. Maj:ts af Rikets
Ständer begärde uppmärksamhet på
113
1) e n 9 F e b r u a r i i e. m.
angelägenheten, att hädanefter nödiga medel
äro till Kongl. Maj:ts disposition anvisade,
för att vid inträffade missväxter kunna
för tillfället lindra deras förstörande
verkningar, torde Utskottet böra afse nödvändigheten
att, genom kloka och väl beräknade
lagar för Spanmålshandel, söka
undanrödja behofvet af sådane förluster för
StatsCassan, som ifrån undsättningsanstalter
alltid blifva en oundviklig följd.
Till följd af den uppgift i Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition, att den förlust Staten
kan lida på 1826 års undsättningar, vunnit
en fullt motsvarande ersättning i den Tullinkomst
af 4p9>0oo R:dr, som influtit för
införskrifven Spanmål, bör jag fästa uppmärksamheten
uppå billigheten af att anvisa
denna som extra-ordinarie ansedda
tullinkomst till betäckande af den förlust,
hvarmed Banken troligen icke bör kunna
komma att belastas, i anseende till bristande
tillgångar vid uppgjord liqvid i och för
den ifrågavarande Creditiv-fonden, och ingalunda
till betäckande af den förlust, som
i min tanka för Creditiv-fonden uppkommit,
såsom blotta följder af dispositionssättet.
Ehuru införskrifningar 1826 af Spanmål
för Kronans egna behof bade tillskyndat
StatsYerket betydlig besparing, och
ver
-
Den 9 Februarii e. m.
verkat en opåräknad tillökning i Statsinkomsterne,
torde likväl en sådan Spanmålshandel
för Kronans räkning icke vara det
rätta, ehuru något tillfälligt förhållande
kunnat för en enda gång förevisa ett lyckligare
utslag; och den häraf uppkom ne Statsvinst
lärer i alla fall vara ett öfverskott å
Statsmedel, hvaröfver Konungen icke lärer
kunna annorlunda förordna än stadgadt är.
Den Kongl. Propositionen innehåller,
att den varsamhet, hvarmed försäljningen
af Magazinsfondens lager bedrefs, var orsaken,
att större qvantiteter deraf ännu 1826
voro i behåll. Efter hvad man vill minnas,
torde anledningar ej saknas till anmärkningar,
att vaksamheten i denna del
drefs så långt, att äfven vårsäd ifrån Magazinerne
brådstörtande försåldes till ganska
låga auctionspriser, sedan missväxten,
om ej redan gifven, åtminstone var fullkomligen
befarad, hvilket förhållande äfven
torde fordra ett närmare utredande af
StatsUtskottet.
Kongl. Maj:t föreslår såsom medel att
komma till ett slut med gamla Magazinsinrättningen,
att bristen å Bankens förskott
till Magazinsinrättningen skulle afskrifvas.
Härvid torde likväl komma i betraktande,
huruvida Rikets Ständer finna Bankens tillstånd
vara' sådant, att det medgifver den12
H. 8
Den 9 F e b r u a r i i e. in.
na afskrifning, och alt icke betalning fclifve
r ett af nödvändigheten påkalladl åliggande;
likasom det vill synas tydligt, alt
Magazinsinrättningens behållningar böra realiseras
för betäckandet af Bankens fordringar,
och icke annorlunda kunna disponeras.
Emot de af Magazinsfonden bestådde
löners öfverflyltande på Allmänna IndragningsStaten
anser jag mig böra göra den
anmärkning, att det synes mig nrera ändamålsenligt,
om den sålunda ledigblifvande
tjenstemanna-personalen öfverflyttades till
andra Verk, der de i och för deras lönevilkor
kunde fortfarande göra någon nytta,
i stället för att ifrån IndragningsStaten få
hämta sine lönebelopp såsom pensioner,
hvarmed vi böra vara försiktige att belasta
StatsYerket.
I anseende till Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag, att på dess pröfning för hvarje fall
må få bero, att med kännedom af förhållandet
pröfva, om ytterligare åtgärder böra
äga rum med några äldre oredovista poster
ifrån Allmänna Magazins-Directionen,
eller desamma afskrifvas, anser jag mig
böra göra den anmärkning, att jag tror
den princip, att afskrifningar icke utan Rikets
Ständers samtycke må kunna beviljas ,
böra i sin helhet bibehållas; men jag inser
icke, huru några balancemål till ett belopp
Den 9 Februari i e. m.
af 8i,452 R:dr kunna blifva ett giltigt hinder
för dessa ärenders slutliga reglering.
Herr Tham, Wolrath: Innehållet af
Kongl. Maj:ts förevarande Nådiga Proposition
om utredningen af så väl Creditivfonden
för 1826 års missväxt, som MagazinsInrättningen,
har gifvit oss ett ledsamt bevis
på de elaka följder, som Creditivfonden
Itommit att vidkännas genom StatsContoirets
åtgärder. Jag vill derföre förnya och
fullfölja den anmärkning, jag vid Riksdagens
början afgaf mot StatsContoirets råd
lill Kongl. Maj:t och deraf följande beslut.
Det synes af den Kongl. Propositionen, alt
ställningen nu är den, att troligen en del
af Creditivfonden skall gå förlorad, för att
upprätthålla och hetäcka Magazinsfonden.
Denna var ej påräknad att oskadad återfås.
Lemnad till det alltid olyckliga försöket att
upprätthålla spanmålspriserna, skulle den
nödvändigt gifva en förlust; men denna förlust
har blifvit vida större, än som bordt
inträffa, genom den mängd af misstag, som
af 1825 och följande årens Revisorer lades
i dagen. Sedan Magazinsfonden var på halance,
var det också oförlåtligt af StatsContoiret,
att deruti inblanda Creditivfonden,
som var lemnad för missvextår, under
förutsättning att den skulle orubbad
återställas. Om genom denna hopblandning
af fonderna, eller genom bristande
8*
Den 9 Februari i e, m.
förmåga att betala hos dem, som undfingo
undsättningsspannemål, förlust skulle komma
att drabba Creditivfonden, tror jag, lika
med Friherre Anckarswärd, att behållningen
af Tullintraderna för den år 1826
införskrifna spanmål, hvilken behållning ännu
måste finnas qvar i StatsContoiret, efter
öfverskotterna ännu ej blifvit lemnade till
Riksgälds-Contoiret, borde, såsom ersättning,
tillfalla Rikets Ständers Bank. Jag
anser detta vara så mycket nödvändigare,
sorn det är enda sättet att hålla i helgd
Rikets Ständers beslut att Banken skulle erhålla
återbetalning; och då detta kan ske
utan tunga för staten, är det så mycket
lämpligare. Hvad utredningen af gamla
Magazinsfonden angår, så visade sig år 1825,
då Revisorerna på grund af Friherre af
Nordins underdåniga begäran, fingo läsa
handlingarne och protocollerne, att utredningen
ända till det året genom den nya
Styrelsens försorg med verksamhet blifvit
befordrad. Men farhågor för missväxt och
de låga priserna åren 1824 och 1825 för
en del spanmål gjorde, att Regeringen befallde
inställelse af försäljningen utaf det
öfriga stora lagret, hvarigenom säden skadades,
förskämdes eller uppåts af mask.
Derföre tillstyrkte i8a5 års Revisorer i underdånighet
en skyndsammare försäljning,
hvarefter den åter började att år 1826 raskt
för sig gå. Om några misstag dervid skedde
eller ej, deröfver kan jag ej utlåta mig.
Deu 9 Februarii e. tn.
117
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Lika med Friherre Anciarswärd
förmodar jag, att StatsUtskottet
skall fästa uppmärksamhet så väl vid Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet, som vid
Friherre Anckarswärds anmärkningar deröfver.
Mitt minne tillåter mig ej att genomgå
dem alla. Vid en omständighet har
jag dock fästat mig. Herr Friherren har,
om jag rätt fattat, omtalat, att betalningsterminerna
för dem, som genom Creditivfonden
undsattes, hafva blifvit utsatte till
fem år, och Friherren synes tro, att Kongl.
Majrts afsigt varit, att derigenom undandraga
nästkommande Ständer granskningen
afCreditivfonden. Jag tror mig blott härpå
böra svara, att utsättandet af de längre
betalningsterminerna lämpades efter de betalandes
förmåga, öfver hvilken vederbörande
Auctoriteter blifvit hörde. Åtgärden
härleder sig således från ett ädlare motiv,
än att undandraga Ständerna deras granskningsrätt.
Friherre Anckarswärd: Till svar å den
mot mitt yttrande gjorde anmärkning vill
jag blott nämna, att jag anfört det vara en
särdeles besynnerlig händelse, att de fem
år, som vanligen tagas till återbetalningsterminer,
alltid tilländalöpa straxt efter
Ständernas sammanträde. Jag hämtar äfven
anledning till denna anmärkning från
ett tillfälle, då jag ej kunde upptäcka det
ii8 De n 9 Fe b r ilar i i e. m.
minsta spår lill dessa omtalte ädla motiver;
jag menar krut-utborgningeu år 1824»
som ställdes till betalning vid 1829 års slut.
Grefve Posse j Arvid: I det af Friherre
Anckarswärd uppläste skriftliga anförande,
har jag funnit flera punkter, som måhända
tillkomma mig i första rummet att
besvara; men då det är omöjligt att utur
minnet kunna afgifva ett fullständigt svaromål,
skall jag uppskjuta det till ett annat
tillfälle, då jag hoppas vara försedd
med tillräckliga motbevis. I afseende på
den punkt, som Hans Excellenee Herr
Grefve af Wetterstedt besvarat, och som
bar den märkvärdighet, att man velat gifva
mindre ädla afsigter åt Kongl. Maj:ts
faderliga omsorger, anser jag mig böra upplysa,
att inom Skaraborgs Län de långa
betalningsterminerna endast varit en följd
af undsättningstagarnes oförmåga att betala.
Herr Friherren fann förhållandet besynnerligt;
men jag vill trösta honom dermed,
att liden torde vid nästa Riksdag passa för
slutliquidens uppgörande. Detta vare endast
sagt med den kännedom jag äger om
Skaraborgs Län.
Hans Excellenee Herr Grefven ock
LandtMarskalken föreslog, att Kongl. Majrls
ofvannämnde Nådiga Proposition mätte, tillika
med de i anledning deraf afgifne yttranden,
till Stats- Banco- samt Allmänna
Den 9 Februari i e. ra.
Besvärs- och Economi-Utskolten remitteras;
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning Lag-Utskottets
den 20 sisllidne December under N:o 3
afgifne, och den 29 derpåföljde Januari i
på bordet lagde, Betänkande öfver vackt
motion om upphufvande af IIofRätternas
Leuterationsrätt.
Herr Ribbing, Arvid: Lagutskottet har
i sitt Betänkande föreslagit, att RofRätternas
rätt alt i brottmål leuterera eller lindra
skulle upphöra, och Utskottet har för
ett sådant förslag lagt till grund flere äldre
författningar, hvilka, ehuru utfärdade
under en conslitutionel Regering, likväl hafva
lemnat Domaremagten i allmänhet rätt
alt leuterera. År i8o3, då vi så godt som
ej ägde nägon constitution, blef rättigheten
att leuterera genom en författning inskränkt,
och Utskottet går nu att ännu ytterligare
inskränka den på grund af 25 §.
RegeringsFormen. Der står: Konungen äger
att i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff'
samt återgifva ära &c. Deraf, alt Konungen
äger göra nåd, följer ej, att icke
Domaremagten äger rätt alt leuterera, alt
skärpa, att sätta in i fängelse på bekännelse
o. s. v. Dessa rättigheter äro länkar
i samma kedja, till motvigt mot den
grundsalls, alt ingen oskyldig skall dö
-
120
Den 9 Februari i e. m.
mas. De äro för Domaremagten oundgängliga
rättigheter, på det att denna grundsalts
ej skall leda till för stor frihet och
säkerhet för den brottslige. Att bortrycka
en länk i denna kedja och lemna den ifrån
Domaremagten i allmänhet till Konungen synes
mig ändamålslöst. Jag tror således, att
domstolarne i gemen, och i synnerhet HofRätterna,
höra bibehållas vid deras rätt att
leuterera, så väl som alt skärpa. Eljest
skulle på samma skäl Kongl. Maj:ts rätt att
göra nåd, draga alla brottmål under Kongl.
Maj:ts pröfning.
Herr Hjerta, Gustaf: HofRätternas leuteralionsrätt
har ej tillkommit iföldafconstitutionella
eller icke constitutionella regeringssätt,
utan af den enkla omständighet,
att Hof Rätten, vid dess första inrättning,
var Konungens högsta Nämnd. Vår
Grundlag år 1809 gaf samma rätt åt Kongl.
Maj:t i dess Högsta Domstol. Här är således
nu tydeligen fråga om att rätta eli
förseelse, som man begeck år 1809, då man
ej borttog från HofRätterna samma rättighet,
som man gaf åt Konungen i 25 §. RegeringsFormen.
Den lyder sålunda: Konungen
äger att i brottmål göra nåd, mildra
lifsstraffj samt återgifva ära och till
Kronan förverkadt gods; dock må öfver
ansökningar derom Högsta Domstolen höras,
och Konungen sina beslut i StatsRådet
fatta. För min del kan jag ej fatta vådan
Den 9 Februarii e. m.
tat
deraf, att HofRätternas leuterationsrätt upphör,
då den naturligast ulöfvas af Konungen,
i egenskap af Högsta Domaren, sedan
Han deröfver hort Högsta Domstolen. Jag
tillstyrker bifall till Utskottets Betänkande,
hvilket så fullständigt upptager alla moliverna,
att det är öfverflödigt åter upprepa
dem.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Det torde synas förmätet af mig, att så ofta
borttaga Ridderskapets och Adelns tid
med försvarandet af det Utskotts Betänkande,
i hvilkas uppgörande jag sjelf deltagit;
men jag tror mig böra upplysa skälen
till Utskottets åsigter, då det af de gjorde
anmärkningarne synes, att dessa åsigter ensamt
ej göra sig nog gällande. Jag torde
först böra redovisa, hvaruti HofRätternas
leuterationsrätt består. Det är en del af
nåderätten, öfverlemnad från Konungen till
HofRätterna. Att leuteration verkligen innefattar
Konungens nåderätt, på HofRätterne
öfverlåten, synes tydligt af expeditionssättet
för Utslag i sådane mål, deruti leuteration
ägt rum. De skrifvas efter ett af
Kongl. Maj:t faststäldt formulair, och lyda
sålunda: Enligt den eller den §. af lagen
är N. N. förvunnen till det eller det brott,
hvarföre lifsstraff' är stadgadts men Kongl.
Maj:t vill dock af gunst och nåd honom
från lif sstraff et förskona &c. Jag frågar
då, om det nu mera, när HofRätterne icke
122 Den g Februärii e. m.
äro Konungens Högsta Nämnd eller domina
Konungs dom, är förenligt med våra
Grundlagar, att HofRätterne bibehållas vid
en sådan rätt, eller om någonsin nåderätlen
kan eller bör utöfvas af någon annan,
än Kongl. Maj:t sjelf. Derföre har HofRätten
öfver Skåne och Blekinge också ej
tillåtit sig utöfningen af denna rätt. Jag
bar sjelf utöfvat den såsom ledamot af en
annan Öfverdomstol, emedan den icke blifvit
återkallad; men jag tvekar ej, att nu rösta
för ett sådant återkallande. Huru besynnerligt
skulle det icke förefalla i en landsort,
om t. ex. HofRätten i Jönköping eller
Christianstad utfärdade leuterations-utslag,
då Konungen vistades i staden. HofRätten
utöfvade då en rättighet, som Konungen sjelf
ej der ägde. Detta skäl synes mig så kraftigt,
att jag är öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln skall finna, det en så helig rätt
blott af Konungen sjelf bör utöfvas.
Herr Ribbing: Att den rätt, som Friherre
Ehrenborgh nämnt, att leuterera, ej
tillkommer andra än HofRätterna, medgifves
i afseende på formen af Utslaget. Men
i verkligheten utöfvas äfven leuterationsrätten
af de lägre domstolarne. Om t. ex.
ett skott lossas mot en person, som deraf
dödas, men sådant skedde af vådcij och
ingen påstår att den brottslige bör mista
lifvet, så dömes han ej till döden. Deremot
kan ett skott lossas från en annan,
Den g F e b r u a r i i e. m.
utan alt träffa, roen med afsigt att göra
del; den brottslige skulle då gå fri. Jag
vet visserligen, att vådabot finnes i lagen
utsatt för det fall, då ett sådant brott sker
af våda; men jag känner äfven sådane fall,
då tvifvel om uppsåtet kan uppstå. De
exempel jag nu anfört voro af den beskaffenhet,
att dödsstraff följa derpå; men jag
känner många andra, då mindre straff bero
af Domarens pröfning. Jag vill ej upprepa
hvad jag redan sagt om Domares rättighet
att skärpa, att insätta i fängelse på
bekännelse m. ra.
Friherre Ehrenborgh: Jag tror mig ej
behöfva svara mera härpå, än att de fall
den värde talaren anfört, ej innefatta leuteration.
Jag har redan anfört, hvad som
förstås med leuterationsrätt, och att denna
endast tillkommer HofRätter. Andra
domstolar kunna visserligen, vid tillämpning
af lagarne, sjelfve mildra straff, då omständigheter
dertill föranleda; men sådant kan
ej kallas att leuterera. Fall kunna äfven
finnas, då Underdomstolarne blifva nödsakade
att till Öfverdomstolarne hemställa,
hvad straff som skall tillämpas, der bestämda
föreskrifter saknas; men äfven detta
är ej att leuterera. Leuterera är att gifva
nåd i Konungens namn. Konungen sjelf
kan ej utöfva denna rätt annorlunda i StatsRådet,
efter Högsta Domstolens hörande;
och det är en sådan rätt, som jag, och Ut
-
n4
Den g Februari i e. m.
skottet med mig, icke trott under våra constitulionella
former böra utöfvas af någon
annan än Konungen.
Jag anhåller om proposition till bifall
af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskallien frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
berörde Betänkande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den3i
sisllidne December under N:o 6 afgifne,
och den 29 derpå följde Januarii på bordet
lagde, Betänkande öfver gjordt förslag
bm tillägg till 27 Cap. 9 §. RättegångsBalken.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat ett Anförande, som upplästes,
så lydande:
Vid LagUtskottets Betänkande, i anledning
af mitt förslag om tillägg till 27
Cap. 9 §. RättegångsBalken, får jag göra
följande anmärkningar.
\
Den 9 Februarii e. m.
Lagutskottet har funnit tillägget nödvändigt,
så att ingen Ledamot i Domstol,
hvarest lottning af Rättegångssaker äger
rum, bör längre få utöfva den osed, eller
till och med olaglighet, att från sig byta
den Rättegångssak, som genom lottning honom
tillfallit; men Utskottet har likväl förbigått
det hufvudsakligaste i min motion,
hvilket var, att förlust af sex månaders lön
borde drabba den Ledamot, som öfverträder
lagens föreskrift i nyssnämnde afseende;
denna uraktlåtenhet å Utskottets sida
berättigar mig fullkomligt att göra Utskottet
dessa frågor: Hvad är en Lagbestämmelse,
som icke innefattar någon påföljd?
och om det af Utskottet projecterade tillägg
icke skall blifva något annat än det,
som Utskottet föreslagit, hvad betydelse
har då detsamma i verkställigheten? Jag
tror ej, att jag gör mig skyldig till något
misstag, om jag besvarar dessa bägge frågor
sålunda: att tillägget, då ansvaret för
öfverträdelsen icke är utsatt, betyder jemt
ingen ting.
Jag anhåller derföre, att Utskottet täcktes
uppfatta min motion i sin helhet, och
icke vanskapad eller stympad, samt att Utskottet
således lyttrar sig öfver Motionen,
och framför allt', om en domare skall eller
icke skall vara ansvar underkastad, i händelse
han, med glömska och förakt för lagens
fordringar, bortbyter den sak, som
126
Den 9 Februarii e. m.
genom lottning honom tillfallit att föredraga.
Jag anhåller alltså om återremiss af
Betänkandet.
Friherre Ehrenborghj Casper Willielm:
Till svar å Herr Rosenqvists anmärkning,
torde det vara tillräckligt alt fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att i i Cap. 12 §. RältegångsBalken
finnes ansvar stadgadt för den Domare, sorn
ej iakttager sine skyldigheter. Det vore
kan hända mindre lämpligt att, för hvarje
sak man stadgar, sätta straffet för försummelsen
deraf bredvid. Ridderskapet och
Adeln hade sannolikt icke varit belåtne, om
Utskottet så tillvägagått. Jag anhåller derföre
om proposition till bifall af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskoltets
förevarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af LagUtskottets nyssnämnde
Betänkande, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Den 9 Februarii e. m.
Ånyo föredrogs LagUtskottets elen i3
sisllidne Januarii under N:o ii afgifne,
och den 29 i samma månad på bordet lagde,
Betänkande öfver väckt Motion om uppliäfvande
af 2 Cap. 3 §. GiftermålsBalken.
Herr von Hartmansdorff, August: När
delta ämne vid förra Riksdagen förevar,
och Ridderskapet och Adeln då afslog en
motion af lika beskaffenhet, var jag en af
dem, som talade mot densamma. Under
den tid, som sedan förflutit, bar jag ej haft
skäl att ändra min öfvertygelse häruti. Mina
skäl mot saken äro de, som yttrades af
Kongl. Majit, då han år 1810 afslog en dylik
begäran från Ständerna. Utskottet har
i sina skäl för förändringen anfört trenne
negativa, som handla om bennes oskadligliet,
och blott ett positift, angående bennes
nytta. Denna är undvikandet af den
onödiga omgång och de öfverflödiga kostnader,
som vållas genom sökandet af Kongl.
Majlis tillstånd för Syskonebarn att träda i
ägtenskap. Lagligen uppgår kostnaden ej
öfver några R:dr för hvarje par, och tillägget
af arfvode åt en Commissionaire kan
ej göra det bela betydligt. Men äfven om
så vore för ett fattigt par; huru ringa är
icke denna olägenhet för de få slägtingar,
som deraf känna sig besvärade, mot den fördel,
som bibehållandet af en vidsträcktare
slägtskapsberäkning tillskyndar mängden af
fattiga personer inom vårt land, hvilka ej
I
Den 9 Februarii e. m.
gifta sig med hvarannan. Derigenom att
de kunna räkna en af lagen upprätthållen
förvandtskap med förmögnare medlemmar
af en slägt, kunna de äfven af dem påräkna
understöd och deltagande, som eljest
troligen uteblefve. Huru mången af oss
har icke, på denna grund, håde njutit och
gifvit understöd? Hvarföre skulle vi betaga
våra efterkommande, att likaledes hjelpas
och hjelpa utan förödmjukelse? I ett land,
så fattigt som vårt, skall behofvet deraf
aldrig upphöra. Men ofelbart skola slägtingars
anlitande å den ena sidan, och
deras deltagande å den andra, aftaga i samma
mån, som de af lagen göras främmande
för hvarandra.
Då Utskottet icke anfört några andra,
än detta enda materiella skäl, har jag ej
något mera att vederlägga. De moraliska,
som tala emot Utskottets betänkande, äro
anförda i reservationerna; och jag hoppas,
att de hos många af Ridderskapet och
Adeln skola, likasom hos mig, äga ännu
större vigt.
Jag anhåller om återremiss af Betänkandet.
Friherre Ehrenborgh^ Casper Wilhelm:
Jag har ej begärt ordet för att försvara
LagUlskottets Betänkande, ehuru jag deltagit
deri. Frågan har så ofta varit discu
terad
-
Den g Februarii e. ra.
129
lerad inom detta Stånd, och åsigterna dervid
varit så olika, att jag fåfängt skulle
försöka att segra öfver deras mening, som
med mig äro af olika tankar; men jag vill
blott vördsamt fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att en återremiss
ej skulle leda till något ändamål.
Utskottets pluralitet har endast upprepat
hvad Ständerne vid 1809 års Riksdag, och
två Stånd sist vid 1823 års Riksdag, beslutat.
De anmärkningar, som Herr von
Hartmansdorff gjort mot Utskottets Betänkande,
hafva redan varit föremål för Utskottets
pröfning; och jag hemställer, om
dessa motskäl äro af den natur, att de bora
förändra Utskottets Öfvertygelse. Om
Ridderskapet och Adeln afslår eller bifaller
Betänkandet, är mig alldeles likgiltigt;
menen återremiss leder endast derhän, att
Betänkandet i samma skick återkommer.
Jag anhåller således om proposition till bifall
eller afslag på Betankandet.
Hans Excellence Herr Grefve De let
Gardiej Jacob: Det är nu 19 år, sedan jag
första gången talade för förevarande fråga.
Lagutskottet Var då af skiljaktig tanka mot
nu. I anledning af hvad Herr Von Hartmansdorff
yttrat om kostnaderne, får jag
upplysa, att dessa icke äro så obetydliga.
Jag har ofta varit i tillfälle att erfara det,
då underhafvande på mitt Gods, och äfven
12 fl. 9
i3o Den g Februarii e, ra.
andre ifrån den landsort jag bebor, anlitat
mig i denna sak. Kostnaderna hafva uppgått
lill öfver 8 R:dr, och många fattiga
af Allmogen skulle önska, att hafva dessa 8
R:dr besparda. Jag yrkar således proposition
tili bifall af Betänkandet.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag har äfven
uppträdt, för att, lika med Friherre Ehrenborgh,
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att en återremiss synes
öfverflödig. Vi kunna lika så gerna
skrida till afgörande medelst bifall eller afslag
på hufvudfrågan, medan opinionen redan
är bestämd. Hvad den moraliska sidan
af saken angår, anser jag såsom en
ökad upplysning med tiden, att Kongl.
Maj:t, ehuru han 1809 afslog denna sak,
likväl sedermera alltid bifallit ansökningar
om giftermål mellan syskonebarn. Hufvudmotivet
har då troligtvis härledt sig från
den inkomstkälla, som genom dessa ansökningar
varit beredd åt vissa Embetsman i
Stockholm. Jag har derföre ansett den
materiella sidan tillräckligt utredd, sedan
Grefve De la Gardie upplyst de med sådane
ansökningar förknippade större kostnader,
emedan de fleste af Allmogen, som
ej hafva sådane hjelpsamma husbönder, få
till prejande Commissionairer betala ändå
mera, än här blifvit uppgifvit. Sedan BondeStåndet,
som bäst erfar följderna af denna
olämpliga lag, redan bifallit Betänkan
-
Den 9 Februarii e. ra.
i3i
det, tror jag Ridderskapet och Adeln göra
rättast att äfven bifalla det. För min del
väntar jag inga farliga resultater af ett sådant
bifall. Tvärtom anser jag mig förvissad
om goda. Vi märka så tydligt, att i
flera vigtiga angelägenheter en återgång är
för handen, att jag för min del anser det
vara en pligt att söka befordra hvarje bestämdt
steg till bättre upplysning; och jag
skall vid detta, såsom vid alla andra tillfällen,
söka undanrödja de små fördomar,
vid hvilka man håller sig fast, för att hindra
den. Jag anhåller om proposition till
bifall eller afslag af Betänkandet.
Herr Dott Hartmansdorff: Jag bade
visserligen ingenting emot, att Betänkandet
genast afsloges, om jag ej i allmänhet
ansåge en sådan skyndsamhet vara en inskränkning
i hvars och ens rätt att få sin
mening pröfvad. Men jag skulle dock i ett
afseende önska återremiss, ett afseende,
hvilket jag nyss glömde, men hvarom jag
nu vill ärindra, nemligen om upphörandet
af all betalning för ett Kongl» tillstånd till
äktenskap mellan Syskonebarn» Jag ser intet
hinder för Rikets Ständer, att i underdånighet
ingå till Kongl, Maj:t med anhållan,
att dylika tillstånd måtte lemnäs kostnadsfritt,
i stället för att begära lagbudets
upphäfvande. Om sådant bifölls, kunde
man ej längre kasta på dem, 6om försvara
i3a Den g Februarii e. m.
den gamla lagens bibehållande, den förhatliga
stämpeln att emotstå förändringen för
att gynna de embetsman i hufvudstaden,
hvilka hafva med saken att göra. Samma
vink om egennytta hos dem nyttjades ock
vid förra Riksdagen, men lyckades ej då.
Jag önskar återremiss, emedan det af mig
nu uppgifne förslaget till ändring af betänkandet
ej af Utskottet varit pröfvadt. Hvad
här blifvit yttradt om gamla fördomars försvarande,
kan jag ej göra afseende på. Det
är först en efterverld, som skall afgöra,
hvad som nu varit fördom eller icke. Att
gifva ett sådant namn åt en annans mening,
är lätt, och det är alltid lättast, att
så kalla gamla grundsatser och stadgar.
Men månne nyheterna äro bättre, derföre
att man vanligtvis icke gifver dem delta
namn, äfven då de under en skenfager yta
innebära villfarelser.
Herr Tham_, Wolrath: Lagstiftarens
första pligt är att efterse, huru lagar handliafvas;
men det är äfven hans pligt att ej
stifta sådane lagar, som ej kunna lydas.
Då våra Konungar under ett halft sekel ej
vägrat tillstånd för någon, som begärt att
få gifta sig med sin cousin, visar det sig
för mig, som om detta förbud ej äger sin
grund uti något religionsbud, utan i någon
annan timlig orsak. Jag har icke uppstigit
här, för alt kasta skugga på någon embetsman,
ty hvar och en bör och skall hafva
Den 9 Februarii e. m.
133
sine löneinkomster oförryckta; men jag fruktar,
att orsaken till det hinder, som mott
den nu ifrågavarande saken, varit, att man
ej vetat, hvarest man skulle erhålla ersättning
för de Löne-inkomster, man genom
lagbudets förändring förlorade. Är det med
lagstiftarens värdighet förenligt, att bibehålla
ett lagbud, som alltid brytes? Är det
ej värdigare, att ersätta den genom förändringen
förlorade inkomst med i å 2000
R:dr till dem, som genom lagbudets upphäfvande
skulle komma att förlora. Hvad
allmogens kostnader för de nådiga tillståndsresolutionerna
beträlfar, så äro dessa kostnader
ej så ringa, som man här trott. Boende
i en ort, der förtroendet af allmogen
mången gång lemnat mig tillfälle att handhafva
dylika mål, har jag erfarit, att minsta
kostnaden varit 10 R:dr Riksgälds och
oftast 10 R:dr B:co; ty sällan uträttar någon
Commissionär i hufvudstaden saken,
utan att han derföre skall undfå betalning.
Jag anhåller om proposition på bifall af
Betänkandet.
Friherre Anckar swärd. Carl Henrik:
Jag är förekommen af dem, som talat för
bifall af betänkandet, och anhåller derföre
om proposition derå.
Friherre Ehrenborgh: Jag har begärt
ordet, för att framställa historien af detta
mål sedan år 1809. Icke flera än den gången
Den g Februarii e. m.
hafva Ständerne till Konungen framställt
denna lagförändring; ty de öfrige Riksdagarna
hafva alltid två Stånd slädnät emot
två. 1809 tillstyrktes lagförändringen af
hela Högsta Domstolen, med undantag af
fraroledne Friherre von Strokirch. Hela
StatsRådet tillstyrkte den äfven, och jag är
skyldig sanningen den gärd, att en af Konungens
härvarande Rådgifvare, Hans Excellenee
Herr Grefve af Wetterstedt, på det
vackraste och kraftigaste sätt i Conseillen utvecklade
skälen derföre. Det var Konung
Carl XIII, sorn ensam afslog saken, i det
han antog Friherre von Strokirchs mening.
Detta är förhållandet med målet.
Rikets Ständer och Konungens Rådgifvare
voro då ense om lagförändringen. Konung
Carl XIII gillade ej lagförändringen, men
principen, till den grad, att han aldrig
under sin regering vägrat någon ansökning
om giftermål emellan syskonebarn; ej eller
hafva dylika ansökningar blifvit afslagne af
vår nu regerande Konung, icke en gång
då häfd mellankommit. Jag tror att man
ej bör återremittera betänkandet, utan snarare
bifalla det; och jag hemställer till
Herr von Hartmansdorff sjelf, om det ens
kunde möjligen vara behörigt för Lagutskottet
att för Ständerna tillstyrka en underdånig
skrifvelse, i anledning af den utaf
Herr von Hartmansdorff väckta nya motion.
Jag anhåller om proposition till bifall på
Betänkandet.
Den 9 Februarii e. tu.
135
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Då jag begärde ordet, var det i
anledning af Herr von HarlmansdorfFs väckta
motion; men jag är sedan förekommen.
Jag vill endast tillägga, att jag ej endast i
ekonomiskt, utan äfven i moraliskt afseende
önskar lagförändringen. Öfverflöd af
lagar anser jag alltid skadligt. Om äktenskap
mellan syskonbarn vore i Guds lag
förbjudet, lemnade Kongl. Maj:t säkert ej
tillstånd dertill, och jag skulle visserligen
ej eller yrka ett sådant bifall. Om det ej
är förbjudet, så är ju åter tillståndet öfverflödigt.
Jag anhåller derföre nu, lika som
fordom, om proposition till bifall på Betänkandet.
Herr Ribbing, Arvid: Det är endast i
anledning af de omtalte dryga kostnaderna,
som jag velat fästa uppmärksamheten
derpå, att PresteStåndet gjort det förslag,
att DomCapitlen skulle gratis mottaga, insända
och återlemna alla sådane ansökningar,
hvarigenom kostnaden blott komme att
blifva tre R:dr B:co. Jag anser lagbudet
böra qvarstå, och anhåller om proposition
på återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets
ifrågavarande Betänkande gjorde anmärk
-
13G Den 9 Februarii e. m.
ningar böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Hr ef ven och Landt-Mar skalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Nej öfverröstat Ja,
ansåg Hans Excellence sig böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
LagUtskottets nyssnämnde Betänkande,
Ropades Ja,
Herr Ribbing, Arvid; Anmärkningar
vid Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition om
StatsYerkets tillstånd och behof för 3:e HufvudTiteln,
och dermed gemenskap ägande
ämnen hafva föranledt discussioner, hvarunder
de fleste satser jag yrkat, blifvit så
försvarade, att jag icke ansett mig behöfva
dera vidare upptaga, undantagandes i frågan
om de vid den föreslagna nya Militairlöneregleringen
tillämnade ytterligare indragningar
eller bortarrenderingar af Boställsjorden.
Under den tid jag varit bortrest
från Riksdagen, hafva yttranden i denna
fråga blifvit afgifne, hvilka man eljest
förbehållit sig att få göra vid en blifvande,
ännu icke inträffad, Protocollsjuslering; och
jag anser mig derföre, särdeles med afseende
på göromålen i StatsUtskottet, nu bö
-
Den 9 Febmarii e. ra. 187
ra utveckla några mina tankar i ämnet, dem
en skyldig grannlagenhet emot den, som
sist var vår Ordförande, förbjöd mig att då
framföra, emedan han, genom denna befattning,
hindrades att yttra sig öfver ämnen,
deruti han och jag varit af olika mening.
Hvarefter Herr Ribbing uppläste följande:
Till
stöd för den föreslagna nya Militaire-löneregleringen
och den derunder utsträckta
princip, att alltmer inkräkta på Indelningsverket,
och sätta en del Öfver-och
Underbefäl ur disposition af den till dem
indelta jorden, har man anfört, att Officerare
sällan bebo sine boställen och att, då
så sker, hågen för tjensten deraf minskas.
Orsaken, hvarföre boställena icke bebos,
är till en stor del de beständiga flyttningarne
inom samma grad, härrörande från
boställenas olikhet, som verkar alt man
sträfvar från sämre till bättre.
Ehuru, vid IndelningsVerkets upprättande,
likhet mellan lönerne inom samma
grad varit åsyftad, har dock tiden verkat
till olikhet, som bör jernnäs, hvilket man
lärer inse kunna ske inom Regementerne
sjelfve, efter en viss norm, utan Collegiernes
mellankomst och biträde. Man har
väl sagt, att flyttningar i alla fall icke kun
-
138
Den 9 Februarii e. m.
de undvikas; •— måhända; —meri de blefvo
dock sällsamma.
Huru högt det värderas, att få ho på
sitt boställe under fred i ro, det bevisas
af de händelser vid LandtRegementerne,
som ej äro så sällsynte, att mången, både
såsom Underofficerare och Officerare, försakar
befordran, blott för att få vara orubbad,
der han en gång med förmån kunnat
bosätta sig. Sådant är ock naturligt, enär
erfarenheten visat, att Officerare, med en
god och noga hushållning på deras boställen,
kunnat ärligt försörja sig och hushåll,
då de deremot, i städerne eller annorstädes
inhyrde, sällan hafva nog af lönen för
deras egne ensamme personer. Man måste
ock medgifva, att det är väl länge, äfven
för en SubalternOfficerare, att under 12 a
16 år, som utgör bans vanliga tjenstetid,
såsom Subaltern, vara utan eget hemvist.
Ännu mer för Capitainer och i graden qvarstående
Underofficerare. Yoro nu Indelningarne
inom hvarje grad jemnade genom
afgift från de bättre till de sämre boställena,
Räntors fördelning eller dylikt, samt
derjemte rättvisligen tillåtit, att hvar och
en inom sin grad finge förblifva vid sitt
en gång erhållna boställe, tills befordran
från graden eller afskedstagande inträffade,
med full frihet naturligtvis att bruka detta
boställe sjelf, derå hafva hälftenbrukare,
eller ock rent af bortarrendera det, så att
Den 9 Februarii e. ra.
ingen, på sätt en värd talare här yttrat,
tvingades att blifva jordbrukare, synes mig
att på detta sätt bäst vore sörjt för all Indelningshafvarens
beqvämlighet, och utväg
honom lemnad, att, efter lynne och förekommande
omständigheter, lämpa sitt lefnadssätt.
Visserligen är Landtmäteriet, som
samme värde Ledamot omnämt, ett bland
de yrken, hvilka företrädesvis väl passa
militairen under fredstid, och som derföre
äfven i Norrige skall blifvit åt detta Stånd
uppdragit. Denna sysslosättning kan dock
icke räcka till alla; men det förslag Herr
von Troil derom väckt, förtjenar att utvecklas,
och sådant har äfven blifvit föremål
för särskilt bemödande. Likväl derom
härefteråt.
Är nu bostället öfverflödigt för den
ene, så kan det vara behöfligt för den andre
till bostad för egen räkning, eller, såsom
stundom varit och oftare torde blifva
händelsen, för en torftig Enka, som är hans
moder, för syskon och släglingar, som behöfva
hans understöd, och kunna derföre
gifva honom ersättning i biträde med hushållsbestyren
vid bostället. Hvartill då dessa
stadganden, som afskära tillfällen för de första
menskliga pligternes uppfyllande, och
vilkoren för idoghetens fria utveckling, efter
hvars och ens naturliga fallenhet och anlag,
och hvilka anlag lika litet kunna bringas
under en allmän regel, som hvad afkastning
Den 9 Februarii e. m.
hvart och ett boställe skall gifva. Försök
dertill misslyckas, såsom med allt, der man
vill inbringa mechanismen, i stället för egna
omtankan; de sluta med ett oeconomiskt
ödesmål, på samma gång, sora de äro nära
att åvägabringa ett moraliskt. Är det då
så mycken vishet i dessa förmynderskap,
hvilka betaga myndige Svenske män dispositionen
af den jord Grundlagen åt dem
bestämt. Är det då så välbetänkt, att föranleda
unge Officerares flyttning till städerne
och gästgifvaregårdarne, hvarest deras
Sjals och Kroppskrafter ofta spillas på
tomma förströelser, och förderfliga utsväfningar.
Äfven der, hvarest Ganizonstrupper
äro företrädesvis sysslosatte och väl
vårdade, såsom i hufvudstaden, bevisar den
stora sjukligheten och dödligheten bland
dem, att detta lefnadssätt har frestelser,
för hvilka mången dukar under.
Ännu värre måste förhållandet vara
hland sådane militairer, som lefva i städerne,
utan någon bestämd sysselsättning.
Att unga Officerare skola i städerne begagna
tiden till studier, hörande till deras
yrke, måste, så länge de icke dertill uppmanas
af gifne examens fordringar, eller
visshet om befordran för deras större skicklighet,
snarare blifva en aflägsen önskan,
än något verkligt förhållande.
Vore det då icke mycket bättre, och
kunde det icke i alla fall med studeran
-
Den 9 Februari i e. m.
det förenas, alt desse unga Officerare, genom
innehafvandet af ett boställe, af egen
fördel uppfordrades att rigta deras uppmärksamhet
på något reelt föremål utom tjenstgöringen,
nemligen boställets skötsel, eller
åtminstone någon tillsyn derå, hvilken naturligtvis
medförer kännedom både af den
ort och det folk, hvartill underlydande soldater
höra, utom den tidiga högst dyrbara
erfarenhet, som derigenom vinnes i den
näring, hvilken ändå oftast slutligen blir
mililairens, jordbruket. Vöre det icke bättre,
att den manbare Officeraren, genom
ett boställes innehafvande, ägde tillfälle,
att, ehuru med ringa inkomster, dock kunna
försörja hustru och barn, och knyta de
husliga förädlande band, som närmare fästa
honom vid menskligheten och samhället,
än att han, utan eget tak öfver hufvudet,
och utan tillräcklig lön att försörja
ett hushåll, endast med inkomst i penningar
skall nödgas ogift fortsätta ett ostadigt
ungkarlslif, som merendels gör olyckliga
Mödrar, och befolkar barnhusen.
Landtlifvet förer en till sig sjelf, alt
inom sig säka resourcer och utom sig verksamhet,
det härdar på en gång till mod
och hälsa. Sjelfva de landtliga nöjena förvekliga
icke såsom stadens. Under jagten
skärper krigaren sin syn, mäter terra!nen
med ett ögonkast, och förvillar sig icke
under dess genomvandring. Hafva icke Re
-
Den 9 F e b r u a r i i e. m.
gementerne frän skogome in i det djupaste
af landet gifvit efterdömen åt dem, som i
rangen och den beprisade hållningen haft
företräde? Men ej nog med att betragta det
ena eller andra lefnadssättets ekonomiska
fördel och inflytande på kroppen och hälsan.
Med lugn och trefnad i det yttre
har ock sinnet ro, under det att de militairer,
hvilka äro häraf i saknad, söka förströelser,
som efterlemna på samma gång
tomhet i cassan, och i själen. Deras lif är
oro, och deras längtan går ut på förändringar,
emedan allt annat anses bättre än
det närvarande; den, som är fästad vid fädernejorden
med sitt yrke, och sina timliga
förhoppningar, han håller henne kär,
och Styrelsen som henne vårdar.
Icke ens i materielt afseende, gifver
den kalla beräkningen efter ziffran det Önskade
resultatet. Boställena, som till en
stor del förderfvats genom sednare tiders
utarrendering, skulle vinna på de förslags
antagande, hvilka jag framstält, ty erfarenheten
har visat, äfven enligt intyg af Herrar
Committerade för Boställenas uppskattning,
att Underofficers m. fl. Boställen,
hvilka bebotts af Indelningshafvarne sjelfve,
eller icke ombytt innehafvare så ofta,
som SubalternOfficerarnes, varit bättre skötte,
och mera afkomstgifvande, än desse;
och hvad de bortarrenderade boställena angår,
äro de i allmänhet i så måtto försam
-
Den 9 Februarii e, m.
i43
rade, sorn, i fall nya arrendeContract om
dem skulle upprättas, arrendet nödvändigt
finge lof att nedsättas, der ej sådant alldeles
försvunnit, i anseende till ruin af skogen,
nedrött åbyggnad, vanhäfd samt utfattiga
Arrendatorer och borgesman.
Sedan man kommit till dessa resultater,
med att Rikets Ständer ohördan rubba
Indelningsverket, har man till och med
hört vissa Motionairer omtala, det man ämnade
af Rikets Ständer söka skadestånd
derföre. Man har vid denna Riksdag klagat
öfver, att år 1809 upphäfdes åtskilliga
af Carl den XI:s inrättningar, till hvilka
man nu med dryg kostnad för Staten måste
återgå, för att åter upprätta dem, såsom
händelsen är med Stuterierna. Och
ändå synes man vilja fortgå på samma bana.
Grefve Brahe anser allt lättsinne hafva
varit skiljdt från dessa ändringar och
förslag med militairens indelningar, men
för att bibringa öfvertygelsen, att de äro
väl beräknade, fordras åtminstone, att inga
ersättningar begäras till fyllande af de
genom åtgärderne uppkomne brister.
Militairen fick en gång sitt anslag i
viss andel af sjelfva jorden, som inom vårt
fädernesland utgör hvad som egentligen »ifver
invånarne deras näring. Finnes nu militairernes
jord-anpart otillräcklig att föda
dem, så uppstår ju samma förhållande med
»44
Den 9 F e b ru a r i i e. m.
den öfriga jorden och dess åboer. Af dem
fordrar man emedlertid, att de skola icke
allenast nära sig och de sina, utan gifva
ökade skattebidrag till militairen, och bruka
deras jord, emedan den sjelf i fredligt
lugn saknar sysselsättning. Det vore orättvist,
att icke upptaga det sanna förhållande,
att hoställsjorden nu måste underhålla
en förökad personal och Befäl, men den
öfriga jorden skall ock underhålla en ökad
folkmängd. Och jag påstår, att hon är tillräcklig
så för det ena som andra, eller bevisas
icke denna tillräcklighet i det förra
deraf, att Kronans militära tjenster gå i
accordshandel, dervid ju jemt så mycket af
lönen tages till enskild egendom, som svarar
emot accordema. Om t. ex. ett enda
accord i en högre grad betalas med 20,000
R:dr B:co och derutöfver, huru många bröder
i de högre graderna få då icke skjuta
tillsammans innan detta blir ersatt.
Jag frågar derföre, böra Rikets Högloflige
Ständer nu lemna andra bidrag, än
sanningar och råd till en bättre och klokare
hushållning med hvad man redan äger?
Vid sista Riksdag (se StatsUtskottets Betänkande
N:o 252) förklarade Rikets Ständer
också uttryckligen, att StatsVerket saknade
tillgång, att för militairens bättre aflöning
göra några tillskott.
Man
Den 9 Februarii e. m.
i45
Man vill nu äfven indraga boställena
för en del Underofficerare och Spel, hvarmedelst
skulle åstadkommas och ökas det
elände, som redan i en del städer inträffat
genom Musikanternes indragande från
landet och bosättande i dessa städer. En
stadsförsamling, der circa 200 personer, hörande
till ett par Regementers spel, inflyttat,
har klagat äfven nu hos Ständerne öfver
den last, som dymedelst blifvit staden
och dess fattigförsörjning tillskyndad, men
utan att vinna gehör, icke ens hos Ständerne,
der de äfven nu vid Riksdagen fullföljt
sine besvär. |För min del var jag
ännu icke hit återkommen, då detta ärende
här föredrogs. Måhända sprider den
musikaliska colonien något penningar inom
det samhälle, der den vistas, men detta
botar icke för det sedeförderfvande, som
ett ständigt sysslolöst spelmanslif medförer,
utom den skada, som det allmänna lider af
en helt och hållet tärande Corporation. Vid
sjelfva CavallerieRegementerne lärer det nu
anses nödigt, att fråntaga Trumpelarne deras
landtliga bostad, och, för jemn öfning
skull, flytta dem in till staden, emedan
man förutsatt såsom gifvet, att antingen
skall bostället, eller skickligheten att sköta
instrumentet, förfalla. Månne icke äfven
här det mindre vigtiga tages såsom
hufvudsak? Ändamålet med spelet vid Regementerne
måtte icke vara något annat,
12 II. 10
i^6 Den 9 Februarii e. m.
än att kunna åstadkomma tjenlig Fältmusik
och signaler. Detta är likväl något helt
annat, än att spela, på concerter och baler.
Det förra ändamålet synes kunna hädanefter,
såsom hitintills, förenas med spelets
vistande på sine boställen. Det sednare
är främmande för krigsväsendet, och
följakteligen för det dithörande aflöningssättet.
Men jag återvänder till det directa be«
tragtandet af det system, medelst hvilket
man tror sig kunna under fredstid saklöst
undvara de unga militairernes omtanka och
flit för skötseln af deras boställen, och frågar
till en början icke, hvad man i stället
vill gifva dem att sköta, ulan nu endast,
hvad man vill lägga till grund vid beräkningen
af arrendet för boställena? Sedan
man så ansenligen misscalculerat vid de
förra arrendenas afslutande, och derefter
med mera noggrannhet sökt uppskatta boställenas
afkastning, har utslaget icke blifvit
bättre, än att hvad man år 181g ansåg
utgöra rätta värdet, feck man 4 år derefter
1823 tili i nedsätta. Och jag frågar
vidare, är det möjligt att uti ett land, der
landtbrukssättet ännu kommit till så liten
stadga, för en längre framtid upprätta sådane
värden, utan att arrendegifvaren eller
tagaren skall blifva lidande. Ömsom
är jorden svår, ömsom lätt att odla, så att
samma jordrymd kan frambringa en högst
Den 9 Februari! «. m.
»47
betydlig eller en ganska medelmåttig afkastning,
allt efter olika förlag och olika
brukningssätt, hvarå äfven det pågående
skiftesväsendet betydligen inverkar ? Går det
nu icke an alt för beständigt eller för en
längre framtid så starkt onerera boställsjorden,
att onera svara emot rätta afkastningen,
emedan deraf följer fattigdom för brukaren,
hvilken ej får använda afkomsten
till sådane förlag, som fordras, för att
följa sin tid i landtbrukssystemets förbättring,
så är det enda återstående medlet
att få arrendera, att bestå eftergift af en
betydligare del af afkomsten, och månne
militairen har råd dertill? Det låter icke så
nu åtminstone»
Herr Hjertås i denna fråga vid sista
Biksdag frainstälde förslag blef pröfvadt af
Stats- Lag- och BesvärsTJtskotten, och dessa
Utskotts förnyade Betänkande, under N:o
636, torde i flera afseenden förtjena att tagas
i betragtande»
Man har anmärkt, huru svårt det är
för en boställshafvare, att under mötestiden
o. s. V. resa ifrån sitt boställe, men
hushållningen är der verkeligen icke så vidlyftig.
Någon bekant eller välvillig granne
plägar sällan saknas, som kan hafva Öfverinseende
å hvad under några veckors
frånvaro ej skulle kunna åt gårdsfolket an
-
i48
Den 9 Februarii e. ra.
förtros. Hvarföre anförer man dessutom
icke samma skäl emot de större boställenas
beboende och brukande af Compagnie- och
RegemenlsOllicerare? Det är dock godt, när
mötet är slut, att hafva ett hem, dit man
får återvända, och utan contanta utgifter
njuta föda för sig, hästar och dräng, hvilken
sednare der på stället äfven blir en
nyttig arbetare, i stället för en eljest lat
betjent.
Man har anfört såsom skäl mot aflöning
med boställen, att fienden kan laga bort
dem; men mister man jorden, så mister
man ock stundom boställshafvaren; och dessutom
hvar taga den i stället föreslagna
spanmålslönen, der ingen jord finnes, sorn
kan den bära?
Jag kommer nu till det andra skälet,
som man anfört för boställenas indragning.
Man har ansett, att det ej vore nyttigt, att
de unga Oflicerarne fingo sjelfva disponera
sine boställen, derföre att bågen för tjensten
deraf skulle minskas, och den militaira
hållningen gå förlorad, hvaremot erfarenheten
under sednare tider skall vitsordat en
tilltagande håg för studier, förmodligen då
endast hos dem, som varit utan boställen,
eller till och med kanske utan lön.
I fråga om militaira inrättningar står
det militaira interesset främst, men vinuer
Den g Februarii e. m.
ingalunda på, det man ensidigt eller uteslutande
söker att främja en eller annan
idee. Vigten och värdet för Oflicerarne af
den så kallade militaira hållningen, detta
ord må då innebära hvad som helst, mäste
dock emolsvaras af en hela truppens bättre
hållning, sorn ofelbart skall befrämjas
deraf, att Oflicerarne ständigt bo ibland
manskapet, och hålla hand öfver deras
uppförande så i, som utom, tjensten. Ofta
har man nu bortarrenderat de boställen,
som för Oflicerarne och Expeditionsförandet
toro de tjenligaste att bebo. De, sorn
äro af den tanka, att boställen icke böra
bibehållas åt den yngre militairen, att af
dem sjelfve bebos eller utarrenderas, kunna
dock icke neka, att det felas dem sysselsättning.
Väl har Herr GeneralAdjutanten
sjelf här yttrat, alt det är nog, när
hvar och en gör sin tjenst, men den består
för LandtOflicerare, som vi veta, uti
mötet och några månaders så kallad Expeditions-föring.
Huru litet an detta är,
hindrar det ändå, efter närvarande rörliga
tjenste-inrättning, från någon stadigare och
nyttigare sysselsättning, och se här utläggningen
öfver mitt klandrade yttrande, att
de hindras af tjensten, att företaga sig någon
annan stadig sysselsättning eller function.
Sådan är tjensten nu. I Carl den
XI:s tid hörde äfven dit, att sköta bostället,
och derföre blefvo till controll oecouomiska
besigtningar och syner föreskrifne.
Deri 9 Februarii e. m,
Det kostar £ million, säger Grefve Brahe,
att uppbygga alla Subaltern-Oflicerares
boställen, ack ja! visst är det sanni, penningar
tala; men hvarföre hafva vi ställt
oss efter vår tid. Det vore nu godt till
en början, att få principen erkänd, innan
man går till materien efter motskäl, och
att först få alla Compagnie-, derefter Lieutenants-Boställen
o, s. v, uppbygde. Om
dessutom en rättvislig reduction inom Indelningsverket
äger rum, så att de lägre
graderne återfå hvad dem tillhörer, är redan
derigenom till stor del vunnit, hvad
jag yrkar, och flere Subalterner skola derigenom
få tak öfver hufvud. Boställscassan
torde ej eller finnas tom. För det man
vill, tinner man ofta utväg, och tvertom.
Så, som jag vågat yttra: tillgångar fördetta
vigtiga ändamål kunna nog beredas,
Må då de första tecknen af ett tidens
alfvarligare .tänkesätt, nu, såsom vanligt,
först visa sig hos den yngre generationen,
den yngre Militairen. Jag bekänner öppet,
att det enda säkra stöd, jag för den i delta
fall påräknat, är vår nuvarande AllerNådigste
Konungs skyddande och deltagande
kärlek för industrien, jordbruket och
alla fredliga näringar; och den uppmuntran
till sparsamhet; som General-Orderne
omtala, torde efterföljas af den till idoghet.
Sådan tonen är hos Militairen, sådan
blir den ock hos Allmänheten, ibland hvil
-
Den 9 Fcbruarii e. m. i5i
ken den är spridd, och utöfvar, genom sitt
tillbörliga yttre anseende, ett mägtigt inflytande.
Och om denna ton är rigtad på
ett arbetsamt och stadigt lefnadssätt, medförer
den välgörande, eljest skadliga följder.
Det omnämda förslaget till Militairens
sysslosättning med Landtmäteriet, anhåller
jag nu få uppläsa:
För att i någon mån afhjelpa den förlägenhet
hvaruti Subaltern -Officerare vid
LandtRegementerne kunna befinna sig, i
afseende på deras nu försvagade och ringa
lönevilkor, då de icke äga ärfd förmögenhet,
eller understöd af förmögna föräldrar;
samt för att gifva dessa unga Officerare ett
tillfälle till sysselsättning på ett sätt, som
äfven med deras hufvudyrke öfverensstämmer,
torde det finnas ganska ändamålsenligt,
att, (i likhet med hvad som sker i
Norrige) låta Landtmäteriet genom dem förrättas.
Redan gifves uti vårt land exempel
derpå, att unga Officerare, efter öfverenskommelse
med ordinarie Landtmätare
och under deras inseende, använda sin semestre,
eller permissionstid, till Geomethriska
förrättningar och Chart-ritningar.
Härigenom hafva de befriat sig från sysslolöshetens
tyngd, fördubblat sine inkomster,
och utan tvifvel ökat sin militairiska
duglighet genom ett härdande lefnadssätt
och vunnen skicklighet till reeognoscerin
-
Den 9 F e b t u a r i i e. m.
gar. Det är således sannolikt, att dessa
försök skola af flere efterföljas.
Detta torde likväl gå mycket långsamt,
och många slags hinder möta en allmän efterföljd,
så framt icke Regeringen derpå fäster
det afseende, att efter hand deså kallade
Commissions-Landtmätare härigenom
helt och hållit kunna ersättas och umbäras.
Bland de flere invändningar, som emot
denna förändring torde göras, är kanske
den första, att i krigstid de frågor om Mitt
och Ditt, som af Landtmätare-åtgärder bera,
härigenom skulle sakna nödig handläggning,
och komma må hända flere år
att hvila. Då i alla händelser en förste
och en andre Landtmätare på Stat i hvarje
Län nödvändigt skall finnas för LäneArchivets
vård, samt kronomåls bevakande
m. m. skulle ock deras biträde vara att
tillgå för sökande jordägare, och sedan inrättningen
vunnit stadga, skulle ibland afskedade
Officerare säkerligen finnas tillräckligt
antal, som under tjenstetiden vunnit
öfning i yrket, och i krigstid troligen gerna
skulle låta använda sig dertill.
Dernäst torde fruktan för collision emellan
de civila och militära authoriteterne
väcka betänkligheter emot förslaget. Jag
kan icke finna, alt en sådan collision skulle
uppstå, om jordägaren, såsom nu sker,
Den 9 Februarii e. m.
till Konungens Befallningshafvande ställde
ansökning om Landtmätares förordnande för
serskilt fall, och Landshöfdingen genast
remitterade denna ansökning med reqvisition
till RegementsChefen. Den sednare
skulle då inom Regementet Beordra någon
af de unge, för ämnet examinerade, Officerarne,
hvilka ägde skicklighet, förvärfvad
i början, under ledning af de Ordinarie
Landtmätarne på Stat, och sedermera af de
äldre öfvade kamraterna. Naturligtvis skulle
ej alla yngre Officerare hafva håg för
denna sysselsättning. De, som ägde enskild
förmögenhet eller mindre fallenhet,
skulle afstå från täflan med de, som voro
fallne för yrket, af hvilka ett visst antal
till de Geometriske förrättningarne skulle
utses.
Den hederskänslaj som man har skäl
att förvänta hos desse Ingenieurer, skulle
utan tvifvel blifva en säkrare borgen för
jordägarens rättvisa behandling vid förrättningar,
hvari äganderätten så lätt kan förfördelas,
än den, jordägaren hittils häfver
uti Domstolarne allena, der han, (1 synnerhet
af allmogen) icke sjelf, utan ofta
genom föga pålitliga ombud, måste söka
controller.
Grefve von Fersen, Hans: A.f den värda
Ledamotens memorial har jag tyckt mig
finna klander mot Garnizonsbefäl, och an
-
154 Den 9 Februarii e. m.
håller derföre, att memorialet måtte få hvila
på bordet,
Grefve Gyldenstolpe j Anton Gabriel:
Då Herr Ribbings anförande blifvit hegardt
på bordet, kunde det visserligen vara lämpligast
att vänta med anmärkningar deremot.
Jag skall likvist nu framställa till besvarande
blott en fråga, som genast måste af
det upplästa yttrandet falla i ögonen. Jag
vill ej fästa mig vid det romantiska eller
det angenäma af den husliga lefnaden för
de Militärer, som få sköta sine boställen;
jag tror detsamma kunna vinnas, om man
hor i städer eller på gästgifvaregårdar. Men
då Herr Ribbing velat bevisa nyttan för
indelta Officerare att slå sig på landtmäteriyrket,
och att en utväg derigenom kunde
beredas till bergning för under krig afskedade
Officerare, nödgas jag fråga Herr Ribbing:
hvem skall sköta boställena, under
den tid dessa Militärer sysselsätta sig med
landtmäteri? Om det hehöfves både tid och
kostnad att sköta boställen, lärer det ej gå
an att derjemte sysselsätta sig med landtmäteriyrket.
Dessa två omständigheter tyckas
ej stå väl tillsammans, att nemligen
sköta bostället och tillika vara landtmätare.
Herr Ribbing: Jag tror mig ganska
kort kunna besvara Grefve Gyldenstolpes
anmärkning. Såsom jag fattade den, ansåg
han, att afskedade Officerare af Landtmäte
-
Den 9 Februarii e. in.
155
rict skulle hindras att sköta sina boställen.
Jag får då upplysa den ädle Grefven, alt
afskedade Officerare ej hafva boställen. För
öfrigt synes tydligt af mitt anförande, att
jag lemnat åt hvars och ens fria val att utöfva
Landtmäteriet, och endast velat bereda
utväg till sysselsättning för de Officerare,
som ej äga fallenhet för jordbruket eller
annan sysslosättning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då Herr Ribbings
nyss uppläste anförande blifvit begärdt
på bordet, torde öfverläggning i ämnet
lämpligen kunna uppskjutas, intill dess
berörde anförande varder till remitterande
föredraget; hvaruti Ridderskapet och Adeln
äfven hördes instämma.
Upplästes StatsUtskottets den 5 dennes
aflåtne Memorial, innefattande anmälan om
en anledning till anmärkning emot föredraganden
för KrigsÄrenderna, hvarom Remiss
begärdes till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningen skulle uppgifvas;
och blef berörde anledning till anmärkning,
uppå Hans Excellence Herr Gref vens och
LandtMarskalkens derom gjorde proposition,
jemlikt 29 §. i Riksdagsordningen, till
ConstitutionsUtskottet remitterad.
156
Den 9 F e b r u a r i i e. m.
Ånyo föredrogs RiddarhusUlskoltets den
22 sistlidne Januarii aflåtne, saint den 29
derpå följde på bordet lagde, Memorial, i
anledning af väckt fråga om Gratification
åt Vakten utanför RiddarhusSalen; och blef,
efter någon öfverläggning, hvilken, uppå
derom af Herr von Hartmansdorff, August,
väckt fråga, Ridderskapet och Adeln ansåg
icke behöfva till trycket befordras, RiddarhusUtskottets
berörde Memorial af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Justerades PleniProtocollen för den 8,
10, 12 och i5 sistledne December för-och
eftermiddagarne.
Upplästes följande från nedanuämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 3i sistlidne Januarii:
N:o 5. Med Utlåtande i anledning af
gjorde anmärkningar mot en af Kongl. Maj:t
föreslagen redactionsändring i 24 §. Riksdagsordningen.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 5 dennes:
N:o 53. Angående väckt förslag om
Den 9 Februarii e. ro. 157
förbud mot Bränvin af Spannemål och om
samma varas lillverkande endast af Potatoes.
N:o 5/f. I anledning af väckt fråga om
åtgärders vidtagande till förekommande deraf,
att vägfarande icke förhindras att begagna
vägar, som i laga ordning blifvit anlagde.
N:o 55. Angående väckt Motion, att
Kronans Monderingspersedlar måtte förvaras
i Trossbodarne, i stället för uti Rotekistorna.
N:o 56. Rörande väckt fråga om en fri
kolilförsäljning för Hemmansägarne i Tossebo
Härad af Elfsborgs Län.
N:o 57. I anledning af väckt fråga om
förnyande af Rikets Ständers underdåniga
anhållan, att de Ekonomiska författningar,
som blifva utfärdade, först efter en viss
tid måtte sättas i verkställighet.
N:o 58. Angående Hedervärda BondeStåndets
Talman Johan Olsson Longbergs
Motion om utvidgad Smidesrätt för Ofvansjö
och Thorsåkers Bergslager i Gestrikeland.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. \ till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O, /. Lagerheim.
158
Den la Februarii f. ra.
Thorsdagen d. ii Februarii 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Anmältes oell emottogs HofCancellerert
och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden,
Herr D. von Schulzenheim, hvilken
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar öfverlemnade
Kongl. Maj:ts den 11 dennes aflåtne
Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse, angående Riksdagens förlängande.
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCancelleren
att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran att Kongl. Majus Högstberörde
Nådiga Svar skulle med första varda
inför Ridderskapet och Adeln föredraget.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt sätt utbeledsagad, upplästes och lädes
på bordet Kongl. Majus ofvannämnde
Nådiga Skrifvelse.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den g dennes f. m. fattade beslut.
Den ra Februari» f. m.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
e. m. den 9 Februarii 182g.
S. D. Föredrogs ånyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 22 sistlidne Januarii
aflåtne, samt den 29 derpåföljde på bordet
lagde, Memorial, i anledning af väckt
fråga om gratification åt Vakten utanför
RiddarhusSalen. Ut supra.
Justerades 3:ne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 9 dennes e. m. i öfrigt fattade beslut.
Ånyo föredrogs och remitterades till
BancoUtskottet Herr Rosenblads, Bernhard,
den 3o sistlidne Januarii på bordet lagde
Motion, angående en Medailles präglande,
på Bankens bekostnad, i anledning af Deras
Kongl. Högheters Hertigarnes af Skåne,
Upland och Östergöthland födelse.
Uppå af Herr Rosenblad nu gjord anhållan,
hemställde Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken,, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade inbjuda
de öfrige RiksStånden, att sig uti nämnde
remiss förena; hvilket bifölls.
i6o
Den 12 Februarii f. m.
Föredrogs å nyo och gillades StatsUtskotlets
den i6 sistlidne Jannarii under
N:o 34 afgifne, och den 3 dennes e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, angående Sörforss
KronoLaxfiske-Arrendatorers ansökning om
eftergift i taxan för 3 år, m. m.
Vid förnyad föredragning gillades LagUtskottets
den i/\ sistlidne Januarii under
N:o i4 afgifne, samt den 29 derpå följde
på bordet lagde, Betänkande öfver väckt
Motion örn upphäfvande af 22 Cap. samt
27 Cap. 9 §. RättegångsBalken.
Företogs till pröfning StatsUtskottetS 1
den 16 sistlidne Januarii under N:o 35 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss uppå Mjölnaren Eric
Wässels underdåniga ansökning om nedsättning
i arrendet för Carl Gustafs Stads Krono-Tullqvarn.
Herr Pejron, Gustaf Abraham: Upplysningsvis
får jag vördsammast den äran
tillkännagifva, att den ifrågavarande arrendatorn,
genom det år 1823 ingångna Contract,
iråkat det obestånd, att arrendebeloppet
de 2:ne sista åren måst uttagas hos
Cautionisterne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken gjord pro
posi
-
Den 12 Februari i f. tu. 16r
position, gillade Ridderskapet och Adeln
StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
k liyo föredrogs ConstitutionsUtskollets
den 3 sistlidne Januarii under N:o 4 afgifne,
samt den Q i samma månad på bordet
lagde, Memorial, angående återlemnandet
af en till Utskottet remitterad motion, om
tids bestämmelse för Riksdagsmanna- valen.
Herr Crusenstolpe j Magnus Jacob: Ridderskapet
och Adeln täcktes öfverse, om
det ej lyckas mig att i system ordna den
mängd af reflexioner, hvilka så väl sättet
för detta måls behandling, som sjelfva saken
hos mig alstra. Till en början vill jag
ådagalägga, att ämnet ej är främmande för
ConstitutionsUtskottet. Jag gjorde vid förra
Riksdagen hos ConstitutionsUtskottet en
motion i samma ämne, hvilken jag utbeder
mig få uppläsa, så lydande:
Uti ii §. Riksdagsordningen är det
vederbörande Corporationer eller Embetsmål!,
vid ansvar, ålagdt, att utan vidare
påminnelse och ulan annan anledning, än
vid Lagtima Riksdag sista Rikdagsbeslutet,
och vid Urtima Riksdag sjelfva kallelsen,
besörja, det valen till Riksdagsmän, der sådane
val äga rum, i laglig ordning med all
skyndsamhet verkställas. Enligt 49 §• Reia
H. * i
Den 12 Februarii f. nj.
geringsFormen, skall uti hvarje Riksdagsbeslut
dagen bestämmas, då Riksens Ständer
åter sammanträda, samt uttrycklig Riksdagskallelse
med nödige föreskrifter i afseende
på Riksdagsmanna-valen deruti intagas.
Samma §. berättigar dock Konungen,
alt Riksens Ständer till Urtima Riksdag derförinnan
kalla. All tvekan är härigenom
för vederbörande undanröjd, hvad Urtima
Riksdagar angår, och ansvaretj som nyssnämnde
n:e §. omtalar, dock utan att detsamma
bestämma, drabbar med rätta den.
försumlige. Ett annat förhållande inträffar
med Lagtima Riksdagar. Sista Riksdagsbeslutet,
som innefattar Riksdagskallelsen,
bestämmer väl dagen för det Lagtima
Riksmötets början; men då Konungens rättighet
alt derförinnan påbjuda en Urtima
Riksdag är och måste vara oförkränkt, och
Grundlagen icke stadgar, huru länge Konungens
beslut i denna omständighet bör
afbidas, innan vederbörande skola gå i författning
om valen till den Lagtima Riksdagen;
så kunna desse icke annat, än stanna
i den största villrådighet om sättet att sig
härutinnan förhålla. Erfarenheten lärer ock
besannat, att olika meningar i detta afseende
kunnat uppstå, hvilka möjligen föranledt
grundlagsstridig åtgärder, derest
icke Konungen sjelf, och dess tillförordnade
Regering under Hans Majrts egen frånvaro
på resor, genom Circulairebref erinrat
vederbörande om hvad de hade att iaktta
-
Den 12 Februarii f. m.
ga, rörande valen till nu påstående Riksdag,
som är den första Lagtima, sedan
Grundlagen stiftades. Det vore öfverflödigt
att bevisa, och tidödande att utveckla de
vådliga följderne af en sådan villrådighet
för kommande tider. Man kan icke alltid
göra räkning på en styrelse, nog ädelt och
constitutionelt sinnad, för att sjelfmant fästa
sina underlydande organers uppmärksamhet
på deras åligganden mot NationalRepresentationen.
Man bör tvertom så taga
sina mått och steg, att de afse äfven den
olyckliga händelse, om en Regering skulle
försöka lägga hinder i vägen för Riksens
Ständers sammanträden, eller åtminstone
uppehålla dessa längre, än Grundlagen medgifver.
Då är det ostridigt af yttersta vigt,
att denna Grundlags stadganden äro bestämde,
på det de auctoriteter, hvilka besörja
Riksdagsmanna-valen, icke må med någon
föreskrifternes otydlighet kunna undskylla
deras uraktlåtenhet; äfvensom att
det ansvar, som de i sådant fall äro underkastade,
finnes i sjelfva Grundlagen utstakadt
och icke göres beroende af en tillfällig
tolkning vid tillämpningen.
På grund af hvad jag sålunda haft äran
anföra, hemställer jag vördsamt till Höglofl.
ConstitulionsUtskottets upplysta pröfning,
om icke dels ett tillägg borde göras
uti ix §. Riksdagsordningen, innehållande,
j64
Den ia Februarii f. m.
att då Konungen ej inom (till exempel) sex
månader före den i sista Riksdagsbeslutet
ustatta dag till nästa Lagtima Riksmötes
början, sammankallat Riksens Ständer
till Urtima Riksdag, och påbudet derom
blifvit inom besagde tid behörigen kungjordt,
vederbörande ovillkorligen skola draga
försorg, att valen till den Lagtima Riksdagen,
på sätt i öfrigt förordnadt är, för
sig gå, utan att längre kunna afbida någon
Konungens kallelse; och dels, i stället för
orden ”vid ansvar ” borde sättas: ”vid sysslans
förlust då det grundlagsstridiga af ordinarie
tjensteman begås, samt, vid förlust
”af rättighet att blifva till någon Statens
”tjenst befordrad, af hvad beskaffenhet som
”helst, eller till bestridande deraf förordnad
, om felet blifvit af en tjenstförrättande
begånget.”
Orden ”ali skyndsamhet'' torde, såsom
öfverflödige, kunna ur §. försvinna, i händelse
ett förtydligande af densamma, enligt
hvad jag vågat föreslå, blifver antaget.
Jag hemställer nu till Eder alla, Mine
Herrar, om ej frågan är vigtig. Jag hemställer
till eder alla, om i det sätt, hvarpå jag
då framställde den, ligger något, som kunde
vara obehagligt för Styrelsen, för Representationen,
eller för Folket. ConstitutionsUtskottet
afspisade mig likväl med hän»
visning till 81 §. RegeringsFormen. Herr
Det) is Februarii f. tn.
»65
Bexell har nu åter väckt denna fråga. Han
har gjort det på ett enklare och riktigare
sätt, än jag, emedan det hastigare leder till
målet. Constitutions-Utskottet har denna
gången varit consequent. Det har på motionen
laggt lunga händer, för att i sinom
tid kunna svara Herr Bexell nu, på samma
sätt som mig då. En Ledamot i ett annat
Stånd har med mycken sanning kallat
Utskottets förevarande Utlåtande en omogen
frukt. Det är Rikets Ständers juridiska
pligt, att bevaka representationens rätt.
Med de bestämda föreskrifter, Grundlagen
omförmäler, kan ej förstås annat, än Ständernas
rätt, att utsätta dagen för valen.
Annars skulle det bero på Regeringen, att
åstadkomma sådane hinder, att Riksdag ej
komme att i laglig lid äga rum. Rikets
Ständer hafva en moralisk förbindelse, att
ej lemna auetoriteterne i en dylik villrådighet
om tidpunkten, då deras skyldighet
att gå i författning om valen inträder. Ridderskapet
och Adeln har dessutom särskilt
en granlagenhetspligt, att, sedan frågan i
ett annat Stånd blifvit väckt, ej låta den
falla. Just derigenom att Ridderskapets och
Adelns enskilde medlemmar veta, att och
huru de skola representeras, kunna de bereda
sig till ärendernes behandling, under
Riksdagarnes långa mellantid, hvilket ej är
förhållandet med den valde Riksdagsmannen.
Således, om Ridderskapet och Adeln
skulle åsidosätta att bevaka de öfrige Slån
-
i66
Den 12 F e b r u a r i i f. m.
dens rätt i detta afseende, skulle det se
ut, som ville Ridderskapet och Adeln tillvälla
sig en slags suprematie öfver de andra
Stånden, just derigenom, att Adeln alltid
funnes beredd, i motsats mot medStånden.
Det kinkigaste är kanske att komma
till slut i denna sak. Dertill finnas likväl
trenne utvägar. Den första är att återremittera
Utlåtandet. Jag får härvid anmärka,
att detta nu ej har samma svårighet,
som när det är fråga om något af ConstitutionsUtskottet
uppgjordt förslag till ändring
af Grundlagen, i hvilket fall anmärkningen
skall utgöra Ståndets gemensamma
tanka. Detta är ej fallet nu, utan blott om
en helt enkel återremiss. — Den andra utvägen
är att lägga Utlåtandet till handlingarne,
med uttryckligt förbehåll, att, när
ExpeditionsUtskottet inkommer med förslag
till den §. i RiksdagsBeslutet, som angår
bestämmande af dagen till nästa Lagtima
Riksdags början, man äfven bestämmer,
huru med valen skall förhållas. Den
tredje, är att directe remittera målet till
ExpeditionsUtskottet. Jag tilltror mig ej
sjelf att i detta ögonblick stadga ett bestämdt
omdöme, ännu mindre att tillstyrka
Ridderskapet och Adeln att fatta ett sådant,
om hvilketdera af dessa sätt är det
lämpligaste. Jag skall afbida discussionen
för att begagnande de upplysningar, derunder
ofelbart meddelas, derefter framställa
den åsigt, jag linner vara den rätta.
Den 12 Februarii f. m.
167
Herr Cederschjöld, Pehr Gustafuppläste
följande:
Till Lagtima Riksdag hafva Rikets Ständer
visligen förbehållit sig att sjelfve utfärda
kallelse. Uti 4p §• af RegeringsFormen
och 2 §. af Riksdagsordningen heter
det nemligen: ”Uti hvarje Riksdagsbeslut be"stämme
Rikets Ständer dagen, då de, till föl”je
häraf, åter sammanträda, samt intage der”uti
uttrycklig Riksdagskallelse, med nödiga
”föreskrifter i afseende på Riksdagsmanna”'valen.
” För att så mycket säkrare vinna
det åsyftade ändamålet, att Riksens Ständer
icke skulle kunna hindras alt till Lagtima
Riksdag sammankomma, har Lagstiftaren
till yttermera visso i RiksdagsOrdningens
11 §. förklarat: att ”med de i 2:a §.
”omförmälte föreskrifter förstås bestämman”det
af skyldigheten för vederbörande Cor”porationer
eller Embetsman att, utan vi”dare
påminnelse och utan annan anledJ’ning,
cin vid lagtima Riksdag sista Riks
”dagsbeslutet,
besörja det valen till
”Riksdagsmän, der sådana väl äga rum, i
”laglig ordning och, vid ansvar^, med all
”skyndsamhet verkställas,”
Men då vederbörande Corporationer
och Embetsman sålunda skola, utan vidare
påminnelse och utan annan anledning,
än sista Riksdagsbeslutet, vid Lagtima Riksdag
ombesörja Riksdagsmannavalen, frågas:
När skola de derom gå i författning? skall
168
Den ia F e b r u a r i i f. m.
delta bero på deras eget godtfinnande, så
att valen kunna i vissa orter förrättas på
en tid, och i andra på en helt annani —
Ingen lär väl kunna neka, att ju detta vore
ett oskick, och att det derföre lill dylika
oordningars och godtyckligheters förekommande
vore nödigt, att en viss tid för
Riksdagsrnannavalens företagande föreskrefves.
Men linnes en dylik föreskrift vara
nödig, så innefattas den ju i de nödiga föreskrifter
i afseende pä Riksdagsmannavalen,
som Rikets Ständer äro berättigade alt
i Riksdagskallelsen intaga. Det är sålunda
otvifvelagtigt, att Rikets Ständer ju kunna
i Riksdagsbeslutet bestämma den tidpunkt,
då vederbörande Corporationer och Embetsmän
skola begynna vid ansvar besörja, det
Riksdagsmannaval i laglig ordning och
med all skyndsamhet verkställas.
Någon torde till iifventyrs tycka, att
dä det för Urtima Riksdagar har i 5t
af Regerings Formen och g dP- af Riksdagsordningen
blifvit bestämdt, hunt tidigt
Riksdagskallelsen skall kungöras före Riksdagens
begynnelse, nemligen emellan den
5o:e och 3o:e dagen, och i 11 S- af Riksdagsordningen,
att Sockenstämma till Electorsval
för BondeStåndet skall utlysas samina
dag kallelsen kungöres; sä borde äfven
för Lagtima Riksdag vara i Grundlagen
uttryckligen bestämdt, när valen skola begynnds,
och den åsyftade föreskriften säle
-
I
Den ta Fe brua vi i f. in.
169
des icke kunna åstadkommas, utan medelst
ändring i Grundlagen. Men just i denna
olikhet uppenbarar sig den vishet, hvarmed
Lagstiftaren här sökt omgärda och befästa
Riksens Ständers frihet och rättigheter. Vid
Lagtima Riksdag hafva nemligen Rikets
Ständer fått full magt och myndighet att
i Riksdagsbeslutet sjelfve utfärda uttrycklig
Riksdagskallelse, med nödiga föreskrifter i
afseende på Riksdagsmanna-valen, och således
äfven för tiden till deras anställande,
hvilka föreskrifter vederbörande Corporationer
och Embetsman blifvit ålagde att
vid ansvar efterkomma; och detta tydligen,
på det alt Ständerna må vara så mycket
säkrare att, alldeles oberoende af Styrande
magten, ovilkorligen; kunna sammankomma;
hvilken säkerhet utgör den förnämsta constitutionella
borgen för möjligheten att bevara
alla deras öfriga rättigheter. — Men
vid Urtima Riksdag hafva Regeringens rättigheter
i dessa afseenden blifvit inskränkte,
just för alt sättas ur stånd att träda
Ständernas för nära. Riksdagskallelsen får
nemligen ej kungöras tidigare, än 5o:e dagen
före den, till hvilken Ständerna sammankallas;
ty eljest hade, då Konungen
dröjt öfver 12 månader utrikes, eller varit
sjuk öfver 12 månader, eller aflidit antingen
utan Thronföljare eller ock med en
som vore minderårig, SlatsRådet kunnat
godtyckligt bibehålla Regeringen vida längre,
än Lagstiftaren ansett med god ordning
J7°
Den 12 Februarii f. m.
och Rikets väl öfverensstämmande. Och i
händelse krig eller andra olyckor förmådde
Konungen att sammankalla Rikets Ständer
till Urtima Riksdag, borde deras sammanträde
ej kunna fördröjas, på det att
olyckorna ej måtte hinna blifva alltför invecklade
och svåra att bota. Likaledes får
kallelsen till Urtima Riksdag ej kungöras
senare än 3o:de dagen före den, till hvilken
Ständerna sammankallas; ty eljest hade,
genom kallelsens fördröjda kungörande,
Ständerna kunnat beröfvas nästan hela deras
motions-rätt, och de vigtigaste saker
afgöras, innan Stånden ännu hunnit rigtigt
samlas.
Vidare torde invändas: att ConstitutionsUtskottet
emedlertid har förklarat saken
vara af så kallad constitutionel beskaffenhet,
och att denna Utskottets dom
icke kan jäfvas. Men till svar derpå vill
jag blott påminna, att ConstitutionsUtskottet,
utom i afseende på Konungens Rådgifvares
tilltalande inför RiksRätt,och enskilta
Grund lagsmotioners afslående, icke har
någon annan afgörande rätt, än såsom ett
slags Compromissarius, för att slita skiljagtighet,
som kunnat uppkomma antingen emellan
Landtmarskalk, eller Talman och Ståndet,
angående lagligheten af en yrkad proposition;
eller ock Stånden sins emellan,
dels angående den frågan, till hvilket Utskott
ett mål skall remitteras, och dels an
-
Den 12 Februarii f. m.
gående tillsättande af särskildt Utskott. Vid
detta tillfälle har ConstitulionsUtskottet sålunda
icke handlat med Rikets Ständers rätt,
och dess omdöme äger följagtligen för Rikets
Ständer icke den ringaste bindande
kraft, lika litet som en Domstols i ett mål,
som icke vore vederbörligen instämdt. Detta
synes också ConslitutionsUtskottet sjelf
hafva funnit och tydligen medgifvit, just
genom åberopandet af 44 §• Riksdagsordningen.
Då nemligen ConstitulionsUtskottet,
enligt denna §., återlemnat motionen,
såsom efter Utskottets mening icke hörande
till dess befattning, tillkommer det, enligt
samma §., RiksStånden sjelfve att bestämma,
till hvilket Utskott målet bör remitteras;
och, i händelse Stånden dervid
skulle stanna i olika meningar eller a emot
2, då först inträder ConstitulionsUtskottet
i rättigheten alt derom besluta med Rikets
Ständers rätt.
Efter att sålunda hafva, såsom jag hoppas,
tydligen bevisat, att ConstitutionsUtskottets
yttrande i detta mål alldeles icke
liar den ringaste bindande kraft, anser jag
visserligen ingenting böra kunna hindra Ridderskapet
och Adeln alt genast remittera
Prosten Bexells motion till ExpeditionsUtskottet.
Men på det att detta Utskott
ej tilläfventyrs må, af ConstilutionsUtskottets
yttrade mening om frågans så kallade
conslitutionella beskaffenhet, anse sig hin
-
i7*
Den 12 F c b r u a r i i f. m.
dradt att handlägga målet; får jag vördsammast
föreslå, att ConstitutionsUtskottets
Memorial måtte blifva återremitteradt, på
det alt Utskottet må, i anledning af de
dervid gjorda anmärkningar, sjelf kunna
undanrödja de förmenta hindren för målets
vidare behandling.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Efter hvad
mig är sagdt, lärer detta ämne redan hafva
varit före i de andra Stånden. Jag beklagar,
att de redan afgjort det på ett annat
sätt, än vi torde önska. Jag anser ämnet
af vigt och tillstyrker återremiss af Utskottets
Memorial, om något dermed kunde
vinnas. Onekligen är det en väsendtlig
punkt i Grundlagen, att Rikets Ständer
sammankomma på vissa bestämda tider,
och då är det äfven vigtigt att bestämma
valsättet; ty det sednare gifver kraft åt det
förra. Jag kan ej annat än anse det väckta
förslaget nyttigt, och jag finner för mig
alldeles klart, att denna sak ej är af constitulionel
art. Om således Ridderskapet
och Adeln skulle anse något vinnas genom
en återremiss, tillstyrker jag den; men om
det åter ej skulle ske, får jag reservera
mig mot förkastandet af den gjorda motionen.
Herr af Uhr, Carl David: Sedan discussionen
nu blifvit öppnad i detta ämne,
anhåller äfven jag att få yttra några ord.
Den ta F e br 11 a r i i f. m.
j73
Jag får förklara, att jag anser det vara Rikets
Ständers icke endast rättighet, utan
ovilkorliga pligt, att uti RiksdagsBeslutet
utsätta så väl tiden för Lagtima Riksdagar,
som den lid, då Riksdagsmanna-valen skola
hållas; men att jag, med denna öfvertygelse,
likafullt delade pluralitetens tanka
riti ConstitutionsUtskottet, att frågan på
grundlagsenligt sätt borde behandlas, emedan
jag anser föreskrifterne härom uti Riksdagsordningen
icke vara nog bestämde.
I 2 §. af Riksdagsordningen är denna
skyldighet, i hvad som angår Lagtima Riksdagar,
bestämdt ålagd, i x §. åter lyder:
Med de i 2 omförmälte föreskrifter
förstås bestämmandet af skyldigheten för
vederbörande Corporationer och Embetsmän
att, utan vidare påminnelse och utan
annan anledning, än vid Lagtima Riksdag
sista Riksdagsbeslutet, och vid Urtima Riksdag
sjelfva kallelsen, besörja, det valen
till Riksdagsmän, der sådane val äga rum,
i laglig ordning och vid ansvar, med all
skyndsamhet verkställas, tillhörande det
EomCapitel att för Prästerskapet, Hufvudstadens
Magistrat, att för dervarande Borger
skåpet, samt Landshöfdingarne, hvar i
sitt Län, att för de öfrige Städernes Borgerskap
och menige Allmogen om sådane
val-för rättningar, å Embetes vägnar, föranstalta,
med serskild föreskrift från Landshöfdingarne,
att samma dag, då i Kyr
-
Den ii Febr na ri i f. m.
horne Riksdagskallelsen kungöres, skall
Socknestämma till nästföljande Söndag,för
Electorsval af Allmogen utlysas, m. m.
Häraf finnér man äfven, att någon särskild
kallelse till Lagtima Riksdagar icke
erfordras, och att de här omnämnde föreskrifter
endast afse Ultima Riksdagarne;
men då praxis hittills varit annorlunda,
och kallelsen till håde Urtima och Lagtima
Riksdagar alltid utgått från Kongl. Majrt*
utan någon deremot skedd anmärkning,
hvarigenom åtgärden af Rikets Ständer sjelfve
blifvit sanctionerad, och då 5i §. RegeringsForrnen
tillika förmår, att i de fall,
då Konungen eller StatsRådet sammankalla
Rikets Ständerj fastställes tiden till
Riksdagens begynnelse efter 3o:de och inom
5o:de dagen frän den, då kallelsen blifvit
uti Hufvudstadens Kyrkor kungjord, hvilken
tid, uti de utfärdade Riksdags-kallelseine,
hittills blifvit iagttagen; synes det
inig, att om tiden för Riksdagsmanna-valens
förrättande bestämmes till 3 eller 4 Månader
innan Riksdagens början, uppkommer
derigenom en förklaring på ordet skyndsamhet,
hvilken ändring eller förklaring
icke, utan i laglig form, kan äga rum, samt
alt, i händelse ett sådant beslut fattas, förenämnde
ii §. uti Riksdagsordningen bör
undergå en redactionsförändring, samt den
antagne tiden deruti uttryckligen bestämmas
för Riksdagsmanna-valens hållande till
Den 12 Februar i i f. ni.
Lagtima Riksdagar, och tillika uttryckligen
förklaras, att annan kallelse till Lagtima
Riksdag, än den sjelfva RiksdagsBeslutet
antyder, ej kommer alt äga rum.
Härigenom undvikes all tvetydighet,
och anser jag denna förändring så mycket
nödigare, sorn, ehuru icke troligt, det möjligen
kan hända, alt en Urtima Riksdag
inträffar så nära inpå den Lagtima Riksdagen,
att Riksdagsmanna-valen för denna
redan blifvit hällne; och fråga uppstår då,
om de redan utsedde fullmäktige äfven kunna
anses valde för den Urtima Riksdagen.
Jag anser således n §. erfordra en
förändrad redaction, och hemställer i öfrigt,
om Ridderskapet och Adeln i denna
fråga kan vidtaga annan åtgärd, än att lägga
memorialet till Handlingarne, hvilket
redan skett hos de 3:ne öfrige Stånden;
och delta så mycket hällre, som en annan
Motion af nära samma innehåll, som den
ifrågavarande äfven inkommen från det Högvördige
PrästeStåndet, nu hvilar på ConstitutionsUtskottets
bord, hvaröfver Utskottet
ovilkorligen skall sig utlåta.
Herr von SchulzenheimDaviel: Lika
med ConstitutionsUtskottels majoritet, anser
äfven jag föremålet för Herr Bexells
motion vara af constitutionel egenskap, och
de af Utskottet anförde skäl framställa sig
Den ii Februarii f. m.
för mitt omdöme såsom fullkomligen öfvertygande.
De uti 4g §• RegeringsFormen
och 2 §. Riksdagsordningen omförmälte nödige
föreskrifter äro, i afseende på tidens
bestämmande, i 11 §. Riksdagsordningen
sålunda definierade, alt dermed förslås den
Vederbörande corporationer och embetsman
åliggande skyldighet alt besörja, det Riksdagsmanna-valen
med all skyndsamhet förlättas.
Att nu, i stallet för detta visserligen
obestämda stadgande, föreskrifva den
bestämda tiden af 3 månader, kan, efter
mitt begrepp, ej annat än innebära en förklaring
af nämnde §§., hvilken åter ej kan
eller får tillkomma i annan väg, än 83 §.
RegeringsFormen för esk r ifver..
En värd ledamot af detta Stånd och
Constitutions-Utskoltet har reserverat sig
emot pluralitetens mening. I anledning
deraf anhåller jag få yttra några ord, fullkomligen
förvissad att, då vi båda söka
samma mål, skola vi också låta hvarandras
öfvertygelse vederfaras en lika rättvisa.
Frågan, huruvida Konungen behöfver
utfärda kungörelse om valens förrättande
till lagtima Riksdag, anser jag för min del
vara alldeles främmande för den närvaran*
de öfverläggningen. Jag tror ej, att en sådan
kungörelse vore oundvikligen behöflig,
Den ii Februarii f. m.
>77
oell finnér i denna del, att 2 och 11 §§.
äro tillräckligt tydlige; men jag skall också
alltid tro det höra till ordningen, att Regeringen,
till förekommande af en möjlig
uraktlåtenhet, anmnnar sine Embetsman,
att ställa sig till efterrättelse RiksdagsBeslutet.
Men deraf följer ej, att Riksdagsbeslutet
kan eller bör innehålla andra föreskrifter,
än dem xi §. Riksdagsordningen
innefattar. Nyttan af ett bestämdare
stadgande i detta fall, är jag åter långt
ifrån att bestrida, och om ett förslag härom,
i den ordning 83 §. PiegeringsFormen
föreskrifver, blefve frarnstäldt, skulle jag
visserligen ej tveka att derå tillstyrka Nådig
sanction; men jag kan ej medgifva, att
ändringen må sökas på den af Motionairen
föreslagne genväg, och jag tror, att Rikets
Ständer således ej kunna, utan förutgånget
tillägg i Riksdagsordningen, uti det blifvande
Riksdagsbeslutet bestämma något annat
i afseende på tiden för valen, än hvad
som hittils skett genom åberopande af 2
och ir §§:s i Riksdagsordningen föreskrift,
nemligen att dessa val skola med skyndsamhet
för hvarje Riksdag verkställas. Dermed
måtte förstås, att valen skola ske så
tidigt före den till Rikets Ständers sammanträde
utsatta dagen, att de valde Riksdagsmännen
kunna i tid infinna sig vid
Riksdagen; och då denna vederbörande nuctoriteter
genom Grundlagen redan ålagde
12 H. 12
Den 11 Februari i f. m.
pligt fullgöres, kan jag ej se något skäl till
farhåga, att Ständernes sammanträde skulle
kunna fördröjas genom frånvaron af ett
sådant stadgande, som det nu föreslagne.
Hvad den af Herr Crusenstolpe ifrågastiillde
återremissen beträffar, kan jag
omöjligen fatta hvad ändamål dermed skulle
vinnas. Då ConstitutionsUtskoltet, hvad
hufvudsaken angår, förklarat den vara af
Constitutionel beskaffenhet, lärer Utskottet
nu ej kunna förändra denna tanka, helst
då redan, såsom af en värd ledamot blifvit
upplyst, tre Stånd biträdt Utskottets åsigt
samt lagt målet till handlingarne; och angående
formen för målets behandling, så
lärer Utskottet ej kunna åläggas att befatta
sig med ett mål, sorn på orätt väg dit
inkommit. Utskottet lärer således ej till
någon handläggning kunna upptaga detta
mål, och återremiss synes således vara så
mycket mera utan ändamål, som denna förklaring
troligen blefve det enda svar man
från Utskottet hade att förvänta. Jag anser
frågan af Grundlags beskaffenhet, och
då faller det af sig sjelf, att jag, lika som
jag bestrider återremiss, jemväl ock ännu
mera bestrider de af Herr Crusenstolpe i
öfrigt framställde förslag till sakens behandling.
Jag anhåller vördsamt om proposition
på, att Memorialet må läggas till
handlingarne.
Den 12 Februarii f. ra.
>79
Grefve Frölich, David: I afseende på
saken, eiler det ändamål, som Motionairen
åsyftat, vill jag blott tillägga några ord.
Jag för min del är långt ifrån att anse det
vara likgiltigt för Ridderskapet och Adeln
eller något Stånd, huruvida Riksdagsmannavalen
för andra Stånd ske med iakttagande
af sådane omständigheter, som bereda
ett ordentligt och ändamålsenligt val.
Långt ifrån att vara likgiltigt, är det af
mycken vigt. Hvarje Stånd, ehuru ett helt
för sig i sine deliberationer, är dock blott
en del af Svenska Folkets representation,
och det kan då ej vara likgiltigt för de öfrige
delarne, om den ena väljes riktigt och
ändamålsenligt. Det är från denna synpunkt
betraktadt, som jag ej kan instämma
uti att finna detta vara endast en motion,
som rörer PresteStåndet; och anledningen
till denna anmärkning är, att jag
af tidningarne funnit i PresteStåndet den
tankan hafva blifvit yttrad, att motionen
endast skulle tillhöra PresteStåndet. I afseende
på formen, eller huru Ridderskapet
och Adeln skall behandla denna fråga, får
jag förklara, att det ej är tillräckligt för
mig, att en ledamot, ej en gång att ett
ConstitutionsUlskotts pluralitet, ansett motionen
af Grundlags natur, eller yttrat, att
en otydlighet finnes i Grundlagen, som
skulle göra en förklaring nödvändig. Jag
anser det ej nog för mig, att eri sådan opila*
-
Den 12 Febr ii a lii f. m.
nion existerar. Om jag, efter den pröfning
jag anstalt, finnér saken annorlunda,
vet jag ej, hvarföre jag skulle låta lägga
hand på mig af deras öfvertygelse, som
‘finna saken otydlig och vilja hafva ett förtydligande.
I den mening jag betraktar
frågan, kan jag ej begripa, hvarföre Prestestånd
et remitterat den till ConstitutionsUtskottet.
Jag kan ej finna någon anledning
i Grundlagen, att remittera en enskilt
ledamots motion till detta Utskott.
Grundlagarne hafva, på sätt Herr Cederschjöld
yttrat, bestämt de fall, då remiss
till ConstitutionsUtskottet från ett Stånd
kan äga rum; och som ej något sådant här
inträlfat, kan jag ej inse, på hvad grund
PresteStåndet vidtagit en sådan åtgärd, och
när jag ej kan finna detta, anser jag, att
hvarken jag för min del, eller något Stånd,
böra låta binda oss af PresteStåndets sätt
att behandla frågan, hvilket ej har något
stöd i Grundlagarne. I sammanhang dermed
måste jag äfven finna, att hvad ConstitutionsUtskottet
gjort annat, än att, med
åberopande af 44 §• Riksdags-Ordningen,
återlemna motionen, bar Utskottet gjort
utöfver hvad man fordrat och hvad det
bordt göra. Om Utskottet ingått i en sådan
detail af hufvudfrågan, att det yttrat
sig anse den af Grundlags natur, så må
det vara upplysande för dem, som ej kunnat
fatta någon opinion om saken; men jag
kan ej anse det bindande för något annat
Den 12 Februarii f. m.
181
Stånd. Jag vill derföre alldeles åsidosätta
allt hvad Utskottet gjort vidare, än alt
återlemna Motionen; och, i enlighet med
den åsigten, finner jag ej lämpligt att återremittera
Memorialet till ConstitutionsUtskottet,
efter det aldrig bordt dit remitteras
första gången; ty det lärer icke kunna
anses såsom tillräckligt skäl till återrerniss,
att ConstitulionsUtskoltet yttrat sig illa,
hvilket eljest äfven är min enskildta opinion
derom. När nu ConstitutionsUlskottet
endast bordt återremittera, eller skicka
tillbaka Motionen, inom 8 dagar, och
förklara, alt ämnet ej tillhörde ConstitutionsUtskottets
behandling, så är min fulla
öfvertygelse, att ett sådant ämne, hvars
föremål är af vigtig natur, måste få någon
handläggning af Rikets Ständer. Den handläggning
Rikets Ständer äro skyldige att
lenina vid allmänna frågor, är alt remittera
dera .till behörigt Utskott. Detta har
ännu ej blifvit gjordt med denna fråga. Jag
hemställer då, om det ej är en skyldighet
för Ridderskapet och Adeln att, innan de
taga något beslut, förvisa saken till något
Utskott, hvilket, i min tanka, bör vara
Expeditionsutskott^. Att lägga ConstitutionsUtskottets
Memorial till handlingarne,
har jag ej något emot, men att nedlägga
frågan, kan jag ej finna enligt med det sätt,
hvarpå Rikets Ständer äro pliglige att behandla
allmänna frågor, som väckas. Herr
Bexells motion måste först remitteras till
Den 12 Februarii f. m.
Utskott, och sedan, när Betänkande derifrån
kommer, må den företagas till den
behandling, som beror på vidare öfverläggning.
Hvad det beträffar, att tre Stånd
redan lagt Memorialet till handlingarne,
så är det ett inkast, hvarmed man ofta
mötes här, hvilket jag likväl lemnar till
det värde det kan förtjena; tj jag vet ej
att det ena Ståndet bör låta hindra sig att
göra hvad som är rätt, derföre alt andra
ej handlat på samma sätt. Yi hafva ingen
skyldighet att lyssna till, huru de öfrige
Ståndens åtgärder äro beskaffade, när vi
hafva att följa Grundlagen, och vår öfvertygelse,
huru vi böra förstå Grundlagen.
Den praxis, att Regeringen hittills alltid
utfärdat Riksdagskallelsen, anser jag helt
och hållet som en mellankomst, för hvilken
vi äro Regeringen förbindelse skyldige,
efter Rikets Ständer glömt, att vid utfärdande
af RiksdagsBeslutet afgifva nödige
föreskrifter. Då det likväl åligger Rikets
Ständer, att gifva så beskaffade föreskrifter,
skola de tillse, hvad som nu är nödigt;
och då måtte väl en af de angelägnaste
omständigheter vara tiden, då valen
skola ske. Om Ständerne varit i okunnighet
om sine Grundlagars lydelse, och ej
gifvit dem all den tillämpning, som de
bordt hafva, så är det ett ämne för skyldig
tacksamhet af Folket till Regeringen,
att den suppleerar Rikets Ständers glömska;
men vidare kan jag ej finna, att det
Den 12 Februarii f. m.
i83
Jemnar rum för Regeringen alt bibehålla
såsom en rättighet denna praxis, än mindre
för Rikets Ständer att afstå och ytterligare
försumma deras rättigheter och skyldigheter.
Jag, för min del, kan ej annat
än anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, att, sedan ConstitulionsUtskoltels
Memorial blifvit lagdt
till bandlingarne, sjelfva motionen måtte
till ExpeditionsUtskotlet remitteras.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talaren
tyckes hafva misstagit sig, då han
trott, att ett mål icke kan från ett Stånds
plenum remitteras till ConstitulionsUtskottet.
Jag vill ej nu ingå i någon annan bevisning
än erfarenhetens, och påminna, att
t. ex. Instructionen för Rikets Ständers JuslitiffiOmbudsman
blifvit till detta Utskott
remitterad, och det ej blott vid denna, utan
äfven vid föregående Riksdagar; och att
ConstitutionsUlskottet vid alla sådane tillfallen
står i samma cathegori, som andra
Utskott. För öfrigt hafva de värde talare,
som yttrat en motsatt mening, upptagit åtskilligt,
sorn jag trodde mig redan hafva
vederlagt; och jag anser min pligt vara att
ej upprepa, hvad jag nyss förut sagt. Jag
hyser det förtroende till Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet, att Ståndet fattat,
hvad jag anfört. Det är blott några anmärkningar,
som jag vill besvara. Eli värd
talare har sagt, att detta ämnes behandlan
-
i84
Den i?. Februarii f. ra.
de vore öfverflödigt, emedan motion vore
gjord om rättelse i detta afseende, och läge
pä ConstitutionsUtskottets bord. Jag får
upplysa, alt denna motion åsyftar ändring
i Grundlagen, och vill blott vördsammast
påminna om olämpligheten att vilja ändra
en Grundlag för ett ändamål, som man så
lätt kan vinna på ginare väg. Samma Ledamot
har gjort den invändning, och frågat
: huru förhållas skulle, om Rojningen
utskref Urtima Riksdag, sedan valen voro
gjorde till Lagtima. Jag kan ej annat se,
än att samma Riksdagsmän, som blifvit valde
till den Lagtima, måtte vara tillräckligt
qvalificerade äfven till den Urtima Riksdagen;
och jag hoppas, att de tider ej skola
komma, då särskilte instructioner meddelas
angående de personer, som skola blifva
Riksdagsmän. Samma talare har påmint,
att delina fråga blifvit lagd till
handlingarne af tre Stånd, och. har yrkat,
att detsamma äfven skulle ske här. Det
ena af bemälte 3:ne Stånd, nemligen PresteStåndet
har väl lagt målet till handlingarne,
men med remiss af Herr Bexells Motion
till Ståndets enskilta Utskott; och med
detta Stånd är det egna förhållande, att det
såsom Stånd kan sätta sig i direct communication
med de auclorileter, som skola ombesörja
valen. Det kallar sig vid dylika
tillfällen för RiksConsistorium, och utfärdar
Circulairer lill samtliga Consistorierne.
PresleStåndet kan således på denna enskil
-
Den 12 Februarii f. m.
i85
ta väg vinna ändamålet. Men en sådan
communication hafva icke Borgare- och BondeStånden
med deras valförrättare. För
dem är det således en stor angelägenhet, alt
denna sak blir ordentligt och såsom en allmän
fråga behandlad. En annan talare har
yttrat, att det vore ganska välj alt Regeringen
publicerat Riksdagskallelsen och påmint
om valen, samt hoppades, att det aldrig
skall underlåtas. Härvid vill jag fästa
uppmärksamheten deruppå, att detta förhållande
skulle kunna hafva sina vådor. Låt
vederbörande blifva under längre tid väl
vane vid att alltid erhålla en sådan påminnelse,
så att de tro den alldeles nödig, och
emellertid glömma föreskriften i a:a och
n:e §§. Riksdagsordningen, om Riksdagsbeslutets
ensamt tillräckligt förbindande
kraft, så skulle en Regering, som tilläfventyrs
ej ville hafva någon Riksdag, ej behöfva
vidtaga den ringaste positiva åtgärd,
utan endast underlåta att påminna om Riksdagskallelsens
kungörande. Ingen rådgifvare
kunde ens tilltalas för underlåtenhet af
cn handling, som ingenstädes finnes ålagd
såsom skyldighet. När skulle auetoriteterne
då förrätta valen? De väntade en påminnelse
från Regeringen, men den komme ej;
tiden ginge emellertid förbi, och sedan finnes
ej något sätt, hvarigenom Ständerna
skulle på lagligt vis kunna komma tillsammans,
om ej Konungen af gunst och nåd
sammankallade dem. Derföre anser jag det
i86
Den 12 Februari i f. m.
vådligt att vänja vederbörande vid en dylik
påminnelse om Riksdagskallelsens kungörande.
Samma talare har slutligen yttrat,
att åter remiss skulle vara utan ändamål,
emedan han förmodat, att Utskottet
ej skulle frångå sin öfvertygelse. Men
efter den närmare kännedom jag har af saken,
anser jag ej otroligt, att Utskottet
skulle frånträda den, sedan det genom de
gjorde anmärkningarne blifvit bättre upplyst.
Jag styrkes så mycket mera i denna
förmodan, som saken afgjordes blott genom
en rösts pluralitet; och tre eller fyra Ledamöter,
som ej voro tillstädes, när beslutet
fattades, hafva sedan reserverat sig emot
detsamma. Jag fortfar således att yrka
ålerremiss.
Friherre Cederström, Jacob: Den nu
förevarande frågan synes mig af Herr af
Uhr redigt uppfattad och framställd. Herr
Cederschjöld har, vid uppläsningen af ii
§. Riksdagsordningen, stannat, när han kommit
förbi det stadgande, som innehåller att
valen med all skyndsamhet skola verkställas;
men längre fram i samma §. står: samma
dag, då i kyrkorne Riksdagskallelsen
kungöres, skall Soknestämma till nästföljande
Söndag, för Electors-val af allmogen,
utlysas. Der är således den bestämmelse,
som Herr Cederschjöld sökt, men ej velat
för Ståndet framställa, att nemligen samma
dag, då kallelsen uppläses, samma dag
socknestämma ock skall utlysas till Elec
-
Den 12 Februari i f. ra.
tors-val. Det liar blifvit yttradt, att Konungen
utfärdat kallelse till Lagtima Riksdag.
Detta är origtigt. Konungen bär blott
påmint auctoriteterne, att ställa sig RiksdagsBeslutet,
ocb de deruti citerade Grundlags
§§. till efterrättelse, på grund af den
kallelse, som Rikets Ständer sjelfve vid
Riksdagen låtit införa i RiksdagsBeslutet.
Ku är det förhållande, att om, vid RiksdagsBeslutets
allmängörande, valen genast
skulle förrättas, skulle i landet blifva en
hel massa af medborgare, som ej kunde
tilltalas för gäld, ej häktas för brott,
emedan Rikets Ständer ej voro närvarande
och deröfver kunde yttra sig. Derföre
har man ansett tydligt, att föreskriften
i 51 §. RegeringsFormen om Urtima
Riksdag skulle, hvad tiden anginge, vara
den, sorn borde iakttagas i afseende på
valförrättningarne till Lagtima Riksdag, på
det att ej detta missförhållande emellan
medborgare skulle kunna inträffa. Det är
således klart, att ii §. Riksdagsordningen
behöfver den rättelse, hvarom, enligt hvad
en värd Ledamot gifvit tillkänna, fråga skall
blifvit i behörig ordning väckt, och hvilken
för närvarande finnes hvilande på ConstitutionsUtskottets
bord; den nemligen att
valen skola förrättas sist 5o:e och innan den
3o:e dagen före Riksdagens början. Men
här är ej fråga om öfverläggningar, rörande
Grundlagens förändring. Sådane få ej
i Ståndens plena förekomma, och kunna ej
188
Den 12 Februari i f. m.
här upptagas och pröfvas, utan måste af
ConstilutionsUtskoltct behandlas, och först
derefter kunna vi, i grund af 56 §. RegeringsFormen,
derom öfverlägga. Jag skulle
tro, att ConstitutionsUtskollet, i afsende
på Herr Bexells motion, rätteligen förfarit,
då det förklarat sig ej kunna upptaga
målet, emedan frågan behöfde i Grundlagsenlig
väg väckas, för att komma till
slut; och att således all slags remiss af Herr
Bexells motion, eller ConstitutionsUtskottets
Memorial, vore emot formen, och ej
ledande lill något godt resultat. Det torde
tillåtas mig alt göra Ridderskapet och
Adeln uppmärksamme på ExpeditionsUtskottets
ändamål och befattning. 36 §. Riksdagsordningen
innehåller i detta afseende:
Utom förenämnde i Regerings Formens 53
<S*. omför malde oell föreskrifne Utskott, äge
Riksens Ständer att välja och förordna ett
Expeditionsutskottj bestående af Tolf Ledamöters
för att uppsätta ej mindre de
expeditioner, som under Riksdagen af Stånden
gemensamt utfärdas, än äfven RiksdagsReslutetj
och alla sålunda författade
Handlingar till Riksens Ständers justering
öfverlemna; och äge HofCanzlereiij, eller
den hans Embete företräder_, rättighet att
i Utskottet öfvervara RiksdagsBeslutets
justerings i de delar derafsom röra Konungens
yttranden. Af de för ExpeditionsTJtskottels
befattning intagne stadganden synes,
alt Ulskullet ej iir berättigadt alt in
-
Den 19. Februarii f. m.
komma mod utlåtande öfver Herr Bexells
motion. I RiksdagsBeslutet kan ej intagas
någon reglementarisk föreskrift i det afseende!,
emot tydliga ordalydelsen i 11 §.
Riksdagsordningen; ty denna §. börjar med
definition på hvad med ifrågavarande föreskrifter
förstås. Jag anhåller om proposition
derå, att ConstitutionsUtskottets Memorial
må läggas lill handlingarne. Hvarje Ledamot
är öppet att, om han det åstundar, i
ConstitutionsUtskottet väcka fråga om ändring
af ii §. Riksdagsordningen; och det
är den enda lagliga vägen att kunna tillvägabringa
något stadgande i förevarande ämne.
Herr Crusenstolpe: Det kan ej annat
än för mig utgöra anledning till den högsta
tillfredsställelse, att förnimma, det en
Ledamot af ConstitutionsUtskottet nemligen
Herr af Uhr, som äfven var det förra Riksdagen,
och då fann min Motion onödig, nu
med så mycken värma omfattar dess öde.
Det var likväl ej för att uttrycka denna
tillfredsställelse, som jag ännu en gång vågade
falla Ridderskapet och Adeln besvärlig;
det var för alt uppdraga den bestämda
skillnaden emellan den på ConslitutionsUtskottets
bord hvilande frågan, och Herr
Bexells Motion. Den förra angår ett stadgande
för alla tider, för alla kommande
Riksdagar; den är således otvifvelaktig! af
eonstitutionel egenskap och måste såsom sådan
behandlas. Herr Bexells Motion der
-
Den 12 Februari! f. in.
emot rörer blott ett fall, blott nästkommande
Riksdag, och är derföre af Reglementarisk
beskaffenhet. Herr Cederschjöld har
nämnt, huru förhållandet är med Memorialets
läggande till handlingarne i de andre
Stånden. Detta kan ingalunda inverka på
Ridderskapets och Adelns beslut. Frågan
en gång väckt, ordet en gång uttaladt i någondera
af representationens 4 Kamrar, tillhöra
icke mera Motionairen och Kamrarne;
de tillhöra Representationen och Folket; de
tillhöra samtiden och efterverlden. Begagnande
den föreläsning Friherre Cederström
gifvit oss ur Grundlagen, afstår jag helt
och hållet från förslaget om frågans remitterande
till ExpeditionsXltskottet, och får
i stället förena mig med Herr Cederschjöld
i begäran om återremiss af ConstitutionsUtskottets
Memorial,
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
I en så talrik samling, som vår, är det
oundvikligt, att discussioner aflägsna sig
från hufvudfråganmen för mig var det
oförmodadt, att från ConstitutionsUtskottet
skulle gifvas anledning till en sådan discussion,
som denna. Jag kan ej begripa,
från hvilken synpunkt ConstitutionsUtskottet
fattat denna fråga, då det framställt så
vidt skilda handlingssätt; det ena rigtigt,
och det andra origtigt. Hufvudfrågan är
den, att ConstitutionsUtskottet ansett den
ifrågavarande motionen vara i constitutions
-
Den ti Februari! f. ra.
vidrig väg remitterad, och på denna grund
tror jag, ali ConstitutionsUtskottet hade
bordt helt enkelt svara, att det ej kunde
upplaga frågan, såsom ej i ordentlig väg
tillkommen. När nu hufvudsaken sålunda
är afgjord, frågar jag, hvartill tjenar hela
raisonnemenlet om principfrågan, om ej till
att inleda Rikets Ständer på ett fält af
tidsspillan, utan något resultat? Det är endast
utur denna åsigt, som jag anser nödvändigt
att återremittera Memorialet, för
att påminna ConstitutionsUtskottet för framtiden,
att ej på samma sätt behandla sådane
frågor. Att nu öfverlägga om, huruvida
en Grundlagsförändring är behöflig
eller ej, vet jag ej hvartill det skulle tjena,
när frågan är, att motionen i olaglig
väg kommit till ConstitutionsUtskottet. Sedan
de tre öfrige Stånden lagt Memorialet
till handlingarne, skulle det synas, attRidderskapet
och Adeln, som frågan minst rörer,
enär ej någon tid till valen för oss
kommer i fråga, då vi äro sjelfkallade,
kunde göra detsamma. På denna grund
skulle också jag ej hafva något emot att gå
in derpå, så framt jag ej ansåge af vigt,
att ConstitutionsUtskottet hänvisas till ett
rigtigare behandlingssätt af saken. Jag förenar
mig således med dem, som yrka återremiss,
utan att likväl tro, det remiss af
Memorialet till annat Utskott kan äga rum,
hvilket jag finnér ej nu kan ske. Deremot
synes icke något hinder för ålerremiss af
*
192 Den 12 Februarii f. m.
Memorialet, ingalunda på grund af hvad
Utskottet framstält om behofvet af en Grundlagsförändring
(hvilken fråga jag nu ej vidare
vill sysselsätta mig med}, men blott
för att bedja Utskottet för framtiden ej
sammanblanda sine yttranden så att de gifva
anledning till en dylik discussion som
denna, utan helt enkelt hålla sig till hufvudfrågan.
Jag anhåller således om proposition
till återremiss.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag är
hufvudsakligen förekommen af hvad Herr
Cederschjöld, Grefve Frölich och Herr Crusenstolpe
anfört. Jag tror att frågan är af
vigt och ej af enskild beskaffenhet, utan tillkommer
alla 4 Ståndens bedömmande. Jag
är äfven af den tanka, att man skulle kunna
återremittera ConstitutionsUtskottets Memorial
på den grund, Herr Cederschjöld
och Friherre Anckarswärd anmärkt, emedan
ConstitutionsUtskottet är i behof af
denna återremiss; men jag anser det äfven
vara Grundlagsenligt, att lägga ConstitutionsUtskottets
Memorial lill handlingarne, och
remittera motionen till ExpeditionsUtskottet,
emedan den ej har, såsom Utskottet
yttrar sig, constitutionel natur, hvarmed i
delta fall egentligen måtte menas, att den
skulle innefatta en Grundlags-förändring.
Beträffande hvad Herr af Uhr anmärkt,
att det ej skulle vara rätt att till lagtima
Riks
-
Den 12 Februarii f. m.
Tliksdag bestämma dagen för valen till 3
månader före Riksdagens början, enär den
till Urtima ej utsattes till mer än 3o dagar
förut, får jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att den minsta möjliga tid måste
bestämmas i afseende på Urtima Riksdag,
emedan Konungen möjligen ej kan tidigare
bestämma Riksdagen. Att den tiden är
den kortaste möjliga, måste medgifvas. Vid,
Lagtima Riksdag åter är det tydligen i Rikets
Ständers skön, att bestämma, hvilken
lid för valen de sjelfve önska. Den invändning,
att under tiden en kallelse till Urtima
Riksdag skulle kunna inträffa, betyder
intet. Jag tror att de samma Representanterna
då komma att väljas, men anser
det tillika vara nödigt, för formens
skull, att ånyo förrätta valen. Hvad angår
det i ii §. af Riksdagsordningen förekommande
uttrycket: skyndsamhete n af valen,
så måste det hafva afseende på de embetsman,
som förrätta valen, att nemligen,
sedan de fått tiden lill valförrättningarne
för sig bestämd, de skyndsamt skola fullända
dem. Annars skulle utsättandet af
tiden lätteligen paralyseras. Men jag anser
af vigt, att tiden för valen utsattes i
Riksdagskallelsen, äfven derföre, att de annars
kunde börja för tidigt, såsom Friherre
Cederström rigtigt anmärkt. Auctoriteterne
skulle ju kunna tro sig äga rättighet
att förrätta deni ett år eller mera före lag12
H. i3
ig4 Ddi 12 Februarii f. m.
tima Riksdag, hvilket vore orimligt. Det
är derföre nödigt, att Rikets Ständer uttryckligen
bestämma tiden, då valen skola
taga sin början, och jag finner med Herr
Bexell lämpligast, att minst tre månader
före Riksdagens början dertill bestämmas.
På denna grund tror jag Herr Bexells motion
kunna remitteras till ExpeditionsUtskottet,
men vill ej sätta mig emot, att
ConstilutionsUtskottets Memorial återremitteras,
helst det synes som ConstitutionsUtskottet
vill ändra sin öfvertygelse i frågan.
Grefve Frölich: Jag får den äran först
vända mig till Herr Cederschjöld, som trott
mig göra ett misstag, då jag sagt, att jag
ej kände något stadgande, enligt hvilket
en enskild Riksdagsmans motion kunde remitteras
till ConstitutionsUlskottet. Han
har ansett mig begå ett misstag och, för
att bevisa sådant, anfört, att utfärdandet
af Inslructionen för Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman
blifvit till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnadt. Jag får förklara,
att jag ej anser detta bevisa något misstag,
i synnerhet sora jag ej vet på hvilken §.
han kan stödja sitt påstående, att motioner
kunna till ConstitutionsUtskottet remitteras.
Hvad JustitiaeOmbudsmannens Instruction
beträffar, torde jag få påminna, att
en discussion här förut vid denna Riksdag
förevarit, vid hvilken tankarne väl voro delade,
huruvida remiss af en fråga derom
D«n ia Februarii f. m.
borde ske till ConstitulionsUtskottet, men
att, om jag mins ratt, ämnet i stället blef
till Lagutskottet öfverlemnadt. Jag har för
öfrigt funnit hos den värde Ledamoten,
med hvilken jag annars gör mig en ära af
att dela tänkesätt, den öfvertygelse, alt ConstitulionsUtskottet
kan anse sig såsom en
auctoritet, den der bör gå Rikets Ständer
tillhanda med upplysningar och råd i frågan
om att följa Grundlagen. Jag har funnit
detta ytlradt vid flere tillfällen. Jag
åter kan ej finna, att i Grundlagen någon
föreskrift finnes, som auctoriserar ConstitutionsUtskottet
att gifva Rikets Ständer råd,
huru de skola följa Grundlagen , än mindre
att Rikets Ständer hafva någon skyldighet
att rådföra sig med ConstitulionsUtskottet.
Hvad för öfrigt ifrågavarande motion beträffar,
kan jag ej undgå alt anföra exempel
af en annan fråga, som möjligen kunde
förekomma inom något RiksStånd. Om
det föll en Ledamot in att tvifla, om Rikets
Ständer hafva rätt att utfärda Instruction
för Deras Revisorer, och inkomma
med en motion i det ämnet; skulle då denna
motion och den åtgärd, som i något Stånd
möjligen genom misstag deraf kunde följa,
i det den remitterades till GonslitutionsUlskottet
såsom en Grundlagsfråga; skulle detta,
säger jag, lägga band på oss och tvinga
oss att anse den, såsom en Grundlagsförklaringsfråga,
eller rubba vårt omdöme,
i3*
Den 12 Februarii f. m.
liuruvida vi hafva en sådan rätt, för hvilken
vi ej behöfva hvarken motioner eller
förklaringar? Ungefär af samma natur är
denna sak. Herr Bexell har sjelf kanhända
betviflat, huruvida hans motion vore höraude
till Grundlagen eller ej, ehuru jag finner
att han yttrat sin öfvertygelse vara,
det han ägde rätt att göra den inom Ståndet.
Men då proposition gjordes, att remittera
hans motion till ConstitutionsUtskottet,
ser det ut, som han skulle sjelf
hafva tvifla t om, hvad som var hans rätt;
annars borde han ej hafva tillåtit, att motionen
remitterades till ConstitutionsUtskottet.
Jag kan ej ändra den öfvertygelse jag
yttrat, att frågan är af allmän beskäffenhet,
ehuru den icke nu innefattar föremål
för direct beslut, utan endast måste anses
såsom en erinran till Rikets Ständer, hvad
de böra iakttaga, när de komma att besluta
om kallelsen till nästa Lagtima Riksdag.
Jag vet väl, att ExpeditionsUtskottet, om
frågan remitteras dit, ej behöfver behandla
den annorlunda, ej eller afgifva något
Betänkande derom till Rikets Ständer; men
deraf följer ej, att icke Rikets Ständer nu,
när frågan kommit till dem, skola remittera
den någonstädes; och att det ej bordt
ske till ConstitutionsUtskottet, är förut visadt.
När nu målet måste remitteras till
något Utskott, tror jag att det lämpligaste är
ExpeditionsUtskottet, äfven i förutsättning
att detta Utskott låter det hvila, eller in
-
3Den 12 Februaiii f. tsu
>97
tömmer medi det utlåtande att Utskottet
ej kan taga det i öfvervägande, förr än frågan
om RiksdagsBeslutets utfärdande kommer
till samma Utskott. I anledning häraf
får jag bedja Ridderskapet och Adeln
erinra sig, huru det vid förra Riksdagar gått
till, när i RiksdagsBeslutet kallelsen till nästa
Riksdag skulle utsättas. Talmännen hafva
väl då förenat sig om att, till verkställighet
af hvad Grundlagen föreskrifver, hemställa
till Stånden, huruvida de ej finna lämpligt
att utsätta tiden för nästa Riksdag. Nälen
sådan framställning skett från Ordföranden,
har förmodligen i saknad af nödig erinran
från någon StåndsLedamot om tids
utsättande för valens början, framställningen,
såsom i alla fall reglementarisk, blifvit
remitterad till ExpeditionsUtskottet, och
när den blifvit dit remitterad, inträdde lätta
tiden för ExpeditionsUtskottet att yttra
sig. Om nu den idee, som Herr Bexell
genom sin motion framställt, ej kan få behandling
förr än på samma gång som remissen
angående dagen till nästa Lagtima
Riksdags början och dess införande i RiksdagsBeslutet,
så gör väl sådant ingenting
till saken; man måste väl nu ändå remittera
Herr Bexells motion, för att följa
Grundlagen, som föreskrifver: att hvarje
allmän fråga skall remitteras. I afseende
på tolkningen af ordet skyndsamhet, som
Herr af Uhr trott vara hinderligt, förenar
jag mig med hvad Grefve Horn anfört,
Den ia Februarii f. m.
och anhåller för öfrigt, på sätt jag förut
yttrat, att frågan, huruvida ConstitutionsUtskottets
Memorial skall återremitteras, må
hero på Ridderskapets och Adelns känsla,
om de, utan stöd af Grundlagen, likväl för
att gifva ConstitutionsUtskottet en qvasiskrapa,
vilja besluta återremiss; ty någon
annan anledning till återremiss kan jag ej
linna. Deremot tror jag, att man måste
remittera Herr Bexells motion till något
Utskott, och det bör blifva ett annat, nemligen
ExpeditionsUtskottet.
Herr Tham, Wolrath: Bland de flere
misstag, soin jag tror vara begångne vid
behandlingen af denna fråga, fäster jag mig,
lika med Friherre Anckarswärd, vid det,
att ConstitutionsUtskottet, då det helt enkelt
bordt visa denna motion ifrån sig, såsom
ej riktigt tillkommen, utan behof inlåtit
sig i raisonnementer om Grundlagens
tillämpning. Jag skulle derföre gerna förena
mig i begäran om återremiss, om jag
kunde tro den förmån derigenom vinnas,
att ConstitutionsUtskottet erkände sitt misstag
och ej svarade, att det ej kunde utlåta
sig, sedan frågan af de tre RiksStåuden
blifvit afgjord. Jag är äfven böjd att ingå
i denna återremiss, för att visa att jag, lika
med hvad Grefve Frölich yttrat, ej linner
mig bunden af de beslut de öfrige Stånden
förut fattat, om de misstagit sig. I
afseende på sjelfva frågan om bestämmel
-
4
Den 12 F e b r u a r i i f. m. 199
seme af Grundlagen i 4.9 §• RegeringsForinen,
2 och 11 §§. Riksdagsordningen, anhåller
jag få nämna först, att 4p §• RegeringsFormen
oell 2 §. Riksdagsordningen
äro så ordagrant lika, att ingen skillnad i
dem finnes. Båda dessa §§. äro således förklarade
i 11 §. Riksdagsordningen. Jag
skulle gerna förena mig med den tankan,
att Rikets Ständer kunde utsätta tiden, inom
hvilken valen vid Lagtima Riksdag skola
vara förrättade, och jag skulle vara böjd
att tro, det lagstiftarens mening varit att
tillägga Rikets Ständer denna rätt; men bestämdt
uttryckt finnes den ej i Grundlagen,
ty ordet skyndsamhet innehåller en
sådan latitude, att dermed kunna förstås
ganska olika terminer. Det kan såsom Friherre
Cederström visat, expliceras högst
olämpligt. Huruvida Rikets Ständer äga
rätt att förklara eller tillämpa meningen af
11 §. Riksdagsordningen, lemnar jag derhän.
Det har ej varit bruket och vid flere
tillfällen blifvit afslaget, sednast i frågan
rörande Generalintendenten d’Orchimonts
behörighet att här vinna inträde.
Då ansåg Ridderskapet Och Adeln sig ej
kunna tillämpa Grundlagen, utan vara nödsakade
att följa ordalydelsen. Nu frågar
jag, om vi hafva mera rätt att genom förklaring
tillämpa ordet skyndsamheteller
om det ej bör ske i constitutionel väg?
Att frågan kan komma till Expeditions
-
200
Den 12 Fe Lrua rii f. m.
Utskottet, kan jag ej finna. Jag tror ej,
ett det tillkommer ExpeditionsUtskottet att
till Rikets Ständer inkomma med någre förslag.
Detta Utskott tillhör helt enkelt att
författa Expeditioner, i likhet med de Betänkanden,
som förut äro afgifne, och dä
lärer det ej finna sig behörigt att afgifva
något förslag, huru man skall skrifva Riksdagskallelsen;
ty sådant vore stridande mot
Grundlagen. I det skick saken nu har,
hemställer jag, om mera än tvänne utvägar
gifvas, den ena, som Friherre Anckarswärd
föreslagit, att återremittera Utlåtandet till
ConstitutionsUlskottet, för alt försöka, om
Utskottet skulle vilja inse sitt misstag, då
det inlåtit sig i hufvudfrågan och ej blott
återsänt motionen, och den andra, alt,
utan vidare utlåtande i saken, lägga GonstilutionsUlskottets
Memorial till handlingarne,
och anse detta såsom ett mål, hvarom
vi erhållit underrättelse, ulan behof att
deruti besluta.
Hans Excellence Herr Grefve af JFetterstedtj
Gustaf: Ilär har redan så mycket
blifvit anfördt i hufvudsaken, att jag ej vill
upptaga tiden med upprepande af skälen i
detta afseende. Jag kan likväl ej afhålla
mig ifrån att förklara, alt jag anser detta
ämne vara af Grundlags natur. Jag kan
misstaga mig, men efter min slutkonst innefattar
det en ändring i de orden, som
finnas i 11 §. Riksdagsordningen. De kun
-
Den 12 Februarii f. tn. 201
na visserligen på Grundlagsenlig väg ändras,
och jag delar deras tanka, sorn anse
ett stadgande i denna väg vara behöfligt.
Jag är också öfvertygad, att ett sådant
stadgande, i riktig väg frarnfördt lill Konungen,
skall möta hans bifall. Jag har
just genom den fara, som blifvit omtalad
kunna uppkomma genom underlåten erinran
till auctoriteterne, en erinran, som likväl
hittills ägt rum, hämtat ytterligare stöd
för den mening, att ett stadgande om bestämd
tid borde införas i Grundlagen och
ej ensamt i RiksdagsBesIutet; ty i sådant
fall vore det ett gemensamt åliggande både
för embetsmännen och Konungens Rådgifvare
alt iakttaga stadgandet, hvaremot det,
i fall det blott infördes i RiksdagsBesIutet,
såsom Herr Cederschjöld anmärkt, ej
kunde medföra ett så bestämdt ansvar för
Konungens Rådgifvare, ehuru jag ej tvekar
alt förklara, det jag anser, äfven i närvavarande
skick, Konungens Rådgifvare vara
skyldige att vaka deröfver, att vederbörande
förrätta valen. I afseende på formen
huru denna fråga skall behandlas, kan jag
ej annat än hemställa lill Ridderskapet och
Adeln, huruvida ej det rätta är, att lägga
Utskottets Memorial till handlingarne. Jag
hemställer till Ridderskapet och Adeln samt
de värde Ledamöter, som yrkat återremiss
till ConstitutionsUtskottet, huruvida någon
åtgärd der skulle kunna vidtagas, då tre
Stånd lagt Memorialet till handlingarne;
202
Den 12 Febr uar ii f. m.
ehuru jag derföre ej yrkar, att hvad tre
Stånd gjort, bör verka på den fria pröfningsrätten
bos det fjerde. Att återremittera
fnålet lill ExpeditionsUtskottet, vet
jag ej hvad följd det skulle hafva. ExpeditionsUtskottet
har blott att expediera hvad
som är beslutadt. Detta är en motion,
kommen ifrån ett annat Stånd, till Ridderskapet
och Adeln, om den nu härifrån
remitteras till ExpeditionsUtskottet, utan
att vi fatta något beslut, hvad skall väl
ExpeditionsUtskottet kunna göra? Grefve
Frölich har sagt, att detta Utskott ej kunde
taga befattning dermed, men att man
ändå borde remittera målet dit. Kan ExpeditionsUtskottet
ej taga någon befattning
dermed, så blifver det detsamma, som om
man lagger Memorialet till handlingarne,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln ej bundit
sig vid något, men kommit till ettslut.
Jag anhåller således, att ConstitutionsUtskottets
Memorial måtte läggas till handlingarne.
Herr Cederschjöld: En värd talare har
uppmanat mig, att visa i stöd af hvilken
ConstitutionsUtskottet skulle kunna handlägga
en motiorij som af en enskilt man
blifvit väckt och remitterad från något
Stånds plenum. Jag anhåller derföre att
få uppläsa 2 moro. af 34 §• Riksdagsordningen,
och öfverlemnar sedan till den värde
Ledamoten sjelf att göra slutsatsen. Det
Den ia Februari! f. m. 20 J
lyder sålunda: vilja Riksens Ständer hellrej
än att tillsätta flera Utskottj remittera
sådana mål, sorn till visst Utskott icke höra,
antingen till Besvärs- och OeconomieUtskottet,
eller till något af de öfriga förut
tillsatta Utskott, vare samina Utskott
pligtigt, att med dess Utlåtande, i enlighet
med erhållen remiss, inkomma, och bestärnine
sjelfva ämnets beskaffenhet efter Grundlagen,
men icke den hvarje särskilt Utskott
i allmänhet uppdragne befattning,
huruledes ett mål, i enlighet med Riksens
Ständers deröfver tillhöriga beslutanderätt,
bör afgöras. I den egenskapen är det, som
jag trodde att ConstitulionsUlskottet kunde
och borde handlägga detta mål, sedan det
af ett RiksStånd blifvit remitteradt. Den
siste talaren har förmenat, att ändamålet
ej kunde vinnas med Herr Bexells motion,
utan genom ändring i Grundlagen, emedan
deruti ej finnes bestämdt utsatt, på hvad
tid valen skola företagas. Jag skall utbedja
mig att få fästa Riddersknpets och
Adelns uppmärksamhet på fordna tiders
förhållanden. I 1723 års Riksdagsordning
står, att Riksdagen skall börjas i medlet af
Januarii månad, ocb valen ske i medlet af
föregående September. Men jag förmodar,
alt 1809 års Lagstiftare ej ville binda Ständerne
till någon viss tid, utan förbehålla
dem rättigheten att bestämma val-liden efter
som erfarenheten kunde erfordra. Derföre
hafva dessa visa lagstiftare med ett
Den 12 Februarii f. rn.
mera allmänt stadgande Lämnat Ständerna
rättighet att i RiksdagBeslutet gifva alla nödige
föreskrifter, i afseende på valen, och
att sålunda äfven kunna till deras företagande
bestämma, t. ex. 3 eller 4 månader,
eiler blott 3o dagar före Riksdagens början.
Jag förnyar derföre min hemställan
om återremiss, så mycket häldre som det
är hög tid, att Rikets Ständer derigenom
protestera mot den magt, sorn ConstitutionsUtskoltet
tyckes vilja tillvälla sig, att
äfven i andra fall, än dem Grundlagarne
bestämdt utsätta, göra sig till Domare öfver
hvad som är rätt eller orätt. Om Ständerna
medgifva detta Utskottets förhållande,
nedlägga de i och med detsamma ett
frö till hela vår samhällsordnings upplösning.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Posse, alrvid: I hufvudsaken
eller frågan om bestämmande af tid, inom
hvilken valen böra förrättas, vill jag ej
yttra mig, då vi äro ense om, att ett sådant
stadgande är behöfligt. I afseende på
sättet att behandla frågan, instämmer jag
med Friherre Anckarswärd, alt Constitut.
ionsUtskollet sträckt sitt yttrande nog långt.
Utskottet hade ej bordt yttra annat, än
alt, om frågan var af Grundlagsnatur, var
den ej i rätt ordning kommen till Utskottet;
var den åter reglementarisk, så till
-
Den 12 Februarii f. ra.
kom den icke Utskottet, och på dessa skäl
hade Utskottet bordt återlemna den. Menjag
kan ej förena mig i tankan örn återremiss,
dels derföre att den är origtig, dels
derföre att den är utan ändamål. Den är
oriktig, emedan man genom en återremiss
på visst sätt skulle hafva erkänt, alt detta
ämne kunde upptagas af ConstitutionsUtskottet,
hvilket anses ej kunna ske. Den
är öfverflödig, enär Utskottet visserligen ej
kunde upptaga frågan; tj Grundlagsenligt
kan Utskottet ej svara annat än att tre
Stånd lågt Memorialet till handlingarne,
hvarom Utskottet får underrätta. Om man
skulle genom återremiss åsyfta en erinran
till ConstilutionsUtskottet, att bättre redigera
sine Utlåtanden, tror jag mig ej kunna
godkänna den åsigt, att Rikets Ständer
kunna lämpligen gifva sina Utskott skrapa ,
men väl att enskilte Ledamöter, om de vilja
fästa Utskottets uppmärksamhet deruppå,
må kunna göra det derigenom, att deras
yttranden blifva i protocollet antecknade.
Jag afstyrker återremiss och hemställer,
att Memorialet måtte läggas lill handlingarne.
Sådant är så mycket mindre vådligt,
som målet numera är i Grundlagsenlig
form väckt. Frågan förekommer framdeles
i rigtig form, och då vi ej godkänt
de åsigter Utskottet nu framställ, hafva
vi ej bundit händerne för oss i afseende
på blifvande beslut.
■
206 Den n Februarii f. m.
Friherre Sparre, Sixten: Jag är förekommen
af de talare, sorn begärt, att ConstitutionsUtskottets
Memorial må läggas till
liandlingarne och afstår således från att yttra
mig, samt anhåller endast om proposition
på en sådan åtgärd.
Grefve Frölich: Det vigtigaste inkast
jag funnit vara gjordt af Herr Tham och
Herr Grefve af Wetterstedt emot min begäran
, att Herr Bexells motion måtte remitteras
till ExpeditionsUtskottet, ligger
deruti, att desse Herrar ansett ExpeditionsUtskottet
icke dermed kunna taga befattning,
hvilket Herr Grefve af Wetterstedt
äfven åberopat mig hafva sagt. Det är rikligt,
att jag sagt ExpeditionsUtskottet ej
för närvarande dermed kunna taga befattning;
också var ej min mening, att åstadkomma
något Betänkande af ExpeditionsUtskottet.
Jag tror, att inom RiksStånden
väckas flera frågor, på hvilka intet svar
kommer i form af Betänkande. Jag ville
blott, att denna sak skulle tjena till erinran
för ExpeditionsUtskottet, för att vid
frågan om Riksdagsbeslutet kunna förekomma.
Den grund, hvarpå jag yrkat en sådan
remiss, är 49 §• Riksdagsordningen,
som säger, att hvar och en allmän fråga,
som första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast
densamma till vederbörligt Utskott
förviser, ligga på bordet till nästa Plenum,
Den 12 Febr u ar i i f- m.
då Remiss bör ske. Remiss måste således
ske på hvarje allmän fråga. Om ock
denna fråga ej kan blifva ett föremål för
förslag, och om äfven något Betänkande ej
deraf kan blifva följden (flere sådane slags
frågor finnas), måste saken likväl få remiss;
och till alla de Herrar, som jemte mig ansett
detta vara en allmän fråga, hemställer
jag, om det ej är nödvändigt att remittera
målet till något Utskott, i hvilket fall jag ej
kan finna något annat lämpeligt, utom ExpeditionsUtskottet.
Alt Herr Grefve af Wetterstedt
för öfrigt ansett saken af constitutionel
natur, samt velat, att den så skall
behandlas och förekomma i form af ett
Grundlagsändringsförslag, som borde öfverlemnas
till Konungens sanction, det finnér
jag förenligt med åsigten att lägga saken
till handlingarne; men hvad jag ej kan
undgå anmärka, är, att han uppträtt med
en försäkran, att detta förslag skulle möta
Konungens bifall. Jag kan ej förstå, med
hvad rättighet han kan aflemna en försäkran
om hvad som skall möta Konungens
bifall eller ej. På sin höjd kan han säga,
hvad han skall tillstyrka Konungen att antaga
eller icke, men alldeles icke, innan
något förslag är i vederbörlig form afgifvet,
lemna försäkringar om Konungens bifall.
Friherre Anckarswärd: En värd Ledamot
har förklarat sig instämma i min
åsigt, att ConstitutionsUtskottet orätt be
-
2o8
Den 12 Februari! f. m.
handlat målet, men har kommit till den
slutsatts, att min begäran om återremiss
vore origtig. Jag tror, på de grander som
af Herr Cederschjöld blifvit utvecklade, det
vara af vigt, att ConstitutionsUtskottet påminnes
om formernes iakttagande, då dessa
former förbises. Enär detta Utskott har
formerne till föremål, skulle jag tro, att
återremiss borde äga rum i afseende på
den origtiga behandlingen af denna fråga;
och jag kan således ej frångå min anhållan
om återremiss. Jag ingår ej i något yttrande
om hufvudfrågan, om dess nytta eller
nödvändighet (jag vill undvika det),
utan fäster mig blott vid den omständigheten,
att Utskottet, genom sitt behandlingssätt
af ämnet, föranledt denna discussion,
som ej kan leda till något resultat.
Herr Tham: Jag vill blott helt kort
upptaga tiden med att yttra, det Friherre
Anckarswärd misstagit sig. Jag har ej sagt
det vara orätt, att yrka återremiss; tvärtom
instämde jag deruti. Den enda farhågan
bos mig var, att vi derigenom ej skulle
vinna något, så vida ConstitutionsUtskottet
ej kan, efter det beslut de öfrige
tre Stånden fattat, ändra sitt en gång afgifne
utlåtande.
Friherre Sparre: Jag tror, att Herr
Tham misstagit sig om Friherre Anckar
swärds
-
D « n 12 F e b r u a r i i f. in.
209
swärds mening, och att det varit någon
annan Ledamots yttrande, hvarpå Herr Friherren
haft afseende.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedt:
Ehuru jag visserligen är den sista,
hvilken skall upptaga Ridderskapets och
Adelns tid med hvad som kan anses personligen
mig rörande, anser jag mig dock
höra besvara hvad Grefve Frölich nyss anfört.
Mine ord voro: att jag är öfvertygad,
att, om detta mål i laglig väg kommer
in till Konungen, skall det möta hans
bifall. Jag äger ej rätt att förklara hvad
Konungen i Grundlagsenlig väg kommer
att besluta; men detta yttrande härleder
sig från den öfvertygelse jag i 18 år varit
i tillfälle vinna, att alla sådane frågor, sorn.
leda till förtydligande af våra Grundlagar,
till bevarande af Folkets rättigheter, alltid
möta Konungens bifall. Det var derföre
jag nyttjade denna term, utan att vilja verka
på Ridderskapets och Adelns fria beslutanderätt;
och till denna enda förklaring
inskränker jag mitt svar.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Frölich: Jag anhåller äfven att
få aflägga min tacksägelse till Herr Grefve
af Wetterstedt för hans förklaring af sina
ord. Jag kan dock ej undgå erinra, attén
sådan var högst behöflig, när en Ledamot
12 H. 14
3(9
Den 12 Februarii f. m.
af StatsRådet yttrar, att förslaget säkerligen
skulle mota Konungens bifall; det är
nödigt, att då få en förklaring, att sådant
ej är annat än en förmodan. Jag tror, att
ett sådant yttrande af en Ledamot i Conseillen
kan möjligen på fleres öfvertygelse
lägga band, när man talar örn hvad sorn
är Konungens vilja, hvilken, efter mittbegrepp,
ej får tagas i beräkning vid våra
öfverläggningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att enär Ridderskapet
och Adeln torde hafva grundade
anspråk att få höra Hans Excellences åsigt
af ämnet, då olika tankar uppstått, huruvida
det borde anses vara af constitutionel
beskaffenhet, fann Hans Excellence sig böra
gifva Ridderskapet och Adeln tillkänna
dess öfvertygelse i afseende å berörde omständighet;
och som 2 §. i RegeringsFormen
stadgade, alt Rikets Ständer böra uti hvarje
RiksdagsBeslut intaga uttrycklig Riksdagskallelse,
med nödige föreskrifter i afseende
på Riksdagsmannavalen, samt ii §. Riksdagsordningen
bestämde hvad med de i 2
§. omförmälte föreskrifter bör förstås, ansåg
Hans Excellence, för dess del, frågan
om tids bestämmande för Riksdagsmannavalen
onekligen innefatta ett ämne, som
vore af natur att böra hänföras bland de i
nyssnämnde ii §. omnämnde föreskrifter,
och följaktligen komma alt föranleda an
-
Ben 12 F ehinar ii f. m.
211
lingen ett tillägg tili, eller en förklaring
af, ii §. Riksdagsordningen. På denna
grund och då man icke uti RiksStåndens
plena finge väcka frågor om förändring,
tillägg eller förklaring af Grundlagarne, kunde
Hans Excellence icke framställa någon
annan proposition i anledning af ConstitutionsUlskoltets
ifrågavarande Memorial, som
endast blifvit ad nolitiam Ridderskapet och
Adeln meddeladt, än att detsamma må
läggas till handlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag får supplicera,
att Herr Grefven och LandlMarskalken täcktes
inhämta, om Ridderskapet och Adeln
yrkar en sådan proposition eller ej. Skulle
Ridderskapet och Adeln ej göra det får
jag yrka en annan, eller afslag å ConstitutionsUtskottets
Memorial. Man godkänner
ConstitutionsUtskottets handlingssätt genom
Memorialets läggande till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då fråga blifvit
väckt om återremiss af ConstitutionsUtskottets
Memorial, samt Hans Excellence
förklarat sig, i anledning af Grundlagens
föreskrifter, ej kunna derå meddela proposition,
finge Hans Excellence nu till Ridderskapet
och Adeln hemställa, om Ridderskapet
och Adeln yrkade, att Hans Excellence
skulle framställa proposition till
213
Den 12 F e b r u a r i i f. ni;
återremiss af ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial.
Ropades Ja oell Nej.
Grefve Frölich: Som jag uttryckligen
förklarat min mening vara , alt återremiss
ej vore lämpelig eller nödig, men deremot
yttrat, det jag ansåg Herr Bexells motion
böra till ExpedilionsUtskottet remitteras;
får jag anhålla om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
hemställan till Ridderskapet
och Adeln, huruvida Ståndet yrkar en sådan
proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Hans
Excellence redan gifvit Ridderskapet och
Adeln tillkänna dess öfvertygelse angående
Grundlagens ordalydelse, i afseende å ifrågavarande
omständighet, ansåg Hans Excellence,
såsom följd deraf, sig böra förklara,
alt den af Grefve Frölich nu väckte
Motion, hvilken i sjelfva verket åsyftade
en förklaring af Grundlagen, ej kunde i
Ståndets plenum upptagas.
Friherre Anckarswärd: I denna fråga
finner jag mig ej behörigen upplyst, huruvida
vi kommit till det resultat, hvarom
frågan handlar. Jag har hört Herr Grefven
och LandtMarskalken vägra proposition
på den af en Ledamot begärte återremiss
af ConstitutionsUtskoltets Memorial. Hvad
Den 12 Februarii f. m.
mig beträffar, bar jag afven baft äran yttra
en opinion. Den har ej något sammanhang
med den vägran af proposition, sorn
Herr Grefven och LandtMarskalken gjort.
Jag har ej ingått i någon pröfning, om
frågan bordt upptagas eller ej; jag har yrkat
återremiss, endast på den grund, att
ämnet vore oformligt behandladt, att ConstitutionsUtskottet
inledt oss på en fråga,
hvarom vi ej ägde att discutera; emedan
jag trodde, att ConstilutionsUtskottet helt
enkelt bordt yttra, att ämnet af detsamma
ej kunde behandlas, såsom orätt remitteradt.
Det är såsom prejudicat af högsta
vigt, att dessa frågor blifva åtskiljde. Jag
tror, att man kan begära återremiss på
den grund, att ConstitutionsUtskottet ej må
försumma sig vid sådane Utlåtandens afgifvande,
och ej sammanblanda ämnena.
Det är från denna synpunkt jag anser, att
man kan återremittera Utskottets Memorial.
Och jag finner ej, att denna åsigt har någon
gemenskap med den nyss vägrade propositionen.
Grefve Frölich: Ehuru jag skiljt mig
ifrån Friherre Anckarswärd i frågan om
detta måls behandling i allmänhet, kan jag
ej undgå förena mig med honom i det yttrande,
att Herr Grefven och LandtMarskalken,
vid framställningen af sin opinion, ej
kunnat besvara båda frågorne; ty om äfven
Herr Grefven och LandtMarskalken skulle
D b n i a F e b r u a r i i f. m.
finna sig föranlåten att vägra proposition
håde på återremiss till ConslitutionsUtskottet,
och jemväl, såsom jag yrkat, på remiss
till Expeditions-Utskottet af Herr
Bexells motion, hvilka utgöra två helt skiljaktiga
form frågor, de der ej kunna sammanblandas,
lärer man dock, såsom jag förmodar,
ej kunna åberopa samma skäl till vägran
å båda dessa propositioner.
Friherre Cederström: Då Ridderskapet
och Adeln förmodligen icke kan förenas
om att afstå från yrkande af proposition på
återremiss, får jag, för att undvika vidare
discussion, begära votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkeniram&iäWÅQ härefter följande
voteringsproposition:
Den som yrkar, alt proposition skall
framställas derom, att ConstitutionsUtskottets
Memorial, i anledning af väckt motion
om tids bestämmelse för Riksdagsmannavalen,
må, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, lill Constitutions-Utskottet
återremitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
icke yrka berörde proposition.
Den 12 Februarii f. m.
Friherre Anckar swärd: Jag yrkar ej
den af Herr Grefven och LandtMarskaiken
ifrågaställde proposition, och vågar tro,
att ganska många med mig ej yrka proposition
på den utveckling, som Herr Grefven
och LandtMarskaiken gjort, men väl
på den mening jag framställt. Den är af
en helt annan beskaffenhet; ty deruti ingår
ej, om frågan är af Grundlagsenlig natur,
eller icke; utan endast om man skall
antaga, att ConstitulionsUtskottets Memorial,
de må vara sammansatte huru som
helst, icke kunna återremitteras. Då det
ej blifvit hestridt, att Memorialet innehåller
två satser, tror jag denna sak vara af
en annan natur, och att proposition på
återremiss, med åsidosättande af alla andra
omständigheter, kan göras.
Friherre Cederström: Jag hemställer,
om ej i contra-propositionen efter orden:
icke yrka berörde proposition, borde införas:
titan kommer ConstitutionsUtskottets
Memorial att läggas till handlingarne. Derigenom
är Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åsigt intagen i contra-propositionen.
Grefve Horn: Äfven jag har svårt att
fatta ett beslut, hvarigenom den proposition
yrkas, som Herr Grefven och LandtMarskaiken
framställt, emedan jag ej anser
det tillkomma ConstitutionsUtskottet att behandla
denna fråga. Jag har sagt, att Gon
-
2l6
Den 12 F e b r u a r ii f. m.
slitulionsUtskottet handlagt målet så illa,
att det derföre torde bora återremitteras;
men att sjelfva frågan borde återgå till ConstilutionsUtskottet,
har ej varit min önskan.
Då nu Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställt, om Ridderskapet och Adeln yrkar
proposition på återremiss af bela målet,
kan jag ej yrka en så generel proposition.
Jag förenar mig derföre med Friherre
Anckarswärd, att det blott är ConstitutionsUtskottets
behandlingssätt af frågan,
som bör föranleda återremissen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan han
ej kunnat utröna om Ja eller Nej haft öfvervigten
vid besvarandet af den utaf Hans
Excellence framställde proposition, till återremiss
af ConstitutionsUtskollets Memorial,
och dea Ledamot, som begärt votering, ej
derifrån afstått, återstod ej annat än att företaga
voteringen, i följd hvaraf Hans Excellence
å nyo föreslog den nyss gjorde voterings-propositionen.
Friherre Cederström: Jag får förnya
min anhållan, att orden; utan kommer ConstitutionsUtskottets
Memorial att läggas till
lumdlingarne, måtte tilläggas i slutet af contra-propositionen.
Herr Crusenstolpe: Jag får på det högsta
insistera deruppå, att voteringsproposi
-
Den i'a Februarii f. m.
lionen måtte blifva sådan, Herr Grefven
och LandtMarskalken föreslagit den, och ej
sorn Friherre Cederström önskar. Det är
ej omöjligt, om återremiss vägras, att en
annan öfverläggning kan uppkomma om frågans
behandling. För öfrigt anhåller jag
ytterligare få göra Ridderskapet och Adeln
uppmärksamme deruppå, att detta ej är en
sådan återremiss, som i Grundlagsfrågor,
då Ståndet skall uttrycka sin gemensamma
tanka, utan endast en vanlig återremiss.
Friherre Cederström: Det är jag, som
begärt votering; då måtte det vara mig tillåtit
att föreslå voteringsppopositionen i enlighet
med hvad Herr Grefven och LandtMarskälken
yttrat. Då nu Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarat sig ej kunna meddela
någon annan proposition, än på Memorialets
läggande till handlingarne, skall
det ju nödvändigt läggas dit, i fall Ja-propositionen
ej af Ridderskapet och Adeln yrkas.
Grefve Frölich: Så vida det är oundvikligt,
att propositionen skall framställas
på ett visst sätt, och ej på ett annat, är
det öfverflödigt för mig att yttra min tanka;
likaså, om ingen annan vill förena sig
med mig om yrkande att remiss bör ske
till ExpeditionsUtskottet; ty den frågan
kan sedan komma under pröfning. Jag afstår
då från begäran om proposition derå,
och får endast anhålla, att min reservation
mätte i Protocollet anteknas.
2i8
Den 12 Februarii f. ni.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans
Excellence nyss framställde voteringsproposition,
hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken, tillkännagaf, att plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Grefve Horn: Jag anhåller, att i protocollet
få antecknadt, det jag ej kan deltaga
i någondera af de meningar, som innefattas
i voteringspropositionen, och att jag
således allägsnar mig ifrån voteringen.
Sedan voteringspropositionen blifvit anslagen,
samt 4i, 42, 43 och 44 §§• *
darhusOrdningen uppläste, företogs voteringen
klockan | till 2 e. m., och befunnos,
efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 98.
Nej — 176.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således icke yrkat proposi
-
Den 12 Februarii f. m.
2 19
tion till återremiss af ConstitutionsUlskottets
ifrågavarande Memorial.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen d. 12 Febrnarii 1829.
Plenum klockan § till 6 Eftermiddagen.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Som jag trott mig finna, att ConstitutionsUtskoltets
Memorial rörande Prosten
Bexells motion, genom sin uppställning,
föranledt en lång och vidlyftig discussion,
om huruvida Herr Bexells motion vore af
constitutionel eller reglementarisk beskaffenhet,
utan att detta Memorial kunnat hafva
för afsigt, att i dessa delar påkalla Rikets
Ständers mening, då Utskottet förklarat
sig icke kunna upptaga frågan på den
enkla grund, att den cj var i laglig form
tillkommen; så har jag ansett ConstitutionsUtskottet
hafva origtigt förfarit, att uti berörde
Memorial hafva infört sin pluralitet»
220
Dfen 12 Februarii e. m,
Åsigt i afseende A motionens föremål, enär
detta i sakens närvarande skick aldrig i min
tanka ens bordt blifva föremål för öfverläggning,
då sådant var utan allt ändamål,
samt icke ledande till något resultat i anseende
till sjelfva motionens innehåll.
Det var i följd häraf, och till vinnande
af en, i min tanka, nödvändig påminnelse
till Utskottet, att icke framställa till
olika åsigter ledande principfrågor, der de
icke utgjorde det framställda ämnet för Rikets
Ständers öfverläggningar, som jag anhöll
om återremiss utaf nyssnämnde Memorial,
för att afleda sådana äfven en annan
gång möjligen inträffande missförstånd, i
anseende till dylika frågors behandlingssätt.
Jag trodde således, alt en återremiss,
till följd af mina anmärkningar emot Memorialets
form, skulle kunnat beviljas, alldeles
oberoende af alla anmärkningar emot
Utskottets, efter mitt begrepp, i olid framstälde
åsigt i anseende till innehållet afen
motion, den Utskottet förklarat icke kunna
upptagas, såsom inkommen uti olaglig
form, till hvilket yttrande jag ansett Utskottet
vid detta tillfälle hafva bordt inskränka
hela sitt ullåtande.
Det är på denna grund jag reserverar
mig, icke emot vägran af proposition, på
de grunder, som af Herr Grefven och Landt
-
Den 12 Februarii e. m.
221
Marskalken blifvit framställde; men deremot,
att min mening icke kunnat vinna
Herr Grefvens och LandtMarskaikens afseende
till framställande af proposition till
återremiss, endast på det skäl jag haft äran
anföra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, sedan Ridderskapet
och Adeln icke yrkat proposition
till återremiss af ConstitutionsUtskottets i
förmiddags-Plennm föred ragne, af Friherre
Anckarswärd omförmälte, Memorial, ansåg
Hans Excellence sig böra hemställa, att
berörde Memorial måtte läggas till handlinga
rne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets den
19 sistlidne Januarii under N:o 36 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga,
angående utskylder till staden Nyköping
af LandshöfdingeResidencehuset derstädes,
äfvensom afgifter till städerne i allmänhet
för Kronans deri varande egendomar.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag finner visserligen
af de flera Reservationer, sorn i Utskottet
emot dess Utlåtande blifvit gjorde,
att åtskillige Ledamöter äfven reserverat sig
af det skäl, att hus, som för Kronans räk
-
232
Den 12 Februari! e. ra.
ning i StäJerne uppköptes, borde bibehålla
samma utskylder, hvilka ålegat dem, då
de af enskilte innehades; och i denna mening
kan jag ej instämma, ehuru jag i öfrigt
delar de åsigter, hvilka föranledt reservationerne.
Jag anser nemligen de indirecta
fördelar Städerne åtnjuta, genom
sådane inrättningar, för hvilka Kronan inköper
byggnader, alltid vara vida öfvervägande
de derigenom partielt höjde onera
för öfrige innevånare; men jag tager mig
frihet fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på nödvändigheten att hålla i
helgd de Kongl. Resolutioner, som i laglig
väg emanerat rörande allmänna och enskilta
angelägenheter; och som sådane anser
jag de beslut, hvilka i förevarande fråga
innefattas uti Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelser
till Dess Befallningshafvande i Södermanlands
Län af den 26 Maj 1818 och
den 12 September 1822. Mig synes, att,
ehvad Ständerne än nu må besluta i detta
ärende, står det likväl fast som en enskilt
laglig rättighet för Staden Nyköping, att
från år i8i5 till år 1824 af Kronan uppbära
de Stadsutskylder, hvilka böra utgöras
af den, till Residencehus för Landshöfdingen,
derstädes inköpta Stadsegendom. Jag
anhåller om återremiss af Utlåtandet, för
alt få utredt, om några sådana Stadsutskylder
för nämnde tid af Landshöfdinge-Bostället
i Nyköping utgått, och kommit nämnde
Stads Cassa tillgodo. Om det derefter
Den 12 Februarii p. m.
223
utredes, att slika Stadsutskylder för detta
Statens hus icke blifvit under sagde tid
erlagde, så anser jag att Ständerne böra erkänna
denna Nyköpings Stads lagliga fordran
af StatsYerket till betalning, och anvisa
medel derföre; men beträffande i allmänhet
Stadsafgifters utgående för Kronans
StadsEgendomar, så anser jag genom 1823
års Ständers i Utlåtandet citerade beslut och
de jemväl deri omförmälde Nådiga Skrif—
velser från Kongl. Maj:t till KammarCollegium
och StatsContoiret af den 29 Januari
1824» vara bestämdt, att Städerne icke
tillkomma att af Kronans bus i Städerne
stadsutskylder vidare uppbära, och att Staden
Nyköping följagteligen ifrån och med
Sr 1824 icke kan tillerkännas någon rättighet
till de sökta inkomsterne af Landshöfdinge-Residencet
derstädes. För öfrigt ber
jag att få fästa de Herrars uppmärksamhet,
hvilka påstått Städernes rätt, att uppbära lika
utskylder af Kronans som enskiltes hus,
på obilligheten deraf, enär, på sätt jag nyligen
anmärkt, Städerne af de institutioner,
för hvilka Staten bekostar hus i Städerne,
äga vida större fördelar, än som motsvaras
af några mindre betydliga Stadsinkomster,
hvilka förloras genom borttagande af
Stadsonera för Statens hus. Jag förnyar
min anhållan om återremiss.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
sträcker mina anmärkningar emot Utskot
-
a?4
Dea id Februarii e. ib,
tets utlåtande ännu längre än Herr Hjerta,
och instämmer i allmänhet uti deras åsigter,
som reserverat sig. Höglofl. Ridderskapet
och Adeln har af Utlåtandet inhemtat,
alt, sedan Kongl. Maj:t i Nåder stadgat, att
ifrågavarande egendom skulle deltaga uti
afgifter till staden, samt tillika stadfästat,
hvilka dessa afgifter voro, och huru desamma
skulle emellan Kronan och boställsinnehafvaren
fördelas; så har, då Statsmedel
till bestridande af desse afgifter icke voro
anslagne, Kongl. Maj:t derom till Rikets
senast församlade Ständer gjort framställning,
men Ständerne det oagtadt icke funnit
sig kunna lemna något anslag å Stat
för så beskaffade utgifter. Deraf har Ater
följt, att Nyköpings stad gått i mistning af
de utskylder, som af det till LandshöfdingeResidence
inköpta enskildte hus förut till
Stadscassan ingiugo. Då den enskilde ägaren
af detta hus ej var befriad från erläggande
af utskylder till staden, och då han
ej till Kronan kunde öfverlåta bättre rätt,
än han sjelf ägde, så ser jag.ej någon rättsgrund,
ur hvilken huset skulle kunna i Kronans
hand njuta befrielse. Om den grundsats
antoges, att några communal-afgifter icke
skulle i Städerne utgå af boställshus, som
hvarken aro byggda af Kronan eller uppförda
på hennes grund, så borde boställen å landet
ännu mera befrias från utgörandet af
sådana utskylder; emedlertid vet enhvar, att
Bo- „
Den ta Februarii e. m.
Boställen å Landel deltaga i Kyrkobyggnad,
väg- och brohållning m. fl. dylika communal-utskylder,
äfven om de af ålder varit
Kronohemman. Det är visserligen sant,
som Herr Hjerta anfört, att flera af de inrättningar,
för hvilka Kronan jnköper hus
i Städerne, kunna medföra åt Städerne lika
eller större fördelar än de inkomster,
som, genom de dertill begagnade byggnaders
befrielse från Stadens onera, skulle
förloras; men det gifves äfven inrättningar,
som icke tillskynda en Stad ringaste fördel,
utan snarare äfventyr och våda, såsom
Correctionshus, Fängelser &c.; och i sådana
fall blir det en så mycket bestämdare
orättvisa, att beröfva Staden sina påräknade
och lagliga inkomster. För min del
tror jag det icke tillhöra Kronan, att betala
sådane afgifter, som nu äro i fråga,
utan att de böra erläggas af Boställsinnehafvaren
i Staden, såsom det sker på landet,
och att det således är Landshöfdingen
i Nyköping och ej Kronan, som bör erlägga
de ifrågavarande. Instämmande i de meningar,
som innefattas i Grefve von Schwerins,
Herr von Heynnes m. fl, reservationer,
anhåller jag om återremiss af Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob; Då verkställighet
af Regeringens och Domaremagtens
beslut icke tillhörer Rikets Ständers
åtgärd, ämnar jag ej ingå i pröfning af, hui?
II, *5
22Ö
Den ia Februarii e. m.
ruvida Nyköpings Stad liar någon fordran
af StatsYerket, till hvars utbekommande
hon borde förbjelpas; och anser således någon
återremiss af det ifrågavarande Utlåtandet
icke behöflig. Lika med Herr Hjerta
finner jag, att Städerne hafva mera nytta
än skada af, att Boställshus der finnas.
Den consumtion, som derigenom i Staden
tillvägabringas, medförer vida större vinst
än den förlust, som uppkommer deraf, att
för Boställshusen några Stads-onera icke utgöras,
såsom, t. ex. väghållning, Brandvaktsafgift
m. m. Att ålägga Landshöfdingarne
att deltaga i de så kallade communal-utskybierne
för Residencehusen, vore obilligt,
ty om äfven Landshöfdingen skulle
betala dem för den våning i Residencet,
som han bebor, måtte han väl ej skola betala
för Embetsrummen, Ränteriet o. s. v.
som finnas i ett eller flere hus. Jag tror,
att denna fråga egenteligen uppkommit genom
misstag om Nyköpings Stads rätt, att
i annan än laglig väg utsätta sin förmenta
fordran, och att den icke, såsom nu inträffat,
bordt framställas till Ständerne,
hvilka redan beslutat, alt Städerne ej skola
hafva afgifler af Kronans hus, utan alt
desse communalutskylder böra fördelas på
de andra husen i Staden. Sådant har alltid
förhållandet varit med de publika hus,
som inköpts för Statens räkning, såsom Correctionshus,
fängelser, m. m. Jag anhåller
om proposition på bifall til) Utlåtandet.
Den ia Februarii e. m.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Jag utbeder
mig att i anledning af de nu gjorde anmärkningar
få meddela några upplysningar,
som kunde göra den begärda återremissen
obehöflig.
Af de åberopade Kongl. Brefven i detta
ämne af år 1818 och 1822, visar det
sednare, att frihet från Stadsonera begärts
för de publika husen i 4 serskilta fall
nemi. Fattigvård, Tomtören, Brandvaktsafgift
och Båtsmans-vacance, samt att Kongl.
Maj:t bifallit Städernes anhållan, att de publika
husen i de trenne förstnämnde fallen
ej måtte vara fria för Stadsoneras utgörande,
men deremot rörande BålsmansVacanceafgiften
förklarat, att någon ersättning till
Staden för Kronans hus ej ägde rum. Sedermera
har Kongl. Maj:t förklarat, att för
de i Carlskrona Stad varande publika hus
någon Brandvaktsafgift ej skulle erläggas,
och att de publika husen i Carlstad voro
befriade från de af hus och tomt derstädes
utgående Stadsutskylder, d. v. s. från Fattigvård
och Tomtören. Den förevarande
frågan synes mig vara af samma natur, som
de fleste enskilde vid denna Riksdag väckte
motioner, eller endast hafva afseende på
enskilta corporationers eller individers interessen
, såsom befrielse från inqvartering,
broars underhållande m. m. Då denna är
den första af slik egenskap, som af Utskott
i5«
228
Den 12 Februarii e. in.
utarbetad, kommit under Höglofl. Riddorskapets
och Adelns pröfning, anhåller
jag att med dess afgörande icke förhastas.
Det är ostridigt, att Städernes rätt skulle
förnärmas genom den befrielse från Stadsonera,
som lemnäs Kronans hus, om nemligen
Kronan stod i samma förhållande lill
Städerne, som desse till enskilte innevånare
deri; men nu är det icke så; Staten måste
Som oftast åtaga sig oväntade utgifter
för enskiltas skuld; oell synes väl derigenom
berättigad lill någon lindring i sina
ständiga skyldigheter. Jag anhåller alt i
delta afseende få framställa ett exempel.
Om några väghållare emellan Christinehamn
och Norrige anmälte, att genom tilltagande
trafique väghållningsbesväret blifvit så ökadt,
att de ej dermed längre kunde uthärda;
vore det väl möjligt, att för sådana och dylika
fall sätta StatsVerket i tillstånd, att alltid
göra face? Beträffande sednare delen af
anmärkningarne eller Städernes åberopade
juridiska rätt, att utbekomma ersättning af
Staten för de onera, som af dess hus bordt
utgöras, så anser jag detta vara en fråga,
hvilken beror på serskildt utförande i vanlig
rättegångsväg, och ej tillhör Ständernes
åtgärd. På dessa förenade skäl tillstyrker
jag alltså bifall å ifrågavarande Utlåtande.
Herr Lefrén> Johan Pehr: Det är endast
i anledning af de emot Utlåtandets sed
-
Den 12 Februarii e, m. 22<)
nare tiel gjorde påminnelser, sorn jag anhåller
att få nämna några ord. Om man,
såsom Herrar Reservanter och flera värda
Ledamöter inom detta Inis synas åsyfta,
skall hos Kongl. Majrt i underdånighet begära
undersökning och utredning af Städernes
rätt i allmänhet, att af StatsVerket för
Iv ronans i Stad ägande hus och lägenheter
erhålla bidrag till de af fastigheter utgående
afgifter till Staden, så har man ju på
förhand liksom antagit, alt StatsVerket ägde
en slik skyldighet. Denna sednare åsigt
kan jag ingalunda dela, och aldrig medgifva,
att Staten bör utgöra communal-afgifter
för dess i Städerne ägande fastigheter;
om man går rakt på saken, ser man, att
fråga aldrig är att fordra slika utskylder af
t. ex. Rådhusen; hvarföre vill man då dermed
betunga LandshöfdingeResidencerne?
Beträffande serskildt Nyköpings Stads ifrågavarande
pretention, så tror jag, att både
Nyköping, och hvilken annan Stad sorn
hälst, missförstår sitt eget interesse och öfverskrider
billigheten, då den begär så beskaffade
uppoffringar af Staten för inrättningar,
hvaraf Staden måste tillskyndas större
fördel, än genom förlusten af de Stadsonera,
som skulle utgått till Staden, i fall
huset varit i enskilt ägo. Jag instämmer i
begäran om återremiss.
Herr Hjerta: Jag har begärt ordet,
för ali göra SlatsUtskottets Ledamöter en
Den ia Februarii e. m.
tjenst och sätta dem i tillfälle att rätta ett
begånget fel. Hela förhållandet är i sin
enkelhet det, att en enskild Riksdagsman
begärt Stadsoneras fortfarande utgående af
hus, sorn blifvit inköpte för Statens räkning,
och att till grund derföre blifvit företedda
arne Kongl. Resolutioner af år 1818
och år 1822, hvilka bestämma, hvilka Stadsutskylder
i detta fall böra af Kronan erläggas.
Utskottet hade derföre hufvudsakligen
bordt utreda, om Staden tillgodonjutit
dessa afgifter från år 181S till år 1824»
då Ständernes vid föregående årets Riksdag
fattade beslut, hvarigenom Staden frånkändes
denna rätt, begynte att tjena till efterrättelse.
Härom har likväl Utskottet icke
yttrat något ord; men då jag tror, att vid
alla enskilta petitioners behandling i Utskott,
det hufvudsakliga är att meddela
Motionairen alia möjliga upplysningar, och
ej inträda på Domaremagtens område, hällst
i ett ärende, hvilket så mycket som detta
synes vara en enkel rättsfråga, hvari Nyköpings
Stad efter min åsigt liar en ovillkorlig
juridisk rättighet, att, i fall den ej
redan tillgodonjutit Stadsumgälder för det
tili LandshöfdingeResidence derstädes inköpta
hus från år 1818 till 1824, sådana
nu utbekomma. I min öfvertygelse hade
det äfven ålegat StatsUtskoltet, att ej förbise,
huruvida, såsom Motionairen uppgifvit,
Stadsumgälderne för ifrågavarande
fastighet icke utgått allt sedan år i8i5, då
Den 17 Februarii e. m.
a3i
den inköptes till LandshöfdingeResidence.
Innan allt detta är upplyst, är motionen
icke besvarad. Derefter hade rättsprincipen
bordt medgifvas, och anslag tillstyrkas
för undvikande af rättegång. Jag får
vidare fästa uppmärksamhet på nödvändigheten
af detta Utlåtandes återremitterande,
på det Ständerne, enär det i sitt nuvarande
skick ej kan bifallas, måtte, efter inhämtade
upplysningar, i trotts afsittStatsUtskotts
motsatta åsigler, kunna fatta hufvudsakligt
beslut i frågan.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill gärna
afstå från yrkandet pä den allmänna
grundsatsen och undersökningen, som uti
sednare delen af Reservanternes särskildta
mening innefattas, öfvertygad att enskilde
kunna och ej lära underlåta att i laglig rättegångsväg
göra sin rätt mot Staten gällande.
Men det är för att undanrödja, det
Ständernes beslut icke skola råka i uppenbar
strid både mot billigheten och mot
Styrelsens i ämnet förut fattade beslut, som
jag anhåller örn återremiss. Oansedt hvad
en värd Ledamot anfört mot olämpligheten
af att Boställshafvare i Städerne skola betala
communal-afgifter, kan jag ej inse, hvarföre
desse, mera än Boställsinnehafvare på
landet, skola vara fria från slika utskylder;
de sednare hafva icke ens fått någon
lindring, oagtadt de nu mera äfven måste
rotera för sina Boställen. Den gjorda an
-
Den 12 Februarii e. m.
märkningen, att Staten icke bör taga med
den ena handen något af den lön, hon gifver
med den andra, synes antingen höra
utsträckas till hoställshafvare på landet, eller
uti närvarande fall destomera förfalla,
som det måste vara en gifven fördel för
Landshöfdingen i Nyköping, att hafva fått
Boställshus, äfven med derå hvilande communalafgifter,
i stället för att tillförene nödgas
sjelf hålla sig boningsrum.
Herr Lagerhjelm: Anmärkningen att
Utskottet förbisett all verkan af de åberopade
Kongl, resolutionerne, torde ej förtjena
särdeles afseende, då desamma justi
Utlåtandet blifvit upptagne. Orsaken, hvarföre
detta Utlåtande ej i sin helhet kan antagas
, ehuru hvarenda anmärkning blifvit
vederlagd, fattar jag i sanning icke; och
anhåller derföre om Proposition till bifall
derå.
Herr Lefren: En värd Ledamot, Herr
von Hartmansdorff, har yttrat, att man borde
undvika sätta Ständernes beslut i uppenbar
strid mot Styrelsens. I anledning
häraf får jag äran upplysa, att åtgärden
redan vidtogs af 1823 års Ständer, hvilka,
i rak opposition emot hvad Regeringen då
redan heslntit, nemligen att dessa afgifter
borde af Staten utgöras, icke dertill anvisade
medel, och följagteligen förlamade all
kraft af Regeringens beslut.
Den 12 Februarii e. m.
233
Friherre Anckar swärd. Carl Henrik:
Det måste vara Ständernes ensak, att besluta
om Statsmedlens användande. Någon
fråga är icke heller nu mera om att anslå
medel till ifrågavarande Stadsutskylders
utgående för publika hus. Den refererar
sig, som Herr Hjerta mycket rigtigt ådagalagt,
helt enkelt till fråga om ersättning
för de Staden Nyköping från 181S till 1824
frångångne Stadsutskylder för det derstädes
inköpte Residencehus. Och jag instämmer
fullkomligt i den öfvertygelse, att Regeringens
i detta fall gifne beslut måste honoreras,
och medel dertill anvisas. På sådan
grund anhåller jag om återremiss af Utlåtandet.
I öfrigt delar jag Herr von Hartmansdorffs
öfvertygelse, att Boställsinnehafvare
i Städerne böra, likasom de på
landet, delta i de så kallade communalutskyldernes
erläggande.
Friherre Cederström: I fall Ständerne
emot po §. i RegeringsFormen kunde befatta
sig med Regeringens beslut i enskilta
frågor, skulle äfven jag instämma i Herr
Hjertås påslående om ersättning till Staden
Nyköping för de förlorade Stadsumgälderne
från 1815 till 1824; men då detta icke är
Ständerne tillständigt, och Staden äger öppet
att i laglig rättegångsväg göra sin talan
gällande, anser jag all vidare fråga härom
böra förfalla. I afseende på yttrandet
om den likhet, som borde äga ruin emel
-
234
Den ra Februarii e. m.
lan Boställsinnehafvares på Landet och i
Städerne deltagande i communalafgifter, får
jag blott erindra, att den väsendlliga olikhet
deri inträffar, att de förre hafva jord,
för hvilken slika onera ovillkorligen höra
fullgöras, då deremot de sednare endast
hafva rum att bebo, och hvilka de, hvad
specielt beträffar LandshöfdingeResidencen,
iiro pligtige att tillhandahålla Kongl. Maj:t
och den Kongl. Familjen vid deras besök
i ResidenceSläderne. Då Ständerne redan
■vid 1823 års Riksdag beslutat, att desse
communalafgifter icke skola utgå för Statens
hus i Städerne, så hemställer jag, om
vi, enär den ofvannämnde formfrågan, såsom
jag redan visat, icke tillhör oss, kunna
med detta ärende oss vidare befatta.
På grund af hvad Herr Lefren omnämnt
emot undersöknings anställande, om desse
utskylder blifvit erlagde, får jag erkänna,
att det undfallit mig, att något sådant förekommer
i Utlåtandet. Om så är, anhåller
jag om återremiss ur samma synpunkt,
som Herr Lefren, men i annat fall yrkar
jag bifall å Utlåtandet.
Herr Lefrén: Då i Utlåtandet yttras,
att ämnet angående Städernes rätt i allmänhet
att för Kronans hus derstädes af StalsVerket
erhålla de af fastigheter i Städerne
utgående afgifter, icke är så utredt, eller
förhållandet med samma egendomar uppgifvit,
att Utskottet, i saknad af grundade
Den 12 Februarii e. m.
235
upplysningar, kunde ingå i pröfning af frågan,
följer deraf, att Utskottet anser en
så beskaffad undersökning böra hafva föregått,
att förhållandet med Statens skyldighet
bordt vara klart ådagalagdt, innan man
behöfde ingå i detaljer om afgifternes utgörande.
Utskottet har således alldeles icke
velat befatta sig härmed, eller, enligt dess
minoritets mening, begärt någon undersökning,
såsom alltid förutsättande, att man
ansåg någon Statens skyldighet gifven; och
något definitift afgörande af denna del i
motionen har således ej kommit i fråga.
Vore det så, skulle jag lika med Friherre
Cederström anse go §. Regerings-Formen
ligga i vägen, men nu är den visserligen
ej af Utskottet förnärmad, och Ständerne
öppet, att, när frågan blir rigtigt utredd,
anslå de erforderliga medlen, om så nödigt
pröfvas.
Herr Lagerhjelm: Såsom jag fattat discussionen,
har en märklig förvillelse om
frågan ägt rum, och densamma blifvit dragen
ur sin rätta ställning. Jag vågar derföre
anhålla, att få uppläsa a:ne korta ställen
af Utlåtandet. Pagina gi står: ”1 anledning
hvaraf Kongl. Maj:t icke allenast
”uti Nådig Skrifvelse lill KammarCollegium
”och StatsContoiret af den ag Januari 1824
”förordnat, att fordrade afgifter till stad
”för de inköpte residence-husén i Carlstad,
”Carlskrona och Nyköping icke böra hvar
-
2j6
Den 12 Februarii e. m.
”ken för Kronan eller Boställshafvaren äga
”rum annorlunda, an för Landshöfdinge”Residencehusen
i allmänliet blifvit utgjordt,
”utan äfven med tillämpning af samma stad”ganden
under den i3 December 1826 af”slagit
Förvaltningens af SjöÄrenderne gjor”de
underdåniga hemställan om erläggande
”af Brandvaktsafgift till Carlskrona Stad för
”Kronans dervarande Hus och Tomter. Och
”kan emot hvad sålunda stadgadt blifvit
”Stats-Utskottet icke tillstyrka, att några
”Stadsafgifter för LandshöfdingeResidence”huset
i Nyköping må af Statens medel utföras.
” Denna del angår således LandshöfdingeResidencet,
men de till sådana
residencer upplåtna hus innehålla vanligen,
åtminstone i de nämnde Städerne, äfven
rum för LandsCanzliet, Contoiret och Ränteriet.
Den andra punkten, hvarpå jag ber
att få fästa uppmärksamhet, lyder: ”Beträffande
den del af Motionen, som rörer
”rättighet för Städerne i allmänhet, att af
”StatsYerket erhålla de af fastigheter 1 Stä”derne
utgående afgifter, äfven för Kro”nans
dervarande Egendomar; så finnér Ut”skottet
hvarken detta ämne utredf, eller
”förhållandet med samma egendomar uppgifvit;
hvadan Utskottet ock, i saknad af
”grundade upplysningar, icke eller nu kan
"i pröfning af denna fråga ingå, eller dess
”omdöme derom meddela.”
Den 12 Februarii e. m.
23 7
Häraf finnér jag, att någon collision
emellan Regerings och Ständers beslut aldrig
kan komma ifråga, om Utskottets Utlåtande
bifalles, men väl, om afslag eller
återremiss derå beviljas. SlatsUtskoltet bar
ansedt den allmänna frågan om Bostadshusen
i Städerne outredd, och lämnat Styrelse
och Ständer fria bänder, att, då frågan
blir utredd, efter godtfinnande afgöra
rlen. Något binder för Nyköpings Stad, att
i laglig väg utsöka sin förmenta rätt, finnes
icke. Då den grundsatts StatsUtskottet
häri följt, har mycken inverkan på Statens
utgifter, önskar och anhåller jag om
noga granskning af grundsatsen, innan densamma
frånträdes.
Friherre Ehrenborgh, Casper Wilhelm:
Jag skulle ej upptaga Ridderskapets och
Adelns tid, om jag ej ansåg mig pligtig
upplysa, alt jag, i egenskap af föredragande
för Kammarärenderne, expedierat den i
förevarande Utlåtande omnämnde Kongl.
Majrts Nådiga Skrifvelse till Landshöfdingen
i Nyköping af den 26 Maji 1818. Den
tillkom i anledning af väckt fråga om Stålens
deltagande för sina byggnader i Stadsutskylder;
och det blef då, efter juridiska
grunder, afgjordt, hvilka afgifter Staten
skulle vidkännas, och huru de skulle fördelas
melian Kronan och Boställsinnehafvaren.
Detta jemte Kongl. Brefvet af år
1822 föranledde sedermera framställningen
a33
Den 12 Februarii e. m.
vid 1823 års Riksdag om medels anslående
till de utgifter, hvilka Kronan sålunda
måste vidkännas; men Ständerne förklarade
sig icke äga tillgång dertill, och afslogo
således propositionen derom. Frågan
är icke nu att rubba hvarken Konungens
eller Ständernes serskilta beslut, utan endast
att tillse, huruvida Herr Löfvenii Motion
kan verka derhän, att medel böra an-'
visas till betäckande af Nyköpings Stads på
1818 och 1822 årens Kongl. Bref grundade
fordran. Det måste således undersökas
och bestämdt utredas, huruvida Staden verkligen
äger någon sådan fordran, innan Statsanslag
derföre beviljas; och sådan måste
Herr Hjertås mening äfven vara. Jag förenar
mig alltså med honom i det yrkande,
att, om Nyköpings Stads rättar tydlig
och klar, hvilket jag erkänner mig ej af
Utlåtandet kunna inse, så bör den af Staten
honoreras, och fond till godtgörande
deraf utses. Återremiss på ifrågavarande
Utlåtande torde alltså erfordras.
Herr Lagerhjelm: I anledning af den
siste värde Talarens förmenande, att frågan
om Staden Nyköpings rättsanspråk ej vore
utredd af Utskottet, får jag vördsamt hemställa,
om det tillhörer StatsUtskottet att
pröfva, huruvida menigbeter böra få ersättning
eller ej, liksom vore Utskottet den
enskildes commissionär eller Committé, samt
om icke Utskottets åtgärd i sådana fall som
Den 12 Februarii e. m.
23g
delta bör inskränka sig till att, när rättsfordran
är gifven, utfinna medel för dess
ersättning; och ur denna synpunkt hemställer
jag äfven, hvartill återremiss af Utlåtandet
skulle tjena, och om icke bifall
eller afslag derå vore lämpligare.
Friherre Ehrenborgh: Sedan en värd
Ledamot af StatsUtskottet upplyst, att den
omständighet, vid hvilken jag fästat mig,
redan utgjort föremål för Utskottets uppmärksamhet,
finnér jag lika med honom,
att motionen ej förtjent närmare pröfning,
än som skett, och att det tillhört Motionairen,
att fullkomligen ådagalägga Stadens rätt
till sitt anspråk, innan medel till detsammas
fyllande kunnat anvisas. Min i denna
del gjorda anmärkning förfaller alltså genom
den upplysning jag nu erhållit.
Herr Hjerta: Jag kan ej för min del
ingå på den af Friherre Ehrenborgh yttrade
satts, att fastän enskild Riksdagsman ej
juridiskt bevisat lagligheten af sitt anspråk,
Utskottet vore berättigadt att förbigå det,
utan vidare handläggning. Jag tror, att
Ständerne ändock äro pligtige, att besvara
motionen. Här är en stor skillnad emellan
förhållandet före och efter år 1824. Utskottet
hade, för att få motionen verificerad
eller vederlagd, ej behöft mera, än att
i Landsboken efterse, om Stadsutskylder
för Residencehuset derstädes blifvit erlag
-
Den 12 Februari! e. m.
de till Staden. Om så icke skedt, ligger
det åtminstone för mig klart, att Utskottet
bordt tillstyrka den sökte ersättningen
intill år 1824, såsom grundad på förut omnämnde
Kongl. Bref. Yi lefva, fruktar jag,
så mycket i principernes tidehvarf, att vi
förbise de partiella fallen. Det är för vidtagandet
af den enkla åtgärd jag här föreslagit,
och hvarigenom hela den så konstig
ansedda juridiska bevisningen är vunnen,
som jag fortfar att yrka återremiss af
Utlåtandet.
Herr Lageidijelm: Jag ber blott, alt
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på, att Ståndet i en lika beskaffad
fråga som denna, eller rörande Kongl. Majrts
Remiss uppå Staden Marstrands äldstes underdåniga
Besvär angående ersättnings utbekommande
för inqvartering och servicens
utgörande dervid, hifallit StatsUtskottets afstyrkande
af anslag åt en efter Utskottets
tanka ej tillräckligen bevist fordran. Jag
skulle tro, att så äfven borde förhållas nu,
och att StatsUtskottet har nog enskilta motioner
alt handlägga, utan att denna behöfver
dit återremitteras.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Ehuru
icke närvarande från början af discussionen
i förevarande ämne tror jag mig dock,
i anledning af hvad jag deraf inhämtat,
Den 11 Febr nar ii e. ra.
böra meddela några upplysningar. Sedan är
1815 eller 1816 LandshöfdingeResidencet i
Nyköping inköptes för Statens räkning, uppstod
korrt derefter fråga, om vanliga Stadsutskylder
derföre borde till Staden utgöras
eller icke. Kongl. Majrt beslöt först att
desse Stadsutskylder borde erläggas dels af
Kronan, dels afBoställsinnehafvaren, och förklarades
genom ett ytterligare Kongl. Bref
af år 1822 , att de skulle till utgörande fördelas
till hälften emellan Kronan och Boställshafvaren.
För de inköpte Residencebusen
i Christianstad, Carlskrona och Carlstad
bl ef samma fråga äfven väckt. Detta
föranledde Kongl. Maj:ts Nådiga framställning
till Rikets sednast församlade Ständer
om anslag för dessa utgifter, hvartill Rikets
Ständer dock, såsom anfördt är, icke anslogo
några medel, utan förklarade, alt någre
Stadsutskylder för desse hus icke börde äga
rum. I följd häraf har någon utbetalning
af Stadsutskylder för Residencehuset i Nyköping
ej skedt eller kunnat komma i fråga
från och med år 1824; men jag skulle
tro, att de ditintills utgått, emedan Staden
icke lärer underlåtit, att i anledning af de
föregående besluten göra sin rätt gällande
dertill; och om så icke skett, är det Stadens
eget fel. Mig synes således, att för denna
omständighet någon återrerniss af Utlåtandet
icke är nödig.
12 II.
Den 12 Februarii e. ra.
Herr Lagerhjelm: För att upplysa, det
StatsUtskottet icke varit okunnigt om att
Nyköpings Stad ej uppburit de ifrågavarande
Stadsumgälderne, anhåller jag att få
fasta uppmärksamhet på första meningen
af Utlåtandet, der det heter: ”Motionären
”andrager, att Nyköpings Stad, alltsedan
”år i8i5, då LandshöfdingeResidencehuset
”derstädes inköptes utaf Kongl. Maj:t och
”Kronan, varit i saknad af de utskylder till
”StadsCassan, som af denna egendom, i
”likhet med hvarje annan, belägen inonj
”Staden eller på dess område, bordt gäldas.”
flans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskal ken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
alt som, efter hvad han tyckt sig
finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets den 19
sistledne Januarii under N:o 37 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, om fortfarande af det understöd
utaf Statsmedlen, som Carlskrona Stads Fat
-
Den 12 Februarii c. »n.
245
tigvårds-inrättning hittills åtnjutit samt om
tillökning deri.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får vördsammast
hemställa till Herr Grefven och
LandtMarskalken, om icke detta Utlåtande
kunde få hvila på hordet, till dess frågan
om Statsregleringen förekommer. Vi kunde
då bespara den tid, som till uppläsandet
deraf och discussionen derom åtgår,
samt undvika att genom återremiss söka de
upplysningar, man bör hoppas finna i StatsUtskottets
Utlåtande om Statens inkomster
och utgifter i allmänhet. På denna grund
och till undvikande af att sysslosätta sig
med detaljer af Statsutgifterne, innan dessa
i sin helhet blifvit pröfvade och afgjorde,
i föihållande till inkomsterne, vågar
jag förnya min anhållan om detta Utlåtandes
hvilande på bordet, tills Statsregleringen
förekommer.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Den fråga,
som af den siste värde Talaren blifvit väckt,
har äfven förevarit i StatsUtskottet, och
der understödts med det skäl, att man derigenom
vunne fördelen af att kunna afgöra
en större massa mål på en gång. Jag
erkänner, att jag ej delat denna mening,
utan att jag tror, det så väl Utskott som
Ständerne icke böra arbeta annorlunda, än
som enskilte arbeta, nemligen så den ena
16*
^44 Den 12 Februarii e. m.
som andra dagen, utan att hopa göromålen
på hvar andra. Beträffande den anmärkta
olägenheten af att bevilja anslag för vissa
detaljbehof, innan man uppgjort hela Statsregleringen,
så har jag trott det vara en
nytta att på förhand afgöra, hvilka behof,
af de som genom Regeringens eller enskiltes
motioner blifvit framstälde, oundgängeligen
borde fyllas. Och i öfrigt instämmer
det ej med min calculationsförmåga,
att uppgöra ett Statsförslag till ziffran så, att
3ooo R:dr mer eller mindre, som här äro i
fråga, deri kunna göra objet. Jag gratulerar
mig, om ett Statsförslag kan uppgöras
så, att man ej feltog sig på öfver 100,000
R:dr. Jag anser det vara nödvändigt, att,
vid Statsregleringens uppgörande, tillse, att
öfverskott och ej brist må inträffa, och
att, om man ej noga eftersinnar alla erforderliga
utgifter, hela regleringen blir ett
onyttigt hugskott. Derföre har jag äfven
trott det vara nödvändigt undangöra så beskaffade
mål som detta, hvari StatsUtskottet
ansett behofvet vara så obestrideligt, att
anslag ej kunde nekas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Flere enskilde Ledamöter af StatsUtskottet
hafva, på sätt deras Utlåtandet
vidfogade reservationer innehålla, ansett
ifrågavarande Utlåtande ej böra afgifvas,
innan hela utgiftsbeloppet vore bestämdt.
De hafva trott, att man ej borde yttra sig
Ben J2 Februarii e. m.
245
öfVer speciella anslag, innan man afgjort
det generella. Deremot funno andra Ledamöter,
att en sådan åtgärd skulle hindra
tryckningen af Utskottets betänkanden, och
förlama arbetets gång. Till denna tanka
fogade äfven jag mig inom Utskottet; men
nu instämmer jag i Herr Hjertås förslag,
att ärendet må hvila på Rikets Ständers
bord, till dess Statsregleringen i sin helhet
förekommer. Jag fruktar, att vi skulle
förspilla tid med discussionen om denna
ringa utgift. När StatsUlskottets generella
betänkande inkommer, blir det lätt
att se, hvilka utgifter böra bibehållas, utan
att Ständerne behöfva förut serskilt dis—
cutera om hvarje anslag. Jag tager mig
derföre friheten understödja Herr Hjertås
förslag.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Jag ber, att få förena mig med Herr Hjerta
och Grefve von Schwerin.
Hans Excellencc Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande måtte ytterligare hvila
på bordet, komme detsamma ock att, enligt
49 §• Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 19 sistlidne Januarii under N:o 38 af
-
246 Den 12 Februarii e. m.
gifne, samt den 3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående den Förste KammarMusicus
Berndt Crusell tillagde pension.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Jag tager mig friheten anmärka, att jag ej
af Utlåtandet kan fatta, på hvilken grund
man af Konung Carl den XIII:s Nådiga afsigt
att gifva Directeuren Crusell pension,
kan tillerkänna TheaterDirectionen rättighet
att bestämma samma pension till 600 Rdr,
under förutsättning nemligen, att Ständerne
voro skyldige dertill anslå medel; för min
del skulle jag tro, att, om den Nådiga afsigten
att förskalfa Crusell pension göres
gällande, medel finnas på y:de HufvudTiteln
till fyllande af detta behof. Jag
anhåller derföre om återremiss af ifrågavarande
Utlåtande.
Herr RosenbladBernhard: Jag instämmer
med Friherre Anckarswärd deri, att
jag tror det af Konung Carl den XIII Herr
Crusell gifna löfte ej vara bindande för
Ständerne, men deremot anser jag det vara
Ständerne både värdigt och nyttigt, att
uppmuntra all skön konst. "Vi känna alla
Herr Cruse]ls stora framsteg på sin konstnärsbana;
och det vore i sanning Rikets
Ständer både värdigt och nyttigt, att sanctionera
det gifna Kongl, löftet, och derigenom
belöna en af Landets ypperste konstnärer.
Jag anhåller örn bifall å Utlåtandet.
Den 12 Februarii e. m;
247
Friherre dnekar swärd: Utan att frånkänna
mig känsla för skön konst, och utan
att i höjden af denna känsla vilja täfla med
den siste värde Talarens passion derföre,
tror jag mig dock alltid skyldig alt hushålla
för de skattdragande. Den siste talaren
har äfven åberopat ett gifvet nådigt
löfte, då jag likväl i liela Utlåtandet icke
funnit nämnt annat än en Nådig afsigt, att
förhjelpa Herr Crusell till pension; och
jag får härvid fästa uppmärksamhet på huru
långt vi gå, om vi företaga oss att äfven
honorera alla Nådiga afsigter. Jag
skulle i öfrigt tro, att rätta tiden att sysslosätta
sig med Herr Crusells pensionerande
först inträffade, då han frånträdt sin
innehafvande lön, och att det nu i alla afseenden
är för tidigt att yttra sig, om hvad
honom hör tillkomma såsom pension, i följd
endast af en Nådig afsigt. Jag finnér derföre
alla möjliga skäl till återremiss vara
för handen, och förnyar min anhållan
' %/
derom.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag her att i anledning af de arne
reservationer, som ägt rum emot Utskottets
Utlåtande, få upplysa, att med denna
fråga inträffar icke samma förhållande, som
i afseende på anslag till fattigvården i Carlscrona.
Här är icke fråga om annat än en
hlott eventuel afgift. Utskottet har fästat
hufvudsakligt afseende på vigten att hono- r
Den 12 Februari i e. m.
rera elt af Högstsalig Konung Carl den
XIII gifvet nådigt löfte. Herr Lagerhjelm,
som sitter på den afdelning af Utskottet,
hvilken beredt ärendet, kan upplysa, hvad
jag blott vill minnas, men ej säkert vet, eller
om icke remissen till Utskottet kommit
ifrån Kongl. Maj:t, så att saken är i rätt
skick. Utskottet har, i frågan om att honorera
ett Kongl, löfte, följt sin egen känsla
och öfvertygelse; det beror på Rikets
Högloflige Ständer, att derå göra det afseende
dem godt synes.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag ser af Utlåtandet,
att Kongl. Maj:t år 1819 i Nåder
försäkrat Herr Crusell, att, så vida Rikets
Ständer framdeles skulle anslå medel till
Theatrarnes i hufvudstaden understöd, han
skulle vid afskedstagande! erhålla ifrågaställde
pension. Deraf tror jag mig äga anledning
finna, att någon fråga om huruvida Herr
Crusell skall få pension eller ej, icke nu
är för handen, utan först kan uppstå sedan
han tagit afsked, i händelse Staten
icke anslår medel tili Theatern i Hufvudstaden;
och på denna grund tror jag, att
Utlåtandet helt enkelt kan förkastas.
Herr von Hartmansdorff', August: Det
synes redan i början af Utlåtandet, att
StatsUtskottet upptagit ärendet, på grund
af en Kongl. Remiss; att det således inkommit
i lätt väg, och att något tvifvel ej
Den 12 Februarii e. m. 249
kan äga rum, att det ju varit ett Kongl, löfte,
och ej såsom Friherre Anckarsvärd yttrat,
Flott en Kongl, afsigt, hvilken legat till
grund för Herr Cruselis anspråk på pension.
Alla till Konung Carl XIILs Hof- och PensionsStat
hörande personer, hvaribland äfven
HofCapellet, uppfördes 1818 pålndragningsStat.
Herr Crusell hade förmodligen
varit en ibland dem, om han begagnat tillfället
att då taga afsked. Om han nu i stället
fortfarit att hugna allmänheten med sin
stora talang, bör han derföre straffas med
pensionsrättens förlust? Jag, som vid sista
Riksdagen gjorde anmärkning deremot, att
öfverdrifvet stora pensioner gåfvos till Hoffolk
af båda könen, utan afseende på, om
de deraf voro i behof eller icke, skulle
visst icke hafva yttrat mig för denna pension,
om jag ej funnit, det en storsinnad
nation bör handla icke blott rättvist, utan
snarare frikostigt mot en af de största konstnärer,
hon för ögonblicket äger. Jag tillstyrker
alltså bifall å Utlåtandet.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Uppmanad af
Grefve von Schwerin, får jag upplysa, att
StatsUtskottet verkligen fått ärendet till sig
genom Nådig remiss från Kongl. Maj:t, så
att något skäl att betvifla verkligheten af
Konung Carl XIILs Nådiga löfte, icke existerar.
Jag åberopar i öfrigt hvad den siste
värde talaren yttrat, och hoppas bifall
lill Utlåtandet.
Den 12 Februarii e. m.
Herr Rosenblad: Redan i början af
mitt förra yttrande förklarade jag, att jag
ej fästade mig vid Högstsalig Konung Carl
den XIII:s löfte allena, utan vid den omständighet
tillika, att det vore Rikets Ständer
värdigt att belöna så utmärkta talanger,
som Herr Crusells, hvilka ingen Svensk
i den vägen drifvit till samma höjd, sorn
han. Man bör härvid tillika taga i betraktande,
att Herr Crusell försakat stora fördelar
i främmande länder, och ehuru detta
visserligen ej är första exemplet af oegennyttiga
uppoffringar af fosterlandskänslan,
tror jag dock, att man bör akta sig att genom
försummad omvårdnad försvaga hågen,
att hedra fosterbyggden. Jag har handlat
efter känsla och pligt, då jag tillstyrkt denna
medelmåttiga pension af 600 R:dr, öfvertygad,
att dess uppförande till eventuelt
utgående på IndragningsStaten icke kan medföra
några ökade Statsbördor. Det är blott
i anledning af hvad Herr Hjerta yttrat om
pensionstagande af Statens anslagsmedel till
Theatern, som jag får tillägga några ord.
Om ock det ringa anslag af 4°°o R:dr,
hvarmed utom ved och ljus Staten bisträcker
Hufvudstadens theater, äfven nu till
utgående bifalles, så finnes dock ingen säkerhet
för dess ständiga fortfarande, och
att deri inbegripa Herr Crusells pension, vore
således, att ställa den på så osäker fot,
att om Herr Crusell ej, på sätt Utskottet
föreslagit, försäkrades att, i händelse pen
-
Den ia Februarii e. m.
sionen ej derifrån kunde utgå, på annat
håll erhålla densamma, han ej vunne den
trygghet för sin ålderdom, jag visserligen
anser vara det minsta vi kunna göra för
hans förtjenster och vundna rygtbarhet.
Friherre Anckcirswärd: Jag kan ej erkänna
mig öfvertygad af de värde Ledamöter,
som talat för utlåtandet. Jag finnér
ej, att det så mycket omtalade Kongl,
löftet, äfven om man antager, att ett sådant
verkligen existerar, förbinder Rikets
Ständer till någon skyldighet att anslå Statsmedel,
emedan man, vid antagande af en
sådan princip, aldrig vet, hvar man kan
komma att stanna. Lika med Herr Hjerta
tror jag, att det Kongl, löftet, eller hvad
man behagar kalla det, endast äger bestånd,
om något Statsanslag till Theatern af Ständerne
göres. Jag vill visserligen ej bestrida
Herr Crusells förtjenster. Om det vore
fråga, att deeretera den föreslagne pensionen
till utgående endast af Ridderskapet
och Adeln, eller de som njuta af skön
konst, skulle jag ej tveka att gifva min röst
dertill; men då vi äfven representera en
ännu större massa af folket, som säkert
hvarken kan eller kommer i tillfälle att
deltaga i den konstnjutning Herr Crusells
talanger förskaffa, tror jag, att vi ej för
uppmuntran eller belöning af en talang,
som förskaffar oss njutning, böra beskatta
våra medborgare, hvilka deraf icke draga
Den 12 Februarii e. m.
hvarken nöje eller fördel, samt att pensionens
såkallade obetydlighet i jemnförelse
med Herr Crusells förtjenster endast är beräknad
efter de konstälskandes, och ej efter
hela folkets, känsla. Jag fortfar i min
begäran om återremiss af Utlåtandet, fruktande,
att vi kunna vara så frikostiga i pensionerande
af dem, som tillfredsställa våra
njutningar, att vi sakna medel att pensionera
dem, hvilka genom verkliga Embetsmanna-
eller medborgerliga förtjenster utmärkt
sig.
Herr Hjerta: Jag måste erkänna mig
vara nog olycklig, att ej någonsin vid sådana
fall som detta kunna hänföras af skön
konst; och tror det ej vara lämpligt att på
detta rum hålla äreminnen öfver lefvande
personer. Då man på rigtig Svenska öfversätter
hvad som i Svenska ord förekommer
uti Utlåtandet, finner man hela saken
enkelt vara den, att öfverflytta en blifvande
utgift från TheaterCassan på StatsCassan,
och att således lindra den förra på
den sednares bekostnad. Dertill finnér jag
icke något skäl, och kan, trotts Herr Rosenblads
vackra yttranden om Herr Crusells
stora förtjenster, dem äfven jag vet
värdera, ej tillstyrka bifall å Utlåtandet;
ty det behöfves ej, för att han skall få pensionen.
Skulle jag tillägga något mera, vore
det blott förundran, huru någonsin detta
ärende kunnat remitteras lill StatsUt
-
Den 12 Februarii e. m.
a53
skottet, och blifva ett föremål för dess och
Ståndets öfverläggningar. Jag anhåller vördsammast
om Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarkalkens proposition till afslag
å Utlåtandet.
Grefve Horn, Claes Fredrik, och Friherre
Anckarswärd förenade sig med Herr
Hjerta.
Herr Lagerhjelm: Jag får endast, i afseende
på anmärkningen om öfverflyttningen
från TlieaterCassan till IndragningsStaten,
upplysa, att någon sådan öfverflyttning
icke omuämnes hvarken i den underdåniga
ansökningen, eller den nådiga remissen.
Hela saken synes reducera sig dertill
att, då Herr Crusell täger afsked, och tillgång
till hans pensionerande i TheaterCassan
ej finnes, det Kongl, löftet skulle uppfyllas
genom anslag på Indragningsstaten.
Herr von HartmansdorffFörekommen
af Herr Lagerhjelm i hvad jag tänkte tillägga,
får jag i anledning af hvad Friherre
Anckarswärd anmärkt emot obehörigheten,
att allmänheten skulle draga tungan af
Statsutgifter, för hvilka den hade hvarken
nytta eller nöje i ersättning, blott erindra,
alt om denna grundsats skulle antagas till allmän
regel, så borde allmogen icke deltaga
hvarken i de skatter, som utgöras till bestridande
af det Kongl. Husets hofhållning,
a54
Den 12 Fsbruarii e. m.
eller till vissa högre Embetsmäns taffelpenningar,
emedan allmogen så sällan Olifver
hos någondera hjuden till taffels. —
.Orimligheten af sådana undantag måste en
hvar kunna inse. Icke mera grundlig är
Herr Hjertås anmärkning, alt det icke vore
i sin ordning, att hålla loftal öfver en
konstnär under hans lifstid, för att derigenom
förskaffa honom pension; ty om
man dröjde dermed, intill dess han vore
död, så korame pensionen nog sent.
Herr Rosenblad: Om någon förundran
här kunde komma i fråga, vore det öfver
att man så origtigt kan tolka Utlåtandet,
som Herr Hjerta gjort, då han tält om öfverflyttning
af anslag från TheaterCassan till
StatsCassan. Hvar och en, som läser detta
Utlåtande, borde likväl kunna finna, att
det endast är, i händelse afTheaterCassans
oförmögenhet att utgifva Herr Crusells pension,
som den på Allmänna IndragningSStaten
kommer att uppföras. Orden i Utlåtandet
lyda nemligen: ”1 anledning af
”hvad sålunda förekommit, samt med hufvudsakligen
fästadt afseende derå, att För”ste
Kammarmusikus, Directeuren Crusell
”redan år 1818 med Högstsalig Konung Carl
”den XIII:s vilja erhållit försäkran om pension,
samt andre högstbemälte Konungs
”pensionairer, vid den år 1818 verkstäl”de
pensionsreglering, blifvit å Allmänna In”dragningsStaten
uppförde till sina pensio
-
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
a55
”ners åtnjutande, får Utskottet hemställa:
”att den bemälte Crusell i Nåder tillagde
”pension äfvenledes må uppföras på Allmänna
IndragningsStaten, att utgå från
”den tid, Crusell letnnar sin nu innehaf”vande
befattning och lön vid Kongl. Hofkapellet,
” således ej dessförinnan — ”och
”samma pension efter hans frånfälle tillfalla
hans nuvarande hustru, derest bon ho”nom
öfverlefver, dock att i händelse inkan
dess något understöd eller anslag för
”Kongl. Theatrarne i hufvudstaden af Sla”tens
medel beviljas, merberörde pension
”deribland innebegripes och från Indrag»
”ningsStaten afföres.”
Det enda jag har att tillägga är den
önskan, att när man citerar ordalag ur Utskotts
Utlåtanden, man måtte citera dem
sådana de äro, och ej annorlunda.
Friherre Anckar swärd: Jag ber blott
få förklara, att om det finnes någon af
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter,
som kan fatta Herr von Ilartmansdorffs
analogie om Skatters utgörande till vissa
ändamål, skattar jag den högst lycklig,
men för mig är verkligen hela jemnförelsen
och uppställningen alldeles obegriplig.
Herr Hjerta: Då Herr Rosenblad begått
det misstag, att han sagt, det jag citerat
oriktigt, får jag upplysa att jag ej, såsom
han förmenat, citerat StatsUtskottets
Den 12 Februarii e. m.
egit yttrande, utan allenast citerat ur den
Kongl. Remissen, som omtalas i Utlåtandet,
och hvari den omnämnde Kongl. Resolutionen
af den 3o April 1819 förekommer, så lydande:
”att Kongl. Maj:t i Nåder försäkrat
”Crusell, att, så vida Rikets Ständer framdeles
skulle anslå medel till Theatrarnes
”i Hufvudstaden understöd, Crusell, då han
”ej vidare förmådde göra tjenst, af nämnde
anslag komme att erhålla en årlig pension
till nämnde belopp, och hvilken &c.”
Jag tror mig derföre hafva ådagalagt,
att jag citerat rätt, och hoppas att annat
aldrig skall hända mig, aldramindst sedan
vi äro så lycklige att kunna hafva Utlåtanderne
tryckte i handen. Jag vill endast
tillägga, att det tyckes mig som man
allt för litet utredt saken, då man talar
om Herr Crusells förtjenster, och behörighet
till Pension, hvarom fråga alldeles icke
är, då han derom redan är af Kongl. Majit
försäkrad. Hela förslaget afser allenast, att
förskona TheaterCassan från en pension,
och dermed betunga StatsVerket. Jag vågar
slutligen förnya min anhållan om proposition
till afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats-Utskottets
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
-
Den 12 Februari! e. ni. 257
gar Lora föranleda lill delsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å nämde Utlåtande.
Ropades åter starka Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, det han ej
kunnat tillförlitligen utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Herr Tham, Wolrath, anhöll om votering.
Herr Hjerta: Jag anhåller vördsammast
att, efter votering ej kan undvikas,
voterings-propositionen må blifva: Den som
bifaller StatsUtskottets Utlåtande, att Herr
Crusells ifrågavarande pension må öfverflytt
as från TheatcrCassans PensionsStat
till Allmänna Indragnings Staten, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej.
Friherre Cederström: Nej det går ej
an. Jag anhåller att voteringspropositio12
H. 17
258
Den 12 Februaril e. m.
nen må komma att innefatta bifall och
afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voteringsproposition:
Den
som bifaller StatsUtskottets Utlåtande,
angående den Förste KammarMusicus
Crusell tillagde pension af Goo Hulr,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
afslå StatsUtskottets berörde Utlåtande.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4*> 42> 4^ och 44 §§• *
darliusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan £ till 8 eftermiddagen,
och befunnos, efter voteringens slut, klockan
£ till i o om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — ioo.
Nej — 77.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskilt förde Protocoll blifvit upp
-
Den 12 Februafii e. m.
2%
läst, Hans Excellence Herr Gr ef vett och
LandtMarskalken förklarade, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande således
blifvit af Riddelskapet och A,delrt bifallit.
Herr Montgommerie , Gustafa bade in»
lemnat ett så lydande anförande:
Friherre C. II. Anckarswärds iankar oni
Sveriges försvarsanstalter förtjena allt möjligt
afseende; Det mångåriga nit» hvarmed
han egnat sin uppmärksamhet åt de allmänna
angelägenheterna, hans lyckliga ställning
att nästan odeladt ha kunnat göra det, hans
samlade erfarenhet under fred och krig,
harts fordom Upphöjda ståndpunkt sorn krigare,
hans verkliga talang i tankförmåga
och framställning, jemte det vigtiga ämne,
hvarutinnan lian hu yttrat sig, allt detta,
Sager jag, verkar helt naturligt dertill, att
man med särdeles intresse fäster sig Vid
denna halis militäriska afhandling.
Jag påräknade att finna deri Störa, nya
ideet om Sveriges för svar s-anstalter_, desamma,
sorn skola betrygga vår politiska
sjelfständighet, tillika med samhällets lugn
Och deraf härrörande trefnad.
Jag vet väl, att icke alltid det nya är
stort, eller det stora nytt, hlen jag Vet
också, att en man med öfverlägsna egen
17*
-
a6o Den 12 Februarii e. m.
skaper förmår att omfatta och ordna de
vanligaste medlen till nya och stora, och
genom denna förmåga att på, ett honom eget,
utmärkt sätt begagna dem, åstadkomma allmänt
nyttiga, samtid och efterverld hedrande,
resultater.
I afseende på Herr Friherre Anckarswärds
premisser, har jag icke, i detta fall,
missräknat mig. De innehålla lika nya som
sanna åsigter. Jag kan icke annat än gilla
de liesta af dem. Men sådant är icke förhållandet
med hans slutsattser. Kanhända
är det till min egen blygd jag tillstår, att
jag i desamma icke kan upptäcka något annat
af det nya och stora i Friherrens ideer
och uppfinning, än den 7'ock, som skall uttränga
Adels-, Borgare- och Brukspatronsunifor
merna, och det trädgevär, hvarmed
ynglingar, ifrån i6:de till och med 2o:de
äret, alla helgdagar före Gudstjensten borde
exerceras.
Deremot tycker jag mig finna många
motsägelser och ett och annat oväntadt misstag
i Herr Friherrens resonnementer och
planer.
Ett genast i ögonen fallande bevis på
inkonseqvens, är Herr Friherrens föröfrigt
vackra och riktiga förklarande (pag. 62),
’’att han icke tvekat att allmängöra åsig’’ter,
hvilka, om de också för ögonblicket
Den 12 Febr uar i i e. m.
”icke anses antagliga, dock haft till afsigt
”att medverka till elt stort och nyttigt äh”damål;”
— men till hvad slags stort och
nyttigt ändamål man då medverkar, när
man förtviflar om medlen, när man misströstar
om de nödiga krafterna dertill, och
icke ens ”hyser (pag. 62) någon slags förhoppning
om framgången” af de ideer man
i detta fall sjelf framställt, kan jag ingalunda
begripa.
Så mycket oförklarligare är detta resonnement,
som Herr Friherren på ett annat
ställe (pag. 4o), lika skönt som sann t
yttrar, att ”det finnes icke något till stat
”organiseradt land, som icke har armar tillfyllest
till sitt försvar, om det äger vilian
att försvara sig.” Till denna vilja tror
jag de nödiga försvarsmedlen i annat än
armar ovilkorligen äfven höra; ty den tid
är icke mer, då man med blotta armkraften
och ett svärdj en pik eller en yxa kunde
åstadkomma allt hvad som till anfall
och försvar fordrades. För Herr Friherre
Anckarswärd är detta förhållande visserligen
icke obekant. Men hvad han sagt örn
andra, gäller verkligen i detta fall om honom
sjelf. Herr Friherren yttrar nemligen
(pag. 4); ”att det torde ligga uti sjelf—
”va menniskonaturen, att så mycket fästa
”uppmärksamheten vid föremålet, att utvä”garna
lill dess ernående understundom alldeles
åsidosättas;” och se der det enda sät
-
?6a Den 12 Februarii e. in.
tet lill förklaring af Herr Friherrens egna
motsägelser.
Jag öfvergår nu till Herr Friherrens,
fråga (pag. 3): ”Hvad menar man med Skaned
ina viens sjelfständighet?”
”Jag menar dermed,” svarar han, "för-,
”mågan att emot allt yttre våld försvara
”den styrelseform och de grundlagar, man
”anser såsom vilkoret för sin borgerliga
”trefnad, samt den Regent-slägt, sorn sam-,
”vetsgrannt uppfyller sina åtagna och be”svurna
förbindelser till samhället.” Detta
svar , ehuru välljudande det låter, är dock
icke riktigt. Jag älskar så mycket som nå-,
gon Svensk man den styrelseformA de grundlagar
och den Regent slägte vi för närvarande
äga; nren jag tror icke, att hvarken
qti förmågan eller giljan att försvara detsamma,
får ingå såsom villkor hvarje medborgares
olika omdöme om styrelseformens
och grundlagarnas mer eller mindre ändamålsenlighet
för den borgerliga trefnaden,
eller pröfningsrätteu, huruvida Regentsläg(en
mer eller mindre samvetsgrant uppfyller
sina förbindelser. Eriurom oss, att h.är
är fråga om försmår mot allt yttre våld;. Och
vid ett sådant förhållande tror jag, att alla
konsiderationer måste åsidosättas. Jag tror,
att hvar och en medborgare, som kan och
hör bära vapen, då står i samma kategori till
Statens behof af försvar, som hvarje krigare
står till sin förman, nemligen att utan
Den 12 Februarii c. tn.
265
besinning vara pligtig att lyda och uppoffra
sig. Allt annat förhållande är anarki.
Hvar och en fäderneslandets sanne vän måste
således, i detta fall, blott ha ett mål,
en önskan, ett begär, och det är: bibehållandet
af samhällets politiska oberoende. Om
Statens institutioner voro aldrig så odugliga,
och dess Chef eller Regentslägt aldrig
så dålig, så bör man ingalunda derföre låta
hejda sig ifrån någon uppoffring, eller
derföre vara mindre beredvillig att med lif
och blod försvara sig och sitt fosterland
mot allt yttre våld. All annan lära är falsk,
är vådlig, är förkastlig, och jag hade trott,
att ingen fäderneslandets verklige vän kunde
yrka någon annan. Att förändra och
förbättra styrelser och styrelseformer hör
till en annan tidpunkt, men icke till den,
då samhällets yttre oberoende hotas,— då
måste man med lika ifver slåss med och
för en dålig, som en god styrelse och styrelseform.
kr yttre faran öfvcrvunncu, så
må man sedan, icke förr, tänka på medlen
att bota de inre bristerna. Det är ytterst
maktpåliggande, att icke förblanda dessa
olika tider och fordringar, och det förundrar
mig lika mycket, att Friherre Anckarswärd,
med sitt ljusa begrepp, kunnat
göra det, som att ingen före mig derpå fäst
en behöfligt rättande uppmärksamhet.
Herr Friherren fortfar: ”Jag menar med
”Skandinaviens sjelfständighet, med ett ord,
a64
Den 12 Fobruarii e. m.
”förmågan att afvärja eller hindra all fremmande
ockupation och all fremmande inblandning
uti Statens inre angelägenheter,
'Detta sjelfständighets-begrepp,” tillägger
”han sjelf, ”torde utan tvifvel ännuafmån”ga
anses såsom alltför inskränkt," — och
jag medger, utan tvekan, att jag är ibland
dem.
Min öfvertygelse förenar sig med mia
innerliga känsla, att tro, alt det linnas andra,
heligare bevekelsegrunder lill sjelfständighetsförsvaret,
än de materiella och
vilkorliga, Herr Friherren uppgifvit.
Jag tror, att begreppet om fädernesland,
om fosterjord, att det betydelserika
i namnet Svensk och Norrman, alt det kära,
älskliga, oförgätliga i våra barndomsminnen,
vår urgamla frihet, våra faders
bragder, våra berg och dalar, — och allt
som omger oss af yttre föremål, allt som
inom oss verkar genom vår heliga religion,
våra seder och egenheter, — utgöra de
kraftigaste, de outplånligaste, de längst beståndande
grunder för både viljan och förmågan
att mota och tillintetgöra allt fremmande
våld,
Det är i synnerhet, så vidt jag förstår
ämnet, vilkoren för denna vilja och denna
förmåga, som innefattas i begreppet: Skandinaviens
sjelfständighet, utgående ifrån de
, tvenne brödrafolkens förenade fosterlands
-
Den 12 Febr 11 ai e, m.
265
känslor. Det är dessa känslor, som göra,
alt hvarje sann medborgare icke anser någon
uppoffring för stor, så snart det gäller
fäderneslandets försvar, och att ingen misströstan
derom hvarken kan eller ens får äga
rum.
Ifrån detta, sorn jag vågar tro, enda
rälta sjelfständighetsbegrepp, vill jag fästa
mig vid Herr Friherrens strax derpå (pag.
4) yttrade ”öfvertygelse, att för Skandinavien
näppeligen kan uppkomma någon an”nan
krigsorsak än den, som möjligen alstrades
af en styrelses egen ärelystnad el”ler
falska begrepp om de verkliga fordringarna
för landets uppdrifvande till välstånd
och styrka.”
Att ärelystnad och falska begrepp om
Statens verkliga fordringar ofta varit — och
möjligen ännu kunna blifva — orsak lill
krig, är en olycklig sanning. Men påståendet
alt näppeligen någon annan krigsorsak
för Skandinavien kan uppkomma, än
den nyss antydda, det är att icke känna
historiens vittnesbörd , menniskolynnets omLytlighet,
politikens vindkast, statskropparnes
heterogena förhållande till hvarandra,
och de olika och otaliga orsaker, som göra
föreställningen om en evig fred till en
tom dröm, hvars verklighet är oförenlig
med menskliga viljans frihet och med den
månglusen-åriga erfarenheten af dess verkningar.
a66
0 e n 12 F e b r t» a r i i e. m.
Nej, den visaste styrelse, den mest
fredälskande Regent, eller det ytterst isolerade
läge, kan icke försäkra en Stat ora
eLt fortfarande lugn. Att hylla en motsatt
tanka, vöre ett verkligt brott både emot
bättre öfvertygelse oeb erfarenhetens ojäfaktiga
läror. Krigsorsakerna öro så mångfaldiga,
att de icke ens kunna beräknas. De
ligga ofta närmare, än man bär den ringaste
anledning att förmoda. Det är en gnista,
sorn döljer sig under den djupaste
aska; men det fordras blott en flägt, för
att antända den. Olyckligt det samhälle,
sorn ej hvart ögonblick är redo att mota
den allt härjande eld, som krigets fackla
tänder* Måtte Skandinavien aldrig låta söfva
sig i denna säkerhets olycksaliga sömn!
Tvertom, måtte framdeles, som tillförene,
det Götha Lejonet hvila sig med dppna
Ogon och stridfärdig ram! då kunna Svenskar
och Norrmän icke öfverraskas. Yi måste
således tro krig möjligt, och vara beredda
på försvar, och det är derföre jag nu
öfvergår till Friherre Anckarswärds jför»
svarsanstaUer,
Herr Friherren börjar med att å ena
sidan tillstå (pag. i3), ”att han är af enahanda
tanka med dem, som tro, att Skandinaviens
sjöförsvar nu mer ej kan åstad"kommas
utan linieflotta; att (pag. 16) en
”fiende icke genom andra medel, än en li”nieflotta,
kan hindras att anfalla våra ku
-
Den 12 Februarii e. m.
267
”ster; alt (pag. 3o) fienden icke, genom ani
”nät vapen än en i Östersjön rådande örlogsflotta,
nu mer kan af hållas från land"sligningar
på våra kuster, eller eröfringar
”af våra öar;" men, å andra sidan, kullkastar
han sjelf denna hufvudbasis för möjligheten
af detta försvars-system, af misströstan
”alt (pag, i3) Skandinaviens ställ"ning
Ocli krafter icke tillåta uppställandet
”af ett sjöförsvar till den betydenhet, som
"ensamt lemnar hopp om tillfyllestgörande
”vid behofvets stund; att (pag, 16.) vilkoret
blifver alltid, att en sådan linieflotta,
”för ett sådant ändamål, icke får vara fien"dens
underlägsen i stridskrafter; (pag. 3o)
”att vilkoret för ändamålets vinnande blif”ver
alltid en öfverlägsen flotta: och det är
”omöjligheten för Sverige och för hela Skandinavien
att uppnå ett sådant resultat, som
”stadgat min öfvertygelse, att det vöre oriktigt
att offra våra krafter på ett sjöförsvar,
”sorn i behofvets stund säkerligen skulle
”svika de derå byggda förhoppningarna,"
Ej underligt då, att Herr Friherren
ifrån detta resonnement härleder denna slutföljd:
att (pag, 60) ”sjöförsvaret nu mer för
"Sverige är olämpligt, i anseende till bristande
förmåga att åstadkomma något verkligt,
— och att (pag. 61) ”anslagen för
"sjöförsvaret, i följd häraf, böra minskas
”till hvad som erfordras för underhållet
”af ett inskränktare marin-e'tablissement,
a 68
Den i a F e b r 11 a r i i e. m.
”mer i afseende pä handelns befrämjande,
”än på Rikets försvar.”
Jag liar med flit ordagrant afskrifvifc
dessa Herr Friherreus meuingsperioder, för
att icke skyllas för stympning eller ensidighet
i citation af desamma. Del återstår
för mig nu att fasta hvar och en opartiskt
tänkande mans uppmärksamhet på dessa
Herr Friherreus tankar om vårt sjöförsvar.
Erinrom oss, att Friherren bestämdt
påstår, att detta försvar nu mera för Sverige,
ja för hela Skandinavien, är omöjligt
att uppnå, derföre att Herr Friherren misströstar
om förmågan att åstadkomma något
verkligt; något tillff llest gör alide j hvarmed
Herr Friherren menar en icke fienden underlägsen,
en ovilkorligen honom alltid öfverlägsen
flotta, på det vi ”icke (pä g. 3o)
”mätte offra nationalkraften på försvarsanstalter,
hvilka icke lemna hopp att, vid
”behofvets stund, förete annat resultat, än
”förspillda krafter och felslagna förhoppningar.
”
Man måste verkligen till den grad, som
jag är det, vara öfvertygad om Herr Friherrens
oförfalskade tänkesätt, för att, efter
sådana forklaranden, icke tvifla på deras
fosterländskhet och medborgerlighet.
Att de icke äro byggda på historia och erfarenhet
är lätt ådagulagdt. Jag känner åt
-
Don 12 Februarii e. m.
minstone icke något land, som, om det
jemföres med en annan stat, eller i synnerhet
med andra stater, alltid och i alla
vapen, kan framvisa en bestämd öfverlägsenhet.
Och Sverige, som, i förhållande
till den grannstat, hvarpå Herr Friherren,
likasom hvarje redlig Svensk man, företrädesvis
föranlåtes att rikta sin uppmärksamhet,
skulle, i naturlig konseqvens med ifrågavarande
Friherre Anckarswärds grundsatts,
icke höra offra några krafter på något slags
försvar, emedan det icke i något vapen,
hvarken till lands eller vatten, beklagligen
kan skryta af någon bestämd öfverlägsenhet.
Till hvilka följder så beskaffade slutsattser
leda, behöfver jag icke hänvisa.
Att, i förening med dem, tala och handla
om Skandinaviens sjelfständighet, tjenar,
lindrigast sagdt, till intet. Så ändamålslös
är icke Friherre Anckarswärds mening, och
kan icke vara någon Svensk mans. Alla
tiders och alla staters historia vittna ljrckligtvis,
med Svenska bragdernas, alt det
icke alltid är öfverlägsenheten i antal af
skepp eller folk, som åstadkomma seger
och framgång. Tvertom är det oftast underlägsenheten
i materielt afseende, som, i
samband med krigets rättmätighet, med
fosterlandskänslans höga kraft, fäst segern
Vid sina vapen till lands eller sjös, så snart
det gällt försvaret af eli folks oberoende
270
Den 12 Februari! e. m.
och frihet. Xerxers millioner kunde, i
detta fall, ingenting uträtta mot en handfull
fosterländskt sinnade Greker. Den
verldsbeherrskande Alexanders segerrika
härar sökte förgäfves att underkufva några
hundrade fattiga, men frihetsälskande Scytlier.
Det fria Schweitz har visat samma
hjeltemodiga ståndaktighet i försvaret af sin
sjelfständighet. Frankrike* då det var som
mest utblottadt af yttre och inre strider
och olyckor samt oredor af alla slag, försvarade
sin frihet och sitt oberoende mot
hela det vredgade Europa. Men hvad behöfves
andra länders exempel, då vi hafva
dem så talande, så öfvertygande, så ojäfaktiga
inom osS sjelfva? ty af alla de krig
Svenskar fört, hafva vi alltid, ofta med
framgång, ej sällan med odödliga segrar,
stridt mot en mångdubblad öfverlägsenhet.
Så ha våra fäder, så lia vi sjelfva gjort —■
och så skola våra Senaste efterkommande
ännu gora. — Det är således förgäfves Herr
Friherre Anckarswärd för Svenskar predikar
den läran: att det vöre oriktigt att
offra vård krafter på ett sjöförsvar s som,
derföre att det möjligen är underlägset fienden,
i behof vets stund säkerligen skulle
svika de derå byggda förhoppningarna.
Nej, det mäste Irara på andra, antagligare
skäl, än de supponerade om våra
ringa tillgångar, eller tvifvel om vårt mod
och vår intellektuella kraft att motstå och
Den 12 Febrna rii e. m.
271
besegra en tilläfventyrs öfverlägsen fiende,
som vårt sjöförsvars olämplighet bör fotas,
i fall det skall vinna gehör bos en
klok regering eller någon om sitt lands bästa
Ömmande medborgare. Det bör nemligen
i sådant fall bevisas, att detta slags
försvar icke uppfyller sitt ändamål, emedan
det i vår local icke kan användas, och
är derföre öfverflödigt och obehöfligt.
Men att Friherre Anckarswärd icke ur
dessa synpunkter, utan tvertom ur alldeles
motsatta, betraktat saken, är uppenbart,
så snart man erinrar sig hvad lian derom
yttrat.
Han sager nemligen: "att vårt sjÖfÖr"svar
nu ej kan åstadkommas utan genom
"linieflotta, att våra kuster ej genom an"nät
vapen kunna fredas för fiendens land"stigningar
eller eröfringar af våra öar.”
Är detta Herr Friherrens verkliga Öfvertygelse,
så måste det förefalla något hvar
oväntadt, att Friherren hellre vill blotta
våra kuster för fiendens landstigningar och
våra öar för eröfring, än han söker upptänka
något medel, hvarigenom vi kunna
komma i tillfälle att försvara dem, det vill,
enligt Herr Friherrens tanka, saga detsamma,
som att äga en tillräcklig liniejlotta.
Jag hade trott, att hvad man anser
Vara det rätta, bör man äfven orubbligen
9.72 Den 12 Februarii e. m.
vi/ja. Kunna våra kuster oell öar icke på
annat sätt försvaras, än genom en örlogsflotta,
såsom Herr Friherren bestämdt yrkar,
su måste en sådan till vägabringas, det
må då gälla hvilka uppoffringar som helst.
Herr Friherren har förut, utan att
hafva framställt ett så ovillkorligt behof
deraf, blott af en flygtig ide' eller ett slags
tillfällig besparings-omtanka, under de föregående
Riksdagarna ifrat för en viss indragning
af den indelta armen. Skulle en
linieflotta, på andra vilkor, icke kunna
åstadkommas, så bör det ske genom denna
uppoffring: den är dock mindre, än förlusten
af våra öar och härjningen af våra
rikt befolkade, med de flesta städer försedda,
kuster. Tio tusen mans indragning
af den indelta armen skulle lemna öfverflödiga
medel både till uppbyggandet och
utrustandet af en behöflig liniejlottaj om
den nemligen anses för så ytterst nödvändig,
som Friherre Anckarswärd det föreburit.
Tankarna derom äro dock mycket delade.
Jag har ifrigt sökt en egen öfvertygelse
i detta vigtiga ämne; jag har i någon
af våra Tidningar framkastat mina ideer
derom, och varit nära alt tro på det flytande
kolossala vapnets öfverträffande fördel,
emedan dess storhet och majestätlighet
-
Den 12 Febr nar ii e. m.
het så lätt fängsla inbillningen och öka
hoppet på dess deremot svarande kraft och
nytta, Men jag har numera blifvit öfvertygad
om, och flera kunniga och erfarna
marin-oflicerare hafva måst medgifva, att
stora skepp icke äro särdeles användbara
på Östersjön, att der finnes för trångt vatten
för deras behöriga manövrering, att
vissa vindar göra dem alldeles overksamma,
att på den nära 200 mils långa kusten,
hvarifrån hafvet till ^ är skildt från
fasta landet genom en oftast flera mil bred
skärgård, få tjenliga hamnar äro att tillgå,
att Norriges kuster förete samma olägenheter,
att dess vikar och skär äro trånga och
farliga, att de icke äro i stånd att hindra
skärgårds-fartyg att smyga sig fram, alt
våra kustorter blott af de sistnämda fartygen
kunna fredas för fiendtliga landstigninpar
och härjningar, att en linieflottas vigt,
1 politiskt afseende, är mycket problematiskt,
alt den, under ett krig med England,
vore af ingen betydenhet, att mot
dess öfverlägsna flottor intet land kan täfla,
men att desamma för Skandinavien
dock icke äro fruktansvärda, allenast vi äga
tillräckligt antal skärgårdsfartyg, som försvåra
och hindra landstigningar, att ett allians
med England, genom tillvarelsen af
en linieflotta, icke underlättas, men väl
derigenom, att vi äro oberoende i anseende
till vårt inre forsvar, och kunna sjelf12
H. 18
274 ®en 12 Februarii e. ra.
va, utan andras medverkan, freda ySra kuster.
För öfrigt är vårt geografiska läge
icke jemförligt med något annat lands; —
detta läge är af en egen natur, och påkallar
derföre ett eget slags sjöförsvar. Fastän
hafvet sköljer våra stränder, kunna dessa
stränder dock icke af stora skepp hvarken
försvaras eller direkt anfallas; dess
otaliga klippor och skär, med trånga, otillgängliga
vikar, tillåta Blott begagnandet- af
skärgårdsfartyg; hvadan följden af allt detta
tyckes blifva, att en liniejlolta för oss
icke lärer kunna anses af den nytta, att
derpå några utomordentliga kostnader böra
användas, och minst vara af så ovilkorlig
nödvändighet, att den förutan, såsom Friherre
Anckarswärd påstår, något försvar af
våra kuster och öar icke kan äga rum.
Jag vet väl att exempel icke bestämdt
bevisa något, men vägleda och upplysa måste
de dock alltid; och i sådant fall behöfver
man blott genomögna Svenska flottans
krigshistoria, för alt öfvertygas om den nästan
otroligt ringa nytta densamma alltifrån
Erik den XlV:s tid, ända till våra
dagar, mäktat åstadkomma, samt, för att
bringa hvarje redlig Svensk man att ångra
de gränslösa summor derpå onödigtvis
äro uppoffrade. Om dessa summor i stället
blifvit besparda, så kan det antagas såsom
oemotsägligt, att Sverige nu skulle
kunna skryta af en statskassa, som, använd
Den 12 Februarii e. m.
275
på näringarna och dé nödvändiga oell nyttiga
försvarsanstalterna, skapat välmåga och
resurser, utöfver hvad den djcrfvaste inbillning
kunnat hoppas.
Om dessa uppgifter, med antagliga och
bevisande motskäl, icke kunna bestridas;
om det till dess måste tagas för afgjordt,
alt en linieflotta, i anseende till gagnet,
föga eller intet inverkar på vårt sjöförsvar,
såsom icke uppfyllande det dermed åsyftade
ändamålet och såsom i vår lokal icke
användbart; så synes mig klart, att densamma
ar öfverflödig och obehöflig. Och
det är endast och allenast af sådana anledningar,
äfven jag instämmer i Friherre
AnckarsWärds slutliga yrkande, alt ”ansla”get
för örlogsflottan bör minskas till hvad
”sorn erfordras för underhållet af ett inskränktare
marin-etablissement, mer i afseende
på handelns befrämjande, än på
”Rikets försvar.”
Deremot kan jag ingalunda instämma
i Friherrens tankar om skärgårdsflottans
mindre nödvändighet och nästan öfverflödighet
i vårt närvarande förhållande, sedan
vi nemligen förlorat Finland. Alla de
skäl Ilerr Friherren i detta afseende framställer,
synas för mig vara af alldeles motsatt
verkan. Jag tror, att förlusten af Finland,
i stället att minska, tvertom fördubb
18*
-
276 Den ia Februarii e. m.
lat anledningarna och moti verna för oss att
äga en tillräcklig, hvart ögonblick disponibel,
skärgårdsflotta. Var densamma, såsom
Herr Friherren ganska riktigt yrkar
och jag gerna medgifver, af väsendtlig nytta
och nödvändighet, då vi ägde Finland,
denna min oförglömliga fosterjord, så torde
det utan svårighet kunna bevisas, att
detta lättflytande, för vår skärgård så väl
passande, vapen är så mycket nyttigare
och nödvändigare nu, som Ryssland innehar
hela Finska skären jemte Åland, upphygger
längs kusterna kanonslupar och jollar,
och kan på dem, lättare och hastigare
än på stora fartyg, öfverkomma till våra
stränder, intaga dem, härja och bränna våra
kustorter och städer, hvarpå 1719 och
1720 årens sorgliga händelser lemna de
mest ojäfaktiga bevis, som icke bordt undfalla
Herr Friherrens behjertande och afseende.
Men innan jag ingår uti en närmare
utredning af detta ämne, kan jag icke uraktlåta
att göra Herr Friherren uppmärksam
på den, åtminstone för mig högst oväntade
— att icke säga (hvad Herr Friherren
gifvit anledning att tro af hvar och
en, som icke personligen känner honom)
fiendtligt sinnade motsägelse, som uppenbart
visar sig i denna del af Herr Friherrens
tankar om våra försvarsanstalter. Man
påminne sig, att Friherren förut bestämdt
Den is Februarii e. m.
277
yrkat, ”att vårt sjöförsvar nu mer ej kail
”åstadkommas utan linieflolta, att våra kuster
och öar, den förutan, äro blottställ”da,
försvarslösa, rof för fiendens härjnin”gar,
” — och likväl vill han minska ”densamma
till ett inskränktare marin-établis”sement,
mer i afseende på handelns be”främjande,
än på Rikets försvar,” utan att
uppgifva något annat försvarsmedel för dem,
och utan att anse en skärgårdsflotta dertill
användbar, eller att (pag. 12) ”kunna
”bilda inom våra skär ett värn mot fien”dens
framträngande,” men påstår dock
(pag. 61), ”att ifrån det inskränktare ma”rin-établissementet
ett skärgårds-försvar
”snart kunde utgå vid tillfälle af behof, om
”planer i sådant afseende uppgjordes.” Att
först i behofvets stund skapa en skärgårdsflotta,
är troligen mycket för sent, och
hvilket behof skulle det dessutom vara, som
påkallade tillvarelsen af detta vapen, eftersom
Herr Frilierren menar, att detsamma
icke kan bilda ett värn mot fiendens framträngande?
Jag begriper det icke. Men
hvad jag begriper, det är, att våra öar och
kuster, som likväl äro de mest odlade, de
folkrikaste, med de flesta städer försedda,
och således för en inträngande fiende, att
borja med, de vigtigaste att äga, — af Herr
Friherren lemnäs åt sitt öde. Och till samma
olyckliga hjelplöshet måste hufvudstaden
äfven räknas. Denna lucka eller motsägelse
i Friherrens försvars-austalter, är
378
Den 12 Februarii e. m.
ytterst anmärkningsvärd, är för myckel tvetydig,
att icke Återfalla som en svårartad
anklagelse, — icke mot Herr Friherrens
fosterlandskänsla, ty om dess renhet är jag
fullkomligt öfvertygad, •— men mot Herr
Friherrens insigt och plan aLt omfatta och
framställa ett fullständigt, till sin helhet
och alla dess delar konseqvent, Försvarssystem
för Skandinavien, Derpå kan väl
svaras, att Herr Friherren blott framkastat
tankar i delta fall, och icke utfäst sig att
utarbeta ett helt system; men jag tror deremot,
alt dessa tankar icke få vara mindre
planmessiga eller mindre konsecjventa s än
det system, hvaraf de alltid böra utgöra
sammanhängande delar, om icke alltsammans
skall bli ett tanklöshetens foster,
Förrän jag återgår till de orsaker,
hvarpå jag bygger min tro om en skärgårdsflottas
nytta och nödvändighet, bör jag förklara,
att jag ingalunda derföre anser detta
vapen såsom någon hufvudsaklig försvarsanstalt,
utan blott som ett väsendtligt hjelpmedel
till armens operationer, i synnerhet
National-Beväringens, — som (deruti har
Herr Friherren fullkomligen rätt) ■—är vårt
hufvudförsv.ar, men hvaraf en väl organiserad
skärgårdsflotta dock utgör en naturlig
och en icke ringa beståndsdel.
Efter denna förutsättning återtar jag
skärgårdsförs varet.
Den 12 Februarii e. m. 279
Jag har nämnt, alt Rysslands besittning
af Finland, längs hvars skärgård kanonslupar
och jollar årligen nybyggas, redan
är en mer än tillräcklig orsak att fästa
vår synnerliga uppmärksamhet på samma
vapen. Sjelfva naturen af vår egen
skärgård, ja af våra större insjöar, bjuder
oss dessutom dertill. Yi kunna icke med
segelflolta (hvilket också förut blifvit vidrördt)
hindra henden från östra sidan att
med skärgårdsfartyg öfverkomma och anfalla
våra kuster. Vi känna af årlig erfarenhet,
alt Finnarna, ofta inom några timmar,
komma öfver till Roslagen på sina små
farkoster. Yi veta deremot, att vissa förhållanden
och vissa vindar, som icke så hinderligt
verka mot mindre fartyg, göra de
större, på längre eller kortare tid, alldeles
overksamma. Dessa senare äro nu mera
för oss att anse endast såsom flytande,
gigantiska monumenter af menniskosnillets
—• måhända djerfvaste —uppfinningar. Deras
kolossala beskaffenhet och långsamma
rörelser (helt och hållet beroende af väder
och vind, nog öppet och djupt vatten) kunna
liknas vid det fordna tunga kavalleriet,
som, blott på tjenlig lokal, makligt kunde
framskrida, och hade sin egentliga styrka i
tyngden, likasom linieskeppen lia sin fördel
ensamt i storleken. Att det lätta kavalleriet
en dag skulle uttränga detta tunga och
harneskbeprydda, ansågs den tiden för otroligt.
Nästan i samma förhållande befinner
Den ia Februarii e, m.
sig nu liniejlottän till skärgårdsflottan- Den
senares större användbarhet och öfverlägsenhet
i Östersjön och längs Skandinaviens
kuster skall dock innan kort göra sig gällande.
Eller hvem skulle kunna ett ögonblick
tvifla derpå, som vet, att man för hvad tvenne
74 kanoners linieskepp kosta, kan anskaffa
i3o kanonjollar med 8 ångfartyg, och har
ändå derutöfver 5,200 R:drs kontant behållning;
som vet, att de senare äro ojemförligt
svårare att beskjuta än de förra; att
ett grundskott på ett af de förra bringar i
en uppoffring af 38o,ooo R:dr J3:co, då ett
lika skott på ett af de senare åstadkommer
en förlust af allenast 2,700 R:dr *3; att i3o
kanonjollar, om så fordras, rikta i3o kanonskott
åt samma mål, hvaremot tvenne 74-  kanonskepp blott kunna göra detsamma med
37 hvardera, eller tillsammans 74 kanoner;
att de förra med största lätthet kunna manövrera,
och sålunda från alla möjliga håll
beskjuta och omringa de stora skråfven;
att en skärgårdsflotta, åt en i samband dermed
agerande armee, kan bilda en fruktansvärd
flytande flygel, som kan landsätta
troppar och harcellera fienden hvar nö
-
*) Det är efter denna kostnadsberäkning, grundad
på Hans Exceilence Herr Grefve von Plåtens
uppgifter, som ofvanstående kalkyler ära
fotade; jag bör dervid blott tillägga, att ett
ångfartyg är uppfördt att kosta 5o,ooo R:dr,
ehuru detta pris vida öfversliger en annans
derå lemnade uppgift.
Den 12 Februar ii e. m.
digt och nyttigt pröfvas; att densamma lätt
kan fördelas på flera olika håll och lika
lält, hvar behofvet påkallar, åter samlas;
att på densamma, med ångkraftens tillhjelp,
under beräkning af dag, och snart sagdt
timme, troppar kunna transporteras längs
hela skärgården, i hvad riktning som helst,
antingen för att förekomma en befarad landstigning,
eller att i flank och rygg oroa
och anfalla en redan landsatt fiende, eller
att på hafvet eller i skären, eller ock längs
kusten, afskära eller förstöra fiendens transporter,
och tillintetgöra eller hindra dess
kommunikationer; att till 25,ooo mans fiendtlig
styrka, om den till Sverige på örlogsfartyg
skulle öfverföras, erfordras en flotta
af icke mindre än 3o linieskepp och 200
transportfartyg; att utom den fara de sjelfmant
skulle löpa i våra trånga och otillgängliga
farvatten, skulle denna massa, om
den i desamma möttes och anfölles af
ångbåtar med bomber och glödande kulor *),
och omringades af kanonslupar och jollar
(som, försedda med ångmaschiner, äro oberoende
af väder och vind), otvifvelaktig!
bringas i det yttersta trångmål, i oreda och
förvirring, och säkerligen komma att vidkännas
oberäkneliga förluster, i fall den
skulle lyckas att undgå en total förstörelse;
*) Hvilka, hvad Herr Grefve A, G. von Rosen
upplyst, dessutom utan fara på dessa båtar
kunna tillhandahållas, då de deremot icke utan
största risk kunna finnas på andra skepp.
282 Den 12 Februari i e. m.
elen soin vet, att en brännare-manöver på
dessa fartyg näppeligen lian misslyckas, i
synnerhet utförd mot större skepp; att skärgårdsfartyg
utgöra det lättaste och säkraste
bidraget till egna transporters förskaffande
och bevarande längs kusterna och inom
större insjöar, der de ingalunda böra saknas;
att desamma stå i bestämdt och ovilkorligt
samband med landets inre försvar;
att man, medelst tillräckligt antal af dem,
kan föra samma slags guerilla-krig inom
skären, som inom landet böra äga rum genom
lätta troppar vid våra pass, berg, skogar,
dalar och bålvägar; och den, som ändtligen
känner de stora fördelarna deraf, att
vi sjelfva äga öfverflödiga skogstillgångar
för uppbyggandet af en behöflig skärgårdsflotta,
hvilket icke är förhållandet med rudimaterierna
till örlogsflottan; att våra
skärgårdsboer äro från barndomen vana vid
handterande!, af små farkoster och vid dem
likasom uppfödda, och att Stockholm, utom
kraftigt bidrag af densamma, icke kan påräkna
ett tillbörligt försvar: den som, säger
jag, vet allt delta och ändå icke erkänner
nyttan och nödvändigheten af en behörigen
utrustad skärgårdsflotta, såsom en
väsendtligen ingredierande del af våra försvarsanstalter
— den är, af fördomar, ensidighet
eller andra orsaker, otillgänglig fotskäl,
förnuflslut och bevis
*) Att jag icke ingår i detaljerna oell icke vidrör
allt hvad som hör till Sveriges försvars
-
Den 12 Februarii e. m.
283
Ifrän sjöförsvaret öfvergär Herr FriIierrcn
till fästningsförsvaret. Innan jag tror
mig böra yttra min enskilla öfvertygelse
derom, vill jag först besvara Herr Friherrens
croiserande ideer i detta fall.
Att liufvudstaden har, i anseende till
den gränspunktj som närmast förenar grannens
land med värt, en ofördelaktig sida,
mäste medgifvas. Men att inga Åtgärder
skulle förmärkts till denna olägenhets afbjelpande,
i afseende på deremot förberedande
försvarsanstalter, har icke sin riktighet,
Herr Grefve Brahe lemnar i dess
anförande mot Herr Friherren den särdeles
tillfredsställande upplysningen, att befästandet
af Stockholms avenuer ingått i
det allmänna befästnings-systemet. Det militär-établissementj
som, hvad Herr Friherren
medgifver, der utvecklats allt mer och
mer, tillika med dyrbara kasern-anläggningar
och ett ännu kostbarare militärsjukhus,
—• hvilka anläggningar Herr Friherren
klandrar och anser kostnaderne derföre
i oriktig väg nedlagda, — tyckas mig
dock utgöra just de märkbara bevis pä de
anstalter, härrörer deraf, att jag blott anser
mig böra följa Herr Friherre Anckarstvärds
tankar, och, till undvikande af för mycken
vidlöftighet, ej sällan måst inskränka mig till
och med mera än jag hade önskat, ehuru litet
en blott fragmentarisk behandling svarar
mot det vigliga ämnet.
a84
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
apparencer Herr Friherren förut sagt sig
sakna, att hufvudstadens framtida befästande
icke undfallit Regeringens uppmärksamhet,
ty otvifvelaktigt stå de dermed i ett
bestämdt samband.
Att dylika anläggningar äro ytterst nyttiga
och nödvändiga, derpå har sista olyckliga
kriget mot Ryssland gifvit oss ett lika
outplånligt som djupt smältande exempel,
Hade den liden ett allmänt militärsjukhus
funnits, skulle blomman af landets försvarare,
det olyckliga Landtvärnet, husvilla,
utan vård, icke blifvit ett så rysvärdt vof
för köldens och eländets förenade härjningar,
som de då blefvo. Är det nu så klandervärd!
och är det att i så oriktig väg nedlägga
kostnader, att bereda utvägar, hvarigenom,
för framtiden, dylika fasaväckande
följder möjligen kunna förekommas?
Har Herr Friherren på så nära håll och
på de ställen, som jag, sett 1808 och 1809
årens planlösa förfaranden och det snart
sagdt gränslösa elände, som då liörde till
ordningen för dagen, och har Herr Friherren
deraf vidkänts en så bitter andel som
jag, — så vädjar jag ingalunda förgäfves,
hvarken till Herr Friherrens hjerta eller
förstånd, för att förmå Herr Friherren alt
rättvisa de åtgärder och kostnader, som hafva
afseende på befordrandet af krigares vård
och helsa. Och allt detta så mycket hellre,
som nästan alla krig, men i synnerhet
Den ta Februarii e. m.
2.85
det sist åberopade, lemnat den erfarenheten,
att mångfaldigt flera offer falla för
vanvård och sjukdomar, än för fiendens
svärd. Det vore således högst samvetslöst,
ja omenskligt, alt hellre vilja bespara några
tusende Riksdaler, än några tusende
medborgares lif och blod.
Både i allmänt och enskildt afseende
hyllar jag, lika mycket som någon, nyttan
och nödvändigheten af den strängaste hushållning;
men då det gäller anslag af medel
för fäderneslandets försvar och dess
försvarares tillbörliga och behöfliga omvårdnad,
då — men också blott då — anser
jag fordringarna på allmänhetens, likasom
på mina enskilta uppoffringar, nästan icke
kunna begränsas (utom af nöden), åtminstone
icke utan fara för det helas bestånd,
Statens sjelfständighet och minskningen af
de enda verkliga bevisen på medborgares
uppriktiga fosterlandskänslor.
”Jag har sett,” säger Herr Friherren,
”mångå i senare tider förbryllas utaf den
”vetenskapliga benämningen af ett central”försvar.
” Det var likväl Herr Friherren,
som, under i8a3 års Riksdag, påstod, ”att
”centralförsvaret är det enda, som med för”del
kan begagnas, och att vi således bö”ra,
efter mitt sätt att se,” tillägger han
då, ”använda alla krafter på centralförsva”ret,
och ej afse något annat.” Åtminstone
var icke Herr Friherren (leii tiden vill
-
a86
Deri, 12 Februarii e. m.
rådig om denna vetenskapliga benämning,
ty då hade Herr Friherren visst icke ifrat
för dess tillämpning. Det måste således
vara ensamt de senare tiderna, som förbryllat
Herr Friherren, i fall han nu hör
hland de mängas antal, hvilka af benämningen
centralförsvar äro förbryllade. Icke
underligt då, alt Herr Friherren nu mera
ingenting säger sig förstå utaf det synliga
uti systemet af IVanäs fästningsanläggning.
En värd talare, och, hvad jag tror,
mycket vetenskapligt bildad krigare, hvilken
ofta den tiden, likasom nu, delat Herr
Friherrens tankar, förenade sig, undersamma
Riksdag, med Herr Friherrens åberopade
yttrande, angående nyttan och nödvändigheten
af ett sä kalladt centralförsvar,
så mycket hellre, och med så mycket
mera öfvertygelse, som Carl Johans ide'e
i detta fall synes för hvarje Svensk i de
murar, som höja sig på kVanäs. Det synliga
i systemet hade man sålunda trott icke
lia kunnat undfalla Herr Friherrens uppmärksamhet,
eftersom det redan för 5 år
sedan var synligt för hvarje Svensk. Man
skulle tvertom lia någon anledning förmoda,
att 5 års arbeten mera bordt höja än
sänka murarna vid Wanås.
Eller är det kanske Herr Friherrens
mening, att dessa murar, likasom ström
-
Den 12 F e b r u a r i i e. m.
287
rensningsmedlen, förblandats med Gölba
banal? Herr Friherrens yrkande, alt lian hört
danna hanal, äfven ifrån det högre krigsbefälet,
hyllas såsom en kraftig försvarsanstalt
för Sverige, ger anledning till denna
senare förmodan, sä mycket mer, sorn
Herr Friherren längre fram (pag. //o) säger:
”Jag kan icke arbeta mig till någon annan
”slutsatis, än att Wanås fäslningsanläggning
”är blott ett foster af Götha kanal, som,
”alltsedan vårt nya statsskick, till den grad
”förmått bemästra sig allt, att det till och
”med synes hafva blifvit medgifvet, att försvaret
af sjelfva vår sjelfständighet ända”målsenligast
bör utgå ifrån Götha kanal,
”eller åtminstone kostnaderna för försvarsanstalterna
till det närmaste med kanalen
”förenäs.”
Jag är icke ibland dem, som, så vidt
jag förstår vilkoren för och nyttan af eu
central-fästning, anser anläggningen vid
Wanäs så fullkomligen förena alla de dermed
otvifvelaktigt åsyftade fördelarna, alt
icke, om jag känner rätt Sveriges lokala
förhållanden, möjligen en bättre och ändamålsenligare
plats för en centralt belägen
hufvud-depot kunnat uppletas. Men
jag tror också deremot, alt Wanäs icke är
blott ett foster af Götha kanal; jag tror,
att lokalen vid Wanäs ingalunda är den
sämsta; jag är till och med öfvertygad, att
den uppfyller de hufvudsakligaste fordrin
-
a88
Den 12 Februarii e. m.
garna; att Götha kanal, långt ifrån att skada,
tvertom är bestämdt gagnelig för fästningen,
ehuru icke såsom bidragande till
någon kraft vid sjelfva försvars-anstalterne^
utan såsom underlättande kommunikationerna
för fortkomsten af alla slags tranporter;
och att den ligger i en bördig
trakt, med fördelar af Wenern och Wetternj
i afseende på deras rikt befolkade och
fruktbärande stränder, samt närheten att inifrån
landet äfven kunna påräkna nödiga
lifsförnödenheter, m. m.
Sjelfva ställets lägSj endast och allenast
som mer eller mindre tjenligt för ett
militär-försvar, känner jag icke så noga,
att jag deröfver vågar fälla mitt enskilta
omdöme, som jag dessutom gerna underordnar
de allmänt aktade och skickliga Ingeniör-Oflicerares,
hvilka, utan allt tvifvel,
utsett den för detta ändamål bästa och fördelaktigaste
platsen.
Imellertid arbetar sig Herr Friherren,
med mera nit än framgång, genom flera
omvägar och ett återupprepande af sjöför»
svarets underlägsenhet, genom felslagna
beräkningar på ett SalamiSj genom hopp
om större fördelar vid vära Thermopjlerj
hvilka exempel Herr Friherren älskar att
idkeligen framställa, genom en högst olycksbådande
synj att i Februari månad erfara
en
Den r2 Februarii e. m.
en Rysk arme , med fullo, förråder på
Åland, under närvarande försvarssystem,
anrycka mot Stockholm; genom Maréchal
de Saxe‘ reveries, att menniskorna alltid
förlora hufvudet, då oväntade händelser
inträffa; genom tron på en gränsfästnings
oundgänglighet mot Jlands-skärén, sorn han
medger dock icke skulle kunna förebygga
Stockholms intagande, och genom teckningen
af denna gränsfästnings förmodade stora
fördelar — genom hela denna labyrint
säger jag, arbetar sig Herr Fri herren till
den tankan, att TVanäs fästning icke hör
till de angelägnaste och mest maktpåliggande
af försvarssystemet, och alt det är
knappast tillåtet att föreställa sig, det man
härvid börjat, der man kanhända bordt
sluta, tilläggande: när mati öfverväger
fordna defensions-planer för Sverige, finner
man dem utgångna från helt andra synpunkter.
Härvid föranlåtes jag fråga: huru långt
tillbaka Friherren menar med fordna? Jag
åtminstone har icke varit så lycklig att lia
lefvat i den tid, då några, åtminstone synbara,
defensions-planer för Sverige funnits,
och hafva de ändå mig oveterligen ägt rum,
så måste de verkligen utgått från andra
synpunkter än fäderneslandets försvar, emedan
försvars-anstalterna, under 1808 och
1809 Arens krig, ingalunda uppenbarade,
12 H. 19
29°
Den 12 Februarii e. m.
hvarken i utförandet eller resultaterna, något
slags förnufts-enlig defensionsplan.
Härefter stannar Herr Friherren i den
slutsatts: att innan TVånäs fästningsanläggning
sålanda, i Herr Friherrens tanka, någonsin
bordt kunna komma i fråga, hade,
efter Herr Friherrens sätt att se, en gränsfästning
mot Äland bordt vara fullbordad.
Denna Herr Friherrens idé liar förut väckt
motstånd, och jag anser den för helt och
hållet grundfalsk.
Det är besynnerligt, att Herr Friherren,
som i öfrigt ifrar för sparsamhet och
hushållning med nationens krafter, och som
öfverallt i sin afhandling utgått från den
ganska riktiga synpunkten, att våra försvarsanstalter
blott böra afse den defensiva
principen, — nu på en gång och helt oförmodadt
hyllar en idé, som, om den skall
kunna åstadkomma något nyttigt resultat i
tillämpningen, i båda fallen leder rakt till
motsattsen.
Herr Friherren yrkar väl, att fästningen
mot Åland vore oundgänglig. Jagskall
i en brännpunkt sammanföra de skäl, hvarpå
Herr Friherren grundar dess nödvändighet;
nemligen för att mottaga de första
stridskrafterna, att förvara och innesluta de
först erforderliga krigsförnödenheterna, att
inom sina murar bilda den oöfvade Beväringen,
att ett fiendtligt inbrott derigenom,
Den 12 Februarii e. m.
i betydlig mån, skulle försvåras, utan att
dock kunna förebygga Stockholms intagande,
att den skulle afskära fiendens operations-linie,
att den skulle tvinga honom att
med en större styrka observera fästningen,
att den försvårade hans återtåg, att der kunde
mottagas och inöfvas alla norr ifrån
tillströmmande stridbara, för att bilda nya
stridskrafter i dess rygg, och ändtligen tror
Friherren, att en fästning på en sådan punkt
(den är dock icke bestämdt uppgifven och
lärer svårligen i denna mening kunna uppgifvas)
aldrig kunde undgå att, genast vid
början af ett fälttåg, visa sin inflytelse på
och sin medverkan uti krigsrörelserna. Huru
lyckligt vore det icke, om så mångå och
väsendtliga fördelar i verkligheten kunde
uppstå genom en enda fästning: den skulle
då vara värd millioner! Men huru platt
förfaller deremot ej alla dessa skenbara fördelar
så snart man känner, att en gränsfästning,
som står enstaka, utau allt understöd
af dermed samband ägande andra
fästningar, — icke ens behöfver belägras
för att falla i fiendens händer; att den blott
behöfver stängas från dess nödiga ressurser,
för att, lemnad åt sig sjelf, af hungern
och nöden tvingas till eftergift, att den derefter
för fienden blir af mera nytta, än
den någonsin kunnat vara för oss sjelfva,
emedan han der får en fast punkt för sina
förnödenheter och vidare operationer, att
a92
Den ia Februarii e. ro.
en fästning mot Åland i synnerhet vore lätt
förbigången, att den ioo-mils långa, öppna
kusten, derimellan och Torneå, lemnar
dertill otaliga tillfällen, att den sålunda
genast blefve stängd från alla kommunikationer
norrut, att en fiende strax derpå kunde
komma imellan hufvudstaden och fästningen,
att, till förekommande deraf, föga
tillfyllestgörande stridskrafter skulle hinna
sammandragas, att den oöfvade Beväringen
och de tillströmmande Norrlänningarne derifrån
voro alldeles utestängda, att den sålunda
ingalunda hvarken vid ett fälttågs
Början eller dess slut skulle kunna visa,
åtminstone någon för oss, fördelaktig inflytelse
pä eller någon medverkan uti krigsrörelserna.
Det synes af allt detta tydligt, att denna
fästnings anläggning icke liemtar något
stöd, mindre någon bestämd grund, från
en dermed sammanhängande försvars-plan
i det hela. Den skulle tvertom alldeles
planlöst bli ställd vid yttersta gränsen, för
att utsättas för fiendens första, lifligaste,
och derföre kraftigaste attack, i fall han
skulle följa den gamla fördomen (hvilket
visst icke är att påräkna), att man ovilkorligen
måste belägra och intaga en fästning,
innan man tränger längre in i landet.
Är det åter Herr Friherrens afsigt att,
till stöd för hvarandra, flera fästningar el
-
Den 12 Februarii e. m.
ler en ordentlig dermed gemenskap ägande
fästnings-linie, efter hand borde anläggas,
så leder allt detta ändå icke till någon
egentlig nytta, men väl till oberäkneliga
kostnader, vida öfverstigande hela Skandinaviens
närvarande och stundande tillgångar.
Det borde för Herr Friherren icke vara
obekant, att det af Cormontaigne utarbetade
Vciubanska gränsbefästnings-systemet
nu mera af alla opartiska och sannt upplysta
Ingeniör-officerare blifvit förkastadt,
i synnerhet För de lokala förhållanden Sverige
framställer, och den del deraf, som i
andra länder kunnat tillämpas och begagnas,
bar, under senare tiders rika erfarenhet,
befunnits föga eller intet syftesenligt.
Det bör nemligen till detta system, alt ett
land skall vara försedt med tredubbla fästnings-linier.
Men livar finnes den stat,
som mäktar frambringa en sådan' mängd
permanenta fästningar? Hittills åtminstone
liar intet land gjort det, och nu mera lärer
ingen klok styrelse ens tänka derpå,
sedan de 33 nya, som uppbyggdes, och
de 3oo gamla, som reparerades, ensamt under
Vaubans ledning, på långt när icke
svarat mot de oerhörda kostuader, som på
dem blifvit uppoffrade.
Det måste således icke vara Herr Friherre
Anckarswärds mening att söka inleda
Den ia Februarii e. n».
oss i lika beskaffade, otvifvelaktigt dyrköptare,
och till och med gagnlösare, expeiimenter,
än sjelfva Götha Kanal
I det enda afseende jag är i stånd att
härleda något slags nytta ifrån Herr Friherrens
projekterade anläggning af en fästning
mot Jlandj vore i händelse ett offensifl
företag ditåt någonsin skulle komma i
fråga. Den skulle då kunna blifva en —
såsom befästad och nära Östersjön belägen
— fördelaktig och säker upplagsplats för
alla de förnödenheter, hvarmed den öfvergångna
armen derifrån, efter hand, kunde
förses, m. m. Huruvida åter denna djerfva
förhoppning är förenlig med Herr Friherrens
åsigter, borde icke vara tvifvelaktigt,
om hans förut yrkade defensions-grundsatts
icke dermed skulle stå i så uppenbar
strid, likasom hans ofia förut }'ttrade misströstan
om nödiga tillgångar för oss att,
*) Jag vet väl, att Herr Friherren stödjer sina
befästnings-ide'er på Maréchal de Saxens åsigter,
hvarigenom någon besparing vore att påräkna;
men sjelfva gränsbefristnings-fråganj
såsom system betraktad, livilar dock ytterst
på Vaubans grundläggning och är derifrån en
utveckling, hvilken, ehuru förbättrad och till
kostnaderna modifierad, dock oberäkneligt öfverstiger
våra krafter, om de skulle tillämpas
bos oss. Maréchal de Saxe’s ideer i den permanenta
befästnings-konsten hafva dessutom
icke heller vunnit hvarken något allmännare
afseende eller kännares förtroende.
Den 12 F c b r u a r i i e. in.
såsom anfallna, tillbörligen kunna gå blott
försvarsvis tillväga, mindre tänka på några
offensiva rörelser, ehuru desamma ej
sällan innefatta det kraftigaste, ändamålsenligaste
och mest afgörande sältet alt försvara
egna gränsor och eget oberoende.
Huru med Herr Friherrens korsande
tankar än må förhålla sig, så torde det för
livar och en uppmärksam tänkare blifva
klart, attén fästnings-anläggning mot Åland
aldrig lärer kunna eller ens bör uttränga
den påbörjade vid Wernäs, såsom Herr Friherren
önskar, i det han yrkar: ”att den”na
fästningsbyggnad måste inställas, så
”länge medel för angelägnare punkters befästande
icke äro för banden.” Jag tror
mig hafva tillfyllestgörande bevisat det, och
jag upprepar ännu en gång, att åtminstone
Friherrens projekterade fästnings-anläggning
icke hörer bland dessa angelägnare
punkter. I alla fall vore det både en löjlig
inkonseqvens och en uppenbar misshushållning,
att sluta med ett arbete, att
lemna det såsom en ruin åt tidens åverkan,
som icke kunnat bevisas vara ändamålsvidrigt,
som redan kostat betydliga summor,
och hvar emotsvarande byggnader och
verk, med klokhet och drift, sägas ha blifvit
uppförda.
Sedan jag nu granskande besvarat Friherre
Anckarswärds ideer om fäslningsför
-
Den ii Febr « a r i i e. m.
svaret, Återstår för mig att, i så kort och
sammandragen teckning, som möjligt, framställa
mina enskifta tankar i samma ämne,
dock utan allt anspråk på ofelbarhet.
Jag vågar tro, att Skandinaviens lokala
beskaffenhet, olik hvarje annat lands,
också oeftergiflig! påkallar ett olika slags
försvar. En blind härmning af hvilken annan
Stats krigsanstalter som helst, vore,
efter min fullkomliga öfvertygelse, ett brott
mot sjelfva naturlagarna, dessa lagar, hvaremot
man icke ens i politiskt eller militäriskt
afseende strafflöst kan fela. Vårt geografiska
läge och klimat, tillika med landets
särskilta skaplynne, hafva sina egna
fördelar och sina egna fordringar, som icke
äro jernförliga med andra länders, hvilkas
föisvars-systemer derföre icke hvarken kunna
eller böra hos oss tillämpas,
• Skandinaviens otaliga, större och mindre,
strömmar och insjöar, flyta eller samla
sig emellan lika otaliga åsar, dälder, dalar
och fjellsträckningar, Ilvars mellanrytnder
äro små, och bindningen emellan bergsryggarna
och klippväggarna så trång, att
man, med få undantag, kan anse hela landet
uppfyllt af defileer. Dessa utgöra våra
Thermopylerj som, med tillhjelp af några
mer och mer mindre betydliga fältverk,
snart kunna förvandlas till ganska starka
och icke lätt genomlrängliga fästén.
Den ta Februarii e. tn. 297
Lägger man härtill, att vår vidsträckta
skärgård, med dess oräkneliga klippor
och trånga, svåra, farliga, otillgängliga vikar,
också är att betrakta som en defilé',
och, försvarad af en tillräcklig skärgårdsflotta,
utan all öfverdrift kan anses som ett
naturligt retranchement för fasta landet på
den sidan; och när man nu känner, att allt
detta i synnerhet gäller om Norrbotten,
Westerbotten, Wester Norrland, Medelpad,
Jemtland, Herjeådalen, Helsingland, Gestrikland
och Dalarna, eller med ett ord
den Norra Regionen *), hvarifrån, både i
afseende på kusterna och landet, det farligaste
anfallet måste beräknas; — så visar
sig uppenbart, hurusom naturen sjelf, lika
gynnsamt som kraftigt, understöder vårt
sjelfförsvar, utan att vi, särdeles hvad denna
del af Sverige beträffar, behöfva anlita
våra små tillgångar för uppförandet af något
enda kostsamt konstverk derstädes.
För denna vidsträckta areal fordras blott *
*) Man delar vanligen ett land, i anseende till
försvarsplanernas tillämpning, i vissa regioner,
oell Hans Excellence Herr Grefve v. Platen
bar gjort regionfördelningen ganska lämpligt,
sålunda: att Sverige utgör fyra regioner och
Norrige en. Norra, regionens beståndsdelar äro
nämnda, den mellersta består af Öster- och
Westergöthland, Nerike, Wermland, BohusLån,
Halland, Småland och Blekingej Södra
af Skåne, och Hufvudstadsrcsionen af Stockholms
Stad och Lån> Upland, Södermanland
och Westmanland.
39S Den 12 Februarii e. m.
ett biförråd eller en så kallad operationsdepöt,
till upplag af krigsförnödenbeter för
de troppar, som der kunna sammandragas.
Denna depot behöfver dock icke vara starkare
eller kostsammare befästad, än som
erfordras att sätta den i säkerhet för fiendtliga
ströfkorpser. Den bör naturligtvis icke
anläggas hvarken för nära gränsen eller
kusten, men, så mycket som möjligt, intill
någon af transportvägarna, på det den
må komma att stå i bestämdt samband med
arméens ekonomiska operationsbas, d. v. s. så
belägen, att den äger öppen och säker kommunikation
både med något eller några andra
biförråder och med arméens hufvud-depöt.
Hvad Hufvudstadsregionen, och synnerligen
hvad sjelfva Stockholm, och dess
avenuer beträffa, så framställa de alldeles
skiljaktiga fordringar, hvilka, så väl i politiskt
som militäriskt afseende, förtjena den
allvarligaste uppmärksamhet.
Såsom hela landets lokala beskaffenhet
är olika alla andra länders, så äro äfven
vår hufvudstads läge och omgifningar alldeles
skiljaktiga från alla andra hufvudstäders.
Det finnes med ett ord ingen hufvudstad,
kanske i hela den kända verlden,
som, i och för ett lands försvarsanstalter,
intager en så vigtig punkt, som just Slockholm
6).
*) Den första offentligt, framställda uppmärksamhet
jag sett derpå fästad, finnes införd i Stock
-
Den 12 Februarii e. m.
299
Alla andra hufvudstäder ligga antingen
flackt, på en jemn yta, med få vattenkommunikationer,
öppna och derföre svårt försvarade
avenuer, eller ock i dalar, omgifna
af dominerande höjder, samt, i båda
lallen, ägande en för befästning olämplig
form, lokal och vidsträckthet.
Stockholms belägenhet har ingen enda
af dessa olägenheter, utan erbjuder deremot
alla möjliga lokala fördelar i afseende
på ett uthållande försvar.
Denna stad kan derföre utan stora kostnader
befästas: de holmar och berg hvarpå,
och de mångfaldiga vattendrag, hvarimellan
den ligger, eller hvaraf den omgifves,
kunna, genom mer eller mindre betydliga
passagera eller permanenta verk lätt
försvaras.
Med de passagera borde genast början
göras, för att bringa hufvudstaden i säkerhet,
åtminstone för en coup de main.
De befästade ställen vi redan äga på
sjösidan till skydd för inloppet, borde öfverses
och iståndsättas. Waxholm och Dalarön
kunde sålunda komma att svara mot
sina ändamål.
holms-Posten N:o 196 för 1823, uti en förtjenstfull
artikel, ined rubrik: Idéer till ett
försvarssystem för Sverige. Uti en mera enskilt
P. M. laide jag redan 1819 på samma
ämne gjort vederbörande uppmärksamma.
3oo
Den 12 Februarii e. m.
Fredriksborg, som är ett af vära starkaste
fasten, och som har det största torn i
Europa, synes deremot, besynnerligt nog,
vara lemnadt åt sitt öde, för att, genom
sina ruiner, visa prof på förra tiders förmåga.
Att det skulle kunna anses såsom
öfverflödigt, förstår jag icke, emedan dcfc
försvarar det djupaste, ehuru smalaste, inloppet
vid stora segelleden, i parallel med
det bredare, men grundare, förbi Waxholm.
Yid samma inlopp kunde äfven annorstädes,
och exempelvis på holmarna Sverige
och Danmark, nära Kungshamn, och på
motsvarande Wärmdö- och Lidingö-landet,
åtminstone passagera försvarsverk uppföras,
för att ytterligare försvåra inloppet till
Stockholm; likasom åt Dalarö-sidan vid B agge
stäket, hvarest ruiner af dylika fältverk,
alltsedan 1719 och 1720, då Ryssarna der
blefvo slagna, ännu finnas.
Derjemte, såsom Herr Friherre Anckarsvärd
ganska riktigt föreslår, borde en befästad
plats vid kusten söder om Stockholm
bildas, till säker inloppsort för våra fartyg,
m. m. Detta borde bli ett kringflutet,
för belägring från fasta landet oåtkomligt,
sjöétablisscment, hvarest vår skärgårdsflotta
skulle stationeras, och stället så väljas,
att det icke vore för långt ifrån hufvudstaden
och dess skärgård, för hvars försvar
denna flotta företrädesvis borde befinnas
