# ID: svediakorp-gov341
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,587
# sentences: 2,398
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflig é
Eidderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 182g.
Elfte Häftet
STOCKHOLM,
Tryckta hos Johan Hörberg, i83o.
•siv ; it'?
. *: <11
■ .una ..
- • . •
ii'} i!“■
jji xyr* ' ■.
;.nt;I ■; . ■’ ■ '■
' ■
Måndagen den 2 Februarii 1829.
Plenum klockan | till 12 Förmiddagen.
Upplästes en frän Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken till undertecknad
RiddarhusSecreterare aflåten skrifvelse
af denna dag, deruti Hans Excellence
tillkännagifva sig vara hindrad, att vid
Ridderskapets och Adelns sammanträde i
dag sig infinna; i anledning hvaraf Grefve
Brahe, Magnus, såsom alsta Grefven, tog
klubban.
Herr Grefven och Ordföranden tilIkännagaf,
alt Deras Majestäter Konungen
och Drottningen samt Deras Kongl. Högheter
KronPrinsen och Prinsessan Sophia
Albertina täckts utsätta klockan half lill
Ett i eftermiddag, till emottagande af underdånige
lyckönskningar, i anledning af
Hennes Kongl. Höghet KronPrinsessans lyckliga
nedkomst, och Hans Kongl. Höghet
ArfPrinsens, Hertigens af Östergöthland
Döpelseact; och hemställde Herr Grefven
och Ordföranden, om icke Ridderskapet och
4
Den a Februari i.
Adeln behagade efter Ceremoniens slut vid
Kongl. Slottet åtskiljas.
Bifölls.
Sedan Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter blifvit samlade, samtde2:ne
Härolder, hvilka borde gå framför Ridderskapet
och Adeln, ankommit, afgick Herr
Grefven och Ordföranden med Ridderskapet
och Adeln klockan en qvart till Ett eftermiddagen
till Kongl. Slottet. Efter Ceremoniens
slut åtskiljdes Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, vid nedgången från Kongl.
Slottet, klockan en qvart till Två eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 3 Februarii 182g.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Upplästes en från Hans ExcellenceHerr
Grefven och LandtMarskalken till undertecknad
Riddarhus-Secreterare ankommen
skrifvelse, hvaruti Hans Excellence tillkännagifvit
sig vara hindrad, att vid Ridderskapets
och Adelns sammanträde i dag sig
Den 3 Februari i f. m.
5
infinna; i anledning hvaraf Grefve Brahe,
Magnus, såsom äldsta Grefven, tog klubban.
Anmältes och emottogs Herr HofCancelleren
m. m. D. von Schulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, aflemnade
Kongl. Maj:ts den 2 dennes till Rikets
Ständer aflåtne Nådiga skrifvelse, i anledning
af en väckt fråga om en faddergåfva
till Hans Kongl. Höghet, Hertigen af Östergöthland.
Herr Grefven och Ordföranden anmodade
Herr HofCancelleren, att till Kongl.
Maj:t framföra Ridderskapets och Adelns
underdåniga vördnad jemte försäkran, alt
Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga skrifvelse
skulle med första blifva inför Ridderskapet
och Adeln föredragen.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt sätt utbeledsagad upplästes Kongl.
Maj:ts omförmälte Nådiga skrifvelse.
Grefve Cronhjelm, Otto August: I sakens
närvarande skick torde det tillåtas mig
att först i afseende på min motion få nämna
den utveckling, jag hade ämnat vid remisstillfället
gifva åt densamma, och att sedan
svara i hufvudsaken, som nu mera innefattar
endast frågan om remissen. Jag
hade nemligen ansett såsom bestämdt, att
en faddergåfva skulle komma att gifvas an
-
6
Den 3 Februarii f. m.
tingen jag derom väckte fråga eller ej, och
min motion afsåg således egentligen blott
sättet, huru denna faddergåfva skulle bestämmas.
Jag trodde mig kunna uppgifva
ett sätt att göra det, med bibehållande af
den ekonomiska fördelen, att den icke skulle
förorsaka Nationen eller Staten betydlig
kostnad; men ändock vara ett uttryck af
nationens kärlek för sitt Konungahus. Jag
ämnade uppgifva en Kungsgård, hvilken jag
ansåg dertill lämpligast, nemligen det gamla
DelaGardiska godset Höjentorp i Skaraborgs
Län. Det gifver nu åt Staten icke mera
än 120 tunnor spannmål i årligt arrende,
men är likväl ett betydligt gods, har
en förtjusande belägenhet, är val bygdt,
ligger i en förträfflig jordmån, bör rendera
omkring 6ooo R:dr B:co, och har en historisk
märkvärdighet, derigenom, att Konung
Carl XI begagnat det såsom Lustslott.
Arrendet Sr äfven om i år slut, så att egendomen
då kan vara till fri disposition. Det
skulle hafva blifvit en faddergåfva , om icke
åt Konungasonen, åtminstone åt Gudsonen,
och skulle ej hafva medfört någon betydlig
kostnad, enär det ej fordrade mera,
än afskrifning ur RiksIIufvudBoken af de
120 tunnor spannmål, som della gods nu
gifver i arrende. I afseende på remissen
får jag nämna, att flere upplyste Ledamöter
af detta Stånd, för hvilka jag uppläste
min motion, gjort mig uppmärksam derpå,
att jag först borde utforska, om förslaget
vore enligt med Konungahusets önskan. Jag
svarade då hvad som ännu är min öfvertygelse,
att det icke vore med min pligt
såsom representant enligt, att vara organ
för något annat, än min egen vilja, känsla
oeh öfvertygelse; endast deraf var min motion
ett uttryck. Det vore ej mig til Ista n -  digt, såsom Riksdagsman, att taga intryck
från något annat håll eller af någon annan;
och på dessa grunder var det, jag ej sökt
få veta, hvad Konungahuset tänkte om den
tillämnade motionen. Men nu, sedan motionen
är gjord, och Konungen, på den
unge jFurslens vägnar, gifvit tillkänna sin
vilja, att icke niottaga den lilla gåfva jag
föreslagit, anser jag mig icke vidare böra
yrka den i Grundlagen mig förvarade rättighet,
att få motionen remitterad, ulan
finner mig böra derifrån afstå, om Ridderskapet
och Adeln dertill enhälligt samtycker.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
alt Grefve Cronhjelms den 3o sistlidne
Januarii väckte och på bordet lagde
ifrågavarande motion måtte, i anledning af
hvad nu af honom blifvit anfördt, få förfalla.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo RiddarhusUtskottets
den iosistlidne Januarii afgifne, och den i5
i samma månad på bordet lagde, Memorial, i
8
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
anledning af väckt fråga om offentlighet vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
Herr Lefrenj Johan Pehr: Jag hemhär
min uppriktigaste tacksägelse till Rid-?
darhusUtskottet, för det Utskottet hufvudsakligen
tillstyrkt offentligheten; men kan
ej underlåta, att finna saken, i afseende på
dess behandling, förd på ett fält, från hvil-;
ket jag önskade den fördes till ett annat,
som lemnade en större lätthet vid dess antagande.
Jag anhåller derföre att, i afseende
på den form jag önskade alt den skulle
erhålla i sin behandling, få uppläsa når
gra på papperet öfverflyttade tankar härom.
Hvarefter Herr Lefren uppläste föl
I)en
fråga, som nu sysselsätter Rid*
derskapet och Adeln, är ganska vigtig. Den
har inom detta Hus många vänner och många
motståndare; men alla böra vi önska,
att densamma må blifva så beredd och behandlad,
att vi, utan att förnärma Grundlagarne,
Slåpdsordningaroe, Ståndets eller
Medständers rättigheter, må öfver densamma
kunna besluta. Härtill fordras, att den
icke allenast till sina väsendtligen skiIjagtiga
hufvudbeståndsdelar till beredning enkelt
sönderdelasj utan ock att den till afgörande
i sådan ordning företages j att de
plika tänkesätten kunna fritt och obehin
-
jande
Den 3 Febrii ari i f. m.
9
dradt genom votering, eller voteringar, uttrycka
sig.
Frågan delar sig, enligt sin natur, i
3.’ne hufvuddelar, nemligen;
1:0 Skall offentlighet vid öfvcrläggningarne
äga rum?
2:0 Hvilka skyldigheter åligga åhörarne,
i händelse offentligheten hifalles?
3:o Huru skola förbrytelser mot ord*
ningen åtalas och bestraffas?
De t vänne första frågornas afgörande
är Ståndens ensak; ty hvarje Stånd äger en
otvifvelagtig rätt att ensamt bestämma, om
och på hvad sätt offentlighet må 'äga rum
vid dess öfverläggningar; men den tredjes
afgörande tillhör lika otvifvelagtigt Rikets
Ständer och Konungen gemensamtj ty den
innebär stiftning af strafflag, som ej kan
ske i annan ordning, än den i Grundlagen
för sådan lagstiftning stadgade,
De tvenne första frågornes beredning
tillhör således RäddarhusUt skottet; den tredjes
Lagutskottet.
Enligt min åsigt hör RiddarhusUtskottet
behandla de delar af ämnet, som tillhöra
dess beredning, i tvänne serskilte Betänkanden.
I det ena bor ej förekomma
annat, än hvad som rör den Ordningsstadgaj
som Utskottet anser böra tjena till ef
-
IO
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
terrättelse, i händelse offentlighet lomme
alt äga rum. I det andra bör ej förekomma
annat, än förslag till de §§., som böra
i RiddarhusOrdningen intagas, i händelse
offentligheten bifalles, jemte Utskottets till
eller afstyrkande af sjelfva hufvudfrågan.
Beträffande åter LagUtskottets befattning
med frågan, såvidt den nemligen rörer
stiftandet af Strafflagen för de åhörare,
som bryta emot ordningen inom Riks- i
Stånden, så kan nämnde Utskott komma i
verksamhet för detta ändamål, antingen derigenom
att Ståndet dit remitterar den gjorde
motionen, eller ock att enskild Ledamot,
i anledning af densamma, väcker ny
motion, som då i vanlig ordning remitteras;
och gör jag mig så mycket mera förvissad
om, att Lagutskottet icke anser sig
förhindradt att frågan upptaga, på den grund
att hufvudfrågan icke ännu är afgjord, som I
strafflagens bestämmande bör föregå hufvudfrågans,
emedan det vore orimligt att
besluta i hufvudfrågan, innan vilkoren för
dess bifallande, eller afslående, förut blifvit
bestämde.
Sedan de serskildte delarne af ämnet
sålunda blifvit beredde, anser jag'rättast
vara, att de till afgörande företagas i följande
ordning:
1:0 Strafflagen.
2:0 Ordningsstadga». ^
Den 3 Februarii f. m.
3:o De nya §§. i RiddarhusOrdningen.
4:o Ilufvudfrågan.
Om ämnet behandlas i denna ordning,
som jag vågar påslå vara logiskt rigtig, så
besparas icke allenast den tid, som i annat
fall-»åtgår till långsamma öfverläggningar,
utan den ändå större och vigligare
fördelen vinnes, att hvar och en kan deltaga
i de på hvarandra följande besluten
öfver bifrägornej, utah att på förhand blifva
qvald i sin öfvertygelse öfver hufvudfrågarij
som, enligt den föreslagne ordningen,
sist skulle förekomma, och utan att
behöfva afgifva sitt omdöme öfver densamma
förr, än alla de säkerhetsmått blifvit
granskade och villkorligt antagne, som anses
nödige, i händelse Motionen genom den
slutliga voteringen, eller, såsom jag lifligt
önskar, utan votering, blifver bifallen.
På detta sätt lemnäs den ännu i bufvudsaken
outtryckte Majorileten och Minoriteten
tillfälle att, utan farhågor, förtroligt
öfverlägga med hvarandra i ett ämne,
som, huru det än betraktas af dem, som
deröfver hysa olika öfvertygelse, likväl af
alla måste erkännas vara af beskaffenhet, alt
böra utan öfverilning med lugnt allvar behandlas.
Jag anhåller om återremiss af RiddarhusUtskottels
förevarande Memorial, och
att detta anförande må, i händelse den bi
-
12
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
falles, till Utskottet åtfölja, till det afseende
det kan förtjena; äfvensom att Motionen
må till Lagutskottet remitteras.
Herr Bråkenhjelm > Pehr Reinhold:
Riddarhus-Utskottets Memorial innehåller,
att fråga blifvit väckt, huruvida offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
skulle, egentligen att tala, vara
i RiddarhusOrdningen förbjuden, och huruvida
icke, till följd deraf, ett Utlåtande,
som tillstyrker en sådan offentlighet, borde
åtminstone praesumptift antaga en förändring
af den nu gällande RiddarhusOrdningen.
Denna fråga har i Utskottet blifvit
väckt af mig; och som min, mot pluralitetens
stridande mening, ej till protocollet
blifvit yttrad, har jag ansett det vara
min skyldighet, att på detta sätt gifva
den tillkänna. — Hvad angår de anmärkningar,
som vid Utskottets Memorial nu
blifvit gjorde, förmodar jag, att de Utskotts
Ledamöter, hvilka hufvudsakligen i
Memorialets uppsättning deltagit, ej underlåta
att besvara dem på ett sätt, som för
anmärkarne skall blifva tillfredsställande.
Herr Rosenqvist} Fredrik Leonhardj
uppläste följande:
Så väl vid i8a3 års Riksdag, som äfven
under detta Riksmöte, har jag yttrat
mig för den mening, att främmande personer
må få bevista Ridderskapets och
Den 3 Februari i f. m.
Adelns Plena. Då RiddarhusUtskottet nu
tillstyrkt densamma, anser jag mig ej böra
underlåta yttra mina tankar vid de af Utskottet
föreslagne reglementariske föreskrifterne.
Till grund för min mening om publicitet
vid våra sammankomster har jag
antagit: att Folket alltid bör vara i tillfälle
att sjelf få se och höra, huru dess
ombud utföra och iakttaga dess rätt och
bästa; att således för folket ingenting bör
kunna få vara hemligt, som af dess representanter
yttras; att allt hvad som hos
Lagstiftande maktens representanter förekommer,
bör af Hufvudmännen få af höras;
att hemlighet alstrar misstroende, samt
att misstroende emellan Folket och dess
Ombud förorsakar vådor.
Då jag således icke kan dela Utskottets
tankar om det Reglementariska, ehuru
jag fullkomligt delar dem i sjelfva hufvudsaken,
kan jag för min del ej medgifva,
såsom Utskottet föreslagit, att Herr Grefven
och LandtMarskalken, eller den hans
ställe företräder, må äga att, när han så
nödigt finner, vägra främmande personers
inträde, antingen under ett helt Plenum,
eller en del deraf, äfvensom att under varande
plenum anbefalla främmande personers
aflägsuande. Jag kan ej eller gilla,
att, som föreslagit är, 3:ne Ledamöter, och
till och med i visst fall en Ledamot, må
kunna äska och åstadkomma främmande per
-
Den 3 Februarii f. m,
soners afvisande under påslående plenum.
Ej eller kan jag förena mig med Utskottets
förslag, att billetter böra genom LandlMarskalken
och någon af hvarje Bänkmansafdelning
utdelas. Jag inser intet fall kunna
inträffa, ingen motion kunna uppstå, i
följd hvaraf en insläpt allmänhet bör kunna
förvägras bevista ett Plenum till slut.
Det är ju allmänna saker, som discuteras,
och i hvilket fall skulle de med hemlighetens
slöja för några ögonblick behöfva att
för folket öfverhöljas? En publicitet bland
en Lagstiftande församling, inskränkt inom
vissa gränsor, är icke mera någon publicitet.
Det sköna, det höga i handlingen förlorar
sitt värdiga ändamål, om betydliga
precautioner vidtagas. Med ett ord, sedan
dörrarne en gäng äro öppnade för rvåra
medborgare, böra de aldrig mera jör deni
kunna tillslutas.
Hvad billet-utdelningen vidkommer, och
att denna utdelning skall ske utaf Herr
Grefven och LandtMarskalken samt vissa
bland Ridderskapels och Adelns Ledamöter,
så anser jag denna inrättning motverka ändamålet;
ty derigenom händer, att blott
ett visst antal af vissa medborgareclasser
får öfvervara sessionerna, då deremot meningen
och ändamålet är, att hela Svenska
allmänheten, så långt rummel tillåter, utan
åtskillnad till person, bör få inträde. Tiggaren
och millionären, arbetskarlen och
Den 3 Februarii f. m.
i5
magnaten, allt som lian först kommer, bör
äga fritt inträde. När rummet ej mera räcker
till, måste de ankommande afvakta ledighet
genom någons bortgång. Jag tror
att man, vid hvarje saks bestämmande, bör
hafva till föremål, att ej alstra missnöje;
och jag har svårt att öfvertyga mig, att
icke det skulle uppkomma, om inträdet berodde
afbiljetter, emedan de lägre folkclasserna,
i brist af relationer till billetutgifvarne,
ofta skulle blifva de facto beröfvade
en rättighet, som dem, lika som de högre
folkclasserna, de jure (enligt vårt begifvande)
tillkommer.
Då Tidningsförfattare alltid böra vara
försäkrade om inträde, emedan de med skäl
äro att anse och betrakta som Allmänna Opinionens
budskap och ledare, kan billigtvis
ingen af publiken förtycka, om de företrädesvis
alltid hafva vissa rum för sig tillgänglige,
som ej af andra få upptagas; och
hämtar jag så mycket mera skäl till denna
min mening deraf, att då Publiken så
väl som Representanterna af dem fordra
sanning i deras uppgifter, åt dem äfven
måste beredas möjlighet att kunna uppfylla
allmänna röstens fordringar. Med hänsigt
till hvad jag nu anfört, får jag äran föreslå
följande reglor:
1:0 För närvarande och kommande tider
upplåtes, under Ridderskapets och Adelns
i6 Den 3 Februarii f. m.
plena, åt främmande personer den i stora
RiddarhusSalen befintlige läktaren, så långt
rummet å densamma medgifver.
2:0 Tio plåtset- å första bänken blifva
alltid ledige till begagnande utaf Tidningsutgifvare,
och de öfrige intagas af de förstkommande
, utan billetter eller någon anmälan.
3:o Då alla platser äro upptagne, blifver
ingen mer insläppt, förr än, genom någons
utgående, ett rum åter blir ledigt.
4:o Under varande Plenum åligger det
de främmande personerna, att iakttaga tystnad.
Alia uttryck af bifall eller klander
äro förbjudne; den deremot bryter, är skyldig
att genast afträda.
5:o Ingen händelse kan förefalla, hvarigenom
åhörarne kunna samfält utvisas, om
ej allmänt stoj och buller på hela läktaren
så tilltager, att öfverläggningarne derigenom
blifva störda, i hvilket oförmodade
fall åhörarne, på LandtMarskalkens befallning,
böra aflägsna sig.
Skulle Ridderskapet och Adeln antaga
Utskottets Memorial i hufvudsaken, anhåller
jag likväl, att, hvad det reglementariska
beträffar, en återremiss må ske, och
att desse mine anmärkningar dervid må få
åtfölja.
Hvar
-
Den 3 Februarii,f. m.
'7
Hvarefter Herr Rosenqvist munteligen
tilläde:
I anledning af hvad på detta rum nyligen
blifvit sagd t, att detta mål borde remitteras
till Lagutskottet, för att få vissa
bestämda straff för de förbrytelser, hvilka
af åhörare här kunde begås, tror jag
det vara tid nog att bestämma straffen, då
man afgjort, om saken, hvarföre straffbestämmelse
åstundas, kommer att äga rum.
Jag kan således ej förena mig med den Ledamot,
som yttrat detta. Det vore efter
min tanka detsamma, som att afkunna dom
i en sak, innan ransakningen vore börjad.
Herr Jägerskjöldj Fredrik Gustafanförde
skriftligen :
Mycket har så väl vid förra, som vid
denna, Riksdag blifvit ordadt i förevarande
ämne, och mycket torde ännu återstå.
Jag äger beklagligen icke den stora
och hänförande förmåga, att genom vältalighet
väcka bifall; men jag är öfvertygad
derom, alt detta upplysta Stånd gör mera
afseende på sak än ord, och får alltså directe
hålla mig vid ämnet, och ödmjukast
för Ridderskapet och Adeln föreslå, om icke
en medelväg vore lämpligast vid antagandet
af RiddarhusUtskottets Memorial, den
nemligen, att Ridderskapet och Adeln provisionelt,
eller rättare på försök, bifaller
11 H. 2
ig Den 3 Februarii f. m.
detsamma, likväl med det förbehåll att inskränka
publiciteten, i fall några sådane
omständigheter skulle förete sig, som vore
af vådliga följder för Representationens
helgd.
Jag vågar tro, att sedan Ridderskapet
och Adeln en gång cathegoriskt beviljat publicitet
under sina öfverläggningar, det hvarken
är öfverensstämmande med formerna
eller Ståndets värdighet att återkalla densamma;
hvarföre det nu kanske vore bättre,
att Ridderskapet och Adeln icke under
denna Riksdag helt och hållit binder sina
händer genom ett oåtertagligt bifall eller
afslag; kommande Riddarhus obetaget att
handla, huru detsamma för godt synes.
Jag tror icke någon lag kunna hindra
antagandet af ett sådant beslut.
Efter hvad man mig berättat, är Sverige,
ibland de Elfva constitutionella Staterne
i Europa, den enda, hvars Representanter
ännu ej tillåtit främmande åhörares
närvaro under sina öfverläggningar.
Om Ridderskapet och Adeln behagade
på detta sätt antaga Utskottets Memorial,
tror jag de befarade vådorne lätteligen kunna
förekommas genom det tillfälle Ståndet
äger, att, i händelse af någon öfverläggningarne
störande oordentlighet bland åbörarne,
den lemnade tillåtelsen inskränka.
Den 3 Februari! f. m.
>9
För min enskilda del förmodar jäg,
(likväl med all aktning för andras opinion)
att de farhågor, man i detta afseende hyser,
endast härröra af en nog högt drifven
imagination.
Våra Medbroder, som ej hafva rättighet
till representation, skola otvifvelaktigt
med tacksamhet emottaga denna eftergifvenhet
å Ridderskapets och Adelns sida.
I fall återremiss af Utskoltets Memorial
sker, får jag vördsamt anhålla, att dessa
enkla meningar bifogas remissen.
Herr von Heynne, Georg: Lika med den
Ledamot, som först yttrade sig i denna
fråga, hembär jag RiddarhusUtskoltet min
tacksamhet för det sätt, hvarpå det behandlat
frågan om Publicitetens tillstyrkande;
men jag kan icke dela hvarken bemälte
Ledamots öfvertygelse, eller den åsigt
RiddarhusUtskottet framställt, i afseende på
nödvändigheten af några föreskrifter eller
lagar för den publicitet, som Ridderskapet
och Adeln kunde medgifva. Jag anser Ridderskapet
och Adeln sjelf kunna stadga de
enda lagar, som böra föreskrifvas, nemligen
huru tillåtelsen till inträde för främmande
åhörare skall meddelas. Jag tror
det vara vår pligt, att vidtaga sådane stadganden,
hvilka försäkra Ståndet om, att
icke, såsom en annan Ledamot yttrat, per
2*
-
20
Dea 3 Februarii f. m.
souei? af alla classer, från tiggaren till de
förnämste, må kunna här inkomma. Personer
utan all slags upplysning bedömma
med liten känsla sitt fäderneslands angelägenheter.
Deremot böra sådane personer
liär få inträde, hvilkas röster i Lagstiftningen
vi här sakna, nemligen orepresenterade
Ståndspersoner, i hvilken class de fleste af
oss hafva många vänner. Vi sakna deras
upplysta medverkan, mendet vore nyttigt,
om de icke saknade tillfälle att kunna få
höra, huru vi behandla deras angelägenheter.
Derföre anser jag Ridderskapet och
Adeln först och främst böra afgöra, såsom
RiddarhusUtskottet föreslagit, att publiciteten
hör äga rum; hvarefter intet annat
återstår, än att bestämma, huru billet-utdelningen
skall ske. Bäst torde vara, att,
enligt Utskottets förslag, öfverlemna den
åt LandtMarskalken och Ledamöterne inom
hvar Bänkmansafdelning. Men att stadga
lagar för brott eller oljud af åhörare, behöfves
ej, då vi hafva allmänna lagar. Således
är, efter min öfvertygelse, frågan endast
den, om det är nyttigt och angeläget
för opinionen, att antaga publiciteten. Sedan
den blifvit discussions-ämne, tycker
jag, att man icke kail låta den förfalla,
hvarken genom bestämdt beslut, eller framkastade
svårigheter, utan att man bör bevilja
den, ej i följd af en lag, utan i följd
af Ståndets begifvande, på sätt RiddarhusUlskottet
föreslagit, och en värd Ledamot
Den 3 Februarii,f. ni.
21
nu nyss ytlrat, så att man må kunna liitföra
personer, hvilka icke genera våra öfverläggningar.
Att sådant mycket lätt kan
låta sig göra utan några nya lagar eller föreskrifter,
bevisar ett annat Stånd. Jag
har nyss hört en af BondeStåndets utmärktaste
Ledamöter, om jag icke just vill säga
dess förnämsta medlem, omtala, att den
dag, då frågan, hvilka skulle blifva faddrar,
inom Ståndet afgjordes, flere åhörare
varit närvarande, och att de, på Talmannens
anmodan till dem att afträda, medan Ståndet
fattade sitt beslut, med största skyndsamhet
aflägsnat sig, och åter inträdt, då
de underrättades, att de kunde få inkomma.
Allt sedan år i8ot) har BondeStåndet
haft en sådan publicitet. Hvilken af oss,
som Önskar det, blir dit införd utan några
precautioner. Jag tillstyrker således, att
vi först må besluta, att Publicitet härskall
äga rum, och sedan, huru den bör ske,
till förekommande deraf, att sådane personer
icke hitkomma, af hvilkas mindre bildning
man kumle vänta obehagligheter för
våra öfverlägguingar.
Friherre Sparre Sixten: Jag delar hufvudsakligen
de åsigter Grefve Snoilsky yttrat
i sin reservation, och förenar mig med
honom. I afseende på hvad Herr Lefren
yttrat, får jag förklara, att jag är af samma
tanka, sorn han, att frågan, i fall den
Lifalles, äfven bör till Lagutskottet remit
-
teras, mert kan, i afseende på sättet att i
öfrigt behandla frågan, ej dela hans mening,
emedan man på sådant sätt skulle
sluta med hufvudsakens afgörande.
Hvarefter Friherre Sparre uppläste föl
Om
Adelskap medför prerogativer
framför ofrälse, så måtte dermed vara förenadt
ett icke mindre värdigt, än billigt, interesse
att bibehålla en sådan förmon, den
må då vara ärfd eller genom egna förtjenster
förvärfvad, enär den icke länder den
ofrälse Medborgaren till förfång.
Sveriges Adel torde vara den enda,
som i vår tid icke äger någon reel förmon
framför ofrälset; äfvensom Sveriges Adel
torde vara den enda, som utan tvång, frivilligt
och ganska ädelmodigt, uppoffrat
och afstått sådana privilegier, hvilka kunnat
anses vara grundade på Ofrälse Medborgares
bekostnad. Oss återstå nu dessa
skjöldar, endast såsom prägel af den gamla
Adelns förfäders förtjenster och af den
nya Adelns egna, jemte detta Riddarhus,
hvilket vi alltid ägt och — jag hoppas —
alltid skola äga rätt att fritt och utan intrång
disponera.
Jag anser mig tills vidare böra förbigå
alla till ämnet hörande detailfrågor, och
bålla mig endast till principen.
Den 3 Februarii f. ra.
Då jag betraktar Ridderskapet och
Adeln inom detta rum, blott som en familj,
så frågar jag, om icke hvar och en af oss
helst afhandlar och afgör egna angelägenheter,
inom slutna dörrar? Och äfven i allmänna
ämnen är det först resultatet, som
påkallar offentligheten. De strider så i yttranden
som meningar, hvilka ofta uppstå
innan ett önskadt resultat kan ernås, torde
egentligen blott interessera publicisten,
för att äfven dermed, innan justeringen,
kunna regalera en nyfiken publik före den
tid, som Lagstiftaren visligen bestämt uti
RiksdagsOrdningens 5p §. Då för öfrigt
den genom Protocollernas tryckning medgifna
publicitet är en grundlagssak, tyckes
mig, att en ännu vidsträcktare publicitet
borde, med ännu mera skäl, betraktas såsom
Grundlagsfråga; och jag lemnar derhän,
huruvida en annan behandling deraf
kan vara laglig.
Ehuruväl motiverna till den äskade
publiciteten kunna vara oskyldiga, då de å
åhörarnes sida torde vara blott nyfikenhet,
och å vår sida en inbillad liberalité, skulle
dock med tiden denna nyfikenhet kunna
öfvergå till ett direct inflytande på diseussionerne,
enär det torde böra medgifvas,
att ett fremmande sällskap ofta kan imponera
på den frie talaren inom ett slutet
samfund.
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
Om vidare detta intrång uti vår Ståndsfrihet
skulle komina alt inverka på våra
Protocoller, så att, genom denna förtidiga
publicitet och dermed åtföljande immediata
controll, de blefvo alldeles öfverflödige; huru
skulle väl en sådan förändring kunna
anses eller behandlas på annat sätt, än såsom
grundlagsfråga? Då emedlertid saken
hittills icke blifvit så behandlad, torde jag
dock få åberopa RiddarhusOrdningens 20
§., som förbjuder hvarje obehörig att öfverläggningarne
bivista; och, enligt RiksdagsOrdningens
23 §., tager jag mig friheten
fråga, huruvida LandtMarskalken, eller
den hans ställe företräder, uti någon del
kan frångå den nu gällande RiddarhusOrdningen?
Jag
får hos Herr Grefven och Ordföranden
anhålla 0111 proposition, huruvida
Ridderskapet och Adeln vill tillåta publicitet
eller icke; och i förra fallet, att det
ifrågavarande Memorialet måtte återremitteras
till RiddarhusUtskottet med alla dervid
gjorde anmärkningar.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag har
med skyldig uppmärksamhet af hört de anmärkningar,
som blifvit gjorde mot RiddarhusUtskottels
Memorial. Såsom Ledamot
af Utskottet har jag deltagit i nämnde Memorial,
och har derföre en moralisk förbindelse
att redovisa de motif, som legat
Den 3 Februari i f. m.
25
till grund för detsamma, oell att möta de
erinringar, hvilka dervid blifvit gjorde. Med
uppriktig tillfredsställelse har jag hört en
värd Ledamot Herr Lefren, gilla de motif,
sorn legat till grund för Utskottets yttande
i hufvudsaken, och det är mig okärt, alt
han icke äfven gjort det i det reglementariska.
Jag underställer, om ej honom undfallit
den stora olikhet i princip, som ligger
till grund för nuvarande Utlåtande,
och det mästerliga Utlåtande, som i8a3 års
Riddarhusutskott afgaf. Detta sednare, och
Grefve Frölichs motion, stämma deruti öfverens,
att man skulle till Svenska allmänheten
lemna rättighet att bivista våra öfverläggningar.
Man hade då ansett, att Ridderskapet
och Adeln borde decretera det
vara allmänhetens rätt, att bivista våra öfverläggningar.
Det nuvarande RiddarhusUtskoltet
har ej delat denna åsigt. Utskottet
har, lika med Motionairen och förra
RiddarhusUtskotlet, ansett tillåtelsen för
åhörare att öfvervara våra öfverläggningar,
vara en fordran af tiden, ett kraf så starkt,
att det omöjligen kan motstås. Min öfvertygelse
är, att, om ock offentligheten ej
vid denna Riksdag bifalles, sker det åtminstone
om 5 eller io år härefter. Bland
Europas g eller io Stater, som hafva representativa
Statsförfattningar, är Sverige
den enda, hvars Ständer ej öppnat sina dörrar.
Detta förhållande är bra märk värdigt,
då Sverige är det äldsta eller näst det äld
-
26
Den 3 Februarii f. m.
sta land, som haft representation. Det har
varit en tid, då Sveriges bildning frälste
Europa från Barbariet. Det vore då besynnerligt,
om ej Sverige nu skulle kunna
med måtta njuta en frihet, som njutes i andra
länder. Utskottet har likväl, rent af
blott för att menagera gamla tycken och
vanor, gått den medelväg, att tillstyrka saken,
under form af ett begifvande. Ett är
att, såsom Herr Rosenqvist yrkat, säga, att
hvem som helst skall här få inträde; då
vore offentligheten i första rummet för Jernbärarne,
ty de hafva vanligen de sarkaste
armarne; annat att lemna de 80 billetterne
till LandtMarskalkens och Ledamöters af
Ståndet disposition. Då kommer Ridderskapet
och Adeln samt LandtMarskalken att
bilda den publik, som här blir närvarande,
och genom den mängd af restrictioner,
Utskottet föreslagit, står det ändå i LandtMarskalkens
och Ståndets skön, att när som
helst från rummet utesluta de personer,
hvilka erhållit inträde. I ett sådant förhållande,
och då aldrig någon rättighet,
enligt Utskottets förslag, skulle blifva allmänheten
beviljad, har Utskottet trott, att
en lag, innefattande straff-bestämmelser,
och tillkommen i den ordning 87 §. Regeringsformen
föreskrifver, vore alldeles öfverflödig.
Jag begriper ej, hvilka vådor man
skulle kunna förutse, och som skulle göra
en sådan lag nödvändig. Yi hafva 110 och
111 §§. RcgeringsFormen, 77 §. Riksdags
-
Den 3 Fe b urar ii f. m.
27
Ordningen och allmänna Lagens stadganden
om husfred. Hvad behöfva vi mera? —
En annan mening har varit väckt inom Utskottet
och äfven här, att frågan ej kunde
afgöras utan ändring af RiddarhusOrdningen.
Jag tror, att denna mening torde delas
af många, och ber derföre, att få utveckla
mina tankar i ämnet. Det är egentligen
18 §. RiddarhusOrdningen, som blifvit
åberopad för en sådan mening. Den
lyder sålunda: Ingen må på Riddarhuset
inträda, innan han förut för 'vakthafvande
Underofficer aren uppvist den honom
lemnade InträdesPolletten. RiddarhusFiscalen
åligge att, efter egne anledningar,
eller uppå erhållne underrättelser , tillse det
ingen obehörig öfverläggningarne bivistar.
Jag underställer Högloflige Ridderskapet och
Adeln, hvad som här menas med ordet
Riddarhuset. Omöjligen kan dermed menas
hela denna colossala byggnad. I det
fallet skulle ingen en gång få gå uppför
trapporne. RiddarhusFiscalen skulle då ej
hafva sin plats här, utan gå och posta mellan
skyllerkurarne. Det kan ej menas annat,
än det rum af denna byggnad, der
Ridderskapet och Adeln har sina sammanträden,
det vill säga RiddarhusSalen. Och
hvad är det, vid ett slikt förhållande, som
hindrar Ridderskapet och Adeln att säga:
Yi behöfva ej hela salen, vi skilja läktaren
derifrån och göra dertill en särskilt uppgång.
Jag kan ej se, att detta har något
28
Den 3 Februarii f. ro.
sammanhang med nuvarande Riddarhusordning,
eller att den derföre lägger något
hinder. Hela andan, hela syftningen
visar, att den blott har afseende på Ridderskapet
och Adeln, såsom RiksStånd. Skulle
deruti synas något annat, skulle det redan
vara ett förskräckligt brott deremot,
att våra Vaktmästare och Cantzlister här
hafva inträde. Då borde de utvisas, och vi
tourvis bestrida deras tjenster, om denna §.
lade hinder för inträde här på de vilkor,
sorn Ridderskapet och Adeln kunde finna
godt bestämma. RiddarhusUtskottet har således,
för sin del, ej kunnat antaga annan
öfvertygelse än den, att de stadganden,
som blifva nödige, om tillåtelse till inträde
lemnäs, endast äro föremål för Ordningsstadgan.
Att såsom Herr Lefren sluteligen
föreslagit, först bestämma en strafflag och
sedan hufvudfrågan, vågar jag tro vara det
oformligaste af allt. Jag hemställer till den
värde Ledamoten sjelf, hvilket besynnerligt
förhållande skulle uppkomma, om, sedan
lagen vöre antagen af alla 4 Stånden och
gillad af Konungen, offentligheten af pluraliteten
blef afslagen. Jag fruktar, att det
skulle utsätta oss hos allmänheten för skarpa
anmärkningar. Herr Teofren har också,
i början af sitt anförande, erinrat om nödvändigheten,
att vid detta tillfälle ej kränka
MedStänders rätt. Jag bekänner upriktigt,
att jag ej vet, hvad han menat med
detta yttrande. Jag kan
Den 3 Februarii f. m.
29
af MedStånden förnärmas, derigenom att
Ridderskapet och Adein tillåter åhörare fö
vara närvarande vid sina sammankomster.
Jag tror tvärtom, att man snarare derigenom
närmar sig till dem. Det ligger i vår
sammansättning något eget, att nemligen
representationen är fördeld på 4 särskilta
rum. Jag lemnar derhän, om detta någonsin
kan upphöra; hvad som åtminstone
är säkert, är att det möter många svårigheter.
Men jag tror det vara ganska nyttigt,
om de särskilta Ståndens Ledamöter,
på samma sätt, som nu sker i BondeStåndet,
få vara närvarande, och, om ock ingen
annan nytta vunnes, vore den likväl tillräcklig
för mig, för att tillstyrka bifall till
offentligheten. Jag anhåller således om proposition
till bifall å Utskottets Memorial.
Grefve MörnerCarl: Jag är i vissa
delar förekommen af Herr Riben, och jag
delar hans, likasom de Herrars, tanka, hvilka
ansett principfrågan höra i första rummet
företagas, innan det reglementariska
afgöres. Jag får, under åberopande af min
reservation, såsom medlem afRiddarhusUtskottet,
endast föreslå, att detta Memorial
må indelas i 2:ne delar. Detta gör jag desto
heldre, som meningarne äro mycket
delade såväl i principfrågan eller den, om
offentlighet vid våra öfverläggningar bör
äga rum, som ock i den andra, huruvida
offentligheten, om den medgifves, fordrar
3o
Den 3 Februarii f. m.
tillägg eller ändring i RiddarliusOrdningen,
eller blott tillägg i Ordningsstadgan. Jag
håller mig endast vid denna upställning
af Memorialet. Jag har skiljt mig från pluraliteten
i Utskottet, då jag ansett tillägg
i RiddarliusOrdningen vara af nöden, och
jag hyser ännu denna tanka. För min del
skulle jag föreslå, att Herr Grefven och
Ordföranden behagade skilja dessa frågor,
så att publicitetsfrågan, eller frågan om
sjelfva principen, först komme under Ståndets
öfverläggning, och att Ståndet sedan
komme i tillfälle att öfverlägga, i afseende
på verkställigheten, om någon ändring eller
något tillägg erfordras i RiddarhusOrdningen,
eller om någon lag behöfves, annan
än de nu befintlige eller blott de tillägg
i Ordnings-stadgan, som Utskottet, i
afseende på det reglementariska, föreslagit.
Det blef på sådant sätt tillfälle för
Ridderskapet och Adeln, att sedan bestämma
grunderne för verkställigheten, hvarom
det nu är öfverflödigt att yttra sig, då
nyttan af saken i första rummet bör afgöras.
Herr Rosenqvist: Då man fäst sig vid
det af mig nyttjade ordet tiggare, anser
jag mig skyldig applysa, att jag med orden
Tiggare och Millionär, Dagakarl och
Magnat, har velat bemärka, det hvar och
en bland Svenska Folket bor vara berättigad
begagna offentligheten hos Nationens
Representanter, under deras sammanträden.
Den 3 Februarii f. ib.
3i
En värd Ledamot, Herr von Heynne, har
yttrat, att han gillat Utskottets förslag om
polletter, som Bänkmännen tourvis ägde
utdela, emedan han och andra derigenom
finge tillfälle, att lemna sina vänner inträde.
Detta anser jag utmärka benägenhet
för godtycklighet, hvilket dock i min tanka
är så mycket mera olämpligt, som godtycklighet
är i rak strid med publicitet.
Den sednare hör icke vara inskränkt inom
andra gränsor, än sjelfva rummet. Jag har,
som sagdt är, väl nämnt Tiggare, men jag
har ej dermed velat projectera, att bara
tiggare borde såsom åhörare få öfvervara
Ridderskapets och Adelns sessioner. Likväl
och då Herr von Heynne yttrat, att
han blott ville skaffa inträde åt sina vänner,
får jag göra den värde Ledamoten den
fråga: huru och från hvilken synpunkt desse
vänner skulle betraktas, om de blefvo
tiggare, och huru Herr von Heynne med
deras insläppande då ville förhålla sig?
Herr Rothlieb, Axel, uppläste följande:
Vid 1823 års Riksdag var jag bland
dem, som yttrade sig för publiciteten vid
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
och mina tänkesätt äro ännu desamma; men
jag tror ej, att det är möjligt antaga Utskottets
Memorial i sin helhet, sådant det
nu befinnes, enär så många anmärkningar
dervid blifvit gjorde. Jag vågar hemställa,
om ej Ridderskapet och Adeln bör af
-
32
Den 3 Februarii f. in.
göra, om principen gillas, samt om publicitet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
skall äga rum •— och derefter den
reglementariska frågan, ty att diskutera saken
i sin helhet, innan principen blifvit
bifallen, är ett ändamålslöst fyllande afvara
Protocoller, derest principen ej skulle
gillas. Det är på sådan grund jag vågar
tillstyrka, alt beslut måtte först fattas, huruvida
publicitet vid öfverläggningarne bör
äga rum under de vilkor, hvilka särskilt
komma att bestämmas. Derefter kan man,
vid återremissen, lemna RiddarhusUtskottet
updrag, att inkomma med nytt förslag till
reglementarisk ordning i anledning af de
gjorde anmärkningarne.
Herr Tham, TVolrath: Om RiddarhusUtskottets
Memorial skulle behandlas lika
med andra UtskottsBetänkanden, det vill
säga, att det ej med förändringar finge antagas,
utan ovilkorligen måste återremitteras,
skulle jag blott framställa några få anmärkningar.
Men då jag tror, att det kan
med förändringar afgöras, anhåller jag få
uppehålla Ridderskapet och Adeln med något
vidlyftigare anförande. Jag fäster mig
först vid sjelfva saken, eller publiciteten.
Det har här blifvit yttradt mera än en gång,
att Ridderskapet och Adeln ägt många privilegier,
och att Ståndet eftergifvit dem.
Men ännu återstår oss ett, det att såsom
ett
Den 3 Februari i f. ra.
33
ett RiksSlånd. bevara fäderneslandets väl och
Grundlagens vidmakthållande. Om vi värdigt
skola uppfylla detta kall, så hörer äfven
dertill, att vi böra utbreda den upplysning
vi kunna äga. Det är på denna
grund jag tror, att publicitetens medgifvande
bör blifva en pligt för oss, likväl med
sådane reglor, att inga oordningar och oskick
må kunna äga rum. Jag fäster mig derföre
gerna vid den af Utskottet gjorde framställning,
att den må blifva ett medgifvande,
men icke en rättighet, och alt den må
anses såsom ett medgifvande af Ridderskapet
och Adeln i mån af rum och omständigheter.
Jag bifaller jemväl i den meningen
fullkomligt Utskottets Memorial, att detta
medgifvande ej må utsträckas till hvarenda
person; äfvensom jag till alla delar
förenar mig med den talare, som yttrat,
alt en sådan offentlighet ej skulle leda till
gagn, utan blott till oordningar; ty hvartill
skulle det gagna, att personer inkomroo,
som ej ägde upplysning nog att bedomina
hvad som här förefaller, men rättighet
nog att blifva oordningsstiftare, hvarigenom
vi kunde blifva nödgade att åter
tillsluta våra dörrar. Deremot bör offentligheten
gerna medgifvas för bildade personer.
I hvarje stor samling finnas menniskor
af olika åsigter; detta lär ej fela här
vid biljetutdelningen, och då lär det ej eller
fela, att åhörare bär komma att finnas
ull. 3
34
Den 3 Februarii f. ra.
af olika åsigter, hvilka i olika riktningar
kunna meddela de frånvarande deras tankar.
I den delen gillar jag således fullkomligen
Utskottets förslag. Men jag tror,
att Utskottet förbisett en sak, då det oriktigt
velat förbigå RiddarhusOrdningen. Herr
Riben har uppläst första momentet af denna
Ordnings 18 §. Jag anhåller att få uppläsa
den ända till slut; den lyder sålunda:
Ingen må pä Riddarhuset inträda, innan
han förut för vakthafvande UnderOfficeraren
uppvist den honom lemnade InträdesPolletten■
RiddarhusFiscalen åligge att,
efter egne anledningar eller uppå erhållne
underrättelser, tillse, det ingen obehörig öfverläggningarne
bevistar. — Utlånar någon
sin poZlet till annan person, för att
honom såmedelst inträde förskaffa, vare
den, som Polletten utlånt, säte och stämma
den Riksdagen förlustig, hvarom, efter
RiddarhusFiscalens anmälan, i RiddarhusUtskottet
undersökas bör, för att sedermera
af Ridderskapet och Adeln in Pleno
af göras. Då nu i denna §. är stadgadt,
vid det strängaste ansvar, som kan åläggas
en Riksdagsman, nemligen att från Ståndet
uteslutas, att han ej får utlåna sin Pollet;
tror jag §. innehålla den mening, att ingen
främmande, ingen annan än den, som här
har säte och stämma, får inträde. Då Grundlagarne,
eller vår Ståndsordning, som stadfästas
af Grundlagen, ej få förklaras annorlunda
än efter ordalydelsen, tror jag det
Den 3 F e b r u a r i i f. va.
35
äfven följa, att ingen publicitet får äga runs,
utan tillägg i denna 18 §.; men deremot
finnér jag, att, om man vill medgifva detta
tillägg, frågan om publiciteten skulle
kunna afgöras nu. Jag vågar föreslå ett
kort tillägg, att nemligen Ridder skåpet och
Adeln medgifver tillträde på Riddarhuset
under sina plena för ett visst utsatt antal
åhörare, i den ordning, och med iakttagande
af de föreskrifterj som Qrd/iings-stadgan
innehåller. Om ett sådant moment föreslås,
alt i RiddarhusOrdningen inforas,
hoppas jag, att Herr Grefven och Ordföranden
ej skall vägra proposition. Sedan
detta är afgjordt, blir andra frågan om det
regleroentariska. Detta anser jag uteslutande
tillhöra Ordningsstadgan, och ej behöfva
införas i RiddarhusOrdningen eller i
någon annan lag. När Ordningsstadgan är
föreslagen, och af Ridderskapet och Adeln
bifallen, kommer det att visa sig, om någon
ny lag behöfver stiftas. Behöfves en
lag, kan det icke blifva i afseende på vår
rätt att medgifva publicitet, ej eller för
vår rätt att stadga, det åhörarne böra afträda,
men för förbrytelse mot de föreskrifter,
som dem i Ordnings-stadgan blifva
ålagde. Om någon strafflag skulle beböfvas,
anser jag förslaget böra upprättas
af Lagutskottet, och frågan till detta Utskott
remitteras. Jag kan derföre ej godkänna
den ordning Herr Lefrén föreslagiti
3*
36
Den 3 Februarii f. m.
ty jag tror ej, att det kan öfverensstämma
med princip i lagen, alt stadga straff, innan
man vet, om brott kunna äga rum. I
anledning bäraf anhåller jag hos Herr Grefven
och Ordföranden, att proposition måtte
göras sålunda: om Ridderskapet och Adeln
vill tillåta publicitet å detta rum pä det
sätt, att stadgandet derom kommer att införas
i RiddarhusOrdningen, såsom ett medgifvande,
och med iakttagande af de reglementariska
författningar, som Ridderskapet
och Adeln sedan finner för godt att
bestämma.
Herr Bråkenhjelm: Till svar på de
anmärkningar mot mitt yttrande, att offentligheten
i RiddarhusOrdningen skulle vara
förbjuden, hvilka Herr Riben framställt,
får jag göra Ridderskapet och Adeln uppmärksamme
på alla de ställen i nu gällande
Riddarhusordning, der ordet pollet förekommer.
Det första är 12 §., der det
heter: Härvid skall den ordning följas, att
upprop sker efter en på alla lefvande Åtter
författad Matrikel, efter den ordning,
de på Riddarhuset säte äga, dä hvar och
en vid uppropet framträder, låter uppteckna
sig till förnamn och caractere, elter
till granskning aflemnar sin erhållne Fullmakt,
hvarefter honom tilldelas en med
Riddarhusets sigill påtrjckt Pollet, med
påskrift af ättens nummer och namn, med
den antecknades förnamn samtfiVummer pä
Den 3 Februarii f. m.
37
flen bänk, der hans ställe är honom anordnadt.
Ej må någon till anteckning anmälas,
som sig vid Riksdagen icke personligen
infunnit eller Pollet för honom utgifvas.
14 §: Företer sig anledning, att inlemnadt
betyg är oriktigt, blifve inlemnaren
genast tilltalad i laga ordning, och erliålle
ej inträdes-Pollet, innan han sig inför
Domstol rättfärdigat, och skall han, i
händelse betyget befinnes falskt, hafva förlorat,
för den då påstående Riksdagen, all
rätt till säte och stämma bland Ridderskapet
och Adeln. Innehålla de å Riddarhuset
befintlige Genealogier fullständig underrättelse
om den sökandes ålder med das
_ . O
och datum, är ej annat bevis af nöden;
men påstår den sökande, att Genealogiens
uppgifter är o oriktige, hvile frågan om
Pollets erhållande &c. 17 §: Sedermera
uppslås en Bänklista vid hvarje Bänk,
hvarå äfven de Riksdagsmän böra uppföras,
som sedermera uti RiddarhusUtskottet
antecknas, och InträdesPollett erhålla &c.
4i §: Ingen äge att rösta, som ej behörigen
antecknad blifvit, och Inträdes-Polletten
medhafver. 47 §: Inför detta Utskott
skola Ledamöter af Ridderskapet och
Adeln, hvilka efter de tvenne första anteckningarne
vid Riksdagen sig infinna,
styrka deras behörighet till säte och stämma
och utbekomma Polletter. På alla dessa
ställen, der ordet Pollet förekommer,
antages innehafvare af Pollet vara delsam
-
38
Den 3 Februarii f. m.
ma, sorn innehafvare af säte och stämma,
I 13 §. står: Ej må någon af RiddarhusBetjeningen,
vid ansvar , enskilt och utan
RiddarhusUtskottets samtycke, till någon,
eho det vara må, Pollet utgifva, hörande
i öfrigt noga tillses, att den, som Pollet
ordentligen erhåller, äfven genast och ofelbart
varder i uppropslistan antecknad. Dessa
sista ord förklara bestämdt, att innehafvande
af Pollet och af säte och stämma äro
fullkomligt identiska begrepp; och då det
lili 18 §. heter: Ingen må pä Riddarhuset
inträda, förr än han för vakthafvande
UnderOfficeraren uppvisat den honom
lemnade inträdes-Pollet; sjmes åtminstone
för mig klart, att RiddarhusOrdningen
bestämdt och tydligt förbjuder främmande
åhörares inlåtande i Ridderskapets
och Adelns Plena; äfvensom att detta förbud
varit af Lagstiftarne vid Riddarhusordningens
författande verkligen afsedt. Man
bär sökt visa, att icke så är, derigenom,
att Ståndet admilterar sin Betjening och
sine vaktmästare. Detta försök att illudera
lagen, behöfver ej vederläggas. Hvad
för öfrigt angår, att uti i8§. talas om Riddarhuset,
och ej om Riddarhus-salen, så torde
det vara nog att anmärka, att dermed
visserligen bör förstås Riddarhussalen, men
likväl sådan den var, då §:n skrefs, och
ej sådan den blefve, då man gjort den ändring,
att derifrån utesluta läktaren. I öfrigt
får jag tillägga, alt frågan om de öl
-
Den 3 Febril ari i f. ni.
39
verträdelser, som af främmande åhörare
möjligen kunna begås, och frågan, huruvida
sjelfva förordnandet om publicitetens
medgifvande bör ingå uti Riddarhus-Ordningen
eller uti Ordningsstadgan, är något
helt annat, än den, huruvida hufvudfrågan
strider emot RiddarbusOrdningen.
Grefve Mörner och Herr Rothlich hafva
anfört, att frågan borde delas så, att
hufvudfrågan först företoges, och sedan detaljfrågorne.
RiddarhusUtskottets Ledamöter
hafva i detta afseende, såsom jag förmodar,
hört sig före rörande meningarne
derom, åtminstone har jag gjort det. De
flesta personer, som jag i detta afseende
hört, hafva varit af den tanka, att, innan
de finna fullkomliga garantier för alla möjliga
missbruk, gå de ej in på publiciteten,
utan votera Nej, om de ej finna sådane i
förväg etablerade. Utskottet har således,
genom sammanslående af båda frågorne,
trott sig befordra den goda sakens framgång.
Herr Tham påstår, att Ridderskapets
och Adelns begifvande af publicitet
bör införas i RiddarhusOrdningen, Deruppå
kan jagså mycket mindre ingå, sorn,
om det deruti införes, det ej mera är ett
begifvande, utan en lag för Ridderskapet
och Adeln, hvarefter man sedermera måste
rätta sig. Det tror jag skulle vara att förvandla
begifvandet till ett verkligt tvång,
så vida begifvandet blifver derigenom an
-
4o
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
befaldt. Af alla de Ledamöter, hvilka förut
talat, har ännu ingen upptagit eller besvarat
de anmärkningar, som af Friherre
Sparre blifvit gjorde mot sjelfva hufvudfrågan.
Det kommer troligen deraf, att hvar
och en uppgjort sin öfvertygelse. Det vore
således förgäfves, och icke passande för
mig såsom en ovan talare, om jag försökte
att utveckla några skäl emot Friherre
Sparres anförande. Jag vill blott i korthet
gifva tillkänna, att jag i yttersta grad är
tillgifven allt hvad offentlighet är, och i
synnerhet i afseende på allmänna angelägenheter.
Yi behöfva blott gå några steg
tillbaka i vår historia, för att se, af hvad
gagn den hade varit för oss, i afseende på
förhållandet med vår Bank, som nu är så
intrassladt. Jag hemställer till hvar och
en, som känner den behandling Banken undergeck,
innan styrelsen blef offentlig, om
den hade varit tänkbar, i fall besluten varit
offentliga. Vid förra Riksdagen har blifvit
nämndt, hvad som här tilldrog sig år
1789. Jag är för ung för att hafva erfarit
det; men jag har läst protocollerne derom,
och läst dem med den öfvertygelse, att
den menighet, som varit van att höra Carl
Adam Wachtmeister, Claes Lewenhaupt,
F. iherre Duwall med flere, aldrig skulle
hafva insulterat Svenska Riddarhuset. Nu
tror man sig hafva omgifvit vår frihet med
sådane former, som skola försäkra dess bestånd.
Jag lemnar derhän, af hvad värde
Den 3 Februarii f. m.
dessa former äro, så länge möjligtvis ännu
sjelfva väsendet ligger uti sitt embryoniska
skick, och väntar på den medborgerliga
uppfostran, hvilken ensam förmår att gifva
detsamma den första afgörande väckelsen
till lif och kraftyttring; jag hyser dock
vördnad och tillgifvenhet för dessa former,
för Grundlagens bokstaf, uti hvilken den
constitutionella friheten uttalar sig. Men
denna vördnad och tillgifvenhet hos mig
är ej äldre, än sedan jag af egen erfarenhet
funnit, af hvad vigt iakttagandet deraf
kan vara vid vissa tillfällen. Här inträder
ej på långt när det förhållande, att allmänheten
kan finna sig belåten med tryckta
handlingar. En öfverträdelse af Grundlagens
bokstaf är revolution, och man lärer
akta sig för att under allmänhetens ögon
sanctionera revolution. Den form, vi begagnat
af önskan eller medgifvande, i afseende
på offentligheten, må bibehållas till
förekommande af missbruk, hvilka jag likväl
icke fruktar; men jag påstår det vara
allmänhetens ovillkorliga pligt, alt underrätta
sig, huru Rikets Ständer och Regeringen
behandla Grundlagen. Exempel hafva
icke saknats, äfven inom Ridderskapet
och Adeln och efter i8oq, att Grundlagarne
blifvit öfverträdde. Sådant tror jag ej
skulle hända, om allmänheten vore närvarande;
man skulle akta sig att under dess
ögon gifva ett skådespel, som man skulle
frukta se fortsättas ute på torg och gator.
42
Den 3 Februarii f. m.
Anarchi är ej blott den blinda hopens raseri.
Anarchi är äfven en Lagstiftande församlings
öfverträdelse af de former, som
finnas stadgade för dess verksamhet. Att
förekomma den ena och andra, gifves intet
säkert medel, utom att sätta dessa båda
samhällskrafter till hvarandras väktare,
och låta dem af hvarandra ovilkorligen fordra
efterlefnad af — — Lag
Herr
Grefven och Ordföranden till—
kännagaf, att plenum komme klockan 6 i
eftermiddag att fortsättas.
Grefve Frölich, David: Jag vill ej för
det närvarande ingå i någon vidare detalj
af mine åsigter i hufvudfrågan; jag tror
mig hafva tillräckligen ådagalagt dem genom
min motion. Men då jag finner af en
reservation, och äfven af en Ledamot af
Utskottet, sorn här yttrat sig, att han fattat
min motion, som om jag hade ansett
det vara en ovilkorlig rättighet för andra
personer, än medlemmar af Ridderskapet
och Adeln, att inkomma här; får jag förklara,
att sådant ej varit min mening, om
än ett eller annat ord i min motion gifvit
anledning dertill. Tvertom anser jag det
endast böra bero på Ridderskapets och Adelns
godvilliga medgifvande. Ridderskapet
och Adeln torde erinra sig, alt då jag
afgaf min motion i detta ämne, den särskilta
händelse inträffade, all Ridderskapet
Den 3 Febr ii a lii f. m.
43
och Adeln ej hade någon sak att företaga
till öfverläggning. Jag skyndade då hem,
för att hämta ett i hast uppsatt förslag till
denna motion. Jag har blott velat nämna
detta såsom en anledning dertill, att orden
i min motion ej torde hafva varit nog städade,
och uttryckt annat, än min afsigt
varit. För öfrigt skall jag nu, och med.
förbehållande af min rätt att äfven yttra
mig i saken, om jag skulle finna det nödigt,
endast söka att få en ledning för möjligheten
att i denna fråga fatta ett ordentligt
beslut, och ett sådant, der hvarje persons
mening finge fritt, spelrum, utan att
propositionerne blifva sådane, att man vill
en del och ej en annan. Jag vänder mig
således directe till Herr Grefven och Ordföranden
med anhållan, alt så till vida få
förena mig med Grefve Mörner, att jag anhåller,
det Herr Grefven och Ordföranden
måtte framställa till Ridderskapet och Adeln
den proposition, att Ridderskapet och Adeln,
med åsidosättande för det närvarande af de
frågor, hvilka här blifvit framställde och
som ej ligga i sjelfva saken, nemligen de,
sorn angå form och verkställighet, och huruvida
det, sorn af Ridderskapet och Adeln
kan beslutas, skall anses såsom tillägg till
RiddarhusOrdningen eller Ordnings-stadgan,
först måtte afgöra, hvad man bör besluta
om saken. Sedan blir det en cura posterior,
om den är af beskaffenhet att tillböja
Ordnings-stadgan eller RiddarhusOrd^
44
Den 3 Februari i f. ra.
ningen. Derföre böra vi komma öfverens
örn att ej vidare discutera formen, och om
tillägget skall införas i RiddarhusOrdningen
eller Ordnings-stadgan. Om man ej
skiljer den frågan, skall det blifva nästan
omöjligt att kunna bestämma sig, huru man
vill hafva saken, och jag vill nu ej yttra
mig till hvilken af dessa Författningar jag
anser den höra. I så måtto förenar jag mig
således med Grefve Mörner, att hufvudfrågan
måtte blifva första discussionsämnet;
dock att icke hufvudfrågan ensam, såsom
principfråga, må blifva sk il jd ifrån detaljerne.
Då uppstår samma händelse, att man
ej kan bestämma sitt beslut om principen,
utan alt se, huru den skall tillämpas i detaillerne.
Derföre bör ej allenast principfrågan,
ulan äfven detaillerne, som äro en följd
af principfrågan, i ett sammanhang företagas,
och sedan särskild ventilation ske, om hela
förslaget skall anses såsom ett tillägg till RiddarhusOrdningen
eller Ordningsstadgan. Jag
bör ej förbigå att nämna, att en annan
formfråga blifvit väckt, den om återremiss
af RiddarhusUtskottets memorial. Kanske
första frågan bör blifva, om Ståndet önskar
återremiss, hvartill vi dock ej äro tvungne.
Vid sista Riksdag skedde ej en sådan i denna
fråga, LandLMarskalken yttrade då, att
han icke insåg något hinder för att, utan
afseende på de många erinringar, som
gjordes lill beredande af återremiss, genast
företaga saken tili afgörande. Det vore nu
Den 3 Februarii f. m.
45
kanske första frågan, sorn borde göras, onx
Ståndet anser, att man utan återrerniss kan
företaga ämnet. Den andra torde böra blifva,
om återrerniss yrkas, och hvilken proposition
jag hoppas och föreslår måtte besvaras
med Nej. Derefter: samtycker Ridderskapet
och Adeln, att den, egentligen
till form och verkställighet hörande, frågan,
huruvida det, som skall beslutas, skall
höra till RiddarhusOrdningen eller Ordningsstadgan,
må uppskjutas, till dess frågan
om hufvudsakén först blifvit afgjord?
Jag tror, att ett fortsättande af discussionen,
innan Ridderskapet och Adeln bestämt,
hvilka delar skola discuteras, blott leder
till tidspillan. Således anhåller jag först
om proposition till återrerniss. I fall Ridderskapet
och Adeln ej anser återrerniss nödig,
anhåller jag, att vi måtte få inkomma
på hufvuclfrågan, och sist få afgöra, hvart
. aen hörer, till RiddarhusOrdningen eller
Ordningsstadgan. Det står då hvar och en
öppet att, vid den sednare discussionen, yttra
sig och söka vinna bifall till den me- *
ning, att saken tillhörer RiddarhusOrdningen;
men frågorne blifva ej så sammanblandade,
att man vill en del af,propositionen,
men ej en annan. Det är endast i
afseende derpå, som jag denna gång begärt
ordet.
Herr Lefrén: Då jag tog mig friheten
föreslå ett annat sätt för frågans behandlande
i formen, än det, som af andra Le
-
46
Den 3 Februari i f. m.
damöter blifvit gil la cl t, var det för att,
undvika, hvad Grefve Frölich nyss yttrade,
eller att frågan kunde intrasslas. Jag
tror, att man hör skilja emellan bufvudfrågan
och detaljerne. Visserligen går det äfven
an, att först votera om den förra, under
förutsättning att den anses blott vilkorligt
antagen, och att sedan låta detaljerne
komma under ny öfverläggning. Men
som vän af publiciteten glömmer jag ej,
att frågan så behandlades sista Riksdagen,
och det är mig icke okändt, att många voterade
Nej, i fruktan att detaljerne skulle
blifva sådane, som de ej önskade. Ridderskapet
och Adeln torde finna, att jag,
i detta hänseende, ej vill nyttja någon taktik
för att leda till det ändamål jag anser
riktigast, men att jag helt öppet framställer,
hvarföre jag föreslår den utväg, att,
för att lugna sinnena, först bestämma vilkoren
för publiciteten, och sluteligen låta
hufvudsaken komma under öfverläggning och
omröstning.
Det har blifvit anmärkt af Herr Riben„
att han ej visste hvad jag mente med uttrycket,
att vi borde akta oss för en sådan
behandling af målet, alt ett MedStånds rätt
kunde vara förnärmad. Jag får upplysa,
att jag hade afseende på frågan om strafflagens
behandling af Lagutskottet. . Om
ock vi icke besluta, att offentlighet skall
äga rum inom Riddarhuset, lär det likväl
Den 3 Februari i f. ra.
47
ej vara något af de öfrige Stånden förmenadt,
att införa den hos sig. I sådant fall
uppstår för dem behof af strafflag för de
personer, åt hvilka de medgifva inträde,
och den blir nödvändig derföre, att Rikets
Ständer icke äga, att genom enskild öfverenskommelse
stadga några straff inom Stånden,
ty utan Högsta Maktens medverkan,
äga vi ej rättighet att stadga straff för dylika
förbrytelser. Om vi neka remiss till
Lagutskottet, och målet sedan kommer derifrån
genom andra RiksStånd, kunna vi ej
taga det i öfvervägande, emedan vi ej antagit
hufvudsaken. Likväl är det en gifven
sak, att Ridderskapet och Adeln, såsom
RiksStånd, måste deltaga i strafflagens bestämmande
för de Stånd, hvilka insläppa
åhörare. Friherre Sparre har yttrat, det
han förmodar, att Ridderskapet och Adeln
bör hafva detta Hus sig förbehållet, utanatt
andra der få inträde. Herr Friherren
glömmer säkert icke, att historien bibehållit
hans ätt och många andra af våra äldsta
slägter från de tider, då vi öfverlade
under bar himmel. Offentligheten har börjat
der Friherrens familj börjat; sammankomsterne
skedde på öppna fältet; Konungen
med de förnämste voro i midteln; Allmogen
stod omkring; man hade ej slutna
hus för sådane tillfällen. Det har blifvit
sagdt , att ilo och 111 §§. Regeringsformen
voro tillräcklige att utgöra strafflag.
Jag hemställer, om mera än den ena
48
Den 3 Februarii f. ni.
kan vara tillämplig till sådane frågor, som
nu äro före, nemligen den iio:de, ty den
upptager förhållandet, då RiksStånd äro samlade;
den x i i:te deremot talar blott om sådane
förhållanden, hvilka kunna inträffa,
då ledamot ej är i sitt Stånd uti öfverläggning
stadd; den bestämmer, att han skall
vara fredad, då han gifver tillkänna, att
han i Riksdagsärende stadd är. Derom kan
ej blifva fråga, då han är inom sitt Stånd.
Det är således blott iio§., som bär är tilllämplig,
och den stadgar intet mindre straff
än detsamma, som för landsförräderi. Nu
hemställer jag, i fall något af de andra Stånden
skulle tillåta inträde för åhörare, om
vi böra åtnöja oss med en så sträng §.,
och om det ej vore lämpligare att stadga
en ny lag, som äfven upptoge mindre förseelser.
Tillämpning af i io §. skulle ej komma
att äga rum, åtminstone så sällan, att
det nästan vore onödigt att hafva §. I
händelse Rxdderskapet och Adeln skulle låta
frågan gå till återremiss, hvarom jag anhåller,
ber jag att, såsom förslag till de momenter
i 18 §. RiddarhusOrdningen, hvilka
böra tilläggas, få framställa följande:
Offentlighet vid Ridder sliapets och Adelns
öfverläggningar äger ruin vid alla
de tillfällen j dä ej LandtMarskalken eller
fem af Ståndets Ledamöter fordraatt ofverl
ägg n in ga me böra hållas slutne.
Rät
-
Den 3 Februarii f. m.
49
Rättighet att bivista öfver läggningarfie
lemnäs i den ordning, som är bestämd
i Ridderskapets och Adelns OrdningsStadga.
Förbrytelser af personerj som bivista
öfverläggningarne, och vägra att aflägsna
sig j dä LandtMär skalken derom tills äger\
straffas efter den lagj som Rikets Ständer
stiftat.
Dessa 3 momenter voro lampliga att
införa i 18 §. Det första har nemligen afseende
på hufvudfrågan, det andra på ordliingsstadgan
och det tredje på strafflagen,
som jag önskar att man måtte bestämma i
den väg Grundlagen föreskrifver. Jag begär,
att mitt förslag måtte få åtfölja den
återremiss, hvarom jag anhåller. Ytterligare
får jag tillkännagifva min öfvertygelse,
att Grundlagen ej medgifver att Betänkanden
från RiddarhusTJtskottet må behandlas
på annat sätt, än Betänkanden från andra
Utskott. Detta är likväl blott min enskilta
tanka. Jag skall icke opponera mig, om
resultatet ej blir derefter.
Friherre TVrangelj Henning: Det har
ordats så mycket i förevarande ämne, att
jag säkert skulle afstå från att yttra mig,
om ej under discussionen vissa åsigter blifvit
framställda, dem jag finner angeläget
alt vederlägga. Redan vid förra Riksdagen
har publiciteten med sakkännedom blifvit
n H, 4
5o
Den Z Februarii f. m.
afhandlad; jag förmodade, att opinionen derigenom
skulle vunnit stadga, hvad den också
gjort, emedan ganska få personer nu äro
emot publiciteten, större delen för densamma.
Likväl hafva dessa sednare i deras
yttranden visat farhågor, som jag ej
delar. Yid detta tillfälle har Friherre Sparre
förenat sig med hvad Grefve Snoilsky i sin
reservation anfört. Der åberopar han 58
§. Riksdagsordningen, såsom grund för sine
åsigter. Jag tror att man ej allenast
bör hålla sig till bokstafven, utan äfven
till andan. I den nyssnämnde §. är ju fråga
om justering af Protocollsutdrag eller
Protocoll, i hvilka besluten skola vara likstämmiga
med de ändringar som göras. Delta
synes mig vara alldeles oberoende af frågan
om publicitet. Grefven tror det vara
otillbörligt, som nu sker, att Tidningsskrifvarne
skulle kunna meddela allmänheten
det, hvarom man öfverlagt, innan Protocollet
blifvit justeradt. Man sammanblandar
här tvenne skiljaktiga saker. Protocollen
äro grunden för bedömmandet af våra
beslut, hvarmed Tidningsskrifvare icke hafva
något att göra. I händelse de upptaga
orätt hvad som förefaller, kan hvar och
en begära rättelse, och den sker säkert.
Om hvad hos oss förefaller först skulle
meddelas allmänheten, sedan Protocollens
justering ägt rum, kunde det besynnerliga
förhållande inträffa, alt då i andra Stater
Representationens åtgärder meddelas all
-
Den 3 Februari i f. ra.
mänbeten samma dag eller dagen efter sedan
de blifvit vidtagne, vi kunde förr få
vela deras beslut än våra egna. Ett så
förvändt resultat vore stridande emot de
liberala grundsatser, som man nu finner
rådande i alla constitutionella Stater. Man
bar vidare befarat, att, då LandtMarskalken
framställer en proposition, som besvaras
med Ja och Neij åhÖrarne deruti skulle
deltaga. Detta är lätt lijelpt, om man sätter
Vaktmästare, eller andra betrodde personer,
att vaka öfver ordningen och leda
ut de personer, som på sådant sätt obehörigt
deltaga uti besluten. Den farhåga
har äfven uppstått, att åhörarne skulle komma
i för stor värma eller gäsning under lifligare
discussioner. Denna farhåga delar
jag ej. Svenska folket är i allmänhet ansedt
för att vara allvarligt, till och med.
phlegmatiskt. När sådant ej sker i andra
länder, der folket är mera lifligt och med
mera enthusiasm följer de allmänna angelägenheterna,
befarar jag det så mycket mindre
här. Man vill för denna farhåga hemta
stöd af den händelse, som en gång inträffat
år 1789, ehuru den är att anse sorn
ett revolutionstillstånd, då Regeringen ville
imponera på Ridderskapet och Adeln, hvilka
ej låto imponera på sig. Sådant kan
ej hända 1111, då Regeringen visar aktning
för helgden af våra rättigheter och vår
frihet. Grefve Mörner har ansett 87 §.
11 11. 4*
5i
Den 3 Februari i f. m.
Regeringsformen föranleda behofvct af en
ny lag i och för publiciteten. Uti ofvannämnde
87 §. riämnes, att när tre Stånd
besluta ett lagförslag, blifver det lag. Jag
hemställer till Ridderskapets och Adelns
bepröfvnnde, om våra enskilta angelägenheter
kunna komma att af andra Stånd bedömmas.
Jag anser frågan helt simpelt
reglementarisk, då hvarken Konungens eller
de andra Ståndens bifall dervid kan
komma i fråga. Man har yttrat, alt om
oljud skulle uppslå, man ej skulle hafva
magt att utvisa eller föra bort en bullersam
person. Jag vet ej, hvarföre Ridderskapet
och Adeln mera skulle betagas rättigheten
att begära militärisk handräckning,
än en enskild person; ty om en sådan begär
den, får den icke förnekas. 18 §. Rid—
darhusOrdningen bör således förblifva sådan
den är.
I början kunna kanske, i följd af ovanan,
några missbruk ske; men de försvinna
säkert snart, om de tillrättavisande åtgärderne
ej äro för stränga, i hvilken händelse
några ledsamma följder säkerligen icke
skola inträffa.
Enligt min öfvertygelse bör Svenska
folket få bevista våra discussioner. Det
deltar med oss i skatter och bördor, oell
bör således ej vara uteslutet från att vara
vittne till de öfverläggningar och beslut,
Den 3 Fcbruarii f. tn.
53
som inverka på dess ställning och medborgerliga
förhållanden. Det reglementariska
liar af flera personer blifvit vidrördt; jag vill
blott nämna, huru jag anser Läktaren böra
fördelas. Denna läktare är i proportion till
mängden af personer, som den inrymmer,
större än i Representationens rum i andra
länder, och jag är således öfvertygad, att,
när nyhetens behag upphört, den skall blifva
mer än tillräckligt rymlig. Den borde
indelas i fyra hufvudafdelningar: 1:0 en,
hvarest medlemmar af de öfriga Stånden
ägde rätt att öfvervara våra öfverläggningar,
för hvilket ändamål till deni borde
utdelas vissa billetter, som inom dem kunde
lourvis begagnas; 2:0 den andra afdelningen
borde anvisas åt de utländske Missionerne;
dock så, att endast ett ringa antal
billetter utdelades, t. ex. en åt hvarje
Mission; 3:o platser åt Tidningsskrifvare,
som nödvändigt borde hafva bil letter för
bela Riksdagen, emedan, om de skulle för
hvarje gång anskaffa nya, sådant skulle förorsaka
tidsspillan och osammanhang i redactionen
af deras Tidningsblad; 4:o slutligen
skulle omkring 5o billetter vara att
tillgå för andre personer, sorn för dagen
åstundade afhöra öfverläggningarne. Billet-utdelningen
kunde besörjas af RiddarhusSecrelerai
en eller någon annan för ändamålet
utsedd person.
Eli fördel, som publiciteten mäste medföra,
anser jag vara den, alt de Talare,
54
Den 3 Februarii f. ra.
som äro mera lyckliga uti yttrandet af deras
tankar, deraf föranledas att med ändå
mera omvårdnad ordna deras tal, och att
den mindre öfvade väntar till dess han förvärfvat
en större säkerhet. Jag hade visserligen
mera att tillägga, men nödgas sluta,
för att snart få höra proposition idelina
fråga. Jag förenar mig med Herr Tham
i afseende på sältet, huru denna proposition
må af Herr Grefven och Ordföranden
framställas.
Herr Printzenskjöld, Jccel: Såsom Ledamot
af RiddarhusUtskottet har jag redan
ådafalagt de åsigter, jag har af ämnet. I
öfrigt får jag förena mig med Herr Riben,
som yttrat sig närmast i enlighet med min
öfvertygelse. Derjemte anhåller jag, att få
lemna några svar på de anmärkningar, sorn
blifvit gjorde vid Utskottets Memorial. Herr
Lefren har trott, alt rälta formen hade varit,
att Utskottet i särskilte Utlåtanden yttrat
sig öfver principfrågan och verkställighetsåtgärderne,
då man kunnat göra proposition
på hvarje fråga för sig. Jag får
i detta afseende hänvisa till 56 §. Regeringsformen,
der det stadgas, att om ett
Betänkande under discussionen delas i flera
punkter, kan proposition framställas på hvarje
punkt särskildt. Intet hinder finnes således
för Memorialets delande i tvenne delar.
Utskottets mening har ej eller varit,
alt Memorialet skulle i sin helhet och i en
Den 3 Februari i f. m.
55
proposition upptagas. Både liufvudfrågan
och det reglementariska äro väl omnämnde
i samma handling; men om Ridderskapet
och Adeln ej finnér nyttigt att antaga håda
delarne, på det sätt Utskottet föreslagit,
kan den ena afslås och den andra antagas.
Vidare har Herr Lefren sagt, att en lag
till förekommande af förbrytelser af främmande
åhörare nödvändigt borde stiftas.
Jag tror detta vara mindre angeläget, och
instämmer till största delen uti hvad Friherre
Wrangel i detta afseende yttrat; det
skulle vara ganska oangenämt, om tre Stånd
skulle behöfva hmeskrifva oss lag inom vårt
eget rum. En Ledamot har yrkat, alt man
borde antaga offentligheten endast på försök
och med vilkor, att den kunde när som
helst afskaffas. Utskottet har varit af samma
tanka, och derföre tillstyrkt hvarken
lagförslag eller införande i RiddarliusOrdningen.
En annan Ledamot har trott, att
man vid billet-utdelningen bör gå tillväga
med mycken försigtighet. Hetta har Utskottet
äfven iakttagit, då det öfverlemnat
åt Ståndets egne Ledamöter och LandtMarskalken
att utse de personer, som skulle vinna
inträde. Detta förslag borde vara mycket
välkommet för dem, som ej nitälska
för offentligheten, emedan det står i deras
skön att utdela eller ej utdela de bil letter
de erhålla, och att således i verkställigheten
motarbeta en princip, den de ej gilla.
För min del anser jag detta billet-ut
-
56 Den 3 Februarii f. m.
delningsförslag vara det bästa, som hittills
blifvit uppgifvet. Hvad Friherre Spane yttrat,
har Herr Lefren redan tillräckligen
besvarat. Herr Tham har trott, att 18 §.
RiddarhusOrdningan skulle bevisa, att publiciteten
vore förbjuden, emedan det sednare
momentet stadgar, att den, som utlånar
sin Pollett, skall vara säte och
stämma på Riddarhuset förlustig. Delta
stadgande s}rnes tydligen, af den påföljd
det innebär, endast åsyfta Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, och är tillkommet
för alt hindra, det man genom Pollettens
utlånande skulle kunna sätta en person,
sorn icke är Riksdagsman, i tillfälle all deltaga
i voteringen, då en §. särskildt förordnar,
att deli, som medbafver Polletten,,
får votera. Ordet obehörigt• i nämnde §.,
som äfven är citeradt, förlorar i öfrigt all
kraft, då Ridderskapet oell Adeln lemnarsin
tillåtelse till inträdet. Herr Bråkenhjelm bär
talat om Polletterne, sorn nu tilldelas Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, samt
uppläst alla ställen i RiddarhusOrdningen,
der de stå nämnde, för att bevisa att dessa
stadganden skulle lägga hinder i vägen
för Inträdespolletlers meddelande åt andra
än dem, som äro Riksdagsmän. Skulle nu
ordet Polletter vara så hinderligt för den
goda saken, så kan man, såsom RiddarhusUtskottet
föreslagit, kalla de inträdesmärken
, som åhörare erhålla, billetter, då all
farhåga i detta afseende bör försvinna. I
Den 3 F e b r u a r i i f. ra.
57
öfrigt får jag förena mig med alla dem,
som talat för denna sak. Hvad propositionen
angår, kan den göras, såsom vid
förra Riksdagen, nemligen att Herr Grefven
och Ordföranden framställer, om Ridderskapet
och Adeln tillåter åhörare tillträde
vid dess sammankomster med de vilkor,
som framdeles, efter särskild öfverläggning,
kunna stadgas. Sedan kan en
återremiss ske, om den finnes nödig, i afseende
på verkställigheten. Jag skall ej
hafva något deremot, utan önskar den tvärtom.
De båda frågorne kunna och böra alldeles
skiljas från hvarandra.
Herr af Malmborg _, Abraham: En
mångårig erfarenhet har hos mig stadgat
fullkomlig öfvertygelse derom, att alla hemliga
samfund, allt efter deras särskilda beskaffenhet,
i mer eller mindre mon äro
skadlige för allmänna ordningen och säkerheten;
ty dygden och hemligheten trifvas
sällan länge tillsammans. Jag har väl
derföre, såsom Ledamot i RiddarhusUtskottet,
vid sista Riksdag, då fråga om offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
äfven förehades, ej mindre
i Utskottet än inför detta upplysta Stånd
förklarat mig anse offentlighet på alla ställen,
der allmänna ärender afhandlas, vara
håde nödvändig och nyttig, då den kan
på ändamålsenligt sätt och utan menliga
följder införas; men jag har likväl derjemte
58
Den 3 Februari i f. m.
uti särskildt till Protocollet då aflemnadt
yttrande, som jag nu endast åberopar för
att icke onödigt uppehålla Ridderskapet och
Adeln med att afhöra upprepandet deraf,
andragit de skäl, hvilka bestämde mig att
icke instämma med Utskottets pluralitet uti
det då afgifna Betänkande, hvarigenom den
föreslagne så kallade publiciteten af Utskottet
tillstyrktes. Att mine deremot anförde
skäl icke voro ogrundade, dertill tror
jag mig kunna hämta säkra anledningar af
det Beslut, hvilket sedermera in pleno fattades
af Ridderskapet och Adeln, som då
med en nästan ovanlig pluralitet ogillade
Betänkandet och således äfven dermed tycktes
godkänna hvad jag anmärkt emot den
föreslagna publiciteLen, hvilken jag tror
mig vid det tillfället hafva visat, sådan
den blifvit föreslagen, vara både ändaraålslös
och onyttig, till och med skadlig, så
Jänge alla RiksStåndens öfverläggningar icke
hållas inom ett rum, och så länge icke
en hvar, som det åslundar, kan, lika som
vid HäradsRätterne sker, lemnäs inträde
utan billetter, vid hvilkas utdelning anledningar
till menliga missnöjen svårligen och
måhända omöjligen kunna undvikas eller
förekommas. Detta allt tyckes Ridderskapets
och Adelns pluralitet, genom det af
mig nu åberopade Beslut, äfven hafva medgifvit,
efter då förekomne skäl och omständigheter,
hvilka för närvarande synas mig
vara alldeles enahanda som förra gången;
Den 3 Februarii f. m.
59
hvarföre jag anser mig höra, likasom då,
för min del afstyrka bifall å förevarande
Memorial, helst jag hvarken deri, eller af
hvad för öfrigt i ämnet är vordet anfördt,
kan finna de förr af mig uppgifna och nu
åberopade skäl vederlagde. Jag bör således
dervid ståndaktigt förblifva, på det jag
icke må anses inconsequent, eller tillvitas
en ungdomlig obetänksamhet, hvilken sannolikt
af ingen skulle ursägtas en 76 år
gammal man, som nu snart i 4p år innehaft
det allvarsamma och ansvarsfulla DomareEmbetet,
vid bvars utöfning förhastande
eller obetänksamhet aldrig ursägtas
af någon; och enär jag anser en Representants
kall vara af alldeles lika beskaffenhet,
bör jag icke tveka att äfven denna
gången önska, det Ridderskapet och Adeln
täcktes med mig instämma uti anhållan om
proposition till afslag å ifrågavarande Memorial.
I annat fall, och då jag tror det icke
vara utan interesse för en hvar, att få tillförlitligen
upplyst, i hvad måtto allmänna
opinionen inom detta vördnadsvärda Stånd
sedan sista Riksdag förändrats, hvilket säkrast
kan utrönas genom votering, vågar jag
ödmjukast anhålla, att den äfven nu må
varda anställd. Mig torde äfven benäget
tillåtas ödmjukast erinra, att enär det sätt,
hvilket hitintills blifvit begagnadt, för alt
underrätta allmänheten örn hvad här afhand
-
6o
Den 3 Februarii f. ni.
las, mig veterligen icke medfört minsta olägenhet,
man icke bör förhastadt införa en
nyhet, hvars följder svårligen kunna förutses
eller beräknas.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
skall ej upptaga tiden med något anförande
i liufvudsaken, utan blott yttra mig otn
behandlingssättet. Utskottets Memorial innehåller
väsendtligen tvenne delar; den första
tillstyrker offentligheten, den andra angår
sättet, huru den bör äga rum. För
min del tror jag, att Ridderskapet och
Adeln skulle begå ett misstag, om Ståndet
icke behandlade frågan i samma ordning;
dels derföre, att det är naturligt att först
afgöra hvad man vill, innan man talar otn
sättetj att utföra sin vilja; dels derföre,
att om icke den ordning iakttoges, det nödvändigt
skulle hända, att åtskiltige Ledamöter,
som önska offentlighet, men ej gilla
det sätt, som Utskottet föreslagit, skulle
nödgas uppoffra sin öfvertygelse i ena eller
andra fallet, eller ock säga Nej till alltsammans.
Man har bort någre Ledamöter
vilja alt verkstäliighets-åtgärderne skola behandlas
af Lagutskottet, andra åter, att
föreskrifterna derom skola införas i RiddarbusOrdningert;
och bäggedera äro afvikande
från RiddarhusUtskottets framställning
att blott intaga dem i Riddarhusets
Ordningsstadga. Om derföre proposition
gjordes till bifall å Utskottets Memorial*
Den 3 Februarii f. m. 61
vöre det att befara, att både de, som ogilla
hufvud frågan, de som önska detaillerne
behandlade i Lagutskottet, och de som
vilja se dem införda i RiddarhusOrdningen,
skulle alla tre lagga Nej, hvarigenom ett afslag
säkert skulle följa. Utan oro öfver utgången,
emedan jag är Öfvertygad, att det
rätta i saken dock småningom segrar, Önskar
jag blott, att ett rigtigt behandlingssätt
måtte iakttagas, så att man lemnar hvar
och en frihet, alt yttra sin mening. Min
åstundan instämmer således med Herr von
Heynnes, att nemligen frågan, om offentlighet
medgifves, må blifva den första, som
framställes, med förbehåll att det lemnäs
Ståndet öppet att sedan öfverlägga om sättet,
huru. Skulle det flå hända, att Ricici
erskapet och Adeln ej för närvarande gillade
någotdera af de uppgifna sätten, och
nit offentligheten följaktligen icke så hastigt
ginge i verkställighet, befunne man
sig ej i annan belägenhet än att man fattat
ett beslut, hvilket man för mellankommande
hinder ej kan genast utföra. I annat
fall torde sjelfva heslutet icke ens blifva
taget. Så mycket bör jag dock säga i
saken, alt jag ej kan instämma med dem,
sorn tro att det är nog alt vara väl klädd,
för att här få inträda bland åhörare. Jag
har sjelf, uti en annan nationalförsamling,
varit vittne till, att en väl klädd person
dock var rusig och anmälte sig att tala,
och att man ej utan möda och buller kun
-
62
Den 3 Februarii f. m.
de fa honora ut. Vid sådana och flera tillfällen
kan man behöfva den verkställande
magtens biträde till ordningens upprätthållande;
och huru skall man kunna med säkerhet
påräkna det, om sjelfva offentligheten
är vidtagen utan Styrelsens hörande
och samtycke. Derföre får jag förklara
att, derest proposition göres å Memorialet,
sådant det är, nödgas jag lägga Nej, ehuru
jag i annat fall ville lägga Ja.
Åtskillige hördes yrka proposition.
Herr von Hejnne: Då nu endast fråga
är om att få sjelfva hufvudsaken under
omröstning, förbehåller jag mig att få yttra
mig, då den andra frågan, eller den.
om verkställigheten, förekommer.
Grefve CronhjelmOtto August: Jag
är visserligen till en del förekommen af
Herr von Hartmansdorff; dock får jag, i
afseende på sättet, nämna, att de farhågor
man velat finna deruti, att, om man ej
först afgjorde detaillerne, vissa personer
skulle motverka hufvudfrågan, ej torde vara
särdeles grundade. Riddarhuset befinner
sig i denna fråga deladt emellan trenne
meningar; den första, som vill publicitet
helt enkelt, i dess fulla liberalitet;
den andra, som vill hafva den dels med
inryckande deraf i RiddarhusOrdningen,
dels ock med en stadgad lag; och den
tredje, som alldeles icke vill hafva den un
-
Den 3 Februarii f. m. 63
der något villi or. Jag tror då ej, att man
risquerar något, om man voterar om principen
först; ty det parti, som vill hafva
publiciteten helt enkelt, voterar naturligtvis
Ja. De personer, som vilja hafva lag
för densamma, kunna ej votera Nej, emedan
de kunde vara säkra att vid den nästa
voteringen, om detaillerna, få öfvervigten,
enär den enda utvägen för dem, som
ej vilja hafva publicitet, och som i principfrågan
blifvit öfverröstade, mäste blifva
att kasta sig på deras sida, som vilja hafva
publiciteten begränsad. Om derföre votering
anställes, blir en oundviklig följd,
att principen segrar, ty det parti, som vill
hafva den begränsad, mäste väl, på de skäl
jag nu nämnt, votera för den. Jag kan ej
i RiddarhusUtskottets Memorial gilla den
princip, att Ridderskapet och Adeln ej skulle
lemna offentlighet vid sina öfverläggningar
såsom en gärd åt nationens fordringar
och tidell varfvets stegrade upplysning, utan
blott såsom ett ögonblickligt begifvande.
Det är ju att vara i hög grad illiberal, då
man likväl vill synas liberal, och innefattar
dessutom en oegentlighet; ty en gång
medgifven, kunna vi ej mera återtaga offentligheten,
emedan opinionen säkert hindrar
det. Sådant Memorialet nu är, kan
man likväl tänka sig, att några få Ledamöter
i ett plenum kunde göra demonstrationer
emot åhörares närvaro, och således
aflägsna dem. Jag finnér visserligen det
64
Den 3 Februarii f. ra.
särande-för oss, att vi ej i de.nna sak lunna
gora hvad BondeStåndet gjort. Vi hafva
nemligen en StåndsOidning, hvilken,
om ock Grundlagen ej lemnar anledning,
att den icke af oss ensamme kan uppgöras,
dock genom praxis är så stadgad, att
vi troligen ej mera ensamme få förordna
om densamma, och således ej heller ensamme
besluta om offentligheten, utan alltid
lära få underkasta oss Konungens sanction.
Jag vill dessutom, att publicitetens
erkännande skall införas i RiddarhusOrdningen,
på det den ej må kunna genomen
ögonblicklig reaction af dess motståndare
återtagas, och jag finner åtskillige stadgani
RiddarhusOrdningen stridande emot densamma.
Såsom jag nyss haft äran yttra,
finner jag det visserligen vara sårande alt
vi ej kunna i denna sak göra hvad BondeStåndet
gjort; men Ridderskapet och Adeln
bar genom RiddarhusOrdningens behandling
hittills, d. v. s. genom förbiseende afsin
rättighet att sjelf stifta sin SlåndsOrdning,
också sjelf tillställt det förhållande, som
nu äger rum. Jag slutar med att säga, att
jag, olika med Grefve Frölich, tror att principen
borde försl behandlas och sedan detaillerne,
och ej kan förena mig med Herr
Lefren, att en lag skulle stiftas för förbrytelser
mot publiciteten, innan vi ännu veta,
om publiciteten af oss blir antagen.
För min enskilta del är jag dock öfvertyga*1»
-
Den 3 Fe b raar i i f. m.
65
gad, alt principen vinner, om proposition
derpå göres, hvarom jag också vågar anhålla.
Många yrkade å nyo proposition.
Herr Bråkenhjelm: Enär flere personer
begärt proposition till återremiss af
Utskottets Memorial, får jag till följd af
den öfvertygelse om ämnets beskaffenhet
och förhållande till RiddarhusOrdningen,
som jag förut trott mig böra tillkännagifva,
reservera mig mot all annan proposition
till återremiss, än en sådan, hvarigenom
Herr Grefven och Ordföranden icke
på samma gång medgifver någon annan slags
proposition å Memorialet. Således skulle
till contraproposition antagas: Vinner Nej,
anses Ridderskapet och Adeln yrka proposition
till bifall å Utskottets Memorial.
Herr Tham: Ändamålet, hvarföre jag
uppstigit, är att fortskynda öfverläggningen.
Det är derföre jag, med minnet af
hvad som passerade vid sista Riksdagen,
går att yttra mig. Den dåvarande LandtMarskalken
förklarade frågan om publiciteten
så ovilkorligt tillhöra RiddarhusOrdningen,
att han ej kunde medgifva proposition
derå, utan förändring af RiddarhusOrdningen.
Detta ger mig anledning hemställa,
om Herr Grefven och Ordföranden
ian meddela en proposition sådan, som
Grefve Frölich begärt den. Sistnämnde
11 II. 5
De ii 3 Fe l> ru a r i i f. lii.
Taline har yttrat, alt vi först kunde afgöra
frågan om principen, och alt den andra
frågan skulle innefatta, om saken blott skulle
införas i Ordoingsstadgan, eller intagas i
RiddarhusOrdningen. I den händelse, såsom
jag fruktar, proposition icke får meddelas
på detta sätt, utan Herr Grefven och
Ordföranden finner, att frågan om publiciteten
hör tillsammans med RiddarhusOrdningen,
och att den ej kan beviljas utan
tillägg till 18 §. i denna Ordning, anhåller
jag, att få dess utlåtande derom, på det
vi ej må upptaga tiden med raisonnementer,
som ej kunna leda till något resultat.
Grefve Frölich: Jag hade ej haft något
emot att genast förena mig med den
proposition, Herr von Heynne föreslagit,
och i hvilken Herr von Hartmansdorff instämt,
om jag ej förutsett, att de båda frågorne,
om återremiss och om intagande af
liufvudsaken i RiddarhusOrdningen, äfven
skulle förekomma. Jag har velat aflägsna
dessa frågor, innan vi kommo till hufvudfrågan,
i afseende på hvars,behandling jag
fullkomligen instämmer med Herrar von
Heynne och von Hartmansdorff. ]Nu bardet
visat sig, alt en Ledamot satt i fråga
remiss. En annan Ledamot, Herr Tham,
har yrkat att få en ändring i RiddarhusOrdningen,
hvilken skulle med detsamma
beslutas. Han har sagt, att LandlMarskalken
vid förra Riksdagen vägrat proposition,
Den 3 Februarii f. m. 67
om fråga varit om förändring i propositionen.
Vid berörde tillfälle gjorde LandtMarskalken
följande proposition: Bifaller
Ridderskapet och Adelil* att, såsom RiddarhusUtskottet
föreslagit, offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar må
äga rum, under förbehåll att, efter särskild
pröfning, få framdeles bestämma sättet och
verkställigheten af berörde offentlighet. I
denna proposition måtte ligga ett tydligt
bevis att han icke vägrade proposition å
offentligheten. Han bade vägrat att framställa
proposition å frågan, om beslutet
skulle införas i RiddarbusOrdningen eller
icke. I den mån Ridderskapet och Adeln
fattat sådane beslut, hvarigenom tillägg i
RiddarbusOrdningen blifvit nödige, hade
kanske LandtMarskalken vägrat proposition.
Att jag skulle genom det preliminaira beslut,
hvartill jag vill öfvertala Ridderskapet
och Adeln, så tillställa att Herr Grefven
och Ordföranden skulle nödgas vägra
proposition, det bestrider jag. Jag har velat
låta den omständigheten slå öppen till
en sednare ventilation, huruvida det reglementariska
kunde anses tillhöra RiddarhusOrdningen
eller Ordningsstadgan. Det är
endast för att förekomma den händelse, att
ej alla Ledamöter skulle få uttrycka sin
mening, som jag gjort min framställning.
Jag ansåg nödigt, att först undanrödja frågan
om återremiss, och alla frågor, hvart
saken skulle kunna höra. Vill nu Ridder
u
It. 5*
t
68
Deri 3 Febr u avi i f. m.
skåpet och Adeln de facto med nekande
afgöra både frågan om återremiss och huruvida
saken skall intagas i RiddarhusOrdningen,
så har jag intet deremot; tvärtom.
Om åter ett preliminairt beslut, som ej
skulle binda Ridderskapet och Adeln, hvarken
i princip eller detailier , vidtoges, kunde
vi sedan votera öfver hvarje §. med Ja
och Nej. Om Ridderskapet och Adeln samtyckt
till detta, hade vi varit ifrån att höra
åtskilliga saker talas, väl ganska förträffeligen,
men rörande en fråga, om hvilken
vi ej veta huruvida vi komma att besluta
i dag eller en annan dag. Det är
möjligt, att votering kan komma alt äga
rum om principfrågan. Då måste det vara
väl, att vi på förhand afskiljt sådane
frågor om form, som ej böra indragas i
hufvudfrågan. Jag får således förnya min
anhållan, att 1:0 Herr Grefven och Ordföranden
måtte inhemta Ståndets tanka, om
det åstundar återremiss; 2:0 att till Ridderskapet
och Adeln måtte framställas, det
hufvudfrågan måtte komma till ventilation,
och ej consideratiöner göras, förr än efteråt,
på hvarest besluten skola inflyta, i RicldarhusOrdningen
eller Ordningsstadgan. Det
är endast i detta afseende Herr Tham skiljer
sig från mig, att han vill hafva stadgandet
in i RiddarhusOrdningen. Då är
jag säker, att de, som med mig önska publicitet,
skola votera Nej. Jag har velat
från hvarandra skilja frågorne om forin och
Den 3 Februarii f. m.
69
sali. Det sker bäst, sedan man ser, hurudan
saken är, och det kan man ej se, förr
än man sett den utvecklad. Att den första
propositionen i sak, sedan den ena formfrågan
blifvit undanröjd och den andra postponerad,
för öfrigt borde blifva sådan Herr
von Heynne föreslagit, var hvad jag ifrån
början trott. Den skulle lyda: Bifaller Ridderskapet
och Adeln, att offentlighet skall
äga rum vid dess öfverläggningar, under de
vilkor, som framdeles komma att bestämmas.
Så enkel skulle den blifva. Men först
bör frågan om remissen afgöras, och sedan
hvart besluten skola hänföras, på det ej
ideer om formen måtte förblandas med hufvudfrågan.
Det vore synd, om vi kommo
att votera om det, hvarom vi ej ämnade
att votera.
Ropen på proposition förnyades.
Herr Riben: Under den långa stund
som förflutit, sedan jag anmälte mig, har
discussionen fått en annan riktning. Här
bar blifvit väckt fråga om återremiss. Den
tager jag mig friheten bestrida, så framt
meningen är att återremittera Memorialet i
dess helhet. Det vore ändamålslöst. Det
skulle hafva ingen annan påföljd, än att
Ridderskapet och Adeln 8 å i4 dagar härefter
åter finge använda en förmiddag till
discussion öfver samma ämne. Deremot instämmer
jag gerna med de Herrar, som begärt
frågans afskiljande. Skulle Ridderska
-
7o
Den 3 Februarii f. in.
pet och Adeln bifalla, att främmande personer
få bivista dess sammankomster, och
sedan återremittera de reglementariska stadganden,
så bar jag ingen ting deremot.
Men att få återremiss på hela saken, utan
att något vore beslutadt, tjenar till intet.
I den händelse Herr Grefven och Ordföranden
skulle bifalla denna mening, får jag
förklara, att jag ej kan helt och hållet godkänna
det förslag Grefve Frölich framstält.
Jag skulle önska, att man ej nyttjade ordet offentlighet,
utan som Utskottet föreslagit, tillåtelse
för främmande personer att få bivista
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Förslaget är gjordt med för starka inskränkningar,
för att kunna få namn af offentlighet.
Jag ville föreslå en proposition sådan sorni
denna: Bifaller Ridderskapet och Adeln,
att främmande personer få bivista Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, under
förbehåll, att Ridderskapet och Adelil framdeles
beslutar sättet. Skulle en sådan proposition
gillas, finner jag ej något hinder
för återremiss af det reglementariska. Jag
ber att få fästa deras uppmärksamhet, som
yrka tillägg eller förändring i RiddarhusOrdningen,
eller som önska straff-bestämmelsers
stadgande, på sätt Regeringsformen
föreskrifver, jag ber, säger jag, få fästa deras
uppmärksamhet deruppå, att, om de
stadganden, som Ridderskapet och Adeln
beslutar, flyttas ur Ordningsstadgan lill RiddarhusOrdningen,
är också den princip om
-
Den 3 F e b r u a r i i f. in.
7'
kullslagen som RiddarhusUtskottet anlngit,
att man skulle anse saken, såsom ett blott
'begifvande. Friherre Wrangel bar framställt
ett annat förslag för biljet-utdelningen.
Jag fruktar att, om halfva läktaren
skulle upplåtas åt Ministrar och de mest
upplyste, luigo vi tillsätta en UrskillningsDeputation,
för att bestämma, hvilka de
sednare voro. Att taga för afgjort, att en
biljet skulle vara för hvarje Mission, anser
jag icke eller tjenligt. Det kunde hända,
att de ej ville begagna den. Utskqttet har
trott det vara mycket svårt, att ingåiminutier,
emedan man då alltid lätt glömmer
något; just för att ej utsätta sig för den
möjligheten, har Utskottet öfverlemna! till
LandtMarskalken ett stort antal biljetter.
Jag kan ej förvänta mig annat, än att en
LandtMarskalk med urval skall gifva biljetter
åt personer, som komma i fråga dertill.
Han lärer ej underlåta, att gifva biljet
åt en Utländsk Minister, som önskar en
sådan, åt andra Stånds ledamöter, åt andra
upplysta personer, och åt tidningsredacteurer.
Herr af Malmborg har yttrat
sig directe emot sjelfva saken. Jag skall
ej blifva vidlyftig i mitt svar till honom.
Han har ansett, alt publicitet ej bör
äga rum, innan alla fyra Stånden komma
under ett tak, och innan dörrarne kunna
öppnas för hela allmänheten. Jag skulle
dela hans mening, om vårt auditorium vore
så stort, som Ladugårdsgärdet. Men då
det icke så är, mäste en gräns bestämmas.
72
Den 3 Februari i f. m.
Herr Rosenbladj Bernhard: Frågan om
offentlighet, antydd vid 1818 års, och väckt
vid 1823 års Riksdag, har sedan dess gjort
betydliga framsteg. Det är ej utan tillfredsställelse
man sett, huru våra öfverläggningar
fått offentlighet genom tidningarne. Förut
gåfvos de ej tillkänna, utan genom en.
Riksd agsTidning, som blott ganska ofullständigt
och sent antydde beslut och discussioner,
och genom protocoller, som behöfde
stundom decennier för att blifva fullbordade.
Gaf någon vanlig tidning Riksdagsdebatter,
voro de stympade utdrag,
valda af partiska omdömen, eller ej mindre
isolerade anföranden, insända af författarne
sjelfve. Nu ser man de flesta tidningar,
visserligen mer och mindre väl, sysselsätta
sig med dagens debatter, och vissa
gifva dem med en opartiskhet och fullständighet,
sorn är sällsynt att träffa äfven
i länder, der likväl mera vana finnes vid
tidningslit lera t uren. Jag ber om förlåtelse,
om jag upptager sjelfva hufvudfrågan;
men då jag hört en ledamot yttra farhåga
om utgången, anser jag som en pligt att
återkalla i minnet några af de förhållanden,
hvilka äga rum. Offentligheten är i
det närvarande Europa af Göthiskt ursprung.
Ursprungen från alla Göthiska Statsförfattningar,
har den qvarblifvit i alla länder,
der sådane varit stadgade, och gifvit styrka
åt institutioner, sorn eljest kunna hafva
många fel. Det är offentligheten, som gif
-
Den 3 Februarii f. di. 73
ver tle Engelska Domstolarne den rättvisa
de äga, under det alt der finnas former och
ofta lagbud, onekligen de mest olämpliga.
Vi hafva sett, huru offentligheten blifvit
allt större och större hos oss, och dess välgörande
följder. Efter 1719 och 1720 årens
Riksdagar och RegeringsFormer voro våra
öfverläggningar länge slutne för allmänheten.
Vi kunna gerna, utan att förnärma
den tiden, tillåta oss att erinra, huru ofta
man då förfor på ett sätt, som nu ej vore
möjligt, och huru man till exempel i ett
Stånd, BondeStåndet år 1756, vid valet af
Talman, tillät sig förklara enhälligt antaget
ett beslut, mot hvilket 70 å 80 personer
förklarade sin reservation i sådane uttryck
, som jag anständigtvis icke tilltror mig
att anföra; Riksdagsmän, som derföre blefvo
straffade till och med med kroppsstraff.
I afseende på sättet för offentlighetens införancle/så,
ehuru jag får förklara mig hafva
samma tanka som år i8a3, att den af
oss ensamme kan införas utan förändring i
RiddarhusOrdningen, skulle jag tro, att saken,
i afseende på dess vigt, borde underkastas
Konungens sanetiön. Jag är ej för,
att gifva åhörare en juridisk rätt till inträde.
Den kan ej uppkomma. En annan
rätt finnes ej hos våra Commiltenter, än
den, att våra beslut skola ledas af hvad
som är klokt, rattvist och nyttigt. Jag delar
äfv*en den tanka, att en särskilt lag hör
stadgas, ehuru jag ej tror, att den ofta kan
74 Den 3 Februarii f. »n.
komma i fråga. Det har blifvit anmärkt att,
om vi ej skulle antaga offentligheten, en
sådan lag vore onyttig; men jag ber att
få erinra, att lagen blifver gemensam för
hvarje Stånds offentliga öfverläggningar, och
om vi ej medgåfvo offentlighet, kunna MedStånden
göra det. Derföre, i fall Herr Lefren
icke väckt fråga derom, skulle jag hafva
varit benägen att väcka den. Jag anhåller,
att, såsom Herr von Hartmansdorff
föreslagit, Herr Grefven och Ordföranden
ville, på samma sätt som skedde vid förra
Riksdagen, först till Ridderskapet och
Adeln framställa frågan om offentlighetens
medgifvande, eller tillåtelse för främmande
personer att öfvervara våra öfverläggningar,
med fullt förbehåll, att öfverläggning
sedermera skall, såsom Grefve Frölich
föreslagit, först företagas om föreskrifterne,
och slutligen om formen, huruvida
de böra i RiddarhusOrdningen intagas, eller
i en särskilt OrdningsStadga, och, i detta
sednare fall, huruvida denna bör underkastas
Konungens sanction.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Då utan tvifvel hvar och en stadgat sin
mening i hufvudfrågan, vore det fruktlöst
att söka bringa ändring i den mening man
fattat. Således är nu hufvudsakligen fråga
om formen, för att komma till ett beslut;
och då jag i den delen förenar fnig med
Herr von Hartmansdorff, bör jag ej vidare
upptaga tiden.
D e ii 3 Februari! f. m.
Grefve Posse_, Arvid: Sjelfva saken är,
både vid detta tillfälle, och flere föregående,
så utredd, att föga dervid är att tillägga.
Lika med Friherre Anckarswärd är jag
öfvertygad, att hvar och en stadgat sin öfvertygelse;
och att hvarje försök att rubba
den vore fruktlöst. Jag har uppträdt blott
för att gifva tillkänna de skäl, hvarföre jag
ej kan i allo instämma i Grefve Frölichs
proposition. Jag förenar mig med honom
deruti, att det reglementariska afskiljes; men
en annan fråga, om hvilken mycket är ordadt
och på hvilken vi måste lägga vigt,
blir, huruvida stadgandet om offentlighet
bör intagas i RiddarhusOrdningen eller Ordningsstadgan.
Grefven har trott denna frågas
afgörande kunna uppskjutas. Om det
sker, och Ordföranden sedan vägrar publiciteten
i annan form än att stadgandet derom
införes i RiddarhusOrdningen, komma vi
i en ganska besynnerlig belägenhet. Vi hafva
då sagt, att publicitet skall äga rum, men han
säger deremot, att det ej kan ske utan införande
deraf i RiddarhusOrdningen. Då måste
vårt Beslut antingen förfalla, eller sjelfskrifvet
komma in i RiddarhusOrdningen.
Dessutom har Grefve Frölich anmärkt, att
LandtMarskalken vid sista Riksdagen ansåg
sig oförhindrad att göra proposition nära
nog lika med den, Herr Grefven nu yrkat.
Om vi genomgå hvad som då föreföll, finna
vi, alt den af LandtMarskalken framstäldte
proposition innehöll orden: såsom
76
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
JiiddarhusUtskottet föreslagit. Detta Utskott
tillstyrkte då, att stadgandet om offentlighet
vid våra öfverläggningar skulle
intagas i RiddarhusOrdningen. Nu har deremot
Utskottet afstyrkt sådant. Förhållandet
är derigenom olika. I öfvertygelse, att
Grefve Frölich fäster uppmärksamhet vid
hvad jag anfört, och derefter jemkar sig,
anhåller jag få yttra mig om införande af
publicitetsfrågan i RiddarhusOrdningen. Jag
medgifver gerna, att 12, i3 och 17 §§. i
RiddarhusOrdningen möjligen kunna tolkas
så, alt publiciteten kan medgifvas utan tillägg
i RiddarhusOrdningen. Men om man
läser allt, hvad i RiddarhusOrdningen står
angående rättigheten till inträde på Riddarhuset,
kan väl ingen neka, att andan
deri är, att Plena skola vara slutna. Om
det måste medgifvas, att andan är sådan,
hvarföre då, (må det uttrycket icke misstydas,
) gå advocatoriskt tillväga. Hvarföre
då ej antaga den väg, som är oss öppen,
och på hvilken en af Konungens Rådgifvare
förklarat, att frågan oss icke vägras. Utskottet
har anfört, att man då skulle anse
offentligheten såsom en rättighet. Jag godkänner
visserligen den åsigten, att inträde
på Riddarhuset icke hör kunna fordras af
Åhörare såsom en deras rättighet, utan att
de höra tillåtas vara närvarande vid våra
öfverläggningar endast i följd af Ridderskapets
och Adelns begifvande; men för mig
är det obegripligt, hvarföre offentligheten
I
Den 3 Februarii f. ra. 77
ej ändå kunde anses såsom ett begifvande,
örn ock den infördes i RiddarhusOrdningen.
I det afseendet får jag förena mig
med Herr Tham. Dessutom får jag, mot
hvad som blifvit yrkadt i afseende på beslutets
införande endast i Ordningsstadgan,
påminna, att denna Stadga ej är annat än
en öfverenskommelse otn hvad vi inom oss
hafva att iakttaga; den kan ej innefatta stadganden
hvarken om rättigheter eller skyldigheter
för andra, ty då skulle de hafva
deltagit i öfverenskommelsen derom. Jag
anhåller derföre, att sedan Herr Grefven
och Ordföranden för ordningens skull först
utrönt, om Ridderskapet och Adeln åstundar
återremiss, Herr Grefven ville sedan
gifva oss sin tanka tillkänna, hvilket gifver
oss en mera säker riktning för frågans
vidare behandling.
Herr Crusenstolpe, Magnus: Alt en
publicist uppträder att tala för publiciteten,
lär ej förefalla någon inom detta Stånd
underligt. Att det är en långvarig öfvertygelse
hos mig om dess gagn, icke det
tillfälliga yrket, bevisas tillräckligt af min
reservation vid sista Riksdagen. Allt sedan
har min öfvertygelse ej blifvit rubbad; men
den har i dag blifvit skakad genom den
tillökning i personalen, hvarmed Herr Rosenqvist
hotat oss. Jag styrkes ännu mera
derigenom i den mening, att en öfvergångsperiod
i delta, som i alla andra afseenden
7S
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
måste äga rum, och att offentligheten endast
bör antagas, på det sätt RiddarhusUtskottet
föreslagit. Alldeles i motsats mot
hvad Herr von Hartmansdorff och Friherre
Anckarswärd yrkat, måste jag således
begära proposition å Utskottets memorial,
med undantag af frågan , om det reglementariska
bör införas i RiddarhusOrdnirigen
eller i Ordningsstadgan. Jag blir annars
satt i den olyckliga belägenhet, att ej kunna
votera, emedan jag kunde bidraga till
ett resultat, stridande emot det jag önskar.
Jag anhåller vördsamt om den proposition
jag nu yrkat.
Grefve Cronhjelm: Då jag anmälte mig,
hade discussionen tagit den riktning, att
fråga endast vore om återremiss. Jag ville
i anledning deraf nämna, det 4p §• i Riksdagsordningen
stadgar, att blott allmänna
mål ovilkorligen skola återremitteras. Sorn
detta ej är något allmänt mål, anhåller jag,
att proposition måtte göras på hufvudfrågan,
ej på återremiss.
Friherre Sprengtporten, Jacob Willielm:
Då Ridderskapets och Adelns beslut
i afseende på offentligheten kommer att erhålla
en lefvande form i lagbudet, är jag
af samma tanka som Herr Tham, att detta
bör inflyta i RiddarhusOrdningen. Hvad
åter angår den nu ifrågavarande propositionen;
så förenar jag mig med Friherre
Anckarswärd och Herr von Hartmansdorff,
Den 3 Febr nar ii f. m.
79
samt anhåller, att Herr Grefven och Ordföranden
måtte framställa proposition i öfverensstämmelse
med hvad LandtMarskalken
vid sista Riksdag gjorde; blott med borttagande
af orden: såsom RiddarhusUtskottet
föreslagit. Det beror sedan på öfverläggning,
om saken skall in i RiddarhusOrdningen,
eller bör på annat sätt behandlas.
Jag hemställer således, att Herr Grefven
och Ordföranden behagade först fråga,
om Ridderskapet och Adeln åstundar återremiss;
och då jag förutser, att den frågan
blir med Nej besvarad, att den proposition
jag föreslagit, derefter kunde framställas.
Grefve Frölich: Jag vill endast anhålla
alt få besvara några anmärkningar af
Grefve Posse. Det synes som han fattat, att
jag begärt någon proposition i sak. Det har
jag änuu ej gjort. Tvärtom har jag reserverat
min rätt att få yttra mig i saken, när jag vore
öfvertygad att alla bifrågor blifvit afskilde.
Hvad min så skiljda proposition beträffar,
vardén blott framställd såsom en ledning för
Herr Grefven och Ordföranden att afdela frågan
så, att vi komma att få någon proposition
i saken. Grefve Posse har framställt i hvad
dilemma Ståndet skulle komma, om det först
beslöt, att publicitet skulle äga rum, och
sedan ingeck i discussion, om den skulle tillhöra
RiddarhusOrdningen eller icke. Grefven
har vidare befarat, att derigenom skulle
kunna uppkomma en stridighet emot vårt
. 8o
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
teslut. Det är naturligt, att, om vi fatta
ett beslut, skall clet antingen blifva ett tillägg
till RiddarhusOrdningen, eller till Ordningsstadgan.
Man kan ej neka, att vi ja
äga rätt att besluta ett tillägg i RiddarhusOrdningen,
och enda skilnaden är, att om
ett sådant beslutas, offentligheten ej kan
äga rum vid denna Riksdag. Följaktligen
kan ej någon svårighet deraf inträffa. Dessutom
har Grefven förutsett, att vi skulle
få en vägrad proposition. Om detta skedde,
äro vi ej eller stängde. Yi skulle då
först urskilja, om det instämmer med vår
tanka,, och i motsatt fall komme den frågan
att af GonstitutionsUtskottet behandlas.
Således är det icke farligt, och ingen dilemma
kan deraf uppkomma. Hvad åter beträffar
andan af RiddarhusOrdningen, som
skulle ligga emot offentligheten, och att det
skulle vara advocatur att säga, att den ej
deremot strider, så öfverlemnar jag den saken
att besvaras af RiddarhusUtskottet, sora
varit af stridig tanka. Jag vill blott säga,
att andan i alla våra lagar är för offentlighet.
Jag hemställer ännu en gång, om det
ej är nödvändigt, innan vi komma lill proposition
i saken, såsom Herr von Hartmansdorff
yrkat, och i hvilken jag gerna kan
förena mig, sedan vi kommit så långt, om,
säger jag, det ej är nödvändigt att först afskilja
bifrågorne.
Fri- .
I
Den 3 Februari i f*. rm 81
Friherre Anckarswärd: Grefve Posse
liar medgifvit, att från de åberopade §§:ne
ej kan hemtas någon ordalydelse, till bestämmande
af denna frågns vödvändiga integrerande
i RiddarhusOrdningen. Jag hemställer,
huru vi skola komma till slut med
denna sak annorlunda, än att vi först afgöra,
om vi vilja hafva offentlighet. Det
är öfverflödigt alt ingå i detaillerne, om
hufvudfrågan afslås. Jag anhåller således
om samma proposition, som vid sista Riksdagen,
med undantag af orden: såsom Rid-'
darhusUtskottet föreslagit. Jag kan ej finna,
hvad vådor för publiciteten skulle uppkomma
genom en vägrad proposition. Antingen
stöder den sig på Grundlagens ordalydelse,
och i sådan händelse föreställer
jag mig, att Ridderskapet och Adeln måtte
gå ifrån yrkande af proposition å en
sak, som vore förbjuden. Skulle åter det
andra förhållandet kunna uppkomma, hvilket
jag ej anser möjligt, blir det Herr Grefven
och Ordföranden eller LandlMarskalken,
och ej Ståndet, som hindrar offentligheten,
och då måste Ståndet underkasta
sig det, samt ConslitutionsUtskottet afgöra
frågan. Utskottets egne ledamöter hafva
medgifvit, att memorialet är uppstäldt i den
form, att hufvudfrågan är skiljd från detaillerne,
på det de sednare må kunna återremitteras.
Jaq förnyar derföre min framställning
lill Herr Grefven och Ordföranden
samt Ridderskapet och Adeln, huru11
H. 6
8a
Deri 3 Februari» f. m,
vida vi na böra discutera detaillerne, då vi
kunna tala om dem, sedan vi besvarat hufvudfrågan
om publiciteten. — I afseende
på den senare delen af Memorialet, har äfven
jag otaliga anmärkningar att göra; men
jag vill ej nu uppräkna dem. Jag anser
en återremiss i den delen oundgänglig. Jag
är ej nöjd med den föreslagne billefutdelningen,
emedan den medför för mycket
godtycklighet. Jag finner ej, att vänskapsförhållanden
och relationer härvid böra
äga rum, ej eller tror jag, att saken får
betraktas såsom ett begifvande af Ståndet;
ty jag anser frågan innefatta en allmänhetens
rätt. Jag finner att vid handläggningen
af detaillerne så många frågor möjligen
kunna uppstå, att det kan blifva en nödvändighet
att införa publiciteten i RiddarliusOrdningen;
men jag tror ock, att saken
kan få en sådan behandling, att det ej blir
fråga om att införa den deruti. Om den
minsta fråga om lagbud uppkommer, är det
ovilkorligt, att båda Statsmagterne skola taga
del deruti, och då kommer det att tillböra
de öfrige Stånden att yttra sig i ämnet.
Min enskilta öfvertygelse är, att sådane
lagstadganden icke behöfvas. De finnas
ej för våra theatrar, eller andra offentliga
ställen, Jag inser således ej, hvarföre
något annat lagstadgande skulle behöfvas,
än hvad sora redan finnes. Men allt
detta blir en underordnad fråga, som tillhör
detaillerne. Jag förnyar således min
framställning om proposition i hufvudsaken,
Den 3 Februari i f. ro.
.33
huruvida publiciteten skall antagas, eller
förkastas.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
endast, att få yttra mig i frågan om
återremiss. I fall proposition derpå framställdes
och bifölls, hvad skulle väl RiddarhusUtskottet
svara, om icke detta: I hufvudfrågan
veta vi ej, hvad Ridderskapet och
Adeln önskar. I afseende på detaillerne är
det oss obekant, om stadgar ne för verkställigheten
böra behandlas af Lagutskottet,
eller RiddarhusUtskottet; och om saken
bör behandlas i det sistnämnda, få vi
anmärka, att den ännu icke blifvit discuterad
inom Ridderskapet och Adeln, ej eller
afgjordt, om den bör utgöra föremål för
RiddarhusOrdningen eller för Ordningsstadgan.
Vi veta ej mera i frågan nu än förut,
och vår mening i sådant fall känner
Ståndet redan. — Således tror jag, på sätt
Herr Riben ganska riktigt anmärkt, att en
återremiss ej kan till något tjena.
Herr Rothliebj Carl Fredrik j hade inlemnat
följande, som upplästes:
Då Herr Grefve Frölich vid detta Riksmöte
väckte frågan om offentlighet vid Ridderskapets
och:Adelns öfverläggningar, förenade
jag mig desto hellre i Herr Grefvens
förslag, som jag varit den förste ibland Representationens
Medlemmar, hvilken, ehuru
vid en föregående Riksdag, förebragt detta
ämne. Vid delta förhållande är det med
»i H.
i
G*
84
Den 3 Februari i f. m.
den största tillfredsställelse, hvilken känsla
förmodligen delas af pluralitelen ibland
detta upplysta Samfund, som jag funnit,
alt RidddarhusUtskollet, till hvars utlåtande
frågan blifvit remitterad, behandlat
och ansett densamma på ett sätt, sorn
är instämmande med tidens anda och dess
liberala åsigter. Detta resultat var ej oväntadt,
så mycket mindre som äfven i8a3
års Riddarhusutskott aflemnade ett grundligt
och väl utarbetadt tillstyrkande betänkande,
i anledning af Herr Friherre Åkerhjelras
då gjorde Motion om publicitet vid
Ståndets öfverläggningar. Del nu varande
RiddarhusUtskottet har utgått ifrån enahanda
synpunkter och, enligt min öfvertygelse,
uppå de mest grundade skäl, i dess
nu afgifne Utlåtande, tillstyrkt offentligheten
af Ridderskapets och Adelns öfverläggningar.
Vid detta Utlåtande synes ej
något vara att tillägga, om ej, att ibland
de anledningar, som så högt tala för offentligheten,
äfven kunde räknas, att unga
Adelsmän, hvilkas ålder ej medgifver dem
tillträde i Ridderskapets'och Adelns sammankomster,
erhålla tillfälle alt, genom bivistandet
deraf, bereda och dana sig till
det vigtiga kall, att framdeles uppträda såsom
Folkets Representanter. Af denna anledning
hade, under en del af den såkallade
Frihetstiden, unga Adelsmän tillträde till
Ridderskapets och Adelns Plena, under benämningen
Extra Capita. Många andro, hvil
-
Den 3 Februarii f. m. 85
lia kunna komma i fråga att inväljas till
Representanter i de andra RiksStånden, torde
äfven komma i åtnjutande af en lika beskaffad
förmån, det vill säga, få tillfälle
att inhämta enahanda lärdomar.
En Ledamot af RiddarhusUtskotlet har
uti afgifven reservation bestämdt, och i vissa
afseenden med tämligen olämpliga uttryck,
förklarat sig emot Utskottets åsigter, eller
emot publiciteten. Men hans argumentationer
synas ej förtjena någon uppmärksamhet,
än mindre någon vederläggning. De
stå bredvid Utskottets och en dess Ledamots,
Herr B rune rona s , framställningar af
ämnet likasom det svarta mörkret bredvid
det bländande ljuset; — och ljusets seger
öfver mörkret kan nu mera ej blifva tvifvelaktig.
Snart skall jag taga mig friheten
att ytterligare åberopa Herr Bruncronas
upplysta åsigter, men anhåller ödmjukast
på förhand, och med anledning af hvad
redan är an föl dt, att Högloft. Ridderskapet
och Adeln behagade, utan vidare omsvep,
afgöra Qucstio an, eller hufvud frågan, och
bifalla, det Ridderskapets och Adelns öfverläggningur
niå hädanefter blifva offentliga,
under vilkor, som sedan skola bestämmas.
Derefter förekommer Questio rjuo modo,
eller de vilkor och reglemen ta riska föreskrifter
som kunna finnas behöflige att fästa
vid beviljandet af denna offentlighet.
86
Den 3 Februari i f. ra.
I detta afseende är jag i flere delar af olika
tankar med RiddarhusUtskottet. Dess
föreslagne Reglemente synes vara nog öppet
för critiken, hvilken det torde varit
mindre underkastadt, örn det Förslag i samma
afseende, som 1823 års Riddarhusutskott
uppgjorde, blifvit litet mera rådfrågudt.
Likväl är jag fullkomligt ense med
Utskottet, att vilkoren för tillåtelsen åt
främmande personer till inträde vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar äro
af den beskaffenhet, att de, enligt 46 §•
RiddarhusOrdningen, kunna hänföras till
Ridderskapets och Adelns Ordningsstadga.
I öfrigt synes det föreslagne Reglementet,
bestående af 8 §§., ungefärligen börja
der det borde sluta. Efter 1 §., hvars
innehåll bör, enligt min tanka, bibehållas,
torde omedelbarligen böra följa de directa
bestämmelserna för främmande personers
inträde. Sålunda ville jag uppflytta 7 §. i
stället för den 2:dra, med den lilla förändring,
att i stället för orden: som finnas
anslagne vid uppgången till RiddarhusSalen,
sättes: Uppgången till Läktaren.
Derefter lärer sättet för billetternas utdelning
böra förekomma. Utskottets Förslag
i 6 §. synes vara mindre tydligt och
fullständigt, och kanske icke verkställbar^
Skall Bänkmannen ensam disponera billetten
(det synes obilligt), eller skall han
göra det i samråd med BänkmansAfdelnin
-
Den 3 Februarii f. m. 87
gens Ledamöter, eller skola dessa tour vis
utdela den? Detta är ej bestämdt utredt
och föreslaget, och i hvilket af dessa fall
som helst synes en sådan anordning vara
olämplig, och ledande till mindre behagliga
förhållanden inom BänkmansAfdelningen,
samt tidsödande. Månne i stället
ej kunde stadgas, att, utom de billetter,
som af LandtMarskalken få disponeras,
5o borde utdelas i RiddarhusUtskottet,
under uppsigt och ansvar af RiddarhusFiscalen
och RiddarhusCancellisterna tourvis
(Fiscalen blef annars allt för mycket
besvärad), under den halfva timma, som
Utskottet i allt fall bör vara tillsammans
näst före hvarje Plenum, och må det bero
af Utskottet att, efter omständigheterna,
utdela billetter till ett eller flere sammanträden,
på kortare eller längre tid, allt efter
Utskottets pröfning; detsamma äfven obetaget
att till Ridderskapets och Adelns egna
antecknade Ledamöters disposition utlemna
billetter, under ansvar för uppkommande
missbruk, och i alla fall, med vilkor,
att inom föreskrifven tid återställa bil let—
terne. Åhörarne borde infinna sig, innan.
Plenum öppnas, och ej äga tillstånd att lid
efter annan infinna sig, eller stundtals lemna
deras rum för att återkomma. Till LandtMarskalkens
disposition öfverlemnas till exempel
3o billetter (enligt 1823 års RiddarIiusUtskolts
Betänkande finnes utrymme på
Läktaren för 100 personer), hvilka han,för
-
8§ Den 3 Februari i f, ra.
ut agde att utdela till Tidningsutgifvare eller
deras bevisliga Ombud, och de öfriga
efter eget välbehag. Skälen för denna hemställan
igenfinnas i Herr Bruncronas ofvanliännide,
lika grundade som väl uppfattade
Reservation, hvarmed jag till alla delar mig
förenar. Hvad angår entreen till Riddarn
busSalens Läktare för åhörare, så finnes,
enligt min tanka, ingen annan mera passande,
än att öppna den utifrån förstugan
och der anbringa en portativ Spiral-trappa;
men som denna anstalt dels icke under
denna Riksdag torde medhinnas, dels
blefve för det närvarande allt för kostsam,
torde Utskottets andra alternatif, såsom med-,
förande en ringa kostnad och ingen tids-,
utdrägt, böra tills vidare antagas,
I Öfrigt får jag ödmjukast fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på
det reglementariska Förslag, som i8a3 års
Riddarhusutskott uppgjort, af hvilket, jern-,
fördt med det nuvarande Utskottets project,
samt dervid gjorde anmärkningar, torde
kunna skapas ett fullständigt och ändamålsenligt
Reglemente; hvadan jag ödmjukast
anhåller om återremiss i denna del af
RiddarhusUtskottets Memorial; men deremot,
enligt hvad redan är hemstäldt, bifall
till hufvudfrågan. Då Borgare-och BondeStånden
redan afgjort samma fråga på ett
sätt, som är öfverensstämmande med tidens
auda ochjjOpinionens kraf, väntar den upp
-
Den 3 F e b r u a r i i f. in.
89
lysta Allmänheten ett lika handlingssätt hos
Ridderskapet och Adeln, så mycket hellre,
sorn Ridderskapet och Adeln alltid föregått
sina MedStånd i loijala och iiherala tänkesätt
och handlingar, Dixi et salvavi aniiriam
meam,
Herr af Ekenstam _, Israel> hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Såsom Ledamot af RiddarhusUtskottet,
liar jag delat majoritetens mening i fråga
om offentlighet vid Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar. Emedlertid beder
jag att nu få göra ett tillägg, för hvilket
jag gerna skulle hafva önskat ett rum i sjelfva
Memorialet, af det skäl, alt derigenom
troligen beredts större pluralitet för dess
antagande. Upplysningsvis får jag äran
nämna, att, under öfverläggningen i Utskottet,
endast en hufvudsaklig sida af frågan
kommit i betraktande, nemligen den,
huruvida främmande personers inträde skulle
vara menligt, eller ej, för Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar. Man har endast
haft i ögonsigte att bevara Ståndets
lätt och bästa, hvilket väl också egentligen,
i detta afseende, varit Utskottets åliggande.
Andra sidan deremot, nemligen att
gifva de personer, som skulle vinna inträde,
ett tillräckligt skydd emot en öfverdrifven
tillämpning af 110 §. Regeringsformen,
i händelse af någon mindre förseelse
på läktaren, har man alldeles förbigått. Jag
9°
Den 3 Februarii f. ni.
bekänner, att detta är en ofullkomlighet,
hvari jag äger min andel. Likaså öfvertygad
jag är, att till fredande af Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, under främmande
personers närvaro, endast erfordras
en tillräcklig förmåga, att utur rummet utvisa
den eller de, som med sin närvaro
besvära, och att således, i detta afseende,
icke något annat stadgande i allmän lag är
af nöden, än som redan finnes; likaså väl
vill det å andra sidan synas klart, att en
utvisad person, som derigenom i de liesta
händelser erhållit bestraffning nog, hör sedermera
vara fredad från den skarpare, godtyckliga
behandling i upptagandet af målet,
som 11 o §. Regeringsformen medgifver, nemligen
: att det mä ankomma på Rikets Ständer
att slika förbrytelser beifra låta. Om
än förseelser af obehaglig art någon gång
skulle yppa sig, så är det väl högst sällan
att förmoda, det sådane kunna hänföras under
cathegorien af förräderi. Det är till
fyllande af denna lucka, till fredande af de
främmande personernes rätt, men icke af
Ridderskapets och Adelns, som jag vill anse
ett stadgande i allmän lag erforderligt,
och anhåller, att detta mitt yttrande må få
det sammanhang med frågans behandling,
som Ridderskapet och Adeln kan finna det
förtjena.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att, då frågan om offentlighet vid Rid
-
Den 3 F c b r u a r i i f. m.
9"
derskapets och Adelns öfverläggningar vid
sista Riksdag hos Ridderskapet och Adela
förevar, förklarade dåvarande LandlMarskalken,
det han ansåg berörde fråga väl icke
innefatta förslag till ändring eller förklaring
af något ställe i Grundlagarne, men
dock åsyfta åtskillige ändringar uti RiddarliusOrdningen.
Herr Grefven och Ordföranden
delade då, såsom Ledamot af Ståndet,
denna mening, och fortfor ännu att
bibehålla samma öfvertygelse, desto heldre,
som icke allenast 17 §. i RiddarhusOrdningen
föreskref, att Bänkarne i RiddarhusSalen
böra af RiddarhusSecreteraren
och Fiscalen delas, så att Representanter
för alla å Riddarhuset introducerade Ätter
må erhålla plats, samt att vid hvarje Bänk
bör anslås en Bänklista, som innefattar de
Representanters namn, hvilka å Bänken hafva
deras plats, utan ock 18 §. i RiddarhcusOrdningen
stadgade, det ingen obehörig
må bivista Ridderskapets och Adelns öfverläggningav,
och med ordet obehörig måste
förstås sådane personer, hvilka icke enligt
1 §. i RiddarhusOrdningen hafva rättighet,
att för de å Riddarhuset introducerade Ätter
derstädes intaga säte och stämma. Då
nu likväl RiddarhusUtskottet, uti dess ifrågavarande
Memorial, ansett några andra
bestämmelser eller vilkor j i afseende å tillåtelsen
för främmande personers tillträde
såsom åhörare vid Ridderskapets och Adelns
öfverläggningarj icke vara nödige, än så
-
92
Den 3 Februarii f. m.
dane, hvilka tillhöra Ridderskapets och
Adelns Ordningsstadga; hvaraf följde, att
RiddarhusUtskottet funnit något stadgande
i afseende å offentligheten icke böra i RiddarhusOrdningen
intagas; men 45 §• Riksdagsordningen
stadgade, att RiksStåndens
Ordförande icke äga att något annat föreslå,
än hvad som fordras sill verkställighet
af det Grundlagarne, RiddarhusOrdningen
eller Ståndens ordningar och beslut föreskrifva,
måste Herr Grefven, i öfverensstämmelse
med hvad han nyss yttrat, förklara,
det han för dess del icke ansåg sig
kunna framställa någon proposition, hvarken
till bifall eller afslag å RiddarhusUtskottets
Memorial i dess helhet, och sådant
det för närvarande blifvit uppstäldt. Herr
Grefven finge således hemställa, om icke
Ridderskapet och Adelil behagade förena
sig derom, att återremittera målet till RiddarhusUtskoltet,
med anmodan alt inkomma
med förslag till de ändringar och tillägg
i RiddarhusOrdningen, hvilka, i händelse
offentligheten medgifves, blifva nöd"vändige;
hvarvid Herr Grefven likväl på
förhand fick tillkännagifva, att, om votering
rörande återremiss skulle uppstå, Contrapropositionen
i sådant fall icke kunde innefatta
annat, än yrkande af den proposition,
att RiddarhusUlskoltets Memorial borde i
dess närvarande skick och uti dess helhet
till pröfning företagas. Skulle åter Ridderskapet
och Adeln önska, att sjelfva hufvud
-
Den 3 Februari i f. rn.
95
frågan om offentlighet må skiljas från det
reglementarisk.!, eller frågan om sättet och
verkställigheten deraf, ansåg Herr Grefven
sig visserligen böra med nöje gå Ridderskapets
och Adelns önskningar i denna del
till motes, likväl under förbehåll att, i
händelse offentligheten af Ridderskapet och
Adeln medgifves, ett stadgande derom må
i RiddarhusOrdningen inflyta; och skulle
Herr Grefven i sådant afseende, om Ridderskapet
och Adeln det åstundade, kunna
framställa den proposition, huruvida Ridderskapet
och Adelil ansåg offentlighet viel
Ståndets öfverläggningar böra äga rum, under
förbehåll att, i händelse offentligheten
medgifves, dels ett stadgande derom må
i RiddarhusOrdningen intagas, dels ock sättet
och verkställigheten af berörde offentlighet
sedermera bestämmas; och kunde,
derest votering derom begärdes, Contrapropositionen
endast blifva, att någon offentlighet
ansågs icke böra för närvarande medgifvas.
Grefve Frölich: Då jag, i enlighet med
RiksdagsOrdningens 54 §•, föreställt mig,
att en Ordförande bör ställa sig samma §.
till efterrättelse, det vill säga, göra Proposition
i enlighet med discussionerne, och
att om målet skiljes i flere delar, proposition
skall för hvardera delen göras af Ordföranden,
utan en så vidlyftig framställning,
som nu blifvit gjord; anhåller jag att Herr
94
Den 3 Februarii f. ra.
Grefven och Ordföranden, i enlighet nied
hvad discussionen föranleder, bestämdt måtte
gifva tillkänna, hurudan proposition Herr
Grefven och Ordföranden vill göra, och att
den måtte blifva framställd. Der voro så
många saker i det der skriftliga anförandet,
att det gifver mig anledning förmoda,
att det var på förhand beredt och hit medbragt.
Sådant kan gerna ej träffa in med
hvad under discussionerne förekommit. Det
måtte väl för öfrigt vara hvarje Stånd tillåtet
att komma till hvad beslut det vill;
Ordförandens rätt alltid obetagen att vägra
proposition, om han ej anser den som yrkas
enlig med Grundlagarne. Det är likväl
ej Ordförandens rätt att leda Ståndets
öfvertygelse. Jag anhåller således om proposition,
på sätt Ståndet under discussionen
tyckts önska. Sedan må Ordföranden
förklara, om han ej kan bifalla framställning
af den eller den propositionen.
Grefve Posse: Jag kan ej dela den siste
Talarens åsigt. För mig synes det, att
Herr Grefven och Ordföranden grundlagsenligt
behandlat saken; ty han borde utveckla
skälen, hvarföre han ansåg sig kunna
framställa den eller den propositionen,
och deremot icke kunde framställa en annan.
Det enda jag ville anmärka, är, att,
jemte det han förklarade sig ej kunna
framställa proposition till bifall ä Utskottets
Memorial, han icke tillika, såsom jag
\
Den 3 Febi ua lii f. m.
95
hade önskat, yttrade sig, om han kunde
göra proposition såsom Grefve Frölich och
Ilerr von Hartmansdorff föreslagit. För mig
är likväl en sådan förklaring öfverflödig,
enär jemförelsen visar mig, att då han ej
anser med sin pligt öfverensstämmande att
kunna göra proposition å Utskottets Memorial,
han ej heller kan framställa den proposition
de yrkat. Således återstår endast
för oss, att få höra Herr Grefvens och Ordförandens
fråga till Ståndet, om det yrkar
proposition antingen å Memorialet, eller sudan
som Grefve Frölich och Herr von Hartmansdorff
föreslagit.
Herr HjertaGustaf: Jag har ej kunnat
uppfatta orden i Herr Grefvens och
Ordförandens anförande på samma sätt som
Grefve Frölich. Jag tillstår, att jag önskat,
att i slutet någon ändring ägt rum,
och att ej ett så hårdt vilkor blifvit bestämdt;
men jag har tyckt mig finna, att
Herr Grefven och Ordföranden satt Ståndet
i tillfälle att bedömma, huru Ståndet
bör handla, för att ej få vägrad proposition
i hufvudfrågan. Herr Grefven och
Ordföranden har sagt, att han ej kan göra
proposition till bifall å Utskottets Memorial
i dess helhet. Hela discussionen har
visat, att detta icke af Ståndet önskas, emedan
den gått ut på, att antingen förkasta
principen eller bifalla den. Jag ber Ridderskapet
och Adeln fästa uppmärksamhet
96
Den 3 Februarii f. m.
derå, att Herr Grefven och Ordföranden
förklarat sig kunna göra proposition å principen,
men dervid fästat det vilkor, att beslutet
skulle föranleda till ett stadgande i
RiddarhusOrdningen. Jag bekänner mig tillhöra
dem, som anse saken vara i det skick,
att vi lika mycket vinna genom dess införande
i RiddarhusOrdningen, som i Ståndets
Ordnings-stadga, emedan den numera
ändå ej kan komma i verkställighet vid denna
Riksdag. Då tillika en Konungens Rådgifvares
yttrande tryggat oss, alt saken kommer
att sanctioneras, och att den således
för framtiden blifver gällande; anser jag
Herr Grefven och Ordföranden böra tillåta
mig förklara, att då fråga nu blott är om
principen, proposition bör kunna göras.
Jag tror att, då fråga blir om verkställig—
hets-åtgärderne, Herr Grefven och Ordföranden
kan vägra proposition på allt annat
än det, som innefattar enlighet med RiddarbusOrdningen,
och jag tror Herr Grefven
äga denna rätt lika yäl, om vilkoret
skiljes ifrån principfrågan. Det är derföre
jag anhåller, att proposition måtte göras på
det sätt, som Herr von Hartmansdorff och
Friherre Anckarswärd föreslagit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Om
jag, vid afhörande af Herr GrefvenS och
Ordförandes yttrande, rätt ('allat orden,
skulle han vara benägen att framställa pro
po
-
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
97
position å publiciteten, med vilkor att den.
skulle stadgas genom ändring 1 RiddarhusÖrdningen;
och jag tycker mig finna af hela
sammanhanget, att han skulle tveka att eljest
gora det, endast af fruktan att Ståndet skulle
vilja tillvägabringa densamma blott genom
tillägg i Ordnings-stadgan. Men jag ber att
få fästa uppmärksamheten derpå, att denna
fruktan är öfverflödig. Om nemligen Herr
Grefven och Ordföranden gjorde proposition
i öfverensstämmelse med hvad Friherre
Sprengtporten yrkat, och i likhet med
hvad som skedde vid sista Riksdagen, skulle
Ståndet kunna få yttra sig öfver principen.
När det sedan skulle afgöras, om verkställigheten
borde ske genom ändring i RiddarhusOrdningen,
eller genom reglementariske
stadganden, då tyckes mig liden vara
inne att tilläfventyrs vägra proposition.
Men likaså öfvertygad jag är, att Herr Grefven
och Ordföranden tryggt skulle, utan
att i ringaste måtto träda RiddarhusOrdningen
för nära, kunna framställa den begärda
propositionen på principfrågan, lika så klart
tycker jag mig äfven förutse, alt Slåndet,
derest bemälte proposition först framställdes
och bifölles, sedan skulle i frågan om
verkställigheten komma i en ganska brydsam
ställning. Om det nemligen sedan hände,
att propositionen på sakens utförande
genom ändring i RiddarhusOrdiiingen afsloges,
skulle propositionen på det andra al
-
98
Den 3 Februarii f. ro.
ternativet, nemligen genom ändring endast
i Ordnings-stadgan, kunna antingen af Ordföranden
vägras eller af Ståndet äfvenledes
afslås, och man sålunda sättas alldeles ur
stånd att utföra hvad man på förhand hade
beslutat. Detta torde vara tillräckligt
för att visa, att det förfarande, som Herr
Lefren uppgifvit, vore det aldra rättaste.
När nemligen en allmän fråga i detaillerna
innefattar flere alternativer, är det vådligt
att först besluta om den allmänna frågan.
Det har fordom en gång handt i ConstitutionsUtskottet,
att proposition först gjordes,
huruvida anmärkning mot en viss Rådgifvare
borde göras. Denna proposition
bifölls; men när det sedan skulle bestämmas,
huruvida anmärkningen borde ske efter
106 eller 107 §, blefvo båda de särskilt
framställda propositionerna med Nej
besvarade, och Utskottet sålunda satt ur
stånd att verkställa sitt första allmänna beslut.
När derföre en allmän fråga innefattar
flera alternativa detailler, synes det vara
bäst att först på ett när undanrödja dessa
sednare, innan man skrider till sakens
slutliga afgörande. På sådant sätt synes
man, likasom i algebraisk räkning, böra
hyfsa propositionen, innan man kan hoppas
alt finna det man söker. Vid sistlidne
Riksdag föreföll här den t4 Dec. 1823 en
discussion af någorlunda likartad beskaffenhet.
Hufvudliågan var nemligen delad i
tvenne alternaliver. Då beslöts, att man
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
99
först, genom det ena alternativets bortvoterande,
borde förskaffa sig en bestämd och
enkel contraproposition lill den sedan blifvande
voteringen om sjelfva hufvudfrågan.
Jag vågar derföre hemställa, om det icke
vore bäst, att äfven nu förfara på samma sätt.
Friherre Anckar sivär d: Jag kan ej föreställa
mig, att en proposition kan få till
föremål annat, än det hvarom fråga egentligen
är. Det synes mig, att Ridderskapet
och Adeln förenat sig i den åsigten, att
hufvudfrågan i första rummet bör afgöras.
Den är helt enkel: vill Ridderskapet och
Adeln hafva publicitet eller icke? Och det
är den, som helt blott och bar bör framställas
och besvaras. Jag finnér på intet
ställe i våra Grundlagar något, som sätter sig
emot offentlighet vid våra öfverläggningar.
55 §. Riksdagsordningen lyder sålunda:
Landtmarskalk eller Talman må ej kunna
vägra proposition, utom i det fall, dä han
finnér en väckt fråga bokstafligen strida
mot Grundlagarnes lydelse; börande förut
hafva skälen till sitt vägrande anfört. Om
nu på något ställe i Grundlagarne står, att
offentlighet vid Ståndets öfverläggningar ej
må äga rum, då är det otvifvelaktigt, att
Herr Grefven och Ordföranden på ett sådant
förslag kan vägra proposition; men i
detta fall anser jag mig ej Öfveitvgnd af
de skäl, som Herr Grefven anfört. Jag nödu
H, n*
100
Deri 3 Februarii f. m.
gas således fortfara i yrkande af proposition
i liufvudsaken. Jag inser ej hvilka band
derigenom uppkomma för detalj-frågorne,
helst jag finnér tillfället att vägra proposition
alltid för Herr Grefven och Ordföranden
lika öppet, när fråga uppstår, om ett vilkor
för publicitetens verkställande bör blifva,
att stadgandet derom skall införas i RiddarhusOrdningen.
Då först inträder tillfället
att vägra proposition, eiler att binda
ett sådant vilkor vid publicitets-principen,
men ännu är det för tidigt. Jag ser ej, i
likhet med Herr Cederschjöld, alt någon
våda derigenom kan uppkomma för hufvudsaken;
tvärtom anser jag den först böra afgöras,
och tycker, alt hela discussioneu i
dag bäst bevisar det. Vi voro nu längre
komne, om vi för flere timmar sedan fått
höra Herr Grefvens och Ordförandens förklaring.
Jag anhåller om proposition, huruvida
Ridderskapet och Adeln Önskar publicitet
vid sina öfverläggningar med de vilkor,
som sedermera komma att bestämmas.
Herr von Hartmansdorff: Jag är så
fullständigt förekommen af Friherre Anckarswärd,
att jag icke har annat att tillägga,
än alt jag i sjelfva saken instämmer i
deras mening, som tro att föreskrifterne om
verkställigheten böra införas i RiddarhusOrdningen.
Men långt ifrån att yrka, alt
denna åsigt skall blifva ett vilkor som fästes
vid hufvudsakens beviljande, och der
-
Den 3 Februari i f. ra.
IQl
igenom skulle binda dem, som äro af annan
mening, medgifver jag gerna, att den
sedan må komma under öfverläggning. Jag
tror följaktligen, att Herr Grefven och Ordföranden
kan med all tillförsigt göra första
propositionen helt enkelt på hufvudfrågan;
och sedan, vid propositionerna om detaljfrågorna,
iagttaga de försigtighetsmått, i afseende
på förändring i RiddarhusOi dningen,
hvilka pröfvas nödiga.
Grefve Frölich: Jag är nu nästan alldeles
förekommen af de Talare, hvilka yttrat
sig. Jag vill blott nämna, att orsaken
till de anmärkningar, jag gjorde, var, att
Herr Grefven och Ordföranden hade förutsatt,
att någon skulle begära proposition
på Utskottets Memorial i dess helhet, och
alt han derifrån öfvergått till sådane skäl,
hvilka jag ej kan gilla. Jag har derföre
anmärkt emot dem, på det de icke måtte
slå i prolocollel såsom genom tyst bifall
gillade. —• Den siste Talaren bar helt
och och hållet uppfattat hvad min mening
var, då jag först yttrade mig, alt nemligen
icke få frågan om införGifvande med
RiddarhusOrdningen sammanblandad med
hufvudsaken. Det är under striden för denna
formfråga, som jag tröttat Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet. Nu harden
siste Talaren äfven instämt deruti; och
jag tror, att Ridderskapet och Adeln nu
mätte vara öfvertygade derom, alt intet vil
-
102
Den 3 Februarii f. m.
leor bör läggas såsom oafhängigt från liufvudfrågan.
Det måtte väl vara nödvändigt
för oss, att i det yttersta yrka en voteringsproposition
sådan den är öfverensstämmande
med vår vilja, och ej med en förut fattad
plan.
Friherre Cederströnij Jacob: Herr Grefven
och Ordföranden har i sin framställning
tydligen ådagalagt, att han, lika med LandtMarskalken
vid sista Riksdagen, ansett frågan
ovilkorligen höra till RiddarhusOrdningen,
och förklarat, att han ej kan göra proposition
på densamma i annat skick. Genom denna af
Herr Grefven och Ordföranden framställde
grundlagsenliga åsigt af saken, är man nu
kommen derhän, att, då åtskillige yrka proposition
på principfrågan ensam, voteringspropositionen
är gifven. Man förbiser ändamålet,
om man söker det på ett sätt,
hvarpå man ej vill komma dit. De som
önska publicitet, hvaribland äfven jag är,
hoppas, att lagen mätte stadgas så, att missbruk
ej må äga rum, nemligen en ordentlig
lag, på sätt Herr Lefren föreslagit. Då
Herr Grefven och Ordföranden nu yttrat
sin mening i ämnet, är all vidare discussion
öfverflödig och olämplig. Det är nu
blott fråga, om Ståndet yrkar proposition,
hvarefter votering genast kan företagas.
Grefve Cronhjelm: Jag har anmält mig
endast i anledning af Herr Cederschjölds
Den 3 Februarii f. m.
yrkande, alt detaljfrågorne först borde afgöras.
För min del får jag protestera deremot,
ehuru jag är bland dem, som vilja
hafva beslutet angående publiciteten in i
RiddarhusOrdningen. Jag vill dock delta
ej derföre, att jag befarar någon öfverträdelse
deraf, utan derföre att publiciteten
må blifva en bestämd folkets rättighet och
ej ett ögonblickligt begifvande; men jag
tror att denna fråga, nemligen att få stadgandet
derom inryckt i RiddarhusOrdningen,
kan blifva den andra, som afgöres,
och anhåller således först om proposition
på hufvudfrågan, som är, om Ridderskapet
och Adeln vill antaga publiciteten med vilkor,
hvilka sedermera skola bestämmas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag är alldeles ense med
Grefve Frölich, att, som tre meningar nu
uppstått, det är svårt att skilja dem; men
jag hemställer till honom sjelf, om ej vid
sista Riksdagen det var blott två. Då framställde
LandlMarskalken den proposition,
som vi här hört uppläsas. Den var på sjelfva
grundsatsen, och att den skulle införas
i RiddarhusOrdningen, derföre att Utskottet
då hade tillstyrkt, att den deruti skulle
införas. Således tror jag, att LandtMarskalken
då yttrade samma åsigt, som Herr Grefven
och Ordföranden nu gifvit tillkänna.
Det är just derföre att jag önskar publicitet,
och önskar alt den ej skall blifva ett be
-
Den 3 Februarii f. m.
gifvande för dagen, månaden eller en viss
Riksdag, som jag instämmer deruti, att stadgandet
derom bör införas i RiddarhusOrdningen.
Enär nu Herr Grefven och Ordföranden
yttrat sin öfvertygelse i ämnet,
och jag, så vä! som Ridderskapet och Adeln,
önskar slut på saken, återstår ej annat än
att fråga, örn Ridderskapet och Adeln yrkar
en motsatt proposition mot den, sorn
Herr Grefven och Ordföranden förklarat sig
kunna göra,
Grefve Frölich: Jag kan ej finna, att
den proposition, som gjordes vid förra Riksdagen,
innefattade, att stadgandet om offentligheten
skulle införas i RiddarhusOrdliingen.
Propositionen lydde sålunda: Bifaller
Ridderskapet och Adeln, att, såsom
RiddarhusUtskottet föreslagit, offentlighet
vid Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
må äga rum, under förbehåll att, efter
särskild profning, få framdeles bestämma
sättet och verkställigheten af berörde offentlighet.
Det är val sannt, att Riddarhus
Utskottet då hade föreslagit, att stadgandet
om offentlighet skulle införas i RiddarhusOrdningen;
men deraf kan jag ej hämta
anledning till den slutsats, att Ridderskapet
och Adeln nu nödvändigt skall gå i
samma fotspår som 1823. Det måtte vara
Ridderskapets och Adelns rätt, att få proposition
framställd enligt de åsigter, som
de nu hafva. Jag har ifrån början insetcs
Den 3 Februari i f. m.
io5
att det, hvaremot mest skulle stridas, skulle
blifva, huruvida berörde stadgande borde
inkomma i RiddarhusOrdningen eller ej.
Nu är likväl meningen, alt i propositionen
på en gång afgöra hufvudfrågan och den,
sorn angår sättet att codifiera den. Jagskall
ej hafva något deremot, om det instämmer
med Ståndets mening, och Ordföranden det
tillåter, att nemligen Ridderskapet och Adeln
först afgör, om sjelfva frågan rörande publiciteten
skall tillböra RiddarhusOrdningen
eller Ordnings-stadgan? Då mötas vi af
en vägrad proposition, och saken behandlas
som Grundlagen föreskrifver. Visserligen
är detta likväl i min tanka upp- och nedvändt,
men åtminstone hafva vi då ej på
en gång afgjordt frågan om saken och formen;
och det är just denna sammanblandning
jag ve)at förekomma, emedan jag då
sett mig nödsakad att icke votera. Jag bar
ej yttrat mig i hufvudsaken; det är blott
om formen jag hela tiden talat. Jag har
trott det vara naturligt att först se, hurudan
den lag blir, som man skall följa, innan
man afgör i hvilken samling den skall
införas; men som flere Herrar önska, att
man måtte afgöra den saken på förhand,
får jag dermed låta mig nöja, och ingår
derpå mycket heldre, än att få en proposition,
som skulle innehålla tvänne saker,
deraf man vill den ena och möjligen icke
den andra. Jag blefve då tvungen att lägga
Nej, derföre att det icke öfverensstäm
-
io6
Den 3 Februarii f. m.
mer med min Öfvertygelse, att saken bör i
RiddarhusOrdningen inflyta, ehuru jag i sådant
fall voterade mot publiciteten. Skälen
vill jag ej nu utveckla, men när vi komma
till den saken, skall jag yttra mig och
söka vederlägga den emot min stridiga meningen.
Äfven förbehåller jag mig att skriftligen
få vederlägga hvad Herr Grefven och
Ordföranden skriftligen medbragt på detta
rum. Jag instämmer i öfrigt med Herr
Hjerta i anhållan om proposition, på sätt
Herr von Hartmansdorff föreslagit.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Olika opinioner hafva blifvit yttrade,
och, i följd af dessa olika opinioner, olika
propositioner begärde. Herr Tham, och
flere med honom, hafva önskat en proposition
lika med den, som Herr Grefven och
Ordföranden förklarat sig icke hafva emot
att framställa. Då olika propositioner blifvit
föreslagne, äro alla lika berättigade att
få dem till Ridderskapets och Adelns bifall
framställde. Hade Herr Grefven och Ordföranden
först gjort proposition på den af Herr
Tham yrkade mening, men Ridderskapet
och Adeln icke deruti instämt, så hade fråga
uppstått, huruvida den från en annan
sida begärda proposition hade synts Herr
Grefven och Ordföranden af den beskaffenhet,
att den kunde till Ståndets bifall framställas.
Jag hemställer derföre, om icke
Herr Tham må njuta sin rätt till godo, att
Den 3 Februari i f. m.
107
få sin proposition framställd. Jag får tillägga,
att då så många Herrar, hvilka önskat,
att endast hufvudsaken nu må framställas,
derjemte yttrat, att de anse stadgandet
om publicitet böra intagas i RiddarhusOrdningen,
vet jag ej, hvarföre vi
skulle tveka att säga Ja lill denna proposition.
Undertecknad Riddarhus Secreterare:
Bet är endast för att undanrödja en möjlig
villfarelse, hvilken kunde uppkomma
af hvad Grefve Frölich yttrat, som jag är
skyldig att lemna en historisk upplysning.
Herr Grefven har uppgifvit, alt den vid
sista Riksdagen framställda proposition icke
åsyftade, att stadgandet om publiciteten
skulle intagas i RiddarhusOrdningen. Sorn.
jag då äfven hade den lyckan att vara Ridderskapets
och Adelns tjensteman, och således
var pligtig att deltaga i uppsättningen
af propositionen, kan jag upplysa, att,
just, i enlighet med dess ordalydelse nyssjberörde
stadgande borde i RiddarhusOrdningen
inflyta. RiddarhusUtskottet hade
då tillstyrkt att, i händelse publiciteten
skulle medgifvas, beslutet derom borde intagas
i RiddarhusOrdningen, och i öfverensstämmelse
dermed uppsattes den förut
omförmälte propositionen, så lydande: Bifaller
Ridderskapet och Adeln, att, såsom
RiddarhusUtskottet föreslagit, offentlighet
yid Ridderskapets och Adelns öfverläggnin
-
io8 Den 3 Februaril f. m.
gar må äga rum, under förbehåll att, efter
särskild pröfning, få framdeles bestämma
sättet och verkställigheten af berörde offentlighet.
De orden: såsom RiddarhusUtskottet
föreslagitj stå der hvarken för ro
skull, eller såsom innefattande ingen betydelse,
utan just för att förbehålla, att, i händelse
offentligheten bifölls, den skulle komma
att införas i RiddarhusOrdningen. Nu
åter, vid detta tillfälle, har RiddarhusUtskottet
icke ansett nödigt, att stadgandet
borde i RiddarhusOrdningen inkomma. Jag
vill suspendera mitt omdöme, om tiden nu
är inne att afgöra den frågan, eller om den
bör uppskjutas; men får upplysa, att Herr
Grefven och Ordföranden vid detta tillfälle
förfarit alldeles på enahanda sätt, som Herr
LandtMarskalken vid förra Riksdagen.
Friherre Anckarswärd: Den upplysning
RiddarhusSecreteraren nu lemnat är
för mig ej tillfyllestgörande. Han har trott,
att proposition till bifall å Utskottets Memorial
skulle begäras. För mig visar det sig
vara ett helt enkelt förhållande att denna
proposition skulle göras, om den begärdes,
enär Utskottet ej funnit saken olaglig. Men
i sakens närvarande skick är jag, i anseende
till hufvudfrågan, fullkomligt" af deras mening,
som tro, att publicitet bör äga rum;
och frågan är nu, att få den stadgad genom
Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Jag ser då ej, hvarföre man skall lägga
band på den fria öfvertygelse!» genom de
Den 3 Februarii f. m.
vilkor, som ruan vill förena med saken.
Jag får lika uppriktigt säga, att, i afseende
på den andra frågan, är jag ännu tvekande
och behöfver öfvertygas. Discussionen har
icke hvälft sig omkring den punkten; vi
hafva icke med hvarandra bytt öfvertygelse
i den delen. Jag kan ej finna, att vi böra
låta hinda oss af vår känsla i det afseendet.
Jag får således hemställa, om icke Herr
Grefven och Ordföranden skulle finna skäl,
att på denna grund ändra sin öfvertygelse,
och framställa en enkel proposition på principen,
då ingen våda framter sig för det
resultat, alt sedermera få stadgandet infördt
i RiddarhusOrdningen. Jag tror, att det
icke skall blifva svårt, att öfverföra mig
till den opinionen, i fall jag ej redan är
inne på den; men det är obehagligt och
svårt att nödgas underkasta sig bandet af
ett vilkor, sorn ännu icke är afgjordt. Det
är på denna grund jag förnyar min anhållan
om proposition endast på sjelfva grundsatsen.
Många möjligheter finnas, att vid
verkställigheten sådane hinder förekomma,
att den ej kan sättas i verket vid denna
Riksdag. Derföre vet jag likväl ej, hvarföre
man skulle uppskjuta att lemna hyllning
åt principen. Jag instämmer således
med dem, som önska att få den först afgjord.
Herr Hjerta: Om jag trodde, att de försök,
som här blifvit gjorde, att göra saken
konstigare, . än den verkligen är, vöre en
följd af den i senare tider ibland oss an
-
I 10
Den 3 Februarii f. m.
tagne method att försvåra alla beslut, skulle
jag ej yttra mig; men jag fruktar, att det
ligger en större plan under sammanfogningen
af hufvudfrågan med frågan om dess
införande i RiddarhusOrdningen; den nemligen,
att ännu för en Riksdag aflägsna publiciteten,
emedan man räknat på, att så
många, hvilka voro nöjde att få publiciteten
införd på samina sätt som BorgareStåndet
vid förra, och BondeStåndet vid denna
Riksdagen, skulle blott vilja hafva den införd
i Ordnings-Stadgan, och således votera
Nej, om den skulle införas i RiddarhusOrdningen,
hvarigenom de skulle rösta med
dem, som vilja afhålla allmänheten ifrån
rättigheten att vara närvarande vid våra öfverläggningar.
Det är på denna grund jag
ej kan instämma i detta förslag, och anhåller,
att Herr Grefven och Ordföranden ej
måtte binda oss vid voteringen om principen,
genom något dervid fogadt vilkor. Jag
skall sedan blifva bland dem, som varsamt
gå tillväga i formfrågan. Jag tillstår, att
när man gör en enkel sak så konstig, som
denna blifvit framställd, skulle äfven jag
vara benägen att framställa något konstigt.
Beviset för en saks origtighet synes oftast
bäst, då man använder en dertill lämplig
sophism. Jag vill derföre använda en sådan.
Om vi t. ex. skulle öfverlägga om eu
proposition, att slå ut den ena väggen här
på Riddarhuset, frågar jag Ridderskapet och
Adeln, huru en sådan proposition skulle
Den 3 Februarii f. m in
låta: Bifaller Ridderskapet och Adeln, att
den ifrågavarande väggen måtte utslås, med
vilkor att beslutet intages i RiddarhusOrdningen?
— På samma sätt är det med den anstalt
vi vilja göra att arrangera en Läktare,
hvarifrån åhörare må kunna öfvervara våra
öfverläggningar. Den saken är lika enkel,
men blir visserligen svår, om man vill begagna
alla medel att hindra den.
Flere hördes häruti instämma.
Herr Cederschjöld: Jag instämmer med
de två siste Talarge, att Herr Grefven och
Ordföranden ej synes mig böra draga i betänkande
att göra proposition på principfrågan,
så mycket mindre som Herr Grefven
sedan har i sin magt att tvinga Ridderskapet
och Adeln till ändring i RiddarhusOrdningen.
Sedan principfrågan nemligen
är antagen, vägrar Herr Grefven och
Ordföranden proposition, att den genom
Ordnings-stadgan skall bestämmas, och då
återstår intet annat sätt för verkställigheten,'
än dess införande i RiddarhusOrdningen.
Herr Grefven och Ordföranden erinrade,
det han redan för Ridderskapet och
Adeln framställt sin åsigt af saken, och yttrade,
det han nu finge, i anledning af hvad
flere Ledamöter påstått, hemställa, huruvida
Ridderskapet och Adeln yrkade, att
proposition skulle framställas till medgifvande
af offentlighet vid Ridderskapets och
113
Den 3 Februarii f. ra.
Adelns öfverläggningar, utan att tillika förbehåll
göres, det ett stadgande derom må
i RiddarhusOrdningen intagas?
Ropades ganska starka Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Friherre Anckar swärd: Jag tror ej,
att det sista tillägget är enligt med discussionen.
Jag tror att propositionen bör blifva,
om Ridderskapet och Adeln bifaller publiciteten,
på de vilkor och grunder, sorn
sedermera komma att stadgas. Det är principfrågan,
som nu först bör afgöra?; och
jag anhåller, att den måtte blifva afskiljd
från alla form frågor.
Grefve Frölich: Jag instämmer med
hvad Friherre Anckarsvärd anfört, på dea
grund, att om en sådan ordalydelse, sorn.
Herr Grefven och Ordföranden nyss framställt,
skulle blifva proposition, skulle alla
de, hvilka önska stadgandets införande i
RiddarhusOrdningen, ej kunna votera Ja.
Detta skulle negatift hafva samma verkan,
sorn det förra förslaget posilift. Jag tror
ej, att något tillägg till propositionen, sådan
den nu yrkas, kan göras. Att göra
tillägget posilift eller negatift, är alldeles
detsamma. Skillnaden är blott, att man lägger
Ja, i stället för Nej. I hvad ändamål
sådane Förändringar skola göras, kan
jag ej inse. Också var detta ej enligt med
hvad Ståndet önskade.
Herr
Den 3 Februarii f. rrs.
Herr Riben: Jag är en bland dem,
livilka ej yrka en sådan proposition, som
Herr Grefven och Ordföranden nu sednast
framställt. Jag tror, att alla sinnen skulle
vara mest lugnade, om Herr Grefven och
Ordföranden framställde en proposition lika
lydande med den Herr LandtMarskalken
gjorde år i8a3, endast med uteslutande af
orden: såsom RiddarhusUtskottet föreslagit.
Friherre Anckarswärd förenade sig med
Herr Riben.
Undertecknad RiddarhusSecreterare :
Jag fruktar, att något missförstånd ägt rum.
Discussionen synes nu en lång tid hafva
omfattat frågan, huruvida proposition på
offentlighet skall göras, utan förbehåll af
stadgande derom i RiddarhusOrdningen.
Herr Grefven och Ordföranden har förklarat,
att han, likasom Ridderskapets och
Adelns Ordförande vid sista Riksdagen, ej
kan framställa proposition på offentligheten,
utan under förbehåll, att beslutet derom
inflyter i RiddarhusOrdningen. Ett sådant
förbehåll, af flere Ledamöter ansedt som
ett band på deras vilja, är bestridt af motsidan.
Herr Grefven och Ordföranden har
således hemställt,om Ridderskapet och Adeln
yrkade, alt proposition skulle framställas å.
hufvudsaken, utan förbehåll, att stadgandet
derom må i RiddarhusOrdningen intagas.
Denna, i afseende å propositionens upp
li
H. 8
Den 3 Februari i f. m.
ställning sålunda uppkomna formfråga måste
väl först afgöras, innan man kan komma
till hufvudfrågan. Sedan Herr Grefven
och Ordföranden ansett ett sådant förbehåll
nödigt, är det hans rätt, att utröna, om
Ridderskapet och Adeln i den omständigheten
instämmer med honom, och det kan
ej utrönas annorlunda, än genom en isolerad
votering, vid hvilken hufvudfrågan alldeles
icke kommer under omröstning.
Herr Riben: Här är ej meningen alt
tillvägabringa en proposition, hvars resultat
skulle blifva, att någons opinion blefve
undertryckt; sådan har ingens mening varit.
Några tillstyrka sakens intagande i Ordnings-stadgan,
andra i RiddarhusOrdningen,
andra åter vilja hafva en särskild lag. Det
tillkommer ej mig att bedömma, hvilken
mening är den rälta. Men det är hvarje
StåndsLedamots rätt att få afseende gjordt
pä sin mening, så vidt det med former
tan förenas. Det är ej min afsigt att framtvinga
en proposition, hvarigenom det vore
definitift afgjordt, att saken ej skulle tillhöra
RiddarhusOrdningen. Jag underställer
således Herr Grefven och Ordföranden, om
icke, i stället för en sådan proposition, som
nyss gjordes, Herr Grefven ville framställa
en annan af följande ungefärliga lydelse:
Yrkar Ridderskapet och Adeln proposition
derå, att tillåtelse må lemnäs främmande
personer att bivista Ridderskapets och Adelns
plena, under iakttagande af de inskränknin
-
Den 3 Februarii f. m.
115
gar oell förbehåll, som Ridderskapet och
Adelil framdeles vill bestämma. Den vore
åtminstone sådan, att hvar och en fritt kunde
votera med Ja eller Nej.
Grefve Frölich: Jag finner mig i en
särdeles ställning, då jag nödgas ingå i vederläggning
af hvad RiddarhusSecreteraren
yttrat, som väl äger att gifva upplysningar,
när sådant fordras, men icke att leda
våra öfverläggningar. Efter han nu fått
tillfälle att yttra sig, vill jag likväl anföra
något emot den mening lian framställt. Jag
finner, att lian utgått från den princip, att
en Ordförande må yttra sin öfvertygelse,
och sedan till densamma leda Ståndet. Jag
tror* att det är Ståndet, som skall leda öfvelläggningen
till det mål det önskar, och
alt det är först, när Ståndet yrkar något
emot Grundlagen stridande, som Ordföranden
äger att framställa sin öfvertygelse derom,
och vägra proposition! Han får ej yttra
sin mening, och säga: sedan jag yttrat
min mening, kan jag ej framställa annan
proposition än den, som dermed öfverensstämmer.
Det är på denna grundsättning
RiddarhusSecreteraren argumenterat, och
den är stridande mot Grundlagarnes tydliga
lydelse. Jag förnyar min anhållan, och begär
en proposition, hvarigenom ingen blir
bunden, hvarken genom ett direct, eller iudirect
vilkor. Jag har förklarat, att, sedan
principen är afgjord, bör man afgöra de
-
li H.
ji6 Den 3 Februarii f. m.
taillerne. Först sedan detta är gjordt, kan
man bestämma, om detta allt bör codifieras
under den ena eller den andra formen.
En ledamot har jag hört, ehuru temligen
tyst, begära votering. Den skulle då gå
ut på, huruvida Ordförandens tanke vore
öfverensstämmande med Ståndets. Detta
kan ej komma i fråga, förrän han förklarat,
att han vägrar proposition, och då äfven
uppgifvit skälen till delta vägrande.
Den enkla frågan, som bör framställas, är,
om Ridderskapet och Adeln anser offentligheten
höra tillåtas vid våra öfverläggningar,
med iakttagande af de föreskrifter,
som sedermera komma att stadgas, och den
frågan finner jag ej grundlagsstridig. Skälen
för ett motsatt påstående har jag ej
hört; och när jag fått höra dem, skall jag
söka vederlägga dem.
Herr Tham: Jag är van att hvarken
söka imponera på, eller bestraffa, Ordföranden,
och har derföre ej velat blanda
mig i discussionen. Men nu har jag hört,
att enskilde personers opinioner skola ligga
till grund för Ordförandens framställningar.
Jag skall då också söka begagna
denna utväg. Jag tror, att den första propositionen
bade bordt vara, om Ståndet
yrkar återremiss. Sedan den hade blifvit
besvarad med Nej, finner jag skälen vara
fullkomligen upptagne i hvad Herr Grefven
oeh Ordföranden uppläst, på hvilka han ej
Den 3 Februarii f. ra.
lan medgifva proposition 5 Utskottets Memorial
i sin helhet. Vi vilja alla, eller
tyckas vara ense om, principen. Den första
proposition, som är framställd, är af
mig gjord, att nemligen publiciteten må
medgifvas af Ridderskapet och Adeln, och
ett tillägg derom införas i RiddarhusOrdningen
af innehåll, att det reglementariska
skall stadgas särskildt. Det var denna proposition,
jag först anmälte. Sedan kom den
af Grefve Frölich föreslagna, som yrkade
publiciteten, utan fråga om dess införande i
RiddarhusOrdningen. Jag tror, att om Herr
Grefven och Ordföranden, utan afseende
på frågan om återremiss, vill upptaga enskildte
motionairers opinioner, såsom grund
för sine propositioner, har jag också rättighet
att få min framställd. Då hemställer
jag, om icke denna, såsom öfverensstämmande
med Herr Grefvens och Ordförandens
egen åsigt, kunde blifva Ja-proposition
och den andra Nej-proposition.
Bägge meningarne kunna då på en gång
komma under votering.
Friherre Sprengtporten: Det kan ej vara
min mening att söka förmå Herr Grefven
och Ordföranden till förändrande af
den förklaring, han afgifvit. Jag respecterar
åsigten, men jag tror mig kunna uppfatta
den så, att den har afseende på det
liela af Memorialet och ingalunda på sådane
propositioner, hvilka kunde blifva en
Den 3 Februarii f. ra.
följd af sönderdelandet. Skulle jag hafva
misstagit mig, och Herr Grefven och Ordföranden
äfven anser sig hafva besvarat dem,
så vill jag ej yrka på en sådan proposition,
utan får förena mig i den Herr Tham föreslagit,
öfvertygad alt det ej tjenar till
något, att fortsätta en discussion, endast
för att söka förmå Herr Grefven och Ordföranden
till en proposition, som han förklarat
sig ej kunna framställa.
Herr von Heynne: Jag har tyckt mig
finna, att det egentligen är orden, att stadgandet
skall intagas i RiddarhusOrdningen,
hvilka väckt den söndring i tankarne, sorn
här nu äger rum. Jag öfverlemnar lill Herr
Grefven och Ordföranden alt bedöinma, om
icke samma ändamål vinnes, utan alt nämna
de orden, i fall Herr Grefven och Ordföranden
biföll framställande af proposition
å principen, tinder förbehåll att framdeles
sättet och vilkoren skola bestämmas, Då
blir fallet det, att äfven frågan om dess
införande i RiddarhusOrdningen är inbe--  gripen under detta förbehåll.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag har
begärt ,ordet, ej för att öka antalet af deni
sorn yttrat sig i ämnet, utan för att anhålla,
alt den proposition, som göres, må,
enligt 3g §. RiddarhusOrdningen, af RiddarhusSecreteraren
skriftligen författas och
af Ståndet justeras. Utan detta iakttagande
kan denna discussion ej slutas.
Den 3 F e b r u a r i i f. m.
"9
Grefve Frölich: J;< g öfverensstä ramer
nied Herr Tham, all han äger yrka proposition
på sin framställning, men tror, att
det heror på Ridderskapet och Adeln att
instämma i önskan om denna proposition,
och att det ej måtte vara Ordförandens
skyldighet att framställa proposition på hans
mening, om ej Ståndet understödjer den.
Jag har hort många förena sig med Herr
Tham. Hans framställning innehåller samma
ändamål, ehuru andra ord, i likhet med
Herr Grefvens och Ordförandens proposition.
Om den antages, kommer man till
den följd, att saken skall införas i RiddarhusOrdningen.
Då har man ju samma question
om ändring i Riddarhusordning der
igen. Herr Tham kan visserligen begära
denna proposition, men Ordföranden bör
ej göra den, då de fleste önska en annan.
Detta begrepp hemtar jag af 54 §. Riksdagsordningen,
der det står, att proposition
skall göras efter den ledning målet
har fått under discourserne. Detta måtte
vara det enda rättesnöret. Deruppå mäste
man först få proposition, så vida det ej
strider emot Grundlagarne,
Friherre J rickar swärd: Resultatet af
Herr Thams begäran kan blifva, att vi få
votera om hvilken proposition är den rälta;
men aldrig kan jag inse, huru Herr
Tham kan utesluta den proposition, som
vi framställt. Derföre vill jag göra ännu
Den 3 Februarii f. t».
ett förslag, om det icke vöre möjligt, att
hopjemka meningarne, så att propositionen
blefve: Bifaller Ridderskåpet och Adeln offentligheten,
utan afseende på RiddarhusUtskottets
Memorial, och med förbehåll att
grunderne och vilkoret! framdeles bestämmas?
Jag kan ej låta binda mig af något
bestämdt vilkor vid beslutets fattande, Jag
ser ej annan utväg då, än att diseussion
■verkligen öppnas, huruvida stadgandet skall
införa* i RiddarhusOrdningen, Jag finner
ej något band oss ålagdt derigenom, att
man gifver hyllning åt grundsatsen; men,
för att kunna komma till denna proposition,
måste nödvändigt å bane bringas, huruvida
Ridderskåpet och Adeln anser Utskottets Memorial
riktigt, eller ej, eller rättare, huruvida
saken skall i RiddarhusOrdningen inflyta.
Utan en sådan diseussion, utan att man
stadgat sin öfvertygelse derom, blir det
omöjligt att komma till något slut. Att
låta binda mig, kan jag ej, äfven för det
rätta, eller underkasta mig något sådant
vilkor. Jag ser ej hvad sorn vinnes dermed,
och på hvad Grundlagsstadgande Herr
Grefven och Ordföranden stödjer sin mening
i denna sak.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
huruvida Ridderskåpet och Adeln,
yrkade, det proposition skulle framställas
derå, ätt offentlighet vid Ridderskapels och
Adelns öfveriäggningar må äga ruin, under
förbehåll alt, efter särskild pröfning, fram
-
Den 3 Februarii f. m. lai
deles få bestämma sättet och verkställigheten
af berörde offentlighet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Cederström: Jag har begärt
votering rörande den förra propositionen,
och anhåller att den måtte företagas.
Grefve Posse: Ehuru jag för min del
ansåg, att den föregående propositionen var
den, som då påkallades, vet jag ej, hvarföre
man skall envisas att få den, utan hemställer
till Friherre Cederström, om han
ej skulle vilja afstå från sin begäran om
votering, då i alla fall nu lär följa vägran
af den sednast yrkade propositionen.
Grefve Frölich: Jag kan ej förena mig
i den tanka, som den siste Talaren yttrat,
alt Herr Grefven och Ordföranden framställt
denna sista proposition till oss, med
syftning alt densamma vägra. Han har hemställt,
om vi vilja hafva den sådan, och
derpå hafva vi svarat Ja.
Friherre Cederström: Under förutsättning
af Herr Grefvens och Ordförandens
vägran alt framställa en sådan proposition,
om den yrkas, vill jag afstå från min begäran
örn votering.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att sedan Ridderskapet och Adeln nu
yrkat den proposition, att offentlighet vid
122
Den 3 Februarii f, m.
Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
må äga runi, under förbehåll, att efter särskild
pröfning framdeles få bestämma sättet
och verkställigheten af berörde offentlighet;
finge Herr Grefven inför Ridderskapet
och Adeln ytterligare anföra de grunder,
uppå hvilka Herr Grefven ansåg sig
böra vägra att meddela nämnde proposition;
och som RiddarhusUtskottet ansett
frågan om offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar icke böra i RiddarhusOrdningen
intagas; men berörde fråga,
på sätt Herr Grefven förut haft äran
ådagalägga, åsyftade uti 17 och 18 §§. RiddarhusOrdningen
, ändringar och tillägg,
hvilka icke kunde på annat än det i 5i §.
RiddarhusOrdningen stadgade sätt lagligen
till vägabringas; alltså och enär den uti 23
§. Riksdagsordningen omförmälte, af nuvarande
LandtMarskalk inför Kongl. Maj:t aflagde
LandtMarskalks-ed, hvilken enligt samma
äfven gällde för Herr Grefven, som
vid delta tillfälle hade den äran företräda
LandtMarskalkens ställe, innehöll bland annat,
att Ordföranden borde ställa sig till
ovilkorlig efterlefnad den antagne RiddarhusOrdningen;
samt 45 §• Riksdagsordningen
stadgade, att RiksStåndens Ordförande
icke ägde att föreslå något annat, än hvad
som fordrades till verkställighet af det
Grundlagarne, RiddarhusOrdningen eller
Ståndens ordningar och beslut föreskrifva;
ty ansåg Herr Grefven sig på dessa grun
-
Den 3 Fehruarii f. ra.
123
der icke kunna meddela någon annan proposition,
än den, att vid hufvudfrågans afgörande,
förbehåll tillika må göras, att, i
händelse offentligheten antages, ett stadgande
derom bör i RiddarhusOrdningen
intagas,
Grefve Frölich: Sedan Ståndet enhälligt
yrkat proposition sådan Herr Greftven
och Ordföranden sist framställt den,
ser jag ej annat, än att Herr Grefven lärer
vara tvungen att förklara öfverläggningen
hvilande, och icke förklara, att han ej
kan göra någon annan proposition. Sedan
Herr Grefven och Ordföranden frågat, om
vi yrkade en sådan proposition; sedan vi
sagt, att vi vilja hafva den, återstår för
Ordföranden, i fall han ej vill framställa
den, blott att förklara discussionen livilande.
Att komma med en annan proposition,
går ej an,
Herr Grefven och Ordföranden: Sedan
Ridderskapet och Adeln, genom svaret
på min sednaste framställning, förklarat,
att Ridderskapet och Adeln yrkar den deruti
omförmälte proposition, får jag nu härmed,
på de skäl jag nyss anfört, vägra att
meddela berörde proposition; i följd hvaraf
jag, jemlikt 55 §. Riksdagsordningen,
får förklara öfverläggningen hvilande; och
kominer frågan att förvisas till ConstilufionsUtskottet,
hvilket åligger att inom kort
Dea 3 Februarii f. ra.
förelagd tid inkomma med motiveradt och
bestämdt utlåtande öfver frågans stridighet
eller enlighet med Grundlagen; och torde
Ridderskapet och Adeln finna lämpligt anmoda
ConstitulionsUtskottet, att, inom 8
dagar efter deraf erhållen del, berörde Utlåtande
till Ridderskapet och Adeln afgifva.
Ropades Ja.
Herr von HartmansdorffVid hvarje
proposition, som framställes till votering,
eller då det är fråga derom, bör man få
höra contrapropositionen. Jag önskar såled
es, att Herr Grefven och Ordföranden
måtte låta uppläsa framställningen i sin
helhet. I densamma finnas nu, enligt min
tanke, blott två alternativ, men med uteslutande
af alla andra; det ena, att offentligheten
medgifves utan tillägg; det andra,
att lion beviljas med det tillägg, som Herr
Grefven och Ordföranden ansett vara det
rälta, och som är detsamma, Herr Tham
yrkat. Men detta framställningssätt har det
stora fel, att utesluta all pröfning af deras
mening, som alldeles icke vilja hafva någon
offentlighet, hvarken med eller utan
tillägg i RiddarhusOrdningen. Dessa Ledamöter
kunna följaktligen icke votera; ty
antingen de lägga Ja eller Nej, skulle de
mot sin öfvertygelse medgifva offentlighet
vid Ståndets öfverläggningar. Ett sådant
förfarande är ej lagligt, och det är ifråga
-
Den 3 Februarii f. m.
t?.5
varande Ledamöters rätt jag anser mig böra
reservera.
Grefve vön Schwerin: Då votering ej
blifvit begärd, kan det ej eller vara fråga
om någon contraproposition.
Herr Lefrén: När jag anmälte mig,
ville jag säga detsamma som Grefve von
Schwerin nu anfört, och har ej något att
tillägga.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att sedan frågan nu mera vore för närvarande
afgjord, ansåg Herr Grefven någon
vidare discussion deruti icke lämpligen kunna
äga rum, hvaruti Ridderskapet och Adeln
äfven hördes instämma.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 5 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
r
126 Den 3 Februarii e. m.
Tisdagen den 3 Fcbruarii 1829.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen*
Grefve Brahe j Magnus, tog, såsom
äldsta Grefven, klubban.
Justerades • 10 Protocollsutdrag, innehållande
Ridderskapels och Adelns, i Plenum
den 3o sistlidne Januarii, fattade beslut.
Föredrogs å nyo och gillades StatsUtskoltets,
den 16 sistlidne Januarii under
N:o 3o afgifne, och den 21 derpåföljde på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af Herr
Lagmannen A. P. Ståbies motion om uppförande
af ett Kongl. Slott vid Helsingborg.
Företogs till pröfning StatsUtskottets,
den 16 näsllidne Januarii under N:o 3i aflåtne,
och den 21 i samma månad på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckte
motioner, dels om utdelning till Ridderskapets
och Adelns Ledamöter af Ståndets
tryckta Protocoll vid 1817 och 1818 årens
samt 1823 års Riksdagar, dels angående öfverlemnande
lill hvarje LandshöfdingeEmbete
af ett exemplar af så väl nyssnämnde
Protocoll, som af de 3:nc öfrige RiksStåndens
Den 3 Februarii e. m.
,27
Protocoll vid ofvanbcrörde 2:ne Riksdagar,
jemte Biliangen till desse Protocoll.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
får hemställa till StatsUtskottets tillstädesvarande
Herrar Ledamöter, om icke något
misstag eller tryckfel uti förevarande Betänkande
ägt rum, emedan i premisserne
derstädes omnämnas äfven Biliangen till
RiksStåndens Protocoll för sistförflutne 2:ne
Riksdagar, hvaremot desamma icke alls omtalas
i conclusionen. Jag anmärker detta,
emedan det icke längesedan handt, att vi
från samma Utskott fått emottaga först ett
Utlåtande om tryckningen af Landshöfdingarnes
FemårsBerättelser, och sedermera ett
annat om verkställigheten deraf. Ett nästan
dylikt förhållande skulle här inträffa,
om Betänkandet antogs, sådant det itu är,
hvilket kan undvikas genom återremiss deraf,
till rättelse i den anmärkta omständigheten.
å, ■
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag instämmer
i den siste värde Talarens anhållan
om återremiss; men får tillika yttra min
förundran deröfver, att ett så litet antal
exemplar befinnas qvar af Ridderskapets och
Adelns Protocoll för hvardera af de två sista
Riksdagarne. Likväl upplades, om milt
minne icke bedrager mig, 5oo exemplar af
Ståndets Protocoll vid 1817 och 1818 årens
Riksdag, och lika mycket af i8a3 års Riks
-
Den 3 F e b r u a r i i e. ra.
dags Protocoll. Dä synes 160 exemplar af
de förra, och 100 af de sednare vara en
oväntadt ringa tillgång till utdelning bland
Ståndets Ledamöter. Jag anhåller derföre,
att Herr RiddarhusSecreteraren måtte upplysa,
om jag misstagit mig i uppgiften om
upplagornas storlek.
Undertecknad RiddarhusSecreterare:
Herr Ribens nyss gjorde uppgift om upplagornas
storlek är visserligen öfverensstämmande
med rätta förhållandet; men af berörde
upplagor har något åtgått till utdelning
dels under Riksdagarne till Utskotten
och åtskillige af Ståndets Ledamöter, dels
deremellan till Rikets Ständers Revisorer
och särskilde Embetsverk. Dessutom har
äfven en del af 1823 års Protocoll blifvit
utlemnad till försäljning i Boklådor här i
Staden. Då, såsom Herr Crusenstolpe erinrat,
StatsUtskottet icke meddelat yttrande
om utdelningen af Bihangen till förenämnde
Protocoll, torde återremiss af Betänkandet
vara lämplig.
Herr Riben: Hvad beträffar den uppgifne
åtgången af ifrågavarande Protocoll
under Riksdagarne, så har någon sådan så
mycket mindre ägt rum med 1818 års Protocoll,
som de ännu ej voro tryckta, när
Rikets Ständer vid Riksdagens slut 1823 åtskiljdes.
Jag kan derföre ej begripa, huru
Den 3 F e b r u a r i i e. m.
elen åberopade åtgången kunnat tillkomma.
Ej eller hafva 1828 års Protocoli blifvit
Liand Ståndets Ledamöter utdeldta. Hvad.
som af desse Protocoli kan hafva blifvit
försåldt eller finnes qvar i Boldådorne, kan
jag ej controllera; men enhvar länner, att
antalet af köpare till sådane böcker är ganska
ringa, och att således försäljningen deraf
ej kunnat vara betydlig. Det visar sig
således en disproportion emellan det stora
antalet af de tryekta exemplaren och det
ringa belopp, som nu deraf finnes att tillgå.
Detta förhållande synes böra närmare
utredas.
Friherre PalmstjernaCarl Otto: Orsaken,
hvarföre i StatsUtskottets Betänkande
ej är utredt, hvilket öde de saknade
exemplaren af ifrågavarande RiksdagsProtocoll
och Bihang fått, är den, att hvarken
i sjelfva motionerne eller vid deras remitterande
af Ståndet till StatsUtskottet blifvit
yrkad någon sådan redogörelse. Jag
har dock visserligen sökt taga kännedom
örn antalet af de utlemnade exemplaren,
ehuru jag lin icke kan påminna mig detsamma
bestämdt. Men det erinrar jag mig,
att, utom hvad som förut blifvit lemnadt
till försäljning i Boklådorne samt lill åtskilige
Stånds- och UtskottsLedamöter, Rikets
Ständers Revisorer så väl i8a5 som
1827 erhållit, åtminstone de flesta af dem,
11 H. 9
i3o
Den 3 Februarii e. ra.
hvar sitt exemplar; och under innevarande
Riksdag har ett stort antal exemplar af Bihangen
blifvit till Utskotten utdelclt; äfvensom
många allmänna Verk och Auctoriteter
i Stockholm på begäran bekommit flere
exemplar af så väl Protocollen som Bihangen.
Om återremiss af Betänkandet kommer
att äga rum, samt Ridderskapet och
Adeln åstundar veta, huru upplagorne af
Protocollen och Bibangen blifvit använde,
så torde dervid göras den begäran, att Utskottet
måtte utreda och inkomma med uppgift
på dispositionen af de exemplar, som
Herr Riben anser ännu böra vara qvar utöfver
det af Utskottet nu uppgifna antal.
Hvad åter beträffar det i StatsUtskottets
beslut saknade yttrande om Bihangen, så
tror jag detta härröra af miss-skrifning eller
tryckfel, emedan efter orden: ”äfvensom
att 25 ex. af RiksStåndens Protocoll,”
borde stå': jemte Bihang. Sådant vill jag
åtminstone påminna mig att beslutet var i
Utskottet faltadt.
Grefve von Schweririj Fredrik Bogislaus:
Friherre Palmstjerna, som sitter uti
RiksgäldsAfdelningen af StatsUtskottet, har
redan besvarat eu del af hvad som emot
Utskottets ifrågavarande Betänkande blifvit
anmärkt. Jag vill derföre endast, i anledning
af Herr Crusenslolpes gjorda erinran,
fästa Ridderskapels och Adelns uppmärksamhet
derpå, att då i motionerne blott
Den 3 Februarii e. m.
i3r
blifvit hegardt, af Herr von Hartmansdorff,
att Ridderskapets och Adelns Protocoll vid
de 2:ne sistförflutneRiksdagarne måtte bland
Ridderskapets och Adelns Medlemmar utdelas,
och af Friherre Ridderstolpe, att hvarje
LandshöfdingeEmbete måtte erhålla ett
exemplar af alla fyra RiksStåndens Protocoll
vid nämnde Riksdagar, jemte Bihangen
dertill; har StatsUtskottet ej haft anledning
att yttra sig om någon allmän utdelning af
Bihangen.
Herr Riben: Medan discussionen i detta
ämne ännu varar, torde jag få ytterligare
tillägga några ord om saken; men jag
förbehåller mig, att hvad jag kommer att
säga icke må blifva ansedt såsom en anmärkning,
än mindre som en anklagelse mot någon.
Jag vill blott yttra, det jag fruktar,
alt den af Allmänheten ådagalagda stora
indifference för våra vidlyftiga Riksdagshandlingar,
någon gång verkat liknöjdhet i
vården om desse handlingar, och skyldigheten
att hålla dem tillhanda åt de få personer,
som önska erhålla dem. Såsom exempel
derpå får jag nämna, att det icke stått
i min förmåga att, sedan sista Riksdag, få
för contant betalning köpa en complett samling
af Bihanget till RiksStåndens Protocoll
vid samma Riksdag. Jag har väl fått några
band deraf, men ej ett complett exemplar;
och Bokhandlaren har ej kunnat fö
n
II. 9*
i"i2 Den 3 Februarii e. m.
rebära någon annan orsak dertill, än att
lian ej bär exemplaren complette. Sjelfva
Protocollen har jag ej efterfrågat.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Då återremiss af StatsUtskottets
förevarande Betänkande redan blifvit
begärd, får jag deri förena mig, men
ej af det utaf Herr Riben anförda skäl, att
StatsTJtskottet varit för inskränkt i dess tillstyrkan
af utdelning af ifrågakomne RiksdagsProtocoll
och Bihang, utan tvärtom derföre,
all jag anser Utskottet hafva föreslagit
en för stor utdelning deraf, i förhållande
lill tillgångarne. Då, enligt Utskottets
uppgift, endast 187 completta exemplar
äro qvar af Ridderskapets och Adelns
Protocoll vid 1817 och 1818 årens Riksdagar;
men Utskottet tillstyrkt, att 160
exemplar deraf måtte utdelas bland Ridderskapels
och Adelns Medlemmar, och 25
exemplar afsättas för Landshöfdingarnes räkning;
så skulle blott 2 exemplar återslå till
framtida behof för Utskotten och allmänna
Verk. Och då detta antal är alltför otillräckligt,
så föreslår jag, att Utskottet, vid
återremissens besvarande, måtte tillstyrka,
att åtminstone 20 exemplar af nämnde Protocoll
behållas qvar i reserve till förefallande
behof, som säkerligen skola ofta inträffa.
Jag har ej sällan rönt obehaget deraf,
att man förslöst tryckta handligar; emedan
man sedermera nödsakats återköpa dem
Den 3 F e b r u a r i i e. m.
133
dyrt, eller lill och med omtrycka dem,
med mycken kostnad. I synnerhet äro Billingen
till RiksStåndens Protocoll högst
nödvändiga för blifvande Rikets Ständers
Utskott; och nu ser jag af StatsUtskottets
Betänkande, att af Bihanget till Protocollen
för 1817 och 1818 årens Riksdag återstå
blott 3io exemplar, och af Bihanget
till 1823 års RiksdagsProtocoll endast sex.
Jag hemställer derföre, om icke åtminstone
desse sex exemplar må bibehållas för
Utskotten vid kommande Riksdagar. I annat
fall kunde det hända, att framställning
måste göras om desse handlingars omtryckning.
Då är det bättre att behålla hvad
man har, än blottställa sig för en sådan
kostnad i framliden.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
hvad Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
nyss yttrat om nödvändigheten att
för framlida behof förvara de i RiksgäldsContoret
qvarvarande sex exemplar af Biliaoget
till RiksStåndens Protocoll vid 1823
års Riksdag, får jag äran erinra, att StatsUtskoltet
icke eller föreslagit någon utdelning
af desse sex exemplar. Betänkandet
innehåller endast tillstyrkan, att 160 exemplar
af Ridderskapets och Adelns Protocoll
vid 1817 och 1818 årens Riksdag samt 100
exemplar utaf bemälte RiksStånds Protocoll
vid i823 års Riksdag måtte utlemnas, för
att bland Ridderskapets och Adelns Med
-
134 Den 3 Februarii e. m,
lemmar utdelas, på sätt Ridderskapet och
Adeln finner godt derom serskildt förordna,
äfvensom att 25 exemplar af RiksStåndens
Protocoll, så väl vid 1817 och 1818 årens
Urtima Riksdag, som vid 1823 års Lagtima
Riksdag, af hvilka ett sådant antal af
25 exemplar är att tillgå, afsättas, samtett
exemplar af hvardera slaget, efter reqvisitioner,
hållas hvarje LandshöfdingeEmbete
tillhanda. Således är af Bihanget till sednaste
Riksdags Protocoll, hvaraf blott sex
complette exemplar finnas qvar, icke någon
utdelning föreslagen. Derjemte får jag
upplysa, att ganska många exemplar af detta
Bihang blifvit utlemnade till nuvarande UtskottsLedamöter,
hvaraf åtminstone någon
del förmodligen vid Riksdagens slut återlemnas,
för att vara att tillgå vid framdeles
inträffande behof,
Herr Riben: Jag utbeder mig att få
instämma med Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt i klagan öfver det slöseri,
som ofta äger rum .med trjmkta handlingar.
Jag har sjelf varit vittne till en
sådan händelse under 1817 och 1818 årens
Riksdag. Ridderskapet och Adeln beslöt
nemligen, på RiddarhusUtskottets förslag,
att allt hvad som var qvar af 1809 års RiksdagsProtocoll
hos Ridderskapet och Adeln
skulle försäljas såsom maculatur. Jag var
då Secreterare i RiddarhusUtslsottet, och
jag påminner mig att köparen var en Krydd
-
I) c n 3 F e 1j i' u a i i i e. m.
135
krämare, som tillät mig att för min vakning
låta aflägga några exemplar, hvilka jag
köpte efter vigt och ännu har qvar. Emedlertid
försvunno de öfrige. De förut ulgifne
exemplaren uppgingo ej till 20. Resten
gick, såsom jag redan nämnt, till eu
Kryddkrämare såsom maculatur. Jag önskar
att man för framtiden mätte hushålla
med sådane handlingar. Det kan komma
en tid, då man sätter värde på och behöfver
dem.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag vill blott, i anledning af hvad
Friherre Palmstjerna anfört, förklara, att
då jag talte om utdelningen af Bihangen
till RiksStåndens Protocoll, var min mening
ej att i detta afseende göra någon anmärkning
emot StatsUtskottet, utan blott
att, i anledning af hvad Herr Crusenstolpe
emot Betänkandet anmärkt rörande utdelningen
af Bihangen, fästa Ridderskapets och
Adelns samt Utskottets uppmärksamhet på
nödvändigheten att för framtida Utskotts
behof förvara ett antal exemplar deraf; och
då af Bihanget till sisllidne Riksdags Protocoll
ej finnes qvar mera än sex exemplar,
kan säkerligen ingen utdelning deraf äga
rum emellan 25 LandshöfdingeEmbeten.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: I anledning
af de upplysningar Friherre Palmstjerna
och Herr Riben nu meddelat, samt
Dea 3 februari i e. m.
hvad Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
yttrat, får jag äran hemställa, om
icke Herr Grefven och Ordföranden skulle
vilja inhämta Ridderskapets och Adelns tanka,
huruvida det ej vore lämpligt besluta,
att de UtskottsLedamöter vid denna Riksdag,
som erhållit exemplar af Bihanget till
sistlidne Riksdags Protocoll, böra vid Riksdagens
slut återställa deni till RiksgäldsContoret,
för att vid andra tillfällen begagnas.
Antalet af desse exemplar är så
stort, att Länestyrelserne kunde få hvar
sitt exemplar, hvilket jag anser vara högst
nödvändigt, af det skäl, som jag i motionen
redan anfört, att nemligen det är svårt
för dem att rigtigt handlägga förefallande
mål och dervid tillämpa Rikets Ständers
och Kongl. Maj:ts beslut, då de ej äro i
tillfälle att inhämta grunderne till desse
beslut och de åsigter, som föranledt desamma.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag kan ej
inse annat, än att vid tryckningen af StatsUtskottets
ifrågavarande Betänkande något
misstag ägt rum, hvarigenom Utskottets Utlåtande
om utdelningen af Bihangen till
Protocollen blifvit uteslutet. Rätta förhållandet
kan jag verkligen icke nu upplysa;
men det vet jag, att när målet förehades i
Utskottet, var detsamma, jemte Utskottets
beslut, för mig fullkomligt klart. Då återremiss
af Betänkandet torde beviljas, blif
-
Den 3 Februarii e. tn.
>37
ver det ej svårt för Utskottet att upplysa,
huru härmed sig förhåller. Emedlertid synes
mig nu tiden kunna användas bättre,
än med vidlöftigare discussion om detta
lilla mål.
Herr Crusenstolpe: Jag förenar mig
med Herr Lefren i hvad han nyss anfört,
med den erinran derjemte, i anledning af
hvad Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
yttrat, att det icke var på de 6,
utan på de 310 exemplaren af Bihangen,
som min anmärkning om utdelningen hade
afseende.
Herr von Hart mans dorff; August: Om
återremiss af detta Betänkande skall ske,
anhåller jag att dervid få tillägga den anmärkning,
att, till rättelse för RiksgäldsContoret,
Rikets Ständer måtte bestämma
ett visst antal exemplar af RiksStåndens
Protocoll med tillhörande Bihang, som icke
må utdelas, utan böra i RikägäldsContoret
förvaras till begagnande vid framdeles inträffande
behof, t. ex. sex exemplar för
hvarje RiksStånd, och ett derutöfver för
RiksgäldsContoret, eller tillhopa 25 exemplar.
Annars kan det inträffa, såsom Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt erinrat,
alt dylika handlingar komma att saknas,
och att man kanske nödsakas skrida
till omtryckning deraf.
Friherre Ridderstolpe: Till svar på hvad
Herr Lefrén behagat yttra om det lilla må
-
i38
Den 3 Februari i e. in.
letj får jag förklara, att jag ej anser det
vara ett ringa mål, när fråga är om att behörigen
till verkställighet befordra Kongl.
Maj:ts och Rikets Ständers beslut. Sådant
åligger Länestyrelserne; och jag har förut
nämnt, huru svårt detta är att rätt fullgöra,
utan att hafva tillgång till handlingar,
der man kan erhålla underrättelse om de
åsigter och orsaker, som grundlagt dessa
beslut.
Herr Lefrén: Jag har kallat målet litet
endast derföre, att det är lätt upplyst
och utredt. Dessutom står redan i Betänkandet
en tillstyrkan af Utskottet, att 25
exemplar af ifrågavarande Riksdagshandlingar
må afsältas för LandsliöfdingeEmbetenas
räkning.
Friherre Ridderstolpe: Af Bihanget till
Protocollen vid 1823 års Riksdag äro, enligt
StatsUtskottets uppgift, ej flere än sex
exemplar öfrige; och har Utskottet således
ej kunnat deraf göra något anslag till LandsliöfdingeEmbeten.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Ordföranden framställd proposition, blef
StatsUtskottets ofvanberörde Betänkande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till bemäldte Utskott återremitteradt.
Företogs till pröfning StatsUtskottets,
den 10 sistlidne Januarii under N:o 24 af
-
Den 3 Februarii e. ra.
i39
gifne, och den 19 derpå fri Ijde på bordet
lagde, Utlåtande, angående nedsättning i
priset för de. exemplar af BondeStåndets
tryckta Protocoll vid innevarande Riksmöte,
å hvilka Ståndets Medlemmar utfästat sig alt
prenumerera.
Herr HjertaGustaf: Förhållandet med
detta Utlåtande är sådant, att Motionairen
begärt en sak, som ej är tagen i betraktande
af Utskottet. Han har nemligen icke
allenast begärt nedsättning i priset för de
exemplar af BondeStåndets Protocoll vid
denna Riksdag, på hvilka Ståndets Medlemmar
utfäst sig att prenumerera, utan ock anhållit
om vidtagande af någon åtgärd till
dessa Protocolls afsändande till landsorterne,
för att tillställas de Riksdagsmän af
Ståndet, hvilka derpå prenumererat. Denna
sednare anhållan skall linnas uttryckt i
motionen, enligt hvad Motionairen sjelf sagt
mig; men den finnes ej alls omnämnd i Utskottets
Utlåtande, icke ens i reciten. Jag
hemställer derföre om återremiss deraf, för
att äfven få Utskottets yttrande i den nu
förbigångna omständigheten. — För öfrigt
synes det mig vara oformligt, att ej utdela
BondeStåndets tryckta Protocoll till dess
Ledamöter, på sätt som sker inom de öfrige
RiksStånden, utan betalning af Ledamöterne.
Det är väl sannt, att Ståndet redan
beslutit att prénumerera på detta Protocoll
för innevarande Riksdag; men jag un
-
Den 3 Februarii e. m.
dersläller StatsUtskottets bedömande, om
det ej är nödvändigt för Utskottet att föreslå,
antingen att äfven de andre Ståndens
Medlemmar skola prenumerera å deras
Stånds Protocoll, eller ock att BondeStåndets
Ledamöter må bekomma exemplar
af Ståndets tryckta Protocoll gratis, likaså
väl som Medlemmarne af de öfrige Stånden
sålunda erhålla livar sitt Stånds Protocoll.
Jag anser det dessutom vara af stor
vigt, att några exemplar af desse Protocoll
blifva i hvarje landsort utdeldte.
Friherre Palmstjernaj Carl Otto: I anledning
af hvad Herr Hjerta nu yttrat, får
jag förklara, att, mig veterligen, Strindlunds
motion och remissen från BondeSLåndet ej
innehåller något annat ämne, än det som
är upprepadt i rubriken af StatsUtskottets
Utlåtande. Jag anhåller derföre, att Herr
Hjerta, om han känner att någon ting mera
än detta i motionen och remissen innefattas,
måtte uppläsa ordalydelsen deraf. —
Hvad åter beträffar Herr Hjertås anmärkning
att BondeStåndets Medlemmar borde
få sitt Stånds Protocoll utan betalning; så
ansåg StatsUtskottet det icke vara Utskottet
tillständigt att föreslå något sådant, sedan
Ståndet redan förklarat sig vilja prenumerera
på detta Protocoll. Det tillhörer Ståndet
sjelf att först väcka fråga om nämnde
Protocolls erhållande gratis. Men då Strindlund
i sin motion icke begärt något sådant,
Den 3 Februarii e. m. i4i
utan endast att prenumeranterne inom Ståndet
mätte få exemplaren för nedsatt pris,
liar Utskottet ej kunnat tillstyrka något annat.
Det var väl ej Utskottet tillåtet, att
föreslå ifrågavarande Protocolls utdelning
gratis till BondeStåndets Medlemmar, då
ingen väckt motion derom, utan de tvärtom
öfverenskomma att derå taga prenumeration,
hvilket alltid förutsätter, att någon
slags betalning skall äga rum.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag får fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att Motionäiren endast
hemställt, om ej nu, såsom vid förra
Riksdagen, BondeStåndets Medlemmar, som
prenumererat på Ståndets Protocoll, kunde
erhålla detsamma för nedsatt pris. Denna
motion har blifvit utan anmärkning från
BondeStåndet remitterad till StatsUtskoltets
Utlåtande; Riksdagsmannen Strindlund är
sjelf Ledamot i samma Utskott; han har ej
vid något Utskottets sammanträde varit borta
derifrån; och han har således öfvervarit
heslutet om ifrågavarande Utlåtande, Jag
tar för gifvit, att om han hade hyst en
stridig tanka mot hvad Utlåtandet innehöll,
hade han icke underlåtit att gifva Utskottet
sådant tillkänna.
Herr Lefren, Johan Pehr: Såsom Ledamot
på den Afdelning af StatsUtskottet,
der Strindlunds ifrågavarande motion blif
-
Den 3 Februarii e. m.
vit hufvudsakligen handlagd, torde jag få
upplysa en omständighet, som hittills blifvit
härstädes förbisedd. StatsUtskoltet har
nemligen aldrig fått till sig remitterad från
BondoStåndet någon serskild skriftlig motion
i ämnet af Strindlund, utan endast ett
ProlocollsUtdrag från BondeStåndet, som
innehöll a:ne olika saker. Den första var
Ståndets beslut i en enskild fråga, som ej
behöfde remitteras, nemligen att Ståndets
Medlemmar skulle prenumerera på Ståndets
tryckta Protocoll. Men sedan detta beslut
var fattadt, anmälte sig Strindlund och yttrade
den önskan, att nämnde Protocoll
måtte bekommas af Ståndets Ledamöter för
nedsatt pris emot Boklådspriset. Denna sednare
fråga fann Ståndet vara af den beskaffenhet,
att den borde behandlas afStatsUtskottet,
emedan öfrige RiksStånden jemväl
ägde att yttra sig derom. Följaktligen remitterades
denna sistnämnde fråga till StatsUtskottet,
sora nu i det afgifna Utlåtandet
tillstyrkt, att prenumeranterue bland BondeStåndets
Medlemmar skola erhålla sine
exemplar af ifrågavarande Protocoll för 33f
procent bättre pris, än Boklådspriset. Strindlund
har sjelf varit i Utskottet tillstädes,
när detta beslut fattades, och har då dermed
förklarat sig nöjd. Sedan har äfven
BondeStåndet antagit Utskottets förslag; och
Strindlund har förmodligen också härvid
närvarit i Ståndet. Utskottet måtte således
hafva riktigt behandlat saken; och då tor
-
Den 3 Februarii e. m.
i43
de mi för oss ingenting vidare återstå, än
att äfven för vår del gilla Utlåtandet.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag tror här icke är fråga om att genom anmärkningarne
söka ådagalägga, att StatsUtskottet
oriktigt behandlat denna sak. Tvärtom
anser jag, att Utskottet gjort rätt och
icke bordt handla annorlunda; men en annan
fråga är, huruvida icke, då Utskottets
Utlåtande till RiksStånden ingått, vid detsammas
behandlande hos de öfrige Stånden
kan komma i fråga, om det är rätt och billigt,
att BondeStåndet skall lösa sine Protocoll
annorlunda än de andre Stånden. Jag
kan ej anse detta för en enskild sak; och
då här nyss förevarit ett förslag af StatsUtskottet
till kostnadsfri utdelning af Ridderskapets
och Adelns Protocoll, samt man
snart sagt måste borttruga desse, tror jag
mig hafva fullkomlig anledning att yrka återremiss
af Utlåtandet, med begäran, att Utskottet,
i stället för nedsättning af priset
å BondeStåndels Protocoll för Ståndets Medlemmar,
måtte föreslå, att Ledamöterne inom
detta Stånd må få hvar sitt exemplar
deraf utan lösen, samt någon sådan anstalt
vidtagas, att de kunde få exemplaren sig
tillsände i landsorterne. Jag anser, för min
del, det vara ett vida större föremål, att
få sådane Protocoll spridde och kände i
landet, än om man besparar några hundrade
Riksdaler, derigenom att BondeStåndet
.44
Den 3 Februarii e. ra.
Atager sig en förbindelse, som vi i allmänhet
ej skulle vilja åtaga oss. På denna grund
begär jag återremiss af Utlåtandet, och anhåller,
att Utskottet dervid måtte fästa afseende
på de härstädes nu gjorde förslag
till nytt Utlåtande i ämnet.
Herr Hjerta: Jag måtte hafva uttryckt
mig orätt, emedan man misstagit sig om
meningen af hvad jag sagt. Jag nämnde
blott, att då i BondeStåndet väcktes motion
om, att prenumeranterne inom Ståndet måtte
få för nedsatt pris lösa Ståndets Protocoll
för denna Riksdag, hade Motionairen
tillika begärt, att exemplaren måtte blifva
Ledamöterne tillsände i landsorterne. Det
var denna del af motionen, som äfven blef
Ståndsbeslut och remitterades till StatsUtskottet,
men som blifvit bortglömd antingen
vid remissens expedierande från BondeStåndet,
eller ock vid Utlåtandets uppsättning
i StatsUtskottet. Derföre är det af
vigt, att få Utlåtandet återremitteradt, till
vinnande af rättelse härutinnan.— Jag förenar
mig föröfrigt belt och hållit i den åsigt
Friherre Anckarswärd yttrat i denna sak.
Det är oformligt, att BondeStåndet, ensamt
af alla RiksStånden, skall betala sine tryckta
Protocoll. Jag tror att Ståndets öfverenskommelse
härom var ett ögonblicks beslut
af god afsigt; men hvilket kan tåla ändring
af de andre Stånden. Följaktligen anhåller
)aS
Den 3 Februari! e. m.
jag om ålerremiss, äfven för att få i denna
omständighet ett nytt Utlåtande, i enlighet
med de af Friherre Anckarswärd och mig
nu yttrade grunder.
Herr Lefrén: Om det är mig tillåtet
nämna min enskilda känsla, när detta mål
i Utskottet föredrogs, så var den, att jag
ansåg BondeStåndet hafva genom prenumeration
å sine Protocoll åtagit sig en utgift,
som det ej behöft vidkännas; men af ömtålighet
att ej såra genom förslag lill upprifvande
af Ståndets beslut, ville jag, äfvensom
flere af Utskottets Ledamöter, icke sätta
detta i fråga. Jag är således visserligen i
det hela af saken utaf samma tanka, som
Friherre Anckarsvärd; men jag vet ej om
det ens är möjligt eller lämpligt för Utskottet,
att inkomma med något förslag till
upprifvande af ett beslut, som BondeStåndet
redan fattat och ej underställt MedStåndens
pröfning, utan blott tillkännagifva.
Friherre Palmstjerna: Jag får hemställa,
om en återremiss af ifrågavarande
Utlåtande möjligen kan hafva den af Friherre
Anckarswärd och Herr Hjerta föreslagna
påföljd, att Utskottet skulle tillstyrka,
det BondeStåndet måtte få sine tryckta
Protocoll gratis. Detta är ju en ny motion,
alldeles i strid med BondeStåndets beslut,
och måste såsom sådan behandlas. Utskotn
II. i o
Den 3 Februarii e. ni.
tet lärer icke möjligen kunna handlägga mälet
annorlunda, än sådant det från BondeStåndet
blifvit remitteradt.
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg de
■vid StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda lill detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
får vördsamt underställa Ridderskapet och
Adeln, om vi icke kunde genast förena oss
antingen om återremiss af Utlåtandet, eller
om bifall dertill; ty jag tror mig serskildt
med visshet veta, att det redan är af 3:ne
RiksStånd bifallet; hvadan vårt beslut numera
hvarken gör till eller ifrån i sjelfva
saken.
Friherre Cederström, Jacob: Då den
fråga, som nu blifvit af Friherre Anckarswärd
och Herr Hjerta vackt, ej varit föremål
för BondeStåndets beslut, utan är en
alldeles ny motion, kan den visserligen ej
föranleda till återremiss af Utlåtandet. Ej
eller lärer det vara Ridderskapet och Adelil
tillståndigt att genom anmärkningar upprifva
ett enskildt beslut af ett annat Riksstånd.
Då ett Stånd fullmyndig! beslutar,
måtte det ej vara med skyldig höflighet Stånden
emellan förenligt, att ett annat Stånd vill
Den 3 Febr tiar i i e. m. j^7
tillrättavisa det förra. När nu BondeStåndet
remitterat frågan till StatsUtsköltet, och
detta utlåtit sig deröfver, samt BondeStåndet
bifallit samma Utlåtande, bör återremiss
icke hos oss komma i fråga. Jag anhåller
derföre om proposition till bifall å Utlåtandet.
Uppå derefter af Herr Grefven oell Ordföranden
framställd proposition bl ef SlatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande af Riddelskapet
och Adeln gilladt.
Då nu å nyo föredrogs StatsUtskoltets
den 16 sistlidne Januarii under N:o 32 afgifne,
samt den 21 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af BnncoUtskottets
framställning, att aflöningen för Utskottets
Sekreterare, Notarier och Canzlister
jemte Yaktbetjeningen, måtte ifrån nuvarande
Riksdag anordnas utaf de för Riksdagskostnaderne
anslagne allmänna medel; fann
Ridderskapet och Adeln, uppå derom af Herr
Grefven och Ordföranden gjord proposition,
att, enär Ridderskapet och Adeln redan dea
l sistlidne December gillat BancoUtskoltets
framställning, i enlighet med hvad StatsUtskottet
uti ifrågavarande Utlåtande tillstyrkt,
StatsUtskoltets berörde Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
H H.
10*
i43
Den 3 Februarii e. ra.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 16 och 19 sistlidne Januarii
afgifne, samt den 21 derpåföljde på
bordet lagde Utlåtanden:
N:o 33. Angående väckt förslag, att
hvarje Utskott måtte undfå några tryckta
exemplar af de till dess handläggning remitterade
motioner.
N:o 39. Rörande verkställigheten af
den beslutade tryckningen af Landshöfdingarnes
sednast inkomne så kallade FemårsBerättelser.
Till pröfning företogs StatsUtskottets,
den 19 i nästlidne månad under N:o4i aflåtne,
och den 21 derpåföljde på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af ett utaf Herr
JjandtMarskalken samt Herrar Talmän upprättadt,
och till Utskottet ingifvet, förslag
lill så väl Herr LandtMarskalkens och Herrar
Talmäns representationskostnad, sorn
till utgifter för RiksStåndens Canzlier och
Klubbar.
Friherre An char swärd, Carl Henrik:
Vid det nu upplästa Betänkandet anhåller
jag få göra den anmärkning, att deri finnes
upptagen en månatlig kostnad af 80 R:dr
B:co för hyra af rum jemte ved och ljus
för en Adelsklubb. Jag har visserligen hört,
att en sådan skall finnas utom den så kallade
LandtMarskalksklubben; men den lärer ej
Ben 3 Februarii e. m. 14g
vara synnerligt besökt, och icke så nödvändig,
att Staten bör belastas med kostnad
för densamma. Riksdagskostnaderne
äro nog stora ändå, och böra, så mycket
möjligt är, inskränkas. Det är på denna
grund, och som jag icke vet att något beslut
blifvit af Ståndet fattadt om inrättandet
af denna Klubb, jag föranlätes begära
återremiss af Betänkandet, för att få Klubben
afskaffad och utgiften derför besparad.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Hvad tillvarelsen af denna Klubb angår,
måste StalsUtskottet anse den otvifvelaktig,
då den var uppgifven i det af
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Herrar Talmän underskrifna förslag till åtskilige
Riksdagskostnader. Men om Friherre
Anckarswärd yrkar Utskottets yttrande
om Klubben bör fortfara eller ej; är
jag ingalunda emot en återremiss af Betänkandet
för detta ändamål.
Herr Tham, Wolrath: Den så kallade
AdelsKlubben, för hvilken kostnaden uppgifves
i Utskottets Betänkande utgöra 80
R:dr Banco i månaden, lärer finnas i Bergstrahlska
huset, här midt emot, vid RiddarhusTorget.
Jag har under hela Riksdagen
aldrig varit der; jag önskar ej att den
må bibehållas; och har ej något emot att
den indrages. Men någon ny inrättning för
denna Riksdag är den icke. En sådan Klubb
i5o Den 3 Februarii e. m.
har existerat under flere föregående Riksdagar,
i samma hus. Isynnerhet lärer det
ändamål dermed vara afsedt, att äldre personer
af Ridderskapet och Adeln skulle på
detta till Riddarhuset närbelägna ställe hafva
tillfälle att hvila sig under och emellan
långvariga Plena i Ståndet. Under nästlidne
Riksdag besökte jag en gång denna
Klubb; men jag har sedan, såsom sagt är,
aldrig varit der. Jag vill ej söka motverka
denna Klubbs afskaffande, tyLandtMarskalksSoireerne
äro för oss tillräcklige. Hvad
jag nu sagt, har jag yttrat till upplysning
i saken,
Friherre Anckar swärd: Jag har inga-»
lunda ansett ifrågavarande Klubb vara en
nyhet, utan vet ganska väl, att den vid flere
Riksdagar varit bruklig. Men just derföre,
och emedan kostnaden för denna Klubb
under sista Riksdagen uppgick ända lill 2000
R:dr B:co, har jag nu gjort anmärkning deremot,
och tror, att, om ej Ridderskapet och
Adelil önskar dess bibehållande, densamma
katt utan olägenhet upphöra.
Herr von Hejnne j Georg: LandtMarskolksKlubben
är ej egentligen en Ridderskapets
och Adelns Klubb, utan är mera
ett samlingsställe för albi Ståndens Medlemmar,
ehuru den hufvudsakligen besökes
af Ridderskapets och Adelns, och den är
dessutom långt aflägsen från Riddarhuset,
Den 3 Februarii e. m. x51
Den nu ifrågavarande Klubben åter är Ridderskapels
och Adelns enskilta Klubb och
belägen nära Riddarhuset. Vid sådane tillfällen,
sorn i dag, är det obehagligt att gå
hern mellan Plena, när man har lång väg;
då är det en resource att gå in på denna
Klubb. Den har under flere föregående
Riksdagar funnits i samma local, som nu,
nemligen Bergstraldska huset här vid Torget.
Innevarande Riksdag är den dock föga besökt;
meri det torde komma sig deraf, att
en stor del af Ståndet ej vet, att den existerar.
Jag får derföre nu tillkännagifva
dess tillvarelse under inseende af Friherre
Fredrik Boije, som ganska väl arrangerat
den. Kostnaden för denna Klubb är ej
betydlig; och jag tillstyrker derföre, att
den icke må blifva indragen, .lag tror en
återremiss af Betänkandet i denna del ej
kunna hos Slatsölskottet verka någon annan
öfvertygelse, än den, sorn redan är i
Betänkandet uttryckt om Klubbens fortfarande.
Den är, såsom jag sagt, en agrement
för dem af Ridderskapels och Adelns
Ledamöter, sorn bo långt från Riddarhuset,
Herr von Hartmansdorff, August: Om
den ifrågavarande Klubben är så obetydligt
besökt, att en Ledamot bär behöft för
Ståndet omtala, alt den finnes; så tyckes
han vilja af sig sjelf dö ut. Jag inser då
ej något skäl att bibehålla den vid lif, med
kostnad för Staten; ty den Klubb, som af
Den 3 Februari i e. m.
Riksdagskostnads-medlen skall underhållas,
bör väl vara sådan, att mängden af Ståndet,
och icke blott en eller två personer
om dagen begagna den. Jag instämmer derföre
med Friherre Anckarswärd i den önskan,
att ifrågavarande Klubb måtte afskaffas,
helst vi dessutom hafva qvar LandtMarskalksKlubben
i de tjenligaste rum.
I anledning af hvad sålunda blifvit
emot StatsUtskottets ifrågavarande Betänkande
anmärkt, och i följd af derom utaf
Herr Grefven och Ordföranden framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att detta Betänkande till Utskottet
återförvisa.
Herr Grej ven och Ordföranden anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att innan nästa Plenum sammanträda,
för att välja en Ledamot i RiddarhusUtskotlet
efter Grefve Snoilsky, Nils, hvilken
på sätt förut blifvit inför Ridderskapet
och Adeln tillkännagifva, afsagt sig det honom
uppdragna förtroende att vara Ledamot
derstädes.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 19
nästlidne Januarii under N:o 42 afgifne, och
den 21 i samma månad på bordet lagde,
Betänkande, rörande indragning af all mathållning
på Statens bekostnad vid den så
kallade LandtMarskalksKlubben, samt om
Den 3 F e b r u a r i i c. in.
153
förminskning i Statens utgifter för KlubbInrättningarne.
Friherre Anckarswärd , Carl Henrik:
Det är utom all tvifvel, att våra Riksdagskostnader
behöfva minskas, så mycket möjligt
är. De framställa så stora orimligheter,
att hvarje förslag till inskränkning deri
borde med välbehag emottagas. Så synes
©tvifvelaktigt kostnaden för mathållningen
vid de så kallade LandtMarskalksSoireerne,
hvilken vid sistlidne Riksdag uppgick till
öfver 17,000 R:dr B:co, böra indragas. Jag
inser ej, hvilken fördel vi hafva af denna
mathållning. Då Kongl. Maj:t varit så Nådig
och upplåtit rummen till vårt begagnande,
och vi således hafva den lämpligaste
loka], tyckes mig delta vara nog. Hvad
angår Utskottets slutsats, att kostnaden för
LandtMarskalksSoireerne endast motsvarar
den representationskostnad, som skulle äga
rum, om icke LandtMarskalken afsagt sig
allt Statsbidrag till densamma; så hade det
varit rättare, om Utskottet, i stället, från
delta ly^ckliga förhållande af förening mellan
personlig skicklighet och oberoende förmögenhet
hos nuvarande LandtMarskalken,
hemtat anledning att nu stadga den representationskostnad,
som framdeles må kunna
tilläggas en LandlMarskalk. Jag tror
de tillfällen ej blifva många, då Kongl. Maj:t
kan göra ett dylikt val af LandlMarskalk;
och det kunde blifva ganska obehagligt för
154 Den 3 Februarii e. m.
den, som en annan gång skulle emottaga
stafven under vilkor att Soireerne då först
indrogos, alt kostnaden behöfde anvisas lill
bestridande af de för en LandlMarskelk nödige
representationskostnader. Ridderskapet
och Adeln torde derföre finna skäl att
förena sig med mig om återremiss af ifrågavarande
Betänkande, för att få kostnaden
för denna mathållning afskallad. Våra Riksdagskostnader
förete ganska besynnerliga
förhållanden, Yi kunna ej anslå mera än
3ooo R:dr årligen lill det Kongl. Bibliotheket;
men vårt ProtocollsBibliothek kostar
nära 60,000 R:dr för hvarje Riksdag. Tio
å elfva tusende Riksdaler om året kostar
således den dyrhara Samlingen. Man bör
derföre bespara, der man kan; och jag finner
ej något hinder i vägen för att taga
bort Soupeerne på LandtMarskalksKlubben.
Jag vill ej ingå i granskning af förhållandet
i afseende på Riksdagskostnaderne för
de andre Stånden; men det vore ett värdigt
exempel af sjelfförsakelse, om Ridderskapet
och Adeln, som ensamt vidkännes
kostnaden att uppehålla sig vid Riksdagarne,
äfven vidtog beslut till indragning af
sådane Riksdagskostnader, som ej äro nödvändige.
På desse grunder anhåller jag om
återremiss af Betänkandet.
Herr Tham} Wolrath: När motionen
gjordes om indragning af mathållningen å
LandtMarskalksKlubben, log jag mig frihe
-
Den 3 F e b r u a r i i e. ro.
i55
ten motsäga densamma, af det skäl, att jag
trodde denna mathållning vara nödvändig,
för att sammanhålla sällskapet, som eljest
skulle skingras, då det tvingades att från
Klubben .gå bort till Värdshus. Såvida man
vill bibehålla desse ganska nyttiga LandtMarskalksSoireer,
och man ej önskar deras
upphörande, så bör äfven mathållningen
derstädes fortfara. Ett annat af mig anfördt
skäl härtill var äfven, att LandtMarskalkslvlubben
icke kan anses uteslutande
tillhöra Ridderskapet och Adeln enskildt,
sedan Ståndet beslutit anmoda Herr Grefven
och LandlMarskalken att inbjuda de
öfrige Standell till besök å denna Klubb;
hvilket äfven skett och numera är ett hinder
för Ridderskapet och Adeln att besluta
mathållningens upphörande. Till desse
skäl får jag nu ytterligare åberopa det af
StatsTJtskottet anförda. Då de andre Ståndens
Talmän af Staten erhålla representationspenningar,
men LandlMarskalken icke;
och de öfrige SlåndsKlubbarne medföra ganska
stora kostnader; synes det icke vara
obilligt, att i stället mathållningen å LandtMarskalksKlubben
fortfar; helst man genom
indragning deraf skulle risquera ätt få Klubben
förstörd. Jag är ej emot återremiss af
Betänkandet, men anhåller, att om en sådan
kommer att äga rum , dessa mine anmärkningar
måtte få åtfölja densamma.
Grefve von Schwerin. Fredrik Fogis*
laus: Den anmärkning Friherre Anckar
-
j56
Den 3 Februarii e. m.
swärd gjort vid det skäl StatsUtskoltet anfört
för Soupeernes bibehållande på LandtMarskalksKlubben,
kan jag ej annat än gilla.
Det anmärkta förhållandet har i Utskottet
undfallit min uppmärksamhet. Jag tillstyrker
derföre återremiss af Betänkandet. Jag
tror väl icke att Utskottet i sådant fall skall
mycket ventilera om saken, likaså litet som
förra gången; men när saken efter återremiss
kommer till Ståndet tillbaka, är allt
hinder undanröjdt för Ståndet alt efter eget
godtfinnande besluta derom.
Friherre sfnckarswärcl: Jag kan ej antaga
det af Herr Tham anförda skäl för
Soupeernes fortfarande å LandlMarskalksKlubben,
att nemligen de öfrige StåndsKlubbarne
skulle kosta mer, änLandtMarskalksKlubben,
om dessa Soupeer afskaffades.
Jag tror, att täflan mellan Stånden
bör äga rum, icke i att öka, utan i att, så
mycket som möjligt, minska Statsutgifterne.
Det är på denna grund jag anser Soupeerne
böra upphöra; och jag yrkar återremiss
af Betänkandet, emedan, såsom Grefve von
Schwerin erinrat, Ståndet, sedan återremissen
blifvit af Utskottet besvarad, har full
frihet att besluta dessa Soupeers bibehållande
eller afskaffande. Jag har ingenting
vidare att tillägga.
Uppå derefter af Herr Grefven och
Ordföranden gjord proposition, beslöt Rid
-
Den 3 Februarii e. rn.
derskapet och Adeln, att, 1 anledning af
de vid StatsUtskottets ifrågavarande Betänkande
framställde anmärkningar, återremittera
detsamma till Utskottet.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
3i sistlidne December under N:o 4 afgifne,
samt den 21 sistlidne Januarii på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt Motion om
stiftande af en lag, hvarigenom må förekommas,
att Gäldenär, medelst digtade köpe-afhandlingar,
undanhåller sine Borgenärer
de tillgångar han kan äga till betalning
af sin skuld.
Grefve Spenss Carl Gustafs uppläste
följande:
7 Cap. 3 §. UtsökningsBalkens nuvarande
redaction lyder:
”Nu tvistas om thet, som undantagas
”bör; förvise thå Konungens Befallningshafvande
saken till Domaren, ther skjäl till
”jäf äro, och sätte imedlertid thet gods i
”qvarstad. Samma lag vare, ther borgenä”rer
söka företräde hvar för annan.”
LagCommitte'ens och Utskottets förslag
särskilja, utom det sista fallet, då borgenärer
sinsemellan tvista, hvilket bägge redactionerna
upptaga, 4 händelser, för hvilka
olika stadganden skulle erfordras, nemligen:
-
158
Den 3 Fe b r 11 a r i i e. ni.
1:0 När 3:dje man söl<er tillegna sig
gods, sorn gäldenär medgifver må utmätas
för borgenärs räkning. Då stadgas, att denna
3:dje man skall stämma, inför Domstol
uppgifva bevis, samt hos utmätningsmannen
sätta borgen för kostnad och skada.
Vidare stadgas för denna stämning en
prescriptionstid.
2:0 När gäldenär sjelf uppger 3:dje man ,
sorn godsegare, då ålägges borgenären alt
underrätta denna egare, och han stämme
sedan inom samma prescriptionstid.
3:o När gäldenär finnes hafva Svekligen
uppgifvit, då bestämmes skadeersättning och
böter.
4:o När borgenär sjelfmant vill stämma,
då säges, att han har rätt dertill.
Att när 3:dje man, emot gäldenärens
bestridande, eller utan alt gäldenären förut
uppgifvit förhållandet, anmäler sig som
egare till gods, som utmätas skulle, det då
är denna 3:dje man, som skall stämma, bevisa
och sätta borgen för kostnad och skada
—- det är då dispectabelt, och synes mig
redan hafva blifvit en följd af det förra
lagstadgandet från 1734 Men i det andra
fallet, då den uppgifna godsegarens påstående
af gäldenären erkännes, synes mig
orätt, att godsegaren skall vara skyldig att
stämmar jag lyckor det vara alldeles nog,
om, enligt det första af.Lagutskottet anförda
Den 3 Fe Linar ii e. ra.
motiv, man ålägger honom äfven i detta
fall bevisningssk.yldighet.
Jag tror, att om å ena sidan mångå
afhandling'»!’ om lösören, hvilka ej genast
afhämtas, uppgöras till borgenärers förfång,
så uppgöras likväl mångå flera, och fastän
kanske ofta om mindre summor, dock för
vårt land alldeles oumbärliga afhandling»!’,
bona fide. En del af dessa uppgöras mundtligen,
en del, eburu skriftligen, så utan
kännedom af juridikens conventionella former,
att de ej sedan kunna, med mer än
moralisk öfvertygelse för domaren, inför
domstol bevisas. Men de flesta af dem uppgöras
ifrån början i bref, det vill säga, genom
ett document, hvarvid visserligen kan
fästas tvifvel, då, såsom här, Lagen har
Öppnat tillfälle dertill. Dock detta tillfälle
är icke blott öppnadt; Lagstiftaren har, i
den stund han borttog Konungens Befallningshafvandes
förra pröfningsrätt, huruvida
skäl funnos till den af gäldenären gjorda
uppgiften, uttryckligen sjelf drifvit alla
dessa frågor till Domstol, och man kan således
icke ens kalla borgenären chicaneur,
om den alldra orimligaste process häraf
uppslår.
Jag öfverlemnar till LagUtskottets upplysta
Ledamöter att närmare bedöma det,
och vill gerna sjelf tro, att jag bedrager
mig, eftersom det förefaller mig omöjligt,
160 Den 3 Februarii e. in.
att sådant kan vara föreslagit; men huru
jag ser följderna af LagUtskottets redaction,
det anhåller jag att för sakens skull få upp»
lysa med ett exempel. Låt en Bruksegare
hafva köpt sitt spannmålsförråd i sädesorten,
till afhämtning på vinterföre; låt en
köpman hafva upplagt till afhämtande på
sista höstvatten (det måtte väl ej nekas,
att i möjligheten af sådana contracter bör
Lagen ej göra någon inskränkning. De äro
tvertom för alla länder, och i synnerhet
för Sverige, oumbärliga, eftersom vår inre
handel icke möjligtvis kan ställas helt och
hållen på prompt afhämtning). När nu ett
sådant contract uppgöres, måste köparen
lita på sin medcontrahents ärlighet. Enligt
LagUtskottets redaction behöfde han tillika
lita på dess förmögenhet, och derpå att
ingen utmätning blir, innan varan afhämtas.
Inträffar en sådan, så kan den ärligaste
gäldenär icke göra annat, men också
ej göra mer, än uppgifva förhållandet; då
skall borgenären underrätta egaren, och han
skall stämma inom 3 månader. Men innan
tinget blir, kan höstvattnet vara fruset,
vinterföret borta. Månne icke häraf obotlig
skada kan beredas för den som sedermera
obestridligen bevises vara rätter egare?
Ja i mångfaldigt större skada än den LagUtskottet
i första mom. ålagt den, som mot
gäldenärens uppgift påstår sig vara godsegare,
i fall han brister i bevis? Hos hvem
skall
Den 3 Februarii e. m.
skall då i delta fall godsägaren söka sitt
igen? Hos gäldenären, som redligen uppgifvit
förhållandet? Hos utmätningsmannen,
som inprotocollerat det, men som numera
ej får pröfva det? Ilos borgenären, som
fullgjort allt hvad Lagen ålägger honom,
då han underrättat den uppgifna ägaren?
Jag ser icke ens, huru han skall få kostnadsersättning,
i synnerhet då han sjelf är
kärande.
Jag torde icke mer behöfva utveckla
orsakerne, hvarföre jag yrkar återremiss.
Jag bör tro, att 7 Cap. 3 §. UtsökningsBalken
behöfver ändras, men å den närvarande
redactionen af ändrad §., kan jag ej,
innan nöjaktig upplysning är vunnen, yrka
annat än afslag. Det är möjligt, att någon
annan §. i vår Lag innefattar correctiv emot
den fara, hvaraf jag sökt visa möjligheten,
och blifver detta bevist, så torde jag få
hoppas ursäkt för min okunnighet, såsom
den der aldrig varit hemma i Juridikens
irrgångar. Utan det minsta anspråk på fullkomlighet,
föreslår jag till LagUtskottets
behjertande tvenne alternativer af det andra
momentets redaction, antingen: ”An”mäler
vid utmätningstillfället gäldenären
”att godset hörer annan till, och sätter bor"genären
hos utmätningsmannen tillräcklig
’ borgen för all den kostnad och skada_, som
”möjligen genom qvarstaden kan tillskyn11
11. 11
Den 3 Fe b rua ri i e. 111.
”tias den rätta ägar en} varde da ock godiset
med qvarstad belagdt: borgenären un”derrätte
sedan den uppgifne ägaren, och
”stämme lian &c.” — eller ock, med bibehållande
af de bär ofvan understrukna ord
i stället för det sista stadgandet, och efter
orden ”med qvarstad belagdt,” följande:
"borgenären stämme sedan, inom samma tid
"som nyss stadgades j den uppgifna ägaren
"med påstående om bevisningsskyldighet ,
"hvilken han ej må undandraga sigj utan
"att vara sin talan qvitt
Det sista förslaget af dessa tycker jag
Vara bäst, eftersom det måste vara Lagprincip
att inrätta eti motsatt rättegångsordning
för tvenne alldeles motsatta händelser,
och en sådan motsättning uppstår
bär, derigenom att gäldenären i det ena
fallet bestrider, i det andra medgifver påståendet
om tredje mannens godsägande.
Men att något correctiv sättes också emot
godsägarens förluster, är hvad jag ännu en
gång vågar recommendera; då man i och
för åsigten af concourser, ocb möjliga svek,
hvilken åsigt en lång tid tycks hafva varit
rådande i alla juridiska frågor, anser sig
böra ålägga den påstådda godsägaren bevisningsskyldigheten,
tror jag det vara Lagstiftarens
skyldighet, att å den andra sidan
ålägga borgenären en med ansvar förenad
pröfning, huruvida det gjorda anspråket på
godset är i hans tanka klart, eller förmo
-
Den 3 Februarii e. m.
i63
(las vara svekligt. — I följd af hvad jag
sålunda haft äran yttra, anhåller jag emi
återremiss af ifrågavarande Betänkande.
Friherre Ehrenborghj Casper Willielm:
Jag tilltror mig visserligen ej att kunna nied
tillräcklig sakkännedom nu besvara Herr
Grefve Spens’s temmeligen vidlyftiga anmärkningar
emot LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande; men jag hör förklara, att,
så vidt jag fattat Herr Grefvens anmärkningar,
hafva de fleste åtminstone redan
blifvit tagna under pröfning inom Utskottet;
och jag ber att få fästa Herr Grefvens
uppmärksamhet på, om möjligen ett sådant
förslag, som det Herr Grefven framställt,
skulle kunna stå tillsammans med den bevisningsskyldighet,
hvilken, enligt en riktig
lagprincip, åligger den, sorn uppgifver
sig vara ägare till en i annan persons värjo
befintlig sak. Icke kan i sådant fall stämningsskyldigheten
åligga den, som begär utmätning,
hans bevisning skulle i sådant fall
bli negativ emot den som uppges vara ägare
till den vara, hvarom tvisten uppstår; denna
vara presuponeras alltid vara dens, i
hvars ägo den finnes, intilldess den genom
tradition kommit i en annans; och så länge
ett sådant öfverlemnande ej inträffat,
supponeras varan tillhöra den, i hvars värjo
lion finnes, intilldess motsatsen blifvit bevist.
Det är en sådan bevisningsskyldighet,
ii H.
.64
Den 3 Febr tiar i i e. ra.
som hittills varit i vår Lag ofullkomligt uttryckt,
och som Lagutskottet sökt bestämma
i dess nu afgifne förslag, hvilket hufvudsakligen
är hemtadt ur LagCommitteens
project till ny CivilLag.
Jag bestrider ingalunda återremiss af
Betänkandet, om Ridderskapet och Adeln
anser en sådan nödig; men jag har redan
haft äran nämna, att de deremot nu anmärkte
omständigheter äro förut af Utskottet
tagne i betraktande, och att jag sålunda
befarar att något egentligt ändamål ej
vinnes med återremissen.
Grefve Spens: Jag vill blott yttra några
ord i anledning af hvad Friherre Ehrenborgh
nyss anfört, och jag förnyar dervid
min anhållan om ursäkt för det jag, som
ej är Jurist, vågar tala i delta juridiska ämne.
Jag förnyar denna anhållan hos Ridderskapet
och Adeln; jag förnyar den hos
Friherre Ehrenborgh. Jag talar blott för
saken. Enligt det förslag jag haft äran framställa,
var det ej bevisningsskyldigheten för
3:dje man, hvilken påslås vara ägare till
godset, som jag ville bestrida och hvarom
jag tänkte olika med Lagutskottet. Jag ville
blott, att saken icke må i annat fall dragas
under Domstols pröfning, än då borgenär
ställt tillräcklig borgen för gäldande
af den skada, som tillskyndas ägaren af
godset derigenom, alt detsamma belägges
Den 3 Febi uarii e. lii.
165
med qvarstad intilldess målet af Domstolen
blifver pröfvadt. Det är detta vilkor jag
trott mig sakna i LagUtskottets förslag.
Finnes det der, eller på annat ställe i vår
Lag, så har jag misstagit mig, och anmärkningen
må då förfalla.
Friherre Cederström, Jacob: Det är
egenteligen icke i det fall Friherre Ehrenborgh
omnämnt, nemligen då någon påstår
gods vara sitt, som LagUtskottets förslag
ålägger denna person stämnings- och bevisningsskyldigheten.
Det är för den händelse
att, vid utmätningstillfället, gäldenären anmäler
godset höra annan till, som i förslaget
stadgas, att detta gods skall med qvarstad
beläggas samt borgenären härom underrätta
den uppgifne ägaren; ”och stämmo
han,” heter det, nemligen icke borgenären,
utan den uppgifne ägaren ; hvilket jag, såsom
felaktigt, anmärkt. Jag får fästa uppmärksamheten
på det besynnerliga förhållande,
som härigenom skulle inträffa, att
nemligen, ehvad slut målet än fick, godsägaren
skulle alltid förlora rättegångskostnaden,
samt ersättning för den förlust qvarstaden
kunnat medföra; ty då både gäldenären
och borgenären rätteligen förfarit
enligt Lagen, finner jag ej, alt någondera
kan åläggas ersätta godsägarens rättegångsutgifter;
men en sådan rättegångsmethod
är ej lämplig. Jag anser de nu gällande
föreskrifter vara utan någon ändring deri
166
Deri 3 Fe bni a lii e. m.
fullkomligt tillräcklige. Enligt desamma är
nu förhållandet sådant, att om gäldenär
vid tillfälle af utmätning uppgifver, att hos
honom befintligt gods är annan person tillhörigt,
men borgenären sätter sådant i tvifvelsmål;
så begär lian qvarstad å godset
hos Kongl. Majrts Befallningshafvande, som
då, i fall skäl dertill är, beviljar qvarstaden
och ålägger Borgenären att instämma
den uppgifne ägaren till nästa Ting, samt
ställa borgen för kostnad och skada. Men
att ålägga den uppgifne ägaren till godset,
att stämma, skulle, såsom jag förut anmärkt,
föranleda ett besynnerligt förhållande med
ersättningen för rättegångskostnaden och
åbragt skada. Om deremot i Utskottets
förslag borgenären vore ålagd alt om gäldenärens
uppgift underrätta den af gäidenären
uppgifne godsägaren, samt stämma
honom, om borgenären funne sig dertill
befogad; så vare borgenären ansvarig för
rättegångskostnaden och skadeersättning, i
fall lian tappade saken. Jag anhåller om
återremiss af Betänkandet, och jag hoppas
att få rättelse i den anmärkta omständigheten,
utan afseende på hvad LagCommitteens
förslag innehåller derom.
Friherre Ehrenborgh: Jag bekänner,
att jag icke fullkomligt fattade innehållet
af Grefve Spens’s skriftliga anförande; och
jag får till Grefven hemställa) huruvida jag
nu rätt inhämtat meningen af hans anmärk
-
Don 3 Februa rii e. m
167
ning emot Betänkandet, dä jag tror Grefven
hafva hegart ett lagstadgande, som lemnade
godsägaren säkerhet, att ej förlora
något genom långvarig rättegång och qvarstad.
Dervid får jag fästa Grefvens uppmärksamhet
på, att i vår Lag finnes i allmänhet
icke gifven någon annan säkerhet i
detta afseende, än just qvarstaden. Ilvad
åter angår Friherre Cederströms anmärkning,
så får jag erinra, alt LagUtskottets
förslag innefattar endast ett förtydligande
af vår nu gällande Lag i detta fall. Den
säger nemligen uti 7 Cap. 3 §. U. B., att
om tvist uppstår om det, som vid utmätning
undantagas hör, skall Konungens Befallningshafvande
förvisa saken till Domaren,
der skäl till jäf äro; men Lagen bestämmer
här icke hvilkendera af parterne
är skyldig att stämma. Hvad jag härom
sagt mot Grefve Spens, gäller äfven mot
Friherre Cederström, att nemligen stämnings-
och bevisningsskyldigheten, enligt
lagprincip, måste nödvändigt åligga den
uppgifne godsägaren, då godset är i en annans
värjo; ty icke kan detta åliggande tillhöra
den person, hos hvilken utmätningen
sker, ej eller borgenären, som supponerar
att det gods, sorn hos gäldenären linnes,
är hans tillhörighet, intilldess någon annan
beviser sin äganderätt dertill. Det är den,
som uppgifver godset tillhöra sig, hvilken
det åligger att bevisa rigligheten af denna
uppgift, då godset ej är i hans våld. Be
-
i68 Den 3 Februarii e. in.
träffande i öfrigt rättegångskostnaden i tvister
af denna beskaffenhet; så får jag i detta
afseende anvisa Herr Friherren till de
stadganden Lagen innehåller om rättegångskostnads-ersättning
i allmänhet, och hvilka
berättiga den vinnande till ersättning af
motparten.
Grefve von Rosen, Axel: Jag förenar
mig fullkomligt i hvad Grefve Spens och
Friherre Cederström uti denna sak anfört,
samt anhåller, att dessutom blott få såsom
ett exempel omtala en sak, som hände mig
sjelf sistlidet år. En arrendator, som bjudit
för hög arrendeafgift, betalte den två
eller tre år rigtigt, men kom icke ut dermed
sedermera. Han begärde rabatt och
jag medgaf det för min del. Emedlertid
kastade han sig i mindre väl kände personers
händer, och fullgjorde icke arrendets
betalning. När det derföre skulle genom
utmätning hos honom och hans cautionist,
som var hans syster, uttagas, anmältes, att
lian öfverlåtit sin rörelse till en annan, och
att ett systern tillhörigt hus, som varit hennes
enda tillgång, var försåldt till en person,
som misstankes för att hafva begått
mordbrand. Jag har sålunda ej fått två
styfver af det sällskapet, och jag tror, att
om jag skulle hålla mig till deri välfrejdade
köparen af huset, skulle förhållandet ej
blifva bättre. Jag instämmer i anhållan
om återremiss af Betänkandet.
Den 3 Februarii e. m.
»69
Friherre Cederström: Det synes mig
vara skäligen klart, att då någon söker
qvarstad, kan Kongl. Majrts Befallningshafvande
ej ålägga annan person, än den sökande,
att stämma in saken till Domstol.
Det är således icke tänkbart, att Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, enligt nuvarande
Lagstadganden, ej skulle veta hvilkendera
af parterne bör stämma. Desse föreskrifter
äro således i detta afseende tillräck
Iige, och behöfva ej något tillägg. Enligt
LagUtskottets förslag skulle borgenären
tvärtom endast behöfva inkomma till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande och säga: Jag
har om mitt utmälnings-anspråk underrättat
den uppgifne godsägaren och anhåller
om qvarstad på godset; och då skulle det
tillhöra godsägaren att inom stadgad prescriptionstid
stämma om återvinning af sitt
gods, vid äfventyr att annars vara det förlustig.
Jag lemnar i sitt värde hvad Friherre
Ehrenborgh behagat yttra om rättegångskostnaden
i dylike mål; men jag tror,
att der icke någon felat, der kan ej Domaren
ålägga någondera parten att godtgöra
rättegångsutgifterne å den andra sidan.
Då gäldenär vid utmätning uppgifvit rätter
ägare till gods, som i dess förvar är,
och kommit i fråga att utmätas, samt borgenären
fullgjort allt hvad Lagen af honom
fordrar, genom det att han om denna uppgift,
vid utmätningen, underrättat den uppgifne
ägaren, kan dennes stämningsskyldig
-
Den 3 Februari i e. iu.
het med derpå följande rättegångskostnad
samt skadeersättning genom qvarstaden, fastän
han vinner, icke någondera af de andra
åläggas, ty de hafva hvar för sig fullgjort
hvad den föreslagna Lagen bjuder. Jag
hemställer då, huruvida det är billigt, att
ägare till egendom, som finnes i annans
hand, sålunda genom 3:dje man inledes i
rättegångar, som tillskynda honom gifven
förlust. Min anhållan om Betänkandets återremitterande
får jag derföre förnya.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del kan
jag ej fatta, att de gjorde anmärkningarne
äro grundade på rigtiga skäl, utan endast
på origtig tydning af det i LagUtskottets
förslag förekommande uttrycket: stämme
harij hvilket afser den uppgifne godsägaren ,
men icke borgenären. Jag kan ej finna, alt
2:dra momentet af delta förslag bör undergå
någon förändring. Annars skulle det
vara tillräckligt för gäldenären att angifva
en frånvarande ägare till godset, och derigenom
bestämdt tvinga fordringsägaren att
blifva den, som måste stämma den uppgifne
ägaren. Detta skulle vara ett det oformligaste
stadgande, och det finnes ej nu i
vår Lag, icke eller har Utskottet föreslagit
något sådant. Utskottets förslag innehåller:
”Anmäler, vid utmälningstillfället, gäldenä”ren,
att godset hörer annan till; varde det
”ock med qvarstad belagdt: borgenären un”derrätte
härom den uppgifne ägaren; och
Den 3 Februarii e. m. 171
”stämme han” (ägaren således) ”inom den
”lid ofvan sagd är.” Det är ju klart, att
det är den, hvilken påslår sig vara gödsels
ägare, som skall stämma och ikläda sig rättegångskostnaden.
Tydligen synes, att det
nya förslaget endast går ut på att förtydliga
det gamla Lagstadgandet; och det är
äfven så vida bättre, alt här uttryckligen
stadgas, att godset bör vid utmätningstillfället
med qvarstad beläggas. För det närvarande
är en sådan qvarstadsåtgärd, der
den äger rum, mera en följd af häfd, än
af bestämdt stadgande i Lag. Det är visserligen
sannt, att detta iakttages på många
ställen; men det sker ej alltid. Enligt
LagUtskottets förslag åter är det gifvet, att
executorn är skyldig genast med qvarstad
belägga det gods, som gäldenären vid utmätningen
uppgifver vara annan person tillhörigt;
och således innefattar förslagets 2:dra
moment också i denna omständighet en förbättring
af det gamla. — Jag vill ej tillerkänna
mig, att hafva fullkomligt uppfattat
och bedömt Grefve Spens’s något vidlöftiga
anmärkningar emot Betänkandet. Kanske
skulle det ej vara onyttigt att återremittera
det, för att, sedan frågan derefter
kommit till Ståndet tillbaka, kunna fritt
företaga granskningen af de olika momenterne
i förslaget, till förkastande eller antagande
med eller utan ändring. Men jag
anser icke någon förändring deruti nödig,
åtminstone tror jag att sådan bör komma
Den 3 Febr ua lii e. m.
i fråga blott i afseende å det 3:dje momentet.
Jag är, såsom jag nämnt, just icke
emot återremiss, men anhåller att, i sådant
fall, detta mitt yttrande måtte dervid få
åtfölja till Utskottet.
Grefve Spens: Om jag ej orätt förstått
Herr Hjerta, har han yttrat den mening,
att, i sådane fall som 2:dra momentet af
Utskottets Lagförslag angår, det nu skall
bero endast på häfd att få qvarstad å
gods, som uppgifves höra annan till. Det
står likväl redan i 7 Cap. 3 §. UtsökningsBalken,
att när tvist yppas om det som undantagas
bör, "förvise då-Konungens Befallningshafvande
saken till Domaren och
"sätte emedlertid godset i qvarstad." Således
grundar det sig på bestämd Lag, att
qvarstad å godset skall äga rum, så snart
tvist om dess undantagande uppslår.
Friherre Cederström: Till hvad Grefve
Spens sist yttrade vill jag endast tillägga
ett svar på Herr Hjertås påstående,
"att det är rättvist, att godsägaren skall
"stämma, emedan han uppgifvit sig äga god"set.
” Jag vill nemligen erinra, att Lagförslaget
om godsägarens stämningsskyldighet
afser äfven den händelse, att icke ägaren
sjelf påstått godset vara sig tillhörigt,
utan gäldenären uppgifvit ett sådant förhållande;
och sålunda skälle gäldenärs uppgift
om godsägaren, tvinga denne, ehuru
«
Den 3 Fe bni ar i i e. m. iy3
3:dje man, till ntt hörja en kostsam Vättegång,
för hvilken han ej kunde få någon
ersättning, hvarken för rättegång eller den
förlust qvarstaden honom tillskyndat, hvilket
är en oformlighet.
Herr Hjerta: För mig synes det vara
klart, att den uppgifne godsägaren ej stämmer,
om icke godset verkligen är hans.
Äger han ej godset, så är han ej tvungen
alt stämma. I anledning åter af hvad Grefve
Spens sednast anfört, vill jag blott nämna,
att i vår gamla Lag står endast, att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äger att
sätta gods i qvarstad när tvist uppstår oin
dess undantagande, hvaremot enligt det nya
förslaget executorn blifver skyldig att vid
utmätningstillfället genast belägga med qvarstad
det gods, som gäldenären uppgifver
höra annan till; och något sådant finues
icke i vår nu gällande Lag så heslämdt,
att det öfverallt lika behandlas.
Friherre Anckar swärd: Jag utbeder
mig att få fästa uppmärksamheten derpå,
örn icke i Grefve Spens’s anförande är gjord
en väsendtlig skillnad från LagUtskoltets
förslag deruti, att qvarstad å gods, som
vid utmätningstillfälle finnes hos gäldenären,
men af honom uppgifves höra annan
till, icke skulle få äga rum förr, än tvist
om rättigheten till godset börjat. Jag tror,
lika med Herr Hjerta, att det är för räll
-
174 Den 3 Februarii e. m.
visan af högsta vigt, att, då vid utmätning
gäldenären säger hos honom befintligt gods
tillhöra tredje man, qvarstad derå genast
lägges, utan ansökning derom hos Konungens
Befallningshafvande, emedan i annat
fall skulle blifva tillfälle, att under tiden
bortskaffa godset. Jag bestrider dock icke
återremiss af Betänkandet, utan instämmer
i hvad Herr Hjerta derom yttrat.
Till följd af desse anmärkningar blef,
uppå Herr Grefvens och Ordförandens derom
gjorde proposition, LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 3i sistlidne December under
N:o 5 afgifne, samt den 21 sistlidne Januarii
på bordet lagde, Betänkande, öfver
väckt förslag till ändring i 26 Cap. 1 §.
ByggningaBalken.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Utlåtanden:
Från
StatsUtskottet:
Af den 16 sistlidne Januarii:
N:o 34. Angående Sörforss KronoLaxfiskes
Arrendatorers ansökning om eftergift
i Taxan för tre år m. m.
Den 3 Februarii e. m.
175
N:o 35. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga remiss uppå Mjölnaren Eric Wässells
underdåniga ansökning om nedsättning
i arrendet för Carl Gustafs Stads KronoTullqvarn.
Af den 19 i samma månad:
N:o 36. Öfver väckt motion angående
utskylder till Staden Nyköping af LandsliöfdingeResidencehuset
derstädes, äfvensom
afgifter till Städerne i allmänhet för Kronans
deri varande egendomar.
N:o 37. Om fortfarande af det understöd
utaf Statsmedlen, som Carlskrona Stads
Fattigvårdsinrättning hittills åtnjutit, samt
om tillökning deri.
N:o 38. Angående den Förste KammarMusicus
Berndt Crusell lillagde pension.
N:o 40. Om inrättande af en allmän
Klubb för alla fyra RiksStåndens Ledamöter.
Af den 24 sistlidne Januarii:
N:o 43. I anledning af väckte motioner
om förändring af stadgandet uti Kongl.
Placatet den 27 Augusti 1723, angående vilkoren
för Bergsbruks anläggande.
N:o 44* Rörande ifrågaställd förändring
i tiden för lefvereringen af Kronoarrenden.
N:o 45* Angående understöd af allmänna
medel för Arvika Köping.
Den 3 Februarii e. m.
N:o 46. I fråga om uppresande af en
minnesvård vid Lutzen, der Konung Gustaf
II Adolph stupade.
N:o 47- I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga remiss uppå underdåniga ansökningar
om nedsättning i arrendet för hemmanen
Rörby och Barkarby.
Af den 28 sistlidne Januarii:
N:o 49> Angående uppförande af ett
KronoMagazin vid Mörby Långa Köping
på Öland.
N:o 5o. Rörande inrättandet af ett Rikets
Ständers Archiv.
N:o 5r. Angående uppförande af ett
Lazarettshus på Gottland.
N:o 5a. Om anslag af allmänna medel
till åtskillige Vägars förbättrande, anläggning
och underhåll:
N:o 53. Rörande låneänslag till en
brobyggnad öfver Tranarps Å.
Ifrån Lagutskottet:
Af den 14 sistlidne Januarii:
N:o 12. Öfver väckt motion, att UnderRätts
Utslag i mål, der någon blifvit
tilltalad eller dömd för brott, hvarå fästningsstraff
med eller utan arbete bör följa,
hädanefter må HofRätts pröfning underställas.
N:o
Den 3 Februarii e. m. 177
N:o i3. I anledning af gjord motion
om närmare bestämmande af HofRätts pröfningsrätt
i underställde brottmål.
Af den 16 sistlidne Januarii:
N:o 17. Öfver väckt fråga om afskaffande
af den i och 49 Capitlen MissgerningsBalken
föreskrifne urtjufva-ed.
Ifrån Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 17 sistlidne Januarii,
N:o 27. Rörande åtgärders vidtagande
tili spridda rote-andelars sammandragande i
möjligaste mon.
N:o 28. I anledning af väckt hemställan
om lindring för Allmogen i den så kallade
Byggnadshjelpens utgörande.
N:o 29. Om en Köpings anläggande
i Bohus Läns Skärgård.
N:o 3o. öfver väckte motioner om förändradt
fångföringssätt.
Af den 19 sistlidne Januarii:
N:o 3i. Angående väckt fråga om Arbetscommenderingars
upphörande m. m.
N:o 32. Om begärd undersökning i
afseende på möjlig nedsättning af Skeppsumgälder
för Svenska fartyg.
N:o 33. I anledning af gjorde motioner
otn Landsfiskals-tjensternes upphörande.
11 H. 12
Den 3 Fe br ua r i i e. ni.
N:o 34. Rörande motioner, dels att
den ännu beridna delen af Smålands HussarRegemente
niåtte få afsitta, dels alt Generalmönstringar
måtte hållas endast hvart
tredje år, utan några andra mönstringar
deremellan, och dels att håde Ryttare och
Soldater måtte få beklädas med vadmal.
N:o 35. Om registrering af åtskillige
otryckta Riksdagshandlingar.
N:o 36. Rörande ifrågasatt rättighet,
att lefverera räntehö och halm in natura
för Kongl. HofStallets behof.
N:o 37. Om yrkadt upphörande af NationalBeväringen
på Gottland.
N:o 38. Rörande väckt fråga om förbud
mot otillåtna Landtmarknader, samt
om MilitaireMarknads-vakter och inställande
af en Marknad i Borås.
N:o 46. Angående Helsinge Buldans
stämplande.
Af den 28 i samma månad:
N:o 3g. I anledning af väckt fråga
om upphäfvande af en inom Upsala Län
fastställd Byordning.
N:o 40. Angående klagan deröfver, att
Bergsmännen inom Nerikes och Westmanlands
Bergslager blifvit ålagde vid Masugnarne
begagna malmvågar i stället för
skoflar, samt att till deras Hyttarbetare
ovilkorligen lemna kostpenningar, m. m.
Den 3 Februarii e. m.
179
N:o 4i« I fråga om uppbud lill skallgång
och om disposition af Jagtmedlen i
Östergöthlands Län.
N:o 42> Om yrkad lindring i skjutsningsbesväret
vid Ekevirkes forslande.
N:o 43- I anledning af väckt fråga om
förklaring och tillägg vid Kongl. Kungörelsen
den 17 Mars 1824, rörande ekonomiska
besigtningar å Kyrkoherdeboställen, m. m.
N:o 44* I anledning af väckt fråga om
rättighet för enskilde Jordägare, Byalag och
Städers Borgerskap, att, utan hittills brukliga
omgångar, anlägga begrafningsplatsen
N:o 45. Om förvaltningen af enskilde
Bolags eller Socknars Spannemålsmagaziner.
N:o 47* I anledning af väckt fråga om
nya Evangeliiboks-förslagets antagande samt
om fri tryckning af de vid berörde förslag
fogade Bönerne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan en quart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
n H.
i Bo Den 6 F cbruarii f. ra.
Fredagen den 6 Februari i 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Upplästes en frän Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken till undertecknad
RiddarhusSecreterare aflåten skrifvelse
af denna dag, deruti Hans Excellence
tillkännagifvit sig vara hindrad, att vid Ridderskapets
och Adelns sammanträde i dag
sig infinna; i följd hvaraf Grefve Brahe,
Magnus, såsom äldsta Grefven, log klubban.
Öppnades Herrar Electorers lista till
val af en Ledamot i RiddarhusUtskottet
efter
N:o >33. Grefve Snoilsky, Nils;
Och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o
7Q. Friherre Sjöblad; Fullmäktig
Friherre Taube, Carl Ewert.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUlskottets under N:o insände
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t, angående Riksdagens
förlängande på en månad.
Den 6 F e b r u a r i i f. ra.
Upplästes till justering följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm,
förmiddagen den 3 Februarii
182g.
S. D. Sedan hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln motion blifvit väckt angående
offentlighet vid Ridderskapets och Adelns
öfverläggningar; och RiddarhusUtskottet, efter
erhållen remiss af berörde motion, uti
deröfver afgifvit utlåtande, tillstyrkt, att
offentlighet vid nämnde öfverläggningar må
kunna äga rum, men ansett några andra bestämmelser
eller vilkor i afseende å tillåtelsen
för främmande personers tillträde såsom
åhörare vid dessa öfverläggningar för
närvarande icke vara nödige, än sådane,
som, enligt 46 §. RiddarhusOrdningen, lämpligen
tillhörde Ridderskapets och Adelns
OrdningsStadga, hvaraf följde, att RiddarhusUtskottet
funnit något stadgande, i afseende
å offentligheten, icke böra i RiddarhusOrdningen
intagas; samt Herr Grefve
Brahe, Magnus, såsom Ridderskapets och
Adelns för tillfället varande Ordförande förklarat,
att enär frågan om offentlighet vid
Ståndets öfverläggningar efter Herr Grefvens
omdöme åsyftade uti 17 och 18 §§.
RiddarhusOrdningen, ändringar och tillägg,
hvilka icke kunde på annat än det i 5i §.
RiddarhusOrdningen stadgade sätt, lagligen
i8i
Den 6 Februari i f, m.
tillvägabringas; och den uti 23 §. Riksdagsordningen
omförmälte af nuvarande LandtMarskalk
inför Kbngl. Maj:t aflagde LandtMarskalksEd,
hvilken enligt samma §. äfven
gällde för Herr Grefven och Ordföranden,
som företrädde LandtMarskalkens ställe,
innehöll bland annat, att Ordföranden
borde ställa sig till ovilkorlig efterlefnad
den antagne RiddarliusOrdningen, samt 45
§. Riksdagsordningen stadgade att RiksStåndens
Ordförande icke ägde att föreslå något
annat, än hvad som fordrades till verkställighet
af det Grundlagarne, RiddarhusOrdningen
eller Ståndens Ordningar och
Beslut föreskrifva; Herr Grefven och Ordföranden,
som fann, att, i händelse offentligheten
skulle af Ridderskapet och Adeln
medgifvas, ett stadgande derom ovilkorligen
borde i RiddarliusOrdningen inlagas,
följaktligen på grund af 23 och 45 §§. Riksdagsordningen,
samt i<7 och 18 §§. RiddarliusOrdningen,
ansett sig icke kunna meddela
den af flere Ledamöter begärde propositionen,
att offentlighet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar måtte äga
rum, under förbehåll att, efter särskild pröfning,
få framdeles bestämma sättet och verkställigheten
af berörde offentlighet; men en
slik proposition likväl blifvit af Ridderskapet
och Adeln yrkad; så förklarade Herr
Grefven och Ordföranden, jemlikt 55 §. Riksdagsordningen,
öfverläggningen hvilande;
och blef frågan förvisad till Constitutions
-
Den 6 Februarii f. m.
iSS
Utskottet, sorn borde, inom åtta dagar efter
deraf erhållen del, öfver densammas stridighet
eller enlighet med Grundlagen sig
utlåta. Ut supra.
Herr Ribbing> Arvid: Rädd att i någon
den ringaste man öka den vidlyftighet,
hvarmed detta ämne under förflutne
och närvarande Riksmöte blifvit behandladt,
skulle jag iakttagit tystnad, om någon af
dem, hvilka härtaladt, yttrat eller närmat
sig en åsigt af saken, som jag tror vara den
enda rätta.
Vid förra Riksdagen, då man fordrade
mitt ringa biträde till stiftande af en Lag
för publiciteten, tillkännagaf jag denna min
mening uti ett särskildt yttrande vid LagUtskottets
Betänkande. Den var och är ännu:
att frågan är af Grundlags-natur. —
Här från detta rum får jag nu, enligt 58 §.
Riksdagsordningen yttra sådant ansvarsfritt,
som icke utan ansvar offentligen får framställas.
Ett ansvarsfullt uttryck, en brottslig
deliberation får med Ståndets bifall utur
protocollerne uteslutas, och jag är derföre
icke underkastad allmän Lag eller allman
Domstol, emedan det beter i Riksdagsordningen
78 §: ”Ej må Riksdagsman nå”gon
tid kunna under tilltal ställas för dess
”yttranden uti RiksSlånden, ulan att sådant,
”genom uttryckligt beslut af fem sjettede”lar
af hans Stånd lillåtes.” — Jag frågar nu:
184
Den 6 Februari i ('. ra.
om, å en sida af rummet, en dörr för publiken
öppnas, slår då min rättighet qvar,
att här offentligen yttra, det som jag inom
slutet Stånd eljest ansvarsfritt kunnat få
framställa? Nej. Om t. ex. jag uppgifver
ett missbruk, som väl är kändt, men ej
lagligen kan bevisas, så är jag brottslig,
det säger Sveriges Lagbok. Och efter den
drages således Riksdagsmannen, sedan offentligheten
blifvit införd, till ansvar inför
Domstol; och Grundlags-§:n, att detta ej
får ske utom fem sjettedelar af Ståndets uttryckligen
beslutade medgifvande, är i och
med detsamma förbi. Vill man låta honom
stå qvar för att emotbrytas; vill man
hafva bort honom och in publiciteten, hvarföre
då icke följa Grundlaglige vägar? Opinionen
i sjelfva saken bör icke ens stadgas,
förrän denna sak blifver rätteligen frambafd.
Och efter de grundsatser jag framställt,
får den icke ens här nu yttras; men
det må mig dock tillåtas, att nu likna publiciteten
vid ett olycksbarn, hvilkens fall
man på förhand bereder. Ärlighet varar
dock längst. Ville man hafva henne, så
skulle man begära henne på rätt väg. Ville
man det icke, så skulle man ock öppet motsäga
hennes införande, och icke snärjande
släppa henne in på en sidoväg. Jag menar
i RiddarhusOrdningen. Då vore det i
sanning mindre Grundlagsvidrigt, att tyst
medgifva publiciteten, hvarunder hvilken
Riksdagsman som hälst ägde att, genom på
-
Den 6 Febr ua rii f. m.
i85
yrkande att iakttaga Grundlagen, utesluta
henne från Ståndets Samlingsrum. Så lärer
ock tillgå i England. Hennes eget uppförande
komrae då att bestämma hennes
öde, liksom nu det tyst medgifna offentliggörandet
i tryck af våra förhandlingar
drabbar Tidningsutgifvare!!, om t. ex. han
anför något ansvarigt, som sedan kan komma
att icke i Protocollerne återfinnas.
Emedlertid synes mig att de, som önska
publiciteten, icke borde gifva till skäl
emot sig att hafva sökt den på orätt väg;
och de, som icke vilja hafva henne, ej eller
borde lemna henne ett misstänkt bifall.
Den Lag man stiftar på ett laglöst sätt,
retar sjelf till öfverträdelse!' och motverkar
all Lags ändamål— laglydnad; och ett
blindt nit förutsätter brist på upplysning
eller god vilja; och visar mera en barnslig
önskan än mognad att emottaga denna önskans
uppfyllelse.
Friherre Anckarswärd_, Carl Henrik:
Jag hemställer, huruvida någon discussion
om sättet att antaga publiciteten nu kan
vara i fråga. Jag tror, att för närvarande
något annat icke kan komma i fråga, än huruvida
ProtocollsUtdraget rätteligen uppfattat
den proposition, som Herr Grefven och
Ordföranden vägrat att till Ridderskapet och
Adeln framställa, och i hvilken jag icke
kunde finna, att det på något sätt ingår,
186
Dan 6 Februari i f. jn.
huru publiciteten skail tillvägabringas, utan
endast huruvida Ridderskapet och Adelil
önskar proposition derå eller icke. Jag anhåller
derföre, att Herr RiddarhusSecreteraren
behagade ännu en gång uppläsa den
del af ProtocollsUtdraget, hvaröfver egentligen
ConstitutionsUtskottets yttrande kommer
att begäras.
I anledning häraf upplästes å nyo sednare
delen af ifrågavarande ProtocollsUtdrag.
Friherre Sparre, Sixten: Jag är af den
tro, att Herr Ribbing haft fullkomlig rätt,
att här afgifva sitt yttrande, äfvensom att
det bör få åtfölja frågan till ConstitutionsUtskottet;
och jag begagnar detta tillfälle,
att nämna, det jag betraktar detta ämne
ur samma synpunkt sorn han, nemligen:
att frågan öm publiciteten är en Grundlagsfråga,
och hade bordt såsom sådan behandlas.
Herr Ribbing: Som jag visserligen icke
är nog förmäten, att tro, det min tanka
skall kunna inverka på ConstitutionsUtskottets
upplysta bepröfvande, får jag vördsamt
underställa Herr Grefvens och Ordförandens
samt Ridderskapets och Adelns godtycke
huruvida den må få åtfölja ProtocollsUtdraget,
eller icke; nöjd för egen del, att,
i annat fall, få den såsom min enskilta reservation
i Prctocollet upptagen.
Den 6 Fe br uar ii f. m. 187
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Lika med Friherre Anckarswärd
tror jag, att enda föremålet för
denna öfverläggning är justeringen af det
ProtocollsUtdrag, som kommer att afgå till
ConstitutionsUtskottet, och jag hemställer,
om det är med någon form förenligt, att
jemte detta ProtocollsUtdrag, som angår
en vägrad proposition, remittera en Ledamots
serskildta tanka, hvilken omfattar hela
ämnet, i afseende på frågan om dess Grundlags-natur.
Som Herr Ribbing likväl sjelf
hemställt, att dess tanka må såsom hans
reservation anses, hemställer äfven jag, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle behaga
medgifva detta.
Herr Grefven och Ordföranden gjorde
proposition till godkännande af ofvanberörde
ProtocollsUtdrag, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
förklarade, att Herr Ribbings nyss
afgifne yttrande komme endast, såsom dess
enskilta reservation, att i Protocollet upptagas.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 3 dennes e. m. fattade beslut.
188
Den 6 Februari i f. ro.
Herr Grefven och Ordföranden tillkännagaf,
att PieniProtocollet för den 28
November f. ru. sistlidet år, nu komme att
inför Ridderskapet och Adeln justeras.
Herr Hjerta , Gustaf: Jag underställer
Herr Grefven och Ordföranden, om icke
Protocollernes justering hädanefter kunde
komma att företagas i serskildta Plena; ty
annars tror jag, att, då redan finnas ojusterade
Protocoller för två a tre månader, justeringarne
ensamme skola så borttaga tiden,
att vi komma att blifva vida efter de
öfrige Stånden med målens afgörande; hvarigenom
en Ledamot af Ridderskapet och
Adeln slutligen kunde blifva blottställd, serdeles
vid återremisser, derföre att hans tanka
icke hunne till Utskottets kännedom,
förr, än Utskottet redan handlagt saken.
På denna grund får jag vördsamt anhålla,
att vi nu måtte få skrida till de mål, hvilka
finnas på föredragnings-listan.
Grefve Frölich, David, förenade sig
med Herr Hjerta; dock med det tillägg,
såsom Grefvens enskildta önskan, att justeringen
af Protocollet för den 28 sistlidne
November f. ra. måtte nu företagas.
Herr Ribbing, Arvid: Jag anhåller att,
för samma ändamål som Herr Hjerta omnämnt,
få med hans förena den önskan,
att vi måtte erhålla Plena något tätare eller
längre. De öfriga Stånden gå eljest fram
-
Den 6 Februarii f. m.
om oss, och här ligga för närvarande frågor
på hordet, sorn jag bestämdt känner
redan hos BondeSlåndet äro afgjorde.
Grefve Horn, Claes Fredrikj förenade
sig med Herr Ribbing.
Hvarefter upplästes till justering och
godkändes PleniProtocollet för den 28 November
f. m.
Grefve Frölich: Sedan Protocollet för
den 28 sistlidne November f. m., hvaruti
frågan om RiddarhusOrdningen förekom, nu
är justeradt, får, jemlikt föreskriften i 29
§. Riksdagsordningen, jag anmäla, att det
är anledning till anmärkning emot Qontrasignanten
af 1823 års Riddarhusordning
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
hvarom remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningarue
skola uppgifvas.
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att berörde anledning till anmärkning
lomme, jemlikt föreskriften i 29 §. Riksdagsordningen
, att, jemte ProtocollsUtdrag
derom till ConstitutionsUtskottet öfverlemnas.
Grefve Frölich: Jag anhåller, att härtill
få lägga den begäran, att ett ProtocollsUtdrag
innefattande hela den nu justerade
discussionen, mätte få åtfölja remissen.
jgo Den 6 Februarii f. m.
Herr Grefven och Ordföranden erindrade,
att som 29 §. Riksdagsordningen i
bestämda ordalag föreskref det sätt, på hvilket
anledningar till anmärkningar skola framställas,
ansåg Herr Grefven och Ordföranden
sig icke kunna meddela proposition
derå, att den hos Ridderskapet och Adelil,
i afseende å RiddarhusOrdningen, förefallne
discussion, skulle, till följd af Ståndets beslut,
åtfölja remissen af Grefve Frölichs anmärkning
till ConstitutionsUtskottet; Grefve
Frölich likväl obetaget, att enskildt erhålla
afskrift af ifrågavarande discussion, för att
deraf göra det bruk honom godt syntes.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Då Herr Grefve Frölich redan genom trycket
låtit till Allmänhetens kunskap komma
att han, sedan Protocollet hos Ridderskapet
och Adeln för den 28 November 1828
Idifvit justeradt, ämnade hos ConstitutionsUtskottet
väcka åtal emot Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt, och derjemte
låtit trycka de anledningar, hvilka han (mutatis
mutandis) ärnade att för sådant ändamål
till nämnde Utskott uppgifva, så anhåller
jag att till Protocollet få yttra, att
jag anser ett sådant förfarande strida om ej
mot ordalydelsen, åtminstone helt och hållet
mot andan och meningen af Riksdagsordningens
29 §. 2 mom. Jag tror nemligen,
att då man enligt detta lagrum ej
får inför det RiksStånd man tillhör upf>-
Den 6 Februarii f. m.
gifva anledningar till dylika pnmärkoingar,
äfvensom då inga debatter derom få äga
rum, innan ConstitutionsUtskottet yttrande
afgifvit, följer deraf tydligen, att man ej
eller får uppgifva sådana anledningar inför
Allmänheten och derigenom hos densamma
åstadkomma öfverläggningar i ämnet, innan
ConstitutionsUtskottet hunnit fatta något
beslut.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj
Gustaf: Om jag någonsin ett ögonblick
skulle tro mig berättigad, att för något
anförande, riktadt emot mig enskildt,
upptaga Höglofl. Ridderskapets och Adelns
tid, så vore det måhända jag, som hade närmaste
anledning till den anmärkning Grefve
Gyldenstolpe nu framställt. Jag har likväl
föresatt mig att aldrig besvära Ridderskapet
och Adeln med ämnen, hvilka endast
röra mig personligen; och jag får derföre
till Grefve Gyldenstolpe hemställa, om han
icke skulle vilja låta den af honom gjorde
anmärkning förfalla.
Grefve Gyldenstolpe: Ridderskapet och
Adeln skulle möjligen på grund af Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedts anförande
kunna tro, att jag gjort denna anmärkning
för att förekomma, det icke någon
annan skulle göra den. I anledning
deraf får jag högtidligen förklara, att jag
aldrig hyst någon dylik afsigt. Hvad Hans
Den 6 Februarii f. ra.
Excellence nu hemställt, har jag visserli-,
gen intet emot i sjelfva saken, såsom likgiltigt
och af föga vigt, och jag skulle således,
i fall Ridderskapet och Adeln sådant
tillåter, gerna kunna gå Hans Excellences
önskan till mötes; men som jag aldrig för
egen del kan godkänna Grefve Frölichs förfarande,
måste jag, med all aktning för Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt, anhålla,
att mitt yttrande måtte få i Protocollet
qvarstå.
Grefve Frölich: Då den siste värde
Talaren, förra gången han yttrade sig, förldarade,
att han icke ansåg mitt förhållande
precist stridande emot det rätta, får jag
nu svara honom, att hans anmärkning får
gälla precist hvad den kan gälla. Den sednare
naiva förklaringen Herr Grefven gjort
kan jag icke så bestämdt fatta. För resten
anser jag mig i denna, liksom i andra åtgärder
vid denna Riksdag icke hafva någon
annan föreskrift att följa, än den mening
jag hämtar ur Grundlagens precisa ordalydelse,
och den tror jag mig äfven hafva
följt. För öfrigt tror jag icke det af Grefve
Gyldenstolpe väckta ämne tillhöra delta
rum, der det tillhör oss alt tala om saker,
icke om ord.
Gref sv Gyldenstolpe: Jag har visst sagt,
att jag icke ansåg Grefve Frölichs åtgärd
med
Den 6 Februarii f. m. iq3
med tryckningen strida emot ordalydelsen
i 29 §. Riksdagsordningen, emedan der icke
står utsatt, att man ej får trycka anmärkningar;
men jag yttrade tillika, att jag ansåg
den stridande mot meningen och andan
af samma §. Jag har alldeles icke klandrat
Herr Grefvens förfarande; jag har blott
sagt, att jag för min del icke kunde detsamma
godkänna. Det värde Herr Grefven
sätter på min mening och mina förklaringar
har jag aldrig begärt få veta; jag bar
blott enskildt anhållit få uttrycka den mening
jag hyser om den ofvannämnde Grundlags-paragraphen.
Friherre Cederström, Jacob: Då jag enligt
det nu justerade Prolocollet, på Herr
LandtMarskalkens anmaning, afstod från att
genast besvara Herrar von Hartmansdorff,
Anckarswärd och af Forsell, förbehöll jag
mig att vid denna justering få fullständigt
göra det. Med anledning af detta förbehåll
får jag till en början stadna vid Herr von
Hartmansdorffs yttrande, att jag vid 1812
års Riksdag varit i samma ställning, som
Friherre Anckarswärd vid denna. Må det
vara Herr von Hartmansdorff såsom CanzliRåd
förbehållit, att icke kunna skilja emellan
mina yttranden dåj rörande frågan om
Tryckfrihetsförordningens ändring i delar,
vid samma Riksdag väckte och beredde;
och Friherre Anckarswärds nu_, i fråga om
u H. i3
>94
Den 6 Februarii f. m.
RiddarhusOrdningen. Må det äfven vara
honom förbehållit, att anse Ridderskapet
och Adeln vid 1812 års Riksdag hafva behandlat
mig med skonsamhet. Jag tror,
att för min del behöfdes dervid ingen skonsamhet;
men väl emot den, som sökte påbörda
mig uttryck, dem jag icke fällt. I afseende
åter på Herrarne August Anckarswärds
och af Forsells yttranden, vill jag
allenast till Protocollet förklara, att, om
år 180g funnos män, som ville gifva Svenska
Folket, Rikets Ständer i förväg, en Konung
utan Grundlag, så voro desse, än mindre
1809 års verkliga män, än de, som ville,
Rikets Ständer i förväg, gifva Svenska
Folket en Konung med Grundlag. För öfrigt
anhåller jag, att nu få uppläsa mina
anmärkningar vid Friherre Anckamvärds
och Grefve Fröliclis yttranden i den frågan,
som då var under öfverläggning.
Hvarefter Friherre Cederström, uppläste
följande:
Det är lätt att vilseföra den varma medborgerliga
känslan genom declamationer öfver
förtryck, föregifvanden att Styrelsen åsidosatt
Grundlagarnes stadganden, våldfört
Ständernes beslutande-rätt m. m. Men då
den ögonblickliga hänförelsen lemnat rum
åt den lugna eftertankan, då man besinnar
och jemför det klandrade med klandret,
samt finner, att klandrarnes uppgifter och
beskyllningar äro oriktige, alt formen un
-
Den 6 Februarii f. m.
der hvilken de framställts, är stridande emot
Bestämd Lag, så förändrar den hänförda
känslan rättvisligen föremål för sin ovilja.
Nå väl, mine Herrar! jag går nu att undersöka,
huruvida Grefve Frölich och Friherre
Anckarswärd, genom sine yttranden, rörande
1823 års RiddarhusOrdnings fastställande,
förtjena, att det ögonblickliga bifall de
vunnit, förvandlas till ovilja, dervid jag i
Edert minne återkallar en af Grefve Frölich
yttrad grundsats, deri jag, och som
jag hoppas, samtlige Ledamöterna af Ridderskapet
och Adeln med honom till alla
delar instämma, nemligen:
”Misstag vid Grundlagarnes tillämpning,
öfverträdelser af de stadgade for”merne,
medföra ovilkorligen förr eller sednare
samhällsordningens omstörtning!”
Herr Grefven uppgifver, såsom afvikelse
från föreskrifne former, förhållandet
med tillkomsten af den så kallade nya RiddarhusOrdningen.
I händelse Grefve Frölich varit öfvertygad
om hvad han sålunda påstått, hade
det ålegat honom, derest han derom velat
väcka fråga, att ställa sig till efterrättelse
den i 29 §. Riksdagsordningen befintliga
föreskrift, för att icke, såsom nu inträffat,
sjelf åsidosätta föreskrifterna så väl i denna,
sora i 90 §. RegeringsFormen.
n H. »3*
19$ Den 6 Februarii f. m.
t
Friherre Anckarsvärd påstår RiddarhusOrdningen
vara utfärdad emot Ståndets
beslut.
Att denna Friherre Anckarswärds uppgift
är origtig, inhämtas af Ridderskapets
och Adelns underdåniga skrifvelse till Konungen
den 4 December 1823, som åtföljde
förslaget till nja Riddar!)usOrdningen,
så lydande:
"Stormägtigste Ailernådigste Konung!
"Sedan Ridderskapet och Adeln an”sett
RiddarhusOrdningen af den 16 Julii
"i 818 böra i åtskilliga delar ändras och
”förbättrassamt derföre, i den ordning
”52 §. af samma Riddarhusordning före"skrifver,
för sin del antagit den förändra"de
redaction af berörde författning, som
"härjemte underdånigst bifogas; får bos
"Eders Kongl. Maj:t Ridderskapet och Adeln
"i underdånighet anhålla, det Eder Kongl.
"Maj:t i Nåder täcktes derå meddela dess
"Nådiga stadfästelse, så att samma författning
må,.i händelse af Eder Kongl. Majrts
"Nådiga bifall, blifva till efterlefnad gäldande,
från den tid då detta Riksmöte slu"tas.
— Ridderskapet och Adeln framhär"dar
&c. &c."
*) Marken väl, mine Herrar, i åtskilliga delar
ändras och förbättras, således icke hel och
hållen.
Den 6 Februari i f. m.
'97
Grefve Frölich påstår att Ridderskapet
och Adeln ägde före en bestämd Grundlags-existence
häfdvunnen rätt, att sjelf stifta
sin StåndsOrdning.
Skada, att Grefven ej uppgifver, hvarpå
han grundar denna uppgift, samt redovisar
för möjligheten af en sådan Ridderskapets
och Adelns StåndsOrdnings tillvaro.
Intilldess sådant skett, betviflar jag Herr
Grefvens uppgift.
Friherre Anckarswärd påstår ytterligare,
att det helas bifallande framställts såsom
vilkor för sjelfva önskan af Lagen.
Att äfven denna uppgift är origtig,
ian inhämtas så väl af Ridderskapets och
Adelns underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
stadfästelse uppå vissa delar af förslaget
till ändring i RiddarliusOrdningen, som ock
deraf, att ändring af endast vissa delar i
RiddarliusOrdningen af Ridderskapet och
Adeln blifvit nödig befunnen. (Se ofvan
intagne Ridderskapets och Adelns underdåniga
skrifvelse.)
Grefve Frölich påsLår att vid i8i8års
Riksdag orden: Derest sådan vinnes” blif
vit
insmygne i den §. som motsvarar den
5irsta af den gamla RiddarliusOrdningen,
såsom prof på den uppmärksamhet, hvarmed
Ridderskapet och Adeln vid de förut
-
ig8 Den 6 Februarii f. m.
gående Riksdagarne följt de hemliga operationerna
att binda deras händer.
Insinuationen är sårande, så väl emot
RiddarhusUtskottet vid 1818 års Riksdag,
som ock emot Ridderskapets och Adelns öfrige
Ledamöter vid nämnde Riksdag, i det
de förstnämnde, eller Utskottets Ledamöter,
tillvitas ett nära bedrägligt förhållande,
och Ståndet samfält ouppmärksamhet.
Friherre Anckarswärd uppgifver hela
Ministeren såsom handlande emot Lagens
klara bud.
Den 90 §. RegeringsFormen så lydande:
”Under Riksens Ständers eller deras
”Utskotts öfverläggningar och pröfning må
”icke uti något annat fall eller på något
”annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen
föreskrifver, komma frågor om Em”bets-
och Tjenstemäns till- och afsättande;
”Regerings- och Domaremagternes Beslut,
”Resolutioner och Utslag; enskilda Medbor"gares
och Corporationers förhållanden, el”ler
verkställigheten af någon Lag, Författning
eller Inrättning;” har härigenom af
Friherre Anckarswärd blifvit öfverträdd.
Formen, som ålegat honom, att iagttaga, i
händelse han vore öfvertygad, att denna
hans uppgift ägde någon grund, finnes bestämd
i 29 §. Riksdagsordningen, och Herr
Friherrens lagstridiga förhållande är icke
rättadt genom dess sednare i laglig ordning
Den 6 Februarii f. rn.
*99
anmälte anledning till anmärkning emot
StatsRådets Ledamöter.
Grefve Frölich påslår, att Ridderskapet
och Adeln den 21 December i8a3 var
alldeles i okunnighet om den Nådiga Stadfästeisen.
Likväl föredrogs i Ridderskapets och
Adelns Plenum, Lördagen den 20 December
1823, Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
till LandtMarskalken, efter det stadfästelse
meddelats å RiddarliusOrdningen med de
förändrade §§, som Konungen i Nåder gillat.
Uppgiften är således origtig.
Friherre Anckarswärd påstår, att den
sednare RiddarliusOrdningen har, jemte annat,
äfven den olyckan, att uti ingressen
innebära en alltför talande osanning såsom
på Ridderskapets och Adelns underdåniga
anhållan af Kongl. Maj:t gillad.
Det origtiga, och det i och med detsamma
otillbörliga af detta Friherrens påstående,
blifver påtagligt, genom ofvan anförde
Ridderskapets och Adelns den 4 December
i823 till Hans Maj:t Konungen aflåtne
underdåniga skrifvelse, med anhållan
om stadfästelse å en ny Riddarhusordning.
Kongl. Maj:t har sedermera uti Nådig skrifvelse
till Herr Grefven och LandtMarskalken
af den 8 sistlidne November, svarat
på Ridderskapets och Adelns underdåniga
200
Den 6 Februarii f. m.
skrifvelse af den 21 December 1823, och
deruti afslagit Ridderskapets och Adelns
underdåniga anhållan, att derest icke hela
förslaget till en ny Riddarhusordning blefve
gillad, 1818 års Riddarhusordning skulle
få vara gällande. Detta var en yttrad
önskanj icke ett beslutadt vilkor för fastställelse
af förändringarne i RiddarhusOrdningen.
Grefve Frölich yttrar vidare, att det
icke ensamt tillhörer Kongl. Maj:t det ädla
åliggandet att vaka öfver formernas helgd,
utan äfven Ederj mina Herrar, såsom Medlemmar
af Lagstiftningen, och frågar: huru
fullgören J denna pligt?
Då jag jemväl i denna sals fullkomligen
instämmer med Grefve Frölich, men
icke i den af honom framställde frågan,
såsom innebärande en förolämpande syftning
mot Ridderskapets och Adelns sätt att
fullgöra sina representativa åligganden, tror
jag mig med förbigående af de flere anledningar
till anmärkningar, hvilka så väl Friherre
Anckarswärds som Grefve Frölichs
yttranden lemna, hafva be vist, att det ögonblickliga
bifall de vunnit, förtjenar att förvandlas
till ovilja, och får såsom följd deraf
(att det icke ensamt tillhör Kongl. Maj:t
det ädla åliggandet, att vaka öfver formernas
helgd, utan äfven Eder, mine Herrar!
såsom Medlemmar utaf Lagstiftningen;) med
Den 6 F e b r u a r i i f. m.
201
den rält jag såsom Representant för Svenska
Folket, jemlikt 5o §. Riksdagsordningen,
äger, till Protocollet förklara mitt ogillande
af Friherre Anckarswärds och Grefve
Frölichs afgifne olagliga anföranden och
förolämpande uttryck; öfvertygad att begreppet
om nödvändigheten för Representanter
i ett lagbundet Samhälle, att noggrant
följa de former, Lagarne för deras
yttranderätt bestämt, aldrig opåtaldt bör få
åsidosättas.
Herr von Hejnnej Georg: Friherre Cederström
har synts åter vilja införa Ridderskapet
och Adeln på ett fält, som Ståndet
torde anse sig redan hafva tillräckligt
beträdt, nemligen det fält, der man strider
om ord, under det man låter måhända angelägna
saker hvila. Jag har visserligen,
lika med många andra, funnit Friherre
Anckarswärds uttryck starka, och skulle
med Friherrens utmärkta talareförmåga kanske
icke yttrat mig så som han; men jag
hemställer lill hvar och en, som följt nutidens
lefvande historia, om icke Talarne i
Englands och Frankrikes representationer
stundom begagna vida starkare uttryck. Våra
Svenska öron äro ännu icke vana vid
detta starka språk; kanske vore det också
nyttigt och väl om det aldrig komme att
nyttjas, men jag för min del tror likväl
icke, att Friherre Anckarswärd öfverskrida
yttranderätten. Till Friherre Cederström,
202
Den 6 Februarii (. m.
som länner våra Grundlagar, och förstår
att tillämpa dem efter sina åsigter, får jag
ställa den erinran, att, om hans nu gjorda
ogillande skall hafva någon påföljd, fordras
dertill bifall af fern sjettedelar bland Ståndets
Ledamöter. Min känsla säger mig, att
det icke är en sjettedel, som instämmer
med Friherre Cederström, och som icke
snarare med ovilja hört detta hans försök
alt inskränka yttranderätten.
Herr Anckarswärdj August: Om jag
utber mig att få upptaga Ridderskapets och
Adelns tid några ögonblick med händelser,
passerade för 20 år sedan, så hoppas jag
på Ridderskapets och Adelns rättskänsla och
billighet, att detta icke lägges mig, utan
Friherre Cederström till last, då Friherren
andra gången uppträdt med anklagelser emot
Vestra Arméens befäl. Herr Friherren har
denna gång varit något bestämdare i sina
insinuationer, så att man nu åtminstone kan
gissa, hvarpå han syftar. Detta torde vara
på ett år 1809 gängse rykte om ett beslut,
som skulle blifvit fattadt bland Vestra Arméens
befäl, att utropa Carl XIII till Konung,
innan RegeringsFormen ännu blifvit
antagen. Detta yttrande får jag, i hvad
det rörer Corpsens Chef, förklara vara fullkomligen
grundfalskt. Det kan för öfrigt
icke förefalla någon underligt, om vid det
fattade beslutet, att tillvägabringa ett botemedel
mot samhällets oredor, man i första
Den 6 Februarii f. m.
203
rummet skulle tänkt på att gifva sig en Konung,
i stället för den man nödgades skilja
sig vid; och jag ser icke, att en sådan tanka,
om den ock funnits, skäligen hör kunna
läggas Corpsen till last. Jag skulle för
öfrigt gerna med tystnad hafva förbigått Friherre
Cederströms yttranden, örn de varit
mera bestämda, och icke, såsom nu skett,
lemnat rum för en mängd tvetydiga gissningar;
men jag anser för ett sam vets åliggande
att försvara frånvarandes rätt, och bland
dem främst Herr Grefve Adlersparres, från
de tillvitelser man velat påyrka honom såsom
Corpsens Chef; tillvitelser, hvilka jag
upprepar det ännu en gång, äro fullkomligt
grundfalska.
Friherre Anckar sva är d , Carl Henrik:
Jag ämnar icke ingå i någon discussion,
som ej kan verka något beslut i saker, de
der för fäderneslandet icke äga det ringaste
interesse. Jag får således endast fråga, huruvida
Herr Grefven och Ordföranden uppfattat
Friherre Cederströms yttrande till Ridderskapets
och Adelns Protocoll så , som skulle
det påkalla Ståndets biträde till ogillande
af mitt handlingssätt. Inskränker Friherren
sig till blott ett ogillande för sin enskildta
räkning, så får jag förklara, att jag
respecterar yttranderätten för Friherrens egna
åsigter, likasom jag tror mig äga rätt att
fordra aktning för mina. Det kan icke vägras
honom att se saken, huru han beha
-
Den 6 Februar.ii f. m.
gar, ehuru jag icke tror någon egentlig rätt
från Grundlagen kan hämtas, att framställa
ett ogillande i annan form, än såsom en
proposition till Ståndet genom LandtMarskalken.
För öfrigt anser jag de liufvudsakliga
anmärkningarne mindre drabba mig,
än Herr LandtMarskalken, så vidt han skulle
tillåtit mig att på grundlagsvidrigt sätt
yttra mig; men som han nu icke är här närvarande,
anser jag mig icke böra ingå i någon
tvist om uttryck, hvilka, om de varit
lagstridiga, utan tvifvel blifvit genast tillrättavisade.
Herr Grefven och Ordföranden yttrade,
att, såsom han uppfattat Friherre Cederströms
ifrågavarande anförande, syntes
detsamma endast utgöra en framställning af
Friherre Cederströms enskildta tanka.
Friherre Anckarsvärd: I sådant fall
får jag blott anhålla, att det måtte tillåtas
oss öfvergå från detta ämne till vigtigare
angelägenheter.
Herr Lind af Hageby, Carl August: Innan
jag ingår på sjelfva ämnet, anhåller jag såsom
en ung Ledamot af detta upplysta Stånd,
om Höglofl. Ridderskapets och Adelns tillgift
för min djerfhet, att här uppstiga; men
då den oskyldige anklagas, skall jag ej vara
sen, alt höja min röst till dess försvar.
Jag var visserligen närvarande den 28
sisllidne November, då Herr Friherre Ce
-
Den 6 Februarii f. m.
20 5
derström yttrade sig (om jag i hast kunnat
uppfatta ordagrannt) sålunda: ”att det ej
”bör vara alla dem obekant, hvilka deltogo
”uti Vestra Arméen, att de stiftat ett Grundlagsförslag,
sorn af deni blifvit antaget; men
”att, då försöket misslyckades, fann man att
”Rikets Ständer och ingen annan tillhörde
”att författa Grundlagar;” men osäker, huruvida
min egen erfarenhet varit till alla
delar tillförlitlig, har jag önskat och erhållit
flere trovärdige personers upplysningar,
som alla varit öfverensstämmande uti att
bestrida den beskyllning Friherre Cederström
gjort Hans Excellence Herr Grefve
Adlersparre, såsom anförare för Vestra Arméen.
För öfrigt trodde jag detta ämne
redan skulle vara slutadt; men då Herr Frilierren
är den förste, hvilken releverar det,
kan jag å min sida, som anser för en ära
att räkna mig bland Grefve Adlersparres
vänner, ej undvika, och jag gör mig en pligt
deraf att uppstå och uppmana Herr Frilierren,
att fulleligen bevisa sin anklagelse.
Hans Excellences tjenster emot fäderneslandet,
vid flere tillfällen visade, då enskildt
fördel ej kan till räknas honom hafva varit
driffjädern, tala nog, som jag tror, för att
vederlägga Herr Friherrn; men jag får, så
väl å egna, som å deras vägnar inom detta
Hus, hvilka hafva äran känna Grefve Adlersparre,
anmoda Friherren, att, i händelse
Friherren icke gittar bevisa dessa sina uttryck,
återtaga, eller ock närmare utveckla
20 6
Den 6 Februarii f. m.
dem, då jag önstar de ej blifvit framställda
i den mening att förolämpa Grefve Adlersparre;
och jag hemställer till en hvar,
om dessa uttryck kunna annat än finnas sårande.
Jag tror, att Vestra Armeens ändamål
var att understödja Rikets Ständer,
icke att kränka deras rättigheter.
Slutligen får jag äran yttra, det jag är öfvertygad,
att samma obehag, som jag känner
vid återkomsten på detta ämne, delas af de
fleste inom detta Hus, då det alltid är smärtande
att påminna sig en epok, när ingen
annan räddning fanns att bevara det olyckliga
och blödande Fosterlandet, än att slita
det heliga bandet emellan Konung och
Folk.
Herr von Hartmansdorff\ August: Med
förbigående af hvad sorn är sagt om mig,
anhåller jag få yttra några ord öfver hvad
som blifvit jdtradt om andra. Det gör mig
hjertligen ondt, att på detta rum höra de
namn, som i framtiden ofelbart skola lysa
mest, omtalas, icke med loford, utan snarare
med klander. Det kan icke annat än
förefalla den ene eller den andre, som deltagit
i tidens hvälfningar, smärtande, att
man redan söker rifva upp sår, hvilka ännu
icke torde vara läkta. Då 20 år knappt
förflutit sedan 1809 års Statshvälfning, vore
det förmätit att tro sig kunna med lugn
framdraga dessa händelser till offentligt öfverläggningsämne.
Hvilka hemliga eller up
-
Den 6 Februarii f. m.
207
penbara skäl, som då lago till grund för
vederbörandes handlingssätt, känne vi ej
så noga. Men det veta vi, att det var med
äfventyr af deras lif, som de förskaffade
oss de förmoner vi nu åtnjuta. För att
visa min beredvillighet, att sluta denna öfverläggning,
skall jag om mig sjelf icke säga
ett ord. Men jag besvär Ridderskapet
och Adeln att icke heller tala vidare om
1809 års händelser, emedan de ännu ligga
oss för nära och äro för unga att kunna
hedömmas med det lugn och den oförtäckthet,
som sanningen kräfver.
Flere hördes häruti instämma.
Herr Grefven och Ordföranden tillkänna
gaf, att Plenum komme klockan half
till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Grefve Frölich: Då äfven mitt namn
blifvit nämnt i Friherre Cederströms anförande,
anser jag mig helt korrt böra förklara,
att jag fästade min uppmärksamhet
mindre vid sjelfva anmärkningarne, än vid
slutmeningen, på det jag måtte finna, huruvida
Friherren yrkat en sådan påföljd, som
5o §. Riksdagsordningen och 3o §. RiddarhusOrdningen
innehålla. Då han likväl inskränkt
sig till ett här ofta brukadt ogillande
af andras ord och uttryck; får jag
blott förklara, att jag anser detta ogillande
ännu mera deplaceradt nu, än det var den
28 November. Allmänheten, den stora All
-
Den 6 Februarii f. m.
miinheten, har redan dömt i saken, och
det är nu väl sent att fälla ogillande omdömen
om hvad som då sades. Skulle
nian upprepa allt hvad som blifvit sagt
blott för att ogilla det, så skulle kanske
äfven jag hafva en eller annan anledning
dertill, då man från läktaren härstädes insinuerat,
att jag vore en betitlad demagog.
Den stund jag talar efter min öfvertygelse,
och såsom Folkets representant, anser jag
alla andra föremål för mina uttryck, än
Svenska Folkets väl, ligga utom beräkning;
och om den, som talar här, icke har till
högsta ögnamärke de ord, hvilka stå inristade
deröfver LandtMarskalksStolen: ''Folkets
väl min högsta Lag,” så beklagar jag
honom. Jag vänder mig nu till Herr Lind,
hvars rättskänsla uppmanat honom att taga
den frånvarandes parti, och frågar om han
icke också finner Friherre Cederströms anklagelser
vara i den categori, att de må
endast för hans enskilta räkning stå i våra
Protocoller, lill den kraft och verkan de
på Allmänhetens omdöme kunna äga. Jag
hemställer således, om icke denna discussion
nu må sluta.
Friherre Cederström: En värd Ledamot,
Herr Lind, har behagat upptaga i mitt
yttrande saker, som icke finnas der. I anledning
deraf får jag förklara, att i det nyss
upplästa Protocollet finnes, hvad jag den
Den 6 Februarii f. m.
28 November yttrade. Hvad jag åter nu
anfört, hade Herr Lind bordt kunna höra;
men då han det icke gjort, äger han att
läsa det innan justeringen af denna dagens
Protocoll. Jag är emedlertid öfvertygad,
att Herr Lind, då han läst alla mina berörde
yttranden, skall finna, det jag icke
sagt ett ord af allt det han trott mig yttra.
Grefve von Platens Baltzar Bogislaus :
Såsom en af de verksamme vid 1809 års
händelser, och mer än mången bekant med
den tidens omständigheter, hade äfven jag
trott mig böra deröfver yttra min tanka;
men jag finner mig nu så förekommen af
Herr von Hartmansdorff, att jag blott helt
och hållet instämmer med honom. För öfrigt
hemställer jag till Ridderskapet och
Adeln, om det icke ligger för mycket ansvarighet
på oss i afseende på de vigtiga
saker vi håfve att behandla, för att ej borttaga
tiden med att tvista om ord; och får
jag alltså till Herr Grefven och Ordföranden
göra den enkla framställning, att vi
måtte få öfvergå till andra ämnen.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Då frågan om den sista RiddarhusOrdningens
antaglighet är med 198 röster emot
126 afgjord efter deras önskan, som nu hafva
olika åsigter med dem, Ridderskapet och
n H. i4
210
Den 6 Februarii f. m.
Adeln i berörde ämne yttrat, då den nya
RiddarhusOrdningen vid i8a3 års Riksdag
föreslogs, är det endast om grundsatsen och
icke sak, som det nu tvistas; och beklagligen
hafva strider af det slaget alltid varit
mest både envisa och blodiga. Det bade
derföre varit önskligt, att alla vidare
discussioner om RiddarhusOrdningen fått
vara slutade. Men då det nu gått så långt,
att en bland Ridderskapets och Adelns egna
Ledamöter till och med väckt fråga om
anklagelse och ansvar, i händelse någon
bland oss åsidosatt — hvad? Jo formen' för
yttranderätten; så skulle det blifva särdeles
vigtigt och uppbyggligt, att få veta, i hvilken
ny form samma Ledamot åstundar, att
den fria yttranderätten bör stöpas, för att
icke medföra ansvar. Det kan för oss ej
vara obekant, att det var strider om grundsatser
, om former och om befästandet af
Rådets magt, som förde Sverige nära branten
af sin undergång, och som slutligen vållade
1^56 års blodscener; och vi måste derföre
noga taga oss tillvara, att icke å nyo
provocera dylika händelser; väl vetandes,
att de samma personer, som åt hämnden
eller lycksökeriet då uppoffrade åtskillige
ädla och rättsinnige medborgare, sedermera
fingo bittert ångra sig och sjelfve falla offer
för den redofordrande rättvisan. — O!
mitt fädernesland! — Måtte du aldrig blifva
vittne till andra strider, än dem, som
vågas för din ära, din frihet, din lycka
Den 6 Februarii f. ni.
211
och din sjelfständighet; och måtte Lagens
souverainité blifva den enda absoluta magt,
som här tåles! Med denna önskan och med
den förutsättning att den delas af hvarje
redlig Svensk man, måste jag, som icke var
tillstädes, då PleniProtocollet för den 18
sistlidne November till justering upplästes,
ganska uppriktigt bekänna, att det varit förvånande
få böra, att man ordat om ansvar,
för det en bland Nationens Representanter
utöfvat den i Grundlagens 5o §. Riksdagsordningen
honom bestämdt tillerkände rättighet,
att ”fritt tala och utlåta sig i alla
”frågor, som under öfverläggning komma.”
Herr Friherre Anckarswärd är den Representant,
sorn fritt talatj och Herr Friherre
Cederström, Jacob, är den som förbehållit
sig få ställa honom till lagligt ansvar_,
i händelse formen för yttranderätten vore
åsidosatt. Hvad vill detta säga, och huru
vill den sistnämnde värde Ledamoten, alt
hans ord skola rätteligen förstås och tillämpas?
Kan det väl vara meningen, alt
den, sorni ett öfverläggningsämne inom sitt
Stånd vågar följa sin öfvertygelse, och fritt
yttra densamma, bör anses brottslig inför
Lagen; eller är meningen, att den, som
icke tänker lika med en annan Ledamot,
bör hvarken få tänka eller tala. — Skulle
dessa grundsatser antagas och vinna gehör,
så skulle antingen hvarje Ledamot, som här
talar, blifva brottslig, eller ock grafvens
ii H.
,4*
919.
Den 6 Februarii f. m.
hemska tystnad blifva rådande i våra Plena
inom Riddarhuset. .Tåg, för min del, tror,
att bästa och säkraste medlet att skaffa aktning
för egna grundsatser är, att hysa aktning
för andras; och att hvar och en, sorn
försöker predika en häremot stridande lära,
lian är en Apostat och fiende till denna ädla
öppenhjertighet, som tillstår, att den fria
yttranderätten, begagnad med urskiljning i
sak och anständighet i uttryck, är alldeles
oskiljaktig från den lagbundna friheten. —
Utan att ingå i någon undersökning, om
eller hvad anledning Herr Friherre Anckarswärd
kunnat hafva till de af honom
gjorde framställningar, i fråga om misstag
och digressioner, som han ansett vara af
Ministeren begångne, tror jag det likväl
icke på minsta sätt vara förbjudet, långt
mindre ansvar underkastadt, om en Representant
med hofsamhet leder Folkets Ombuds
uppmärksamhet på sådane ämnen ,
som han anser röra antingen ett af Ministeren
för långt utsträckt omfång för sin
verkningskrets, eller ock en för mycket inskränkt
restriction af dess pligter, såsom
Konungens ansvarige Rådgifvare; jag fäster
mig endast vid det gjorda försöket, alt vilja
leda tankan på möjlighet afen anklagelse
mot den Riksdagsman, som inför sitt Stånd
fritt talar} då han kan och bör tala. Ett
sådant försök anser jag för min del lika
vådligt, som stridande mot Grundlagen;
och jag får alltså i Lagens och frihetens
Den 6 Februari i f. m. 313
namn deremot protestera; jemte det jag
härmed inför Samtid och Efterverld på det
kraftigaste reserverar mig, i händelse ett
dylikt försök, bringadt i verkställighet, skulle
uppreta sinnena och leda till våldsamma
utbrott.
Ehuru hvarken ålderstigen eller ägare
af större förmögenhet, än jag för min anständiga
bergning behöfver, har jag likväl
redan gått utur Statens tjenst; och då jag
nu njuter privatlifvets lugn, torde jag ock
vara skiljd från alla misstankar, att räknas
bland lycksökare. Dessas antal är, må hända
stort nog förut, och tåler kanske ingen,
tillökning. Mitt enda lycksökeri är, att, i
förening med rena afsigter mot ett älskadt
Fädernesland, hysa en oinskränkt vördnad
och trohet mot den Konung, hvars själ och
bjerta omisskänneligt bära stämpel af den
högsta menskliga storhet och ädelhet, och
hvilkens höghet fordrar, att icke missledas
af dem, som äro Honom skyldige den fullkomligaste
sanning och den tillförlitligaste
upplysning i hvarje fråga af den beskaffenhet,
att Konungen omöjligt kan sjelf känna
förhållandet dermed. Kunna Konungens
Rådgifvare samt de bland Hans och Rikets
högre Embetsraän, hvilka hafva den äran
att få nalkas Hans Kongl. Person, i dessa
afseenden äga rena samveten, så kunna de
ock räkna på sine medborgares tacksamhet,
och behöfva hvarken söka några tvetydiga
2 14
Den 6 Februarii f. m.
Talares loford, eller frukta för några missnöjdas
anfall.
Då nu å nyo föredrogs LagUtskottets,
den i3 sistlidne Januarii under N:o io afgifne,
samt den 21 derpåföljde på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Herr Löwenström?,
Johan Jacob, Memorial, om öfverseende
och förbättring af Författningarne
rörande PostVerket, med hvilket ärende LagUtskottet
ansett sig icke vara behörigt taga
befattning; fann Ridderskapet och Adeln,
uppå derom af Herr Grefven och Ordföranden
gjord proposition, för godt, att samma
Utlåtande gilla, samt derjemte remittera
Herr Löwenströms berörde Memorial till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Föredrogs ånyo LagUtskottets, den 17
sistlidne Januarii under N:o 27 afgifne, samt
den 21 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt motion om ändring
i Inslruclionen för Rikets Ständers
Justitieombudsman.
Herr HjertaGustaf: Enär Ridderskapet
och Adeln redan återremitterat frågan
om JustitiaeOmbudsmans-Instructionens upprättande
lill Lagutskottet, och denna motion
rörer samma ämne, anhåller jag att
den äfven måtte dit återremitteras.
Friherrarne Anckarswärd, Carl Henrik,
Den 6 Februari i f. m.
2(5
och Ehrenborgh; Casper Wilhelm,, förenade
sig med Herr Hjerta.
Uppå derefter af Herr Grejven och
Ordföranden framställd proposition, blef
LagUtskottets berörde Utlåtande, i anledning
af den dervid gjorde anmärkning, till
Utskottet återremitteradt.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottets den 17 sistlidne
Januarii under JNT:o 20 afgifne, och
den 21 i samma månad på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
den gamla Psalmbokens aflysande från bruk
och nyttjande vid offentliga Gudstjensten.
Herr von Hartmansdorff; Jugust: Jag
kan icke gilla de skäl Ekonomiutskottet anfört
för sitt tillstyrkande, att den gamla
Psalmboken måtte år i833 aflysas och den
nya påbjudas till allmänt bruk. Det ena
är den kostnad, som skulle förvållas tjenstefolk
och andra, som flytta från en församling
till en annan, hvarest olika Psalmböcker
nyttjas, genom behofvet att äga bäggedera.
Men denna kostnad öfverväges af
den ännu större, som skulle tillskyndas alla
dem, hvilka icke flytta från församlingar,
der den gamla Psalmboken vore bibehållfen,
och som nödgades skaffa sig nya Psalmböcker,
när den gamla aflystes.
Den 6 Februari i f. m.
Det andra skälet nr enhet i andaktsböckerna
inom alla församlingar. Denna
anser jag mindre vigtig, än det tvång, som
genom påbudet skulle origtigt läggas på friheten
för en hvar, att, efter egen känsla,
välja uttryck för sin andakt, och bibehålla
dem, han från ungdomen lärt, och ofta
känner utantill. För min del skulle jag
anse det för en återgång på odlingens bana,
om man ville påtruga någon en andaktsbok.
Således föreslår jag vördsamt, att Betänkandet
må återremitteras.
Herr Hjerta_, Gustaf: Om det verkligen
vore förhållandet här, att Utskottet hade
för afsigt att påtvinga någon en andaktsbok,
som man icke sjelf önskade, skulle jag
visserligen dela den värde Ledamotens mening,
att det vöre en återgång på odlingens
bana; men så har det icke förefallit mig.
Jag befarar tvärtom, att här är mycket mindre
fråga om hvad församlingarne önska,
än ett försök af några äldre Prester eller
yngre sekteriske, som vilja rent af hindra
den nya Psalmbokens antagande. Ur denna
åsigt har jag hufvudsakligen uppträdt,
för att anhålla om bifall till Utskottets Betänkande,
såsom lämpligt utsättande en tid
af flere år härefter för det tillstyrkta påbudet.
För min del kan jag icke göra afseende
på de skäl Herr von Hartmansdorff
framdragit, angående en mindre kostnad af
den gamla Psalmbokens bibehållande, erne
-
Den 6 Febi1 uar i i f. in.
217
dan då frågan blir, alt förskaffa Psalmböcker
åt dem, som gå till Skrift, hvarmed de
alltid pläga förses af sina föräldrar eller af
församlingarne, det måste förorsaka dessa
en större utgift i anseende till svårigheten
att få köpa nya exemplar af den gamla
Psalmboken. Det är på denna grund, och
alldeles icke för att klandra den vishet,
hvarmed Konungen i 1819 års Kungörelse
gått tillväga, som jag tillstyrker bifall
å Betänkandet. Hvad som i sådant fall
var rätt för 10 år sedan, då det var fråga
om alla församlingar, skulle blifva orätt
5 år härefter för en åttondedel, som återstår.
Herr Thatrij Wolrath: Jag vitsordar
hvad Herr Hjerta anfört så mycket mera,
som i den ort jag vistats allmogen med största
begärlighet och villighet emottagit den
nya Psalmboken, i stället för den gamla,
då upplyste Prester framställt denna fråga
till Församlingarne. Jag vet likväl, att på
andra orter finnas Prester, som sökt lägga
hinder i vägen derför; men jag är öfvertygad,
att med samma villighet, som Folket
emottog den nya Catechesen och Handboken,
emot hvilka jag hört Prester predika
såsom skadliga innovationer; med samma
nöje skola de äfven emottaga den nya
Psalmboken. En nyanledning dertill, att
allmogen önskar detta, synes mig vara, då
jag i RiksdagsTidningen läst, att vid vote
-
ai8 Den 6 Februarii f. m.
ring härom i BondeStåndet, man med ^4
röster emot 3o bifallit Betänkandet.
Friherre Anckarsw är d, Carl Henrik:
Jemte det jag i allo instämmer med Herr
Hjerta och Herr Tham, utber jag mig få
tillägga ännu ett skäl, som jag hört omnämnas,
nemligen att det skall vara ganska
svårt numera att få köpa vår gamla
Psalmbok. Hvad vidkommer den omtalta
orimligheten att påtruga Folket en ny religionsbok,
får jag blott nämna, att då i den
nya Psalmboken finnas en mängd psalmer,
så ställda i anseende till sina melodier, att
motsvarande i den gamla lika väl kunna
begagnas, tror jag hela följden af beslutet
kommer hufvudsakligen att gälla Presternas
åliggande, att begagna den nya, hvaremot
destomindre lärer vara något hinder,
som det blifvit dem ålagdt genom den Kongl.
Kungörelsen, att företrädesvis begagna sådane
psalmer, hvilka i sina melodier öfverensstämma
med motsvarande i den gamla.
Herr Ribbing, Arvid: Det har blifvit
anfördt af en värd Ledamot, att det icke
vore fråga om att tvinga någon Svensk församling,
att antaga den nya Psalmboken.
I sådant fall synes mig likväl, att icke något
bestämdt påbud borde ske. Den nya
Psalmboken har gjort så många segrar genom
öfvertygelsen, att den icke synes behöfva
förskalfa sig sådane genom befalluin
-
Den 6 F e b r u a r i i f. m.
gnr. Att så likväl är meningen, visas af
det i Betänkandet upptagne yttrande, att
man dermed skulle fira en seger. Denna
seger måste ju då förutsätta ett motstånd,
och i andeliga saker lemnar jag de segrar
i sitt värde, hvilka vinnas på annat sätt,
än genom öfvertygelsen. Dyrheten på den
gamla Psalmboken hjelper sig naturligtvis
sjelf; ty i den mån de gamla Psalmböckerna
blifva dyrare, skola nog förläggare för
hennes tryckning å nyo uppträda. Man
har kallat ett bifall af 72 personer mot 3o
för allmänt. Jag tror likväl icke, att det
förtjenar att så benämnas. Det är yttradt
på två ställen i Utskottets Betänkande, att
det varit fördomarne, som hittills bibehållit
den gamla Psalmboken. Jag tror icke,
att man sålunda bör benämna de äldre personers
kärlek för den religiösa sångbok, vid
hvilken de från ungdomen vant sig; åtminsione
har motionären sjelf varit af annan
tanka, då han på ett välbekant ställe talar:
”Om barndomsminnen
”De rosengårdar för ädla sinnen;”
och hvilka minnen förtjena mera att förliknas
vid rosengårdar, än de, som äro förenade
med religionens.
Herr Rosenblad j, Bernhard: Jag kan
icke annat än ogilla EkonomiUtskottets tanka,
att genom ett påbud ålägga den nya
Psalmbokens antagande. För inin del in
-
220 Den 6 Februari i f. m.
stämmer jag i den reservation Herr Prosten
Lidman afgifvit. Jag tror, att i allt,
som rörer samvetet, bör man på det ömmaste
respectera individens fordringar, och
om det icke vore mer än -g% ja tIö»
som icke ville antaga den nya Psalmboken,
tror jag likväl man får respectera denna hundradels
tanka. Då ännu 3o Ledamöter af
BondeStåndet funnit betänkligt, att låta ett
påbud härom utgå, finner jag det ännu betänkligare,
att icke låta den nya Psalmboken,
i den vanliga, det vill säga öfvertygelsens
väg uttränga den gamla. Jag ber
att för denna sats få anföra ett praktiskt
exempel från Preussen, der man nyligen
försökt införa en ny Lithurgi. Regeringen
lemnade af en klok varsamhet åt församlingarnes
fria skön att antaga den, eller
icke, men då man det oaktadt trodde sig
märka, att äfven uti dessa frivilliga bemödanden
fanns något tvång, att de Prester,
som befordrade antagandet, blefvo snabbare
befordrade än andre o. s. v., så väckte detta
i det oinskränkta Preussen en sådan sensation,
att Regeringen måste gifva vika. Jag
skulle derföre önska, att man i Sveriges
lagbundna samhälle icke ville försöka påtvinga
Folket en sak, som icke lät sig göra
i det oinskränkta Preussen.
Grefve Possej Arvid: Då fråga uppstått
örn återremiss af Betänkandet, är det
kanske mindre formligt, alt en Utskottets
Den 6 Februarii f. m.
111
Ledamot bestrider denna återremiss. Likväl
får jag, med åsidosättande af en sådan
consideration, förena mig med de Herrar,
hvilka yrkat bifall till Betänkandet. Herr
von Hartmansdorff bar upptagit och vederlagt
en del af skälen deruti, men förbigått
det liufvudsakligaste, nemligen yrkandet af
enhet i religionsutöfningen. q år äro nu
förflutna, sedan den nya Psalmboken först
påböds i Svenska Församlingen, utan att den
ännu blifvit i alla församlingar till allmänt
bruk antagen; och Utskottet har trott denna
oformlighet en gång böra upphöra. Förut
hade det kanske varit orätt, att ovilkorligen
föreskrifva, att den nj^a Psalmboken
skulle nyttjas vid offentliga Gudstjensten,
ty man bade då icke något bevis på dess
förträfflighet. Nu är den deremot tillräckligen
bestyrkt, och då synes man mig ock
böra yrka dess antagande för alla församlingar.
Vid första påseendet kunde detta
visserligen synas, som om man ville påtruga
församlingarne en andaktsbok emot
deras vilja, och detta skäl verkade så mycket
på mig, att jag vid motionens första
föredragning var nära att afslå den; men vid
närmare granskning har det visat sig mindre
farligt. Man har icke klagat öfver det
förehållande, som hittills ägt rum i afseende
å nya Psalmbokens antagande, och likväl
har dermed så tillgått, att pluraliteten
af en församlings röstägande innevånare beslutat
denne, fastän många personer funnits
222
Den 6 Februarii f. m.
inom samma församling som önskat att bibehålla
den gamla Psalmboken till bruk vid
allmänna Gudstjensten, och då desse sednare
icke anses vara påtrugade den nya boken,
så kan man väl icke heller säga att minoriteten
af Rikets församlingar, eller de,
som ännu icke antagit nya Psalmboken, blifva
underkastade ett skadligt tvång, om de
åläggas att förena sig med pluraliteten af
församlingarne. Herr Ribbing har egentligen
fästat sig vid några uttryck i Utskottets
Betänkande; men jag ber få fästa uppmärksamheten
dervid, att dessa uttryck icke
äro Utskottets. Utskottet har icke omtalat
den nya Psalmbokens antagande såsom någon
segerfest; men det vet jag, alt ordet
fördom återfinnes egentligen i motionen och
reservationerna.
Herr Tham: Vid det från Preussen
hemtade exempel ber jag få göra den anmärkning,
att måhända hos det Tyska Presterskapet
fördomarne, så väl som magten,
äro större än hos vårt, som alltsedan Gustaf
I:s tid fått endast lagom magt, för att
upplysa och undervisa Folket. Hvad tvånget
beträffar, så beror det af Presterskapet,
att vid Psalmbokens införande borttaga
detta tvång. Det är redan tillräckligt
upplyst, att i början sjungas allenast sådana
psalmer, som äro öfverensstämmande i
mether, versslag och ton med vissa uti den
gamla. Man har yttrat, alt man icke bör
Den 6 Februorii f. m. 223
förundra sig öfver, detåsigter, förvärfvade
i barndomen, hänga vid i ålderdomen. Jag
bifaller denna tanka. Men tror det vara
oss värdigt, att undanrödja allt, som innehåller
orimligheter och fördomar, att man
icke i ålderdomen må hänga fast vid hvad
man i ungdomen emottagit. Dessa skäl äro
vigtiga, åtminstone för mig, som önskar en
verklig upplysning hos den Svenska allmänheten,
och det kan icke ske så länge man
tillåter äldre och yngre lärare, att efter
behag lägga hinder i vägen derför. Detta
går stundom så långt, att jag känner en
Prest, som kallat den nya Psalmboken för
Satans vaggvisor.
Herr Ribbing: Jag anhåller få uppläsa
de uttryck, som Grefve Posse icke kunnat
påfinna; de lyda så här: Att på sådant sätt
(nemligen genom påbudet af nya Psalmbokens
ovilkorliga antagande) ”Secular-året
"af vår förnämsta bekännelseskrift, firades,
"med en sådan seger öfver fördomen.”
Man har anfört att begagnandet af både
nya och gamla Psalmböcker skulle medföra
ett särdeles skadligt förhållande inom
församlingarne, emedan de voro olika, men
det finnas vid pass 200 psalmer, som äro
i det nogaste lika i båda böckerne.
Mig synes, att samma aktning, som de
yngre författarne till den nya Psalmboken
visat de äldre, genom upptagande af deras
224 Den 6 Februari! f. rn.
psalmer i elen nya boken, borde äfven förspörjas
bland dem, för hvilka de nyare
psalmerne äro skrifne. Många af de äldre
kunna våra gamla psalmer utantill. Skulle
man icke hafva aktning för deras önskan,
att få i deras tid hafva dem oförändrade.
Herr von Hartmansdorff: Man har påstått,
att jag icke upptagit frågan om enhet
i religionsöfningen. Likväl har jag redan
sökt besvara den. — En Ledamot har trott
det vara bidragande till oformligheter, vidskeppelse,
och jag mins icke det tredje uttrycket,
i fall man skulle bibehålla den gamla
Psalmboken. I sådan händelse skulle val
allt dylikt vara till finnandes i de gamla
psalmerna. Jag betviflar det; och så länge
den värde Ledamoten icke med bestämda
exempel bevisat sitt påstående, lärer det
lika litet vara behöfligt, som här på sitt
ställe, att ingå i någon undersökning derom.
Samme Ledamots påstående, att det endast
är sederika Prester, som sätta sig emot den
nya Psalmbokens införande, kan jag lika
litet medgifva. Men om så förhölle sig,
månne dessa Presters framgång försvagas
derigenom, att man anbefaller den nya
Psalmbokens införande? Jag befarar, att
dessa Prester tvärtom skola vinna större
krafter till motstånd just genom påbudet.
Häfderna förete stora och varnande efterdömen
i detta hänseende. Jag vill blott
er
-
Den 6 Februari i f. ra,
Oliandra, huru ett 8o-årigt krig uppstod deraf,
alt en stor magt ville qvälja ett ringa
Folks religionsfrihet; och huru den stora
magten slutligen dukade under för de svaga
undersåter, hon sökte betvinga. Erfarenheten
visar, huru fort och vidsträckt den
nya Psalmbokens antagande spridt sig utan
tvång. Hvarföre kan man då icke låta saken
likaledes fortgå i de öfriga orterna och
församlingarne. Skall någon närmare åtgärd
i detta fall vidtagas; så lärer den tillhöra
Biskoparne hvar inom sitt Stift. För
Riksens Ständer synes det mig för aflägse
att befatta sig med deras sak. Äfven inom
vårt land, t. ex. i Norrland har man sett
huru litet, som uträttats med tvång; huru
man till och med fått gifva efter, och äfven
der söka framgång genom den fria öfvertygelsen.
Hvad som bör förstås med fördom i
religionsmål, är dessutom något ovisst. Om
fördom betyder en felaktig mening, till följe
af bristande insigt; så borde fördom snarare
vara att befara hos Lekmän, som mindre
känna religionen och andaktsböckerna, än
Presterna, hos hvilka den största sakkännedomen
i dylika ämnen bör finnas. Om fördomarne
egentligen ligga hos de gamla Presterne,
så, om man gifver sig ro att vänta
några år, dö de småningom ut, likasom de
gamla Psalmböckerne af sig sjelfve gå ut,
11 H. 15
29-6
Den 6 Februarii f. m.
i den mån inga upplagor deraf göras. I allmänhet
förundrar det mig särdeles, att just
från Ledamöter, som här gjort sig kände för
de mest liberala tänkesätt, få höra tvångsanstalter
yrkas i de fall, der fördragsamhet
med andras meningar företrädesvis vore på
sitt ställe. Jag vill dock bedja dem besinna,
huru sådana beslut skola se ut för verldens
ögon. Äfven jag är en ibland dem,
som begagna den nya Psalmboken, och anse
den bättre än den gamla; men det skall
aldrig blifva skäl för mig, att vilja tvinga
den, som lefver qvar af mina föräldrar, att
göra likaså, och som ofelbart skulle med
missnöje anse, om något i sådant afseende
påtrugades henne.
Grefve Posse: Herr Ribbing har åter
tvingat mig upp på bänken. Han är icke
nöjd med min förklaring öfver de omnämnda
uttrycken i EkonomiUlskottets Betänkande.
Jag får då blott nämna, att ehuru
jag gärna skulle vilja tillegna Utskottet dessa
uttryck, förekomma de egentligen i Biskoppen
af Wingårds tanka, och finnas upptagne
i sjelfva reciten af hvad han yttrat.
Derefter kommer: Utskottet har tagit detta
ämne i grannlaga öfvervägande o. s. v.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag värderar
och högaktar den religieusa känslan,
sorn utan tvifvel väckt några Ledamöters
önskan att ingen viss tid må utsättas för
Den 6 F e b r u a r i i f. m.
den nya Psalmbokens antagande öfver hela
Sverige; men jag beklagar att denna känsla
ledt till ett resultat, hvari jag icke kan instämma.
10 år äro nu förflutna sedan den
nya Psalmboken utkom. Denna Psalmbok
är den bästa, som någon Christen församling
äger. Under dessa jo år har jag imer
än en socknestämma på landet varit skyldig,
och berättigad alt deltaga i frågor om
nya Psalmbokens införande. Jag bekänner,
att äfven jag erfarit svårigheter härutinnan.
Jag vill ej utlåta mig öfver, huruvida
de härrört från böjelse för secterism,
eller från något annat. Jag vill härutinnan
icke yttra annat, än hvad jag vill
eller kan bevisa; men jag tror, att ju längre
tiden lider, ju mera sällan inträffa dessa
svårigheter, och fyra år härefter kan ingen
vidare våda uppstå af, att decretera
den nya Psalmbokens antagande. Det finnes
för Presterskapet och KyrkoRådet så
mångå tillfällen, att utan våldsamheter utsprida
den nya Psalmboken, till exempel
genom utdelande deraf åt Nattvardsbarnen,
o. s. v. Jag röstar således för bifall å Betänkandet.
Herr Grefven och Ordföranden gjorde
proposition till bifall å EkonomiUtskottets
ifrågavarande Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdoiff hegärde votering.
11 II 15 *
228
Den 6 Februari i f. m.
Herr Riben: Jag medger inconseqvcncen
deri, att den, som nyss yrkade bifall,
nu talar för en återremiss, helst jag tror,
att saken icke är så utomordentligt vigtig;
om Herr von Hartmansdorff icke vill afstå
från votering på andra vilkor, skulle jag
tro, att en återremiss åtminstone icke kan
göra något ondt, men väl spara oss tid;
och derföre får jag anhålla om proposition
derå.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Det kan
visst icke falla mig in att vilja disputera,
det Ja-proposition må blifva på bifall; men
jag hemställer till den, som begärt votering,
om icke Nej-proposition må blifva på
afslag. Detta kommer här i sjelfva saken
på ett ut, och i annat fall skulle vi kunna
få en votering till, när Betänkandet återkommer.
Grefve Posse: Äfven jag skulle visserligen
kunna gå in på en återremiss, men
då jag är fullt öfvertygad, att votering om
denna fråga ändå mäste ske, när Betänkandet
återkommer, vore det så godt, att nu
genast skrida dertill.
Friherre Anckarswärd: Jag förenar
mig med Grefve Posse, och skulle tycka
att en votering kunde undvikas, då BondeStåndet
redan bifallit Utskottets Betänkande.
Men om den Ledamot, som begärt voteringen,
icke vill derifrån afstå, är det
Den 6 F e b r u a r i i f. m.
utan tvifvel bättre att votera nu, än att få
en ytterligare debatt om ämnet.
Herr Tham: Jag önskar allenast få nämna
att jag icke anser denna sak så obetydlig,
att det icke i jemförelse dermed är ännu
obetydligare, att använda 2 eller 3 timmar
om en votering derom. Jag anhåller,
att Ja-proposilionen måtte blifva till bifall
på Utskottets Betänkande.
Herr Rosenblad: Jag skulle visserligen
instämma med Herr Tham deri, att saken
vore högst vigtig, om Rikets Ständer deruti
ägde beslutande-rätt. Men då den tillhör
Konungen, och jag bar det förtroende
till honom, att han icke skall lägga band
på sina undersåtares samvetsfrihet, så anser
jag den för närvarande af mindre vigt. Jag
tar mig således friheten fråga, om icke Herr
von Hartmansdorff skulle vilja afstå från votering;
men anhåller i annat fall, att Nejpropositiouen
måtte blifva till afslag å Betänkandet.
Herr von Hartmansdorjjf: I händelse
Ridderskapet och Adeln icke behagar tillåta
återremiss, nödgas jag förblifva vid min anhållan
om votering. Lika med Herr Tham
anser jag frågan vara vigtig. I öfrigt tror
jag det vara otillbörligt för Rikets Ständer,
att framkomma till Konungen med en
önskan, å hvilken de på förhand vänta sig
afslag.
23o Den 6 Februari i f. m.
Herr Grefven och Ordföranden framställde
derefter följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller EkonomiUtskottets
Betänkande om den gamla Psalmbokens aflysande
från bruk och nyttjande vid offentliga
Gudstjensten, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 43 och 44 §§■ i Riddar
husOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen;
och befunnos, efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer;
Ja «— 144*
Nej — 37.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde protocoli blifvit
Den 6 Fe b r ti a r i i f. m.
uppläst, Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att EkonomiUtskottets ofvannämnde
Betänkande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 4 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 6 Februarii 1829.
Plenum klockan half till G Eftermiddagen.
Grefve Brahe, Magnus tog, såsom äldsta
Grefven, klubban.
Upplästes lill justering oell godkändes
följande Ex^editionsUtskottets insände förslag
lill Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 25. I anledning af erhållen remiss
utaf Fändricken L. W. Munthes underdåniga
besvär rörande utbekommande af
Skogsåverkan böter.
N:o 26. Angående Marknaders allägsnandc
från kyrkors grannskap.
Den 6 Februarii e. m.
N:o 27. Angående bestämmande al' förhöjde
praemier för rofdjurs fångande och dödande.
Företogos till pröfning och biföllos följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 17 sistlidne Januarii afgifne,
och den 21 i samma månad på bordet lagde,
Betänkanden:
N:o 21. Rörande motioner, dels om
tillstånd att få anställa Marknader, som förut
icke ägt rum , dels att Frimarknader måtte
till enskildta Marknader förvandlas.
N:o 22. I anledning af väckt fråga om
inrättande af en Fiscals-tjenst i Qonsistorii-mål.
N:o 23. Angående grunden för beräkningen
af plan-penningar, eller det bidrag
Stamrotarne böra af Strörotarne erhålla.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den sistlidne Januarii
under N:o 24 afgifne, och den 21 i samma
månad på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga, rörande sammanbyggande
af Kyrkor.
Herr von Hartmansdorff\ Åugust: Vid
sista Riksdagen var jag äfven en bland dem
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter, som
föranledde det beslut, till följd hvarafKongl.
Den 6 Februarii e. m.
a33
Majit låtit utfärda det i Utskottets Utlåtande
omnämnde CirculärBrefvet af den 4 Februarii
1824, af innehåll, att sammanbyggnad
af Kyrkor väl må äga rum, der locala
omständigheter det medgifva, men icke utan
församlingarnes bifall. I närvarande Utlåtande
är åter tillstyrkt, att beslutet om sammanbyggnaden
skulle bero på votering sålunda,
att pluraliteten af begge socknarnes
sammanräknade röstetal skulle bestämma utgången.
Om nu en större och en mindre
socken efter vanligheten tillhöra samma Gäll,
och den större till sin kyrkobyggnad vill hafva
biträde af den mindre, så skall naturligtvis,
när bådas röstetal sammanräknas, den
större alllid öfverväga den mindre, och tvinga
denna att hygga med sig, ehuru den mindre
socken kanske icke hade behof af nybyggnad.
Detta är obilligt och orättvist,
emedan det föranleder till en beskattning,
som hvarken vore behöflig eiler af de skattdragande
sjelfve medgifven. Det kan äfven
blifva betungande och skadligt, i afseende
på vägens längd, serdeles i skogsbygder, der
Annexförsamlingarne vanligen äro vida aflägsna
från Moderkyrkorna, och der det således
lätt skulle hända, att de af Utskottet
föreslagna 3 fjerdingsväg blefvo ökade
med ännu 4 eller 5, som vederbörande förut
hade till kyrkan, så att personer kunde
komma att få 7 eller 8 fjerdingsväg till kyrkan,
hvilket vore så långt, särdeles om sjöväg
deruli inginge, att kyrkogången derige
-
2?4
Den fi Februari i e. m.
norn försummades eller förhindrades. De
minnen och intryck, som för en sockens
innebyggare äro fästade vid deras egen kyrka,
torde ej heller böra uppoffras för en
annan församlings penningevinst. Ändamålet,
att nemligen använda besparingarne till
folkskolor, är visserligen vackert; men om
medlet alt hålla barn i skolan biifver ett
hinder för de vuxna att besöka kyrkan,
så är dermed intet vunnet; måhända snarare
förloradt. Ingen församling kan i alla
fall undandraga sig att anskaffa nödiga medel
till barnaundervisningen, ty om vi läsa
Resolutionen på Presterskapets Besvär 1723,
§. 1, finna vi, att bidragen dertill böra utgöras
likasom till fattigvården; och denna
författning är ännu icke upphäfven. För
öfrigt om man än ville gilla Utskottets Utlåtande
i sjelfva saken, synas likväl de för
verkställigheten uppställde vilkor oantagliga.
I första punkten af Utskottets förslag
har rättigheten att besluta om sammanbyggnaden
blifvit lemnad åt Biskopparne. Huru
detta kan stå tillsammans med den åt församlingarnes
pluralitet förut lemnade beslutande-rätt,
kan jag ej väl inse. Vidare
skola Biskopparnes heslut undergå Konungens
Nådiga pröfning. Deremot har jag ingenting
att invända, emedan den starkares
orättvisa mot den svagare derigenom kunde
mildras. Men då det i tredje punkten heter,
alt Consistoriernes förslag till reglementariska
föreskrifter i afseende på dispo
-
Den 6 Februarii e. m.
235
silionen af den, genom sammanbyggnaden,
vacanta blifvande lönen, m. m. böra underställas
Kongl. Majit, skulle man kunna
komma derhän, att Kongl. Majit allena bestämde
beskattningen till folkskolorne. Jag
tror deremot, att härmed bör förhållas likasom
med fattigvården, hvilken är församlingarnes
ensak, och der högsta Makten endast
i händelse af försummelse å församlingarnes
sida träder emellan. Ett annat
förhållande skulle motverka, i stället att
bidraga till, ändamålet. Då fråga dessutom
är om delning af de besparade anslagen,
till förhöjning i Pastors inkomster, och Consistorierne
fått uppdrag att härtill upprätta
förslag, anser jag ett närmare bestämmande
i detta afseende nödvändigt, till bevarande
af församlingarnes rätt; ty längre än
till den besparade Tionden bör väl icke Consistoriernes
befattning sträckas, men församlingarne
deremot äga rättighet att sjelfve
disponera öfver andra tillgångar och deras
egna bidrag. Jag kan således för min del
ej godkänna Utskottets Utlåtande, utan anhåller
om återremiss.
Herr HjertaGustaf: Jag uppträder,
för alt söka vederlägga de inkast Herr von
Hartmansdorff framställt. För min del anser
jag Utskottets ifrågavarande Utlåtande
stå i närmaste sammanhang med möjligheten
att förbättra folkundervisningen i Riket.
Det är ej nog, att man begärt och
236
Den 6 Februari i e. m.
fått Författningar, om ej allt ordnas så,
att den ena institutionen ej må hindra den
andra. För min del tror jag mängden af
kyrkor isynnerhet vara ett hinder för medels
erhållande till folkskolor, emedan underhållet
af dessa jemte kyrkan finnes för
kännbar. Det är på denna grund jag anser
Utskottets Utlåtande förnämligast förtjena
all uppmärksamhet, och ehuru det är
sannt, att vid en hastig genomläsning af de
3 sista punkterne, de skäl till betänkligheter,
som af Herr von Hartmansdorff blifvit
framställde, synas vara af någon vigt, skall
man likväl af Utlåtandet i sin helhet snart
finna, att ingen fara är förenad med bifall
dertill. Det har blifvit invändt emot den
i första punkten åt Biskopparne lemnade
rättighet att besluta om sammanbyggnaden,
och emot det i tredje punkten åt Consistorierne
gifne uppdrag att upprätta förslag
lillv dispositionen af de besparde medlen,
att det förra vore stridande mot församlingarnes
beslutande-rätt, och att det sednare
vore af våda, emedan medlen skulle kurtna
dragas till löneförhöjning åt Presterskapet.
Men då Utskottet uttryckligen sagt, att såsom
vilkor för sammanbyggnaden erfordras
församlingarnes bifall, följer naturligtvis af
sig sjelf, att detta bifall måste föregå Biskoppens
beslut, och att han, först sedan
församlingarnes pluralitet förenat sig om
sammanbyggnaden, får någon pröfningsrätt
i saken. Då sluleligeu så väl Biskoppar
-
Den G Februari i r. in.
237
nes beslut, som Consistoriernes förslag skola
underställas Kongl. Majrts sanction, kan
väl ingen farhåga uppslå, att Presterskapets
fördelar skola afses framför folkundervisningen.
Om äfven någon gång förslag
med denna syftning af Biskop eller Consistorium
skulle afgifvas, är jag öfvertygnd,
att de skola finna en tillräcklig motvigt i
Regeringens och folkets samfälta fördel. Jag,
för min del, befarar således i delta afseende
icke det ringaste.
Det hufvudsakligaste inkastet anser jag
hämtas från saken, sedd såsom beskattningsfråga
efter den princip, alf en enkel
majoritet skulle kunna tvinga minoriteten
till en utgift. Men om äfven detta inkast
är af någon vigt, tror jag likväl, att,
i fall den princip någonsin bär i landet
kunde vinna tillämpning, att icke enkel pluralitet,
ulan en viss större majoritet erfordrades
för bestämmande af besluten, alt,
säger jag, i sådant fall man endast ger ett
del billigaste offer åt upplysningen , om man
vid detta tillfälle ej afser ett slikt tvång å
minoriteten, helst något annat medel icke
gifves emot alla de hinder för ändamålet,
som genom Presters och andras intriger inom
församlingarne uppstå.
Jag tror ej heller, att en, till högst tre
fjerdingsväg förlängd, kyrkoväg kan gifva
anledning till afslag eller återremiss af Ullå
-
a38
Den 6 Februarii e. m.
landet, som enligt min tanka innehåller så
tillräckliga garantier mot alla missbruk, att
dec bör bifallas.
Friherre Cederström, Jacob: Såsom ett
tillägg till hvad Herr Hjerta yttrat, i anledning
af Herr von Ilartmansdorffs anmärkningar,
får jag endast fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att det
visserligen icke skulle leda till besparing
för någon, om den föreslagne sammanbyggnaden
ej blef tillåten; ty då det ingår såsom
ett vilkor derför, att begge socknarnes kyrkor
skola fordra ombyggnad på samma gång,
skall det naturligtvis för bägge falla sig dyrare,
att hvar för sig ombygga kyrka, än
alt genom sammanbyggnad endast bygga
en. Dessutom äro våra nuvarande många
kyrkor, liksom mycket annat, en lemning
från den tid, då Catholicismen till Presternes
enskildte fördel befordrade deras anläggande
inom ett ringa hemmantal; hvarföre
jag anser af stor vigt, att detta missbruk
successift upphäfves, serdeles som Presterskapet
sjelf börjat inse olägenheterne af
att a, 3 å 4 gånger om dagen hålla predikningar,
hvilka ej kunna vara synnerligen
lärorika, emedan lärarne nödvändigt
måste tröttna vid en sådan tjenstgöring. Då
härtill jemväl kommer, att genom sammanbyggnaden
tillfälle vinnes till den besparde
Capellanslönens och boställets användande
till en skole-inrältning, der barnen kun
-
I
Den G Februari i e. m.
na komma tillsammans lill större mängd,
än då de skola skickas till enskildte lärare,
tror jag, att ett sådant tillfälle af församlingarne
med värma skall omfattas. Jag anhåller
derföre om proposition till bifall å
Utlåtandet.
Herr Ribbing, alrvid: Det har blifvit
anfördt såsom skäl till bifall å Utskottets
Utlåtande, och den Biskopparne lemnade
beslutande-rätt, att, innan denna kunde äga
rum, pluralitetens inom församlingarne gifne
bifall erfordrades. Jag föreställer mig
nu Hufvud församlingen såsom en cirkelrund,
och Annexet såsom en mindre triangel utom
, men intill cirkelns periferi. Då är
det ganska gifvet, att, om Moderkyrkan beliöfde
ombyggas, skulle Hufvudförsamlingcns
medlemmar vara ense om alt draga
Annexet till sig, emedan det ej borde komma
i fråga, att flytta Moderkyrkan från den
större församlingens medelpunkt för att, under
det den förlängde kyrkovägen för ett
större antal innevånare uti Moderförsamlingen,
förkorta den för några få i Annexet.
Annexförsamlingen skulle således alltid röna
olägenheten, att tvingas öfvergifva sin
kyrka, och dess kyrkoväg skulle äfven merendels
blifva förlängd. Man har ock, utom
detta skäl, anfört de fördelar, som härigenom
skulle heredas till folkundervisningens
befrämjande. Jag medger, alt folkskolors
inrättande härigenom i vissa fall
skulle lättas, men deremot skulle de i au
-
Den G Fehrlin r i i e. m.
dra fall försvåras. Jag känner af egen erfarenhet
en vexelundervisnings-skola, hvarest
de barn, som bodde längst bort, oell
till och med de, hvilka ej hade öfver en
half mils väg dit, sällan infunno sig, utom
det svåra missvextåret 1826, emedan
föräldrarne ansågo för kostsamt att skicka
sina barn så lång väg. Sistnämnde år
var det således den fria mathållningen vid.
skolan, som föranledde, att de infunno
sig. Till undvikande af den långa framoch
återvägen hvarje dag för skolbarnen,
är det ock, som i större församlingar befintlige
skolor äro ambulatoriske. Samma
olägenheter, som genom förlängd väg uppstå
för barnen att komma till skolan, uppstå
äfven för föräldrarne att komma till
kyrkan.
Herr von Hartmansdorff: Ehuru det
icke finnes bestämdt uttryckt i Utskottets
Utlåtande, förmodar jag likväl, att frågan
om behofvet af ombyggnad icke skall bero
på Biskoppens och de bisiltande Prostarnes
beslut allena, utan äfven på församlingarnes
omdöme. Men då detta behof skall afgöras
genom bägges sammanräknade röstetal,
så är det fruktansvärdt, att den större
församlingen skall göra den starkares, eller
Lejonets, rätt gällande. Den starkare
kan således alltid tvinga den svagare församlingen
att bygga med sig, antingen det
be
-
Den 6 Februarii e. m
behöfves eller icke, och ehuru mycket det
af den svagare bestrides; likasom det om
en Läkare berättas, att han, för att erhålla
sitt arfvode, påstod att någon behöfde botas,
oaktadt dennes ifriga nekande.
Hvad inrättningen af folkskolorne beträffar,
så lärer det snart erfaras af LäroverksCommitteens
Betänkande, då det blifver
allmängjordt, alt det ansetts nödigt i
alla skogstrakter inrätta ambulatoriska läroanstalter,
hvilkas lärare tidtals uppehålla sig
än på ett ställe, än på ett annat, emedan afstånden
ofta göra det omöjligt att sammanföra
barnen på ett enda ställe inom socknen.
Skolornas sammanförande på ett enda
ställe skulle således i dylika fall snarare
motarbeta än befrämja ändamålet» Jag
önskar, att Ridderskapet och Adeln icke
i denna, mer än i andra frågor, ville neka
återremiss. Ehuru jag aldrig skall underlåta
att yrka, hvad jag anser rätt, förbjuder
mig likväl voteringens utgång på förmiddagen
att nu åter äska votering, i händelse
Ridderskapet och Adeln ej skulle dessförutan
bevilja återremissen, hvarom jag likväl
förnyar min anhållan.
Herr Hjerta: Jag ber, att Ståndet ej
må fästa mycket afseende på de löften
vi så ofta erhålla, att få se UppfostringsCommitteens
Betänkande, och de undergörandekurer,
som deri skola innehållas. Såii
It. tö
Den 6 F e b r u a r i i e. ra.
sorn mig är sagdt, lära vi knappt få se något
häraf under Riksdagen, och i alla fall
ger Herr von Hartmansdorffs nu afgifne yttrande
mig så föga hopp, att vi skola få
se något af verklig nytta, der frågan ej är
att Blott genom ord, utan i sjelfva verket
genom kraftfulla och ändamålsenliga åtgärder,
sätta församlingarne i tillfälle attsjelfve
öfverenskomma och besluta om sina und
er visnings-anstalters förbättrande, alt jag
tviflar något skäl härifrån kunna hämtas för
oss, att vänta till den lyckliga tidpunkten
af Betänkandets framträdande i dagen.
Hvad åter beträffar Herr Ribbings yttrade
farhåga, att Moderförsamlingarnes stora
cirklar skulle öfvervälta Annexförsamlingarnes
små trianglar; så lärer den finnas
utan särdeles grund, då man besinnar, att
för sammanbyggnaden ej är nog, att Moderkyrkan
är förfallen, utan att bägge församlingärnes
kyrkor skola behöfva ombyggas,
och att pluralitetens beslut skall underställas
Biskoppens pröfning. Härigenom är alldeles
icke gifvet, att den nya kyrkan skall
byggas på samma ställe, som den gamla,
utan lära väl Biskopparne härvid så medla
mellan cirklarne och trianglarne, att den
nya kyrkan äfven kommer att stå någorlunda
midt i byn.
Herr Ribbing har vidare åberopat sin
egen erfarenhet af en vexelundervisningsanstait,
der barnen ej infunno sig oftare
Den 6 Februarii e. m.
343
än dc blefvo ditdrifne af svält. Delta bevisar
hvad jag förut sagt och nu åberopar,
att inga institutioner lyckas som uppställas
isolerade, utan att alla saker och förhållanden
böra så ordnas, alt de bero af och
inverka på hvarandra. Om bildningen hos
Possessionaterne och de mera bemedlade
classerne i samhället funnes värd att eftersträfva,
skulle detta otvifvelaktig! verka på
menigheten derhän, att skicka sina barn i
skolan; men der inga serdeles frukter visa
sig af de högres bildning, bör man ej undra,
att de lägre och mindre bemedlade
folkclasserne ej yttra synnerlig håg att kosta
något på förvärfvande! af en falsk upplysning.
Jag hoppas i delta afseende allt af
framtiden, och tror, att om vi endast ställa
så till, att vi genom våra åtgärder bereda
folket tillfälle att kunna förskaffa sig
upplysning, följderne deraf med liden skola
blifva ganska goda. Jag ser ett medel
härtill uti Utskottets ifrågavarande Utlåtande,
och som jag icke befarar, att det skall
leda hvarken lill misshälligheter inom församlingarne
eller till medlens användande
för löneförhöjning åt Presterskapet, utan
tvärtom tror, att det leder till lättnad för
ändamålet och minskning i utgifterne, hvilka
dermed äro förenade, får jag förnya min
anhållan om proposition till bifall.
Grefve Posse_, Arvid: För bedömmandet
af denna fråga tager jag mig friheten
nH. »G*
244 Den 6 Februarii e. m.
upplysa, alt enda skillnaden emellan EkonomiUtskottets
Utlåtande nu och vid sista
Riksdagen, är deri, att vid sista Riksdagen
föreslogs, i likhet med hvad 1824 års Kongl.
GirculiirBref innehåller, att beslutet om sammanbyggnad
skulle bero på hvarje socken
serskildt, hvaremot det nu skall bero på
socknarnes sammanslagne röstetal. Orsaken
till denna skillnad är, att erfarenheten visat,
att på vissa ställen, der tillräcklige skäl
till sammanbyggnad ägt rum, den mindre
socknen dock hindrat den större från det
goda ändamålet. Jag skulle visserligen dragit
i betänkande att föreslå något, hvarigenom
den ena socknen kan tvingas att ingå
på den andras tanka, om icke Utskottet dervid
fästat sådane vilkor, som undanrödja
all fara för missbruk. Dessa vilkor äro:
1:0 att bägge församiigarnes kyrkor skola
Vara förfallne och behöfva ombyggas, eller
Vara för trånga; 2:0 att kyrkovägen icke
för någon by förlänges öfver högst | mil;
och 3:o att folkmängden i bägge församlinga
ine ej öfverstiger i5 å 1600 personer.
Då det vidare för verkställigheten blifvit
stadgadt, att församlingarnes genom pluralitetén
utrönte bifall erfordras; att den socken,
hvars kyrka försvinner, äger rätt att
behålla sin gamla begrafningsplats; och slutligen
att alla beslut om sammanbyggnad
skola underställas Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning, synes mig alla erforderliga
försigtighetsmått vara iakttagne, och intet
Den 6 Fe b fuari i e. irj.
245
hinder mola för bifall å Ulskottets Ut»
låtande.
Herr Sandelhjelm, Paul: .Tåg vill en»
dast, i afseende på det af Utskottet före»
slagne sätt för dessa frågors behandling,
anmärka, att jag icke tror det vara för än»
damålet det tjenligaste. Hittills hafva så»
dane frågor blifvit afgjorde af Landshöfdingen,
sedan Consistorium blifvit bordt. Till
dessa Auctoriteter tror jag, alt de i första
rummet äfven hädanefter böra öfverlemna»,
I norra Provincerne hafva jemväl flere frågor
örn församlingars klyfning gått alla
Instanser igenom, så att, efter Consistorii
börande, de gått från Landshöfdingen till
KammarCollegium och derifrån till Kongl.
Maj:t. Detta har jag endast velat anföra
såsom ett exempel, för att fästa uppmärksamheten
derpå, att i saker af ifrågavarande
beskaffenhet ingrediera flere rättsfrågor,
hvilka fordra noggrann pröfning, och icke
torde böra behandlas så summariskt, som
nu blifvit föreslaget. — Jag anhåller, att
dessa anmärkningar få åtfölja återremissen,
i fall den beviljas.
Herr Tham, Wollrath: Aldrig van att
smickra någon folkelass, är jag lika van
att försvara hvilken som helst, då sådant
erfordras. Jag drager visserligen icke i
tvifvelsmål hvad en värd Talare yttrat om
en undervisnings-auslalt, dit allmogen på
i/fi Den 6 Februarii e. m.
en half mils afstånd ej skickade sina harn
oftare än svält tvang dertill; men jag är
skyldig tillkännagifva, att jag känner flere
församlingar, der en sådan liknöjdhet ej äger
rum, och der behofvet ej kommit i fråga,
för att förmå föräldrarne att skicka sina
harn till vexelundervisnings-skolan, äfven
på i å i§ och 2 mils afstånd. Jag får härom
åberopa en af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, Friherre Sture, hvilken, om han
nu är närvarande, kan vitsorda, att så tillgått
vid den vexelundervisnings-anstalt i Skaraborgs
Län, som Friherren har hedern af
att först i orten hafva inrättat. Tre, fyra
församlingar täflade om att ditskicka sina
harn. För öfrigt får jag anmärka, att om
äfven Utskottets Utlåtande antages , och medel
derigenom vinnas för folkskolors inrättande,
är det likväl derigenom alldeles icke
bestämdt, att dessa skolor nödvändigt skola
fästas på ett ställe. Då medlen komma,
efter upprättade förslag af Consislorierne,
att disponeras af Kongl. Maj:t, finner jag
intet hinder, att ju skolorne i skogbygden
äfven hädanefter kunna blifva ambulatoriske.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
de vid EkonomiUtskottels ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Den 6 Februarii e. ut.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
gjorde proposition till bifall å berörde
Utlåtande, hvilken proposition besvarades
med starka Ja, blandade med några
Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Ordföranden förklarade, att som, efter hvad
lian tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Utskottets
Utlåtande blifvit af Ridderskapel
och Adeln bifallet.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotlets den sistlidne
Januarii under N:o 25 afgifne, och
den 21 i samma månad på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckte motioner
om vederbörandes befrielse från hjelpedagsverks-
och stängsel-skyldighetens utgörande
till vissa Boställen.
Friherre Anckar swärdj Carl Henrik:
Utskottet har yttrat, alt som Kongl. Majrt
genom Resolution af den 10 sistlidne December
redan afgjort den fråga, hvarom
Lars Larssons motion handlar, borde den
förfalla; och, i afseende på Anders Johansson
Brismans motion, att som Utskottet
icke funnit någon förändring uti de, rörande
hjelpedagsverken lill Kungsgårdar och
Boställen, i allmänhet gifne föreskrifter, af
behofvet påkallad, kunde Utskottet ej föreslå
någon underdånig hemställan derom lill
Den 6 Fehr u ar i i e. m.
Kongl. Maj:t från Rikets Ständer. Jag åter *
liämtar från den åberopade Kongl. Resolutionen
den io December sistlidet år, hvarigenom
Kongl. Majrt, under erkännande af
att hjelpedagsverken inom Gudhems Härad
saknade grund i lag, tillåtit deras upphäfvande
med förbehåll, att de i händelse af
framtida behof åter skola utgöras mot ber
talning efter markegåqgspris, jag hämtar,
säger jag, härifrån stor anledning till en
underdånig hemställan, att öfver allt, der
olagligheten af sådane hjelpedagsverkens tillvaro
är erkänd, upphäfvandet deraf må följa
af sig sjelf, utan något förbehåll, Jag kan
ej fatta preemisserne, jeni förde med sjelfva
beslutet i den Kongl. Resolutionen rörande
hjelpedagsverken inom Gudhems Harad ; ty
der heter: ”sorn skyldigheten af dessa dagsverken
hvarken finnes hafva någon grund
”i hemmanens skattläggning eller Indelnings^
”verhet, och allmogen icke derföre njuter
”någon lindring i andra afseenden, samt
”Kungsgårdens eller Boställets behof deraf
”icke är tillräckligt skäl för dess bibehål-»
”lande, så vill Kongl. Maj:t från denna
”skyldighet befria Gudhems Härad med det
”förbehåll, att, derest Kronan för’ samma
”Kungsgård framdeles skulle behöfva desse
”dagsverken, de då åter skola utgöras emot
”betalning efter Länets markegång.” För
mig framställer det sig såsom en stor nödvändighet,
till följd af de i Resolutionen
uppställde praemisser, att desse hjelpedags
-
Den 6 Februarii e. m.
verken uppbäfvas utan alla vilkor. Jag anliåller
derföre om återremiss af Utlåtandet,
med begäran, att Utskottet jemväl måtte
fästa mera uppmärksamhet vid Brismans
motion, och att, med anledning af det
förhållande, som blifvit upplyst, en underdånig
hemställan måtte göras, att alla
sådane hemmans-onera, hvilka finnas icke
hafva någon grund i hemmanens skattläggning
eller Indelningsverket, genast och ovilkorligen
må upphöra,
Grefve Possej Arvid: I anledning af
Friherre Anckarswärds anmärkning, får jag
äran upplysa, att de så kallade hjelpedagsverken
till Kungsgårdar och Kronolägenheter
samt åtskillige boställen äro en skyldighet,
som utgjorts af vissa hemman från
uråldriga tider; men sedan Rikets Ständer
vid 1812 års Riksdag väckt fråga om deras
upphörande, blef genom Kongl. Brefvet
den 3 December samma år stadgadt i
afseende på dem, hvilka voro anslagne till
Kungsgårdarne, att de skulle genast upphöra
vid de Kungsgårdar, som ej voro bortarrenderade,
och vid de öfrige, när dåvarande
arrendet slutade, men i bägge fallen
under förbehåll, att i händelse af framtida
behof för Kungsgårdarne, dagsverkena åter
skola utgöras emot förhöjd betalning efter
markegången. I afseende åter på de dagsverken,
som voro till Boställen anslagne,
förbehöll sig Kongl. Majit att pröfva frå
-
a5o Den 6 Februarii c. ra.
gan i hvarje serskildt fall. Då nu Lars
Larssons motion, genom Kong!. Resolutionen
den ro sistlidne December blifvit såvida
medgifven, att Gudhemsboerne blifvit
satta, i afseende på dagsverksskyldigheten,
i alldeles samma förhållande, som i
allmänhet är gällande för dem, hvilka utgjort
hjelpedagsverken till Kungsgårdarne,
tror jag, att man ej kunnat komma längre,
eller att Utskottet, med anledning af de
inkomne motionerne, kunnat vidtaga annan
åtgärd än den Utlåtandet innehåller.
Herr Hjerta, Gustaf: Förhållandet är
visserligen sådant, att de till Utskottet inkomne
motioner äro inskränkte lill enskilde
fall; men jag skulle ej trott Rikets Ständer
vara så bundne af den utsträckning en
motionär gifvit åt sin motion, att Utskottet
derigenom skulle anse sig förhindradt,
att, der ett ögonskenligt missbruk äger rum,
i sitt Betänkande innefatta ett förslag att
få ett sådant missbruk rättadt. Det är väl
sannt, hvad Grefve Posse 3'ttrat, att den
ifrågavarande dagsverks-skyldigheten, liksom
flere andre icke i lag grundade onera,
redan så länge ålegat Svenska allmogen, att
den numera vunnit häfd; men om man läser
BondeStåndets Besvär vid Riksdagarne
ända ifrån 1720, skall man finna beständigt
återkommande fordringar att slippa dylike
åligganden, ehuru ingen uppmärksamhet dervid
blifvit fästad, förr än man ändteligen
Den 6 F eb r u a t i i e. tn.
efter 1809 börjat göra något afseende derå.
1812 års KungaBref innehåller, att Kongl.
Maj:t ville i hvarje serskildt fall pröfva frågan
om hjelpedagsverkens upphäfvande, men
då Kongl. Maj:t uti en sednare tillkommen
Resolution bestämdt yttrat sig finna dessa
dagsverken ieke grundade på någon laglig
skyldighet, skulle jag trott detta hafva förtjent
en annan uppmärksamhet af Ekonomiutskottet,
än ett blott tillstyrkande, att saken
helt och hållet måtte förfalla. För min
del anser jag de väckte motionerne af mindre
vigt, men tror det vara vida vigtigare,
att med anledning deraf komma till slut i
den allmänna frågan om alla hjelpedagsverkens
upphörande. Jag anhåller derföre om
återremiss, och föreslår Utskottet att inkomma
med förslag till en underdånig hemställan
af ungefär följande lydelse: Att vid
alla tillfällen, dä efter anförde Besvär
Kongl. Maj:t skulle finna någre prcestationer,
tjensteskyldigheter eller onera, vara allmogen
under Kungsgårdar, Kyrkohemman
eller Boställen ål agde, hvilka icke grunda
sig pä lagligt tillkommen rätt, Kongl. Maj:t
nådigst täcktes utan alla vilkor och förbehåll
desamma upphäfva.
Herr Grundelstjerna, Axel Wilhelm:
Som jag contrasignerat den Nådiga Resolutionen
af den 10 sistlidne December, har
jag trott mig böra upplysa förhållandet.
Det är väl sannt, att skyldigheten till hjel
-
Den 6 Februarii e. m.
pedagsverkens utgörande icke omnämnes i
hemmanens skattebref, men den kan icke
anses olaglig, enär den grundar sig på
Kongl. Resolutioner och Bref, utfärdade fö-?
re och efter det hemmanen blifvit köpte
till Skatte, och således icke blott på gammal
häfd. Vid alla frågor, som i anledning
nf 1812 års Kongl. Bref inkommit om
dylika dagsverkens upphörande vid Militiae»
boställen, har Kongl. Majit medgifvit det
efter dåvarande boställsinnehafvarens afgång.
Enligt hvad jag vill påminna mig, är detta
äfven redan beviljadt i afseende på de i Brismans
motion omnämnde boställen Kungslena
och Ettack; åtminstone vet jag med säkerhet,
att förhållandet är sådant med Kungslena.
Hvad Gudhem beträffar, har en tid
af endast två år blifvit bestämd för upphörandet
af de dit anslagne dagsverken,
emedan nuvarande Indelningshafvare!! till»
trädt. bostället efter den 3 December 1812,
och Kongl. Majit förklarat, att Embets- och
Tjenstemäns derefter skeende befordran till
sådane Boställen, hvartill hjelpedagsverken
ditintills utgått, icke komme att lägga något
hinder i vägen för pröfningen, huruvida
sådane dagsverken höra upphöra.
Friherre Anckar swärd: Jag fortfar ännu
i min anhållan om återremiss på de grunder
jag förut anfört. Jag vill blott tillägga,
att jag alldeles icke förutsatt, alt någon
boställsinnehafvare skall gå miste om
Den 6 Febr ua t ii e» m. 7.53
sin lagliga lätt. Men då Kongl. Majit erkänt,
att dagsverks-skyldigheten ej liar någon
grund i lag, ar min tro, att olagliglieten
i samma stund bör upphöra, och utvägar
utses, hvarigenom innehafvaren må
blifva godtgjord för ett sådant lidande. Jag
är och blir alltid af den öfvertygelse, att
der Styrelsen såsom praemiss erkänt, att en
olaglighet eller en skyldighet, som icke
grundar sig på lag, äger rum, der bör lagligheten
genast och ovilkorligt inträda, utan
något förbehåll om det förra tillståndets
återinträdande i fall af framtida behof. Det
är från denna åsigt, och preemissernes oriktiga
sammanhang med conclusionen i den
Kongl. Resolutionen, jag hämtar anledning
lill den begärte ålerremissen.
Grefve Posse} Carl Henrik: Förekommen
af Herr Grundelstjerna, får jag, såsom
innehafvare af Kungslena och Ettacks indelning,
endast äran upplysa, alt förhållandet
med desse Boställen är sådant, som
Herr Grundelstjerna uppgifvit, att nemligen
de dit anslagne lijelpedagsverken vid
min afgång komma att upphöra.
Herr Grundelstjerna: I anledning af
Friherre Anckarswärds yttrande, alt ifrågavarande
lijelpedagsverken ej skulle grunda
sig på lag, får jag förnya min erinran,
alt de grunda sig på äldre Kongl. Resolutioner
och Bref, gifne före och efter hem
-
254
Den C F e b r u a r i i e. m.
manens skatteköp. Kongl. Maj:t har dock
funnit för godt, att vilkorligt eftergifva
deni på gjorda framställningar om deras
skadlighet serdeles för landsculturen.
Herr Hjerta: Grunden för mitt förslag
till ett nytt Betänkande är den, att
jag trott närvarande tidpunkt vara lämpligast
för reglering af ifrågavarande förhållanden,
då fråga uppstått om ny lönereglering
för Armeen. Om Rikets Ständer nu
ville ingå med en underdånig hemställan
om alla sådané till boställen anslagne hjelpedagsverkens
upphäfvande, skulle detta
kunna verkställas i sammanhang med den
föreslagne löneregleringen, utan förlust för
nuvarande innehafvare, hvilket ingalunda
varit min mening att åsyfta. Jag har derföre
ansett ingen ting böra nämnas om speciella
fall, utan att man, under åberopande
af den Kongl. Skrifvelsens innehåll, att
desse skyldigheter ej hafva någon grund i
hemmanens skattläggning eller Indelningsverket,
och att betalningen derför ej motsvarar
rätta värdet, härifrån skulle hämta
en grund för anhållan om alla sådana skyldigheters
upphörande utan förbehåll, hvarefter
vi alla kunde blifva tryggade.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Lika
med en annan värd Talare finner äfven
jag en motsägelse mellan prasmisserne och
en del af conclusionen i den Kongl. Resö
-
Den 6 Februari i e. ra.
355
lutionen af ilen io December. I pramisserne
säges nemligen, att tillräcklige grunder
ej finnas för desse dagsverkens utgörande,
hvarföre Kongl. Maj:t vill dem upphäfva
; men sedan kommer, att det sker
med förbehåll, att detta upphäfvande framdeles
torde återkallas. Men om det icke
var rätt, att de hittills utgjordes, så kan
det ej heller hädanefter blifva rätt. För
alt förklara denna motsägelse, har en annan
värd' Ledamot sagt, att Kongl. Maj:t
ej eftergifvit för någon de dagsverksskyldiges
rättighet, utan med afseende på dagsverkens
skadlighet för jordbruket. Men om
dessa dagsverken hittills varit skadlige, så
lära de äfven hädanefter blifva det, och
jag inser ej att denna åsigt gör någon skillnad
i saken. Jag får för öfrigt blott tillägga
en allmän anmärkning, att det nemligen
är vådligare och skadligare, alt genom
förändrade författningar den ena tiden
minska, och den andra tiden öka skattebördor,
än att bibehålla gamla onera oförändrade,
emedan ett sådant vacklande alltid
verkar menligt på äganderätten , dåden,
som till högre pris köpt en egendom i god
tro på minskade, skatter, tinner sig bedragen,
när dessa sedan ökas. Jag anhåller
således om återremiss.
Herr Tham, 1Vollrath: Utan att på något
sätt vilja sätta mig emot en begäran
om återremiss af Utskottets Utlåtande, vill
256
Den 6 Februarii e. m.
jag blott för min del anmärka, att om jag
riktigt fattat Grefve Posses yttrande angående
1812 års författning, hafva Rikets Ständer
då redan afgjort, och Konungen sanctionerat,
huru i sådane frågor, som nu
äro under öfverläggning, bör förhållas. Om
således denna författning måste tjena lill
efterlefnad, och Rikets Ständer ej äga rätt,
att för ett enskildt fall upphäfva ett af deni
sjelfve samtyckt allmänt stadgande, hemställer
jag, huruvida Utskottet, i anledning
af de inkomne motioner, kunnat afgifva
något annat Utlåtande öfver en sak, som,
enligt min tanka, blifvit behandlad fullkomligt
i öfverensstämmelse med gällande
författningar.
Herr Grundelstjerna: I anledning af
hvad Herr Cederschjöld yttrat, får jag upplysa,
att Kongl. Brefvet af den 10 sistlidlie
December icke fullständigt blifvit infördt
i EkonomiUtskottets Utlåtande. Ingressen
är utesluten, som innehåller uppgift å de
Kongl. Resolutioner, hvarpå dagsverksskyldigheten
sig grundat. Kongl. Majit har i
frågan om Gudhem, liksom förut i frågorne
om Kungslena och andre till Militiaebostället!
anslagne Kungsgårdar, npphäft skyldigheten
under enahanda förbehåll, som
genom Kongl. Brefvet den 3 December 1812
blifvit faslsläldt, i afseende på hjelpedagsverken
till Kungs- och Hofstall-ängarne.
Må
-
Den 6 Februarii e. m.
Målet har således ej annorlunda bordt behandlas;
men en helt annan sak är, om
Ridderskapet och Adeln vill förena sig alt
begära ändring i det allmänt vidtagne stadgandet
om förbehåll af Kronans rätt i framtiden
till hjelpe-dagsverken. Detta vore likväl
en alldeles ny fråga.
Herr Hjerta: Jag tror ingen af de gjorda
anmärkningarne hafva syftat på behandlingen
af den speciella frågan; vi hafva alla
blott trott det generella af saken cörtjena
större uppmärksamhet, än Utskottet dervid
fästat. Jag har ej sagt, att tjenstbarheterne
grundade sig på gammal häfd, men
jag har sagt, att gammal häfd allt sedan
1720 föranledt till bibehållande så väl af
desse som åtskillige andra skyldigheter af
samma beskaffenhet, och jag har trott, att
då vi nu börjat blifva så lycklige, att komma
till någon ordning vid bestämmandet af
hvars och ens skatteskyldigheter, rätta tidpunkten
vore inne för afskaffandet af desse
Allmogen till öfverlopps ålagde servituter.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Det
lärer vara förgäfves, att strida mot strömmen,
men rättvisan kräfver den anmärkning,
att då Herr Hjerta sjelf erkänt, att
Utskottet ganska rigtigt besvarat den speciella
fråga, som blifvit det förelagdt, förefaller
det besynnerligt att yrka återremiss
11 H. 17
358
Den 6 Februarii e. m.
för en alldeles splitter ny fråga af en annan,
allmännare syftning. Ett sådant förfarande
leder åtminstone icke till Riksdagens
förkortande, och förefaller så mycket
besynnerligare, då förslaget derom kommer
från en person, hvilken sjelf så ofta yrkat
på nödvändigheten att förkorta Riksdagen.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
de vid EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar höra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Ordförajiden förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Utskottets
Utlåtande blifvit af Ridderskapet
och Adeln återremitteradt.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 17 sistlidne Januarii
under N:o 26 afgifne, och den 21
i samma månad på bovdet lagde, Utlåtande,
rörande yrkad förändring i stadgandet,
att Rotehållare vid Båtsmanshållet skola,
vid äfventyr af böter, personligen sig vid
Generalmönstringarne inställa.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Utskottet
har hesvarat tvenne från Hedervär
-
Den 6 Februarii e. ro.
a5g
da BondeStåndet remitterade Memorial, det
ena af Johan Bengtsson från WestcrNorrlands
Län, som yrkat rättighet för Rotehållare
under Båtsmanshållet, att vid Generalmönstringar
infinna sig genom Fullmägtig;
och det andra af Lars Larsson från
Gefleborgs Län, som begärt, att Rotehållare
och Båtsmän måtte i Sockenstämma
böras, huruvida de vid Generalmönstringen
bade något att erindra emot hvarandra, eller
Båtsmannen ernade begära afsked. Den
senare motionen har Utskottet afstyrkt, och
deri instämmer äfven jag; men i afseende
på den förra har Utskottet, med tillstyrkande
deraf, hemställt, att en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte afgå, med
begäran om ändring uti nu härom gällande
författning. Jag anser mig likväl höra
upplysa, att denna fråga hos Kongl. Maj:t
redan varit under pröfning. Skyldigheten
för Båtsmans-Rotehållare, att vid ansvar
af böter infinna sig vid Generalmönstring
grundar sig på stadgandet i i^44 ^rs Kongl.
Bref, som finnes ytterligare intagit i iSrcj
års Instruclion för GeneralMönsterherrar för
samtelige Sjötrupperne; men i anledning af
uppkommen fråga härom inom Södra Möre
IndelningsCompagnier, och på gjord förfrågan
af Konungens Befallningshafvande i
Calmare Län, har det, genom Kongl. Brefvet
den 16 Maji 1827, blifvit förklaradt,
att Rotehållare, som ställa lagligen hefull
-
n H.
Den 6 Fcbruarii e. m.
mägtigade ombud, kunna sjelfve ausvarsfritt
uteblifva från Generalmönstringarne. Då saken
således redan af Kongl. Maj:t blifvit
afgjord, i enlighet med bvad Utskottet tillstyrkt,
och ett Kongl. Bref derom till efterrättelse
utfärdad t, tror jag den föreslagne
skrifvelsen vara öfverflödig, emedan något
annat svar derå icke kan väntas från
Kongl. Maj:t än detta: ”Hvad Rikets Stalinder
nu begära, hafva Vi redan i Nåder
”verkställt.” I anledning häraf anser jag
ingen annan åtgärd i afseende på Utskottets
Utlåtande böra vidtagas, än att det
lägges till handlingarne.
Grefve Posse, Arviel: Som jag baft
tillfälle att förut se det af Friherre af Nordin
omnämnde Kongl. Bref, förenar jag mig
med Herr Friherren i den åsigt, att, sedan
Kongl. Majit redan bifallit bvad Ekonomiutskottet
tillstyrkt Rikets Ständer att begära,
den foreslagne skrifvelsen är öfverflödig;
men i anledning häraf får jag för
min del tillstyrka afslag å Utlåtandet.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag vill blott
till Friherre af Nordin framställa den fråga,
om det åberopade Kongl. Brefvet var
af den beskaffenhet, att det blifvit offentliggjordt
såsom allmän kungörelse, eller
om det endast förblifvit en hemlighet emellan
Styrelsen och Södra Möre Gömpagni,
i hvilket senare fall jag förbehåller mig alt
få göra några anmärkningar.
Den 6 F e b r u a r i i e. m.
Friherre af Nordin: Det Kongl, Brefvet
Sr ställd t' till Förvaltningen af Sjöärenderne,
och slutmeningen deri lyder:
”ägande J att vederbörande härom förständiga,
” hvarmed uttryckes skyldigheten för
den Auctoritet, som tillskrifves, att låta utfärda
Brefvet till allmän kännedom och efterrättelse.
Har Förvaltningen af Sjöärenderne
icke fullgjort detta åliggande, så är
det en försummelse, som bör rättas och
säkerligen äfven vinner rättelse, utan alt någon
åtgärd å Rikets Ständers sida derföre
blir erforderlig; men jag är öfvertygad, att
Förvaltningen af Sjöärenderne ej underlåtit
att ställa sig den Kongl. Befallningen i
detta afseende till efterrättelse, helst Brefvet
redan är cå gammalt, som från år 1827.
Herr von Hejnne, Georg: År 1827 var
jag, såsom innehafvare af en del uti en
BåtsmansRote, utsedd till Rotemästare eller
Hufvudman för Rolen. Vid Generalmönstringen
samma år skickade jag med Båtsmannen
en annan person, likväl utan full—
magt, för att vara närvarande, i fall något
å Rotens sida erfordrades, hvilket jag dock
förut visste ej skulle komma ifråga, emedan
Rotehållarne och Båtsmannen på förband
öfverenskommit i alla punkter; men
detta oaktadt hlef jag för uteblifvaude pliktfälld
att. höla 16 eller dJ\ sk. B:co, jag minnes
ej hvilketdera. Jag kan ej neka, att
detta föreföll mig besynnerligt. Jag till
-
4
I •
262 Den 6 Februarii e. m.
styrker derföre återremiss af Utlåtandet med
begäran, att Utskottet måtte föreslå en underdånig
framställning till Kongl. Maj:t om
en sådan ändring i författningarne, att när
Rotehållare och Båtsman veta med hvarandra,
eller äro öfverens derom, att de å
ingendera sidan hafva något alt erindra,
Båtsmannen då ensamt må inställa sig vid
Generalmönstringen; ty jag kan ej förmoda
meningen vara, att Rotehåilaren skall
mönstras tillika med Båtsmannen. Skulle
denne blifva casserad, eller något annat
oförmodadt förefalla, så lära Rotehållarne
alltid förskaffa sig tillfälle att derom blifva
underrättade.
Herr Hjerta: Efter den upplysniug Friherre
af Nordin gifvit, finner jag visserligen,
att tillräckligt blifvit gjordt å Regeringens
sida, och att den föreslagne skrifvelsen
således är öfverflödig; men då saken
angår en slags beskattningsfråga, anser
jag det vara nödvändigt för oss såsom Lagstiftare,
att med varsamhet förfara, och att
vi derföre af Ekonomiutskottet böra infordra
upplysning om det Kongl. Bref, hvars
innehåll Friherre af Nordin åberopat, helst
det förefaller besynnerligt, att detta Bref
kan vara helt och hållet obekant för EkonomiUtskottet,
enär det måste finnas i 1827
års Författningssamling. Hvad Herr von
Heynnes förslag beträffar, så lärer det svårligen
låta verkställa sig, såsom oförenligt
Den 6 Februarii e. ra. a63
med Rotehållarens säkerhet, emedan en Båtsman,
sora hemma varit i bästa förstånd med
sin Rotehållare, vid Mönsterbordet, när lian
befinner sig ensam för Mönsterherren, lätteligen
kan komma på andra tankar och
anföra grundlösa klagomål, som då icke
hunna utredas. Min mening är således,
att, ehuru jag för egen del är öfvertjgad,
det någon åtgärd å Rikets Ständers sida
icke vidare erfordras, nödvändigheten likväl
kräfver, att af Ekonomiutskottet begära
ett bestämdt Utlåtande om hvad Styrelsen
redan vidgjort i saken, på det vi må
handla efter säkra grunder. Jag anhåller
derföre om återremiss af Utlåtandet, på det
vi må lära känna det Kongl. Brefvet, och
få del af ordalagen deri.
Friherre Anckarswärd Carl Henrik:
Jag är sjelf rustande under Båtsmanshållet
vid Första Södermanlands Compagni, men
har mig alldeles ingen ting bekant om någon
sådan Kongl. Skrifvelse, som här blifvit
åberopad, hvilket bevisar, att den icke
blifvit offentliggjord såsom en allmän författning
för hela Riket. Jag inser således
icke något ondt deri, att Rikets Ständer
framföra den af Utskottet föreslagne begäran
om ett stadgande, som jag anser ganska angeläget
för Båtsmanshållet. Deraf skulle
åtminstone följa, att Kongh Maj:t kom i
erfarenhet deraf, att dess Nådiga vilja icke
blifvit efterkommen, som sig bordt, och
264
Den 6 F e b r u a r i i e. m.
att det blef uppdagadt, af hvilken tjenstefelet
vore begånget. För öfrigt får jag förena
mig med Herr Hjerta.
Friherre af Nordin: Jag vill ej bestrida
återremiss, men får anmärka, att jag ej
uppgifvit, det något tjenstefel blifvit begånget.
Jag känner det ej, men för min enskildta
del förmodar jag, att det icke egt
rum. För öfrigt anhåller jag, då innehållet
af det Kongl. Brefvet blifvit ifrågasatt,
att få uppläsa detsamma. Med förbigående
af ingressen, lyder det sålunda: ”Sedan
”i anledning häraf, Inspectören för Sjötrup”perne
underdånigt yttrande afgifvit, samt
"J dermed, jemte eget underdånigt Utlåtande
af den 23 i sistlidne månad till Oss
”inkommit, håfve Vi detta ärende i Nåder
”låtit Oss föredragas; och vilja, efter Nå”digt
öfvervägande af hvad i ena och an”dra
sidan i underdånighet blifvit anfördt,
”härmed i Nåder hafva förklarat, att den
”Rust- eller Rotehållare, sorn genom befull”mägtigadt
ombud vid Generalmönstring sig
”infinner, icke skall vara underkastad de
”ifrågavarande så väl uti Kongl. Brefvet af
”den ii Februarii iy44> so,n sedermera äf”ven
uti 1819 års Generalmönstringslnstruc”tion
stadgade böter för uteblifvande vid
”mönstringen, så framt det befullmägtiga”de
ombudet förmår gifva bestämdt besked
”om allt, livad som emellan Båtsmannen
”och Roten kan ifrågakomma, eller af Gc
-
D e n 6 F e b r ii a r i i e. in.
265
■”neral mönsterherren till afgörande framstäl”les;
hvaremot Yi funnit sådane böter ovä”gerligen
höra drabba den Rusthållare, som
”vid Generalmönstring icke sig inställer
”antingen personligen eller genom sådan la”ga
fullmägtig, som kan bestämdt och nöjaktigt
besked för sin hufvudman lemna;
”ägande J att härom vederbörande till be”hörig
underdånig efterrättelse förständiga,
”och Yi befulle etc.”
Nu hemställer jag, om detta icke gäller
hela Båtsmanshållet, och bordt genom
Förvaltningen af Sjöärenderne allmängöras.
Grefve Posse: Då den egentliga anmärkningen,
som här blifvit framställd, och
hvilken ej heller lärer sakna grund, är den,
att det Kongl. Brefvet ej skall vara kungjordt,
synes mig detta icke kunna verka
till återremiss, utan till bifall, och följaktligen
till en underdånig skrifvelse, som
skulle föranleda till Brefvets offentliggörande.
Grefve Cronstedt_, Claes: Såsom Chef
för Förvaltningen af Sjöärenderne, anser
jag mig böra förklara, att oin Ridderskapet
och Adeln ville tillåta frågan blifva
livilande på bordet till nästa plenum , skulle
jag då vara i tillfälle att fullständigt upplysa
förhållandet, och ådagalägga, att något
tjenstefel icke blifvit begånget af Förvaltningen
af Sjöärenderna. Kongl. Bref
-
Den 6 F e b r u a r i i e. m.
vet af den 16 Maji 1827 hade endast tillkommit
i anledning af en Mönsterherres enskildta
misstag om tillämpningen af förut
gällande Författningar, och det är af sådan
orsak, som allmänt kungörande af det Kongl.
Brefvet icke ansetts af nöden. Men, som
sagdt är, ifall Riddarskapet och Adeln så
behagar, skall jag i nästa plenum ytterligare
utreda förhållandet.
Herr Hjerta: Jag ber om ursägt, att
jag är envis i min begäran om återremiss,
i stället för bifall lill Utlåtandet; men jag
är häruti af samma öfvertygelse som Friherre
af Nordin, att jag anser det vara
opassande, att Rikets Ständer inkomma till
Kongl. Maj:t med begäran om en sak, som
redan förut blifvit bifallen. Då dessutom
anledning härifrån kunde hämtas till anmärkning
på ett möjligen begånget missförstånd
af Tjenstemän, hvilket, om det
än ägt rum, enligt min tanka bör vinna
öfverseende bland oss, der fråga endast bör
uppstå om det hela, anser jag på denna
grund, och då Utskottet inkommit med ett
Utlåtande, som alldeles icke omnämner ett
helt Kungabref, hvilket är det sista och
gällande i frågan, tillräcklig och billig anledning
förefinnas till återremiss. Deremot
gör jag mig öfvertygad, att när Utlåtandet
kommer tillbaka, och vi få se den Kongl.
Skrifvelsen, skola vi alla vara ense derom,
att någon vidare åtgärd ej behöfves.
Den 6 Februari i e. m.
267
Herr Tham, Wollrath: Sedan Grefve
Cronstedt begärt frågan på bordet, för att
i nästa plenum lemna sådane upplysningar,
hvarigenom jag är öfvertygad att återremiss
skall blifva öfverflödig, får jag, till
besparing af tiden, förena mig med honom.
Herr Nordenanckar, Gustaf, förenade
sig med Herr Tham.
*
Grefve Cronstedt: Endast i den händelse,
att Ridderskapet och Adeln skulle
äska de af mig erbudne upplysningar, bar
jag begärt rådrum dermed till nästa plenum;
men för min enskildta del yrkar jag
visserligen icke frågans bordläggande, utan
medger desto helldre återremiss, som jag
till Utskottet kan och skall afgifva de nödiga
upplysningarne.
Herrarne Tham och Nordenanckar förklarade,
att de, vid sådant förhållande, jemväl
afstodo från deras begäran om frågans
hvilande på bordet.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
de vid EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag vill
blott nämna, att jag icke deltagit uti det
268
Den 6 Februari i e. m.
• af Ridderskapet och Adeln nu fattade beslut,
emedan jag trott mig höra, att det
skulle utgöra ett slags straff för Utskottet;
en åsigt, som jag icke kan dela, helst straffet
i allt fall väl endast drabbar vårt Canzli,
som får sysselsätta sig med utskrifningen
af de vidlyftiga anföranderne.
Föredrogs till remitterande Grefve
Horns, Claes Fredrik, den 21 sistlidne Januarii
på bordet lagde anförande, i anledning
af de anmärkningar, som blifvit gjorde
emot dess, den a3 sistlidne December
till Ekonomiutskottet remitterade, motion,
angående förändring af nuvarande Gästgifvare-
Krono- och Kungs-skjulser.
Grefve Posse, Arviel: Såsom en fortsättning
och närmare utveckling af sin redan
förut väckte motion har Grefve Horn
aflemnat tvenne förslag till allmän Skjutsinrättning.
Det ena, sorn tillika innehåller
en Historia om nuvarande Skjutsinrättningen
i Riket, är af en anonym författare,
och då Grefve Horn ej antagit författarens
åsigter såsom sine egne, utan bestämdt förklarat,
att han ej delar dem, förmodar jag
förslaget icke förtjena särdeles afseende. Det
andra är af Grefve Horn sjelf, och grundar
sig på tvenne vilkor, nemligen Kronoskjuts-skyldighetens
upphörande och skjutslegans
förhöjning med 5o, 100 ända till
200 procent. Det skulle kanske icke blifva
Den 6 Februari i e. m.
269
svårt, att här ådagalägga faran af att bjugga
på desse grunder, men då Memorialet
förmodligen blir remitteradt till Ekonomiutskottet,
och jag, såsom Ledamot af detta
Utskott, der får tillfälle till en närmare
granskning af förslagets större eller mindre
antaglighet, sparar jag till dess allt omdöme
öfver sjelfva saken, och jag gör det så
mycket heldre, som jag erinrar mig Ridderskapets
och Adelns anspråk, att icke
före frågans behandling af Ekonomiutskottet
höra den afhandlas; men felet är icke
begånget af mig utan af Grefve Horn, som
åter väckt frågan. Jag vill derföre nu blott
göra några anmärkningar vid den del af
Memorialet, som är riglad emot mig och
mine yttranden.
Grefve Horn uppgifver, att jag skulle
hafva sagt: ”att håll- och reservskjutsen
”matte ställas på entreprenad, strider emot
”min (Posses) öfvertygelse om nyttan för
”både resande och skjutsande, stödd på er”farenhetsbevis.
” Mitt yttrande deremot innehåller,
efter en framställning af entreprenad-inrättningen
inom Skaraborgs Län, följande
mening: ”Sådant har förhållandet va”rit
i Skaraborgs Län, och jag har ansett
”mig böra uppgifva det, såsom ett erfaren”lietsbevis,
hvilket förtjenar afseende; men
”jag hoppas och anhåller, att icke någon
”må af detta mitt yttrande draga den slutsats,
att jag finnér ifrågasatte skjuts-entre
-
270
Dt'ii 6 Februarii e. in.
”prenader olämplige, och således afstyrker
”dem.” Jag har dessutom uttryckligen förklarat
att min afsigt endast varit, att ådagalägga
hvad som redan i detta afseende blifvit
tillgjordt, jemte min öfvertygelse, att en
vidare utveckling af skjutsentreprenad-systemet
beror på en förbättrad landscultur
och en lifligare communication. Huru man
härifrån kunnat draga den slutsats, att
nyttan af en sådan inrättning stridde mot
min öfvertygelse, är för mig och förmodligen
de fleste alldeles obegripligt. Jag har
således ej annat svar, än att bedja Grefve
Horn å nyo genomläsa mitt anförande, och
anhålla, det Grefven framdeles ville undvika
att påtvinga mig åsigter, deni jag icke äger.
På ett annat ställe i Grefve Horns anförande
läses: ”Det torde vara öfverflödigt
”erinra, att densamma (skjuts-entreprena”den)
måste vara fullkomligt frivillig, och
”att Styrelsens enda åtgärd dervid bör vara,
”att upplysande och ledande bereda öfver”gången,
med den varsamhet, som fordras
”vid upphäfvandet af urgamla inrotade missbruk
och vanor hos en allmänhet, hvilken
”ej erfarit den verkställande Magtens mellankomst
i afsigt att lindra dess skattebör”dor.
” Härigenom synes mig Grefve Horn
tydligen hafva godkänt Styrelsens förut vidtagne
åtgärder; ty det är allmänt bekant,
och har här ofta blifvit omtaladt, att Regeringen
befallt Länsstyrelsen^ höra skjutslagen,
och söka förmå dem att ingå på en
-
Den 6 Februalii e. m.
treprenad-inrättningen, hvilket innebär, att
man å ena sidan lemnat rum för den fria
viljans oinskränkta verksamhet, och å den
andra velat använda en ledande uppmaning.
Det förundrar mig således, hvarföre Grefve
Horn i sin första motion så högt klandrat
Styrelsens overksamhet i denna del,
och oaktadt alla försök å min sida att sammanjemka
desse yttranden, har jag ej kunnat
finna annat, än att de stå i rak strid
mot hvarandra. Sednare momentet af den
citerade strophen förundrar mig äfven. Jag
kan ej instämma deri, att allmänheten ej erfarit
Regeringens afsigt att lindra dess skattebördor.
Tillfällen att visa en sådan afsigt
kunna hafva varit få, men jag erinrar mig
med glädje ett, som blef begagnadt, då Regeringen,
efter det svåra missväxtåret, fann
godt att inställa åtskillige Regementsmöten
för år 1827, och eftergifva ett halft års Passevolance-afgift,
hvilket verkade en lindring
i skattebördorne af, som jag tror, omkring
i3o,ooo R:dr för hela Riket; och detta angick
likväl en Cassa, som är ställd under
Styrelsens egen disposition. Jag ber, mine
Herrar, om förlåtelse, att jag gått på
;sidan om ämnet. Jag medgifver, att det
visst icke tillkommer mig, att här uppträda
såsom en försvarare af Styrelsens afsigter
emot beskyllningar af denna art; men
då Grefve Horn rigtat sina anmärkningar
mot mig personligen, har, jag trott mig böra
upptaga och besvara dem utan undantag.
Den 6 Februarii e.
Längre fram yttras: ”Grefve Posse tror
”det ej vara väl betänkt att upphäfva Kro”noskjuts-skykliglieten,
förmodligen på an”dra,
ehuru ej uppgifne skäl, än att sådant
”skulle påkalla mera omtanka och hushållning
vid bestyret med Kronans transporter.
” Grefve Horn finnér således ej, att
jag uppgifvit någre skäl för mina betänkligheter;
han har glömt hvad jag yttrat,
att om Kronoskjuts-skyldigheten upphörde,
skulle transporter af Kronans elfecter verkställas
genom accorder, hvilket blefve ganska
dyrt och kännbart för Statsverket; och
då Kronoskjutslegorne på delta sätt ostridigt
stegrades till det högsta, skulle Kronoskjutsningen
förvandlas till en af allmogen
eftersökt binäring, hvilket visserligen
icke vore för jordbruket fördelaktigt. Mig
synes således, att jag ej underlåtit uppgifva
skäl, kanske så gällande, att jag kunnat
förbigå andra, hvilka det likväl ej torde
hafva varit svårt att finna.
I frågan om Kungsskjutsen tror Grefve
Horn, att mina bevis för dess lagenlighet
icke uthärda en närmare granskning, och
åberopar till stöd för denna tanka åtskilige
författningar, hvilkas innehåll, på det
sätt Grefven ensam anställt granskningen
o O
deraf, naturligtvis utfallit till fördel för
Grefvens egen åsigt. Nu deremot torde
Grefve Horn tillåta, att vi företaga en sådan
-
Den 6 Februarii e. m. 273
dan granskning gemensamt, oell jag förmodar,
att resultatet skall blifva helt annorlunda.
Vi böra dervid till en början förbigå
alla citationer al' 1651 och 1664 Arens
Gästgifveri-Ordningar, hvilka jag aldrig,
nämnt, eller ens kunnat nämna; ty det
skulle hafva varit oförlåtligt, om jag, på
min plats såsom Embetsman, glömt att
1734 års Gästgifveri-Ordnirtg och Förklaringen
deröfver af 1766 äro de gällande författningarne
om Gästgifverierne. Det är
liufvudsakligast 1642 års Riksdagsbeslut,
som jag åberopat. Jag uppläste det vid
förra discussionen, och får nu å nyo citera
ur dess 6:te punkt följande: Efter noga
öfverläggande är detta medel af oss
samtligen godt funnet, att alle frie skjutsfärder
och gästningar måtte af skaffas och
upphäfvas öfver hela Riket, undantagandes
desse tvänne, när H. K. M. vår allernädigste
Drottning i egen person med
hela sitt Hof, eller en del deraf reser någorstädes
i landet, eller att Krigsfolket Regements-
eller Fäniketals fordras upp till
tågs emot Riksens flender, eller kommer Regements-
eller Fäniketals tillhakars och marcherar
hem igen, att dä aller allmoge, det
vare sig frälst eller ofrälst pä fredsmil en
eller fjerran belägne (jugen utan dem, som
innan Frälses rå och rör begripne äro, undantagnej
då skjutsa och befordra H. K.
M:s resa och Krigsfolkets upp- och återtåg
11 H. • *8
Den 6 Februarii e. m.
med Häst och nödtorftigt foder och mål.
Häraf finnes temligen klart, att genom detta
RiksdagsBeslut skyldigheten af fri Kungsskjuts
blifvit stadgad för allt frälst och ofrälst,
och måste således äfven anses beståndande,
intill dess det kan visas, att delta stadgande
blifvit upphäfvet. Sådant liar icke af
Grefve Horn blifvit visadt, men han anser
, sig förmodligen kunna draga en sådan slutsats
af i6/j9 års RiksdagsBeslut, der skjutsnings-skyldigheten
omnämnes endast vid tillfälle
af krigsfolkets fram- och återtåg. Härvid
bör likväl erinras, att båda desse RiksdagsBeslut
endast handla om fri skjuts, och
orsaken, hvarföre uti det sednare Konungens
och dess Hofs resor ej finnas nämnde,
är således lätt funnen, emedan det genom
en Kongl. Försäkran af samma år förklarades,
att Kongl. Maj:t derefter ville betala
sina resor. Det måste derföre för något
livar synas klart, att genom 1642 års RiksdagsBeslut
en Lag blef stadgad ior fri Kungsskjuts,
och ali detta genom i64.0 års Försäkran
förändrades till en skyldighet, som
skulle utgöras emot betalning. Sådan är åtminstone
min bestämda öfvertygelse, så
mycket mer, som jag i annat fall skulle
varit den förste alt väcka frågan, just derföre
att jag tror ett stadgande härom ej
kunna undvaras.
.Tåg anser mig nu tillräckligt hafva besvarat
Grefve Horns anförande, så vidt det
Den 6 Februarii e. m.
275
Varit rigtadt emot mine yttranden, och jag
lan derföre sluta, med förbigående af hvad
Grefven yttrat om ”de städse återkommande
försöken att göra smickret gällande
”framför den frie mannens ärliga, oförställ—
”da språk, som icke alltid kan iklädas den
”behagliga drägt, hvarmed man smyckar
”sina hyllningsoffer”; ty denna förebråelse
lan icke vara mig ämnad, och då jag icke
heller finnér någon anledning, att den med
skäl kunnat rigtas mot någon annan blanda
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, var
reflexionen, till det minsta sagdt, öfverflödig»
Herr Tham, Wollrath: Det är ej min
afsigt, att ingå i något utlåtande öfver Kungseller
Kronoskjutsskyldigheten. Jag vill endast
hålla mig vid den vanliga Gästgifveriskjulsen,
och önskade, då frågan om en förbättrad
inrättning deraf vinner EkonomiUtskottets
behandling, få fästa uppmärksamheten
på ett ganska vanligt misstag, sorn
äfven af Grefve Horn, enligt min tanka,
blifvit begånget, att nemligen bland skjutsbesvären
anse reservskjutsen mindre betungande
än hållskjutsen. I glest bebodde orter
är förhållandet i synnerhet motsatt, så
att hållskjutsens utgörande på ett afstånd af
2 mil från Gästgifvaregården blir förenadt
med mindre tunga, än reservskjutsenpå ett
afstånd af \ eller \ mil. I förra fallet vet
den skjutsskyldige på förhand dagen , då han
skall infinna sig på Gästgifvaregården, och
u H. iS*
Den 6 Februarii e. m.
kan inrätta sina göromål derefter, men i
det sednare mäste lian vara beredd, att taga
hästen ifrån de angelägnaste körslor. Att
med hållskjutsens upphäfvande, på sätt Grefve
Horn föreslagit, af de närmast Gästgif-'
varegårdarne belägne reservlagen bilda entreprenörer,
som skulle öfvertaga hela skjutsen,
vore att hvälfva allt det moraliska onda
af skjutsväsendet på denna enda dass,
hvilken likväl äger samma anspråk på vårt
behjertande i detta afseende som någon annan.
Ett sådant förslag är dessutom omöjligt
att öfver allt verkställa; t. ex. emellan
Hofva och Bodarne Gästgifvaregårdar,
der kanske det strängaste håll i Riket utgöres,
huru vill man der finna tillfälle till
en sådan inrättning? För öfrigt förstår jag
icke, huru det med förslaget om entreprenader
kan stå tillsammans, alt höja skjutslegan
ända till 200 procent, hvarigenom
allmogen naturligtvis skulle sättas i frestelse,
att sjelf gerna skjutsa, i stället för att bortaccordera
skjutsskyldigheten. Man vet, hvilka
svårigheter i detta afseende entreprenadsystemet
redan under närvarande förhållanden
mott. — Jag anhåller att desse mina
anmärkningar få åtfölja remissen, till
det afseende Utskotltet finner dem förtjena,
då hela frågan till behandling företages.
Jag vill blott tillägga, att jag icke eller
finner lämpligt att stadga olika skjutslega
för olika orter, emedan sådant endast
skulle föranleda lill missnöje och oreda.
Den 6 Februarii e. m.
277
Grefve Horn, Claes Fredril;: Jag anser
mig pligtig, att åtminstone i korthet
besvara de anmärkningar, som nu blifvit
framställde. Grefve Posse anser först mig
hafva origtigt uppfattat hans förra yttrande
i ämnet, och tror, att jag vid genomläsningen
deraf skall finna andra ord, än dem
jag citerat. Detta är väl möjligt, så mycket
mer, som Grefven sjelf torde erinra sig,
att den dagens Protocoll ännu är ojusteradt.
Jag tillstår, alt jag icke uti Cnnzliet
efterfrågat och genomläst yttrandet, utan endast
för mitt minne tagit Riksdagsordningen
lill hjelp, der Grefven säges hafva åberopat
1649 års RiksdagsBeslut och GästgifveriOrdningen
af i65i. Grefven tror äfven,
att jag illa uppfattat meningen af hans yttrande
angående entreprenaderne i Skaraborgs
Län; men då Grefven klandrat min motion,
sorn innehåller ett förslag till entreprenadinrättning,
såsom en anvisning på den enda
utvägen till skjutsväsendets förbättring,
måste i sjelfva detta klander ligga beviset
för Grefvens bestridande af entreprenadernes
nytta; jag vet i annat fall sannerligen
icke, hvad det är, sorn Grefven bestrider,
Vidare säger den ädle Grefven,
att jag klandrat Styrelsens afsigt att ej lindra
skattebördorne. Härvid torde få erinras,
att jag aldrig talat om Styrelsens afsigt;
jag har endast sagt, att allmänheten
icke sett eller erfarit Regeringens mellankomst
i sådant afseende. Hvad det, till be
-
278
Den 6 Februarii e. m.
vis om motsatsen, anförde exemplet af eftergift
å Passevolance-medlen beträffar, så
torde det först böra upplysas, om Passevolance-afgifterne
äro af verklig skaltenatur,
eller om de icke tillkommit just genom
Regeringens mellankomst för att öka
skatlerne. Då Grefve Posse för öfrigt citerat
1642 års RiksdagsBeslut, såsom en
ännu gällande grund för den serskilta Kungsskjutsen,
förundrar det mig, huru sådant
kan förenas med det sednare RiksdagsBeslutet
af 1649, der det förra blifvit ändradt
just i afseende på Kungsskjutsen. Men som
Grefven tillika åberopat en Kongl. Försäkran
af 1649, hvarigenom Kungsskjutsens utgörande
mot betalning skall blifvit stadgad,
får jag bedja Grefven hafva den godheten
att, till äfventyrs ur det Verk jag ser ligga
framför Grefven, uppläsa för oss denna
Försäkran, eller uppgifva, hvarest den kan
igenfinnas; ty jag har icke någorstädes kunnat
upptäcka densamma, men deremot vet
jag bestämdt, att 1664 års GästgifveriOrdning,
som utgör en förklaring eller sammanfattning
af föregående RiksdagsBeslut,
uttryckligen stadgar, att någon Kungsskjuts
icke vidare skulle äga rum, och att den
icke sedermera blifvit åter införd , tror
jag mig tillräckligt hafva bevisat genom de
författningar jag åberopat i mitt skrifteliga
anförande, som nu utgjort föremålet för
Grefve Posses anmärkningar. — Hvad åter
angår Herr Thams förmodan om ett af mig
Den 6 Februari i e. in.
279
begånget misstag, får jag endast förklara,
att jag belt och hållet instämmer i hans
yttrande, rörande Reservskjuts-skyldighetens
svåra beskaffenhet, men att min mening
icke heller varit dess bibehållande.
Min motion har till tydligt syftemål, att
Svenska jorden må befrias från allt skjutsbesvär
genom en Systematisk Post- och Forvagnsinrättning
öfver hela landet; men intill
dess detta kan tillvägabringas, har jag,
såsom en förbättring i närvarande skjutsinrättning,
föreslagit entreprenader och skjutsbestyrets
förflyttning, ifrån det inre af landet
till de större vägarne och de närmast
Gästgifvaregårdarne belägne Reservlagen. —
Något vidare har jag icke för närvarande
alt tillägga, men ifall Grefve Posse behagar
uppfylla min begäran om uppläsande
af 1649 ars Försäkran, torde jag derefter
få tillfälle att ytterligare yttra mig.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill blott,
i anledning af Herr Thams yttrande, anhålla,
att Ekonomiutskottet, då dagens discussion
kommer under dess öfverläggning,
må fästa uppmärksamhet vid förhållandet i
Norrige, hvilket torde kunna tjena till någon
ledning för omdömet. Der finnes nemligen
en inrättning af så kallade Fasta Stationer
, som säkert skulle lyckas bos oss,
serdeles i de orter, der communicationen
är liflig. Denna inrättning består deri, att
Gästgifvarne åtaga sig hålla ett visst antal
29o
Den 6 Februarii e. m,
hästar om dagen, mot rättighet alt uppbära
en förhöjning i den vanliga skjutslegan
af 5o eller 100 procent. Kronobetjeningen
mönstrar ofta hästarne, och de Resande controllera
sjelfva medelst Dagboken rigtigheten.
En sådan förhöjning anser jag vara
enda medlet att tillvägabringa entreprenad
der, och felet vid deras inrättande i Skaraborgs
Län torde just legat deri, att skjutslegan
icke med detsamma förhöjdes. På
denna grund anhåller jag, att Utskottet måtte
göra sig underrättad om grunderne för
de Fasta Stationerne i Norrige, och tror,
att om tillämpningen deraf här infördes,
med iakttagande af de sliilja k tigheter, som
locala omständigheter på många ställen erfordra,
skulle entreprenad-inrättningen lätt
nog af sig sjelf till vägabringas.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Den
del af motionen, som handlar om förhöjning
i skjutslegan, har föra nied t mig att
begära ordet. Om en sådan förhöjning endast
befrämjade entreprenader, vore visserligen
redan mycket vunnet; men jag tror
dessutom, att örn den dag gryr, då man
anser Svenska jordbruket böra lisas, skall
detta blifva ett sätt att räcka jordbrukaren
en hjelpsam hand. Skjutsbesväret, jag menar
härmed Håll-, Reserv- och Courirskjutsen,
som nu kostar 12, R:dr 13:co per hemman
att blifva quitt, skulle försvinna medelst
skjutslegans förhöjning. Om möjlig
-
Den 6 Februarii e. m.
281
heten till denna lindring i stället skulle sötas
i 2:dra Artikeln af BevillningsStadgan,
skulle delta föranleda till en total utstrykning
af hemmansvärdet; emedan få hemman
lära kunna uppskattas till 6000 R:dr;
men om skjutslegan förhöjes till den grad,
att entreprenören vill Öfvertaga skjutsen
utan jtägot tillskott, vinner jordbruket samma
lindring på en fördelaktigare väg. Jag
tillstyrker derföre, att förhöjning af Skjutslegan
endast må äga rum, der entreprenader
ingas.
Grefve Posse: Då Grefve Horn uppläste
det Memorial, hvars remiss nu är i
fråga, trodde jag mig finna, att Grefven
hämtat sin origtiga citation af mitt första
yttrande i ämnet från RiksdagsTidningen,
emedan jag der funnit och i flere personers
närvaro anmärkt samma oläglighet i afseende
på i65r års GästgifveriOrdning, hvilken
i hela mitt yttrande ej finnes omnämd.
Jag tog mig äfven då friheten att yttra denna
förmodan, men fick till svar, att Grefven
endast rättat sig efter sitt minne, ehuru
Grefven nu sjelf erkänt, att minnet i denna
del blifvit underhjelpt af RiksdagsTidningen.
Men detta är en småsak, som jag endast
i förbigående velat anmärka. Jag har
nu egentligen begärt ordet, för att enligt
Grefve Horns begäran uppläsa 164,9 års Försäkran.
Den lyder i 3;dje punkten: Pådet
att icke någon ehvem det ock vara må^
rS.h;; ’
! ’ '
282
Den 6 Februarii e. m.
hög eller läg , händ eller okändfrämmande
eller inländsk, skall må fördrista sig,
att truga sig till, eller taga någon Skjutshäst
, Gästning eller annan f ordenskap, hos
någon af Vår Allmoge: Så vele Vi androm
till exempel, alle Väre egne resor, anten
med penningar, eller egne Hästar och fordenskap
forthjelpa , och inga Skjutsfärder
eller Gästningar, för Oss och Vårt Folk,
efter detta dato taga låta, mycket mindre
frie Pass utgifva.
Grefve Horn: Af det upplästa Ian jag
icke finna någon serskild Kungs-skjuts vara
bestämd. Der står blott, att Konungen ville
erlägga betalning för sine resor, och det
torde med skäl frågas, huru man härifrån
kunnat sluta till en egen Kungsskjuts-inrättning,
eller om icke desse resor böra verkställas
med vanlig Gästgifvarskjuts? Jag
fortfar således i mitt påslående, att den
serskildte Kungsskjutsen endast är en följd
af ett missbruk, utom lag; ty denna lag
måste i annat fall bestämma sättet derför,
af hvilken den skall utgöras, hvilka hemman
derifrån äro befriade, o. s. v. utan att
låta allt bero endast af Landshöfdhigarnes
ordres. —- Hvad för öfrigt Grefve Posses sednaste
anmärkning beträffar, torde jag få
erindra, alt jag efter RiksdagsTidningen endast
citerat 1651 års GästgifveriOrdning,
men då Grefven yttrade den förmodan, att
mine cilationer i allo voro hämtade ur Tid
-
Den 6 Februarii e. m.
a83
ningarne, och deribland således äfven citationen
af 1642 och 1649 årens RiksdagsBeslut,
förklarade jag att jag rättat mig efter
minnet, dervid Grefven sjelf torde medgifva,
att i afseende på sistnämnde citationer
något misstag icke eller ägt rum; dessutom
innehåller 1651 års GästgifveriStadga ingenting
annat än hvad, till följd afdetsist
åberopade RiksdagsBeslutet, bordt lill allmän
efterrättelse kungöras,
Friherre Wrangel_, Henning: Ingen finner
mer än jag, att Skjutsinrättningen i dess
närvarande skick är för landet betungande,
men jag anser, att en förhöjning i skjutslegan
skulle blifva ett nytt hinder för industrien
och communicationerne. Distancerne
äro bär så långa, att de, som i och
för industriella företag nödsakas taga skjuts
till tätare resor och transporter, skulle finna
en sådan förhöjning alltför kostsam. Då
man i andra länder reser med två hästar, fordras
här fyra; man behöfver förbud för att
komma fort 0. s. v. så att kostnaderne redan
för närvarande äro i sjelfva verket lika dryga,
som i andra länder. Hvad för öfrigt
Herr Hjertås förslag angår, anser jag det
högst olämpligt. Jag har sjelf haft tillfälle,
alt genom resor i Norrige lära känna
de olägenheter, som de fasta Stalionerne
medföra, och hvilka af Norrmännen sjelfva
erkännas. Ty om man reser en längre sträcka
väg och har brådtom, måste ruan be
-
284
Den 6 Februarii e. m.
gagna förbud, och har då ingen annan förmån
af de fasta Stationerne, än att få betala
tredubbel skjutslega; om åter förbud
icke nyttjas, kan man väl mot den dryga
legan komma förbi en fast Station, men
får på ett annat ställe vänta odrägligt länge.
Jag skulle derföre anse införandet af
fasta Stationer betänkligt hvar som helst,
och önskar på intet sätt, att Utskottet fäster
någon uppmärksamhet vid denna anstalt,
såsom den obehagligaste man kan tänka sig.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Sedan discussionen
i ämnet blifvit öppnad, ehuru
frågan ännu icke blifvit till Utskott remitterad,
anhåller jag, i anseende till sakens
stora vigt, att äfven få .yttra några ord.
För min del anser jag skjutsbesväret, sådant
det för närvarande utgöres, icke vara
bland de största, utan bestämdt det svåraste
onus, som åligger jordbrukaren, och
jag ser deri ett oöfvervinnerligt binder mot
jordbrukets, boskapsskötselns och hästa Pvelns
förkofran. Ty huru kan man vänta,
att jordbruket skall förkofras, så länge Bonden
måste använda sin tid och sina dragare
på landsvägarne? Huru skall boskapsskötseln
kunna förökas, så länge Bonden
måste underhålla ett öfverflödigt antal hä
O
star,
eller hästafveln förbättras, så länge
den befintlige förderfvas genom skjutsningar?
På de orter, der jag har närmare
kännedom om förhållandet, är man icke så
Den 6 Februarii e. m.
a85
lycklig att kunna lösa sig ifrån detta onus
med 12 R:dr B:co, såsom Friherre Ridderstolpe
omtalat. Jag kan visa ställen, der
det kostar 5o R:dr R:gs i contant och 2
Tunnor Hafre per mantal; men en sådan
afgift är omöjligt för Bönderne att erlägga.
De äro i allmänhet icke i den belägenhet,
att de kunna ens för en måttlig penningafgift
lösa sig från utgörandet af ett tryckande
besvär, som dessutom förstör både
dem och deras tjenstefolk i Moraliskt hänseende;
ty den uppfostran, sorn vinnes på
Hållstugan, är att rysa för. Med Herr Tham
kan jag ej instämma deri, alt olika skjutslega
för olika orter endast skulle åstadkomma
oreda. I rak motsats anser jag högst
olämpligt, att samma skjutslega är gällande
för hela landet mellan Haparanda och
Ystad, mellan Stockholm och Edaskans.
Jag erkänner för öfrigt min öfvertygelse,
att det torde blifva svårt att tillvägabringa
en förbättrad inrättning, och att detta
är vida konstigare, än att angifva felen i
den närvarande. Jag skulle för min del
visst icke våga åtaga mig att uppgöra ett
fullständigt project, och bland de många svårigheter,
som dervid skulle möta, räknar jag
äfven Allmogens obenägenhet att gå in på
något nytt, emedan den dels i allmänhet
icke har råd till contante penning-utgifter,
dels ej inser sin förlust vid närvarande förhållande.
Det finnes Bönder, som då de
varit borta i \ dygn med 2 hästar, och der
-
286
Den 6 Februarii e. n>.
vid förtjenat i R:dr B:co, anse denna R:dt*
såsom ren förtjenst, utan alt taga i beräkning
att för densamma erfordrats 2 öke- och
1 dräng-dagsverk, matsäck och foder. Jag
känner oell har talat med manga Bönder,
som äro i denna lyckliga villfarelse. Min
önskan är, att Utskottet vid denna fråga
måtte fästa yttersta grad af uppmärksamhet.
Jag medgifver gerna, att Regeringen
å sin sida icke underlåtit något, utan tvärtom
gjort allt hvad den kunnat göra; och
i afseende på Grefve Posses uppgifter om
entreprenaderne inom Skaraborgs Län, förundrar
det mig mindre, att de varit förenade
med de uppgifne olägenheterne, än
att de någon gång kunnat komma till stånd.
Mig förekommer likväl såsom skulle den nu
existerande Ångbåtsfarten erbjuda en förnyad
anledning att med allvar söka tillvägabringa
en förändring i skjutsinrättningen,
och skulle äfven dertill erfordras något bi
o
drag
af Staten, som jag verkligen befarar,
skall åtminstone jag icke underlåta att rösta
derför; måhända vore det skäl att bygga
de första försöken på en förening med
Ångbåtsfarten. Stockholm är medelpunkten
för all rörelse och handel i Sverige.
Derifrån gå nu Ångfartyg åt alla håll, och
om äfven Yngve Frey en dag skulle inställa
sina resor, tror jag likväl man med säkerhet
kan antaga, att Ångbåtsfart fram»
gent kommer att äga rum mellan Stockholm
och Arboga. Likaså mellan Stockholm
Den 6 Februarii e. m. 287
oell Norrköping eller någon af de mer i söder
belägne städerne. Jag tror vid slikt
förhållande, att man nu borde vara betänkt
på en Forvagns- eller Skjuts-entreprenadinrättning
mellan Arboga och Götheborg
och mellan Norrköping eller Calmar och
Helsingborg. Yid ett sådant företag möta
visserligen tvenne stora svårigheter; den
ena, att Ångbåtsfarten ej räcker hela året,
utan blott vid öppet vatten; men ehuru jag
nog inser, att binder för inrättningens li 11—
vägabringancie häraf skola uppkomma, tror
jag dem likväl icke vara alldeles oöfvervinnerliga.
Den andra svårigheten är af större
vigt, att nemligen blott få trakter af Riket
sålunda komma i åtnjutande af förbättringen;
men härtill svaras, alt sjelfva saken
af en förändrad skjutsinrättning möter
så stora svårigheter, att jag tror man
genom anslällde försök bör lära känna, om
det finnes någon probabilitet för att den
skall lyckas; och desse försök böra anställas
vid de mest besökte vägarne; ty lyckas
icke inrättningen der, så lärer den säkerligen
icke lyckas vid de mindre vägarne.
Här är icke fråga om en hastig, utan om
en väl beräknad åtgärd; ty hvad som är
väl gjordt, är äfven fort nog gjordt. Jag
förnyar derföre min önskan, att Utskottet
må taga saken i noga betraktande, och att
resultatet af Riksdagen i detta afseende åtminstone
må blifva en underdånig anhållan
om förnyade försök, att sälta skjulsvä
-
288
Den 6 F e b r u a r i i e. rm
sendet pä en för landtbruket mindre odräg
lig
fot.
Grefve von Schwenin„ Fredrik Bogislaus:
I anledning af Friherre Wrangels anförande,
utbeder jag mig att få fästa Utskottets
uppmärksamhet på en omständighet:
om nemligen det icke gifves ett naturligt
förhållande mellan markegångspriset
på öke- och karldagsverke, på hö och
halm samt skjutslegan. Der torde en princip
finnas, från hvilken man bör utgå. Det
säger sig sjelf, att skjutslegan då äfven
måste blifva olika på olika orter, och jemväl
för olika år, så att, enär priset på foder
blifver högre, skjutslegan derefter rättas.
Utskottet torde då äfven föras på den
tankan, att det icke är rätt, att den jordägande
skjutsskyldige skall till resande utgöra
dagsverken lill lägre pris, än hvartill
han sjelf löser dem, för hvilka hans
jord är graverad.
Friherre Ridderstolpe: Då Friherre
Wrangel yttrade, att han ansåg skjutslegan
redan nog hög, anmälte jag mig att tala,
emedan jag ej delar denna öfvertygelse,
Entreprenörer skulle då icke fordra tillskott
af de skjutsskyldige för att öfvertaga
skjutsen. För öfrigt är orsaken, hvarföre
jag evalverat skjutsbesväret endast till
12 R:dr B:co, den, att jag verkligen i Westrn
an
-
4
Den 6 F e b r u a r i i e. m.
289
manland lyckats nedpruta accorderne om
skjutsens öfvertagande till 18 a 20 R:dr
R:g:s. För dem, som ej Förstodo hvad jag
nyss nämnde om 2 Art. af BevillningsFörordningen,
tror jag mig böra upplysa meningen
vara den, att om man anser jordbruket
bora lisas, detta ändamål lättare
vinnes derigenom, att skjutslegan så förliöjes,
att den skjutsskyldige ej beböfver
betala något tillskott till entreprenören,
än om Staten skulle, i afsigt att åstadkomma
en 12 R:dr B:co lindring i hemmanens
afgift, i stället gå derhän, att i samma
mån eftergifva skyldigheten att betala
Bevillning efter 2 Art.; ty mot en afgift
af 12 R:dr enligt denna Art. svarar ett hemmansvärde
af 6000 R:dr.
Grefve Mörner, Carl: Jag inser väl
nyttan af en förändrad skjutsinrättning i allmänhet,
men jag tror, att olika förhållande
i olika orter äger rum. I Småland till
ex. skulle all annan inrättning hvad reservskjutsen
angår, än den närvarande, hvarken
vara verkställbar eller önskad. Hemmanen
äro små med knappa foderlillgångar,
och en mängd mindre besökte vägar
finnas, der någon annan skjutsinrättning än
den, som nu existerar, icke kan tillvägabringas.
Jag anser det väl icke omöjligt
för entreprenörer alt åtaga sig skjutsen på
de större vägarne, till ex. mellan Stockholm
11 H. 19
ago Den 6 Februarii e. m.
och Skåne, der en mängd af resande alla
årstider färdas; men jag förutser stora svårigheter,
att å vissa orter i Småland kunna
anskaffa det betydliga förlag af foder,
som behöfves för underhållet af ett större
antal hästar å hvarje station, och jag tror
således, att det föreslagna skjutssältet icke
der låter verkställa si". — Småländska bon
o
den
anser dessutom icke reservskjutsen som
ett onus. Den, som äger ett fjerdedels hemman,
har bäst och begagnar alla tillfällen
att genom skjutsning förtjena penningar,
och jag känner dem, som ulan någon vedergällning
åtagit sig reservskjutsens utgörande
för annan dertill skyldig. Jag kan
icke föreställa mig möjligheten att tillvägabringa
någon lämplig förändring i nuvarande
reservskjuts-inrättning, och anhåller, att
dessa anmärkningar få åtfölja remissen af
frågan.
Friherre Wrangel: Ehuru frågan är af
stor vigt, hade jag likväl icke ämnat att
vidare yttra mig deröfver, för att icke upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, men
tror mig, i anledning af Grefve von Sclrwerins
anförande, böra förklara, att jag visserligen
delar Grefvens åsigt, alt skjulslegan
bor rätta sig efter det gångbara priset
på dagsverke och foder; men då man eftersinnar,
att för en häst och gosse efter
nuvarande taxa erhålles 24 sk. för milen,
dervid för fram- och återresan åtgå 3 tim
-
Den 6 Februarii e. m.
hiar, skall man finna, att detta sätt till förtjenst
är fördelaktigare än något annat. Jag
anser mig med detsamma hafva besvarat
Friherre Ridderstolpes anmärkning; men då
Friherren bland annat åberopat de tillskott,
som af entreprenörer fordras, såsom bevis
att närvarande skjutslega icke är tillräcklig,
torde jag få erinra, att orsaken, hvarföre den
icke bär sig, enligt min tanka, icke ligger uti
för låg skjutslega, utan uti den rättighet,
som hvarje resande nu äger, att taga endast
en häst, hvilken i dåligt väglag snart blifver
utkörd. Men om en lag stadgades, att ingen
fick i skjuts begagna mindre än två hästar,
och en forvagns-inrättning derjemte
föranstaltades, der den mindre bemedlade
hade tillfälle att för kanske än bättre pris
färdas, än han nu gör vid begagnandet af
en häst, tror jag olägenheterne skulle blifva
afhulpne, och entreprenaden lyckas genom
mindre åtgång af hästar. För öfrigt
får jag tillägga, att jag för egen del skjutsar
mera, än jag begagnar skjuts.
Friherre Anckar swärdj Carl Henrik:
Skjulsbesväret är onekligen det vigtigaste,
som åligger jordbruket, hvarföre jag, då
discussionen deröfver redan fått en sådan,
utsträckning, äfven tager mig friheten yttra
mina tankar i ämnet, ehuru jag fruktar,
att under närvarande förhållanden någre
följder af hvad man önskar icke lära
uppstå. Frågan har af de värde Talarne
ii tt. 19*
Den 6 Februarii e. m.
hittills endast blifvit sedd från synpttnklen
af de resandes beqvämlighet. Jag åter tror
man hufvudsakligen bör taga i betraktande,
huruvida det kan erkännas vara en på rigtiga
rättsgrunder bygd princip, att skjutsbesväret
skall vidlåda jordbruket, hvilket
jag åtminstone för min del anser högst orimligt.
Jag hoppas äfven, att detta åliggande
vid fortsatta framsteg på civilisationens
bana skall försvinna; ty allt allmänt åliggande,
mine Herrar, måste grunda sig på
befordrandet af allmänt bästa, och således
äfven vara jemt fördeladt. Men sådant är säkert
icke förhållandet hos oss, då de landsorter,
som föga besökas, icke vidkännas skjutsningsbesväret
på långt när till samma grad,
som andra, der detta onus är så tryckande,
att det förefaller obegripligt, huru de
skjutsskyldige dermed uthärda. Äfven jag
ar af den tanka, att reservskjutsen är den
svåraste, men jag tror derföre icke, alt hållskjutsen
bör existera, hvilken ofta måste utgöras
på flere mils afstånd. Jag har 5 mil
till mitt håll, och mitt vägstycke >j mil
ifrån mig, och delta förhållande, mine Herrar,
är omöjligt att få ändradt. Auctoriteterne
hafva velat hjelpa mig, men icke kunnat,
och visat mig att någon förändring icke
är möjlig. Jag kan ej annat än berömma
deras beredvillighet i delta afseende, men
jag har endast till begrundande velat framställa
detta exempel, huru orimliga förhållanden
inom vårt land äga rum.
Deo 6 Febr nar ii c. m.
Man har bestridt skjutslegans förhöjning
och ansett den redan dryg nog; men
jag tror felet hesta deruti, att vi vilja åka
för godt köp, utan att besinna nödvändigheten
af att hylla den princip, att allt
gäller hvad det kan gälla, och att skjutslegan
således bör utgöra en skälig vedergällning
för det besvär och den uppoffring,
som i och för skjutsandet blifvit användt.
Uti ett land med sådan utsträckning, och der
vägförhållanderne äro så olika sorn här, tror
jag äfven med Herr Hjerta, att den Norrska
inrättningen med fördel bör kunna användas,
och jag anser det alldeles icke billigt,
att samma skjutslega gäller öfver hela Riket.
Ty jag frågar, om det är rimligt, att
till exempel samma betalning erlägges för
en mil på våra goda Södermanlands-vägar,
som emellan Hofva och Bodarne?
I detaille-frågorne torde således många
saker förekomma lill iakttagande och begrundande;
och om äfven en Forvagns-inrättning
icke skulle kunna till vägabringas, utan en förökad
Statsutgift i början, skulle jag likväl
icke anse desse medel onyttigt använde; ty
jag är öfvertygad, att jordbruket icke i längden
uthärdar med närvarande skjutsbesvär.
Redan då ämnet första gången förevar lill
discussion, hade jag äran lösligen yttra min
tanka, att ett maximibelopp för rättigheten
att taga skjuts borde stadgas. Jag har sedermera
ytterligare öfvertänkt detta förslag,
2g4
Den 6 Februarii e. ro.
och fortfar ännu att tro det icke vara olämpligt
eller stridande emot billigheten, att
genom ett sådant stadgande åtminstone bjuda
till att lindra ett på ingen rättsprincip
grundadt onus. Jag anser derföre, att en
person eller famille icke bör i skjuts få begagna
mer än 4 högst 6 hästar, hvilket
stadgande ovillkorligen skall bidraga alt göra
hästantalet vid Gästgifvaregårdarne mera
tillräckligt. Om någon för sin resa anser
sig behöfva i5 å 20 hästar, såsom nu ofta
händer, under det landtmannens sysselsättning
erfordras vid dess angelägnaste göromål,
så må den resande ställa sig derefter,
och antingen fara med egne hästar
eller fortskaffa sig genom beting; ty jag
inser intet åliggande för landtmannen att
bestrida dylika transporter, om jag så får
kalla dem. — Jag anhåller, att desse anmärkningar
må få åtfölja remissen.
Grefve Horn: Grefve Mörner har, i
egenskap af Landshöfding, tillkännagifvit,
att Allmogen i Småland skall vara belåten
med den närvarande skjutsinrättningen , och
att hvarje förändring deri skulle blifva en
olycka för provincen, om jag rätt uppfattat
Grefvens ord- Ett sådant förhållande
finnér jag högst bedröfligt, och anser som
en olycka, att jordbruket skall behöfva en
sådan binäring. Uppgiften tyckes slå i nära
raport till hvad en annan värd Ledamot,
äfven ifrån Småland, för en stund se
-
Den 6 Februarii e. m.
dan anförde, rörande folkskolorne. Bchofvet
att förtjena hvacl man kan kalla en sådan
stickstyfver, är verkeligen att likna vid ett
svältsystem. Men detta förhållande förundrar
mig icke, så länge man icke upptagit
och sökt vederlägga hvad jag yttrat örn Kronoskjutsskyldigheten
och dess skadliga verkningar.
Allmogen, sorn derigenom tvingas
att vara beständige forman, sättes i en nödvändighet,
som öfvergått till vana, att underhålla
flere hästar, än för dess jordbruk
verkligen behöfves, och lockas derigenom
till den skadliga biförtjensten. I Småland
lärer Ivronoskjutsen isynnerhet vara tryckande
genom täta Båtsmansmarcher. Jag
har nyligen hört omtalas en Kronoskjuts
af omkring 800 hästar för Flottans behof,
och så länge allmogen för sådane transporter
nödgas underhålla hästar, är det ej underligt,
om den söker använda dem, så
godt den kan uti frivilliga skjutsar, då annat
arbete för de öfverflödiga hästarne tryter.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Jag utbeder mig alt äfven
få yttra några tankar i ämnet. Jag betviflar
icke de olägenheter för jordbruket
och folkets moralitet i allmänhet, som man
anfört vara förenade med den närvarande
skjutsinrättningen; de kunna ej jäfvas. Men
genom förhållanden, som äro locala för hvarje
land, anser jag någon jemförelse mellan
Sverige och andra länder i Europa i afse
-
J)en 6 Februarii e- m.
ende på skjutsinrättning, lika litet kunna
uppställas, som i flere andra hänseenden.
En värd Talare har ej kunnat finna den
rättsgrund, hvarpå skjutsskyldigheten, såsom
åliggande jordbruket, hvilar. Delta är
visserligen theoretiskt rigtigt, men practiskt
har skyldigheten här öfvergått till urminnes
häfd. I ett så vidsträckt och glest befolkadt
land, sorn Sverige, måste communications-medlen
alltid vara förenade med
svårigheter, och största varsamhet erfordras,
att icke de inrättningar man vidtager snarare
färsvåra, än förbättra det onda. Någre
Talare hafva trott sig finna botemedlen
uti en förhöjd skjutslega. Jag åter instämmer
med dem, som deraf befara en
motsatt verkan, emedan allmogen skall af
oförstånd eller, om man heldre vill, af riktigt
förstånd om en derigenom uppkommen
verklig fördel, lockas alt bibehålla skjutsen.
Man har äfven framställt möjligheten af en
Forvagns-inrättning. Jag vill härvid ej tala
om stympade Forvagns-inrätlningar; och sådane
äro alltid de, sorn ej med oafbruten
jemnhet gå en viss väg på vissa tider, hela
året igenom. Men äfven med förutsättning,
att en fullkomlig Forvagns-inrättning skulle
kunna tillvägabringas, fÖrekommes likväl
icke derigeuom behofvet af annan skjuts;
ty Forvagnar till tillräckligt antal skulle
omöjligen kunna cirkulera på alla landsvägar
öfver hela Riket. Skjulsbesväret skulle
således till det högsta kunna upphäfvas
Den 6 Februari i e. m.
297
på de ställen, der Forvagnar kunde inrättas,
men deremot qvarstå på alla öfrige,
hvilket vore en obillighet, den jag såsom
princip för Lagstiftning icke kan föreställa
mig. Man har äfven föreslagit Forvagnsinrättning
med bidrag af Staten, och på sådant
sätt tror jag den visserligen kunna tillvägabringas,
men utan att lemna tillfälle
till ett fullkomligt upphäfvande af skjutsen.
Genom en förening med Postinrättningen
skulle man möjligtvis kunna åstadkomma en
mindre Forvagns-inrättning, som lemnade
plats för ett par resande, men dermed vore
man ännu icke vid målet. Längre än man
redan hunnit vid 1823 års Riksdag, eller
till uppmuntrande af frivillige föreningar
mellan de skjutsskyldige, tror jag således
man icke för närvarande kan komma. Ty
om det å ena sidan är rätt och billigt, alt
landtmannens behof afses, måste manieke
eller å andra sidan helt och hållet förbise ett
annat bland samhällsbehofven, nemligen befrämjande
af transportmedlen, eller göra
dem så dyra, att de ej kunna begagnas.
Friherre Wrangel har redan framställt en
grundelig jemförelse mellan kostnader för
resor här och utomlands, samt anmärkt att
då man i Tyskland begagnar endast 2 hästar,
måste man här ofta nyttja 6. En annan
värd Ledamot har deremot omtalat vissa
familier, som resa nomadlikt med icke
mindre än 16 å 20 hästar. Jag medgifver,
att detta kan vara obehagligt för den re
-
298
Den 6 F e b r u a r i i e. m.
sande, sorn efterkommer; men jag inser icke,
huru det skulle kunna förhindras genom
någon författning, eller huru något visst
liästantal skulle kunna bestämmas. Ty om
tvenne personer af samma famille händelsevis
sammanstöta på en Gästgifvaregård,
skulle ju Gästgifvaren åt den sistkommande
kunna säga: Er bror eller Er anhörige har
redan tagit så många hästar, som belöpa
sig på famillen, och Ni måste derföre blifva
utan. Jag tror således, att man med de
föreslagne inrättningarne måste hafva tålamod,
till dess landets population och rikedom
hunnit större förkofran, och att man
med största varsamhet bör vidröra en så
gammal inrättning, sorn den vi för närvarande
äga.
Grefve Mörner: Det är i anledning af
Grefve Horns sista yttrande jag begärt ordet,
för att förklara, att jag icke sagt, det
en förändrad skjutsinrättning skulle vara
en olycka för Småland, utan endast att jag
anser den icke verkställbar, och att provincen
icke heller finner den närvarande
inrättningen tryckande. Kronoskjutsbesväret
har jag icke hört någon öfverklaga, åtminstone
inom Kronobergs Län , och i fredstid
är detta åliggande föga besvärligt. —
Det händer väl någon gång, att Båtsmansmarcher
passera mellan Carlskrona och Götheborg;
men jag har aldrig hört, alt någon
sådan fordrat Soo hästar; åtminstone
Den 6 Februarii e. m.
har ett sådant förhållande icke ägt rum i
sednare tider inom det mig nådigst anförtrodda
Län.
Friherre Ridderstolpe: Här har blifvit
jttradt, att man i Tyskland begagnar a
hästar, under det man här behöfver 3 eller
flere. I anledning häraf önskade jag, att
Utskottet ville anställa en jemförelse emellan,
huru många dukater det kostar att fortskaffa
en vagn af en viss tyngd en Geografisk
grad i Tyskland, och här. Jag tror,
att man deraf skall finna, alt vi resa för
bättre köp; men jag inser icke, hvarföre
landtmannen skall bära tungan af att fortskaffa
folk, hvilka, om de hafva råd att
åka, äfven böra betala.
Uppå Herr Gr efvens och Ordförandens
derefter gjorde proposition fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att Grefve Horns
ofvannämde anförande, tillika med de af
åtskillige Ledamöter i anledning deraf nu
afgifne yttranden, till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet remittera.
Herr Rosensvärd s idolph Reinhold
bade inlemnat ett Memorial, som upplästes,
så lydande:
För att åtfölja det sakrika anförande,
som af Herr Grefve Gyllenborg blifvit afgifvit
i anledning af Kongl. Majrts Proposition
till Rikets Ständer angående Stats
-
3oo
Den 6 Februarii e. m.
verkets tillstånd och behof, får jag den äran
göra följande framställning, som af den ädle
Grefven blifvit förbigången, men som
den Kongl. Propositionen främst synes mig
påkalla, för att tjena såsom bidrag till
det skalteförslag StatsUtskoltet kommer att
afgifva.
Då i denna stund säkerligen ingen Sveriges
skattebärande innevånare finnes, som
icke i tacksamt hjerta förvarar tidningen
om den Statsvinst, Hans Maj:t Konungen,
så väl i talet från Thronen, som i propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof,
huldrikt meddelat Sveriges folk, måste
det för rättvist antagas, alt det glada
hopp, som härigenom är skänkt folket af
dess Konung, icke af dess ombud bör kunna
gäckas. Jag anser derföre, att den tillgång,
som Statsverket äger upplagd från
de förra åren af omkring Fem millioner
Riksdaler, och hvilken svarar emot ungefärliga
beloppet af de ordinarie skatter, som
för året inflyta till Statsverket, bör bereda
Rikets Ständer det outsägligen lyckliga
tillfället, att med tacksamhet för de milda
omsorger, som tillskyndat nationen denna
ansenliga besparing, kunna skänka aina Committenter
det stora, glada bådskap, att under
loppet .af minst ett år gifvas utvägar,
att tillfullo bestrida de äskade Statsutgifterna
utan all slags ordinarie skatt, utan
all så kallad allmän Bevillning, endast med
de extraordinarie Slatsintraderna.
Den 6 Februarii e. tn. 3oi
Alt icke sig häraf begagna, utan låta
en så stor summa som 5 millioner eller £
af hela vårt rörelsekapital, endast tjena som
magasinsvara eller ligga på upplag i Statskontoret,
synes mig leda lill en vådlig financiel
ställning, som i Statens penningeförvaltande
verk indrager de penningar, hvilka
äro ämnade, att under ständig rörelse
tjena såsom medel, att man emellan verkställa
liqvider. Med redan en sjettedel af
rörelsekapitalet i Statskontoret och ett lika
belopp i CJppbördsmännens kassor under 6
månaders uppbördstid, och alla de kontanta
medel, som dessutom, så väl i allmänna,
som enskilta kassor, förvaras, visar sig,
att hälften af sedelstocken finnes dragen inden
allmänna rörelsen. Utom den smärtsamma
förlust, som härigenom uppkommer
endast i räntor, är den förlust, som alstras
af omöjligheten att med en till hälften minskad
myntnumrär, utan hinder bestrida den
vanliga circulationen inom samhället, alldeles
oberäknelig.
Jag uppmanas derföre, alt yrka, det
StatsUtskollet måtte föreslå Rikets Ständer
att utan allt dröjsmål decretera, att hvarje
Svensk innebyggare under loppet af ett
år är fri från skatt, och att till Statsutgifternas
bestridande de fem millioner , som
Statsverket äger upplagda_, skola användas.
Rikets Ständer skänka derigenom Sveriges
Rikes bebyggare sällheten af ett skattefritt
3o i
Den 6 Februarii e. m.
år — en folkfest> sorn, i tiden före oss
och efter oss, sannolikt står ensam i sitt slag,
Remitterades till StatsUtskottet.
Friherre Palmstjerna Carl Otto: Jag
tror mig höra upplysa, att StatsUtskottets
Betänkande, i anledning af Friherre Anckarswärds
motion, rörande begärd upplysning
om de i Rikshufvudboken såsom Statsverkets
tillgång upptagne 5,000,000 R:dr,
nu mera är uti Utskottets plenum godkändt,
och lärer således med det första till RiksSlånden
inkomma; och jag skulle, i anledning
häraf, för min del anse någon remiss
af Herr Rosensvärds nu uppläste Memorial,
som handlar om samma ämne, vara alldeles
utan ändamål.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke, sedan Ridderskapet och
Adeln redan fattat sitt beslut i ämnet, dervid
alltså finge bero.
Ropades Ja.
Justerades PleniProtocollen för den 28
sistlidne November e. m., den 1 December,
samt den 4 December f. och e. m.
Upplästes och lades på bordet följande
från nedannämnde Utskott inkomne Memorial
och Utlåtanden;
Den 6 Februarii e. m.
3o3
Från Lagutskottet:
Af den 14 sisllidne Januarii:
N:o i5. Angående väckt fråga om stiftande
af en Lag, som bestämmer, i hvad
förhållande Pastorer och Kyrkoherdar eller
andre Förvaltare af Kyrko- och FaltigCassor
böra ansvara för yppad brist.
Af den 16 sisllidne Januarii:
N:o 18. I fråga om afskaffande af
klämtning vid andra tillfällen, än då eldsvåda
inträffar, samt om inskränkning i nu
bruklige ringningar.
Af den 3i sistlidne Januafii:
N:o 3q. Med anmälan af RiksStåndens
beslut, rörande Utskottets behandling af
väckte motioner, angående tillägg och ändringar
i Instructionen för Rikets Ständers
Justitiae-Ombudsman.
Frän Allm. Be sv. och Ekon. Utskottet:
Af den 4 dennes:
N:o 48- I anledning af väckt fråga om
befrielse för Skärgåidshemmans ägare från
Kronoskjuts utgörande.
N:o 4p. I anledning af väckt fråga om
antagandet af ett gemensamt mynt.
N:o 5o. I anledning af väckt fråga om
en allmän och kostnadsfri rättighet till Fiske
i de större Fjärdarne af yttre Skären,
på Kronans valten m. m.
3o4
Den 6 Februarii e. m.
N:o 5i. I anledning af väckt fråga om
Gästgifvaregårdars anläggande å Wermdön.
N:o 52. I anledning af vackt fråga om
skyldighet för ordinarie Domare, att af egne
medel ersätta alla de resekostnader hans
Vicarius, i och för sitt förordnande, får
vidkännas, utom Domsagans gränsor.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
ankommit så lydande:
Hörsamste Memorial!
Till RiddarhusUtskottet har RiddarhusDireclionen
öfverlemnat en af Häradshöfdingen
Carl Olivecrona ingifven skrift, af
innehåll, att sedan till hans kunskap kommit,
att en med sigill af Olivecronska ättens
Vapen förseglad läst större kista eller
packlåda funnes i förvar uti RiddarhusCassahvalfvet,
anledning deraf uppkomme, att
nämnde ätts Stamfader, Häradshöfd ingens
framlidne Farfader, HofRättsRådet Hans Olivecrona,
hvilken under Högtsalig Konung
Carl den XII:les Fälttåg emot Ryssland
tjenstgjorde dels i Konungens Canzli, dels
vid beskickningen i Constantinopel, sålunda
velat deponera åtskilliga angelägna handlingar
m. m.; så hemställde Häradshöfdingen,
såsom hufvudman för ofvannämnde ätt,
om icke, så vida berörde packlåda, enligt
någon i RiddarhusArchivet befintlig liand
-
Den 6 Februarii e. m.
3o5
ling, ej funnes deponerad, med förbehåll,
att antingen aldrig eller ock vid viss tid
öppnas, densamma kunde, uti vederbörandes
jemte Häradshöfdingen ombuds närvaro,
få brytas och undersökas; och har
Häradshöfdingen anhållit, att derest RiddarhusDirectionen
skulle finna för godt, att
härtill lemna bifall, hvad i berörde packlåda
funnes, som Olivecronska ätten i någon
mon röra kunde eller för densamma
vara användbart, måtte lill Häradshöfdingens
ombud öfverlemnas; hvaremot allt
hvad som till äfventyrs ansåges gagneligt
för det allmänna, borde detsamma till godo
komma.
Och emedan det vore RiddarhusDirectionen
bekant, att en så beskaffad låda,
som den Häradshöfdingen Olivecrona uti
dess ofvanberörde skrift omförmält, verkligen
funnes, sedan längre tid tillbaka, uti
Riddarhusets Cassahvalf nedsatt, utan att likväl
någon i RiddarhusArchivet befintlig
handling lemnade upplysning, hvarken angående
den person, som samma kista deponerat,
eller om tiden, då sådant blifvit
verkställdt, har Directionen väl, för sin
del, icke funnit något hinder möta för bifall
till ifrågavarande ansökning; men då
Högloft ige Ridderskapet och Adeln, såsom,
nu församlade, voro i tillfälle, att härom
sjelfve förordna, bär Directionen ansett sig
böra ärendet hos Högloflige Ståndet vördII
H. 30
3o6
Den 6 Februarii e. m.
samt anmäla, samt afvakta det beslut, Ridderskapet
och Adeln kunde finna för godt,
att deröfver meddela; i hvilket afseende
Häradshöfdingen Olivecronas ifrågavarande
ansökning blifvit till RiddarhusUtskottet öfverlemnad.
Och får Utskottet, vid det af RiddarliusDirectionen
ofvan upplysta förhållande,
lios Ridderskapet och Adeln vördsamt hemställa,
att Utskottet må erhålla uppdrag,
att i närvaro af ej mindre RiddarhusDirectionen,
än ock Häradshöfdingen Olivecronas
ombud, föranstalta om kistans öppnande
och undersökning af hvad derutinnan
kan befinnas. Hvilket dock allt till Högloflige
Ridderskapets och Adelns eget ompröfvande
vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 27 Januarii 1829.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
W. F. Dalman.
Lades på bordet,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim, k
