# ID: svediakorp-gov340
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 14,633
# sentences: 458
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 November e. m.
597
en punkt, hvad sora bör utspridas öfver
allt; rubba alla enskifta Credil-lorhållanden,
för att draga dem till samlings-punkten;
undertvinga enskilla Credit-bruken, för alt
draga vinster af det allmänna Institutet;
och allt framgent göra Sveriges Bank-inrättning
till nödhjelps-anstallt, i stället för
Bank, samt hvarje afhandling med densamma
till undsättning, i stället för att den
borde vara affaire; i sådant fall vågar jag
föreslå, att det af mig utarbetade Förslag
till ny BankoOrdning j i händelse Rikets
Ständers Bank skall fortfara att vara
LäneBankj måtte antagas.
Detta Förslag grundar sig uppå så sanna
och ändamålsenliga grundsattser, som jag
varit i stånd att använda till ett i sig sjelf
origtigt System. Det står i noga samband
med de Credit-bruk, som nu finnas och
möjligheten att dera förbättra eller utvidga.
Det afser möjligheten, att ersätta den stora
bristen af enskilt Credit, för den större
rörelsen, och att sålunda indirecte gagna
den mindre. Det är troligt, att det åtminstone
skulle i någon mon förminska skadligheten
af nuvarande Bank-systern, och
det skulle säkerligen gifva en större vinst
åt Banken, utan att derföre ytterligare förstöra
den ringa återstod af enskilt Credit,
sorn ännu i Landet finnes.
Jag anhåller om Remiss af detsamma
till BankoUtskottet, och dess eommuuicerande
med de andra Stånden.
5gS
Den 28 November e. m.
Förslag till ny Banko-Ordning
om Rikets Ständers Bank skall fortfara
att vara Låne-Bank.
Om Bankens Penning- och Lånerörelse.
1 Afdelningen.
Allmänna Bestämmelser»
§. i.
Bankens penninge-rörelse skall så orduns
och styras, att den allmänna penningerörelsen
i Riket lättas och uppmuntras:
genom säkerhet för de insatta kapitalen;
ordentlig och hastig utvexling af Sedlar och
SpecieMynt; samt SedelMyntets orubbeliga
bibehållande i det Silfvervärde, hvartill det
nu af Konung och Ständer blifvit bestämdt»
Bankens lånerörelse skall fortgå under
oafbruten syftning till den större Creditrörelsens
underlättande och de väsendtligaste
Näringsgrenarnes befrämjande. Den skallså
liandhafvas, att den tryggar samhället för
olägenheten, att i hvarje ögonblicklig anledning
till den enskilta Creditens rubbning,
någon gång vållad af verkliga orsaker, men
ofta nog af blott inbillade farhågor, se det
belas ordning och familjers välstånd skakas
genom liqyidationemas afstadnande; och
Den 28 November e. m.
599
bela klasser af flitiga medborgare, hvilkas
trefnad sprider lif och kraft i Staten, öfverlemnas
till rof för ett oförtjent misstroende,
ockrets olyckor och det deraf följande
armodets rysligheter. Till uppnående
af dessa vigtiga ändamål, skall Rikets Ständers
Bank fortfara att vara en Deposit-j
Vexel- och LåneBank,
§•■ 2-
Då Banken sålunda bör emottaga depositioner
af enskiltas dyrbarare gods och
penningar; tillhandahålla allmänheten Sedlar
och SpecieMynt till liqvidernas beqvämlighet;
upplåna ofruktbart liggande kapitaler
och sätta dem x rörelse; samt utlåna
så väl dessa kapitaler, som de fonder Banken
genom närvarande lånerörelse redan
disponerar; skall det härefter gälla som en
oföränderlig föreskrift:.
1:0 Att alldrig enskiltas depositioner
xnåmed Bankens real-valuta sammanblandas.
2:0 Att alldrig Bankens real-valuta
må till annat än vexling mot Bankens Sedlar
användas, ej eller en sådan vexling efter
nu faststäld vexlingsgrund någonsin till allmän
och enskilt skada och osäkerhet inställas
eller förändras.
3:o Att Bankens lånerörelse icke må
utvidgas utöfver beloppet af hädanefter uppJånta
kapitaler, samt det förhållande, hvari
för det närvarande lånerörelsen till real
-
6oo
Den 28 November e. m.
valutan sig befinner; det är, till lika belopp
sorn värdet af de Myntbara metaller, hvilka
i Banken finnas förvarade, och belånade
vågmetaller
Rikets Ständer vilja härmed för evärdeliga
tider fastställa: att allenast den behållna
vinst, som Banken kan äga utöfver årliga
omkostnaderna och hvaröfver, efter
årligen skedt bokslut, en serskilt räkning
kommer att föras, någonsin skall af Bankens
medel till Statens behof disponeras;
och skall icke en gång denna helt och
hållet användas, förr än flera års erfarenhet
bevisat Bankens nu ägande real-valuta
vara tillräcklig för att trygga värdet af Bankens
utelöpande sedlar; varande Banken
tills vidare allenast ålagdt, att aflemna hälften
af denna vinst till de ändamål Rikets
Ständer bestämma; och att genom silfveruppköp
använda det öfriga till reella fondens
förstärkande.
Detta SUfveruppköp må af Banko-styrelsen
verkställas huru och när den det,
för det allmännas och Bankens förenade
fördel, tjenligt finner.
§• 4-
Enär det ej är möjligt, att förutse alla
de förhållanden, hvari tillfällige omständigheter
knnpa försätta Riket i allmänhet
eller Banken serskilt; och Rikets Ständer
§• 3.
Den 28 November e. m.
601
härmed af fullt förtroende öfverlemna till
de Män ibland sig, åt hvilka de öfvérstyrelsen
af Banko-Verket vid hvarje Riksdag
uppdraga, att i alla oförutsedda fall, efter
pligt och samvete, till deposit-ägarnes och
Bankens fordrings-ägares, äfvensom allmänhetens
bästa, besluta och förfara; anse de
sig likväl, förr än de afgifva de i följande
Afdelningar bestämda och i alla vanliga
förhållanden oföränderliga föreskrifter, här
böra framställa följande, såsom hufvudgrunder,
hvarefter Banko Fullmäktige i obestämda
fall må handla :
1:0 Att Bankens realiteter alltid må
vara så förvarade och inlagde, att de, eljest
fullkomligt säkre i Banken, äfven i lärans
stund må kunna skyndsamt till den
ort afföras, som Banko-styrelsen, efter begärde
råd och upplysningar af Regeringen,
anser för Bankens säkerhet och allmänna
rörelsens fortsatta beqvämlighet bäst passande.
2:0 Att all enskildt deposition, städse
uti Banken på det bästa vårdad, i sådan
händelse må kunna medföras.
3:o Alt alla handlingar och räkenskaper,
hvarigenom enskiltas och Bankens
gemensamma penninge-föihållanden upplysas
och redovisas, med all sorgfällighet mot
våda af eld, stöld, eller förfalskning i Banken
förvarade, må finnas så ordentligt fördelade,
att åtminstone de tio sista årens må
vid dylikt tillfälle kunna realiteterna åtfölja.
6o2 Den 28 November e. m.
4'o Att Bankens Embetsman, i åtlydnad
af ed oell pligt, vid sådant till fälle
Bankens transporter åtfölja och skydda.
5:o Att Bankens verksamhet ofördröjligen
derefter må återbegynna.
Ägande Fullmäktige att härtill af Regeringen
begära och af Rikets samteliga
Embets- och Tjenstemän fordra skyndsam,
hjelp och handräckning.
§. 5.
Likasom Rikets Ständer i föregående §
öfverlemnat till Banko-Styrelsen att genom
egen omtanka och verksamhet afhjelpa all
fara för Bankens real-valuta, depositioner
och handlingar; vilja Rikets Ständer härmed
öfverlemna åt denna styrelse,, att afgöra
och besluta vid alla de händelser, då
förändring i allmänna kredit-förhållanderna
ford rar skyndsamma och ovanliga åtgärder
till Bankens betryggande eller allmänna
kreditens återställande.
Rikets Ständer, som äro öfvertygade,
att Banko-fullmäktige söka handla i den
anda, hvilken Rikets Ständer i sina beslut
uttryckt; anser sig allenast böra tillkännagifva
de liufvudsakliga åsigter, hvilka vid
sådana tillfällen Ständerne anse böra tjena
till ledning, nemligen:
1:0 Att Bankens upplåning må lämpas
efter utlånings-möjligheten; och att vid
Den 28 November e. m.
6o3
ali upplåning Bankens ränta alltid hålles
lägre än den för enskilta kredit-förhållanderua
vanliga,
2:0 Alt vid all utlåning, utöfver de af
Rikets Ständer fastslälde kreditiver, räntan
icke må nedsättas under 6 proc.
3:o Att de näringar, sorn till Staten
afgifva de största bidrag, och genom en
längre tids erfarenhet visat sig vara för
Landet naturliga och förmånliga, vid alla
de tillfällen då urval vid utlåningarne mäste
ske, böra föredragas framför de öfrige.
4:o Att all monopoliserad och med
företrädesrätt privilegierad rörelse, äfven i
dylika fall, må stå efter för den ej sålunda
gynnade.
5:o Att låne-rörelsen minskas i samma
mon Bankens real-valuta skulle ålitas,
och tvertom ökas i samma mon real-valuta
visar sig i Banken utöfver vanligheten
ingå.
6:0 Att lån-uppsägning vid de tillfällen,
då Banken nödgas minska sin sedelstock,
må ske i de näringar eller i de
orter, som synas föranleda real-valutans
uttagande; äfvensom omedelbarligen på den
slags rörelse, som dermed är sysselsatt och
på de större samt snart förfallna lånen.
7:0 Att lånerörelsen återgår till den
stadgade och vanliga, så snart anledningarne
till sådana försigtighetsmått upphöra»
lien 28 November e. m.
2 Afdelningen.
Om Bankens Deposit-rörelse.
§. 6.
I Banken skall en hvar äga, att emot
afgift och på bestämd tid insätta: Aktier ^
Obligationer j Vexlar, Köpebref j Kontrakter
och Skuldför skrifningar af alla slag;
Guld och Silfver i plantsar eller mynt;
ädla Stenar3 Smycken och Klenodier.
§• 7-
Afgiften skall högst beräknas till | procent
om året, af det värde, hvartill depositionen
uppskattas. Den erlägges förut för
hela tiden och tillfaller Banken, om ock
deposition dessförinnan uttages.
§• 8.
Ingen deposition emottages, som ej
minst är värderad till 1000 R:dr, eller på
kortare tid än 6 månader.
§• 9-
Depositionen anses förnyad på 6‘ månader,
blott derigenom, att den ej behörigen
uttages, och återbekommes då ej förr
än afgiften blifvit erlagd för hela den tid,
som den i Banken varit öfverstående.
§• I0*
Depositionen skall förseglas och omslås i
inlemuarens närvaro, sapit Depositions-be
-
Den 28 November e. m. 6o5
vis till honom aflernnas, hvilket likväl ej
får ställas till ordres och ej transporteras.
§• *'■
Banken ansvarar ej för depositionens
uppskattade välde.
Banken förhinder sig att återställa depositionen
oförändrad.
Banken befattar sig ej med bevakning
eller inkassering af förskrifningar, som der
äro deponerade.
§ I2-
Banken fordrar, att inlemnaren sjelf
tecknar sitt namn, samt sätter sitt sigill i
Depositions-diarium; äfvensom vid uttagningen
depositionen qvitterar.
§. i3.
Banken belånar depositioner af Guld
och Silfver, på sätt vid Låne-Banken, 4;de
Afdelningen, vidare bestämmes.
3 Afdelningen.
Om Bankens Penningrörelse.
§• *4-
Bankens Penningrörelse bedrifves af
YexelBanken och Bankens kassor.
\
606 Den 3.8 November e. m.
Vexel-Banken.
§• i5.
VexelBanken emottager insättningar af
kontanta penningar på räkning, hvarpå sedan
kan assigneras.
Assignation bör alltid vara försedd med
summan utstäld i bokstäfver och ziffror;
samt med behörigt namn och sigill eller
stämpel; allt i likhet med det formulär,
som vid räkningens öppnande till Banken
skall afgifvas. I annat fall utbetalas ej
assignationen.
§• »6.
Allmänna Verk äga, att utan afgift
hålla räkning å VexelBanken, samt der insätta
och utassignera hvad belopp de för
sina liqvidationer behöfva.
5. 17.
Enskilta personer och Bolag kunna öppna
räkning med VexelBanken emot en årsafgift
af 5 R:dr Banco per folio, hvarje
folio å 4° räder. De tillåtas ej utassignera
mindre summa än 5o B:dr och jemna tiotal,
om det ej är sista återstoden af räkningen.
§. 18.
En hvar enskilt man eller hvarje Bolag,
som i Banken vill öppna års-räkning,
hör aflemna ett intygande af tvänne väl
Den a8 November e. ni. 607
Isända personer, alt lian är vederhäftig samt
känd för att uppfylla sina förbindelser.
Äfven skall in dupplo aflemnas ett fullständigt
formulär för assignationerna på Banken,
hvilka icke, hvad Bolag beträffar,
kunna antagas om de ej äro fullständigt,
enligt Bolagets tillkännagifna firma, underskrifue.
§• !<>
öm någon assignerar mera, än han till
■godo häfver på sin rakning, bote hvarje
gång 5 procent af don öfver-assignerade
summan, hvilka genast å räkningen afskrifvas;
och skall assignationen protesteras.
Tiar han gifvit sådan assignation uti
betalning till annan man, äge denne att af
'Utgifvaren fördra Recambio, som för Vexel.
§. 20.
Skulle någon 3:ne gånger å sin räkning
i VexelBanken öfver-assignera, vare
Banko-styrelsen pligtig, att derom i Allmänna
Tidninganle kungöra; och må en sådan
oordentlig assignant icke vidare räkning
derstädes tillåtas.
§. 21.
Skulle assignation befinnas falsk , men
så noggrant eftergjord, att det icke varit
för Bankens Tjenstemän möjligt, alt förfalskningen
efter det afgifna formuläret upptäcka,
ansvarar Banken icke för skadan, så
Den 28 November e. m.
vida icke öfver-assignering derigenom uppkommit
och denna icke blifvit behörigen
anmäld och bokförd.
§. 22.
Ej må något kunna på räkning disponeras,
som der insatt blifvit, förr än följande
söcknedag.
§. 23.
Hvarje Verk, enskilt person eller Bolag,
som i Banken håller års-räkning, skall hafva
en kontrabok med VexelBanken.
Denna kontrabok skall uppvisas vid
räkningens kollationering, som skall ske vid
slutet af Junii och December månader.
KontraBoken utvisar räkningens pagina.
En hvar skall äga att sjelf i Banken,
om f. m. före eller efter expeditions-liden,
taga kännedom om sin egen räkning; men
icke annans.
Bankens Cassör.
5- 24.
I Bankens kassor skall allmänheten alla
söcknedagar från kl. g lil! 12 betjenas med
vexling af Sedlar och SpecieMynt.
Skulle göromålen tillåta, att en kassa
till vexling äfven om e. m. hålles öppen,
bör äfven sådant iakttagas, till allmänhetens
beqvämlighet. §. a5.
Den 28 November e. ni.
60g
§. 25.
Bankens kassor skola så inrättas, att
alla med Banken afhandlande personer derstädes
erhålla en beqväm och hastig expedition,
enär de med ordentliga insättningssummor,
sig till inbetalningar i Banken anmäla
eller för godkände anvisningar af
Banken fordra betalning.
§. 26.
Banken fordrar deremot af allmänheten
att en hvar, genom de tryckta, i Bankens
kassor uppsatte Vexel- och ExpeditionsOrdningar,
sjelf söker underrätta sig
om de åtgärder, hvilka för dess ordentliga
och skyndsamma betjenande äro nödiga}
varande Bankens i yttre rummen af hvarje
Departement anställde betjente alltid anbefallde,
att med höflighet och beredvillighet
i öfrigt derom upplysa.
4 Afdelningen.
Om Bankens Låne-Rörelse.
§• 27-
Bankens Låne-rörelse bedrifves af LåneBanken
och Banko-Diskonten.
§. 28.
Ingen må i Banken erhålla kredit, utan
att genom bestyrkt afskrift af dess kontri1
H. 39
Den 28 November e. ra.
butions-sedel hafva visat sig lili stalén betala
utskylder i förhållande till den rörelse
lian bedrifver och den kredit lian i Banken
önskar begagna.
§• 29-
Banko-styrelsen bestämmer vid hvarje
månads slut, huru mycket Läne-Bankeo
neli Diskonten, serskilt i hvarje 'lönegren,
får upp- eller utlåna, under följande månad;
och må detta ej öfverskridas, utan så
vidt Banko-styrelsen, på gjord anmälan,,
dertill lemnat bifall.
Lane-B anken.
§. 3o.
Låne-Banken upplånar kapitaler emöt
Låne-Banko-Obligationer och utgifver lån
emot pant af fast egendom; i Banken deponerade
Myntade eller Myntbara metaller ;
andra på Våg förvarade Metall-éffekler, samt
hrandförsakrade, ej lias.tig förskämning underkastade
varor, som i goda och säkra
Magaziner, under-Bankens och ägarensmycklar,
äro inlagde.
§. 3i.
Bankens upplåning sker i jemna tal å
Boo R:dr, emot Låne-Banko-Obligationer,
utstälde till viss man och ordres, på minst
6 månaders uppsägning eller bestämd åter•Betalningstid
af minst 3:ne år; bärande
Den a8 November e. na.
ranta, hvilken upphör med förfallodagen.
Dessa Obligationer böra man ifrån nian
transporteras af öfverlåtare!! till emottagaren.
Om ränta icke på 10 år uttages, och
obligationen icke på 20 år förnyas, vare
innehafvaren all rätt till kraf på Banken,
för sådan fordran förlustig.
§. 32.
För alla af Banken tipplånta kapitaler
Betalas ingen bevillning.
§. 33.
Bankens utlåning på fast pant sker
emot revers., ställd till Låne-Banken eller
dess ordres, på högst 1 års uppsägning,
eller 2 års betalningstid, samt försedd med
laga borgen af vederhäftig person; för hvilken
Revers, såsom ytterligare säkerhet, alle
ninas inteckning å Landet, inom halfva
och i Stad, inom tredjedelen af Egendomens
taxeringsvärde.
Idet fall, att Egendomen är med stenhus
bebyggd, äge dock Banko-styrelsen, att
förhöja belåningen å landet till och i
Stad till i af nämnde värde.
§• 34.
Ränta för lån å fast pant fastställes till
5 procent, sorn förskottsvis för hvarje år
6l2
Den 28 November e. m.
betalas. Underlätes räntebetalningen utöfver
2 månader, anses lånet derigenom uppsagdt
och skall då ovilkorligen indrifvas.
§. 35.
Ingen fast egendom kan i Banken tjena
till hypothek, hvars taxerings-värde ej
uppgår till 4000 R:dr, och som ej är bebyggd;
skolandes byggnaderne vara i Inrikes
Brandförsäkrings-anstalt försäkrade.
§. 36.
Bankens hittills bedrifne Låne-rörelse
på fast pant och odlingar upphör. Nuvarande
lånen utredasj genom ett serskilt
dertill inrättadt Departementj bestående
af pensionerade Banko-tjenstemän; hvilket
efter behofvet af Banko-styrelsen organiseras
och derefter indrages.
§■ 37-
Bankens utlåning på depositionj som
i Banken förvaras, inskränker sig till myntadt
eller omyntadt Guld och Silfver af
minst 100 R:drs värde; och skall Banken
derföre utgifva en Deposit-Låne-sedel, som
utvisar depositionens beskaffenhet och värde,
belånings-summan och förfallotiden.
Denna Låne-sedel kan äfven utställas till
ordres, då den man ifrån man bör transporteras.
Den 28 Nore inb er e. rn. 6)3
• 1
§. 38.
Belånings-sumtnan kan uppstiga ända
till 98 procent af metallens värde, uträknadt
efter Kongl. Myntets värderings-grund.
Belånings-tiden, som alltid bör vara
utsatt i jemna månader, kan ej utsträckas
öfver ett år, samt ej inskränkas under en
månad.
Ränta af en fjerdedels procent i månaden
afdrages på lånet.
j
§• 39.
Lånet anses förnyadt på en månad,
om det ej innan förfallodagen betalas. Förnyelsen
anses fortfara ända till 4 månader
efter första belånings-tidens slut; hvarefter
depositionen, om ej räntan betalas och lånet
infrias, utan all invändning tillfaller
Banken.
§. 40.
Bankens Beläning af å Våg stående
Metaller j, sker efter den beräknings-grund
af dessas värde, hvilken af Banko-styrelsen
i Juni och December månad hvarje år för
nästkommande halfåret bestämmes. Dervid
bör äfven tillkännagifvas, hvilka sorter till
fidelar af värdet och hvilka åter ända till
Indelar af detsamma må kunna belånas:
och hvarföre grunden bör sökas i prisens
jefnnhet och utskeppningens liflighet under
föregående året, jenmförde med ulsigterna
6.4
Den 28 KovemLer f, m.
för följande årets tillverkning och afsättning.
§• 4*.
Belåningen sker emot Våg-attestens aflemnande,
och utgifven skuldförskrifning,
som berättigar Banken, att utan lagsökning
eller pantens uppbjudande densamma
försälja till godtgörande af fordran, räntan
ifrån förfallodagen och omkostnader.
Öfverskottet vid försäljningen krediteras
ägaren i Vexel-Banken till och med
följande årets slut räknadt efter förfallo—
tiden, hvarefter det tillfaller Banken.
§. 42-
Tiden för lån på Våg-Metaller må ej
öfverstiga 9 månader. De kunna likväl,
emot räntas erläggande och ny revers aflemnande,
omsättas; likväl med afseende
på det sist fastställda belånings-värdet.
§'• 43.
För lån på Våg-Metaller erlägges 4 procents
ränta, som förskottsvis betalas, eller
å lånet afdrages.
&• 44-
j Bankens Belåning å Varor, hvilka,
under Bankens och Ägarens nycklar i goda
oeh säkra Magaziner inlagde, ej äro>
hastig förskämning underkastade och äro
brandförsäkrade, sker efter det belånings
-
Deri 28 November e. m.
615
värde, sorn i Juni och December månader
af Banko-styrelsen för följande half-år bestämmes,
och sorn ej bör öfverstiga hälften
af varans gångbara parti-pris.
Brandförsäkrings-Polisen skall till Banken
affemnas; äfvensom Magazins-ägarens
intyg att varorna under befåningstiden ovilkorligen
få der förvaras, och ic£e i mät
för hyra tagas..
§. 45.
Banken befattar sig ej med vården,
utan ansvare derföre ägaren. Ett Bankens
Ombud skall alltid vara tillstädes när ägaren
i och för densamma fordrar att Magasinet
må öppnas; hvilket bör dagen förut
iiilkännagifvas i Låne-Banken.
§. 46.
Ingen till införsel förbuden eller oförtullad
import-vara må belånas; ej misstänkt
gods, ej vara, sorn icke tillhör skatlskrifven
Borgare, hvilken handel idkar. Och
skall liad säd, salt, hudar, kläden, ull och
hampa framför annat vara ansedt, som belånbart
gods; samt i öfrigt alltid inhemsk
produkt föredragas utländsk..
§• 47*
Vid belåning af varor, skall alltid å
Reversen tillika afgifvas laga borgen af en
vederhäftig Person.
6i6
V
I
Den 28 November e. m.
§. 48.
Belåningstiden för dessa lån må aldrig
öfverstiga 3 månader.
Räntan för desamma utsättas till 6
procent, som förskottsvis erlägges.
§• 49-
Om lånet icke enligt förbindelsens ordalydelse
betalas, skall försäljning af hypotheket
utan uppskof föranstaltas. Öfverskottet,
sedan räntor och omkostnader äro
Banken godtgjorde, deponeras i Vexel-Banken
och krediteras Låntagaren. Blifver
brist, utfordras den af Borgensmannen.
Banko-Diskonten.
§. 5o.
Utlåningen på aktier, publika papper,
vexlar, reverser samt namnsäkerhet sker i
Banko-Diskonten.
All ränta vid denna belåning afdrages
förskottsvis och erlägges för den tid, som
öfverskrider den i reversen utsatte betalningstiden;
en öfver-ränta af dubbla den
föreskrifne.
§. 5,.
Bankens utlåning på aktier inskränker
sig till sådana inrikes bolag, hvilkas ändamål
äro af allmännare nytta och hvilka
genom vederbörligt privilegium äro stadfästadc.
Den 28 November e. m.
Belånings-värdet bestämmes af Bankostyrelsen
i Mars, Juni, September och December
månader för nästföljande qvartal;
och skall alltid laga borgen af vederhäftig
person, å skuldförskrifningen afgifvas.
Belåningstiden får ej öfverstiga 6 månader.
Räntan utsattes lill 5 procent.
§. 52.
Om lånet med öfverräntnn icke betalas
3 månader efter förfallotiden, försäljes
bypotheket. Öfverskotta, sedan Banken sig
för fordran och omkostnader godtgjort, krediteras
Låntagaren i Vexel-Banken.
Blifver brist, utfordras den af Borgensmannen.
§. 53.
Bankens utlåning på publika papper
inskränker sig till Rikets Ständers Riksgäldskontors
obligationer; samt sådana obligationer,
som blifvit utgifne af publika kassor,
eller af städer och serskilta menigheter
i och för allmänna behof, och för hvilkas
återbetalning säkra och lagliga åtgärder
äro beslutade samt af Regeringen stadfästade.
De förstnämnde belånas till fulla beloppet:
de sednare till hvad af Banko-styrelsen
i Juni och December månader för
följande halfår serskilt för hvarje slags
obligation fastställes.
6.8
Deri 28 N» ve rober e. m.
Belåningstiden får ej öfverstiga 6 månader.
Räntan utsattes tiil 5 procent.,
§.. 54-
Om länet och öfver ränta ej inom 3
månader efter förfallotiden betalas, förhål—
}es med hypotheket m. m. på sätt 52 § för
helånt aktie föresklifver.
§'• 55.
Bankens utlåning på Vexlar inskränker
sig till sådana, som äro dragna på väl
kända och ackrediterade handelshus i stapelstäderna.
Lånet får ej öfverstiga frdelar af vexelLeloppet;
belåningsliden ej utsträckas öfver
en månad.
Räntan utsattes till 6 procent.
För lån å Vexlarsom icke äro accepterade,
skall alltid tillika å skuldförskrifillingen
afgifvas laga borgen af vederhäftig
person.
§. 56.
Om lån å Vexel icke inom 8 dygn efter
förfallotiden betalas, skall densamma å
Börsen afyttras; då Banken, enligt Mäklare-attester,
låter kreditera Låntagaren för
©fverskottet, sedan öfverränta och omkostnader
blifvit ersatte; men om brist uppslår,
skall den genast lagligen ulkräfvas.,
lie ii iS Uovembet e. itu
6ig
§• 57-
Bankens - utlåning pä enskilta Reverser
och namnsäkerhet sker på det sätt, att
Banken alltid genom Reversen och proprie
borgen må hafva 3:ne och i intet fäll under
2:ne kända och säkra personers namn,
hvilka vid förfallotiden, en för alla och
alla för en, ära skyldige, att obestrideligen
lånet inbetala.
Derest icke namnteckning å Revers skulle
vara i Banken känd, bör alltid 2:ne vittnens
underskrift fordras.
Lånet meddelas på jemna månader,
minst 3:ne och högst g.
Räntan fastställes till f procent i månaden.
Lånet skall utsökas, om det ej är
liqyideradt 1 månad efter förfallotiden.
§. 58.
Banken beviljar i öfrigt års-kredit, uppå
derom skedd skriftlig anmälan och medföljande
förbindelser af 2 till 3 kända personer,
att de till ett i förbindelsen utfäst
högsta belopp, en för alla och alla för en,
såsom för egen skuld ansvara återbetalningen
ett år å dato.
För åtnjutandet af en sådan års-kredit
erlägges till Banken en afgift af § proc. om
året af kreditiv-beloppet, hvilket icke får
vara under 3,000 och ej öfver 25,ooo R:dr.
Banko-Diskonten aflemnar ett Creditivrbref
620
Den 28 November e. m.
å den beviljade summan, hvilken bor vara
utfäst i jenina hundradetal, och som ej bör
vara större, än att kautionen svarar för
kapital-skulden, ett års ränta, samt 3 månaders
öfverränta.
Creditiv-brefvet utställes till viss man
och kan ej transporteras.
§• 59.
Jemte Creditiv-brefvet aflemnas ett deremot
svarande antal tryckta formulärer till
assignationer å 5oo R:dr hvardera, att vid
anfordran betalas. Dessa formulärer äro af
Banken numererade och böra i nummerordning
utgifvas.
§. 60.
Den som erhållit års-kredit i Banken,
äger sedan att på Banko-Diskonteu draga
de sålunda afgifne assignationer.
§• 61.
Räntan för Creditlånen beräknas efter
5 proc. ifrån den dag assignationen blifvit
utgifven. Denna ränta betalas innan Creditivbrefvet
förfaller.
§. 62.
Vid årets slut skall Creditiv-brefvet till
Banken aflemnas och räkningen afslutas, då
förbindelsen derefter återbekommes.
§. 63.
Den, som ej genom ny antaglig borgens-förbindelses
insändande, innan lån
-
Den 28 November e. in.
621
årets slut beredt sig ny kredit, blifver sin
lånerätt förlustig och erlägger öfverränta af
10 procent för den tid, som till betalningens
indrifvande derefter erfordras.
Den som icke under årets lopp afbetalt
en tredjedel af de uttagna låne-summorna,
förlore äfven låne-rätt för nästkommande
året.
Den som icke behörigen iakttagit föreskrifterna
i Banko-Ordningen, för års-kreditens
begagnande, må icke ny kredit under
följande året erhålla.
§. 64.
De, som i Banko-Diskonten begära årskredit,
eller för sådan kredit ingå borgen,
böra aflemna vederhäftighets-betyg för den
totala summa, hvarföre de inalles i BankoDiskonten
häfta.
För Embets- och Tjenstemän, afLandshöfdinge-Embetet
eller vederbörande Chefer.
För öfrige i Städerna boende personer,
af Magistraten. För å landet boende, af
Domaren i orten och Kronofogden.
5 Afdelningen.
Om Bankens lånerörelse i Orterne.
§. 65.
Till lättnad för afhandlingarne emellan
Banken och allmänheten, skall Rikets Stän
-
Den 28 November e. ra.
elers Banle hafva Banleo-Låne-Contoir å några
af Rikets aflägsnare, från hufvudstaden
Belägne vigtigare handelsplatser: för det närvarande
Götheborg, Norrköping och Malmö;
samt korresponderande ombud i alla Städer
der Landshöfdinge-Embeten finnas; äfvensom
i de öfriga större Handelsstäder.
§. 66.
Vid Låne-Contoiren skall belånas:
Deposition af Guld och Silfver;
Våg-Effekter;
Varor;
Vexlar och
Reverser.
Äfvensom den Diskont-utlåning på namnsäkerhet,
som för Banko-Diskonten är föreskrifven,
äfven der förrättas.
För hvarje Låne-Gontoir bestämmes af
Rikets Ständer en viss Creditiv-summa,
hvilken likväl af Banko-styrelsen må efter
behofvet kunna förändras.
§• 67*
Låne-Contoiren kunna icke på Banken
draga assignationer, utan böra ifrån Banken
förses meri Bankosedlar till lånerörelsens
bedrifvande intill dess de för dem bestämda
Creditiver äro fullt uttagna.
§. 68.
Låne-Contoiren insända till Banko-styrelsen
veckoslut öfver hela deras penning
-
Den 18 Novtmber e. m.
623
och lAne-rörelse; till Diskont-departementet
veckoslut jemte a v islistor för utlåningen på
Aktier, publika Papper, Vexlar och Reverser;
samt till Låne-Bauken veckoslut för
utlåningen å Guld och Silfver, Metaller å
våg och Magasinerade varor.
Läne-Contoi ren.
§. 69.
Hvarje Låne-Contoir förvaltas af 4 Direktörer,
utvalde af Rikets Ständer, samt
en Bankokommissarie.
En Banko-Kassör förrättar Kassörs■
t jens ten.
Alla öfrige tjenstemän tillsättas och
Förafskedus af Direktionen, hvilken, jemte
Banko-Kommissarien, är.o Rikets Ständer
• ansvarige för god ordning inom Contoiret.
§• 7°-
Låne-Contoiren skola af Banko-Öfverstyrelsen
emottaga föreskrifter rörande Creditiv-beloppen,
arbets-ordningen och öfriga
deras förhållanden med Banken ; äfvensom
underställa Banko-styrelsen sitt bokföringsoch
expeditions-sätt, som bör vara öfverensstämmande
med BankoDepartementernas.
Corresponderande Ombud.
§• 7u
Till corresponderande ombud antage
Banken bofaste, för ordentlighet och red
-
6a4
Den 18 November e. m.
lighet kunde män, som kunna för sig ställa
den borgen, sorn Banko-styrelsen, i mon
af rörelsen, i orten anser behöflig.
Dessa ombud böra förses af BankoStyrelsen
med alla, för upplysningars gifvande
till allmänheten nödige Banko-författningar,
föreskrifter och formulärer, för
att dels kunna med fullständighet underrätta
dern, som sig förfråga, dels sjelfva till
Banken alltid öfversända sådane akter eller
förbindelser, som äro fullständige och i
föreskrifven form.
§• 72,
Alla i Landsorterna boende personer,
hvilka icke i Hufvudstaden hafva commissionärer,
kunna genom Bankens corresponderande
ombud med Banken afhandla om lån
å fast pant, på våg förvarade Metaller, på
Aktier, publika Papper, Yexlar, Reverser
och annan namnsäkerhet, äfvensom om årskredit;
börande ombudet alltid bestämdt
af- eller tillstyrka ansökningens bifallande.
§. 73.
I Låne-ansÖkningen skall alltid vara
utsatt, huruvida ombudet befullmäktigas,
att lånet uttaga, eller detsamma åt befullmäktigad
person i Stockholm skall utlemnas;
i hvilket fall denna persons namn bör
uppgifvas och han, vid uttagningen, den
skriftliga fullmakten aflemna.
§■ 74'
Den 28 November e. tn.
§• 74-
En hvar i orterna boende person skall
äga, att genom Bankens ombud insända
kapital- och räntebetalningar till Banken:
och skall i alla de fall, då betalmngs-tei -  minen icke är öfverskriden , sådan betalning
anses vara på samma dag i Banken verkställd,
som den till ombudet aflemnats;
men i annat fall skall öfverräntan erläggas
för till och med den dag betalningen efter
vanlig postgång kan till Banken ankomma.
§• 75-
Banken ansvarar för all den förlust,
som, genom Bankens ombud, enskilt man
vållas, såvida denne visar sig innan en
månad efter låne-ansökningens insändande
hafva återfordrat skuld-förbindelseu eller
penningarne, eller inom samma tid för inbetalningar
affordrat ombudet Bankens qvitto
eller den infriade original-förbindelsen;
samt bevisligen derefter, med första post,
till Banken anmält förhållandet.
I annat fall drabbe all förlust den,
som sålunda icke sin rätt bevakat.
§• 76-
För all afhandling med Banken genom
ombud i orterne, erlägges £ procent af
kontanta beloppet, såsom postafgift och kommissions-arfvode;
hvilken procent afombu1
H. 40
<J2G
Dcd 28 November e. in.
det skall Banken redovisas och qvartaliter
insändas.
§• 77-
Banko-Ombud vare pligligt, att med
först afgående ordinarie post till Banken
insända alla honom öfverlemnade betalningar,
samt att hvarje söckendag tillhanda
hålla en hvar de medel, som för dess räkning
ifrån Banken blifvit honom tillsände.
Skulle härvid oordentlighet eller anledning
lill oredlighet förmärkas, äge Banko-styrelsen
att genast honom förafskeda
och att innehålla det års-arfvode, sorn honom
för året bordt tillkomma.
§. 78.
Efter förrättadt års-slut med Bankens
räkenskaper och sedan Banko-ombud för
dess förvaltning behörigen för Banko-styrelsen
redovisat för det föregående året,
erhåller han hvad utöfver kostnaderne af
de erlagde \ proc. kan återstå.
6 Afdelningen.
Om Bankens öfriga rörelse.
§• 79-
Ej må Banken ingå uti någon slags
handel, vare sig af läst eller löst gods,
med följande undantag:
Den 28 November e. m.
Nödige lius och byggnader för Bancorörelsens
bedrifvande, såväl i Stockholm,
sorn andra Städer.
Pappersbruk eller andra Inrättningar
för Bankosedlarnes förfärdigande.
Nödige Inventarier, Materialier och I11-  strumentalier i och för ofvannämnde hus,
byggnader och inrättningar, samt Bankens
Departementer.
Guld, Silfver och Koppar, det sednare
likväl blott till Silfvcr-skiljernyntets uppblandning
eller Koppar-skiljemynts utmyntande.
Mynt, Medailler och märkvärdigheter
till Bankens Mynt- och Medaille-Cabinett,
samt i öfrigt hvad Rikets Ständer serskildt
kunna anbefalla.
§. 80.
Med försäljning af alla förståndna panter,
så väl fasta som lösa, och förfallna
hypolhek för Bauko-Discont-lånen ui. m.,
förhålles enligt de derom i föregående Afdelningar
gifne föreskrifter. Då Banken besörjer
försäljningen på egen eller så kallad
Banko-Auction, skall det ske i enlighet
med den serskildt för dessa Auctioner utfärdade
stadga.
§• Boskulle
Rikets Ständer anbefalla Banken,
all genom upphandling och återför
-
6a8
Den 28 No veml) er e. tn.
säljande af Vexlar, söka att befordra myntvärdets
stadga eller komma handeln till
hjelp, äge Banken äfven rätt, att sådant
verkställa på öppen Beurs, genom eget
.Ombud.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf,, uppläste vidare
följande:
Sluleligen får jag, i sammanhang med
dessa mina Motioner, samt med den af
Grefve von Schwerin gjorde, angående öfverlemnandet
af BankoFullmägtiges Berättelse
till Rikets Ständer, sedan publiciteten
i Banko-ärenden är införd, och Banko-Styrelsen
dragit försorg om tryckning
af Utländska Bankers Statuter och Reglementen,
vördsamt anhålla: att BankoUtskottet
måtte anmodas, att till Rikets Ständer
inkomma med upplysningar så väl rörande
Bankens närvarande ställning, som
fordna Författningars och åtgärders verkningar
i afseende å penning- och creditrörelsen
i Fäderneslandet; och hoppas jag,
att Högloft. Utskottet vid samma tillfälle
inåtte yttra sig angående de olika förhållanden,
som i andra Länders Bankrörelse
förefinnas.
Anledningen till denna min vördsamma
Motion är allenast, att Rikets Ständer
Deri 28 November e. ni. 629
måtte sättas i tillfälle, att med full sakkännedom
i dessa vigtiga ämnen besluta,
Lades på bordet.
Herr Hjerta_, Gustaf anförde ytterligare
skriftligen:
Sist anhåller jag att BankoUtskottefc
måtte anmodas, ali inom den r5 nästkommande
December till Rikets Ständer afgifva
Utlåtande öfver efterföljande förslag:
§• 1.
Rikets Ständers LåneBank skall, till
lättnad för penningerörelsen, ifrån och med
början af nästkommande år 1829 öppnas
för upplåning.
§• 2-
Upplåningen sker på tvänne sätt:
på års uppsägning , å 4 procent, och
minst 5oo R:dr samt jemna 1000-  tal derutöfver;
på anfordran, å 2 procent, och
minst 200 R:dr.
Derföre utgifvas Obligationer af LåneBankeu
på 1000, 5oo och 200 R:dr.
§. 3,
De Capitaler, som sålunda upplånas,
skola på följande sätt utlånas:
1:0 De för 4 procent upptagne lånen användas
till Fastighets-lån:
63o Den 28 N o vem ber e. m.
ö) på bestämd tid, af minst ett och
högst 3 år; samt
b) på 6 månaders uppsägning;
allt inom halfva taxerings-värdet, beräknadt
efter nu gällande grunder och
emot 6 procents ränta.
3:0 De för 2 procent upptagne lånen böra
användas till förstärkande af BancoDiscontens
Creditiv, och af densamma
utlånas; blifvande BankoDiseont-styrelsen
berättigad, att öka det Iiittils fastställde
maximum för säkre och ordentlige
Låntagare samt Cautionister till
9000 R:dr.
§• 4-
Beloppet af upplåningen fasställes inom
loppet af Januari månad till 2 millioner
R:dr å hvardera upplåningssättet; och berättigas
Banko-Styrelsen, att derefter, i moa
af utlånings-möjligheten, månadtligen fastställa
upplånings-beloppet. Underrättelse
derom skall innan den 5 i hvarje månad
meddelas genom Allmänna Tiduingarne.
§ 5.
Skulle 5oo,ooo R:dr någonsin i Banken
under en månads tid ligga ofrug thara, inställes
upplåningen och motsvarande belopp
af de äldre \ procents-Obligationerne uppsägas.
Den 28 November e. m.
§. 6.
BankoUtskottet skall, vid blifvande
Banko-Reglementets uppgörande, iagttaga,
att föreslå vidare stadganden, sedan Rikets
Ständer under början af nästa år varit i
tillfälle, alt se verkningarne af denna åtgärd.
Skulle BankoUtskottet anse sig kunna
tillstyrka Rikets Ständer bifall till Motionen,
torde det äfven föreslå Rikets Ständer
att anbefalla Banko-Styrelsen, att förskottsvis
på BankoDiscontens Creditiv öfverflytta
5oo,ooo R:dr, så att de nu beviljade,
men ej för bristande medel utassignerade,
Discont-lånen, må kunna utlemnas.
Detta förskott ersätter Vexel-Banken
medelst Januarii månads 2 procents upplåning.
Att denna Motion äfven måtte MedStånden
communiceras, anhålles vördsamligen.
Lades på bordet.
Herr Grundelstjerna_, Axel Wilhelm,
uppläste följande:
Af den Berättelse om hvad sig i Rikets
Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag, Kongl.
Maj:t till Rikets nu församlade Ständer afgifvit,
inhämtas, att det af Lag-Commiteen
författade Förslag till ny Allmän Civil-Lag
632
Den 28 November e. m,
af anförde orsaker icke kommer alt till
Rikets Ständers pröfning under innevarande
Riksdag öfverlemnas.
Då det emedlertid är att förmoda, att
detta Förslag vid Rikets Ständers nästa
sammankomst, derest den icke allt för snart
efter denna Riksdagens slut skulle inträffa,
Llifver dem förelagdt, kan man väl icke
yrka eller hoppas, att någre betydliga Lagförändringar
vid denna Riksdag skola beslutas.
Med skäl bör man dock derföre icke
frukta, attén och annan ändring uti, eller
ett tillägg till den nu gällande Allmänna
Civil-Lagen, som icke hufvudsakligen rubbade
de grunder, hvaruppå den är byggd,
nu icke skulle kunna åstadkommas, om tidens
kraf det påkallade.
Af sådan egenskap har jag trott de
Lag-förändringar och stadganden vara, hvilkas
antagande jag nu vördsammast går att
föreslå. De igenfinnas ordagrant uti LagCommiteens
Förslag till Ärfda-Balken 9 Cap,
1 till och med 7 och jag äger således
icke någon förtjenst af deras författande,
men jag har af förekommen anledning ansett
mig böra å nödvändigheten af deras
snara antagande fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet.
Jag hemställer, att, med uppbäfvande
af 1 §. 16 Gap. ÄrfdaBalken uti 1^34 års
Den 28 November e. m.
Lng, detta Capilel må erhålla följande lydelse:
Om
Testamente
§• i
Vill
någon göra Testamente; det skall
skriftligen upprättas, med gifvarens namn
under; varde ock Testamentet bestyrkt af
tvänne vittnen, som skola på en gång när
vara och derå tekna skrifteligt intyg, att
gifvaren då, med sundt förstånd och af
fri vilja, förklarat sig hafva det Testamente
gjort.
§• 2-
Gifvaren slånde fritt, att låta vittnen
Testamentes innehåll veta eller ej. Harden,
som ej kan läsa skrifvet, låtit författa Testamente;
då varde Testamentet för honom
uppläst; och lagge vittnena i deras intyg
till, att så skett. Är Testaments-gifvare
stum; vare ändock Testamentet gildt, der
han sin vilja för vittnen tydligt och säkert
tillkännagifver.
3.
Äro ej vittnen att tillgå, då Testamente
författas, och har gifvaren ej eller, efter
den liden, haft lägenhet att vittnen anskaffa;
äge Testamentet kraft, der det finnes
med hans egen liand skrifvet och underskrifvet.
§• 4-
Hafva vittnen å Testamente satt blott
sina namn, eller är deras intyg ej i allo
634
Den 28 November e. rn.
så inrättadt, sorn i 1 celi 2 §§,. sägs; vare
Testamentet ej dessmindre gildt, der de»
örn det fordras, inför Rätten vittna, att så
tillgått, som i hvarje fall föreskrifvet är.
§. 5.
Har någon råkat uti svår sjukdom ellerfara;
då må han, i vittnens närvaro, Testamente
muntligen göra; och gälle det»
der de vittnen intyga, att han med sundt
förstånd och af fri vilja» Testamentet utsagt.
Dör ej gifvaren i den sjukdom eller
fara; vare hans mundliiga Testamente ej
gällande.
§. 6.
Den som Testamente gjort, må ingifva
det till Under-Rätt; och teckne Rätten bevis
å Testamentet, att det ingifvet är. Vill
gifvaren att dess innehåll skall okändt vara;
varde omslag derå satt, under gifvarens
och Rättens insegel; eljest läte Rätten det
uppläsas och i Protokollet införas. Har
gifvare, som af Rätten känd är, med sundt
förstånd förklarat, att han det Testamente
gjort, och är det förklarande af Rätten i
Protokollet vitsordadt; vare Testamentet
gildt, ändock att vittnen derå ej finnas.
Vill gifvaren lemna Testamentet i Rättens
förvar; håfve ock der lof till.
§• 7*
Nu är af gifvaren så förfaret, som i
6 §. sägs, och dö eller blifva jäfvjge de,
Den 28 November e. m.
635
som Testamentet bevittnat, så att tvänne
ojäfvige vittnen ej qvar äro; då vare Testamentet
ogildt, der ej gifvaren Jåtit det
å nyo bevittnas af två eller flera, som på
en gång tillstädes varit. Var jäfvet eller
dödsfallet gifvaren okändt., eller dö vittnen
vid samma lid, som gifvaren, eller efter
honom, innan de vid Rätten vittnesmål aflagt;
stånde Testamentet fast, der riktigheten
af ett vittne intygas, eller, i fall ej
något vittne höras kan, vittnes-påskiiften
å Testamentet så beskaffad är, som i 1
eller 2 §§. sägs, och omständigheter ej förekomma,
som Testamentets trovärdighet
förringa.
2 och 3 §§. uti 16 Cap. ÄrfdaBalken
af nu gällande Lag torde kunna bibehållas,
men böra erhålla en förändrad Numer, så
alt den 2 §. blifver den 8:de och den 3:clje
den q:de i ordningen.
Den rättighet 1734 års Lag uti 1 §.
16 Cap. ÄrfdaBalken medgifver man eller
qvinna, att utan inskränkning till tid och
tillfälle, genom muntligt Testamente förordna
0111 sådan egendom, som genom Testamente
kan bortgifvas, synes mig vara
för allmän säkerhet ganska vådlig.
Samma §. innehåller väl såsom ett villkor
för giltigheten af ett sådant Testamente,
alt 2:ne gode män skola vittna, att det är
gjordt med sundt och fullt förstånd samt
af fri vilja, men då man icke kan vara
636
D e ti 28 !NT o ve ra b e r e. m.
förvissad derom, att de som afgifva vittnesmål
om mundtliga Testamenten, alltid
äro redlige personer* ehuru emot dem icke
kunna anföras de skäl tili jäf, sorn 7 §.
17 Cap. Rättegångs-Balken upptager, så
lärer detta villkor icke kunna anses såsom
ett oöfvervinneligt hinder för tillkomsten
af falska Testamenten.
Ått helt och hållet afskära möjligheten
af att genom sådane tillställningar åtkomma
andras egendom, låter sig väl icke göra,
men en inskränkning uti tillfällena dertill
bör dock skäligen icke kunna förkastas, och
den inskränkning i afseende på tid och
tillfällen, då mundtliga Testamenten kunna
upprättas och derefter blifva gällande, sorn
med ofvannämnda förslag är åsyftad, anser
jag så mycket mera nödig, som uppgörandet
af falska Testamenten kan bereda rika
tillgångar att belöna dem, som dervid biträ
dt.
Jag föreställer mig att en person, som
har någon genom Testamente disponibel'
egendom, under loppet af sin lefnad råkat
att befinna sig ensam på ett ställe med 2:110
äreförgätne, ehuru icke ärelöse dömde menniskor,
och att desse efter hans, utan föregången
disposition af nämnde egendom,
inträffade död, mutade af en /[:de person
åtaga sig att vittna derom, att den förstnämnde
till denna /[:åe person testamenterat
all sin disponibla förmögenhet. Äga
Deu 28 November e. m.
desse brottslingar icke nog kännedom om
livad som efter Lag fordras för vittnesmålets
fullständighet, så är det väl icke omöjligt
för dem, att emot löfte om andel i
rofvet erhålla upplysning och biträde i
detta afseende af någon person, som är
känd för att illa använda sina forvärfvade
kunskaper i Lagfarenhpten. Ett Testamentsbetyg
författas då, med iakttagande af behörige
formaliteter och underskrifves af de
legde vittnena. Derefter fästa desse det af
dem utgifne betyg med ed inför någon
Domstol, utan att den eiler de, som till
den dödes qvarlåtenskap äga arfsrätt, dervid
får vara närvarande och tillse det nödige
varningar innan eden aflägges blifva
gjorde.
Sedan eden sålunda är gången hafva
vittnena ytterligare ett band på sig, alt
sedermera icke återtaga det vittnesmål de
en gång aflagt, nemligen fruktan för alt
anses och dömmas såsom menedare. Äro
vittnena nog illsluge, eller erhålla de af
sine medbrottslige den instruction, att de
vid de sedermera möjligen skeende undersökningarne
och förhören vid Domstol, å
alla frågor som icke kunna anses utgöra
hufvudsaken i vittnesmålet, och hvilka de
sig icke väntat samt således icke äro beredde
att på enahanda sätt besvara , böra
afgifva obestämda svar eller dervid förebära
minnes-brist, så kan Domaren med bästa
vilja, att utdela rättvisa, blifva nöd
-
Den 28 November e. m.
sakad att tillerkänna den förmente Teslamenst-tagaren
den omtvistade egendomen.
Ett sådant resultat kan äfven uppkomma,
0111 Domaren icke anser sig pligtig eller
behörig, att undersöka vittnenas trovärdighet,
utan allenast fordrar, att de med Ed
fästa de uppgifter Testaments-betyget innehåller.
Jag finner väl för min del, alt
detta förfarande icke är med Lagens föreskrifter
och andemening öfverensstämmande,
men jag har ansett det möjligt, att exempel
derå kunna gifvas, af den anledning,
alt jag beklagligen hört personer, som beträda
den Juridiska banan, yttra sådane
begrepp om Domarens pligt och rättighet.
Jag får i öfrigt åberopa de motiver
Lag-Comitén anfört till stöd för förslaget
och tillika upplysa, att i flere Europeiska
Jjänder, den Lag är antagen, att muntligt
Testamente endast gäller i de fall, då Testator,
efter dess upprättande, icke varit i
tillfälle att detsamma skriftligen författa.
Lades på bordet.
Herr Hallencreutz, Sten Engelbert,
hade inlemnat ett så lydande:
Vördsamt Memorial!
Sverige har väl i sin hufvudstad åt
en af sine store Konungar, åt Guslaf den
II Adolph, upprest en Minnesvård; raeu
Den 28 Noveni!) er e. m.
slället, der han föll pA Liilzens slätter f
saknar den ännu, ehuru snart 200 ar ävo
förflutne, sedan Hjelten stupade i striden
för Protestantiska Religion och Tysklands
frihet. Det skulle väl lyckas sorn det tillhört
Tyskarne, och egentligen Sachsarue
att uppresa ett dylikt Monument, men dä
det ej skedt, må ej Sverige längre vänta
derpå, utan snarare bestrida hvarje annan
Nation rättigheten att göra det. Den så
kallade Schwedenstein, en vid stora landsvägen
emellan Leipzig och Liitzen upprest
sten, utvisar stället, der Hjelten fallit, men
minnet och fosterlandskänslan fordra en
värdigare Minnesvård åt den på Svenska
Thronen siste manliga afkomlingen af Wasa
stam. I början af Junii månad innevarande
år, besökte jag detta för hvarje
Svenskt hjerta heliga runi, och jag försattes
straxt till den lid, då Svenska Hären
här manligt kämpade i den mörka November-natten.
Äfven hos Sachsaren lefver ännu
minnet af detta i häfderna namnkunniga
fältslag, och af den Kung, som der föll.
Han vårdar ännu med omsorg den plats,
der Gustaf Adolph stupade, och har återplanterat
de Popplar, sorn fordom omslöto
den, men afhöggos i sista kriget med
fransmännen år 1813. Växande, ehuru redan
stora, äro visserligen Statens utgifter,
men icke endast åt det för nyttan beräknade,
åt minnena, de ärofulla, må man
ock något offra. Jag hvarken kan eller
640 Den 28 November e. m.
bör uppgifva kostnaden till ifrågavarande
Monument; det lärer ej kunna blifva en
Trajani Colonn, eller Sesostris Obelisk,
men en enkel Granit-vård ur Nordens berg
är lika skön, och erinringen af den Hjelte,
som här stridde och föll, är lika kär
för alla folkslag af Germanisk stam.
Om, sedan min Motion blifvit till vederbörligt
Utskott remitterad, Rikets Höglofl.
Ständer skulle derå göra något afseende,
så torde underdånig anhållan böra göras
hos Kongl. Maj:t, att genom Dess Minister
vid Kongl. Preussiska och Sachsiska
Hofven få upplyst, huru och på hvad sätt
verkställigheten häraf må kunna
bringas.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag är af
Herr Hallencreutz förekommen i den Motion,
han nu väckt och som jag eljest skulle
ansett såsom min pligt att göra, då jag
under flere år i Kongl. Majrts och Rikets
tjenst vistats i ett land, der Gustaf Adolph
för den ädlaste sak offrat det högsta menniskan
äger att gifva. Med innerlig tillfredsställelse
har jag under denna tid funnit,
icke endast med hvilken vördnad hans
namn i folkets minne förvaras, utan äfven
huru från hans tid tillbaka traditionen vid
Svenska namnet fästat begreppet af sansad,
alfvarlig och varm känsla för samvetets,
hjer
-
Don 28 November e. na.
hjertats och samhälls-förhållandernes fordringar.
Jag anhåller att få tillägga några
ord om den så kallade Schwedenstein. Upprest
af folket på det ställe, der traditionen
säger, att den store Konungen uppgifvit andan,
ligger den nu på Preussisk grund. Det
är en enkel, vanlig gråsten, som varit orngifven
af planterade träd. Dessa kullhöggos
till större delen af Fransoserne under sista
kriget, och stenen kullkastades. En numera
i Tyskland vistande Svensk, GeneralLöjtnanten
von Hellvig, har sedermera åter
låtit uppsätta stenen, och plantera nya träd,
sorn dock, af hrist på hägn och vård, ej
haft trefnad. Då troligen den T6y November
i8Ö2 före nästa Riksmöte inträffar,
skulle jag anse lämpligt om närvarande
Ständer beslöto att fira den andra sekularfästen
af denna dag, genom uppresandet af
•en enkel minnesvård (af Svensk granit eller
Porfyr) på det ställe, der/en stor Svea Konung
fallit för den religiösa och borgerliga
Friheten. Kostnaden behöfde ej blifva stol’.
Den kunde lämpas efter den för Minnesvården
på Qvidinge-hed åt Kronprinsen Cari
August, som ej lärer kostat öfver i5,ooo R:dr.
Derjemte borde omkring Minnesvården ett
stycke jord inköpas, som kunde öfverlemnas
åt en Svensk Invalid, mot skyldighet
att vårda Minnesvården. Att Preussiska
Regeringen härföre ej skulle lägga några
svårigheter i vägen, derom är jag med
visshet öfveidygad.
1 H. " 4*
Den 28 November e. m.
Jag skulle likaledes anse passande och
värdigt Nationens Representanter, alt, då invigningen
af ifrågavarande Minnesvård komme
att försiggå, den November ]83a,
eu Deputation af Rikets Ständer vore närvarande,
då ett främmande Folk, som sjelf
ännu ej glömt hvad det är skyldig en Svea
Konung, finge se att icke tvänne århundraden
förmå ur Svenska Folkets bröst utplåna
minnet af en stor Konung, — en af
de största och ädlaste, som tideböckerne
kunna uppvisa.
Lades på bordet.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
hade inlemnat följande, som upplästes:
För att till en verksam tillfredsställelse
kunna befordra den vigtiga underrättelsen
om en, genom det noggrannare och utförligare
räkenskaps-sätt, sorn Riks-HufvudBoken
beredt, vunnen tillgång af omkring
fern Millioner Riksdaler, anser jag nödigt,
att Rikets Ständers Stats-TJtskott anmodas,
att till Rikets Ständer ofördröjligen afgifva
en specifique uppsats å det belopp, som
dels i allmänna Cassör, dels i ännu icke
influtne skatter, eller i utestående fordringar
under denna summa innefattas.
Jag anser äfven nödigt, aLt uti en så,
dan uppsats, de särskilda Cassornas mera
Den 28 November e. in. 643
dier mindre disponibla egenskaper angifvas;
äfvensom, att för de ännu icke influtne
skatter och utestående fordringar, * utsättas
de terminer, inom hvilka hvarje sådan penninge-post
kan beräkningsvis anses för Rikets
Ständer disponibel.
Rikets Ständers Stats-IJtskott lärer utan
tvifvel finna nödvändigheten för Rikets Ständer,
att så tidigt före Motionstidens utgång,
få inhämta en nödig vägledning för den
enskilde Motionairens derå möjligtvis beroende
utväg, att i detta afseende göra sine
åsigter gällande, och gör jag inig således
det hopp, att då, så snart möjligt ske kan,
komma att emotse uppfyllandet af denna
önskan, om den vinner Ridderskapets och
Adelns, samt de öfrige Riks-Ståndens bifall.
Jag anhåller om Remiss till Statsutskottet,
samt Motionens meddelande med
de öfrige Riks-Stånden.
Lades på bordet.
Herr ReuterswärdPehr Adam ^ hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
I sammanhang med hvad Herr Ribbing,
uti Ridderskapets och Adelns Plenum den
22 sisth November anmärkt och föreslagit,
rörande Expeditionslösen för Domare, får
jag vördsammast fästa Ilöglofl. Ridderska
-
Den 2S November e. m.
pets edli Adelns uppmärksamhet på en Artikel
i Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Taxa
på Expeditions-1 osen, af den iSMaji 1821,
som fordrar tydning och rättelse, nemligen
angående vetler'häftighets-bevis , hvarom orden
sålanda lyda: '*vederhäftighets-bevis,
24 skiJlingar.” Härmed bestämmes dock icke,
huruvida, då ett sådant Bevis innefattar flere
personers vederhäftighet, afgiften 24 sk.,
bör vara för hela Beviset eller för hvarje
person särskildt. Jag har ofta haft tillfälle
alt se, det Domare och vederbörande vid
Landshöfdinge-Embetena olika tyda och
tillämpa Taxan i denna punkt: en del med
24 sk. för hvarje person, sorn Beviset innefattar,
andra med 24 sk. för hela Beviset,
det må innefatta en eller flere personer
och åter andra hafva låtit betala sig med
32 sk., såsom en medelväg. Då Allmogen
i vissa Landsorter numera olyckligtvis fått
vana på att tillita Banco-Diskonten, utgör
påteckningen, af vederhäftighets-bevis å Diskont-reversaler,
hvilka erfordras nya hvarje
halfår vid omsättningarne, en icke ringa
■inkomst-källa för -Domare m. fl., hvartill de
icke ens påkosta papper och icke heller
stadna i något synnerligt ansvar för sina
betyg, enär en persons vederhäftighet oftast
är en opinions-sak. Ett Diskont-lån t. ex.
å 3oo R:dr utgör vid sista omsättningen
endast 60 R:dr och räntan härföre 1 R:dr
24 sk. samt vederhäftighets-påteckningen för
3 personer, enligt den först anförde lyd
-
$cn 28 Noveni Ler c. in.
645
ningen, äfven 1 R:dr 24 sk., hvarigenom
den arme Låntagaren får betala lika mycket
för Beviset, som i,ränta, eller tillsammans
10 procent, efter år beräknadt. Uppå flere
förnyade förfrågningar i denna del från
Landsorterne, och för att erfara det rätta
härutinnan, vände jag mig, för några åt
sedan , först till Stats-Secreteraren för Kammarärenderne,
som contrasignerat ifrågavarande
Expeditions-Taxa, och derefter lill
JustitieCancelleren, hvilka Herrar äfven funno
att Taxan i denna del var tvetydig, men
ansågo att meningen borde vara 24 sk- för
ett vederhäflighets-bevis, såsom endast utgörande
Ett Bevis, fastän innefattande flere
personers vederhäftighet.
Till följd häraf, får jag ödmjukeligen
föreslå, att rättelse härutinnan måtte vinnas,
och afgiften för ett vederhäftighetsLevis,
det må upptaga och angå en eller
flere personer, bestämmas lill Tjugufyra(b4)
skillingar Banco; med anhållan alt detta
mitt vördsamma anförande varder till vederbörande
Utskott remitteradt, för att, i
sammanhang med Herr Bibbings omförmälta
Memorial, blifva liandlagdt.
Lades på bordet.
Upplästes BancoUtskottels den 26 dennes
under N:o 1 aflåtne Memorial, i fråga
om formulaire till den Ed, sorn Ledamc
-
646
Den 28 November e. m.
terne af samma Utskott och de vid dess
Cancelli anställde Tjenstemän under nuvarande
Riksmöte böra aflägga.
Herr Hegardt, Christian Bernhard: Jag
tror mig böra vördsamt tillkännagifva, att
då detta ämne förevar i BancoUtskottet,
väckte jag fråga, huruvida icke Rikets Ständers
bepröfvande borde underställas, om
ej den tysthetsed, som hittills ägt rum,
kunde afskaffas, och det sista spåret af den
så kallade secretessen dermed utplånas, helst
denna ed, ehuru i Riksdagsordningen nämnd,
ingenstädes är i Grundlagen föreskrifven,
och numera efter publicitetens införande
synes öfverflödig. Hvad enskilde personers
förhållande till Banken beträffar, bör man
väl förvänta af ett Utskotts Ledamöter, att
de äfven utan ed ej skulle omtala dem.
Men då denna mening ej af Utskottets pluralitet
bifölls, förenade jag mig i den nu
gjorde hemställan, i afseende på enskilte
personers förhållande till Banken.
Herr Hjertaj Gustafa förenade sig med
Herr Hegardt.
Friherre CederströmJacob: Bankens
publicitet är visserligen af Rikets Ständer
decreterad, och således få inga hemligheter
finnas, hvad sjelfva BankoVerket angår;
men vid samma tillfälle publiciteten decreterades,
beslöts afven, att enskilde perso
-
Den 28 November c. m. 6/17
ners räkningar roed Banken ej skulle publiceras.
Detta föranleder således behofvet
af att bibehålla ed, hvilken bör afläggas,
i den fonn och ordning, sorn förr öflige
varit.
Lades på bordet.
Upplästes BancoUtskottels, den 27 dennes
under N:o 2, aflåtne Memorial, om
tillåtelse att antaga Notarier till besörjande
af Protocolls-föringen vid Utskottets fördelningar.
Lades på bordet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard j
bade inlemnat följande, som upplästes:
Att Högfärd och Luxe vanligen äro
säkra bevis på en förderfvad moralite, oell
tillika förebud till Staters fall, det torde
icke med öfvertygelse kunna bestridas af
den, som någorlunda anmärkt lidshändelserrie;
och skulle han vilja med sin forskning
gå tillbaka, så kan han af häfderna
derom få ett klart begrepp, isynnerhet om
de gamle Romares och Forn-Grekernes urkunder
rådfrågas. Att uppgifva alla de olika
och vidunderliga skepnader, hvarunder
högfärdsandan manifesterar sig, anser jag
lika omöjligt, som onyttigt. Nog af, att
den finnes äfven i vårt Fädernesland, och
648 28 November e. m.
derstädes stigit till sådan höjd, att åtminstone
ett försök tili dess partiella qväfvande
hör kunna vågas; och jag skulle vilja
tro, ått en god början dermed kunde göras,
om de håde i moraliskt och medborgerligt
afseende ändamålslösa CaractersFullmagterne
afskalFades. Hvilken menniska
med sundt förnuft och grundligt omdöme
kan påstå det vara rätt eller ens
billigtatt till exempel, en Länsman skall
kallas Economie-Directeur, en liten Regements-Skrifvare,
Kammar-Råd, en KronoFogde,
Assessor, en Major, Öfverste o. s. v.
Men icke nog dermed, att denna Betitlingsech
Caracters-sjuka sträckt sig till dem ,
som innehafva högre eller lägre Embeten
eller Tjenster i Staten; den har äfven angripit
sådana personer, som alldrig variit
eller, i anseende till deras yrken, någonsin
kunna blifva Kronans Embets- eller Tjenstemän;
oeh då tyckes en Titel vara nästan
ännu mera umbärlig, emedan den förnuftigare
menniskan ändock icke värderar eller
bedömer en person efter hvad lian kallas
utan efter hvad han är , och huru han i
sin verkningskrets handlar. Det enda resultat,
som den högre Titeln emedlertid
åstadkommer, “ar att den öfver sin rätta
plats uppsatte personen yfvar sig och inbillar
sig vara lika berättigad till aktning,
som en i verklig tjenst varande Embetsman,
med lika Fullmagt på det Embete, hvartill
han med möda och besvär hunnit, och
Den 28 November e. m.
649
hvaruti han uppoffrar sin hela tiel. Detta
anspråk på aktning måste ock underhållas
genom ett mera kostsamt lefnadssätt, än
som eljest påtänktes; och om härvid jemväl
får komma i beräkning, att en betitlad
person hvarken genom eget arbete eller egen
skicklighet förvärfvat eller tjenat sig upp
till den högre värdighet, han antingen aldrig
eller ock först med tiden kunnat uppnå,
hvadan han ock gått den verkliga förljensten
i förväg, samt att en sådan verklig förtjenst
illuderas och borrtskymmes af personer,
som, genom en Caracters-Fullmagt, blifvit
ställde vid den anspråkslösa förtjenstens
och talangens sida, och mången gång till
och med öfver den; så får, med fästadt
afseende på det icke likgiltiga missförhållandet
emellan Fullmagt på verkligt Embete
eller Tjenst, och en blott Titel-Fullrnagt,
samt enär det rättsbegreppet ändock
står fast, att hvarje god Medborgare, som
gagnar och är nyttig på den plats, der
Försynen honom satt, säkert förer med sig
sitt eget värde, han må föröfrigt kallas
hvad som hälst, jag härmed vördsamt föreslå,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet måtte göra framställning
om det ifrågavarande ganska granlaga
ämnet, samt anhålla, att bruket med Titel—
eller Caracters-Fullmagters utfärdande kunde
hädanefter upphöra. Men om Rikets
Ständer icke finna godt, att understödja
denna min Motion, utan anse Caracters
■/T
-
65o
Den 28 November e. nv
Fullmagter så väsendteligen nödige, nyttige
och gagnelige, att det vore skada med deras
afskaffande; så torde åtminstone den
grundsatts kunna antagas, att den, som
genom en Caracters-Fullmagt, vare sig med
eller utan befordrings-rätt, förskaffat sig
Titel på ett Embete eller Tjenst, som lian
alldeles icke bekläder eller innehar, bör
derföre skatta till Staten; och jag föreslår
att årliga Bevillnings-afgiften derföre må
blifva hälften så stor, som 'valeuren å det
stämplade papper, hvarmed Fullmakten är
försedd. Att detta må lill vederbörligt
Utskott varda remitteradt, samt med de
öfrige Stånden cömmuniceradt, derom anhåller
jag vördsamt.
Lades på bordet.
Upplästes Irenne från RiddarhusUtskotlet
inkomne så lydande Memorial:
Hörsamste Memorial!
Ilos RiddarhusUtskottet har Capitainen
J. A. von Pfaler, uti ingifven skrift, anhållit,
att som han ernade utgifva en Resumé
af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Protocoll, § för §, jemte bifogande af reflexioner
öfver vigtigare Riksdags-frågor,
hvilket företag Sökanden förmodade kunna
leda till en betydlig lättnad för den som
önskade att af berörde Protocoll hafva en
Den 28 November e. m.
hastig öfversigt; RiddarhusUtskottet alltså
mätte meddela Sökanden tillåtelse, att, antingen
mot ersättning för utskrifningskostnaden,
till tryckning utbekomma hvad af
honom kunde åstundas, af Högloft. Ridderskapets
och Adelns Protocoll, eller ock i
RiddarhusCanzliets Vaktmästare-rum genom
pålitlig Renskrifvare få låLa desamma afskrifva.
Då likväl TryckfrihetsLagen, uti 2 §
4 Morn., för rättigheten att utbekomma
RiksStåndens Protocoll, stadgat det vilkor,
att "Vederbörandes” tillstånd dertill måste
förut sökas och erhållas, samt den auctorite,
sorn uti ifrågavarande fall eger att
berörde tillstånd meddela icke torde vara
RiddarliusUlskottet, utan Högloft. Ridderskapet
och Adeln sjelfve; har Utskottet trott
sig böra Capitaine!) von Pfalers anhållan
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln härigenom
vördsamt anmäla, under anförande,
för egen del, att Utskottet, i fullkomlig
öfverensstämmelse med de af RiddarliusUtskoltet
vid 1823 års Riksdag i enahanda
fråga yttrade tänkesätt om nyttan
af offentlighet i allmänna ärender, samt
spridandet af en tillförlitlig kännedom angående
Folk-representationens förhandlingar,
icke tvekar, att den begärde tillåtelsen
vördsamt tillstyrka; hvarvid likväl,
enär alla rummen å Riddarhuset äro under
Riksdag för serskildta ändamål så upp
-
65a
Den i8 November e. m.
tagne, att tillträde derstädes för främmande
personer icke i allmänhet kan, utan
betydliga olägenheter, medgifvas, den inskränkning
torde böra ega rum, att det
må ankomma på RiddarhusSecreteraren, att,
efter Protocoliens förutgångna justering, bestämma,
huruvida afskrifter eller utdrag derutur
må tagas af Sökanden sjelf, eller om
sådant, för bans räkning, dock endast emot
godtgörande af renskrifnings-och collationeringskostnaden,
må af någon dertill’utaf RiddarhusSecreteraren
utsedd Person verkstadlas,
så skyndsamt, som med Protocoliens
begagnande för Expeditionen inom RiddarhusCanzliet
står att förenas; och torde,
derest Högloft. Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt, att ett så beskaffadt
tillstånd meddela, detsamma få gälla äfven
för de Tidningsutgifvare eiler andra personer
utom Ståndet, hvilka under innevarande
Riksdag åstunda del af Ridderskapets
och Adelns Protokoll. Hvilket dock
allt till Högloft. Ridderskapets och Adelns
vidare ompröfvande vördsamt öfverlemna».
Stockholm den a5 November 1828.
På RiddarhusUtskottets vägnar,
CARL MÖRNER.
W. F. Dalman*
Hör sa mate Memorial!
Till RiddarhusUtskottet har RiddarhusDirectionen
låtit öfverlemna ett så lydande
Memorial:
Den 28 November e. in.
”Tili följd af den uti 12 § af 1 Art.
”RiddarhusDirectionens Instruction, Direc”tionen
raeddeldte föreskrift, att vid början
”af hvarje Riksdag;, genom RiddarhusUt'
”skottet, tili Högloft. Ridderskapet och Adeln
”inkomma med Förslag, huru tryckningen
”af Ridderskapets och Adelns Protocoll må
”lämpligast och med största skyndsamhet
”kunna verkställas, har Directionen härme”delst
skolat ett så heskaffadt förslag vördsam!
framställa.
”Under sista Riksdag blefvo, enligt
”Höglofl. Ridderskapets oell, Adelns den a5
”.Januarii r8å3‘fattade beslut, Ståndets Pro”tocoll
vid tryckningen afdelta i måna”rfer
och hvarje månad åter skiljd i så kallade
Protocollj innefattande de muntliga
”Discussionerne jemte Besluten samt Bila*’gorj
sorn utgjordes af de skriftliga Anfö”ränderna.
Den förstnämnde fördelningen
'i månader har likväl medfört den olägenhet,
att hvarje ProtocollsBand vuxit till
”en allt för stor vidd, och mot den sedhare
åtgärden att åtskilja de muntliga och
"'skriftliga yttranderna, företer sig åter den
”besvärlighet, vid Protocollens läsning, att
”densamma icke kan ske i en följd, utan
"”måste afbrytas, så snart ett skriftligt Me”morial
förekommer, som man nödgas uppsleka
bland Bilagorne, äfvensom sådant för”orsakar
vidlyftighet och svårighet att igen”finna
ämnet i det öfver Protocollen för"Taltade
Register.
654
Den 28 No vern trer e. m.
”Då Directionen af dessa anledningar
”funnit nödvändigheten af en förändrad
”ordning, i afseende å tryckningen af Hög*’jofl.
Ridderskapets och Adelns Protocoll
”vid instundande Riksdag, har Directionen,
”för att icke allenast undanrödja ofvannäm”de
olägenheter, utan ock tillvägabringa
”den möjligast största skyndsamhet vid
”tryckningen, trott sig höra föreslå, att
”ifrågavarande Protocoll, hvaraf upplagan,
”enligt hvad vid förutgående Riksdagar egt
”rum, torde böra bestämmas lill 5oo Exemplar,
dels målte tryckas i en oafbru"ten
följdj på sätt före sista Riksdag jemväl
alltid varit vanligt, dels af delas i smär”re
Häften af omkring 20 ark hvardera,
”dock så, att icke något Pleni-Protoeoll
”stympas, utan till slut inflyter i Häftet;
”äfven derest berörde arktal skulle min”skås
eller öfverskjutas. Genom en så beskaffad
form för tryckningen af Protoco!-  ”len åstadkommes så väl den fördel, att
”(lere Häften kunna tryckas på en gång,
”hvarmedelst skyndsamhet vid trycknin”gen
i ansenlig nion vinnes, sorn ock beqvämlighet
vid Protocollens läsning och
”de serskildta ämnenas uppsökande å Registret,
, hvarförutan dylika Häften tilläfventyrs
torde kunna med Posten afsändas och
”derigenom under Riksdagen befordra icke
”allenast ett hastigare meddelande i Lands”orterne
af berörde Protocoll, utan ock
”desammas ökade afsättning; varande i allt
Den 28 November e. 111.
655
”fall den der sådant åslundar oförhindrad,
”att, framdeles vid inbindandet, i elt band
”sammanfoga flere Häften.
”1 sammanhang härmed, har Directio”nen,
som anser den hitlils följda ordning
”med de tryckta Exemplarens emottagande
”först å Riddarhuset och deras aflefvere”ring
derifrån till Herrar Fnllmägtige i
”RiksgäldsContoiret leda till en onödig och
”besvärlig omgång, jemväl skolat hemställa,
om icke vederbörande Boktryckare kun”11a
erhålla föreskrift, att hädanefter afjemna
de tryckta Exemplaren af Protokollen
directe till vederbörande Tjensteman
i RiksgäldsContoiret, hvilken borde
”anmodas, att draga försorg om desammas
”häftning, nödig utdelning deraf lill Riksstånden,
samt utlemnande till försäljning
”i Bokhandeln, så alt RiddarhusSecretera”rens
befattning med ifrågavarande Protokoll
inskränkte sig dertill, att sedan Ma”nuscript
till tryckning blifvit, medan Riksklag
varade, under RiddarhusUtskottets,
”och efter dess slut under RiddarhusDirec”tionens
tillsyn, i fullständigt skick, ut”lernnadt,
bålla hand deröfver, att tryck”ningen
varder skyndsamt och ordentligt
”verkställd, samt Jäsningen af Correcturet
”med noggrannhet besörjd. Stockholm den
”4 November 1828.”
JACOB Deta GARDIE.
Fredr. Ph. Klingspor. Fredr. Boije. C. Åkerhjelm.
C. F. Carleson. Georg Ulfsparre. H. G. af Alelin.
O, J. Lagerheim.
656
Den 28 November e. tn.
Då det af RiddarhusDirectionen, i afseende
å tryckningen utaf Höglofl. Ridderskapets
och Adelns Protocoll här ofvan
framställda Förslag synes, utan några dermed
i andra hänseenden förenade olägenheter,
höra leda icke allenast till större
skyndsamhet vid sjelfva tryckningen, utan
ock till mera beqvämlighet vid läsningen
af berörde Protocoll, äfvensom redighet
vid deras begagnande för erforderlige upplysningar;
hvarjemte Afdelningen i smärre
Häften torde befordra desammas hastigare
kringspridande och afsättning, får Utskottet,
af dessa anledningar, hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördsamt hemställa,
om icke RiddarhusDirectionens förslag i denna
del må varda af Ridderskapet och Adeln
bifallet.
Hvad åter beträffar, frågan om en förändrad
ordning med de tryckta Exemplarens
aflefverering från Boktryckarne, finner
Utskottet sig böra den af Directionen
gjorda framställning, på det sätt tillstyrka,
att, i enlighet med hvad Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet
vid denna Riksdag redan lära beslutat, RiddarhusSecreteraren
skulle anses hafva fullgjort
sitt åliggande, i afseende på befattningen
med tryckta upplagan af Ridderskapets
och Adelns Protocoll, då han, i
den nion tryckningen fortgår, aflemnar samma
-
Den 28 November e. m. 657
ma upplaga lill den Tjensteman vid Biles—
gälds-Contoiret, som hitintills ombesörjt
utdelning och försäljning af de vid Riksdagnrnes
slut öfverblifne tryckta ProtocollsExemplar.
Hvilket dock allt till Höglofl. a
Ridderskapets och Adelns vidare ompröfvande
vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 25 November 1828.
På Riddarhus-Utskottets vägnar,
CARL MÖRNER.
W. F. Dalman.
Hörsamste Memorial.
Sedan Riddarhus-Direclionen, uti Memorial
af förliden gårdag, hos RiddarhusUlskottet
tillkännagifva, att Landshöfdingen
öfver Södermanlands Län, Coramendeuren
af Kongl. Svärds-Orden, Riddaren
af Kejserliga Ryska S:t Wladimirs och
S:t Ann* Ordens Andi’a Glass samt Riddaren
af Kongl. Preussiska MeriteOrden Gustaf
Abraham Peyron, som den 4 Julii
1825 blifvit af Kongl. Maj:t uti Adeligt1
Stånd upphöjd, samt derefter genom serskild
Nådig Resolution af den 10 sisth September
återfått de af honom i afseende å
Introductions anmälan förlorade Fatalier,
inom den uti Högstberörde Resolution stadgade
ytterligare lid af sex månader hos
Riddarhus-Directionen företett alla för Introductions
erhållande föreskrifne pr ses taur
1 II. 42
658
Drn 28 November e. ra.
da, hvilka, efter behörig granskning, äro
vordne af Directionen godkända; så hav
Riddarhus-Utskottet, jemlikt 5o §. i RiddarlmsOrdningen
af den i8:de December
1823, skolat hos Högloft. Ridderskapet och
Adeln anmäla Landshöfdingen m. m. Peyron
till Introduction å Riddarhuset under N:o
23o3 bland Ridders- och Adelsmän. Stockholm
den 2Ö November 1828.
På Riddarhus-Utskottets vägnar, .
CARL MÖRNER
W. F. Dalman.
Dcssetrenne Memorial lades på bordet.
Föredrogos ånyo och remitterades till
StatsUtskottet:
Herr Montgommeries, Gustaf, den 25
dennes på bordet lagde Motion, om Nummer-Lotteriets
afskaffande; jemte de af Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf, samt Herrarne Rosenblad, Bernhard,
och von Becker, Carl Johan, rörande
samma ämne nyssnämnde dag afgifne
yttranden.
BancoUtskottet:
Herr Thams, Wolrath, den dennes
på bordet lagde Motion, att Herrar
Banco-Fullmägtige måtte anmodas begagna
den nuvarande låga coursen till upphand
-
Den 28 November e. m.
ling af Silfver för Bankens räkning; jemte
de af Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus,
Friherre Rantzou, Johan Albert, och
Herr Lefren, Johan Pehr, rörande samma
amne nyssnämnde dag afgifne yttranden.
Lagutskottet:
Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den a5 dennes på bordet lagde Motion,
angående vederböraude Domares åliggande
att å första Rältegångs-dagen vid 11 ärad sRätterne
söka förmå Parterne till förlikning.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
:
Herr Ribbings, Arvid, den 22 dennes
e. m. på bordet lagde Motion om ändring
i författningen, angående Bränvins försäljning.
Å nyo föredrogs Herr Rosenqvists, Fredrik
Leonhard, den a5 dennes på bordet
lagde Motion, att inga förskrifningar, ställde
till Sedelhafvaren, eller till viss Man
eller Ordres, hädanefter må få utgifvas.
Herr Ribbing Arvid: I det hopp, att
Lag-Utskottet afstyrker denna Motion och
motiverar sitt afstyrkande, vill jag blott
anmäla, att jag för min del tror så bölske.
Den a8 November e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att så väl Herr
Rosenqvists ifrågavarande Motion, sorn Herr
Ribbings, i anledning deraf, nu afgifue
• yttrande, måtte till LagrUtskottet remitte
ras;
hvilket bifölls.
Föredrogos å nyo Herr Montgommeries,
Fabian, och Friherre Wrangels, Fredrik
Anton, den 25 dennes på bordet lagde
M otioner om inställelse af bytes-bristers
och de deraf härflytande efterräknings-posters
indrifvande.
Herr Börtzell, Johan Abraham, anförde
skrifteligen:
Ehuru svårt det än kan förefalla för
Descendenter efter Förfäder, hvilka nied
Kronan ingått Hemmans-byten, att, efter
snart i5o års förlopp, nödgas ersätta Kronan
de förluster, hon i bytet, medelst erhållet
mindre vederlag, än hon afstått, fått
vidkännas, tror jag likväl, att indrifningen
af dessa fordringar, stödd på och verkstäld
efter gäMande Lagar, icke bör, såsom en
värd Ledamot behagat yttra, benämnas för
en himmelskriande orättvisa, särdeles sorn
Kronan, å sin sida, underkastat sig samma
hårda Lag och förklarat sig skyldig, att
till Descendenter efter en Bytes-Ägare, hvarmed
menas den, som Bytet med Kronan
ingått, gifva ersättning för hvad Kronan af
Deu 28 November e. ni.
honom uti Bytet mera emottagit, än Kronan
återgifvit, och hvilka Kronans skulder
blifvit beräknade efter samma grunder och
faststälde ordningar, hvilka tjena till efterrättelse
för utfordrandet af enskildes Bytes- %
skulder till Kronan,
Uti den önskan, att Kronan nu, såsom
de värda Motionärerna synas åsyfta, skulle
inställa fordrings-krafvet och efterskänka
fordringarne, vöre jag äfven färdig instämma,
om det vore mig tillåtet att endast
göra afseende på de verkligen ömma och
bevekande omständigheter, hvilka förete sig
i afseende på dessa åldriga fordringars li-.
qviderande, och i synnerhet om följden af
en sådan eftergift skulle kunna inskränkas
endast till saknad, för Kronan af en med
säkerhet icke påräknad Slals-Inkomst; men,
denna Eftergift, om den heviljas, skall
medföra andra mera betj^dliga följder, enär
den nödvändigt skall föranleda dertill, att.
Kronan måste i stället anslå Medel till afbördande
af de Kronans Bytes-skulder, för
hvilka hon ännu hos enskilde personer häftar,
och hvartill Krouan, för det närvarande,
icke äger annan tillgång, än de
henne tilldömde Bytes-fordringar, hvilka
kunna indrifvas; ty jag kan icke et,t ögonblick
misstänka, att Motionärernes afsigt kan
vara, att Ägare af Bytés-fordringar bos
Kongl. Maj:t och Kronan skulle frånkänna»
den betalning, hvarom de undfått vederbö
-
Den 28 November e, m.
rande Auctoriteters och äfven Regeringens
på Författningarne grundade försäkringar.
Sådant skulle, efter mitt omdöme, kunna
anses för en verkelig orättvisa.
En annan icke mindre vigtig omständighet
torde äfven emot eftergiften af Kronans
ännu oindrifne Bytes-fordringar förekomma.
Under de sednare åren har en
stor del af Kronans fordringar, härledande
sig från äldre bemmans-hyten , blifvit liqvidera
de af vederbörande gäldenärer, hvilka
af andra förskaffat sig Bytes-fordringar
hos Kronan, genom hvilkas användande till
betalning, Kronans skulder i Bytes-väg, till
ett betydligt belopp blifvit minskade. Om
en eftergift af enskildes ännu obetaldte Bytes-skulder
skulle äga rum, månne ieke
de Bytes-ägares Descendenter, som redan
fullgjort deras Betalnings-skyldighet, skulle
kunna med skäl påstå sig hafva blifvit
förfördelade, enär andra Kronans gäldenärer
latt deras Bytes-skulder efterskänkta,
samt af sådan orsak med nog billig anledning
yrka af Kronan restitution af hvad
hon af dem uppburit, hvilket åter skulle
leda till en ganska stor utgift för Kronan.
Ehuru med fullkpmlig säkerhet ännu
icke kan bestämmas verkliga beloppet, hvarken
af Kronans ännu återstående, dels behörigen
bevakade, dels faststälde obetalde
Bytes-skulder, eller af de Kronans Bytes
-
Den 18 November e. m.
663
fordringar, hvilka genom Kammar-AdvocalFisealens
åtgärd, medelst i ordentlig väg
anstälde Rättegångar, kunna indrifvas, emedan
sådant beror på Domstolarnes Beslut,
äfvensom på andra ännu outredde omständigheter,
kan likväl, efter de anledningar,
som för det närvarande förekomma, antagas,
att om de ännu oindrifue Kronans
Bytes-fordringar,utgörande omkring a3,ooo
R:dr Banco, kunna till Kronans Gassa ingå,
skola Kronans ännu obetalde och faststälde
Bytes-skulder lill största delen kunna
betalas.
Vid ett sådant förhållande, och då lill
liqviderande af Kronans Bytesskulder, Kronan
är i behof afsina än återstående Bytesfordringar,
och således beloppet af hvad,
som af dem eftergifves, nödvändigt genom
Rikets Ständers anslag af andra medel bör
ersättas, förmodar jag, det Högloft. Ridderskapet
och Adelil täcktes finna, att den
sökte inhibitionen uti indrifuingen af Kronans
Bytes-fordringar ej lärer på annat
sätt af Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t till
Kådigt bifall böra anmälas, än med ett
dervid fästadt vilkor, att hvad som efterskänkes,
skall af andra utaf Rikets Ständer
anslagne medel godlgöras.
Att dessa mina anmärkningar må få
åtfölja Herr Montgommeries och Herr Friherre
Wrangels Motioner till det Utskotts
Den .28 Noyernber e. un
yttrande, hvartill Ridderskapet och Adeln
linner lämpligt dessa Motioner remittera,
derom får jag vördsamt anhålla.
Friherre Cederström, Jacob; Redan
efter i8,o() års RiksdagsBeslut, rörande hytestvisterne,
skulle de genast upphöra. Det
underliga förhållande har likväl det oaktadt
inträdt, att de af KammarCollegium
blifvit fortsatte; en praescriptions-tid af io
år för deras utredande bestämdes, och de
äro ännu icke slut, ehuru denna tid nu är
nära två gånger förlupen. Det vore således
väl, om det Utskott, till hyars behandling
ämnet öfverlemnas, ville tillse, i
hvad nion KammarCollegium i detta afseende
uppfyllt sin skyldighet, på det man
roå kunna" bedömma, om det är vården af
Kronans rätt, eller Betjeningens inkomst
af Utslagslösen, som ligger till grund för
fortsättn ingen af frågor, som långt före delta
bordt vara utredde.
Herr ThamWolrath: Hvad som gör
fortsättningen af bytesbrist-krafven så obehaglig
och till yttersta grad förhatlig, aidel
olika liqvidationssätt, sorn äger rum,
då Kronan skall hafva betalning, och då
den skall betala. Då Kronan skall hafva
betalt, utkräfvas alla årens räntor med
ränta på ränta, ända till oändlighet; men
när den enskilde skall liqvideras, får han
nöja sig med sia blotta hufvudstols for
-
Den 28 November e. m.
665
efran, tillika med de upplupne räntorne,
och afspisas, då han hegar ränta på ränta,
med det svaret: hvarföre har ni ej förr
sökt u,t er rätt, ni hade då fått betalt. Jag
känner detta, ty jag har sjelf varit i ett
sådant förhållande, och jag frågar då, om
ej hvarje redlig man bör önska, att ett
sådant liqvidations-sätt upphör, der ej lika
rätt gäller för båda parterne?
Herr Börtzell; Jag anhåller få erinra,
i afseende på hvad den siste värde Talaren
yttrat, att jag kan försäkra, med den
erfarenhet jag haft allt sedan år 1821, att
samma grunder följas för enskildes betalningar
till Kronan och Kronans betalningar
till enskilde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att så väl Herr
Montgommeries och Friherre Wrangels ifrågavarande
Motioner, som de af Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, Friherre
Cederström samt Herrarne Tham och Börtzell
rörande samma ämne, dels den 25
dennes, dels i dag nu afgifne yttranden
måtte lill 'StatsUtskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Ånyo föredrogos Herr von Hartmansdorff,
Angust, och Friherre Ridderstolpes,
Fredrik, den 25 dennes på bordet lagrie
Motioner angående utdelning af Ridderska
-
666
Den 28 November e. m.
pets och Adelns Protocoller vid 1818 och
i823 årens Riksdagar, äfvensom att ett Exemplar
af de öfrige RiksStåndens Proloeoller,
jemte Bihangen till samtelige RiksStåndens
Protocoller vid nyssnämnde Riksdagar
måtte öfverlemnas till LandshöfdingeEmhetet
i hvarje Län.
Grefve Spensj Carl Gustaf: Det var
Blott för en liten rättelses skull, sorn jag
Begärde ordet. Om jag ej påminner mig
orätt, Beslöt Ridderskapet och Adeln vid
sista Riksdag, att 1818 års Riksdags Protocoller
skulle utdelas åt dem, sorn 1828
voro Riksdagsmän, och åt Riddarhus-Directionen
uppdrogs, att verkställa denna
utdelning. Detta har ännu ej Blifvit verksteldt,
förmodeligen af den orsak, att tryckningen
af nämnde Protocoller ej så länge
sedan blifvit färdig. I den Motion, som nu
är gjord, föreslås, alt 1818 och 1828 års
Protocollerskola utdelas till nuvarande Riksdagsmän.
Det är Blott i den händelse Motionen
medför någon ändring i Ridderskapets
och Adelns vid sista Riksdag fattade
Beslut, som jäg tänkt anmäla, att 1818 års
Protocoller borde utdelas till 1823 års
Riksdagsmän, och 1823 års Protocoller till
de nuvarande.
Friherre Boije> Fredrik: Jag kan ej
fatta hela denna fråga. Jag har ansett saten
vara afgjord vid sista Riksdag, då Rid
-
Den 28 November e. m.
667
derskapet och Adela beslöt, alt dessa Protocoller
skulle utdelas till dåvarande Riksdagsmän.
Jag förstår således ej, huru ett
nytt förslag nu kan göras, när ett beslut
redan är fattadt, och ingen ting annat tycks
återstå, än sjelfva utdelningen. Jag begär,
att denna anmärkning må till Utskottet åtfölja
Motionen, i fall remiss skulle beslutas.
Herr von Hartmansdorff': Det är endast
på grund deraf, att denna fråga vid
sista Riksdag behandlades af StatsUtskottet,
och att de färdige Exemplaren ligga
under RiksgäldsContoirets vård, som jag
hemstält, att denna sak måtte till StatsUtskottet
remitteras. Ingen annan än detta
Utskott gifver föreskrifter åt Fullmägtige i
RiksgäldsContoiret, att utföra hvad Rikets
Ständer om deras egendom behaga besluta.
Således, ehvad beslut än kan vara fattadt
vid föregående Riksdag, lärer dock ingen
annan utväg finnas, att få det verkstäldt,
än att öfverlemna saken till StatsUtskottet.
Friherre Ridderstolpe: Må det vara
mig tillåtit erinra om min förut gjorde
anhållan, att LandshöfdingeEmbetena må
få hvar sitt Exemplar af alla fyra RiksStåndens
Protocoller, och Bihangen vid
ifrågavarande tvänne Riksdagar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Biar skalken hemställde, att Herr von
668
Den 28 November e. ro.
Hartmansdorffs och Friherre Ridderstolpes
ifrågavarande Motioner måtte, tillika med
de af Grefve Spens, Friherre Boije och
Herr von Hartmansdorff 1111 afgifne yttranden,
till StatsUtskottet remitteras,
Bifölls,
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 24 dennes tinder N:o 1 aflåtne, och
följande dagen på hordet lagde Memorial',
innefattande hemställan om tillökt .Betjening.
Herr von Hartmansdorff\ August: Under
de dagar, som af denna Riksdag förflutit,
har redan en Motion Blifvit gjord,
att Utskottens Betänkanden måtte inlemnas
tryckte till RiksStånden, och,, om mitt
minne ej felar, är redan något dylikt Beslut
af Rikets Ständer fattadt vid sista Riksdagen,
samt verkställighet deraf att förvänta
af närvarande Expeditionsutskott. Om,
så sker, behöfva Utskotten mindre Betjening
nu än tillförene, emedan 4 Exemplar
af Utskottens Betänkanden ej mera behöfva
utskrifvas till Stånden, utan blott ett,
det nemligen, som går lill ExpeditionsUtskottet,
och efter hvilket målet skall expedieras.
Jag tror således, att hvarje Utskott
bör, vid föreslåendet af ökad Betjening utöfver
det i Riksdagsordningen stadgade antal,
taga denna omständighet i betr aktan
-
Den 28 November e. in. 6Ö9
(le. SlatsUtskottct torde kanske vara belåtet
med mindre antal Betjening, än här
är i fråga. Jag känner ej Utskottets behof,
men anmärker delta, på det att de. StatsUtskottets
Ledamöter, som här äro närvarande,
må kunna upplysa, om den Betjening,
som nu är föreslagen, har blifvit det
med eller utan afseende pä den lättnad i
göromålen, sorn genom ofvannämnde åtgärd
kan uppkomma.
Friherre Cederström, Jacob: Det aimér
än problematiskt, om tryckningen af
Utskottens Betänkanden kail leda till skyndsamhet,
eller ej. Jag tror motsatsen, med
de tryckeri-anstalter vi äga i Ilufvudstaden.
Här har man intet hopp, att på åtskillige
dagar få Utskottens meddelanden tryckte;
deremot kunna de med tillräcklig skrifvarhjelp
ganska snart afskrifvas. Jag medgifver
visserligen, alt kostnaden kan blifva
några Riksdaler högre genom skrifningen;
men om också en sådan kostnad är drygare,
vill jag i alla fal! tro, att då ärendernes
gång derigenom forlskyndas, och s '
deremot genom tryckningen skulle fördröjas,
besparing uppkommer, enär de öfrige
Riksdags-kostnaderne äro manga gånger drygare.
Min öfvertygelse är således, att SlatsUtskottes
Memorial, utan afseende på Herr
von HartmansdorfTs anmärkning, bör bifallas,
och att, i händelse tryckningen framdeles
går så hastigt, att den ej uppehåller
670
Den 28 November e. m.
ärendernas fortgång, Stats-Utskottet då må
förafskeda den Betjening, som kail vara öfverflödig.
Grefve von SchwerinFredrik Bogislaus:
Stats-Utskottet har redan tagit frågan
örn tryckning af Utskottets Betänkanden i
öfvervägande. Hos alla Ledamöter har jag
funnit den allvarligaste önskan, att befordra
framgången af förslaget Likväl har
man funnit, att denna utväg ej alltid, utan
hinder i ärendernes gång, kunde begagnas.
Ofta förekomma mindre Betänkanden, å
hvilka hastiga svar äro af nöden, och de
skulle fördröjas genom tidspillan vid tryckningen.
När långa vigtiga betänkanden afgifvas,
och tiden det tillåter, harman trott
det för discussionen inom Stånden vara af
stor vigt, om de kunde tryckas, och af vida
större vigt, än för Utskottet och för besparingen.
Jag måste på förhand nämna, att
Utskottet innan korrt anmäler behofvet af
ytterligare tillökt Betjening. De behöfvas
att utarbeta expose^r öfver vidlöftiga mål,
1 sorn blifvit till Utskottet remitterade. När
detta är undangjordt, går arbetet sedan så
mycket raskare, och skall Riksdagen ofelbart
derigenom kunna förkortas. Utskottet
är af delta skäl i behof af flere arbetare,
som man kan skilja sig vid, sedan de förberedande
åtgärd erne hunnit undangöras.
Herr von Hartmansdorff': Om det til—
lägg göres till bifall å Stats-Utskottets Be
-
Den 28 November e. m.
tänkande, hvilket Friherre Cederström föreslagit
och Utskottets Ordförande, Grefve
von Schwerin, medgifvit, att nämligen den
ökade Betjeningen skall afskedas, då den
ej mera är af nöden; så har jag ej något
emot bifall till Utskottets framställning,
och anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville föreslå Ridderskapet och
Adeln detta tillägg till Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då StatsUtskottets
ifrågavarande Memorial första gången
vore under Ridderskapets och Adelns
pröfning, ansåg Hans Excellence något tillägg
till detsamma nu icke kunna göras;
hvadan Hans Excellence hemställde, om
Ridderskapet och Adeln ansåg de mot Statsutskottets
Memorial gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde Proposition
till bifall å Stats-Utskottets berörde v
Memorial, hvilken Proposition med Ja besvarades.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln vid Lagtima
672 Den 28 November e. m.
Riksdagen i Stockholm, f. m. den 28
November 1828.
S. D. Remitterades till ConstitutionsUtskottet
en, i den form 2g §. Riksdagsordningen
föreskriver, anmäld anledning
till anmärkning mot Stats-Rådets Ledamöter,
samt Föredraganden af Riddarhus-Ordningen,
dåvarande Hof-Cancelleren, numera
Hans Excellence Stats-Ministern för Utrikes
Ärenderne. Ut Supra,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
