# ID: svediakorp-gov338
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,320
# sentences: 2,212
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ögloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Första Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1828.
' '1
\
.st:.!'1:
v
:
1828.
Oedan Kongl. Maj:t, genom öppet Bref af
den 3:dje sistl. September, i Nåder behagat
erinra samtelige Sveriges Rikes Ständer,
att, i följd af deras, enligt Grundlagens föreskrift,
uti 5i §. af Beslutet vid sista Riksdag,
mcddeldte kallelse, till ett allmänt Lagtima
Riksmöte den 4 November 1828 sig
i hufvudstaden infinna; blef Riksdagen å
sistnämnde dag med vanlige Ceremonier
utblåst, och täcktes Kongl. Maj:t i Nåder
förordna till LandtMarskalk En af Rikets
Herrar, Öfverste-KammarJunkaren, Riddaren
och Commendeuren af Kongl. Maj:ts
Orden Herr Grefve Carl De Geer, hvilken,
efter det han inför Kongl. Majit aflagt
LandlMarskalks-Eden, och blifvit öfverlemnad
till de tvänne äldste närvarande
Grefvar, Öfver-HofStallmästaren, GeneralMajoren,
SecundChefen för Kongl. LifGardet
till Häst, Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Majlis Orden, samt Riddaren
af Kejserliga Ryska S:t AnnaeOrdens
usta Class och af Kongl. Preussiska MeriteOrden,
Herr Grefve Magnus Brahe, samt
ÖfversteKammarherron, CcremoniMästaren
4
i Survivance vid Kongl. Majrts Orden, Commendeuren
af Kongl. Nordstjerne- och Riddaren
af Kongl. Svärdsorden, Herr Grefve
Gustaf Lewenhaupt, begaf sig till Riddarhuset
och emottogs vid ingången derstädes
af RiddarhusDirectionen, RiddarhusSecreteraren
och öfrige till Ridderskapets och
Adelns Canzli hörande personer; hvarefter
Hans Excellence Hem Grefven och LandtMarskalken,
enligt 12 §. i RiddarhusOrdningen,
utsatte tiden till första uppropet
af Ridderskapets och Adelns första anteckning
till den nästpåföljande dagen, Onsdagen
den 5 November kl. 10 förmiddagen.
Å nämnde dag blef första uppropet af berörde
anteckning, i närvaro af trenne utaf
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
utsedde Ledamöter af Högloft.
Ridderskapet och Adeln, jemte Ordföranden
i RiddarhusDirectionen, En af Rikets
Herrar, Generalen, Riddaren och Commendeuren
af Kongl. Maj:ts Orden, Riddaren
af Konung Carl XIILs Orden Herr Grefve
Jacob De ta Gardie, samt trenne af RiddarhnsDirecteurerne,
RiddarhusSecreteraren
och RiddarhusFiscalen, under Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Ordförande, verkställd, och andra uppropet
af nämnde anteckning på enahanda sätt
fortsatt, vid samma tid den påföljande dagen;
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken tillkännagaf, att
andra anteckningen, likaledes fördelad i
Den ta November f. m.
5
tvänne upprop, komme att, enligt i3 §. i
RiddarhusOrdningen, försiggå dagen förr,
än Konungen i Nåder kallar Ständerne på
Rikssalen,
Emellertid sammanträdde Höglofl. Ridderskapet
och Adeln första gången
Onsdagen den 12 November
in Pleno klockan half till 10 förmiddagen.
Sedan flans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken äskat ljud med klubban
, öppnade han sammankomsten med följande
tal:
Högvälborne Herrar Grefvar, Friherrar,
samt Högloflige Ridderskap och Adel!
Den röst, som vid detta tillfälle till
Ridderskapet och Adeln framför sin första
vördnadsfulla hälsning, har fordom från
detta rum vid så många tillfällen och med
så mycket skäl för Ridderskapet och Adeln
framställt uttrycken af sin vördnad, tacksamhet
och orubbliga tillgifvenhet. Det förnyade
vedermäle af Konungens Nåd och
förtroende, hvaraf jag äfven vid detta Riksmöte
fått röna ett dyrbart bevis, kan ej
annat än hos mig, om möjligt, ännu me
-
6
Den 12 November f. m.
ra föröka den allvarliga föresats alt, genom
uppfyllandet af min pligt, göra mig förtjent
af denna nåd och värdig detta förtroende.
Att kunna uppfylla detta, fäster jag dock
dervid det hopp och den uppriktiga önskan,
att af Ridderskapet och Adela omfattas
med den godhet och det förtroende,
hvaraf jag vid sist förflutne Riksmöte så
många gånger rönte de mäst utmärkte och
för mig så smickrande bevis, och hvarigenom
uppfyllandet af min pligt och fullgörandet
af mina skyldigheter för mig blefvo
så lätta att verkställa. Jag vågar försäkra
Ridderskapet och Adeln, att milt högsta
bemödande skall blifva, alt göra mig
förtjent af denna vänskap, detta förtroende;
och då jag, med redliga uppsåt, med
ett varmt nit att endast befrämja hvad rätt
och gagneligt vara kan, en gång varit nog
lycklig att hafva erhållit Ridderskapets och
Adelns bifall till mitt handlingssätt, så är
den bana jag vill följa för mig redan utstakad,
och jag vågar vid delta tillfälle
yttra, att dervid skola äfven nu vara mina
ledare, Redlighet, de renaste afsigter
mot Konung och Fosterland, tillgifvenhet
för Ridderskapet och Adeln, samt en allvarlig
föresats alt, enligt samvete och pligt,
värdigt söka uppfylla det hedrande och ansvarsfulla
kall jag mig åtagit. — Med förklarande
af dessa tänkesätt, lika orubblige,
som den tillgifvenhet jag hyser och alltid
skall hysa för Ridderskapet och Adeln,
Den 12 November f. m.
7
börjar jag nu våra vigtiga öfverläggningar,
och anhåller att uti Herrar Grefvars, Frilierrars
samt Ridderskapets och Adelns fortfarande
vänskap och förtroende alltid få
vara bibehållen.
Upplästes följande Kongl. Maj:ts till
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
aflåtne Nådiga skrifvelse, så
lydande:
CARL JOHAN med GudsNåde, Sveriges,
Norriges, Göthes och Wendes Konung.
Vår synnerliga Ynnest och nådiga benägenhet
med Gud Allsmäktig, Troman, Herr
Grefve, En af Rikets Herrar, LandtMarskalk,
ÖfversteKammarJunkare, Riddare
och Commendeur af Vår Orden, Ordens
ÖfversteSkattmästare! VI håfve i nåder låtit
Oss föredragas Eder, å Ridderskapets och
Adelns vägnar, till Oss, under den 21
December 1833, aflåtne underdåniga skrifvelse,
lill svar å Vårt, under den 18 i
samma månad, afgångne nådiga Bref med
stadfästelse å vissa §§. af det nya Förslag
till Riddarhusordning, som under den 4
December nämnde år blifvit till Oss inlemnadt.
J anfören härvid i underdånighet,
att som Ridderskapet och Adeln, vid
anställd jemförelse af de §§:s innehåll, som
VI i nåder gillat, och de, hvilka VI ej till
pröfning företagit, funnit, att de §§., som
8
Den 12 November f. m.
hlifVit gillade, innefattade mindre betydliga
afvikelser från hvad uti de motsvarande
§§. i 1818 års Riddarhusordning redan är
stadgadt, hvaremot de icke bifallne §§. afhandlade
åtskillige af Ridderskapet och
Adeln, vid sistförflutne Riksdag, såsom väsendtlige
ansedde principfrågor, dels i afseende
på villkoren för representations-rättens
utöfvande af Ridderskapet och Adeln
vid Riksdag, dels ock rörande ett närmare
bestämmande af sättet för öfverläggningarnes
förande inom Ståndet, med flere vigtiga
ämnen; hvadan och då Yl, i anseende
till tidens otillräcklighet, ännu icke hade
kommit i tillfälle att genomgå och granska
det af Ridderskapet och Adeln för sin
del godkände nya Förslag till Riddarhusordning
i hela dess vidd, men 52 §. i
gamla RiddarhusOrdningen, eller den deremot
svarande af Oss godkände 5o §. i
nya redactionen, som bestämmer, huru
stadfästelse å RiddarhusOrdningen må lemnäs,
icke föreskref någon tid för en dylik
stadfästelses meddelande, samt Ridderskapet
och Adeln de«sutom ansåg det utgöra
en tillfredsställelse för sig, att äfven i de
nu icke antagne delar känna i hvad mån
VI torde finna desamma kunna gillas, äfvensom
att emottaga de upplysande anmärkningar,
som VI torde täckas Ridderskapet
och Adeln meddela, i afseende å
hindren, sorn för ett godkännande af desamma
kunnat möta, och i betraktande
Den 12 November f. m.
9
jemväl deraf, att en Riddarhusordning, sorn
i afseende å vigten och beskaffenheten af
sina bestämmelser, i märklig mån närmade
sig till en Grundlags natur, och derföre
syntes till alla delar böra äga det nogaste
sammanhang och öfverensstämmelse, svårligen,
efter hvad Ridderskapet och Adeln
förmenade, skulle, med hopp om dessa fordringars
uppfyllande, kunna hopfogas af
den gamla RiddarhusOrdningens bibehaline
och de, hvilka blifvit hemlade från
det af Ridderskapet och Adeln uppgjorde
Förslag till Riddarhusordning; anhöll Ridderskapet
och Adeln, på grund af dessa
betänkligheter, i underdånighet, att utfärdandet
af en ny Riddarhusordning kunde
uppskjutas, till dess VI ägt tillfälle, att
granska det af Ridderskapet och Adeln afgifne
Förslag i sitt hela sammanhang,
samt att, i fall detsamma tillvunue sig
Vårt nådiga gillande, Yl då måtte i nåder
täckas anbefalla Författningens utfärdande
så tidigt före nu ingångne Riksdag, att den
dervid måtte kunna tjena Ridderskapet oell
Adeln till efterrättelse; men att i den händelse
åter VI skulle finna Ridderskapets
och Adelns omnämnde Förslag icke vara af
den beskaffenhet, att stadfästelse derå i det
liela kunde följa, VI då täcktes meddela
Ridderskapet och Adeln Vårt nådiga svar,
med uppgifvande af skälen dertill, vid början
af denna Riksdag, och att således 1818
års Riddarhusordning, som af Oss blifvit
10
Den 12 November f. m.
sanctionerad, lomme att emedlertid i allo
lända till efterlefnad; anhållande Ridderskapet
och Adeln slutligen, att för Oss få
uppgifva orsaken, hvarföre Ridderskapet
och Adeln önskat en ny redaction af RiddarhusOrdningen,
den nemligen, att alla
de stadganden, som röra adliga värdigheter
och representations-rättigheten, måtte
skiljas från de stadgar, hvilka angå Riksdagsmannarättighetens
utöfvande, såsom gemensamma
för alla Stånden, och bestämda
af Grundlagen.
Detta ärende bafve Yl i noga öfvervägande
tagit, och gifve Eder härmed till
svar i nåder tillkänna, att då Förslaget
till den nästan fullkomligen omarbetade
RiddarhusOrdningen den 4 December år
i8a3 till Yår nådiga stadfästelse af Ridderskapet
och Adeln öfverlemnades, och pröfningen
deraf således var inskränkt inom
den korta tid af Riksdagen, som då återstod;
ansågo VI mest förenligt så väl med
ämnets vigt, som med det förtroende, allmänna
stadganden böra medföra, och hvilket
genom täta och väsendtliga förändringar
alltid förminskas, att endast pröfva och
antaga de §§., sorn icke innefattade några
betydligare afvikelser från den förra RiddarhusOrdningen,
samt att derjemte uppskjuta
pröfningen af de vigtigare förändringarnc
till en mera läglig tid, då tänkesättet
om dessas nytta och nödvändighet vid
Den 12 November f. in.
Ridderskapets och Adelns nästa sammanträde,
och i händelse då samma åsigter
deröfver skulle yttras, hunnit närmare utveckla
sig och stadgas. Detta grundade
Vårt nådiga Beslut af den 18 December
1828, och VI håfve derföre ej funnit skäl,
att lemna Vårt nådiga bifall till Ridderskapets
och Adelns gjorde underdåniga anhållan,
att antingen utsträcka den redan
gifne stad fästeisen å vissa §§. af den nya
Riddarhusordning^ till det hela af Förslaget,
eller ock att, med upphäfvande af
denna stadfästelse, anse RiddarhusOrdningen
af den 1G Jul i i 1818, såsom ägande
fortfarande kraft och verkan.
Då Ridderskapet och Adeln till Oss
framfört den underdåniga önskan, att VI
vid nu öppnade Riksdag i nåder täcktes
meddela Ridderskapet och Adeln skälen till
Vårt afslag å de §§. af det nya Förslaget,
som icke blifvit stadfästade, hade VI bordt
förvänta, att äfven skälen, å Ridderskapets
och Adelns sida, till en fullkomlig
omarbetning af en af Oss vid slutet af 1818
års Riksdag gillad och med Vår höga underskrift
utfärdad Riddarhusordning hade
på annat sätt blifvit uppgifne, än endast
genom de förändrade §§:nes ordalydelse
och den slutföljd, som deraf sjelfmant lemnades
alt draga, men då sådant likväl icke
skett, hafva VI ansett någon ytterligare utveckling
af orsakerne till bifall eller för
-
12
Den 12 November f. m.
kastande dels utan ändamål, dels genom
redan iakttagne former icke påkallad.
Den allmänna grund till den åsyftade
omarbetningen af 1818 års Riddarhusordning,
som i Ridderskapets och Adelns sednare
underdåniga skrifvelse af den 21 December
i8a3 uppgifves, nemligen, att alla
de stadganden, som röra adliga värdigheten
och representations-rättigheten, måtte
skiljas från de stadgar, hvilka angå Riksdagsmannarättighetens
ulöfvande, såsom gemensamma
för alla Stånden, och bestämda
af Grundlagen, är, med få afvikelser, tilllämplig
på nummerföljden af §§:ne i 1818
års Riddarhusordning; och då Ridderskapet
och Adeln i ofvanåberopade underdåniga
skrifvelse medgifvit, alt de af Oss,
under den 18 December 1828, gillade §§.
af det nya Förslaget ej i betydlig mån afvika
från den gamla redactionen, synes ej
eller grund vara till den yttrade farhågan,
att delta hopfogande af den gamla RiddarhusOrd.
ens bibehållna §§. med de,
hvilka blifvit hemtade från det af Ridderskapet
och Adeln sednast uppgjorde Förslag,
icke skulle kunna uppfylla fordringarne
på sammanhang och öfverensstämmelse.
Dessutom kunne Yl icke erkänna
den grnndsatts, att Vår oinskränkta pröfnings-
och stadfästelse-rätt å Ridderskapets
och Adelns underdåniga Förslag till ändring
i RiddarhusOrdningen bör omfatta
Den ia November f. m. i3
det liela af ett Förslag, och icke äfven tunna
inskränkas till särskilta delar. På detta
sednare sätt har den vid föregående
Riksdagar, då förändringar i RiddarhusOrdningen
af Ridderskapet och Adeln blifvit
begärde, alltid blifvit iakttagen, utan
att af Ridderskapet och Adeln någon anmärkning
dervid blifvit gjord, eller skäligen
kunnat göras, enär, genom en lika behandling,
de vigtigaste constitutionelle Förslag
äfvenledes blifvit så väl å Vår, som å
Rikets Ständers sida, afgjorde.
I anledning häraf, håfve Yl, den 2
Junii 1824, i nåder befalh, att RiddarhusOrdningen,
sådan den, under den 18 December
1828, af Oss blifvit gillad, skulle
till allmän efterrättelse genom trycket utfärdas.
Öm detta allt agen J, Herr Grefve,
att Ridderskapet och Adeln behörigen förständiga;
Befallande VI Eder för öfrigt
Gud Allsmäktig synnerligen Nådeligen.
Stockholms Slott den 8 November 1828.
CARL JOHAN.
D. v. Schulzenheim.
Lades på Bordet.
Den 12 November f. m.
Börjades uppläsning af RiddarliusOrdningen
af den 18 December 1823.
Herr Riben, Carl lVilhelm: Den nu
uppläste 2 §. af RiddarhusOrdningen stadgar
uttryckligen, alt, hvad vidkommer de
ätter, hvilka efter IIegeringsFoi mens antagande
blifvit med Adelskap, eller Greflig
eller Friherrlig värdighet förlänte, sd
förhålles med dem efter det som i RegeringsFormens
3y finnes stadgadt. Denna
37 §. lyder sålunda: Konungen äger
att upphöja till Adeligt stånd och värde
Män, som genom trohet, tapperhet och dygd,
lärdom och nitiske tjenster gjort sig af Konungen
och Paket synnerligen förtjente.
Konungen må med GreJligt och Friherrligt
stånd benåda Män, som genom stora och
utmärkta förtjenster dertill värdige anses.
Ej må Adelskap, eller Greflig eller Friherrlig
värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere än den, hvilken adlad
eller upphöjd blifvit, samt efter honom hans
äldste manliga Bröstarfving i rätt nedstigande,
led efter led, samt efter denna grens
utgång, Stamfadrens närmaste manliga afkomling,
och så vidare: Oaktadt den tydliga
ordalydelsen i 37 §. RegeringsFormen
har, vid ilen sist förrättade anteckningen
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
en yngre son till en afliden Riddersman,
som efter år 1809 blifvit uti Adeligt stånd
och värde upphöjd, erhållit inträdesPollet.
Den 12 November f. ra. i5
Orsaken dertill lärer vara, att den äldre
sonen, redan under fadrens lifstid, blifvit
särskildt till adelig värdighet upphöjd. Jag
uppskjuter för ögonblicket allt eget omdöme,
hvilken af bröderne dorchimont hör
inträda i fadrens lediga Nummer, men händelsen
är alldeles ny, och då den nu inträffat,
synes den äfven framdeles kunna
äga rum. Jag hemställer således, om det
icke vore skäl, att frågan nu må blifva sliten,
så att det beslut, som nu derom fattas,
kunde komma att tjena till rättelse för
framtiden; i hvilket afseende jag tar mig
friheten föreslå, att Ridderskapet och Adeln
täcktes infordra RidclarhusUtskottets utlåtande,
huruvida Utskottet anser Major dOrchimonts
ätt ännu vara lefvande, eller icke,
och i förra fallet, hvilkendera af Bröderne
dorchimont må äga rätt att den representera.
Herr von Francken, August: Den värde
Talaren, som nu yttrat sig, har önskat,
att denna fråga måtte öfverlemnas till RiddarhusUtskottets
utlåtande. Jag anhåller
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att Riksdagsordningen stadgar,
det alla förklaringar af Grundlagarne
skola af ConstitutionsUtskottet upptagas och
afgöras, hvarföre jag, för min del, ej anser
ifrågavarande ämne, såsom liärledt från
en olika ansedd tydning af Grundlagen,
kunna till RiddarhusUtskottet remitteras.
iG Den ia November f. ra.
Herr Riben: Äfven jag är öfvertygad
derom, att denna fråga sluteligen bör af
ConstitntionsUtskottet behandlas; men jag
ser ej, att något hinder är lagdt för ett
yttrande af detta Utskott, derigenom att
ämnet först till RiddarhusUtskottet liänvises.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Jag utber mig, att få förena mig i hvad
Herr Riben rörande denna fråga yttrat.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då vid den sist förrättade
anteckningen den fråga förekom, som Herr
Riben nu framställt, behagade Herr Grefven
och LandtMarskalkeu inhämta Riddarlius-Directionens
närvarande Ledamöters
samt öfrige till anteckningens öfvervaro kallade
Herrars tanka i ämnet. Directionen
och desse Herrar funno det ej vara dem
tillståndigt, att utesluta en ätt, som ännu
vore lefvande. Öfverste Dorchimont ägde
annan Nummer, vapen och till och med
namn. {Af desse skäl ansåg man att, då
Öfverste Dorchimont ej ägde rätt alt begära
anteckning under sin faders nummer, dennes
andra son borde inträda i fadrens rättighet.
Jag får tillägga, att om detta ämne
nu skulle uppskjutas och till RiddarhusUtskottet
öfverlemnas, skulle möjligen
den olägenhet inträffa, att om den nu antecknade
Generalintendenten Dorchimont
moje
-
Den 12 November f. ni.
17
möjeligen valdes till Bänkman, Elector eller
UtskottsLedamot, Liefve sådant en nullité,
i händelse RiddarhusUtskottet ansåg honom,
icke till anteckning berättigad. Jag önskar
således och tillstyrker, att frågan dessförinnan
måtte blifva afgjord.
Herr von Hartmansdorff’j August: Jag
delar den åsigt Hans Exelience Herr Grefve
De la Gardie framställt i sednare delen
af sitt yttrande, att man nemligen icke
kan uppskjuta denna frågas afgörande, intill
dess Utskotten blifvit valde, emedan,
om ett misstag då funnes vara begånget,
man emellertid hade fortgått på en oriktig
bana; men jag skulle tro, att all nödig
rättelse kunde vinnas, blott saken företoges
före Bänkrnansvalet, och sedan andra
anteckningen för sig gått, då Ståndet först
kan anses vara fullständigt organiseradt.
"Vördsammeligen hemställer jag således till
Herr Grefven och EandtMarskalken samt
Höglofl. Ridderskapct och Adeln, om icke
uppskof intill dess kunde äga rum.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LayidtMar skalken hemställde, om icke den
af Herr Riben väckte fråga, angående Generalintendenten
d’Orchimonts rätt, att intaga
säte och stämma för adeliga ätten
dorchimont N:o 2227 kunde hvila på Bordet,
under förklarande, det Hans Excel1.
H. 2
i S Den 12 N o y e m b e r f. ro.
lence skulle vid ett annat tillfälle för Ridderskapet
och Adeln föredraga frågan, så
tidigt, att densamma kunde, innan Bänkmansvalet
företoges, varda pröfvad och
afgjord.
Bifölls.
Fortsattes läsningen af RiddarhusOrdbingen
till slut.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henric:
Då en ny Riddarhusordning nu blifvit
uppläst, har jag ej trott mig längre böra
återhålla yttrandet af min öfvertygelse, att
denna Riddarhus-Ordning, ej mindre än
Kongl. Maj:ts i dag uppläste Nådiga Skrifvelse,
i min tanka, sakna den öfverensstämmelse
med Ridderskapets och Adelns
vid sista Riksdag fattade beslut, som jag
tror vara nödig, vid alla lagstiftnings åtgärder,
de lagstiftande magterne emellan.
Jag känner ganska väl, att RiddarhusOrdningen
bjuder, det intet beslut inom Ridderskapet,
och Adeln får fattas, innan andra
anteckningen för sig gått, och att således
ingen discussion i ämnet nu kan äga
Turn; men jag anser mig emedlertid böra
reservera de ätters rätt, som, till följd af
den nu uppläste RiddarhusOrdningen, ej
finna sin representations-rätt sådan, som
den borde vara. Det är blott såsom en
reservation jag nu velat göra denna anmälan.
Den 12 November f. m.
*9
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det är
tned oro och bekymmer jag vid början af
denna Riksdag ser eli tillstånd framställa
sig, som jag icke bade väntat, då Herr Grefve
De Geer å nyo åtagit sig ledningen af
Ridderskapet och Adelns öfverläggningar.
Det är utan all fråga, att den nu nppläste
RiddarhusOrdningen icke är tillkommen
med Ridderskapets och Adelns bifall. Tvärtom
beslöt Ståndet, vid slutet af sista Riksdag,
att den då föreslagne nya RiddarhusOrdningen
skulle komma alt gälla i bela
sin vidd, eller ock att den gamla borde
blifva oförändrad. Alt Ridderskapets och
Adelns då fattade beslut ej ansågs vara lagstridigt,
bevisas deraf, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ej vägrade att derå
göra proposition. Jag instämmer för öfrigt
i den reservation Friherre Anckarsvärd H3rss
afgifvit.
Upplästes Stadgan lill ordnings vinnande
vid Höglofl. Ridderskapets och Adelns
sammankomster m. m., af den 16 November
i8?.3.
Friherre Anckar swärd, Carl Henric:
Tiden utbildar formerne. och vanorne grundlägga
oformligheter. Jag tager mig friheten
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ett bruk, hvarvid förr intet
afseende blifvit gjordt. Bruket har förr
20
D en 12 Nove ni b e r f. m.
varit att, vid återkomsten af Riddersiapets
och Adelns HälsningsDeputation lill de öfrige
RiksStånden, anmoda den Ledamot,
som anfört densamma, att inför Ståndet
upplåsa de tal han hållit. Jag tror, att,
då sådane tal hållas å Ridderskapets och
Adelns vägnar, det är mera formenligt, att
af hörandet äger rum, förr än Deputationen
afgår. Jag tror, att detta äfven vore ett
exempel för de öfrige Stånden, alt ej vid
denna första hälsning göra sine tal till långa
afhandlingar, utan blott lill välönskningar,
i anledning af Riksdagens början,
en bestämmelse, som i Riksdagsordningen
för dem är stadgad. Jag hemställer således,
om det icke vore lämpligt, att vi nu
kunde få afhöra talen, innan Deputationen
afgår.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade de Herrar Ledamöter
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
livilke åslundade att deltaga, så väl uti den
stora Deputationen, bestående af 48 personer,
hvilken komme, att i morgon klockan
half 2 eftermiddagen i underdånighet
uppvagta Hans Maj:t Konungen och Det
Kongl. Huset, som ock i den vanliga HälsningsDeputationen,
hvilken borde på förmiddagen
till de öfrige Stånden afgå, att
anmäla sig lill anteckning hos RiddarhusFiscalen;
och tillkännagaf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken_, det
Den 11 November f. m.
21
Hans Excellence, Generalen m. m. Herr
Grefve Jacob De la Gardiej uppå Herr
Landt Marskalkens anmodan, benäget åtagit
sig, att anföra sistnämnde HälsningsDeputation,
hvarefter Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken yttrade, att
då det tillförene alltid varit vanligt, att
sedan Ordföranden för Ridderskapets och
Adelns HälsningsDeputation till de öfrige
RiksStånden från bemäldte RiksStånd med
Deputationen återkommit, anmoda Ordföranden,
att inför Ridderskapet och Adeln
uppläsa de hos de öfrige RiksStånden hällne
Tal, ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle linna lämpeligt, att man nu äfven
finge på enahanda sätt förfara.
Ropades någre Hej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken frågade,
om Ridderskapet och Adelil Önskade,
det Hans Excellence skulle anmoda Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie_, att
nu genast inför Ridderskapet och Adeln
uppläsa de Tal, hvilka han, såsom Ordförande
för Ridderskapets och Adelns HälsningsDeputation,
ämnade att hos de öfrige
RiksStånden hålla.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken anmodade Hans
22
Den 12 November f. m.
Excel len ce Herr Grefve De la Gardiej att
uppläsa berörde Tal, hvilke altså af Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie upplästes,
så lydande:
Till Högvördige PresteStåndet
Högvördigste Herr Doctor och ÄrkeBiskop,
samtlige Ledamöter af det Högvördig
ga Ståndet!
Till det Hög värdiga Ståndet, Religionens,
sanningens och fridens tolkar, får
Ridderskapet och Adeln, genom Oss, sine
Deputerade, återbära deras aktningsfnllaste
hälsning, deras uppriktigaste lyckönskningar
till det nn började Riksmöte,
Med tankan fästad på det framfarna,
på det närvarande, på det kommande, kallade
af den Konung, hvilken Försynen i
sin godhet skänkte Scandiens lyckliggjorda
Folk till räddning och stöd, manade att
öfverlägga om ett gemensamt Fosterlands
väl, äro stora minnen, dyra pligter oss
lemnade. Ej mera hotas våra landamären
af roflystna Hender; lugnet och trefnaden,
en följd af friden och samdrägten, har oafbrutet,
sedan vår sista sammankomst, varit
ett älskadt Fosterlands sälla lott. Styrelsens
vishet, Folkets tillgifvenhet och ett
gemensamt sträfvande till det rättas ernå
-
Den 12 November f. m.
25
ende, har fullkomnat våra önskningar; och
Allmagten med välbehag hört våra böner
för framgången af våra företag, skänkt dem
välsignelsen. Soken att förtjena dess fortfarande
hägn, och veten att värdera den
lycka, vi njute.
Det Högvördiga Ståndet, hvars dyra
kall, hvars höga bestämmelse det blef, att
tolka sanningens heliga lära, att sprida upplysningen,
att mana till pligternes uppfyllande,
till redlighet, ordning och skick,
skall gifva oss efterdömen af den tro, de
dygder och den uppoffring af ensidiga fördelar,
hvilka utgöra grunden för Rikens
bestånd, för allmänt väl, och den sällhet,
medvetandet af uppfyllda pligler ofta i tiden,
alltid i evigheten, skänker. Det är i
lidra gerningar, i Edia efterdömen, vi skole
finna en föresyn; i Eder upplysning den,
hvilken vi böre söka, och i den gudomliga
lära, J frambären för jordens Folk, den
säkraste ledare i de glada stunderna, den
vissaste tröst, då motgången eller bekymrer
möta.
Det är under förnyad tillönskan, det
Fridens och Enighetens Gud måtte förläna
välsignelse till Edra företag, vi utbedje
oss det Högvördiga Ståndets vänskap och
försäkre det om vår högaktning och tillgifvenhet.
Den 12 November f. ni.
Till Välloflige BorgareStåndet:
Högädle Herr Taleman, samtelige Ledamöter
af det Välloflige BorgareStåndet!
Genom oss, sine Deputerade, får Ridderskapet
och Adeln till det Vällofl. BorgareStåndet
återbära dess uppriktigaste hälsning,
dess lifligaste önskningar vid början
af detta Riksmöte.
Det Stånd, hvars yrken och företag
först och närmast rubbas af krigets olyckor,
kan ej undgå, att, gemensamt med
Ridderskapet och Adelil, höja tacksamma
lofoffer till Allmagtens Herre för det lugn,
Fosterlandet, allt sedan vår sista sammankomst,
njutit. Ostörd har Svenska flaggan
svajat i alla haf, och Sveriges handel,
skyddad af vår Konungs vishet, af
Dess kraftfulla steg, sett framgång och vinst
kröna företagen.
Det är ej mer för att mola hotande
faror, för att bota lidne skador, eller
att betacka gjorde förluster, en vis Konung
sammankallat Svea Rikes Ständer. Det är
för att, i följd af Grundlagens kraf, vid
de uti densamma, efter visse mellanrum,
bestämde tider, samråda med sitt folk,
meddela dem resultaterne af det framfarua
och det kommandes ljusa förhoppningar,
alt visa dem hvad som är gjordt för de
-
Den 12 November f. rn.
25
ras väl, Hvad än tan återslå alt göra, och
utfinna medel till de möjliga bristernas förbättrande,
till det helas fullkomnande.
Det är med dessa glada åsigter vi åter
mötas, det är med fastaste föresatts, att
gemensamt verka det goda Ridderskapet och
Adeln med ett sannt nöje hälsar det Yällofl.
BorgareStåndet, och i deras omsorgsfulla
nit, deras ifriga bemödande, deras kunskaper
och deras upplysning påräknar ett säkert
och kraftfullt biträde för Fosterlandets
väl och Konungens omsorger för detsamma.
Det oupplösliga samband , hvilket pligterne
och behofven gemensamt bjuda emellan
jordbruk, handel, slöjder, näringar,
med ett ord, alla de grenar, hvilka utgöra
Samhällens bestånd, kan ej utan våda
för alla brytas; och om lycklige nog att
för närvarande se en nära förening det knyta,
bör ej derföre något underlåtas, att bibehålla
denna sälla ställning, och alla bemödanden
användas för det enda stora föremålet:
Fäderneslandets väl.
Ridderskapet och Adeln, som i det framfarnas
erfarenhet ser det mäst grundade
hopp för de stundande tidehvarfven , skall
icke underlåta, att dertill bidraga, och väntar
af det "Vällofl. BorgareStåndet den fullkomligaste
medverkan häruti.
26
Den 12 November f. m.
Det är med dessa tänkesätt Ridderskapet
och Adeln her det Vällofl. BorgareStåndet
vara försäkradt om deras beständiga,
aktning och vänskap,
Till Hedervärda BondeStåndet:
Hedervärda Taleman och samtelige
Ledamöter af det Hedervärda BondeStåndet,
Till det Hedervärda BondeStåndet, till
detta Stånd, som i yrken, åligg och förmåner,
i fosterlandets odling, i deltagandet
af dess försvar äger en så stor öfverensstämmelse
med Ridderskapet och Adeln,
återbära vi Ridderskapets och Adelns första
hälsning och lyckönske det vid nu påbegynte
Riksmöte,
Samlade å nyo på sine rum vid den
tidepunkt våra Grundlagar bjuda, ser Ridderskapet
och Adeln med lifligaste tillfredställelse
lugnet och trefnaden inom det
åldriga Scandiens gränsor, enighet och förtroende
allt mer och mer ökas, sambandet
medborgare emellan allt fastare knytas,
och sällheten råda, under det så många
andre länder, rof för våldet och oenigheten,
blöda, och tvedrägtsfacklan härjande
blossar. Höjom till allmagten tacksamma
lofoffer för de många välgerningar vi
njutit, för det lugn vi njute; utbedjom oss
Den 12 November f. m.
27
fortfarandet af Dess hägn och Nåd; Prisen
Försynens godhet. Vorden den Regent oss af
Dess hand beskärdes; —. Understödjen Dess
faderliga afsigter; — bidragen gemensamt att
dela Fosterlandets bördor; — öfverläggen i
lugn om Rikets angelägenheter — och varén
förenade. — J skolén då förtjena Den Allgodes
Nåd och bibehålla den lycka J agen
framför så många andra Folkslag att, deltagande
i allmänna styrelsen, medverka i det
goda —- i stiftningen af dess lagar —i dess
försvar och dess ära — och sjelfva bestämma
de bidrag, som till det helas bestånd erfordras.
Det är endast i den närmaste förening
Medborgare emellan Samhällen tillväxa och
förkofras, det är den som gifver den svage
styrka, och afhåller förtrycket. — Öppnom
Häfdernas ojäfvade bok, och sen der
de största stater falla rof för splitet, då
åter andra, i medborgai’es ömsesidiga förening,
höja sig till sällheten och magten.
Det är ej i det otidiga klandret eller tadJet
—• eller yrkandet af nya fördelar på rättvisans
bekostnad —.eller i det trotsande öfvermodiga
hotet man vinner målet. — ”Allmänt
väl;” Om än framgången till en tid
skulle gynna Öfvermagtens, styrkans eller
mängdens, alltid förnyade, oftast obilliga,
fordringar; är det endast det rättsenliga,
som äger bestånd, och förr eller sednare
återgår allt till den jemnvigt, allt i naturen
bör och skall äga. — Till den ordning
rättskänslan bjuder; all öfverdrift strider
28
Den 12 November f. ra
mot dess bud, — hvarje förmån orätt vunnen
är blott ögonblicklig, och återfaller
med dubbel tyngd på den i dag segrande,
i morgon störtade, Öfvermagten.
Redelige Daneman! I arf af agtningsvärde
fäder håfven J med Eder sjelfägande
jord ärft sjelfständighetens känslor —
Vördnad för Eder Regering — Lydnad för
lagarne — kärlek för fosterjorden. Desse
dygder, soini seklers längd stämplat Svenska
Folket, och gjort Dess lott afundsvärd
framför så månge andre af läge, rikedom, —
luftstreck, — naturförmåner och vidtomfattande
gränsor mera gynnade Stater, böra af
Eder heligt förvaras. Samma blod, sorn
lifvade Edra kraftfulla fäder under den
Store Regent, hvars valspråk var, Gud och
Sveriges Allmoge, rinner än i Edie ådror
och tillhör den Konung, Dess like i bord,
i dygder och bragder, hvilken, lika som
Han, af Folkets enhälliga röst kallades alt
pryda Sveriges sekel-åldriga Thron, och
som i folkets kärlek ser sin belöning. Lemnell
åt Edie barn, Edie efterkommande i
stundande tidehvarf, de tänkesätt, hvilka
höga och fasta , som våra fjällar — rena och
fria, som den luft den andas, tillhöra redelige
Svenske Män; Visen dem efterdömen
af della förtroende till Regering och Medborgare
— detta lugn i öfverläggningarne
— denna noggranna rättvisa i besluten —•
denna fasta föresats, att för Konung -— Fri
-
Den 12 November f. m. 29
het — Fosterjord hafva, om det fordras, alt
ospardt, och J skolén i MedStänders gemensamma
deltagande finna mödorna lättade
—■ i Edi e egne samveten tillfredsställelsen;
och när, efter slutade värf, J återvänden
till Edert hem — Edi a Makar—Edre
Barn—Edre omgifningar, emottagas af deras
glada välsignelser, och med dem under
samma helgedomens hvalf, hvarest stoftet
af Edra bortgångna Fäder njuter hvilan
och lugnet, der, hvarest J sjelfve första
gången upptogos i kyrkans förening — der
Eder andägtiga böuer så ofta nedkallade
den Ilögstes hjelp och välsignelse i belt
vmrens stunder, — eller Edre glade lofoffer
hemburos för njutne allmänna eller
enskildta välgerningar, dela deras lifligaste
glädje, skörda samtids och efterverlds välsignelser—
och slutligen, då vid lifvets afton
Edre grånade hjessor nedtyngas af samlade
år, J gån att betala naturen alla dödligas
gärd, och göra Eder sjelfva redo för
Edra handlingar, —- då skolén Edre lugne
samveten, på frågan om hvad sorn utgjordt
föremålet för Edre bemödanden,
trösterikt svara Eder — Fosterlandet och
Dess väl.
Må det blifva allas vår lott, så visst
som J kunnen vara öfvertygade att i viljan
alt handla rätt,—att idka det goda,—
att verka det gagnande, J alltid skolén
finna hos Ridderskapet och Adeln de säk
-
3o
Ben 12 November f. m.
raste stöd, de fastaste biträden. Det är
med dessa tänkesätt vi tillönske det Hedervärda
BondeStåndet den Högstes välsignelse
vid deras nu påbegynte arbeten
och försäkre Det om Ridderskapets och
Adelns upprigtigaste aktning, vänskap och
tillgifvenhet.
Börjades uppläsning af Rikets Ständers
till Stats-, Banco- och RiksgäldsVerkens
Öfverseende förordnade Revisorers den 14
December 1825 till Rikets Ständer afgifne
Berättelse, om verkställd Revision af BancoVerkets
afslutade räkenskaper för åren
1822 och 1823, den i sammanhang dermed
förrätade granskning af Styrelsen och Förvaltningen
vid detta Rikets Ständers Verk
från senaste Riksdag, samt Verkets befunne
tillstånd och ställning.
Herr •vört Heynne_, Georg: Då Revisorernes
Berättelser så länge hafva varit tryckte,
och jag förmodar, att de fleste af
Ridderskapets och Adelns Ledamöter redan
tagit kännedom om deras innehåll, samt
de upptaga en stor volum, anhåller jag, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
till Ridderskapet och Adeln framställa, huruvida
Ståndet anser nödigt, att Berättelserne
uppläsas, då livar och en, som deraf
vill taga närmare kännedom, kan särskildt
få läsa dem i RiddarhusCanzliet.
Ben 12 November f. m, 3r
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Marskalken yttrade: att då Revisorernes
ifrågavarande Berättelser borde till
de öfrige RiksStånden afsändas, för att derstädes
uppläsas, och sedan de återkommit
till Ridderskapet och Adelil, skulle till vederbörlige
Utskotts handläggning öfverlemnas,
samt det följakteligen icke vore tillfälle
för Ridderskapet och Adeln, att i RiddarhusCanzliet
taga kännedom af desse
Handlingar, ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att berörde Berättelser
nu fingo, i likhet med hvad tillförne
äfven varit brukligt, uppläsas.
Bifölls.
Härefter fortsattes läsningen af Rikets
Ständers Revisorers ofvannämnde Berättelse,
angående BancoVerkets tillstånd, men
läsningen afhröts efter någon stund af en
Deputation från det Hedervärda BondeSlåndet,
anförd af Riksdagsmannen Nils
Månsson i Skumparp från Malmöhus Län,
hvilken yttrade:
Högvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk,
samt Herrar Ledamöter af Högloflige
Ridderskapet och Adeln!
"Vid början af det Riksmöte, som åter
församlar Svenska folkets Ombud, skyndar
3 2
Den 12 November f. m.
BondeStåndet, att, genom oss sine Deputerade,
till Högloft. Ridderskapet och Adeln
framföra sin vördsamma hälsning. Den
frambäres med den fullkomligaste tillförsigt
att mötas af välviljan och förtroendet,
ty de, som kommit med redliga afsigtcr,
hafva alltid hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln varit välkomne. Förr, då
Fäderneslandet var i fara för utländskt våld,
då envåldsbegäret, vidskeppelsen och egennytlan
rigtade sina för-sök mot Fosterländsk
frihet, var det alltid Sveriges Ridderskap
och Adel, som, i förening med en kraftfull
och frisinnad Allmoge, visste att, ofta
med vapnens segrar, alltid med ära och
mannamod afvärja våldet, samt försvara och
bevara den lagbundna friheten. Nu hafva
stormarne tystnat — den samhällsordning,
som alt mera stadgat sig, hotas ej mer af
yttre eller inre inkräktare; men hoppet,
att denna samhällsordning skall än mer utveckla
sin kraft, att Fäderneslandet skall
än mer tilltaga i enskild och allmän trefnad
och välmåga, måste stödjas på öfvertygelsen
om fortfarande af samma ridderliga
anda, samma dygder, som i fordna tider
utmärkte Sveriges Adel. Och det är i
denna öfvertygelse BondeStåndet får försäkra
Högloft. Ridderskapet och Adeln om
BondeStåndets oinskränkta förtroende för
Ridderskapet och Adeln, att medverka till
allt, sorn främjar Fosterlandets val, det gemen
-
Den \i. November f. ju.
33
mensamma föremålet för en Landsfaderlig
Styrelses och ett redligt Folks önskningar.
Till detta ädla ändamål vill BondeStåndet
använda allt sitt bemödande; Och de billiga
förhoppningar Fosterlandsvännen fäster
vid detta Riksmöte skola ej svikas, om
det lemnar en Ökad erfarenhet af det ömsesidiga
förtroende, hvarmed Landets representanter
böra gå hvarandra till mötes,
och hvaruti, likasom i upplysta och kraftfulla
rådslag och beslut, vi hoppas att nu,
som tillförene, förelysas af Rikets första
Stånd.
BondeStåndet innesluter sig uti Högloflige
Ridderskapets och Adelns fortfarande
ynnest och bevågenhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken svarade sålunda:
Ridderskapet och Adeln emöttager med
synnerlig fägnad försäkringarne om det Hedervärda
BondeStåndets vänskap och förtroende.
Ridderskapet och Adeln äro förvissade
att äfven under detta Riksmöte uti
det Hedervärda BondeStåndets handlingssätt
finna förnyade bevis på den tillgifvenhet
för Konung och Fosterland, på den
Redlighet och på det förtroende till medStänder,
som vid så många tillfällen af det
Hedervärda BondeStåndet blifvit ådagnlagde,
och hvarigenom det Hedervärda Boni
H. 3
34
Den 12 November f. m.
deStåndet skall förvärfva sig nya anspråk
af vänskap och tillgifvenhet. Det skall för
Ridderskapet och Adeln blifva icke allenast
en pligt, utan äfven en fägnad, att
lemna sitt kraftigaste biträde till allt, som
kan leda till Fäderneslandets väl och medborgares
lycka, och det skall för Ridderskapet
och Adeln äfven blifva en tillfredsställelse,
att i sin tillgifvenhet för det Hedervärda
BondeStåndet fortfara,' att vara
hvad det alltid varit, samt omfatta detsamma
med oföränderlig aktning och förtroende.
Jag får anmoda Deputerade att.
till det Hedervärda BondeStåndet återföra
dessa Ridderskapets och Adelns tänkesätt.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt
sätt utbeledsagad, fortsattes läsningen af Rikets
Ständers Revisorers ofvanberörde Berättelse
om Banco V erkets tillstånd till slut; och
beslöt Ridderskapet och Adelli, det skulle
samma Berättelse med de öfrige RiksStånden
communiceras.
Anmältes och emollogs en Deputation
från det Vällofl. BorgareStåndet, anförd
af Riksdagsfullmägtigen från Stockholms
Stad, Rådmannen och Riddaren af
Konung Carl XIIRdes Orden Z. J. Lundgrenhvilken
å sitt Stånds vägnar hälsade
Ridderskapet och Adeln med följande Tal:
Den 12 November f. m.
35
Ilögvälborne Herr Grefve och LandtMarskalk,
En af Rikets Herrar, Riddare
och Commendeur af Kongl. Maj:ts Orden!
Högvälborne och Välborne Herrar Ledamöter
af Högloflige Ridderskapet och
Adeln!
Vid den i GrnndLagarne föreskrifne
tid samladt till Allmänt Riksmöte, skyndar
BorgereStåndet att genom oss, dess
Deputerade, till Högloft. Ridderskapet och
Adeln frambära den första vördsamma hälsningen
och en uppriktig välönskan. Den
tid, som framflutit, sedan Rikets Ständer
sista gången voro samlade, lemnar i sanning
mer än i ett afseende hugnande minnen.
Oafbrutet lugn och fredliga förhållanden
till Utrikes Länder, Konungamagtens
osparda omsorger för Rikets inre angelägenheter,
Ivonungafamillens förökning
och Fäderneslandets derigenom betryggade
förhoppningar framställa sig härvid för
medborgaren. Under sådane lyckliga omständigheter
sammanträda nu Rikets Ständer
till öfverläggningar och beslut för Fäderneslandets
bästa; Och med allvarlige bemödanden
fördetta ändamål, anhåller BorgareStåndet
att få vara uti Höglofl. Ridderskapets
och Adelns ynnest, vänskap och
förtroende inneslutet.
Detta Tal besvarades af Hans Excel
-
D*n ia November f. rn.
lence Herr Grefven och LanchMar skalken
på följande sålt:
Ridderskapet och Adelli eraottager med
erkänsla det Vällofl. BorgareStåndets första
hälsning. Ridderskapet och Adeln, som.
alltid med vänskap och aktning omfattat
det Vällofliga BorgareStåndet äro öfvertygade,
att, under loppet af delta Riksmöte,
erhålla förnyade anledningar, att till det
Vällofliga BorgareStåndet lemna ojäfaktiga
Levis på fortfarandet af dessa tänkesätt.
Ridderskapet och Adeln har intet annat föremål,
ingen annan önskan, än Fäderneslandets
väl, och då likstämmighet i tänkesätt
är den säkraste grundval för inbördes
enighet och förtroende, så äro Ridderskapet
och Adeln förvissade, att det Vällofliga
BorgareStåndet, sammansatt af upplyste
och rättsinnige män, skall för detta
ändamål lemna den kraftigaste medverkan,
samt derigenom stärka Ridderskapets och
Adelns hopp, att under detta Riksmöte få
se dessa deras önskningar fullkomligen uppfylde.
— Ridderskapet och Adeln anhåller,
att Herrar Deputerade behagade till
det Vällofliga BorgareStåndet framföra Ridderskapets
och Adelns vänliga hälsning,
tillika med försäkran om deras vänskap
och förtroende.
Deputationen utbeledsagades på vanligt
vis, hvarefter börjades uppläsning af
Den 12 November f. m.
Rikets Ständers Revisorers den 14 December
1825 afgifne Berättelse om den år 1825
förrättade granskning af RiksgäldsVerket,
GeneralAssistansContoiret, samt Götha Canals
Bolags, Götheborgs och Malmö för detta
Discontlnrältningar.
Läsningen afbröts genom en Deputation
från Högvördiga PresteStåndet, anförd
af Biskopen öfver Götheborgs Stift, Comjnendeuren
af Kongl. Nordstjerneorden,
Herr Doctor Carl Fredrik af Wingård,
hvilken sålunda tolkade sitt Stånds tänkesätt:
Högvälborne
Herr Grefve och LandtMarskalk,
Högloflige Ridderskap och Adel!
Utsedde af PresteStåndet, hafva vi den
äran att till Högloflige Ridderskapet och
Adeln framföra dess vördsamma hälsning.
Ett Riksmöte börjar, vid hvilket flera
vigtiga ärender förekomma. Den längre
mellantid, som skiljer Ständernes sammankomster,
ett under bildningens fortgående
utveckladt Statsskick, tidens och Folkets
lynne framföra en mängd af ämnen, mer
och mindre förtjente af uppmärksamhet,
dock alla fordrande bearbetning. Vanan
vid våra lyckliga Samhällsförhållanden skall
gifva en städse ökad skicklighet, och fosterlandets
väl befrämjas, om vi lifvas at
38
D e n 12 3NT o v c m L> e r J’. m.
kärlek till öfverheten och af allmän anda.
Yi träda således tili våra arbeten med förhoppning;
och till kraft i sak, lugn i sätt
skall föresyn oss gifvas af det första RiksStåndet,
hvilket dertill föranledes af Fadrens
minnen, högre tjenstebefattningars vidd
och förädling i lefuaden.
PresteStåndet, som känner lyckan af
sin verksamhet för mensklighetens vigtigaste
angelägenheter, skall bemöda sig, att
äfven vid detta Riksmöte fullgöra hvad
Konungslig rätt och Folkets väl kräfva;
och tror sig derigenom af Eder Excellens
ce och Ilögloflige Ridderskapet och Adeln
äga den ynnest och vänskap, det lifligt önskar
alltid bibehålla.
Hans Excellence Flery- Grefven och
LandtMarskalken svarade i följande Ordalag:
%
Den
vänskapsfulla hälsning Högvördiga
PresteStåndet nu framburit, em otta ges
och besvaras af Ridderskapet och Adeln,
med den utmärkta aktning, som tillkommer
det RiksStånd, hvars dyrbara kallelse är
att tolka Religionens och Dygdens läror.
Ridderskapet och Adeln äro förvissade, att
af det Högvördiga PresteStåndet få röna
det mäst upplysta bistånd och det uppriktigaste
deltagande uti Ridderskapets och
Adelns lifligaste önskan, Fäderneslandets
Den 11 November f. tn.
39
sällhet och lycka; och då enighet och förtroende
samt ett allvarligt bemödande att
ernå detta dyrbara föremål, lifvar hvarje
medlem af RiksStånden, så böra vi hoppas,
att, med den Allsmägtiges bistånd och
beskydd, kunna så väl åt samtida, som åt
efterkommande härigenom bereda de lyckligaste
följder. Jag anhåller att Högvördige
Herr Biskopen samt Herrar Deputerade
behagade till Högvördiga PresteStåndet
återföra försäkran af Ridderskapets och Adelns
fortfarande vänskap och aktning.
Sedan Deputationen blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, uppropades och afgick Ridderskapets
och Adelns HälsningsDeputation
till de andre Stånden, under anförande af
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardiej
Jacob.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan fern i eftermiddag att fortsättas.
Fortsattes läsningen af Riksens Ständers
Revisorers ofvannämnde Berättelse om
den år 1825 förrättade granskning af RiksgäldsVerket
m. m., hvarunder Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, Jacobf
kom tillbaka med Ridderskapets och Adelns
HälsningsDeputation, samt återförde de öl
-
4»
Den 12 November f. m.
rige Respeclive Ståndens Hälsningar till
Ridderskapet oell Adeln.
Fortsattes vidare läsningen till slut af
Rikets Ständers Revisorers nyssnämnde Berättelse
oin den år i8a5 förrättade granskning
af RiksgäidsVerket, GeneralAssistansContoiret
samt Götha Canal Bolags, Götheborgs
och Malmö f. d. Discontlnrättningar;
Och beslöts att samma Berättelse skulle med
de öfrige RiksStånden Communiceras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Onsdagen den 12 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Upplästes Rikets Ständers till StatsBanco-
och RiksgäldsVerkens öfverseende
förordnade Revisorers den i3 och i4 December
1820 till Rikets Ständer afgifne Berättelser
:
1:0 Angående granskning af StatsVerkets
och åtskiilige andre af allmänna me
-
Den 11 November e. m.
del bestående Fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning.
2:0 Angående granskning af Allmänna
Magazinslnrättningens förvaltning och Räkenskaper,
ej allenast och till en del för
nu mera upplöste Allmänna MagazinsDirectionens
redovisningstid, utan ock, i fortsättning
dermed rörande fortgången af Allmänna
Magazinslnrättningens utredning.
3:o Angående granskning af de under
Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegiuni
ställde Fonder och Medel.
Och beslöt Ridderskapet och Adeln,
uppå derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde serskilde
propositioner, att berörde trcnne Berättelser
skulle med de öfrige RiksStåndea
Communiceras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 på aftonen.
In ildem Protocolii,
O. J. Lagerheim.
42
Den i3 November.
Torsdagen den i3 November.
Plenum klockan io förmiddagen.
Ju’erades Pleniprotocollen för den ia
dennes för- och eftermiddagen.
Upplästes Rikets Ständers till StatsBanco-
och RiksgäldsVerkens öfverseende förordnade
Revisorers, den i4 December 1827,
till Rikets Ständer afgifne Berättelse, om
verkställd Revision af BancoVerkets afslutade
Räkenskaper, för åren 1824 och 1825,
förrättad granskning af Styrelsen och Förvaltningen
vid detta Rikets Ständers Verk
från de tidpunkter, hvartill sednaste BancoRevision
sträckt dess lika beskaffade åtgärd,
samt Verkets befundne tillstånd och
ställning; Och beslöt Ridderskapet och Adeln,
att denna Berättelse skulle med de öfrige
RiksStånden Communiceras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att sedan
Kongl. Maj:t täckts i Nåder tillåta, att de
i första våningen af Opera huset belägne
rum, uti hvilke Ridderskapet ock Adeln
under sistförflutne Riksdag haft sine sammanträden,
eller så kallade Soireer, äfven
finge under innevarande Riksdag till sam
-
Den i3 November.
43
ma ändamål begagnas,[törnmo dessa Soireer
alt hörjås i afton, och förklarade Hans
Excellence, det han med serdeles nöje skulle
hafva äran emottaga de Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, hvilke behaga
hedra Hans Excellence med deras
besök å sistnämnde ställe.
Herr von Qvanten, Carl: I afseende
på klubbarne anhåller jag få nämna några
ord. Det har hittills varit bruket, att Staten
bekostat en särskild klubb för hvarje
Stånd. Jag vågar ödmjukast föreslå, att
i stället måtte inrättas en allmän klubb,
der alla Ståndens Ledamöter kunna samlas,
och discutera ämnena. Kanske skulle denna
Inrättning just icke förmå bidraga till
alla måls skyndsamma behandling, menora,
blott några af de förekommande derigenom
lättare uppgjordes, vore alltid dermed något
vunnit. Måhända kunna de förut omtalte
klubbarne ej upplösas, och de må då
existera; men vid virabordet glömmer man
så lätt ändamålet, hvarföre man härstädes
församlat sig, och jag vågar derföre ödmjukast
föreslå en allmän klubb.
Herr Tham, Wolrath: Jag tror att det
ändamål, som Herr von Qvanten åsyftat
genom inrättande af en allmän klubb, skulle
kunna vinnas, utan någon särskild kostnad
för Staten. Jag har föreställt mig,
och tyckt mig finna vid sista Riksdag, att
44
Den i3 November.
den samling, som hvarje afton var hos
Herr Grefven och LandtMarskalken, stod
öppen för alla 4 Ståndens Ledamöter, och
icke blott för medlemmar af Ridderskapet
och Adeln. Om äfven nu så är, tror jag
att det af Herr von Qvanten åsyftade ändamål
skulle vinnas derigenom, att Herr
Grefven och LandtMar skalken behagade
hos de öfrige Talemännen tillkännagifva,
att Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln med nöje sage äfven
de öfrige Ståndens Ledamöter vid samlingarne
å Operahuset, för att öfverlägga
om förekommande ämnen; och då kunde,
enligt min tanke, en annan allmän klubb
undvikas.
Herr von Qvanten: Den framställning
Herr Tham nu gjort i afseende på mia
motion finnér jag vara ganska bra. Lokalen
medgifver en sådan föreningspunkt och
ändamålet torde vinnas, om saken kommer
i det skick Herr Tham yrkat, i hvilken
händelse jag förenar mig med honom.
Friherre Anckarswärd_, Carl Henric:
Jemte en tacksam emottagning af Herr
Gref vens och Landt Marskalkens inbjudning,
får jag förena mig med Herr von Qvanten
i dess motion, men tror att den nu
bör hvila på bordet, lill dess Ståndet hunnit
blifva fullkomligen constitueradt, så
alt beslut i detta ämne kan fallas.
Den 13 November.
45
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att vid sistförjflutne
Riksdag många af de öfriga RiksStåndens
Herrar Ledamöter deltagit uti ifrågavarande
sammankomster, och hade Hans
Excellence äfven nu ämnat underrätta de
öfrige RiksStåndens Herrar Talmän, att bemälte
RiksStånds Ledamöter jemväl under
denna Riksdag vid berörde sammankomster
voro högst välkomne; i anledning hvaraf
Hans Excellence äfven hoppades, det
han torde få det nöjet, att dervid, likasom
tillförene, se många af de öfrige RiksStåndens
Ledamöter.
Upplästes Rikets Ständers Revisorers
den 14 December 1827 till Rikets Ständer
afgifne Berättelse, om granskningen af RiksgäldsContoiret,
det derunder lydande GeneralAssistanceContoir
och GöthaCanalBolags-
samt Malmö f. d. Diskont-Inrättningar;
Och skulle denna Berättelse med öfrige
RiksStånden Communiceras.
Börjades uppläsning af Rikets Ständers
Revisorers den i5 December 1827 till
Rikets Ständer afgifne Berättelse, angående
granskningen af StatsVerkets samt andre
af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning.
46
Den i3 November.
Läsningen afbröts genom uppropande
af de 48 Ledamöter, hvilke, under Hans
Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens
anförande, skulle, jemte Deputationerj
från de öfrige RiksStånden, uppvakta
Hans Maj:t Konungen samt de öfrige
Kongl. Personerne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkänn a gaf, att PresteStåndet,
enligt ankommen underrättelse,
beslutat, att, i anseende till det svåra väglaget,
vid Storkyrkan möta de öfrige RiksStåndens
Deputationer, för att derifrån åtfölja
dem till Kongl. Slottet. Och sedan
anmäldt blifvit, att Borgare- och BondeStåndens
UppvaktningsDeputationer infunnit
sig i SecrelaUtskottsSalen, aflemnade
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
klubban lill Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardiej Jacob, samt afgick
klockan ett qvart till 2 e. m. med
stora Deputationen.
Fortsattes läsningen till slut af Rikets
Ständers Revisorers nyssnämnde Berättelse,
angående granskningen af StatsVerkets
samt andre af allmänna medel bestående
Fonders tillstånd, styrelse och förvaltning;
Och beslöt Ridderskapet och Adeln, att
samma berättelse skulle med de öfrige RiksStånden
Communiceras.
Den i3 November.
47
Hans ExcellenceHerr Grefven och
landtMarskalken återkom med stora De~
putationen och tillkännagaf, det så vål
Hans Maj:t Konungen och Hennes Maj:t
Drottningen, som Hans Kongl. Höghet
Kronprinsen och Hennes Kongl. Höghet
Kronprinsessan behagat i Nåder förklara
Ridderskapet och Adeln Deras Nådiga och
ynnestfulla tänkesätt, hvarefter Hans Excellence,
Herr Grefven och LandtMar svalken
återtog klubban.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie^ Jacob: Då alla de bland Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, hvilka icke
deltagit i Stora Deputationen, ej eller ägt
tillfälle höra de Tal, hvilka Hans Excellence
Herr Gi-efven och LandtMar skalken
i dag, å Ridderskapets och Adelns vägnar,
i underdånighet hållit inför Hans Maj:t Konungen
och de öfrige Kongl. Personerne,
samt Ridderskapet och Adeln torde vara
fullkomligen öfvertygade, att hvad Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
vid detta tillfälle i underdånighet
yttrat, förtjenar både att af Ridderskapet
och Adeln kännas, och att i Ståndets protocoll
förvaras, får jag hemställa, om icke
Ridderskapet och Adelil behagade förena
sig med mig uti den anhållan, att Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes låta inför Ståndet uppläsa
48
Den 13 November,
berörde Tal, för att sedan i dagens protocoll
intagas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln iustämde uti den af Hans
Excellence Herr Grefve De la Gardie yttrade
önskan, att Herr Grefven och LandlMarskalken
skulle inför Ridderskapet och
Adeln uppläsa de af Herr Grefven och
LandtMarskalken i dag haline ofvanberörde
tal.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken uppläste desse
tal, så lydande:
Till Hans Majit Konungen:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Inför Eders Kongl. Majit framträder i
dag Ridderskapet och Adeln för första gången
under detta Riksmöte, genom deras
ombud, och anhåller, att Eders Kongl.
Majit täcktes emottaga denna vår underdåniga
uppvaktning, icke såsom en uråldrig
plägsed, utan, såsom den verkeligen innebär,
en upprigtig gärd af vördnad och tillgifvenhet.
Aldrig kallade oss vår pligt
eller
Den i3 November. 49
eller vår böjelse inför Eilers Kongl. Majus
åsyn, utan alf, våra minnen voro uppfyllde
af Eders Kongl. Majus förtjenster mot
Fäderneslandet, oell våra hjeltan afen skyldig
och vördnadsfull tacksamhet derföre.
Hvarje tillfälle Ridderskapet och Adeln erhåller,
att för en älskad Konung nedlägga
uttrycken af deras vördnad och tillgifvenhet,
omfattas alltid af dem med den största
och dyrbaraste tillfredsställelse. Emottag
Allernådigste Konung! Ridderskapets och
Adelns underdåniga försäkran, att med förtroende
och uppriktighet gå Eders Kongl.
Ma j:ts Faderliga afsigter till mötes. För
Ridderskapet och Adeln skall det under
instundande Riksmöte blifva, icke allenast
en glad pligt, utan äfven en dyrbar tillfredsställelse,
att såmedelst bestyrka, att
den Konung, hvars högsta önskan det är,
att älska och vårda sina undersåtare, alltid
är lika säker att i deras hjeltan finna
en gengärd af oinskränkt kärlek och tillgifvenhet.
Ridderskapet och Adeln anhåller i underdånighet,
alt i Eders Kongl. Majus fortfarande
nåd och ynnest alltid få vara inneslutne.
Till Hennes Maj:t Drottningen:
Stormägtigsta Allernådigsta Drottning!
Då Eders Kongl. Majit nu tillåter Ridderskapet
och Adeln, att aflägga deras föri.
H. 4
Den 13 Novemter.
sta underdåniga uppvaktning, läcktes Eders
Kongl. Maj:t nådigst emottaga deras försäkringar
af underdånig vördnad och tillgifvenhet,
med samma nåd och ynnest,
som Ridderskapet och Adeln alltid tillförene
fått erfara. Om ,förbindelsen emellan
Öfverhet och undersåtare alldrig kan stärkas
och underhålles säkrare, än genom mildhetens
och godhetens bevis, så behagade
Eders Kongl. Majrt sjelf linna sin rätt till
Svenska Folkets tillgifvenhet, äfvensom Ridderskapets
och Adelns stora tillfredsställelse,
att den till Eders Kongl. Maj:t nu i
underdånighet ådagalägga. Ridderskapet och
Adeln förenar med dessa vördnadsbetygelse
r de upprigtigaste önskningar för Eders
Kongl. Majrts sällhet och väl, och desse af
Ridderskapet och Adeln till Eders Kongl.
Maj:t framställde tänkesätt skola hos dem
alltid förblifva orubblige, samt hoppet, att
derigenom tillvinna sig Eders Kongl. Majrts
fortfarande nåd och välvilja, framgent af
Ridderskapet och Adeln anses såsom uppfyllandet
af deras lifligaste önskningar.
Uti Eders Kongl. Majrts nåd anhåller
Ridderskapet och Adeln, alt alltid få vara
inneslutne.
Till Hans Kongl. Höghet KronPrinscn:
Högborne Furste, Sveriges och Norriges
KronPrins!
Då Eders Kongl. Höghet nu emottager
Den i3 November.
Ridderskapet oell Adeln, samlade till RiksSlånd,
täcktes Eders Kongl. Höghet äfven
nådigt emottaga det första beviset af deras
underdåniga vördnad och sanna tillgifvenhet.
Eders Kongl. Höghets rätt dertill är osvikligen
grundlaggd i alla Svenska inbyggares
lijertan, och Eders Kongl. Höghets eget
handlingssätt bör för Eders Kongl. Höghet
sjelf vara den fullkomligaste visshet för
sanningen och upprigtigheten af dessa uttryck.
— Ridderskapet och Adeln förenar
med dessa vördnadsbetygelse!' deras lifligaste
lyckönskningar till den förökade sällhet,
Eders Kongl. Höghet genom Försynens
nåd erhållit, och Ridderskapet och
Adeln skall alltid med de varmaste förböner
åkalla himmelens välsignelser öfver de
dyrbara föremålen af Eders Kongl. Höghets
kärlek och omvårdnad. — Det vigtiga
och ansvarsfulla kall, Försynen i Eders
Kongl. Höghets bänder nedlagt, skall Eders
Kongl. Höghet med visshet fullkomligt uppfylla.
Eders Kongl. Höghets utmärkta egenskaper
och manliga allvar äro derföre den
säkraste borgen, och Eders Kongl. Höghet
skall derigenom icke allenast förvärfva sig
nya anspråk på närvarande slägtes tacksamhet,
utan äfven i kommande tider åt
sig bereda Folkens välsignelser och erkänsla.
Ridderskapet och Adeln, som med
sina upprigtige välönskningar alltid åtföljer
Eders Kongl. Höghet, skall med glädje
deltaga i uppfyllandet af de sälla förhopp
-
\
5a
Dea 13 Novem bär.
ningar Eders Kongl. Höghet genom sina
omsorger äger rätt att vänta.
Ridderskapet och Adeln anhåller i underdånighet,
att i Eders Kongl. Höghets
fortfarande ynnest alltid få vara inneslutne.
Till Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan:
Högborna Furstinna, Sveriges och Norriges
Kronprinsessa!
Med vördnad och tillgifvenhet aflägger
i dag inför Eders Kongl. Höghet Ridderskapet
och Adeln deras första underdåniga
uppvaktning. Ridderskapet och Adeln
känner lifligt de stora och ökade förbindelser
de till Eders Kongl. Höghet äga; de
hembära Försynen derföre de upprigtigaste
tacksägelser, och med innerliga förböner
för Eders Kongl. Höghet och de dyrbara
föremålen för Eders Kongl. Höghets
kärlek och ömhet, delar Ridderskapet och
Adeln vördnadsfullt den ökade sällhet,
Eders Kongl. Höghet åtnjuter. Eders Kongl.
Höghet har från sin första hitkomst tillvunnit
sig allas kärlek och tillgifvenhet,
genom sin mildhet, sin godhet och de ovanliga
egenskaper, som pryda Eders Kongl.
Höghet. Denna tillgifvenhet är ännu mera
befästad, och i hvarje redlig undersåtare»
bröst omfattas Eders Kongl. Höghet nu
med all den tacksamhet, som fullkomnade
D e ii 13 November.
53
förhoppningar och visshet om framtida sällhet
äga rätt att fordra. Måtte glädje och
lycka under alla lifvets skiften alltid åtfölja
Eders Kongl. Höghet, och de älskade
föremålen för Eders Kongl. Höghets ömma
omvårdnad, och må Eders Kongl. Höghet
med nåd och välbehag emottaga de upprigtiga
och sanna önskningar för Eders
Kongl. Höghets väl, som vid detta tillfälle
af Ridderskapet och Adeln i underdånighet
tili Eders Kongl. Höghet framställas.
Uti Eders Kongl. Höghets fortfarande
nåd anhåller Ridderskapet och Adeln i underdånighet,
att alltid få vara inneslutne.
Upplästes Rikets Ständers Revisorers
den 7 December 1827 till Rikets Ständer
afgifne Berättelse, angående granskningen
af de under Kongl. Maj:ts och Rikets
CommerceCollegium ställde Fonder och Medel;
och beslöt Ridderskapet och Adeln,
att denna berättelse skulle med öfrige RiksStånden
Communiceras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
54
Den i4 November.
Fredagen den i4 November.
Plenum klockan 12 förmiddagen.
Justerades PleniProtocollet för d. i3 dennes.
Börjades uppläsning af Rikets Ständers
JustitiasOmbudsmans den 4 dennes afgifna
Memorial, innefattande en allmän redogörelse
af Justitieombudsmannen öfver
förvaltningen af det honom anförtrodde
Embete.
Läsningen afbröts genom ankomsten af
2:ne Kongl. Maj:ts ÖfversteKammarJunkare,
Commendeuren af Kongl. WasaOrden
och Riddaren af Kongl. Svärdsorden , Herr
Friherre Alexander Rudbecksamt Riddaren
af Kongl. SvärdsOrden, Herr Friherre
Fr edrik von Friesendorff, af hvilka den förre
förklarade, att Herrar ÖfversteKammarJunkare,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, framförde
Kongl. Maj:ts Nådiga kallelse och
bjudning till Ridderskapet och Adeln, att
i morgon, Lördag den i5 dennes, klockan
half 11 förmiddagen, till Riksdagspredikans
afhörande, infinna sig i Storkyrkan
och derifrån till Kongl. Maj:ts rum å Kongl.
Slottet uppträda, för att sedan vara Kongl.
Majit följaktige till RiksSalen; äfvensom [att
Kongl. Majit i Nåder behagade bjuda 4$
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
tillika med RiddarhusSecreteraren, att sam
-
Deu 14 No vern lier.
55
nia dag spisa middag på Kongl. Slo Lie l;
och yltrade Herr Friherre Rudbeck sluligen,
det Herrar ÖfversteKammarJunkare
ansågo sig böra omfatta detta tillfälle, alt
innesluta sig i Ridderskapets och Adelns
ynnest och bevågenhet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken anmodade Herrar ÖfverversteKammarJunkare,
att lill Kongl. Maj:t
framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad, jemte försäkran om efterkommande
af Kongl. Maj:ts högstberörde
Nådiga befallningar.
Sedan Herrar ÖfversteKammarJunkare
blifvit på vanligt vis utbeledsagade, tillkänn
aga f Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, det ett visst antal
billetter lill inträde, så väl uti Storkyrkan,
som RiksSalen å morgondagen, blifvit
till Hans Excellence, för Ridderskapets och
Adelns räkning öfverlemnade, samt anmodade
de af Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, hvilka önskade erhålla sådane
billetter, att derom anmäla sig till anteckning
hos RiddarhusFiscalen ; äfvensom de,
hvilka åstundade begagna Kongl. Maj:ls ofvannämnde
Nådiga bjudning till middagsmåltid
å morgondagen, att derom i morgon
förmiddag kl. tre qvart till io låta anteckna
sig hos RiddarhusFiscalen, hvilken
i sådant afseende skulle å berörde tid i
RiddarhusSalen sig infinna.
56
Deri 14 N o y c in ber.
Fortsattes till sint läsningen af Rikets
Ständers JustitiaeOmbudsmans ofvanberörde
Berättelse, innefattande en allmän redogörelse
af Justitieombudsmannen öfver förvaltningen
af det honom anförtrodda Embete.
Lades på Bordet, ,
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolfi,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den i5 November.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Bi ddarhus-Sekr eter aren anmälte, att,
sedan Ridderskapets och Adelns andra anteckning
sisth gårdag blifvit verkställd, hade
Riddarhussekreterare!! genast derefter,
enligt iq §. i RiddarhusOrdningen, fördelat
det närvarande antalet af Ridderskapet
och Adelns Ledamöter uti 5o Bänkmans
-
Den 15 November.
57
Afdelningar; Och som de nu antecknades
antal utgjorde alldeles lika mänga, som
vid Början af sistförflutne Riksdag eller
4g 1 personer, hade de första g BänkmansAfdelningarne
erhållit Nio och de senare
41 hek ommit Tio personer. — Till upplysning
för Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, hade ifrågavarande BänkmansFördelning,
sedan i dag bittida, varit
i RiddarhusCanzliet alt tillgå, och vore
äfven anstallt fogad, att tryckta exemplar
af berörde BänkmansFördelning kunde
klockan 7 i morgon bittida i RiddarbusCanzliet
erhållas.
Uppropades de 48 Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, hvilka hos RiddarhusFiscalen
låtit anteckna sig, att i dag
spisa middag på Kongl. Slottet; och tillkänna
g a f Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, att, enligt från Konungens
ÖfversteKammarherre erhållen underrättelse,
Ridderskapets och Adelns Taffel
komme i Cour-Salen tvänne trappor
upp i Kongl. Slottet på Konungens sida,
att äga rum.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln,
att, sedan Ståndet åtföljt Kongl. Maj:t från
RiksSalen till Kongl. Maj:ts rum å Kongl.
58
Den 15 Noveni Le r.
Slottet, viel nedgången från Kongl. Slollet
åtskiljas.
Sedan de tvänne Härolder, hvilka
borde gå framför Ridderskapet och Adeln,
ankommit, afgick Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken med Ridderskapet
och Adeln klockan half i t f. m.
till Storkyrkan, hvarest RiksdagsPredikan,
som förrättades af Biskopen öfver Strängnäs
Stift, Herr Doctor P. Thyselius, afliördes
— Härefter begaf sig Ridderskapet
och Adeln till Kongl. Slottet, samt åtföljde
Kongl. Maj:t till RiksSalen, hvarest
Hans Kongl. Höghet KronPrinsen uppläste
det Tal, hvarmed Kongl. Majit i Nåder hälsade
Rikets Ständer, hvarefter IlofCanzleren
och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden
Herr D. von Schulzenheim
uppläste Kongl. Maj:ts Nådiga Berättelse af
denna dag, om hvad sig i Rikets Styrelse
tilldragit sedan sista Riksdag, hvilken Berättelse,
jemte Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående StatsVerkets
tillstånd och behof, af deni 3 dennes,
till Ridderskapet och Adeln öfverlemnades.
Ridderskapet och Adeln åtföljde derefter
Kongl. Majit från RiksSalen till Dess
rumå Kongl. Sloltel, samt åtskiljdes vid nedgången
från Kongl Slottet kl. 3 e. m.
In fidem Piolocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 17 November.
%
Måndagen den 17 November.
Plenum klockan 9 förmiddagen.
Upplästes Kongl. Majrts den i3 dennes
afgifne, oell den i5 derpåföljde å
RiksSaleu lill Ridderskapet och Adeln öfverlemnade
Nådiga Proposition lill Rikets
Ständer, angående StatsVerkets tillstånd
och behof,
Lades på bordet.
Anmältes och emottogs HofCauzleren
och Commendören af Kongl. Nordstjerneorden
Herr D. von Schulzenheim, hvilken
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade
Dess Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer
af den i3 dennes, angående utnämnandet
af RondeStåndets tvänne Notarier.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren,
alt till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ls Nådiga
Skrifvelse skulle med första varda till
handläggning företagen.
Sedan Herr HofCanzleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, upplästes och la
-
6q
Den 17 November.
des på bordet Kongl. Majrts högstberörde
Nådiga Skrifvelse,
Företogs till pröfning Herr Ribens,
Carl Wilhelm, den 12 dennes på bordet
lagde Motion, att Herr Generalintendenten
och Riddaren F. d’Orchimont icke måtte anses
behörig, att för Adliga ätten dorchimont
N:o 222^ intaga säte och stämma å Riddarhuset.
Herr af Melin, Henric Georg, anförde
skrifteligen:
Då Högloflige Ridderskapet och Adeln
i dag företager granskningen af tilldelandet
af den Inträdespollet, Generalintendenten
d’Orchimont vid i:a Anteckningen
erhållit, torde tillåtas mig, att Vördsamt
få tillkännagifva de anledningar, hvarpå
mitt tillstyrkande härtill sig stödjer, nemligen,
på följande skäl, alt
1:0 Fem år efter det nu mera afledne
Majoren Carl Ferdinand Johan dorchimont,
blef i Adeligt Stånd upphöjd , och
3:ne år därefter, sedan han vunnit Introduclion
under N:o 2227 blef dess Äldste
son, Öfversten Wilhelm Albrecht Dorchimont
sjelf adlad, samt 2:ne år derefter,
Introducerad, under N:o 22Ö2 med förändradt
Vapen så ock Skrifsätt af Namnet,
Den 17 November.
6t
hvarigenom nämnde Öfverste blifvit skiljd
från den Adeliga Ätts Nummer, Vapen och
Namn, hans Fader förut erhållit; följngteligen
2:0
Öfverstens Ättegren troligen ej
mera kan komma i fråga, att inträda i sin
Faders Nummer, utan efter min tanka,
kan anses hafva utgått från den Äldre Ätten,
hälst 3y §. i RegeringsFormen härtill
gifver fullkomlig anledning; ehuru denna
nu inträffade händelse ej finnes cmnämnd,
enär Äldste Sonen af en efter 1809
Adlad person, sjelf blifver i Adeligt Stånd
upphöjd. Dock lyda orden sålunda:
”Ej må Adelskap, eller Greflig eller
”Friherrlig Värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flere än den, hvilken Ad”lad
eller upphöjd blifvit, samt efter ho”nom
hans Äldste manlige Bröstarfving i
”rätt nedstigande, led efter led; samt ef”ter
denna Grens utgång , Stamfa drens
”närmaste manlige afkomling, och så vindare.
” RiddarhusOrdningens 2 §. stadgar
äfven:
Öfrige Ättemän af de till högre Värdighet
upphöjde, komma att stå sorn' Eocspectanter,
till dess deras ordning i den
högre värdigheten inträffar, hvilket mig
synes vara just det närvarande förhållande
som inträffat med Generalintendenten
Den 17 November.
cTOrchimont, ocli får jag äran underställa
detta Högloft. Ridderskapets och Adelns
rättvisa bepröfvande, hvarigenom i afseende
å dylike händelser för framtiden må
vinnas ett behörigt stadgande.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I anledning af den mindre tydliga ordställningen
i 37 §. RegeringsFormen, hvars
tillämpning så lätt föranleder till tvekan
om rätta meningen, och hvars tydning, nu,
som vid andra tillfällen, kan lora till ett
ändamål, stridande mot det, Lagstiftaren
med detta stadgande åsyftat, att tillskapa
flere adliga åtter i stället för färre, uppgjorde
ConstitutionsUtskottet vid 1820 års
Riksdag ett förslag till förtydligande af förenämnde
§., hvarigenom den skulle få en
ordalydelse, som på en gång vöre verkställbar,
och uppfyllde Lagstiftarens afsigt.
Uti 3:dje samlingen af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll, finnes denna förklaring
införd, och lyder sålunda:
Ej må Adelskap eller Friherrlig eller
Greflig värdighet, som hädanefter förlänas,
tillfalla flera än den, hvilken Adlad
eller upphöjd blifvit, och, efter hans död
i rätt nedstigande, led efter led, hans ölsta
manliga Bröstarfvinge af äldsta grenen,
samt, efter dennas utgång, Stamfadrens
närmaste manliga afkomling af då
lefvande äldsta slägtgren, och så vidare.
Den 17 November.
63
Om genom arf Adligt st tind tillfället' den,
som vedan blifvit deruti sjelf upphöjd, eller
genom närmare Arf insatt, upphörer
hans eget adelskap, så framt detta icke
är af högre värdighet, i hvilken händelse
Stamfadrens Adelskap öfvergår till närmaste
slägtgren; finnes ingen sådan, utslockne
Attén. 1förklaras någon sitt Adel
skap
förlustig, tillfälle detsamma den, sorn
dertill, enligt här stadgade grunder, närmast
berättigad är.
Som dotia ConstitulionsUtskoltets förslag
nu snart kommer lill antagande eller förkastande
att afgöras, hemställer jag hos
Ridderskapet och Adeln, om det vore lämpligt,
att genom någon förutgående pröfning
af förevarande antecknings fråga, binda händerne
på sig vid grundlagsförslagets afgörande,
och om icke den utväg att uppskjuta
den i dag föredragne fråga tills nämde
nya förslag blifvit afgjordt vore lämpligare
att vidtaga. Jag finner väl, att den
uttagne Polletten under liden berättigar
dess innehafvare till inträde på Riddarhuset,
men då hail af rättskänsla och billig
grannlagenhet hittills af hållit sig derifrån,
enär han förnummit, att tvekan om hans
lagliga rätt dertill uppkommit, är jag öfverlygad,
att han äfven deruti ännu fortfar.
Jag tror svårligen, att saken på annat sätt,
Un det nu vördsamt föreslagna, kan komma
64
Den 17 November.
i riktigt skick, hvarken för det närvarande,
eller för framtiden.
Herr Rosenqvist, Fredric Leonhard
uppläste följande:
Vid den af en värd Ledamot väckte
fråga, hvilkendera af Herrarne dorchimont
hör inträda i sin aflidne faders lediga Nummer,
anser jag mig böra nämna: Att år
1812 blef Majoren Carl F. Johan dorchimont,
såsom det heter, upphöjd till Adeligt
Stånd, och 1814 introducerad under
N:o 2227 på Svenska Riddarhuset.
Stamfadrens Äldste son är Herr Öfversten
och Riddaren TVillielm A■ Dorchimont;
och enligt 2 §. uti den af Konungen
under den 18 December 1823 utfärdade
Riddarhusordning, jemförd med 3q
§. i RegeringsFormen, hade således Herr
Öfversten bordt inträda uti sin aflidne faders
lediga Ätteruna under nyssnämnde Nummer;
äfvensom Herr Öfverstens äldste son,
på lika sätt, bordt inträda efter sin Fader,
och så vidare, i rätt nedstigande led.
År 1817 d. 7 October blef Herr Öfversten
och Riddaren Dorchimont, medan
kans fader ännu lefde, sjelf upphöjd i Adeligt
Stånd, och under N:o 22D2 introducerad;
samt är således Stamfader för en
“y
Den 17 November. 65
ny ätt; men då Herr Öfverstens iorvärfvade
Adelskap icke får eller kan rubba
<Ien rätt, hvilken, enligt den både i Allmänna
Lagen, och i RegeringsFormen uttryckte
rättsprincip, ovillkorligen tillkommer
Herr Öfverstens äldste son, nemi. att
ärfva sin faderfaders Adelskap, sedan Herr
Öfversten sjelf icke kan ärfva hvad han de
facto redan innehafver; så är ock Herr
Öfverstens äldste Son rätter Arftagare till
sin faderfaders Adelskap; hvaremot Herr
Öfverstens andre Son är arftagare till sin
faders; äfvensom, i samma Ordning, derest
Herr Öfverstens äldste Son skulle genom
döden afgå, medan Herr Öfversten
ännu lefver, bemälde äldste sons yngre
Broder inträder i den äldres ställe, och
sålunda blifver Stamfader för Ätten N:o
2227, NB. om äldre Brödren icke efterlemnar
manliga bröstarfvingar. — Af desse
anledningar, kan jag, efter mina åsigter,
icke medgifva Herr KrigsRådet och
Riddaren d’Orchimont någon rättighet, såsom
Svensk Adelsman, då han icke eller
i en framtid kan blifva arftagare till sin
broders förvärfvade Adelskap, äfven om
elenna skulle barnlös aflida; ty först i det
fallet inträder han i sin faders Adelskap,
såsom dertill arftagare.
Jag fruktar icke, att härvid mötas af
det inkast, att då Herr Öfversten är äldste
1 H. 5
66
D e 11 17 November.
sonen efter Majoren tl'Orchimontj borde
flerr Öfversten, efter fadrens död, frånträda
sitt sjelfförvärfvade Adelskap, för att
antaga fadrens, ty da fader och son, hvar
för sig, gjordt sig ntmärkta för sådan trohet,
tapperhet och dygd, lärdom och nitiska
tjenster_, att bägge desse Herrar blifvit
af Konungen, i Adeligt Stånd uppböjde;
så blifver det svårt att bestämma hvilkenderas
förtjensler äro mäst öfverträffande,
och således om sonens adelskap bör gifva
vika för fadrens, eller tvärtom.
Friherre Boye, Ludwig: För de Ledamöter
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
som äro af den tanka, att Generalintendenten
d’Orchimonts rättighet lill inträde
på Riddarhuset är oviss och bestridlig,
måste den utväg, som Friherre Åkerhjelm
Framställt, vara tillfredsställande, och för
min del skulle jag icke hafva något emot,
att denna mening komme alt utgöra contraproposilionen
i frågan; men för mig
och dem, sorn äro af den öfvertygelse, att
bans rätt är så af Lagen bestämd, sorn
den kan vara, och fullkomligen rättmätig;
för oss är denna utväg icke tillfredsställande.
Jag skulle tro mig handla orättvist,
om jag gjorde en Medborgares rätt
hvilande, hvilket är detsamma, som att,
för det närvarande afslå den; Och jag anhåller
derföre att få uppläsa [\ §. RiddarhusOrdningen:
Uppstår vid anteckningen tvist
Den 17 November.
67
om hufvudniannar ätten, bör den af det
blifvande RiddarhusUt skottet, efter genealogiska
tabellernas föranledande, prof vas;
och emedlertid den af ätten antecknas, som
efter de för hand varande tabeller befinnes
vara den äldste, intilldess med antagliga
bevis den andre sin bättre rätt till
säte och stämma styrkt. Jag åberopar
denna Lag, emedan jag icke känner, alt
rättigheten här bestrides af någon äldre.
Det är utom allt tvifvel hos mig, alt
sedan äldste Brödren Öfverste Dorchimont
emotlagit eli. nytt adelskap, sökt introduktion
och redan inträdt i dermed förenade
rättigheter, så äro han och hans afkomlingar,
redan de facto, och de jure, utgångne
ur Majoren d'Orchimonts Ätt och nummer,
och det står icke mera hvarken i
Herr Öfverstens eller hans Sons skjön att
återgå dit; emedan hans son måste, såsom
ägande samma rätt, som fadren, också vidkännas
samma skyldigheter. Ur denna
simpla rättsregel hämtar jag den åsigt, att
icke Öfverste Dorchimonts son kan inträda
i adelskapet efter sin farfader. Han
kan det så mycket mindre, som han ej efter
lagens föreskrift har någon slags rätt
dertill, så länge Fadren lefver. På denna
grund vågar jag yrka, att Generalintendenten
dorchimont måtte få af sin inträdespollet
sig begagna.
68
Den 17 November.
Herr von Hejnne, Georg: Kallad, atti
såsom Ledamot af Ridderskapet och Adelli
biträda vid anteckningen af Ståndets Ledamöter,
får jag bekänna, att jag var a£
den tanka, som af Herr af Melin blifvit
yttrad; men jag bör erkänna, att saken
då för mig var alldeles ny. Sedermera
har jag hört mångå olika omdömen, huruvida
Herr d'Orchimont bordt erhålla inträdespollet,
eller ej, och sjelf i grundlagarna
sökt att stadga mitt eget, men har
ej varit nog lycklig att finna saken tydlig.
I följd deraf anser jag det för mig vara
en pligt att förena mig i det förslag Friherre
Åkerhjelm framstält, att afbida det
grundlagsförslag för dylika fall, som nu
hvilar lill afgörande.
Grefve Frölich, David: Då Friherre
Åkerhjelm framställt ett förslag till Ridderskapet
och Adeln, hvilket innefattade en
anhållan att denna fråga måtte hvila, till
en i constitutionel väg tillämnad förändring
af 37 §. i Regeringsformen skulle förekomma,
kunde den anmärkningen icke undfalla
mig, att Friherre Åkerhjelm ansett den
dåvarande §. icke kunna efter rättsprincip
vara tillfyllest, att afgöra frågan. Jag kunde
dock icke annat finna, än att den det
var, då man nemligen icke betraktar lagen,
såsom en generel lag, utan såsom en verklig
undanlags- och exceptionslag från hvad
förut var det allmänna förhållandet med
Den 17 November.
adelskap, som gick i arf. Hade 87 §. varit
en så beskaffad allmän lag sorn förut
ägt rum i frågor af allmän beskaffenhet,
så medger jag, att det skulle blifva ett
svårt förhållande att afgöra, i fall t. ex. en
son af Öfverste Dorchimont anmält sig på
samma gång, som Farbrodern, hvilkendera
af desse personer verkligen ägde rätt
att uttaga pollett för den ifrågavarande numna
ern; men då jag icke kan betrakta den
37 §. annorlunda, än som en exceptionslag,
det är en lag, efter hvilken de, sorn
icke äro födde Adelsmän, efter den för
1809 gällande Allmänna Regien för ärftligt
Adelskap, endast i den af Lagen bestämda
ordning kunna inträda i en utslocknad
grens Adelskap, så tror jag, att man icke
får extendera frågan. Således om det icke
finnes någon bestämd ordalydelse, hvarefter
Herr Generalintendenten cVOrchimojit
kan vinna inträde, anser jag honom icke
vara Adelsman förr, än efter den äldsta
grenens utgång. Dock som Friherre Åkerhjelms
förslag är grundadt på den omständighet
att 37 §. RegeringsFormen af ConstitutionsUtskottet
vid förra Riksdagen ansetts
otydlig, hvilket åtminstone skulle tjmkas
bevisa, att den, för att begripas af alla,
behöft en tydligare Redaction; så förenar
jag mig rätt gerna uti hans förslag om uppskof,
och det är allenast i anledning af
Friherre Boyes yttrande, jag utbeder mig
att få erinra, att den förutsättning han gjort,
7o
Den 17 November.
belt och hållet hvilar derpå, alt Generalintendenten
d'Orchimont redan är legitimerad
Adelsman; då ägde §. 4 af Riddarhusordningen
tillämpning; men det är just
frågan här: om Herr Generalintendenten
blifvit Adelsman, innan en äldre gren efter
Stam fadren utslocknat. Vore den saken
afgjord, så vöre det äfven klart, att
han, såsom den der presenterade sig, om
icke någon annan af ätten funnes,, skulle
erhålla pollett; men jag tror icke att han
nu kan vinna inträde, och än mindre, se-,
dan 37 §. RegeringsForraen erhållit den
förklaring Friherre Åkerhjelm omnämnt,
emedan ingen bestämd §. i Lagen finnes,
efter hvilken han kan förklaras vara Adelsman.
Jag förenar mig således med Friherre
Åkerhjelm deruti, att saken må hvila,
och anhåller blott, att hvad jag yttrat,
må varda ansedt som ett bemödande att
utveckla den rättsprincip, man måste lägga
till grund för tolkning af all Lag, att nemi.
tillse, om den är en allmän Lag eller undantagslag,
och, i sednare fallet, aldrig
tillåta sig extendera den, eller deraf göra
analagiska slutsatser.
Hans Eoccellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då jag instämmer i hvad
en värd Ledamot, Herr Friherre Boye, nyss
yttrat, skulle det synas öfverflödigt af mig,
att något ytterligare anföra. Men som jag
deltagit i det beslut, hvarigenom inträde.
Den 17 November.
på Riddarhuset åt General-Intendenten,
KrigsRådet d’Orchimont blifvit lemnadt, är
jag skyldig mitt Stånd, skyldig mig sjelf
att uppgifva de skäl, som föranledt mitt beslut
i detta ämne. Saken är visserligen ej
i hagarne förutsedd, men jag får likväl erkänna,
att den för mig ej var ny. Jag
hade haft tillfälle, att tänka derpå och att
deröfver höra andras mening. Mig förekom
det visserligen äfven, att äldste sonen
var den, som närmast ägde rätt att ärfva
sin fader; men han borde då vara ofrälse,
för alt inträda i fadrens nummer, hälst
denne ej innehade högre Adelig värdighet,
än sonens. Då nu åter Öfverste Dorchimont
redan förut ägde särskildt nummer,
särskildt vapen och särskildt namn,
ansåg jag honom, såsom sjelf stiftare och
hufvudman för en ny ätt, vara frångången
den rätt han ägde efter fadren; och
följaktligen var hos mig ingen tvekan om
huru denua fråga skulle förstås. Samma
skäl, sorn hos mig förhöd Öfverste Dorchimont,
att efterträda sin fader, gälde äfven
för dess barn. Då deras fader sjelf hade
förvärfvat Adelskap, var det deras rätt,
äfvensom deras pligt att förblifva vid hans
nummer. I detta skick var det, som jag
trodde och ännu tror, att Generalintendenten
d’Orchimont var berättigad att inträda i
sin faders lediga nummer, då äldsta grenen,
af skäl jag redan anfördt, det icke kunde.
Jag har hört yttras, att den förres num
-
72 Den 17 November.’
mer borde anses såsom utdöd. Äfven i
detta kan jag icke instämma. Om den
skulle anses för utdöd, skulle deraf uppstå
den följd, att om Öfverstens gren utginge,
skulle Generalintendenten och hans barn
för alltid vara skilde från rättigheten att
i Adelskapet för den äldre JV:r eller N:o
2227 inträda, hvartill han och de likväl
ägt en ostridig rätt, i fall dess broder icke
förut under serskildt N:r hade blifvit adlad.
Af dessa skäl har jag trott den tanka, som vid
anteckningen Hans Excellence Herr Grefven
och LcindtMarskalken och de öfrige
vid bordet sittande Lcdamöterne yttrat, vara
den rätta, och vågar derföre ej ingå i
det af Friherre Åkerhjelm framstälde förslag,
utan yrkar att Herr Generalintendenten
dorchimont måtte på Riddarhuset få
qvarblifva, i kraft af den för N:o 2227 erhållne
inträdespollett.
Friherre Boye, Fredric: Som jag äfven
är en ibland dem, hvilka deltagit i
anteckningen då Generalintendenten dorchimont
erhöll pollett, och således delar
en sjundedel af hvad, som här är rätt eller
icke rätt, tror jag mig äfven vara skyldig
förklara, det jag för ögonblicket var
öfvertygad, att hvad jag då tillstyrkte, var
det rätta. Sedan jag med mig sjelf närmare
öfverlagt saken, finner jag, att den
kan ses från tvänne olika grunder, om icke
från fyra. Emedlertid anser jag det
Deo 17 November.
lämpligaste nu vara, att man förenade sig
derom, att antaga Friherre Åkerhjelms förslag,
såsom det rätta, och att saken således
uppskjötes, till dess det hvilande grundlagsförslaget
blifver afgjordt.
Friherre Boye, Ludwig: Till Högloflige
Ridderskapets och Adelns urskiljning får
jag hemställa, huruvida ämnet vunnit något
i tydlighet genom den subdivision, som
blifvit gjord emellan generela och exceptionslagar;
'emellan General-Intendenten
d'Orchimonts rätt att anses för Adelsman,
och hans rätt att vinna inträde här. I fall
hos mig någon den minsta tvekan hade
uppstått derom, att General-Intendenten
d’Orchimont var, i den stund hans fader
dog, Adelsman, så hade jag ej kunnat för
bonom tillstyrka inträde på Riddarhuset;
men i sjelfva detta tillstyrkande var det
tillräckeligen sagt, att jag ansåg honom vara
det. Om Friherre Åkerhjelms förslag
liar jag förut tillräckligen yttrat mig. Längre
än att det skulle utgöra contraproposition,
kan jag icke gå. Men må det tillåtas
mig en annan erinran. De delade tannar,
som här höras, fordra, må hända, en
fullständigare pröfning, hvilken åter skulle
för mycket medtaga den tid, som nu
kan vara behöflig till andra ämnens behandlande.
Jag hemställer derföre, om
icke det rätta vore, att återgå till det,
hvarmed man, kan hända, bordt börja, nem
-
74
D e ii 17 November.
ligeu att remittera frågan till RiddarhusUtskottet,
och begära dess yttrande, sorn
skall skilja de olika åsigterne, och reda
lagbegreppet. Till de Herrar, som äro af
annan mening, än jag, hemställer jag, 01x1
ej uti deras tanka ligger en contradiction.
Grundlagen bjuder,, att så länge fadren lefver,
kan ej sonen inträda i adliga rättigheter,
ligger det då ej en contradiction
deruti att Öfverstens son skulle i fadrens
lifstid inträda i hans. rätt. För mig äger
ej denna tanke något besvärande; ty jag
har redan sagt, att om sonen vill begagna
fadrens rätt, så mäste han äfven inträda
i fadrens förbindelser, och då kanhall
ej återvända till en ätt, som redan för fadren
är oåterkalleligen tillsluten.
Herr LefrénA Johan Pehr: Den förevarande
frågan är af en ganska ömtålig natur.
Jag är ock öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln behandlar den såsom sådan,
Jag har icke uppstigit, för att yttra
mig i hufvudsaken, emedan jag hoppas,
alt dagens öfriga göromål skola föranleda
frågans remitterande till Riddarhusutskott
tet. Men jag anhåller att få yttra några
ord i anledning af Friherre Åkerhjelms förslag.
Jag igenfinner deruti, Herr Friherrens
afsigt, att vilja leda sakerna till ett
önskligt mål, och jag tviflar icke, att Herr
Friherren ansett sitt förslag enligt med lag.
Min enskilda tanka är likväl, att vi ej bö
-
Den 17 November.
75
ra uppskjuta afgörande! af en fråga, som är
af äldre datum, tills en lag af yngre datum,
blifvit antagen. Jag tror, att saken bör
behandlas efter de §§., sorn funnits stadgade,
innan frågan uppstod; icke efter dem ,
som blifva stiftade efteråt. Jag anser således,
att Friherre Åkerhjelms förslag icke
leder till ändamålet och att saken blir oafgjord
samt ojuridiskt behandlad, om man
tillåter tillämpning af en sorn först framdeles
b,lifver bestämd.
Grefve von Schwerin> Fredrik Bogislaus:
Vi sakna i vår representation en utväg,
att komma från frågar af ömtålig natur,
men af föga vigt och inflytelse på det
allmännas rätt, sorn finnes antagen i alla
andra representationer; den nemligen, att
lemna dem, och gå till Vordre du jour..
Jag skulle tro, att det blef ett besynnerligt
phenomen, om vi så skulle fördjupa
oss. i denna fråga, att våra förhandlingar
deröfver kunde jemföras med förhandlingarne
under kyrkomötena på /j:de århundradet,
Jag instämmer derföre i Friherre
Boyes mening, att saken till Utskott måtte
förvisas, och finner icke, att Ridderskapet
och Adeln äger rätt, att suspendera en
annan mans rättighet, ehuru eventuel. Jag
tror att 4 §• i RiddarhusOrdningen kan
vara tillämplig i detta fall, och att den,
som uttagit sin pollett, må begagna den,
till dess en, annan sin bättre rätt styrker.
76
Den 17 November.
Grefve Frölich: Det är ganska möjligt,
att, såsom Friherre Boije anmärkt,
framställningen af min iclee icke lemnade
någon klar åsigt af ämnet. Felet låg då i
min bristande förmåga, icke i sjelfva begreppet.
Jag anhåller derföre, att något
närmare få utveckla, att jag icke ansett
nödvändigt ingå på de särskilda detalj förhållanden
eller möjligheter, som skulle kunna
upjaslå, om 4 §• RiddarhusOrdningen
skulle appliceras antingen till Generalintendentens
eller Öfverste Dorchimonts rätt
att uttaga pollett på Riddarhuset. Jag har
endast velat hänvisa till den generela lagtolkningsprincipen,
att undantagslagar icke
få extenderas utöfver ordalydelsen, utan
böra bokstafligen tolkas. Då Friherre Boye
anser den frågan afgjord, att Generalintendenten
är Adelsman, så får jag upprepa,
att det är just den frågan, hvarom nu
tvistas. Att jag förenat mig med Friherre
Åkerhjelm skedde icke derföre, att jag tror
mig äga rätt att suspendera någons rätt till
inträde härstädes, utan derföre, att jag
ansett den 37 §., äfven innan den blir
genom något ytterligare tillägg förtydligad,
efter min öfvertygelse, tillämplig till denna
fråga. Jag tror derföre, att utslaget
måste blifva, att Herr Generalintendenten
dorchimont, som icke medelst den tydliga
bokstafven kan visa sig berättigad till
inträde, icke heller bör få pollett, eller
alt den pollett, han redan erhållit, icke
Den 17 November* 77
bör bli gällande. Hela frågan är en förskräckligt
obetydlig omständighet, i synnerhet
för mig, men jag anser, nödvändigt,
att Ridderskapet och Adeln icke i
något fall afviker från principer.
Herr von Hartmansdorffs August:
Ehuru jag för min del ej kan gilla den
skilnad, som genom Regeringsformens 37
§. göres mellan de ätters representationsrätt,
hvilka efter år 1809 blifvit till adelig
värdighet upphöjde, och de äldre ätternes,
anser jag lagens bokstaf likväl böra
iakttagas, så länge lagen ej är upphäfven,
dels af aktning för lag i allmänhet, och
dels derföre, att säkraste sättet till att få
en otjenlig lag ändrad, är att strängt följa
den, till dess sådant sker. 87 §. RegeringsFormen
synes mig vara så tydlig, att
någon tvekan om sättet att bedömma förevarande
fråga ej borde uppstå. Enligt
denna §. är ej någon annan adelsman, än
den, som antingen blifvit af Konungen dertill
upphöjd, eller är den äldste afkomling
af äldsta grenen i ätten. Har nu Generalintendenten
dOrcJiimont sjelf blifvit
adlad? Nej. År han den äldste lefvande
afkomlingen efter sin fader? Icke heller;
ty han har en äldre broder, och denne
en son. Är då Herr dOrchimont Adelsman?
— Ingalunda. Men huru skall denna
fråga afgöras, då många bland Ridderskapet
och Adeln dela den mening jag
7»
Den 17 November.
Framställt; och somlige hysa en motsatt,
hvaribland Herr Grefven och LandtMarskalken,
emedan han vid anteckningen hifallit,
att InträdeS-Pollett skulle Herr dorchimont
beviljas. Det är ej efter våra
Grundlagar tillåtit för något Stånd, att särskildt
förklara Grundlagens ordaförstånd,
eller att votera deröfver; ty det kunde då
hända, att hvarje Stånd yttrade sig olika öfver
samma §. Det återstår följagteligen icke
någon annan utväg, än att vända sig till C011-  slitutionsUlskottet och ej till RiddarhusUtskottet,
såsom någon föreslagit. Men om man
också vänder sig till det förra Utskottet,
hvad skulle väl följden blifva af remissen,
enär ConstitulionsUtskottet, redan vid
förra Riksdagen, afgifvit ett förslag till förtydligande
af 37 § RegeringsFormen, hvilket
skall, under närvarande Riksdag, till
afgörande förekomma, och hvilket, enligt
hvad Friherre Åkerhjelm redan uppläst,
iir af sådant innehåll, att Herr dorchimont
ej kan erkännas för Adelsman. Remissen
skulle då ej innebära annat, än en
tvekan eller förfrågan om ConstitutionsUtskoltet
vid denna Riksdag icke vöre af
annan mening, än vid den förra. Vore
Ridderskapet och Adeln värdigt, att gora
en sådan fråga; vore det GonstitutionsUtskottet
värdigt, att få sig en sådan tillställd?
Utskottet kunde i alla fall väl icke
gifva annat svar, än en hänvisning till den
mening Utskottet redan yttrat, och hvad
Den 17 Nnvember.
79
vore dermed vunnet? Jag anser således in*
gen lämpligare utväg kunna vidtagas, än
den Friherre Åkerhjelm föreslagit. Ridderskapet
och Adeln finge då tillfälle att
när Utskottets nya Redaction i alla fall
framställes till antagande eller förkastande,
bereda sig tydlig föreskrift genom det
förra, eller genom bibehållandet af den
gamla ordalydelsen, fortfarande obestämdhet
och tidspillan genom tvister om ordaförståndet,
såsom denna gången. Jag
hemställer derföre, om vi ej nu kunde få
sluta denna sak, derigenom alt vi antogo
Friherre Åkerhjelm^ framställning; och derefter
öfvergå till de vigtigare ämnen, som
äro för handen.
Herr Cederschöld, Pehr Gustaf: Fullkomligt
instämmande med den sista värde
Talaren, vill jag blott taga mig friheten
vederlägga ett inkast, sorn blifvit gjordt af
en annan Talare, nemligen, att Ridderskapets
och Adeln skulle vara hindrade, att antaga
den af Friherre Åkerhjelm uppgifna
utväg, genom den gamla satsen: att lag ej
får stiftas för tillfället, eller en yngre
lag tillämpas på en äldre händelse. •—Jag
vill derföre blott erindra, att Ridderskapet
och Adeln nu befinner sig i samma
förhållande, som då en vanlig Domstol icke
vet hvad den skall tillämpa för ett lagrum.
Likasom denne då vänder sig till
Högsta Domstolen, med begäran om en
8o
Den 17 Novemi) er.
Lag-förklaring, samt sedan tillämpar densamma
på den förevarande händelsen; likaså
synes äfven Ridderskapet och Adeln
kunna och höra afbida resultatet af Ständernas
och Konungens åtgärd vid det förslag,
som ConstitutionsUtskottet framställt;
hvilket resultat här just blifver den lagförklaring,
hvarefter saken sedan kommer
att afgöras. Då för öfrigt \ §. af RiddarhusOrdningen
här blifvit af en annan värd
Talare citerad i afseende på den utgifne
Polletten, får jag, för min del, förklara,
att denne §. tyckes blott angå sådana fall,
der tvist är, huruvida man är hufvudman
eller icke; men ingalunda, såsom här, huruvida
man är Adelsman, eller icke.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Af Herr Cederschöld
förekommen vill jag ej uppehålla
Högloflige Ridderskapet och Adelns
dyrbara tid, utan får blott anmäla, att
jag instämmer i hvad nämnde ledamot nu
yttrat.
Herr von Backer, Carl Johan: Jag har
anhållit om ordet, för att instämma med
en värd Talare i den erinran, att man icke
bör och icke rättsenligt kan uppehålla
en saks afgörande, tills en lag derföre hinner
stadgas. En sådan praxis skulle afvika
från vanlig rättegångsordning och från
ordning i allmänhet; Och örn man skulle
Den 17 November,
Sr
dröja med Beslut tills en lag blifver stiftad,
sorn kunde på den förevarande händelsen
mera bestämdt tillämpas, så vann
man alls intet dermed, derest icke en sådan
lag tillerkändes en retroacliv verkan,
hvilket vore högst orätt. Jag delar i hufvudfrågan
fullkomligt de Talares mening,
som anse Öfversten hufva frånträdt alla anspråk
på sin fars nummer å Riddarhuset,
genom det han sjelf der blifvit Hufvudman
för en ny Alt. Man kan icke på en gång
äga 2 majorater eller 2 nummer, eller provisionelt
antaga en, för att sedan öfvergå
till en annan. Denna enskilda öfvertygelse
anser jag, äfvensom flere andre, hade
likväl icke behöft yttras förr, än vederbörligt
Utskott blifvit satt i tillfälle, att
behandla frågan; jag har endast velat varna
mot antagandet af Friherre Åkerhjelms
förslag, och tror icke, att man, genom ett
beslut i afseende på en nu förekommen
enskild händelse, binder händerna på sig,
för afgörande af det generella förslaget.
Det är visserligen möjligt att 3^ §. i RegeringsFormen
kan blifva ändrad genom bifall
till ConstitutionsUtskottets förslag; men
delta är ännu ej antaget, och jag tror det
icke vara oss tillständigt, att i väntan derpå,
uppehålla frågan, som bör afgöras efter
lagbudets nu varande ordalydelse.
Herr Riben > Carl Wilhelm: Den för
en hvar så lätt i ögonen fallande ömtålig-t.
H. G'
82
Den 17 Novern ber.
het, som denna fråga företer, föranledde
mig att begära remiss deraf till Riddarhus
O
O
Utskottet. Jag trodde nemligen det vara
mest önskligt, alt, innan den hufvudsakliga
discussionen förekom, hafva ett Utskotts
Betänkande att fästa sig vid. Riddarhusutskott
är ej något GrundlagsUtskott,
det är ett Ståndets ensklita Utskott. Ett
utlåtande af detta Utskott hindrar således
icke hvilken handläggning man sedan kan
finna en sak höra undergå. Den utsträckning
som discussionen redan tagit, härtill
intet gjort mina förhoppningar i detta afseende.
Man har nu redan tagit hufvudsaken
under pröfning, och då utbeder jag
mig, att med några ord äfven få yttra min
åsigt af ämnet. 87 §. RegeringsFormen
är så klar, att jag anser det vara ett öfverflöd
att åberopa den §. af RegeringsFormen,
som säger, att Grundlagarne vid
hvarje tillfälle efter deras ordalydelse skola
tolkas. Om man blott följer den, så är
det tydligt att Generalintendenten d’Orchimont
ännu är en ofrälse man. Detta är
af Herr von Hartmansdorff så klart bevisadt,
att jag blott behöfver med honom instämma.
— Jag skulle visserligen gerna
förena mig i Friherre Åkerhjelms hemställan,
att frågan kunde hvila, tills ConstitutionsUtskottets
förslag blifvit afgjordt;
men jag kan likväl icke neka, att det förekommer
mig oformligt, att på en för handen
varande händelse tillämpa en lag, sorn
Den 17 November.
83
ännu ej är fastställd. På andra sidan medgifver
jag, att ämnet företer så många svårigheter,
att man kanske sluteligen får vidtaga
den utväg, som erbjuder de minsta.
Lika med Friherre Åkerhjelm väntar jag
af Herr Generalintendenten d’Orchimont
den delicatesse, att han ej begagnar sin
rätt att emedlertid här infinna sig. Sluteligen
får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet deruppå, att om, enligt hvad
Friherre Boje yrkat, Ridderskapet och
Adeln skulle decidera Generalintendenten
d'Orchimont berättigad till inträde å Riddarhuset
och Konungen 3 veckor härefter
gåfve sin Nådiga sanclion åt den föreslagna
redactionen af 3^ §., så skulle Herr
KrigsRådet, efter denna tidens utgång, åter
vara sin representationsrätt förlustig.
Herr Lefre'11, Jolian Pehr: En värd
Ledamot Herr Cederschöld har anfört, att
den nya §., som är i fråga att stiftas,
skulle vara användbar för närvarande fråga.
Jag tror, att ConstitulionsUtskottets
förslag har för afsigt, att stadga något generelt
för hela classen, men man kan derföre
ej säga, att ConstitutionsUtskottet blifvit
hördt öfver den speciella frågan, som
rörer en individ. Jag vill blott anmärka
detta, emedan härigenom kan uppkomma
en villa, då man ej skiljer emellan categorier
och enskildta fall. Hvad. beträffar
den händelse, att Herr d'Orchimont nu
H
Den 17 November.
skulle förklaras berättigad behålla sin pollett,
och sedermera, efter antagande af det
nya förslaget till §. RegeringsFormen
blifva densamma förlustig; så är detta något,
som, i min tanka, icke kan inträffa,
emedan det skulle innefatta en retroactiv
verkan och följakteligen vara olagligt. Örn
ban nu anses berättigad att qvarblifva såsom
Riddarhusets Ledamot, kan ingen sednare
stiftad Lag fråntaga honom denna
rättighet.
Friherre Åkerhjelm: Ehuru Herr Cederschöld
upptagit och besvarat den af
en värd Ledamot Herr Lefren, emot mitt
anförande gjorde anmärkning, torde jag
likväl få tillägga några ord.
Här är ej fråga om en ny lags retroactiva
tillämpning på en sak, ty den lag,
vi bär omtala, existerar redan; men dess
tvetydiga innehåll, fordrar ett förtydligande,
och det är detta sednare, som jag
trott böra uppskjutas, tills vi af grundlagarnes
egentliga förklarare, ConstitutionsUtskottet,
erhållit det förslag härtill, sorn
derstädes blifvit uppgjordt, och som inom
kort tid skall till afgörande företagas.
Gillas denna förklaring af 37 §. RegeringsFormen,
så har pluraliteten ansett
dess innehåll vara sådant; gillas den ej,
lärer en motsatt tanka derom blifva gällande
och man har då handlat i enlighet
Den 17 Kovemlier.
85
med mera allmänna grunder, sedan ett
Rikets Ständers Utskotts förberedande utlåtande
ijenat till upplysning i ämnet. Jag
skulle derföre tro, att det föreslogne uppskofvet
icke innebär någon inkräktning på
Generalintendenten cVOrchimonts räLt, åtminstone
bar delta icke varit min afsigt.
För öfrigt, och i händelse Ridderskapet
och Adeln skulle besluta, att frågan nu
bör afgöras, är jag visserligen färdig, att
yttra min mening i hufvudsaken.
Friherre Boye, Ludvig: Jag utbeder
mig, alt få erinra Ridderskapet och Adeln,
att frågan, om Generalintendenten d'Orchimont
är Adelsman, och frågan, om han
äger rätt att inträda på Riddarhuset är aldeles
en och densamma, och att orsaken
dertill ligger just i det vilkor, som, år
1809, blef det nya Adelskapet förelagt,
nemligen, att, så länge den adlade fadren
lefver, är hans äldsta Sou ofrälse; men i
den stund fadren dör, ingår Sonen ifrån
Ofrälse Ståndet in i Adelskapet; och hvaraf
här följer, att då, genom Öfverste Dorcliimonls
utgång utur ätten, Generalintendenten
står i aldi en närmast derintill, så
öfvergick den sistnämnde också, vid fadrens
död, ifrån att vara ofrälse, till hufvudman
för den adeliga Ätt, inom hvilken
lian är den äldste.
Friherre Anckarswärdj Carl Henric:
Den 17 N o v 8 m b e r.
Jag lian ej finna, att en ny lag iir i fråga.
För mig framställer sig saken som en blott
fråga om rätta tillämpningen af 3^ §. RegeringsFormen;
och som olika meningar
derom uppstått, hemställer jag, om man
ej bäst bevakar principens helgd, om man
remitterar saken till Riddarhus-Utskottet.
Inom Utskottet uppkomma säkert olika meningar
i ämnet, men vi återfå det i ett
mera utredt skick, då de tvänue opinionerne
fått yttra sig öfver frågan. Af denna
orsak yrkar jag remiss lill RiddarhusUtskottet.
Herr von Qvanten Carl: Det är blott
i anledning af Friherre Anckarswärds och
några Ledamöters yttranden, som jag utber
mig få säga några ord. De Herrar, hvilka
utlemnat pollelterne, hafva handlat enligt
deras öfvertygelse; de kunna derföre ej
klandras. RiddarhusUtskottet torde möjligen
blifva af samma mening. Jag förenar
mig derföre med Friherre Åkerhjelm deruti,
att saken må tills vidare hvila.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att ehuru flere
Ledamöter instämdt uti Friherre Åkerhjelms
Förslag, att uppskjuta pröfningen af Herr
Ribens ifrågavarande Motion, intill dess
det af Constitutions-Utskottet, vid sisla
Riksdag, uppgjorde förslag till ändring af
37 §. i RegeringsFormen först blifvit vid
1) e 11 17 N o v 0 m I) e r.
a7
denna Riksdag af Rikets Ständer och Kongl.
Maj:t afgjordt; likväl och sorn bemälte Ledamöters
rätt, att framdeles pröfva frågan,
ingalunda minskades derigenom, att Ridderskapet
och Adeln under tiden inhämtade
RiddarhusUtskottets utlåtande; alltså
och då Ridderskapet och Adeln kunde vänta
sig, att af delta Utskott erhålla alla dc
för ämnets behöriga granskning och afgörande
erforderlige upplysningar, ansåg Hans
Excellence sig böra hemställa, alt icke allenast
Herr Ribens ifrågavarande Motion,
utan ock de af åtskillige Ledamöter i anledning
deraf nu afgifne yttranden måtte
till RiddarhusUtskottet remitteras; hvilket
bifölls.
Friherre Cederström., Jacob: Visserligen
har jag för egen del intet emot en remiss
till RiddarhusUtskottet, såsom en oskyldig
åtgärd; men jag bör dock förklara, att jag
ej anser detsamma vara det Utskott, som
i ämnet kan afgifva ett sådant betänkande,
att beslut, i anledning deraf, genom bifall
eller afslag, kan fattas. Den frågan är
af en obetydlig beskaffenhet, huruvida en
person mer eller mindre äger säte och
stämma på Riddarhuset, men den frågan
är af en allmän beskaffenhet, huruvida
Ridderskapet och Adeln kan lemna Adelskap
åt en individ. I annan väg än Grundlagen
tiel föreskrifver kan sådant icke ske.
Af sådan anledning hade jag förmodat.
88
Den 17 November.
att ingen annan utväg funnes för denna
frågas behandlande, än att ConstitutionsUtskottet
sättes i tillfälle utlåta sig, huruvida
Generalintendenten cfOrchimont bör
inträda i fadrens nummer, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adelil behagade tillåta, att
Bänkmansval nu linge företagas,
Grefven von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag har en mindre behaglig pligt
att uppfylla, då jag nödgas till rättelse
hos Ridderskapet och Adeln anmärka ett
förhållande, som, i min öfvertygelse, afviker
från Grundlagens föreskrifter. Sedan
Riksdagsordningen uti 41 §• uppräknat de
Embetsman, öfver hvilkas rådslag och åsigter
i administrativa eller Lagskipningsmål
nationalrepresentationen äger en opinionsrätt,
stadgar den, att säte och stämma icke
kan dessa män i deras Stånds plena
förnekas, men att i Utskott eller val till
UtskotlsLedamöter ingen af förenämnde personer
må deltaga. I följd af detta stadgande,
som på intet sätt af 19 §. i RiddarbusOrdniugen
motsäges, har jag trott,
att desse Em betsmäns namn bordt förbigås
i den till Bänkmansvalet uppgjorda förteckning
på Ridderskapets och Adelns Le
-
Den 17 November.
89
clamöter. Jag ämnar icke uppehålla Ridd.
och Adeln med den äldre eller nyare historien
af detta ämne; den är korteligen,
att första afvikelsen från Grundlagens innehåll
skedde vid Riksdagen i Örebro år
1812. Detta blef ett prsejudicat för Riksdagarna
1815 och 18 r8. Vid Riksdagen 1823
fördes Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ämnet, och valen gåfvo ett helt
annat resultat. Hvad som då häröfver anfördes,
föranledde Ridderskapet och Adeln,
att taga RiddarhusOrdningen under en närmare
granskning, och som af RiddarhusOrdningen
bör vara affattad i öfverensstämmelse
med Grundlagarna, och hvarje Stånd
inom sig utse Electorer, blef det beslut
fattadt, att Bänkmansvalen skulle upphöra.
Ännu saknas dock Kongl. Majrts sanction
på Ridderskapets och Adelns beslut,
och förmodligen är det i följd deraf, som
Riddarhusets Tjenstemän, vid förteckningens
uppgörande, förfarit efter förra liders
vanliga praxis. Fördelningen är nu redan
gjord och tiden tillåter icke någon rättelse
deruti, men till Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställer jag, i händelse någon
af de i 41 §• omnämnde personer skulle
erhålla enhällig pluralitet till Bänkman,
huruvida Herr Grefven och LandtMarskalken
anser ett sådant val kunna gillas.
Grefve Frölich, Daviel: Jag hade hos
Herr Grefven och LandtMarskalkeu anmält
Den 17 November.
mig, för att yttra mia åsigt öfver de lagar,
sorn äga förbindande kraft för Ridderskapet
och Adeln, alt efterlefva. Jag hade
ämnat att göra en reservation i afseende
på den Riddarhusordning, som jag funnit
blifva till Ridderskapets och Adelns
Ledamöter utdelad, och hvilken reservation
jag vid ett annat tillfälle skall fullfölja.
Nu sedan Herr Grefven och LandtMarskalken,
medelst Grefve von Schverins
uppropande, tillåtit frågan om Bänkmansvalet
komma före den fråga jag ämnat anmäla,
vill jag för närvarande afstå från att
utveckla mina tankar om RiddarhusOrdningen,
och således nu icke uppehålla Ridderskapets
och Adelns tid, utan må dea
andra frågan, endast på den grund att den
redan blifvit upptagen, föregå.
Herr von Qvanten, Carl: I händelse
frågan 0111 RiddarhusOrdningen nu förekommer,
anhåller jag att få säga några ord; i
annat fall vill jag dermed uppskjuta.
Ilans Excellence Herr Grefve af THet'
terstedt, Gustaf: Den fråga, som Grefve
von Schwerin nu vidrört, blef äfven väckt
vid början afsistförflutne Riksdag. Jag ber
Herr Grefven vara öfvertygad, att 0111 jag,
och de Män, som jemte mig innefattas under
de i 41 §• omnämnde Embetsman, finge
följa endast vår egen önskan, att gå
Herr Grefven lill mötes, skulle ingen svå
-
Den 17 November.
righet från vår sida uppstå, och denna
fråga icke upptaga ett ögonblicks tid för
Högloflige Ridderskapet och Adeln; men då
Herr Grefvens framställning angur en rättighet,
som vid flere Riksdagar tillförene blifvit
utöfvad, och hvilar på grundlagsstadganden,
som fordra en tolkning i constitutionel väg,
för att formeligen kunna utesluta oss från
Bänkmansvalet; så anser jag oss, såsom
offentligt handlande personer, icke kunna
sjelfmant skilja oss vid denna rättighet.
Vi förklara dock, och detta är en gärd,
som vi hembäre åt Grefve von Scliwerins
öfvertygelse om det rättsenliga i hans framställning,
att vi hoppas och förmoda, det
ingen af Ridderskapet och Adeln med sitt
val skall falla på oss, och det är till denna
gärd af aktning för Ridderskapets och
Adelns känsla, som jag tror mig, talande
i eget namn, äfven kunna lita på deras
instämmande, som med mig äro i samma
ställning.
Hans Excel!ence Herr Grefven och
LandtMar svalken hemställde, huruvida, efter
det af Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt nyss afgifne förklarande, det
skulle anses nödigt, att Herr Grefven och
LandtMarskalken gaf sin enskildta öfvertygelse
i ämnet tillkänna.
Grefve von Schwerin: I sakens närvarande
skick är jag tillfredsställd, genom
den förklaring, sorn blifvit afgifven.
92
Den 17 November.
Friherre Anckar swärd, Carl Henric:
Jag hade ock den äran, vid sista Riksdagen
yttra nain öfvertygelee i detta ämne.
Den har under de 5 år, som sedan förflutit,
ehuru noggrann t jag fortfarit alt
studera mitt fäderneslands Grundlagar, ej
blifvit förändrad. Jag anser 41 §• Riksdagsordningen
vara så tydlig, och min
öfvertygelse är så fast, att Ståndet omöjligt
deriuti kan göra någon förändring. Jag
tror, att Ridderskapet och Adeln bortskänker
de andra Ståndens rättigheter, om Ridderskapet
och Adeln medgifver de nämnde
personerne rätt att deltaga i val till Utsköltsledamöter,
och Ränkmansvalet har ej
annat föremål, än val af desse ledamöter.
Jag förnyar derföre nu äfven den protest
jag vid sista Riksdag afgaf mot de i 41
§. omförmälde personers deltagande i detta
val, men finner nogsamt, att jag får
nöja mig med hvad Ridderskapets och
Adelns pluralitet i ämnet beslutar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, attBänkmansval
mätte på vanligt sätt genast företagas.
Bifölls.
Sedan 4*> 42> 4^ och 44 §§• 1 R'd
darhusOrdningen
härefter blifvit uppläste,
företog Ridderskapet och Adeln klockan 12
på dagen Bänkmans val; och Lefunnos, ef
-
Den 17 November.
95
I
ter valförrättningens slut, följande Herrar
hafva, genom de fleste rösterne, blifvit till
Bänkman utsedde:
För usta Bänkm. Afd.
H:o 19. GrefveZ^ojigfoVjFullm.
Grefve Posse, Arvid,
Landshöfd., R. N. O.
aldra — — 75. GrefveLagerberg,Clas,
Öfv. Lieuten., R. S. O.
3:dje — — 92. Grefve Horn af Åmin
ne,
Clas, Ryttmästare;
genom Lottning med.
N:o 88 Grefve von
Sett; Fullm. Friherre
Leijonhufvud, Abraham,
!? resident, R.N.O.
4:de — — 117. Grefve von Stedingk;
Fullm. Grefve Hamilton,
Gustaf Wathier,
JustiliteRåd,Landshöfding,
G. N O.
5:te —- — 122. Grefve Puke, Johan
Carl, General-Adjut.,
Öfverste, R. S. O.
6;te —- —i 138. Grefve Adelswärd, E
ric
Reinhold, President,
C. N. O.
7‘de —. 69. Friherre£7ggAz; Fullm.
Grefve Frölich, David,
Häradshöfding.
8:de — — i10. Friherre Taube, Carl,
Euvoye', Kammarherre,
C. N. O.
Ben 17 November.
9:de Bänkm.Afd.
N:o 2o5. Friherre Åkerhjelm af
Margretelund, Gustaf
Fredrik, GeneralTullDirecteur,
Öfverste, C.
N. O., R. S. O.
io:de
— 246. Friherre Manderström,
Fullm. Herr Franc
Sparre, Bengt Erland,
GeneralLieutenant, C.
S. O. m. St. K.
n:te
— 248. Friherre Tilas; Fiillm.
Gr ef ve/Zamilton, John,
Brukspatron.
i2;te — 1— 3o5. Friherre von Lingen;
Fullm. Grefve Mörner,
Gustaf, GeneralLieutenant,
C. S. O.
m. St. K.
i3:de — — 34o. FriherreLöwenskjöld,
Salomon, President, R.
o. C. Ii. M. O.
i4:de — — 358. Friherre Lagerbring,
Gustaf Olof, GeneralLieutenant,
C. S. O.
m. St. K,
i5:de —• — 9. Herr Ulf 'sparre, Georg,
Exped i ti onsSecre terare,
R. N. O.
i6:de
—- 11. Herr Bonde, Knut;
Capitaine; genom lottning
med N:o i6Herr
Boje af Gennäs, Carl
Den 17 November. qj
Otto, Kammarherre,
och N:o 66 Herr Liljehöök
till Gälared;
Fullm. Herr von. CPahrendorff',
Martin, Öfverceremonimästare.
17 Bänkm.Afd.Nro 91. Herr Mörner, Carl
Stellan, Öfverste, R.
S. O.
i8:de ■—. — 137. Herr Eketrä; Fullm.
Grefve De la Gardie,
Axel, Landshöfding,
C. N. O., R. S. O.
icgde — ■— 236. Herr Anrepp; Fullm.
Herr af Geijerstam,
Carl, Lieutenant.
2o:de — — 446. WevvNetherwood,Wil
helm
, BancoCommissarie.
2 irsta —■ — 473. Herr Coijet, Carl Fre
drik,
vice Amiral, C.
S. O. genom lottning
med N:o 4?8 Herr
Printzenskjöld, Axel,
Canzlist.
2 2:dra — — 3q6. Herr von Numers;
Fullm. Herr Hjerta,
Lars, Notarie.
23:dje —. — 7.92- Herr Lagerhjelm,Pehr,
Assessor.
24:de — — 3x4-Herr Gjllenhalil, Lars
Herm., Lagman,Kammarherre,
R. N. O.
f
96 Den 17 November.
25:te Bänkm.Afd.
N:o 922. Herr Berghman; Fullmägtig
Herr Printzenskjöldl,
Carl, Canzlist.
26:te — — 2109. A- Wew Anckar swärd,
August, GeneralAdjutant,
Öfverste, R.S.O.
2j.de
Albrecht, Generaladjutant,
Öfverste,R. S.O.
38:de — — 1117. Hr Cederschöld, Pehr,
Gustaf', Professor R.
W. O.
2g:de — — 18 13. Hr Ehren preus ;Y ullin.
Herr Riben, Carl Wilhelm,
ProtocollsSecreterare.
3o:de •— — i543. Ilerr Hederstjerna,Er
land,
GeneralMajor, C.
S. O. m. St. K.
31 :sta — — 1594- Herr von Hejnne, Ge
org,
Öfverste-Lieutenant,
R. S. O.
32:dra— — 1612. Herr Grundelstjerna,
Axel Wilhelm, Expeditions-Secreterare,
R.
N. O.
33:dje — — 1662. Herr Nordenfelt, Olof,
Kammarherre.
34:de — 1^36. B. Herr Hallenborg,
Carl Johan, Kammarherre.
35:te
Den 17 November,
97
35:tc Bänkm. Afd.
N:o 1848. Herr Wirgin, Clas
Ludvig jL^wåshöiåing,
R. S. O.
36:te — — i86i.Herr von Hartmans
dorff,
August, CanzliRåd,
R. N. O.
Sycde — — ir)22. Herr von Platen, Au
gust
Carl, GeneralAdjutant,
Öfverste, R.
S. O.
38:dc — — 1949- Herr von Kjörning7
Fullm. Herr Bruncrona,
Nils Abraham,
Öfverste, R. S. O.
3_9:dc —. — 1998. Herr Schröder stjerna,
Paul, General-Adjutant,
Öfverste, C. S. O.
4©:de — — 2013. B. Herr Rosenblad,
Bernhard, Kammarherre.
4i:sta >— — 2o43. Herr Ihre, Johan Ulrik,
Major, R. S. O.
42;dra — — 2097. Herr von Francken,
August Fredrik, HofMarskalk,
R. S. O.
43:dje — — 2109. B. Herr Anckarsvvärd,
Michael Gustaf, Major,
R. S. O.
44;de — —• 2172. Herr Lorichs, Carl
Fredrik, General-Major,
C. s. 0.
I H. 7
98
Den 17 November.
45:te Bänkm. Afd.
N:o2i8G. Herr von Wahrendorff,
Andersj BergsRåd.
4G:te — — 2218. Herr v. Weigel, Chri
stian
Ehrenfreid, Förste
Archiater, C. W.
O. m. St. K.
47.‘de -— — 2245. Herr von Hedenberg,
Carl August, Öfverste,
R. S. O.
48:de — — 22G3. Herr von Lindecreutz,
Justus Christoffer,
Under-Ståthållare, R.
N. O.
49'-de — — 22^5. Herr Lefren, Johan
Pehr, General-Adjutant,
Öfverste, R. S. O.;
genom lottning med
N:o 2279 Herr Tannström,
Nils Magnus,
CanzliRåd, R. N. O.
5o:de —• — 2297. Herr Tamm, Pehr
Adolph, Brukspatron,
C. W. O., R. N. O.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Grefve Posse,
Arvid, att, såsom Ordförande bland Bänkmännen,
låta genom anslag sammankalla
dem till klockan 5 eftermiddagen, för att,
enligt 19 §. i RiddarhusOrdningen, Eleclorsval
förrätta.
Den 18 November f. ra. gg
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan | till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 18 November.
Plenum klockan io förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till
val af Electorer och befunnos följande Herrar
hafva blifvit till Electorer utsedde:
N:o t\i. Grefve Gyllenborg, Joh. Henning.
— 88.
— von Seth; fullm. Friherre
Lejonhufvud, Abraham.
I 10.
— von Lantingshausen; Full-
mägtig Grefve von Schwe-
rin, Fredrik Bogislaus.
— 115.
— Lagerbjelke, Axel,
— 116.
— Anckarswärd; Fullm. Herr
Tersmeden, Pehr Reinh.
— i38.
— Adelswärd, Erik Reinhold.
— no.
Frih. Taube, Carl.
205.
— Åkerhjelm af Alar grete-
lund, Gustaf Fredrik.
100
Den 18 November f. m,
N:o 220. Frill. Palmstjerna, Carl Otto.
— 24G. — Manderström; Full m. Herr
Franc Sparre, Bengt Ermlund.
■— 3ap. — Adlerbeth, Jacob.
— 377. — Reuter skjöld^, Axel.
— 5)i. Herr Mörner, Carl Stellan.
— 4 7 3. — Coijet, Carl Fredrik.
— 7572. -— Lagerhjelm, Pehr.
— io33. — Hammarhjelm jCarl Fredr.
— i5i5. — Ehrenbill, Ulrik August.
— i543. — Heder stjernas Erland.
— 15f)4. — von Hejnnej Georg.
— 1870. — xo7i Rappolt; Fallm. Herr
Uggla, Göran Gustaf.
— 1906. — Engelcrantz; Fullm. Frih.
Ridderstolpe, Gustaf.
— 1979- — Brakel, Gustaf Antoni
— 2^/[5. — <von Hedenbergh, Carl Au
gust.
— 2254. — af Malmborg, Abraham.
— 2275. -— Lefre'11, Johan Pehr.
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dt Mor skalken anmodade Grefve Gyllenborg
Johan Henning, att, såsom den äldste
bland Herrar Electorer, låta genom anslag
sammankalla dem, för att, inom den
lid. 28 §. i Riksdagsordningen foreskrifver,
utvälja Ledamöter, så väl uti de i Gfundlagarne
bestämde Rikets Ständers Utskott,
som uti RiddarhusUtskottet.
Den i8 November f. m. lot
Justerades PlcniProtocollen för dea i\
och i5 dennes.
Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ls<den 8
dennes till Hans Excellence Herr Grefven
och LancltMarskalken aflåtne samt den 12
derpåföljde f. m. på hordet lagde Nådiga
skrifvelse, rörande RiddarhusOrdningen.
Grefve Frölich> David; anförde skrifteligen:
Vid
mitt inträde i går på detta rum
för första gången under närvarande Riksmöte,
anmälte jag mig, för att göra min
reservation emot den Riddarhusordning, sorn
under datum af d. 18 Dec. i8a3, blifvit
af Kongl. Maj:t stadfastad och hvilken, till
trycket hefordrad, förmentes vara den nu
gällande. Jag öfverväldigades dock af den
otålighet, hvarmed Ridd. och Adeln syntes
vilja hasta till Bänkmansvalet. Med
smärta seende mig nödsakad att deltaga i
den oformligheten, att hörja functioner,
innan utredt blifvit, hvilket Reglemente
Ridderskapet och Adeln hade att efterlefva,
tänker jag dock icke vidare gifva vika
för impulsen af mängdens efterdöme, om
ock känslan af min egen oförmåga att göra
min öfvertygelse lill den gällande, synes
höra lägga band på mitt handlingssätt.
Jag uppstår åter i dag, utbedjande mig
102
Den 18 November f. m,
Ridderskapets och Adelns ynnestfulla uppmärksamhet,
då jag vågar ifra för en princip,
sorn är vigtig, icke allenast för den
del af Svenska Lagstiftnings-magten, hvartill
jag hörer, utan för hela Svenska Folket,
likasom för alla fria Folk på jordklotet;
de?i principen, nemligen, att aldrig
samtycka till fel, som vid Lagstiftning begås
emot formerna. Constitution eller Grundlag
är ej annat, än en kraftägande samling
af former. Endast efter desse former kunna
de positiva eller materiela lagarne stiftas.
Misstag i afseende på de sednares
elfect äro visst skadliga, de kunna likväl
afhjelpas och Lagen rättas; men misstag
vid Grundlagarnes tillämpning, öfverträdelser
af de stadgade formerne medföra
ovilkorligen förr eller sednare samhällsordningens
omstörtning. I början synes ej
eflecten svår eller ens vådlig. En möjligtvis
till sitt väsende god lag, ehuru tillkommen
emot formerne, lockas man lätt
att antaga, derest man icke inser följderne
deraf i längden: att nemi. på grund af en
opåtahl öfverträdelse, magten alltid bygger
anspråk på en ännu större och mer ingripande
i folkets rättigheter; man insöfves
gång efter annan med åberopanden på
praxis, till dess folket, som funnit sin grundlag
ofta förbises, upphör att derföre hysa
tillbörlig aktning, blifver ovant att dervid
stödja sig, glömmer den slutligen och blifver
kraftlöst irrande i ett cbaoliskt mör
-
Den 18 November f. in. io’j
ter, utan bestämda begrepp om rätt och
orätt, rättigheter och skyldigheter. Huru
erkändt grundfalsk den satts än är, att ett
praejudicat, i strid mot tydlig lag, kan lägga
hinder i vägen för friheten att göra lagen
åter gällande, så är det likväl detta
argument och dess skickliga begagnande
mot en slumrande del af Lagstiftningen,
som varit i alla tider den kraftigaste häfstång,
att kullkasta fria Statsförfattningar.
Vaktorn oss derföre, mine Herrar! ej allenast
för att antaga argumentet, utan ock
för att göra ett praejudicat, som vi och våra
efterkommande skulle i tidens längd
kunna dyrt få betala.
Jag har gjort mig följande frågor, då
jag infann mig här vid Riksdagen: Hvilka
förändringar hafva våra grundlagar eller
constitutiva stadgar undergått, sedan deras
ursprungliga tillkomst? och halva de förändringar,
som skett, tillkommit i enlighet
med de former, som äro föreskrifne
för sådane ändringar? Ty värr linner jag
det öfver mina krafter, att ens försöka någonsin
tillvägabringa lättelse uti alla de afvikelser,
som ägt rum; den för tillfället
mäst påfallande nödgas jag likväl för närvarande
fästa uppmärksamheten vid. Jag
menar förhållandet med den såkallade nya
RiddarhusOrdningen.
Jag finner då af Riksdagsliandlingarne,
Den 18 November f. m.
att Ridderskapet och Adeln, som i min tanka
icke borde vidkännas någon annan permanent
inskränkning i deras naturliga och färe
bestämd grundlags existance häfdvund11a
rätt, att sjclfve. stifta sin StåndsOrdning,
än den, som i 13 §. af 1810 års Riksdagsordning
innehålles, nemligen, ”att RiddarhusOrdningen
bör vara i öfverensstäm”,
melse med Grundlagarne författad,” i
stället för att sjelfve uppgöra den, år 1810,
då öfverlemnat sådant åt Kongl. Maj:t,
hvarpå RiddarhusOrdningen i 5i §. erhöll
en så lydande redaction: ”Sedan Ridder”skåpet
och Adelil tagit sitt Beslut om än”äring
eller tilläggning, öfverlemnas det
”till Konungens stadfästelse, för att vid
*’nästföljande Riksdag blifva gällande
Vid 1818 års Riksdag och sedan Ridderskapet
och Adeln allt ifrån början funnit
många ändringar i 1810 års Riddarhusordning
nödige, men år i8i5 uppskjutit
all difinitiv åtgärd dermed, blef ett nytt
förslag af dåvarande Riddarhusutskott uppgjordt,
och oförklarligt nog, både på hvad
sätt och till hvad ändamål, om icke för
att bjuda till att gifva en utsträckning åt
den tydning af begreppet om Konungens
stadfästelse, som hade för afsigt, att inskränka
Ridderskapets och Adelns Lagstiftningsrätt,
rörande sin Riddarhusordning,
och utvidga Konungens inflytelse dervid,
(hvilket ändamål, efter rättsbegrepp i min
Den 18 November f. m.
tanka, dock icke dermed vunnits,) blefvo
orden: ”derest en sådan vinnes” insmygde
i den §. af förslaget, som motsvarade
den 5i af den gamla; och då Utskottet
i det förslaget åtföljande memorial, hvaruti
alla förändringar blifvit uppgifne, icke
omnämnt någon annan ändring i 5i §., än
den af en förändrad nummerföljd, så passerade
förslaget igenom, utan anmärkning,
och blef, efter vunnen Nådig stadfästelse,
till efterlefnad gällande. Jag anför detta
blott i förbigående såsom ett prof, huru
Lagar stiftas, eller åtminstone på den uppmärksamhet,
hvarmed Ridderskapet och
Adeln vid förutgångne Piiksdagar följt de
hemliga operationerne att binda deras
liander.
i8a3 kändes åter behof att ändra RiddarliusOrdningen
och ett nytt förslag dertill
antogs af Ridderskapet och Adeln enhälligt,
och öfverlemnades till Kongl. Majit,
för att erhålla sanction. Jag ber Eder,
mine Herrar! nu vara uppmärksamme på,
huru följderne af Ridderskapets och Adelns
liknöjdhet vid förra Riksdagarne börjar utveckla
sig. Kongl. Maj:t lät i Nådig skrifvelse
till LandtMarskälken tillkännagifva,
att Kongl. Majit, i anseende till Riksdagens
då förestående nära slut, icke haft tillfälle
alt förslaget i hela dess vidd granska,
hvadan en del af förslagets §§. blifvit gillade,
mea icke de öfrige; slutande sig den
io6
Den 18 November f. m.
Nådiga skrifvelsen med följande ord: "Hvad
”de öfrige förslagen till förändring i nu
”gällande Riddarhusordning vidkommer,
”så håfve Vi af ofvan anförde skäl (brist
”på tillfälle välförståendes) dem icke för
”närvarande kunnat antaga.”
Att med meningen i denna Nådiga
Skrifvelse, som icke kunde af Ridderskapet
och Adeln annorlunda fattas, än att de hade
att förvänta en annan ytterligare granskning
och derpå följande möjlig stadfästelse
af det ovidrörda af förslaget, sammanhålla
orden och meningen i en, samma dag
den 18 Dec. 1823 af Kongl. Maj:t vidtagen
Nådig åtgärd, nemi. att ovilkorligen
stadfästa det stympade Förslaget, såsom en
i laga ordning tillkommen Lag och under
nyttjande af det uttryck på Ridderskapet
och Adelns underdåniga anhållan, — är
icke för närvarande mitt syfte. Jag ville
blott visa, att Ridderskapet och Adeln, som
den 20 derpåföljde December remitterat
ärendet till RiddarhusUtskottet, dagen derpå
under discussionen om hvad utväg de
i anseende till stympningen hade att taga,
voro aldeles i okunnighet om den Nådiga
stadfästelsen. En värd Ledamot Herr Rosenblad
yttrade: ”det han, i enlighet med
”Utskottets åsigt, instämde deri, att anse
”det Konungen icke afslagit den del af nya
”Riddarhus-Ordningen, som Kongl. Maj:t
”förklarat sig icke hafva medhunnit alt
Den 18 November f. m.
”granska.” En annan värd Ledamot Herr
Cederschöld förklarade sig icke hafva funnit
annat, än att Lagstiftande magten vore
jämnt fördelad emellan Konung och Ständer
och att det sålunda vore gifvet, att om
Konungen kunde antaga vissa delar af ett
förslag, som Rikets Ständer till hans godkännande
öfverlemnat, skulle äfven Rikets
Ständer med förändringar kunna gilla hvad
Konungen till deras pröfning framställer;
hemställande om det vore tänkhart, att
en Konung skulle promulgera en stympad
lag, kunde den värde talaren icke finna,
att Ständerna voro skyldiga att såsom Lag
erkänna ett af dem ingifvit, men af Konungen
endast till vissa delar antaget Lagförslag.
Det skulle ju kunna hända, att
förslaget innehölle i vissa §§. allmänna
Stadganden och i andra högst nödiga undantag,
i vissa §§. pligter och i andra
rättigheter. Huru skulle nu Lagen komma
att se ut, om den sanctionerades med
uteslutande t. ex. "af undantagen och rättigheterne.
Efter sådana discussioner stadnade Ridderskapet
och Adeln omsider i det heslut,
hvaraf resultatet anmältes genom en underdånig
skrifvelse under samma dag, af
det väsendtliga innehåll, att Ridderskapet
och Adeln anhöll, det Kongl. Maj:t ville i
nåder uppskjuta utfärdandet af en ny Riddarhusordning,
intill dess Kongl. Majit
Den 18 No vem her f. ni.
ägt tillfälle att granska det af Ridderskapet
och Adeln afgifne förslag i sitt hela
sammanhang, men att, i den händelse åter
Kongl. Maj:t skulle finna Förslaget icke
vara af den beskaffenhet, att stadfästelse
derå i det hela kunde följa, Kongl. Maj:t
täcktes meddela Ridderskapet och Adeln
Dess Nådiga svar, med uppgifvande af skälen
dertill, vid början af nästa Riksdag,
och att således 1818 års Riddarhusordning
komme att emedlertid i allo lända till efterrättelse.
Det Nådiga svaret hafva vi nu fått och
jag anhåller att det måtte uppläsas å nyo,
då första uppläsningen skedde innan Ståndet
ännu var organiseradt.
I anledning häraf upplästes Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse af elen 8 dennes;
hvarefter Grefve Frölich fortfor sålunda:
Jag förbigår för närvarande alla de
otaliga reflexioner, som erbjuda sig, i anledning
af det Nådiga svaret i sin helhet
och i sine detailler. Jag förklarar blott,
att jag icke förr afvetat någon oinskränkt
pröfningsrätt öfver en StåndsOrdning, som
jag trott och tror Ridderskapet och Adeln
ensamme hafva rätt att uppgöra, i öfverensstämmelse
med 12 §. RiddarhusOrdningen,
oell hvartill Konungen blott äger lägga sin
stadfästelse och promulgation.
Den 18 November f. m. 109
Alla förändringar i Ridderskapets och
Adelns ursprungliga och grundlagsenliga
rätt i detta afseende kunna och böra i stadgad
ordning återgå, såsom genom misstag
och otillbörlighet tillkomne; men att nu
ingå i ytterligare bevisning för denna min
mening, är icke egentliga föremålet för mitt
bemödande. Jag ville denna gång blott
fästa mig vid den omständighet, att Ridderskapet
och Adeln tillförene tagit ett beslut,
som de icke borde hvarken vilja eller
kunna åsidosätta, så visst som de äga
agtning för sig sjelfve och för former, oundgängligen
nödige att iagttaga, om deskulle
ändra beslutet. De kunna icke anse detsamma
för ett intet, i jemförelse med den
Kongl. Befallning, som nu bjuder, att antaga
det stympade förslaget i en väg, som
Grundlagen icke utstakat. Jag ber Eder,
Mine Herrar! erinra Eder, att det är icke
endast Kongl. Majrt, som har det ädla åliggandet
att vaka öfver Formernes helgd, det
åligger äfven Eder såsom medlemmar af
Lagstiftningen. Huru fullgören J denna
pligt? Måhända håfven J ej tillsett om
sjelfva Expeditionen är i Grundlagsenlig
form utfärdad. Är det rimligen öfverensstämmande
med RegeringsFormens anda
och föreskrifter, att de Stadfästelse-åtgärder
och Nådiga Befallningar, som, med.
anspråk på Lags förbindande kraft, emanera
till Ridderskapet och Adeln, skola, utan
att vara i StatsRådet af vederbörande Stats
-
I IO
Den 18 November f. m.
Secreterare föredragne, endast expedieras
af HofCanzleren, hvars i ii §. RegeringsFormen
bestämda föredragning inskränker
sig lill ministeriella mål i Utrikes Statsministerns
frånvaro och hvars enda beröring
med Ständerna är, att öfverlemna
propositioner? Stadfästelser af Lagförslag
och (Befallningar med kraft af Lag, äro
hvarken ministeriela mål eller propositioner.
Man må nu åter möta mig med inkastet
om praxis, och en praxis alltsedan 1810.
Jag har förut på detta inkast lemnat ett
svar, deri äfven alla andra considerationer,
af huru stor vigt som hälst, involveras,
och anser det öfverflödigt, att ytterligare
utveckla ämnet. Jag känner alltför
väl, att mitt personliga anseende är för
ringa, för att i ett så grannlaga ämne, som
detta med yttrande af min opinion föranleda
Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln till Beslut,
emot deras egen förut fattade opinion; men
pligten, samvetet bjuder mig, — och alla
considerationer måste vika. Äfven jag
liar en utomordentlig stor vördnad för en
Kunglig Befallning. Jag är född under
enväldet, och danades under uppväxandet
på ett sätt, som qvarlemnat Associationer
af ideer om konungslig magt, dem jag fåfängt
skulle försöka att bortrycka; derföre,
utan att fälla något omdöme om motiven
hos andra, som, icke seende saken frände
synpunkter jag här bjudit till att utveckla,
Den 18 November f. m. m
tveka att instämma i den conclusion, hvartill
jag kommer, måste jag härmed högtidligen
protestera emot 1823 års såkallade
Riddarhusordning, och de grundsatser, som
äro följde i den Nådiga Skrifvelsen af den
8 i denna månad, hvilka jag anser böra
läggas ad acta, under det jag såsom till efterlefnad
bindande Stadga vid detta Riksmöte,
i enlighet med Ridderskapets och
Adelns Beslut vid förra Riksdagen, upptager
1818 års Riddarhusordning, hälst den
tillkommit i den minst oformliga ordning.
Jag hemställer tillika vördsamt, om
icke det beslut Ridderskapet och Adeln
möjligen skulle fatta, i öfverensstämmelse
med denna min motion, borde communiceras
med de öfrige RiksStånden, under
anhållan om deras medverkan i att vaka deröfver,
att, hvad RegeringsFormen i afseende
på Lagars stiftande bjuder, måtte efterlefvas,
och att, samfält med Ridderskapet
och Adeln, genom underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, anhålla, det Kongl.
Maj:t hädanefter ville låta alla stadfästelseåtgärder
på Lagförslag, som på ett eller
annat sätt emanera från Stånden, ordentligen
föredragas af vederbörande StatsSecreterare.
Herr von Qvanten, Carl: Min åsigt
af ämnet fordrar, att jag besvärar med uppläsandet
ånyo af en liten del af Kongl.
I 12
Den 18 November f. tå.
Majits {Nådiga siirifvelsc, hvarefter jag genast
vill återkomma till ämnet. Den lyder
sålunda: ”Det Kongl. Majit bordt förränta,
att äfven skälen å Adelns sida till
”en fullkomlig omarbetning af 1818 års
”med Kongl. Maj:ts höga underskrift utfärdade
Riddarhusordning, hade på annat
”sätt blifvit uppgifne, än endast genom de
”förändrade §§:s ordalydelse, och den slutföljd,
som deraf sjelfmant lemnades att
”draga; men då sådant icke skedt, hade
”Kongl. Majit ansett någon ytterligare utveckling
af orsakerna till bifall eller förhastande,
dels utan ändamål, dels genom
”redan iakttagna former icke påkallad.”
Hvarefter Herr von Qvanten anförde
skrifteligen:
Jag ville så gerna härutaf sluta, att
ofvannämde uraktlåtenhet å Ridderskapets
och Adelns sida egente]igen varit orsaken,
hvarföre Kongl. Majit nekat stadfästelse å
Deras underdåniga anhållan. Då Ridderskapet
och Adeln alltid ansett för en kär
pligt, att gå Kongl. Majits önskningar till
mötes, och då Riöderskapet och Adeln aldrig
sökt inkräkta hvarken på Statsmagtens
område, eller på andra medborgares rättigheter,
utan tvärtom alltid utmärkt sig
för allvar i uppoffringar, så väl för ett älskadt
fosterland, som för aktningsvärde
Med
-
Den 18 November f. m. u3
medStänder, så vågar jag med säkerhet
hoppas, att om motiven till de förändringar
Ridderskapet och Adeln föreslagit,
hvilka motiver igenfinnas i Ridderskajpets
och Adelns Protocoll vid iSaS Ars Riksdag,
blifva till Kongl. Maj:t framställde,
skall Kongl. Maj:t cj längre draga i betänkande
att å de föreslagne förändringarne
bevilja nådig stadfästelse.
Förliden Riksdag yttrade jag min åsigt
öfver dåvarande RiddarhusOrdnings
d./\ §., som äfven af Ridderskapet och Afrleln
gillades, men jag har erhållit en ökad anledning
till förundran, då jag förnimmer,
att Ridderskapet och Adeln, i afseende på
åtskillige §§. i nuvarande Riddarhusordning,
verkeligen sakna de rättigheter, som 28 §.
af Riksdagsordningen tilldelar de öfriga
Stånden. Den citerade §. lyder sålunda:
”Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
”BorgareStånden välje genom Electorer,
”och BondeStåndet på det sätt Ståndet vid
”hvarje Riksdag tjenligast finner.” Häraf
synes att 3:ne Stånd välja genom Electorer,
men att BondeStåndet icke är förbundet
att iagttaga denna formalitet; Att Preste-
och BorgareStånden välja sina Electorer
utan Bänkmän, huru de behaga, bibehålla
dem såsom Utskottsledamöter, och
äga en afgjord rätt, att häröfver sjelfve besluta;
men Ridderskapet och Adeln äger ej
1 H. 8
n4 Den i8 November f. ni.
denna rätt, de ensamme måste underkasta
sig magtens vilja, enligt 5i §. RiddarhusOrdningen,
hvilken likväl står i rak strid
med 12 och 28 §§. Riksdagsordningen.
Hvad de öfriga Stånden enligt Grundlagen
äga rätt att göra, det hör äfven Ridderskapet
och Adeln äga rätt att fordra och
erhålla, ty vi hafva icke förverkat några
rättigheter.
Jag anser denna fråga ganska vigtig;
och vågar derföre ödmjukast föreslå, att
Ridderskapet och Adeln på ett värdigt och
kraftfullt sätt må framställa sina åsigter uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
med anhållan, att Mott få åtnjuta samma
rättigheter i afseende på deras inre police,
som i Grundlagen äro de öfriga Stånden
förbehållne, och jag är öfvertygad,
att derå skulle följa antingen stadfästelse
på de återstående §§. af den Riddarhusordning,
som Ridderskapet och Adeln vid
sistledne Riksdag föreslog, eller ock bifall
dertill att 1818 års Riddarhusordning finge
tills vidare i allo lända till efterrättelse.
Vidare yttrade Herr v. Qvanten mundtligen:
Jag
instämmer för öfrigt med den värda
talaren Grefve Frölich, som så grundligt
utvecklat ämnet; men är med honom
i så fall skiljaktig, att jag, enär5i §. Rid
-
Den 18 November f. m. ri5
tlarhusOrdnirtgen ännu är gällande, yrkar
2:ne alternativer, nemligen: antingen att
Ridderskapet och Adeln mätte erhålla sanction
å de §§. af den föreslagna Riddarhusordningen,
hvaraf någon granskning å Kongl.
Maj:ts sida icke ägt rum, hvilket jag tror vara
Ridderskapets och Adelns rättighet, eller
ock alt 1818 års Riddarhusordning finge i
allo lända till efterrättelser.
Herr Crusenstolpe j Magnus Jacob: Jag
anhåller om uppläsning af det Protocoll,
som vid RiddarliusOrdningens föredragning
i StatsRådet blifvit földt, och som förmodligen
varit bifogadt den Nådiga Skrifvelsen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att något
StatsRåds Protocoll icke varit bifogadt
Kongl. Maj:ts till Hans Excellence aflåtne
ifrågavarande Nådiga Skrifvelse.
Herr Crusenstolpe: Jag får då blott
beklaga, att frågan ej blifvit lika behandlad
med frågan om BondeStåndets Notarier,
och att ej något Protocoll fanns bifogadt
den Nådiga Skrifvelsen, hvarigenom
man kunnat få se, hvilka af StatsRådets
Ledamöter deltagit i beslutet.
•
Friherre Anckarsvärd> Carl Henric:
anförde skrifteligen:
116 Den 18 November f. m.
Då vid sista Riksdag fråga uppstod
om dc uti 41 § RiddarhusOrdningen omnämnde
ansvarige personers uteslutande ifrån
deltagande i val till Utskottsledamöter, behandlades
frågan med en olika värme emot
nu; jag frågar mig i följd häraf, om jag skall
tro, att man utaf tillryggalagde fem år
endast vunnit likgiltighet och köld för våra
rättigheters helgd; men en blick på denna
samling besvarar ovilkorligt nekande en
sådan fråga; ty bildningsgraden, ej mera
ståndsskilnaden bestämmer känslan för rätt
och orätt. Jag måste således söka mig en
annan orsak, till ett förhållande, som jag
trott mig märka, och jag finner den snart,
uti de större och vigtigare föremålens naturliga
egenskap att afvända uppmärksamheten
ifrån de underordnade.
Då Bänksmansfrågan vid sista Riksdag
förevar, hoppades och trodde man, att den
för alltid skulle undanrödjas, genom den
nya RiddarhusOrdningen; men vi hafva
blifvit svikne i detta hopp, och det är icke
underligt, om en allmän förvåning ej mindre
öfver den Riddarhusordning, som tvärtemot
Ridderskapets och Adelns beslut vid
sista Riksdag blifvit utfärdad, än öfver
den Kongl. Skrifvelse i ämnet, Vi fått
emottaga, till den grad sysselsatt sinnena,
att man behöft delta rådrum, för att stadga
ett beslut om hvad man uti en så högst
oväntad belägenhet har att göra.
Den 18 November f. m.
117
Jag befinner mig vid delta tillfälle
skadad emellan känslorne Jör den constilutionella
Konungamakt jag älskar, oell
emot den ministerielfa böjelsen för magtinkräktningar
och förtryck, jag öfver allt
annat hatar; Och i den mohn jag lifligt
känner förtrytelsen öfver det handlingssätt,
som lemnat anledning till den obehagliga
ställning, hvaruti Ridderskapet och
Adeln blifvit försatt, genom den, emot
Ståndets beslut, utfärdade Riddarhusordning,
känner jag också uti farhågan för den
misstydning, att jag ej skulle veta gränsen
mellan Konungens och dess Ministrars andel
i åtgärden, ett, måhända oöfvervinnerligt,
återhåll på känslans fullständiga uttalande
vid detta tillfälle. Jag anser mig i
följd häraf böra framför allt förklara min
öfvertygelse, att det för Konungamakten
mäste vara det mäst likgiltiga i verlden,
huru ett Stånd finner för godt att stadga
ordningen under sina rådplägningar, när
denna ordning ej är i strid emot Grundlagarne.
Då det nu icke blifvit föreburet,
att den af Ridderskapet och Adeln föreslagna
nya redaction af RiddarhusOrdningen
i minsta molin är stridande emot Grundlagen,
lärer det också vara afgjordt, att
Konungamakten icke ägt det ringaste intresse
i den nekade sanctionen. Det är
således tydligt, att det vid detta tillfälle
icke varit Konungamaktens, utan Ministrar
-
Den 18 November f. m.
nes enskildta intressen, de der vetat göra
sig gällande.
. i ' ;..;k • 9
Lika upphöjd, som den förra är öfver
hvardagslifvets småaktigheter; lika låga
visar historien oftast de ministeriella
beräkningarne för maktutöfningens fordringar.
Jag ställer till de äldste ibland Konungens
rådgifvare, till dem, hvilka redan
1809 deltogo uti de allmänna ärendernes
ledning, den frågan: om Ridderskapet och
Adeln vid den första RiddarhusOrdningens
uppgörande voro bundne, genom någon lag,
att underställa RiddarhusOrdningen Konungens
sanction. Jag söker förgäfves i Riksdagsordningen
något sådant stadgande. Jag
ser, huru de andra Stånden fritt och obehindradt
ändra sina StåndsOrdningar, utan
någon synbar olägenhet för samhällsordningen.
Vi hafva förnummit, att PresteStåndet
nyligen ändrat valsättet för sina Electorer.
Det måste då tillåtas att tro, (man kan
aldrig nog ofta upprepa det,) att godtycket,
eller det ministeriella intresset allena
legat till grund för den sednast oss vägrade
sanctionen; och den satsen står alltid
fast, att man skördar missnöjen, när man
utsår obillighet och orättvisa. Jag tror
icke, att det af någon kan bestridas, det
ju Ridderskapets och Adelns begäran om
sanction å den först utfärdade Riddarhus
-
k
Den iS November 1'. m.
"9
Ordningen var en verkan af de menlösa
tider, då man ännu ej anade ens möjligheten
af en vilja från någondera sidan, att
inkräckta på de constitutionella stadgandernes
områden. Om nu förhållandet är
sådant, måste man medgifva, att Fädernes
godtrohet, vid detta, som vid flera tillfällen,
fallit tungt tillbaka på arfvingarne i
femte och sjette led. Jag är öfvertygad,
att ingen tänkare i hela Svea Land, utan
förundran, bedömmer behandlingen af hela
denna fråga. Jag inskränker mig blott
till en undersökning, huruvida det som
grundsats kan blifva beståndande, att någondera
af de Lagstiftande makterne äger
en så beskaffad oinskränkt pröfnings- och
stadfästelserätt, att den andra, utan sitt
begifvande, derutaf kan bindas. Oinskränkta
rättigheter äro redan i det constitutionella
samhällsskicket någon ting, som icke
gerna godkännes; ty allt är der, eller bör
åtminstone vara, inskränkt och begränsadt
inom Lagen. Sjelfva ordet oinskränkt förskräcker,
särdeles när det utgår ifrån den
verkställande makten. Det kan ej falla mig
in, att bestrida Konungens rättighet, att
af ett till dess sanction ingifvit lagförslag
gilla en eller flere delar; men jag bestrider
alldeles slutsatsen, eller att deraf följer,
det den del af Lagstiftningen, som
haft initiativet, skulle, genom partiella sanctioner,
kunna bindas till vissa delar, äfven
då det helas bifallande framställ
-
t aa Den 18 K o v e ni b e r f. m.
des såsom vilkor för sjelfva önskan af
en lag.
Om så vore, skulle deraf uppkomma,
att, till exempel, i den händelse Rikets
Ständer någon gång funno sig höjde erbjuda
Konungen någon andel i den financiella
Lagstiftningen, och uti samma Lagförslag
uppställde ett närmare bestämmande af Rikets
Ständers andel i den oeconomiska Lagstiftningen,
skulle Konungen kunna godkänna
den af Rikets Ständer gjorda concessiouen,
men, genom afslag å den projecterade
motvigten, binda Rikets Ständer
under en del af Lagförslaget, då en sådan
framställning likväl hade afsedt ett helt;
här inträder emellertid en tacksamhetsföi -  bindelse till Ministéren, att hafva i tid
blottat det äfventyr af vådligare natur,
hvaruti Rikets Ständer kunnat falla, och
jag föreställer mig, att vi hädanefter ej komma
att låta narra oss så lätt. Jag bestrider
äfven, att något vigtigt constitutioneit
förslag från någondera af de Lagstiftande
makterne undergått en sådan behandling,
som RiddarhusOrdningen. — Den är ännu
egen i sitt slag. —■ Mig vetterligen har hittills
ingendera af de begge Slatsmaklerne
blifvit blott genom den andra bunden till
någon Lag. Maktutöfuingens hela hemlighet,
Mine Heirar! består uti att göra lydnaden
så litel lung, sorn möjligt. Folken
äro icke mera barn i anseende till Styrel
-
Den 18 November f. m.
12 1
serna. Samhällenas raska framgång på bildningens
bana bar jämnat alla fordna afstånd
folkklasserne emellan. Det gifves snart icke
mera något menniskovett, som hos Styrelserna
erkänner en högre grad af insigt eller
förmåga, än hos oss sjelfve, att bedömma
våra behof, ehuru Styrelserna genom uppdraget,
att för ett gemensamt väl utöfva
makten, äga många utvägar, att tillfredsställa
dessa behof.
Tiden, mine Ilerrar! har äfven bos
oss sina tecken. För dem, som märka och
bedömma dessa tecken, blir det icke svårt,
att finna de stora förändringar, som sedan
1801) föregått i Ministerens sätt att behandla
Rikets Ständer. Tryckfriheten, grundlagsvidrigt
aflockad, under ouppfylda löften
om dess återställande; vägrad redovisning
för allmänna medel; protester emot
sådane Rikets Ständers beslut, der deras
ensamma beslutaade rätt är obestridlig;
verkställighet åsidosatt, då besluten någongång
ej vunnit .Styrelsens tycke; den offentliga
åklagaremaktens tystnad, då Rikets
Ständer eller någon af deras fördelningar
blifvit i Allmänna Blad på det gr-ymmaste
smädade, under indragningsmakteus altför
godtyckliga ömtålighet, vid yttrandet af
det minsta tvifvel om Styrelsens egen ofelbarhet;
föga eller intet afseende ofta fäsladt
vid Rikets Ständers önskningar; en egenmäktig
grundlagstolkning, i anseende till
122
Den 18 November f. m.
RiksStåndens mäst omisskänneliga rättigheter:
sådane äro hos oss tidens tecken, mine
Herrar! och under dessa innefattas äfven
den af Styrelsen, tvärt emot Ridderskapets
och Adelns heslut, oss påtrugade
Riddarhusordning. Man vill som ett fel
tillägga sista Riksdagens Riddarhus, att ej
hafva till Kongl. Maj:t uppgifvit skälen för
en fullkomlig omarbetning af en utaf Kongl.
Maj:t, vid slutet af 1818 års Riksdag, gillad
och med Dess höga underskrift utfärdad
Riddarhusordning. För dem, som eftersinna,
att Konungens Conseill var fullsatt
af idel Riddarhusets Ledamöter, hvilka
deltogo, ej mindre i de allmänna, än
i de mera inskränkta öfverläggningarne, försvinner
denna anledning, och den följd
man derutaf velat draga, eller det föregifna
skälet till afslag å den begärda sanctionen
på förslaget i sin helhet. När jagläser
87 §. RegeringsFormen, finner jag väl
tillfällen, då Rikets Ständer äga, att afhöra
Konungens skäl till vägrad sanction, äfvensom
81 §. bestämmer de fall, då Rikets
Ständer på samma sätt böra tillkännagifva
sina skäl för vägradt bifall till lagförslag,
som ifrån Konungen framställas.
5i §. Riksdagsordningen är lika tydlig. Jag
anser mig icke mycket fela i mitt omdöme,
då jag tror, att ej andra skäl till den
vägrade sanctionen gerna kunnat framställas,
än Ministerens farhågor, att, genom
antagandet af Ridderskapet och Adelns för
-
Den i8 November f. m.
123
slag till ett ändamålsenligare sätt att välja
sina Electorer, kunna förlora ett älskad t
inflytande på Utskottssättningen. Min öfvertygelse
är, att inga andra skäl kunna af
ministrarne förebäras, än att den af Ridderskapet
och Adeln föreslagne Riddarhusordningen
baft för afsigt, att återföra öfverensstäramelsen
emellan RiddarliusOrdningen
och 4i §. Riksdagsordningen, och att sålunda
undanrödja scandalen af en hel Ministere,
handlande emot lagens klara bud.
Styrelsen har uti dess nekande af skälen
till ogillande af den Riddarhus-Ordning
Ridderskapet och Adeln till antagande framstält,
å bane bragt ett represalie-systeme,
som jag ej trodt böra komma ifråga emellan
andra, än för hvarandra främmande
makter. Lärdomen torde dock icke blifva
utanverkan, och Rikets Ständer, vande att
som oftast önska, utan tillfredsställelsen af
någon påföljd, torde må hända hädanefter
komma, att med något mera återhåll biträda
fordringarne, från en Ministere, hvars
bemödande synes åsyfta ett systematiskt
nedsättande af Rikets Ständers värdighet
och anseende, under föreställning, att likväl
altid få bibehålla dem, såsom trogne
tjensteandar, till bästa utväg, att inbringa
de möjligaste högsta skatter. För Ridderskapet
och Adeln kan det ej annat än vara
förödmjukande, att, under medvetande
att i sitt förslag till en ny Riddarhusordning,
ej hafva i minsta mohn öfverskrida
124 Den 18 Novtmbcr f. m.
grundlagarne, och ej trädt hvarken verkställande
eller Konungamakten för nära,
likväl finna sin andel i lagstiftningen för
den inre ordningen inom sitt eget Hus
kränkt, genom ett maktspråk, utan att i
denna åtgärd någon annan nytta är synlig,
än de Stånds-medlemmars tillfredsställelse,
hvilka, i egenskap af Konungens
Rådgifvare, ägt tillfälle, att göra sin egen
minoritet till lag, tvärt emot Ståndets yttrade
vilja. Då RiddarhusOrdningen discuterades,
och fråga uppstod om yrkad rättighet
för Ridderskapet och Adeln, att bevilja
eller afslå introduction, bestred jag
en sådan rättighet, såsom i min öfvertygelse
stridande mot 37 §. RegeringsFormen
och såsom inträngande uti Konungamaktens
prerogativer. Min öfvertygelse var då
i strid med många af mina vänners inom
detta Hus. Min opinion skiljde sig vid delta
tillfälle från personers, med hvilka jag i
öfrigt gör mig en ära att dela tänkesätt; och
mitt samvete säger mig, att jag vid intet
tillfälle visat den ringaste benägenhet, att
inkräckta på Konungamaktens område. Men
jag är också i samma mohn besluten, att
använda alla mina krafter, till motande af
maktens försök, att sammantränga Folkrättigheternas
ej altför vidsträckta gränsor.
Händelsen är här, som annorstädes,
att folken hasta sin fart å bildningens ba
-
Den 18 November f. m. ia5
n«i, under det Styrelserna stillastående föreställa
sig, att det är omöjligt upphinna
dem. Derifrån, denna bristande uppmärksamhet
å Folkens fordringar och behof.
Derifrån, detta maktens förlitande på sina
egna krafter. Derifrån, detta höga språk,
som påkallar och fordrar lydnaden, såsom
följd af blotta viljan, utan afseende på,
om denna vilja stödjer sig å lagenliga och
erkända former, eller icke. — I följd af
den olika bana, som af Styrelse och Folk
beträdes, torde det vara en möjlighet, att
de maktägande föreställa sig, att 1789 års
tactiqve ännu är användbar: alt söndra,
för alt regera, ännu är den styrelsegrundsats,
hvarigenom maktens afsigter kunna
ernås. Men det förhåller sig icke så. Man
skulle nu förgäfves bjuda till att resa det
ena Ståndet emot det andra. Jag är tvärtom
öfvertygad, att hvad, som vid detta
tillfälle vederfarits Ridderskapet och Adeln
skall med liflighet af de andra Stånden
uppfattas och behjertas. Det kan icke ett
ögonblick falla mig in, att vilja behandla
denna sak såsom en enskild Ståndsfråga.
Det är hela Representationens sak, om makten
bjuder till, att göra intrång i något
Stånds lagstiftningsrättigheter, och jag anser
oss inför bela Representationen och,
hvad mera är, inför hela Svenska folket,
ansvarige för den ringaste eftergift i denna
del. Jag kan ej godvilligt begifva mig
att hylla <?tt stadgande, vore del än af den
Den 18 November f. m.
bästa syftning i verlden, sä framt det ej
innebär det första vilkoret för ali till lydnad
bindande lag, nemligen att vara tillkommit
i laglig väg och efter i lag stadgade
former. Den sednaste utfärdade RiddarhusOrdningen
har, jemte annat, äfven
den olyckan, att uti ingressen innebära en
alltför talande osanning, då der läses, att
det är på Ridderskapets och Adelns underdåniga
anhållan Kongl. Maj:t gillat och
stadfästat denna Riddarhusordning, sådan
den nu är utfärdad. Hvilken är nu nyttan
på det hela af denna tillställning? Jo, att
Ministeren fått visa sin böjelse att förödmjuka
sitt eget stånd, för att derefter så
mycket lättare kunna förfara sammaledes
med de öfrige; att Ministeren, under en
Konung, om hvilken Historien en gång
kanhända kommer att säga, att han snarare
var för mycket, än för litet böjd, att
tillfredsställa allas begär, en Konung, om
hvilken man, utan smicker, bestämdt kan
yttra, att han älskar att se nöjda menniskor;
att Ministeren under en sådan Konung
för blotta kärleken till en maktyttring,
förstått att stämma åtminstone många
sinnen inom detta Stånd till förtrytelse
och barm. Det vöre att litet känna menniskohjertat,
om man förestälde sig, att
icke Ridderskapet ock Adeln skulle finna
sig sårade, då anfallet riktades emot dess
ära, som är alt lyda lagen, icke godtycket;
då detta Stånd utsågs till profstycke för
Den i8 November f. ra. 137
den nya rigtning, Ministeren behagat uttänka
åt den constitutionella Lagstiftningen
i Sverige. Sådan har nyttan varit af
denna åtgärd och följden, att man blifvit
satt i nödvändighet att protestera emot en
lag, som, utan Ståndets förutgångna begifvande,
aldrig kan äga en sådan egenskap.
Jag anser 1818 års Riddarhusordning,
i följd af Ridderskapets och Adelns vid
sista Riksdag fattade beslut, vara den enda
gällande, och anhåller om proposition härå,
till utrönande af Ridderskapets och Adelns
tanka i detta ämne.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Hamilton, John: förenade sig
med Friherre AnckarSwärd.
Friherre Boye, Ludvig: Då jag yttrar
mig i detta ämne, behöfver jag ett förord,
och jag ställer det till den rättskaffenhet,
som alltid haft sitt hemvist inom
dessa murar. Vissheten att Ridderskpet
och Adeln älskar högst all sanning, erinrar
också talaren om sin pligt, att framställa
den; icke blott den sanning, som ligger
för dagens mening, utan äfven den, som
ligger emot.
Hvarefter Friherre Boye, uppläste följande
:
Den 18 November f. m.
De allmänna begrepp, efter hvilka förevarande
ämne bör pröfvas, synes mig
vara: 1:0 Att den Lagstiftande Magt, som
bar att gifva en Riddarhusordning, utöfvas
gemensamt af Konungen, samt Ridderskapet
och Adeln; men icke ensamt
af någondera; 2:0 Att, till hvarje RiddarhusOrdnings
Constilutionella qvalification
af Lag, fordras ovillkorligen, alt den skall,
så i sin hela sammansättning, som i hvarje
bud, gifva en fullkomlig öfverensstämmelse
af båda Lagstiflningsdelarnes vilja;
och 3:o Att då, i något afseende, denna
öfverensstämmelse saknas, författningen icke
kan tillerkännas den Gonstitutionella egenskapen
af Lag.
Antagas dessa grunder, så är pröfningen
lätt att verkställa; ty frågan är då helt
enkelt denna : Innebär väl också denna Riddarhusordning,
i alla afseenden, en fullkomlig
sammanstämmelse af både Regeringens
samt Ridderskapets och Adelns vilja?
Jag vet, att man, med skäl, kan säga,
alt Ridderskapet och Adeln dröjde alltför
länge med förslagets underdåniga insändande,
då; vid en Riksdag, som räckt
nära ett helt år, så liten tiel återstod för
Regeringens pröfning, att den, må hända,
icke medgaf de förtroliga explicationer, som
kunnat förekomma alt missförstånd, Jag
vet,
Den 18 November f. m.
129
vet, att, å Ridderskapets och Adelns sida,
har ej allenast den underlåtenhet ägt rum,
att då förslaget till ny Riddarhusordning
insändes, åtföljdes det icke af Motiverne,
hvilkas meddelande likväl varit af så mycket
större vigt, som öfverlygelsen om beliofvet
och nyttan af den begärda förändringen
skolat der hämtas; utan äfven den,
att vid förslagets ingifvande, gjordes icke
förbehållet af antingen bifall till allt, eller
afslag å allt; ett förbehåll, som, då det
icke förr framställdes, än sedan Regeringen
redan gifvit sitt svar, till äfventyrs kunde
anses äga en viss ömtålighet med sig; och
jag medgifver sluteligen också, att mig förefaller,
som har man, i grannlagenhet,
icke heller gått särdeles långt, då man,
utan att hafva förut uppgifvit sina egna
motiver, likväl yttrade en saknad af att
icke äga Regeringens; jag vet allt detta; och
jag är långt ifrån att förneka det ju dessa
omständigheter också ägt något, som kunnat
ofördelagtigt verka på den håg, som
ämnet begärde; men jag frågar ändå: ligger
väl deri något bevis, eller gifves Väl,
i öfrigt, någon anledning dertill, att Ridderskapet
och Adeln någonsin beslutat, eller
samtyckt, att den nya RiddarhusOrdningen
skulle så sammansättas, som den
blifvit? Det är sann t, att de §§., uti hvilka
ändringen icke var af Regeringen bifallen,
qvarstodo i all deras förra gällande
kraft; men då svårligen kan motsägas, att,
x. H. 9
i3o Den 18 November f. m.
genom deras sammanfogning till de ändrade
§§:ne> ett helt uppkom, af stor afvikelse
ifrån hvad Ridderskapet och Adeln hade
begärt, och man torde äfven kunna säga,
från allt hvad Ridderskapet och Adeln
förmodade, så frågar jag: var detta sammanstående,
var denna så skil jag tiga redaction
icke en så hufvudsaklig omständighet,
att, tilldess fastställande, äfven Ståndets
beslut och bifall erfordrades? Och jag
frågar: har det någonsin blifvit lemnadt?
— Med en lika helgd åt håda Lagstiftningsdelarnes
rätt, bestrider man icke, att
ju Regeringen ägde, att, af ändringsförslaget,
bifalla vissa delar och afslå andra;
men man hör då icke heller bestrida, att,
när Regeringen hade af denna rätt sig begagnat,
så återstod ännu den motsvarande
rätt för Ridderskapet och Adeln, som just
derigenom uppkom, nemi. att derefter tillse,
huruvida ändamålet, den sökta förbättringen,
på sådant sätt erhållits; eller ej;
samt att, i sednare fallet, återgå till hvad
Ståndet förut ägde; men, jag frågar, har
väl Ridderskapet och Adeln här fått begagna
sig af denna rätt?
Jag tror mig icke begå ett misstag,
då jag tager mig friheten, alt till Ministérens
egen lojeatet hänskjuta dessa frågor;
men viss är jag, att — svaret må nu
blifva hvilket som hälst — så skall dock
alltid, så hos Ridderskapet och Adeln, som
hos hela allmänheten, en viss tvetydighet
Den 18 November f. m.
vidlåda, och ett visst missnöje åtfölja denna
Riddarhusordning; och på öfvertygelsen
derom grundar jag den förhoppning,
att Ministeren skall snart, äfvenså gärna,
som vi, bidraga till missnöjets försvinnande,
derigenom, att en ny och med Ridderskapets
och Adelns rätt och önskningar
mera öfverensstämmande Riddarhusordning
meddelas. Emedlertid, och då pröfningen
icke medgifver, att i förevarande RiddarhusOrdnings
sammansättning igenfinna en
fullkomlig öfverensstämmelse emellan båda
Lagstiftningsdelarnes vilija, så kan också
icke heller jag, för min del, tillerkänna
densamma den Conslitutionella egenskapen
af Lag; och jag anhåller alltså, att
äfven min Reservation deremot må i Protocollet
antecknas; men jag förklarar tillika,
att jag anser mig, af vördnad för allmänna
ordningen, förpligtad, att intill dess
rättelsen vinnes, ställa mig samma Riddarhusordning
till efterrättelse.
Härefter tilläde Friherre Boije muntligen:
Till ett fullkomligt resultat af hvad jag
baft äran anföra, fordras alt jag framställer motion
om en ny Riddarhusordning; men ordningen
fordrar kanske att jag dermed dröjer.
Hans Excellence Herr Grefve af WetterstedtGustaf:
Då jag contrasignerat den
af Kongl. Majrt den 18 December 1823 stadfästade
Riddarhusordning, och den skrifvelse
af samma datum, som, i anledning
deraf, till Ridderskapet och Adelp afgick,
Den i8 November f. ni.
samt derefter tillstyrkt det beslut, som af
Kongl. Maj:t fattades den 2 Junii 1824»
anser jag mig, i anledning af de gjorde
anmärkningarne mot dessa åtgärder, i första
rummet påkallad, att inför ett Riksstånd,
som alltid varit utmärkt genom sin
känsla för sanning och rätt, öppet framställa
min ansvarighet, såsom mål för de
anklagelser, dessa åtgärder uppväckt. Af
Kongl. Maj:ts nyss upplästa skrifvelse i ämnet
är fortgången af saken upplyst. Efter
ett långt dröjsmål inlemnade Ridderskapet
och Adeln, vid slutet af sista Riksdag, ett
nytt förslag till Riddarhusordning. Kongl.
Majit aflät, under den 18 December, ett
svar, af innehåll, att den korta tiden ej
tillåtit pröfningen af hela förlaget, men att
Kongl. Majit velat lemna bifall till några
af de föreslagne förändringarne. Ridderskapet
och Adeln fattade ett deremot stridande
beslut, och aflät härom en skrifvelse,
som till Kongl. Majit inkom först efter
Riksdagens slut. I denna sista innefattas
en af de vigtigaste principe-frågor, som för
Konungen och hans Rådgifvare kunde framställas,
om nami. Kongl. Majit, då ett nytt
förslag till Riddarhusordning till Dess stadfästelse
öfverlemnas, är förbunden att antingen
antaga hela förslaget, eller förblifva
vid det gamla. Då yttrande i detta afseende
skulle till Kongl. Majit afgifvas, borde de
Stadgar rådfrågas, som utstaka gränsorna för
båda lagstiftande Makternas myndighet.
Den 18 November f. m.
133
Frågor borde således, vid detta tillfälle,
uppstå, och de blefvo följande: Står
det i RiddarhusOrdningen, att Kongl. Majit
skall antaga eller förkasta hela förslaget?
Nej. Jag kan åtminstone ej finna det. Har
så fordom tillgått? Nej. Tvärtom, vid 1818
års Riksdag, lcmnades till Kongl. Maj:ts
pröfning flere förändringar af RiddarhusOrdningen,
af hvilka somliga antogos, andra
icke, utan att någon anmärkning vid
detta behandlingssätt gjordes. Finnes i
Grundlagarne något Stadgande, som bjuder,
att denna principfråga skall afgöras såsom
här blifvit anfördt? Deruppå måste jag
äfven gifva ett nekande svar; Och så har
åtminstone icke hittills tillgått, emedan flere
§§. i Grundlagarne blifvit till ändring
hos Konungen från Riksens Ständer anmälte,
och tvärtom flere från Kongl. Majit till
Riksens Ständer, af hvilka §§. några blifvit
antagna, andre icke. Huru tillgår det
med Allmän Civil-, Criminal- och Kyrkolag?
Jo, att om ändring göres af Regeringen
i ett af Ständerne anmäldt förslag,
framställes visserligen en contraproposition,
och, om den antages, blir den lag; men
detta angar blott Allmän Civil-, Criminaloch
Kyrkolag, nemligen, en sådan, som ej
i sin helhet kan störas. Det är icke så
med RiddarhusOrdningen; ty, ehuru ett
helt, tillåter ändock dess fördelning i momenter
och §§., att hvar och en af dessa
i34
Den 18 November f. m.
kunna särskilt pröfvas, utan alt samman»
lianget i någon mån störes.
Efter en sådan undersökning borde ali
£ löfning upphöra, rörande §§., och Kongl.
laj:t endast undersöka, om Han var förbunden,
att antaga hela förslaget, eller endast
en del deraf. Efter den noggrannaste
öfverläggning fattades beslutet, utan att Konungen
derigenom ansåg sig öfverskrida sin
lagliga Makt, eller de ansvarige Rådgifvarne
ägde någon, nu dem förebrådd, låg beräkning
af missaktning för sitt eget Stånd,
eller af kränkning af dess rättigheter. De
hyste den innerligaste öfvertygelse, att de
handlade efter lag och att, då den nu omtvistade
grundsatsen icke ägde något bestämdt
stöd deri, deras pligt var att handla,
som de gjorde. Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, hvad följder det för
framtiden skulle blifva af en grundsats, sorn
afskar all möjlighet till förbättring af en
Lag, sådan sorn den ifrågavarande, om den
ej i sin helhet antogs. Den nya RiddarhusOrdningen
är, med högst få afvikelser,
nära densamma, som den af år 1818. Det
vore att onödigt uptaga Ridderskapets och
Adelns tid, att genomgå alla de §§. der
ändringar blifvit gjorde; jag skall endast
citera några §§. der egenteligen blott ett och
annat ord blifvit ändradt, såsom tillexempel
uti 3a §, der ordet Diarium blifvit ändrat
lill föredragningslista; men förnäm
-
Den 18 November f. m.
135
ligast uti 46 §. om en Stadgai stället
för ett Stadgande i Riddarhus-salen. Om
man nu vill drifva principen till ytterlighet,
så skulle, om allt annat i det nya förslaget
till Riddarhusordning af Konungen
blifvit antaget, dessa 2ine §§., lämnade sådane
de i 1818 års Riddarhusordning voro,
hafva bordt föranleda, för att varaden
här framstälda grundsatsen trogen, tillsamma
skrifvelse, å Ridderskapet och Adelns
sida, som den under den 21 December
1823 aflåtne. Jag har visserligen hört yttras,
att jemvigten emellan de båda StatsMakterna
skulle störas, om Konungen, då
ett Lagförslag till Honom inlämnades, partielt
antog det, och derefter detsamma utfärdade;
men att deremot, då Konungen
hade gifvit förslaget, samt Ridderskapet
och Adeln det partiell antagit, dessa sednare
då -voro förpligtade att låta förslaget
till Konungen återgå. Om Konungen i förra
fallet skulle utfärda förslaget, utan att
återsända det, så vore Ilans magt större.
Jag tvekar ej förklara, att om Kongl. Majit
afgaf till Ridderskapet och Adeln ett förslag
till en ny Riddarhusordning, samt
Ridderskapet och Adeln antog ena hälften,
men icke den andra, anser jag, att Kongl.
Majit borde utfärda en Riddarhusordning
sammansatt af den förut efterlefde RiddarhusOrdningen,
och de delar af Kongl.
Majits förslag, som Ridderskapet och Adeln
antagit. Då ett Contract uppgöres, ingå de
136
Den 18 November f. m.
contraherande Makterne på vissa vilkor, och
detta primitiva Contract, sorn innehåller
Ömsesidiga både pligter och rättigheter,
skall då ovillkorligen antagas i sin helhet;
men nu finnes redan Contraclet uppgjordt;
en af de contraherande Makterne begär ändring
deruti; den andra svarar: jag antager
denna del af de föreslagne ändringarne,
men ej den andra; och jag tror, att rättigheterna
å båda sidor då äro bevarade. Hvar
finnes då denna påtrugade och egenmägtigt
tillskapade lag? Äro icke de §§. afRidderskapels
och Adelns förslag lill 1823 års Riddarhusordning,
som Konungen den 18 December
i8a3 antagit, af Ridderskapet och
Adeln bi fallne och beslutade? Begärde icke
Ståndet Stadfästelse derå den 4 December?
i förening med de öfriga dem Konungen ej
antog. Bär icke den utfärdade Riddarhusordningen
datum af den 18 December,
och är icke detta 3 dagar äldre än Riddarskapet
och Adelns senare beslut? Voro icke
alla de andra §§. ordagrant hämtade från
1818 års Riddarhusordning, och var icke
den i enlighet med Ridderskapets och Adelns
beslut utfärdad? Intet ord är af Konungen
tillfogadt, eller ditsatt, och hela frågan återkommer
till den nu omtvistade Grundsatsen,
om det partiella antagandet kan äga
rum eller icke.
Vid detta tillfälle bör jag afgifva en
upplysning, i anledning af 2:ne värda Leda
-
Den 18 November f. m. 187
möters yttranden på Riddarhuset den 21
December 1823, då discussion om RiddarhusOrdningen
å nyo förevar. Herr Cederskjöld
yttrade då om 7 ”att det tyck”tes,
som Ridderskapet och Adeln så myc”ket
heldre borde antaga de sanctionerade
”§§• som en utaf dem, nemi. den j:de in”nehåller
en väsendtlig och ganska vigtig
”förbättring , derutinnan att det olämpliga
”Stadgandet, som Kongl. Majit, vid gamla
”RiddarhusOrdningens sanctionerande, til"ladej
om förlust af Representationsrätt
”för detij som blifvit för nesligt brott vid
”domstol tilltalad, uti den nu sanctio”nerade
S- finnes uteslutet.”
Under loppet af discussionen upptog
Herr von Hartmansdorff detta, och säde:
”Det exempel Herr Cederskjöld anfört från
”1818 års Riddarhusordning, huruledes Ko”nungen,
då den öfverlämnades till Hans
”Stadfästelse, låtit införa det, i nuvaran”de
förslag, modifierade stadgande, att den
”person, som vore för nesligt brott under
”tilltal vid Domstol, icke får intaga Säte
”och Stämma på Riddarhuset, så länge
”Utslag i saken icke är fäldt, bör påmin”na
oss om nödvändigheten, att ett föreslag
till Riddarhusordning icke styckevis
”utan i ett sammanhang prof vas och af
iy
ff
gores.
Öfvertygad, att dessa Ledamöter ej
anat, det tiågon misstydning häraf kunde
138
Den 18 November f. m.
uppstå, frågar jag likväl om ej af ordet tilläde
man skulle kunna leda den tanka, att
Kongl. Maj:t tillagt något i förslaget; men
så var ej förhållandet. Vid 1818 års Riksdag
proponerade Ridderskapet och Adeln
till Kongl. Maj:t under den 7 Julii följande
redaction af 7 : Är Adelsman genom
behörig Domstols utslag förklarad ovärdig
medborgerligt förtroende, eller att föra andras
talan, eller vid Domstol anklagad för
brott, som å heder och ära gå, men, i
brist af fulla bevis, ej af den kunnat fällas,
eller saken till framtiden lämnad blifvit,
då må han ej för egen eller annan
Att säte intaga, förrän han i laglig ordning
fullkomlig befrielse vunnit. Äge ej
heller, i fall lian Hufvudman är, eller hans
rätt utöfvar, förr rättighet att fullmägtig
förordna, utan tillkomme då den närmaste
af Attén, att dess Säte på Riddarhuset
intaga; är åter Hufvudmannen den
enda af Ätten, vare då dess rum ledigt.
Den, somför annat fel, enligt denna Riddarhusordning,
blifvit Säte och Stämma
pä Riddarhuset förlustig förklarad, må likaledes
icke, derest han till sådant eljest
kan vara berättigad, fullmagt utgifva.
Derpå svarade Kongl. Maj:t den 14 Julii
1818 genom en contra-proposition, så
lydande: Är Adelsman genom behörig Domstols
utslag förklarad ovärdig medborgerligt
förtroende, eller att föra andras ta
-
Den 18 November f. m. 139
larij eller för nesligt brott till straff skyldig
dömd; då må han ej för egen eller
annan Ätt säte å Riddarhuset intaga, förr
än Utslaget i laglig ordning upphäfdt är.
Lag samma vare; om han för nesligt brott
är under tilltal vid Domstol; men Utslag
i saken ej ännu är fäldt, eller om han ej
annorlunda befrielse vunnit; än att Domstolen
förklarat honom icke kunna till saken
fällasj eller Domaren saken till framtiden
lemnat. Den som sålunda icke får
Säte å Riddarhuset intaga; äge ej heller,
i fall han Hufvudman ärs eller hans rätt
utöfvarj rättighet att Fullmägtig förordna;
utan inträde dåj i hans ställeden närmaste
af Ätten; är åter Hufviulmannen
den enda af Ätten, vare då dess rum ledigt.
Denj som för annat fel; enligt denna
Riddarhusordning blifvit Säte och Stämma
pä Riddarhuset förlustig förklarad^ må
likaledes icke; derest han till sådant eljest
kati vara berättigad, Fullmagt utgifva.
Under den i5 Julii 1818 antog Ridderskapet
och Adeln densamma, och den
16 Julii tillkännagaf Kongl. Maj:t, attRiddarhusOrdningen
skulle sådan antagas och
utfärdas. Det var således en fullkomlig öfverensstämmelse
emellan Contra-propositionen,
som Ridderskapet och Adeln gillat,
och den i RiddarhusOrdningen utfärdade
ordalydelse af denna §. Jag har blott velat
lämna denna upplysning, för alt undan
-
Den i8 November f. m.
rödja alla misstankar, att Kongl. Maj:t gjort
eller kunnat göra några tillsattser.
Jag liar hört mycket stränga omdömen
om Rådgifvarnes motiver, att afstyrka antagandet
af det nya förslaget till Riddarhusordning;
men jag tror mig icke böra
tala ensam för mig, utan äfven för mina
kamrater, då jag säger, att några småaktiga
beräkningar ej utgjort motiverne dertill;
jag vädjar blott i detta afseende till framtiden.
Kongl, Majit har sjelf uti sin nyss
upplästa skrifvelse förklarat, att Kongl. Maj:t
ville afvakta ”en mera läglig tidpunkt, då
”tänkesättet om de vigtigareförändringar-’
”nes nytta och nödvändighet vid Ridder”
skåpets och Adelns nästa sammanträde,
”och i händelse då samma åsigter deröf ver
”skulle yttras, hunnit närmare utveckla sig
”och stadgasRidderskapet och Adeln äro
således berättigade, oell Konungen anvisar
det sjelf, att inkomma med förslag till en
ny Riddarhusordning; och då är det först
man kan vänta sig vårt enda svar i detta
afseende; då skall visa sig, om Konungens
Rådgifvare ledas af de småaktiga, ej myc^-  ket verkande beräkningarne, att deltaga i
Bänkmans valen. Om Kongl. Majit bifallit
Ridderskapets och Adelns anhållan af den
2i December i8a3, och åter antagit 1818
års Riddarhusordning, så är ju der samma
Bänkmansval; och, hvad värre är; om
äfven det nya förslaget blifvit antagit, så
Den 18 November f. m.
var ändå Rådgifvarnes delaktighet i valen
lika osäker i afseende på tydningen af 41
§. Riksdagsordningen. Men så fort detta
ämne blir i grundlags-enlig ordning fram■stäldt,
och så att all tvetydighet för framtiden
slites, skola Rådgifvarne ej draga i
betänkande, alt af aktning, ej för dem påtrugade
enskilta tolkningar af Grundlagens
ord, men för Dess tydeliga bestämmelser,
i deras tillstyrkanden och handlingar ådagalägga,
att deras afsigter ej äro så fördömmeliga,
som några Talare, äfven utom
gränsen af förevarande ämne, sökt att dem
påbörda.
Herr RosenbladBernhard: Såsom deltagande
såväl i RiddarhusUtskottets, som
Högh Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
i denna fråga, den 21 December
1823, och då utgörande en af organerne
för den mening, som vid voteringen om
beslutet blef minoritetens, anser jag det för
en pligt, att inför de vid berörde tillfälle
icke närvarande medlemmar af Ståndet redovisa
för de skäl, som bestämde våra åsigter
af frågan, åsigter, hvilka jag ingalunda
frånträdt. Vi öfverensstämde med majoriteten
deri, att vi ansågo, att sedan Kongl.
Maj:t i Nåder förklarat sig ej hafva medhunnit,
att före Riksdagens slut till Nådig
granskning företaga större delen af den nya
RiddarhusOrdningen, Ridderskapet och Adeln
borde hos Kongl. Majit i underdånig
-
Den 18 November f. ta.
liet anhålla, att Hans Maj:t täcktes, efter
Riksdagens slut låta en sådan granskning
förekomma, äfvensom att denna vår anhållan
borde åtföljas af bevekelsegrunderne till
den nya RiddarhusOrdningen; men deri voro
begge meningarne skiljaktige, att under
det den, som blef majoritetens, ansåg Kongl.
Majit icke hafva kunnat, utan i hela sin
vidd, antaga det af Ståndet inlemnade förslag
till en ny Riddarhusordning, vi deremot
ansågo, hvad som redan vunnit Nådig
stadfästelse, såsom en derigenom i laga
ordning tillkommen integrerande del af
den Riddarhusordning, hvilken från och
med denna Riksdag skulle tjena oss till efterrättelse.
Vi stödde oss härvid på de
bestämda lagbud, som föreskrifva, huru ändringar
eller tillägg i RiddarhusOrdningen
tillkomma. 12 §. Riksdagsordningen nemligen
bjuder, att RiddarhusOrdningen bör
vara i öfverensstämmelse med Grundlagarne
författad. Långt ifrån att de af Kongl.
Majit stadfästade förändringar innehöllo något
stridande mot Grundlagarne, hade de
tvärtom undanröjt en inskränkning i representationsrätten,
som ej med dessa stod i
full öfverensstämmelse. Vidare föreskrifter,
för ändringar eller tillägg i RiddarhusOrdningen,
innehåller dess dåvarande
52 eller nuvarande 5i §. Den säger 1 "Väckes
fråga in Pleno om ändring i denna
Riddarhusordning, bör en sådan alltid remitteras
till Riddarhusutskott et, som med
Den 18 November f. m. 143
sitt Betänkande deröfver till Ridderskapet
och Adeln inkommer. Besluter Ridderskapet
och Adeln i anledning deraf någon
ändring eller tilläggning till RiddarhusOrdningen
j öfverlemnas samma beslut till
Konungens Nådiga stadfästelsej och bhfver
, derest en sådan vinnes, genast efter
slutad Riksdag gällande.
Då nu de af Kongl. Maj:t uti Dess skrifvelse
af den 18 December 1823 godkände
förändringar i RiddarhusOrdningen verkligen
förut, i nyss förutskrifven ordning,
blifvit af Ridderskapet och Adeln antagne,
så utgjorde de, enligt vår åsigt af saken,
en obestridlig del af den nya Riddarhusordning,
som från och med denna Riksdags
höl jan skulle tjena till efterrättelse,
så vida de ej i stadgad ordning, genom
Ridderskapet och Adelns af Kongl. Majit
bifallna beslut, blifvit åter upphäfne.
Friherre Anckarsvärd: Jag anser mig
ej rubbad i min öfvertygelse genom den
bevisning Herr Grefve af Wetterstedt företet.
Den ädle Grefven framställer deu
fråga, om det i RiddarhusOrdningen stadgas,
att ett förslag skall i sin helhet antagas;
jag vet, alt ett sådant stadgande der
ej finnes, men jag appellerar till hvarje
sundt omdöme, och kännedom af sättet för
all lagstiftning, om en sådan föreskrift behof
ves, och om cj saken ändock ligger sol
-
i44 Den 18 November f. m.
klar. Efter Herr Grefvens sätt att se denna
sak, kunde man falla på den tanka, att
Herr Grefven ville, att Ständerna skulle
i förväg ansett sig i samma cathegori till
Ministeren, som en capitulerande garnison,
för att, om tvetydighet vid capitulationsvillkorens
tillämpning uppkomme, för framtiden
hafva stadgat, att all sådan skulle tydas
till den capitulerandes fördel. JBehofvet
af ett sådant försigtighetsmått är för
mig en obehaglig tanke. Herr Grefven säger,
att praxis vid lagförslags pröfning varit
sådan, som den nu visat sig i afseende
på vår Riddarhusordning, men jag bestrider
äfven detta. Mitt minne skulle fela
allt för mycket, om icke förhållandet med
den Kongl. Maj:t förelagde assigneringslagen
var, att Kongl. Majrt svarade, det Han
ansåg den god, och för det allmänna nyttig,
men fann sig hindrad att antaga den, emedan
en §. i densamma af Kongl. Majrt ogillades.
Den af Herr Grefven anförde regeln
står således ej fast, ty hade Kongl. Majrt
ansett sig äga den nu omtvistade rättigheten,
hade Han visserligen antagit lagen,
med uteslutande af den §. Han ogillade.
Dessutom framställer Herr Grefven den fråga,
huru det skulle gå, om man ej fick styckevis
förbättra en gammal lag, eller styckevis
antaga en ny; följden skulle blifva,
att saken förblef på sin gamla fot, till dess
man hunnit komma öfverens om jemknin
garne,
Den 18 November f. m.
i45
garne, men att den ena Statsmakten dessförinnan
påtrugar den andra en lag, ur oerhördt
i lagstiftningens historia. Hvad de
sista bevisen om Redactionsfclen angå, så
måste det högeligen förundra hvar och en,
att de först 1111 blifvit framkastade af Herr
Grefven, som sjelf deltagit i discussionerne
öfver RiddarhusOrdningen inom detta Hus,
och i de enskilta öfverläggningar, som jag
tror, — jag vädjar till Herr Grefven sjelf —
den ädle Grefven vid sista Riksdagen, äfven
i detta ämne bevistade. Jag hade trott,
att den vägledning af Herr Grefvens Akademiska
kunskaper kunnat förväntas, att dylika
fel skulle förekommas. Herr Grefven
säger det redan finnas ett contract; jag ber
Herr Grefven blott komma i bog, att detta
contract är ej RiddarhusOrdningen, utan
Grundlagen. För Öfrigt är jag öfvertygad,
att hvar och en redan har sin opinion så
stadgad i detta afseende, att hvarje försök
till öfvertygande är lika fruktlöst å ömse
sidor, och all vidare discussion i detta
ämne således onyttig. Min öfvertygelse är
åtminstone orubblig. Jag förnyar mitt förklarande,
att jag anser 1818 års Riddarhusordning
vara den enda gällande, och
jag anhåller ånyo om proposition derpå.
Herr Hallenborg, Carl Johan, förenade
sig med Friherre Anckarswärd.
ro
Den 18 November f. m.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: DS
jag begärde ordet, var det i anledning af
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedts
yttrande, att Proceduren med RiddarhusOrdningen
skulle år 1823 varit densamma,
som år 1818, och sålunda enlig
med äldre praxis. Jag tänkte ingå i vederläggning
deraf; men jag har sedan funnit
mig häruti förekommen af den värde Talaren
sjelf, i det han anfört, att Kongl.
Maj:t år 1818 gjorde en contra-proposition
till Ridderskapet och Adeln. Denna contra-proposition,
dels om bibehållande af en
utaf Riddarskapet oeh Adeln utesluten §. ,
och dels om vissa ändringar och tillägg i
några af de då föreslagne nya §§., blef genast
genom aeclamation antagen, och jag
är för min del öfvertygad, att, om samma
praxis blifvit följd år 1823, hade saken äfven
då aflnpit på samma lugna sätt. Vidare
yttrade den värde Talaren, att det vid
stiftande af Allmän Civil-, Criminal- och
Kyrko-lag vore olämpligt sanctionera vissa
delar, och förkasta andra, utan att först
derom göra en contra-proposition. Jag frågar:
bör då icke ett sådant förfarande vara
åtminstone lika olämpligt med en Riddarhusordning,
som från Thronen blifvit satt
i nära likhet med sjelfva Grundlagarne?
Den satts jag så ofta hört yrkas, att
den eonstitutionela Statens styrka står i förhållande
till den kraft, hvarmed Statsmag
-
Den 18 November f. m. 147
terna spänna sig emot hvarandra, har alltid
förekommit mig motbjudande; och jag
har för mindel trott, att Staten, lika som
mennisko-kroppen, är frisk och stark i samma
mån, som dess organer i enighet och
samdrägt fullgöra sina åligganden. Då jag
derföre såg, huru Rikets Ständer år 1812
bortskänkte Tryckfriheten, hoppades jag på
bättre tider. Då jag förnam, huru dc
vid samma Riksdag sjelfve afstodo sin delagtighet
i stiftningen af lag mot fylleri;
förmodade jag, alt deras lagstiftnings-rätt
för framtiden likväl ej skulle derigenom
inskränkas. Och då jag vid de 2:ne sednare
Riksdagarne hörde Rikets Ständer af
den Andra Statsmagten förebrås för misstag
i Grundlagarnes tillämpning, suspenderade
jag, af misstroende till min egen
urskiljning, länge mitt omdöme; men då
det omsider kommit så vida, att vid sistledne
Riksdag icke allenast RiddarhusOrdningen,
utan äfven andra Lagar, t. ex. den
om fast egendoms försäljning på Executiv
Auction, blifvit endast styckevis sanctionerade;
så har jag med oro trott mig se
Rikets Ständers lagstiftnings-rätt vara i fara.
Om denna stympning i och för sig
sjelf hittills icke varit egentligen skadlig,
och dess föremål mindre betydande; är
dock faran för Ständernas lagstiftnings-rätt
just derigenom så mycket större, att den
faller mindre starkt i ögonen, och att praejudicat
skulle kunna helt obemärkt tillkom
-
i48
Den 18 N o ve tn be r f. ra.
nia. Om nemligen den princip finge stadga
sig, att Konungen ägde styckevis antaga
ett lag-förslag; så vore det icke vidare
värdt, att Rikets Ständer någonsin mer till
Thronen frambure något sådant; ty kan en
liel § uteslutas, så kan det samma äfven
ske med en del deraf; och då skall icke
mer något menskligt förnuft förmå uppgöra
ett lagförslag, som icke lätt skulle kunna
vändas tvärtemot den mening, det åsyftade.
Hvad RiddarhusOrdningen beträffar,
är den visserligen i sig sjelf för Svenska
folket af ringa vigt; men om den princip
derigenom stadgas, att ett lagförslag kan
styckevis sanctioneras; anser jag alla 4 RiksStånden
och hela Svenska Folket deruti
förmycket interesserade, att Ridderskapet
och Adeln skulle kunna betrakta denna fråga
blott såsom en Stånds-sak. — Jag anser
mig derföre böra vördsammast hemställa
, om icke princip-frågan borde communiceras
med de öfriga Stånden, och remitteras
till ConstitutionsUtskottets utlåtande.
Slutligen får jag tillägga, att då den
nu ifrågavarande Riddarhus-Ordningen ej
blifvit tryckt under inseende af TryckfrilietsComitéen,
åt hvilken Grundlagarnes
correctur-läsning varit uppdragen och icke
heller, så vidt jag har mig bekant, under
RiddarhusDirectionens; så anhåller jag, att,
för säkerhetens skull, få se det af Kongl.
Maj:t underskrifna Originalet dertill.
Den 18 November f, m.
•49
Grefve Spensj Carl Gustaf: Jag bar
egentligen begärt ordet, i anseende till Ilerr
Grefve af Welterstedts yttrande, rörande
den af RiddarhusUtskottet föreslagne, samt
af Ridderskapet och Adeln under sista Riksdag
antagne förändring af 35 §. Riddarhusordningen,
om Diarium och föredragningslista.
Den förändring, som deri gjordes,
bestar ej uti ett tomt ord. Det vore för
vidlyftigt, att genom uppläsande af den
gamla och den nya §., visa delta. Om
någon sådant åstundar, skall jag visserligen
göra det. Jag lemnar till hvar och en att
döma, om icke i den gamla RiddarhusOrdningen
varén förblandning emellan Diarium
och föredragningslista. Diarium måstefinnas.
Den gamla RiddarhusOrdningen
innehöll, hvilket äfven är uti 3a §. af den
nu ifrågavarande bibehållet: Kiel hvarje
Riksdags början skall en föredragningslista
inrättas med anie Colurnner o. s. v.sedan
står: Denna lista j som af äldsta RiddarhusCancellisten
skall förås, bör vid hvarje
Plenum ligga å LandtMarskalksbordet och
dessemellan alltid vara i RiddarhusCancelliet
att tillgå. Efter ordningen af denna
lista böra målen föredragas &c- Det var
detta, som Utskottet ändrade, och föreslog
att före hvarje Plenum en särskild lista
borde uppgöras, som endast upptog de mål,
hvilka skulle i Plenum förekomma. Den
föreslagna listan och Diarium skulle blifva
helt olika, emedan den förra skulle upprät
-
i5o Den 18 November f. a.
tas, först efter det Talmans öfverläggningarne
enligt 47 §• Riksdagsordningen, ägt
rum, och således för Riksdagens snabba
gång blifva förmånlig. Det var blott detta
jag ville hafva äran upplysa, och torde
jag, då fråga väckes, att taga några steg
till erhållande af en bättre Riddarhusordning,
få vidare yttra mig. I öfrigt utbeder
jag mig blott få nämna, att om jag varit
närvarande vid slutet af nästlidne Riksdag,
hade jag visserligen förenat mig i Herr
Rosenblads och Friherre Cederströms reservation
mot beslutet, att allt eller intet
af det nya förslaget borde antagas; emedan
de bifallne §§. voro nyttiga, och jag ej kan
finna, att de hade sammanhang med dem,
hvilkas pröfning uppskjöts. Naturligtvis
förekommer i en Stadga, sådan som RiddarhusOrdningen
, särskildta ämnen, och
det var således ganska möjligt, att besluta
i hvart och ett särskildt. Hade dessa ämnen
varit förblandade, skulle jag instämt i
den af Friherre Boije yttrade åsigt.
Herr von Qvanten: Herr Rosenblads
sätt att i denna fråga tolka Grundlagarne
erkänner jag till en del, men ej fullkomligt;
han har glömt att här tillämpa 28 §
Riksdagsordningen, hvilken äfven här måste
tagas i öfvervägande. Den 12 § säger, huru
Ridderskapet och Adeln under Riksdagarna
representeras, samt att RiddarhusOrdningen
skall vara uppgjord i öfverensstämmelse
med Grundlagarna; detta är ett
Den 18 November f. m. i5t
oryggligt vilkor för RiddarhusOrdningen;
men 28 § är lika tydlig, och stadgar den
rätt alla fyra Stånden äga, alt sjelfva bestämma
valsättet af sina Eleetorer. Då Ridderskapet
och Adeln vid sista Riksdagen
heslöt, att ändra sitt förut brukliga valsätt
af Eleetorer; hvilket beslut dock icke blifvit
af Konungen gilladt; så kom 28 § Riksdagsordningen
derigenom att visa sig i strid
med 5i § RiddarhusOrdningen, som medgifver
Konungen rätt alt samty cka eller afslå
förändringar deruti; och då en sådan strid
emellan RiddarhusOrdningen och Grundlagarne
uppkommer, stadgar just samma
5i '§, att 12 § Riksdags-Ordningen skall
lända till efterrättelse. Af denna sednare
§ synes åter att 28 § Riksdagsordningen
mäste följas, och denna gifver Ridderskapet
och Adeln en oinskränkt rätt att sjelf
besluta om val af sina Eleetorer. Då Ridderskapet
och Adeln således tvärtemot lag
saknat en rätt, som alla de öfriga Stånden
äga och utöfvat, så tycker jag, att
Ridderskapet och Adeln kunde vid ett sådant
förhållande afvika från 5i § RiddarhusOrdningen,
som bestämmer, huru vi i
denna Riddarhusordning skola få ändring.
Med denna åsigt af saken väckte jag min
motion, och anhåller ytterligare om proposition
derpå. Skulle åter Ridderskapet
och Adeln anse lämpligast, att saken förblifver
i det skick den nu är, hänvisar jag
till 5i § RiddarhusOrdningen, och anhål
-
i52 Den 18 November f. 10.
ler i sådant fall om Remiss till RiddarhusUtskottet,
som det åligger, att ändra RiddarhusOrdningen,
så att den blifver i enlighet
med Grundlagarne; hvaraf följer att
Kongl. Maj:ts rätt att sanctionera vår Riddarhusordning
kommer att upphöra, åtminstone
intill dess 28 § Riksdagsordningen
erhåller en annan Redaction.
Hans Excellence, Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag har begärt ordet i anledning
af hvad en värd talare, Grefve Spens, yttrat.
Jag instämmer äfven med honom; men anser
mig böra tillägga, att då jag talte om
den §. Herr Grefven nyss anförde, började
jag med att säga, att det skulle upptaga
för lång tid att jemföra och genomgå alla
§§. i det nya förslaget med §§. i 1818
års Riddarhusordning. Jag nämnde derföre
bland annat, exempelvis, endast ordet
Diarium. Jag var visserligen ej okunnig
om det serskildta tillägg, sorn blifvit gjordt
i den 35 §. af nya förslaget, svarande
mot den 3a §. i 1818 års Riddarhusordning,
men jag tror, att detta stadgande
redan innefattas i 47 och 4.9 §§• Riksdagsordningen.
Jag har äfven vid detta tillfälle
hört yttras, att jag skulle hafva omtalt fel
i Redactionen af det nya förslaget till Riddarhusordning,
och att man förebrår mig,
som deltog i öfverläggningarne på Riddarhuset,
alt icke förr än nu hafva anmärkt
dem, och dervid åberopas min såkallade
Den 18 November f. m.
153
Akademiska kunskap, den jagar långt ifrån
att vilja göra ofelbar för någon. Jag har
icke yttrat något om Redactionsfel; jag sade
blott, att §§. finnas i det nya Förslaget,
sorn endast i få ord skilja sig från de motsvarande
§§. i det gamla. Hvad de mindre
vidsträckta öfverläggningarne, hvari jag under
sista Riksdagen skulle hafva deltagit,
angår, så vädjar jag blott till Ledamöterne
i dåvarande RiddarhusUtskottet, att sjelfva
hedömma vigten af detta Yttrande.
Friherre Cederström, Jacob: Då vårt
närvarande Constitutionella lif redan räckt
19 år, borde vi ej mera vänta några afsteg
från de former våra Grundlagar bestämma.
Den ordning i hvilken anmärkningar emot
StatsRådets Ledamöter få göras, och deras
ställande under ansvar, i händelse de pröfvas
hafva åsidosatt sine åligganden, är noga
bestämd i så väl Regeringsformen , som Riksdagsordningen;
allt klander i annan väg
är olagligt, leder till hetta, missförstånd
om ömsesidiga pligter, och skadar, ehuru
ett otidigt klander alltid faller tillbaka på
den, som gjort sig dertill skyldig. Här
har i dag blifvit yttrat åtskilligt mot tillkomsten
af vår nuvarande Riddarhusordning;
flere Ledamöter hafva förklarat sig
ganska missnöjde dermed, andre hafva trott
ämnet böra, såsom en alla Medstånden rörande
sak, behandlas; en, att ensamt 1818
års Riddarhusordning vore gällande, hvar
-
i54
Den 18 November f, 111.
på han äfven begärt proposition. För allt
detta finnes en i Lagen stadgad väg, till
hvilken jag hänvisar, och hoppas att Herr
Grefven och LandtMarskalken ej kan lemna
proposition till någon annan åtgärd. En
Talare, Grefve Frölich, har påstått, att
RiddarhusOrdningen, utan föregången föredragning
i StatsRådet, blifvit granskad och
stadfästad. Om så vore, hvilket synes alldeles
omöjligt, har jag redan yttrat mig,
rörande formen, som i sådant fall af Grefven
bordt iakttagas. Vidare har samme
talare påstått, att Kongl. Maj:t ej ägde rättighet
antaga förslaget till Riddarhusordning
annorlunda, än i dess helhet. Jag vill i
detta afseende, fästa Edra minnen, Mine
Herrar, på hvad som fordom tilldragit sig
i frågor om förändringar af Grundlagarne.
Ar 1812 lemnade Kongl. Maj:t till Ständerne
vidlyftiga förslag till ändringar i Grundlagarne,
som hvilade till i8i5 års Riksdag,
då de företogos till afgörande, först på
Riddarhuset och sedan hos de öfrige Stånden.
E11 stor del af de föreslagne förändringarne
förkastades, endast några få antogos,
likväl fann sig Konungen icke
dess mindre lagligen förbunden, att utfärda
Grundlagarne: med de förändringar,
som blifvit antagne. Ständerne hafva således
1815, i afseende på GrundLagarne,
utöfvat samma l ätt, som Konungen nu med
RiddarhusOrdningen. Om närvarande Riddarhusordning
skulle vara i strid mot Grund
-
Den 18 Noyember f. ra. i55
•
Lagarne, eller något, yid utfärdandet, befinnas
ändradt i det förslag, Ridderskapet
och Adeln till Konungens granskning i underdånighet
ingifvit, bör anmärkning eller
lättelse i laglig ordning göras, men om nu
alla §§. äro lika med hvad, som i Ridderskapets
och Adelns protocoll för förra Riksdagen
finnes uppfattadt, så förfaller detta.
Ridderskapet och Adeln kan ej ålägga
Kongl. Majit, att antaga alla de föreslagne
§§.; en Lag, hvarefter sådant kunde ske,
finnes ej. Att Kongl. Majit åter skulle hafva
lemnat en contraproposition i ämnet, finnér
Ridderskapet och Adeln säkert, i anseende
till tiden, hafva varit omöjligt, emedan
Ständerne åtskiljdes, innan contrapropositionen
kunde hinna ankomma. En sådan
handling kan, då tiden det medgifver, väl
lemnäs, men icke å någondera sidan lagligen
fordras. Då vi i Sverige ej äga mer
än ett sätt att promulgera lagar, skulle jag
tro, att den sålunda utfärdade RiddarhusOrdningen
måste såsom gällande bibehållas,
intill dess en annan i laglig väg tillkommit;
jag slutar med den anhållan, att Ridderskapet
och Adelli må vara försäkrade,
det jag ej söker någon minskning i Ståndets
eller Ständernes rättigheter, att jag är nion
om deras bibehållande, men alt jag ej heller
kan lemna åsido alt anmärka hvarje
försök att missbruka dem.
156
Den 18 November f. m.
Herr Rosenqvist af Åkershult, Fredric
Leonhard: Att tala illa, och mena väl, är
bättre, än att mena illa, och tala val. Jag
anhåller, att denna strophe måtte anses
alltid stå framför de yttranden jag här afgifver.
Jag skulle anse mig sjelf tillhöra
enfalden och slafsinnet, — Draggen ur hvarje
Nation, — om jag, såsom medlem af
detta stånd , med liknöjdhet kunde se någon
inkräektning på Ståndets rättigheter åvägabringas.
Då jag första gången på detta
rum hörde den Nya RiddarhusOrdningen,
och Kongl. Maj;ts Nådiga skrifvelse rörande
densamma uppläsas, beslöt jag att till
Protocollet afgifva min enskildta mening
deröfver. Jag har ofta tänkt och försökt,
att i System sammanfatta mina tankar i
detta ämne, men då frågan förekom förr,
än jag hade förmodat, anhåller jag, att
framdeles få yttra mina tankar derom. Delicata
frågor böra delicat behandlas. Det
skedde i går, då Ridderskapet och Adelil
öfverlemnade det då förevarande målet till
RädderhusUtskoltet. Jag hemställer i anledning
deraf, om icke äfven detta ämne
kunde blifva remitteradt icke till ConstitutionsUtskottet
_, utan till det blifvande
RiddarhusUtshottet med samma förbehåll,
som vid gårdags-remissen, nemi. att Ridderskapet
och Adeln likväl ägde samma
beslutande rätt, som förut.
Friherre Boije: Måhända vore jag
Den 18 November f. m,
i57
skyldig en förklaring åt det yttrande Grefve
Spens nyss afgaf; hvari jag hört mig nämnas;
men jag bekänner, att jag icke hört
yttrandet tillräckligt. Om jag icke haft
den olyckan, att af den värda Grefven
missförstås; så har jag säkert haft den,
att icke förstå honom; och jag mäste således
utelemna allt svar derpå. Jag vidkännes
icke att hafva begått eller omtalat
någon sammanblandning. Långt ifrån att
vilja bestrida Regeringens rätt, att partielt
antaga ett af Ständerne framstäldt förslag,
har jag erkänt den; men likväl trott alt,
innan redactionen af en sådan lag verkställdes,
Ståndet borde ärhålla en contra
proposition, och derigenom komma i tillfälle
att förklara om Ståndet fann sig belåten
dermed eller icke; och jag trodde,
att Lagen först derefter blef lag. Hvad
åter en annan talare sagt, nemligen att
tiden varit för korrt till conlrapropositions
afgifvande, kan jag ej godkänna. Om
ingen ny Riddarhusordning utfärdats, och
vi, i stället för en Skrifvelse af den 8 i
denna månad, fått mottaga en contraproposition,
hade frågan ännu varit öppep,
och tiden tillräcklig till afgörandet.
Herr Cederskjöld: Min begäran, alt
få se originalet till den utfärdade RiddarliusOrdningen
tager jag mig friheten
förnya, och anhåller, att RiddarhusSecretcraren
ville bestämdt utlåta sig, huruvida
158
Den 18 November f. m.
ett slikt Original till Riddarhuset ankommit,
eller icke.
Friherre Anckar swärd: Jag ämnar ej
förlänga discussionen, genom försök att ingå
i bevisning möt Friherre Cederström;
men han har framställt ett yttrande, att
en lag, som af Styrelsen promulgeras,
måste följas. Jag bestrider denna grundsatts,
och påstår att denna Lag, för att
lydas, måste vara i laglig väg tillkommen.
Min öfvertygelse är dessutom orubblig, och
jag anhåller ånyo om proposition.
Undertecknad Riddarhus Secreterare: I
anledning af hvad Herr Cederskjöld nyss
yttrat i afseende å Originalet till den utfärdade
RiddarhusOrdningen, får jag äran
tillkännagifva, att något Original till ifrågavarande
Författning, hvarken under loppet
af sistlidne Riksdag till Ridderskapet
och Adeln, eller sedermera, efter Riksdagens
slut, till RiddarhusDirectionen ankommit.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
I anledning af Herr Cederskjölds
anhållan, att få se Originalet till RiddarhusOrdningen,
får jag upplysa, att aldrig
något Original-exemplar af RiddarlmsOrdningen
blifvit Lill Ridderskapet och Adeln
aflemnadt, utan endast Kongl. Majrts Skrifvelse
derom. Säkerheten ligger i likheten
Den 18 November f. m.
mellan det project, som här inom Riddarhuset
finnes och det som till Kongl. Maj:t
blifvit inlemnadt, hvilket sednare alltid är
att tillgå i HofCanzlersExpeditionen.
Herr Cederskjöld: Med den förklaring,
som den sista värda talaren afgifvit, skulle jag
ej tveka att åtnöjas, om det till Konungen
ingifne Förslag blifvit i hela sin vidd antagit;
tj då hade Ridderskapet och Adelns
aflemnade Exemplar kunnat anses såsom
Original. Men då nu icke så skedt, synes
ingen tryckning hafva bordt kunna verkställas,
utan efter ett verkligt i vanlig form
underskrifvet och eontrasigneradt Original.
Jag förstår ej ens huru boktryckaren eljest
skulle kunna derföre stå till ansvars. Jag
vet väl, att, när ändring skedt i Grundlagarne,
har ej Original-Documentet blifvit
förnyadt; men en sådan ändrad Grundlag
behåller sin gamla titel, såsom t. ex.
Kongl. Maj:t och Riksens Ständers fastställde
Regeringsform; dat. Stockholm den 6
Juni 180g. Med de derefter och sist vid
Riksdagen i Stockholm är 1828 af Konungen
och Riksens Ständer antagne förändringar.
Förhållandet med RiddarhusOrdningen
är helt annorlunda. Titeln lyder der
sålunda: Riddarhusordning; af Kongl. Maj.t
stadfästad å Stockholms Slott den 18 December
1823; och det är till denna Riddarhusordning,
som Original-Documentet bör
framvisas, innan den kan anses som lag.
i6o Den 18 November f. m.
Herr von HartmansdorffAugust: Våra
Öfverläggningar synas gå från hufvudfrågan
lill parliella delar deraf. I sjelfva
saken vill jag, enär en värd talare i sitt
yltrande nämdt Herr Cederskjöld och mig
i förening, blott förklara, att jag nu, likasom
vid sista Riksdagen, instämmer i hvad
han yttrat. Hvad ämnets behandling angår,
så måste man se lill att komma till slut
med denna öfverläggning. Friherre Anckarswärd
har flera gånger begärt en proposition;
en annan talare har förklarat
denna proposition olaglig; en annan åter
trott, att Herr Grefven och LandtMarskalkcn
derå skulle vägra proposition, och derföre,
lill undvikande af stridigheter, föreslagit
sakens hänskjutande till RiddarhusUtskollet.
För min del anser jag denna hemedlings-utväg
lika öfverflödig, som ovigtig,
enär Grundlagen tydligen utstakar vägen
för denna frågas behandling. 55 §.
Riksdagsordningen säger : Land t Marskalk
eller Talman må ej kunna vägra proposition
j utom i det fall, du han finnér en
väckt fråga bokstafligen strida mot Grundlagarnes
lydelse; börande förut hafva skälen
för sitt vägrande anfört. Skulle ej
Ståndet med honom instämma i begreppet
härom, utan ändock yrka proposition, äge
han alt förklara öfverläggningen hvilande,
och förvises målet till ConstitutionsUt
skottet, hvilket åligger, att inom kort
före
Den 18 November f. m. i(u
förelagd tidj Inkomma med motiveradt och
bestämt Utlåtande öfver frågans stridighet
eller enlighet med Grundlagen. Hvad
Utskottet förklarar icke vara deremot stridigt
j derå må proposition sedan icke vägras
&c. Skulle nu hända att Herr LandtMarskalken
anser Propositionen grundlagsvidrig,
så är det Ståndet öppet, att ändock
äska proposition, och att votera deröfver,
för att se, om Pluraliteten instämmer med
Herr Grefven och LandtMarskalken, eller
icke. I förra händelsen förfaller frågan; i
den sednare öfverlämnäs hon, såsom j;ig
nyss erindrat, till ConstitutionsUtskottet.
Jag instämmer för öfrigt med Herr Cederskjöld,
att det skulle vara orätt behandla
denna fråga såsom Ståndsfråga. Den rörer
grundsattser af förmycket allmän natur, för
att icke hänskjutas till de öfrige MedStånden.
De skola säkert vara lika noggranna
att bevara vår rätt, som deras egen, emedan
allas gemensamma eljest äfventyras.
Friherre Cederström: Då jag nyss yttrade
mig, underlät jag att besvara Herr Cederskjölds
hemställan om communication i
ämnet med MedStänderne och Remiss till
ConstitutionsUtskottet. Enligt 81 § RegeringsFormen,
kan jag ej tveka, att anse en
sådan Remiss från Stånden vara olämplig,
och icke lagligen kunna ske. Om Herr Cederskjöld
anser förklaring af Grundlagen nöi
H. i*
T)en iS November f. m.
dig, kan lian sjelf vända sig till ConstitutionsUlskoltet.
Jag tror ej, att Ridderskapet
och Adeln, i afseende på sin Riddarhusordning,
kan anse sig ansvarige inför
de öfrige Stånden, eller uppdraga (leni,
att i del afseendet utreda misstag. Ridderskapet
och Adeln bör anse frågan såsom
Ståndet enskildt rörande.
Herr Cederskjöld: Den sista värda talaren
förmente, alt Ständerna ej kunde remittera
detta mål till ConstitutionsUtskoltet,
såsom ieke hörande dit. Jag får derföre
blott påminna, alt örn Ständerna finna
et! mål ej böra till något bestämdt Utskott,
kunna de, enligt RiksdagsOrdningens
34 §, hänvisa det till hvilket Utskott,
de behaga; och hvad detta mål beträffar,
ligger det väl ConstitutionsUtskottet åtminstone
närmast.
Grefve Gyldenstolpe , hilton Gabriel:
Den fråga, som utgör föremål för Ridderskapels
ofch Adelns öfverläggning, rörer nu
mera ej egentligen den omtvistade RiddarlmsOrdningen,
utan fast mera och hufvudsakligen
principen för Konungens rätt att
granska och antaga ett lagförslag, som, från
ett ellei flera RiksStånd emaneradt, underställes
Dess Nådiga sanction. Här är ej
så myckel fråga oni Konungens Rådgifvare
kunna på ett, sorn äfven jag tror, origtigt sätt
inflyta på valen lill UtskottsLedamöter; ej
Dan 18 November f. m.
eller om några ätters förlorade representations-rätt,
för det deras hufvudmän ej ännu
uppnått den i allmänna Lagen stadgade
myndighets-åldern. Här är fråga om huruvida
Konungen äger rätt att parti el t vägra
sitt samtycke till ett förslag, som af
ett Stånd blifvit framstäldt, samt huruvida
Han får sanctionera vissa §§. deraf, utan
att derföre antaga det hela. Denna rättighet
är ej Konungen genom GrundLagarne
betagen; den måste derföre i min tanke
existera och vara gällande. GrundLagarne
få ej tolkas efter sundt förnuft, utan måste
tolkas efter ordalydelsen, och denna tolkning
är ju dessutom fastställd i RegeringsFormen.
Der rättigheten derföre ej är förbjuden,
der måste den finnas och qvarstå.
Jag anser således, alt Konungen får antaga
den eller de §§. han anser vara ledande
till sitt folks n}'tla. Jag är mån om bevarandet
af Folkets frihet, men lika mån
om försvaret af Konungens kanske redan
nog inskränkta makt. Jag skall uppoffra
mig för Folkets rättigheter, om sådant någonsin
behöfves, men jag skall ej eller
frukta att göra det för upprätthållandet af
Konungamaktens Lagbundna välde, ty jag
anser att samhällsordningen ej kan fortlefva,
om den bestående jemnvigten emellan
de arne statsmagterne i ett samfund på ett
eller annat sätt rubbas.
Vården af en ägande Lagbunden frihet,
i64
Den 18 November f. m.
försvaret af förvärfvade constitutionella rättigheter,
utvecklingen af den bestående samhällsordningen
utgöra för hvart och ett upplyst
folk dess dyrbaraste angelägenheter,
och böra vara föremålen för dess Representanters
ifrigaste önskningar, ändamålen
för deras ihärdigaste, deras alldrig tröttnande
bemödanden. Ty på denna omsorg grundar
sig vården om den politiska och medborgerliga
sjelfständigheten, på detta försvar
stödjer sig möjligheten af fosterlandets;
på denna utveckling bygges folkets moraliska
utveckling och förädling. Huru afskyvärdt,
huru föraktligt, huru lågt, huru
oädelt, huru oklokt vore det derföre icke
af någon inre eller yttre makt, att förmena
ett folk åtnjutandet afsa sköna rättigheter,
bevarandet af så dyrbara skatter, eller att
på ett eller annat vis deruti göra intrång
eller söka rycka dem åt sig? Men likasom
det, såväl i den physiska, som den moi’aliska
verlden, gifves en oöfverstiglig gräns,
ett från verldens begynnelse af eviga lagar
uppsatt och fästadt mål, som hvarken kan
förbifaras eller öfverskådas, rubbas eller genomträngas,
en gräns, ett mål, der förnuftet,
visheten och kanske oftast, ty värr,
känslan af egen oförmåga ropar åt den
oinskränkta viljan, att stanna eller tvinga
henne att vända om, så gifves det äfven i
menniskans politiska verkningskrets, i hennes
sträfvande efter frihet och i utvecklingen
deraf, en lika skarpt uppristad de
-
Den t8 November f. m.
i65
marcalions-linia, en punkt i rättstillståndet,
der hon för sitt timliga val måste stanna,
och med henne hennes anspråk, hennes
påståenden, hennes ansträngningar. — Denna
gräns, utstakad af möjligheten för all
samhällsordning att fortlefva, bevakas med
alldrig slumrande vaksamhet af nödvändigheten
0111 jemvigt emellan de styrande
och de styrde, och det är öfver denna gräns,
som intet folk får sträcka vården om sin
frihet, försvaret af sin constitutionalitet.
”Här skall du stanna, här skola dina stolta
”böljor lägga sig,” så ljuder från andra sidan
en varnande, en olycksbådande röst,
och beklagansvärdt det folk, som, doft för
dessa bud, eller föraktande dem, ej hejdas,
deraf, utan ilande framåt med rastlös och
oålerhållen fart, ändock vill framtränga
längre. Isin yra ser det ej, alten afgrund
ligger öppen för dess fotter, det hör ej
klagoljuden från de millioner, som redan
deraf uppslukats, det märker ej de bleka
vålnader, som ännu vid afgrundens brädd
mana till återtåg. Blindt störtar det deri
och får vid uppvaknandet med stympade
lemmar och blödande sår, med krossat
hufvud och kanske sönderslitet hjerta för
sent, ack! alltförsent ångra sitt öfverdåd.
Se der den tafla som framställer sig
för ett folk, som öfverskrider den lagliga
gränsen, och vill inkräkta på Konungamaktens
område. Till ett sådant mål börja
j66
Den 18 November f> ra.
vi vandra, då vi tro, att Konungens rättigheter
ej äro tydligt bestämda, eller vilja
tyda det obestämda till vår fördel. Denna
bana leder slutligen till samhällets upplösning,
och denna bana hade jag alblrig
trott skulle vandras af Ridderskapet och
Adeln, ett Stånd, som alltid, när våldet
visat sig, uppstått tilldess krossande, eller
af personer icke unga, ulan sådana, som
lärt känna värdet af den lagbundna friheten,
Jag hade ej trott, att hos Ridderskapet
och Adeln fråga skulle uppstå, att
hänskjuta denna sak till de andra Stånden
och infordra deras yttrande deröfver. Jag
bade ej trott, att man så vilie uppmana
folket, att inkräkta på Konungamakten. Det
är från denna fara jag önskat Ridderskapet
och Adeln skolat aflägsna sig. Jag hoppas
alt Ridderskapet och Adeln enhälligt afslår
den i detta afseende gjorde framställning.
Jag vädjar till Ridderskapets och Adelns
rättskänsla, och frågar, om icke Konungen
äger rätt att antaga ett lagförslag, antingen
till alla, eller blott till vissa delar?— Jag
bar slutat milt anförande. Ridderskapet
och Adeln kan yttra sin önskan och det
välde det sätter på sin verkliga frihet, hvilken
jag tror alldrig kan äga bestånd om
den för långt utsträckes. Jag brinner af
begär att försvara så väl Konungamakten
som folket. Och jag tror, alt Ridderskapat
och Adeln alldrig skall bifalla, att fö
-
Den 18 November f. t».
167
remålel för denna öfverläggning communiccras
med de andre Stånden.
Herr von Qvanten: Jag vill Idoli yttra
några ord. Då det nu äntligen kommit
så långt, alt fråga uppstått, hvart saken
skall remitteras; tror jag, att det bör ske
till RiddarhusUtskottet. Jag bär visserligen
begärt, alt proposition skulle göras
om en skrifvelse i ämnet lill Kongl. Maj:t;
men om Ridderskapet och Adeln ej skulle
densamma bifalla, får jag väl finna mig
deruti; och frågan torde då få remitteras
till RiddarhusUtskottet, men ej lill ConslitutionsU
tskotlet.
Grefve Frölich: Då jag var den, sorn
började discussionen af detta ämne, anser
jag för min rättighet och skyldighet, alt
återföra den till föremålet för min åsigt.
Jag har från flera håll hört partiela undersökningar
om nyttan af vissa §§ i RiddarhusOrdningen;
jag har hört fråga uppstå,
huruvida Ridderskapet och Adeln skulle
ingå till Kongl. Majit med en hemställan
i delta ämne; jag har hört sättas i fråga
om Kongl. Majit ägde rättighet, att styckevis
eller i ett sammanhang antaga lagförslag.
Det står ej i min förmåga, att nu
upptaga alla afvikelserna; jag vill derföre
blott erinra, att min motion endast handlade
om erkännandet af den princip, att
Ridderskapet och Adeln ej skulle anse sig
168
Den 18 November f. m.
skyldige antaga och efterlefva ett lagförslag,
soin tillkommit mot deras vilja och
mot lagliga former. Eli värd talare Herr
Grefve af Wetterstedt har frågat, om det
står i Regeringsformen, att Konungen ej
liar rätt antaga en del af ett lagförslag.
Delta thema har sedermera afåtskillige talare
blifvit fortsatt. Jag frågar deremot:
står det i Regeringsformen alt Konungen
äger rätt styckevis antaga ett lagförslag?
Jag kan ej finna, att man skall göra undantagslagar
för alla händelser, der sundt
förnuft utstakar vägen. Min hemställan var
blott att Ridderskapet och Adelil skulle
protestera emot den såkallade 1823 års
Riddarhusordning och de grundsattser, som
verkat dess utgifvande, samt lägga denna
Riddarhusordning ad acta, under det de
antogo i8i8 års Riddarhusordning till efterlefnad;
jag yrkade en hemställan till de
öfrige Stånden om deras medverkan, att
vaka deröfver, att Regeringsformen efterlefdes.
Jag föreslog en anhållan hos Kongl.
Majit, att alla mål, som från Konungen
skola till RiksStånden afgå, måtte af vederbörande
StalsSecreterare ordentligen i
StalsRådet föredragas. Nu hemställer jag,
om detta varit anklagelser mot Ministéren,
eller om jag satt i fråga Konungens rättighet
alt promulgera lagar; jag har endast
yttrat den princip, att Ridderskapet och
Adeln ej voro skyldige alt efterlefva ett
incoustilutionelt lagbud, utgifvit af Kongl.
Den 18 November f, ra. 169
Majit. Jag anser ej någon annan Auctoritet
deröfver kunna yttra sig, än Ridderskapet
och Adeln, och anhåller för öfrigt om proposition
å min motion.
Herr Cederskjöld: En Talare liar nyss
påstått, att allt, hvad i lagen ej är förbjudit,
vore tillåtit. Men då man påminner
sig åtskilliga från Regeringen emanerade
skrifvelse!-, hvaruti tvärtom den sattsen yrbas,
att allt är förbjudit, som icke i Lagen
är bestämdt tillåtit; så inser man lätt,
att den värde Talarens princip i grundlagstolkning
icke skulle komma Ständerna,
utan blott den andra Statsmagten till godo.
Grefve von Schwerin„ Fredrik Bogislaus:
Jag har någongång inom detta hus
hört män, ägande för sig erfarenheten att
hafva mottaget vedermälen af Ridderskapets
och Adelns förtroende, i frågor af
högt intresse påkalla detta förtroende. Jag
har alldrig vågat det; jag har uttalat sanningen
sådan den synts mig; jag har försvarat
hvad som synts mig vara rätt. Jag
har alldrig begärt någon uppmärksamhet
på personen, endast på saken, och känslan
för sanningen och för rätt. Denna känsla
påkallar jag i dag. Saken är af högsta vigt;
den kommer att utgöra epok i vår Lagstiftnings-historia;
den kommer att blifva
en skiljepunkt emellan en tid som varit
och en lid som blifver. Ridderskapet och
*7°
Den 18 November f. m.
Adela befinner sig, hvad dess lagstiftarekall
beträffar, likasom på en November-is;
vi måste öfver den, och få ej fråga om
den bär, eller brister. Då i går en fråga
förevar, som stod i nära förening med denna,
och jag då framställde, hvad vid förra
Riksdagen i det afseendct förekom, blef
min framställning besvarad. Den upptogs
dock éj till sin lagliga grund. Jag erhöll
till svar, att en rättighet, af hvilken man
länge varit i utöfning, kunde ej frånkännas,
förr än lagstiftningen så sagt. Nå väl! må
då ingen begära af oss, att icke äfven vi
skulle fylla vår pligt, att då vi äga lagar
att försvara, vi icke skulle fylla vårt kall.
Jag har ej mycket alt säga, men hvad jag
stödjer mig på, är denna bok; (visande på
Grundlagarna) den innehåller Sveriges historia.
Dessa begrepp: Lagkrönt Konung;
Laglydigt Folk; äro resullaterne af tio seklers
strid. Må de ej för en efterverld synas
såsom oförstådda hieroglyfer, ord utan
mening. Här står säger jag Sveriges historia.
Jag åberopar mig på 5o § Riksdagsordningen;
den lyder sålunda: Hvarje
Stånds Ledamot åge rätt j att i Plenum
stående från sin platts till Protocollet fritt
tala och utlåta sig i alla frågor &c. Hvarföre
står detta lagbud der? Jo, emedan
det fordom bestriddes; Lagstiftaren har ock
gifvit oss det för möjligheten af att det
ännu i en framtid kunde bestridas. Jag
slår upp uo § Regeringsformen; der står:
Den 18 November f. ni.
* 71
.Ingen Riksdagsman må under tilltal ställas
eller sin frihet beröfvas för dess ger ringar
och yttranden &c. Hvarom vittnar
det? Jo att den, som fordom fritt yttrat
siri mening, fått plikta för sin känsla för
fäderneslandet; och att någon gång enkor
och barn lara fått vidkännas följderna af
bans frimodighet. Sådan har Sveriges fordna
historia varit. Jag får citera 3t § i
RiddarluisOrdningen. Der står bland LandtMa
rskalkens pligter: och äge han att hos
Ridderskapet och Adeln all Konungsligan
rätt styrka „ och lika så inför Konungen
Ridderskapets och Adelns. Jag citerar denna
§, emedan den vittnar, burn missförstånd
kunna uppkomma, och huru de kunna
undanrödjas. Jag går till 87 § Regeringsformen,
der står: Riksens Ständer äga
gemensamt med Konungen makt j, att stifta
allmän Civil- och Criminal- samt Kyrkolag
j och att sådan förut stiftad Lag förändra
och upphäfva. Ej må Konungen,
utan Riksens Ständers samtycke och icke
Ständerna j utan Konungens, någon ny Lag
göra eller gammal afskaffa. Jag behöfver
ej forska längre; ej må Konungen utan Ständers
samtycke ny Lag stifta eller gammal
Lag afskaffa. Denna § är ett testamente,
vi undfått af våra fäder, ett fideicommiss i
våra bänder, som vi skola bevara åt efterkommande,
förbättra det, ej försämra det.
I sjelfva frågan vill jag ej inlåta mig. Blott
en omständighet får jag nämna. Vi tala
’72
Den i8 November f. m.
om ett lagförslag af den 4 December i823;
men vår skrifvelse af den 21 i samma månad
med underdånig anhållan, att, om
Kongl. Majit ej biföll förslaget af den 4
December, 1818 års Riddarhusordning åter
skulle blifva gällande, var ju äfven ett lagförslag,
ehuru sednare utgånget, än det
förra; och jag förstår ej, hvarföre denna
anhållan blifvit framställd på ett sätt, att
den ej bifölls. Jag förklarar, det jag instämmer
i den proposition, att Ridderskapet
och Adeln anser 1818 Riddarhusordning,
det vill säga den som den 21 December
1823 föreslogs, böra blifva lag. Men
innan jag det gör, vill jag blott nämna
ännu ett ord; jag minnes 1786 års Riksdag,
då Friherre Duvall förde LandtMarskalksstafven;
jag minnes en åtgärd från
Regeringen, hvarigenom Ståndet försattes
i den största oro. Friherre Duvall ilade
upp till Slottet, och återförde en skrifven
sedel, innefattande ett meddelande från
Konungen, som lugnade sinnena.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Grefve Horn, Claes Fredric, yrkade
att den af Friherre Anckarswärd begärde
proposition måtte af Ilans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställas.
Herr Lefre'n, Jolian Pehr: Den, som
ej har skicklighet att tala, såsom den sista
Den 18 November f. m. 173
värde talaren, är bekymrad, då han nödgas,
förd af sin känsla, och ledd af begreppet
om rätt, uppstiga näst efter honom,
och yrka motsatsen. Jag tror, att
denna discussion, ehuru lång den varit,
undvikit liufvudpunkten af ämnet. Jag skall
försöka återföra den dit. Ridderskapet och
Adeln tyckes önska, att en annan behandling
af ämnet hade ägt rum. Detta bör
noga skiljas från den fråga, om Konungen
efter lagliga former förfarit. Hvar och en
vet, att saken kunnat få ett annat utseende.
Jag delar den känsla, som önskar,
att frågan blifvit behandlad på ett annat
sätt; men kan alldrig förena mig med dem,
sorn påstå, att Konungen handlat mot bestämda
former. Konungen har fått ett förslag,
utan några förbehåll. Då åtskiljdes de
§§, som hörde tillsammans, från de isolerade,
och vår Riddarhusordning har många §§,
som ej hafva sammanhang med hvarandra;
dc sednare anlogos. Då härtill kommer,
att detta sätt var enligt gammal praxis,
tror jag ingen olaglighet vara begången.
Dessutom företer sig ytterligare en annan
omständighet. Kongl. Maj:t hade redan fattat
sitt beslut, då den sednare skrifvelsen
från Ridderskapet och Adeln ankom. Skulle
Konungen gå ifrån ett redan fattadt beslut?
Frågan var då mera ej öppen; och
om Konungen ej tinner för godt antaga ett
nytt förslag, hvarigenom ett nyss fattat
beslut upphäfves, så tror jag, att deruti
Den r8 November f. in.
icke är något Lagstridigt? Jag hoppas föröfrigt,
att Ridderskapet och Adeln instämmer
med mig deruti, att då Konungen säger,
att han på Ridderskapets och Adelns
begäran antagit RiddarhusOrdningen, ingen
osanning derigenom blifvit yttrad. Detta
uttryck har här nyss blifvit nyttjadt, och
min känsla förbjuder mig att deltaga deruti.
Friherre Boije: Under det jag tolkar
min förbindelse för den talare, som velat
återföra discussionen till sitt primitiva föremål.
skall jag bedja att få yttra några
ord. Bevare mig Gud att sätta i fråga hvarken
folkets eller Konungens rätt; ty i detta
ögonblick behöfves intetdera; men deremot
anser jag, i denna stunden, angelägit*, alt
erinra om vådan af, att förmycket spänna
krafter, som kunna brytas. Fäderneslandets
väl fordrar ingalunda nu en sådan
spänning. Ridderskapet och Adeln är till
sin pluralitet missnöjd med den Riddarhusordning
vi fått, och vi kunna lätt få
en annan; men att derföre gå till ytterligheten,
att skaka grundvalen för våra rättigheter;
derföre böra vi akta oss; och det
höfves åtminstone icke oss gamle män. —
Jag uttrycker min tanka, sådan jag känner
den. Ridderskapets och Adelns rätt har
blifvit förnärmad, ty vi hade haft rätt till
contraproposition, fast vi ej fått den; men
att derföre gå till den öfverdrift, att saga,
det den lag vi äga, och sora är i vigtig
Den 18 November f. in.
i75
form utgången, ej skall lydas vore att Öppna
dörrarna för anarchien och folkyran.
Må man lyda denna lag, till dess man fått
den i riktig väg ändrad. Till Herr Grefvens
och LandtMarskalkens fäderneslandskänsla
hyser jag det förtroende, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ej gör en proposition,
som skulle sätta sjelfva Constitutionen i fara.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Tham, Wollrath: Lika med de
fleste, delar jag en obehaglig känsla deröfver,
att Kongl. Maj:t ej behagat i sin helhet
antaga förslaget till RiddarhusOrdningen;
men jag förenar mig ej i den anhållan
Friherre Anckarswärd framställt 0111
proposition, att vägra lydnad åt 1823 års
Riddarhusordning. Jag tror en sådan proposition
ej vara laglig, och jag anser den
höra vägras af Herr Grefven och LandtMarskalken.
Det vore obehagligt, att om
propositionen votera, och måhända sedan
vädja till ConstitutionsUtskottet. Saken kan
ju slutas, utan några obehagligheter. Kongl.
Maj:t tyckes sjelf vänta en ny framställning
härom; hvarföre då ej remittera (Vågan
till RiddarhusUtskottet, för att ånyo
redigera förslaget till ny Riddarhusordning
och dertill bifoga motiverna för de förändringar,
som begäras? Då vågar jag tro, alt
det skall bifallas, och att Ridderskapet och
Adeln intet efterskänkt af sina Constitutio
-
Den iS November f. m.
nela rättigheter, hvarom jag ej anser någon
undersökning af de öfrige Stånden
nödig.
Flere hördes häruti instämma.
Friherre Anckar swärd , Carl Henric:
Det är jag, som tagit mig friheten begära
proposition; jag tror det vara min rätt att
yrka den. Jag afstår ej derifrån på något
villkor.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad?
Ropades
Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, att
ehuru han visserligen önskat, att långt för
detta gifva sin tanka i ämnet tillkänna,
hade han likväl ansett sin pligt fordra,
att först lemna alla dem, hvilka anmält sig
att tala, tillfälle att fullständigt yttra sig;
och då nu ingen vidare anmält sig, finge
hans Excellence i afseende å Kongl. Maj:ts
ifrågaställde höga (rätt, att, på sätt, som
sked t, blott antaga en en del af Ridderskapets
och Adelns förslag till Riddarhusordning,
men icke godkänna förslaget helt
I
Den 18 November f. 177
och hållit, öppet förklara dess öfvertygelse,
att en sådan Kongl. Maj:ts rättighet vore i
ordalydelsen af 5i §. RiddarhusOrdningen
bestämd, och att således den af Kongl. Mai:t
utfärdade Riddarhusordning vore, sedan
slutet af sistledne Riksdag, att anse, såsom
en gällande lag; och som Hans Excellence
uti den, enligt 23 §. Riksdagsordningen,
inför Kongl. Maj:t aflagde LandtMarskalksEd,
förbundit sig, bland annat, att ställa
sig till ovillkorlig efterlefnad den antagne
RiddarhusOrdningen , samt Hans Excellence,
enligt 45 §• i Riksdagsordningen, ej eller
ägde, att för Ridderskapet och Adeln föreslå
något annat, än hvad som fordrades
till verkställighet af det Grundlagarne eller
RiddarhusOrdningen föreskrifva; alltså och
då den nuvarande, vid början af denna
Riksdag inför Ridderskapet och Adeln uppläste,
Riddarhusordning, blifvit, på det
sätt 5i §. i densamma stadgar, i behörig
form utfärdad, ansåg Hans Excellence, för
dess del, nämde Riddarhusordning böra
lända till efterrättelse, samt kunde följaktligen
icke meddela någon Proposition till
afvikande derifrån. Då likväl Friherre Anckarsvärd
bestämt yrkat, att Hans Excellence
borde framställa den proposition: att
1818 års Riddarhusordning måtte förklaras
ännu lända till efterrättelse, ansåg Hans
Excellence, i enlighet med föreskriften i
55 §. Riksdagsordningen, sig böra, i detta
1 II. 12
Den 18 N o y e m b e r f. m.
afseende utröna Ridderskapets och Adelns
tanka, samt finge derföre hemställa, om Ridderskapet
och Adeln yrkade, att den af
Friherre Anckarswärd begärde nyssnämde
proposition skulle varda framställd.
Ropades starka Ja och Nej; hvarjemte
Grefve Horn begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
följande Voterings-proposition:
Den som yrkar, att den af Friherre
Anckarswärd begärde proposition , att 1818
års Riddarhusordning må förklaras ännu
lända till efterrättelse, skall varda framställd,
voterar Ja;
Den det ej vill,
voterar Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka den af Friherre Anckarswärd
begärde ofvanberörde proposition.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Den iS November f. m.
>79
Sedan 4i . 4a, 43 oell 4 I §§- ' RiddarhusOrdningen
li ii refter blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan ett qvart till 3 e.
na.; och befunnos, efter voteringens slut,
sedan en voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige öppnade, rö*
sterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja — i 26.
Nej — 198.
1 följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Prolocoll blifvit
Uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt Ridderskapet.
och Adeln således icke yrkat den af
Friherre Anckarswärd begärde ofvanberörde
proposition.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 4 eftermiddagen.
In (blem Protocolli,
ö. J. Lagerheim.
Tisdagen den 18 November.
Plenum klockan 5 eftermiddagen.
Upplästes följande:
Hindrade alt personligen i Plenum kun
-
180 Den 18 November e. m.
na infinna oss, och der mundteligen anföra
vår reservation emot det beslut, hvaruti
Ridderskapet och Adeln, till följd af den
utfallna voteringen, stadnat i frågan, rörande
RiddarhusOrdningen, få vi härmedelst
densamma skrifteligen aflemna.
Carl Reinhold Tersmeden, fullmäktig
för Adeliga Ätten N:o 2028. Lythkeman.
Gustaf Reinhold Tersmeden, fullmäktig
för Adeliga Ätten N:o 1628. Bentzelstjerna.
Herr Lagerhjelm, Pehr: Mot Grundlagsvidrigheten
af den procedure, hvarigenom
1823 års Riddarhusordning tillkommit,
nödgas jag reservera mig, äfvensom
mot sjelfva innehållet deraf, då jag jemför
det med 87 §, Regeringsformen, samt 12
och 28 §§. Riksdagsordningen.
Grefve Hamilton, John, Friherre Anckar
swärd, Carl Henric samt Herrarne stricker
swärd, August, Gyllenkrook, Johan Göran,
Zengerlein, Jacob, Roos, Carl Ulric
och Roos, Adam, Dalman, Lars Johan,
Hallenborg, Carl Johan, Crusenstolpe, Magnus
Jacob, Rosenquist, Fredric Leonhard,
och Grönhagen, Gustaf Lars, förenade sig
med Herr Lagerhjelm.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Se
-
Den 18 November e. m. 181
dan Ridderskapet och Adeln, genom den
votering, som på förmiddagen ägt rum, förklarat
sig låta bero vid den Riddarhusordning,
som år 1823 af Kongl. Majit är utfärdad,
utbeder jag mig få i minnet återkalla
den motion, jag på förmiddagen anmälte
om principfrågans communiceran"
da med de öfrige Stånden, och remiss der“
af till ConstitutionsUtskottet. Jag anhåller»
att till Ridderskapet och Adeln måtte framställas
följande proposition: ”Bifaller Rid”derskapet
och Adeln, att MedStånden underrättas
om det af Kongl. Majit i Dess
”Nådiga skrifvelse till Ridderskapet och A”deln
af den 8 i denna månad gjorde förklarande,
att Kongl. Maj.t anser sig kun”11a
styckevis antaga ett framställdt lag”förslag,
och följagteligen, utan den pro”ponerande
StatsMagtens vidare börande,
”en sålunda stympad lag utfärda; samt att
”de inbjudas, att öfverlemna denna del af
”den Nådiga skrifvelsen, såsom lika nära
”rörande alla fyra RiksStåndens lagstift”ningsmagt,
åt ConstitutionsUtskottets utlåtande?”
Herr
Tham, Wolrath: Jag får till Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställa ,
huruvida icke den proposition, som Herr
Cederschjöld nu yrkat måtte framställas,
strider så väl emot RegeringsFormen, som
emot det beslut, hvilket i dag, genom Ridderskapet
och Adelns pluralitet, blifvit fat
-
Deri iS No vem Ler e. m.
qadt. Denna fråga anser jag nu mera icke
lunna komma till CönstitutionsUtskottet,
och jag förmodar ej eiler, alt vi deröfver
behöfva höra våra MedStänder. Jag är öfvertyga'!
, alt Ridderskapet och Adeln kan
försvara de rättigheter, de hafva, och att
de, aldraminst emot den Regering vi nu
öga , behöfva påkalla MedStåndens bistånd.
Jag förnyar blott den anhållan jag förut i
dag gjort, alt RiddarhusUtskottet måtte anmodas
författa en ny Riddarhusordning,
och att den må till Konungens sa neli o 11 öfr
verlemnas, sedan den af Ridderskapet och
Adeln blifvit vederbörligen antagen.
Hans JLxcellence Herr Grefven och
Län dt Mar skalk en yttrade, att då Hans Exeellence
redan i förmiddags Plenum förklarat,
att, enligt hans öfvertygelse, RiddarliusOrdningen
borde betraktas såsom en gällande
lag och den af Herr Cederschjöld fö*
reslagne communication med de öfrige RiksSlånden
samt remiss till ConstitutionsUtskottet
syntes innefatta ett omdöme öfver
de af Kongl. Majit vid den nu varande RiddarhusOrdmngens
sanctionerande och utfärdande
följde grunder; men ali pröfning
deraf vore uti rjo §, RegeringsFormen förbjuden;
alltså ansåg Hans Excellence sig
icke kunna meddela den af Herr Cederschjöld
begärde ofvannämnde Proposition,
Herr Cederschjöld: Min mening är ej
Den 18 November e. ni.
i83
att upprifva ett af Ridderskapet och Adeln
fattadt beslut, eller att sätta i fråga, huruvida
RiddarhusOrdningen af år 1823 bör
efterlefvas; jag önskar blott, att sjelfva principen
må bestämmas, huruvida Konungen,
efter våra Grundlagar, äger att styckevis
sanctionera ett af den andra lagstiftingsmyndigheten
framstäldt förslag. Det är endast
derpå jag velat fästa , så väl Ridderskapets
och Adelns, somMedStåndens och ConstitutionsUtskottets
uppmärksamhet. Denna
sak har ej någon gemenskap med det ämne,
som på förmiddagen förevar, och ej eller
med 90 §. RegeringsFormen, emedan
jag nu aldeles icke sätter i fråga, huruvida
1823 års Riddarhusordning bör lända till
efterrättelse, eller ej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att om Herr
Cederschjöld önskade att den af honom omförmälde
princip-fråga måtte varda närmare
utredd och bestämd, Herr Cederschjöld
ägde att, enligt 81 §. RegeringsFormen,
derom hos ConstitutionsUtskottet i vederbörlig
ordning göra anmälan.
Herr Cederschjöld: Det är ej till ConstitutionsUtskottet,
i egenskap af Domare,
sorn jag anhåller, att denna sak må blifva
öfverlemnad, ulan blott för att uppsätta
förslag till ett underdånigt svar på Kongl.
Maj:ts skrifvelse till Ridderskapet ockAdeln;
184
Den 18 November e, m.
Och jag anhåller derföre, att den af mig
yrkade proposition måtte blifva gjord, eller
ock att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville inhämta Ridderskapets oell
Adelns tanka, huruvida de yrka en sådan
proposition, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag har ännu aldrig sett,
att svaret på en Kongl. Majrts Skrifvelse
till Ridderskapet och Adeln blifvit hänskjuta
till uppsättning af CoristitutionsUtskotlet.
I händelse ConstilutionsUtskottet vid
läsningen af StatsRådets Protocoll skulle
finna, att den ansvarige Rådgifvare, som
tillstyrkt Kongl. Majit att fatta ifrågavarande
beslut, deruti felat, äger Utskottet sig
förbehållit, att mot honom anställa det
åtal, sorn våra Grundlagar föreskrifva, och
om Utskottet ej skulle anse detta vara fallet,
kan det likväl sjelf inkomma till Stånden
nied ett sådant förslag, som nu blifvit
yrkadt. Men att Ridderskapet och Adeln
skulle öfverlemna till ConstitutionsUtskotlet,
att uppsätta ett förslag till skrifvelse i
det ämne, sorn nu bär blifvit genom votering
afgjordt, kan jag ej anse lämpligt.
Herr Cederschjöld: Ganska ogerna uppehåller
jag längre Ridderskapets och Adelns
tålamod; det sker blott i anledning af den
siste Talarens erinran, att ConstitutionsUtskottet
äger i sin magt, att göra anmärk
-
I
Den 18 November e. m. 185
ning emoL den Rådgifvare, som tillstyrkt
den princip, hvilken i förevarande ämne
blifvit yttrad. Jag vill nemligen fästaden
värde Talarens uppmärksamhet derpå, att
det ej är denna Riksdags ConstitutionsUtskott,
som får se det Protocoll, hvilket rörer
denna sak; utan att det först kommer
att uppvisas för det Utskott, som sammanträder
5 år härefter.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Då det beslut, sora af Konungen
fattades i denna fråga den a Junii i8a4,
kommer under denna Riksdags ConstitutionsUtskotts
granskning, tror jag att Herr
Cederschjölds önskningar i detta afseende
kunna blifva uppfylde.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
anmälte mig redan, då reservationerne gjordes,
för att yttra, hvad jag nu anhåller få
anföra. Ehuru jag biträdde den mening,
enligt hvilken jag skulle hafva önskat, att
ja hade vunnit vid voteringen, anser jag
dock den utgång, saken fått, ej böra vara
oroande, utan snarare tillfredsställande,
livad lagligheten af 1823 års Riddarhusordning
beträffar. Nu hafva 198 Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, genom deras
nej till frågan, huruvida den begärde Propositionen,
att 1818 års Riddarhusordning
måtte förklaras ännu lända till efterrättelse,
skulle varda framstäld, frivilligt låtit bero
iS6
Den 18 November e. m.
vid i8a3 års Riddarhusordning, sådan den
är. Desse Ledamöters antal har varit större,
än deras, sorn voterat för Propositionens
framställande. Således finnes nu ett
af Ridderskapet och Adeln formligen lemnadt
bifall till denna Riddarhusordning;
eller just det, som hittills felades henne.
Ilon är följagteligen icke mera Ståndet påtvungen,
och derigenom är det, åtminstone
för mig, ej längre tungt, att lyda henne,
såsom lag.
Friherre Boije, Ludvig: Det är smärtsamt
att se, huru lätt det går, att vända,
än åt den ena, än åt den andra sidan en
mening, som för att vara rättvis hehöfver
stå i medelpunkten. Jag är långt ifrån att
förena mig med Herr von Hartmansdorff,
och jag hehöfver, för att vederlägga hans
yttrande, det pluraliteten gillat RiddarhusOrdningen,
ej mera, än åberopa sjelfva Voterings-propositionen,
som bevisar, att vi
alldrig voterat derom. Pluraliteten har afgjort
en hel annan fråga , den nemligen, om
vi borde lyda RiddarhusOrdningen; och
skillnaden emellan alt gilla en lag, och att
lyda den, synes dock vara lätt att fatta.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Den siste
värde Talaren har till en del uttryckt, hvad
jag hade ämnat yttra, men han har tillagt
en sak, hvaruti jag ej kaninstämma. Förmiddags
voteringen lörde, enligt min tan
-
Den 18 November e. m. 187
ka, en princip-fråga; dertill inskränker jag
mig. Jag tror, att man bör skilja emellan
det sätt, hvarpå en lag tillkommit, och det,
hvarpå den blifvit promulgerad. Den kan
vara lagligen promulgerad, och då måste
den lydas af dem, som lyda böra. Den kan
det oagtadt vara olagligen tillkommen, och
då böra de personer, som bidragit till denna
olagliga tillkomst, derföre i conslitutionsenlig
väg tilltalas. Grundlagarne tillåta oss
ej att i Ståndens plena afgöra, eller votera
om, huruvida en lag i behörig ordning tillkommit.
Endast ConstitutionsUtskottet får
läsa StatsRådets Protocoller, Det äger att
pröfva, om de ansvarige Rådgifvarne gifvit
råd, som äro stridande emot Grundlagen,
eller ej, och i förra fallet hos Rikets Ständer
anmäla den anmärkning, hvartill Utskottet
anser förhållandet föranleda. Det
är då först, som vi äga tillfälle, att yttra
vår tanka, genom bifall eller afslag å anmärkningen.
Om man ej anser denna grundsats
helig, så är det omöjligt, alt bibehålla
Statsordningen, Skulle man än kunna tänka
sig en lag, tillkommen tvärt emot Grundlagarne,
så måste den likväl lydas, och
man ägde intet annat correctif, än att söka
straff på Rådgifvarne. .Tåg har blott velat
anmärka denna princip-fråga, som utgör det
innersta af Svenska Stats-mekanismen. Jag
anser det vara en pligt för oss, då vi handlägga
mål af vigt, att göra oss reda för
hvad, som är enligt formerne, eller ej; och
i88
Den i8 November e. ro.
vi tå ej gå ifrån dem, äfven om vi enskildt
skulle vara missnöjde med hufvudsaken.
Friherre Anckarswärdj Carl Henric:
Jag blandar mig ogerna i en discussion, som
synes aflägsna sig ifrån ämnet. Jag skall
ej förlänga tiden med en bevisning af hvad
jag ej tror äga behof af att bevisas, nemligen
just motsatsen af hvad den sista värde
Talaren yttrat, eller att, om en lag utfärdas
stridande emot Grundlagen, den doGk
skall lydas. Jag inskränker mig blott till
att reservera mig mot denna mening, hvilken
jag ej genom min tystnad vill anses
hafva biträdt. Bevisningen tror jag vara
helt och hållet öfverflödig.
Friherre Boije: Med Herr Lefrén får
jag så vida förena mig, som jag tror den
principen vara ganska sann, att en lag kan
vara till fonden origtig, men dock, såsom
till formen rigtig, äga ovillkorlig rätt till
lydnad. Grundlagen har, i sådant fall, bestämt
både sättet att vinna ändringen, och
äfven ansvaret för de Rådgifvare, som vållat
den felagtiga lagen; och värderar man
den allmänna ordningen, och det lugn den
gifver, så nekar man ej heller att med desse
Grundlagens föreskrifter åtnöjas.
Herr Lefre'n: Den värde Talaren, som
näst före den sista yttrade sig, har reserverat
sig emot en grundsats, som han trod
-
Den 18 November e. m.
189
de att jag yrkat. Jag får Ledja den värde
Talaren, att ej tillmäta mitt påstående vidsträcktare
mening, än det innebar. Jag
vet göra noga skillnad emellan moraliska
och politiska pligter. Ingen lag kan förbinda
någon att begå brott, ty man bör
lyda mera Gud, än menniskor. Mitt påstående
inskränkte sig till sådane lagar, som
här i dag varit i fråga, nemligen politiska,
som ej ingripa i Individers moraliska
förhållanden.
Friherre Anckarswärd: Jag tror, att
jag omöjligen kan bindas att fästa mig vid
annat, än de uttryck, som här fällas, och
jag utbeder mig, att i anledning af den siste
Talarens yttrande blott få anmärka, att
det just är den blinda lydnadens svaga sida,
att den affordrar sine ifrigaste anhängare
beständiga exeptions-medgifvanden, vid
lärans tillämpning, såsom grundsats; och det
är just för det, att dessa undantag äro så
talrika, som grundprincipen vid tillämpningen
förfaller, såsom falsk.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, att Kongl.
Maj:ts Mådiga skrifvelse, rörande RiddarliusOrdningen,
måtte läggas till Ilandlingarne.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller om
proposition på den motion jag gjort.
igo Den 18 November e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, det han redan
tillkännagifva, att lian icke kunde meddela
den af Herr Cederschjöld hegärde Proposition.
Herr Cederschjöld: Jag har äfven anhållit,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhämta Ridderskapets och Adelns
tanka; huruvida Ståndet yrkar proposition
å min motion.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob; Då Herr Grefven ochLandtMarskalken
i förmiddag gjort den proposition,
att Ridderskapet och Adeln skulle yttra sig,
om de, i följd af Friherre Anckarswärds anförande,
ansågo 1318 års Riddarhusordning
ännu lända till efterrättelse, samt Ridderskapet
och Adeln med bestämd pluralitet
fattat sitt beslut i ämnet, anser jag, attingen
vidare fråga om denna sak kan uppstå.
Hvar och en äger rätt, att reservera
sig, men att nu underkasta saken, antingen
ConstitutionsUtskottets yttrande, eller de
andra Ståndens pröfning, anser jag icke vara
Ridderskapet och Adeln värdigt.
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislans :
Om jag fattat Herr Cederschjölds framställning
rätt, så är deruti aldeles icke fråga
om RiddarhusOrdningen. Han har blott
fästat uppmärksamheten vid en i Konungens
Den 18 November e. m. igi
sednaste skrifvelse till Ridderskapet och Adeln
framstäld åsigt, rörande Konungens
rätt att stadfästa ett lagförslag, i sin helhet
eller till vissa delar. Den har väckt
oro hos Herr Cederschjöld., och han önskar
att på frågan fästa äfven MedStänders uppmärksamhet.
För min del finnér jag det vara vår
pligt att söka bereda en constant formel för
lagars antagande eller förkastande, såsom
förhållandet är i Norrige, i England och
i alla constitutionella Länder. MedStändernes
medverkan för ändamålet kan erhållas,
på det sätt, att motion i ämnet göres, som
communiceras dem.
Herr Cederschjöld: Jag afstår från min
begäran om proposition i denna sak, och
förbehåller mig blott, att framdeles genom
serskild motion söka vinna det mål, hvartill
jag syftar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
förut gjorde proposition, att Kongl. Maj:ts
Nådiga skrifvelse, rörande RiddarhusOrdliingen
måtte läggas till Handlingarne.
Bifölls.
Herr Tham, Wollrath, uppläste följande:
-
Den 18 November e. m.
Om det är nyttigt och nödigt för Rikets
Representanter, att känna deras Fäderneslands
tillstånd, och att denna kunskap
icke är inskränkt endast till den ort
eller landskap, der hvar och en bor, utan
äfven utsträckes till största möjliga omfattning,
så böra alla hjelpkällor uppsökas,
som till denna kunskaps utvidgande kunna
bidraga; ibland dessa bör man väl få räkna
Herrar Landsliöfdingars femårsberättelser,
ty jag för min del kan icke föreställa
mig, att dessa berättelser ensamt äro författade
till ledning för Regeringens omdöme,
utan äfven till upplysning för alla medborgare,
hälst man endast i sednare fallet
kan med säkerhet beräkna, att deras syftemål
blifver allmänt väl, då ofrivilliga
misstag kunna upplysas och ändras af sådane
läsare, som känna sin egen eller andra
orter.
Att Herrar Landsliöfdingars förra Femårsberättelser
trycktes, och vid sista Riksdagen
till Ståndens medlemmar allmänt utdelades,
bör hafva verkat, att Herrar Landshöfdingar,
såsom redelige Embetsman och
under förutsättande af lika åtgärd, hafva
beflitat sig om , att de nu till Regeringen
aflemnade Femårsberättelser innehålla allt,
som kan tillförlitligen upplysa Landets tillstånd,
och medlen till förkofran; at.1 dessa
Berättelser ostympade och oförändrade befordras
-
Den 18 November e. m.
fordras till trycket och äfven nu till Representanterna
med första möjliga utdelas,
tror jag vara en önskan, som skall
delas af hvarje upplysningens vän. Mig
är sagdt, att Berättelserna skola vara öfverlemnade
till Embetsmanna-åtgärd, att
deraf författa Sammandrag, men om också
meningen skulle vara, att låta trycka och
utdela dessa sammandrag, kunna de dock,
ehuru möjligen rigtiga i Statistiska afseenden,
och hvad ziffror beträffar, alldrig
återgifva läsaren de tankar och begrepp,
som författande sjelfva hvar och en i afseende
å sitt Län lagt i dagen om Landets brister
eller förkofran, af- eller tilltagande välståndm.
m., äfven om dervid billigen förutsattes,
att sammandragen blifva af bättre
art, än dem man nyligen läst i Tidningen
Riksdagsmannen, angående Stockholms
Stad och Stockholms Län, hvilka, om de
troget gifva den åsigt och anda, som sjelfva
Berättelsen innehåller, skulle bevisa,
att deruti endast blifvit hopade skefva omdömen
och opåliteliga uppgifter, men innehålla
hvarken Länstyrelsens egen åsigt,
eller bevis att den sjelf ägt kunskap om
Stad och Land.
Hos Eders Excellence Högvälborne Herr
Grefven och Landtmarskalken samt Höglofl.
Ridderskapet och Adeln får jag ödmjukast
hemställa, att Ridderskapet och Adeln täcki
H. i3
Den 18 November e. m.
tes besluta, att en underdånig anhållan må
hos Kongl. Maj:t framställas, det Herrar
Landshöfdingars Femårs-berättelser mätte
skyndsamt tryckas och lill Ståndens Ledamöter
utdelas, samt utgifterne dertill bestridas
af de medel, som i och för Riksdagskostnaderna
anslås, äfvensom att de
öfrige MedStånden må inbjudas, att deruti
deltaga, utan föregående Remiss till
Utskott, hvilken omgång skulle orsaka längre
tidsutdrägt, som man bör söka undvika,
om ändamålet skall vinnas.
Hvarefter Herr Tham mundlligen
tilläde:
Min mening, då jag här nämnt, hvad
i Tidningen Riksdagsmannen funnits anfördt,
har ej varit, att klandra denna
Tidning. Jag anser hvarken mig, såsom
Representant, eller detta ställe vara dertill
väl passande. Men jag har velat visa,
huru besynnerliga anföranden kunna
blifva, då de stympade dragas ur sitt sammanhang.
Delta utdrag af ÖfverStåthållarens
berättelse rörande Stockholms Stad,
börjar med att omtala den välmåga, som
i Stockholm är rådande, folkmängdens förökning
derstädes, samt lättheten för skatternas
indrifvande; den luxe, som der finnes,
och den tilltagande böjelsen för dryckenskap.
Derefter säges, att Näringsidkarne
blifvit hörde, och att alla, icke ens Win
-
Den 18 November e. m.
skänkar och Källarmästare undantagne, fora
klagan öfver en minskad och aftynande
välmåga och rörelse. Detta tyckes dock vara
i strid med det föregående yttrandet om
en tilltagande böjelse för dryckenskap. Vidare
anföres, alt CommerceCollegium meddelat
en berättelse om Fabrikernes tillstånd.
Denna innehåller, att deras antal ökats,
och att fabriksvaror tilltagit i dyrhet, under
det att de nödvändigaste lifsmedlen
sjunkit i pris. Änteligen omtalas äfven
Svenska HandelsSjöfartens minskning, men
straxt derefter, att likväl värdet af importhandeln
beständigt ökats; att exporten, utom
år 1826, bibehållit sig vid ungefär
jemn höjd; att lästetalet af både de fartyg,
som inkommit från utrikes ort, och som
dit afgått, likaledes tilltagit, det förra utan
afbrott, och det sednare endast med undantag
af år i823; att antalet af fartyg,
liitkomne eller härifrån afgångne i och för
den inrikes handeln, jemväl varit i nästan
oafbrutet stigande och att hufvudstadens
handel och sjöfart på utländska och inländska
orter således, under i frågavarande
period, i det hela varit i jemnt tilltagande.
Dessutom är intet afseende gjordt på hvad
möjligen kunnat införas genom lurendrägeri
eller utan förtullning. Detta har jag blott
velat yttra, för att visa huru skefva omdömen
kunna blifva när de dragas ur sitt
sammanhang. — Jag tror, och är öfvertygad,
att om Landshöfdingarnes berättel
-
Den 18 November e. m?
ser blifva tryckte, skola Riksens Ständer
deraf vinna grundade underrättelser om
handel och sjöfart, och om alla näringar
i allmänhet, hvarigenom man med mera
visshet skall kunna bedömma om landets
välmåga till- elier aftagit. Af denna anledning
får jag förnya min önskan, att
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
till Ridderskapet och Adeln framställa
den fråga, om icke Ridderskapet och
Adeln ville hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att dessa berättelser måtte blifva
tryckte, samt inbjuda de öfrige Stånden
att i samma beslut sig förena. Remitteras
detta ämne till Utskott, skulle det kunna
hända, att tryckningen blifver fullbordad,
när vi äro färdige att resa härifrån.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Om jag
icke bedrager mig, aflämnade både t770
och sedermera 1772 efter Regementsförändringen
KammarCollegium en Berättelse
öfver Rikets tillstånd, som var ganska upplysande.
De år i8a3 af Konungens Befallningshafvande
afgifne berättelser ägde äfven
till en del ganska stort intresse,men sammanskrifne
af25 serskilde personer, efter olika
åsigter och uppfattning, kunde de icke
lemna den helhet i öfversigten af Rikets
ställning, som varit önskelig, så väl för
Rikets Ständer, sorn för allmänheten. Då
jag nu förenar mig med Herr Tham, i den
önskan, att de senast afgifna så kallade
Den 18 November e. m.
*97
Femårs-berättelser måtte i deras liela vidd
blifva tryckte och bland RiksSlånden utdelade,
gör jag derföre det tillägg, att ett
af någon offentlig auctoritet, med ledning
af nyssnämnde Berättelser, författadt sammandrag,
omfattande hela Riket, likaledes
måtte blifva tryckt och utdeladt.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
ConslitutionsUtskottet Kongl. Maj:ts den i3
dennes aflåtne och den 17 derpåföljde på
bordet lagde Nådiga Skrifvelse lill Rikets
Ständer, angående utnämnandet af BondeStåndets
2:ne Notarier.
Å nyo föredrogs Herr von Qvantens
Carlj den i3 dennes på bordet lagde Motion,
att en gemensam Klubb, för alla fyra RiksStånden
måtte på Statens bekostnad varda
inrättad.
Grefve HamiltonJolin, uppläste följande:
Jemte
det jag förenar mig med Herr
von Qvanten i afseende på inrättandet af
en allmän Klubb, får jag vördsammast
hemställa, om icke stora Beurssalen med
närbelägne rum kunde betingas till nämn
-
Den 18 November e. m.
de ändamål, och att, i fall denna local
dertill uppläts, alla fyra Stånden kunde,
för att öfverlägga om sina angelägenheter,
åtminstone samlas aine gångor i veckan.
Jag anhåller om Herr Grefvens och La lid tMarskalkens
proposition å Remiss häraf tili
det blifvande StatsUtskottet.
Herr Roseriqvist Fredric Leonardy
anförde skriftligen:
I anledning af den Motion, som en
värd Ledamot väckt, alt alla fyra RiksSlånden
skulle förena sig om en gemensam
Klubb, anhåller jag att få yttra mina
tankar.
Redan år 1810 den 18 Januarii, har,
af en för sina fria, lagenliga och medborgeliga
tänkesätt allmänt vördad och utmärkt
Riddersman, Herr A. Nordenstolpe, en med
den nu ifrågavarande alldeles lika beskaffad
Motion blifvit väckt; men det gick dermed,
likasom med mycket annat godt och
nyttigt; det stadnade vid blotta Motionen,
utan annan påföljd, än den, att Ridderskapet
och Adeln sedermera af sina egna
Cassör bestridt kostnaderna till deras Klubb,
med undantag likväl af Hushyra.
Afsigten hos den värde Ledamoten,
som nu ånyo väckt Motionen, är ädel och
patriotisk, såsom blifvande en god början
Den iS November e. ih.
*99
till elt ännu bättre ändamål, nemligen en
gemensam förening i representativ afseende,
och undanrödjande af StåndsRättigheterna.
Jag tillstyrker således, för min del,
bifall å Motionen, dock med villkor, att
Ridderskapet och Adeln, oberoende af de
Irenne öfrige Respective Ståndens handlingssätt
i detta fall, af egna medel defraiierar
den gemensamma Klubben för |:del af kostnaderna
dertill, så länge NationalRepresentationen
fortfar, att vara på den bristfälliga
fot, den nu står.
Herr von BeckerCarl Johan: Jag
förenar mig desto heldre med hvad Herr
von Qvanten och Grefve Hamilton föreslagit,
rörande en allmän Klubb, som jag
redan år 1828 hade den äran att göra en
lika motion, hvilken då ej mötte något
annat hinder, än att Riksdagen var nog
långt framskriden. Möjligen skulle äfven
nu samma omständighet kunna förekomma,
men i det fallet får jag föreslå, att åtminstone
beslut måtte fattas, att för en kommande
Riksdag en så beskaffad Klubb kunde
organiseras, och sålunda, till någon del,
det samband vinnas, som är afbrutit genom
Ståndens fördelning på fyra olika kamrar,
hvilken fördelning åtminstone vid våra tidsfördrif
bör kunna försvinna. Jag tror
äfven alt en gemensam Klubb, och de der
förefallande samtal, genom friction afskiljda
ideer, samt jemkning och justering afdika
200 Den 18 November e. m.
tankar kunde vara af nytta för de öfverläggningar
och beslut, sorn sedermera komma
att äga rum i de serskilta Ståndens församlingar.
Utgifterne för en gemensam Klubb
böra blifva mindre, än för de flera serskilda,
som nu af Statens medel bekostas. Yisserligen
hafva vi den fägnaden att hos Herr
Grefven och LandtMarskalken stundom kunna
träffa en eller annan af de andra Ståndens
Ledamöter, men localen är där så
inskränkt, att personalen blott kan blifva
ringa. Af dessa skäl vågar jag tro, att någon
anstalt bör vidtagas, för att bereda allmännare
sammanträden.
Herr Tharrij Wolrath: Under åberopande
af det yttrande Herr Grefven och
LandtMarskalken lemnade Ridderskapet och
Adeln, då denna fråga väcktes, får jag endast
tillägga några ord. Om meningen är,
att sammanföra alla fyra Stånden på ett
ställe till öfverläggningar, så gillar jag densamma.
Men om meningen åter är, att
inrätta en Klubb af sådan art, som de nuvarande,
der hvarje Stånd efter sitt lefnadssätt
kunde äga sina nöjen, och njuta
sina förfriskningar, så är den visserligen
förfelad. Jag tror ej att på de Klubbar,
der fråga är oni nöje eller förfriskningar,
ändamålet med öfverläggningar kan vinnas.
Deremot anser jag, och det visade sig äfven
vid sista Riksdagen, att om någon anstalt
kunde träffas, hvarigenom tillfälle bered
-
Den 18 November e. m,
201
des att angående de på bordet liggande
betänkanden och propositioner vidtalas och
discutera det visserligen vore nyttigt. Med
inrättningen, af en allmän Klubb efter samma
princip, som de nuvarande enskildta,
finner jag ej något ändamål, utom att kostnaden
komme, att utgå i annan väg, än
nu. För öfrigt tror jag ej, att de andra
Stånden skulle gå in på ett sådant förslag.
Herr von Qvanten: Då jag väckte
frågan om en allmän Klubb, var det i den
öfvertygelse, att ett eller annat mål kunde
vara af den beskaffenhet, att skyndsamhet
vid dess afgörande skulle vinnas, genom sammanträden
af alla fj^ra Ståndens Ledamöter.
Jag kallade den Klubb, men min mening
var att den skulle vara af samma beskaffenhet,
som de sammanträden Herr Tham
omtalat, och i likhet med de sammankomster,
som under 1823 års Riksdag några
gånger liöllos i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Trädgårds-Salong: Jag tror att
sådant kunde leda till ett godt ändamål.
Min mening är visserligen icke, att den
skulle blifva en daglig tillflyktsort, i likhet
med Stånds-Klubbarne; men att sammanträden
der skulle hållas en eller annan
gång i veckan eller månaden, hvarigenom
enklare mål, efter att der hafva blifvit
beredde hastigare skulle kunna afgöras, och
Riksdagstiden dymedelst besparas.
Herr von Becker: De tvänne sista Ta
-
202
Den i8 November e. m.
larne hafva behagat nämna ett tillfälle för
de Fyra Stånden, att sammanträda till gemensamma
öfverläggningar. Jag har visst
intet deremot, och jag skulle med nöje se,
om en sådan förening af Stånden kunde
tillvägabringas; men det ena goda hindrar
ej det andra. Någon föreningspunkt hör
man hafva, der man kan tillbringa sina
lediga stunder, och finna hvila och förfriskning
efter dagens arbete. En sådan
trodde jag, att Herr von Qvanten afsett.
Beträffande hvad Herr Tham behagat anmärka,
att olika tidsfördrif skulle hos olika
folk-klasser fordras, så tror jag äfven,
att ett sådant ändamål kunde vinnas, derigenom
att man hade särskilta rum för
dem, som ville läsa, särskilta fördern som
rökade, och åter andra, der man kunde
samtala, eller spela, utan att besväras af
tobaksrök. Det skulle åtminstone leda derhän,
att man till utseendet kände de öfrige
Ståndens Ledamöter. Likstämmighet i
åsigter torde ock betydligen främjas genom
en sådan gemensam Klubb. Inrättandet deraf
voro alt nedrifva skiljemurarne mellan
Stånden, åtminstone under vederqvickelsens
stunder, så att man icke aldeles vore främlingar
för hvarandra.
Hans E.xccliencc Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr von
Qvantens ifrågavarande Motion, jemte de
af åtskillige Ledamöter, rörande samma
Den 18 November e. m.
203
ämne nu afgifne yttranden, måtte till StatsUtskottet
remitteras.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans E.xcellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att sorn, efter hvad han tyckt sig
finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
instämmer i den mening Herr Tham yttrat.
Fastän ej röstägande medlem af Ridderskapet
och Adeln, har jag dock, såsom Riddarhus-
och Utskotts-Cantzlist varit tillstädes
vid Riksdagar sedan år 1810 i Örebro,
och dervid haft tillfälle att se de allmänna
Klubbar, som under tiden varit inrättade.
De öfriga Stånden hafva ej der
församlat sig, utan hvarje Stånd har haft
sina samqväm för sig. På de allmänna
Klubbarne, som egenteligen voro Ridderskapets
och Adelns, kommo, utom delta
Stånds Ledamöter, vanligen inga andra, än
Ståndets Cantzlister saint Utskottens Secreterare
och för öfrigt en och annan person,
som icke hörde till Riksdagen. Ett skäl
till inrättandet af dessa allmänna Klubbar
i Örebro var, att der icke fanns utrymme
för sådane sammankomster både af Ridderskapets
och Adelns samt de andra Ståndens
Ledamöter, som nu äga rum hos Herr
204 Den 18 November e. m.
LandtMarskalken i den förträffliga local,
sora dertill är upplåten. Jag ser derföre
ej något skäl, alt öka Statens utgifter med
dessa förslag, sorn tjena till intet, utan
anhåller att Herr Grefven och LandtMarskalken
måtte tillåta oss, att, utan Remiss,
afslå den väckta Motionen.
Flere hördes häruti instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att som han
redan för Ridderskapet och Adeln tillkännagifvit,
huru han ansett Ridderskapet och
Adeln i denna fråga hafva fattat sitt beslut,
fann Hans Excellence det nu mera
icke vara sig tillständigt, att deruti föreslå
någon ändring.
Upplästes Kongl. Maj:ts den i5 dennes
till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Berättelse,
om hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit,
sedan sista Riksdag.
Lades på bordet.
Justerades följande:
Den 18 November e. m. 2o5
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
17 November 1S23. 1
S. D. Remitterades till
RiddarhusUtskottet:
Herr Ribens, Carl "Wilhelm, elen 12
dennes på bordet lagde motion, alt Herr
Generalintendenten och Riddaren af Kongl.
Nord. Orden F. dorchimont icke måtte anses
behörig, att för Adeliga Ätten d’Orchimont
N:o 2227, intaga Säte och Stämma å Riddarhuset
, jemte de af Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie, Jacob, Grefvarne
von Schwerin, Fredric Bogislaus, och
Frölich, David; Friherrarne Åkerhjelm,
Gustaf Fredric, Boije, Ludvig, Boije, Fredric,
och Anckarswärd, Carl Henric; samt
Herrarne Rosenqvist, Fredric Leonard, von
Heijnne, Georg, Cederschjöld, Pehr Gustaf,
Lagerhjelm, Pehr, von Becker, Carl Johan,
von Qvanten, Carl, af Melin, Henric Georg,
Lefre'n, Johan Pehr, och Herr Riben,
rörande samma ämne denne dag afgifne
yttranden.
Ut Supra.
206
Den 18 November e. m.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm eftermiddagen
den 18 November 1S23-
S. D. Remitterades till
Constitutions Utskottet:
Kongl. Maj:ts den i3 dennes aflåtne,
och den 17 derpå följde på bordet lagde
Nådiga skrifvelse till Rikets Ständer, angående
utnämnandet af BondeStåndets a:ne
Notarier.
StatsUtskottet:
Herr von Qvantens, Carl, den i3
dennes på bordet lagde, motion, att en
gemensam Klubb för alla 4 RiksStånden
måtte på Statens bekostnad varda inrättad,
jemte de af Grefve Hamilton, John, Friherre
Anckarswärd , Carl Henric, samt Herrarne
Tham , Wolrath Rosenqvist, Fredric
Leonard, von Becker, Carl Johan, von
Hartmansdorff, August, och Herr von Qvanten,
rörande samma ämne afgifne yttranden.
Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan half g om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Den 20 November.
207
Thorsdagen den 20 November.
Plenum klockan io förmiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade utse tvänne
Ledamöter, hvilka, enligt 47 § Riksdagsordningen,
borde i Talmans-Conferencerne
deltaga.
Friherre Cederström j Jacob: Jag tager
mig friheten hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligast uppdraga
åt Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, att sjelf utse de personer,
hvilka äga att med honom deltaga
i de så kallade Talmans-Conferencerne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti det af Friherre
Cederström gjorde nyssberörde förslag.
Ropades Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken kallade
Grefve Hamilton Gustaf Wathier och Herr
Tham, Wollrath} att å Ridderskapets och
Adelns vägnar i ofvannämnde Conferencer
deltaga.
2o8
Ben 20 November.'
Herr Ugglaj Carl Wilhelmi anförde
skrifteligen:
Det måste för den ägta Fosterlandsvännen,
för den, som älskar den högsta
frihet i förbund med ordning, men sorn
tillika hatar och afskyr alla väckelser till
oro, alla småsinnets försök att söndra de
grundämnen , hvilkas förening utgör högsta
ändamålet för det constitutionela lifvet —
det måste, säger jag, för honom nödvändigt
framställa sig en glad känsla, då han fäster
sin tanka vid de händelser, sorn tilldragit
sig bos oss, under de sednast förflutne
åren af vår frihetsperiod.
Under denna forskning, och då illviljans
förstorings-glas med rätta bortkastas,
skall man erfara, att friheten hos oss utvecklat
sig, under den första Cyclen af
dess lif, i samma mohn, som upplysningen
hunnit allmännare öfvertyga samhälsindividerne,
att det enda och oeftergifliga
vilkoret för frihetens begagnande är eget
förnufts nödvändigt tvång.
Genom utöfningen af denna bildningens
och förståndets tillhörighet, framträder
lugnet och den sanna frimodigheten
först i sin sköna glans, och segrar öfver
alla exalterade försök, att vilja kullkasta
sakernas ordning. Man fäster sig då ej,
med
Den 20 November.
med ett revolterande oväsendej vid småsaker.
Man straffar sig sjelf strängt, och
är benägen till öfverseende med andra.
Men upplysningen, denna första princip
för bildningen af ett lyckligt samhälle,
har, under de senare åren, blifvit af Styrelsen
på det sorgfälligaste vårdad. Jämförom
oss med våra samtida Nationer, och
vi skola finna, huru hos de fleste detta
ädla ljus, som upplyser menniskorna om
sina rättigheter, blifvit af Styrelserna genast
qväft i sin första strimma, huru den Macliiavellistiska
regerings-princip, som stödjer
sig på okunnighet hos folket, yrkas och
predikas af både Lekmän och Prester. Yi
skola ytterligare finna hos några, huru friheten,
en gång vunnen, gått tillbaka, genom
reactioner af för högt spända fordringar;
då hos oss, jag vågar påstå det, den har
framskridit och uppnått en ståndpunct, tillfredsställande
för alla rättsinnade och billiga
anspråk.
Åkerbruket, modren för alla näringar,
har under sistförflutne fem åren förkofrat
sig; Handel och slöjder hafva blomstrat;
Bergshandteringen, denna rikedomskälla för
vårt land, har med nya produetioner ökat
exporten; Försvarsverket, Fäderneslandets
vigtigaste angelägenhet, har med ringa medel,
blifvit bragt på en, för våra fiender,
» H. i4
210
Den 20 November.
fruktansvärd fot; stora besparingar hafva
skedt af allmänna medel; Lagens skipande
hav visat, alt icke anseende gällt till personen,
utan att hyar och en fått åtnjuta
sina i lag bevarade rättigheter, och intet
land kan med vårt jämföras, hvad den
personliga säkerheten'vidkommer; Folkstoken
har ökat sig på ett förvånande sätt,
hvilket är ett ovedersägerligt bevis på allmän
välmåga ; frid och ostörda förhållanden
med andra Nationer, under stormiga tider,
bevisar äfven en politisk beräkning af ett
högre omfång •— med ett ord: intet har
stort den jämna gång ärenderna, efter vår
constitutiva författning, bordt hafva.
Förenom oss derföre, Mine Herrar! alt
hembära en tacksamlietsgärd åt Denne Furste,
åt Denne Hjelte-Konung, hvilken, med
Försynens nådiga bistånd, haft alla omsorger
osparde, för att lyckliggöra det Land,
som kallat Honom, att intaga en urgammal,
grundfast och strålande Thron. Om
man ville skåda uti en bedröflig framtid,
skulle redan saknadens tårar fällas öfver
hvad, som efter naturens visa ordning ändock
till slut måste inträffa. Men måtte
den tidpunkt ännu vara långt aflägsen, du
vi, eller våra barn skola erfara smärtan att
förlora Den, hvilken uti Majestätlig glans
låtit framstråla de mest ärofulla minnen,
med de mest älskvärda personliga dygder.
Jag framställer icke denna sorgliga utsigt,
Den 20 November.
211
Mine Herrar! för att uppröra Edra ädla
sinnen med oroande föreställningar, utan
Ilott, för att lata en trogen tolkning af
det allmänna tänkesättet ännu en gång återljuda
ibland Eder, samt för att visa, huru
redan samtiden vet att bedöma Hjelten och
Statsmannen.
Jag får således vördsammeligen föreslå
en Tacksägelse-adress till H. M. Konungen,
för att i underdånighet tolka Folkets lifliga
erkänsla förden Faderliga huldhet och den
Konungsliga Nåd, som altid utmärkt Hans
Maj:t visa regering; hvarjemte jag lika vördsamt
anhåller, att de respective MedStånden
härtill äfven måtte blifva inbjudne.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Utan att misskänna de
hedrande tänkesätt, som den siste värde
Talaren yttrat, och hvilka säkert delas af
alla, anhåller jag endast, att den Nådiga
Skrifvelse, Kongl. Maj:t i lika beskaffad fråga,
som denna, vid sista Riksdag till Rikets
Ständer aflat, måtte uppläsas.
Undertecknad RiddarlmsSecreterare:
Enär Kongl. Maj:ts vid sista Riksdag till Rikets
Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse angående
den då föreslagne tacksägelseadressen
icke finnes upptagen å Registret öfver
*
nia Den 10 November,
Första Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll vid samma Riksdag, är jag,
ehuru högstberörde Nådiga Skrifvelse troligen
befinnes bland de i Första Samlingen
tryckte Kongl. Maj:ts Propositioner och
Skrifvelser, likväl för ögonblicket icke i
tillfälle att kunna uppsöka och, såsom Hans
Execellence Herr Grefve af Wetterstedt önskat,
uppläsa ifrågavarande Skrifvelse.
Friherre Boije, Ludvig: Som det synes
nödigt, att den omförmälde Nådiga
Skrifvelsen varder uppläst, anhåller jag
att, innan det skedt, någon discussion i ämnet
icke måtte äga rum, samt att frågan
följagteligen må hvila på bordet, till dess
högstberörde Nådiga Skrifvelse hunnit framskaffas.
Herr von Hartmansdorff, August, uppläste
följande:
Då anordning af medel till Riksdagskostnadernas
bestridande plägar vara en af
Rikets Ständers första åtgärder, sedan Utskotten
blifvit satta, anser jag mig böra
utan uppskof underkasta Höglofl. Ridderskapets
och Adelns samt de öfriga Ståndens
pröfning, följande vördsamma framställning,
angående utbetalningen och redovisningen
af Riksdagskostnadsmedlen.
Alltsedan införandet af vårt närvaran
-
Den ao Novembe r.
de samhällsskick hafva ifrågavarande medel
utgått från RiksgäldsContoiret; men på
olika sätt. Mot slutet af 1809 och 1810
årens Riksmöte utbetaltes de, efter Statsutskottets
föreskrift, och Fullmägtiges anordning,
omedelbart från RiksgäldsContoiret,
till vederbörande Secreterare i Stånden
och Utskotten, efter uppdrag af dessa.
För Riksdagen i Örebro 1810 utbetaltes en
rund summa till StatsContoiret, som derefter
i andra hand liquiderade vederbörandes
räkningar; och ett dylikt förhållande
har sedermera fortfarit, till och med sista
Riksdag, då dermed tillgick på följande sätt:
I begynnelsen skrefvo Talemännen och BondeStåndets
Secreterare till Hans Maj:t Konungen
och anhöllo om medel till de första
kostnadernes bestridande, hvarom Nådig
befallning afgick till StatsContoiret.
Sedan bestämde och anslogo Rikets Ständer
först 17,000 R:dr och derefter 22,000 Ridr
B:co månadteligen för samma ändamål, att
räkna från Riksdagens början; hvilka medel
borde från RiksgäldsContoiret utbetalas
till StatsContoiret, och af StatsContoiret
anordnas till en viss af Kongl. Majit
utsedd tjensteman inom sistnämnde Verk,
hvilken åter, i sin ordning, borde utbetala
medlen efter LandtMarskalkens och Talemännens
requisitioner, eller efter af dem
godkända räkningar. För hvarje nytt beslut
i delta hänseende skrefvo Rikets Ständer
i underdånighet till Hans Majit Konun
-
2l4
Den 20 November.
gen och Han i Nåder till StatsContoiret,
utom det att Rikets Ständer lika ofta afläto
ProtocollsUtdrag till StatsTJtskottet, och
detta till RiksgäldsContoiret, om samma
sak, och ändtligen aflätos från Kongl. Majit
till StatsContoiret flera särskildta skrifvelser,
angående dithörande utbetalningar. Omsider
förordnade Rikets Ständer, att redogörelsen
för Riksdagskostnadsmedlen skulle
så vid i8a3, som följande Riksdagar vara
afslutad inom 6 månader från Riksdagens
slut; emedan andra utgifter i och för densamma,
då icke borde återstå att liqvidera,
än betalningen för icke fulländad tryckning
af RiksStåndens Protocoll och Bihanget
dertill, och hvilken kostnad borde af
RiksgäldsContoiret godtgöras. De tryckta
Handlingarne skulle der förvaras: och RiksgäldsContoiret
redovisa så väl för inkomsten
af försålda exemplar, som för återstoden
deraf. Sedan StatsContoiret afslutat
sin Riksdagskostnads-räkning i April månad
1824, å 242,000 R:dr, hvaribland
35,6oo R:dr tryckningskostnader, har RiksgäldsContoiret
ytterligare utbetalt sådane
under åren 1824, 1825, 1826 och 1827,
lill ett belopp af 18,000 Rulr. Således
hafva om Riksdagskostnadernas bestridande
dubbla föreskrifter utgått både till RiksgäldsContoiret,
som bordt anskaffa medlen,
samt i runda summor öfverlemna dem åt
StatsContoiret, och till detta Verk, som
bordt utbetala och specialitet’ redovisa dem.
Den 20 November.
2l5
Men som ingendera delen skedt blott i det
ena Verket, så finnes i StatsContoiret redogörelse
allena för de månadtliga från RiksgäldsContoiret
emottagna anslagens användande
under loppet af år 1823 och en del
af 1824, intill medlet af April, samt i RiksgäldsContoiret
för utbetalningen af de runda
summorne till StatsContoiret under samma
tid, och för de omedelbara utbetalningarne
till vederbörande fordringsägare, under
återstoden af år 1824, och under hela
de derpå följde 3:ne åren.
Ifrågavarande fördubbling i åtgärderna,
omgång i verkställigheten och styckning
i redovisningen kunde undvikas, om
man återvände till samma enkla förhållande,
som ägt rum år 1810. I sådan händelse
behöfde Rikets Ständer blott föreskrifva
RiksgäldsContoiret, att omedelbart
göra ifrågavarande utbetalningar^ och redogörelsen
stadnade ostyckad i detta Verk,
hvarifrån medlen i alla fall skola utgå, och
dit de inkomster, som genom Protocollers
och Bihangs försäljning kunna äga rum,
skola inflyta, och der återstoden af dylika
Handlingar i alla fall böra förvaras och redovisas.
Komma i och för Riksdagens skull
några utbetalningar i fråga, hvilka böra af
Kongl. Maj:t anbefallas; så kunna de verkställas
af StatsContoiret förskottsvis, intill
dess ersättning erhålles af RiksgäldsContoiret,
på samma sätt, som det tillgår med
/ %
2i6 Den 20 November.
de Riksdagskostnader, hvilka under närvarande
förhållanden gäldas, i början af ett
Riksmöte, innan Stånden hunnit organisera
sig och gifva RiksgäldsContoiret föreskrift,
om utbetalningarne till StatsContoiret.
Vördsamt vågar jag således föreslå, att
Rikets Höglo/l. Ständer måtte j med föreskriften
till RiksgäldsContoiret om Riksdagskostnadernas
bestridande förena befallning
j om deras utbetalning omedelbart till
vederbörande fordringsägare, sä väl under
Riksdagens lopp, som efter dess slut;
och det på samma grundersom hittills gällt
i StatsContoiret^ nemi. Herr LandtMarskalkens
och Herrar Talemännens requisitionerj
eller räkningar, som af dem eller
Utskottens Ordförande blifvit godkända och
inom samma prcescriptionstidj som tillförene
för af slutandet af redogörelsen, i andra
hänseenden; än Protocolls- och Bihangstryckningen.
Om Remiss till Höglofliga StatsUtskottet,
anhåller jag ödmjukeligen.
Begärdes på bordet.
Hans Excellence Herr Grefve Skjöldebrand,
cinders Fredric: Jag hade icke
ämnat mera framträda på detta rum, och
/ '
Den 20 November.
det af flere skäl, i synnerhet en upphunnen
hög ålder. Men jag är skyldig det minne,
jag efter mig skall lemna, att inför
Höglofliga Ridderskapet och Adeln, och genom
dess Protocollers publicitet, inför hela
Nationen, högtidligen förklara, att då jag
ej långt före Riksdagens början, begärde afsked
utur StatsRådet, det skedde af helt
andra orsaker, än fruktan för de anmärkningar,
som kunna göras öfver mitt förhållande,
som en af Konungens constitutionela
Rådgifvare, eller afsigten att mildra
de omdömen, som deraf kunna uppstå.
Tvärtom vill jag väcka uppmärksamheten
derpå, att jag är ansvarig för de underdåniga
råd, jag gifvit eller underlåtit
att lemna, till och med den dag, då jag
för sista gången bevistade StatsRådets sammankomst.
Med vördnad skall jag afbida
den dom, som, på Constitutionsenligt sätt,
deröfver kommer att fällas, och lugnt se
ned på alla förhastade anfall.
Tillåten, mine Herrar! den föråldrade
mannen, som sett många tider och skiften,
sett Sverge under fyra olika styrelseformer,
och hvars röst, då han ännu ägde
manna-årens kraft, vid stora tillfällen inom
dessa murar, med någon benägenhet blifvit
hörd ■— tillåten honom att i det sista
Tal, han förmodligen inför Eder kommer
att hålla, i sitt afskedstal från all verksam
befattning i det allmänna, uttrycka ett
2l8
Den 20 November.
Svenskt hjertås innersta önskningar, och
slutligen med få ord redovisa för sin offentliga
vandel.
Måtte alla Edra öfverläggningar, ej vikande
från deras högsta föremål, äfven och
i förening dermed åsyfta endrägt mellan
de två hvarandra motvägande Statsmakterne,
hvilkas samfällda bemödanden endast
kunna lyckas att göra Sverge sjelfständigt
och starkt! Måtte aldrig de gränsor å någondera
sidan öfverträdas, dem vår lyckliga
Constitution utstakat mellan dessa tvänne
makter! Måtte alla Edra beslut bidraga
att stadga den sällhet, Svenskarne framför
de flesta nationer njuta, under en lagbunden
Konungamakt och i skygd af en Constitution,
i min tanka, till största delen
den fullkomligaste, som af menskliga ofullkomligheten
kunnat åstadkommas.
Desse önskningar äro framtvungne af
den kärlek, jag från barndomen burit till
ett land, för hvars bästa mitt samvete säger
mig att jag ej försummat något af de
tillfällen, som erbjudit sig att våga lif eller
välfärd. Jag har varit bland de ifri gaste
af oppositionen, och det ej utan fara,
då en i sig sjelf despotisk regeringsform
trampades af envåldsmakten. Jag har upphört
att vara det, då en fri Constitution
heligt vördats af Regeringen. Svåra och
farliga värf hafva varit mig anförtrodde.
D e n 20 November.
Jag har ej tvekat ett ögonblick att mottaga
deni, och Försynen har gynnat utförandet.
I StalsRådet har jag, utan alla personliga
afseenden , följt min öfvertygelse.
Denna medvetenhet skall följa mig till den
ej långt aflägsna stunden, då jag går att
hvila i en jord, sorn huldt skall mottaga
en trogen son.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Företogs till pröfning Herr Thams,
Wollrath, den 18 dennes e. m. på bordet
lagde Motion, att Kongl. Majrts Befallningsbafvandes
afgifne såkallade Femårsberättelser
måtte skyndsammeligen på Statens bekostnad
varda till trycket befordrade.
Herr Tliarrij Wollrath: Jag har icke
vidare att tillägga den Motion, jag haft äran
göra, än, att blott billiga en anmärkning,
som dervid blifvit framstäld, nemligen,
att Landshöfdingarnes såkallade Femårsberättelse!’
äro åtföljde af Tabeller, hvilkas
tryckning jemte sjelfva berättelserna,
skulle, i anseende till deras vidlyftighet,
försvåra verkställigheten af mitt förslag,
samt att desse Tabeller följagtligen borde
sammandragas och serskildt utgifvas, Härvid
har jag så mycket mindre något att
erindra, som desse Tabeller ej innefatta
*
a ao
Den ao November.
någon åsigt af Landets tillstånd; och jag
önskar Mott, att hvad derom af Länestyrelserne
yttrats, måtte ostympadt komma
till allmän kännedom.
Herr Rosenblad„ Bernhard: Då jag
fruktar att mycket af den upplysning och
nytta, som af de så kallade Femårs Berättelserne
är att förvänta, skulle gå förloradt,
om från desamme skiljes de i sammanhang
dermed upprättade Tabeller, kan
jag ej instämma i den åsigt Herr Tham nu
yttrat, utan åberopar vördsammast hvad
jag förut i denna fråga haft äran anföra.
Herr Danckvardt j Magnus Georg: Jag
hade ej den äran vara närvarande, då Herr
Thams ifråga varande Motion väcktes, och
kunde således ej då upplysa det förhållande,
i afseende på denna fråga, som jag nu
anhåller att få anföra. Redan innan alla
Femårs Berättelserne med dertill hörande
Tabeller till Kongl. Majit inkommit, hade
jag öfverlagt, huru med deras allmängörande
lämpligast borde tillgå; och i anseende
till den betydliga kostnaden i och för
Tabellernes tryckning, uppgående, efter hvad
jag inhämtat, till minst i5oo R:dr B:co,
åtog sig ÖfverDirecteuren vid LandtmäteriContoiret
Herr Öfversten af Forsell benäget
att vid nämnde Contoir låta uppgöra
ett sammandrag deraf, hvilket sammandrag,
utgörande 3:ne Tabeller, ock är i det när
-
Den 20 November.
» 221
mäste färdigt; och har min mening varit,
att hos Kongl. Maj:t framställa fråga om
tryckning af dessa 3:ne Tabeller, jemte Berättelserne.
Jag har dock för egen del intet
emot, att alltsammans tryckes, ehuru
det kommer att medföra en betydlig kostnad.
Herr Rosenqvist af Åkershult, Fredrik
Leonhardj hade inlemnat följande, som
upplästes:
I fråga om den af Herr Tham gjorde
framställning, rörande Herrar Landsböfdingars
Femårs Berättelser, delar jag fullkomligt
den värde Ledamotens åsigter, så
vidt de angå berörde Berättelsers ostympade
allmängörelse, genom tryck; men då
jag icke läst Femårs Berättelserna från StockliolmsStad
och Län,och ingalunda vill grunda
min öfvertygelse på de uti en Tidning gjorde
sammandrag; så kan jag, för min enskilda
del, icke förena mig med någons öfvertygelse,
att berörde Berättelser till deras intrinsequa
halt och värde, böra derefter
bedömas, hälst jag för en känd och erkänd
sanning antager, att Stockholms Stads och
Stockholms Läns Styrelse ännu alldrig stått
tillbaka, då fråga varit om noggranhetj
fullständighet och säkerhet i uppgifter,
som bemäldte Embetsverk meddelat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken\\zmsVä\\&.e, att Herr Thams
221
Den 20 November.
ifrågavarande Motion; jemte de af åtskilige
Ledamöter, så väl den 18 dennes e. m.
som i dag i anledning deraf afgifne yttranden,
måtte till StatsIJtskottet remitteras,
hvilket bifölls.
Friherre Boije > Ludvig: Jag hade en
motion att göra, hvilken likväl vore förekommen,
om någon närvarande Ledamot
af Ministéren ville besvara en fråga, som
jag anhåller få framställa. Jag önskar nemligen
att veta, om Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående StatsVerkets tillstånd
och behof är under tryckning, och när den
derifrån är att förvänta, samt huruvida det
inträffar så tidigt, att något ännu återstår
af motionstiden. Jag döljer ej ändamålet.
Det är, att kunna begagna motionstiden till
andraganden, som jag anser af vigt och
nödvändighet, men då jag ej på förhand
kan känna fullkomliga innehållet af Högstberörde
Nådiga Proposition, ville jag först
hafva del deraf, innan jag yttrade mig
derom. Jag vågar försäkra, alt ingen känner
lifligare önskan, än jag, att gå Regeringen
tili mötes i Dess framställningar om
Rikets behof, om hvilka jag naturligtvis
nu ej kan yttra mig; men jag tror dock
sättet att uppfylla dem vara Nationens
ensak. Jag vågar hoppas, att, ehuru mörk
Riksdagen ser ut, mörk derföre, att Bänkmans
valet ännu vid denna Riksdag ägt rum,
Den 20 November.
223
— dock så mycken frihet skall finnas på Riddarhuset,
alt Nationens Representanter kunna
sjelfva bestämma sättet för anskaffande
af hvad, som erfordras.
Herr von Schulzenheim , David: Till
svar å den af Friherre Boije, framställde fråga
får jag äran upplysa, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof redan är lagd under trycket och
ofördröjligen kommer att till RiksStåndens
Ledamöter utdelas.
Friherre Boije: Jag kan ej åtnöjas med
ordet ofördröjligen j utan hemställer, om
icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
för godt, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära att åtmistone åtta dagar före
Motions-tidens slut undfå del af den omförmälde
Kongl. Propositionen.
Herr von Schulzenheim: Jag trormig redan
hafva upplyst, att ifrågavarande Kongl.
Proposition ofördröjeligen, det vill säga,
inom högst få dagar, och således mycket
förr än Åtta dagar före Motions-tidens slut,
är att från trycket förvänta.
Friherre Boije: Då är jag nöjd.
Föredrogs å nyo Rikets Ständers JustitiaeOmbudsmans
den 4 dennes afgifne och
Den 20 November.
den 14 derpå följde på bordet lagde Memorial,
innefattande cn allmän redogörelse
af JustitiaeOmbudsmannen öfver förvaltningen
af det honom anförtrodde Embete;
och fann Ridderskapet och Adeln för godt
att samma Memorial till Lagutskottet remittera.
•
Vid förnyad föredragning af Kongl.
Majrts den i5 dennes till Rikets Ständer
aflåtne och den 18 derpåföljde e. m. på
bordet lagde Nådiga Berättelse om hvad
sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan sista
Riksdag, beslöt Ridderskapet och Adeln,
uppå derom af Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord Proposition,
att samma berättelse skulle läggas
till Handlingarne.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Kongl. Maj:ts den i3 dennes
aflåtne samt den 17 derpåföljde på hordet
lagde Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående StatsVerkets tillstånd och
behof.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
det synes, som inga andra göromål, än
nya Motioners väckande nu vore förhanden,
och enär ingen dertill sig anmält,
tager
/
Dea 20 November. 22.')
lager jag mig friheten munteligen andraga,
hvad jag sedermera skall skriftligen framlägga.
Hvarje utväg, som kan begagnas, att
förkorta Riksdags-göromålen är utan tvifvel
en vinst. Ett af hindren för att utan
tidspillan genomläsa och pröfva Utskottens
Betänkanden, är, att uti dem bevekelsegrunder
och tillstyrkanden ofta finnas sammanblandade,
så att Läsaren, för att urskilja
de sednare, måste genomgå hela Betänkandet,
och styckevis utplocka hvad som bör
beslutas öfver, eller icke. Sådant borttager
tid ej blott för Ståndens Ledamöter, utan
äfven för Talmännen, som skola göra Propositioner
på dessa Betänkanden, och för
ExpeditionsUtskottet, sora skall expediera
dem. Om derföre Utskotten, såsom LagUtskottet
brukat, vid slutet af hvarje Betänkande
i bestämda redactioner i få ord
sammandroge hvad de tillstyrkt, så hade
Läsaren tillfälle att med en blick se hvad,
som åsyftades, och hastigt bedömma, huruvida
han till ledning för sig behöfde
genomläsa hela Betänkandet eller ej. Jag
hemställer således vördsammeligen att samtelige
Utskotten måtte anmodas , att alltid
i slutet af deras Betänkanden , synnerligen
då de är o af vidsträcktare omfattningt
göra en kort framställning af deras förslag,
hvilken må tjena till öfversigt af det
i H. i5
27.6
Den 20 November.
hela och till bestämd rättelse vid beslutets
fattande samt expedierande; och att detta
sammandragj för att genast falla i ögonen
pä den läsande_, mätte urskiljas frän
den öfriga texten antingen genom en bredare
marginalj eller anförings-tecken i
brädden.
Om Remiss af detta förslag till ExpeditionsUtskottet,
på det att rättelser eller
förbättringar af mitt förslag må af detsamma
kunna, om så nödigt pröfvas, derjemte
framställas till Stånden, anhåller jag
ödmjukeligen.
Herr RosenbladBernhard: Jag får
äran till alla delar förena mig med hvad
Herr von Hartmansdorff anfört, och blott
tillägga, att jag skulle anse för bäst, om
samma method, som nyttjas i Franska Kamrarna
af deras Comiteer, äfven antoges bär,
eller att i alla Betänkande!), vid slutet deraf,
infördes ett sammandrag af Resultatet. I
öfrigt anhåller jag, att den begärda Remissen
måtte utsträckas till samtlige Utskotten.
Herr von Becker ^ Carl Johan: Jag
instämmer äfven till alla delar uti hvad
Herr von Hartmansdorff så väl anfört.
v
Lades på bordet.
Den 20 N o ve ruber.
Grefve Frölich_, David: Den omständighet,
att Ridderskapet och Adeln, för
närvarande icke lärer hafva något ämne
att öfverlägga om, har förmått mig alt
skynda hem efter ett förslag till Motion,
hvarmed jag eljest ej ämnat framkomma,
förr än jag fått tillfälle närmare granska
det, hälst jag af Allmänna Tidningarne
sett, att jag torde hafva misstagit mig i
åtskilligt af det historiska i saken. Då likväl
något annat ärende nu icke är för handen,
får jag, under förnyad erinran om
det ofullständiga i den historiska framställningen,
äran uppläsa följande.
Härefter anförde Grefve Frölich skrifteligen:
De
fleste inom delta Hus torde böra
anses äga kännedom om de märkvärdiga
discussioner och åtgärder, som vid sista
Riksdag ägt rum i anledning af Friherre
Åkerhjelms Motion ”om tillåtelse för främmande
personer att fä såsom åhörare öfvervara
Ridderskapets och Adelns sammankomster.
” Att således ingå i någon vidare
utveckling af den grundsatts, hvarpå denna
frågas bedömmande hvilar, anser jag
desto hälldre öfverflödigt, som knappast
något skäl för eller emot kan upptänkas,
som icke redan är anfördt, och finnes upptagit
i de yttranden, så skriftliga, som
muntliga, hvilka en hvar kan läsa i de
Den 20 November.
tryctta Protocollerne, och hvilka verkehren
synas hafva uttömt ämnels likhaltighet;
äfvenså förmodar jag, att hvar och
en redan derom fattat sin öfvertygelse,
och jag inskränker mig följaktligen till en
kort resumé" af frågans öden och behandling,
innan jag kommer till sjelfva Motionen.
Den 17 Mars 1823 afslogs Friherre
Åkerhjelms Motion genom Votering, och
mången har ansett denna utgång, såsom
en följd af contrapropositionen, som lydde:
”Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln för närvarande ej hafva medgifvit
offentlighet vid Ståndets öfverläggningar.”
Man har, kanske ej utan skäl, förmodat,
att ett större antal af Ridderskapets och
Adelns Ledamöter skulle hafva voterat Ja
i stället för Nejj om de icke ansett sig
hälldre böra antaga den medelväg, som
orden ”för närvarande" erbjödo, då den,
utan att synas för alltid afgöra frågan, blott
innebar ett offer för tillfället åt de personers
känsla, hvilkas uppskrämda fantasi för dem
målat skräckbilder, som man väl förutsåg
snart skulle försvinna. Jag anför detta
blott i förbigående, såsom ett prof, huru
resultatet af en discussion ofta hänger på
ett hår, och huru blott ett par ord, skickligt
inflickade i en Proposition, möjligtvis
kunna gifva voteringen en opåräknad vändning.
Huru än härmed förhöll sig den 17
D»n 20 November.
2^9
Mars, är det likväl säkert att äfven en stor
del af deni, sorn hurde till pluraliteten,
få dagar derefter syntes hafva ångrat siri
seger, och nu liksom deltogo med minoriteten
i den sorgsna sinnesstämningen, som
alltid följer en öfverilning i spåren. Det
är bekant, att sedermera, under loppet af
Riksdagen frågan ikläddes formen och egenskapen
af elt Lagförslag om Offentlighet
för alla fyra Ståndens öfverläggningar, motiveradt
genom en Kongl. Majlis Kådiga
Proposition. Såsom sådan gick den, efter
Remiss, till Lag- och OeconomiUlskotlen ,
och hade så nära råkat in i GonslilutionsUtskottct.
Hvad många förutsett, nemligen
att den på sådan vandring skulle gå vilse,
och förlora sig, inträffade också verkligen.
Utskotten kunde icke komma någon väg
med en sådan question; omöjligen kunde
den anses och behandlas såsom föremål för
Civil-, Criminal- eller Oeconomisk Lagstiftning,
att gemensamt af alla Stånden afgöra»,
i tnån af pluralitet. Försök alt få den
betraktad såsom Constilutionsfråga ville icke
heller Ivckas. Den afvisades således såsom
ett ämne, utan bestämd egenskap, dermed
man icke kunde sig befatta och Stånden
låto dervid bero. Frågas nu, hvad månne
är den då? Jo! det man genast och i enlighet
med dess natur bordt låta den få
vara: En af hvarje Stånds välbehag beroende
Polis-fråga, tili den grad enkel, alt
dc åtgärder, som i anledning deraf kunde
Den 20 November.
komma att vidtagas, hvarken behöfva räka
i strid med Grundlagarne, eiler göra
något tillägg eller ändring i RiddarhusOrdningen
nödigt, för att kunna verkställas,
när som hälst. Så åtminstone framstår den
för mitt begrepp, och enligt en sådan åsigt
får jag vördsammast föreslå:
1:0 Att, så framt Ridderskapets och
Adelns tillstädeskomneLedamöter under detta
Riksmöte ej öfverstiga 800 till antalet,
Läcktaren måtte upplåtas till plats för
ioo främmande personer, såsom åhörare,
under vilkor: att, vid äfventyr alt af A^akten
blifva utförde, iakttaga fullkomlig tystnad,
och att genast afträda, enär, i anledning
af derom väckt, och af Ridderskapet
och Adeln bifallen Motion, LandtMarskalken
dertill gör uppmaning.
2:0 Då Läcktaren, i enlighet med förestående
Punkt, upplåtes, skall, genom
Riddarhus Fiscalens försorg, hvarje gång
anslag till Plenum göres, en öppen lista
upprättas till inskrifvande af 100 personers
namn under lika många särskildta ordningsnumror.
Denna Lista skall finnas att tillgå
i RiddarhusCancelliets förmak, ifrån den
tid anslag göres, till och med slutet af
hvarje Plenum, och äge en hvar, i den
ordning anmälan sker hos Vaktbetjeningen,
få sine namn anteknade till erhållande af
Inträdes billetter, så långt de räcka, och
Den 20 Ao v r m h r i.
hvilka billetter, gällande endast för de under
samma dag påstående Plena, alltid vid utgåendet
från Läcktaren skola afletnuus till
den Vakthafvande.
3:o En kungörelse i enlighet med förestående
?.:ne punkter skall anslås å Rid —
darhusdörren till Vederbörandes efterrättelse,
samt en lämplig korrt annonce tili skickas
Redactionen af en bland Stadens dagblad,
vid samma lid, som anslag till Plenum
göres.
4:o Riddarhus-Fiscalen kommer, att,
i enlighet med förestående Beslut, indela
Bänkarne åt Ridderskapet och Adeln nere
i Salen, samt låta numrera Bänkarne å Läcktaren.
Åge ock i öfrigt inseende öfver autekningen,
Billet-utdelningen, och annonce1
ingen.
Friherre Boije j Ludvig r Jag får äran
begära, att den motion, Grefve Frölich
nu väckt, måtte få hvila på bordet. Ehuru
öfverflödigt det vill synes, att nu uppehålla
sig dermed, kan jag likväl icke underlåta,
alt göra en anmärkning, som visar,
huru lätt man,, då man är inne på Democr
a liska principer, går för långt, och icke
beräknar, hvar man stannar. Uti den afgifne
Motionen är oss föreslaget, att i Publicitet
gå längre, än sjelfva Engelska Parlamentet,
der den likväl så länge ägt rum.
a3a
De 11 ao November.
I Engelska Parlamentet behöfs nemligen,
blott att en enda Ledamot ropar ”Claer
House” och genast försvinner Galleriot. Hos
Oss åter skulle eu serskildt discussion och
ett formligt beslut, föranledt af LandtMarskalkens
proposition, erfordras, innan de
åhörare, som besvärade oss, kunde aflägsnas.
Grefve Frölich: Det af Friherre Boije
anförde förhållande, eller att i Engelska
Parlamentet endast hehöfves ropet ”Claer
House’’ för att huset genast blir tomt, anser
jag vara rätt i England, hvarest ingen
Lag finnes, som tillåter främmandes inträde
under Representanternes rådslag. Der är
det blott, en tillåtelse, ett bruk, som, utan
Parlamentets speciella tillstånd, äger rum.
Man går der in i Parlamentet, som i en
Kyrka, eller på elt Spektakel. Der anser
jag det vara rätt, att en Representants ensamma
röst deciderar, om åhörare få qvarstanna
eller ej; men dä jag föreslagit en
speciell tillåtelse för Publicitet hos Oss,
sä är min mening, att ingen får inträda,
utan i kraft af denna tillåtelse, och med
de villkor den föreskrifver. Vid ett sådant
förhållande blifver det ej möjligt, att hvarken
folk magt eller Democratiska principer
kunna influera. Ingen kommer in, utan
att exponera sig för att blifva utledd, om
han gör buller, eller på något annat sätt
öfverträder föreskrifterne. Under sådan bestämd
men villkorlig tillåtelse bör det ej
Den 10 N»Timber.
233
vara nog, att blott en enda Representant
önskar Åhörarnes utvisande. Bland 8 å 900
personer, hvaraf Ridderskapet och Adeln i
mitt LagFörslag supponerats bestå, vore
underligt
Grefve Frölich afbröts genom ankomsten
af HofCanzleren och Commendeuren
af Kongl. Nordstjerneorden Herr D. von
Schulzenheim, hvilken, A Kongl. Majrts Höga
vägnar, aflemnade Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner
till Rikets Ständer, af den 29 sistlidne
October och den r3 dennes.
1:0 Om afhjelpande af den årliga bristen
i Salpeter-fonden och örn ett förändradt
sätt för Salpeter-gärdens uppbärande.
2:0 Om fortfarandet af det vid sednaste
Riksdag beviljade anslag till anläggande af
en vattenledning till Carlskrona.
3:o Angående Vacance-afgifts erläggande
af Rust- och Rotehållare vid Båtsmansliåilet,
då Båtsmän under Krig afgå.
4:o Angående hästars presterande i stället
för manskap af Extra roteringsskyldige.
5:o Om förhöjning i Rotehjelpen för
svaga Rotar inom Kronobergs och Calmar
Län.
234 Den 20 No v em lier.
6:0 Angående förändrade grunder för
Lego- och SaluSågars samt Valk- och StampVerks
beskattning.
7:0 Angående anslag af vidare nödige
medel till understöd för utflyttningar vid
ägoskiften; äfvensom till forlskylidande af
Afvittringsverket i Rikets Norra Provincer.
8:0 Att Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning,
angående grunderne och vitkoren för
Hemmansklyfning samt afsöndring af jord
eller andra Lägenheter ifrån Heraman; af
den 19 December 1827, må gälla, äfven i
afseende på Säteri Rå- och Rörs och FrälseHemman,
samt att föreskrifterne om SäteriByggnads
underhållande å Säterier må upphöra.
9:0 Angående någon jemkning i grunderne
för Recognitions-skogarnes skattläggning.
Hvarjemte Herr HofCnnzleren aflemnade
Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer af den 29 sistlidne October,
angående yrkad befrielse från Rotering för
Tynderö Socken i WesterNorrlands Län.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren,
att lill Kongl. Maj:t framföra Ridde 1 —
skåpets och Adelns underdåniga vördnad,
Den ?.o No ve 111 b e r.
2 35
jemte försäkran , att Kongl. Maj:ts Nådiga
Propositioner och Skrifvelse skulle med
första varda tili handläggning företagne.
Sedan HerrHofCanzleren blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, fortfor Grefve Frölich
sålunda:
I fortsättning af ett argument, hvars
föresatts jag enoncerat, får jag blott med
få ord säga, att då Ridderskapets och Adelns
närvarande Herrar Ledamöter antagas till
omkring 800 Personer, är det lätt fattligt,
att, om det blott berodde på en enda Ledamot,
att förmå alla Åbörarne att gå ut,
vore nyttan af den föreslagne Lagen ingen.
Det kunde väl alltid finnas någon, som af
en blott ide’ att roa sig, ville se Åbörarne
som oftast ramla ut för trapporna. Det
argument, som Friherre Boije med en så
segrande ton och med så mycken värma
använd t emot mig, under förmodan, att
jag vore ledd af democratiska principer,
förljenar ej vederläggning. Kanske missförstods
mitt uttryck, då jag sade, att Engelska
Parlamentet ej gifvit främmande personer
tillåtelse att inträda, under deras
öfverläggningar. Jag bör då förklara, att
Engelska Parlamentet tvärtom förbudit all
publicitet vid deras sammanträden, men
att delta förbud, af aktning för Folkets
rätt, aldrig af Parlamentet blifvit satt i
verkställighet.
Den 20 November.
Hvarföre skulle ej äfven vi medgifva
denna rätt, så obetydlig i sin tillämpning»
alt blott ioo Personer få tillgång till våra
sammankomster, dådet sker i enlighet med
Lag? Och då Lag får gälla, äfventyras icke
eller att en nyck , eller servila tankar,
skola tillintetgöra det åsyftade ändamålet.
Friherre Boije: Jag hade trott mig
kunna uppskjuta med vidare yttrande i
ämnet, lill dess det, efter Bordläggningen,
i hela sin vidd förekom; roen ett ord har
undfallit Grefve Frölich, hvilket jag erkänner
har skakat upp mig. Han hav åberopat
Folkets rätt.
Blott för detta ord, och missförstådda
begrepp derom, blodade verlden i 3o
år; och jag tror då angelägit vara, att vi
icke falla i sådana missförstånd. Ja, jag
frågar, kan man vä! erkänna ioo personer
ur Mobben utgöra Svenska Folket; och
ligger det ingen förvillelse i ett sådant begrepp.
Jag ber om förlåtelse, om känslan fört
mig för långt; men kan väl hela det vördnadsvärda
Svenska Folket, för hvars väl
vi handla, och inför hvilket vi redovisa i
våra Protocoller; kan begreppet om detsamma
så bortblandas, alt vi skulle anse
Läktarens Ledamöter verkligen utgöra Svenska
Folket. Jag är den värde Motionären
♦
I) e ii ?.r> j\'o v em b« r.
i
iZ7
serskildt förbunden, för det lian utpekat
tillfället, dS Talaren kan komma i strid
nied Läktaren. Har. liar nemligen föreslagit,
att åliörarne ej knnde utvisas, utan
efter föregången Discussion och Proposition
af LandtMarskalken; men jag frågar, vore
väl delta ett tillräckligt, beskydd för den
Talare af minoriteten, som hade både Läcklaren,
och Pluraliteten inom Ståndet emot
sig, eller hvad beskydd hade han att vania,
då han hånades af Läktaren, och skulle
begära beskyddet af Läktarens Medhållare,
Pluraliteten? Nej. Blifva garantierne
icke sådane, alt hvarje Ledamot kan gifva
sig beskyddet sjelf, så blifva de också inga.
Jag reserverar mitt vidare yttrande i
liufvudsaken, till dess den förekommer till
afgörande, dag har alldrig ämnat förolämpa
Grefve Frölich. Jag har kändt honom
ifrån dess ungdom, som en hederlig karl,
fast vi nu äro af olika meningar.
Herr Rothlieb, Carl Fredric: Som jag
cj kan hysa andra tänkesätt, än dem jag
bade, då jag, vid slutet af 1818 års Piiksdag,
väckte Motion om Publicitet vid Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar, förenar
jag mig till alla delar med Grefve
Frölich, och anser för en heder att göra
det. Då frågan nu blifvit begärd på bordet,
vill jag, när den förekommer till afgörande,
vidare yttra mig deiöfver.
233
Den 20 November.
Grefve Frölich: Jag linde ej väntat,
att Lii ensam om publicitetens försvarande
vid detta tillfälle ; men orsaken dertill
torde igenfinnas deri, att frågan redan blifvit
begärd på bordet. Det är således endast
på Friherre Boijes mot min rigtade
anfall, som jag har att svara, och som jag
torde få tillrätta-visa. Dervid undanbeder
jag mig först och främst alla complimenter
från Herr Friherren nu och för alltid. Jag
har dessutom icke yttrat mig, såsom han
citerat. Jag har icke påstått någon folkets
rätt att bär intränga; men jag har talat
om den aktning för folkets rätt man hyser
i England. Att yrka den äfven här,
vore väl icke något fel, då, enligt första
raden i Riksdagsordningen, det heter: Rik”sens
Ständer äro Svenska Folkets Representanter.
”
Grefve Horn _, Claes Fredrik: Jag hade
ämnat yttra mig i denna fråga; men jag
är förekommen af Grefve Frölich, med
hvilken jag således förenar mig.
Friherre Boije: Jag begär, att blott
få säga några ord. Jag har verkligen aldrig
ämnat göra Grefve Frölich någon compliment,
utan endast mig sjelf den rättvisa,
att ej hafva, då jag talade om de democratiska
idéerne, åsyftat någon personlighet.
Jag får nu blott tillägga, alt Herr Grefvens
omdöme är mig fullkomligen likgiltigt.
Lades på bordet.
Den ao November.
a3g
Upplästes ofvannämnde af HofCanzleren
i dag aflemnade Nio Kongl. Maj:ts
Nådiga Propositioner och en Nådig Skrifvelse.
Lades på hordet.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen istockholm den
20 November 1323.
S. D. Remitterades till
StatsUtskottet :
1:0 Kongl. Maj:ts den i3 dennes aflåtne
samt den 17 derpå följde på bordet
lagde, Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående StatsYerkets tillstånd och
behof.
2:0 Herr Thams, Wollrath, den 18
dennes e. m. på bordet lagde Motion, att
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes afgifne
så kallade Fem-Års-Berältelser, måtte skyndsamligen
på Statens bekostnad varda till
Den oo 8 o re in b e r.
trycket befordrade; jemte de af Herrarne Rosenblad,
Bernhard, Dankwardt, Magnus Georg,
Rosenqvist, Fredric Leonard och Herr
Tham, rörande samma ämne, afgifne yttranden.
Lagutskottet:
Riksens .Ständers Justitae-Ombudsmans
den 4 dennes afgifne, och den i4 derpåföljde
på bordet lagde, Memorial, innefattande
en allmän redogörelse af Justitiae-Ombudsmannen,
öfver Förvaltningen af det
honom anförtrodde Embete. Ut Supra.
Utdrag af Protocollet, hållit hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm den
20 November 1828.
S. D. Föredrogs å nyo Kongl. Maj:ts
den i5 dennes till Rikets Ständer aflåtne,
och den 18 derpåföljde e. m., på bordet lagde,
Nådiga Berättelse, om hvad sig i Rikets
Styrelse tilldragit sedan sista Riksdag; och
beslöt Ridderskapet och Adeln, att samma
Berättelse skulle läggas till handlingarne
Ut Supra.
Hög
-
Den 22 November f. m.
Högioflige Ridderskapet och Adela åtskiljdes
klockan tre qvart till i e. m.
Tn fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.,
Lördagen den 22 November.
Plenum klockan io förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Listor till
■val af Ledamöter uti följande Utskott, och
hefunnos dertill hafva blifvit utsedde:
I Constitutions Utskottet:
N:o 115. Grefve LagerbjelkeAxel.
5p. Friherre Rålamb, Claés.
276. — Lewen; fulhnägtig Herr
König j Carl Fredrik.
1117. Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf.
J919” — BrakelGustaf Anton.
2152. — af Uhr, Carl David.
1 StatsUtskottet:
K:o 110. Grefve von Lantinghausen;
fullmägtig Grefve von Schwerin,
Fredric Bogislaus.
1 H. 16
Den ■2.'?. November f. m.
N:o 117. Grefve von Stedingk; fullmäglig
Grefve Hamilton, Gustaf
Wathier.
220. Friherre Palmstjerna , Carl
Otto.
792. Herr Lagerhielm, Pehr.
86'1. — von Gegerfelt; fullm äg
tig
Herr von Schantz,
Carl Petter Ulrik Otto.
i5p4* — von Heijne, Georg.
1626. — Olivecrona; fullmägtig Hr
Heijkenskjöld, Ludvig
Dettlof.
1662. •— Nordenfelt, Olof.
2275. — Lefren, Johan Pehr.
I BevillningsUtskottet:
N:o 88. Grefve von Seth; fullmägtig
Friherre Leijonhufvud, Ahraham.
53. Friherre Leijonskjöld; fullm.
Hr Tham, IVollrath.
318. — Liljehorn, Gustaf.
338. — Tersmeden, Wilhelm
Fredrik.
137. Herr Eketrä; fullmägtig Grefve
De la Gardie, Axel.
4q6. — Ståhlhammar; fullmägtig
Hr Heijkenskjöld, Carl
Wilhelm.
5oi. — Pålman; fullmägtig Herr
Rothlieb, Axel.
I
Den 22 November f. in. 243
N:o 1870. Herr von Rappolt; fullmägtig
Hr Uggla, Göran Gustaf.
20 t o. — af Geijerstam,, Olof.
2 15g. — af Wingård, Johan.
2287. — af Rolen, Johan.
2298. —- af Billbergh, Johan Pet
ter.
1 B ane 0 Ut s ko 11 et:
N:o 246. Friherre Manderström; fullm.
Hr Franc Sparre,
Bengt Erland.
322. — A n ekar swärd, Carl
Henrik.
377. — Reuterskjöld, Axel.
862. Herr Gyllenkrook, JohanGöran.
io33. — Hammarhjelm, Carl Fre
drik.
i543. —• Hederstjerna, Erland.
1861. — von Hartmansdorff, Au
gust.
2013. B. — Rosenblad, Bernhard.
2262. — Hegardt, Christian Bern
hard.
1 Lag Utskottet:
N:o 366. Friherre Ehrenborgh, Casper
Wilhelm.
814- Herr Gyllenhaal, Lars Herman.
1917. — Berg von Linde, Johan
Albert.
2.44 Den 22 November f. m.
N:o 2263. Herr von Lindecreutz, Justus
Christopher.
I Ail mann a Besvärs- och Oeconotnie
Utskottet:
N:o 19. Grefve Douglas; fullmägtig
G l efve Posse, ArvAd.
69. Friherre Uggla; fullm. Gref
ve
Frölich, David.
97. — Fägerskjöld; full
mäglig
Grefve Hamilton,
Jaeol).
2t T. — Cederström, Jacob.
2^5. — Sprengtporten, Jacob
IFilhelm.
706. Herr Rosénmiiller ; fullmägtig
G refve von Rosen, Carl
Axel.
185/j. — von Böhnen, Carl Fre
drik.
2109. A.—» Anckarswärd, August.
2218. — von IVeigel. Christian
Ehrenfried.
2 3/J8. — af Forsell, Carl Gustaf.
2279. — af Tannström, Nils Ma
gnus.
O
2288. — Akrell, Carl Eredrik.
1 Exp editionsUtskottet:
N:o 236, Friherre Stjerneld, Algernon.
D en 22 No ve ra ber f. ra. ^45
N:q i 618. Herr Elgenstjerna, Carl Magnus.
2161. — ef Zellénj, Nils Vilhelm.
I Riddarhus Utskottet:
6o. Grefve Mörner■, Carl.
133. •—•
Snoilskyj Nils.
i. Friherre Oxenstjerna af Eka,
Carl Gabriel.
i55. —
Stael von Holstein,
Jacob Salomon.
293. —
Falkengren; fullmäg-
tig Friherre TVretle
Fabian Jacob.
478. Herr
PrintzenskjöldAxel.
io55. —
Bråkenhjelm, Pehr Rein-
hold.
i3o4- —
Kuylenstjerna _, Gustaf
Wilhelm.
i3i3. —
Ehrenpreus ; fullmäktig
Hr Riben j CarlTVilhelm.
i566. —
Kröningswärdj Lars Ul-
rik.
1798. —
Bruncrona., Gustaf A-
dolph.
2220. —
af EkenstamIsraél.
Friherre A nekar sivär cl, Carl Henrik
harle inlämnat följande, som upplästes:
Då 4i §. Riksdagsordningen bestämt
uttrycker, hvilka( personer icke få deltaga
246 De n 22 November f. m.
uli Utskott, eller val till Utskotts Ledamöter,
och Bänkmansvalen inom Riddarhuset
äro den act, hvarifrån val till Utskottsledamöter
äger sin upprinnelse och början,
anser jag mig å nyo böra framlägga
min Protest emot alla Utskottssättningarne,
såsom i min tanka olaglige, derigenom, att
de uti ofvannämde § från deltagande i val
till Utskottsledamöter uteslutne personer,
detta oagtadt, deltagit uti Bänkmansvalen,
hvarigenom just dessa i Lagen rösträttighet
förmente personer ägt tillfälle, att inom
minst ii eller 12 Bänkmans-afdelningar
bereda det resultat af Utskottssättningar,
vi nu erfara; denna är den juridiska anledningen
för mig, alt afsäga mig den
plats, som, i följd af detta val, blifvit mig
i BankoUtskottet an visad ; men härtill kommer
äfven den moraliska betänkligheten,
att den vigtiga frågan om en mynlreglering,
såsom en mera allmän Önskan, säkerligen
kommer att vid denna Riksdag till
verkställighet befordras, och således planen
för en financereglering att af BancoUlskotlet
beredas; min öfvertygelse är, att
financeregleringar alltid blifva i yttersta
måtto problematiska, då de sakna sammanhang
med ett väl ordnadt StatshushållningsSyste^e,
och då jag icke nu mera än förr
varit i tillfälle, att inom mitt Fädernesland
upptäcka något sådant, bar jag icke
heller velat blottställa mig för delaktighet
i en plan, för hvars lyckliga utgång jag
D en 22 November f. m.
under närvarande förhållanden Iror mig;
sakna alla galanlier; oell då jag af båda
dessa sammanstötande omständigheter anser
mig icke böra emottaga den plats i
BankoUlskoltet, jag härmedelst liar äran afsäga
mig, skall jag likväl bjuda till alt
ifrån min Bänk fylla min pligt, såsom
Folksrepresentant, och af all min förmåga
söka motverka ökade skatter, och ibland
dem, i främsta rummet sådane, som vilja
hämta sin upprinnelse ifrån det olycksbådande
StatsläneSystemet.
Herrarne Anckarswärd , Augnst, von
Böhnen, Carl Fredrik> König, Carl Fredrik,
och Gyllenkrok, Johan Göran, af sade
sig äfven de dem i Constilulions-, Banco-,
samt Allmänna Besvärs- och OeconomieUlskotten,
uppdragne Ledamots-bclaltningar.
Grefve Frölich, David, hade inlämnat
följande, som upplästes:
Hindrad af opasslighet att i dag personligen
uppkomma i Ridderskapets och
Adelns Plenum, får jag härmed vördsamt
tillkännagifva, att jag ej kan emottaga den
plats i Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
som jag af rygtet hört, alt Ridderskapets
och Adelns Herrar Eleetorer åt
mig lenmat.
Den 22 N o v e ro b e r f. m.
Herr Kröningswärd, Lars Ulrik ^ ha*,
de inlämnat ett så lydande anförande:
Hindrad af egna angelägenheters bevakande,
att öfvervara Riksdagen i bela
dess längd, får jag härmedelst äran afsäga
mig det förtroende Högloflige Ridderskapefc
och Adeln igenom dess Eleetorer mig visat,
att såsom Ledamot uti Riddarhus!!Inskottet
deltaga»
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att sedanåtskiilige
bland Ridderskapets och Adelns
Herrar Bänkman blifvit valde till Eleetorer,
hade derigenom följande Vacancer
bland Herrar Bänkman uppkommit t
Uti 6:te Blink mans Afdelningen
Efter N:o 138. Grefve Adelswärdj Erie
Reinhold»
Uti 8 '.de Bankmans Afdelningen r
Efter N:o no. Friherre Taube> Carl.
Uti q: de Bänkmans Afdelningen:
Efter N:o 200. Friherre Åkerhjelm af Margretelund
3 Gustaf Fredric.
Uti
Efter N:o 246. Friherre Manderström;
Den 22 November f. m.
=49
fullmtigtig Herr Franc SparreBengt
Erland.
Uti 17:de Bänkmans Af delningen:
Efter N:o gi. Herr MörnerCarl Slellan.
Uti 21 :sta Bänkmans Af delningen.
Efter N:o 473, Herr Coijet,, Carl Fredric.
Uti 23:dje Bänkmans Afdelningen.
Efter N:o 792. Herr Lagerhjelm„ Pehr.
Uti 3o :de Bänkmans Afdelningen :
Efter N:o i543. Herr Hederstjerna^ Erland.
Uti 31 :sta Bänkmans Af delningen:
Efter ]N:o 1594- Herr von Hejnne^ Georg.
Uti 47 :de Bänkmans Afdelningen :
Efter N:o 2245. Herr von Hedenberg ,
Carl August.
Uti l\g:de Bänkman s Af delningen :
Efter N:o 2275. Herr Lefréns Johan Pehr.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
bcmälte BänkmansAfdelningar, ult i
nästa Plenum utvälja nya Bankmän.
Den 22 November f. in.
Grefve von Schwerin_, Fredrih Bogislaus:
Enligt Riksdags Ord u in ge lis 66 §,
åligger det Rikets Ständers Fullmäktige i
Banken, att vid hvarje Riksdag inför Rikets
Ständer eller deras Revisorer redovisa
för sin förvaltning. Den tillfredsställelsen
att få redovisa inför Rikets Ständer
sjelfva, har dock hittills icke fallit på Bancostvrelsens
lott. Under den lid, som föregick
Bankens publicitet, kunde sådant
icke komma i fråga, och uti Reglementet
af år i823 är det uttryckcligen föreskrifvit,
alt Fullmägtige skola redovisa inför
BancoUtskottet. Jag hemställer derföre till
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ilögloflige Riddeiskåpet och Adeln, om icke,
då, enligt 3a §. Riksdagsordningen,
Rikets Ständer äga rätt att vid hvarje Riksdag
utfärda Instruction för BancoUtskottet,
Ridderskapet och Adeln skulle vilja anmoda
detta Utskott, att till Rikets Ständer
aflemna BancoFulImägtiges berättelse om
Bankens tillstånd och deras redovisning för
förvaltningen deraf.
Lades på bordet.
Herr CederschjöldPehr Gustaf j anförde
skrifteligen:
När man besinnar, huru svårt det är,
att i Ståndens Cancelliet- kunna få genom
-
Den 22 November f. m. n5i
ögna de på bordet liggande handlingar,
oell nästan omöjligt att derstädes kunna
rigtigt granska dem; så lärer väl livar och
en, utan vidare bevisning, lätt finna, huru
mycket grundligare, samt till och med
fortare, ärenderna skulle kunna behandlas,
derest alla Kongl. Majrts Nådiga Propositioner
och Skrifvelser, samt från Utskotten
inkommande handlingar genast blefvo tryckte
och i Stånden utdelade. För att vinna
detta ytterst vigtiga ändamål, och det på
ett sätt, att Riksdagskostnaderna, långt ifrån
att derigenom ökas, tvärtom tillika kunde
i någon mån minskas, får jag vördsammast
föreslå:
1:0. Att alla ifrån Kongl. Maj:t och Utskotten
till RiksStånden inkommande acter
genast tryckas hvar för sig i särskild
nummerföljd, och blott förses, hvar inom
sin klass, med ordningsnummer, sorn
på hvarje sida upprepas, i column-titteln.
2:0. Derest en sådan act ej ensam skulle
utgöra ett helt eller halft ark, kunna antingen
flera tryckas på samma papper,
eller ock särskilt utgifvas på hela eller
halfva qvartblad, utan afseende derpå,
att en eller annan sida blefve otryckt.
3:o. Alla dessa acter böra tryckas i det
format och med den stil, som för Hillänget
till RiksSlåndens Protocoll anses
Dea 32 November f, m.
lämplig» t, ex. lika», som viel sisliedne
Riksdag»
4:o. Till minskning i renskrifhings-betjeningen»
kunde Utskotten ej behöfva aflemna
mer än ett skrif vet och ordentligen
underskrifvet original-exemplar af
hvarje Betänkande, eller annan skrifvelse
till ExpeditionsUtskottet, hvarifrån det
slutligen skulle aflemuäs till förvarande
i Riddar hus-Archi vet»
5:o. Till utgörande af det såkallade Bihang
tili samtliga Riks Ståndens Protocollj
kunna ofvanbemälte lösa aeter af
hvar och en sjelf hopfogas och sammanbindas
i följande flockar eller samlingar»
nemligen:
Första Samlingen: Innehållande Kongl»
Maj:ts Nådiga Propositioner och Skrifvelse?
samt på Rikssalen hällne Tal.
Andra Samlingen: Innehållande Riksens
Ständers Revisorers samt JustitiasOmLudsrnans
Berättelser. Dessa måste för denna
gång såsom hittills omtryckas; men för
framtiden borde de, till omtryckningens
undvikande, genast utgifvas i Bihangets hunnit
och med dess stil.
Tredje Samlingen: Utgörande de ifrån
Konstitutionsutskottet ankomne acter.
Den 22 November f. ni, 253
Fjerde Samlingen: De ifrån StatsUtskottet.
Femte Samlingen: De i från Bevillningsutskottet.
Sjette Samlingen: De ifrån BancoUtskoltet.
Sjunde Samlingen: De ifrån Lagutskottet.
Åttonde Samlingen: De ifrån Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Nionde Samlingen: De ifrån Expedit
tionsUtskottet ankomne förslag lill Riksens
Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl.
Maj:t, Riksdagsbeslut m. ra.
Tionde Samlingen: Utgörande de ProtocollsUtdrag,
hvarigenom RiksStånden meddelat
hvarandra sina beslut. Denna Samling
måste tryckas i ett sammanhang. ProtocollsUtdrageu
om Remisser tyckas ej behöfva
tryckas. Derest något särskilt Utskott
skulle nedsättas, borde dess aeter utgöra
en egen Samling.
6:0. Alla dessa Handlingar böra i Boklådorna
hållas allmänheten till handa, lill
ett pris af 1 eller 2 sk. arket.
7:0. Upplagan kan göras olika stor af de
särskilta Samlingarne. Sålunda kunde,
4
254 Den 22 November I. m.
af dea Tionde Samlingen, 2 5o exemplars
upplaga vara tillräcklig. Af Andra Samlingen
behöfdes för denna gång, icke
heller göras större upplaga; emedan de
Handlingar, som komma all i den innefattas,
redan blifvit utdelade; men för
framtiden borde upplagan göras så stor,
att, sedan det vederbörliga antalet exemplar
blifvit med allmänna Tidningarne
utdeladt, 800 exemplar kunde återstå
till nästföljande Riksdag. Detsamma kunde
äfven gälla för den del af Första
Samlingens Handlingar, som redan blifvit
af trycket särskilt utgifne. Men af
alla de Öfriga Samlingarne borde upplagan
åtminstone vara 800 exemplar, för
alt kunna till StåndsLedamöterna utdelas,
, och likväl tillräckligt antal för afsalu
vara öfver; och af vigtigare Handlingar
kunde upplagan efter omständigheterna
göras något större.
8:0. Till hvarje Samling författas genom
ExpeditionsUtskottets försorg ett särskilt
Register, samt derjemte ett allmänt Register
öfver hela Bihanget.
9:0. Af detta Bihang torde ett exemplar
böra tillställas hvarje LandshöfdingeEmbele,
samt ett tillräckligt antal afläggas
tilt utdelning bland UtskottsLedamöterne
vid nästkommande Riksdag.
Den 21 November f. m.
255
Jag anhåller, att denna motion må
med de öfrige RiksSlånden comrnuniceras.
Lades på bordet.
Herr Montgomerie , Fabian, hade inlämnat
följande anie Memorial, hvilka upplästes:
Genom
erfarenheten tyckes Opinion
böra vara tillräckligt stadgad, att den nuvarande
flyttningstiden för Tjenstehjon på
landet är den mäst olämpliga, och att den
tjenligaste torde vara emellan Midsomirtarsdagen
och den i Julii. Då har Landtmannen
fullbordat sitt åkerbruk, kreaturen äro framfödde
och utsläpte, alla nödvändiga sysslor
undangjorde, långa dagar och goda vägar att
flytta på, och den tillflyttade får derigenom
vara med vid inbärgningen af det
höfoder, hvarmed kreaturen kommande
vinter skola stillas. Allt detta talar så
mycket för denna förändring, att det hinder
häremot, som vid förra Riksdagar anförts,
nemligen att Allmogen den tiden af
året har brist på medel att aflöna sitt tjenstefolk,
bör lämnas utan afseende, emedan
de flästa gifva Spannemål och Kläder. Dessutom
bör ett mindre ondt stå tillbaka för
det stora helas nytta och fördel.
Hvad åter angår Städslotiden, så hör
den ej vara så oinskränkt, som Tjenste
-
256 Den 22 November f. m.
hjonsstadgan medgifver, utan rättas sålunda
att allt aftal eller städsel, som göres tidigare
än den i April och sednare än dea
24 Maji förklaras för ogildt.
T Städerne, der Städslo- och Flyltningstiden
är 2 gånger om året, kan den
vara, som dea är, i April och October,
oförändrad, om man så tycker. Derigenom
kunde nutidens hog för inflyttningar,
att söka grannlåt och lättsysslor häst före*-  Lommas.
Om eommunieation med de andre Respeclive
Stånden och Remiss till Oeconomie-
och EesvärsUtskottet anhålles.
Vördsamt Memorial!
Olämpligheten af det uti vår Svenska
Lutherska Församling oroande och andakten
störande bruk, att midt under Gudstjensten
uppläsa Kungörelser, Efterlysningar
och Publicationer af alla slag, ofta nog
sedligheten kränkande, hoppas jag, att alla
Religionens sanna vänner i alla Stånd lika
med mig inser; och jag vågar derföre
föreslå, att hos Kongl. Maj:t utverka ett
Påbud, att ofvanherörde Kungörelser genom
Prästens uppträdande på Predikstolen
straxt efter hela Gudstjenstens slut få uppläsas.
Med föreläggande derjemte, att den,
som icke stannar qvar att afhöra pålys
ningar
-
Don 22 November f. m. 207
ningarne, må skylla sig sjelf för den olägenhet
och försummelse, som deraf kan
uppkomma.
Om communication med de öfrige Re•spective
Stånden oell Remiss till vederbörligt
Utskott anhulles.
Dessa 2:ne Memorial lades på bordet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard 3
anförde skriftligen:
Allmänna Lagen stadgar uti g CapitJet
11 § HandelsBalken: fordrar någon,
then gälld han vet gullden varabcite
hälften af thet han fordrat, målsägandens
ensak. — Den häruti bestämda ansvarigheten
mot den bevisligt begångna brottsligheten,
anser jag, i anseende till Följderna
för den lidande, vara allt för ringa.
En person, som fordrar den skuld, han
vet vara betald, han må antingen sjelf hafva
uppburit valutan, eller genom ordet
Ordres dertill auctoriserat annor man, begår
ju i och med detsamma ett så mycket
större brott, som han derjemte missbrukar
Lagens magt, för att åtkomma sin nästas
Egendom. Om nu härvid tillika tages
i beräkning, att genom ett så nedrigt
rofferi en hel familles välfärd ofta nog
1 H. 17
258
Den 22 November f. m.
kan helt och hållit förstöras , särdeles om
det går så långt, att den oskyldigt fordrade
och dömde nödgas träda i bysättningshäckte,
sedan hans tillgångar först blifvit
medtagne, innan han kommit i tillfälle, att
genom en långsam och depensif rättegång
bevisa bedrägeriet, och få sitt åter, hvilket
senare till och med kan blifva en
omöjlighet, i händelse tillgång saknas hos
Bedragaren; så anser jag mig böra föreslå,
att ii § uti q Capitlet HandelsBalken hädanefter
måtte erhålla följande lydelse.
”Fordrar någon lion Konungens Befallnings”hafvande
eller Domaren den gäld, lian
”kan öfverbevisas hafva af vetat vara gull’
’den _, bote fulla beloppet, af det lian saflunda
fordrat. Har Svarandens Egen”
dom tillika blifvit utmätt och försåld s elller
han i Bysättnings-licicktet inmanad,
”ersätte Sökanden fulla skadan och bote
"den fordrade summans Sexdubbla belopp,
"eller i brist deraf ^ arbete å någon Kro”nans
Fästning från ett till fem åir, allt
"efter sorn Svarandens skada och förlust
”vara kan. I hvilkendera händelsen som
■”häldstj skola böterna ther de utgäj väfra
Målsägarens ensak och Sökanden skyl-.
”dig att oafkortadt ersätta Svaranden all
"den kostnadj han visar sig hafva på sin
rätts försvarande användt.
Detta mitt Memorial torde remitteras
till Lagutskottet, för att med dess Betän
-
Den 22 November f. m. 259
kande beledsagadt, comnumiceras de Respeclive
MedStånden.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo Herr Ugglas,, Carl
Willielm, den 20 dennes på bordet lagde
Motion, angående en Tacksägelse-Adress
till Hans Maj:t Konungen; och upplästes
Kongl. Maj:ts den 25 Januarii 1823 vid
sista Riksdag till Rikets Ständer nflåtna
Nådiga Skrifvelse, angående den då föreslagne
Tacksägelse-Adressen.
Hans Ecccellence Herr Grefve af Wetterstedt
, Gustaf: Det är med anledning af
Hans Maj:t Konungens mig gifna Nådiga
befallning, som jag får den äran, alt inför
Herr Grefven och LandlMarskalken samt
Högh Ridderskapet och Adeln förklara, det
Kongl. Majrts tänkesätt i afseende på den
föreslagna Tacksägelse-Adressen äfven nu
äro enahanda med dem, hvilka blifvit yttrade
uti den upplästa Nådiga skrifvelsen.
Kongl. Majrt har redan vid Riksdagens öppnande
på RiksSalen genom Herr LandtMarskalken
och de öfrige Ståndens Talemän
emottagit dyrbara bevis af Rikets Ständers
tacksamhet och tillgifvenhet. Dessa
äro nu för Kongl. Majrts hjerta lika tillräckliga,
som vid sistlidne Riksdag, och
Kongl. Majrt behöfver derföre icke någon
Den 22 Novem ber f. m.
särskild framställning, för alf., .såsom <cn
faderlig Konung, förlita sig på trögna undersåta
re.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanrhMarskalken hemställde, att Herr Ugglas
ifrågavarande Motion malte, i anledning
af hvad Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt yllradt, få förfalla.
Bifölls.
Hterr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
har visserligen ingenting emot, att frågan
om Tacksägelse-Adressen må förfalla, men
jag kan icke erkänna den grundsalts, att
Regeringen skulle kunna på förhand hindra
Rikets Ständer, att till Thronell frambära
hvilka framställningar, som häklst. Så vidt
det är denna åsigt, sorn grundlagt Ridderskapets
och Adölns beslut, får jag emot detsamma
mig reservera.
Föredrogs å nyo Grefve FrÖlichs, David,
den 20 dennes på hordet lagde Motion,
angående offentlighet vid Ridderskapels och
Adelns öfverläggningar.
Grefve Hamiltonj Johns anförde skrifteligen:
11
.: . •' *; 7
Då jag i hufvudsaken förenar mig med
Den 22 No v em be i f. in.
Grefve Frölich, vill jag blott framställa eu
fråga lill antagonislcrne af hays. Moli.osi.
Mine Herr.ar!
Hvarifrån kommer dea kallsinnighet hos
folkel, nied hvilken det ser våra Riksdags»
göromål fortgå? Månne vi ej få tillskrifva
denna liknöjdhet våra föråldrade former,
sorn ej mera slå i jemvigt med lidens, fordringar
?;
Men för att vara korrt, vill jag blott
uppehålla mig vid den hälsosamma innovation,
sorn egentligen i dag kommer att
utgöra föremålet för vår öfverläggning.
Hvilket olika, förhållande i- England;
ehuruväl Parlamentet är födi af rikedomen
och corruplionen, inger det likväl det mest
lilliga. intresse hos folket. Att upplösa.delta
problem beböfves blott Lvu ord: publicitet
och allmän opinion. Tillslut Parlamentet
för allmänheten, och, hvad värre vore, fjettra
pressen och J skolén snart få se Venedig
i stället för London.
Mine Herrar! Jag besvär eder, tillåten
nu en upplyst publik vara vittne till edra
öfverlägguingar och J, skolén snart se samina
intresse småningom utveckla sig; national-sinnet
taga en ädlare rigtning, och
en verklig allmän opinion uppkomma, som
Den a i November f. m.
skall blifva den starkaste barrier mot all
corruption, af hvad slag det vara må. Då,
säger jag, är det möjligt, att det aristocratiska
elementet vinner en önskad aktning,
som det ty värr saknar nu. Under förutsättande,
att allmänna sederna antogo en
bättre caractere, måste äfven vi knäböja för
verldens drottning, jag menar allmänna opinionen;
och jag tror det vara oss nyttigare,
att stå under detta förmynderskap,
än under cotteri-opinionen, som nu tyckes
utöfva ett så stort inflytande på mångens
handlingssätt. Denna sednare har ännu aldrig
alstrat annat än ett sjukt sinne, som närer
titel- och afundsjukan m. m. Då deremot
en sansad allmän opinion föder ett friskt
sinne, som framkallar en activ rivalitet,
som upphöjer själen och qväfver små-passionerna;
med ett ord, som föder ambitionen
att vara stor, genom sig sjelf, och ej
genom nedsättandet af concurrenterne, med
hvilka man jemför sig. Se der den sanna
medborgerlighetens tecken och det mål, dit
civilisationen framgår med raska steg, i trots
af de hinder, som läggas i vägen. En gång
denna ståndpunkt upphunnen, skola alla
menniskovärdets lyten, af brist på näringsmedel,
af sig sjelfve utdö, i främsta rummet
vani teten, som på corruptionens irrvägar
inlockat så mången yngling, och som
störtat slutligen hela familier i elände.
Jag resumerar mig. Tillåten gode Her
-
Den 22 November f. m.
a63
rar! publicitet vid edra öfverläggningar,
och cotterie-opinionen skall åtminstone förlora
en del af den magiska kraft, den hämtat
under vår castrerade tryckfrihets vingars
skugga.
Friherre Sprengtporten j Jacob Wilhelm:
Jag vill icke inlåta mig i ett vidlyftigt
försvar af principen för offentlighet
vid representationens sammanträden. Allt
efter den olika synpunkt, hvarifrån denna
fråga betraktas, synes mig svaret sjelfmant
erbjuda sig.
Blott i afseende på sättet, för offentlighetens
införande, delar jag icke i alla
hänseenden den värde Motionärens tanka.
Jag anser nödvändigt, att Ridderskapet och
Adeln framställer såsom princip, att frågan
blir bifallen, icke positift, ulan negatift;
icke såsom en lag, utan såsom ett begifvande.
Sådan är ock den offentlighet, som
äger rum i Engelska Parlamentet. Från
denna synpunkt anser jag så väl sjelfva
princip-frågan, som det Reglementariska deraf
böra utgå. Den förra synes mig vara af
den vigt, att den endast genom en § i RiddarliusOrdningen
kan bestämmas. Det reglementariska
lärer omisskänneligen tillhöra
vår OrdningsStadga. I anledning häraf
får jag till en början äran föreslå Ridderskapet
och Adeln en § lill införande i
RiddarhusOrdningcn af följande lydelse:
204 Den 22 November f. m.
”Enär Ridderskapet och Adela för tillfället
beslutat, att ett Plenum, en d’el deraf,
eller en viss frågas behandling skall
äga rum för lyckta dörrar, tillätes ingen
främmande åhörares närvaro. Har Orduingen
i ett Plenum på ett eller annat sätt
blifvit, störd genom en eller flere främmande
åhörare, pröfye och.afgöre LandtMarskalken
i mohn af sakens beskaffenhet af egen myndighet,
eller med anledning af derom väck t
fråga, om en, eller flere, eller alla, de
främmande åhörarne böra.'aflägsnas, och galle
hvad LandtMarskalken bestämt intill Ple--  ni slut.
Verkställigheten af LandtMarskafkens
beslut tillhör RiddarhusFiscalen.”
Hvad beträffar de reglemenlariska fö-,
reskrifternes bestämmande; anser, jäg att
läcktaren bör delas i tväone afdelijiugar;
den ena att upplåtas åt publiken, dock
med de villkor, att ingen, som är af starka
drycker öfverlastad, må, inlåtas, saint alt
i öfrigt en anständig klädsel erfordras;
den andra, alt begagnas såsom en afskild
tribun, till hvilken LandtMarskalken må
äga att genom RiddarhusFiscalen utdela
poletter åt de öfriga RiksStåndens médlemmar
eller andra personer, som dertill anmält
sig hos Ståndens Ledamöter. Jag anhåller
om remiss af detta mitt yttrande
Den 22 ]\o v ernber f. rn.
a65
till, RiddarhysUtskoUet i sammanhang med
Motionen.
Friherre Åkerhjelm Gustaf Fredric:
Jag är fullkomligen öfvertygad, att en villkorlig
och med kloka garantier omgifvem
publicitet vid våra öfverläggning»!; skulle
åstadkomma ett öka dt intresse hos folket
för national-represenfcationen. Jag hade också
äran att, vid 1823 års. Riksdag, väcka
Motion härom. I anledning af frågans behandling
vid 1818, års Riksdag,, då den
äfven väcktes af en annan Ledamot, och
remitterades till RiddarhusUtskottet, samt
med stöd af RiddarhusOrdningens i jt, j8
och 51 §§, ansåg jag mig äfven böra beledsaga
min Motion med anhållan om remiss
till detta Utskott. Motionen förekom sedermera
inom detta Stånd till pröfning,
och efter en långvarig, intressant och liflig
Öfverläggning beslöt Ridderskapet oell Adeln,
att frågan skulle remitteras till RiddarhusUtskottet.
Jag instämmer fullkomligt med
den värde Motionären, i afseende på sjelfva
ideén om publiciteten, hvilken jag med
samma värma omfattar nu sorn förr; men
rörande sättet för dess verkställande, så
till det economiska, som till de bestämmelser,
hvilka blifva nödige för bibehållande
af säkerhet och ordning vid offentliga
plena, anser jag, att frågan bör remitteras
tili RiddarhusUtskottet, hvilket det lärer
tillkomma, att utarbeta förslag, till Stud
-
266
Den 11 No v ernber f. m.
gauden i detta afseende, hvilka, när de till
Ridderskapet och Adeln inkommit och här
lill öfverläggning företagas, lemna lämpligt
tillfälle för mig och hvar och en, som det
ästundar, att utveckla frågan, om hvars riktighet
jag uti tidens lynne och opinionens
hilliga önskningar sedan i8a3 funnit ökade
anledningar att vara öfvertygad. Skälen
mot saken kullkasta, som mig synes, icke
öfvertygelsen, att hon, rätt förstådd och
rätt behandlad, skall åstadkomma nytta och
icke skada, och jag hämtar stöd för denna
tanka uti den omständighet, att denna slags
offentlighet i England, Frankrike och Beijern,
eller främmande personers åhörande af
lvamrarnes öfverläggningar i dessa länder,
icke derstädes medfört hvarken våda eller
oreda, utan måhända snarare ökat intresset
för NationalRepresentationen och de vigtiga
angelägenheter hon behandlar. Emot missbruk
af denna tillåtelse måtte det vara lätt
att ställa författningar och deras verkställare
, som beifra de öfverträdelser, hvilka
möjligen kunna föröfvas, och befordra till
ansvar den eller de, som missbruka den
medgifna lagliga friheten. I afseende å
sjelfva Ideen instämmer jag derföre i Motionen,
och anhåller, att den, jemte de i
anledning deraf, af åtskilliga Ledamöter
yttrade meningar, måtte remitteras till RiddarhusUtskottet.
Herr Rothlieb, Axel ^ förenade sig med
Friherre Åkerhjelm.
Den 22 November f. m.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
, Gustaf: På de af Frih. Åkerhjelm
anförde skäl, förenar jag mig med honom uti
anhållan om proposition på remiss till RiddarhusUtskottet.
Jag tror mig dervid böra
tillägga några ord. Då offentligheten vid
RiksStåndens öfverläggningar och främmande
åhörares inträde på detta rum ovillkorligen
kräfver antagandet af sådana reglementariska
stadganden och ansvars-bestämmelser,
hvarigenom säkerhet och lugn må
kunna tryggas och bevaras; så är jag fullkomligen
öfvertygad, och äfven berättigad
att yttra denna öfvertygelse, att om en
sådan lag, på sätt 87 § Regeringsformen,
föreskrifver, af Rikets Ständer blifver faststäld,
och Kongl. Maj:ts bifall understäld,
Kongl. Maj:t, som redan vid sista Riksdag
yttrade siri instämmande tanka i hufvudsaken,
skall till RiksStåndens enskilta pröfning
och utan afseende på deras samfällighet
i beslutet, öfverlemna, ej allenast att
på sig tillämpa sjelfva grundsattsen, utan
äfven den dermed i oskiljaktigt samband
varande lag, till beredande af ordning och
lugn bland åhörarne.
Friherre Boije, Ludvig: Jag skulle
tro, att då det är fråga om att vidtaga en
ny anstalt, ligger det inom pligtens område
hos den auetoritet, som äger afgörandet,
att grundligen pröfva den föregifna
nyttan, jemföra den med de olägenheter,
268 D c ii 29, iVoycniho! f. m.
sorn kutma vippstfioch lala afvägnmgen,
emellan dessa förhållanden gifva, beslutet.
Jag. har sett mångå frågor, uti, hvilka, ali-»,
milana opinionen ensamt, åstadkommit beslut;
men, jag har älven hör,t dessa beslut
af en sednare lid ogillas». Jag har med
uppmärksamhet öfvervigt, frågan under denna,
Riksdag., oqh äfven, i hvad på, mig. ankommer,
sökt leda mig frana till ali. den
stora nytta, som åsyftas med denna anstalt.
Då. jag ald rager de fraser, som här blifvit
yttrade, för att safta sinnena i skakning,
U.tan att veta livar man. korn,ruer att, stadna ,.
har jag icke kommit till några andra möjligheter,
än afl; publiken skulle komma, torr
i erfarenhet om våra förb ami lingar; och,
att bevistandet af ilidderskapets och. Adelns
öfver läggdin gar skulle mera uppmuntra* hågen
för det consti Lutionella lii vet. — Dröjsmålet
med våra Fr.ytocollers tryckning är
redan godtgjprdt, då Dagbladen ia„. högst
18 timmar efteråL meddela allmänheten kännedom.
af hvad vi förqhafve, ja stundom.kännedom.
äfven al'uppsnappade ord, utur Talarens
yttrande, innan lian, ännu. fått begagna
sin lagliga rätt, att'dem, vid justeringen,
emot andra utbyta. Skilnaden är ju
då blott dessa timmar. Den andra omständigheten
Ater, eller att hågen för det consttlulionella
lifvet derigenom skulle blifva
större, synes mig ganska problematisk; ty
om förslagets antagande leder till hågens
förqväfvaude hos Ridderskapets och Adelns
D oi) vi November f. m.
269
Talare; så liar ju ilen stora saten lappat
mer än flen kan vinna. Jag skall gerna
lemna u Sido aliade skräckbilder mntl vidrört;
jag 'skrik! till och med tro, att sedan
man sKillt sig ander det nya väldet: opi11
knis-male teli, denna blir moderatare bär,
äu den visat sig annorstädes; jag skall lian
hända glömma hvad jag sjelf sett med egna
agon; glömma den dag, under 1789 å'rs
Riksdag, då Riddarhustorget och Riddarhusets
trappor hvimlade äf en sorlande och
botande folkhop; och jag skall icke våga
ihågkomma, ätt Ridderskapets och Adelns,
att liela Rikets lugn då bevarades deraf,
att denna hop icke ägde inträde inom vart
samlingsrum; men jag skall deremot erindra
Eder, att af alla Lagstiftarens egenskaper
gifves ingen angelägnare att äga och
uppfylla, än menniskokännedomen; och att
den malte säga Eder, ätt i samma mön J
öken fordringarna på Edia Talares mod,
i samma nion minskcn J deras håg och
följaktligen också deras antal. Det är utom
ali fråga, alt i samma stund galleriet här
får inträde, uppstå nya consideratiöner
att iagttaga, och en ny fara alt väga; den,
att icke afvika från Opinionen, för att ej
till personen depopulariseras; men jag frågar:
föddes väl hvarje menniska med det
mod, att, när Fäderneslandets viii fordrar
det, bravera opinionen? Gäf naturen det åt
alla? Nej, visst icke; men liurudana lagar
stiften J då, när J ställen deni i opposition
27° Den 22 November f. m.
till Naturens egne? Må det tillåtas mig en
framställning af vigt. Ibland oss uppträder
en ung man, uppkallad måhända af den
vackraste välmening och de bästa motiver;
han visar anlag till talanger, men misslyckas.
Han har då talat inom ett samhälle
af bröder, som , med deltagandets tystnad,
skonsamt bedömma hans framställning;
han går ifrån oss, hämtar mera erfarenhet,
berigtigar sina ideer; och återkommer, kanske
en dag, att taga ett rum ibland våra
Talare, hedrande för honom och nyttigt
för Fäderneslandet; och det var en följd
af bevarad håg; men skulle det också hafva
ägt rum, om Galleriet varit vittne till
hans första missöde? Eller ägen J väl någon
säkerhet, att de 100 personerne der skulle
med samma skonsamhet behandlat honom?
Jag tror det icke. Frågan concentrerar
sig då i denna vigtiga punkt: vinner
väl Fäderneslandet, vinner Ridderskapet och
Adeln något på, att alla dessa vigtiga Considerationer
uppoffras, blott för att några
timmar förr tillfredsställa den populära nyfikenheten?
Mine Herrar! ännu blott några
ord. Jag önskar få erinra Eder om en
sanning, som icke kan motsägas, och som
här synes angelägen att minnas. Ja, det
är af 5o års erfarenhet bestyrkdt, att friheten
har oftare fallit för missbrukade frihetsbegrepp,
än för ministeriel despotisme.
Slutligen, och då jag med smärta erfarit,
att den, som nu talar emot dagens opinion,
Den 22 November f. m.
afven talar emot pluralitetens; bör jag kan
hända också gifva ett försvar för min egen,
ehuru redan detta är smärtsamt. Tryggt
frågar jag, hvilket annat tänkbart motif kan
väl mana mig till detta motstånd, än den
innerligaste välmening för mitt fädernesland?
Ja, med känsla af den våda förslaget
har med sig, har jag önskat, att, så mycket
i min magt stått, aflägsna den dag, då
Ridderskapet och Adeln skall betyda intet,
och hopen allt. Hvad annat skulle det väl
vara; ty icke är just jag den af Edia Talare,
som behöfver vara den räddaste, att
låta höra mig. Mina yttranden vid förra
Riksdagar och vid denna skola visa, att jag
aldrig varit rädd, att uttala den sanning, jag
trott vara nödvändig. Mig skall Galleriet
aldrig ingifva någon fruktan; och personligen
befarar jag ingen ting.
Herr RosengvistFredrik Leonhard 3
anförde skrifteligen:
Vid Riksdagen 1823, då frågan discutterades
om tillåtelse för främmande personer,
att på Riddarhuset under Ridderskapets
och Adelns sammankomster få inträde,
var jag af den tanka, att en slik
tillåtelse ej borde någon Svensk Medborgare
förvägrasj så långt rummet medgaf.
Att min mening då varit sådan, bevisar
min till Protocollet afgifne skrifteliga Reservation,
mot Pluralitetens beslut.
Den 22 November f. m.
Efter lillryggTdagdo fern Sr, liar ja»
nu åter haft elen tillfredsställelsen, att få
höra samina fråga å 113m väckas af eii för
sina ädla och patriotiska tänkesätt högt
värderad Ledamot, Herr Grefve Frölich,
Så , sorn jag tänkte i detta ämne år 18a3,
så är äfven mili öfvertygelse nu, och den
skall alltid förblifva enahanda? ty för den,
som icke talar eller gör annat, än hvad
han efter hästa samvete och öfvertygelse
anser vara rätt, för den kan det aldrig
blifva vådligt, att handla öppet, och låta
hela verlden höra hvad lian säger. Endast
den, sorn umgås med skefva och friheten
förnärmande åsigter, behöfver vara
rädd att låta främmande personer vara vittne
till hans tal.
Och då vi, såsom Representanter, åro
Folkets Ombud, så är väl intet billigare,
än alt våra Comittenter, få vara åhörare
och vittnen till huru vi utföra deras sak.
Hetta är min Medborgerliga trosbekännelse,
grundad på den öfvertygelse, alt
upplysningen går framåt och icke tillbaka,
och att begreppet om en verkelig frihet
icke kan qväfvas hos den, som älskar och
värderar, att lefva fri under Lagen.
I fråga om del Reglementarisk?}, torde
jag få närmare utveckla mina åsigter, då
målet
Den 0.1 November f. m.
målet återkommer från RiddarlmsUtskottet,
dit jag anhåller att det må varda remitteradt.
Herr Lefrén_, Johan Pehr: Jag känner
mig 5 år yngre, då den älskade frågan
åter är före, sorn för 5 år sedan försvarades
af mig och många dess vänner
med all den värma och kärlek, som jag
tror den förtjenar. Jag vill dock icke uppehålla
Högloflige Ridderskapet och Adeln,
utan Blott förena mig med Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt samt Friherrarne
Åkerhjelm och Sprengtporten, jemte
de öfrige, sorn här yttrat sig för publiciteten.
Herr von Lecker_, Carl Johan: Då
jag redan vid Riksdagen, år 1823, hade
äran, att ifrån detta ram, i min ringa mån
biträda och understödja deras tanka, som
yrkade publicitet vid våra öfverläggningar,
får jag nu så mycket heldré i hufvudfrågan
förena mig med den derom af Grefve
Frölich väckte och af Grefve Hamilton
understödde Motion, som jag tror, att den
framskridande upplysningen än mera stadgat
och utbildat Fäderneslandets vänners
tänkesätt öfver denna fråga. Jag anser nu
öfverflödigt, alt upprepa alla de skäl för
saken, sorn både jag och de, hvilka med
mig voro af enahanda mening, då frarn*
H. 18
y.?4 Den 22 November f. m.
ställde, oell hv;irnf flere 1111 blifvit å nyo
förebragte. Hvad åter det reglementariska
beträffar, får jag förena mig med Friherre
Åkerhjelm i den önskan, att frågan härom
må remitteras till RiddarlmsUtskottet för
att der i sådant afseende undergå en förberedande
fullständig behandling. En värd
Talare bar framställt den förmodan, att
främmande personers närvaro på detta rum,
skulle nedstämma det mod, som fordras,
för att bär höja sin röst, ett mod, som
kanske snarast jag sjelf genom insedd oförmåga
kunde komma att sakna; men derpå
får jag allenast svara, att den som vågar
böja sin röst inför en samling, sådan som
denna, icke blott lysande men äfven
upplyst3 måtte icke frukta närvaron af ett
eller annat dussin främmande personer.
Detta skulle ju vara detsamma, som att
vänta bos desse en högre bildningsgrad,
vidsträcktare kunskaper och ett större ljus,
än här förut finnes. Jag känner och vördar
förmycket mitt Stånd och de talanger,
som röjas inom detta lius, för att dela en
sådan förmodan, och jag tror alltså att
den, som på ett enkelt anspråkslöst sätt
vill här framställa sina tankar, icke blir
stumm, eller mera förlägen om några åhörare
skulle öka denna samling.
Herr Tham_, Wolrath: I hufvudfrågan
anser jag mig icke böra uppehålla Ridderskapet
och Adeln med någon framställning,
Den 22 November f. m.
275
då jag i den fullkomligen förenar mig med
Fri herrarne Sprengtporten och Åkerhjelm;
men i afseende på nyttan eller skadan af
publiciteten, ochde, i följd derafyttrade farhågor,
rnå det tillåtas mig anföra min tanka,
— Utan att kunna skryta, hvarken af
modeller öfverlägsna insigter, har jag dock
alldrig kännt mig böjd, att låta kufva mig
af opinionen, om den icke varit i öfverensstämmelse
med de åsigter, till hvilka jag
blifvit ledd af kärlek till mina Medborgare
och mitt Fosterland. Denna känsla tror
jag äfven tillhöra Ridderskapet och Adeln.
Jag kan derföre icke eller föreställa mig,
att Ridderskapets och Adelns mod, att yttra
hvad som är rätt och nyttigt för Fäderneslandet,
skall kufvas deraf, att 5o
eller 100 åhörare få inställa sig härstädes.
Jag tror det så mycket mindre, som jag
icke anser det möjligt, att Ridderskapet
och Adeln låter några främmande åhörare
komma in på detta samlingsrum, utan med
sådane reglementariska villkor, de der förekomma
alla obehöriga personers inträde,
äfvensom deras, hvilka icke hafva nog
insigt, att bedömma våra öfverläggningar;
men deremot lätta inträdet för hvarje sjelfständig
Medborgare och redlig man. Nyttan
deraf, att våra Medständer här få inträde
kan icke misskännas. Hvad återstår
"väl för Ridderskapet och Adeln af deras
urgamla rättigheter mer, än den, att på
sin egen bekostnad härstädes få försvara
276
Den 22 November f. m.
sitt Fädernesland och sin ConsliluUon ? MS
vi äfven för andra bevisa, att vi älska
detta Fädernesland och denna Constitution!
Då skola icke Dagbladsskrifvarne genom
för hastigt uppsnappade berättelser
längre vilseföra Publiken; den skall då sjelf
böra oss, och jag kan derföre icke annat
än tillstyrka publiciteten; men tillika yrka,
att saken må remitteras till RiddarhusUtskottet,
på det den må uppgöras så, att
den nytta man deraf önskar kan vinnas.
Med fägnad bör jag inedgifvas, hvad jag
icke eller skall underlåta att yrka, nemligen,
att Piidderskapet och Adeln äger sjelf
afgöra om publicitetens införande, utan afseende
på hvad de öfriga RiksStånden derom
besluta; men jag öfverlemnar för närvarande,
huruvida det lagbud, sorn i anledning
deraf kan blifva uppgjordt, med
straffbestämmelser för de oordentligheter,
sorn härvid kunna begås, bör i annan constitutionel
väg fastställas. Jag inskränker
mitt yttrande härutinnan, och förnyar min
anhållan om Remiss tili RiddarhusUtskottet.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: E11
värd Talare har förespeglat Ridderskapet
och Adeln faran af publicitetens antagande,
och såsom ett bevis derpå anfört hvad seni
passerade utanför Riddarhuset år 173q. För
att vederlägga detta, skall jag utbedja mig
att få kasta en flygtig blick tillbaka på
Riksdugs-publicitetens eden i äldre tider.
Ben 22 November f. m. 277
Ifrån år 1719, ända till ^/förtalet, var
publiken aldeles okunnig om hvad Rikets
Ständer förehade, annorlunda, än genom
de Förordningar, som emanerade, och Riksdags-besluten.
Då först' började Rikets
Ständer känna behof af att låta allmänheten
åtminstone veta hvilka motioner, som väcktes,
och hvad öde dem vederfors. Dervid
förblef det till 1756, då Regeringen gjorde
ett alfvarsammare försök, att införa en ny
sakernas ordning. Rikets Ständer funno
sig då icke längre nog starka inom sig
sjelfva, under den hårdare spänningen.
De trodde sig behöfva stöd af allmänna
opinionen; och de begynte derföre låta
utgifva RiksdagsTidningar, på det allmänheten
måtte få en fullständigare kännedom
om hvad som inom Stånden föreföll. Härvid
förblef det till inemot 1772, då behofvet
ännu mera kändes af ett stöd från
allmänna opinionen, och då vidlyftigare
utdrag af vissa Riksdags-handlingar började
utgifvas. Men i samma mohn detta behof
blef mer känbart, utvidgades också publiciteten;
så att Ridderskapet och Adelil,
Borgare- och BondeStåndeu år 1786 låto
utgifva fullständigare utdrag af sina Protocoller;
och år 1789 började bemälte Stånd
meddela allmänheten fullkomlig kunskap
om hvad hos dem föreföll, genom tryckning
af utförliga Protocoller, men detta fann
Regeringen så betänkligt, att Ridderskapet
och Adeln, som den i synnerhet ville åt
-
27S
Den 22 November f. m.
komma, ej hann låta trycka mer än fyra
ark, förr, än ett förbud emot fortsättningen
utkom; och äfven desse fyra ark blefvo
till försäljning förbjudne. Det är troligt,
att om denna tryckning fått fortsättas, hade
det, som sedan hände, icke kunnat äga rum ;
och jag är fullt öfvertygad, att, om allmänheten
här haft tillträde, hade det icke så,
som det skedde, lyckats, att uppreta de
ofrälse Stånden och allmänheten mot Ridderskapet
och Adeln. Icke heller hade då
en proposition, som besvarades med ett
sådant Nej , att det hördes längst upp i
StorKyrkbrinken, kunnat af den Höge Ordföranden
förklaras vara besvarad med Ja.
Jag får derföre hemställa, om man icke
härutaf skulle tvärtemot den värde Talarens
mening, kunna i någon mon hämta
bevis för publicitetens nytta.
Herr von Hejnne , Georg: Tvänne
uttryck af Friherre Boije hafva synnerligen
fästat min uppmärksamhet. Det ena, hvarmed
han tyckts vilja injaga någon fruktan
hos Ridderskapet och Adeln, genom exemplet
af det uppträde, som passerade på Riddarhustorget
och i Riddarhusets trappor vid 1789
års Riksdag. Jag vågar hemställa till Ridderskapet
och Adeln, som känner historien härom,
så väl som jag, om det då fanns något
tillfälle för andra än Ridderskapets och Adelns
egna Ledamöter att inkomma i Salen. Jag
"vill påminna mig alt äfven Extra Capita
Deni 22 November f. m. 279
tlerlill hade tillstånd; men just den omständighet,
att icke främmande personer
hade inträde, torde varit orsaken till det
uppträde, som ägde rum på Riddarhustorget.
Det andra uttrycket, som syntes göra eller
åtminstone tycktes vara beräknadt att göra
något intryck, var att talare med mindre
förmåga skulle genom främmande åhörares
närvaro hindras att yttra sig. Jag för min
del skulle då aldrig någonsin vågat uppträda
såsom talare bland Ridderskapet
och Adeln i fall vilkoret vore, att visa
sig som vältalare; men frågan är ju endast,
att såsom en sann vän af Fäderneslandet
och med redligt hjerta uttala dess behof
och Önskningar, helst politiken icke berättigar
till inträde i någon Svensk Academi.
Grefve SpenSj Carl Gustaf: Också jag
uppstiger på detta rum, att lala för den
publicitet, som jag vid förra Riksdagen hade
tillfälle att försvara, med upriktig känsla
åtminstone, om ej med framgång; och
tillfälle att likaledes försvara i det Utskott,
dit Ridderskapets och Adelns förtroende
kallade mig, och som jag såg med nästan
enhällig pluralitet af Utskottet antagen, och
öfverlemnad till Ridderskapets och Adelns
ompröfvande. Då jag flere månader sednare,
efter en långvarig sjukdom, hit återkom
, fann jag saken ännu oafgjord, och
hade tillfredsställelsen att få lägga min röst
till deras, som blefvo af Ridderskapets och
Den 22 November f. ra.
Adelns pluralitet öfverröstade. Saken ft>-  rekommer nu å nyo, och samma önskningar
återkomma hos mig, och skola alltid
förnyas sä länge jag lefver, då frågan är
om något, jag anser, såsom här är händelsen,
väl icke som ett stort, men dock som
ett litet steg framåt på det constitutionella
lifvets hana. Jag kan derföre icke annat
än förena mig uti de åsigter Grefve
Frölichs motion innehåller. Dock vill jag
till Protocollet yttra den tanka, att icke
allt är gjordt med publiciteten. Det är
min öfvertygelse, alt innan det constitutionella
lifvet kan fulländas, behöfves en
representationsförändring, och några få andra
saker. Jag säger, detta är min öfvertygelse,
men jag gläder mig med detsamma,
att de djupare förändringarne 1 hvad
sorn förut fanns undangjordes 180g; jag
högmodas deröfver, att ingen förändring
behöfves i Nationens caracter, innan jag,
eller mina barn, kunna hinna den tid, då
talarne i Sveriges sak upstiga, icke här och
der blott såsom stjernskott, utan de flästa,
och de som verka på de flästa, med oberoende,
icke blott af opinionens väderväxlingar,
utan äfven af de väldigas nycker,
som de derföre förakta, att de veta det
sanning förr eller sednare skall segra, och
känna att deras röst genljuder, visserligen
till en början blott inom salars hvalf, men,
om sanning var i orden, tidigt eller sent
uti millioners hjertan.
Den 22 November f. m. 281
Herr von HartmansdorffAugust:
Jag anser mig böra yttra, alt den mening
för offentligheten, hvilken jag vid förliden
Riksdag förfäktade, den hyser jag ännu lika
bestämdt och lika varmt. Hvad jag velat
anföra mot någre talares åsigter vid detta
tillfälle, har redan till en del blifvit
framstäldt, särdeles af Herr Cederschjöld;
dock utbeder jag mig att få tillägga något. —
Det har blifvit sagt, att man åsyftat att
genom offentligheten vid våra öfverläggningar,
hos Nationen väcka en större tillgifvenhet
för Grundlagarne; ja en sådan värma,
att den skulle leda till democratisk
öfverdrift. Den ifrågavarande tillgifvenheten
önskar jag, och den kan svårligen vinnas,
utan en närmare bekantskap emellan
Nationen och hennes representanter; ty
man älskar icke en obekant, och man understödjer
icke den, som är en likgiltig.
Derföre måste offentligheten äfven hos oss
vara ett medel, hvarigenom folkets ombud
kunna koppas, att vinna säkrare stöd af
folket. Den democratiska öfverdriften på
Riddarhuset fruktar jag icke; ty att genom
offentligheten utsätta sig för depopularisering,
såsom en Talare anfört, är att se saken
blott från den ena sidan. Å den andra
är man här redan utsatt för inflytandet
af de Makthafvandes närvaro och
för de olägenheter, som kunna följa deraf,
att man emot dem frimodigt höjer sin
röst. Månne icke delta inflytande redan
282
Den 22 November f. m.
är så mägligt, att det behöfver någon motverkan
genom närvaron af andra Medborgare,
som kunna höra och sc, huru bär
tillgår. Ofta skjuter man skulden på Rikets
Ständer för utgången af de välmenta
och fosterländska förslag, som göras. Må
andra än de, som sjelfve äro Riksdagsmän,
och som kunna sägas tala i egen sak, få
vara tillstädes vid öfverläggningarne, och
se hvem som främjar det goda, hvem sorn
hindrar det. Öppenheten leder till sanning
och förtroende. Det är blott obekantskapen
med hvad Ridderskapet och Adeln
gör, som kan åstadkomma sådana uppträden,
som 1789, utan motstånd af andra
Medborgare. Dylika tillställningar kunna
väl förnyas, sedan främmande åhörare här
fått inträde; men då skall Ridderskapet
och Adeln icke vara utan ojäfviga lefvande
vittnen, huru Ståndet sig förhållit, och
huru det blifvit behandladt. Man har sagt
att det vore bara fraser, som blifvit yttrade
för offentligheten, och att skälen icke
hvilade på någon reel grund. Må fosterlandskänslan
få sårande tillmålen under
hvad form som hälst, hon dödas icke deraf;
hon uppflammar derigenom kan hända
lifligare än förut. — Men om vi hålla oss
blott till realiteter, eller till hvad som företrädesvis
så kallas, nemligen penningen, så
måste det medgifvas, att om offentligheten
infördes, och Protocolls-tryckningeu med
detsamma upliörde, skulle vi bespara oss
\
Den 11 November f. m. 283
en utgift af åtminstone 25,ooo R:dr för
hvarje Riksdag; ty vid den sista uppgingo
tryekningskostnaderne till 52,ooo R:dr,
hvaraf Protocollen väl medtogo hälften.
Månne icke detta förhållande äfven bör tagas
i öfvervägande på en tid, då ökade anslag
i alla rigtningar begäras? Jag tror det
så mycket mera, som det är sannolikt, att
i samma mon det grundiagliga regeringssättet
stadgas, och den representativa författningen
utvecklas, i samma mon skola
Riksdagarne blifva tätare, och flere Talare
upstå, som yttra sig, utan att läsa ur papper;
i samma mon skall också arbetet vid
Protoeollet, skrifnings- och tryckningskostnader
fördubblas, och sjelfva dessa materiella
hinder för ärendernes fortgång nödga
oss till offentlighet. Sluteligen bör jag
erindra Ridderskapet och Adeln om de framsteg
saken gjort sedan sista Riksdag. Dä
talade icke en, utan, så vidt jag minnes,
flere bland Konungens Rådgifvare mot offentligheten;
nu hafva vi hallden tillfredsställelsen
höra en ibland dem tillstyrka
hennes införande. För min del instämmer
jag i Friherrar ne Åkerbjelms och Sprengtporten
förslag.
Grefve Gyldenstolpe 3 Carlj anförde
skriftligen:
Jag uppträder nu för första gången att
yttra mig inför detta upplysta samfund.
284 Den 22 November f. m.
Jag har ej låtit förleda mig af ett blindt
förtroende till min förmåga, utan har begärt
ordet af den orsak, att jag ansedt för
en skyldighet, att meddela några upplysningar,
som jag varit i ti11 fälle att förskaffa
mig rörande det ämnet, hvilket nu utgör
föremålet för vår öfverläggning. Värdes
derföre, mine Herrar! med välvilligt
öfverseende emottaga min framställning,
och ursägta dess brister. Atskillige af de
värde Talare, som yttrat sig i frågan om
publiciteten, hafva anfördt exempel från
främmande länder. Publiciteten inom Engelska
Parlamentet har isynnerhet blifvit
framställd såsom ett mönster, hvilket vi
borde efterfölja. Åtskilliga omständigheter
rörande den samme hafva dock blifvit förbigångne,
och torde det derföre tillåtas mig
att derå få fästa Högloft. Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet. Publiciteten inom
Engelska Parlamentet är ingalunda af den
vidsträckta omfattning man föreställer sig.
I både Öfver- och Underhuset finnes blott
utrymme för etthundrade åhörare, och likväl
har London en folkmängd af 1,200,000
menn iskor. Således kan blott en tolf-tusendedel
af dess innebyggare i sender få
afhöra Parlamentets discussioner. En sådan
publicitet är i sanning betydligt inskränkt.
Men ej nöjde dermed, hafva Engelsmännen
ytterligare dervid fästat ett
vilkor, som, ehuru genom missbruk i sednare
tider mer eller mindre åsidosatt, lik
-
Den 22 November f. m.
a85
väl verkeligen finnes anbefaldt, det nemligen,
att hvarje inträdesbillet bör, för att
vara gällande, finnas försedd med någon
Parla mentsLedamots egenhändiga underskrift.
Detta försigtighetsmått, som äger
sin grund i förtroendet till hvarje ParlamentsLedamots
urskillning och omdöme,
-är af väsendtlig nytta. Derigenom blifva
billetterrie blott med urval utlemnade, och
endast personer med bildning komma att
bevista öfverläggningarne. En annan vigtig
omständighet vid publiciteten inom Engelska
Parlamentet är det stora ansvar,
sorn åligger hvarje Tidningsbedacteur i afseende
på de tal han införer i sin tidning.
Finner någon ParlamentsLedamot,
att hans yttranden blifvit oriktigt framställde
i någon tidning, har han rättighet,
att inför Huset kalla utgifvaren deraf, som
ovillkorligt är förbunden att inställa sig.
Sedan denne erkänt, att lian är utgifvare
af den ifrågavarande tidningen, frågar den
Parlaments-Ledamoten, som låtit kalla honom,
de öfrige Ledamöterne af Huset, om
lian någonsin nyttjat sådana uttryck, som
.män behagat tillägga honom, och då denna
fråga besvaras med nej, blir tidningsutgifvaren,
allt efter Husets godtfinnande,
ålagd, att antingen inför detsamma göra
offentlig afbön för sitt oriktiga framställningssätt,
eller ock att träda i häkte i
stadsfängelset Newgate, för att der qvarblifva,
lill dess Parlamentet blifver proro
-
9.86 Den 22 November f. ni.
geradt. Detta beslut går genast i verkställighet,
utan att till någon annan domstol
behöfva hänskjutas. Hvad jag nu haft äran
anföra, hoppas jag tillräckligen bevisar, af
hvad ömtålig beskaffenhet man i sjelfva
England anser frågan om publicitet vid
Parlamentets sammankomster, och huru
man på förhand varit betänkt, att förekomma
de deraf uppkommande olägenheter.
Jag säger på förhand, emedan den i
England existerande publicitet alldrig de
jure är tillåten. Att närmare detaillera
dessa olägenheter, anser jag öfverflödigt,
då en värd Talare redan gjort det med så
mycken skicklighet, utan förenar jag mig
helt och hållet med hvad Friherre Boije
yttrat emot publicitetens antagande vid våra
öfverläggningar. Jag anhåller, att delta
mitt yttrande måtte få ålfölja den remiss,
som i detta afseende kommer att äga rum.
Friherre Sprengtporten: I anledning
af hvad den siste värde Talaren anfört,
får jag äran yttra, att äfven jag har bevistat
några öfverläggningar i Engelska Parlamentet,
så väl i Öfver- som i Underhuset; och
för mig behöfdes endast en half krona till
Vaktmästaren, för att inkomma. Hvad beträffar
den omständighet, att Tidningar
kunde oriktigt anföra hvad här yttrades,
så äga vi ju en tryckfrihets-lag, sorn förekommer
och bestraffar sådant.
Grefve Gyldenstolpe: Den lidsut
-
Den 7.2 November f. m.
287
drägt, som ovilkorligen alltid inträffar
vid sådana rättegångsärender, vid hvilka
den af Friherre Sprengtporten åberopade
TryckfrihetsFörordningen här användes,
medför alltid menliga följder, emedan den
så tillsägande Förlamar lagens kraft och
verkan. Men så är icke förhållandet i
England, hvilket jag redan haft äran yttra.
Jag får således, för att icke onödigtvis
upptaga Ridderskapets och Adelns tid, hänvisa
Friherre Sprengtporten, till hvad mitt
skrifteliga anförande innehåller, så väl i
detta afseende, som rörande de öfriga inkast
han behagat göra.
Herr Rosenblad3 Bernhard: Min tanka
är icke att yttra mig rörande nyttan
eller skadligheten af den föreslagne offentligheteir.
I det fallet hänvisar jag till de
anföranden, som af mig afgåfvos vid förliden
Riksdag; och för öfrigt, i händelse
jag skulle anse mig hafva behof af att utlåta
mig i sjelfva saken, tror jag rätta tillfället
dertill vara, då frågan återkommer från
Utskottet, till slutligt afgörande. Jag vill
blott fästa mig vid ett utlåtande af en min
ädle och värde vän, hvilket möjligen skulle
kunna hos många mota öfvertygelse!! om
ändamålsenligheten af offentlighetens införande,
det nemligen, alt den skulle utgöra
inledning till en Representations - förändring.
Jag för min del anser tvärtom, att
ju mera Svenska Folkets öfrige medlem
-
288
Den 22 November f. m.
mar vinna tillfälle, att inse, med hvad
alfvar oda redlighet i vilja och i handling
deras Representanter utföra sine åligganden,
ju mera skall verkan deraf blifva, att
man finnér, med hvad varsamhet man bör
vidröra den uråldriga byggnad, som så länge
bibehållit Sveriges sjelfständighet och
Sveriges frihet. Jag kommer nu till formen.
Frågan om offentligheten kan behandlas på
trenne olika sätt: det ena i constitutionel
väg genom upptagande i Riksdagsordningen,
och då kan frågan härom ej väckas i Ståndens
Plena; det andra vore att göra den
till föremål för en serskild Lag för samtliga
Stånden, hvilket sätt för införande af en
för alla Stånden gemensam ordningj utan
upptagande i Riksdagsordningen, torde möta
många betänkligheter. Således lärer för vår
behandling här endast återstå det tredje
sättet, eller att öfverlemna frågan till beredning
åt RiddarhusUtskottet, såsom en
Ståndets enskild ta sak. Men då jag likväl
tror den betydligaste invändningen förekommas,
genom gemensamt, eller åtminstone
samtida upptagande hos de öfrige RiksStånden,
så tillstyrker jag, att Ridderskapet
och Adeln antingen nu, eller efter dess,
som jag hoppas, antagande af publiciteten
vid sine öfverläggningar, må inbjuda de
öfrige RiksStånden, att för deras del fatta
likartadt beslut. Äfven anser jag nödvändigt,
alt för de möjligaj ehuru visserligen
ej
Den 22 November f. ni.
289
ej troliga förbrytelser, som af blifvande Åhörare
kunde komma att begås, en Lag, i den
ordning 87 § RegeringsFormen föreskrifver,
beredes samt af Kongl. Maj:t och alla fyra
RiksStånden antages. Ett förslag till en sådan
Lag ingaf jag vid sista Riksdagen, och
skulle ej någon mera lagkunnig, vid denna,
med ett sådant förslag inkomma, förbehåller
jag mig att få förnya det af mig
uppgjorda.
Friherre Åkerhjelm: Om mitt minne
icke bedrager mig, tror jag, alt jag var
den förste under denna öfverläggning, som
citerade exemplet af publiciteten eller offentligheten
vid Parlamentariska ofverläggningar
i andra länder. Jag har nu hört
af flere värde Talare detsamma förnyas,
grundadt på deras personliga erfarenhet.
Då jag år 1823 väckte denna fråga, hyste
jag den öfvertygelse, att dess inflytelse
skulle i allmänhet anses nyttig för natiop.
al-representationen. Detta inträffade likväl
då ej, utan blef frågan, på grund afen
motsatt mening, afslagen. Emedlertid, och
då saken å nyo under 1823 års Riksdag
återlifvades, ansåg jag mig, för ett möjligt
beredande af dess framtida lyckligare utgång,
böra från officiella källor förskaffa
mig upplysningar om de reglor, som i
England af vana och häfd, samt i Frankrike
genom lagar blifvit i detta afseende
1 H. 19
290
Den 22 November f. m.
vidtagna. Dessa materialier, som jag erhållit,
utber jag mig, att till RiddarhusUlskottet
få aflemna.
Grefve Speris: Jag bar blott begärt
ordet i afseende på ett uttryck af Herr
Rosenblad, lian bar fästat sig vid, att jag
skulle sagt, att den fråga, som nu är före,
skulle utgöra en inledning till andra åtgärder,
hvilka voro att vidtaga i afseende
å en representalions-förändring. Ordet inledning
skulle jag åtminstone önska, alt
icke hafva yttrat. Jag mins att jag gladde
mig åt denna sak, om icke såsom ett stort,
åtminstone såsom ett litet steg på den constitutionella
banan; men att jag dock lör
min del icke ansåg det såsom det enda.
Om värman af min framställning förledt
mig, att gå utom ämnet, och nämna en
representations-förändring, anhåller jag bos
de Herrar, som kunde fästa sig vid detta
yttrande, att vi nu blott måtte sysselsätta
oss med publiciteten, och frågans remitterande
till RiddarhusUtskottet.
Herr Lefrén: Som en vän af publiciteten,
Herr Rosenblad framställt en omständighet,
som kanske kunde blifva skadlig
för saken, tager jag mig friheten göra
Ridderskapet och Adeln derpå uppmärksamme.
Han nämnde, att en lag kunde behöfvas
för de serskildta Stånd, som antogo
publiciteten; men behofvet är icke för
Den 22 November f. m.
291
Stånclen, utan för Ähörarne} som skulle
få inträde i Stånden. På det man icke må
tro att publicitetens antagande medför beliofvet
af att bryta mot constitutionella
former, vill jag erinra, att nu icke är fråga
om Grundlag, utan om en Criminallag;
och den kan, såsom Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt nämnt, antagas
genom tre Stånds pluralitet; men sjelfva
cjiicestio an kan bos hvarje Stånd serskildt
afgöras med nej eller ja; allt som det finner
känslan för allmän rätt fordra.
Herr von Qvanten_, Carl: Jag förenar
mig med Grefve Frölich och Friherre Åkerhjelm,
samt röstar för publiciteten, emedan
jag hoppas, att den skall närmare utveckla
nödvändigheten af en representations-förändring.
Herr Rosenblad: Som man missförstått
hvad jag haft äran yttra om den föreslagna
lagen för af åhörare möjligen begående
förbrytelser, får jag nämna, att det var
ett misstag i val af ord, då jag sade, att
lagen skulle fordra Kongl. Majrts och de
fjra RiksStåndens bifall, ett misstag, sora
man lättligen bordt kunna inse, då jag
ställt denna lag i kathegorien af de i 87 §
RegeringsFormen omnämde lagar. Min tanka
kunde naturligtvis ej vara någon annan,
än att härtill fordrades Kongl. Majrts
och Rikets Ständers bifall, i den ordning
292
11 e n 22 IV o v p m lier f. m.
och med de former Gruntllagarne för antagande
af allmän Criminal-lag stadga.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellehce Herr Grefvert
och LandtMarskalken hemställde, att
Grefve Frölichs ifrågavarande Motion måtte,
jemte de af åtskilige Ledamöter, rörande
samma ämne, afgifne yttranden, till Riddal
husUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Friherre Boije, Ludvig: Hos Eders Excellence
samt Högloflige Ridderskapet och
Adeln får jag vördsamt hemställa, om icke
RiddarhusUtskoltet kunde från i dag anmodas
uppsätta förslag till en ny Riddarhusordning.
Grefve Spens, Carl Gustaf j uppläste
följande:
RiddarhusUtskottets committerande, att
med det alldraförsta, synnerligen då saken
är så beredd sedan sista Riksdagen, att
det snart kan låta göra sig, inkomma med
förslag till de nödvändiga förbättringarne
i RiddarhusOrdningen, är ämnet för detta
Memorial. Hvarje fråga härom, så snart
De» 22 Noveni bet1 f. m.
2(j5
den ej ;if »ägoa under Riksdagen anlagen
Grundlags-ändriug föranleddes, måste numera
väckas in pleno. Så stadgade 5i §
i det af Ridderskapets och Adeln vid i8a3
års Riksdag godkände förslag; och denna §,
som utgör den 5o:de i 1828 års Riddarhusordning,
blef bland dem, som vunno Konungens
stadfästelse. För det närvarande
har denna § för Ridderskapet och Adela
den olägenhet, att det icke torde vara nog
i ett för allt föreslå, det RiddarluisUlskottot
måtte erhålla uppdrag att pröfva så väl
RiddarhusOrdningen, som det af Ridderskapet
och Adeln i Decemb. 1820 godkända
förslag, utan att hela detta mäste här in
pleno genomgås och motiveras. Jag nämner
detta, såsom ursäkt för ett långt dictamen.
Kanhända, örn Ridderskapet och
Adeln behagar skänka mig sin uppmärksamhet,
är det dessutom icke olämpligt,
att i sitt minne återkalla de verkliga skiljaktigheterne
emellan 182.3 års förslag och
nuvarande RiddarhusOrdningen.
Jag har härvid redigerat de föreslagna
förändringarna så, att alla de, som tillsammans
böra göras eller underlåtas, serskilt
äro sammanförde.
Efter min tanka är detta den enda
lämpliga form för ett beslut, som sedan
ytterligare skall underkastas stadfästelse,
och den pröfning, som förslås under, när
294 Den 22 November f. m.
ordet stadfästelse nyttjas. Det vore beqvämligare
både för den beslutande och
den pröfvande, så väl för mindre tidsutdrägt
som för mera bestämdhet, om beslutet
vid sådana tillfällen alltid upptog
det förbehåll, att nämnde pröfning måtte
ske i enlighet med den fördelning, i hvilken
beslutet vore uppstäldt, sä att intet af
de der angifne stycken, blef till någon del
sladfästadt och till någon del afslaget eller
uppskjutet. Man skulle, om denna form
en gång blefve vanlig, för framtiden undvika
en stor del af de farhågor, som här d.
i denna månad yttrades.
i:sta Förändringenj, som föreslås i i8a3
års Riddarhusordning, är afskiljandet af
alla de §§, som röra Ridderskapets och
Adelns representations-sätt, och deras sammanställning,
så att först ätternas förhållanden
bestämmas, sedan de positiva sladganderna
förekomma om personers olika
rätt att representera sin eller andras ätt,
derefter de omständigheter angifvas, som
kunna göra denna rätt om intet. Ändamålet
med detta system är en lättare och fullständigare
öfversigt; och i afseende derpå
föreslås, att, näst efter den nu varande
§ r, som afhandlar Ätte-Ordningen i allmänhet,
uppföra efter hvarannan följande §§:
5o — om prEescriptions-tid för introductioner;
53 — om möjligt upptagande af
äldre Ätters Namn eller Vapen; 7 — om
Den 22 November f. m. 290
Commendeurs-ätter; 2 och 8 — om Hufvudman-
och Älteman; 3 — om dessa begges
samt fullmägtigs rätt att företrädesvis
intaga säte vid Riksdag; 6 — om hinder
deremot i allmänhet; g—• om utrikes rest,
utrikes tjenst-förpligtad, eller fången och
på utländsk tillåtelse hemmavarande Adelsman;
10 — om utrikes bosatt; 1 1 — oni
ur riket afviken; 52 — om alter, hvilka
ej låtit complettera sina genealogier. I
sammanhang härmed föreslås, att borrllaga
från § 5o, och tillika från hela RiddarhusOrdningeii
det sista momentet, som angår
lottning i Adeliga JungfruStiftet, och bör
höra till stadganderne derom.
a:dra Förändringen: I enlighet med
principen, alt ingen stadga onödigtvis bör
hänvisa till en annan, att de ord, som i
senare §§ definieras, icke förut böra vara
nyttjade, och olika benämningar på samma
sak undvikas, föreslås: att utesluta i § 1,
såväl hänvisningen till Matrikeln, som orden:
genom dess hufvudman _, och att i § 3
utbyta ordet maji af Ätten emot Ättemän.
3:dje Förändringen: I § 3 föreslås näst
efter ordet fullmägtigs der delta första
gången förekommer, införandet af orden:
som sjelf är introducerad Svensk Adelsman.
fule Förändringen: Nuvarande 2 och
8 §§ , hvilka tillsammans afhandla grunderna
för benämningarne Hufvudman , Ättemän
j m. m., på hvilka hela Ridderskapets
296
Den 22 November f. tn.
och Adelns Representations-stadga beror,
visa sig vid närmare påseende ganska mörka.
Bästa utvägen att afhjelpa detta synes vara:
att sammanföra bägge dessa §§ till en, att
deruti först definiera ordet stamfader_, i
motsats emot Ättemän_, derefter slulja den
Ättemän, som är Hufvudmanfrån dem,
som äro fjermare eller närmare i Ätten,
samt dessa sednare sinsemellan; att vid
definitionen af ordet Ättemän, om möjligt
är, tillika omfatta dem, som nuvarande
§ 2 kallar Eacpectanter_, eller de Adelsmän,
som kunna ärfva högre värdighet;
och att i det stället särskilt stadga till
hvilken Ätt, i afseende på säte och stämma
å Riddarhuset, den Ättemän bör räknas,
som kan ärfva mer än en Älts värdighet,
och slutligen såsom en exception bestämma
förhållandet meri de, enligt särskildta principer,
lill Greflig och Friherrlig värdighet
upphöjda Ätter. Enligt dessa grunder är
den redaetion uppgjord, som af Ridderskapet
och Adeln 1820 i Dee. antogs, och
igenfinnes i Protocollerne för nämnde månad.
Det dåvarande RiddarhusUtskottet sökte
vid förslagets utarbetande ibland annat
sorgfälligt att göra §:u oafhängig af möjligen
blifvande Grundlags-förändringar; och de
enligt 180g års grunder tillkomne ätter äro
med flit ej ens nämnde. Deremot äro vid
definitionen af ordet Ättemän, alla, som ej
äro Adelsmän, uteslutne; hvilka desse äro,
bör ej RiddarhusOrdningen fördrista sig alt
Den 22 November f. m.
297
bestämma, då det i RegeringsFormen sliett.
I afseende på de personer, hvilka äro Adelsman,
men så kallade Expectanter, kan det
deremot bero på Ståndets enskilta representationsstadga,
att afgöra, för hvilkendera
Ätten de luinde såsom Ättemän sitta, och
för hvilken de behöfva fullmagt. Icke vill
jag påstå, att alla knutarne äro upplösta
eller afhuggne; de som, lika med mig,
sistlidne Riksdag hade den äran att sitta i
RiddarhusUtskottet, och med mycken omsorg
studerade dessa ämnen, erforo dessa
knutars antal; jag mins dem icke nu alla,
men de äro flere, än man på förhand anar.
Den nya redactionen har således möjligen
samma öde med den gamla, att lemna rum
för olika tydningar i några sällan förekommande
fall; vår afsigt var att göra dessa
betydligt sällsjmtare, och detta hoppas jag
vara vunnit. Såsom grund för mitt påstående,
att en alldeles fullkomlig redaction
af denna § knapt kan pretenderas, ber jag
att få påminna, det Ätterna på Riddarhuset
tillkommit enligt minst l\, till sina principer,
olika lagar, nemligen: de äldre grunderne
för adlandet af hela ätten, de olika stadgarne
om CommendeursÄ Iler, Gustaf II Adolphs
på sins emellan olika sätt skrifve dotationer
af Greflig och Friherrlig värdighet, hvilka
hvar för sig måste tydas efter orden, slutligen
i8o() års RegeringsForm, hvars 37 §
redan är befunnen vara så mörk, att åtskilliga
ändringar ifråga-kommit, bland an
-
298
Den 22 November f. m.
nät den ganska vigtiga af orden: efter honom
till ef^er hans död. Lika bestämdt
jag önskar denna sista förändring, hvarförutan,
om oek inga andra orsaker voro,
Riddarhusets väggar snart skola behöfva
skjutas isär, lika litet undfaller mig, att
derefter måste de Ätter, som blifvit utnämda,
medan ännu de otydliga orden efter
honom tolkades på sätt, som liiLtilis skett,
komma att utgöra en särskild class, hvars
tillvaro mången gång icke i liten mån kommer
att öka förvirringen.
5:te Förändringen är ett tillägg näst
efter den nuvarande § 7 af en ny §, som
skulle utesluta från så väl omedelbar, sorn
medelbar Representationsrätt på Riddarhuset
dem, som i annat stånd äro Riksdagsmän,
eller såsom Talmän i RiksStånden i allt
fall mera inflyta på Riksdagens gång, än
någon enskild Riksdagsman.
6: te Förändringen , som föreslås, är
alt på lika sätt och af samma grund, som
förut blifvit närnndt i afseende på de §§,
som innefatta representations-stadgan, efter
hvarannan och i mer systematisk ordning
uppföra dem, som afhandla hvad som erfordras
lill Ståndets samlande såsom Stånd
vid hvarje Riksdag, och till Utskottens
sättande, enligt Riksdagsordningen. De §§
i nuvarande Riddarhusordning, som röra
detta ämne, skulle då sins emellan erhålla
följande ordning: 12 och i3 •— om anteck
-
Den 22 November f. m.
2 99
ningarne; 5 — om de fall, då Hufvudman
kan intaga säte för annan Ätt, samt om
Fullmägtig, när Hufvudman dör, antingen
får representera sin egen Ätt, eller dens,
sorn fullmagt utgifvit; i/|. — om origtiga
Betyg, som företes vid anteckning, och
om oriktigt utlemnad pollet; i5 — Formuläret
till fullmagt; 16 — om obehöriga
fullmagter; 17 — om• platsernas indelning
i Riddarhussalen, och om bänklistor;
18 — om pollets uppvisande, och
ansvar för utlåning deraf; 29 — om Ståndets
sammankomster före andra anteckningen,
samt om hvad, som bör finnas på
LandtMarskalks-bordet; 19 — om sättet
att välja de i Riksdagsordningen föreskrifna
Electorer till val af Ledamöter i Utskotten,
hvilket, enligt närvarande Riddarhusordning,
sker medelbart genom Bänkmän; 20
och första mom. af 24 — (sammanförde under
en §) om Electorernes valförrättning; 22 —
om bänkman, som lill Elector, och Elector,
som till Utskotts-Ledamot väljes; 24 — (till
dess andra moment) om tillstånd för bänkmän
och Electorer att från Riksdagen afresa
på kort tid; 21 — om Ordförande i Utskott;
23, 25, 26 och 27 ■— om UtskottsLedamots
afsägelse, eller ansökan om ledighet,
samt ansvar för underlåten återkomst; 28 —
om anslagstimman till Plenum och till
U tskotts-sainmanträden.
y:de Förändringen_, som föreslås, är
i afseende på nuvarande RiddarhusOrdnings
Den aa November f. m.
12 och i3§§, hvilke afhandla anleekningssättet.
För korrtheten skull hänvisar jag
till Ridderskapets och Adelns beslut vid
förra Riksdagen och vill här blott uppgifva
de betydligaste skiljagtigheterne. Nämnde
2 paragrapher äro för redighet skull föruelte
i tre; den förra om anteckning i allmänhet,
den andra om anteckningarnes antal,
innan RiddarhusUtskottet är satt, och
den tredje om anteckning inför RiddarhusUtskottet.
En betydligare förändring ligger
deri, att då nuvarande redaction framställer
LandtMarskalken , såsom den der, jemte RiddarbusDireclionen
och vissa af det blifvande
Ståndets Ledmtöer, förrättar de första
anteckningarne, men lemnar dervid obestämdt
om han är Ordförande, med eller
utan rösträtt, och möjlighet att, när tvist
uppstår, öfverröstas, är det nu föreslagit,
att LnndtMarskalks befattning härvid skall
vara densamma, som under Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar. Vid första påseende
synes den kanhända härigenom hafva
blifvit mera inskränkt; men det förhåller sig
tvärtom, och ändringen är just föreslagen,
för att undanrödja det opassande förhållandet,
att, enär en tvist skulle till Ståndet
hänskjutas, som uppstått emellan de antecknande
personerne, LandtMarskalken inclusive,
Ståndet skulle komma att in pleno
debattera öfver sin egen LandtMarskalksåtgärd,
öfver dens beslut, sora inför sjelfva
Ståndet är Grundlagens och Konungens
