# ID: svediakorp-gov337
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 24,831
# sentences: 890
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den J a n u a ri i f. m.
3or
Grefve Horn: Jag är skyldig förklara,
att jag fästat mera afseende på Grundlagens
helgd, än på böflighetsbetygelser, och jag
förmodar, att Ridderskapet och Adeln äro
öfvertygade, att jag ej brutit mot Grundlagen
uti det af mig afgifne yttrande. Jag
slutar med att anhålla, det Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes formligen tillkännagifva
sitt vägrande af proposition, och
inhämta, huruvida Ridderskapet och Adeln
instämmer i denna vägran, ehuru jag innerligen
önskat, att, i anseende till ämnets
vigt, 55 §. i Riksdagsordningen blifvit annorlunda
tillämpad.
Herr Hjerta: Det är ej utan ledsnad
som jag funnit, att man lyckats förblanda
Grefve Horns förslag till proposition å remissen
af BondeStåndets beslut med en ny
motion. Jag nödgas högtidligen förklara,
att derest ej proposition kan göras af den
beskaffenhet, som nu yrkas, anser jag mig
skyldig göra en helt annan motion, och
det skall först blifva cn ny motion. Jag
ämnar i sådant fall föreslå: att vid Bevillningsgrundernes
uppgörande måtte bestämmas,
att, i händelse Riksdagen upplöses, innan
BevillningsSumman är bestämd, den
blifvande förhöjningen af Bevillningen måtte
på det eller de Stånd fördelas, som ej
i beslutet om tids föreläggande för Utskotten
deltagit; ty jag anser af vigt, att då
de sednaste fem åren lemnat öfverskotter
3oa Den 26 Januarii f. m.
ef 3,5oo,ooo R:dr B:co, en sådan Bevillning
ej får qvarstå. Jag kan således ej afstå
från att yrka proposition; men skulle Ridderskapet
och Adeln icke anse sig böra hejda
dessa eviga försök, alt blott och bart
uppdrifva Bevillningen till den högsta möjliga
storlek, så böra dessa utgifter drabba
det Stånd, aom ej gjort sin skyldighet i
anseende till utöfvandet af folkets beskattningsrätt.
Friherre Cederström: Det torde vara
tids nog att öfverlägga, om de motioner,
med hvilka Herr Hjerta hotar Ridderskapet
och Adeln, äro öfverensstämmande med
grundlagen, eller ej. Det är en lek att hota
med Motioner, sorn man ämnar föreslå,
och sådant är ej passande. Vi öfverlägga
nu om BondeStåndets protocolIsutdrag, och
öfverläggningen får ej derifrån förryckas.
Herr Grefven och LandtMurskalken har redan
upplyst, att Betänkandet hufvudsakligen
är deiadt i 3:ne delar; öfver lista punkten
har Ridderskapet och Adeln redan beslutit;
öfver den 3:dje likaså. Det är således
andra delen, som bör vara under öfverläggning.
Jag anhåller att Herr Grefven
och LandtMarskalken ville förklara , att
öfverläggningen om allt annat, såsom högst
onödig, bör upphöra.
Herr Tham: Äfven med fara att ådraga
mig ett ogillande, får jag förklara, att
Den 26 Januari i f. m.
3o3
BevillningsUtskottet ej skall underlåta göra
sin skyldighet; ty vi äga Grundlagar, och
dessa föreskrifva, huru förhållas hör, om.
ett RiksStånd envist vägrar, att deltaga uti
den bevillning, som till Statens underhållande
fordras. Herr Hjertås Motion anser
jag för ett opassande, illa användt, löjligt
hot.
Grefve Frölich, David: Jag var ej
närvarande, då Friherre Anckarswärds Motion
ventilerades; men jag får förklara, att
jag i sådan händelse hade instämt i den
mening, som Ridderskapet och Adeln fattade,
nemligen att en proposition på denna
motion ej kunde i enlighet med Grundlagen
framställas. Men deremot kan jag ej
finna, att Grefve Horns motion på något
sätt strider emot Grundlagen, eller att Ridderskapets
och Adelns redan fattade beslut
dit kan appliceras, och proposition således
vägras. Jag anser, att då ett Riksstånd
ingår med en framställning till ett
annat RiksStånd, bör derpå gifvas ettsvar,
som ej innehåller någon reprimande utan
snarare ett deltagande i dess yttrade önskan,
på sätt Grundlagen kan tillåta. Jag
förenar mig således med Grefve Horn, så
mycket heldre, som Herr Grefven ochLandtMarskalken
nyss hemställde precist detsamma,
nemligen alt Ridderskapet och Adeln
skulle remittera BondeStåndets protocollsutdvag,
med anmodan till StatsUlskottet att
3o4
Den 26 Januarii f. m.
dervid fästa det afseende, som kunde vara
förenligt med Grundlagen. Jag tror, alt
flere så fattade Herr Grefvens och LandtMarskalkens
ord. I alla fall förenar jag
mig med Grefve Horn.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, då Hans
Excellence nyligen uppläste Grefve Horns
förslag, hade visserligen de ord, som innefatta
berörde förslag, utgått ur Hans Excellenees
mun, men likväl ingalunda, såsom
Hans Exeellences egna ord, utan endast
i egenskap af Grefve Horns nyssnämnde
förslag.
Herr von Hejnne: För min del anser
jag möjligt, att sammanjemka frågan så,
att då Ridderskapet och Adeln ej tyckes
vilja instämma uti BondeStåndets tanka,
det ifrågavarande Protocollsutdraget likväl,
af aktning för BondeStåndet, remitteras,
men med tillkännagifvande, att Ridderskapet
och Adeln ej delar BondeStåndets åsigter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att fråga nu icke
vore om någon remiss af BondeStåndets
Protocolisutdrag, utan endast derom, huruvida
Ridderskapet och Adeln kunde och
ville instämma uti BondeStåndets beslut.
Som Hans Excellence redan tillkännagifvit,
det
Den 26 Januari! f. m.
3o5
det han ansåg den del af BondeStåndets
Protocollsutdrag, som angick formen för
Statsregleringens uppgörande, vara af alldeles
enahanda lydelse och syftning, sorn
Friherre Anckarswärds motion, å hvilken
Hans Excellence i Plenum den i5 dennes
vägrat proposition, skulle Hans Excellence
mycket fela håde mot sig sjelf, samt
Ridderskapet och Adeln, om han nu ombytte
tänkesätt. Hans Excellence hvarken
ville eller borde nu meddela proposition å
något, som vore stridande mot Ridderskapets
och Adelns förra beslut, och som följaktligen
kunde föranleda till upprifvande
deraf. Hans Excellence vore således föranlåten
att, på de af Hans Excellence i
Plenum elen i5 dennes anförde och nu jemväl
åberopade grunder, vägra proposition
å instämmandet uti denna del af BondeStåndets
beslut. Att åter, såsom Grefve
Horn föreslagit, förklara StatsUtskottet Ridderskapets
och Adelns önskan, att StatsUtskottet
må, vid Inkomst- och UtgiftsBetänkandernes
författande, fästa det afseende,
å Hedervärda BondeStåndets beslut,
rörande Statsregleringens uppgörande, sorn
kunde förenas med StatsUtskottets grundlagsenliga
pligt, syntes Hans Excellence innefatta
en fullkomlig motsägelse, emedan,
då Hans Excellence ansett sjelfva hufvudfrågan,
eller rättigheten att föreskrifva en
viss form för Statsregleringens uppgöran10
H. 20
3o6
Den 26 Januari i f. ni.
de, vöre stridande mot Grundlagen, en
motsägelse nödvändigt skulle uppkomma,
derest man remitterade frågan om en dylik
form till StatsUtskottets grundlagsenliga behandling.
Hans Excellence hemställde derföre
ånyo, att BondeStåndet endast måtte
underrättas derom, att Ridderskapet och
Adeln icke fann lämpligt, att uti denna del
af BondeStåndels beslut sig förena.
Herr Hjerta: Jag nödgas begära proposition,
hvilken likväl icke torde böra
framställas förr än de punkter äro afgjorde,
sorn angå tiden, i händelse vi skulle
få en votering För min del erkänner jag
visserligen, på sätt Herr Grefven och LandtMarskalken
erinrat, att den likhet förefinnes,
i följd hvaraf Ridderskapets och Adelns
redan fattade beslut i vissa delar är oss
hinderligt; men jag anhåller, att RiddarhusSecreteraren
måtte upplysa, om ordalydelsen
är lika uti Friherre Anckarswärds
motion och BondeStåndets beslut. Jag tror
åtminstone icke, att Ridderskapet och Adeln
redan fattat något beslut öfver Friherre
Anckarswärds motion. Att anse förhållandet
vara sådant, vore med andra ord detsamma
, som att ej upptaga BondeStåndets
beslut till öfverläggning, i anseende tillden
likhet, som det kunde hafva med ett redan
afhandladt ämne, ehuru ordalydelsen
i många delar är olika. Jag anser det åtminstone
vara vår skyldighet att öfverlag
-
Ben 26 Januarii f. ra.
307
ga i ämnet. Skulle Herr Grefven och LandtMarskalken
ej vilja meddela proposition å
Grefve Horns förslag, tror jag framtiden
dock skall bevisa, af huru stor vigt detta
förslag varit.
Herr Lefrén: Jag vill blott föra Ridderskapet
oell Adeln till minnes, alt Friherre
Anckarswärd sjelf förklarat, det han
tagit sin motion sådan, som den var gjord
i BondeStåndet.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Marskalken yttrade, att sedan Hans
Excellence förklarat sig icke kunna meddela
proposition å instämmande uti ifrågavarande
del af BondeStåndets beslut, men
proposition derå likväl blifvit begärd, ansåg
Hans Excellence denna fråga icke kunna
vidare uppskjutas, utan trodde Hans
Excellence, i anledning deraf, sig nu böra
fråga, om Ridderskapet och Adeln yrkade
Proposition till instämmande i BondeStåndets
beslut.
Ropades Ja och Nej.
Hvarjemte Grefve Horn begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog derefter följande
voterings-propositlon:
30*
3o8
Den a6 Januarii f. m.
Den som yrtar, att proposition skall
varda framställd till instämmande uti Hedervärda
BondeStåndetS' beslut, i afseende
å de föreskrifter rörande Statsregleringens
uppgörande, som Anders Danielssons Memorial
innehåller, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
icke yrka berörde proposition.
Herr Hjerta: Detta var i sanning ej
hvad Grefve Horn begärde. Om hans förslag
tages tili Ja-proposition, kunde den af
Hans Excellence föreslagne Ja-propositionen
blifva contraproposition.
Grefve Horn: Jag har aldrig begärt
proposition på annat, än mitt eget förslag,
och förnyar nu denna anhållan.
Friherre Cederström: Herr Grefven och
LandtMarskalken har tydligt för Ridderskapet
och Adela framställt motiverna til! sin
vägran af proposition, och frågat, om Ridderskapet
och Adeln yrkar proposition derå.
Det kan således ej vara fråga om annat än
flen proposition, som Herr Grefven och
Landi Marskalken vägrat, och cj om Grefve
Horns, sorn är på sidan af saken. Grefve
Den 26 J a n u a r i i f. ra.
Posse har dessutom begärt Grefve Horns
motion på bordet.
Grefve Frölich: Ehuru LandtMarskalken
äger rätt att vägra propositioner, äger
han dock ej föreskrifva, huru propositioner
skola göras; sådan var emellertid den sats
Friherre Cederström nyss yrkade. Jag har
likväl aldrig hört Herr Grefven och LandtMarskalken
vilja tillvälla sig en sådan rätt.
Grefve Horns yttrande är ej någon ny motion,
utan blott ett förslag till svar på en
från ett annat RiksStånd inkommen skrifvelse.
Jag instämmer fullkomligt med Grefve
Horn, och anhåller, alt hans förslag
mätte blifva det, hvarpå proposition skall
blifva vägrad, om sådant skall ske; äfvensom
att hans förslag måtte blifva föremål
för Ja-propositionen.
Herr Hjerta: Då Herr Grefven och
LandtMarskalken ansåg Friherre Anckarswärds
motion vara så likartad med BondeStåndets
beslut, att proposition ej på det sednare
kunde framställas, var cj min mening,
att Ridderskapets och Adelns tanka skulle
inhämtas öfver en sådan proposition, utan
min begäran hade endast afseende på Grefve
Horns förslag. Det har aldrig varit min
afsigt att begära, det Ridderskapet och
Adeln skulle instämma med BondeStåndet;
men min mening har varit att komma till
slut i en så betänklig fråga, som denna
3io Den 26 Januarii f. ni.
och derföre har jag tillstyrkt det lena behandlingssätt,
hvilket Grefve Horn föreslagit,
och som ej står i strid mot Grundlagens
bokstaf. Jag får således anhålla, att
Herr Grefven och LandtMarskalken ville
taga närmare del af ordalydelsen i Grefve
Horns förslag, och sedan för Ståndet uppgifva,
enligt hvilken §. i Grundlagen Herr
Grefven och LandtMarskalken vägrar proposition.
Jag tror, att här måtte vara något
misstag om ordalydelsen.
Grefve Posse: Så vidt jag kunnat' uppfatta
saken, har Herr Grefven och LandtMarskalken
ej vägrat proposition på annat
än instämmande i BondeStåndets beslut.
Den sednare frågan är således, om Ståndet
ändock yrkar proposition, derom skola
vi med ja och nej votera. Om Ridderskapet
och Adeln ej yrkar en sådan proposition,
komma yi sedan till Grefve Horns
motion.
Herr von Hartmansdorff; August: Jag
är glad, att Herr Hjerta afstått från yrkandet
af proposition på BondeStåndets Protocollsutdrag;
i annat fall hade jag ansett
mig förbunden att reservera mig mot återupptagandet
af en sak, den Ridderskapet
och Adeln redan afgjort. Nu återstår frågan,
huruvida Grefve Horns förslag är en
ny motion eller icke. Jag bar ej hört Grefve
Posse begära den på bordet, men en
Den 26 Januarii f. tu.
ledamot liar så sagt, och jag tror derpå.
Men för att undvika onyttiga voteringar öfver
onyttiga motioner, skulle jag önska att
Herr Grefven och LandtMarskalken yttrade,
huruvida han anser Grefve Horns framställning
för en ny motion eller icke; ty i förra
händelsen lärer det ej kunna förnekas
Grefve Posse alt få den hvilande på bordet.
Grefve Frölich: Lika med Grefve Posse
och Herr von Hartmansdorff hade jag, om
jag trott fråga vara derom, ej kunnat bifalla
BondeStåndets beslut. Men när blott
fråga är om att gifva svar till BondeStåndet,
och att Ridderskapet och Adeln skulle
bevilja remiss efter de ordalag, som nu
af Grefve Horn äro föreslagne, kan jag ej
annat än finna, att Grefve Horns förslag ej
kan anses för en ny motion, utan såsom
ett ämne, på hvilket Herr Grefven och
LandtMarskalken kan göra proposition, så
vida han ej finner, att deremot är i Grundlagen
något hinder, i hvilket fall skälen äfven
torde böra uppgifvas.
Grefve Horn: Jag anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes tillkännagifva,
om ej mitt yttrande omedelbarligen
tillhör samma fråga, som innefattas
i BondeStåndets Protocollsutdrag.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Sedan
discussioneu nu öfvergått från Bonde
-
Den 26 Janualii f. tn.
Ståndets inbjudning till Grefve Horns så
lialiade nya Motion, anser jag mig böra
tillkännagifva, i afseende på den förra frågan,
att jag väl i formen respecterar Herr
Grefvens och LandtMarskalkens opinion,
men i saken tänker lika med BondeStåndet.
Jag anser det så mycket mera vara
på sitt ställe att yttra detta nUj som Herr
Tham kallat BondeSlåndets beslut grundlagsvidrigt
och Herr von Hartmansdorff
kallat det en onyttig Motion. Det är nödigt
att allmänheten ser, att Ridderskapet
och Adeln, åtminstone ej enhälligt, yttrar
sig på detta sätt om sine MedStänder.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det Hans Excellence,
efter hvad nu förelnpit, ansåg sig
bö^a ännu en gång hemställa, om Ridderskapet
och Adeln yrkade proposition till instämmande
uti BondeStåndets i afseende
å formen för Statsregleringens uppgörande,
fattade beslut.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence ånyo uppläste
Grefve Horns förslag, samt yttrade,
det Hans Excellence icke kunde med tillförlitlighet
fatta, huruvida berörde förslag
åsyftade BondeStåndets hela rörande Statsregleringen
fattade beslut, eller tilläfventyrs
blott tiden för Statsregleringens uppgörande.
Den 26 Januari i f. in.
3i3
Grefve Horn: Det är förlåtligt, om
jag misstagit mig deruti, att då Friherre
Anckarswärds motion remitterades endast
såsom ett enskildt anförande, Ridderskapet
och Adeln ej vav i tillfälle att jakande eller
nekande biträda någon framställd proposition,
och således äfven att fatta något
beslut i detta afseende. Till svar å Herr
Grefvens och LandtMarskalkens hemställan
får jag meddela, att då jag haft afseende
på BondeStåndets Protocollsuldrag i dess
helhet, innehåller mitt förslag lill proposition
en mera vidsträckt omfattning af ämnet,
än den Herr Grefven och LandtMarskalken
tyckes förmoda.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt som Hans
Excellence redan förklarat sig icke kunna
meddela proposition till instämmande uti
BondeStåndets beslut, rörande Statsregleringens
uppgörande, samt det förslag, hvarå
Grefve Horn begärt proposition, eller att
Ridderskapet och Adeln skulle förklara StalsUtskoltet
Ridderskapets och Adelns önskan ,
att StatsUtskoltet måtte, vid Inkomsts- och
UtgiftsBetänkandernes författande, fästa det
afseende å BondeStåndets beslut, rörande
Statsregleringens uppgörande, som kunde
förenas med StatsTJtskotlets grundlagsenliga
pligt, dels skulle, efter Hans Excellences
tanka, ehuru icke uppstäldt under form
af beslut i afseende å sjelfva Statsreglerin
-
3i4
Den 26 Januarii f. m.
gen, likväl, såsom innefattande beslut om
en önskan rörande uppställningen af berörde
Statsreglering, i högsta grad närma sig
till beslut i sjelfva hufvudsaken, samt likasom
innebära en föreskrift derom, och följaktligen
föranleda till inskränkning och
hinder uti den fria gransknings- och pröfningsrätt,
som, i afseende å Statsregleringen,
enligt 3o §. Riksdagsordningen, Statsutskottet
tillkommer; dels äfven skulle i
sjelfva verket innefatta en motsägelse, enär
BondeStåndets beslut vore, på sätt Hans
Excellence förut ådagalagt, mot Grundlagen
stridande; ansåg Hans Excellence, på
dessa grunder, sig icke kunna å Grefve
Horns ofvannätnnde förslag meddela proposition;
men som berörde proposition
likväl blifvit begärd, under yrkande, att
Hans Excellence borde deröfver inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka, så finge
Hans Excellence nu fråga, om Ridderskapet
och Adeln yrkade ifrågavarande proposition.
Ropades starka Ja och Nej.
Hvarjemte Grefve Horn begärde votering.
Herr Rothlieb> Axel erinrade, att Grefve
Horns motion, såsom begärd på bordet,
borde tills vidare hvila.
Grefve Posse: Sedan discussiohen nu
Den a6 Ja nu ar i i f. rn.
315
tagit denna vändning, anser jag min begäran,
att få Grefve Horns motion på bordet,
böra förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition:
Den
som yrkar, att proposition skall
varda framställd derå, att Ridderskapet och
Adeln skall förklara StatsUtskottet Ridderskapets
och Adelns önskan, att StatsUtskottet
må, vid Inkomst- och UtgiftsBetänkandernes
författande, fästa det afseende å BondeStåndets
beslut rörande Statsregleringens
uppgörande, som kan förenas med StatsUtskoltets
grundlagsenliga pligt, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anses Ridderskapet och Adeln
icke yrka berörde proposition.
Herr von Hartmansdorff: Det är endast
till Kongl. Majit som Rikets Ständer
i vårt land framställa önskningar, och ej
till Utskotten. Den proposition, som nu
är i fråga, anser jag således oriktig. Hafva
vi ej rätt att besluta hvad som är olagligt,
så hafva vi ej heller rätt att önskningsvis
framföra det. Från Stånden emottaga
Utskotten beslut, ej önskningar. Jag
får följakteligen reservera mig mot en pro
-
3.6
Den 26 Jan uarii f. rn.
position, som innefattar dels alt vända sig
nied önskningar till Utskotten, dels alt önska
hvad söm är olagligt.
Herr Hjerta: För att sätta Herr von
Hartmansdorff i en bättre ställning, vågar
jag anhålla, att ordet begäran sättes i stället
för önskan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det, han ansåg
en dylik ordföräudring icke lämpligen kunna
äga rum.
Grefve Frölich: Jag inser ej ändamålet
med den föreskrift i Grundlagen, som
bjuder, att voteringspropositionen skall uppläsas,
om ej RiksStånden äga en obestridlig
rätt alt göra de ändringar, som de finna
med deras öfvertygelse Öfverensstämmande.
Jag förenar mig med Herr von
Hartmansdorff deruti, att ordet önskan är
mindre lämpligt, och anhåller att meningen
så uppställes, att, i stället för önskan,
ett tillkännagifvande må uttryckas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att ordet "tillkännagif
vande” på ifrågavarande ställe nyttjadt,
tycktes närma sig lill egenskapen af
beslut.
Grefve Horn anhöll, alt ordet begäran
måtte begagnas i stället för önskan.
Den 36 Januarii f. m.
3i7
Friherre Cederström: Herr Grefven och
LnndtMarskalken har uppläst hvad Grefve
Horn skriftligen föreslagit; jag anhåller derföre
ödmjukligen, att då förslaget är skriftligen
aflemnadt, inga varianter dervid må
äga rum. Derigenom kunde allt sammanhang
förryckas. Vill Grefve Horn framdeles
göra en annan framställning; så får
Ridderskapet och Adeln deröfver besluta.
Jag anser ingen annan proposition vara
grundlagsenlig än den, som öfverensstämmer
med det skriftliga yttrandet.
Grefve Frölich: Jag nödgas högtidligen
protestera mot den procedur, hvilken
Friherre Cederström yrkat, såsom både mot
Grundlagens anda och lydelse uppenbarligen
stridig. Jag behöfver ej fästa mig vid Grefve
Horns förslag; det är min rätt, att föreslå
en annan redaction af propositionen.
Hvad innebär ordet justera, om ej hvar och
en får efter öfvertygelse hemställa en riktigare
redaction. För denna princip måste
jag ifra, och i stället för den mening, sora
uttrycker önskan, anser jag man bör sätta:
att Ridderskapet och Adeln, under lillkännagifvande
af dess förut fattade beslut, lill
StatsUtskollet öfverlemnar EondeSlåndets
till det afseende, som med Grundlagens
bud är förenligt.
Grefve Horn: Hvad ordet önskan angår,
går jag gerna in på den förändring,
318
Den 26 Januarii f. m.
som Ridderskapet och Adeln kan finna
lämplig.
Herr Lefrén: Jag anhåller få förklara,
att jag ej anser oss tillständigt att ändra
ordatydelsen i en proposition, som utgör
en fråga emellan oss och LandtMarskalken.
Frågan, om vi yrka eller icke yrka proposition,
skulle derigenom möjligen kunna ändras.
Herr von Hartmansdorff: Huru man
än må vända orden, går dock syftningen
derpå ut, att på något sätt, såsom begäran,
tillkännagifvande och mera dylikt, komma
fram med något, som Ståndet ansett olagligt.
Det ser ut, som hade vi ett sådant
särdeles begär till Grundlagens öfverträdande,
att vi endast voro i förlägenhet om
sättet. Jag anser frågan, i hvilken drägt
som helst, lika olaglig, och derföre af föga
vigt, om man begagnar orden önskan
eller tillkännagifvande, eller äfven begäran,
hvilket ej är långt skiljdt från önskan.
Jag önskar blott slut på en öfverläggning
af denna art; ty hvilken skepnad man än
gifver åt frågan, synes hon mig stridande
mot ett af Ståndet redan fattat lagligt beslut.
Grefve Frölich: Jag tillstår, att jag ej
förstår, hvarföre de, som ämna bestrida Grefve
Horns förslag, befatta sig med att justera
hans ord. De, som amna votera nej,
Den 26 Ja n u a r i i f. m.
hafva ju (let öppet, och de åter, som vilja
votera i motsatts emot nej, måtte väl få
föreslå ja-propositionen i öfverensstämmelse
med deras önskan, låt den än vara så
grundlagsvidrig som helst. Grefve Horn
måtte val, i fråga om ja-propositionen, äga
rätt framställa den redaction, som han önskar;
om den är rigtig, blir det deras sak
att argumentera deremot, som anser den
grundlagsvidrig; men att först vilja sjelf
bestämma ordalagen, och sedan argumentera
deremot, är detsamma, som om man
säger: god dag! oell får till svar: yxeskaft!
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
bomme kl. i till 6 i eftermiddag alt fortsättas.
Grefve von Schwerin: Föremålet för
voteringen är alt utröna, om Ridderskapet
och Adeln instämmer i Herr Grefvens och
LandtMarskalkens vägran. E11 bifråga har
uppstått, om ordet önskan skall förbytas i
ordet begäran. Jag vill blott erindra, att
då Friherre Anckarswärds uppmärksamhet
blef fästad derpå, att ordet föreskrifva ej
var grundlagsenlig!, begärde han få ändra
det till ordet önskan, och Herr Grefven och
LandtMarskalken biföll det. Det synes således
nu ej böra vägras Grefve Horn, att
få ordet begäran i stället för ordet önskan,
och förmodar jag att Herr Grefven och
320
Den 26 Januarii f. m.
LandtMarskalken bifaller det. Det blir sedan
den voterandes sak, att inom sig pröfva,
med hvilket ord han finner ordet begära
vara närmare beslägtadt, antingen med
ordet önska eller med ordet fordra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, sedan Grefve
Horn å dess skrifteligen framställde förslag
begärt proposition, och Hans Excellence
i anledning deraf kommit i den obehagliga
ställning att nödgas, uppå anförde
grunder, förklara sig icke kunna derå meddela
proposition; hvarefter Hans Excellences
hemställan, huruvida Ridderskapet och
Adeln ändock yrkade proposition, blifvit
med Ja och Nej besvarad samt votering
begärd, ansåg Hans Excellence någon förändring
af Grefve Horns berörde förslag
numera icke kunna lagligen äga rum, emedan
genom en dylik förändring annars kunde
inträffa, att verkan af Hans Excellences
tillkännagifne åsigt möjligen komme att förfalla,
innan ännu sig visat, huruvida Ridderskapet
och Adeln å Grefve Horns förslag
yrkade någon proposition. Då saken
derföre nu gått så långt, samt Grefve Horn
icke förmått visa, att den af Hans Excellence
föreslagne Ja-proposition vore i någon
måtto afvikande från Grefve Horns eget
skrifteligen framställde förslag, ansåg Hans
Excellence sig böra förnya den af honom
nyss
Oen 26 Januari i f. m.
3a i
nyss gjorde voteringsproposition, hvilken
af Hans Excellence åter upplästes j och af
Ridderskapet och Adeln nu godkändes, samt
derefter anslogs.
Sedan 4.1, ^2, 43 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen kl. 1 e. m.; och befunnos efter
voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 102.
Nej — 278.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således icke yrkat den
af Grefve Horn föreslagne ofvanberörde proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde derefter, att
enär Ridderskapet och Adeln redan den i5
dennes anmodat StatsUtskottet, att till Riks—
Stunden afgifva, inom den 24 dennes, det
så kallade XnkorastBetänkandet, och inom
den 10 nästkommande Februarii det så kallade
Utgifts-Betänkandet, samt således i
denna del fattat ett med BondeStåndets
10 H.
21
322 Den 26 Januaris f. m.
åsigt nära öfverensstämmande beslut, någon
vidare åtgärd i denna omständighet icke
torde, i anledning af BondeStåudets inbjudning,
erfordras.
Bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 26 Januarii 182g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
denne dag inkom ne förslag till de
LyckönskningsAdresser, hvilka, till följd af
samtlige RiksStåndens beslut, komma att
genom en stor Deputation i underdånighet
framföras till Hans Maj:t Konungen, Hennes
Maj:t Drottningen, Hans Kongl. Höghet
KronPrinsen och Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Sophia Albertina, i anledning
af Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans
lyckliga förlossning med en Prins.
Den 26 Ja n u a r i i e. m.
3?.3
Herr Hjerta, Gustaf: Det törde synas
förmätit, alt efter en hastig uppläsning vilja
göra anmärkningar vid ett ExpeditionsTJtskottets
Memorial, än mera vid ett sådant
förslag, som nu är i fråga; men för
min del skulle jag anhålla att, som Adressen
icke torde hehöfvas förr än oin Thorsdag,
få genom en återremiss fästa ExpeditionsIJtskottets
uppmärksamhet hufvudsakligen
på det 3:dje af de upplästa förslagen,
eller adressen till Hans Kongl. Höghet Kronprinsen.
Genom striden i vår litteratur stå
vi visserligen på den punkt, att det är obestämdt,
hvilken smak som hör råda i vår
vältalighet, antingen den nya eller den
gamla; men jag tror hela förslaget så nära
nalkas hvad man med ett enkelt namn kallar
phosphoristisk!, att det förtjenar en omarbetning.
Detta angående tredje förslaget.
Hvad det första förslaget beträffar, torde
det lätt vara hjelpt, om man endast ändrar
början. Der står: att Rikets Ständer
skola med glädje omfatta hvarje tillfälle att
få nalkas Thronell. Det måtte väl ej vara
meningen, att härmed uttrycka, att Rikets
Ständer önska Riksdag oftare än hvart femte
år. Detta är dock af mindre vigt; men
hvad den tredje Adressen angår, är det både
början och slutet, som bör förändras.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandlMarskalken
täcktes låta å nyo uppläsa första
perioden af Adressen till Hans Maj:t
Konungen.
0 . 2IW
3*4
Den 26 J a n u a r i i e. m.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Utan att ingå i den af
Herr Hjerta uppgjorda distinction emellan
den nuvarande tidens litteratur och den
phosphoristiska, får jag till Ridderskapets
och Adelns pröfning blott hemställa, huruvida
de orden, ”att Rikets Ständer med
”glädje omfatta hvarje tillfälle att få nal”kas
Thronell,” kunna tolkas derhän, sorn.
om Rikets Ständer skulle önska Riksdagarne
tätare än hvart femte år. Det kan åtminstone
icke jag för min del finna, och
får således hemställa, om icke åtminstone
detta förslag kunde af Ridderskapet och
Adeln bifallas.
Herr Hjerta: Det jag yttrade angående
litteraturens tillstånd i fäderneslandet, angick
ensamt tredje förslaget.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag torde få hemställa till Herr
Hjerta sjelf, huruvida en återremiss, med
en anmärkning af så allmän beskaffenhet,
kan tjena till någon ledning för ExpeditionsUtskoltet,
i hänseende till en omarbetning.
Jag skulle tro anmärkningen böra
vara något mera bestämd, om Utskottet
skall kunna föreslå en annan redactiou
i afseende på den första Adressen. Detsamma
skulle jag äfven önska i afseende
på den tredje.
Den 26 Januarii e. n».
3a5
Herr Hjerta: Det är icke utan att
jag ju väntat mig, att någongång ett tillfälle
sådant som närvarande skulle komma
att visa oformligheten af det sätt, hvarpå
dylika ämnen som delta behandlas. Då
frågan är om en Lyckönsknings-eller Tacksägelse-Adress,
anser man Ståndet hafva rätt
att först besluta, och sedan skicka till Utskott,
och då lemnäs ingen tid för bordläggning;
men då frågan är om för Fäderneslandet
vigtiga omständigheter, har man
alltid vigtiga hinder att lägga i vägen för
Ståndens afgöranderätt: sålunda får man
icke ens ändra ett ord vid justeringen af
en voteringsproposition. I afseende på det
ifrågavarande förslaget, vädjar jag till enhvar
af Ridderskapet och Adeln, om det
är möjligt att vid en hastig uppläsning
hålla sig till hvartenda ord serskildt med
en anmärkning; jag anser mig hafva sagt
nog, då jag tror det tredje förslaget fordra
en omarbetning. Hvad åter det första beträffar,
så är det blott de första orden jag
skulle vilja hafva uteslutna. Af dessa skäl
nödgas jag yrka återremiss, i synnerhet på
det tredje Jag har, i afseende på det första,
visst ingenting emot, om Rikets Ständer
uttrycka deras åstundan att samlas oftare,
än hvart femte år; men i det fallet
lärer det vara ganska vigtigt, att gå till
ConstitutionsUtskoltet.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag tror icke, att Herr Hjerta vid
3a6
Den 26 Januarii e. m.
detta tillfälle kan finna något bevis för att
jag velat hindra en återremiss, då jag anhöll,
att han måtte uppgifva en något mera
bestämd anmärkning. Det var det jag
trodde innefattades i mina ord, då jag önskade,
att, i fall Adressen återremitterades,
Utskottet måtte erhålla en mera bestämd
ledning för förslagets omarbetande, än det
allmänna cassations-omdöme Herr Hjerta
gifvit deråt,
Herr Hjerta: För att kunna fullgöra
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedls
åstundan, ser jag mig tvungen att
lägga förslaget på bordet; ty icke är jag i
stånd att i ögonblicket, på stående fot, föreslå
en hel redaction till Lyckönskningsadress.
Det är förnämligast emot början,
der nya året omtalas, och slutet, der våren
tages till hjelp, sorn jag ville anmärka;
och jag trodde mig göra ExpeditionsUtskottet
en tjenst genom en hastig återremiss,
hvaraf skulle följa, att Adressen så
mycket förr kunde återkomma till Ståndet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Hans
Maj:t Konungen täckts utsätta nästkommande
Thorsdag den ag dennes, klockan |
till i e. m. till emottagande af Rikets Ständers
ifrågavarande stora Deputation, samt
anmodade dc af Riddcrskapets och Adelns
Herrar Ledamöter, hvilka åslundade att i
Den 26 Januarii e. m. 327
samma Deputation deltaga, att i sådant afseende
anmäla sig lios RiddarhusFiscalen.
Hvarefter Hans Excellence, under anmälan
att de öfrige RiksStånden redan i
förmiddagens Plenum låtit efterfråga de nu
föredragne Lyckönsknings-Adresserne, för
att få tillfälle dem justera, hemställde, om
icke Herr Hjerta skulle behaga afstå från
de af honom emot nämnde Adresser gjorde
anmärkningar.
Herr Hjerta: Jag skulle visserligen icke
begärt den ifrågavarande Adressen på bordet,
om icke Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt föranledt mig dertill, och
om förslaget uppläses ännu en gång, torde
vi finna, hvaruti ändring egentligen skulle
kunna åstadkommas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken lät, i anledning häraf, å
nyo uppläsa förslaget till LyckönskningsAdressen
till II. K. H. KronPrinsen.
Herr Hjerta: Denna Adress utgör utan
tvifvel ämne till en ganska vacker omarbetning;
men det är egenteligen emot sjelfva
slutet som jag har att anmärka. Det
är dessa ständiga bilder, som jag icke tror
vara riktiga eller värdiga ett fritt Folk att
nyttja, när det nalkas thronell. Jag frågar
Eder också, mine Herrar, i hvilken ställ
-
3a8
Oen 36 Januarii e. tn.
ning man Sr såsom Representant, då man
genast nödgas godkänna ordalag i Lyckönsknings-Adresser,
hvilka man sedan ej
sällan får höra åberopas såsom tecken till
allas tänkesätt ibland nationen? Det synes
då vara billigt att iakttaga någon mera noggrannhet
med föreskriften om bordläggning,
när fråga är om Adresser till Konungen;
och jag tror att vi hunnit nog långt i politisk
bildning, för att äfven härå behöfva
fästa någon uppmärksamhet. Det kommer
eljest att gå Rikets Ständer, som vårt Svenska
Cabinett, om hvilket Napoleon skall
hafva sagt: att det var det Cabinett, som
skref grannast ibland alla, men med minsta
effecteii. Jag vill önska det ej går sä
med Ständerne, i afseende på deras adresser.
Friherre Cederström_, Jacob: Då Herr
Hjerta begärt förslaget på bordet, lärer det
icke kunna honom förvägras, utan är hans
ovillkorliga rättighet. Han blir derigenom
i tillfälle, att i nästa plenum sjelf afgifva
ett förslag till en annan Adress, som, i händelse
Ridderskapet och Adeln finner den
bättre, då först kan leda till återreraiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, huruvida Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid ExpeditionsUtskottets
Förslag till ifrågavarande
Lyckönsknings-Adresser gjorde anmärkningar
böra föranleda till desammas, återremitterande.
Den 26 Januarii e. m.
Ropades mångå Nej; jemte några Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade härefter, att oaktadt
han tyckt sig finna, det Ridderskapet
och Adeln icke funnit skäl bevilja återremiss
af berörde förslag, det likväl icke kunde
betagas Herr Hjerta att begära samma
förslag på bordet; men Herr Hjerta afstod
derifrån, under förbehåll, att endast få sine
yttranden såsom sin enskilta reservation
i protocollet upptagna.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken framställde
proposition till godkännande af ofvannämnde
förslag till underdånige Lyckönsknings-Adresser,
hvilken proposition med
Ja besvarades.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken lillkännagaf, alt Kongl.
Maj:t i Nåder behagat utsätta nästkommande
Onsdag, den 28 dennes kl. 6 e. m., till
förrättande af Hans Kongl. Höghet Hertigens
af Östergöthland DöpelseAct; i anledning
hvaraf Hans Excellence ämnade låta
anslå Plenum lill kl. | till 6 samma eftermiddag,
på det Ridderskapet och Adeln
måtte äga tillfälle samlas å Riddarhuset,
för att sedermera derifrån gemensamt älgå
till Kongl. Slottet.
33o
Den 26 Ja nu ar ii e. m,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken anmälte, att ibland de
ämnen, som innefattas i BondeStåndets i
förmiddagens Plenum föredragne 2:ne ProtocollsUtdrag
af den 'p:de och 2i:ste dennes,
återstod ännu att pröfva BondeStåndets
beslut, att BevillningsUtskottet borde
anmodas att sist inom 3:ne veckors tid, beräknad
från den 21 dennes, uppgifva grunderne
för Allmänna Bevillningens fördelning,
samt för Tull- och öfrige Bevillningars
utgörande; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne att sig med
BondeStåndet förena.
Herr Thamj Wolrath: Då jag har äran
vara Ledamot af BevillningsUtskottet, och
mig är anförtrodd ledningen af de mål, som
tillhöra Utskottets andra Afdelning, hvartill
äfven hörer det ifrågavarande, anhåller
jag få tillkännagifva, att Afdelningen nu
är färdig att uppsätta och lill Utskottets
plenum inlemna förslag till Betänkande om
ChartaeSigillalae-Förordningen. Huru fort
detta Betänkande der kan blifva föredraget,
och huruvida det bifalles, lärer icke nu
kunna bestämmas. Hvad åter angår det
andra större arbetet eller Betänkandet om
Tullbevillningen, så är det visserligen ganska
ifrigt under händer på Afdelningen.
Men vi håfve helt nyligen erhållit flere remisser
härom ifrån Stånden, hvilka först
mäste pröfvas. Saken är dessutom af den
Den 26 Januari i e. m.
331
beskaffenhet, att Afdelningen icke kan komma
fram med några strödda tankar i ämnet,
utan måste dervid foga ett bestämdt
förslag till Tulltaxa. Jag får derföre gifva
tillkänna, att jag icke kan uppgifva någon
tid, då Betänkandet kan blifva färdigt alt
ingå till Stånden. Skulle det inom 3:ne
veckor kunna komma från Afdelningen till
Utskottet, så anser jag detta vara ganska
lyckligt. Jag öfverlemnar visserligen lill
Ridderskapet och Adeln att, på sätt de behaga,
härutinnan förfara; men jag får förklara,
att Tullbevillningen icke kan blifva
bestämd inom den tid, som nu är i fråga.
Hvad åter angår Bevillningen på Bränvinsbränningen,
så tillkommer det icke mig att
yttra mig deröfver; dock vet jag icke, om
Utskottet kan utlåta sig i den frågan förr,
än Ekonomiutskottet yttrat sig öfver grunderne
för Bränvinsbrännings-rättigheten.
Herr Rothliebj Axel: Såsom Ledamot
i BevillningsUtskottet får jag äran upplysa,
det grunderne för den egentliga Bevillningen
äro under beredning i första Afdelningen,
med undantag af SjöTulls-, Bränvinsoch
Post-bevillningarne; och blifver säkert
Afdelningens förslag förelagdt Utskottets
plenum, om ej i denna, åtminstone i nästa
vecka. Jag är således öfvertygad, att förslag
till grunderne för Bevillningen inkommer
till Ståndens plena inom kortare tid,
än som blifvit hegardt.
332
Den 26 Januarii e. ra.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får vördsamt
anhålla om upplysning, huruvida BondeStåndet
jemväl begärt, att grunderne för
alla de extraordinarie Bevillningarne böra
af Utskottet uppgifvas; jag trodde, att fråga
endast var om allmänna Bevillningen.
Skulle det icke så vara, förenar jag rpig
med Herr Tham derom, att sjelfva Tulltaxan
icke kan hinna så hastigt inkomma
till Stånden; men det oaktadt finnes intet
hinder för Utskottet att uppgifva grunderna
för allmänna Bevillningen och de öfriga
extraordinarie Bevillningarne. Då är ock
liufvudändamålet vunnet, emedan man deraf
ser, att Statsbristsumman af StatsUtskottet
är riktigt uppgifven. BondeStåndets
begäran afser egentligen detta.
Det förefaller mig besynnerligt, att höra
äfven BevillningsUtskottet göra svårighet
att inkomma med grunderna för bevillningen
inom den för Riksdagar constitutionelt
bestämda tiden, under åberopande
af, att den är för knapp tilltagen. Det blir
i sådant fall en skyldighet, och jag skulle
till och med tro en skyldighet för Regeringen
att i ConstitutionsUtskottet föreslå,
att denna tid måtte förlängas’, så att icke
någon gäng en hastig afblåsning kan vålla
öfverflödiga Bevillningar. Det är på denna
grund jag yrkar, att Utskottet måtte
hastigt arbeta. Jag kan ej neka, att de
svårigheter man framställer, för att få lång
-
Den 26 Januarii e. ra. 333
re anstånd, synes mig nära gränsa till Charlataneri.
Jag erkänner väl de svårigheter,
som äro förenade med arheten i Utskott,
men jag tror dock, att hvar och en, sorn
arbetat der, äfven vet, att dessa svårigheter
kunna öfvervinnas; och hvad de Betänkanden
angår, som nu blifvit ifrågasatta,
trodde 180g års Ständer, att de skulle medhinnas
på fyra månader, och i sanning tror
jag, att, med en kraftig vilja, det kunde
ske på två.
Friherre Leijonhufvud, Abraham: I anledning
af det ämne, som nu förhandlas,
får jag upplysningsvis nämna, att BevillningsUtskottet
ifrån dess första tillvarelse
ägt medvetande om sina skyldigheter, utan
att dertill uppmanas af särskilta påminnelser.
Utskottet har också med rastlöst nit
fortsatt sina arbeten; den Afdelning, hvarå
jag är tjenstgörande, har redan bestämt och
för någon del i förslag utvecklat grunderne
för den allmänna Bevillningen. Detta
förslag skall snart nog förekomma till öfverläggning
i Utskottet, hvaraf jag åter torde
få sluta, att Betänkandet i detta ämne
kan inkomma till Piikets Ständer före den
tid, som Motionären utmärkt. Hvad Herr
Hjerta för öfrigt yttrat om charlataneri hos
Utskott med mera dylikt, anser jag ej nödigt
att besvara.
Friherre Cederström, Jacob: Till en
början får jag anhålla, alt Herr Grefven och
334
Den 26 Januarii e. m.
LandtMarskalken täcktes låta uppläsa den
mening i BondeStåndets Protocollsutdrag,
som angår det ifrågavarande ämnet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken Lät
uppläsa den del af BondeStåndets Protocollsutdrag,
som nu utgjorde föremål för
Ridderskapets och Adelns öfverläggning.
Friherre Cederström: I anledning af
hvad nu blifvit uppläst, finnér jag, att BondeStåndets
begäran icke är inskränkt till
grunderne för den allmänna Bevillningen,
utan också innefattar de Extraordinarie, tili
och med den om Bran vinsbränningen; men
Ridderskapet och Adeln torde finna, att innan
grunderne för sjelfva Brävinsbränningsrättigheten
äro bestämda, kunna inga grunder
uppgöras för BränvinsbränningsBevillningen,
då de sednare naturligtvis måste
hvila på de förra. Jag anhåller således,
att Ridderskapet och Adeln täcktes icke
instämma med BondeScåndet, utan lägga
Protocollsutdraget till Handlingarne.
Herr Tham: Med afseende på hvad som
blifvit yttradt om charlataneri, får jag förklara,
att jag tror det snarare skulle vara
charlataneri, att framkomma med grunder
till ett Betänkande, som icke kunde binda
vid utarbetandet. Det skulle vara charlataneri,
om BevillningsUlskoltet hade sagt:
Den 26 Januarii e. m.
335
Vi ämna utarbeta TullBevillningen på de
och de grunderna; ty dessa grunder bestämmas
först riktigt genom application af
sjelfva taxan. Det förhåller sig icke med
grunderne för en Tulltaxa, som med grunderne
för allmän Bevillning. Man kan säga,
att man ålägger Bevillning på person, Bevillning
på löner och Bevillning på egendom;
men det går icke ann med Tullen,
så vida anslag derpå skall grundas. Der
är det sjelfva taxan, som skall visa, om man
går ut från rätta grunder. Jag är för öfrigt
ganska tranquil för alla oblida omdömen,
och med tillfredsställelsen att hafva
med mig i5 Ledamöter, som alla täfla i
kärlek till fäderneslandet, sätter jag mig
öfver sådane beskyllningar, hvilka äro lika
ohemula som origtiga.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti BondeStåndels ifrågavarande
inbjudning.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Herr Rosenquist, Fredrik Leonhardj begärde
votering.
Herr Hjerta: Herr Tham synes icke
hafva gjort afseende derpå, att jag uttryckligen
sagt> att Tulltaxan fordrade den vidlyftighet,
alt Tullbevillningen bör uteslutas
ur propositionen. Hvarföre han icke
336 Den 26 Januarii e< m.
gjort detta, förstär jag i sanning icke. Alla
de öfriga Bevillningarna fordra så ringa arbete,
att de icke hindra. 1810 och 1812
årens Riksdagar uppgjordes Bevillningsgrunderna
på vida kortare tid, och jag kan icke
neka mig att än en gång yttra min förundran
öfver de svårigheter, som UtskottsLedamöterne
framställa. Jag underställer
den Ledamot, som begärt votering, om han
ej vill utesluta Tullbevillningen.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt;
Gustaf: Jag får till Ridderskapet
och Adeln endast hemställa, huruvida något
annat kan blifva föremål för den begärda
voteringen, än BondeStåndets inbjudning,
och huruvida det då är möjligt att
uttaga något af det, hvari BondeStåndet begärt
att Ridderskapet och Adeln måtte instämma,
på sätt Herr Grefven och LandtMarskalken
äfven framställt. Det torde således
icke kunna bero af någon enskilt Ledamot
att föreslå en förändrad proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, efter hvad
han tyckt sig finna, den af Hans Excellence
nyss gjorde proposition blifvit med en betydligt
öfvervägande pluralitet afslagen,samt
hemställde, om icke Herr Rosenqvist vid
detta förhållande behagade afstå från sin
begäran om votering.
Herr
Den 26 Ja nu ari i e. m.
Herr Rosenquist: Jag afstår gerna från
att tala, men ingalunda från votering.
Herr Hjerta: Jag har ej fattat, om det
Var ifrån talan eller från voterings som den
värde Ledamoten afstått. I förra fallet kan
lian ej hindra oss votera om en annan pro*
f>osition, hvilken jag sedan skall framstäla,
der de öfriga Bevillningarne, utom Tull*
bevillningen, upptagas.
Friherre t>on Duben ^ Carl: Jag har blott
bort en enda Ledamot, Herr Rosenquist,
begära votering; troligen är det Ståndets
önskan att undvika den. Jag får derföre
Ödmjukast hemställa, alt Herr Rosenquist
måtte blifva tillfrågad, om hän viii afstå
från votering, eller hvarföre han vill hafva
den? Kan hända han till yrkandet af
votering har särdeles talande skäl, och han
torde då hafva godheten att derom upplysa
oss. Jag för min del anser en votering,
hvars resultat lärer vara gifvit, högst onö*
dig, och endast tjenande att borttaga en
tid, som nyttigare kan användas.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, det hart icke
ansåg sig äga någon rättighet, att af Herr Rosenquist
begära upplysning, hvarföre lian
i förevarande ämne önskade votering; men
Hans Excellence trodde sig likväl böra till
10 H. 22
338
Den 26 Januarii e. m.
Herr Rosenqwist å nyo hemställa, om lian
icke behagade från sin anhållan om votering
afstå.
Herr Rosenquist: Jag skall mycket gerna
gora Herr Grefven och LandtMarskalken,
samt Ridderskapet och Adeln till viljes;
men att afstå från den begärda voteringen,
strider emot mina princijier, emedan
det kunde hända, att någre andra Ledamöter
ämnat begära votering, men afstålt
derifrån, då de hörde mig äska densamma.
Desse Ledamöter skulle i sådant fall
blifva bedragne på mig, och jag vill aldrig
bedraga någon menniska.
Hans E.rccllence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog härefter följande
voterings-proposition:
Den som instämmer i Hedervärda BondeStåndets
inbjudning, att BevillningsUtskottet
må anmodas att, sist inom 3:ne veckor
från den 21 Januarii, uppgifva grunderne
för Allmänna Bevillningens fördelning,
samt för Tull och öfrige Bevillningars
utgörande, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej; finnér Ridderskapet och Adeln
ej lämpligt, att i denna omständighet instämma
i BondeStåndets inbjudning.
Den 26 Januarii e. m. 33g
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 4*> 43> 43, 44 §§• * Riddar
liusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
kl. | till 7 eftermiddagen; och befunnos,
efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 55.
Nej — 186.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således icke funnit
lämpligt, att i ofvannämnde omständighet
instämma i BondeStåndets inbjudning.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. | till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
32*
34o
Den 28 Januari i.
Onsdagen den 28 Januarii 1829.
Plenum klockan | till 6 Eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, alt II. IC. H.
Hertigens af Östergöthland DöpelseAct komjne
i eftermiddag att förrättas, i anseende
till den kalla årstiden, i H. M. Konungens
yttre stora Sal; och anmälte Hans Excellence
tillika, att som
N:o ir. Herr Bonde, Knut, för närvarande
icke vistades i Staden, Hans Ex
cellence
varit föranlåten att till Deputerad
å Ridderskapets och Adelns vägnar i Herr
Bondes ställe kalla
N:o 38. Herr Carpelan, Wilhelm, Maximilian.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade efter Ceremoniens
slut vid Kongl. Slottet åtskiljas.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence klockan half
till 6 e. m. afgick med Ridderskapet och
Adeln till Kongl. Slottet, hvarest Ridderskapets
och Adelns Deputerade, som blifvit
till Faddrar bjudne, uti den Sal, der
Den 28 Januari i.
DöpelseActen förrättades, samt Ridderskapets
och Adelns öfrige Ledamöter i Konungens
stora Sal näst derintill, som ansågs
deraf utgöra en del, bevistade Hans
Kongl. Höghet Hertigens af Östergöthland
Oscar Fredriks Dop, som förrättades af Herr
ErkeBiskopen m. m. Doctor Carl von Rosenstein.
Efter Ceremoniens slut åtskiljdes Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, vid nedgången
från Kongl. Slottet, kl. 8 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 29 Januarii 182g.
Plenum klockan f till ia förmiddagen.
Sedan de öfrige RiksStåndens Herrar
Talmän jemte de Ledamöter deraf, som
skulle deltaga i Rikets Ständers Stora Deputation,
hvilken horde till Hans Majit Konungen,
Hennes Majit Drottningen, Hans
Kongl. Höghet Kronprinsen samt Hennes
Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertina
i underdånighet aflemna Rikets Ständers
underdåniga LyckönskningsAdresser i au
-
342
Oen 29 Januarii.
ledning af Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessans
lyckliga förlossning med en
Prins, å RiddarhusSalen uppträdt, öfverlemnade
Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken klubban till Grefve
Possej Arvid; hvarefter, under Hans Excellence,
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
anförande, bemäldte Stora Deputation
afgick kl. £ till 1 e. m. till Kongl. Slottet.
Upplästes och lades på bordet Kongl.
Maj:ts den 16 dennes afgifne, och den 26
derpåföljde f. m. till Ridderskapet och Adeln
ankomne, Nådiga Proposition, angående
den till undsättning i missväxtår anslagne
Creditiv-Fonden, samt f. d. Allmänna
Magazins-Inrättningens slutliga utredning,
med flera dermed sammanhang
ägande ämnen; äfvensom Kongl. Majtts den
16 och 22 dennes till Rikets Ständer aflåtne,
samt den 26 derpåföljde f. m. till
Ridderskapet och Adeln ankomne, Nådiga
Skrifvelser, dels angående ytterligare åtgärder
till Fårskötselns och Ullproductionens
befrämjande i Riket, dels ock med förslag
till förnyad Instruction för Rikets Ständers
Revisorer, i afseende på deras befattning
med StatsVerkets granskning.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Den 29 Januarii. 343
Frun StatsUtskottet:
Af den 24 dennes:
N:o 48- Angående aflöningen vid innevarande
Riksdag för RiksStåndens och
deras Utskotts Secreterare, Canzlier samt
Vaktbetjening.
Från Banco-Utskottet:
Af den 22 dennes:
N:o 10. Angående Revision vid LånContoiren
i Götheborg och Malmö den 1
instundande Martii.
Från LagUt skott et :
Af den 20 sistledne December:
N:o 2. I anledning af väckt fråga om
anstalt till beredande af noggrann efterlefnad
af Kongl. Förklaringen den 14 Maji
i8o5, samt öfrige Lagbud, rörande lagfart
å fast egendom.
N:o 3. Öfver väckt Motion, om uppliäfvande
af HofRätternes Leuterationsrätt.
Af den 3i sistledne December:
N:o 6. Öfver gjordt förslag, om tillägg
till 27 Capillet 9 §. RättegångsBalken.
Af den i3 dennes:
N:o 11. Öfver väckt Motion om uppliäfvande
af 2 Gap. 3 §. GiftermålsBalken.
344
Den 29 Januarii.
Frän ExpeditionsUtskottet:
Af den 21 dennes:
N:o 14. Angående falsningen och häftningen
af de Exemplar af Bilianget till RiksStåndens
Protocoll, som i Stånden successive
utdelas.
Af den 22 dennes:
N:o 17, Angående väckt Motion om
expediering af Rikets Ständers beslut, i afseende
å Kongl. CanzliStyrelsens liandcassa,
N:o 22. Angående anslag för anskaffande
af erforderligt biträde i och för skyndsam
tryckning af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll innevarande Riksdag,
N:o 23. Angående sättet för meddelandet
af samtelige Utskottens i tryckta
Exemplar till Rikets Höglofl. Ständer afgifvande
Utlåtanden och Betänkanden,
Lades på bordet,
Upplästes Hedervärda BondeStåndets
ProtocollsUtdrag af den 26 dennes, innehållande,
alt då med mängden af de till
Rikets Ständers handläggning hänskjutne
mål icke vore förenligt, att Riksdagen kunde
afslutas inom den i 109 §. RegeringsFormen
och 80 Riksdagsordningen föreskrifne
tid af tre månader ifrån det Kongl,
Den 29 Jan un lii.
345
Maj:ts Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof, den i5 sistlidne November,
till Rikets Ständer öfverlemnades,
BondeStåndet beslutat att inbjuda de öfrige
MedStånden till deltagande uli en underdånig
Skrifvelse, hvarigenom Rikets Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om Riksdagens förlängande på en månad,
ifrån det nyssberörde tid förflutit; till hvilken
Skrifvelse ExpeditionsUtskottet borde
uppsätta förslag.
Kades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken återkom med Ridderskapets
och Adelns Stora Deputation, samt
återtog klubban af Grefve Posse, Arvid;
hvarefter Hans Excellence tillkännagaf, alt
Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia
Albertina icke kunnat, i anseende till inträlfad
sjukdom, emottaga Rikets Ständers
Stora Deputation.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Hans Majit
Konungens, Hennes Majit Drottningens samt
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Nådiga
Svar till bemälde Stora Deputation måtte
i dagens Protocoll intagas.
Bifölls.
346
Dea 29 Januarii.
Högstberörde Svar blefvo derefter uppläste,
så lydande:
Hans Maj:t Konungens Svar:
Gode Herrar och Svenske Män!
Jag emottager med liflig tillfredsställelse
uttrycket af de tänkesätt, hvartill
Min tredje Sonsons födelse gifvit anledning.
Upptagen till Son af den Konung, som
upprätthöll Sverige vid afgrundens slippriga
brant; Arfvinge af Hans ömhet för Folket,
har Jag känt Mina krafter växa i mån
af farorna. Om hinder ännu mött uppfyllandet
af allt det goda Jag åsyftat, så väntar
Jag det med förtroende af Eder medverkan
och af Edert eniga biträde. Yi
hafva likväl vunnit omisskänneliga fördelar:
aderton års ostördt lugn inom Landet,
utan någon kränkning af allmän frihet eller
enskilt rätt, utan att någons lagliga anspråk
blifvit för nära trädde. Härmed förenar
sig tillväxten af alla idoghetens och
konstflitens grenar, enda källan till den allmänna
välmågan. För detta håller Mig
Svenska Folket räkning. Dess tacksamhet
kröner Mina bemödanden.
Jag erkänner, Gode Herrar och Svenske
Män, att det namn Jag ifrigast eftersträfvat,
är det af Landets Far, hvarmed
nu Rikets Ständer helsa Mig i Folkets
Den 29 Januari!.
347
namn. Det skall hädanefter för Mig och
Mina efterkommande blifva den skönaste
äretitel.
Det nya band, som, om möjligt, ännu
närmare förenat Mitt Konungsliga Hus
med Nationen, skall, som Jag hoppas, vinna
en ökad helgd af en lycklig öfverensstämmelse
i vilja och afsigter, hvars bemödanden
af allmakten skola välsignas.
Jag förblifver Rikets Ständer med all
Kongl. Nåd och ynnest städse välbevågen.
Hennes Maj:t Drottningens Svar:
Gode Herrar och Svenske Män!
Det är med lifligaste tillfredställelse
Jag erfar den beredvillighet, hvarmed Svenska
Folket omfatta hvarje tillfälle att förklara
mig sin tillgifvenhet. Uttrycken af
de tänkesätt, hvilka J nu, å Rikets Ständers
vägnar, till Mig framburit, hafva i
mina ögon vunnit ett ökadt värde af deras
anledning.
Den unge Fursten, hvars dop J såsom
vittnen öfvervarit, skall, med den Allsmägtiges
bistånd, rättfärdiga de känslor J redan
för Honom hysen, och de framtida
förhoppningar J ägen rättighet att fästa vid
Honom, likasom vid Hans Bröder. Hans
Faders och Farfaders efterdömen skola ut
-
v
348
Den 39 Januari i.
hilda Håns förstånd; Jag skall i Hans hjerta
väcka och underhålla kärleken till Folket.
Den önskan J yttrat, att Jag genom
Mina omsorger ville bidraga att afbörda en
del af den gärd J ären skyldige Konungen,
Min Gemål, skall blifva Mig en ljuf och
behaglig pligt att uppfylla.
Emottagen, Gode Herrar och Svenske
Män, försäkringarne om all Min Kongl.
Nåd och Bevågenhet.
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens Svar:
Den lyckönskan, Jag nu får emottaga,
väcker åter de känslor, som hos Mig lifvades
af gårdagens högtidliga handling. Med
innerlig rörelse såg Jag Religionen helga
en tidig förbindelse till inbördes välvilja
mellan Min nyfödde Son och det Svenska
Folket genom det Fadderskap, som Dess
Representanter iklädde sig vid Hans döpelse,
— och vid denna invigning af Hans
ännu späda anlag åt menskligheten och fäderneslandet
anropade Jag himmelens nåd,
att denna nya Ättling af Edert Konungahus
måtte en dag som yngling hjertligt
vörda, och som man värdigt uppfylla, denna
Furstliga bestämmelse.
Med undergifvenhet för Allmaktens visa
beslut, lemnar sig Mitt hjerta åt de glädjande
utsigter, som så välvilligt delas af
Den 29 Januarii.
349
Rikets Ständer. Då mina pligter och mina
önskningar för Scandinaviens välgång
leda Mina tankar åt framtiden, vänder Jag
ofta förhoppningsfullt Mina blickar på de
Söner, sorn försynen anförtrott åt Min faderliga
omvårdnad. De skola uppväxa under
den ljusare ordning, som tiden dagligen
utvecklar, i skygd af deras Farfaders
älskade spira, och de skola tillhöra den genom
efterdömets, tacksamhetens och bildningens
förenade hand.
Jag emottager med den upprigtigaste
erkänsla de förnyade uttrycken af Rikets
Ständers tillgifvenhetsfulla tänkesätt för Mig,
Min Gemål och Vårä Barn; och Jag ber
Eder, Mine Herrar, alltid vara försäkrade
om min oföränderliga aktning och ynnestfulla
bevågenhet.
Upplästes LagUtskottets den 14 dennes
under N:o i4 afgifne Betänkande Öfver
väckt Motion om upphäfvande af 22 Cap.
samt 27 Cap. 9 §. RättegångsBalken.
Lades på hordet.
Upplästes ett från RiddarhusUtskoltet
inkommit så lydande
Hörsamste Memorial.
Genom ProtocollsUtdrag af den 3o sistlidne
December e. m. har Högtofl. Ridder
-
35a
Den 29 Januari}.
stapel och Adeln behagat till RiddarhusUtskottet
remittera icke allenast Hans Excellence
Herr Grefve DelaGardies, Jacob,
samma dag väckte Motion, att den tinder
Ridderskapets och Adelns Plena utanför
RiddarhusSalen befintliga Vakt, bestående
af en UnderOflicer och 8 man, matte
af RiddarhusCassan erhålla någon lämplig
vedergällning, den Hans Excellence föreslagit
till 82 sk. åt UnderOfficeraren och 8
sk. allt Banco åt hvar och en af Manskapet
för hvarje Plenum; utan ock de af
Grefve Horn, Claes Fredrik, Friherre Klingspor,
Fredrik och Herr Tham, Wollrath,
i anledning deraf afgifne yttranden.
Och har Utskottet, till följd häraf,
skolat vördsamt lemna det utlåtande, att
ehuru Utskottet finner den af Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie gjorde framställning
hämta stöd af billighet från det
förhållande, att ifrågavarande Vakt, i anseende
till dess oafbrutna fortfarande under
tiden af ett helt Plenum, som ofta utgöres
af 5 å 6 timmar, ostridigt är förenad
med mera möda och svårighet, än vanlig
vaktgöring; Utskottet likväl, med fästad
uppmärksamhet å RiddarhusCassans skuldsatte
ställning, samt- de betydliga utgifter
af oundviklig art, hvilka densamma förestå,
icke anser sig böra tillstyrka, att någon
Gratification till ofvanberörde ändamål varder
å nämnde Gassa anvisad, helst en så
-
Den 29 Janua l ii.
dan, om ock icke bestämd till högre belopp,
än det af Motionairen föreslagne, eller
2 R:dr B:co för hvarje Plenum, skulle,
med antagen beräkning af det större antal
Plena, sorn under de sednare Riksdagarne
inträffat, komma att ådraga Cassan en icke
ringa utgift. Och anser Utskottet, vid jemförelse
af 18 och 5i §§. RiddarhusOrdningen,
något yttrande i afseende å den af
Grefve Horn, Claes Fredrik, väckte frågan
derom, att Vakten utanför RiddarhusSalen
borde indragas, icke, i den form densamma
nu är vorden fi-amställd, kunna af Utskottet
meddelas. Hvilket dock allt till
Höglofl. Ridderskapets och Adelns vidare
pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den 22 Januarii 182g.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl M ö r n e r.
fF. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
352
Den 3o Januarii.
Fredagen den 3o Januarii 1829.
Plenum klockan io förmiddagen*
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 26 dennes för- och eftermiddagen
fattade beslut.
Grefve Cronstedt, Claes, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Med Grefve von Rosens, Adolph, Memorial
om anslag till fullbordande af Dockbyggnaden
i Carlskrona får jag härmedelst
först förena mig, och sedan hänvisa till mitt
anförande den 8 sistlidne December, rörande
nyttan och nödvändigheten af denna
byggnad, för hvars verkställande jag till
StatsLftskottet uppgifver följande alternativer.
Då arbetet, i anseende till den besparing,
som derigenom skulle tillskyndas
Flottan, snart borde fullbordas, äro 5 år
dertill upptagne; och då denna termin ligger
till grund för calculen, blir det första
alternativet att fördela den begärda summan
på dessa 5 år, eller till 60,000 R:dr
B:co om året. Om ej denna summa kan
åstadkommas, blir det andra alternativet,
att
Den 3o Januari i.
353
att räntan för de begärda 3oo,ooo R:dr B:co,
eller 18,000 R:dr årligen, i 16 år skulle
anslås, och tillstånd lemnäs Sjö-administrationen
att såsom lån upptaga de till byggnaden
erforderlige medel; hvilket lån genom
denna af Ständerne årligen medgifna
ränta, samt det tillskott af Flottans egen
Fond eller io:de Titeln, hvilket synes kunna
motsvara den besparade underhållskostnaden
för Fartyg, som komma att stå i
Dockan i stället för att ligga i sjön, och
hvilket i calculeri är upptaget till 12,000
R:dr årligen , räknadt ifrån och med återbetalnings-liden,
skulle inom dessa 16 år
varda återgäldadt i enlighet med nedanstående
calculer.
Calcul för Upplåningen„
Byggnads-
året.
Byggnads-
behofvet.
Upplånt.
AfStänder
anslaget.
Ränta.
I
6o,000
42,000
l8,000
_
2
60,000
44>5oo
I 8,000
2,500
3
60,000
47,000
18,000
5,000
4
60,000
5o,ooo
l8,O0O
8,000
5
60,000
53,000
18,000
11,000
Summa! 236,5oo upplåntCapital.
JO II. 23
354 Den 3o Januarii.
Calcul för återbetalningen.
Låne-
Ränta.
Återbe-
r
summan.
talning.
6
236,5oo
14,000
16,000
7
220,500
13,000
17,000
8
2o3,5oo
I 2,000
18,000
9
i 85,5oo
I 1,000
19,000
10
166,000
I 0,000
20,000
11
146,000
9,000
2 1,000
12
1 25,000
7,5oo
22,500
13
I 02,000
6,000
24,000
>4
78,000
4,5oo
25,5oo
15
53,000
3,000
27,000
16
26,000
t,5oo
28,500
Anmärkning.
[från och med det
6:te året äges 18000
afStänder anslagna
och 12,000 af 1 o:de
Titeln, eller 3o,ooo
R:dr årligen, att
användas till ränta
och afbetalning.
Summorna äro
beräknade i jemna
tal.
Remitterades till StalsUtskottet.
Herr Grönhagenj Gustafj hade inlemnat
följande, som upplästes:
I anledning af den Motion jag, under
förbehåll att vidare få utveckla ämnet, den
i5 sisth December till Högloft. Ridderskapet
och Adeln inlemnade, att en del Comministrars
lönevillkor måtte blifva förbättrade,
får jag härmedelst anföra följande.
Sedan så väl Militaire som Civile Embets-
och Tjenstemän i sednare tider erhållit
förhöjde löner, någorlunda svarande emot
och i förhållande lill det gångbara representativa
sedelmyntets värde, finnas likväl
ännu Tjenstemän af PredikoEmbetet, nem
-
Ben 3o Ja nu ar i i.
355
ligen Comministrar vid en del Landsförsamlingar,
hvilka alldeles blifvit uteglömde
samt således i högsta grad vanlottade,
oaktadt de innehafva maktpåliggande och
ansvarsfulla befattningar. Det linnes Comministrar
vid SkärgårdsCapellerne, som i
årlig löneinkomst, inberäknat boställsafkastningen,
icke tjena för mer än högst 200 å 25o
R:dr årligen, då deremot Pastorerne vanligen
tjena för minst 2000 R:dr B:co, samt
en del för 3 å 4000 R-dr och derutöfver.
Skillnaden mellan Pastorernes och Cojnministrarnes
lönevillkor är således alltför betydlig,
fastän de hafva enahanda och lika
tjenstegöromål. Af sådan anledning föreslår
jag, att alla Biskopar och Kyrkoherdar,
hvilka i årlig löneinkomst, sammanlagd
med Boställs-afkastningen, njuta i5oo
R:dr B:co af deras Prebenden eller Pastorater,
böra till understöd åt sine i lönevilkor
vanlottade Embetsbroder, Comministrarne,
årligen erlägga 4 tunnor Spanmål,
eller motsvarande contante penningar efter
markegångspris, de som hafva från och med
2000 till och med 4ooo R:dr, 10 tunnor,
samt de som hafva från och med 4000 R:dr
i5 Tunnor, hälften Råg och hälften Korn
i ren och strid säd, eller contant.
Genom en sådan repar ti tion kunna de
fattige och hittills uselt länte Comministrarne,
utan Statens eller Församlingarnes be
23*
-
356
Den 3o Januari).
tungande, blifva förhjelpte lill något bättre
löneinkomster, så, att hvar och en af dem bör
innehafva minst 5oo å 666 R:dr 3a sk. B:co.
Jag kan ej inse, att någon inkräktning
i Högvördige PresteStåndets rättigheter härmedelst
bör kunna sättas i fråga, då ändamålet
endast och allenast är, att inom detta
Stånd befordra en nödig utkomst för
dem, som deraf äro i saknad. Vår heliga
Religion bjuder, att den ena brödren ovillkorligen
är skyldig räcka den andra en
hjelpsam hand; PredikoEmbetet, såsom Religionens
tjenare bör således förelysa andra
med exempel.
Jag anhåller, att detta anförande må
öfversändas till det Utskott, till hvilket
min Motion i detta ämne blifvit remitterad.
Remitterades till Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet.
Herr von Hedenberg, Carl Auguat, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Med anledning af hvad i plenum den ii
sistlidne December af flere välde Talare
blifvit anfördt emot Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om sättet att åstadkomma en
löneförbättring för Armeen, hvarvid man
förmenat, att flera fördelar voro att vänta,
om Indelningsverket återginge till sina grunder,
äfven hvad Befälet angår, emedan en
Den 3o Jan unr i i.
357
lönejernkning Regementsvis då skulle kunna
tillvägabringas, utan Statens mellankomst,
får jag vördsamt äran upplysa, att, inom
det mig Nådigst anförtrodde Kongl. Westerbottens
Regemente, Indelningsverket till sina
grunder är föga eller intet rubbadt, enär
RegementsChefen, ÖfverstLieutenanten och
irsta Majoren innehafva de dem från Indelningsverkets
början tilldelte boställen,
och att CompagnieBefälet äfven, med den
enda ändring att arne Capitainslhdelningar
blifvit anslagne 2:dra och 3rdje Majoren,
alla äro bibehållne vid de boställen, sorn
år 1766, genom en förening emellan Länen
och Kronan, blefvo inköpte och dem tilldelte;
men att icke dess mindre Kongl.
Westerbottens Regementes Befäl, från och
med irsta Majoren till och med den yngsta
Fänriken, är så otillräckligt lönt, att
om icke Statens hjelp mellankommer, ej
annat är att vänta, än det högsta bekymmer
och deraf blifvande följder. Ehuru
Regementets lönings-stat, som upplyser sanningen
af hvad jag haft äran anföra, troligen
bland öfrige specialcalculer blifvit
Högloft. StatsUtskottet meddelad, torde det
likväl tillåtas mig att här summariskt såsom
verification nämna, att, enligt den år
1827 Nådigst nedsatta Comites värdering,
irsta Majorens lön utgjorde 698 Rrdr, medeltalet
af de öfrige Majorernes och Capitainernes
löner circa 337 Rrdr, Lieutenanternes
2/p Rrdr, och Fänriks- samt Adju
-
353
Den 3o Januarii.
tants-lönerne circa ia3 R:dr, Beväringsbefälets
penningelöner ej beräknade. När nu
härifrån afdrages det för lönen lemnade
accordets intresse, lärer hvar och en finna
behofvet af en löneförbättring påkallad,
om jag så får säga, af nöden, och säkerligen
billigad af Höglofl. Ridderskapet och
Adelns känslor för rätt och billighet, då
dessutom detta Regementes aflägsenhet på
Rikets norra gräns gör dess Befäl i flera afseenden
vanlottadt, utan att det alldagligen,
i hvarje stund, af brister och behof derom
bör vara påminnadt; och får jag, med
stadgad öfvertygelse af hvad jag baft äran
anföra, vördsammast tillstyrka Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition till alla dess delar, hvad
löneförbättringsfrågan för Armeens Befäl rörer,
såsom det enda varaktiga sätt, hvarigenom
förlägenheten och behofvet kan afbjelpas.
Om re"miss häraf till StatsUtskottet anhålles
vördsamt.
Remitterades till StatsUtskottet.
Föredrogs ånyo Hedervärda BondeSlåndels
den q dennes aflåtne, och den i5 derpåföljde
på bordet lagde, ProlocollsUtdrag, innefattande
BondeStåndets inbjudning, att de
öfrige RiksStånden måtte med BondeStåndet
förena sig i det beslut, att ett särskildt Utskott,
bestående af 3 Ledamöter ifrån hvarje
\
Den 3o J a n u a r i i.
Slåml, må sättas, till upptagande, utvecklande
och meddelande af fullständigt utlåtande
i alla de inom BondeSlåndet samt Ridderskapet
och Adeln väckte frågor, dels om
jemkning i Ståndsprivilegierne och jordnaturen,
dels om undanrödjande af den nuvarande
olikheten i jordens beskattning, genom
införande af en enda allmän beskattningsmethod,
lämpad efter inkomsten, dels
ock om jemkning i Rusthålls- och Roteringsskyldigheterne.
Herr Thanij Wollrath: I anledning af
det nu upplästa BondeStåndets Protocollsutdrag,
anhåller jag att få återföra i minnet,
huruledes Ridderskapet och Adeln redan
fattat beslut, att särskilt Utskott ej behöfver
tillsättas för behandling af de ärenden,
hvilka förekomma uti de i berörde Protocollsutdrag
omnämnde Motioner af Herr
af Sillen och Friherre Cederström; och jag
förmodar, att Ridderskapet och Adeln ej vill
upprifva sitt en gång tagna beslut. Beträffande
den jemkning i RiksSlåndens privilegier,
till hvars ernående BondeSlåndet
ansett särskilt Utskott af nöden, erkänner
jag, att jag ej förr hört någon sådan jemkning
nu vara i fråga; men om så vore, lärer
den ej kunna behandlas i något särskildt
Utskott, enär RiksStåndens privilegier
äro sanctionerade af Grundlagen, och
all förändring deri följaktligen utgör en
grundlagsförändring, som tillhör Constilu
-
36o
Den 3o Januari i.
tionsUtskottels behandling, och ej omedelbarligen
får i Ståndens plena upptagas.
Slutligen bar Hedervärda BondeStåndet ansett
särskilt Utskotts tillsättande behöfligt
för handläggningen af en väckt fråga om
ändring i Roteringsskyldigheten. Denna fråga
tillhör likväl tydligen Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet. På dessa grunder
anhåller jag vördsammast om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till afslag å BondeStåndets ifrågavarande
inbjudning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att som Ridderskapet
och Adeln, för upptagande af de hos
Ridderskapet och Adeln väckte ofvanberörde
Motioner, redan den 22 sistlidne December
e. m. icke funnit något särskilt Utskott nö
y
»
digt, samt Ridderskapet och Adeln nu ej
eller torde finna tillsättande af ett slikt
Utskott, för pröfning af de öfrige inom
BondeStåndet väckte ofvannämnde frågor,
erfordras; ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade förblifva vid dess i afseende å
detta ämne redan fattade nyssberörde beslut.
Ropades .Ta.
Herr Rosenblad> Bernhardj anförde
skriftligen:
Det band, som förenar framtiden med
den närvarande, har för oss vunnit en ny
Den 3o Januarii.
36 r
slyrka sedan sista Riksmöte, genom den tillväxt
ett älskadt Konungahus erhållit. Trenne
telningar, utsprungna ur hjeltestammen,
gifva åt kommande slägten en ny borgen
för beståndet af den Konungaätt, Folkets
förtroende kallat på Wasars thron, och vid
hvilken varaktigheten af Skandiens närvarande
samhällsskick är så nära fästad. Af
denna anledning får jag vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer måtte, genom deras Bank
och på dess bekostnad, låta prägla en Medalj
till minne af deras och Svenska Folkets
känslor af glädje och hopp, i anledning
af DD. KK. HH. Hertigarnes af Skåne,
Upland och Östergöthland födelse.
Om remiss till BancoUtskottet och communication
med de öfrige respective MedStånden
af denna min motion, får jag vördsamt
anhålla.
Begärdes på bordet.
Företogs till pröfningStatsUtskottets den
3 dennes under N:o i3 afgifne, samt den
2i derpåföljde på bordet lagde , Utlåtande,
i anledning af väckt Motion, angående ett
JordbruksContoirs inrättande.
Herr HjertaGustaf: Jag anhåller att
få fästa uppmärksamheten på oformligheten
deraf, att då ifrågavarande Motion varit remitterad
till Stats-, Banco- samt Allmänna
36i
Den 3o Januarii.
Besvärs- och EkonomiUtskotten gemensamt,
den nu skulle förfalla, för det StatsUtskottet
förklarat sig ej kunna upptaga den. Jag
hemställer derföre, huruvida Motionen numera
hör öfverlemnas endast till Bancosamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten,
eller om den bör återremitteras
till StatsUtskottet, för att af detta Utskott,
i förening med de andra begge Utskotten,
bandläggas. Det är icke på grund af öfverensstämmelse
med Herr Ståhles mening
om nyttan af JordbruksContoirs inrättande,
som jag önskar frågans närmare utredning,
utan endast derföre att jag anser det vara
ett farligt prejudicat, om man skulle låta
en till flere Utskott remitterad motion förfalla,
derföre att ett Utskott förklarar sig
ej kunna upptaga den. Jag anhåller alltså
om proposition till bifall å ettdera af de
alternativer jag föreslagit, nemligen att antingen
frågan återremitteras till StatsUtskottet
för gemensam handläggning med Banco-
och EkonomiUtskotten, eller ock att
den till de bägge sistnämnde Utskottens upptagande
öfverlemnas.
Grefve Posse_, Arvid: I anledning af
Herr Hjertås anmärkning får jag blott upplysa,
att Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
ej deltagit uti StatsUtskottets ifrågavarande
åtgärd, och att Ekonomiutskottet,
som äfven erhållit remiss å förhanden
varande Motion, ämnar yttra sig deröfver,
Den 3o Januari!.
363
samt anser sig obehindradt att upptaga den,
fastän StatsUtskottet ej dermed velat taga
befattning.
Herr von HartmansdorffAugust: Beträffande
ifrågavarande Motions behandling
af BancoUtskottet, får jag äran göra enahanda
anmälan, som Grefve Posse gjort angående
Ekonomiutskottet. När frågan varit
remitterad till 3:ne Utskotts handläggning,
tror jag, att den bör blifva gemensamt
behandlad af alla 3 Utskotten, innan
den kan förekomma till pröfning i Stånden.
é
Herr Hjerta: Sedan Grefve Posse upplyst,
att Ekonomiutskottet äfven fått remiss
af ifrågavarande Motion, anser jag ej
nödvändigt att nu besluta öfver min i ämnet
gjorde framställning, men tror mig hafva
rätt deri, att jag fästat uppmärksamhet
på olämpligheten deraf att ett Utskott ensamt
yttrar sig i en till flera Utskotts handläggning
hörande fråga, samt att det blir
nödigt, att Utskotten i så beskaffade fall
communicera sig med hvarandra genom ProtocollsUtdrag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ifrågavarande
ämne blifvit remitteradt till 3:ne Utskotts
gemensamma handläggning, och det
i följd deraf ka.nske varit rättast, att StatsUtskottet
haft sammanträde med de andra
båda Utskotten, innan StatsUtskoltet, på
364
Den 3o Januarii.
salt som skett, återlemnat Motionen, ansåg
Hans Excellence sig böra hemställa, om
icke StatsUtskottets ifrågavarande utlåtande
borde, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos å nyo och biföll os följande
StatsUtskottets den 3 dennes afgifne,
samt den 21 derpåföljde på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 14. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga remiss, angående af Marstrands Stad
sökt ersättning för utgjord inqvartering.
N:o 15. I anledning af Kongl Maj:ts Nådiga
Remiss af handlingarne, angående af
Capellmästaren Ha3ffner sökt ersättning för
innehafd lön.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 3 dennes under N:o 16 afgifne, samt
den 21 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af aflidne Kamererare!!
vid General-SjötullsContoiret A. P. Ewers
Systerdöttrars, Enkan Maria Palmbergs, född
Lundström, och Annette Lundströms, gift
med Lieutenanten N. A. von Scheele, genom
Nådig Remiss af den i3 sistledne November,
till Utskottet öfverlemnade underdåniga
ansökning, att af gunst och nåd varda
befriade från den af Kongl. Kammar
-
Den 3o Jan uarii.
365
Rätten Sterbhuset ådömde Återstående ersättning
af Bevillning, sorn Ewers i lifstiden
icke behörigen beräknat och innehållit å
för detta General-Tullarrende-Societetens
Fullmäktiges löner och arfvoden.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
anhåller få meddela några upplysningar, i
anledning af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Hvarefter Herr af Billbergh uppläste
följande:
Höglofl. StatsUtskottet har väl uti Sökandernes,
Enkan Palmbergs och Lieutenanten
von Scheeles Hustrus, medellöshet funnit
ömmande anledning för bifall till deras underdåniga
anhållan, att af gunst och nåd.
varda befriade från den af Kongl. KammarRätten
Sterbhuset ådömde återstående ersättning
af bevillning, sorn deras Moderbroder,
Kamereraren Ewers, i lifstiden icke
behörigen beräknat och innehållit å f. d.
General-Tullarrende-Societetens Fullmäktiges
löner och arfvoden, men på den grund
trott sig icke kunna tillstyrka eftergiften,
att emot de öfrige Sterbhusdelägarne något
kraf ännu icke blifvit anstäldt, och således
icke utröndt är, huruvida hos dem tillgång
saknas. Utan att hafva annan kännedom
hvarken af personerna eller saken, än Rättegångshandlingarne
utvisa, bjuder mig likväl
rättskänslan härvid upplysa, att desse
366
Den 3o Januari]'.
2:ne personer, af hvilka den ena icke liar
annan tillgång än ett ho af 100 R:drs värde,
och den andra en öfverskjutande skuld
af 178 R:dr 16 sk. 3 r:st., äro ålagde, i följd
af Uppbördsförfattningarnes stränghet, att
godtgöra en tjensteförseelse, begången af
en deras aflidne Moderbroder, hvars bo af
samma tjensteförseelse icke baft ringaste
nytta. Denna aflägsna ansvarighet, som i
rättsväg icke får betraktas, synes mig i Nådeväg
förtjena synnerligt afseende.
Utom desse s:ne Systerbarn efter aflidne
Kamrer Ewers, finnas inga andra arfvingar,
än en bans äfven afledna Hustrus
Syster; och då hon är i aflägsnare skyldskap
med aflidne Kamrer Ewers, än ofvanbemälte
hans arne Systerbarn, så synes
kraf bos henne icke förr kunna anställas,
än styrkt blifvit, att af Systerbarnen icke
något står att utbekomma, derest icke antagas
skulle, (hvilken fråga ankommer på
Executorns pröfning), att Kamrer Ewers
arne Systerbarn och hans aflidna Hustrus
ena Syster böra till hälften hvardera ansvara
för de 342 Rrdr 3o sk., hvarom fråga
är. Uti hvilkeldera af dessa fall som
hälst, kunna likväl Sökanderne, såsom närmaste
slägtingar lill den egentligen ansvarsskyldige,
icke i laglig väg vinna förskoning
ifrån ersättningsskyldigheten, i följd afdon
fjermare släglingens möjliga förmåga all gälda
det domfästade beloppet. När nu bär
-
V
Den 3o Januari!.
367
till kommer, att anmärkningarne angå tiden
för åren i8o3 till och med 1809; att
de af TullarrendeSocietetens Fullmäktige,
hvilka oafkortade fått uppbära sina arfvoden,
bort i första rummet fullgöra anmärkningskrafvet;
alt detta till hufvudsakliga
beloppet skett, och alt det fullföljda krafvet
bos de aflägsna slägtingarne för återstoden
skett 12 och flere år efter den lid,
under hvilken Ijenstefelet af deras Moderbroder
och Svåger blifvit begånget; så tyckes
billigheten fördra, att den nu ifrågavarande
ringa återstoden, hvars ena hälft
i alla fall, i brist af tillgång, skulle komma
att afskrifvas, borde af gunst och nåd
efterskänkas; men — 0111 betänklighet, emot
förmodan, härvid skulle möta, hemställer
jag dock, om icke rättvist vore, att*bifalla
deras ansökan, hvilka styrkt oförmågan
att betala, för så stor del, som på dem
kan ankomma, med öfverlemnande till
Kongl. Majrt, att efter omständigheterna utsträcka
denna Nåd till den återstående arfvingen
efter Kamrer Ewers, i fall hon
skulle lagligen anses förbunden till betalningsskyldighet,
och tillgång hos henne
skulle saknas.
Jag anhåller vördsammast om återremiss
af StatsUtskottets Utlåtande, då dessa
mina upplysningar i ämnet torde få medfölja.
368
Den 3o Januari;.
Hr Tham} TVolrath: Hr af Billbergh
har åstadkommit en så fullständig utredning
af ämnet, att jag derigenom är förekommen.
Jag förenar mig derföre i hans
anhållan om återremiss, med den enda
förändring, att afskrifning för StatsVerkets
ifrågaställde fordran hos berörde medellöse
personer må utan alla undantag tillstyrkas.
Jag tror, att både rättvisa och billighet påkalla
denna afskrifning.
Hr Nordenanckarj Gustaf: Då de uti
förevarande Utlåtande omnämnde Sökander
äro boende inom det mig Nådigst anförtrodde
Calmar Län, anser jag mig böra vitsorda
deras medellöshet, och i följd deraf
tillstyrka den ifrågaställde afskrifningen.
Jag förenar mig derföre till alla delar med
Hr af Billbergh, i den önskan, att StatsUtskottet
ville föreslå, att Ständerne måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet göra
anmälan om Sökandernes befrielse från ifrågavarande,
nu mera så gamla, kraf; hvaraf
jag visserligen icke ser något farligt prejudicat
kunna uppstå.
Hr von Hartmansdorff, August: Om
de personer, hvilka nu söka den ifrågaställde
eftergiften, voro de ende, hvilka äro
skyldige att gälda det uppgifne krafvel,
skulle jag finna skäl till återremiss för alt
få afskrifningen af SlalsUtskotlet tillstyrkt?
men
Den 3o Ja nu ar ii.
369
men då Utskottet upplyst, att utom Sökanderne
funnits andra personer, sorn med
dem skiftat boet efter Kamereraren Ewers,
och följaktligen äro lika skyldige att ansvara
för Statens fordran, kan jag icke
inse, att Ständerna böra efterskänka något
deraf, förr än alla de gäldskyldige blifvit
sökte, och sig visat, hvad tillgångar bos
de ännu öfriga befunnits. Att partielt efterskänka
Kronans eller Statens rätt hos
nuvarande Sökander, vore så mycket mera
orätt, som det ingrep i den tredje arfvingens
rätt, att, i fail han blef sökt och
dömd alt betala, få ersättning hos sina
medarfvingar efter deras anparter i arfvet.
Då man således ej kan efterskänka det hela,
förr än alla Arfvingarne blifvit sökta,
och en partiel eftergifning skulle ske på
tredje mans bekostnad, skulle jag tro det
rättaste vara att bifalla StatsUtskottets utlåtande
sådant, som det är.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Fullkomligt
instämmande med Herr af Billbergh,
anhåller jag blott, att i anledning af Herr
von Hartmansdorlfs anmärkning om det
hinder för bifall till StatsUtskottets U t låta
iide, som skall finnas i existencen af en
tredje ännu icke sökt arfvinge, få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att StatsUtskotlet icke behöft omnämna
denna svårighet, utan helt enkelt
10 H. H
Den 3o Januarii.
•yttra sig öfver eftergiften hos de arne personer,
hvarom den Kongl. Propositionen
handlar. Jag tror att frågan i öfrigt är så
utredd af både StatsUtskottet och Hr af
Billbergh, att endast eftergift af det ifrågaställde
Stats-krafvet kan komma att äga rum,
ehuru jag ej vill bestrida oformligheten af
att efterskänka tredje mans skuld, innan
han ännu blifvit sökt, eller att genom eftergift
för de 2:ne af arfvingarne, som nu
äro Sökander, betaga den tredje arfvingen
regress till sina samarfva, i fall han dömdes
att betala hela beloppet. Jag tror ej
eller detta vara Hr af Billberghs mening,
utan att han önskat en underdånig hemställan
till Kongl. Maj:t, och Rikets Ständers
medgifvande, att de ifrågaställde medlens
natur af bevillning ej må föranleda hinder
för efterskänkningen, i fall Kongl. Maj:t
skulle dertill för öfrigt finna skäl; och detta
tycker jag ganska väl kan utsträckas till
den 3:dje arfvingen, hvilket jag så mycket
mer tillstyrker, sorn målet annars lätteligen
kan vid ännu en Riksdag förekomma.
Herr Nordenanckar: Det är blott i
anledning af Hr von Hartmansdorlfs anmärkning
om den 3:dje arfvingen efter
Kamereraren Ewers, som jag får upplysa,
att alla laglige arfvingarne efter bemälte
Ewers blifvit lagsökta för ifrågavarande
gäld, och att den tredje, som, på sätt StatsUtskottets
Utlåtande innehåller, med Sö
-
Den 3o J a n u a r i i.
kanderne delat Ewers qvarlåtenskap, icke
varit hans arfvinge, utan endast kommit i
åtnjutande deraf, på grund af inbördes testamente.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag gillar fullkomligt de åsigter i afseende
å stränghet emot Uppbördsman, Hr von
Hartmansdorff sjnes åsyfta, men jag vill
ej utsträcka dem till arfvingarne i 3:dje
och 4;de led. För mitt förnuft synes det
vara ett fel antingen i Lagstiftningen eller
Lagskipningen, om en Uppbördsmans bo
kan skiftas, innan hans balance eller Kronans
möjliga fordringar blifvit utredde.
Jag känner ej positift Lagens bud härom,
men skulle tro, att det borde vara sådant,
att Kronans rätt ej äfventyrades. Jag förenar
mig med Hr af Billbergh i anhållan
om återremiss af Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff: Herr Nordenanckar
har yttrat, att alla Ewers’s arfvingar
blifvit sökte för den ifrågaställde
Statsfordringen. Grunden för mitt motsatta
påstående ligger i StatsUtskottets Utlåtande,
der orden lyda: ”Utskottet har väl
”uti sökandernes medellöshet funnit ömmande
anledning för bifall till deras underdåniga
anhållan; men enär härvid til—
”lika förekommit, att emot de öfrige Sterb”,
husdelägarnej, hvilka, jemlikt Kongl. Kam
-
Den 3o Januarii.
”mnrRättens förut åberopade Utslag, äfven
”äro betalningsskyldighet ålagde, något kraf,
’’efter hvad handlingarne föranleda, ännu
”icke blifvit anstäldt, och således icke är
”utrönt, huruvida hos dem tillgång saknas;
"så liar, uti sakens nu varande skick, Utskottet
ansett sig icke kunna bifall till
”den underdåniga ansökningen tillstyrka.”
Det torde derföre ursäktas, om jag mera
tror på StatsUtskottets uppgift om förhållandet
efter handlingarnes föranledande, än
på den motsatta berättelse derom, hvarmed
en enskildt Ledamot framkommit, och hvilken
jag dessutom ännu icke hört, då jag
förra gången yttrade mig.
Beträffande den af Grefve Spens omnämnde
fruktan, att målet kunde förekomma
vid ännu en Riksdag, tror jag ej, att
något sådant skäl bör mera föranleda Ständerne
i detta fall, än en Domstol i andra,
att brådstörta med afgörandet, innan ärendet
blifvit fullständigt utred t.
I afseende på den obillighet, Friherre
Anckarswärd ansett ligga deri, att Statens
fordringar utsökas hos de gäldskyldiges arfvingar
i 3:e och 4:e led, får jag blott erinra,
hurusom Staten ännu i denna stund
utsöker bylesfordringar, härledande sig från
Carl den XI:s tid, och hvilka drabba gäldskyldiges
arfvingar ända i 5:e och 6:e led.
Mig synes, att någon större miskundsamhet
Den 3o Januarii.
emot Uppbördsman, än enskilte personers
arftagare, icke är skälig.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
vill ej sätta mig emot återremiss af utlåtandet,
men blott lemna några upplysningar
i anledning af hvad flere värde Talare
deremot anfört. Herr Nordena rickars uppgift,
att alla arfvingarne efter Kamereraren
Ewers blifvit lagsökta för ifrågavarande
Statsfordran, strider emot verkliga förhållandet.
De till Utskottet aflemnade handlingar,
såsom Bouppteckning och arfskifte,
visa tydligen och säkert, att flera arfvingar
efter Ewers funnos, än de, som blifvit sökte,
och nu anhålla om befrielse från krafvel,
och att de ej voro i 3:e eller 4:e led
efter Ewers, som man här velat låta förstå,
utan hans närmaste skyldeman. Någon
balance efter Ewers fanns ej. Först
efter hans död, och sedan arfvet efter honom
var skiftadt, skedde utsökningen från
KammarRätten. Kronans kraf kan verkställas
hos hvilken af Sterbhusdelägarne som
helst; men i stället för att söka de arfvingar,
som bodde här i Stockholm, söktes
de, hvilka hade sitt hemvist i Calmare Län,
och hos hvilka tillgångar saknades. Detta
blef skälet för StatsUtskottets beslut, som
nu lill Ridderskapcts och Adelns afgörande
är öfverlemnadt.
Herr af Billbergh: Jag befarar, att
ofullständighet i mitt yttrande vållat, att
Den 3o Januari!.
jag ej blifvit rigligt förstådd af de siste
värde Talarne; och jag anhåller derföre om
tillgift, för det jag nödgas upptaga tiden
med att närmare utveckla mina åsigter i
ämnet. Jag har aldrig yttrat, att någon
balance efter Ewers ägde rum. Statens
fordran uppkom deraf, att till den af honom
i lifstiden innehafde tjenstebefattning,
såsom Kamererare vid Tullverket hörde,
att af Fullmägtiges i f. d. GeneralTullarrendeSocieteten
löner och arfvoden innehålla
stadgad bevillningsprocent, hvilken
skyldighet han för vissa år försummat. Då
detta upptäcktes i Kongl. KammarRätten vid
Revisionen af Tullverkets räkenskaper, afgafs
anmärknings-Memorial emot Ewers, som
sjelf deröfver förklarade sig, men dog, innan
målet hann afgöras; hvarefter hans sterbhusdelägare
biefvo ålagde ansvara för så
stor del af desse medel, som icke kunde
indrifvas af Fullmägtige eller deras sterbhus.
Sedan hos Fullmägtige blifvit utsökt
hvad af dem kunde i detta afseende erhållas,
återstodo endast de nu ifrågaställde
342 R:dr 3o sk., hvilka utfordrats hos Sökanderne.
Då arfvingarne, som icke bordt
kunna vara okunnige om Kronans fordringsanspråk
hos Ewers, likväl skiftat arfvet efter
honom, utan att genom årsstämning på
hans fordringsägare bereda sig befrielse från
deras kraf, troligen i den förmodan, att
desse medel belt och hållet skulle utgå af
Fullmägtige, ägde Kronan ovillkorlig rätt
Den 3o J a n u a r i i.
att, jemlikt io Cap. 2 §. ÄrfdaBalken, söka
hvilken af arfvingarne sorn helst. Enär
det nu jemväl var kändt, att, såsom Herr
Nordenanckar äfven uppgifvit, de nu varande
sökanderne voro de rätta lagliga arfvingarne
efter Ewers, fordrade väl billigheten
att i första hand söka dem, helst
den 3:dje personen, som äfven skiftat Ewers
qvarlåtenskap, var hans svägerska, hvars
andel deraf grundade sig på inbördes testamente
emellan afl. Ewers och hans Hustru,
samt följaktligen i hennes hand var
att anse såsom arf efter hennes aflidna syster.
Detta vill jag blott hafva nämnt,
för att ytterligare reda de yttrade meningarne.
Jag får vidare tillägga, att jag, lika
med Herr Tham, ville, i anseende till de
ömmande skäl, som förete sig, tillstyrka
bifall till hela fordringsbeloppets afskrifning,
helst jag anser det problematiskt, om
aflidne Ewers svägerska i laglig väg kan
tillförbindas någon ersättningsskyldighet;
eller ock att åtminstone den nu sökta eftergiften
må de medellösa sökanderne beviljas.
Jag kan ej anse för något farligt
praejudicat, att i nådeväg skona arfvingar
från godtgörelse af förluster, tillkomne genom
förseelser af dem de ärft, och hvaraf
den felagtiges bo aldrig haft någon fördel.
Helt annat vore förhållandet, om Ewers i
lifstiden uppburit och förskingrat något för
Staten; då hade hans bo deraf njutit någon
vinst; då borde hans skyldemäns arftägt i
376
D en 3o Ja n u n r i i.
mån deraf förminskas, och jag skulle då
aldrig röstat för afskrifning, men gör det
nu, hälst skade-ersättningen för ett tjenstefel,
enligt hvad Friherre Anckarswärd
riktigt anmärkt, nu utsökes hos arfvingar i
3:dje och 4;de led.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag är visserligen ej hland dem, som
bestrida nödvändigheten af att vara sträng
emot Uppbördsman; men jag vill ej derföre,
att de skola stekas vid sakta eld. Sådant
blef likväl förhållandet i förevarande
fall, om utlåtandet icke återremitterades,
och Sländerne derigenom betogo sig
rätt att bevilja den sökta eftergiften, i händelse
skäl dertill förefinnas. Det är ej derföre
sagdt, att Ständerne skola bifalla ansökningen,
då utlåtandet återkommer. De
kunna i stället öfverlemna till Kongl. Maj:t
att, om samma resultat vinnes af de ytterligare
undersökningar, hvilka i ämnet äro
nödiga, som af de redan verkställda, i Nåder
bevilja den sökta befrielsen. Jag anser
det vara angeläget, att sådana fordringsposter,
hvilkas gäldande icke är att
förvänta, ej onödigtvis balanceras i Rakenskaperne.
På desse förenade grunder instämmer
jag med de Herrar, hvilka yrkat
åter remiss.
Herr von Hartmansdorff': Jag vill ej
sätta mig emot återremiss, om Ridderska
-
1
Den 3o J annar ii.
pct och Adeln täckes besluta den, men anhåller
då, alt äfven få beledsaga den med
en anmärkning. I anledning af hvad Friherre
Palmstjerna och Herr af Billbergh
yttrat, vill det synas, som hade KammarRätten
endast sökt dem af Ewers arfvingar,
hvilka ej ägt någon tillgång, men försummat
att söka den, som varit i stånd
att gälda krafvel, och att detta dröjsmål varit
så långvarigt, att io år emedlertid förflutit,
hvarigenom fordringen, emot gäldenärens
bestridande, nu mera ej är betalningsgild.
Om så förhåller sig, lärer det
vara vederbörandes fel i Kongl. KammarRätten;
hvadan fordringsanspråket hör vändas
emot dem af dess tjenstemän, hvilka
genom deras försumlighet vållat förlusten.
Herr af Billbergh: Jag anser mig höra
upplysa, att då KammarRätten lät anställa
kraf emot systerdöttrarne efter afledne Ewers
och ej emot hans svägerska, kände KammarRätten
ej, och var icke eller skyldig
att känna, hvem af Sterbhusdelägarne ägde
tillgång alt gälda Statens fordran, eller ej;
men då systerdöttrarne voro i närmare
skyldskap till den aflidne, än svägerskan,
följde af vanlig rättsprincip, att de förstnämnde
borde sökas i främsta rummet, och
först, sedan sig visat, om de saknade tillgång
att betala, fjermare slägtinge fordras.
Målet kan icke anses för att ännu vara slutligen
handlagdt, fastän Kongl. Maj:t afsla
-
378
Den 3o la nu ari i.
git Sökandernes besvär öfver KammarRättens
utslag på dea grund, att besväranderne
ej fullgjort föreskrifne prestanda, enär
Kongl. Maj:t på deras underdåniga nåd-ansökning
täckts fästa det afseende, att Kongl.
Maj:t remitterat densamma till Ständernes
åtgärd; och det har sålunda ännu varit för
tidigt, att söka aflidne Ewers svägerska.
Herr af Sillén, Lars Gabriel: Jemte
det jag fullkomligen instämmer med Herr
von Hartmansdorff, som jag ej finner vara
vederlagd, helst det ej är skyldskapen,
utan arftägten, som bestämmer arfvinges
skyldighet, att svara för afliden mans gäld,
vill jag tillika erinra, att det lagrum, Herr
af Billbergh i denna sak åberopat, icke är
hit lämpligt, eller kan tydas så, som Herr
Billbergh gjort, enär lagens uttryckliga mening
måste vara, att den, som tager arf,
skall betala skulden efter den, som ärfves,
utan afseende derpå, om denne af skulden
haft fördel, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Den 3o Janua rii.
379
Föredrogos ånyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 10 dennes afgifne, samt
den 21 derpåföljde på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o
17. Öfver väckt Motion, angående
raserandet af en gammal Kyrkogård vid
Landskrona Stad, samt dess ordnande till
en allmän Trädgårds- eller Promenad-plats.
N:o 18. Angående de i Arme'en qvarstående
Officerares tjenstgöringsskyldighet.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 10 dennes under N:o ig afgifne, och
den 21 derpå följde på bordet lagde, Utlåtande,
i fråga om Stipendiers inrättande
för Arme'ens Officerare lill bevistandet af
krig Utrikes.
Grefve Brahe, Magnus, anförde skriftligen:
Hindrad
att vara närvarande, så väl
då Motion väcktes om Stipendiers inrättande
för Officerare för att i vetenskapligt och
militairiskt ändamål resa utomlands, som då
den remitterades, får jag nu begagna tillfället
att tillstyrka ett för Armeen så nyttigt
förslag. Alla både större och mindre
Europeiska Stater utsända Officerare af olika
grader, för att, på allmän bekostnad,
bese främmande länder; och delta är ostri
-
38o
Deri 3o Januarii.
digt det sale raste medlet att inhemta tillförlitlig
kännedom om upplysningens stigande
och de militaire vetenskapernes ståndpunkt
hos Utlänningen, samt att derigenom
bereda Fäderneslandet nytta och fördel.
Om tillgångarne ej medgifva att, i
hänseende till våra inrättningar, kunna mäta
oss med rikare Stater, torde likväl omtankan
fordra, att vi om desse Länders
framsteg åtminstone ej äro okunnige; och
dertill fordras äfven annan undersökning,
än den kännedom, som genom böcker och
journaler kan vinnas.
Den summa, sorn Motionairen föreslagit,
lärer väl för närvarande ej till sitt
fulla belopp kunna bifallas; men jag anser
mig likväl pligtig att enträget anhålla, det
något anslag i denna del måtte beviljas,
helst jag är säker, att följderne deraf hädanefter
ej skola blifva mindre hugnande,
än hvad de hittills befunnits vara de få
gångor , då tillfälle till resor i berörde afseende
kunnat åt Officerare beredas.
Utskottet har tillstyrkt, att medel härtill
borde tagas af 3:dje HufvudTitelns besparingar;
men då det är osäkert, om besparingar,
oaktadt bästa vilja samt bemödanden
att dem åstadkomma, blifva å denna,
till så många olikartade och oundviklige
utgifter bestämde, Titel att tillgå, får
jag, jemte anhållan om återremiss af Utlå
-
Den 3o J a n u a r i i.
tandet, vördsamt hemställa, att detta enligt
min öfvertygelse för Armeen äfvensom
för upplysningens spridande vigtiga
ämne måtte ytterligare tagas i betraktande,
och utväg beredas till ernående af det
äskade ändamålet, hvars resultater (jag är
derpå säker) skola i en framtid tillfredsställande
belöna all uppolfring, som af Rikets
Ständer nu skulle kunna medgifvas.
Herr Hjerta, Gustaf: Förekommen af
den sista värde Talaren, så vida som jag
med honom instämmer i öfverlygelsen 0111
oriktigheten af att anvisa den ifrågaställde
utgiften på 3:e HufvudTitelns besparingar,
anhåller jag likväl att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på orimlighelen
af att göra några anvisningar på llufvudtitlarnes
besparingar i allmänhet, enär
de alltid äro, jemlikt Grundlagen, underkastade
Kongl. Maj:ts Nådiga disposition.
Häraf följer, att för alla utgifter, som tillstyrkas,
serskildta medel måste anvisas. Men
på 3:e HufvudTiteln finnes en särskild rubrik,
nemligen den för Oförutsedda Milit
aira utgifter, och dit hörer rätteligen den
nu föreslagne. Jag tror, att Motionairens
ändamål skulle vinnas, äfven om en mindre
summa, än den föreslagne, inberäknades
vid bestämmandet af det belopp, som
borde uppföras under nämnde rubrik. Beträffande
sjelfva förslaget, så kan jag ej
instämma i den form, Motionairen derföre
38a
Den 3o Januarii.
uppgjort. Jag skulle tro det vara nog, om ,
till Kongl. Maj:ts höga disposition, på den
omnämnde rubriken anslogos 5, 6 till 10,000
R:dr Svenska Bancosedlar, att årligen användas
till det af Motionairen åsyftade ändamål:
Militairers practiska utbildning. Då
kunde, enär behof förefants af vidsträcktare
kännedom eller vidare upplysningar i
militairiska ämnen, Kongl. Maj:t utse skicklige
personer att resa utrikes; men att, som
Motionairen föreslagit, utskicka unga Officerare,
vore kanske ej alltid svarande mot ändamålet.
På desse skäl anhåller jag om
återremiss af StatsUtskottets utlåtande.
Herr -von Fegesache Ernst: Till en
början får jag förklara, att jag äfven varit
Landtman, och för väl känner de skattebördor,
som trycka jordbruket, för att det
skulle kunna falla mig in att göra en motion,
som hade ökade anslag till föremål.
Jag har derföre tydligen i min motion föreslagit,
att de af mig för nödige ansedde
utgifter skulle tagas af besparingarne, öfvertygad
att mitt förslag är i egentligaste
måtto nationelt, enär det blir omöjligt att
försvara sig utan skicklige anförare; och
dessa, mina Herrar, danas ej på Ladugårdsgärdet.
Jag har trott mitt förslag så mycket
nödvändigare i en tid, då vi höra så
mycket talas och se så mycket skrifvas om
landets försvar, Centralförsvar och Götha
Canals användande dertill &c. Jag är öf
-
Den 3o Januarii.
383
vertygad , att om StatsUtskottet behagat betrakta
mitt förslag ur en mera nationel
synpunkt, tillgångar till dess verkställande
ej skulle saknats. Man hade då må hända
kunnat anvisa medlen dertill på alla Hufvudtitlarnes
samfälta besparingar, enär jag
vid närmare eftersinnande finner, att 3:e
Hufvudtitelns besparingar svårligen lära förslå
till ändamålet. Hvad den gjorda anmärkningen
angår, att den summa jag föreslagit
kunde minskas, vill jag blott erinra,
att min afsigt varit, det de utsände Militairerne
skulle till en början tjena såsom
Volontairer, emedan det icke är svårt att
erhålla tjenst i utländska Armeer, när man
kan underhålla sig sjelf, men deremot ganska
svårt, då man genast begär aflöning.
Skall summan nedsättas, måste äfven indi—
vidernes antal minskas; ty jag tror icke,
att någon vore belåten med mindre, än jag
för dem föreslagit. Min mening bar ej varit
att endast bilda Härförare; jag har trott,
att man lika så väl behöfver skicklige Brigad-
och RegementsChefer, och vågade hoppas,
att StatsUtskoltet skulle fästa mera
uppmärksamhet vid det reglementariska af
mitt förslag. Jag hade mina stora skäl att
önska det, i afseende på sättet att välja de
Officerare, som skulle komma att utresa;
ty ingen bör väl bättre kunna känna individerne
inom Armeen, än RegementsCheferne,
hvilka äro i närmaste beröring med
384
Den 3o Januarii.
dem. Jag anhåller derföre ora utlåtandets
återremitterande.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
Herr Hjerta har rätt i sin anmärkning,
att hvad StatsUtskotlet trott sig kunna
anslå till det ifrågavarande ändamålet,
tordt anvisas på rubriken oförutsedda militaira
utgifter. Jag har följaktligen intet
emot, att utlåtandet återremitteras, men är
öfvertygad, att när Ridderskapet och Adeln
får StatsUtskottets InkomstBetänkande, hvilket
nu är under tryckning, Ridderskapet
och Adeln skall inse, att StatsUtskottet ej
haft skäl att styrka till bifall å ifrågavarande
Motion. Beträffande förebråelsen, att
StatsUtskottet ej befattat sig med det reglementariska
af Motionen, så tror jag, att
det forst blir, sedan StatsUtskottet kunnat
anvisa medel till förslagets utförande, sorn
det reglementariska kommer i fråga, och
att det då tillhörer helt andra personer,
än Ledamöterne i StatsUtskottet.
Grefve Posse s Arvid: Jag kan ej instämma
med Hr von Vegesach, att StatsUtskottet
hort taga i betraktande äfven
det reglementariska af hans motion. Dertill
kan StatsUtskottet ej äga nog detaljkännedom.
I hufvudsaken är jag ense med
Grefve Brahe och Hr Hjerta; och till desse
Herrars Önskan om återremiss får jag blott
Den 3o Januarii.
385
tillägga, att jag önskat, det StatsUtskoltet
närmare besvarat Hr af Wingårds motion
om användandet af räntan å det Capital,
som af ArtilleriBefälet blifvit samladt för
Stipendier åt ArtilleriOflicerare, hvilka ville
resa utomlands för att utbilda sig i yrket,
men som vid 1809 års Riksdag blifvit
af StatsYerket öfvertaget. StatsUtskottet
bar, med hemtad anledning af Motionärens
yttrande, svarat sig finna, att Mariebergs
Artilleriskola lemnar ersättning för ifrågavarande
fonds öfvergående till StatsCassan,
men Utskottet har i det föregående äfven
medgifvit nyttan af Militairers utbildning
genom krigstjenst i främmande herrskap,
fastän Mariebergs Artilleri-Skola är inrättad;
och jag skulle derföre önska, att StatsUtskottet
täcktes närmare yttra sig öfver
och utreda ämnet för Hr af Wingårds motion.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Jag instämmer med Herr Grefve Brahe,
med Motionairen sjelf och med alla de
Herrar, hvilka talat för motionen, uti öfvertygelse
om nyttan af hvad som är föreslagit,
men tror att StatsUtskottet, i frågans
närvarande skick, rätt behandlat densamma,
så vidt det tillstyrkt afslag derå.
I anledning af Herr von Vegesachs
yttrande, all de till verkställighet af bans
10 II. 25
386
Den 3o Januarii.
förslag nödvändige model kunde anvisas på
alla Hufvudtitlarnes besparingar, får jag erinra,
att detta är rakt grundlagsvidrigt,
enär Regeringsformen förbjuder, att Hufvudtitlarnes
Anslagssummor Få ryckas ifrån
visse bestridda föremåb Alt Hufvudtitlarnes
besj>aringar dessutom flitigt blifvit använde
till utgifter, åt hvilka Ständerne ej
kunnat anvisa medel, derpå hafva vi exempel
i kostbara Cassernbyggnader m. m.
Desse måste alltså ansetts nödvändigare,
än de som nu önskas för Militairers bildande
utom lands. Jag tror, att man således
ej bör gå Styrelsen i förväg, till dess
den inser nödvändigheten af den projecterade
Militairbildningen framför de föremål,
hvartill besparingarne nu understundom användas.
Äfven skulle jag tro* att om något
skall påkostas i och för Militairers utländska
resor, dermed bör förknippas vilkoret
alt aflemna berättelser öfver hvad
de sett och lärt, till allmänhetens upplysning.
Ehuru jag således i det bela instämmer
uti det resultat, hvartill StatsUtskottet
kommit, vill jag dock ej bestrida återremiss,
för att icke beröfva dem, som äro
af motsatt öfvertygelse med mig, hoppet
att StatsUtskottet kan påfinna medel till
de föreslagne ulgifterne, hvilket jag likväl
högeligen betviflar.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm
j Carl Axel: Då detta ärende förra
Den 3o Januarii.
387
gängen förevar, hade jag äran fästa uppmärksamhet
på nyttan alt hilda Officerare
i utländska Arméer. Jag vill nu hlott
styrka detta mitt anförande med åberopandet
af den tid, då Sverige hade lyckan att
i Frankrike hafva ett Regemente under namn
af Royal Suéde, der många distinguerade
Officerare och Härförare till fäderneslandets
nytta bildades. Jag är öfvertygad, att inom
detta hus icke finnes någon, som bestrider
nyttan för oss att hafva Officerare i främmande
tjenst till utbildning i krigsyrket;
blott om möjligheten att tillvägabringa, och
sättet att utföra denna nyttiga anstalt, kunna
meningarne vara delade. Jag förenar
mig i hufvudsaken med Herr Grefve Brahe.
I anledning af hvad Hr Hjerta yttrat
emot besparingarnes användande till de för
förslagets verkställande nödige utgifter, anser
jag dem så mycket mindre dertill kunna
begagnas, som besparingarne på 3.-dje
Hufvudtiteln äro vida under de på samma
titel befintliga verkliga brister; och med
Friherre Anckarswärd delar jag den öfvertygelse,
att det innefattar en bestämd inconsequence
att, som Herr Hjerta föreslagit,
påräkna bestämda utgifters utgående af en
till oförutsedda behof anslagen summa.
Hvad Grefve von Schwerin anfört om omöjligheten
att påräkna någon betydlig besparing
af 3:dje Hufvudtitelns anslagssumma,
kan icke vederläggas; men om återremiss å
2-5*
388
Den 3o Januari:.
Utlåtandet beviljas, och StatsUtskottet ej
med större skyndsamhet, än saken erfordrar,
behandlar ärendet, hoppas jag det
nog skall finna tillgångar till medel för
ändamålets vinnande. Jag förenar mig alltså
i anhållan om återremiss.
Herr Thamj Wolrath: Det tillhör ej
mig att ingå i undersökning om nyttan och
nödvändigheten af ifrågavarande förslag;
men den anmärkning tror jag stå fast, att
i alla Embetsmanna-grenar utvidgade kunskaper
äro af väsendtlig fördel. Jag har
icke kunnat förena mig med det här förut
gjorde yrkande, att StatsUtskottet skulle
styckevis inkomma med Allmänna StatsRegleringen;
jag har förklarat mig anse en
sådan delning af detta ämne vara stridande
emot Grundlagen. Deremot tror jag,
att denna fråga, såsom icke ingående i allmänna
StatsAnslagen, kunnat hvila hos Utskottet,
till dess Utskottet, gehom noggranna
undersökningar, och jämnförelse af inkomster
med utgifter, funnit, om hvad nu
sökes, kan hänvisas på de gamla anslagen,
eller nya summor dertill äro att tillgå. Jag
hade äfven önskat mera öfverensstämmelse
i StatsUtskottets premisser och resultat.
StatsUtskottet har nemligen gillat principen
och ansett saken nyttig, men ej kunnat
finna utvägar till dess verkställande.
Jag önskade, att man ginge mera öppet
tillväga, och om man funne ett förslag
De n 3o Januari i.
nyttigt, uttänkte medel till dess verkställande,
eller ock afslog det. Äfven jag förenar
mig alltså uti anhållan om återremiss
af Utlåtandet.
Friherre von Duben, Carl: Till endel
förekommen af Herr Tham i hvad jag ämnat
yttra, får jag blott tillägga, alt dä
denna motion af Herr Vegesach väcktes,
understödde jag densamma af skäl, sorn då
anfördes, men trodde likväl, att det reglementariska
endast borde bero af Kongl.
Maj:ts godtfinnande, äfvensom att den föreslagne
summan kunde nedsättas. Jag
förblifver ännu af samma tanka, och anser,
att, vid en återremiss, det ingalunda bör
uppdragas åt, eller tillkomma , Utskottet att
afhandla det Reglementariska af projectet.
Lika med Hr Tham tror jag, att då StatsUtskottet
funnit sjelfva saken böra medföra
en obestridlig nytta, hade Utskottet bordt
kunna för densammas befrämjande föreslå
en viss summa, oberoende af någon besparing
å 3:dje Hufvudtileln. För öfrigt
instämmer jag till alla delar uti det yttrande,
Herr Grefve Brahe i detta ämne afgifvit.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: Då jag förenar mig
med de Herrar,hvilka inse nyttan af, att unga
Militärer blifva bekante med främmande länders
inrättningar, rörande Krigsväsendet,
3go
Den 3o J a n u a r i i.
anser jag mig likväl, i afseende på hvad en
värd Ledamot yttrat, att ändamålet dermed
vore, att de genom beskrifningars eller berättelsers
framläggande borde visa hvad de inhemtat
ocb uträttat, böra upplysa, att jag
har mig bekant, det en ung Mililair, sorn
på Statens bekostnad reste utrikes, hade
sig ålagdt att i vissa ämnen afgifva detaljerad
berättelse; att han äfven fullgjorde
detta, beträffande Militaire-inröttningen i
en främmande Stat, samt att bans efterlemnade
papper visa, det han kunnat uppsätta
och aflemna en lika fullständig underrättelse,
angående en militair-verkstad
uti det land lian besökt, om icke en förtidig
död slutat hans dagar. Jag tror detta
visa, att Regeringen icke uraktlåtit något,
hvarken i afseende på föreskrifter till
vinnande af ändamålet, eller val af personen
, då den kunnat bekosta någon militairs
vistande i främmande länder.
Herr von Vegesach: Jag vill ej längre
upptaga Ridderskapets och Adelns tid, utan
blott anmärka emot de Talare, som trott
att StatsUtskottet icke borde ingå i det reg
•
O O
lementariska af ämnet, att, då hela frågan
slutligen kommer att såsom ett önskningsmål
underställas Kongl. Majit, det vore väl,
om Ständerne behagade fästa något afseende
på detaljerne af mitt förslag, och om
dessa sedan öfverlemnades till Konungen, att
å dem göra det afseende de kunde förtjena.
Den 3o Januarii.
Friherre Anckar swärd: Af Herr G re fYe
von Plåtens yttrande kunde det synas,
som jag haft för afsigt a^t förebrå Styrelsen
någon uraktlåtenhet i detta hänseende.
Sådan har likväl aldrig min mening varit.
Att jag ej har kännedom om aflidne unga
Militairers efterlcmnade papper, mätte ej
kunna läggas mig till last; och i officiel
väg har, mig veterligen, ingen berättelse
öfver militaira forskningar utomlands på
Statens bekostnad blifvit meddelad. Jag
har endast påstått, att planen för de ifrågaställde
Militair-resorna hör uppgöras af
Styrelsen, som ensam är i tillfälle att bestämma
de önskade föremålen, och att uppgifva
dem efter den erfarenhet, som vunnits
af i saken gjorda försök; och till sådana
försök förmodar jag att tillgångar af
de vanliga anslagen ej målte saknas, om
man allvarligen är öfvertygad om nyttan
deraf, framför andra möjligen mindre nödiga
anstalter.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Vid besvarande af hvad Herr von
Vegesach sist anfört, behöfver jag endast
att förena mig med Grefve von Schwerin.
Jag kan aldrig finna, att det tillhör SlutsUtkottets
bestämmelse, att ingå idet reglementariska
af saken, utan att sådant blir
Kongl. Maj:ts omsorg, sedan medel blifvit
anslague. I anledning af Friherre Anckarswärds
yttrande får jag upplysa, att jag re
-
Den 3o Januari i.
dan skulle omnämnt den unge Militair, som
genom sina resor i Tyskland på Statens
bekostnad och do resultater, som deraf dels
visat sig, dels med full anledning kunde
hoppas, lofvade att blifva en heder för fäderneslandet,
om jag icke af hålli ts derifrån
af skyldig skonsamhet, att icke upprifva de
sår, som hans förtidiga död orsakat hans
här ibland oss varande Far, en af de aktningsvärdaste
Ledamöter af detta Hus. Att
de berättelser och förslag, hvarmed denne
och andre Militaire resande inkommit lill
Styrelsen, icke kungjordts för allmänheten ,
härrör deraf, att sådant icke tillkommer
allmänheten alt känna. Utan att nämna
personer, kan jag, till bevis att Regeringen
icke försummat något, som med inskränkta
tillgångar varit möjligt, för att dana
skicklige Officerare, åberopa en af flottan,
som nyligen, med utmärkt heder och
gagn för sitt fädernesland, berest England
och Frankrike.
Hans Exeellence Herr Grefve von Platen:
I anledning af Friherre Anckarswärds
sista yttrande, ber jag blott få anmärka,
det ett så hård t ord, som förebråelse, visserligen
icke undfallit mig. Jag har aldrig
velat såra någon , och om jag skulle öfverskrida
foglighetens gräns, skall jag blifva
den första alt erkänna min förseelse. Då
Frih enen nämude, alt försök, till utrönande
af den nytta de föreslagne Militairre
-
Den 3o Ja n ua r i i,
393
sonia kunde medföra, borde föregå anslagen
dertill, trodde jag mig böra anföra
livad jag visste i detta afseende redan vara
tillgjordt å Regeringens sida; och jag är
öfver ty gad, att Ridderskapet och Adeln icke
misskänner mitt ändamål, då jag upplyst,
livad min salige son i denna väg uträttat.
Utom flera andra på Statens bekostnad verkställde
Militairresor, bar nyligen en, till
stor fördel för skeppsbyggeriet, ägt rum.
Vi sakna således ej försök, oell hafva skäl
att vara nöjda med utgången deraf. I öfrigt
tror jag, att det reglementariska belt
oell ballet tillhörer Regeringen att bestämma,
och kan ej inse, hvad fördel, men väl
hvad skada, allmängörandet af berättelser
om uti försvarsverket rörande ämnen anställde
forskningar skulle åstadkomma. Slutligen
får jag förklara, att det ifrågavarande
anslaget synes böra kunna stå i förening
med Statsregleringen i allmänhet.
Herr Rosenqvist , Fredrik Leonhard,
bade iulemnat följande, som upplästes:
Emot StatsUtskottels Utlåtande, i fråga
om stipendiers inrättande för Arméens
Oflicerare till bevistande af krig utrikes,
får jag göra följande anmärkningar:
Ulan att ingå i någon egentlig detail
om bchofvet och nyttan deraf, att Svenska
Oflicerare besöka främmande länder för att
lära sig krigskonsten, tillåter jag mig hän
-
3g4
Den 3o Januari t
visa så väl lill äldre sorn sednare tiders
krigshändelser, lt v i ^ k ^ vitsorda, alt svensk
a ine, långt ifrår^ 3tf af andra Nationer
behöfva lära, tvärtom sjelfva både kunnat
och kunna lenina undervisning örn deri största
fullkomlighet i omförraälde blodiga konst.
Jag skulle således nästan vilja anse såsom
en förödmjukelse för mine Landsmän, om
de skulle utomlands betala penningar för
det, sorn de i behofvets stund kunna inomlands
lära för intet, så snarf en fiende vågar
ofreda våra gränsor. Hvad åfer Statsbidraget
till resorne beträffar, så har Utskottet
väl icke kunnat tillstyrka, alt anslag
dertill uppföres å Stat_, men dock föreslagit,
att af Tredje Ilufvudtitelns Besparingar
nödige medel kunde lemnäs. Månne
ej en sparad penning är att anse, som
en för Staten förtjent penning? Och månne
ej alla besparingar, så väl å Tredje, som
å alla andra Hufvudtitlar, slutligen kunna
blifva en fond, genom hvilken åtminstone
någon gång den sällsynta händelse kunde
inträffa, att lindring eller nedsättning i allmänhetens
tryckande bevillning och bördor
blefve möjlig? Jag tror, att sparsamhet och
hushållning, synnerligost med allmänna medel,
är i vårt fattiga land af högsta behof;
Och då jag således, för min del, ej kan
gilla Utskottets förslag om anvisning på
3:dje Hufvud-litelns besparingar, anhåller
jag vördsamt om ålerremiss af Utlåtandet.
Den 3o Januarii.
Friherre Anckarsvärd: Då denna sak
vid slutliga afgörande!; ännu en gång kominer
under öfverläggning, anser jag det vara
öfverflödigt, att nu vidare yttra mig derom,
men vill dock i Protocoilet hafva antecknadt,
att jag ej instämmer i Grefyarne
von Flåtens och Löwenhjelms åsigter, att
allmänheten ej hör få del af de kunskaper
och upplysningar, som på Statens eller det
allmännas bekostnad inhämtas.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Utan att vilja ingå i sjelfva ämnet för denna
discussion, anhåller jag blott att få fästa
uppmärksamheten på ett yttrande af Friherre
Anckarswärd. Den ädle Fri perren
har nemligen sagt, att Ständerne ej höra
gå Styrelsen i förväg med förslag, som det
egentligen tillhör Styrelsen att upprätta, och
att afseende å ifrågavarande motion således
icke borde fästas. För min del tror jag,
att ehuru Styrelsen visserligen bör i främsta
rummet fästa uppmärksamheten på allt,
som har sammanhang med Rikets försvar,
kan man dock icke förbigå hvad enskilte
Motionairer i detta afseende framställa till
öfverläggning för Rikets Ständer. Det har
förundrat mig, att af Friherre Anckarswärd
höra ett sådant påstående, och jag hemställer
till honom sjelf, om han varit af
samma mening, då han väckte sin motion
om Rikets försvarsanstalter, och om han således
med flit framkommit med ett förslag,
306
Den 3o Januarii.
hvarå lian ville, att afseende icke skulle
göras.
Friherre Anckarsvärd: I anledning af
Grefve Gyldenstolpes yttrande, får jag förklara,
att jag aldrig ämnat bestrida enskilte
Representanters rätt att framkomma med
förslag i hvilket ämne sorn hälst, men att
jag trott och tror behofvet af ifrågavarande
förslag bäst kunna pröfvas af Styrelsen,
samt alt Representanterne hafva vida vigtigare
åligganden att uppfylla dels i uttänkandet
af medel till de angelägnaste behofven,
på det för landet minst känbara sätt,
dels i sträfvandet efter besparingar uti Skattebördorna.
Uppå derefter af flans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt, att StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återförvisa.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den ro
dennes under N:o 30 afgifne, och den 21
derpåföljde på bordet lagde, Utlåtande, angående
sökt befrielse för FärjemansBolaget
i Helsingborg från stämpladt papper på
deras Båtpass.
Herr Thatrij Wolrath: Jag anser mig
skyldig att gifva tillkänna, det den del af
Den 3o J a n u a r i i.
397
Motionen, som rörer BevillningsUtskottet,
redan på Afdelningen derinom blifvit afgjord,
och jemte ChartaeSigillatiE-Förordningen,
till Utskottet öfverlemnad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
af Stats-Utskottets förevarande Utlåtande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den io dennes afgifne, och
den 21 derpå följde på bordet legde, Utlåtanden:
N:o
21. Rörande Gustaf Hjortbergs
och aflidne Lagmannen Aspelins eflerlemnade
Enkas, född Hjortberg, hos Herrar
Fullmäktige i RiksgäldsContoiret gjorde ansökning
om förnyelse af tvenne så kallade
Trollhätte Slussverks Lottsedlar.
N:o 22. I anledning af SlottsSnickaren
J. Dumraths till Utskottet ställde ansökning
om bestämmande af en viss tid,
lefler hvars förlopp den, uti Sökandens här
i Stockholm belägne fasta egendom, RiksgäldsContoiret
beviljade inteckning, lill säkerhet
för meddelad förnyelse af en förkommen
af nämnde Contoir på Vex.elBanken
utgifven Assignation, mätte till all kraft
och verkan upphöra.
398
Den 3o Januarii.
N:o a3. Rörande tryckningen af RiksStåndens
Prolocoll vid innevarande Riksdag
oell Bihanget dertill, försäljningspriset
samt de medel, utaf hvilka tryckningskosthaderne
skola bestridas.
Föredrogs ånyo StatsTJtskottets den 10
dennes under N:o 24 afgifne, och den 21
derpå följde på bordet lagde Utlåtande om
nedsättning i priset förde exemplar af BondeStåndets
tfyekta Protocoll vid innevarande
Riksmöte, å hvilka Ståndets Medlemtnar
utfästat sig att prenumerera.
Herr Crusenstolpej Magnlis jacob: Jag
hemställer om det icke vore skaij alt detta
Utlåtande linge hvila, till dess BondeStåndet
derom fattat definitift beslut. BondeStåndet
har först beslutat, att hvarje af
dess Ledamöter skulle köpa ett exemplar
af Ståndets Protocoller, och sedan supplicando
hemställt om prisets nedsättande å
inköpskostnaden. Jag har visst ej emot,
om Ståndet låter dervid bero; men jag
hemställer, i fall det erbjöds Ridderskapet
och Adeln, att för f af tryckningskostnaden
inköpa sina Protocoller, om| af Ståndet,
Talarne sjelfve deribland inberäknade,
skulle vilja underkasta sig ett sådant onus;
och om man ej således bör fästa allt möjligt
afseende på hvad BondeStåndet härutinnan
kan önska?
Den 3o Jan tiar i i.
399
Grefve von Schwerin^ Fredrik Jlogislaus:
Jag vill blott upplysa, att BondeStåndet
ej vidtagit annat beslut i detta ämne,
än som innefattas i dess af StatsUlskottet
tillstyrkta begäran.
Herr Crusenstolpe: Det har ej varit
min mening, att BondéStåndet skulle ändra
sitt en gång fattade beslut, men att,
om det önskade ytterligare nedsättning; i
priset å sina ProtoColIer, sådant måtte beviljas.
Jag anhåller derföre ånyo, att detta
mål må hvila, intill dess BondeStåndet
deruti fattat sitt beslut.
Flere hördes häruti instämma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade* att då flere
Ledamöter begärt, att StatsUtsköttets ifrågavarande
Utlåtande måtte ytterligare hvila
på bordet, kommc detsamma ock att,
jemlikt 4.9 §• Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Företogs till pröfning StatsUtsköttets
den io dennes under N:o 25 afgifne, och
den 21 derpå följde på bordet lagde, Ut-'
låtande rörande Tryckningen af Hedervärda
BondeStåndets Protocoil vid innevarande
Riksmöte, samt deras allefverering till
RiksgäldsContoiret.
Den 3o Januari!.
Underteknad RiddarhusSecreterare : Jag
anhåller vördsamt, att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
StatsUtskottet uti förevarande Utlåtande för
aflevereringen af RiksStåndens Protocoll
vid innevarande Riksdag till RiksgäldsContoiret
stadgat samma ordning, som vid 1817
och 1818 årens Riksdag blifvit af Rikets
Ständer fastställd, eller att berörde afleverering
icke finge komma i fråga, förr än
tryckningen af Protocollen blifvit fulländad,
och completta häftade exemplar kunde till
RiksgäldsContoiret aflemnas. Icke allenast
BondeStåndet har, såsom uti Utlåtandet omförmäles,
beslutat, att Ståndets Secreterare
skulle anses hafva fullgjort sitt åliggande i
afseende på befattningen med tryckta upplagan
af Ståndets Protocoll, då han, i den
mån tryckningen fortgått, låtit aflemna hela
Uplagan till den tjensteman i RiksgäldsContoiret,
som hittills ombesörjt utdelning
och försäljning af de vid Riksdagarnes slut
Öfverblifne exemplar af Uplagan. Högloflige
Ridderskapet och Adeln har, i afseende
å aflevereringen af Ridderskapets och
Adelns Protocoll vid denna Riksdag, den
1 sistlidne December fattat enahanda beslut;
och Högvördige PresteStåndet har,
hvad angår aflevereringen af nämnde Stånds
Protocoll, stadgat detsamma. Enär betalningen
för tryckningen af RiksStåndens Protocoll
numera kommer att utgå från Riks- •
gälds
-
Den 3o J a n u n r i i.
gäldsContoiret, dit exemplaren slutcligen i
allt fall böra aflemnas, synes det äfven vara
högst lämpeligt, att en Tjensteman derstädes
erhåller det uppdrag, att, iden mån
tryckningen af samma Protocoll fortgår,
emottaga och vårda Upplagan, samt densammas
försäljning och utdelning sedermera
ombesörja. De olägenheter, som skulle
uppkomma, i händelse Piidderskapets och
Adelns Protocoll höra å Riddarhuset förvaras,
intill dess hela upplagan blifvit färdigtryckt
och häftad, äro ganska betydliga.
Dels saknas å Riddarhuset nödigt utrymme
för förvarandet af Ridderskapets och Adelns
tryckta Protocoll, hvilka vanligen till arktalet
öfverstiga de öfrige 3:ne RiksStåndens
Protocoll tillsammanstagne, samt vid sistförflutne
Riksdag uppgingo till 104.0 tryckta
ark; dels medgifva RiddarhusCanzliqts,
under Riksdagens lopp, vanliga mångfaldiga
och trägna göromål icke, att behörigen
genomräkna och dymedelst controllera de
från Boktryckarne tid efter annan aflemnade
serslulta packor af tryckta exemplar,
hvarigenom ofta ansvar och äfventyr för
RiddarhusCanzliet oundvikligen måste uppstå.
Jag hemställer således, att Ridderskapet
och Adeln täcktes anmoda StatsUlskottet,
att i denna omständighet jämka Utlåtandet,
till närmare öfverensstämmelse med
de af mig omförmälte 3:ne RiksStånds derom
redqp fattade Beslut; och torde i sam10
It. 26
Den 3o Januari!.
manhang härmed, den Tjensteman i RiksgäldsContoiret,
som varder utsedd att emottaga
upplagan af Ridderskapets och Adelns
Protocoll, jemväl böra få sig uppdragit,
att, i likhet med hvad i afseende å Bihanget
redan lärer vara förordnadt, föranstalta
om prenumeration på Ridderskapets och
Adelns Protocoll, samt öfver försäljningen
i Boklådorne hafva vederbörlig uppsigt. I
anledning af hvad jag nu haft äran yttra,
torde Ridderskapet och Adeln finna nödigt,
att ifrågavarande Utlåtande till StatsUtskottet
återremitteras.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
anser mig så mycket häldre böra instämma
i Herr RiddarhusSecreterarens framställning,
som jag, i egenskap af tjensteman vid
Riddarhuset, kan upplysa, att, sedan deså
kallade SeeretaUtskottsrummen äro upplåtne
åt BevillningsUtskottet, finnes i Riddarhuset
intet utrymme till förvarandet af de
tryckte Protocolls-exemplaren, och alt, om
deras emottagande härstädes det oaktadt
förordnades, ett verkligt äfventyr för RiddarhusSecreteraren
och Canzli-betjeningen
derigenom skulle uppstå.
Uppå derefter af Hans ExceUence Herr
Grefven och ' Landt Marskalken gjord Proposition,
blef StatsUtskottets Utlåtande, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisadt.
Den 3o Januari!.
4o3
Föredrogs å nyo StatsUtskottets dea
16 dennes under N:o 26 aflåtne och den
2i derpåföljde på bordet lagde, Memorial,
innefattande anmälan, att någre, i afseende
å Statsregleringen, i RiksStånden gjorde
Motioner och afgifne Anföranden ännu
icke till Utskottet ankommit.
Grefve von SchwerinFredrik Bogislaus:
Detta Memorial ar dateradt den 16 i
denna månad och afgick äfven samma dag
från StalsUlskottet. Nu hafva tvenne veckor
från den tiden förflutit, och samma
förhållande som då existerar icke mera.
Memorialet påkallar alltså ingen annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne, hvarom
jag får gora hemställan.
Hans Excellence Herr Grefven och
landt Mar skalken tillkännagaf, att, enligt
hvad RiddarhusSecreteraren hos Hans Excellence
anmält, alla inom Ridderskapet och
Adeln väckte samt till StatsUtskottet remitterade
Motioner redan blifvit, dels före,
dels å den 16 dennes, till StatsUtskottet
aflemnade; hvadan Hans Excellence föreslog,
att Utskottets ifrågavarande Memorial
måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 16 dennes afgifne, och
26*
I
4o4
Den 3o Jann a ri i.
den 21 derpuföljde på bordet lagde, Utlåtanden
:
N:o 27. Angående anslag af medel för
fullbordandet af en Vatten-aflopps-trumma
i Landskrona Stad.
N:o 29. Angående af Herr Öfversten
Carl Silfverskjöld ytterligare sökt ersättning
för accord m. m.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 16 dennes under N:o 28 afgifne, och
den 21 derpå följde på bordet lagde, Utlåtande,
angående ett Tionde-anslag, som
år 1718 skall blifvit Lunds Kongl. Academi
frånkändt.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Den
fråga, som nu underkastas Ridderskapets
och Adelns pröfning, blir förmodligen af
PresteStåndet återremitterad; och jag hemställer,
om icke Ridderskapet och Adeln
ville vidtaga samma åtgärd. Vetenskaperne
hafva alltid legat Ridderskapet och Adeln
ömt om hjertat. Universiteterne äro vehiklet
för vetenskapernes utbredande. Statsutskottet
har nu skiljt sig från målet med
förklarande, att det vore en rättsfråga. Jag
skulle önska återremiss, på det Utskottet
åtminstone måtte tillstyrka en underdånig
anhållan hos Kongl. Majrt om anställande
af en sådan undersökning, som 1764 ägde
rum, så att ärendet till nästa Riksdag mera
utredt kunde inkomma till Ständerne.
Den 3q Januarii.
4o5
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får underställa
den siste värde Talaren, om man för
vetenskapernes skull behöfver oroa sig öfver
StatsUlskottets ifrågavarande Utlåtande,
då Ständerne hafva hopp att få del af UpfostringsCommiteens
Betänkande, hvaraf lärer
finnas, att, om Lunds Academi behöfver
förökade anslag, sådane ej lära komma
att saknas. Jag anser det vara rigtigt, att
Academien, om hon verkligen har en fordran
af Staten, i vanlig rättsväg utsöker
den, men ej, att vi nu befatta oss med
Academiens interessen, hvilket tillkommer
oss i annan ordning. Jag tillstyrker derföre,
att Utskottets Utlåtande måtte bifallas.
Herr Crusenstolpe: I afseende på Herr
Hjertås anmärkning håller jag mig blott till
det gamla ordspråket: ”Bättre är hafva en
”fogel i handen, än tio i skogen.” Man vet
aldrig hvad som kan hända, och svårt är
nu att bedömma, huru liberal man i en
framtid blir mot Universiteterne. Det betviflas
visst icke, att Lunds Academi skall
vinna, om hon har rätt; men det tyckes
ej eller vara för mycket begärdt, då man
nu endast fordrar en undersökning om rätta
förhållandet med Academiens pretentioner.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
instämmer så mycket häldre med Herr
Hjerta, som jag anser det vara vigtigt, att
Ständerne akta sig för sammanblandning af
\
4o6
Den 3o Januari!.
rättsfrågor med Statsanslag. Om Academien
har laglig rätt till grund för sitt anspråk,
kan hon nog göra det gällande genom Domstolarnes
försorg. När Läroverks-Commileens
Betänkande inkommer, sättes Ridderskapet
och Adeln i tillfälle, att visa sin
välvilja och omvårdnad för vetenskaperne i
allmänhet, och Academierne deribland. Jag
tillstyrker alltså bifall å SlatsUtskottets Utlåtande.
Herr von Troil, Emil: Jag erkänner
alt det synes mig besynnerligt, alt det af
Lunds Academi framstäldte ersättningsanspråk,
i afseende å ett Tionde-anslag, som
år 1718 skall blifvit Academien frånkändt,
kan, på sätt StatsUtskottet sig utlåtit, betragtas
såsom en rättsfråga. Om så vore,
skulle Rikets Ständer kunna dömmas, att
ersätta Academien ifrågavarande Tionde-anslag;
men en sådan åtgärd skulle åter strida
emot 1 §. i Riksdagsordningen. Academien
kan efter mitt omdöme ingalunda
hänföras till naturen hvarken af ett Bolag,
eller af en enskild fordringsägare, utan måste
betragtas såsom en allmän inrättning
eller ett allmänt Embetsverk, hvilket om
det ej uppfyller sitt ändamål, kan till och
med helt och hållet indragas; alldeles på
enahanda sätt som t. ex. med CommerceCollegii
JustitiasDivision samt flere afsutlne
CavalleriRegementen i nirälla t. Om Academien
verkeligen skulle behöfva ökade an
-
Oen 3o Januarii.
407
slag, måste frågan derom i annan ordning
väckas, och Rikets Ständers pröfning underställas.
Jag tillstyrker alltså, att SlatsUtskottets
Utlåtande må afslås.
Herr Hjerta: Den siste värde Talaren
har verkligen förändrat min åsigt af ämnet.
Hela denna fråga har uppkommit deraf,
att Lunds Academi betraktat sig såsom en
enskilt Corporation, och återhegärt en densamma,
efter dess tanka, fråntagen Tionde.
Jag förenar mig derföre nu med den siste
talaren deri, att man kan förkasta Utlåtandet;
ty om det gillas, ger man anledning
till att betrakta saken som en rättsfråga,
derest man ej vill gilla resultatet, utan att
ingå i premisserne. Jag kan likväl ej nu i
hast utreda , om en så beskaffad proposition
af bifall till Utlåtandets resultat, utan afseende
å dess premisser, kan framställas;
men om så vore, är det likgiltigt, antingen
Utlåtandet gillas eller ogillas.
Herr Tham, Wolrath: Jag tror, att ett
misstag blifvit begånget af de begge siste
värde Talarne, då de kallat Lunds Academis
ifrågaställde pretentioner för anslag,
ehuruväl de äro Donationer, som alltid
varit och äro af lika helig natur med all
annan äganderätt. Jag anser derföre StatsUtskottet
hafva handlat rätt, då det förklarat
saken ankomma på lagligt afgörande.
I öfrigt är det så vida likgiltigt, om Ut
-
Den 3o Januari i.
låtandet förkastas eller bifalles, emedan afven
i förra fallet Academien ej lärer kunna
hindras att i laga väg utsöka sin förmenta
fordran. Jag tillstyrker bifall af
Utlåtandet.
Herr von Troil: Då de ifrågavarande
medlen blifvit af Staten gifne åt Lunds
Academie, kan jag för min del ej finna någon
skilnad uppkomma derigenom, att dessa
medel benämnas donation i stället för
anslag. I hvilket fall som helst synes det
mig fullkomligt klart, att samma medel
ehvad de utgått i penningar eller räntor,
kunna af Staten nar som helst annorlunda
disponeras, om så skulle pröfvas lämpligt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af Utskottets berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
alt som, efter hvad lian tyckt sig
finna, Ja ölverröstat Nej, sistnämnde pro
-
Deri 3o Jan når i i.
4°9
position blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Föredrogs ånyo BancoUtskottcts den
22 dennes under N:o io aflåtne, samt den
29 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
angående revision vid LåneContoiren i Götheborg
och Malmö den i instundande Mars.
Herr Hjertaj Gustaf: För min del
skulle jag tro det vara bäst, om Ridderskapet
och Adeln uppdrog RiddarhusDirectionen,
som, till följd, af Ridderskapets och
Adelns beslut vid sista Riksdag, under de
nyss förflutne 5 åren, å Ståndets vägnar,
valt Revisorer och Suppleanter vid bemälte
LåneContoir, att äfven nu utse de ifrågaställde
Revisorerne; ty eljest skulle ett
belt plenum åtgå för utväljandet af desse
få personer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMurskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade anmoda RiddarhusDirectionen
att, å Ridderskapets och
Adelns vägnar, för innevarande år utse en
Revisor jemte dess Suppleant vid LårieContoiret
i Götheborg, samt en Revisor och
dess Suppleant vid LåneContoiret i Malmö;
äfvensom alt om utgången af dessa val
lemna BancoUtskollel underrättelse, på det
XJIskottet måtte genom BancoFullmäktige
4 to Den 3o Januari i.
låta Directioncrne vid nyssnämnde LåneContoir
deraf undfå del.
Bifölls.
Föredrogos ånyo och gillades följande
ExpeditionsUtskottets den 21 och 22 dennes
aflätne, samt den 29 derpå följde på
bordet lagde, Memorial:
N:o 14. Angående falsningen och häftningen
af de exemplar utaf Bihanget till
BiksStåndens Protocoll, som i Stånden successive
utdelas.
N:o 17. Angående vacht Motion om
expediering af Rikets Ständers beslut, i afseende
på Kongl. Canzli-Styrelsens HandCassa.
Företogs till pröfning ExpeditionsUtskottets
den 22 dennes under N:o 22 aflåtne,
samt den 29 derpå följde på bordet
lagde, Memorial, angående anslag för anskaffande
af erforderligt biträde i och för
skyndsam tryckning af Bihanget till RiksStåndens
Protocoll vid innevarande Riksdag.
Ö
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Redan
har nu ExpeditionsUtskottet, såsom jag
finner, kommit i erfarenhet af de olägenheter
jag förespådde deraf, att det nöd vändigt
allena ville besörja tryckningen af al
-
Den 3o Ja nuari i.
la Utskotts Betänkanden. Örn hvarje Utskott
fått besörja tryckningen af sina Betänkanden,
hade de nu uppkomne och föreslagne
kostnaderne ej ägt rum. Den ifrågastäldte
dagaflöningen anser jag ej lämplig.
Den egentliga Correcturläsningen bör
tillhöra Boktryckaren, och Utskottet blott
collationera cörrecturarket med manuscriptet.
Skulle Utskottet ej medhinna denna
collationering med sin egen betjening, kunde
de öfriga Utskottens Betjening dervid
biträda, och borde göra det gärna i stället
för det betydligare skrifveri, som de
derigenom undgå. I fall återremiss, hvarom
jag nu anhåller, beviljas, önskade jag
äfven få fästa Utskottets uppmärksamhet på
åtskilliga omständigheter i afseende å verkställigheten
af ifrågavarande tryckning. Formaterne
för Utskottens Betänkanden äro alla
för små, utom StatsUtskottets; och om
alla inrättades i likhet med sistnämnde Utskotts,
vanns en tillökning af 2 å 3 räder
på hvarje sida, och hvarje i5:de ark besparades.
De Kongl. Proposilionerne tryckas
äfven i för små häften, och med flera
blanka sidor, än som behöfves. Sådant
bör kunna förekommas, och allt tryckas i
en svit, likasom StatsUtskottets Betänkanden.
Herr von HartmansdorffAugust: I
hnfvudsaken instämmer jag med Herr Cederschjöld,
eller deri att hvarje Utskotts
betjening bordt besörja tryckningen af dets
Den 3o Ja nu ar ii.
hetänkanden. Hade ej ExpeditionsUtskottet
satt sig deremot, hade de svårigheter,
som nu yppas mot tryckningens verkställighet,
förmodligen icke inträffat. Men i
det föreslagna alternativet, eller att correcturläsningen
skulle skiftevis besörjas af betjeningen
från alla de andra Utskotten, kan
jag ej dela Herr Cederschjölds tanka. Oordning
skulle deraf ofelbart förvållas. Bättre
synes det mig vara, att heldre öka ExpeditionsUlskottets
betjening, med några personer,
som äro skickliga correctörer, emedan
till Correctursläsning fordras en vana,
som icke alla bafva. Prof derpå kunna anföras
ur StalsUtskottets Betänkanden, hvilka
tryckas under detta Utskotts egen upsigt.
Der står på ett ställe lika i stället
för icke, och på ett annat ställe of örenligtj
då der borde stå förenligt j hvarigenom
meningen förändras. Jag vet att det
plägar vara fåfängt, att tala emot Arfvodens
anslag eller förökning, men yrkar likväl,
att det arfvode, som tillerkännes de
serskilda personer, hvilka borde bestrida
correctursläsniugen inom Expeditions-Utskottet,
icke må vara större än andra Canzlisters,
emedan correctursläsning visserligen
icke fordrar några utmärklare egenskaper,
utan blott en vana, som hvarje factor på
ett Boktryckeri plägar äga.
Grefve <von SchwerinFredrik Bogislaus:
I händelse af återremiss anhåller jag
Den 3o Ja n u a r i i.
4i3
få upplysa, att StatsUtskottet, med begifvande
af ExpeditionsUtskottet, besörjt tryckningen
af sina Betänkanden, b varigenom
StatsUtskottet kunnat bespara i Canzlist.
De anmärkte 2:ne tryckfelen erkännas, men
jag bar aldrig läst någon bok utan tryckfel,
flera eller färre. Correctursläsningen
verkställes väl säkrast af dem, som öfvervarit
målens handläggning, särdeles som
det ofta händer, att stilarne äro svåra att
läsa. Om ExpeditionsUtskottet afstår rättigheten
att besörja tryckningen af de öfriga
Utskottens Betänkanden, i likhet med
hvad som ägt rum, i afseende å StatsUtskottet,
så vunnes visst ett ändamålsenligare
expeditionssätt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Expeditions - Utskottets
Memorial böra, ' anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Expeditions-Utskottets
den 22 dennes under N:o a3 aflåtnc, samt
den 29 derpå följde på bordet lagde, Memorial,
angående sättet för meddelandet
af samtlige Utskottens i tryckta exemplar
till Rikets Ständer afgifvande Utlåtanden
och Betänkanden.
4*4
Do a 3o Januarii.
I sammanhang härmed upplästes Hedervärda
BondeStåndets Protocolls-Utdrag
af den 21 dennes, innehållande, att BondeStåndet
beslutat anmoda Rikets Sländers
samtlige Utskott, med undantag af StatsUtskottet,
som redan vidtagit en sådan åtgärd,
att, vid insändandet till RiksStånderi
af de tryckta exemplaren af Utskottens Memorial
och Betänkanden, låta dem åtföljas
af skrifna Missiver, undertecknade af hvarje
Stånds främste Ledamot; äfvensom att
dessa handlingar borde meddelas RiksStånden
genom Utskottens Betjening, och icke
genom de Boktryckare, som ombesörja tryckningen;
uti hvilket beslut de ofri ge RiksStånden
blifvit inbjudne, att sig med BondeSlåndet
förena.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af ExpeditionsUtskottets ofvannämnde
Memorial, hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo Hedervärda BondeStåndets
den 26 dennes aflåtne, och den 29
derpåföljde på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
innehållande, att då med mängden af
de till Rikets Ständers handläggning hänskjutne
mål icke vore förenligt, att Riksdagen
kunde afslutas inom den i 109
RegeringsFormen och 80 §. Riksdagsordningen
föreskrifne tid af tre månader, ifrån
Den 3o Januari i.
4i5
det Kongl. Majits Nådiga Proposition om
SlatsVerkets tillstånd och behof den i5 sist—
ledne November till Rikets Ständer öfverlemnades,
BondeStåndet beslutat att inbjuda
de öfrige MedStånden till deltagande
uti en underdånig skrifvelse, hvarigenom
Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om Riksdagens förlängande
på en månad, ifrån det nyssberörde tid
förflutit; till hvilken skrifvelse ExpeditionsUtskottet
borde upsätta förslag; och fann
Ridderskapet och Adeln, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, för godt, att
äfven för dess del uti BondeStåndets nyssnämnde
beslut instämma.
Grefve Cronhjelmj Otto Augustj anförde
skrifteligen:
Hvarje steg af en älskad Regent alt
allt mer och mer sluta sig till det folk,
hvars öden han leder och bereder, är en
handling, som gör ett djupt intryck i den
frie undersåtens bröst, och som alltid otvifvelaktig!
mötes af ökade tacksamhstsbetygelser
å folkets sida. Då Hans Majit vår
nuvarande Konung i folkets sköte förtrodde
sin späde sonson, H. K. H. Hertigen af
Östergöthland, vid tillfället af hans Dop,
och inbjöd Svenska Folket att vara den
unge Furstens Faddrar, så var detta ett
skönt uttryck af en lagkrönt Konungs oin
-
4i6
Den 3o Januarii.
skrank ta kärlek för det fria och trogna Folket;
det var ett uttryck, som säkert hos
Folket lill sitt rätta värde uppskattas, och
som, om möjligt vore, ökar folkets förbindelser
till sin Konung.
Med anledning häraf är det, jag trott,
att Folkets representanter, innan de åtskiljas,
skulle åt den unge Furste, de burit
till Dopet, erbjuda en Faddergåfva, som svarade
emot värdigheten af det fria, men fattiga
Folket, såsom den ena Statsmakten,
och som vore ett uttryck af det fria Folkets
otvungna och enhälliga kärlek lill sitt
Konungahus.
Vare dock långt ifrån mig att föreslå
en gåfva, som skulle blifva för känbar för
mine medborgare. Konungen har sjelf i
sin fadderbjudning yttrat, att den unge Fursten
skulte i kommande tider dela Folkets
öden; och då vi äro ett fattigt folk, oell
tidernas allt mer och mer stegrade skatteanspråk
icke för framtiden tyckas lofva någon
ändring deruti, så bor vår gåfva mätas
mera efter vår förmåga, än efter vår
vilja, och vi böra besinna att en Prins,
som skall dela ett fattigt Folks öden, icke
bör, af just samma Folk, från barndomen
vänjas vid öfverflöd. Det är dessutom ej
gåfvan, det är känslan, som gåfvan uttrycker,
som för den unge Fursten och för hela
Ko-,;
Den 3o Januari i.
4r7
Konungahuset säkert kommer att utgöra
det egentliga värdet.
Man kunde visserligen ur Svenska häfderna
söka ett ytterligare skäl för oss, alt
gifva faddergåfva, då man der finner, att
Rikets Ständer fordom vid dylika tillfällen
brukat samma sätt att uttrycka sin tillgifvenhet.
Men delta skäl skulle, efter min
tanka, fördunkla motiverna. Folket behöfver
icke förelysas af gammal praxis, för
alt uttrycka sin tillgifvenhet mot Konungahuset;
och jag tror, alt känslan bär, utan
afseende på hvad fordom varit brukligt,
utgör enda motivet.
Jag vågar sålunda, med stöd af hvad
jag nu haft äran anföra, hos Riksens Ständer
vördsamt föreslå: antingen alt någon
af våra Kungsgårdar med tillräcklige skatteräntor
skänktes till den unge Fursten såsom
Hans egendom på lifstid, eller, om
detta af hinder, dem jag åtminstone ej kan
inse, mötes, att SlatsUtskottet måtte inkomma
med förslag i afseende på faddergåfva
lill elen nyfödde Arffursten, och dervid
föreslå inköpet af någon egendom i Riket,
hvarvid mera afseende bör göras på egendomens
afkastning, än dess bebyggmul, emedan
afkastningen under den unge Furstens
spädare år kan medgifva de nödvändige förbättringarne
å byggnaderne; att StatsUt10
II. 27
4'8
Den 3o Januari i.
skottet mätte uppgifva summan, som till
denna egendoms inköpande erfordras, och
siittet för denna summas erhållande, så att
den småningom kunde utgå, utan att i eli
tid, då så stora anslag äskas, blifva för de
skattdragande på en gång för mycket känbar.
Jag har förut från detta rum yttrat,
att jag ej gerna ville böja min röst för nya
bidrags beviljande, så vida de icke äro alldeles
oundgängliga, och jag tror, att den
gåfva, jag nu vågat föreslå, just tillhör dessa
, emedan jag anser nationen nödvändigt
böra söka motsvara hvarje tillfälle, då Regenten
i förtroende och ömhet för sitt folk,
om möjligt är, allt mer och mer söker närma
sig detsamma.
Visserligen känner jag, att folkets bördor
redan äro tunga; men den utgift jag
föreslagit, kan icke blifva tung, och bör
möta så mycket mindre motstånd, som den
blir ett uttryck af folkets kärlek för sitt
Konungahus vid ett tillfälle, då ingen, om
jag så får uttrycka mig, står i skymmel
mellan Konungen och Folket, der Konungens
kärlek fått tränga dirccte lill folkets
hjeltan, och der folkets tacksamhet äfven
directe skall tränga lill Konungafamiljens
bjerta n.
Mine Herrar! jag har låtit min känsla
såsom fri Svensk man lala, och intet an
-
Den 3o J a n u a r i i.
4'9
nät liar varit bevekelsegrunden till min motion.
J skulten måhända väntat, alt min
ungdom vid della tillfälle lagt band på min
tunga, och alt jag åtminstone först skulle
afvaktat, om icke någon af de äldre bland
Eder, någon som med mera anspråk på
uppmärksamhet är vand att tala till Eder,
skulle göra denna motion. Nå väl! det är
då mitt fel vid detta tillfälle, och för detta
fel anhåller jag om det öfverseende,
sorn J säkert skullen skänka mig, då Edra
känslor i hufvudsaken visserligen äro lika
varma, som mina egna, hvilka här utgjort
mine motiver.
Om communication med de öfrige Stånden
och remiss lill StatsUtskoltet, anhåller
jag vördsammast.
Begärdes på bordet.
Uplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelscr
till Kongl. Maj:t:
N:o i5. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om fortfarande af det
vid senaste Riksdag beviljade anslag lill anläggning
af en vattenledning tili Carlscrona.
I
f\i o Den 3o Ja nu ar ii.
N:o i G., ingående de i Lappland från
Svenska församlingarne inflyttade Nybyggares
skyldighet att deltaga uti allmänna
Beväringen.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
